# ID: svediakorp-gov1973
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 59,843
# sentences: 1,611
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndcns
Protocoll j
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
åren 1828 och 182g.
Siuntre Samlingen.
anora aföclutn gen,
innehållande
Lag= samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens
gemensamma
Memorial , Utlåtanden
och Betänkanden.
Forsta Häftet.
Ankom till Exp. Utskottet den 2 Mars 1829.
N:o 1.
Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om rättighet för Magistraterne
i Lan d shöfdin ge -  Residence-Städerne att utfärda
Pass för desse Städers Borgare.
Välloflige BorgareStåndet har till Lag-samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomi* Utskotten
behagat remittera ett af Herr Borgmästaren
P. Lindqwist till Välloflige Ståndet
aflåtet Memorial, deruti han hemställt, örn
icke, då Magistraterne uti de Städer, der
Landshöfding residerar, äro , jemnlikt senast
utfärdade författning om meddelande af Pass,
Uteslutne från rättigheten att med pass förse
till och med Borgerskapet, en sådan rättighet
måtte, efter föregångne åtgärder till vinnande
af jemkning i berörde författning, varda
för ifrågavarande Magistrater desto heldre
utverkad, som deras tjenstepligter äro lika
med Magistraternes i de Städer, der
Landshöfding ej residerar, och nu befintlig
olikhet i rättigheter således borde försvinna.
Denna af Herr Lindqwist i ofvanberörda
måtto gjorda framställning hafva Utskotten i
öfvervägande tagit; och som högsta vården
öfver säkerhet , ordning och skick, så val
4 Lav- samt Ålim. Besv.o. Otto». UisL Z7i/.N:o i;
w' — *
inom Landshöfdinge-Residencesiaden , som i
öfrige delar af Länet, är åt Landshöfdingen
uppdragen, och rättigheten ati halva uppsigt
öfver resande inom Länets gränsor, förenad
med den att pröfva de resandes behörighet
att varda förpassade, är ett bland de oeftergiflig»
vilkoren för möjligheten att en sådan
vård fullständigt handhafva; så enär, efter
Utskottens tanka, bifall till den föreslagna
inskränkningen i Landshöfdingens rätt , att
inom Residencestaden pass utfärda, endast
skulle bereda en lika skadlig sorn olämplig
delning al Poiicemagten emellan Landshöfdingen
och en på stället varande honom
underordnad Autoritet, finna Utskotten icke
skäl vara, alt gifva anledning till någon iörändring
i hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Påbud
den i4 Augusti 1812 i förenämnde afseende
innehåller. Oell hvad beträffar jernförelsen
emellan Residencestadens och de öfrige Städernes
i Länet Magistrater, samt den följd Motionairen
velat deraf draga, nemligen, att, då
deras tjenstepligter äro lika, någon olikhet icke
eller emellan deras rättigheter borde ega
rum ; så anse Utskotten sig böra erinra, att
stadgandet i högstberörde Påbuds 4. §., om
den Magistraterne i de Städer , der Landshöfdingar
ej residera, tillhörande befattning
att utfärda pass icke kan anses innebära någon
utsträckning af dessa Magistraters rättig-r
heter. Deras magt att utlärda pass är icke
Wjftg- samt Allm, Bt$v, o. Otc. Utsi, Uti. It.o i. 5
styckad från Landshöfdingen^; den är hans
egen magt, fastän öfverlålen åt Magistraterne
, ickb för deras skull, men i ändamål att
befordra de resandes beqvämlighet , förenad
med besparing i kostnader och tid ;
varandes i öfrigt meranämnde Magistrater
pligtige att hvarje månad insända deras passförteckningar
till Landshöfdingen, som eger
att vidtaga åtgärder till upptäckande af missbruk,
som kunna hafva förelupit samt i sådan
händelse genast gifva det Justitise-CancelJeren
tillkänna.
På grund af hvad Utskotten sålunda'
haft äran anföra, få Utskotten afstyrka
bifall till den af Herr Lindquist
gjorda framställningen ;
hvilket dock, tillika med åtskillige Ledamöters
skiljaktiga mening, till Rikets Högloflige
Ständers egen närmare pröfning härmedelst
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 14:
Februarii 1829.
A LagUfskottets vägnar:'
'Ä Häglof!. Ridd. och A Högv. ProstcSt, Led.S
Adfs Lcd:s vägnar: vägnar:
Gasp, TU. Ehrenborgh. C, C. Lilljenwcdldh.
A Vällofl. Borg. Sf. Led:s Ä Hadcrv. Bond. St.
vägnar: Led:s vägnar:
[Carl Henr. Lewton, 13, Borjesson',
6 Lag- samt Allm. Besv. o. Otc. Utsk. Uti. N’.o i
Å Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets vägnarA
Ilöglofl. Ridd. och Å Ilögv. PresteSt. Led:s
Å Vällofl. Borg. St, Ledia Å Hederv, Bond. St.
Reservationer till Protocollet,
Herr Borgmästaren A. Landegren anför
de t ”Det torde vara först genom Kongl,
Maj:ts Nådiga Påbud den 14 Augusti 1812
4 §., som den Magisiraterne i allmänhet
tillagda rättighet, att utfärda resepass för
Städernes Borgerskap och invånare blifvit inskränkt
till endast de Städer, der Landshöfdingar
ej residera, ty, enligt Kongl. Brefvet
till Landshöfdingarne den 6 April 1696
samt Kongl. Resolutionerne på Städernes
Besvär den 28 Augusti 1727 och 19 Januarii
1787, har denna rättighet till alla Städers
Magistrater blifvit utsträckt, och derutöfver
hafva genom Kongl. Resolutionen den 17 Augusti
1762 Magistraferne i alla Städer ansetts
berättigade, att uifärda resepass äfven till
Norrige, som då var ett främmande Rike,
äfvensom genom Kongl. Brefvet den 6 April
Adis Ledis vägnar:
Arv. Arv.son Posse.
vagnar:
Es. Tegnér.
vägnar;
C. Fr. Lundman,
Led s vägnar:
Nils Mansson,
P. Hc rnhlo m.
'Lag- tami Allm. JBetv. o. Oec. Utsi. Uti. N:o i. 7
1757 S'idernes HallRälter autoriserats att
utfärda resepass för dem underlydande Fabrikörer
och Manufacturister med deras arbetare,
samt Judars förpassande, jemlikt Kongl.
Brefvet den 10 Mars 1807, åt Magistraterna
öfverlemnats. Något skäl torde ej finnas, att
betaga Magistraterne i Landshöfdinge-Residencestäderne
förpassnings-rättigheten , ty
då i allmänhet Magistraterne uti dessa Städer
äro bättre organiserade än i de min-!
dre Städerne, kunna deras embetsmannaskicklighet
fullkomligt jemnföras med Herrar
LandsSecreterares; och pröfningen af
pass-sökandes reserättighet är bland de minst
magtpåliggande ämnen för dessa Autoriteters
tjenstebefattning. Magistraterne känna
äfven vida bättre än Herrar Landshöfdingar
och LandsSecreterare Städernes invånare, och
de senare Tjenstemännen måste, då de skola
utfärda pass för resor till marknader, inhemta
upplysningar från Magistraterne, i afseende
på den pass-sökandes burskap samt
handels- eller handtverksrätlighet, hvarigenom
endast onödig omgång och uppehåll för pass.
sökanden beredes. Lösen för pass å Lands^
Cancellierne är dubbel emot hos Magistraterne,
och det torde ej vara anledning, att , i.
detta afseende, Städernes Borgerskap och invånare
skola vidkännas olägenheter deraf, alt
Landshöfdingar residera i deras hemort.
8 Lag- samt Allm. Besv.ro. Oee, Utsi, Uih N.o 2
.Tåg anhåller, att denna reservation må
åtfölja Utlåtandet till samtlige RiksStånden.’’
Uti detta anförande instämde Herrar Borgmästarn
AdvocatFiscalen Lewton, Alund, och
Gezelius,
Ex Protorolloj
P• Hernblom.
Antom till Espefl. Utskottet den 1 Mars 1829.*
N:o 2.
Utlåtande, i anledning af vacht
fråga om bestämmande af vissa
skyldigheter för dem, som
företaga odlingar af mossar
eller andra sidlände trakter.
fledervärda BondeStåndet har, genom ProtocollsUtdrag
af den 10 December sistlidne
år, till Lag-Utskottet remitterat ett af
Riksdagsmannen från Caltnare Län, Lars
Larsson, till Ståndet ingifvet Memorial, af
innehåll, att, som odlingar vore att räkna
bland de mäst gagneliga landtmanna-företag, så
borde de visserligen, efter Lars Larssons tanka,
på allt möjligt sätt uppmuntras och understödjas;
men som det ofta skall hafva inträffat,
att, dåden ena grannen företagit odlingar
af mossar eller annan sidländ mark,
den andre blifvit af Domaren förpligtad att öfyer
sina nedanom belägne egor, utan ringa-;
■Lag- serri! Allm. Besv. o. Oec.Uist.L il. X.-o 2 g
ste fördel, gräfva undan vattnet för den förstnämnde,
ehuru diknings-sträckan utgjort flere
hundrade famnar öfver stenbunden oell
skärfvig jordmon; hvarefter han måst åsidosätta
allt eget arbete och uppoffra många
dagsverken på dikesgräfningen , om han ej
velat se den för lega verkställas och betalningen
derföre hos sig uttagas; alltså och
då Motionairen ansåge berörde åliggande sakna
ali billighetsgrund, hade han, dels uppmanad
af hemmavarande Committenter och
dels vägledd af egen omtanka för allmänt
och enskildt väl, funnit sig föranlåten att till
Rikets Högloflig© Ständers pröfning öfverlemna
följande förslag:
”Då någon vill företaga så beskaffade
odlingar af mossar eller andre sidlände trakter,
att vattenafledning och dikesgräfning öfver
grannars egor är af nöden, skall det alltid
blifva den odlandes egen skyldighet, att
icke allenast sjelf gräfva de diken, som till
vatten-afledning ifrån hans odling kunna tarfvas,
utan också ersätta grannen den egorymd,
eom af dennes enskilda jord genom samma
diken borttages, efter derå verkställd taxering,
i synnerhet der så inträflar, att den granne,
som ligger nedanom med sina egoi’, ingen
nytta af dikes-gräfningen få kan’’.
yarandes, i anledning af denna Motion^
io Lag- samt Allm. Besv. o, Oec. Ut sk. Uil.N:o 2
lill Protocollet anfördt af Riksdagsmannen
från Stockholms Län Nils Insulin, att han
ansåge den stridande emot hvarje enskild
hemmansegares och det allmännas sanna interesse,
emedan, om ej grannarne kunde tillförbindas
att afleda öfverflödigt vatten, odlingsföretag
skulle esomoftast alldeles förhindras.
Dessutom har Utskottet erhållit del af
det Memorial, som, vid ärendets föredragning
till Remiss, blifvit till det Hedervärda
BondeStåndet, den 10 sistlidne December, ingifvet
af Riksdagsfullmägtigen från Kronobergs
Län Nils Håkansson, och hvaruti anföres,
att Motionairen, Lars Larsson, ehuru
han medgifvit, att odlingar äro ibland de
mest gagneliga landtmanna.föreiag och böra
på allt möjligt sätt uppmuntras och understödjas,
likväl föreslagit ett lagstadgande, hvilket,
om det såsom ovilkorligt antoges, skulle
vara rakt stridande både emot nyssnämnde
princip och emot hvad i allmänna Lagen
förut är bestämdt. I 6 Gap. 2 §. Byggninga
Balken är föreskrifvet, alt diken skola
anläggas, der de äro af nöden, och 3 jjj. af
samma Cap. innehåller, att, om bys dike möter
annor bys mark, denna by ej må hindra
vattnets aflopp, samt att, i händelse det ej
utan dike kan afföras, och dem icke åsämjer,
hvilken dika skall, Domaren bör lägga
Lag- samt Allm] Besv. o. Otc. Utsi. Utl.Nto a. 11
dem emellan som nyttigt och nödigt pröfvas.
Det tillhörde alltså, efter Nils Håkanssons
tanka, Domaren att i hvarje fall pröfva,
om dike för den nedanföre liggande byn
äfven är behöfligt, ifrån det ställe der den
öfre byns dike utlöper; i hvilken händelse
det icke kunde bestridas, att den nedra byn
sjelf borde upptaga och underhålla detta dike,
utan ersättning förarbete eller jord; och
om ett motsatt förhållande inträffade, trodde
Nils Håkansson icke, att någon Domare
kunde af Lagens ofvapnämnde föreskrift
taga sig anledning ålägga en by att, utan ersättning,
upptaga och underhålla ett dike,
som för en annan by ensamt vöre behöfligt;
hvadan alltså Nils Håkansson, som funne Lagens
merberörde föreskrift vara för ändamålet
den lämpligaste, yrkat ogillande af Lars
Larssons förslag. Och hade uti detta /Sils
Håkanssons yttrande Riksdagsmännen Jonas
Johansson från Jönköpings, Johan Olofsson
från Westerås och Anders Håkansson från
Elfsborgs Län med flera förklarat sig instämma.
Detta mål, hvilket Lag-Utskottet ansett
vara af Oeconomisk beskaffenhet och således
äfven tillhöra Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottets handläggning , hafva
Utskotten i gemensamt öfvervägande tagit j
Och som Lagens stadgande i 6 Cap- 5 fj.
ByggningaBalken tydligen bestämmer, huru
3 2 Lag-samt Allm. Bcsv, e, Öec. Utsi. Uti. N:o 5
förhållas skall i frister om dikningsskyldig.
her, grannar emellan, samt detta stadgande,
med förvarande af de jordegande grannarnes
ömsesidiga rättigheter, enligt Utskottens tanka,
synes vara tillräckligt att förekomma de
olägenheter, hvilkas undanrödjande Motionairen
med det i ofvanberörde måtto uppgifne
förslaget åsyftat;
allisa finna Utskotten icke skäl, att å
samina' förslag Rikets Högloflige
Ständers bifall tillstyrka.
Dock varder deffa Utlåtande Rikets Högloft.'
Ständers egen upplysta pröfning vördsaniligen
undersfäldt.
Stockholm den i4 Februarii 1829.
Ankom til! Espet!. Utskottet den 2 Mars 1829.
N:o 3.
Utlåtande, i anledning af väckt
fruga om bestämmande af rättigheten
att ä Haj's stränder na
vpphemta Hajs-tung.
Genom ProtocollsUtdrag af den 22 sisllidrie
December, har Hedervärda BondeStåndet
Lag- samt Allm. Befy. o.Oec. IJtsk. UtT. N:o 5' i3
till Lag-sarnt Allmänna Besvärs- och OecoinieUtskot
en remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen
från Hallands Län Anders Svensson
till Ståndet ingifvet memorial, af innehall,
att, ehuru hafvet och de vaxter, sorn
från hafvet genom stormväder uppkastas pä
landet, isynnerhet hafs-tång, icke kunde, efter
Molionairens tanka, vara att anse såsom nå.
gons enskilda tillhörighet, helst den längst utmed
stränderne liggande landsträckan , till
minst 20 famnars bredd, alltid blifvit betraktad
såsom en Allmänning, der hvar och en
af Allmogen egde rättighet att hafs-tång uppliemta;
så hade likväl åtskillige hemmans-innehafvare
i Halland, hvilkas egor gränsa mot
hafvet, företagit sig att göra förenämnde rättighet
Allmogen stridig; i anseende till hvilket
förhållande Anders Svensson funnit sig föranlåten
hemställa, om icke alla de hemmansegare,
som förut haft tillstånd att bortföra
hafs-tång, måtte dervid varda bibehållna,'
och inga förbud deremot utfärdas, innan Allmogen
inom hvarje Härad eller Län blifvit
hos Konungens Befallningshafvande i äair
net hörd,
Detta hafva Utskotten i öfvervägande
tagit. Och ehuru, Utskotten veterligi, icke
något serskildt stadgande finnes för bestämmandet
af dispositionsrätten öfver den
hafs-tång, sorn på hafsstränderne af vågorne
a 4 Lag- samt Allm. Eesv. 6. Oet, Utsk. Uti. Nio 5
uppkastas; likväl och då , enligt 48 Cap.
2 MissgerningsBalken, hvarjehanda fynd,
hvartill egare ej finnes , tillhör jordegaren
ensam , så vida hail detsamma
sjelf hittat; då, i stöd af 12 Cap. 4
JordaBalken , flottholme tillfaller den, sorn
honom vid sitt land fäster; då föröfrigt med
naturlig billighet instämmer, alt den , som å
sina egor dräger en last, såsom fallet är
då hafs-tång å odlade egor uppflyter, äfven
får deraf hemta möjlig fördel; och då
slutligen , med undantag af serskildt bestämda
händelser, ingen kan vara förbunden att
å sina egor hålla väg för andra ; anse Utskotten
det vara stäldt utom all fråga , att,
i allmänhet, endast strandegare hafva rätt
till upphemtning och begagnande af den hafstång
, som å stranden uppdrifves.
Om emedlertid, genom lagligen slutad
och fastställd öfverenskommelse, eller af behörig
embetsmyndighet meddeladt laga kraft--  vunnet beslut, eller på hvilket annat lagligt
sätt som helst , egaren af något ej till hafsstrand
gränsande hemman blifvit förklarad
berättigad, att å andras egor hemta hafstång
; så anse Utskotten sådant vara ett
serskildt fall, der hvar och en, med begagnande
af de medel, som Allmänna Lagen anvisar,
kan göra sin rätt gällande, utan att så;
Zing- samt Allm. Besv. o. Otc,Utsi. Utl.N:o 4-15
dant genom en speciel författning kan eller
bör bestämmas.
Under åberopande af dessa skäl, hvilka
Rikets Högloflige Ständers Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskott vid 1825 års Riksdag
anfört, till grund för deras afgifne utiå.’
tande i då likaledes vackt fråga om bestämmandet
af rättigheten till upphemtning af hafstång,
förklara Utskotten sig icke kunna tillstyrka
bifall å hvad Anders Swensson i ofvanberörde
tnåfto föreslagit; Hvilket dock
till Rikets Högloflige Ständers vidare pröfning
YÖrdsamt öfverlemnas,
Stockholm den 14 Februarii 182g.
Antora till Exped. Utskottet den 4 Mars iS2<J.
N:o 4.
Betänkande, i anledning af vackt
fråga om skyldighet för blifvande
Landshöfding ar att förete
academiska betyg öfver aflagde
vederbörligt prof på kunskap
i allmänna samt hushållslag
farenheten.
tledervärda BondeStåndet har till Lag
Allmänna Besvärs; och Oeconomie-Utskotlens
iG Lag'. samt Allm.Besv. o. Oec. Utsk.Uil. N:o é
handläggning öfverlemna! ett till Ståndet ingifvet
Memorial af Riksdagsfullmägtigen från
Ångermanland Ails Strindlund, hvilken iä~
stat Rikets Ständers uppmärksamhet på det
förhållande, att, ehuru hvarken den tillsyn
öfver Lagarnes tillbörliga skipande vid Under,
rätierne . som Landshöfdingarne, hvar i sitt
Län, hafva sig uppdragen, eller den domsoch
beslutanderätt, som i åtskillige juridiske
och Oeconomiske frågor Landshöfdingarne
sjelfve tillkotnmer, stöde att förlika med brist
på kännedom af Svenska lagväsendets lörsta
och allmännaste grunder, det likväl nu skall
ankomma endast på slumpen, huruvida beinälde
Embetsmän besitta nödig kunskap otn
de lagar och iörfattningar, som skola leda
deras egen magtutöfning, af hvilken samängen
medborgares rätt beror; och har Motionairen,
af sådan anledning, i Memorialet
föreslagit det stadgande , att hädanefter
blifvande Landshöfdingar böra förete betyg,
att de vid Academien aflagt vederbörlige
prof pä kunskap i allmänna samt
hushdlls-lagfarenheten ; till hvilket förslag
Motionairen, i muntligt anförande till Ståndets
Protocoll, uppgifvit sig hafva blifvit för.
anledd deraf, att man vid i8a3 års Riksdag
uppkastat betänkligheter mot då väckt fråga
om rättighet för tvistande parter, att till fullmäg.
lige vid domstolarne välja äfven sådana perso^
ner.
'Lag- samt ÅUm.fiesv, o. Oec. Ut s/k. Uti. N.o 4 1 •f,
^ ner, som icke undergått dö i författningarna
föreskrifne lagkunskaps-prof.
Utskotten hafva tagit delta i öfvervägande;
Och ehuru det utan tvifvel ar i ali-;
mänhet nyttigt, att den vetenskapliga bildning,
som bör föregå inträdet på embets-:
manna-banan , ådagalägges genom nu före-;
skrifne embets-examina vid Rikets högre lä-;
roverk; så, enär likväl erfarenheten bestyrkt,
ati hög grad af bildning och embetsmannaskicklighet
ej sällan funnits hos män, sorn
icke undergått dylik examen, eller ens njutit
någon academisk undervisning, utan genom
enskildta studier och handläggning a£
allmänna ärenden utvecklat de lyckliga anlag
samt förvärfvat de utmärkta kunskaper ,
hvarmed de på lysande sätt gagnat fäderneslandet,
vore det, efter Utskottens mening, olämpligt
att göra berörde examina till uteslutande
och oeftergilligt vilkor för befordran, iaynnerhet
till embeten af den natur, som da
ifrågavarande, bland hvilka någre, i anseende
till locala förhållanden, ega beröring med
Rikets försvars-verk och i följd deraf äro af
den beskaffenhet, att de måste vara, och derföre
hittills alltid varit, af Militair-personer
beklädde; och anse Utskotten öfverflödigt,
ati framställa de menliga följder, som skulle
Bih till Riks. St, Fröt. ISIS och I829, 7 Simi. 3, Af i, »
usta Haft.
18 Lag• samt Allm. Best', o. Oec. Ut sk. Uti. N:o i
uppstå deraf, ati en genom militairiska förtjenster
utmärkt samt till ett så beskaffadt
embetes förvaltande i alla afseenden duglig
c»
man, ej finge utnämnas till Landshöfding
och såsom sådan vara det allmänna nyttig ,
blott derföre, att han ej undergått academisk
embets-examen.
För öfrigt, då Landshöfdingen, i alla till
hans embete hörande ärenden har, till biträde
tvänne Tjenstemän , som böra ega vitsordade
kunskaper, den ena i allmänna och
den andra i Oeconomiska lagfarenheten ,
och hvilkas pligt det är att, i alla mål , ej
allenast gå Landshöfdingen med råd och
upplysningår tillhanda, utan äfven, jemte honom
, ansvara för de åtgärder och beslut,
mot hvilka de sig ej reservera , lärer någon
våda af möjlig brist på vidsträcktare lagkunskap
hos Landshöfdingen ej vara att befara,
När nu härtill lägges, att förslagets antagande
skulle innebära ingrepp i Konungens
magt, helst Landshöfdingarne innehafva förtroende-sysslor
och således, enligt Regeringsformen,
kunna af Konungen till- och afsättas,
efter som Iian finner Rikets tjenst det
fordra, samt Konungen följaktligen vid utnämningen
till dessa embeten, ej är bunden
af andra föreskrifter, än dem Regeringsformens
£8:de innehåller, eller behötyer föl?
Lag-s. Allm. Besv. o. Oec. Utsk.Utl.N:o 4 o. ö. 19
ja annan grund för Sitt val, Mn Sitt höga
förtroende oell Sin öfvertygelse örn duglighet
hos den, på hvilken valet faller, så finna
Utskoiien sig ega fördubblade skäl att
förklara förslagets olämplighet och
tillstyrka ,
att den väckta motionen måtte varda
utan afseende lemnäd ;
hvilket dock Rikets HÖgiofl. Ständers pröfning
vÖrdsamligen underslälies.
Stockholm den 14 FebrUarii 182g.
Ankom tilt Exped, Ulskottct ilen 1 Mars xS29-
N:o 5.
Utlåtande, t anledning af vackt fråga
om Kammar-Rättens rättighet
atti i vissa fall i fullfölja
gjorda anmärkningar.
XJti ett till Högloft. Ridderskapet och Adeln
ingifvet, samt till Utskotten remitteradt
Memorial, har Herr von Hartmansdorff,
*ö Xfägrsamt Allni.BeSv.o, Oec. Utsi. Uti. N.o 5
åugust, fästat uppmärksamheten vid följan-;
da inskränkningar i Kongl. Kammar-Rättens
rättighet, att fullfölja anmärkningar. — Iöfverensstämmelse
med 2 §. af Kongl. Maj:ts
Nådiga Instructicn af den 2 r Junii 1814 egde
Kammar-Rätten att upptaga och afgöra:
Anmärkningar, som, vid den hos Kam-j
mar-Rätten skeende slutliga Revision af dit
inkomne räkenskaper för Kronans eller anr
dra allmänna medel och persedlar, kunna,
rörande deras beräkning och indrifvande
samt förvaltning och utgift, uppstå emot ej
mindre vederbörande Redogörare, än ock
teå väl de Embetsman, hvilka det tillhört att
derå hafva vård och inseende, sora de Tjenw
steman, hvilka Uppbördsmannen närmast controllera,
hvarvid likväl borde iakttagas, att',
i händelse frågan skulle angå något Konglt
Maj'.ts och Rikets Collegium, eller annat
publikt Kerk, med lika värdighet, eller nägon
deras Ledamot, eller ock sådan högre
Embetsman, sorn för sin befattning är endast
Kongl. Majit redo skyldig, KammarRättens
åtgärd icke md sträcka sig längre,
än att, sedan vederbörande fått del af anmärkningen
ock deröfver sig yttrat, samt
f ör öfrigt nödiga upplysningar blifvit inhemJ
tade, till Kongl. Majit i underdånighet insända
handlingarne jennie eget utlåtande i
målet•
»• - • »
rLag. samt Allni. Besv. o. Oec.Utsh Utl,N:6 5. 21
Vid senaste Riksdag erinrades, alt anmärkningars
fullföljande till laga kraft oell
verkan således icke vore obehindradt emot
andra, än de smärre Redogörare, och följaktligen
i anseende till de minsta summorne,
samt att man icke visste, hvilka de högre
Embetsman kunde vara, som, efter j 809 vore,
för deras befattning med Statsmedel, endast
Kongl. Maj:t redo skyldige; och af sådan
anledning hemställdes uti underdånig skrifvelse
den 22 December a823, att, uti dylika
fall, handlingarrié och Kammar-Rättens
utlåtande matte blifva öfverlemnade
till Högsta Domstolens pröfning.
Derefter och under den 20 October
'1824, hade Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref,
gifvit Kammar-Rätten tillkänna, ”att Kongl.
”Majtt funnit en väsendtlig skillnad ega rum
”emellan de anmärkningar emot något Cöl”legium,
eller annat allmänt Verk af lika
”värdighet, eller någon dess Ledamot, eller
5,ock en Kongl. Majit allena redo skyldig Em-j
”betsman, hvilka förekomma vid redogörelsen
och siffran, samt dem, som kunna gö«i
”ras vid sjelfva Förvaltnings-åtgärderna ,
”härrörande ofta från olika begrepp om räfsta
förståndet af Kongl. Majits i vissa fall
”meddelade Nådiga föreskrifter, eller om til-j
”lämpning af författningar, eller 0111 tjenlig*
?,heten och nyttan af vidtagne åtgärder, livas
32 Lag> samt Allm,Besv.o. Oec.Utsk, Uti. N:o 5
”dan Kongl. Maj:t aktat skäligt att, med iakttagande
af denna skillnad, i Nåder förordna,
att Kammar-Rättens anmärkningar af
’’Jörstnärnnde beskaffenhet böra ölverlemnas
”dirpcte till Justitiae-Canceljers-Embetet, för
3?atti laga ordning handläggas; men att deremot
alla anmärkningar vid egentligen så
”kallade administrativa åtgärder fgrst skola
’af Rammar-Rätten i underdånighet anmä,
’las, genom den Stats-Expedition, Irån hvil—
”ken Kongl. Maj:ts befallningar till det Embetsverk
eller den högre Embetsman, sorn
”aqmärkningarne röra, vanligen utfärdas, då
”Kong], IRajd bielve i tillfälle att pröfva r
”huruvida åtal af den anmärkta åtgärden bör
”ske, och handlingarne i sådant ändamål till
”Justitiae-Cancellers-En!betet öfverlemna^,”
Härigenom bade, i Motiqnairens tanka,
saken icke blifvit hulpen, utan förvärrad; ty
förut, oell med bibehållande al KammarRättens
Jnstructiqn örn hemställning till Kgl,
Majit, hade åtminstone Constitutipns-fJtskotfet
lått i Stats-Rådets Protocoll se , hvilka
och hyry mångå anmärkningar mot (öollegier
och högre Embetsman blifvit gjorda,
Och kunnat, om de utan goda skäl blifvit
nedlqgda, sådant anmärky. Men nu, då
Kammar-Rättens anmärkningar skola olver—
lemnäs omedelbart till Justifias-CanceUersEmbetet,
fö re k o unne de ej mera i Styt$~
%ag- sqmt Allm.Bcsv. o.Oec.Vtsk. Utl.N.o 5. *3
Rådets Protocoll, och Constilutions-Utsliottet
kunde hvarken se, om de blifvit anmälde
eller efterskänkta; och, om ock Justitise-Cancelleren
skulle göra något åtal, som borde ske
i Kammar-Rätten, så tjenade omgången till
intet, enär saken lika väl kunnat afdömas på
vederbörande Revisions - Contoirs framställning,
eller på käromål af Kammar-Rättens
Advocat-Fiscal. Vid hvilket förhållande Motionairen
alltså har föreslagit, att den i fråga
varande föreskriften af den 20 October
1824 måtte upphäfvas, och att KammarKatten,
genom uteslutande af det anförda
undantaget, i 2 /. af dess Instruction, matte
hädanefter blifva lika obehindrad, att
till laga kraft och verkan fullfölja anmärkningar
mot högre, som hitintills mot lägre
redogörare för allmänna medel,
Efter samma regel, som Kammar-Rattens
verksamhet blifvit i sjelfva Instructionen
inskränkt, då dess anmärkningar röra
Imgre Embetsmän, hade den äfven blifvit i
Motionairens tanka, genom ett otryckt Konunga-Bref
begränsad, då anmärkningarna
icke beträffa blott få, utan flere ringare personer.
19 §. i Kammar-Rättens Instruction
lyder: ”Tvistemål eller frågor, dels huruvida
Städer, Societeter eller Bolag försum”inat
fullgöra några dem uti Privilegier å»’lngda
skyldigheter, dels om borgen lör Kro«
si Las■ samt Ålim. Besv. q. Oec. Vtsk. TJil, N.-o 5
”nans Uppbördsman, skola instämmas ocfj
'•behandlas på sätt Allmänna Lagen för Hof”Rätt
stadgar.’’ Det Kongl. Bref, som beledsagade
i fråga varande Instruction" ifrån
Kammar-Expeditionen, föreskrifver i 4 Mom.
”1 afseende på anvisningar till underdåniga
”besvärs anförande öfver Kammar-Rättens
”Utslag, hade Kongl. Maj:t i Nåder velat
”fastställa den grund, att till Justitias-Revi”sions-Expeditionen
skulle inlemnas besvär i
”alla sådane till Kammar-Rätten instämda
”mål, som ig §. af Instructionen omnämner,
”äfvensom till samma Expedition borde in”gifvas
besvär uti Balance-mål, Fiscaliska
”actioner och alla andra mål, som innefatta
ett brottsligt förliållande, derå ansvar
■''hör följa; .hvaremot uti alla anmärkningsmål
ål, der emellan anmärknings-författaren
”och redogöraren uppkommit fråga oin olika
”begrepp rörande någon författnings rätta
- ”mening och lörstånd, besväranden borde
”hänvisas, ati ingifva sina underdåniga besvär
till den af Kongl. Maj:ts Stats-Expedi”lioner,
hvarifrån berörde författning blifvit
”utfärdad.”
Efter dessa föreskrifter vörei Motiorairens
tanka, formerne rena. I tvistemål
eller brottmål skulle ärendena gå Domstolsvägen;
i frågor om Lagförklaring åter, skulle
den Part, som besvärade sig, göra det der,
Xag- samt Allin. Be sv', o. Oec. Utsk. Utl.N.ö 5. 2 5
hvarifrån Lagen hade utgålt. Men den 16
October 1816 utfärdades, från Finance-Expe.
ditionen, till Kongl. Katnmar-Rätten en Nådig
Skrifvelse af innehåll, att, ”då Kammar*
s,Rätien finner skäl, att besluta communication.
"af de utaf dess Revisions-.Contoir eller Advojj
”cats-Fiscals-Embete vid uppbörds-författnin”garnes
tillämpning gjorda anmärkningar,hvilska
röra hela menigheter, skola samma an”märkningar
, innan denna communication
*’verkslälles, af Kammar-Rätten hos Kongl.
”Majit i underdånighet anmälas.” Enligt
hvilken föreskrift ett hinder vore lagdt i vägen
för målets fullföljande i vanlig ordning;
och Kongl. Majit befattade sig dermed, i
Motionairens tanka, förr än det rätteligen
komme till Dess slutliga afgörande, och lörr
än vederparten vore hörd. Underdånig anmälan
af en ännu icke meddelad anmärkning
kunde ej ske, om icke i ändamål, att
den af Kongl. Majit skulle någorledes gillas,
innan den blefve utfärdad; men om den
således blifvit på förhand godkänd af högsta
Magten, skulle det blifva öfverflödigt, att
sedan höra vederparten, hvars .öde vore i det
närmaste bestämdt, innan han fått tillfälle
att förklara sig; och om han gjorde detnöj^
aktigt, förmodade Motionairen, att Styrelsen
icke kunde, med iakttagande af rättvisan å
ena sidan, och sitt anseende å den andra ,
behandla en anmärkning, 50m på sitt sätt re*
2 6 Lag. samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk, Uti. N:ö 5
\
dan vöre af Styrelsen gillad. Hemställande
alltså Motionairen, att den i fråga varande
f öreskriften af den 16 Öctober 1816 matte
upphäfvas, och fullföljandet af KammarRättens
annutrknirigar mot menigheter b lif.
va lika obehindradt , sorn emot enskilde
personer.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och hvad först angår det af Herr
Hartmansdorff uppgifna Förslag, att den i
fråga varande föreskriften af den 20 October
»824 måtte upphäfvas, och att Kammar-Rätten,
genom uteslutande af det anförda
undantaget i 2 j|j. af dess fnstruction ,
måtte hädanefter blifva lika obehindrad, att
till laga kraft och verkan fullfölja anmärkningar
mot högre, sorn hittills mot lägre Redogörare
för allmänna medel; så hafva Utskotten
trott sig böra erinra , icke allenast ,
att de anmärkningar, sorn emot något Collegium,
eller annat allmänt Verk af lika värdighet,
eller någon dess Ledamot, eller ock
en Kongl, Maj;t allena redo skyldig Embetsman
förekomma, i afseende på Redogörelsen
och Zilfran, böra väl, enligt, innehållet af
högstberörde Nådiga Bref, ölverlemnas directe
till Justitiae-Cancelleren, men att af denna
Em betsmans godtfinnande det så mycket mindre
beror, att anmärkningarna fullfölja eller
nedlägga, sorn de, pä satt tillika uti samma
iLag- samt Allin.Bes. o, Oec. Vtsk. Uti. N:o 5. 27
Nådiga Bref är föreskrifvet, till honom öfyerlemnas
för att varda handlagde i laga
ordning; utan också, att, då de anmärkningar,
sorn kunna göras vid sjelfva förvaltnings-»
åtgärderna, och härröra från olika begrepp
om rätta förståndet af Kongl. Maj:ts i vissa
fall meddelade Nådiga föreskrifter, eller om
tillämpning af författningar, eller om tjenlig—
heten och nyttan af vidtagne åtgärder, böra
af Kammar-Rätten förut i underdånighet anmälas
hos Kongl. Maj:t, som Nådigst pröfvar,
om åtal bör ega rum eller ej, De Beslut,
hvilka efter sådan pröfning varda i Nåder
fattade, måste följaktligen komma till Conetitutiöns-Utskottets
kännedom. — Vid detta
förhållande, och då den fastställda skillnaden
emellan anmärkningar till Ziffran och anmärkningar
vid egentligen så kallade administrativa
åtgärder, samt nu gällande ordning
för dessa anmärkningars behandling, äro, i
Utskottens tanka, desto välbetänktare, som ett
upphäfvande af föreskriften j olvannämnde
Kongl. Bref, och ett uteslutande af den inskränkning
i Kammar-Rättens verkningskrets,
hvarom den Kongl. Instructionens 2 §. och
l Morn. förordnar, skulle för vida utsträcka
Kammar-Rättens både pröfniogs- och domsrätt,
kunna Utskotten icke å Motionairens j
förrberörde motto framställda förslag Rikets
fföglofl. Ständers bifall tillstyrka,
28 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec, Utsi. Utl.N:o £
Vidkommande Herr Hartmansdorffs
senare hemställan, att föreskriften i Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref af den .16 October 1816
måtte upphäfvas och fullföljandet af Kammar-Rättens
anmärkningar emot menigheter
blifva lika obehindradt, sorn emot enskilde
personer, få Utskotten fästa Rikets
Höglofl. Ständers uppmärksamhet derå, att
sistnämnde Nådiga föreskrift och Kongl.
Brefvet den 20 October 1824 stå i en öfverensstämmelse
med hvarandra, som, i Utskottens
tanka, icke bör rubbas3 så alt, då
anmärkningarne angå en hel menighet, Kgl.
Majit först vill i Nåder afgöra, om åtal skall
ega rum , på det sådant ickq ensamt måtta
af Kammar-Rätten blifva beroende. Dessutom
röra dessa föreskrifter endast sådane
anmärknings-frågor, som härflyta från uppbördsförfattningarnes
tillämpning eller rätta
förstånd, men icke från Redogörelsen eller
Zillran; och då det är lika billigt som rättvist,
att Kongl. Majit, som utfärdat författ.
ningen , först i Nåder pröfvar, om den blifvit
missförstådd eller orätt tillämpad, innan
en hel Menighet besväras med ett åtal, möjligen
föranledt af olika begrepp om samma
Författning, inom Kammar-Rätten; så kunna
Utskotten icke eller denna af Motionairen
gjorda hemställan med tillstyrkande beledsaga.
Stockholm den 14 Februarii 1829;
Lag- samt Allm. Be tv.o. Oec, Utsi. Uti. N:o 6, a g
Ankom till Exp. Utskottet den 2 Mars 1829,
N:o 6.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga,
att Rådstufvu- och KämnersRätter
samt Häradshöfdingar må
erhålla Exemplar af utkommande
Författningar i äfvensom att
den sä kallade Författnings-SamJingen
må Kämners-Rätterne tillhandahållas,
u ti ett till Valloflige Borgare-Ståndet ingifvet
Memorial, liar Riksdagsfullmägtigen
Herr G. L. Alund anfört, hurusom, för att
rättsenligt kunna utöfva det vigtiga Domare-;
Embetet, det för Domaren vöre ett oundgängligt
vilkor att i behörig tid och ordning
erhålla del af alla utkommande Förlaitningar.
Men då, allt sedan Författnings-}
Samlingen började ulgifvas, hvarken Rådstufvu-
och Kämners-Rätter, eller Häradsliöfdingarne
i en del orter, bekommit de serJ
skildt tryckta Förfatiningarne, hvarigenom
handt, ej allenast, att desse Domstolar och
Embetsman, sorn ofia icke förr, än flere månader
efter Författningarnes utfärdande, skola
fått del af desamma uti berörde samling,
ja ofta sedan de iuträdt uti gällande kraft,
f
3o Lag• samt Allm. Besv.öi Oec. Utsi, Uti. N:o 6
icke varit i tillfälle atf, på sätt som vederborrlt,
tillämpa Författningarne, utan ock, att
Domstolarne kommit i förlägenhet att afgöra
mål, deruti en, af ena Parten till beskaffenhet
och datum uppgifven> men Domaren
alldeles okänd Författning blifvit åberopad ;
har Motionairen ansett sig böra föreslå det
stadgande, alt Rådstufvu- och KämnersRätter
samt Haradshöfdingar hädanefter må
ega, på sätt tillförene skett, bekomma hvar
sitt exemplar af de serskildt utkommande
Författningarne, hvilket, serdeles för Häradshöfdingarne,
vore, i Motionairens tanka , så
mycket mera angeläget, som desse eljest skulle
vara förbundne att på sina Fingsresor medföra
de voluminösa Författnings-Samlingarne.
I sammanhang härmed har Motionairen
föreslagit, att Kämners- Rätterrie må förklaras
berättigade alt erhålla hvar sitt exemplar af
Författnings-Samlingertd
Öfver detta mål, som Vallöf!. BorgareStåndet
till Lag-Utskottet remitterat, och
nämnde Utskott ansett vara af den beskaffenhet,
att det jemväl tillhörde Allmänna Be-1
svärs- och Oeconomie-Utskottets behandling,
få Utskotten nu afgifva gemensamt Utlåtande,
Dervid .böra Utskotten först anmärka, att de
anse det ligga utom gränsen af detta yttrande
att ingå i undersökning, uti hvad större eliel?
Lag- samt Allm. Best', o. Oec.Utsk. ZJtl.N.-o 6. 5i
mindre mon den, i följd af Rikets sist församlade
Ständers yttrade underdåniga önskan, tillkomne
så kallade Svensk Författnings-Samling
motsvarat det dermed afsedda ändamål. Utskotten
anse tillfyllestgörande att, i anledning
af det i Motionen antydde förhållande, sorn
någon gang skall hafva inträffat, att nemi.
Embetsverk och Domare, serdeles i Landsorterne,
i Författnings-Satnlingen fått del af
en utfärdad Författning forst en längre tid
efter det den börjat att vara gällande, ett för—
hållande, hvarå Utskotten, efter inhemtade
upplysningar, erhållit bekräftelse, yttra den
Öfvertygelse, att rättelse härutinnan bör, så
vidt ske kan, beredas. Första vilkoret för en
Lags tillämpning är kännedom om dess tillvarelse
, och det torde vara öfverflödigt att
här upprepa de många olägenheter, hvartill
det anmärkta förhållandet påtagligen skall
gifva anledning. Rättelse deruti skulle, efter
Utskottens tanka, lämpligast, och med minsta
kostnad för Staten, vinnas, om den ordning,
hvilken i detta afseende förut lärer egt
tum, åter infördes, att genom det såkallade
ÅrsTrychet lemna vederbörande Åutoriteter
och Domstolar del af utkommande Förordningar,
i den mon de hinna af trycket utgå.
Erfarenheten har också visat, att, så vida nödig
skyndsamhet härmed iakttagits, Embetsverken
på detta sätt i behörig tid fått kännedom
01a de Påbud, dem åligger att liand
-
5q Lag-samt Älltn.Besv. o, Oec; Ut sk. Utl.Nto 6
hafva och tillämpa; Författningarnes inedde-J
lande på förenämnde sätt borde sträcka sig
till alla Allmänna Verk och Domstolar i gemen,
och således jemväl till Städernes Kärnners-Rätter,
hvarigenom ej allenast för dessa
Domstolar det af Motionairen ifrågaställde
delgifvandet af Svensk Författnings-Samling
förfölle , utan äfven för öfrige Autoriteter
meddelandet af berörde Samling komme att
blifva mindre behöfligt.
På dessa skäl få Utskotten, öfver-]
tygade om nyttan af ifrågavarande föränd
dring , vördsamt tillstyrka, det må Rikets
Högloft. Ständer, med framställning af
livad således förekommit, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla om meddelandet af
den Nådiga befallning till vederbörande, att
alla genom det så kallade ÅrsTrycket till
allmän efterrättelse utfärdade Kongl. Förordningar,
Påbud, Placater, Kungörelser m. m.,
äfvensom Idof.Rätters, Collegiers och Em.’
betsVerks Universaler, Kungörelser och Cir4
eulairbref, i den nion de från trycket utkom-]
ina, till erforderligt antal exemplar, i den
ordning Kongl. Maj:t kan i Nåder finna lämp-'
lig, meddelas de Publika Verken och Domstolarne,
så på landet som i Städerne, Kämners-Rätterne
derunder inbegripne. Stock-»
bolm den 14 Februarii 182g.
Lagi samt Allm, Besv.ö. Oec.Utsb. Uti. N:o 7.33
Ankom till Exped. Utskottet den l Mars lS2g«
N:o 7.
Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om lifgifvande, på
Statens bekostnad , af en
fortsättning utaf den su
kallade Lagsamlingen.
H Ögloflige Ridderskapet och Adeln har till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomif-Utskotten
remitterat ett af Herr JSils
Wilhelm af Grubbens lill Ståndet ingilvet
Memorial, hvari hufvudsakligen anföres, att,
då tiden för nya Lag-Verkets fullbordande
ännu icke kunde med visshet förutses , det
utan tvifvel vore för både Domare och Parter
af största vigt och lättnad att på ett
enda ställe kunna inhemta de förändringar ,
Lagens stadganden , i följd af utkomne förklaringar
och förordningar, tid efter annan
undergått. Sådana Lagförändringar hade också
, i den ordning för Balkar och Capitel
allmänna Lagen upptager, ända till år 1818
blifvit af trycket utgifne, under namn af
Lag-Samling, deri Läsaren lätt finner, otn
eller i hvad del ett Lagbud må hafva undergått
förändring. Svensk Förfatinings-Sain
Bih,
till Riks, St, Prat, 1828-18*9, 7 Sani, 2 Afd, 3,
lista Haft.
34 Lag-samt Allm. Besv. o. Otc. Utsi. Uti, N.-o 7.
ling skalle, efter Motionairens tanka, ej
kunna till detta ändamål med samma fördel
begagnas, enär verket till största delen upptoges
af andra ämnen , än Lag-förordningar,
hvilket , oberäknadt verkets dyrhet, medförde
största svårighet att igenfinna en Lagförändring,
som ofta måste sökas i flera årgångar.
Motionairen har af desse skäl ansett
för en nödvändighet , att lättnad i berörde
hänseende bör för så väl Domare som
Parter beredas, samt derföre föreslagit, att
en fortsättning af de förr utgifne Lagsarnlingarne
må , intill dess nya Lagboken hinner
antagas, varda , såsom ett för det ali.]
manna högst nyttigt arbete, på Statens bekostnad
föranstaltad.
Detta hafva Utskotten öfvervägat; och
som nyttan af att på ett enda ställe ega tillfälle
alt se de förändringar och förklaringar,
allmänna Lagen tid efter annan undergått,
tiliräckeligen vitsordats genom de hittills utkomna
så kallade Lag-Samlingarne, hvilka
kunna betraktas såsom en oumbärlig hjelpreda
för ej mindre Domare och Embetsmän
, än hyar och en sorn vill inhemta
närmare kännedom om Fäderneslandets för
det närvarande gällande Lagar; anse Utskotten
en sådan fortsättning af nämnde samlingar,
den der, under samma indelning som hittills^
Lag- samt\Alltn. Besv. o. Oec.Uisk. Uil.N:o 7. 35
upptoge i korrthet de ändringar, Lagen,
i följd af de från och med år 181g utkomna
förordningar, undergått, vara af behofvet
påkallade och ländande det allmänna tili
verklig nytta. Utskotten hafva alltså icke
ivekat, att, med understödjande af Herr af
Grubbens Motion, tillstyrka Rikets Högloft,
Ständer att, medelst underdånig skrifvelse,
hos Kongl. Maj;t göra den framställning ,
det täcktes Kongl. Maj;t låta ombesörja utgifvandet
af en fortsättning utaf berörde
Lag-Samling, på det sätt Kongl. Majrt anser
lämpligast och medförande minsta kostnad
för Stats-Verket.
Stockholm den 14 Februarii 1829.
STOCKHOLM, E1 m é n s och Granbergs T rycker i, 1829»
N:o 6.
Betänkande, i anledning af gjorde'
anmärkningar vid Kongl. Maj:ts
Nådiga Stadga om Skiftesverket i
Riket deh 4 Maji 1827,
Till Utskottens gemensamma behandling
hafva blifvit öfverlemnade nedan upptagne
Motioner och i anledning deraf afgifne yt*
tranden, nemligen:
Från Höglofl. Ridderskapet oeh Adeln:
1:0 Af Herr Tham, Wollrath, i anledning
af hvars anförande Ridderskapets och
Adelns följande Ledamöter sig utlåtit:
a) Hans Excellence Herr Grefve Dela»-  Gardie, Jacob;
h~) Herr Danckwardt, Magnus, G;
c) Herr Grefve Posse, Arwed;
d') Herr Friherre Ehrenborgh > Casper‘
Wilhelm ;
e) Herr Hjerta, Gustaf; och
Éih, till II St. frat. 1828 och 1829. 7 Sami. 2 Afd. 3
a Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. TJtsk. Bet. N. o 8.
J') Herr Nordenankar, Gustaf Peter.
2:0 Af Herr Liljenstolpe, Carl; i anledning
af livars Memorial sig utlåtit:
a) Herr Danckwardt, Magnus, G;
b') Herr Hjerta, Gustaf;
e) Herr Tham, Wollrath; och
df Herr Friherre von Duben; Carl;
Från det Högvördige Preste-Ståndet:
3:o Af Herr Kyrkoherden Lyth, med hvilken
Herr Prosten Dedekind sig förenat;
samt
Från det Hedervärda Bonde-Ståndet:
4:o Af Johan Andersson från Upsala Län,
uti hvilkens anförande Anders Andersson
från samma Län och Bengt Nilsson
från Örebro Län hafva instämt.
5:o Af Petter Andersson från Hallands
Län;
6:0 Af Erik Svanberg från Vester-Norrlands
Län, med hvilken Johan Bengtsson
och Nils Strindlund från samma
Län sig förenat.
7:0 Af Lars Larsson från Skaraborgs Län;
8:0 Af Olof Olofsson från Örebro Län;
9:0 Af P. P. Lundström från Vesterbottens
Län:
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec, Vtsk. Bet. N. o 8. 3
10:0 Af Erik Paulsson från Elfsborgs Län;
11:0 Af Lars Larsson från Gefleborgs Län,
med hvilken sig förenat: Erik Persson
från samma Län, alla Fullmägtige
från Vermlands-, Jönköpings-, Kronobergs-
och Hallands Län, Nils Insulin
och Oloj Pehrsson från Stockholms
Län, Erik Paulsson och Anders Håkansson
från Elfsborgs Län, Anders
Andersson från Södermanlands Län,
Lars Larsson och Andreas Andersson
från Skaraborgs Län, samt Olof Carlsson
från Östergöthlands Län.
