# ID: svediakorp-gov1975
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 40,851
# sentences: 1,215
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lag- samt Allm. Besv. o. Otc. Utsk. Uti. N. o 4,1, 53
omvexlande värde skogs-lolterne, vid nytt
skifte, kunna ega genom delegarnes olika
hushållning med skogen sedan förra skiftet,
hvilket vid många lillfällen kunde göra utbyte
mindre billigt; men denna grund saknade
all tillämplighet för de afhrukade deJarne
af skogsskiften, hvilka undergått odling
och således icke längre utgjorde skogsmark,
hvartill kom, att dessa delars indragning
i inrösnings-jorden mången gång kunde
göra delningen lättare och beqvämare
för hela Skifteslaget, och att Skiftes-författningen
icke horde lägga hinder i vägen för
Skiftesmännens omtanka i denna del.
Enär det likväl lärer stå fast, att Skiftes-Stadgans
föreskrifter uti ifrågavarande
fall innefatta rubbning af den allmänna regeln
om skogs-skiftes oföränderlighet, som
uti 12 Cap. r § blifvit antagen, anse Utskotten,
under åberopande af de skäl förra
Betänkandet innehåller, sig böra förnya
deras deri gjorda hemställan, att 10 Cap.
3 § samt 12 Cap. 3 § sista Mom. i
Skiftes-Stadgan må helt och hållet upp
liäfvas.
Serskildt har Herr Friherre Wrangel,
yrkat, att en 5:te § måtte i detta Capitel
-tilläggas, af följande lydelse:
vGode Män och Landtmätare böra pröfxvaj
hvilka Jlygsandsfått icke få odlas.11
54 Lag-samt Allm. Desv. o. Oec. Lisk. Uti. N. o 4*.
Till stöd härföre har Herr Friherren
anfort, att läkta flygsands-fält kunna af den
oförståndige lätt upprifvas, till alla angränsandes
stora skada, hvilket förtjenade desto
mera uppmärksamhet, som det vanlottade
Halland har stora sandfält och genom Skiftes-Stadgans
tillämpning i sitt nu varande
skick det lätt kunde hända, hvad man redan
någon gång sett, att flere hemman blifvit
aldeles öfverhöljde af flygsand; hvarjemte
Herr Friherren trott det vara lämpligt,
att, till förekommande af hotande olycka
i Halland, ett understöd af dubbelt mot
hvad Rikets Ständer i8a3 anslog för nämnde
province måtte den förunnas, då äfven
nyttigt vore, om Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Halland hördes, i hvad mon
provincen i och för flygsanden larfvar hjelp.
I anledning häraf få Utskotten erinra,
att, då Skiftes-Stadgan endast har till föremål
att bestämma sättet för jordens delning
dess serskilde egare emellan, men icke
att meddela föreskrifter för brukningen
deraf, lärer det föreslagna stadgandet icke
kunna i Skiftes-Stadgan införas, utan tillhöra
de serskilda föreskrifter, hvilka, med
afseende å locala förhållanden, till flygsandens
hämmande kunna finnas nödige, och
öfver efterlefnaden hvaraf det torde tillkomma
vederbörande Läns-Styrelser att
Lag- sami Ailm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. IV. o /ft. 55
bålla hand, oberoende af Landtmätares och
Gode Mäns tillgöranden; och hvad beträffar
frågan om ökadt understöd för Provincen
Halland för flygsandens hämmande, anse
Utskotten sig icke tillböra alt dermed
taga befattning.
11 Cap. 1 och 2 §§. Så väl mot innehållet
af dessa §§, som den del deraf, hvarom
Utskottens förra Betänkande handlar,
har blifvit anmärkt af
i:o Herr Törnebladh C. P.} att flere
nu saknade föreskrifter vore nödige, sedan
alla Författningar, hvilka i denna del kunnat
tjena till efterrättelse, blifvit upphäfne.
Jordegarens säkerhet mot Förrätlnings-männens
godtycklighet eller misstag, derest icke
förevarande §§ varda ändrade, fordrade
ovilkorligen, att, i likhet med föreskrifterne
i äldre Skaltläggnings-methoder, varder bestämdt,
till hvilken grad hvarje slags jordmon
skall hänföras och antalet af de grader,
uti hvilka jord-skillnaderne böra utsättas.
I de flesta orter skall hafva varit
brukligt att gradera åker, äng och utmark
serskildt för sig, utan jemförelse hvarken
af åker mot äng eller af den grund,
hvarefter de kunde med hvarandra förbytas,
emedan sådant icke kommit i fråga.
Men om sådane utbyten skola ske, for
-
56 Lag- samt Allm. Besv. o. Otc. Utsk. Ull. iV. o 41-
dräs nu mera bestämda föreskrifter, huru
åker mot äng skall uppskattas och så vidare.
Dessutom har Herr Törnebladh yttrat, att
då graderings - sättet efter förra författningarne
vore både lämpligt och lätt fattligt,
samt i uträkningen enkelt och naturligt,
vore det svårt alt inse, hvarföre ett nytt
blifvit anbefalldt, deraf resultatet svårligen
kunde rigtigt fattas annorlunda, än genom
tillämpning af gamla methoden och derpå
grundad uträkning, som visar t. ex., huru
ii Tunneland svagare jord förhåller sig till
ett af den bästa.
2:0 Af Friherre Wrangel H. Dels att
början af 1 §, i stället för orden: ”Förr
”lin om lotternas läge afgjordt varder” j,
borde erhålla följande lydelse: nEgo-gravderingen
bör föregå lotternas läge” , dels
ock, att då graderingen mest af allt verkar
på Skiftet, vore det lyckligt, om här i Landet
funnes Agronomer, som vore kännare
af jordens beskaffenhet och kunde på ett
enkelt sätt tillvägabringa graderingen; i
hvilket afseende Herr Friherren gifvit anvisning
å en af Herr Landshöfdingen och
Riddaren af Wingård författad afhandling
om Jord-Nomenclalur, som i tabellarisk
form upptager, huru man bör gå till väga,
för att verkställa gradering enligt princip;
och har Herr Friherren begärt, att Utskot
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Vtsk. Uti. N;o 41- $7
ten ville taga kännedom så väl deraf, som
af det project Herr Friherren i denna väg
vid 1823 års Riksdag afgifvit, under förmodan,
att sådant icke skulle försvåra utan
snarare lätta Utskottens arbete.
3:o Af H. Exc. Herr Grefve De la Gardie
: att den ändrade grads - benämningen
visserligen kunde vara likgiltig för den mera
upplyste, men icke för Allmogen, som
deråt förvillades, utan att den medförde
någon egentlig fördel; — samt
4:o Af Olof Carlsson från Östergöthland,
dels att den förut gällande graderings-methoden
egt företräde framför den
nu antagne, dels att beslutande rätten i
denna fråga borde ovilkorligen tillhöra Jordegarne
sjeifve, hvilka genom dagligt bruk säkrast
och bäst kände jordens beskaffenhet
och fördelar, samt slutligen, att olämpligt
vore, att vid jord-gradering jemföra åker
mot hage, äng mot betesmark, dålig jord
mot god, och så vidare, endast under de
2:ne stora bestämmelserne af inrosningsoch
afrösnings-jord, hvilken indelning i detta
afseende vore alldeles ändamålslös.
Utskotten, som förskaffat sig tillgång
till den nyssnämnde afhandlingen, anse sig
böra, i anledning af de framställde anmärk»
ningarne, afgifva det yttrande, alt
58 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. IV.o 41-
då Skiftes-Stadgan icke påbjuder andra
grunder för jordens uppskattning och
bestämmandet af dess inbördes jemförliga
förhållande, än de, hvilka i följd af Storskiftes-
och Enskiftes-Författningarne förut
•varit gällande och funnits uppfylla ändamålet
;
då det åligger Landtmätaren och Gode
männen, att, efter rådplägning med delegarne,
verkställa graderingen efter bästa
öfvertygelse örn jordens godhet och den behållna
afkastning, som deraf kan vara att
påräkna, dervid någon allmän, på serskilda
jord-arters urskiljande grundad regel,
ehuru tvifvelsutan innefattande en nyttig
hjelpreda till ledning och bestämmande af
ett säkert omdöme, likväl svårligen torde
kunna såsom Lagstadgande till allmän efterrättelse
påbjudas;
då Förrättnings - männen icke synas
kunna undgå, att, i händelse delegarne enhälligt
förena sig om taxeringen, dervid låta
bero, men deremot måste vara Skiljesmän
, i fall stridiga meningar delegarne
emellan derom uppstå, och således egentligen
endast i delta fall utöfva den dem
tillagda beslutande rätt;
då, på sätt förra Betänkandet innehåller,
den förändrade beräkningen af gra
-
Lag-samt Allni. Besv. o. Oec. Lisk. Uti: N:o 5g
der medför den fordel, att icke någon serskild
uträkning eller evalvation fordras,
för alt tillse, huru stor rymd af den sämre
jorden, sorn svarar mot en viss rymd
af den bättre, samt det icke torde vara
tvifvel underkastadt, att Allmogen efter korrt
lids förlopp skall orri det förändrade beräknings-sättet
vinna nödig kännedom, så att
några misstag eller menliga följder deraf
icke äro att befara;
då jemförelse emellan den bättre och
sämre jorden, mellan åkern, ängen och äfven
betesmarken, så vidt den till odling
tjenlig är, just utgör egentliga föremålet för
graderingen, och är ovilkorligen nödig, så
vidt utbyte af sådane egor skall kunna ske,
och skifte på sådant sätt verkställas; men
något utbyte af inrösnings-jord mot afrösningsjord
deremot icke eger rum, deraf
följer, att bestämd skillnad derå måste göras,
samt slutligen,
då den föreslagna redactions-förändringen
i början af i § icke synes ega något
egentligt företräde framför den lyd else §:n
för närvarande eger, alltså hemställa Utskotten
,
att de gjorda anmärkningarne måtte
lemnäs utan afseende.
12 Cap. 1 §. Åtskillige Ledamöter af ■
samtlige Riks-Rtånden hafva klandrat Ut
-
60 Lag- samt Allni. Besv.o.Oec. Utsk.Utl. N. o 4,1.
skottens afgifne förslag till ändring i förevarande
§, samt yrkat oförändradt bibehållande
af Skiftes-Stadgans föreskrift i delta
afseende, till stöd hvarföre blifvit anförd t:
att den föreslagna ändringen skulle medföra
hinder för egoskiften i allmänhet; att
skogen längesedan kan vara afbrukad, i
hvilket fall det vore blott nyck att vilja
hafva skogs-skiftet orubbad t; alt ett sådant
stadgande, som det föreslagne, skulle förstöra
hela grundsattsen, som är skiftens befordrande,
derigenom att alla finna sin fördel
deruti; alt då stadgan i första rummet
ålägger Landtmätaren och Gode Männen
att urskilja afrösnings- och inrösnings-jord,
till hvilken senare äfven räknas skog på
odlingsbar mark, så skulle, om förslaget
antages, ett nytt hinder uppstå för skiften
i den anda Författningen åsyftat; att vigten
och nyttan deraf, att alla skifteslagets
egor på en gång delas, vore så stor, att
den icke borde af en eller flere delegares
ensidighet kunna motverkas; att, ehvad stadgandet
i Enskiftes-Förordningen af 1807 eller
i den af 18x2 antages, komme frågan
att bero af slumpen, hvilket vore mindre
lämpligt, än att, på sätt Skiftes-Stadgan innehåller,
åt Landtmätaren och Gode Männen,
samt slutligen Domaren öfverlemnades
att bestämma, om rubbning af skogs-skiftet
kunde ske till gemensam nytta för delegar
-
Zag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ut sk. Ull. N.-o 4.1. Gt
ne, utan någons lidande; att det af Utskotten
anförda skäl, att rubbning af skogs-skiftet
skulle åstadkomma skogens hastigare förstöring,
icke vore fullt giltigt, då i betraktande
borde tagas att på 5o å 70 år har
man ny skog åter, hvaremot egoskiftet, serdeles
om det blifver väl verkställda kommer
alt ännu längre ega bestånd, kanske för
alltid; att dessutom ordet ”Skog* är ganska
obestämdt, emedan derunder beräknas i
skogs-orterna en stor del af marken, utom
utegorne och alldeles icke endast ståndskog;
samt att den af Utskotten afsedda Skogshushållning
bättre skulle befrämjas, om tiden
för Skogens afverkning bestämdes till
i5 a 20 år.
Deremot hafva andra Ledamöter åter
förklarat sig gilla och godkänna den af Utskotten
föreslagna ändring; och emedan de
härmed öfverensstämmande stadganden ,
som före Skiftes - Stadgans utfärdande varit
gällande, icke visats hafva föranledt hinder
i egodelningars tillvägabringande eller medfört
menliga följder derpå, utan fastmer varit
ovilkorligen nödige i afseende på Skogshushållningen,
samt då snarare ökade än
minskade anledningar till befarad framtida
Skogsbrist torde vara för handen, helst om
än återvext af Skog kan vara att beräkna
inom loppet af 5o å 70 år, sådant likväl
02 Lag-samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 4*-
torde vara osäkert och beroende dels af
jordmonens beskaffenhet, dels af den vård
och omtanka, som deråt egnas; alltså och
under åberopande af livad i förra Betänkandet
är vordet anfördt, anse Utskotten,
med fästad uppmärksamhet derå, att den
anmärkta obestämdheten i benämningen icke
föranledes af den föreslagna förändringen,
sig sakna gällande anledning frånträda
hvad förut tillstyrkt blifvit; och för att
tillika efterkomma den erhållna anmaningen,
att afgifva förslag till den redaclions-förändring,
som deraf kan blifva nödig, hemställa
Utskotten, att i § i 12 Capitlet af
Skiftes-Stadgan måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
”Ali Skifteslagets mark skall i Skiftet
”in gä ; men finnes å Skog förut fastställdt
”Storskifte, dä må nytt Skifte derå ej ske,
”utan att alla delegarne sig derom förena;
”den, som sin Skog framför de öfrige
”spart och vårdat, vare dock berättigad,
”att den bättre delen på sin lott behålla,
”så vidt sig göra låter; kan det ej ske,
”göinge med ersättning till den, sorn sin
”sparda Skog förlorar, på sätt i i3 Cap.
”7 § säges”.
12 Cap. 2 §. Det af Utskotten föreslagna
tillägg i denna § har Herr Danckwardt,
M., ansett icke behöfligt, emedan en sådan
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsh. Ull. N.o 4u C3
tolkning af densamma knappt vore länkbar,
att en Jordegare skulle tilldelas hvad
som blott dugde till åker eller blott till
äng, helst stadgadt ar, alt livar och en bör
erhålla hvad emot hans egolott i godhet
svarar; hvaremot Herr Hjerta,, Gustafa ansett
det af Utskotten föreslagna tillägg böra
till lydelsen förändras sålunda, att elter
orden ”bättre mark ”, tillsattes, *så att han
”erhåller behörig andel sä väl af äng, sorn
”oj åker j, eller dertill odlingsbar mark”;
ty då med bättre mark förstås sådan, alt
den är tjenlig antingen till åker eller äng,
skulle i annat fall kunna hända, att Landtmätaren
tilläde en delegare visserligen behörig
andel bättre mark, men t. ex. af sådan
lågländt beskaffenhet, att den blott till
äng vore passande; och har slutligen Herr
Presidenten Poppius ansett denna lika med
öfrige af Utskotten föreslagna ändringar i
12 Capitlet innebära hinder mot befrämjandet
af skiften i allmänhet.
Utskotten, som, på sätt förra Betänkandet
utvisar, ansett den af Herr Hjerta
antydda olägenhet böra genom en bestämdt
meddelad föreskrift förekommas, kunna för
ingen del inse, huruledes genom det föreslagna
tillägget något hinder skulle kunna
uppstå för verkställighet af lagligt och rättvist
skifte; och då tvifvelsutan föreskrifter
-
64 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Vtsk. Uti. N.o
ne böra gifvas så bestämda och fullständiga,
som möjligt, finna Utskotten sig ega
full anledning, anmärkningarne oaktadt, att
vidhålla förra Utlåtandet; i öfverensstämmelse
hvarmed 12 Cap. 2 § skulle erhålla
följande lydelse:
”Hvarje delegare skall, så i inrös”nings-
som afrösnings-jorden, tilläggas hvad
”i rymd och godhet mot hans egolott efter
”delnings grund och uppskattning svarar,
”och det med någorlunda jemn blandning
”af sämre och bättre mark , sä att han må
”erhålla dess tillständiga andel sd väl af
”Adier och äng, eller dertill tjenlig och od~
”lingsbar jord, som af Skog och Betesmark.
”Ej må delegare för andel &c.
12. Cap. 6 §. I anledning af Utskottens
yttrande öfver Hans Hanssons från Gefleborgs
Län anmärkning emot denna §, har
Herr Ribbing, Arvid, anfört, att Molionairen
icke nämnt Backstugor och således fått svar
om det han icke begärt, under det han saknar
det äskade; men att det, som är upplåtet
åt Torpare och Inhyseshjon, ej alltid
skett olagligt, erfares, då i betraktande tages,
att förpantningar och andra afsöndringar,
såsom laglige af Domstolarne fastställas,
enär en viss årlig afgäld till hemmanet
erlägges. För att icke förtrycka de fattigare
eller
'Zag- samt Allm. Bcsv. o. Oec. Utsfc. Uti. N:o 41 • 81
eller förstora de små lägenheterne, hvilkas
Innehafvare ej eller hafva tillfälle alt genom
processer göra sin rätt gällande, har
Herr Ribbing yrkat, alt såsom till utflytta
ningshjelp berättigade borde upptagas icke
allenast lagligen upplåtne lägenheter, utan
äfven sådane, hvilkas lagliga upplåtelse icke
blifvit satt i fråga, och alt vid slutet af §
borde tilläggas : att sådane å egoriie varande
lägenheter, hvilka till begagnande
under viss tid blifvit på sagde sätt upplåtne,
må, derest flyttning på gemensam
bekostnad ej pröfvas alldeles oundgänglig,
mot ersättning till vederbörande, som bestämmes
på samma gång, som egotaxeringen,
under denna tid blifva orubbade,
Då med de af Motiönåireh omriannldé
Torpare och Inhyseshjon icke lärer kunna
förstås andra äii de, sorn bebo egna Torp
och Backstugor, Samt §:n innefattar bestämdt
stadgande om Utflyttningshjelp för
sådana lägenheter, soln blifvit från Hemman
lagligen afsöndrade, torde, Herr Ribbitigs
anmärkning oaktadt, Utskollens yttrande
innefatta bestämdt svar å Molionail-ens
framställning; och att det äfven af
honom ansetts tillfyllestgörande, kati slutas
deraf, alt Motionairen, sjelf Ledamot i Ali*
Bilt. t. R. St. Prot. 1828 och 1829, 7 Sami. 2 Af cl, h
i5:e II: t.
82 Lag- samt Alin). Besv. o. Oec. Utsh. Uti. N:ö4L
manna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet*
deltagit utan anmärkning i det afgifna yttrandet,
och ej eller, vid ärendets föredragning
i Hederv. Bonde-Ståndet, deremot haft
något att erinra. Hvad angår Herr Ribbmgs
yttrande i öfrigt, så nödgas Utskotten ytterligare
upprepa: att, efter deras förmenande,
alla icke lagligen afsöndrade lägenheter
kunna, såsom under sjelfva Hemmanen
innebegripne, icke tilläggas någon serskild
utflyttningshjelp, och att något tvifvel
icke lärer kunna uppstå derom, att ju
upplåtelsen måste anses laglig, intilldess
motsattsen blifvit satt i fråga; äfvensom
Utskotten hålla före, att betydliga hinder
för Skiftesverkets befrämjande skulle uppstå,
om stadgadt blef, att på viss tid upplåtne
lägenheter skulle förblifva orubbade,
fastän jorden tillfallit annat Hemman, än
det, hvarifrån upplåtelsen skett. Utskotten
hemställa derföre, vatt Herr Ribbings anmärkningar
måtte lemnäs utan afseende*
12 Cap. 10 och 11 §§. Hos Högvörd.
Preste-Ståndet har Kyrkoherden Ahlquist
anmärkt, att, om än det varit nödigt alt
för Sveriges skogiga, bergiga och svårodlade
provincer medgifva, att hvarje hemmanslott
tilldelas l\, 5 och flera skiften,
vore likväl ett sådant undantag från Enskiftes-principen
af menligt inflytande på
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk Uti. N:o 41• 83
Skiftesverket å slättlandet, serdeles Öland,
emedan i följd deraf alla utflyttningar afstannat,
hustomterna blifvit utlagde till 4
skiftet, hvarigenom lotterna blifvit langa
och smala, en mängd jord bortgått till vägar,
och egoklyfningarne mellan åboerne
på Hemmanen blifvit i hög grad oformlige;
men emedan Skiftes-Stadgan i förevarande
§§ bestämdt bjuder, att, om egor, som skiftas
skola, hafva den belägenhet och äro af
det jemförliga förhållande till hvarandra,
att, med bibehållande af allas rätt och
Utan någons verkliga lidande, de kunna i
ett enda skifte till hvarje hemmansdel utläggas,
bör sådant ovilkorligen ske; och
att endast, der belägenheten oundvikligen
så fordrar, flera skiften till hvarje Hemman
må utläggas; hvarvid, i händelse flera
än 4 skiften erfordras, frågan derom bör
Egodelnings-Rättens pröfning underställas;
ty och då ett sådant stadgande, å ena sidan,
synes vara ett nödvändigt vilkor för
Skiftes-Stadgans tillämplighet i allmänhet,
men, å den andra åter, ingalunda, utan att
uppenbarligen missbrukas, kan blifva af
menligt inflytande för sådane orter, der
Enskiften finnas verkställbare och hvarest
således någon tillämpning af samma stadgande
icke får ega rum, anse Utskotten
den af Kyrkoherden Ahlquist fram
-
84 Lzg- saint Allm. Besv. o. Oec. Vtsk. Vtl. IV:o /£/,
ställda anmärkning böra lemnäs utan
afseende.
12 Cap. 14 §. Med afseende å kostnaden
att underhålla en lång stängselsträcka,
liar Friherre Wrangel, Henning,
yrkat det tillägg i förevarande §, att, utom
det linierne böra vara raka, sä få vinklar
och bugter, som möjligt, böra göras.
Utskotten hysa den öfvertygelse, att
§:n, efter dess nu varande lydelse, bestämdt
bjuder hvad Motionairen yrkat, och hvilket
ändamål således vid rigtig tillämpning af
stadgandet bör vinnas, utan att något tillägg
deri synes erforderligt.
13 Cap. 1 och 2 §§. Mot det af Utskotten
framställda förslag, att, med bibehållande
af stadgandet i 11 § af 1812 års
Enskiftes-Förordning, den eller de delegare,
som skifte sökt, borde vara till utflyttning
förbundne, så framt ej annorlunda
godvilligt åsämjas kunde, hafva af åtskillige
Ledamöter inom samtlige Riks-Stånden anmärkningar
blifvit gjorde, hufvudsakligen
af det innehåll, att ett sådant stadgande
skulle lägga hinder i vägen för Skiftesverkets
befordrande, samt bereda oformlighet
i skiften, ökade kostnader för hela Skifteslagen
och mindre beqvämlighet för samtlige
delegarne. Utflyttnings - skyldigheten
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N'.o £1. 85
borde bestämmas med afseende å det sökta
hufvudändamålet, att för alla bereda så
formligt skifte, som localen kunde medgifva,
dervid ofta måste hända, att den eller
de, som skifte sökt, kunde få bo qvar i
byn, då deras qvarboende icke härföre lade
hinder i vägen; och om de derjemte
bade de bästa husen, syntes det vara
olämpligt att för dem ovilkorlig! stadga
utflyttnings-skyldighet. Genom ett sådant
stadgande skulle ock en delegare med goda
hus blifva nästan utestängd att söka
och erhålla skifte; och deraf skulle ock
samma olägenheter uppstå, som man velat
förekomma, att nemligen vid de händelser,
då endast Skiftes-sökanden tillträder det
nya skiftet, men öfrige delegare öfverenskomma
att vid sina egor förblifva, så kan
sedermera någon af öfrige delegarne med
goda hus, genom yrkad t tillträde af dess
lott, tvinga de andra till utflyttning, enligt
den fastställda allmänna planen. Dessutom
borde i betraktande komma, alt de utflyttande
erhålla af de qvarboende ersättning
för deras kostnader, och att dessa i alla
händelser böra i en sådan kostnad deltaga,
så att skillnaden mellan deras utgifter härföre
icke vore serdeles betydlig; och om,
såsom med skäl kunde påräknas, Staten,
på sätt i många år för vissa provincer
skett, och Kongl. Maj:t vid denna Riksdag
86 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 4.1,
för de öfrige proponerat, genom understöd
af Allmänna medel underlättar utflyttningskostnaderne,
torde de icke tilfva så kännbare,
att hemmansegarnes otestånd deraf
vore att tefara. På dessa, med flere vidlyftigt
framställde skäl, har Skiftes-Stadgans
föreskrift ansetts böra bibehållas, dervid
likväl en Ledamot ansett sådan jemkning
skäligen kunna ega rum, att, när lottning
om utflyttnings-skyldigheten komme i fråga,
borde skiftes-sökanden, utan att få deltaga
i sådan lottning, ovilkorligen utflytta.
Utskotten, som tagit detta allt i öfvervägande,
hafva deraf likväl icke kunnat hemta
gällande skäl att frånträda deras i förra
Betänkandet om behofvet af ändring i
Stadgandet, angående utflyttnings-skyldigheten,
yttrade öfvert3'gelse, hvilken stödjer
sig på den för skiftes-rättigheten i allmänhet
antagna regel, att hvar och en jordegare
bör beredas utväg att fritt och oberoende
af andra, men utan annan rubbning
i deras läge än oundvikligen nödig
är, bruka och begagna dess innehafvande
jord. Under åberopande af de derföre anförde
skäl, anse Utskotten sig alltså
böra förnya deras i förra Betänkandet
afgifne Förslag lill ändring i i3
Cap. 2 § af Skiftes-Stadgan.
i3 Cap. 3 §. Af Herr Friherre LVrangelj
Henning, har blifvit anfördt, alt i all
/
-
Zag- samt Allm. Besv. o. Oee. Utsh. Uti. N:o .ft. 87
mänhet i skoglösa provincer, såsom Skåne,
Halland, Vestergöthland med flere, fordras
större utflyttningshjelp än i de öfriga, hvarföre
den princip borde följas, för att hafva
någon grund att gå på, att en uträkning
verkställes, hvad som tarfvas uti materialier
af spik, virke, mursten m, m., och
hvilket sedermera komme att utgå i likhet
med brandsloder, nemligen proportionaliter
fördelas på delegarne, hvarigenom en
stor besparing af penningar skulle komma
att ega rum, så mycket nödigare, som bäst
vore, att allt, hvad som i dagsverken och
körslor kunde bestämmas, utgick i penningar,
om delegarne sådant åstundade, löste
efter Markegångs-Taxan, emedan man vet
huru liten nytta åstadkommes af de dagsverken,
man på sådant sätt in natura erhåller.
Enär Utskotten, vid granskning af ifrågavarande
§, funnit densamma innefatta
fullständiga och bestämda föreskrifter,
ledande till befrämjande af det utaf Herr
Friherren åsyftade ändamål, anse Utskotten
sig sakna all anledning att understödja
yrkandet om ändring i samma §, under
hemställan, att anmärkningen deremot mätte
få förfalla.
Vidare har af Herr Hjerta, Gustaf,
i anledning af Utskottens yttrande öfver
88 Lag- nami Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Uti. IV.o 4h
lians vid denna § gjorda anmärkning blifvit
anfördt, att då g Cap. 3 § mot slutet
innehåller orden * eller andra lägenheterJernen
dermed icke borde kunna förstås
Bränneriet’, Krogar eller dylika inrättning
gar, vore det icke olämpligt, att i Stadgan
bestämdt infördes, hvad med Lägenheter
menas, så att icke Brännerier, Krogar,
Värdshus och Näringsställen såsom sådane
må betraktas och sålunda böra qvarstå eller
ersättas; ty, då en delegare, sorn fått
Landshöfdingens tillstånd att hålla Krog,
och hvilket tillstånd han således bör ega
rätt tillgodonjuta så länge han icke förverkat
det, omöjligen alltid kan få sina egor
qvarliggande invid landsvägen, skulle det
kunna hända, att antingen en annan delegare
nödgas tåla Krogen på sina egor,
eller att Krögaren yrkar ersättning för sitt
mistade tillfälle att fortsätta rörelsen, så
vida man icke för det omoraliska i Näringen
uttryckligen vill stadga, att ingeir ersättning
för densamma fick fordras.
Till svar härå få Utskotten förklara,
alt det, efter deras förmenande, icke skulle
yara lämpligt och knappast möjligt, att i
Författningen upptaga en fullständig specification
å alla de Verk och Inrättningar
eller andra Lägenheter, som, enligt 9 Cap.
3 §, böra vid skifte lemnäs orubbade; men
Rug- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N:o 4.1. 89
att derunder likväl icke, utan uppenbar
misstydning, synes kunna hänföras de utaf
Herr Hjerta omnämnde Brännerier, Krogar,
Värdhus och Näringsställen. Så vidt
desse icke utgöra serskildt afsöndrade Lägenheter
, måste de inbegripas under Åbyggnaderne
till det Hemman, hvarunder
de höra, utan att någon serskild ersättning
kan komma i fråga derföre, att, genom skiftet,
egaren kommer i mistning af det fördelaktiga
läge för Krog eller Näringsstället,
han förut begagnat. Utskotten finna således
icke eller nu någon anledning att, på
grund af hvad Herr Hjerta anfört, föreslå
någon ändring i i3 Cap. 3 § af SkiftesStadgan,
i3 Cap. y §. Till befrämjande af
Skogens bättre vård och förekommande af
misshushållning dermed, har Herr Ribbing,
Jrviclj föreslagit rättighet för delegare till
bibehållande af dess vårdade Skog, fastän
marken, hvarå den växer, honom frånskiftas,
till så stort belopp, som svarar mot
den minskning i skogsliilgång, som genom
mottagande i utbyte af de nya Skogsskiftena
uppkommer, och bibehållande af denna
nyttjande rätt intill dess en lika god återväxt
å dessa kan hinna att ske; i hvilket
afseende, vid ombyte af egare, syn å skogen
borde hållas, jemförlighets-beräkning
go Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 41-
upprättas efter de grunder, Kongl. Brefvet
den ii Mars 1786 rörande Såganläggningar
upptager, medelst räknande af Safringar,
antal af träd på viss rymd, och derefter
på det hela; hvarjemte horde föreskrifvas,
att vid förloppet af de år, som för gagnande
af ens gamla Skog vore utsatte, Skogen
återlemnades i lika godt skick, som då
dess bibehållande någon delegare tiller-*
iändes,
Detta förslag synes egentligen endast
deruti afvika från stadgandet i förevarande
att afbrukningstiden borde så utsträckas,
att, vid förloppet deraf, Skogen hunnit bringas
till fullkomlig återväxt; men enär, utom
det att full återväxt af den nedfällda Skogen,
äfven med iakttagande af den noggrannaste
vård, icke allestädes kan med
säkerhet påräknas, härtill, efter hvad genom
erfarenheten är vordet utredt, erfordras
en tidrymd af minst 5o å 70 år, och
det tvifvelsutan sk ille föranleda oredor i
egande-rätts förhållanden, hinder och förfång
i brukningen, samt hvarjehanda tvister
och Rättegångar, om under en längre
tidrymd nyttjande-rätten till Skogen skulle
vara förbehållen en delegare, men egandeoch
dispositions-rätten af sjelfva marken
tillhöra en annan, anse Utskotten sig böra
afstyrka antagandet af Herr Ribbings för-»
J.ag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o4i•. gt
slag; äfvensom Utskotten, på sist anförde
grund, anse betänkligt alt tillstyrka, det,
på sätt Herr Hjerta, Gustaf', och Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielsson yrkat, afbrukningstiden
borde till 20 år förlängas;
hvaremot och till förekommande deraf, alt,
genom ovigtig tillämpning af denna §, onödig
fällning af Skog må ega rum, hvilket
skulle inträffa, om en och samma egare både
fick emottaga och gifva Skogs-ersättning,
Utskotten ansett sig böra föreslå, det måtte
7 § i i3 Cap, erhålla följande förändrade
redaction:
Mister delegare jord, hvarå han skog
fredat, eller plantering gjort, och får
i stället annan jord, derå ingen eller
sämre skog eller plantering finnes, eller
varder samfälld skog skiftad och
finnes ej å alla lotterna lika god stånd-,
skog; gånge jerjiväl derföre ersättning
ut, efter ty, som skäligt pröfvas.
I detta af seende bör en allmän
uppskattning verkställas och utbyte
ske å den växande skogen mellan
samtlige delegarne i skifteslaget, innan
någon af brukning deraf får ega
runi, sä att endast af den eller de
lotter, sorn erhållit växande skog utöfver
hvad derå belöper, ersättning
bör utgå och tilläggas den eller de
lottegare, hvilka erhållit mindre skog
ga Las,- samt Allni. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. 2Vto .flätt.
dem rätteligen tillkomma bordt.
