# ID: svediakorp-gov1976
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,733
# sentences: 1,936
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
tili
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll,
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm $
åren 1828 och 182g.
Siunire gamlingen,
öllöra &fö fillingen,
innehållande
Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens
gemensamma
Memorial , Utlåtanden
och Betänkanden.
Andra Bandet.
Fri r s t a Heij t et.
N:o 54.
Ankom till Exped. Utsk. den 17 Auguat! >819;
Betänkande, i anledning af väckta
frågor om ändringar och rättelser
eller tillägg, så väl uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Lego-Stndga för
Husbönder och Tjenstehjon, den
15 Maji 18os, som uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående
Flyttningstiden för Tjenstehjon,
den 22 April 1819.
Till nedannämnde Riks-Stånd hafva följande
Motioner och deraf föranledda yttranden
i förevarande ämnen blifvit ingifne, nemligen
:
Till Hogluflige Ridderskapet och Adeln \
1:0 af Herr Friherre Åkerhjelm af Margretelund
, G. F. ;
3:0 af Herr af Grubbens, N. Tfr.; i anledning
af hvars Memorial Herr Estenberg ;
Pehr, sig utlåtit;
3:o af Herr Montgommerie, Fabian;
4:0 ai Herr Grefve Posse, Eric;
5:o af Herr Rothlieb , Axel; i anledning
af hvilkas anförande sig utlåtit;
4 Lag- lamt Allm. Besv. o, Otc. Uttk.Bit. N:6 54;
Hans Excellence, Herr Grefve De la
Gardie , Jacob t Herr von Heijne, Georg;
Herr Jennings, Georg; Herr Tham, Vollrath
; Herr Friherre Boije, Fredric ; Herr
Friherre Boije, Ludvig » Herr Friherre
Ridderstolpe, Fredricj Herr von Quanten ;
Carl; Herr Uggla , Carl Vilhelm; Herr
Gripenstedt, Jacob • Herr Nordenankar ±
Gustaf j Herr von Becher, Carl Johan
6:0 adlerr af Ekenstam,Israel; i anledj
ning af hyars Memorial sig utlåtit:
Herr Friherre Ridderstolpe, Fredric j
och Herr von Heijne, Georg.
Till det Högvördige Preste-Standet:
1:0 af Herr Contracls-Prosten Doctor
Svedelius; i anledning af hvars anförande
sig utlåtit:
Herr Biskopen Doctor Wijkman', Herr
Biskopen Doctor Faxe , samt Prostarna
Herr Forsslind; Herr Gravander ; Herr
BrooméHerr Hvasser; Herr Grevillius ;
Herr Pettersson; Herr Rönnbeck och Herr
Contracts-Prosten Nibelius;
2:0 af Herr Prosten Dillner J och
3:o af Herr Contracts-Prosten Nibelius*
Till det Vcilloflige Borgare-Ståndei i
1:0 af Herr Langenberg; i anledning
af hvars Memorial sig utlåtit:
lag- tamt Allm, Besv.o.Otc.VttkBtt. N:o 54. 5
Herr Rydström i Herr Leffler; Herr
Montan; Herr Finberg; Herr Fallström;
Herr Festman ; Herr Richert; Herr Lundman
, och Herr Helsingius ;
s:o af Herr Pettersson;
5:o af Herr Sandblad; och
4:0 af Herr Mattsson; samt
Tilt det Hedervärda Bonde-Stdndet)
%:o af Jan Eric Jansson från Carlstads
Län ; med hvilken Daniel Andersson, Nils
Nilsson och Anders Nilsson från samma Län
sig förenat;
2:0 af Anders Andersson från Skaraborgs
Län j
3:o af Anders Andersson från Öste?*!
göthlands Län; och
4:0 af Eric Paulsson från Elfsborgs
Län ; i anledning af hvilkas anföranden sig
utlåtit:
Vice Talmannen Jon Jonsson ; Olof
Pehrsson från Stockholms Län ; Eric Andersson
från Vesterås Län; Anders Nilsson
i Tottarp, och Anders Nilsson i lilla Isie;
Nils Mansson från Malmöhus Län; Paul
Jonsson från Christianstads Län ; Nils
Strindlund från Vester-Norrlanda Län ; Anders
Danielsson från Elfsborgs Län , med
flere af det Hedervärda Ståndets Ledamöter^
C Lag- tomt Allm,'Bttv.o.Otc.Utsh. Btt. N:o 54.
5:o, af Lars Nilsson från Norrbottens
Län;
f- o. af Olof Olofsson från Östergöthlands
Län ; med hvilken Johannes Andersson
från Calroare Län och Anders Pehrsson
från östergöthlands Län sig förenat;
7:0. af Olof Nilsson från Vermlands
Län;
8:0. af Andreas Hansson från Elfsborgs
Län ;
g:o. af Lars Pehrsson från Westerås
Län;
10:0. af Jonas Nilsson från Wermlands
Län» i anledning af hvilkas Memorial sig utlåtit
:
Bengt Nilsson från Örebro Län ; Anders
Andersson från Södermanlands Län;
Andreas Håkansson från Elfborgs Län;
Anders Olsson från Stora Kopparbergs Län j
och Nils Insulin från Stockholms Län»
11:0. af Gustaf Larsson från sistnämnr
de Län ;
1 a:o. af Casper Wijkman och Johan Andersson
från Upsala Län, med hvilka Eric
Jansson och Anders Hansson fran samma
Län sig förenat;
t3:o. af Eric Andersson från Westerå*
Un;
ha g- samt Allm. Btsv. o. Qec.U[si.Bet.N:o5i. 7
i4:o. af Eric Ersson från Stockholms
Län ;
i5:o af Andreas Johansson från Götheborgs.
och Bohus Län; med hvilken Paul
Jonsson från Christianstads Län sig förenat;
16:0. af Nils Håkansson från Kronobergs
Län;
17:0. af Tufve Larsson från Christianstads
Län;
18:0. af Eric Paulsson från Elfsborgs
Län;
19:0. af Carl Gustaf Bohlander från
Stora Kopparbergs Län; i anledning af hvars
Memorial sig utlåtit :
Nils Månsson från Malmöhus Län; och
Eric Pehrsson från Gefleborgs Län i samt
ao;o. af A, Brisman från Skaraborgs
L än.
Dessa Motioner och Anföranden, hvilka
blifvit, dels till Lag- samt dels till Allmänna
Besvärs- och Oeconojmie-Utskotten gemensamt,
och dels endast till ettdera af dessa Utskott
remitterade, hafva Utskotten ansett böra i ett
sammanhang behandlas, och fördenskull i gemensamt
öfvervägande tagit; och som, vid
granskning af Motionerne, de befunnits innehålla,
till större delen, likartade anmärkningar,
åsyftande ändringar och rättelser eller
tillägg uti högstberörde Nådiga Stadga och
8 Lag’ »arnt Allm. Be tv.o. Otc. Ulsk. Bei. N;o 544
Kungörelse, så hafva Utskotten trott sig böra,
till undvikande af vidlyftighet utan ändamål,
inen under sorgfälligt iakttagande af nödig
fullständighet, framställa och besvara alla
anmärkningarne, uppfattade under följande
hufYud-momenl:
Varandes anmärkt och yrkadt:
Vid Lego-Staclgan i allmänhet'.
Att denna Stadga , som tillkommit under
ett annat samhällsskick, än det nuvarande, och
som ej mera berederde controlier den ifrån bör*,
jan åsyftade, samt icke eller står till värfningsstadgan
af dan 7 April 1 Boj i ett rigtigt förhållande
, borde undergå ny Redaction , hvarvid
det skulle iakttagas , att alla Lag-hänvisningar
och citationer af Författningar blefve utesluta
ne, men deras innehåll i Stadgan inryckt, till
vinnande af enkelhet och tydlighet,
”Till någon fullständig omarbetning af
”Stadgan finna Utskotten förestående obestämda
uppgifter om förändradt samhällsskick,
bristande controlier och missförhållande
emellan Lego- och Värfnings-Stad*’gan
ingalunda kunna iöranleda. Skulle å«
”ter, efter slutlig pröfning at nedanstående
”mot Stadgans serskilda föreskrifter fram-]
9,ställda anmärkningar, någon förändring finsnäs
af behofvet påkallad, så ligger det i
”sakens natur, att underdånig anhållan korn”tner
att till Kongl. Majit frambäras om Stad»
Lag- sami Allni. Besv.o.Oec.Vtsh Bet. N:o54. 9
”gans redigerande i öfverensstämmelse med
”Rikets Högloflige Ständers beslut.”
”Hvad anmärkningen beträffar, att Lagi
"hänvisningar och citationer af Författnin*’gar
måtte ur Stadgan utesluta? och deras
''innehåll i stället intagas; hafva Utskotteu
”skolat vördsamt erinra, att, med anledning
”af Rikets Ständers vid 1818 års Riksdag
”gjorda underdåniga hemställan, samt till vin.
»'nande af det ändamål, att Lego-Stadgan,
”tillika med de deruti åberopade Lagrum
"och Författningar, äfvensom de förändringar
och tillägg, hvilka i samma Stadga, efter
”dess utgifvande, blifvit gjorda, måtte mera
”allmänt komma till vederbörandes kännedom,
Kongl. Maj:t, under den 22 April
”1819, i Nåder förordnat, att en ny uppla.
”ga af Lego-Stadgan, med bifogadt korrt
’’ utdrag af de Lag-rum och Författningar,
”hvarå den hänvisar, samt med upptagande
’’af de dervid gjorda förändringar och tillägg,
”skulle serskildt tryckas och allmänheten, så
»'husbönder som tjenstehjon, till lindrigaste
»'pris tillhandahållas. Enär nu i denna uppdaga
af Stadgan, hvilken redan sistberörda
*’år från Kongl. Tryckeriet utkommit, och
”hvaraf husbönder och tjenstehjon böra, i
”följd af Kongl. Maj:ts tillika meddelade Nå*’diga
föreskrift, af Presterskapet uppmanas
”att med Exemplar sig förse, både husbönder
och tjenstehjon, utan behof af Lagbo.
10 Lag- samt Allm.Btsv.ö. Oec. Utsk. Bet.N:o5b]
**ken eller de i Stadgan åberopade Författ”ningarne,
finna i citationerne under Texten
'tillräcklig vägledning för iakttagandet af ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, men
'ett ordagrannt upprepande i Stadgan af Lagbestämmelserna
och nyssnämnde Förfatlnin”gars
innehåll skulle leda till en oformlig
''vidlyftighet, få Utskotten vördsamt tillstyr—
’’ka, att sistnämnde anmärkning md lern*'nas
utan afseende."
Vid Stadgans
serskilda föreskrifter under nedanstående
Artiklar:
j. Art.
Hvilka bora årstjenst söka och huru de
anses, sorn sådant f örsumma, eller ock tjenstlösa
personer hysa och ej behörigen uppgifva.
1:0. Att Betjente vid minut-handel, äfvensom
Gesäller, samt Fabriquers, Näringars
och Handtverkeriers arbetsfolk borde ställas
under Lego-Stadgan.
ato. Att icke någon arbetsför person, som
ej har eget laga försvar, måtte tillåtas bo för
sig sjelf, utan hvar och en sådan åläggas att
antaga årstjenst, vid äfventyr att vara förfallen
till arbete å Corrections-Inrätining.
3:o. Att lättjefulle och för oordentligt
lefnadssätt böjde personer, som låta mantalsskrifva
sig hos Hemmans- egare, utan att ho»
Zflg- sami Allm. Htsr.i lOec. Ulsk.Bet. Nto 5<|. 11
dem hafvn hemvist, arbete och kost, bords
med böter beläggas.
4:0. A ti så kalladt löst folk, som är arbetsfört,
borde åläggas vid det i i5 §. af Värfnings-Stadgan
föreskrifna ansvar, att skaffa
»ig årstjenst i stället att de nu, under sken
ali vara mantalsskrifne, i sjelfva verket äro
inhyseahjon.
5:o. Att den, som ej uppehåller sig hos
honom, der han är mantalsskrifven, borda
såsom lösdrifvare behandlas.
6.0. Att Torpares, Soldaters och Backstuguhjons
arbetsföre söner eller döttrar, som
underlåta att skaffa sig årstjenst, när föräldrarne
icke kunna dem lagligen försvara ,
borde anses till allmänt arbete förfallna; samt
7:0. Att församlingarnas Kyrko-Råd
mål te ega urskilja hvilka Torpares och Backstuguhjons
arbetsföre söner eller döttrar böra,
såsom umbärliga för vården af deras föräldrar,
vara pligtige att årstjenst söka. eller,
vid åsidosättande deraf, såsom lösdrifvare
behandlas.
”Då Utskotten i ett sammanhang företaga
granskniDgen af dessa framställningar,
ia Lag-tamt Allm. Be$v.o.Oec.XJtsk.Bet.N:o 54,
•'hvilka egentligen synas åsyfta ett närmare bestämmande
af hvilka personer, som må vara
”pligtige att årstjenst söka, och af påföljden
"för underlåtenheten deraf, torde såsom en
Silman känd, af ingen motsagd sanning kunda
antagas: att under senare åren lösdrifveri,
sysslolöshet och lättja märkligen ökats;
”att, i samma mon, uppkommit stegrade tjen”stehjons-
och arbetslöner, samt brist på dugtigt
arbetsfolk; att sjelfsvåld och sedeförderf
bland den tjenande och arbetande clas-;
"sen tilltagit, samt att, såsom följd dexaf,
•'fängelserna blifvit fyllda med brottslingar^
"och fattigförsörjnings-anstaherna med fattigghjon.
Bland orsakerne härtill torde kunna'
"räknas, dels den större frihet, som genom
"senare Författningar blifvit leornad till en
”hvar, att, utan eget stadigt näringsfång, kunda
underlåta att skaffa sig tjenst hos andra,
och likväl icke vara underkastad be-i
.^handling såsom lösdrifvare, under en tid ,
"då Corrections-anstalterne i landet icke va-s
"rit i det skick att verksamt bidraga till de-s
®’ras förbättring, som genom missbruk af den
Vunna friheten gjort sig till correction för-j
"fallne, dels ock den obegränsade frihet Skrå"fÖrfattningarne
tillägga Gesäller att, när
"dem godt synes, lemna Mästarens verkstad
"och arbete, samt sysslolöse kringvandra lan?’det,
I förra afseendet innehöll 1 Ari. t
Lag- tami AlIm.JBetv.o.Oec. UisA.Bet.N:o 54. 13
i i8o5 års Lego^Stadga, afl alla demoin
''uppnått i5 års ålder och ej idka Landt,
''eller Bergs-Bruk, Borgerlig rörelse eller aa<;
"nät lofligt yrke och tillåtet näringslång ,
’’eller i Kongl. Maj:ts och Kronans el”ler
annan allmän tjenst ingått, eller å
"landet äro gifte, samt å visst ställe man"talsskrifne
och boende, der de till arbete
sig förbundit och ärligen sig försörja ,
"eller hafva späda barn, eller vanföre eller
"af ålderdom bräckliga föräldrar att sköta,
”eller icke serskildt fritagne blifvit, borde säborn
lösdrifvare vara förfallne, antingen till
''krigstjenst, eller, såsom dertill oduglige, till
"allmänt arbete på längre eller körnare tid,
"efter kön och andra omständigheter. _ Detta
"stadgande, hvilket, ehuru innefattande kraftiga
medel till förekommande af lösdrifveri,
"likväl Iemnade hvar och en öppet tillfälle,
''att använda sin arbetsförmåga på det, så väl
"för honora sjelf som för det allmänna, mest
”förmonliga sätt, har sedermera, genom Kongl.
"Förordningen den 3i Augusti 1819, blifvit
"i så måtto ändradt, att skyldigheten att taga
"årstjenst, i saknad af bestämdt och ständigt
''näringsfång, blifvit mindre ovilkorlig, men
''förnämligast deri, att påföljden för underlå»
Ytenheten deraf endast drabbar sådana lös—
"drifvare, hvilka antingen kunna öfvertygas
Vatt hafva besvärat allmänheten med tiggeri,
14 Lag' somt Allm.Bttv.o.Oee Utsi. Bet■ N:o5i.
”eller undergått bestraffning för stöld, erne"dan
de, endast i dessa tvänne fall , enligt
''nyssnämnde Kongl, Förordning , kunna till
"Arbets- och Correctionshus dömas, samt, ensligt
Kongl. Maj.ts Nådiga Circulaire, den 8
''September iSa4, ingen må dädanefter och
*’tills vidare till krigstjenst dömas på den
•'grund, att han saknar laga försvar. — I se”nare
fallet, eller angående Handels-Betjentes,
"Gesällers och Lärgossars ställande under
"Lego-Stadgan, torde det göra tillfyllest åberopa
den fullständiga utredning af frågan ,
”sorn innefattas uti Utskottens vid 1823 års
”Riksdag afgifna Betänkande, angående Nä•'ringsfriheten,
och de förslag till Författnin”gar,
som Rikets Ständer, i anledning deraf,
”till Kongl. Majit i underdånighet aflemnat.
•'Dessa senare äro af följande lydelse:”
1 Furslaget till Handels-Ordning :
4 Art.
Om inskrifning i Handel , samt o/n
Handlandes och Handels-Betjentes ömsesu
diga förhållanden.
$. 1.
Då Handlande vill någon till biträde i
sin rörelse antaga, åligge det honom, att
Lag' semt Allm.Betv. o.Otc.Uis).B*t.N:o 54, i5
med en sådan person, om han är myndig,
eller, i annat fall , med hans lagliga målsman,
upprätta skriftligt contraet , så val
om tjenstetiden, sora Öfriga vilkor dern emellan.
Detta contraet bör, sist inom 14
dagar derefter, vid Tre R;dr 16 sk. vite,
jemte den serskilda påföljd , att den till biträde
i handeln antagne, i annat fall, anses
deraf icke vidare förbunden, af Handlanden
i styrkt afskrift tillställas Handels - Societeten
Ordförande, hvilken åligge att , vid Societetens
näst inträffande sammankomst , den
emottagna handlingen aflemna, för att i Societetens
förvar qvarblifva ; varande, i hän -  delse contractet sedermera af någondera Contrahenten
brytes, den andre Contrahenten
öppet att låta detsamma vidare fortfara eller
ock alldeles förfalla,
1 Förslaget till Förordning, angående
Handtverkerierne i Riket,
2 Art.
Om Lärlingar.
§. 2.
Då Lärling af Mästare antages, bör »ned
honora, eller, om han är omyndig, med hans
16 Lag- sami Allm,Bew.o.Oec-Utsk.Be(. Xfiå 54.
lagliga målsman, upprättas contract , som
noggrannt upptager lärotid och öfrige vil—1
kor. Mästaren, som dock vare berättigad J
att dessförinnan; högst tre månader’, hafva
Lärlingen på prof, vare pligtig att, inom i4
dagar efter contractets upprättande , till Ordförande
i Handtverks-Societeten aflemna en
styrkt afskrift af contractet, vid Tre R:dr
16 sk. vite och den påföljd, att det samma
eljest anses såsom å Mästares sida brutet,
och Lärlingen deraf icke vidare förbunden ;
börande Ordföranden, vid Societetens näst
inträffande sammankomst , samma handling
aflemna , att i Societetens förvar qvarblifva.
Förmenar sedermera Mästaren eller Lärlin»
gen, att contractet, å andra sidan, icke blifvit
nöjaktigt uppfylldt, pröfve det Magistrat
ten , och ege , om så åstundas, samt förutan
lagligt skadestånd, i öfrigt Mästare att blifva
skiljd vid Lärling , som ej uppfyllt hvad honom
ålegat, samt Lärling att blifva entledigad
från Mästare , som icke uppfyllt hvad
på honom ankommit att fullgöra, eller ock^
om han vill qvarblifva , att erhålla behörig
tillsyn derå, att Mästaren sitt åliggande fullgör.
Upptager Mästare i lära fattiga barn;
de der icke hafva målsmän, som om tid och
vilkor kunna contract upprätta, ege öfver
dem
Lag- samt Allm. Besv.o.OeC.Uitk. Bet. N..o 5^. 17
dem föräldra.rätt, till dess de uppnått myndiga
år, dock ined rättighet för den sålunda
upptagne att, vid 18 års ålder, blifva för
Gesäll förklarad, om han visar sig ega erforderlig
skicklighet. Öfver Lärlingarne ege
Mästaren lagligt husbonde-valde , så vidt ej
annorlunda är i Contracten förbehållet {
dock att han icke, utan uttryckligt medgifvande
i samma contract, må begagna dera
till andra göromål , än det handtverks tillhörande.
§. 3-
Dör Mästare, medan Lärling i hans bröd
är , ege Lärlingen hålla sig till Enkan eller
Sterbhuset, om fullgörandet af hvad han sig
af Mästaren betingat; likasom Enkan eller
Sterbhuset, å sin sida, är obetaget att, under
sådana vilkor, samt med Lärlingens eller
dess målsmans begifvande , å annor Mästare
öfverlåta rättigheten till Lärlingens biträde.
Kommer Mästare eller dess Sterbhus på obestånd
, så att förbindelsen å deras sida ej
kan fullgöras, vände sig Lärlingen eller hans
målsman till Handtverks Societeten , som bör
söka skaffa honom inträde hos annan Mä
Bik,
till Rikt-St. Prat. 1828 »th !8i9> 7 Sdml, i Af (t. J,
1 \sta Ht. 2 ulra B.t.
58 Lag‘SamtAllm. Bisv.o.Oec. Utsi. Bet. N.o j.4.
stare, i det redan idkade eller, i brist derafj,
i annat Handtverk.
§• 4-
Då den betingade Lärotiden löper till
ända, innan Lärlingen uppnått den ålder ’
vid hvilken han, efter hvad i nästföljande
Artikel sägs, kan blifva till Gesäll antagen'
vare honom obetaget, att om Lärans fort^
sättande, under återstående tiden , med samJ
me eller annor Mästare öfverenskomma, el-*
ler samma tid till inhemtande af andra nyfc»
tiga kunskaper använda,
5 Art.
Om Gesäller.
$. 5.
Vid Gesällers antagande, förbindelser
emot sina Mästare, motsvarande rättigheter,
samt ansvarighet, derest de ieke förse sig
med laga försvar och sysselsättning, skall t
så vida icke annorlunda förbehålles, genom
serskilda contract, de der i sådant fall
lända till efterrättelse, förhållas efter Tjen-i
stehjons-Stadgan; dock med de undantag:
att de måga städslas på halft år, att tiden
till inträde i och afflyttning ur tjenst blif
-
'Lag-tami AlIrh.Besv.o.OecMisi.Bet. N:o 54. »9
ver den 1 Januarii och den 1 Julii; att de
ej måge i tjensten användas till annat arbete
än det handtverk, hvarå de Gesäll-bref
erhållit; att någon husaga å Gesäll ej må
ega runi, utan påföljden för hans felaktigt
bet eller försummelse bestämmas efter Handtverks
Societetens bepröfvande , genom för^
lust af större eller mindre del af lönen efter
omständigheterna , eller, i händelse af fortfarande
vårdslöshet, genom hans skiljande ur
tjensten, samt att uppsägningstiden å ömse
sidor bestämmes till tvänne månader före
flyttningstiden. Ej måga Contracten leda
till undantag från Gesälls skyldighet, alt
sig med laga försvar förse; men derest Gesäll,
före afllyttningen från innehafd tjenst, bevisligen
icke förmått sig annan tjenst anskaffa,
ege han dertill en månads rådrum från
aflyttningsdagen, saint vare jemväl berättigad
afl derunder resor företaga. Medan
Gesäll i Mästares tjenst stadd är, vare det
honom förbudet ati , utan dennes tillstånd,
för egen räkning förfärdiga arbete åt någon
annan.
”Med afseende å detfa allt, och då Ut”skollen
hysa den öfvertygelse, att ail den
”frihet i användandet af egen arbetsförmåga,
”sorn med samhälls-ordning är förenlig, bör
?ega rum, såsom säkraste medlet att ber
ao Xeg» sami Allm,Besv.o.Oec. Utsk. Bet> Nio $4*
^främja allmänt välstånd och förkofran, mert
,satt ändamålsenliga correctiv emot missbruket
af denna frihet, till samhällets skydd
,’och säkerhet, jemväl äro oumbärliga, finna
^Utskotten sig ega giltiga anledningar tillstyrka
^Rikets Höglofl. Ständer, alt hos Kongl. Maj:t
Vi underdånighet anhålla, det stadgas mätte:
0no Att alla de personer, hvilka, enligt
“i Art. i //. i i8o5 års Lego-Stadga, jern‘'förd
med 9 j. i Kongl. Förordningen den
”3i Augusti 1819, liro såsom losdrifvare
’’att anse, maga, derest de i öfrigt ega god
”och klanderfri frejd, samt till krigstjenst
”finnas dugliga, dertill Järfallna anses och
användas, men att de, hvilka icke ega en
ysådan frejd, eller eljest finnas till krigstjenst
otjenliga, maga till Corrections-hus
**försändas, set framt de antingen för brott
”blifvit dömde och straffade, eller gjort sig
”för vanartigt, liderligt och lättjefullt upp*’f
örande kända, och således för samhället
” äro vådliga eller, ehuru arbetsföre, likväl
’’ sysslolöst t ringstrukit och besvärat allmänt
het en med tiggct/ide.'"
Att här ofvan intagne af
5Förslagen till Handels- och Flandtverksl<Ordningar
må varda såsom tillägg till 1
Z.ag.samtAllm.Besv.o. Otc. Utsi. Bet. N;o 54, 35
"Art. af b eg o-Sta dg a n antagna, likväl med
’’följande f årändringar och tillägg, nemi.;
a) Uti 4 Art. 1 /. Handels-Ordnin
gen •
"att den tid af 14 dagar, efter för-'-  *'loppet hvaraf Contrådet emellan den Hand.
*'lande och Handelsbetjenten eller hans måls•
"mari borde vara upprättadt och Handels~
”1Societeters Ordförande tillställdt, måtte för”längas
till 6 månader , på det tillfälle må
beredas den Handlande att profva , huruvi°da
Betjenten har anlag för det yrke han
”valt och i Öfrigt visat sig hans förtroende
”värdig; men att, i händelse Contrad, efter
''förflutna 6 månader, icke varder uppgjordt,
”.Lego-Stadgans föreskrifter än vidare, lik"sorn
under loppet af profvotiden, böra, i
"afseende på deras förhållande till hvar"andra
samt Ömsesidiga rättigheter och skyl*
{'digheter, tjena till efterrättelse
b) Uti a Art. % §. Handtverks^
Ordningen;
”att likaledes , innan Mästare ar
”skyldig upprätta Contrad med Lärling;
"den förre md ega 6 månaders rådrum till
ii a Lågf samlAllm.Bcsv.o.Oec. Uisk. Bet. N:o 5i1.
"utrönande af den senares fallenhet får
*’handteringen, och till bedömande i of”rigt,
örn han med Lärlingen ser sig bela.-  "ten. Bårandes, i händelse Contract derefrter
upprättas, Lärlingen fä. till godo räk''na
pro/månaderna genom afdrag på den
"conlraherade lärotiden, men deremot, och
Vom Contractet meblifver, Lego-Stadgan än
”vidare, liksom under profvotiden, bestäm3’ma
Mästares och Lärlings fårhållanden till
"hvarandra,33
c) Uti 3 Art. 3 /. HandtverksOrdningen:
"att
Gesäller må städslas på minst
3'fjerdedels är, och att de, inom 8 dagar ef •*
3'ter afflyttning ur en tjenst, bora får'3
skaf fa sig en annan. Men skulle Gesäll,
"med Åldermans och Embetets bevis, gitta
”styrka, att han icke inom Staden kun-,
r*nat tjenst erhålla, ege Kongl. Maj-.ts Befällning
skaf vande eller Magistrater att
honom Pass meddela, f ör att resa till an '.
3'nan ort, samt dervid, med afseende på af"ståndet,
bestämma en lämplig tid, högst en
"månad, inom hvilken den förpassade Ge'3sällen
bor hafva sig tjenst förskaffat fl
Log-tamt Allm.Besv.o.Oec. Ulsk. Bet. N:o 5^. ja
d) "att , som den föreslagna Handt"verks-O
fårängen ännu icke blifvit i sin hel”het
antagen, och således några Handels9'
Societeten för närvarande icke finnas , or"den:
"eller Embetesåsom det enligt
5*Skrå-Ordningen kallas, böra tilläggas vid den
’*uti bägge ifrågavarande ///, förekornmanl*de
benämningen: Handtverks-Socie teti'
”Utskotten, som förmoda, att, i händelse
”hvad sålunda föreslaget blifvit, till efterrättelse
antages, största delen af de öfverkla®'gade
olägenheterne skall upphöra, och till9
fyllestgörande correctiv finnas emot dem ,
”hvilka ännu kunna återstå, anse sig således
”destomindre ega skäl att, i anledning af öf”riga,
här förut upptagna, af serskilda Mo”tionairer
gjorda framställningar, föreslå nå-]
”gra ytterligare ändringar eller tillägg i före-j
»'varande Artikel af Lego-Stadgan, som störte
delen af de anförda händelserne inne—
» fattar öfverträdelser af redan gifna Lag”stadganden,
och således endast fordrar beifran,
för att vara rättelse underkastad.’]
s. Art.
Om Husbonde eller den i hans ställe
förordnad är.
Lag- »arntAllin.Hest'.o.Oec. Utsk. Bct.jN.o 5%,
r:o. Att hvarje Husbonde borde hålla
sina arbetare husrum , mat och nödiga arbetskläder
j och att, i händelse, å den förres
eller desenares sida, förhållanden skulle inträffa,
sorn föranledde till undantag ifrån det sålunda
föreslagna åliggandet, stadgas målie ,
att, vid Mantalskrifning och Taxering, noga
skillnad iaktfoges emellan sådana, tjenstehjon
och arbetare, som hos husbonden njuta
husrum och mat, och sådana, hvilka hos honom,
mot bestämda veckopenningar, arbetade,
samt ali för de senare borde i bevillning erläggas
5 å ‘i gånger högre belopp, än hvad
på de förre kunde belöpa.
”Utskollen inse visserligen fördelarne der"af,
att en Husbondes alla arbetare eller
”tjenstehjon försåges hemma hos honom med
"husrum, m. m., samt, såmedelst närmare fästade
vid hans husliga krets, dagligen ma”nades,
af efterdömen , till husliga dygder,-  "men som Artikelns i §. innehåller det stadgande,
att Husbonde skall gifva tjenstehjon
*’lön, samt utn dess kast och bergning dra”ga
försorg, och det icke sällan kan inträffa,
att Husbonde, för bedrifvande af sin
"handtering och rörelse, behöfver flera arbetare
eller tjenstehjon, än locaia och anföra
oeconomiska förhållanden medgifva ho’’nom,
att inom egna boningshus inrymma j
Lag-samtAllm.Btsv.o.Otc, Uttk. Bet- N.-o 5,|. 15
’’,sd kunna Utskotten hvarken tillstyrka na”gra
ytterligare tillagg i ett stadgande,
sorn synes uppfylla alla skäliga anspråk
"på Lagstiftarens vårdnad om tjenstehjon i
”förevarande afseende, eller finna med bil*'lighet
förenligt, att nyssnämnde förhållan”den
skulle föranleda till någon förhöjning
”i bevillningen för sådana tjenstehjon, sorn
”utom Husbondens hemvist mäste herber”geras,
1’
9:0. Att den Husbonde, hvilken hos sig
låter mantalsskrifva en person, under hvad
benämning som helst , utan att den samma
i full årstjenst eller eget arbete begagna, borde
med stränga böter anses ; varandes af en
Motionair föreslaget, att de böter, med hvilka
en så beskaffad mantalskrifning nu är i
Lego-Stadgan belagd, nemligen Tre R:dr 16
sk., måtte till ro R dr förhöjas; och
3:o, Att stadgas rnålte , det så väl pu-,
blique Verk och Inrättningar, som enskilda
personer , icke allenast varda lörpligtade att
erlägga Krono-utskylder för dem, hvilka de
meddela försvars-sedlar, utan också hvar lör
sig anses hafva iklädt sig förbindelsen att draga
försorg, det de med dylika sedlar försedda:
personer icke skola för det år, hvarå för-,
avarssedeln lyder, falla det enskilda välgö
-
26 Lag samtA/lm.Besv.o.Oec. Utsk, JBtt.N.o 5,j.
randet eller allmänna Barmhertighets-Stiftelser
till last.
*’Detta hafva Utskotten i öfvervägande
»'tagit; och hvad först angår den yrkade för»'höjningen
i böter för obehörig mantalsskrifning
; så hafva Utskotten skolat vördsamt
»'erinra, att Artikelns 2 <§. innehåller, det
»'husbonde väl må antaga så inånga Tjenstehjon
han, efter beskaffenheten af sin nä»'ring
och rörelse j kan sysslosätta, men att
»’han, vid Tre R:dr 16 sk. böter, icke får
yfios sig låta skrifva någon, sorn i hans
’*tjenst icke nyttjas, samt hans underhåll
*'och Ion ej njuter. Någon förhöjning i dessa
*’böter, sorn äro ställde i ett lämpligt förhållande
till öfriga i Lego-Stadgan och de
”allmänna Lagrum , sorn dermed stå i beröring,
införde bötesbestämmelser, anse Ut”skotten
ingalunda leda till det åsyftade än”damålet,
så länge ansvaret endast drabbar
’’den så kallade husbonden , meri icke ho'*nom
, sorn obehörigen låtit sig mantalsskrifna.
Deremot, och i händelse de afUtskot*’ten
uti i Art. föreslagna tillägg och ändringar
bifallas , hysa Utskotten den öfvertygelse,
att olägenheterne af det uppgifna
”förhållandet skola till det hufvudsakligaste
''blifva undanröjda ; hvadan också Utskotten
fLäg- tamt'. Allm.Btsv.o.Otc. Utsk. Bet. No 54. af
”icke finna skäligt, att i dessa böter den
”yrkade förhöjningen tillstyrka."
”Vidkommande dernäst de öfverklagade
t’missbruken med så kallade Försvarssedlars
•'utfärdande; så inse Utskotten visserligen
”deras högst förderfliga verkningar, som på
”en gång gäcka Lagar och ordning, befordra
”lättja och utsväfningar, och leda till brist
”uppå tjenstehjon ; men Utskotten få dock
•'vördsamt erinra, hurusom uttryckligen stadgadt
är i Artiklens 1 att den anses be.
”hårig Tjenstehjon f örsvara, som Tjenste.
hjonets arbete eller uppassning behof ver,
”det städslat och till thy lön ut Jast samt
”dess tjenst nyttjar och om dess kost och
”bergning försorg draget-} samt i 2 jjj.: att,
”vid Tre R\dr 16 sk. böter, Husbonde ej får
3’ldta hos sig skrifva någon, som i hans
”tjenst ej nyttjas och hans underhåll och
”lön ej njuter etc., hvarförutan Husbonde
”skall för hans Krono-utskylder ansvara,
,’Vid elt sådant förhållande, och då förrbe”rörde
så kallade Försvarssedlar icke äro att
”anse såsom i Lag godkände bevis, att de”ras
innehafvare äro i tjenst hos utgifyaren,
”samt härtill kommer, att, derest Utskottens
”nyssnämnde Förslag varder antaget, dylika
”försvarssedlar hädanefter förlora den egenskap
ali kunna försvåra, sorn missbrukei
38 Lag-tomt Allm.Besv, o Oec VitL Bet. A’.o Si,
”och förtydningen gifvit dom ; så. väga Ut.
"skutten tro, att alla de åtgärder, som pd
"Lagstiftning bero, äro vidtagne och fåre”slagne,
till hämmande af ifrågavarande
”oordning , hvilken det på vederbörande an*
”kommer alt i laga väg beifra?'
”Slutligen och hvad beträffar den, i of”vanberörde
måtto, för publique Verk och
”Inrättningar yrkade ansvars-förbindelse ; så
’’och alldenstund dessa Verks och Inrättningars
Styrelser icke stå i samma förhållande
•'till deras vaktbetjente, sorn enskilde husbönder
till tjenstehjon , och Lego-Stadgans
•'bestämmelser icke ega tillämplighet vid frå’’gor
om rättigheter och skyldigheter, som
”af föreskrifter i serskildt utfärdade Instrucinner
bero; fördenskull kunna Utskotten
"icke d Motionen bifall tillstyrka. — Dere”mot
och som det kommit, till Utskottens
”kännedom , att publique Verk och Inrättningar
utfärda så kallade Försvarssedlar,
”eller, med andra ord, till Extra Betjente an*
”taga personer, som dessa Verk och Inrätt”gar,
för vakthållning eller uppassning, icke
”behöfva, och hvarken kunna aflöna eller
’5jemt sysslosätta , roen härigenom uppstår
”det för sedlighet och god ordning menliga
”förhållande, att mången arbetsför karl för*—
"drifver tiden i lättja och utsväfningar, un”der
det tillgångarne lörminskas på dugligt
Zag-samt Allm.lJesv.o.Oee.Utsk, Bet.N.o 54.' ag
”tjenstefolk , i synnerhet inom hufvudstaden;
”och anspråken på lönevilkor årligen stegras;
”alltså hafva Utskotten, med föranledande
”af Motionen, funnit sig böra vördsamt hemställa
, att Rikets HÖgloflige Ständer ville
”hos Kongl. May.t i underdånighet anhålla,
yatt vederbörande publique Verk och Inrätt”ningar
må varda forständigade, att icke
”till Extra Väkthetjente antaga flera per.
"söner, än behofvet oundvikligen kräfver"
4:0 Att i händelse den allmänna bild.
ningen kan anses vara så utvecklad , att husaga
, hvarmed det är Husbonde, på sätt Artikelns
3 §. innehåller, tillåtet att rätta ett
felande tjenstehjon, numera upphört ali vara
användbar , detta bestraffningssätt bords
mot ett ändamålsenligare utbytas.
’’Som Motionairen å ena sidan , yttra t
’’en tvekan , den Utskotten dela med honom,
”huruvida nemligen rätta tiden ännu är in”ne,
att tillvägabringa en förändring i förevarande
afseende, och han , å den andra ,
”icke föreslagit något lämpligare sätt, än det
”i Stadgan medgifna , att bestraffa eft tjen”stebjons
fel , utan menliga följder för
dess rykte ; sd få Utskotten vördsamt till*
”styrka, att bestämmelserna i Artikelns 3
$, md orubbade bibehållas.'’
5o Lag- samiAllm.Besv.c.Oec.Vlil,ptt'V(:o 54*
3 Ari.
Om Tjenstehjon'.
AU i Artikelns 13 §. följande tillägg
borde inflyta:
”Tjenstehjon, som, utan Husbondes be~
*’■visligt dertill gifna lof och tillåtelse, be”gifvet'
sig hemifrån', och blifver borta en
”längre eller kortare stund på dygnet, elller
ock en eller flera dagar, straffes färesta
gången med förlust af en hel månads
flon-, andra gången med förlust af tvänne
”månaders lorn tredje gången med förlust
’*af irenne månaders lön; och fjerde gdn”gen,
lika som första gången, hvarjemte det
'felaktiga tjenstehjonet sitte en helgedag i
?’ stocken.”
”Då afdrag på lön och ansvar af stocky
”straff äro, efter Utskottens tanka, för stränga
straffbestämmelser för tjenstehjons från”varelse
utan Husbondens lof och minne,
”hvaremot de i Artikelns i5 §. tillåtna me’,
del, att rätta den felaktige, synas Utskotten
”vara fullt ändamålsenliga, utan att han träf”fas
af kännbar förlust eller offentlig skymf,
”kunna Utskotten desto mindre inse behof”vet
af det föreslagna tillägget, som vederbörande
äro pligtige, att, på Husbondes
Lag-samt Allm.Besv.o.Oec. Utsk. Bet. N:o 54. 3»
"anlitan , lemna honom skyndsam handräckning,
till återhemtande af tjenstehjon,
”sorn tjensten förlupit; hvadan alltså Ut*’skotten
vördsamt tillstyrka, att den väckta
9>fr agan matte förfalla.",
4 Art.
Om Orlofssedel och Städslo-Bevis, samt
huru de skola inrättas och utgifvas.
1:0. Att, sorn det vöre omöjligt att gifva
ett tjenstehjon sådan Orlofssedel, som det
försenade, enär , efter nu gällande sätt för
Orlofssedel utfärdande, qualificationerne äro
så få, att någon rättvis gradering af tjenstehjonets
beskaffenhet icke kan uppgöras, Orlofssedlar
alltså malte hädanefter varda inrättade
så, att alla tjenstehjonets egenskaper i betraktande
komma, och Husbondes omdöme
på ett bestämdt och uniformt sätt ullryckes;
i hvilket ändamål Motionairen uppgifvit ett
formulaire, som jemte öfriga columner, innehåller
en, hvaruti, under rubriquen af frejd,
uppförande och tjenstbarhet, 5a qualificationer
finnas upptagne.
*’Då Artikelns 1 föreskrifver, jemte
”andra iakttagelser, den, att Orlofssedel skall
”innehålla uppgifter: om tjenstehjonets frejd
”i anseende till sitt förhållande, hvarvid om
"dess ärlighet och nykterhet Husbonde bör
33 Lag-samtAllm.Besv.o. Otc. Vtsk. Bet. N:o 54>ä'
’’Yttrande afgifva t huru det sin tjenst be”stridt,
samt hvad slöjd eller annat arbete
"det dessutom kan förrätta ; så har, i Utskottens
tanka, Husbonde tillräcklig ledningsEgrund
för bestämmandet och uttrycket af
’’eti rättvist omdöme öfver sitt tjenstehjon ,
’’under förutsättning, att han eger förmågan
’’att döma sundt, och viljan att yttra sig redligt.
Saknas deremot hos Husbonde dessa
’’egenskaper; så skola formuler för qua’’lificationer,
de må upprättas huru sorgfälligt
och till hvad antal som helst, aldrig
’’leda till det åsyftade målet, ty den enfal”diga
skall i dem endast finna nya bekymmer
vid valet af Term, och den vrångsin,
!ta skall med uppsåt lemna dem utan uppmärksamhet.
Någon förändring i jl. kunr
,’na Utskotten alltså, icke tillstyrka
a:o. Att, som åtskilliga Husbönder, ehuru
deras tjenstehjon sig ofta förgått och
till ringa del uppfyllt sina skyldigheter , icke
destomindre för dem utfärda hedrande Orlofssedlar,
ansvaret för ett dylikt ofog borde
skärpas, och att den, hvilken åt Tjenstehjon
meddelar ett med verkliga förhållandet icke
öfverensstämmande betyg, måtte åläggas att,
utan skadeersättning, anskaffa den efterblifvande
Husbonden en tjenare , hvars duglighet
-
iiäg-samtAlbn.Besv.rkOec, Vesti Beu N.o 5,j, 53
liet kan, åtminstone någorlunda, motsvara
betyget som den olörtjente erhållit»
”Hvad sålunda är vordet anmärkt, haf”va
Utskotten i öfvervägande tagit; och all”denstund
Husbonde bör, jemlikt stadgandet
”i Artikelns 5 §, vara på det nogaste omtänksam
att, vid Orlofssedlars utgifvande,
’’följa sanning, redlighet och rättvisa, under
”tillegnandet af de egenskaper Tjenstehjonet
•”rättmätigt tillkomma, på det, å ena sidan,’
”ett godt Tjenstehjon.? förtjenster ej må förligas,
och såmedelst en nödig uppmuntran
”hos denna del af Samhällets medlemmar
”varda förqväfd , samt, å den andra, deras
”fel icke fördöljas, hvarigenom en tidig och
”tjenlig väckelse till förbättring uraktlåtes ]
”jemte det andra Husbönder blifva derigenom
förledde i valet af tjenstefolk och skaldade
i sitt arbete,* till förekommande af
»'hvilken förderfliga och sbetänksamma vårdslöshet,
vid Orlofssedlars utgifvande, alvar”ligen
blifvit påbudet och förordnadt, att
'"den Husbonde, som antingen medelst oti"digt
loford, eller ock genom fördöljande
,faf sådan last eller fel, hvarom hankännedom
haft och kunnat bevis åstadkomma^
"utgifter ofullständig och sanningslös Ot
Bih,
till Riki-St. Prat. 182S och 18*0» j Simi. 1 Af<3, 3.
sodra B,t. x :sta lif.
54 Lag- samtAllm.Besv,o.Oec. Vtsk. Bet.N:0 54.
"lojssedel , skall derföre lota, första gärt”gen
Sex R:dr 32 sk., och sedan dubbelt,
”samt dessutom gälda all skada, senare
”Husbonde deraf taga kan ; fördenskull och
”då, i Utskottens tanka, dessa bestämmelser
”innefatta allt det ansvar, som skäligen kan
’ åläggas Husbonde, hvilken med utfärdande
’’af ofullständig och sanningslös Orlofssedel
”beträdes, och skola, der de vederbörligen
”handhafvas och tillämpas, leda till all önskelig
verkan, finna TJtskotten icke skäl,
”alt i samma bestämmelser tillägg eller
"f örändringar tillstyrka
3:0 Att allmän åklagare borde tillerkännas
rättigheten att åtala osannfärdigheten
i Orlofssedel, hvilken rättighet skall i
nu gällande Lego-Stadga hafva blifvit förklarad
vara målsegandens eller den nya Husbondens
ensak.
”Utskotten få härvid vördsamt erinra,
”att, i öfverensstämmelse med innehållet af
”slutmeningen i berörde Stadga , Kongl.
’’Maj:ts Embetsmän och Betjente, dem verkställighet
af laga beslut i större eller min”dre
mon anförtrodd är , hafva sig ålagdi,
”icke allenast att på anfitan , skriftelig eller
”muntelig, af Husbönder eller Tjenstehjon,
”skyndsam handräckning lemna , och 1 alla
”måtto tillse, att Stadgan varder noga efter
-
Lig» samt Allm.Besv.o.Oec.Utsk.Bet. N.-o 64. 35
’’Iefvad, utan också., att, vid ansvar, sjelf”kraf
de angifva hvilka brott, dem veterligen,
’emot den samma kunna förö/vas , och anset
’vid sådant förhållande , Utskotten i jrå•
''gavarande anmärkning något afseende
’icke fört jena.”
4:0 Ati Husbonde bör i Orlofssedeln utsätta,
huruvida Tjenstehjonet häftar för nås
gon skuld hos honom.
* Detta Förslag anse Utskotten sig bÖS
"ra understödja, och derå tillstyrka bifall,
”emedan det vid flera tillfällen kan vara
”af vigt vid antagandet af ett Tjenstehjon ,
’’att känna huruvida det samma står i skuld
”till eller har oafslutade liqvider med dess
”förre Husbonde, hvartill kommer, att ett
”sådant stadgande jemväl torde finnas nödigt,
”i sammanhang med det Lag-Förslag , sorn
”Lag-Utskottet har att afgifva, i anledning
”af åtskilliga väckta Motioner om skyldighet
För Gäldenär, att med arbete aftjena
”sin skuld.
5 Art.
Om Tjenstehjons Lön.
Alt, till förekommande af nu rådande
olikhet i Tjenstehjonslönerne och deras upp
-
S$6 iiig-sämtjillmBe$v,ö.Otc. T/isk, Ret. N;o
drifning till eli obegränsadt belopp, lönerue
borde till silf. maximum förslagsvis bestäm»
mas af hvarje orts Berednings- eller Taxarings-Comiterade,
såsom utgörande Ombud
för alla Socknar, förslaget derefter granskas
af Länets Pröfnings-Comité, och, Härads- eiler
Fögderi-vis, för en tid af fem år, stadfästas ,
samt lönerne , efter tidernas förändrade skick ,
för andra fem år, i lika ordning, allt framgent
jemkas och fastställas.
”På de i Artikelns i §. fullständigt ut»
”vecklade grunder har Lagstiftaren funnit, det
”bora ankomma på vederbörandes fria af~
3,tal och 'öfverenskommelse vid städslans gif”vande
och emottagande, huru mycket md
”Tjenstehjon bestås i årlig lön ; och som
*’det förlogande , anmärkningen innefattar,
”skulle, i Utskottens tanka , möta nära oöf”vervinneliga
svårigheter i verkställigheten;
”och dessutom ingripa i helgden af medborg
”gares rätt, alt fritt och obehindradt sjelfva
''bestämma ömsesidiga vilkor för lofliga af~
^handlingar sinsemellan j så få Utskotten
’’vördsamt tillstyrka, att motionen md var’’da
af slagen ö"
6 Art.
Om stddslande och hvad dervid bof,
iakttagas.
1.0 Att tiden för städslande ej borde
vara så oinskränkt, som Tjenstebjons-Stadgan
Sta g-samt Ålim. Besv. b'. Oec. ZZt«#. Bef. Nio 54. 5j
nu medgifver, ulan hädanefter så bestämmas
, att, om Tjenstehjonsflyttningen skulle
ega runi emellan Midsommarsdagen och den
1 Julii, alic städslande, sorn göres tidigare,
än den i April, och senare, an den 24 Maji,
för ogildt förklaras ; med undantag af stads?
lande inom Hnfvudstaden, der det kunde efter
gamla ordningen fortgå.
2:0. Att en tid af sex veckor före den
öu varande flyttnings-tiden borde bestämmas,'
under loppet hvaraf det skulle vara tillåtet
att städsla och att utgifva Orlofsedel; samt att
den Husbonde, hvilken häremot bryter, måtte
varda förfallen till ett vite af minst i5 R:dr
£6 sk., och det Tjenstehjon, som före nyssnämnde
tid emottager städja eller tillprång-:
lar sig Orlofssedel, pliktfälldt till 5 R;d$
316 sk.
5:o. Att Artikelns s §. borde få följande
lydelse : ”Städjer någon tjenstehjon annorledes
ännusagdt är; vare städsel ogild;
*’och fäste-penning gånge hälften till angif-'
"varén och hälften till de fattiga j bote ock
''för slikt oskick Husbonde Tio R:dt och
^Tjenstehjon Sex R;dr 3* sk.”
4:0. Att en tid af högst tvänne månader
före flyttningstiden borde best ämmas;
inom hvilken städslande! af Tjenstehjon fingq
38 Lag •sami Allm.Besv.o.Oec.U isk, Bet. No 5<i,
ega rum, och sådant vid ett visst lämpligt
vite både för Husbonde och Tjenstehjon,
som emot en sådan föreskrift sig förbryta,
förenadt med skyldigheten, å det senares sida,
att, örn dess då varande Husbonde sådant
äskar, tjena hos honom ännu ett år.
5:o. Att allenast en månad af året, nemligen
tiden från den i Julii till den i Augusti
, borde bestämmas, derunder 6tädsloaftal
få uppgöras och Orlofs-sedlar utfärdas.
6:0. Att de i 14 Cap. 1 §. HandelsBalken,
om städsels gifvande och tagande,
införde bestämmelser borde till kraft och
verkan åter upplifvas, samt
7:0. Att, sorn vissa orter finnas, bland
hvilka Motionairen exempelvis uppgifvit Westerås
Stad, der det med högst menliga följder
förenade oskick skall ega rum, att ett
betydligt antal Tjenstehjon af båda könen församlas,
för att låta sig städjas af Husbönder,
som der inträffa, och med dem sluta städsloöftal
antingen de äro med Orlofssedel försedde
eller icke, dylika samlingar alltså borde
vid ett lämpligt vite förbjudas, och en
bestämd Städslotid inom hela Riket fastställas.
X/flg-samt Allm.Hesv.o.Otc.Uisk, J5«r. N.o 54. 5g
"Hvad sålunda är vordet anmärkt och
’’löreslaget, hafva Utskotten i öfvervägande
"tagit; och hvad först anmärkningarne mot nu
"gällande föreskrifter om tiden lör städslan’’de
beträffar, så och då till beredande af
”utväg för både Husbonde och Tjenstehjon,
’’att i tid kunna försäkra sig, den förre om
”Tjenstehjons biträde, och det senare om
”tjenst, något annat inskränkande vilkor lör
”deras ömsesidiga rättigheter härutinnan, ef”ter
Utskottens tanka, ej bör ega rum, än att
"Tjenstehjonet är bevisligen ledigt till antagande
af annan tjenst, men detta vilkor är
"i Artikelns x §. uttryckligen föreskrifvet,
”/a Utskotten vördsamt tillstyrka, att innerfallet
af samma /. ma förblifva of öran"drudl.
”
"Hvad derefter Motionen vidkommer,
”att de i Artikelns 2 stadgade böter af 6
"R:dr 5a sk. lör Husbonde, som gifver, och
”3 B:dr 16 sk. lör Tjenstehjon, som tager
"olaga städsel, måtte förhöjas, de förre, till
"Tio Riksdaler och de senare tili 6 R:dr 32
"sk.; så enär å ena sidan, och derest ifrågavarande
missbruk vederbörligen beifras, det
”i §. utsätta ansvar synes Utskotten fullt än”damålsenligt,
och, å den andra, ett bifall
"till Motionen skulle rubba det förhållande,
"sora nu råder emellan vites-bestämmelser”na
i detta och Stadgans öfriga lagrum, fin*
Läs- samt AUm.Bem/.o.Qec.Utsk.Eei. Nio 5^
''na Utskotten icke skal att den yrkade bÖA
’* tes förhöjningen tillstyrka
‘'Slutligen och hvad angår förslaget, ali
”de sammankomster mätte förbjudas, hvilka
*’i Westerås och andra orter skola ega rum,
5,och der Tjenstehjon låta sig städsla, äfven
”utan att kunna förete Orlofssedel 5 hafva
”Utskotten skolat erinra, att 3 Artikelns i3
föreskrifver, huru förfaras skall med Tjenstehjon,
som, utan Husbondes lof och min’'ne,
begifver sig hemifrån, och 6 Artiklens
3,j bestämmer det ansvar, som följer på
?,olaga städsel j vid ett sådant förhållande,
’’och då det på vederbörande ankommer
J’aU, i öfverensstämmelse med redan befintliga
Lagbud, åtala och till laga påföljd befordra
de alvikelser från ordning, som kun-]
”na föröfvas, antingen i afseende på dessa
3,sammankomsters tillvarelse, eller deras of3,
van uppgifna ändamål, finna Utskotten den
"väckta frågan icke vara ett ämne, sorn det
\'kan tillhöra Lagstiftaren att handlägga?*
7 Ari,
Om uppsägning och hvad dervid botj
märkas.
1:0. AU Artikelns 1 §. borde erhålla
följande lydelse: ”Ifrån det Tjenstehjon |
Lag-sami Alltn.Bcsv.o.Oec.Uish.Bet. N:o 54. 41
Rensten ingått, ege Husbonde det uppsäga,'
'hneri Tjenstehjon må sin tjenst icke uppsä”ga
förr, än tvänne månader före rätter flyttningsdag,
som är den 24 October oell den
"24 April, såsom förr stadgadt är, och räcker
”uppsägningstid endast 14 dagar. Hvar, som
”före berörde uppsägningstid uppsäger sin tjenst,
?,hafve förverkat tvänne månaders lön, som
''Husbonde eger afdraga ; och gånge samma
? förverkade lön till de fattiga. Sker ej uppsägning
å den sålunda utsatta tid, fortfare
"Tjenstehjonet yttermera etc. (enligt orden i
PLego-Stadgan).’’
2:0, Att, om flytiningstiden bestämmes
till medlet af Junii månad, uppsägningen
borde ske 3;ne månader förut, eller i medlet
af Mars, och städjandet vara slutadt till
början af April månad,
5:o, Att allenast en månad af året j
hemligen tiden från den j Julii till den 1
(Augusti, borde bestämmas, derunder uppsägning
af tjenst må ega rum, så val å Hus-;
bondens som å-Tjenstehjonets sida.
5,Efter granskning af dessa olika åsig5,
ter i frågan om tiden för laga uppsägning *
”hafva Utskotten, som icke sakna grund för
*Men farhåga, att en till tid oinskränkt upp-;
1’sägnings-rätt icke sällan skall rubba förtro-’
42 Lag- samt Allm. Besv.c.Oec.Utsk.Bet.H.o 54.
”endet Husbonde och Tjenstehjon emellan,
”minska det senares aktning för honom och
”försvaga dess nit för vården om hans in*
’’teressen, skolat vördsamt hemställa ati en
”viss tid kunde varda fastställd , inom hvilken
uppsägning bör ega rum, och få i så”dant
afseende löreslå, att uppsägning, hvarfen
å ena eller andra sidan, må ske tidiga^re
än Tre och icke senare än Två måna”der
före Stämmodag; äfvensom Utskotten
”skolat tillstyrka, det Husbonde må vara
”skyldig att , senast fjorton dagar efter uppsägningen
, Orlofssedel utfärda. I öfverensstämmelse
hvarmed Utskotten vördsamt
”hemställa, att Artikelns i §. måtte erhålla
”en så lydande Redaction
''Vill Tjenstehjon skiljas vid Husbonde5
''sage upp tjensten , dock icke tidigare än
"Tre, och icke senare än Tvä månader före
”Stämmodag. Sker det ej; tjene ytterme’’ra
till nästa Stämmotid, för lika lön, som
”tillf örene. Likaledes ege Husbonde , dock
”icke tidigare än Tre och icke senare än
”Tvä månader före Stämmodag , Tjenstehjon
sitt uppsäga, om han dess tjenst ej
''längre ästundar. Gör han det ej, behälle
”det till nästa Stämmodag, och gifve sä
”stor lön, som förr. Vare ock skyldig att,
''senast fjorton dagar ejler uppsägningen ä
”någondera sidan, Orlofssedel utfärda
Lag-samt Allm.Besv.o.Oec. Utsk. Bet. N:o §4. 43
4:o. Att för Hufvudstaden och de större
Städerne stadgas måtte, antingen att uppsägning
skall ske en månad före afflytiningen,
eller ock Husbonde och Tjenare ega
ömsesidig rättighet att, efter en månads uppsägning,
åtskiljas, utan afseende på årstid
eller vanlig Stämmodag*
”Hvad den förra af ifrågavarande alter”nativa
lramställningar beträffar, kunna Ut”skotten
icke inse något skäl, som skulle föranleda
till undantag, för Stockholm och de
”större Städerna, från bestämmelse om upp”sägnings-tiden
i allmänhet, och Utskotten
”anse således framställningen redan vara i
"det föregående besvarad. Beträffande å”ter
den senare; hysa Utskotten den öfvertygelse,
att rättigheten för Tjenare att, efter
”en månads uppsägning och utan afseende
”på Stämmodag, omvexla Husbonde och tjenst
”skulle, långt ifrån att upprätthålla helgden af
^husligt Samfund, snarare leda till dess upplösning,
åtminstone befordra Tjenstehjons”classens
allmänt öfverklagade flygtighet i
”tänkesätt och duglöshet i handling; hvadan
valltså Utskotten vördsamt tillstyrka, att
Motionen må varda ajslagen
5:0. Att det i Artikelns 4 §. stadgade
ansvar borde skärpas på följande sätt;
44 Lag samt Allm, Besv-.o.Oec. Utsk. Bet. N-.o
»'Lockar, öFvertalar eller förleder någor?