12:0 Af Hans Hansson från Gefleborgs Län,
med hvilken Lars Eriksson från samma
Län sig förenat, och i anledning
af hvars Memorial dessutom sig utlåtit:
a) Talmannen Longberg;
b) Carl Henricsson Bergman från nyssnämnde
Län;
c) Nils Strindlund från Vester-Norrlands
Län; och
d') Olof Jeppsson från Blekinge Län.
i3:o Af Vice Talmannen Jon Jonsson;
14:0 Af Jonas Nilsson från Carlstads Län;
i5:o Af Tufve Larsson från Christianstads
Län; i anledning af hvars anförande
Talmannen Jon Jonsson sig utlåtit;
4 Bag- samt Allm. Bes v. o. Oec. Utsk. Bet. IV.o 8.
16:0 Af Pehr Mårtensson Karby och Pehr
Burge från Gottland;
17:0 Af Casper Wijkman från Upsala Län;
i anledning af hvars anförande sig utlåtit
:
a) Jan Olsson från Vesterås Län;
K) Nils Mänsson från Malmöhus Län;
c) Erik Paulsson från Elfsborgs Län.
18:0 Af Anders Danielsson från nyssnämnde
Län; i anledning af hvilkens anförande
sig utlåtit:
n) Nils Strindlund från Vester - Norrlands
Län, och
b) Johan Bengtsson från nyssnämnde
Län; samt
19:0 Af B. Börjesson från Hallands Län.
Vid granskningen af dessa Memorial
och Anföranden hafva Utskotten inhemtat,
att, jemte det af de flesta Motionairer serskilde
anmärkningar blifvit gjorde, åsyftande
ändringar och rättelser eller tillägg uti,
samt förklaringar öfver vissa uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Stadga om Skiftes-Verket i
Riket den 4 Maji 1827 antagna allmänna
grunder, samt de derifrån härledda serskilda
föreskrifter, hafva åtskillige Riksdagsfullmägtige,
af det Hedervärda BondeStåndet,
från Vester-Norrlands, Gefleborgs,
Z«g- samt Allm. Bes v. o. Oec. Ut sk. Bet. N.o S. 5
Vermlands, Skaraborgs, Elfsborgs, Hallands,
Jönköpings, Kronobergs, Östergöthlands,
Södermanlands och Stockholms Län, samt
Gottland, yrkat: att högstberörde Nådiga
Stadga, såsom, efter förmenande, otillämplig
för ofvanuppräknade Landsorter, måtte till
all kraft och verkan upphöra, samt Storskifles-Stadgan
den 12 Augusti 1783, hädanefter
som hitintills, blifva rättesnöret
för derstädes skeende egodelningar; och
har jemväl, hos HögloQ. Ridderskapet och
Adeln, Hans Excellence m. m. Herr Grefve
Dela Gardie uti afgifne anföranden yrkat,
att underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t måtte göras, att, för Skåne, Enskifles-Förordningen
den 3i Mars i8o3 å nyo
måtte blifva gällande, hvaremot Riksdagsfullmägtigen
fran Elfsborgs Län, Anders
Danielsson yttrat, att, om den hufvudgrund,
som uti 1 Cap. 1 § af 1827 års
Skiftes-Stadga blifvit lagd för egors utbrytning
och sammandragande, att nemligen
sådant skall ske utan någon delegares förfång,
blifvit hela Stadgan igenom följd och
iagttagen, borde densamma kunna för hela
Riket tillämpas; hvarföre ock, i Anders
Danielssons tanka, Utskotten borde, i anledning
af de väckta Motionerne, hufvudsakligen
granska, huruvida uti Skiftes-Stadgan
finnas föreskrifter, som kunna stå i
strid med ofvan antydda grundsats.
6 Lag- sami Allm. Besv. o. Oec. Vtsk: Bet. N. o 8.
I sammanhang härmed förekommer
dels en af Riksdags-Fullmägtigen från Upsala
Län, Casper Wijkman t framställd anmärkning
deremot, att Skiftes-Stadgan endast
i allmänhet omtalar Laga Skifte, hvaraf
vederbörande Landtmätare skola hemlat
anledning till vägran alt förrätta antingen
Storskifte å egorna inom en By eller oek
annan skiftesläggning å serskilda egolotter,
derom alla jordegarne i ett Byalag framställt
gemensam begäran, dels oek Herr Kyrkoherden
Lytlis uti Hogvördige Preste-Ståndet
gjorde Motion, deri Herr Prosten Dedekind
instämt, att, som, mot egodelningens
verkställande på Gottland i öfverensstämmelse
med Skiftes-Stadgan, hinder skola
möta i anseende till dervarande egoblandningar
, icke allenast emellan hemman
och byar, utan äfven emellan Socknar,
Tingslag och Härader; hvarföre en allmän
Socken-reglering på Gottland måste föregå
Skiftens verkställande derstädes, — det måtte
alltså Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl.
Maj:t, jemte underdånig anmälan, att ofvanberörde
Jocala hinder ligga i vägen för
Författningens verkställighet, i underdånighet
anhålla, att, till undanröd jande af dessa
hinder, en allmän Socken-reglering på Gottland,
om behofvet af hvilken Molionairen
förmodat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och General-Landtmäteri-Conloret kunna
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o 8. 7
meddela vitsordande upplysningar, kunde
i Nåder varda anbefalld.
Öfver dessa framställningar anse sig
Utskotten böra afgifva yttrande, innan
granskning företages af de serskilde anmärkningarne
mot Skiftes-Stadgans grunder
och serskilde föreskrifter.
Före den tid, då Skiftes-Stadgan den
4 Maji 1827 blef till efterrättelse gällande,
kunde, med stöd af Lag, tvänne serskilda
slags egodelningar verkställas, nemligen
Storskiften, enligt Kongl. Förordningen d.
12 Augusti 1783, och Enskiften, i öfverensstämmelse
med Kongl. Förordningarne
den 2 Februarii 1807 och 24 Julii 1812.
I afseende på de för verkställighets-åtgärderne
föreskrifne former, Rättegångs-sättet
och vissa andra förhållanden, såsom utflyttning,
samt bidrag dertill och till odling,
finnas visserligen ganska väsendtliga
olikheter emellan dessa serskildta i lag godkända
sätt att erhålla skifte; men, i afseende
på sjelfva det hufvudsakliga syftemålet,
nemligen jordens delning emellan de
serskilde egarne deraf, utgå dessa Författningar,
till det mesta, från enahanda grunder,
och hafva än ytterligare blifvit bragta
till den närmaste likhet med hvarandra,
genom Kongl. Kungörelsen den 20 Febru
-
8 Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Vtsh. Bet. N. o 8.
arii 1821, hvari blifvit stadgadt, att, å sådana
ställen, der locala förhållanden så
fordrade, kunde, med tillämpning i öfrigt
qf Enskiftes - Författningarne, delning af
egor ske till och med uti tre skiften till
hvarje hemmansdel. En stor oformlighet
måste likväl alltid hafva legat i den afvikelse
från grunderne för Lagstiftning i allmänhet,
att för verkställighet af samma
sak, tvänne serskilda, med hvarandra i
vissa delar olika Författningar fortforo att
på en och samma tid vara gällande, och
hvar för sig medföra laga kraft, likväl med
sådan inskränkning, att denna laga kraft,
då den tillkommit på grund af den äldre
Storskiftes-Stadgan, måste vika för tillämpningen
af Enskiftes-Förordningen, då fråga
derom väcktes. — Om än ett sådant stadgande
varit nödvändigt, och, under en
längre tid an vändt, medfört serdeles nyttiga
följder till beredande af en mera redig,
beqväm och för jordegaren gagnelig
indelning af jorden; så kan det dock icke
nekas, att deraf uppkom en osäkerhet i
egande-rätten, som lade de största hinder
i vägen för alla odlingsföretag å sådan jord,
som icke redan blifvit enskiftad, och för
besittningen hvaraf säkerhet saknades. Rikets
Ständer, som insågo olägenheterna
häraf och behofvet af deras afhjelpandé,
hafva derföre hos Kongl. Maj:t anhållit,
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Bet. N.o 8. g
att de serskilde, angående EgodelningsYerket
gällande Författningar måtte sammandragas;
med bifall hvartill Kongl. Maj:t
låtit utfärda Dess nu ifrågavarande Nådiga
Förordning, den 4 Maji 1827. Derigenom
att denna Författning endast godkänner ett
Egodelningssätt under benämning af laga
Skifte, är, åtminstone för framtiden, säkerheten
i egande rätt återförd till hvad den
bör vara; och således lärer det icke vara
välbetänkt att önska tillbaka det förut varande
förhållandet. Då Utskotten derföre,
å ena sidan, ansett sig icke böra understödja
de af serskilda Landsorters Representanter
framställde, här förut anmärkte yrkanden,
att, med Skiftes-Stadgans upphäfvande,
Storskiftes-Förordningen af den 12
Augusti 1783, och hvad Skåne angår, Enskiftes-Förordningen
den 3i Mars i8o3,
må förblifva gällande för egodelningars
verkställande, har det likväl icke, å andra
sidan, kunnat undfalla Utskottens uppmärksamhet,
att i ett land, hvars jordmån och
öfriga naturförhållanden framte så betydliga
olikheter, som de, hvilka ega rum
emellan Rikets serskilda provincer, det
alltid skall möta de största svårigheter, att
stifta en allmän Skiftes-lag, som för dessa
serskilda orter kan blifva verkställbar, och
medföra det allmänna och enskilda gagn,
som dermed åsyftas; men Utskotten hysa
i o Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o S.
likväl den förmodan, att dessa svårigheter
icke äro af annan beskaffenhet, än att de
kunna undanrödjas. Vid granskningen af
de mot Skiftes-Stadgans serskilda föreskrifter
framställde anmärkningar, blifva Utskotten
i tillfälle, att närmare fästa Rikets
Höglofl. Ständers uppmärksamhet å sådane
stadganden, som i detta afseende kunna
tarfva ändringar eller tillägg; äfvensom
Utskotten, efter det en sådan granskning
föregått, icke skola underlåta att tillse, om
och hvilka tillgöranden vidare kunna vara
erforderliga för vinnande af det åsyftade
ändamålet: Skiftes - Stadgans tillämplighet
och gagnelighet för Rikets alla provincer;
dervid jemväl kommer i betraktande hvad
Herr Kyrkoherden Lyth serskildt för Gottland
föreslagit.
Beträffande Casper TVijkmans ofvanupptagna
anmärkning, så, enär, på sätt
förut blifvit ytlradt, Skiftes-Stadgan skulle
helt och hållet förfela dess åsyftade ändamål,
om den medgåfve bibehållandet af
Stor-skiftes-delningar i likhet med i^83 års
Förordning, men det icke kan betagas
jordegare, att sig emellan upprätta hvilka
sämje-delningar, dem godt synes, utan att
likväl dessa kunna vinna fastställelse eller
taga åt sig laga kraft, samt i Gap. ir § i
Skiftes-Stadgan berättigar jordegare alt er
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8. 11
hålla Landlmätare-biträde till dessa och
dylika förrättningar, anse Utskotten den
gjorda anmärkningen, hvarigenom någon
bestämd ändring i Skiftes-Stadgan icke är
yrkad, böra helt och hållet förfalla.
Då Utskotten nu gå att redovisa för
de mot Skiftes-Stadgans serskilda föreskrifter
gjorda anmärkningar och deröfver afgifva
yttrande; blifver det Utskottens pligt,
att, på sätt Riksdags-Fullmägtigen Anders
Danielsson erinrat, tillse, huruvida de anmärkta
föreskrifterne kunna i mer eller
mindre måtto finnas oförenlige med den
uti i Cap. i § lagde grund. Till någon
vidsträcktare åtgärd anse Utskotten Anders
Danielssons framställning desto mindre
kunna föranleda, som han icke ens
uppgifvit, att afvikelse från ofvananlydde
grund egt rum, ännu mindre utmärkt, i
hvilka delar så skulle hafva skett. — Och
hafva, till vinnande af redighet och lätthet
vid granskningen, Utskotten ansett lämpligast,
att serskildt för hvarje § i Stadgan
upptaga alla deremot förekommande anmärkningar,
beledsagade omedelbart derefter
med Utskottens yttranden deröfver.
Varandes anmärkt mot
i Cap.
i — 3 §§ af Erik Svanberg frän Vester-JSorrlands
Län: alt fördelarne af förut
11 Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Ulsh. Bet. N. o 8.
oskiftade eller ock redan skiftade, men
sammanblandade egors utbrytning i så stort
sammanhang belägenheten, utan någon delegares
förfång, kunde medgifva, vore genom
73 § af 1783 års Storskiftes-Förordning
behörigen vårdade och iagttagne. samt
alt stadgandet, det skifte på en delegares
begäran får ega rum, ehvad egorna förut
blifvit Storskiftade eller icke, skall vara
för Norrland olämpligt.
Af Johan Andersson från Upsala Län,
med hvilken Anders Andersson frän samma
Län sig förenat: att icke jord eller
hemman, som i Byalag ligger, må undergå
laga skifte, förr än så många af Bya-laget
eller egare af hemman derom sig förenat,
så att den eller de, som söka laga skifte,
ega pluralde" i By eller hemman.
Af Lars Larsson från Skaraborgs Län
och Eric Paulsson från Elfsborgs Län,
att 3 § i förevarande Capitel borde hafva
följande lydelse: ”vill någon, som hemman
”eller hemmansdel inom By eger, laga skifne
erhålla, sammankalle då Byamän, hvilka
hemman eller hemmansdel ega, alt häröfver
höras, och gälle då de flestes röster,
”antingen till bifall eller afslående”.
Af Olof Olofsson från Örebro Län:
att laga kraftvunna Storskiftes-delningar, som
Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Utsk. Bet. IV.-o 8. i3
i enlighet med 1^83 års Förordning hlifs
vit verkställde, icke borde få rubbas, eller
någon förändring undergå, så vida ej alla
delegarne uti ett Skifteslag derom äro ense;
samt
Af Herr Liljenstolpe,, Carl, att sådane
Storskiften, hvarvid blifvit utröndt, att Enskifte
icke låter sig verkställa, måtte återfå
den lagliga kraft, de egt före den nja Skiftes-Stadgans
antagande.
”Enär det måste vara hvar och en jord”egares
obestridliga rättighet, att, så vidt
”utan annor mans förnärmande ske kan,
”komma i åtnjutande af en fri och obehindrad
dispositionsrätt af den jord, han eger;
”så synes något tvifvel icke böra uppstå om
”rigtigheten af den grundsats, som i alla
”både äldre och senare tiders författningar
”rörande ego-delnings-verket blifvit följd, att
”delegare i oskiftad jord å landet skall, om
”han laga skifte erhålla vill, dertill ega vitts”ord.
Att denna grundsats, uttryckt i 2 §
”af nu förevarande Capitel, äfven hädanefter
må lemnäs orubbad, anse Utskotten
”sig, utan vidare ordande derom, böra
”tillstyrka.”
”Att deremot, på sätt 3 § bjuder, la”ga
kraftvunet Teg- eller Stor-skifte icke
”får ligga i vägen för laga skifte, då delaf
J 4 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. TJtsk. Bet. AT.o 81
”delegare bcgäres, innefattar onekligen en
”afvikelse från allmänna principen om den
”säkerhet i egande och nyttjande rätt, sorn
”laga kraft medförer; men hufvudsakligaste
”skälet härtill torde böra hemtas från deri
”regel, att, i vissa fall och deribland såda”ua,
som afse landets cultur och den all”männa
hushållningen, enskild rätt måste
”vika för allmänt väl. Från tillämpningen
”häraf får alltså härledas, att de efter ford”na
tiders delnings-sätt verkställde teg-skif”ten,
enligt Kongl. Förordningarne om Storskiften
den 17 Augusti 1762, § 2, och
”den 12 Augusti 1783, § 69, icke ansetts
”hinderlige för Stor-skiftens tillvägabringan”de,
och alt Enskiften, enligt Kongl. Förordningen
den 3r Mars i8o3, § 1, den
”a5 Juli! 1804 § 1, den 2 Februarii 1807
”§ 1 och den 24 Julii 1812 § 1 fått ega
”rum å egor, som förut varit Storskiftade;
”och det klandrade stadgandet uti nu gäldande
Skiftes-Stadga är således icke nytt,
”utan tvärtom ett bibehållande af hvad fernut
varit föreskrifvet. Den grundsats, som
”sålunda blifvit antagen och godkänd ej
”mindre uti nu gällande Skiftes-Stadga än i
”de förra egodelnings-författningarne: att
”den, som vill skiftas skall ega vittsord,
”—> är, efter Utskottens tanka, den enda
”rätta, såsom fullkomligt instämmande med
”begreppet om hvars och ens fria och obe
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o S. i5
”hindrade både egande- och dispositionsrätt
till den egendom, honom lagligen tillhörer.
Med en så beskaffad rätt låter sig
”nemligen icke förena det stadgandet, att,
”om en delegare uti Skiftes-lag åslundar,
”att få sin lott utbruten och från de öfri”ge
delegarnes lotter afskiljd, skall möjligheten
att se denna önskan uppfylld vara
”beroende af de sistnämndes vilja eller blot”ta
nyck. — Följden af ett sådant stadgan”de.
blefve den, att de öfrige delegarnes bestridande
af det sökta skiftet kunde lägga
”ett tryckande band på den delegare, sorn
”skifte begärt, och betaga honom möjlighe.
”ten att, utan någon annans förnärmande,
”skilja sin lott från samfälligheten, och derigenom
vidare förkofra och förbättra sin
”lagliga tillhörighet”.
”Då Utskotten sålunda å ena sidan
”hylla en grundsats, hvars rigtighet i lång”liga
tider varit erkänd och bekräftad, —
”och hvilken mera än alla andra medel tor”de
hafva bidragit till det hastiga framskridandet
af Landets odling, så inse Ut”skotten
likväl å den andra sidan äfven be”hofvet
af ett correcliv, ett värn för de
”öfrige delegarne i samfälligheten emot de
”möjliga olägenheterne af den obegränsade
”friheten, alt söka och erhålla skifte, — emot
”alla vådor af en eller annan delegares blot”ta
godtycke”. —
16 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsh. Bet. N. o 8,
”Detta correcliv, som, efter Utskottens
”tanka, nu saknas i den nya Skiftes-Stadgan,
hafva Utskotten trott sig finna uti
”det förändrade Stadgande, som Utskotten
”föreslagit i 8 § af 12 Cap., deruti Utskot”ten
tillstyrkt återinförande af det, såsom
”Utskotten synes, på både billighet och
”rättvisa grundade stadgande, som uti de
”förra Enskiftes-Förordningarne egde rum,
”att de delegare i ett Skiftes-lag, som ej
”anse skifte för sig förmonligt, utan önska
”i samfällighet förblifva, må vara dertill
”berättigade, samt skiftet endast verkställas
”för den lott, som skiftet begärt, och att
”den sistnämnde med afseende å den fördel,
han genom skiftet åsyftar och vinner,
”skall vara pligtig att, der, för delningens
”verkställande, utflyttning ovilkorligen må”ste
ske, i första rummet från samfällighe”ten
utflytta”.
”Om 8 § i 12 Cap. förändras i enlighet
med det af Utskotten framställdta förslag,
men stadgandet i 3 § af 1 Cap. bi”behålles
oförändradt, uppkommer, efter
”Utskottens tanka, en lika billig, som nödhändig
jemlikhet i rättigheter och skyldigheter,
i fördelar och olägenheter*.
”På dessa skäl anse Utskotten sig icke
”kunna understödja någotdera af de förslag
”till
Lag-j samt Ållin. Besv. o. Oec. Ulsk. Bet. IV. ö 8 ij
”till ändring i sistnämnde §, som af ser”skilde
Molionairer blifvit väckta, utan till—
”styrka: att, med afslag å dessa Motioner i
”3 § uti i Cap. må oförändrad bibehållas.”
7 §. Af Casper Wijkman från Upsala
län oell Jan Olsson från Westerås
Län: att den rättighet, hvilken ifrågavarande
§ tillägger egare af afgärda-hemman,
att nert)iigeii söka och erhålla laga skifte*
måtte, såsom stridande mot innehållet af
K) Cap. 4 § Byggninga-Balken, samt mot
hvad för öfrigt, i samma Cap. och Balk,
om afgärda-hemman förordnas, upphäfveti
varda.
»Att begära och erhålla skifte å inegor
”har ingen tid varit egare utaf afgärda By
”betaget. Genom Kongl. Förordningen den
”10 April 1810 är förbudet, i ip Cap. 4 §
”Byggniriga Balken, för afgärda By, attbe”gära
skifte i skog och mark, upphäfvet;
”med skyldig uppmärksamhet hvarå Utskotten
anse sig höra hemställa, att den
”gjorda anmärkningen må förfalla”.
11 §. Af Herr ThamWollrath: att
denna § tillåter rågångars uppgående, egoutbyten
och hägnads-delningar m. m. utan
ätt något stadgande finnes, om dessa förBih.
till R. St. Prot. 1828 och 182g. 7 Sami. 2 Afd. 3
2 :a Häfti
18 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o S.
rättningar kunna fastställas eller icke, enär
laga skifte ej föregått, ehuru något annat
skiftessätt icke nu mera för framtiden eger
bindande kraft; hvilket förhållande skulle, i
Motionairens tanka, förleda den mindre kunniga
Allmänheten till kostnader för onyttiga
förrättningar.
”Angående Rågångs - förrättningar och
”pröfningen deraf är stadgadt i 5 Cap.
”Föreskrifterne i detta fall synas nog full”ständiga,
och någon anmärkning om brist
”derutinnan är ej vorden gjord. Likaså
”torde hänvisning till 7 Cap., samt 9 §
”i:sta mom. uti 18 Cap. göra tillfyllest att
”häfva den framkastade betänkligheten i afseende
på fastställelse å ego-utbyten. Till
”Skiftes-stadgan hörer ej, att föreskrifva,
”huru väg- och hägnads-delningar böra verk”ställas;
och de öfriga uti § uppräknade
”förrättningar äro helt och hållet enskilda
”och sådana, som icke kunna blifva före”mål
för fastställelse - åtgärd eller någon
”slags pröfning. Det bör likväl icke klan”dras
eller ogillas, att Landtmätare genom
”uttryckligt Lagbud fått sig ålagdt, alt gå
”Jordegare till handa med ett sådant biträde,
hvaraf de för sina hushålls-anstal”ter
kunna vara i behof; hvadan alltså TJt”skotten
icke finna skäl, alt någon ändring
”i denna § tillstyrka.”
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o S. 19
2. Gap.
2 §. Af Johan Andersson från Upsala
Län: att innehållet af denna § vore
ett intrång i egande rätten och äfven stridande
emot Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
om Skogarne i Riket den 1 Augusti
i8o5, emedan det kunde inträffa, att den,
som sjelf misshushållat med sin skog, vidtager
utvägen att begära laga skifte, för
att komma i besittning af sin sparsamma
Grannes fredade skogslotter; samt
Af Lars Larsson från Skaraborgs Län
och Eric Paulsson från Elfsborgs Län:
att ifrågavarande §, ”såsom högst kränkannde
för den egande rätt, en Svensk, lag^bunden
och fri medborgare, så väl enligt
Onaturliga som antagna samfunds-lagar ,
o eger rättighet att fordra, måtte alldeles
o försvinna, helst 12 Cap. 1 § klarligen
o förutsätter, att skog bör bibehållas, utan
o att i skifte ingå”.
”Utskotten få i anledning häraf upplysa,
att stadgandet i denna §, hvilket
”står i den fullkomligaste öfverensstämmelse
med föreskrifterne i 10 Cap. 6 § Bygg”ninga-Balken,
25 Cap, 10 § Rättegångsbalken,
samt 8 Cap. 6 § Utsöknings-Bal”ken,
är en nästan ordagrann afskrift af
”sista mom. i 79 § af 1783 års Storskiftes
-
20 I.ag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N-o 8.
”stadga. Efter Utskottens tanka är ett så”dant
stadgande ovilkorligen nödvändigt för
”att förekomma det ieke någon delegare,
”sorn vore sinnad, att, på sätt Lars Larsason
yttrat, kränka den egande rätt, hvar”je
Svensk Lagbunden och fri medborgare,
”så väl enligt naturliga som antagna
” Samfunds-lagar, eger rättighet att fordra,
”må kunna, under det Skiftes-verkställighe”ten
pågår, företaga sig att förstora den
^gemensamma skogs-tillgången. Detta stadgande
har sålunda till föremål att freda,
”men ej alt kränka egande-rätten; hvadan
"Utskotten anse anmärkningarne deremot
”höra lemnäs utan afseende. I öfrigt haf”va
Utskotten trott sig böra fästa uppmärksamheten
derå, att Qvarstads-förbudet,
”hvilket icke lägger något hinder i vägen
”för delegarne att gemensamt begagna skogen
till samfälld nytta, är oberoende af
”möjligen skeende ändringar i stadgandet
"uti 12 Cap. i §, helst detta förbud afser
”ali skog, både den, som växer å utmarken
”och in-egorne, men hvaremot det endast
”är delningen af den förra, som afses i 12
"Cap. 1 §; och det har icke ens varit satt
”i fråga, att olika skogs-tillgång å In-egor
Skulle hindra laga skifte derå”.
7 §. Af Tufve Larsson från Christianstads
Län: att då, på sätt erfarenhe
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. JV. o 8. 21
ten visat, de flesta skiftes-tvister uppkommit
i följd af förmenta fel vid gradering
och skiftes-läggning, §:n borde förändras,
och hvarje Skiftes-lag berättigas, att sjelft
få utse de Gode Män, sorn vid Skiftet böra
biträda. Skulle detta ej kunna bifallas,
har Motionairen hemställt, att en förklaring
måtte utfärdas, som bestämmer huruvida
en Socken, som vore missnöjd med
någon God Man, må ega att, i dess ställe
och i föreskrifven ordning, utse en annan j
samt
Af Herr Tham, Wollrath', att stadgandet
om sättet att välja Gode Män vore,
i hans tanka, olämpligt, enär de böra
väljas inom hvarje Församling och ovilkorligen
kallas till förrättningen, ehvad de
känna den under skifte varande jorden eller
icke; hvaremot, enligt föreskrifterne i
1812 års Enskiftes-Förordning, Gode Män
valdes öfver liela Länet, och förtroendet
föll på sådane, som vore kunnige, och, såsom
närboende, kände beskaffenheten af de
egor, som skulle uppskattas och skiftas,
* Tufve Larssons förslag att Gode Män”nen
skulle för hvarje tillfälle väljas af Skif"teslaget,
synes Utskotten ingalunda antagligt;
ty derigenom skulle, på sätt en an”nan
Talare invändt, desse Gode Män lättigen
kunna förvandlas till delegarnes Ad
-
22 Lag- samt Allm. Desv. o. Otc. Utsk. Det. N.o 8.
”vocater emot hvarandra, hvilket icke är
”deras bestämmelse. Enskildt missnöje inom
”Socknen med en God \Man bör, i Utskot”tens
tanka, icke kunna föranleda till dess
”entledigande; och att hela Socknen utan undantag
skulle dela ett sådant missnöje emot
”en af samma Socken vald person, lärer
”åtminstone högst sällan inträffa. I sådan
”händelse kunde det visserligen icke beta”gas
Socknemännen att återkalla det lem”nade,
men förverkade förtroendet, och i
”stället utvälja en annan God Man, utan
”att något serskildt Lag-stadgande derom
”synes erforderligt.
”Vidkommande det företräde Herr Tham
”velat gifva åt det uti 1812 års Skiftes—
”Förordning stadgade sätt att välja Gode
”Män, framför det nu gällande; hafva Utskotten,
vid noggrann jemförelse emellan
”de serskilda föreskrifterna, icke funnit rin”gaste
skäl alt understödja Herr Tliams
”yttrande i denna del. Skillnaden synes
”ock Utskotten vara ganska ringa och obe”tydlig.
Enligt 1812 års Förordning skedde
valet af Sockne-deputerade inför Kongl.
”Maj:ts Befallningshafvande, för hela Länet
”eller för vissa Disrict; efter 1827 års Slad”ga
förrättas det af Socknemännen sjelfva
”å Socknestämma, för Församlingen; men
”i valet af person äro de icke ovilkorligen
”förbundne att hålla sig inom Församlingen”.
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Vtsk. Bet. IV. o 8. 23
”Något hinder finnes således icke att
”lemna förtroendet åt deri, som bäst forsenar
det; och om än undantag kunna
”ega rum, tro likväl Utskotten den allmän”na
förutsättning vara obestridlig, att personer,
som äro boende inom en Socken,
”ega största och säkraste kännedomen om
”egornes och jordmonens beskaffenhet derstädes”.
5 C a p.
2 §. Af Petter åndersson frun Hallands
Län: att denna § hänvisar Rågångstvist
till behörig Domstol, utan att det finnes
vara bestämdt, antingen EgodelningsRätten
eller Härads-Rätten är denna behöriga
domstol. Af 18 Cap. 8 § kunde synas,
som Rågångs-frågor icke tillhöra Egodelnings-Rätten;
men då icke eller HäradsRätten
finnes omnämnd, kunde i Motionairens
tanka, denna obestämdhet föranleda
till olika behandlingssätt både hos Domare
och Landtmätare, hvarigenom onödiga kostnader
skulle åbringas delegarne, och skadliga
uppskof uti förrättningarne beredas;
och sorn det tillika är föreskrifvet, att det
står de tvistande fritt, att målet till behörig
domstol instämma, hvilket för andra delegare
i förrättningen, som i tvisten ingen
del hafva, skulle, genom de tvistandes underlåtenhet
att målet instämma, medföra
a4 hag- samt AUrn. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. IV.o 3.
likaledes skadlig tidsutdrägt; sä har Motionairen
föreslagit, att Landtmätaren och Gode
Männen mätte på lika sätt, som i andra
Landtmäteri-frågor tillgår, uti tvisten
gifva utlåtande, hvaröfver den missnöjde
egde att, vid talans förlust, inom viss tid,
göra sin klagan anhängig, medelst instämning,
om målet hörde till Härads-Rätten,
Och missnöjets anmälande, om målet hörde
till Egodelnings-Rätten.
”Fqrfattningarne om Enskifte*», hvarir
”genom Forum i tvister derom blifvit för”ändradt,
hafva alltid gjort undantag för
”tvister om Rågäng, hvilka ansetts tillhöra
”Härads-Rättens pröfning, med det behandlingssätt,
sorn i 62 § af 1783 års Stor”skiftes-Förordning
bestämmes. Sådan är
”ock, i Utskottens tanka, otvifvelngtigt melingen
med stadgandet i denna del af den
”anmärkta §. Men, då Egodelnings-Rätt i
”sjelfva verket är en domstol, lärer ej all
”anledning till den af Molionairen framställda
villrådighet saknas, ehuru den åt”minstone
i det närmaste synes vara undanröjd
genom stadgandet i 18 Cap. 8 §
”om hvilka mål, som till Egodelnings-Rätts
”upptagande höra. Utskotten anse dock
”denna villrådighet helt och hållet försvinna,
om, efter hvad Utskotten anse sig
”höra vördsamt tillstyrka, orden: behörig
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. TJtsk. Bet. N. o 8. 25
”Domstolj utbytas mot ordet: Härads
*Rätt,
”Hvad åter frågan om praescriptionstld
”för talans anställande i Rågångstvister beträffar,
finna Utskotten svårigheter möta
”för bestämmande deraf; ty då olika pre”tentions-linier
uppgifvas, och således tvi”sten
icke utgör klander af Landtmätarens
”förrättning, kan någon påföljd af försum”melsen
att stämma icke utstakas. CorrecSivet
måste i detta fall ligga i rättigheten
”för hvar och en af delegarne att stämma
”och yrka bifall till dess uppgifna preten”tions-linier.
Den af delegarne, som är in”teresserad
i frågans skyndsamma afgörande,
lär ej underlåta att stämma till först
”infallande Ting. Försummar han det, får
”han skylla sig sjelf för uppehållet. Ehuru
”mera bestämdt uttryckt i senare Författ”ningen,
synes dock principen vara alldeles
enahanda i 62 § af Storskiftes-Förord”uingen;
och på alla dessa skäl kunna Utskotten
å denna del af Petter Anderssons
”Motion något afseende icke tillstyrka.”
6 § Af nyssnämnde Motionair: att
denna §, sorn ålägger Krono-Ombudet, att,
då Rågångsföreningar afslutas, deri Kronohemman
eller annan Kronan tillhörig Lägenhet,
Park eller Allmänning eger del,
i6 Lag- saint Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o 8.
dertill söka Konungens Befallningshafvandes
samtycke, icke tillika stadgar huru förhållas
skall, då antingen något Krono-Omhud
icke är vid Rågångs-förrättningen tillstädes,
eller Konungens Befallningshafvande
vägrar sitt samtycke till föreningen;
hvilka omständigheter, jemte den, att Konungens
Befallningshafvandes beslut eu
längre tid kan uteblifva, skola, i Petter
Anderssons tanka, förorsaka hinder i Landtraäteri-förrättningarnes
fortgång, tvärt emot
Skiftes-Stadgans syfte och _till delegarnes
stora skada.
”Det torde vara klart, att förening, vane
sig om Rågång eller hvad annat sorn
”helst, icke kan eg a rum, utan formligt
”begifvande af den eller de, som hafva del
”i saken. Förening kan ej vid uteblifvan”de
afslutas; ty den förutsätter ovilkorligen
närvaro vid förenings-tillfället. Såle”des
lärer §:n vara tydlig nog deruti, att,
”om Krono-Ombud icke är tillstädes, Föreningen
icke kan afslutas, så vidt Kronans
”rätt derunder beror. Vägrar Kongl. Majrts
”Befallningshafvande sitt samtycke till Föreningen,
blifver den ogild; och försummar
”hail sitt Embetes åliggande, att meddela
”yttrande, huruvida Föreningen godkännes
”eller icke, anse Utskotten något annat
”correctiv ej varu lämpligt, än det i all
-
Jag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ut sk. Bet. N.o 8. 27
”mänhet bestämda, till vinnande af rättelse
i Embelsmäns fel och försummelser,
”och till erhållande af upprättelse för derigenom
tillskyndadt lidande.”
6 Cap.
2 § Af 1Hans Excellence m. m. Herr
Grefve Dela Gardie^ Jacob: att det, i Herr
Grefvens tanka, vore föranledande till stridigheter
och i verkställigheten omöjligt,
om full rättvisa skall ernås, att verkställa
planläggningen, utan att ens rådfråga jordegarne
om det för dem mer eller mindre
passande, eller af dem önskade, läge; samt
Af Vice Talmannen Jon Jonsson: att
beträffande stadgandet i denna § är
"någon med utlåtandet missnöjd och vill
"förthy sitt godkännande ej påteckna etc.
”etc. etc.” den föreskrift varit, i hans tanka
, lämpligare, att de delegare, som antingen
i anseende till anmäldt missnöje
med Förrättningsmännens beslut, eller, elter
hvad ofta skall inträffa, af blott infall,
utan grundad anledning, undandraga sig
att underskrifva äfven de föreningar, hvari
de sjelfve deltagit, böra inom i4 dagar,
emot Förrättningsmännens Beslut eller de
föreningar, hvilka de, utan missnöjes anmälande,
vägra alt underskrifva, anföra
2B Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bd. JV.o 8.
besvär hos Ordföranden uti EgodelningsRätten,
så vida någon talan deremot skall
ega rum.
Motionairen tror följden deraf skulle
blifva den, att ?:delar af de Rättegångar,
som uppkomma derigenom, att Landtmätaren
är ålaed insända handlingarne till
Ordföranden i Egodelnings-Rätten, skulle
alldeles komma att förfalla, helst delegarne,
som oftast utan allt skäl vägra att
underskrifva förbindande åtgärder till Skiftet
eller att på sådant sätt godkänna Förrättningsmännens
Beslut, sannolikt icke
fullföljde några besvär, hvilket också, i
Motionairens tanka, ©tvifvelaktigt blifvit insedt,
då, uti den för Skåne år 1812 utgifna
Enskiftes - Förordningen, en sådan
skyldighet blifvit jordegare ålagd.
”Att verkställa Planen eller Skiftesläggningen,
utan att ens rådfråga jord”egarne
om det för dem mer eller mindre
Opassande eller af dem önskade läge, skulle
”visserligen, på sätt Hans Excellence m.
”m. Herr Grefve Dela Gardie sig yttrat,
”leda så väl till stridigheter, som till orätt”visa.
Derföre har ock Författningen ganska
visligen, såsom det synes Utskotten,
”stadgat i förevarande Cap. och §', alt
”Skiftesmannen och Gode Männen, efter
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8. 29
”rådplägning med delegarne, ega besluta
”angående, bland annat, Skiftesläggningen;
”och då i5 § i 12 Gap. lemnar delegarne
”ett ytterligare tillfälle, att i denna skif”tesläggning
erhålla sådan jemkning, som
”för deras beqvämlighet kan vara gagnelig,
”kunna Utskotten icke inse hvad vidare i
”denna del kan vara att önska i Lagstiftnings,
väg.”
”Deremot anse Utskotten den af Vice
”Talmannen Jon Jonsson yttrade förmodan,
att större delen af de i denna § omnämnde
tvister skulle förfalla, om det
”sätt för anhängigtgörandet bibehölls, som
”genom 17 § i 1812 års Enskiftes-Förord”ning
är vordet bestämdt, icke sakna ali
”grund; hvadan Utskotten tro sig böra
”vördsamt föreslå den ändring i §:n, att
”den missnöjde skulle inom samma tid af
”14 dagar, som för handlingarnes insän”dande
är bestämd, hos Skiftesmannen el”ler
Ordföranden i Egodelnings-Rätten an”mälaj
huruvida han ville missnöjet full”följa.
Uteblef en sådan anmälan , skulle
”tvistefrågan anses hafva förfallit; skedde
”den, borde med saken förfaras enligt 18
”Cap. 14 §j hvarom bestämd underrättelse
”borde af Skiftesmannen, vid tillfället med”delas;
och Utskotten finna sig hafva egt,
”för tillstyrkandet af förestående ändring,
destomera skäl, som i händelse den god
-
3o Lag- samt Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Det. JY- o 8.
”kännes, onödiga kostnader och besvär i
”och för Egodelnings-Rättens sammanträ”den
mången gång skola undvikas.”
3 § Af Hans Hansson frän Gefleborgs
Länj med hvilken Lars Eriksson frän
samma Län sig förenat: att denna § förutsätter
såsom en möjlighet den händelse,
att Landtmätare kan öfverröstas af Gode
Män, vid afgörandet af de ämnen, sorn
det tillhörer dem att bedömma; och då, i
fall Gode Män begå en orättvisa genom
okunnighet eller mannamån, allt hvad Landtmätaren
verkställt, i anledning af deras
beslut, kan komma att af EgodelningsRätten
totalt omgöras, hvarigenom uppehåll
i Skiftesförrättningen och kostnader
för jordegarne beredas, utan att Gode Män
kunna bindas till ansvar eller ersättning,
men Landtmätaren deremot kan tilltalas
för hvad han felar, dömmas att gifva skadestånd
och åläggas att utan betalning göra
om allt hvad han verkställt origtigt; så
har Motionairen ansett jordegarnes säkerhet
fordra, att beslutande-rätten bör tillhöra
Landtmätaren ensam, och att Gode
Män endast må ega att gå honom med råd
och upplysningar tillhanda.
”Ehuru Gode Mäns deltagande i En”skiftes
beredningar varit, enligt hittills gäl
-
Lag- sami Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8. 3i
”lande Enskiftes-Författningar, endast con”sultativt,
och Motionairen i öfrigt synes
”icke hafva saknat anledning till den hemställan
han vackt, att den beslutanderätt,
”sorn förevarande paragraphe Gode Man
”uu tillägger, måtte upphöra; likväl och då
”det i betragtande lages, att, vid valet af
”Gode Män, förtroendet icke bör falla på
”andra personer, än sådane, som med lo”cal-kännedom
inom Socknen förena prac”tiska
kunskaper i Landtmanna-yrket, och
”de ämnen, hvaröfver Gode Män ega rätt
”alt besluta, äro i allmänhet af den natur,
”att sålunda qvalilicerade personers omdö”men
derom böra antagas blifva lika lill”förlilliga,
som Landtmätarens; samt här”till
kommer, att den öfverensstämmelse
”icke synes böra rubbas, som nu räder
”emellan denna § och 2 § af 18 Cap. i
”afseende på Egodelnings-Rätlens Ledamö”ters
beslutande-rätt, emot hvilken någon
”anmärkning icke är vorden framställd;
”kunna Utskotten icke tillstyrka bifall å
”den ändring, Hans Hansson i ofvanberör”de
måtto föreslagit.”
7 Cap.
i*—3 §§. Af Hans Hansson från Gefleborgs
Län: att då förut skiftad t hemman
klyfves i 2 eller flere delar, Ego-utbyten
3a Zag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8.
med angränsande byar och heraman icke
borde medgifvas i något annat fall, än då
delegarne på ömse sidor deråt nöjas; hvilket
förhållande Motionairen ansett äfven
böra vinna tillämpning, då fråga uppkommer
om utbyten utan sammanhang med
Egoskiften.
”Då de för jordegare ömsesidiga olä”genheterne
af krokiga och oformliga Rå”gångar
äro så stora, att ett sätt för af”hjelpandet
deraf måste vara af Lagen god”kändt,
samt det uttryckligt bestämda villkoret
för erhållande af Rågångs-rättning,
”att nemligen andra sidan icke deraf lider
”märkligt mehn, undanrödjer all tvekan
”vid tillstyrkandet af § §:nes oförändrade
”bestånd, finna Utskotten, som icke kurtha
”inse, hvarföre ett annat förhållande skulle
”ega rum, då förut skiftadt hemman klyf”ves
i 2:ne eller flere delar, icke skäl, att
”å Motionairens anmärkning något afseende
”tillstyrka.”
8 Cap.
i § Af Börje Börjesson Jr ån Hallands
Län: att som en del Egendomar, i
anseende till deras sämre beskaffenhet blifvit
från större till mindre hemmantal för*
med*
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. JY. o S. 33
medlade, dessa hemman, hvilka endast efter
förmedlade hemmantalet deltaga uti de
fleste skatter och utskylder, äfven måtte,
då skog, mosse och utmark skola skiftas,
efter samma beräkningsgrund häruti deltaga
; samt
Af Petter Andersson frän samma Län:
att §:n icke så bestämdt urskiljer, som ärendets
vigt fordrar, om hvarje hemmans vid
laga kraftvunnet Storskifte erhållna utmarkslott
skall, på samma sätt som inegojorden
vid laga skifte, blifva delningsgrunden;
och då, vid de, tid efter annan,
verkställde Storskiften i utmarker, skogens
växtlighet blifvit mera afsedd, än dess naturliga
godhet och tjenlighet till odling, '
samt slika Storskiften icke förrättats med
behörig noggrannhet, har Motionairen föreslagit,
att den uti förra LandtmäteriFörfattningarne
stadgade grund, att nemligen,
vid laga skifte, utmark tilldelas hvarje
hemman efter gamla oförmedlade mantalet,
må varda bibehållen.
*De föreskrifter, angående delnings*grund,
som finnas i alla Skiftes-Förord”ningar
från och med den af den 17 Augusti
1762, äro nästan ordagrannt återBih.
till R. St. Prat 1828 och 182g. 7 Sami. 1 Afd. 3
2:a Haft•
34 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o 8.
”gifna i den nu gällande Skiftes-Stadgan.
”Deruti synes Utskotten vara klart uttryckt,
”att stadgandet afser alla egorna utan undantag,
hvarom någon anledning till tvifvelsmål
lika litet hädanefter som hittills
”bör kunna ega rum. Att, på sätt Borje
”Börjesson yrkat, bestämma förmedlade
”hemmantalet såsom delningsgrund för ut”mark,
strider, i Utskottens tanka, ej mindre
mot de för serskilde provincer gifna
”Resolutioner, än äfven mot rätt och billighet.
Vid förmedling har utmarken, om
den varit samfällig, ingalunda kunnat con”sidereras
i förhållande till öfrige hemman
”i Markelaget, utan endast Inegorne. För
”dessas sämre beskaffenhet har nedsättning
”i hemmantalet skett, men denna nedsätt”ning
kan ej, utan uppenbar orättvisa, föranleda
minskning i den utmarkslott, hvartill
hemmanet, före förmedlingen egt ostridig
rätt. I öfrigt äro af Lag-Comite'n, ulf
”motiverne till 4 Cap. io § Byggninga”Balken
i nya Lag-Förslaget, så fullständigt
”utvecklade icke mindre fordna tiders stad”ganden,
angående delningsgrund, än ock
”skälen för hvad Comite'n föreslagit, likstämmigt
med hvad Skiftes-Stadgan i denda
del innehåller, att, genom hänvisning
”till samma moliver, Motionerne torde sydas
vara tillfyllest besvarade.”
Zag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.-o 8. 35
6, 7 § §. Af Casper Wijkman från
Upsala Län „ med hvilken Jan Olsson från
Westerås Län sig förenat: alt den uti sista
Mom. af 6 § och i 7 § bestämda uteslutande
rättighet för delegare i Skifteslag
att, utan ersättning till öfrige delegare,
behålla odlingar, sorn blifvit med tillstånd
verkställde, och sådane, hvilka äro så gamla,
att underrättelse saknas, huru de tillkommit,
vore, i Molionairens tanka, desto
mindre förenlig med Lagens föreskrift i i5
Cap. Jorda-Balken, som häfd af egor, de
må vara af hvad beskaffenhet som helst,
inom By, samt då den angår skog och
mark serskilde Byar eiler Skifteslag emellan,
icke gäller; hvarföre ock Wijkman föreslagit,
att berörde rättighet måtte uppliäfvas,
samt omförrnälde odlingar således
intagas uti allmänna delningen inom Skifteslaget,
deraf dock måste följa, att ersättning
för nedlagd odlingskostnad eller för
afstådd odlad jord skall ega rum.
”Det klandrade stadgandet i dessa §
”hvilket med i5 Cap. Jorda-Balken ej eger
”ringaste sammanhang, är fullkomligt öfverensstämmande
med hvad 1783 års
”Storskiftes-Förordning i delta ämne innehåller.
Lag-Comitén har ock i nya Lag”Förslaget
bibehållit detsamma, och i Utskottens
tanka är det byggdt på billighet
36 Las,- samt Allm. Besv. o. Oec. Ut sk. Bet. N.o 8.
”och rättvisa; hvadan Utskotten anse den
”af Wijkman väckta fråga 0111 ändring i
”meranäinnde § § böra förfalla.”
9 C a p.
Af P. P. Lundström: att följande tillägg
mätte göras i hvad Allmänna Lagen
och Skiftes-Stadgan föreskrifva, angående
afloppsdikens upptagande och underhållande
å inegorne, jemte vägars och broars
iståndsättande inom Byalag: ”der laga
”Skifte skall för sig gåj bör, vidjordgra”
der ingen, allt sådant af Landtmätaren,
”Gode Männen och Jordegarne förutsättas
”och fördelas efter en hvars innehafvar de
”skatt i Byn, pä det den, som fått sitt
”skif te å en sidländ local, der vattendrag
”framgår, eller blifver aflägset boende från
”allmänna vägen, icke må betungas mera,
vän den, som fått sina egor å en med delinder
af skuren sandås
”De uti detta Capitel meddelade föreskrifter,
huruledes nödigt utmål bör ta”gas
till vägar, diken och andra allmänna
”behof, synas Utskotten vara fullständiga;
”och ii Cap. i § innehåller, att, vid Ego”graderingar,
afseende bör fästas å större
"eller mindre svårighet vid bruket af jor"den.
Dessa äro de enda stadganden, som
’Ji förevarande fall lämpligen tillhöra Skif
-
Lag- samt Allm. Bcsv. o. Oec. Ltsk. Bet. N;o 8, 37
”tes-Författningen; och då i Lag serskildt
”är föreskrifvet, huru vägars, broars och
”dikens underhållande bör fördelas, hem”mans-egare
inom Bye-laget emellan; kunelia
Utskotten å den väckta Motionen nå.
”got afseende icke tillstyrka.”
10 Cap.
1 §. Af Erik Svanberg från WesterJSorrlands
Län: alt den indelning al all
Skiftesmark i 2:ne classer, nemligen: Inlösnings-
och Åfrösnings-jord, hvarom ifrågavarande
§ handlar, vore, i Motionairens
tanka, olämplig för Rikets ISorra provincer,
och, utan delegares förfång, destomindre
verkställbar, som i beräkningsgrunden icke
ingår den så oviikorligt nödvändiga skillnaden
på åker och äng: en skillnad, som
i 1783 års Storskiftes-Stadga är vorden
iakttagen.
”Innehållet af denna § afser ingalunda,
”i Utskottens tanka, någon ändring i hvad
”förra Skiftes-Författningar stadgat angående
”egornes beräkning och fördelning, utan har
”endast till föremål att häri bereda mera
”lätthet och redighet. Till förekommande
”af misstydning, finna dock Utskolten nödigt
att föreslå det tillägg, att bland In”rösnings-jorden
serskildt upptagas och ut”märkas
bör: Åkern, Ängen, samt hvad till
38 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8.
”odling af Åker eller lill Äng tjenligt är,
”och att, med afseende härå, skiftes-lägg”ningen
bör så verkställas, att hvarje hemVnans-lott
må komma i åtnjutande af dess
”tillständiga rätt så af det ena som af det
”andra, eller tjenlig odlings-lägenhet dertill.
”Stadgandet härom lärer dock hufvudsakli”gast
tillhöra 12 Cap. 2 §; hvaremot Utskotten
få vördsamt tillstyrka, att i förevarande
§ endast det tillägg må inflyta:
”att urskiljas och upptagas hör, hvad af
”Inrösnings-jorden finnes tjenligt att odelås
till Åker, och hvad som endast lill Äng
”kan begagnas”.
1, 3 §§. Af Casper Wijkman från
Upsala Län: att föreskriften i dessa §§
skall ovilkorligen föranleda till delegares i
ett Skiftes-lag märkbara lidande, och ej sällan
till rubbning af redan fastställdt skogsskifte,
dermed delegare förklara sig nöjde
; af hvilken anledning, och lill förekommande
af olika tydningar vid Skiftes-förrättningar,
Motionairen trott Inrösningsjord
å utmarker icke böra uti fördelningei. af
inegorne inlagas, och föreslagit, att lyiik
Inrösnings-jord vid delning af skogen observeras,
så att hvarje delegare må, ? å vidt
möjligt är, deri bekomma sin lott.
”De olägenheter, Motionairen ansett uppkomma
vid tillämpningen af dessa §§, äro,
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o 8. 39
”i Utskottens tanka, icke nog utmärkta, för
”att kunna uppfattas, utom i ett afseende,
”nemligen hvad stadgandet i 3 § beträffar,
”sorn synes mörkt. Utskotten kunna icke
”inse, huru ett verkställdt skifte å skogsmark
skall kunna bibehållas orubbadt, om
”innehållet af nyssnämnde § blifver tilläm”padt;
ty deraf skulle uppstå den följd, att
”egor, som redan en gång i det orubbliga
”Skogs-skiftet blifvit en hemmansdel beräknare,
komme för andra gången att ingå i delring
och beräkning såsom inrösnings-jord,
”vid in-egodelningen. Således och om skiftet
å skogsmarken skall förblifva orubbadt,
”mäste det ock lemnäs alldeles ovidrördt;
”och Utskotten få fördenskull vördsamt hemställa,
om icke 3:dje § kunde helt och hål”let
ur Stadgan uteslutas; i öfverensstämmelse
hvarmed Utskotten tillstyrka, att
”sista mom. af 3 § i 12 Cap., deri, vid
”uppgifven händelse, jemkning i skogs-skif”te
tilläten är, likaledes mätte försvinna”.