Ersättning för mistad skog skall i
visst belopp af skogsförnö denheter
gäldas, der den, som ersättningen gifven
eller täger, så fordrar; och ty
bör den, efter föregången besigtning
af skogens och markens beskaffenhet,
utsättas i visst antal Såg- eller Byggnads-timmer,
stafrum, ved eller kol
milor,
till af brukning pä viss tid,
högst 10 år, för den eller de delegare
, som lemnat siria sparda skogslotter
och i stället fått afbrukad mark,
eller eljest i ståndskog blifvit lidande,
Gap. 2 § 2 Morn. Emot Utskottens
framställda förslag till ändring af a Mom,
i denna § har blifvit anmärkt: att, om
blekning eller utstening uppfyller ändamål
let, lärer någon skogsödning icke komma i
fråga för större linier, emedan delegarne»
vid hvarje fall, sjelfve bäst inse hvad nyt»
tigast och tjenligt är; att det föreslagna
tillägget icke passade såsom stadgande,
eftersom det vore detsamma som att säga ;
Matt det skall ske så, om det duger,n samt
slutligen, att, derest Utskotten närmare be»
tänkt sakens omöjlighet i verkställighet
ten, förmodades, att Utskotten icke skulle
hafva ökat samlingen af föreskrifter, soto
ej leda till någon åtgärd,
Lag- samt Allm. Bcsv. o. Oec. Ut sk. Uti. IV.-o .ji. g3
Utskotten, som i sistnämnde yttrande
icke kunnat finna någon öfvertygande bevisning
om omöjligheten att, genom blekning
och utstening, på ett ändamålsenlig!
sätt uppgöra skillnadslinierne, nödgas alltså
fortfara att anse sådant verkställbar! och
ledande till icke ringa skogsbesparing, i
händelse skifteslaget består af en mängd
delegare, men skogen är af inskränkt område.
Om det positiva stadgandet, alt 9i skog
skola skillnadslinierne till 2 eller 3 alnars
bredd upphuggas9 förblifver oförändradt,
så lära ej Förrättningsmännen kunna underlåta
att deråt alltid ovilkorligen gifva
verkställighet, om än delegarne anse nyttigt
och tjenlig t, att genom blekning och
utstening utmärka skiljolinierne; vid hvilket
förhållande det föreslagna tillägget icke
lärer kunna anses obehöfligt. Såsom innefattande
undantag från den allmänna regeln,
eger tillämpning deraf endast rum å
sådana ställen, hvarest det finnes användbart,
hvadan Utskotten än ytterligare förnya
hvad härom i förra Betänkandet är
vordet föreslaget, och i följd hvaraf ifrågavarande
Moment borde erhålla följande
lydelse:
”1 skog skola derjemte skillnads-linierne
till två eller tre alnars bredd
upphuggas, dock icke förr, än skiftet
fastställdt blifvit, sä vida icke del
-
t)4 t-aS~ samt Ällm. Besv. o. Oec. Ut sk. Uti. N.o .<£/.
egarne enhälligt det begära. Är skogen
af inskränkt område och delegarnes
lotter deri många, må dock blekning
och utstening skederest ändamålsenliga
skiljolinier derigenom kun*
na uppgöras.
i5 Cap. 3 §. I fullföljd af den anmärkning,
Riksdagsfullmägtigen Casper Wijkman
mot innehållet af denna § framställt,
hafva bemälte Wijkman samt Anders Danielsson
från Elfsborgs Län tillkännagifva
deras ogillande af hvad Utskotten härom
yttrat och förnyande af anmärkningen. Då
frågan vore om upptäckt missräkning, borde
dermed förhållas efter den allmänna
regeln, att missräkning skall rättas, hvar
den finnes, emedan det ej vore mindre
nödvändigt eller vigtigt, att kunna vinna
sådan rättelse vid fråga om ett misstag,
som verkade på jordegande rätt, än vid
ett som rör en penningepost. Allmänna
grunden för praescriptions-Lagarne vore,
att, i händelse en rättighet, som förut varit
obekant, yppades genom upptäckten af
ett misstag, borde icke prsescriptionstiden
taga sin början förr än från upptäckten,
hvilket ock öfverensstämde med allmänna
Lagens stadgande om praescription i allmänhet;
dessutom borde icke på sådant
sätt tillfälle lemnäs till öfverträdelse af
Lag- samt Allm. Béiv.o, Oec. Utsk. Ull. IV. o /p. 9S
förbudet i 4 Cap» 9 § Jorda-Balken, mot
skattskyldig jords förminskning; på hvilka
grunder blifvit yrkadt, dels att rättigheten
att söka rättelse i förelupen missräkning
ej bör till tiden inskränkas, dels ock att,
Om egendomen, som genom missräkningen
vunnit, kommit i annan egares hand, rättelse
ej må kunna fordras efter 10 års förlopp
från fastställelsen af skiftet.
Till vederläggning af hvad sålunda
blifvit anfördt, förmoda Utskotten det göra
tillfyllest, att åberopa förra Betänkandets
innehåll, endast med det tillägg, att då
jordegaren, så snart han erhållit Skifteshandiingarne,
är i tillfälle att antingen
sjelf eller med annan persons biträde undersöka
och utreda, huruvida missräkning
egt rum, synes icke ringaste anledning lill
utsträckning af prasscriptionstiden vara för
handen; hvarföre Utskotten ytterligare
hemställa, att
de gjorda anmärkningarne måtte lemnäs
utan bifall.
16 Cap. 3 §. Det yttrande Utskotten,
i anledning af Herr Liljenstolpes anmärkning
mot förevarande §, afgifvit, har blifvit
klandradt af Herr Hjerta, Gustaf, och
Herr af Malmborg, Abraham, hvilka ansett
det icke kunna med rättvisa och bil
-
g£> tåg-samt Allm.Besv.o. Öec. Utsic. Uti, N.-o/p,
lighet förenas, att den, som icke eger jorden,
skall vara skyldig bekosta utgifterne
för skifte derå, helst dessa mången gång
kunna vara af den betydenhet, att de öfverstiga
flere års afkastning af Bostället.
Afseende borde alltså åtminstone fästas vid
behofvet för Boslälls-innehafvare af någon
lindring i kostnaden i nu började, samt
hädanefter skeende skiften af Boställsjord,
hvarom antingen ett stadgande borde inflyta
i Skiftes-Stadgan, eller ock Utskotten
i samråd med Stats-Utskottet tillvägabringa
en ersättning för Bostäils-innehafvaren<
Äfven i detta afseende nödgas Utskott
ten inskränka sig till att enkelt åberopa
deras förra Betänkande, hvilket, af hvad nu
blifvit anfördt, icke synes vara i någon
måtto vederlagdt; äfvensom Utskotten förmoda,
att det lärer ensamt tillhöra StatsUtskottet
att behandla frågan om ersättning
af Allmänna medel åt Boslälls-innehafvare
för skifteskostnaderne.
1J Cap. 1 §. I anledning af Utskottens
yttrande öfver vice Talmannen Jon
Jonssons mot denna § framställda anmärkning,
har af Anders Danielsson blifvit anfördt,
att då Utskotten medgifvit, att delegatens
underlåtenhet alt Protocollet under
-
Lag- samt Allm. Besv.o. Oec. Utsk.Utl. IV.-o 41. 97
derskrifva icke hindrar förrättningens fortgång,
vore derigenom Motionairens mening
gillad, och det vore således svårt att inse,
hvarföre Skiftes - Stadgan skulle innehålla
den anmärkta föreskriften, hvilken antingen
holde försvinna, eller ock någorstädes sägas,
hvad påföljd, som skall uppkomma i fall
delegare icke meddela påskriften, ty ofelhart
misstänker man eljest, att någon ting
brister i Protocoilets giltighet, så länge
påskrift saknas.
Härförutan har Friherre Wrangel, IL,
begärt det tillägg i denna §, att Protocollet
bör genomdragas och förses med Gode
Mäns sigill.
Då ifrågavarande § icke bjuder, att
samtlige delegare, utan endast, att de närvarande
böra underskrifva Protocollet, torde
deraf ljusligen skönjas, att en eller Heres
underlåtenhet i denna del är af ingen
påföljd. Dessutom förekommer det knappast
tänkbart, att samtlige närvarande delegare
skulle vägra underskrift, utan att
mot beslutet förklara missnöje, eller uppgifva
anledningen till vägrandet, hvarom i
sådant fall anteckning bör ske; och hvarvid
det beror af frågans beskaffenhet, huBih.
t. R. St. Prot. 1828 och 1829. 7 Sami. 2 Afd. f*
]5:e H:t.
98 Lag-samt Allni. Besv.o. Oec. Utsk. Uti. if. o 41-
ruvida serskild talan deremot och uppehåll
i förrättningen bör ega rum; men det synes
emedlertid åtminstone icke olämpligt,
att Landtmätaren har sig ålagdt att begära
närvarande delegares underskrift å Protocollet,
såsom bevis derom, att detsamma
för dem blifvit uppläst och justeradt.
Hvad beträffar det af Herr Friherre
Wrangel yrkade tillägg, så anse Utskotten
detsamma mindre behöfligt och i så måtto
olämpligt såsom Lagstadgande, att det måste
vara vilkorligt, nemligen så vida Gode
Männen äro med sigiller försedde. Utskotten
tillstyrka derföre,
att 1 § i 17 Cap. må förblifva oförändrad.
18 Cap. 1 §. Emot stadgandet i denna
§, om skiftesmålens upptagande och
handläggning af Egodelnings-Rätter och
dessas organisation, har blifvit anmärkt:
Åf H. E. Herr Grefve De la Gardie: att
erfarenheten skall bevittnat förmonerna af
det förra och olägenheterna af nu varande
Rättegåugs-sätt, i det att, då förut enhet i
princip rådde, har nu mera skiljaktighet
deri uppkommit, hvaraf följt missnöje och
osäkerhet, oberäknadt betydligt ökade kostnader,
samt
Lag" samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 4.1. 99
Af Herr Professor Geijer: att, ehuruväl
ostridigt vore, att Egodelnings-Rätterne
äro en frugt af Rikets Ständers egna
önskningar, och att ändamålet dermed varit
godt, blefve det likväl, på sätt nu skall
tillgå, förfeladt. Man hade velat upplifva
den så kallade municipal-principen, eller
folkets deltagande i reglerande af egna angelägenheter,
en princip, så litet ny i Sverige,
att den här vore uråldrig och ännu
verksammare an i de flesta andre Länder,
men man hade misstagit sig om medlet
och i synnerhet deri, att göra just den nya
Skiftes-Stadgans behandling municipal, ty
denna princip lefver och trifves blott med
egande-rältens säkerhet och helgd, och
Skiftes-Stadgan gör den osäkrare än någonsin.
Enskiftes-Författningarne innehöllo
ett slags faderligt våld, men dessa Författningar
utofvades under uppsyn och dom
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, af
hvilka, såsom central-myndighet för en hel
landsort, man åtminstone kunde vänta både
consequens och insigt i tillämpandet af
det godtyckliga i Författningarne, hvaremot
detta godtycke nu är spridt på tusende
serskilda händer, hos Häradsvis valde Gode
Män, hos en här af Egodelnings-Domare,
genom sakens natur mest serskildt förordnade,
ofta unge och oerfarne, hvilka
alla på sitt sätt komma att tillämpa det
ioo Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. IV:o 41.
godtyckliga i den nya Stadgan, hvarföre,
då ingen central-myndighet vidare möter
förr än Högste Domstolen, de fleste egodelningstvister
äfven komma att gå till
Kungs, nemligen alla deras, som icke blifvit
utfattige på vägen; ty att det nya Rättegångs-sättet
är dyrare, vore oemotsägligt,
och om dertill lägges det ökade Landlmäteri-arfvodet,
torde föga någon annan, än
den rike, hafva råd att håde skifta, klaga
och vinna.
Jemte åberopande af förra Betänkandets
innehåll rörande denna fråga, anse
Utskotten sig böra, till svar å de gjorda
anmärkningarne, ytterligare anföra:
att, då någon annan skillnad icke finnes
mellan Härads-Rätt och EgodelningsRätt,
deri Ordinarie Domaren är Ordförande,
än uti antalet af Ledamöter och
dessas rösträttighet, hvilken likväl i så
måtto är öfverensstämmande med rösträttigheten
i Härads-Rätt, att Ordförandens
mening blifver gällande, så framt den af
en Ledamot biträdes;
då Kongl. Maj:t, samtidigt med Skiftes-Stadgan,
utfärdat Nådigt Circulaire till
Rikets IIof-Rätter, hvarigenom blifvit stadgadt,
att vanlige Domareförordnanden, som,
i anledning af Ordinarie Domarens sökta
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 4>- 101
tjenstledighet, utfärdas, icke må anses tillika
innefatta Ordförandeskap i EgodelningsRätt,
utan borde, då Ordinarie Domaren,
vid sökt och erhållen tjenstledighet, det
oaktadt, icke åtager sig under permissionstiden
bestrida Skiftesmålens handläggning,
äfvensom då vacance af tjensten inträffar,
Hof-Rätten taga i serskildt öfvervägande,
huruvida den person, som till Domare-Embetels
utöfning i öfrigt kan blifva utsedd,
må med säkerhet kunna anförtros att vara
Ordförande i Egodelnings-Rätten, dertill i
annat fall borde förordnas, antingen Domaren
i någon af angränsande Domsagor eller,
efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
hörande, någon i Jordbruk och Landthushållning
kunnig och, till erhållande af Domare-förordnanden,
behörig person;
då all sammanblandning af Domaremagten
med den Executiva otvifvelaktigt
måste vara af menligt inflytande på Lagskipningen,
samt ändtligen
då enhet och likstämmighet deri lämpligast
och säkrast torde böra sökas och, så
vidt ske kan, beredas genom Lagarnes bringande
till den högsta möjliga grad af fullkomlighet,
bestämdhet och tydlighet, hvaraf
följer, att det större eller mindre antal
Domare, som med Skiftes-Stadgans lillämp
-
102 Lag- samt Allm. Desv. o. Otc. Lisk. Uti. N.o 41-
ning kommer att ega befattning, ingalunda
kan anses ega inflytande på bestämmandet
af den Domstol, hvarunder Skiftesmålen
böra höra;
alltså finna Utskotten sig ega full
anledning afstyrka den yrkade ändringen i
i § af 18 Cap. i Skiftes-Stadgan.
18 Cap. Q och §§. Emot den af
Utskotten föreslagna ändring i dessa §§,
att egograderingen borde vara orubbligt
fastställd innan skiftesläggningen verkställes,
och, i sammanhang dermed, att, genom en
ny § uti ii:te Gap., tiden för besvärs anförande
öfver egograderingen borde bestämmas
till 60 dagar derefter, har af åtskillige
Ledamöter inom samtlige Riks-Stånden
blifvit anmärkt: att, der fråga endast
vore om delning mellan två eller tre åboer,
vore den föreslagna tiden för mycket utsträckt,
men deremot allt för inskränkt om
Skifteslaget är stort och Taxeringsnumren
många, i hvilket fall det både för Landtmätaren
och Jordegarne vore omöjligt att
bedöma Taxeringens vigtighet; att erfarenheten
visat, att, äfven med bästa vilja att
göra rätt, lusendetals jordegare genom origtiga
taxeringar förlorat betydligt; att en
Medborgare icke borde underkastas äfventyret,
att genom öfverraskning förlora stör
-
Lag- saint Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 4*- n>3
re eller mindre del af hvad han eger; att
en graderingens rigtighet icke kupde med
säkerhet hedömas förr, än Skiftesläggningen
skett, och således hvar och en kom i tillfälle
bedöma, huruvida han i rymd och
godhet erhållit hvad som mot dess förra
egolott svarar; att lämpligare vore, att, sedan
provisionel plan till Skifte blifvit uppgjord
och delegarne derigenom kommit i
tillfälle bedöma följderna af den upprättade
graderingen, den dermed missnöjde
ålåg sådant anmäla, och tvisten derom,
jemte öfrige preliminair-frågor, till Egodelnings-Rättens
pröfning på en gång öfverlemnas;
att stadgandet i förra Författningarne
grundade sig derpå, att Jordegaren
hade fullt viltsord lill graderingens godkännande;
vid hvilket förhållande det var
angeläget, att de, vid graderingens uppgörande
förblefvo, så vidt möjligt var, i okunnighet
om läget för hvarderas skiften, emedan
eljest ökade anledningar skulle funnits
till väld i uppgiften om egornes godhet ;
men sedan nu mera jordegarne förlorat
denna rättighet, vore för dem icke likgiltigt,
om denna fastställes före eller efter
Skiftesläggningen; att den generela och
egentliga egograderingen icke sker å hvarje
delegares enskilda jordlott, utan å hela
Skifteslagets samfälda jord, och först, vid
uppstådd fråga om rättelse i en förment
io4 kag- sa/nt Allm. Besv. o. Oec. Vtsk. Uti. Nta
origtig gradering å ett eller annat jordstycke,
af delegaren upptäckt när de nya
egolotterne blifvit utlagde, vore det som
taxeringen å dessa stycken är medgifven
att kunna revideras, hvilket icke verkställes
af delegarne, utan af Skiftesmännen och
Domaren, och dervid således delegarens
Väld eller ensidighet icke är af inflytande.
Utskotten, som förut, i anledning af
de mot litte Cap, gjorda anmärkningar,
sökt ådagalägga, att, fastän beslutande-rätten,
i frågan om egograderingen, tillkommer
Landtmätaren och Gode Männen, Jordegarnes
yttrande i detta ämne måste vara af
ganska stort inflytande, hafva af de framställde
anmärkningarne icke funnit anledning
att förändra deras förut yttrade öfvertygelse,
den Utskotten alltså förnya, utan att
anse af nöden att ånyo upprepa de derföre
anförde skäl.
18 Cap. 18 §. Den af Utskotten föreslagna
redactions-förändring i denna § har
Herr Danckwardt, Magnus, ansett kunna
antagas, ehuru, vid jemförelse af påföljande
19 §, det syntes vara tern ligen klart, att
de till saken hörande handlingar, hvarpå
klaganden vill stödja sin talan, äfven borde
in duplo bifogas.
Deremot har Herr Bibbing, Arvid,
yttrat, alt det föreslagna förtydligandet
Z«g- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o /{.1. io5
syntes otydligt, emedan frågan just kunde
bero på hvad som vore bevis elier ej, oell
det vore derföre bättre att bibehålla det i
Stadgan begagnade uttrycket ”handlingar;”
Och har Herr Presidenten Poppius jemväl
fullständigt utvecklat enahanda åsigt mot
Herr Ribbing.
Då likväl äfven den minsta anledning
till tvifvelsmål om ett Lagbuds rätta förstånd
och mening bör, så vidt möjligt är,
undanrödjas, och detta ändamål, efter Utskottens
förmening, skulle, genom antagandet
af den föreslagna ordförändringen, desto
säkrare vinnas, som samma uttryck blifvit
för enahanda stadgande begagnad t i sy
Gap. 6 § Rättegångs-Balken, der jemväl
ordet ”bevis” i samma mening förekommer,
anse Utskotten sig böra hemställa, att bifall
må lemnäs till den af Utskotten i förra
Betänkandet föreslagna ändring.
I anledning af Utskottens tillstyrkande,
att hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla, det måtte, genom vederbörande
Autoriteter, säkra och fullständiga upplysningar
infordras om de vidare hinder, som
kunna ligga i vägen mot Skiftes-Stadgans
tillämplighet i Rikets alla provincer, samt
derefter de ändringar i densamma i Näder
vidtagas, sorn kunna profves nödige, på det
i o6 La"- samt Allm.Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o ..//■
den i allo må uppfylla dess för Landtbruket
välgörande ändamål, har utaf åtskillige
Ledamöter blifvit anmärkt: att en sådan
åtgärd bordt föregå Skiftes-Stadgans utfärdande;
att upplysningar nu efteråt skulle
dels komma för sent, dels vara öfverflödige,
då Riksförsamlingen är närvarande och
i detta ämne, såsom rörande hvarje jordegares
rätt, med den största möjliga sakkännedom
kan sig yttra; att derest vissa
förut föreslagna försigtighetsmått, i afseende
på rättigheten att erhålla skifte, blifva antagne,
vore Stadgan fullt tillämplig för de
fleste Landskap, med undantag af de Norra,
för hvilka någon annan åtgärd icke
syntes böra ega rum, än att begära Stadgans
återkallande helt och hållet, och att
de förra Skiftes-Författningarne för dessa
provineer måtte åter blifva gällande; att,
då det kunde antagas såsom säkert, att i
de provineer, der Enskiftes-FÖrfattningarne
varit gällande, Skiftes-Stadgan jemväl vore
tillämplig; så borde endast den ifrågavarande
åtgärden afse de sex Norra Länen
samt Gottland, ehuruväl, med iakttagande af
föreskriften i 12 Gap 12 '§, Stadgan äfven
der syntes vara tillämplig; att på
det icke sådane delar af Skiftes-Stadgan,
sorn bestämma verkliga egande-rätts förhållanden
och således tillhöra Civil-Lagstiftningen,
måtte genom Oeconomiska För
-
Lag- samt AllmiBesv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o/p. 107
fattningar varda ändrade, den underdåniga
skrifvelsen till Kongl. Maj:t torde erhålla
följande lydelse: ” — alla provin
cer}
samt derefter och på det den i allo
må uppfylla dess för Landtbruket välgörande
ändamåli Nåder vidtaga de ändringar
i densamma^ sorn pröfvas nödige
och icke rubba sådana hu fond gria ider,
hvilka angå egentliga egande-rätts förhållandens
såsom delnings grunda råskillnad
och taxerings och hvilka äro af natur
att lämpligast tillhöra Civil-Lagen: hvarigenom
Ständerne blefvo tryggade, att man
förblef vid de godkände grunderne; —
hvaremot å en annan sida åter yrkats, dels
att den underdåniga skrifvelsen borde innefatta
begäran, att Kongl. Maj:t ville låta
Skiftes-Stadgan till sin, kraft oeh verkan
upphöra, intilldess de af Utskotten föreslagna
åtgärder blifvit vidtagna, dels att
densamma hvarken vore nödig eller motsvarande
det dermed åsyftade ändamål,
emedan de Autoriteter, från hvilka upplysningar
komme att infordras, troligen
vore Kgl. Maj.ts Befallningshafvande, hvilka
utan tvifvel rådförde sig med vederbörande
Landtmätare, som, efter ali sannolikhet,
förklarade den nu gällande SkiftesStadgan
vara i alla afseenden fördelaktig
och tillämplig, deraf följden alltså blefj att
i o8 Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Utsk. Uti.- N:o 4.1.
Kongl. Maj:t 1 Nåder ansåg densamma icke
tarfva några förbättringar.
Detta med hvad mera härom blifvit
anfördt, samt åtskillige andre Ledamöter
till vederläggning häraf yttrat, hafva Utskotten
i öfvervägande tagit; och jemte det
Utskotten, till besvarande af de gjorda yrkanden,
dels om Skiftes-Stadgans återkallande
helt och hållet i afseende på de Norra
Provincerne och Gottland, dels att den
borde till all kraft och verkan hvila, intilldess
de deri föreslagna ändringar blifvit
pröfvade och afgjorde, anse sig endast böra
åberopa hvad i början af detta Betänkande
i afseende på Skiftes-Stadgans tillämplighet
i allmänhet är vordet yttradt, få Utskotten,
i afseende på öfriga nu gjorda erinringar,
förklara att,
då endast genom practisk erfarenhet
full visshet kan vinnas om Stadgans mer
eller mindre tillämplighet för Rikets alla
provincer;
då tillfälle saknats att härom inhemta
säker kännedom på den korta tid, sorn
förflutit sedan Skiftes-Stadgan blef lill efterrättelse
gällande, intill Riksdagens början,
hvarunder sannolikt i flera provincer
inga och i andra åter ganska få skiften,
eldigt samma Stadga, blifvit verkställde;
Lag- samt Allm. Besv. o.Oec. Utsk. Uti. JV.-o 4.1. 109
då deremot Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
samt vederbörande EgodelningsDomare,
Landtmätare och i orten boende
Landtbrukare, som dels sjelfve å deras
egor undergått laga skifte, dels vid sådane,
eller såsom Ledamöter i Egodelnings-Rätt
biträdt, synas blifva i tillfälle att med största
säkerhet och sakkännedom meddela de
ifrågavarande upplysningarne;
då sådana upplysningars infordrande
från alla Landsorter snarare bör kunna
gagna än skada, samt
då fråga här ingalunda kan uppslå
om ändringar i sådana Skiftes - Stadgans
hufvudgrunder, som anmärkte blifvit och
bestämma Jordegarnes ömsesidiga eganderätts-förhållanden,
samt under egenskapen
af civil Lagstiftning kunna hänföras, utan
endast i de för verkställigheten meddelade
föreskrifter;
alltså kunna Utskotten från de framställda
anmärkningarne icke hemta gällande
anledning att frånträda eller förändra
deras i förra Betänkandet afgifna förslag
till underdånig skrifvelse i ämnet.
Sedan Utskotten sålunda yttrat sig öfver
alla, så väl i anledning af det afgifna
Betänkandet , som vid återremitterandet
i io Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 41-
deraf, än ytterligare mot Skiftes-Stadgan
gjorda anmärkningar, återstår endast till
upptagande ett af Friherre Wrangel > H.y
framställdt förslag, att, till vinnande af
mera enhet i behandlingen af Skiftesmålen,
antingen Öfver-Directeuren vid Landtmäteri-Contoiret,
eller ock någon annan i sådana
ämnen kunnig person borde vara Föredragande
deraf i Högste Domstolen, samt
Förste Landtmätaren vid egodelnings-rätt
eller hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
i fåll skiftesmålen komma att der fortfarande
handläggas, i hvilket afseende Commissions-Landtmätaren
borde åläggas till
Förste Landtmätaren aflemna chartor, handlingar
och rapporter månadtligen, lill bevis
huru han utöfvat sitt åliggande.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; men
då, med antagen och godkänd ordning
för rättegångs-ärendens behandling i Högste
Domstolen, icke vore öfverensstämmande,
att Öfver-Directeuren vid Landtmäteriet utsåges
till föredragande af skiftesmålen derstädes;
då
likväl, efter hvad Utskotten hafva
sig bekant, denna föredragning icke är delad
mellan flere, utan bestrides af en
serskild dertill förordnad Revisions-Secreterare,
samt
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o jj.1. 111
då Rikets SLiinder redan bifallit Utskottens
afgifna Betänkande, JV:o so, hvarigenom
blifvit afstyrkt Petter Anderssons
från Hallands Län förslag, att Förste Landtmätaren
skulle vara Föredragande af Skiftesmålen
inför Egodelnings-Rätterne, anse
Utskotten sig böra tillstyrka, att Herr Friherre
Wrangels nu gjorda förslag icke
måtte bifallas.
Åtskilliga Ledamöters reservationer i
ämnet åtfölja.
Slockholm den 25 Juna 182g.
Reservationer:
Af Hr Friherre Cederström J.: Då Utskotten
hafva vidhlifvit stadgandet i 12 Cap.
8 §, att, när laga skifte på en eller flera
delegares begäran verkställes, sådant skifte
hör hela skifteslaget öfvergå, och det, som
det synes, hufvudsakligen på den förutsättning,
att, utan föregången uppmätning af
marken och urskiljande af hvad som till
inrösnings- eller afrösnings-jorden hörer,
det för Landtmätaren vore svårt, om icke
omöjligt, att på förhand med någon säkerhet
bestämma den blifvande Skiftes-kostnaden;
men denna förutsättning, i min
tanka, är i alla afseenden ovigtig, för såda\
-
\
c
r i a Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsh. Uti. N.-o ^/.
ne Skifteslag, som nyligen undergått Storskifte,
eller hvars alla egor finnas å Charta
lagde, ty der icke allenast kan, utan bör
det ovilkorligen åligga Landtmätaren att
upprätta kostnads-förslag före förrättningen,
på det delegarne i Skifteslaget, må komma
i tillfälle alt i förväg känna de kostnader,
deruti de blifva inledde, och som möjligen
kunna komma att Öfverstiga deras förmåga
att utgöra, utan att afträda en del af den
jord, som skiftats, har jag med Utskotten
icke häruti kunnat instämma, öfvertygad, att
utbrytning ur Skifteslag, deröfver oklandrad
Charta finnes, icke möter de hinder Utskotten
trott sig höra befara, och att den sålunda,
genom stadgandet, utsträckta principen,
att den, som laga skifte begär, eger dertill
vittsord, medför skyldighet för jemväl dem,
som icke kunna vägra den Skiftesyrkande utbrytning,
emot sin vilja nödgas ingå uti
skifte sins emellan, derigenom kostnaden
blifver mångdubblad, och från att böra tillhöra
egentligen den, som skiftet begärt och
kunnat utbrytas, påtvingas hela skifteslaget.
Då jag erkänner den grundsatis, att delegare
eller samfällighet i by, bör ega vittsord
då han fordrar sitt hemmans, eller
hemmansdels utbrytning, emot det att han
sjelf bestrider alia dervid förekommande
kostnader, utom de nya Rågångarnas
upp
-
Bil. t. Eag~ s Allm. Besy. o. Oec. Utsk, TJtl. N:o4’>. 113
uppgående, deruti angränsande borde deltaga,
- anser jag det orättvist och skadligt,
att, på sätt Författningen innehåller, som
<iet sjnes ensamt för Landtmätarens förtjenst,
tvinga Jordegare till skifte; utan
borde i min öfvertygelse stadgandet uti 12
Gap. 12 § blifva följande: att, när laga
skifte, på en eller flere delegares begäran,
uppkommer, må, derest icke alla delegare
i skifteslaget uti allmänt skifte ingå
vilja, den eller deras lotter i skifteslagets
som laga skifte begärt, utbrytas.
Stadgandet i 12 Cap. 12 § bör i min
tanka sålunda förändras: har Storskifte
förut öfver gatt ett skifteslag, och nytt
laga skifte begäres, åligger Landtmätaren
aft, innan nytt skifte verkställas må, uppgöra
kostnadsförslag öfver förrättningen
och det skifteslagets delegare tillställa, som
må ega rätt, inom 14 dagar efter deraf
erhållen del, att hos Konungens befallningshafvande
återkalla det begärda förordnandet
för Landtmätaren till skiftets
företagande, derest de skulle finna kostnaden
för dryg.
Då Högloft. Utskotten erkänt rigtigheten
af den definition jag föreslagit öfver
Bih. till R. St. Prat. 1S2S och 182g. 7 Sami. 2 Afd. J
i5:e H:t.
114 Bil. t. Lag.- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 41 ‘
livad med skifteslag rätteligen bör förstås,
till ändring i 12 Cap. 8 §, förefaller mig
besynnerligt, att Utskotten, det oaktadt,
icke funnit Skiftes-Stadgan i förevarande
del fordra förtydligande; men då bestämdliet,
synnerligast uti definitionen, är utaf
största vigt uti Lagstadganden, anser jag
mig böra yrka, att den af Utskotten erkända
rigtigä definitionen, som af mig blifvit
uppgifven, nemligen: med Skifteslag
förstås dell samfällighet, som skiftas eller
hvarutur skiftet sker , bör antagas.
Af Herr Prosten Nordin> som förklarade
sig icke kunna instämma uti Utskottens
yttrande, i anledning af 1 Cap. 3 §,
utan härvid åberopade sin emot förra Betänkandet
i denna del förut afgifna reservation
; och instämde häruti Herr Prosten
Dedekind.
Af Herr A. Landegren: i3 Cap. 2 §.
Enär Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten, uti deras nu meddelade
Utlåtande, förblifvit vid det i Betänkandet
N:o 8, pag. 57, framställda förslag,
att, med ändring af Skiftes-Stadgans
föreskrift i denna §, den eller de delegare
i ett skifteslag, sorn skifte sökt, skulle, derest
skifte ej utan utflyttning kunde ske,
vara till utflyttning förbundne, men jag li
-
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Vt sk. Ull. N.o 41. it $
ka litet nu, som vid förra Betänkandets angifvande,
kunnat, i denna omständighet, uti
jduralitetetls åsigt instämma; får jag, med
åberopande af de skäl emot den projecterade
förändringen, hvilka i Herr Presidenten
Friherre Ehrenborghsj Herr Professoren Be~
xells och min, vid Betänkandet N:o 8 fogade,
serskilda meningar blifvit anförde,
emot denna Utskottens åtgärd misr reservera.
Sedan Utskotten liu mera i 12 Cap. 12
§ af Skiftes-Stadgan föreslagit den förändring,
att förut Verkställdt Storskifte ej får,
emot en enda delegares bestridande, genom
allmänt skifte rubbas, derest ej, efter före*
gången undersökning, med afseende å så
väl belägenheten och jordens beskaffenhet*
sorn de med skiftet förenade kostnader och
delegarnes förmåga alt dem bestrida, det
blifvit utrönt, att skiftet kan, utan någons
skada och förlust, för skifteslaget i allmänhet
blifva förmonligare, än det redan varande
Storskiftet, torde jag deraf få hemta
ytterligare skäl för min öfvertygelse, alt
nu varande lydelsen af i3 Cap. 2 § bör
bibehållas, emedan, då största delen af de
Samfälligheter, i afseende på hvilka Skiftes-Stadgans
tillämpning ifrågakomrtter, låra
vara storskiftade, samt i sådant fall skifte
ej får, emot någon delegares bestridande,
verkställas, derest det icke för dem alla
är gagnelig!, någon förmon således ej till»
116 Bil. t- Lag s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N. o 4*-
kommer den, som skiftet sökt, framför lians
Grannar, och Sökanden ej torde böra straffas
för det han beredt både det allmänna,
sig sjelf och sina grannar verkliga fördelar.
18 Cap. g och i3 § §.
Den öfvertygelse jag, genom reservation
emot Utskottens förra Betänkande, yttrat,
att ego-taxeringen eller graderingen
ej borde hänföras till de ämnen, som skulle
vara slutligen afgjorde, innan skifte sker,
samt att Skiftes-Stadgans föreskrifter i denna
omständighet således borde lemnäs oförändrade,
har ej undergått någon rubbning
derigenom, att Utskotten, oansedt de flere
motiverade anmärkningar, som emot förändringen
blifvit anförde, dervid förblifvit.
