# ID: svediakorp-gov1977
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 56,056
# sentences: 1,696
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
4
SAMTLIGE RIIvS-STÅNDENS
PROTOCOLL,
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM,
ÅREN 1828 OCH 182g.
Ättonire Samlingen,
innehållande
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Memorial, Utlåtanden
och Betänkanden.
l. t* Ht.
w' . V
-
'
' -v
• . •- ■ :
V
•v.
' ' ' ' ^ ‘
■
• v
4
4 1 ■ \ ■ ;
■ V
; \ A"1'l’
M|P
)• ' ' 'i V.
' w'
' : - : v ,.. • ■
' ■ ' j- ;i J -
‘J 'f ' V,
' £■ \: ■ ■' : -  s
V> a'\ V '
/ i -O ... \ ■ Vp.
1
\ • ■/.
■ Vs V'-i,V 1 '".'t--' :\.;V 1 'v ;\;V,'' ”' ' V! "V
. \ * <. v ' I
^ - v
; : - . ' • ■ , . • -
' ' ■:
Vi
■.
-V ;
■:V-V: 1 V : V^ vv'. , ■ V»
■ . ,, • ' . a ■ -i
■
* ■ - . 1
• ' . , • / •
.
>
. • • • ■ :
N:o i.
Memorial, till Rikets Höglofl. Ständer
om antagandet af 4 Cancellister utöfver
livad Riksdags * Ordningens
24 $ medgifver,
Sedan Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
till vinnande af erforderlig skyndsamhet
i behandlingen af den mängd olikartade
mål, som till Utskottets åtgärd remitteras,
inom sig, 1 likhet med hvad föregående
Riksdagar skett, utvalt Irenne Berednings-Divisioner,
till målens utarbetande,
innan de till Utskottets slutliga handläggning
förekomma ; och Utskottet pä sådan
grund, enligt hvad Riksdags-Ordningens
24 § medgifver, antagit frenne Cancellister,
hvilka, hvar och en i sill Division,
komma att i egenskap af Notarier ticnslgöra;
så får Utskottet hos de respective
Riks-Stånden vördsamligen anhålla, alt, då
dessa Notariers trägna befattning icke medgifver
dem någon tids upptagande med renskrifning,
Utskottet måtte tillåtas, utöfver
livad Riksdags-Ordningen föreskrifver, antaga
fyra Cancellister med lika många arfvo
-
4 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.dc. N.o 2.
den, hvilka ega att Secreteraren och Notarierne
i renskrifnings-göromålen tillhandagå.
Stockholm den 2 December 1828.
Pl Högloft. Riddcrskapets och På Högvördige Preste-StånAdelns
Ledamöters vägnar : dets Ledamöters vägnar:
Arv. Arv:son Posse. Es. Tegnér.
På Högloft Borgare-Ståndets På Hedervärda Bonde-StånLedamöters
vägnar: dets Ledamöters vägnar:
C. F11. Lundman. Wils Månsson.
C. G. Grip.
N:0 2.
Memorial till R. H. Ständer, med
hemställan, att motion, som remitteras
till flere Utskotts utlåtande,
alltid må i afskrift åtfölja remissen
till hvarje Utskott serskildt.
Som svårighet och omgång vid de från respective
Riks-Stånden remitterade målens
skyndsamma behandling uppkommer deraf,
att, enär någon handling remitteras till tvänne
eller Hera Utskott, den samma endast
afsändes till det i Riksdags-Ordningen först
nämnda Utskott, men de öfriga endast genom
Protocolls*utdrag underrättas om tillvaron
af en sådan remiss, hvarigenom de
Besv. och Oecon. Utsk. Bet.cle. iV.-o 2. 5
således blifva i saknad af sjelfva föremålet
för sina åtgärder, ehuru arbetsordning och
sakens beskaffenhet ofta fordra, att målet
serskildt behandlas uti det ena Utskottet,
innan det till gemensam öfverläggning med
ett annat föredrages; så finner Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, hvilket,
såsom, med undantag af Expedilions-Utskottet,
sist nämndt, af della förhållande röner
de tätaste olägenheterne, sig föranlåtet alt hos
Rikets Högloflige Ständer vördsamt hemställa,
om icke, i öfverensstämmelse med
52 § Riksdags-Ordningen, respective Ståndens
Cancellier måtte åläggas, att, då ett
mål till tvänne eller flera Utskott remitteras,
till hvardera af dessa Utskott aflemna
ett tryckt eller skrifvet exemplar af den
handling, hvars remiss åberopas, hvilken
åtgärd äfven torde få förväntas i afseende
på redan saknade remiss-handlingar; kunnandes,
till lättnad, härutinnan, Stånds-Cancellierne
sinsemellan säkrast öfverenskomma
om den ordning, hvarefter en sådan expedition
må verkställas, så att ej mera än
ett exemplar af hvarje handling behöfver
lill hvart och ett af de gemensamma Ut’
skotten utskrifvas.
Stockholm den 2 December 1828.
6 Btsv, och Ocean. Utsh,
N:o 3.
Memorial till R. H, Ständer, angående
af Hedervärda Bonde Ståndet
utsedde Suppleanter till Ledamöter
i Allmänna Besvärs och Oeconomie-Utskottet.
•Sedan Hedervärda Bonde-Slåndet, uti Prot,
Utdrag af dell 20 sistlidne November, gifvit
Allm. Besvärs- och Oeconoroie-Utskottet
tillkänna’, att Ståndet, jemte det i Riksdags-Qrdningens
34 § bestämda antal Ledamöter
uti Utskottet, utvalt arne Suppleanter,
samt Hederv. Ståndet sedermera, medelst
Protocolls-Utdrag af den 8 dennes,
underrättat Utskottet, att den ene af dessa
Suppleanter, Jonas Johannisson från Jönköpings
Länl lomme att, under UtskottsLedamoten
Anders Ericssons från Jemtlands
Län anmälda sjuklighet, biträda Utskottet;
så, enär hvarken nämnde § innehåller
något stadgande om Suppleanter för
Utskotts-Ledamöter, och 79 § Riksdags-Ordningen
icke eller föreskrifver, att, i händelse
af Utskotts-Ledamots af Preste- Borgare-
och Bonde-Stånden Jaga förfall, nå=
Bill. t. Besv. o. Oecon. Utsk. Bet:de. N. o 3. 7
gon förut vald Suppleant bör i dess ställe
i Utskottet inträda, men väl bestämmer de
fall, då nytt val af sådane Ledamöter skall
ega rum; har Utskottet häraf hemtat anledning
att, till den åtgärd R. H. S. kunna
anse lämplig, härmed göra vördsam anmälan
derom, att Hederv. Bonde-Ståndet, på
ofvanberörde sätt, utsett Suppleanter för de
Utskotts-Ledamöter af Ståndet, som af anmäldt
förfall äro hindrade alt sig i Utskottet
infinna: bifogande härvid Riksdagsfullmäktigen
Nils Månssons af Utskottets öfriga
Ledamöter af Hederv. Bonde-Ståndet biträdda,
serskilda mening i detta ämne.
Slockholm den 16 December 1828.
Utdrag af Protocollet, hållet i 11. H.
Ständers Allmänna Besvärs- och
Oeconomie - Utskotts Plenum, vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, d.
16 December 1828.
S. D. I anledning af uppstådd fråga om
Hedervärda Bonde-Ståndets åtgärd med val
af Suppleanter, att, vid någon Ledamots
förfall, Utskottet biträda, anförde Nils Månsson
från Malmöhus Län: vSå vida det kunde
betagas Bonde-Ståndet, att uti detta
8 Bih. t. Besv. o. Oeeon. Utsk. Bet.-de. JV. o 3.
Utskott alltid få hafva tolf Ledamöter, egde
visserligen den emot berörde åtgärd yttrade
anmärkning skäl för sig; men då denna
rättighet vore gifven, syntes äfven det
val af Suppleanter, hvarigenom Ståndet velat
tillförse sig, att dess i grundlagen bestämda
antal Utskotts-Ledamöter alltid vore
fullt, vara fullkomligen grundlagsenlig!,
och deruti således så mycket mindre ändring
borde ske, som de andre Stånden
icke eller kunde betagas att en lika rättighet
utöfva, och tillfälliga hinder deremot,
för ett eller annat stånd, icke kunde verka
på Bonde-Ståndets rätt, att på grundlagsenlig!
sätt constituera sina Utskotts-Ledamöter,
så att antalet alltid vore complett,
hvarföre Nils Månsson ansåg frågan
höra förfalla.
Uti detta yttrande förenade sig Utskottets
Öfrige Ledamöter af Bonde-Ståndet;
och skulle detsamma åtfölja Utskottets till
Rikets Högloft. Ständer i detta ämne afgående
Memorial, Ut supra.
E* Protocollo,
C. G. Grip,
J}esv. och Oecon. Utsk.
N:o 4-
Betänkande, rörande yrkad inskränkning
af dagar för Marknaders hållande,
och att Auctioner ej må
förrättas å dagar, som omedelbart
föregå eller efterfölja en Predikodag.
Genom Protocolls Utdrag den io nästlidne
December har Högvördige PresteStåndet
till detta Utskotts yttrande remitterat
Contracts-Prosten Wahlströms i Ståndet
väckta motion, att, då allmänt bekant
vore, huruledes Marknader funnos utsatte
på Lördagar och Måndagar, men sådant
förfarande icke var förenligt med Sabbatens
tillbörliga helgd, Marknaderne hädanefter
mätte utsättas endast på Onsdagar och
Thorsdagar; hvarjemte och af samma anledning
Motionairen yrkat, det vederbörande
mätte förbjudas hulla Auctioner på Lördagar
och Måndagar, eller andra sådana
dagar, som omedelbarligen föregå eller efterfölja
en Prediko-dag.
Utskottet har öfver vägat det af Motionairen
omförmäldte förhållande; och ehuru,
xo Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. N.-o 4-
hvad först Marknads-terminerna vidkommer,
Utskottet delar Contracts - Prosten Wahlströms
öfvertygelse om vigten deraf, att,
för religiositetens och sedlighetens vårdande,
Årsmarknaderne, likasom flere andra
för samhällets oeconomiska behof angelägna
större sammankomster, så regleras, att derigenom
hvarken den allmänna Gudstjensten
må hindras eller andakten på Sabbatsdagarne
störas, tror Det likväl all möjlig åtgärd,
i afseende å Marknads-tidernas lämpligaste
utsättande, redan vara vidtagen, enär
blott sådana Marknader, sorn fortfara flera
dagar å rad, någon gång inträffa på Lördagar
och Måndagar, ett förhållande, som,
i anseende till Marknads-tidens längd af 3,
4 eller flere dagar, icke skulle kunna undvikas,
äfven om Marknaden öppnades endast
på de föreslagna a:ne dagar midt i
veckan. Och då härtill kommer, att, i fråga
om En- och Två-dags Marknaderne, desammas
inskränkande till blott Onsdagar
och Thorsdagar, med Tisdagars och Fredagars
undantagande derifrån, skulle anedföra
den olägenhet, att Marknader inom närbelägna
orter kunde inträffa på en och
samma gång, till mehn för både köpare
och säljare, särdeles i Rikets aflägsnare och
anera glest bebodda Orter, hvarest Marknaderne
svårligen skulle kunna besökas af
Handlande från långt aflägsna Städer,, så
Bcsv. och Oecon. Utsk. Bet de. N. o 4- 11
framt terminerna icke vore så afpassade,
att de trafiquerande, under samma resa,
kunde påräkna flera inköps- och afyttringstillfällen,
kan Utskottet icke tillstyrka deli
i motionens förra del yrkade ytterligare inskränkning
af dagar för Marknaders hållande,
Hvad åter angår förslaget alt från Auctionsförrättningar
fritaga de dagar, hviika
omedelbart föregå eller efterfölja en Prediko-dag,
tror Utskottet det, på eria sidan,
icke vara med Sabbatens tillbörliga helgd
oförenligt, om Auetioner hållas näst efter
en helgedag, och att, på andra sidan, uppmärksamhet
bör lemnäs dels åt viglen deraf,
att Auetioner, serdeles utmätnings-auctioner,
må varda talrikt besökte, dels åt
svårigheterna och kostnaderna för en vidt
kringspridd Allmoge, att för olika sammankomster
verkställa flere serskilda resor, i
fall ändamålen kunna, utan hvarandras
rubbning, på samma gång och med mindre
tidspillan, vinnas; i följd hvaraf Utskottet
icke eller anser sig böra denna
del af Motionen annorlunda understödja,
än med den hemställan;
Att endast Lördagar och de näst före
en Prediko-dag må från Auctionsförrättningar
så vida undantagas, att på dem nå
-
12 Besv. och Oecon. Ut sk. B elde. If.o 4j 3.
gra Auctioner ej må begynnas, men väl förut
påbörjade fortsättas, dock ej senare än
till kl. sex eftermiddagen; med iakttagande
för öfrigt af hvad författningarne i detta
hänseende redan föreskrifva; hvilken Rikets
Höglofl. Stunders egen pröfning vördsamt
underställes.
Stockholm den 2:dra Jan. 182g,
N:o 5.
Betänkande, rörande väckt fråga om
förändradt sätt att insamla Stamboks-
och Collect-medel.
Högvördige Preste-Ståndet har, genom Protocolls-Utdrag
den 22 sistlidne November,
till detta Utskotts yttrande remitterat Contracts-Prosten
Sivertssons derom gjorda motion,
att insamlingen af Stamboks- och Collect-medel
för Kyrkors uppbyggande icke
hädanefter, såsom hittills, må åligga Socknarnes
Sexmän, hvarigenom besvär och
tidspillan skall dem förorsakas, utan dermed
förhållas i likket med hvad vid debiteringen
och uppbörden af Curhus.afgifterne
inom Länen eger rum , sålunda nemligen,
att Pröfnings-Comitccrna skulle be
-
Sesv. och Oecon. Ut sk. Bet.cle. N.o 5. i3
sluta huru mycket hvarje mantalsskrifven
person horde till den ifrågavarande Kyrkobyggnaden
utgöra.
Utskottet, som tagit den sålunda väckta
frågan i öfvervägande, anser Stamboks-och
Collect-medel, såsom utgörande frivilliga
gåfvor, beroende af gifvarnes eget godtfinnande,
för hvarje serskildt tillfälle, icke kunna
förvandlas till bestämda afgifter, på sätt
motienairen åsyftat; och att följakteligen det
af honom föredragna uppbörds-sätt, till
likhet med hvad i afseende på Curhus-afgifterne
tillgår, icke eller blifver å ifrågavarande
medels incasserande tillämpligt.
Skulle de uppgifna olägenheterna af Stamboks-
och Collect-medlens insamlande genom
Sexmännen påkalla en förändrad åtgärd
dermed, tror Utskottet det böra ankomma
på vederbörande Pastor och Församling
att i ämnet rådpläga och om lämpligaste
sättet för ändamålets vinnande öfverenskomma
; hvilket Rikets Höglofl. Ktänders
egen pröfning underställes.
Stockholm den 2 Jan. 1829.
*4 Besv. och Oecon. Utsk. Betsele N.o (>.
N:o 6.
Betänkande, rörande föreslagne åtgärder
till skogs besparande dels
genom trädens qvistning vid allmänna
vagar, dels genom grenars
eller qvistars begagnande vid uppställning
af vintervägar.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har deil
12 sisth December till detta Utskott remitterat
de tvänne med hvarannan gemenskap
egande Memorial, sorn Herr af Sillen.,
Georg Axeli inlemnat, det ena af innehåll:
Att då på åtskillige orter man plägar
på ömse sidor om allmän Väg till 5, 6,
och (lere alnars afstånd borthugga skog*
men någon annan Författning derom icke lärer
handla än 1^34 års Gäsigi tvare-Ord ning,
sorn endast påbjuder att små buskar skola
lill 3 alnars afstånd från vägen borthuggas,
der dike är, och 6 alnar, der dike icke finnes,
Rikets Ständer ville, lill Skogshushållningens
befrämjande, bos Kongl. Maj:t
hemställa om utfärdande af Allmän Författning,
med påbud, det skog skall 6 alnar
på ömse sidor om allmän Lands- och
Härads-väg, ifrån det träden hunnit 2 alnars
höjd, af de väghållande underqvistas,
men ej nedhuggas utan jordegarens sam
-
Besv, och OecOn. Ulsk.
tycke, och med qvistningen fortfaras i den
moll trädtelningar uppväxa ; medelst hvilken
åtgärd Motionairen anser det genom trädafhuggningen
åsyftade ändamål, nemligen
vägens upptorkning, lika väl kunna vinnas;
Och har Herr af Sillén i det aldra Memorialet
föreslagit, det förhud måtte likaledes
utverkas emot unga växande träns användande
till uppstakning af vintervägarna,
hvaremot för detta behof må endast begagnas
grenar eller qvistar af Tall- och
Gran-träd.
Hvad nu angår Motionairens förra hemställan,
rörande trädens qvistande, i stället
för nedhuggning, på ömse sidor om
allmän väg, anser Utskottet ett påbud i
sådant hänseende dels ledande till olägenheter
för de väglotts-ägare, hvilka bo på
större afstånd från den väg-lott, de böra
underhålla, dels att det blefve svårt, om
icke omöjligt, påbudets efterlefnad tillbörligen
controllera; af hvilken anledning Utskottet,
för sin del, icke kan Motionen härom
understödja; men föreslår dock vördsamt
den ändring uti de i ämnet gällande
förra Författningar, att från föreskriften om
skogs eller buskars undanrödjande på ömse
sidor om allmän väg må undantagas höjder,
hvarest vattnet hastigt afrinner, samt sådan
mark, der träden stå så glest, att de
icke hindra vägens uttorkning.
16 Besv. och Oecon. Ut sk. Bet.'de. IV.o 6.
Vidkommande åter den senare motionen
om qvislars och grenars begagnande, i
stället för växande unga träd, till vintervägarnes
uppställning; så enär redan genom
Kongl, påbudet af den 26 Öctober iy3o
forbjudes, att vid gärdesgårdar nyttja unga
klufna träd till så kallad Solck, med
antydan, att i det stället bör göras bank af
een och grang vistar, äfvensom skogsordningen
af den 12 December 1734 förbjuder
unga Tall- och Gran-träds användande
till gärdsgårds-stör, hvartill grenar af dessa
trädsorter, jemte een skola begagnas,
tror Utskottet sig böra ifrågavarande motion
understödja, med den hemställan, att
nyss omförmäld te förbud måtte tillämpas
jemväl i afseende på vintervägars uppstakning,
hvarjemte Utskottet vördsamt föreslår
, att ett lämpligt vite må utsättas för
den, som påbudet icke efterlefver; och att
kungörelsen derom må en gång hvarje år
till Allmänhetens underrättande från predikstolarne
uppläsas;
Lärande Rikets Ständer, i händelse
Utskottets förslag vid ofvannämnde motioner
bifallas, i enlighet dermed låta
underdåniga skrifvelser till Kongl. Majrt
ingå. Hvilka yttranden dock vördsammeligen
underställas Rikets Ständers egen
pröfning.
Stockholm den 2 Januari 1829.
STOCKHOLM, P. A- Norstedt & Söher, 1829.
N:o 7.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om rättighet för Nämndemän
till Skjuts och Traetamente för
alla förrättningar i tjenstcn.
Riksdagsfullmägtigeil för Trögds och Håbo
Härader af Upsala Län, Anders Andersson
har uti ett* från Hederi Bonde-Ståndet, till
detta Utskott remitteradt Memorial hemställt,
att Nämndemän, hvilkas befattning
vore med besvärligheter, ansvar och kostnader
förenad, men hvilkas lön, bestående
i Tingsgästningspenningar och Saköresmedel,
vore otillräcklig för bestridande af
skjuts till och ifrån Tingsstället vid de ordinarie
Tingen, måtte hädanefter få tillgodonjuta
skjuts och traktamente vid afoch
tiilträdes-syner å Kronans Militiae- och
Civile boställen , samt Oeconomiska besigtningar,
och i allmänhet vid alla förrättningar,
der deras närvaro äskas. Öfver hvilken
hemställan Riksdagsmannen Anders
Danielsson från Elfsborgs Län till det Hederv.
Ståndets Protocoll sig utlåtit, att som
Nämndemän kunde efter 2:ne år afsäga sig
befattningen, och de, under utöfningen derBihang
till R. S. Fröt. 1828 och 1829. 8'.de Sami. 2
2; a H:t.
a Besv. och Oeeon. Ut sk.
af, vid serskilda förrättningar, hade sig anslagne
34 sk. Banco i dag-arfvode, jemte ersättning
för skjuts, så voro de, i Danielssons
tanka, tillräckligen lönte, hvadan han
icke kunde biträda motionen; och hade med
honom härutinnan instämt: Olof Carlsson
från Östergöthlands Län samt Tufve Larsson
från Christianstads Län, med flere af
det Hederv. Ståndets Ledamöter.
Hvad sålunda hemstäldt och anfördt
blifvit har Utskottet i öfvervägande tagit;
och om Utskottet, å ena sidan, medgifver,
att inkomsterne uti Tingsgästningspenningar
och Sakören, hvilka, i Öfverensstämmelse med
innehållet af Kongl. Brefvet den 20 Februarii
1753 och Kongl. Förordningen den 30
Januarii 1779, äro Nämndemän tillslagna,
uppgå i allmänhet till ett mindre betydligt
belopp, så har, å den andra, Utskottet
trott sig böra fästa Rikets Höglofl. Ständers
uppmärksamhet vid de fri- och rättigheter
dessutom, hvaraf Nämndemän i
och för deras tjenstebefattning äro i åtnjutande;
och Utskottet får således vördsamt
upplysa:
1:0 Alt Nämndemän äro, enligt 3 §
af Kongl. Reglementet 1741 > från skyldigheten
att erlägga Lagmans- och Häradsböfdings-räntan
frikallade.
Besv. och thion. Utsk.
2:0 Att de, jemlikt stadgandet i Kongl.
Brefvet af den 27 Junii 1791 , äro befriade
från inqvartering.
3:o Att frihet från skyldigheten att
håll- och Krono-skjuts utgöra är dem vorden
förunnad, på sätt och med de undantag,
hvarom Kongl. Kammar-Collegii Kun•görelse
den 3 December 1821 förmäler.
4:0 Att Nämndemän vid extra förrättningar
njuta, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
Taxa på Expeditions-lösen den i5 Maji
1821, skjuls för en häst, och i dagtraktamente
24 sk. B:co.
5:o Att de, enligt 4 Morn. af Kongl.
Kungörelsen den 21 October 1817, erhålla
v-id extra ordinarie förrättningar i privata
ärenden, likaledes 24 sk. B:co i arfvode
för hvarje dag, utom skjuts för en häst.
6:0 Att de, jemlikt förenämnde Nådiga
Taxa, undfå i lösen 8 sk. B:co för det usta
och 4 sk. B:co för hvartdera af de Öfriga
arken af Synings-Instrument och Bevis, som
de öfver verkställda förrättningar utfärda;
samt
7:0 Att Ko«gl. Maj:t, i anledning af
Rikets Högloft. Ständers underdåniga hemställan
vid sistförflutna Riksdag, har, under
den 24 Februarii 1824, i Nåder godt funnit
4 Desv. och Oecoii. Ut sk.
förordna, att de Nämndemän, som begagnas
till biträde vid afvittrings- och i oskiljaktigt
sammanhang dermed varande Skattläggnings-förrättningar
i Rikets Norra Provincer,
dervid må åtnjuta skjuts och tractamente,
efter hvad Rese-Reglementet, vid
extra förrättningar i Kronans ärenden utom
tjänstgöringsorten, för dem utsätter; eller
12 sk. B:co om dagen samt skjuts för en häst.
Vid ett sådant förhållande, och då nu
uppräknade fri- och rättigheter synas skäligen
motsvara de mödor, sorn med Nämndemanna-befattningen
kunna finnas förenade,
samt härtill kommer, att Nämndemän,
som af en eller annan orsak vilja frånträda
den plats, de af det medborgerliga förtroendet
emottagit, ega öppen rätt att, efter
förloppet af 2:ne år, i behörig ordning göra
deras afsägelse gällande, anser Utskottet
sig icke kunna den af Anders Andersson
väckta motionen med tillstyrkande beledsaga.
Dock varder detta utlåtande Rikets
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
vördsamligen understäldt.
Stockholm den 2 Januari 1829.
Besv. och Oecon. Utsh.
N:o 8.
Betänkande, i fråga om Åsele Lappmarks
församlingars skyldighet att
deltaga uti allmänna Beväringen.
Hedervärda Bonde-Ståndet lior, uti Protocolls-Utdrag
d. 4 i denna månad, till Allm.
Besvärs- ochOeconomie-Utskoltet remitterat
Riksdagsfullmägtigen Johan Bengtsons från
Vester-Norrlands Län Memorial, deruti han
föreslår, att så många af Åsele Lappmarks
Församlingar, som från Allmänna Bevärings-skyldigheten
äro frikallade , må, i
likhet med Rikets öfrige Provincer, varda
nämnde skyldighet underkastade; och hafva
såsom skäl derföre blifvit uppgifne de olägenheter,
hvilka nästgränsande hemmansbrukare
tillskyndas derigenom, att hela
skaror af drängar begifva sig lill Lappmarks-församlingarne,
och derstädes taga
tjenst, intilldess Beväringsåren äro slut:
att äfven Bondesöner följa drängarnes exempel,
så att, då bristen på arbetsfolk ändock
måste fyllas för att få nödiga Landtmannasysslor
uträttade, Tjenstehjonen göra
så öfverdrifva anspråk, att den, som ej
kan villfara dem, måste blifva utan hjelp
oell biträde; och att dessa olägenheter vid
minsta anledning till krig skola blifva än
-
6 Btita, och Oeoon. Ulsk.
nu märkbarare, emedan det då vore alt
befara, det hela Norrlands Conscriptionsmanskap
toge sin tillflygt till de nog rymliga
Lappmarks-Församlingarne, hvarjemte
muntligen blifvit tillagdt af Motionairen,
med hvilken Eric Andersson från Westerås
Län samt Anders Andersson från Skaraborgs
Län m. fl. sig förenat, det lian trodde,
att Åseleboerne, med undantag likväl
af Lapparne, borde vara lika skyldige, som
andre, att deltaga i Beväringen, enär äfven
desse voro i behof af försvar mot fienden,
samt för öfrigt lika duglige till krigstjenst,
som innevånarne i Motionairens, endast 8
mil från Åsele Kyrka belägne, hemort.
Vid 1823 års Riksdag blef fråga af
enahanda beskaffenhet väckt af Riksdagsfullmägtigen
Olof Wikström från Norrbottens
Län, hvilken, på anförde skäl, yrkat,
att den af Lappske Nybyggaresöner dittills
åtnjutna frihet från Beväringsskyldighet borde
upphora, deröfver då varande Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet uti Betänkande af
den 29 April i8a3, sig utlåtit: att då uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 27
October 1812, angående Utskrifningssättet
och inrättningen af Allmänna Beväringsmanskapet,
något undantag från Beväringsskyldigheten
icke funnes beviljad t Lapplands
innevånare, oell den frihet för del
-
Besv. och Oecon. Utsk.
f
tagande i Landets försvar, som nämnde
innevånare sedan äldre tider fått tillgodonjuta,
egenteligen syntes haft afseende på
de gamle Lappska Folkstammurnes mindre
duglighet till krigstjenst; men Utskottet inhemtat,
alt de intill Bebodda landet gränsande
delar af Lappmarkerne voro för det
mesta befolkade af personer utaf Svensk
härkomst, hvilkas vilkor och tillstånd i
allmänhet voro lika förmonlige, som deras
grannars i de Svenska Församlingarne; ansåg
Utskottet sig ega anledning hemställa,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl, Maj:t
i underdånighet anhålla, det en allmän undersökning
finge företagas till utrönande af
innevånarnes i Lappmarkerna större eller
mindre förmåga att utgöra de skyldigheter,
som andre Svenske medborgare åligga, samt
att Kongl. Maj:t derefter, med afseende på
de uppdagade förhållandena, täcktes vidtaga
de förändringar deruti, som på Kongl.
Maj:t berodde och af Kongl. Maj:t kunde
anses med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
Detta Betänkande har derefter blifvit
af Högloft. Ridderskapet och Adelil afslaget,
af Hederv. Bonde-Ståndet godkändt,
men af Högvörd. Preste-Ståndet och Vällofl.
Borgare-Ståndet, på grund af dervid gjorda
anmärkningar, återfemitteradjt lill Utskottet,
8 Btsv. och Oecon. Lisk.
sorn uti Utlåtande den 16 Junii upplyst,
Liand annat, att meningen med den föreslagna
undersökningen varit, att den borde
sträcka sig endast till de i Lappland från
Svenska Församlingar inflyttade Nybyggare
eller den såkallade Lappska Allmogen, men
icke till afkomlingar af de gamla Lappska
Folkstammarna eller de egentelige Lapparne,
antingen de voro flyttande, eller med
ständiga bostäder försedde. Dock som Utskottets
lörslag blifvit ogilladt jemväl af
Högvörd. Preste-Ståndet, och 2:ne Stånd
således stannat mot två , har förslaget förfallit.
Sedan Utskottet nu upprepat de åtgärder,
hvilka vid sista Riksdag blifvit vidtagne
i anledning af då väckta frågan om
Beyäringens införande uti Lappmarkerna,
anser Utskottet sig vid detta tillfälle böra
endast åberopa hvad ofvan intagne Betänkande
och Utlåtande innehålla; och då
Utskottet äfven nu tillstyrker den föreslagna
undersökningen, har Utskottet dertill
funnit förnyade skäl, dels uti de årligen tilltagande
odlingar och nybyggen i Lappmarkerna,
dels ock deruti, att berörde Landsorts
sålunda förbättrade skick, skall allt
mer och mer bidraga till okände af de
olägenheter för nästgränsande Provincer,
hvaröfver klagan af Motionairerne nu blifvit
förd.
Bil. t. B »sv. och Oecon. Ulsk.
Dock varder detta vördsamligen understäldt
Rikets Höglofl. Ständers profning,
jemte en Ledamots serskildta yttrande
i ämnet.
Stockholm den 2 Jan. 1829,
Utdrag af Protocollet, hållet i R. H.
Ständers. Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotts Plenum vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
den 2 Jan. 1829.
S. D. Herr af Schmidt yttrade: Med den
kännedom jag eger om förhållandet i de
ifrågavarande Socknafne, finnér jag, alt Bevärings-skyldigheten
icke kan annat än för
innevånarne derstädes blifva ganska betungande.
En oländig mark, genombruten af
kärr och moras, uppställer svårigheter för
den Bevärings-skyldige, att komma fram
till mötes- eller Éxercice-platserne, hvilka
äro så aflägsna, att han beiiöfver flera veckors
tid för fram- och åter-marchen, hvarigenom
honom tillskyndas förluster, som
han sedermera på längre tid förgäfves skall
söka ersätta, och hvilka ytterligare ökas
deraf, att han under exercice-tiden måste
afbryta sitt arbete, som, i anseende till eli
-
ic Bil. t. Bes v. odi Octon. Utsk. Bcl.-sle. JV.-o S.
matet, endast på samma tid kail verkställas.
Nya skyldigheter och skatter, ålagde
dessa Socknar, skola, utan någon reel vinst
för det allmänna, endast verka dertill, att
inflyttningarna upphöra, hvilka emedlertid
hufvudsakligen bidragit till, och ännu vidare,
om de fortfara, skola bereda uppkomsten
af detta, land, som, i så många afseenden
vanlottadt, likväl, rätt och ändamålsenligt
behandladt, lofvar i framliden, att för Riket
blifva af vigt och nytta. Jag kan derföre
för min del icke tillstyrka någon åtgärd,
ledande till dessa Socknars betungande
med krigstjenst, hvaraf den omedelbara
följden skulle blifva, att de, till en
början, komme, att i sin förkofran stå alldeles
stilla, samt omsider helt och hållet
skulle återgå till det intet, hvarutur de redan,
på ett så lofvande sätt, sig upprest.
Ut supra.
Ex Protocollo,
C. G. Grip.
Betr. och Otioon. Lisk. Bet.clc. N:9 g. n
N:o 9.
Betänkande, angående yrkad rättighet
för Barnmorske-Lärlingar på
Gottland, att undervisas och examineras
af någon Läkare derstädes.
Riksdags-Fullmägtige Pehr Purge och Pehr
Mårtensson från Gottland hafva, uti Memorial,
sorn af Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit,
genom Protocolls-Utdrag d. 4 i denna
månad, lill Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
remitteradt, framställt åtskilliga
svårigheter och olägenheter, hvilka
tillskyndas Goltländska Allmogen deraf,
att, i följd af Kongl. Sundhets - Collegii
Kungörelse af den 25 November 1822, alla
Pastorater inom Gottland blifvit förpligtade
anskaffa, underhålla och aflöna hvar
sin examinerad och af Kongl. SundhetsCollegium
approberad Barnmorska, hvilken
person, ehuru gagnelig och oumbärlig
hon än vore, det likväl skulle vara ganska
svårt att anskaffa och på stället bibehålla,
emedan erfarenheten visat, dels att Barnmorskor,
som från fasta Landet kommit
till Gottland, hade snart ledsnat och således
åter begifvit sig bori t, dels ock, att infödda
qvinnor sällan låtit öfvertala sig att,
36 sjömil öfver hafvet, resa till Stockholm,
is Besv. och Oecon. Ut sk.
för att derstädes i längre tid taga undervisning
uti Barnmorske-konsten, innan de
kunde undergå examen, ovissa hura snart,
på hvad sätt och med hvilken lägenhet de
skulle kunna få tillfälle återvända lill Gottland;
och hafva derföre ofvanbemähle tvänne
Biksdagsfullmäglige, med hvilka Peter
Persson från Calmare Län, i anseende lill
hans hemort, sig förenat, yttrat den önskan
och anhållan, det måtte, såsom orden lyda,
”en sådan mildring och förklaring i detta
ämne utverkas och till Kgl. Maj:ts Nådiga
Sanction hemställas,” att antingen någon af de
på Gottland varande 2:ne Provincial-Läkare,
eller ock någon derstädes anställd Öfver- eller
Under-Läkare, eller Stads-Läkaren i Wisby,
få af Kongl. Sundbets-Collegium förordnas,
att vissa tider på året uti Barnmorske-konsten
hålla föreläsningar och gifva undervisning
åt Landets egna infödda qvinnor,
helst sådane Bonde- och Klockare-hustrur,
som tillförene gjort Barnmorske-tjenst, och
hvilket äfven hädanefter kunde dem anförtros;
i hvilken händelse samtlige Hemmansegare
på Gottland ville åt Läraren anslå
ett billigt arfvode, derest icke informations-besväret
kunde anses böra till en
Provincial-Läkares tjenstebefattning.
Utskottet inser väl, att den uti Kongl.
Sundhets-Collegii ofvanåberopade Kungörelse
om nämnde rättighet för ett visst antal
Besv. och Oecon. Utsk.
qvinnor, att, antingen på Statens bekostnad
få njuta undervisning i Barnmorske-kopsten
och erhålla kost samt husrum och ett contant
penninge-understöd under den tid af
nio månader, som anses behof vas för konstens
vederbörliga inhemlande, eller ock
på egen bekostnad sig i Stockholm uppehålla
för nämnde ändamål, icke kan med
samma beqvämlighet, som af personer på
fasta landet, begagnas af Barnmorske-Lärlingar
från Gottland, der borit- och hemresan
ofta beror af årstiden och väderleken;
dock som de mötande olägenheterna icke
äro af någon betydenhet i jemförelse med
den våda, hvarföre både Barnaföderskan
och hennes foster blottställas, i händelse
utöfningen af Barnmorske-befattningen anförtros
åt personer, hvilka icke ordentligen
lärt deras konst och deruti undergått den
föreskrifna examen, kan Utskottet icke tillstyrka
bifall till Riksdags-Fuilmägtiges från
Gottland ifrågavarande begäran, så mycket
mindre, som det är, icke blott genom den
theoretiska undervisningen, utan i synnerhet
genom den practiska öfningen under en
skicklig och erfaren Läkares tillsyn, som
en qvinna bildas till duglig och pålitlig
Barnmorska, och då på Gottland icke finnes
någon serskild practisk undervisningsanstalt
för Barnmorskor, skulle undervisningen
derstädes, i allt fall, blifva ganska
ofullkomlig.
i 4 Bil. t. Be.tv. och Octon .Utsk. Bet.da. JV.o 9,
Dock varder detta, jemte Herr Prosten
Dedekirids serskildt yttrade mening i
ämnet, vördsamligen understäldt Rikets
Höglofl. Ständers pröfning.
Stockholm den 2 Jan. 182g.
Utdrag af Protocollet, hållet i R. H,
Ständers Allmänna Besvärs- och
Oeconomie - Utskotts Plenum vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm d.
2 Jan. 1829.
S. D. Herr Prosten Dedekind anhöll, alt
nu få förnya sin vid detta måls behandling
på Afdelningen redan gjorda förklaring,
att nemligen: fullkomligen erkännande de visa
och Nådiga afsigter, som legat till grund
för Kgl. Maj:ts beslut i afseende på Barnmorskorna
på Gottland, Herr Prosten likväl, för
sin del, önskade, att något correctiv måtte utfinnas
och stadgas emot dessa Barnmorskors
ofta upprepade oskäliga anspråk på större
än i Gontracten bestämda löningsförmoner,
genom hvilkas beviljande, i stället för på
goda grunder påräknad nytta af denna anstalt,
densamma omsider skulle förvandlas
till ett för Proyincen tryckande onus. Ut
supra.
Ex Protocollo,
C. G. Grip,
Besv. osTi Oecon. Ut sk, Bet.cle. N.o 10. i5
N:o io.
'Betänkande, angående yrkad rättighet
för Kronohemmans- och Nybygges-Äboer
i Norrbottens Län,
att utan utsyning m. m. fä till
Tjäru-bränning använda stubbar ,
vindfällen och förtorkade träd å
deras område.
H edervärda Bonde-Ståndet har, genom Protocolls-Utdrag
den 4 sistlidne December,
lill detta Utskotts utlåtande remitterat Lars
Nilssons från NorrbottensLän Memorial, deruti
han , med anmälan om angelägenheten af
TjärubränningenS, såsom binäring, befrämjande
inom hans af naturen vanlottade Landsort,
föreslår: attKronohemmans- och Nybygges-Åboer
i Norrbottens Län må tillåtas,
utan föregången ansökning hos Kongl. Majrts
Befallningshafvande och af Kronobetjeningen
anställd utsyning, hvarigenom tidsutdrägt
och kostnad förorsakas, få, utan all
afgift till Tjärubränning, fritt begagna alla
på deras hemman och nybygges-områden
befintliga stubbar, vindfällen och förtorkade
träd; hvilken motion blifvit af samtlige
16 Beny. och Oecon. Utsk.
Riksdags fullmäktige från Norrbottens Län,
äfvensom af Nils Strindlund från VesterNorrlands
Län understödd.
Utskottet får härvid vördsamt upplysa,
att Kongl. Maj:t, uppå Dess Befallningshafvandes
i Vesterbottens Län derom gjorda
underdåniga hemställan, genom Nådigt bref
den 21 Februari 1826, förordnat, att, till
Tjäru-bränningeus uppmuntrande inom berörde
Län, den, till en åttondedel af tillverkningens
värde, bestämda afgiften för de
stubbar, rötter, torra träd och vindfällen,
hvilka, lill afbränning från Kronoskogarne
hemlies, skulle nedsättas inom Länets nedra
och bebodda del till Adel och inom
lo.
Lappmarken till blott g^del af den tillverkade
tjärans värde; Och då Utskottet anser
den ifrågavarande binäringens underlättande,
jemväl i Norrbottens Län, desto
mera af behofvet påkallas, som detta Läns
innevånare äro i en ändock högre grad underkastade
olägenheterna af ett liårdt climat,
tror Utskottet sig böra den i ofvanberörde
måtto gjorda motionen såvida understödja,
att, genom underdånig hemställan
derom hos Kongl. Maj:t, rättighet må beredas
för Norrbottens Läns Kronohemmansoch
Nybygges-Åboer, att, utan föregången
ansökning och anställande syn, samt utan
all slags afgift, få till Tjäru-bränning använda
-
Desv. och Occon. Utsk. Bet.-dc. IV:o iöj 11. 17
tända de å nämnde hemmans och nybyggens
områden varande stubbar * rötter och
vindfällen; hvaremot Utskottet/inner betänkligt,
att en sådan fri disposition tillstyrka
i afseende å förtorkade träd, emedan én slik
tillåtelse möjligen kunde leda till det missbruk,
att växande friska träd med afsigt
uttorkades; och hvadan alltså den hittills
iakttagna controllen vore, i fråga om torra
trädens afhemtande, angelägen att fortfarande
bibehålla. Varande således dell ifrågavarande
motionen af Utskottet tillstyrkt
i afseende på TjätU-bränning af stubbar,
rötter Och vindfällen, men afstyrkt, hvad
angår sådan bränning af träd; dock varder
detta Utskottets yttrande Rikets Ständers
egen pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 3 Januari 182g.
N:o 11.
Betänkande rörande föreslagen ändring
i nu gällande stadgande om
vintervägars underhållande genom
så kallade Plog-Lag.
Hedervärda Bonde-Ståndet har den 4 sistlidne
månad till detta Utskotts utlåtande re
Bihang
till R. S. Prot. 1828 och 182g. 8:de Sami. 2
2 :tl H:t.
18 Be nv. och Oecon. Ut sk. Bet.rle. N.o 11.
mitterat Riksdagsmannen Olof Janssons från
Calmar Län derom gjorda Motion, att hvarje
väghållnings-skyldig måtte berättigas, att
så väl vinter- som sommartid sjelf rödja
och underhålla sin väglott, och att i stället
för vintervägarnes underhållande medelst
så kallade Plog-Lag, hvilket skall
föranleda dryga sammanskott, hvar och en
må ega, att, efter eget godtfinnande, om sitt
vägskiftes öppet-hållande vintertiden afsluta
med den till hvilken han eger förtroende;
och har, vid detta förslags öfvervägande
Utskottet för sin del funnit fördelarne
af Kongl. Förordningen den i3 September
1790, angående Allmänna vägarnes hållande
i fargildt stånd, vid snöfall, vara så uppenbara,
och samma Nådiga förordning,
jemte Kongl. Brefvet af 3i Januari 1798
innefatta sådana föreskrifter i afseende på
skäliga öfverenskommelsers träffande, inom
Socknen eller Häradet, om vägstyckens plogning
och skottning vintertiden, att Utskottet
anser sig icke höra Olof Janssons i ämnet
gjorda Motion understödja.
Hvilken fråga dock till Rikets Ständers
egen pröfning vördsamt hemställes.
Stockholm den 3 Januari 1829.
Besv. och Oeeon. Utsk. Bet-de. IV,o 12. 19
N:o 12.
Betänkande rörande väckt fråga om
hemmansdelars sammanslående under
en Rök, utan afseende på deras
olika Nummer.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till
detta Utskott den 8 sisth December blifvit
remitteradt Riksdagsmannen från Norrbottens
Län Lars Nilssons Memorial, hvarutinnan
han föreslår, att, då de författningar,
som förordna, det sammanläggning af
serskildta hemmansdelar ej får sträckas till
serskildta hemman och Nummer i by, medföra
en obillig tunga för en del medborgare,
enär härigenom händer, att egaren till
tvänne eller flera hemmansdelar i byn,
nödgas, i alla de fall då jorda-besvären
Beräknas efter rök, vidkännas större onus
än grannar med vida större fastighet; den
nya Författning måtte vidtagas, att innehafvare
af, inom ett och samma Skifteslag
belägna, så små hemmansdelar, att de sammanlagde
ej utgöra öfver ett fjerdedels
mantal, må, utan afseende på olika nummer,
ega rättighet de samma under en rök
sammanslå och inlägga.
Den sålunda gjorda Motionen tror Utskottet
sig böra understödja, så vidt Skif
-
20 Besv. och Oecon. Ulsk.
tes-Stadgan af den \ Maji 1827,0011 locala
förhållanden i öfrigt sådant medgifva, äfvensom
under iakttagande deraf, att för så
Beskaffad sammanslagning något hinder icke
möter från den, i afseende å controllerna
vid Jordeboken, nödiga ordning.
Och hvarom Utskottet således tillstyrker,
att underdånig hemställan hos Kongl.
Maj:t måtte af Rikets Höglofl. Ständer
göras. Hvilket dock Rikets Ständers egen
pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 3 Januari 182g,
N:o i3.
Betänkande i anledning af väckt
Motion om olägenheterna för Linköpings
Stad deraf, att Lif-Grenadier-Regementernes
Musik-Corpser
bo i Staden, och ej på Rotarne.
källoff. Borgare-Ståndet har den 10 sisth
December till detta Utskotts yttrande remitterat
Herr Lundmans Memorial, deruti
han påkallar Rikets Ständers behjertande
af den svåra tunga och olägenhet, Linko
-
Bcsv. och Oecon. Utsk. Bet:de. JY.o i3. 21
pings Stad skall derigenom vidkännas, alt
Lif-Grenadier Regemenlernes Musik-Corpser
blifvit af vederbörande Befälhafvare för
beständigt placerade på Staden, hvarest de
bo nied hustrur och barn, hvilka vid mannens
och fadrens ålderdom, sjuklighet, eller
efter dess frånfälle ofta falla Stadens
Fatläg-Försörjnings-anstallt till last; yrkande
fördenskull Motionairen att, enligt gällande
Författningars föreskrift , ifrågavarande
Musikanter måtte åläggas bebo de
Torpställen, som antingen redan å Rotarne
finnas för detta ändamål, eller som till anläggning
skulle anbefallas, der sådana böra
underhållas.
Då den af Herr Lundman omnämnde
Boställs-förmonen å Torp under Rotarne
icke blifver möjlig för Regementernes mesta
spel, hvilket åtnjuter contant lön utur
Musik-Cassan, till hvilken åtskillige Rotar
erlägga vacance-afgift, hvilken i och med
detsamma berättigar Roten att, om SoldatTorp
derunder finnes, detsamma sjelf disponera;
och då dessutom för spelets öfning
är nödigt, att Musikanterne bo så nära
hvarannan, att öfnings-sammankomster blifva
möjliga ; alltså och enär härvid jemväl
kommer i betraktande, att Staden åtnjuter
fördelar genom de dit inflyttade personer,
som lefva af sina contanta löner 0. s. v.
22 Bil. t. Besv. 0. Oecon. Utsk.
tror Utskottet Motionairens i ämnet förda
klagan desto mindre påkalla något serdeles
afseende, eller kunna föranleda till något
förbud för bemälde personers vistande i
Linköpings Stad, som ingen välfrejdad och
ej utfattig person kan förvägras välja sin
lagliga bostad, hvar lian för godt och tjenligt
finnér.
Dock underställes vördsamt detta Rikets
Ständers egen pröfning, jemte den af
tvänne Ledamöter yttrade serskilda tanka
i ämnet.
Stockholm den 3 Januari 1829.
Utdrag af Protocollet, hållet i R. H.
Ständers Allmänna Besvärs- och
Oeconomie - Utskotts Plenum, vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, d.
3 Januari 1829.
S. D. Domprosten Lidman förklarade sig
icke kunna instämma i det förslag till utlåtande,
som afdelningen i detta mål afgifvit.
Han erkände, att lian icke kunnat, utur
Kongl, kungörelsen af den 5 December
1788 och öfrige för fattigvården i allmän
-
Bil. t. Besv. och Oecon. Utsk. Bet:cle. N:o i3.
Iiet gällande Nådiga Stadganden, härleda
något serskildt och eget åliggande för Linköpings
Domkyrko-fÖrsamling, att på sin
fattig-försörjnings-sta t uppföra ett helt indelt
Regementes åldriga och uttjenta Musikanter
med deras hustrur och harn.
Med förbigående af de flera olägenheter
församlingen tillskyndades af en, hvarken
med egentlig Stadsmannanäring eller i
verklig Garnizons-tjenst sysselsatt personal
af 191 individer, ansåg Domprosten, som
Stadens Pastor, sin pligt att fästa Höglofl.
Utskottets uppmärksamhet på de ärligen
och obilligt ökade utgifter Linköpings Stads
fattigvård derigenom nödvändigt måtte vidkännas;
och understödde forsin del så mycket
hellre ifrågavarande Motionen, som han
ej insåg hvarföre, i fall det, till Musikanternes
vid Kongl. Grenadier-Regementerne öfning,
ännu skulle anses nödvändigt, att dem
till permanent tjenstgöring i Linköping incommendera,
första Regementets Musik, utgörande
c;8 personer, icke, i likhet med hvad
i hänseende till a:dra Regementets Musikpersonal
af g3, redan ifrån början af denna
commendering, blifvit iakttagit, skulle
hädanefter och hvad fattigvården rörer,
kunna förklaras tillhöra de församlingar,
der deras Rotar äro belägne.