11 Cap.
1 §. Af Petter Andersson från Hallands
Län: att denna § förändrar Egotaxerings-methoden
sålunda, att 6:te gradens
jord har nu fått benämning af irsta graden,
och så vidare, allt i omvänd ordning;
och då, i Molionairens tanka, den gamla
4o L.a"- saint Allm. Besv. o. Oee. Ulsk. Bet. IV. o 8.
graderings-melhoden vore mera enkel och
begriplig, samt stödd på naturliga grunder,
emedan den utgjort en Tabell öfver jordens
olikheter till afkastning i Säd och Hö,
hvarefter graderingen också rättat sig; så
har Petter Andersson hemställt, att sistnämnde
Graderingssätt måtte hädanefter
gällande blifva.
”Ovanan vid Taxerings-methodens förändring
anse Utskotten hafva föran led t an”märkningen
deremot; och ehuru det kun"”de
synas vara af mindre betydenhet, om
”den ena eller andra methoden användes,
”enär bägge uppfylla det afsedda ändamålet;
likväl och som det nya beräkningssättet
har det företräde, att deraf genast
"kan inhemtas, huru stor rymd af den särn”re
jorden erfordras, för att motsvara en
”viss rymd af den bättre, utan att den hittills
erforderliga uträkning eller uppskalt”ning
blifver nödig; så kunna Utskotten å
”Motionairens hemställan något afseende ic”ke
tillstyrka”.
Af Vice Talmannen Jon Jonsson: att,
då i förevarande § stadgadt blifvit, detlnrösnings-jorden
bör taxeras serskildt och Afrösnings-jorden
serskildt, således utan förhållande
till hvarandra, men ego-utbyten,
enligt 12 Cap. a §, kunna ske afsådan olika
jord, saknas, i Motionairens tanka, grund
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o 8. /Ji
för utbytet eller beräkningen dervid; hvadan
han trott lämpligast vara, alt alla egorna
taxeras i ett oafbrutet men jemförligt
förhållande, derest formliga skiften skola
åstadkommas och ego-blandning undvikas.
”Någon jemförelse mellan Inrösnings”och
Afrösnings-jorden kan, såsom grund
”för uppskattningen och graderingen deraf,
”efter Utskottens omdöme, svårligen ega
”runi. Således måste vid de sällan inträffande
fall, då Ego-utbyte af Inrösnings”och
Afrösnings-jord verkställes, serskild
”jemförelse dessa egor emellan ske, utan
”inblandning uti eller verkan på den allmänna
taxeringen; blifvande alltså Motio”nen
i denna del afstyrkt”.
Af Hans Excellence m. m. Herr Grefve
Dela Gardie: att Taxeringens uppgörande,
sedan planerne äro lagde, vore ledande
till de största stridigheter, och i
verkställigheten omöjligt, om full rättvisa
skall ernås.
”Den af Ilans Excellence anmärkta
”olämpligheten af Taxeringens (ligo-gra”deringens)
uppgörande, sedan planerne äro
”lagde, lärer vid författningens utfärdande
”nogsamt hafva blifvit insedd; hvarföre ock
”§:n innehåller dessa ord: förr än lotter”nes
läge afgjordt varderj företages Ego
-
42 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.-o 8.
”graderingen. Någon ändring i detta sladdande
synes icke vara af Hans Excellence
”åsyftad, och således torde i denna del an”nat
yttrande icke vara behöfligt, än den
”upplysning, hvarmed Utskotten nu gått
•”till handa*.
i a Cap.
i §. Af Hans Hansson från Gefleborgs
Län', att af stadgandet i denna §, det all
Skifteslagets mark skall i skiftet ingå, blifver
en följd, att Inegor och Skog på en
gång måste delas; hvaremot Hans Hansson
yttrat den öfvertygelse, att författningen
bordt, utan alla förbehåll och undantag,
tillåta, att Inegor få skiftas serskildt
och utan sammanhang med skogs-marken,
samt att skogen likaledes må delas, utan
beroende af eller förening med Inrösningsjorden.
"Alla äldre Skiftes-författningar hafva
”antagit orubblighet af verkställdt Stor-skifte
”å skogen, så vida ej de flesta delegarne
”medgåfve förändring deri, och Enskiftes”förordningen
af år 1812 för Skåne och
”Skaraborgs Län utsträcker denna princip
”ännu längre, då den stadgar, att Storskifte
å skogen icke må rubbas, så framt ic”ke
Byalaget enhälligt sig dertill begifver.
”Detta, i Utskottens tanka, för Skogs-hus”hållningen
serdeles nyttiga stadgande bar
”blifvit helt och hållet upphädVet genom den
Las,- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o 8. 43
”nu gällande föreskriften, att Stor-skifte å
”skogen endast må förblifva orubbadt, så
”länge alla delegarne dermed åtnöjas. Utskotten
inse icke något giltigt skäl till densia
förändring, hvilken deremot för de or”ter,
som hafva skogsmark, kan medföra
”ganska kännbara förluster både i enskildt
”afseende och för det allmänna. I skoglösa
trakter, hvarest utmarkerna kunna va”ra
ej allenast odlingsbara, utan mången
”gång af vida bättre jordmon än inegorna,
”är det både nyttigt och nödvändigt, att
”ali marken på en gång ingår i skiftet;
”men i skogs-trakterna är förhållandet belt
”annorlunda. Der kan icke, vid delningen,
”skogsmarken ingå i beräkning med in”egorne,
utan måste serskildt, fastän på
Samma gång, delas; och endast ett eller
”annat hemman kan möjligen erhålla sin
”skogslott i sammanhang med Inego-lotten;
”hvaraf följer, att skogsdelningen är alldeles
oberoende af in-egodeiningen, och att
”det förändrade Stadgandet således icke är
”af behofvet påkalladt. Men att det i tillämpningen
skall medföra skadliga följder,
”kan, i Utskottens tanka, slutas deraf, att
”anledning derigenom gifves åt hemmans”egare,
som huggit ut skogen på dess ge”nom
Storskifte tilldelade Utmarks-lott, alt
”söka laga skifte, för att få den yppade bri”sten
ersatt. Det är väl sann t, att, för ett
44 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. JY.o S.
”sådant fall, tillämpning af i3 Cap. 7 §
”inåste ega rum, och någon annan utväg,
”än denna, tinnes icke, för att hålla deli
”delegare skadeslös, som fredat sin skog;
”men resultatet deraf blifver onekligen, att
”det i alla afseenden nog hastigt framskri”dande
skogsödandet ganska betydligt fort”skyndas.
På dessa skäl och såsom elt
”nödvändigt medel att freda de ännu qvarvarande
lemningarne af fordna skogstillgångar,
få Utskotten alltså vördsamt tillstyrka
bibehållandet af föreskriften i 1812
”års Enskiftes - Förordning, att fastställdt
"Storskifte å skog icke må rubbas j utan
"att alla delegare sig derom förena".
”Deremot finna Utskotten icke lämpligt
att, i vidsträcktare måtto, än sålunda
”föreslaget är, tillstyrka rättighet alt söka
”och erhålla skifte å Utegor serskildt, och
"”å Inegor serskildt/’
2 §. I öfverensstämmelse med det yttrande,
Utskotten vid granskning af anmärkningarne
mot 1 § af 10 Cap, afgifvit,
anse Utskotten ”ett tillägg i förevarande §
”böra ega rum , ehuru någon serskild anmärkning
mot densamma ej blifvit fram”ställd.
Utskotten hysa nemligen den öfvertygelse,
att, med bibehållande af den
”antagna classificationen af jorden endast i
Lag- samt. Allm. Besv. o. Oec. Utsh. Bet. N. o 8. 45
”2:ne classer, nemligen Inrösnings- och Af”rösnings-jord,
det stadgande icke gör tillfyllest,
att hvarje delegare skall, så uti
”Inrösnings- som Afrösnings-jord, få sig
”tillagdt hvad i rymd och godhet mot
”hans Egolott, efter delningsgrund och upp”skattning,
svarar; ty följden deraf skulle
”kunna blifva, att en delegare uti Inrös”nings-jord
endast erhölle sådan, som till
”äng vore tjenlig, men icke med fördel
”kunde till åker uppodlas, och en annan
”åter tilldelades endast odalåker, hvarigenom
”lian blefve belastad med en öfver dess
”förmåga stigande odlings - ersättning till
”öfriga delegare, och hans hemmansdel,
”sådant oaktadt, genom mistningen af nö”dig
fodertillgång förlorade i värde, så skul”le
bägge dessa jordegare blifva försatte i
”ett i hög grad kännbart lidande, och skiftet
likväl finnas lagligen verkställdt. Så”dana
förhållanden kunna, serdeles i Norra
”Orternat ofta inträffa; och anledning tor”de
icke saknas till den förmodan, att
”fruktan derföre, till en ganska väsendtlig
”del föranledt de af flere Motionairer gjorda
framställningar om Skiftes - Stadgans
”otillämplighet derstädes. Till undanröd”jande
af dessa olägenheter anse Utskotten
”sig böra hemställa, att det tillägg måtte
”göras i förevarande §, att vid skifte iakttagas
bör, att hvarje hemmanslott erhål
-
46 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Bet. N.o 8.
”ler dess till ständiga andel så väl af åker
”och äng, eller dertill tjenlig och odlings”bär
jord, sorn af skog och betesmark”.
3 §. Af Hans Hansson frän Gefleborgs
Län: att viel stadgandet i 2 Mom. af den-,
na §, det vilkor borde fästas, att de derstädes
omnämnde ibland Afrösnings-jorden
liggande egostycken, och hvilka, enligt
Motionairens uppgift, skola i Norrland vara
mycket spridda och vidsträckta, icke
måtte ot jeni igen sönderstyckas genom skif—
teslinien, eller något hemman erhålla af
så beskaffade egor större lott, än detsamma
skäligen tillkomma bör.
”Hvad Hans Hansson sålanda an”märkt,
anse Utskotten egentligen tillhöra
”frågan om tillämpning af Stadgan, hvilken
”ingalunda lägger hinder i vägen för iakt—
”tagandet af det föreslagna vilkoret; och
”något stadgande utöfver hvad som redan
”i afseende på verkställighet af skifte i
”denna del är vordet tillgjordt, finna Utskotten
hvarken nödigt eller lämpligt att
”tillstyrka.”
6 §. Af samme Motionair: att, ehuru
stadgandet i denna § synes syfta
deråt, att flyttnings-kostnaden för sådane
från hemmanen skiljda lägenheter, hvilka
varit åt Torpare och Inhyseshjon på lifstid
upplåtne, jemväl böra gäldas af de
Zag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. SV. o 8. 47
jordegare, som komma att qvarbo, §:n likväl,
såsom i Motionairens tanka obestämd,
måtte blifva förtydligad, så att förenämnde
kostnader må blifva i de allmänna utflyttningskostnaderne
intagne.
”Sorn stadgandet i denna § tydligen
”innehåller, att ulflyttningshjelpen endast
”kan komma i fråga för sådane lägenheter,
”sorn lagligen från hemman blifvit upplåt”ne,
och under hvilka lägenheter det i
”Utskottens tanka är klart, att Backstugor
”ej kunna inbegripas; så finna Utskotten
”någon förklaring öfver samma stadgande
”icke vara af nöden.”
8 §. Af Casper Wijkman frän Upsala
Län: att föreskriften i denna §, det skifte
bör öfvergå hela skifteslaget, då det af en
delegare begäres, strider mot hvars och
ens fria dispositions-rätt öfver sin egendom,
hvadan Motionairen föreslagit, att det må
bero på de delegares, som ej begärt laga
skifte, godtfinnande, antingen de vilja deruti
ingå, eller Önska få sina egor lagda uti
förut vanligt Storskifte, med iakttagande likväl,
att laga skifte emellan öfriga delegare
derigenom icke hindras eller göres
omöjligt.
Af Petter Andersson frän Hallands
Län: att det tillägg i förevarande stad
-
48 Lag- samt Allm. Bcsv. o. Oec. Ut sk. Bet. IV.-o 8.
gande måtte inflyta, att, enär, i större
skifteslag, sökanderne erhålla sina Egolotter
sig tilldelda på föreskrifne grunder,
de öfrige böra ega frihet, att skilja sig
emellan i mindre skifteslag, när de sig
derom förena kunna, utan behof för byar
och en serskildt alt taga laga skifte, på
det tvånget ej måtte allt för vidt utsträckas,
och för stora kostnader drabba Bya-lagen,
der den ena ej förmår hjelpa den andra ,
då alla på en gång skola underkasta sig
ovilkorligt skifte; samt
Af Herr Tham, Wollrath , dels, att
den fria nyttjande rätten af ärfd och väl
förvärfd egendom vore, genom det förmynderskap
stadgandet i denna § innebär,
ovilkorligen rubbad, utan afseende på den
förlorade kostnad, ett helt Bya-lag kanske
för några få år sedan på ett fordom tillåtet
Storskifte nedlagt; och för att bereda
en enda delegaxes förmon, eller uppfylla
hans Önskan eller nyck, skulle en hel samhällighet
tvingas till utgifter, hvilka, serdeles
på slättbygden, lätteligen öfverstiga
deras krafter, då jordbrukare på sådane
orter icke ega andra tillgångar, än den till
låga priser fallna Spannmålen kan gifva
dera; och
dels
Lag- samt Allm. Desv. o. Oec. Utsk. Det. N.-o 8. 49
dels, att Egodelnings-Domare skola hysa
olika begrepp om hvad med Skifteslag
i denna § förstås, emedan en del förklara
delta ord med alla i en By eller1 samfällighet
varande hemman , och andra åter
tned dessa hemmans alla befintliga åboer,
hvaraf skall följa, att de förre ålägga Landtmätaren
att verkställa skiftet emellan alla
hemman efter deras storlek, enär hemmansegaren
sådant åstUudar, och de senare deremot
anbefalla honom att skifta emellan
alla åboernes mindre lotter, antingen desse
sådant åstunda eller icke*
”Hvad sålunda emot förevarande § är
”vordet anmärkt, hafva Utskotten i noga
”öfvervägande tagit, och ehuru tillämpnin”gen
af den grundsatts, hvarifrån det an”rnäikta
stadgandet utgår, skulle otvifvel"aktigt
icke allenast leda till ordning, redighet
och fullständighet i Skiftena, utan
”också till besparing i kostnader vid flere
''efter hvarandra följande Skiften, samt till
”jordegares fredande från osäkerhet och
”bekymmer i många afseenden; likväl och
”sorn det icke lärer kunna bestridas, det
”en jordegares förbindelse att skifte under”gå
emot sin vilja, emot sin öfvertygelse
''om hvad för honom bäst och nyttigast
Bill, till R. St. Prot 1828 och 182g. 7 Sami. 2 Afd. 4
s:a Helft.
5o Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.-o S.
”synes, samt emot de beräkningar han gjort
”under enskild kännedom af sina tillgångar
och andra förhållanden, icke står att
”förena med strängt begrepp om egande- och
”nyttjande-rätt; så anse sig Utskotten böra
”vördsamt tillstyrka den ändring i §:n, att,
”enär laga skifte pä en eller flere delegares
”begäran verkställes, der Storskftesfördel’
'ning, som vunnit laga kr aft, föregått, så”dant
skifte icke skall öfvergå flere delegare,
”än deiij som det begärt eller dem, som der”om
sig förena. De öfrige må vid det la”ga
kraftvunna Storskiftet bibehållas, utan
”annan ändring deruti, än somför skiftets
”verkställande för de sökande delegarne
”oundvikligen erfordras”
”Hvad åter det af Petter Andersson
”föreslagna tillägget beträffar; så finna Utskotten
det vara så mycket öfverflödigare,
”sorn, äfven i den händelse, alt §:s nu va”rande
innehåll blifver oförändradt, det är,
”i Utskottens tanka, tydligt och klart, att,
”så vida, efter det skiftesläggning för sig
”gått och sökanden erhållit sin lott, öfrige
”delegare öfverenskomma att i samfällighet
”förblifva, sådant icke kan dem förvägras,
”och följaktligen icke eller, att sig emelian,
antingen enskildt eller med Landt”mätare-biträde,
verkställa en för sådant än”damål
nödig provisionel delning af sam
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8. 51
”fälligheten; varandes derigenom icke någon
”delegare förment alt, om och när han så
”för godt finner, begära och erhålla tillträde
af dess, genom laga skiftet, tillfallna
”Egolott.”
”Vidkommande slutligen den villi ådig”het,
hvarutinnan, på sätt Herr Tham om”förmält,
Domare skola stannat i fråga om
”hvad med Skifteslag rätteligen bör förttås;
så anse Utskotten denna villrådig”het
böra försvinna, om uppmärksamhet
”lemnäs åt början af 9 §:n, som innehålter
, att serskilda delar af ett och samma
”hemmans nummer i By böra, så vidt det
”utan hinder för redigt Skifte i Skiftes/a”get
ske kan, intill hvarandra läggas,
”deraf klarligen synes följa, aLl med Skiftes-lag
förstås icke hvarje helt hemman,
”utan alla de serskilda större eller mindre
”delarne af hemmanen.”
10, 11 § §. Af Herr Tham, Wollrath:
att, ehuru förstnämnde § bestämmer, efter
egornes olika beskaffenhet, skiftenas antal
från 1 till och med 3 för hvarje Skiftestagare,
11 §:n likväl medgifver, att Egorna
må delas i så få skiften, som belägenheten
möjligen medgifver, dock med förbehåll,
alt hvarje Skifte beqvämligen må
kunna instängas och brukas; genom hvil
-
5?. Lag- samt Allm. Desv. o. Oec. Ulsk. Bet. N.o 8.
ket stadgande Domarens pröfning erhållit,
i Motionairens tanka, en utvidgningsrätt,
som kan missbrukas; och
Af Hans Hansson frän Gefleborgs Län:
att Egornes beskaffenhet i Norra provincerne
skall göra det omöjligt, att Skiftenas
antal inskrankes till blott 4> äfven om Afrösningsjorden
och Skogen ej inberäknas.
Vid hvarje tillfälle måste Egodelningsrättens
yttrande påkallas och kostnaderne känbart
ökas. Hvadan Motionairen föreslagit,
att, inom de Norra Orterna, Skiftenas antal
måtte, utan behof af Egodelnings-Rättens
serskildta tillstånd, bestämmas till 6
i Inegorne, och 3 i Afrösningsjord, Skog och
den så kallade Fäbodsmarken, samt att, om
Skifte icke med detta antal kan ske , Egodelnings
- Rättens yttrande då först bör
sökas.
"Utskotten kunna icke inse, att det
"stadgande, 11 § af Skiftes-Stadgan innefatta
r, kan derifrån uteslutas, om den, utan
"att medföra verkligt lidande för delegare,
"skall blifva tillämplig för alla Rikets pro"vincer;
men då det är af vigt, att begagnandet
af den rättighet, här är lem
"nad,
icke oftare kommer i fråga, än då
"locala förhållanden sådant oundgängligen
"fordra, samt således Egodelnings-Rättens
"undersökning och pröfning af behofvet bö
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8. 53
”ra föregå verkställighets-åtgärden, kunna
”Utskotten hvarken å Herr Tharas anmärkning
eller å Hans Hanssons förslag något
”afseende tillstyrka”.
i3 §. Af sistnämnde Motionair: att,
vid verkställigheten af hvad denna § föreskrifver,
det noga hör tillses, att icke, genom
ökad beqvämlighet för ett hemman,
motsvarande olägenhet för ett annat beredes;
och att det hemman, som mera sammandrages
till egor, derigenom icke må erhålla
större lott i den bördigaste jorden,
än som på detsamma rätteligen belöper.
”Ett skifte, hvarvid de anmärkte om”sländigheterne
icke blifvit iakttagne, kan
”och bÖr icke ega bestånd, om det i laga
”'ordning'öfverklagas; och anmärkningen är
”således utan allt tvifvel rigtig; men sorn
”den ensamt tillhör verkställigheten af föreskrifter,
hvilka redan äro gifna ; så anse
”Utskotten densamma icke böra blifva föremål
för pröfning i denna väg”.
i4 §. Af samme Motionair: att, i utbyte
emot odaljord och synnerligast åker,
en jordegare icke bör förpligtas att taga
obrukad mark, med mindre än att lian sjelf
begifver sig dertill, samt erhåller sådant
bidrag till odling och sådan ersättning för
bristande afkastning, intilldess odlingen
54 Lag- samt Allm. Bcsv. o. Oec. Utsk. Bet. N.-o 8.
hommer i fullt stånd, alt han dermed finner
sig belåten.
’’DA ett stadgande, sådant som det af
”Ilans Hansson föreslagna, skulle, i Utskottens
tanka, nästan utesluta möjligheten af
”skifte, samt härtill kommer, att 2, 10, 11,
”14 och i5 §§ af förevarande Cap. innefatta
alla de föreskrifter, som kunna gif”vas
lill förekommande af orättvisa i tilfämpningen,
och någons derifrån härledda
”lidande, hvarförutan i3 Cap. bestämmer, i
”hvilka fall odlings-ersättningar utgöras skofa;
finna Utskotten den väckta Motionen
”något afseende icke förtjena'’.
i5 §. Af samme Motionair : att, i denna
en allt för vidsträckt och jordegarne
på visst sätt förnärmande pröfnings - rätt
blifvit, i afseende på Skiftes-läggningen,
Landtmätaren och Gode Män tillagd. Sedan
provisionel plan lill Skiftet är uppgjord,
borde, i Motionairens tanka, all åtgärd
af Förrättnings-männen upphöra, intilldess
sig visade, om stridighet uppstår
emellan delegarne, hvilka det icke borde
betagas att sjelfve göra nödige jemkningar,
eller sig emellan öfverenskomma om en alldeles
ny plan-läggning, under iakttagande
af de i Stadgan bestämda grunder, hvarefter
först Landtmätarens och Gode Männens
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Bet. N.o 8. 55
rättighet alt besluta om Skiftes-läggningen
skulle vidtaga.
”Att öfverlemna jemkningen af Skiftes”läggningen
ensamt åt delegarne, finna Ut”skotten
icke ledande till något nyttigt än”damål.
Frivilliga öfverenskommelser skulle,
i sådan händelse, svårligeji kunna lill”vägabringas,
utan att decisionen i alla fall
^slutligen måste öfverlemnas lill förrättnings”männen,
hvilka ock, i Utskottens tanka, bö”ra
ega rätt att jemka det provisionela Skif”tet,
om skäl dertill yppas; och under öfvertygelse,
på sådan grund, att det klan”drade
stadgandet har ett bestämdt företräde
framför hvad i ofvanberörde måtto är
”föreslaget; få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att §:n varder oförändrad bibehållen”.
i3 Cap.
i, 2 §§. Åf Eric Svanberg frän Wester-Norrlands
Län, som, utan alt framställa
någon till ändring egentligen föranledande
anmärkning, fästat uppmärksamhet
å de svårigheter, som i Norra orterne äro
med utflyttning förenade; från hvilket förhållande
han velat hemta ytterligare stöd
för dess i början af detta Betänkande anmärkta
yrkande, att Skiftes-Stadgan måtte
förklaras olämplig för ’Wester-Norrland.
56 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8.
1 §. Af Bans Hansson frän Gefleborgs
Län: att någon hemmansegare ej
jnåtte kunna åläggas att, emot sin vilja eller
uttryckliga samtycke, utflytta till ouppodlad,
om än odlingsbar, mark, och således
ännu mindre till afrösningsjord.
2 §. Af samme Motionair: att, såsom
tillägg vid denna §, det stadgande kunde
inflyta, att, sedan Landtmätaren och Gode
Männen förgäfves sökt tillvägabringa vänlig
öfverenskommelse emellan delegarne om utflyttningen,
vid bestämmandet deraf, de
grunder borde följas, att grannar, som hafva
trängsta tomt - utrymmet och sämsta
Åbyggnaderne, eller genom deras utflyttning
kunna bereda en formlig Skiftes-läggning,
blifva, framför Öfriga, skyldige att
utflytta.
''IJestämmandet af utflyttnings-skyl'Migheten
är utan tvifvel en af de vigtiga”ste
frågor, rörande Skiftesverket. Alt ut”flyttning
alltid måste medföra dryga kostnader,
men äfven för den utflyttande kan
”bereda stora och yigtiga fördelar, är en
”obestridlig sanning, För att skörda fruk”ten
af dessa fördelar fordras likväl förmänga
hos den afflyttande alt anskaffa den erforderliga
förlags - kostnaden. En förut
”skuldsatt hemmansegare bringas lättligen
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ut sk. Bet. N.o 8. 5j
''till fullkomlig undergång, om han, gehom
Skiftet, tvingas till utflyttning, ehuru
’’stora fördelarne deraf än kunde blifva, i
''fall han hade förmåga att bestrida de der’’med
förenade kostnader. Det ligger ock
’’en naturlig rättvisa deri, att den, som är
höjd med sin ställning, må vid densam”ma
bibehållas, så framt icke andras rätt
''derigenom förnärmas, och alt den, sorn
”önskar ett förbätlradt läge, må, under enahanda
vilkor, erhålla det, Från denna grund
härleda sig Stadganderne uti 1807 och 1813
”årens Enskiftes-Förordningar, att Enskif”tes-sökanden,
och de sorn sig med honom
”derom förena, men ingen annan, skall va"ra
till utflyttning förbunden; och hvad
''sorn af Svanberg och åtskillige andra Re''presentanter
blifvit anfördt om Skifles”Stadgans
otillämplighet för åtskillige Pro”yincer,
torde, till en ganska hufvudsaklig
"del, och icke utan skäl, kunna hänföras lill
”det förändrade Stadgande, som i frågan
”om utflyttningar är gifvet. Hvarföre ock
”Utskotten anse sig böra vördsamt tillstyrha
bibehållandet af hvad i8n års För■'ordning
i 11 § härom innehåller , hvilket
''lyder som följer: nu har icke hela Byala*get,
utan en eller flere af gr atmar ne En"skifte
begärt, och kan det ej utan utflytt"ning
verkställas; då skola den eller de,
”som Enskifte sökt, vara till utflyttning
58 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. JY. o S.
”förbundne, sä fr amt icke annorlunda frivilligt
äsänijes.”
”Genom detta tillstyrkande är också
”Hans Hanssons anmärkning emot i § besvarad;
och hvad samme Motionairs an”märkning
emot 2 § beträffar ; så kunna Ut”skotten,
i hvilkas tanka samma § inne’’fattar
alla nödiga och ändamålsenliga föreskrifter
i det ämne den rörer, icke fin”11a
någon anledning till förändring eller
”tillägg derutinnan.”
3 § Af Petter Andersson frän Hallands
Län: att, som Skåne och Skaraborgs
Län, allt sedan i8o3 och 1804, åtnjutit oell
ännu åtnjuta utflyttningshjelp af allmänna
medel, och Enskiftes-Stadgan är gällande
för Rikets alla provincer, rättvisan fordrar,
det slika utflyttningsbidrag må sträcka sig
till alla Skiftestagare, utan afseende på
Landsorten.
”Då frågorna örn och lill hvad belopp
”bidrag af allmänna medel till underlättande
af utflyttnings-kostnader må lem”nas,
samt huru sådane bidrag böra an”vändas
eller fördelas, innefatta ämnen,
’’hvilka icke kunna blifva föremål för lagbestämmelser
i sammanhang med Skiftes’’Stadgan,
anse Utskotteu något yttrande i
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. IV:o 8. 59
"'anledning af den gjorda framställningen
”ej eller nu vara erforderligt.’’
3 §. Af Herr Hjerta, Guslaf: att uppmärksamhet
torde fästas vid nödvändigheten
att bestämma en ersättningsgrund
för utflyttning af vissa lägenheter af serskild
beskaffenhet vid vatten och vägar, t.
ex. Fabriks-anläggningar, Garfverier, Brännerier,
Krogar och Näringsställen. De förra
har Motionairen ansett vara berättigade till
ersättning, i förhållande till den fördelaktiga
local de kunna ega, men de senare, såsom
varande för moraliteten af menlig egenskap,
icke annorlunda böra ersättas, än för hus
och byggnader.
”1 anledning af hvad Herr Hjerta i
”ofvanberörde måtto anfört, anse Utskol#,
ten sig böra upplysa, att Egoskiften ingalunda,
emot innehållet af 9 Cap. 3 §, kun’’na
föranleda till flyttning af Bruk, Fabriker,
Qvarnar eller andra Vattenverk. I
”afseende på flyttning af hemmans-åbygg”nader,
med hvad derunder inbegripas kan,
”är stadgandet i förevarande § tydligt och
”bestämdt; äfvensom 12 Cap. 6 § innefat”tar
föreskrift, huru förhållas bör med flytt”ningshjelpen
för de deri nämnde serskilda
”lägenheter. Utskotten nödgas derföre öp’’pet
förklara, att de icke rätt kunnat fatta
60 La”- samt Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Bet. N. o 8.
’’ora eller i hvilken del Herr Hjertås framställning
åsyftar ändring eller rättelse i
”Skiftes-Stadgan, och således sakna anledning
att med något förslag dertill framkomma,
helst Skiftes-stadgan icke gifven
''anledning dertill, att, vid bestämmande
”af utflyttningshjelpens belopp, afseende
’’bör fästas vid en Inrättnings mer eller
”mindre moraliska syftning, utan endast,
’’alt åbyggnadens materiela beskaffenhet
”och kostnaden för dess flyttning dervid
’’bör komma i betraktande,’’
7 §. Af Lars Larsson från Skaraborgs
Län: att den, som vid skifte förlorar skog,
icke kan med den i denna § bestämda
ersättning vara belåten; utan borde, i Motionairens
tanka, bibehållandet af sådan
skog, utan att i delningen ingå, vara egaren
tillåtet.
”Ehuru Utskotten, i det afgifna yt’’lrandet
vid i § af 12 Gap. understödi
”yrkandet, att skifte å skog skall förblifva
”orubbadt, så vida ej samtliga delegare
”medgifva nytt skifte, anse Utskotten lik”väl
förevarande § böra blifva oförändrad,
”dels, emedan den måste hafva afseende på
”sådan skog, som befinnes å Inegor, hvilka
”alltid äro underkastade delning, och nå”got
annat mera lämpligt sätt icke, i Ut
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o 8. 6t
”sköttens tanka, finnes till beredande af
”ersättning för mistad skog, dels derföre,
”att, om alla delegare medgifva nytt skifte å
”skogen, så måste ock tillämpning af §:n der”vid
ega rum. Stora olägenheter skulle, ef’’ter
Utskottens tanka, möta vid verkställigheten
af ett skifte af marken, med rättighet
för den förre egaren att behålla sko”gen
derå.’’
i4 Cap.
2 §. Af Hans Hansson frän Gefleborgs
Län: att, i anseende till omöjligheten deraf,
att, utan råliniernes upphuggande i
skog, kunna verkställa den, i förevarande
§ föreskrifna, rörläggning, stadgandet i
detta fall bordt stanna dervid, att blott
ände-punkterna utmärkas med råstenar,
derest icke jordegarne öfverenskomma, att
skillnadslinierne skola genast upphuggas; i
hvilket fall det bör ofelbart ske.
”Om än någon skog skulle nedhuggas
”för det i denna § afsedda ändamål, kan
”den icke derföre anses vara förlorad, helst
”den troligen icke uppgår till beloppet af
”årets skogsbehof. Men, ehuru skillnads”liniernes
fullständiga och ordentliga utsta”kande
och upphuggande är af så stor
”vigt, att, om derigenom någon mindre
6a Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Vtsk. Bet. N.-o 8.
”skogs-förlust skulle åstadkommas, den sy”nes
kunna och böra tålas; få likväl! Ut3,
skotten vördsamt föreslå det tillägg i §:s
”2 Morn., att, om skogen är af inskränkt
”område och delegarnes lotter deruti mån”ga,
blekning och utstening tillåtas må,
”så vida derigenom ändamålsenliga skill”nadslinier
kunna uppgöras.”
5 §. Af Petter Andersson från Hallands
Län: att, som, genom stadgandet i
denna §, det Landtmätare bör, då skifte
blifvit ändradt, inom 14 dagar från delfåendet
af Utslaget, utsätta förrättningens
företagande, andra jordegare, hos hvilka
skifte pågår, kunna blifva förnärmade,
det tillägg måtte i § inflyta i så vida uppskof
i annan för banden varande förrättning,
derigenom, till andra jordegares förfång,
icke förorsakas.
”Det af Petter Andersson sålunda föreslagna
tillägg skulle, i Utskottens tanka,
”gifva Landtmätaren tillfälle att handla
’’godtyckligt, der han borde hörsamma en
”föreskrift. Ofta bar en Landtmätare ett
”eller flera Tjenstebiträden, och kan säle”des
på en gång hafva flera förrättningar
”under arbete. Utskotten få alltså tillstyrka,
att §:n varder oförändrad bibehållen.
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Vt sk. Bet. N.o 8. 63
i5 Cap.
3 §. Af Casper IVijkman frun Upsala
Län: att stadgandet i denna § om en prfescriptionstid
af 3 år, inom hvilken det visas
skall, att fel i uträkningen vid skiftet
blifvit begånget, vore med både billighet
och rättvisa oförenligt, emedan det lätteligen
kunde inträffa, att delegare icke förr,
än efter de 3:ne årens förlopp, komme i
tillfälle att öfvertyga sig om den begångna
felaktigheten; hvadan alltså Motionairen har
föreslagit den, i hans tanka, nödiga förändring,
nemligen: att hvarje delegare i
Skifteslag berättigas söka och erhålla jemkning
uti redan fastställdt Skifte j utan inskränkning
till tid.
”Mot all prtescriptionstid kan anföras,
”att, genom försummadt iakttagande deraf,
”det orätta kan blifva gällande, såsom vore
”det rätt. Sådant är också förhållandet
”bär; men det torde ej kunna bestridas,
”att ju samhällsordningen, för att gifva
»trygghet åt egande-rätts-förhållanden, ovilkorligen
fordrar denna afvikelse från ab”stract
rätts - princip. Att nu upprepa
”grunderne för denna afvikelse, skulle inleda
i en vidlyftighet, som vore öfverflödig
och af Motionen icke egentligen påkallad.
Enligt 8i § i Storskiftes-Stadgan
64 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o 8.
”af 1783, egde någon praascriptionstid i
”förevarande fall icke rum, utan kunde
”rättelse i felaktig uträkning sökas och er”hållas,
när som helst. Deremot är* ge”nom
Kongl. Brefvet till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
den 20 Februarii 1821,
”förklaradt, att, sedan Enskifte ar vordet
”fastställdt, kunde rättelse i uträkningen
”icke sökas eller erhållas; och som Ulskot”ten
anse, att, i det klandrade stadgandet,
”en rigtig medelväg blifvit följd, kunna
”Utskotten icke tillstyrka bifall åt den fö”reslagna
förändringen.*
16 Cap.
2 §. Af Herr Liljenstolpe, Carl, att
Militias-Boställens deltagande t Skiftes-kostnader
vore olämpligt och obilligt. Motionairen
trodde, att, då inom hvarje province
finnes Landtmätare med lön å stat,
det vore med beräkning derå skäligt, att
serskildt arfvode för Boställen icke beräknades.
Landtmätare-arfvodel hade dessutom,
genom Taxan den 5 Julii 1827, blifvit
ansenligen förhöjdt; och Motionairen
yrkade derföre återställande af de rättigheter
i detta fall, hvilka Kronans jord förut
egt, eller ock, att Stats-Verket måtte
vidkännas, hvad Skiftes-Stadgan i detta
afseende ålägger Indelningshafvare!!.
”Det
Lag- samt Allm. Bes v. o Oeb. Utsk. Bet. JV.o 8. 65
”Det kan i allmänhet icke bestridas*
”att Militiae-Boställens afkastning, serdeles
”i de lägre gradelne, är så ringa, att den,
”såsom aflöning åt Bostallshafvaren, löga
”lärer kunna tåla afdrag; mendet kan icke
”med bestånd af billighet begäras, att Landtmätare,
af hvilka de fleste icke hafva serskild
lön, skulle sakna allt arfvode för
”förrättningar å Militiae-Boställen. Icke eller
”kan det fordras, att detta arfvode skall
”af Staten bekostas, då en sådan fördel
”icke tillskyndas Civilstatens Boställen.
”Vid detta förhållande och då i betraktande
tages, att, enligt 3 § i Kongl. Kungö”relsen
den 4 Maj* 1827, Skifteskostnaden
”får på 20 år fördelas och derigenom blif”ver
mindre tryckande, samt att enahanda
”fördelning jemväl blifvit tillåten, i afseende
på åtskilliga andra utgifter, hvilka
”Boställs-Innehafvaren, efter förut gällande
författningar, mäst, utan all ersättnings”rätt
af efterträdaren, bekosta; så torde
”skälig anledning till klagan i denna del i
”sjelfva verket icke finnas, hvadan alltså
”Utskotten, som icke anse sig tillkomma,
”att ingå i bedömande af det utaf en Ledamot
uppgifna förslag, att Landlmätare”arfvodet
för Militiae-Boställen borde af
”Militise-Boställs-Cassan bekostas, vördsamt
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 182g. 7 Sami. 2 Afd. 5
2: a Haft.
66 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8.
”tillstyrka, alt det anmärkta stadgandet
”må blifva oförändradt.”
17 Cap.
1 §. Af vice Talmannen Jon Jonsson:
att det ofta inträffar, att delegare, utan att
hafva något att erinra mot Protocollets innehåll,
likväl vägra deras underskrift derå,
af fruktan att på sådant sätt binda sig, eller
i förtid afstå rättigheten att klandra förrättningen
; och som Landtmätaren icke eger
rätt att, i sådan händelse, förvisa saken
till Egodelnings-Rätt och icke eller får fullfölja
förrättningen; så liar Motionairen hemställt,
om icke det må göra tillfyllest, att
Protocollet behörigen justeras och med Gode
Männens underskrift bestyrkes, med rättighet
för delegarne, alt inom 14 dagar
klaga hos Ordföranden i Egodelnings-Rätten,
så framt talan mot åtgärden skall vara
öppen.
’’Då underlåtenhet å delegarnes sida
”att underskrifva Protocollet icke kan, i
”Utskottens tanka, hindra förrättningens fortgång,
och derest något Eeslut blifvit till
"Protocollet fattadt, hvarmed delegare hildner
sig missnöjd, anvisning serskildt blifvit
lemnad, huru ändring deri sökas må,
''kunna Utskotten icke tillstyrka bifall å
’’hvad Motionairen i ofvanberörde måtto
Miemställt.
Lag- samt Allm, Besv. o. Oec. TJtsk. Bet. N.-o 8. 67
18 Cap.
1 §. Af Herr Tham, Wollrath: alt
erfarenheten torde hafva tillräckligen bevisat,
att, till bedömmande af Enskiftesi
mål, lordras mera oeconomisk än juridisk
kunskap, livårföre alla författningar derom
emanerat från Kongl. Kammar-Expei
dilionen och verkställigheten varit uppdraden
åt Herrar Landshöfdingar: alt, genom
den förut gällande föreskriften om Enskiftes-tvisters
afdömande af Kongl. Majrts
Befallningshafvande , Rättegångarne varit
mindre kostsamma, samt att det också vore
tvifvel underkastadt, huruvida Parteriie
vunnit i rättvisa derigenom, att de nu
i skiltes-frågor fått fem Domstolar, i stället
för en. Hade det varit i andra afseénden
passande, att en enda EgodelningsDomare
tillsattes i hvarje Län; så hade man,
i Motionairens tanka, kunnat få likhet i Domslut
och någon nytta af förändringen, meli
der nu Fem Domare finnas, kunde mari
vänta fem olika domslut. Då dessa mål
tillhörde Landshöfdingarnes pröfning, fannö
åtminstonö enhet i besluten inom hvarje
Län.
I Skaraborgs Län hade Landshöfdingen
brukat, att, då syn på omtvistade ställen
ansågs nödig, verkställa den. Dettd
köstade fej Parterne något, emedan Lahds
-
68 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. JV.v S.
höfdingen förrättade dylika syner vid tillfällen
af andra nödvändiga resor i Länet.
Kostnaderne voro vida mindre än nu; man
hade varit, inom Länet, nöjd med den
rättvisa lian skipade, och Motionairen förutsatte
hos Landshöfdingarne i andra Län
samma nit för saken och rättvisan.
Af Anders Danielsson från Elfsborgs
Län: att han ansåge den åtgärd, hvarigenom
Skiftes-Målens behandling blifvit, enligt
Rikets Ständers eget Förslag, öfverlemnad
lill Egodelnings-Rätt, vara nyttig
och fördelaktig, hvarföre han, å sine Comitenters
vägnar, funne sig böra protestera
emot all förändring i denna åtgärd.
Af Tufve Larsson frän Christianstads
Län: att antalet af Ledamöter i Egodelnings-Rätten
vore, i förhållande till vigton
af de ärenden som i en sådan Rätt städse
förekomma, i Molionairens tanka, för
ringa; till stöd för hvilken anmärkning han
framställt den olikhet, som förekommer
deruti, alt, vid frågor om jord,, den åtminstone
för Allmogen väsendtligaste egendom,
erfordras endast 3:ne Ledamöter,
utom Ordföranden, för att bedöma halten
af Parternes ömsesidiga anspråk, då deremot
ett till Tings-Rätten instämdtmål, om
det än blott anginge några skillingar, icke
kan afgöras, utan att sju af Nämnden i
i
\
Lag-j samt Allm. Besv. o. Oee. Utsk. Bet. IV.-o 8. 69
beslutet deltaga; hvadan Motionairen föreslagit,
att antalet af Ledamöter i Egodelnings-Rätt
måtte ökas till minst fyra, och
att;, i händelse af skiljaktiga meningar , den
tanka, hvarom 3:ne af Ledamöterne sig
förena, blifver beslut.
’’Detta halva Utskotten i öfvervägande
’’tagit; och hvad först beträffar de af Herr
’’Tham gjorda anmärkningar, så få Utskot”ten
vördsamt upplysa, att, redan för flera
Riksdagar tillbaka, Rikets Ständer yrhat
sammandragning af de serskilda För”författningarne
om Egodelnings - Verket,
”hvilka tilläto på en gång både Storskiften
”och, med deras upphäfvande, Enskiften;
”de förra pröfvades, såsom i alla tider med
’’skiftes-mål tillgått, af Domaren, och de
”senare blott af Kongl. Majrts Befallningshafvande.
”
”Samtidigt med berörde yrkande före’’slogo
äfven Rikets Ständer Egodelnings”Rättens
organiserande för Skiftes-Målens behandling,
och vid hvarje af de senare
”Riksdagarne hafva Rikets Ständer samma
dyrkande förnyat. Då nu vid sammanförandet
af de serskilda Egodelnings-Författ’’ningarne,
det blef oundgängligt, att en
”och samma myndighet behandlade Skiftes’’ärenden:
då i dessa ärenden flera Egande’’Rätls
frågor ingå, samt det i allmänhet
7Q Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. IV.-o 8.
Vhvarken kan förväntas eller bör begäras,
Vatt Laridshöfdingarne, åtföljde af deras
vLands-Secreterare, skulle, utun rubbning
’’i öfriga trägna ocb vigtiga ärendens gång,
•'medhinna, att för pröfningen af de be"tydligt
ökade Egodelnings-Målen, hålla syVner
på stället, hvilka ock i de flesta Län
”lära uteblifvit, ehuru nödvändiga desse
0förrättningar merenclels äro, till skiljande
0>af Skiftes-tvister; alltså anse Utskotten
Otillräckliga och väl grundade skäl hafva
Oföranledt Kongl. Maj:ts Nådiga bifall till
”Rikets Ständers Förslag om Egp.delnings”Rätternes
organiserande.”
”Utskotten medgifva, att kostnaderna
Oför Parter blifvit, genom Skiftes-målens
Oöfverflyttning från Konungens Befallnings”hafvande
till Egodelnings-Rätt, ökade; men
"få dock erinra, att afseende mera bör
”fästas vid hufvudsaken: Skiftes-målens sä"krare
behandling, än vid den underordVnade
frågan om dermed förenade kostnader,
hvilka dessutom, fördelade på inån”ga
Skiftes-egare, icke lära för livar, och
Ven serkildt blifva synnerligen betungande.’’
"Hvad derefter angår den af Anders
’’Danielsson gjorda framställning emot all
V'förändring i den vidtagna åtgärden med
”organisationen af Egodelnings-Rätten; så
Vanse Utskotten, med åberopande af hvad
Lag- tamt Ailm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8 71
’’öfver Herr Thams anmärkningar är i det
J’foregånde yttradt’, berörde framställning
”vara med det samma besvarad. Slutligen
”och vidkommande Tufve Larssons Motion,
att antalet af Egodelnings-Rättens
”Ledamöter måtte ökas till 4> finna Ut’’skotten
en sådan tillökning olämplig, enär
”dessa Ledamöter hvar för sig hafva rösträttighet,
och organisationen af Egodel”nings-Rätterne
följaktligen genom föreslagna
förändringar skulle i det närmaste
”blifva lika med Rikets Collegier och Öf”ver-Rätter.
Skulle åter rösträttigheten försvinna,
vore väl Ledamöternes antal af
”mindre betydenhet; men Utskotten anse,
”äfven i detta fall, den föreslagna tillök—
”ningen hvarken vara behöflig eller nyttig,
”och den skulle otvifvelaktigt leda till större
”kostnader för Skiftes-laget; hvarföre Ut”skotten
å förrberörde Motion icke kunna
”Rikets Höglofl. Ständers bifall tillstyrka."
§• 9-
Af vice Talmannen Jon Jonsson: att
hvad af- och in-rösningsjordens bestämmande
angår, det visserligen vore i många orter
både möjligt och lämpligt, att sådant
sker före taxeringen, i synnerhet der det
kan verkställas i stort, men der ett sådant
bestämmande måste ske nästan tunnclandsvis,
vore det ledande till förlusten
72 Lag- samt 'Allm. Besv. o. Oec. IJtsk. Bet. N.o 8.
af tid och till kostnader; hvarföre ock Motionairen
föreslagit, att det mätte i sammanhang
med sjelfva taxeringen verkställas.
”Det är visserligen obestridligt, att
”ganska ofta sådane fall, som Motionairen
”uppgifvit, kunna inträffa, då urskiljandet
”af inrösnings- och afrösnings-jorden, samt
”Ego-graderingen kan i ett sammanhang
”verkställas, derigenom tvifvelsutan både
”tid och möda samt kostnad besparas. Ehster
Utskottens förmenande lagger Skiftes''stadgan
ingalunda något hinder i vägen
”för ett sådant behandlings-sätt, emedan
''dervid ofelbart måste tillgå på det sätt,
”att, sedan först utrönt och afgjordt är, om
”visst jordstycke skulle anses såsom inlösnings-
eller afrösnings-jord, så verk’’ställes
graderingen deraf, hvarefter förrättningen
på enahanda sätt fortsattes med
■'öfrige egorne.
”Med denna åsigt af ifrågavarande
”ämne anse alltså Utskotten sig sakna skäl,
’’att föreslå någon ändring eller tillägg i
.”hvad Skiftes-stadgan härom innehåller.
9i3 §§. Af samme Motionair: att
föreskrifterne, det tvister om Taxering och
planläggning icke få afgöras förr, än delning
blifvit fullbordad, vore i hans tanka
högst olämplige och föranledande till rät*
Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Utsk. Bet. N-o S. 73
tegångar, omarbetningar af eller jemkningar
uti förrättade och fullbordade delningar,
då likväl författningarnes esprit tycktes
vilja sådane olägenheter förekomma; samt
Af Herr Tham, Wollrath, af Hans
Hansson från Gefleborgs Län; och
Af Petter Hildersson frän Hallands
Län, hvilka, uti serskildta memorial, hvar
för sig yttrat enahanda åsigter i ämnet,
som vice Talmannen Jon Jonsson*
”Uti alla äldre så väl Slor-skiftes som
”.Enskiftes Författningar har den princip
”varit antagen, att, innan skiftes-läggningen
”finge verkställas, borde Ego-graderingen va”ra
orubbligt afgjord; hvaremot Lag-Comiten
”uti förslaget till Byggninga Balk, 4 Gap.
”29 § antagit den princip, som i i3 § 18
”Cap. i Skiftes-stadgan blifvit följd, att
”nemligen frågan om Graderingen borde
”fullföljas i sammanhang med .klagan öf”ver
fullbordadt skifte.
”Utskotten, sorn med all noggrannhet
•”granskat de skäl, hvilka både för och
’’emot antagandet af den nya principen blif”vit
anförda af Lag-Comiten och uti an5,
märkningar afgifne öfver dess förslag, och
’’som jemväl trott sig kunna, för bedö?’mandet
af förevarande ämne, ltågot rådfråga
”flere af dess Ledamöters egen practiska
74 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.a B,
”erfarenhet, hafva hos sig stadgat den öfvertygelse,
att det uti förra Skiftes-för”fattningarne
gällande stadgandet eger fö”reträdet.
”Såsom skäl för den antagna förändrin"gen
har blifvit yrkadt, att, om det vore
”processer man ville undvika, så borde det
”nya stadgandet upphäfvas, men om det
Vore rättvisa i skiftet man deremot ville
"befrämja, så måste det bibehållas.
"Utan att misskänna den afsigt, som
”sålunda föranledt detta stadgande, tro lik”väl
Utskotten, att de beräknade följderne
”deraf icke åstadkommas. Det förut gäldande
Lag-stadgandet var i Utskottens tan”ka
icke allenast ett nödvändigt medel, att
”sätta gräns för rättegångar, utan också till
"rättvisans befrämjande, i Skiftes-frågor,
”bättre och säkrare än det nya stadgandet;
”till styrka för hvilken öfvertygelse Utskot”ten
få anföra, att, för verkställandet af en
"noggrann och rättvis Ego-gradering, for"dras
den allranärmaste kännedom af jor”dens
beskaifenhet, dess fördelar och olägenheter,
hvilken kännedom endast vinsnes
af erfarenhet vid jordens brukning.
”Vid ett sådant förhållande, och ehuru
”decisions-rätten är och måste vara åt Landt-”mätare
och Gode Män upplåten, anse lik”väl
Utskotten Ego-graderingen hufvudsak
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.o 8. y5
”Jigast böra bero af delegarne sjelfve; och
’’om opartiskhet hos dem skall kunna förut”sättas,
så torde det vilkor vara oeftergif’’ligt,
att graderingen bör ske, icke å hvarje
delegares enskilda, utan å hela skifteslagets
samfällda jord, hvilket senare icke
’’kan anses inträffa, så vida graderingen är
‘'ändring underkastad, sedan skiftes- eller
‘‘planläggningen för sig gått.