Jag får således, i afseende på detta Utskottens
beslut, åberopa min emot Betänkandet
N:o 8 afgifna reservation.
N:o 42.
Ankom lill Exped. Utskottet d. 3 Julii 182g.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om inställelse af de nu pågående
Laga Skiften.
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten har Hedervärda Bon
-
jLa,*- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N>:o 4%- 117
de-Ståndet, genom Remiss den 9 nästlidne
April, öfverlemnat en af Riksdagsfullmägtigen
från Vester - Norrlands Län
Nils Strindlund väckt Motion derom, att
Rikets Ständer må uti underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes låta inställa de nu
pågående så kallade Laga Skiften.
Detta hafva Utskotten öfvervägat, och,
sedan Utskotten, uti det Betänkande de
redan afgifvit i anledning af de flere inom
respective Riks-Stånden väckte- frågor, angående
dels upphäfvande, dels ändring och
rättelse i Kongl. Stadgan om Skiftes-Verket
i Riket af den l\ Maji 1827, äfvensom
uti förnyad t Utlåtande af denna dag yttrat-
sig sakna fog alt tillstyrka andra, än
några mindre partiela ändringar i nämnde
Författning, hvars hufvudsakligaste Stadganden
och grunder deremot ansetts höra
bibehållas, hafva Utskotten äfven i och med
detsamma uttalat sin mening i afseende på
nyttan af Författningens fortsatta tillämpning
och efterlefnad. Att nu, genom bifall
till Motionen, söka tillvägabringa inställelse
af alla, till följd af ofta åberopade Förordning,
foretagne och nu förevarande Skiftes-förrättningar,
anse Utskotten så mycket mera
orättvist och olämpligt, som ej allenast en
slik åtgärd, utsträckt till den allmänna om
-
118 Zag- samt Allm. Besv. o. Oec, Utsk. Uti. N:o ^2,
fattning Motionairen afsett, troligen skulle
vid verkställigheten finnas stå i strid mot
mången Delegares eget behof oell önskningar,
utan jemväl ett skiftes inställande, efter
Utskottens omdöme, måste ske endast
i den ordning, på det sätt och af de anledningar
Skiftes-Stadgan upptager, så vida
nemligen icke Kongl, Majit, uti någon serskild
fråga, skulle, på derom gjord underdånig
anhållan och i följd af synnerliga
omständigheter, finna för godt att annorlunda
förordna. Och enär Rikets Höglo!].
Ständer således lära inse, att hvad Motionen
åsyftat torde ligga utom gränserne för
deras befattning, få Utskotten, som icke
kunna dela Motionairens åsigt om behofvet
af den föreslagna åtgärden, helst hvarje
delegare, som skulle finna sig genom ett påbörjadt
skifte uti sin rätt förnärmad, har
vägen öppen, att deri å behörig ort vinna
rättelse, tillstyrka,
att Strindlunds Motion må fä förfalla.
Stockholm den a5 Junii 182c),
N:o 43.
Antom till Exped. Utskottet d, 7 Julli 1S29.
Utlåtande, i anledning af ytterligare
väckt fråga om rättelse och än
-
Lag- samt Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 4$. 119
dring i Kongl. Taxan på arfvode
för Landtmäteri-Förrättningar af
den 5 Julii 1827,
Viel föredragning af Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens, under
N:o 9 afgifna Betänkande, i anledning af
åtskilliga väckta Motioner om jemkningar
och rättelser i den af Kongl. Maj:t den 5
Julii 1827 i Nåder utfärdade Taxa på arfvode
för Landtmäteri-Förrättningar, har i
ingifvet anförande Herr Friherre Wrangel^
Henning; framställt åtskilliga anmärkningar
vid högslberörde Taxa, hvilka, såsom
ny Motion ansedde, Höglofl. Ridderskapet
och Adeln genom Protocolls-Utdrag den 4
nästlidne Maji remitterat till Utskottens
handläggning. Dessa anmärkningar, hvilka
serskildt angå hvardera af Taxans 1, 2, 5,
6, 11 och 20 §§, hafva hufvudsakligen för
ändamål att ådagalägga, det den deri uppförda
arfvodes-beräkning vore för hög och
att lämplig nedsättning deraf alltså mätte
ega rum.
Utskotten, som öfvervägat Motionens
innehåll, få till svar derå vördsamt
anföra: att, sedan Utskotten, uti ofvanberörde
Betänkande, N:o g, i anledning af de
förut gjorda och handlagda Motioner om
ändring och rättelse i Kongl. LandtmäteriTuxan
den 5 Julii 1827, på förekomne skäl
i ao Lag- samt Allm. Dcsv. o. Oce. Utsfs. Uti. N. o 43.
ansett det håde vara för tidigt och icke
lämpligt att till Kongl. Maj:t ingå med förslag
till ändring uti berörde Taxa, men
deremot funnit sig böra tillstyrka Rikets
Hög lo fl. Ständer att, genom underdånig
skrifvelse, hos Kongl. Muj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t, efter erhållen del af vissa
upplysningar, samt, efter pröfning för öfrigt
af framdeles befintlige omständigheter,
täcktes i Nåder bestämma, om och i
hvilka delar nedsättning och jemkning i
den stadgade arfvodes-beräkningen må skäligen
ega rum; alltså och då, genom 3:ne
Riks-Slånds lemnade bifall lill Utskottens
berörde förslag, frågan i hela dess vidd
sålunda redan är lill Kongl. Majrts Nådiga
pröfning af Rikets Ständer öfverlemnad,
anse Utskotten sig nu mera ej tillkomma
att ingå i pröfning af Herr Friherre TVrangels
Motion, utan tillstyrka,
att densamma må förklaras förfalla.
Stockholm den 2 Julii iSay.
N:o 44*
Ankom till Exped. Utskottet den 7 Julii 1829.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om stadgande af en Lag till förebyggande
af vederbörande Tjen
-
Lag-samt Allm. Dcsv. o. Occ. Utsk. Uti. N:o 44- 121
steniäns egenmägtiga förfarande vid
jord-ransakningar samt om upphäfvande
af Kongl. Circnlaire-Brefvet
den i October i8o4 angående
förmedlings återgång.
Af den anledning, alt det, vid en lili en
viss landsort nyligen förrättad jordransakning,
skall blifvit åtskilliga innehafvare af
förmedlade hemman förelagdt att, inom
kort lid, till vederbörande inkomma med
utredning af förhållandet med de skedda
förmedlingarne, vid påföljd för underlåtenhet
deraf, alt berörde hemman skulle komma
att dädanefter såsom oförmedlade anses,
har Riksdagsfullmägtigen Herr B. H.
Santesson, i ett till Vällofl. Borgare-Ståndet
afgifvet och till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens gemensamma
behandling, genom Remiss den 17
sistlidne December, öfverlemnadt Memorial,
framställt, huruledes, då få hemmansegare
hafva handlingar, som upplysa sådana
ioo-åriga eller ännu äldre förhållanden,
helst hemmanen under liden merendels
gått flera gånger i köp, men den enda
upplysning de möjligen kunna åstadkomma,
består i att lösa Utdrag af Länets J01-  de-Bok för sine hemman, hvilket åter skall
ske å Lands-Contoiret, anskaffandet af dessa
upplysningar, som deremot vid 1 aasak
-
122 Lag-samt Allm. Bes v. o. Oec. Ut sk. Uti. N:c>44-
nings-tillfället varit i första liand alt tillgå,
icke kan medföra annan följd än kostnad
för den skattdragande hemmansegaren,
till vinning för Lands-Kamereraren och
den person, hvilken den enskilde, af obekantskap
med dylika mål, nödgas med besvär
och tidspillan rådföra, utan att det
härmed åsyftade ändamål, ett fullständigare
utredande af förmedlingens tillkomst,
vinnes, eller hemmansegaren derigenom betryggas
vid besittningen af sin förvärfda
egendom; och att, om den Autoritet, som,
ehuru ej ensam innehafvande de för utredningen
nödige handlingar, likväl bäst vore
i tillfälle, att ifrån annan myndighet, t. ex.
Kammar-Coilegium, derom inhemta upplysning,
lagligen och när sorn helst skulle
kunna göra så beskaffade affordranden af
hvarje skattdragande hemmans- eller jordegare,
så vore Landtmannen högeligen att
beklaga, ty längre än vederbörande Embetsman
sådant tillstädja, kunde han icke
påräkna lugn besittningsrätt af sin egendom.
En sådan tillämpning af de stadganden,
som för dylika åtgärder legat lill
grund, kan dock icke vara åsyftad, mindre
anbefalld; men, som den icke får förutsättas
hafva egt rum ulan någon deraf hemtad
anledning eller mot bestämdt förbud,
så mäste orsaken dertill sökas i författningarnes
ofullständighet; och har Motionairen
derföre hemställt, ”att Lag-Utskottet borde
Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Ut sk Uti. N:o 44' 1
till Rikets Högloft. Ständer aflemna förslag
till ett stadgande > sorn för framtiden
viä förebygga dylika pä Landtmannens
välfärd och Samhällets deraf beroende
bestånd inverkande förfaranden af de Autor
iteter, som böra utgöra närmaste skyddet
för den enskildes egande-rätt och det
allmännas trefnad.” —< Hvarjemte och då
stadgandet i Kongl. Brefvet den i October
i8o4: ”att der hemman, i anseende tillför
”små och ringa egor, skulle hafva blifvit
”förmedladt, men sedermera, antingen ge”noin
laga skifte i by eller öretal eller
”medelst annan laga actus återvunnit hvad
”fordom derifrån blrfvit afsöndradt och
”skiljdt, så att det genom sådan tillökning
”i egor kan bära sin gamla ränta, bör ett
”sådant hemman till sitt förra mantal och
”ränta uppsättas, hvarå Krono-Betjeningen
”bör hafva tillsyn och derom hos Landshöfdingen
anmälan göra:” — möjligen
skulle hafva föranledt lill de i ofvanberörde
afseende klandrade åtgärder, eller
kunna dertill föranleda, Motionairen, i betraktande
deraf, att den vinst, som någon
gång måhända genom en slik återgång skulle
tillfalla Staten, vore ytterst obetydlig
jemförelsevis mot den svåra, allmänna skada,
som ovisshet i någor måtto af besittnings-rätten
för en efterkommande egare
af ett sådant hemman kan medföra, jemväl
yrkat, att, genom omförmälde förfall
-
124 ^aS~ samt Allm. Besv. o. Occ. ZJtsk. Uti. N:o 44-
nings återkallande, denna, i Motionairens
tanka, enda lagliga anledning til! återupphöjande
af förmedlade hemmans grundräntor
måtte undanrödjas.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och då det synes öfverensstämmande
med allmän rättsgrund, att Staten, i
O '
sina förhållanden lill den enskilde medborgaren,
bör ega samma skjddighet alt
bevisa sin rätt, som enskilde mot Staten,
och ingen svarande part i något fall bör
kunna åläggas bevisnings-skyldigheten, få
Utskotten med anledning deraf, alt, genom
en alltför vidsträckt tillämpning af 1804
års Förordning, det stundom lärer hafva
inträffat, att enskilde blifvit affordrade handlingar
till stöd för sin rätt att åtnjuta förmedling,
vördsamt tillstyrka Ilikels Ilöglofl.
Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det stadgas måtte, att vid de
tillfällen, då frågor om förmedlings
återgång kunna uppkomma, all bevisnings-skyldighet
i detta fall må ensamt
åligga Kongl. Maj:t och Kronan,
beträffande sedermera Motionairens förslag,
att Kongl. Brefvet d. i October 1804,
angående förmedlings återgång, måtte till
kraft och verkan upphäfvas; så, enär förmedling
icke är annat än nedsättande af
ett skattlagdt hemmans mantal eller jordeboksränta,
eller ock af båda delarne, till
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 44. iz5
kommet af den orsak, att hemmanet' icke,
utan olägenhet och skada, förmår den
åsätta skatten utgöra; samt skattebördornes
lika fördelning obestridligen fordrar, att,
om förmedlingens orsaker upphöra, så att
förra hemmantalet pröfvas kunna bestå,
hemmanet ånyo utgör en efter dess förmoner
lämpad afgift, anse Utskotten den i
åberopade Kongl. Bref innefattade föreskrift
om förmedlings återgång, hvarigenom,
utan rubbande af egande- eller besittningsrätten,
en nödig och lämplig jemkning af
hemmanets utgörande skyldigheter verkställes,
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande;
och Utskotten, som sålunda
ej i denna del kunna biträda Motionairens
framställning, få alltså tillstyrka,
att denna del af Motionen ej må vinna
Rikets Höglofl. Ständers bifall.
Någre Ledamöters reservationer i ämnet
bifogas.
Stockholm den a Julii 182g.
Reservationer!
Af Herr Printzensköld. Instämmande
med Höglofl. Utskotten uti senare delen af
deras Betänkande, kan jag deremot icke
förena mig uti de åsigter, som i förra delen
af detsamma, blifvit yttrade, i anledning
af Motionairens klander af vederbörande
Embetsmäns föreläggande för innehafvare
taG Lag- samt Allni. Besv. o. Oec. Utsh. Uti. N. o 44‘
af förmedlade hemman, alt behörigen styrka
förmedlingens tillkomst.
För att rätt kunna bedöma Motionairens
framställning i detta hänseende, synes
man ej böra åsidosätta hvad såväl äldre
som nyare författningar angående förmedlingar
i allmänhet förmå och innehålla;
ibland dessa må hufvudsakligen nämnas
Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär
den 22 Nov. 1680, Häradsfogde-Instruction
af år 1688, Kongl. Brefven d. 16 Januarii
1695, samt den 3 Jan. och den 28 Junit
1744, Kantmar-Collegii och LandshöfdingeInstruclionerne
af år 1734, Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den 12 December
sistnämnde år och slutligen Kongl.
Brefvet den I October 1804. Ifrågavarande
författningar öfverensstämma alla deruti,
att, innan förmedling å något hemman
eger rum eller får tillgodonjutas, undersökning
samt ref- och skattläggning skall i behörig
ordning vara förrättad, hvaröfver det
åligger Landshöfdingarne att hålla noggrann
tillsyn, så att intet hemman må, utan laga
tillstånd, vinna lindring uti de detsamma
åliggande besvär och skyldigheter; och som
häraf, efter min tanka, ostridigt följer, alt
Landshöfdingarne såväl som de dera underlydande
tjenstemän icke allenast äro berättigade
utan jemväl pligtige, alt, när sä
nödigt pröfvas, och serdeles vid jordransakningar,
hvilka hafva just till ett ibland
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec.Utsk. TJtl. N:o 44• I27
de hufvudsakligaste föremålen att tillse, luiru
vida hemman och lägenheter till deras
mantal och räntor någon förändring undergått,
affordra åboer eller innehafvare af förmedlade
hemman de handlingar och upplysningar,
som kunna styrka deras rätt alt
förmedlingen tillgodonjuta, utan att Kronan
hör med någon bevisnings-skyldighet i detta
hänseende belastas, enär öfver hundraåriga
författningars ännu gällande kraft måste
innefatta tillräckligt stöd för Dess rättigheter,
intilldess motsattsen varder å vederdelo-sidan
i laga ordning bevisad; —
samt dessutom, hvad serskildt beträffar Kronohemman,
den oformlighet jemväl skulle,
genom bifall till Utskottens förslag, inträffa,
att Kronan, som eger jorden och icke
öfverlåtit besittningen deraf med annan eller
vidsträcktare rätt, än ofvan åberopade
författningar utstaka, det oaktadt, skulle
blifva försatt i nödvändighet att emot sina
brukare ingå i bevisning om rättigheter,
dem hon före öfverlåtelsen egt och sig uttryckligen
förbehållit, i stället att det, en.
ligt vanlig Rältegångs-ordning, bör tillhöra
hemmans-åboerne att ådagalägga, det Kronan
dessa rättigheter till större eller mindre
del sig afhändt; alltså och då det i öfrigt
är obetaget en hvar, som genom de af
Motionairen klandrade Embetsmanna-åtgärder
tror sig hafva blifvit i sin rätt förnärmad,
att deri genom anmälan å behörig
ia8 Lag- samt Allm. Besv. o, Oec. Utsk. Uti. N:o 44-
ort söka bereda rättelse, hvilket åter ej tillhör
Rikets Sländers befattning, tillstyrker
jag, för min del, att Motionairens ifrågavarande
framställning må lemnäs utan afseende.
Denna min reservation anhåller jag
måtte utlåtandet åtfölja.
Härmed förenade sig Herr Friherre
Cederström _, Herr Berg von Linde och
Herr af Schmidt.
Af Nils Mänsson_, från Malmöhus Län,
sorn för sin del ansåg underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t höra göras om utfärdande
af ett sådant stadgande, att förmedlings
återgång icke borde kunna komma i fråga
i annat fall, än då visas kunde, att ett förmedladt
hemman kommit i besittning af
mera jord an det vid förmedlingen egde;
och instämde häruti Börje Börjesson från
Halland och Per Persson från Calmare Län.
STOCKHOLM, P. A. Korstedt & Söner, 1829.
***** Jim. Mesv, o. otc» tfnk, VtU föo 4$. i
N:o 45.
Åntötii tili Éxjiéd; Uisi. i.'j jtslii »82$.
Utlåtande* i anledning af gjorda
anmärkning ar vid Utskottens Betänkande
N:ö 5, rörande Kamtnnr
Rättens rättighet. att i vissd
fall fullfölja gjorda anmärkningar*
Emot
Utskottens loréståéhdé Betänkande
llafva aHmärkningat blifvit gjorde:
Hos Högloft. Kiddefshapet erch Adeln:
af Herr tjjentät Gustaf, söm, i afseende
£>å första punkten af Utskottens Betänkande,
deri Utskotten ansett sig éj kunna tillstyrka
yrkadt upphörande af det, genom Kongl;
Brefvet den 20 Öctohér iriéddéldte
Stadgande, ”att anmärkningar mot sjelfva
Uorvaltningsåtgärderne äf något Cöllegium,
”eller annat allmänt Verk äf lika värdighet,
”eller någori dess Bedätriöt, öller ock en
”Kongl. Majit allena fedo-skyldig Embets”man,
börk hos Kongl. Majit i' underdånighet
anmälas, innan de till Vidare handjlih.
till Riis, St, Prot, 1628, 1829. jide Sami. a:dr* AfJ
1 tilde Haft; i
2 Ifag- smt ÅSm. Besv. och Otc. \Juk. Un, N-.o 45.
"läggning få förekomma," yttrat hufvudsakligen
enahanda åsigter med dem, som, till
stöd för det af Mötionairen härutinnan
framställde förslag, blifvit anförde, samt
vidare anmärkt: att, då Controllen öfver
Statsmedlens rigtiga användande så nära
rörde grundvalarne för ett lagbundet samhälls-skick,
vore en inskränkning i den fria
granskningsrätten deraf mindre väl betänkt;
att Kammar-Rätten, för att uppfylla sitt
ändamål och gagna samhället * mäste vara
Domstol i alla frågor, som röra iedovisning
för allmänna medel* men om
en öppen behandling undandrages dem, vöre
ock all granskningsrätt dermed tillintetgjord;
att, genom anmärkningarnes öfverlemnande
till Justitise-Cancelleren, tillräcklig säkerhet
ej eller vunnes, enär denne Embetsman ej
vöre förbunden att derå ovilkorligen anställa
åtal* och då förhållandet på detta
sätt ej komme att synas i Stats-Råds-Protocollet,
saknade äfven ett blifvande Constitutions-Utskott
tillfälle att i ämnet bereda
nödig rättelse; samt at.t ifrågavarande
inskränkning,efter Herr Hjertås öfvertygelse,
vore lika mycket stridande möt Embetsmännens
egna önskningar, som det instämde
med deras pligt och eget bästa, att, genom
en öppen granskningsrätt, all anledning
till misstanka för origtiga åtgärder un
-
Lng'- samt Allm. Biivi ®; Otc. Utsi. Bit; Nio 45. |
danröjdes. Och har Herr Hjerta yttrat sig
uli 1824 års öfvanbérörde Kongl. Bref finnå
en utveckling af den princip, som legat
till grund för 1807 års författning, Söm Stadgar,
att enskilda Parter sjelfve ej må utföra
åtal emot Embetsman och Domstolar, samt;
såsom bévis* huru ett förfaltandé JErhbétsverk
till efterföljd upptagit samma gruitdSatts,
anfört ett al General-Tnll-Styrelsen
under deri s/j. Augusti i825 ulfärdädt Circulairé,
angående serskild behandling äfrnål;
Som föra biippsåtUgä öfverträdelse^ af Tullför
fä ttningarne, hvaraf godtycklig behandling
af slike mål förmehts böra blifva en
Följd; På dessa skäl här Herr Hjerta yrkat
åtéfrenlisä äf Betänkandet i denna del,
men deremot talat för bifall å senare
punkten i samma Betänkande; hvari tillstyrkas
oförändrädt bibehålladde af det stadgande
i Kongl. Brefvet d. 16 Octo ber 1816;
att fullföljdéri af Kammar-Plättens anmärkningar
emot jnenigheter ankommer på Kongl;
Maj:ts Nådiga pröfning.
Häfförlitan har Herr Hjerta, sedan
åtskillige Ledamöter inom Högloft. Ridderskapet
oeh Adeln till besvarande upptagit
de anmärkningar; för hvilka här ofvan, likväl
endast i korrthet, blifvit redogjordt ,■
ytterligare utvecklat skälen för sin öfvert
4 Lag- samt Ailm. Besv, o. Oer. Utsk. \Jtl. N:o jff.
tygelse om nödvändigheten och rättigheten'
för folket, att ega säkra controller öfver de
medel, det lemnar till Staten, samt härvid
bland annat tillagt sig finna det vara en
pligt för hvarje Representant att utgå från
den åsigt, sorn anser granskningen af ziffran
obetydlig, men deremot granskningen af
Styrelse-åtgärderne såsom högst vigtig.
Herr Rosenblad, Bernhard, som, till
skäl för återremiss af Betänkandets förra
del, yttrat sig, lika med Motionairen, ej kunna
inse, hvarföre viss högre rang eller Värdigt
het borde fritaga från Kammar-Rättens
granskningsrätt, samt ansett ersättning för
denna inskränkning hvarken finnas uti Rikets
Ständers Revisorers gransknings-åtgärder,
hvilka ej kunna hinna sträcka sig till ziffran,
eller uti anmärkningarnes öfverlemnande
till handläggning af Justitias-Cancelleren. Hr
Rosenblad har dessutom, såsom bevis på
oskadligheten af en obegränsad frihet i delta
hänseende, anfört exempel på anmärkningar
i äldre tider, gjorde emot KammarCollegium,
hvilka skola slutats med Colle»
gii frikännande från alft ansvar, äfvensom
Hr Rosenblad upplyst, huru anmärkningsmål
behandlas i åtskillige främmande länder.
Motionairen, Herr von Hartmansdorff,
August, har, såsom fortsatt utveckling af
lflg- samt Allm. Besv. o. Otc. XJtsk-. Uti. N:o 45. y
de i sjelfva motionen anförde åsigter mot
den i Betänkandets förra del afstyrkta förändring
i Kongl. Brefvet den 22 October
1824, framställt anmärkningar, hvilka han
egentligen hänfört till 2:ne punkter, eller
1:0 att Lagskipningen härigenom söndras;
samt 2:0 att åtgärderne för mycket hopas
på de högsta Myndighcterne,såsom Konungen
i Stais-Rådet, Högste Domstolen, Justitias-Cancelleren
och Justitise-Ombudsmannen.
Herr von Hartmansdorff har vidare
sökt visa, huruledes, genom första organisationen
, Kammar-Rättens gransknings-åtgärder
ej voro inskränkte till blotta ziffran:
att ofvan åberopade Stadgande gåfve anledning
till flere betänkliga olägenheter, och
deribland hufvudsakligen: att Kongl. Maj:t
betages erforderlig Controll å Collegiernas
noggrannhet att utföra dess befallningar; att
Rikets Ständers Revisorer ej skulle kunna
inskränka sig till egentliga föremålet för
deras granskning eller Kongl. Maj:ts åtgärder,
utan nödgas befatta sig med Collegiernes;
att den, till olikhet och målens
styckande ledande följd häraf jemväl uppstode,
att då Lancls-Staterne i afseende på
uppbörd och redogörelse egde tvänne Instantier
öfver sig, hade Collegierne blott en,
äfvensom 1 enahanda skillnad föi efunnes emel
-
fe Lag- samt Alhii. Besv. 0. 0ec. tysk. \}tl. Nio 4$.
ian Ledaniöterne i ett förvaltande verk oclt
de dem underlydande Tjensteman; samt att
anmärkningsmål mot ett Collegimn eller,
högre Embetsman kunde, i följd af den nya
ordningen, komma att sakna den utredning,
som vederbör, sedan Kammar-Rättens åtgärd
dermed upphprt. Äfvensom Pir voi\
Hartmansdorff, i afseende på det i Betänkandets
senare' del ifrågasatte K:gl. Brefvet
den x6 Oclober 181G, som handlar om anmärkningar
mot menigheter, erinrat om
prigtigheten deraf, att Kongl. Maj:t på förhand
förklarar, huruvida en anmärkning
må vara vigtig eller icke, samt ansett det
af Utskotten, till stöd för en sådan föregående
pröfning, antagna skäl, att Konungen,
som utfärdat Författningarna, må först
pröfva om de blifvit missförstådde eller,
orätt tillämpade, böra förfalla, vid eftersinnande
deraf, att den betydligaste för-i
fattning, på hvilken anmärkningar mot menigheter
pläga grunda sig, eller Bevillnings-,
Förordningen, icke utfärdas af Konungen,
utan af Ständerne, äfvensom flere andre
författningar, ehuru kungjorde af Konungen,
dock författas af Rikets Ständer. — På dessa
med flera skäl, har Hr von Hartmansdorff
yrkat återremiss af Betänkandet, och hemställt:
”att ur Kammar-Rättens Instruction
”må borttagas de Stadganden i a §. 1 Morn.
Lag- samt Allm. Besil, g, Oec.TJtsk. Uti. N:o 45. 7
”och 11 §. samt upphäfvas de öfrige påbud,
”sorn inskränka Kammar-Rättens Allmänna
”rätt att göra anmärkningar vid debitering,
”uppbörd, förvaltning och redovisning af
”allmänna medel, samt att deröfver döma
”i alla ai »Ira fall, än då det angår Kongl.
”Majcts egna Beslut.”
Till hvad sålunda blifvit anfördt mot
Kongl. Brefvet den 30 October 1834» har
Herr Cederschjöld, Per Guataf, tillagt
den anmärkning, alt då det, i ' händelse
Kongl. Maj:t, vid anmälan af en anmärkning,
beslutar, att åtal derå bör anställas, sålunda
blifvit fprklaradt, att fel är begånget,
borde ock detta Beslut anses såsom Dom
och den efterföljande undersökningen endast
såsom en formalitet; hvilket sätt att gå till
väga Herr Cederschjöld både ansett oformligt
och stridande mot Grundlagen, enligt
hvilken ingen kan förklaras skyldig, utan
efter föregången ransakning, Och hafva härförutan
Hr Friherre Ehrenborgh, Casper
Wilhelm, Herr Grefve Posse, Arvid, Herr
af Billbergh, Johan Petter, med flere Ledamöter
inom Ridderskapet och Adeln sig
i ämnet utlåtit.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr
Ekerman anmärkt, att Betänkandet stöde i
strid mot den rättsgrund, som bjuder, att
* - jr
% Lag- samt Allm. Besv. o. Otc. tyts k, Ihl. Ar:o 45,
filia iiro lika inföy Lagen, samt derföre och
då för öfrigt genom det tillstyrkta Stadgan--  det, alt anrpärkningar rörande Embetsverk
ken$ fö r-ya 11 n ii] gs-å tgä V d er ej få utom föregången
underdånig anmälan handläggas,
Kongl. Maj:t förvandlades till en Första Instance,
yrkat antagande af Motiona ireus förslag;
— dermed Herrar Falkman, Alund
pch Mattsson sig förenat,
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har
^ttders Danielsson från Elfsborgs Län
yttrat sig anse den af Motionairen ifrågasatte
rättelse i Kongl. Kammar-Rättens Inslruction,
enligt hvilken det på Styrelsen
beror, att i vissa fall bevilja eller vägra
talan till vinnande af yrkadt ansvar mot
Kronans redogörare, vara af beli ofve t så
mycket mera påkallad, sorn härigenom nödig
Controll öfver Statsmedlens vigtiga användande
undandroges folket och en sådan
inskränkningi Kammar-Rättens pröfningsrätt,
hvilken eldigt detta Verks äldre Instructioner
ej fanns, lemnade rum för godtycke.
Och har cinders Danielsson, lika med
hvad Herr Hjerta här ofvan anfört, vidare
?ökt ådagalägga, att genom Stadgandet, det
anmärkningsmålen böra öfverlemna? till Justitiae-Cancelleren,
för att handläggas, man
ingalunda, på sätt Utskotten antagit, egdy
Lag- samt Allm, Btsv. o. Otc. UisL Uti, Nio 45- 9
säkerhet, att åtal i anledning deraf anställes,
enär, utom det att denne Embetsman
ej vore ofelbar i sitt omdöme om den handläggning,
sorn borde eg a ruin, han vore fri
från ansvar för de åtgärder, han underlåter
vidtaga och endast bunde tilltalas för
den orätt, som genom oskäliga anklagelser
blifvit någon tillfogad. Efter And. Danielssons
omdöme skulle således ett, från KammarRätten
till Justitias-Cancelieren öfverlemnadt
-anmärkningsmål f hvilket af honom icke
handlägges, komma alt begrafvas i glömska,
och Kammar-Rätten dymedelst försättas ur
verksamhet. Jemte det And. Danielsson
på grund häraf yrkat, att, nied bifall till
Motionairens förslag, Betänkandet i denna
del mätte återremitteras, huv And. Danielsson
förklarat sig godkänna senare delen
deraf, som angår det genom Kongl, Brefvet
af den 16 October 1816 föreskrifne sätt för
anmärkningars fullföljande mot menigheter;
Och hafva uti delta anförande inom BondeStåndet
Anders Andersson och Anders
Persson från Östergöthland, Lars Andersson
från Skaraborgs Län, Lars Olsson från
Jemtland, Anders Nilsson från Wermland,
med flere sig förenat,,
i© Lag- samt Allm. Etsv.o.Oec. Utsk. Ud. N:o 45.
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Vällofl.
Borgare-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet
, i anledning af' hvad i förrberörde
måtto blifvit anfördt, funnit för
godt återremittera ifrågavarande Betänkande,
hafva Utskotten tagit ämnet under
noga öfvervägande och få deröfver
afgifva följande utlåtande:
Hvad härvid angår Motionairens förslag,
om upphäfvande af vissa §§. i 1814 ^rs
Instruction för Kongl. Kammar-Rätten ,
samt Kongl. Brefvet dep 20 October 1824
och de, i öfverensstämmelse dermed, nu
gjorde anmärkningar, få Utskotten till en
början fästa uppmärksamheten derpå, att,
genom berörde Stadganden, ingalunda, på
sätt här velat antagas, blifvit afsedt, att undandraga
Kammar-Rätten den, detta Verk
tillhörande, granskning af de förvaltande
och redogörande Verkens Räkenskaper, hvarken
livad ziffran eller för va11 n i n g så tg ä r d e r n e
beträffar, utan att, på de skäl och med
iakttagande af den skillnad, åberopade Nådiga
Skrifvelse upptager, frågan endast varit
att bestämma, om Kammar-Rätten borde
pröfva påföljden af de gjorde anmärkningar-,
ne och dess Domsrätt i mål af ifrågaställde
beskaffenhet, sålunda erhålla en utsträckning,
jemförlig med Högste Domstolens.
I/)gT samt j$lm. Besv. och Otc. Utsh. \}tl. N':o 4J- 11
I Svensta Lagstiftningen har på goda grunder
det ^undantag från allmänna rättegångssättet
blifvit infördt, att en Domstol ej
domer öfver EmbetSTåtgärder af andra Domstolar
eller Embetsyerk, som i värdighet
äro lika med eller öfver sina Domare; och
det torde derföre icke kunna bestridas, att
nu gällande ordning för behandlingen af
slike anmärkningsmål är mera öfverensstämmande
med de i allmänhet härutinnan
antagne former, än dpt förändrade sätt, sorn
med Motionen åsyftas få infördt vid detta
förhållande, Och då Utskotten derjemte
öfvervägat:
a') Att remiss till Justitiae-Cancelleren af
ett anmärkningsmål, för att i laga
ordning handläggas, innebär bestämdt
åliggande för honom, att tilltala eller
låta tilltala den, på hvilken anmärkningen
har afseende, hvilket åliggande
icke kan af Justitias-Cancelleren underlåtas,
vid ansvar såsom för Embetsfel;
men hvilket åter genom Författningar
icke förekommes;
Att den, af ofta åberopade Stadganden
härledda farhågan för anmärkningsmålens
afsöndring och en mindre fullständig
utredning deraf, sedan Kam
-
(2 Lag* samt Allm. B?tv. och Oec, Usk. Uti. JV/045.
mar-Råttens slutliga åtgärd dermed i
vissa lall upphört, icke torde finnas
grundad, då man eftersinnar, dels
att handläggningen af dylika mål i
allmänhet fortfar att tillhöra KammarRätten,
dels att det, enligt 2 §. i
Dess Instruction, hvilken i denna omständighet
ej lärer genom 1834 års
Kongl. Bref undergått ändring, åligger
detta Verk, att jemväl, vid insändandet
till Kongl. Majit af anmärkningar
mot Collegier m. fl. Embetsverk,
bifoga vederbörandes förklaringar,
jemte eget utlåtande och öfrige
nödige upplysningar i målet;
c) Atfc således erforderlig enhet uti dessa
ärendens behandling eger rum;
(T) Att, förutan ofvannämnde granskning
af Embetsverkens redogörelser och
de, i sammanhang dermed, vidtagne
åtgärder, Rikets Ständer ega tillfälle,
dels genom sina Revisorer oeh vederbörande
Utskott, hvilka hafva tillgång
på alla dertill nödige handlingar, att
utöfva den mest noggranna Controll
å Statsmedlens användande, i afseen--  de på ej mindre redogörelsen till z i Ifrån,
än förvaltnings-åtgärderne, och
Log- samt Allm, Berj. «. Otc, Utsk, Xiii. N:o ^5, i5
dels genom Constitutions-Utskottet,
att erhålla kännedom om de Beslut,
som Blifvit fattade öfver anmärkning
gar mot högre Embetsman och Collegier;
samt
e) Att, då Kongl. Magl.s Beslut, det
åtal bör anställas å en anmärkning
af sistnämnde beskaffenhet, icke innefattar
Stadgande i pröfningsväg af det
ansvar, sorn derå må följa,- hvilket
måste bero' på föregående undersökning
af den Domstol, hvartill målet
hörer, den härutinnan gjorde erinran,
som skulle hufvudsakliga pröfningen
i dylika frågor, mot hvad Lag stadgar,
komma att föregå ransåkningen,-  torde finnas af sig sjelf förfalla;
hafva Utskotten ansett de emot
Betänkandet i denna del gjorda
anmärkningar ej föranleda till
förändring af deras förra Utlåtande'.