Ansågs detta åter mindre billi gt, så
länge de nya Rotarne, i Vånga och Fin
-
24 Bcsv. och Oecon. Vtsk.
spängs Bergslager, hvilka, till musikens underhåll
blifvit afsedde, emot årlig vacanceafgift
förblifva obesatta, föreslog Domprosten
det Regementets Musik-Cassa, hvilken,
genom uppbärandet och användandet af
nämnde yacance-aigjft, de facto alla Rothållarpes
skyldigheter emot spelet sig åtagit,
måtto åläggas, att Corpsens fattigvård
af egna medel bestrida.
Uti detta yttrande instämde Her Lundman.
Ut supra.
Ex Protocollo.
C. G. Grip.
N:o i\.
betänkande rörande föreslagen förr
ändring vid uppbådandet af SkalR
gång, till Rofdjurs dödande.
Uti från ffedervärda Bonde-Ståndet den 8
pästlidne December till detta Utskott remitteradt
Memorial, har Riksdagsmannen
Anders Andersson från Östergöthlands Län
pmförmält, huruledes de Skallgångar till
Vargars och andra rofdjurs utrotande, sop?
Besv. och Oecon■ Vtsk.
ej få företagas utan Krono- eller Jägeribetjeningens
ordres, derigenom förfela ändamålet,
att, under tidsutdrägten medelst
denna omgång vid uppbådningen, Rofdjuren
binna för långt aflägsna sig från den
ort der de gjort skada, till förekommande
hvaraf Molionairen föreslagit: Att de så
kallade Skallfogdarne inom hvarje socken
mätte ega rättighet, att utan afvaktan på
ofvannämnde ordres, sjelfva vid påträngande
tillfällen utsända Budkeflar till anställande
pf Skallgång.
Utskottet, som icke anser tjenligt, att
åt de för närvarande befintlige så kallade
Skallfogdar öfverlemna rättigheten, att, efter
deras eget godtfinnande, besluta om
Allmogens uppbådande för ifrågavarande
tillfällen, och som på sådan grund icke
eller kan understödja Motionairens förslag
pm förändring af de i ämnet nu gällande
Författningar, tror derjemte, att ändamålet
med Skallgångarne i allmänhet ganska
sällan vinnes till den grad, alt faran för
Rofdjuren derigenom skulle betydligen minskas;
i anledning hvaraf och då, genom exemplet
inom Skaraborgs Län, den erfarenhet
är vunnen, att det verksammaste medlet
till Skadedjurs utrotande torde bestå
uti tillräckliga praemier för den, som, på
ptt eller annat sätt, med begagnande af de
a6 Besv. och Oecon. Utsk. Betsele. JF.-o lefj l5.
för hvarje ort och tillfälle Lämpligaste medel,
till Rofdjurens fångande och dödande
medverka, Utskottet vördsamt hemställer,
att hos Kongl. Maj:t måtte anmälas underdånig
önskan- om sådan förändring, uti
stadgandet rörande så kallade skottpenningar,
i Nådiga Förordningen den i3 April
1808, att det dervid åsyftade ändamålet
kunde, genom förhöjda prsemier, säkrare
vinnas.
Stockholm den 3 Jan. 1829.
N:o i5.
Betänkande angående väckt motion,
det Beväringsynglingarne icke måtte
samlas till vapenöfning förr än de
uppfordras till Rikets försvar.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, genom Protocolls-Utdrag
den 4 sisth December, till
detta Utskotts yttrande öfverlemnat Riksdagsfullmägtigen
Olof Mathiassons från
Götheborgs- och Bohus Län derom i Ståndet
gjorda framställning, att, Beväringsynglingarne
hädanefter väl måtte, såsom
Besv. och Oecon. Utsk. B et.'de. IV.o iS. 27
hitintills skett, vid de årligen anställande
Mönstringarne, i Rullor antecknas, men
dock icke till vapenöfning sammandragas
förr, än Kongl. Majit kunde finna dessa
ynglingar behöfliga för Rikets försvar, vid
hvilken period exercice med dem skulle anställas,
så att de klefve användbara; och har
Motionairen, genom den sålunda föreslagna
förändringen velat afse vinnandet af aine
fördelar, nemligen, ilo besparing i den nu
utgående årliga exercice-kostnaden , och 210
Bevärings-ynglingens oafbrulna bibehållande
vid Landtbruks-arbetet, i hvilket senare
hänseende jemväl blifvit anmärkt, det ynglingarne
genom vapenöfningsmötet försämras
till deras hörsamhet, sedlighet, m. m.
Då ändamålet med inrättningen af allmänna
Beväringsmanskapet , Fäderneslandets
försvar, endast i den mån kan genom
denna inrättning vinnas, som manskapet
för sin bestämmelse är tilldanadt och väl
organiseradt, då dessa Fäderneslands-försvarares
daning består icke blott i färdigheten
att handtera vapen, utan ock i vanan
vid marcher och öfriga Fältlefnadens
fatiguer m. m., och då, med ett ord, allmänna
öfvertygelse!! om nödvändigheten
för Krigsmannen att känna sitt yrke och
lefnadssätt förr, än just då han mot fienden
skall utrycka, hvilar på så oemotsäg
-
28 Besv. och Oecon. Ut sk.
liga grunder, att vådan af ett motsatt förhållande
ingalunda torde behöfva bevisas,
eller med det varnande sorgliga exemplet
från senaste Landtvärnet upplysas, kan Utskottet
destomindre tveka att på det allra
högsta afstyrka den i ofvanherörde måtto
väckta motionen, som Utskottet är fullt
öfvertygadt derom, att, likasom de ifrågavarande
unge medborgarne, under vapenöfningarne,
allt mer och mer väckas och lif vas
till känsla för Fosterland och sjelfständighet,
måste de ock, genom den derunder
iakttagna ordning och discipline, snarare
vinna än förlora till deras håde sedlighet
och duglighet. Hvilket yttrande Rikets
Ständers egen pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 3 Januari 182g.
N:o 16.
Betänkande rörande yrkad jemkning
i Beklädnads-bidragets utgörande
af Soldate - Rotarne inom Piteå
Socken.
Uti Memorial, som från Hedervärda BondeStåndet
blifvit den \ sisth December re
-
Besv. och Oecon. Utsk.
mitteradt till detta Utskotts yttrande, har
R i k s d a g s fu 11 m ä g t i g c n Lars Nilsson från
Norrbottens Län fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet på den olika tunga Piteå
Sockens Rotehållare derigenom vidkännas,
att Soldate-beklädnads-bidraget utgöres af
en del uti contanta medel, men af andra
åter i spannmål efter markegångs-pris,
hvaraf händer, att de förre nödgas betala
nära dubbelt emot de senare; och föreslår
Motionairen fördenskull en sådan jemkning
och rättelse härutinnan, att Piteå Socknemäns
Beklädnads-bidrag hädanefter må
alalia, inom Socknen, på enahanda sätt efter
Skatt utgöras, så att icke den ena mera än
den andra deraf betungas.
För alt utreda anledningen till och
förhållandet med den i berörde måtto öfverklagade
olikheten i Beklädnads-skyldighets
åliggande inom nämnde Socken, har
Utskottet, genom i ämnet anställda forskningar,
inhemtat:
Att, enligt i5 § i Kneckte-Contractet af
den 3i Mars 1696, Rotarne vid Vesterbottens
Regemente böra, utom den vissa lönen,
hvart annat år hjelpa Soldaten tillen
släpkUdning med 5 Daler Kopparmynt;
Att, vid utfärdandet af den nu gällande
Beklädnads-Förordningen för Indelta Infan
-
3o Desv. och Oecon. Utsk.
teriet, Kongl. Maj:t under den 3o December
1819 förordnat, att de Rotar, hvilka
icke ingingo på Kongl. Maj:ts, enligt Rikets
Ständers, i Skrifvelse den i3 Junii 1818,
yttrade önskan, framställda Nådiga Proposition,
om erläggande af ett årligt bidrag
med en sjettedel af Soldat-Munderingens
värde, skulle bibehållas vid Kneckte-Contraclets
föreskrift, dock med sådan tillämpning
deraf, att, beträffande Vesterbottens
Regemente, ofvannämnde 5 Daler Kopparmynt
livart annat år, eller 2~ Daler årligen,
borde, efter 1696 års Spannmålspris,
9 Mark Silfvermynt per tunna, förvandlas
till 11 ||:dels Kappar säd, som åter, efter
årets Riksmarkegångspris, valveras till contant;
samt
Att den sålunda för hvarje Rote belöpande
afgiften efter Kneckte-Contractet utgjorde
: vid Vesterbottens Regemente för sistlidne
år . . . R:dr 2: 22, 6|
då deremot sjettedelsbidragetför
samma år uppgått
lill .... 4: 29, r.
Varandes af Regementets hela styrka, 836
Rotar, som erlägga sjettedels-bidraget. och
107 Rotar, som blifvit vid beräkningen
efter Kneckte-Contractet bibehållna.
Den sålunda från en del Rotar, vid
Vesterbottens Regemente, utgående högre af
-
Besv. o. Oecon. Utsh. BeUde. N.o l6j 1". 3i
giften, medelst sjettedels-bidragets utgörande,
hvilar alltså på ett lagligen afslutadt,
frivilligt Conlract, hvars förbindande
kraft icke kan, utan båda Contrahenternas
begifvande, upphäfvas, och om hvar» rubbning
Utskottet för sin del icke anser lämpligt
att till Kongl.-Majit frambära någon
underdånig önskan. Dock varder detta Rikets
Högloft. Ständers egen pröfning vördsamt
understäldt.
Stockholm den 3 Januari 1829.
N:o 17.
Betänkande angående väckt motion
om Marknaders aflägsnande från
Kyrkors grannskap.
Högvördiga Preste-Ståndet bar, d. 12 nästvekne
December, till detta Utskotts yttrande
öfverlemnat den af Biskoppen Doctor
Wallenberg derom väckta motion, att,
som ännu på många orter, Marknader hållas
nära invid Kyrkor, hvarigenom händer,
icke allenast att Templens närmaste
omgifningar oskäras af stoj och os-udliga
3a Besv. och Oecon. Utsk. Bet:de. N.-o 77.
uppträden , som vanligen åtfölja d yli ka'
sammankomster, utan ock, att sjelfva Kyrkobyggnaderna
blottställas för faran af eld,
som dels från det myckna kokandet vid
en marknadsplats, dels från de mångå rökandes
Tobakspipor lätteligen kan utbrista,
Landtmarknadsplatserna måtte utsättas till
andra ställen på l;dels eller minst ;i:dels
mils afstånd från Kyrkan, och att derom
ett allmänt Nådigt Stadgande måtte utver*
kas; uti hvilken motion Professoren Gravander
desto hellre deltagit, som han, med
åberopade exemplet från Vingåkers Kyrka,
ville ytterligare styrka vådan för Kyrkobyggnaderna
af marknaders grannskap.
I anledning af dessa anaraganden liar
Presidenten Poppius upplyst: att tid och
ställe för Marknader bestämmas af Commerce-Coliegium,
uppå vederbörande LandsliÖfdings
derom ingifvande förslag: att således
ändring derutinnan äfven kan genom
nämnde Autoritet åstadkommas, utan underdånig
anmälan derom hos Kongl. Maj:ty
samt
Att den nu öfverklagade olägenheten
i allmänhet blifvit afsedd, ehuruväl Marknadernas
flyttning någon gång försvårats,
genom brist på annan tjenlig local i orten.
Utskottet
fiesv. och Oecon. Utsk.
Utskottet anser de i ämnet redan existerande
Författningar icke göra annan åtgärd
härvid nödvändig, an att, med iakttagande
af de deri lemnade föreskrifter,
vederbörande må draga behörig försorg,
att, der så ske kan, Marknaderna varda
från Kyrkobyn till andra lämpliga platser
förflyttade, och alt, der loeala omständigheter
icke medgifva utsättandet af helt och
hållet förändrad marknadsplats, de åtminstone
må varda från Kyrkan så vida aflägsnade,
och i öfrigt sådana försigtighetsmått
vidtagna, att Kyrkobyggnaderna icke genom
marknadshållandet blottställas för faran
att antändas och förstöras;
och tillstyrker fördenskull Utskottet, att
underdånig anhållan mätte hos Kgl. Maj;t
göras om utfardande af Nådig befallning
till vederbörande i enlighet med hvad
nyss framstäldt blifvit; hvilket dock vördsamt
underställes Rikets Högloft. Ständers
egen närmare pröfning.
Stockholm den 3 Januari 18ap.
N:o i8.
Betänkande i anledning af vackt fråga
om förbud mot utgrafning af
Myror och Kärr-ängar pä Gottland,
Bihang till R. S. Prot. 1828 och 1829 8:dc Sami. ■’*
2: a H-t.
34 Be sv. och Oecon. Utsk. Bct.-de. N.-o 18.
då tvist derom emellan Delägare
uppstår, intilldess att Egodelningsllätten
pröfvat och afgjort både
om behofvet och tjenligheten af
dylika utgräfningar, och jemväl om
den framtida fördel, som deraf kan
vara att påräkna.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, uti Prolocolls-Utdrag
den 4 sisth Dec., till Utskottet
remitterat ett Memorial af Riksdagsfullmägtige
Pehr Burge och Pehr Mårtensson
från Gottland, deruti de, jemte
framställning örn skadligheten deraf, att
Myror och Kärr-ängar på Gottland utdikas
och aflappas förr än undersökt och pröfvadt
blifvit: 1:0 huruvida vailensamlingarne
äro nödvändige för Hemmannens och
Kreaturens behof. 2:0 Om den i Kärren
befintliga, botten och jordmon äro tjenliga
till en bättre odling. 3:o Om kostnaden
icke öfverstiger den påräknade nyttan, och
4:0 Om icke några der nedanföre belägna
vattenverk skadas och måste ödeläggas, tillika
anfört, hurusom på ön Gottland, hvilken
till större delen består af en Kalkstens-klippa,
samt en lösare sandstensart,
regn mera sällan och nästan icke förr än
vid Olofsmessotidcn faller: att, om det någon
gång inträffar, att regn vårtiden erhålles,
icke något synnerligt gagn deraf tillskyndas
växterna, emedan Kalk-och Sand
-
Besv. och Oecon. Utsk. Bet.‘de. N.o 18. 35
stenen insupa fuktigheten, så alt vattnet endast
samlas i dälderna och kärren, der det
Sfven före bergningstiden borttorkar, sedan
det emedlertid blifvit begagnadt af vattenverken:
att jordmonen i den sumpiga marken
i allmänhet består af en djup och flygtig
dy, hvilken, oaktadt den djupaste dikning,
förblifver otjenlig till åker, och icke
eller kan förvandlas till äng, annorlunda
än genom bränning, deraf matjorden, sedan
den i några år burit gräs, alldeles förderfvas
och förlorar all vidare växtlighet:
att en del vattenverk emedlertid blifvit
ödelagda, och att, efter det åtskilliga tvistigheter
sig yppat emellan Delegarne i myrorna
, angående penninge-förskott och
omkostnader till utdikningen, påföljden
blifvit, det mindre bemedlade personer
bland Allmogen stundom fått afstå deras
lotter i Myrorna, emot ett obetydligt vederlag
i jord eller penningar, efter mätis^
manna ordom; i anseende till hvilket allt,
jemte flera uppräknade olägenheter, Riksdagsfullmägtige
alltså anhållit, det en sådan
Kongl. Förklaring kunde i underdånighet
utverkas, hvarigenom förbjudes utgräfning
af Myror och Kärr-ängar på Gottland, då
tvist derom emellan Delegare uppstår, intilldess
Egodelnings-Rätten pröfvat och afgjort,
både om behofvet och tjenligheten af
dylika utgräfningar, och jemväl om den framtida
fördel, sorn deraf kan vara att påräkna.
36 Besv. och Oecon. Ut sk. Bet.-de. JY.-o iS.
Utskottet, som icke kan dela Riksdags»
Fullmägtige Pehr B ur ges och Pehr Mårtenssons
åsigter i fråga om skadlighet af
Kärrängars och Mossars eller Myrors ut»
dikning, enär erfarenheten visat, alt sådana
ofrugthara ställens förvandlande till bördig
mark, ofta utgjort föremål icke blott
för hvarje kunnig och erfaren jordbrukares
enskildta bemödanden, utan ock för Regeringens
omsorger för landets uppodlande,
saknar således skäl att tillstyrka, det någon
Författning, som skulle afse endast ön
Gottland, må af Rikets Ständer i underdånighet
önskas i afseende på dylika företags
inskränkning derstädes; och då Kongl.
Maj:t genom Dess, den 20 Januarii 1824»
uppå Rikets Ständers egen underdåniga anhållan,
utfärdade Nådiga Förordning, angående
ändring eller utrifning af vattenverk,
som genom uppdämning skada jord
eller hindra dess odling, noga bestämt huru
dylika frågor i första instancen skola behandlas,
finner Utskottet icke eller anledning
föreslå, det Egodelnings-Rätt må befatta
sig med pröfning af mål, som röra
utdikning af Gottlands Kärrängar och Mossar.
Hvad Motionairen i ofvanberörde måtto
föreslagit, är alltså af Utskottet afstyrkt.
Stockholm den 3 Jan. 1829.
STOCKHOLM, P. A- Norstedt & Sömer, 182g.
N:o 19.
Betänkande, rörande Motion om uppliäfvande
eller nedsättning af vitet
för försummad anskaffning af kari
till Recruteringar.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, genom ProtocolIs-Utdrag
den .28 sistlidne November,
till detta Utskott remitterat Riksdagsmannen
Eric Svenssons från Elfsborgs Län
Memorial, hvaruti yrkas, att den Lag, som
utsätter Tio Riksdalers Banco vite för hvarje
Rustningsskyldig jordbrukare, hvilken,
vid utsatta recruteringar, icke anskaffat antaglig
karl, måtte upphäfvas, eller om något
vite dervid anses lämpligt, detsamma
då måtte betjMligen nedsättas, hvilken föreslagna
förändring i berörde stadgande Anders
Danielsson ansåg, åtminstone för fredlig
tid, kunna tillåtas; hvaremot åter vice
Talmannen Jon Jonsson och Nils Månsson
från Malmöhus Län, med flere, trodde den
yrkade förändringen höra ega rum utan
undantag i afseende på alla Rustnings- och
Roterings-skyldige.
Bihang till R. St. Prot. 1828 och 182g. 8:de Sami. 1
3:dje Ht.
/
n Besv. och Oecon. Utsk.
Utskottet har tagit detta ärende i behörigt
öfvervägande, men sorn Rust- och
Rotehållare , genom uraktlåten recrutering,
tillskynda sig en obehörig vinst, och det
Vöre vådligt, alt antingen upphäfva éller
till beloppet nedsätta de vitén, hvarigenom
Kongl. Majrts Befallningshafvande hittills
tillhållit de Rustnings- och Roterings-skyldige,
att deras åliggande i detta afseende fullgöra
, linner Utskottet sig icke böra gifva
anledning till en så beskaffad, till menliga
följder i afseende på Armeens compiettering
ledande, åtgärd, och afstyrker fördenskull
de ifrågavarande Motionerna ; Hvilket
dock Rikets Höglofl. Ständers eget bepröfvande
vördsamt underställes.
Stockholm den 7 Januärii 1829.
N:o 26.
Betänkande, i anledning- af väckt fråga
om den gamla Psalmbokens aflysande
från bruk och nyttjande
vid offentliga Gudstjensten.
Herr Biskopen m. m. Doctor Tegnér har,
uti ett till Högvörd. Preste-Ståndet ingifvet
Besv. och Oecon. Utsk.
Memorial, som den 10 December sisth år
till Utskottet blifvit remitteradt, anfört, att,
ehuru Nio år redan förflutit, sedan den
nya Psalmboken af Kongl. Maj:t gillades
och stadfästades, likväl med tillåtelse för
Församlingarne att, efter eget godtfinnande,
antaga den, eller bibehålla den gamla,
och fastän afsigten med berörde Nådiga tillåtelse
utan tvifvel varit den, att undvika
de olägenheter och missnöjen, som vanligtvis
åtfölja alla hastigare förändringar, samt
det varit att förmoda, det nya Psalmbokens
onekliga företräde skulle efter hand inses
och kännas öfver allt, så att förändringen
kunde göra sig sjelf, hvilket ock till en stor
del inträffat åtminstone inom Wexiö Stift,
der, för det närvarande, endast ett obetydligt
antal Församlingar begagna gamla Psalmboken,
torde likväl införandet af den nya,
just i dessa komma att möta ett långvarigt
motstånd, så framt ej något bestämdt stadgande
i detta fall utgår från Regeringen.
Allmogens benägenhet för det gamla och
traditionella vore bekant , äfven då det
nya , som erbjudes , vore ögonskenligen
bättre; och på ett och annat ställe torde
väl dylika tänkesätt understödjas af Presterskapet.
Bruket af tvänne olika Psalmböcker
inom Svenska Kyrkan, fastän till
en början och provisionelt tillåtet, vore
dock i sig sjelf t oformligt, emedan det
4 Bcn>. och Oecon. Utsk. Bet.-cle. N.o 20.
bryter Gudstjenstens enhet, och medförer
dessutom den svårighet för tjenstfolk, som
flytta från den ena Församlingen till den
andra, att de nödgas anskaffa sig dubbla
böcker; hvilket vore förhållandet jemväl,
då kyrkor besökas af utsockne åhörare. Den
kostnad, som, genom inköp af nya Psalmboken,
skulle tillskyndas en Församling, borde
icke komma i synnerlig beräkning, enär
de gamla böckerna äro för det mesta utnötte,
Och om de åter uppläggas* så kunde
de ej säljas till bättre eller ens samma
pris, som de nya. Herr Doctorn och Biskopen
bade derföre ansett tiden vara inne,
att icke längre dagtinga med fördomen,
utan snarare att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla om fastställande af
en termin, då gamla Psalmboken öfver hela
Riket kunde aflysas; hvartill blifvit föreslaget
början af nästa kyrkoår, då Nationen
haft fulla Tio års besinningstid, och
således icke med skäl kunde klaga öfver
någon brådstörtad reform. Den, som icke
under den tiden hunnit öfvertyga sig
om reformens fördel, borde väl få begagna
gamla Psalmboken för enskild uppbyggelse,
men vid offentliga Gudstjensten underkasta
sig den allmänna förbättrade ordningen.
Uti hvad Herr Biskopen Doctor Thegner
sålunda föreslagit, har största delen af
Besv. och Oecon. Vuk. Bet.;de. N.o 20■ 5
Hög void. Preste-Ståndet instämt, med det
tillägg af Herr Biskopen ni. m. Doctor af
Wingård, det Herr Doctorn och Biskopen
så mycket helhe biträdde den ifrågavarande
Motionen, som ibland de få Församlingar
inom Götheborgs Stift, hvilka ännu
icke antagit den nja Psalmboken, en och
annan vid de deni gjorda föreställningar
bestämdt förklarat, att de ej fogade sig efter
allmäningen förr, än Kongl. Maj:t sådant
i Nåder befallde. Men hvad beträffade tiden,
syntes den böra föreslås rymligare;
ty om Kongl, Maj:t, i händelse Rikets Ständer
uti underdånig skrifvelse sådant önska,
skulle Nådigst besluta Befallningens utfärdande,
så kunde den icke utgå, än mindre
komma till alla vederbörandes kunskap, innan
det redan började Kyrkoåret vöre långt
lidet; och blefve således rådrummet för
korrt, att i ämnet hålla Sockenstämmor
och medhinna verkställighets-åtgärder. Menighetens
och i synnerhet de fattiges förseende
med nödige exemplar, kunde ej ske
fort, minst der afståndet från Stad vore
större, och, under hittills varande liknöjdhet,
inga förberedande anstalter träffade.
Herr Doctorn och Biskopen har derföre
föreslagit, alt tiden för allmänt antagande
af nya Psalmboken till kyrkobruk kunde
blifva det i83o börjande kyrkoår, och att,
på sådant sätt, om icke något annat, Secular-året
af vår förnämsta bekännelse
-
6 Besv. och Oecon. Utsk.
skrift, firades med en sådan seger öfver
fördomen.
Utskottet har tagit detta grannlaga
amne i öfvervägande, och ehuru Utskottet
medgifver, alt Svenska Församlingarne, under
den tid af mera än Nio år, som förflutit
sedan den nja Psalmboken af Kongl.
Maj:t gillades och stadfästades, synas haft
tillräckligt rådrum att öfvertyga sig om
denna boks företräde framför den äldre
Psalmboken j anser Utskottet likväl betänkligt,
om den förra blefve anbefalld till
ovilkorligt antagande uti alla Församlingar
i Riket, inom någon af de korrta tider, som
Motionairerne föreslagit. Men, på det den
tillbörliga enhet i Gudstjensten, hvilken,
i afseende på Kyrkosången, redan så länge,
Församlingarne emellan, varit saknad, må
omsider varda återförd, tillstyrker Utskottet
vördsamligen, alt Rikets Höglofl. Ständer
ville genom underdånig skrifvelse
bos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes föreskrifva, att
den nya Psalmboken bör i hela Riket
ovilkorligen vara till bruk vid allmänna
Gudstjensten antagen vid det
år i833 börjande Kyrkoåret, hvilket
dock Rikets Höglofl. Ständers eget ompröfvande
vördsamligen underställes, jemte flera
Ledamöters serskildta yttranden.
Stockholm den 7 Januarii 1829,.
Bil. t. Besv. och Oecon. Utsk. Bet:cle. IV. o 20. 7
Utdrag af Protocollet, hållet i Rikets
Högloft Ständers Allmänna Besvärs
och Oeconomie-Utskotts Plenum, vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
den 7 Januarii 1829.
S. D. .Herr Domprosten Lindman anförde:
Jag kan så mycket mindre deltaga uli
detta Utskottets Beslut, som jag finner det
hvarken förenligt med Kongl. CirculaireBrefvet
af den 29 Januarii 1819, om n)'a
Psahnboke.ns införande vid den Allmänna
Gudstjensten, ej heller med detta Utskotts,
den 8 November 1823 afgifne Betänkande
om den nya Evangeliibokern
Kongl. Maj:t förklarar i det förra: ”an -  gående antagandet och bruket af den nya
Psalmboken, bafve AVI för det närvarande
icke velat påbjuda något uteslutande bruk
deraf, utan boren J derom underrätta vederborande
Presterskap, att i de Församlingar,
som icke sjelfve förena sigom formligt
antagande af denna nya Psalmbok ,
kommer den äldre, att äfven hädanefter
nyttjas, dock så, att vid Gudstjensten helst
de Psalmer väljas, som stå i bägge Psalmböckerne,
och böra igenfinnas i den nya ,
medelst ett bifogadt Paralel-Begister.”
Med hänseende til] ofvannämnde Höga
Stadganden erinrade sig Utskottet :
8 Bil. t. Besv. och Oecon. Utsk. Bct.ch. N.o ao
det genom Öfverhetens visa försorg är
så föranstaltad t, som vid åtgärder af detta
slag finnes vara högst vi g tigt , att ingen
öfver talas eller förbiudes, än mindre
tvingas emot sin vilja till deras vidtagande,
så länge vanan och tillgifvenhet dertill föranleda,
helst, enligt hvad Utskottet tilläggers
det nja och förbättrade verkar småningom,
men siikert, och dess framgång
blifver förnämsta profvet på dess behof
och duglighet.”
Uppriktigt erkänner jag vår nja Psalmboks
utmärkta värde. Jag vördar dem,
som Svenska Församlingen, näst Honom,
som all kraft gifver, häfver att tacka för
denna herrliga andaktsbok. För mig arden
ej en konst-product af nutidens snillen,
men en djrbar skatt, der den fromma
visheten samlat och ordnat den Högre Andens
och det troende hjertats skönaste sånger
från nittonde århundradet, från alla århundraden
| och dess högsta värde ligger
deruti, att samma anda der uppenbaras,
som gjorde den gamla Psalmboken så länge
och så allmänt njttig; tj visst är, som
oftanämnde Utskott jtlrar sig, att blott lärans
omklädnad skiftar, det väscndtliga,
sjelfva läran, blifver evigt och oföränderligt.
Äfven jag, jag döljer det icke, känner
mig, med mer än' ett band, fästad
Bil. t. Besv. och Oecon. Utsk.
vid det gamla och traditionella, jag hemhär
min odelade hyllning åt det äldsta af
allt gammalt, jag skattar högt den dyrbara
tradition, som, från man till man, förkunnar
huru detta Ord, som var från Begynnelsen,
genom egen kraft framgått och
framgår; och det, oaktadt mer än månge
bevisat det nyas stora och handgripliga företräde
och dels uppgifvit, dels användt
kraftiga medel att drifva det igenom. Men
jag dagtingar aldrig med den fördomen,
som viii kalla andagtens fromma utgjutelser
inför den conventionela smakens Domstol,
och genom tvångslagar ålägger den mindre
bildade, den svage, den fördomsfulle att
lemna den bok, som talar, om ej till hans
förstånd, åtminstone om hans minneli, och
antaga en ny, som, utan alla sådana mindre
väl beräknade åtgärder, sjelfmant blifver
hans, då den börjar tala till hans hjerta,
sjelfmant blifver allas, då dess verkningar
till tro och hopp och Christel ig fördragsamhet
blifva allt mer och mer synbare.
Uti detta yttrande förenade sig Herr
Grefve Oxenstjerna, Eric Johan Gabriel >
Herr Prosten ForslindHerr Prosten Dedekind
Anders Håkansson från Elfsborgs
Län, Pehr Pehrsson från Calmare-Läa
samt Olof Carlsson från ÖstergölhlandsLän.
Ut supra.
Ex Protocollo
Carl Cahr. Grip.
io Bil. t. Besv. och Oecon. Utsk.
Utdrag af Protocollet hållet i Rikets
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs
och Oeconomie-UtskottsPlenum, vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, den
7 Januarii 1829.
S. D. Herr Leffler anförde:
Jag har, enligt, min öfvertygelse, icke
kunnat förena mig med Höglofl. Utskottets
Pluralitet, uti frågan om prasscriptionstidens
utsättande för den nya Psalmbokens antagande.
Deremot har jag uti Afdelningen
varit utaf den derstädes rådande meningen,
att, om sådan tid borde utsättas, vore det
den mest lämpliga, när nya Evangeliiboken
efter Rikets Ständers tillstyrkande blefve
utaf Kongl Maj:t anbefalld till allmänt bruk
och antagande inom Rikets alla Församlingar.
Det är en möjlighet, att, innan dess,
större delen af de Församlingar, sorn ännu
vidhålla bruket utaf den gamla, antagit
den nya Psalmboken. I den händelsen undvek
man att mot dem gå befallande lill
väga, hvilket utan tvifvel i intet fall är obehagligare
och mera stridande mot det egentliga
ändamålet, än uti Religions saker.
Då den nya Evangeliiboken deremot,
förr eller sednare, till allmänt bruk varder
antagen, kan det icke längre bestå med god
Bil. t. Besv. o. Oecon. Utsk. Bet:de. IV.-o 20. 11
ordning, alt derjemte tvänne olika Psalmböcker
begagnas inom Församlingarne.
Della vore äfven uti oeconomikst afseende
origtigt, emedan det skulle medföra
större kostnad vid de tvänne olika
böckernas uppläggande tillsammans med
Evangeliiboken. Rätta tiden för nya Psalmbokens
slutliga och ovilkorliga antagande
synes således, som sagdt, vara den, då nya
Evangeliiboken antages, och det tvång, som
dervid då möjligen behöfde användas,
kunde anses af behofvet päkalladt, hvilket
icke nu är fallet.
Det förhållande, som hittills egt rum,
i anseende till nya Psalmbokens antagande,
har uppkommit genom Kongl. Maj:ts visa
och Nådiga förordnande och tillåtelse, som,
enligt Sitt landsfaderliga hjerta, hellre önskat,
att öfvertygelse!! bestämde antagandet
af oftanämnde nya Psalmbok, än någon
från Kongl. Maj:t utgående ovilkorlig befallning
derom.
Jag kan för min del icke inse något
påkallande behof, som bör förmå Rikets
Höglofl. Ständer, alt vidtaga den åtgärd,
Höglofl. Utskottets Pluralitet föreslagit. Ännu
länge kommer det att finnas Psalmböcker
af gamla slaget för dem, som samma
begagna, utan att behofvet påkallar uy
12 Besv. o. Oecon. Utsk.
upplaga deraf, och jag anser det fördelagtigt,
att dessa många i Bokhandeln varande
böcker på ett sådant sått ga ut, till mindre
skada för deras förläggare, och vanhelgd
för böckerna, som annars blott blelye maculatur.
Deremot vågar jag tro, alt Rikets
Höglofi. Ständer lära finna det obehagligt
att, utan verkligt behof deraf, förorsaka
oro och bekymmer inom en hop Församlingar,
sorn ännu, enligt deras öfvertygelse,
vidhålla bruket af gamla Psalmboken, då
de få veta, att de, inom viss förelagd tid,
skola lemna den.
Ut supra.
Ex Protocollo
Carl Gabr. Grip.
N:o 21.
Betänkande, rörande Motioner, dels
om tillstånd att få anställa marknader,
som förut icke egt rum,
Besv. och Oecon. Utsk. Betula. N.-o 21. r3
dels att Fri-marknader mätte till
enskilda marknader förvandlas.
Vällofliga Borgare-Ståndet har till detta
Utskott remitterat följande 3:ne Memorial,
nemligen:
1:0 Af Herr Alund, som anhåller om
Ståndets medverkan lill beredande af rättighet
för Lindesbergs stad och kringliggande
Bergslager, att årligen i April månad,
korrt före marknadstiden i Örebro, få
hålla en kreaturs-marknad, å hvilken inga
andra än Lindesbergs stads Borgare borde
tillåtas sälja handels- eller handtverkerivaror,
2:0 Af Herr Mattsson, som förmäler, huruledes
marknaden i Hofva by blifvit, för
bättre utrymmes skull, ditflyttad från Mariestad,
hvars Borgerskap tillförene egde
uteslutande rättighet att å Hofva-marknaden
afyttra sina varor och tillverkningar, hvaraf
fördelen nu mera för dessa Borgare försvunnit,
sedan marknaden blifvit en Frimarknad,
som äfven af andra städers Borgerskap
och Handlande får besökas; yrkande
Motionairen, att Mariestads Borgare måtte
åter tillerkännas den af dem aldrig eftergifne
rättigheten, att ensamme få idka handeln
vid ifrågavarande marknad.
i4 Besv. och Oecon. TJtsk.
3:o Åf samme Molionair, med hemställan
om rättighet för staden Hjo, att dess
Borgerskap måtte tillåtas, utom de redan
bestämde marknader, i Maji, September och
November månader, få hålla en fjerde marknad
i Februarii hvarje år.
De sålunda gjorde Motionerne innefatta
2:ne frågor, nemligen:
Först om marknadernes i Lindesbergs
stad och Hofva by bestämmande till enskilda,
i stället för Fri-marknader; och
För det andra om tillstånd för nya
marknaders utsättande i så väl Städerne
Lindesberg, som Hjo.
Beträffande förra frågan, anser Utskottet
sig så mycket mindre böra, genom de
i detta hänseende väckta Motioners understödjande,
gifva anledning till de yrkade
monopolierne, som redan vid utfärdandet
af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 11 Junii
1788, hvarigenom alla andra än Frimarknader
förbjudas, fästats Nådigt afseende
å obilligheten, äfvensom öfriga olägenheter,
hvilka åtföljt de derförinnan existerande enskilda
marknader.
Hvad åter angår den åstundade tillåtelsen
för nya marknaders hållande i Städerne
Lindesberg och Hjo, finner Utskot
-
Besv. och Oecon. Utsk. Bet:de. N;0 21j 22. i5
Let intet hinder möta för vederbörande, att
hos Commerce-Collegium antingen directe
eller genom Lähs-Styrelsen anmäla deras
önskan och anhållan, och hvarföre någon
åtgärd, å Rikets Ständers sida, i denna
del icke lärer vara nödig.
Varande således dessa Motioner, i frågan
om enskilde marknader i Lindesberg och
Hofva afstyrkte; samt frågan rörande nya
marknader i Lindesberg och Hjo ansedd
böra lemnäs utan åtgärd. Hvilket Rikets
Höglofliga Ständers egen pröfning vördsamt
underställes.
Stockholm den 17 Januarii 1829.
N.-O 22.
Betänkande, i anledning af väckt fråsta
om inrättande af en Fiscalstjenst
i Consistoriimål.
Genom Prolocolls-Uldrag har Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet erhållit
Remiss af Riksdagsfullmägtigen från Jönköpings
Län Peter Peterssons Motion, om
inrättandet af en Fiscals-tjenst för Con
-
i6 Besv. och Oecon. Utsk. Bct;de. N.o 22.
sistorii-mälj dels för att biträda Consistorierne
i tillsyn för ordning och skick och
anmärka det felaktiga, dels att, såsom orden
lyda, vara en städjeklippa i de mål,
der Consistorium godtyckligt handlade , och
förhjelpa den lidande till tätt!' I Motionairens
tanka, och efter dess ord, ”skulle
härigenom mycket ondt afvändas i sitt första
frö/’ Denna motion öfverlemnade lian
till behjertande ål dem, hvilka nitälska så
väl för lydnad som ordning, och upphäfvandet
af allt godtyckligt behandlingssätt.
Utskottet, som tagit detta i betänkande*
får häröfver lemna följande upplysningar
:
Beträdes någon, eho han vara må,
med brott, som är föremål för pröfning
efter allmän Lag, så"är Rättegångs-ordningen
i det fallet gifven, äfvensom Åklagare,
enligt Kongl. Brefven den 12 Dec. 1741
och den 18 Dec. 1746 m. fl. För visst
fall gäller Kongl. Förordningen om Rättegång
i Dom-Capitlen af denj 11 Februarii
1687, § 20. Hvad angår i Församlingarne
förelupna oordentligheter, så vidt de icke
kunna blifva föremål för verldsliga Domstolars
pröfning.* gäller till efterlefnad
hvad stadgadt är om Pastorers och Sexmans
-
Desv. och Oecon. Itsik.
mäns skyldigheter, äfvensom Kongl. Förordningarne
om Socknestämmor och KyrkoRåd
senast af den 26 Februarii 1817. Ingen
tvifvel är, alt ju ordning och skick
härigenom befordras, utan att onödigt tillskapa
en kringresande tjensteman. Den
christliga ordningen, hittills lagligen vårdad
af Pastor och Socknens äldsta, skulle
derigenom snarare störas än befrämjas.
Hvad Presterskapet angår samt dess förhållande
i lära, lefverne och hörsamhet för
Embetspligter, finnas föreskrifter för ändamålet
tillräckliga uti Kongl. Kyrko-Ordningen
och andra utkomna Kongl. Författningar.
För förvaltningen af Kyrkans och
Församlingens medel skall, uti WallborgMesso
Sockenstämma, årligen visas redo af
vederbörande. Contracts-Prosten håller derefter
årliga visitationer och efterser Kyrkolmshållningen.
Vid allmänna visitationer
är han skyldig att efterfråga Församlingens
Presterskaps uppförande. Finnes då något
klander, anmäles och upptages det till Protocollet,
som insändes till Consistorium,
granskas derstädes, då det origtiga beifras
för rättelse och den anmälde felaktige tilltalas.
Samma utväg att få brister i Församlingarnes
vård, eller fel hos dess Presterskap,
i behörig ordning hos Consistorium
Bihang till B. S. Prot. 1828 och 1829 8\de Sami. %
3:dje Ku
}8 Eesv. och Oreon. Utsh.
anmälda, är för hvarje Församlings Ledamot
när som helst deremellan öppen, hvarefter
målets handläggning och bedömmande
osvikligen följer. Uti Contracts-Prostens
Församling hålles sådan visitation af någon
ibland dess Contractister. Biskoparne hålla
äfven, så mycket de medhinna, visitationer.
För uppbörd af medel, som ingå
till Consistorium, göres arne gånger årligen,
i Januarii och Maji, redo.
Ingalunda påkallad af behofvet, utan
mindre väl betänkt, är den grund för andra
momentet af Motionen, det en sådan
Fiscal vore wen stödjeklippa i de mål, der
Consistorium godtyckligt handlade.” Motionens
obehörighet i denna punkt synes
tydligt deraf, att Biskop och Assessores
Consistorii vid tillträdet af sina embeten
aflägga Domare-ed, att Consistorierne blott
dömma i första instancen, att för Styrelsen
finnes Kyrkolag och andra laga Stadgar,
hvadan Consistoriales lätt fredas ifrån tankan
på målens godtyckliga behandling.
Domboken öfver alla förekomna mål insändes
ock årligen till Kongl. Hof-Ilätten,
och får vid ansvar icke fördröjas. Rikets
Ilöglofl. Ständers Justitias-Ombudsman inspecterar
lika väl Consistoriernas som andra
Rättegångsverks Diarier, Protocoller
och Domböcker. Ännu icke har uti dess
Besv. och Oecon. Ut sk.
afgifna tryck ta årsberättelser anledning visat
sig till påkallande af inrättandet utaf
någon ifrågavarande Fiscals-tjenst.
Kyrko-Ordningen uti Svenska Församlingarne,
och uti högsta tillsynen öfver denna,
täflar med, om ej öfvergår, den uti andra
Protestantiskt Lutherska församlingar.
I stöd af det anförda afstyrker Utskottet
bifall till motionen, men underställer
vördsamt sina tankar de Höglofl. EiksStåndens
upplysta och visa bedöm mande.
Stockholm den 17 Januarii 1829,
N:o 23,
Betänkande, angående grunden för beräkningar
af plan-penningar eller
det bidrag Stam-rotarne böra af
Strö-rotarne erhålla.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till detta
Utskott remitterat:
1:0 Riksdagsfullmägtigen från Östergöthland
Johan Petter Anderssons Memorial,
derutinnan omförmäles det missför
-
20 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. N.-o 2,3.
hållande, som skall ega rum vid bestämmandet
af hufvud- och ut-rotes skyldigheter
i och för Soldats tillsättande, underhåll
och aflöning, i så måtto, att hufvud-roten
måste bestå åker, äng, mulbete, vedbrand
och stängselvirke, utan vidare bidrag än de
planpenningar, som, likmätigt Krigs- och
Kammar-Collegiernes Circulaire-Bref af den
i4 Januarii 1818, Strö-Roten årligen utgör:
yrkande Motionairen, alt, utan afseende
på nu varande Contract, tillkomne i
följd af nu gällande förordningar, och icke
genom på billighet grundade aftal, StröRote
må förklaras skyldig att, till lika fördelning
med hufvud-roten, deltaga i kostnaderna
för Soldatens uppsättande och aflöning,
antingen in natura eller efter gode
mäns bestämmande; uti hvilket påstående
A. Brisman från Skaraborgs Län sig förenat;
och har deruti jemväl, så vida instämt,
Lars Larsson från Calmare Län, att han
ansett Strö-Rotarne böra ersätta, hvad Hufvud-Roten
lemnar i Plan och Mulbete, proportionell
efter hvad i annan Rustningsskyldighet
utgöres, så att allt hvad afHufvud-Roten,
utöfver kneckte-Contractets innehåll
måste vidkännas, skulle efter hemmantal
af Strö-Roten godtgöras, hvarigenom
Torpen komme att förblifva orubbade i deras
förra skick.
I afseende på den sålunda väckta frågan
har Nils Håkansson från Kronobergs
Bcsv. och Occon. Utsk.
Liin anmärkt olikheten mellan Hufvud- och
Slrö-Rotes onus, derigenom att den förre
ofta måste af dess odal-ägor upplåta en vida
större jordrymd till Soldat-Torp, an
hvad kneckle-Contractet derom innehåller,
ulan att af hvarje halfhemman i hjelp-Roten
årligen .bekomma mer än 10? kappar Spartmål;
och fördenskull föreslagit, att hjelprolen
borde, i förhållande till Soldat-Torpets
större eller mindre vidd och bördighet,
utgöra det belopp, hvartill hjelp-hemman
för lott i Roten skall planpenningar
utgifva; tilläggande Håkansson; att, änskönt
kneckte-Contractet bestämmer vid SoldatTorpet
J tunneland åker och d. lass hö,
mångå Torp likväl nu finnas så odlade, att
de afkasta årligen 8 a 10 tunnor säd och.
6 a 8 lass hö, hvilket verkar till fördelaktigare
Contract med Soldaten, lill förmon
för så väl Strö- som Hufvud-Roten.
Vidare har Håkansson i sammanhang
härmed anmält, att, i fråga om den vid
senaste Riksdag yrkade Rote-sammandragning,
det af Kongl. Maj:t dervid föreskrif11a
vilkor: samtlige Rote-Interessentersåsämjande_,
hindrat verkställigheten af en sådan
reglering, hvadan hän ansett nödigt föreslå
den ändring i Kongl. Maj:ts uti ämnet gifne
stadgande, att verkställigheten må ega
rum, då de fleste delägare blifva om Ro~
te-bytet ense> samt det för öfrigt finnes
ii Besv. och Oecon. Utsk.
lämpligt, utan hinder af en eller någres
bestridande; och hade Per Ericsson, Sune
Nilsson, Lars Larsson, jemte större delen
af Ståndet förenat sig i Nils Håkanssons ofvan
anförde Motioner.
2:0 Memorialet af Anders Johansson
Brisman från Skaraborgs Län, som andrager,
att Stam-rotarne väl uraklålit, vid
kneckte-Contractens uppgörande, förbehålla
sig af Strö-Rotarne vederlag för Soldat-Torpen,
och att de således försummat sin talan
deruti; men då Stam-Rotarne icke varit
förbundne att lemna jord utöfver Contractet,
ansåg lian dem för en slik öfverlopps
Torps jord berättigade till ersättning
af hjelp-rotarne, eller ock att öfverloppsjorden
återtaga, uti hvilken mening Anders
Andersson, Lars Larsson och Petter Jöns-,
son sig förenat.
Till utredning af detta ämne får Utskottet
vördsamt andraga:
Att frågan om planpenningarnes bestämmande
förevarit vid både i8raårsoch
de senare Riksdagarne, samt alt Kongl.
Maj:t, efter vederbörande auctoriteters hörande,
rqdan under den i3 October 181a
i Nåder föreskrifvit, hvilka åtgärder hufvudsakligen
borde vidtagas till Roterings-tungans
jemnare fördelning mellan Stam- och
J3esv. och Oecon, Utsk. Bet.cle. N.o 23. 23
Hjelp-Rotarne, hvarefter, och sedan, i anledning
af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
den 16 Maji i8i5, Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref af den 28 October 1817, samt
Krigs- och Kammar-Collegiernes derpå grundade
Circulaire af den \[\ Januarii 1818,
innefattade några närmare bestämmanden i
afseende på ersättningen från hjelp-Rotarne
m. m., frågan åter vid 1823 års Riksdag
upptogs, då, vid ämnets utredande, förhållandet
befans vara sådant, alt, dels erforderliga
öfverenskommelse!’ vid någrjj Regementen
blifvit Role-delegarne emellan ingångne
och stadfästade, dels att någon fråga
derom icke kunde uppstå vid åtskilliga andra
Regementen, der antingen ifrån början
en mindre andel i Roteringen blifvit påförd
det hemman, på hvars egor Soldat-Torpet
var anlagdt, eller ock der inga hjelp-Rotar
funnos för Stam-Rotarne anslagne, äfvensom
på de orter, hvarest hvarken SoldatTorp
eller hjelp-Rotar existerade; samt i
följd af allt detta, att frågan om planpenningarnes
bestämmande således endast rörde
Uplands, Södermanlands, i:sta LifGrenadier,
Jönköpings, Kronobergs och
Calmare Regementen, i de händelser slika
ersättningar borde, enligt kneckte Contracten
der utgå, eller behöriga öfverenskommelser
lill ett annat förhållande icke föranledde.
På grund häraf hade Rikets Ständer
vid 1823 års Riksdag funnit ingen annan
Bcsv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. IV.-o 2.3.
Tinn åtgärd i ämne-t nödig, än att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Landshöfdingarne
i de Län, der stridighet om
planpenningars utgörande ännu kunde uppslå,
måtte anbefallas att, i likhet med hvad
genom Kongl. Brefvet den i3 0ctober 1812
blifvit i Nåder föreskrifvet, söka befordra
frivilliga öfverenskommelser emellan Stamoch
Utrotarne om de i fråga ställde förmonernes
utgörande efter ortens förhållanden
och Contracter m. m., eller, der öfverenskommelser
icke kunde träffas, det
måtte i Nåder påbjudas, att, vid Soldatens
eller Båtsmannens afgång, den jord, Torpet
innehafver utöfver kneckte Contractet, bör
utläggas och till hemmansegarens disposition
återgå, då all fråga om planpenningar
utöfver kneckte Contractet komme att alldeles
förfalla.