”Utskotten finna sig alltså föranlåtne
”föreslå, att Ego-graderingen må hänföras
”till de ämnen, hvilka, enligt 9§i i8Cap.,
”bora vara pröfvade och afgjorde innan skif—
”tet fullbordas, och att således ordet *ego”gradenngen*
bör från i3 § uteslutas; då
”likväl Utskotten anse det vara af vigt, att
‘'delegare liafva tillräckligt tid och utrym’’me,
att göra gällande sina anmärkningar
”mot Ego-graderingen, hafva Utskotten anlett,
att samma tid af 60 dagar till besvärs
anförande deremot hos egodelnings”rätten
bör ega rum, som för klagan öfver
”fullbordadt skifte bestämd blifvit, och hvarom
alltså Utskotten föreslå, att stadgande
“mätte meddelas genom en serskild § uti
”11 Capitlet. ..
18 §. Af Herr Tham: att, ehuru denna
§ stadgade: det de besvär, som öfver Egodelnings
Rätts utslag anföras, skola till Rättens
Ordförande tvåiäldt ingifvas, vore dock
76 Lag- samt Allm. Besv. 0. Oc.c. Utsk. Bet. N. o 8.
meningen otydligt uttryckt, huruvida de
handlingar, på hvilka besvären sig grunda,
äfven skola tvåfaldt bifogas eller icke; hvarföre
ock den händelse skall hafva inträffat, att
besvärande parter aflemnat besvären in duplo,
men endast ett exemplar utaf handiingarne.
”Utskotten, som anse det vara af stor
”vigt, att all anledning till misstydning af
”ifrågavarande stadgande undanrödjes, få i
”sådant ändamål vördsamt tillstyrka följande
redaction af §: ställde underdåniga Be”svär;
b ifog e ock dervid i tv änne Eccem’flur
de till saken hörande bevisj k lagnudden
kan anse nödigt att förete.
Slutligen har Herr Tham påkallat uppmärksamheten
derå, att i sista mom. af
Stadgan föreskrifves, det de vid kungörandet
deraf påbörjade Ego-skiften, som icke
voro så nära afslutade, att blott lotternes
utstakning å marken återstod, skulle i öfverensstämmelse
med Stadgan behandlas.
Af hvilken anledning en del Häradshöfdingar
hänvisat, till stadfästelse af Egodelningsrätterne,
sådane Teg- och Stor-skiften, hvilka
påbörjade, innan Stadgan kungjordes, blifvit
fullbordade under hösten 1827. Men
hvilka skiften icke kunnat af Egodelningsdomaren
upptagas och fastställas, ulan blifvit
i följd af 18 Cap. 4 § till Landtmätaren
återsände.
Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Utsk. Bet. N. o 8. 77
”Utskotten kunna icke medgifva, att
”de ifrågasatte föreskrifter bordt föranleda
”sådane åtgärder, som i anledning deraf
”uppgifvits hafva egt rum, eller att skälig
”anledning från samma föreskrift varit att
”hemta för det mot det samma rigtade klander;
och då dessutom tillämpningen der”af
ixu mera ej kommer i fråga, anse Utskotten
allt yttrande derom öfverflödigt”.
Sedan Utskotten nu fullgjort åliggandet,
att granska och afgifva yttranden öfver
hvarje serskildt, mot Skiftes-stadgans
föreskrifter, gjord anmärkning, tillkommer
det Utskotten, att, i anledning af förut gjordt
förbehåll, tillse, om och hvilka åtgärder kunna
vidare vara af nöden till befrämjande
af Skiftes-stadgans tillämplighet för Rikets
alla Provincer.
Utskotten hålla före, att de hufvudsakligaste
hinder, som härföre ligga i vägen
skola blifva håfne genom antagandet af de
utaf Utskotten föreslagne ändringar uti 10
Cap. 1 §, och i sammanhang dermed i 12
Cap. 2 §: om serskildt urskiljande af Åker
och Äng, samt dertill tjenlig och odlingsbar
jord, och om iakttagande deraf vid Skiftes-läggningen
uti 12 Cap. 1 §: att fastställdt
Storskifte ä Skog icke må rubbas,
utan att alla delegarne sig derom förena;
uti 8 § af samma Capitel: att skiftet icke
78 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.-o 8.
ovilkorligen bör öfvergå hela Skiftes- lagetj
samt uti i3 Cap. 2 §: att endast Skiftessökanden
och de, hvilka med honom sig
förena, ovilkorligen, der sä fordras, böra
vara till utflyttning förbundne.
Det tiar likväl icke kunnat undgå Utskottens
uppmärksamhet, att, i flera Landsorter,
sådane locala förhållanden kunna ega
rum, att, om än de föreslagne ändringarne
meddelas, laga skifte icke kan verkställas,
utan att för delegarne medföra ett känbart
och orättvist lidande. I delina öfvertygelse
styrkas Utskotten icke allenast deraf,
att Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref till
Landshöfdingen i Gefleborgs Län, samma
dag Skiftes-Stadgan utfärdades, förklarat,
att som upplyst vore, att i vissa trakter af
Länet, då Storskifte, på en eller flere delegares
begäran, blifvit företaget, skiftet på
en gång öfvergått hela Socknen, vid hvilket
förhållande det, med afseende å de dryga
kostnader, som till Ego-skiften erfordrades,
vore betänkligt, att medgifva tillämpning
af den ovilkorliga föreskriften i
i Cap. 3 § Skiftes-stadgan, så har Kongl.
Majit dels anbefallt Landshöfdingen, att i
underdånighet inkomma med berättelse om
förhållandet och om de orsaker, som kunde
hafva foranledt ofvannämnde Allmänna
Sockne-skiften, samt i sammanhang dermfcd
Lag- samt Allm. Bes v. o. Oec. Utsk. Bet. N.-o 8. yg
afgifva yttrande, om eller med hvad vilkor
lämpligt och för orten allmänt nyttigt
vore, och således kunde tillåtas, att sådaue
skiften, på en eller flere delegares begäran,
genom nytt laga skifte fick rubbas eller
förändras; hvarjemte Kongl. Maj:t i Nåder
föreskrifvit, att, derest Laga skifte emedlertid
skulle begäras inom den trakt af Länet,
der en hel Socken utgör ett Skifteslag,
som erhållit lagligen fastställdt Storskifte,
dertill icke utfärda förordnande förr
än Kongl. Majrt, efter närmare granskning
af förhållandet, i frågan fattat Dess Nådiga
Beslut, än äfven utaf det serskildta dels utaf
Kyrkoherden Lyth, och dels Hedervärda
Bonde-Ståndets Fullmägtige från Gottland
uppgifna förhållande om Ego-blandningar,
hemman emellan, på nämnde Ö, och
hvarom Utskotten förskaffat sig de upplysningar,
att, redan år 1781, på södra delen
af Ön, börjats ett så kalladt allmänt
Storskifte, i ändamål att få hemmanens
inånga Ego-tegar, ofta spridda på 16 till
20 serskildta ställen i flera Socknar efter
osäkra märken, medelst utbyten, i möjligaste
största sammanhang, men högst på
tre ställen, lagde; att denna förrättning, som
innefattat en ny refning, blifvit fortsatt till
år 1786, då inställelse deruti skedde, hvarefter
Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref till Dess
Justitiae-Cancellers-Embete af den 13 Junii
8o Lag- samt Allm. Besy. o. Oec, Utsk. Bet. N. o 8.
1789, förklarat, att samtlige hemmans-egare
på Gottland borde få tillgodonjuta hvad
förut, genom Kongl. Brefvet af den i5 Julli
1747 och den 24 Aug. 1775, varit stadgadt,
så att ingen hemmansegare något Storskifte
mot dess frivilliga begifvande finge
påtrugas, utan hvar och en tryggas vid de
besittningar dess hemman vid föregången
refning, samt Skiftes- och SkattläggningsFörrättning
tillagde blifvit, derest han ej
sjelf funne för godt, att i någon annan delning
ingå.
Enär nu Skiftes-verket i allmänhet eger
både på jordbrukets och jordbrukarens bestånd,
framgång och förkofran ett stort och
omedelbart inflytande, och således må anses
förtjent af den mest noggranna och
omsorgsfulla uppmärksamhet, anse sig Utskotten,
med afseende icke allenast å de, angående
Gefleborgs Län och Gottlands, antecknade
förhållanden, som äfven derå, att
en nog allmän öfvertygelse om Skiftes-stadgans
otillämplighet för åtskilliga delar af
Riket blifvit yttrad , böra vördsamt tillstyrka
Rikets Ständer:
”Att i underdånig skrifvelse till Kongl.
”Majit anhålla, det täcktes Kongl. Majit, ge”110111
vederbörande Autoriteter infordra
”säkra och fullständiga upplysningar om
»de ‘
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N.-o S. 81
” de vidare hinder, som må kunna ligga
”i vägen mot Skiftes-Stadgans tillämplighet
”i Rikets alia Provincer, samt derefter i Nå”der
vidtaga de ändringar i den samma,
”sorn kunna pröfvas nödige, på det den i
”allo må uppfylla dess för Landtbruket välgörande
ändamål.”
Sammandrag
af de ändringar, rättelser eller tillägg
i Kongl. Förordningen om Skiftes-verket
i Riket den 4 ^aji !827» Utskotten
i det föregående ansett höra ega
rum; nemligen:
a) 5 Cap. 2 §. Att till förekommande
af Misstydning orden: ”behörig Domstol”
måtte utbytas mot ordet ”HäradsRätten.
”
b~) 6 Cap. 2 §. Att den missnöjde bör,
inom samma tid af i4 dagar, som för
handlingarnes insändande är bestämd,
hos Skiftesmannen eller Ordföranden i
Egodelnings-Rätten anmäla, huruvida
han vill missnöjet fullfölja. Uteblifver
en sådan anmälan, bör tviste-frågan
anses hafva förfallit; sker den,
förfares med saken enligt 18 C p, 14
§, hvarom bestämd underrättelse bör
af Skiftesmannen vid tillfället meddelas.
Bih. till R, St. Prof. 1828 och 182g. j Sami. 2 Afd. 6
2 :a Haft.
03 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsk. Bet. N. o 8.
c) io Gap. i §. Att det tillägg måtte
ske: att urskiljas och upptagas bör hvad
af iurösuings-jorden finues tjenligt att
odlas till Åker och hvad som endast
till höhöstnad kan begagnas.
d) io Cap. 3 §. Att denna § malte
helt och hållet varda utesluten.
e~) ii Cap. Att en ny § i detta Capitel
tillägges, innefattande stadgande, att
besvär öfver verkställd Ego-Taxering
borde, inom 6o dagar derefter, hos
Egodelnings - Rättens Ordförande anföras.
f') 12 Cap. i §. Att fastställdt Storskifte
å Skog icke må rubbas, utan alla delegarne
sig derom förena.
g) 12 Cap. 2 §. Att tilläggas måtte, det
vid Skifte iakttagas bör, att hvarje
hemmanslott erhåller dess tillständiga
andel så väl af Åker och Äng eller
dertill tjenlig och odlingsbar jord som
af skog och betesmark.
}T) 12 Cap. 3 § sista Mom. Har ansetts
böra helt och hållet försvinna.
i) 12 Cap. 8 §. Att denna § måtte
varda sålunda ändrad, att, enär laga
skifte på en eller flere delegares be
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec, Utsk. Bet. N.o 8. 83
gäran verkställes, der Storskiftes-delning,
sorn vunnit laga kraft, föregått,
sådant skifte icke skall öfvergå flere
delegare, än den, som det begärt, eller
dem, som derom sig förena. De Öfrige
må vid det laga kraftvunne Storskiftet
bibehållas, utan annan ändring
deruti, an som för Skiftets verkställande
för de sökande delegarne oundvikligen
erfordras.
k) i3 Cap. 2 §. Alt Enskiftes-Sokanden
och de, som sig med honom förena,
men ingen annan, skulle vara till utflyttning,
der så fordras, ovilkorligen
förbunden.
1) i4 Cap. 2 § 2 Mom. Alt om Skogen
är af inskränkt område och delegarnes
lotter deri många, blekning och
utstening tillåtas må, så vida derigenom
ändamålsenliga skillnadslinier kunna
uppgöras.
m) i8 Cap. 9 och i3 §§. Att Ego-Graderingen
bör vara orubbligt fastställd
förr än Skiftes-läggningen må företagas,
samt
j{) 18 Cap. iS§. Att till undanrödjande
af befaradt missförstånd, denna § måtte
erhålla en så lydande redaclion'—
84 Bag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ulsk. Bet. N.-o 8.
— —• ”ställcle underdåniga besvär f
Lif oge ock dervid i tvänne exemplar
de till saken hörande bevis> klagan«
den kan anse nödigt förete.
Desse äro de ändringar och tillägg,
Utskotten funnit sig föranlåtne föreslå;
hvaremot Utskotten hemställa, att
alla öfrige mot Skiftes-Stadgan den 4
Maji 1827 framställde anmärkningar
måtte lemnäs utan afseende; och ändtligen
0)
Att Rikets Höglofl. Ständer ville uti
underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t, genom vederbörande Åuloriteter,
täcktes infordra säkra och
fullständiga upplysningar om de hinder,
som må kunna ligga i vägen
emot Skiftes-Stadgans tillämplighet i
Rikets alla provincer, samt derefter i
Nåder vidtaga de ändringar i den samma,
som kunna pröfvas nödige, på det
den i allo må uppfylla dess för Landtbruket
välgörande ändamål.
Åtskilliga Ledamöters Reservationer i
ämnet bifogas.
Stockholm den 18 Mars 1829.
STOCKHOLM, P. A. Norstedt <Sc Söker, 182g.
Bil. till Lag- och Oceon.-Vtsk. Bet. IV.-o 8. i
Reservationer:
af
Ilr Berg von Linde:
Äfven jag anser delegare i By, Sool
förut storskiftad blifvit, icke böra ega 0-  vilkorlig rättighet att, genom begäran om
laga skifte, rubba och oroa sina grannar.
En sådan, mot begreppet om laga kraft och
derigenom vunnen säkerhet i eganderätt,
stridande tillåtelse bör, efter mitt omdöme,
endast i det fall éga rum, att nytt
Skifte kan, utan någons förnärmande, blifva
för Skiftes-laget förmonligare, än det
redan varande Storskiftet. Ett sådant förhållande
torde måhända icke sällan inträffa,
och då är det , både med allmänt
Och enskildt väl öfverensstämmande att
den laga kraft, som kommit å Storskiftet,
icke må ligga i vägen för en mera fördelaktig
delning af jorden dess egare emellan;
Men förr än ny delning må ske, anser jag
fördelarne, derest de icke blifvit allmänt
insedda och medgifna, böra vara genom
tillförlitlig undersökning utredda^
Bih. till R. St. Fröt. 1828 och 1823. 7 Sainl.j 2 AJd.
sulra Häft.
t
n Lil. till Lag- och Occon.-Utsb Bet. N.-o S.
Af dessa skäl anser jag mig Lora vördsamt
föreslå, att det i 12 Cap. 12 §. för
ett serskildt fall meddelfa stadgande rau
erhålla en mera allmän tillämpning, och i
sådant ändamål den ändring göras uti 1
Cap. 3 §., ”att då Storskifte förut öfvermått
ett Skiftes-lag, och Skiftesmannen
'•■samt Gode Männen, i anledning af del■”egares
gjorda yrkande, finna, att nytt
”skifte icke kan, utan någons förnärmande,
"blifva för Skiltes-laget i allmänhet försonligare,
än det redan varande Storskiftet,
så hör, med inställelse i det sökta
”Skiftet, utlåtande derom till Egodelnings”Rättens
Ordförande, inom fjorton dagar
”derefter, öfversända»; och skall det sedan
”åligga Egodelnings-Rätten , alt, efter ve”derhörandes
hörande och noga granskning,
‘'derom förordna.”
Mot detta mitt förslag kan invändas,
att svårighet möter för Egodelnings-Rätten,
att med full sakkännedom, efter bestämda
eller andra grunder, än godtyckliga, meddela
en sådan pröfning, och att det derföre
vore bättre att öfverlemna beslutande
rätten åt delegarne sjelfve, hvilka häst äro
i tillfälle bedöma, om sådana fördelar
äro att hemta af nytt Skifte, att det hör
medgifvas. Jag håller likväl före, att de
menliga följderna af godtyckliga beslut
BU. till Lag- och Oecon.-Utsk. Bet. N.o 8. tu
mindre äro alt befara, dä pröfnings-rätten
lemnäs åt Domaren, med ledning af Skiftesmännens
undersökning och derpå grundade
utlåtande, än då denna pröfningsrätt
innehafves af Jordegaren, hvilkens
rättskänsla någon gång kunde råka i collision
med om tankan för egen vinning.
Fråga kan ock väckas om hvem som skall
vidkännas kostnaden för en sådan undersökning;
men härå framställer sig sjelfvilligt
det svar, att, om Egodelnings-Rätten
pröfvar Skifte böra ske, ingår denna kostnad
i öfriga utgifterna för skiftes-verkställigheten;
är åter beslutet af motsatt innehåll
, så drabbar undersöknings-kostnaden
ensam den eller de delegare, som begärt
Skifte, men ej dertill vunnit bifall.
Deremot anser jag 12 Cap. 8 §. böra
förblifva oförändrad. Jag stöder denna
min öfvertygelse på tvenne skäl. Det första:
att då en delegare i Skifteslaget begär
och erhåller laga Skifte, måste, så vida
honom icke skall tilldelas samma egor
han förut innehaft, rubbning ovillkorligen
ske utaf öfriga delegares lotter, hvaraf uppkommer
den oundvikliga följd, att Skiftet
i sjelfva verket alltid måste öfvergå hela
Skiftes-laget. Det andra: atti min tanka
öfverensstämmer det med jordegarens egen
sannskyldiga nytta, att, då i ett Byalag Skifte
tv Bil. lill Lag- och Oecon.-Vtsk. Bet. N.o S.
skall ske, det pä en gäng öfvergär hela
Skiftes-laget. Derigenom att så sker, vinnes
öppet tillfälle att göra Skiftet så ordentligt,
redigt och för alla delegarne för*
monligt, sorn locala förhållanden medgifva;
hvaremot, om en eller annan delegare
först erhåller utbrytning, det alllid måste
inträffa större svårigheter att sedermera
verkställa ett formligt Skifte för de qvarvarande.
Härtill kommer ock, att en icke
ringa besparing af kostnader tillskyndas
Jordegaren derigenom, att Skiftet på en
gång öfvergär hela Skiftes-laget, så vida
det af erfarenheten vitsordas, att, sedan
en delegare i By begärt och erhållit ut*
brytning af dess egolott, har det icke dröjt
serdeles länge, förr än andre delegare gjort
sammaledes och slutligen hela Byen varit
skiftad. De sammanräknade Skifteskostna*
derna hafva då varit ojemförligt mycket
större, än om Skiftet på en gång öfver*
gått hela Skiftes-laget.
Jag förutser, att mot det forst af mig
anförda skäl kan invändas, att Enskiftes*
Förordningarne tillåtit hvad Utskotten nu
såsom ändring i 12 Cap. 8 §. föreslagit,
och att således det, som varit möjligt tillförne,
äfven måste vara verkställbar hädanefter;
men härvid torde göra tillfyllest
erinra, att under den tid de åberopade
Bil. till Lag- och Oecon.-Ulsk. Bet. N.o S. v
Enskiftes-Förordningarne voro gällande, egde
två olilia skiftes-sätt rum, och det blef
således möjligt alt, sedan en delegare erhållit
Enskiftes-utbrytning, verkställa Storskifte
mellan öfrige delegare. Sedan nu
mera, i följd af Kongl. Förordningen den
4 Maji 1827, blifvit stadgadt, att endast ett
skiftes-sätt hädanefter må ega rum, och denna
princip blifvit af Utskotten, som mig
synes på ganska goda skäl, antagen, tror
jag, att det står fast hvad jag anfört, att,
då en delegare i Skifteslag erhåller laga
skifte, kan ej undvikas, att skiftet öfvergår
liela Skifteslagets
Uti ofvanstående yttrande instämde
Grefve Posse , Arviel; Grefve Oxenstjerna,
E. J. G.; Friherre Ehrenborgh, Casper; Hr
af Forsell, Carl; Herr Akrell, C.J.; Nils
Pehrsson, från Nyköpings Län; samt Lars
Larsson och Peter pehrsson från Calmare
fjäli.
af
Herr Friherre Ehrenborgh, Casper- Wilhelm:
För min del, kan jag icke gilla den
grundsatts, som Utskotten antagit, att det
skall vara en Skiftes-sökandes skyldighet att
utflytta ur det Skifteslag, hvilket han tillhör.
—Detta ovilkorliga stadgande inne
-
VI Bil. till Lag- och Oecon.-Utsk. Bet. N.o S.
fattar, efter min mening, ett af de största
hinder emot de stora och välgörande verkningar
man af Skiftes-Stadgan liar anledning
att vänta. På sätt jag uti min reservation
vid usta Capitlets 3 §. af Stadgan tillkännagifva,
liar jag åt Landtmätaren, Gode
Männen och Egodelnings-Rätten uppdragit,
att, innan skifte företages, utröna och bestämma
om skifte är för Skifteslaget fördelaktigt,
vid sådana fall, då skifte af en delegare
yrkas och af de andra bestrides; i de
fall Egodelnings-Rätten gillar yrkandet, vore
det väl alltför hårdi, att de öfrige delegarnes
ensidiga vägrande skulle bereda den
Skiftes-sökande kostnaden och besväret af en
utflyttning; han bör väl ej hafva sämre rätt,
för det att han förmår bättre inse sin egen
och samfällighetens bästa, än de, som arbetat
emot detta bästa. Så ser jag denna
sak — och jag är fullt öfvertygad, att om
den grundsatts blir gällande, som Utskotten
antagit, så skall Enskiftningen ej vinna
derpå.
Yid de fall åter, då Skifteslaget icke
bestrider Sökanden rättigheten att få utskifta
sin lott, finnér jag det vara ännu. mera
påtagligt, att alla delegare böra, i afseende
på utflyttningen, underkasta sig destadganden,
som §. härom så välberäknadt upptagit.
De äro cj nya — de äro återgifne från
1
Bil, till Lag- och Oecon.-Utsk. Bet. N:o 8. vit
i8o3 och 1804 års Enskiftes-Förordningar
för Skåne och Skaraborgs Län; och hvad
verkan dessa Stadganden der gjort på culturen
och folk-ökningen, lärer jag ej behöfva
ådagalägga. Erfarenheten har här redan
afkunnat sin dom, och den torde vara den
säkraste. Jag har trott mig böra framställa
dessa skäl för bibehållande af 2 §. 13 Cap.
oförändrad.
Men då Utskottens pluralitet redan gifvit
en annan redaction åt 8 §. af 12 Cap.,
än den Stadgan har, och derigenom förklarat,
att skifte ej får öfvergå hela Skifteslaget,
då icke alla delegarne sig om skifte
förena, anser jag mig pligtig att för det
fall, att Rikets Ständer skulle antaga och
Kongl. Majit medgifva en sådan förändring
af §., undertrycka detta mitt omdöme, och
för en sådan händelse biträda den mening,
som pluraliteten antagit äfven för 2 §. uti
i3 Cap.
Häruti instämde: Hr Grefve Posse j Arond;
Hr Friherre Stjerncrona , D.; Pehr
Pehrsson från Christianstads Län, och Olof
Månsson från Blekinge.
af
Contracts-Prosten Nordin:
De sammansatta Utskottens Förslag, alt
'Vin 5*7. till Lag- och Oecön.-Ulsk. 'Bet. IV.-o 8.
3 §. i i Cap. Skiftes-Stadgan skulle klifva
oförändrad, synes mig betänkligt, åtminstone
i afseende på Skogs-trakterne, t. ex. för
Norrland, Småland etc. Jag tror, att, om
Storskifte för in-egor blifvit fastställdt, det
må förblifva, ,och icke kunna rubbas förr,
än Byens eller Gårdens fleste delegare (efter
hemmantalet) nytt skifte antingen begära
eller bifalla. Det synes mig hårdt och
orättvist, att en enda, Åbo, t. ex. på Tlg
mantal, skall, för sin beqvämlighet, måhända
någon gång af nyck eller af ovänskap,
hafva rättighet att sätta en hel By i
rörelse och oro, ålägga dem stor kostnad
och tvinga dem ifrån deras tegar, tomter
och täppor, som tid och vana gjort för
dem kära.
Förmynderskap äro visst goda, men
endast der de behöfvas. Således om speeulationen
i något land skulle falla på oråd,
det t, ex. att, med öfvermått af brännvin
från utplanterade krogar, och brännerier utan
tal, vilja förderfva Nationen både till kropp
själ:- då skulle jag önska, att Stats-magten
med ett välsignadt förmynderskap ville mellankomma,
Men då fråga uppstår, om By
ellei’ Hemman, sorn förut är storskiftadt,
skall å nyo skiftas eller icke, synas Jordegarne
sjelfve kunna vara sina egna Förmyndare;
de synas allrabäst sjelfva kunna afgö
-
Bil. till Lag- och Oecon.-Utsk. Bes. 2V.r 8. ix
ra den saken. Vill by eller hemman hafva
sina tegar i gammal ordning, det angår in-,
gen: ingeli lider deraf,
Inkast: Staten skulle likväl vinna, ty
landet skulle bättre odlas, sedan skifte efter
befallning föregått; svar: den odling lyckas
bäst, som är fri, utan förmynderskap.
Inkast: Jordegare,, som begär skifte,
bör hafva rätt att flitt disponera sin Jord;
svar: samma rätt hafva äfven de öfrige Åboerne.
Hvarföre skola 20 Åboers rätt vika för
en enda orolig grannes?' Absolut fullkomlig
dispositions-rätt af tingen lär ej gå an i
samhälle. Hvad sorn är mitt, får jag, här
bruka och använda, endast med det uttryckliga
vilkoret, att det ej sker till annor mans,
förfång.
Inkast: De motvillige Gårds- eller Bya-,
männen förstå ej deras bästa; svar: må de
upplysas; sedan sjelfve besluta, såsom frie
män, men ej tvingas. Skola de tvingas, t.
ex, att hafva två skiften i stället för fyra,
kunde, med samma skäl, de äfven böra tvingas
att inrätta deras lius på föreskrifvet sätt;
tvingas att hafva fyrkantiga åkrar i stället
för runda; tvingas att så råg i stället för
hafre, 0. s. v. Och hvar skulle detta för-,
mynderskap stanna?
X Bil. till Lag- och Occon.-Utsh Bet. K.-o 8.
Inkast: Välgörande verkningar hafva
visat sig af gamla Författningar, som tvinga
till skifte; svar: verkningarne hafva i
skogsbygden icke allestädes varit välgörande:
hvad som är nyttigt för slättbygden,
kan vara olämpligt för skogsbygden.
Inkast: Då den, som begär skifte, och
endast lian, får sina egor utbrutne, endast
lian kommer att flytta, och alla öfriga sitta
orubbadej så sker dessa ej orätt; svar: De
öfrige bli ej orubbade, om den, som med
öfrige baft sammanblandade egor, skall få
sina egor sammanhängande. Dessutom måste
de öfriga deltaga i skiftes-kostnaden,
flyttnings-kostnaden och kanske kostnad äfven
till Skiftes-Rätten. Sådana kostnader
kunna ruinera en fattig Bonde.
Således, hvad skogsbygden angår, tror
jag att pluraliletens önskan bör vara den
enda Lag, som afgör, om Storskiftad By eller
Gård skall å nyo skiftas: jag reserverar
mig emot Utskottens Förslag.
af
Professor Bexell:
Emot Kongl. Skiftes-Stadgan af den 4
Maji 1827 äro, uti motions-väg, omkring
100 serskildta anmärkande, hvarandra ofta
rakt motsatta, åsigter framställda. Ibland
Bil. till Lag- och Oecon.-Utsk. Bet. N.o 8. xi
sorlet af så olika meningar, ibland gillande
eller ogillande röster, af hvilka de senare
ofta äro mest märkbare, blir det någon gång
svårt att uppfatta det rätta. Jag har uti
åtskilliga frågor tillhört minoriteten, och
jag går derföre att, jemte min reservation,
redogöra för den öfvertygelse, som grundlagt
mitt handlingssätt.
Den så mycket klandrade Skiftes-Stadgan
eger, med bibehållne elementer af de
redan i vår äldre Lagstiftning uppfattade
allmännare föreskrifter om skifte af Jord,
en öfverallt ganska väl motiverad syftning
till verkställighets-åtgärder i en senare tid.
Hon har icke lemnat ur sin åsigt, hvarken
äldre Skiftes-Lagars förhållande till de Jordbrukande
Samhällen, ibland hvilka de for„
dom tillämpades, eller dessa äldre SkiftesLagars
förhållande till de yngre Lagarne,
som i sin ordning utträngde dem och som
intogo dei-as lediga rum. Hon uppstår således
ur flydda tiders samlade erfarenhet —-  icke för att såsom ett experiments-ämne behandlas,
utan för att sjelf få tillfälle att consequent
utveckla den höga idéen, att klokt
fördela Jorden emellan den på Jorden arbetande
menskligheten. Grundsa ttsen för fördelningen
är samlad kraft-utveckling inom
rätts-enligt sammandragna tegar. Ändarna
-
xn, Bil. till Lag- och Oecon.-Ulsk. Bet. !Y.o 8.
let är allmänt väl, utan några, för detta
ändamål, framsläpade offer af enskildt li~.
dande,
Skiftes-Stadgan är visserligen, om man
så vill, ett barn af den yngre tiden. Hon
måste således afven af den omföra några
tycken; men man ursäkte benne derföre,
ty lion tillhör ganska bestämdt antalet af
de barn, för hvilka tiden alldeles icke behöfver
rodna. Detta, med anledning af några
emot Skiftes-Stadgan i allmänhet gjorda
anmärkningar. Jag. hade, i följd af denna
min nu uttalade öfvertygelse, helst önskat,
att örybbadt och utan föreslagna förändringar
få återlemna Skiftes-Stadgan; ty jagliar,
vid hvarje föreslagen förändring, sett
en i kedjan af det liela ganska väl fästad
länk bruten, och jag har funnit, att det icke
varit så alldeles lätt, att i. dess ställe inpassa
en ny, och att ställa den i lika väl
motiveradt förhållande lili det hela.
Emot den i 2 §. af 6 Cap, föreslagna
förändring reserverar jag mig, emedan de
i denna §. förekommande stadganden stå i
ett direet sammanhang med hela systemet
för rättegång i Skiftes-11 31. De ingripa således
deri, och äro stal le i beröring med
g,, 12, 10 och 14 §§• af Q Cap.
Bil. till Lag- och Occon.-Ulsk. Bet. N.o 8. xiii
Emot elen i t3 Gap. 2 §. föreslagna
förändring, ”att Skiftes-sökanden, men ingen
annan, skall till utflyttning ovilkorligen
vara förbunden,” reserverar jag mig, ty
stadgandet syftar étt dödshugg åt sjelfva den
för skiftets befordrande direét verkande principen.
Det är en straff-bestämmelse för den
Jordbrukare, hvilken, för utvecklingen af
sin oeconömiska verksamhet, vågar begära
anvisning på en sammandragen Jord-rymd,
en aga för den ljusare åsigt, under hvilken
han vägar uppfatta sin och sina grannars
belägenhet. Olägenheterne af utflyttning skulle,
med ganska få undantag, alltså komma
att hvälfvas på den idoge, den omtänksamme
odlarens skuldra — Och de äro deremot
alldeles icke beräknade för makligheten, hvilken,
belåten med att lefva och dö i egoblandning,
ibland sina kringspridda tegar bekymmerlöst
Vegeterar för dagen. Erfarenheten
lärde lyckligtvis Samhället långt för detta att
icke vräka den Underordnade utflyttningsskyldighetcn
i vägen för den genom tidelivarfven
fortgående stora odlingen. På
ganska goda skäl har Skiftes-Stadgan således
skiljt utflyttnings-skyldigheten ifrån alla
personlighets-förhållanden till den Skiftessökande
Jordegaren, oell deremot visligen
fästat den endast vid local-förhållandet.
xiy Bil. till Lag- och Oecon.-Utsk. Bet. N-o 8.
af
Herr Landegren > C. A.:
i Cap. 3 §.
Principen, att samfällighet i jord egor
ej bör ega rum, och att den delegare i samfällighet,
som skifta vili, således bör ega
vitsord, är, i oeconomiskt hänseende, obestridlig,
och jag instämmer alltså deri, att
densamma bör i allmänhet, eller i afseende
på oskiftade och tegskiftade egor, tillämpas;
men deraf följer alldeles icke, att lagligen
fastställdt storskifte bör rubbas, för det en
enda delegare, med ett ringa hemmantal,
af nyck eller förmodad ensidig fördel åstundar
allmänt skifte; ty då, i följd af Storskiftes-Författningarne,
hvarje delegares skiften
i åker och äng merendels äro inskränkte
till ett så ringa antal, som belägenheten
medgifver, och Utskotten af, i min tanka,
gällande skäl antagit den förändring i Skiftes-Stadgans
12 Cap. i §., att fastställdt
Storskifte å skog ej må, utan alla delegarnes
samtycke, rubbas, skall det i allmänhet
inträffa, att stor-skiftets rubbning genom allmänt
skifte, medför lidande för mängden
af delegarne, i synnerhet då i betraktande
tagas skeende utflyttningar och det dryga
landtmätare-arfvodet, som, efter nu gällande
taxa, utgår, der skog och utmark äro
Bil. till Las,- och Occon.-Utsk. Bet. N.o S. xv
vidsträckte men af föga värde; och jag tror
således, att Lagens stadgande i 4 §• i Cap.
Byggninga-Balken, att ingen håfve våld den
hy rifva, som i rätta solskifte lagd är, utan
alle jordegare therom åsämjas, här bör göras
gällande. Jag anser för öfrigt det Förmynderskap,
Lagstiftaren uti ifrågavarande
afseende öfver den enskilde sig tillegnat,
höra upphöra, emedan jag förmenar det Lagen
hör antaga, alt livarje'samhälls-medlem
sjelf kan inse hvad som för honom är nyttigt
eller skadligt, samt att, i följd deraf,
det hör hero åtminstone afpluraliteten, efter
hemmantal, af delegare i storskiftad samfällighet,
att bestämma om allmänt skifte
skall ske. Jag reserverar mig således emot
Utskottens beslut, hvarigenom förändring i
denna §. blifvit afstyrkt.
12 Cap. 8 §.
I öfverensstämmelse med de åsigter,
jag vid i Cap. 3 §. yttrat, anser jag denna
§. böra blifva oförändrad och reserverar mig
således emot den af Utskotten deri föreslagna
förändring, så mycket hellre, som utbrytning
af en eller flere delegares lotter,
nästan alltid skall rubba de öfrige jordegarnes
skiften, samt, om den af Utskotten föreslagna
redaction bifalles, det med Skiftes-Stadgan
åsyftade gagn för jordbruket till
största delen förfelas.
xvi Bil. till Lag- och Oeeon.-Utsk. Bet. N.o 8.
i3 Cap. 2 §.
Med Utskottens pluralitet kan jag ej
dela lika öfvertygelse i afseende på den föreslagna
förändringen i denna , i enlighet
med stadgandet i 11 §. af Kongl. Förordningen
den 24 Julii 1812. Om skifte för
alla delegarne i en samfällighet är gagneligt
och fördelaktigt, finnas, i min tanka, ej
skill dertill, att den eller de, som skiftet
sökt, skola framför de andra delegarne vara
till utflyttning skyldige, äfven om de ega
hästa husen och nyttigaste anläggningarne,
ty ett sådant tvång skulle esomoftast hindra
skiftens verkställande, utan torde de i denna
§i stadgade grunder böra förblifva oförändrade
och Utgöra enda lagbudet för utflyttnings-skyldighetens
bestämmande.
18 Cap. 9 och i3 §. §.
Uti de af Utskotten föreslagna förändringar
i dessa §. §. har jag ej kunnat instämma.
Jag anser mig ej kunna hänföra
egotaxeringen till de ämnen, som böra vara
sluteligen äfgjorde ilinan skiftet sker, enär
taxeringen egentligen hörer till sjelfva verkställigheten
af skiftet, och en förändringhti
taxeringen väl leder till jemkning i skiftes-lotterne,
men sällan eller aldrig till skiftets
totala rubbning, i öfverensstämmelse
hvar
-
Bil till Lag- och Oecon.-Utsk. Bet. IV.ö 8. x vii
livarmed 4 §• 1 Cap. Byggninga-Balken äfven
stadgar: ”Klagar någon, att han fått
mindre eller sämre lott än han hafva hör,
söke laga syn derå och jemke Domaren
dem emellan.” Det inträffar äfven ej sällan,
att delegarne ej lästa tillbörlig uppmärksamhet
vid taxeringen, och det är först, sedan
fikiftes-lotterne blifvit å marken utstakade
och en hvar kan jemföra sin lott med de
öfriges, som det med visshet kan bestämmas,
om någon delegare blifvit genom taxeringen
förnärmad. Då således fel och origtigheter
vid taxeringen kunna inträffa, sorn
ej upptäckas förrän vid skiftets slut, anser
jag så mycket hellre de ifrågavarande §. §.
höra förblifva oförändrade, sorn, i annat
fall, delegare ofta skulle blifva beröfvade
den dem tillkommande rättighet att få rättelse
i en åtgärd, som de öfverklagat, så
snart de kunnat utröna, att de till klagan
haft skäl, samt Domaren tvingas att godkänna
ett skifte, som blifvit verkställdt på
orättvisa grunder»
Härmed förenade sig Börje Börjesson
från Hallands Län, Anders Andersson från
Södermanland, och Peter Pehrsson från Jönköpings
Län, med flere Ledamöter af Bonde-Ståndet.
Bih. till R- S. Prot. 1828 och 1829, 7 Sami., 2 Afd.
utdra Häftet. 3
xvm Bil. till Lag^ och Oecon.-Utsk. Bet. IV.-o 8-
af
Oloj Carlsson från Östergöthlands Län,
Dertill föranledd af mina hemmavararndes
uppdrag, må det tillåtas mig att begära
Utskottens uppmärksamhet på en omständighet
uti den nya Egodelnings-Stadgan,
hvilken för det närvarande utgör föremålet
för Utskottens arbete. Författningen har,
nemligen i det fall, som jag ämnar anföra,
i min hemort blifvit eluderad på ett
sätt, sorn är lika oförenligt med hvarje enskilds
gagn, som det allmännas fördel och
bestånd, Till företagande af laga skifte fordrar
Författningen endast en enda delegares
begäran, och alla de andra måste god- eller
nöd villigt foga sig derefter, Sjelfva föreskriften
har redan något motbjudande uti
sig, och detta motbjudande hinner sin höjd,
då, såsom exempel visat uti min hemort,
den endes begäran oftare haft sin anledning
uti elakhet och afundsjuka, än uti det insedda
behofvet och fördelen af densamma.
En förmögnare granne har, genom hotet af
ett hegardt laga skifte, på hvilket ilen mindre
bemedlade alltid skulle lida, för en ringa
penning tillhandlat sig den senares hemmansdel,
och dervid uti Lagens bokstaf egt
ett understöd för sin snikenhet. Jag skulle
kunna nämna många dylika missförhållanden,
hvartill det omnämnde stadgande gif.
Bil. till Lag- och Occon.-Utsk. Bet. N:o 8. xiX
X
ver rum. Afsigten med detsamma är, säger
man, att befordra framgången af laga
Skifte; men är saken i och för sig sjelfgod,
behöfver den icke några tvångsmedel, och alden
det icke, hvarföre skall den då gynnas?
kanhända komme man billigheten närmare,
om mari antoge, att till laga Skiftes införande
fordrades plurali tetens af delegare samtycke,
eller, som jag till och med ville föreslå,
bifall utaf två tredjedelar af delegarne. Man
bör vara noggrann vid införandet af nyheter,
och endast den sak, till hvars fördel
omdömet uttalat sig med så mycken öfverlägsenhet,
bör kunna antagas utan tvekan.
Jag får derföre, på mina Comittenters
vägnar, föreslå, att till antagande af laga
Skifte skall fordras samtycke af två tredjedelar,
eller åtminstone utaf pluraliteten af
de i skiftet delegande.
Med förbigående af de åtskilliga andra
anmärkningar, till hvilka Egodelnings-Stadgan
kunde gifva anledning, får jag nämna,
att min hemort, som för det mesta är skogsbygd,
och till alla delegares nöje delad efter
1783 års Storskifles-Förordning, skulle
blifva alltför illa belåten, om den nu åter
skulle delas, och det efter de grundel-, den
nya Författningen innehåller. På flera ställen
skulle det blifva en ren omöjlighet att
xx Bil. till Lag- och Oecon.-Utsk. Bet. Nio 8.
lämpa en sådan delning efter ens det skenbaraste
afseende på allas belåtenhet; och
jag får derföre yrka, att Utskotten, vid
granskningen af alla de Motioner, somröra
ändringar utiEgodelnings-Stadgan, och hvaraf
flera finnas, som dela lika åsigter med
mig, måtte göra noga afseende på Stadgans
overkställbarhet i anseende till skogsbygder.
Härmed förenade sig Pehr Pehrsson
från Jönköpings Län m. fl. Ledamöter af
Bonde-Ståndet.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteimska Tryckeriet, 1829.
Lag- samt Allim Best. o, Oec. Utsk, Uti. Klo 91
N:o g*
Utlåtande i i anledning af väckta
motioner om jemkning ar och rättelser
i den af Kongl. Majit,
under den B Julii 1827* i Nåder
utfärdade T. axa på arfvode föt
L,andtmäteri-forrat tningar,
Gtenom serskildta Protocölls- Utdrag hal1
det Hedervärda Jlonde-Släudet till Utskottens
handläggning remitterat följande i
förevarande amne till Ståndet aflåtne Memorial;
1:0
Af Petter Andersson från Hallands
Län, som, utan att framställa några
hestämda anmärkningar mot vissa delar af
Taxan, yttrat den mening, att, dä lnätning
och Cliartors alfattning pä fältet vöre
vida besvärligare i bergig och skogbevltxeil
mark, än pä slätterna,betalningen bordt lämpas
efter arbetet, och att Taxall fordrade
en närmare granskning,
Bih. tilt Riks, St, Proti 1826) 1829. Jläe Sami. 2 Atel. t,
3:<lje Haft.
£ Lig- i arnt Allm. Be sv. o, Oec, tysk. Uti, Wto 9.
2:0 Af Sune Nilsson från Kronobergs
Län, som anfort, att mången egare af mindre
jordlotter, hvilken i noga beräkning
kunnat vara på sin hemmansdel besuten,
blifvit tvungen att, för Landtmäteri-förrättningskostnader,
utgjorde efter ifrågavarande
Taxa, antingen taga lösen för sin
egolott, eller göra så betydliga skulder,
att han sedermera saknat tillgång för uppodlingen
deraf; under åberopande af hvilket
förhållande, som dessutom motverkar
d.e med Skiftes-anstalterne åsyftade förmoner,
Sune Nilsson hemställt, att meranämnde
Taxa måtte undergå 5o procents nedsättning,
helst det icke vore obekant, att,
då en Landtmätare kommer till förrättnings-stället,
lian för kosthållningen accorderar
om 12 sk. för dagen, men sedermera
i sin räkning upptager 36 sk.
Varan des till det Hedervärda BondeStåndets
Protocoll, vid föredragningen af
detta ärende till Remiss, anfördt af Anders
Danielsson från Elfsborgs Län, att
lian ansåg Taxan på arfvoden för Landtmäteri-förrättningar
i allmänhet fordra mycken
förbättring. Den vore, i manga fall,
allt för låg, hvilket hade till följd, att
Landtmätare äfslutade Contract med jordegarne,
som derigenom skola blifva ännu
Ung s samt Allm. Besv. o. Oee. Ut sk. Ull. N:o 9, j
mera lidande, än om aflöningen efter Taxa
vore billig och rättvis; hvilken mening
Casper IVijktnan från Upsala Län biträdt.
3:o Af Petter Persson från Jönköpings
Län, som, under förklarande, att han till
alla delar instämde uti Sune Nilssons of*
vanupptagne hemställan om 5o procents
nedsättning af Landtmätares arfvoden vid
Skiftes-förrättningar, föreslagit, att ufven
5o procents nedsättning måtte ega rum af
det, i 11 §. af meranämnde Taxa, Landtmätare
tillagde arfvode för vägars mätning,
taxering och delning samt hägnads-delningar;
så att Landtmätare må, i stället fölen
R:dr för hvarje iooo:de alnar, erhålla
högst 24 sk., en ersättning, som sjmes vara
tillräcklig för en sådan Tjensteman, enär
det vore af erfarenheten bestyrkt, att hart
pä en sommardag kan uppmäta 10 å ;8,ooo
alnar; samt
4:o Af Tufve Larsson från Christianstads
Län,' sorn påkallat uppmärksamhet
derå, att Landtmätare, oaktadt de tid efter
annan, från år 1^66 till och med år 182*7,
erhållit arfvodes-lörhöjningar och bordt finna
sig belåtna, icke destomiildre oftast afgifva
räkningar, deruti de påfört arfvode!!,
betydligen öfverstigailde den gällande TaX
-
4 'Lag- samt Allm. Besv, o, Oec. Utsk. \JtI. Nio 9.
an. Ehuru nu detta förhållande vore allmänligen
kändt, hade likväl något ansvar
för Landtmätares dylika förseelser icke
blifvit, uti 1827 års Taxa, bestämdt faststälidt,
utan endast alternativt från Tio till
Etthundrade R:drs böter, suspension eller
förlust af innehafvande lön, m. m. blifvit
utsatt, att, efter ompröfvande af omständigbeterne,
närmare bestämmas; och som
det troligen skulle ganska ofta inträffa, att
ofvananmärkte obehörige och olaglige prejerier
endast näpsas med det minsta penninge-beloppet,
har Tufve Larsson liemställt,
att Landtmätares beräknande och utkräfvande
af högre arfvode, än efter gällande
Taxa, må beläggas medbo R:drs böter,
jemte förlust af hela arfvodet, samt att en
sådan förseelse för andra gången, med
dubbla böter och tjenstens förlust må umgällas;
hvarförutan Motionairen föreslagit,
antingen, att det i 1827 års Taxa fastställda
oell alldeles oerhörda arfvode för Landtmäteri-förrättningar
mätte nedsättas 3o procent,
eller ock, att det i Landtmäteri-Taxan
af år 1820 stadgade arfvode kunde åter varda,
såsom gällande, antaget.
Detta allt hafva Utskotten tagit x öfvervägande;
hvarvid Utskotten trott sig
finna, att anledningar icke saknas för den
JLng- samt Allm. Besv. o. Oec, Unk. Uti. N:o 9. 5
mening, att det för Landtmäteri-förrätlningar
i högstberörde Nådiga Stadga af år
1827 fastställda arfvode, serdeles hvad angår
mätning, gradering och delning af vidsträcktare
skogs- oell utmarks-lrakter, öfverstiger
både hvad Landtmätaren skäligen
kan göra anspråk att för derå nedlagd möda
erhålla, och hvad jordegare kunna,
utan känbart lidande, bekosta; men något
säkert omdöme härom hafva Utskotten de.
stomindre kunnat stadga, som, vid granskning
af förut gällande Landlmäteri-Taxan
af den 20 Maji 17gg, jemte Kongl. Kammar-Collegii
Kungörelser den 3i Maji 1820
och 14 Januarii 1822, samt den nu ifrågavarande
af den 5 Julii 1827, det befinnes,
att uti dessa serskilda Taxor så olika grunder
för beräkning af Landtmätare-arfvode
blifvit använde, att någon jemförelse emellan
dem icke kan verkställas.
Då nu härtill kommer, dels, att på erfarenhet
grundad visshet om sistnämnde
Taxas mer eller mindre tillämplighet ännu
icke kunnat vinnas under loppet af den
korrta tid, som ifrån början af sistlidet år,
då Taxan först blef lill efterlefnad gällande,
förflutit, dels ock , att Kongl. Majit, genom
Nådigt Bref af den 5 Julii 1827, anbefallt
Öfver-Directeuren vid Landtmät el iet,
(5 Xflg- tamt Allm, Besv, o. Otc. Utsh. Uti, N'.o 9.
att med uppmärksamhet följa alla de förhållanden,
som, genom den nya Taxans
tillämpning, så väl för Landtmätare sam
för jordegare, kunna uppkomma, samt efter
3 å 4 &rs förlopp, sedan den tagit sin början,
derom till Kongl. Majrt afgifva underdånig
berättelse; så hysa Utskotten den
öfvertygelse, att det, under närvarande förhållande,
skulle vara för tidigt och icke
lämpligt att inkomma till Krgl. Maj:t med
underdånigt förslag till ändring i 1827 års
Taxa, hvaremot Utskotten anse sig böra
tillstyrka R. II. St. att i underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Majrt täcktes, efter erhållen del af den Nådigst
infordrade berättelsen, samt, efter
pröfning i öfrigt af framdeles befintlige omständigheter,
Nådigst bestämma, om och i
hvilka delar nedsättning och jemkning i
den stadgade arfvodes-beräkningen må skäligen
ega rum.
För öfrigt böra Utskotten, i anledning
af Riksdags-Fullmägtigen Tufve Larssons
framställning, förklara, att, i händelse någon
Landtmätare tillåter sig öfverträdelse!'
af Taxans föreskrifter, lärer det böra bero
af vederbörande Sakegare att söka den rättelse,
som i sådant fall säkerligen icke utehlifver,
utan att Rikets Ständer dermed
Lag- samt Allm. Be sv. o. Öec. U t sk. Uti, Aho 9. 7
kunna besväras; äfvensom Utskotten anse
sig sakna all anledning tillstyrka den af
Tufve Larsson yrkade ändring i det ansvar,
sorn blifvit stadgadt för Landtmätare,
b vilken beräknar sig högre betalning än
honom efter Taxan tillkommer.
Utskotten hafva således ansett sig
icke kunna, i anledning af de väckta
Motionerne, tillstyrka annat tillgörande
af Rikets Höglofl. Ständer,
än den underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t, som här förut
omnämnd blifvit.
Stockholm d. 18 Mars 1829.
8 Lag, samt /Ulm'. Besv. o. Occ. Utsk. Utl. Nio 10.
N:o j o.
Utlåtande, i anledning af vackt
fråga om belinfi>et af tillägg uti
Kongl■ Maj:ts Nådiga Instruction
för General -LandtmäteriContoiret,
Province-LandtviäteriContoir
en, samt Landtrnätarne i
Riket, den 4 Maji 1827.