Likaså hafva Utskotten af Herr von'
Hartmans dorffs framställda anmärkning
mot senare punkten af Betänkandet, hvaruti
oförändradt bibehållande af föreskriften
i Kongl, Maj;ts Nådiga Bref den i6 Octobev
«4 M«f ÅUtn. Bav. '6ch Ok. Un£. U/A. Ä’:o 45.
"1816, angående sättet för anmärkningars
fullföljande mot menigheter-, tillstyrkts, icke
funnit sig ega anledning, att frånträda deras,
1 denna del, förut fattade Beslut, hvilket
dessutom torde kunnä anses vara af
Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallet, enär de anmärkningar,
hvilka hös dessa Riks-Stånd föränledt
återremissen, icke å denna omständighet
hafva afseende; varandcs, enligt ankommet
Protocolls-Utdrag, Betänkandét 1 hela dess
vidd* af Högv. Preste-Ståndet godkänd t.
Eli Ledamöts serskilda tanka i ämnet
bifogas.
Stockholm d. 2 Julii 1 Bagi;
Reservation
af Herr Printzenskjöld. Med Högloft.
Utskotten kail jag alldeles icke dela öfvertygelsen
om olämpligheten äf Motionairens
förslag, angående upphäfvande af senare
Momentet i 2 §. af 1814 års Instruction
för Kongl; Kammar-Rätten, saint af Kongl.
Brefvet d; 20 Octöher 1824. Det är sannt,
på sätt Utskotten yttrat, att genom dessa
Stadganden Kammar-Rättens RevisiopsContoir
icke blifvit betagne rättigheten att
Bi!, t. Lag- tavit Alhu.Betv. o. Otc. U t sk. Uti. Ma 45. i5
granska de förvaltande och redogörande
Verkens räkenskaper, hvad så väl ziffra» ,
som föi valtnings-Atgärderne heträffar, men
dertill inskränker sig också alltsammans.
En anmärkning af Revisionen , utfärdad
emot desSa Verk, om än aldrig så
väl grundad, får éj under närvarande förhållanden
pröfvas af den Dbmstöl, hvars
hufvudsakliga föremål dock är, ätt fälla
dom öfver de åtal, som dess underlydande
Actorer finna sig befogade att anställa.
Och anledningen till denna inskränkning
ligger förnämligast uti den föreställning man
gjort sig, att Embetsverkens eller de högre
Embetsmännens värdighet skulle blifva förnär
madi
Vi lefva likväl uu i en tidpunkt, då
frinn hunnit inse olämpligheten af så kallade
forn -privilegiata, hvilka endast ledt sin
upprinnelse från begreppet om den ena
medborgarens värdighet framför deli andra.
Lag-Comiten har ock på goda grunder tillstyrkt
afskaffandet af dessa undantag från
allmänna rättegångssätt en; och då man i
ett fall gillat principen om jcmlikhet inför
Lagen, är det för mig svårt att inse, hvarföre
man bör förkasta den i ett annat.
Om man nu lika med Utskotten anta
-
it Bil. t. Lag*samt Alhn. Éesv.o; Osc. tftth. ijtl.N:oå?t
get* att den ifrågasatte inskränkningen i
Kammar-Rättens Domsrätt Öfver Embetsåtgärder
af andre Domstolar eller Embetsverk,
Söm 1 värdighet ärö lika med ellerhögre
ari Kathmar-Rätteh* är på goda grunder
införd, så vet jäg ej, hvarföre inan
icke, för cönSequGricens skull, kan säga, ätt
desse EmbetSvetks värdighet förbjuder, det
deras åtgärder grariskaS äf Kammar-Rättens
Revisorer, titäil att serskilda Re visions-Contoir,
i högsta Instancen, böra för såclarit inrättas,
Gillas deli énä saltsen, Så kari den
andra icke ogillaS, emedatt dé leda sitt ur-<
Sprung från samma källag och det torde då
blifva svårt ätt kunna förutse, hvarthän
värdighets-systerflet, bragt tili sin fullända
liing, skulle leda,
För mill del åhsér jag således mest
principenligt, att låta saken, meri icke Emhetsmanriens
eller Embetsverkets högre eller
lägre värdighet, bestämma fonlin; och då
jag derjemte, i afseende på nu förevarande
ämne, öfverVägar,
a) alt vissa anmärkningsmål från Kongl.-  . KammarRätten directeöfverlemnastili
Justitias-Cancelleren, hvilket öfverlemnande,
enligt min öfvertygelse, alldeles'
-
Lag-sami Allm, Besv. o. Oec, Utsk.TJtl. N:o 45. 17
deles icke lika med en frän Kongl.
Maj:t aflåten Remiss, innebär något
bestämdt åliggande för Justitis.Cancelleren
att tilltala eller låta tilltala
den, på hvilken anmärkningen har
afseende, utan sådant helt och hållet
ankommer på Justitias-Cancellerens egen
ompröfning, hvaraf följer, att frågan
kan, genom af honom möjligen uraktlåten
Emhetspligt eller origtigt fattadt
begrepp om anmärkningens beskaffenhet,
alldeles få förfalla;
att då Kammar-Rätten, genom ofvan'
anförde Stadganden, blifvit i visSa fall
beröfvad rättigheten att i pröfningsväg
handlägga frågor,som i anmärkningsväg
derstädes gjorts anhängige,
dei-af är en gifven följd, att Söndring
uti anmärkningsmålen uppkommit,
och att således erforderlig enhet uti
dessa ärendens behandling alldeles
icke eger rum;
c) att ehuru, enligt Utskottens yttrande,
Rikets Ständer äro berättigade
att, genom deras Revisorer och StatsUtskott;
utöfva den mest noggranna
controll å Statsmedlens användande,
filfa, till Riks. St. Prot., 1828, 1829. jide Sajal. 2;dra Afi1;
iö-‘öe Haft; 3
ig Bilj. Lag- samt Allm. Besv. o, Otc, Ut sk. Uti, N:»45.
det likväl icke med något fog af billighet
kan begäras, att Revisorerne
och Stats-Utskottet, med sina mångfalldiga
och högst vigtiga göromål,
skola medhinna, att i detail följa
hvarje Embetsyerks eller Embetsmans
förvaltnings redogörelser, med
lika uppmärksamhet, som den autoritet,
hvars tid och verksamhet hufvudsakligen
böra åt en dylik granskning
vara egnade;
dd att det svårligen låter tänka sig, det
Constitutions-Utskottet skall kunna
finna någon giltig anledning till klander
af de beslut, som af Kongl. Maj:t
blifvit fattade öfver anmärkningar
emot högre Embetsman och Collegier,
enär dessa anmärkningar, ehuru väl
grundade de äfven kunna vara, likväl
sällan eller aldrig äro af den klara
och ostridiga beskaffenhet, att ett
tillstyrkande af deras nedläggning kan
under något vilkor hänföras till sådana
förseelser, hvilka, enligt grundlagen,
äro åtal och ansvar underkastade;
äfvensom den händelsen möjliligen
skulle kunna inträffa, att ett
hos Kongl. Maj:t af Kammar-Rätten
i unnerdånighet anmäldt anmärknings
-
Bil. t. Lag- sann Alim.Besv.o. Oec.Vish BStl, ATro 45- 19
mål korarae att hvila hos vederbörande
föredragande, och sålunda genom
tidsutdrägt råkade att åt glömskan
alldeles öfverlemnas, då detsamma,
såsom icke synligt uti något
Stats-Råds-Protocoll, naturligtvis ej
kan komma till Constitutions-Utskottets
kännedom; hvadan således controllen
i denna väg öfver ifrågasatte
anmärkningsärendens behöriga hailda
läggning icke synes mig vara tillfyllest
görande; samt
t) att, fastän det icke egentligen kan
.sägas, att Kongl. Maj:ts Beslut, det
åtal i anledning af en anmärkning bölske
eller ej, innefattar pröfning af
sjelfva anmärkningsfrågan, det likväl
synes vara mindre lämpligt, att en
sådan preliminair pröfning uti högsta
instancen eger rum;
Altså anser jag mig böra med understödjande
af Motionen i denna del, vördsammast
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
att, medelst underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t, i underdånighet anhålla om upphäfvande
af Kongl. Brefvet den 20 October
1834, samt att Kammar-Rätten, genom uteslutande
af det anförda undantaget i atdra
20 Bil. t. Lng- sami Allm. Besv, o* Otc. XI t sk. itel. N:o 4j<
§. af dess Instruktion, mätte hädanefter
blifva lika obehindrad, att till Laga
kraft och verkan fullfölja anmärkningar mot
högre, som hitintills mot lägre redogörare
för allmänna medel.
STOCKHOLM 1829,
tryckt hos Jom Ad. "W a Lime wi
Ijag- samt "Allm- BeSv.o. Oic. Utsk. ZJtl. N:o 46, t
Ankom till Exped. Utsk, den 7 Julii 1819.
N:o 4<5.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, den 10 December
1828, angående Rikets
Mått, Mål och Vigt,
Tu Rikets Högloft. Ständer har Kongl;
Maj t i Nåder behagat aflåta en så lydande
Skrifvelse:
^Under en längre tid hafva olägenheterna”
(se Bih. till Riks-Ståndens Protocoll
N:o 37, irsta Sami. e Band., 5 Haft. pag. 6.)
Vid Remiss af denna Nådiga Skrifvelse
från de Respective Riks-Stånden harden
olikhet egt rom, att densamma med åtföljande
Förslag så väl till Allmän Stadga
om Rikets Mått, Mål och Vigt, sorn till för.
ordning om hvad vid verkställigheten af denJ
na Stadga iakttagas bör, af det Hedervärda
Bih, lill Rikt-St. Pret, 1828 och 1819. 7 Sami, 2 Afi, j,
*7 .de H:t.
a Lag- samt Allm. Besv.o.Oec. Z^tsk. Uti. N:o 4f>.
Bonde-Ståndet blifvit remitterad till Lagsamt
Allmänna Besvärs- och OecononiieUtskotten,
men af de Trenne öfrige RiksStånden
endast till sistnam nde Utskott. Då
emedlertid, oaktadt förberörde Förslags egentligen
oeconomiska art och syftning,
deri innefattas åtskilliga bestämmelser, sorn
ofelbart äro att hänföra tinder Allmänna
Lagen , hafva Utskotten, med ledning af
törslnämnde Remissen, ansett sig böra gemensamt
ämnet till behandling företaga.
Den pröfning, som sålunda tillkommer
Utskotten, kan visserligen genom den Nådiga
Skrifvelsen anses utsträckt äfven derhän,
att frågan i hela dess vidd åter kunde
upptagas, men då Utskotten i afseende på
det hufvudsakliga deraf, eller de olägenheter,
som tillskyndas Handel och Allmän rörelse,
medelst mångfallden af de inom Riket
bruklige Mått, Mål och Vigter, samt
behofvet och fördelärne af en ny på veten^
skapliga grunder utarbetad och till enhet
reducerad Författning i detta hänseende, till
alla delar instämma i de åsigter, som länge
mera allmänt gjort sig gällande, och i synnerhet
vid sista Riksdag blifvit godkände,
samt då föranledt Rikets Höglofl. Ständer
att i underdånighet begära den förändring,
hvartill Förslag nu blifvit öfverlemnadt; så
anse Utskotten sig, under åberopande häraf,
Lag- samt Allm. Besv, o. Oec. Utsk.Utl.N,o 46. 5
vid närvarande tillfälle icke ega något annat
åliggande, än att ingå i närmare pröfning
af Förslagets detailer, samt derefter afgifva
det i Nåder affordrade speciela yttrandet,
”huruvida det må finnas lämpligt
”och ledande till lättare införande af antag,
”ne förbättringar, ätt bibehålla de gamla benämningarne
och vid dem fästa rigtigare be*
grepp, i stället för att införa till större de’’len
nya benämningar.”
Vidkommande således först sjelfva
Förslaget till Stadgan hafva Utskotten
funnit sig föranlåtne, att
dervid göra följande anmärkningar.
§.2, i Mom. Den här gjorda
jemförelsen af Längde-Måttets enhet
med secundpendelns längd
har förekommit Utskotten mindre
tydligt uttryckt. Utskotten få derföre,
för mera redighet och till afböjande
af misstydning, äfven i afseende
på de olika slags secunder,
T som Astronomerna räkna, föreslå
följande förändring: fotens matt
skall vara sådant, att längden af
den pendel, sam vid hafvets yta
och i lufttomt runi vid Stockholms
latitud fullbordar hvarje svängning
4 Lflg- samt Allm. Benv.o.Oec'. Utsi. Uti. N.o 46:
på en medeltids secund, svarar
mot etc.
Jemväl häfva Utskotten trott, attj
jemte den vetenskapliga noggrannare
beräkning, som i Förslaget
finnes utförd, man tillika skulle
kunna, åtminstone ungefärligt, uttrycka
jemförelsen på något enklare
och för allmänheten lättfattligare
sätt, hvilket, om det ock komme
att något afvika från det fullkomligen
rigtiga, icke kunde be-i
traktas såsom egentligen felaktigt;
3 Mom. Äfven här gäller deq
nyss gjorda anmärkningen.
jJ. 3. Då, på grund af de ali-?
mänt erkända fördelarna af Deci--  mal-Räkningen, densamma i Stad-:
gan blifvit antagen, synes det sorn
denna vigtiga förändring i dagliga
räknesättet uttryckligen bordt an^
tydas och Paragraphens början så«
ledes hafva denna lydelse : Fördelningen
af Matt, Mål och Vigt
skall vara decimalisk med följande
benämningar:
• samt Allm. Be tv, o. Otc. Utsk. Uti. N:o46. 5
1 Mom. Den slutliga anmärkningen,
"Att linie utgår minsta
fördelningen” etc. synes bora utgå,
då det lika litet kan vara behöfligt
att bestämma ett minimum
sorn maximum.
2 Mom. Äfven här gäller den
sist gjorda anmärkningen, hvarjemte
Utskotten finna det mindre lamp*
f ligt, att kannan uteslutes fråntorrvaru-måttet,
enär densamma är
rymdemåttets enhet öfver hufvud*
Af denna anledning anse Utskotten
jemväl Stadgandet om olika
rymdemåls användande för torra och
våta varor böra försvinna.
3 Morn, Slutanmärkningen om
hornet såsom minsta fördelning
etc. torde också här böra bortgå.
Dessutom har i detta Moment
skett en öfvergång från Decimal,
till Centesimal-fördelning, hvaremot
redan vid förra Riksdagen
gjordes åtskilliga anmärkningar. Dea»
sa blefvo väl icke då godkända \
men närvarande Utskotten anse sig
icke dess mindre dervid ytterligare
böra fästa uppmärksamheten.
6 Lag- samt Allm, Besv. o.Oec. Utsi. Uti. N.o 46,
Det är nogsamt kändt, att i handel
och vandel är infördt bruket
af sorter, dels för att så vidt
som möjligt undvika bråk, dels ock
för alt undgå utsägandet af för stora
tal, hvarföre man i stället betecknat
dem med serskilda ord. Bägge
delarne äro för den i tänkande
och räknande mindre öfvade lika
nödvändige. Han har svårighet att
redigt fatta ett större tal, och behöfver
derföre ofta nya ord för att
få säkrare hvilopunkter för sin tankegång,
Hittills har indelningen hufvudsakligen
varit dyadisk, eller man
har så godt som vid hvartannat tel
behöft ett nytt ord. Kan man derföre
i allmänhet uppstegra systemet
från 2 till io, så synes detta
vara allt som man för närvarande
kan önska. I följd häraf skulle
ock Utskotten velat, att den decimala
fördelningen, såsom i Stadgan
antagen som allmän regel, äfvert
vid vigten blifvit iakttagen. Denna
regel hindrar dock icke, att
man ju i Bokföring kan rätta sig
efter ett centesimalt, ja ofta raillesintalt
system, hvilka äro gifna i
och med det decimala.
Lag~ sami Allm. Besv.o.Oec. Vtsk. XJtl. N:o 46. 7
//. b. 1 Mom. Då det ar kändt,
att trädet, när det blifvit kokad t i
olja, mindre förändras eller slår
sig af fuktighet, skulle Utskotten
vilja föreslå, att efter orden fast
och hardt, tillägges, helst i olja
hokadt.
3 Morn. Sista meningen i detta
Mom- i öfrigt etc. borde, i Utskottens
tanka, bestämdare uttryckas
sålunda : A en tredje sida bär ett
qvarter och ett verktum till rättelse
och beqvämlighet för det afgående
slägtet vara uppstruket.
f. g. 3 Mom. Detta Moment
hafva Utskotten ansett böra utgå ,
dels såsom i användandet medförande
svårighet, dels ock derföre
att ingen mätning bör få företagas
utan med kärl af laglig form.
5. Mom. För pröfningen af våg.
balancernes rigtighet tro Utskotten
sig böra föreslå såsom elt tillägg
att införa efter orden, ”ändeaxlarnes
aggar,'” della enklare alternativ:
eller ock att en vara be finnes
väga lika mycket, i kvilkendera
vägskälen hon lägges,
8 Lag- samt Allm. Besv.o. Oec.Utsi. Uti. N:o 46;
fl. 12- i Mom. Till förekommande
af Justerares möjligen för
stränga bedömande, anse Utskotten
vid ordet origtigt böra tilläggas
: utöfver det tillatna remedium
eller spelrum. Då en vetenskaplig
noggrannhet ej alltid är
möjlig, ej eller i daglig handel och
vandel behöflig, blir det nödigt att
vid hvarje slags mått tillåta ett re«
medium, hvarmed måttet kan vara
felaktigt och likväl lagligt. Detta
alldagliga remedium bör på medelenheten
vara så litet, att felet med
vanliga instrumenter och obeväpnade
sinnen ej kan märkas. För
Likare-måtten bör det vara så litet
som det genom konstens till-,
hjelp är möjligt att åstadkomma.
Vid förslaget till Förordning
om hvad som vid verkställigheten
af den nya Stadgan bör iakttagas,
få Utskotten endast anmärka,
hvad som älven ligger i sakens
natur, att då sjelfva Stadgan ännu
icke erhållit en fulländad form ,
tidsbestämmelserne, i afseende på
dess antagande, måste derefter lämpas
och ändras. Med denna anmärkning
förena likväl Utskotten
King- samt Ällm.Besv.o.Oec. Utsk. Uti. N:o 46. 9
den önskan, att den ifrågavarande
reformen, som så länge af behofvet
varit påkallad, hvartill de fleste
förberedelserna redan blifvit
gjorda, och hvaraf man kan förutse
obestridliga fördelar, måtte
så skyndsamt, som sig göra låter,
bringas till verkställighet, och i följd
häraf få Utskotten jemväl tillstyrka
Rikets Höglofl. Ständer, att med
frambärandet af samma önskan inför
Hans Maj;t Konungen, till
verkliggörande deraf, anförtro åt
Hans visa omsorger tidens närmare
bestämmande för det nya mått-j
systemets allmänna införande.
Under granskningen af det reglemenlariska
för verkställigheten hafi
va Utskotten för öfrigt fattat en öf-;
vertygelse, som de anse sig vid
närvarande tillfälle icke böra förtiga
, att nemligen ingen ting skulla
kraftigare bidraga till del nya systemets
antagande och framgång,
än myntets utgifvSnde och fördel-,
ning i öfverensstämmelse med grun-3
derna derföre, och att i synnerhet
på detta sätt allmänheten snart
skulle lära att inse fördelarne af
decimalsystemet} men då en sådan
Lag-samt Allm. fiesv.o.Oec. Utsk, Z7«/.N:o46,
förändring icke kan komma alt
bero af något Utskottens tillgörande,
hafva de endast derpå velat
fästa Rikets Högloflige Ständers
uppmärksamhet, till beredande a£
den åtgärd, som i detta hänseende
kan finnas lämplig.
Hvad slutligen vidkommer den
frågan, huruvida det md finnas
lämpligt och ledande till lättare
införande af antagne förbättrin -  goir, att bibehålla de gamla benämningarne
och dervid fästa rigt
i gare begrepp, i stället för att införa
till större delen nya benämningar,
så kunna Utskotten icke
tveka, att äfven i detta hänseende
instämma 1 de grundsattser, som
redan vid Stadgans författande blifvit
följda. De deri antagne enheter
äro oförändrade, såsom de af
ålder varit, och det bör icke för
någon medföra serdeles svårighet
att lära de få nya namnen för enlieternes
öfver- och underafdelningar.
Men skulle deremot de hittills
nyttjade benärnningarne bibehållas
med nya åsätta värden, så vore att
befara, att de gamla begreppen
likväl lörsvarade sin åldriga löre
-
Lag- samiAllm.Bcsv.a.Oec, TJisk. Uti. N.o 46. ii
trädesrkll, och icke utan svårighet
kunde förträngas, samt att således,
genom sammanblandningen af nytt
och gammalt, skulle uppstå en förvillelse
och oreda , helt och hållet
motverkande det ändamål , som genom
den nya författningen åsyftas.
När föröfrigt en hvar eger att under
viss tid controllera de nya målen
med de tills vidare bibehållna
gamla , så skall så väl det nya systemet
öfverhufvud, sorn dess förhållande
till det gamla, snart bli
tillräckligen kändt och populariserade.
Utskotten anse sig således icke
ega anledning att tillstyrka någon
ändring i hvad Stadgan i detta hänseende
redan innefattar.
En Ledamots serskilda tanka i
ämnet bifogas.
Stockholm den 2 Julii 182g.'
i3 Bil.t.Lag- s.Allm.Besv.o.Oec.Vlsk.UiLl$:ob6l
Reservation
af Herr af Börsell: Vid upprättandet af
nya Författningen om Mått, Mål och Vigt;
ansåg jag mig, i egenskap af Chef för Justerings-Verket
i Riket, böra i underdånighet
till Regeringen framställa de betänkligheter,
som hos mig uppkommit rörande den-^
na Författnings mindre tjenlighet, och a£
samma skäl anser jag mig äfven nu böra
vördsamt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
å detta ämne.
Vid 1823 års Riksdag, då Kongl. Vet,'
Academiens underdåniga Förslag , rörande
förändring i Rikets Mått, Mål och Vigt, blef
af Ständerna antaget , var äfven jag Ledamot
a( Representationen, och förleddes af
den vackra uppställningen att dertill lemna
mitt bifall; men sedan jag handlagt utarbetningen
af den nya Författningen om Mått,
Mål och Vigt, samt länge och noga öfvertänkt
detta ämne, har jag vunnit deri öfvertygelse,
att denna totala omskapning af Rikets
Mått, Mål och Vigt, samt på samma
gång införandet af decimal-räknesättet öfverr
stiger Svenska Allmogens förmåga att der-j
uti inarbeta sig.
Bil-1.Lag- s. AUm.Be$v.ö.Oec.Utsk. Utl.N.046. 13
De af Kongl. Vetenskaps-Academten
föreslagne grunder innehålla att Lärigdemåttet
skulle orubbadt bibehållas, blott med dea
förändring, att Foten, i likhet med hvad sona
för det närvarande iakttages på alla Landtmäteri-Scalor,
skall fördelas i 10 tum, och
hvarje tum i 10 linier: Torrvurumålet skulle
utgöras af en så kallad Foting om 10 kannors
rymd, fördelad i 100 Matt: V ålvarumåtte.
t skulle utgöras af den nu brukliga kannan.
, fördelad uti 100 Tumming ■■ Vigten
skulle hafva till högsta Mulliple Centiurn,
fördelad uti 100 Victualievigt, hvaraf ytterligare
hvarje Skålpund fördelas i 100 ort,;
samt hvarje ort i 100 korn.
De öfverklagade olägenheterne, som gifvit
anledning till ifrågavarande förändringar, hafva
förnämligast bestått uti 1:0 de flere olika Tunnemålen,
såsomSpannmåls-tunnan om 63 kannor,
Salt-tunnan om 5g|, Malt-tunnan om 665,
hvartill ytterligare kommer den så kallade Våtvaru-tunnan
om 418 kannor, hvaruti Öl,Dricka,’
Tjära, Beck, m. m. beräknas, samt slutligen
Pack-tunnan, också om 48 kannor, hvari all
sorts Lakegods, såsom Kött, Fisk, Mjöl, Rotoch
Trädfrugter m. m. förvaras och försäljas;
2:0 uti Spannmåls tunnans fördelning i
kappar, samt den vid uppmätning medgifna
rågan, hvilken städse varit ett tviste-ämne,
och sora vållat} att Tunnan ifrån att vara
14 Bil.t.Lsg-sAllm.Besv.o.Oec.Ut k.Utl.N:o 46.
52 kappar eller 56 kannor i så kalladt losina!,
nu är 63 kannor i fast mål, i anseende
till de 4 kappars öfvermål, som lagen
stadgar i stället för råga ; 5:o hafva de fyra
till Bergshandteringens förmon inrätiade
vigter, nemi. Tack jerns-vigt, Bergs- och Råkoppar-vigt,
Uppstads-vigt och Stapelstadsvigt
städse gifvit anledning till tvister och
oreda, hvarföre Svenska Mått., Mål- och Vigtsystemets
förenkling sedan långliga tider tillbaka
utgjort ett verkligt önskningsinål.
Redan år 1789 utarbetades af en Contmission,
sammansatt af den tidens utmärkt
kunnige män, ett Förslag i detta ämne, som
innehöll, att endast en vigt, nemi. Victualievigten,
skulle öfver hela Riket vara gällande,
samt att Tunnans Målkärl skulle utvidgas så,
att de i struket mål utgjorde 63 i stället för
56 kannor. Detta Förslag granskades ytterligare
af trenne Rikets Collegier, hvarefter
detsamma öfverlemnades till Kongl. Vetenskaps-Academiens
behandling, innan det
förekom vid 182.6 års Riksmöte till öfverläggning
bland Rikets Ständer. Då handlingarne
i detta mål den 23 Januarii 1822
remitterades till Kongl. Vetenskaps-Academien,
med Nådig befallning att inkomma med
underdånigt Förslag till grunder för en ny
Författning om Mått, Mål och Vigt, föreskrefs
äfven : att hufvudsak ligt afseende
Bil.t.Lag-s. Allm.Besv.G.Oec.Utsk.Utl.No 4G. i5
hårde fästas mindre på en fullkomlig vetenskaplig
noggrannhet, än pä hvad som i
tillämpningen skulle leda till storsta lätthet
och redighet. Rikets Ständer yttra sig
också i deras underdåniga Skrifvelse af den
4 December 1823, om huru angeläget det
är att iakttaga , att den önskade förbättringen
måtte vinnas med minsta uppoffring nf
möda och vanor för närvarande generation,
äfvensom att nya Mått och Mål icke, utan att
högsta nödvändigheten det påkallar, måtta
föreslås.
Enär Kongl. Vetenskaps-Academien före*
slog, att Rymdemåttet skulle fördelas itvänne
olika storlekar och olika benämningar,
väl sins emellan jemförbare , men för öfrigt
alldeles olika, nemi. Foting och Mått
för torra varor, samt kanna och Tumming
för våta; äfyensom att, utom aflysandet a£
de fyra Bergslagsvigterne, den återstående
Victualievigten förändras så mycket till benämning
och fördelning, att den, efter mitt
begrepp, icke mera är lättfattlig för allmänheten,
så synes det mig, som fordelarne af
att vinna ett fullkomligt vetenskapligt system
mera kommit i betraktande, än de
svårigheter detsammas införande mäste dstadkomma.
Kongl. Vetenskaps-Academien yttrar sig
också i dess underdåniga Betänkande på föl—
i 6 Bil.t.Éag■ s. AllmlÉesv.d.Oec,Utsl.fJtl. N:6\ 6«
janda sätt, sid. 35: ”Det är ostridigt, alt
hvar och en förändring i det hvarvid man
redan är van är en olägenhet, dels emedan
man så lätt förblandar det nya med det
gamla och tillvända, och dels emedan man
ofta ej nog kraftigt vill förbättringen, för att
underkasta sig besväret att vänja sig dervid.
Vanligen blir derföre ali förbättring nyttig
endast för den uppväxande generationen,
under det att den bortgående ej hinner att
dermed familiarisera sig.*’ Sidan 53. ”Aca-;
demien befarar att nya namn och nya mål;
ehuru af väl kända qvantiteter, möjligen
kunna medföra någonting motbjudande för
deras antagande, hos dem; som icke när-;
mare eftertänkt delta ämne.”
Jag befarar, att massan af nationen
hvarken kommer att eftertänka detta ämne
ej eller att inse behofvet. och nyttan deraf;
utan endast olägenheten af att nödgas lära
sig ett nytt räknesätt, samt begagnandet af
nya Mått, Mål och Vigter; och som ganska
få allmänna Författningar lika med denna
ingripa i nästan hvarje medborgares och i
synnerhet de lägre Jolk-classernas hvardagliga
förhållanden, synes det vara magtpåliggande,
att så få nya Målkärl och nya qvantiteter
föreslås, sorn möjligt är. Detta är
också
Mil.t. Lag s. Allm,Besv.o.Oec, Utsk. Uti.N:0 46. 17
också enda skälet hvarföre jag trott mig
böra aflemna denna vördsamma Reservation.
Det är eti af erfarenheten i alla tider
bestyrkt factum, att aldrig en hel Nation ,
utan att stora skakningar äro för handen ,
kan på en gång göra något stort steg på odlingens
långsamt framåt skridande bana. Ett
sådant anser jag likväl den nya tilltänkta totala
reformen i Rikets Mål, Mått och Vigt
vara, som fordrar icke mindre än införandet
af ett nytt räknesätt för att kunna sättas
i verkställighet.
Det är anmärkningsvärdt, att vid da
regleringar af Mått-, Mål- och Vigt-systemen
, som i senare tider egt turn i åtskilliga
Europeiska Stater, så, ehuru att så väl
Regeringarne, som de upplystare i Nationen
insett nyttan af att kunna uppställa denna
reglering i likhet med den franska, i en
fullkomlig vetenskaplig form , så har likväl
de olägenheter, som dessa förbättringars införande
hos de lägre folk-classerne skulle
hafva åstadkommit, ansetts öfverväga fördelarne
deraf, och på den grund har endast
ett noggrannare bestämmande af de i bruk
varande Mått, Mål och Vigter blifvit föreslagna
och införde. Så har det tillgått i
Bill. till Riks-St. Prot. Igl8 och 1829, 7 Sami, a Atfi. i,
iT.de
18 Bil.t. T.ag- s>Allm.Be,sv.o.Oec.Utsk. Ucl.Nio 46.
England år 1818, och så skedde det äfven
i Norrige år 18.24, utan att decimal-räknesuttets
införande i någotdera af dessa bägge
länder sattes i fråga. Man torde icke eller
alldeles böra förbise, att, sedan Sverige och
Norrige fått en gemensam Konung och ett
gemensamt politiskt syftemål, och sedan deras
föreningsband genom en lilligare handel
så betydligen förökats dessa senare åren,
så, om Svenskar och Norrmän i deras ömsesidiga
handels-transactioner hittills väl förstått
hvarandra, komma de hädanefter icke
att göra det, när den nya författningen i
Sverige med alla sina nya namn af foting,
mått, turnming, centner , ort och korn blifver
utlärdad och antagen.