»'annars Tjenstehjon alt tjensten uppsäga»
”bote Tjugusex R:dr 3 a sk. B:co; för den i
”slikt obehörigt, ärende sig bruka låter, vare
»'lag samma. Orkar den felaktige icke bönerna
utgifva, straffes med Tjugu dygns
Mängelse vid vatten och bröd.’»
’'På de skäl , under åberopande hvaraf
»»Utskotten afstyrkt den i 3:dje an'niärknings»'punkten
under 6 Art. yrkade tillökning af
”böter, kunna Utskotten icke eller med t.ill«
»'styrkande beledsaga den väckta motionen
''om strängare straffbestämmelser i förevaran*
?’de fall.
8 Art.
Om flyttning till och ifrån tjenst m. m.’J
siler om Tjenstehjon tager värfning &c. &c.
Att, som Artikelns 7 §. föreskrifver ;
''det skall, i fredlig tid, anvärfd lagstadd
”Dräng eller Betjent tjena sin Legostäm~
*'ma till slut, om Husbonde vill honom i
”tjensten behållamen häraf kan uppstå
den följd » att Recriiter gå, under 1 till lj
år, oexercerade, oaktadt de under tiden dra-’
ga lön utaf Roten , det alltså stadgas borde,
att hädanefter Recriit , som årstjenst
innehar, må vara skyldig att, under mötes
-
Läg-samlÄJlm.Besv-O.Oec. Utsi. Båt. N;o f>4i 4£
tiden , lega karl; sorn lörräfiar Husbondens
tjenst, och Husbonden förpligtas, att derr
uppå ingå.
”Sorn den anmärkta föreskriften utgår
»'från en , i Utskottens tanka , välgrundad
»'åsigt, att nemligen , i fredlig tid oell då
»'rätter nöd på färda icke är , värfning icke
■'eller må rubba ett i laglig ordning traffadt
»'aftal ; så kunna Utskotten hvarken tillstyr^
»’ka , att Tjenare, som , efter inträde i åra™
»'tjenst, tagit värfning, må kallas till tjenst»'göring
såsom Recriit, förr än Legostämma
»’ute är, eller att Husbonde varder förpjig”tad
alt , mot sin vilja, begagna främmande
”biträde i den lagstaddes ställe. Skulle åter
”redan anvärfd Recriit taga lega som Tjen^,
}’stehjon ; så följer, i omvändt förhållande/
’’att eli senare aftal icke kan befria från
''förbindelser, sorn i den föregående värfninJ
”gen ingingo, och att Recriiten således, utan
”att afseende kan fästas vid hans egenskap
”tillika af Tjenstehjon , mäste inställa sig, vid
J’påfordran, till tjenstgöring. Utskotten an”se
fördenskull den väckta motionen böra
Vförf alla."
9 Art.
Om hvad i öfrigt vid Stadgan iakttag
gas bör.
46 Lag- samt.Allm.Besv,o.Oec.Uisk. Bet. No54,
Att, som det i Artikelns 3 §. föreskrifna
sätt, att göra innehållet af Lego-Stadgan allmännare
bekant, icke med noggrannhet iakttages,
åtminstone 3, 6 och 7 Artiklarne deraf
alltså bordeårligen, å Söndagen Sexagesima, ordagrannt
från predikstolarne i Rikets kyrkor
uppläsas.
''Utskotten få härvid vördsamt upplysa,
''att Kongl. Majit uti Dess Nådiga Kungörelse,
angående flyttningstiden för Tjenstehjon,
den 22 April »819, och i sammanhang
med förordnandet om sättet att befordra
Lego-Stadgan till vederbörandes ali—
"männare kännedom , uttryckligen befallt ,
”att, med ändring af den i Stadgans 9 Art.
”3 §. gifna föreskrift, att det årliga upplä’’läsandet
a£ Stadgan skulle upphöra, mer'
berörde Stadga bör, med de förändringar
hch tillägg, sorn tid efter annan gjorde
^blifvit, jemte Utdrag af de Lagrum och
^Författningar, hvarå den hänvisar, tvänne
”gånger om året, i Mars och September må.
hader, från predikstolarne i Rikets kyrkor
allmänneligen kungöras.”
"Vid detta förhållande leira Rikets
*’Högloflige Ständer finna, att anmärknin*'gen,
såsom sådan, förfaller; men då Utskotten
anse nödvändigt, att den motsägelse
*'undanrödjes, som nu ligger i slutmeningen
Lag-samt Allm.Besv.o.Oec.Utski Bet. N:o 5/j. 47
''af Artikelns 5 §, jemförd med innehållet
”af Kongl. Maj:ts nyss åberopade senare
* Nådiga Förordnande , få Utskotten vård.
”samt hemställa , att, vid redactionen af
’’Stadgan , berörde mening må utgå , och i
”dess ställe en sd lydande inflyta: "hvar*’förutan
Stadgan, med Utdrag af de Lag’'rum
och Lör fattningar, hvarå den hänvi3'sar,
bör tvänne gånger om året, i Mars
"och September månader, frän predikstolar,
'frie i Rikets kyrkor allmänneligen kungöras."
Vid Kongl. May.ts Nådiga Kungörelse,
angående Llyttningstiden :
iso Att flyttningstiden för Tjenstehjon
både för Landet och Städerne borde förflyttas
från den 94 October till den ao eller ai
Junii.
2:0 Att den måtte bestämmas till med*
let al Junii; eller
3:o till tiden emellan den i5 och 22 1
samma månad.
4:0 Att den borde förändras och inträffa
den 15 eller 24 Junii.
5:o A ti den borde utsättas till den i
April.
4S Lag- Barrit Allm. Besv. o. GecXftsk.Bet. N;o 54.
6:0 Att den måtte bestämmas till med-»
let af Junii; men ati, derest en sådan förändring
ej kunde medgifvas, den 1 Octobef
matie blifva tiden för Tjenstehjons ombyten.
7:0 Att tvänne flytiningstider matie anJ
tagas och fastställas > den ena till den 20
Juna och den andra till den ‘jo December;
8:0 Ali flyttningstiden för Tjenstehjon å
landet borde emellan Midsommarsdagen och
den 1 Julii infalla, med bibehållande af dea
nu fastställde, hvad Städerne beträffar.
9:0 Att , ehuru täta förändringar vöre
skadliga, flyUningstiden likväl, om den skall
förändras, borde för Städerne fastställas till
den a April, eller den 1 October.
a0:0 Att en gemensam flyttningstid för
hela Riket vore olämplig; och alt således
en fördelning af Provincerne borde Districts
vis uppräUas, och i hvarje Dislrict den serskilda
flyttningstid begagnas, sorn för hvardera
kunde tjenligast finnas.
11:0 Att flyttningstiden borde, på grund
af infordrade och erhållna upplysningar från
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länen,
olika för serskilda orter, bestämmas.
”Hvad
Lag-samt Allm. Eesv. o. Oec.Vtsk.Bet.N.o5it 43
”Hvad sålunda är vordet anmärkt och
''föreslaget liafva Utskotten i noga öfvervägande
tagit; och vidkommande först da
”väckta Motionerne om förändring i nu fastställda
flyttningstid, hafva Utskotten, så väl
’af dessa Motioner sora af discussionerna
^deröfver i Riks-Stånden , funnit sin öfvertygelse
ytterligare bekräftad , alt någon sås'dan
allmänt giltig bestämmelse af tiden för
,!Tjenstel)jons flyttning, som tillfredsställde
”allas önskningar, är desto omöjligare att
”utfinna, sora äfven Representanter från
”samma orter nu, likasom vid föregående
”Riksdagar , yttrat skiljaktiga tankar i äm”net,
allt efter olika lägen i Samhället, o,
,lika yrken och näringsfång; men, då någon
*’viss tid i förevarande afseende måste bestämmas,
tro Uiskotien sig icke kunna uppgifva
något bättre förslag , än en återgång
”till gamla ordningen, eller till den 29 September,
såsom, i Utskottens tanka, om icke för
”alla provincer den mest lämpliga , dock
Vminst olägliga flyttningstid. Genom denna
”förändring skulle icke allenast det så all—
’’mänt öfverklagade onda upphöra, att ett af''flyttande
Tjenstehjon börjar en utfodring,
*’hvaraf ett i tjensten inträdande skall ombesörja
den betydligaste delen , utan också
”den högst vigtiga fördel beredas, att Pre-,
Eih. till Rikt-St. Prat. 15xS *<A 181g, 7 Sani. 1 Afd. 4,
x:5f« II. t, %-clrct B t .
5o Lag-samt Allm.Besv.6. Oec.
^sterskapet medhinner förrätta husförhorerl
”emellan tjenstehjons-flyltningen och raan”tals-skrifningen.
Och, ehuru Utskotten medgifva,
att saknad af Tjenstehjons biträde,
”under de så kallade fridagarne , en tid då
”jordfrugter Vanligen böra upptagas och in”bergas,
icke bör lemnäs utan uppmärksamhet,
få dock Utskotten vördsamt erinra: att
^förlusten för Husbonde af dagsverken un’’der
dessa dagar, begagnade af Tjenstehjo’’nen
, såsom nu , i slutet af October, är lÖr
’’flere orter , t. e. Bergslagerne , icke allenast
högst kännbar, utan ock understundom
oersättlig; att jordfrugts upptagning
*’och inbergning kan , i behofvets stund , af
”mindre arbetslÖre personer , qvinnor och
darn bestridas ; att jordfrugts-skörden, beroende
af väderlek , icke alla år vid lika tid
”infaller, samt slutligen att, i händelse Ut*
skottens i det följande framställda förslag,
*’rörande tiden för fridagarnes begagnande,
”vinner Rikets Högloflige Ständers bifall,
”alla de olägenheter, som nu, genom den så
”kallade fri-veckan, i början af October må”nad
begagnad , tillskyndas Husbonde , skola
*’i det hufvudsakligaste kunna undanrödjas.
”Under åberopande af hvilket allt Ulskotten
,’vÖrdsamt tillstyrka, att tiden för Tjenste”hjons
flyttning matte fastställas till den
”sg September
mmil '
Lag- samt Allm.Besv.o.Otc. Utsk.Bet.N:o 54. 51
”Beträffande åter förslagen, att dels serskilda
flyttningstider för olika orter i Riket)
”dels serskilda flyttningstider för Landet och
”för Städerne, dels tvänne flyttningstider på
”året måtte bestämmas; så, och då antagan”det
af de tvänne förstnämnde förslagen skul”le,
i Utskottens tanka , lägga hinder i vä”gen
för den gemenskap Samhällets medlem”mar
emellan, hvilken, utgörande ett af Na«
”tionalitetens föreningsband och befordrings*’medel,
på en gång underlättar närings-ulvä,
,garne för den arbetande classen, och bidrager
J’att hastigt sprida och från en till annan ort
”öfverflytta insigter och arbetsskicklighet i
”Landtmanna-yrken, samt, genom bifall till
”det sistnämnda förslaget,Tjenstehjonen skulle
”få tillfälle att ännu oftare ombyta tjenst och
”Husbonde, blifva flyktigare och mindre omtänksamma
att med flit och trohet förrätta
”sina göromål, få Utskotten vördsamt hemställa,
att ifrågavarande förslag md förfalla.''
13:0. Att det borde få bero af den blifvande
Husbonden, att bestämma tiden för åtnjutandet
af fri-veckan, och Tjenstehjonet
Varda förpligtadt, att begifva sig directe från
den gamla tjensten i den nya.
i3;o. Att frihets-veckan ej måtte bestämdt
tiilgodonjutas vid flyttningstiden,
5a Lag- samt A2lm,Besv.o.Oec.Vtsk.Bet. N:o 54;
tan vid den tid af året, hvarom Husbonde
kan med tjenstehjon sitt öfverenskomma^ och
i4:o. Att; sorn fri-veckan tyckes vara
för lång, den alltså borde nedsättas till 4 ä
5 dagar, derest ej lagstadt Tjenstehjon har
5 mil och derutöfver till det nya tjenst?-:
stället.
”1 den frihetstid emellan flyttning från
’’och till tjenst, Lagen i 14 Cap. 4 §. Han”dels-Balken
förunnar eli Tjenstehjon, kunna
”Utskotten desto mindre tillstyrka någon inskränkning,
som denna tid synes vara behöflig
för Tjenstelijonets vård om sina angelägenheter,
flyttnings-bestyret inberäknadt 5
”och hvad angår bestämmandet, när denna
”frihets-tid åtnjutas må, inse väl Utskotten,
”å ena sidan, att en ovilkorlig rätt för Tjen-i
”stehjon, att vid fiyttningstiden begagna fri,
’’dagarne, kunde medföra stora olägenheter
”isynnerhet för den Landtman, som, under
”behofvet af talrik tjenstehjons-personal, blef’’ve
denna tid på en gång ställd utan allt
”arbets-biträde i sysslor, som ej tålde uppskof;
men Utskotten få deremot, å den an-!
”dra, vördsamt erinra, att förpligteUen föc
”en tjenare att, i det fall, hvarom fråga arj
”vara ovilkorligen underkastad Husbondes
5 välbehag, skulle ingripa i tjenarens frihet
”att bestämma vilkoren för användandet af
Lag- samt Allm.Btsv. o.Oec.Utsk.Bet.Nio 54, 53
”sina krafter och sin arbetsförmåga. Utskotten
anse sig fördenskull följa en medelväg,
dd de nu vördsamt tillstyrka, att förfor
einas måtte, det tiden för fri-dagar nes
”begagnande må kunna ankomma pd aftal,
5 sorn derom emellan Husbonde och tjenare,
f’vid stadslandet, träffas
SAMMANDRAG
af
de ändringar eller tillägg i Lego-Stadgan
den i5 Maij i8o5, Utskotten i det
föregående ansett böra ega rum, nemi..’
1 Art.
1:0. Alt alla de personer, hvilka, enligt
Artikelns 1 jemförd med 2 §. i Kongl.
Förordningen den 31 Augusti 1819, äro såsom
Lösdrifvare att anse, måga, derest de
i öfrigt ega god och klanderfri frejd , samt
till krigstjenst finnas duglige , dertill förfallne
anses och användas , men att de, hvilka
icke ega sådan frejd, eller eljest finnas till
krigstjenst oduglige, måga till Correctionshus
försändas, så framt de antingen för brott
blifvit dömde och straffade, eller gjort sig
för vanartigt, liderligt och lättjefullt uppförande
kände, och således för Samhället äro
yådlige, eller, ehuru arbetsföre, likväl sysslor
54 Lag- samt Allm. Besv.o.Oec.Utsk. Bet. N:o 54.
löst kringstrukit och besvärat allmänheten
med tiggande,
a:o. Att 1 §. i 4 Art. af Rikets Ständers
år 1820 till Kongl. Maj:t i underdånighet
ailemnade Förslag till Handels Ordning,
3, 2, 3 och 4 §§. i 2 Art,, samt 3 §. i 3
Art, af Deras nyssnämnde år iogifna underdåniga
Förslag till Förordning, angående
Handtverkerierne i Riket, må varda, såsom
tillägg till 3 Art. af Lego-Stadgan, antagne;
likväl med de i ofvanberörde måtto af Utskotten
löreslagna förändringar och tillägg,
i Art,
3:o. Att Husbonde bör i Orlofssedeln
utsätta, huruvida Tjenstebjonet häftar för nå”
gon skuld hos honom.
7 Art,
4:o, Att denna Artikels j §, må er-*
hålla en så lydande redaction;
Vill Tjenstehjon skil jäs vid Husbonde ;
sage upp tjensten, dock icke tidigare än Tre,
och icke senare än Två månader före Stämmodag,
Sker det ej; tjene yttermera till nästa
Stämmotid, för lika lön, som tillförene,
Likaledes ege Husbonde, dock icke tidigare
Lag- samt Allm. Besv.o.Oec.Vtsk. 23é(.N:o54. 55
än Tre, och icke senare än Två månader
före Stämmodag, Tjenstehjon sitt uppsäga ,
om han dess tjenst ej längre åstundar. Gör
han det ej, behålle det till nästa Stämmodag,
och gifve så stor lön som förr. Vare
ock skyldig att, senast fjorton dagar efter
uppsägningen å någondera sidan, Orlofssedel
utlärda.
9 Art,
5:o. Alt, till undanrödjande af motsägelse
i slutmeningen af Artikelns 3 jemförd
med det i Kongl. Kungörelsen den ar
April 181g, gifna Nådiga Förordnande om
Lego-Stadgans uppläsande från Predikstolarne,
berörde slutmening må vid redactionen
af Stadgan utgå, och, i dess ställe, en så
lydande inflyta;
Hvarförutan Stadgan, med utdrag af de
Lagrum och Författningar, hvarå den hänvisar,
bör tvänne gånger om året, i Mara
och September månader, från Predikstolarna
i Rikets Kyrkor allmänneligen kungöras.
Och hafva Utskotten dessutom föreslagit
:
6:o. Alt tiden för Tjenstehjons flyttning
mätte fastställas till den 29 September} samt
56 Lap-tamtAllm, Besv.u.Oec. Utsk. Bet. N.o 5<4«
7:0. Att förordnas måtte, det tiden för
fridagarnas begagnande må kunna ankomma
på aftal, som derom emellan Husbonde och
Tjenare, vid stadslandet, träffaa.
”Slutligen anse Utskotten sig böra till
J,Rikets Högloflige Ständer vördsamt hemställa,
om icke, derest de af Utskotten nu
”föreslagna ändringar och tillägg i i8o5 års
s,Lego-Stadga blifva antagne, Rikets Höglofl,
s’Ständer skulle finna lämpligast vara, att
’’hos KongL Maj:t i underdånighet anhålla ,
”att en ny Lego-Stadga, i öfverensstämmelse
,?med så väl de redan förut fastställda, som
”nu föreslagna ändringar, måtte varda till ali—
*’män efterrättelse utfärdad.
Åtskilliga Ledamöters Reservationei
varda liärhos bifogade.
Stockholm den 1 Augusti 182g;
Reservationc r:
Af Herr Grefve Posse, som ansåg Mida
sommaren vara den lämpligaste flyttningstid
den, och således reserverade sig ernot den
förändring af flyttningstiden, som Utskottens
Bil.t.Lag-s,sillm.Besv.o.Oec,Utsk.Bet.N:o 54. 57
pluralitet ansett sig böra tillstyrka; hvaruti
jemväl instämde Herr Berg von Linde, Herr
Prosten Dedekind samt Olof Nilsson.
Af Herr Friherre Cederström, som ansåg
inga giltiga skäl vara anlörda lör den
föreslagna förändringen af flyttningstiden, och
yttrade; att den nu varande flyttningstiden,
såsom framför alla den lämpligaste, måtte bi»
behållas; hvarmed Hr Contracts-Prosten Spiering
och Kyrkoherden åhlqvist sig förenade,
Af Herr Leffler: Som jag icke kan ingå
uti att, på sätt de Högloflige Utskotten
föreslagit, ställa Gesällerne under Tjenstebjons-Stadgan
får jag i denna del ödmjukeligen
reservera mig emot Betänkandet. Jag
yågar tro, att det af mig uppgifna förslag är
mera passande, och icke ingripande uti den
medborgerliga frihet, som äfven Gesäller böra
tillgodonjuta, blott ett otillbörligt förhållande
å deras sida kan förekoinmas. — Att bestämdt
föreskrifva dem, det de, inom En månad,
skola hafva skaöat sig tjenst, äfven då
de göra lofliga och för deras kunskapers ökande
nödiga resor, vid påföljd att, i vidrigt fall,
blifva såsom lösdrifvare till krigstjenst förfallne,
kan lätteligen leda derhän, att äfven
beskedlige och välfrejdade bland dem kunde
blifva svårt exponerade, enär flera gällande
58 Bil.t.Lag~s.Allm.Besv.o.Oec.Utsk.Bet,VI,,o 54.
orsaker kunna lägga hinder i vägen för uppfyllandet
af denna stränga Lag.
Det torde förtjena afseende, att af Gesällernes
antal utgå de, som skola blifva
Mästare och Borgare, och att det således
icke, äfven af detta skäl, går an att blottställa
dem lör oskyldigt vanrykte och lidande.
Jag tager mig derföre friheten, att härjemte
bifoga ett mera utveckladt förslag i denna
del, hvilket jag vågar tro skall leda till det
ändamål man söker, med Gesällernas ställande
under Tjenstehjons-Stadgan , utan att de
dermed bunna anses vara förnärmade.
Mästare kan när som helst året öfver,
i sin tjenst antaga Gesäll, dack ej för kortare
tid än trenne månader, och bör dem
emellan upprättas Contract, som de aftalade
ömsesidiga vilkoren bestämdt utsätter. Uppsägningstiden
af slikt Contract vare senast
en månad förr än det tilländalöper,
Om Gesäll uppsäges, eller sjelf uppsäger,
bör han, så vidt möjligt är, och utan
att försumma Mästarens arbete, söka att, innan
han ur tjensten afträder, förskaffa sig
annor tjenst, egande han dertill använda högst
åtta dagar, sedan han tjensten lemnat, men
bär han ej eller då erhållit annan tjenst, eger
Åldermannen rättighet insätta honom
Bil,t.Lag-s. Allm.Besv.o.Oec, UtsUBtt.N-.o 5\. 5g
i arbete hos den Mästaren, som vill honom
antaga, emot vanlig veckolön på minst Irenne
månaders tid. Tredskas Gesäll, och vill
ej efterkomma Åldermans hänvisning till arbete,
anmäles förhållandet hos Magistraten,
som eger antyda Gesällen att inom kort tid
anskaffa sig lagligt försvar, och, om äfven denna
varning lemnäs utan åtlydnad, förfar med
honom enligt Författningarna angående Lösdrifvare.
Finnes ej Embete i Staden, har
Mästaren , hos hvilken Gesäll arbetat, den
tillsyn, sora här förut blifvit Ålderman ålagd.
När Gesällen vill flytta till annan ort,
för att förskaffa sig bättre insigter uti sitt
yrke, eller för att derstädes antaga tjenst,
må det honom ej förvägras; skolandes han,
i sådan händelse, förse sig med vederbörligt
Prest-bevis och bevis från det Embete han
tillhör, och, inom åtta dagar efter sitt afträde
ur tjensten, afresa, äfvensom han, i fall
möjligt är, förut bör hafva beredt sig condition
på den ort, dit han sig ämnar. Under
rosan må han begagna Gästgifvarskjuts, nien
ej på vägen uppehålla sig längre, än som för
fortkomsten oundvikligen erfordras, så vida
icke laga förfall under resan inträffar. För
tiggeri och annat af honom föröfvadt oskick
ansvarar han enligt Lag och allmänna Författningar,
60 Bil.t.Lagis.Allm.Besv.o.Oec.Utsk.Bet.ltfw 54
Då Gesäll till bestämd ort framkommit,
skall han, inom åtta dagar, hafva sig hos
vederbörande Embete anmält och i tjenst inställt,
och, i fall sådant icke inom nämnde
tid för honom står att erhålla, afrese han
ifrån orten, så framt icke Åldermannen kan
honom till condition förhjelpa, eller finner
skäl lemna honom ännu ytterligare åtta dagar
att tjenst sig förskaffa. I händelse Gesäll
tredskas att här antaga tillbudet arbete,
förfares med honom, som i denna §. förut
stadgadt är,
Under tjenstetiden vare Gesäll från husaga
frikallad, men om han uraktlåter sina
skyldigheter, är försumlig eller begår förbrytelser
, ålägge Embetet, sedan han likväl
förut erhållit varning , honom, i förhållande
till felet, vissa böter, hvilka ut
gå af hans lön; men i svårare fall öfverlemnas
målet till laga åtgärd. Efter undergånget
svårare straff kan Gesäll ej åter inträda
i Mästares tjenst utan dennes medgifvande.
Och böra å de orter, der serskilda
Police - Inrättningar finnas, alla mål af
svårare beskaffenhet, emellan Mästaren och
Gesällen, först vid Police-Kammaren förekomma
och afdömas, men i annan’ händelse
vid den domstol, som på stället Policen hand j
häfver.
Bil.t.Lag-s.Allm.Besv.o.Oec.Ursk.Bet.N-.osi. 6i
Ett Embete må samfällt antaga och lemna
försvar åt ett för sig behöfligt antal Gesäller,
för hvilka, såsom varande i dess gemensamma
tjenst, Embefet ansvarar, och bora,
då dessa Gesäller förrätta Embetets arbete,
af detsamma underhåll njuta.
Skulle Gesäll och Mästare af enahanda
yrke annorlunda sig emellan öfverenskomma,
än som denna Författning föreskrifver ,
äfven hvad angår sådant arbetes förrättande
af Gesäller, som icke egentligen tillhör deras
befattning, vare en sådan öfverenskommelse
dock ej gällande, enär Gesällen af Mästaren
eger laga försvar och under tjensletiden på
intet sätt Allmänheten besvärar, dock bör
likväl Contract i sådant fall dem emellan
uppgöras.
Gesäll må icke under den tid han är
uti Mästarens tjenst, utan dennes vetande
och medgifvande, något arbete åt andra
förfärdiga,
Detta Förslag skulle, efter BorgareStåndets
önskan, utgöra 3 §. af 3 Artikeln Nya
Handtverks Ordningen. Att helt införa det
uti rjenstehjons-Stadgan torde vara öfverflödigt,
utan lärer det, likt andra Författningar,
deruti endast behöfva åberopas.
6a Bil.t.Lag-t.Allm.Besv.o.Oec.Utik.Bet.Nw 54.
Härmed förenade sig Herr Weinblad och
Nils Mansson från Malmöhus Län.
Af Nils Mansson från Malmöhus Län: De
skäl, som blifvit lagda till grund för serskilde
Motioni r om förändring i flyttningstiden för
Tjenstehjon, vill och bör jag göra all möjlig
rättvisa. Men de hafva dock, dessa skäl, en relativ
bevisnings-kraft, och ett ombyte af flyttningstid,
som vore fördelaktigt för några af
Rikets Provincer, skulle medföra desto större
och hufvudsakligare olägenheter för andra.
Flere Motionairer hafva yrkat, att denna
flyttningstid måtte till Midsommaren utställas.
Jag får deremot vördsamt erinra: att jordbrukaren
då, sedan föregående årets gröda
till det ni6sta blifvit förtärd och han bestridt
många utgifter för vår-arbetet, är minst i
tillfälle att utbetala Tjenstehjon lönen; att
trädesjordens beredning, husbyggnad, stängning.
dikning, rödjning, nyodling i allmänhet,
vedupphuggning och kolning i Bergslagsorterne,
Fiskerier i Skärgårdarne, Linsåning
i de Norra Provincerne, torfskärning och
Lerslageri i Skåne och Halland vid samma
tid förekomma; att arbetsbiträde mot daglön
är svårt att erhålla om sommaren, då
dessutom ett dagsverke kostar dubbelt emot
ett dagsverke, i slutet af October förrättadt;
att Tjenstehjonen skulle, i hopp om mera lo
-
Jjil.t.Ltig-s.AUm.Be.sv.o.Oec,Utsk.Bet.N'.o54. 63
nantie betings-arbeten, sommartiden söka undandraga
sig årstjenst, hvarigenom oordningar
och stegring i lönerne skulle blifva en
följd; att i de orter, der tjenstefolket vistas
öfver sommaren vid de så kallade fäbodarne,
olta på flera mils afstånd från bostäder*
ne, betydtiga olägenheter skulle genom förändringen
uppkomma, äfven som der, hvarest
invånarne nödgas söka sig arbete utom
hemorten; samt slutligen, alt Tjenstehjons utflyttningar
till Utrikes orter, serdeles vid
sjökusterne, komme att befrämjas, då icke al -  lenast i Junii månad sjöfarten är i sin bästa
gång, utan också ombyte af tjenstefolk
vid denna tid inträffar i Danmark, der Svenska
Tjenstehjon ega framför infödingar ett afgjordt
företräde.
Lika litet kan jag förena mig med Utskottens
tillstyrkande af en återgång till gamla
ordningen, eller till den 29 September. Erfarenheten
har nogsamt ådagalagt, att ej
allenast mycken vårsäd , i synnerhet ärter
och hafra , utan ock jord-frugterne, bland
hvilka potatoesväxten förtjenar ett utmärkt
ruin , kunna blifva bortskämda och förlorade
derigenom , att, vid Michaelitiden, då Tjenstfolket,
derest Utskottens Förslag antoges,
skulle bortflytta , jordbrukaren icke eger
tillgång på nödigt antal arbetare för sädens
inbergande och jordfrugternes upptagande i
64 Bil.l.Lag-s.Allm.Btsv.o.Oec.Uisk.Bet.N:o54*
rättan tid, samt innan de af regn och frost
angripas och stundom på 2 ä 3 dygn alldeles
förderfva®. Yådligt är det således att
aflägsna de utvägar, hvarigenom, så vidt i
mensklig förmåga står, hoppet kan åt den
idoge och omtänksamme jordbrukaren förvar
ras, att icke genom brist på nödig arbetarepersonal
se sig urståndsatt, att rädda och in-,
samla det betydligaste af hans lifsuppehälle
till nästa skörd. Våra förfäder, hvilkas lärdomar
i så många afseenden böra mana till
tacksam efterföljd , hade väl deras Tjenstehjon
sfly ti ning till Michaeli bestämd; mendet
må icke förgätas, å ena sidan, att deras Mi-r
chels-mässa (före 1753) inföll 12 dygn senare
än vår, efter nu gällande tidräkning^
och, å den andra, att den lika välgörande
som allmänt idkade potatoes-planteringeH ,
efter den tiden, kommit i gång; med hufvudsakligt
afseende hvarå Rikets åren 1817
och 1818 församlade Ständer, efter långvariga
och mogna öfverläggningar, framburo
Deras underdåniga anhållan, att flyttningstid
den kunde till den 24 October fastställas.
Nu och då denna af Rikets Ständer sjelf-'
ve föreslagna flyttningstid blifvit en gång af
Kongl. Maj:t till framgen efterrättelse bestämd;
då den olägenhet, som nu varande
flyttningstid förmenas medföra, nemligen dub-;
Bil.t.Lag-s.Allm.Besv.o.Oec.UtsJi.Bel.Nw 5,j. 65
bia Tjenstehjons-omgångars befattning med
utfodringen af ett och samma års gröda ,
synes vara af mindre betydenhet, enär utfodringen
till så ringa del i October verkställes,
och en omtänksam Husbondes tillsyn
lärer lika litet denna , som andra tider på året,
uteblifva; då , under loppet af 10 lörflutna
år, det Vördiga Presterskapet medhunnit
förrätta husförhören emellan flyttnings-och
mantalsskrifnings-terminerne , och någon den
ringaste oordning i den delen icke försports;
då erfarenheten af denna flyitningstidens
lämplighet, för de flesta orter, måste anses
vara skäligen vunnen derigenom , att bibehållandet
af denna tid varit föremål för en
nog allmänt och isynnerhet inom BondeStåndet,
uttalad önskan , samt härtill kommer,
att, genom den af Utskotten föreslagna
förändringen, oredor och tvister skulle uppstå
Husbönder och Tjenstehjon emellan , i
afseende på beräkningen af redan för året
stipulerade Jöningsvilkor; alltså kan jag icke
annat än på det högsta protestera emot förändring
i det förordnande om flyttningstiden,
som nu gällande är, och som Rikets Ständer
sjelfve hos Kongl. Maj:t utverkat.
Slutligen och under åberopande af biIagde
Protocolls-Utdrag, får jag vördsamt
Bill. till Riks-St. Prat. Ig2g och 18*9, 7 Sami, 2 Afel. 4,
1 .sta H-.t. %\dra B:det.
66 B ’y.Lagts.Ailm.BesvéO.Otc.UtsA.Btt. N:o54i
fästa Rikets Högloflige Ständers uppmärksamhet
derå, att, ehuru hvad formerne angår,
Utskottens beslut hvilar på en efter slutad
votering synlig pluralitet, den verkliga
icke destomindre röstat för beståndet al de«
flyttningstid, som nu gäller.
Härmed förenade sig, hvad angick sjelfva
saken, Herr v. Lindecreutz, Herr Professor
Bexell, Herrar Landegren , Strehlenert,
Winblad och Leffler samt Riksdags-Fullmägtige
Borje Börjesson, Pehr Pehrssonfretn Christianstads
Län , Olof Mansson, Jonas Johansson
, Nils Pehrsson och Änders Hä-i
kansson m. fl.
Af Per Lundstrom från Vesterbottens
Län : Jemte det jag hufvudsakligen instämmer
uti Medbrodren Nils Månssons Reservation
, rörande ändring i Lego-Stadgans
7 Art., då Högloflige Utskotten vid sista sammanträdet
med 5;ne rösters pluralitet funno
lämpligt återföra flytlningstiden till den 29
September, ville jag blott yttra min enskilda
tanka i ämnet, samt uppgifva de olägenheter,
som derigenom skulle tillskyndas båda
Husbönder och Tjenstefolk.
I inin ort är vanligt, ali Örängarne alltid
betinga sig a å 3 veckors frihetstid, samt
Pigorne 3 ä 4 veckor, sorn allt tillsläppas s
Bi 11,Lag-s. Allm Besv.o,Qec.ULnk. Bethia 54.67,
tjensteårets början; och som, i vårt vanlottade
climat, sommaren är så kort att grödans
inbergning fullkomligt räcker till , och ibland
något öfver Michaölitiden , så tycks det vara
för Husbonden högst opassande lemna sitt
Tjenstfolk, då lian ingalunda vore i tillfälle
att aflöna dem, och icke eller kunde erhålla
det nya Tjenstefolket, förrän de haft sin betingade
och vanliga frihetstid: då kunde
Norrländska Bonden ej tillvägabringa något
jordarbete hösttiden, gärdesgårdars uppförande
&c., om han beröfvas sitt Tjenstefolk
den 29 September, helst marken ofta äc
frusen och med snö betäckt den 24 October,
då man först hade att vänta inställelse-?
tiden för de nya,
Lika litet yore tjenstefolket belåtne med
denna ändring, — ty drängarne, som på sin
frihetstid idka skytteri, kunna med större
fördel kringvandra vidsträckta skogar mot
Lappmarken , sedan myrorna hunnit frysa
och den årstiden tillfryser äfven hans fogel.
Jag yrkar således bibehållande af den
nu gällande flyttningstid, och anhåller delta
milt anförande får åtfölja Betänkandet til!
de Respectiye Stånden.
STOCKHOLM,
Elméus och Granbergs Tryckeri, 18291
Bil.i.Lagi&.Allm.Besv.ö.Oec.Utsi.Bet.TX-.o 54I 69
Transumt af Protocollet, hållet inför Rikets
Högloflige Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie - Utskott, uti
Sammanträde vid Lagtima Riksdagen i Stocky
holm, den 1 Augusti 1829.
Följande Proposition uppsattes och justerades
:
”Den, sorn bifaller Afdelningens förslag
till betänkande i fråga om flyttningstiden,
voterar Ja.
Den, det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej, kommer, genom serskild
votering, att afgöras, om flyttningstiden bör
bestämmas, antingen till Midsommars- elter
Michaelitiden.’>
Sedan omröstning således i föreskrifven
ordning för sig gått, befunnos voteringssedlarna
innehålla i5 Ja emot 18 Nej; hvadan
contrapropositionen var af Utskottens pluralitet
antagen. — — — — — — —
Eib, till RiVt-St. Prof, 1828 9th 1829» ^ Sami, 1 Afd, 6,
Uidra J3:t. usta H:t.
jo Bil. t.Lag-s. Allm.Besv.o.Oec,Utsk.Bet.N.o 54;
Härefter skreds till votering öfver följande
uppsatte och godkände proposition:
”Den, som anser flyttningstiden böra bestämmas
till den 529 September, voterar Ja !
Den, det ej vill J voterar Nej \
Vinner Nej , anse Utskotten, att flytthingstiden
bör bestämmas till Midsommars--  tiden.”.
Och utföll omröstningen , hvaruti Riksdagsmannen
Nils Mansson med flere Ledamöter
af Bonde - Ståndet förklarade sig
icke kunna deltaga , med 14. Ja emot 6.
Nej; i följd hvaraf flyttningstiden kommer att
föreslås till den 29 September,
STOCKHOLM,
Elméns och Granbergs Tryckeri, i8a<p
Lali- samt Allm.Besv.o.Oec.Utsk.lJtl. N:o 55. »
N:o 55.
Ankom till Expcd. Utsk. den 21 Augusti 1829»
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottens
Betänkande , N:o
31, angående väckt fråga
om utfärdande af de vid
sistförflutne Riksdag af Rikets
Ständer föreslagne
Handels- och HandtverksOrdningar.
Sedan Utskotten , medelst ifrågavarande Betänkande
, på anförde skäl , ansett sig icke
kunna understödja den af Herr Friherre Cederström,
Jacob, väckta Motion om underdånig
hemställan till Kongl. Maj:t, ali de vidi
sista Riksdagen föreslagne Handels- och
Handtverks - Ordningar måtte utfärdas, och
uti ett annat, under N:o 3a, afgifvet Utlåtande
öfver åtskillige, Näringsfriheten rörande
frågor, ibland annat, förklarat, att, med förutsättande
af Kongl. Majrts Nådiga bifall till
nyssberörde Förordningar, en delaf nämnde
frågor, hvilkas syftemål på sådant sätt skulle
komma att uppfyllas, nu ickepåkallade någon
Bill. till Riki-St. Prot. I8i8 och I829> 7 Sami. i A/d. |,
Sfdra B.det. 2\dra H:t*
3 Lag-samt Allm.Besv.o. Oec. Uisk, Ull. N.o 55,
serskild åtgärd, så hafva emot förstnämnde
Betänkande inom Hogloflige Ridderskap et
ock Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet
anmärkningar blifvit framställde af det hufvudsakliga
innehåll: att en tydlig motsägelse
skulle förefinnas emellan de ifrågavarande
tvänne Betänkanden , enär uti det ena blifvit
{örklaradt, att någon underdånig skrif-'
velse i ämnet icke ansågs nödig, men uti
det andra åter upptagits flera serskilda fall,
såsom beroende på Kongl. Maj:ts bifall till
den vid sista Riksdagen beslutne underdåni-'
ga hemställan angående Näringsfriheten i hela
dess vidd ; alt då denna fråga blifvit behandlad
såsom Lagförslag, men orsaken dertill,
att Kongl. Maj:ts Nådiga bifall eller svar icke
följt å Ständernes omförmalde underdåniga
Skrifvelse, torde böra sökas deri, att samma
Skrifvelse icke blifvit så tidigt expedierad, att
svar derå kunnat i Grundlagsenlig ordning
meddelas, vore det för att till lif och verkställighet
befordra den, såsom nyttig för landet,
af Ständerne redan ansedde utvidgade friheten
i Näringar och Handtverk , nödigt , att
förnyad underdånig framställning i ämnet
afgåfves; hvarföre, med instämmande i den
mot Betänkandet afgifne reservation , en del
Ledamöter talat för bifall å Motionen, hvaremot
andre instämt i det slut Betänkandet
innehåller.
*
Lag- samt Ailm.Besv.o.Oec.Uisk.Utl N.-o 55. 3
I
Då Högloflige Ridderskapet och Adeln,'
samt Hedervärda Bonde-Ståndet , i anledning
häraf, funnit för godt, att till Utskotten
återremittera ifrågavarande Betänkande, hvilket
de öfrige begge Riks-Stånden deremot bifallit,
har frågan å nyo kommit under öfvers
vägande; och enär orsaken dertill, att Kongl.’
Maj:ts Nådiga bifall eller svar icke följt å
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den
12 December i8a3 , torde kunna härledas
derifrån , att samma Skrifvelse icke blifvit sä
tidigt expedierad, att, efter föregången pröfning
hos Kongl. Maj:t, sedan Högste Domstolen
hörd blifvit, svar derå kunnat meddelas
i den ordning 87 §. af Regerings-ForJ
men föreskrifver , samt Utskotten , efter öfvervägande
af de skäl och grunder , hvarpå
de föreslagna förfaltningarne sig stödja, icke
funnit anledning att dem frånträda eiler förändra
; alltså hafva Utskotten, med godkännande
af de gjorda anmärkningarnes riktighet,
ansett sig böra vördsamt tillstyrka Rikets
Högloflige Ständer:
att i underdånig skrifvelse hos
Kongl. May.t anhålla , att de vid
1823 års Riksdag i underdånigt
het aflemnade förslag till Förordning
om Handt verkerierne, till
författning om Gerningsmäns an.
tagande pä landet och till Han.
4 Bilt.Lag-s.AUm.Besv.o.Oec. Utsk.Ud.Nto 55.
delsordning matte , efter föregången
Nådig profning, varda såsom
allmän Lag till efterrättelse utfärdade
, endast med de förändringar
i vissa //. deruti, som
uti, den i i denna månad, af gifvet
utlåtande, rörande ändringar,
rättelser eller tillägg i i go5 års
Lego-St adga, Utskotten föreslagit.
Åtskillige Ledamöters häremot anförde
Reservationer varda härjemte bifogade.
Stockholm den 4 Augusti 182g.
Reservation af Borgare-Ståndets samtlige
Ledamöter af Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten.
Då de Högloflige Utskotten , tvärtemot
deras förra gången till Rikets Högloflige
Ständer afgifne Betänkande , nu tillstyrkt
en underdånig Skrifvelse till Kongl, Majit
med lika underdånig anhållan om utgifvandet
af de år 1823 af Rikets Högloflige Ständer
ingifne förslag till riy Handels- och
Bil. t.Lag-s.Allm.Besv.o.Oec.Utsk.Utl.N-.o 55. 5
Handtverks-Ordning, samt författning för Gerningsmän
å landet, få Borgare-Ståndets Ledamöter
inom de Högloflige Utskotten sig
deremot ödmjukligen reservera. Vi kunna
ingalunda inse behofvet af en sådan underdånig
anhållan och förmoda, att det skäl man
anför, hvarför Kongl. Maj:t icke kunnat utgifva
nämnde Författningar, nemligen den
brist i formen af Irågans behandling vid
i8a3 års Riksdag, som, å Rikets Högloflige
Ständers sida, egde rum , ingalunda varit a£
den betydenhet, att Kongl. Maj:t deraf funnit
Sig hindrad antaga och promulgera förslagen
, om de för öfrigt egt dertill nödiga
egenskaper. Men då uti dem bestämdt innehålles
åtskilligt, som är rakt stridande mot
Borgare-Ståndets egande och alldrig lagligen
upphäfda privilegier, förmoner , friheter och
rättigheter, våga vi tro och förmoda att detta
är rälta orsaken, hvarföre Kongl. Maj:t ännu
icke låtit oftanämnde förslag , sådane de
blifvit inlemnade, till allmän efterlefnad utlärdas.
Vi våga ock hoppas, att sådant äfven
hädanefter icke inträffar, enär Kongl.
Maj:t, såsom högste Vårdaren af den Constitutionela
friheten inom vårt land, icka
lärer medgifva , att Borgare-Ståndet, emot
innehållet uti 114 §. af Regerings-Formen
och den deruti gifna försäkran och emot dess
eget medgifvande, beröfvas sine egande privilegier
ni. m. om ock de 3:ne öfrige Re
-
0 Bil. t.Lag-i. Ållm.Besv.o.Oec.Utsi.Utl. N:o 55.'
spective Riks-Stånden sådant direct eller
imlirect begära. Med anledning af de inom
Högloflige Ridderskapet och Adeln vid återremissen
afgifna yttranden , att nemligen utfärdandet
af dessa förslag skulle befordra lif
och verksamhet, såsom nyttig för Landet
och Städerna, genom den redan, såsom sådan.
ansedda utvidgade friheten i Näringarne
och Handtverkerierne m, m. få vi förklara,
att vår erfarenhet af den utvidgade Näringsfriheten
, hvilken de facto till stor del inom
Städerna redan inträffat, är helt annan, och
vi skulle önska , att Rikets Högloflige Ständer
i stället ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om en allvarlig och noga
undersökning inom Rikets Städer, hurudan!
tillståndet der varit för 20 år sedan, innan
dessa nyhetsläror , med sina följder, yttrade
sig och liurudant det närvarande är; vid
hvilken jemförelse lätteligen skall finnas, att
då var allmän välmåga hos Städernas Borgare
, men att deremot nu näringarne äro
öfverhopade med dubbelt så många idkare ,
än som kunna hafva af dem sin bergning,
hvarföre ock en stor del af dessa näringsidkare
Mr utfattig och många redan njuta allmosor
uti sin tryckande nöd.
De Högloflige Utskotten ytira i slutet
af Betänkandet , att Utskotten , efter öfvervägande
af de skäl och grunder, hvarpå de
Sil.t.Lag- i.Allm.Besv.o.Oec.Utsk.Utl. N:o55. 7
föreslagna Författningarna sig stödja, icke funnit
anledning ali dem frångå. — När ett sådant
öfvervägande egt rum, känna vi icke; —
åtminstone har, genom votering inom Högloflige
Utskotten , vår begäran om en fullständigare
undersökning af frågan blifvit afslagen
, och det är just af denna orsak, som
vi anse det så mycket mindre lämpligt, ati
Rikets nu församlade Högloflige Ständer,
hvaribland många lära finnas, som icke
gjort sig nog reda för hvad, sorn är i fråga,
blott på god tro, skola tillstyrka an!agandet
af de år 18 j3 inlemnade underdåniga förslagen.
Högloflige Utskotten hafva uti några
få omständigheter, hvilka genom tillfällig
händelse blifvit föremål för Högloflige
Utskottens pröfning , funnit skälig anledning
till ändring af Handels- och HanatverkeriOrdningarne.
Yi våga tro, att, om det hela
fått dela lika öde , skulle många andra omständigheter
funnits lika angelägna och billiga
att ändra och rätta.
Med förutsättande af hvad nu blifvit anfördt,
kunna vi , för vår del, såso n förut
är nämndt, icke tillstyrka någon yb erligara
åtgärd å Rikets Högloflige Ständers sida uti
denna sak, utan anse, i likhet med hvad
Högloflige Utskotten uti deras förra Betänkande
föreslagit, bäst vara att låta på Kongl.
M^jUs Nådiga godtfinnande bero, hvad Kongl,
8 Lag- samt Allm.Besv. o.Oec.Utsk.Utl. N:o 56.
Maj:t i sin vishet finner rättast vara att i
denna del antaga och till efterlefnad anbefalla,
N:o 56.
Ankom till Exp. Utsk, den 21 Aug. 18*9.
Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om förbättrade Policeförfattningar
för Städerne.
(jenom Remiss från det Vällofliga Borgare-Ståndet
har Lag-Utskottet fått emottaga
ett af Herr Claes Fr. Lundman till det Vällofliga
Ståndet ingifvet Memorial, deruti han,
framställande nödvändigheten af en allmän
Police-Författning för Städerne, ansett följande
föremål för Allmän Police isynnerhet
lörtjena uppmärksamhet:
1:0 Förekommandet af det till sjelfsvåld
gränsande landsstrykeriet, serdeles bland
Gesäller , afskedade Artillerister och allehanda
lägre Sjöfolk.
2:0 Arbetsföre och obemedlade personers
förbindelser, att årligen förse sig med
Laga tjenst och försvar.
Lag- samt Allm.Besv.o.Oec. Vtsti.Vtl. N:0 56. 9
3:o Fängelse-straffens förvandling till arbete.
4:0 Inskränkning af flyttnings-friheten
nied afseende på Församlingarnes bifall eller
vägran; samt
5:0 Förpligtelse för dem, som beträdas
med fylleri och slagsmål, att vara till allmänt
arbete å Correctionshus förfallne, i syn.
nerhet tjenstlöse personer om de iterera förbrytelsen;
— och har, vid ärendets föredragning
till Remiss, Herr Montan uti Motionen
instämt, med begäran, att Lagutskottet måtte
inkomma med förslag till en Allmän Police-Förfatining
för Rikets Släder,
Lagutskottet, som funnit detta mål tillhöra
äfven Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotiets
befattning, har detsamma, med
sistnämnde Utskott gemensamt, i öfvervägande
tagit; och Utskotten få härmed gemensamt
tillkännagifva, att, derest deras afgifna
Betänkanden, dels under den 1 i denna månad,
i anledning af väckta frågor om rättelser
eller tillägg i LegoStadgan, så vidt de
röra förslagen om Gesällers m. fl. ställande
under berörde stadga, samt om de arbetande
classernes skyldighet, att förse sig med
årstjenst, m. m., dels ock under denna dag,
angående föreslagne åtgärder till förekom*
a o Lflg- samt Allm’. Hesv.o.Oec.Utsi.Uti.N:o 56.
mande af Lösdrifveri, vinna Rikets Högloft,
Sländers bifall, de af Motionairen, i i och
2 punkterne åsyftade förbättringar uti PoliceLagarne,
komma att tillvägabringas; äfvensom
Utskotten, hvad 4 och 5 punkterne be.
träffar, åberopa de serskilda Betänkanden ,
Utskotten, likaledes under denna dag, rörande
Fattigvårds- och Correctionsanstalterne,
till Rikets Högloflige Ständer affåtit. I öfrigt
och då Motionairens förslag i 5 punkten
synes stå i oskiljaktigt sammanhang med
Straff-Lagarnes omarbetning i allmänhet, och
således nu icke kan blifva föremål för serskild
behandling/samt Utskotten, i anledning
af Herr Montnns ofvan upptagna yttrande ,
icke anse sig i tillfälle afgifva något förslag
till Allmän Police-Förfatining för Städerne ,
enär icke utmärkt blifvit, om och hvilka
bristfälligheter förmenas vidlåda de nu gällande
Police-Författningar, eller i hvilka delar
dessa tarfva ändringar eller tillägg; alltså
hemställa Utskotten vördsamt att. ofvanberörde
yrkanden matie iå förfalla.
Stockholm d. 4 Augusti 182g.
/
Zing• samt AlIm.Besv. o, Oec,Utsk.Bet.N:o‘)7'. i i
N:o 57.
Antora till Exped. Utskottet den 21 Augusti 1819.
Betänkande, i anledning af väckte
frågor dels om inrättande
af Arbetshus i Länen,
och dels om nödvändigheten
af åtskilliga uppgifna åtgärder
och bestämmelser i
allmänhet, till förekommande
af Lösdrifveri m. m.
Ti» nedannämnde Riksstånd hafva Motioner
i lörrberörde ämnen itigifne blifvit,
nemligen :
Till det Hogvordige PresteSidndet:
Äf Herr Prosten Hvasser, i anledning
af hvars anförande sig utlåtit: Herrar P10-  starne Grevillius, Petersson och Grape, Herr
Domprosten Fellenius, Herr Professoren Gravander,
Herr Presidenten m. m. Poppiust
samt Herr Kyrkoherden Lyth.
lill det Vdlloflige EorgareStändet,
1:0 Af Herr Borgmästaren Petersson,
i anledning af hvars Memorial Herr Lagmannen
Stahle sig utlåtit; och
j ss Lag- »arntAllm. Besv.o, Oec.Uisk.Bet.N;o 5 7.
2:0 Herr Rådmannen Lundman', samt
Till det Hedervärda Bonde- Ståndet:
1:0 Af Riksdags-Fullmägtigen från Norrbottens
Län, Lars Nilsson, med hvilken Fale
Burman sig lörenat; och
2:0 Af Riksdags-Fullmägtigen från Hallands
Län Petter Andersson.
Dessa Motioner, jemte deraf föranledda
yttranden, innefatta hufvudsakligen följande
förslag och hernställanden, hvaröfver Utskotten,
uppå erhållne Remisser, antingen till
ettdera af dem eller till Utskotten båda, nu
få gemensamt Utlåtande vördsamligen afgifva
:
ilo Att flere arbetshus måtte inrättas,
så att åtminstone ett funnes i hvarje af Rikets
Län, der sådane Personer kunde förvaras
och till arbete hållas, som äro utan jordbruk,
som undandraga sig Husbondeväldet,
och som ej hafva något bestämdt Näringsfång,
men äro liderlige, vanartige eller sysslolöse;
varandes hemställdt, att den i Westmanland
befintlige, så kallade LandtvärnsCassan
kunde för organiserandet af en sådan
inrättning inom sistnämnde province användas,
och att Staten med någon uppmun
-
Ijäg-samtAllm.Besv.o.Oec. Uisk. Bet. N:o 67. 13
tran och hjelp inåtte understödja företaget,
hvilket, i den händelsen, troligen skulle, genom
bidrag af det enskilda välgörandet, kunna
bringas till ändamålsenlig verkställighet.
2:0 Att äfven i Elfsborgs Län en Arbets-Inrättning
måtte anläggas, och dertill
disponeras ej mindre eli af Kongl. Maj:t,
för omkring 12 år sedan, i sådant ändamål
nådigst anvisadt, Kronan tillhörigt och nära
Wenersborg beläget Hus, än ock den
för ändamålet sammanskjutna fond , genom
skillings-afgiften af hvarje mantalsskrifven
person inom Länet; hvarefter de för inrättningens
fullkomnande ytterligare erforderliga
medel torde kunna inbringas genom gåfvor
till befordrande af ordning, sedlighet och det
allmänna lugnet.
5:o Att likaledes i Landscrona inrättningen
af ett Arbetshus till förekommande
af sysslolöshetens förstörande verkningar, så
val inom denna sorn närgränsande Städer och
Landsbygden, vore af nödvändigheten destomera
påkallad , som , efter upplösningen
af Kongl. Majus Eget värfvade Regemente,
en skara af förafskedade Soldater med
deras oblyga och lättjefulla qvinnor och barn,
skall falla hela Provincen till last; samt att
icko allenast den till en sådan Inrättning
passande, i Landscrona Gamla Stad befmt.
14 Lag- sami Allm.Besv.t). Oec.Utsk.Bet.N-.obj,
liga och Kronan tillhöriga egendom, nemligen
den så kallade Prippska Baraquen, måtte
för ifrågavarande välgörande ändamål upplåtas,
utan också anslag af allmänna medel
beviljas för egendomens islåndsättande och
inredning efter behof, och efter den plan,
som för Inrättningen kan blifva uppgjord och
fastställd.
i:o Att en Corrections-Inrättning måtts
desto heldre anläggas i Norrbottens Län, som
detta Län, på en gång det mest vidsträckta
och glest bebodda, vore beläget vid sjelfva
Riksgränsen, och således i alla afseenden
mest blottställdt för olägenheterna af sysslolöse
och vanartige personers kringstrykande.
5:0 Att, för inrättandet af Läns-Corrections-anstalter,
de i Länen befintliga, f. d.
Allmänna Magazins-Directionen tillhöriga Hus
kunde, i brist af andra tillgångar , varda
upplåt ne.
6:0 Att Arbets-Inrättningar måtte organiseras
Sockne- eller District-vis, så i Städer
sorn på Landet, att uppsigten öfver Arbetshjonens
flit och sedlighet borde anförtros
åt ordningsmän, och desse, uppå tillgörande
Reqvisition, efter behof erhålla handräckning
hos vederbörande Landshöfdingar,
Magistrater och KronoBetjente.
Lag-samt Allm.Besv.o.Oec.UisA. Bet. N:o öy. I 5
7:0. AU som tvänne slag CorrectionsInrättningar
finnas, nemligen de Allmänna,
der för brott straffade, vanartige eller med
betlande beträdde personer böra förvaras och
till tvångsarbete hållas, samt sådane Inrättningar,
hvilka inom åtskilliga Län , genom
enskilda bidrag, bildade blifvit, och der endast
arbetsföre, sysslolöse och icke vanfrejdade
personer skola intagas, men det icke
destomindre skall någon gång hafva handtj
att dessa inrättningar blifvit förblandade, sä
att Länen gått miste om ändamålet med deras
bidrag, närmare bestämmelser alltså måtte
tillvägabringas af qvaliteterne hos de personer,
som till de Allmänna Correctionshusen
böra försäcdas, och af de vilkor, under
förutsättande hvaraf inmaningen i Länens
enskilda Arbets-Inrättningar må ega rum.
B:o. Att den, som blifvit förvunnen att
för tredje gången hafva öfverlastat sig med
starka drycker, måtte dömas till arbete å
Corrections-Inrältning.
9:0. Att förbrytare, derest han icke har
eget hem eller laga försvar, måtte, efter undergången
bestraffning, såsom lösdrifvare, i
liäckte qvarhållas, och på lika sätt sorn försvarslöse
personer, hvilka för varnart icke
vilja eller kunna erhålla årstjenst, vara lör
alltid underkastad kronans arbete, mansper
-
lC Lag- samt AUm.Besv.o.Oec.Uisk.Bet. N:o 57.
son å Correctionshus, som dertill borde inrättas
, eller vid Skeppsvarf i Stockholm,
Carlscrona eller Götheborg, på Wanäs fästning
eller vid Höganäs Stenkolsgrufva, men
qvinna å Spinnhus eller andra allmänna Arbets-inrätiningar,
hvilka till den ändan borde
utvidgas, så att brist på utrymme och
arbete icke inträffade.
10:0. Att i händelse sådane personel?
erhålla enskild tjenst, de dock icke måtte dertill
få utsläppas, innan de minst ett år förrättat
allmänt arbete.
11:0. Att dylika Tjenstehjon, de der icke
eller finge städjas eller legas på mindre än
ett års tid, måtte, om de vid tjenste-årets
slut icke qvarstanna i samma tjenst eller förskaffa
sig annan, å nyo till allmänt arbete
hållas.