T
ill Utskottens handläggning har det Hedervärda
Bonde-Ståndet, genom Pr o tocol IsUtdrag,
remitterat ett af Riksdags - FnIImägtigen
från Hallands Län Petter An•
Rersson , till Ståndet ingifvet Memorial, derutinnan
Motionairen, i sammanhang med åtskillige
emot K:gl, Maj:ts Nådiga Stadga om
Skiftesv^rket framställda anmärkningar, hvilka
Utskotten i serskildt Betänkande under
denna dag besvarat, fästat uppmärksamheten
dervid, å ena sidan, att den, för det
vigtiga Skiftesverkets framgång, så högst
nödiga Coritrollen å erforderlig noggrannhet
i Landtmätarnes arbeten, inom hvarje
Län, icke vore, genom högstberörde Nådiga
Instruction, fullständigt beredd, samt, å den
andra, att det icke vore möjligt, att uti de
Skiftesmål, som inom hvarje Län prof vas
£v?g*- samt Altm Besv. o. Otc. Utsk.TJtl. N-.o io, 9
af flere serskilde Egödelnings-Domare, och
varit liandlagde af Landtmätare, af hvilka
den ene följt olika principer mot den andre,
vinna den enhet, likstämmighet och
fullständighet, utom hvilka Skiftes-Stadgans
ändamål går förloradt; hvadan alltså
Mötionairen trott sig höra, till beredande
af rättelse så viii i det förra, sorn i det
senare afseende!;, föreslå, att det måtte
varda ålagdt Förste Landtmätaren inom,
hvarje Län;
att öfver Landtmäteriet inom Länet
hafva den närmaste uppsigt och, i följd deraf,
vara Landtniätarues närmaste förman;
att, såsom sjelfskrifven Ledamot i Länets
JEgodelnings-Rätter, emottaga af hvarje
Landtmätare Chartor och handlingar, för
deras förberedande granskning och revision;
att föredraga, dock utan rösträttighet,
de i Egodelnings - Rätten förekommande
Skiftesniål, åtföljde af hans skriftliga utlåtande;
att
följa Landtmätarnes göromål oell
deras redovisning med oafbruten uppmärksamhet;
-
IO Lng- snmt Allm. Be sv. o. Oec. Ut sk, Uti. N:o 10'.
att vara ansvarig, om fel och origligheter
derefter vidlåda förrättningarne; samt
att underställa sina egna arbeten General
- Landtmäleri-Contoirets granskning.
Och har Molionairen ansett Förste Landtmätaren
skola vara fullkomligen ersatt för
dessa förrättningar, genom Andre Landtmätarens
löne-inkomster, enär denne senare
blefve en öfverflödig Tjensteman.
Utskotten hafva öfvervägat detta Petter
Anderssons förslag; och ehuru det icke
kan bestridas, att derigenom skulle vinnas
en större och säkrare controll öfver uträkningen,
anse likväl Utskotten betänkligheter
mot förslaget möta, hvilka hindra detsammas
antagande.
Desse äro:
att Förste Landtmätaren derigenom erhåller
en helt annan verkningskrets, än
den, som förut tillhört hans tjensteåligganden,
till hvilkas skötande ingen tid blifver
honom öfrig;
att han således går miste om tillfället
till arbetsförtjenst, deraf följer, att han ic
-
Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Ucsk.JJtl. N:o ro. i(
ke kan vara belåten med dess nu innehafa
vande lönings-vilkor;
att det svårligen låter förklara sig, att
Andre Landtmätaren skulle blifva öfverflödig,
genom den föreslagna förändringen i
Förste Landtmätarens tjenste - åligganden ,
enär tvärtom anledningar till en motsatt
tanka snarare skulle synas kunna uppstå;
att, då Förste Landtmätaren icke erliölle
rösträttighet i Egodelnings-Rätterne,
kunde lian icke eller inverka på Besluten,
till beredande af enhet och likstämmighet
deri; samt att långsamhet i Egödelningsmålens
behandling skulle åstadkommas, och
Parternes kostnader betydligt ökas.
På dessa skäl anse Utskotten sig
höra afstyrka bifall till Petter,
Anderssons motion.
Stockholm den 18 Mars 182g.
12 Lflg- samt Allm. Eesv. o. Otc. Ut sk. Bet, N:o 11.
N:o ii.
Betänkande, i anledning af väckta
frågor om förändring i skyldigheten
att bygga och underhålla
Broar och vägar.
S. ' ’ ‘ ■* ' •
TVli behandling inom Utskotten hafva
från Yällofl. Borgare-Ståndet samt Hedervårda.
Bonde-Ståndet blifvit remitterade de
af åtskillige Riksdags-fullmägtige dit ingifna
Memorial, hvaruti, på anförde grunder,
yrkas ändring, i mer och mindre vidsträckt
måtto, uti den nu gällande Bro- och Vägbyggnads-skyldigheten,
på sätt här nedan
vidare förmäles. Och då flere af de
väckta motionerne i det närmaste äro af
enahanda syftning, andra åter af mera serskild
beskaffenhet, hafva Utskotten trott
sig böra sammanföra alla de förstnämnda
under elt och samma utlåtande; men deremot
öfver de senare serskildt sig yttra.
1:0 Olof Nilsson från Carlstads Län
bar, under åberopande af det förhållande,
att en Socken inom berörde Län skall fått
sig ålagd skyldigheten, att underhålla ett
stycke väg uti ett annat Härad på mera
än G mils afstånd, föreslagit, att en för
-
Lag- samt Allm. Besv. o, Oee. Vesk. Bet. Nia n. ij
fattning mätte utfärdas, hvarigenom hvarje
Härad förpligtades att underhålla alla de
farvägar, som finnas inom dess område.
2:0 Andreas Hansson från Elfsborgs
Län har sökt fästa uppmärksamheten på de
olägenheter, som uppkomma derigenom,,
att någon Lag om de så kallade Bye vägars
iståndsältande och vidmagthållande icke
finnes, och derföre hemställt, ”att alla
hemman, som begagna en och samma byeväg,
höra kännas skyldige att, i mon af
hemmantalet, honom i brukhart stånd underhålla.
”
3:o Johan Eric Jansson från Carlstads
Län har andragit, att, om Väg- och B10-  hållnings-skyldigheten i allmänhet rättade^
efter jordens Bevillnings-värde, i stället alt
utgöras efter hemmantalet, och hvarje Läns
sammanräknade Landsvägar med dertill hörande
mindre broar fördelades, på landet,
efter det hemmanen åsätta Bevillnings-värde,
och i Städerne, efter den donerade eller
sjelfegande jordens uppskattade värde samt
Bevillningen å Borgerlig rörelse i de Städer,
der väghållningen efter sådan grund
utgöres, samt hvarje hemman och Stad derefter
tilldelades vissa emot Beviilnings-värdet
svarande vägstycken, skulle, elter Mo
-
14 Lag- samt Allm. Besv.o. Occ.Hish.Bet.J\:a tl.
tionairens tanka, den öfverklagade olikheten
i fördelningen af denna allmänna börda
aflijelpas och upphöra; i sammanhang hvarmed
Johan Eric Jansson förment, dels, att
Nybyggnaden och underhållandet af vissa
större broar och färjor borde skiljas från
den Allmänna väghållningen, och serskildt
efter enahanda grund fördelas emellan Länets
alla väghållningsskyldige jordbrukare;
dels ock, att vägarne, i anseende till olika
local, tillgång på väglagnings-ämnen samt
andra dylika omständigheter, kunde graderas
och fördelas i vissa classer inom
hvarje Socken eller Härad, och en sådan
fördelning föreslås af berednings-Comileerne,
granskas af Taxerings - Comiteerne
samt slutligen fastställas af Länets Pröfnings-Comite.
Hvaremot Riksdagsmannen Anders Danielsson
från Elfsborgs Län, på andragne
grunder, ansett detta förslag icke vara verkställbart,
och derföre förklarat sig icke kunna
detsamma understödja.
4'o Af Herr Fredr. Langenberg från
Vesterås är vordet anfördt, att Allmänna
väghållningen i Sverige är en ibland de
mest tryckande bördor för jordbrukaren;
att de, som minst begagna sig af Lands
-
Lflg- samt Allm. Besv. o. Oec. TJtsk, Bes. Arso n. i5
Vägarne, måste ensamme underhälla dem,
och de egentlige Resande, föi' hvilkas skull
vägarne höra hållas vid magt, bidraga ej
det minsta till denna farbarhet; att ingenting
vore mera naturligt, än att den, sorn
begagnar och nöter, äfven bör iståndsätta
och underhålla; att följaktligen de vägfalandes
skyldighet, att skatta till vägarnes
vidmagthållande, vore lätt och klart insedd;
att väl en jemn fördelning af den beskattning,
som borde drabba de vägfarande,
torde närma sig till omöjlighet, likasom
Vägbyggnads-skyldighetens skiljande helt
och hållet ifrån jordbruket här i Sverige
icke torde låta sig göra; men att deremot
detta onus möjligen skulle kunna mildras
och falla jemnare, än nu. Till vinnande af
detta ändamål har Motionairen föreslagit:
a) att alla egentliga Resande, hvilka
färdas med Gästgifvare-Skjuts, åläggas betala
en så kallad Väg-Gärd, af 2 till 4 sk.
Banco milen per häst, hvilken skulle erläggas,
vid hvarje skjuts-ombyte, för den
väglängd, som skulle befaras, och uppbörden
deraf månadtligen hos Kronofogden i
Orten redovisas, genom Dagboken controlleras,
och derefter i Länets Landt-Ränteri
insättas, samt vederbörande Gästgifvare tilldelas
ett skäligt arfvode för uppbörden.
16 Log- fana Allm. Bcsv» o. Oec. Utik. Bet. N:o u.
b) att väghållning dislrietvis genom
Auction ställes på Entreprenade, och hvad
sorn komme att brista i underhålis-kostnudens
ersättning, genom den föreslagne Väggärden,
fördelas uppå både Landets och
Städernes jord värde, efter samma grund,
sorn Bevillningen utgår.
Varandcs enahanda framställning gjord
af Riksdagsmannen Eric Svanberg från
Vester-Norrlands Län, sein föreslagit, att
hvarje Resande borde erlägga en viss afgift
per mil till uppbärande af Gästgifvarne och
redovisning jemte Dagböckerne, samt fördelning
uppå Väghållarne i nion af hvarderas
väghålls-skyldighet.
Äfvensom Riksdagsmannen Petter Pehrsson
från Jönköpings Län hemställt, om icke
Tjenstemän, som vanligtvis resa mera
an jordbrukaren, borde antingen deltaga i
Väghållnings t bes väre t, eller ock efter en
viss grund erlägga Bevillning till Stats-Cassan
, för att bereda jordbrukaren någon lindring
i detta besvär.
S:o Inom Hedervärda Bonde-Ståndet
hafva flere Motioner blifvit väckta, hvilka
samtlige, fastän med mer eller mindre utsträckning,
Lng- saint Allm. Besv. och OEc.Vtsk. Eet. N:o n. iy
Sträckning, syfta derhän, att alla större näringar
och rörelser, samt egare af Bruk,
Grufvor, Hyttor, Hamrar, Manufactur-och
Stampverk, Pappersbruk, Såg- och Vattenqvarnar,
samt andra sådana Inrättningar,
hvilka för ändamålets bedrifvande begagna
allmänna vägar, måtte vidkännas skyldigheten
att deltaga så väl i underhållandet
deraf, som i Brobyggnadsbesväret, antingen
i mon af rösträttighet vid Prestval,
eller efter inkomst och egendomarnes uppskattnings
värde, eller ock efter någon annan
grund, som kunde pröfvas lämplig. I
sammanhang hvarmed Cas-per Wijkman
från Upsala Län jemväl föreslagit, att icke
blott alla hemmansinnehafvare, utan ock
Qvarnegare och de, som besitta bebyggde
utjordar, hvilka kunna jemföras med i-8:dels
och i~4:dels Mantal eller derutöfver, borde
deltaga i underhållandet af de indelade
allmänna vägarne inom det Härad, hvartill
de höra; att Utjordar, utan åsatt hemmantal,
borde härvid beräknas i förhållande
af deras godhet, jemförd med närmast
belägne Hemman, samt att Qvarnegares
skyldighet att underhålla allmän väg icke
borde komma i fråga för andre, än dem
till hvilkas Qvarnar indelade vägar finnas,
Bih. till Riks. St. Prot. »8a8, 1829. -:de Sami. 2 Afd. 2
3:djc Haft.
i8 Lflg- samt Allm, Bt:v. och Otc, \Jtsk> Btt, Tilo tu
hvarvid Qvarnens hemmantal kunde bestämmas
efter den deraf utgående ränta.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget
hafva Utskotten i öfvervägande tagit.
Och beträffande först Olof Nilssons
yrkande, att hvarje Härad måtte
förpligtas underhålla alla inom dess
område befintliga farvägar , så, enär
Lagen uti a5 Cap. 8 §. Byggn. Balken
ej allenast stadgar, att hvar och
en, som i vägbyggnads-skyldigheten
deltager, skall få sitt skifte efter den
del han i By eger, och som det för
allom lägligast faller, utan ock lagt
det å Konungens Befallningsbafvandes
vård, att den ene ej mera betungas
än den andre; samt Kongl. Resolutionen
uppå Ridd. och Adelns Besvär
den 8 Jan. 1^35 uttryckligen föreskrifter-,
angående vägdelningen i
allmänhet, att vederbörande HaradsBiätter
böra lagligen undersöka, huru
stor andel af Kungs- och allmänna
LandsVigarne, eller ock öfrige Häradsoch
Socknevägarne, hvart Hemmans
Åbo, efter öre och örtug, eller
hemmantalet, med vägrödjning underhålla
bör, hvarefter Lanoshöfdingar
-
- turn Allm. Besv. och Otc, Vt sk.- Bet. N.o ti. 19.
fte hafva att, enligt Lag, Resolutioner
och deras Instruction, vägdelningen
fastställa. Alltså och då, efter Utskottens
tanka, dessa stadganden
innefatta allt, hvad i detta afseende
lämpligen må kunna såsom allmänt
gällande påbjudas och de säkraste
medlen att förebygga ali ojemn eller
obillig fördelning af allmänna väghållningsbesväret,
samt ett ovilkorligt
påbud, af den beskaffenhet
Motionairen föreslagit, icke sällan
torde komma att stå i strid mot den
grundsatts, som Lagstiftaren i detta
hänseende antagit, tillstyrka Utskotten,
sorn i allmänhet anse alla oeconomiska
förfittningar, såsom beroende
af locala förhållanden och mångfalldiga
andra omständigheter, böra,
så litet som möjligt, innefatta alltför
vidt utsträckta speciela stadganden,
att den af Olof Nilsson väckta
motion må varda ogillad.
Vidkommande derefter Andreas Hani*
iöns hemställan, rörande skyldigheten att
underhålla de så kallade Byvägar, hafva
Utskotteninhemt-at, att, vid sistförflutne eller
tSaö års Riksdag, enahanda fråga blifvit
Väckt af Riksdags-Fullmägfigen And. Anderi*
20 Lag- stimt Allm. Besv. sc/i Otc.Utsi;. Bet. N:ä i r.
son från Calmare Län, hvaröfver de då
förenade Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomié-Utsketten, under den i o Maji berörde
år, afgifvit betänkande, deruti motionen
Blifvit afstyrkt, osli hvilket betänkande
är vordet af samtlige Respective Riks-Stånden
bifallet.
Och sorn, vid pröfningeft af delina
sålunda å nyo väckta fråga, anledning
icke förekommit att frånträda
den grundsatts, som Rikets Höglofl.
Ständer redan förut godkänt och antagit,
och hvilken äfven synes hafva
varit afsedd uti nyssåberopade
Kongl, Resolution af d. 8 Jan. 1735,
eller att icke hemmantalet, utan den
större eller mindre del af vägen,
som Byamännen begagna, samt den
mer eller mindre väsendtliga nytta
de deraf draga, böra ligga till grund
för beräkningen af deras deltagande
i väghållnings-skyldigheten; hafva
Utskotten, som icke kunnat tillstyrka
Andreas Hanssons ifrågavarande motion,
ansett sig, såsom stöd för denna
mening, endast hora åberopa de skäl,
sorn de förenade Utskottens omförmäldte
betänkande innehåller. Vidare
och som det af Riksdags-Full
-
l,ag~ samt Allm. Besv. och Otc, Utsk. Bet.N.o i j. ai
mägtigen Jan Eric Jansson väckte
här ofvannämnde förslag i sjelfva
verkställigheten skulle komma att
mota mångfaUdiga svårigheter, hvilka
Utskotten anse öfverflödigt att
här upprepa, samt den lindring i
väghållnings-rbesväret, som Motionairen
åsyftat, ingalunda komnje att
motsvara de dryga kostnader och
olägenheter, sorn genom vägarnes
gradering och indelning efter de
grunder och på det sätt, Motionairen
uppgifvit , samt genom beständiga
förändringar uti Hemmanens Bevillningsvärde
och derpå grundade vägbyggnads-skyldighet,
otvifvelakligt
måste uppkomma, hafva Utskotten
icke kunnat fästa något afseende å
herörde förslag, hvars ogillande derföre
tillstyrkes.
I frågan åter om skyldigheten för figaro
af Bruk, Fabriker, Qvarnar och andra
dylika inrättningar, att uti allmänna väghållnings-besväret
deltaga, hvarom motioner
äfven under sistförflutne Riksdag varit
väckta, vid hvilkas afgörande de Respec-,
tive Riks-Stånden stannat uti t vänne olika
beslut, hvarigenom frågan då kommit att
förfalla, hafva väl Utskotten icke kunnat
undgå att erkänna rigtigheten af den grund
-
aa Lflg- sapit Allm, Be sv, och Oec. Vt sk. Bet. Niott,
satts, att hvar och en, som begagnar de
allmänna vägarne och såmedelst drager o-?
medelbar nytta af dem, jemväl borde vara
pligtig att, på ett eller annat sätt, till de*
ras underhållande bidraga, lika som det
icke eller undfallit Utskottens uppmärk*
samhet, huruledes de ifrågaställde Lagen*
lieterne, eller åtminstone vissa bland dem,
icke sällan äro i behof af yägarnes begagnande
, i och för körslor till eller ifrån dessa
Lägenheter, vida mer än de Hemman, hvilka
underhålls-skyldigheten deraf närmast å*
ligger;
Men då den i a5 Cap. 8 §. Byggn.
Balken stadgade grund, att blott de,
som å landet hemman ega och bru*
ka, samt städerne, så långt deras egor
räcka, skola vägar rödja och broar
bygga, frän äldsta tider varit allmänt
anlagen och följd;
Då Kongl. Maj:t uti Resolutioner*
på Allmogens Besvär den 20 No v,
1786, med godkännande af denna
grund, ansett vägrödjning och bro*
byggnad vara en hemmantalet åt*
följande skyldighet, deruti Bruk och
Qvarnar icke kunde inbegripas, hvil*
ket, hvad Qvarnar beträffar, är vordet
ytterligare bekräftadt genom Kgl>
tami Allm. Ec:v. och Otc. Uttk. Bet. Nio 11, tj
Brefvet den i o Oct. 17^3, samt Kgl.
Maj:ts och Rikets Kammar-Collegii
Kungörelse den 2g Oct. samma år;
Då ifrågavarande lägenheter, genom
en sådan häfdvunnen befrielse ifrån
deltagandet i ett allmänt onus, ovedersägligen
måste hafva eidiållit ett
okadt värde, hvilket vid inträffade
arfskiften eller köpeafhandlingar utan
tvifvel kommit i beräkning;
Då hvarken med rättvisa eller billighet
kan förenäs att tillstyrka en
rubbning uti samma friheter, som ej
utan eganderättens förnärmande kan
verkställas, utan att på samma gång
bereda lämplig ersättning för den
bortmistade fördelen, hvilken otvifvelaktigt
varit afsedd vid den å oftanämnde
lägenheter, efter helt olika
grundel-, än som för hemman å landet
följes, verkställda skattläggning;
Då någon säker och varaktig grund
för bestämmandet af den andel i vägliållnings-besväret,
som Qvarnar, Bruk
eller andra dylika inrättningar borde
vidkännas, icke lärer stå att vinna,
enär, utom det, att mångå bland dessa
Lagr- samt Allm. Besv. cch Otc, Ut sk. Bet. N:o 11«
lägenheter icke ega någon rösträttiga
het vid prestval, och följaktligen icke
kunna hänföras under denna af
flera Motionairer yrkade beräkningsgrund,
ej blott deras värde, utan ock
deras fortfarande och hela bestånd
icke sällan äro underkastade betyda
liga förändringar, samt till en stor
del beroende af olika conjuncturer
eller andra tillfälliga omständigheter;
Då flera af de ifrågaställde lägem
heterne, såsom Grufve-delar, samt
vissa Bruks-och Fabriks-Inrättningar,
dels genom i senare tider meddelade
beslut äro uttryckligen förklarade
för Lös-Egendom, dels i alla tider
varit sålunda ansedde;
Då slutligen en med Motionairens
yrkande instämmande förändring af
de i detta ämne nu gällande här of-:
van anmärkta stadganden, enligt hvil-,
ka Qvarnar, Bruk och andra dylika
Inrättningar borde deltaga i allmän-!
na väghållnings-besväret, obestridligen
skulle föranleda till nya frågor om
skyldigheten för dessa lägenheter att,
efter enahanda grund, äfven deltaga i
åtskilliga andra hemmanen på landet
[.agr somt Allm. Besv, och Oec.
åliggande allmänna onera och praestationer,
derifrån de hitintills varit
befriade, och hvaraf alltså uppenbart
följer, att den åsyftade förändringen
skulle komma att medföra rubbning
i en mängd nu gällande rättsförhållanden,
samt allt för djupt ingripa i
sjelfva grunderne för beskattningen
af samma lägenheter;
Så finna Utskotten för sin del icke
skäl att tillstyrka bifall af de
serskilde i nu förevarande ämne väekte
och här ofvan omförinäkle motioner,
Utur enahanda synpunkt, och då
redan, genom Kongl. Kammar-Collegii
Kungörelse den aq Qctober 17p3,
skattlagde Utjordar öro förklarade
frie från deltagande i vägrödjning,
hafva Utskotten äfven ansett sig sakna
anledning att understödja det af
ftiksdags-Fullmägtigen Casper Wijhrnan
i detta afseende framställdte
förslag.
Deremot o oh som, efter hvad här ofvan
är antydt, Utskotten så mycket mindre kunpat
bestrida rigtigheten af den grundsatts,
»6 Lflg- tomt Allm. Bttv, o. Otc. U esk. Bet, J?-o u»
att hvar och en, som färdas å de allmänna
vägarne och derigenom drager af dem en
omedelbar fördel, äfven bör till deras vidmagthållande
bidraga, som denna grundsatts
ej blott i långliga tider varit erkänd och
tillämpad vid beviljandet af de serskilda
afgifter, som alla vägfarande öfver hela Riket
måste erlägga vid större Broar och Färjor,
utan ock i senare tider vid ett eller
annat tillfälle blifvit utsträckt äfven till sådane
allmänna vägar, hvilkas anläggning eller
iståndsättande och underhållande erfordrat
mera arbete ocb kostnad än som, med
iakttagande af rättvisa och billighet, kunnat
de Vägby ggnads-skyldige åläggas;
Alltså hafva Utskotten, såsom följd
häraf, trott sig ega de mest grundade
anledningar att fästa Rikets
Högloft. Ständers uppmärksamhet på
både vigten och billigheten af det
förslag, sorn Herr hangenberg, samt
Riksd. Fullmägtigen Svanberg framställt
om bestämmande af sä kallad
Väggärd , eller en viss afgift för de
allmänna vägarnes begagnande.
Men enär, för antagandet af ett så
heskaffadt förslag, ovilkorligen erfordras
den mest noggranna undersök*
f.ag* innit AUm.Besv, o.Oec.Vtsk, Bet, N:o ii, ty
liing, ej mindre om och i hvad mon
detsamma må kunna i allmänhet till
lämpas, än ock rörande de serskilda
frågor, sorn med verkställigheten deraf
ega oskiljaktigt sammanhang, såsom
beloppet af afgiflen, sättet för uppbörden,
redovisningen och användandet
deraf, bestämmandet af hvilka
vägfarande, som böra sådan afgift erlägga,
och mera dylikt; i saknad af
hvilket allt något närmare stadgande
i detta ämne nu icke lärer kunna af
Rikets Hoglofl. Ständer föreslås eller
antagas; hafva Utskotten ansett
deras åtgärd för det närvarande böra
inskränkas dertill, att hos Rikets
Högloft. Ständer vördsamligen föreslå:
det mätte Rikets Högloft. Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t, sedan alla vederbörande
blifvit i ämnet hörde och
de för pröfningen deraf erforderlige
upplysningar infordrade, täcktes låta
uppgöra och derefter vid nästinfallande
Riksdag till Rikets Ständer i
JJåder öfverlemna ett förslag till lindring
uti den jorden i allmänhet åliggande
Väg- och Brobyggnads-skyldighet,
medelst fastställande af så
kallad Faggård, eller en viss af
-
2(5 Lag- samt Allm, Besv, u. Oec. XJtsk, Bet. IV:o i r,
gift för de allmänna Landsvägarnes
begagnande.
De i ämnet gjorda Reservationer bifogas,
Slockholm den i8 Mars i£>2p.
Reservationer:
of Herr Prosten Forsslind: Emot R.H. S,
sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs-och
Oeconomie-Utskotls tillstyrkande,
att R. H. S. måtte hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla om en
undersökning, ledande till en allmän,
utaf hvarje Vägfarande, utgående väggärd,
jemte ett fullständigt utarbetadt
förslag, innehållande grunderna
för så väl utgörandet, som beloppet
af denna afgift, samt sättet att uppbära,
redovisa, controllera och slutligen
utdela dessa medel, hvilka
skola användas, att lindra jordbrukets
utaf väghållnings-skyldigheten
ökade bördor, nödgas jag, ehuru sjelf
underkastad skyldigheten att hålla
väg för nära arne hemman, vördsamt
anmäla min reservation.
iro Emedan denna ide, med consequence
utförd, skulle leda till kränkning ut-.
Lflg- samt Allm. Besv. o. Oec. Uesk, Bet. A':on. 30
af Svenska folkets urgamla oell af
våra äldsta fredslagar förutsatta rättighet,
att fritt färdas inom landet,
och dessutom för ali inre trafique och
rörelse lägga dé största hinder, hvarigenom
en större tunga, än sjelfva
väghållniugs-sky Idig helen skulle återfalla
på jordbrukaren, hvars varuafsättning
och hiförtjenster, genom
forslingar, framför alla betungades
af vägpenningars erläggande,
3:0 Emedan för verkställigheten erfordras
upprättandet af en slags Tullinrättning,
med dertill hörande Bomar,
Vakthus och Uppbördsman, lill
ett antal, åtminstone svarande emot
antalet af de vid allmänna landsvägarne
nu befintliga grindar.
3:o Emedan ändamålet efter allt utseenförfelas,
enär, 0111 afgiften beräknas
efter möjligheten att deli utgöra, beloppet
deraf, efter afdrag af uppbörds»
kostnaderne, på de flesta ställen skall
lemna intet, och på de öfriga ett
ganska ringa öfverskott.
4;o Emedan intet förslag till afhjelpatide
af jordbrukarens bördor kan fram»
Lojj- titna Allm. Bes v. e. Otc. XJtsk. Bet. Nu 11.
ställas under en mera förhatlig eller
mera försåtlig form, än den, uti
hvilket det närvarande framträda
5:o Emedan utaf den föreslagna undersökningen
, lika ändamålslös, sorn
vidlyftig, efter menigheternes hörande,
vederbörandes infordrade utlåtanden,
acters hopande, Corn i teers tillsättande,
förslagers afgifvande och serskildta
Utskotts granskande betänkanden,
den stora påföljden troligen hlifver
den icke ovanliga, att hela anstalten,
af nästkommande Ständer, befinnes
icke ledande till någon åtgärd.
6:0 Emedan, om förslaget, såsom det synes
troligt, icke syftar på andra, än
dem, som färdas med gästgifvarskjuts,
en förhöjning af en å 2 skillingar
på skjutslegan kan med mindre
omgång och tidsspillan på annan
väg erhållas.
Af Herr Professor P. O. Gravanderi
Lika billig och rättsenlig, som jag
anser frågan om lättnad för väg- och
brobyggnads-skyldige uti detta onus,
lika svår, som omöjlig och olämplig,
anser jag verkställigheten af Bro-och
Låg- samt Ailm. Desv. o. Otc, Utik, Det. Nio 11. 31
Vägpenningar uppbärande, både för
fördelning och uppbörden af detta
bidrag, i hvad detta alser vägfarande,
i synnerhet om med dessa blott
skola förstås Resande. Att infordra
dessa medel vid Gästgifvaregårdarne
synes mig för ändamålet vanskligt,
och dessutom sakna all möjlig controll.
Dessa medels redovisning och
tillhandahållande vore icke eller lätta
och säkra. Att öfver vägarne emellan
Gästgifvaregårdarne upprätta
Bommar för att hejda Resande och
Vägfarande, under det de erlade den
äskade penningen, är i min tanka
lika dyrt och snart sagdt overkställbar,
som en sådan inrättning än
skulle besvika hoppet, än förorsaka
gräl, förargelser och slagsmål. Vi
känna detta väl af åtankan på Tullbominrättningen,
som varit på mindre
ställen, och på de förr vid kyrkorne
varande Bommarne. Jag afstyrker
derföre detta förslag.
Svåra hinder torde väl möta förslaget,
att alla Bruks och öfrige uti
motionerne omnämnde Verks egare
deltoge uti underhåll af vägar och
br#ar ; men dett* deltagande skulle
32 La%- stim Allm. Berj. o. Qec. Ut sk. Bet. A’:o n.
jag anse billigare och för verkställ
ligheten möjligare. Forslandet af
tunga lass lill och ifrån dylika anläggningar
skadar säkert vägarne mer,
än mångä Vugfarandes och ibland
deni Resandes vagnar. Om dylika
Verks egare kunna tillförbindas att
deltaga uti detta onus, skulle jag tro
detsamma lättast för dem , och fullt
emotsvarande det fordrade bidraget,
kunna utgå, om de erla de en afpassad
afgift, hvilken Häradsvis insamlades,
och förvarades och användes
till byggnader och reparationer af
Broar inom Häradet. En sådan besparings-Cassa
vore behöflig, och ganska
god att påräkna i behofvets stund.
I önskningsväg skulle Rikets Höglofl.
Ständer kunna frambära en underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t
ville i sin vishet pröfva behofvct
af ofvannämnda lättnad och medlet
till dess åstadkommande, samt, i händelse
af verkställbarhet, derom 'till
nästkommande Ständer göra Nådig
Proposition. Utöfver denna gräns kan
jag icke gå för ofvannämnda ändamåls
vinnande.
Ing- samt Allm. Hesv. #. Otc. Vesk. Uti. N:o iS..' JJ
N:o 12.
Utlåtande, i anledning af väckta
frågor, om ett föränäradt sätt
för Kungörelsers publicerande i
Kyrkorne.
Tal Allmänna Besvärs- och OeeonomieUtskottet
har frän Högloft. Ridderskapet och
Adeln blifvit remitteradt elt af Herr Montgomerie,
Fabian, till nyssnämnde Riksstånd
ingifvet Memorial, deruti han, sorn
fristat uppmärksamheten å det oroande och
andakten störande i bruket inom Svenska
Lutherska Församlingen, att, midt under
Gudst jonsten, uppläsa kungörelser, efterlysningar
och publicationer af alla slag,
liar hemställt, att Rikets Högloft. Ständer
ville utverka ett Nådigt påbud, som förordmde,
det förenämnde kungörelser borde af
Bresten från Predikstolen, straxt efter hela
Gudstjenstens slut, uppläsas.
Hvarförutan det Högvörd. Preste-Ståndet
till Lag-Utskottets handläggning, genom remisser,
öfvgrlemnat följande aine Memorial:
1:0 Af Biskoppen Herr Doctor Faxe,
som anfört, att livar och en, hvilken gör
Bih. till Riks. St. Prof. 1S18, 1829. jtds Sami. a Afd. 3
3idje Haft,
3;j Lag- samt Allm. Bav. #. Otc. Utsk. XJil. K.o i*.
sig rigtig reda för det Christligt alfvarliga
och andaktsfulla, som tillhörer de stunder,
då Guds ord förkunnas, de heliga Sacramenterne
utdelas, och den .offentliga bönen
uppsändes till den Högste, skall inse olämpligheten
att i dessa heliga förrättningar inblanda
kungörelser, efterlysningar, underrättelser
om Aucliöner och de mest obetydliga
småting, m. m.; hemställande Herr
Biskoppen, att något annat sätt måtte utfinnas
för dessa kungörelsers afkunnande. Det
tjenligaste och mest ändamålsenliga vore, i
Herr Biskoppens tanka, att de upplästes på
Kyrkogången, efter slutad Gudstjenst, eller
ock i Socknestugan, der sådan finnes, och
der Pastor och Församling derom öfverenskomma.
Vördnaden för Konungens bud och
befallningar jemte Kyrkolagens stadgande
bjuda väl Kongl. Författningars afkunnande
från Predikstolen; men då delta; icke sker
ibland Brödrafolket i Norrige, utan vid de
tillfällen, då Kongl. Maj:t sådant bestämdt
i Nåder befaller, torde man kunna hoppas,
att Kongl. Maj:t i Nåder tillåter ett lika
förhållande här i Riket. För Allmogen
skulle derigenom, i Herr Biskoppens tanka,
beredas bättre tillfälle, att både'begära och
undfå de upplysningar om Författningarnes
innehåll, hvilka det åligger Presterskapet
att meddela, och hvilket meddelande i al
-
Lflg- samt Allm. Mesv. ♦. C«.\ Uisk.T$:l. N.oii. ly
la fall ej kan verkställas från Predikstolen,
utan genom samtal med Läraren, dem han
icke eller kan anställa förr, än efter Gudstjenstens
slut. Dock ansåge Herr Biskoppen
det vara oundgängligt, alt Församlingen
från Predikstolen anmodades att qvarstanna,
för att, efter slutad Gudstjenst, höra sig föreläsas
oftänämnde författningar, då tillika
borde tillkälmagifvas, hvarom de handla,
när fråga är om Konungens, dess Collegiers
och Befaliningshafvandes kungörelser.
Af sig sjelf torde förstås, att alla de kallelser
till förhör och underrättelser af Kyrkoherden,
hvilka angå Embetsvården och Församlingens
samtlige Ledamöter, skulle såsom
hittills från Predikstolen uppläsas, men
de tryckta eller skrifna handlingar, sorn innehålla
hvad i allmänhet plägar kallas verdsliga
saker, på det föreslagna sättet afkunnas.
Häremot hade man, enligt hvad Herr
Biskoppen erinrade, tillförene hört den anmärkning,
att vistandet i Kyrkan skulle
längre på tiden ankomma; men Herr Biskoppen
trodde en sådan anmärkning desto
mindre afseende förtjena, som det icke fordrade
längre tid till kungörelsers uppläsande
efter, än under Gudstjensten, och det
dessutom ofta inträffade, att, just under
dessa kungörelsers uppläsande, en stor dei
af Församlingens Ledamöter utgår af kyr
-
■ÉÉ
3 6 Lag- samt Allm. Besy. o. Oec. U t sk. \Jtl. Nio ii;
kan, och, genom deraf uppkommet större
eller mindre buller, hindrar författningarnes
aflrörande för dem, som qvarstanna.
Uti hvad således Herr Eiskoppen sålunda
anfört och i sammanhang hvarmed IIf
M^ntgomeries här ofvanintagna motion, den
Höglotl. Ridderskapet och Adeln ined det
Högvörd. Ståndet communicerat, blifvit uppläst,
har det Högvörd. Ståndet instämt till
alla delar.
aro Af Herr Prosten Anjou, som fastat
uppmärksamheten derå, att den i allmänna
Lagen, Byggninga-Balkens io Cap. 5
medgifna rättighet, att för åverkan å Egor,
genom vitén förelagde af Domaren, söka hägre
ansvar, än det Lagen i allmänhet stadgar,
har i senare tider blifvit till den graci
begagnad, att bruket nästan urartat lill missbruk.
I den ort åtminstone, der Motionairen
är boende, vore det nu mera vanligt,
att dylika vitesförbud tagas serskildt icke
allenast för hvarje Gård eller By, utan också
snart sagdt af hvarje enskild jordegare
inom B va-Lagen; och då dessa förbud, enligt
den vanliga slutmeningen, skola, för att vara
gällande, årligen uppläsas i Socknens och
nästgränsande Socknars Kyrkor, vore det i
Molionairens tanka lätt att inse, hvilka mas
-
Lag- samt Allm, Besv. o. 0(c. iSisk. tj;/, K'.o i2. 3?
sor af meranämnde förbud, hvarje Söndag,
isynnerhet vårtiden, inlemnas, för att blifva
afkunnade; hvarigenom den från egentliga
Gudstjensten afdragna tid, som tillmångfalldiga
och vidlyftiga kungörelsers uppläsande
åtgår, varder ännu mera förlängd.
Och om också de vid denna Riksdag förnyade
motioner om förändring för sättet för
kungörelsers uppläsning skulle virma en lyckligare
framgång än förr, borde i alla fall, efter Hr
Prostens tank#, någon utväg till undanrödjande
eller åtminstone förkortning af den tidsutdrägt,
som ett 10 å aorfalldigt upprepande
af berörde vitesförbud, hvilk#* innehåll
nästan är alldeles enahanda, åstadkommer,
påtänkas och föreslås.
Det säkraste medlet till vinnande af
ett sådant ändamål, vöre väl i Molionairens
tanka, att allmänna Lagen stadgade, för all
åverkan å andras egendom ett så högt ansvar,
att serskildta vitén befunnes öfverflödiga
och kunde alldeles förbjudas.
Men för den händelse, att man ansåge
frågan härom böra hvita, till dess det nya
Lagförslaget komme att pröfvas och antagas,
har Herr Prosten föreslagit tvänne alternativ,
antingen att vitesförbud kunde, i
likhet med inteckningar, anses gällande för
en tid af 10 år, så att, när ett af Domaren
stadgadt vite vore, genom resolutionens upp
-
33 samt Allm, B»i9. o. Occ. U sk. U ti N!» u.
läsande, kungjordt, och betyg deröfver påtecknadt,
samma vite borde för följande decennium
tjena till ofelbar efterrättelse, och
förnyelsen deraf först efter förloppet af denna
lid sökas, i Rättens Protocoll antecknas
och åter kungöras, för att på lika lång tid
å nyo gällande anses; efter hvilken både
vid Rätten och inom Kyrkan gifven offentlighet
åt förbudets innehåll, någon okunnighet
derom icke kunde förebäras; eller också,
att vites-Protocollen, som nästan ordagrannt
innehålla alldeles detsamma, måtte
sålunda publiceras;
''Följande vites-Protocoll varda härmed
afkunnade nemi.”
”1:0 Af N. dato, för N. gård (N. By
eller hemmanet N. i N. by) med N. vite.”
"2:0 Af N. dato för N. &c.” och så
vidare, till dess alla voro uppräknade, då,
i fall så nödigt pröfva des,' det speciel», rörande
skog, näfver, bark, löf, vägar, gärcfesgårdar,
fiske & c. kunde på en gång för
alla gemensamt uppräknas.
Vavandes af Herr Contracts-Prosten
Agrell till det Högvörd. Ståndets Protocoll
anmäldt, att han med Herr Prosten Anjou
sig förenade, under tillkännagifvande der
-
I/ig- farnt Allm, Bciv. e. Otc. TJtik. Utl. N:i 12. I9
{'emte, att massan af ifrågavarande vitesförjud
ofta varit så stor, att Herr ContraetsProsten,
till förekommande af en onödig
tidsutdrägt, blifvit nödsakad att deraf göra
transsumt.
Vid öfvervägandet af hvad så väl Herr
Montgomeric som Herr Biskoppen Doctor
Faxe i det föregående hemställt, hafva Utskotten
icke underlåtit att taga kännedom
af det Betänkande, Rikets Höglofl. Ständers
Lag-Utskott vid 181-7 års Riksdag den 1-7
December samma år afgifvit, uti då väckt
enahanda fråga om ett förändradt sätt för
allmänna författningars kungörande, hvaruti,
på grund af åsigter, hvilka uti berörde
betänkande blifvit anförde, ett förändradt
sätt för allmänna författningars kungörande
blifvit föreslaget; men som Utskotten
för sin del funnit den betänklighet emot
en sådan förändring möta, att det blefve
svårt att efter Gudstjänstens slut i kyrkorne
qvarhålla menigheten, som då vanligen
vill skynda lill sina hem och som äfven
ofta saknar tid att uppehålla sig för Kungörelsernas
af hörande, hvarigenom skulle hända,
att mången gång en stor del af Församlingsboerne
blefve i okunnighet om dem
rörande författningar och andra allmänna
handlingar; så och då Utskotten för öfrigt icke
40 Lag- samt 'Allm. BesV. och Oec.Uts/r.Un. N:o n.
eller kunna dela den tankan, att del nu brukliga
sättet för Kungörelsers uppläsande från
Predikstolen efter predikans slut står i någon
verklig, det religieusa sinnet sårande, strid
med hvad till en värd'g och andaktsfull
Gudstjenst hörer, enär de medborgerliga
pligterne äro i så nära förening med dem
emot det Högsta Väsendet, att det ock icke
synes olämpligt, att någon del af tiden för
Gudstjensten upplages för meddelandet af
medborgerliga ämnen, anse Utskotten sig
icke böra tillstyrka någon förändring i hvad 4
a Cap. 5 §. Kyrko-Ordningen, angående
författningars uppläsande i Kyrk orne,
Xöreskrifver.
Hvad åter beträffar de af Herr Prosten
rAlnjou framställde alternative förslag, till
förkortande af den tidsutdrägt, soni uppläsandet
af vitesförbuden skall medföra; så
enär det icke är Presten betaget, att af berörde
vitesförbud göra sammandrag, under
förutsättande, att de få den utförlighet, som
erfordras för ändamålet, nemi. allmängörandet
af deras innehåll, och, genom uppläsandet
af dylika sammandrag, både förminskning
i göromål och besparing af tid,
i Utskottens tanka, åstadkommas, samt således
de afsigler befrämjas, hvilka Motio
nairen
-
ÉiLt. Lag- saint Allm. Eesv. o. Otc. IJtsk. U d. N:i> 11. 4t
nairen med förslagen åsyftat, kunna Utskotten
icke tillstyrka i formen för kungörandet
af meranämnde vitesförbud någon
annan förändring än den* hvartill berörde
sammandrag, der de upprättas, kunna föranleda*
Åtskilliga
Ledamöters reservation i ämnet
bilägges.
Stockholm den i8 Mars 1829.-
Reservation*
Herr Berg von Lind: yttrade i
Det torde icke vara utan grtiiidade skäl*
soln, vid flere Riksdagar och äfven den närvarande,
klagan blifvit förd öfver olämpligheten
i sättet att uppläsa Kungörelser i kyrkorne.
De lill förändring häri uppgjorde
förslag hafva likväl icke hittills rönt önskad
framgång, hvartill i icke ringa nion
torde hafva föranledt, att dessa förslag
Bih. till Riis, St. Prot. 1828, 1829. "/At S*ml. 2 Afd. 4
3;dje Iliift.
\o. Bil. t. Lng-samt Allm.Besv. o. Otc. TJtsk. Ut'. K: a 12.
städse mött motsägelse i Hedervärda Bonde-Ståndet.
Under sådana förhållanden förekommer
äfven mig betänkligt, att lemna ovilkorligt
tillstyrkande till en förändring, som hufvudsakligen
synes ega inflytande på allmogens
rätt. Då jag likväl hyser den öfvertygelse,
att förändring både är af verkligt behof
påkallad, och kan till vägabringas på ett sätt,
att icke någon olägenhet deraf uppkommer,
anser jag mig böra, i anledning af de väckte
rnotionerne, vördsamt föreslå, att, med
ändring i 2 Cap. 5 §. Kyrko-Lagen, det må
lemnäs hvarje församling öppet, att inom
sig, efter öfverläggning med Pastor, besluta
om lämpligaste sättet och tiden för Kungörelsers
uppläsande i kyrkorne, så att hvar
och en må kunna erhålla säker- och fullständig
kännedom om innehållet af samma
Kungörelser; och torde dervid jemväl blifva
nödigt, att sådana öfverenskommelser,
innan de taga åt sig gällande kraft, blifva
tili Kongl. Majrts vederbörande Befallningshafvandes
granskning och fastställelse öf~
verlemnade,
Häruti instämde Herr Grefve Posse%
Arvid, Friherrarne Stjerncrona, David.
Bil. t. Lag? samt Allm. Besv. o. Öec. U t sk. U tl.Nto ra. 43
Sprengtporten, J. W., och Ehrenborgf
C asp., Herrar af Forsell och af Tannstrött;,
Contracls-Prosen Nordin, Professorerne
Bexell och Gravander samt Herr
Leffler.
STOCKHOLM 1829,
tryckt hos Jon Ad. Walldan.
Lag-samt Allm. tiesv. o. Oec,Utsk. Bet. N'ö 13. 1
N:0 Ij.
Betänkande, i anledning af väckte
Motioner om ändring i
Kongl. Förordningen den lp
December 1827, angående grunder
ne och vilkoren för Hemmans-klyfning
samt afsöndring
afförd eller andre Lägenheter
frän Hemman.
Uti serskilde, dels Från Högloft. Ridderskapet
och Adeln, och dels från Hedervärda Bonde*
Ståndet till Utskottens behandling öfverlemnade
Motioner har blifvit anfdrdt och yrkadtj
Af Herr Törnebladh, Carl'. Att som den
uti ifrågavarande Kongl. Förordnings 2 Cap.
medgifne rättighet att trån Skatte-Hemman upplåta
och afbända, under full egande tätt, till och
med en tiondedel af Hemmanets jordrymd, icke
vore förenlig med Allmänna Uagens ännu gällande
bud i 4tde Cap. g §. Jorda-Balken: ”Ej
må den, som å skattskyldig jord sitter, genom
köp, skifte eller å annat sätt något söndra och.
minska af det, sorn dertill med rätta hörer; gör det
någor, vare ogildt,” — det måtte alltså granskning
ske af sådane Stadganden i Förordningens
Bih. till Rikt. St. Fröt, 18*8 «tk 1829, 7 Sami, 2 1
4te LL.tet.
a Lag- såmt Alim. Be sv. ö. Öec.Ulsk, Bet. N.o ift,
S:dra Capitel, sorn kunna hänföras till sam»
manhang med Allmänna Lagens föreskrift i 4
Cäpitlet 9 §. Jorda-Balken, och tillåtande derefter
meddelas, om vid den skedda Lagföränr
dringen bör förblifva, och således Allmänna
Lagens ofvanupprepade Stadgande till sin kraft
och verkan förfalla; hvarvid Motionairen ansett
afseende böra fästas å vigten och verkningarne
af de förändringar, som i Cameral-verket och
gamla Jordbruks-förhållanden blifvit, genom i-'
ifrågavarande Författning, grundlagde.
sif Herr Cederschjöld, P. (r.: att deri, ge«-  inom Kongl. Förordningen den 19 DecembeC
a82 7, bestämda rättigheten till Hemmansklyfning
i allmänhet skall anses för yttersta gränsen af
hvad, som skulle kunna medgifvas, och af många
för redan så öfverdrifven, att det icke vore
utan tvekan Motionairen gick att väcka fråga
om en obegränsad jordklyfning; men ehuru med
ringa hopp att idéen nu skulle kunna utföras*
har likväl Motionairen ansett för sin pligt att
uttala den och göra reda derföre, öfverlemna^
de åt tiden att bringa den till mognad.
Motionairen, som fullständigt utvecklat^si*
na åsigter, så val i afseende på fördelame af
en fri och obegränsad jordklyfning, som ock
till vederläggning af de inkast, Motionairen för»
utsett deremot kunna framställas, har slutligen
f O
yttrat, att, om tilläfventyrs de af honom anförda
fcig-' samt Allm, Besv. o, Oec.Vtsk. Bet. N.-o 13; g
icke skulle finnas nog kraftiga, för att nu
Jiå. en gång alldeles besegra den urgamla meiningen
om besutenhet, hoppades likväl Motionairen,
att de åtminstone skulle göra tillfyllest
att ådagalägga, det denna fråga förtjenar ett närmare
begrundande.
Af Herr von Qvanten, Carl: att, ehuruväl
Kongl. Förordningen den 19 December 1S27
grundade sig på Rikets Ständers, vid förra
^Riksdagen till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga
Skrifvelse, med begäran, att en Nådig Författning
i ämnet matte utfärdas, kunde dock icke
Motionairen medgifva, att Rikets Ständers beslut
och skrifvelse hvarken varit Grundlagsenlig
eller öfverensstämmande med Ilandets san«
na fördelar; att Hemmans-klyfning, utan afsöndring
af jord, onekligen vore endast en oeconomisk
fråga, och hvarmed man fullkomligt kunde
vinna det ändamål, Författningen åsyftar;
hvaremot afsöndring af jord tydligt ingriper i
hvad Allmänna Lagen stadgar i 4 Gap. 9 §,
Jorda-Balken, och således bordt behandlas enligt
87 §. Regerings-Formen, men deremot, genom
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse och
Kongl. Majus Nådiga Förordning den ig December
1827, blifvit behandlad enligt 89 §*
Kegerings-Formen, samt att denna Förordning,
efter Motionairens bedömande, innefattade sa
mångå misstag, at* tlet vöre öfverflödigt para
-
4 Lag. samt Allm. Besv. o. Oec.Utsk. Bet. N'ö lii
grafvis analysera den, utan har Motionairen ge*
nast öfvergått till ämnet och föreslagit:
1:0 Att ifrågavarande Kongl. Förordning,
äfvensom 15 §. i Enskiftes-Förordningen af år
1807, måtte upphäfvas, såsom varande i strid
med Allmänna Lagen 1 4 Cap., g §. Jorda*
Balken, hvars bibehållande, med några undantag,
Motionairen trott säkrast leda till Hemmanens
och Jordens bestånd sami förkofran.
9:0 Att Hemmans-klyfning bör för alla
Hemman, af hvad natur som helst, vara tillåten,
endast med vilkor af besutenhet, som, genom
serskild undersökning, borde för hvarje Province
bestämmas medelst utsättande af vissa Tunneland
helgod mark efter locala förhållanden ,
utan att dervid binäringar, såsom Fiske och Sjöfart,
borde få tagas i beräkning.
3:0 Att Hemmans-klyfningen borde ske i
jemna tal, såsom i:del, is del, äVrdel, eller
rVidel, 3U:del, -jendel o. s. v., hvilket skulle vara
nödvändigt i afseende på debiteringen både för
Häradsskrifvare och Egare, samt blifva lätt att i*
akttaga genom jemkning vid klyfningen.