Utskottet får nu vidare vördsamt upplysa,
alt Kongl. Maj:t, vid öfvervägandet af
Rikets Ständers sistomförmälda underdåniga
skrifvelse och anhållan, täckts genom
aflåtne Nådiga Bref till så väl Krigs- och
Kammar-Collegierne, som vederbörande Dess
Befallningshafvande af den i5 Mars 1826 i
Nåder förordna, att samma Befallningshafvande
egde, på sätt Rikets Ständer föreslagit,
och i likhet med hvad den i3 October
1812 blifvit i Nåder föreskrifvet, sö
-
Besv. och Oeeon. Ut sk.
ka befordra frivilliga öfverenskommelse!’om
förmonernes utgörande lill Soldaten efter
ortens förhållanden och Contracter m. m.;
men att deremot, beträffande den gjorda
hemställan om påbjudande, att, der överenskommelser
icke kunde träffas, vid Soldats
eller Båtsmans afgång, Torpets utöfver
Contractet innehafvande jord borde utläggas
och lill hemmansegarens disposition
återgå, Kongl. Maj:t icke fann lämpligt eller
nödigt låta ett så beskaffadt allmänt påbud
utfärda, enär redan, i händelse af Soldater
eller Båtsmän inkräktningar vid deras
boställen blifvit gjorda eller göras, utöfver
det som i kneckte-Contracten och
förordningarne bestås, Kongl. Resolulionerne
på Allmogens Allmänna Besvär af den
28 Junii 1731 uti 5:te punkten föreskrifva’,
att utläggning deraf bör ske, och det
alltså tillhör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
att, då någorstädes klagan öfver obehöriga
inkräktningar föres, deröfver, sedan
nödig undersökning föregått, i hvarje fall,
efter förhållandet' och omständigheterna,
sig lagligen utlåta.
Efter sålunda vidtagna beslut och meddelta
Nådiga förordnanden, anser Utskottet
någon ytterligare förändrad åtgärd härvid
icke erforderlig; hvad angår Nils
Håkanssons andragande, om spridda
hjelp-Rotars närmande till Stam-Roten,
20 Besv. och Oecon. Ulsk. Bet.-cle. Ar. o 2.3j 2^.
får Utskottet åberopa dess, i lika beskaffadt
ämne, jemväl denna dag under N:o
27 afgifne Betänkande. Dock underställes
detta vördsamt Rikets Höglofl. Ständers
egen pröfning.
Stockholm den 17 Januarii 1829.
N:o ^4»
Utlåtande, i anledning af väckt fråga,
rörande sammanbyggande af
Kyrkor.
Ut i ett till det Högvördige Preste-Ståndet ingifvet,
och derifrån, genom Protocolls-Utdrag
af den iösistlidne December, till Utskottet
remitteradt Memorial, bar Biskopen
Herr Doctor Tegner anfört, att, sedan Rikets
Höglofl. Ständer, uti Skrifvelse af den
.12 November 1823 hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att, der sammanbyggnad
af Kyrkor kan verkställas, Consistorierne
måtte anbefallas, att en sådan tillvägabringa,
hvarefter de tillgångar, som genom
indragning af Prest-tjenster sålunda
kunde uppkomma, borde användas till fördel
för Folk-undervisningen, Kongl. Majit,
B c. tv, och Oecon. Utsh.
genom Circulaire-Bref af den 4 Februarii
1824» i Nåder förordnat, alt en sådan sammanbyggnad
väl må ega rum, der locala
omständigheter det medgifva, likväl icke
utan Församlingarnes bifall. Men som erfarenheten
skall hafva ådagalagt, att Församlingarne,
föranledde af motiver, som
hem tas dels från den naturliga önskan, att
få dyrka Gud på samma ställe som Fäderna,
och få hvila i samma grafvar, som de:
dels från beqvämligheten af en kortare kyrkoväg,
och oftast från ärelystnaden, att ega
egen kyrka, merendels vägra att på sammanbyggnadsförslaget
ingå, äfven då det
med lätthet och uppenbar nytta kunde-sättas
i verket; alltså och då dessa hinder
mot förslagets framgång borde, i Herr Biskopens
tanka, vika för ändamålet, att nemligen,
utan serskildta anslag, kunna förbättra
Folkskolan, der hon linnes, och stifta
den, der hon saknas, har Herr Biskopen
ansett sig böra hemställa, att vid laga utlyst
visitation, Biskop med Assistenter må,
efter föregången pröfning och Församlingarnes
hörande, ega rättighet att i första
instancen dömma till kyrkors sammanbyggnad,
när
1:0 Bägge Kyrkorna äro förfallne och
behöfva ombyggas, eller också äro förtränga.
2:0 Kyrkovägen icke förlänges mer än
i eller | mil för någon by; samt
Bes v. och Oecon. Utsk.
3:o Folkmängden i bägge Forsamlingarne
ej öfverstiger i5- a 1600 personer,
som anses kunna vårdas af en enda Prestman.
I sammanhang med hvilken hemställan
Herr Biskopen föreslagit, att, i händelse
Församlingen funne sig befogad, alt öfver
en sålunda ådömd sammanbyggnad anföra
klagomål, dessa borde i underdånighet anmälas
directe hos Konungen, och icke, såsom
nu sker, göras hos Dess Befallningshafvande
anhängige; hvarjemte motionairen
tillstyrkt, att, sedan sammanbyggnaden blifvit
af Kongl. Maj:t i nåder gillad och stadfästad,
en Presttjenst må indragas på alla
de ställen, der dupplication ej egt rum,
samt den derefter disponibla lönen, bestående
dels i Tionde, och dels i Boställsafkastning,
tillfalla Folkskolan, sedan likväl
en del af samma lön blifvit Pastor, i ersättning
för ökade Embetsgöromål, tillagd,
i öfverensstämmelse med de reglementariska
föreskrifter, som borde i hvarje serskildt
fall projecteras af Consistorium och
underställas Konungens Nådiga pröfning.
Detta allt har Utskottet i öfvervägande
tagit; och vidkommande den af Biskoppen
Herr Doctor Tegnér föreslagna Domsrättigheten,
finnér Utskottet, under åberopande
af dc skäl, han andragit, sig böra
\
flesv. och Oecon. Utsk. Bet:de IV.-o 24. 29
vördsamt tillstyrka, att, vid laga utlyst visitation,
Biskop med Assistenter må, efter
föregången pröfning och Församlingarnes
hörande, ega rättighet att i första instancen
besluta om kyrkors sammanbyggnad,
under de af motionairen uppgifne vilkor;
med utöfning af hvilken rättighet Utskottet
likväl trott böra förenas äfven de förbehåll:
1:0 Att till verkställighet af sammanbyggnaden
erfordras Församlingarnes bifall,
beroende, i händelse af delade meningar:
på votering, sålunda att pluraliteten
af bägge Socknarnes sammanräknade
röstetal bestämmer resultatet.
2:0 Att den Socken, hvars Kyrka, efter
sammanbyggnaden försvinner, må till
bibehållande af den gamla begrafningsplatsen
ega rätt, om den af Socknen yrkas,
dock att samma Socken varder förpligtad,
att Begrafningsplatsen på egen bekostnad
underhålla; samt
3:o Att sådane beslut om Kyrkors sammanbyggnad,
innan de till verkställighet
befordras, böra Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
underställas; genom hvilket senare
förbehåll Utskottet anser sig tillika hafva
besvarat den väckta motionen om förändring
i sättet, att öfver sammanbyggnadsBeslut
klagan föra.
3b Bcsv. och Oecon. Utsk.
Hvad åter frågan om delningen af den,
genom indragning vacante blifvande lönen,
bestående i Tionde och Boställs-afkastning,
beträffar, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att reglementariska föreskrifter, så väl till
grund för denna delning, som till rättelse
i öfrigt vid de serskildta förhållanden, som
i följd af sammanbyggnads-åtgärden kunna
i framtiden uppstå, och hvilka det för närvarande
icke är möjligt att förutse och beräkna,
må af vederbörande Consistorium,
för hvarje serskildt fall, föreslås, samt till
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och stadfästelse
öfverlemnas; och om Utskottet å ena
sidan medgifver billigheten deraf, att Pastor
kommer i åtnjutande af någon ersättning
för tillökade Embetsgöromål, så hyser,
å den andra, Utskottet den säkra tillförsigt,
att Consistorierna, vid upprättandet
af deras underdåniga Förslag till ofvanberörde
reglementariska föreskrifter, icke
blott skola afse Pastorernes fördelar, utan
derjemte, och förnämligast, nitälska för hufvudändamålet
med kyrkors sammanbyggnad,
nemligen: Folkundervisningens förkofran.
Utskottet, som sålunda tillstyrkt,
1:0 Att Biskoparne må ega rättighet, att
besluta om Kyrkors sammanbyggnad:
2:0 Att deras beslut skola undergå Konungens
Nådiga pröfning; samt
Bes v. och Oecon. TJtsk.
3:o Att likaledes Consistoriernes Förslag till
reglementariska föreskrifter i afseende på
dispositionen af den, genom sammanbyggnaden,
vacante blifvande lönen, m. m.
böra underställas Kongl. Maj:t; får dock
till Rikets Höglofl. Ständers eget upplysta
bedömmande, detta allt vördsamligen
öfverlemna.
Stockholm den 17 Januari 1829.
N:0 25.
Utlåtande, i anledning af väckta Motioner
om Vederbörandes befrielse
från lijelpe-dagsverks- och Stängselskyldighetens
utgörande till nedannämnde
Boställen.
Genom Protocolls-Utdrag af den 8 sistlidne
December, har det Hedervärda Bondeståndet
till detta Utskott remitterat:
1:0 Ett af Riksdagmannen från Skaraborgs
Län, Lars Larsson, till det Hederv.
Ståndet ingifvit Memorial, af innehåll, att
inom Gudhems Härad och nyssnämnde Läm
3 a Besv. och Oeeon. Ut sk.
icke allenast innehafvare af Rusthållshemman
skola utgöra 4 sR så kallade hjelpedagsverken
till Majors-Bostället vid Vestgötha
Kongl. Regemente, Kungsgården Gudhem,
utan också egare af Augmentshemman
äro ålagde, att lill berörde Boställe förrätta
2:ne sådane dagsverken, samt uppföra 32 famnar
Gärdesgård, allt årligen och för hvarje
hemman; och sorn bjelpe-dagsverkena ej
mera borde på grund af Kongl. Brefvet den
12 April 1748, jemfördt med förklaringen
deröfver af den 8 Juni samma år, i Motionairens
tanka kunna utfordras, samt ifrågavarande
stängselskyldighet vore lika tryckande,
som obillig; så har Lars Larsson
yrkat, att så väl den förra, som elen senare,
af meranämnde tjenstbarheter måtte
helt och hållet upphöra; och
2:0 Ett afRiksdagsmannen från förenämnde
Län A. Johansson Brismanj till Ståndet
aflåtit Memorial, innehållande, att ehuru
Kongl. Brefvet den 12 April 1748 och Förklaringen
deröfver den 8 Junii samma år,
upphäfva skyldigheten, att de så kallade
hjelpedagsverkena utgöra, Allmogen likväl
inom den del af Länet, för hvilken Motionairen
förer talan, icke till godo njutit en
sådan befrielse, men att ifrågavarande dagsverken
ännu, till ett antal af 4 på hvarje hemman,
årligen utgöras till Kungsgårdarne
Ettack
Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. IV-o 25. 33
Ettack och Kungslena, anslagne till Öfverste-Boställe
vid Skaraborgs Kongl. Regemente,
samt Orreholmen, Öfversten vid
Veslgötba Kongl. Regemente tilldelad; hvadan
alltså A. Johansson Brisman, som i
öfrigt påkallat uppmärksamheten å de menliga
följder, dessa dagsverken, håde i afseende
på sättet och tiden för deras utgörande,
bereda Jordbrukaren, hemställt, att
de samma såsom icke varande påförde i
hemmanens skattläggningar eller grundräntor,
måtte hädanefter upphöra.
Hvad sålunda yrka dt och hemstäldt
blifvit har Utskottet i öfvervägande tagit;
och får Utskottet, hvad den öfverklagade
hjelpedagsverks- och stängsel-skyldigheten
till Gudhem beträffar, vördsamt upplysa,
att Kongl. Maj;t, under den 10 December
sistlidet år, i Nåder förklarat, att alldenstund
utredt vore, att de dagsverks- och
stängsel-skyldigheter, som Krono- och Krono-Skatte-hemmans
innehafvarne i Gudhems
härad vid Kungsgården, Bostället Gudhem,
utgöra, icke hafva någon grund i hemmanens
skattläggning eller Indelningsverket: att
Allmogen , som dessa tjenstbarheter vidkännes,
derföre icke njuter någon lindring i
andra afseenden, samt alt betalningen för
Bihang till R- St. Prot. 1828 och 1829. 8:cte Sami. 3
3:dje H. t.
34 Besv. och Occon. Utsk. Bet:de. Nio sS.
flem, bestående i blotta Krono-värdiet, icke
på något sätt svarar emot deras rätta
värde; fördenskull och ehuru genom hållna
undersökningar det blifvit ådagalagd t, att
nämnde Boställe kan anses ifrågavarande
bjelpe-dagsverken och biträde lill hägnadernes
underhåll behöfva, likväl och som detta.
behof icke vore ett nog giltigt skäl, att
Allmogen i Gudhems härad med desse tjenstbarheter
allt framgent belastades, helst det
med Kongl. Förklaringen af den 8 Januari!
1748» om utgörande af indelda och oindelda
hemmansräntor, samt Kongl. Resolulionerne
af den 29 November n5G och 9 December
17G8 på Allmogens Besvär, öfverensstämmer,
att icke någon betungas med
andra och flere dagsverken och räntor, än
dem, för hvilka hemmanet är skattlagdt;
alltså pröfvade Kongl. Maj:t rättvist, att i
likhet med hvad Kongl. Majrt vid flere dylika
förekomne frågor i Nåder beslutat,
Krono- oell Krono-Skatte-bemmans Innehafvarne
i Gudhems härad från dagsverksoch
stängsel-skyldigheterne vid Gudhems
Boställe i Nåder befria, med det förbehåll,
att, derest Kronan för samma Kungsgård
hjelpedagsverken framdeles kunde behöfva,
de samma då skulle utgöras med 4 st- årligen
för hvarje hel gård af de hemman,
som sådana dagsverken nu utgöra, och
emot betalning efter Länets markegång.
Besv. och Occon, Utsk.
Likväl och som betydliga svårigheter för
Boställets behöriga häfd, i anseende lili
brist på egna arbetare, otvifvelaktigt skulle
uppstå, i lali de tjenstbarheter, sorn
från aldre tider hitintills dervid af Allmogen
i Gudhems härad kunnat påräknas, nu
genast skulle upphöra, har Kongl. Maj:t
funnit lämpligt förordna , att den nu i Nåder
beviljade befrielse för samma Allmoge
från dagsverks- och stängsel-skyldigheterne
vid ifrågavarande Boställe, må vidtaga först
efter 2:ne år, räknade från och med 182q,
på det Boslällshafvaren må ega något rådrum,
att i anledning deraf vidtaga nödiga
anstalter för Boställets behöriga skötsel och
häfd, under derpå följande år, då berörde
tjenstbarheter icke mera få begagnas. Och
finner Utskottet , i betraktande af hvad
Kongl. Maj:t i högstberörde måtto Nådigst
behagat förordna, den af Lars Larsson
väckta Motionen förfalla.
Vidkommande åter sanders Johansson
Brisnians hemställan, rörande hjelpedagsverken
till Kungsgårdarne Ettack och Kungslena,
samt Orreholmen, har Utskottet bordt
tillkännagifva det Kongl. Maj:t, genom Nådigt
Bref af den 3 December 1812, förklarat
Sig vilja, uppå vederbörandes ansökningar
och hemställanden om befrielse från sådane
hjelpedagsverken, som blifvit anslagne
36 Btsv. och Oecon. Utsk.
till Kungsgårdar och Krono-lägenheter, samt
vissa Militiae- och Civile Boställen, uti hvarje
mål serskildt, efter de dervid sig företeende
omständigheter, Sig i Nåder utlåta;
Och som Utskottet icke finnér förändring
i högstberörde föreskrifter vara af behofvet
påkallad, samt således icke kan föreslå,
att någon underdånig hemställan derom
till Kongl. Maj:t från Rikets Höglofl.
Ständer må ingå; så har Utskottet ansett
sig endast höra hänvisa Motionairen till
dessa föreskrifters innehåll, som bestämmer,
i hvad ordning befrielse från ifrågavarande
dagsverken sökas bör.
Dock varder detta Utlåtande Rikets
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
vördsamligen understäldt.
Stockholm den 17 Januarii 182g.
N:o 26.
Betänkande, rörande yrkad förändring
i stadgandet, att Rotehållare
vid Båtsmanshållet skola, vid äfventyr
af böter, personligen sig vid
General-Mönstringarne inställa.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till detta
Utskott remitterat:
■Bcsv. och Oecon. Utsk. Beldt;. N.o 26. 37
1:0 Johan Bengtssons från VesterNorrlands
Län Memorial, af innehåll: att
stadgandet uti 3g § af den utaf Förvaltningen
af Sjö-Ärendena på Nådig befallning
år 1824 utfärdadeContraet-eller Rotebok
för Roterings - Compagnierne i Gefleborgs,
Vester-Norrlands och Norrbottens
Län, ”det Rotehållaren icke får, utan laga
förfall, från General- Mönstring uteblifva
eller Fullmägtig för sig ställafinnes ej
allenast tryckande för Rotehållare i de
Norra Provincerne, hvarest flere af dem
bo på 16 och 18 rails afstånd från mönstringsplatsen,
utan ock ändamålslöst, enär
mången gång inga sådana förhållanden
emellan Piotebonden och Båtsmannen ega
rum, att för svaromål eller utredning den
förres närvaro blefve af nöden; och i hvilket
hänseende ett behörigt Ombud i alla
fall borde få af Rotehållaren begagnas så
ofta han sjelf det åstundade; hvadan alltså
Motionairen en slik rättighet yrkar; med
tillägg, att de i sig sjelf icke betydliga böterne
af 32 sk. B:co, lill fördubbling hvarje
gång de ega rum, likväl äro kännbara för
innevånarne i nämnde provincer, och hvilka
böter Rotehållare fått vidkännas änskönt
de utsett Fullmägtige, som Mönstringen bivistat;
Och hade med Bengtsson sig förenat
Lars Larsson från Gefleborgs Län, hvilken
dessutom uti
G
38 Bes v. och Occon. Vtsk.
2:0 serskildt Memorial föreslagit, att,
när General-Mönstring skall verkställas,
vederbörande Rotehållare och Båtsmän måtte
derförinnan genom Kungörelse i Kyrkan,
sammankallas till Socknestämma, och der
höras, huruvida de hade något att vid den
blifvande Mönstringen emot hvarannan erinra,
i hviken händelse Rotehållaren borde
vara pligtig, att sig personligen vid Mönslrings-förrättningen
infinna, men i motsatt
fall ega, att fullinägtig för sig ställa, vid
hvilken Sockenstämma jemväl den Båtsman,
som arnar begära afsked, borde sådant tillkännagifva
; uti hvilket Lars Larssons andragande
Hans Hansson från samma Län deltagit,
äfvensom Nils Strinlund från Vesternorrlands
Län sig förenat med Johan
Bengtsson, under tillägg, att i hans hemort
fmnas Båtsmän, som hafva sina hemvist
på 18 till och med 22 mil från Rotarne.
Utskottet har, efter öfvervägande af
hvad motionerne sålunda innehålla, väl icke
trott det i allmänhet blifva tjenligt, att
till Socknestäramor sammankalla Rotehållare
och Båtsmän i ändamål, att der bestämdt
höras om och hvad den ena eller
andra af dem kunde hafva, att vid General-Mönstrings-tillfället
anmäla, och kan
fördenskull Lars Larssons i detta hänseende
framstäldta förslag icke understödja;
hvaremot Utskottet, med fästad uppmärk
-
Besv. och Occon. Utsk. B et.-de. N.-o 26. 3g
samhet, dels å svSrigheterne för så vidt
kringspridde Rotehållare, att ovilkorligen
personligen bivista Mönstringen, dels på
tillräckligheten, i afseende å nödiga upplysningars
eller svaromåls afgifvande, af vederbörligt
Ombud, som på principalens
vägnar och på dess äfventyr hans ställe
företräder, tror sig ega fullt skäl vördsamligen
tillstyrka, att, på sätt Bengtsson föreslagit,
och i öfverensstämmelse med hvad
Allmänna Lagen i fråga om talans utförande
i alia civila mål medgifver, det må
öfverlemnas till Rotehållarens eget fria val,
antingen han vill personligen eller genom
laglig Fullmägtig sig vid ifrågavarande General-Mönstringar
inställa; lärande Rikets
Ständer, i händelse denna åsigt gillas, genom
underdånig skrifvelse, hos Kgl. Maj:t
anhålla om Nådig åtgärd till ändrings vinnande
i den anmärkta författningen;
varan des således förslaget, om Rotehållares
och Båtsmäns sammankallande
till Socknestämmor, afstyrkt, men
deremot det om Rotehållarens rättighet,
att till Genera]-Mönstring sända
Fullmägtig, af Utskottet understödt;
hvilket dock öfverlemnas vördsamt till
Rikets Höglofl. Ständers närmare bepröfvande.
Stockholm den 17 Januarii 1829,
STOCKHOLM,
P. A. No n stedt & Söner.
N:o 27.
Betänkande , rörande vackt fråga om
åtgärders vidtagande till spridda
Roteandelars sammandragande i möjligaste
raotr
Krån Hedervärda Bonde Ståndet liar Utskottet
till handläggning emottagit följande
Irenne, med hvarannan gemenskap egande
Memorial, nemligen i
i.‘o Af Riksdags Fullmägtigen från Flfsborgs
Län 1lans Jansson, hvilken fratnStält
och genom anförda exempel ådagalagt
de flere olägenheter, som genom Rote-interesseliters
aflägsenhet från hvarannan tillskyndas
såväl Rotehållarne som deras Soldater;
i anledning hvaraf, och dä den hit*
tills för kringspridde RotedelafS närmande
vidtagne åtgärd, att utbyta utrotar endast
af lika taxation, ganska ofullkomligen fört
till ändamålet, Janson föreslagit, att, utan
hinder af det föreskrifna vilkoret om hefil*
mansdelarnes lika taxering, de närmast
hvarannan belägue hemmanen sammanjem*
kades till utgörande af en Soldat, för hvilken
reglerings tillvagabringande Allmogen
kunde på dertill utlyste SockneStämmor, eller
ock genom vissa Deputerade sammanträda
Bihang till B, St. Fröt. i8a8 och. 1829. Sule Sami, *
4-de H. ti
3 Besv. och Oecon. TJtsk.
och rådslå, hvarefter deras uppgjorda förslag
skulle med vederbörande communiceras,
och, sedan de detsamma godkänt, fastställas
vid Domstol eller annan Autoritet;
vid hvilken motion Anders Danielsson från
Elfsborgs Län gjort den anmärkning, att
frågan liufvusakligen berodde af de för hvarje
ort gällande Kneckte-Contract, och att
ändring svårligen kunde vinnas i den väg
Hans Jansson yrkat;
2:0 Af Riksdagsmannen från Bohus
Län Andreas Johanssonhvilken jemväl yrkat,
att till beredande af större beqvämlighet
för Rust- och Rotehållare äfvensom
för Nummerkarlen, utrotar till Rusthåll och
Båtsmanshåll måtte sammandragas närmare
till Stamroten; förmälande Motionairen att
denna fråga icke vöre ny, enär, för några år
tilbaka, undersökningar blifvit på högre befallning
hällne och project till ombyten
författade af Compagnie Befäl och Kronobetjening,
åtminstone hvad Rusthållarne vid
Bohus Läns Regementes Södra Bataillon
vidkommer; samt
3:o Af Lars Larsson från Calmare
Län, hvilken likaledes yrkat de öfverklagade
olägenheternes afhjelpande dymedelst,
att de till Soldat eller Båtsman indelle Hemmanen
måtte tillåtas sins emellan öfverenskomma
om sådana utbyten, att Rote
Bes v. Och Oecon. litsle.
andelarne blefve förlagde inom en och
samma trakt; uti hvilket yrkande Anders
Andersson från Skaraborgs Län instämt;
hvaremot Rutberg och Anders Nilsson varit
af den tanka, att Rikets Ständer icke
kunde ingå i pröfning af ämnet; utan att
Motionairen dermed borde vända sig till
Kongl. Maj:ts Befallninghafvande, som det
tillhörde pröfva, huruvida det sökta Rotebytet
vore verkställbart, och derefter förhållandet
hos Kongl. Majrt anmäla.
Utskottet får härvid vördsamt upplysa,
att, i anledning af lika beskaffade
yrkanden vid senast Öfverståndne Riksmöte,
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i undånighet
anhållit att, som den tillförene
Kammar-Collegium uppdragna åtgärd att
upptaga och pröfva ansökningar om det
i Författningarne medgifne utbyte af Rotar
icke kunde uppfylla ändamålet, serdeles
som denna aflägsna Embets-myndigliet
saknade erforderlig local-kännedom och
bekantskap med flere på frågan verkande
speciela förhållanden, Kongl. Majrt skulle
täckas, efter infordrade underrättelser om
förhållandet i detta fall, vid hvarje Regemente,
genom tillförordnade Commisioner
af enahanda sammansättning som de, hvilka
borde med jemkning af extra Roteringen
i Riket hafva befattning, låta vid hvar
-
4 Besv. och Oecon, IIt sk.
je Regemente, der behof af förändring förefunnes,
i vederbörande Rotehållares närvaro,
allmänt undersöka, huruvida och i
hva^ moa utbyte af från Stamrotarne aflägse
hjelprotar och deras sammandragande
till närmaste Stamrotar kunde ega rum,
och förslag till ett sådant utbyte upprätta
samt Kongl. Maj:ts pröfning och stadfästelse
underställa.
Till följe häraf har Kongl. Maj:t icke
allenast, under den 3o November 1824, anbefallt
vederbörande Landshöfdingar samt
Regements- och Corps’s - Chefer inkomma
med underdåniga yttranden, i anledning af
Rikets Ständers gjorda framställning om
åtgärders vidtagande till befrämjande af
hjelprotars utbyten, utan ock, sedan dessa
yttranden inkommit, genom Nådigt Circuiaire-Bref
till samtelige Landshöfdingar,
vederbörande Chefer för Indelta Regementen
och Corpser vid Arméen och Flottan, äfvensom
till Karnmar-Collegium och Förvaltningen
af Sjö-Ärendena, under den 3o
Maji 1826', i Nåder förordnat, att alla ansökningar
om utbyten af från Stamrotar
aflägsne hjelprotar, samt om Roteflytlningar
i allmänhet böra ske hos Kongl. Majrts
Befallningshafvande i Länet, som, sedan
den Rotehållare, med hvilken utbytet eller
Roteflyttningen är i fråga, äfvensom Sol
-
Besv. och Oecon. Vtsk.
dalen eller Båtsmannen, då någondera Nummern
icke ar vacant, blifvit hörde, samt
vederbörande Regements- eller Corps’s-Chef
jemväl i ämnet yttrande afgifvit, eger att,
efter förekommande omständigheter och gällande
Författningar, utslag i anledning deraf
meddela, hvilket Utslag dock hör Kammar-Collegii
pröfning underställas.
Utskottet tror sig alltså nu endast
höra vördsamt hemställa, det Rikets Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att det tillägg måtte i Nåder
göras vid föreskrifterna i Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref af den 3o Maji 1826,
att i de Socknar, hvarest Roteombyten
äskades och icke redan för sig gått, Rotehållarne
måtte tillåtas vid Socknestämma
utse vissa deputerade, hvilka egde
sammanträda och gemensamt med Kronobetjeningen
uppgöra förslag till de inom
Socknarna lämpliga Rotebyten, hvilket
förslag skulle till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insändas till pröfning
och enahanda åtgärd, efter vederbörandes
hörande, som i afseende på enskildes
ansökningar blifvit genom nyssåberopade
Nådiga Bref föreskrifven. Dock underställes
detta vördsamt Rikets Högloft. Ständers
godtfinnande.
Stockholm den 17 Januarii jSacj.
6 Bes v. och Oeeon. Utsk.
N:o 28.
Utlåtande, i anledning af väckt hemställan
om lindring för Allmogen
i den så kallade Byggnadshjelpens
utgörande.
Uti Prolocolls-Utdrag af den 4 sisth Dec,
har det Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottet
remiterat 2:ne i ofvanberörde ämne
till Ståndet ingifna Memorial.
1:0 Af Riksdagsmannen från Stockholms
Län Eric Erssonj som, efter en
historisk framställning, huru den så kallade
Byggnads-hjelpen af ålder tillkommit
och utgått, citerat de Författningar, som, i
hans tanka, ligga till grund för bedömmandet
af sättet, huru denna skatt nu hör utgöras,
nemligen Kongl. Resolutionen den
11 April 1689, Kongl. Förordningen den
8 Januarii 1748, samt Kongl. Förordningen
den 21 Februarii 1789, hvars 5 § 2
Morn. lyder sålunda: Är räntan kommen
från Oss och Kronan uti frälsemanna
hand3 genom byte3 köp eller annat laget
fång 3 vare tå 3 om räntans utgörande till
frälseman lag samma t som om KronoSkatte-hemman
är faststäldt.
Besv. och Oecon. Utsk.
När nu skillnaden emellan Frälse-skatteliemman
och Skalte-frälse-hemman vore
den, att de förre äro sådane hemman, som
till sin grund varit frälse-hemman, men
hvartill frälsemannen afstått egande.rätten,
under förbehåll af någon viss årlig ränta,
men de senare åter sådane, hvilka skatteman
sedan uråldriga tider innehaft, eller
gamla Krono-skatte-hemman, som, genom
byte eller köp, kommit i frälsemanna hand,
så har väl Eric Ersson ansett det höra
medgifvas, att, i afseende på de förstnämnde
hemmanen, det för deras afhändande
upprättade Contract ovilkorligen gäller lills
vidare och intill den lyckliga tidpunkt, då
all jord hlifver af lika natur, men det
måste också blifva, i motionairens tanka,
en följd, att, hvad skatte-frälse-hemmanen
beträffar, frälseman icke kan innehafva
annan eller bättre rätt till räntan, än den
Kronan före afhändandet egde.
Under öfvertygelse om rigtigheten af
denna skillnad förenämnde hemman emellan,
och om dess verkan tillämpningsvis
på Byggnadshjelpens utgörande, hade år
1823 en del Husby byamän af Åkers Skeppslag
och socken , efter uppkommen tvist
emellan dem och innehafvaren af frälseräntan
till deras åboende hemman, som
bevisligen vore ursprungligen Krono-skalte
-
8 Bcsv. och Oecon. Utsk.
hemman, yrkat tillgodonjuta rättigheten att
få utgöra Byggnadshjelpen, i öfverensstämmelse
med det ofvan citerade Mom. af
1789 års Kongl, Förordning, det vill säga,
efter alterum lantum, eller förduhbladt Krono-värdi,
uppgående, efter förvandlingsUträkning,
tili 1 Ridr 24 sk. B:co för hvarje
helt mantal, en rättighet, sorn, genom
Härads-Rättens, Lagmans-Rättens och Kgl,
Svea Hof-Rätts sammanstämmande Dommar,
dem tillerkändes. Hvaremot Kongl, Majit,
under den 9 Martii 1825, genom Dess Högsta
Domstol, i Nåder förklarat, att, alldenstund
upplyst vore, att Husby hemman,
hvilka före år 1680 varit af Krono-natur,
blifvit såsom sadane, år 1686, till frälse
Utbytte, och för den tiden gällande författningar
om ränte-persedlars utgörande i allmänhet
stadga, att allmogen vore skyldig
deras utlagor i sjelfva persedlen erlägga,
samt dem föra dit vederbörande åstundade,
allenast det icke skedde i otid och
Utom Lagsagan, samt om Bonden icke
bunde utgöra sina utlagor i sjelfva persedlen,
barde han derföre erlägga penningar
efter som markegången vore i närmaste
köpe-stad inom Lagsagan den tid utjagorne
borde utgå; fördenskull och som, efter det
ifrågavarande hemman blifvit från Kongl,
Majit och Kronan till enskild man upplåtne,
under sådane vilkor och rättigheter,
dessa icke kunnat förändras eller förmin
-
Besv. och Oecon. Utsk.
skås genom de Påbud och Förrättningar,
som sedermera, tid efter annan, blifvit utfärdade,
angående Kronan behållne eller till
vissa Embets- och Tjenstemäns aflöning
anslagne räntor, hade Kongl. Maj:t funnit
meranämnde Husby hemmans åboer vara
pligtige, att för Byggningshjelp? räntan
erlägga lösen efter markegång,
Vid utgången af detta mål hade Eric
Ersson ansett sig böra fästa uppmärksamhet;
och ehuru han med underdånig vördnad
ansåg högstberörde Dom, emedan den
är under Kongl. Maj:ts Höga Secret utfärdad,
och Motionairens mening icke vöre,
att i denna väg söka utverka, det de Konungens
rådgifvare, som Domen föranledt, måtte
under tilltal ställas; likväl och som ifrån
högstberörde Dom kan hemtas ett ganska
svårt prsejudicat, den skattdragande Allmogen
till största skada och förfång, i synnerhet
inom skoglösa orter, der markegången
på skogs-effecter är hög, har Eric
Ersson trott sig böra hemställa, om icke
vederbörande Utskott kunde anmodas, att
till Rikets Höglofl. Ständer med betänkande
inkomma, på hvad sätt Allmogen lämpligast
må blifva lindrad i utgörande af
Byggnads-bjelpen.
Och hade de öfrige Riksdagsfullmägti.
ge från Stockholms Län till Protocollet
io Besv. och Oecon. Utsk. Betsele N:o 28.
anmält, att de uti Eric Erssons sålunda
gjorda hemställan instämde.
2:0 Af Riksdagsmannen från samma Län
JVils Insulin, som under åberopande deraf,
att, vid räntors utgörande, Byggnadshjelpen
öfver större delen af Riket hittills alltid
utgått i så kallad Slotts-famn, till dubbelt
Krono-värdi, med 16 sk. B:co för hvarje
helt hemman, men en del egare af frälseräntor
under senare åren utfordrat denna
ränte-persedel in natura, funnit sig böra
icke allenast fästa uppmärksamheten vid beliofvet
af en förklaring öfver de författningar,
som angå Byggnadshjelpens utgörande,
och som, efter hvad erfarenheten visat,
Blifvit af Öfver- och Under-Domstolar olika
tillämpade, utan också föreslå, att Rikets
Höglofl. Ständer ville hos Kongl. Majit i
underdånighet hemställa, om icke Kongl.
Majit täcktes, genom utfärdande författning,
i Nåder förordna, att Byggnadshjelpen må,
hädanefter som hittills, utgå efter fördubbladt
Krono-värdi, med 16 sk. Bico af
hvarje helt hemman, utan afseende på naturen
eller åldern af den ränta, som utgöras
skall.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och som motionairernes sålunda
gjorda framställningar åsyfta ett ingri
-
Besv. och Oecon. Utsk. Bet:de. N.o 2<9, zg. 11
pande i helgden af enskild mans på
laga fång grundade rätt, alltså kan
Utskottet icke tillstyrka, att å samma
framställningar något afseende göres.
Dock varder detta Utlåtande vördsamt öfverlemnadt
till Rikets Högloft. Ständers
egen upplysta pröfning.
Stockholm den 17 Januarii 1839.
N:o 29.
Betänkande, rörande väckt fråga om
en Köpings anläggande i Bohus
Läns skärgård.
Uti från Hedervärda Bonde-Ståndet till
detta Utskott remitteradt Memorial har Riksdagsfullmägtigen
Olof Mattesson omförmält
de flere olägenheter Innevånarne uti Socknarne
emellanUddevallaoch Strömstad derigenom
skola vidkännas, att, då afståndet
emellan nämnde städer utgör omkring Tio
mil,Landtboerne nödgas företaga långa resor,
för att dels erhålla nödige Köpmanna-varor,
dels föryttra sina landtprodueter, och fördenskull
föreslagit, att en Köping måtte få
anläggas vid Fjällbacka fiskeläge i Qville
12 Bil t. Besv. o. Otcon, Utsk. Bet.-de. N.o sg.
härad af Bohus Län; hvarest för närvarande
finnes en by med 5o å 60 ‘Innevånare
och belägen på sex mils afstånd från Uddevalla
och 5 mil från Strömstad, vid en
af de beqvämaste hamnar i Bohuslänska
Skärgården.
Den sålunda gjorda Motionen anser
Utskottet sig böra understödja med vördsam
hemställan, det Rikets Höglofl. Ständer
ville ansökningen med underdånigt förordande
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
och afgörande anmäla. Hvilket dock Rikets
Höglofl. Ständers eget godtfinnande, jemte
en Ledamots serskilda tanka i ämnet, vördsamt
underställes.
Stockholm den 17 Januarii 1829.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Rikets
Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotts
Plenum, vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm, den 17 Januarii 1829.
S. D. Herr Leffler anförde:
Emot Höglofl. Utskottets Betänkande i
anledning af väckt fråga om en Köpings
anläggande vid Fjällbacka uti Bohus Län,
nödgas jag i så målto reservera mig, som
Utskottets pluralitet icke behagat medgifva
Bil. t. Besv. och Oecotu Utsk.
det tillägg deruti, hvilket en del dess Ledamöter,
hvaribland äfven jag, yrkade,
nemligen att Rikets Höglofl. Ständer ville
hos Kongl. Maj:t anhålla om .Nådigst anbefallande
af undersökning, huruvida den
begärda Köpingen vöre nödvändig och nyttig.
Inom Höglofl. Utskottet har visserligen
en dess Ledamot vitsordat localens användbarhet
dertill, hvaröfver jag icke är
i tillfälle alt yttra mig; men jag anser likväl
att flera andra omständigheter dervid
höra komma uti beräkning; såsom till exempel,
om Städerne Uddevalla och Strömstad,
genom Köpingens anläggande, blefve
alltför mycket lidande, i hvilket fall det
väl voj;e bättre att lemna anläggningen,
hvars nytta, enligt hvad erfarenheten, de
senare tider, gifvit vid handen, torde vara
rätt problematisk, än att för densamma
uppoffra tvänne redan varande Städer; eller
om anläggandet utaf nämnde Köping,
hvilken, enligt den gjorda heskrifningen öfver
localen, lärer blifva rätt svår att åt sjösidan
bevaka, en ny Canal öppnades inom
Landet för lurendrägeri och tull-försnillning,
hvilket utan tvifvel hvarken komme
att gagna det Allmänna eller det den blifvande
Köpingen omgifvande Landtfolket.
Jag är visserligen deroih öfvertygad, att
Kongl. Maj:t icke lärer bifalla densammas
anläggande förr, än en sådan undersökning
i4 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. JY.o 3o.
försiggått; men då Rikets Höglofl. Ständer
vanligen vid sina önskningar, som de inför
Thronen frambära uti sådane mål, dem
de icke rätteligen kunna bedömma, förena
den om en föregående undersökning; och
jag vågar anse detta ärende för närvarande
af sådan beskaffenhet; bade jag förmodat,
att Höglofl. Utskottet funnit anledning
dertill, att uti Betänkandet intaga det begärda
tillägget om föregående undersökning.
Ut supra.
Ex Protocollo
Carl Gabr. Grip.
N:o 3o.
Betänkande, i anledning af väckta Motioner,
rörande förändradt Fångföringssätt.
Hedervärda Bonde Ståndet har till detta
Utskott remitterat nedan omförmäldte tvänne
Memorial, angående förändring i sättet
att framföra fångar, nemligen:
1:0 Af Anders Andersson från Upsala
Län, hvaruti föreslås, att, till bespa
-
Bes v. och Oecon. Utsk.
.» v
rings vinnande i Statens hetydliga utgift
för Fångars forslande med skjuts, äfvensom
för att Betaga de fängslade tillfälle till rymning
under de många resor, som föranledas
af deras, i sådan afsigt, vanligen falska
uppgifter om af dem på andra orter begångna
brott, den uti andra Stater begagnade
utväg att till fots transportera fångar
måtte jemväl i Sverige vidtagas, så
vidt fångarnes kroppskrafter och helsa det
medgåfve; för hvilket ändamål fångarne
borde så sammanfängslas och af en eller
flere Gevaldiger så bevakas, att de icke
förmådde åtskiljas eller rymma, utan att
de med säkerhet, efter tiilryggalagde vissa
mil på dagen, samt med tillfälle, uti dertill
inrättade häkten, till nödig hvila och
nattherberge, kunde på bestämd tid och
ort framkomma ; hysande Motionairen den
öfvertygelse, att hans hemmavarande Committenter
gerna skulle åtaga sig, på egen
bekostnad uppföra Fånghus å de Stationer,
som dertill anvisades.
Med Anders Andersson förenade sig
Petter Pehrsson från Jönköpings Län; hvaremot
förslaget ogillades af Anders Danielson,
Häradshöfdingen Vijkman ^ Olof Nilsson
och Anders Nilsson, hvilka ansägo fångtranspiorterne
till fots förorsaka vida större
kostnad genom den dervid erforderliga tal
-
16 Besv. och Oecon. Ut sk.
rikare bevakning, än som vid nuvarande
forslingssätt är af nöden; och hvartill dessutom
komme den olägenheten* att, vid fångars
tröttnande eller sjuknande, de närmast
vägen belägna gårdar ofta med deras herbergerande
skulle besväras, äfvensom det
skulle hällda, att fångarne icke till Tingsställen
på bestämda terminer kunde framhinna,
2io Af Olof Olofsson från Östergöthlands
Län, som yrkat, att till beredande af
lindring i den för Rikets alla orter betydliga
tunga medelst fång-bållskjutsen och i öfrigt
på de af Andersson framställde skä^,
fångarne framdeles måtte vandra till fots,
en utväg, som Rikets Försvarare, jemte
många andra redlige Medborgare måste
för sin fortkomst begagna, hemställande
Olof Olofsson tillika, att, om denna förändring
i fångforseln icke bifölles, det åtminstone
mätte vid nu brukliga transportsättet
stadgas, att ej flere än fyra arrestanter
finge åka efter ett parhästar; och hafva uti
Olofssons Motion instämt: J. Andersson,
Olof Carlsson j Anders Pehrsson och Jacob
Petter Andersson från Östergöthlands Län,
ined flere*
I anledning häraf får Utskottet vördsamligen
andraga: att vid senaste Riksdag
flere
Be sv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. N.o 3o. ty
flere Motioner blifvit väckte att, medelst
fångtransporten till fots, vinna besparing i
kostnaden, till besvarande hvaraf, StatsLag-
och Oeconomie-Utskotlen, uti ämnet
afgifvit gemensamt utlåtande, (sorn igenfinnes
under JNT:o 424 uli Törnen 4* 4
Bihanget till samtlige Riks Ståndens Protocoll}
hufvudsakligen afstyrkt förslaget; under
yttrande bland annat:
Att det project, Ståts-Utskottet lill
Rikets Ständer då afgifvit, om vissa ändringar
i de gällande föreskrifterna grande
fångföringen i Riket, förmodades 1 eja till
besparing i utgifterna:
Att beträffande tillfället till-r . U1ing
för fångar, genom deras falska uppgifter 0*n»
på andra orter, af dem begångna brott ofeh
derigenom föranledda resor, re^än vofY!
genom Kongl. Brefvet den 29 Ju]ii i8i£
och Svea Hof-Rätts derpå grundade Circui"
laire af den 11 Augusti samma år, stadgadt^»
att Domaren bör pröfva, huruvida, genomi
skriftvexling med vederbörande kan inhemtas
upplysning örn det, af den häcktade personen,
uppgifna brott, begånget på annan
ort, innan ransakningen till annan Domstol
förvisas;
Att, i afseende på förslaget att under
bevakning föra fångar till fots Dån ett till
Bihang lill R. St. Brot. 1828 och 18*9 8:de Sami. 2
4- de H. t.
i8 Besy. ocfi O coon* Ut sk
annat ställe, deremot förekomma de hinder,
som väderlek och väglag vid flere årstider
förorsaka, detflättare tillfälle till rymning,
som derigenom yppas, den större bevakning,
som dervid blifver nödvändig,
den längre tid som åtgår o. s. v., samt
Att i fråga om minskning i det antal
fängslade personer, som borde få åka
efter en eller två hästar, det stadgade antalet
jfjf två fångar efter en, och fern fångar
e^j-r två hästar, ansetts icke vara för
högt jjfräknadt, enär fångarne sällan, såsom
vid vanlig Gästgifvareskjuts inträffar,
medföra några saker eller varor, som, jemte
pers&nerne, skulle öka tyngden för hästarne.
/ Utskottet, sorn, vid sådana omständigheter
oell förhållanden, trott sig icke eller
lin böra tillstyrka bifall till de framställda
motionerue, i fråga om fångars transporte/rande
till fots, eller alternativt, att mindre
antal fångar, än hittills, skulle på ett och
samma åkdon fortskaffas, anser dock, alt då
fångföringssättet, ehuru i senare tider i
■ åtskilliga delar förbättradt, likväl ännu onekligen
medför många olägenheter, så väl i
afseende på dryga omkostnader som säkerheten
vuj fångarnes bevakning och deras
b«hÖr>'ga behandling under transporter
-
Desv. och Otton. Utsk. Seide. N.o 3o. ig
na, det är af väsendtlig vigt, att fångförrings-anstalterna
bringas lill vidare fullkomlighet.
1 sådant hänseende och då flere
Kongl. Majus Befallningshafvande redan
inkommit med underdåniga förslag till anskaffning
på Statens bekostnad af serskilda
vagnar tili begagnande vid fångtransporter,
bar UttskoLtet velat nyttja detta tillfälle att
vördsamt hemställa, det ville Rikets Höglofl.
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga
nödiga anstalter för inrättandet af sådana
vagnar, i den moa blifvande anslag dertill
lemna tillgångar, och så vidt dessa vagnar
kunde finnas ändamålsenliga, ej mindre
såsom ledande lill besparing i framtiden
för Statsverket, än såsom befordrande allmän
säkerhet och fångarnas skäliga medfart.
Då Utskottet således afstyrkt de ifrågavarande
Motionerne, bär Utskottet deremot
ansett, att den redan påtänkta inrättningen
af serskilda fångvagnar må, i
mon af tillgångarne, och så vidt de kunna
anses såsom ett verksamt medel till fångföringsättets
förbättring, befordras. Hvilket
allt dock vördsamligen understälies
Rikets Höglofl. Ständers egen upplyssla
pröfning, jemte tvänne Ledamöters
serskilda tankar i ämnet.
Stockholm dea 17 Januarii 182g.
30 Bil. t. Bosv. o. Oecon. Utsk.
Utdrag af Protocollet, hållet i Rikets
I-Iöglofl. Ständers Allmänna Besvärs
och Oeconomie-Utskotts Plenum, vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
den 17 Januarii 1829.
S. D. Herr Gref ve Hamilton, Jacob, yttrade,
att han för sin del ansåg besvarandet
af den frågan: bör det nu åter väckta förslaget
om ändring i fångförings-sättet understödjas,
eller icke, bero hufvudsakligen
på resultaten af undersökningarne eller,
rättare, erfarenheten i tvänne hänseenden,
nemligen:
1:0 Huruvida fångförings-sättet med
skjuts, eller det till fots, förorsakar Staten
mindre kostnad och medför mindre tunga
för enskilde, samt
2:0 Ilvilketdera transport-sättet innebär
större säkerhet mot fångarnes rymning.
Endast erfarenheten torde med säkerhet
kunna upplösa dessa tvifvelsmål, och för
att ens approximativt leda sig, genom anställande
beräkningar, till dessa resultat,
skulle till en början fordras bestämdt uppgjorda
planer, hvarefter den förändrade
fångfÖrings-anstallen borde inrättas, och
hvarpå calculerne kunde grundas. Uppgörandet
af en sådan fullständig plan mötte
dock, bland andra svårigheter, äfven den,
att hvad som för en del af Riket vore bå
-
Bil. t. jBesv. och Oecon. Utsk.
de nyttigt och tjenligt, Liefve nti en annan
Province overkställbar! och förkastligt. Sålunda,
oin bruket från andra länder i någon
mou kunde i Piikets mest befolkade och
odlade provincer tagas till eftersyn, kunde
det samma ingalunda gälla för de nordliga
tracterna, der förhållandet skiljer sig så betydligt,
att t. ex. landsvägen framgår ofta
hela milen och derutöfver, ulan att omgifvas
af knappt något spår efter men nisko-'
handen, och der afståndet emellan häcktet,
som innesluter brottslingen, och Tings-slället,
hvarest han skall förhöras och dömmas,
är mångfaldigt större, än i de tätare
hehodda orterne; andra betydliga olikheter
och svårigheter att förliga.