12:0. Att HäradsSkrifvarne inom hvarje
Län borde alla år vid Mantalsskrifningarnes
slut, till Kongl. Maj.ts Befallningshafvande
ingifva, och desse Embetsman, vid vite
, inom en månad derefter, antingen till
KrigsCollegium eller till Förvaltningen af SjöÄrendena
insända förteckningar öfver allt
löst folk, som för Kronans arbete vore att
påräkna.
i5;o.
Lag- samt'Allm.Besv. o.Oet.Utsk, Bet. N:o 57, 17
13:0. Att den, som hos föreståndare för
arbetsinrättning gör ansökning att få uttaga
arbetsfånge till enskild tjenst, måtte med
Prestbetyg styrka sin frejd, och fånge ej utlemnas
till någon, som sjelf för tjufnad eller
delagtigliet deri varit tilltalad.
i4:o. Att Kongl. Maj:t måtte ega, uppå
skeende ansökning, till fästnings- eller annat
allmänt arbete på viss tid eller för alltid döma
den, som för delaktighet i tjufnad eller an-;
nan missgerning flere gånger varit under tilltal
ställd, cch antingen blifvit sakfälld eller
befunnits med bindande omständigheter så
besvärad, att han, enligt vederbörande Landshöfdings,
Domares, eller Kyrkoherdes och För—'
samlings intygande, kan anses såsom en för
orten farlig och skadlig person.
i5:o. Att den, som , till allmänt arbete
för viss tid, blifvit dömd, men rymmer, måtte
för rymningen plikta med ett års arbete
derutöfver.
Hvad sålunda och vidare rörande detta
ämne är vordet yttradt och heniställdr, hafva
Utskotten i noggrannt öfvervägande tagit,;
och, jemte tillkännagivande, att Lagutskottet
ensamt till behandlipg upptagit de flera, an-;
Bik. till Riks-St. Fröt. ISIS och 181g,? Sami, i Afd, 3,
a tära Bt. neira H;t.
l8 Lap-samt Allm. Besv.o.Oec. Utsi. Bet. N.o 57.
gående ändringar i Kongl. Förordningen den
2% Augusti 1813 mot fylleri och dryckenskap,
väckta Motioner, dermed den uti 8 punkten
gjorda framställning står i oskiljaktigt
sammanhang, och således nu ej kan komma
under öfverläggning, anse sig Utskotten i öfrige
delar böra afgifva efterföljande yttrande:
a) Beträffande 1 :sta , 2 '.dra 3 3:dje,
A.de, 5;te, 6lie, och 7:de punkterne:
Alt det förbättrade skick , hvaruti allmänna
Corrections-anslalterne obestridligen
under senare åren blifvit försatte, gifva grundad
anledning till den förhoppning, att de
framgent skola blifva mot ändamålet fullt
svarande, utan att kräfva någon synnerlig utvidgning,
så framt, hvad Utskotten i serskildt
Betänkande föreslagit, angående ej mindre
Handtverks-Gesällers ställande under Tjenstehjons-Stadgan,
än äfven skyldighet för hvar
och en arbetsför person att förse sig med
årstjenst eller annat lagligt försvar, varder
till efterrättelse antaget; att till en ändamålsenlig
organisation af Corrections- och Arbetshus
hörer en noggrann classification af personerne,
som derstädes förvaras, så att icke försvarslöse,
men i öfrigt ej vanfrejdade personer
sammanblandas med dem, som för brott
blifvit dömde, eller för större vanart gjort
sig kände, hvilket ock, efter hvad Utskotten
Ijag-samt Allm. Besv. o. Otc,Utsll.Bet-N:o5j, ig
ega anledning förmoda, sorgfälligt iaktlages
vid Corrections-Inrättningarne ; all nyttan af
serskilda Corrections - anstalter för hvarje
Landsort icke motsvarar den dermed förenade
kostnad; att, i händelse för någon serskild
ort, dylik arbets-inrättning finnes behöflig,
så väl organisationen , som framtida
underhållet deraf, torde böra besörjas genom
bidrag af ortens invånare, utan tunga för
Staten, samt slutligen, att, i händelse någorstädes
genom enskilda bidrag Inrättningar
redan blifvit eller framdeles blifva bildade
tili emottagande af arbetsföre och välfrejdade
personer, som sakna arbete och derföre
aro sysslolöse, sådana inrättningars förblandning
med Allmänna Corrections-anstalterne
lärer innefatta misstag, deri rättelse, på anmälan,
utan tvifvel vinnes.
Utskotten sakna alltså skäl att, i
anledning af de i ofvan antecknade
punkter gjorda framställningar, föreslå
någon åtgärd af Rikets Ständer.
b) Öfver q:de, louie, inte f i4:de och
l5'-de punkterne.
I likhet med hvad Utskotten i serskildt
Betänkande, angående ändring i i8o5 års
Tjenstehjons-Stadga löreslagit, anse Utskot»
.ten sig böra tillstyrka Rikets Ständers
$0 Lag-samt Allm.Besv.o.Otc.Utsk. Bet, Ao Sj,
alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om den ändring i i:sta
§. af Kongl. Förordningen den 3i]
Augusti 1819: att ÖfverStåthållare-Embetet
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
må ega att på obe-i
stämd tid till Corrections- eller all->
män Arbets - Inrättning döma: 1:0
Lösdrifvare, då de, ehuru arbetsföre
, likväl 6ysslolöst kringstrukit
och besvärat allmänheten med tig-s*
gande, men icke finnas till krigstjenst
duglige, samt då utrymme
till deras intagande saknas i serskildt
arbetshus, som i Länet kan
vara inrättadt; a;o Lösdrifvare, sorn
gjort sig kände för vanartigt, liderligt
och lättjefullt uppförande i
och således för samhället äro vådligen
samt 3:0 sådane personer, sorn
för brott blifvit dömde och straffade
och äro såsom lösdrifvare att
anse.
Häraf följer ock, att den, sorn för någon
af ofvannämnde orsaker varit å Correctionshus
insatt , men derifrån blifvit fri—
lemnad, endast i den händelse bör kunna
åter insättas, att han å nyo beträdes med
sådane lagöfverträdelser, sorn medföra berörde
påföljd, Att bestämma någon viss tid}
'JLag-samtÅlIm.Besv.o.Oec. Uisk. Bet. N.'o 57. 21
inora hvilken en å Corrections-Inrätining insatt
person icke må frigifvas är, efter Utskottens
tanka, hvarken lämpligt, billigt eller
för allmänna säkerheten nödigt; och Utskotten,
som icke kunna utöfver dess nyss intagne
förslag medgifva utsträckning af rättigheten
att döma till Corrections-straff,
hemställa alltså:
ätt ifrågavarande punkter, så vidt
bifall dertill icke innefattas i sarn^
ma förslag, målte utan vidare åt»
gärd förfalla.
lT.te punkten: vid noggrant betraktande
deraf lärer det deri framställda Förslag finnas
icke verkställbart; och om än det så vore,
torde näppeligen någon nytta deraf kunna
hemtas, hvadan Utskotten tillstyrka,
att det lemnäs utan bifall.
i5:de punkten innefalfar egentligen ett
stadgande hörande till Instructionen för Sty.;
reisen öfver Arbets- och Correctionshus,
hvilket, efter hvad till Utskottens kunskap
kommit, af nuvarande Fång-Styrelse, med
anledning af 15 §. i Kongl. Förordningen
den 5i Augusti 1819, sorgfälligt iakttages;
men då något bestämdt lagstadgande derom
likväl icke finnes, anse
aa Bil.t-Lag'S.j4llm,Besv,(r.0ec.Zhsk.Bet.N:a 57.
Utskotten sig böra tillstyrka Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla , att ett sådant må,
till rättelse för Fång-Styrelsen, varda
utfärdade
Flera Ledamöters serskilda tanka i ämnat
bifogas.
Stockholm den 4 Augusti 1829.
Reservation
af Herr ]jeffler'. Som jag uti följande om»
ständigheter icke kan gilla Högloflige Utskottens
nu afgifvande Betänkande i frågan
om Corrections-anstalter, får jag mig deremot
ödmjukligen reservera. Jag kan icke
instämma deruti, att de redan varande inrättningarne
i denna väg framgent kunna blifva
fullt svarande mot ändamålet, utan att kräfva
någon synerlig utvidgning. Jag bestrider visst
icke, att den i Hufvudsladen varande redan
är, och den i Malmö tillämnade äfven kan
blifva väl organiserad , och således på visst
sätt svarande mot deras ändamål, så \idt
utrymmet och öfriga omständigheter det medgifva.
Men att dessa båda inrättningar ensamt
blifva tillräckliga och ändamålsenligt
Jiil.t.Lags.Allm.Besv.o.Oec.Ulsk.Bet. N:o57. 23
kanna användas för hela landet, det mäste
jag bestrida, och får såsom skäl för min
tanka i denna del åberopa, hvad jag och
flere andra under denna Riksdag yrkat i
anseende till en högst nödig Correctionsanstalt
å Rikets Vestra sida, helst det ännu
icke är afgjordt, om Correctionshjonen från
denna aflägsna trakt ens få sändas till Inrättningen
i Stockholn), och i alia fall ett sådant
försändande, ofta och efter behofvet begagnadt,
skall påföra Staten större kostnader
i skjuts och fångvård, än räntan komme
att utgöra å det Capital, som uti en för Vestra
delen af Riket gjord enskild Inrättning
behöfde att medtagas. — Icke eller kan jag
instämma uti Högloflige Utskottens tanka, att
nyttan af serskilda sådana Inrättningar för
hvarje ort icke motsvarar den dermed förenade
kostnad. Jag tror att om tillgångarne
det msdgåfvo , vore det nyttigast att dessa
Inrättningar voro mera fördelade , emedan
ett hjon då, efter undergången correction,
lättare i sin hembygd kunde vinna inträde i
någon för detsamma gagnelig sysselsättning ,
än som kan ske å en alldeles främmande
ort, der ingen känner eller vårdar sig om
detsamma. Slutligen kan jag icke eller gilla
Högloflige Utskottens yttrande, att, i händelse
för någon ort dylika arbetshus-inrättningar
finnas behöflige , så väl organisation som
framtida underhållet deraf torde böra be
-
3\ Bil,I.La g-s, Ålim.Bese,n.Oec. Utsi.Bet.Nio 57;
sörjas genom bidrag af ortens invånare
utan timga för Staten. Jag skulle antaga
detta Förslag, om det blefye allmänt för hela
Riket, så att de inrättningar, hvilka redan
förefinnas, ensamt betalas och underhållas
af de provincer eller orter, sorn deraf draga
fördel , och deremot de öfrige undginge att
deltaga i kostnaden härföre. Men då nu så
icke är, utan de redan varande Correctionsanstalterne
ingå med sina kostnader uti de
allmänna skatterne lör alla provincer och
orter, finner jag de Högloflige Utskottens
Förslag, om det antages, ledande till en
dubbel och , efter min tanka , orättvis beskattning
för alla dem, som på en gång skulla
skatta till de allmänna samt derjemte inrätta
och underhålla egna Corrections-anstalter.
Häruti instämde Herrar Professor Gra-,
•vander och Prosten Hvasser samt Hers?
Höj venius.
Lag-samt Allm.Besv>o.Oec.Utsk, Bei, N.o 58. 25
N:o 58.
Ankom till Iixped, Utskottet den 21 Augusti ig29»
Betänkande, i anledning af väckta
frågor rörande Fattigförsörjningsanstalterne.
Tm nedannämnde Riks-Stånd hafva blifvit
ingifne och derifrån, dels till Lag- samt Allm.
Besvärs- ochOeconomie-Utskotten gemensamt,
och dels till sistbemälde Utskott serskildt,
remitterade följande Memorial , och deraf
löranledda yttranden , nemligen :
Till Hogloflige Ridder skap et och Adeln:
1:0 Af Herr von Qvanten] Carli
2:0 Af Rerr Cederschjöld, Pehr Gustaf;
3:o Af Herr Friherre Ridderstolpe,
Fredrik.
Till HÖgvårdige Preste-Standet:
r:o af Herr Biskopen Doctor Thyselius-,
i anledning af hvars Memorial sig utlåtit:
Herr Prosten Östberg, och Herr Professoren
Bexell;
2:0 Af Herr Prosten Forsslind.
Till Vallöf lige Burgare-Standet:
j;o Af Herr Rådman Mattsson i
36 Lag-samtAllm.J3esv,o. Otc. (Jisk. Bet. N:o 58.
2:0 af Herr Rådman Lundman.
Till det Hedervärda Bonde-Ståndet:
1:0. Af Riksdagsfullmägtigen Hans Jansson
från Elfsborgs Län, och
2:0. Af Riksdagsfullmägtigen Jöran
sindersson från Vestmanlands Län ; med
hvilken Johan Olofsson från sistnämnde Län,
Anders Andersson från Skaraborgs Län,samt
flere af det Hedervärda Ståndets Ledamöter
sig förenat.
Efter gemensam granskning af dessa Memorial
och yttranden, åsyftande alla, i större
eller mindre nion, rättelser eller tillägg i
Kongl. Kungörelsen den 5 December 1788,
angående Fattigförsörjningen, hafva Utskotten
funnit dem innefatta följande hufvudsakliga
hemställanden, hvilka Utskotten nu gå att i
nedanstående ordning upptaga och besvara :
1:0. Att hvar och en må ega rätt att
flytta hvart helst han vill, då han har godkänd
Orlofssedel, är af god frejd och visar
sig ega utkomst, antingen genom egen arbetsförmåga
eller genom andras försvar.
2:0. Att , då man eller qvinna, efter
fyllda 20 år, flyttar till annan Socken , det
»natte antecknas å Prestbevis, och i Kyrko
-
Lag- samt.Allm.Besv.o.Oec.Utsk. Bet. N:o58. 97
bok, huru länge han eller hon, efter den tiden
till 5o år, tjent i hvarje socken: att
fattighjon ej borde ovilkorligen försörjas der
eller alflytla dit, hvarest de senast varit skattskrifne,
utan, då tvist uppstår, flytta till den
socken, hvarest de under deras mest arbetsföra
tid, användt sina bästa arbelskralter.
3:0. Att den, som i 10 år försörjt sig
och de sina i en församling, målie anses
derigenom hafva förvärfvat sig infödsloräti
och anspråk på fullt fatiig-underhåll; men
att, om han dessförinnan faller fattigförsörj -  ningen till last, den församling, hvarifrån han
kommit, borde bidraga till hans underhåll
med 10 procent för hvarje år, som detta underhåll
komme att tidigare utgöras,
4:0, Att någon proescriptions-tid matte
bestämmas, till församlingarnes tryggande mot
anspråk på understöd från fattigförsörjningt
5:o. Att den församling , dit en behöfvande
inflyttat; och der han i flere månaders
tid vistats utan anmärkning, borde inom en
viss tid protestera mot inflyttningen vid påföljd
af talans förlust.
6:0, Att ingen veterligen fattig och till
arbete oduglig person måtte ega rättighet ,
att från den ort, der han sist varit mantalsskrifven
eller boende, få inflytta och sig bo.
s8 Lng-samtAllnuBesv.o.Occ, XJtsk. Bel, N.o 58,
sälta i någon stad, utan dertill förut erhållen
skriftlig tillåtelse af Stadens Magistrat;
i samråd med Stadens äldste och Kyrkoråd.
7:0. Att, inora hvarje? Socken, Säteriegare,
Brukspatroner och Pössessionater borde
draga försorg otn deras underlydande afsigkoinne
Frälsebönder, Torpare, Smeder, dagoch
stat-karlar; Krono- och Skatte-hemmansegare
deremot vidkännas skyldigheten att
värda sådana af deras vederlikar, som sortera
under dem, men komma på obestånd ;
samt att Tjenstehjon, hvilka under sin arbetsföra
tid ömsom tjent frälse- och skatteman,
måtte underhållas gemensamt af hela
församlingen, allt efter hemmantalet.
J. -*•'
8.0. Att, äfven med penningar, man ej
borde kunna förvärfva egendom i annan province
utan att ega beyis öfver godkänd frejd,
hvarföre också Motionairen ansett ”Pastors
och Socknemans attest böra åtfölja alla mindre
köpebref.”
g;o. Att gift medellös man icke borde
erhålla Pass, att vandra längre bort på ar-i
bete, utan Socknemän» medgifvande, så vida
han ej medtager hustru och barn.
10:0. Att den, som vill flytta från én
församling, måtte förses med församlingens
Pass,
LagsamtAllm.Besv.o.Oec. Utsk, Bet. N\o 58. 29
1 iso.- Att, till förvarande af Kronans
ratt. till församlingarnes tryggande emot oförmodade
besvär, samt till undanrödjande
af ett bland Pastorsvårdens svårare hinder ,
ett lämpligt ansvar måtte stadgas för den ,
som vid husförhör och mantalsskrifning förtiger
någon hos honom boende.
12:0. Att, då Kongl. Maj:t, genom senare
Nådiga stadganden förordnat: att hvarje
välfrejdad person eger bosätta sig å hvilken
ort af Riket honom behagar; att tvungen
krigstjenst skulle upphöra, och ingen, som ej
stulit eller tiggt, kunna till Correctionshus
försändas; de äldre författningarne alltså, an.
gående arbetsfolks skyldighet att förse sig
med årstjenst, måtte upplifvas , eller påbuden
om fattigförsörjning upphäfvas, eller ock församlingarne
återfå sin fordna rätt att vägra
inflyttningar.
Detta allt hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och ehuru det såsom allmän grundsats
synes vara med rättvisa och billighet
närmast öfverensstämmande, att den, sora
på ålderdomen är i behof af fattigvård
och understöd, deraf kommer i åtnju-,
tande inom den församling, hvarest han längsta
tiden vistats och sina arbetskrafter användt,
torde likväl med skäl kunna befaras,'
ali elt sådant stadgande skulle leda till oberäkneliga
oredor och stridigheter, samt of.
30 Lag* samt Allm. Rexv.o.Oec.Uuk.liet. N.o 58.
tast i tillämpningen blifva orättvist. Utskot.
ten finna derföre betänkligt att tillstyrka nå*
gon ändring uti den genom Kongl. Kungörelsen
den 5 December 1788 stadgade grund»
att den församling, der fattighjonet antingen
haft eget hemman eller såsom inhyses- eller
tjenstehjon senast varit i skatt antecknad, bör
vidkännas dess vård, sedan det icke förmår med
arbete sig sjelf underhålla. Mot denna skyldighet
måste, på sätt samma Kungörelse bjuder,
församlingen ega den rättighet, att icke
något inhyseshjon må kunna sig der nedsätta,
eller något gammalt och mindre arbetsfört
Tjenstehjon antagas, innan sådant först blifvit
vid allmän Sockenstämma anmäldt, och församlingen
dertill lemnat sitt bifall. På dessa
grunder anse
sig Utskotten föranlåtne att afstyrka
de uti första, andra och tredje
punkterne gjorda yrkanden.
Förslaget i 4.de punkten kunna Utskotten
icke elfer understödja, efter som derigenom
skulle kunna inträffa , att personer, i
största behof af fattigförsörjning och understöd,
deraf likväl blefve i saknad , endast af
den orsak, att icke någon församling vore
pligtig att dem såsom fatiighjon emottaga 5
hvadan
Lag. samtAllm.Besv.o. Oec. Utsk. Bet. N:o 58. 31
Utskotten äfvenledes afstyrka denna
Motion.
Deremot, och som billigheten synes påkalla,
att hvarje församlings fattigfÖrsörjningsskyldighet,
så vidt ske kan, inskränkes till
sådane personer, som inom församlingen
uppoffrat sin arbetsförmåga och derstädes
blifvit orkeslösa och således, i händelse en
person afflyttar från en församling till en annan,
och sig bosätter utan att låta sig der
mantalsskrifvas, den församling, som hos sig
emottager och hyser en sådan person, icke
bör, efter Utskottens omdöme, vara fredad
från skyldigheten att honom vid inträffande
orkeslÖshet försörja, derföre att han underlåtit,
Författningarne likmätigt, låta sig mantalsskrifva
, samt då Utskotten hafva sig bekant,
dels att ett slikt oskick på flere orter
sig inrotat, dels att, till förekommande deraf,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti en
del Län för längre tider tillbaka utfärdat
Kungörelser, hvarigenom församlingarne förklarats
pligtige, att inom viss tid protestera
mot personers inflyttning, vid påföljd, ali annars
anses förbundne att, vid inträffande behof,
lemna dem fattig-underhåll, hvilka föreskrifter
varit till efterlefnad gällande, samt bidragit
ej mindre till ordning och reda församlingarne
emellan , än äfven till förekommande
deraf, att personer kunna undanhålla sig fråa
3a Lag- samtAllm.Besv.o&ec.Utsk,Bet. N:o 58;
mantalsskrifning, alltså finna Utskotten sig
föranlåtne föreslå, att, med bifall till yrkandet
i 5:te punkten, stadgas måtta :
Att den församling, hvilken icke
inom natt och år, efter det utsockne
, inhyseshjon och Tjenstfolk olofvandes
der tagit sig hemvist, derå
åtalan gör, sedermera, vid uppkommande
fråga om fatiigunderliåll,
ej må sig det undandraga
på den grund, att personen, ehuru
bosatt inom församlingen, derstädes
likväl icke Mantalsskrifven varit.
Hvad i 6:te punkten är yrkadt, öfverensstämmer
med åberopade stadgandet i Kgl.
Kungörelsen den 5 December 1788; och fördenskull
anse Utskotten
något ytterligare påbud derom icke
erfordras.
Vidare och på dessa skäl:
a) Att det vore både olämpligt, och
med inrättningen af gemensamma
fattigförsörjnings-anstalter inom församlingarne
oiÖrenligt att stadga det
egare af frälse egendomar och Krono
-
Ztig-Samtjjtlm.Besv.ö.Oec, Vtsk. 58. 3 j
iio- samt skattehemman hvar för
sig serskildt skulle draga försorg
om deras underlydande fattige;
b) att det föreslagna förbudet mot fast
egendoms förvärfvande vore stridande
emot rättsgrund, enär åtkomsten
i och för sig sjelf är klanderfri
5
e) att redan genom 4 §. i Kongl, kungörelsen
den 18 Maji 1824 är stadgadt,
att gifta personer af arbetande
classerne, som icke äro bofaste,
ej må erhålla pass, derest de icke
med Kyrkoråds protocoll styrka,
att de jemväl medtaga hustru och
barn ellef att dessa ändå hafva sin
bergning, Utan att falla församlingen
till last, och att således ett för»
nyadt stadgande af enahanda syftning
icke är behÖfligt;
d) att, genom serskildte Författningar,
uttryckligen blifvit stadgadt af hvilka
Embetsmyndigheter och i hvilken
ordning Pass bora utfärdas j
samt
Hk, till Rikt-Sl. Prot. 18*8 «th 18*9) 7 S*ml. ö Åfd. 5,
a .dra Bidet. %-.dra Hst.
Lug-samt jtllrh.Besv.'o.Oec.Uts&.Be!> N:o 58,
e) att, enligt gällandeFörfatfning, hvar
och en är vid vite förpiigtad, att
till upplysning och rättelse för Taxeringsmännen
noga angifva och i
mantalslängderne låta anteckna sig
sjelf med underhafvande folk oell
Tjenstehjon, samt dem, som hos
honom äro boende, hvartill kommer
att husförhörslängderne, jemförde
med uppgifterne till Mantalsskrifningen,
innefatta nödig cor*-  troll härå, hemställa Utskotten
att de uti 7:de, 8:de, gide, io;de
och n;te punkterne framställde
Förslag inåtte; såsom dels obehöflige,
dels olämplige, utaa af->
seende lemnäs.
Slutligen anse Utskotten sig till besva-.'
rande af hvad, i lätte punkten är vordet yrkadt,
endast böra hänvisa till och åberopa
de serskilda Betänkanden Utskotten den i i
denna månad afgifvit, i anledning af väckta
motioner, sä väl om ändringar i i8o5 års
Tjenstehjons-Stadga, som angående åtgärders
vidtagande till förekommande af lösdrifveri.
En Ledamots serskilda tanka i ämnat
bifogas.
Stpckholm den 4 Augusti »899!
B il,t. Log-s. A!lm.Besv.o.Oec,Uiijk,Bet.N:o58. 5&
Reservation
Af Herr Lundman, sorn, enär Utskottens
Utlåtande icke innehöil någon uppgift,
iiuru med falisg-forsörjningen af de i flere
Städer förlagde Regementernes tnusique-per-,
sonal förhållas borde , hade yrkat att Utlåtandet
matie till sammansatte beredningen
återremitteras, helst Qeconornie-Ufskotiet, uti
sitt Betänkande, N:o 97, egentligen stödt sitt
ytterligare afslag af hans Motion, rörande
den tunga, Linköpings Stads fatiig-försörjning
måste vidkännas, genom Lif-Grenadier-Regementernes
Musique-Corpsers inqvartering
derstädes, derpå, att ett yttrande, rörande
fattig-försörjningen i allmänhet, som tillika
skulle innefatta stadgande i afseende på dylika
inqvarteringar, skulle, gemensamt med
Lag-Utskottet, afgifvas; hvariöre, och då Utskotten
härå icke fästat afseende, Hr Lund-,
man emot det ifrågavarande Uilåtandet i dess
Härvarande skick sig reserverade.
STOCKHOLM.
Elméns och Granbergs Tryckeri, i8ag.
... .. r- - r-rw
N:o 5g.
Ankom till Expcd. Utskottet d. 25 September 1829.
Betänkande, i anledning af föreslagna
iakttagelser, vid utfärdande af Pass.
Till handläggning dels af Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie Utskotten,
och dels af endast sistnämnde Utskott, hafva
blifvit remitterade följande Memorial
och deraf föranledde yttranden, nemligen:
från
Hö glo fl. R idde rs kape t och Adeln:
Af Herr Grefve Gyllenborg, Joli. Henning;
från
Det HÖgvördige Preste-Stå 11 det:
Af Herr Prosten Svedelius; i anledning
af hvars Memorial sig utlåtit Herrar
Biskoparne Wijkman och Faxe, Herr Professoren
Gravander samt Prostarne Herrar
Forsslind, Hvasser, Broome, Grevillius,
Rönbeck, Nibelius och Petterssond
Bilut. R. St. Fröt. 1828 0.1829, 7 Sami. 2 Afd.i Band. 1
3;dje IL t.
2 Z«g- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.-o 5g.
från
Det Hedervärda Bond e-S t å n d e t:
Af Riksdagsfullmäktige]! Lars Larsson
från Gefleborgs Län; i anledning af hvars
Memorial sig utlåtit: Jan Jansson, Olof
Nilsson och Anders Nilsson från Wermlands
Län, Hans Hansson från Elfsborgs
Län, Anders Andersson från Skaraborgs
Län, Olof Olofsson från Östergöthlands
Län och Jan Olsson från Westmanlands
Län ;
I hvilka Memorial och yttranden hufvudsakligen
blifvit föreslaget, att, då erfarenheten
visat, hurusom vandrande personer,
vare sig gesäller, sjömän, permitterade
soldater m. fl,, eller lösdrifvare samt gifte
personer, som tillhöra de arbetande classerne
och icke äro bofaste, väl varit forsedde
med pass, men af så obestämd beskaffenhet,
att ändamålet med pass-föreskrifterne
alldeles förfelats, följande omständigheter
alltså måtte hädanefter, vid utfärdande
af pass, varda iakttagne: att ingen af
förenämnde personer må erhålla förpassning,
utan att kunna förete sundhets-betyg,
att jemte beskrifningen om den förpassades
utseende borde utsättas stället, dit passet
begagnas må, tiden, huru länge det gällande
är, vägen, som den förpassade bör följa, ti
-
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Uts. Bet.N:o 5g. 3
den för vandringen, beräknad efter vägens
längd till den bestämda orten, ändamålet
med resan, förbud emot beltlande, skyldighet
för pass-innehafvaren, att, vid ankomsten
till destinations-orten, anmäla sig
bos vederbörande Embets-auctoritet, kronobetjent,
eller, der sådan saknas, hos Kyrkoherden
i Församlingen, till deras uppmärksamhet,
under den tid passet begagnas,
och äfventyret för afvikelse från föreskrifterne;
samt att hvar och en måtte hafva
rättighet, att med a.ne vittnens underskrift
styrka och anteckna på passet, om och
hvaruti dess innehafvare sig ovärdigt förhållit,
derom undersökning anställas borde
af Landshöfding eller Borgmästare i närmaste
Stad.
Hvarjemte af en Motionair blifvit hemställdt,
att Ångfartygens Befälhafvare måtte
varda ålagdt, att, genast efter ankomsten
till landningsorten, till vederbörlig auctoritet
öfverlemna en förteckning å alla ångfartyget
åtföljande Passagerare, hvilka det
icke borde vara tillåtet att landstiga, förr än
de för Policens ombud behörigt pass uppvisat.
Hvad sålunda blifvit föreslaget och
hemställdt hafva Utskotten i gemensamt öfvervägande
tagit; och som Kongl. Maj:ts
4 Lag- s. Allni. Besv. 0. Oec. Vt sk. Bet. N.o 5g.
Nådiga Kungörelse* angående hvad, vid utfärdandet
af pass åt lösdrifvare samt gifte
personer, sorn tillhöra de arbetande klasserne
och icke äro bofaste, iakttagas bör,
den 18 Maji 1824, föreskrifva- i 5 §: att
om den ort, hvarest någon af de i högstberörde
Kungörelse nämnde pass-sÖkande
sig uppehållit, är misstänkt för venerisk eller
koppsmitta, sundhets-bevis bör företes,
innan pass honom meddelas; i 8 §: att pass
för sådane personer skola ovilkorligen innehålla
den förpassade personens namn, ålder,
utseende, frejd, ändamålet för resan,
det ställe, hvarifrån han kommer, det, hvartill
han blifvit förpassad, och vägen lian
skall taga; samt i 9 §: att, om den passtagande
afviker, utan laga skäl, från vägen,
som honom blifvit föreskrifven, han genast
bör häktas och med fångskjuts återsändas till
den ort, hvarifrån lian blifvit förpassad;
alltså och då Utskotten icke allenast anse
de af motionairerne i ofvanberörde måtto föreslagne
åtgärder redan yara i det hufvudsakligaste
vidtagne, utan också äro öfvertygade,
att, åtminstone de fleste oordningar,
som i förevarande afseende försports, leda
deras ursprung mindre från saknad af föreskrifter,
än från bristande efterföljd af deras
innehåll, få Utskotten vördsamt tillstyrka
att de i ofvanberörde måtto gjorde
framställningar kunde förfalla.
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 60. 5
Vidkommande den tillika väckta motionen
om hvad Befälhafvare och Passagerare
på Ångfartyg borde vid ankomsten till
landningsort iakttaga, så, enär det synes ankomma
på vederbörande Police-styrelser å
de orter, dit Ångfartyg ankomma, att em
vidtagande af de härutinnan föreslagne åtgärder,
derest de skulle nödiga profvas, efter
sig företeende omständigheter förordna;
anse Utskotten förslaget i denna del ej böra
blifva föremål för någon Rikets Ständers underdåniga
hemställan, och tillstyrka derföre,
att detsamma ej må bifallas.
Stockholm den 4 Åug. 1829.
N:o 60.
Ankom till Exped. Utskottet d. a5 Sept. 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande
N:o 35, rörande förslag till ny
Prestvals-Förordning.
Emot Utskottens Betänkande N:o 35 hafva
inom alla fyra Riks Stånden anmärkningar,
som föranledt till återremiss, blifvit
framställde, hvilka, till beredande af en lättare
öfversigt, Utskotten under 3:ne hufvudafdelningar
för besvarandet sammanfattat.
6 £$£- s- Allm. Besv. o. Occ. Utsk. Uti. IV. o 60.
A'_) Antingen innefatta nemligen dessa
klander så mot formen sorn innehållet af
Utskottens Utlåtande, angående antagligheten
af det senare alternativet uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om tillsättning
af Prest-jägehheter j
B) Eller uppställa de nya förslag* dels
till förändrade utnämningssätt, dels ock ett
helt annat valsätt af Församlings-Lärare;
C) Eller yrka de ändtligen, med antagande
af det utaf Utskotten granskade och
tillstyrkta irsta alternativet, uti dess serskilda
§§., åtskilliga förändringar, förtydJiganden
eller tillägg.
Utskotten, som nu gå att vördsamt
hesvara alla i dessa serskilda hänseenden
Utskotten meddelade erinringar, tro sig
komma Rikets Höglofliga Ständers önskan
om undvikande af lidsspillande vidlyftighet
närmast till mötes, om, utan serskildt upprepande
allestädes af de Ståndsledamöters
namn, sorn sig i ämnet utlåtit, endast hufvudsakligen
redovisas för sjelfva anmärkningarne
och Utskottens, vid granskning deraf, antingen
förändrade eller bibehållna åsigter.
-O
Så väl utaf flere reservanter mot Utskottens
förra Betänkande, som ock af åtskilliga
Högv. Preste-Ståndets Ledamöter,
Lag-s. Allm. Besv.o. Occ.Utsk. Utl. N.o 60. 7
har det först blifvit klandradt, ”att de sammansatta
Lag- och Oeconomie-Utskotten tili
någon granskning upptagit det senare, Rikets
Ständer i Väder meddelade, alternativa
förslaget om upphäfvande af alla hittills
brukliga Prest-val, hvilket förslag, såsom
förutsättande en Grundlags-förändring, ansetts
ensamt tillhöra Constitutions-Utskottets
pröfning”. Jemte förnyadt åberopande
af de i förra Betänkandet, sid. 12, andragne
skäl, få Utskotten häremot, med instämmande
uti den inom Högv. Preste-Slåndet
af åtskilliga Ledamöter redan yttrade mening,
vördsamt förklara sin tanka oförändrad
vara den, att detta ämne, som icke
blott är af Constitutionel, utan tillika af
Juridisk, Administrativ och Ecclesiastik natur,
för bedömandet åtminstone af behoj<vet
och nyttan af den föreslagna förändringen,
tillhört dessa Utskotts primitiva behandling.
Icke elier kunna Utskotten häraf
inse något hinder hvarken för de respective
Riks-Stånden, att målet, der så nödigt
pröfvats, till Höglofl. Constitutions-Utskottet
jemväl hänvisa, ej eller för sistnämnde
Utskott att, i följd af erhållna remisser, öfver
detsammas Constitutionela egenskap sig
utlåta.
Vidare har af en Ledamot inom Höglofl.
Ridderskapet och Adelil blifvit yttradt,
8 Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Ulsh Uti. JV. o 60.
att ”de skäl, pä hvilka Utskotten tillstyrkt
”förkastandet af det senare alternativet
”och bibehållandet af nu öfliga Prestval,
”vöre alltför svaga, endast förrådande en
’’slags tvungen hyllning åt en närvarande
opinion.” Utskotten, sorn haft den tillfredsställelsen
att filina, det den värde Ledamoten,
som icke eller täckts rikta Utskottens
bevisning med några nya grunder,
sjelf i hufvudsaken gillat Utskottens åsigtcr,
hvilka emot anförde inkast Ulskolteu
här nedan få ytterligare utveckla, tro sig
fördenskull här endast böra förklara, att de
skäl, hvilka i Betänkandet finnas upptagne
och för Utskottens pluralitet befunnits tillfyllest
görande, verkligen utgått från en
otvungen öfvertygelse och en frivillig aktning
för den allmänna röstens billiga kraf. Hvad af
samma värde Talare, i sammanhang med berörde
anmärkning, blifvit andraget om Prestvalens
förbättring genom införande af sluten
votering, blifver, med iakttagande af
ordningen i förra Betänkandet, längre ned,
vid 44 §. af sjelfva Författnings-förslaget,
föremål för Utskottens granskning.
Emot sjelfva saken, eller afstyrkandet
af det alternativt föreslagna upphäfvandet
af alla Prestval, har ett större antal Ledamöter
af Högv. Preste-Ståndet samt arne
af YällofL Borgare-Ståndet, utom reservan
-
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 60. 9
terne inom Utskotten, yrkat ”antagandet dels
med, dels utan modification af berörde alternativ,
såsom det enda rätt grundliga
sk}'ddsmedel mot de missbruk, som förmenas
från alla slags Prestval alldeles oskiljaktiga,
helst Utskotten sjelfve synts hysa
den farhåga, att de i Författnings-förslaget
deremot stadgade correctiv icke någonsin
komma att motsvara sitt vigtiga ändamål”.
Under öppet medgifvande, att Utskotten
ännu vidhålla sin i förra Betänkandet^
sid, 40, yttrade mening om den ringare
verkan, blotta straffbestämmelser ega till
förekommande af de lag-öfverträdelser, hvilka,
serdeles i vissa Landsorter, vid Prestval
ofta förspörjas, måste Utskotten dock
lika öppet erkänna, att de icke kunnat frångå
sin förut ådagalagda öfvertygelse om billigheten
af menigheternas bibehållande vid
sin i sjelfva det inre och innerliga förhållandet
mellan Lärare och Åhörare grundade
rätt, att, enligt förtroende, utse och välja
sina andeliga ledare. Utöfvas än denna
rätt antingen alldeles icke, eller icke fullkomligt,
uti vissa församlingar, finna dock
Utskotten icke skäl att tillstyrka dess borttagande,
der den ofta med sansad urskillning
och värdighet ännu begagnas, åtminstone
icke så länge hoppet, att småningom kun
-
io Let"- s. Allm. Best', o. Oec. Utsk. Uti. N.o 60.
na förminska och häfva dess missbruk, ännu
i det allmänna tankesättet gifver åt den
redan mer än hundraåriga valrätten ett
mägtigt försvar. Den, i Utskottens tanka,
tjenligaste väg att efterhand ifrån Prestva]en
skilja i synnerhet den låga inflytelsen
af egennyttans beräkningar, förnämsta källan
till det oskick och förderf, som så mycket
förnedra dessa val, är i förra Betänkandet,
sid. 18, redan antydd, och Utskotten
hysa ännu det glada hopp, att det goda ändamålet
ändtligen skall, om än med undantag,
oskiljaktiga från all mennisko-anstalt,
på denna väg någorlunda uppnås. Åt tiden
måste öfverlemnas att ådagalägga, huruvida
en önskad verklighet kommer att svara
mot dessa förhoppningar. Bedragas dessa
af en bedröflig erfarenhet, och befinnas, ej
mindre de vid denna Riksdag föreslagna,
än alla andra, af framtidens uppfinning beroende
hjelpmedel kraftlösa mot det tillväxande
onda, då först torde i en allmännare
sinnesstämning den nu af mången välment
önskade förändringen finna ett stöd,
som ännu alldeles saknas, och hvarförutan
Utskotten icke funnit densamma, med något
hopp om framgång, kunna tillstyrkas.
De nya Förslag till förändringar uti
sättet antingen att utnämna eller att välja
Lag- s. Allm. lies v. o. Oec. disk. Uti. N.o 60. 11
Församl ings-Lärare, hvilka uti Högv. PresteStåndet
blifvit, dels i form utaf anmärkningar
mot Utskottens förra Betänkande, dels
i form af nja Motioner, framställde, äro
följande:
Af Herr Prosten Forsslind: natt, vid
återbesättandet af consistoriela Gäll, Förslag,
Prof och Frägodags-f urrättningar bibehållas,
samt att Församlingen, i fall den
sä för godt finnér, pä denna dag och enligt
bestämda föreskrifter, kallar en 4-de
till Förslaget och på i4:de dagen derefter
afgifver dess utlåtande, antingen genom anställd
omröstning, eller helst genom motiverad
skriftlig framställning, hvarefter
JJomcapitlet, under iakttagande af hittills
öfrige former, insänder alla tillmålet hörande
handlingar, jemte eget och Biskopens
serskilda utlåtande, för att genom
Eedesiastik-Expeditionen föredragas Konungen,
som i Nåder täcks utnämna en af
de 3 eller 4 pä ofvannämnde sätt före,
slagne Candidater.” Motionären förmodar,
alt den ordning och rättvisa, hvarmed
de consistoriela Gallen på detta sätt skulle
hortgifvas, borde kraftigt medverka till undanrödjande
af de främmande inblandningar,
sorn ännu kunna anträffas, om icke verkande,
åtminstone för Monarken besvärligt
beställsamma, vid bortgifvandet af de regala.
i a Lag- s. Allni. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 60.
Af Herr Biskopen, Doctor Hedrén,
som yttrat, att ”då förtroende, enligt Utskottens
eget medgifvande, bör utgöra grundvalen
för tillsättningen af Kyrkans Lärare,
detta förtroende bör framkallas rent och
fritt samt helt och o styck eidt; det kunde
då hvarken bero af egendomens och io:dens
storlek, helst föremålet för Lärarens em.
betspligter vore folkets själar, icke deras
förmögenhet, ej eller utgå blott från den
ena sidan af Samhället, utan från hägge
samhällsmagternas gemensamma medverkan
föreslås:
1 :o ”Att val rättigheten flyttasfrån egendom
till personen på sådant sätt, att hvarje
fullmyndig person, som eger husfaderligt
sjelf beroende, röstar för sig och för
alla de personer, som lyda under hans husfader
svälde, röstens värde beräknadt efter
personernes antar.
2:0 Antingen ”att, sedan Församlingens
val blifvit förrättadt, detsamma öfverlännäs
till Konungen, som borde ega
rättighet att med Sin röst till en viss andel,
t. ex. en fjerdedel, deruti deltaga. Talaren
förklarar, att, om Församlingens röst
vore så enhällig, alt Konungens röst icke
kunde ändra den, vore det skäl att anse
den såsom ett allmänt förtroende. Blefve
Lag- s. 'Allm. Uesv. o. Oec. Vt sk. Ull. N.o G o. i3
åter rösterne annorlunda delade, vore ock
rättvist, att Konungens röst fällde utslaget;”
Eller: vatt För samlingen, pä sätt nu
flerestädes sker_, med sitt val uppför er 3:ne
på förslag, ibland hvilka en af Konungen
utnämnes. I båda fallen skulle valet ske
efter behörig pröfning af den valdes competence,
äfvensom utnämningen på högsta
ort alltid ske inom förslag.”
Af Herr Biskopen och vice Talmannen
af Wingård: ”att ideen af församlingens
fria utväljande af sin själasörjare vore
så hög, att dess bibehållande såsom grundsalts
måste önskas; valfriheten vore en vördnadsbjudande
återstod af den ursprungliga
Församlingens skick, hvilken bör vårdas, renas
och, i samma mon församlingen tillväxer
i tro och helgelse, höjas i betydenhet;
att driffjedern till ofogen vid Prestval ligger
icke i sjelfva valet, utan deruti, att man
väljer efter egendom, och att således ett
jordiskt element fått blifva det öfvervägande
vid utöfningen af en frihet, som borde
vara utan inverkan af annat, än andelig bevekelse-grund;
ju mera materiela föremål
göra sig för sinnligheten gällande, skola
obehöriga aftal om minskad kostnad till högre
angelägenheter, och synnerligast kyrkans,
blifva vanligare. ”På grund häraf föreslås:
i4 Lag- s. Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 60.
”att valsättet måtte återföras till omröstning
efter person, icke efter afgift eller
besittning. Med undantag af dem, som icke
äro sjelf ständige, bör hvarje husfader,
och , efter hans frånfälle, enka, som hus sitt
förestår, äf vensom myndig förklarad qvinna,
få kalla sin själasörjare, och hvarje
röst räknas lika för en enhet. Valförrättningen
skulle sålunda blifva enklare, och
tvister om röstberäkningen äfvensom om
röslrältigheten blifva färre, eller helt och
hållet uteblifva. Så tillgår i DomkyrkoFörsamlingen
i Götheborg, hvarest, så långt
minnet går tillbaka, Män, utmärkte för embetsskicklighet
och predikogåfvor, oafbrutet
blifvit valde till Domprostar.”
Hvad sålunda anfördt blifvit hafva Utskotten
i noggrannt öfvervägande tagit, men
enär förstnämnde bägge förslag, Herr Prosten
Forsslinds oell Herr Biskopen Hedrens,
gemensamt åsyfta fullkomligt upphäfvande
eller åtminstone betydligt inskränkande
af menigheternas rätt i Consistoriela
Gäll, att genom sitt val bestämma tillsättningen
afsina Lärare, kunna Utskotten,
som redan tillstyrkt bibehållande af denna
■valrätt, intetdera af dessa förslag, hvilkas
alla detailer följaktligen här ej behöfva
granskas, nu understödja. Serskildt torde
dock böra anmärkas;
Lag-s. Allm. B os v. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 60. i5
a) Mot Herr Prosten Forsslinds förslag,
att detsamma, icke omfattande andra
än de nu så kallaxle Consistorie/a Pastoraten,
icke skulle medföra den, genom senare
alternativet uti Kongl. Maj:ts Egen Nådiga
Proposition, medgifna och föreslagna
likstämmigheten uti tillsättandet af alla Rikets
Pastorat;
b) Mot Herr Biskopen Doctor Hedrens
förra alternativ uti senare punkten af dess
förslag: att, genom den Kongl, röstens beräkning
blott till \ emot Församlingens,
den förra olämpligen nedsättes under den
senare, ej allenast i de fall, då den skulle
uttrycka en hel menighets odelade förtroende,
utan ock ofta under en enda betydligare
röstegares •votum, äfvensom det i
allmänhet lika litet med rättvisa, som med
en skyldig undersåtlig granlagenhet torde
kunna förenas, att af Kongl. Maj:t i underdånighet
begära Nådig afsägelse af Dess höga
tillsätthingsrätt i nu varande regala Gäll,
utan annan deremot tillbaka öfverlemnad
magt, än att till en viss mindre anpart få
med Församlingen i alla Prestval hedanefter
deltaga;
c) Mot bemälde Herr Biskops senare
alternativ: alt den oinskränkta förslagssällning,
som, nu i några större Stadsför
-
16 La.%*S. Allni. Besv. o. Oec. Utsk. Uti, N. o 60.
samlingar medgifven, med urskillning begagnas,
skulle, upplåten åt alla, äfven afen
stundom mindre upplyst menighet bestående,
församlingar, kunna medföra den följd,
att den mest förtjente oell skicklige Prest,
antingen såsom mindre känd eller utrustad
med ringare inställningsgåfvor, aldrig, eller
kanske först på höga ålderdomen, i fall
då först en ledighet inom den krets, der
lian vistats, inträffade, blefve kallad tili
något förslag, och således hela sin lefnad
nödgades sakna den oberoende bergning,
hvilken dock måste förutsättas såsom en
uppmuntran att ingå ej mindre i det andliga,
än i hvarje annat stånd uti Samhället.
Vidkommande slutligen de förändrade
grunder för valrättighetens utöfning, hvilka
af Herr Biskopen Doctor af Wingård
i serskild Motion, äfvensom af Herr Biskopen
Doctor Hedrén i förra punkten af dess
förslag samt af Herr Prosten Forsslind i
anmärkningar mot 18 och 19 §§ af sjelfva
Prestvals-författnings-förslaget, blifvit yrkade,
och hvilken mening Herr Ribbing,
Arvidj äfven synes så till vida hafva biträdt,
att han yttrat, det endast själavårdens
begagnande bör tagas till grund för
rösträttigheten, så vidt detta kunde med
egande-rättens helgd förenäs; så hafva Utskotten
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 60. 17
skotten, med villigt erkännande af de verkligen
goda skäl, som tala för antagandet
af berörde förslag, dock funnit åtskilliga
svårigheter möta, hvilka åtminstone för
närvarande, enligt Utskottens tanka, hindra
detsammas införande. Redan genom
Kongl. Resolution på Presterskapets Besvär
i^Si § 9 erkändes egande af hus och
jord samt aflöning till Prest såsom den
tjenligaste grund för röst-rättigheten vid
Prestval. Befästad, genom flera senare valförfattningar,
har denna omröslnings-grund
i allmänna opinionen vunnit den åldriga
häfd, som icke gerna, äfven af något bättre,
låter sig rubbas. Emot större medborgerliga
onera och förbindelser anses i
allmänhet, ej utan skäl, vidsträcktare medborgerliga
rättigheter och förmoner böra
svara; hvadan, af större bidrag till Presterskapets
directa aflöning, en större magt i
sjelfva Prestvalet länge blifvit ansedd rättvisligen
härledas. Jäfvas än detta skäl genom
åberopande af de Församlingar, som
icke ega frihet att genom eget val tillsätta
sina Prester, hvilka dock äfven af dem aflönas;
så har likväl, i mera än hälften af
Rikets Församlingar, den sekelsgamla vanan
vunnit ett fastare stöd i det allmänna tänkesättet,
än att densamma skulle utan missBih.
t. R. St. Prot. 1828 o. 1829. 7 Sami, 2 Afd.i Band. 2
3: <!je H:t.
i8 Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Ulsk. Uti. JV.o 60.
nöje kunna medgifva en hastig förändring.
I öfrigt, ehvad förmon till Prestvalens förenkling
och återförande till sitt ursprungliga
skick det uppgifna förslaget ock må
medföra, kunna dock Utskotten icke dela
det hopp, att de ofog dervid, soin vanligen
af egennyttans förespeglingar uppkomma,
skulle derigenom kunna rätt kraftigt
förebyggas, enär i allmänhet hvarje röstgifvande
husfader för en större eller mindre
familj, — han må vara fastighets-egare
eller icke, — dock i allt fall, i större
eller mindre mon, är löngifvare åt sin
Prest, och sålunda vid valet, helst 0111
caracteren är svag eller vrång, underkastad
enahanda frestelser och enahanda inflytelse
af obehöriga röstvärfnings-försök,
som den förmögne Gods-egaren, hos hvilken
deremot en större moralisk upplysning,
sjelfständighet och hederskänsla bör
kunna förutsättas. Af dessa skäl kunna
Utskotten ej undgå alt för närvarande anse
all fråga om förändrade omröstningsgrunder
vid Prestval vara för tidig, åtminstone
intilldess Presterskapets lönevillior
i ^allmänhet hunnit blifva annorlunda
bestämda och af godtycket alldeles oberoende,
hvadan, för sin del, Utskotten vördsamt
tillstyrka, att äfven detta förslag mätte
förfalla.
Lag- samt Allm, Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N.-o 60. 19
C).
Med förnyande af sin i förra Betänkandet
uttalade mening om antagligheten,
med vissa smärre modificationer, af det
lill Rikets Höglofl. Ständers pröfning redan
öfveriemnade irsta alternativet till en
ny Prestvals-förordning, hvilken Utskotten
anse såsom ett nödigt Reglemente för utöfningen
af den i Grundlagen stadgade valrättigheten
inom större delen af Rikets Församlingar,
gå Utskotten nu att, i den ordning
paragrafernas numerföljd föranleder,
redovisa så väl för de anmärkningar, hvilka
mot serskilda delar af berörde Författnings-förslag
blifvit inom de respective
Riks-Stånden framställde, som för de förändringar,
hvilka, vid förnyad granskning,
i anledning deraf, Utskotten funnit sig befogade
att lill Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande
hemställa.
Härvid få Utskotten först vördsamt
tillkännagifva, att, i likhet med hvad vid
afgifvandet af förra Betänkandet i detta
ämne blifvit iakttaget, ett handskrifvet exemplar
af de §§ uti Valförordnings-förslaget,
af hvilka en förändrad redaction nu
iöreslås, varder, jemte detta Betänkande, till
hvarje af de respective Riks-Stånden öfverlemnadt;
samt dernäst lika vördsamt till
Rikets Ständer hemställa godkännandet af
20 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 60.
en inom Högvördige Preste-Ståndet gjord
allmän anmärkning mot flere §§ af det
granskade Författnjngs-förslaget, nemligen
att de stadgar, som endast angå Prestvalsförrättningar
i Hufvudstaden, böra, såsom
icke tillhörande den allmänna Förordning,
hvilken i alla Rikets kyrkor skall vid hvarje
instundande Prestval uppläsas, utur det
esta alternativa förslaget alldeles utgå. Kommande
sålunda, i fall denna förändring, som
i det nu bifogade handskrifna exemplaret
blifvit iakttagen, af Rikets Ständer bifalles,
den för Stockholms Stad hittills gällande
serskilda Valförfattning, af den 18 Sept.
1765, att äfven hädanefter, intilldess annorlunda
i Nåder förordnas, till orubbad
efterrättelse tjena.
1 §. Hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet har
blifvit anmärkt, ”att Böne-och större Högtidsdagar
icke böra undantagas från Frågooch
Valdags-förrättningar, emedan, i synnerhet
i de Norra Orterne, der kyrkosågen
är lång, folket talrikast på dessa Högtidsdagar
sig i kyrkan inställer, hvarföre det
borde blifva Församlingens ensak, att med
Valförrättaren öfverenskomma om utsättande
af sådana dagar, som äro för berörde
förrättningar bäst passande.” Inom Högv.
Preste-Ståndet har ock af en Ledamot blif
-
Lag- samt Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 60. 21
vit yttradt, ”alt elen förut klandrade tidsutdrägten
icke blifvit förminskad derigenom,
att Böne- och Högtidsdagar icke få användas
till Frågo- eller Valdag, äfvensom i
sammanhang dermed erinras, att tiden mellan
missivet och irsta prof-predikan kunnat
förkortas.”
Utskotten få häremot upplysa, att orsaken,
hvarföre Böne- och Högtidsdagar
blifvit här undantagne, dels varit den, alt
på dessa dagar, då arne Gudstjensler äfven
på Landet i de flesta Rikets Landsorter
hållas, tiden svårligen hlefve tillräcklig, åt-,
minstone i större Församlingar, för berörde
förrättningars afslutande före nattens ingång,
dels ock, att Valförrältaren och ValNotarien
på sådana dagar med större svårighet
kunna skiljas från tjenstgöring i egna
Församlingar, der tillfälle till Presterligt
biträde annorstädes ifrån ofta saknas.
Då fördenskull dessa skäl lika gälla för de
Norra, som för de öfriga Rikets Församlingar,
hvarest ock den nu föreslagna föreskriften,
Utskotten velerligt, hittills varit
genom vanlig praxis iakttagen, anse Utskotten
densamma såsom nyttig och god
böra bibehållas. Att åt Församlingarne uppdraga
utsättandet af Frågo- och Valdag,
kunna Utskotten alldeles icke anse lämpligt,
och hvad den klandrade tids-uldräg
-
22 Zag- saint Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 60.
ten beträffar, befara Utskotten deraf ej flera
menliga följder, än dem , som i allt fäll
ej kunna undvikas, enär för lagbrytaren
utrymmet att intrigera icke kan afskäras
hvarken genom valets anställande på Högtidsdag,
elier genom förkortning af tiden
mellan missivernas kungörande och i:sta
profpredikan, hvartill dessutom den lemnade
beredelsetiden af 14 dagar visst icke
lärer vara öfverflödig.
2 §. Här är föreslaget, att orden: med
första postj måtte utbytas mot: med första
lägenhet; men då osäkerhet om föreskriftens
ordentliga fullgörande möjligen
deraf kunde uppkomma, att annan lägenhet,
än den ordinaira postgången, begagnas,
hafva Utskotten ej funnit skäl att denna
förändring tillstyrka.
3 §. Det har inom 2:ne Riks-Stånd
blifvit klandradt, att Utskotten utur Comiterades
förslag uteslutit orden: ”eller har
någon uppå underdånig ansökning erhållit
Nådig tillåtelse att, utan profs afläggande
j komma under omröstningmen som
Utskotten, på de skäl, hvilka i förra Betänkandet,
sid. 20, blifvit anförde, icke
kunnat förändra sin öfvertygelse om obehöfligheten
af ett sådant tillägg, hvarigenom
endast skulle stadgas ett undantag från
allmän regel, hvilket utaf Kongl. Maj:ts
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 60. 9.3
Nådiga pröfning i allt fall beror, hemställa
Utskotten, om ej denna anmärkning må
förfalla.
§§ 7, 8 8Cg. Mot dessa §§ bar blifvit
anmärkt: a) "att del bör bestämmas, om
Härads-skrifvaren för Val-längdens upprättande
skall erhålla arfvode, samt huru myckel;
b) alt Val-längdens öfversändande från
Konungens Befallningshafvande till DomCapitlen,
och från de sistnämnde till Valförrättaren,
är en lids-spillande omväg; föreskriflen
behöfver ej så noga specialiceras;
nog att Val-längd anskaffas och i behörig tid
kommer Valförrättaren lill handa; c) att
slutet af 7:de och början af 8:de §§:ne ej
öfverensstämma, då i den senare stadgas,
att egarens namn skall i Val-längden utsättas,
och i den förra, att i vallängden endast
skola upptagas de personor, som eget
röst-rättighet; c/) att enahanda reduetionsgrund
af röster borde antagas i Stockholm,
som annorstädes; e) att röst-reduetionen
till R:dr sk. r.'st. vore omöjlig att verkställa,
der röster linnas i brutna tal till och
med af 6 ziffror i täljare och nämnare;
samt f') att reduetionen väl vore nyttig,
roen svår för Valförrättare och Röstegare
alt controllera.” Hvaremot åtskillige Ledamöter
af Högv. Preste-Ståndet anfört flera
skäl till stöd för det föreslagna reduclions-sättel.
24 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsh. Uti. iV. o 60.