4:0 Att alla de Jordlotter, som, genom köp
eller undantag, äro skiljde från Starn.Hemmanen,
af den storlek, att Egarne derå vore besutne,
borde åsättas Hemmantal; att alla andra un
-
Lag-samt Allm Besv,ö.Oec,TJtsk. Bet. N:ö 13. 5
dantag, hvilka tillkommit efter December månad
1827, äfvensom de, hvilka af gammal
praxis blifvit afskiljde, borde få begagna dess
egande-rätt, såsom förpantning, till högst 30 år;
att för öfrigt en besuten Jordegare, hädanefter
som hittills, borde ega rätt upplåta större eller
mindre del af sin jord eller utmark, mot
Afgäld eller Spannmål, likväl med bibehållande
af besutenhet, hvilket upplåtande emellan
Jordegaren och Nybyggaren borde så uppgöras,
att den senare hade att påräkna beskydd och
hjelp, då oförutsedde olyckor sådant påkallade,
såsom vid sjukdomar och missvext-år; hvaremot
Motionairen ansett olämpligt och endast ledande
till oberäkneliga Rättegångar, att vid Jord-afsöndring
använda föreskrifterne i 2 Cap. 2, 7,
8 och 12 §$., eller snarare de fleste §§. af
Kongl, Förordningen den ig December 1827.
5:0 Att Vattenfall borde kunna afsöndras
och förvärfvas med evärdelig eganderätt,
och nödig jord dertill anslås, äfvenledes
till evärdelig ego, mot Jordlega, dock så,
att besutenheten för Jordegaren derigenom
icke rubbades,
6to Att Städernes jord borde få styckas
huru som helst, blott den efter godhet erlägger
sin ovilkoiliga afgift till StadsCassan,
i hvilket afseende nödigt vore, att dessa One
-
ra och L yldigheter noga utstakades till Sta*
demas framtida bestånd*
Af Rihdagsfullmägtigen Nils Munsson frän.
Malmöhus Län'• Att deri, uti itsta Gap. %
§. uti Kongl. Förordningen den ig:de December
1827, gifna föreskrift om hvad till
besutenhet erfordras, synes Motionarren in-,
nefatta uppenbart ingrepp i egande-rätten ;
ty den jord man icke eger rätt att, på hvilket
sätt och uti så små delar sora helst, föryttra,
kunde man icke eller sägas med full
eganderätt besitta. Genom berörde stadgande
hindrades ej allenast mången i skulder
fördjupad liemmans-egare att begagna det
räddningsmedlet att, genom några tunneland
jords försäljning, liqvidera sina skulder, än äf.
ven flere fattige men idoge arbetare, att någonsin
komma i ett oberoende tillstånd ; de
nödgades hela sin lefnad igenom arbeta för
andra, utan att någonsin ega tillfredsställe!*
sen att kalla en jordtorfva sin egen, och, vid
sådant förhållande, borde det icke finnas underligt,
om de på utsväfningar förstörde det
lilla de kunde förtjena, såsom en obetydlighet
, hvilken, örn den än hopsparades, icke
skulle räcka till att försätta dem i bättre
ställning, hvaremot den rike skulle allt mer
öka sin egendom och dymedelst blifva i
stånd att behandla efter godtfinnande den af
honom beroende fattige; att de länder äro,
Lag' saint Allm. Besa, q. Oec■ Utsk, Besa, N'.oi$ 7
lycklige, der förmögenheten är så delad, som
möjligtvis later sig göra, der icke omätlig
rikedom står vid sidan af det yttersta armod,
4er hvarken millionärer eller tiggare finna?,
utan en jemn välmåga herrskar; att en sådan
svårligen kunde åstadkommas, så framt det
icke tillätes hvarje medborgare att ega och
besitta så liten egendom af jord haft behagar
eller kan förvärfva; att i betraktande jemväl
borde komma den förkofran , som jordbruket
måste vinna, genom en obegränsad
hemmans-klyfning, enär ju mindre jord hvar
och en får på sin lott, desto bättre är han
i tillfälle att sköta densamma och uppdrifva
dess afkastning till det möjligen högsta; samt
slutligen, att det i 8 §. af i;sta Cap. förekommande
stadgande , att, i frågor rörande
hemmansklyfning af Rusthåll , vederbörande
Krono* och Regements-Ombud böra bevaka
Kronans derunder beroende rätt, städse skulle
medföra odräglige chicaner och dryga kostnader
för jordegaren; och har Motionairen, i
anledning häraf, föreslagit, att hemmans-klyfnirigen
måtte hädanefter, utan någon inskränkning,
tillåtas till hvad hemmantal som helst,
så att det må stå hvar och en fritt att ega
så liten jordegendom, som honom godt synes,
eller han mägtar förvärfva, hvarvid Motionaiien
ansett något annat vilkor icke böra
fästas, än det, att så stor skatt, som kan beräknas
|iå der; afsöndrade henam^nsdelen, ali*
8 Lag- samt Allm Besv o. Oec Utsk. Bet. N'o i 3.
tid borde densamma åtfölja och icke längre
vidlåda hufvudhemmanet , hvilket , i annat
fall, till slut blefve betungadt med drygare
utlagori än det skulle kunna förmå att utgöra.
Af N. Strindlund fran V/esterNörrlands
Län: att, ehuruväl ändamålet af Kongl. Förordningen
den 19 December 1827 vore för jordbruket
och det allmänna välgörande, enär derigenom
bereddes tillfälle till flere jordbrukande
hushålls bosättning och försörjning, stigande population
och Ilandets bättre odling befrämjades
samt en jemnare fördelning af allmänna onera
emellan odaljorden och den i senare tider uppodlade
tillvägabragtes, ansåg likväl Motionairen
den, genom ifrågavarande Förordning, medgifna
rättighet till Hemmansklyfning och Jordafsöndring
vara för vidt utsträckt, och derföre skadlig
för Jordbrukaren, helst afseende endast blif.
vit gjordt å dennes förmåga att utgöra allmänna
räntor och onera, men icke å dess egna
oberoende ställning såsom fri Samhällsmedlem.
Motionairen har derföre föreslagit, att, såsom
dess egne ord lyda: ”utom Utlagornes säkra utgörande
för besutenhet eller en possession för
5 sig sjelf, skall erfordras dess, genom ändamålsenlig
användning, innehafvande åbos möjliga
Oförmåga till egen och sin Familles fysiska,
5’moraliska och intellectuela bildning och förkofran;”
äfvensom Motionairen yrkat, att den,
efter hans förmenande, genom ifrågavarande
Lag• samt Allm,Cesv. o. Oec-Utsk, Bet, lN:o 13. 9
Kongl. Förordning, inträffade förändring i 6 och.
7 §§. af ia Capitlet Årfda-Kalken, mätte, med
anledning af 87 §. Regeringsformen, förfalla,
såsom icke tillkommen i den deruti föreskrifne
ordning.
Af Petter Andersson frän Hallands Län:
att Kongl. Förordningen deri r g December 1827
måtte blifva ändrad och rättad i öfverensstämmelse
med efterföljande, af Motionairen framställde,
anmärkningar emot
a) 1 :$ta Cap. 2 §..• att en besuten Åbo
bör, da annan binäring icke finnes, kunna föda
under Sommar och Vinter minst arne hästar,
4 kor och 6 får, och hafva minst fern tunneland
öppen åkerjord, som kan påräknas i afkastning
gifva femte å sjette komet; och, om den
vore mindre gifvande, borde vidden ökas.
b) 2 Cap, 1 att i de orter, der jorden
icke är desto mera gifvande, så att sjette kornet
i afkastning kan påräknas, borde ej afsöndringen
deraf få nedgå längre, än till fyra tunneland
jord till odling samt 2tne tunneland
till äng, med dessutom sommarbete för 2 kor
och 2 å 3 får, antingen det är närmare eller
fjärmare någon Stad, som är under andra classen.
c) 2 Cap. 9 §.: att arfvinges i denna §.
äo Lag- samt Allm. Besv.o. Oec-Utsk Bet. 13,’
bestämda rättighet till vitbrytning af dess genory
arf erhållna lott i Hemmansdel måtte upphöra,
såsom föranledande en för vidsträckt och derföre
skadlig jordafsöndring.
Af Eric Persson fran Gefleborgs Län: att,
med ändring i usta Capitlet 2 §. af oftanärande
Kongl. Förordning, stadgas måtte, att besu*
ten Hemmanslott bör, sedan afdrag skett för all
derå befintlig så kallad undantags, eller fördels-'
jord, gifva årlig vinterföda till minst en häst,
14 mjölkkor, 8 i 10 får eller getter, och egoutrymme
dessutom till utsäde af minst 3 tunnor
säd, 2 tunnor potatoes och 18 kappar linfrö
eller deremot svarande hampfrö; och har
iMotionairen derjemte i afseende på föreskrifterne
i a Cap,, angående jordafsöndring, yttrat: att,
tvifvelsmål kunna uppstå, om allmänna Lagen
i 4 Cap. g §, Jorda-Balken skall anses derigenom
vara upphäfven, samt huruvida, i anledning
af Föreskriften i 13 §., Förordningen bör
medföra retroactiv verkan; att stadgandet i 3 §.
derom, att jord, som afsöndras i Gefleborgs Lan,
skall innehålla minst 6 tunneland duglig jord
i en enda formlig och till afhägnad beqväm
lott eller lägenhet, med högst få undantag, ingenstädes
kan verkställas i Helsingland, der
emellan berg och sjöar icke är alt finna en
bland hundrade Odlings-Fägenheter af nyssnämnde
rymd och formlighet; att det mindre bestämda
yttrycket, tipndedelen af Hemmanets jordrytnd,
fjag-samlAllm.Besv.o. Oec-Utsk.Béti N:o 13. 11
föranleder tvätydighef, huruvida dermed menas
jord och skog tillhopa, med ett ord, allt till od*
ling dugligt och icke dugligt, eller allenast od*
lingsbar jord, likasom 3 §. synes svår och godtycklig
| tillämpningen efter de olika begrepp,
hvar och en gör sig om mer än vanlig egorymd;
att, derest 4 Cap. 9 §. Jorda-Balken laga
ligen kan anses vara upphäfven, och principen
om frihet att afsöndra jord till 7*ö:del af hvarje
Hemmans område blifver bibehållen, odalåker
och äng deri icke inberäknade, så skola likväl
locala förhållanden i Helsingland fordra,’
dels, att ett minimum för hvarje upplåtelse ifrån
6 till a eller 3 tunneland utsattes, dels, att rättigheten
att salunda afsöndra jord icke bindes
af någon sådan föreskrift, att den upplåtne jorden
nödvändigt skall bestå af en enda Lägenhet;
äfvensom Motionairen ansett bestämda stad»
ganden nödige, huru förhållas bör med äldre
upplåtelser och jordafsöndringar, samt om, vid
afhandlingars ingifvande till lagfart och inteckning,
Härads-Eätterne åligger att granska upplåtelsernes
öfverensstämmelse med Författningen
och rätta dem derefter, eller de böra afvakta,
att fråga derom i laglig ordning väckes; och
som de hitintills följde Författningar vid pröfningen
af frågor om beståndet af jordafsöndringar
varit obestämde, har Motionairen funnit af
högsta nödvändighet, att ett från all tvetydighet
gkiljdt, klart och ovilkorligt stadgande meddelades,
i? Lag-samt Allm.Besv.o. Oec-Utsk.Btt. N:o 13,
huru afhandlingarne böra vara beskaffade, för
att afsöndringarne skola bestå;
samt slutligen af
Olof Mänsson frän Blekinge: att en an
märkningsvärd
stridighet synes uppstå emellan
Kongl. Förordningen den ig December 1837
och Kongl. Förordningen den 13 Junii 1800,
angående städsel och lego af jord på landet,
derest icke, på sätt inledningen till förstnämnde
Förordning föranleder, den senare derigenom
skall anses upphäfven; i hvilket fall Motionai.
ren hemställer, om icke något stadgande behöfves
om skillnad emellan ärfd och aflinge-jord,
eller om Inteckningshafvaies rätt vid fråga om
tillämpning af 1827 års Förordning. Motionairen
har likväl från stadgandet i 12 §• af
sistnämnde Förordning trott sig kunna sluta
dertill, att 1800 års Förordning ännu fortfar att
vara gällande, och, på sådan grund, ansett ett
närmare bestämmande deraf erforderligt. Vidare
har Olof Mänsson anmärkt, att en motsägelse,
som synes kräfva rättelse, skall finnas både
i princip och tillämpning mellan föreskrifterne
i 2 Cap. 1 och g §§,, då desse jemföras
med i Cap. 2 §., enär för besutenhet, enligt
sistnämnde stadgande, fordras vida större jordrymd,
än den, som, enligt de förra, kan, såsom
serskild lägenhet under full egande rätt, afsöndras;
och har Olof Månsson dessutom fästat upp
-
Lag-samt Allm,Besv,o.Oec,‘Vtsk< Bet, N.o 13. 13
märksamhet derå, att den retroactiva kraft, som,
genom stadgandet i 13 §. af 2 Capitlet, blifvit
detsamma tillagd, skall i tillämpningen föranleda
till betänkliga förhållanden i så måtto, att
hvad hittills varit afhandladt mellan Hemmansegare,
Arrendatorer, Torpare och Husmän, Fiskare
och Backstugusittare, som innehafva Tomtplatser,
eller, med få ord, alla som på obestämd
tid, vissa år eller under lifstidsstädja, besitta jord,
när den ej innefattar 4 tunneland duglig jord,
är underkastadt klander och upphäfvande. Afven
i detta afseende har Motionairen ansett en
jemförelse erfordras med Kongl, Förordningen
den 13 Junii 1800, deri undantag icke göres i
afseende på rättigheten att under arrende upplåta
platser och lägenheter, äfven af oinskränkt
jordrymd; med hänsigt hvartill Motionairen hemställt,
om ej nödigt vore, att ett bestämdt stadgande
meddelades, hvilka de lägenheter äro, större
eller mindre, som böra hänföras till ego-afsöndring
af den beskaffenhet, att rättelse och
jemkning deri skall ske, eller att jorden skall
emot lösen återgå.
Utskotten, som tagit i öfvervägande de väckte
Motionerne, med hvad, i anledning deraf, af
åtskillige Ledamöter, så väl hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln som i Hedervärda Bonde.
Ståndet, är vordet anfördt, anse sig i första rummet
böra lemna en korrt öfversigt af de Författningar,
»örn i fråga så väl om Hemmansklyf*
i 4 Lag. samt Ailm, Besv-d. Oec-’Utsk.EettN:o lij i
ning, sorn angående jord-afsöndring, varit gäl»
lande förr, än Kongl. Förordningen den lgjde
December 1827 utfärdades.
Angående Hemmansklyfning har i allmar!-!
na Dagen annat stadgande icke blifvit meddeldt,
än det som innefattas i 1? Cap. 7 §. Årfda
Balken,
att, i händelse vid arfskifte flere erhålla
del i Sätesgård eller annan Jord, som icke
Väl kan klyfvas eller delas, häfver den, som störte
delen eger, rättighet att, efter laga värdering*
lösa de andre ut, antingen med penningar eller
jemngod ränta, hvilketdera den helst vill som
lösen taga skall. Sedermera är, genom Kongl.
Förordningen den 30 Junii 1747, Kongl. För4
klaringen den 24 Januarii 1751 och Kongl.
Brefvet den ?6:te November 1763, vordet stadgadt,
att Skattehemman i allmänhet få klyfvas
ända till 6, 8 eller mindre delar, allt efter det
sådant, enligt befintlige Chartors föranledande och
föregången undersökning, pröfvas kunna ske, med
Hemmanens bestånd i framtiden; att, då Härads*
Rätts beslut i fråga örn Hemmansklyfning blif.
vit draget under Lagmans-Rätts pröfning, borde
vid dess Dom blifva beroende, samt att klyfning
af Skatte-Rusthåll mellan Köpare, Säljare
och Arfvingar kunde ske i fjerdedelar, utan serskild
pröfning eller tillstånd af Landshöfding
och Regements Chef, hvilket deremot erfordra,
des för klyfning i mindre delar; äfvensom, dels
genom Kongl. Kungörelsen den 8:de^|ars 1770
Lag- samt Allm, Éesv. b. Oec,Utsk. Bet. N:oi$i l g
öch Kongl. Förklarihgert äF samma dag, ytterlin
gare föreskrifter angående Hemmansklyfning i
allmänhet blifvit meddelade, dels ock för serskilda
Landsorter serskildte stadganden tid ef<
ter annan blifvit gifne, såsom för Elfsborgs Län*
jemte andre Orter af lika beskaffenhet, Kongl*
Resolut. på Allmogens besvär den 16 Mars
*739* §• 54» Wermlands Län och Nysunds
Socken i Nerike, Kongl. Resolut, den a g Nov.
a75&> §• 32» Bobus Län, Kongl. Brefvet
den 22 Februarii 1770 och Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den 22 Mars sam-;
ma år, §* 16, för Gefleborgs Län, Kongl. Brefvet
den 3 Julii 1789; örn klyfning af Hytte-*
andelar i Wermland, Kongl. Förordningen d<
29 April I740, och fö'r afskedade Soldater i
Dalarne, Kongl. Resolutionen den 12 November
1766, §; 23.
4:de Capitlet 9 §. Jorda - Balken J här
förut till innehållet ordagrannt anmärkt,
jemte åtskillige äldre Författningar af den 2
Maji 1673, d. 21 Julli 1677 och 14 Augw
3690, som genom senare Kongl. Resolutioner
den 18 Augusti 1752, §, 2, och den 29
November 1756, samt Kongl. Brefvet den
38 Februarii 1757, blifvit å nyo upplifvade,
innefatta allmänt och ovilkorligt förbud trot
ali Jord.afsöndring från skattskyldigt Hemman;
och serskildt ar vordet förklaradt uti 51!
§. af Kongl. Resol, på Allmogens besvär den 9
i 6 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. TJtsk. Bet. N:o i 3
December 1766, att 1677 ars Placat jemväl
skulle sträcka sig tillabalienation af Fisken, då
Hemmanen derföre äro skattlagde, samt, genom
Kongl. Bergs Collegii Kungörelse den
28 Februarii 1822, att Jord,- Hytte,* Skogsoch
Grufvudelar icke få från Fjerdeparts-Egendomarne
i Nya Kopparbergs Bergslag afsöndras.
Deremot innehåller Kungl. Förordningen
den 18 Februarii 1767 bland annat,
att, örn ett Hemman 1 arf tillfaller flere
barn, så att hvar och en ej kan vara lagligen
besuten på sin del, och Hemmanet till
beskaffenheten är sådant, att det kan tåla an.,
läggandet af Torp å utegorna, då må den,
som ärft sådan mindre del, få upptaga och
odla It sig en Torplägenhet, likväl med vilkor,
som lända Bolbyn till styrka, samt 15
§. i 1807 års Allmänna Enskifte»* Stadga, likasom
Enskiftes»Förordningen den 24 Jul i i
1812 för Skåne och Skaraborgs Län, att, om
en Hemmansegare, som Enskiftesdelning och
utbrytning erhållit, skulle finna förmonligt
att af sin erhållna ouppodlade jordrymd aflåta
till och med tiondedelen af hela sin
egolott till främmande personer att bebygga,
uppodla och med full egande-rätt besitta,
skulle han dertill ega rättighet, dock att ingen
lägenhet finge göras mindre än 4 Tunneland,
samt att derå skulle läggas en årlig
afgäld i Spannemål, som, i jemförelse till
Hemmanets
Ilag- samt Allm* B estr. o. OéaUtsk■ Bet• Nio i 3, 17
Hemmanets hela egorymd och godhet derå
belöpte, så att Stamhemmanet icke sättes ur
stånd, att ränta och andra derå liggande skyldigheter
fullgöras att Kongl. Mattts Nådiga
tillstånd till så beskaffade afsöndringar från
Krono-Hemrnan eller Boställen erfordrades;
samt att, om Egare till Énskiftadt Hemman
med mer än vanlig egorymd ville göra större
afsöndring än en tiondedel, borde sådant,
efter anmälan hos Kongl. Majrts Befallningshafvande,
hemställas Kongl. KammarGollegium
och af dess förordnande bero.
Rikets Ständer, som funnit, att rätiigheten
till upplåtelse med full eganderätt af
viss egorymd åt serskilda personer i väsendtlig
nion skulle bidraga till Jordbrukets förkofran
och jordens bättre häfd, hafva delsvid 1815
års Riksdag i underdånighet begärt, stt obehindrad
rättighet måtte lemnäs till Torps af»
söndring från Hemman under full egande-rätt,
med de vilkor, ofvanåberopade 15 § i 1807 års
Rnskiftes-Förordning innehåller, dels ock vid
sistförllutne eller 1823 års Riksdag, uti un*,
derdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t, anliål»
Jit, att en så beskaffad rättighet måtte varda
tillagd egare af enstaka Hemman, hvilkas egorymd
genom sitt naturliga läge belinnes i
Bifi, till Rikt. St. Vrot. 1*823 och 1829- 7 Sami. 2 Af i. %
18 Lag- samt Allm. Besv. ö. Oec. Utsk. Bet. N',o 13.
ett sammanhang fran angränsande Hemmans
egor afskiljd. Med bifall lill hvad Rikets
Ständer sålunda begärt, har Kongl. Maj:t,
sedan Enskiftes.Förordningarne af åren 1807
och i8ig blifvit upphafne genom en ny
Skiftes.Stadga, derifrån Stadgandet angående
jordafsöndring, såsom dermed icke egande
egentligt sammanhang, blifvit uteslutet, un*
der den 19 December 1827 låtit utfärda Dess
af Rikets Ständer begärda Nådiga Förordning
i nyssnämnde ämne, i förening med nödige
ansedde Oeconomiska Lag-bestämmelser, an*]
gående grunderna och vilkoren för Hem.
mans-klyfning, utan att likväl derigenom någon
ändring blifvit gjord i hvad Allmänna
Dagen i 12 Cap. 6 och 7 §§. Ärfda.Balken
stadgar.
Vid sådane förhållanden förmoda Utskotten,
det Rikets Ständer lära finna, att de
anmärkningar, som en del Motionairer
ansett lämpligt framställa emot tillkomsten
af Kongl. Förordningen den
19 December 282 7, böra förfalla; ined
förutsättning hvaraf Utskotten nu gi
att öfver de väckta motionerne afgifva
deras yttrande.
Beträffande således de yrkanden , som
blifvit gjoide, å ena sidan, om en obegrän
-
Lag• samt Allm. Eesv.o. Oec-Utsk. Eet,N:o\$ 19
säd jordklyfning och, a den andra, om inskränk,
ning uti de för rättigheten dertill nu gäl-'
lande vilkor; så finna väl Utskotten, att ifrågavarande
rättighet ytterst hvilar på den
rättsgrund, att hvad, sorn ärligen kan förvärfvas,
bör ock lagligen kunna egas , samt
att en fri och obehindrad utöfning af denna
egande rätt bör och måste i hvarje välbeställd!
Samhälle främjas och skyddas. Utskot»
ten dela ock den öfvertygelse, att Hemmans,
klyfning, om den utan öfverdrift verkställes,
kan medföra oberäkneligt stora fördelar för
det allmänna, dymedelst att den säkrast och
verksammast bidrager till Folk-ökningen, så»
som en följd af de flere vanligast med giftermål
förenade serskilda bosättningar, och att
jordens allmännare odling och en i förhållande
dertill ökad production således jemväl med
säkerhet kan påräknas; äfvensom det icke
kan betvifias, alt ju en större arbetsflit, sparsamhet
och omtanka bör vara att förvänta
hos den sj.elfegande Jordbrukaren och den,
som har utsigten för sig att kunna blifva
det, än hos den, för hvilken en sådan för*
hoppning icke kan ega rum; och det bor ej
eller lemnäs oanmärkt, att, genom rättigheten
till Hemmansklyfningar och jordafsondringar
från hemman, under mera varaktig besittning
än efter förut gällande Författningar egt
rum, har en möjlighet blifvit beredd att afskaffa
det nog allmänt inrotade, för jLandet
8 0 Lag- sanitAllm.Besv.o, Oec-UtsL Bet.N'.o i 3'.
högst skadliga missbruket af Inhyses- oell
Lackstugu-sittning; men om rättigheten tilt
^ordklyfning skall kunna medföra dessa och'
liera andra välgörande verkningar, rnaste den,
efter Utskottens öfvertygelse, vara inskränkt
inom sådana gränser, att den afsöndrade hemmansdeien
eller jordlotten erbjuder full säkerhet
och (il gång, ej mindre för Innehafvarensj
dess hustrus och barns lifsbergning,
än äfven för de Stats-bidråg, som böra utgöras.
Öfverskrides denna gräns eller lemnäs
rättigheten till jordklyfning alldeles fri, så
är det fata värdt, att den snart skulle urarta
och för det allmänna blifva mera skadlig,
än den, rätt begagnad, kan vara nyttig; ty
i händelse hemmansdelen eller den afsöndrade
jordlotten är så ringa, att afkastningen
deraf icke förslår till de nyss antydda oundvikliga
behofven, så skall det icke dröja länge,
innan Innehafvaren blifver bragt på obestånd
och måste falla fattigförsörjningen till
last- De öfrige Samhällsmedlemmarne , sorn
måste vidkännas kostnaden deraf, flock i ökade
skattebördor uppbära en ökad tyngd ;
och i den händelse, dertill anledningar måhända
icke saknas, en sådan vidsträckt jordklyfning
blifver mera allmän, skulle, vid inträffande
missväxt“år, det tilläfventyrs icke
ens blifva föt den mera välmående delen af
Landets innevånare möjligt att från hungersnöd
och elände rädda dem, som, hänförde af
Eag-samt Allm-Besv. o Oec-ZJtsk. Ber, N:oéi$. 211
begäret efter en skenbar, men ingalunda verkligt
oberoende ställning, utan beräkning på
möjligheten att af deni hafva nödig lifsbergning,
förvärfvat små, för detta ändamål otillräckliga,
jordlappar, och der bpsatt sig med
hustru och flere barn.
Dessa ära de hufvudsakligaste skäl, hvarå
Utskotten stödja öfvertygelse!), att lagstiftande
magten eger ej allenast rättighet, utan äfven
pligt, att för jordklyfning bestämma sådane
vilkor och gränsor, sorn här ofvan blifvit
antydde; men då Utskotten således anse
sig förbundne
afstyrka bifall till ej mindre de af
Herr Cederschjöld och Riksdags-Fullmägtigen
Nils Mansson fran Malmöhus
Dan framställda yrkanden om obegränsad
jordklyfning, än äfven Nils Månssons
serskilda anmärkning mot stadgandet i
1 Cap. 8 §• , böra ock Utskotten tillkännagifva,
att de af Riksdags Fullmägtigen
N. Strindlund uppgifne förändrade
grunder för bestämmande af besutenhet,
efter Utskottens omdöme, sakga
ali antaglighet,
Likaledes anse Utskotten betänkligt att
tillstyrka bifall till de af Better Andersson
från Hallands Län och Eric Persson från
9 9 Lag samt Allm. esv. o. Oec-Utsk. fet- No i 3»
Gefleborgs Län yrkade ändringar i de uti
lista Gap. 2 §. bestämda vilkor för besuten,
bet. Det är tvifvelsutan alltid svårt, om
icke omöjligt, i en allmän författning gifva
föreskrifter af så speciel beskaffenhet, som de
uti förevarande §. intagne, så vida de skola
blifva för de serskilde Landsorterne passande
och tilläm plige ; och Utskotten skulle
härifrån vilja draga den slutföljd, att lämpliga
st varit att inskränka vilkoret för besuten,
het endast till föreskrift om antalet af personer,
som af egornes behållna afkastning borde
kunna underhållas; meri då nyttan och
tillämpligheten af Oeconomiska Författningar
säkrast utredes genom erfarenheten af deras
verkningar, hvilka, hvad den ifrågavarande
angår, ännu icke kunnat med någon tillförlitlighet
visa sig, samt det genom 9 §- i 1
Cap. blifvit åt Kongl. Majtts vederbörande
Befallningshafvande uppdraget, att, i händelse,
på grund af serskildta förhållanden, jemkning
i de stadgade grunderne skulle för något
Xiän finnas af nöden, derom göra underdånig
anmälan hos Kongl. Majtt, sorn förklarat
Sig vilja i Nåder tillse, huruvida serskildt
stadgande för ett sådant Län erfordrades;
så
varda de af Petter Andersson och
Eric Persson gjorda Motioner om ändring
i 1 Cap. 2 §. af Utskotten afstyrkte.
Lag. samt Allm. Besv, o. Oec.Utsk. Bet. No 13. 23
Härmed hafva ock Utskotten besvarat
de af Herr von Qvanten gjorde anmärkningar,
så vidt de äro att hänföra till 1 Capit*
let om Hemmansklyfning, med undantag af
tvänne, nemligen att, vid bestämmande af besutenhet,
afseende icke bör fästas å serskilda
binäringar, samt att klyfningen alltid bor.
de ske uti jemna tal, såsom till |:del,
och så vidare.
Hvad första frågan angår, kunna Utskotten
för ingen del instämma i Herr von Qvantens
åsigt, enär stadgandet i 3 §. af 1 Cap.
bestämdtfantyder, att endast sådana binäringar
få tagas i betraktande, derest, med afseende
å Hemmanets belägenhet, säker och
ständig förtjenst kan påräknas, och hvilkas
fortfarande följaktligen ingalunda kan vara
beroende af ombyte af Hemmansegare,
Dessa binäringar äro således att anse för sådane
till Hemmanet hörande herrligheter,
sorn vid detsammas skattläggning ingått i beräkning,
och de kunna följaktligen icke lernnas
oafsedde vid Hemmanets klyfning i mindre
delar. I senare frågan åter inse Utskotten
visserligen, att ganska stor lätthet och redighet
vid Skatte-debitering och uppbörd skulle vinnas,
om ali delning af Hemman endast skedde
i jemna tal; men, då sådant hitintills icke
är iakttaget, deraf blifvit en följd, att största
delen af redan styckade Hemman erhållit
ojemna Hemmantal, så lärer det gjo.r
24 Lag- samt Ållm> Besv, ö. Oec- Utsi. Bet N:o 13'.
da Förslaget, serdeles vid delning af Heraman
Arfvingar emellan, befinnas icke verk-'
ställbarr,
l?å dessa skäl få Utskotten hemställa,'
att Herr von Qvan tens ofvanberörde
tvänne anmärkningar icke må bifallas.
Vidkommande härefteb de emot 2 Cap,,
i oftanämnde Kongl. Förordning, angående
Jordafsöndring, framställde anmärkningar, så,
enär ifrågavarande Uagbud, innefattande ändring
och upphäfvande af hvad Allmänna
Fägen i 4 Cap. g $. Jorda-Balken och serskilda
Författningar, angående Jordafsöndring,
stadgat, på sätt Utskotten här förut
upplyst, tillkommit i anledning af Rikets,
Ständers derom till Kongl. Majit yttrade un’
derdåniga önskan, och till sina grunder finnes
öfverensstämmande med hvad förut enligt
Enskiftes Författningarne gällande varit, anse
Utskotten på enahanda skäl, som de hvil.
ka i fråga om inskränkning i Hemmansklyfj
nings rättigheten finnas anförde,
det icke va^a lämpligt att för närvarande,’
och innan af erfarenheten är vordet
utröndt och vitsordad t, att den till befrämjande
af jordbrukets framgång rnedgifna
rättigheten till Jord-afsöndrinsj
&ag* såmt Allm.Besv.o.Oec-Utsk.Bet. N'oi$. %5
förfelar dess åsyftade ändamål, tillstyr^
ka hvarken uppbäfvande deraf eller så^
dan inskränkning deruti, sorn af Riksdags-Fullmägtige
Petter Andersson från!
Hallands och Eric Persson från Gefle»
borgs Län blifvit yrkad; äfvensom Utskot.
ten på enahanda skäl icke kunna biträda
Herr von Qvantens förslag, att afsöndrade
Jordlotter ovilkorligen borde åsättas Hemmantal,
helst ett sådant stadgande i sjelfvaverket
skulle innefatta icke mindre än
nppbäfvande helt och hållet af den godkända
rättigheten til! afsöndring af
jord, med full egande-rätf, i mindre
lotter, än som för besutenhet å Hemmansdel
erfordras*
I öfrigt böra Utskotten, i anledning af
hvad Herr von Qvantens Memorial innehåller,
vördsamt tillkännagifva, dels, att Utskotten,
som icke kunna dela Motionairens öfvertygelse
om olämpligheten att, vid frågor
om jordklyfning, använda de fleste derom i
Förordningens % Cap. gifpa föreskrifter, desto
hellre undgå allt vidare yttrande i detta afseende,
som Motionairen hvarken utredt eller
ens antydt grunderne för det yttrade omdömet,
dels, att hvad Motionairen i 5 punkten
af dess Memorial yrkat finnes öfverensstämmande
med innehållet af 10 §. i 3'
£ap., oeh slutligen, att frågan om rättighet
a 6 Lag-samt Allm, Besv, o, Oec-TJtsk, Bet, Nio 13?
till styckning af Städernes jord icke lärer
böra sammanblandas med den, angående afsöndring
af jord från Hemman, hvarom Författningen
handlar, och i hvilken Herr von
Qvantens förslag således icke synes lämpligen
böra finna rum.
Hvad Petter Andersson fran Halland an.
märkt root 9 §. i 2 Cap., anse Utskotten böra
förfalla, då i betraktande tages, att den rätt,
arfvinge härigenom blifvit förbehållen, icke
får utsträckas utöfver den för jordafsöndring
i allmänhet, uti 1 §., utstakade gräns, och att
förhållandet bör vara enahanda, ehvad afsöndringen
tillkommit genom köp eller arfs.
delning.
I anledning af de, utaf Eric Persson från
Gefleborgs Hän gjorde, icke redan här förut
besvarade framställningar, anse Utskotten sig
böra upplysa, att 1 §. i a Cap. är tydlig
och klar deri, att det är en tiondedel af Hemmanets
hela jordrymd, utan något undantag,
som får afsöndras; att någon närmare bestämmelse
i afseende på det förhållande, hvarom
2 §. handlar, svårligen kan ega rum,
och att någon olägenhet af godtycklig tillämpning
deraf icke synes vara att befara;
att 13 §• innefattar bestämdt uttryckt stadgande
om Förordningens tillämplighet till förut
skedda jordafsöndringar, deraf föijer, att,
Lag- samt Allm, Eesv. o. Oec.ZJtsk Bet, N:o 13* Q 7
vid derom sig yppande frågor, deras bestånd
för framtiden beror på pröfningen, om de äro
öfverensstämmande med stadgadegrunderne
för jord-afsöndringar; samt att någon gransknings-skyldigbet
af de så beskafFade afhandlingar,
som för Lagfarts ellerlnteckningserhållande
till Härads-Rätterne inlemnas, ingalunda
kan Domaren åligga i annat fall, än då klander
deremot i laglig ordning väckes. Deremot
anse Utskotten, lika med Eric Persson, det
uti 3 §. förekommande stadgande, att lägenheten
bör utgöras af en enda formlig, till afhägnad
beqväm lott, innefatta allt för stor
inskränkning i rättigheten till jordafsöndring
och lägga hinder i vägen att deråt gifva
verkställighet, synnerligast i de Landsorter,
som äro af Berg och Sjöar genomskurne. Obestridligt
är det likväl, att, der det med locala
förhållanden kan förenas, bör jord-afsön.
dring icke få ske i flere serskilda, utan endast
i en lott, på det att en för jordbruket
i allmänhet icke fördelaktig egoblandning må
undvikas. Med afseende härå, finna Utskotten
sig föranlåtne, endast i så måtto under"
stödja Eric Perssons härom gjorda framställning,
att Utskotten hos Rikets Höglofl. Ständer
vördsamt tillstyrka,
att stadgandet uti 1 Cap. 9 §., angående
Hemmansklyfning, måtte förklaras tillämpligt
äfven i afseende på 2 Capidet
om Jordafsöndring.
a 8 Lag- samt Allm, Besv. o. Oec.* UtsR.Bet. N-o i j;
Beträffande den af O/o/ Mansson frän Blekinge
yttrade förmodan, att stridighet skall finnas,
ej mindre emellan de uti. i Cap. 2 §.,
samt 2 Cap. 1 och g §§, förekommande stadganden,
än äfven emellan sistnämnde Capitel
samt Kongl. Förordningen den ljjde Junit
£1800, angående städsel och lego af jord på Ian»
det, si, emedan, hvad första frågan angår, den
bestämda skillnad eger rum emellan serskild
Hemmansdel och afsöndrad Jordlott, att den för;
ra sjelf utgör underpant för de deraf utgående
allmänna onera, men den afsöndrade lägenheten
deremot är under Stamhemmanets skattläggning
inbegripen, följer ock deraf, att större egovidd
och i förening dermed högre värde erfordras
för den serskilda af Stamhemmanet oberoende
Hemmansdelen, än för den afsöndrade Jordlotten.
Enär nu, på sätt Utskotten förut yttrat,
rättigheten att besitta en afsöndrad lägenhet måste
vara enahanda, ehvad den har sitt upphof
från köp eller arf, så lärer ock deraf blifva en
ovilkorlig följd, att arfvinge, hvars lott är så
ringa, att den icke kan såsom serskild Hemmansdel
utbrytas, icke bör kunna betagas rättigheten
att densamma såsom afsöndrad lägenhet besitta,
i händelse den icke understiger den i sådant
afseende bestämda jordrymd; och någon motsägelse
lärer således icke finnas emellan de anmärkte
stadganderne.
Hvad åter senare frågan angår, torde det
Lflg- samt Allm.Besv. 0. Oec.» Utsk.Bet. N:o 13. 2 g
göra tillfyllest att lemna uppmärksamhet åt den
Väsendtliga skillnad, som är emellan Jords afsöndring
antingen fdr evärdlig tid, eller under vissa
år, samt arrende, enär det förra afser egande-
och det senare endast bruknings- och besittnings.
rätten. Genom Kongl. Förordningen
den 19 December 1827 har någon ändring
icke blifvit uti 1800 års Förordning gjord; och
Utskotten hysa den förmodan, att, genom behörigt
iakttagande af den nu uppdragna skillnad
emellan de olika ämnen dessa serskilda Förordningar
afhandla, ali anledning till stridighet
détn emellan måste anse3 undanröjd, och att,
efter enahanda grund, med lätthet urskiljas kan,
hvilka lägenheter, som böra hänföra9 till ego.
afsöndring af den beskaffenhet, att rättelse och
jemkning deri skall ske, eller att jorden bör emot
lösen återgå.
Sedan Utskotten sålunda serskildt yttrat sig
öfver hvarje af de framställda Motionerne
och Anmärkningarne, återstår endast att såsom
sammanfattning deraf vördsamt anmäla,
att Utskotten icke funnit nog gällande skäl för
handen, att uti Kongl. Majus Nådiga Förordning
den 19 December 1827, angående
grunderne och vilkoren för Hemmansklyfning,
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter
från Hemman, föreslå annan ändring
■eller tillägg, än
att Stadgandet i jtsta Capitlet 9 §, i afseende
på frågor om Hemmansklyfning
30 Lag-samt Allm, Besv o.Oec.-TJtsLBet.N'oi^,
jemväl målte förklaras tillämpligt till frågor
örn Jord-afsöndring, hvarom handlas
i 2:dra Capiilet.
Tvänne Ledamöters serskilda mening bifogas.
Reservationer:
Af Herr Friherre Sprengtporten J. W, Då
pluraliteten inom Utskotten ej behagat gil la den
af mig under discussionen gjorda anmärkning
emot a Cap. 3 §, af Kongl. Majtts Nådiga Förordning
om Hemmans-klyfning och Jordafsöndring,
så får jag, jemte anmälan af min reser,
ration till Protocollet, afgifva mina tankar i
ämnet*
Stadgandet i ofvannämnde §., som medgifver,
att, inom 1 mils afstånd från Stad eller
Köping, ända till | tunneland, på viss tid af
högst 50 år, får afsöndras, synes mig innefatta
en allt för betydlig afvikelse från de allmänna
grunder, hvilka hela Författningen igenom göra
sig gällande, och äfven i Utskottens Betänkande
blifvit utförligt godkända; att nemligen Jordafsöndring
och Hemmansklyfning, då den är för
mycket utsträckt, är lika skadlig, som den är
nyttig, då den stannar inom behöriga gränsor.
Lag■ samt Allm- Besv.o.Oec.-TJtsi. Bet.Nio 13. 31
/
Lagstiftarens mening i det anmärkta Lagrummet
är lätt att inse, men undantaget synes
för vida utsträckt, och medför den följden, att
Författningen, inom en ej obetydlig del afRiket,
blifver tillämpad efter skiljaktiga grunder,
utan att något giltigt skäl dertill gifver anledning.
Det vöre visserligen att önska, att våra
Städer och Köpingar egde den lifgifvande kraft,
att de, på det långa afståndet af 1 mil, förmådde
något inverka på lättheten till uppehälle för
den mindre bemedlade; men då detta förhållande
motsäges af allmänna erfarenheten, och
stadgandet således ej har detta skäl, som tlaar
för dess bibehållande, är det min tanka, att detsamma
bör, om ej alldeles försvinna, åtminstone
så förändras!
/
att det afstånd från Stad eller Köping,
inom hvilket afsöndring ända till f tunneland
får ega rum, må inskränkas till högst *:dels mil.
Jag anhåller, att dessa mina tankar må till
de Respect. Riks-Stånden få affölja.
Härmed förenade sig Herr Grefve Posse,
Axel.
STOCKHOLM,
tryckt i Marquardska Boktryckeriet, 1829'
Lag- s■ Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. N.-o 14. r
N:o 14.
Utlåtande, i anie åning af Kongl.
Majit s Nådiga Proposition
, att Kongl. Maj:ts
Förordning af den 19 December
1827, angående grunderne
och vi Ikor en för Hemmansklyfning
samt afsöndring
af Jord eller andra Lägenheter
från Plennnan, må gälla
äfven i afseende på Säteri-,
Rå- och Rörs-, samt
Frälse-hemman, och att foreskrifterne
om Säteri-byggnads
underhållande å Säterier
må upphöra.
T ill Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens handläggning hafva
samtlige Respective Riks-Stånden remitterat
följande:
”Kongi,. Maj:ts
”Nådiga Proposition till Rikets Stän”der,
att Kongl. Maj:ts Nådiga För
-
Bih. lill R. S-. Prot. 1828 och 1829. 7 Sami., 2 Afd.
5:te Häftet. s
3 Lag- t. Allm. Besv.- o. Oee.-Utsk. Uti. iV.o 14.
"ordning, angående grunderna och
”vilkoren för Hemmansklyfning, samt
”afsöndring af Jord eller andra Lågenheter
från Hemman, af den ig
”December 1827, må gälla äfven i
”afseende på Säteri-, Rå- och Rörs”och
Frälsehemman, samt alt före"skrifterne
om Säteri-byggnads un"derhållande
å Säterier må uppbö”ra;
.Gifven Stockholms Slott den
”i3 November 1828.”
”Då Kongl. Maj:t till Nådig pröfning
”förehaft frågan om ett närmare bestäm”mande
af grunderne för Hemmans-klyf”ning
i allmänhet och af vilkoren, hvar"under
jord eller andra lägenhetar från
”Hemman må afsöndras, i hvilka ämnen
"Kongl. Maj:t Dess Nådiga Förordning, un"der
den 1 g December 1827, låtit utfärda;
"har Kongl. Maj:t förekommit, huruledes,
"på grund af Adelns oinskränkta disposi”tions-rätt
öfver Säteri-och Frälsehemman,
"och då klyfning af sådana Hemman samt
"jords afsöndring derifrån icke ansetts,
"för säkerheten i de deraf till Staten utgående
utskylder, äfventyrligt, hittills
”gällande Författningar om Hemmans-klyf"ning
icke angått Säteri-, Rå- och Rörs"och
Frälsehemman, utan sådana Hemman,
'endast med den inskränkning, vid frågor
Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. N.o 14- 3
”om arf, 12 Gap. 6 och 7 §§. Ärfda-Bai”ken
innehåller, obehindradt fått i mindre
”delar sönderklyfvas, äfvensom något hin”der
af Författningarrie icke ansetts före”komma,
att, från Säterier, Rå- och Rörs"samt
Insockne Frälsehemman, jord, utan
”afgäld till Stamhemmanet, afsöndra, enär
”sådana Hemman icke, efter 4 Gap. 9
”Jorda-Balken, blifvit under egenskap af
”skattskyldig jord hänförde. Hittills har
”väl icke synnerligen försports» att Säteri”och
Frälsehemman i alltför Små delar
”blifvit söiiderstyckade, hvilket egentligerl
”härrört deraf, att sådant icke kommer i
”fråga j så länge dessa Hemman äf Ådel
”och Ståndspersoner irtrtehafvas, och li viltet
förhållande ännu till större delen inträffar,
helst Frälsehemman först mot slutet
af förra århundradet och Säterier först
”sedart 1809 » allmänligen och utan serskildt
tillstånd fått af andre än Adel besittäsj
”mert deremot har den utvägert att* fråri
”Säterier, Rå- och Rörs- samt Insockne
”Frälsehemman, utart all afgäld till sjelfva
”Stamhemmanet, torp och jord-ändelar äf”yttra,
så mycket mera * serdeles under deri
”senare tiden, vid de dä skedda måttgä
”Fastighets-köpert samt styckningar äf E”gendomar,
blifvit begagnad. Under en
tilltagande jordens odling och folkstockens
förökande skall, efterhand, fråga mer och
4 L*g~ s. Allm. Besv.- o. Oee.-Utsk. Ull. N.o ij.-
”mer förekomma om Säteriers och Frälse”hemmans
sönderdelande, hvarpå Skåne
”företer exempel, der, på vissa ställen,
”klyfning af Frälsehemman redan gått nog
”långt; och då det i allmänhet ansetts nö”digt
att bestämma vissa gränsor mot en
”för vida sträckt Hemmans-klyfning, samt
”Säterier, men i synnerhet Frälsehemman,
•”vid de nu mera förändrade förhållanden
”i afseende på dessa Hemman, vidlåda be”tydljga
allmänna skyldigheter och besvär,
”deraf det synes lika nödigt, att sådana
”Hemman icke öfver liöfvan sönderdelas,
”så bör ock förhållandet i denna del, hvad
”nämnde Hemman angår, till framtida rättelse
regleras och samma Hemman äfven
”under de i allmänhet meddelade föreskrif”terne
inbegripas; kunnandes, i Kongl.
”Majrts tanka, så mycket mindre någon
”skadlig följd, i afseende på Landets od”ling
och befolkning, deraf uppstå, som,
”enligt ofvannämnda utfärdade Nådiga Förordning,
tillåtelsen till afsöndring af jord
”från Frälsehemman blifvit än vidare ut”sträckt
och bestämd, samt, rörande Säte”ri-
samt Rå- och Rörs-hemman, redan
”eger rum och nu ytterligare skulle be”stämmas.
Hvad Kongl. Maj:t likväl anser
”vara ännu vigtigare och nödvändigare, är
”inskränkningen i den, efter hvad ofvan”näinndt
är, hittills begagnade utvägen,
Lag- s. Allm. Eesv.- o. Oee.-Utsk. Uti. N.o i4- 5
”att, utan all skatt, obehindradt afsöndra
”jord från Säteri-, Rå-* och Rörs- samt In”sockne
Frälsehemman, deraf de ostridigt
”skadliga följder uppstå, att större delen
”af Hemmanens egovälden kunna desamma
”frångå utan allt deltagande i Hemmanens
”onera, samt fullkomligen skattfria lägen■”heter
i Landet uppkomma. Genom de all—
”manna besvär, som dessa Hemman i se”nare
tider måst vidkännas, kunna de, i
”vissa fall, äfven jemföras med skattskyldig
jord; och om de för jord-afsöndring
”från andra Hemman, i ofvan omförmälda
”Nådiga Förordning, stadgade grunder äf”ven
på dessa Heraman blifva tillämpade,
”endast med den utsträckning, att, under
”skäligt afseende å deras vanligen innehaf”vande
större egorymd samt ringare utskyl”der
och allmänna onera, ända till en fem”tedel
af Hemmanens hela jordrymd finge
”derifrån skiljas , tror Kongl. Maj:t all
”skälig och nyttig frihet härutinnan vara
”beredd.”
”Med afseende å hvad sålunda nnfördt
”blifvit, vill Kongl. Maj:t föreslå Rikets
”Ständer de Stadganden, alt i Cap. i Kongl.
”Förordningen den ig December 1807 , angående
grunderne och vilkoren för Hem”mans-klyfning
samt afsöndring af jord elller
andra lägenheter från Hemman, må
£> Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. N:o 14.
”gälla äfven för Säteri-, Rå-och Rörs-samt
■”alla slags Frälsehemman5 hvad Säteri an”går,
utan ändring af hvad allmänna Laggen,
vid frågor om klyfning af sådana
”Hemman yjd arfstägt eller hörd, innehål”ler;
och att, hvad i 2 Cap. af nämnda
”Nådiga Förordning är föreskrifvet i afseende
på Frälse- och Krono-Skatte-hem”man,
äfven må blifva gällande för Säteri-,
”Rå- och Rörs-: samt Insockne Frälsehem"man,
endast med den skillnad, att af
”Hemmanens jordrymd till och med en
”femtedel må afsöndras, samt att de hit”tills
från sådana Hemman skedda jord”afsöndringar,
hvilka ej strida emot förra
”Författningar, icke må derigenom rubbas.’'
”1 sammanhang härmed har Kongl,
”Maj:t äfven velat Rikets Ständer meddela ,
”att Kongl. Majrt funnit den i äldre Författningar
stadgade skyldighet för Inne”hafvare
af Säterier, att, vid äfventyr af
■''Säteri-frihetens indragning, vid Säterier
”underhålla så kallade Säteri-byggnader,
”nu mera vara utan ändamål och icke stå
”tillsammans hvarken med den i senare
”tider lemnade tillåtelsen för alla medbor”gare-classer
alt sådana Hemman besitta,
”eljer med en skälig frihet för en hvar i
”begagnandet af dess egendom, så sorn han
”fqr sig bäst och nyttigast finnér ^ hyarfqfg
Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. bl.o l.j.. j
”ock Kongl. Maj:t anser sig böra till Rikets
”Ständer hemställa, om icke föreskrifterna i
”detta ämne, hvilka väl i sjelfva verket till
”större delen redan upphört, men likväl, till
”olägenhet för enskilde, af vederbörande
”kunna göras gällande, må förklaras böra till
”ali kraft och verkan upphöra. — Kongl.
”Maj:t förblifver Rikets Ständer med all
”Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
carl johan.