Men då likväl förslaget var af sådan
vigt, att ull möjlig åtgärd borde lemnäs
till utredande af dess användbarhet äfven
i Sverige, serdeles som den, redan år 1823,
anmärkta betydliga kostnaden genom fångskjutsen
ännu mera påkallade Rikets nu
församlade Ständers uppmärksamhet, sedan
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om Statsverkets
tillstånd och behof utvisade, att
kostnaden för fångskjutsen och underhållet
år 1826 öfverstigit det vid senaste Riksdag
gjorda anslaget med icke mindre än
en summa af 110,749 R-‘dr 3o sk. 3 r:st.,
så ansåg, vid ett slikt förhållande, Hr Grefven,
att vördsam hemställan borde göras,
0111 icke Rikets Ständer skulle genom un
-
aa Bil. t. Bes v. och Oecon. Vlsk. Bet:dc. N.o 3c.
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Hans Maj:t täcktes låta med det föreslagna
nja fångföringssättet anställa rön,
och för sådant ändamål anbefalla vederbörande
autoriteter, att i detta granlaga och
magtpåliggande amne inkomma med alla
de underdåniga uppgifter och yttranden,
som kunde i Nåder pröfvas erforderliga,
för att utgöra nödig ledning och grund för
det förslag, om hvars upprättande Kongl.
Majrt sedan torde i Nåder meddela Dess
befallning; hvarefter och sedan förslaget
undergått Nådig granskning, Kongl. Majrt
torde förordna om anstalters vidtagande,
att inom någre af Rikets tätast befolkade
provincer, under föreskrifna försigtighetsmått,
till fots transportera fångar, till en
början sådana, hvilkas förbrytelser vore af
mindre grof beskaffenhet, och genom hvilkas
möjligen inträffande rymning allmänna säkerheten
skulle mindre äfventyra; förmodande
Grefven likväl, alt farhågan i det
hänseendet blefve mindre, i samma mon
som fångarne, trötte af gåendet om dagen,
skulle sakna förmågan att nattetiden göra
försök att undkomma; äfvensom att den
mödosammare vandringen tili fots skulle
jemväl medföra den fördel, att kringvandrande
personer icke, såsom hitintills inträffat,
skulle söka utvägen att, i egenskap af
lösdrifvare, varda till deras aflägsna hemort
medelst fångskjuts beqvämt forslade.
Bil. t. Bcsv. och Oecon. Utsk.
Grefven, som hyste den öfvertygelsen,
att de försök, Kongl. Maj:t kunde i Kader
finna för godt i afseende på det gjorda
föislaget låta anställa, skulle säkrast leda
lill upplysning derom, huruvida det ifrågavarande
nya fångförings-sättet blefve möjligt
och framför det nu brukliga egde företräde;
äfvensom huruvida det, en gång
med fördel användt inom några provincer,
mätte efter hand kunna utsträckas lill begagnande
i flera och måhända de fleste om
ej alla orter af Riket , trodde tillika för
sin del böra i sammanhang dermed vördsamt
föreslå, att, i händelse Rikets Ständer
beslöto om det projecterade försöket
göra underdånig framställning, Ständernas
underdåniga skrifvelse måtte tillika innehålla
den hemställan: att, i afseende på sådane
till fästningsarrest dömde personer,
hvilka efter utstådt fängelsestraff borde ställas
på fri fot, men belunne sig från hemorten
och tillfället till deras laga näringsfång
så aflägsnade, alt de, under den långa
vandringen, vanligen i utbloltadt tillstånd,
funne sig frestade och kanske nödsakade
alt antingen genom tiggeri eller nya
brott söka åtkomma det oumbärliga, den
utvägen måtte vidtagas, att de från fängelset
förpassades att åtfölja fångtransporten
under bevakning till hemorten; med iakttagande
dervid, att af den ådömde fän
-
24 Bil. t. Besv. och Occon. Utsk.
gelsetiden borde afräknas så mångå dagan,
sorn för deltagandet i fångtåget åtginge,
emedan i annat fall straffet biefve olagligen
ökad t.
Ut supra
Ex Protocollo,
C. G. Grip.
Utdrag af Protocollet, hållet uti liikets
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs
och Oeconomie-Utskotts Plenum,
vid Lagtima Riksdagen istockholm,
den 17 Januarii 1829.
S. D. Herr Friherre Cederström, Jacob,
förklarade, .att Herr Friberren för sin del
ansåge nödigt, att Utskottets framställning,
i afseende på fångvagnars anskaffande på
Statens bekostnad, borde med Stats-Utskottet
communiceras, oell begärde, alt denna
tanka, såsom Herr Friherrens reservation,
skulle den afgående skrifvelsen lill Rikets
Höglofl. Ständer få åtfölja.
Ut supra.
Ex Protocollo,
C. G. Grip.
STOCKHOLM, P. A. Norstedt & Söker, 182g.
N:o 31.
Betänkande, i anledning af väckta
frågor om arbetscommenderingars
upphörande, m, m.
Hederv. BondeStåndet har, tinder den 1
sisth December, till Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet remitterat ett Memorial
af Riksdagsfullmäktigen Eric Persson från
Gefleborgs Län, deruti han, jemte anmälan,
att han, redan vid 1823 års Riksdag, fastän
förgäfves, sökt fästa sina Medbröders uppmärksamhet
på de olägenheter, som roteringsskyldige
tillskyndas, genom de täta arbetsbiträden,
hvartill deras Soldater beordras, å
nyo framställt de svåra följder, som genom
dylika commenderingar, isynnerhet till Götha
Canal, förmenas uppkomma; och hvarvid
Eric Persson dels åberopat, hvad af honom
vid nyssnämnde Riksdag i detta alseende
Bihang till R, S, Prot, 18*8 och 18*9, 81 de Sami. t
5:e Hit
g Bcsv. och OeCon. Utsk. Bet de N.o 3 > <
blifvit anfördt, dels ock, till ytterligare styrka
för Motionen, andragit, att i Helsingland
Soldaten vanligtvis tilldelas viss jord af utmarken
att odla, hvilket i en så ouppodlad
och folkfattig province af behof vet påkallas;
att deremot en ung och rask karl icke numera,
såsom tillförene, innan de täta arbetscommenderingarne
voro kände, skall kunna
räkna på tillfälle och tid till den emottagna
jordens uppodlande för sin, samt stundom
jemväl för hustrus och barns bergning, och
att karlen derföre, på Rotehållarens bekostnad,
måste söka sin bergning uti en, till Öfverdrift
uppjagad, .lega. 1 anseende till hvilket
allt Eric Persson nu föreslagit och yrkat,
att arbetscommenderingarne må helt och
hållet upphöra, eller åtminstone inskränkas,
eller att, i fall intetdera kunde beviljas, om
någon Soldat under Canal-arbete blefve så
skadad, att han till vidare krigstjenst vore
oduglig, Roten då måtte under någon, emot
den uppjagade legan svarande, lämplig tid
få utan afgift vara vacant, samt att dessutom
en sådan karl skulle af CanalDirectionen
hugnas med underhåll, lämpadt efter
den honom drabbade större eller mindre
skada.
Uti denna Motion har äfven Carl Henricsson
Bergman, från Gefleborgs Län, sig
ferenat3 med anförande, att, då icke mindre
Btsv. och Occoh. Utsk.
Sn 6 eller 7 Soldater från Helsingland blifvit
under Canal arbetet sistlidne sommar så
illa skadade, att Rotehållarne varit nödsakade
anskaffa andra i stället , det Vore af
högsta vigt, alt ett sådant ondt bletve förekommet,
helst, om än medborgaren ieke finge
undandraga sig att bidraga, då det gälde
Inrättningar för Slatens räkning, hans f-N
gendoin och krafter icke bebÖfde för enski!d*
ta företag uppoffras; hvarföre ock Bergmon
yrkat, att arbetscommenderingar ör enskildta
Bolag måtte upphöra, men att, örn sådant
icke kunde ske, Bolagpn åtminstone måtte
åläggas ansvara både Hotehållaren och Sol=
daten för alf den skada, hvaraf den senare
under arbetet kunde träffas,1 äfvensom större
delen äf Hederv. BondeStåndet sig m< d
Bergman förenat.
Vidare har Goran Andersson från Vesterås
Län, med hvilken flere af det Hedei V,
Ståndet instämt, uti Memorial, som Ståndet
den 12 sistl. December till detta Utskott öfVerlemnat,
föreslagit, att manskapet vid arbetscommenderingar
må tillgodonjuta slitningspenningar
för nyttjandet af egne arbetskläder,
under commenderingstiden, beräknade
likasom för marcher, äfvensom ock, att
icke allenast Soldat, som under Canalar—
bete så skadas, att han icke vidare förmår
bestrida kronans tjenst, må försäkras om tö
4 Besv. och Oecon.
tillräcklig pension, utan ock, att Bolaget må
åläggas, att till Enka efter Soldat, som under
sådant arbete genom vådlig händelse
mist sitt lif, meddela någon gralification.
Sedermera har Utskottet ifrån Höglofl,
Ridderskapet och Adeln emottagit Remiss,
under den 29 nasti. December, af Friherre
Ridderstolpes, Fredrik, Motion, hvaruti likaledes
yrkas CanalDirectionens förpligtande,
att ersätta de för den arbetande Soldaters
arbetskläders slitning, och att gifva pension,
i likhet med Staten, åt under arbetet
stympade och skadade soldater, samt dessutom,
att Directionerne må åläggas lemna sådane
beting, att Soldaten ej som nu — ”en-!
dast af tvånget, att vid Canaler arbeta , ledsnar
vid tjensten.’!
1
Utskottet, som detta allt till öfverläggning
förehaft, lår vördsamligen lörklara, att
hvad först angår frågan om den indelta Soldatens
befrielse från Arbetscommendering,
eller att så beskaffade commenderingar åtminstone
måtte inskränkas, så enär, enligt
a4 §. uti Regeringsformen, Rikets krigsmagt
är ställd under Konungens Befäl, och Konungen
allena eger commendera krigsfolket,'
icke blott till Rikets försvar i krigstid, utan
jemväl till sådane förrättningar i fredstid,
hvilka afse uppförande af något för fäder
-
Besv, och Oecon. Utsk.
neslandet gagneligt företag, anser Utskottet,
för sin de], någon pröfnings-rätt icke tillkomma
Rikets Ständer i frågor, som röra
krigsfolkets användande på sätt Konungen,
öfverensstämmelse med Kneckte Contracten,
finner för Riket nyttigast; Och afstyrker Utskottet
följaktligen nu, likasom vid förra Riksdagen,
då fråga af nästan lika beskaffenhet
Väcktes, bifall till Molionerne i denna del.
Vidkommande åter den yrkade förplig—
telsen för enskilda Bolag, dels att ersätta
och godtgöra Rote och Soldat, i händelse
den senare under utöfningen af det arbefe,
hvartill hail blifvit commenderad, varder så
skadad, att han icke vidare kan tjena som Soldat,
dels ock att tilldela något understöd åt
Enka efter Soldat, som under utöfningen af
sådant arbete vådeligen omkommer; så enär
det icke kati bestridas, att' ett verkligt och
ganska känbart lidande tillskyndas Rotehållare
och Soldat, då denne under en arbetscommendering
varder obrukbar till krigstjenst,
äfvensom allt skäl dertill synes vara,
att Roten erhåller någon ersättning för karl,
som i dylikt arbete mister lif, samt Enka,
efter en sådan, något understöd; anser Utskottet
sig böra föreslå, det Rikets Högloft,
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, om vidtagande af sådan författning,
att, enär arbetscommenderingar hädanefter
6 . Btsv. och Otton- Utsk-
’ I
begagnas af enskilda personer eller Bolag ,
som redan epa eller få rättighet till cornnv-nderingar,
dem må åligga, att, i liänd"lse
Soldat genom arbetet så såras eller
skadas, att han nödgas lemna krigstjensten,
lonna honom ett emot skadan och hans li*
dmde svarande, årligt underhåll, äfvensom
O oh, alt, då Soldat under arbetet skadas eljer
omkommer, i bäggö dessa fall ersätta
Roten dess häraf uppkommande lörlust , i
förhållande lill karlens ålder, och i det senare
till hans efterlemnade Enka utbetala nå’
got understöd, allt efter de närmare bestämmelser
härutinnan, som i Nåder kunna föreskrifvas,
Hvad vidare angår de väckta Motionerne
0111 slitningspenningar , finner Utskot*
tet deremot så mycket mindre skäl tillstyrka
bifall dertill, sorn kändt är, atti allrnänjiet
arbetscommenderingarne vid hemkomsten,
synnerligen från Götha Canal, medföra
betydliga, genom arbetet förtjente, penpinge-summor,
samt undantag härifrån, om
de, på sätt Goran Andersson velat antyda,
inträffat, således endast synas böra tillskrifvas
karlarnes egen vårdslöshet, eller misshushållning.
Och hvad slutligen beträffar frågan
om ökade beting, så, enär, på sätt serskildt
om Götha Canal är uti Kongl. Reglementet
den 2 i April 1812, 3 Cap. i Art,
Besa. och Ocean, Utsk.
bestämdt föreskrifvet, ej mindre der än annorstädes
i allmänhet, tillräckligt afseende härvid
blifvit gjordt å karlens så väl belåtenhet och
skäliga förtjenst, som hans arbetsförmåga, tror
Utskottet någon serskild åtgärd af Rikets
Höglofl. Ständer icke eller i detina del nödig.
Utskottet, sam således afstyrkt de ifrågavarande
Motionerne, i hvad de röra upp,'
hörande eller inskränkning af arbefscommenderingar,
samt beklädnads-slitningspenningar
och högre beting för manskapet,
bar deremot tillstyrkt, alt Underdånig
hemställan hos Kongl. Majit må af Rikets
Högll. Ständer göras, om vidtagande författning,
att, enär arbetscominenderingar
hädanefter begagnas af enskilda Bolag
eller Personer, som redan ega eller
få rättighet till sådane commenderingar,
dem må åligga, att, då soldat, genom arbetet
skadas eller mister lifvet, meddela
ersättning eller understöd åt vederbörande
Rote, karlen, eller dess efterleta*?
nade Enka.
Hvilket allt dock Rikets Höglofl. Ständers
egen" pröfning vördsammeligen under?
ställes.
Stockholm den ig Januarii 1829*
8 Bese, o e/i Oecon'. Utsk.
N:o yx*
Betänkande, rörande väckt motion
om undersökning i afseende på
möjlig nedsättning af Skeppsumgälder
å Svenska Fartyg.
TJti Memorial, som Vällofl. BorgareStåndet
till detta Utskott remitterat, har Herr Jan
Lamberg påkallat uppmärksamhet å de författningar,
som fjettra handeln genom handels-sjöfartens
för dryga beskattning, i hvil—
k,et afseende blifvit amförmäldt, huruledes,
genom Sveriges ined andra Stater vunna reciprocitet
, väl åstadkommits nedsättning uti
Svenska fartygens omkostnader i dessa länders
hamnar, men hvaremot de Svenska hamrarne
nu skola kunna med större fördel beseglas
af främmande Nationers än af våra
egna fartyg , enär dessa senare äro belastade
med följande dryga afgifter, nemligen:
Lästeafgiften, hvilken erlägges med i R:dr
B:co per läst för hvarje till Medelhafvet gående
och 16 sk, för utom detsamma destineradt
fartyg, till erläggande serskildt för
hvarje resa; samt
Lösen för Turkiska Documenter , äfven
som 8 sk. årlig Bevillning per fartygs Läst;
4
Rest'} och Oecon. TJistt.
och derjemte dryga Consulad-äfgifter och
Certificaters lösen, hvartill ytterligare komma
de ansenligen förhöjda Lots- och Båkpenningarnej
Vid
hvilket för sjöfarten betungande
förhållande Herr Lamberg hemställt om underdånig
anhållan till Kongl. Majit det vederbörande
Collegier måtte i Nåder anbefallas
undersöka, huruvida umgälderna å Svenska
Skepp möjligtvis medgifva någon förminskning
deruti.
Då Motionairens sålunda gjorde hemställan
endast åsyftar en preliminair undersökning,
af hvars resultat de vidare åtgärderna
komma att bero, finner Utskottet intet
hinder att, lika med honom, hemställa,
det underdånig Skrifvelse med framställan
om denna anhållan i ämnet må från
Rikets Ständer till Kongl. Maja ingå.
Hvilket Rikets Höglofl. Ständers egen pröfr
ning yordsamt underställes.
Stockholm den 19 Januarii 1829.
jo. Besv. och Oecon. Utsk,. Bet:de. N:o 33,
N:o 33.
Betänkande, angående gjorda motioner
om Landsfiscals-Tjensternes
upphörande.
Ifrån Hedervärda BondeStåndet har Utskottet
emottagit remiss å Riksdagsmannen
från Jönköpings Län P, Pettersons Memorial,
hvarutinnan, till ådagaläggande af
LandsfiscalsTjensternes olämplighet och nödvändigheten
af deras indragning , ' anföres;
Att den åt Landsfiscalerne uppdragne Pol i—
ce-uppsigten inom Länen bli 1 vit illa handhafd,
änskönt dessa tjenstemän kostat Staten
betydliga summor, der de ej af enskilda
personer kunnat utprässas; att Fiscalen inom
sin allt för stora verkningskrets, hela Länet,
väl någon gång upptäckt och beifrat en och
annan förbrytelse, men att flera lagstridiga
företag af större betydenhet, om ock uppdagade,
fått hvila trygge, medan en mindre
brottsling blifvit förföljd med Lagens hela
stränghet, att Fiscalerne sakna tillfälle att
örn alla lagstridigheter i eli vidsträckt Län
erhålla kunskap; hvaremot Kronofogdar med
underlydande Kronobetjening lättast kunna
Besv, och Oeeon. Utsi.
controllera Lagars och Författningars efterlefnad,
samt således hvar inom sitt mindre
flistrict ändamålsenligare fullgöra hvad af
Landsiiscalerne förgäfves skulle väntas, uti
hvilket andragande Anders Johansson Brisman
från Skaraborgs Län, Gustaf Persson
och Nils Insulin från Stockholms Län, samt
Nils Håkansson från Kronobergs Län, med
flera instämt.
Deremot hade Johan Jacob Rutberg från
Norrbottens Län anmärkt, att för åtals utförande
emot KronoFogdar, LandsFiscalerne
behöfdes, hvadan till Fiscalstjensternes indragning
vore desto mindre skäl , som för
de samma Staten icke vidkändes något löneanslag:
varandes af Johannes Svensson från
Jönköpings Län yrkadt, det actoraten mot
KronoFogde kunde af annan Kronobetjent
utföras; äfvensom Anders Andersson från
Skaraborgs Län sluteligen tillagt , att det
skäl, som deraf velat hemtas till Motionens
vederläggning, att LandsFiscalerne icke ätnjöto
lön af Staten, var en anledning mer
för honom alt yrka nämnde tjenstemäns upphörande,
på det de icke måtte ligga allmänheten
till last.
Då vid senaste Riksmöte fråga likaledes
varit väckt om Landsfiscals-tjensternes
indragande vid innehafvarnes afgång, hade
12 Besv- och Oecotil Utsk.
den samma blifvit af Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotiets pluralitet understödd,
men lärer, elter discussion hos RiksStånden,
icke till vidare åtgärd hafva föranledi.
Utskottet, som det nu åligger att, i denna
å nyo väckta fråga, utlåtande afgifva, vill,
å ena sidan, ingalunda bestrida, att utmärkt
nit och rent bemödande hos en tjensteman
kunna mången gång ersätta hvad som i sjelfva
tjenste-befattningens organisation finnes
bristfälligt, likasom, i omvändt förhållande,
den i Statsmachinen bäst beräknade länk ofta
kan blifva utan nytta för det allmänna;
om vid verkställigheten påräknad skyldig
redlighet uteblifver; Men Utskottet kan ock,
under tillämpning af denna åsigt på frågan
0111 LandsfiscalsTjensterne, å den andra sidan,
icke frångå öfvertygelsen, det ändamålet
med nämnde ijenster, tillsynen öfver För.
faltningarnes efterlefnad, i betydlig mon
förfelas, dels derigenom, att, då Landsfiscalens
uppmärksamhet omöjligen kan jemt utsträckas
olver hela Länet, dymedelst ock för
mycket tillfälle öppnas lör godtycke vid denna
åklagaremakts utöfning, dels genom det
förhållande, att Staten ej eller torde kunna
fordra tillräcklig noggranhet af en tjenare, som
den icke aflönar, enär just förmonen af lön
bör medföra ansvaret för åsidosatta pligter.
Besvi och Ocean. Utsi.
När härtill kommer alt meranämnde
tjenster icke äro oumbärlige i och för actoraters
utförande på Kronans vägnar, emedan
dertill tjenlige personer kunna utfinnas antingen
bland Kronobetjeningen å hvarje ort
eller andre inom Länet befintlige tjenstemän,
dem Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äro
i tillfälle att för sådant ändamål förordna eller
föreslå; alltså och då den ofvan omförrnälda
Police
tillsynen
eller controlien i afseende på
författningarnes ‘ efterlefnad ändatnålsenligare
lärer kunna af KronoBetjeningen
handhafvas, anser Utskottet sig böra vördsamt
tillstyrka det Rikets Ständer må om
LandsfiscalsTjensternes indragning vid
nuvarandeinnehafvares afgång hos Kongl.
Maj:t göra underdånig anmälan, hvilket
Utskottets yttrande likväl, jemte en Ledamots
serskilda tanka i ämnet, varder
Rikets Högloft. Ständers egen pröfning
vördsamt underställdt.
Stockholm den 19 Januarii 1829,
Utdrag af Protocollet, hållet utj
Rikets Högh. Ständers Allmänna
Besvärs- och Oecono
t'
_
l4 Bil. t. Best. vell Oecon. Utsk. Bet:deN:o 33:
mie Utskotts Plenum, vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm
den ip Januarii i82p.
S. D. Herr Prosten Broomé anförde; Det
väsendtliga ram, som Aklagare-rnagten bÖr
intaga i Statsorganismen, synes mig hos osä
Vara alltför ringa beräknadt. En stark ifver
mot frihetens missbruk står alltid i förbindelse
ined en sann frihetskänsla,
Då alla misSgarnirtgär, förbrytelser, öfVerträdelser
eller hvad man behagar kalla
de handlingar, som tillintetgöra , störa eller
förolämpa medborgares personlighet, välfärd,
egendom, trefnad, eller lugn , icke omedelbarligen
kunna blifva föremål för Domarens
hägnande åtgärd, och det allmännas rätt i
angifning eller anklagelse icke får bero a£
den förolämpade medborgarens förmåga, profning
eller godtycke, är det utan tvifvel af
vigt att ega en väl qvalificerad och tillräckligen
utsträkt åklagare-personal. Om man
icke medgifver, att den närvarande personalen
eger ändamålsenlig bildning, hvarpå Staten,
med sina knappa anslag, ej må göra
sig stora anspråk, bör man hellre söka afhjelpa
samma brist an taga den till skäl för
en skadlig inskränkning. Blotta tillvarelsen
Bil. t. Besv. och Oecon. Vist, Bet.Je, N:o 33. 15
af en allmän åklagare är en skräckbild för
nidingen.
Att Pol ice-functionen på Landet är illa
fördelad, att den egentliga Poliee- och Åklagare.
Slaten är snarare otillräcklig än öfverflödig,
anser jag vara obestridligt. Vår tids
criminela uppträden öka mer än minska behofvet
af vidsträcktare Police-anstalter mot
okynnet.
Långt ifrån att finna hvarken KronoFogde
eller Länsman böra iklädas ett rent
åklagare-kall i Landsorterne, emedan deras
beroende af locala Autoriteter och deras
Oeconomiska törhållanden göra dem dertill
mindre skicklige, äfven om deras lagkunskap
vore pålitlig, anser jag Landsfiscalerne,
efter deras rätta bestämmelse, vara
nytlige väcktare öfver Lagarnas helgd, äf
Vensom de ofta äro nödvändiga biträden i
tvister emellan Kronan och enskilde personer;
hvarföre jag ej kan instämma i föreslåendet
om deras indragning,
Ut supra.
Ex Protoeollo.
Carl Gabr. Grip.
1G BeSv. och GeconVtsii Bet:de Nio '34.
N:o 34.
Betänkande rörande motioner, dela
att den ännu beridna delen af
Smålands Hussar - Regemente
måtte få afsitta, dels att Generalmönstringar
måtte hållas endast
hvart tredje år, utan några
andra mönstringar deremellan,
och dels att både Ryttare
och Soldater måtte få beklädas
med vadmal.
Hedervärda BondeStåndet har under den
12 och 17 sistlidne December till detta Utskott
remitterat:
i;o Ett Memorial af Riksd^gsFullmägtigs
Petter Person från Jönköpings och
Sven Nilsson från Kronobergs Län,
hvarutinnan föreslås, antingen att, ian.
seende till den svåra tunga Rusttjensfen
inom Småland medförer, HussarBataillonen
derstädes måtte reduceras och till
Infanterie förvandlas, emot det Rusthållarne
finge, likasom vid hela Westgötha
och halfva Smålands DragonRegemente,
erlägga en lämplig afgift för
befri
-
Bes*. och Otcon. Uisk. Bel dt. N.o 5/j. 17
befrielsen från underhållandet af de
kostsamma Cavallerie-hästar och Uniformer,
eller ock , i händelse förslaget om
Bataiilonens afsittning icke vinner bifall,
att lättnad i Rustningsskyldigheterras
utgörande måtte beredas dels derigenom,
att Rusthållarne icke hädanefter, såsom
hittills skett, må hvart år, utan endast
hvart tredje år, besväras med att till
mönstringsplatser, belägna ofta 8 ä 10
mil från Ruslhållen, afsända hästar och
karlar; hvilken lindring för de Rustande,
genom mönstringstidernas inskränkning,
skulle derjemte leda till besparing
för SfatsCassan, dels äfven dymedelst,
att Rusthållarne måtte tillåtas, i stället
för anskaffning af den dyra HussarUniformen
, förfärdiga Beklädnaden af
vadmal och andra egna producter. Varandes
tillåtelsen att förfärdiga trun*
deringen af egna tillverkningar derjemte
begärd för samtlige Rusthållare vid hela
Regementet, således äfven vid des*
Infanterie-Bataillon.
Uti Petter Pehrssons och Sune Nilssons
olvanberörde gjorda förslag och yrkanden,
hafva till alla delar instämt Riksdagsmännerne
Jonas Johansson och P. Pettersson
från Jönköpings Län, samt Olof Jansson
Bihang till Rikt-St. Prat. *818—1829, g:ic Sami, 3.
] 8 Besv. och Oecon. Utsi. Bet de. No 34<
från Calmare Län; äfvensom Johannes Svensson
från Jönköpings Län deltagit i motionen
om rättighet för Rusthållarne, att af egna
producter låta förfärdiga beklädnad för deras
Hussarer och Soldater, hvaremot Pehr Jons*
son från Jönköpings Län ansett Rusthåll
larne böra höras öfver de ifrågaställdte ämnen
, innan någon ändring uti hvad för
närvarande eger rum skulle vidtagas,
2:0 Memorialet af Bars Andersson från
Wadsbo Härad, (hvars motion är
vorden understödd af Riksdagsmännen
från Örebro Län, Anders Jönsson,
Olof Olofsson, Bengt Nilsson, Eric
Olofsson och Anders Ericsson, äfvensom
af Riksdagsmännen från Skåne),
uti hvilket Memorial dels klagan förts
deröfver, att i allmänhet Rustbållarnes
fordna välmåga skall betydligen
aftagit, sedan Rustningsskyldjgheten
blifvit för dem så tryckande genom
dyra Munderingspersedlars anskaffning
och utrustandet af häst och
karl, hvilka fordom endast hvart tredje
år vid Generalmönstring kunde
casseras, men deremot nu måste hvarje
år undergå mönstring, sorn skall på
det hela till en betydligare Cassation
föranleda; dels ock blifvit föreslaget,
att, då Rusthållarne, änskönt både
Besy., och Oecon. Utsk.Betide. N.o 5-t. ig
tillåtne oell anbefallde att mönstringar
bevista , likväl icke alltid förmått
sin rätt derstädes bevaka, det
hädanefter må tillåtas hvarje Sqvedron
få välja en gemensam Fullmägtig
, som vid mönsterbordet finge del
af allt hvad der företoges, med rättighet,
att å Rusthållarnes vägnar få
till Protocollet anföra protester o. s. v.
I sammanhang med ofvan omförmälde
motioner har till detta Utskotts handläggning
förekommit det från Högvördige PresteStåndet
remitterade Memorial, hvaruti ContractsProsten
Nordin framställt nyttan och behofvet
deraf, att såväl Rusthålls- sorn Roteliålls-bonden
må tillåtas, likasom i fordna tider
egt rum, bekläda sin Ryttare eller Kneckt,
med hemma tillverkad vadmal, helst af grå
färg, eller, om den icke funnes tjenlig, af
annan färg, sorn, för likhets skull inom liela
Compagnier, kunde på samma sätt beredas;
De lill Utskollets yttrande sålunda rr2
mitterade Motioner innefatta således hufvudsakligen
följande trenne frågor, nemligen :
l:o ,Om Smålands IIussarBataillons före;
slagna afsittning.
2:0 Örn mönstringars anställande endast
hvart tredje år, samt bevakandet ge
-
30 Besv. oeh Oecoti. Ulsk. Bet de. N.o 34.
nom ombud af de Rustandes talan
dervid ; och
5:o Om vadmals användande till såväl
Ryttares som Soldaters beklädnad.
Hvad nu (örst angår den väckta motionen
om nämnde JIus.sarBataillons förvandlande
till Infanterie, finner Utskottet sig
hvarken kunna ingå i pröfning om fördelarna
i militairiskt hänseende af en sådan reduCtion,
och ej eller om nyttan i öfrigt deraf
oell sättet för dess verkställande något
yttrande meddela, utan tror det på Kongl.
Maj:ts Nådiga godtfinnande lära böra ankom,
ma , alt., i händelse en så beskaffad förändring
i Nåder pröfvas med allmänt och enskildt
bästa öfverensstämma, eli förslag i
delta hänseende låta uppgöra och vederbörande
till antagning, under vissa dervid bestämmande
villkor, förelägga.
Vidkommande dernäst anmärkningen om
Rusthållarnes öfverklagade onus genom de
årliga mönstringarne , lår Utskottet vördsamt
upplysa ; att , enligt nu gällande författningar,
Generalmönstring icke oftare än hvart
tredje år anstäiles, men att deremellan årligen
vid de så kallade häst-ådermöten sker
Cassations- och Approbations-mönstring Sqvadronsvis
endast oeh allenast med häsiarne I
ZJesv. och Oecon. Utsk- Bet de. N:<a 54. Si
att med den årliga hästmönstringen velat
afses tvänne fördelar, nemligen lör Rusthållaren
, att hästar lättare kunde anskaffas till
ersättande af årligen successive inträffande
vacancer, än om cassation på en gång hvart
tredje år träffade ett större antal hästar, och
för Regementet , att dess tjenstbarhet jernnare
bibehölles, otn de årliga Remonterne
finge efter hand dresseras, i stället för att
Regementet på en gång skulle nödgas emottaga
ett tredubbelt antal oöfvade hästar;
samt att Rusthållarne visserligen antnanas
att hvarje mönstringstillfälle bivista , dock
utan ansvar lör uteblifvande; varandes Rusthållarnes
talan öppen , i händelse af missnöje
med mönstringsförrättningens åtgärd i
ett eller annat hänseende, att inom tvänne
månader derefter deräs klagan i föreskrifven
ordning anföra och till rättelses vinnande
, om dem lör nära skett, fullfölja.
Vid ett sådant förhållande anser Utskottet
icke nyttigt hvarken för Rusthållar•ne
eller Regementet , om någon mönstring
icke egde rum förr än efter trenne års förlopp,
men tror likväl den inskränkning derutinnan
kunna tillstyrkas , att de emellan G finer
al mön stringar ne existerande Cassationsoch
Approbationsmönstringar med nummerhästarne
kunde verkställas eridast hvarlajanat
år.
22 jBesv. och Öecon, Ulsk. Bende. N:o 34.
D en, i afseende på ifrågavarande mönJ
stringar, väckta motionen om rättighet för
de rustande att sig emellan utse en Sqvadronslullrnägtig
att vid mönstringen deras
talan bevaka, anser Utskottet icke påkalla
någon åtgärd, enär på dem sjelfve beror,
att antingen personligen eller genom lagligt
ombud, hvar för sig, eller gemensamt, sina
angelägenheter besörja.
Beträffande slutligen den tredje frågan
om vadmals och egna pr.oducters användande
till beklädnad för såväl Ryttare som
Soldater, eger ett olika förhållande rum vid
Cavalleriet och Infanteriet , till utredande
hvaraf Utskottet lår vördsamt anmäla, i af»
seencle pd Indeldta Cavalleriet, att beklädnads-staten
af den 11 Maji 1795, jemte andra
förordnanden stadga, det i allmänhet
Rusthållarne sjelfve ega anskaffa alla mindre
både Beklädnads- och Utrednings-persedlar
för såväl karlen som hästen, och att
endast den större munderings-anskaffningen
sker, för likhets vinnande , vanligen genom
beställning gemensamt, i hvilken åtgärd de
Rustande ega rättighet att deltaga och således
deras enskilda fördel tillika på bästa
sätt bevaka , samt , att serskildt Rusthållarna
vid Skånska Hussar- och Dragon-Regementerne,
jemte Bohus Läns Regementes Södra
Bataillen , undfått tillstånd genom Kongl,
Besv. och Oecon. Utsk.
Majas Nådiga Bref af den i5 November
1806 och den i5 Januari 1811, att förfärdiga
beklädnaden utaf vadmal, af sådan godhet
och färg, att det vid besigtning finnes
antagligt; samt i afseende på Indeldta Infanteriet,
att fråga om soldatens beklädande,
genom Rotehållarnes serskilda försorg, icke
kan uppstå, så länge contanfa beklädnadsbidrag
lemnäs af både Kronan och Rotebonden
, hvilka bidrag för ändamålet dispo*
neras af BekläduadsDirectioner, hvarest
Ledamöterne utgöras jemväl af Rotehållare
vid hvarje Regemente, hvilka alltså ega både
tillfälle och skyldighet, att, under enahanda
förpligtelse för Directionens samtlige
Ledamöter, tillse, att , på sätt Kongl. Maj:t
redan täckts uti 11 jjj. af Nådiga Instructionen
för BeklädnadsDirectionerne den 11
Junii 1822 påbjuda , äfven vadmal må vid
munderingars förfärdigande användas, i händelse
dess pris och godhet, i förhållande till
kläde, medgifver bruket deraf, hvilket det
tillhör Directionen att noga pröfva; och genom
hvilket Nådiga stadgande således Roteliållarne
redan ega all den rättighet i afseende
på vadmals användande för Soldat-beklädnaden
, som i närvarande beklädnadsförhållande
kan ega rum.
Med tillämpning af hvad Utskottet sålunda
vid nu ifrågavarande motioner anfört,
liar det ansett sig böra :
i
si beli Oecon. Vu\> Bel dt N:o 3&
l:ö Vördsamt hemställa , om icke Rikets
Högloflig» Ständer ville anse den nu
väckta frågan om Smålands HussarBataillons
afsittning böra förfalla;
S:o Endast så vidt understödja motionen
om inskränkning af Cassations- och
Approbations-mönstringar, att underdånig
anhållan måtte af Rikets Högloflige
Ständer hos Kongl. Maj:t göras
om dessa mönstringars anställande
vid samtlige Indeldta Cavalierie-Regementer
allenast hvartannat år, och
3;o Att Rikets Högloflige Ständer villa
framföra den underdåniga önskan i
fråga om vadmals användande till
beklädnad , att Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes den, genom ofvan högstberörde
Nådiga Bref af den i5 November
1806, och d. 15 Januarii 1811, Rusthällarne
vid Skånska Hussar- och
DragonRegementerne samt vid Bolius-Lans
Regementes Södra Bataillon
i detta hänseende medgifna rättighet
jemväl till Rusthållarne vid samtliga
Indeldta Cavallerie-Regementer utsträcka.
Dock varder allt detta Riket* Hpglof.
Sest- och Oecon. Utsi, Set.dc Ao 35. 35
lige Ständers egen upplystare pröfning vördsamligen
understäld s
Stockholm den 19 Januarii 182g.
N:o 35.
Betänkande, rörande väckt fråga
om registrering af åtskilliga
otryckta Riksdagshandlingar*
H ögvörlige PresteStåndet har till detta
Utskott remitterat Prosten Forslinds Memorial,
med hemställan , att, då uti RiksStåndens
och Utskottens Archiver finnas Handlingar,
som i flere afseenden kunde vara
upplysande och gagneliga, i fall de, i brist
af deröfver upprättad Registratur, icke vore
föga tillgängliga , nödig åtgärd skulle vidtagas
till alla otryckta Riksdagshandlingars
antecknande med korrta rubriker och
under serskild nummerföljd för hvarje Riksdag
ifrån och med 180g, uti ett Sak-Register;
hvaraf ett exemplar borde vara att
tillgå uti hvarje Stånds Capcellie, om det
26 Besv. ocl,i Oecon. Uisk. Bet:de N:o 35.
icke kunde, med vederbörlig korrthet redigeradt,
ibland Bihanget till trycket befordras.
Efter öfvervägande af hvad sålunda
framstäldt blifvit, och då de afMolionairen
omförmälda otryckta handlingar lära hufvudsakligen
utgöras af de inom RiksStånden
väckta, serskilda motioner, hvilka, ehuru
icke alla in extenso intagna uti Bihanget till
RiksStåndens Protocoll, likväl till deras väsendtligaste
innehåll finnas upptagne uti reciterne
till vederbörande Utskotts Betänkanden
, och således med begagnande af denna
ledning kunna igenfinnas, i fall , som mera
sällan torde inträffa, nödigt skulle pröfvas
att tillhandafå sjelfva det primitiva document,
sorn uti Betänkandet blifvit åberopadt
;> alltså , oell enär härtill kommer, att
ändamålet med det föreslagna arbetet icke
motsvarade den dermed åtföljande betydliga
kostnad, har Utskottet trott sig icke böra
den i omfÖrtnälde måtto gjorda framställningen
understödja; hvilken dock till Rikets
Höglollige Ständers egen pröfning vörd*
samt öfverlemnas.
Stockholm den ig Januarii 132g,
Besv. och Oecon. Utsk.
N:o 3 <5.
Betänkande, rörande väckt fråga om
rättighet att leverera räntehö
och halm in natura för
Kongl. Hof-Stallets behof,
Uu Memorial, som Hedervärda BondeStåndet
till detta Utskott remitterat, har
1:0 RiksdagsFullmägtigen Brik Norberg
från Westmanland andragit, huruledes
den vidtagna författning, att
det räntehö, som tillförene levererats
in natura, skulle få lösas med penningar
efter markegång och ined 1
sk, 4 r:st. per lispund i forsel-lön,
i stället att medföra åsyftad lättnad
vid hö-räntans afbördande, tvärtom
förorsakat räntegifvare ett större onus,
serdeles under sådana år, då tillgång
på hö icke saknats; i anseende hvartill,
och då erfarenheten jemväl skall
visat, att Statsverket fått årligen vidkännas
förlust derigenom, att vid de
auetioner , som för Kronans räkning
varit anstälde till upphandling af hö,
priserne nästan alltid "Varit högre än
hvad räntegifvarne efter markegång
2S Besv. beli Oecon. Utsk.
betalt, Motionairen anhåller, att hos
Kongl. Maj;t måtte i underdånighet
framställas den önskan , att, på sätt
författningarne, i fråga otn afradsspannemåls
utgörande, i allmänhet
medgifva, det må i Nåder tillåtas
räntegifvarne, att antingen med penningar,
eller ock in natura på de förut
vanliga levererings-ställena , få utgöra
räntehöet, när räntegifvarne före
Thomaedag hos vederbörande Kronofogde
sig derom anmäla; uti hvilket
yrkande A. Andersson och Pehr Andersson
från Södermanlands Län ,
samt Nils Insulin från Stockholms
Län sig med Norberg förenat.
2:0 Riksdagsmannen från Upsala Län Erih
Jansson likaledes yrkat för räntegifvarne
enahanda optionsrätt, i fråga
om utgörandet så väl af räntehöet
som räntehalmen; uti hvilken motion
Anders Hansson från samma Län
instämt.
Till upplysning i detta ämne får Utskottet
vördsamt anmäla:
Att ifrågavarande, Kronan immediate
behåline, Ränte-Stråpersedlar inom de fyra,
Hufvudstaden närmast belägna Län af ålder
Sesv. och Oecon. Utsk,
blifvit in natura erlagde för HofStallets
behof;
Att så väl ränteböet som halmen tillförene
vanligen blifvit af Rantegifvarne i
Februarii månad levererade, från Nyköpings
Län till höladorna på Gorssingeholms och
Ängsholms HofStallängar, från Westerås Län
till Kongsöhr, samt frän Upsala och Stockholms
Län, dels directe till Hof,Stallet härstädes,
dels vid Stallet i Upsala, efter derom
från Hofstallet meddelade anvisningar; v
Att vid flere föregående Riksdagar Fullmägtige
för allmogen framställt deras önskan
att lösa ränte-stråpersedlarne med penningar,
men att Kongl. Majit så väl genom 1766
års Nådiga Resolution på allmogens besvär,
som genom Kongl. Brefvet till KammarCollegium
och StatsContoiret af den 1 g September
i8i5 täckts ansökningarne afslå med
Nådigt förklarande , att levereringen in natura
grundade sig på den rättighet, Kronan
eger att låta Dess räntepersedlar föras inom
Lagsagan till det ställe, der nödvändigheten
och Kronans tjenst det fordrade;
Att, sådant oaktadt, dels genom underdånig
Skrifvelse från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i berörde fyra Län, dels genom
motion inom BondeStåndet vid senaste
5o Besv'. och Oecon. Utsi- Bende. N.-o 36,
Riksdag, förnyade anmälanden skett om de
flere olägenheter och förluster, som åtföljde
skyldigheten att in natura leverera nämnds
hö; samt att, med fästadt afseende å den så
ofta upprepade klagan, Kongl. Maj:t biföll
och genom Nådigt Bref af den 3 Augusti
1820 förordnade, att samma räntehö finge
lösas med penningar efter årlig markegång,
jemte erläggande af 1 sk. 4 r:st. på hvarje
lispund i forsel-lön.
Vid sådant förhållande hafva nu Riks-f
dagsUullmägtige från Stockholms, Upsala,
Södermanlands och Westmanlands Län åter
väckt fråga om rättighet för bemälde räntegifvare,
att räntehöet äfvensom halmen antingen
med penningar lösa, eller ock, på de
förra levereringsställena, in natura få allemna,
om de före Thotnsedag derom göra an-*
malan; Och- Utskottet skulle tveka att desi
sålunda nu åter väckta motionen i någo-t
hänseende understödja, om icke Kongl. Maj:t
redan täckts lemna så många bevis på Dess
Nådiga beredvillighet, att i allmänhet alse
vederbörandes lättnad och beqvämlighet vid
utgörandet af de Kronan immediate behållna
räntor. Med kännedom alltså häraf och
enär den a( Räntegifvarne nu begärda optionsrätt
af antingen leverance in natura, eller
contant lösen, icke annorlunda lärör verka
på anslaget och regisringen med under-:
Besv*. och Oecon. Uts\. Bet:de. N:o 36. 31
hållet viel Hofstallet, an att den genom Stais—
Contoirets försorg föranstaltande foderupphandling
för Stallets behof blifver större eller
mindre, i det förhållande, sorn mer eller
mindre räntehö och halm hvarje år in natura
levereras, hemställer Utskoitet vördsamt, huruvida
Rikets Ständer må, genom underdånig
Skrifvelse, hos Kongl. Mpj:t anhålla oin
ofvanomförinälde optionsrätt för meranämnde
Räntegifvare; dock tror Utskottet sig böra
härvid tillstyrka dels, att den föreslagna anmälningstiden
för hö- och halm-räntans utgörande
in natura må bestämmas, icke till Thomae
dag, såsom några Motionairer yrkat, utan
tidigare, t. ex. den lö Augusti, då redan booch
halm-skörden för året är fulländad eller
känd, och hvarigenom vederbörande Embetsman
erhålla längre rådrum och tjenligare tid,
att om anskaffning till bästa pris af det för
Hofstallet erforderliga qvantum hö och halm
gå i författning; och dels att, enär härvid
förekommer den omständigheten, att så väl
en eller annan af de Uppbördsmanna-tjenster,
hvilka i och för nämnde ränte-stråpersedlars
emottagning tillförene funnos, numera
är indragen , som ock, ali magaziner å
flere af de förre emottagnings-ställena icke
vidare der torde vara att tillgå, optionsrätten
må medgifvas endast de räntegifvare, hvilka
önska att prsestationen io natura verkstäl»
3* Besv. och Ocean, Utsi. BefJe, N:o 36,
la å den plats, som för sådant ändamål kan
varda anvisad ;
Med hvilka vilkor Utskottet alltså de i
frågavarande motionerne tillstyrkt; underställande
dock vördsamt detta allt
Rikets Högiofl. Ständers eget bepröfvande.
Stockholm den 19 Januarii 1839,
STOCKHOLM, Elmina ech Granberg» Tryckeri, t8aj.
Stsv. och Oeconomie-Wtskottets 2?«f. N:o 37^ 14
Betänkande, i anledning af väckte
Motioner om upphörande af
National - Beväringen på Gottland.
TJtskottets Utlåtande remitterat ett af Herr
Grönhagen , Gustaf, afgifvet Memorial ,
hvaruti han , till beredande af nödige tillgångar
för ökade Statsbshofs fyllande, föreslagit,
att Gottlands NationalBeväring, såsom,
alltför kostsam för Staten och utan motsvarande
nytta , måtte förvandlas till conscription
, hvarigenom skulle vinnas de förmo*
ner: att Stats-Cassan skulle besparas ej mindre
den af Rikets Ständer till nämnde NationalBevärings
underhåll och aflöning anslagna
årliga summa af 25,585 R:dr 16 sk. B:co
jemte räntan derå 1,535 R:dr örn året, ari
ock räntan å Capitalet för canoner, kulor ,
irut, gevär , förvaringshus, transporter, med
mera dylikt, utgörande årligen 16,000 R:dr
eller tillhopa 43,120 R:dr 16 sk. berörde
mynt : att åkerbruket och näringarne skulle
■vinna 80,000 dagsverken , som nu hvarje
år åtgå till NationalBeväringens exercicer och
mönstringar, till ett värde af 40,000 R:dr;
Bihang till Riks-St.P/ot. igiB—1819, Sami. i*
N:o 37.
6.te Haft.
2 Besv. och Oeconomie-Vtskottets Bet, N;o37<
samt att män vid påkommande behof skulle
kunna till Marinen erhålla ett betydligt antal
till sjötjenst skicklige conscriberade a£
Gottlands innevånare , helst 600 man bland
dem äro befarne sjömän och minst 3,600
man idka fiske i öppna sjön.
Dessutom har af Hedervärda BondeStåndet
blifvit till Utskottets behandling remitteradt
ett dit ingifvet Memorial af BiksdagsFullmägtigen
från Gottland Pehr Mårtensson,
som deruti likaledes, såsom en utväg
att anskaffa erforderliga medel till de af
Kongl. Maj:t begärde förhöjde anslag till Statens
behof, yrkat den närvarande Gottländska
National-Beväringens upplösning eller
förändring till en Marin-conscription , som
vid inträffande krig kunde förstärka fiesättningame
å Bikets Flottor; till stöd för
hvilket förslag Pehr Mårtensson hufvudsakligen
anfört : att NationalBeväringen , äfven
i dess nuvarande skick, är, i anseende till
Gottlands locala förhållanden , alltför otillräcklig
till öns försvar emot ett fiendtligt
anfall : att manskapets och Officerarnes aflöning
årligen kostar Staten 30 å 40,000 B:dr,
utom andra utgifter : att landtbruket och näringarne
lida en årlig förlust af 80 å r 00,000
dagsverken , hvilka förspillas genom exercice
och marcher samt andra militairiska förrättningar:
att NationalBeväringens exercice-mÖ«
Besv. och Oeconomie- Utskottets Bet. N:o 37. 5
ten föranledt sedlighetens aftagande bland öns
innevånare, genom öfvande af fylleri och.
spel af den samlade nngdomen : alt betydliga
kostnader tillskyndas de Beväringsskyldige
för deras underhäll vid mönstrings- och
exereice.möten och genom Officeratnes inqvartering
hos allmogen tourvis, emot obetydlig
ersättning; och att Gottlands närvarande öf,
verklagade vanmagt, fattigdom och nöd egentligen
skall härflyta från National Beväringens
felaktiga organisation ; hvaremot Riksdagsfullmägtigen
från Gottland Pehl' Burge,
å sina coinrnittenters vagnar, förklarat , att
de finna sig nöjde med National Be väringen
och alldeles ej önska någon förändring med
densamma.