Om Kongl. Vetenskaps-Academien icke
hade utgått från den grundsattsen att föreslå
införandet af Decimal-räknesätlet, så hade
förmodligen icke den projecterade reformen
i Rikets Mått, Mål och Vigt blifvit så radical
, sorn den nu är. Dessutom förekommer
den omständigheten, att de grunder,
Kongl. Vetenskaps-Academien följt för uppställningen
af de tillämnade förbätiringarne i
Mått-, Mål- och Vigtväsendet, icke äro, egent-i
ligen taladt, bygde på decimal- utan på cen^
tesimal-systemet. Torrvarumålet utgöres,
som bekant är, af foting, fördelad i 100 mått,
utan att hvarken någon större eller mindre
Bil.t,Lag-s. Allm.Besv.o.Oec. Vtsk, Uti.N:o 46. I 9
multiple med eget namn finnes. På samma
satt är våtvarumått, kanna, högsta, och
tumming, hvaraf 100 gå på kannan, minsta
multiplen. Uti vigten är en centner fördelad
i 100 #, hvarje # i 100 ort, och hvarje
ort i 100 korn. Orden tunna, kappar, stop,
qvarter, jungfru, Sk:# , (M, lod och qvintin
skulle på visst sätt bannlysas ur Svenska
språket. Om det således å ena sidun kan
sägas, att det tillämnade Svenska Mått-, Måloch
Vigtsystemet är så mycket fullkomligare
än det Franska, som det är lättare och vigare
att behandla stora qvantiteter enligt
Centesimal- än Decinial-systemet, så är det
å andra sidan onekligt, att det lör den enfalldige
och i räkning mindre öfvade är vida
svårare att i minnet bibehålla och rigtigt
tillämpa alla de zifferlal, som förekomma
mellan ett och hundra än emellan ett och
tio. Det Svenska systemet är så till vida
mera genialiskt än det Franska , men jag
fruktar, att det i samma mon blir svårare att
bibringa den Svenska allmänheten. Det är
dock alltid tjenligt att begagnas af vetenskapsmannen
vid de undersökningar, som
i ett eller annat afseende kunna erfordras, och,
såsom sådant, är och lörblifver det nya syste.
met af ett sannt och varaktigt värde.
Det är gifvet att från den dag nya författningen
rörande Mått, Mål och Vigt, får
2o Bil.t.Lag-s.dllm.Besv.o.Oec.Uisk.JDtl. N:o 46,
gällande kraft, böra alla offentliga handlingar,
och hvad som kan vara underkastadt
den administrativa magtens mellankomst, vara
inrättadt i enlighet med de föreskrifter, som
det anbefallda nya systemet stadgar. Det
är också en gifven regel, att om de förordningar,
som utfärdas, icke skola förlora allt
anseende hos folket, så fordras det nödvändigt,
att Styrelsen håller en alfvarsam hand
olver deras efterlefnad. Jag inser alltför väl,
att fullständiga Mått-, Mål-och Vigt-tabeller
kunna till en betydlig del afhjelpa den förlägenhet
, användandet af de anbefallda nya
målkärlen och nya vigterna ovilkorligen
måste i början åstadkomma, men dels fordras
en viss undervisning att rätt förstå och
tillämpa dessa tabeller, dels kan det lätteli—
ligen inträffa, att de icke äro alltid till hands,
och dels är det utan en närmare kännedom
af decimal-räknesättet omöjligt för allmänheten
att i frågan om decimalbråk hjelpa sig
sjelf. Det förekommer till exempel att förvandla
|;del till bråk af decimaler. Denna
fråga är, jagmedgifver det, högst enkel, men
huru många , som icke äro vande vid calculer
eller sorn påminna sig proceduren från
deras ungdoms- och skoltid, kunna genast
göra det ? Huru skall väl menige man då
kunna reda sig ? Följden måste ovilkorligen
blifva, att han i många fall måste komma
Bil.t.Lag-$.Allm,Besv.o.Oec,Utsk.Utl. JV.-o 46. 21
i förlägenhet och nödgas anlita andra om
biträde.
Detta skulle dock, enligt min tanka, kunna
undvikas örn till exempel 1 :o de Jyra
Bergslags vigter ne aflystes och endast frictualievigten
hädanefter blejve gällande. Ostridigt
fordrar blott denna förbättring en
icke ringa ansträngning i Bergslagsorterne,
och det torde dröja länge nog innan den
blir allmänt antagen, men denna ansträngning
träftar blott en del af Svenska allmänheten,
och det missnöje den åstadkommer
blifver således endast partielt och icke utsträckt
öfver hela Riket.
3:0 Angående Rymdemålet föreställer
jag mig, att de flesta fordringar på förenkling
deruti skulle vinnas, om på samma sätt,
som för vigten är föreslaget, nemligen att
endast en vigt öfver hela Riket blefve gällande,
så borde en tunna om 48 kannors
rymd vara den enda gällande. Fördelen
deraf vore att så fort ordet tunna förekom,
förstods alltid derunder eli rymdemått
om 48 kannor. De omtvistade kapparne
komme derigenom att alldeles försvinna.
Tunnans fördelning uti kannor och jung.
frur medgifver uppmätning af en ganska ringa
qvantitet, samt en vida bestämdare och
noggrannare beräkning vid debiterandet af
22 Bil-t.Lag~s.Atlm.Besv.o,Oec.Utsk.Uil.i$'.o4c6i
Kronans intrader uti spannmål , än som
hittills med endast bråk af kappar varit möjligt
att iakttaga. En sådan tunna är en lätt
mansbörda , och närmar sig mera till likhet
med Norrska och Danska tunnan, än vår nuvarande
tunna om 65 kannor. Yid denna
förändring undergår endast spannmåls- och
salt-tunnan ett olika bokföringssätt; allt annat
förblifver oförändradt. Och slutligen att
48 kannor är, i afseende på delbarheten, ett
af de lämpligaste nummertal som linnas rael»
ian ett och hundra.
Det är tydligt, att Decimal-räknesältet
icke skulle behöfva inlöras till vinnande a£
den förenkling i Rikets Mått, Mål och Vigt,
sorn nu af inig blifvit yrkad. Dock som detta
räknesätt otvifvelaktigt har stora lördelar framför
det vanliga, vore min önskan, att detsamma
användes vid den reglering i Myntväsendet, som
nu lärer vara under utarbetning. Härigenom
blefve Nationen så småningom van
dervid, så att framdeles, när tiden vore inne,
kunde detsamma utan svårighet lämpas
till Rikets Mått, Mål och Vigt. Att införandet
af förbättringar i de delar, sorn röra
en hel allmänhet , fordrar en ganska
lång tid innan de blifva antagne, bevisas
bäst derutaf, att ett halft århundrade är redan
förflutet, sedan Rikets penniugeräkning
förändrades från Daler, Mark och Ore till
Bil.t.Lag-s.Allm.Besv.b.Oec. Utsk.Uil.N:o 46.20
Riksdaler, skillingar och runstycken , och
icke destomindre iår man ännu på ilera ställen
i Landsorterne höra Allmogen så väl
sig emellan, som vid t. ex. betalning ai skjuts
eller dylikt, begagna den fordna Daler-räkningen.
Som den af Kongl. Vetenskaps-Academien
föreslagna förändring i Rikets Mått ,
Mål och Vigt eger så mycken likhet med
det Franska systemet, så förtjenar detta så
mycket berömda systemets grunder och öden
ati närmare kännas, helst man derifrån
torde kunna sluta till den större eller
mindre framgång, som den tillämnade förändringen
inom Fäderneslandet kommer att
vinna. Kongl. Vetenskaps-Academien yttrar
sjelf sidan i5: ”7 Frankrike infördes
dessa förändringar (Franska systemet af
Mått, Mål och Vigt) med den nya sakernas
ordning, sorn omstörtade Ludvig den
XVI-.s thron. Allt skulle nu omskapas, och
Nationens allmänna sinnesstämning tillät
att påräkna bemödandet, att lära sig ett
alldeles nytt system, hvilket, oaktadt sin
f örträfflighet, under en lugnare period ,
skulle hafva stannat vid att vara ett interessant
förslag.
Constituerande Församlingen uppdrog år
1790 åt Franska Vetenskaps- Academien att
st4 BU,t.Lagt,Al1m.B*sv.o.Oec.Utsk.Utl. N:o46,
utarbeta grunderna till ett nytt förslag om
Mått, Mål och Vigt, för att afhjelpa olägenheterna
af de många olika Målkärl och
Vigter, sorn då voro gällande i Frankrike.
Grund-dragen af detta Systém äro följande
: Enheten för Längdemåtiet är Metren,
som skall vara lika med en tio-milliondel af
Jordklotets norra Meridian-quadrant, Metrens
undermultipler äro Decimetre, Centimetre
och Millimetre, samt öfvermultipler
Decametre, Kilometre och Myriarnetre. Enheten
för Rymdemålet utgöres af Litrén ,
som är en Cub, hvars sida är lika med en
Decimetre. Dess undermultipler äro Decilitre,
Centilitre och Millilitre, samt öfvermultipler
Decalitre , Hectolitre och Kilolitre,
Enheten för Vigten kallas Gtamme, som utgör
tyngden af en Cub destilieradt vatten ,
hvars sida är lika med en Centimetre. Dess undermultipler
äro Decigramme, Centigramme
och Milligrainme, samt öfvermultipler Decagramme,
Hectogramme och Kilogramme,
Man finner härutaf, att fördelningen går i
jemna tiotal så väl öfver som under enheterna
, och all Decimal-räknesättet, såsom
alldeles oumbärligt vid detta Systems införande,
på samma gång anbefalldes till allmänt
bruk, var en naturlig följd deraf. Att
detta System , som så fullkomligt uppfyllde
vetenskapsmannens fordringar, icke svarade
mot Folkets bildning och behof torde af
Bilt.Lags. Allm.Besvx.Otc. TJisk.Utl.N:o46. u5
följande i någon tnon ådagaläggas. Napoleona
Förordning, af den 12 Februarii 1812,
innehåller, atl i all handel och vandel får.
hädanefter följande gamla benämningar af
Mått, Mål och Vigter begagnas nemi. ;
För längdemdttet: Famn, fot och aln,
hvarje fot fördelad uti 12 turn och hvarje
tum ila linier. Alnen fördelades både uti
l, 4, | och Adelar, samt {, \, och T*5,
så atl det linaira räknesättet härigenom å
nyo sanctionerades,
För rymdemålet : Boisseau (skäppa^
med öfver- och undermultipler deraf, äfvensom
Litrén fick delas uti §, £, f och
Riddar,
♦
För vigten : Livren (marken) delad uti
16 onces, hvarje once i 8 gros och hvarje
gros uti 72 grains. Dessutom fördelades
dessa nya vigter uti |, | och |:delar,
så att Franska Nationen eger för närvarande
en stor mångfalld af Mått, Mål och Vigter,
jemte både det Decimala och Linaira
delnings- och räknesättet. Ofvannämnda
förordning af Napoleon är motiverad på följande
skäl: *'Som Folket icke kan fatta förhållandet
emellan dubbla Decalitren och
Fecalitren med Hectolitren, så skall det
deremot med lätthet inse förhållandet e -
526 Bil.t.Lapis.Allm.Besv.o.Oec.Utsk.Utl.kito 46,
mellan Boisseau (snäppan) och ofvannämnda
mått, samt följaktligen icke vara blottst
edidt för att bet eda en fjerdedel för en Jenitedel
och en åttondel för en tiondedel etc.'\
IÅtren skall kunna fördelas uti half,
ejnart och åttondedelar. Folket, som redan
är vandt vid enheten, skall med lätthet
fatta dessa fördelningar, och derigenom
skyddas för de bedrägerier hvarf öre det sd
ofta är ett offer, då or edli ga köpmän gifva
det en femtedel för en fjerdedel, och en
tiondedel för en åttondedel m. m.
Det är uti vigten, som olägenheterna
af Decimal-fördelningen mest låtit känna
sig, och hvaruti de flesta missbruk hafva
insmygt sig, dels genom okunnighet och dels
genom vinningslystnad hos de trafiquerande,
som, tvungne att använda clecimalvigterne,
icke destomindre fortforo att sälja
efter gamla vig terne, och hvarvid de,
genom felaktiga eller bedrägliga jemförelser
emellan de nya vigterna och bråk
af dem, formerade nya inbillade storheter,
öfverensstämmande med de gamla
vigterna. Också har denna nya f ördelning
af vigterna , såsom icke lämplig för handeln
, alldrig varit annorlunda ciri ofullkomligt
antagen, hvarföre Regeringen funnit
Bihl,Lag- s.Allin.Besv.o.Oec,Utsk.UtI.N:ok(). 87
sig föranlåten att införa bruket af de vanliga
vigter, hvarom här nedanf öre talas &c.
Om denna förändring sketi efter år 1815
skulle man tilläfventyrs kunnat förmoda något
annat motif än nyttan och behofvet,
men att den tilldrog sig under den tid Napoleon
var på höjden af sitt förvånande välde
bevisar tillräckligt, att icke något annat
än blotta nödvändigheten åstadkom densamma
, och när inan eger denna erfarenhet,
hvarföre då tillstyrka samma försök i Sverige?
Min fasta öfvertygelse är, att om Rikets
Ständer antaga den totala omskapning
af Rikets Mått, Mål oell Vigt, hvartill Kongl.
Vetenskaps-Academiens förledande vackra
och genialiska uppställning gil vit anledning,
så varder denna åtgärd icke beståndande
längre än intill nästa Riksdag, och då blifver
det alltid vida svårare att deruti tillvägabringa
de billiga jemkningar , som af behofvet
kunna påkallas, än att rakt återgå till
det gamla.
Att på försök utfärda Lagar oell Förordningar
, som , efter en kort tids förlopp,
måste ändras eller återkallas, ingifver hvarken
förtroende lör Lagstiftarens vishet ej eller
den vördnad för verkställande magtens bud och
befallningar , sorn hon så väl i våra dagar
• 8 Bil t.La^'S.AUm.Besv.o.Oec.Utik.Utl.N:o 46.
behöfver. Och hvad det ärende angår, sora
nu är i fråga , så kan man af den erfarenhet,
andra länder bjuda oss, sluta till den
utgång jag befarar det hos oss får.
Der torde icke eller böra förbises, att om
det af Kongl. Vetenskaps-Acadetnien föreslagna
system blifver antaget, så bringas Rikets
undersåtare, för anskaffandet af nya
inålkärl och nya vigter, på en kostnad vida
ölverstigsnde j00,000 R:dr. En för korrt
tid sedan utkommen och i Bokhandeln tillgänglig
skrift, under titel : Några olägenheter,
sorn inträffa vid antagandet af den f öreslagna
f örändringen med Rikets Matt,
Mål och Vigt, af - - Tryckt i Linköping
1818, förtjenar att i detta afseende genomläsas
och begrundas.
Om deremot de förbättringar, jag haft
äran föreslå , nemligen: för Rymdemålet en
enda sorts tunna så väl för våta som torra varor,
på 48 kannor, samt: för vigten, att endast
victualievigten, med bibehållande af dess
nuvarande fördelning , antages, utan att Deciinalräknesärtets
tillämpning, förr än efter en föregående
myntreglering, och sedan det under
åtminstone några års tid blifvit i folkscholorna
anbefalldt att undervisas, sattes i
fråga, så tror jag, att massan af Nationen
Bil.t.Lag~$.Allm.llesv.a.Oec.Utsk.Uti.N.o 46.29.
skall utan allt för stor ansträngning kunna
Vänja sig vid denna förändring.
Ett stort steg vore då gjordt till föreDkling
uti Rikets Mått, Mål och Vigt, öfverensstämmande
med behofvet, och , enligt mitt begrepp,
svarande mot det kraf af fortgående
upplysning och förbättring, samhällets närvarande
ställning synes påkalla. Att ega endast
ett längdemått, ett rymdemål och en
vigt öfver hela Riket, vore redan en så redbar
vinst, att ganska få Nationer skulle kunna
berömma sig af att hafva ett enklare och
redigare Mått-, Mål- och Vigtsystem än den
Svenska,
stockholm.
Elméns och Granbergs Tryckeri, 182
N:o 47«
Antoni till Exped. Utskottet dien 3i Julii 182g.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betäntänkande
N:o 13, rörande väckt fråga
om ändring i Kongl. Förordningen
den 19 December 1827, angående
grunderne oell vilkoren för
Hemmans klyfning samt afsöndring
af Jord eller andra Lägenheter från
Hemman.
Vid föredragning af Utskottens i detta ämne
afgifna Betänkande N:o i3, har detsamma,
enligt ankomne Protocolls-Utdrag, blifvit
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallet,
men, på grund af dervid gjorda anmärkningar,
från de öfrige 3:ne Riks-Stånden
till Utskotten återremitteradt.
Till vinnande af större ordning och
lättnad vid afgörandet, hafva Utskotten ansett
lämpligast, att af dessa anmärkningar här
Mili. vill R. St, Prat. 1828 och 1829. 7 Sami. 2 Afd. 1
i8:e H:t.
2 La"- samt Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Uti. N:o 47“
först upptaga dem, som mera röra formen
och tillkomsten afKoygl. Förordningen den
19 December 1827, än sjelfva saken. I
sådant afseende liar blifvit anfördt af
Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson
från Elfsborgs Län: att de Lagförändringar,
som genom meranämnde Kongl.
Förordning skett, ej skulle kunna ega kraft
af Lag, då de angå sådana ämnen, som
omförmälas i 87 § Regeringsformen, innan
de blifvit behandlade på det der föreskrifne
sätt; alt de Författningar, som annorlunda
meddelas, måste, lika med Lagförklaringar,
undergå Ständernes granskning
och kunna af dem förkastas, hvarefter de
icke mera äro gällande, änskönt Ständerne
skulle förut hafva begärt deras utfärdande;
och då Utskotten, som endast yttrat, det
ÄrfdaBalken i 12 Cap. 6 och 7 §§ icke
blifvit genom författningen ändrad, likväl
ej bestridt, att ju densamma innefattar ändring
i JordaBalken, vore det klart, att
Ständernes bifall erfordrades till Förordningens
fortfarande giltighet, äfven i afseende
på dess oeconomiska Lag-bestämmelser, hvilka,
då de röra föremålen för Allmän Lag,
ej böra stiftas annorinnda, än i sammanhang
med Lagförändringarne. Då Talaren
på sådan grund ansett sig böra öfverväga
innehållet af både Lagförändring och oeco
-
/rtg- samt Allm. Bes v. o. Oec. Utsk. Uti. IV.'o ^7. 3
liomiska stadganden, har han, enär anledning
lill ogillande dervid ej förekommit,
tillstyrkt, att Rikets Ständer må genom
Reslut lemna infall till Författningens fortfarande
bestånd; och har Anders Danielsson
härförutan serskildt anmärkt, att 1827
års ifrågavarande Förordning synts hafva
holdt af Lag-Utskottet i Betänkandet öfver
J ustitias - Ombudsmannens Embets - redogörelse
anmälas, såsom förbigången i uppgiften
på de, sedan sista Riksdag utkomne
Lagförklaringar; samt
Herr Professoren m. m. Geijer,, att, då
ifrågavarande Kongl. Förordning antagits
hafva tillkommit på grund af Ständernes
önskningar, dessa önskningar blifvit missförstådda,
dragne öfver den gräns de sjelf—
ve för sig utstakat, och i hufvudsaken vända
emot sitt ändamål, dymedelst, att, ehuru
Ständerne ansett den, genom i5 § af
1807 års förut gällande Enskiftes förordning,
egare af enskiftade hemman tillagda
rättighet, att af sin ouppodlade jordrymd
afstå Tiondedelen åt främmande personer,
att med full egande rätt bebygga, uppodla
och besitta, böra tillgodokomma egare af
enstaka hemman, hade likväl Författningen
hvarken inskränkt denna rättighet till sistnämnde
slags hemman eller till sådana,
som, i anledning af nya skiftes-stadgan,
undergå laga skifte.
4 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 4-1 ■
Beträffande sedermera sjelfva saken, är
vidare anmärkt af Herr Professoren Geijer:
att Författningen ej vore consequent eller
enig med sig sjelf, då den, på samma gång
som den bestämmer besutenheten, för att
derigenom förekomma en allt för långt drifven
Hemmansklyfning, erkänner, uppmuntrar
och lagliggör obesutenheten; att stadgandet
i i Cap.2 §, rörande det antal kreatur,
en åbo bör kunna framföda, för att
anses besuten, vöre utsatt för skiljaktiga
och godtyckliga tydningar ; att, då man, tili
stöd för de i 2 Cap. angifne grunder för
Jords afsöndring, åberopat nyttan, både för
odling och folkökning, af många små possessioner,
hade man likväl i detta afseende
bordt tänka sig en gräns, hvilken kallas
besutenhet, — men denna vore bär alldeles
upphäfven; att exemplet af jordens
långt drifna sönderstyckning i en del landsorter,
hvarest en medfödd kärlek till den
ärfda Jorden, i förening med invånarnes
omtänksamhet och idoghet samt en rikare
tillgång på biförtjenster, ersatte obesutenbeten,
torde verkat derhän, att man låtit
förleda sig, att i detta fall göra till en falsk
allmän princip, hvad som endast under
vissa vilkor gäller och gagnar; att reLelsen
att förvärfva skall, vid iråkad förlägenhet,
säkert inleda en oförsigtig Hemmansegare
till afsöndring af jord från sitt hemman åt
Lag- samt Allm. IJesv. o. Otc. Utsk. Uti. N.o 4.7■ 5
så många Lägenhets-innehafvare Författningen
tillåter, till eget försvagande, grannars
förfång och fallig-försörjningens Belastande;
att kronan, så väl som den enskilde,
skulle förlora på denna vidsträckta afsöudrings-princip,
helst stadgandet i 8 § af
2 Cap., att Heinmans-egaren ensam ansvarar
för utskylderne och sjelf uppbär afgälden
för den afsöndrade lägenheten, i sjelfva
verket gör Hemmansegaren och lägenliets-innehafvaren
gemensamt ansvarige, hvilket
skulle ge rum för ömsesidiga anklagelser
och undskyllningar; att, genom afsöndrings-principen,
mycken skada skulle tillskyndas
landet, större delen af arbetande
classen göras beroende, obesuten och dermed
till ett så mycket lättare rof för de
stora; att, då tendencen af både den ifrågavarande
Författningen och nya Skiftes-Stadgan
vore att skapa nya fattiga och nya rika,
samt, genom dem, jordbesiltningen i Sverige
komme att alldeles förändras, så kunde
man, i fall deras verkningar finge obehindradt
utbreda sig, med skäl sälta i fråga,
om en besuten allmoge i vårt fädernesland
efter 5o år mera skall finnas; äfvensom Herr
Professoren förklarat sig instämma i den af
Herr Friherre Sprengtporten mot Betänkandet
afgifna Reservation, i afseende på stjmkning
och afsöndring ända till t Tunnland
af den, inom en mil från Stad eller Köping,
belägua Jord.
6 Lag- smutt Allm.Besv. o. Oec. Ut sk. Uti. N.ojj,
Ilerr Biskopen Doctor af Wingårdh;
at-t det för Hemmansklyfning och Jordafsöndring
stadgade minimum vore allt för litet,
för att gifva besutenhet. För att vara
besuten borde man ej blott kunna värja sig
mot nöden och tillfredsställa de mest naturliga
behof, utan ock derutöfver ega något
för en måttlig njutning, eller så mycket,
att de Barnman gifvit lifvet må blifva uppfostrade,
samt att, sedan krafterne börja aftaga,
den orkeslöse arbetaren må jemte hustru
erhålla ett undantag eller lefva i sambröd
med det nya hjonlaget. Men allt detta,
och dertill utskylder af alla slag, kunde
ej åstadkommas genom brukningen af en så
liten jordrymd författningen medgifver. Under
anförande vidare af dfi. många svåra
följder, hvartill en för långt drifven Jordklyfning
skulle föranleda, bar Herr Biskopen
derföre ansett minimum i detta hänseende
böra utsättas högre, och detta utan
att afvakta Landshöfdingarnes i Författningen
föreskrifna yttranden, emedan, innan
desse kunna afgifvas och pröfvas, en oberäknelig
skada redan kunde hafva inträffat,
serdeles då man betraktar det vid nu varande
höga arbetslöner och låga pris på
nödvändighets-varor öfverdrifna sträfvandet
till bosättning bos de lägre folk-elasserne.
De anmärkningar, som af disk il lige
Ledamöter inom V ällojl. B or gare-Ståndet
Lag-samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N.o 47- 7
blifvit gjorda, angå egentligen Författningens
stadganden, rörande styckning af dea
i Städernes grannskap belägna jord; i afseende
hvarpå desse Ledamöter, med instämmande
i Friherre Sprengtporlens ofvan anförda
reservation yttrat: att jordens klyfning
i så små lotter, som enligt Författningen
är tillåtet, skulle blifva af ett högst
menligt inflytande för Städerne och tillskynda
dem stora olägenheter. Lättheten
att åtkomma dylika små besittningar skulle
öppna utväg till bosättning i närheten af
Städerne för lättingar och förbrytare, hvilka
snart skulle göra intrång i Borgerskapets
näringar och i allt fall lättare undgå
Stads-Policens mera verksamma uppsigt.
Att mindre jordlotters afsöndrande från hemman
i Städernes grannskap, jemförelsevis
till hvad i öfrigt må tillåtas, derföre ej
borde komma i fråga, samt att Städerne
med fullkomlig dispositions-rätt måtte, såsom
dem godt synes, få råda öfver deras
jord, har inom detta Stånd blifvit yrkadt,
med serskildt tillägg af en Ledamot, all, i
afseende på klyfning af landets jord, inom
visst kortare afstånd från Städerne, andra
föreskrifter ej borde gälla, än de för landels
jord i allmänhet fastställde, samt att
stadgarne om Hemmansklyfning och jordafsöndring
böra lämpas efter locala förhållanden;
och hafva åtskilliga Ledamöter slut
-
8 Lag- samt Allm. Besv. o. Otc. Ukk. Uti. 1Y. 0 47.
ligen yttrat tvifvelsmål, huruvida Författningen
afsåge endast Landets och icke afven
Städernes jord.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva
alldeles motsatta meningar och åsigter i
detta ämne blifvit framställde. Af hvad
salunda är vordet vidlyftigt andraget, anse
Utskotten det göra tillfyllest, att bär lemna
följande korta öfversigt. En del hafva
ansett Kongl. Förordningen den iy December
1827 vara välgrundad och passande för
de orter, de representerat, samt derföre ifrat
mot en allt för vida sträckt hemmansklyfning,
hvaraf många olägenheter och
vådliga följder både för Slaten oell enskilde
vore att befara. Andra åter, och deribland
Nils Månsson från Malmöhus Län, i
öfverensstämmelse med sin derom väckta
Motion, hafva yrkat en obegränsad hemmansklyfning,
den de sökt ådagalägga vara
ett bland vilkoren för en fri eganderätt
och dess utöfning, samt böra blifva af oberäknelig
nytta för odling och folkökning;
andre åter, utan att vilja bestrida nyttan
af en oinskränkt hemmansklyfning för Skåne
och andra mera bördiga orter, hafva
dock yrkat, att den ingalunda må sträcka
sig allmänt. Andre hafva ansett vilkoren
för besutenhet och grunderne för hemmansklyfning
och jordafsöndring böra lämpas
Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Utsh.Uti. IV.-o 47- 9
efter hvarje landsorts serskilda locala förhållanden,
men icke bestämmas genom en
enda allmän Författning; och hafva åtskillige
fullmägtige från Norra orterne, äfvensom
Dalarne, sökt visa olämpligheten för
dessa Landskap af 1827 års Författning,
samt yrkat, att de föreskrifter, rörande hemmans-klyfning
och besutenhet m. m., som
före utfärdandet af berörde författning vore
gällande, måtte återupplifvas, för att i
nämnde orter tjena till efterlefnad.
Härförutan är af serskilde Ledamöter
inom detta Stånd yrkadt och anfördt:
att det för besutenhet stadgade vilkor
af 3:ne arbetsföre personers underhållande
å hemmansdelen uteslöte all omtanka
för orkeslösa föräldrar och slägtingar, hvilka
således skulle nödgas falla fattigförsörjningen
till last;
att det torde finnas lika nödvändigt
för en besuten Åbo att kunna framföda
en häst som ett par oxar, hvilket senare
likväl Författningen föreskrifver såsom vilkor
för besutenheten;
att det i Författningen stadgade vilkor
för besutenhet vore otillämpligt för hemman
i Skärgården, hvilka, med inskränkta
egor, ej kunna framföda så många kreatur
io Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N.-o 47-
som sålunda är vordet föreskrifvet, utan att
det vid förekommande frågor borde få bero
på vederbörande Tings-Rätts pröfning
att bestämma besutenheten;
att, då hemman delas eller jord afsöndras,
bör det ske i förhållande till hemmanets
storlek, så att den afsöndrade delen,
i mon derefter, bestämmes till |, |, f
mantal o. s. v., allt efter behofvet, samt
att 3 § i 2 Cap. må i öfverensstämmelse
med delta förslag förändras;
att oförmedlade hemman, som hafva
dubbla utegor, icke böra få förpanta mera
än gidel af utegorne och förmedlade hemman
leidel, samt att förpantnings-bref i
allmänhet väl böra innehålla förbindelse
att, efter den bestämda tidens förlopp,
återbetala förpantnings-summan, men detta
utan ränta eller ersättning för gjorda förbättringar;
att
stadgandet i i Cap. 3 § ej skulle
kunna efterkommas, enär man svårligen
torde finna i de norra otterne Sex och i de
södra Fyra Tunnland duglig jord i en enda
till af hägnad beqväm lott, då odai-åker
eller äng dertill ej få användas;
att detta stadgande, då det, jemlikt g
§ af samma Cap., lämpas till arftägt, innebär
ett uppenbart våld;
Zag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 4 j- 11
att föreskrifterne i påföljande i3 § angående
återgång eller jemkning af sådana
aldre afhandlingar, hvarigenom jord blifvit
p>å annat sätt eller under andra vilkor upplåten,
an genom ifrågavarande Författning
är tillåtet, vore ytterst obilliga, och har
derföre, till förebyggande af alla de härutaf
befarade lidanden och svåra påföljder,
blifvit yrkadt, ratt alla hittills skedda hemJ,
mansklyfningar och jord - afsöndringar må
^förblifva orubbade f
att sådana lägenheter, hvilka, inbegripne
i hemmanets skatt och beräknade
såsom fyllnad i dess tilldelade egor, ligga
spridde i andra byar eller socknar, skiljde
från lmfvudhemmanet, böra derifrån få till
everdlig ego afyttras, med skyldighet likväl
alt utgöra en efter lägenhetens storlek,
i förhållande till hemmanets, lämpad skatt;
samt
att jord-afsöndring borde få vara så
fri som möjligt, men likväl ej på längre
lid än 5o, eller, såsom andre yrkat, 3o å
/\0 år; —• och äro serskilda förslag med
grunder för besutenhet framställde, hvilka
synas lämpade efter hvarje orts olika localförhållanden.
Detta allt med hvad af åtskilliga andru
Ledamöter lill vederläggning deraf är
j a Lag- samt Allm. Besv. o. Oee. Ltsk. Ull. N. o 4p
vordet anfördt, hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och hvad först angår frågan
om tillkomsten al Kongl. Förordningen d.
ig December 1827, så, enär stadgandet i
88 § Regerings-Formen: att de Lagförklaringar,
som, till svar pä inkomna förfrågningar
om Lagens rätta mening, Konungen,
genom Dess Högste Domstol, emellan
Riksdagarna gifver, kunna af Rikets Stunder
ogillas, hvarefter de icke längre äro
gällande eller af Domstolarne iakttagas
och åberopas må, ingalunda, efter Utskottens
förmenande, är tillämpligt tili sådana
lagar och författningar, som, på sätt med
den nu ifrågavarande inträffat, blifvit af
Kongl. Maj:t utfärdade, till följd af Rikets
Ständers, vid en föregående Riksdag, derom
gjorda underdåniga anhållan, samt då Kgl.
Förordningen den 19 December 1827 verkligen
finnes vara fullkomligen Öfverensstämmande
med de allmänna grunder för
tillåten jord-afsöndring, som i Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 10 Nov.
1823 uppgifne blifvit; alltså kunna Utskotten,
för hvilka det icke är tillständig! att
ingå i bedömande, huruvida 1828 års Ständer
rätteligen förfarit deri, att frågan såsom
önskningsmål hehandlades, hvarken dela
Hilders Danielssons yttrade tanka, att nu
mera Rikets Ständers sanction skulle erfordras
för Författningens fortfarande giltighet,
Lag- samt Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 47• 13
och att den i sådafit ändamål bordt i LagUtskottets
Betänkande öfver Justitise-Ombudsmannens
Embets-berättelse anmälas, ej
eller instämma med Professoren Geijer
deri, att Ständernes Önskningar blifvit missförstådde,
dragne öfver den gräns de sjelf—
ve för sig utstakat och i hufvudsaken vände
emot sitt ändamål, helst Utskotten hålla
löre, att den redan vunna erfarenheten
om verkningarne af den alldeles enahanda
rättighet till jord-afsöndring, som genom
Enskiftes-Författningarne varit medgifven,
innebär säker och fullkomlig vederläggning
af hvad Herr Professoren i motsatts häraf
yttrat,
AF enahanda skäl, som det sist anförda,
i förening med de i förra Betänkandet
upptagna, samt då det synes ganska consequent
och ofelbart rigligt, att en större
jord-rymd ansetts erfordras för att utgöra
ett hemman eller en hemmansdel för sig,
med direct ansvarighet till Staten för deraf
belöpande allmänna onera, än för en afsöndrad
till stamhemmanet skattskyldig lägenhet,
hvilkens innehafvares bergning icke
bör ensamt vara beräknad på jordens afkastning,
utan jemväl på den förtjenst, som,
genom idkandet af handtverk ock slöjder,
eller genom arbete hos andra, vinnes, anse
Utskotten sig icke kunna understödja nå
-
»4 Lag- samt Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Vtl. JV.o 47>
gotdera af de mot hvarandra stridande påståenden,
som blifvit gjorda, å ena sidan,
om inskränkning i allmänhet af rättigheten
lill hemmans-klyfning och jordafsöndring,
och å den andra åter, om en obegränsad
hemmansklyfnings - rättighet; hvadan Utskotten
hemställa
att de derom framställda anmärkningar
måtte lemnäs utan bifall.