M. G. Danckwardt.”
Deremot bar, uti en, genom Remiss
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Utskotten
tillhandakommen motion, Hr Carl
von Qvantenj jemte anmärkningar mot
Kongl. Maj:ts högslberörde Nådiga Förordning
af den ig December 1827, hvaröfver,
i sammanhang med flera andra Motioner i
samma ämne, Utskotten, under denna dag,
meddela serskildt Utlåtande, förklarat, att
lian , på grund af dess gjorda anmärkningar,
ansåge Kongl. Majjts här ofvan intagna
Nådiga Proposition, så vidt deri föreslås
afsöndring af jord från Säteri- och
Fralse-hemman till högst en femtedel af
Hemmanets hela jordrymd, böra förfalla,
8 La,*- s. Allm. Bes v- o.Qec.-Ulsk.Utl. N.o 1/j..
Hvad Kongl, Maj:t sålunda i Nåder föreslagit,
samt Hr von Qvanten anmärkt,
hafva Utskotten öfvervägat, och på dessa,
i Utskottens tanka, gällande skäl:
a) att rättigheten att besitta Säterier, Råoch
Rörs- samt alla slags Frälsehemman
nu mera är gemensam för alla
Medborgare-classer;
b') att betydliga allmänna Onera och
Skattebidrag vidlåda sådana Hemman;
c) att följaktligen vidsträcktare klyft*
ning deraf, eller afsöndringar derifrån,
icke bör få ske eller under andra
vilkor tillåtas, än alt säkerhet
vinnes för Skattebidragens behöriga,
utgörande;
dy att Utskotten icke anse en obegränsad
Hemmans-klyfning vara med
Jordbrukets och Jordbrukarens sannskyldiga
nytta förenlig;
éy att Säteri, Rå- och Rörs- samt Insockne-Frälsehemman
hafva mindre
Skattebidrag och följaktligen kunna
tåla en starkare Jordklyfning äi\
Skattehemman, samt slutligen,
s. Allm. Besv.~ o. Otc.-Utsk. Uti. N;0 14■ 9
att det nu mera skulle vara utan
ändamål alt underhålla Säteri-byggnad,
och att en sådan skyldighet
skulle medföra hinder för klyfning
af så beskaffade Hemman, och sålunda
vara oförenlig med en fri dispositions-rätt
deraf,
anse sig Utskotten höra tillstyrka
Rikets Högl. Ständer att bifalla hvad
Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Proposition
föreslagit, deraf följer, att
Hr von Qvantens framställning förfaller,
desto hellre, som Utskotten,
uti deras serskildt afgifna Betänkande,
funnit anledningar saknas att tillstyrka
bifall till Herr von Qvantens
anmärkningar mot Kongl. Förordningen,
den ig December 1827, om grunderna
för Hemmans-klyfning och
Jord-afsöndring.
Stockholm den 18 Mars 1829.
io £«g-> s. Allm. Bes v.- o. Oec^Utsk. Bet. N.o iS..
N:o i5.
Betänkande ofver Herr Grefve
Johan Henning Gyiienborgs
förslag, att Konungens Befallningshafvande
vui för pligt as,
att till Justitiee - Cancellercn
och Justitia Ombudsmannen
insända ett exemplar af Kungurelser,
som Konungens Befallningshafvande
utförda; att
Konungens Befallningshafvandes
obestämda rättighet, att
kalla Vaneus innevånare till
sammankomster och muntliga
förhör må inskränkas; och att
med utmätning af debiterad
afgift må innehållas, då jäf
emot krafvets behörighet v acke
s.
U,i skriftligt anförande , ingifvet till
II o g! o fl, Ridderskapet och Adelli, och dereller
till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconornie-Utskotten remitteradt, har Herr
Grefve J. IL Gyllenborg förnyat ofvanherörda,
vid i8i8års Riksdag, till Rikets då
församlade Ständers pröfning öfverlemna
-
JLa-g- s. Allm. B t'sv.- o. Oec.-Utsk. Bet. IV.o tS. 11
de Förslag, upptagna i elt till Höglofl.
Iiidderskapet och Adeln vid samma Riksdag
ingifvet samt i Ridderskapets och Adelns
Protocoll infördt Memorial, hvilket
Herr Grefven nu åberopat,
Utskotten, spm i 1818 års RiksdagsHandlingar
tagit närmare kännedom om
innehållet af berörde Memorial, hafva inhemtat,
huruledes Herr Grefven deruti anmärkt
flera omständigheter, som, efter hans
tanka, påkallade närmare bestämmande af
yidden utaf den Embetsrnagt, Konungens
Befallningshafvande ega att i vissa fall
utöfva, samt i anledning deraf föreslagit
och yrkat, att, då Konungens Befallningshafvande
genom Kungörelser stadga Vitén
utöfver det ansvar, allmänna Lagen utsätter,
samt ändrings sökande uti dessa åtgärder
af den eller dein , hvilka tro sig
dertill ega skäl, medför både omgång och
kostnad , Konungens Befallningshafvande
mätte åläggas, att till Justitias-Cancellerens
och Justi tiaa-Ombudsma unens granskning
månadtligen insända ett exemplar af alla
utgående Kungörelser, hvilka röra allmänna
eller enskildes rättigheter och skyldigheter,
med undantag endast af sådana ti 11—
kännagifvanden , som angå auctioner , förrymda
arrestanter och annat dylikt; att
konungens Befullningshafvandes obestäm
-
12 Lag- s, Allm. Besv.- o. Occ.-Utsk. Bet. N.o 1S•
da rättighet, att till Lands-Cancellierne inhålla
Länens Innevånare till sammankomster
och muntliga förhör, borde inskränkas,
helst de förra, eller sammankomsterna,
syntes vara utan ändamål, då hvarken den
frånvarande, eller den tillstädeskomne, men
till propositionen nekande, kunde, på sådant
ställe, af pluralitetens beslut förbindas
, och de senare, eller muntliga förhören,
endast i få händelser borde vara medgifna,
enär, i de flesta fall, skriftlig förklaring
af den, hvars hörande äskas, kundq
la sflemnas till närmaste Kronobetjent,
som sedan hade alt densamma till Konungens
Befallningshafvande insända ; hvilket
förfarande äfven borde iakttagas i Mål,
hvilka angå åtaladt fylleri och oloflig brännvins-försäljning;
att om någon gång, uti
skuldfordringsmål, Parternes muntliga hörande
vore oundvikligt, Sökanden borde
förskjuta Svarandens kostnad dervid , mot
ersättning derföre vid Målets slutliga afgörande,
om skäl dertill förefunnes; att
Konungens Befallningshafvande borde hos
Justitise-Cancelleren och Justitias-Ombudsmannen
uppgifva de skäl , som till utsatta
sammankomster med Länets Invånare
eller till med dem anställda förhör eller
till vittnens kallande föranledt; samt slutligen
, att vid de tillfällen, då, emot erläggande
af en debiterad afgift, jäf göres af
Lag- s. Allm. Bes v.- o Otc.-Ut sk. Bet. N-O iS. i3
den, som fått sig berörde afgift påförd, densammas
belopp icke borde genom utmätning
uttagas, innan Kronobetjenten först
inberättat förhållandet till Konungens Befallningshafvande
och erhållit befallning,
huru han, i afseende derå, hade att förfara.
Och afgaf Rikets Ständers Lag-Utskott,
dit denna motion remitterades, följande
Utlåtande:
”Hvad först angår väckta frågan der”ora,
att Konungens Befallningshafvande
”borde anses pligtige att, med vissa undantag,
till Justitiae-Cancelleren och Justiliae”Ombudsmannen
insända ett exemplar af
”de Kungörelser, som af dem uti Läpen.
”utfärdas, så, enär äfven med antagande der”af,
att bemälte Embetsmän, i förening med
”öfrige dem åliggande Embets - göromål,
”kunna ega tillfälle att om berörde Kungörelsers
innehåll göra sig underrättade,
”någon annan åtgärd i afseende å desam”ma
dock icke kan af dem vidtagas än att,
”i händelse de anse, det Konungens Befallningshafvande,
uti något af de meddeldte
”Förordnanden, öfverträdt gränsen af dess
”Embetes magt, besörja, att deruti, i laga
”ordning, rättelse varder sökt, men denna
”utväg, i lika väg, är öppen för hvar och en,
”sorn med Konungens Befallningshafvandes
”beslut i dessa och andra fall är missnöjd,
i4 Bag- s. Allm. Besv.- o. Öec.-Ulsk. Bet. N.-o 15.
”finnér Utskottet något Lehöf icke uppstå
”för en sådan Författnings antagande* som
”den omförmälda.”
”Hvad dernäst rörer Hr Grefvens för-»
”slag om inskränkning af Konungens Befall”ningshafvandes
rättighet att kalla Länens
”Invånare, antingen samfällt till allmänna
sammankomster* eller en eller flere af
”dem till muntliga förhör, uti anmäldte
”och anhängige gjorda mål; så anser Utskottet
det blifva i verkställigheten omöj”ligt,
att genom något stadgande bestämma
”de tillfällen, då berörde rättighet endast
”må vara Konungens Befallningshafvande
”tillåten. För Konungens Befallningshafvande
måste ofta behofvet blifva oundvik”ligt,
att uti serskildte ämnen, vid eii all”män
sammankomst* inhemta yttranden an-»
•”tingen af Länets Invånare samfällt eller
”af dem uti en viss del af Länet, och deni
”allmänt förbindande kraft de beslut, sorn
”af de tillstädeskomne fattas, må tilläggas,
”beror af hvarje af berörde ämnens serskilda
beskaffenhet. Unar nu jemväl de ärenden*
hvilka höra till Konungens Befall”ningshafvandes
handläggning, och således
”der förekomma, åro så mångfalldiga och
”olikartade, att, vid de skiljaktiga omstän^
”digheter, som dervid inträffa* detickeblif”ver
möjligt alt med en allmän åsigt be»
Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-Tltsk. Bet. ZV.o i5. i 5
"döma de fall, dä en mer eller mindre nödvändighet
för Konungens Befallningshafvande
blifver, att, genom anställande munt”ligt
förhör med de personer ärendet an"”går,
utreda rätta förhållandet, skulle ock.
”en begränsning af denna åtgärd blifva bå”de
vacklande och osäker samt äfven för”anledande
dertill, det stundom Konungens
”Befallningshafvande, uti de till dess afgörande
förevarande mål, skulle finna sig i
”saknad af tillräckliga upplysningar, dem
”han ej komme i tillfälle, aLt genom Par”lernes
muntliga hörande inhemta; och
”sorn, enligt Kongl. Förordningen den 24
”April i8i3 och Kongl. Kuugörelsen den
”20 April 1814» det nu är dem, som för
”fylleribrott eller för oloflig försäljning af
”Brännvin, Rumm och Toddy varda till”talade
, medgifvet, att, då de erkänna förbrytelsen,
få sådant hos Konungens Befallningshafvande
skriftligen anmäla, samt uti
”Kongl. Brefvet den 17 Junii och Krigs”samt
Kammar-Collegiei nes derå grundade
”Circulaire den 2 September 1817, hvari”genom
Konungens Befallningshafvande fått
”sig uppdraget att upptaga och afgöra frå”gor
om försummad Kronoskjuts, det tilli”ka
är vordet Konungens Befallningshaf”vande
ålagdt, att, så vidt ske kan, und”vika
de tilltalades personliga inställelse:
”alltså tror Utskottet, det anledning så
l6 ■£«£** s- Mini- Bes v.- o. Oee.-Ulsh. Bet. IV.-o iS.
”mycket mindre Sr, att uti det ifrågasatte
”antaga några ytterligare bestämmelser, som,
”då i allmänhet hvarje Domare och Embetsman
för sina Embets-åtgärder står i
”ansvar, Konungens Befallningshafvande äf”ven
är detsamma underkastad, för hvad
”han tillgör i afseende på behandligssättet
”af de till hans pröfning hörande ämnen ;
”såsom en följd hvaraf Utskottet äfven an”ser
förslaget, att Konungens Befallningshafvande
skulle hos Justitias-Cancelleren
”och Justitias-Ombudsmannen tillkännagifva
anledningen till utsatta sammankomster
”med Läns-Invånare, muntliga förhör med
”dessa eller vittnens inkallande, vara olämpligt,
och att äfven verkställigheten deraf
”blefve utan all nytta; hvarförutan i öfrigt
”Utskottet tinner, att då hvar och en, emot
”hvilken någon talan anställes, åligger att,
”antingen sådant sker hos Domaren eller
”Executorn, sjelf besörja om svaromålets af"gifvande,
och att, på kallelse, sig till muntligt
förhör inställa, men denne deremot
”är berättigad, att, om han utan behörig
”anledning dermed besväras, derföre af Kä”randen
erhålla skälig ersättning, yrkandet,
”att en svarande Part skulle ega att, genom
”närmaste Kronobetjents försorg, få sin för”klaving
till Konungens Befallningshafvande
insänd, samt att vid muntliga förhör uti
”der
Lag- Si Allm. o. Öec.-tltik. Bet. 1V:0 1$. i f
”der anhängige gjorde skuldfordringsmål*
”Käranden borde förskjuta Svarandens kost»
'”nåd dertill, icke kunna förtjena afseende.’-’
''Slutligen , och hvad beträffar Herr
”Grefvens motion derom, att med uttagan»
”de af debiterade afgifter må innehållas,
■”då jäf emot erläggandet af desamma utaf
”den debiterade göres, anser Utskottet, att
”genom de flere Författningar, hvilka blif»
”vit utfärdade angående uppbörden af Kro”no-
och Bevillnings»medlen, tillräckligen
”är bestämdt huru i den här ofvan omför»
”mälda händelse bör förfaras, hvarföre odk
”Utskottet funnit något vidare Utlåtande
”derom icke behöfvas.”
”1 likstämmighet med hvad således ät
”anfördt kan Utskottet icke tillstyrka bifall
af hvad Hr Grefve Gyllenborg i förrbe»
”sagde delar föreslagit.”
Efter granskning och öfvervägande af
livad sålunda förekommit, få Rikets Stän*
ders nuvarande Lag- samt Allmänna Be»
svärs- och Öeconomie-Utskott sitt yttrande
i ämnet afgifva; och hvad först beträffar
Bih. till R. St. Prof. 1828 och 182g. 7 Sami„ 2 Ajd.
5:te Haft. 2
jfi Ldg- s. Albn. Besv.- o. Oec.-Utsk. Bet. N.o 15.
Herr Grefve Gyllenborgs förslag, att Konungens
Befallningshafvande måtte förpligtas,
att till Justitiae-Cancelleren oell Justitia;
- Ombudsmannen insända ett exemplar
af Konungens Befallningshafvandes kungörelser,
hvari vitén, utöfver det ansvar allmänna
Lagen bestämmer, utsättas, så enär,
enligt de underrättelser Utskotten erhållit,
Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers
vid sistlidne Riksdag gjorda underdåniga
hemställan om närmare bestämmande
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
rättighet att utfärda vitesförbud, genom Nådigt
Bref af den 21 September 1824 anbefallt
Justitise-Cancelleren förständiga ÖfverStåtliållare-Embetet
oell Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
alt, så snart någon författning,
innefattande allmänt Vitesförbud,
af dem utfärdas, densamma bör, tills vidare
och intilldess annorlunda förordnades,
lill Justitiae-Cancelleren insändas, lärer motionen,
så vidt den angår yrkande om Vitesförbudens
insändande till Justitiae-Cancelleren,
böra anses förfallen. Men då det,
efter Utskottens mening, vore både lämpligt
och nyttigt, att Öfverståthållare-Embetet
och Konungens Bel ‘iningshafvande
likaledes finge sig ålagdt, ] allenast, att
jemväl till Rikets Ständers Justitine-Ombudsman,
i det af Mo.ionairen uppgifna ändamål,
insända omförmäldle vitesförbud, u
-
Lag- s. Allni. Besv- o. Oec.-Utsk. Bet. N-o i5. ig
lan ock alt lill så räl Justitiae-Cancelleren
som Justitiae-Ombudsmannen månadtligen
öfverlemna äfven alla andra, allmänna eller
enskildes rättigheter eller skyldigheter
rörande, Kungörelser, som af ÖfverStåtliållare-Embetetoch
Konungens Befallningshafvande
utfärdas, med de inskränkningar och
undanlag Motionairen föreslagit, finna Utskotten
sig böra föreslå:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det
täcktas Kongl. Maj:t låta förständiga
Öfver-Ståtliållare-Embetet och Konungens
Befallningshafvande, att, af
alla från dessa Myndigheter utgående
allmänna Påbud och Kungörel -  ser, med undantag af sådana som
angå auctioner och efterlysning af
förrymde arrrestanter samt annat
dylikt, bör, inom en månad efter
utfärdandet, ett exemplar till Justitiae-Cancelleren
och ett lill Justitieombudsmannen
insändas.
Hvad åter angår Molionairens förslag,
att Kongl. Majrls Befallningshafvandes obestämda
rättighet, att kalla Länens invånare
till sammamkomster och till muntliga
förhör, må inskränkas, samt att med utmätning
af debiterad afgift bör innehållas,
30 Lag- s. Allm. Besv.- o. Oec.-Utsh. Bet. N.o 1S.
då jäf mot krafvels behörighet väckes; så,
ehuru Utskotten, i stöd af de skäl, på hvilka
Lag-Utskottets ofvananförde, vid 1818
års Riksdag afgifna, Betänkande, så vidt
det rörer nyssnämnde förslag, är grundadt,
anse sig ej böra samma förslag understöd-?
ja, hafva dock Utskotten från det förra af
dessa förslag hemtat anledning till det till*
styrkande:
att Rikets Ständer ville till Kongl,
Maj:t frambära den underdåniga ön*
skan, att Kongl. Maj:t må täckas i
Nåder anbefalla Konungens Befallningshafvande,
dels, att i de allmänna
Kungörelser, hvarigenom Länens
invånare kallas, att sammankomma
till öfverläggning i ämnen af mer
eller mindre allmän beskaffenhet,
sammankomsternas föremål böra så
omständligt tillkännagifvas, att De*
puterade, som Församlingarne välja,
må kunna med vederbörlige och
bestämde Instructioner förses, och
dels, att Kungörelserne skola i god
tid, minst fyra veckor före denblif*
vande sammankomsten, utfärdas, på
det att vederbörande, som det till
Öfverläggning förekommande ämnet
angär, må ega tillräckligt rådrum
Bil. till Lag- s. A. Bes.- o. Oec.-Utsk. Bet. N. o i5. ai
att sig betänka och sin öfvertygelse
i frågan stadga.
Dock varder detta allt, jemte en Ledamots
serskilda mening, till Rikets Hög*
loflige Ständers närmare ompröfvande vörd*
samt hemställdt, Stockholm den 21 Mars
1829.
Reservation till Protocollet.
Herr Grefve Hamilton, Jacob j yttra*
de sig för sin del anse lämpligt, att, på
sätt Herr Grefve Gyllenborg afsett, vid
detta tillfälle äfven gjordes underdånig
hemställan hos Kongl. Maj:t om bestämd
Nådig Förklaring, att, då, vid af Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande utlysta allmänna
sammankomster, fråga vore om åtagande
utgifter, den derifrån frånvarande icke
borde anses såsom den der till utgiften jakat.
STOCKHOLM, trycSt i Ecrsteinska Tryckeriet, 182g.
Leg-Samt Allm. Bese. o, Oec. Ut sk, Ull. N:o 16. i
Ankom till Expecl. Utskottet ilen 8 April lBag,
N:o 1 <5.
Utlåtande, i anledning af väckt
fråga, att alla hus och gurdar
i Städerné^ skulle ovilkorligen
vara underkastade Brandförsäkring,
Un ett till det Vällofligé B>rgare-Ståndet
Angifvet och derifrån till Utskottens handläggning
remitteradt anförande , har Herr
Fredric Fangenberg fäståt uppmärksamheten
å de , efter hans åsigter, betänkliga följder,
hvilka, genom den, efter förra Brandförsäkringsverkets
upplösning, så vidt det rörde för-s
bindelser till Rikets Städer, tillvägabragta
reglering af nya Brandstodsbolaget, skola
beredas delegarne derutinnan, sorn garanterat
hvarandra skade-ersättning; och då det
ej vore så vådligt, att vara Interessent uti ett
stort Brandstodsbolag, sorn Uti ett mindre,
då icke brandförsakrade åbyggnader i Stä~
derne äro nästan utan värde: då alla Stä
dernes
alla husegare, ingående i eli BrandstodsBolag,
ökade säkerheten och minskade
Bi/i, till Rih-St, Prat. I82S och 1829 » 7 Semi. 2 Afd,å I
kute Hit.
2 Lag- samt Allm ,BeSv. o, Oec. Utsi. Utl.NmlG.
afgifterne; samt då härtill kommer, att nu
.^fastställde Brandstods-afgifter äro för dryga,
men kunde genom upprättandet af ett allmänt
BrandstodsBolag nedsättas; har, under åberopande
i öfrigt af del förhållande, sorn nu
eger fum, att, enligt si Cap. 4, 5, och 6
ByggningaBalken, Brandstods-föreningar på
landet äro generela, och någon individuel rätt
att undandraga sig deltagande deri ej är medgif.
ven, samt under öfvertygelse, att frågan omStädernes
åliggande att i ett gemensamt BrandstodsBolag
ingå icke kunde annorlunda betraktas
än hvarje annan beskattningsfråga,
och således vöre af folk-representanternes
pröfning beroende, Motionairen ansett sig
böra föreslå, att alla hus och gardar i Stdderrie
skulle ovilkorligen vara underkastad&
Brandförsäkring,
Vid föredragningen af detta mål till Remiss,
hafva det Yälloflige Ståndets nedannämnde
Ledamöter, dels uti skriftliga anföranden
och dels muntligen , till ProtocolleC
sig utlåtit.
1:0. Herr JVestman'. Att han, på de
af Herr Langenberg anförde skäl, instämde
uti den af honom väckta Motionen om ett
allmänt deltagande af Städernes gårdsegare
uti det nya Brandstods-Bolaget.
Lag- samt Allm, Besv. o,Oec.Utsk.UtI, N.o x6. 3
2:0. Herr C. H. Lewton, med hvilken
Herrar Cronius och Westman sig förenat ,
ali han till alla delar instämde med Herr
Langenberg deruti, ati Städernes samtlige
husegare, med undantag af Stockholms, borde
förenas till utgörande af ett gemensamt
Brandförsäkrings . Bolag ; an hållandes Herr
Lewton alt vidare få framlägga de grunder,
han anser böra uppfattas vid regleringen a£
eri vidsträcktare Brandförsäkrings-anstalt.
3:o. Herr J. j. Kleman: att äfven han
instämde uti Motionen, så vidt den åsyftade
en allmän Brandstods-förening samtlige Rikets
Städer emellan: alt, i hans tanka, enda
och egentliga hindret mot Föreningens allin
ännlighet läge i saknaden af Lag-bestämmelse
om Städernes skyldighet att gifva
Brandstod, men att tiden för afhjelpandgt af
detta hinder nu vore inne*
4:o, Herr M. E. Richert-, att han ingenting
hade emot Herr Langenbergs Motion
att anmärka, örn blott den samma kunde
förenäs sned helgden af egande-rätt.
5:0. Herr Montan, med hvilken Herr
Cron sig förenat, att han, som med Herr
Langenberg delade öfvertygelsen, att en allmän
Brandstods-förening Städerne emellan
vore det enda medlet att gifva ett verkligt
k Lag-samt Allm.Beiv. «.Oic. Utsi. Ull.N;o 16.
värde åt stadsegendomar, understödde den
väckta Motionen; hemställandes han, ait det
föreslagna BrandstodsBolaget emellan alla
Rikets Städer måtte, på uppgifna grunder
och vilkor, upprättas.
6:0. Herr A. Landegren, med hvilken
Herr Hemberg sig förenat: att han instämde
i Herr Langenbergs åsigter om den allmänna
nytta och säkerhet, som skulle uppkomma,
om det vore en skyldighet för husegare
i alla Rikets Städer, utom Stockholm, att
deltaga i det för Städerne inrättade allmänna
BrandstodsBolag; men som Herr Landegren
ansett Lagstiftande magten icke vara
berättigad att, utan husegarens föregångna hörande,
det härom påyrkade Lagbudet utfärda,
samt de för Borgare-Ståndets Ledamöter
utfärdade Riksdagman, -Fullmagter icke eller
berättiga dem att något i detta afseende
för Städernes husegare afgöra och besluta;
så har han protesterat emot Lagbudets utfärdande,
innan husegarne i hvarje stad blifvit
i vederbörlig ordning hörde och samma
Lagbud sig underkastat.
7:0. Herr B. H. Santesson, med hvilken
Herrar Lamberg, Leffler, Hemberg ,
Pettersson och Donner sig förenade: att han
ansåg den af Herr Langenberg föreslagna
tvångslagen vara ingripande uti den fria dis3
Lag' samt Ålim, Be sv', o, Oec. Utsi. Uti'. N:o 16. $
positionsrält, hvar och en tillkommer öfver
dess egendom, och oförenlig med helgden af
egande-rätt, tryggad i fäderneslandets constitutionela
författning; hvarjemte Hr 6'ani.
tesson anmärkt, att den projecterade allmänna
Brandstods-Inrättningen skulle upplösa
både de i Götheborg varande 2:ne Braodförsäkrings-Inrättningar,
och de Skånska städernes
BrandstodsBolag; under åberopande
af hvilket allt och instämmande i Hr Ländegrens
tanka, alt Riksdagsmanna-uppdragen
ej berättigade till någon beslutande åtgärd
angående ifrågavarande Inrättning, Hr
Santesson afstyrkt allt afseende på Hr Lan~
genbergs och öfrige Motioner af samma beskaffenhet,
8:0. Herr Winberg', att han hufvudsak,
ligen instämde uti hvad Herrar Landegren
och Santesson anfört,
9:0, Herr Lefflen att han, som redan
förenat sig med Herr Santesson i afstyrkande
af Herr Langenbergs Motion, ansåg rät.
ta sättet, att förmå Städernes husegare till
ingående i brandförsäkringar, vara att göra
inrättningen så säker och afgifterne så billiga
sorn möjligt} samt
10:0. Herr C. Walleij', alt han i hufyudsaken
instämde i den af Herr Langen
-
6 Lag- samt Allm. Besv. o. Oec. Utsi, Uti. N:o 16.
berg väckta Motionen, men ansåg Götheborg
och de Skånska Städerne, sorn redan hafva
upprättat och antagit egna BrandförsäkringsBolag,
böra undantagas, så vida de ej vilja
sjelfvilligt ingå uti det projecterade Bolaget;
hvarjemte Herr Tlfalleij föreslagit, om icke,
till Bolagets större säkerhet, de för försäkrade
hus belöpande Brandstods-praemier och
afgifter borde åtnjuta förmonsrält i den försäkrade
egendomen, och derutur utgå framför
intecknade simimor och förmyndareinedej,
-
Och har Herr Langenberg, i anledning af
hvad i det föregående blifvit anfördt emot hans
Motion, till Protocollet uppgifvit, till stöd för
densamma, ytterligare skäl, och förklarat, att
det icke varit hans mening, mecl åliggandet
för alla Stciderne att deltaga i Brandstods.
Bolaget , att ju icke Skånska Städerne och
staden Götheborg, sorn i likhet med Stockholms
stad, redan förut stiftat egna Brandförsäkringsverk,
böra dervid bibehållas; men
i detta fall skulle ingen egendom i dessa
städer tillåtas att, såsom nu förhållandet är
med Götheborg, deltaga i det Allmänna Brand-,
stodsBolaget, enär, yid en i någon af nämnde
städer uppkommande vådeld, större bemödande
torde kunna användas, för räddning
af den i det enskildta Bolaget branda
Zag* samt Allm. Besv. o.Oec. Utsk. Uti. N:o 16. 7
försäkrade egendomen, än af en sådan, sorn
■vöre i det allmänna assecurerad.
Utskotten, som tagit detta allt i öfvervägande,
hysa den öfvert}^gelse, att det skulle
medföra nytta och säkerhet, om alla husegare
i Rikets Städer kunde förmås att deltaga
i ett gemensamt Brandstodsbolag, hvarigenom
vid inträffande brandskador, hvarje
husegares ersättningsbelopp skulle blifva föga
kännbart, samt Brandstods.Bolaget vinna
en styrka och säkerhet, som aflägsnade all
fruktan , att detsamma, lika med allmänna
Brandförsäkrings-verkets Stadsfond, skulle blif.
va urståndsatt att uppfylla ingångna förbindelser
j men
då Rikets Ständers Lagstiftningsrätt är
inskränkt till endast allmänna ärenden , då
en utsträckning öfver denna gräns skulle
innefatta ett obehörigt förmynderskap
för enskilde medborgare, och inkräkta på
deras dem ensamt tillkommande rättighet, att
sjelfve bestämma de säkerhets-måti, de för
bevarande af deras egendom anse nödige att
Vidtaga,
då Rikets Ständers Ombudsmanskap
endast afser allmänna Riksdagsärender! samt
slutligen
8 Lag- sam[ Allm. Besv. o. Oec. Utsi. Uti. N:o 16.
di en sådan Lag, som den Motionairerna
yrkat, i väsendtlig nion skulle ingripa uti och
förnärma den enskildes uti samhälls-fördraget
skyddade fria egande- och dispositions^'
rätt af haris egendom ;
alltså anse Utskotten den af flere Representanter
inom Valloll. Borgare-Ståndet
väckta fråga , om skyldighet för Städernes
husegare, att i allmänt Brandstods-Bolag ingå,
ej kunna af Rikets Ständer afgöras, utan
böra bero af husegarnes frivilliga öfverens-,
kommelse och beslut; i följd hvaraf Utskotten
tillstyrka Rikets Ständer, att de om sådan
skyldighets åläggande gjorde Motioner
ej bifalla,
5:ne Ledamöters Reservation i ämnei
bifogas. Stockholm den 4 April 182g.
Reservationer:
Herrar Gezelius, Lundman och Mats-2
son ansågo underdånig anhållan böra af Rikets
Ständer till Kongl. Maj:t frambäras, att
genom Nådig författning måtte stadgas , det
alla hus och gårdar i Rikets Städer, med undantag
af Stockholm, Götheborg och de Skånska
städerne, som redan stiftat egna Brandförsäkringsverk,
varda underkastade brand:
Lag- samt Allm. Bese.o. Oec. Vtsk. Uti. N;o 17. 9
försäkring uti det allmänna BrandstodsBolaget,
med iakttagande af de Reglementarisk»
stadganden härvid, sorn af vederbörande husegare
kunde komma alt beslutas samt af KgR
Maj:t i Nåder stadfästas.
N:o 17.
Antom till Expod. Utskottet den 8 April 1829;
Utlåtande, i anledning af väckta
Motioner, att den i 24 Cap.
ByggningaBalken stadgade skyldighet
för hemman ä landet, att
Brandstod gifva, måtte upphöra.
I detta ämne har till Utskottens handläggning
blifvit remitteradt från
Högloft. Ridder skåpet och Adeln :
Ett af Pierr Grefve Gyllenborg , Johan
Henning, till nyssnämnde Riksstånd ingifvet
anförande , deruti Herr Grefven , under å-i
beropande af erfarenheten, att husegare i
städerna icke kunna förbindas till deltagan
-
jo Lag-samt Allm.Besv.o.Oec. Utsi. Uti. N:o 17,
de i Brandslod eller B^andförsäkrings-föreningar,
samt, med öfvertygelse , att en tvångslag
i detta afseende icke ,bör kunna ålägga
landet större förbindelser än Städerne, föreslagit
, att den för innehafvare af Kronoskatte-
och Frälse-jord stadgade ovillkorliga
skyldighet att Brandstod gifva måtte upphöra,
och det på hvar och en hemmansegares
eget godtfinnande få ankomma att skilja
sig från den genom Lagen anbefallda
Brandstods-föreningen, eller dervid förblifva;
dock att tvånget till Brandstads erläggande
borde fortfara -för dem, sorn tillgodonjutit
Brandstod , intill dess de kunna bevisligen
styrka, att de i Brandskade-ersättning så
mycket utgifvit, som de sjelfve i enahanda
afseende uppburit; och från det
Vdllofl. BorgcireStåndet:
Ett af Herr Santesson till Ståndet ingif—
yet Memorial, deruti han , efter motiverade'
framställningar af Landtfondens i Allmänna
Brandförsäkringsverket lutande till undergång,
samt af nödvändigheten att, i följd der.
af, tillvägabringa en eller flera •föreningar
eller inrättningar för Abyggnaders å landet
försäkrande mot eld och brand, föreslagit,
att den, genom Kongl. Förordningen den i5
Junii 18 18, beviljade frikännelse från deltagande
i Brandstods-föreningar å Landet för
Lag-samtAllm. Besv. o,Otc, Ut st. Uti. N:0 17. u
dem, som ingått i Allmänna Brandförsäkringsverket
, måtte hädanefter utsträckas
till alla dem , som lorena sig om och ingå
uti någon ny Brandförsäkrings- eller Brandstodsanstalt
för större eller mindre district;
hemställandes Motionairen, i sammanhang härmed
, det Rikets Högloft. Ständer ville hos
Kongl. Majit frambära den underdåniga anhållan,
att, derest icke Allmänna BrandförsäkringsVerkets
Landtfondsdelegare snart öfverenskomma
om befästande af denna fonds
solidité, Kongl. Maj:t i Nåder täcktes på allt
sätt uppmuntra nya Föreningar och Inrättningar
för ifrågavarande nyttiga ändamål.
I anledning af hvad sålunda anfördt och ■
yrkadt blifvit, anse Utskotten i betraktande
böra komma , att allmänna Lagens stadganden
i 24 Cap. 5 och 6 §§. ByggningaBalken:
1'att af alla hemman i häradet skall Brand,
stod gifvasf samt: ”att häradsboerne emellan
skall förening upprättas, huru mycket
i Brandstod gifvas hör-’ blifvit, genom Kongl,
Resolutionen på Allmogens Besvär den 9
December 1766 §. 43 , och Kongl. Förklaringen
den 1 Augusti 1770, sålunda ändrade:
”att upprättandet af Brandstods-föreningar
socknevis blifvit tillätetÄfvensom
det, genom Kongl. Förordningen den 15 Julii
1818, blifvit förklaradt: vatt hemmans eller
egendoms Innehafvare, som i Allmänna
12 Lag samt Allm. Bese. o. Oec. Utsi. Ull.N:o 17.
Brandförsäkrings-Inrättningen tagit försäkring
ä hela åbyggnaden eller någon del
deraf, icke allenast är frikallail frän skyldigheten
att, eldigt 14 Cap. 5 /, Byggninga
Balken, gifva Brandstod, utan äfven eger
rättighet frånträda den Brandstads-förening
, hvari han förut kan vara delegare.
Häraf anse Utskotten den slutföljd böra
Iiemtas , att oinskränkt rättighet blifvit lemnad
hemmansegare i allmänhet att ingå i
det Brandstods - Bolag eller Brandförsäkringslnrättning,
hvaraf han anser sig kunna,
i händelse af eldskada, vänta största fördel
och säkerhet, och att följaktligen åberopade
stadgandet i Cap. 5 §. ByggningaBalken
endast gäller för de hemmansegare,
som i sådan serskild Förening eller Inrättning
icke äro deltagare. Vid hvilket förhållande,
och då Utskotten på enahanda grunder,
sorn de , hvilka blifvit anförde uti Lagoch
OeconomieUtskoltens vid 1825 års Riksdag
i anledning, af Herr Grefve Gyllenborgs
då i samma ämne väckta Motion, afgifne, af
Rikets Ständer gillade Utlåtande (N:o 210,
7 Sami. 3 Band. p. 80—831 anse betänkligt
att tillstyrka upphäfvande af sist anmärkte
Lagbud äfven för de hemman å Landet,
hvilka icke äro delaktige i någon serskild
BraudstodsFirening eller Brand försäkringsln-'
rättning.
Bil.t.Log. s.All.Besv.o.Oec.UtsL Z7//.N:o 17. i3
Ufskoiten alltså anse sig sakna gällande
skal att tillstyrka bifall å Hurr
Grefve Gyllenborgs och Herr Santessons
Motioner.
En Ledamots serskildta anförande i änH
het bifogas.
Slockholm den 4 April 1829.
Till de sammansatte Lag- och ÖeconomieUtskottens
Protocoll den
4 April 1829.
Då Herr CommerceRådet Santesson, icke
allenast i allmänna Tidningar och flera tryckta
skrifter , utan äfven uti dess till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
nu remitterade Motion , sökt visa Lanclets
Allmänna Brandförsäkringsverk vara i den
ställning , att farhåga är, det ett lika missöde
snart kan träffa dess Fond, som det
Stadsfonden vederfarits; så , och enär jag
icke allenast såsom f. d. Directeur under flera
års tid deltagit i förvaltningen , utan sjelf
derunder fattat det förtroende till Verkets
säkerhet, att jag, till en för mig ganska be
-
14 Bil. t. Lag-s.Ali.Besv.ot Oec.Utsk.Utl.N:o 17,
tydlig summa, brandförsäkrat åtskilliga mina
nybyggnader å Landet, har jag ansett mig
af sjelfva ämnets vigt nu uppmanad, att
söka bibringa icke allenast Höglofl. Utskotten
utan ock Rikets Ständer några upplysningar,
föranledande till en bestämd öfvertygelse
om Verkliga oeh sanna förhållandet.
Alf genom ziffror och Calculer bevisa*
huruvida en inrättning, som med vissa påräknade
tillgångar helt och hållet beror på
oförutsedda högst vanskliga händelser, i framtiden
kan bära sig eller icke , låter sig ej
göra. Om det tilläfventyrs ligger i en klok
mans förmåga, att efter uppgifna ariihmetiska
grunder beräkna kostnaden till en
Byggnad, en Canalgräfning eller dylikt, så
att ingen eller obetydlig misscalcul borde förefxnnas,
kan sådant likväl icke vara att förvänta
i aiseende på utgifter för Brandskador,
hvilka omöjligen till belopp eller beskaffenhet
kunna förutses eller beräknas, och,
efter hvad senare tiders erfarenhet bestyrker,
lika så lätt som de några föregående
år varit många och stora , kunna , som nu
på en tid inträffat, vara få och mindre betydliga.
Det är derföre efter andra förhållanden
och probabilitets-grunder, som saken bör
utredas och bedömas.
Bil. t,Lag-s. All.Besv. o. Oec.Utsk.Uil.N.o 17, 15
Försäkrings-värdet af de egendomar,
som i Landets Fond äro Brandförsäkrade, utgjorde,
den 1 November sistl. år, 17,100,000
R:dr Banco. Dessa försäkrade egendomar
äro spridda kring hela Riket, och till värde
för omkring ^dels million i Finland, der
allt sedan år 1809 några nya försäkringar
ej meddelats. — Då den trakt omkring Götheborg
, som kallas Majorna, äfvensom KÖpingarne
i Riket, hittills obegränsadt fått
deltaga i denna inrättning, så aro väl risquerna
i Majorna betydliga5 mert då derstädes ,
efter hvad kändt är, egendorrtarne äro spridda
på något vidsträcktare rymd , af minst -  mil i längden emellan trädgårdar och större
tomter, samt i Köpingarne det senare förhållandet
nästan i allmänhet inträffar; och
då, enligt ett vid sista Bolagsstämma vidtaget
och af Kongl, Maj:t i Nåder sanctioneradt
beslut, inga förut oförsäkrade hus, hvarken
i Majorna eller Piikets Köpingar nu mera
få försäkras, synes häraf några serdeles hotande
förluster ej vara att befara.
Visserligen har Fonden hittills lidit betydligt
genom eldsvådor i Majorna, afhvTlka
några , efter hvad undersöicningarne föranledt,
synas ha tillkommit i speculation att
till penningar realisera några dervarande, genorn
förändrade pris och conjuncturer för
höga försäkringar; men, sedan Directionen
i6 Bil.t. Lng-s.AIl.Besv.n. Otc.ZTtsk. Vil. N.oi7,
för ett par år sedan, vid en der inträffad
eldsvåda, begagnat dess i Reglementet gifna
rättighet att, i händelse sådant funnes för
Verket förmonligt, i stället för contant ersätting,
låta uppbygga andra hus, der de
afbrände stätt, så hafva endast obetydliga
Brandskador i denna trakt förefallit.
Fondens behållning vid förenämnde tid,
eller den i November 1828, utgjorde go5,ooo
R:drB:co, deraf circa 680,000 R:dr, inberäknadt
värdet af Verkets fastighet, äro fruktbara
och disponible, samt 220,000 R;dr uti
innestående Debiterade obetaldta försäkringsafgifter.
— I hvad förhållande denna behållning
tillvuxit, oaktadt de , under senare
åren timade ganska stora eldsvådor, sedan
år 3808, då Landets Fond utbröts och frånskiljdes
Städernas, finnes deraf, att den då i
contant utgjorde endast 86,5o8 R:dr B:co ;
och har under förflutna försäkringsåret, sorn
slutades den 1 November 1828, Fondens behållning
ökats från 857,000 R:dr med omkring
<18,000 R;dr, eller till go5,ooo R.dr
Banco. Att densamma hädanefter, i nion af
Verkets utvidgning och behof, kommer på
enahanda sätt att tillväxa, är så mycket mer
anledning hoppas, som flera dertill bidragande
vigtiga förändringar nyligen vidtagits
hvaribland, ujotn hyad lörenämndt är, må
anfö3
fJil.t, Lag.i,'All. Besv.o.Oec, Utsi. UiI.N-.q lfc.if
anföras: Att försäkringsrätten, Gom föt ett
afbrändt och ersatt hus, sedan det blifvit åter
uppbygdt eller iståndsatt, å nyo, utan erläggande
ytterligare afgift, blifvit gällande, upphör
för alla de hus, som hädanefter brinna,*
att försäkring å en egendom icke erhålles
högre, än till ett visst utsatt maximum, an-’
norlunda än emot betydligen större afgifter
för öfverskottet; — att inga ångmachiner
hädanefter få försäkras; — att afgifterna be-J
tydligen ökats för de mest vådliga inrättningar,
såsom Krutbruk, Sockerbruk , m. fl.
Dessutom är denna Inrättnings framtida
bestånd icke grundadt på insamlandet af eni
stor contant penningetillgång, hvilket ock
aldrig med så lindrigt bestämda afgifter varit
åsyftadt; utan dess hufvudsakliga kraft
och styrka ligger i totalbeloppet af de brandforsäkrade
egendomarnes värde, samt mängden
af dess delegare , hvilka tillförbundit
sig, att, i händelse behofvet sådant möjligen
skulle fordra och fonden folie till ett visst,
emot hela försäkringsvärdet svarande belopp,
genom en extra afgift för ett eller annat år,
(dock endast till hälften af första årets) å
nyo consolidera fonden, hvilket, beräknadt
på hela massan, i alla fall blefve obetydligt
och aldrig kan sättas i jemförelse mot Hr
gih, lill Rika-St, Prot. iS*8 otk i8*9j 7 Sani. i Af i. 2
6.te H;t,
18 Bil. t.Lag- s. Ali. Besv.o. Otc. Vtsk. ?7t/.N:o 17.
CommerceRådet Santessons, vid Delegarnes
sista Bolagsstämma , gifne förslag, ali afgifterne
skulle blifva beständiga och aldrig upphörande;
men en sådan extra afgift bör och
måste aldrig hädanefter, lika så litet sora
hittills, erfordras, om Verket får fortgå i sin
bestämmelse, utan att störas i det förtroende,
det redan tillvunnit sig ochförtjenar ega.
Man kan säkert antaga, att ett ganska
ringa antal af Egendomar å Landet ännu
äro försäkrade, i jemförelse mot dem , som
troligen blifva det efter hand och i den nion
man erfar de dermed förenade fördelar, hvilket
bevisas deraf, att hela Summan för försäkrade
Egendomar icke uppgår till mer, än
omkring 4,800, och att i vissa Län antalet
ännu är högst obetydligt, såsom i Upsala Län
60, i Södermanlands 55 , i Hernösands 52 ,
på Gottland 11, o. s. v.— Om äfven, efter
hvad i vissa orter de senare åren inträffat,
BondeStåndet och Allmoge också börja inse
nyttan af denna inrättning framför de mårn
ga ofullständigheter och tyngder, som de
mindre Brandstods-föreningarne medföra, så
eger man visserligen af allt detta de mest
sannolikt grundade förhoppningar, att detta
Verk, äfven i framtiden, orubbligen kommer
att uppfylla sina förbindelser samt erbjuda
full trygghet åt alla dem, som deruti äro
eller vilja blifva delegare.
Bil. t. Lag-s. All.Bust.o. Otc. Uisk Uti. N:o 17, 19
Hvad Herr CotnmerceRådet Santesson,
jemte annat, anser hufvudsakligen bidraga till
en så stark försämring af Fondens tillstånd,
att den successivt, och inom 10 år, måste
gå förlorad, är den alldeles öfverdrifna Förvaltningskostnaden
, som , genom Stadsfondens
upplösning, nu så tungt drabbar Landtfonden.
Huruvida denna farhåga kan anses
grundad och med hvad billighet Motionairen
kan anföra, att detta Verk, från en försäkringsanstalt
för delegarne, blifvit en Barmhertighets-Stiftelse
åt deras Embets- och
Tjenstemän, må af följande bedömas:
Då bägge Fondema voro förenade, utgjorde
antalet af Directionens Ledamöter
Tio och Tjenstemanna-personalen Sexton,
tillsammans Tjugusex. — Nu deremot
äro för Landtfonden Directeurerna Trenne,
samt Tjenstemännen Nio och således
tillsammans blott Tolf personer, af hvil.
ka Directeurerne njuta lika, arne af Tjenstemannerna
obetydligt mer, men alla de öfrige
mindre i lönevilkor, än det föregående
årets Stat utvisar.
Att Verkets angelägenheter och göromål
icke ordentligen och ändamålsenligt kunna
bedrifvas med ett mindre, än sistnämnde
antal Tjenstemän (hvaruti 2:ne Vaktmästare
ock äro inbejjripne) synes fullkomligt kunna
jjö Bil.t.Lag. s. Åll.Besv.o. Oet.Vtsl.Uti.N:ö l
antagas, äfven vid jemförelse med andra Em*-  betsverk, som med detta) kunna sättas i paritet,
då icke allenast vilkoren här i allmänhet äro
knappare, utan älven antalet al Directeurer
och Tjenstemän. — Beträffande den så kablade
Barmhertighets-Stiftelsen så är förhållandet
dermed följande:
Sedan nu varande Assurance-Intendena
tens företrädare grånat i Verkets tjenst och
vid en uppnådd hög ålder, år 1826, nödgades
begära afsked, beslöts, vid dåvarande allmänna
Bolagsstämma , ati han, dock utan prejudikat
för andra vid Verket tjenande, skulle för sin
öfriga lifstid lå uppbära hela dess innehafda
lön, Vid ordinarie Bolagsstämman sistlidet
år, då den nya lönestaten för Landt-Fonden
reglerades, och vid hvilket tillfälle, med behjertande
af deras Ömmande belägenhet, som
efter en längre tjenstetid nu måste frän Verket
afgå, en serskild Stat uppgjordes, blef
förenämnde Verkets f. d. Embetsman derå
uppförd, dock med nedsättning till |:delar
af förra beloppet, samt en 70 år gammal
sjuk Vaktmästare, bägge såsom Pensionairer
för deras återstående lifstid, och 3:ne af Verkets
öfrige indragne Tjenstemän, af hvilka
«2:ne vid Verket varit omkring 20 år anställde,
med exspectance-löner försedde, intill
dess de vid andra Verk kunna erhålla
fnotsvarande löneyilkor. Beloppet af hela,
Sill. t. Lag-s, Allm, Bes.o.Oee.Utik. Utl.N.o 17.2*
denna Pensions- och Lönestat, som kommer
med nu varande innehafvares afgång , eller
vid deras befordran å annat ställe, att alldeles
upphöra, utgör tillsammans 2,100 R:dr
för dessa 5 personer, hvilka under tjenstetiden
förut åtnjutit circa 5,600 R:dr årligen. —•
Då Herr CommerceRådet Santesson inför
Rikets Ständer framställt denna Delegarnes
vid Brandförsäkringsverket handling mot
sina förra tjenstemän , såsom en till följden
så menlig öfverdrift, lärer han icke erinrat
6ig, huruledes, med lika afseende å medmenniskors
oförskyllda lidanden och förluster,
andra i samma förhållande stadde blifvit
omfattade, såsom tilläfventyrs vid Götha
Canal, och att t. ex., vid Magazinslnrältningens
upplösning, Rikets Ständer tilläde samtlige
vid detta V.erk tjenande, deras fulla löner
i pensioner. ■— Efter hvad sålunda är
upplyst, finnér jag ingen anledning att dela
den farhåga , Motionairen hyser i afseende
på ställningen med Allmänna Brandjorsakringsverkets
Landt-Pond, hvadan jag ock
för min del afstyrker all åtgärd i följd a£
dess härom gjorda framställning, med anhållan,
att detta mitt anförande må få åtfölja
Utskottets Betänkande i ämnet till samtlige
lespective RiksStånden.
Carl Magn. af Robson.
33 Z«£- tomt Allm B*t>v. o. 0«c.Ut»A.£hJ.N'.o i8*
Ankom till Exp, Utskottet den 8 April 1823,
N:o ig.
Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om behof vet af en undersökning,
till utrönande af
grunderna, pä hvilka Allmänna
Brandförsäkrings- Verkets
Landtfond hvilan m. m.
Uti ett till ITögvördige Preste-Ståndet ingifvet
och till Utskottens handläggning öfverlemnadt
anförande, har Herr Prosten Nibelius,
under åberopande af det länge kända
beklagliga förhållande, som med allmänna
Brandförsäkrings-fonden för Städerna inträffat,
framställt nödvändigheten att vidtaga
alla möjliga mått och steg till lörekommande
af ett lika missöde lör Landtfonden, och
i sådant ändamål föreslagit, att en noggrann
undersökning måtte anställas om tillförlitligheten
af grunderna, på hvilka denna Inrättning
hvilar, om sättet huru föreskri (‘terne
efterföljas, och i synnerhet om förhållandet
med träd byggnaders brandförsäkring å Majorna
vid Götheborg, hvilken försäkring skall
uppgå till en summa af 700,000 R:dr, samt
slutligen, huruvida Tjenstemanna->personalen
*4 Lcg-aamt AU.Bttv.o. Oee.X/tsl. Uil.^iQ igjl
Antom till Erp. Utstottot den 8 April 1829,
N:o 19.
Utlåtande, i anledning afgjord
hemställan, att Rikets HögJofl.
Ständer ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet begära
del af de Krigslagar, sorn
äro under utarbetning,
T*ill Utskottens handläggning har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln remitterat ett af
Herr Cederschjöld , Per Gustaf, till nyss-;
nämnde RiksStånd ingifvet anförande af innehåll,
att Rikets Ständer, år 1812, då ds
beviljade en allmän beväring, anhöllo i underdåniga
Skrifvelser af den i5 Junii och 3
Julii samma år, "det tcicktes Kongl, Maj.t
genom bestämd Bag föreskrifva, att Beväringsmanskapet
ej, i och för fel i tjensten
eller utan föregången laglig dom, må, kunna
straffas med nesliga eller kroppsstraff
af hvad beskafferdiet som helst, och ej underkastas
andra militairiska bestraffningar,
än arrest , cassaiion och dödsstraffaf
hvilken underdåniga anhållan det syntes följa,
att Rikets Ständers mening varit, det Beväringen
ickei skulle i allo stå under då
gellands KrigsArtiklar, Således och likaså
Lag- samt AlIm.Besv. o. Oec.Utsi.Utl.Nlo 18. a5
vid Inrättningen kan vara öfverdrifvet stor
och kostsam, och således till större eller
mindre del bör indragas; i anledning af hvilket
förslag ålskillige af det Högvördige Ståndets
Ledamöter, vid målets föredragning till
Remiss, sig utlåtit.