Häremot få Utskotten tillkännagifva:
a) att något arfvode, Utskotten veterligt,
för "Val-iängdens utskrifning hittills
aldrig varit ifrågasatt, samt att Utskotten,
som icke finna skäl att något sådant tillstyrka,
anse saknaden af föreskrift i denna
del tillräckligen utvisa saknad af sjelfva
rättigheten;
b) att det egentligen ligger å Consistorii
vårdnad, att Val-längd varder inom
vederbörlig tid anskaffad och Valförrättaren
meddelad; men då Utskotten medgifva,
att denna föreskrift, såsom förut tillräckligen
känd och utöfvad, icke behöfver
så utförligt specialiceras, hafva Utskotten så
väl af 7:de som 9:de §§:ne föreslagit en förändrad
redaction, genom hvilken det ock
förblifver Consistorierne obetaget att, der
omständigheterna det fordra eller medgifva,
uppdraga åt Valförrättare!! att sjelf gå
i författning om Val-längds anskaffande;
c) att, med godkännande af anmärkningens
rigtighet, Utskotten verkställt den
yrkade redactions- förändringen af ^rde och
8:de §§:ne i Comiterades förslag;
11) att Utskotten, som, enligt hvad
redan tillkännagifvet är, utur denna allmänna
Författnings nya redaction uteslutit alla
de stadgar, som enskildt angå blott Huf
-
Las,- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N.-o 60. a5
vudstadens Församlingar, dock anse sig böra
förklara, att för Stockholm, hvarest omröstningssättet
redan är byggdt på den af
Utskotten föreslagna enkla hufvudgrund, någon
ytterligare förändring i detta hänseende
icke synes behöflig, helst derigenom i
så folkrika Församlingar mycken tidsödande
vidlyftighet, och svårighet att på dagen
medhinna ett Prestval, endast skulle uppkomma
;
e) att reductiorien af större bråk, om
ock af flere än 6 ziffrors storlek, är äfven
för en mindre öfvad räknare ganska verkställbar,
enär dertill endast fordras kännedom
i allmänhet af sättet att genom multiplication
förvandla bråk af Riksdaler uti
bela skill ingar eller bela runstycken, samt
att sedermera, om något bråk ännu återstår,
eller om intet helt runstycke af reductionen
uppkommer, alldeles utur Vallängden
utelemna detta brutna tal, hvarigenom
ingen kan af sin lagliga röst förlora
ens så mycket som belöper på af ett
mantal; samt
f') att reduclionen väl icke falltid torde
kunna genast på stället af Val förrättaren
och de RÖstegande å frågodageu controlleras;
men att, då Valförrättare!! både
före och efter frågodagen, innan valet, eger
tillgång lill Val-längden, och hvarje röst
-
20 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. lV:o 60.
egare både vid Val-längdens justering kan
förbehålla sig rättighet att före valet få en
möjligen felaktig reducering rättad, och äfven
efter valet eger öppen talan å vederbörlig
ort emot en slik felaktighet, synes
denna anmärkning icke vara nog vigtig att
föranleda förkastande af en röstberäkning,
hvilken i öfrigt så för Valförrättaren som
för de väljande medför olörneklig beqvämlighet
och tidsbesparing.
§ 12. Till förbudet för en Profpredikant
att i sin predikan något andraga om
sig sjelf, har en anmärkare velat tillägga
förbud att något yttra om sine Medprofrvalide.
En annan liar funnit ”ett sådant
försök att från Predikstolen recommendera
sig åtminstone lika löjligt som brottsligt,
enär det icke kunde tilläggas någon serdeles
kraft att gagna sig eller skada andra,
utan att frånkänna de röstgifvande all urskillnings
förmåga och känsla för det rätta
och anständiga. Ett sådant försök borde
åtminstone, för att blifva brottsligt, vara
påtagligt, icke uttryckt genom det af illvilja
lätt misstydda ordet hänsyftning på
sig sjelf. Intet skäl vore ock alt belägga
detsamma med högre straff, än andra försök
att före eller efter predikan, i samqväm
och gästabud m. 111., verka för sig eller emot
sina Medsökande.” Ändtligen hafva flere in
-
Lag- samt Ålim. Besv. o. Oec. Utsh. Uti. N.-o 60, 27
kast blifvit framställde mot det minutieusa
i det förbud, som uti senare hälften af
§:en innehålles, hvilka endast skulle leda
till onyttiga chicaner, eller lill lagbrott.
Det vore nog att röstvärfnings-försök i allmänhet
förbjudas och bestraffas”.
Med hufvudsakligt godkännande af berörde
anmärkningar, hafva Utskotten funnit,
att ej mindre den i2:te än den i3:de
§:eli, såsom innefattande ansvars-bestämmelser
för olagligt förhållande i afseende på
Prestval, egentligen icke böra till denna
Artikel, utan till den g:de Art. 56 §, af
hvilken Utskotten fördenskull, med uteslutande
af förstnämnde bägge §§, och de detailer
deraf, som torde kunna umbäras, föreslagit
en förändrad redaction. Gillas denna
Utskottens åtgärd, kommer numerföljden
af §§ i Författningen att derefter rättas.
§ 14. Den sed, som i ett eller annat
Stift länge varit öflig, att, utom Valförrättare
och Val-Notarie, äfven förordna en
Biträdare vid valet, hvilken, i händelse af
inträffande förfall för Valförrättaren, egde
att dennes befattning Öfvertaga, har af en
Stånds-Ledamot blifvit ansedd ”icke böra
förbjudas”, hvaremot andre anmärkt* att
”sådant förordnande, i anseende till olägenheten
af att på en och samma dag skilja fle
-
28 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 60.
ra Prester inom etl Contract från sina egna
Församlingar, icke i alla Stift vore verkställbart.
” Utskotten tro sig gå allas önskningar
Lill mötes genom det tillägg vid §§:nes
slut, att det må vara Consistorierne obetaget
att, der så lämpligt pröfvas, en närboende
Kyrkoherde til! Valförrätarens biträde
eller Suppleant förordna.
§ 16. Då i ett och annat Stift Valförrättaren
hittills egt att sjelf utse Val-Notarie,
yrkas fortfarande af denna rättighet. Utskotten,
som anse det böra på Consistorii
pröfning ankomma, huruvida etl sådant val
må åt Valförr'ättaren anförtros, föreslå, i öfverensstämmelse
härmed, en förändrad redaclion
af denna §.
§ 18. Emot denna § hafva flera Hög v.
Preste-Ståndets Ledamöter anmärkt, u}”att
förmyndare väl må rösta för pupill, som
ej kommit till laga ålder, men icke för den,
som af oeconomiska eller andra skäl blifvit
ställd under förmyndare. Äfven en högre
Embetsman, en Öfver-Ståthåilare, en Biskop,
kunde af ett eller annat skäl begära
förmyndare, och likafullt bibehålla rättigheten
att rösta vid val af Thronföljare, att
utnämna till sysslor m. m.; han borde ock
derföre få votera vid Prestval, som är en
religieus act.” Andra Ledamöter hafva yrkal,
Lag- samt Allm. Bcsv. 6. Oec. Utsk. Uti. N.-o 60. 2g
dels ”att fullväxt mö, ehvad hon är myndig
förklarad eller icke, hör ega rösträtt,
att endast den, som är beröfvad förnuftets
bruk, eller för lastbarhet, såsom fylleri,
till hvilken dass fångar ock kunna räknas,
må från en sådan rätt undantagas, dels
ändtligen att äfven den minderårige, så
snart lian begått Herrans Hel. Nattvard,
och utmärkt sig genom gudfruktig vandel,
bör få till valbordet framträda och för sitt
hjertås vigtigaste angelägenhet kalla en rådgifvare,
en vän; b) att ämnenas ordning
fordrar, det denna § icke utgjorde den
första i denna artikel, samt att sjelfva stadgandet
om röstråttigheten i sterbhus är
ofullständigt, emedan föreskrift saknas så
väl lör den händelse, att en måg besörjer
egendomens förvaltning, som för den, då
aflägse boende myndige barn eller slägtingar
äro arftagare.”
Häremot få Utskotten erinrat
a) att, med instämmande i hvad af flera
Ledamöter inom Högv. Preste-Slåndel blifvit
emot anmärkningen yttradt, Utskotten
anse det vara en följd af den från ålder
antagna voterings-grunden efter egendoms
besittning, hvilkens upphäfvande, på ofvan
anförde skäl, Utskotten afstyrkt, att hvar
och en, som af Lagen eller Domstolen blifvit
förklarad oförmögen att sin egendom
3o Zag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 60.
sjelf förvalta, också måtte afstå från rättigheten
att derföre rösta vid Prestval. Den,
åt hvilken, för bristande vård örn sitt enskilda
gods, icke kan anförtros befattning
med kyrkans och församlingens cassör m. ni.,
synes ock icke orättvist uteslutas från rättigheten
att deltaga i valet af berörde eassors
förste Föreståndare. Dessutom skulle
urskiljandet af de skäl, för hvilka någon
blifvit ställd under förmyndare-vård, blifva
för en Valförrättare å frågodagen lika svårt,
att ej säga omöjligt, som att afgöra, hvilken
minderårig borde få rösta, i stöd af
en, dittills måhända föga pröfvad, gudfruktig
vandel. Den yttre handlingen måste
väl här, såsom annorstädes, bestämmas efter
yttre rätts vilkor, och Utskotten tillstyrka
derföre, alt § i denna del måtte
förblifva oförändrad. Hvad deremot beträffar;
b) den anmärkta ofullständighelen af
föreskriften om voteringsrätt uti sterbhus,
så medgifva Utskotten, att ett förtydligande
tillägg kan af behofvet der anses påkalladt,
hvadan Utskotten, med godkännande
äfven af anmärkningen mot paragrafernas
i Comiterades förslag iakttagna ordning,
föreslå, så väl en omflyttning af §§, så att
den nu varande 24 § måtte, i stället för
den i8:de, blifva den första uti 5 Art., och
de öfriga derefter följa på sätt det bifogade
handskrifna förslaget innehåller, som
Lag- samt Allm. Desv. o. Oec. JJtsk. Uti. N.o 60. 3i
ock att den ifrågavarande i8:de§:en måtte
så föiandras, att i stallet för äldste son,
sättes den arfvinge sorn myndig är , samt
alt samina förhållande stadgas, der flere
myndiga, arfvingar, som der flera förmyndare
finnas i sterbhus.
§ 19. Comiterades, af Utskotten understödda,
förslag, att Landtbönder, som de
hemmanen ålöpande onera utgöra, malle
tillerkännas rösträtt vid Prestval, hvilken
rätt deremot skulle frånkännas Säteriegare,
så framt lian på egendomen icke bor, eller
densamma med eget folk icke brukar, hafva
a')'. flera Ledamöter af Högloft. Piidderskapet
och Adelil ansett ”vara orättvist,
enär ändring af de förmoner eller onera,
som tillhöra jorden, skulle rubba dess värde,
till lika obillig förlust för den ena, sorn
opåräknad vinst för den andra, äfvensom
förslaget ansetts medföra missiiälligheter
mellan Säteriegare och frälsebonde, svårigheter
vid contracters uppgörande m. m.
Hos Högv. Preste-Ståndet är b): mot en
annan del af denna § anmärkt, att det ej
vore klart uttryckt, om arrendatorn egde
att rösta, fastän jordegaren sjelf på stället
bor, hvilket ock icke skulle vara fullkomligen
billigt; c): att, uti första punkten af
§, den händelsen borde ihogkommas, att
flere kunna sitta i styrelsen af en Bolags
-
32 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsh. Uti. IV.-o 60.
egendom, äfvensom en pupill ega flera förmyndare;
d): att antingen alla eller de jlesta
rösterna inom en Församling kunna tillhöra
en egendom, afträdd till Borgenärer,
i hvilket fall, då för en sådan egendom ieke
får röstas, Prestlägenheten länge kan
blifva obesatt, eller ock borlgifvas blott af
några få sjelfegande hernmans-innehafvare;
samt ändtligen e), att samma ovisshet om
tillsättnings-rätten ock skulle, till följd af
detta stadgande, uppkomma, om innehafvaren
af ett jas patronatus försattes i cessionslillstånd
vid den tid, då ledighet af
det patroueia Gället inträffade.”
Emot alla dessa anmärkningar få Utskotten
a): vördsamt förklara, att likstämmighet
uti rösters afgifvande vid Prestval
för all slags jordegendom är, enligt Utskottens
öfvertygelse, lika förenlig med rättvisa,
som bidragande till enkelhet af valen
samt afböjande af onödiga uppehåll och
tvister. Enär utgörandet af hemmanets onera
i allmänhet blifvit antaget såsom grund
för röst-rättighet, och, sedan det hinder ,
som förut mött stadgandet af likhet i denna
rättighets utöfning mellan innehafvare
af Rikets jord, nu mera upphört genom
Högloft. Ridderskapets och Adelns concession
af dess privilegium att ensamt besitta
Säte
-
Lag" samt Allm. Desv. o. Occ. Utsk. TJlt. N-o 60. 33
Säterier; finnes, enligt Utskottens omdöme,
intet skäl att betaga hvarken Arrendatoren
af ett Säteri, ej eller Frälsebonden, som ansvarar
för utskylderne af hemmanet, ej mindre
till Kongl. Maj:t och Kronan, än till
Kyrkan och Presterskapet, den rätt, som
af hvarje annan Arrendator och Brukare af
annan mer eller mindre privilegierad jord,
under samma vilkor, utöfvas. Någon rubbning
af jordens verkliga värde bör icke deraf
befaras, då Utskotten hvarken liilstyrkt,
att Författningen må blifva retroactiv, utan
endast gälla för Landtbönder, som hädanefter
antagas, ej eller betagit Godsegaren
frihet att genom Contract förbehålla sig
, sjelf Yoterings-rätten. Anledning till misssämja
mellan Jordegare och Landtbonde må
val ock icke mera häraf kunna herntas, än
af enahanda förhållande hittills mellan Arrendatorer
och Egare af annan slags jord.
Mödan åter att i ett Contract tillägga en
enda punkt bör väl icke finnas Öfver höfven
betungande för den, som anser värdet
af sin jord i någon mon beroende af Valrättighetens
utöfning. Att, i likhet med
hvad en värd Ledamot af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln yrkat, inskränka berörde
rättighet, endast till de Arrendatorer, hvilkas
Contract äro uppgjorde minst för fem
hih. t.R. St. Prat. 1828 o, 1829. 7 Sami., 3 Afd. 2 Band. 3
3:djc H t.
34 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. iV.-o 6a.
är, skulle vid Prestval förorsaka det hinder
och uppehåll, att alla Arrende Contract
mäste på Frågodagen företes och granskas,
äfvensom den ojemnhet, att ej säga
orättvisa, att samma skyldighet, utgörandet
af Ecclesiastika onera, icke för alla Arrendatorer
medförde samma rättighet att votera.
Den enda inskränkning i Arrendatorer
voteringsrätt, hvilken Utskotten funnit
skälig att föreslå, nemligen att den kommer
att hero af bestämmelsen härom uti
Arrenrle-Contractet, tro Utskotten icke medföra
förstberörde olägenhet, enär en Valförrättare
med kännedom af Arrendators
rätt, så framt den af uppvisadt Contract ej
inskränkes, icke behöfver efterfråga Contract
i annat fall, än när Jordegaren sjelf anmäler
sig alt rösta för en borlarrenderad
egendom.
På alla dessa förenade skäl tillstyrka
fördenskull Utskotten, att anmärkningarne
uti denna punkt måtte lemnäs utan afseende.
b) Att en Jordegare, som under arrende
upplåtit sin egendom åt annan person,
med vilkor, att den sistnämnde skall
för dess onera ansvara, också derigenom
afhändt sig rättigheten att för samma egendom
rösta vid Prestval, har förut, ehuru
med vissa undantag, varit stadgadt; men
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N. o 60. 35
som Utskotten, på grund af den gjöfda anmärkningen,
funnit en viss billighet fordra,
ej mindre att en Jordegare, som sjelf på
stället hor, också sjelf får välja sill själasörjare,
ån att lian må ega rött att genom
Contract disponera äfven om delina del af
de rättigheter, som åtfölja dess egendom,
så hafva Utskotten, genom nyss ofvanberörde
tillägg, sökt i detta hänseende befrämja hvad
nied denna billighet kunde synas förenligt.
c) Till förtydligande af §:s första
punkt, hvilken Utskotten ansett böra utgöra
en serskild §, föreslå Utskotten denna
ledaction: ”För Rolags-egendom röste den,
eller cle> sorn i Styrelsen deraf sitta”.
r/) Utskotten böra upplysa, att skälet,
hvarföre Curatorer i Concurs icke ansetts
böra utöfva någon rösträtt vid Prestval, är
det, att de icke egentligen, i och för delina
provisionel befattning, kunna betraktas
såsom Församlingens Ledamöter, som ordentligen
bidraga lill fullgörandet af Församlingens
gemensamma åligganden, och vanligen
icke ega ett med Församlingen gemensamt
interesse uti valet af en skicklig
Religions-Lärare. Viglen af delta skäl förminskas
icke deraf, att det någon gång kunde
inträffa, det en större Godsegare-Disponent
af alla, eller de fleste roster inom
36 Lag- s. Allm. Besv. o. Occ. XJtsh Uti. IV.o 60.
Pastoratet, försattes i Concurs-tillstånd.
Antages Utskottens förslag i det föregående
af denna § om Arrendatorer och Landtbönders
voteringsrätt, mäste den supponerade
händelsen knappast någonsin kunna
inträffa, enär, om ock för sjelfva hufvudegendomen,
som af Cessionanten med eget
folk blifvit brukad, ej skulle röstas, dock
för alla underlydande hemman, som af
Bönder eller Arrendatorer, med utgörande
af ålöpande onera förvaltas, skall, ehvad
'vilkor Contractet i öfrigt innehåller, af Åboerne
voteras. Alla röster lära således aldrig,
och de fleste ytterst sällan komma att
af denna orsak nedläggas.
e) Hvad frågan om utöfningen af jus
patronatus under Cessions-tillstånd beträffar,
få Utskotten erinra, att förevarande
Författnings-förslag endast rörer Prestval,
i Regala och Consistoriel Gäll, och således
icke frågan om Prest-tillsättandet i Patronela
lägenheter; lärande det följaktligen
endast på Kongl, Maj:ts Nådiga Förordnande,
efter derom af vederbörande Domcapitel
gjord underdånig anmälan, ankomma,
huru i det anmärkta fallet förhållas bör.
§ 20. Af en större del Högv. PresteStåndets
Ledamöter har blifvit yrkadt, det
denna § borde, med återgång till Comité
-
Lag- s. Allm. Bcsv. o. Otc. TJt-sk. Uti. N. o 60. 37
rades förslag, sålunda förändras, att Prestenka
och afträdande Prestman bibehålles
vid deri rätt, som hittills aldrig varit dem.
frånkänd, att rösta vid valet af sin Efterträdare.
Och har i afseende härå blifvit
anmärkt: ”att allt för många, kanske bela
Församlingen, skulle från valet uteslutas,
om ingen finge votera, som af dess utgång
hade nytta eller skada. Slägtingar och arftagare,
hvilka Utskotten dock tillagt rösträtt,
borde då ej få rösta på sin skyldeman,
icke en fordringsegare på sin gäldenär,
och så vidare; att analogien med alla
andra, som ända intill fardag, enligt 23
§, njuta Val-rätt, fordrar, det äfven afträdande
å en Prest-lägenhet få behålla samma
rätt; att ändamålet genom förbudet icke
vinnes, enär en afträdare eller enka kan,
så framt sjelfva missbruket icke afskräcker,
likafullt verka till sin fordel; samt ändlligen,
att det vore mindre eonseqvent att i
denna § införa ett nytt jäf, då Utskotten
tvärtom genom 22 § borttagit ett annat jäf,
som förut varit gällande”. Deremot har af
några Ståuds-Ledamöter bifall till Utskottens
förslag blifvit yrkadt.
Vid ytterligare öfvervägande af denna
fråga, hafva Utskotten väl icke funnit sin
öfvertygelse deruti förändrad, att den, som
af Valets utgång eger den mest directa, för
38 Z«g- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 60.
egennyttan retande, vinst eller förlust, också
ej borde sältas i frestelse att, genom inflytelsen
af sin röst, vid valet verka på dess
utgång; men som Utskotten nödgas medgifva,
att detta förbud icke utesluter möjligbeten
af det missbruk, som dermed skulle
förekommas; — som den nu varande
voteringsrättens upphäfvande kunde förutsätta
den misstanka hos Utskotten, att samma
rätt blifvit af Prestenkor och afträdande
Prestman mera missbrukad än af andra,
hvilket dock Utskotten visst icke haft
anledning att yrka eller befara; samt enär
ändtligen borttagande, så vidt möjligt är,
af alla slags jäfj för utöfning af rösträtt
syues leda till Prestvalens förenklande och
befrämjande af lika rättvisa mot alla i ett
af det personliga förtroendet egentligen beroende
val; så hafva Utskotten ansett sig,
med frångående af sin förra hemställan,
kunna tillstyrka Rikets Höglofl, Ständer,
att början af den ifrågavarande 20 § måtte
återfå sin förra lydelse uti Comiterades
tryckta förslag.
Emot samma § har ock af 2:ne Preste-Ståndets
Ledamöter den anmärkning
blifvit gjord: att ”en Kyrkoherde bör vid
valet af sin Capellan ega en högre röstberäkning;
att Pastor följaktligen borde få
afgifva en eller i röst för hvarje tunna
Lag- s. Allm. B as v. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 60. 3g
Spannmål, som lian lemnartill Capellanens
aflöning eller ock ega T~ af Församlingens
viel valet afgifne röstetal”.
Fläremot få Utskotten endast erinra:
att uti Comiterades förslag redan ett temligen
betydligt röstetal blifvit tillagde en
Pastor vid Capellansval, nemligen serskildt
för Prestgårdens hemmantal, en förEmbetöt
och en för den lön han gifver Capellanen;
att Pastors röst ändock alltid och
med skäl förblifver underlägsen Församlingens,
hvilken vanligen till vida större del,
än Pastor, bestrider denne Prestmans aflöning,
samt ändtligen att uti vissa Pastorater
intet slikt lönebidrag af Pastor lemnäs
lill Capellanens hvarföre Utskotten anse
den framställda anmärkningen icke böra
till någon förändring i denna § föranleda.
§ 2 r. Emot tillägget af ordet Christna
framför Religions-bekännare har blifvit
yttradt, att detsamma skulle förråda en
intolerance, som snarare skadar än gagnar;
men som Utskotten icke befara den menliga
följden af detsammas bibehållande, föreslås
vördsamt, att detta tillägg icke må
borttagas.
§ a5. Till orden publika HuSj har en
Preste-Ståndets Ledamot önskat tillägga
40 Lag- Ålim. Scsv. o. Oec. Utsk. Uti, N.o 60.
ordet tomter, hvilket, ehuru, enligt Utskottens
förmodan, der temligen öfverflödigt,
Utskotten dock, för ytterligare tydlighets
skull, i den nya redactionen äfven tillagt.
Mot sjelfva innehållet af § har åter af en
annan Ledamot inom samma Slånd blifvit
yrkadt, alt för publika Hus, för hvilka serskilda
Directioner äro tillsatte, borde få löstas;
men som, enligt Utskottens tanka, tillfyllestgörande
skäl blifvit till vederläggning
häraf inom samma Riks-Stånd anförde, anse
Utskotten sig endast behöfva upprepa
den lmfvudsakliga erinran, att ett sådant
stadgande skulle allt för mycket afvika från
den för rösträttighet i allmänhet genom
denna Författning fastställda hufvudgrund.
§ 26. Denna §, hvilken endast angår
Prest vals-för rättningar inom Ilufvudstaden,
hafva Utskotten, på ofvananförde skäl, utur
det nya Förslaget alldeles uteslutit, och
torde således kunna undgå att vederlägga
och besvara de hvarannan motsatta åsigter,
som inom serskilda Riks-Stånd, i afseende
derå, blifvit yttrade.
§ 3i. Hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln har af någre Ledamöter blifvit yrkadt,
att rättigheten att begära en /[:de
Profpredikant borde utsträckas äfven till
Consistoriela Gäll, samt alt åtminstone Val
-
Lag-s. Allm. Besv.o. Oec. Utsk. Utl.N.o 60. 4<
förrättaren aldrig borde ega rätt att afslå
en sådan begäran.
Hvad förutnämnde yrkande beträffar,
befara Utskotten af detsammas antagande
flera menliga följder, både för det obefordrade
Pi esterskapet och för Församlingarne.
Sällan eller aldrig torde, i sådant fall, de
af Consislorierne på Förslag uppförde Prestrnännen,
såsom oftast för Församlingen
mer okände, ehuru mer meriterade, än t.
ex. en närboende yngre Prest, komma i
åtanka vid menigheternas val, och sålunda
länge, måhända hela sin lefnad, förblifva
obefordrade. Lärare-platserne skulle, i sådan
händelse, ofta besättas med unga oerfarne
män, om än i stöd afen aflagd Examen,
förklarade Competente, dock företrädesvis
endast utmärkte genom en viss förmåga
att fånga den flygtiga folkgunsten för ögonblicket,
ofta till oersättlig skada för det ansvariga
kallets höga syftemål. Också vittnar
erfarenheten, att der begäran om en
4:de Profpredikant stundom blifvit emot
Författningarne framställd, och följaktligen
afslagen, Församlingen sedermera funnit sig
utmärkt väl belåten med den själasörjare,
lion, nästan mot sin egen vilja, nödsakats
att välja. Vidkommande åter den Valförrättaren
tillagde rätt att i vissa fall afslå
begäran om 4-de Profpredikant, få Utskot
-
4a Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. IV.o 60,
ten erinra, att dessa fall äro så bestämda
oell så inskränkta till händelser, som af
intet godtyckligt omdöme bero, att all våda
af missbruk och arbitrage derigenom
fullkomligen undanrödjes. Deremot är det,
till vinning af tid, till förmon både för de
väljande och de föreslagne, ganska väsendtligt
bidragande, att en begäran , hvilken, enligt
Författningarne, på grund af allmänt
kända, eller tillförlitligt bestyrkta faeta,
möjligen kan af vederbörande Auctoritet bifallas,
varder genast på stället ogillad. Då
den missnöjde dessutom alltid eger öppen
rätt att äfven öfver denna Valförrättarens
åtgärd sig besvära, synes all möjlig säkerhet
mot den sistnämndes, i detta afseende
knappast tänkbara, misstag, vara beredd. Utskotten
hemställa fördenskull, att anmärkningarne
mot denna § må lemnäs utan afseende.
§ 32. Både bos Högloflige Ridderskapet
och Adeln och hos Hedervärda BondeStåndet
har omröstnings-sättet, då fråga är
om 4:de Profpredikant, ansetts böra vara
enahanda, som vid sjelfva prestvalet, nemligen
efter egendom, icke per capita. Häremot
få Utskotten förklara:
a) att sistnämnde röstningssätt, i fråga
om /[ide Profpredikant, icke är någon af
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. TJtsk. Uti. N. o 60. 43
Utskotten föreslagen nyhet, utan redan, genom
Kongl. Förklaringen den 22 Junuarii
1740» § 4, antaget och fastställdt;
Uj att frågodags-förrättningens vidlyftighet
bör föranleda tili den önskan, att
ett hittills stadgadt, utan olägenhet iakttaget,
bruk måtte, till förkortning deraf, varda
bibehållet; samt
c) att ingen, obehörig inkräktning härigenom
sker på Egendoms-innehafvarens
rätt, enär han icke af pluraliteten kan tvingas
att gifva sin röst vid det afgörande valet
åt den, möjligen mot hans vilja, på förslaget
insatte 4;de Profpredikauten.
I denna preliminaira fråga anser fördenskull
Utskotten det åtminstone böra tillåtas
hvarje sjelfständig Församlings-Ledamot
att sitt enskildta förtroende med lika
rätt, som hvarje annan, ådagalägga, och
kunna sålunda den föreslagna förändringen
ej understödja.
§ 37. Utskotten hade mellan stadgandet
i 1793 års Kongl. Förordning, enligt
hvilken alla slags rättelser i Vallängden
kunna på sjelfva Valdagen göras, och det
af Comiterade föreslagna förbud mot någon
44 s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. 2Y. 0 60.
sådan rättelse, annat än på frågodagen, föreslagit
den medelväg, att alla yrkanden
om rättelser väl borde på frågodagen anmälas,
men kunde, i händelse af bristande
upplysningar, uppskjutas till afgörande på
Valdagen före valets början. Häremot har
dels hos Högloflige Ridderskapet och Adeln,
dels hos Hedervärda Bonde-Ståndet af någre
Ledamöter blifvit yrkadt: "att J793 års
Författning borde oförändrad bibehållas, så
att Vallängden mellan Frågo- och Valdagen
vore för Församlingen att tillgå, och
kunde på Valdagen justeras; att uppläsningen
på Frågodagen icke vore justering
af Vallängden, utan af Conceptet dertill,
hvarföre det i Valförfattningen uttryckligen
borde stadgas, att Vallängden skulle
å Valdagen å nyo uppläsas; att Utskottens
Förslag endast medför en beqvämlighet för
Valförrättaren, hvilken borde vika för Menighetens
vana, hvaråt Utskotten på andra
ställen i Författningen synas hafva lemnat
skäligt afseende o. s. v.’’ Deremot har
inom Wälloflige Borgare-Ståndet af en Ledamot
antagandet af Comiterades och af
en annan bifall till Utskottens förslag blifvit
yrkadt, äfvensom en Högvördige Preste-Ståndets
Ledamot yttrat sig ej finna
något skäl till 2:ne justeringar af Vallängden.
Lag- s. Allm. Desv. o. Oec. Ulsk. Uti. JY. o 60. 45
Utskotten förmoda, att i förra Betänkandet,
sid. 3o, 31, de Imfvudmotiver, som
grundlagt Utskottens förslag, nemligen
befrämjande af ordning och vinnande af
tid, att på valdagen medhinna sjelfva Valförrättningen,
blifvit tillräckligen antydde
och utvecklade, och få fördenskull här
blott tillägga, att Valförrättningens afslutande
på dagen, före nattens inbrott, måste
lända till beqvämlighet icke blott för Valförrättaren,
utan ock, ofta i väsendtligare
mon, för de väljande sjelfva, som ej sällan
hafva att färdas en längre väg efter Valförrättningens
slut. Ingens rätt Jdifver
derigenom förnärmad, att en viss dag till
anmälan af den samma varder stadgad,
enär nog tidsutrymme till bestyrkande deraf,
i fall af behof, derjemte varder lemladt.
Att påbjuda dubbla justeringar af
en och samma handling måste onekligen
förefalla både olämpligt i sig sjelft, och onödigt
tidsspillande.
Åt åldriga vanor, som icke sakna en
godkänd grund, hafva Utskotten visserligen
egnat en skyldig uppmärksamhet, men
för bibehållandet af en vana, om ock härledd
från en äldre tid än år 1793, hvilken
endast gynnar sjelfsvåldet att uppskjuta
en i laga ordning kungjord förrättning
46 Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 60.
till en senare dag, hvars egentliga föremål
derigenom oordentligt försenas, hafva
Utskotten icke kunnat inse något enda fu 11-  giltigt skäl, och tillstyrka derföre vördsamt,
att Utskottens förra förslag i denna § må
varda antaget.
Emot'redactionen af denna och nästföregående
§ är dessutom anmärkt, alt, före
början af Val-längdens justering, den x
3y:de § omförmälda underrättelse bör af
Val-förrättarett åt Församlingen vara meddelad,
och Utskotten bifoga fördenskull af
bägge desse §§ en förnyad redaction.
§ 38. En Anmärkare har frågat, bvad
Säkerhet åsyftades med förvarandet i kyrkokistan
af det ena Val-längds-eXemplaret,
och en annan har yrkat, att uttryckas måtte,
hvarest det andra exemplaret skall finnas
alt tillgå. Utskotten, som, för sin del,
icke fästa en utmärkt vigt vid förstberörde
stadgande, hafva dock trott sig kunna derutinnan
bibehålla Comiterades förslag, såsom
oskadligt och föranledt af omsorgen
att belästa vigten af Val-längdens på Frågodagen
fullbordade justering, samt förekommande
af möjliga, stundom ej alldeles
ohörda missbruk. Med anledning af senare
anmärkningen hafva Utskotten tillagt det
s. Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 60. 47
förklarande, alt det andra Exemplaret må
af Valförrättaren till Valdagen behållas.
§ 3g. Att anmälan af missnöje skall
ske lill Protocollet på Frågodagen, liar funnits
”stridande så väl emot stadgandet i 37
§, att frågodags-förrällningen ej kan anses
till fullo afslutad förr än på sjelfva Valdagen,
som ock emot den fria begrundningsrälten
hos de missnöjde, och den åt de
föreslagne Prestmännen i l\jg § förbehållna
rättighet att sig äfven Öfver frågodags-förrättningen
besvära”. Till följd häraf har
ock ur den nya redactionen af denna § berörde
föreskrift blifvit utesluten,
§ 4°. Rättigheten att inställa pålysning
om Nattvardsgång å Frågo- och Valdag,
äfvensom att i Stads-Församlingar aflysa
äfven Aftonsångs-Gudstjensten å dessa
dagar, har, i följd af derom gjord erinran,
blifvit Valförrättaren tillagd.
§ 4i. Prestvals förrättande på Onsdag,
i stället för på Söndag, har af åtskillige
Slånds-Ledamöter blifvit yrfeadt, ”emedan
en serskild Gudstjenst på en sådan dag skulle
mera högtidligt stämma sinnena till betänkande
af dagens vigt. Valet medhinnes
bättre, obehöriga personer afhållas från va
-
48 Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Ut sk. Uti. N.o 60.
let, äfvensom en förkortning af tiden mellan
profpredikan och valet, nyttig att inskränka
de vanliga laborationerna, derigenom
skulle beredas”. Af en Ledamot
bland Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
deremot blifvit föreslaget, att '”Prestval, med
afseende i synnerhet på de Norra orternas
behof, borde utsättas antingen till dagen
näst före, eller dagen näst efter en Helgedag”,
* äfvensom flere al Högv. Preste-Ståndets
Ledamöter instämt i ett Förslag, ”att
valen väl borde i allmänhet hållas på Söndag,
men Consistorierne erhålla rättighet
att, om olägenhet dervid någorstädes mötte,
gå i författning om deras förflyttande
till någon annan dag.”
Vid förnyad granskning af hvad sålunda
blifvit anfördt, hafva Utskotten dock
ej funnit sig öfvertygade om behofvet och
nyttan att förändra det så långvariga, visserligen
på goda grunder antagna bruket,
att på en Herranom helgad dag utvälja Herrans
tjenare i Helgedomen. Utskotten kunna
ej inse, huru afsjungandet af en Psalm
och ett tal, hållet ifrån Altaret, skulle mera
högtidligt på en Onsdag} än på en Söndag,
stämma sinnet till åtanka af förätt—
ningens vigt, hvilken tvärtom af hela den
före
-
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Vt sk. Uti. JV.-o 60. 49
föregående Gudstjensten på en Söndag bör
erhålla en ännu högre andelig betydelse.
Genom Utskottens förslag i 3^ och l[o §§
torde den befarade långa tidsutdrägten vara
tillräckligen förebyggd, och hvad obehöriga
personers utestängande från Valen beträffar,
misstänka Utskotten, ej utan skäl, att förändring
af Valdag skulle föga dertill bidraga,
enär interesset och intriguen ej skulle försaka
mödan att till befrämjande af låga afsigter
göra en serskild kyrkoresa. För dessa
vore oek en half veckas inskränkning i tidsutrymmet
icke mycket förhinderlig. I de
IVorra orterna, från hvilka ingen klagan blifvit
förspord öfver Prcstvals hållande på Söndag,
synas de ock Mka val, ofta måhända
med mindre olägenhet, än på andra ställen,
kunna å helgdagen förrättas, när aflägsenlieten
från kyrkan, i allt fall, gör det för
församlings - medlemmarne nödvändigt, att
intill nästföljande dag vid Kyrkan, eller i
dess granskap, förblifva. Föga nödvändigt
är det, i Utskottens tanka, fördenskull, att
åt Consistorierne begära en rättighet till
godtyckliga dispensers meddelande i detta
hänseende, helst derigenom enheten i föreskrifter,
utan verkligt behof, skulle rubbas.
§ /f2. Få derom gjord anmärkning,
hafva orden i Comiterades Förslag: Utur
Bih. t. R.St. Prat. 18280.1829.7 Sami. a AJd. a B.d. 4
3;dje Haft.
5o Lag- s. Allm. Bcsv. o. Oec. lits k. Uti. IV:o 60.
Kyrkofästan uttages det på Frågodagen
der ijilagde Exemplar af Vallängden jemte
det vid Fr ägodags-förrättningen hållna
Protocoll, blifvit såsom öfverflödige, utur
denna § uteslutne.
§ 44* De af Utskotten vid denna §
upptagne och besvarade Motioner om votering
med slutna sedlar hafva utaf de Resp.
Motionairerne så inom Högloflige Ridderskapet
och Adela, sorn Högvördige PresteStåndet
ytterligare blifvit framställde, utvecklade
och till antagande föreslagne. Emot
de skäl, på hvilka Utskotten afstyrkt berörde
omröstniiigssätt är vordet anmärkt:
att man svårligen kunde föreställa sig, huru
en Röstvärfvare skulle skaffa sig tillfälle att
veta, huru någon voterat, om denne förståndigt
begagnar den rätt, lian har genom
deli slutna sedeln; att något annat correctiv
emot olagligt inflytande vid Prestval ej funnes,
än att sätta den röstande i tillfälle att
brista i ordhållighet emot den, som brister
i laglydnad; att en menniska ej vore falsk,
för det hon icke meddelar hela verlden, på
hvilken hon voterar vid prestval; att hos
den förbehållsamma man ofta finner den
redlighet och tro, som saknas hos den öppenhjertiga
fritaligheten; att i våra Riksförsamlingar
den slutna voteringen ansåges såsom
ett Palladium för Representantens obe
-
Lag- s. Allm. Besv. o. Occ. Utsk.Utl. N.060. 51
roende sjelfständighet, och ett sådant Palladium
behöfdes ännu mera vid Prestval;
hvarjemte åtskilligt blifvit yttradt till bevis
för verkställbarheten af de uppgifna Förslagen,
serdeles mot de inkast, hvilka af
andre Ledamöter deremot under discussionen
blifvit framställde.
Häremot medgifva Utskotten visserligen,
att ändamålet med sluten votering kan vinnas,
om den förståndigt begagnas; men som
detta icke lärer hos en enfaldig iUlmoge allestädes
kunna förutsättas, torde Utskottens j^ttrade
farhåga icke sakna all grund. En värd
Ledamot af Högloflige Ridderskapet och
Adeln har, i Utskottens tanka, välgrundadt
anmärkt, att ibland lundren, som möta verkställigheten
af sluten votering, först bör
nämnas den väljande Menighetens okunnighet
och oförmåga att controllera röstsättet.
Förhållandet i våra Riksförsamlingar är helt
annat, och icke dess mindre torde exempel
ej saknas, att äfven der enskildes röster,
genom någon oförsigtighet å ena och Förslagens
forskning å andra sidan, stundom
kunnat röjas. Utskotten hafva ingalunda
förbisett, att en vis förbebållsamhet är ganska
förenlig med ära ocb tro, men då en
Motionair verkligen framställt såsom skäl till
sitt förslag, att ett gifvet löfte genom sluten
votering skulle kunna brytas, och enär nu
5i Lag- i. Allm, Besv. q. Oec. Uttk. Uti. 2Y.-o 60.
ytterligare yrkas, att ordhållighet mot en
Röstvärfvare icke är någon pligt, hemställa
Utskotten, om ej consequencen leder till det
resultat Utskotten befarat.
Så länge egen nyttan af Presterskapets
obestämda lönevilkor retas ej mindre att
sätta den sökande Prestmannens pligtkänsla
i strid med hans behof af bergning och befordran
, än att obehörigt inverka på andra
röstandes öfvertygelse, skola oberäkneliga
konstgrepp uppfinnas att gäcka verkan äfven
af den mest slutna omröstning; Intriguen
skall växa i mon af svårigheterna, och immoraliteten,
såsom en värd Talare hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln rättligen anmärkt,
förökas genom en ny frestelse, den,
att taga betalning från a:ne sidor. Yäl yrkas
med mycket skäl, att en röstande emot
obehöriga forskare kan åberopa sin rättighet
att behålla sin hemlighet för sig sjelf, men
den upplysta sjelfständighet, sorn röjes i ett
sådant frimodigt svar, lärer, tyvärr! ej kunna
hos alla förmodas, och der den finnes,
ingalunda vara i behof af en hemlig votering.
Utskotten kunna fördenskull ej frångå
sin öfvertygelse om olämpligheten af ornröstningssättet
med slutna sedlar vid Prestval,
såsom sällan svarande mot sitt ändamål, ofta
ledande tili ett lika, oftare till et större
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. JV.-o 60. 53
endt, än det man välment önskar undvika.
Efter denna förklaring mot sjelfva gruudsattsen,
lärer det lika litet här, som uti förra
Betänkandet, erfordras att upptaga och
bevisa alla de svårigheter i verkställigheten,
sorn möta den föreslagna röstningsmethoden,
och i de Respective Riks-Stånden varit föremål
för discussioner.
Hvad Utskotten redan anmärkt om bristande
controll vid en sluten votering å en
frånvarande röstegares rösteutöfning, har icke
blifvit bestridt och lärer icke kunna bestridas,
enär en Fullmägtig alltid skulle kunna
missbruka det honom lemnade förtroende
att aflemna en sluten Valsedel, att förtiga,
det antecknandet af Hemmantal å sjelfva
voterings-sedeln, enligt Herr Prosten Afzelii
förslag, ofta kunde upptäcka den röstande
personen, samt att mängden af voteringssedlar,
som, i följd af Herr Cederschjöld!
förslag, skulle aflemnas för hvarje större
röstegare, då den minsta hemmansdelen, eller
minsta årliga afgiften till Prest-aflöning,
skulle tagas till enhetj måste göra Valet både
för de väljande, helst om de icke kunna
skrifva, och för Valförrättaren, högst besvärligt
och långsamt, om ej alldeles omöjligt
att verkställa.
I afseende på de serskilda föreskrifter,
som i denna §. innehållas, har för öfrigt
54 Zfig- s. Allin. Besv. o. Oec. Utsk.Utl. N.o 60.
blifvit anmärkt, ”att den lumpna handling,
hvarigenom en röstegare afgifver sitt votum,
icke behöfver förses med vittnens intyg under
Edelig förbindelse, när denna formalitet
icke ens erfordras på den handling,
hvarigenom man afhänder sig sjelfva egendomen,
för hvilken voteras; den edeliga förbindelsen
ansåges visserligen vid Prestval
med lika lättsinnighet, som alla andra medel
dervid att vinna sina ändamål; —Meneden
horde då icke af lagstiftaren inbjudas,
att öka de öfrige Intriguens hjelpmedel.”
Utskotten kunna dock ej gilla uteslutande
af den klandrade formeln utur skriftliga
voterings-sedlar. Då det måste åligga
hvarje vittne, att edeligen, der så påfordras,
fästa sitt intyg, ehvad denna förbindelse är
skriftligen uttryckt, eller icke, så lärer möjligheten
af menedens brottslighet och våda
ingalunda genom det föreslagna uteslutandet
kunna från slika vittnes-attester alldeles
skiljas. För den okunnigare blifver dock
skyldigheten att i uttryckliga ord erkänna
den förbindelse, som vittnesmålet medför,
åtminstone en påminnelse att taga sig till
vara för sanningslös uppgift. Erfarenheten
har ådagalagt nyttan häraf, hvarföre Utskottens
vördsamma tillstyrkan är, att anmärkningen
må förfalla.
Den yrkade förändringen, att, i stället
för orden: 2:ne gånger uppropadt, bör heta
Lag- s. Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 60. 55
s:ne gånger omedelbarligen efter hvarandra
uppropadt, hafva Utskotten i den nya redactionen
af denna §. iakttagit, men deremot
icke kunnat gilla hvad af samma anmärkare
blifvit yrkadt, att muntligt votum borde
aflemnas genom skriftligt befullmägtigadt
ombudj enär just ändamålet med §ns stadgande
är, att förekomma hehofvet af en sådan
skriftlig fullmagt, till beqvämlighet för
dem, som icke kunna skrifva, och enär den
föreslagna skriftliga fullmagten, enligt derom
gifna föreskrifter, i sjelfva verket ej klefve
annat, än en skriftlig voterings-sedel.
§. 46. Förmodligen genom missförstånd
af §.ns ordalydelse har blifvit yttradt, ”att
anmälan hos Kongl. Maj:t vore så mycket
mera onödig, som de röstegande, genom sin
frånvaro, förverkat sin rösträtt, och de föreslagne
genom tidsutdrägten blifva lidande.”
Enär nemligen slik underdånig anmälan
blott blifvit stadgad, sä vida Pastoratet är
Regalt, i hvilket fall underdånig anmälan
om valets utgång ändock måste till Konungen
ingå, lärer delina anmärkning böra förfalla.
§. 47* Att ifrån Altaret kungöra valets
utgång och meddela Besvärs-anvisning,
har blifvit ansedt opassande, hvarföre ock
förändring i denna §s redaction af Utskotten
blifvit föreslagen.
56 La*- s. Allm. Bcsv. o. Oec. Ut sk. Uti. lY.-o G o.
§ 4^- Yrkas den föreskrift, att förteckning
på Valsedlarne bör i Val-Protocollet
intagas. Anmärkningen, ehuru, enligt
Utskottens tanka, af mindre vigt, du ordentlig
anteckning sker uti Vallängden, är
dock i den nya redaclionen iakttagen.
§ 4,9. Emot det i sista punkten af denna
§ förekommande stadgande, att åtal emot
olaga lönebeting må kunna anställas inom
två år efter Valet, äfvensom mot samma
stadgande uti 58 §, liar blifvit anmärkt,
”att denna stränga förföljelse mot en med
fullmagt försedd Prestman vore högst motbjudande
och troligen endast skulle förvärra
det onda. Under de a:ne fatalie-åren skulle
Läraren komma i en falsk och obehaglig
ställning till sin Församling, och själavården
deraf alltid lida men. En klago- och besvärstid
bör vara kort, och, sedan den är
förbi, förbrytelsen icke förevigas. Hellre
må dock fulhnagten en längre lid innehållas,
än att den ej skulle få gälla, för hvad
den är en full magt, en full rättighet, att
få göra sin tjenst, obehindradt af alla förutgående
händelser”.
Med kännedom deraf, att olagliga Iöneaccorder
börjat, serdeles i vissa orter, allt
mera taga öfverhand och förvandla Prestvals-förrättningarne
endast till resultat af
en skändlig Köpslagan, stundom med alla de
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsh. Uti. IV.-o 60. 57
Tre, sam på Förslag blifvit uppförde, hafva
Utskotten funnit skärpta straffbestämmelser
hufvudsakligast mot detta brott vara af behofvet
påkallade. Dessa skulle dock, fruktansvärdt,
sakna tillräckligt afskräckande
kraft, om deras tillämpning inskränktes inom
den korta tid, som förlöper mellan Valet
och fullmagtens utfärdande. Att åter förlänga
sistnämnde tid anse Utskotten betänkligt,
af farhåga att derigenom öppna ett
vidsträcktare spelrum för uppviglandet af
mångfalldiga andra, ofta obehöriga Rättegångar,
i anledning af Prestval. Den som, i
hopp, att dess nesliga handling skall under
några veckoXj, förrän han Lägenheten tillträdt,
lättligen kunna döljas, förnedrar sig
till en olaglig conventions afslutande, skall
tveka att deruti ingå, då han under hela
Tvcinne år måste sväfva i fruktan för gerningens
rättvisa påföljd. Fullmagten må
ej blifva ett skydd för brottslighet och vanära.
Den förverkas ock genom andra Lag-öfverträdelser,
då de inom prasscriptionstid åtalas.
Förslaget är ock icke nytt. Redan år
18 ly blefvo af en i Nåder tillförordnad Comité
vida strängare straff-stadganden mot obehöriga
löne-accorder föreslagna. Högvördige
Presle-Ståndet vid 1818 års Riksdag tillstyrkte
i underdånighet, med några modificationer,
deras fastställelse. Högsta Domstolens
fleste Ledamöter hafva ock, vid gransk
-
58 Lag- s. Allm. Besv. o. Oec.Vtsk.Utl. IV.-o 60.
ningen af det nu ifrågavarande förslaget, sig
utlåtit, att det slag at simoni, som derutinnan
förbjudes, både såsom nesligt för
Prest-embetets helgd, förrädiskt och orättvist
i anläggning och verkningar emot Medsökande
eller Efterträdare, samt ingripande
uti Prestens egen bergning och hans deraf
beroende aktning, vore af en svårare qualification,
än alla andra, fastän jemväl obehöriga
försök att förskaffa sig röster, samt
förtjente en så mycket alfvarligare uppmärksamhet
till bestraffning, som det äfven allmännare
öfverklagas.
På alla dessa skäl hafva Utskotten ej
kunnat underlåta att, för åtalandet af den
ifrågavarande förbrytelsen, med rätta stämplad
såsom en för Presterliga kallet högst förnedrande
handling, bestämma enahanda Fatalietid,
som för åklagan mot andra brott,
hvilka med penninge-böter beläggas, redan
genom Kongl. Förordningen den aorde Januarii
1779, finnes stadgad.
§ 5i. I händelse, genom en af Consistorium
verkställd rättelse utaf miss-summering
i Vallängden, Valets utgång skulle för?
ändras, hafva Utskotten, i enlighet med derom
gjord anmärkning, funnit sådant böra
kungöras Församlingen med utsatt fatalietid
för besvärs anförande.
Lag- t. Allm. Besv. o. Oéc. Utsk. Uti. IV.-o Co. 5g
Det i denna och några efterföljande §§
förekommande ordet, Verldslig rätt, har
gifvit några Ledamöter af Höglofl: Ridderskapet
och Adelil anledning till den anmärkning:
”att skillnad mellan Ändeliga och
Verldsliga Domstolar icke borde göras. Om
de förra kunde nyttjas ordet Consistorium
om de senare laga Domstol.”
Med erinran deremot, att benämningen
Andelig Domstol icke någorstädes i Utskottens
förslag förekommer, anse Utskotten ordet
Verdslig Rätt, till skillnad från den
Dom-Capitlen tillagde jurisdiction, så mycket
mindre böra väcka någon anstöt, som
det både i hittills gällande Kyrkolag och Prestvals
Författningar länge och allmänt varit
antaget. Åtminstone lärer uttrycket laga
Domstol, i detta fall, befinnas mindre lämpligt,
så länge Dom-Capitlet ännu i vissa
mål äfven utgör ett lagligt forum.
§ 53. Försummelse af den formaliteten,
att till Valbordet framkalla den röstande
, har af en anmärkare icke ansetts
böra hafva den påföljd, att hela Valet derföre
ogillas, när trovärdige Män för Vaiförrättaren
kunna intyga, att rätter man voterat;
äfvensom en annan yrkat, att Valet ej
borde ogillas derföre, att en voterat orätt,
utan att dennes röst i sådant fall blott bor,
de afräknas.
60 Lag- s. Allm. Eesv. o. Oec. Utsk. Uti. N;0 60.
Utskotten, som anse de röstandes framkallande
till Valbordet såsom en ganska
nödig controll, kunna ej tillstyrka, att dess
iakttagande må bero af Valförrättarens godtyckliga
pröfning, men hafva dock funnit
Redactionen tarfva det förtydligande, att
till nytt Val må dömas endast, så vida
oupplyst är, om rätte röstegaren voterat. —
Valets ovilkorliga ogillande endast för en
felaktigt afgifven röst finna Utskotten ej
vara i denna § föreskrifvet, men böra jemväl
erinra, att, om upplyst är, del orätt
man röstat, den rätte röstegaren icke återfår
sin lagliga rätt annat än genom förnyadt
val.
§ 54- Den motsägelse, som blifvit anmärkt
mellan stadganderne i denna §. och
de i Utskottens förra Betänkande, sidan 35,
anförda motiv, hvilkens orsak Anmärkare!!
sjelf uppgifvit, tillstyrka Utskotten måtte
på det sätt afhjelpas, att, jemlikt den önskan,
som i Högvördige Presle-Ståndet allmänt
blifvit till Protocollet förklarad, uttryckligen
stadgas må, det hvarken nytt
förslag, efter förrättadt Val i Regala Gäll,
behöfver upprättas, utan endast Valets utgång,
jemte Val-actens öfverlemnande, till
Kongl. Majit i underdånighet inberättas, ej
eller underrättelse om Valets laga stånd,
såsom endast vållande tidsutdrägt, till Konungens
Befallningshafvande i Länet hädanefter
insändas.
lag- s. Allm. Bcsv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 60. 61
§ 55. Utom en mindre anmärkning
om möjligheten att misstyda ordställningen
i början af denna §, hvaraf Utskotten
ock derföre föreslå en bestämdare redaction,
har dels hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, dels hos Hedervärda Bonde-Ståndet
blifvit yrkadt, ”att lottningen borde genast
på stället verkställas genom Församlingens
Deputerade, åtminstone alltid ske
i Kyrkan inför Församlingen; äfvensom att
den bestämda anslagstiden af 14 dagar vore
för kort”.
Utskotten få erinra, att lottning icke
kan ske förr, än Yal-längdens summor blifvit
i Consistorium granskade, och att det väl
således är lämpligast att lottningen derefter
äfven der förrättas. Hvad anslagstiden
åter angår, torde, i anseende till större locala
olikheter uti serskilda Stift, bäst vara
att åt hvarje Dom-Capitel öfverlemna densammas
bestämmande så, att den för ändamålet
må blifva tillräcklig.
§ 56. Emot denna §, uti hvilkens nya
redaction Utskotten nu infort hvad af de
förut varande i2:te och i3:de §§ ansetts
böra bibehållas, har egentligen den anmärkning,
så väl inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln som Hedervärda Bonde-Ståndet, blifvit
gjord, ”att förbud emot Fiscalers och
62 Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 60.
Krono-Betjenters närvaro vid Prestval vore
både onödigt och orättvist —onödigt emedan
de lider vore förbi, då Fmbetsmäns
närvaro bland en menighet kunde verka
till nytta eller skada, och emedan dessa
Tjenstemäns inflytelse, som i allt fall härigenom
ej kan förekommas, visar sig verksammare
före, än under valet; orättvist,
emedan en Krono-Betjent kan vara betydlig
jordegare inom Församlingen, och det
vore för sjelfva menigheten förödmjukande
att anse dess närvaro såsom skadlig”.
Då likväl, af inkomne Besvärsmål, Rikets
Allmänna Ärendens Beredning, såsom
uti förra Betänkandet, sidan 38, förrnäles,
icke längesedan hemtat anledning att föreslå
en ytterligare utsträckning af det i 1789
års Prestvals-Förordning stadgade förbud
mot Krono-Betjent att i Prestval sig inblanda,
kunna Utskotten icke dela den mening,
att tiden för detsammas upphäfvande ännu
är kommen; tvärtom hysa Utskotten, lika
med en Ledamot af Högloflige Ridderskapet
och Adeln, den öfvertygelse, alt borttagandet
af de Controller, som finnas, —
vore de än icke fullt tillräcklige, — mot
allmänt öfverklagade missbruk, fordrar en
noga besinning. Då någon säkerhet mot
sådant missbruk icke deraf vinnes, att Krono-Betjent
sjelf är röstegare inom en För
-
Las,- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 60. 63
samling, på hvilkens Ledamöter han i sådan
egenskap ofta är i större frestelse att
utöfva en obehörig inflytelse, så synes det
af Comiterade föreslagna tillägg, om dess
skyldighet att i sådant fall afgifva skriftligt
votum, vara i full öfverensstämmelse
med den förra Lagstiftningens afsigt. Enär
ock bemälde Tjenstemän i allt fall bibehållas
vid samma rätt, som af hvarje annan
frånvarande röstegare utöfvas, kunna
Utskotten ej instämma uti farhågan för den
orättvisa, som häraf förmenas uppakomma.
Den anmärkningen, att Domare, som vid
Prestval missbrukar sitt inflytande, och borde
vidkännas ett serskildt ansvar, tro Utskotten
vara besvarad genom det redan i
denna § befintliga stadgande, att Tjensteman,
som med röstvärfning sig befattar,
skall böta dubbelt, äfvensom erinringen
inom Bonde-Ståndet om Lands-Fiscalers
möjliga indragning redan är af en annan
Ledamot inom samma Stånd tillräckligen
vederlagd.
§§ 58 & 59. Emot de i dessa §§
stadgade straffbestämmelser hafva inom serskilda
Riks-Stånd serskilda anmärkningar
blifvit .gjorda. Hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln har af en Ledamot blifvit
yrkadt, att ”antingen afsättning från Embetet
borde stadgas för Prest, som genom
olagiiga lönebeting kränker sin Presterliga
64 Zag- Ålim. Besv. o. Oec. ZTdÅ'. f/i/. N.-o 6o.
Ed, eller ock förpligtelsen, alt ej genom
olaga medel söka sin befordran, utur PrestEden
alldeles utgå”. Hos Högvordige Prestfe-Ståndet
iiar, jemte flera erinringar mot
olämpligheten af den föreslagna praescriptionstiden
för åtalan af slika förbrytelser,
af en Ledamot blifvit yttradt, att, ”det
stränga straff-stadgandet endast skulle leda
till brottets fördöljande. Dessa skamliga
handlingar kunde endast förmodas hos de
mest samvets- och pligt-förgätne, hvilka äro
mest skicklige att igensopa sina spår. Detta
blefve så mycket lättare, som Församlingen
är medbrottslig. Förargelser och
chicaner, äfven för den oskyldige, skulle dock
härigenom kunna uppkomma, då deremot
den förslagne brottslingen skulle drifva gäck
med Rättegången. Den äreförgätne skall af
ingen inqvisition upptäckas, af ingen Lag
hinnas. Hellre måste den skyldige öfverlemnas
åt framtidens eftersinnande till ånger
och förbättring, än den oskyldige utsättas
för oförtjent lidande. Mera borde
väntas af Prestens egen pligtkänsla, än af
straffbestämmelsen”. — En annan Ledamot
har klandrat, att "för samma brott icke lika
straff blifvit stadgadt; Presten, ehuru genom
den å hans sida större frestelsen måhända
mera ursäktlig, vore dock strängare
bestraffad, än den Församling, eller Försam
-
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uil. N.-o 60. 65
samlingsbo, som gjort sig skyldig till
samina förbrytelse”. På denna grund föreslås,
”att straffbestämmelsen i 5g § sålunda
mätte skarpas: Beträdes enhet Församling,
elter någon dess Ledamot, att i olaga
öfverenskommelse om Prest-rätligheter lufva
ingått, skall den förra under 2.5 års
tid, och den senare för alltid, vara från
Valrätt uteslutenHos Vällofl. BorgareStåndet
är ändtligen anmärkt, ”att skillnaden
i bestraffning för den Prestman, som
före Valet betrades med olaga lönebeting,
och den, som ej upptäckes förr, än hall erhållit
fullmagt, är för bård mot den sistnämnde,
hvilken, sålunda från sysslan skiljd,
sannolikt aldrig erhåller någon annan ordinarie
tjenst; tvänne års suspension Vore
för denne ett tillräckligt straff'*.