Beträffande derefter den utaf en del
Ledamöter inom Vällofl. Borgare-Stundet
yppade fråga, huruvida Kongl. Förordningen
den ig December 1827 jemväl har afseende
å Städernes jord, anse Utskotten
det gora tillfyllest alt fästa uppmärksamhet
vid så väl Författningens rubrik, som innehållet
af 1 Cap. 1 §, som bestämmer
rättigheten till klyfning af Frälse - Skatteoch
Krono - Skatte - hemman, Krono- och
Skatte-Rusthåll jemte de Krono- och andre
Publike hemman, som under stadgad åborätt
äro upplåtne, samt 2 Cap. 1 §, hvarigenom
jord-afsöndring från nyssnämnde
samt Frälsehemman tillåten blifvit, hvaraf
tydligen synes följa, att Författningen ej
eger tillämplighet till den jord, som under
Städernes jurisdiclion är lydande.
I anledning af de emot vissa §§ i
Författningen framställda, här förut upptagna
anmärkningar, hafva Utskotten, efter
granskning deraf, ansett sig böra yttra:
Lag- samt Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 4*- *5
1:0 vid 1 Cap. st §. Utskotten hafva
i förra Betänkandet, på deri upptagna grunder,
hyst den öfvertygelse, att föreskriften
om vilkoren för besutenhet lämpligen kunnat
inskränkas lill bestämmande af antalet
personer, som af egornes behållna afkastning
borde kunna erhållas, men af jemväl
anförde skäl ansett sig icke böra för närvarande
föreslå en sådan ändring uti ifrågavarande
§. — Af de nu ytterligare gjorda
anmärkningar och flera från hvarandra
betydligt skiljaktiga förslag till bestämmande
af b vad för besutenhet bör erfordras, hafva
Utskotten hemtat ett förnyadt stöd för
den tankan, att nyttan och tillämpligheten
af hvad i denna del är vordet stadgadt säkrast
genom erfarenheten af dess verkningar
erfares; och Utskotten vidhålla således
desto hellre tillstyrkandet, att någon ändring
deruti för närvarande ej måtte ske, dels
derföre, att de bestämda grunderne för besutenhet
torde i det närmaste vara lämpade
efter hvad förut i detta afseende vid
pröfningen af dylika frågor i allmänhet tagits
till rättesnöre, och hvaraf några för
landet skadliga följder icke visat sig, dels
ock, emedan genom 3 § i samma Capitel
blifvit stadgadt, att, om hemman är så beläget,
alt en Åbo af andra näringar, såsom
Fiske, Sjöfart eller dylikt, kan hafva säker
och ständig förtjenst, bör sådant vid fråga
5 6 Las,- samt Allm.Bcsv.o. Oec. Utsh. Uti- iV:o 47•
om besutenhet i serskild beräkning dertill
ingå, samt g § ålägger Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvande att i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anmäla, om,
i följd af serskilda förhållanden, jemkning
eller ändring i föreskrifterne, rörande
hemmans klyfning, och således jemväl i
fråga om besutenhet, kan finnas af nöden.
2:0 vid 2 Cap. 3 §. Med godkännande
af de uti Herr Friherre Sprengtportens,
förra Betänkandet åtföljande, reservation anförde
och af flere Talare ytterligare utvecklade
skäl, anse Utskotten sig böra tillstyrka
sådan ändring uti denna §,
*at£ det afstånd frän Stad eller Köping
, inom hvilket afsöndring af
minst | Tunnland jord må ega rum,
inskränkes till ~:dels mil från Stadens
eller Köpingens ego-gräns.n
Hvaremot, och
då jord-afsöndringen otvifvelaktigt måste
bestämmas i förhållande till jordrymden
och icke till hemmantalet, emedan
ett hemman med vidsträckt egoområde
tål större afsöndring, än ett
med lika hemmantal, men mindre egovidd
;
då medgifvandet af afsöndrade lägenheters
läggande uti flere spridda delar eller
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk Uti. N:o /fl. 17
ler skiften, annorlunda än såsom ett
undantag för serskilda loeala förhållanden,
skulle stå i strid mot de för delning
af jord i allmänhet gällande grunder,
då det torde vara svårt, att inse hvari
det våldsamma uti denna §:s stadgande
skulle bestå, dåden, jemlikt 9 §, lämpas
till arftägt, enär tillförene obesuten
arfvinge varit ovilkorligen förbunden
att taga lösen för dess arfslott, men nu
deremot utväg för honom öppnats, att
den ärfda jordandelen behålla, hvilken
rättighet likväl icke bör kunna utsträckas
öfver den för jordafsöndring i allmänhet
utstakade gräns; samt
då, efter Utskottens omdöme, förmedlade
eller oförmedlade hemmantalet icke
kan medföra inflytande på rättigheten till
jord-afsöndring eller lill hvad belopp den
må ske; Utskotten anse sig icke kunna
tillstyrka annan ändring i 2 Cap.
3 §, än den här förut föreslagne.
3 Vid 2 Cap. i3 §. Stadgandet i denna
§ afser tvifvelsutan endast sådaiie jordafsöndringar,
som, enligt förut gällande författningar,
icke kunnat ega bestånd så snart
klander derå väckts, hvaremot de lägenheter,
som före Författningens utfärdande
Bih. t. R. St. Prot. 1828 och 1829. 7 Sami. 2 Afd. 2
18:e H;t.
i8 Lag-samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. Nio 47.
blifvit lagligen afsöndrade, äfven hädanefter
böra förblifva orubbade; vid hvilket
förhållande föreskriften i denna §, i stället
att medföra någon obillighet, synes hafva
till syftemål att åt innehafvare af afsöndrade
lägenheter bereda rättighet, att dem behålla
och framtida säkerhet i besittningen
deraf. Att, på sätt yrkadt blifvit, förklara,
det alla förut skedde jord-afsöndringar,
ehvad de varit öfverensstämmande med då
gällande Författningar eller icke, må förblifva
orubbade, skulle, efter Utskottens förmenande,
till en stor del häfva Författningens
grund och tillintetgöra dess verkan,
hvilket Utskotten icke kunna tillstyrka.
Vidkommande slutligen de gjorda yrkanden,
dels att lägenheter, inbegripne i
hemmanets skatt, men belägne inom andre
Byars eller Socknars områden, aflägse från
Stamhemmanet, borde få till everdelig ego
afyttras, dels ock, att jord-afsöndring icke
borde få ske för längre lid, än 3o, 4» högst
5o år, men i öfrigt vara så fri som möjligt,
Så finna Utskotten,
I förra fallet: att Författningen ingalunda
lägger hinder i vägen, utan tvärtom
befordrar det åsyftade ändamålet, så
vida lägenheten finnes vara af den vidd och
godhet, att densamma antingen kan, enligt
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv.o. Oec. Utsk. Uti. N.o 47- ig
1 Cap. utgöra serskild hemmansdel, eller
ock efter de uti 2:dra Cap. stadgade grunder
afsöndras; och
I det senare: att Utskotten icke kunna
inse något gällande skäl, att till viss
tid inskränka jord-afsöndringar, enär dervid
blifvit fästadt det vilkor, att viss afgäld
deraf bör till stamhemmanet gifvas,
motsvarande hvad af hela hemmanets räntor
och öfriga allmänna utskylder vid jemförelse
af egornes storlek och beskaffenhet
å den afsöndrade lägenheten belöper. Åtskilige
Ledamöters Reservation i ämnet
bifogas.
Stockholm den 23 Julii 1829.
Reservation:
Af Nils Månsson från Malmöhus Län:
Alltifrån Riksdagens början har jag användt
alla milia bemödanden, för att åstadkomma
den ändring uti Kongl. Förordningen d. 19
Lee. 1827,011 en obegränsad hemmansklyfning
och jord-afsöndring måtte blifva tillåten.
Skälen för denna min önskan liar jag
icke allenast uti min i ämnet väckta Motion,
utan ock, vid frågans återremitterande från
Hedervärda Bonde-Ståndet, så fullständigt
utvecklat, att jag förmodade, det billighe
-
ao Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Ut sk. Uti. N.o 47 •
ten och rättvisan af mitt förslag skulle förefalla
hvar och en uppenbar och obestridlig.
Emedlertid har motsatsen inträffat.
Jag har, då jag velat göra min grundsatts
gällande, måst röna ett motstånd, som jag
ingalunda väntat, och sorn tilläfventyrs
skulle kunnat förmå mig, att afstå från fullföljandet
af min princip, derest jag icke,
innan den yppades, varit säker om dess
ofelbarhet. Ännu hafva inga grunder blifvit
anförda, som kunnat göra mig vacklande
i den öfvertygelse jag för länge sedan
hyst och ännu hyser i delta ämne.
Hvar och en inser, att, i händelse ifrågavarande
Förordning kommer att blifva
gällande, jordegendomen aldrig skall blifva
någorlunda jemt fördelad emellan medborgarne,
utan hopa sig på den mindre delen
af dem, då deremot den talrikare delen
skall ständigt förblifva uti ett utblottadt
och, af deras lyckligare bröder beroende,
beklagansvärdt tillstånd. Mig synes, sorn
skulle, så väl genom nämnde Förordning,
som genom den nya Stängsel-Författningen,
grunden läggas till ett monopolium, hvilket
i en framtid torde medföra de betänkligaste
följder, och om hvars förderflighet
man kanske då först öfvertygas, när skadan
redan skett och icke mer kan botas.
Jordegendomens utspridande på alla hän
-
Bil. t. Lag- s. Allm.Besv. o. Oec. Utsk. lltl. JV.ö 47• 21
der tjrckes mig vara så öfverensstämmande
med lingens naturliga ordning, så grundadt
på rätt och billighet, att bemödandet att
hämma och sätta gränsor för detsamma
hvarken bör eller kan vinna någon framgång.
Man må huru mycket som helst inskränka
liemmans-klyfning och jordafsöndring;
sådane stadganden hafva hittills icke
blifvit åtlydda, och kunna ej hädanefter
blifva det. Det förekommer mig liksom
om Sveriges innevånare kommo öfverens,
att medelst bålverk hejda Mälaren och tillstänga
dess utlopp. Troligen skulle det
lyckas att för någon tid verkställa ett sådant
förslag, men naturen återtoge likväl
snart sin rätt, äfven den starkaste damm
skulle af vattnet genombrytas och sjelfva
hufvudstaden då råka i den yttersta fara.
Likaså naturstridigt förefaller mig sträfvandet
att inskränka hemmansklyfningen,
och genom sådana monopolier införa de
aristocratiska principerna; likaså fåfängt är
ett sådant försök; likaså äfventyrliga kunna
följderna deraf blifva.
Mången torde kanske hysa den tankan,
att jag uti min inbillning skapar mig en
fara, som icke finnes till i verkligheten och
att jag öfverdrifver vådan af 1827 års Förordnings
oförändrade bibehållande. Likväl
har ännu ingen uppstått, som med klara
och öfvertygande skäl vederlagt mina åsig
-
n Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 4~-
ter uti ifrågavarande ämne oell öfver'bevisat
mig om deras felaktighet, och så länge
detta icke ännu skett, må det tillåtas mig
att förblifva vid min en gång fattade mening.
Då fråga är om icke blott den närvarande,
utan jemväl tillkommande generationers
hela timliga välfärd, kan försigtigheten
aldrig drifvas för långt, aldrig blifva
klandervärd. I ämnen af sådan vigt vill
jag hellre iakttaga varsamhet, äfven om den
af en och annan skulle anses såsom öfverdrift,
än göra mig skyldig lill en brottslig
vårdslöshet. Kanske skall man i en framtid
finna, alt mina farhågor icke varit
ogrundade.
Med all den agtning jag hyser för
Högloft. Utskottens upplysta tänkesätt och
goda vilja, kan jag dock icke neka, att Utskotten
synas mig med 110g skyndsamhet
hafva behandlat den af mig väckta frågan.
Åtminstone hafva de få skäl, som Utskotten
anfört för dess ogillade, icke förmått
att hos mig verka en förändrad öfverlygelse,
enär Utskotten icke inlåtit sig uti någon
fullständig granskning eller vederläggning
af grunderne för mitt yrkande. Jag
har sökt ådagalägga, att den obegränsade
hemmans-klyfningen och jord-afsöndringen
är påkallad af allmän billighet, och att
man icke kan hindra densamma, utan att
våldföra rättvisans heligaste lagar. Jag har
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. ZJlsk. T7tl. N.o 47- ^3
bemödat mig att, genom anförande af mångfalldiga
exempel och bevis, lägga i öppen
dager den stora och oberäkneliga nytta,
som en oinskränkt hemmans-klyfning och
jord-afsöndring skulle medföra för Riket,
medelst en ökad production och en i samma
nion tilltagande folkmängd. Då nu Utskotten
vid dessa exempel och dessa bevis
icke fästat någon uppmärksamhet, återstår
för mig endast att ändå åberopa desamma,
hvarjemte det torde tillåtas mig, att till
ytterligare styrko för min grundsatts anföra
följande omständighet, som bevisar hvad
gagn den obegränsade hemmans-klyfningen
skulle åstadkomma. Uti Bara Härad i Skåne
linnés ett hemman, som för 20 år tillbaka
icke förmådde foda öfver 10 personer.
Detta hemman har sedermera blifvit sönderstyckadt
i en talrik mängd af delar,
och nu linna 3o hushåll derstädes sin rikliga
bergning. Något ytterligare bevis folden
fria hemmans-klyfningens och jord-a!'-  söndringens nytta och fördelaktighet synes
mig icke vara af nöden. Lyckligt skulle
jag skatta Sverige, om hvad som egt rum
på ett ställe i Skåne, komme alt utsträckas
öfver alla Rikets provincer, der det med
förmon låter sig göra.
Utskotten hafva än ytterligare inskränkt
jord-afsöndring dymedelst, att de godkänt
den af Herr Friherre Sprengtporten gjorda
a4 Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Occ. TJtsk. Uti. IV:o 4y.
Reservation, och förminskat det afstånd från
Stad eller Köping, inom hvilket afsöndring
ända till | tunnland får ega ruin, från t
till högst i:dels mil. Till följe af mina
principer måste jag ogilla denna åtgärd
och förklara, att jag anser den stridande
mot all rättvisa och ländande lill skada
för Riket, hvars gagn och hästa, efter min
tanka, endast genom en oinskränkt frihet i
detta afseende kan befrämjas.
i3 § af Förordningen stadgar, såsom
bekant är, att derest jord blifvit från hemman
afsöndrad på annat sätt eller under
andra vilkor, än Förordningen tillåter, så
bör sådan ego-afsöndring, när påstående
derom af vederbörande väckes, efter derom
för hvarje fall stadgade föreskrifter,
rättas och jemkas. Oaktadt allt hvad jag
emot detta stadgande anfört, hafva dock
Utskotten bibehållit detsamma oförändradt.
Med bedröfvad! hjerta förutser jag de olyckor,
som skola blifva de oundvikliga följderna
af denna föreskrifts efterlefnad. Huru
många familier skola icke derigenom beröfvas
grunden för hela sitt timliga bestånd, och
bringas i beroende, nöd och elände? Huru
mången, som förr var en fri, sjelfständig
man, skäll icke nu blifva den rikares och
förmögnares förtryckte tjenare? Om vi en
-
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. ZJtsk. Ull. IV.-o 47- a5
dast för hvarje hemman beräkna 2:ne torp,
med 6 personer för hvarje, då flere af
dem hafva ålderstegna föräldrar att försörja,
som innehafva från detsamma, emot
Förordningens stadgande, afsöndrad jord,
så blifver, då hemmanen inom Sverige utgöra
omkring 65,ooo , antalet af de olyckliga,
som skola komma att beröfvas deras
egendom, 780,000 personer.
Man må ej invända, att Förordningen
icke omtalar något beröfvande, utan endast
rättelse och jemkning. Huru skall
en sådan kunna åstadkommas, utan att någondera
af parterne blifver lidande? Till
huru otaliga processer och tvistiglieter skall
den icke gifva anledning? Och åtnöjes icke
innehafvaren af den afsöndrade jorden med
jemnkningen, eller kan den ej ske, så går
jorden tillbaka till hemmanet mot en obetydlig
lösen och innehafvarens hela timliga
välstånd är således i grund förstördt.
Utskotten anföra väl, att han, enligt förut
gällande Författningar, vore ovilkorligen
förbunden alt afträda sin jord, så framt
han å densamma ej vore besuten, och att
den uti i3 § medgifne jemkning således
bör anses såsom en stor förmon för honom.
Likväl kan jag ej antaga detta såsom
ett giltigt skäl till afslag å min framställning
om ett orubbadt bibehållande af
9.6 Bil. t. Lag- s. Allm. Besv.o. Oec. Utsk. Uti. IV.o 47•
alla hittills skedda hemmans - klyfningar
och jord-afsöndringar. Enär äldre författningar
varit felaktiga (pcb deras felaktighet
ådagalägges häst derigenom, att de aldrig
blifvit efterlefde), så hvarken kunna eller
höra de åberopas såsom bevis på ett nyare
lagstadgandes billighet.
I anledning häraf tager jag mig friheten
föreslå, att Höglofl. Utskotten täcktes
tillstyrka, det Rikets Höglofl. Ständer i en
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte
anhålla derom, det Kongl. Majrt ville i
Nåder förklara alla, till en sådan förklarings
utfärdande, skedda hemmans klyfningar
och jord-afsöndringar, de må vara med
Förordningen öfverensstämmande eller icke,
för orubbliga, så att innehafvarne deraf
må vid sin egendom ostördt förblifva bibehållne,
enligt deras Contraets lydelse, då
de ettdera till Kongl. Majrt och Kronan
eller ock till Stamhemmanet utgöra så många
och sådane prasstationer, som belöpa på
den afsöndrade jorden, i förhållande till
sjelfva Stamhemmanets prasstationer.
Dessa mina åsigter har jag grundat på
följande frågor, dem jag gjort mig sjelf:
r:o Är Sverige i behof af eller synes
naturens ordning och lagar erbjuda en vida
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oer. ZJtsk. Uti. N:o 47- 27
större folkmängd, än vi ega, och dermed förenad
uppodling? Denna fråga synes mig
böra besvaras med ja.
2:0 Är det bättre att dessa äro frie
Svenske medborgare eller tvungne att lyda
under några få jord-egare? Det förra måste
vara bättre.
3:o Kan mångfaldigt flere ökade bushåll
bo uti ett lika antal stugor, som de
nuvarande? Denna fråga synes mig böra
besvaras med nej.
4:o Om de nu varande jord-afsöndringar
skola till Stamhemmanen återläggas,
hvarthän skola de å samma jord-afsöndringar
nu besutne flere hundrade tusende personer
taga vägen, och huru olycklig skall
icke deras belägenhet blifva, så framt ett
dylikt beslut sättes i verkställighet?
Jag anhåller att detta måtte, såsom min
enskilda mening, få åtfölja Betänkandet.
Uti ofvanstående Reservation, instämde
i hvad den angår den föreslagna förändringen
af i3 § af Kongl. Förordningen
d. 19 Dec. 1827 Riksdagsfullmägtige Börje
Börjesson, Nils Pehrsson, Jonas Johansson,
Hans Hansson, Anders Håkansson samt
Pehr Pehrsson från Calmare Län.
28 Lag- samt Allm. Besy. o. Oec. Utsk. Uti. IV: o ^.8.
N:o 48.
Ankom lill Exped. Utskottet d. 3i Julii 182g.
Utlåtande, i anledning’ af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande
N:o i4, öfver Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, att Kongl. Förordningen
den 19 December 1827,
rörande grunderne och vilkoreii
för hemmans-klyfning och jord-afsöndring,
må gälla äfven i afseende
på Säteri- Rå- och Rörs samt
Frälse-hemman, m. m.
Emot Utskottens förevarande Betänkande,
deri bifall till den Nådiga Propositionen
tillstyrkes, hafva anmärkningar hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln blifvit framställde;
af Herr Friherre Wrangel, Henning: att
denna fråga innebär ett verkligt ingrepp i
Ridderskapets och Adelns rättigheter, och
att, då enligt 114 § Regerings-Formen, ett
Riks-Stånds Privilegier ej kunna rubbas,
utan samtlige Riks-Ståndens begifvande, bade
man ej bordt vänta sig ett förslag, hvilket
såsom detta, stöde i strid med Adelns
Privilegier; att rättigheten till obegränsad
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N-o 48. 29
afsöndring af Säteri- och Frälse-jord, nu
egt runi 20 år, sedan besittningen af sådan
jord blifvit gemensam för alla medborgare-classer,
och derigenom vunnit egenskapen
af gammal häfd; samt att skillnaden
emellan Säteri- och Frälse-hemman,
hvilka innehafvas med full egande-rätt,
samt Krono-Skatte-jord, som endast besittes
under vilkor, vore så betydlig, att det ej
torde vara lämpligt att nu i detta hänseende
bringa dem till ett lika förhållande.-—-  Herr Hjerta, Gustaf, har ansett det vara
lika vig tig t tillse, det hemman af Säteri
och Frälse-natur ej klyfvas i mindre delar,
än att jordeboks-räntan och öfrige onera
kunna utgå samt hushåll derå försörjas,
som sådane föreskrifter varit nödige i afseende
på Krono-Skatte-hemman. Och då
det vore klart, att klyfning af hemman
med Säteri-frihet, i anseende till deras
mindre utskylder, måste vara lättare att
verkställa, än annan jord-afsöndring, har
Herr Hjerta förmodat, att någre serskilde
föreskrifter derföre icke erfordrades.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, som
yttrat sig anse en obegränsad hemmansklyfning,
jemväl för Säteri- och Frälse-hemman,
blifva mest fördelaktig, likväl under
iakttagande af en sådan jemförlig fördelning
af hemmanets onera på den afsöndra
-
3o Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 43.
de lotten, som den Nådiga Propositionen
innehåller.
Herr von Hartmansdorff, August, som
förklarat sig ej kunna inse hvarföre klyfning
af Säteri-jord skall vara mera vidsträckt
än annan hemmans-klyfning. Tvärtom
vore det klart, alt om behållningen af
den mindre beskattade jordens afskastning
blir större, i anseende till färre utskylder,
så måste köpeskillingen för frälsejorden
och räntan derå i samma nion blifva betydligare,
hvarigenom egarens slutliga behållning
dock Llifver lika med den han
drager af annan jord; samt
Herr Friherre Cederström, Jacob, hvilken
yttrat, att då klyfnings-rätten äfven
kan utsträckas till Krono - Skatte-jorden,
borde en noggrann fördelning af onera
dervid iakttagas och grunderne derföre af
Utskotten uppgöras.
I anledning af hvad sålunda blifvit
anmärkt, har Höglojl. Ridderskapet och
Adeln återremitterat ifrågavarande Betänkande,
äfvensom detsamma blifvit af Hedervärda
Bonde - Ståndet återremitteradt
på grund och med åberopande af de inom
Ståndet gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o i3, angående väckta
frågor om ändring i 1827 års Kongl. För
-
Lag- samt Allm. Bcsv. o. Oec. Utsk. Uti. IV.-o 4$. 3i
ordning, rörande grunderne och vilkoren
för hemmans-klyfning och jord-afsöndring,
hvilka anmärkningar äro i Utskottens deröfver
afgifne utlåtande af denna dag upptagne
oell besvarade; hvaremot Högvördige
Preste-Slåndet och Väilofl. Borgare-Ståndet
godkänt Utskottens nu ifrågavarande Betänkande.
Utskotten, som förmoda, att, då i betraktande
tages, hurusom den oinskränkta
rättigheten till klyfning utaf, eller serskilde
lägenheters afsöndring ifrån Säteri- Rå- och
Rörs- samt Insockne Frälse-hemman åtföljer
sjelfva jorden på grund af dess natur,
men icke är beroende utaf lill hvilket
Riks-Stånd jord-egaren hörer, så lärer, sedan
nu mera rättigheten att besitta slike
hemman blifvit gemensam för alla medborgare
- classer, frågan om begränsning af
klyfnings- eller afsöndrings-rätlen icke kunna
anses slå,i någon den ringasteberöring med
Höglofl. Ridderskapet och Adelns Privilegier,
utan fastmer tillhöra Civil-Lagstiftningen
i förening med den oeconomiska,
och således böra, enligt 87 § RegeringsFormen,
behandlas, hemställa alltså vördsamt,
att Herr Friherre Wrangels häremot
stridande yrkande må varda utan afseende
lemnadt; och hvad sjelfva saken angår, så
enär, på sätt Utskotten i serskildt Betan
-
3a Las,- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. JV-o /j.8.
kande, i anledning af anmärkningar mot
Kongl. Förordningen d. 19 December 1827,
angående hemmans-klyfning oell jord-afsöndring,
sökt ådagalägga, det oinskränkt rättighet
dertill i allmänhet icke är förenlig med
allmänt väl eller enskildt gagn, samt principen
måste vara enahanda och ega samma
tillämplighet, ehvad natur jorden än må
hafva, endast med den åtskillnad, att de
hemman, hvilka äro belastade med större
allmänna utskylder, icke, titan fara för Staten
att blifva i mistning af desse för Statsbehofvens
fyllande påräknade skattebidrag,
kunna tåla så stor afsöndring, som de,
hvilka hafva mindre onera; alltså och då
det, enligtUtskottens omdöme, i sjelfva verket
icke kan betraktas såsom någon uppoffring
att eftergifva en rättighet, som, begagnad,
icke bereder någon verklig enskild
fördel, men för det allmänna är skadlig,
och här dessutom det förhållande inträffar,
att motsvarande ersättning för den i fråga
satte eftergiften blifvit erbjuden i upphörandet
af skyldigheten att underhålla Säteri-byggnad,
anse Utskotten sig böra än
ytterligare Rikets Hoglofl. Ständer tillstyrka,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga
Proposition måtte varda i allo bifallen.
Stockholm den a3 Julii 1829.
STOCKHOLM, P. A. Norstedt & Söher, 182g.
N:o 49*
Ankom till Expcd. Utskottet d. 3i Julii i8ag.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande,
N:o 22, angående åtskilliga
förändringar i de med Skogshushållningen
gemenskap egande Lagar
och Författningar.
På grund af dervid inom samtlige RiksStånden
gjorda anmärkningar, har detta Utlåtande
blifvit lill Utskotten återremitteradt.
1:0 Vid irsta punkten, deruti Utskotten
afstyrkt de afHerrar von Wahrendorff
och Gripenstedt väckta Motioner, att åverkan
borde såsom stöld bestraffas, har inom
Yällofl. Borgare-Ståndet blifvit anfördt af
Herr Crorij som bestridt de i allmänhet af
Utskotten framställda skäl, alt, om ock allmänna
opinionen åsatte en gerning en lindrigare
grad af brottslighet, än den verkligen
eger, hvilket dessutom ej vore fallet
bär, enär för hvar och en, som hänförde
Bih. till R. St. Prot. 182S och 182g. 7 Sami, 1 Afd. 1
ig:e Ht.
2 Lag- samt Allm. Besv. o. Otc. Utsk. Uti. N:u .fy.
åverkan till samma art af brottslighet sorn
stöld, förbrytelsen betraktades såsom vanärande,
borde en sådan felaktig riglning af
allmänna tänkesättet ej inverka på Lagstiftarens
fördomsfria pröfning.
Af Herr Montan: att, då genom serskild
författning vore stadgadt, att vitén
för Skogs-åverkan få utsättas till högst 2“)
R:dr, det syntes olämpligt att ålägga vitén,
som vore högre, än det ansvar, hvilket, enligt
Lag, skulle drabba förbrytelsen, hvarföre
dessa vitén borde i högsta graden nedsättas
till 10 R:dr, men deremot, vid bristande
tillgång, förvandlas ej blott till fängelse
, utan till fängelse vid vatten och bröd.
Utskotten, som i deras förra Utlåtande
tro sig hafva anfört nog gällande skäl för afslyrkandet
af ofvanberörde Motioner, få
dock, till besvarande af Herr Crons anmärkning,
tillägga, att då deras framställning ej
haft för afsigt att, mera än vederbör, egna
någon hyllning åt allmäna opinionen, utan
endast derigenom velat antydas, att det
inöter svårighet, att genom lagbestämmelser
rubricera brott emot det begrepp om
gerningars mer eller mindre brottslighet,
som fästat sig i folkets sinne och öfvertygelse,
och hvartill ganska många yttre omständigheter,
alldeles främmande för mora
-
Lag-samt Allm. Besv. o.Oec. Utsk. Ull. N.o 4-9- 3
lens pröfning, kunna föranleda, böra de så
myckel mindre frånträda sitt i ämnet förut
a (gillia yttrande, som det har nogsamt
visat sig, att tilltagande sedeförderf, uppfyllda
fängelser och stundom uteblifvandet
af allt åtal och bestraffning varit de vanliga
följderne af ett utöfver behofvet utsträckt
användande af vanärande straff, hvarföre
Utskotten äfven tillstyrka, attflerr Crons
anmärkning må förfalla.
Beträffande den af Herr Montan nu
först framställda anmärkning, anse Utskotten
sig böra erinra, det rättigheten att stadga
serskilda vitén är inskränkt lill sådana
fall, der, i följd af förändrade tidsförhållanden
och ett minskadt myntvärde, de i
Lag stadgade böter i allmänhet visats vara
otillräcklige, och då någon egentlig jemförelse
emellan botes- och vites-beloppen således
icke kan ega rum, sakna Utskotten
gällande anledning biträda yrkandet om
nedsättning till 10 R:dr af högsta beloppet,
hvartill vite må bestämmas; äfvensom, och
då den af Herr Montan föreslagna förändrade
förvandling af vitén i skogs-åverkansmål
skulle rubba förvandlingsgrunden af
vitesböter i allmänhet, och följaktligen icke
lämpligen kan partielt i fråga komma, Utskotten
finna sig föranlåtne att jemväl
afstyrka bifall till denna del af Herr
Montana framställning.
4 Lag- sami Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. JY.o 49'
a;o Emot andra punkten hade Herr
Friherre Jacob Cederström sig reserverat,
hufvudsakligen på den grund, alt frågan
om tillämpning af 1823 års Förordning berodde
på det beslut, som Rikets Höglofl.
Ständer vidtogo, i anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Proposition om eke-skogens upplåtande
till Skaltemans fria disposition, uti
hvilken reservation flere talare instämt, så
väl inora Utskotten, som vid ämnets föredragning
inom Stånden; men enär Rikets
Ständer nu beslutat, att den fria disposition
af ekeskogen ej skall öfvergå till Skatteman,
förr än han sig densamma tillöst,
och gällande straffbestämmelser för den förskingring,
som under tiden kan ega rum,
sålunda ej upphöra förr, än de af sig sjelf
försvinna; anse Utskotten de i berörde
afseenden gjorda anmärkningar böra
förfalla.
Beträffande den af Herr Friherre Ehrenborgh
aflåtna reservation, hvilken till
sitt innehåll ej torde behöfva upprepas,
enär den åtföljt Utskottens förra Utlåtande,
få Utskotten, under åberopande af
sina förut anförda skäl, blott fästa uppmärksamheten
vid den stora olikhet i motivernas
brottslighet, som eger rum, då
åverkan sker fi andras egor, eller då Skatteman
fäller ek inom sitt eget område.
Lag- samt Allm. Besv, o. Ooc. Utsk. Uti. N.-o 49• 5
Den förra innebär ett olofligt tillgripande
af annans tillhörighet, det senare ett förskingrande
af förlrodt gods och en åtgärd,
som ej ens behöfver vara föranledd af vinningslystnaden,
utan stundom kunnat vidtagas
för alt undgå den skada, sorq den
Växande eken förorsakat. Utskotten finna
således ej skäl att sitt förra Utlåtande
i denna del ändra eller frångå.
3:o Vid 3:dje punkten har inom samtlige
Riks-Slånden blifvit gjorde anmärkningar,
innehållande hufvudsakligen: att Utskottens
förslag ej innefattade eu lagförklaring,
utan en lagförändring, hvilken, om
den antoges, borde i principen utsträckas
till alla de fall, der någon genom eget förvållande
gjort sig skada; alt med ordet
skada i lagen i allmänhet ej betecknades
andra förluster än sådana, hvilka kunde ersättas,
hvilket ej vora fallet, då endastegen
skog antändes; att offentliga åklagare-magten
skulle genom det föreslagna lagstadgandet
finna anledning lill åtal, om endast några
få kappland afbrändes utom svedjans gräns,
eller några få buskar af hettan förtorkades
eller sveddes; att, då det stundom händer,
alt en jordegare med uppsåt låter elden öfvergå
en ofruktbar, med buskar beväxt mark,
i det skick den befinner sig, för alt dymedelst
med ringa kostnad åstadkomma mar
-
6 Lag- tamt Allm. Be.sv, o. Oats. Ulsk. Ull. N.o .jg.
tens förbättring, det ofta ku-nde blifva omöjligt
för Domaren att urskilja en sådan åtgärd
från den olofliga handling, hvaremot
det ifrågavarande lagbudet är rigtadt, enär
det ej kunde förutsättas, att jordegaren till
sin egen mehn skulle uppgifva om skada
skett; och ändlligen, att det vore obilligt
att, till förmon för Krono- och Jägeri-betjente,
med ett högt bötes-ansvar belägga
den, som redan genom egen förlust vore
tillräckligen träffad för sin oförsigtighet,
hvaremot Lagen i ifrågavarande Capilel och
§ af Byggninga-Balken borde så förändras,
att de deruti stadgade böter af 100 daler
ej borde utgå i annat fall, ulan så vida skadan
uppginge till minst io R:dr; hvaremot
af flere Ledamöter af Hedervärda BondeStåndet
endast blifvit begärd den bestämda
förklaring öfver i5 Cap. i § ByggningaBalken,
att det deri ådömda bötes-ansvar
af 100 daler endast skulle anses tillämpligt
i de fall, då andras skog genom underläten
försigtighet vid svedjande blifvit antänd.