Vid pröfningen af detta ärende har Utskottet
funnit motionairernes uppgifter rörande
Gottlands NationalBeväring icke vara enlige
med det i Landshöfdingens i Länet 1'emårsBerättelser
ådagalagde förhållande ; och då
nämnde Beväring* inrättning är grundad pl
en med Länets innevånare tränad frivillig
eonvention j som erhållit Konungens Nådiga
stadfästelse , samt Rikets Ständer uppfört denna
Beväring på Rikets Stat, så och enär
Konungen , enligt 14 §. i Regeringsformen,
såsom Högste Befälhafvaren för krigsmagten
till sjöss och lands, ensam är i tillfälle att
rigtigt bedöma, hvilka åtgärder kunna vid
-
4 Be sv’, och Oeconomi e-ZJtsÅn t tets Bet. N:o 38't
»agas till ett ändamålsenligt försvarsverk, finner
Utskotiet sig i'cke kunna tillstyrka bifall
till ifrågavarande Motioner,
Hvilket dock Rikets Högloflige Ständers
egen pröfning vördsamt underställes. Stock"
holm den 19 Januarii 1829.
N:o 38.
Betänkande, rörande yrkadt förbud
mot otillåtna Landtmarknader;
samt om Militaire Marknadsvakter
och inställande af
en Marknad i Borås.
T ill detta Utskotts utlåtande har Högvördige
PresteStåndet, den 12 nästlidne Decetn-’
ber, remitterat Professoren Hassvlroths Memorial,
derutinnan , rned omförmalan af det
oskick Allmogen i hans Landsort skall tillåtit
sig, då det sjelfrådig! och utan vederbörligt
tillstånd samlas till marknads hållande på
flere inom samma Härad närbelägne ställen ,
hvarest oordentligbeter genom bränyinsförsaljning,
fylleri, slagsmål, stölder m. m. sko:
'BeiP. och Oéconomie-Uiskottets Bet. N:o 38. j
la ega rum, och icke förekommas at KronoBetjeningen,
enär den hvarken derom un.;dfått
ordres, eller ens skulle, i brist af nödig
handräckning, förml skingra en talrikt sammangaddad
Allmoge, Professoren fördenskull
yrkar,att genom underdånig anhållan hos Kongl.
Majit måtte utverkas ett strängt förbud emot
dessa, utan behof och utan tillåtelse, införda
Marknader, med vite för en hvar, som desamma
besöker, samt att, i händelse förbudet
trotsas, Läns-styrelsen måtte ega, att närmaste
Militair-Auctoritet anlita om nödig handräckning
till den samlade folkmassans skingrande.;
Såsom tillägg till denna motion har Prosten
Grevillius anmärkt, att en sjelftagen
marknad jemväl egde rum i Borås Stad, och
det på en högst olämplig tid, nemligen Påskaftonen,
hvarigenom de 5:ne stora högtidsdag-arne
vid denna tid gingo för andakten
förlorade , då de på landsvägen till och från
Marknaden tillbragtes; emot hvilket ofog alltså
Prosten Grevillius, under vice Talmannen
Biskop af TVingårds instämmande deruti,
ansåg någon åtgärd böra vidtagas.
Beträffande först de anmärkte olaglige
Kandtmarknaderne, ansåg Utskottet någon underdånig
anhållan från Rikets Ständer om
Kongligt Förbuds utfärdande deremot icke
vara af nöden, enär det, enligt gällande In
-
6 Besv. och Oeconomie-Utskottets Bet.N:o 38.
structioner och Författningar, redan Iligger
vederbörande Auctoriteter, att dessa , likasom
alla slaga olagligheter, beifra och förekomma,
lii k val trodde Utskottet, att, till beredande
af kraftiga medel, der blott varningar och
befallningar tilläfventyrs icke ville åtlydas,
det vöre nyttigt, om Läns-styrelserne egde rättighet,
att, när så nödigt pröfvas, icke allenast
i fråga om de otillåtna Marknadernas
förekommande, utan ock, då ordning och trygghet
jemväl vid de större tillåtna Markna-derne
sådant möjligen kunde påkalla, directe
till tidens vinnande få hos närmaste MilitairAuctoritet
reqvirera den handräckning , som
för Uagarnes efterlefnad funnes oundgänglig
gen nödig, i händelse ändamålet icke ani
sågs kunna vinnas genom KronoBetjeningen
och med biträde af för tillfället förordr.
ade, bland Allmogen utsedde, Vaktkarlar el*
Jer Ordningsman,
Hvad åter vidkommer Motionen, angå*
ende Marknaden i Borås, är Utskottet a,f den
tanka, att, så vida denna Marknad kari vara
att betrakta såsom en otillåten, densamma,
lika litet som andra dylika, bör ega rum, och
att den derföre i sådant fall, efter i behörig
ordning skedd åklagan, bör och kan likasom
dessa afskaffas, utan någon Rikets Ständers
mellankomst, hvaremot, i händelse den ifrågavarande
Marknadsdagen är att anse såsom
Sesv. och Oeconomie-Utshottets Bet. N:o 38. 7
en vanlig Torgdag, något hinder emot den
köpenskap, sorn på densamma kän ega runi ,
så mycket mindre synes böra läggas, som sådant
troligen skulle leda till lika betydliga
olägenheter för Staden, som för den kringliggande
landsbygder,,
Utskottet, sorn således tillstyrkt bifall
till Motionen i hvad den rörer Militaire
Police-vakter, till förekommande
af otillåtna Marknader och derjemte
ansett, att sådane vakter, äfven till
ordnings bibehållande vid de tillåtna,
må af vederbörande reqvireras , har
deremot funnit, att någo.o åtgärd från
Pikets Höglofl. Ständers sida icke vore
nödig i hvad Motionairerne föreslagit,
dels emot otillåtne Landtmarknader,
dels ock emot den ifrågaställ*
de Marknaden i Borås,
Hvilket allt dock Rikets Höglofl. Ständers
eget bepröfvande underställes, tillika
med 3:ne Ledamöters skiljaktiga tankar i frågan
om Police-vakterne , samt jemväl 3:ne
Ledamöters, angående Marknaden eller Torgdagen
i Borås Stad.
Stockholm den 19 Januarii 1829-
8 Bil, till Besv, och Oecqnl Utsi. Het. N.o 3§«
Utdrag af Protocollet, hållet uti
Rikets Högloflige Ständers Allmänna
Besvärs- ochOeconomieUtskott
vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm d. 19 Januarii 1829.
Lika agtningsvärdt, som Motionairens nit är
för lagbunden ordning och allmän säkerhet,’
lika billig och med Lagar och Författningar
öfverensstämmande anser jag den åtgärd vara,
han yrkar måtte vidtagas ”att förekomma de
ntan allmin tillåtelse införde marknader, som
1 de senare åren blifvit satte i gång på flere
inom hans Harad närbelägne ställen och dr;
ligen d samma dag fortsättas”
Likväl måste jag erkänna, att jag ännu
tvekar om jag skall anse dessa marknader,'
såsom emot Auctoriteternes offentligen kungjorda
förbud, egenmägtigt inrättade, laglöst
fortsatta och således verkligen brottslige sammankomster,
eller, om de icke snarare äro genom
häfden och gamla plägseder tillkomna,
af glädjen och ej af handels-speculationen
ordnade, större gillen, dem Läns-styrelsen lemnade,
såsom oskadtige, utan all anmärkning^
men hvilka småningom lära beklagligen urartat
till sjelfsvåld och lagbrott. I det förra
fallet hade val dessa samlingar af den tve=
Domprosten Lidman anförde:
Bil. lill Besv, och Oécon. Utsi. Bet. N:o 38. §
lydigaste natur längesedan upphört att vara
eit föremål för den fredliga och rättsinnade
medborgarens klagan genom deras ändamålsenliga
åtgärder, hvilka skola hafva öga uppå
att röfveri och rappen fört ages, våld
och orätt afvärjes och de, som dermed umgå,
alfvarligen af straffas,
I det senare fallet åter , och ”om allmogen
i denna delen af Westergöthland, i
likhet med allmogen i Skåne, Ifrån långliga
tider tillbaka nyttjat ofvannämnde gillen eller
så kallade marknader och påstå än vidare att
blifva dervid, är det väl, enligt Konungens
Resolution på Städernes Besvär af den 28
Augusti 1727, vederbörandes pligt att förekomma
otidigt lefverne dersammastädes, sd
kärt dem i annor händelse är, att undvika
laga ansvar; men i intet fall kan jag förlika
mig med den utsträckning af en för någon
mindre del af Skaraborgs Län, möjligen
på en korrt tid, behöflig local-åtgärd till en
allmän lag för hela Riket, hvilken Utskottet
trott sig böra , i följd af den värde Motionairens
memorial, såsom nyttig tillstyrka.
Jag anser tvärtom som min pligt, att
reservera mig emot ett dylikt användande af
den militaira magten, grundadt på e n tilläfventyrs
inträffande oordning, på ett icke
j/erkligt behof, men sorn möjligen kunde för
-
io Bil, till Be av. 6cli Oecon. TJish Bet. N:o 58.'
utses5 emedan det tyckes innebära ett, jag
vågar pasta det, obilligt misstroende för lagens
egen kraft och folkets gamla rättskänsla, och
jäfvar nog skarpt vår tids billiga anspråk på
constitutionel frihet, som visserligen ej ensamt
innefattar folkets rätt, att stifta sina
egna lagar, utan fast mer förutsätter folkets
allmänna vilja att lyda dem och CivilAuctoriteternas
tillräcklighet, att utan den väpnade
styrkans alltid vådliga biträde göra dem
gällande.
Ut supra.
Ex Protocollo,
Cari Gabriel Grip,
Utdrag af Protocollet, hållet uti Rikets
Högloflige Ständers Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskott,
vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm den ip Januari!
>8
S. D. H err Friherre Cederström förklarade
sig icke kunna instämma uti Utskottets nu
fattade Beslut , så vidt det angick rättighet för
Uäns-siy relserne att innan oordningar förefallit
Bil. tillBesv.och Occön. Utskottets Bet.N:o 58. 11
reqvirera vakter, vare sig till tillåtna maiknader
eller till förekommande af otillåtne. Herr
Friherren ansåg deremot, för sin del, vådligt,
att militair-styika af CivileAuctoriteter finge
anlitas förr än verkligt behof deraf sig visat,
i hvilket fall Herr Friherren trodde LänsStyrelsernes
rätt vara gifven och något vidare
förordnande derom icke erforderligt. Ut
supra.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Rikets
Högloflige Ständers Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskott,
vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm den ip Januarii ig^P.
sig icke böra trötta Utskottet tned upprepande
a£ de betänkligheter Prosten, under ventilationen
af denna fråga, anfört emot den föreslagna
åtgärden att påkalla Militair emot
möjliga oordningar , önskade blott få sin reservation
emot beslutet antecknad, på den grund,
att Prosten i allmänhet ogillade principen, att
inblanda militairen i Policens åtgärder, och i
Ex Protocollo,
Carl Gabriel Grip,
S. D.
Prosten Forslind, sorn ansåg
12 Bil. lill Besv.och Oecon. Utskottets Bet. N.o 38*
synnerhet' trodde detta vådligt, då fråga vore
att skingra folksamlingar, som genom gammal
häfd iklädt sig egenskap af folkfester.
Ut supra
Ex Protocollo,
Carl Gabriel Grip.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Rikets
Högloflige Ständers Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskott,
vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm den 19 Januarii 1829*
S. D. Herr Professoren Gravander anförde:
Så vidt den ifrågavarande -varuförsäljningen
uti Borås, Påskaftonen, inskränkes till vanlig
försäljning af Uandtmanna-varor, behöfliga för
hushållen under högtiden och dess närmast
påföljande dagar, såsom på Torgdagar, anser
jag denna afsalu böra fortfara. I hvad densamma
utöfver denna gräns utsträckes, börden
i min tanka genom Policemagten förekommas
och hindras.
Ganska olämpligt måste det förefalla, åtminstone
är det så för mig, att midt i Christenhetens
hoga fest på en hvardag näst efter
Bil. till Besv. och Oreon. Visit. Bet. N:o 38. 13?
én helig dag, Långfredagen, och näst före
Svanne påföljande Högtidsdagar ett ej på andra
lördagar vanligt skojeri eller öppet byte
oell salu af hästar föröfvas. Lika så är det,
om ej i högsta grad, efter hvad upplyst blifvit,
med en i Borås samma dag varande marknad
med kreatur, som i större mängd ditsamlas.
Dessa måste ditdrifvas under föregående
»lagen, på hvilken i synnerhet hvarje rätt Christen
så tacksamt bör hörsamma budet: ”parer
stilla, ty denna dag är helig'1'. För behof
under högtiden synas ej dessa kreatur vara
ämnade. Behöfver Borås och omkringliggande
nejder en kreaturs-marknad vid denna tid,
så må densamma i vederbörlig ordning begå.
ras, dock ej på ofvannämnda dag, utanpå någon
annan lämplig. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Rikets
Högloflige Ständers Allmänna
Besvärs- ochOeconomieUtskott,
vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm den 19 Januarii
18 29.
der discussionen i detta ämne har blifvit
Ex Protocollo,
Carl Gabriel Grip.
Tegnér anförde: Un
-
i4 Bil. till Besv. och Oecon. Utsi. Bet. N.o. jg,
upplyst , att den ifrågavarande marknaden i
Borås egentligen är en hästmarknad , sorn
ofta och i mängd besökes af allmogen på
flere mils afstånd, som alltså på dit- och hemresan
tillbringar bärle Långfredagen och Påskdagen.
Denna marknad är likväl icke under
sådant namn utlyst o'ch tillåten ; det är
egentligen en Torgdag men med likså vidsträckt
hästhandel , som någon annan kreatursmarknad
i orten. Jag anser dylik handel
ej tillhöra Torgdagen, som egentligen åsyftar,
att förse stadens innevånare med sina
förnödenheter af landtmannaproducter. På
dessa skäl och då en under namn af Torgdag
allmänt besökt hästmarknad på en sådan
dag synes mig högst oskicklig , reserverar jag
mig mot det af Utskottet i detta ämne fattade
beslut.
Härmed förenade sig Herr Domprosten
Lidman, Ut supra,
Kx Protocollo,
C. G, Grip,
N:o 3p.
Utlåtande, i anledning af viickt
fråga om upphäfvandet af en
Besv. och Oecon. Utsk. Bet. N:o 39. 15
inom Upsala Län fastställd ByOrdning.
Genom ProtocollsUtdrag af den ig sistlidne
December, bär det Hedervärda BoodeStåndet
till Utskottet remitterat ett, af RiksdagsFullmägtigen
från Upsala Län , Vice-Häradshöfdingen
Cctsp. Tf^ijhmun; till Ståndet
ingifvet Memorial, af innehåll, att , ehuru
Kongl. Resolutionen på Allmogens Besvär
den 1 Sept. 1741 och Kongl. Brefvet den 20
Februarii 1742 uttryckligen stadgade , att
By-Ordning, inom hvarje Socken upprättad ,
skall till granskning af HäradsRätten i or.
ten inlemnas, och med lämplige vilen , till
gifne föteskrifiers iakttagande, der fastställas,
Konungens Befallningshafvande i Upsala Län
likväl hade företagit sig uppgöra By-Ordning
för hela Länet, samt genom uppmaningar till
jPresterskapet och Krono-Befjeningen , ”likasom
sökt påtruga’’ församlingarnes innevånare
antagandet af berörde By-Ordning ,
hvaraf till upplysning om innehållet, Motionairen
företett ett tryckt exemplar. Flere
församlingar af Länet hade fogat sig efter
dessa uppmaningar, hvarefter Konungens Befallningshafvande
funnit för godt, att, till fram.
tida efterlefnad , samma By-Ordning fastställa,
och sorn Konungens Befallningshafvande
sålunda upphäft sig till Lagstiftare och
16 Besv. och Oeconomie-UlsJtottets Bet. Nio 3g.
tillvallat sig en , Motionairen veterligen, icke
på lag grundad rättighet, hvaraf följderne
skulle hafva ett desto menligare inflytande
på samhället och dess medlemmars inbördes
förhållande, sorn lagar, tillkomna på sådant
sätt , förnärmade samhälls ordningen och ej
kunde göra anspråk på tillämpning af döma—
remagten , vid förefallande tvister; så har
Motionairen hemställt, att Konungens Befallningshafvandes
ofvan anmärkte åtgärder måtte
förklaras ogiltiga , och försarnlingarnes innevånare
i hvarje Län bibehållas vid deras
rättighet , ntt sjelfva uppgöra förslag till deras
By-Ordningar, hvilka derefter borde vid
H äradsBätterne företes, och med lämpliga
vitén fastställas.
H vad sålunda är anfördt och hemsläldt,
har Utskottet i öfvervägande tagit ; och får
Utskottet vördsamt yttra sin mening vara s
att frågan om lagliga tillkomsten och framtida
beståndet af en By-Ordning, till efterlefnad
antagen af åtskilliga Socknar inom Upsala
Län, och derefter fastställd af Konungens
Befallningshafvande , icke är af beskaffenhet
, att kunna hos Rikets Högloflige Stän:
der till pröfning upptagas.
Hvilket dock varder Rikets Högloflige
Ständers eget närmare bedömmande vördsamligen
undetstäldt. Stockholm den 28 Januarii
3829.
STOCKHOLM, Elméns och Granbergs Tryckeri, 1829,
N:o 4Ö*
Otlåtande,- angående klagåri deröB*
ver, att Bergsmännen inom Nerikes
och Vestmanlands Bergslager bli!-  vit ålagde vid MaS-Ugiiarne begagna
Malm-vågar, i stället för skollär j
samt att till deras hytt-arbetare
ovilkorligen lemna kostpenningar
im ffi<
Från Hedervärda Bortde-Ståndet Ilar Bft*
skottet emottagit Sine Memorial:
t tö Äf Petter* Pettersson från Nerikes
Län, söm i under anmärkning om det fler-a
faltliga tvång Betgshandterings-yrket blifvit,
genom Bergs-Embetsmännen i senare
tider# ålagdt* hufvudsakligen klagat deröfver#
dels att, Vid vite af 26 Ridr Banco, så kallade
Malm-Vågär blifvit anbefalde att Vid
Smält-Hytlörne anbringas i stället för för-*
tit begagnade bandskoflär, hvarmed de edsvurne
hytt-arbetarne ditintills uppmätt Mai"
Bihang till R. St. Prot. 1828 och 1839. 8idV Sriifils t
y. e H. t.
i Besv. och Occon. Utsk. Bet.-de. N.-o /Jo
-
rnell, till säker controll och rättvis delning
Bergsmännen emellan, dels ock att
anbefaldt blifvit, det kohlen skola med så
kallade uppsättare och skjutkorgar till Masugnen
transporteras; yrkande Motionairen,
alt valet af de redskap, som i berörde ändamål
fordras, måtte öfverlemnas till vederbörandtjs
eget godtfinnande efter omständigheterne,
enär hvarje omtänksam hushållare
icke underlåter att begagna de verktyg
och utvägar, hanför sin handtering finner
nyttigast.
2:0 Af Lars Pehrsson från Westerås
Län, hvilken på ofvananförde skäl yrkat frihet
för Bergsmännen att vid deras Hyttor
begagna antingen de omförmälda MalmVågarne,
eller ock den, genom 1766 års Masmästare-Ordning,
föreskrifna skofveln eller
tråget till Malmens uppförande på ugnen,
hvarjemte Lars Pehrsson klandrat det derigenom
existerande tvång, att Bergsmännen
icke få bestå kost åt sine hytt-arbetare, utan
äro vid vite ålagde till dem utgifva kostpenningar;
anseende Motionairen det böra jemväl
få ankomma på Bergsmännens och arbetarnes
inbördes öfverenskommelse, oberoende
af Embetsmannaåtgärder till ett olämpligt
förmynderskap, antingen kost lemnäs in
natura, eller i penningar. Och hafva uti
dessa yrkanden instämt Eric Svensson från
Besv. och Oecon. Ut sk. Bet.-de. N.o 4°- 3
Bolms Län, äfven sorn Jan Eric Jansson
från Wermland, den senare under tillägg,
det likväl hitintills ännu icke, uti den
Bergslag hyarest han bor, de öfverklagade
förbudsförfattningarne blifvit gällande.
Till utredning af förevarande ämnen,
får Utskottet vÖrdsamligen upplysa, det i
afseende på Malm-vågarne sålunda tillgått,
att Bergmästare-Embetet inom Westmanlands
och Stora Kopparbergs Läns Jernbergslager,
uti den 22 December 1821 utfärdade
Stadganden om tackjernsblåsningen, förständigat
Hyttelagen om nyttan och nödvändigheten
att på sina Mas-ugnar anskaffa
Malm-vågar, såsom till vägabringande en
jemn Malmsättning, och deraf beroende
förmonlig hyttegång:
Att derefter Öfver-Mas-Mästaren i orten,
med anmälan, det sådana Malm-vågar
voro på de flesta ställen anskaffade, bos
Bergmästare-Embetet anhållit, att alla
Bergsmans - Hyttelag, vid ansenligt vite,
måtte tillförbindas enahanda skyldighet;
Att vid 1825 års Mas-Mästare-Möten blifvitinhemtade
ej mindre hytt-egares och bytteförvaltares
än bytt-arbetares yttranden öfver
befunne nyttan af ifrågavarande vågar,
der de blifvit försökte:
Att då dessa yttranden allmänt deruti
instämt, att våg-inrättningen, som bereder
4 Besv. och Occon. Utsk.
en jemn malmpåsättning, såmedelst förekomme
inbördes förfördelande och sälte
Mas-Mästaren i tillfälle att tidigt upptäcka
och rätta inträffande oordningar uti hyttegången,
Bergmästare-Einbetet, genom Utslag
den 22 December 182$, pröfvat. skäligt,
att, enär Bergsmännen, i afseende på sjelfva
mas-ugnarnes byggnad och hyttebruket
voro underkastade ordning och föreskrifter,
som kunde bereda gemensam nytta och
hindra inbördes förfördelande och hvartill
våg-inrättningarne ostridigt borde räknas,
ålägga alla hyttelag inom Bergmästare-dömet,
i hvilka Bergsmän deltaga, att, vid vite af
a5 R:dr, på sina Mas-ugnar anbringa Malmvågar
till 1827 års blåsningar, emotdet att Öfver-Mas-Mästaren,
enligt eget åtagande, på
skeende anhållan, kostnadsfritt ej allenast
borde meddela Hyttefogdarne nödige underrättelser
om måtten på stÖpgodset, utan
ock, i händelse bristande utrymme på HytteKransen
ville förebäras, personligen lewina
föreskrift huru inrättningen då kunde verkställas
;
Att, vid pröfning af häröfver anförde
besvär, Bergs-Collegium, under den 4 December
1826, Bergmästare-Embetets beslut
gillat och fastställt; samt att Kongl. Maj:t,
genom Nådig Resolution af den 19 Mars 1828,
förklarat de i ämnet anförda underdåniga
besvär icke hafva innefattat några sådana
Besv. och Oecon. Utsk.
skäl, som kunde verka ändring uti BergsCollegii
nyssnämnde öfverklagade Utslag,
hvilket alltså till vederbörandes efterrättelse
i Nåder stadfästades.
Den andra punkten, hvaröfver klagan
anmälts , är begagnandet ovilkorligen af
n:ne Uppsättare och Skjutkorgar till koblens
transporterande och bringande i Masugnen;
hvarom föreskrift, vid faslstäldt vite
likaledes tillkommit; och den tredje anmärkta
omständigheten är den i hyttefogdeInstructionen
jemväl meddelade befallningen
om kostpenningars utgifvande, i stället
för underhåll in natura, till hytt-arbetarne,
öfver hvilket sistberörde stadgande besvär
blifvit anförda, så val hos Bergs-Collegiutn
som hos Kongl. Maj:t, hvilka besvär blifvit
ogillade, med förklarande, att de Öfverklagade
stadganden borde gälia tills vidare,
oeh intilldess sådana omständigheter kunde
anmälas, som någon ändring derutinnan
påkallade.
Sedan Utskottet sålunda ådagalagt tillkomsten
af och åtskilliga fastställelse-åtgärder
vid de öfverklagade påbuden uti ofvanomförmälde
3:ne punkter, får Utskottet för
sin del vördsamt förklara dess öfvertygelse,
att de klandrade föreskrifterna, rörande
så väl malm-vågarne som förändrade
methoden med kohl-insättningen i ugnarne
6 Bcsv. och Oecon. Vlsk. Bet.'de. IV.o 4°-
och kostpenningarne afse och medföra obestridliga
fördelar framför de utvägar, hvaraf
Bergsmännen derförinnan sig i dessa hänseenden
betjenat; hvarjemte Utskottet' tror,
att vid de Bergsmans-hyttor, hvarest nu
ifrågavarande förändringar tillkommit, enligt
vederbörandes tydliga medgifvanden, desamma
framgent böra, föreskrifterna likmätigt,
orubbadt bibehållas; men att, der sådana
medgifvanden till äfventyrs icke skulie egt
rum, det må på vederbörande Hytte-delegares
godtfinnande och fria val få ankomma,
antingen de hellre vilja vid det gamla
sättet i dessa delar förblifva, eller antaga
förändringarne; hvilkas antagande allmänt
sålunda bör beredas, att tjenstemännen,
hvilke öfver Bergshandteringen hafva
uppsigt, söka bibringa hytlelagen upplysning
och öfvertygelse om nyttan och företrädet
af de förändrade åtgärderne.
Jemte vördsam hemställan, om icke
Rikets Högloft. Ständer ville hos Kongl.
Maj:t anmäla deras underdåniga önskan,
till vinnande af den rättelse Utskottet
sålunda föreslagit, öfverlemnas detta allt
till Rikets Höglofl. Ständers eget närmare
bepröfvande.
Stockholm den 28 J«nuarii 1829.
Besv. oeh Oecon. Ut sk. Bet.-de. N-o 4*- 7
N:o 41»
Utlåtande, angående ytterligare förekommen
fråga om uppbud till
Skallgång, och om disposition af
Jagtmedlen i Östergöthlands Län.
Uti Memorial, remitteradt flan Hedervärda
Bonde-Ståndet, och lill delta Utskott
ankommet den 5 innevarande månad, har
Riksdagsmannen från Östergöthlands Län
Anders Pehrsson ^ i anseende dertill, att
ändamålet med Skallgång till skadedjurs
utrotande förfelas genom tidsutdrägten vid
tillstånds utverkande för ett sådant företag,
och då vid hårdt ansvar det för närvarande
är förbudet, att, utan vederbörande
autoritets tillåtelse, uppbåda allmogen,
hemställt om den förändring uti derom
gällande stadgänden, att uppbådandet,
till skallgång måtte med mindre omväg
hädanefter kunna ske; hvarjemte Molionairen
föreslagit, att den för Östergöthlands
Län gemensamma och lill betydligt belopp
redan uppgående Jagt-Cassan måtte, under
vederbörande ålagd strängare redovisningsskyldighet,
för så väl beloppet som dispositionen
af dessa medel, fördelas emellan
hvarje Härad af Länet, lill ändamålsenligaste
användande, bland annat lill prai
-
8 BfiV, och Occo/(, Utsh. Br.t;dt. N.o 41'
niier för rofdjurs dödande; och hafva uti
Anders Pehrs sons anförda yrkanden sig
förenat J P. AnderssonOlof Olofsson
och Botvid Jonssonj alla från samma Län.
På Utskottet uli dess, under den 3 dennes,
i lika beskaffad fråga, afgifna Betänkande
IS:o jcj, dels afstyrkt yrkad ändring i gälJande
Författningarnes föreskrift om sättet
och vilkoren vid Allmoges uppbådande,
dels föreslagit betydligare prEemiers utsättande,
såsom det i Utskottets tanka verksammaste
medlet till skadedjurs utrotande,
får Utskottet nu, med åberopande af berörde
dess förra utlåtande, vördsamt hemställa
?
i "o Att den af nyssbemälde Motionair
yrkade förändring i För fattningar ne om
Skallgångs uppbådande,.må utan afseende
Jernnäs, och
2:0 Alt, beträffande Jagtmedels-Cassan
J Östergöthlands Län, hvarken någon an-*
nan redovisnings-method derföre må föreskrifyas,
än i den ordning Kongl. Stadgan
af den i3 April 180S redan fastställt, och
liyarigenom nödige controller tillräckligen
finnas bestämde, ej eller att någon delning
deraf på hvarje Härad serskildt må
ega rum; hvaremot Utskottet, som alltså
nu afstyrkt alla öfriga delar af motionen,
anser sig böra, i likstämmighet med sitt
Bet v. och Oecon. Vtsk.
förra ofvanåberopade yttrande, understödja
förslaget derom, att Jagt-medels-Fonden
ma företrädesvis användas tifl förhöjda praemier
åt dem, som lill skadedjurens utrotande
verksammast bidraga; hvilket dock
vördsamt underställes Rikets Höglofl. Stan»
ders egen pröfning.
Stockholm den 28 Januarii 182^.
N:o 4^.
Betänkande, angående yrkad lindring
i skjntsnings-besväret vid Ekevirkes
forslande.
Till handläggning har Utskottet från Hedervärda
Bonde-Ståndet emottagit ett Memorial
af Pehr Pehrsson från Christianstads
Län, hvarutinnan klagas öfver den tryckande
Krono-skjuts, hvarmed Allmogen, serdeles
inom vissa Härad af Länet, skall besväras,
då till Kronan försåld t Eketimmer
måste till Carlscrona transporteras, och
hvilken transport Motionairen ansett lämpligare
höra åläggas leveranteuren eller den
jordegare, som Ekevirket till Kronan aRå»
io Desv. och Oecon. Utsk. Bct:de. N.o fa
-
ter , att sjelf vid tjenligt väglag besörja;
och att den Ivrono-skjuts-skyldige jordbrukaren,
måtte fritagas från förbindelsen till
ifrågavarande transporter, hvarigenom dess
så väl hästar som åkdon förderfvas. Vice
Talmannen Jon Jonsson hade trott Skatteoch
Krono-hemmans-egarne i Blekinge Län
för forsling af Ekevirke vara berättigade till
betalning såsom för Gästgifvare-skjuts, men,
i händelse sig icke så förhölle, deltog han
i motionen: Och är af Tufve Larsson från
Christianstads Län andraget, det Allmogen
i hans hemort för dessa transporter aldrig
undfått högre betalning, än för annan Kronoskjuts.
Nils Månsson har äfven desto
hellre i motionen instämt, som Frälsejordegaren
i sådane skjutsningar under fredstid
icke deltager, änskönt han opåtaldt får
Ekevirke föryttra; tilläggande Nils Mänsson
det alternativ, att, i händelse säljaren sjelf
icke ålägges sitt Ekevirke till närmaste hamn
framskaffa, utan dertill framgent begagnas
Krono-skjuts, för densamma måtte erläggas
enahanda betalning, som för Gästgifvare-skjuts
är fastställd.
Utskottet, som tagit detta ärende under
noga pröfning, har väl på den ena sidan
funnit, det Allmogen på de orter,
hvarest de ifrågavarande Ek-leverancerne
ega rum, i betydlig moa besväras af dessa
Besv. och Oecon. Utsk.
Krono-transporter , hvilka, då de ofia från
5 a 6 mils afstånd måste utgöras, och icke
sällan förstöra de dervid begagnade åkdon,
förorsaka samma Allmoge ett tryckande
onus, för hvars mildrande tjenlig åtgärd
borde vidtagas; men ock å andra sidan
trott, att, änskönt någon serskild Författning,
Utskottet veterligen, icke existerar,
som föreskrifver den nu öfverklagade forslings-skyldigheten,
densamma likväl åligger
de lill Kron o-skjutsens bestridande förpligtade
jordegarne i fråga om transport af
Ekevirke för Kronans räkning, likasom vid
forsling af Kronans effecter i allmänhet.
Krigs-Collegii, gemensamt med Förvaltningen
af Sjö-Ärendena, den 11 Nov.
1823 utfärdade Kungörelse, på grund af
Kongl. Brefvet d. ig förutgångne Augusti,
innehåller väl, det icke större Ekepjecer, än
lill locubik-fot, må på de skjutsandes fordon
transporteras, men medgifver ingen
ersättning för den skada, fordonen under
dessa transporter kan tillskyndas.
Enär alltså den af Motionairerne yrkade
befrielsen, för Skatte- och Krono-hemmans-brukarne,
från Ekeforslingen icke lärer
kunna tillstyrkas, har Utskottet, med understödjande
af det utaf Nils Månsson föreslagna
senare alternativ till lindring i
skjutsnings-besvärct, trott sig böra vörd
-
ja Besv. och Oecon. Ulsk.
samt hemställa, om icke Rikets Höglofl.
Ständer skulle finna skäligt, att genom underdånig
skrifvelse hos Kongl. Majrt anhålla
, det för sådan Krono-skjuts, som till
Eke virkes transporterande begagnas, må erläggas
betalning till enahanda belopp, som
för Gästgifvare-skjuts eger rum, äfvensom
2 sk. för hvarje mil uti vagnslega; hvarjemte
den underdåniga önskan torde tillika
framställas, att vederbörande måtte i Nåder
antydas, ifrågavarande Ekevirkes-transporter
anställa på de tider af året, då
väglaget dertill finnes tjenligast, och då
jordbruket lider minst genom arbetarnes
frånvaro.
Dock öfverlemnas detta vördsamt till
Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning.
Stockholm den 28 Januarii 1829.
N:o 43.
Betänkande, i anledning af väckt fråga
om förklaring och tillägg vid
Kongl. Kungörelsen den 17 Mars
Besv. och Qecon. Vtsk. Bel-de. N.o 4?'- !3
1824 5 rörande oeconomislca besigtningar
å Kyrkoherde-boställen m. m.
Medelst Protocolls-Utdrag har Högvördige
Preste-Ståndet till Allmänna Besvärsoch
Oeconomi-Utskoltet remitterat Professoren
Gravanders memorial, hvaruti yrkas
närmare bestämmelse och tillökade föreskrifter
i Kongl» Kungörelsen af den 17
Mars 1824, rörande oeconomiska besigtningar
å Kyrkoherde-Boställen 111. m.} och
föreslås:
i.‘o Att dessa hesigtningar må utsträckas
till alla Ecclesiastique-Boställen och
på lön anslagne Lägenheter, hvaribland Prasbende-hemman
af alla slag}
2:0 Att, jemte tydlig föreskrift, det
dessa besigtningar förrättas å tjenstens vägnar,
utan allt arfvode för resor, dagtractamente
och expedition af Besigtnings-instrumentet,
äfven stadgas, att tjenliga dagar
(icke de som närmast föregå och efterfölja
Helg-eller Söndagar, hvilka alltid för Prosten
äfvensom för Innehafvareii aro oläglige)
dertill minst tvänne Månader förut
utsättas, hvarefter underrättelse derom bör
ingifvas till Consistorium, som om de till
förrättningarne å alla inom Contractet varande
Lägenheter bestämda dagar tillskrif
-
t 4 Besv. och Oecon. Utsk. Bet:de. N.-o /f.3.
ver Prosten, i enlighet med hvad sorn sker,
då Ecclesiastique omhud förordnas;
3:o Att vid Besigtningen höra bristerne
värderas och uti Besigtnings-Inslrumentet
utföras i penningar, och förrättningen
på utsatt timma vid ansvar företagas, såsom
vid Taxeringar;
4^0 Att bestämdt blifver, hvilken skall
tillse att dessa Besigtningar behörigen hållas,
emedan bristande föreskrift häruti vållat
största oreda, då ingen tid till Besigtningarnes
första början var utsatt, hvarföre
desamma intill denna stund mångenstädes
blifvit antingen oordentligen hällne eller
uraktlåtne. Correctivet anser Motionai»
ren vara, att om de hållas i Augusti eller
September, Besigtnings-Instrumenterne sändas
till Contracts-Prosten i November, då
han med Nyårs-Expeditionen kan derom till
Consistorium inberätta, äfvensom att förrättnings-mannen
vid samma tid, som till
Prosten, ingifver till Konungens Befallningshafvande
berättelse om den sålunda hållna
Besigtningen;
5:o Att bestämdt blifver, om den Prostarne
förut ålagde förbindelsen, att vid
sine visitationer efterse boställen, genom
1824 års förordning, upphört, hvilket Motionairen
anser syftet hafva varit.
Be sv. och Oecon. Utsk.
I sammanhang härmed hade Biskopen,
vice Talemannen m. m. Doctor af Wingärd
yttrat sig och ansett hufvudsakligt att
Bestämma den åtgärd, Consistorium efter
en sådan Besigtning borde taga, helst denna
åtgärd hittills sträckt sig endast dertill
att anmana till verkställandet, utan att försummelse
deraf vållat någon påföljd.
I detta yttrande hade Biskoparne Doctor
Wijkman och Doctor Tegnér instämt;
samt Prosten Grevillius derjemte upplyst,
att sådane oeconomiska Besigtningar hittills
i Kinds Härad af Götheborgs Stift uteblifvit.
Prosten och Lectorn Kjellander hade
yrkat, att Besigtningsdagens utsättande Borde
tillkomma Contracts-Proslen, förnämligast
af det skäl, att hans trägna Embetsgöromål
kunde ofta för honom göra omöjligt,
att vid Besigtningen infinna sig på en
dag, utsatt af annan person, samt att Krono-Fogdarne,
derest de icke af Slaten kunde
efter Rese-Reglementet erhålla ersättning
för sitt besvär med Besigtningarne, måtte
vara skyldige, att på samma sätt, som vid
Officers-Boställen sker, förrätta dem utan
arfvode.
Biskopen m. m. Doctor Faxe hade
tillagt, att, på anledning af olika förfarande,
som i Länen egt rum, Författningen bör innefatta
bestämdt stadgande: om Kronofogde
i 6 Besv. Och Oecon. Utsk.
till ifrågavarande syners verkställande bör
erhålla Konungens Befallningshafvaiides för-1
ordnande eller icke»
Presidenten m. m. Poppius bade ansett
det vara Konungens Befällningshafvandes
rättighet, att vid hvarje serskildt tillfälle
förordnande utfärda»
Utskottet har tagit detta 1 Öfvervägande
, oell vid betraktande af den vigt, Sorn
ligger derpå , att alla Boställs-lägenheter blifva
behörigen häfdade och bebyggde* samt deras
skog och öfriga tillhörigheter väl vårdade,
bar Utskottet, med här serskildt fästadt afseende
på Ecclesiastique-Boställen och Lägenheter,
ansett dell derom gällande Författning
böra innehålla så bestämda föreskrifter*
att de kunde leda till ofelbar verkställighet
och i öfrigt motsvara författningens
liufvudändamål. Då både i Allmänna Lagen,
Byggn. Balken, 27 Cap., 1 § och i Kongl»
Kyrko-Ordningen, 24 Cap., icj §, hvarest
handlas ota dessa Besigtningar, med afseende
endast å Kyrkoherde-Boställen, äfvensom
i 1824 års Kongl. Kungörelse, om oeconomiska
Besigtningar , saknas flere hufvudsakliga
bestämningar och föreskrifter till säkerhet
för, att dessa besigtningar icke uraktlåtas,
samt att de, medelst de samme,
fisyftade ändamål icke förfelas, finnér Utskottet
-
BeSv. och Occon. Ut sk. Betsele. NsO 43. tf
skottet sig hafva allt skäl att understödja
Motionen; och dä Ecclesiastique - Boställen
och Lägenheter synas böra stå under likartad
vård och tillsyn med de Mililaira, tror Utskottet
sig, med ledning af hvad i 1753
års Kongl. Förordning, om Oeconomiska besigtningar
å Militiae-statens Boställen, finnes
föreskrifvet, samt på grund af Motionairens
yrkande och de vid Remissen gjorda tillägg,
äfvensom i följd af de vid öfverläggningen
gjorda framställningar om tjenligaste sältet,
att, i afseende på de för Besigtningarnes
verkställighet förberedande åtgärder, förekomma
onödig omgång, och i afseende på
deras följder införa säkraste controllen, att
icke den byggnads-skyldige, till skada för
Bostället, sjelfsvåldigt må undandraga sig sin
skyldighet och efterträdaren blottställas för
faran, att gå i mistning af ersättning för
honom tillkommande husröte-brist, vördsamt
böra tillstyrka en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, med anhållan om
följande förklaring och tillägg i Kongl. Kungörelsen
al den 17 Mars 1824, rörande Oeconomiska
Besigtningar å Kyrkoherde-Bo-,
ställen m. m.
1:0 De i Kongl. Kungörelsen af den
17 Mars 1824, i afseende på KyrkoherdeBihang
till R. St. Brot. 1828 och 1829 B;de Samt, 3
7-e ILt.
i8 Besv. och O teon. Ut sk. Bct.dc. N-o 4*>-
Boställen föreskrifua Oeconomiska Besiktningar
böra sträcka sig till alla Ecclesiastique-Boställen
och Lägenheter, samt praebende-hemman.
Der dessa Besigtningar icke
ännu blifvit hällne, böra de inom ett
Ar efter Kongl. Maj:ts härom utkommande
Nådigste förordning verkställas. Efter Laga
af- och tillträdes huse-syn ä Prestebol,
och annan Ecclesiastique-Lägenhet, må derå
icke, utan synnerliga skäl, oeconomisk besigtning
hållas, förr än fem år efter husesynen
förflutit.
2:0 Contracls-Prosten anmäle tidigt
hvarje år och sist i Februarii månad hos
Konungens Befallningshafvande, hvilka oeconomiska
Besigtningar inom Prosteriet enligt
Författningens föreskrift, eller i anseende
till vigtiga skäl, som han i thy fall
anförer, under året erfordras, med bifogadt
förslag å till förrättningen på hvarje
ställe tjenliga dagar, hvilka helst må väljas
i Maji eller Junii månader. Konungens
Befallningshafvande utsätte derefter tiden
för hvarje Besigtning, och underrätte derom,
minst en månad innan förrättningsdagen,
Contracts-Prosten, som vidare har
att genast meddela Boställs- eller Lägenhets-Innehafvaren
samma underrättelse. Inom
lika tid gifve Konungens Befallningshafvande
Kronofogden eller den Kronobetjent,
som skall Besiglningen förrätta, der
-
Besv. oeh Oecon. Utsk. Bet.-de. 2V. o ^.7. i g
till behörig föreskrift. Enahanda skyldighet,
som här i afseende på inom Prosterierne
belägna Ecclesiastique-Boställen är Contracts-Prosten
föreskrifven, åligge den, åt
hvilken Consistorium, i afseende på praehende-hemman
och andra EcclesiastiqueLägenheter,
dertill gifver förordnande.
3:o De oeconomiska Besigtningarne höra
förrättas å tjenstens vägnar utan dagtractamente
eller arfvode för Expedition af
Besigtnings-instrument m. ni., i likhet med
hvad som sker vid Militias- och andra Boställens
besigtigande; dock med den enda
skillnad, att, vid Besigtningar å Kyrkoherde-Boställen,
Krono-betjeningen må af Boställshafvaren
åtnjuta ersättning för resan,
enligt Rese-Reglementet.
4:o Af Besigtnings-Instrumenterne aflemne
förrättaren så tidigt ett exemplar åt
Contracts-Pi osten, att han vid årets slut,
och sist med Nyårs-Expeditionen, kan insända
underrättelse om de under året hållna
Besigtningar till Consistorium , som åligger
tillse, att dessa besigtningar vederbörligen
hållas; samma exemplar aflemne Prosten,
efter erhållandet, lill Boställs- eller
Lägenhets-Innehafvaren , som , då han deraf
tagit afskrift, detsamma till Prosten återställer.
5:o Bristerne böra i Besigtnings-Instrumentet
värderas och i penningar utfö
-
io Besv. och Oecon. Vtsk.
ras, äfvensom deruti bör utsättas den tid,
inom hvilken bristerna böra genom den
byggnads-skyldiges försorg vara afhulpne.
Skulle betydande husröte-brist förefinnas,
anmjile Prosten sådant genast hos Consistorium.
Skulle den byggnads-skyldige icke
inom den förelagda tiden reparations- eller
byggnads-skyldigheten fullgöra, anmäle
Prosten sådant skyndsammast bos Consistorium,
som har att vidtaga de åtgärder,
hvilka pröfvas nödige för säkerheten
af Boställets och efterträdarens rätt,
antingen medelst att låta, genom Konungens
Befallningshafvandes Embets-åtgärd, bristerne
blifva för Lego å den byggnads-skyldiges
kostnad afhulpna, eller att hos den
byggnads-skyldige sökes fullgod säkerhet
för husröte-bristen.
6:0 Skulle, genom underlåtenhet af
hvad sålunda stadgadt är, tillgång hos afträdare
saknas tili husrote-brists gäldande,
ansvare för skadan den, som genom försummelse
varit vållande.
Utskottet, som således tillstyrkt vissa
förklaringar och tillägg till Kongl. Kungörelsen
den 17 Mars 1824, rörande oeconomiska
Besigtningar å EcclesiastiqueBoställen,
ofverlemnar dock allt detta
till Rikets Ilöglofl. Ständers egen upplysta
pröfning.
Stockholm don 28 Eanuarii 1829.
Desv. och Oeeon. Utsk. Bct.dc. kV.o 44• 21
N:o 44-
Utlåtande, i anledning af vackt fråga
om rättighet för enskilde jord-egare,
Byalag och Städers Borgerskap,
att, utan hittills brukliga omgångar,
anlägga Begrafnings-platser.
Välloflige Borgare-Ståndet har till detta
Utskott remitterat ett af Herr Er. J. Gezelius
till Ståndet ingifvet Memorial, hvaruti
han fästat uppmärksamheten derå, alt, sedan
Rikets folkmängd i senare tider vunnit
en ansenlig tillväxt, och dödligheten i
samma moa tilltagit, så hade de fordna
Begrafnings-platserne bredvid Kyrkorne, eller
de så kallade Kyrkogårdarne, blifvit
allt mer och mer otillräcklige för inrymmandet
utaf de aflidnes kroppar och likkistor,
hvadan också tvister skola hafva
uppstått på åtskilliga ställen, angående
kyrkogårdarnes påfyllning med jordhvarf,
eller deras utvidgande. Också hade icke
allenast Begrafnings-platser blifvit flyttade
utom Städerne, men äfven privata grafställen
ahlagde utorn Kyrkogårdarne, och
omkring jordegares egne hemvist; men då
sådane anläggningar, för verkställigheten
hvaraf icke funnes, Molionairen velerligt,
någon bestämd föreskrift, hvarken i Kyr
-
i
2a Btsv. o. Oecon. Utsk.
kolag, eller annan äldre Författning, vöre
enligt gammal vedertagen praxis, förenade
med åtskilliga besvärliga och kostnad medförande
omgångar, så har Herr Gedelius
föreslagit, att enskilde Jordegare, Byalag
och Städers Borgerskap måtte, genom en
Allmän Förordning, tillerkännas rättigheten,
att, på deras områden, inrätta och anlägga
grafstäilen med stenmurar, eller andra Begrafuings-platser,
utan annan formalitet, än
den, att, sedan Begrafnings-platsen blifvit
inhägnad med mur, staquet eller annan något
prydligare gärdesgård, samt till belägenhet,
areal-vidd och inhägnad beskrifven,
sådant allt borde i allmän Sockne-stämma
anmälas och i Protocollet intagas; hvarefter
platsen skulle af Stadens eller Socknens
Pastor med vanliga ceremonier invigas.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och Utskottet får härvid vördsamt upplysa,
att Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref
af den 25 September 1798 förklarat, det
Kongl. Majit ansett, af förekomne anledningar,
nödigt, att hvad Kyrko-Lagen uti
18 Cap. 5 och 6 §§, om platser för Begrafningars
verkställande, stadgar och föreskrifver,
må varda behörigen iakttaget, så att
icke några serskildta Grafstäilen vid enskilda
gårdar och egendomar, utom rätta
allmänna Begrafnings-platser inrättas och
nyttjas, med mindre serskildt Nådigt till
-
Besv. oth Oiéon. Ut sk.
ständ dertill kan af Kongl. Maj:t vara meddeladt;
hvarförutan Kongl. Maj:t, genom
Nådig Skrifvelse af den 3 October i8o5,
funnit skäligt förordna, att, då Kyrkogårdar
flyttas utom Städerna, hvilket, der det
lämpligen ske kan, medförer flera förmoner
och förtjenar uppmuntran, bör den nya
Begrafnings-platsen förses med anständig
stängsel och sådana tecken, som utmärka
platsens ändamål, samt träd deromkring
planteras; hörandes ritning deröfver, innan
arbetet företages, till Kongl. Majrts Nådiga
pröfning, af Dess Befallningshafvande i underdånighet
insändas.