Vid noggrann! öfvervägande af hvad sålunda
anfördt blifvit, hafva Utskotten, vidkommande
först den yrkade förlusten af
Em betet för den Prest, som olagliga lÖneaccorder
inginge, icke funnit sig kunna
frångå de i förra Betänkandet, sid. 4o, andragna
skal för afstyrkande af en sådan
strängbet i bestraffning, som, frnktansvärdt,
skulle leda till motsattsen emot sitt åsyftade
ändamål, brottets fördöljande, i stälBih.
t. R. St. Prot. 1828 o. 1829, 7 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5
3.dje H:t.
66 Lag- s. Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Uti. IV.-o 60.
let för dess upptäckt. Beträffande åter del»
i form af ny motion, af samma Anmärkare
framställda yrkande» att Presteds-formulairet
måtte undergå en sådan förändring, att
Edsbrott icke blefve med den ifrågavarande
Lag-öfvertrådelsen förknippadt, så kunna
Utskotten icke eller derutinnan dela den
värde Motionairens välmenta åsigt. Den inre
moraliska förbindelsen, helgad genom
Religionen, att uppfylla alla sitt Embstes
plister, iklädes, för att stärka och uppehålla
känslan af det heliga, blott en yttre
form uti den föreskrifna Eden. Borttages
än den senare, qvarstår dock den förra, och
lika brottslig blifver fördenskull i sjelfva
verket en Prest — ehvad speciela förpligtelse!'
ingå i hans Ed eller icke — som,
under olagligt förhållande, för en timlig
vinning uppoffrar sitt samvete och sin pligt
att vara andra en föresyn uti umgängeisens
och hjertats renhet, ej mindre, än uti Lärans
och undervisningens ostrufflighet. Just
af den nedslående erfarenheten, att sådan
förebråelse någon gång med skäl kunnat
göras Kyrkans Lärare, hemta Utskotten ett
skäl för sitt tillstyrkande, att den ifrågasatta
Eds-förhindelsen icke må borttagas.
— För mången har den måhända hittills
varit, och för mången skall den måhända
härefter blifva, en yttre påminnelse — i
frestelsens stund för den menskliga ofull
-
Lag- s. Allm. Bcsv. o. Oec. Vtsk. Uti. N:o 60. 67
kornligheten så val behöflig — att icke afvika
från den stränga pligtens oeftergifliga
fordringar.
I anledning af anmärkningarne mot
förslaget af tvänne års praescriptions-tid,
hafva Utskotten ofvan vid 4,9 § sig yttrat,
och, med åberopande af Högsta Domstolens,
vid samma § anförda Utlåtande, torde äfven,
hvad i afseende på sjelfva straff-bestämmelsens
beskaffenhet i allmänhet blifvit
anmärkt, kunna anses liufvudskaligeri
besvaradt. Att någon skulle af denna anledning
oskyldigt invecklas i rättegång, befara
Utskotten ej af denna Lag kunna blifva
någon följd, snarare, att en skyldig genom
illsljug list undandrager sig Lagens rättvisa
näpst. Skulden härtill må dock mindre
sökas uti lagstiftningens, än tillämpningens
menskiiga brist. Af straffbestämmelsen
hafva Utskotten redan i förra Betänkandet
förklarat sig icke vänta allt till
förekommande af ett öfverklagadt ondt, men
ansett sig skyldige att äfven på denna väg,
så vidt ske kunde, detsamma motverka. —
Den olikhet, som blifvit klandrad, i fråga
om ansvar för en Prest och för en Församling,
eller Församlings Ledamot, som
med olagliga lÖne-accorder beträdes, anse
Utskotten rättvis, i betraktande af det strängare
anspråk, som eger rum, på en Religions
-
68 La"- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. IV:o 60.
Lärares högre upplysning och känsla af
sin pligt, helgilen af sin Ed och den skymlliga
handlingens, äfven för andras rätt förnärmande,
följder,
Hvad ändtligen angår den anmärkta
skiljaktigheten i bestraffning för den, som
före, och den, som efter Valet blifver till
den ifrågavarande förbrytelsen förvunnen,
torde Utskotten höra erinra, att för den förra
stadgas, jemte Förslagets förlust, ett års
suspension, samt att den, hvilken af sådan
anledning skiljes från ett Förslag, torde
hafva lika svårt att derefter vinna någon
befordran, som den, hvilken nödgas frångå
en redan erhållen syssla. Ånsåges ej
sistnämnde straff i sig sjelft nog hardt,
skulle Utskotten hellre deruti föreslå en sådan
skärpning, i stället för lindring, att,
utom förlust af den på olagligt sätt erhållna
lägenheten, den brottslige borde på ett
års tid från Prest-Ernbetets utöfning suspenderas,
helst bestraffningen derigenom
skulle, enligt Utskottens åsigt, bringas till
större likhet för alla. Att, i enlighet med
Anmärkarens förslag, bestraffa förbrytaren,
som olagligen fått en syssla, blott med
tvänne års suspension, kunna dessutom Utskotten
äfven af det skäl icke tillstyrka, att
de för Lärare-kallets värdighet, och deir
deraf beroende själavården, skulle anse högst
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. 2V.-o 60. 6g
menligt, att lill en Församling åter insätta
elen, som genom lagbrott på samma ställe
ådragit sig skymf och vanära. På grund
af hvad sålunda, i anledning af dessa bägge
§§, blifvit anfördt, hemställa Utskotten
vördsamt, att alla anmärkningar deremot
må utan afseende lemnäs. Dock hafva
Utskotten funnit ett förtydligande vid
slutet af 5p § nödigt, hvilket i det förändrade
Förslaget är iakttaget.
§ 60. I stället för orden : andra brottmål
är här föreslaget: andra Prest rörande
brottmålj mot hvilket tillägg, om Piikets
Höglofl. Ständer finna detsamma behöfligt,
Utskotten, forsin del, icke anse sig böra något
invända.
Vid en och annan mindre Redactionsförändring,
till innehållets förtydligande och
framställande i ett bättre ordnadt sammanhang,
hafva Utskotten icke trott sig böra
upptaga Rikets Höglofl. Ständers tid med
andragande af serskilda motiv, helst dessa
utaf jemförelsen emellan Författningsförslaget
och den bifogade handskrifna Bilagan
genast inses; hvarföre Utskotten här
endast slutligen förnya sin förra vördsamma
hemställan, att det nu ånyo granskade
Förslaget till Prestyals-Förordning måtte,
jemte Svar å den Nådiga Propositionen,
varda till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnadt,
med underdånig anhållan, at(;
'jo Bil. t. Lag- s. Allm. Bes v. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 60.
densamma må, till allmän efterrättelse, varda
utfärdad.
Åtskilliga Ledamöters serskilda Reservationer
bifogas.
Stockholm den 18 September 1829.
Reservationer:
Af Herr Friherre Cederström, Jacobf
som ansåg, vid den föreslagna redactionsförändringen
af 59 §, det tillägg böra göras,
att Förslaget, innan det till Kongl.
Maj:t insändes, borde af Consistorium completteras,
så att, efter uteslutande af den
eller de derpå uppförde Prestman, som gjort
sig skyldige till olagliga öfverenskommelser,
Förslaget alltid lomme att upptaga 3:ne
personer; och instämde häruti Herr Prosten
Hvasser och Herr Häradshöfdingen Cron.
Herr Berg von Linde vidhöll sin reservation
vid förra Betänkandet, i öfverenstämmelse
hvarmed alla Pastorat borde,
efter föregångne, af Församlingarne anstälde
val, af Kongl. Maj:t tillsättas; hvarmed
sig förenade Herr Grefve Posse, samt Herrar
Landegren och Cron.
Af Herr Biskopen Tegner. Jag måste
reservera mig emot 58 §, som stadgar, att
den Prestman, sorn öfverbevises hafva ingått
serskildt lönebeting, skall straffas med
förslagsrummets förlust och ett års suspension,
när förseelsen upptäckes före fullmag
-
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. JV.-o (Jo. 71
tens utfärdande; hvaremot, orri den först
efter 2 års förlopp åklagas, den felaktige
förlorar icke blott deli lägenhet, hvarpå
han erhållit fullmagt, utan äfven den ordinarie
beställning, han till äfventyrs förut
innehaft. Ehuru således felet är detsamma,
så äro likväl bestraffhingarne mycket
olika. Ty, i förstnämnde fallet, förlorar den
felande genom suspension eli års tjenstberäkning,
och återtager sedermera den ordinarie
beställning han innehaft. Om härigenom
hans rykte lider, och hans befordrings-rätt
för framliden inskränkes, (^hvarom
förslaget likväl ingenting stadgar) så är
åtminstone hans oeconomiska sjelfbestånd lika
så försäkradt som förut. I sistnämnde händelsen
åter förlorar han, utom sitt rykte,
äfven sin bergning. Om han förut varit
Prest och Kyrkoherde, återstår för honom
intet annat, än att som Adjunct börja tjenstgöring
å nyo. Det är också ingenting, som
hindrar honom att genast begynna härmed;
ty, för alt göra olikheten i bestraffningen
så mycket mera påtaglig, hafva Utskotten
för detta fall icke eris föreslagit suspension.
Alt samma fel bör beläggas med samma
straff tyckes vara ovedersägligt. Huruvida
felet upptäckes ett år förr eller senare,
måste vara en tillfällighet, som ej bör
hafva något inflytande på straffbestämmelsen.
Jag skulle likväl ej vilja tillstyrka, alt den
nödvändiga likheten i straffet åstadkommes
i Bil. t. Lag- s. Allm. Besv.o. Oec. Utsk. Ull. IV.-oböi
derigenom, att suspension stadgades äfven
för en senare åklagad förseelse. Efter suspensionslidens
utgång måste den bestraffade
åter tillträda presterlig tjenstgöring.
Men en Prestman, som på delta sätt förgått
sig, har, i min tanka, förverkat det förtroendet
till sin ära och redlighet, som måste
vara ett nödvändigt vilkor för lians kall.
Med en sådan fläck på sitt namn kari han
icke uppfylla sin bestämmelse i Församlingen,
och bör förklaras förlustig ett Embete,
soln han vanhedrat. Nu gällande Kyrkolag
stadgar Em betets förlust för förseelser,
hvilka icke, som den ifrågavarande, innebära
någon nedrighet, och derföre med rätta
bedömas lindrigare af Opinionen. — Att
en så sträng bestraffning skulle föranleda
till försök, att fördölja felet, må Vara troligt;
men äfven det straff, Utskotten nu föreslagit,
föranleder till detsamma; och när
Lagstiftaren lämpat straffet efter felets natur,
har han gjort hvad han bör, och kan ej
ingå i den osäkra beräkningen af de mångfaildiga
möjligheter, sorn illslugheten kan
upptänka för att gäcka Lagen.
Härmed förenade sig Herrar Prostarne
Nordiiij Spiering och Hvasser samt Herr
Modin.
STOCKHOLM, P. Ä. Norstedt & Söner, 1829.
Lag- tamtAlfmJBttv.0.Oec,Utik-Utl- Njo 6ll l
N:o 61.
Ankom tili Exped. Ut4k, den 17 October 1829.
Utlåtande, rörande väckt fråga ,
att 1827 års Skiftes - Stadga
icke måtte tillämpas på de
Enskiften, hvilka vid Stadgans
utgifvande voro påbörjade,
men ännu icke hunnit
fulländas.
Då i 20 Capiflet af Kongl. Stad gan om
Skiftes-Verket i Riket, af den 4 Maji 1827,
tiden , då samma Stadga borde gå i verkställighet
endast vore vilkorligtvis omnämnd,
liar Herr Friherre Wrangel, Henning, såsom,
efter dess tanka, mest lämpligt och rattvist,
yrkat, alt alla Enskiftes-förrättningar ,
som blifvit påbörjade innan förenämnde Författning
utkom , böra afslutas enligt den
förut gällande Skiftes-Förordningen , så att
på dessa förrättningar den nya Stadgan ej
må ega retroactiv verkan. Ett motsatt förhållande
skulle nemligen efter Friherrens
omdöme förorsaka stora kostnader för Delegarne
, serdeles i de Enskiften, som räckt
många år.
Rih. lill Rikn-St. Prat. >828 och 1819, 7 Stml, j Aid»].
%:dra Ht. hule H:t.
ii Statt- samt Allm.Besv.o.Oec. VtsÅ.Utl. N:o Gt.
Denna till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten, genom Remiss
den 10 nästlidne September, ifrån
Högloflige Ridderskapet och Adeln öfverlemnade
Motion hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; men enär, utom det, att antalet
af de Enskiften , hvilka, påbörjade före den
tid 1827 års Skiftes-Stadga inträdde i gällande
kraft, nu ej hunnit afslutas , eller
åtminstone blifvit bragte nära sin fulländning,
ej kan vara serdeles betydligt, det ligger
i sakens natur, att, under den sedermera
förflutna tiden, flera åtgärder i afseende på
dessa ofullbordade förrättningar vidtagits i
öfverensstämmelse med den nya Stadgans
föreskrifter, samt ett upphäfvande af dessa
åtgärder, som försatte Enskiftena i samma
skick de voro före Stadgans utfärdande J
alltså nödvändigt måste föregå Skiftets förnyade
behandling enligt den äldre Författningen
; så skulle ett slikt förfarande, efter
Utskottens omdöme, långt ifrån att medföra
den af Motionairen påräknade fördel, förorsaka
ej allenast mångfalldiga oredor vid
de Enskiften , som komma att underkastas
så omvexlande handläggnings-åtgärder, utan
jemväl ökade kostnader och tidsutdrägt för
Skiftesdelegarne. Och då Utskotten, på grund
häraf, ej kunnat inse nyttan och behofvet
af det föreslagna stadgandet j få Utskotten
vördsamt til Istyrka t
Lag-s,Allm.Besv.o.Oec.Utsk.TJtl.N o 61 oc/162. 3
alt ifrågavarande Motion ej mä
vinna Rikets Högloflige Ständers
bifall.
Stockholm den i5 October 1829.
N:o dz.
Ankom till Exped. Utskottet den i f October, IS19.
Betänkande öfver Herr von Troils,
Emil, motion med Förslag
till Sraif-Lag mot olagliga
Tjenste-accorder.
TJnder anförande af de många och skadliga
missbruk, som med Tjenste-accorderne, serdeles
inom Armén, ega rum: huruledes de
för individerne äro högst förderfliga och motverka
en god esprit inom TjenstemannaCorpserne,
der exemplet ofta skall förete sig
af en befordran, erhållen icke såsom belöning
tor förtjenst och skicklighet, utan köpt
för penningar, huruledes de försätta Tjenstemännen
i elt förnedrande och beroende
förhållande till den person, som förskjutit
accords-beloppet, och på hvars godtycke det
kan ankomma, huru länge Tjenstemannen
4 Lag- samt Allm. Besv.o. Otc. Utsk. Bet. N:o Os,
får behålla sin plats; och slutligen, hvilket ofördelaktigt
inflytande accords-systemet skall halt
på förhållandet med Statens inkomster och
utgifter, har Herr von Troil, Emil, då Statsutskottet
uti dess Betänkande, N:o 1Ö2, om
reglering af utgifterne på RiksStatens 3:dje
HufvudTitei, med anledning af Motionairens
derom gjorda framställning, endast yttrat, att
missbruket med accorderne, hvilket ej, utan
de största uppoffringar å Statens sida, stöda
ati helt och hållet afskaffa, borde genom
stränga föreskrifter inskränkas inom bestämda
gränser , men icke uppgifvit förslag till
några så beskaffade stadganden , saqrf då, i
fråga om 1793 års Accords - Reglemente ,
hvarmed accordernes successiva förminskning
åsyftades, erfarenheten så mycket påtagligare
ådagalagt, hvad föga säkerhet dylika stadganden
medförde, som, i trotts deraf, summan
af accorderne vore mycket högre nu,
än då nämnde Reglemente utfärdades, ansett
sig föranlåten att framlägga följande Förslag
till Straff-lag mot olagliga Tjenste-accorder:
5>Seker någon, genom erläggande aj ac”cord
utöfver hvad genom af Kongl. Majit
*’utjärdadt Accords-Reglemente finnes före”
skrif vet, bereda sig befordran , miste den
tjenst, han sig på sådant olagligt sätt för*'skaffat,
äfvensom den, hvilken den dagtinga
accordssumman erhållit skall den tarn
-
Ivåg samt Ailm. Bese. o. Oec.Ulsk.Bet. N:o 6j. 5
”/«« åter utbetala , hälften till ansi}varén
”och hälften till )Vadstena Krigsmanshus
''Om någon Embetsman, hvilken det å”ligger
att till Kongl. Magt inlemna under”dunigt
Förslag till tjenstens dterbesättari”de,
dervid föreslår någon, som, honom ve”t
er ligen, genom accord medverkat till ledig''hetens
inträffande, vare suspenderad tren~
”ne månader. Säker denne, eller annan f ör"man,
att genom hotelser eller öf vertalande
’’tillvägabringa något olagligt accords-aftal,
”miste tjenstetid
Detta Förslag, sorn Högloflige Ridderskapet
och Adeln, genom remiss den 29
nästlidne Maji, öfverlenmat till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskoliens
handläggning, har hos Utskotten kommit i
öfvervägande; och ehuru Utskotten lika med
Motionairen anse, att ett stadgande, som hade
till föremål, att förekomma de missbruk
med tjenste-accorder, hvilkas tillvaro Utskotten
ej tilltro sig bestrida, vore af behofvet
påkalladt, likväl och då det torde vara så
mycket mindre lämpligt att till en sådan
Ansvars-lag afgifva Förslag förr, än
i sammanhang med, eller såsom till-]
hörande, del af den Författning eller
Reglemente , som kommer att
6 Lag- samt Allm.fiesv.o.Oec. Uisk. Bet. N:o 62»
bestämma hvad i afseende på Tjenste-accorder
bör iakttagas , som , i
annat fall, det lätt låter tänka sig,
ati straffbestämmelserna komma att
sakna den nödiga öfverensstämmelse
med Författningens öfriga föreskrifter,
förutan hvilken de skulle
förfela sitt ändamål i egenskap af
Lag;
då, Utskotten veterligt, något
sådant allmänt Accords-Reglemente
icke finnes utfärdadt, och hvar1
uti det ifrågaställde Lag- förslaget
kunde såsom tillägg intagas;
då, hvad serskildt angår Mili»
tairens accorder, hvarå Motionairen
egentligen synes hafva afseende ,
Kongl. Maj:t förklarat Sig vara i
Nåder betänkt ati för de samma
låta utfärda förnyadt Reglemente ,
dervid Kongl. Maj:t, hvars höga
rätt det är att öfver detta ämne
efter godtfinnande förordna , ej lärer
underlåta att mot missbruk af
den beskaffenhet, som öfverklagas,
foga sådana ansvars-stadganden, sorn
af omständigheternepåkallas.och med
den förväntande nya, efter tidens
kraf mera lämpade, Författningen s
Bag-sann Allm. Besv. o. Oec.Utsk.F.sl.N.o 65. 7
behörigen öfverensstämma,- hafva
Utskotten ansett sig sakna skäl att
ä den väckta Motionen tillstyrka Rikets
Högloflige Ständers bifall.
Stockholm den i5 October 1829.
N:o 63.
Antom till Exped. Utskottet den 17 October 1829.’
Förslag till jemkning uti Respective
Riks-Ståndens Beslut,
rörande väckt fråga, att
Rådstufvu- och Kämnersrätter
må erhålla Exemplar af
utkommande Författningar,
äfvensom Kämnersrätterne
må tillhandahållas den så
kallade Författnings-Samlingen.
Utskotten, som, uti häröfver under N:o 6
afgifvet Betänkande, tillstyrkt underdånig
framställning till Kongl. Majit om Nådig) föreskrift
till vederbörande, att alla, genom det
så kallade års-trycket, till allmän efterrättelse
utfärdade Förordningar, Kungörelser ni.
nj? matie, i den ordning, Kongl. Majit kun
-
8 Lag-samt Allm.Btsv.o.\Oti.Utsk.Försl. N.'o 63.
de finna lämpligt, till erforderligt antal Exemplar,
meddelas de publika Yerken och
Domstolarne, så i Städerne, som på Landet,
och derefter, i anledning af gjorda anmärkningar,
med ytterligare Utlåtande, under N;o '
34, till Respective Riks-Stånden inkommit,
hafva häröfver fått emottaga deras Beslut,
hvaraf iithemlas: ett Höglo/lige Riddershapet
och Adeln funnit för godt, det Rikets
Sländer borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
vidtaga sådana åtgärder i afseende på
Förfatinings - Samlingen , att Förordningars
kungörande, genom densamma, må ega rum,
och års-trycket således upphöra; äfven som
att Kongl Maj:t, i sammanhang dermed, behagade
i Nåder föranstalta om en sådan reglering,
i afseende på Författningars fullständiga
och ordentliga utdelning till vederbörande
Embetsverk, att hvarje sådant, och
hvarje Domstol måtte erhålla sitt Exemplar,
oberoende deraf, att en Domare vore gemensam
för flere Domstolar; — att Hogvördige
Preste Ståndei, med afslag så väl å Betänkandet
N;o 6, som å Utlåtandet N:o 54 j
beslutit, att hos Kongl. Majtt skulle i underdånighet
hemställas om sådana åtgärders vidtagande,
i afseende på Svensk Författningssamling,
att promulgerandet af Förordningar
genom densamma må ega rum, och således
allt ytterligare behof af års-trycket derige
-
Lnq iamt A lim. Be sv. o. Oec.Utsk.F:sI. N;o 65. 9
norn upphöra; äfvensom ati Kongl. Majtt, i
sammanhang härmed, täcktes i Nåder anbefalla
en sådan reglering, i afseende på Författningars
fullständiga och ordentliga utdel.
ning till vederbörande autoriteter, ati de anmärkte
bristerne i detta afseende blifva afhulpne;
—att yälloflige Borgare-Sldnclet beslutit,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånig Skrifvelse anhålla, att, med
uteslutande och indragning af det så kallade
årstrycket , Författnings - Samlingen kunde ,
från och med nästa års början, begagnas
till upptagande af sådana Författningar, som
skola kungöras, och att, för sådant ändamål,
Förfatlnings-Samlingen icke må, såsom hitintills,
i en numerföljd utgifvas, utan serskilda
Förordningar, hvar och en för sig, i
en numerföljd meddelas, i likhet med det
sätt, som, vid tryckning af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll, nu iaktiages, och med
tillägg : 1:0 att, om en Förordning icke fyller
hela arket, återstoden deraf må upptagas
af andra handlingar, sorn, enligt planen
för Förfatinings-Samlingen , deruti införas;
3:0 att Handlingar, som skola allmänheten
kungöras, böra genom serskilda stilar från de
öfriga utmärkas; och 3;o, att ett Exemplar
af Förfatlnings-Samlingen bör till hvarje Domstol
eller Embetsverk utdelas, för att såsom
Inventarium derstädes förvaras; — och har He■
lo Leg-sa/ntAlIm.Sesv.o.Oec. Utsk*F:sl. N.-o 63*
dervdrda Bonde-Ståndet bifallit Utskottens
ofvanberörde Betänkande N:o 6.
Med anledning af Riksdagsordningens
föreskrift i 73 §., hafva Utskotten, såsom en
lämplig medelväg emellan dessa serskilda, egentligen
endast i detailerne skiljaktiga, beslut,
ansett sig böra hemställa :
att Rikets Högloflige Ständer må,
genom underdånig Skri/velse , hos
Kongl. Maj:t frambära den anhållan,
det Kongl. Majit täcktes, i afseende
på Svensk Författnings-Samling,
låta vidtaga sådana åtgärder,
att allmängörandet af Författningar
genom den samma må ega rum ,
och således allt ytterligare behof
af års-trycket derigenom upphöra;
äfvensom att Kongl. Maj:t täcktes
j Nåder anbefalla en sådan Reglering
af Författningars fullständiga
och ordentliga utdelning till hvarje
Domare och Embets-verk, att
de härutinnan anmärkte brister blifva
afhulpne.
Stockholm den 10 October 1829.
Lag-samt Allm. Besv.o. Oec. Utsi-Lörsl.N.o 64, i 1
N:o 64.
Ankom till Exp. Utsk, den 17 October 1819.
Förslag till jemkning uti Resp.
Riks-Ståndens beslut, i fråga
om förändrad redaction af
sista punkten i i $. 15 Cap.
Byggninga-Balken, m. m.
Sedan Utskotten afgifvit Betänkandet, N;o
22 , rörande åtskilliga föreslagna förändringar,
så väl i i8o5 års Kongl. Förordning
otn Skogarne i Riket, som i andra med
Skogshushållningen gemenskap egande La-i
gar och Författningar, samt derefter, i anledning
af gjorda anmärkningar, ytterligare
Utlåtande, under N.‘o 49; så hafva Utskotten,
efter erhållen del af Respective Riks-Ståndens
beslut, inhemtat, att Högloflige Riddershapet
och Adeln samt Vållojlige Borgare-Ståndet
bifallit den af Utskotten föreslagna
redaction af sista punkten i 1 §. i5
Cap. Byggninga - Balken (pag. 31, Bet. N:o
22); hvaremot Hägvoräige Pr este-St ände t
samt Hedervärda Bonde-Stdndet sig förenat
om en så lydande redaction af nyssnämnde
Lagrum: *’Går elden från svedjan in på e9’gen
mark och åstadkommer sådan våda,
12 £iag~samtAllin.liisv.o.Oec. Utsk.Försl- N:o 64-
”att, till dess dampande, folk från granngår”darne
måste uppbådas, böie 100 Daler;
”gifve ock dessutom fullt skadestånd, då
’’annor af elden lidi t.”
Vid detta förhållande, och med stöd at
Riksdags-Ordningens 75 § , hafva Utskotten
ansett sig böra vördsamt hemställa: om icke
Hög v or dige Preste Siandet och Hedervärda
Bonde - Staude t skulle finna skäligt, att till
den af Utskotten föreslagna samt af Högloflige
Ridderskapet och Adeln och Välloflige
Borgare-Ståndet godkända redaction af ofvanberörde
Lagrum destohellre accedera, som,
i händelse deri af förstnämnde 2:ne Riks-Stånd
beslutna redactionen såsom gällande antoges.
den följd kunde inträffa , att , när elden går
från svedjan in på egarens egen mark, han,
å eria sidan, icke sällan kan finnas osäker i
sitt omdöme, huruvida, till farans afvändande
, folk ifrån granngårdarne behöfva uppbådas
eller icke, samt han, å den andra,
och i ändamål ali undgå de böter, hvartill
han, genom er, sådan uppbådning, visste sig
vara förfallen , kunde föranledas alt så länge
uppskjuta med anlitandet af grannarnes
hjelp, till dess all hjelp komme för sent.
Rörande grunderne för Allmänningarnes
delning hafva , enligt de ankomne Protocolls
- Utdragen , Högloflige Ridderskapet
hag-samtAllm.Hesv.o.Qtc.Utsk. Försl.No 64. 13
och Adeln samt Hogvårdige Preste-Stdndet
bifallit Utskottens förslag (pag. 28 , Bet. N:o
22), jemte tillägget dervid (pag. 27, BetN;o
a 9); hvaremot Pallo (lige Borgare-Stdndet
oell Hedervärda Bonde - Ståndet stannat
i det sammanstämmande beslut, det bor.
de Rikets Ständer i underdånighet hos Kongl.
Majit anhålla , att delning ai Skogsallmänningarne
må ske, elter de af Kongl. Kammar-Collegiuin
föreslagna grunder fpag. 21».
Bet. N:o 22); och lära Rikets Höglofliga
Ständer, vid ett slikt förhållande, finna, att
frågan härom för närvarande kommer att
förfalla, såvida icke Välloflige Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet skulle
pröfva skäligt att förena sig om det beslut ,
sorn Höglollige Ridderskapet och Adeln samt
Högvördige Preste- Ståndet, på grund al Utskottens
vördsamma tillstyrkande i ämnet,
vidtagit.
Stockholm den »5 October 1829.
STOCKHOLM,
Elméns och Granbergs Tryckeri, 1829,
Lag- s. Allm. Besv.- o. Or c.-Utsi. Uti. N:o 65. i
N:o 65.
Ankom till Exp. Utsk, d. 3 Dec. 1829»
Ytterligare Utlåtande, rörande den sä
kallade Näringsfriheten.
Emot Utskottens i delta ämne, under N:o
3a, förut afgifnä Betänkande, liar af åtskilliga
Ledamöter inom Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit
anmärkt:
t:o att öfverensstämmelse saknades emellan
Utskottens förevarande Betänkande
celi det beslut Utlåtandet ]N[:o 3i innehåller,
enär Utskotten i det sistnämnde afstjrkt
underdånig Skrifvelse, angående utfärdande
af de vid sista Riksdagen afgifna
fötslag till nja Handels- oell Handlverks-Ordilingar,
men i det förra besvarat
åtskilliga motioner genom hänvisning till
dessa Förordningar, hvilka ännu icke vunnit
Kongl. Maj:ts fastställelse, och att, på
blotta förutsättningen deraf, Utskotten icke
bordt grunda deras af- eller tillstyrkande
af de väckta frågorna; 2:0 att de i Betänkandet
föreslagne underderdåniga Skrivelser
rörde ämnen, sorn i sig sjelfva vore af
föga vigt och för hvilka Administrationen
må reglementera, om den så funne nödigt;
Bilt. lillRi/ts-Sl. Prot. 1828 cch 182g, 7 Sami. 2. Af d.
2 Band. 5:te Haft. 1
2 Lflg- $■ Mtm• Besv.- o, Oee. UtSÅ. ZJtl. N:0 65»
samt 3:o att då de frågor, hvilka i Belänkandet
afhandlas, vöre af oskiljaktigt sammanhang
med de om förmälde Handels- och
Handtverks-Ordningarne, hade ock Utskotten
bordt öfverväga, huruvida, i anledning
af de väckta motionerne, och bland dem serdeles
Herr Lefréns„ något tillägg erfordrades
i berörde Förordningar, till befrämjande
af de välgörande följder, som en utvidgad
Näringsfrihet måste medföra.
Då ofvannämnde a:ne Riks-Stånd funnit
godt alt, på grund af hvad således blifvit
anmärkt, tili Utskotten återförvisa detta
Betänkande, har ämnet å njo kommit under
öfvervägande; och förmoda Utskotten,
att den anmärkta stridigheten emellan förevarande
Utlåtande och Utskottens, under
N:o 31, afgifna, lärer finnas undanröjd, sedan
Utskotten i förnyadt Utlåtande af den
4 nästJiJne Augusti, under N:o 55, ansett
sig böra tillstyrka underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t, att de vid sista Riksdagen föreslagna
Handels- och Ilandtverks-Ordningar
måtte såsom gällande Lag varda utfärdade.
Utskotten finna sig ock föranlåtna,
att här upprepa den öfvertygelse de redan
•yttrat, alt ändamålet med de af Herr Lefrén,
med flere, väckta motioner, åsyftande en
allmännare frihet i handel och näringar,
skall i det närmaste blifva uppfylldt, så vida
Kongl. Maj:t, med bifall till ifrågavaran
-
iLag- t. Allm. Bent.- o. Oea.-UisJ;. Uti. If:o 65. 3
de underdåniga framställning, i Nåder behagar
till efterlefnad fastställa de nya Handels-
och Handtverks Ordningarne; men Utskotten
anse sig ieke ega skäl att föreslå införandet
af någon annan eller mera utsträckt
Näringsfrihet, än samma förslag innehålla;
äfvensom Utskotten förmoda det icke hafva
tillhört dem att, utöfver motionernes syftemål
och lydelse, ingå i speciel granskning
af förslagen, eller deri föreslå tillägg och
förändringar.
Enär åter, efter hvad till Utskottens
kunskap kommit, arne Stånd stannat mot
Två i deras beslut, öfver den af Utskotten,
uti Utlåtandet N:o 55, tillstyrkta förnyade,
underdåniga anhållan cm Kongl. Maj:ts Nådiga
sanction af ifrågavarande Lagförslag,
i följd hvaraf frågan derom komme att förfalla,
hafva Utskotten , hvad angår första
punkten af Herr Lefréns motion, samt Herr
Friherre FTrtmgels Anders Anderssons och
Petter Petterssons motioner, ansett sig böra,
med åberopande af hvad förra Betänkandet
derom innehåller, vördsamt tillstyrka
och föreslå, att, till befrämjande af med
berörde motion åsyftade allmänt nyttiga ändamål,
samt, till förekommande af allt tvifvelsmål
om vilkoren och gränserne för den
Allmogen af ålder tillåtna och genom flere
Författningar bekräftade egna Slöjda- och
Afsättningsfrihet, Rikets Högloflige Ständer
4 Lag- t. Allm. Besv.- o. Oee.-Ulsh. Vtl. N:o 65,
mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att genom allmän Författning må
Varda till efterrätteisekungjordtoch förklaradt:
att under ofvannämnde frihet skull
begripas alla sådana producter och
tillverkningar, som Landtman af
egen Jord eller Ladugård, eller af
egna rå-ämnen kunna åstadkomma,
samt att dem må vara obetaget, alt
slika deras egna producter och tillverkningar
till Städer införa, samt
1 Hamnar eller å Torg vid alla så
Marknads- som andra tillfallen till
salu hålla, och jemväl vid Marknader
å Landet, samt hemma i deras
hus och under väg till och ifrån
Städer och Marknader, föryttra;
dock skulle under berörde tillåtelse
icke inbegripas Guld, Silfver
och Tenn, vid hvilkas förarbetande
serskilda föreskrifter ega rum.
Deremot finna Utskotten sig i öfrigt föranlåtna,
att, hvad beträffar 2.'dra, 3:dje och
4:de punkterne i Herr Lefrens motion, äfvensom
Herrar Levtons och Klemcms motioner,
uppå de i förra Betänkandet anförda
skäl, hemställa, att dessa motioner icke
serskildt måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda, utan anses böra förfalla.
Reservation i ämnet af en Ledamot af
Borgare-Ståndet åtföljer.
Stockholm den 26 November 1829.
Bil. t. Lag-s. Allm. Besv.-o, Oee rUtth. Uti. N:o (35. 5
Reservation
af Herr Leffler;
Emot det af de Högloflige Utskottens
pluralitet fattade beslut får jag mig i följ ande
delar ödmjukeligen reservera:
Sedan nu mera afgjordt år, att den frågan,
— som under innevarande Riksdag blifvit
väckt, att Rikets Högloflige Ständer borde i
underdånighet hos Kongl Majrt derom anhålla,
att de förslag till Författningar för Handeln,
Handtverkerieina och Gerningsmän å
Landet, som af Rikets Ständer vid sistlidne
Riksdag hlefvo lill Kongl. Majit inlemnade,
skyndsamt måtte varda utgifne, — genom det
att aine af Riks-Stånden detsamma antagit
och nine afslagit, förfallit; anser jag ock
deraf böra följa, att Utskotten icke vidare
bordt föreslå en sådan anhållan, i anseende
till någon serskild del af nämnde Förslag,
såsom nu skett, med afseende tili 7 §. af
Författningen för Gerningsmän å Landet,
Jag kan icke förmoda, att de aine Riks-Stånden,
sorn afslagit det förstnämnda Förslaget,
lära bifalla detta senare, helst icke nu fråga
är om nyttan elier fördelen af hvad §. innehåller,
ulan endast huruvida det behöfves
och är passande att frambära en sådan
påminnelse till Kongl. Majit. Alt delta är
onödigt och olämpligt, anser jag, helst de
Stånd, som afslagit hufvudfrågan, redan hafva
✓
6 Bil. t. Ljg-s. Allm. Bero.-o. Oee.- Utsi:. Uti. N:o65.
sina beslut härutinnan fattat, hvarföre ock
denna framställning från Utskotten troligen
lärer möta samma öde inom Stånden. Vill
man ock ingå uti en närmare pröfning af
den sak, som berörde 7 §. af Förslaget till
Författning för Gerningsmän innehåller, finnes
deraf lätteligen, att detsamma, icke ilian
orättvisa emot, och skada för, åtminstone
de större Städerna, kan antagas. Genom
den större frihet man förmenar sig vilja bereda
Allmogen, kan man lätteligen åstadkomma
tillfällig och högst vådlig brist på lifvets
nödvändigaste behof inom den, enär Allmogen
endast kommer att efter sin beqvämlighet
begagna dessa fördelar; och StadsBorgaren
derefter icke med rättvisa och billighet
lärer kunna bindas vid utfärdade
Taxor och stränga åiägganden att hålla dessa
varor tillhanda, då de icke från Landet
inkomma, för att, då det sker, sakna afsättning
och blottställas för stora förluster.
Att nu vidlyftigt tala om orättvisan i denna
för vidt utsträckta frihet till mehn för medborgare,
som under belt andra vilkor ingått
uti samhällsförbundet, och som derigenom
på en gång se sig ruinerade, lärer föga gagna.
Då dessa gått under, och villervallan
blifvit fullkomlig, torde återgången från nylietslärorua
till den gamla ordningen, med
billighet lämpad efter tidens kraf, blifva lika
nödvändig som lätt, och hvilket redan
Bil. t^Lag-s. Allm. Besv.-o. Oec.-VtsJi. Uti.N:o 65. y
flera gånger förut under de senaste sekler
inträffat inom Svea Land.
Vöre det dock den redbara Allmogen,
som droge fördel af denna utsträckta frihet,
kunde någon hugnad sägas dermed vara förenad.
Men, enligt min öfvertygelse, blifver
det högst få af den egentliga Allmogen, sorn
komma alt densamma begagna, emedan den,
som rätt och väl vårdar sin jord, med hvad
dertill hörer, lärer hafva föga tid öfrig alt
uppoffra åt binäringar. Deremot kommer
denna frihet att beqvämligt begagnas af en hop
löst folk och äfventyrare, som hvarken rält
interessera sig för Städernes eller Landets
väl, utan endast önska att rikta sig på bådas
bekostnad. Jag förmodar således, att
tiden nog skall ådagalägga, att hvarken Landet
eller Städerne blifva dermed belåtne,
och att den egentliga Landtmanr.en i längden
skall finna sig bedragen i sina förhoppningar
om fördelarne af denna förmenta
större frihet, enär, uti sjelfva verket, dess
varor på delta sätt blifva sämre betalde, än
då förädlings- och minulerings-rätten för
honom inom Städerne icke var såvidt utsträckt,
utan behörigen ordnad och begränsad.
Härmed förenade sig samtlige närvarande
Ledamöter af Välloflige Borgare-Ståndet.
8 Lag- s. Allm. hesv.- o■ Oee.-Utsh. Uti. N:o 66.
N:o 66.
Ankom till Exp. Utsk, d, 3 Dec. 1829;
Förslåg lill jemkning uti de respective
Riks-Ståhdehs Beslut öfver anmärkning
arné vid Kongl. Majjts Nådiga
Stadga örn Skiftes-Vet'ket i Riketj deri
4 Maji i8'2J.
u, skotten, sotil öfver ifrågavarande anmärkningar
afgifvit Betänkandet N:o 8, under den
18 Mars , samt derefter ytterligare Utlåtande,
under den 25 Junii innevarande år, hafva,
efter erhållen del af Rikets Högloflige
Ständers beslut, inhemtal:
1:0 att den, i ändamål att undanrödja
all villrådighet vid' tillämpningen af Skiftesstadgans
5 Cap, 2 rörande hänvisning
äf Rågångstvist till behörig Domstol, af Utskotten
tillstyrkta förändring i redactionen
af §:s sista moment, sålunda, att orden : behörig
Domstolj utbytas mot ordet: IläradsRätt,
blifvit af det Högvördige Preste-Ståndet
och det Hedervärda Bonde-Ståndei bifallen,
men af det Välloflige Borgare-Ståndet
ogillad; samt att Högloflige Ridderskapet
och Adeln funnit nyssnämnde moment böra
erhålla (oljande lydelse: ”sedan stånde
”livar och en af dem fritt, att målet instämma,
när det ensamt rör Stadsjord,
'till
Lag• t. Allm. Besv.- o. Ooc.-Vtsl. Uti. N:o 66. g
”lill Stads Domstol, oell eljest till Häradsrätt,
der ej annorlunda för något serskildt
”full finnes förordnadl;”
2:0 att, sedan Utskotten med fästadt
afseende å behofvet af en föregående noggrann
oell fullständig undersökning och pröfning,
huruvida njtt skifte kan verkställas
lill allmän fördel, utan någons förnärmande,
ansett det för ett serskildt fall g i Ina stadgande,
som innefattas uti iaCap. 12 §., böra
erhålla en mera allmän utsträckning, och
alltså föreslagit följande förändrade redaclion
af §:n:
har Storskifte förut ofvergtytt ett skifteslag,
då börj om delegare det åskar} förr
än nytt skifte verkställ as måj Landtmätaren
och Gode Män undersöka , huruvida detsamma,
med afseende å sd väl belägenheten
och jordens beskaffenhet, som de med skiftet
förenade kostnader och delegarnes förmåga
att dem bestrida, kan, utan att bereda någons
skada och förlust, för skifteslaget i
allmänhet blifva förmonligare, än det redan
varande storskiftet, hvarom Landtmätarens
och Gode Männens Utlåtande bör till egodelningsrätten
öfverlännäs på sätt i nästföregående
f. sagdt är;
det Hedervärda Bolide-Ståndet bifallit
Utskottens förslag; hvaremot det Välloflige
Bilt. till It. St.Proti 1828 och 1829, 7 Sami. 1 Afd.
2 Band. 5:te Haft. 2
io Lag- s. Allm. B«sv.- o. Oee.-UlsA. Ull. N:o 66.
Borgare-Ståndet ogillat detsamma; alt det
Högvördige Preste-Slåndet vål godkänt den
föreslagna redactionen, men med följande
förtydligande i slutet aT§:n: "hvarom Land t''mäiarens
och Gode Männens utlåtande, jern”te
af Landtmätaren upprättadt och utlåtandet
vid föga dt kostnadsförslag hör till ego”delningsrätten
öfverlemnas, på sätt i nästföregående
§. sasdt är;” samt att Högloflige
Ridderskapet och Adeln funnit förevarande
höra lyda som följer: "har Storskifta
"förut öfvergått ett skifteslag, och finna, på
"grund af deiegares gjorda yrkande, Skiftes"mauneu
och Gode Männen, att nytt Skif"te
för Skifteslaget i allmänhet icke kan
•'blifva förmonligare, än det redan varande
"Storskiftet, så bör, med inställelse af det
''sökta skiftet, utlåtande derom till egodel'nmgsrättens
pröfning öfverlemnas, på sätt
”i nästföj egående §. sagdt är."
Vid fullgörandet af den, jemlikt föreskriften
i Riksdags-Ordningens y3 §, Utskotten
åliggande skyldighet de skiljaktiga
meningarne i ofvanupptagne ämnen, så nära
möjligt är, sammanjemka, hafva Utskotten
skolat vördsamt föreslå:
1:0 att, hvad redactionen af sista mom.
2 §. 5 Cap. beträffar, det Högvördige Preste-Ståndet
och det Hedervärda Bonde-Ståndet
läcktes förena sig om det förtydligande
Lag- s. Allm, Best).- o. Oec.-TJtsli, Uti. N;o 66. r i
af momentet, som Ilögloflige Ridderskapet
och Adeln beslutat, och hvilket förtydligande
instämmer med de grunder, hvarpå Utskotten
byggt den föreslagna redaclionen;
samt
2:0 att, vidkommande lydelsen af 1 2 §. 13
Cap., Högloflige Ridderskapet och Adelil samt
det Högvördige Preste-Slåndet behagade, nied
afseende på de af Utskotten anförda skål,
för mera allmän utsträckning af §:s innehåll,
.-iccedera till det Hedervärda BondeSlåndets
beslut öfver frågan
Med framställningen af föregående jemkningsförslag,
få Utskotten förena den vördsamma
anmälan, att Två Stånd stannat i
deras beslut emot två, i följande frågor, nemligen
:
angående redaclionen af
6 Gap, a §.
10 Cap. 1 §.
10 Cap. 3 §.
ra Cap. 1 §.
18 Cap. 9 §. och
18 Cap. i3 §.
hvilka frågor, jemlikt 87 §."Regerings-Formen,
således förfalla.
Tvänite Ledamöters serskilda mening i
ämnet bifogas.
Stockholm den 26 November 1829.]
12 Lag- s. Allm. Basv.- o. Oec.-TJtsh. Uti. N:o 67.
Reservation.
Herr Friherre Cederström, Jacobj reserverade
sig i detta anine pä lika sätt, som
vid nedanstående Betänkande, N:o 67; hvarmed
Herr Grefve Oxenstjerna sig förenade.
N:o 67.
Ankom till Exp. Utslt. d. 3 Dec. 1829.
Utlåtande, med förslag till jemkning uti
respective Rihs-Ståndens beslut, rörande
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition,
med öfverlemnande af förslag
till nj Prest vals-Förordning.
öfver Lag- och Oeconomie-Ulskottens senare
Betänkande uti detta ämne, N:o 60, som,
med afstyrkande af det senare till Rikets
Ständers granskning i Nåder öfverlemnade
alternativet för Prestsysslors tillsättning, utan
försarnlingarnes val, innehöll Utskottens
förslag till vissa rnoditicaticner uti det förra
alternativets serskilda stadganden, angående
hittills ölliga Prestval, hafva de respective
Riks-Stånden stannat uti skiljaktiga beslut.
llöglojlige Riclderskapet och Adeln har
med Högvördige Preste-Ståndet förenat sig
Lag-y Allm. Betsv.- c. Oec.-Ulsk.Utl. N:o 67. i3
uti bifall till Utskottens Betänkande, med följande
af sistnämnde Ständ föreslagne lör indringar
eller t i 1 lä « « uti Författnings-fÖrsbiget:
Vid slutet af J*. 9 tillägges: ”Denna vallängd
vare sedan för de rustande tillgänglig
o •/ O J O
alla dagar före frågodagen, såsom redan i
i5 sägs.”
14 §■ (enligt nya redaction, förut j6.)
Efter ordet ”.Prestman” tillägges ”eller Lärare
nid något af Stiftets allmänna Undervisningsverk.
”
15 (förut 17) I stället för oiden:
”Med den till Protocollets förande antagne
PrestmannenJ’ införes: Med den antagne ValNotarien”
j efter orden: ”uppläsa och justera
Vallängdentillägges: hvilken å det ställe
inom Församlingen j som af Valf örrältarén
utsattesj blf ver intill frågodagen för de röstande
att tillgå. Samtlige röstegare för ständigas
att å bemälde frågodag tillstädeskomma
och sin rätt bevaka. 1 annat fall etc.
(Se förra redactionen.}
16 (förut 243 erhåller sista punkten
följande redaction: ”För Spikhamrar,
Qvarnar, samt alla andra serskildt skal. lagda
Inrättningar, bestämmes rösträttigheten
efter deras grundränta, eller, der sådan ej
åsatt är , efter Taxeringsvärdet, jern) or dt
med medelvärdet på Hemman i orten.”
no Andra punkten föländras sålun
da
: ”Vid Capellansval tillkommer Kyrkoher
-
14 Lag- s. Allm. Besv. o. Oec-UteJt, TJtl. N:o 66.
den allena, utom förenämnde rösträtt efter
Prestgilrdens storlek, äfven en röst för Ernbetet
m. m.”
21 §. tiar, i öfverensstämmelse med
hvad förut varit stadgadt genom Kongl. Resolution
den i Mars 1791, erhållit följande
lydelse: "FrämmandeReligionsbekännare,som
i Riket njuta medborgerliga rättigheter m. m.”
41 $. (förut 43) rättas citationen 3^ §.
till 3/| §.
47 S- (förut 4,9) erhåller följande redaction:
”Besvär öfver fr ägo- och valdagsförrättningarne,
öfver röstvärfning, olaga
lönebeting , eller andra vid Prestval förelupna
olagligheter, böra till Consistorium in
denna
föreskrift icke blifvit iakttagen. Förändras
ej den vid valet utfallna pluralitet,
genom det i Besvären gjorda påstående, förfar
e Consistorium, så framt fråga om röstvärfning
eller om olaga lönebeting icke derutinnan
blifvit väckt, på sätt i 5a §. stadgadt
är.”
49 §. (förut 5i ) redigeras sålunda:
”Mål, som angå röstvärfning, olaga lönebe'ing,
eller andra lagbrott, skola till verldslig
Rätt förvisas, när de är o så bestämda,
som i 47 S- sägs. Men till Consistorii pröfning
höra rn. m.”
5t ,$*. (dörut 53). I stället för orden i
slolet: ”eller att de ristande ej till Valbor
-
Lag-1. Allm. Be tv.- o. Otc.- Vith. Uti. N:o 67. iS
det blifvit framkallade m. m." insattes: "eller
om genom underlåtenhet att de röstande
till Valbordet framkalla, någon rost j som
på valets utgång verkan haftj styrkes vara
utaf orätt person af gifven”
56 §. (förut 58} erhåller följande förändring:
”Prestj sorn finnes så förgäten af
sin heder och sin pligt > att han före valet
ingår i aftal om blifvande löneförmåner och
rättigheter j varde j när sådant inom ofivanskrifna
fatalietid hos Consistorium anmäles
och derefter inför verldslig Rätt åtalas
och i bevis ledeSj ifrån Prestembetet afsatt."
57 «$*• (förut 5g} får följande nya redaction:
”Den eller de af Församlingen>
hvilka med någon af de föreslagne j eller
dess ombudj före valet ingått slik öfverenskommelse
j p/ikte Tio Rdr hvardera och vare
uteslutne från all rösträtt vid det nya
val, sonij i följd af det åtalade och bestyrkta
lönebetinget j kommer att ega rum. Beträdes
en hel Församling att i olaga aftal
om Presträttigheters utgörande hafva ingåtty
bote hvar röstegande för sig och upphöre
för den gången Församlingens valrätt. Är
fråga om ny Kyrkoherde-besättning , fylle
Consistorium förslaget j jemlikt Författningarne,
och insände detsamma i underdånighet
till Kongl. Maj:t, som en af de f öreslagne
i Nåder utnämner. Innehafvare af
Jus Patronatus j som förrbemälte olaglighet
i6 Lag- s. Allm. Desv.- o. Oee.-Uttk. Vtl. N:o 67.
begår, vare Patronrätten för sin person förlustig
; och utnämne Konungen till det lediga
Pastoratet, efter förslag j en af de af Consistorium
derå uppförde. Comministersbeställningar
tillsättas i bägge dessa fall af Consistorium.
”
Hällöf ige Borgare-Ständet har likaledes
godkänt det af Utskotten uppgifna redactionsförslag
till Prestvalsförfattning, endast med
följande undanlag:
Uti 4? <§• (förut 4l0 har Ståndet ansett
fataliedagen för Besvärs anförande höra
bestämmas till den 22:dra dagen efter
valet, enär 2irsta dagen, då valen skola hållas
på Söndag, alltid måste inträffa på helgedag.
56 $. (förut 58) har ansetts böra erhålla
följande lydelse: ”Skulle Prest befinnas
så förgäten af sin heder och sin pligt, att
han före valet ingår i aftal om blifvande
löneförmåner och rättigheter, varde han, ehvad
brottet åtalas före valet eller inom 2:ne
är derefter, straffad med embetets förlust.
Uti 61 §. (förut 63) har uti andra
perioden efter orden: ”Privilegier och Reglementen”,
ansetts böra tilläggas: ”eller genom
häfdvunnet bruk vedertaget valsätt.”
Hedervärda Bonde-Ståndet har åter helt
och hållet af slagit Utskottens Belänkanden,
N.‘s 35 och 60, samt remitterat Kongl. Majrts
Nådiga
/
Lag- e. Allm. Betv.- o. Oec. Utsk.Utl. N:o 67. iy
Nådiga Proposition, i afseende på aldra alternativets
innehåll, till Högloflige Constitutions-Utskottet.
Af denna framställning täckes Rikets
Högloflige Ständer finna, att Utskottens förslag
till ny Prestvals-Förordning blifvit i
dess liufvudsakliga och flesta delar af 3:ne
Riks-Slånd godkändt.
Vidkommande de i serskilda inom
Stånden beslutade förändringar, så, enär
de alla, endast med undantag af 2:ne hufvudsakliga
omständigheter, hvarom uti 47tde,
oell 56 §. (nya redactionen) förmäles,
dels endast innehålla förtydliganden
af Utskottens framställda förslag, dels ock
tillägg af mindre vigt, hvilka , dock vid tillämpningen
kunna medföra verklig nytta,
finna Utskotten sig hafva skäl att vördsamt
tillstyrka, det Högloflige Ridderskapet och
Adeln samt Högvördige Preste-Ståndet måtte
instämma med Välloflige Borgare-Ståndet
uti den yrkade bestämmelsen af' fat ali édag
uti 47 §■ samt uti det i 61 §. före
slagna
tillägg; äfvensom att Välloflige Borgare-Ståndet
mätte sig med Högloflige Bidderskapet
och Adeln samt Högvördige Preste-Ståndet
förena uti den ofvan intagna redactionen
af följande §. §.9, 14» 16, 20,
21, 41» ^ 1 och 57.
Lik. till R. St. Prat. 1828 och 182a, 7 Sami, 2 A/d.
2 Band. 5;te Rafi. 3
iS Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-Utsli.Utl. N:o 6».
Vid betraktandet ändtligen af de serskilda
besluten, rörande förrberörde l\7, 49
och 56 §. §, sa befinnes, ali 3:ne Riks-Stånd
antagit den af Herr Biskopen Doctor Tegnérj
i dess Reservation mot Utskottens Betänkande,
N:o 60, yrkade påföljd, Embetets
förlustj för den Prestman, sorn med olaga
Jönebeting beträdes; hvaremot tiden för åtals
anställande mot berörde lagbrott af VällofligeBorgare-Ståndét
ensamtblifvit bestämd,
i enlighet med Utskottens förslag, till 2tne
år efter valet, men af Högloflige Ridderskapet
och Adeln samt Högvördige Preste-Ståntiet
icke ansedd böra längre utsträckas, än
pstescriptionstiden för åtal mot andra förbrytelser
vid Prestval, röstvärfningar, m. m.
I följd häraf och enär blott ett enda Riksstånd
bifallit Utskottens förslag i sistnämnde
hänseende, hvarom ock tillförene intet varit
stadgadt, lärer frågan derom förfalla, hvadan
Utskotten tillstyrka, att den af Högloflige
Ridderskapet och Adeln samt Högvördige
Presle-Slåndet antagna redactionen
af 47-‘1e» 49:'le och 5C:te §, §, hvilken endast
åsyftar tillämpning af hittills gällande
föreskrifter, rörande liden för beifran af
röstvärfning i allmänhet, äfven på fråga
om olaga lönebeling, måtte nti Författningsförslaget,
som, till svar å den Nådiga Propositionen,
kommer att afgifvas, varda iakttaget.
Lag- t. Allm. Besv.- o, Otc.-Utsh. Uti. N:o 68. 13
Tvänne Ledamöters Reservation i ämnet
bifogas.
Stockholm elen 2G November 1829.
Reservation.
Friherre Cederström reserverade sig,
samt ansåg Utskotten hafva bordt bestämma
påföljden deraf, om den föreslagna jemkningen
ej godkännes, för hvilket ändamål
Utskotten, efter Friherrens omdöme, bordt
föreslå Lag-Utskottets förstärkande till Nämnd,
enligt 73 §. Riksdags-Ordningen, och tipp.
gifva föislag lill Voteringsproposilioner för
Nämndens afgörande. Härmed förenade sig
Herr Grefve Oxenstjerna.
N:o 68.
Ankom till Exp, Utsk d. 5 Dec. igry.
Uti ätande j i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande t N:o
3y j rörande väckta motioner om ändringar
i Kongl. Förordningen den
26 Februarii tSrg, angående Socknestämrnor
och Kyrko-Råd.
Utskottens föreslående Betänkande, hvilket
Högvördige Pr este-Ståndet samt Hedervärda
2» Lag- s. Allm. Besv. e. Oec.-Utsk. Uti. N:o 68.