Deremot hafva åtskillige Talare gillat
Utskottens förslag, med den anmärkning,
att, om en hyttebrukare genom en slik
händelse så ödelägger sin skog, att han
blifver ur stånd verkställa den honom åliggande
värmnings-skyldighet i hyttan, måste
denna fördelas på de öfriga delegarne och
Lag- sami Allm. Be* v. o. Otc. Utsh. Lil. AT. o 49- 7
således blifva dem en ny lunga, hvarförutan
Stalén förlorar del tionde-lack jern, som
skulle fallit af denne inbrukares blåsning,
och skada alltså uppkomma både för den
enskilde och Staten.
Till svar härå få Utskotten anföra:
att, då allmänna Lagen i i5 Cnp. i §
Byggning»*Balken ovilkorligen stadgar, att
den, som, utan alt hafva iakttagit föreskrifna
försigtighetsmått, eller, då starkt väder,
stor torka och hetta är, tänder eld å svedjeland,
eller går derifrån, innan elden alldeles
utsläckt är, skall böta 10 Daler äntd
att ingen skada skerj men 100 Daler och
ersätta skadan, om sådan inträffår, hafva
Utskotten deraf hemtat den slutföljd, all,
vid riglig tillämpning af detta Lagstadgande,
det högre böles-ansvaret bör ega runi
för alla de fall, då de föreskrifna försigtighetsmålten
blifvit uraktlåtne, och elden utgår
utöfver det tillredda svedjelandet, ehvad
skadan deraf sker å egna eller andras egor.
Vid detta förhållande bör åt det aflemnade
förslaget icke gifvas annan benämning,
än den af lagförklaring, det vili säga, förklaring,
huru Lagen i förevarande fall rätteligen
skall förstås och tillämpas.
Utan att ingå i närmare, bär af behofvet
ej påkallad, undersökning om straff
-
8 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsh. Ull. IV.-o Jp.
lagens rätta ändamål, hålla Utskotten likväl
före, att hötes-ansvar i allmänhet, och
serdeles för ifrågavarande fall, hör betraktas
såsom ett medel att afskräcka ifrån och
således förekomma brott och förbrytelser.
Under sådan förutsättning är underlåtenheten
alt iakttaga gifna föreskrifter till förekommande
al skada alltid straffbar, ehvad
skada sker eller icke, men, om den inträffar,
mäste vårdslösheten i allmänhet praesumeras
hafva varit större, än om den
uteblifver, och derföre har Lagen derefter
lämpat gradationen i bestraffningen. Derigenom,
att svedja antändes, utan att nödiga
försigtighetsmått förut blifvit iakLtagna, sättes
alltid grannarnes egendom i våda; det
beror af skickelsen och icke af den, som
tillredt svedjelandet, huruvida elden, i fall
den öfverskrider de bestämda gränserna,
antänder och förstör hans egen eller angränsande
grannars skog. I bägge fallen
synes han dock lika brottslig och straffet
bör således blifva enahanda.
På dessa grunder, och då erfarenheten
vitsordat, alt olika tillämpning af ifrågavarande
lagstadgande, i följd af uttryckens
mindre tydlighet, egt rum,
hemställa Utskotten, alt det i förra
Betänkandet algifna förslag, lill förändrad
redaction af i5 Cap. i § Bygg
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Ull. IV. o 49• 9
niaga - Balken, må af Rikets Ständer
varda Bifallet.
4:o I anledning af Utskottens Utlåtande
i 5:te punkten, hafva, inom det Hederv.
Bondc-Slåndet, Hans Jansson från Elfsborgs
och Carl Bergman ifrån Gefleborgs
Län, med hvilka flere Ståndets Ledamöter
sig förenat, under upprepande af de skäl,
som för Motionerne legat till grund, förnyat
framställningen om en mera utvidgad
rätt till svedjande å sandmo samt stenbunden
och bergaktig mark; men enär, på
sätt Utskotten i sitt förra Utlåtande upplyst,
1819 års Kongl. Förordning i delta
afseende bereder all den frihet, som med
allmän nytta kan förenas,
få Utskotten tillstyrka, att de gjorda
anmärkningarne må lemnäs ulan afseende.
5:o Utskottens Utlåtande i 9:de punkten
har inom samtlige Riks-Stånden föranledt
till utvecklande af ganska olika åsigter,
hvarunder detsamma af åtskilliga talare
blifvit gilladt och af andra bestridl. Härvid
har blifvit anfördt, inom Ilöglofl. Ridderskapet
och Adeln, af Herr Danckwardt.,
under bestridande af Utskottens framställning,
att de äldre Lagarne antydde en gemensam
delaktighet för samtlige Härads
-
i o Lag- samt Allm. Besv. o. 0ec. Utah litl. IV:o 4.9.
boerne, då de nyare beslå nit nylljamlcrätten
endast till skoglöse; att 1647 års
Skogsordning, hvarmed den af år 16O4 instämde,
inuehölle i 4 §•' Ländernes jIUmenningar,
såsom de till Landzens inbyggjares
tarf}' och godo, liro fordom af vittrade
och förordnade; alltså stånds de till
Landzens innebyggjares, af högre och lägre
sländz huustarj}, till att nyttja med
fääbeti, fiskjande, timber och vedbrand,
men icke till att förderfva och utödha ;
med/i samme rätt tillstå lierads Allmenjiingarne
sijne Heradsboer och Sockne-All.
menningarne sijne interesserade Sockneinbyggjare
att nyttja och njuta till /musta
rf ven, men icke att förödha och förderfva
för androm eller efterkommande.
Nyttjande-rätten vore således bestämd
af inbyggarnes liuslarf; alt härmed instämde
16 § af Adliga Privilegierna, deri
det heter, alt Adeln egde att nyttja A11-  inänningarne till deras nödtorft efter 1G64
års Skogsordning; alt års Skogsord
ning
innefattade samma ord, sorn de nyss
citerade Förfaltn ingarne, med tillägg, att
alla, som i Allmänningai-nes nyttjande delaktige
äro, måga hafva deras fä gängande
klöf om klöf, och i 7lde punkten, all begärd
utsyning ej bör beviljas, om tillgång
finnes på sökandens hemmans-egor, och att.
Lag- samt. Allm. Bcsv. o. O re. Vtsk. Uti. N.o 49• 11
vid utsynings-beviljandet, bör, å ena sidan,
betraktas Allmänningarnes tillstånd, och
till räcklighet, och, å den andra, hvars och
ens tarf, som hjelp derifrån söker, så att
de, hvilka skoglöse äro, måga den framför
andra njuta; att första tillåtelsen till Sockne-Allmänningarnes
delning, hvilken stadgades
i Resolutionen på Adelns besvär den
12 Julii iTÖi, icke bestämmer, att alla
Socknemännen dervid skola vara med; att
en bestämd förklaring öfver dessa Förfallningars
olika mening borde beni tas från
Allmänna Lagens stadgande» i 1G Cap. 1
§ Byggninga-Balken, som lyder sålunda;
”Lands Allmänning måge the nyttja, som
”inom Länet bygga och bo; Härads- eller
”Sockne-Allmänning the, som i Häradet el”ler
Socknen äro; Ther måge the, som ej
”hafva sådant, på egne egor njuta muhlbele,
”timmer, ved, gärdsel, löf, näfver, torf, bast
”och annat som ther finnes lill egen nödtorft,
men ej något theraf till annan uppfläta
eller sälja.” Att allmänna Lagens stadgande,
äfvensom Skogsordningen i 1 §:n,
utvisade blott den allmänna bestämmelsen
af dessa Allmänningar, att de icke äro
Kronans och för dess behof afsatte, utan
Länets, Häradets eller Socknens tillhörighet,
sorn icke finge begagnas af dem, som
bo utom Länet, Häradet eller Socknen,
och att af denna nyttjande-rätt äfven bor
-
»a Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N.-o 49-
de följa egande - rätten; hvarjemte Herr
Danckwardtj för sin del, antagit, att All -  männingarne blifvit afsatte för de hemmans
räkning, som ej i sammanhang med
sina inegor kunde erhålla skog och betesmark.
Billigheten och nyttan af den delningsgrund
Utskotten föreslagit beslriddes,
såsom åsyftande förmoner åt hemmans-egare,
som deraf aldrig varit i åtnjutande, på
bekostnad af deras rätt, som opåtaldt deraf
Varit i besittning. De fall voro för få, då
ett skogegande hemman kunde inträda i
rättigheten till utsynings erhållande, att några
ersättnings-anspråk ur denna rätt ej
kunde härledas. I afseende på Sockne-Allmänningarnes
delning hade Författningarne
ej bestämdt sagt annat, än att de må Socknemännen
emellan lagligen fördelas, hvaraf
ej följde, att de borde delas på alla hemman
i Socknen, och att, om delta förhållande
oftast egt rum, sådant bärrört deraf,
att deras närbelägenhet till samtlige hemmanens
områden vållat, att de vanligen
blifvit samfäldt begagnade; att förhållandet
vore motsatt med de större sanifälligheterne;
att för öfrigt Allmänningar finnas, deri
blott några Socknar hafva del genom domar
och resolutioner, men att genom Utskottens
förslag skulle en ny rätt uppkomma
för sådana Socknar, sorn lagligen varit
uteslutne. Herr Danckwardt har derjemte,
Lag- wint Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o /fQ. i3
i afseende på nyttan och billigheten af det
förslag, som Utskotten framställt, under
upprepande af de skäl, som af Kongl.
Kammar-Collegium, emot en sådan åtgärd,
blifvit anförde, och hvilka uti Utskottens
förra Betänkande blifvit upptagne, yttrat
sin tanka vara den, att Utskottens förslag
egentligen åsyftade att, på en indirect väg,
förekomma all delning, hvilken också lill
den grad derigenom skulle försvåras, alt den
troligen aldrig skulle komma till stånd,
såvida detta förslag antages. Herr Danckwardt
har sålunda yrkat afslag å Utskottens
framställning samt bifall till Kongl.
Kammar-Collegii förslag, med det tillägg,
att det må bero på Kongl. Majus pröfning
att deri göra den jemkning, hvartill ett eller
annat serskildt förhållande kunde föranleda.
Inom det Vällofl. Borgare-Ståndet af
Herr Richert, som ansett allmänna Lagen
för detta fall i 16 Cap. i § ByggningaBalken
hafva bestämt delningsgrunden, samt
derjemte uppgifvit, att, då Sockne-Allmänningar
blifvit skiftade i Skaraborgs Län,
hade skogegande hemmans skogstiligång
blifvit afräknad, och mångå, som tillhört
ett annat skogs-lag, derifrån blifvit uteslutne.
Herr Santesson har, utan att bestrida
Utskottens förslag, dock yrkat den var
-
i4 ^ag- ja/nt Allm. ZfetJ). o. Otc. Vtsk. Uti. N:o 49-
samhet vid delningsgrundens bestämmande,
alt, då en Socken utbryter dess lott, ej
någon mätte devi deltaga tvänne gånger;
Af Herr Falkman, som hufvudsakligen,
på grund af i6S3 års Förordning, sökt bevisa,
att Härads-Allmänningarne vore Krono;
hvarjemte Herr Falkman ansett, att
dessa skogars framtida gagnelighet bäst befrämjades
, om de förblefvo under allmän
vård, och förvaltades efter vetenskapliga
grunder, hvartill kostnaden borde ersättas
genom en billig afgift å ntsyningen;
Af Herr Noreus, som hufvudsakligen
yttrat samma åsigt som Herrar Danckwardt
och Richert, med det tillägg, i anledning
af Herr Falkmans framställning, att Iian
bestred all återgång från det system för
Rikets skogshushållning, som Rikets Ständer
vid sista Riksdagen antagit.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet, af
Anders Danielsson, som, utvecklande enahanda
åsigter med Herr Danckwardt, ansett
Utskottens förslag olagligt förnärmande
en mängd behöfvande hemmans-egares
lagliga rätt och motverkande möjligheten
af dessa skogars delning, hvilkas bibehållande
skulle medföra behofvet af en kostsam
och talrik skogsbetjening med Öfveroch
Under-styrelse. Med Anders Daniels
-
lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 49• > 5
son hafva instämt Nils Strindlund, Casper
Wijkman med flere Ledamöter af det Hedervärda
Ståndet, under yrkande, att Jägeri-betjeningen
borde afskalfas.
Härförutan hafva åtskilliga talare anmärkt
en felaktighet, som i Utskottens förra
Utlåtande influtit vid citationen af 4 § 1
1647 års Skogsordning; i anledning hvaraf
Utskotten, innan de ingå i någon ytterligare
pröfning af frågan, böra angifva, att
den anmärkta §:n influtit, sådan den finnes
tryckt i Brumrners samling af Kongl. Förordningar,
rörande Skogarne; att olikhet
emellan serskilda aftryck af Författningen
verkligen eger rum, och då detta misstag
nu blifvit rättadt genom nämnde §:s införande
i sin helhet, sådan den i originaldocumentet
i Riks-Archivet finnes förvarad,
torde de i det efterföljande få tillfälle att
ådagalägga, att anmärkningen ej varit af
beskaffenhet att beij dligt inverka på frågan.
Hvad sålunda erinradt blifvit, hafva
TJtskotten noggrannt öfvervägat, och då det
vore mindre upplysande att ingå i en speciel
vederläggning af hvarje serskild anmärkning,
anse Utskotten sig fast hellre böra företaga
en ny utredning af frågan, hvarförutan likväl
erinras bör, alt der, på sätt Herr
Danckwardt yttrat, genom Ingakraft vuu
-
i6 Lag- sämt Allm. Bcsv. o. Occ. TJtsk. Ull. N.-o 49-
na Doniar eller Resolutioner iir vordet bestämdt,
att blott några socknar hafva del i
vissa allmänningar, måste vid delningen
deraf dessa Dornar och Resolutioner tjena
lill ofelbar efterrättelse, och att följaktligen
någon ny rätt, genom antagandet af Utskottens
förslag, ingalunda kan, utan uppenbar
misstydning af detsamma, uppkomma för
sådana socknar, som lagligen varit uteslutne.
BeträlFande sålunda först de skoglösa
hemmansegarnes företrädesrätt att njuta utsyning
från allmänningarne, så har den af
Utskotten aldrig blifvit ifrågaställd, så länge
dessa skogar fortfara att uppfylla sin ursprungliga
bestämmelse, att vara ett under
det allmännas uppsigt afsatt förråd till samfällighetens
bästa nytta, hvilket, såsom otillräckligt
att uppfylla alla behof, endast kan
och bör anlitas för att afhjelpa de nödvändigaste.
I detta afseende äro allmänna
Lagens stadganden i 16 Cap. 1 § ByggningaEalken
och Skogsordningen klara och obestridliga.
Väl hafva Utskotten, oaktadt den af
Herr Danckwardt försökta tolkning af 1647
års Skogsordning, för sin del, deruti ej kunnat
upptäcka något spår till inskränkning i
Häradernes gemensamma rätt till Allmännin
garnc,
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 4g. 17
garne, hvilken efter vår gamla landslag varit
så förstådd, alt \ af den ränta af uppodlingar,
som nu går till Kronan, då tillföll
Häradet; men de anse det så mycket
öfverflödigare att i detta fall ingå i en vidlyftig
vederläggning, som de gerna medge,
att denna inskränkning i nyttjande - rätten,
den der småningom tillkommit, varit en
klar följd af sakens natur. I samma mon
som hemmans-skogarne aftagit och allmänningarne
sålunda allt mer och mer blifvit
anlitade, i samma mon blef det nödigt för
Staten, som hade vården öfver allmänningarne,
att allt mer och mer minska utdelningen
af det allt mer och mer otillräckliga
förrådet. Men om det sålunda är obestridligt,
att nyttjande-rätten till allmänningarne
i så måtto är bestämd, som det ankommer
på Härads-Rätterne och Konungens
Befallningshafvande att pröfva, huru, af
hvem och till hvad del den får utöfvas, lärer
deremot Länens och Häradernes eganderätt
aldrig varit bestämd, och detta at
den, enligt Utskottens tanka, ganska giltiga
orsak, dels att de i fordna tider nog allmänt
ansetts vara krono, såsom det vill
synas af Instructionen för Skogs-Commissionen
den 14 Maji 1694» dels att, då det
varit mot allmänningarnes natur att delas,
Bih. t. B. St.Proe. 18a8 och 1829, 7 Sami. 2 Afd. 2
ig.e H:t.
i8 Las,-samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.q 49 •
Lagstiftaren gerna undvikit att stadga något
i en fråga, hvars närmare bestämmande af
intet behof varit påkalladt. Men det skulle,
i Utskottens tanka, vara i hogsta måtto
felaktigt att ifrån en så obestämd nyttjande
rätt för de skoglöse vilja leda sig till en
uteslutande eganrlerält. Det kan ej vara en
eganderätt, som hvarken till omfång eller
egare är bestämd; — som skulle bestå i ett
blott begrepp af skoglöshet, och ej i någon
gifven delaktighet för hela samfälligheten
eller vissa hemman; — hvilken eganderätt
ömsom kan förloras, såsom om ett hemman
tillvinner sig egor eller uppdrager skog å
sina egna, och ömsom vinnas, såsom då egor
frånvinnas ett hemman, eller då det eljest,
utan eget förvållande, blifver skoglöst; —
en eganderätt, som kan ställas under förbud,
och som, i händelse Kongl. Kammar-Collegii
förslag i a:dra punkten antoges, skulle
bestämmas af den mer eller mindre noggrannhet,
hvarmed. Författningarne blifvit
liandhafde, eller af den mer eller mindre
trägenhet, hvarmed allmänningarne blifvit
anlitade, och hvarifrån ändtligen, med undantag
af de fall, der allmänning så länge
varit fredlyst, att upplysning saknades, hvem
som deraf varit i åtnjutande, och der således
behofvet, grundadt på undersökning,
skulle bestämma delnings-grunden, alla de
hemman komme att uteslutas, hvilka, ehuru
Lag-samt Allm. Bcsv. o.Oec. Utåk. Uti. N.-o 4g. 19
skoglösa, af tillfälliga orsaker på ett tiotal
afår ej anlitat allmänningarne, en omständighet,
sorn ofta kan vara föranledd, dels
af aflägsenheten, dels deraf, att sådana hemman
innehafts af egare, som af andra sig
tillhöriga hemmans-skogar kunnat uppfylla
hemmanets skogsbehof.
Endast hvad Sockne - allmänningarne
angår, hvilka, så väl genom allmänna Lagen
i 16 Cap. 1 § Byggninga-Balken, som, genom
1647 års Skogsordning, blifvit ställde i
full jemförlighet med Lands- och Häradsallmänningarne,
är genom 8 § i i8o5 års
Skogsordning, jemförd med den 10 §, enligt
Utskottens tanka, klart bestämdt, att
de tillhöra alla elem, som i Socknen hemman
ega och bebo, men da äfven detta
blifvit beslridt, böra Utskotten, till undvikande
af all annan vederläggning, endast
till hela innehållet införa dessa § §.
8 §: ”Sockne-allmänning skola de nju”ta,
som i socknen äro; och måge slika allmänningar
obehindradt Sockneboerne emelian
lagligen fördelas, enär derom hos Kongl.
”Maj:ts Befallningshafvande ansökning göres;
”dock att ingen stridighet om allmännin”gens
natur och egenskap eger rum, i hvilsten
händelse den förut lagligen afgöras
”bör. Har Socken-allmänning den rymd,
ao Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsh. Ull. N.o 49-
”att minst fyra tunnland duglig mark belöper
på livart helt mantal, må den i enskifte
fördelas. Den det äskar, ege hos
”Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig an”mäla,
som, sedan de öfrige Sockneboerne
”blifvit hörde, och allmänningens innehåll
”utrönt, beviljar sökanden utbrytning af sin
”lott, de öfrige likväl obetaget sina andelar
”i samfällighet behålla, om de finna sådant
”förmonligare. Är allmänningen åter min”dre,
må dess vårdande och användande på
”de fleste Sockneboers, efter hemmantalet
”räknadt, godtfinnande ankomma”.
io §: ^Intilldess sådana allmänningar
”blifvit skiftade, tillkommer Socknens inbyggare
att om vården deröfver besörja; och
”skall det fördenskull åligga alla dem, som
”i Socknen hemman ega och bebo, att, så
”framt det ej redan skett, sedan denna
”Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning kungjord
”är, skyndsamligen uti behörigen pålyst
”Sockenstämma sammanträda och sinsemellan
öfverlägga och besluta om bästa sättet
”samt medlen till allmänningens vård och
”tillsyn, och dervid, om de så nödigt fin”na,
utse vissa personer, som allmänningen
”akta, samt med dem öfverenskomma om
”den belöning de derföre hafva att åtnjuta,
”såsom de ock ega, alt af sina medel välja
”arne Uppsyningsman, som böra å allmän
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ut sk. Uti. N:o 49- 21
”ningen hafva ett närmare inseende, samt
”åverkansmål angifva, åtala och utföra. Skoålandes
dessa Uppsyningsman med Consti”tutorial
af Härads-Rätten förses samt årli”gen
vid Vår- och Sommar-Tingen ombyttas,
så framt de ej efter Socknemännens
”Öfverenskommelse och deras eget samtycke
komma att vid denna förrättning en
”längre tid förblifva. Varande dessutom så”väl
de af Socknen utsedde Skogvaktare,
”sorn en och hvar i Socknen obelaget, att
”åverkansmål vid domstolen angifva och
”åtala. Finnes det, att en Socken-allmän”ning
ej är från angränsande egor behörigen
skild, så skall det Uppsyningsmännen
”åligga, att skyndsamligen låta derom ransaka
och döma, samt, sedan råskillnaden
”vederbörligen utrönt eller lagligen fastställd
”är, om alltnänningens afrösning med gil”liga
råmärken i laga ordning besörja”.
Om det häraf synes obestridligt, att
Sockne-allmänningarne besittas af alla hemman
i Socken, kunna Utskotten ej eller
undgå att häraf hemta det starkaste stöd
för sin mening, alt äfven eganderätten till
Lands- och Härads-allmänningarne måste
på enahanda sätt behandlas, enär de, som
orden i 1647 års Skogsordning lyda, med
samma rätt innehafts af Läns- och Häradsboerne,
som Sockne-allmänningarne af sina
interesserade Sockne-inbyggare.
33 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Vtsk. Ull. N.-o 4 B
-
Rikets Ständer hafva ock i detta afseende,
uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit, yttrat angående Lands- oell HäradsaMmänningarne:
att i de fall, då Kongl.
Majit, uppå vederbörlig anmälan i den ordning
propositionen omförmäter , i Nåder
beviljar sådana allmänningars upplåtande,
desamma borde fördelas emellan de socknar,
som deri anses ega del; hvarefter
frågan, huruvida Socknarne skola bibehålla
sina andelar i samhällighet eller utbryta
och enskifta sina lotter, i Rikets Ständers
tanka, lämpligast torde kunna bestämmas
efter de grunder, sorn i afseende på Sockne-allmänningarne
uti 8 § af Kongl. Förordningen
den 1 Aug. i8o5 äro stadgade.
Härmed öfverensstämmer ock i så målto
Kongl. Kammar-Collegii Circulaire-bref, af
den 14 April 1824, föranledt af Rikets Ständers
beslut vid sista Riksdagen, alt deruti
blifvit förklaradt, att Lands-och Häradsallmänningarne
böra såsom Länets och Häradets
tillhörighet anses, samt vidare, att
dessa allmänningar kunde, efter skedd ansökning,
till inleressenternes egen disposition
gemensamt, eller delning socknar eller
enskilde hemmansegare emellan, som deri
anses ega del, upplåtas, när Kongl. Maj:t
finnér sådant lämpligt och något läga hinder
derför icke möter; men någon bestämdare
delnings-grund finnes ej eller i dénna
Lag- samt Ailm. Eesv. o. Occ. Utsk. Uti. N.o 49-
författning, så vida man ej skulle antaga, att
det obestämda ullrycket, som deri anses
ega delj skulle betyda detsamma som: hvilka
deraf till nyttjande varit berättigade;
men då en slik tolkning, på sätt Utskotten
förut sökt visa, skulle rakt strida emot da
åsigter Rikets Ständer i sin underdåniga
skrifvelse utvecklat, hvilka väl, i afseende
på llärads-allrnänniugames delning emellan.
Socknarne, sjelfva begagnat detta uttryck,
men derefter öfverlemnat åt socknarne, att
efter 8 § i i8o5 års Skogsordning sinsemellan
skifta hvad på hvarje sockens lott
kommit, vilja Utskotten så mycket hellre
förmoda, att från detta mörka och tvätydiga
uttryck i Författningen ingen delningsgrund
kan bernias, som Kongl. KammarCollegium,
hvilket utfärdat 1824 års Circulaire-bref,
uti sin underdåniga, i Utskottens
förra Betänkande införda, skrifvelse tili
Kongl. Maj:t, sjelf insett saknaden af bestämda
föreskrifter, då det ansett det vara
af högsta vigt, att Kongl. Maj:t i denna
fråga fattade ett beslut, som undanröjde allt
tvifvel om Författningarnes rätta mening.
Det skulle ej eller vara förenligt med
allmänna rättvisan, som bjuder, att ingen
må beröfvas en laglig rätt, ehuru obetydlig
den än må vara, atl antaga den delningsgrund,
som Kongl. Kammar-Coj,legium
a4 Zag- samt Allm. Besv. o. Oee. Utsk. Uti. N. o 49-
föreslagit, emedan deraf ovilkorligen skulle
följa, att alla sådana hemman, som väl nu
kunna ega hjelplig skogs-tillgång, men i en
framtid, af hvarjehanda orsaker, deraf kunna
blifva i mistning, skulle i sådant fall
beröfvas den rätt de egt att af allmänningarne
blifva hulpne. Det torde ej behöfvas
många exempel för att ådagalägga, ej
allenast att en mängd hemman finnas, hvilka
fordom egt skog, men nu måste anlita
allmänningarne, utan alt sådant äfven i en
framtid i ännu större mon torde vara att
förvänta. Många orsaker kunna härtill vara
föranledande, såsom om egor från vinnas
genom rättegång, uppodling af skogsmarker,
hvilket ej torde få namn af misshushållning,
åverkan, stormar och skogseldar,
hvilka senare stundom kunna vara af den
förödande egenskap, att de för mansåldrar,
serdeles å bergbunden mark, förstöra jordens
alstrings-förmåga. Det torde sålunda
ej kunna bestridas, att, om ock ej alla Häradsboerne
hafva en närvarande rätt till
allmänningarnes nyttjande, hafva de åtminstone
en möjligen inträffande eller eventuel
rätt dertill. Det gifves äfven fall, då, enligt
nu gällande Lagar, ett skogsegande hemman
har rätt till utsynings erhållande från
allmänning. 3:dje § irsta mom. af i8o5
års Skogsordning tillägger denna förmon,
utan undantag, åt alla hemmansegare, som
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Uti. N.o 49•
deraf för aflägsenheten kunna anses berättigade
för underhåll af allmänna hus och
byggnader; och från dessa omständigheter
sluta Utskotten till obilligheten af ett förslag,
som ej kan verkställas, utan med omstörtande
af stadgade och lagliga rättigheter.
Om deremot Utskottens förslag antages,
uppkommer ingen obillighet. Deraf
kan, på sin höjd, det förhållande inträffa,
att, der delning bestrides af de skoglösa
hemmansegarne, der uteblifver den, och det
urgamla förhållandet fortfar, men Utskotten
kunna ingalunda medgifva, att, med
antagande af deras förslag, ingen delning
kommer att ega rum.
Förutsatt, att allmänningarne under enskild
egande-rätt blifva bättre vårdade än
de hitintills varit under Statens, böra de
ock komma att gifva en långt högre afkastning,
och denna påräknade högre afkomst
bör ej allenast trygga de skoglösa
hemmansegarne mot all minskning i deras
beräknade utsynings-belopp, utan äfven förmå
dem att medgifva delningen.
Ville man åter antaga, att denna omtänksammare
vård endast är att påräkna
af de egare, hvilka vid den inträffande delningen
få sina lotter närbelägna eller i
sammanhang med sina egna egor, och att
a6 Lag- samt Allm. Bcsv. o. Occ. Utsk. Uti. N.-o 49-
hvad erfarenheten hitintills synes hafva intygat,
de aflägsnare vida talrikare lolterne
endast blifva öfverlemnade till ett pris för
liandels-speculation och sköfling, sä kunna
Utskotten, ej för sin del, inse olägenheten
af ett förslag, som, med rättvisan öfverensstämmande,
endast förebygger en i sig sjelf
skadlig åtgärd.
Utskotten förmoda sig genom denna allmänna
öfversigt af frågan hafva ådagalagt:
alt endast nyttjande- men ej eganderätt
till Lands- och Härads-allmänningarne
varit i Lag stadgad;
att ifrån denna nyttjande-rätt ej kan
slutas lill en egande-rält;
att Sockne-allmänningarne, som af ålder
varit ställde i jemförlighet med Landsoch
Härads-allmänningarne, delas på samtlige
Sockneboerne efter hemmantalet, samt
att Rikets Ständer vid sista Riksdagen yttrat,
att frågan om delningen af de genom
Härads-allmänningarnes skiftande uppkomne
Sockne - allmänningarne borde afgöras
efter 8 § i i8o5 års Författning;
att, enligt Kongl. Kammar - Collegii
Circulaire-bref den 14 April »824, Landsoch
Härads-allmänningarne bora anses såsom
Länets och Häradets tillhörighet; och
ändtligen
Lag- samt Allm.Besv. o.Oec. Utsk. Uti. JY.-o /j.g. 27
att dessa Allmänningars delning på
endast de skoglöse hemmanen innebär ett
bestämdt förnärmandej af stadgade rättigheter.
Utskotten hafva sålunda ej funnit skäl
att sitt i ämnet förut gifna yttrande
frånträda; men, till förekommande af
allt missförstånd, hemställa Utskotten,
att i den föreslagna underdåniga skrifvelsen
bestämdt må varda uttryckt,
att hvad genom laga kraftvunne Domar
och Resolutioner för serskilda fall
kan vara stadgadt, bör tjena till ofelbar
efterrättelse.
6:0 Utskottens Utlåtande i io:de punkten
har blifvit bestridt inora Höglofl. Ridderskapet
och Adeln af Herr Danckwardt
och inom det Hedervärda Bonde-Ståndet af
Riksdagsfullmägtigen från Elfsborgs Län
Anders Danielssonj hufvudsakligen på de
grunder, alt en beredd mera allmän öfvertygelse
hos interessenterne. om lämpligheten
af delningen bör endast föranleda till
frågans väckande derom, alt, vid anbefallda
sammanträden, för att utröna vederbörandes
önskan, de ofta ej veta hvad de skola
tänka i frågan, att autoriteterne härigenom
endast skulle komma att förspilla tiden
genom ändamålslösa undersökningar, hvartill
sådana sammanträden skulle föranleda;
a8 Lag-samt Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Uti. N:o. 49-
att för öfrigt ingen olägenhet uppstode af
ovissheten ora dessa skogars framtida öde.
Deremot har inom Högv. Preste-Ståndet
Herr Professoren Geijer gillat den af
Motionairen föreslagna prasscriptions - tiden
af 2 år, hvarefter delning ej borde medgifvas,
betraktad såsom en nödfallshjelp mot
ett i sig sjelft skadligt beslut, och anfört:
att den tid torde komma, då Sveriges Krona
och Ständer få ångra de beslut, som
blifvit tagne, angående de allmänna skogarne;
att Allmänningarnes delning, serdeles
i de skogfatliga orterne, blir deras förstörelse;
att erfarenheten talade så högt
härföre, att endast den, som fåviskt blindt
svurit på vissa halfsanna eller osanna satser,
hvaraf vår lids national-oeconomie öfverflödar,
för denna erfarenhet kunde tillsluta
ögonen.
Herr Biskopen Doctor Wijkman har
förklarat sig mot all Allmännings-delning
och för skadligheten af en sådan åtgärd
åberopat exemplet af Simtuna Härads-allmänning,
som, delad emellan circa 200 delegare,
inom kort tid blef afbrukad och förstörd,
samt af Örlösan bredvid Upsala, som
rönt samma öde.
Detta hafva Utskotten öfvervägat, men
kunna ej, för sin del, frånträda den öfver
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oee. Utsk. Ull. N. o /£<?. 29
tygelsen, att det ovissa och provisoriska
skick, hvaruti dessa skogar redan uti fem år
befunnit sig, skulle komma att verka högst
ofördelaktigt på deras behandling, om det
ån längre komme att fortfara, äfvensom de
förmoda, att den tidpunkt af 5 år, som förflutit,
sedan tillåtelsen till delning blifvit
inedgifven, varit mer än tillräcklig, för att
i en så enkel sak, der blott enskild fördel
kommer i fråga, stadga hvars och ens öfvertygelse.
Uti den underdåniga skrifvelse, som
Utskotten i delta afseende föreslagit, ligger
ej eller något hinder för Kongl. Maj:t att,
i ett eller annat fall, i en framtid medgifva
delning. Rikets Ständer uttrycka blott
derigenom den önskan, att, i de händelser,
der Kongl. Maj:t ej finner åtgärden för det
närvarande verkställbar och nyttig, Kongl.
Maj:t ej framdeles må fästa det afseende
vid dylika ansökningar (^sedan Kongl. Majit
redan vidtagit åtgärder till skogarnes reglering),
som deråt nu af Kongl. Majit kunde
lemnäs.
Utskotten, som, i anledning af den
utaf Herr Biskopen Doctor Wijkman och
Herr Professoren Geijer gjorda framställning,
såsom liggande utom det egentliga
ämnet för Herr Gripenstedts och Friherre
3o Lag- samt Allni. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 4<).