Vid detta förhållande, och som Utskottet
icke funnit några skäl vara af Motionairen
anförda, som kunna, i Utskottets
tanka, föranleda till underdånig anhållan,
å Rikets Höglofliga Ständers sida, om förändring
i hvad Kongl. Maj:t sålunda i Nåder
förklarat och förordnat, så kan Utskottet
å den väckta Motionen Rikets Höglofliga
Ständers bifall icke tillstyrka.
Dock varder detta utlåtande Rikets
Höglofliga Ständers egen närmare pröfning
vördsamligen understäldt.
Stockholm den 28 Januarii 1829.
24 Bes/o, och Oedon. Utsk.
N:o 45.
Betänkande, i anledning af väckt
fråga om förvaltningen af enskildte
Bolags eller Socknars Spannmåls-magaziner.
Mögvördige Preste-Ståndet liar till Utskottet
remitterat ett Memorial af Herr Prosten Hallström,
deruti han, till beredande af ett ändamålsenligt
bruk, af sådana spannmåls-magaziner,
som af enskilde eller vissa Bolag och
Socknar äro inrättade, för att derifrån vid inträffande
missväxtår bispringa dea behöfvande
, föreslår, att af det rnagazinerade
spannmåls-lagret en fjerdedel innehålles och
ej i låne-väg bor utgå förr, än säden stigit
till ett visst pris t. ex. 8 R:dr B:co för
Bågen.
Alt berörde magaziner böra vara inrattade
för ett bestämdt antal af år, så alt
det icke måtte bero af Innehafvarnes godtycke,
att upplösa inrättningen, och under
dyr tid, förskingra eller afyttra det uppgifna
förrådet, och alt Konungens Befallningshafvande
i Länen måtte ega, attsjelfve, eller
genom utsedde Ombud, anställa revision
öfver förvaltningen af inrättningarne, såsom
varande en art af Allmänna Hushållsanstalter.
Besv. och Oecon. TJtsk.
Vid öfvervägande af denna Motion,
hvars goda ändamål är omisskänneligt, har
Utskottet funnit densamma likväl icke
innefatta någon allmän fråga, utan en
enskild, som emot 90 § i Regerings-Formen,
icke kan blifva föremål för Rikets
Höglofliga Ständers åtgärder; hvadan ock
Utskottet ansett sig dermed icke böra
taga annan befattning, än alt hos Rikets
Höglofliga Ständer om detta förhållande
göra vördsam anmälan.
Stockholm den 28 Januarii 1829.
N:o 46.
Betänkande, angående Helsinge-Buldans
stämplande.
"V ällofliga Borgare-Ståndet har till Utskottet
remitterat ett af Herr Eric M. Leffler ingifvet
Memorial, deruti lian, jemte framställning
om de olägenheter, som tillskyndas
både Kronan och enskilde personer,
derigenom, att den från Helsingland kommande
Buldan, vanligtvis utgörande 100
alnar i stycket, endast till de yttersta 20
ä 3o alnarné är god och försvarlig,- men
a6 Ses v. och Oecon. Utsk. Set.-de. ST. o /£ö.
för det öfriga alntalet vida sämre inuti
stycket, så att en köpare, då han handlar
flere dylika stycken, till ex. io, deraf kan
till bättre bruk begagna blott 2 å 3, som
måste sammansättas af bitar utur hvartdera
stycket, lillika föreslår det medel till berörde,
i synnerhet inom en tid af 20 år,
öfverklagade olägenheters afhjelpande, att,
såsom orden lyda, hvar och en, som förfärdigar
ifrågavarande vara, bör ovilkorligt
tillförbindas sätta sin stämpel på det färdiga
stycket, hvilken stämpel bör vara så
tydlig, att tillverkaren af godset lätteligen
upptäckes; med öppen rätt för köparen, i
händelse han vid upprullandet af Bu(dansstycke
t , hvilket jemväl vid innersta ändan
bör vara på enahanda sätt stämpladt, skulle
finna, att dess inre är sämre än dess yttre,
att då, i likhet med hvad om stämplade
liandtverksvaror stadgadt är, tilltala och få
tillverkaren befordrad till böter för bedrälig
vara; och som Buldanen till stor del
tillverkas af Allmogen, hvilken det torde
falla besvärligt att få varan stämplad, så
kunde sådant verkställas af någon inom
hvarje Socken dertill förordnad person.
Herrarne Wahlström och Langenberg
hafva till Vällofl. Borgare-Ståndets Protoeoll
anfört, den förre, att han så mycket
hellre instämde med Herr Leffler, som
Bes v. och Oecon. Utsk. Bet.cle. JY.o jf.6. 27
han, Wahlström t önskade, att äfven utvägar
måtte vidtagas till förekommande af
foderväfs, blångarnslärfts, tältduks och bolsterväfs
förfalskande, samt den senare, eller
Herr Langenberg^ att han vore af alldeles
enahanda tanka med Herrarne Leffler
och W1ahlström.
Utskottet, som väl finner det vara
för den inhemska konstflitens och näringarnes
befrämjande nödigt, att de varor,
som inom Riket tillverkas, äro af god beskaffenhet,
då de till afsalu utbjudas, och
således icke till deras inre sämre, än hvad
de till deras yttre visa, anser sig dock icke
böra tillstyrka bifall till den föreslagna
stämplingen, såsom medförande både hinder
och kostnad för tillverkaren, utan att
derigenom vinnes säkerhet och controll i
afseende på vafnadens lika godhet från
början till slut, emedan stämpling icke
skulle kunna vägras, äfven å sådan duk och
sådana väfnader, som icke äro fullkomligt
goda och bastanta, och hvilket endast kan
utrönas, då varan af köparen granskas och
besigtigas; men som en sådan granskning
och besigtning icke utan hinder och tidsspillan
låter sig göra, i anseende till Helsinge-Euldan,
hvilken, hoprullad i runda
stycken, vanligen innehållande 100 alnar,
säljes i större och mindre partier stycke
-
28 Be sv. och Oecon. Utsk. Bet.clc. IV.-o 4.6.
tals, icke alntals, hvarigenom, då underslef
egt rum, det först upptäckes, sedan
varan kommit i köparens ego, så har Utskottet
trott sig böra föreslå, det Rikets
Höglofl. Ständer ville hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att, uti utfärdande
Allmän Nådig Kungörelse, med erinran om
den nytta, som det för säljarne sjelfve
skulle medföra, om icke allenast så kalladt
Helsinge-33ul4an, utan jemväl alla sådane
väfnader, som af Allmogen eller andra personer
här i Riket tillverkas och till salu i
hela stycken utbjudas, icke blefve, såsom
hittills skett, lagde i rullar, utan i så kallade
lag, enär köparen, derigenom snarare
och säkrare öfvertygad örn varans godhet,
så mycket hellre skulle träffas benägen att
densamma sig tillhandla, Kongl. Maj:t täcktes
i Nåder uppmana vederbörande föryttrare
af sådane varor, att, då de stycketals
vilja dem försälja, lägga dem lag vis,
på lika sätt som kläden, i stället för rullar,
hvilka, då de icke hastigt kunna till
sin beskaffenhet af köparen undersökas,
derföre ej sällan af honom missbjudas, ofta
till gifven förlust för säljaren, då denna är
angelägen att varan afyttra, hvarjemte Kongl.
Maj:t i sammanhang härmed torde täckas
erinra om allvarlig efterlefnad och noggrann
tillämpning af Kongl. Påbudet den 2 Nov.
Bcsv. och Occon. Utsk.
175^, angående skjortväf, foderväf och buldan,
som till salu förfärdigas.
Utskottet har således afstyrkt motionen
om Helsinge-Buldans stämpling,
men föreslagit vidtagande åtgärd att,
jemte efterlefnad af Kongl. Påbudet d.
2 Nov. 1707, så väl Helsinge-Buldan,
sorn andra sådane varor, då de styckevis
vilja försäljas, må hellre läggas i
lag, än, såsom hittills skett, i rullar;
hvilket dock vördsamt underställes Rikets
llöglofl. Ständers pröfning.
Stockholm den 1 g Januarii 183g.
N:o 47»
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om nya Evangelii-Boks förslagets
antagande, samt om fri tryckning
af de vid berörde förslag fogade
Bönerne.
(jenom Protocolls-Uldrag af den 22 sistlidne
December, har det Högvördige Preste-Ståndet
till detta Utskott remitterat ett af Ilcrr
3o Betv, och Oecon. Utsk. Bet.cU N.o 4~j
Contracts-Prosten Östberg till Ståndet ingifvet
Memorial, med hemställan, att det
med så prisvärd skicklighet och så ädelt
nit. författade nya Evangelii-Boks-Förslaget,
hvars allmänna antagande blef vid sistförflutne
Riksdag uppskjutet, måtte nu, efter
5 års förlopp, åter framträda i dagsljuset,
och blifva ett föremål för Rikets Högloflige
Ständers förnyade undersökningar. Men
skulle tiden ännu ej synas vara inne för sjelfva
Evangelii-Bokens antagande till allmänt
bruk i Svenska församlingarne, kunde Herr
Prosten likväl icke inse, hvarföre det vid
förslaget fogade Bihanget, innehållande Böner
för den enskilda andakten, äfven skulle
vara en dold skatt för många, som önskade
ega densamma. Denna Bönesamling, hvilken,
under discussionen inom Högvördige
Preste-Ståndet vid sistlidne Riksdag, vunnit
Ståndets enhälliga bifall, och befunnits
förträfflig, samt i högsta grad tjenlig att
väcka, lifva och stärka den Christeliga husandakten,
vore väl genom trycket utgifyen.
Men då ett enda Bolag i Slockholm
tilltrodde sig ensamt ega rättighet dertill,
hade följaktligen tryckningen kunnat i så
liten scala verkställas, att tusendetals
fromma önskningar, att ega denna förträffliga
Bönesamling, ej kunde tillfredsställas.
Vid hvilket bekymmersamma förhållande,
och då Allmogen, sedan den sett något Ex
-
Eetv. och Oeeon. Vtsk. Bet.dc N.o 4j. 3i
emplar af gamla Evangelii-Boken, hvari de
nya Bönerne varit intagne, ej vore hågad
att köpa någon gammal upplaga, men Boktryckarne
i Landsorterne icke vågade att
trycka de nya Bönerne i anseende till den
besynnerliga och tvetydiga rättegång, som i
en fråga om dessa Böners tryckning är vorden
förd, och som väckt så mycket uppseende,
Herr Prosten funnit sig föranlåten,
att hemställa det kraftiga åtgärder måtte vidtagas
till vinnande af en fri och skyndsam
tryckning af meranämnde Böne-samling, så
väl serskildt, som i förening med den ännu
gällande gamla Evangelii-Boken.
Vid ärendets föredragning lill Remiss
hade till Protocollet sig utlåtit:
Biskopen och vice Talmannen Herr
Doctor af Wingård: att han, med öfvertygelsen
om nya Evangel»-Böks-Förslagets
många förtjenster, förenade en liflig önskan,
att detsamma, med den förbättring allt
mennisko-verk behöfver, måtte en gång
blifva antaget; men som med öfverläggningarne
i denna fråga under sistlidne Riksdag
2 Stånd stannade mot 2, och Kongl.
Maj:t, utan alt åt Evangelii-Boks-Comiten
gifva Nådigt uppdrag, att pröfva de vid
Förslaget gjorda anmärkningar och med ett
förnyadt förslag i underdånighet inkomma,
endast i Nåder tillkännagifva, att gamla
3a Besv. och Oecon. Utsk. Bet.clc. N:o 4-1 •
Evangelii-Boken komme alt tills vidare fortfara
till Kyrkobruk; så au så ge Herr Biskopen
frågan för närvarande hvila, utan att
derföre hafva förfallit. Hvad åter de vid
Evangelii-Boks-Förslaget fogade Bönernes
tryckning anginge, ville Herr Biskopen destohellre
frigifva den, som icke allenast Boktryckare
yrka denna lofliga förtjenst, utan
också fromheten hemtade ur dessa Böner
en uppbyggelse, hvilken den önskade allmännare.
Biskopen Herr Doctor TV allin: att han
med Biskopen Herr Doctor af TVingärd instämde,
hvad förre punkten af Herr Prosten
Östbergs Motion beträffade; de principer och
den method, som nu följes inom Kongl. BibelCommisionen,
iofvade en både skyndsam
och säker verkets fullbordan. Redan vore
en del af arbetet färdigt att läggas under
prassel), och de öfrige delarne skulle omedelbart
följa hvarandra; I ett sådant sakens
skick, och då sannolikt vore, att en
förbättrad öfversättning af den Heliga Skrift
inom lå år, och möjligen lill nästa Lagtima
Riksmöte utkommer, ansåge Herr Biskopen
det förhastadt och ledande lill både
missnöje och onödig kostnad för Landet,
att till allmänt bruk antaga en EvangeliiBok,
som dock skulle så snart undergå förändringar.
I af
-
Besv. och Oecon. Utsk.
I afseende åter på senare punkten af
Herr Prosten Östbergs Motion, syntes det
Herr Biskopen Läst och naturligast, att hela
verket, ined alla dithörande delar, en
gång hehandlas i sitt ostympade sammanhang,
och först då, när det blifvit stadfästadt
till allmänt hruk, skulle också, i Herr
Biskopens tanka, rättigheten inträda för
hvar och en att, utan i förväg lagde hinder,
detta arbete till trycket befordra.
Och hade dessutom åtskilliga andra
Ledamöter inom det Högvördige Ståndet
sig öfver målet utlåtit.
Vidare har Utskottet fått uti Remiss
från det Välloflige Borgare-Ståndet emottaga
ett af Herr Borgmästaren P. Lindqvist
till Ståndet ingifvet Memorial, deruti han,
under öfvertygelse, att den villrådighet
borde skingras, som till äfventyrs ännu
kunde ega rum hos en del af Allmänheten,
om den skall köpa, och hos Boktryckare,
om de böra bekosta upplagor af Evangelii-Boken
med de nya eller gamla Böne-formlerne
för den enskilda andakten, samt till
förekommande af den, i följd af sistnämnde
omständighet, i vissa orter inträffade
brist på denna oumbärliga andakts-bok och
deraf uppkommande stegring i prisen, har
hemställt, att Rikets Höglofliga Ständer
Bihang tillR. St. Prot. 182800/1 1829. 8:de Sami. 3
7-e Ht.
34 Besv. o. Oecon. Uts/i.
målle till Kongl. Maj:t frambära den un»
derdåniga Önskan och anhållan, det Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder tillåta, att de Böneforrpler
i gamla Evangelii-Boken, hvilka
tillhöra enskilda andakten, må uteslutas och
i deras ställe införas ur nya EvangeliiBoks-Förslaget
de Böner, hvilka för samma
behof äro ämnade, samt att det må
lemnäs hvarje Boktryckare öppet att sådane
upplagor utgifva.
I anledning häraf hade Herr Leffler
lill Protocollet yttrat, det han för sin del
icke kunde gilla den partiela åtgärd, Herr
Linde/vist sålunda föreslagit, till antagande
af Bönerne för huslig andakt uti Nya Evangelii-Boken,
och deras införande uti deh
gamla, med uteslutande af dem, som deruti
nu befinnas; och ansåg, att frågan om
den Nya Evangelii-Bokens antagande framdeles
borde i sin helhet behandlas. Deremot
hade Herr Leffler icke fuunit något
hinder vara, att ju den Boktryckare, som
det önskade, må serskildt kunna från sitt
Tryckeri i behörig ordning utgifva de
nya Bönerne för huslig andakt, hvilka finnas
uti den nya Evangelii-Boken, och ville
icke bestrida, att de måtte tillåtas uti någon
ny upplaga af gamla Evangelii-Boken,
såsom ett tillägg mot slutet, införa de ofta
nämnde nya Bönerne, blott det icke skedde
med uteslutande af de gamla.
jBesv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. N.o 47- 35
Slutligen liar, till Utskottets åtgärd, i
sammanhang med dess handläggning vid förevarande
ärende, Hoglofl. Ridderskapet och
Adeln genom Remiss öfverlemnat ett af
Herr C. af Stenhof till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ingifvet Memorial, deruti
lian , med anledning af Herr Prosten Östbergs
motion, samt efter att hafva utvecklat
Svenska Bibel-Öfversättningens historia,
hemställt, att, utan afvaktan af någon vidare
Bibel-Öfversättning, ifrågavarande förslag
till nya Evangelii- och Böne-Boken
måtte blifva till granskning befordradt.
Hetta allt liar Utskottet i öfvervägande
tagit; och hvad först vidkommer den
af Herr Prosten Östberg gjorda hemställan,
att nya Evangelii-Boks-Förslaget
måtte till allmänt bruk i Svenska
församlingarne antagas; så, enär i
öfverensstämmelse med de upplysningar,
som i det föregående inhemtas, en
öfversedd och förbättrad Öfversättning
al den Heliga Skrift torde vara att
förvänta snarare, än man tillförene
kunnat förmoda, anser Utskottet icke
lämpligt, att en ny Evangelii-Bok, grundad
på gamla Bibel-versionen, till allmänt
antagande föreslå; hvadan Utskottet
vördsamt tillstyrker, alt deri
gamla Evangelii-Boken må tills vidare
för Kyrkobruk varda bibehållen. Ge
-
36 Besv. och Oecon. Utsk3
nora hvilket yttrande Utskottet anser
sig hafva tillika besvarat de af Herrar
af Stenhof och Linde/vist i ofvanberörde
måtto gjorda framställningar. Beträffande
sedermera det af Herr Prosten
Östberg föreslagna vidtagandet af
åtgärder till befordran af en fri och
skyndsam tryckning utaf' det vid nya
Evangelii-Boks-Förslaget fogade Bilianget,
innehållande Böner för den enskilda
andakten; så, alldenstund Tryckfrihets-Lagen
lydeligen föreskrifver de
vilkor, som för utöfningen af rättigheten
att utbekomma och i allmänt
tryck utgifva handlingar, höra iakltatagas,
fördenskull och så vida den af
Motionairen sålunda väckte fråga åsyftar,
alt åt dessa Grundlagsföreskrifter
gifva en utsträckning, som icke är
med ordalydelsen förenlig, finner Utskottet
sig icke kunna med samma
fråga taga befattning.
Dock varder detta Utlåtande Rikets
Högloft. Ständers egen upplysta pröfning
vördsamligen understäldt.
Stockholm den 28 Januarii 1829.
STOCKHOLM, P. A. Norstedt & Söker, 1829.
N:o 48.
Utlåtande, i anledning' af vackt fråga
om befrielse för Skärgårdshemmans-egare
från Krono-skjutsens
utgörande.
Genom remiss frän Högloft Ridderskapet
och Adeln, har till delta Utskott blifvit
öfverlemnadt ett af Herr Friherre Cederström
j Andersj till sistnämnde Riks-Stånd
ingifvet Memorial* deruti hemställes, att
de hemmans-egare, sorn to uti Skärgården,
och ej hafva Landsvägs-comraunication,
genom Broar eller Färjor, med fasta
landet, måtte befrias från skyldigheten att
Krono-skjuts utgöra, och i det stället ett
motsvarande onus dem varda ålagd t.
Detta har Utskottet i öfvervägande
tagit; och som, derest ifrågavarande hemmans-egare
skulle njuta den föreslagna befrielsen
till godo, deras andel i Kronoskjutsnings-skyldigheten
komme att öfverflyttas
på öfrige till Krono-skjuts indelda
hemmans-egare, hvilka således med en ökad
Bihang till R. St. Prot. i8a8 och 1829, 8:de Sami. 1
8. e
a Bcs'o. och Oecon. Utsk:
börda blefve betungade; alltså och då meranämnde
Krono-skjuts-skyldige Skärgårdshemmans-egare
icke sakna tillfälle att, genom
serskildt träffade öfverenskommelser
med innevånarne på fasta landet, sin skjutsnings-skyldighet
utgöra; finnér Utskottet
icke skäl att å den väckta motionen Rikets
Höglofl. Ständers bifall tillstyrka.
Stockholm den 4 Februarii 1829.
N:q 49*
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om antagandet af ett gemensamt
Mynt.
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ingifvet och till detta Utskott remitteradt
Memorial, har Herr Hjerta, Gustaffästat
uppmärksamheten derå, att, för handeln
Nationerne emellan, det skulle vara af
största vigt, om ett gemensamt mynt blefve
inrättadt, hvari de contante liqviderne
kunde förrättas. Detta mynt syntes Motionairen
icke böra vara utrayntadt i smärre
qvantiteter, hvarigenom svårigheter och
Besv. och Oecon.
olägenheter skulle uppstå vid emballering
och afsändningar, men Plantsar af Guld
och Silfver, nedsmälte i vissa bestänida
qvantiteter, med skarpa kanter, släta sidor,
och helst i Parallellipipeder eller
Prismer, försedde på alla sidor med stämpel,
som utvisade vigt och finhet, vore,
i Motionairens tanka, mest passande för ändamålet;
hemställandes han, att Rikets
Höglofl. Ständer ville bos Kongl. Majrt i
underdånighet anhålla, att Kongl. Majrt
täcktes anbefalla Sina Ministrar vid Utrikes
Hof, och i synnerhet i de Stater, med
hvilka de bägge förenade Rikena drifva betydligare
handel, att, i förevarande afseende,
göra framställning, och söka att utverka
framgången af en så allmänt nyttig
verlds-angelägenhet.
Derjemte och i sammanhang med detta
ämne har Herr Hjerta föreslagit, alt underdånig
anhållan, å Rikets Höglofl. Ständers
sida, måtte tillika frambäras, att Kongl. Majrt
täcktes meddela Sina Ministrar och Charges
d’affaires Nådig befallning, att med största
uppmärksamhet följa den utländska tilltagande
National-Industriens framsteg, samt
till Kongl. Majrt inberätta allt hvad som
deri kan synas vara af större vigt, synnerligen
med afseende lill användbarhet i Sverige
och till inflytelse på Svenska näringar,
4 Besv. och Oecon. Utsk.
I anledning af hvad Herr Hjerta sålunda
hemställt och föreslagit, har Hans
Excellence, Stals - Ministern för Utrikes
Ärendena etc. Herr Grefve af Wetterstedt
till Höglofl. Ridderskapet och Adelns Protocoll
anfort, att Hans Excellence visserligen
icke misskände det nit, som lifvade
Herr Hjerta i de förslag han framställer,
och tillämpade äfven denna allmänna öfvertygelse
på den af honom nu väckta serskilda
motion, om införandet af ett gemensamt
mynt de handlande Staterne emellan,
och hvartill våra Diplomatiska Ombud
skulle få befallning att medverka; men
Hans Excellence vore öfvertygad, att detta
försök skulle möta så stora svårigheter, att
det, för att bespara oss mera anett afslag,
aldrig borde bringas å bane. Erfarenheten
torde vid detta tillfälle tjena till ledning.
Efter Congressen i Wien påtänktes, å Englands
sida, ett förslag i samma syftemål,
som Herr Hjertås motion; men oaktadt
denna magts rättmätiga inflytande, måste
det likväl sättas å sido, och hade sedermera
aldrig blifvit åter förnyad t. Det vore
likväl icke att vänta eller begära, att
våra framställningar i samma ämne nu
skulle kunna blifva verksammare, och i sådant
fall syntes de, i Hans Excellences
tanka, aldrig hvarken böra äskas eller
göras.
Besv. och Octon. Utsk.
Vidare har Hans Excellence tillkännagifvit,
att de Svenska Diplomatiska Ombuden,
i enlighet med den pligt som dem
åligger och som ingår i bestämmelsen för
deras befattningar, följa med oafbruten
uppmärksamhet de framsteg, som konstfliten
gör i de Länder, der de äro anställde;
Cabinettets och Commerce-Collegii handlingar
kunde härom lemna ojäfaktiga bevis.
I afseende på Jernhandteringen vore serskild
befallning gifven de fleste af våra
Diplomatiske Agenter, att med Herr Directeuren
C. D. af Uhr directe brefväxla och
meddela de upplysningar han i delta afseende
kan äska. Till beredande af nödige
materialier vid den senaste Tull-Tariffens
uppgörande, hade så väl af våra Missioner
som Consuler, ej allenast Pris-Noter
på varor, men äfven prof blifvit infordrade,
i förening med alla dermed gemenskap
egande uppgifter. Af hvilket allt, det, i
Hans Excellences tanka, syntes, alt någon
serskild underdånig anhållan hos Konungen
icke behöfdes, till vinnande af det syftemål,
Herr Hjerta efter st räfvar.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och hvad först angår Herr Hjertås
förslag om införandet af ett gemensamt
mynt, de handlande Staterne emellan,
så inser Utskottet visserligen den nytta,
dt»
6 B t sv. och Oecon. Utsh. Bet.-de N.o 49-
för mercantila verlden, förslaget torde medföra,
i händelse det kunde verkställas; men
då, enligt hvad Hans Excellence, StatsMinistern
etc. Herr Grefve af IVatterstedt
gifvit tillkänna, ett dylikt förslag, hvilket,
efter Congressen i Wien, å Englands sida
varit å hane, måst, oaktadt denna magts
stora inflytande, förfalla, och sedermera
icke blifvit förnyadt, så anser Utskottet
icke sannolikt, att Propositioner från Sverige,
i sådant ändamål, skulle hafva bättre
framgång, och kan således icke tillstyrka
Rikets Höglofl. Ständer, att hos Kongl.
Maj:t, i delta afseende, göra någon underdånig
anhållan.
Vidkommande Motionairens hemställan,
om utverkande af Nådiga befallningar,
i föreslagna ändamål, till vederbörande
Ministrar och Charges d’affaires; så, enär
Hans Excellence tillika har upplyst, att
de Svenska Diplomatiska Ombuden, dels i
enlighet med den pligt, som dem åligger
och ingår i bestämmelsen för deras befattning,
samt dels, till underdånig åtlydnad
af erhållna Nådiga Ordres, följa med oafbruten
uppmärksamhet de framsteg konstfliten
gör i de Länder der de äro anställde;
så anser Utskottet några ytterligare
åtgärder, till vinnande af det ändamål
Motionairen åsyftat, icke vara nödiga,
Besv. och Oecon. Ut sk. Betsele. N.-o 49* Öo. 7
och ian således icke å hans hemställan
Rikets Höglofl. Ständers bifall tillstyrka.
Stockholm den 4 Februraii 1829.
N:0 5o.
Utlåtande, i anledning- af vackt fråga,
om en allmän orh kostnadsfri
rättighet till Fiske, i de stora fjärdarne
af yttre Skären, på Kronans
vatten, m. m.
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adelil
ingifvet, samt genom remiss derifrån till
delta Utskotts handläggning öfverlemnadt
Memorial, har Herr Friherre Cederström }
Anders , föreslagit, icke allenast att en allmän
och kostnadsfri rättighet till Fiske
med Segel-notar, Skötar, Torskkrok, m. m.
i de stora Fjärdarne af yttre Skären, på
Kronans vatten måtte varda beviljad; utan
också att, till ernående af den stora och
ofelbara vinst, som dervid vore, i Molionairens
tanka, alt påräkna,, men svårligen
skulle kunna skördas af enskild man, Kongl.
8 Besv. och Oecon. Vtsk.
iVIaj:t och Rikets Höglofl. Ständer täcktes
uppdraga åt en, i Skärgårds-fisket kunnig
person, att, i sådant afseende, anställa försök,
med åtnjutande af rättighet, att, utom
nödiga anslag till Segel-nots uppsättande,
begagna erforderliga mindre Krono-fartyg,
som skulle kostnadsfritt för honom bemannas
och med lifsmedel förses, under den
tid försöken fortfpre; Kronan likväl ensamt
vinsten förbehållen; hvarjemte Herr Friherren
yttrat, det han räknade för en ära,
att gå med upplysningar till handa, derest
Rikets Höglofl. Ständer fästade vid hans
förslag den uppmärksamhet, det förtjenar.
Detta har Utskottet i öfvervägande
tagit; och får, hvad första punkten afHerr
Friherrens förslag beträffar, vördsamt upplysa,
att Kongl. Maj:t, genom Dess Allmänna
Stadga för Rikets Hafs-Skär-, Ström- och
Insjö-fiske, den \\ November i766Nådigst
förordnat uti 2 Cap. 1 §, att Fiske i öppna
hafvet, vid Krono-skär, Stränder och
Holmar, som egentligen till något hemman
icke höra, eller under serskildta vilkor innehafyas,
eger hvarje Rikets undersåte frihet
att idka, och sig till fördel använda;
och uti samma Capitels 6 §, att Saltsjöfisket,
inom-skärs, bör för deras enskilda
egendom anses, som strand och holmar
deromkring ega; m. m.
Besv. och Oecon. Utsk. Bct:de. N.o So. 9
Vid detta förhållande, och då nyssnämnde
Lagbud medgifver all den frihet,
som å ena sidan för fiskeriets bedrifvande
är önskelig, och å den andra kan stå tillsamman
med annor mans enskilda rätt,
finner Utskottet icke skäl, att å denna del
af Motiönairens framställning Rikets Höglofl.
Ständers bifall tillstyrka,
Vidkommande Herr Friherrens i senare
punkten af dess Motion uppgifna förslag,
till anställande af försök i Skärgårdsfiske;
så har Utskottet trott nedanstående
upplysningar böra föregå dess Utlåtande
öfver denna del af frågan.
Sedan Kongl. Maj:t i Nåder anbefallt
Professoren vid Lunds Universitet S. Nilsson,
alt anställa undersökningar rörande
Fiskerierne, har Professoren, som verkställt
den Nådiga Befallningen, afgifvit den 1
Mars 1828, om förloppet af berörde undersökningar,
sin underdåniga Relation, hvari
lian, under åberopande af anförda egna
erfarenhets-rön och andra historiska vittnesbörd,
hufvudsakligen yrkat följande sattser:
1:0 Att hvarje District af kusten eller
af bankarne i hafvet har ett visst qvantum
af fisk, som derstädes är född, som derifrån
utsprider sig på djupen, och som dit
åter samlas på bestämd tid hvarje år, för
att fortplanta sig.
io Besv. och Oecon. (Jtsk$ Bct:de. N.-o 5o.
2:0 Att detta qvantum kan följaktligen
utfiskas eller under fortplantnings-tiden bortjagas,
och således Fisket i en trakt förstöras.
3:o Att, sedan Fisket i en trakt är
förstördt derigenom, att fisken är bortjagad
eller utfiskad, man ej kan vänta ersättning
genom invandringar ifrån andra trakter,
utan blott småningom genom det qvarlemnade
ynglets tillväxt och utveckling.
4:o Att, då Fisken växer länge, och
först efter ett visst antal år är till fortplantning
mogen, bästa medlet att återställa
ett förstört Fiske, är fullkomlig hvila
under ett eller annat Decennium.
5:o Att man åtminstone bör då framför
allt skona den omogna fisken och endast
taga den mogna; samt
6:0 Att, om äfven den omogna fisken
hortfiskas, man så i grund förstör Fisket,
i en förut fiskrik trakt, att det aldrig mer
ian återställas.
Enär nu fiskerierne utgöra eri vigtig
gren af Sveriges Stats-hushållning, och de
således böra drifvas efter en plan, som
förenar nied högsta afkastning och lättaste
verkställighet största säkerhet för deras
bestånd; en plan, den Professoren
Bcsv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. N.o Bo. 11
Nilssons, i Utskottets tanka, framför andra,
gannolika satser anvisa, men de af
Motionairen föreslagne Fiskeri-försök, der
de kunde, utan förnärmande af annor mans
rätt, sättas i verket, synas utgå från den
hittills följda, men i Utskottets tanka förkastliga,
princip, att genom fiskande fånga
allt hvad fångas kan, utan att bekymra
sig, om man derigenom för en kommande
tid förstör fångsten för sig och andra;
kan Utskottet destomindre tillstyrka, att
ifrågavarande försök må anställas, som Staten
derigenom skulle med icke obetydliga
utgifter betungas.
Deremot, och i sammanhang med förevarande
ämne, har Utskottet trott sig höra
vördsamt hemställa, att Rikets Högloflige
Ständer ville till Kongl. Maj:t frambära den
underdåniga önskan, att Kongl. Maj:t, efter
JNådig pröfning af Professoren Nilssons
förrberörde underdåniga Relation, täcktes
vidtaga sådana åtgärder, som för ett ändamålsenligt
bedrifvande af Fiskerierne i
Riket, kunna i Nåder finnas erforderliga.
Stockholm den 4 Februarii 182g.
la Best>. och Oecon. Utsk.
N:o 5i.
Utlåtande, i anledning1 af vackt fråga
om Gästgifvare-Gårdars anläggande
å Vermdön.
Herr Friherre Cederström, Anders, liar
uti ett till Högloft. Ridderskapel och Adela
ingifvet, och derifrån till detta Utskott
remitteradt Memorial föreslagit, att Gästgifvare-Gårdar
måtte anläggas på Vermdön
med bestämdt håll, så till lands, som till
sjöss, för resandes och sjöfarandes lättare
fortkomst; hemställandes Herr Friherren
tillika, att vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
yttrande kunde varda
upplysningsvis infordradt.
Detta har Utskottet i Öfvervägande tagit;
och som i § af 1734 års Kongl. Gästgifvare-Ordning
tydeligen föreskrifver, huru
förhållas skall när, af en eller annan orsak,
ny Gästgifvare-Gård bör anläggas; så
kan Utskottet icke anse den väckta frågan
vara ett föremål för Rikets Höglofl. Ständers
pröfning; utan lärer det ankomma på
Motionairen, att, i den ordning åberopade
Besv. och Oecon. Utsk. Bet:de. N.o 5lj 52. i3
lagrum föreskrifver, gora frågan på vederbörlig
ort anhängig, i händelse han dertill
finnér sig befogad.
Stockholm den 4 Februarii 182g.
N:o 5i.
Utlåtande, i anledning af väckt frå
ga, om skyldighet för Ordinarie
Domare, att af egna medel ersätta
alla de rese-kostnader hans Vicarius,
i och för sitt förordnande,
får vidkännas utom Domsagans
gränsor.
Genom Protocolls-Utdrag från det Hedervärda
Bonde-Ståndet, har till Utskottet blifvit
remitteradt ett af Riksdagsmannen från
Stora Kopparbergs Län, C. G. Fahlander,
till det Hedervärda Ståndet ingifvet Memorial,
hvaruti han fästat uppmärksamhet derå,
att Ordinarie Häradshöfdingar, som under
åberopande af hvarjehanda förfall, undandraga
sig extra förrättningar och söka tjenstledighet,
föreslå till extra-ordinarie Domare
hvilken yngre Jurist de behaga, och
t4 Besv. och Oecon. Utsk.
ifrän hvilken ort utaf Riket som helst, endast
den föreslagne lyder till den Hof-Rätt,
under hvilken de sjelfve [utöfva Domaremagten.
Och, då följden häraf vore sådan,
att den, som af omständigheter föranledd,
nödgades begära Urtima Ting, Härads-syn,
o. s. v., måste betala Skjutslega ochTractamente
till förrättningsmannen, utan afseende
på afståndet mellan hans vistelseort
och Domsagan, der vicariatet skall förvaltas,
så har Motionairen, under öfvertygelse,
att dylika HäradshÖfdingarnes förfoganden
saknade minsta skymt utaf billighet, och
förnärmade deras Domsage-boers rätt, föreslagit,
att Rikets Höglofl. Ständer täcktes
utverka det stadgande, att Ordinarie Domare
bör, när han sökt och erhållit tjenstledighet,
godtgöra sin Vicarius alla Skjutsoch
Tractaments-kostnader, som, i anseende
till afståndet från förrättnings-stället, öfverstiga
den Ordinarie Domarens egen rätt
till rese-kostuads ersättning, så att Allmänheten
varder befriad från ali utbetalning
af meranämnde Skjuts- och Tractamentskostnader
för vicariens resor utom Domsagans
gränsor.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och ehuru Utskottet väl finnér, att en
Ordinarie Domare, som, vid inträffande sjukdoms
händelse eller andra laga förfall, söker
tjenstledighet, kan under utö/ningen af
Ees'»- och Oecon. Utsk. BeUde. N;o 52. *5
sin rätt, att föreslå den till Vicarius, för
hvilken lian hyser det mesta förtroende,
och önskar kunna bereda tillfällen för practisk
öfning i Domareväg, ofta blifva nödsakad,
att åsidosätta afseendet på den föreslagnes
aflägsna vistelseort från Domsagan,
likväl, och som det hvarken är med
någon rättsgrund förenligt, eller med syftningen
i de om Vicariers antagande, vare
sig i Domares eller andre Embets- och Tjenstemäns
ställen under dem beviljad tjenstledighet,
nu gällande föreskrifter öfverensstämmande,
att Vicariaten skulle medföra
för enskilde Medborgare sådane kostnader,
som ej ega rum, derest den Ordinarie Embets-
eller Tjenstemannen sjelf bestridde
den tjenstgöring, för hvilken han af Staten
lön njuter; alltså anser Utskottet sig böra
föreslå, det Rikets Högloft. Ständer ville
till Kongl. Majit frambära den underdåniga
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes, genom
utfärdande Författning i Nåder stadga
och förordna, att
Ordinarie Domare bör, när han sökt
och erhållit tjenstledighet, godtgöra sin
Vicarius alla Skjuts- och Tractamentskostnader,
som, i anseende till afståndet
från Förrättningsstället, öfverstiga
den ordinarie Domarens egen rätt till
resekostnads-ersättning.
Stockholm den 4 Februarii 1829.
STOCKHOL M,
P. A. Norstedt & Söner,
1839.
N:o 55
Betänkande, angående väckt förslag
om förbud mot Brännvin af Spannmål
och om samma varas tillverkande
endast af Potatoes.
Uti Memorial, som af Vällofl. BorgareStåndet
blifvit till Utskottets handläggning
öfverlemnadt, liar Herr Commerce-Rådet
Jeuns Hemberg gjort den framställning,
att, enligt hans Öfvertygelse, icke något
Brännvin af Spannmål borde i Riket få
tillverkas, utan endast af Potatoes, genom
hvilket stadgande Motionairen förväntat
hufvudsakligen de fördelar:
Att den för Landets behof Öfverflödiga
Spannmålen skulle, serdeles om den medelst
riors eller andra tork-inrättningars
anläggande gjordes tjenlig att längre tid
förvaras, blifva en indrägtig export-vara,
hvartill deremot aldrig det Svenska Brännvinet,
och än mindre Potatoesen, skulle kunna
användas;
Bihang till R. St. Prat. 1828 och 182g. 8:deSaml. 1
<?.e Ht.
2 Desv. och Oecon. Utsk.
Att derigenom skulle vinnas en så allmänt
önskad inskränkning i Brännvins- *
tillverkningen, emedan lika så lång tid behöfdes
lill förvandling uti Brännvin af en
Tunna Potatoes, sorn af en Tunna Råg, då
likväl den senare lemnade en fyrdubbelt
större afverkning, samt
Att Brännvin af Potatoes skulle vara
mindre skadligt för helsan och genom disstilation
undfå en renare och angenämare*
smak, än Brännvin tillverkadt af Råg.
Utskottet har förehaft detta ämne till
öfverläggning; men finner det gjorda förslaget,
om än de till stöd för detsamma
framställde skäl och uppgifter vore ofelbara,
likväl åsyfta en inskränkning i den enskildes
frihet att använda sin egendom,
och på lofligt sätt förädla dess alster, den
Utskottet för sin del icke anser skäligt
tillstyrka.
Stockholm den 5 Fehruarii 182g.
N:0 54.
Betänkande, i anledning; af väckt fråga
om åtgärders vidtagande till
Be.iv. och Öecon. Vtsk. Betsele, N-o 54■ 3
förekommande deraf, att vägfarande
icke förhindras begagna vägar,
som i laga ordning blifvit aulagde.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottet
remitterat ett Memorial af Riksdagsfullmägligen
Nils Månsson från Malmöhus
Län, sorn anhållit om Rikets Iloglofl. Ständers
medverkan lill förekommande deraf,
att enskilde personer, öfver hvilkas egor
Communications - vägar i vederbörlig ordning
blifvit anlagda, icke må egenmägtigt
hindra och förbjuda dylika vägars begagnande.
Utskottet får, i anledning häraf, yttra,
att som Allmänna Lagen i 25 Gap. i §
Byggninga - Balken, jemförd med 2 § i
Kongl. Resolutionen på Ridderskapets och
Adelns Besvär den 12 Julii 173/, inne*
håller bestämda föreskrifter huru förfäras
skall, då behofvet fordrar nya vägars anläggande,
så är det ock en gifven följd,
att, sedan väg öfver andras egor efter föregången
undersökning hös Tings-Rätten blifvit
pröfvad vara nödvändig och fått anläggas,
ingen enskild person eger rättighet,
att på eget bevåg hindra eller förbjuda
sådan vägs begagnande och då det således
beror på hvar och en, att söka Lagens
tillämpning vid de tillfällen, då en
-
4 Besv. och Oecon. Utsk.
skild raan hindrar vägfarande att färdas
öfver en på hans egor lagligen tillåten väg,
anser Utskottet någon lagbestämmelse för
det uppgifna ändamålet icke nödig, och
afstyrker alltså bifall till Motionen.
Stockholm den 5 Februarii 1829.
N:o 55.
Betänkande, angående väckt Motion,
att Kronans Munderings-persedlar
måtte förvaras i Trosshodarne, i
stället för uti Rote-Kistorne.
Hedervärda Bonde-Ståndet har lill Utskottets
behandling öfverlemnat Riksdagsmannen
C. Bergmans från Gefleborgs Län derom
väckte motion, att Kronans Munderings-persedlar,
i stället för att på hittills
vanligt sätt vårdas af Rotehållarne sjelfve
och inläggas i den så kallade Rote-Kistan,
måtte, till undvikande af onödig omgång
och tidsspillan för så väl Befäl som Rotehållare,
blifva förvarade i Trossbodarne;
hvarigenom äfven skulle vinnas den fördel,
Bcsv. och Oecon. Utsh
alt elen vid Trossbodarne alltid befintliga
Bevakningen kunde behörigen ansa och
vårda Munderings-persedlarne, hvilket deremot
genom deras försegling under förvaringen
på Roten förhindrades.
Vid pröfning af detta ärende, har Utskottet
likväl funnit Riksdagsmannen Bergmans
ofvan omförmäldte förslag icke innebära
några företräden framför det, sedan
Indelnings-Verkets första tider föreskrifna,
godkända sättet vid Munderings-persedlarnes
förvarande. Tvärtom tror Utskottet, att
desamma alltid med mesta omsorg och
noggrannhet vårdas af Rotehållarne sjelfve,
deruti något hinder genom förseglingen,
hvilken endast sker medelst genomdragning
af en tråd och påsättande af en CompagnieOfiicerares
Sigill, så mycket mindre lärer
få åstadkommas, som Kongl. Förordningen
den i5 October 1723, jemte föreskrift om
en sådan försegling, tillika innehåller, att
Munderingen bör af Rotehållarne flitigt ansas
och dammas. Och som härtill jemväl
kommer, att Munderingen, då den finnes
på Roten, är med mera hastighet och lätthet
att tillgå, för att af Soldaten vid påkommande
tillfälle begagnas; anser sig Utskottet
tili den af Motionairen i ofvanberörde
måtto yrkade förändring i
vården af Munderings-Persedlarne icke
6 Besv. och Oecon. Utsh. Bcl:dc. N. o 55 j 56,
böra Rikets Höglofl. Ständers bifall
tillstyrka.
Stockholm den 5 Februarii 1829,
N:o 56,
Betänkande, rörande vackt fråga 0111
en fri Kohl-försäljning för Hemmans-egarne
i Tossebo Härad af
Elfsborgs Län,
Uti Memorial, som af Hedervärda BondeStåndet
blifvit till detta Utskott remitterädt,
har Riksdagsmannen Hans Jansson
från Tossebo Härad på Dahlsland anhållit
Om Bonde-Ståndets medverkan till vinnande
af rättelse uti det tryckande intrång,
som Hemmans-egarne i hans hemort skola
vidkännas derigenom, att deras Hemmansskogar
blifvit, under namn af fredsmil,
eller Kohlförsjager, fördeide under de i
orten belägna Jernbruk, så att Hemmansegarne,
i följd af en ”i fordna tider’"’ tillkommen
Bergs-Collegii stadfästelse, äro
vid utsatte böter förpligtade att föra sine
Kohl till de Bruk, derunder de blifvit
indelde, dervid de måst åtnöjas med
den betalning Bruks-egarne sjelfve be
-
Besv. och Ocean. Ulsk. Betulc. N;o 56. 7
stämma, enär, i anseende till ortens svaga
tillgång på säd, skogarnes anlitande med
kohlning vore ett oundgängligt betningsmedel;
hvadan alltså Hans Jansson jrkat,
att innevånarne i hans hemort måtte, i likhet
med andre egare af Skattehemman,
förunnas frihet att till hvilken som helst,
föryttra afkastningen af sin egendom.
Utskottet har tagit delta ämne i öfvervägande;
och ehuruväl det af Hans
Jansson omförmäld te tvånget för Hemmansegarne
i Tossebo Härad, att låta betalningen
för sin kold-tillverkning hero af Bruksegarnes
godtfinnande, synes påkalla en
hillig rättelse; dock som hela det öfverklagade
förhållandet, om hvars upphof och
beskaffenhet i öfrigt Utskottet hvarken af
memorialets innehåll eller genom annan,
utväg kunnat vinna någon upplysning, enligt
Motionairens egen uppgift, skall tillkommit
genom ett vederbörande Autoritels
Beslut, som innefattat bestämmande af enskildes
inbördes rättsförhållanden; anser
Utskottet denna fråga vara af sådan egenskap,
att den icke lämpligen tillkommer
Rikets Höglofl. Ständers pröfning, samt att
vederbörande i laglig ordning kunna deruti
söka den ändring, hvarpå de tro sig ega
anspråk.
Slockholm den 5 Februarii 182g.
8 Bttv. och Otton. Utsk.
N:o 5y.
Utlåtande, i anledning af räckt fråga
om förnyandet af Rikets Ständers
underdåniga anhållan, att de Oeconomiska
författningar, som blifva
utfärdade, först efter en viss tid
måtte sättas i verkställighet.
Genom remiss från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, har till detta Utskott blifvit
öfverlemnadt ett af Herr Hjerta , Gustaf,
till nyssnämnde Riks-Stånd ingifvet Memorial,
af innehåll, att Rikets Ständer, vid
sistlidne Riksdag, framburit deras underdåniga
anhållan, att de Oeconomiska Författningar,
som blifva utfärdade, först efter
en viss tid mätte sättas i verkställighet;
men som denna underdåniga anhållan icke,
i flera vigtiga fall, blifvit uppfylld, så har,
i ändamål att gifva ny kraft åt Folkets
rätt, att genom sina Representanter begära
Styrelsens uppmärksamhet till det allmännas
väl, framför några enskilde personers
och localers fördelar, Motionairen ansett
sig böra hemställa, att Rikets Ilöglofl. Ständer
ville förrberörde underdåniga anhållan
förnya.
ffesv. och Oecon. Utsk.
Detta har Utskottet i noga öfvervägande
tagit; och Utskottet får till en början
erinra, att, ehuru Motionairen, till stöd
för sin hemställan, yttrat, det Rikets Ständers
förenämnde underdåniga anhållan, i
flera vigtiga fall, blifvit utan afseende lemnad,
likväl icke ett enda af honom är vordet
uppgifvet.
Deremot har Utskottet ansett sig kunna
och böra åberopa, att vid utfärdandet
af de Oeconomiska Författningar, som efter
sistförflutne Riksmöte utkommit, tiden till
verkställigheten blifvit i allmänhet så långt
efter utfärdandet bestämd, att Rikets Högloft.
Ständer torde deraf finna Kongl. Majrts
Nådiga beredvillighet, att gå deras ofvanberörde
önskningar till möte; och om ett
eller annat undantag skulle kunna uppgifvas,
alt en författning, genast efter utfärdandet,
haft förbindande kraft; så bör
det, i Utskottets tanka, icke lemnäs ur
sigte, att fördröjandet af Oeconomiska Författningars
verkställighet aldrig bör öfvergå
till en allmän grundsats, ty den skulle ej
kunna vid alla förekommande händelser
tillämpas, utan att menliga följder drabbade
både Staten och den enskilde.
Under sådana åsigter af ämnet, och
då ett förnyande af Rikets Högloft. Ständers,
vid 1823 års Riksdag, gjorda under
-
io Bil. t. Besv. och Oeeon. Utsk. Bct.-de. N.-o 5j.
dåniga anhållan i merberörde afseende således
synes af omständigheterna opåkalladt,
kan Utskottet icke tillstyrka bifall å Motionairens
hemställan; varandes en Ledamots
serskilda tanka i ämnet härhos bifogad.