Bonde-Ståndet bifallit, liar deremot af Höglo/lige
Ridderskapet och Adeln samt Vällojlige
Borgare-Ståndet blifvit återremitteradt, på
graad af dervid gjorda anmärkningar:
x:o af Herr Grefve Cronhjelm till Hakunge,
Otto August_, af hvilkens, uti ett vidlyftigt
anförande, på ett mindre hofsamt sätt
gjorda erinringar emot Utskottens behandling
af frågan, Utskotten icke ansett erforderligt
eller lämpligt att till besvarande upptaga
andra anmärkningar, än deni, som till
saken höra, nemligen:
A) Angående Socknestämmor. Att ändamålet
med den väckta motionen just varit
alt bereda efterlefnad af 6 §. i Kongl. Förordningen
den 26 Februarii 1817, som bestämmer,
hvilka mål tillhöra Socknestämmas
handläggning, och för att visa huru felaktigt
Författningen varit tillämpad, så väl af
Myndigheterne sjelfve, som af Allmänheten,
ty i annat fall hade den icke behöfts; att, då
de Autoriteter, allt uppifrån och nedåt, hos
hvilka man skall klaga, just äro de, sorn
sjelfve skola börjat med Författningens origtiga
tillämpning, kunde deraf bäst bestämmas,
hvad påföljd, som vore att förvänta af
klagomål öfver dessa olagligheter, och om
man ens kan vara hugad att anföra sådana
klagomål; att Utskottens citation af stadgandet
i 3 §, att Socknestämma skall från Predikstolen
pålysas 14 eller minst 8 dagar förr,
Lag- s. Allm. Besv.- o■ Oec.-Ucsft. Ucl.H-.o 68. a t
än den hålles, vore ofullständig, emedan, enligt
slutmeningen af §, Socknestämma jemväl
kari företagas samma dag den pålyses,
endast den Myndighet, som låtit sammankalla
densamma, gifvit tillkänna, att saken icke
tillåter uppskof; att det väl vore rigtigt,
att de vid Socknestämma närvarandes beslut
borde tjena till efterrättelse, äfven för
de frånvarande i alla sådana mål, sorn tili
Socknestämmas befallning höra, såsom rörande
Socknens enskilda oeconomie, men att
den i detta afseende åberopade praxis vöre
ett missbruk i alla andra allmänna beskattningsfrågor,
derom administrativa Myndigheterna
på Socknestämmor kunde begära upplysningar,
och hvarvid det borde åläggas
Församlingarnes Pastorer, att låta tillfråga
livar och en af Församlingens vederbörande
Ledamöter, om de vilja uti de föreslagna
utgifterne deltaga; alt, om man icke på
denna väg ville komma till resultatet, vore
det åtminstone ganska väl, att resultatet uteblefve
af ett olagligt beslut; att Utskottens
yttrande, det frånvaron från Socknestämma
kunde anses såsom en tyst afsägelse af anspråk
att vidare tala å de åtgärder, som af de närvä*
rande beslutits, måtte till s:ne fall hänföras,
nemligen, då ett Socknens enskilda oeconomie
rörande mål, eller då ett beskaltningsmål,
som egentligen icke borde tillhöra Socknestämman,
vore öfverläggningsämneu; att
33 Lag-1. Allm. Betv.-o. Oec.-Utsk. Uti. N:o 68.
man i förra fallet kunde tro, att Utskotten
icke läst 9 §. af Författningen, emedan der
tydligen stadgas, att, antingen man är frånvarande
eller närvarande vid Socknestämman,
egde man, i händelse af befogenhet, att
inom 2 esta dygnet söka ändring i beslutet;
i senare hänseendet deremot egde man
alldeles enahanda utväg öppen,och derutöfver
den, att icke behöfva betala en afgift, pålagd
af en Socknestämma, hvilken dertill icke egde
någon rättighet; och har Herr Grefven,
genom anförde exempel af tilldragelser, hvilka
skola egt rum inom Hufvudstadens en
del Församlingar, dels sökt visa omöjligheten
för Församlingarne, att, om än de någon
gång afslå en begärd afgift, sedermera
undgå densammas utgörande, dels derifrån
velat hemta stöd för sin yttrade öfvertygelse
om vådan af den princip, att en medborgares
stillatigande eller frånvaro ansetts
medföra förbindelse att erlägga bidrag, hvilkas
beviljande endast tillhöra Ständerna, men
hvilka på andra vägar blifvit samma medborgare
affordrade, samt att det sålunda vore
desto mera angeläget att åt Rikets Ständer
oförryckt bibehålla beskattningsrätten,
som uti de skattebidrag, hvilka vid den ena
Riksdagen varda beviljade, jemkning eller
nedsättning kan vid en påföljande tillvägabringas,
då deremot de afgifter, hvilka vid
Soeknestämmor beslutas, aldrig nedsätta*,
och nästan aldrig upphöra.
Lag- 3. Allm. Besv. o. Otc.
B) Angående Kyrko-Räd. Utskottens
yttrande, alt första grunden till Kyrko-Rådsinrättningen
igenfinues i åtskilliga bland Rikets
uråldriga bruk och institutioner, bar
Herr Grefven först velat vederlägga genom
åberopande af vårt lands Historia, hvars äldre
häfder ingenstädes omtala en sådan inrättning,
utan tvärtom skola antyda, att någon
dylik institution, som, lika med de nu
varande Ivyrko-Råden, haft sig uppdraget
att vårda de mindre samhällenas enskilda
angelägenheter, icke fanns hos våra förfäder.
Sedan Herr Grefven derefter undersökt
och utredt förhållandet med KyrkoRådens
organisation, hvilken ansetts mindre
ändamålsenlig, har Herr Grefven, i afseende
på Utskottens yltrade omdöme, “att måu“gen
felande kan genom varning och iriil“dare
rättelse återföras, då deremot Lagens
“näpst stämplar med föraktet och förvar!ar
“oftare än den förbättrar", anmärkt, att en
varning, meddelad inför hela den samling,
hvaraf Kyrko-Rådet utgöres, nästan alltid,
genom sin egenskap att vara kunnig för
hvarje Församlingsbo, vore värre än de böter
och den näpst, man vid en Domstol karr
ådömas, ty då vanliga bruket är, att umnet
och personen, som böra blifva föremål
för Kyrko-Rådets sammanträde, i Kungörelsen
derom utsattes, hvarigenom det
Jjegångna felet vinner all möjlig publicitet,
24 Lag- s- Allm. Besv. o. Oee.-Utsk. Uti. N:o 68.
så vore Kyrko-Rådets varning åtföljd af lika
om ej högre förakt, än Domstolens utslag;
att, om Presten är en nitisk och menniskoäiskande,
verkligen andlig man, skall
han af egen drift fullgöra hvarje sann själasörjares
pligt att varna och återföra på
dygdens väg, och en sådan varning, gifven
i tysthet af en älskad Religionslärare, skall
verka vida mer fördelaktigt, än den, som
inför Kyrko-Rådet, snart sagdt, offentligen
meddelas; hvaremot, om Prestmannen är mindre
aktad eller står i mindre godt förhållande
till siri Församling, skola hans varningar
och råd, enskildt gifna, icke emottagas
med den välvilja och det förtroende, som
Jemnar hopp om bättring, eller, inför Kyrko-Rådet
meddelade, röna ännu mindre framgång;
famt att rättigheten att varna således
i hägge fallen vore mera ändamålsenlig, då
den är lemnad i själasörjarens händer, än
då den är uppdragen åt ett talrikt och illa
sammansatt Kyrko-Råd. Vidare har Herr
Grefven, såsom motbevisniog af Utskottens
förklarande, det Kyrko-Rådets befattning icke
torde kunna hänföras under rubrik af
inblandningar i husliga lifvets förhållanden,
trott sig endast böra upprepa de serskilda
åligganden och rättigheter, som, enligt 12
och i3 §. §. i Kongl. Förordningen den 26
Febr. 1817 samt 3 mom. af Kongl. Kungörelsen
-
Lag- i. Allm. -B t sv.- o. Orc.-Utsk. Uti. N:o 68. i5
sen den 27 Februarii 1828 om åtskilliga
ändringar och tillägg i sistnämnde Förordning,
tillkomma Kyrko-Råd, för alt ådaga*
lägga, det Kyrko-Rådets inblandning i husliga
lifvets innersta förhållanden vore så
skarp som möjligt, samt att stadgandena i
denna del, hvilka Utskotten ansett böra 0-  förändrade bibehållas, alhså påtagligen tarfvadc
rättelse. Hvarförutan Herr Grefven,
med hufvudsakligt instämmande i Herr Prosten
Dedekindx derom väckta, uti förra Betänkandet
upptagna och besvarade motioner,
ytterligare erinrat om behofvet af gränsernas
bestämmande emellan mål af criminel
beskaffenhet, de der tillhöra Kyrko-Råds
handläggning, och sådana mål, i hvilka Domaren
anlitas bör; samt att, då, efter Herr
Grefvens omdöme, det låge en uppenbar
motsägelse i 1817 åis Författning, hvilken
på ett ställe tillåter Kyrko-Råd att ådöma
böter, arbete och stockstraff, och i 12
stadgar, alt Kyrko-Råd ej må befatta sig
med egentliga lagbrott eller sådana mål, som
tillhöra Domstols behandling, men alla lagbrott
syntes kunna hänföras till benämning
af criminela mål, bade Utskotten, till
Författningens förtydligande i denna del,
bordt uppgifva, hvilka criminela mål icke
vore såsom lagbrott att anse; att det syn
Bih.
tillRiks-St.Prot. 1828 celi 1829, 7 Sami. 1 AJd.
3 Band. 5:tc Höft. 4
iG Lag- s. Allm. Btsv.- o. Otc.-JJtsh Uti. N:o 66.
tes Grefven stridande emot vår Rätlegångs-Ordning,
att Dom kan fällas, böter
och kroppstraff åläggas, på grund af anklagelser,
till hvilkas bestyrkande vittnen
icke höras på ed; att en sådan, åt KyrkoRåden
lemnad latilud, att, blott på den moraliska
vissheten om förbrytelsens verklighet,
fälla en anklagad, vore i högsta måtto
vådlig, i det den lemnade rum åt personliga
förföljelser; att, i anledning af den derom
gjorda framställning, maximum af de böter,
som Kyrko-Råd, enligt i4 §• i Författningen,
eger ålägga, bordt bestämmas, emedan,
då i Författningen derom saknas bestämdt
stadgande, öppet rum är lernnadt för
godtycket, och något hinder icke möter för
den möjliga händelse, att öfverdrifvet höga
böter, lill och med utgörande den sakfälldes
hela förmögenhet, någon gång varda afKyrko-Rådet
ådömda.
Vid Utskottens afstyrkande af RiksdagsFullmägtigenifotÄerg.
? motion, att ordförandebefattningen
i Socknestämma måtte genom
Församlingens val bestämmas, är slutligen
af Herr Grefve Cronhjelm anmärkt, att
antagandet af detta förslag vore nödvändigt,
så vida man önskade, att Municipalstyrelsen
inom vårt land skulle ernå någon utbildning;
att skickligheten, att inom Socknestämma och
Kyrko-Råd leda ÖfverläggDingarne, ej torde
kunna förutsättas mera hos Fastor, än hos
Lag-s. Allm. Besv.- ». Oee-Wtsk. Uti. N:o 66. iy
någon annan upplyst Ledamot af Församlingen,
saint att det ingalunda vore med Pastors
värdighet oförenligt att föra Protocollet
vid en sammankomst, der någon af hans
åhörare förde ordet, emar alla vöre lika inför
Själasörjaren, och värdighet vid ulöfningen
af ett sådant Embete, som en Kyrkoherdes,
icke borde anses kunna komma i
fråga.
2:0 Af Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf ,
som ansett frågan, huruvida en Socknestämma
må ega besluta, äfven tor de frånvarande,
böra skiljas äfven i 2:ue delar, nemi.: 1:0
då de frånvarande icke blifvit intagne i kallelsen
till Socknestämma, och denna kallelse
blifvit i behörig ordning, enligt gällande föreskrifter,
utfärdad; och 2:0 då i Sockenstämma
beslutet fattas, äfven för sådana personer,
som dertill icke erhållit kallelse eller ens
ega rättighet att sig på Socknestämma infinna.
I förra fallet borde de frånvarande vara
underkastade de närvarandes beslut, men
i senare händelsen vore sådant olagligt; hvarföre
Herr Cederschjöld ansett det böra genom
bestämd Lag stadgas, att Sockneslämmo-beslut
ej gälla för andra ari dem, som
erhållit behörig kallelse att å Socknestämma
sig inställa. Uti denna åsigt har
3:o Herr Hjerta, Gustaf, förklarat sig
instämma, samt derjemte yttrat sig finna de
af Moliorairerna härutinnan öfverklagade
28 Lag-t. Allm. Bet*.-o. O e c.-Ut sk. lisl. N:o 68.
missbruk dels vara sådana, att rättelse genom
ändringssökande på behörigt sätt skulle
deruti vinnas, dels hufvudsakligen härröra
derifråu, att Socknestämmor vanligen
icke hållas på de dertill bestämda dagar, utan
på irreguliera tider, så korrt förut kungjorde,
att vederbörande, helst i de norra
otterne, icke hinna underrättas om sammankomsten.
Utskotten synas derföre hafva bordt
föreslå det stadgande, “att Socknestämmor
“böra, så vidt möjligt är, hållas på ordinarie
tider, äfvensom att åtminstone alla ex“tra
Socknestämmor böra kungöras, ej allenast
i god tid från Predikstolen, utan
“äfven genom budkaflar.“ — I afseende på
Kyrko-Rådens domsrätt åter, har Herr Hjerta
yrkat, dels att Stockstraffet måtte, såsom olämpligt
och oförenligt med vårt nuvarande
samhällsskick, försvinna bland de straffbestämmelser
Kyrko-Råd eger ådöma, och
dels att, då det vore oförenligt med allmänna
säkerheten att vara blottställd för påföljden
af ett alldeles obegränsadt bötesbelopp,
Stadgas måtte, det högre böter än Tio Riksdaler
Banco ej må af denna Myndighet åläggas.
4:o Herr Friherre Wrangel, Henning,
som, för alt visa olämpligheten deraf, att
eu från Socknestämma frånvarande Församlingsbo
måste åtnöjas med de närvarandes
beslut, erinrat, att, då en person, hvars e
-
Lag- t. Allm, Desv.- o. Oec.-Utsk, Uti. N:o 68. 29
gendomar äro belägne inom flera serskilda
Socknar, omöjligen kan vara tillstädes vid
samtidiga Socknestämmor, måste lian antingen
från någotdera sammanträdet vara frånvarande
eller ställa ett Ombud, hvilket i tvätydiga
fall lätt skall göra medgifvanden, hvartill
Hufvudmannen, om han kunnat vara närvarande,
ej lemnat sitt samtycke. Under
medgifvande af lämpligheten och rigtigheten
derutaf, att uti sådana på Socknestämma
afgjorda frågor, hvilka angå Socknarnes
enskilda Oeconomie, de frånvarande ovilkorligen
böra åtnöjas med de närvarandes åtgärder,
har Herr Friherren, såsom correctiv
emot befarade missbruk i afseende på de
afgifter, som derutöfver vid Socknestämmor
må beslutas, föreslagit, att sådana afgifters
erläggande borde inskränkas till viss tid, t.
ex, 3:ne år, hvarefter vid ny Socknestämma
afgöres, om de skola fortfara eller icke; samt
att Författningen borde bestämdt uttrycka,
att i Socknestämma icke må beslutas öfver
sådana ämnen, som kunna blifva föremål för
Rikets Ständers åtgärder. Hvarjemte Herr
Friherren, som instämt i Herr Hjertås förslag,
det Socknestämmor helst böra hållas
på bestämda tider, yrkat, att, i motsatt fall,
Kungörelse om en blifvande Socknestämma
alltid må å de 3:ne nästföregående Söndagar
från Predikstolen uppläsas; och har liärförutan
Herr Grefve Cronhjelm muntligen
3c Lag-s. Allm. Besv,- o. Oe».*UtsA. TJtl. N:o 68.
gifvit tillkänna sitt instämmande, dels uti
Herr Friherre hFr angels nyss anförda förslag
om bestämmande af viss tid, efter hvars
förlopp en åtagen skatt bör å nyo underställas
Församlingens ompröfvande, dels i
Herr Hjertås yrkande om Socknestämmors
kungörande medelst budkafle samt stockstraffs
upphörande.
5:o Herr Ståhle, som ansettKyrko-Råds
befattning med beskattningsfrågor i Städerne
vara stridande emot god ordning, och att
det vore olämpligt, att en vid Socknestämma
frånvarande är betagen rättigheten alt besvära
sig öfver beslutet, då hvar och en i
Bevillningsfrågor har sådan rättighet öppen.
Efter Herr Ståliles förmenande, hade ock
Utskotten bordt yttra sig, huruvida de funne
lämpligt, att, vid Socknestämma eller Kyrko-Råd,
beslut fattas om afgifter för Städerne,
helst genom dessa Myndigheters befattning
med dylika frågor skulle kunna inträffa,
att olika beskattning beredes af Pastor
och Kyrko-Råd, emot den, som afStädernes
Äldste kan bestämmas.
Uti hvilket yttrande
6:0 Herr Hemberg sig förenat.
7:0 Herr Santesson, hvilken påj^rkat bifall
tili Grefve Cronhjelms förslag, att uti
inga andra ämnen, än dem, som röra Församlingens
enskilda Oeconomie, de närvarandes
beslut må gälla för de frånvarau
-
Lag- s. Allm. Basv.- o. Oee.-Ucsk. Uti, N:o 6S. 3i
de, samt instämt uti den af Riksdags-Fullmflgtigen
Rutberg väckta motion, att Församlingarne
må genom val utse Ordförande
i Socknestämma, enär det syntes olämpligt,
att denna befattning ovilkorligen beklädes
af en person, hvilken först genom
döden derifrån skiljes, men hvilken, i anseende
till ålderdom eller andra orsaker, ofta
kan anses mindre skicklig till Ordförandeskapets
bestridande.
Hvad således blifvit anfördt hafva Utskotten
till granskning förehaft; och hvad
dervid först angår Herr Grefve Cronhjelms
med flere Stånds Ledamöters anmärkningar
c1
emot första punkten af Utskottens förra Betänkande,
i afseende på beskaffenheten af de
ämnen, sorn, enligt 6 §. af 1817 års Förordning,
tillhöra Socknestämmas handläggning,
äfvensom sättet och ordningen för deras
afgörande, så, enär berörde anmärkningar
snarare innefatta klander af det sätt, hvarpå
denna del af Författningen skall hafva
blifvit tillämpad, än af sjelfva föreskriftens
innehåll, torde häremot endast behöfva erinras*
a)
att, genom den i 9 utstakade
rättighet så väl för närvarande som
frånvarande Ledamöter, att besvär
öfver Soeknestämmoheslut anföra,
tillräcklig säkerhet blifvit lernnad
en hvar alt erhålla rättelse uti miss
-
ii Lag- t. Allm. Bes v.- o. Oes. Utsi. Uti. N:o 68,
bruk eller olagliglieter, ehvad desamma
i formerne eller i upptagandet
af mål, som till Socknestämma
icke höra, må hafva egt
rum;
b) att, om denna utväg, af en förutfattad,
mer eller mindre grundad,
opinion om frugtlösheten af slika
betvär, lemnäs obegagnad, sådant
icke hör läggas Författningen till
last, helst emot en sådan opinion
rättelsen icke i lagbudet, utan hos
personenj måste sökas;
c) att, på sätt i förra Betänkandet
är vordet anmärkt, det ligger i
sjelfva naturen af ett Socknestämmo-beslut,
af hvilket någon påföljd
skall kunna förväntas, alt detsamma,
efter vunnen laga kraft, måste
vara förbindande för en hvar, som
egt rått att i öfverläggningen derom
deltaga, ehvad han af denna
rätt sig begagnat eller icke, äfvensom
att den lagliga påföljden af
uteblifvande, såsom en gång för
alla stadgad, icke behöfver i hvarje
serskild kallelse till Socknestämma
intagas; samt
d) att, likasom det med beskaffenheten
af ett allmänt Lagstadgande
knappast
Lag- $, Allm, desv,- o, Otc.-lilsh. Uti, N:a 65, JJ -
knappast vöre förenligt, att närmare,
än som i 6:te §. af ifrågavarande
Författning redan skei t, bestämma
de mål, hvilka tili Socknestämma
lidra, vore det ännu mindre
lämpligt och möjligt alt uppräkna
dem, hvilka å densamma icke
få upptagas.
På nila dessa skäl fortfara fördenskull Utskotten
alt
anse
förenämnde 6 §. böra oförändrad
bibehåll as.
Serskildt har viii blifvit yrkadt, dels
att Sockneslämmor alltid måtte på bestämda
lider hållas och kallelse till extra Socknestämma
utfärdas genom budkaflar, dels
ock, att, enär ämnen af mera främmande
beskaffenhet förekomma, Pastor borde örn
föremålet lemna hvarje enskild Församlingsbo
underrättelse. Men
då Socknestämmas hållande på andra
ån de i Författningens i §.
bestämda tider icke, emot hvad nödvändigheten
ofta kan påfordra, lärer
kunna på förhand utsättas;
då den olägenhet, hvaremot klander
blifvit anfördt, att en Godsegare
icke kan vid samtidiga Sockne
Bih.
till R. St.Prot, 1828 neli 1829, 7 Sami. 3 A/d,
4 liand, 5:te tiäjt. 5
34 Ltrg-s. Allni. Besv-o. Oee-Vcsh. TJtl. N:0 68.
stämmor inom serskilda Socknar
vara närvarande, lika litet förekomnies
^enorn Socluiestämmas hållande
allestädes på bestämda dagar,
sorn det Idit ver möjligt för en Pastor,
vare sig såsom Ordförande
eller Protocoilist, alt på samma dag
öfvervara Socknestämma i Moderkyrkan
och Annexet;
■J ^
då ärendena stundom äro af den
påskvndande natur, att de utan uppehåll
mäste afgöras, i följd hvaraf
hvarken rättigheten att för sådant
ändamål genast sammankalla
Församlingen synes böra ur Författningen
borttagas, eller kallelse
dertill, genom det i öfrigt mindre
pålitliga sättet alt kringsända budkaflar,
kan nog tidigt hinna utfärdas;
då
Förslaget, att genom Pastors omedelbara
åtgärd underrätta hvarje
Församlings-Ledamot om ämnet
för en blifvande sammankomst, är lika
orimligtsomoverkställbart; hvaremot
Socknestämmas
kungörande på Predikstolen,
enligt Författningens föreskrift
i 3 och 3 §. §, både synes
i verkställigheten vara lättast ocb
Lag- s. Allm. Sesv. o. Orc. Utsi, Uti. N:o 68. 35
å Ömse sidor medföra största controll
och säkerhet,
finna Utskotten
de härom gällande Stadgande» höra qvarstå
utan förändring.
Till svar å hvad några Ledamöter anmärkt,
i afseende på Socknestämmas och
Kjrko-Råds befattning med beskaUningsfrågor
i Städerna, torde Utskotten endast få
hänvisa till innehållet af Förordningens 6
och 12 §. §, jemförda med i i §; vid närmare
granskning hvaraf Utskotten fÖinmda det
blifva uppenbart, alt silka frågors afgörande,
på sätt anmärkningai ne antyda, icke kan
anses tillhöra förenämnde Myndigheters befattning.
Likaledes anse Utskotten de i förra Betänkandet
anförda skäl. för Pastors bibehållande
såsom ständig Ordförande i Socknestämma
och Kyrko-Råd, utgöra tillräcklig vederläggning
af de emot Författningens föreskrift
i denna del ytterligare framställda anmärkningar.
Härtill må nu endast läggas,
alt, i händelse en Pastor, »f ålderdom eller
andra omständigheter, finnes mindre skicklig
»tt så väl denna som öfriga delar af förSHinlingsvården
bestrida, vedei börande Domcapitel,
på härom skeende anmälan, hvartill
hvarje Församlings Ledamot har rättigheten
öppen, icke lärer nndei låta att cn skicklig
Vicarius i hans ställe tillförordna; äfven
-
36 Lag- s. Allm. Besv.- o.
som, derest Pastor är hindrad att föra ordet
i Socknestämma, hans plats dervid företrädes,
på sätt FÖrfattningai-ne föreskrifva.
Utskotten hemställa altså, att dessa anmärkningar
matie få förfalla.
Utskotten, hvilkas yttrande nu i ordningen
påkallas öfver anuiärkningarne, dels
emot Kyrko-Rådens nuvarande organisation,
dels emot deias så kallade inblandning i husliga
lifvets förhållanden, äro i förra fallet
fullt öfverlygade, att Kyi ko-Rådets sammansättning
af Själasörjaren och Församlingens
mest aktade husfäder, är sådan densamma,
med hänsigt till de egentliga föremålen för
dess verksamhet — a't hålla tillsyn olver
ordning och seiler, att tillrättavisa, varna
och, någon gång, bestraffa mindre förseelser
— kan och bör vara. Hvad åter angår
de olika slag af åligganden, som, enligt Kongl.
Förordningen den 26 Ftbruarii 181J och
Kongl. Kungörelsen dea sy Februarii 1828,
tillhöra Kvrko-Råds befattning, medgifva visserligen
Utskotten: att dessa, serdeles i följd
af sistnämnde Författning, erhållit en sådan
grad af utsträckning, att deras ovarsamma
ulöfvande understundom kunde hänföra
till missbruk; alt ett öfverdrifvet nit eller
missföi stadt begrepp om viddén af befattningens
pligter km föranleda tili handlingar,
hvilka Lagen icke åsyftat; men, fastän
ofullkomlighet är förbunden med all
Ung- s. Allm. Utsv.-o- Occ.-UttJ<, Uti. N:o 68. 37
menniskoåtgärd, lärer man ej böra yrka,
hvarken att denna inrättning, hvars nytta
en lång tids erfarenhet besannar såsom eit
välgörande moralisk policeanstalt i Församlingen,
skall upphöra, ej eller att dess verksamhet
skall bindas inom allt för trånga
gränser eller inskränkas till endast allmänna
Embetsomsorger. I sådant fall vore det
må hända alt befara, alt anstaltens förnämsta
ändamål skulle aldeles förfelas och Domstolarne
öfverhopas med handläggning och
bestraffning af förseelser, emot hvilka den
faderliga varningen nu gör- tillfyllest, men
hvilka, drabbade af Lagens näpst, fruktansvärd
t, kunde öfvergå till större brott. Och
då Utskotten sålunda hålla före, .alt Författningens
föreskrifter i denna del, med vis
urskiljning och rättsinnig oväld tillämpade,
böra blifva svarande ernot ändamålet samt
medföra obestridlig nytta, och då endast
misstag om deras rälta betydelse kunna föranleda
de olägenheter man befarat, hafva Utskotten,
under åberopande för öfrigt af hvad
förra Betänkandet härom innehållet ,
icke tvekat att tillstyrka, det jemväl
ifråga varandeanmärkningar måtte
utan afseende lemnäs.
Då Utskottens, i deras för ut afgifna Utlåtande,
yttrade omdöme om obehöfligheten
af ett närmare bestämmande af gränserne
emellan mål af criminel beskaffenhet, de der
38 Lag- s. Allm. Besv. o. Oet.-UtshUtl. N:o 68.
tillhöra Kyrko-Råds pröfning, och sådana
mål, i hvilka Domaren anlitas bör, icke blifvit
vederlagdt genom de häremot nu gjorda
anmärkningar,
anse Utskotten tillfyllest, att till
svar derå samma yttrande åberopa.
Beträffande åter en del Ledamöters förslag,
att stockstraff ej vidare må af Kyrko-Råd ådömas,
få Utskotten, med anledning af hvad
derutinnan blifvit anmärkt, yttra, att, då denna
straffbestämmelse, af allmänna omdömet
redan länge ansedd såsom olämplig och stridande
emot tidens och samhällsskickets fordringar
samt jemväl nu mera högst sällan
tillämpad för de få händelser den i Lagstiftningen
tinnes stadgad, just härigenom, samt
den förökade skymf den anses medföra, elter
Utskottens åsigt, innebär en större bestraffning,
än som svarar emot beskaffenheten
af de förbrytelser, för hvilka densamma af
Kyrko-Råden ådömes och såmedelst saknar
förnämsta egenskapen bos allt slrafl, den,
att stå i förhållande till brottet; — anse
Utskotten sig både gå allmänna rösten lill
mötes och handla i öfverenstämmelse mrd
det vid denna Riksdag afgifna LagstiftningsFörslag,
som för ett, med delta likartadt,
fall tillstyrker stockstraff* upphörande, då
Utskotten, på grand af hvad sålunda är
anfördt,
®»7, t. Lag~t'édllm. Besv>-o.Oec.-Utsh Uti. N:o 68' 3g
vördsamt föreslå,
att stockstraff ej vidare md af Kjrko-Råd
ädömas.
Derom Rikets Högloflige Ständer lära i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
Nådig Förordning utfärda.
Hvad slutligen angår frågan, att maximum
måtte bestämmas af de böter Kyrko-Råd
eger ålägga, så enär, vid böters ådömande,
Kyrko-Råd ingalunda kan anses ega rätt
att öfverstiga de belopp, som, med tillämpning
af de i allmänna Lagen för likartade
förbrytelser utstakade bötes-ansvar, pröfvas
böra ega rum, och denna pröfning icke synes
öfverstiga den vanliga omdömesförmågan
hos ett behörigen sammansatt Kyrko
Råd;
så
tro Utskotten ett ytterligare stadgande
i detta afseende icke vara af
behofvet påkalladt.
Tvänne Ledamöters serskilda meningar
bifogas.
Stockholm den 26 November 1829.
Reservationer:
Af Herr Printzensköld, Carl:
Såsom Ledamot af de sammansatta Utskottens
Beredning har jag medverkat till
de beslut, förevarande Betänkande innehål
-
4o Bil. i. Lag-t. Allm. Betv. o. Oee.-TJtsk. Uti. N:o 68.
ler. I sjelfva saken kan jag således ej yttra
någon skiljaktig mening. Det är endast eniot
Utskottens åtgärd att förändra ingressen
till Beredningens i öfrigt godkända förslag
till utlåtande, som jag nödgas reservera
mig, emedan jag anser denna ingress,
hvilken upptog en korrt vederläggning af
sådana Herr Grefve Cronhjelms anmärkningar.
som icke hörde till ämnet, men i allt
fall, efter min åsigt, erfordrade ett svar, böra
qvarstå oförändrad, på sätt Beredningen
föreslagit. Den lydde hufvudsakligen
sålunda:
■— — ”Ehuru Herr Grefven, som uti ett
"vidlyftigt anförande tillkännagifva sitt o"gillande
af Utskottens behandling utaf de
"väckta frågorne, börjat med den beskyll»
"ning emot Utskotten, att hafva högst ofullständigt
upptagit dess motion, dock utan att
"ens uppgifva, det något ämne deri blifvit
"förbisedt eller lemnadt obesvaradt, torde lik"väl
Utskotten, fastän under äfventyr att å
"nyo blifva bemötta med enahanda förebråelse,
af skyldig aktning för Rikets Ständer,
"endast böra i möjligaste största korthet
"upptaga och besvara de till saken hörande
"anmärkningar, Herr Grefven framställt, och
"det desto hellre, som, hvad angår de uppgifna
exemplen å förelupna förmenta olag"ligheter
vid Socknestämmor inom Hufvud
"staden,
Bil. t. Lag- Allm, Besv.-o, Oec.-Utsh. Uel.tiio 68. 41
”staden, dessa, enligt Riksdags-Ordningens
"tydliga föreskrift, ligga utom gränsen för
”Rikets Ständers'befattning, satut, beträffande
de mindre hofsamma utbrott af klander
"Herr Grefven understundom tillåtit sig, det
"bör vara till förmodandes, att Herr Gref"ven,
vid ett mera lugnt ocb moget öfvervägande,
inser, att någon verklig anledning
”dertdl icke blifvit gifven, samt alt origtig"heten
af Utskottens yttrade omdömen icke
”är ådagalagd endast del igenom, att de icke
”öfverensstämma med Herr Grefvens, och
”således alt vederläggningen bordt vara på
Vndra grunder stödd, för att för Utskotten
blifva Öfvertygande.”
”Af anförandet upptagas således endast
”till besvarande följande anmärkningar, nemligen”
— — — —
I allt Öfrigt är jag ense med Utskottens
pluralitet..
Af Herr Prosten Dedekind‘
I de Högloflige sammansatta Utskottens
tillstyrkande, att deli rättighet, som af ålder
tillhört Pastor och Föräa-mlingarnes Äldsta
gemensamt, att, efter ^föregångna varningsgrader
ålägga dem stockstraff, som framhärda
att störa ordning och skick inom Försam
lingarne, genom sjelfsvåld och tygellösa
seder, mätte upphöra, och hvilken rättighet
Bih till R. Stt Brot. 1828 och 1829, 7 Sand, 2 dfd.
2 Band. 5:te Höft. t>
Bil.t. Lag- s. Allm. Bas v.- o. Oec-Utsk. Uti. N:o68<
nu mera blifvit på K vrko Rådet öfverflyttad,
kan jag, af följande skäl, icke instämma.
Så lange nemligen den moraliska bildningen
icke, i allmänhet, blifvit så nlbredd,
att fruktan för vissa obehagliga positiva följder,
hvilka Lagstiftaren förenat med omoraliska
handlingar, icke utträngas af mera ädla
drilfjädrar lill iakttagande af Lagens bud
och undvikande af dess öfverträdeJser, hvilka
drilfjädrar, tillika med en finare utbildad
moralisk känsla, uppväckas, så länge tror
jag ock, att vissa positiva straffbestämmelser,
sorn sätta förstnämnde driffjäder i verksamhet,
icke kunna, nian olägenhet för Samhället,
afskaffas. Ännu lärer det dock dröja
länge, innan den moraliska culturen fått göra
så stora framsteg, att nämnde straffbestämmelser
icke mera skulle af bebofvet påkallas.
Men äfven med en mera allmänt
utspridd moralisk bildning, fruktar jag, att,
i alla tider, i menniskosamfundet sådana individer
skola existera, hvilkas sjelfsvåld och
sedelöshet endast skola kunna tyglas af fruktan
för arbitrair% straff. Tillämpningen af
dessa grundsattser på det så kallade stockstraff
t, som varit ansedt för en af Kyrkodisciplinens
kraftigaste varningsgrader, är
lätt att göra. Inom alla Församlingar lära
individer finnas, hvilka caracterisera sig genom
en högre grad af vanart och pkynne,
och hos hvilka de ömaste varningar, de fa
-
!Ez7. t.Log- s. Allm. Besv.-o. Oec. Vtsk. XJtl. N:o 6g. 43
derligaste råd, gifna af Läraren, förfela deras
verkan. Deras moraliska känsla är antingen
så outbildad, eiler, genom onda vanor,
så förslöad, att den är stadd liksom i
en slags lelhargisk dvala, ur hvilken den ej
kan väckas genom de kraftigaste moraliska
be ve kel segru nder. Blott en enda driffjäder
finnes hos dem, som kan sältas i rörelse;
och denna driffjäder är fruktan. Men nu
är stockstraffet, i allmänna omdömet, en
kraftigt afskräckande straffbestämmelse, som
icke gerna förfelar sin verkan, afven hos ds
mest oböjliga sinnen. Det uppväcker' fruktan
och innehåller med detsamma en kraftig
motvigt emot okynnets yttre utbrott, och
den sjelfsväldige måste inom sig sjelf, vid
åtankan af denna skräckbild, qväfva sin oordentliga
böjelse. Visserligen blifver han
derföre icke moraliskt bättre, alt han ej vågar
gifva sin omoraliska sinnesart luft i yttre
lagstridiga handlingar, emedan han blott
ledes af fruktan för straffet och icke af kärlek
till moralisk ordning; meri Samhället
vinner likväl derigenom, att trygghet och
säkerhet ej störas genom de yttre utbrotten
af det vanartiga, sinnet. Jag kan derföre
icke inse, på hvad grund, man vili hafva
stockstraffet ulträngdt ifrån Kyrkodiscipiuien,
då det har i sig så mycket afskräckande för
vanartiga och till oordpntligheter böjda personer,
i synneihet då denna straflbestäm
-
44 Lag-s. Allm, Besvo, Oec.-UtsA. TJtl. N:o 69.
melse ännu är qvar i vår borgerliga Lagstiftning.
I öfrigt, ocli tiå våra ännu gällande
Ecclesiastique Lagar utsätta stockstraff
för vissa specificerade förbrytelser, hvartill
hommer, att rättigheten till nämnde straffs
påläggande blifvit, genom 23:dje punkten i
tle för Preslerskapet i Nåder utfärdade Privilegier,
åt Pastor och Församlingens Äldsta
öfverlåten, lärer denna del af Kyrkodisciplineu
icke förr kunna upphäfvas, innan fråga
derom, i grundlagsenlig ordning, blifvit
vackt och dess afskaffandg i samma ordning
beslutadt,
N:o 69.
Ankom till Exp. Utsk. d, 3 Dec. 18*9.
Utlåtandej i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande _,
N:o 5j, rörande väckta frågor, dels
om inrättande af Arbetshus i Länen,
och dels om nödvändigheten af åtskilliga■
uppgifna åtgärder och bestämmelser
i allmänhet till förekommande
af lösdrif veri, m. m.
I dl Utskottens förnyade handläggning hafva
förenämnde frågor återremitterade blifvit
j från
Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.- Utsi. Uti, N:o 6g. 45
Häglof lige Ridclerskapet och Adeln:
endast tued afseende på sammanhanget emellan
ofvanberörde Betänkande och det af
Utskotten, under N:o 54» afgifna och återremitterade
Betänkandet, angående ändringar
och rättelser eller tillägg i Lego-Stadgan,
samt med åberopande af framställda anmärkningar,
inom Högloflige Ridderskapet och Adeln,
mot de af Utskotten i sistomföi malde
Betänkande föreslagna stadgar, rörande lösdrifvares
dömande till Corrections. eller Arbets-Inrättning;
och få Utskotten, som uti
serskildt Utlåtande, under näst härefter följande
numer, redovisa för sina åsigter af
ämnet, fästa Rikets Högloflige Ständers uppmärksamhet
å de skäl, som till vederläggning
af samma anmärkningar vördsamt blifvit
af Utskotten anförda; och från
det Vtillo/lige Borgare-Ståndet:
på grund af följande anmärkningar:
i:o att den af Utskotten antagna princip,
det serskilda Arbets- och CorreclionsInrättningur
böra bekostas af orterne sjelfva,
vore origtig, enär dessa orter derjemte
bidraga till de Allmänna Inrättningarnes underhåll.
Utskotten hafva icke uraktlåtit, att göra
skillnad emellan Allmänna (afStaten bekostade
Corrections-Inrättmngar) och enskilda i
serskilda orter inrättade Fattig-och Arbetshus.
De förra hafva Utskotten, med afseende både
46 Lag~ s. Allm. Beiv.- 0. Oec.-UtsA. Uti. N:o 6g.
på kostnadsbesparing och det dermed åsyftade
ändamålets befrämjande, ansett böra, så myclet
möjliglär, centraliseras; hvaremot, derest
någon serskild ort, i följd af densammas
åliggande, att dithörande fattige och ej arbetsföre
personer underhålla, skulle anse lämpligt,
att Fattig- osh Arbetshus för detta ändamål
inrätta, sådana anstalter ej kunna med
de allmänna, af Staten bekostade, och såsom
Straff- och Förbättrings-Inrättningar,erkände
Correctionshus förblandas, eller något
Statens åliggande, alt dylika Fattig- och Arbetshus
organisera och underhålla, komma
i fråga; och då Utskotten härvid tillika afselt
det uti Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottens gemensamma Betänkande,
N:o 77, uppgifna förhållande, all,
enligt den uppgjorda, ehuru ännu ej fullt realiserade
planen för Allmänna Arbets- och
och Corrections-Inrättningar i Riket, ingen ort
blifvit från begagnande af berörde Inrättningar
utesluten, hafva Utskotten, som dessutom
icke funnit uttrycket af sin opinion i
delta hänseende vara för anmärkningai nes
ändamål af någon serdeles vigt, icke kunnat
frångå sin i förra Betänkandet härom yttrade
mening;
2:0 Alt behofvet af en allmän Correetions-anslait
för Götheborg och Vestra delen
af Riket vore så påtagligt, att Staten
Lag-1. Allm. Bttv.- o. Oec.-ZJtsk. TJtl. N.-o 69. 47
ej borde undandraga sig att densamma bekosta;
och
3:o att, ehuru det icke tillhört Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten,
att föreslå användandet af en Statens
egendom till en Corrections-anstalt, det likväl
icke varit ur vägen, såsom anmärkarens
ord lyda, om Utskotten yttrat sig angående
en föreslagen Arbets-Inrättning uti den så
kallade Prippska Baraquen vid Landscrona.
Till svar å sistnämnde 2:ne anmärkningspunkter
få Utskotten vördsamt åberopa
hvad, i de anmärkta omsländigheterne, af
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten
i deras ofvanbemälde Betänkande,
N:o 77, blifvit anfördt; samt
4:o att, enär det vore hvarje välfräjdad
person tillåtet, att från Correclionshus uttaga
arbetsfångar, kunde en sådan öfverenskommelse
lätteligen träffas emellan den uttagande
och den uttagne, att den sistnämnde
blott en ganska korrt tid qvarblefve hos
den förre, hvaraf åter kunde uppstå den följd,
att, då Correctionshjon icke, utan att vara
med någon förbrytelse beträdt, finge i Corrections-Inrättningen
å nyo insättas, Staden
eller orten, der Inrättningen vore förlagd,
komme att öfversvämmas af sådana odugliga
personer; hvadan alltså är yrkadt vordet,
att stadgas måtte, det sådana Correetionsbjon,
sorn blifvit från Inrättningen ut
-
48 Lag- s‘ Allm. Bosv.- c. Oec.-Utsfc. Uti. N:o 69
tagna, skola, när de ej längre äro i tjenst, åler
insättas i Correctionslniset, eller åtminstone
försändas till den ort, hvarifrån de
‘kommit.
Härvid få Utskotten vördsamt erinra,
att, genom antagandet af de utaf Utskotten
i deras Betänkande, Nts 54 och 5y, föreslagna
förändringar uti Kongl. Förordningen af
den 31 Augusti 1819, all fara af Correctionshjons
frilerririalide undanröd jes, enär, på grund
af skärpta stadganden emot lösdrifvare, dessa
skulle förhindras att falla Allmänheten till
last; vid hvilket förhållande Utskotten icke
eller i denna del af Betänkandet kunna frångå
den mening de yttrat.
Slutligen och med tillkännagifvande, alt
Betänkandet N:o 5^ blifvit af det flögvördige
Preste-Slåndet samt af det Hedervärda'
Bonde-Ståndet bifallet, få Utskotten vördsamt
hemställa,
att alla anmärkningarne deremot,
som, i ett sådant sakens skick, icke
kunna till någon ytterligare åtgärd
å Rikets Högloflige Ständers sida
föranleda, måtte förfalla.
Stockholm den 26 November 1829.
STOCKHOLM,
hos Cari. Aa, Pihl, 1829.
Bag s. Allm. Best’. o. Oec. Ulsk. Uti. N;o 70. 1
N:o 70.
Ankom till Exp. Utskottet den 10 Dec. 1839,
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, N:o 58, angående
väckta frågor om Fattigförsörjningsanstalterne.
Från det Högvördige PresteStåndet och det
Vällofl. BorgareStåndet har förenämnde Betänkande
blifvit till Utskotten återremitteradt,
på grund af följande anmärkningar, hvilka
Utskotten få i nedanstående ordning vördsamt
upptaga och besvara:
1:0 Att Utskotten bordt i första rummet
uppgifva och granska alla de Kongl. Stadgar
och Förordningar, som ligga till grund
för den allmänna Fattigvården i Riket, och,
derest de icke befunnits fullt svarande mot
det afsedda behofvet, föreslå nya och ändamålsenligare.
Någon så vidsträckt befattning, som
den, att granska alla de om Fattigvårdsinrättningen
i Riket utkomna Kongl. FörfattBih.
till Rikt-St. Prnt. I828 och 1829, 7 Stml. i Afd. 1
a -.dra B.t. 6 :te Hit.
a Tjog j, Allm« 7?esc\ o. Otc! Utsi. Uti. N:6 7°>
ningar, och deruti föreslå tillägg och förbättringar,
har icke blifvit åt Utskotten, genorr.
motion eller remiss, uppdragen ; och
då Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, i
anledning af det vidsträcktare förslag till
Fattigvårdsförordning, som, till följd af Rikets
Ständers redan år 1810 framställda underdåniga
anhållan , blifvit af en tillförordnad
Comité år 1821 till Kongl. Majtt ingifvet,
(Se Bih. till Riks-Ståndens Protocoll
vid 1823 års Riksdag, 1 Sami. 1 B:
sidd. 73—j58) i underdånig Skrifvelse till—
kännagifvit, att RiksStåndens tänkesätt icke
kunnat förenas om antagandet af en allmän
Fattigvårdsstadga för hela Riket, hvilken
skulle synas ingripa i den rätt och pligt,
allmänheten hittills haft att sjelf vårda och
besörja sina fattiges underhåll, (Bih. 10 Sami,
2 B. 2 Afd. sidd. i2Ö—125) skulle Utskotten,
äfven om det ifrågasatte uppdraget varit
dem gifvet, icke hafva tilltrott sig att
framställa något bättre och ändamålsenligare
förslag till förening af de skiljda meningarne,
än det ofvanberörda, samt sålunda
i alla fall inskränkt sig till pröfning af
de yrkade partiela förändringarne uti den
dels prisade, dels klandrade Kongl. Förordningen
af den 5 December 1788.
2:0. Att Utskotten bordt bestämdt utdala
sin opinion, huruvida nyssnämnde Kongl.
Lag «. Allm. Bcsv. o. Otc. Uisk. Ull. N:o 70. 5
Förordning innefattar grundsattserne för den
ännu gällande Fattigvården i församlingarne,
helst sedan oflentligen blifvit yrkadt, att
Förordningen vore stridande mot principerna
i nu gällande Regeringsform, och de
högsta judiciela Autoriteters yttranden citerats
såsom bevis derpå; och borde underdånig
anhållan göras om upplifvande af samma
Förordning, så att en Församlings vägran,
att låta någon inflytta, icke måtte gäckas
i enskild väg.
Enär Utskotten i förra Betänkandet, sid.1
So, uttryckligen förklarat sig ”finna betänk-,
”ligt att tillstyrka förändring uti den, genom
J’förrberörde Kongl. Förordning af år 1788,
”stadgade grund för Fattigförsörjning,” samt
derjemte, sid. 32, åberopat samma Nådiga
Förordning, såsom ännu gällande, hade Utskotten
icke väntat anmärkningen, att om
denna så kallade Fattigvårds-Grundlags ämne
förbindande kraft hafva underlåtit att yttra
sin öfvertygelse ; och någon underdånig anhållan
om Förordningens upplifvande kunna
Utskotten desto mindre anse behöflig, som
oftanämnde Förordning , Utskotten veterligt,'
aldrig upphört att tillämpas, och icke eiler,
enligt Utskottens tanka, innefattar någon
stridighet mot de i 1809 års Regeringsform^
för en lagbunden satnhällsinrättning, stadgade
grundsattscr.
4 Lag s. Allm. Besv. o. Otc. Ulsk, Uti. N:o 70.
3:0 Att Utskotten förbigått frågan om
Musique-Corpsers inflyttning i Städerna och
deras rätt till understöd af allmän Fattigvård.
Frågan om Musique-Corpsers rätt att
inflytta uti Städerne och derstädes njuta försörjning
för sina fattiga anse Utskotten vara
af så enskild beskaffenhet, att den hvarken
tillhört Betänkandet om Fattigförsörjningsanstalter
i allmänhet, eller bordt, i form
af motion för en enskild stad, dragas under
Rikets Höglofl. Ständers pröfning; och det af
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
uti Betänkande N:o 97, deri afslag tillstyrkes
å väckt motion om Linköpings Stads befrielse
från Musiquepersonalens fattigförsörjning,
meddelade yttrande, att nemligen ett
allmänt Betänkande om Fattigvårdsanstalter
skulle af Utskottet, gemensamt med LagUtskottet,
afgifvas, kan och bör icke annorlunda
tydas, än att de allmänna grunder, rörande
detta ämne, hvilka så för Linköping
som för andra Städer ega tillämplighet, skulle
af de sammansatta Utskotten uppgifvas.
4:o Att något bordt stadgas för den
händelse, då arbetsföre torpare, inhyseshjon
m. fl., genom hårda år m. m. blifva i saknad
af arbetsförtjenst och bergning. Deras
underhåll borde ej hvälfvas på Församlin
-
Lag s. Allm. Besv. o. Oec. Utsi. Uti. N:o 70. 5
garne, ulan på Staten; äfvensom Församlingarne
skulle ega rättighet att vägra till
och med arbetsföre personer inflyttning, om
de sakna förmåga att. fullt försörja sig och
mångå barn; börandes för sådana husbonden
ansvara, åtminstone under vissa år , att
de ej folie Fattigvården till last.
I frågan om arbetsföre personers underhåll,
när de sakna arbete, och församlingarnes
rätt att vägra eller blott vilkorligt tillåta
dem inflyttning, som ega flere barn, än
de med sin egen arbetsförmåga kunna försörja,
anse Utskotten något annat icke kunna
tillstyrkas, än hvad så väl rörande skyldighet
att söka årstjenst är af Utskotiem i
Betänkandet N:o 54 och Utlåtandet N:o 71
föreslaget, som ock hvad i 1788 års Förordning
redan stadgadt finnes. De speciela
händelser, som någon gång kunna föranleda
till bekymmer vid tillämpningen af Förfatiningarne
, måste öfverlemnas åt en omtänksam
Fattigvårds och Länsstyrelses gemensamma
omsorger.
5:o. Att Säteri, och Bruksegare borde
förpligtas att sjelfve underhålla, åtminstone
med husrum förse sådana arbetare, som i
deras tjenst förtärt sina krafter och sin förmogenhet.
Denna förpligtelse skulle i synnerhet
vara nödig, sedan Stattorpare-syste
-
6 Lag s. Allm. Besv. o. Oet. Vtsk. IJil. N.o 70.
niet, sorn benämnes ett pöbelproducerande
hushållssätt, blifvit infördt.
D en i förra Betänkandet, sid. 32 j yttrade
mening kunna Utskotten icke frångå,
att nemligen det vore både olämpligt och
med inrättningen af gemensamma Fattigförsörjningsanstalter
oförenligt, att serskilda egendomsinnehafvare
inom en församling skulle
åläggas, hvar för sig, draga försorg om deras
underlydande fattige* Utskotten medgifva
den olägenhet, som stundom kan drabba
en församling derigenom , att större Possesionater,
Bruksegare ni. fl. antaga en större
mängd statdrängar, torpare eller gifta tjenstehjon
, hvilka vid en högre ålder eller, i
händelse af sjuklighet, falla socknens Fattigvård
till last; äfvensom Utkotten icke eller
bestrida husbondens moraliska förbindelse
att, i sådana fall, kraftigast bidraga till underhållet
; men någon allmän Författning
härom anse Utskotten icke lämpligt att tillstyrka.
Uti idéen af en gemensam Fattigvård
måste det ligga, att socknens invånare
ega lika rättigheter, emellan hvilka gränsen
eljest blefve svår att bestämma. 1 mon
af större egendom inom socknen, och i följd
deraf antagen större tjenstehjonspersonal,
måste ock en godsegare lemna större bidrag
till det gemensamma Faltigförsörjningsverket,
samt följaktligen i samma mon ega vidsträckt
Lag s. Allm. Besv. o. Oec] Utsk. TJil. N;o 70, 7
tare anspråk på dess begagnande. Vägrar
han det förra, frånkännes honom rättvisligen
, af vederbörande myndigheter, det senare.
Utskotten få alltså ytterligare hemställa
, att anmärkningen må lemnäs utan
afseende.
6:0. Att 1788 års Kongl. Förordning
icke bordt af Utskotten (se Bet. sid. 526)
så ovilkorligen gillas, emedan hinder derigenom
kunde läggas, dels för barn och anhörige,
att uppfylla Christendomens och moralens
bud, alt försörja gamla och orklösa
föräldrar och anförvandter, dels för fabriksanläggare
, att antaga arbetare, mot hvilkas
inflyttning socknarne kunde protestera.
Utskotten kunna icke inse, i hvad måtto
1788 års Kongl. Förordning hindrar föräldrars
inflyttning till barn , som ega tillgångar
att dem och sig försörja; äro barnen
sjelfve fattige och i behof af understöd, gifver
Författningen, såsom en Ståndsledamot
välgrundadt anmärkt, ett önskvärdt stöd åt
församlingens pröfningsrätt. Beträffande anmärkningen
rörande hindret för fabriksanläggare
att antaga arbetare, lärer älven den
förfalla, enär husbonden, om han önskar
antaga sådant folk , som församlingen anser
komma att betunga Fattigvården, eger att
meddela församlingen garantier deremot,
8 Lag s. Allm. Besv. o. Ooc. Utsk. Uil. N;o 70.
genom offentligt erkännande af sin förbindelse,
att sjelf för sina arbetares vård och
underhåll ansvara.
7:0. Att Utskottens förslag, (sid. 32)
”det en församling, som icke inom natt och
”år protesterat mot en persons inflyttning,
”förpligtades att meddela densamma underhållvöre
orättvist, om undantag ej finge
ega rum , emedan en sådan kunde insmyga
sig och ett helt år uppehålla sig i en församling
, utan att församlingens föreståndare
derom finge kännedom. Atminstoae borde
någon större ansvarighet stadgas, dels för
den inflyttade, som icke hos Pastor sig anmäler
, dels för den, som underlåter att vid
Mantalsskrifningar uppgifva dem, som till
honom eller på dess egor inflyttat; och syntes
det vara en lämplig bestraffning för den
sistnämnde, om han ålades att, i den mon
han förmådde, sjelf lemna understöd åt den
olofligen inflyttade.
Utskotten befara icke, det den anmärkta
svårigheten att erhålla kännedom om olofligen
inflyttande skall ofta inträffa. Genom
det af Utskotten föreslagna stadgandet, anse
Utskotten vederbörande Församlingsboer,
Ordningsmän, Rotmästare, Sexman, Kronobetjenter
böra blifva så mycket mera uppmärksamma
-
Lag? s. Allm. Btsv. o. Otc. U/s';. Uti. N:0 70. §
märksamma alt upptäcka och i tid armäla
dem, sorn sig olofligen insmygt. Att, utom
det ansvar, som serskildt, är stadgadt för*
underlåtenhet, vid Mantalsskrifningar, af
ordentlige uppgifter å inflyttad t tolk, ätvensom
för den , hvilken försummar att hos
Pastor förete vederbörligt Prestbetyg, föreslå
någon ytterligare straffbestämmelse, firma
Utskotten icke lämpligt, helst förslaget, att
lägga underhålls-skyldigheten af ett inflytiadt
fallighjon på den, som detsamma mottagit,
rnen icke anmält, sällan eller alldrig, såsom
inom ett Riks-Stånd blifvit anmärkt , lärer
leda lill ändamålet, när den mottagande
vanligen sjelf hörer till classen af Församlingens
minst bemedlade medlemmar.
8:0; Att Rikets HÖglofl. Ständer borde
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det hvarje församling måtte, erhålla
rättighet, alt inom sig träffa serskild öfverenskommelse
angående sin Fattigförsörjning.
Församlingarnes ifrågavarande rättighet
finna Utskotten , såsom, under det allmänna
vilkoret af laglighet, redan både gifven oell
bestämd, icke behöfva genom serskild föreskrift
stadgas; hvadan motionen derom torde
böra förfalla.
Bih> till Rikt-St. Prat. 1818 och 1829, 7 Sami. I Af-t, i
a‘.dra B.t 6:te 11;u
10 Lug. s, Ällnh Bav, o. Otc , t/isk. Ull, N:o yöi
9:0 Att Utskotten bordt lästa mera afseende
på Motionairernes yttranden i a:dra
och Ssdje punkterne af torra Betänkandet*
(siddi 26 och 27) att någon billig proportion
borde finnas emellan serskilda orters deltagande
i samma fattiges Underhåll * i nion af
flen tid de på hvardera stället * med större
eller mindre arbetsförmåga* tillbragt. 10 å i5
åt* borde deri inflyttade hafva lefvSJt i eri
socken utan allmänt understöd* om församlingen
ensam skulle anses pligtig vidkännas
hela dess fattigunderhåll; i annat fall borda
det proportionaliter fördelas mellan de församlingar*
der han vistats under sirt arbetsföra
tid. Beräkningarrie häraf skulle ej blifva
svåra* då de grundades på AutoriteterS
intyganden och serdeles på Prestbevis*
Häremot hat* redan blifvit al en Ståndsledamot
erinradt, att eri sådan fördelning
af underhållsskyldighet emellan flere församlingar
skulle fordra en vidlyftig undersökning
, hvars resultat ändock blefve svårt
att utfinna; och få Utskotten* under åberopande
dessutom af hvad de redan ^sidd*
ug och 5o i förra Betänkandet) anfört, vördsamt
afstyrka bifall till den förnyade motionen
; samt slutligen
10:0 att orden: gammalt tjenstehjon;
sorn forsamlingarne egde vägra inflyttning $
fäng- s. Ålim. Besv. o. Oec. Utsi, Ur?. N:o 70. 11
borde närmare bestämmas; äfvensom att J
med antagande af Utskottens förslag, uttryckas
måtte, hvarest protesten mot oloflig inflyttning
skall andragas.
Hvad först bestämmandet af orden : gamjnalt
tjenstehjon beträffar, få Ulskotien erinra
, att samma ord redan finnas i oftaberörde
Kongl. Förordning af år 1788, och,
Utskotten veterligt, icke föranledt till några
tvister , helst betydelsen , ej mindre genom
allmänna språkbruket, än genom tillägget:
mindre arbetsfört, synes vara tillräckligen
bestämd. Vidkommande åter anmärkningen,
att stadgas borde , hvarest åtalan mot olofliga
inflyttningar skall göras, få Utskotten
hemställa, alt, till meningens förtydligande
i det föreslagna stadgandet, om utfärdande
hvaraf, i händelse af Rikets Höglofl. Ständers
bifall, underdånig anhållan, i afgående
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, torde böra frambäras,
följande tillägg måtte efter orden: åtalan
gor, inflyta* vid allmän Sockenstämma, och
sådant derefter vid nästblifvande Mantalsskrifning
anmäler, Till någon annan förändring
uti det först afgifna och af a:ne
Riks-Stånd redan godkända Betänkandet,
hafva Utskotten icke funnit de framställda
jstnmärkningarne kunna föranleda.
Stockholm den 5 December 1829.
i S 1/ rgt t, Allm. Besv. »>, One. Viik. Uti, N:o 79
N:o 71,
Ankom till Expetl, Utskottet den i! December Tg29<
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande,
N:o 54, rörande ändringar
och rättelser eller tillägg, såväl
uti Kongl. Maj.ts Nådiga Lego-Stadga
för Husbönder och
Tjenstehjon, den 15 Majifi8o5,
som uti Kongl. Maj;ts Nådiga Kungörelse,
angående flyttningstiden
för Tjenstehjon, d, 22 April 1S19.