Detta halva Utskotten i öfvervägande
tagit; men då Allmänna BrandförsäkringsInrättningen
icke är någon Statens, utan ett
enskildt Bolags tillhörighet, hvaraf följer, att
det icke tillkommer Rikets Höglofl. Ständer
att ingå i granskning och bedömande af de
grunder och Regleroentariska föreskrifter,
som lör inrättningens styrelse och förvaltning
blifvit fastställde; alltså anse sig Utskotten
böra vördsamt hemställa:
Att Herr Prosten Nibclii Motion må
förfalla.
Stockholm den 4 A^ril »629.
jfag- tamt Allm. Btsv.O. Oec.Utsk. Uti.N:o 19. aH
beredvillig Motionairen yore afl utlemna sin
enda Son till fäderneslandets försvar, likaså
pligtig ansåg han sig såsom far vara emot
honom, och såsom FolkRepresentant emot
alla Sveas Söner, att föreslå, det Rikets Ständer
täcktes hos Kongl. Majit i underdånighet
begära del af de ICrigsLagar, som nu
lära vara under utarbetning och nära färdige
att kunna fastställas ; en begäran hvartill
Rikets Ständer vöre destomera befogade,
som del, å ena sidan, är stadgadt i 53
§ 1 Morn. af Riksdagsordningen , att under
Civil- och CriminalLag höra afven förstas
de delar af KrigsLagar och Fårfattningar,
rörande Krigsväsendet, som ega tillämpning
till medborgare utom KrigsStaten , och, å
den andra, finnes bestämdt i 87 jjj. af RegeringsFormen
, att allmän Civil- och Crimi.
nal-Lag stiftas gemensamt af Konung och
Ständer.
I anledning af denna Motion och vid
föredragningen deraf till Remiss, har Herr
Friherre von Schultzenheim C. till Höglofl.
Ridderskapels och Adelns Protocoil sig utlåtit
, att LagFörslaget till nya KrigsArtiklar
val vore under granskning, men hunne san»
nolikt icke att fullbordas under den tid Rikets
Ständer ännu kunna vara samlade. I
öfrigt stadgade 55 §. Riksdagsordningen uttryckligen
hvilka delar af KrigsRagen borda
26 Lag- samt Allm. Besv. o.Oec.Ursk.Utl.ltitQ ig.
Rikets Stander tillställas; och då granskningen
aE en rent af militairisk Författning icke,
i Friherre von Schult zenheims tanka , tillhörde
Rikets Höglofl. Ständers Lagutskott,
har han icke eller ansett någon underdånig
Skrifvelse till Kongl. Majit i förevarande ämne
vara nödig eller behörig.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och då det förslag till förändrade KrigsLagar,
som är under utarbetning, icke ännu
torde vara så vida fullbordadt, ali Kongl.
Maj;t i Nåder funnit lämpligt detsamma till
Rikets Ständer öfverlemna, för den gransk,
ning hvartill stadgandet i 33 j§. af Riksdagsordningen
kan Rikets Ständer berättiga ,
finna Utskotten det nu vara för tidigt tillstyrka
Rikets Ständer, att af berörde Lagförslag
begära del, helst Kongl, Maj:t ej lärer
underlåta att, före KrigsLagarnes utfärdande,
lemna Rikets Ständer tillfälle, att begagna
den rätt, som dem i afseende på denna
del af Lagstiftnfogen tillkommer, samt
föreslå derföre,
att Herr Cederschjöld» Motion ej
må bilallas.
Xog- samt Allm.Besv. o»Oec.Utsk.UtI. N:o 19-227
Dock få, med anledning af hvad nämnde
Motionair framställt, Utskotten vördsamt
tillstyrka,
det Rikets Ständer ville hos Kgl.
Majit i underdånighet anhålla, aft,
vid utarbetandet af ofvannämnda
Lagförslag, afseende mätte fästas å
de af Rikets Ständer i deras underdåniga
Skrifvelse af den 3;dje Julii
18152 yttrade önskningar, det ”Kgl.
”Majit täcktes genom bestämd Lag
''föreskrifva, att Beväringsmanskapet
ej,' i och för fel i tjensten ,
”eller utan föregången laglig dom,
”må kunna bestraffas med nesliga
”eller kroppsstraff, af hvad beskaffenhet
som helst, och ej under”kastas
andra militairiska bestraft”ningar,
än arrest, cassation och
^dödsstraff.
Åtskillige Ledamöters Reservationer i ämnet
bifogas.
Stockholm den 4 April 1829.
Reservationer .-  Af Herr Berg von Linde, J A,
s8 Lag* samt Allm. Bttv, o. Oet. UtthVil. N:o 19,
I anledning af den utaf Herr Professoren
Cederschjöld väckta Motion, att Rikets Stander
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
begära del af de KrigsLagar, sorn äro under
utarbetning , anser jag mig böra vördsamt
yttra, att;
då Riksdagsordningen i 33 §. 1 Morn.’
stadgar, att endast de delar af KrigsLagar
och Författningar, rörande krigsväsendet, som
ega tillämpning till medborgare utom KrigsStaten,
böra under Civil- och Criminal-Lag
förstås;
då Kongl. Majit, med afseende härå, icka
lärer underlåta att, före utfärdandet af de
KrigsLagar, sorn för närvarande äro under
utarbetning, öfverlemna dem tili Rikets Ständers
granskning, i de delar omlörmälde Grundlags
§. bestämmer; och
då jag icke kan betvifla ; att ju Kongl.
Maj:t, vid fastställandet af oftanämnde KrigsLagar,
fäster Nådigt afseende å den af Rikets
Ständer vid 1812 års Riksdag yttrade
underdåniga önskan, ”alt Beväringsmanska”pet
ej, i och för fel i tjensten eller utan före,
,gången laglig dom, må kunna straftas med
*’nesliga eller kroppsstraff af hvad beskaffenhet
som helst, oqh ej underkasta* andrs
Lag- samt Allm. Besv.o. Otc. Utsk.Utl. N:oig. sg
9’militairiska bestraffningar, än arrest, cassa’’tion
och dödsstraff;’’
anser jag för min del det vära för tidigt
och icke af beholvet påkalladt, att besvära
Kongl. Maj:t med någon underdånig
framställning i detta afseende: hvarföre jag
hemställer, att den af Herr Cederschjöld väckta
Motion
icke måtte bifallas;
Häruti instämde Herr Grefve Posse, Ar~
vid, Herrar Friherrarne Stjerncrona, David,
Cederström, Jacob, Sprengtporten, J. JV.,
Ehrenborg, Casp. TV-, Herrar Gyllenhaal,
L. EL., af Schmidt, C. L., von JHeigel, C.
Eaf Tannström, N. M., Herr Biskop E.
Tegnér, Herrar Domprostarne Holmström
och Didman, Herrar Professorerne Bolmér
och Gravander, Herr Lifmedicus Ekström,
Herrar Prostarne Broome, Dedekind och A•
strand, samt Herr Borgmästaren Advocat-j
Fiscalen Lewton.
5o Lag- samt Allm.Besv. o.Oec.Utsk.Bet.N:o 20.
N:o ao.
Ankom till Exped, Utskottet den S April 182g.
Betänkande , i anledning af väckte
frågor om ändringar uti nu
gällande Författningar, angående
Utmål till Grufvor,
samt om rättigheten att ä
andras egor hemta Myrmalm.
Genom Remisser från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeSlåndet
, hafva till Utskottens behandling blifvit
öfverlemnade Motioner :
1:0 Af Herr Grefve Posse, Eric : Under
förbehåll att , i händelse Comiterades
till BergsFörfaltningarnes öfverseende afgifne
underdåniga Förslag till ny GrufveStadga ,
vid innevarande Riksmöte, blifver af Kongl.
Maj:t i Nåder till Rikets Ständers granskning
öfverlemnadt, deremot få afgifva nödiga
anmärkningar, har Herr Grefven uti nu
gällande UtmålsFörfatiningar föreslagit dessa
ändringar:
a) att uppfinnaren af nya eller förr arbetade
Malm- och Mineral-anled
-
Lag- samt Ållm.Besv. o.Oec.Utsk.Bet. N:o a o, 51
ningar må tillförbindas hembjuda
jordegaren uppfinnarerätien, mot erhållande
af eti efter anledningens
beskaffenhet visst bestämdt premium,
dock med rättighet för uppfinnaren
att, i händelse jordegaren
icke vill betala detta praemium, då
ingå såsom delegare, utan öfverlåtelserätt
på annor man , till hälften
uti nya , och till en tredjedel uti
gamla förut arbetade och kända
Malm- och Mineral-anvisningar,
samt,
b) att ingen , utan jordegarens medgifvande
, må ega rätt att taga mutsedel
eller anställa Sprängning eller
brytning på närmare afstånd från
åbyggnad , vare sig Mangård eller
Uthus, än 5oo famnar, ej eller närmare
intill allmän farväg, än på 5o
famnars afstånd.
21o Af Nils Håhansson fran Kronobergs
Län, hvilken förmält sig vara af hemmavarande
Committenter anmodad föra klagan
deröfver, alt Bruksegare skola företaga
sig att , utan föregången öfverenskommelse
med jordegare eller ens tillkännagifvande om
afsigten, å egor, hvar som helst, hemta Myrmalm
, för hvilket ändamål jorden dels för
-
Sa Lag- samt Allni.Eesv'. o.Oec.XJtsi.Bet. N:o jpfi
trampäs, dels uppgräfves, utan ersättning der^
före till jordegaren, som, till erhållande deraf,
nödgas anställa Rättegång vid BergstingsRätt;
och har Motionairen, till afhjelpande
af sådane olägenheter, yrkat :
att Bruksegare, som å annors egor vill
heir ii Myrmalm , bör förut derom
me jordegaren öfverenskomma |
oci , i händelse tvist uppstår, densamma
af HäradsRäft och icke aS
BergstingsRäti upptagas och af-1
göras.
Emot Herr Grefve Posses förslag hafva
anmärkningar hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln blifvit gjorde , af Ilerrar af
Uhr, Carl David, och Tham, Gustaf, hvilka
hufvudsakligen yttrat , dels att det icke vora
lämpligt att, med uteslutande rättighet för
jordegare att bearbeta de å dess område
befintliga Malm- eller Mineral-tillgångar ?
för uppfinnaren deraf stadga ett visst praemium,
lämpadt efter Malm- eller Mineral.:
anledningens beskaffenhet, enär denna, först
efter det arbetet en längre tid fortgått, kunde
med någon säkerhet bedömas, deremot
uti de, angående Grufvehushållningen i lan.
det, gällande Författningar af den 20 October
1741 och dea 6 December 1751, så
Lag- samt A-llm.Besv.o.Oec.Ursk.Bet.N-.o 20, 35
väl det allmännas, som vederbörande jordegares
och uppfinnares ömsesidiga rättigheter
och fördelar syntes vara behörigen afsedde
och iakttagne , då stadgadt blifvit , att uppfinnare
af nya eller förut kände malmanledningar
skulle inom viss tid företaga arbetet,
sedan han derom först underrättat jordegaren
, hvilken egde rättighet att till hälften
deri deltaga, dels ock, att den föreslagna
föreskriften om afståndet från åbyggnad
eller farväg , inom hvilket sprängning *“1-  ler brytning icke borde få anställas, vöre
för långt utsträckt öfver behofvet oell hinderlig
för Grufverörelsen i allmänhet, emedan
all den skada, som, i ett eller annat afseende,
kunde uppkomma, vore i de anmärkte
författningarne förutsedd , och ersältningsrätt
derföre bestämd , med skyldighet tillika
för Grufvebrytaren att, då jordegare så fordrar,
innan arbetet får företagas, ställa borgen
för all derigenom uppkommande skada
och olägenhet.
Härförutan har Herr Lagerhjelm, Per,
upplyst, att ifrågavarande ämne blifvit be-'
handladt i sammanhang med Författningarne,’
rörande Bergväsendet, derom Comiterades
underdåniga Betänkande inkommit till Kongl.
Maj:t för 2 år sedan ; och att den princip,
Bih, till Riki-St. Prat. 1818 och I819, 7 Sami, 2 Af i. 2
6:te H:t.
54 Lag-samt Allm. .Bese. o.Oec. Utsi.Eet.N:o sol
som förefinnes i nu gällande Författningar
©ch i synnerhet klarast framträder i de äldre
, nemligen att Malmtillgången i Riket är
industriens tillhörighet, blifvit af Comiterade
Tidhållen.
Utskotten anse sig, i anledning af detta
allt, böra afgifva det yttrande att;
då de af Herr Grefve Posse föreslagne
ändringar uti nu gällande UtmålsFörfattningar
ega ett oskiljak-;
tigt sammanhang med och omedel,
bart inflytande uppå Bergshandte-'
ringen i allmänhet;
då serskilda Comiterade till BergsFörfattningarnes
öfverseende blifvit
förordnade och derom till Kongl.
Majit afgifvit underdånigt Betan-;
kande 5
dä det under sådane förhållanden icke
synes lämpligt att föreslå partiela
ändringar uti ifrågavarande Författningar
;
då det af Comiterade afgifna under-'
dåniga Förslag till förändrade Stadganden,
rörande Bergshandteringea
i allmänhet, för närvarande icke
'Lag-samt Allm'. Besv.o.Oec. Vtsi.Bet.N:d20. 55
blifvit lill Rikets Ständers granskning
öfverleranadt, hvilket, så vidt
eganderätts - förhållanden derunder
äro beroende , utan tvifvel kommer
att ega rum innan någon Lag här;
om utfärdas;
så anse Utskotten den af Herr Grefve
Posse väckta Motion icke böra bifallas.
Beträffande åter Nils Hdkanssons framställning;
så, enär rättigheten att hemta Myrmalm
å andras egor är begränsad af samma
föreskrifter, som här förut blifvit antydde för
upptagande af nya eller förut arbetade Grufvor,
hvaraf följer, att, derest serskild öfverenskommelse
mellan Bruksegare och Jordegare
icke blifvit träffad , den förre icke eger,
att annorlunda än efter den i Lag förereskrifne
ordning, och emot skyldighet att
gifva ersättning för all derigenom tillskyndad
skada , å den senares egor upptaga
Myrmalm , anse Utskotten det af Nils Hakansson
uppgifne förhållande innefatta missbruk,
deri rättelse , i laglig ordning sökt,
icke lärer uteblifva, utan att Rikets Ständer
dermed kunna taga befattning; och då frågan
om BergstingsRätternes domsrätt i allmänhet
är ämne för serskild behandling af
Lagutskottet, och således med den nu föreva
-
56 Lag- samt Allm. Besv.o.Oec,Utst.\liet.N:oiO.
rande icke bör sammanblandas, hemställa Utskotten
vördsamt ,
att Nils Håkanssons Motion,må för-'
{alla.
Stockholm den 4 April 1859.
STOCKHOLM, Elmeus och Grimbergs Tryckeri, i8a§.
Lag samt Allm. Besv.o. Oec.Utsk. Bet.N:o 2 1. l
Antom till Exped. Utskottet den IJ April igSg.
N:o ai.
Betänkande, i anledning af väckta
Motioner, dels om af skaff ande
af all Expeditions-Lösen,
dels om nedsättning, ändring
eller förklaring af Kongl.
Maj:ts förnyade Nådiga Taxa
pä Expeditions-Lösen den iS
Maji 1821.
Inom samtlige Respective RiksStånden hafva
åtskillige Motioner blifvit väckta, innefattande
förslag till ändring eller förklaring af deri
nu gällande Taxan för Expeditions-Lösen 5
och Utskotten, till hvilkas behandling dessa
Motioner blifvit remitterade, få härmedelst
redogöra för innehållet deraf, samt eget utlåtande
i ämnet vÖrdsamligen afgifva; hvarvid
Utskotten jemväl ansett sig böra till granskning
i ett sammanhang företaga den af Rikets
Ständers Justitise-Ombudsman i detta
ämne gjorda framställning, hvilken .finnes intagen
så väl uti hans vid Riksdagens början
Bib. till Rikt-St. Brot. IS2.8 ock isig, 1 Sätlil, a A/J. t
7 ide Jl.t.
12 Lag* samt Ållin. Besv, o. Oec. Vt sk. Bet. N:o 2 i*
aflemnade allmänna redogörelse öfver förvaltningen
af det honom anförtrodda Embete,
(Bih, till Riks-Ståndens Prot. 2:dra Sami.
pag. So) sorn uti den serskilda EmbetsBerätielsen
för åren 1826 och 1827 (pag. 6).
1:0. Grefve Gyllenborg, Johan Henning
, har anfört, att, ehuru obehagligt det
vore att föreslå någon inskränkning i Embetsmäns
löneinkomster, ansåg Herr Grefven
sig likväl föranlåten att, under förmodan
af billig lönetillökning för mindre väl lönade
Ernbets- och Tjenstemän, löreslå: ’’Att i alla
”de mål, der Rikets Ständer ansett Chartse5’Sigillatae-afgilt
icke fordras, Utslags-lösen
”icke eller måtte ega rum”, helst det ville synas,
ali, der Staten icke ansett lämpligt att fordra
någon afgift, dess Embetsmän icke eller
skulle ega rätt att sådan erhålla. I sammanhang
härmed har Herr Grefven äfven yttrat
den öfvertygelsen, att Utslags-lösen icke
borde ega rum i Rättegångar med Kronan,
eller sådane parter, som icke sjelfve erlägga
Utslags-lösen, enär Rättegångar med Kronan
af dess Ombud vanligen fortsättas kostnadsfritt
till högsta Instancen, och enskilde,
1 vilka såsom parter måste dit medfölja, icke
< a att der fordra ersättning för Rättegångskostnaden,
sorn i Rättegångar enskilde emellan
kan både begäras och erhållas. På dessa
skäl, och under anförande af några ser
-
5tåg- samt Ällm.Besv. o, Oeg. Utsk. Bet. N:o 2.1.3
skildta exempel till stöd för Motionen , har
Herr Grefven föreslagit: Att Utslagslösen
icke ina ega rum , der, jemlikt Författningarne,
Stämpel-afgiften icke fordras, men i
annan väg vederbörande ersättas.
Utskotten, som tagit detta i öfvervägande
och jemväl inhemtat kännedom om det
Betänkande, som de förenade Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotlen vid
sistförflutne, eller 1823 års Riksdag, afgifvit,
i anledning af då väckta Motioner uti enahanda
ämne, hysa den öfvertygelsen, att flera
hinder ligga i vägen för bifall af Hr Grefve
Gyllenborgs förslag. Så länge Domarens
hufvudsakliga aflöning består i Expeditionslösen
skulle den föreslagna förändringen icke
utan orättvisa kunna ega rum,, med mindre
Domaren på annat sätt bölles skadeslös för
den förlorade inkomsten, hvilket ock Motionairen
sjelf rätteligen insett. Men en sådan
ersättning , för hvars gäldande någon annan
mera lämplig utväg svårligen lärer kunna
föreslås, än att densamma borde af det allmänna,
af Stats-Cassan, bekostas, skulle derigenom
komma att drabba sådane medborga,
re i samhället, hvilka, sjelfve fredälskande, icke
utan uppenbar orättvisa kunna plikta för an.
dras trätlystnad, Tvertom måste det, efter
Utskottens tanka, anses högst billigt, att de
personer, sora af en eiler annan orsak auli
-
4 Lag- samt Allm, Btsv. o. Oec. Vt sk. Bet. N:o 2l *
ta Domarens biträde, och som icke i godo
och utan Lagens mellankomst kunna afgöra
de dem emellan inträffande tvister och oenigheter,
sjelfve omedelbarligen godtgöra det
besvär och de kostnader, sorn derigenom förorsakas.
Ett förändradt stadgande i detta afseende,
ett lossande af de band, som nu åligga
tvistande parter, skulle otvifvelaktigt
uppmuntra begäret att tvista, och icke obelydligen
Öka räitegångarnes antal. På dessa
skäl, och då det stadgande redan eger
runt, att i allmänna Oeconomiska frågor Expeditions-lösen
icke erlägges-, samt någon giltig
grund för afskaffande af sådan lösen i
brottmål icke synes för handen, kunna
Utskotten icke med tillstyrkande beledsaga
den af Pierr Grefve Gyllenhorg
nu väckta Motion.
2:0. Herr Ribbing, Arvid, har sökt fästa
uppmärksamhet på nödvändigheten af att
minska Rättegångars antal, och att förekomma
åtskilliga fel i det nuvarande sättet för
deras behandling och expedierande, hvilka
föröka tvisternas antal och föranleda deras
vidlyftighet, samt derföre, på andragna grunder,
yrkat ändamålsenlig rättelse i P^örfatiningarne,
angående Expeditionslösen , så att
hvad denna lösen öfverskjuter den egentliga
skrifningskostnaden, den må uppbäras af Sta
-
Xflg; sami Allm. Bese.o. Oec. Ut$k.Bet.N:a 21. 5
ten, eller, såsom nu, betalas med visst belopp,
för hvarje ark, stämpladt papper till enahanda
belopp borde i stället användas. Härförutan
borde dock den verkliga skrifningskostnaden,
beräknad lika till 5 eller 6 sk. B.-co å hvarje
utgående stämpladt ark, innefattas i stämpeln
och Expeditions-hafvanden tillkomma.
Följaktligen skulle stämpeln å chartan till
expeditioner i Civila mål innefatta den vanliga
chartans belopp, jemte lösen och skrifningskostnaden,
och i Criminela mål endast lösen
och sistnämnde kostnad, samt all påskrift
af lösen genom Expeditions-hafvanden upphöra
och endast den påtryckta stämpeln betalas.
Denna betalning skulle Expeditionshafvanden
uppbära och endast deraf behålla
skrifningskostnaden , likasom Chartae-försäljnings
provisionen nu behålles, och återstoden
redovisas såsom Chartae-Sigillatae.medel.
A Utskriften borde minst 3o rader å
hvarje sida samt 12 stafvelser å hvarje rad
linnas, derest icke uppställning af räkning
med columner eller dylikt gjorde omöjligt
att rymma detta innehåll. Häraf blefve en
gifven följd, att de, som till starre eller mindre
del aflönas genom Expeditions - lösen ,
skulle hafva motsvarande lön på stat, hvartill
ökade Chartae-Sigillatae-medel lemnade
utväg. All lösen, som icke härledde sig från
Rättegång eller berodde af mer eller mindre
dragen stil, utan till visst belopp är bestämd,
6 Lag. sami Allm.Besv.o. Oec. Utshi Bet. N;o 2 i)
såsom för Fastebref, Bouppteckningar, Bevis
om Lagfart, Inteckning m. rn., borde likväl
qvarstå. Varandes slutligen den anhållan
af Motionairen framställd, att hans Förslag
matte pröfvas i sammanhang med frågorne
om Civil-Statens lönereglering, och att förhöjning
af deras löner, hvilkas inkomst för
närvarande till större eller mindre del utgöres
af papperslösen, icke måtte beviljas, utan
med vilkor af denna förändring.
Uti den af Herr Ribbing sålunda yttrade
Önskan, att Expeditionslösen måtte inbegripas
uti Chartae-Sigillatoe-stämpeln, har
Herr Grefve Posse, Eric, sig förenat, likväl
med det tillägg, att Herr Grefven ansett något
undantag icke böra ske för Fastebref och
Bouppteckningar, m. m., utan all Lösen från
samma synpunkt betraktas. I sammanhang
härmed förekommer ock till pröfning den af
Herr Professoren och Contracts-Prosten 8.
P. Bexell väckta Motion, hvaruti Herr Professoren,
under åberopande af dess vid 1825
års Riksdag i enahanda ämne framslälldta
förslag, samt de olägenheter, som vidlåda den
nuvarande Expedilions-lösen, och Lagstiftarens
pligt, att sorgfälligt undanrödja Domarens
alla inkomstförbålianden både till Rättegångarnes
mängd och till deras vidlyftighet,
samt att bringa honom utur den obehagliga
belägenheten, att misskännas för det ringaste?
Lag■ samt Allm. Besa. o.Oec, Vtsk.Bet. N:o 2 i .7
förhållande till förlängda Rättegångar, genom'
en deraf ökad sportel-inkomst, föreslagit:
*’att nuvarande Expeditions-lösen inåtie all—
s,deies upphöra, samt de Domare och Embetsman,
hvilka hitintills varit till större
”eller mindre del aflönade genom samma lö”sen,
få en motsvarande ersättning af Starten
; hvaremot likväl Staten för dessa Ökande
anslag ovilkorligen skulle erhålla ersätt.
9’ning i ökade Chartse-Sigillatae-medel , på
”det sätt, att stämpeln å chartan till expe”ditionerne
icke allenast borde innehålla det
”hitintills brukliga stämpel-beloppet, utan
ssock tillökas med en viss bestämd lösen för
^'sjelfva expeditionen; att på utskrifne ex"peditioner
borde finnas minst 5o rader å
?’hvarje sida, och 12 stafvelser å hvarje rad 5
”samt slutligen, att, i sammanhang härmed,
”en efter närvarande tids förhållande lärn”pad
Expeditions-Taxa kunde varda ut-;
”färdad.”
Om det, å ena sidan, är en obestridlig
sånning, att Domarens nuvarande aflöningssätt,
bestående förnämligast uti den i Förfatlningarne
stadgade Expeditions-lösen, är
i högsta grad olämpligt, ofta förhatligt, och
derföre påkallar ändamålsenlig rättelse, så
lärer man likväl äfven, å den andra, icke kunna
undgå att medgifva, det en förändring i
detta aflöningssätt, utgående från de af M®?
8 Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Utsi. Z?er,N;o 21,
tionairerne föreslagna grunder, otvifvelaktig!;
skulle kunna föranleda till icke mindre svåra
olägenheter och missbruk af annan beskallonhet,
hvilka, vid pröfningen af nu före»
varan !e fråga, icke böra lemnäs utan uppmärksamhet.
Om nuvarande Expeditionslösen
skulle upphöra och i stället ingå i beräkningen
af en högre stämpelafgift, samt Domaren
i ersättning för den sålunda förlorade
lösen erhålla en contant, till beloppet fastställd,
aflöning af Statscassan, borde, efter
Utskottens tanka, första åtgärden för tiilvägabringandet
af en sådan förändring bestå
uti en förändrad allmän reglering af Domsagorna
i Riket, så att hvarje Domare erhölle,
så vidt ske kunde, en ungefärligen lika
vidsträckt sysselsättning, helst det icke
vore med rättvisan förenligt att, utan iakttagande
af detta vilkor, tilldela alla Domare
lika lönebelopp, enär, efter Domsagornes nuvarande
indelning, den största olikhet eger
rum emellan både mängden och beskaffenheten
af serskilde Domares embets-göroinål ,
och de kostnader, som på olika orter erfordras
i och för tjenstens bestridande. För
att åter kunna åstadkomma en sådan förändrad
reglering, skulle ovilkorligen erfordras
den mest noggranna undersökning, rörande
alla de serskildta förhållanden, som i ett eller
annat afseende inverka på hvarje serskild
Domares lönevilkor, och denna under
-
Lag- samt Allm. Besa. o. Oec.Uisk.Bét. N:o a l. 9
sökning, verkställd på ett emot ändamålet fullt
svarande sätt , blefve sannolikt, om ej helt
och hållet omöjlig, åtminstone underkastad
de största svårigheter. Att åter bestämma
lönebeloppet olika, i rnon of hvarje Domsagas
olika storlek samt lördelar och olägenheter,
skulle blifva icke mindre svårt och
osäkert, enär dertill erfordrades enahanda undersökning,
som här ofvan är nämnd, för
att kunna anställa den nödiga jemförelsen,
och anledningar till missnöje eiler obelåtenhet
skulle deraf oundvikligen uppkomma. I allt
fall lärer en fullkomligt säker och rättvis
beräkningsgrund i detta hänseende knappast
någonsin stå att vinna.
Härförutan vill det synas, som Staten
ovilkorligen komme att förlora; på den förändring
sorn blifvit föreslagen. Dess utgift
vöre alltid gifven och bestämd. Den påräknade
ersättningen i den förhöjda stämpelafgiften
deremot alltid vilkorlig, osäker, obestämd,
Härvid bör icke eller förbises den
klagan, sorn nu icke sällan förspörjes, att ali
den stämpelafgift, som vederbör, icke alltid
kommer Staten till godo. Örn således
redan under närvarande förhållanden underslef
och missbruk i detta hänseende kunna
inträffa och verkligen ega rum, så skulle, genom
det föreslagna förändrade sättet för
Expeditions-lösens beräknande, ökade anled
-
i o Lag- samt Allni. Besv. o, Qec.Uisk Bet.N:o3l»
ningar och ett vidgadt utrymme för dylika
missbruk ovedersägligen uppkomma, samt
controllen öfver både uppbörden och redovisningen
af den bestämda afgiften i och med
detsamma ännu mera försvåras. Möjligen
skulle ock den händelse kunna förutsättas,
att Domaren, som, oberoende af arbetets
större eller mindre vidlyftighet, egde uppbära
den fastställda lönen, med glömska aE
sin pligt och af parternes lagliga rätt, endast
afsåg sin egen beqvämlighet och arbetsmödans
minskning. Och en annan klagan
af mera eftertänklig beskaffenhet, i sina
följder mera vådlig, skulle då ofelbart uppstå
öfver ofullständighet eller för tnycken
korrthet i både undersökning och ProtocolJ.
Stödjande sig på alla dessa skäl, äfvensom
på dem, hvilka innefattas i de förenade
Utskottens vid förra Riksdagen afgifna Betänkande,
samt då Utskotten icke eller se
sig i tillfälle att nu föreslå något annat säkert
medel till undanrödjande af de öfverklagade
olägenheter, — hunna Utskotten icke
understödja förslaget om upphörande af
den nu gällande Expeditions lösen och dess
förvandling tilt en förhöjd Stämpelafgift.
Vidare och då Förslaget att bestämma
antalet af rader å utgående Expeditioner,
sorn lösas, till minst 3o å hvarje sida, samt
jLag- samt Allm, Besv, o.Otc. Vtsk,Bet.N'. 21; 11
12 stafvelser å hvarje rad, skulle i betydlig
snon öka skrifningskostnaden, hvarigenom
åter en förhöjning i den redan stadgade Lösen
icke utan obillighet kunde undvikas, —
samt de öfverklagade missbruken af gles och
dragen stil äro tillräckligen förebygda genom
de föreskrifter, som Expeditions-Taxan
derom innehåller, så vida vederbörande, hvilka
uppsigten deröfver närmast tillkommer,
rätteligen fullgöra hvad dem i sådant afseende
åligger, — anse Uttkotten sig i denna
del icke böra föreslå någon annan åtgärd, än
att Rikets Höglofl. Ständer måtte förnya deras
under sistlidne Riksdag hos Kongl- Maj:t
i underdånighet gjorda anhållan örn utfärdande
af det påbud, ”att uti Expeditioner,
vsom emot losen utlemnas, minst Sj u staf
”veisel' böra beräknas för hvarje råd?'
Yid den pröfning, Utskotten sålunda
lemnat åt de nu ifrågavarande Motionerne,
lärer den af Herr Ribbing gjorda anhållan,
att hans förslag måtte granskas i sammanhang
med frågan örn Civilstatens Löne-Reglering,
böra förfalla, och annat Utlåtande anse
Utskotten sig icke tillkomma att deröfver
afgifva.
3:o Herr Reutersvärd, P. A, har anmärkt,
att, ehuru Expeditions-Taxan innehåller,
att lösen för vederhäftighets-bevis böi;
/
12 Lag- samt Allm.Besv. o,Oec Utsk.Bet. N:o 2 U
betalas med 24 sk-, skall likväl olika tydning
af detta stadgande ega rum i så måtto, att
åtskillige Domare samt Vederbörande vid
Lartdshöidinge-Embeten fordra 24 sk. för
hvarje person, sorn uti vederhäftighets-betyget
innefattas, andra åter blott 24 sk., ehvad
Beviset angar en eller llere, andre åter, såsomen
medelväg, låtit betala sig med 52 sk.;
i anledning af hvilket förhållande Motionairen
yrkat rättelse härutinnan, samt att afgiften
för ett vederhäftighets-betyg, det må
upptaga eller angå en eller flere personer,
borde bestämmas till 24 sk. Banco; uti hvilket
yrkande Herr Rothlieb, A■ F., sig förenat,
hvaremot Friherre Ridderstolpe, Fredric,
be*tridt, ali den af Motionairen omförmälde
högre lösen, eller 24 sk. för hvarje person ,
der flere varit uti samma betyg inbegripne,
någonsin blifvit hvarken af Domare eljer
administrativa magten inom Westmanlands
Län fordrad eller uppburen.
Utskotten anse det ifrågavarande stadgandet
vara tydligt och klart derutinnan ,
att, då Bevis, rörande vederhäftighet, meddelas,
må för hvarje sådant Bevis , ehvad en
eller flere personer uti samma Betyg omförmälas,
högre Lösen icke fordras, än a4
sk, Banco, till följd hvaraf, och då den
anmärkte olika tydningen af Författningens
föreskrift innefattar ett
Lag- Samt Allm. Besv.o.Oec.Ulsk, Bet. N:o 21. lo
missbruk, hvaruti rättelse, uppå anmälan
hos vederbörande, genast
kunnat och bordt följa, Utskotten
finna någon serskild Förklaring olver
detta stadgande icke vara af
behofvet påkallad.
4:o Inom Vallofl. BorgareStåndet hafva
flere Motioner blifvit väckta och till Utskottens
behandling ö verlemnade, hvilka alla hafva
till föremål, att bereda en förhöjd Expeditions-lösen
för Städernes Domstolar och synneriigast
för KämnersRätierne. Sålunda är
vordet anfördt och yrkadt:
a) af Herr Lundman, C. F., att, på anförde
grunder, Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
KämnersRätierne kunde tilläggas lika Expeditions-lösen,
som vid HäradsRätterne, enligt
nu gällande taxa, är bestämd ; uti hvilket yrkande
flere andre Ledamöter sig förenat,
deribland Herrar Montan och Cron, under*
åberopande af hvad i detta ämne vid nästlidne
Riksdag förekommit, jemväl begärt, att
Expeditions-Taxan i allmänhet mätte öiverses.
b) af Herr Gezelius, Er. J.: att Ordförande
eller Notarier i både KärnnersRätter
och de RådstufvuRätier, som tillika innefatta
KämnersRätier, matte förklaras berättigade
till enahanda lösen för deras Proto
-
14 Lag-samtjlllm, Besv- o.Oec.UtsR.Bet. N;o jit
coll oell Expeditioner i KämnersRätis mål,
som för HäradsRätterne i Expeditions-Taxan
är stadgadt 3
c) af Herr Sandblad, Niis, att då, genom
1821 års Expeditions-Taxa, Notarierne
vid UnderRätterne i Städerne lidit, betydlig
förlust i så måtto, att, enligt ExpeditionsTaxan
af den 3 Dec. 1812, skulle lösen för
första arket af en Dom betalas med a4 sk.
och hvartdera af de 'öfriga med 13 sk. Bco; då
deremot, efter nu gällande Taxa, i lösen för
ProtocollsUtdrag, som innehålla Dom eller
annat Beslut, erlägges för första arket 24 sk,
för andra arket 12 sk. och för de Öfrige 6
sk, B:co; men afsigten ingalunda kunde haf*
va varit, att bemälde Tjenstemän, genom den
nya Taxan, skulle förlora något af deras obetydliga
sportlar, hvilket nu inträffat, helst de
fleste Expeditionerne gå öfver Tre ark; ansåg
Hr Sandblad sig föranlåten hemställa,
att Lösen för Expeditioner från KämnersRätler
och Städernes Collegier borde bestäm;
mas i likhet med hvad vid HäradsRätterne
erlägges;
d) af Herr Kleman, Joli. Jac.', att uti
Expeditions.Taxan det tillägg kunde varda
infördt: ’*Ätt Rådstufvu-Rätterne i Städerne,
”af alia de ofrälse Sterbhus, hvarifrån Bo-;
\’uppteckningarne skola till dessa Domstolar,
Lag-snmt Allm» Besv. o. Oec.Utsi.Bet.Nlo 521; 15
”inlemnas, och der de samma icke genom
”Rådstufvu-Rättens egne medel blifvit förrättade,
må ega, att för Boupptecknings inregistrerande
och förvarande, jemte påskrift
5,å det Exemplar, sorn utlemnas, beräkna och
”uppbära lika arfvode, som uti Expeditions?
!,Taxan är Häradshöfdingarne tillagdt;
e) af Herr falleij, Carl, dels att Ma.
gistrats-Secreterare och Notarier vid RådstufvuRätterne
måtte förklaras berättigade, att
för Communications- och Remissorial-Resolutioner
i enskildta mål uppbära enahanda
lösen, som för LandsCancellierne stadgadt är;
samt dels, att ExecutionsGevaldiger i Städerne
utom Stockholm kunde tillerkännas ett
visst lämpligt arfvode för enskilda utmätningar
, som af dem förrättas, hvilket arfvode,
sorn Motionairen ansett skäligen kunna bestämmas
till 24 sk. Bco för hvarje utmätnings-förrättning,
borde, i sammanhang med
den till betalning ådömde summan, hos Gäldenären
utmätas.
Vid pröfningen af de serskildta förslag,
som sålunda blifvit framställdta , hafva Utskotten
inhemtat, huruledes Rikets Höglofl,
Ständer vid sisth Riksdag, uti Skrifvelse den
21 December i8s5, hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit om öfverseende i allmänhet
af den nu gällande Expeditions-:
l6 Lagl samt Allm. fiesv.o. Oec. Utsk. Bet. N:o 2 l
Taxan, dervid Kongl. Majt i Nåder torde
tillse, om och i hvad mon det emellan Hä*
radsRätterne och ölrige Domstolar samt Embets-Verk
förut varande förhållande i afseende
på Expeditions-Lösen borde, genom
jemkning i grunderne för samma Lösens utgörande,
varda återställdt; älvensom Rikets
Ständer tillika i underdånighet hemställt,
att, i händelse en ny Expeditions-Taxa blefve
i Nåder utfärdad, Beräkningsgrunden för
Lösen af alla Fullmagter å Embeten och
Tjänster måtte bestämmas och, jemte Lösen
af alla de från Kongl. Maj;ls StatsExpeditioner
utgående Handlingar, i ExpedilionsTaxan
införas.
Till svar ej mindre å denna Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse, än ock å den
af Rikets Ständers Justitise-Ombudsman, deti
28 Februarii 1825, gjorda och uti dess EmbetsBerättelse
för åren 1826 och 1827 (pag.
7) omförmälde underdåniga framställning, har
Kongl. Majit, i Nådig Skrifvelse till Justitieombudsmannen
den 20 Junii 1827, förständigat
honom, att, som Kongl. Majit, under
den 9 nästförutgångne Februarii, i Nåder
anbefallt Dess Cancellie Styrelse, att till Kgl.
Majit inkomma med underdånigt Förslag till
en närmare bestämd Taxa på Lösen för Full.
magter och andra Expeditioner inom Sfats
Expe
-
Z,ag*tamt Allm. Btsv.o. Oec. Utsi. Bet. N;o 21. 17
Expeditionerne af Kongl. Maj:ts Cancellie, och
denna Taxa, sedan den blifvit af Kgl. Maj:t
i Nåder gillad, komma att från Trycket utgifvas,
hvarförinnan icke lämpligt vore, att
den nu gällande Taxan blefve tryckt, hade
Kongl. Maj:t funnit frågan derom då förfalla.
Då nu Utskotten äfven för sin del ansa
en så beskaffad granskning och jemförelse
af Expeditions-Taxans serskildta stadganden,'
som Rikets Ständer redan vid förra Riksdagen
i underdånighet begärt, vara af behofvet
högt påkallad;
Då, vid betraktande af göromålens mängd
och beskaffenhet vid Under-Domstolarne så
väl i Städerne som på Landet, billigheten synes
fordra, att jemlikhet dem emellan, i aL
seende på Expeditions-Iösen , bör ega runi ;
så att enahanda lösen må bestämmas för
Lagmans- och RådstufvuRätter, samt enahanda
åter för Härads- och KämnersRätier,
med iakttagande deraf, att lösen vid de senare
Domstolarne icke må i något fall Öfverstiga
lösen vid de förre;
Då för öfrigt de af Herrar Valleij och'
Kleman väckta, här ofvan omförmälda, serskilda
Motioner synas vara förtjente af Rikets
Bih. lill Riks-Sl, Prot. 1S28 och 1829, 7 Semi, 2 Afd. u
'j.de H;t.
j8 Lag- samt. Allm. Besv.o. Oec. Utsk.Bet. N:o 31.
Högloft. Ständers bifall och underdåniga tillstyrkande,
samt derföre af Utskotten nu uuderstödjas;
hafva
Utskotten ansett sig böra vördsamligen
hemställa, att Rikets Ständer måtte,
genom förnyad Skrifvelse, hos Kgl. Majit i
underdånighet anhålla, att Kgl. Majit täck.!
tes fästaNådigt afseende ej mindre å Rikets
Ständers förut yttradeunderdåniga önskan,
rörande Expeditions-Taxans öfverseende i
allmänhet, för beredande af nödig jemlikhet
och den förhöjning i Expeditionslösen,
som skäligen må anses böra vederbörande
Ernbets- och Tjenstemän vid
Städernes Domstolar tillgodokomma,
och hvarvid Hérrar Valleijs och Klejnans
ofvanberörde förslag jemväl torde
komma under Nådig pröfning, — än ock, i
sammanhang dermed, å såväl Rikets Ständers
som Justitiae-Ombudsmannens här
ofvan omiörmälda underdåniga framställ,
ningar, rörande behofvet af en närmare
bestämd Taxa på lösen för Fullmagter och
andra Expeditioner inom Stats-Expeditionerne
af Kongl. Maj:ts Cancellie.
5:0 Herr Lewton, C. H, har anmärkt,
huruledes föreskriften uti 11 §. af 5 Capitlet
ConcursLagen den i3 Julii 1818, angående
tillställande af Kallelsebref i Concurser,
nemligen att deröfver infordra bevis
Lag- samt Allm. Best’, o. Oec. Utsi. Bet. N:å 21,19
af alla Borgenärer, då likväl, efter Motionairens
tanka, denna §. endast fordrade, att bevis
skulle tagas på verkställd kallelse å sådan
Borgenär, hvars fordran är med Inteckningsrätt
befästad. Det besvär, som genom
denna utsträckning tillskyndas Krono- och
Stads-betjente, hade hitintills alltid varit gratis
; numera hade dock Kongl. Majit, medelst
Nådig Skrifvelse den 10 September 1828»
kungjord genom Kongl. Maj:ts och Rikets
Svea HofRätls Universal den 26 i samma
månad, förändrat detta senare förhållande,
och tillagt Kronobetjente för dessa handräckningar
lika betalningsrätt, som för privata
utmätnings-förrättningar. Men utom det,
att denna Taxa vore för dryg äfven på Landet,
stadgade nyssberörde Universal icke någon
efterrättelse i delta fall för Städerne;
och om än antagas skulle, att Stadsbetjentesrättighet
till betalning för kallelsebrefs tillställande
i Concursmål härunder äfven vore
afsedd, ansåg likväl Motionairen ett arfvode
för denna beställning, motsvarigt hvad
som bestås Utmätningsman, vara, både i anseende
till Borgenärernes derunder beroende
rätt och i förhållande till det med tillställari -  det hafde besvär, alldeles olämpligt. Motionairen
har derföre föreslagit den ändring häruti,
att bevis öfver tillställd kallelse i Coneursmål
hädanefter endast borde inhemta*
från Inteckningshafvare, samt arfvodet för
20 Lag- samt Ålim. List’. . Oee. XJtsb. Tiet.N-.a
besväBet med kallelsers fortställande så väl
i Städerne, som på Landet, varda rättadt
efter de grunder, som lör stämnings tillställande
i Expeditions-Taxan bestämmas.
I sammanhang med denna Motion förekommer
ock till pröfning den, af Riksdagsfnllmägtigen
Lars Andersson från Skaraborgs
Län, likaledes äskade förklaring eller ändring
af Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Bref
under den 10 September 1828. Då vederbörandes
besvär vid dessa kallelsers fortställande
oftast är ganska ringa, men den nu
stadgade ersättningen icke sällan uppgår till
så högt belopp , att Concursmassans tillgångar
derigenom helt och hållet medtagas, har
Motionairen ansett ett visst belopp böra fastställas
lör hvarje kallelse, och i sådant afseende
föreslagit 32 sk. Banco , med hemställan
tillika, att ConcursDomaren borda
alltid förskottsvis upptaga Communicationskostnaden
jemte Proclama-kostnaden, hvari-;
genom de omvägar, som Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Bref föreskrifver för utbekommande
af Kronobetjeningens ersättning,
kunde undvikas. Uti hvilken Motion Riksdagsfullmägtigen
Anders Andersson från sam
ma Län sig förenat.
Då de händelser utan tvifvel måste
vara högst sällsynta, att en Kronobetjent
%ag‘Sami Ålim. Besv.o.Oec. Uisk.J3et.N:0 2i. 51?
får vidkännas något synnerligt besvär eller
kostnad i och för fortställandet af kallelser
i Concurser, enär, utom det, att dessa kalr
leiser alltid utfärdas så tidigt före inställelsedagen,
att någon serskild åtgärd för deras
communicerande icke genast efter inhändigandet
deraf behöfver vidtagas, utan samma
kallelser oftast torde hos vederbörande förblifva
hvilande, till dess andra tjenstegöromål
i den ort, der kallelsen bör aflemnas,
bereda mera lägligt tillfälle för fullgörandet
af denna tjenstepligt, utan någon serskild
kostnad, — det tillika förekommer, ali Kronobetjeningen
merendels afsänder dessa kallelser
på den vanliga brefbäringen till någon
underlydande Tjensteman i den Församling,
der Fordringsegaren har sitt hemvist, för att
den senare tillställas.
Då ifrågavarande ersättning j beräknad
efter de i Kongl. Majds Nådiga Bref fast--  ställda grunder, i de flesta fall, och synnerligast
i de Concurser, der Borgenärerne äro
till antalet många, utan tvifvel uppgår
till ett ganska högt belopp och i samma mon
medtager Concursmassans möjligen redan
förut nog knappa tillgångar;
Då Kongl. Majds nyssberörde Nådiga
Skrifvelse icke bestämdt innehåller, huruvida
densamma äfven bör uti Städerne, eller tii|
$å kallade Stadsbetjente tillämpas;
aa Lag- samt Allm. Besv.o, Oee. Vist. Bet.N: o av
Då för öfrigt kostnaden och besväret för
kallelsers fortställande derstädes äro vida mindre
än på landet;
anse Utskotten sig böra tillstyrka en sådan
ändring och förklaring af det nu ifrågavarande
stadgandet,
att Kronobetjente på Landet må för fortstäl—
landet af kallelser uti Concursmål, i ett för
allt, åtnjuta 5a sk. B:o för hvarje kallelse;
samt att vederbörande Stadsbetjente må för
dessa kallelsers aflemnande erhålla enahanda
arfvode, sorn förverkställandetafmuntlig
stämning till RådstufvuRätter i nu gällande
ExpeditionsTaxa stadgadt är, eller
6 sk. B:co.
Hvad åter angar ej mindre Herr Leu>-  tons förslag, att kallelser i Concursmål endast
böra till Jnteckningshafvaro expedieras
och fortställas, än ock Lars Anderssons hem.
ställan rörande sättet för debiteringen och
redovisningen af den Kronobetjeningen til—
lagde ersättning;
så finna Utskotten för sin del dessa frågor utgöra
ämnen, hvilka böra behandlas i sammanhang
med de flera, under nupåstående
Riksdag, väckta Motioner om ändring i
Concurslagen den i5 Julii 18x8, och följaktligen
ensamt tillhöra Lag-Utskottets åt?
gärd och bedömande,
Lag- samt Allm. Besv. o. Occ. Utsk. Bet. N:o 21.23
,6:0 Riksdagsfullmägtigen Nils Håhansson
från Kronobergs Län har hemställt om
ändring i Expeditions-Taxan, så vidt den
icke befriar Lagfarts* och Intecknings-sökande
å fast egendom på Landet från skyldigheten
att vid HäradsRätterne utlösa det Protocoll,
som öfver sådane ärenden fores och
till Sökande mot lösen utgifves , helst ett
sådant Protocoll, efter Motionairens tanka,
kunde anses helt och hållet öfverflödigt; i
anledning hvaraf Nils Håkansson föreslagit
det stadgande, ”att Lagfarts- och Inteckningsprotocoll
icke må vid, HäradsRätterne utskrifvas
till andre, 'andem, hvilka derom ut*
tryckligen begärtUti hvilket yrkande Pehr
Ericsson och Sune Nilsson från samina Län
jemväl instämt,
Då Expeditions-Taxan föreskrifver, att
vid första uppbudet Fångsbrefvet skall i
Protocollet ordagrannt intagas, hvilket förhållande
äfven eger rum med Skuldebref, då
Inteckning sökes, — och den skrifningskostnad,
som Domaren måste vidkännas, ej mindre
härigenom, än genom den honom serskildt
åliggande skyldighet att låta renovera
och till vederbörande PIofRätt insända
detta Protocoll, ingalunda kan anses ersatt
genom den lösen, som för det å Originalhandlingen
tecknade Uppbuds- eller Inteekningsbeviset
erlägges, utgörande för det förra
16 sk. och för det senare 24 sk. Banco ;
34 Lag- samtAllm.Besv.o.Oec. Ut si. JO et. N:o 21
Då icke sällan inträffar, att dessa bevis
innefatta endast underrättelse derom, att
Uppbud eller Inteckning skett, hvaremot Pro.
tocollet mera fullständigt upptager ej mindre
de handlingar och bevis, som styrka säljarens
eller pantinnehafvarens lagliga åtkomst
och eganderätl till den fastighet, som skall
uppbjudas eller intecknas, än ock de serskildta
vilkor, hvarunder den sökta Lagfarten
eller Inteckningen blifvit beviljade, och
de förelägganden, hvilka i sammanhang dermed
kunna vara gjorda, och hvarom vederbörande,
för sin rätts bevarande, icke böra
6akna upplysning;
Då för öfrigt det synes leda till lika
mycken ordning som säkerhet, att, i händelse
Original-handlingarne skulle förkomma ,
tillika innehafva en alskrift af det Protocoll,
hvaruti desse äro fullständigt intagne, anse
Utskotten sig icke
ega skäl att den af Nils Håkansson före-!
slagna ändring tillstyrka.
7:0. Riksdagsfullmägtigen Eric Svensson
från Bohus Län har till rättelse anmärkt
den olikhet i Expeditions-Taxans tillämpning,
som å serskilda orter skall ega rum , i så
måtto, att, när utmätt fastighet försäljes å
Lanils-Cancelliet, gäldes af köpesumman ej
mindre hela auctions-provisionen, äii ock det i