Sprengtportens Motioner, ej anse si" förbundne
att yttra något omdöme öfver de
af Rikets Ständer vid sisla Riksdag, i afseende
på hushållningen med allmänningarne
beslutne åtgärder, böra dock yttra den öfvertygelse!),
att de anse det vara af högsta
vigt, att, der en delning befinnes nyttig,
den må skyndsamt för sig gå, och att, der
åter motsattsen skulle inträffa, inga hinder
må ligga i vägen för vidtagande af de kraftigaste
och skyndsammaste anstalter till
dessa skogars ändamålsenliga vård, på ett
sätt, som öfverensslämmer med Statens och
interessenternes egen fördel. Och få Utskotten
så mycket hellre förblifva vid sin
förut härutinnan yttrade mening, som det
faller af sigsjelft, att aliade sammanträden,
äfvensom förfrågningar från LandshöfdingeEmbetena,
som i detta afseende redan egt
rum, varit utan allt ändamål, så länge det
ej varit bestämdt, hvilka äro rätte delegare
i Allmänningarne:
Utskotten få sålunda tillstyrka, att de
gjorda anmärkningarna må förfalla.
Stockholm den 28 Julii 1829.
STOCKHOLM,
P. A. Norstedt & Söner,
1829.
N:o 5o.
Ankom till Exped. Utskottet d. 7 Äng. 1829.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
örn skyldighet för Landtboer,
Arrendatorer, Torpare, Inhysesoch
Tjenstehjon, att till Hemmansegare
eller Husbonde betala sin
skuld innan de från orten få afflytta.
Uti ett till det Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet,
och derifrån lill Lag-Utskottet remitteradt
Memorial, har Riksdags-Fullmägtigen
från Kronobergs Län Nils Håkansson
hemställt, att, som Bruksegare njuta
den förmonsrätt framför Jordbrukare,
att de förre tvinga sina underhafvande gäl—
denärer att med arbete, om icke på annat
sätt, godtgöra uppburne-förskott, men billigheten
syntes påkalla likstämmighet emellan
Bruksegarens och Jordegarens rättigheter
i detta fall, det alltså stadgas måtte,
att Landtboer, Arrendatorer, Torpare, Inhyses-
och Tjenstehjon, sorn å egorne bo
bih.
t.R. St. Prat. 1828 och 1829. 7 Sami., n:dra Afd. 1
äo:de H:t.
a Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. JV:o So.
satte eller i lagligt forsvar hos någon Hemmansegare
äro antagne, samt derunder tilläfventyrs
sig åsamkat skulder, icke, utan
Husbondens tillåtelse, malte få flytta från
orten, innan de för beloppet redogjort.
Detta ärende, som Lag-Utskottet funnit
nödigt att med Allm. Besvärs» och
Oecon. Utskottet communicera, hafva Utskotten
alltså i gemensamt öfvervägande tagit;
och som, utan afseende på yrke, näringsfång
eller personliga förhållanden, Lag
och Laga stadgar anvisa vägen för hvarje
fordringsegare att sina anspråk gällande
göra; så anse Utskotten sig böra vördsamt
tillstyrka, att den af Nils Håkansson
sålunda gjorda hemställan, såsom
föga lämplig och icke uppfyllande
det dermed åsyftade ändamål, men
medförande ingrepp i enskild rätt,
måtte förfalla.
Stockholm den 29 Julii 1829.
N:o 5i.
Ankom till Exped. Utskottet den 7 Aug\ 1829.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om straffbestämmelser för dem,
som genom fylleri och en oordent
-
Lag-samt Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Ull. IV:o 5i. 3
lig- lefnad förorsaka, att deras hustrur
och barn falla allmän fattiervård
till last.
Ua ett till det Yällofl. Borgare Ståndet ingifvet
och derifrån till Lag-samt Allm. Besvärs-
och Oeconomie-Utskottens gemensamma
behandling remitteradt Memorial, har
Herr Eric M. Leffler, under åberopande af det
bedröfliga förhållande, som icke sällan skall
ega rum, i synnerhet bland de lägre arbetande
classerne, att nemligen de allmänna
Barmherlighets-anstalterne blifva anlitade
om underhåll till hustrur och barn, hvilkas
Män och Fäder, liknöjde om deras öde,
förstöra sig på krogar i liderlighet, i stället
för att använda sin arbets-förmåga och
begagna erbjudna tillfällen för arbetsförtjenst,
fästat uppmärksamhet på nödvändigheten
alt för detta onda sätta en gräns,
och i sådant ändamål föreslagit, att den
arbetskarl, eller hvilken annan person det
vara må, som, genom fylleri och ett liderligt
förhållande, förorsakar, ali allmän fattigvård
nödgas bidraga till dess hustrus och
barns underhåll eller bekosta deras hela försörjning,
mätte derigenom hafva gjort sig förfallen
till spinnhus-straff, der sådant finnes,eller
motsvarande häckte med tvångsarbete,
första gången han tilltalas, 6 veckor, andra
och tredje gången dubbelt emot den före
-
4 Lag-samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. IV-o St.
gående, samt att, derest Iian icke låter råtta
sig, han borde, såsom en för Samhället
onyttig och förlorad person, på längre tid
öfverlemnas till allmän correction i de dertill
inrättade anstalter.
Utskotten , hvilka i serskildt Betänkande
uppgifvit de fall, då arbete å Correctionshus
lämpligen ansetts höra användas,
måste, i anledning af Herr Lefflers
här ofvan upptagna Motion, förklara: att,
ehuruväl, utan tvifvel, fylleri, slösaktighet
och ett liderligt lefverne är' mera klandervärdt
hos den, som har hustru och barn
att försörja, men bringar dem i elände, än
hos den, som icke är genom sådana förbindelser
fästad vid andra personer, kan
likväl, efter Utskottens omdöme, inför yttre
rätt någon serskild straffbestämmelse,
utöfver den i allmänhet stadgade, härföre
ej ega tillämplighet; och Utskotten hemställa
alltså, att Herr Lejflers Motion må
förfalla.
En Ledamots reservation i ämnet bifogas.
Stockholm den 2g Julii 1829.
Reservation
af Herr Leffler: Då, genom en ringa
pluralitet, de Högloft. Utskotten antagit Be
-
Bil. t. Bag- s. Allni. Besv. o. Oec. TJtsk. TJtl.N-o Sr. 5
redningens förslag lill Betänkande af innehåll,
att den af mig väckta Motionen måtte,
på anförda skäl, få förfalla, nödsakas
jag deremot mig reservera. Jag kan icke
finna dessa skäl vara af den vigt, att de
bordt till ett sådant förslag föranleda. Jag
liar uti sista rummet föreslagit allmänt corrections-straff
för den, sorn, efter 3:ne gånger
förut undergånget sådant lindrigare straff,
likväl fortfar uti sitt lastbara förhållande.
Om en person af denna egenskap icke kan
anses vara behörig till allmän correction,
förstår jag i sanning icke, hvem som då är
det. Jag har emedlertid förmodat, att desto
svårare straff, i, rättan tid använde, skulle,
genom lemnadt tillfälle lill varning,
snarare minska än öka det stora antalet af
dem, sorn inmanas å Central - Correctionsanstalterne.
Betänkandet förkastar Motionen
derföre, att det icke skall vara med
yttre rätt förenligt alt stadga den af mig
föreslagna skillnad i straff. Ilöglofl. Utskotten
hafva dock erkänt principens vigtighet,
den nemligen, alt en större brottslighet
verkligen eger rum hos den person, som
med sin liderlighet skadar äfven andra, än
hos den, som dermed endast skadar sig sjelf.
Under ett sådant förutsättande, kan jag icke
förstå annat, än alt Ilöglofl. Utskotten
haft anledning nog att tillstjnka antagandet
af mitt förslag, eller att sjelfve föreslå nå
-
6 Bil. t. Lag- s. Allm. Besv.o. Oec. Ulsk. Uti. N.o Si.
got bättre, ledande till ändamålets vinnande,
helst det lärer vara med all sund lagprincip
öfverensstämmande, att straff bör
rättas efter brott och den skada, det sena»
re förorsakar.
Man beböfver i sanning icke hafva
mycket deltagit i behandling af allmänna
ärenden, för att inse behofvet af, att en gräns
sättes för det onda jag omtalat. Exempel
gifvas på sådana Män och Fader, de der
med en dryg förtjenst använda största delen
deraf på krogar och Jemna blott en ringa
del till hustrun för inköp af alla, ofta en
talrik familles behof. Då ett sådant förhållande
icke längre bör kunna fördragas,
i anseende till medlens otillräcklighet folden
beklagansvärda hustrun och barnen, få
de understundom uppbära utbrotten af den
berusade mannens vrede genom bugg och
slag, ända till lyten. Följden af alltsammans
blifver den, att innan denne olycklige
ännu hinner att genom sin oordentliga
lefnad förkorta sitt lif och lemna samhället
en enka med en tråss faderlösa,
i nöd och elände, allmän fattigvård nödgas
antaga sig den arma modren och barnen,
på det de icke alldeles skola förgås.
Nu frågar jag: hvilka åtgärder kan man efter
närvarande författningar vidtaga för alt
hejda denne vanartige ? Slå honom i plikt, —
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. TJtsk. Ull. N.o5i. 7
clet är att göra det onda ännu värre; ty
vanligen är det dea olyckliga hustrun, som
får betala densamma, om hon icke vill se
resten af sina smulor inom huset förskingrade.
Det vore bättre, att plikt i thy fall
icke egde rum, utan i det ställe lämpliga
kropps-straff inom hus; visserligen hade jag
haft skäl att fästa mig vid det mera straffvärdiga
uti förhållandet mot maka och harn,
men detta hade förutsatt nödvändigheten
att intränga i helgden af den husliga kretsen,
den Lagstiftningen i möjligaste måtto
hör skydda, emedan högre hevekelsegrunder
till rättelse deri, till en början, höra
användas. Jag har likväl hoppats, att ändamålet,
äfven i denna del, betydligen skulle
vinnas till rättelse, om mannen icke onäpst
kunde genom sin liderlighet ådraga Samhället
kostnader för dess anhörigas underhåll,
och jag har derföre fästat uppmärksamhet
vid ämnet. Sådana kostnader föranleda de
beständigt ökade hehofven och högre, bidrag
till fattigvårds- och corrections-anstalternes
underhåll, hvilka förr blott till en
ringa del varit kända. Örn man besinnar,
att mången arbetsam och idog medborgare,
som tilläfventyrs sjelf har en talrik famille
att försörja, med mycket bekymmer och
möda utgör sina contributioner och derjemte
äfven måste lägga sin del till vidmagthållandet
af förutnämnde anstalter; så blif
-
8 Bil. t La"- s. Allm. Besv. o. Oec. TJtsk. Uti. N:o Si.
ver det för honom dubbelt tungt, att liderligheten
ostraffad skall öka dessa bekymmer,
i den mon de växande behofven af
allmänt understöd fordra större uppoffringar.
Det är allt för möjligt, att något bättre
förslag, än det jag afgifvit, kan uppgöras
till de nödiga gradationerne af straff,
och jag är öfvertygad om, att för Höglofl.
Lag-Utskottet faller det sig lätt att sådant
uppgöra, hvarföre jag ödmjukt och vördsamt
föreslår, att Rikets Höglofl. Ständer
täckas för sådant ändamåls vinnande återremittera
Betänkandet till Höglofl. Lag-Utskottet.
Skulle åter mot förmodan Betänkandet
gillas, är jag, för min del, tillfreds
dermed att inför Rikets församlade Ständer
hafva uttalat min öfvertygelse Öfver ett
förhållande, hvilket, ohejdadt i sin fart, skall
påskynda de beklagansvärda följderne af
det olyckliga öfverhand tagande fylleriet
inom Fäderneslandet.
N:o 5a.
Ankom till Exped. Utskottet d. 7 Aug. 1829.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
0111 förbud emot Lysning till Åk
-
Lag- sami Allm. Besv. o. Oec. Utsk Uti. IY:o 52. 9
tenskap för Tjenstehjon och löst
folk, derest de ej kunna styrka sig
ega utvägar att berga sig och barn,
m. m.
Uti ett till det Hedervärda Bonde-Ståndet
ingifvet och derifrån till Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet remitteradt Memorial,
liar, efter framställning af den lättsinnighet,
hvarmed fattigare och tjenstefolk,
serdeles på landet, ingå Äktenskaps-förbindelser,
utan bestämda utsigter att kunna
sig och barn försörja, Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län föreslagit,
att, som dylika förbindelser hafva
ett menligt inflytande icke allenast på samhället,
utan också på enskilda förhållanden
emellan husbönder oeh tjenare, det al Iså
stadgas måtte, att Presterskapet icke skulle
ega meddela Lysning till Äktenskap för
tjenstehjon och löst folk, med mindre
contrahenterne kunna uppgifva och styrka
sig ega någon loflig närings-utväg för sig
och barn, utan att falla Samhället till last,
samt serskildt i afseende på tjenstefolk, att
de förete husbondens bevis, det icke något
binder, från hans sida, mot giftermålet
möter.
Detta ärende, som Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet ansett böra äfven
i o Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. IV. a 53.
af Lag-Utskottet handläggas, hafva Utskotten
alltså till gemensam pröfning förehaft;
oell då, enligt Utskottens förmenande, Äktenskaps
- förbindelser snarare böra uppmuntras
och befrämjas, än förhindras; då
den idoge aldrig skall sakna utväg till
bergning; då det vore lika oförenligt med
naturlig och borgerlig Lag, som med Statens
idee , att inskränka en personlig rättighet
derföre, att dess innehafvare är
meddellös eller tillhör den tjenande classen;
samt då härtill kommer, att äktenskapsförbindelser
emellan a:ne contrahenter, af
hvilka en eller bägge äro tjenstehjon, icke
i någon måtto förnärma husbonde-väldets
lagliga och billiga fordringar,
få Utskotten vördsamt tillstyrka, att
den af Anders Danielsson väckta Motionen
icke må varda bifallen.
Stockholm den 29 Julii 1829.
N:o 53.
Ankom till Exped. Utskottet d. 7 Aug. 1629,
Ytterligare Utlåtande, rörande den
så kallade Gårdfarihandel!!.
Utskottens förut i detta ämne afgifna Be
tänkande, hvari åtgärder för den så kalla
-
Lag- samt Altm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.-o 53. 11
de Gårdfarihandelns upphörande äro tillstyrkte,
har Blifvit återremitteradt från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördig^
Preste-Ståndet, samt Yällofl. Borgare-Ståndet,
på grund af deremot gjorda
anmärkningar, af hvilkas innehåll, såsom
hufvudsakligen enahanda med de Ledamöters
yttranden, hvilka, då ärendet till Utskottens
behandling förra gången öfverlemnades,
talat för Gårdfarihandelns Bibehållande,
det torde göra tillfyllest att här endast
lemna en kort sammanfattning. Sålunda
har Blifvit arifördt: alt den föreslagna
åtgärden stöde i strid med Utskottens
Beslut, så väl angående den Norrländska
Allmogens handel, som Näringsfriheten i
allmänhet; alt rättigheten till Gårdfarihandelns
utöfvande ej vore någon annan än
den, hvarje annan Svensk medborgare eger,
alt kunna efter Behag afyttra egna slöjder
och tillverkningar; att Gårdfarihandelns
fortfarande vore ett oeftergifligt vilkor för
de Sju Häradernes i Elfsborgs Län utkomst
och bergningsförmåga, hvaremot dess upphörande
skulle ej allenast försätta denna
orts invånare i armod, utan äfven Betaga
kringliggande Städer och nejder tillfälle till
arbets-förtjenst och afsättning, samt förqväfva
den redan högt drifna konstfliten;
att den oskyldige och laglydige icke borde
straffas för andras lagöfverträdelser, hvil
-
i2 La"- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. IJll. N:o53.
O
ket likväl vore förhållandet i afseende på
de missbruk med handelns utöfvande, hvilka
nu föranledde det föreslagna förbudet
emot densamma.
I följd häraf yrkades alltså, i likhet
med hvad åtskilliga Ledamöters emot Betänkandet
afgifna reservation innehåller, det
Gårdfarihandel måtte fortfarande bibehållas,
och begäran endast hos Kongl. Maj:t
framställas om ytterligare noggranna controllers
vidtagande för att förekomma de
missbruk, som vid handelns utöfvande kunna
ega rum.
Andra Ledamöter inom förenämnde
trenne Riks-Stånd hafva deremot dels yrkat,
att Gårdfarihandels-rättigheten helt och
hållet måtte upphäfvas, dels ock att nödig
inskränkning deruti må tillvägabringas, i
hvilket afseende serskilda förslag blifvit
framställde rörande ort och sätt, samt controllerna
vid afyttrandet af ifrågavarande
Landsorts tillverkningar; varandes Utskottens
förra Betänkande af Hederv. BondeStåndet
bifallet.
I anledning häraf hafva Utskotten ånyo
tagit denna vigtiga fråga under öfvervägande,
och dervid trott sig finna, att friheten
att idka Gårdfarihandel, lofligen utöfvad,
i sig sjelf ej torde kunna anses an
-
Lag- samt Allni. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o 53. i3
norlunda än såsom den rättighet, hvilken
hvarje medborgare ostridigt måste ega, att,
hvarest och på hvad satt honom godt synes,
afyttra egna tillverkningar och slöjdealster.
Skall denna rättighet fråntagas Vestgöthen,
så kan den, efter Utskottens tanka,
icke, med bestånd af rättvisa och billighet,
bibehållas för invånarne i Rikets Öfriga orter,
hvilka för närvarande utöfva densamma.
Utskotten vilja icke bestrida, att missbruk
af Gårdfarihandels-rättighelen egt rum,
ej eller att nödvändigheten ju påkallar deras
förebyggande; men från denna omständighet
torde icke, efter Utskottens förmenande,
skäl kunna hemtas mot handelsrättighetens
lofliga utöfning, helst det icke
kan med rättsgrund instämma, att den
oskyldige får umgälla andras öfverträdelse!’
af gifna Lagstadganden, hvilket likväl
blefve följden af ett sådant förbud, som det
påyrkade.
Genom Kongl. Förordningarne af den
5 Junii 1822, den 29 November 1826, d.
29 Augusti 1827 och den 7 Julii 1828, är
den i frågas tällda Gårdfarihandels-rättigheten
så begränsad, att, vid efterlefnad deraf,
de öfverklagade olägenheterna och missbruken
ej borde kunna ega rum. Kongl.
Förordningen den 5 Junii 1822 stadgar,
bland annat: att Gårdfarihandels-resor ej
i4 samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. TJtl. N.-o 53.
få företagas af mera än en person frän
hvarje skattlagd eller besuten hemmansdel;
att en sådan person skall vara försedd med
Pass på bestämd kort tid, för erhållande
hvaraf erfordras frejde- och sundhetsbevis;
att vid Passet skall vara bifogad fullständig
förteckning på de varor af ortens alster
och tillverkningar, som till försäljning få
medföras; att dessa varor skola, före utvandringen,
vid närmaste Tullkammare
nppvisas, stämplas och med förteckningen
jemföras; att nytt Pass icke må utfärdas
förr, än det gamla blifvit återställde; att
Passet bör innehålla uppgift om de orter,
som få besökas, och tiden, inom hvilken innehafvaren
bör till hemorten återkomma;
hvarjemte stadgas förbud för Gårdfarihandlande,
att, vid strängt ansvar och handelsrättighetens
förlust, medföra, både inhemska
varor, som icke blifvit af Allmogen
inom orten tillverkade, och utländska, antingen
till införsel tillåtna och förtullade,
eller förbudna varor, äfvensom arsenik. —
De sedermera i ämnet utkomne, ofvan åberopade
Författningar, ådagalägga äfven verkställande-magtens
omsorg, att, så vidt ske
kan, förekomma missbruk vid Gårdfarihandelns
utöfning.
Om än dessa Författningar må hända
icke varit nog verksamma, att på en gång
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. Ar. o. 53 i5
fullkomligt hamma alla de öfverklagade
missbruken och oordningarne, så torde likväl
grundade skäl icke saknas för den öfvertygelse,
att detta önskvärda ändamål så
småningom skall vinnas, serdeles om, genom
antagande af ett mera liberalt system
för den yttre handeln, Lurendrägeri-brottet
kan komma att försvinna, och vinsten
af Tullförsnillning i möjligaste måtto minskas.
Vid sådant förhållande, och då af Kgl.
Maj:ts Nådiga Berättelse om hvad sig i
Rikets Styrelse tilldragit sedan sista Riksdag
säker anledning är att hemta till den
förmodan, att Kongl. Maj:t icke annorlunda,
än i sammanhang med frågan om en
allmännare Näringsfrihet, företager pröfning
af i8a3 års Ständers underdåniga anhållan
om ifrågavarande handeis-rättighets upphörande;
anse Utskotten sig ega anledning
att, med förändring af deras förra Utlåtande,
nu vördsamt tillstyrka:
att Rikets Ständer uti underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, med erkännande
af V estgöthens, liksom hvarje
annan medborgares rätt att, huru och
på hvad sätt han för sig förmonligast
finnér, afyttra egna producter
och tillverkningar, må frambära underdånig
anhållan derom, att sådana
16 Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 53.
åtgärder ytterligare måtte vidtagas,
som kunna finnas nödige till förekommande
af de missbruk vid Gårdfarihandelns
utöfvandej som ännu kunna
ega rum, så att endast det lofliga
deraf må komma att qvarstå.
Åtskilliga Ledamöters Reservationer i
ämnet bifogas.
Stockholm den 29 Julii 1829.
Reservationer:
Af Herr Dalenius. Ehuru så mycket
vid denna och föregående Riksdagar är 01-  dadt och skrifvet om den så kallade Gårdfarihandeln,
eller den af de Handlande
från Städerne Borås och Ulricehamn jemte
Sju Häraders idkade handel, som i synnerhet
i de Norra Provincerne af dem utÖfvas
med varor, hvilka de, under föregifvandet
för egna tillverkningar, afyttra, kan
jag dock ej underlåta att vid detta tillfälle
göra anmärkningar. De varor, som af dessa
resenärer utprånglas, äro merändels utländska,
ofta otillåtna till införsel och försäljning.
De utsprida lux kring landsorterne,
rikta utlänningen och draga penningar från
fäderneslandet, och härifrån torde orsaken
kunna
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o, Oec. Ulsft. Uti. N:o 53. 17
kunna sökas till den så högt öfverklagade
penningehristen. Jag bör ej eller stillatigande
förbigå hemmavarande Comittenters
klagan deröfver, att deras varulager dem
lill betydlig förlust qvarligga oförsålde, under
det kringfarande Gårdfarihandlande
Vestgöther påtruga Allmogen utländska varor,
hvartill de flesta dock ty värr hafva
ett serdeles begär, helst då den lockande
omständigheten tillkommer, att varan ofta
lemnäs på en öfverdådig credit; och, då
hvad som borgadt blifvit icke kan betalas,
följa lagsökningar och tvång med flera
dylika olägenheter. Rikets Allmoge har
med bekymmer i allmänhet sett detta onda
tilltaga och ofta häröfver anmält missnöje
och öfverklagat de, genom ifrågavarande
handel uppkommande olägenheter,
vid Sockne-stämmor i Vester Norrland, och
det med så mycket större skäl, som Allmogen
egenteligen icke är i behof af desse,
så väl för Vestgöther, som i orten andra
Gårdfarihandlande efter nu utvidgade Näringsfriheter
redan finnas i hvarje Socken
hålla till afsalu otillåtna varor. Behofvet
af dessa varor är också ingalunda trängande,
då i Jemtland t. ex. tillverkas vadmal
i öfverflöd, strumpor, täcken, mattor m.
m., äfvensom i Medelpad och ÅngermanBih.
t. P. St. Prat. 1828 och 182g. 7 Sami. 2 AJ'cl. 2
20:e H:t.
i8 Bil. t. La"- s. Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Uti. JY.o S3.
land väfnader af både Bomull, Ylle och
Linne af flere slag, och vida mer än ortens
behof fordrar, åstadkommas.
Af dessa skäl vågar jag härigenom fästa
Höglofl. Utskottens uppmärksamhet å
dessa omständigheter, med ödmjuk anhållan,
att i synnerhet Rikets norra provincer icke,
emot sin vilja, måtte nödsakas emottaga
de kringresande Vestgölha-handlande;
helst de norra städernes Borgerskap aldrig
besöka de sydvestra Städernes marknader,
utan söka tillfälle att blott i sin egen ort
bereda afsalu af sina varor.
Slutligen får jag ödmjukeligen anhålla,
att detta mitt vördsamma anförande måtte
få åtfölja Höglofl. Utskottens Utlåtande och
underställas Rikets Höglofl. Ständers upplysta
pröfning.
Af Herr Hiessleiter: Som undertecknad
icke hade tillfälle att vara närvarande, då
Höglofl. Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Ulskotten, efter ingen eller åtminstone
högst kort öfverläggning, fattade
beslut i den ifrån trenne Riks-Stånd återremitterade
frågan om Gårdfarihandelns föreslagna
afskafFande, får jag härmed vördsamligen
anmäla min reservation emot detta
beslut.
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oet. Utsk. Ull. IV.o 53. 19
Enär Höglofl. Utskotten en gång förut
pröfvat denna fråga, och då, efter allvarsam
Öfverläggning, trott sig höra tillstyrka
upphörandet af Gårdfarihandeln, har jag
sannerligen icke utan förundran inhemtat,
att en på Afdelning förberedd hemställan
om samma handels framgena fortfarande
så hastigt kunnat vinna Höglofl. Utskottens
bifall. Hvarföre jag icke lika hastigt kunnat
ombyta tänkesätt härutinnan, bör jag
ined några få ord hafva äran vid handen
gifva.
Jemte åberopande af allt hvad jag och
flere andra med mig, snart sagdt oräkneliga
gånger, både under detta Riksmöte och
det sist förflutna, haft tillfälle i detta ämne
anföra, ådagalägga och bevisa, rörande
Gårdfarihandelns landsfördeidliga följder,
vill jag först hafva äran derom erinra, att
Bonde-Ståndet längesedan bifallit Höglofl.
Utskottens förra Betänkande i ämnet och
det med stor pluralitet. Det lärer väl icke
för någon vara obekant, hvilka mägliga
driffjädrar, som eljest inom nyssnämnde
Stånd äro satta i rörelse, för att gynna
och befordra Gårdfarihandel-inleresset;
och då, sådant oaktadt, det Riks-Stånd, som
frågan närmast rörer, likafullt gått in på
att afskaffa berörde handel, så kan man
vara viss derpå, alt de Gårdfarihandlandes
sak är ganska sjuk.
ao Bil. t. Lag- s. Allin. Besv. o. Oec. Utsk. Ull. N.o 53.
Det skäl man i öfrigt åberopar, alt elt
friare handels-system i all annan genre bör
jemväl medföra bibehållandet af Veslgötbarnes
handelsfrihet, anser jag tvärtom
såsom ett starkt skäl för en alldeles motsatt
mening. Då en allmän handelsfrihet
med inhemska producter öfver hela Riket
är medgifven, då behöfvas inga rättigheter
serskildt för Vestgötharne. Ingen har tänkt
på att hindra dem ifrån alt, huru de behaga,
i Städer och på marknader afyttra
deras egna tillverkningar, men att hindra
dem ifrån att, under skyggd af en egen
handels-rättighet och med begagnande af
serskilde i officiel väg meddelade resepass,
stryka landsbygden omkring, för att från
hy till by borttruga och utprångla dels sådana
inhemska varor, som aldrig i Vestergöthland
blifvit fabricerade, dels sådana,
som i Riket äro rent af tullförsnillade eller
Jurendrägade, det anser jag för en pligt af
hvarje redlig Svensk. Och della missbruk
af Gårdfarihandel, man kan vara viss
derpå , upphörer aldrig förr, än den monopolmässiga
handels-rättigheten blifvit fullkomligen
borttagen och indragen.
Jag får derföre vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, med afslag af detta Betänkande,
mätte, i öfverensstämmelse med
den skrifvelse, sorn den 12 Julii i8a3 lill
Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N.o53. 21
Kongl. Maj:t afsändes, förena sig uti en
underdånig Skrifvelse, med anhållan, att
Kongl. Majrt täcktes, enligt Rikets Ständers
underdåniga önskan och för Rikets sannskyldiga
hästa, helt och hållet afskaffa den serskilda
handels-rätlighet, som ända hittills
varit ej mindre Städerne Borås och Ulricehamn,
än Allmogen i Marks, Vedens,
Bollebygds, Ås, Geseneds, Kinds och Redevägs
llärader af Elfsborgs Län beviljad,
samt att dessa Städers och Häraders invånare
måtte, i anseende till afyttrandet äf
sina egna producter hädanefter ställas under
samma Lagar, som Sveriges öfriga behyggare,
med åtnjutande naturligtvis af all
den handelsfrihet för egna fähricaters ansättande,
som möjligen, utan någon serskild
undantagslag, kan medgifvas.
Och får jag vördsamligen anhålla, att
denna min reservation må de Höglofl. Utskottens
nja Betänkande till respective RiksStånden
få åtfölja.
Härmed förenade sig Herr Alund, under
åberopande af sin i detta ämne afgifna
Motion.
Af Riksdags - Fullmägtigeu Olof Carlsson
från Östergöthlands Län, Jag kan icke
undgå att anmärka det serskilda behandlingssätt,
soia egde rum för tillvägabringa!!-
22 Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Occ. flsk. Uti. IV.o 53.
det af Utskottens sista, i rak motsatts mot
deras första, beslut i denna fråga.
Utskottens plena hafva vanligen begynt
med justering af Protocoller och Utlåtanden
i afgjorda mål, hvarunder Utskottens
Ledamöter hunnit att församla sig mera
mangrannt, än de vid sessionernas början
sig infunnit.
Så tillgick icke vid ifrågavarande tillfälle,
som hade till följd, att Utskotten icke
voro talrika, då detta vigtiga ämne företogs.
Behandlingen af ämnet började dermed,
att Afdelningens till Utskotten insända
Betänkande upplästes. Både för ordningens
skull och af skyldig aktning afbröt
jag icke läsningen, med framställande af
mitt, vid ämnets anmälan, fattade och med
grundlagen Öfverensstämmande beslut, att
begära Betänkandet, som nu första gången
föredrogs, hvilande på bordet.
Vid den slutade läsningen uppstod jag,
för att anmäla mig till att få tala och då
begära Betänkandets bordläggning; men i
samma ögonblick, och utan att något rådrum,
att göra anmälan om att få yttra sig,
Jemnades, och utan att Utskotten tillfrågades,
huruvida de tilläto framställandet af
proposition på Betänkandet, proponerades
bifall på det samma; och ehuru ibland de
dervid hörde fåtalige Ja, äfven förmärktes
Bil. I. Lag- s. Allm. Betv. o. Oec. Utsk. Uti. If.-o 53. *3
Nej j sä kora dock votering icke i fråga.
Mitt och några Stånds - Kamraters påstående,
att få frågan h vilande, lemnades naturligtvis
utan allt afseende.
För behandlingen af mål i Utskott finnas
inga andra föreskrifter, än de, som,
i anseende till handläggning inom Stånden,
finnas stadgade i 53 § af Riksdags-Ordningen;
och dessa hafva hittills af Utskotten
blifvit följda.
Om förmälde § i Riksdags-Ordningen
innehåller uttryckligen, alt ej må något mål
till slutligt afgörande företagas förr, än Talmannen
först inhemtat, huruvida Ståndet anser
öfverläggningen fulländad , hvarefter propositionen,
men likväl justerad, får framställas.
Detta oaktadt, förbigicks likväl att,
innan propositionen framställdes, tillfråga
Utskotten, huruvida de ansågo öfverläggningen
vara slutad eller sådan icke nödig; icke
eller justerades propositionen. Vid det
propositionen uppropades, som jag trodde,
lill justering, hördes några Ja-rop; och i
ögonblicket föll klubban.
Jag vädjar till Rikets Ständer, med
den hemställan, att bevarandet af formers
helgd synes fordra, att Rikets Ständer upphäfva
det ifrågaställde beslutet, såsom icke
i laglig ordning tillkommet, och förelägga
Utskotten, att å nyo taga under öf
-
a4 Bil. t. Lag- s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Uti. N. o 53.
verläggning återremisserne af första Betänkandet,
samt tillåta hvar och en Ledamot,
som det vill, att få tala och yttra sig, innan
beslut fattas om det ytterligare Utlåtandet,
äfvensom att propositionen justeras
förr* än den framställes till besvarande.
Om Rikets Ständer icke skulle fasta
afseende på denna hemställan, så vill jag i
lmfvudsaken hafva anmärkt, det jag, som
icke förändrat tänkesätt, sedan frågan lörsta
gången förevar, icke kan biträda Utskottens
förändrade eller sista beslut. Såsom
min enskilda tanka, åberopar jag Utskottens
första Betänkande; och jag hoppas,
att de skäl, som innefattas i samma
Betänkande, jemte den deri anmärkta skrif—
velsen till Kongl. Maj:t ifrån iSaöårs Ständer,
skola undanrödja alla tvifvelsmål om
det både moraliska och oeconomiska förderf,
som Vestgötharnes Gårdfarihandel medfört
och medförer, samt sålunda tillvägabringa
det resultat, att den blifver afskaffad.
Häruti förenade sig Olof Mänsson från
Blekinge Län och Petter Persson från Calmare
Län.
Ernot Utskottens beslut reserverade sig
äfven Lars Pehrsson från Vesterås Län,
Jonas Johansson från Jönköpings Län, samt
Anders Ersson från Jemtlands Län.
STOCKHOLM, P. A. Norstedt & Sober, 1829.