Stockholm den 5 Fcbruarii 1829.
Utdrag af Protocollct, hållet uti Rikets
Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs- orh Oeconomie - Utskott,
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm,
den 5 Februarii 1829.
S. D. Herr Iliessleitcr anförde: "Då jag
på den afdelning af Höglofl. Utskottet, som
haft att först utlåta sig öfver Hr ÖfversteLieutenanten
Hjertås motion , angående någon
viss tids bestämmande för kungörandet
af Oeconomiska Författningar, innan
de sattes i verkställighet, haft äran yttra
den mening, att denna Motion förtjente
att öfver vägas och besvaras, men Afdelningen
vid densamma icke velat fästa något
afseende, på den grund, att Motionairen
icke uppgifvit några speciela casus, då
ett slikt, visst icke onödigt försigtighets-mått
blifvit af Styrelsen försummadt; får jag nu
vördsamligen tillkännagifva, a,tt jag ifrån
samma Motionair begärt och fått den yt
-
Bil. t. Besv. och Oecon. Utsk. Bet. cle. JY. o 57. 11
terligare upplysning, att följande, af honom
bestämdt uppgifna Oeconomiska stadganden
synas hafva blifvit nog sent vidtagna,
för att, på den tid sådant i dem
utstakadt ar, kunna sättas i utöfning, nemligen
:
Tull-Taxorne af åren 1824 och 1826.
Den förra af dem är fastställd den 2 December,
för att, genast efter den i påföljande
Januarii tillämpas, och lill sistnämnde
dag hann den ej en gång att tryckas.
Den senare, fastställd den 16 Mars 1826,
för alt träda i kraft d. 1 Junii samma år,
blef icke förr än i Maji månad utfärdad.
Nya Seglat iöns - Ordningen af den 21
Julii 1827, påbjuden till efterlefnad från
den i September samma år, blef knappt
till den dagen tryckt och utfärdad.
Förfatlningarne angående Förhöjning i
Städernas Tolags-afgifter utfärdades 1825,
för att genast efterlefvas.
Enligt Kongl. Kungörelsen af den 22
Maji 1826, d. v. s. sedan contracter redan
voro afslutade och Skeppningen i full gång,
höjdes genast Convoj-afgifterna för utgående
bräder och plankor.
Kongl. Förordningen om Ränte-Spannmalens
lösnings-sätt, daterad den i5 No
-
ii Bil t. Besv. och Oecon. Utsk.
vember 1826, Lief på flere orter icke promulgerad
förr än efter Thomae dag, och
Kongl. Brefvet till Krigs-Collegium, angående
under dess uppbörd varande RänteSpannmåls
lösnings-sätt, undertecknades ej
förr än långt efter Thomas dag, eller först
den 11 Januarii 1827. Under den i5 Augusti
1827, således sedan ali införsel var
beräknad efter de stadganden, som vid
skeppnirtgens början voro gällande, ändrades,
till omedelbar efterföljd, Tariffen för
Tharans beräknande ä inkommande utländska
varor.
Kongl. Brefvet till Stats-Contoret om
de af Rikets Ständer år 1823 beviljade a?islag
till Socken-Magaziner> expedierades
först den 20 Junii 1837.
Under missväxt-året 1816 syntes åtgärderne
till förlägenh — ernes afhjelpande å
Regeringens sida i så måtto vara alldeles
för sena, att t. ex. nedsättning af Tullen
på Korn, Ärter och Hafra beviljades först
under den 14 Augusti; att fri införsel af
Hö och Halm icke tilläts förr än den 14
September; att förbudet emot Spannmålsutförsel
icke utkom förr än den 19 October,
och att Tullen på inkommande Råg
först under den 20 December, d. v. s. sedan
all seglation redan var upphörd, blef
nedsatt.
Bil. t. Besv. och Oecon. TJtsk.
I anledning häraf och då nu Motionairen
sjelf, som mig synes, för sin mening
anfört ganska giltiga och talande bevis,
får jag äran till Höglofl. Utskottet
vördsamligen hemställa, om icke Utskottet
ville tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att
hos Hans Maj:t Konungen i underdånighet
anhålla, det de Oeconomiska Författningar,
hvilka af Hans Majit hädanefter vidtagas,
måtte blifva i den ordning expedierade,
tryckta och kungjorda, att de, allt efter
ämnenas vigt och beskaffenhet, först efter
någon viss, alltid bestämd tid, måtte blifva
i verket satta.
Och får jag, i händelse Höglofl. Ut*
skottet jemväl nu anser sig icke kunna bifalla
denna min mening, lika vördsamt anhålla,
att detta yttrande måtte få Utskottets
Betänkande, till de Respective Riks—
Stånden, åtfölja.”
Ut Supr a. ^
Ex Protocollo,
C. G. Grip,
N:o 58.
Memorial till Rikets Höglofl. Ständer,
angående Hedervärda Bonde-Stån
-
>4 Besv. och Oecon. Ut sk.
dets Talmans, Johan Olsson Långbergs
Motion, om utvidgad smidesratt
för Ofvansjö och Thorsåkers
Bergslager i Gestrikland -
Tili Hedervärda Bonde-Ståndet liar Talmannen
Johan Olsson Longberg ., i egenskap
af Riksdagsfullmägtig för Gestrikland#
inlemuat ett Memorial, deruti, pä anförde
skäl, anhålles, det Rikets Höglofl. Ständer
ville, genom underdånig hemställan hos
Kongl. Maj:t, för Bergsmännen i Ofvansjo
och Thorsåkers Bergslager utverka eli vidsträcktare
smides-rätt, än den, hvaraf de,
så väl i afseende på Stångjerns-tillverkning
som dess försäljning, hitintills varit i åtnjutande;
hvilket Memorial Blifvit af Hedervärda
Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet remitterad t,
Vid öfverläggning till Besvarande af
denna Remiss, har för Utskottet först framställt
sig den omständigheten, att, enligt
45 § Riksdags-Ordningen, som föreskrift
ver, ”att Landtmarskalk och Talmän ej
kunna något annat föreslå, än hvad som
fordras till verkställighet af det Grundlagarne,
Riddarhus-Ordningen, eller Ståndens
Ordningar och Beslut föreskrifva,”
Johan Olsson Longberg, i följd af sin be
-
Desv. oell Oecon. Utsk.
fattning, såsom Bonde-Ståndets Talman,
icke varit berättigad att väcka en motion
af sådan egenskap, som den ifrågavarande.
Det har icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
huruledes Hedervärda BondeStåndet
upptagit Motionen, såsom i ordentlig
väg inkommen, och den samma remitterat,
på grund af ett, uti en dylik fråga,
af Ståndet vid senaste Riksmöte, den 3
Mars 1823, fattadt beslut, hvarigenom då
varande Talmannen tillädes rättighet, att
såsom enskild Riksdagsman väcka motioner,
såväl i hvad som rörde hans hemmavarande
committenter, som uti andra allmänna
ämnen; äfvensom Utskottet funnit
det skäl, hvilket föranledt samma beslut,
eller att den ort, till hvars representant
Talmannen förut varit utvald, i annat fall
skulle blifva helt och hållet orepresenterad,
vara af betänklig vigt, vid det förhållande,
som inom Bonde-Ståndet skall
ega rum, att nytt val af Fullmägtig icke
anställes af den ort, hvars ombud blifvit
af Kongl. Maj:t till Talman utnämnd.
Dock, enär innehållet af ofvan åberopade
45 § i Riksdags-Ordningen är så klart och
bestämdt, att någon tvekan om dess rätta
tillämpning icke kan uppstå, och den gällande
kraften af ett grundlags-stadgande
icke eller lärer få antagas, genom ett en
-
i6 Deiv. och OåCön, TJtsk. Bet-de. N.o 58.
skildt Stånds beslut, vara upphäfven; har
Utskottet emot 83 § i Regerings-Formen,
ej ansett sig kunna med Tal
mannpn
T.nii.crJiPrcrc nfvnnf^grÖrclG 1UO-»
Stockholm den 5 Februarii 1829.
STOCKHOLM» P- A» Nomm & Söker, 182g.
v
m  MÉ
N:o 5g-.
Utlåtande, i anledning af väckta Motioner
om skyldighet för HusTomt-
och Jordegare i nedannämnde
Städer, att deltaga i Borgerskapets
onera.
Genom serskildta Protocolls - Utdrag har
Vällofl. Borgare-Ståndet till detta Utskott
remitterat:
1:0 Ett af Ilerr Rådmannen C. F.
Lundman till Vällofl. Ståndet ingifvet Memorial,
af innehåll, att, sedan Städernes
folkmängd på de flesta ställen ökats till
dubbelt, och på andra till flerdubbelt antal
utöfver Borgerskapets numerair, genom
inflyttningar af andra medborgare-classer,
syntes det, i Motionairens tanka, vara billigt,
att de gamla Institutionerne jemkades,
på det Borgerskapet, med inskränktare Privilegier,
icke måtte ensamt vidkännas Städernes
tunga och vara idel skattdragare,
roen öfrige medborgare-classer, såsom Adelige
personer och Prester med deras En
-
Bihang till R. St. Prat. 1828 och 1829, 8:de Sami. 1
lo.e H. t.
2 Besv. och Oeeon. Vt sk. Bet.'de. N\o 5g.
kor, befrias från allmänna bidrag till det
samhälle, hvartill de höra, inom hvilket
de valt sin hostad och hvarest de njuta
alla förmoner af*Lagarnes skydd, undervisning
för sina barn, samt öfriga publike
Inrättningar till godo. Exempelvis har
Motionaireu andragit, att, uti Linköpings
Stad, allenast 80 Gårdar, af derstädes inalles
befintelige 200, inneha fvas af Borgare.
Icke desto mindre skola nu af Borgerskapet
alla Stadens Tjenstemän och Betjening
aflönas, Pastors- och ComministersBoställen
samt andre puhlike Byggnader
byggas och underhållas, Torg och allmänna
platser stenhiggas, Båtsmän uppsättas
och underhållas, samt Boställe anvisas
eller hushyra betalas åt Rector-SchoIse,
ehuru Borgerskapets barn skola utgöra
den minsta delen af Schol-Gossarne. Vid
hvilket förhållande, och då det, i Motio*
nairens tanka, icke kunde förefalla oväntadt,
om Borgerskapet finner sig vanlottadt,
vid jemförelsen emellan egna och Presterskapets
aldrig eftergifna privilegier och
anspråk, hvilka till ock med efter innehafvarnes
död fortfara att vara hetungangande
för Staden, i anseende till deras
Énkors skattfria Gårdar, Motionairen ansett
sig böra hemställa, att, i enlighet med
hvad vid 1809 års Riksdag är vordet beslutadt,
men åtminstone icke i Linköping
liesv. och Occon. Utsk. Bet-de. IV-o 5g. 3
till verkställighet kommit, hvar och en,
af hvad stånd han vara må, och som i
Stad är Husegare, mätte lika med Borgerskapet
deltaga i all Stadens lunga, såsom
Inqvartering, Prest-gårds och andra publike
Byggnaders, uppbyggande och underhållande,
Gatu-, Väg- och Lykt-hållning,
samt Brandvakts-aflöning m. m.
Till närmare förklaring och utveckling
af sina åsigter i förevarande ämne,
har Motionairen , uti ett till Utskottet
ställdt och ingifvet anförande, yttrat, att,
ehuru han insåg, det de fordringar han,
i öfverensstämmelse med sine committenters
uppdrag hvaraf han icke förr än sista
söcknedag före sista motionsdagen erhållit
del, i ofvanstående Memorial yrkat, vore
till någon del sträckta utöfver innehållet
af concessionerne Riks-Stånden emellan, vid
1S09 och 1810 årens Riksdag; så hade han
likväl hvarken velat eller kunnat vägra att
fullgöra detta uppdrag, såsom innefattande
dels en, i Motionairens tanka, skälig klagan
deröfver, att vederbörande undandraga
sig uppfyllandet af hvad concessionerne innefatta,
och dels en på billighet och rättvisa
grundad begäran, att en nödig rättelse
i detta förhållande beredes.
Motionairen förmodade, att Högvördige
Preste-Ståndet frivilligt täcktes medgifva,
att rälta meningen med de gjorda
4 Be$v. och Oecoiu Utsk. Bet.dt. If. o 5g.
concessionerne vore den, att Ecclesiastike
personer, lika med Borgerskapet, för sine
hus och gårdar uti Stad, dem de icke i
och för sina tjenstebefaltningar inom Stad
begagna, skulle erlägga alla de samma Hus
och Gårdar åtföljande onera; ett åliggande,
i Motionairens tanka, desto mera billigt,
som de åtnjuta alla med Egendomarne åtföljande
förmoner. Enligt ofta nämnde concessioner
hade Höglofl. Ridderskapet och
Adeln bestämdt åtagit sig den med StadsEgendom
förenade inqvartering, då Adelsman
sådan egendom innehafver. BorgareStåndet
hade endast eftergifvit sin lösningsrätt
af Stadsegendom, med det uttryckliga
förbehåll, att egaren deraf skall
deltaga uti thy åtföljande skjutsningsbesvär,
Inqvartering, Båtsmanshåll, och öfrige för
egendomen utgående afgifter. Men hvad
Högvördige Preste - Ståndets deltagande uti
concessionerne angick, syntes det vara
ofullständigt uttryckt, enär det heter, att
Ecclesiastike personer med deras Enkor
och Barn etc. som (utan afseende derpå,
om de förstnämnde inom Staden haft
Embete och Tjenst eller icke) skulle åtnjuta
den fördel på Borgerskapets bekostnad,
att då de blott förskaffade sig bus
och gårdar inom Städerne, vore de äfven
frikallade ifrån utgörandet af deras egendomar
förut åtföljande onera. Delta kunde
Besv. och Oee n. Utsk.
viii icke vara meningen, eller med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, emedan
Preste-Ståndet skulle, i detta fall, vara
mera privilegieradt, än något af MedStånden.
I anledning häraf har Motionairen
fästat Utskottets uppmärksamhet derå, att,
ifrån urminnes tider och således långt förr
än oflanämnde concessioner tillkommit,
hade Inqvartering, samt Prestegårds uppbyggande
och underhållande (hvarom i
synnerhet frågor hafva uppstått) varit bland
de onera, som åtföljt gårdarne i proportion
af Gårdstals beräkning, hvilken grundar
sig på deras större elier mindre areala
innehåll, och större eller mindre åbyggnader;
samt att, efter denna och ingen annan
princip, alla utan undantag, som
innehafva Gårdar i Linköpings Stad, rosta
vid Preste-val, än i dag såsom fordom.
Yid hvilket förhållande, och då Herr Rådmannen
desto säkrare stadgat sin öfvertygelse,
att de onera, som af ålder åLföljt
Gårdarne, ännu stå qvar för alla innehafvare,
med undantag endast för dem af
Högvördige Preste-Ståndet, som, i och för
deras Tjenstebefattning inom Staden, bebo
sina Gårdar, samt för de Enkor och Barn
af samma Stånd , hvilkas män och fäder,
under Tjenste-tiden inom Staden derstädes
aflidit och vid dödsfallet egde gård,
6 Besv. och Oecon. Utsk.
Motionairen anhållit, att sådan med grundlagarne,
billighet och rättvisa öfverensstämmande
åtgärd kunde vidtagen varda,
som undanrödjer det missförstånd, hvilket
i afseende på concessionerne nu eger rum.
2:0. Ett af Herr G. L. Alund till
Vällofl. Ståndet aflåtet Memorial, innehållande,
att, som mera än hälften af
den åt Lindesbergs Stad, utaf framfarne
Konungar donerade jord, eges al Ståndspersoner,
eller sådane, som icke äro Borgare,
samt nämnde jord, enligt donations-brefvens
innehåll, blifvit åt Staden
upplåten till dess uppehållande och Borgerskapets
nytta; alltså och då samma jord,
numera och emot sin bestämmelse kommen
i andras band, icke kan sägas bereda
Staden eller dess Borgerskap någon nytta,
har Motionairen, i öfverensstämmelse med
sine committenters uppdrag, föreslagit, alt
samtlige Tomt-, Hus- och Jordegare uti
Lindesbergs Stad måtte till förbindas att,
till hälften emot Borgerskapet, hädanefter
deltaga uti skjulsnings-skyldigheten samt
Båtsmanshållet för nämnde Stad; och
3:o. Ett af Herr L. G. Brovallius
till YäHofi. Ståndet ingifvet Memorial, hvaruti
anföres, att en på rättvisa och billiga
grunder fotad fördelning af Båtsmanshållet,
Städerne emellan, skall länge hafva
varit påtänkt, och att en sådan för
-
Besv. och Occon. Utsk. Bct.-de. N.o 5g. 7
delning torde komma att till nu församlade
Rikets Ständer öfverlemnas; men en
för Städernes Borgerskap lika vigtig fråga,
nemligen den om skyldigheten för sådane
i Städerne varande husegare, som ej äro
Borgare, att jemte Borgerskapet deltaga i
de dryga kostnader, hvilka för Båtsmansliållet
i Städ,eme utgå, vore, efter Motionairens
förmenande, oafgjord, ehuru Högloflige
llidderskapet och Adelil, samt Högvördige
Preste-Ståndet, under den 20 December
1823, samtyckt, att för sina Hus
och Gårdar i Städerne deltaga uti ofvanberörde
onus; alla förenämnde Husegare
hade njutit och njuta , så vidt Molionairen
veterligt vore, befrielse derifrån, åtminstone
inom Upsala Stad; och å detta förhållande
har han, under åberopande af
hvad eoncessionérne vid 1809 och 1810
årens Riksdag bestämma, påkallat, lill vinnande
af rättelse, Rikets Höglofl. Ständers
uppmärksamhet.
Utskottet har tagit delta i öfvervägande,
och ehuru skyldigheten för ifrågavarande
Hus-, Tomt- och Jordegare i
nämnde Städer, att i Borgerliga onera deltaga,
är, på grund af Rikets Höglofl. Ständers,
vid 1809 och 1810 årens Riksdag; fastställde
concessioner, nu vorden yrkad,
likväl och som någon hemställan i allmänhet
oni förklaring af dessa concessioners
8 Bcsv. och Oecon. Utsk.
innehåll icke är af Herrar Lundman,
Ålund och Brovallius gjord, men de endast
uppgifvit, att tillämpningen af concessionerne
icke skall kommit ofvanberörde
serskilda Städer till godo,; alltså finner,
vid ett sådant förhållande, Utskottet
de sålunda väckta Motionerne icke
kunna blifva föremål för Rikets Ständers
pröfning; hvaremot Utskottet anser
den Stads Borgerskap, som icke
tror sig vara i åtnjutande af rneranämnde
concessioners innehåll, höra i
laga ordning göra, i händelse af befogenhet,
sina förmenta anspråk gällande:
varande en Ledamots serskilda
tanka i ämnet detta Betänkande följaktig.
Stockholm den 14 Februarii 1829.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rikets
Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs och Oeconomie - Utskott,
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
den i4 Februarii 1829.
S. I), Herr Lundman anförde skriftligen:
Vid sista Riksdag förklarade Högloft.
Lag- samt Besvärs- och Oeconomie-Utskotten
uti sitt, i anledning af Herr Borgnia
-
Bcsv. och Occon. Utsk.
staren Cederborgs derom väckte motion,
den i/f Maj i8a3 afgifne och af samtlige
Riks-Stånden godkände betänkande, att,
ehuru Utskotten voro öfvertygade, att då
1810 års concessioner af Rikets Ständer ingingos,
åsigterne voro allmänna, och att, i
följd deraf, de af Ilöglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Högvörd. Preste-Ståndet,
emot Vällofl. Borgare-Ståndets eftergift af
Lösningsrätten till fastigheter i Stad, eller
till Stad hörande hus och jord, åtagne motsvarande
förbindelser att för alla hus och
tomter i Städerne deltaga i skjutsningsbesvär,
inqvartering, båtsmanshåll och öfrige
egendomen ålagde afgifter, haft afseende
på alla Rikets Städer utan undantag,
ansågo Utskotten likväl, att då, enligt Motionens
föranledande, en häremot stridande
tydning af Kongl, Kungörelsen d. 6 April
j8io egt rum, sig icke tillkomma att den
med Motionen åsyftade förklaring af nämnde
Kongl. Kungörelses rätta förstånd meddela,
utan att sådant tillhörde Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Högvörd.
Preste-Ståndet, till hvilkas handläggning
och beslut frågan alltså öfverlemnades.
Högloft. Ridderskapet och Adeln gaf i
Protocolls-Utdrag den 20 December i8a3
ett klart och sig värdigt svar härå, då det
icke allenast förklarade sig anse deas emot
Borgare-Ståndets eftergift af lösningsrätten
t o Bil. t. Besv. och Oecon. Ulsk.
till fastigheter i Stad eller till Stad hörande
hus och jord vid 1809 och 18 f o årens
Riksdag åtagne motsvarande förbindelser,
att för sina hus och tomter i Städerne deltaga
i skjutsningsbesvär, inqvartering, båtsmanshåll
och öfrige egendomen ålagde afgifter,
hafva haft afseende på . alla Rikets
Städer, samt att följaktligen nämnde förbindelser
borde vara för Ilöglofl. Ridderskapet
och Adeln gällande i alla Städer,
utan ock ansåg förklaring af meranämnde
Kongl. Kungörelse böra, i öfverensstämmelse
härmed, till allmän efterrättelse utfärdas.
Hade nu Högvörd. Preste-Ståndet yttrat
sig lika tydligt och bestämdt angående
hvad som rörer dess åtagande, uti dess
samma dag eller den 20 December i8a3
afgifne svar, så hade den önskade förklaringen
öfver 1810 års Kungörelse ofelbart
följt, och från samma stund skyldighet äfven
för Ecclesiastike personer med deras
Enkor och Barn, att för deras egande jord,
hus och tomter i Städerne deltaga i allmänna
åligganden, icke vidare kunnat göras
tvistig; men som Högvörd. Preste-Ståndet,
uti dess nämnde svar, i stället endast
förklarade sig finna, att Kongl. Kungörelsen
den 6 Aprii 1810 tydligen uttryckte
Ståndets härutinnan gjorde concession, hvadan
ock Högvörd. Ståndet ansåg, alt nå
-
jBil. t. Besv. och Oecon. Utsk. Betsele. N. o 5g. i1
gon ytterligare förklaring eller utsträckning
derutaf icke kunde eller borde ega
runi, vanns ingen ting, utan frågan, om
och huruvida Ecclesiastike personer jemte
deras Enkors och Barns i Städerne ärfde
eller förvärfde fastigheter skola för samma
egendomar deltaga i allmänna onera, förblef
och är än i denna stund en källa till
tvister och rättegångar; det har nemligen
handt och skall förmodligen framgent hända,
alt, — ehuruväl Högvörd. Preste-Slåndet,
enligt ordalydelsen uti meranämnde Kongl.
Kungörelse, i så måtto biträdt de öfriga
Riks-Slåndens ädelmodiga concessioner af
snart sagdt alla sina privilegier, att Ståndet
bifallit åtagandet af åtföljande onera för
Stadsegendomar, som tillhöra Ecclesiastike
personer, utan att af dem bebos; hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
gemensamt iklädde sig ansvaret
för Inqvarteringen, och Borgare-Ståndet
serskildt för alla de onera, som i öfrigt
skulle belöpa sig på sådane Stadsegendomar,
hvilka Ecclesiastike personer sjelfve
eller deras Enkor och Barn bebo , så vida
derom ej vore för någon viss ort, genom
gällande författningar, annorlunda förordnadt,
— uti åtskilliga Städer, hvaribland
Linköping, som jag har äran vid denna
Riksdag representera, Högvörd. Preste-Stån.
dets berörde concession, genom deråt gif
-
11 Bil. t. Besv. och Octon. Vtsk.
ven tydning, blifvit en verklig nullitet,
utan något gagn för Borgerskapet, och
tvärtom skadlig, då den endast ledt till
obehagliga tvister.
Så, har Borgerskapet i Linköping trott,
att inga andra gårdar i Staden, än publike
byggnader och sådane, som verkligen
bebos af Stadens Presterskap och Schollärare
eller deras Enkor och Barn skulle
från Inqvartering samt andra onera vara
befriade; men att deremot gårdar i Staden,
som tillhöra Prester å landet eller
deras Enkor och Barn, skulle aldrig kunna
komma under detta praedicament; hvilket
den högsta rättvisa och billighet tyckes
solklart föreskrifva. Likväl hafva en hop
Prest-Enkor från Landsorten tillhandla! sig
gårdar i Staden, hvilka i allo undandragit
sig Inqvartering och öfrige onera, som med
samma gårdar förut varit fastade, hvarigenom
Borgerskapets med hvarje år förminskade
antal af hus och gårdar blifvit
med ökad skatt och tunga besvärade.
Rättelse härutinnan eller en sådan förklaring
af Högvörd. Preste-Ståndets berörde
i 1810 års Kungörelse innefattade concession,
att hädanefter inga andra gårdeoch
tomte-egare i Linköping och Rikets
öfrige Städer, än samma Städers tjenstgörande
Prester och Schol-lärare jemte deras
Enkor och Barn, så länge de sistnämn
-
Bil. t. BeiVf oek Oecon. Utsk.
de äro i sina föräldrars bröd och Enkan
ej ingått i annat ägtenskap eller yrke,
måtte kunna göra anspråk på befrielse från
Inqvartering och öfrige onera , har varit och
är rätta meningen af min motion; hvilket
jag ock i mitt förut till Höglofl. Utskottet
ingifne skriftliga anförande sökt närmare
utveckla. Afdelningens hos Ilöglofl. Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet nu förevarande
Betänkande har således icke kunnat annat,
än förefalla mig främmande och oväntadt,
hvarföre'jag ock anhåller, att samma Betänkande
måtte varda till Afdelningen återremitteradt
med Höglofl. Utskottets meddelande
anmodan, att i afgifvande nytt Betänkande
bereda möjligheten af en tydlig
förklarings vinnande i hvad som rörer rätta
meningen af Högvörd. Preste-Ståndcts ifrågavarande
concession vid 1S09 och 1810
årens Riksdag.
Ut Supra.
Ex Protocollo.
C. G. Grip.
N:o 60.
Betänkande, i anledning af väckt fråga
om en från Tofta hemman från
-
i/f Besv. och Oecon. Utsk. Bet.clc. N.o 60.
skild Skogs-parks återgång till
nämnde hemman.
Uti Memorial, som till Allmänna Besvärsmål
Oeconomic-Utskottet blifvit remitteradl,
liar Herr Akrell, Carl, uppgifvit: att Rikets
Höglofl. Ständer vid 1810 års Riksdag
heslutit, att, emedan Tofta är ett skattlagdt
Kronohemman med fastställd ränta, kan denna
lägenhet icke kehandlas på samma sätt
som Kongsgårdar, utan bör, såsom varande
utan åbo, på auction till Skatte försäljas
med bibehållande af dess nu varande
ränta, att dels till Kronan, dels till Indelnings-hafvaren
utgå; men att detta beslut,
hvartill Kongl. Maj:t gifvit Nådigt bifall,
icke, efter dess med Rikets Allmänna Lag
enliga föreskrift, gått i verkställighet, i det
en skog med derå beläget torp vid försäljningen
blifvit undantagen: att nu varande
egaren hos Kongl. Maj:t gjort underdåniga
ansökningar om skogens återställande till
hemmanet, antingen emot Skatte-lösen eller
ny ränta, eller ock emot arrende; men
att ansökningarne blifvit afslagne, på grund
af vederbörandes underdåniga anmälan, alt
skogen blifvit afrösad till Kronopark för
Kongsgårdarne Drottningholm och Svartsjö;
hvarföre Motionairen, på grund af
Stadgandet i 4 Gap. Jorda-Balken, att den,
”sorn å skattskyldig jord sitter, ej må genom
Desv. och Oecon. Utsk.
”köp, skifte eller på annat sätt,något söndra el”ler
minska afthet, som thertill med rätta hö”rer;
gör tiiet någor vare ogild!;” och som, enligt
en förliden sommar verkställd besigtning,
den ifrågavarande skogen för dessa Kongsgårdar
skall vara af nästan ingen nytta,
samt den, med Tofta hemman, vid dess
försäljning, företagna styckning strider emot
Rikets Höglofl. Ständers Beslut, har Motionairen
yrkat; det Rikets Höglofl. Ständer ville till
Kongl.Maj:t aflåta en underdånig anmälan om
rättelse härutinnan, hvarigenom Rikets Ständers,
vid 1810 års Riksdag, fattade Beslut
sattes i verkställighet sålunda, att Tofta
hemmans skatUagde, men vid skatteköpet
afskiljde skog med derå varande torp till
hemmanet återställes, antingen emot ny
skattelösen, som efter räntan bestämmes i
förhållande lill den för det öfriga af hemmanet
redan erlagde skattelösen eller ock
emot hogsta anbud på öppen auction; och
har Herr Akrell \id Motjonen bilagt handlingar
och chartor till ämnets upplysning.
Utskottet har vid pröfningen af detta
mål funnit sig hindradt af föreskriften i go
§ af Regerings-Formen, att till öfverläggning
upptaga Motionen, såsom innefattande
påståenden , att genom Regeringens och
Kongl. Kammar-Collegii Resolutioner och
Beslut, Rikets Höglofl. Ständers vid 1810
års Riksdag fattade beslut, rörande Tofta
»G Besv. och Occon. Utsk.
hemmansförsäljning till skatte, icke skall
blifvit fullständigt verkstäldt.
Stockholm den i/f Februarii 1829.
N:o 61.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om vägning af hö, i stället för
parmmätning, samt om begagnande
af krönta tunnor vid försäljning
af brännkolil.
Till Allma nna Besvärs och Oeconomie-Utskottets
behandling, har Hedervärda BondeStåndet
remitterat ett af Riksdagsmannen
Nils Insulin från Stockholms Län, till Ståndet
ingifvet Memorial, deruti föreslås, det
den hittills brukliga parmmätning af hö,
dervid den stora olägenhet förekom, att
parmens större eller mindre innehåll merendels
berodde på parmmätarens godtycke,
måtte afskalFas och vägning af hö i stället
antagas; dock med noga iakttagande vid
uppvägningen, att höet vore torrt, så att
vigten genom fugtighet icke förökades. Hvarjemte,
och då någon ordentlig controll vid
försälj
-
Eesv. och Oecon. Utsk.
försäljning af kohl icke funnes, Motionairen
likaledes hemställt, att, vid all handel
med hrännkohl, så väl köparens som säljarens
dervid hegagnade tunnor höra vara
krönte, samt deras storlek dervid tydligt
utsatt.
Utskottet har tagit detta i öfvervägande;
och finnér, lika med Motionairen, att
Vägning af hö skulle medföra en större noggrannhet
och säkerhet mot missbruk, än det
förra mätnings-sättet; i anledning hvaraf
Utskottet trott sig höra tillstyrka, att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Maj:t göra underdånig
hemställan om utfärdande af Nådig
befallning till vederbörande, att foga anstald,
det vid de hamnar och allmänna
försäljnings platser, hvarest vågar ännu icke
finnas, sådana der må varda anbragte,
för att till vägning af hö begagnas, i händelse
köpare och säljare icke hellre ville
dervid sig betjena af tillförene befintlige och
vid hö-mätning nyttjade parmar.
Beträffande deremot den yrkade ytterligare
controllen vid handel med brännbohl;
så finner Utskottet, att, ej mindre
genom Kongl. Rescriptet den 5 April 1770,
som bestämmer kohltunnans storlek, än
genom de serskildt för hvarje BergslagsBihang
till R. St. Brot. 1828 och 1829. 8‘.de Sami. 2
1Q:e H:t.
iS Besv. och Oecon. Vtsk.
ort stadgade kohlmätare-instructioner, erforderlig
noggrannhet i detta hänseende
blifvit åstadkommen; samt att, vid den
bandel med kohl uti mindre partier, såsom
tunnor och säckar, hvilken på några
orter, förnämligast i hufvudstaden, idkas
endast för hushållsbehof, det lärer
vara lämpligast alt, hädanefter såsom hittills,
olika mått för olika behof hållas
tillhanda, då köpare och säljare ega att,
bäst de gitta, öfverenskomma om prisets
bestämmande i förhållande derefter; hvarföre
Utskottet, som, i frågan om medlet för
hö-qvantitetens bestämmande, tillstyrkt,
att jemte de förut befintlige parmar, vågar
må blifva att tillgå, till begagnande enligt
köpares och säljares eget val, deremot
afstyrker Motionen, angående förändradt
stadgande om brännkohls mätning.
Stockholm den i4 Februarii 182g.
STOCKHOLM, P. A. Norstedt & Souei; , 1829.
N:o 62.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om Bergs-Tings-Rätternes bibehållande
i det skick, hvari de nu befinnas;
m. m.
Genom Protocolls-Utdrag af den 22 sisth
December, har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln till detta Utskotts handläggning remitterat
ett af Herr Tham, Wollrath, till
bemälte Riks-Stånd ingifvet anförande, deruti
han, efter framställning af åtskilliga
anmärkningar mot de åtgärder, som vidtagne
blifvit, genom öfverffyttningeu af vissa
i administrativ väg hittills pröfvade rättsfrågor
från Styrelseverken till de Allmänna
Domstolarnes behandling, föreslagit, att Rikets
Högloft. Ständer vide hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att Bergs-TingsRätterne
måtte orubbade bibehållas i det
skick, hvari de nu befinnas, och dervid de
kunna väsendtligen gagna den till fäderneslandets
väl så hufvudsakligen bidragande
Bergs- och Bruks-handteringen; samt
att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder anbefalla,
att, då de göromål, som från Bergs-Colle
Bihang
till R. St. Prot. 1828 och 182g, 8:de Sami. t
J1:e H t.
i Desv. och Oecon. ZJtsk.
gium till Svea Hof-Rätt nu äro dragne, till
stor del kunna sysselsätta en serskild Division,
inga andra Ledamöter framdeles
till denna Division måtte förordnas, än
sådane, som efter afläggande af alla de
Academiska Specimina, hvilka hittills varit
fordrade af dem, som i Bergs-Collegium
blifvit engagerade, sedermera inhemtat den1
practiska kännedom af Bergshandteringen,
som för rätta tillämpningen af Bergs-Ordningarne
är, i Motionairens tanka, oundgängligen
nödvändig; och hafva åtskillige
af Höglofl. Ridderskapet och Adelns Ledamöter
till Protocoliet sig utlåtit, dels öfver
de egentliga föremålen för Motionairens
framställning, och dels öfver andra vylder
discussionen derom förekomne ämnen.
Hvad Herr Tham sålunda föreslagit,
har Utskottet i öfvervägande tagit; och
hvad först angår den delen af Motionen,
som åsyftar Bergs-Tings-Rätternes bibehållande;
så och enär, i Utskottets tanka,
erfarenheten, under loppet af den efter
senaste Riksdag förflutna tid, icke lärer
hafva föranledt till något bättre eller säkrare
bedömande af förevarande fråga, än
det som grundläde Rikets Ständers då vidtagna
åtgärd genom öfverlemnandet åt
Kongl. Majit att, i händelse det i Nåder
för godt funnes, att på Hof-Rätterne öfverflytta
Bergs-Collegii domsrätt, indraga Bergs
-
Besv. och OeCon. Utsk.
Tings-Rätlerne, deras domarebefattning på
Härads-Rätterne öfverföra-, och efter locala
förhållanden eller öfriga omständigheter,
emellan vederbörande Härads-Rätter Bergslagerne
indela; samt härtill hommer, alt
Kongl. Majit, uti Berättelsen den i5 sisth
November om hvad i Rikets Styrelse sig
tilldragit sedan sista Riksdag*, behagat gifva
Rikets Höglofl. Ständer Nådigst tillkänna,
alt Kongl. Majit vidtagit förberedande
åtgärder till den återstående regleringen
Rikets Styrelse-Verk, och i sådant afseende
uppdragit åt serskildt utsedde Comilerade,
att i underdånighet föreslå en i alla
delar förbättrad organisation äfven af Bergscollegium
och hela Bergs-Staten , dervid
fråga om Bergs-Tings-Rätternes upphörande
förekommer; alltså kan Utskottet desto
mindre tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
att, i ett sådant sakens skick, framställa den
af Herr Tham föreslagna underdåniga anhållan
om dessa Domstolars fortfarande,
som de serskilde omständigheter, hvilka
kunna finnas talande för deras upplösning
eller bibehållande, bäst och tillförlitligast
böra kunna utredas af Comiterade , som
sättas i tillfälle att, på grund af anställda
undersökningar och dervid inhemtade närmare
upplysningar i ämnet, underderdånigt
utlåtande och förslag afgifva.
4 Bcsv. oth Octon. Utsh. Bct.cle. N.o 62.
*-
Beträffande Ster senare delen af Motionen
eller frågan om de fordringar ej
mindre på Academiska prof i Bergsvetenskapen,
än på practisk kännedom af Bergshandteringen,
hvilka Herr Tham yrkat
måtte uppfyllas af de Idof-Rätts-Ledamöter,
som hädanefter skulle komma att behandla
Bergs-ärenden; så finner, under
åberopande af de skäl, hvilka så väl serskildta
Utskottet vid sistlidne Riksdag i dess
Betänkande N:o 3, (pag. 4r0 sotn LagComiten
i motiverne till Rättegångs-Balken
i nya Lagförslaget (pag. 256) andragit,
och med upprepande af hvilka skäl
Utskottet icke anser sig böra upptaga Rikets
Höglofl. Ständers dyrbara tid, Utskottet,
för sin del, några serskildta åligganden
för ifrågavarande Hof-Rätts-Ledamöter, att
documentera sina theoretiska och practiska
insigter i Bergshandteringen icke vara nödiga,
och kan således icke eller tillstyrka,-  att den af Herr Tham i sådant afseende
föreslagna anhållan varder till Kongl. Maj:t
af Rikets Höglofl. Ständer i underdånighet
framburen.
Stockholm den 18 Februarii 182c).
Desv. och Oeeon. Uisk.
N:o 63.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om ny organisation af HushållsSä
11 skapen.
Genom Remiss liar till delta Utskotts
handläggning blifvit öfverlemnadt ett af
Herr von Quanten, Carlj till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ingifvet, så lydande
Memorial:
”I afseende på Hushålls-Sällskapens
”nya organisation till Municipal-Inrättnin”gar,
vill jag anföra följande: Jag har, sehlan
1809 och derpåföljande Riksdagar,
”likasom under denna, erfarit, att vår oeco”norniska
Lagstiftning är ganska bristfällig,
”och att ingen hjelp är att förvänta med
”vårt nuvarande representations-sätt, med
”mindre Sakkännedom blifver att tillgå hos
”dem, hvilka, enligt 89 § Regerings-For”men,
skola dem sammanfatta. Med kallsinnighet
upptagas de i våra plena, då
”mindre vigliga afhöras med uppmärksamhet.
Men då vårt conslitutionela lif hin”uer
blifva så utvecklad t, alt vi kunna förestå
och efterlefva dess lagar, hvarmed
”skola vi väl då sysselsätta oss? då återstår
endast det Stats-oeconomiskaj; och
4» Utisv. och Oecon. Utsk.
”som ingen Grundlag förmår bestämma ,
”huru fo>'t menniskans intellectuela utbild”ning
skall framskrida, , blifver det ålmin”stone
kommande Riksdagars hufvud-före”mål,
alt med urskiljning följa denna utveckling.
”Jag har i denna fråga velat framställa
mina åsigter, huru Husbålls-Sällskapen
”skola sammansättas och genom en Mu”nicipalitets-form
utvecklade lill Förlik”nings-Domstolar
, oeconomiska förbättringar,
Jury-inrättningar, m. m.
”Om t. ex. hvart io:de eller norde
”hemman på Sockne-Slämmor utsåg en per”son
eller valman, som tillika blefve Le”damot
af Sockne-Comileerne, hvarmed
”kunde införlifvas Förliknings-domstolar,
”hvilka hvarje Pastorat eller Socken borde
”ega, med bestämda årliga sammanträden,
”Vidare hvart ioorde hemman utsåg en
”person, som ovilkorligen skulle vara arbetande
Ledamot af Ilushålluings-Sällska”pet,
hvilket kunde kallas Province-Con”seiller,
likasom i Frankrike finnas under
”namn af Conseillers Geueraux. Dessa val”de
sig sjelfve Ordförande och Embetsman,
”med skyldighet att sammanträda circa fy”ra
å sex gånger om året, till en början
”för att upptaga hvad som vore anmärk
-
Bes v. och Oecon. Utsk.
”ningsvärdt från Pastorats- eller Sockne”Comiteerne,
likasom elem borde åligga
”ali Revision och Controll öfver alla de
”publike medel, hvilka nu snart sagdt äro
”undandragna all Controll, och sorn likväl
”äro ganska betydliga.
”Några hufvudgrund-reglor, lika för
”alla Provincer, borde uppgöras, som i
”detail-frågor, efter Provincernes behof kun”de
localiseras.
”Jemte skyldigheten af all revision,
”samt att handlägga oeconomiska frågor,
”borde de äfven ega rätt alt beifra oord”ningar
af sådan beskaffenhet, som ej bestämdt
hörer till åklagare-magten, eller
”hvad den stundom underlåter att beifra,
”och folket skulle derigenom erhålla ett
”stöd, som det för närvarande alldeles sak”nar.
Project-vis föxeslur jag vidare, att
”hvarje eller hvart annat Län borde dertill
”välja en af sine utmärktaste Oeconomer,
”hvilken efter viss tid, i sin ordning bor”de
utbytas, utgörande i Stockholm ett biträde
vid oeconomiska Ärendens Bered”11
ilig, i stället för Rikets Allmänna Ären”dens
Beredning, införlifvade med Landt”bruks-Academien,
hvarigenom local- och
”sakkännedom skulle kunna erhållas af personer,
sorn lägga hand vid yrket och
8 Besv. och Oecon. Ut sk. Bet.-de. N.-o 63.
”hvarigenom Landtbruks-Academien skulle
”erhålla en ändamålsenlig bestämmelse, så”sorn
en underordnad och upplysande del
”af den oeconomiska Lagstiftningen.
”Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman
”kunde utgöra en öfverordnad Ledamot,
”och ställas i beröring med denna Munici”pal-Inrättning,
då hail nu isolerad ingen
”ting förmår uträtta.
”Manga fördelar torde härigenom vinglas,
brister och fel i vår oeconomiska
”Lagstiftning aflijelpas, Riksdagarne skulle
”betydligen förkortas genom tillvaron af
”en ej talrik, men på sätt och vis permanent
Representation, skicklige och duglige
”Embetsman skulle bildas genom deras beröring
med Folket, hvarigenom förtroende
”Folk och Regering emellan skulle vinnas.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och som hufvudgrunderne för Motionairens
förslag syfta icke allenast på rubbningar
i Grundlagens stadganden, dels om
organisationen af Rikets Allmänna Ärendens
Beredning och föremålen för dess åtgärder
och dels om dpn ordning, hvari publike
medel böra Revision undergå, utan också
på afvikelser från Allmänna Lagen, der
liruket af Förliknings-domstolar och JuryIniätlningar
icke är föreskrifva; alltså och
Desv. och Oecon. Utsk. Det:de. N.-o G3j 6/f,. 9
då de öfriga af Motionairen väckta underordnade
frågor utgå från ofvan upptagne
hufvudgrunder i dess förslag, anser Utskottet
sig icke Jeunna med samma
förslag, hvarken i det hela, eller i
dess delar, taga någon befattning.
Stockholm den 18 Februarii 1829.
N:o 64.
Utlåtande, i anledning af återremiss
från Vällofl. Borgare - Ståndet af
Utskottets Betänkande, N:o 20, angående
den Gamla Psalmbokens
aflysande från bruk och nyttjande
vid offentliga Gudstjenster.
Vid föredragning af det Betänkande, som
Utskottet, efter derom, af Herr Biskoppen
m. m. Doctor Tegnér väckt motion, i ofvanberörde
ämnen den 7 sisth Januarii afgifvit,
och hvarvid flere Ledamöter, samt
deribland Herr Leffler varit af serskilde
meningar, har Vällofl. Borgare-Ståndet lill
Utskottet återremitterat Betänkandet, i anledning
af derom gjord begäran utaf Herr
i o Besv. och Oecon. Utsk.
Leffler^ som åberopat sin till OeeonomieUtskottets.
ProLocoli lemnade reservation i
ämnet; men som, enligt Utskottet tillhandakomne
Protoeolls-Utdrag, Högloll. Ridderskapet
och Adeln, samt Högvördige
Preste-Ståndet den 6 och Hedervärda Bonde-Ståndet
den 3 i denna månad bifallit
Betänkandet, får Utskottet, jemlikt 49 § i
Riksdags-Ordningen, detta förhållande vördsamt
anmäla.
Stockholm den 18 Februarii 1825.
N:o 65.
Betänkande, i anledning af väckta •
frågor, om upphörande af oeconomiska
Besigtningar hvart 3:dje
år å Soldate-Torp, samt om Soldatens
skyldighet att sjelf underhålla
Torpet.
Ut i serskildte, från Hedervärda Bonde-Ståndet,
till Utskottet remitterade Memorial,
har blifvit yrkadt af
1:0 Riksdagsfullmägligen Johannes
Svensson från Jönköpings Län, att, som,
Besv. och Oecon. Utsk.
genom de å Soldate-Torpen hvart 3:dje år
anställande Syner, en icke obetydlig kostnad
och olägenhet tillskyndas Rotehållarne,
hvilka vid dylika tillfällen måste utan ersättning
underhålla och fortskaffa den personal,
som vanligen förrättar synen och
består af en Oflicer, en Under-Olllcer, en
Corporal, en Länsman och arne Nämndemän,
så beskaffade Torp-syner alltså
måtte helt och hållet afskaffas eller åtminstone
inskränkas lill hvart 5:te eller
6:te år,
2:0 Olof Olofsson från östergöthlands
Län, att, — då, enligt Kongl. Resolutionen
uppå Allmogens besvär den 17 Aug.
176a, Ryttare, Dragoner, Soldater och Båtsmän
äro förbundne, att, sedan de i vederbörligt
stånd emottagit sine Torp, -dem,
utan Rust- eller Rotehållarnes betungande,
underhålla; men sådant nu mera ickeiakttages,
ulan det tvärtom, vid hvart 3:dje år
anställande Torp-syner, ålägges Rust- och
Rotehållarne, att verkställa alla både större
och mindre reparationer å Boställs-Torpen,
utan något biträde af Torp-Innehafvarne,
hvilka derigenom likasom uppmuntras att
låta sina Torp-ställen förfalla, — de hittills
brukliga Syner å Soldate-Torpen alltså
må upphöra, och; Innehafvarne fÖrpligtas
att i fredstid sjelfve hålla deras
12 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-cle. IV.-o 65.
Torp i laggildt stånd; dock med förbindelse
för Rote-Interessenterne, att på anfordran
framföra de nödiga materialierne; äfvensom
att, då Soldaten i krig är frånvarande,
sköta och vårda hans Torp; hörandes det
vara en tillträdande Soldat obetaget, att
af sin företrädare utkräfva ersättning folden
husröta, som lian under sin åhotid
kan hafva sig åsamkat.
Uti denna Motion hafva Anders Persson
från Östergöthlands och Johannes Andersson
från Calmare Län instämt.
3:o Petter Persson från Jönköpings
Län, med hvilken sig förenat P. Pettersson
och Jonas Johansson från samma Län,
att, som de å Hussar- samt Soldate-Torpen
hvart 3:dje år anställande Syner, hvilka
vanligen förrättas i Augusti och September
månader, då Landtmannen är sysselsatt
med inbergning af sin gröda och
Höst-utsädets beredande, äro så mycket
iner betungande, som det till och med vid
ansenligt vite varder llote- och Rusthållarne
ålagdt, att till Syne-Rättens förskaffande
hålla 5 a 6 Hästar i beredskap, den
förändring alltså måtte vidtagas, att Syner
å Hussar- och Soldate-Torpen höra hållas
endast hvart örte år, och att antalet af
Syne-Rättens Ledamöter inskränkes till en
Officer, en Krono-Betjent och arne Nämndemän,
samt
Besv. och Occon. Utsk. Bet:de N.o 65. i3
4:o Anders Persson från östergöthlands
Län, att de å Soldate-Torpen livart
3:dje år anställande Sjner mätte så mycket
hellre inskränkas till hvart 6:te år,
som de alltid medföra stora kostnader och
mycket besvär för Rotarne, emedan Synemännen
ofta äro till antalet 10 a 12 personer,
hvilka af Rotarne måste förses håde
med kosthåll och skjuts; hvarjemte Anders
Persson föreslagit, alt Soldaterne sjelfve
höra i fredstid hota förefallande bristfälligheter
å deras Torp-byggnader, då Roten
dertill lemnar erforderlige materialier.