TJtskoftens j ofvanberörde ämnen afgifna
Betänkande har, på sätt ankomne ProtocollsUtdrag,
af den i och 7 sistlidne September,
utvisa, blifvit af det Högvördige PresteStåndet
och det Hedervärda BondeStåndet bitallet,
men deremot af HöglofL Ridderskapet
och Adeln samt det Vällofl. BorgareStåndet
återremitteradt, på grund af följande
anmärkningar och i sammanhang dermed
väckta nya motioner, hvilka Utskotten ansett
sig böra vördsamt upptaga och besvara,
i den ordning anmärkningarnes föremål i
Betänkandet förekomma, eller under de Lagrum
, med hvilka motionerne funnits stå i
beröring,
Lag- s. Allm, Besv. o. Oec. Utsi, Uti, N:o 71. 13
Lego-Stadgan:
1 Cap. Ibland de för Statens skydd och
säkerhet af Utskotten oumbärliga ansedda
correctiv mot missbruk i friheten att använda
egen arbetsförmåga, hade Utskotten föreslagit
:
1:0. "Att alla de personer, hvilka, en—
5,ligt 1 Art. 1 §. i r8o5 års LegoStadga,
s’jemförd med a i Kongl. Förordningen
‘den 3i Aug. 1819, äro såsom lösdrifvare
”att anse, måga, derest de i öfrigt ega god
”och klanderfri frejd , samt till krigstjenst
”finnas duglige , dertill förfallne anses och
”användas, men att de, hvilka icke ega en
”sadan frejd , eller eljest finnas till krigstjenst
otjenlige, måga till Correctionshus
”försändas, så framt de antingen för brott
”blifvit domde och straffade, eller gjort sig
”för vanartigt, liderligt och lättjefullt uppförande
kände, och således för samhället
”äro vådliga, eller, ehuru arbetsföre, likväl
”sysslolöst kringstrukit och besvärat allmän"heten
med tiggande."
Härvid är anmärkt vordet, att Utskottens
förslag till återinförande af den Lösdrifveristadga,
som gällde före 1819, vore olämpligt;
men deremot Kongl. Förordningen den 3i
Aug. 1819, sorn upphäfde Värfningssladgau,
t4 Lag? s, Allm, Besy, o, Oec. Disk. Uti, iV o 71,
billig, rättvis, värdig vår tid, och innefatta»*
de, ä Styrelsens sida, ett erkännande af menniskovärde.
Possessionats-interessets klagan
öfver stegrade arbetslöner i goda år vore
väl esomoftast förspord; men det vore också
anmärkningsvärd!, att, då nian från ena sidan
yrkade alja möjliga prohibitioner, i tänka
ati vinna högre betalning för landtmannavaror
och ett högre värde å arbetsproducten,
man icke, å den andra, ville fasta lika vigt
vid den ädlaste delen af allt värde, nemligen
den medfödda arbetskraften.
Att Utskottens förslag tycktes vilja till*
imetgöra de steg, som togos genom Kongl.
Förordningen 181g, för att sätta Lego-Stadgan
i öfverensstämmelse med Grundlagen ,
hvars 16 §. försäkrar hvarje Svensk man om
besittningen af sin frihet , till dess han, ge*
norn Domstols beslut, ‘blifvit till brott förvunnen.
Att Lagstiftaren alldrig borde förgäta ,
huru Christendomen , som förutsätter frihet
för alla att uppresa sig till del högsta moraliska
värde, och som icke känner någon
rangskillnad , vöre den första oell förnämsta
Lag , sorn blifvit gifven ät menniskorrte.
Den , sorn glömde, att menniskan är född
fri och bör få vara det tills hon genom
brott lörverkal friheten ; den , som yrkade
Lag- s, Allmt Bésv. o. Otc. tJisL tJtl. N:o 7 i. i 5
på återgång från närvarande liberala fi i hållanden
till forntidens strängare grundsatser;
den handlade icke i Chrislendomens auda.
Att Lagstiftaren val vore pligtig alt
thedia emellan egennyttan och sjelfsvåldet,
samt genom allmänna Arbetshus bereda utvägar
till förtjenst • fnen ingalunda vore han
berättigad att våldföra någons oförverkade
personliga frihet, att eiler godtfinnande använda
sill arbetskraft; och icke borde rnan
tvinga någon till krigstjenst , och satta den
dyrbara skyldigheten , att försvara Fäderneslandet
, i likhet med straff- eller tukthusarbete
, en skyldighet, som snarare bör
hållas i heder och aktning.
Att, då fråga är om bestraffning och
hämmande af lösdrifveriet, och utvägar således
böra vidtagas, att återföra lösdrifvaren
till ordning och sysslosättning, skulle
val ändamålet kunna befrämjas, om han
dömdes till krigstjenst ; men medlet vore
principlöst och förkastligt. Deremot torde
det onda kunna afhjelpas, om arbetscompagnier
på militairisk fot inrättades , och lös—
drifvaren der hölles till verksamhet, utan
behof att qvarstanna längre, än tills han erhållit
laga försvar; samt
i & Las,-s■ Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uil. N;o 71,
Att hos hvarje Lag fordrades den väsendtliga
egenskapen ait vara bestämd. Sådant
syntes dock icke det af Utskotten föreslagna
stadgande vara, att nemligen personer , sorn
gj‘ort sig kände för liderligt, lättjefullt och
vanartigt lefnadssätt, borde dömas till Cor»
rections-Inrättningar.
Hvad sålunda emot Utskottens förslag i
förevarande ämne är anmärkt vordet, hafva
Utskotten sorgfälligt öfvervägat ; och om Utskotten
bära skyldig aktning för andras meningar,
så är det ock en tillfredsställelse för
Utskotten att, ifrån första behandlingen af
en fråga, sorn icke rörer något mindre än
medborgares enskilda frihet, hafva uppskattat
den på ett sätt, att inga anmärkningar
kunnat rubba den öfvertygelse , Utskotten i
förslaget uttalat. Det var icke Utskotten ovantadt,
alt Läran om friheten, såsom idé,
skulle finna sig förnärmad i de inskränkningar
förslaget omfattar, men Utskotten godkänna
ingen annan frihet i Lagstiftningsväg,
än den Lagbundna, och deras förslag alser
inga andra förhållanden, än sådana, i hvilka
enskild mans rätt bör ställas till samhällets
ändamål, eller till samhällets fordring.ar på
ordning och säkerhet. Ifrån denna hufvudgrund
utgå Utskottens åsigter af ämnet;
och då härtill koinmer erfarenhetens vittness
börd 3
%
Läg- s. Allm. J3esv. o.Oec. Tjtsk. Uti. N.'o 71,’ 17
börd , att nemligen , sedan hvar och en , som
icke blifvit beträdd med tiggeri eller tjufnad,
erhållit frihet att, utan årstjenst, utan kändt
näringsfång och utan egentligt laga försvar,
anförtro åt hoppet, händelsen och sysslolöshetens
vådor hela sin physiska och tno;
raliska varelse, en sådan frihet urartat till
den grad , atUnära 2000 mestadels arbetsföre
hjon, häktade för vanart och lösdrifveri,
förvaras inom bomar och las. under det landets
näringar lida brist på arbetande händer;
så synes det Utskotten icke lämpligt
blott, men ytterst nödvändigt, alt tillvägabringa
de föreslagna inskränkningarne. Örn
de leda till målet eller icke, skall framtiden
lägga i dagen , men utöfver behofvets
gräns äro de icke utsträckta: de ingripa icke
eller i någons rätt att , bäst han kan och
vill , bestämma platsen för sin verksamhet
eller välja sitt näringsfång, och det kan icks
tillvitas Utskotten, att hafva lörbisett den
så kallade ädlaste delen af allt värde, eller
den medfödda arbetskraften. Tvärtom : att
sådana förfoganden måtte vidtagas, som kunde
förekomma, att denna arbetskraft varder
förspilld till Statens och individers skada ,
som kunde bereda correctiv mot missbruken,
bringa lättsinnet till »ansning och stadga,
förbyta lättjan i nyttig verksamhet ( och
Bih. till Rikt-St. Prat. igig och rSJg, 7 Stml, 2 Afi, 3*
a-.clra B-.t. (>:le Hl.
ig Lag- s. Ailm. Hesv. o. Oec. Utsk.XJH.N’,0 7 1
förbättra, åtminstone göra oskadlig mången
sysslolös vandrare, som nu störer allmän
säkerhet och enskild frid, detta är hvad Utskotten
med förslaget åsyftat ; och ett sådant
förslag kan icke skäligen stämplas såsom oförenligt
hvarken med Grundlagens bud eller
med Christendomens anda ; ty Grundlagen
är ett palladium för Svensk mans säkerhet,
men icke ett fribref för sjelfsvåldet, och
Christendomens milda , men visa läror ställa
sig främst bland theorier för en ordning
på jorden , och sätta samhällsmenniskans
högsta värde i hängifveuheten under pligterne
mot Öfverhet, medborgare och sig sjelf.
Hvad derefter beträffar anmärkningen ;
att ingen borde tvingas till krigstjenst, och
att skyldigheten att försvara Fäderneslandet
måste hållas i heder och aktning, få Utskotten,
under åberopande, i hufvudsaken, af de
grunder för förslaget i det hela, som i det
föregående framställde blifvit, vördsamt er.
inra , att det klandrade tvånget icke kan
och bör från någon annan synpunkt betraktas,
än hvilken annan ansvarighet som helst
under Lag, enär den i constitutionel ordning
tillkommit , och vilkoren, hvarunder
tillämpningen deraf får ega rum , blifvit behörigen
kungjorde. I frågan åter om den
heder och aktning, hvartill Fäderneslandets
försvarare ega så ostridig rätt , anse Utskot
-
Lag- s. Allm. Btsv. o. Oec.Vtsk. Uti. N;o 71, ig
ten förslaget hafva blifvit alldeles missförstådt.
Med lösdrifvarens förpligtelse till
krigstjenst hafva Utskotten icke afseti en bestämmelse
af sträft, men en tvångslag, som
binder honom vid sysslosättning , utan att
nedslå hans sinne, och utan att förblanda honom
med vanfrejdade Correctionshjon och förbrytare
; och Utskotten sakna icke skäl för den
öfvertygelse, att ändamålet bäst och säkrast
skulle vinnas under militairisk tjenstgöring,
der olydnad, försumlighet och annan afvikelse
från ordning med stränghet beifras;
men der vården om hederskänslan sorgfälligt
uppmuntras och utmärkes. När nu Utskotten
uppdragit en skarp gräns emellan den
till krigstjenst förfallne lösdrifvaren och brottslingen
, samt derföre fästat vid den förres
ifrågavarande förpligtelse det uttryckliga förbehåll
, att han skulle i öfrigt ega god och
klanderfri frejd, våga Utskotten tro, att en
så qvalificerad persons anställande vid Regemente
eller Corps, långt ifrån att kasta
någon skugga på vapenyrkets anseende, skall
af hvarje vältänkande och fördomsfri medborgare
tacksamt erkännas och värderas.
Den af en Stånds.Ledamot väckta fråga,
att Arbetscompagnier på militairisk fot
måtte inrättas , der lösdrifvare kunde hållas
till verksamhet, anse Utskotten vara eli på
2o Lag- s. Allm. Be sv. o. Oec, Utsk. Uti. N:o 7 Ii
Kongl. Maj:ts egen Nådiga pröfning ankommande
ordningsmål, som till granskning i
Lagstiftningsväg således icke upptagas bör.
Slutligen och hvad anmärkningen angår,
att det af Utskotten föreslagna stadgandet
om liderlige , lättjefulle och vanartige
personers försändande till Correctionshus ,
saknade egenskapen att vara bestämdt; kunna
Utskotten destomindre öfver samma anmärkning
sig utlåta , som den icke innefattar
någon uppgift, i hvilka delar det obestämda
ligger.
Sedan Utskotten nu besvarat de anmärkningar,
sorn emot det föreslagna stadgandet
framställde blifvit, och i hvilket stadgande
Utskotten icke kunna tillstyrka någon
hufvudsaklig förändring, få Utskotten, som,
vid närmare granskning af redactionen , ansett
den vinna i tydlighet, om orden : ”maga
till Correctionshus forsändas,” varda till
slutet af punkten nedflyttade, vördsamt hemställa,
att meranämnde stadgande måtte erhålla
följande lydelse :
”Ätt alla de personer, hvilka , enligt 1
”Art, 1 §. i i8o5 års Lego-Stadga, jemförd
”med 2 §. i Kongl. Förordningen den 51
”Aug. 1819, äro såsom lösdrifvare att an*
’’se , måga t ■derest de i öfrigt ega god och
Lag- s. Allm. Besv. o. 0<rc. Utk. Ull. N;o 71. 21
‘'klanderfri frejd, samt till krigstjenst finnas
’’duglige, dertill förfallne anses och använ,
Jdas, men att de , hvilka icke ega en sådan
^frejd, eller eljest finnas till krigstjenst otjen”lige,
eller för brott blifvit dömde och straffade
, eller gjort sig för vanartigt, liderligt
och lättjefullt uppförande kände och så”ledes
för Samhället äro vådliga, eller, e”huru
arbetsföre , likväl sysslolöst kringstru”kit
och besvärat allmänheten med tiggan?’de,
måga till Correctionshus försändas.”
Vidare hade Utskotten tillstyrkt;
2:0 Att 4 Art. 1 $. af Förslag till Handels-Ordning,
samt 2 Art. 2, 5 och 4 $'§.
af Förslag till Förordning, angående Handtverkerierne
i Riket, hvilka Förslag Rikets
Ständer vid 182.0 års Riksdag till Kongl.
Majit i underdånighet inlemnat , måtte , på
sätt Utskotten i deras Betänkande, pag. 20
och 21, hafva hemställt, varda, såsom tillägg
till 1 Art. af Lego-Stadgan , antagne.
Härvid hafva följande anmärkningar fö.
rekommit:
a) Att, ehuru missbruk inom Skrå-Inrätt
ningarne kunna ega rum, det dock icke
vore omöjligt att rälta det felaktiga, utan att
derföre omstörta det hela, och sätta handt;
32 Lag-s. Allm. Besv. o. Otc. Utsk. Ull. N.'o 7 1.
verkare under Lego-Stadgan. Således, och
liksom Lego-Stadgan gäller såsom allmänt
contract emellan husbonde och tjenare , der
något, serskildt dem emellan icke upprättas,
borde Skrå Ordningen bestämma förhållandena
emellan mästaren och hans arbetare ,
så vida serskilda förord icke deri göra inskräukning,
b) Att, om Gesäller ställas under Lego-Stadgan,
ett sådant förfogande skulle lägga
hinder i vägen för en del handtverkeriers
förkolran. Deremot syntes liden påkalla
den reform , att en serskild reglementarisk
stadga varder gilven för handtverksarbetare
och fabriksfolk.
c) Att den tid, för hvilken en Gesäll
må, elter Utskottens förslag, städslas, eller
tre månader, vore för inskränkt, helst uppsägelse
bör, enligt hvad i Handtverks-Ordningens
5 Art. 5 förekommer, ega rum
två månader före flyttningen. Enär nu en
Mästare icke kan, under loppet af en enda
månad, lära känna Gesällen tillräckligt, för
alt bestämma och i orlofssedlen uttrycka ett
tillförlitligt omdöme om hans egenskaper,
och ofta infallande flyttning underhåller de
oordentligheter , man haft för afsigt att undanrödja
; borde alltså Gesäller, i likhet med
Lag- s. Allm. B t sv. o. Otc. Utsk. Uti. N:o 71. 23
andra lagstadde Tjenstehjon, icke få städslas
för mindra tid , än 6 månader.
d) AU, som Lärlingar vanligen äro , då
de inträda i handtverk , omyndige, emedan
de eljest skulle vara för gamla att genomgå
läroåren , och handtverkerierne merendels
besättas med den faUigare classens barn, det
vöre fara värdt, att om, såsom Utskolien, pag. i5
och 16, föreslagit, contract emellan Mästare
och lärlingens målsman ensamt skulle ligga
till grund för lärotiden , kunde barn blifva af
hårda, vinningslystna eller tanklösa målsmän
och föräldrar, bortaccorderade för flera
år, än Skrå-Ordningen föreskrifver, eller sora
för handtverkets inhemtande erfordras.
e) AU Utskotten stillatigande förbigått
den al en värdig Stånds Ledamot väckta frågan,
rörandeså kallade Gesallherbergen, hvilkas
afskaffande är yrkadt vordet, under förnyad
framställning af de utsväfningar och
oordentligheter der skola föröfvas.
Yarandes slutligen af det Välloflige Borgare-Ståndet
förklaradt, såsom dess gemensamma
tanka , att förhållanden emellan deb
Handlande och Handelsbetjente , dels Handtverksmästare
och Gesäller icke böra i LegoStadgan
intagas, men utgöra föremål för Handels-
Reglementet och Handtverkeri-Ordnin.
3 4 Lag- t. Allm. Besv. o. Oee. Uisk, Vtl. N;o 7 ij
gen ; mot hvilket beslut likväl Herrar Landegren
och Noréus reserverade sig*
Hvad nu först anmärkningen beträffar,'
att, ehuru missbruk inom Skrå-Inrätiningar-i
ne kunna ega rum , det dock icke vore omöjligt
att rätta det felaktiga , utan att derföre
omstörta det hela och sätta Handtverk
kare under Lego-Stadgan , få Utskotten , sorn
i förra Betänkandet, så vidt det angår Handelsbetjentes
, Gesällers och Lärgossars stäH
lande under Lego - Stadgan, åberopat den
fullständiga utredning af frågan , som innefattas
uti Utskottens vid 1823 års Riksdag
afgifne Betänkande om Näringsfriheten, och
de förslag till Handels-Ordning, samt till
Förordning, angående handtverkerierne i Ri«
ket, som Rikets Ständer till Kongl. Maj:t
i underdånighet aflemnat, vördsamt erinra,
att grunderna för dessa förslag ännu icke
blifvit vederlagda. Deremot, och hvad Gesällerne
angår , hafva Utskotten vunnit för-’
nyade stöd för sin öfvertygelse, att den frihet,
ifrågavarande medborgare-class hittills
begagnat, måste hafva en gräns, om de oord^
ningar skola förekommas , hvarmed missbruken
så oförsynt gäckat både samhällsskicket
i allmänhet och hvarje redbar Handtverka-i
res fordran på arbetsamhet och moralitet
hos personalen inom hans yrkes område.
Un
-
fag s. Allm. Bese. o. Oec. Disk. Ull. N;o 71. 2j
Under det förhållande, som nu eger rum,
stryka Gesäller, oftast utan lagliga skäl och
utan att hafva saknat tillfällen för arbetsförtjenst,
hela Riket omkring, falla allmänheten
till last och utbreda i bygderna hvarjehanda
ondt, som följer den sysslolöse i
spåren. En Ståndsledamot har uppgifvit,
utt, under loppet af ett enda år, hans hus
varit besökt af 488 Gesäller. En annan
har upplyst, att en högst betydlig del af
circa 4,300 fångar, som nu i landets fängelser
och Corrections-inrättningar förvaras,
utgöres af ungt arbetsfördt folk, som förut
varit Gesäller, Fabriks-arbefare o. s. v.
Det synes således vara hög tid för Lagstiftaren,
att göra någon inskränkning i Gesällernas
frihet, och någon lindrigare eller än.
damålsenligare hafva Utskotten icke kunnat
tillstyrka, än den Rikets Höglofl. Ständer
sjelfva föreslagit, nemligen beroende af husbondeväldet
; Utskotten kunna alltså icke
frångå det förslag, som i frågan afgifvet är.
Vidkommande anmärkningen , ati, liksom
Lego-Stadgan gäller såsom allmänt contract
emellan husbonde och tjenare, borde
SkråOrdningen bestämma förhållandena emellan
Mästare och hans arbetare, få Utskotten
yördsamt förklara, att Utskotten, i stället
Sik. lill Riks-St. Prnt. ig 18 och 1829, J Simi. 1 Afd 4
aidra B t. 6; te H:t
26 Lag- s. Allm. Besv. o. Otc. Uisk. U//. N:o 71,
atl inrycka hela af HandtverksOrdnin
gen
i förslaget till LegoStadga, skulle ansett
lika ändamålsenligt att hänvisa till HandtverksOrdningen
, otn den varit af Kongl.
Maj:t i Nåder fastställd ; men då eli motsatt
förhållande egde rum, hade, i Utskottens
tanka, citationer blifvit olämpliga.
Hvad angår anmärkningen, att Gesällers
ställande under Lego-Sladgan skulle lägga
hinder i vägen för handtverkeriernas framgång
, hafva Utskotten skolat erinra, atl fliten
och ordningen äro källorne till alla yrkens
bestånd och förkofran ; och då husbondeväldet
skulle tillerkänna Mästaren en
nu saknad rättighet, att tillhålla Gesällerna
atl arbeta och föra ett stadigt och ordentligt
lefnadssätt, kunna Utskotten icke fatta,
i hvad afseende utöfningen af en sådan rättighet
kunde blifva menlig för Mästarens
handtering.
Beträffande den af en Ståndsledamot
gjorda anmärkning, att den tid, för hvilken
en Gesäll må, efter Utskottens förslag, städslas,
eller 3 månader, vore för inskränkt, oell
att Gesäller borde, i likhet med andra lagstadda
tjenstehjon, icke få städslas för mindre
tid, än för 6 månader, få Utskotten
medgifva, att anmärkningen förtjenar afseende;
men som det ofta torde inträffa, att Mä»
Lflg- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsi. Uti, N:o 71. 27
staren icke kan för 6 månader sysselsätia
sina Gesäller, och icke destomindre vore
förbunden att föda och aflöna dem under
tiden , anse Utskotten ett sådant förhållande
bereda honom ett oförskyldt lidande, och
kunna således icke frångå den mening i
förevarande ämne förslaget innehåller.
I afseende på anmärkningen, att Skråordning,
men icke Contract, borde ligga till grund
för beräkningen af läroåren, tro Utskotten
sig böra vördsamt erinra, att Lagstiftaren
icke kan anförtro bevakningen af omyndigas
bästa åt säkrare händer, än åt den lagliga
målsmannens ; och skulle det kunna intratta,
att en målsman funnes nog pligtförgäten att
bortarrendera lärlingen för flere år, än SkråOrdningen
föreskrifver; så kan också den
händelse finna ruin, att en lärling med lyckliga
anlag icke behöfver uppoffra, till handtverkets
inhemtande, alla de år, som SkråOrdningen
i sådant ändamål bestämmer.
Utskotten tillstyrka alltså, att anmärkningen
måtte förfalla.
Slutligen, och med anledning af anmärkningen
, att Utskotten stillatigande förbigått
en väckt motion om Gesällherbergens atskaftande,
få Utskotten förklara, det de hade
förmodat, att Motionairen skulle, i Utskottens
tystnad, funnit ett svar; men då
s8 Lag s, Allm. JSesv. o. Otc. UibL Uti. N:o <ji,
lian icke destomindre förnyat samma motion,
böra Utskotten vördsamt erinra, att
frågan om Gesällernas lierbergen icke synes
stå i någon beröring med Kongl. Majrts
Nådiga Stadga, angående husbönders och
tjenstehjons inbördes förhållanden j hvadan
alltså Utskotten hemställa,
att både motion och anmärkning
må lemnäs utan afseende.
aidra Art,
i:o, Atl den stora classen af Fabriks*,
Murare- och Timmermansarbetare blifvit
utan serskild uppmärksamhet i Betänkandet
lemnad; och ehuru dessa menniskor äro, i
anmärkarens tanka, genom oordentlig lefnad,
i hög grad förstörde , skulle det dock icke
blifva omöjligt att corrigera dem , om deras
Mästare blefve ålagde , icke allenast att öfver
dem hafva tillsyn, utan också att, för
sådane arbetare, som ej äro gifta, accordera
med någon om deras mathållning på närmaste
ställe intill arbetsstationen.
2:0. Att, ehuru medgifvas borde, det
ett correctiv mot missbruket med försvarssedlar
ligger i böter för den husbonde, som
obebörigen utfärdar dem, vore likväl den
rättighet för vida utsträckt, sorn Artikelns
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec, Utsk. Uti. N:o 71. 29
1 §. gifver husbonde i stadgandet, att den
anses behörig Tjenstehjon försvara, som Tjen:
stehjonets arbete eller uppassning behof ver;
och som ingen annan synes vara berättigad
försvara ett tjenstehjon, än den, hvilken sjelf
begagnar det, så borde, till förekommande
af förtydningar och sjelfsvåld, i detta afseende
, ofvanstående mening ur §:n uteslutas,
och redactionen lyda, som följer:
”Att den anses behörig tjenstehjon försvara,
som det städslat, och till thy lön ut”fäst,
samt dess tjenst nyttjar, och örn dess
l'kost och bergning försorg drager.”
3:o. Att hvar och en, som lagligen öfvertygades
alt hafva utgifvit försvarssedel för
någon, som i hans tjenst ej nyttjas och hans
underhåll eller lön ej njuter, borde, i stället
för att derföre plikta 3 R:dr 16 sk., på
sätt Artikelns 2 §. föreskrifver, hädanelter
erlägga 6 R:d 5a sk., och enahanda böter
drabba den, som af en slik obehörig lörsvarssedel
sig begagnar; hvilket senare bötesbelopp
syntes destomera stå i ett lämpligt
förhållande till öfrige i Lego-Stadgan inlörde
straflbeslämmelser, som utgifvandet af olullständig
eller sanningslös Orlofssedel ar,
pti 4 Art. 3 §., med samma ansvar förenadt.
So Lag- s. Allm. Besv. o. Otc, Utsk. Ull. N:o 71.'
,j:o Att, som Utskotten icke kunnat fästa
afseende å det förslag, sorn af en värdig
Stånds-Ledamot blifvit framställdt, att den,
som utfärdar försvarssedlar, borde anses hafva
iklädt sig förbindelsen att draga försorg,
det de med dylika sedlar försedde personer
icke skola, för det år, hvarå försvarssedel lyder,
falla det enskilda välgörandet eller allmänna
Barmhertighets-stiftelser till last, samina
förslag alltså mätte desto hellre blifva
ett löremål för Utskottens ytterligare pröfning,
sorn ifrågasatte förbindelse syntes anmärkaren
vara byggd på billighetsgrund, förenlig
med begreppet om försvaret, och utgörande
det rätta correctivel emot de öfverklagade
missbruken.
5:o Alf, ehuru Utskotten, på goda skäl,
föreslagit en underdånig anhållan hos Kongl,
JVlajrt, ”att vederbörande publique Verk och
”Inrättningar må varda förständigade, att icke
''till Extra Vaktbeljente antaga flere personer,
än behofvet oundvikligen kräfver;’’ följande
tillägg likväl syntes vara nödvändigt;
och som vid. Verket eller Inrättningen städse
blifva sysslosatte; helst, ett sådant tillägg
förutan, någon säker grund icke skulle finnas
för bestämmandet af Verkens eller Inrätiningarnes
onndvikliga behof af de Extra
Vakt-Betjente, som antagas.
Lags. Allm. Besv, o. Oec. Utah. Uti. N.o 71, 31
6:0 Ati det vore orimligt, huruledes inga
böter af husbönder årligen inflyta, oaktadt
en så stor mängd försvarssedlar vid
hvarje mantalsskrifning utfärdas, utan alt de
med dylika sedlar försedde personel’ äro
städslade, och utan att de hos husbonde
njuta kost och lön; vid hvilket förhållande
en Motionair, som ansett felet ligga i efterlåtenhet
hos vederbörande Tjenstemän, och
som icke hade sig bekant, om något ansvar
vore för en sådan underlåtenhet bestämdt ,
funnit sig böra hemställa, att den Tjensteman
må varda till böter förfallen, som försummar
att det anmärkta oskicket anmäla.
Hvad de under förestående Artikel upptagne
anmärkningspunkter innehålla hafva
Utskotten i öfvervägande tagit; och få vördsamt
anföra:
att, hvad första anmärkningspunkten
beträffar, Utskotten destomindre kunna
sägas hafva lemnat Fabriks- , Murareoch
Timmermans-arbetare utan uppmärksamhet,
sorn dessa arbetare antingen måste
vara Gesäller och Lärlingar, eller icke vara
det. Kunna de under den förra af dessa
cathegorier hänföras, gäller för dem hvad
Utskotten föreslagit, u:o pag. 20 och 2 1. Tillhöra
de åter den senare , blifver det föreslagna
stadgandet, 1:0 pag. ao, tillämpligt;
och vidkommande frågan om Mästares till
-
32 Lag« s. Besv'. ö. 0«c. Z7tst, Uti. N.o 71';
syn öfver dem, deras mathållning m. m.; hafva
Utskotten icke något att tillägga vid yttrandet
i ämnet, pag. 24, 25 af Betänkandet;
att, i afseende på den väckta frågan
om förändrad redaction af 1 §., Utskotten
icke kunna biträda det af Motionairen föreslagna
uteslutandet, enär, ibland vilkoren för
behörighet att tjenstehjon försvara, behofvet
af dess arbete eller uppassning bör finnas
upptaget, och någon förtydning icke kan ledas
från den anmärkta meningen , som icke
ensam, tagen för sig , men collectivt med det
följande i perioden, bestämmer hvad med
husbonde förstås. Utskotten
få alltså vördsamt tillstyrka, att
§:s innehåll må blifva oförändradt,
Å den i 5:dje anmärkningspunkten yr^
kade förhöjningen af böter för husbonde
som försvarar den der i hans tjenst ej nytti
jas och hans underhåll eller lön ej njuter;
kunna Utskotten, under åberopande af deras
yttrande, pag. a 6 och 27 af Betänkandet,
icke tillstyrka afseende, och
få vördsamt erinra, att en utgifvare
af obehörig försvarssedel icke
skäligen kan och bör qvalificeras
och
Lag« s. Allm. Best’. o. Oec. Utsi. Uti. N:o 71.33
och ansvara lika ined den, hvilken
sanningslös orlofssedel utfärdar.
Att, till svar å 4:de amnärkningspunkten,
Utskotten åberopa, hvad Betänkandet å
nyss citerade sidor innefattar, rörande missbruken
med så kallade försvarssedlars utfärdande.
Att det i 5:te punkten yrkade tillägg i
den af Utskotten föreslagna underdåniga
Skrifvelsen till Kongl. Maj:t är, i Utskottens
tanka, både olämpligt och öfverflödigt; samt
att, hvad 6:te och sista anmärkningspunkten
beträflar, Utskotten skolat erinra,
att för Mantals-Commissarierne nödig Instruction
finnes utfärdad; hvadan och då, i händelse
af deras efterlåtenhet, det på vederbörande
ankommer att derå tala,
Utskotten få vördsamt tillstyrka,
att frågan må utan afseende lemnäs,
3\dje Art.
Att Utskotten icke fästat afseende vid
en vackt fråga om klar och tydlig definition
å hvad, som med tjenstehjon egentlig
Bih, till Rikt-St. Fröt. 18*8 och 18*9, ? Samt, i Af4, j
52\dra B:t. ti -.te Ht.
5 i Lag- s. Allm. Besv. o. Otc. TJisk. Ull. N:o 71.’
gen borrie förstås ; och då en sådan definition
skall, efter anmärkarens förmenande,
saknas i Legostadgan, men syntes honom
vara, till förekommande af missförstånd,
högst nödvändig, har samma iråga nu åter
blifvit förnyad._
Utskotten äro öfvertygade, ali det begrepp,
som bör fästas vid ordet tjenstehjon,
har , under loppet af de århundraden det i
Svenska Lagar förekommit, hunnit att blifva
i allmänhet bestämdt. Dock få, med
anledning af motionen, Utskotten hänvisa
till i8o5 års Legostadga, som upptager ett
tjenstehjons rättigheter och skyldigheter, och
j dem säkrast caracteriserar tjenstehjonet,
såsom sådant. Skulle åter denna hänvisning
icke vara tillräcklig, torde ytterligare
vägledning , genom analogie, stå att hemta
från nyssnämnde Stadga , i hvad den rörer
husbonde; men någon definition å tjenstehjon
anse Utskotten icke vara i Stadgan
behöflig,
\:de /irt,
1:0 Att, sorn det icke vöre troligt, att
en husbonde skulle kunna, i vittnens närvaro
, utgifva en orättvist tadlande Orlofssedel,
men väl sannolikt, att ett tjenstehjon,
trotsande på den lagliga bevisningen, till
-
Lag' s. Allm. Besv. o‘. Oec. Utsi. Uti. N:o 71. 35
trugade sig en oförtjent recommendation ,
hvarmed så mången husbonde år ifrån år
blifvit bedragen, både tjenstebjons och husbondes
fördelar syntes fordra, ali husbonde,
genom orlofssedel bekräftande med namn
och sigill, eller genom utfärdande af sitt betyg,
på ära och tro, i vittnens närvaro, om
ett tjenstebjons moraliska frejd , varder befriad
från äfvemyret af rättegång med den
afskedade tjenaren.
2:0 Att det af Utskotten tillstyrkta stadgandet
om skyldighet för husbonde, att i
orlofssedel utsätta, huruvida tjenstebjonet
hos honom häftade för någon skuld , hvarken
vore lämpligt eller behöfligt. Det skulle
ock , i anmärkarens tanka , kunna föranleda
till missbruk; ty, ehuru en husbonde
borde behandla sin tjenare, såsom en fader
sin son, kunde dock en husbonde, som träffat
en tjenare, hvilken ordentligen fullgjorde
sina åligganden , men vore böjd för slöseri,
begagna sig af hans svaghet, låta honom
skuldsätta sig, och göra tjenaren, snart sagdf,
till lifegen, emedan denne , försedd med en
orlofssedel, hvaruti ett ansenligt skuldbelopp
till husbonden vore utsatt, skulle möta
svåra, kanhända oöfvervinneliga hinder för
erhållande af annan tjenst.
36 Lag' s. Ålim. Besv. o, Occ. Vtsk. Uti. N:o 71'.
5:0 Att, sora erfarenheten visat, huruledes
tjenstehjon, För att tillvinna sig en fördelaktig
orlofssedel, iakttagit ett godt uppförande
, intill dess den erhållits, men sedermera
öfverlemnat sig åt hvarjehanda vanarter,
det tillägg i stadgandet om orlofssedlars
utfärdande syntes vara nödigt, att
husbonde förpligtas utgifva, vid flyttningen,
ett serskildt betyg öfver tjenstehjonets förhållande,
ifrån den tid, då orlofssedein gafs,
och till dess hjonet lemnade tjensten.
Hvad först framställningen beträffar,
att husbonde måtte befrias från ansvarighet
för orlofssedel; så och då en sådan befrielse
kunde leda till missbruk, hvarigenom
tjenstehjons rätt skulle blifva förnärmad, och
dess välfärd äfventyras,
få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att framställningen må varda afslagen,
Beträffande dernäst anmärkningen mot
upptagande i orlofssedel af tjenstehjons skuld
tilt husbonde, få Utskotten vördsamt förklara,
att de, med godkännande af de grunder,
på hvilka anmärkniDgen hvilar, ansett sig
böra frångå det under pag. 35 och 54 af
Betänkandet upptagna och tillstyrkta förslaget
i denna del.
Lag- s. Allm. Besa. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 71.
Vidkommande slutligen den väckta motionen
, att serskildt betyg må af hushonde
utfärdas öfver tjenstehjons uppförande, ifrån
det orlofssedel valdt utgifven och till flyttningsdag
, finna
Utskotten sig böra, på de af Motionairen
anförde skäl, hans framställning
med vördsamt tillstyrkande
beledsaga; och få alltså föreslå,
att Rikets HöglofL Ständer täck:
tes hos Kongl. Maj:t i underdånig,
het anhålla, att följande tillägg i
Legostadgan kunde under 4:de Art.
inilyta:
”Husbonde vare pligtig att, vid
”Legohjons flyttning ur hans tjenst,
''utfärda och hjonet tillställa ett
”serskildt betyg öfver dess förhållande,
ifrån den tid då orlofssedel
gafs och till flyttningsdagen.”
6 :te Art,
Att, sedan lagligen städsladt är j den
af Contrahenterne , som ville rygga aftalet,
borde i böter till vederbörande församlings
Fattig - Cassa erlägga minst Tre R:dr 16
ok. B:co.
38 Lag- s. Ailm. Besv. o. Oec. Utsi. Uti. Nio 71;
Den i ofvanberörde målto föreslagna bölesbestämmelsen
finna Utskotten lika olämplig
, sorn flen är omotiverad ; och hemställa
fördenskull att irågan kunde förfalla.
7;de Art.
1:0 Alt den uppsägningstid, som i allmänna
Lagen 14 Gap. 1 och 10 $§:ne H. B. är
fastställd, vore, på sätt erfarenheten både
före och efter i8o5, skall hafva ådagalagt,
den förmonligaste; samt
2:0 att, som tjenstehjon, sedan uppsägning
egt rum, sällan förhålla sig lika beskedligt,
som under den föregående tjenstetiden,
det alltså stadgas måtte: ”att tjenstehjon,
"som vill skiljas vid husbonde, bör säga upp
”tjensten icke tidigare, än två och icke senare
än en månad före stämmodag, hvilket
”stadgande äfven gäller för husbonde.”
Till svar å ifrågavarande anmärkningar
få Utskotten vördsamt åberopa deras, pag.
4i och 4a af Betänkandet, afgifna yttrande
Öfver de väckte motionerna, rörande bestämmandet
af uppsägelsetiden ; hvarvid Utskotten
dock hafva bordt, i afseende på sistnämnde
anmärkning, tillägga, att en månad
före stämmodag synes vara för inskränkt tid
för husbonde att anskaffa annat tjenstehjon,
J.ag- s. Allm. Bea t», o. 0<: c. U/A. Uti. N:o 71. 3g
och för tjenstehjon att höra sig om efter
annan tjenst.
8-.de
Att förlusten af ett halft års lön för
tjenstehjon , som icke i rättan tid inställer
sig i tjensten , syntes vara en allt lör vida
utsträckt ansvarsbestämmelse.
Utskotten anse Legostadgans föreskrifter
böra i möjligaste måtto närma husbondes
och tjenares ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter till harmonie med hvarandra.
Stadgan ålägger den förre åtskilliga stränga
förbindelser, såsom correctiv mot Contractsbrott
å hans sida; det vore då icke skäligt
att nedsätta ansvaret för den senare, när
han brister i fullgörandet af sina pligter;
och aldraminst då han brister i den, att
inställa sig i rättan tid i tjensten, samt dymedelst
kan åstadkomma obotlig skada för
en husbonde, som i flyttningsdagarne blifvit
ställd utan arbetsbiträde i sysslorne.
På dessa skäl kunna Utskotten ingalunda
tillstyrka någon nedsättning af ifrågavarande
bötesbestämmelse; och få alltså
vördsamt hemställa, att den väckta motionen
måtte förfalla.
4o Läg- s. Allm. Besv. o. Oec. Ut sk. Uti. N:o 71»
Kongl- Kungörelsen angående flyttningstiden.
Emot den af Utskotten föreslagna fastställelse
af tiden för tjenstehjons flyttning;
till den 2g September, äfvensom emot Utskottens
hemställan, att tiden för fridagarnes
begagnande må kunna ankomma på aftal,
som derom, emellan husbonde och tjenare,
vid stadslandet träffas, är anmärkt:
1:0.’ Att den i 1819 års Kongl. Kungörelse
fastställda flyttningstid matte , såsom
den för både Landet och Städerne mest tjenliga
och passande, varda bibehållen; till stöd
för hvilket yrkande1, blifvit åberopade da
skäl, som Riksdagsfullmägtigen från Malmöhus
Län, Nils Mansson , uti en vid Utskottens
Betänkande fogad Reservation, framställt
och utvecklat; hvarförutan uppmärksamhet
blifvit fästad derå:
Att hvarje ”kastning af oeconomiska
åtgärder" vöre i allmänhet skadlig, och den
föreslagna förändringen i flyttningstiden alldeles
ändamålslös, samt att ifrågavarande förändring
äfven på den grund vore olämplig ,
att den ena af flyttnings-terminerne för hyresmän
i Stad infaller den i October, vid
hvilken tid dessa äro i största behof af deras
-
l.og- s. Allm. Btsv. o. Oec. Vist. Ull.N:o 71.^1
ras tjenstehjon, lill biträde vid transport a£
deras egande husgeråd, och li vil ken transport,
i händelse af tjenstehjonens vid samma tid
skeende afflyttning, komme alt genom arbetare,
legda för tillfället, bestridas.
2:0. Att flytiniogstiden måtte i likhet
med hvad Herr Grefve Posse i Reservation,
som Utskottens Betänkande åtföljer, yttrat,
varda utsatt till midsommaren; och till styrka
lÖr denna mening har anfördt blifvit, afl
någon lämpligare flyttningstid icke kunde utfinnas,
emedan vårbruket då vore fulländadt:
nya skörden icke börjad; de längsta dagarne
inträffat; och hvarje Landtbrukare, som
håller ordentliga böcker, nödvändigt måste
finna nyttan af att börja sitt räkenskaps-år
med den 1 Julii, eller culminations-punkten
emellan det gamla och det nya.
3;o. Att flytlningstiden för tjenstehjon
på landet måtte fixeras till den 14 Junii,
emedan denna dag inträffar på jemt månads,
tal efter laga fardag: en omständighet, sorn
tycktes hafva, mera än vederbordt, undgått
uppmärksamhet. Hvar och en kände, eller
kunde åtminstone af andras erfarenhet få inhemta,
hvilka olägenheter ofta träffa afträdaren
af en egendom , ett boställe på lan
Bih.
till Rikt-St. Brot. 1818 och l8*<}. 7 Sorni. 2 Afi. 6.
aidra Bit. 6,/e lid.
42 Lag-s. Allm. Besv. o. Oee. Utsi. TJil. N.o 7 1;
det o. s. v. då Iian sista året al besittnings^
tiden städslat tjenst- och arbetsfolk för hela
året, och således nödsakas att, under 7 månader
efter sin egen afflyttning, draga försorg
om dessa tjenares och arbetares underhåll,
husrum in. m. i fall, hvilket ofta inträffar,
han sjelf saknar utvägar för dessa
personers emploj, och tillträdaren ej behöfver
dem, utan städslat nödigt tjenstfolk för
sin räkning.
4:o. Att allas önskningar j hvad frågan
om tiden för tjenstehjons flyttning beträffade,
torde bäst blifva uppfyllde, om Tolf flyttningstider
fastställdes, och således En för
hvarje månad, eller åtminstone Fyra flyttningstider,
nemligen En för hvarje qvartal.
Ett tjenstehjon skulle då slippa dväljas hos
en husbonde af hvilken det blefve misshandladtj
och en husbonde, slippa att en längre
tid se ett tjenstehjon, hvarmed han ej yore
nöjd,
5:o; Att som det vore omöjligt att etablera
en allmän flyttningstid, så att den icke
blefve för vissa orter mindre lämplig, inom
ett land af så vidsträckt latitud, som Sverige,
olika flyttningstid alltså för den nordligare
och sydligare delen af Riket måtte bestämmas,
och Utskotten erhålla uppdrag, att föreslå
gränsen emellan dessa trännö delar,
Lag- s. Allm'. Btsv, o. Oec. JJtsk. Uti. N:o 71. 45
6:0. Att flyttningstiderne för tjenstfolk i
Städerna mätte förändras till 5, nemligen
den i4 Mars, den 14 Junii och den 14 September.
Derigenom skulle åtminstone laga
fardag på landet och flytiningstiden i Städerna
komma ali sammanträffa; och det öfverllödiga
tjenstfolket hos en afträdande Fastighetsegare,
Boställshafvare eller Arrendator
på landet, skulle straxt komma i
tillfälle att erhålla ny tjenst.
7:0. Ati Utskottens förslag, rörande ti^
den för fridagarnes begagnande, vore olämpligt
och ingripande i den nya husbondens
rätt ; hvaremot bruket af den nu varande så
kallade fri-veckan syntes mest passande och
böra bibehållas.
Alla dessa anmärkningar och förslag hafva
Utskotten i öfvervägande tagit; och hvad
först beträffar förslagen: 1:0 att Tolf flyltningstider
måtte fastställas, eller en hvarje
månad; åtminstone fyra flyttningstider, eller
en hvarje qvartal; 2:0 att två flyttningstider
kunde bestämmas, en för den nordligare och
en för den sydligare delen af Riket; samt
3:o att för Städerne tre flyttningstider må
varda tillåtna; få Utskotten vördsamt åberopa
det yttrande, som öfver åtskillige
med de nyssnämnde likartade motioner är i
förra Betänkandet, p3g. 5i, vordet aflåtet.
44 Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 71,
Vidkommande derefter de emot Utskottens
förslag i fråga om flytiningstiden framställde
anmärkningar, af hvilka en stor del
åsyftar att få denna tid till midsommaren
eller omkring midsommaren bestämd, och
en ännu större, att den sedan år 181g gällande
kunde varda bibehållen, få Utskotten,
som väl göra rättvisa åt hvarje skälig framställning,
men icke kunna tillfredsställa hvarje
skälig önskan i ämnet, nu och efter sorgfälligaste
granskning af motiven för de serskilda
förslagen, jemförda med innehållet af
de discussioner, som föranledt återremissen
af Utskottens Betänkande i frågan, vördsamt
fästa Rikets Höglofl* Ständers uppmärksam -  het derå: att den olägenhet, som nu gällande
flyttningstid förmenas medföra, nemligen
dubbla tjenstehjons omgångars befattning
med utfodringen af ett och samma års gröda,
synes vara af mindre betydenhet, enär
uttodringen till så ringa del i October verkställes,
och en omtänksam husbondes tillsyn
lärer lika litet denna, som andra tider af
året, uteblifva; att, under loppet af 10 förflutna
år, det vördige Presterskapet medhunnit
förrätta husförhören emellan flyttningsoch
mantalsskrifnings-terminerne, och någon
den ringaste oordning i den delen icke är
vorden förspord; samt att Rikets åren 1817
och 1818 församlade Ständer, efter långvariga
öfverläggningar, framburit deras un
-
Lag- s. Allm. Besv. o. Oec, Utsk. Uti. N:o7i. 45
derdåniga anhållan, att flyttningstiden måtte
till den 24 October bestämmas.
I betraktande häraf, och då Kongl.
Maj:t i Nåder behagat till efterrättelse fastställa
den sålunda af Rikets Ständer sjelfve
föreslagna flyttningstid, och täta ombyten af
oeconomiska förfoganden böra, så vidt möjligt
är, undvikas, finna Utskotten sig föranlåtne
att frångå det afgifna förslaget till förändring
i flyttningstiden, och få alltså vördsamt
hemställa , att nu gällande flyttningstid
må varda bibehållen.
Slutligen och hvad anmärkningen rörer,
att den af Utskotten föreslagna rättigheten
till öfverenskommelse om fridagarnes begagnande
vore olämplig och ingripande i den
nya husbondens rätt, få Utskotten i förra
afseendet vördsamt erinra, att grunder vore
uppgifna för förslaget, men anmärkningen
blottad på alla skäl, och i det senare öppet
erkänna, att, då stämmodagen börjar eller
upplöser förbindelserne, husbonde och tjenare
emellan , Utskotten icke kunnat fatta
möjligheten, huru en i förevarande fall träffad
öfverenskommelse emellan husbonde och
tjenare kan förnärma en senare husbondes rätt.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 5 December 182g.
46 Bil.t.Lag s.Allm.Besv.o.Oec, Utsi, Ull.N.*o 7 li
Reservationer:
Af Professor Gravander: Jag förklarar
min tillfredsställelse med det uppsatta och
nu upplästa förslaget till besvarandet af åter.
remissen. Blott i en enda punkt är jag olika
tänkande; den, att jag nu, lika sorn vidalia
tillfällen , då fråga varit om lämpligaste tiden
till tjenstehjons flyttning, fortfar att anse
denna flyttning böra ske straxt efter midsommaren,
så att tjenstehjonet är i sin nya
tjenst den 1 Julii. För Landtbrukaren är
i synnerhet denna flyttningstid den alldra
förmonligaste. Jordbruket och boskapsskötseln
blilva , om ej ändring i stadgan göres,
eljest hädanefter som hittills, högst lidande,
till fäderneslandets stora skada.
Härmed förenade sig Herr Grefve Oxenstjerna
, samt Prostarne Afzelius , Astrand
och Dedekind.
Af Herr Leffler, Eric M.: Emot de
Höglofl. Utskottens förnyade Betänkande,
rörande Tjenstehjons-Stadgan , nödgas jag i
så måtto mig reservera, som Utskotten, efter
min tanka, icke lemnat nog afseende åt
de anmärkningar, hvilka inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln blifvit gjorda emot Utskottens
förslag, att ställa Handelsbeijenier
Bil, t. Lag s, Allm, Besv.6,Otc. Utsk.Uil, N:o 71.47
och Gesäller under nämnde Stadga, icke
eller till Borgare-Ståndets i det afseende!
enhälligt yttrade tanka. Om det än icke kan
nekas, att, serdeles hvad Gesäller angår,
hvarjehanda oskick ibland dem , i anseende
till den alltför vidt utsträckta friheten att
kringvandra, sig insmygt, och att de gamla
Författningarne lemna dem en frihet i denna
del, som behöfver begränsas; lärer detta
icke lämpligen böra ske uti TjenstehjonsStadgan,
enär en ny Handtverksordning snart
är att förvänta , hvaruti man kan hoppas att
finna rättadf, hvad man nu skäligen öfverklagar,
så i detta som i andra afseenden. Villa
man likväl nödvändigt hafva Handelsbetjenfer
och Gesäller nämnde uti berörde Stadga,
vöre det dervid tillräckligt , att åberopa de
serskilda Författningar och deruti, sorn
egentligen anginge dem, utan att, såsom Utskotten
föreslagit, in extenso uti oftanämnde
Stadga införa dem. — Hvad Utskotten häremot
anfört, att sådant icke går an, emedan
de nya förslagen till Handels- och
Handtverks - Ordningar ännu icke äro a£
Kongl. Maj:t gillade och till efterlefnad utfärdade,
gäller förmodligen lika mycket emot
Utskottens förslag, att ordagrannt, eller med
någon förändring, intaga dem uti Stadgan,
enär de, i händelse de varda af Kongl,
Majtt ogillade, lika litet på ena eller andra
sättet, lera komma alt uti Tjenstehjons-Stad
-
48 Bil. t.Lag s.Allm.Iiesv.o. Oec.Uttk.Ull.ii.oTi
gan qvarstå. Sorn jag derjemte alldeles icke
kan godkänna Höglofl. Utskottens förslag,
att en Gesäll, om ban icke mägtar att, då
han reser för att antingen förvärfva sig condition
eller förkofran och större insigt i
yrket, inom en månad förskaffa sig tjenst,
skall han såsom lösdrifvare anses, och, i följe
deraf, enligt Utskottens förslag, vara till
krigstjenst förfallen. För att undvika för
mycken vidlyftighet, får jag endast i detta
afseende åberopa det förslag, som jag vid
Utskottens förra Betänkande låtit åtfölja, till
framtida ordning och efterrättelse för Ge»
säller i detta fall.
De borgerliga yrken, serdeles handtverkerierne,
halva hittills i allmänhet varit mindre
aktade än sig bordt, hvarpå såsom exempel
må anföras, att en Gesäll, om han varit
än så bra karl och kunnat för sig betala ,
likväl icke haft rättighet att begagna Gästgifvarskjuts.
Då man nu föregifver, att man
söker bringa dessa näringar till en större
fullkomlighet och högre lyftning, kan detta
icke ske på det sätt, att man genom vidtagande
författningar nedsätter dem, som närmast
deruti skola ingå, i jemförelse med
den ringare tjenstehjonsclassen, emedan ganska
få utaf de så kallade bättre mans barn,
på detta sätt, finna sig uppmuntrade att
deruti
Bil. t. Lag $. Allm.Besv. o. Oec.Utsk. Vil.Njo 71.49
deruti ingå. Det torde derföre göra tillfyllest,
om uti Tjenstehjonsstadga!! finnes infördt, att
för Handelsbetjenter , Gesäller och Handtverksiärlingar,
gäller hvad redan för dera
uti. serskilda Författningar stadgadt är, eller
framdeles stadgadt blifver.
Härmed förenade sig Herrar Strehlenert,
Mattson, Lundman och Löfvenius,
Af Herr Mattson.* Som jag icke allenast
sjelf väckt frågan om Handelslärlingars
:fällande under Legostadgan, på det nödiga
band mätte läggas å dem , till beredande ai
nödig controll både å deras moralitet och
deras bildning i det yrke, de valt för framtida
bergning, utan också finner, att HandJvarkeri-Lärlingar
böra i enahanda ändamål
vara samma Stadgas bestämmelser underkastade
, så har jag emot Utskottens förslag i
dessa delar icke något att erinra. Hvad
deremot förslaget beträfiar om Gontoirs- eller
Handelsbetjentes och Bokhållares samt Gesällers
ställande under ofvannämnde Stadga ,
får jag deremot mig reservera på den grund,
att dessa måste anses hafva både i afseende
på moralitet vunnit den stadga, och, i afseende
på handteringen, upphunnit den färdighet,
att deras beroende af husbondevälBih.
till Bihi-St. Prat. I8l8 och 1829, 7 Sami. * Afd, 7
sodra B.t. 6 -te H.t.
$6 Bil. t. Lag s< 'ÅHm.Besv. o.Occ, Vtsk. Utl.'N:o 7 i
detj och således eB inskränkande af den
frihet, som varit vander läroåren eif lofligt
och uppmuntrande mål för deras sträfvande^
hvarken år lämpligt, nyttigt ejler behöflig!.
Af Lard Pehrsson från Vesterås Län;
Bå de förenade Utskotten frångått sitt i
förra Betänkandet fattade beslut, angående
flytiningstiden, fcan jag för min del icke in3
..stämma i samma mening, utan får reservera
mig deremot,' och anser den i Utskottens
förra Betänkande Nso 5q, bestämda flyttningstid
den 29 October, för min hemort
mera lämplig och åberopar dervid de skäl^
Utskotten i förra Betänkandet framställt»
S TÖCKHOLM,
Ehnéns och Granbergs Tryckeri, 182$,
j. Ailm. Besil.- o. Öec.-TJtsk. Uti. N:o 71, f
N:o 72.
Ankom till Exp. Utsk. d, 21 Dec. 1829;
Utlåtande„ i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande,
N:o 46 j rörande förslag till allmän
stadga om Rikets Mätt > Mål och Vigt,
samt till Förordning om hvad soni
vid verkställigheten iakttagas hör.
Förutnämnde Betänkande har från samtlige
Riks-Slånden blifvit återremitteradt, på
grund af flerfalldige derigenom framkallade
yttranden.
Vid genomgåendet af dessa, hafva Utskotten
funnit, att blott en ringa del af deri
framställda anmärkningar egentligen träffar
sjelfva Betänkandet, såsom väsendtligen endast
inskränkt till granskning af det uppgjorda
förslagets detailer och dess öfverensstämmelse
med förra Ständers i detta hänseende
underdånigst framburna önskningar;
men att deremot de flesta Stånds-Ledamöter,
som i ämnet yttrat sig, åter upptagit
till pröfning och bedömande, huruvida den
föreslagna förändringen är af behofvet påkallad,
och om nyttan och värdet deraf så
öfverväga de från dess antagande oskiljaktiga
olägenheter, att delta bör önskas och
bilt, till Jl.-St. Prot. 1828 ock 1829, 7 Sami. 2 Ajd-,
3 Band. 7:de Baft, t
a Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. N:o 72.
tillstyrkas. Denna piöfning har i allmänhet
fört till det resultat, att man ansett det
ifrågavarande förslaget helt och hållet böra
förkastas, samt bristerna i nu gällande Författning,
rörande Rikets Mått, Alål och Vigt,
lämpligast kunna alhjelpas genom blotta afskaffandet
af rymdemålets och vigtens närvarande
mångfald.
Utskotten, som härigenom blifvit återförda
till nära den punkt, hvarifrån iSaS
års Ständer utgått, finna sig således nödsakade
att å nyo företaga en undersökning,
hvilken de ansett genom samma Ständers
bemödanden och åtgärder vara fullkomligen
afslutad. Till följd häraf komma de anmärkningar,
som äro af allmännare beskaffenhet
och väsendtligen åsyfta ingen ting mindre
än förslagets ogillande i allo, att i främsta
rummet till besvarande upplagas; och sedan
Utskotten derefter bedömt värdet af de
förslag till partiela förbättringar i vår närvarande
Måttförfattning, hvilka blifvit erbjudna
såsom ersättning i den förkastade Stadgans
ställe, skola slutligen de erinringar, som,
med bifall till förslaget öfverhufvud, blifvit
gjorda vid dess detailer, och Utskottens deråt
lemnade handläggning, blifva föremål för
deras ytterligare pröfning och utlåtande.
Till förekommande emedlertid af allt för
stor vidlyftighet, anse Utskotten sig, ulan
att äfventyra Ståndens ogillande, kun
-
'Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-Vtsh. Vil. N:o 71. 3
na förbigå de många serskilda, Stånds-Ledamöters
namn, som i ämnet yttrat sig, så
snart icke alldeles enskilda åsigter fordra
deras upprepande, samt i korthet sammanfatta
alla de anföranden, sorn, fastän skiftande
till formen, hafva samma innehåll och
syftning, nemligen förslagets fullkomliga 0-  gillande, helst de för sådant ändamål framställde
skäl till större delen finnas upptagna
i redan tryckta skrifter, såsom än i
förra Riksdagens förhandlingar, än i en från
Hedervärda Bondo-Slåndet vid återremissen
bifogad och äfven inom Högvördige PresteSlåndet
åberopad brochure, med titel: ”Några
olägenheter, som inträffa vid antagandet
af den föreslagna förändringen med Rikets
Mått, Mål och Vigt,” samt slutligen och förnämligast
i Herr af Forsells emot Betänkandet
afgifna reservation, till öfverensstämmelse
hvarmed de fleste enskilde yttranden
hufvudsakligen upplösa sig.