Utskottet har tagit detta i öfvervägande,
och hvad först angår frågan, att HuseSyner
å Soldat-Torpen måtte upphöra eller
åtminstone icke oftare än hvart 5:te eller
6:te år förrättas, så kan Utskottet så mycket
mindre tillstyrka bifall till Motionen,
som det af Motionairerne uppgifne skäl,
att kostnader skola Rust- och Rotehållarne
tillskyndas derigenom, att Syne-Förrättarne
fordra fri förtäring och skjutsning, icke
eger någon grund uti Författningar och
Stadganden, då det tvärtom är i 3i § af
Kongl. Resolutionen på Allmogens Besvär,
den 3 Januarii i683 anbefalldt Landshöfdingarne
handhafva Allmogen vid Kongl.
Maj:ts Placat emot egenvillig skjutsning,
som Krigs-Betjente kunna af Allmogen taga
; och det för öfrigt jemväl uppå de personer,
hvilka förrätta Syner eller Besigtnin
-
lif Be sv. och Oecon. Ulsk. Eet:de. N:o 65.
gar å Soldat-Torp, lärer kunna lämpas
hvad uti 6 § af Kongl, Förordningen och
Reglementet den i5 October 1723 är förklaradl,
i afseende på dem, hvilka hos
Rusthållare och Rotar visitera Ryttare- och
Kneckte-Munderingar, nemligen att, vid ansvar,
efter lag och omständigheter, vid dylika
visitationer icke besvära Rust- eller
Rotehållare med fri skjuts, förtäring eller
annan kostnad. Om således vid tillfälle
af Huse-Syn å Ryttare-, Hussar-, Soldateller
Båtsmans-Torp någon förrättningsman
skulle begå missbruk eller öfverträda författningarne,
är intet tvifvel att ju sådant
varder rättadt och förekommet, om Rusteller
Rotehållare, som tro sig ega anledning
till klagan, dermed vända sig till ort'
och ställe som vederbör.
Vidkommande dernäst Soldaternes förpligtande,
att i fredstid sjelfve hålla i laggildt
stånd deras Torp-byggnader, sedan
Soldaterne dem i sådant skick emottagit af
Rotarne, hvilkas skyldighet det dock bör
vara, att framföra de materialier, som till
Torpens reparerande erfordras ;' så enär
icke allenast uti 3:dje Delen 5 Cap., ^5 §,
2 Mom. af Kongl. Maj:ts för Armeen utfärdade
Nådiga Tjenstgörings-Reglemente,
utan äfven genom Kongl. Resolutionerne,
uppå Allmogens Besvär, af d. 18 November
i6p3 § 3, den 3 Junii 1719 § 21, d.
Besv. och Oecon. Ut sk.
17 September 1723 § 20 och den 17 Augusti
1762 § 75 är stadgadt, att Soldaten
skall, sedan Torpet i godt stånd blifvit
lemnadt, detsamma vidmagthålla och svara
för derå nödige mindre reparationer, samt
Högstberörde Kongl. Resolutioner jemväl
föreskrifva, alt, då Ryttare, Soldat eller
Båtsman till sine Åkrars eller Täppors
uppkörande vilja af Rust- eller Rotehållarne
njuta någon hjelp eller handräckning,
de derom böra med dem. öfverenskomma
på sätt de bäst kunna, följer ock deraf,
att om Rust- eller Rotehållare utöfver de
med manskapet ingångne Contract lemna
något bidrag till Torpens underhållande
och skötande, sådant är ett frivilligt begifvande
och bör icke blifva anledning till
klagomål å de Rustandes sida. — Likväl
och som Utskottet funnit, att klagomål öfver
hvarjehanda oordentligheter dels vid
Torp-Syner, dels ock i anseende till Torptfnderhållnings-skyldigheten
blifvit vid 180g,
1818 och 1823 årens Riksdagar anmäldte.,
fastän någon underdånig framställning derom
hos Kongl. Maj:t vid sistnämnde Riksdag
icke blifvit gjord, och Utskottet således
fått den öfvertygelse, att orsaken till
de öfverklagade oordentligheterne icke kan
vara någon annan, än glömska och bristande
kännedom om de Författningar, hvilk a
innehålla bestämda Stadganden i de äm
-
16 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-de. N.-o 65.
nen, sora utgjort föremål för klagomålen;
alltså och då nödigt lärer blifva, att
nämnde Författningar göras mera allmänt
kända, har Utskottet trott sig
böra tillstyrka Rikets Högtofl. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majrt täcktes i Nåder
låta vidtaga författning, att ett
sammandrag af alla i förevarande ämne
gällande stadganden måtte uppfattas,
och detsamma derefter allmängöras.
Beträffande åter Riksdagsfullmägtigen
Petter Perssons begäran, att Syneförrättningarnes
antal må inskränkas
till en Officer, en Kronobetjent och
aine Nämndemän; så emedan det för
Arme'en utfärdade, här ofvan åberopade
, Nådiga Tjenstgörings-Reglemente
i 3:dje Delen, 5 Gap., 3:dje och 4-‘de
Mom. innehåller, att, sedan Compagnie-Chefen
utsatt Syn å Soldate-Torp,
verkställigheten deraf tillhörer en Subaltern-Officer,
biträdd af en Underofficer
eller en Mönsterskrifvare; ty
finner Utskottet omförmälde begäran
icke vara af den beskaffenhet, att något
afseende derpå bör fästas.
Stockholm den 18 Februarii 182g.
STOCKHOLM, P. A. Norstedt & Sömer, 1829.
N:o 66.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om vissa Helgdagars försvinnande
eller förflyttning till Söndagar.
Högiofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottet remitterat en af Herr Grefve Hajniltoiij
Jacobj väckt motion om förflyttning
till Söndagarne af Marias Bebådelsedag,
Långfredagen och Christi Himmelsfärdsdag;
hvarjemte blifvit yrfeadt, att Trettondedagen
och Annandag Pingst borde alldeles
försvinna. De skäl, Motionairen härföre anfört,
äro väsendtligen: att, tid efter annan,
äfven här i Sverige, flera, under veckan inträffande,
helgdagar blifvit afskaffade, hvarföre
också de af honom anförde kunde och
borde dela samma öde: alt dylika helgdagar
ofta leda till oordning bland den arbetande
klassen och äro menliga för moraliteten;
och slutligen, att, genom indragningen
eller förflyttningen, flera tusen dagsverken,
som nu gå förlorade, skulle besparas
för landet. Då emedlertid denna motion,
såsom de bifogade handlingarne utvi
&
ihan g till R. St. Fröt. 1828 och 1829, 8\de Sami. I
12:e II:t.
a B?sv. och Oecon. Utsk.
sa, inom Riddarhuset vackt den lifligaste
oro, har Molionairen gifvit vika för den
allmänna rösten, och, med bibehållande af
det öfriga, återtagit sitt förslag om förflyttning
af Långfredagen.
Genom denna sistnämnda inskränkning,
har Molionairen åtminstone besparat
Utskottet den obehagligheten att yttra sig
öfver ett, i ett Christeligt land, så oförväntadt
förslag. Långfredagen och de minnen
den återkallar utgöra på en gång den dogmatiska
och historiska kärnan af Christendomen,
det är hjertat af den tro, vi alla
bekänna, det är högaltaret i den Christna
kyrkan. Äfven den, som icke vill offra
der, som i Christendomen endast ser en
moralisk verlds-anstalt, utan något omedelbart
inflytande af Gudomen , måste ändå
vörda denna dag såsom en mensklighetens
segerdag, som en minnesfest af den högsta,
den ädlaste, den mest rörande sjelfuppoffring,
som verldens häfder veta att
omtala. Men det folk, hvars heligaste Religions-känslor
hvälfva sig kring denna mjrstiska
dag, såsom kring sin medelpunkt,
som på den händelse, han återkallar, byggt
sin tröst i lifvet och sitt hopp i döden,
det måste äfven, och med rätta, anse dagen
fridlyst och betrakta dess förflyttning
foga annorlunda, än som ett helgerån. En
Besv. och Oecon. Utsk. Bet.cle. IV-o 66. 3
dylik förflyttning skulle dessutom antingen
kasta Långfredagen tillbaka till Palm-Söndagen,
oell derigenom lägga en hel vecka
emellan lidandets och uppståndelsens högtid,
eller också framskjuta den till Påskdagen,
hvarigenom Försonarens död och
hans uppståndelse skulle firas på samma
gång. I hägge fallen förlorade högtiden
hela sin historiska betydelse.
Utskottet hoppas att genom det anförda
hafva antydt den synpunkt, hvarur
det betraktar hela motionen. Ingen uppenbarad
Religion är ensam tros-lära: den
är tillika historia, sammanhängande med
trosläran, och derföre kan den ej umbära
högtider, som påminna om de märkvärdigaste
och betydningsfullaste momenterna i
Stiftarens lefnad; allraminst kunna sådana
umbäras af Christendomen, som i sin Stiftare
vördar ett gudomligt väsende. Af
detta skäl måste Utskottet afstyrka förslaget
om förflyttningen af Marias Bebådelseoch
Christi Himmelsfärdsdag. Dessa bägee
dagar utmärka de bägge yttersta punkterne
af Christi jordiska lif, och hafva derigenom,
utom sin historiska, äfven en hög
dogmatisk betydelse. Bebådelsen innefattar
nyckeln till den stora troshemlighet,
hvarpå Christendomen egentligen är byggd :
den hemlighet nämligen, att Gud sandt Sin
4 Desv. och Oecon. Ut sk. Bet.-de. No 66.
Son i verlden, att den lange utlofvade, den
länge förväntade, i hvars namn alla jordens
slägten skulle välsignade varda, äntligen
var kommen, och den mystiska föreningen
emellan gudomlig och mensklig natur,
i tidernas fullbordan, tillvagabragt.
Himmelsfärden åter är ju kronan på Gudasonens
menskliga lif; men dessutom är
den äfven en sinnebild af Christendomens
tröstefullaste lära, den sätter så till sagandes
de synbara vingarna på odödlighetens
hopp, hvilket den store Läraren lemnat
till evärdelig! arf åt Sina bekännare. Förflyttar
man dessa bägge dagar, så rubbar
man derigenom, icke blott de naturliga
gräns-stenarne, inom hvilka det väsendtligaste
af uppenbarelsens ’ historia ligger,
utan man skakar äfven de synbara grundpelare,
hvarpå 2:ne af Christendomens hufvudsakligaste
läror hvila. Den bildade skulle
häri med rätta ogilla misskännandet af
dessa högtiders betydelse; och den enfaldige
skulle förskräckas öfver den nya upplysning,
som på ett så fiendtligt sätt bröte
in i hans tros helgedomar. Det är också
Bekant, alt dessa bägge högtidsdagar äro uråldriga
inom Christna kyrkan. Bebådelsedagen
stadfästades väl först på kyrko-mötet
i Constantinopel 680, men var otvifvelaktigt
firad långt förut. I Sverige är den lika
gammal med Christendoinen. lleforma
-
Besv. och Oecon. lils k. Bét.de. TV.o 66. 5
tionen vidrörde elen icke. Örebro möte i52t>,
vår äldsta Svenska kyrkolag af 1571, Upsala
mötesbeslut af i5g3, likasom ännu gällande
Kyrko-lag af år 1686, stadfästa den
samtlige. Christi Himmelsfärdsdag åter, under
namn af Helge Thorsdag; stadfästad i vår
lörsta inhemska kyrko-ordning, är vida äldre
och uppstiger lill Christendomens ursprungliga
tider. Den omtalas redan från
fjerde århundradet af kyrko-fädren, som
hänförde den till Aposllarnes tidehvarf.
Den anföres bland kyrkans stora högtider,
för mer än tusen år tillbaka, under Carl
den Stores lider. Utskottet bög icke tillstyrka
dess allysning 1 Carl den Fjortondes.
En Talare på Riddarhuset' har önskat
bibehållandet af denna högtidsdag, på den
grund, att den i liera landsorter vöre förenad
med en folkfest. Mot denna förening
har Utskottet visserligen ingen ling att anmärka.
Det skulle tvärtom önska, att alla
våra folkfester tillika vore religieusa; ty
den rätta glädjen är ické blott förenlig med
den rätta Religionen , utan blifver just derigenom
renad och förädlad. Sådant var äfven,
före Christendomens införande, förhållandet
hos fornverldens mest bildade folkslag,
bos Greker och Romare, hvilkas alla folkfester
hade ett religieust ursprung. Men
Utskottet delar ingalunda Talarens tanka,
6 Besv. och Oecon. Ut sk.
att det är för folkfestens skull, sora Christi
Himmelsfärdsdag bör tålas. Utskottet,
som i Christendomea gerna ville se mensklighetens
högsta och egentliga Riddarhusordning,
håller för, att det är Religionen,
som adlar folkfesten, icke tvertom.
Hvad vidare beträffar Trettonde da gen,
den Motionairen önskar icke förflyttad ulan
alldeles afskaffad, så gäller derom, till en
stor del, hvad sorn redan blifvit anfördt om
de tvänne nyssnämnde högtiderna. Dagen
intager ett utmärkt rum i Christna kyrkans
tradition, icke blott derföre, att den bevisligen
blifvit firad, allt sedan andra århundradet,
utan äfven och i synnerhet af det
skäl, att denna högtid, under namnafEpiphania
eller uppenbareisesfest, antyder mera
än en märkvärdighet i uppenbarelsens
historia. Grekiska kyrkan firade på denna
dag minnet af Christi döpelse: den Catholska
deremot de så kallade Tre Konungars
högtid; hvarföre ock dagen i vår äldsta
kyrkolag nämnes för vår Herres döpelsedag,
den man ock kallar de helige Tre konungars.
Dessutom firades dagen äfven till
åminnelse af Christi första underverk. Det
lärer icke kunna nekas, alt alla dessa händelser,
som ansågos hafva inträffat på samma
dag, ehuru på skiljda år, utgöra tänkvärda
momenler i Religions-stiftarens lefnad. Pro
-
Besv. och Oeoon. Utsk.
lestantiska kyrkan liar i detta afseende valt
det yppersta och mest belyrlningsfulla, då den
på denna dag firar minnet af de vises hyllning
åt den- nyfödde Himla-Försten. Dea
verldsliga visheten, som kommer ifrån Österlanden,
från, Solens portar, för att knäböja
icke blött för Gudasonens herrlighet, utan
äfven för barnets oskuld: i sanning detta
är en så djuptänkt, så genomgripande, så
för alla tidehvarf och bildningsgrader lärorik
symbol, att Utskottet, för sin del, aldrig
kan tillstyrka att beröfva Svenska församlingen
en högtid, som eger en sådan
text. Vill man dessutom se frågan från en
annan synpunkt, så hör Trettondedagen
till fullständigheten af Julen, som i tvåtusen
år varit en religieus national-fest i
Norden.
Återstår således Annandag Pingst. Utskottet,
som ieke inser något skäl hvarföre
denna dag, mera än Annandag Jul och
Påsk, bordt uppföras på indragnings-staten,
inskränker sig i detta afseende till den
enda anmärkning, att Christendomens Irenne
största högtider, Jul, Påsk och Pingst,
verkligen lyckas böra firas med någon större
högtidlighet, än en vanlig Söndag, såsom
äfven från urminnes tider varit brukligt.
Sedan Utskottet sålunda yttrat, hvad
sorn i dess tanka talar emot j bör det äf
-
8 Besv. och Oecon. Utsk. Bet:de. N.-o 66.
ven närmare pröfva'halten af de skäl, sorn
blifvit anförda för Motionen.
Det första af dessa består deruti, att
i Sverige, liksom i alla länder der upplysningen
går framåt, helgdagar, som inträffa
under veckan, blifvit dels förflyttade, dels
indragna. Det är också onekligt, att en
mängd sådana, sedan reformationen, blifvit
afskaffade. Kungabrefvet af den 4 November
1772 förflyttade till Söndagen Mariae
Kyrkogång, Michels-Mässo- och Allhelgonadag;
hvaremot det alldeles aflyste gudstjensten
på tredje- och fjerde-dagarna vid de
tre stora högtiderna, Mariae Besökelsedag,
Skärthorsdag, Apostladagarija och de så kallade
Gångdagarna. Härvid torde likväl få
anmärkas, alt några af dessa högtider egentligen
varit bibehållna, såsom qvarlefvor af
den Catholska läran om Jungfru Marias och
Helgonens dyrkan; andra åter, såsom fjerde-dagarna
och Gång-dagarna, hade ett alldeles
tillfälligt och localt ursprung. Ingen
enda af dem stod i något närmare förhållande
till Christendomens hejigaste minnen
eller väsendtligaste trosläror. För deras
bibehållande talade således ingalunda samma
skäl, som för de nu ifrågasatte. Deraf
att det öfverflödiga eller tillfälliga utmönstras,
följer ännu icke, att det nödvändiga
och väsendtliga likaledes bör afskaffas. Det
Besv. och Oecon. Utsk.
måste för dylika indragningar gifvas en
gräns, bestämd afReligions-Systemels kraf,
af Landets tro, af Kyrkans natur. Sedan nu
äfven Böndagarna blifvit förflyttade till Söndagar,
är det Utskottets oförgripliga tanka,att
Svenska Församlingen uppnått denna gräns.
Så väl i afseende på sitt Högtids-kalendariutn,
som sin liturgi, tyckes lion nu mera
hafva träffat den svårfundna, men lyckliga,
medelvägen mellan Catholicismens yppiga
öfverflöd och andra Christna Kyrkors
alltför magra och förbleknade återhållsamhet.
Det andra skälet för Motionen är herntadt
derifrån, att de ifrågavarande, under
veckan infallande, Högtids-dagarna skulle
föranleda till oordningar bland den arbetande
klassen, och vara hinderliga för moraliteten.
Hvad nu detta angår; så har man
mot Sabbatsbrott flera stadganden, som, om
de rätt handhafvas, bqra kunna bämma dylika
oordningar. Man aflyser icke Marknader,
Ting och andra sådana folksamlingar,
ehuru dessa otvifvelaktigt äfven föranleda
oordningar; — samma skonsamhet tyckes
äfven böra bevisas Religions-festerna. Det
är dessutom en, i Christenheten, temligen
allmänt antagen grundsats, att moraliteten
hos Folket närmast och väsendtligast stöder
sig på Religionen. Utskottet förmodar
io Besv. och Oacon. Utsk.
Sfven, att réligions-käBslan väckes, lifvas,
utbildas genom Religioris-öfningar och offentliga
Gudsljensten. Att således vilja befordra
moraliteten, genom inskränkning af
Religions-öfningar, förefaller Utskottet, som
om man ville förstärka verkningen, derigenom
att man försvagade orsaken.
Tredje skälet för motionen grundar
sig på den besparing af dagsverken , som
skulle uppkomma för hela landet, derigenom
att oftanämnde Högtidsdagar antingen
förflyttades eller afskaffades. Öm detta skäl
fullföljes, som det kunde, så skulle det äfven
tala för indragning af Söndagarne i allmänhet,
hvarigenom besparingen otvifvelaktigt
Liefve ännu större. Men Utskottet håller
för, att en sådan beräkningsgrund icke är
rätt lämplig vid denna och likartade frågor.
Det håller för, att Statens Andeliga Elementer,
Religion, Uppfostran, Lagstiftning, Regeringssätt,
icke böra uppskattas på samma
sätt, som dess oeconomiska. Det håller för,
att mensklighetens högsta angelägenheter
måste mätas, efter en annan måttstock, än
den som hemtas af Markegångs-taxorna öfver
besparade dagsverken. Det håller för,
att ett motsatt tänkesätt, om det blefvc
allmänt i landet, skulle vara ett af de säkraste
och beklagligaste tecken lill en börjande
förruttnelse inom Stats-kroppen. Det
Besv. och Oecon. Utsk. B et.-de. IV.o 66, 6 7. 11
håller slutligen för, att ett folk, som vore
så nogräknadt om sin arbetsvinst, att det
icke hade tid att frukta Gud, snart äfven
skulle sakna tid att utbilda sina högre anlag,
alt rådpläga om sina högre angelägenheter,
och att mot utländskt våld försvara
sin sjelfständighet.
Slutligen får Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att det, till följd af vänlig påminnelse,
från en värd Talare på Riddarhuset,
tagit kännedom om de öfverläggningar,
som egt rum vid 1810 års Riksdag i
likartade frågor, men beklagar, att det deraf
icke funnit några skäl, som kunnat ändra
dess nu yttrade öfvertygelse;-—Det är
till följd af denna, Utskottet alltså, hos
Rikets Höglofl. Ständer, på det högsta afstyrker
Motionen i alla dess delar.
Stockholm den 24 Februari 1829.
N:o 67.
Utlåtande, i anledning af de, inom
Hedervärda Bonde-Ståndet, gjorde
anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 9, angående yrkad
rättighet för Barnmorske-lärlingar
12 Besv. och Oecon. Utsk. Bet.cle. IV.-o 6~j.
på Gottland, att undervisas och
examineras af någon Läkare derstädes.
Hedervärda Bonde-Ståndet liar, genom Prolocolls-Utdrag
den 15 sistlidne Januarii, lill
Utskottet återremitterat ofvannämnde Betänkande,
sedan anmärkningar dervid blifvit
gjorde af Motionairerne Pehr Burge och
Pehr Mårtensson från Gottland, hvilka yrkat,
att, utan afseende på de skäl, som föranlålit
Utskottet att tillstyrka afslag å den
ifrågavarande Motionen, densamma måtte
Lilallas, och det så mycket hellre, som
Provincen Skåne skall erhållit rättighet få
Barnmorske-lärlingar undervisade och examinerade
hemma i orten, utan att behöfva,
för sådant ändamål, resa till Stockholm; —
men som, enligt de från de öfrige respective
Riks-Stånden Utskottet meddelade Protocolls-utdrag,
Höglofl. llidderskapet och
Adeln, den g Januarii, samt Högvördige
Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet,
den 12 i samma månad, Betänkandet till
alla delar bifallit; så får Utskottet det Iledervärda
Bonde-Ståndet sådant härmed tillkännagifva.
Slockholm den 24 Februarii 1829.
Vesv. och Oecon. Ulsk. Bet:de N. o 68. i3
N:o 68.
Utlåtande, i anledning- af väckt fråga
om inköp af en Entomologisk
Samling för Riks-Musaei räkning.
Genom Protocolls-Utdrag af den 17 sistlidne
December, har det Högvördige PresteStåndet
till detta Utskott remitterat ett
af Contracts-Prosten, Herr Doctor Rönbeck
till bemäldte Riks-Stånd ingifvet anförande,
af innehåll, att Herr Kammar-Rätts-Rådet
och Riddaren Billberg vore i begrepp att
underhandla om föryttrandet i London af
en honom tillhörig Entomologisk Samling,
hvilken, utgörande ett antal af 20,000 st.
och derutöfver, utom doubletter, skall vara
behörigen ordnad, och förvarad, samt af
framlidne Professoren och Commendeuren
Thunberg ansedd att kunna uppgå lili ett
värde af 1,200 £ Sterling, eller en summa
emellan i3 å 14.000 R:dr B:co; men
som Herr Kammar-Rätts-Rådet helst önskade,
att samlingen mätte stanna inom Riket,
och erbudit sig att, i sådan händelse, vilja
föryttra den, antingen mot utbekommande
af 8000 R:dr B:co i ett för allt, eller ock
af 1000 R:dr B:co nu genast, samt derefter
1000 R:dr B:co årligen i 10 år, under förbindelse,
i senare fallet, att biträda med
i4 Besv. och Oecon. Utsk.
samlingens framgena förökande och ordnande;
så och på det denna samling måtte
kunna räddas åt Fäderneslandet, och icke,
delande Linnaeanska samlingarnes öde, blifva
till England försåld, har Motionairen.
föreslagit, att meranämnde Entomologiska
samling kunde på ett af de uppgifna alternativa
vilkoren, och för Riks-Musasi räkning,
af Staten inlösas; varandes af Kongl.
Lif-Medicus, Herr Doctor Ekström till det
Högvördige Ståndets Protocoll hemställdt,
att, som en noggrann pröfning till bestämmande,
så väl af den utbjudna Insect-samlingens
egna värde, som ock i synnerhet
af dess större eller mindre umbärlighet för
Riks-Musaeum, borde, i- Herr Lif-Medici
tanka, ligga till grund för bedömandet af
köpe vilkoren, Kongl. Vetenskaps-Academien,
som vore i tillfälle att säkrast anställa
en sådan pröfning, måtte anmodas att öfver
Motionairens förslag sig utlåta.
Utskottet, som i nyssberörde ändamål
communicerat handlingarne i målet med
förenämnde Kongl. Academie, har, under
den ii i denna månad fått emottaga dess
utlåtande i frågan; och sorn derafinhemtas,
att af alla Riks-Musad samlingar, Insectsamtingen
för närvarande är den rikaste
och minst ofullständiga, samt således den,
hvilken bland alla har minsta behof af en
Besv, och Oecon. Utsk.
kostsam och betydlig tillökning, i synnerhet
sedan Musasum nyligen, genom aflidne
Professoren Dalmans testamentariska disposition,
erhållit en ganska vacker och fullständig
inländsk Insect-samling, hvaremot
de ' flesta öfriga Riks-Musaeum tillhörande
samlingar äro i långt större behof af tillväxt
och förkofran, för att kunna svara mot
Inrättningens ändamål och tidens fordringar,
och hvilka samlingar Kongl. Academien
ansett först böra någorlunda completteras,
innan betydliga kostnader göras för
vidare utvidgande af den jemförelsevis "redan
ganska rika Insect-samlingen; alltså finnér
Utskottet icke skäl, att å den af Herr
Doctor Rönbeck väckta Motionen Rikets
Höglofl. Ständers bifall tillstyrka.
Stockholm den 24 Februarii 1829.
STOCKHOLM,
P. A. Norstedt & Söner,
182 g.
N:o 6g.
Utlåtande, angående föreslagen ändring
i arbetstiden inom Embetsverken.
Uti Memorial , som från Högloft. Ridderskapet
oell Adeln blifvit remitteradt, har
Grefve HamiltonJacob, omförmält åtskilliga
olägenheter deraf, för så väl Embets-
och Tjenstemännen sjelfve, som för
vederbörande sakegare, att arbetstiden i
Hof-Rätter, Collegier och andra Embetsverk
nu vanligen är från kl. io f. m. till
kl. 2 e. m.; hvaremot såsom lämpligare föreslagits
liden emellan kl. 12 på dagen och
kl. 4 e*
I anledning häraf får Utskottet upplysningsvis
anföra, att för längre tid sedan
skall existerat ett påbud, som, i afseende
å Rikets Collegier, föreskref, det Tjensternännen
borde sig å Embetsrummet kl. 8
på morgonen inställa; äfvensom att sedermera
varit i Nåder anbefalldt, det vederbörande
skulle, ifrån och med kl. 9 f. m.,
vara å Embetsrummen att anträffa; för
Bihans
till R. St. Prot. 1S28 och i8jo. 8:de Sami. *
l3:e H.t.
a Desv. och Qecon. Utsh.
modande Utskottet, att vidare någon allmän
föreskrift i denna del icke utkommit,
och att orsaken till den, nu mera, än ytterligare
framflyttade publika arbetstiden å
Embets-Rummet, ligger uti förändringen
af lefnadssätt och andra förhållanden, emot
livad tillförene egt rum. Då den i allmänna
Lagen bestämda fatalie-timmen kl.
12 gör vederbörandes anträffande derförinnan
på Embetsrummet till en nödvändighet,
och då för öfrigt, vid upprättapdet
af arbets-ordningarne inom hvarje Embetsverk,
lärer afses så val tjenstens ändamålsenligaste
kandhafvande, som ock sakegares
samt allmänhetens billiga fordringar i sådant
hänseende, tror Utskottet någon åtgärd
från Rikets Höglofl. Ständers sida nu
icke böra tillstyrkas till den föreslagna
förändringens tillvägabringande.
Stockholm den 28 Februarii 1829.
N:o 70.
Yttrande, i anledning af Hedervärda
Bonde-Ståndets Återremiss i frågan
om Planpenningar.
Sedan Utskottet, under den 17 sistlidne
Januarii, afgifvit Utlåtande rörande grun
-
Besv. och Oecon. Utsk. Bet.-cle. IV-o 70 j 7/. 3
den för bestämmandet af sä kallade planpenningar,
eller det bidrag, Strö-Rotar böra
till Stam-Rotarne erlägga, i och för dessa
senares flere kostnader, vid Soldats anskaffande,
underhållande och aflöning, så har
Hederv. Bonde-Ståndet återförvist frågan,
med dervid gjorda andraganden, hvilka
hufvudsakligen innehålla samma omständigheter,
som, vid Motionernes besvarande
i förra Utlåtandet, redan kommit under
pröfning.
Utskottet, som nu får vördsamt tillkännagifva,
det 3:ne respective Stånd, medelst
gillande af ofvannämnde Utlåtande,
N:o 23, redan fattat Rikets Ständers Beslut,
har alltså, likmätigt 49 § Riksdagsordningen,
icke att någon vidare åtgärd
dermed vidtaga.
Stockholm den 28 Februarii 1829.
N:o 71.
Betänkande, angående Förslag till
allmänt stadgande om Spar-Ban*
kers oell Pensions-Anstalters inrättande
vid Bruk och Fabriker.
Till detta Utskotts handläggning har Vällofl.
Borgare-Ståndet remitterat det Memo
-
4 Sesv. och Oecon. Vtsk.
rial, hvaruti Herr Santesson_, framställande
de fördelar, hvilka i afseende på tjenande
och arbetande folk-elassens sedlighet
och bergning kunna vinnas, genom inrättningen
af Spar-Banker och Pensiönerings-anstalter
vid Bruk och Fabriker i
Landsorterne, föreslagit Rikets Höglofl. Ständer,
alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla nm utfärdandet af en Oeconomisk
Författning, hvarigenom skulle stadgas:
1:0 Att anläggare hädanefter af nytt
Bruk och Fabrik ovilkorligen förbindes,.
att med sådan anläggning förena en SparBanks-
och Pensions-Anstalt för sitt arbetsfolk
;
2:0 Att egare af sådane redan existerande
verk uppmanas, att, inom någon viss
tid, i denna del gå det allmännas fordringar
till mötes ;
3:o Att desse Bruks- eller Fabriksegare
åläggas årligen till Läns-Styrelsen
uppgifva, efter ett visst formulair, personalen
af arbetarne och deras familjer, jemte
resultatet för året af den på stället föranstaltade
Spar-Banks- eller Försörjnings-Inrättning
för de orkeslösa arbetarne eller
dessas efterlemnade Enkor och Barn; äfvensom,
vid Inrättningens anläggning, aflem
-
Betv. och Oecon. Utsk.
na elt exemplar af Reglementet eller Ordningen
för densamma;
4:o Att Konungens Befallningshafvande
måtte årligen till Kongl. Maj:t anmäla fortgången
af dessa åtgärder; och
5:o Att, vid uppstående frågor inom
de socknar, der Bruk eller Fabriker finnas,
om skyldigheten af de fattiges försörjning,
samt huruvida socknen bör gemensamt vidkännas
tyngden af sådarie deribland, hvilka
ditkommit för nämnde Inrättningars skull,
eller der nedlagt deras arbete, det må
åligga vederbörande Auloriteter, å hvilkas
pröfning dylika mål bero, att rättvisligen
taga i betraktande, huruvida egarne till
dessa verk vidtagit eller uraktlåtit ändamålsenliga
anstalter och dem handhaft, till
förekommande af klagan i sådant hänseende;
dervid dock jemväl må fästas bil ligt
afseende å den fördel, orten medelst arbetsförtjenst
dragit af Fabriksrörelsen; hemställande
tillika Motionairen om den underdåniga
önskans frambärande, det Kongl.
Majrt täcktes låta meddela Rikets Ständer,
vid deras nästinträffande sammanträde,
hvad verkan denna Författning i allmänhet
medfört; och har Herr Scmtesson derefter
till Utskottet inlemnat så vät Formulair
för de Reglor, hvilka för slik* Inrättningar,
vid a:ne honom tillhörige Bruk,
6 Besv. och Oecon. Ut sk. Bet:de. IV: o 71.
Blifvit mellan Arbetarne och Bruksegaren
öfverenskomne, som ock sammandrag öfver
Spar-Banks- eller Pensions-fondens ställning
vid 1837 års slut, utvisande den förkofran
fonderue vunnit till insättarnes stora
Båtnad.
Utskottet, som tagit detta ämne i öfvervägande,
rättvisar fullkomligen ej mindre
Herr Santessons berömliga åtgärder
medelst ifrågavarande anstalter till dess
egne Bruksarbetares bästa, än hans, genom
Förslaget, framställda åsigter om nyttan i
allmänhet af besparings- och pensioneringsinrättningar,
hvarigenom dels sedligheten
Befordras, dels tillfälle beredes för den
sjuklige eller ålderstigne arbetaren, att kunna,
äfven i denna belägenhet, njuta frukten
af sin verksamhet till understöd för sig,
hustru och barn, utan att hvarken falla
det allmänna till last, eller besvära annat
samhälle, som af hans nedlagda möda
icke dragit någon direct fördel. Delande
alltså äfven Motionairens önskan om dylika
välgörande anstalters tillvägabringande, anser
dock Utskottet en sådan önskan icke
kunna föranleda den åtgärd, att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om den ifrågaställde Författningens
utfärdande, enär omlormälde
Besparings- ooh Fattigförsörjnings- Inrätt
-
Besv. och Oecon. Vtsk.
ning ar böra blifva föremål för elen enskilJa
omtankan, och dessutom i tillämpningen
omvexla, efter serskilda locala och andra
förhållanden, så, alt några allmänna föreskrifter
om inrätlningarnes organisation,
förvaltning, säkerhet för insatte medel o.
s. v. icke lämpligen kunna i förhand bestämmas,
utan böra, enligt sin natur, blifva
beroende på ömsesidiga öfverenskommelser,
A ena och andra sidan lemnade garantier
m. m. Under vördsam anmälan, det flere,
rörande Fattigvården, väckte motioner för
närvarande handläggas inom Utskottet, öfverlemnas
nu lill Rikets Höglofl. Ständers
egen pröfning Utskottets åsigt:
det till Kongl. Maj:t, enligt Utskottets
tanka, bör icke, på sätt Herr Santesson
föreslagit, frambäras Rikets Ständers
underdåniga anhållan om allmänt
Kådigt Påbud till Spar-Bankers och
Pensions-Anstalters inrättande vid Bruk
och Fabriker.
Stockholm den 28 Februarii 1829.
N:o 72.
Ytterligare Utlåtande i frågan om
vissa dagars undantagande från
Auctions-förrättningar.
Sedan Utskottet, uti afgifvet Betänkande,
N:o 4» angående dels yrkad inskränkning
8 fiesv. och Oecon. Utsk.
af dagar för marknaders anställande, dels
vissa dagars undantagande från Auclioners
förrättande, ansett i förra fallet någon ändring
i författningarnes nu gällande föreskrift
icke böra ega rum, och, i afseende på
den senare frågan , föreslagit, att Nådigt förbud
måtte utverkas emot auctioners begynnande
å sådana dagar, som omedelbart föregå
en predikodag, så har Betänkandet,
hvilket bifallits af Höglofl. Ridderskapet och
Adelil, äfvensom af Hedervärda Bondeståndet,
blifvit från de tvänne andra Riksstånden
återremitteradt, med anmärkningar rörande
endast det föreslagna förbudet emot
auctioners begynnande å vissa dagar.
Inom Högvörd. Preste-Ståndet, hvarest
motionen först gjordes, det auctions-förrättningar
måtte förbjudas å de dagar, som
omedelbart föregå eller efterfölja en predikodag,
har, i anledning af Betänkandet, blifvit
erinradt, dels, att Utskottets begagnade
uttryck: Predikodagj måtte förändras lill
Sön- och Helgedag , näst före hvilken auctioner
icke finge begynnas, och dels, att från
sådant förbud undantag måtte göras för
Rikets norra provincer, hvars innevånare
sällan egde tillfälle bivista auctioner, så
framt dessa förrättningar icke verkställdes
på Lördagar och andra sådana dagar, då
Allmogen från sina aflägsna hemvist i och
Dtsv. och Oecon. Vlsfc.
förföljande dagens allmänna Gudstjenst, ankomma
till de så kallade Kyrkostaden^'
eller deras qvarter invid Kyrkorna, derest
samlingen vanligen sker så tidigt på dagen,
att auclionen, som sällan påstår längre an
en eller annan timme, kan verkställas utan
minsta rubbning af Sabbatens tillbörliga
helgd; Yarandes den inom VällofL BorgareStåndet
gjorda anmärkningen likaledes rigtad
emot de olägenheter, i oeconomiskt hänseende,
som uppstode deraf, att auctionerne
icke finge, i de Norra orterne, hädanefter
som hitintills, utan inskränkning af
förra ttnings-dagar, verkställas efter förra
vanligheten.
Efter öfvervägande af hvad sålunda
anmärkt och erinradt blifvit, tillstyrker Utskottet,
att, vid bestämmandet af de dagar,
å hvilka auctioner icke få begynnas,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majrt i
underdånighet anhålla om förbudets tillämpande
å'de dagar, hvilka föregå Sun-eller
Helgedag, i stället för det vidsträcktare
uttrycket, Prediko-dag; och hvad angår
olägenheterna af ett sådant förbud i Rikets
glest bebodda provincer, hafva desamma
ingalunda undfallit Utskottets uppmärksamhet,
redan då den väckta motionen förra
gången pröfvades, ehuru sådant då ansågs
icke böra hindra enheten i den blifvande
i o Bctv. och Occon. Utsk.
föreskriften. Du likväl väsendtliga omständigheter
förekomma såsom skäl till ett olika
stadgande i delta hänseende, får Utskottet
vördsamt hemställa, orri det föreslagna
förbudet emot auctioners begynnande
å merberörde dagar må blifva gällande
för Rikets öfriga orter, med undantag af
de sex Norra Länen.
Utskottet liar således
1:0 tillstyrkt begagnande af orden:
Sön- och Helgedag , i stället för uttrycket
Predikodag, och
2:0 hemställt den vidare förändring
vid förslaget i dess förra Betänkande,
att allmänna föreskriften i detta ämne
icke må tillämpas å de sex Nordligaste
Länen.
Stockholm den 28 Februarii 182g.
N:o 73.
Utlåtande» angående väckt Motion
derom, att Snöplognings-accorden
mätte uppgöras till Landtmannens
största möjliga lättnad.
Friherre Henning Wrangel har, uti ett från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln till detta
Besv. och Oecon. Vtsk.
Utskott vemitteradt Memorial, vackt en Motion
, af hufvudsakligen samma innehåll,
som en från Hedervärda Bonde-Slåndet
förut remitterad och genom Utskottets Betänkande
N:o 11, under d. 3:dje sistlidne
Januarii, vördsamt besvarad; föreslående
Friherren vidtagandet af sådan åtgärd i afseende
å Snöplognings-skyldigheten, att det
må vara vederbörande jord-egare sjelfve
Öppet Iemnadt, att om denna skyldighets
uppfyllande träffa sådane accord eller öfverenskommelser,
som afse, jemte ändamålets
befordrande, äfven Landtmannens
största lättnad, samt att Krono-betjeningen
icke må dervid ega annan befattning,
än att tillhålla vederbörande entrepreneurer
sina åtagna förbindelsers noga uppfyllande.
Då de i Utskottets åberopade förra
Betänkande omnämnde Kongl. Författningar,
nemligen Förordningen af den i3
September 1790 och Nådiga Brefvet den
3i Januarii 1798, redan innehålla sådane
föreskrifter, bland annat rörande ordningen
och sättet för Snöplognings-contracters uppgörande,
att det på vederbörande jordegare
sjelfve beror, deras fördel dervid bevaka,
finner Utskottet jemväl nu: att den gjorda
Motionen icke påkallar någon åtgärd lill
förändrade stadgandens föreslående; hvilken
bibehållna åsigt, i detta ämne, Utskol
-
12 Besv. och Oecon. Utsk.
tet åter till Rikets Höglofl. Ständer vördsamt
hemställer.
Stockholm den 28 Februarii 1829.
N:o 74.
Utlåtande, angående väckt Motion om
återförandet till Stats-verket af detsamma
frångången inkomst, genom
förarrendering af Brännvins-destillerings
- rättigheten inom Hufvudstaden.
Uti Memorial, remilteradt till detta Utskott,
har, inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Herr Grönhagerij Gustafanmärkt*
huruledes den inkomst af icke mindre än
16,666 R;dr 82 sk. Banco, som derigenom
årligen tillflöt Stats-verket, att Brännvinsdestillerings-rättigheten
inom Hufvudstaden
utarrenderades genom f. d. Magazins-Directionens
försorg till ett Bolag, alltsedan
1824 års utgång varit till Stockholms StadsCassa
öfverlåten, och således under de \ sistförflutne
åren medfört en förlust för Staten
af 66,666 R:dr 32 sk. Banco; yrkande
Mftionairen, att berörde väsendtliga intrad
jdesv. och Oecon. Utsk. Det.cle N.o 74- i3
må åter komma Stats-verket och icke Stockholms
Stad tillgodo, och att åt Stats-Contoret
måtte uppdragas bestyret med utarrenderingen
af ifrågavarande destilleringsrältighet.
I anledning af denna framställning,
bör Utskottet vördsamt erinra, att
då, likmätigt Kongl. Majrts Nådiga Kungörelse
af den 19 Maji 1824, grundad på Rikets
Ständers vid senaste Riksmöte fattade
Beslut, brännvins-brännings-och destillerings-rättigheten
varit ifrån och med år
1825 fri, samt åtföljt så väl ländets som
städernas jord, har följaktligen under denna
tid hvarken Kronan egt någon befattning
med nämnde rättighets begagnande
eller utarrenderande, ej eller någon inkomst
deraf kunnat, såsom under den föregående
bränneri-perioden, tillflyta Stats-verket.
Vid ett slikt förhållande kan alltså
Stats-verket icke ega ringaste anspråk på
fördelen af den brännvins-destillerings-rättighet,
som alltsedan 1824 års utgång tillhört
Stockholms Stads-jord, och hvarom
Staden fritt disponerar; hvadan ock den
nu i ämnet gjorda Motionen icke kan] till
något afeeende hos Rikets Höglofl. Ständer
anmälas.
i4 Besv. och Oecon. Utsk. Bet;de N.o "j5.
N:0 75.
Betänkande, i anledning af yrkade
förändringar till vinnande af lindring
i Bevärings-skyldighetens fullgörande.
Uti från Hedervärda Bonde-Ståndet till
detta Utskott remitterade trenne serskildta
Memorial, har blifvit föreslagit och yrkadt:
1:0 Af Bengt Ericsson med flere ifrån
Carlstads Län, att, på sätt någon Ståndets
medlem redan tillförene sig yttrat, de årliga
vapenöfningarna med Allmänna Beväringsmanskapet
måtte, såsom utan väsendtligt
ändamål, så länge manskapet icke
till landets försvar påkallas, varda inställde,
och Bevärings-ynglingarne icke från»
ryckas jordbruket, förr än de till verklig
krigstjenst måste uppbådas, och då de korrt
förut kunde exerceras;
3:0 Af A. Andersson från Skaraborgs Län,
som likaledes ansett Bevärings-ynglingarne
böra endast i Rulla årligen införas, men
icke "hvarje år till vapenöfning sammandragas;
yrkande derjemte, att de reguliera
Troupernes exercice-möten måtte till tiden
så förändras, att jordbruket icke, genom
Besv. och Oecon. Utsk. Bet.dé. N.-o 75. i5
nrbetarnes frånvaro, komme att lida; i hvilket
hänseende så väl Petter Jönsson från
Jönköpings Län , som f, d. Talmannen.
Lars Olsson erinrat, det de ansågo de hitintills
vanliga mötestiderna tjenligast och
bäst valda, samt
3:o Af Petter Jönsson från Jönköpings
Län, hvilken, under Petter Pehrssons
från samma Län instämmande i hans
förslag, yrkat, dels, att Bevärings-ynglingarne
måtte mönstras vid de tillfällen
deras sammandragning till vapenöfning eger
rum, och dels, att deras samling till öfningsrnöte
alltid måtte ske till den för
hvar och en Bevärings-skyldigj närmast belägna
exercice-plats.
Hvad nu först angår förslaget om Bevärings-exercicens
inställande till den tidpunkt,
då manskapet borde för fäderneslandets
försvar uppbådas, får Utskottet,
under vördsamt åberopande af dess, den 3
sistlidne Januarii, i enahanda väckt fråga ,
afgifne Betänkande N:o i5, ett sådant förslag,
såsom rakt motverkande ändamålet
med Bevärings-skyldighetens införande, på
det högsta afstyrka.
Vidkommande dernäst yttrandet om
förändring i mötestiden för de rcguliera
Trouperne, hvilken förändring dock andra
Motionairer ansett icke vara af behof
-
i6 Besv. oell Oecon. Utsk. Bet:de. N:o 75.
vet 'påkallad, kan Utskottet destomindre å
denna framställning tillstyrka Rikets Högloft.
Ständers afseende, som Konungen, i
Dess egenskap af Högste Befälhafvare öfver
Rikets Krigsrnagt, i detta ämne besluter
och förordnar hvad Kongl. Maj:t för godt
finner.
Beträffande åter frågorna, dels om Bevärings-manskapets
mönstrande vid exercice-mötet,
dels excercicens verkställande
på närmast belägna öfningsplats, så anser
Utskottet någon Rikets Ständers åtgärd, till
ändring i förra hänseendet, icke tjenlig, eller
af behofvet påkallad, enär en allmän föreskrift,
som för alla orter af Riket vore
lämplig, icke lärer kunna utfinnas, samt
vederbörandes lättnad, så vidt möjligt är,
redan blifvit afsedd genom Kongl. Majrts,
d. 24 Februarii 181.8, till Krigs-Collegium
aflåtne Nådiga Bref, som innehåller: ’’att
”Kongl. Majrts Befallningshafvande eg a Be”värings-Mönstringarne
verkställa vid de
”tider och på de orter, de dertill lämpli”gast
pröfva, dock så, att de Bevärings”skyldige
icke med långa fram- och åter”marcher
blifva besvärade’’; hvaremot, i fråga
om localen för Beväringens vapenöfningar,
Utskottet tror mycken lindring
kunna beredas, om, uti de Län, hvarest
flere
Besv. och Octon. ZJtsk.
flere Regements-exercice-platser finnas, Bevärings-manskapet,
utan afseende på till
hvilket Regemente hvarje Bevärings-styrka
komme att indelas, detta manskap alltid
finge dess första vapenöfning undergå, så
vidt i öfrigt tjenligt vore, å den till hvars
och ens hemvist närmast belägna Regemeuts-exercice-plats;
och får Utskottet alltså,
med afstyrkande af hvad motionerne
för öfrigt innehålla, vördsamt hemställa,
det Rikets Höglofl. Ständer ville
hos Kongl* Maj:t i underdånighet anhålla
om Nådig befallning derome att
vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
gemensamt med Regements-Cheferne
måtte uppgöra samt
till Kongl. Majrts Nådiga pröfning och
fastställelse insända vederbörligen upprättade
förslag å de exercice-platser,
hvarest hvarje orts Bevärings-ynglingar
kunde med minsta besvär och kostnader,
så för enskilde som för det
allmänna ■, de erforderlige vapenöfningarne
på ändamålsenligt sätt fullgöra;
hvilken hemställan, jehite Utskottets
nu meddeldte öfrige yttranden, till Rikets
Höglofl. Ständers pröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 28 Februarii 1829.
Bihang till R. St. Prot. i8a8 och 18*9, 8'.de Sami. 2
l3.e H:t.
i8 Besv. och Occon. tJtsk. Bét;de. N.-o j6.
N:o 76.
Utlåtande, i anledning af från alla
Respective Riks-Stånden ankommen
återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 10, angående yrkad fri rättighet
för Kronohemmans- och Nybygges-åboer
i de norra Provincerna,
att till tjäru-bränning använda
stubbar, rötter, m. m.
I ill följd af, inom Respective Riks-Stånden,
gjorda anmärkningar af Friherre Anckarsvärd,
Domprosten Lundblad, Prosten Dillner,
Herr Modin, Herr Ståhle, Herr Westman
och J. Rutberg, har Utskottets förra
Betänkande, N:o 10, blifvit återremitteradt.
Samtliga de gjorda anmärkningarna yrka
en större utvidgning af den rättighet, Utskottet
tillstyrkt, och visa, alt den fördel,
som Utskottet velat bereda Kronohemmansoch
Nybygges-åhoer i Norrbottens Län, endast
skulle komma dem till godo, då deras
hemman och lägenheter äro afvittrade. I
en del af antnärkningarne yrkas äfven, att
rättigheten till tjäru-bränning å Krono-skogarne
må blifva för hvar och eli fri och
oinskränkt, alt denna rättighet må utsträckas
till flera af de norra Länen i Riket, samt
*
«