Hvad alltså, för alt tillvägabringa det
nya Mått-systemets förkastande, i allmänhet
är vordet anfördt, låter, utan förbiseende af
någon väsendtlig omständighet, hänföra sig
under följande påståenden : ätt nemligen delta
system med sitt vetenskapliga värde saknar
hvad som egentligen skulle befrämja
dess antagande, användbarhet i allmänna
lifvet och dagliga rörelsen; att den deri upptagna
decimalräkning väl kan vara lämplig
2 Lag- t. Ålim. Besv,- c. Oec.-UtsK. Uti, N:o 72*
för vetenskapsmannen och bokföraren, men
icke passar för massan af nationen, som
hvarken har tid eller tillfälle till dess lärande
och helst räknar i hufvudet och pä
fingrarne; att Frankrikes exempel, hvarest
detta system med en ny sakernas ordning,
då allt skulle omskapas, först infördes, och
de Staters erfarenhet, som, i närmare beröring
med Frankrike, nödgades för någon tid
antaga dess nya inrättningar, men, liksom
det, funnit sig lyckliga att få återvända till
sina fordna bruk och alltså äfven till sina
gamla Mått-författningar, borde tjena oss till
varning och rättelse ; att de mångå nya målkärl,
som erfordras, skulle ådraga landets
invånare en dryg och onödig kostnad; att
uträkningen af en viss varu-quantitets värde
skall medföra besvär och svårighet, i
synnerhet så länge decimalsystemet icke
jemväl blifvit tillämpadt på myntet; att slutligen
en så total förändring ingalunda är af
behofvet påkallad, och alt den nya Stadgan,
anbefalld till antagande, endast skulle föranleda
till oreda, förvillelse och missnöje.
Utskotten hafva tagit alla dessa påståenden,
med hvad mera, som, för att befästa
deras giltighet, blifvit vidlyftigt anfördt, i
noga öfvervägande; och beträffande först
det nya systemets svårfattlighet för menige
man och dess oanvändbarhet i allmänna lifyet,
så hafva Utskotten derföre icke funnit
''Lag-s. Allrfi. Besv.- •, Oec.-Utsl, Uti. N:o 72. 5
något annat väsendtligt skäl åberopadt, än
det man velat hemta ifrån decimalräkningens
oförenlighet med den ringa grad af förståndsodling,
som den stora mängden i allmänhet
eger. Klandret träffar alltså egentligen
nyssnämnde räknesätt, hvaremot äfven
vid förra Riksdagen gjordes den anmärkning,
att det väl var passande för' vetenskapliga
ealculer, men ingalunda lämpligt för de
lägre folk-classernas begrepp och fattning.
Men denna anmärkning blef redan då fullkomligen
vederlagd, och som Utskotten icke
tilltro sig att bättre kunna upppskalta
och försvara värdet af decirnalräkningens
införande i ett Lands räkenskaper, än Kongl.
Vetenskaps-Academien och förra Ständers
Besvärs- och Oeconomie-Ulskott i sina Betänkanden,
samt Herr Grefve Spens_, C. G.J:
i dess sakrika vid denna Riksdag afgifna
och serskildt tryckta Utlåtande i ämnet, redan
gjort, så anse Utskotten vara tillräckligt,
att på dessa lätt tillgängliga skrifter
hänvisa. De obestridliga fördelarne af detta
räknesätt äro deri till en icke ringa del utvecklade,
och Utskotten, som ej vilja trötta
med ett nytt upprepande deraf, få endast
för egen del tillägga uttrycket af den öfvertygelse,
att decimalräkningen, just genom
sina egna flerfalldiga fördelar, är lättfattlig
och, med vexelundervisningens biträde,
skall kunna meddelas allmogen lika luli
-
6 Lag- s, 'Allm. Besv.- o. Oec.-TJtsh Uti. N:o 72,
komligt, som den mera bildade, samt med
någon öfning blifva af den lättaste och mest
pracliska tillämpning, emedan dess vigligaste
operationer utan svårighet kunna verkställas
i hufvudet. För öfrigt, om ock något
annat system eger åtskilliga förmoner
framför det decimaiistiska, t. ex. det med 6
eller 3o, eller, som Herr Bråkenhjelm, P. R.,
föreslagit, med 48 till bas, så skall likväl
det förra bibehålla ett afgjordt företräde, derföre
att grunden dertill ligger djupt rolad
i sjelfva språkbruket, i det sätt hvarpå man
icke allenast i Svenskan, utan äfven i de
flesta språk ordnar och benämner räknetalen
I
afseende på den återgång från det
nya till gamla mått- och räknesystemet, sorn
man påstår hafva egt rum i Frankrike, och
i de Stater, som antagit dess nya måltreglering,
borde det visserligen vara tillräckligt
att åberopa de upplysningar, hvilka i
detta hänseende blifvit meddelade uti Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
vid sista Riksdag i ämnet afgifna Betänkande,
hvaraf inhemtas, att denna återgång, som
föranleddes af förhållanden, dem man hos
oss icke har att befara, ingalunda varit så
radical, som man föregifver, och att den nya
regleringen, långt ifrån att såmedelst tillintetgöras,
till större delen bibehållit sig.
Deci 111 al-för del ningens värde var redan, i
hag- s. Allm, Besv.- o. Oec.-Utsh. Uti, N:o 72. 7
isynnerhet hvad myntet beträffar, så allmänt
erkändt, att ett försök till dess afskaffande
skulle aflupit utan ändamål* äfvensom införandet
af de nya enheterne, hvilket förorsakat
den svåraste brytningen, hade erfarit
så ringa motstånd, att det icke behöfde åferkallas.
För att likväl häråt gifva mera
visshet, anse Utskotten sig böra hänvisa till
Dupins i Paris år 1826 utgifna Geometrie
et Mecanicjue des slets et Metiers, som upplyser,
att det nya mått- och räknesystemefc
i flera hänseenden, äfven af de lägre folkelasserna,
begagnas, och alt tillåtelsen att återvända
till gamla Författningen alldeles
icke utträngt den nya, utan att bägge äro
bestående jemte hvarandra och ömsevis användas.
Samma författare uppräknar äfven
flere Stater, som, sedan de, till följd af
deras förhållande till Frankrike, antagit dess
nya måttsystem, ännu bibehålla detsamma.
När nu härtill kommer, att detta system
bade flera fel och brister, som icke vidlåda
det löreslagna Svenska, att det infördes utan
nödiga förberedelser, och påböds till allmänt
antagande nästan öfveriladt, men icke
dess mindre, och oaktadt sedermera medgifveu
tillåtelse af en återgång, så rotfästat sig,
att det ej kan utträngas, så synes Utskotten
olämpligt att af Frankrikes erfarenhet hemta
anledning till den nya stadgans förkastande.
| Lag- s. Allm. Barv.- o. Oec.• tilsit. Uti. N:o 7ii
Vidkom mande den större kostnad, sorn
anskaffandet af nja målkärl oell vigter kommer
att medföra, så vilja Utskotten icke
alldeles bestrida en sådan olägenhet; men
Utskotten tro likväl, att, om förändringen,
icke verkställes alltför skyndsamt, utan så
småningom, ifrågaställde kostnad skall blifva
föga kännbar. Det är klart, att under en
längre tid de gamla mått-exemplaren blifva
antingen utnötta eller åtminstone så skadade/alt
de icke mera äro att betrakta såsom
fullt lagliga mått, I sådant fall måste alltid
nya exemplar anskaffas, och det blir då
naturligtvis likgiltigt, om de justeras efter
gamla eller nya Författningens Härjemte torde
få anmärkas, att den senare icke ovilkorligen
påkallar anskaffande af nya målkärl
och vigter. Kannanhvilken i afseende
på torrvarumått kan betraktas som ett
nytt kärl, är visserligen såsom detta måls
regulativa enhet nödvändig, men den lärer
redan öfverallt finnas: Måttet kan gerna umbäras,
emedan, enskilde emellan, så små quantiteter,
som dermed skulle uppmätas, ej lära
tagas i den nogaste beräkning; och de
nu brukliga Vigter, äfven med en ny fördelning,
som förnämligast afser räknesättet,
kunna utan svårighet fortfarande begagnas.
Att prisets uträkning för en viss varuquantitet,
åtminstone till en början, skali blifva
-
Z,ag-s. Allfri. Besv.- o. Oe*-Uttft. Uti. Ni» 71. t)
va besvärlig och bråksam, synes jemväl vara
en anmärkning, sorn förtjenar afseende;
roen äfven denria olägenhet hör så småningom,
roed tillhjelp af Tabeller, kunna öfvervinnas.
Svårigheten, att från tunnans pris
beräkna kannans och måttets, kan icke blifva
större, an alt från detsamma beräkna
priset lör kappen och serskilde bråk deraf;
och den, som vant sig att räkna i hufvndet,
finner på denna väg lika lätt priset för ett
visst antal kannor, som för ett visst antal
kappar. Om för öfrigt, till följd af Utskottens
yttrade öfvertygelse, deri de ännu vidhålla,
att ingen ling skulle kraftigare Indraga
till det nya Måttsystemets antagande, än
myntets lifgifvande efter decimalfördelning,
en sådan förändring möjligen kunde åstadkommas,
så skulle all klagan i förrberörde
hänseende af sig sjelf upphöra, och den
sammanstämmeise, sorn Herr von Qvanten}
C.j, velat finna emellan vårt Mått, Mål och
Vigt samt mynträkning i 32-talet, och hvilken
han befarar genom nya systemet skola
gå förlorad, ännu säkrare och fullkomligare,
fast på ett förändradt sätt, bibehållas.
Hvad slutligen beträffar den sisla anmärkningen
af allmännare beskaffenhet, att
en så total reform af vårt Måttsystem ingalunda
är af behofvet påkallad, och att
Bilt. till R.St. Prot. 1818 och 18*9, 7 Sami. 2 Atfd.
a Baud. Haft. a
io Lag- s. Allm. Bss-».- o. Onc.-UtsA, Ucl. N:0 72.
dess antagande skulle leda till oreda, förvillelse
och missnöje, sä, efter förutgången erinran,
att Mått, Mål och Vigt förblifva desamma
som förut, att ingen ny enhet blifvit
föreslagen, och att förändringen, långt
ifrån att vara total, endast afser delniugssättet,
torde Utskotten, i afseende på behofvet
deraf, åter få hänvisa lill Kongl. VetenskapsAcademieu
och förra Ständers Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotts redan åberopade
Betänkanden. Af dessa inhemtas, att
man i 5o år beklagat sig Öfver den rådande
oredan i vår Måltförfattning, härledande
sig ifrån de flera slagen af mått för samma
slags storhet, såsom a:ne olika längdemått,
4 slags olika tunnor och 8 olika vigtsorter.
ÄlTtsedan år 1789 har frågan om rättelse i detta
förhållande utgjort ett föremål för Regerings
och Ständers omsorger, och ändtligen
slutade 1823 års Ständer dessa långvariga
förberedelser, medelst en underdånig Skrifvelse
till Kongl. Maj:t, deri de anhöllo, att
en ny stadga, till ordnande af detta ärende,
mätte, i öfverensstämmelse med de af dem
derföre uppgjorda grunder, utfärdas. Vid
ett sådant förhållande synes denna reform
endast vara af behofvet allt för länge utan
framgång påkallad; och för sin önskan, att
en gång se den sverkliggjord, tro Utskotten
sig icke behöfva anföra något vidare, än att
1:0 dessföiutan ingen garanti finnes för mål
-
Lag- s. Allm. Desv.- o- Oee.-Utsh. Uti. Nio 72. 11
tens orubbliga bibehållande tili sin ursprungliga
storlek, då ännu ingen Lag föreski ifvit,
huru stor hvarje enbet precist måste vara,
ej eller något sätt blifvit uppgifvet, hvarefter
enheterna skulle kunna återställas till sin
rätta storlek, i fall Likarne antingen genom
någon vådlig händelse förlorades, eller på
något sätt blefvo skadade, samt alt 2:0 denna
förändring fullkomligen afhjelper den öfverklagade
mångfallden af likartade mått,
sorn hittills varit tillåtna. I afseende på den
oreda och det missnöje, som dess antagande
skulle medföra, så inse Utskotten allt för
väl de olägenheter, som måste åtfölja första
brytningen; men om öfvergången verkställes
med varsamhet, och så, att det nya systemet
ej ovilkorligen fordrar det gamlas afskaffande,
ulan bägge, så snart ej fråga är
om Kronans räkenskaper, få tills vidare nyttjas
jemte hvarandra, och det så länge, tills
det nya blifvit tillräckligen kändt till sitt
värde och företräde, för att uttränga det gamla;
så vilja Ulskotten hoppas, att den befarade
oredan och missnöjet skola alldeles uteblifva.
Serskildt bar Herr Friherre Wrangel,H.,
yrkat förslagets ogillande, på den grund, att
det ej blifvit uppgjordt i fullkomlig öfverensstämmelse
med Fransyska Mått-, Mål- och
Vigt-Syslemet; men då införandet af detta
System hos oss redan i Kongl. Vetenskaps
-
I? Lttfr- s. Allin. Besv.- g. Oce.-Utth. Uti. N:o 7a.
Aeedemiens Betänkande på säkra och oemotsägliga
skäl blifvit afstyrkt, så kunna Utsköitfu.
vid livad Herr Friherren sålunda
anfort, icke fästa något afseende.
Bland samtliga lörrberörde anmärkningar
emot Stadgan i allmänhet, hafva Utskotten
alltså icke funnit några af den vigt och
Bevisning, alt de kunnat föranleda till ändring
uti Utskottens öfvertygelse om dess
värde och antaglighet, hvadan Utskotten anse
sig böra tillstyrka,
att förutnämnde anmärkningar icke
må isda till det mål, sorn derigenom
åsyftats, nemligen den nya stadgans
fullkomliga ogillande, ulan att
densamma må genom ytterligare underdånig
Skrifvelse till framtida verkställighet
förorda3.
I sammanhang med nyssnämnde anmärkningar,
hafva de fleste, som sådana framställt,
tillstyrkt, såsom tillräcklig förbättring
i vör Måtllörfattning, det i Herr af Forsells
reservation meddeiade förslag, att nemligen
antaga för rymdemålet en enda sorts tunna,
så väl för våla sorn torra varor, om 48 kannor,
samt för vigten endast victualievigten,
nied bibehållande af dess nuvarande fördelning.
Det synes nu följa af sig sjelft, att, då
Utskotten icke kunnat godkänna deväsendtliga
anmärkningar, sorn åsyftat den nja
Lag- s. Allm, Besv.- o, Oee.-Utsk. Uti. N:o 72. i3
Stadgans fullkomliga förkastande, Utskotten
lika, litet kunna godkänna det förbättringsförslag,
som varit ämnadt att inlaga dess
Ställe. Något serskildt yttrande härom kunde
således icke eller vara behörigt; men
Utskotten vilja likväl lästa uppmärksamheten
dervid, att, när m.m ser sig nödsakad
alt genom förbättringar rubba gammal och
häfdvunnen ordning, dessa bory göras så
fullkomliga sorn möjligt. Genom Herr af.
Forsells .förslag vinnes likväl icke ett sådant
ändamål. Det letnnar utan afseende hvad
som al Utskotten ock i nya Stadgan betraktas
såsom hufvudsak, nemligen vinnandet af
säkerhet för måttens orubbliga hi be håll ».tide
till sin ursprungliga storlek; det rubbar, medelst
tunnan på 48 kannor, flere förhållanden,
än den nya Stadgan i detta hänseende,
ty en sådan tunna utesluter icke blott bruket
af kappmålet, utan ock af hela gamla
spannmålsmålet; det bibehåller slutligen gamla
namnet lunna, men af olika rymd med
den nu varande, hvarigenom skulle föl orsakas,
icke reda och förenkling, utan snarare
förvillelse.
Utskotten kunna alltså icke tillerkänna
detta förbättringsförslag något värde, och
anse i allmänhet par liela förbättringar ej
böra antagas, i synnerhet sedan vi ega ett
vetenskapligen och väl iitarbelydt samt af
förra Ständer i underdånighet tillstyrkt för
-
i4 Lng-s. Allm. Besv.-o. Oec.-TJlsh. Uti. N:o 72.
slag till en fullständig Mått- Mål- och Vigtlorfattning.
Sedan Utskotten sålunda tro sig hafva
undanröjt de anmärkningar, som blifvit
framställda, i afsigt att utverka en fördömelsedom
öfver hela förslaget, följer i
ordningen att pröfva så beskaffade erinringar,
som med förslagets godkännande blifvit
gjorda, deis vid serskilda ställen deraf,
hvilka Utskotten icke vidrört, dels ock vid
de af Utskotten föreslagna ändringar, samt
slutligen i afseende på tidens bestämmande
för den 113'a stadgans antagande. Med undantag
af den senare frågan, som utgjort
föremål för Heres yttranden, är det blott
iderr Grefve Spensj C. G.j som i förrberörde
hänseenden gjörl sig mödan af en omständligare
granskning, och hvars anmärkningar
således nu, med iakttagande af deli
ordning, hvartill sjelfva förslaget föranleder,
böia till besvarande upptagas.
§• '•
1 Mom. I anledning af Utskottens, så
väl vid detta, som 3:dje inom. yltrade
mening, att, jemte den vetenskapliga noggrannare
beräkningen , man tillika skulle
kunna på ett för allmänheten lättfatiligare
sätt uttrycka enhetens relation till det naturförhållande,
hvaraf den bestämmes, har
Herr Gi efven anfört, alt ett sådant af Ut
-
Lag- s. Allm. Befo. o. Oec.-Utsk, Uti. N:o 72. i5
»holten åsyftadt ^ändamål lämpligen skulle
kunna vinnas genom rnomenternas omflyttning,
eller sålunda, att den mechaniska bestämningen
genom Likare ställdes framom
ziffer bes tärn ningen. I sammanhang härmed
yttrar Herr Grefven, alt de i 4;de morn.
nyttjade orden: Rikslikare lill yttersta controii,
äro alldeles origliga, emedan zifferbestämningen
af enheternas relation till oföränderliga
qvantitet er mäste vara den yttersta
controllen, och att blott derföre denna
bestämning skett. Ködvändigheten af en sådan
controii synes äfven Herr Grefven i
Stadgan böra vara utvecklad, på det hos
folket ej må uppstå den tankan, att zifferbeslämningen
är annat än ett controlleringssätt,
elier att derigenom utmärkes ett annat
mått, än det, sorn i § 1 heter nu gäl
lande
fot &c. I följd häraf föreslår Herr
Grefven, alt det nuvarande 4 mom. må, ritan
serskild numerordning, börja §:n och
dess lydelse blifva sålunda:
2.
Ett mätt af sex fots längd ..... skola
såsom förnämsta Rikslikare  Sundhets
Co/legium.
Men dä vi funnit framtida oföränderligheten
af måttet, målet och vigten,
böra vara alldeles oberoende af möjliga händelser,
hvarigenom en, flere eller alla de
nämnde Likarne kunna blifva skadade, fastställes
härmed, såsom yttersta controii, att
ib Lo g- t. Allm. Besv. o. Oec.-Vtsft. Uti. N:o 72.
1 moni. Fotens måLt skall .... &c.
Utan att vilja förneka, det Utskottens
anmäiklling kunnat gifva någon anledning
till hvad sålunda är vordet an földt och föreslaget,
måste likväl dervid erinras, att Utskotten
endast afsell en lältfatlligare zifferbestämning,
än genom de långa decimaltalen.
Den m.echaniska, medelst Likare, står
likväl qvar i t\ inom. och är för en hvar
att finna utan momenternas omflyttning. Utskotten
vilja icke eller öfvertyga sig, alt en
dylik omflyttning skulle eifordras, för att
i Stadgan uttrycka nödvändigheten af zifferbestamningen,
såsom yttersta controll. Denna
förklaring tyckes redan innefattas i början
af 2 §. i dess närvarande skick, men
äfven i annat fäll skulle det alltid blifva
mindre lämpligt, att börja §. med bestämmandet
af Likarnes fotlangd och öfriga beskaffenhet,
innan Fotens mått ännu blifvit
bestämdt. Beträffande i öfrigt uttrycket Rikslikare
till yttersta oontroll, sä kunna Utskotten
icke finna det origtigt i det, sammanhang,
hvari det förekommer. Det bär naturligtvis
afseende på Rikslikarnes förhållande
lill öfriga Likare oell Mått, och i delta hänseende
torde utan fel kunna sägas, att de
förra, såsom de förnämsta exemplar eller aftryck
af grundenheterna, böra förvaras till
yttersta controll. Till förekommande likväl
af
Lag- s. Allm* Best.- o. Oac. Uuhtftf. N:o ya. t.7
af missförstånd vilja Utskotten föreslå, att
ordet yttersta borttages; äfvensom Utskotten
af samma orsak, då de ej kunna till*
styrka den föreslagna momenternes omflyttning,
likväl icke äro obenägne att frånträda
den anmärkning, som dertill gifvit anledning.
2 Moni. Då Cubicfot icke förut varit
omnämnd, anser bemälde Herr Grefve detta
mom. böra erhålla följande lydelse i
Kannans rymd skall vara tiondedel en af Cahen
på en sådan fot, hvilken ändring Utskotten
icke kunna annat än godkänna.
3 Mom. För egen del få Utskotten här,
vid den ytterligare granskning af förslaget,
som dem nu åligger, till rättelse anmärka
den förbisedda felaktigheten i decimalbråkets
skrifning och afdelning,
4 Morn. Herr Grefven yrkar, att, i
stället för orden : ”sådana Likare af jern
eller messing , bör stå: sådana Likare, soni
för langdemdttet och vigten höra vara af
jern eller messing, men för rymdemålet af
koppar eller tenn; och att efter orden i till
jemföring eller rättelse, bör införas: läkarn G
böra vara uppstuckne vid 16 och 2-3niels graders
temperatur efter Svenska T/termometern
och samma gradtal på deni antecknadt,
samt vidare: Hvarken ifrån deli uti vår
Bill. tili 11,-St. Brot. 1828 och 1829, 7 Sctmli 1 dfd,
3 Bancl. 7.de 11 lift, 3
it Lag- y. Allm, Bäsv. o,
Skattkammare nedlagda R/kslikaren, eller frän
någon af denij sorn förvaras uti Riks-Mrchivet
eller Lamltmäteri-Contoiretij böra någonsin
längdemätt få tagas med uddiga Stångcirklar,
ulan skola dertill begagnas microscopiska
Stångcirklar.
Utskotten, som erkänna rigtigheten af
dessa tillägg, anse endast, i afseende på
tillstyrkandet af det sista, någon förklaring
vara behöflig.
Vid den senast i vetenskaplig ordning
anställda undersökning af Likarne för alnmåttet
i Kainmar-Collegium och Landtmäteri-Contoret,
befunnos dessa skilja på
3-500:dels tuni, d. v. s. på l-sBgöuiel
af deras hela längd, oaktadt de voro förfärdigade
af samma Instrumentmakare. Denna
skillnad kan väl till en del härflyta från
svårigheten att frambringa två fullkomligen
lika mått, men den kan äfven härleda
sig derifrån, att måtten under en flitig
afcopiering blifvit skadade af cirkelspetsarne.
Det blir således en nödig föieskrift,
att de nya Likarne ej få afcopieras
annorlunda, än med serskilda optiska afkisnings-instrumenter.
§• 5-
2 och 3 Mom. Så väl med godkännande
af Utskottens förslag, att borttaga slutanmärkningen
i 2 mom., hvarigenom Utskotten
äfven åsyftat undanrödjandet af den lik
-
Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-Utsh. Uti. Näoyj. i g
sora smygande öfvergången från decimaltill
centesimal-fördelning, som ock, med
O ' 7
fullständigare utveckling af skälen för Utskottens
tanka, att den förra, vid vigten i
s elfva Stadgan bordt iakttagas, har Herr
Grefven Föreslagit, att multipeln af marit
n med 10 kunde kallis Stormark, i-io:del
af marken Mirkpart> och dess underafdelning
åter Markskärl. Härigenom skulle
de fyra io faldighetsgraderne, sorn ligga inom
dagliga lifvets spher, erhålla en följd
at namn, som på en gång hänviste till
marken såsom gemensam enhet, och sjelfva
tillkännagåfvo sin plats och betydelse i vigtserien.
Utskotten, som visserligen sakna skäl
att ogilla det sålunda framställda fördaget,
vilja likväl dervid göra den anmärkning,
att de sammansatte benämningarna Markpart
och Mtrkskärf icke i sig innebära en bestämd
skillnad, och i öfrigt förekomma Utskotten
obecjvämare, än de i Stadgan upptagna
enstafviga namnen Ort och Korn. Beträffande
åter benämningen Stormark för markens
första afdelning, så synes det Utskotten,
som, i händelse af dess godkännande för
consequensens skull, enahanda sammansättning
borde användas för att beteckna 10-  faldighetsgraden af rymde-målets enhet.
I sådant fall skulle likväl Utskotten
hellre vilja föreslå en sammansättning af
?,• Lag-s, Allm. IS »sv, o, Oec-UisA. Uti. !V:o 72;
sjelfva 10-talet med enheterna, hvaraf alltså
uppkorrime 10 kanna eller 10-kanning,
lO-mark eller lO-marking. Härigenom skulle
jemväl undvikas benämningen FoUng,
hvilken Utskotten, af de emot Stadgan i
allmänhet rigtade anmärkningar, äfvenledes
funnit vara en stötesten. Men liksom Utskotten
vid sitt yrkande, att decimalfördelningen
äfven vid vigten borde iakttagas,
icke uppgifvit några benämningar för derigenom
blifvande nya afdelningar, dertill
ledda af den öfvertygelsen, att en så beskaffad
åtgärd säkrast öfverlemnas till dem,
hvilkas åliggande det blifver att, på grund
af godkända anmärkningar, lägga ytterligare
hand vid förslagets fullkomnande, likså
anse Utskotten sig, fortfarande i samma
öfvertygelse, icke eller nu, i afseende på
denna fråga, närmare behöfva yttra sig,
§. §. 6. 7, 8.
Med hänseende till de här upptagna
bestämningar af de rymder och tyngder,
sorn de nya målkärlen och vigterna böra
innehålla, yttrar Herr Grefve Spens i allmänhet,
att man, vid öfvergången från gamla
till nya systemet, bör afse så väl öfver»
gångs-periodens behof, som det nyas verkliga
väsende, och att hvad som ej erfordras
för att lätta den förra, och icke eller slutar
sig tili det senare, bör noga förkastas.
Lag- s. Allm. Besv.- o. Otc. Vtsk.Utl. N:o 72. 21
Om serien skall vara sådan, att den sjelf
leder till decimalräkning, bör den antingen
grunda sig endast på ziffrorna i, 2’
och 5, eller ock upptaga alla tal, utan förkärlek
för något. Det förra är för målkärlen
möjligt , hvadan, med uteslutande
derifrån af alla, så väl multipler af 3, 4
och 6, som äfven tredje- och fjerdedelar,
så snart dessa ej under öfvergångsperioden
behöfvas, Herr Grefven föreslår för 2 mom.
af 6 §. följande redaction: Målkärl skola
förfärdigas , justeras och krönas till följande
rymder:
5-, 2- och 1-foting, eller 5o-, 20- och
10-kannor. 5-, 2- och. 1-kanna, eller 5o-,
20- och t o-mått. 5-, 2- och 1-mätt, eller
5o-, 20- och 10-tummingar , samt dessutom
till dess annorlunda förordnas:
6- , 3- och 1 och en half-foting , eller
60-j 3o- och i5-kannor. 3- och 1 och en halfkanna,
eller 3o- och 15-mått, samt 7 och ett
halft mått, eller j 3-tamming.
Till den sålunda föreslagna ändringen
bifogar Herr Grefven åtskilliga förklaringar
af det värde, att de ej kunna eller böra
förbigås. Såsom skäl för uteslutandet af
målkärlen om /j-foting, om 25-mått eller
i-/j.:dels-foting, samt om 5-mått, anföres,
att de 2 förra skulle inblanda ett dyadiskt
och det senare ett duodecimalt system;
hvaremot, för antagandet af de 6 målkärl,
22 Lag- s. ^4tim. Desv.- o. Oec.-Ucsfi. UtLN:o 72.
som tills vidare böra tillåtas, åberopas, att
dessä blifvit valde, med afseende på uppmätningen
af Spannmål, dess fasta eller rågade
tunna, rågade halftunna och rågade
halfspann. Dessa tre mått anser Herr
Grefven ännu på längre tid för mängden
af de praestationer, som erläggas i Spannmål,
icke kunna eller böra borttagas, hvadan
man alltså till en början bör inskränka
sig till elimination af de gamla Salt-,
Malt- och Packtunnorne, kappmålet och
mätningssättet med mechanisk råge. Mångfalden
af tunnmålet har i mansåldrar varit
öfverklagad, kappmålet ersättes genom
kannan, och olägenheterna af det mechaniska
rågandet, jemte principlösheten af
detta mätningssätt, hafva så länge varit erkända,
att åtankan -af lös tunna redan försvunnit
ur bokföringen, Förordningarne och
språket, och åtankan af struken kappe eller
1-gördel af en fast tunna, intagit dess
ställe. Mistningen af omnämnde, så väl
måttsorter, som mätningssätt, kunna således
icke föranleda till klagan; men deremot
tror Pierr Grefven, att missnöje skulle
uppstå, om, vid det strukna mätningssättet,
antalet ökades af de krönta kärl, sorn
hädanefter komma att fordras till uppmätning
af de ännu i lång tid oundvikligt förekommande
Storlikarne.
Enligt Herr Grefvens förslag behöfvas
Lag-s. Allm. Be sv.- o, Oec.-Utsh Uti. N:o 72. 23
icke härtill iner än 2 kärl, hädanefter sorn
tillförene; tunnan uppmätes med en 6-foting
eller 60-kanning och en 5-kanning, half*
tunnan med en 3-foting eller 50-kanning
och x- och en half-kanning, halfspannet
med en och en half-foting, eller 15-kanning
och en 75-tumming. Sjelfva mätningssättet
lämpar sig således alldeles lika berj
viant, sorn förr, lill alla dessa tre gamla
hufvudmålt; äfven fördelen att vid mätningen
af större partier, medelst uteslutande
af hvar g:de tunna ur beräkningen, kunna
undvika det lilla eller fydlnadsmålet, kan
hädanefter bibehållas, genom uteslutande
af hvar 2i:sta 6-foting och sjelfva kappens
uppmätning, ehuru med flit försvårad, är
dock med dessa målkärl möjlig, och fordrar
likaledes blott tvänne deraf, nemligen
kannan och 75-tummingen.
Vidare anmärker Herr Grefven , att
mätningssättet af en tunna om 63 kannor,
genom (5o och 3 i stället för 56 och 7, har
det lör sig, att det måste medföra vinstför
leveranten. Det har nemligen hittills tagits
för afgjordt, att, vid uppmätning
af ett större målkärl och ett mindre till
fyllnad, det senare bör lemnäs rågadt, och
troligen kommer detta bruk äfven hädanefter
att fortfara. Minskningen af fyllnadsmålet
skall alltså tillskynda räntegifvaren
fördel.
24 Lag- s. Allm, Besv.-o. Oec.-Utsh. Ut!. N:o 72.
Och slutligen möter Herr Grefven den
förmodade invändning, att 75-tummingen är
för liten att vara spannmålsmått. Den är
6*7:delar af nuvarande halfkappe, men just
denna, detta fyllnadsmåls litenhet, förmodar
Herr Grefven småningom skola eliminera
sjelfva uppmätningen af halfspann.
Med dess försvinnande skola sedermera snart
halftunna och tunna icke mera brukas.
Men under förmodan af en sådan dessa målens
sjelfdöd, yrkar Herr Grefven, att i
den med Stadgan utgående Förordning bör
tillkännagifvas , att de tills vidare tillåtne
målkärl, icke förr skola aflysas och indragas,
än de verkligen upphört att vara behöfliga,
och de nya namnen och den nya
mätningen ingått i Folkets idéer, så att
den ganda tunnan, med tillhörande 4 kappar,
redan allmänt benämnes och mates
med en 6-foting, med tillhörande g-kan
nin§
Utskotten
hafva tagit detta allt i öfvervägande,
och funnit den föreslagna redactionsförändringen
grundad på goda och
giltiga skäl, såsom dels consequenter bibehållande
decimalsystemets serie, dels ock
genom de tills vidare upptagne målkärlen
lämplig, att underlätta det nya rymdemålets
antagande; hvadan alltså Utskotten tillstyrka,
att detta ändringsförslag, må vid
ett
JjO§- i. Allm. Besv.- o. Otc.- linh. XItl. N:o 75. v>
ett förutse dt Stadgans fullkomnande, vinna
välförtjent afseende
För
2 Moni. 7 dP- föreslår Herr Gref»
ven följ inde redaction:
Aj cylindrisk fonn: 1 kanna samt 20-,
10-, 5-, 2- och utlämning , samt tills vidare
,af 25- och 12^-tuinming.
Af c oni sk form, alla de föregående, utom
de tvä sistnämnde, och dessutom alla
hela kanntal, lill och med 10 kannor.
I afseende på dessa ändringsförslag, å»
beropas hvad nyss förut är
Tj ugutummingen hör till decimalsystemets
serie, men icke tretummingen. förslaget
till serskilda målkärl för alla hela kanntal,
tili och med 10, har sin grund deri, att
bland de i Stadgan upptagna kärl saknas ett
ganska nödvändigt, Ilvars plats den nuvarande
halfankaren fyller. En ifylld iohanning
är gemenligen för tung att lyfta och
utan spillning uthällas i en större fastage,
som skall uppmätas; 5 känningens bruk
mångdubblar åter antalet af dessa ihällningar
och förlänger uppmätningstiden. Ju
större målkärl man för sådant ändamål kan
handtera, desto bättre är det Troligen
blifva 7- och 8*kanningen mest nyttjade.
Hvad sålunda blifvit anfördt hafva
Utskotten funnit välgrundadt, och få der
Bi/l,
till R.-St. Prat. 1828 och 1819, 7 Sami. 2 A] cl,
2 Bänd. 7.7/e Heijl. 4
afl !'■:§- Allm. Besv.-o. Occ.-Utsk. Uti. N:0 72.
före äfven här tillstyrka, att förrberörde
ändringsförslag, vid ytterligare öfverseende
af Stadgan, må komma under närmare
öfvervägande.
Vid 2 Moni. 8 förklarar Herr Grefven
sig, såsom skiljd i öfvertygelse ifrån
den, som ligger till grund för den centesimala
vigtfördelningen, icke kunna föreslå
någon redaction, utan inskränker sig
blott till att pröfva momentets lämplighet,
under antagande af centesimal-princip. Till
följe häraf anmärker Herr Grefven antagandet
af 25 mark , som icke är någon
gammal vigt, med uteslutande af 20-marksvigten,
som är vårt gamla pund, och likaså
antagandet af 5-mark, med uteslutande
af 4‘mark> då bägge äro lika främmande
för systemet. Tillika föreslås, med hänsigt
till den under vägning förekommande
mechaniska addition, och då således
inom hvar to delning af vigten flera lödjor
kunna bli nödiga, än rymdemål inom
en dylik 10-delning, följande redaction:
50-, 40-, 30-, 20-, 10-, 5-, 4-, 3., 2- och
i-mark. På samma sätt 50 , 4°-» 50-, 20-,
10-, 5-, 4-, 5-, 2- och i-ort o. s. v.
Erkännande äfven giltigheten af de
skäl, som ligga till grund för dessa anmärkningar
och redactionsförslag, anse Utskotten
sig likväl icke vidare deröfver böra
utlåta sig, då Utskotten förmoda, att
Lag- s. Allm. Besv.- o. Orc.-Utsk. Uti. N:o 72 27
decimal-fördelning, på grund af Utskottens
redan meddelade tillstyrkande, äfven vid
vigten skall blifva använd.
9. 1 Mom. anser Herr Grefven böra
börja sålunda:
Elt Cubiskt målkärl om 5-foting, samt
för Spannmålen, lills vidare, om 6-fot ing.
Såsom skäl för denna ändring anföres,
att folket ej bör vänjas med 6 fotingsmålet
uppmäta annan vara än spannmål.
Utskotten vilja tro, att liksom den föreslagna
ändringen icke bestämdt skall leda
till ett sådant ändamål, likså är den icke
eller erforderlig.
3 Morn. Mot Utskottens i förra Betänkandet
framställda anmärkning, att detta
moment borde utgå, anföres, att dess
bibehållande är nödvändigt, till bestämmande
af nararnes legala betydelse och contrahenternas
rättighet att äfven derpå grunda
en controll, huruvida målkärlet verkligen
har laglig form.
Ehuru Utskotten tro, att nararnes legala
betydelse lämpligast bordt bestämmas
på samma ställe, der deras bruk föreslås,
så, enär detta icke skett, vilja Utskotten
frånträda sitt yrkande om momentets utgående
/
Moni, 7, synes Herr Grefven orden:
”eller väga” af misstag hafva influtit, och
böra utgå. Samma onödiga tillägg anmär
-
a8 Lag- *• Alli». Besv.- c. Oec.-Zlcsh. Uti. N:o 7a.
kes äfven i förslaget till Förordning, pag.
22, der det står; 'lill mått eller vigt” och
sedan, ”mätning eller vägning,”
Utskotten kunna icke annat än godkänna
anmärkningen, på det anförda skäl, att
frågan är om krönandet af Förvaringskärl,
och således blott om rymdemål.
Herr Grefven yrkar, att, pag. 1Jj följande
ord skola alldeles utgå; detta system
utesluter för öfrigts pä intet sätt den
fördelning i hälften, fjerdedel en o. s. v..,
hvarvid man i dagliga rörelsen tillvant sigj
allenast dessa i bokföring utmärkas såsom
delar af hundrade, med 5oj 2.5 o. s. v.
Omän Utskotten skulle instämma i den
åsigt, att folket icke tillvant sig vid någon
fört!elningsgrund j utan endast vid vissa
gamla storheter, så linna Utskotten likväl
icke någon nödvändig orsak till förrberörde
menings uttagande, då det nya systemets
införande alltid förutsätter såsom vilkor,
att det gamla derjemte, tills vidare,
skall vara beståndande. Har folket icke
vant sig vid någon fördelningsgrnnd, så
lärer det icke eller, till följe af ofvananförde
mening, såsom anvisning, skapa sig
dyadislta underafdelningar.
Vid pag. 21 föreslås, att orden ”känner
sin skattsedel i det gamla” böra sluta
Lag- s. Allm. Betr.- o. Oac.-Utsh, Uti, N:o 73. 39
meningen, och att de två derefter angifne
fördelarne af det nya systemet höra förbigås.
Utskotten linna sig böra tillstyrka
denna förändring på de anförde skälen,
att säkerligen något misstag här insmygt
sig, ty om man jemför den efter de citerade
orden förekommande första meningen
med 2 mom. 6 §. i Stadgan, så linner man,
att med der tillåtna målkärl, storheten 9-  mått ej kan uppmätas, utan med 5 mätningar,
och att, hvad angår den i sista
meningen uttryckta fördel, att en 6-foting
är en mera lagom mansbörda, än en fast
tunna, skillnaden är neg liten, för att föranleda
till ett sådant yttrande.
Vid petg. anmärker Herr Grefven,
att rättigheten för ”allmoge och menige
man ” att i 5 år anställa controll med
gamla målet, bör utsträckas till ”hvar
och en.”
Utskotten kunna icke annat, än erkänna
anmärkningens rigtighet, ehuru en ändring
synes mindre nödig-, då någon inskränkning
i förrberörde .hänseende troligen
ej varit åsyftad.
Det återstår nu slutligen för Utskotten
att redovisa och besvara de anmärkningar,
som blifvit anförde, i afseende på
tidens bestämmande för det nya systemets
3o Lag- s. Allin. Basv.- o.
antagande. Redan vid förra Riksdagen söndrade
sig meningarna i detta hänseende.
Somlige önskade, att blott en ny måttsort
skulle införas i sender. Somlige fordrade
ett uppskof af 7 år, andra af 2, och slutligen
jemkades tiden till 1826. Det närvarande
förslaget upptager 1832 såsom den
yttersta terminen. Vid öfverläggningarne,
rörande denna fråga inom Stånden, nuvarande
Riksdag, hafva Utskotten blifvit klandrade
för det de syntes föreslå mera brådskande
åtgärder i afseende på verkställigheten,
och i öfvi rtygelsen, att flera förberedelser
derföre ännu äro erforderliga, har
man yrkat, än att förslaget måtte hvila
tills vidare, än att dess verkliggörande borde
fördröjas i 10, ja till och med 30 år,
och derutöfver.
För sitt tillstyrkande af större skyndsamhet
skulle 0'skotten emedlertid kunna
åberopa så väl den ifver, som förra Ständer
i afseende på verkställigheten ådagalagt,
då de i underdånighet anhöllo om tidens
utsättande derföre till den 1 Januarii
1826, sorn ock att Utskotten, med fästadt
afseende på Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
hvari framställes, att en 10-årig undervisning,
syftande på att sprida systemets
kännedom, bör föregå dess antagande, genom
öfverlemnande af tidens närmare bestämmande
till Kongl. Majtt, icke trott sig
Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-UtsJt. Uti. N:o 72. 3i
behöfva frukta, att den af Utskotten uttryckta
önskan om verkställighetens påskyndande
skulle medföra några betänkliga
följder. Utskotten trodde sig fastmer vid
uttrycket af denna önskan böra hysa så mycket
mindre tvekan, som, i fall det nya systemet,
såsom Utskotten tro, är ett bättre,
det syntes Utskotten, att allmänheten ej för
tidigt deraf kunde blifva delaktig. Utskotten
togo derjemte i betraktande, så väl att
de olägenheter, som äro oskiljaktiga från
den första brytningen, skola blifva desamma
vid ett längre eller kortare uppskof,
som ock att det nya systemet till en början
skulle ega gällande kraft väsendtligen
i afseende på Kronans räkenskaper, men för
öfrigt antagas med bibehållande af det gamla
tills vidare, eller till dess bruket af det
gamla genom det nyås erkända företräde
af sig sjelft så småningom skulle upphöra.
Men då Utskottens på sådana grunder
meddelade Utlåtande icke blifvit godkändt,
Utan a'f dem inom Stånden, som, i anledning
deraf, yttrat sig, är vordet yrkadt,
att den nya Stadgan först må utfärdas efter
en tids förlopp, inom hvilken de ännu
derföre erforderliga förberedelser kunde vara
fulländade, så hafva Utskotten funnit sig
så mycket benägnare att gå detta yrkande
till mötes, som Utskotten, äfven genom sin
önskan om en större skyndsamhet, icke ve*
3a Lag- s. Alim. o. Oee.~Utslt. Uti. N:o 72.
lat utesluta vilkoren för antagandets möjlighet.
Till följe häraf har ock Utskottens
förnyade öfverläggning fört derhän, att
Utskotten anse sig så väl tillräckligen eftergifva
för varsamhetens fordringar, som
bäst kunna förlika de skiljda meningarne,
medelst antagande af den i Kongl. Majus
Nådiga Proposition omnämnde tidrymd af
10 år, såsom den bestämda gräns, inom
hvilken förutnämnde förberedelser böra
vara fullbordade, och efter hvilken således
den nya Stadgan bör allmänneligen antagas.
För en sådan tidsbestämmelse skulle
visserligen flere skäl kunna anföras, men
Utskotten vilja i synnerhet fästa sig dervid,
att den nu uppväxande generationen då kan
hafva egt tillfälle, att genom erhållen undervisning
inhemta nödig kännedom om
det nya måttsystemets inrättning, värde
och fördelar; och det är alltså förnämligast
på grund häraf, som Utskotten fåu tillstyrka
, att, i den redan föreslagna underdåniga
skrifvelsen i afseende på tidens bestämmande
för den nya Stadgans allmängörande,
intages:
att denna Stadgaj med de förändringar^
hvartill Utskottens nu anställda granskning
af dess detculer föranleder, först efter 10 års
förlopp eller år iS3g må till allmänt antagande
kunna utfärdass
Åtskilliga
Bil. till Lag- x» Oec.Mtsh. TJtl. N:0 72.
Atskillige Ledamöters serskilda mening
bifogas.
Stockholm den 3 December 1829,
Reservation*
Af Herr Professor en Gravander: Jag
värderar räkning efter Decimal-systemet, såsom
något i sig sjelft ganska godt och för
vetenskapsmannen det tjenligaste, men ic*
lee utan högsta svårighet införligt och användbart
i allmänna lefv ernet. Jag refererar
mig härvid till Herr Öfverste af Forsells
reservation* Den i Betänkandet omnämnda
afhandlingen upptager, i min tanka,
rigtigt svårigheterna för det föreslagna
systemets införande.
Efter min öfvertygelse är Foten grunden
för det tjenligaste längdemåttet med sina
vanligaste och välkända underafdelningar,
om så nyttigt pröfvas i decimaltum. Victualievigten
anser jag vara den tjenligaste
att såsom hufvudvigt antagas. Rymdemåttet
tror jag böra högst vara tunnan, men
denna från 63 ökad till 64 kannor. Derigenom
blifva af detta hufvudmått lätta och
jemna aliqvoter, så långt som behöfves. I fall
ändring i Myntbenämningar någon gång skall
ske, synes tiden till införandet deraf böra
Bih. till R.-St. Prot. 1328 och .829, 7 Sami. 2 sifd.
2 Band. 7:de Haft. 5
34 Bil. ull Lag- s. Oec.-Ut-.sli. Uti. N:o 72.
fixeras först dä, när den ifrågavarande Myntbestäniningen
och Realisationen gjort sådana
benämningar och fördelningar nödvändiga,
hvarom väl också då framdeles först
bör väckas fråga, men nu alldeles sättas å
sido.
Härmed hafva förenat sig Herr Mattsson
samt Olof Carlsson med flera Ledamöter af
Hedervärda Bonde-Ståndet.
B ättels e:
6:te Haft. Utl:det N:o 71, rad. 16, stSr: bortarrendera;
läs: bortaccordera.
STOCKHOLM,
noa Casi As, Pihi, 1829.
Lag- samt Oéc.-Utsls. Vtl. N:o 73. t
N:o 73.
Anköm till Exp. Utsk. d. to Mars 1830,
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande,
JV:o 5i , rörande väckt
fråga om Straffbestämmelser för
dem, som genom fylleri och en
oordentlig lefnad förorsaka, att
deras Hustrur och barn falla allmän
fattigvård till last.
Enligt Protocolls-Utdrag, för den 17 Augusti
nästlidet år, har Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskoltens förenämnde
gemensamma Betänkande, N:o 5x,
blifvit från Högvördige Preste-Ståndet till
Utskotten återrefriitleradt; men som de öfrige
3:ne respective Riks-Stånden bifallit
samma Betänkande , nemligen: Ridderskapet
och Adeln, under den 17 Augusti, BorgareStåndet,
den 27 Augusti, samt Bonde-Ståndet,
den 14 i samma månad sistlidet år;
alltså och då, jemlikt 87 §. i Regerings-Formen
samt 3 punkten, 49 §• Biksdags-Ord«
ningen, trenne Stånds mening i dylika frågor
utgör Rikets Ständers beslut, samt återförvisning
från endast ett Riks-Stånd i
dessa mål ej betager samma beslut deras
Bilt. lill Riks St. Fröt. i8i8-i83o, 7 Saini. 2 Afd.
3 Band. 8 ,\de Haft.
% Lag- samt Oee.-Utsh, Uti. N'0 73,
kraft oell verkan till expedition, anse Utskotten,
vid ett sådant förhållande, något
Utlåtande öfver de gjorda anmärkningar icke
erfordras; hvilket Utskotten få hos HögVÖrdige
Preste-Ståndet vördsamt anmäla.
Stockholm den 9 Februarii i83o.
På Lag-Utskottets vägnar:
Å Högh Riddersk:s och Å Högv. Preste-Ståndets
Adelns Ledamöters rägnar: Ledamöters vägnar:
O. IV. Stael v. Holstein. C. C. Lilljenwalldh.
A Vällofl. Borgare-Stån- Å Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnarr dets Ledamöters vägnar:
Carl Henr. Levton. B- Börjesson.
På Allmänna Besvärs- och OeconomieUlskottets
vägnar;
Å Högl. Riddersk:s och Å Högv, Preste-Ståndets
Adelns Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
,/. Cederström. N. Astrand.
ÅYällofl. Borgare-Stån- Å Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar; dets Ledamöters vägnar:
P. Vinbladh. Nils Månsson.
P. Hernblom.
STOCKHOLM,
ho* Cari. Ab. Pihi, l83o.
Rättelser:
I Betänkandet N:o 72, 7:de Haft. sid. 22, råd. 3o,
star: Storlikarne; läs: Storlekarne. Sid. 2-4, rad.
25. star: conseqventer; läs: conseqventare. Sid.
3o, rad. n, står: syntes; läs: synts.
\
Ank. d. 19 Mars 1830.
REGISTER öfver de af Rikets Höglofl.
Ständers Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskott j under 1828—i83o ärens
Riksdag , afgifna gemensamma Betänkanden.
Betänkandets
Numer.
A.
Academiska prof j om skyldigheten för
blifvande Landshöfdingar att aflägga sådana
i Allmänna och Hushålls-Lagfarenheten
. . . »•' . . . . •• . 4*
Anmärkningar3 angående KammarRättens
rättighet att dem fullfölja *' . , . 5»
Ytterligare Utlåtande* i anledning af
återremiss ........... 4^*
Allmänna Byggnader , angående ändring
i Lagens stadgande uti 26 Cap. ByggningaBalken,
om deltagande deri . 25.
Arbetshus i Länen, angående inrättandet
deraf . . . . . . . » . . i »' Sj-,
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 6g.
Accorderj Tjenste-, angående Förslag till
Straff-Lag emot olofliga . . . . . . 62»
B.
- • v '' • "• ' • ' i
Bro- och Väghållnings-skyldighet, angående
förändring deri . . . . . . 11 *
Reg. ofv. Lag■- samt Allm. Be sv. - o. Oec.Utsk. Bet, 7 Sami, 2 B. 7.
N :o
Brandförsäkring om Förslag att hus o«h
gårdar i Städerne borde vara den underkastade
16.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 4o*
Brandstod, angående upphäfvande af Lagens
stadgande derom i 22 Gap. ByggningaBalken
. . . . . . . . . . . 17.
Ytterligare Utlåtande i anledning af
återremiss .......... 3g.
BrandförsäkringsFerkets Landtfond > angående
fråga om undersökning, på hvilka
grunder den h vilar ...... 18.
Byggninga, Allmänna, angående ändring
i Lagens stadgande uti 26 Gap. ByggningaBalken,
om deltagande deri . . 25.
Besigtningarj Oeconomiska, å Kyrkoherdeboställen,
m. m., angående ..... 3ö.
D.
Discont-Länj Manufactur- om upphörande
af Utsöknings-Provision och öfverränta
för sådana . . . . . . . . . . 20*
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss ....... . , . 38.
E.
Expeditions-Lösen , angående föreslagna ändringar
i Taxan derå .
D:o D:o* angående vackt fråga omj
afskaffande deraf
3
N:o
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss 3g.
F
Författningar, utkommande, angående förslag,
att Rådstufva- och KämnersRätter,
samt Hiiradshöfdingar må erhålla
exemplar deraf
6.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 34*
Förslag till jemkning i Rikets Ständers Beslut
63.
För fa 11 ning sSamlingen , förslag aLt den måtte
hållas KämnersRätterne tillhanda 6.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 34»
Förslag till jemkning i Rikets Ständers Beslut
.......... .. 63.
Förmedlings återgång, angående ändring i
föreskrifterne derom ...... 44*
Fattigvård, angående Straffbestämmelser för
dem, sorn genom fylleri m. m. förorsaka,
att deras hustrur och barn falla den
till last . . » . . . . . . .. . 51.
Ytterligare Utlåtande, i anledning a£
återremiss
7 3.
Fattig försörjnings - Anstalt er ne, angående
väckta frågor derom ...... 58.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss
70.
N:o
G.
Grufvor_, angående utmål dertill, och rättigheten
, att å andras egor hemta Myrmalm
............ 20»
Gårdf ar i-handeln , angående väckt fråga om
dess upphäfvande ........ 27,
Ytterligare Utlåtande, x anledning af
återremiss 53.»
H.
Haf s-tång, om rättigheten att uphemta den 3»
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss 2Q,
Häradshöfdingarj angående förslag, att de
måtte erhålla del af utkommande Författningar
. ......... G.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 3/{,
Hemmansklyfning_, Kongl. Maj:ts Proposition,
att vilkoren för en sådan måtte
gälla äfven för Rå- och Rörs- samt Frälsehemman
, . . . 14.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss . . . . » .... . få.
D:o, angående föreslagna förändringar
i Förordningen derom . . . . 13.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 47»
Handels- och HandlverksOrdningar, angående
utfärdande af Rikets Ständers förslag
dertill , j,
3ju
5
N:o
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
åter remiss
55.
1.
lnstruction för Landtmätare, angående rättelse
deri
io.
J.
JustitueCancelieren, angående Kungörelsers^
insändande till honora. > i5.
JustitioeOnibiidsmannen, angående d:o d:oJ
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss
28.
Jordransakningar , förslag till förebyggande
af egenmägtigt förfarande dervid , . 44-
K.
Kammar Rätten, angående dess rättighet att
fullfölja anmärkningar .5.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .
45.
KämnersRätter, angående förslag, att de
måtte erhålla del af utkommande Författningar
.6.
D:o D:o, angående förslag, att Författnings-Samlingen
måtte hållas dem
tillhanda
6.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss . . . . . . . . . .34-
N:.
Kungörelser, angående förändring i sättet
för deras publicerande
n.
Kungörelser, om deras insändande till Justiliae-Cancelleren
neli Justitiae-Ombudsmannen
lS»
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
ålerremiss .......... 28.
Krigslagar , angående hemställan, att Rikets
Ständer måtte begära del af Förslaget
dei till g.
Kyrkoherde-Boställen _,m. m,, angående Oe
conomiska
besigtningar derå .... 36,
KjrkoRäd och SockneStänimor, angående
Motioner deiom 3y.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
ålerremiss 68,
L.
v
Landshöfdingar , blifvande, angående väckt
fråga om deras skyldighet att aflägga
Aeademiska prof i Allmänna och Hushålls-Lagfarenheten
....... 4-
LagSamlingen, angående fortsättning deraf
på Statens bekostnad , .... rj..
Landtmätare, angående rättelse i Taxan
för dem ........... g.
Ytterligare Utlåtande i ämnet . • 43-
Laxfiske, angående granskning af Förfalt
ningarne
derom . . .
af
Landthandel i Norrland, angående föreslagna
åtgärder emot oloflig sådan . . . 23.
7
N:°
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss 3g.
sning till agtenskap för Tjenstehjon, angående
förbud deremot, så vida de ej
kunna styrka sig ega utvägar alt berga
sig och bani 5a.
LegoStadgan , angående yrkade ändringar i
den nu gällande 54-
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss » . , . . . ; , , • 71*
Lösdrifveri , angående förslag lill förekommande
deraf 5^.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss , « . » , » , , , k 6g.
M
Magistrdter i LandsliöfdiilgeResidencesläder,
om deras rättighet att utfärda pass 1.
Ytterligare Utlåtande» i anledning af
återremiss » 3o.
Myrmalm i angående rättigheten att hemta
sådan å andras egor (se Grufvor')
Mätt, Mål och Vigt i angående Kongl. M:ts
Skrifvelse derom 46.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss 72.
JY.
Näringsfriheten> angående Motioner derom 32.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss . . . < 65,
8
. N:o
O.
Odlingar af mossar och sidlända marker,
angående deras skyldigheter, som företaga
dem .......... 2,
P.
Pass , om rättighet för Magistrater i Resi
denceStäder
att utfärda . .... i.
Publicerande af Kungörelser > angående förändring
i sättet ........ 12.
Proposition,, Kongl. Maj:ts, att Förordningen
om vilkoren för Hemmansklyfning
må gälla äfven för Rå- och Rörs- samt
Frälsehemman .
i4<
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 48.
Proposition, Kongl. Maj:ts, angående en ny
Stängsel-Förordning .33.
Proposition, Kongl. Maj:ts, angående ny
Prestvals-Förordning . . 55.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 6o.
Prestvals-Förordning, ny; se näst of vanföre
Police-Författningar
för Städerne, angående
förbättring deraf ....... 56.
Pass, angående föreslagna iakttagelser vid
utfärdande deraf ........ 5g,
R.
RädstufvuRätter, angående förslag, att de
9
N:o
måtte erhålla del af utkommande Författningar
6.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss 34.
Rå- och Rörs- samt Frälsejords afsöndring „
se Hemmansklyfning.
S.
SkiftesVerket, i anledning af anmärkningar
vid Kongl. Stadgan derom ... 8.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremi«s . .
41*
Skyldighet Väg- och Brobyggnads- , angående
förändring deri 11.
Skyldighet j, att brandförsäkra hus och gårdar
i Städerne * 16.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss 4°-
Skogsväsendet j angående föreslagna förändringar
i Författningarne derom . .22.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 49.
Förslag till jemkning i Rikets Ständers
Beslut .......... 64.
Stängsel-Förordning, ny, Kongl. Maj:ts
Proposition derom ....... 33.
SockneStämmor och KyrkoRådangående
Motioner derom . . . 3^.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .......... 68.
Skiften Laga^ om inställelse af de nu pågående
........... 42-
Mtg. ofil. Läg - bttrnt Attin; Besil i - o. Oec.tTlsh bet 7 Samt. i B -SV
10
Skuldj om skyldighet för Landtboer, Arrendatorer,
Torpare, m. fl., att betala
den, innan de få flytta från orten . .
Straffbestämmelser för dem, som genom
fylleri, m. m., förorska, att deras hustrur
och harn falla Fattigvård till last
Skiftes-Stadganj den nu gällande, angående
Motion, att den ej måtte tillämpas
å påbörjade Enskiften
Straff 'Lag, angående förslag dertill mot olofliga
Tjenste-Accorder . .....
T.
Tacca för Landtmätare, angående rättelser
deri
Ytterligare Utlåtande i ämnet . .
D:q å ExpeditionsLösen, angående föreslagna
ändringar deri ........
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
Sterremiss
U.
Utmål till Grufvor, och rättigheten att hemta
Myrmalm å andras egor, angående
(se Grufvor').
Utsöknings-Provisiorij om upphörande af
sådan för Manufactur-Discont-Lån ; .
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss .
. .
N:o
50.
51.
61.
62.
21.
39.
26.
38.
Väg- och Brobyggnads-skyldighet angående
förändringar deri .
Ö.
Öfver-Rcintctj om upphörande af beräkning
deraf å Manufactur-Discont-Lån .
Ytterligare Utlåtande, i anledning af
återremiss
.
STOCKHOLM,
Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i83o.
