# ID: svediakorp-gov1972
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 53,837
# sentences: 1,030
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll y
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm ,
åren 1828 och 182g.
Si Bittre Sam lingen,
JFärzta flföclningcii,
innehållande
Lag-Utskottets
Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Tredje Bandel»
Forsta Häftet.
: l - A,
N:o 157.
Ankom till Exped. Utskottet den ao Nov. 1819.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 57, angående
väckt fråga om utför danie
af en Lag, som föreskrifver,
huru af handlingar om sä
kallade undantag, eller fördel,
samt om upplåtelse af nyttjanderätt
till jordadel, skola lagföljas.
-Emot Lag-Utskottets orvanberörde Betänkande,
hvaruti tillstyrkes utfärdande af en
Lag, sorn stadgar skyldighet för innehafvare
af så kallade undantag, att vid Häradsrätten
uppvisa och i Intecknings-Protoeollet låta införa
de derom upprättade afhandlingar, har
blifvit anmärkt,
hos HÖgvdrdige Preste-Standet:
att det vore lika olämpligt, som betänkligt,
att alltid fordra lagföljd å slika afhandlingar,
hvilka, uppkomne under skydd af det en
-
4 LagThskottets Utlåtande N/o 137,
gkilda förtroendet, borde ega tillräcklig kraft,
utan ifrågavarande formalitet, hvars uraktlåtande,
våliadt af okunnighet, ålderdomssvaghet
eller sjukdom, skulle alldeles omintetgöra
deri ålderdomsro, den gamla fadren eller
de gamla föräldrarne sig förbehållit; att detta
äfventyr blefve ännu större, om, enligt
Utskottets förslag, en så beskaffad inteckning
behöfde, för att vara gällande, inom Tio Ir
förnyas; att, om äfven senare tiders erfarenhet
visat, att tvister om undantags-förruoner
stundom uppstå, man likväl icke borde
deraf förledas att stadga föreskrifter, hvarigenom
ålderstigna föräldrar kunna gå miste
om sitt lefnadsunderhåll; att, då det vore
vanligt, att de undantags-fördelar, säljaren
sig betingat, i köpecontractet intagas, Uagens
bild i x Cap. 2 §. Jorda-Balken syntes tillräckligt
för bevarande af säljarens rätt; och
att, då tillika de så kallade uppbudslistor, sorn
från Häradsrätterne meddelas och från predikstolarne
uppläsas, innehålla uppgift, huruvida
säljaren förbehållit sig undantag, hvarje
blifvande ny köpare eller inleckningstagare
syntes ega tillräcklig anledning att vid Häradsrätten
skaffa sig underrättelse om de undantags-vilkor,
som vidhäfta ett hemman;
hvaremot några JLedamöter af delta Stånd
yrkat, att, till förekommande af tvister af
denna natur och betryggande af vederböran-i
des säkerhet, undantags-contract alltid böra
LagUtskoltels Utlåtande N.-o 137. 5'
i öfverlåtelse-brefvet, äfvensom i Rällen*
Frotocoll, intagas;
hos Vallojl, Borgare-Ståndet:
att en viss lill bor stadgas, inom hvilken redan
ingångne undantags-afliandlingar skola
intecknas, hvartill en Ledamot föreslagit ett
år ifrån Författningens kungörande, eller
ock, att i Författningen må bestämdt uttryckas,
att densamma ej får lämpas till andra
afhandlingar, än dem, som hädanefter
uppgöras; att, till bevarande af ålderstegne
fördelstagares säkerhet, det borde åligga Domaren
att, korrt förr än Ting inträffar, låta
i Häradets kyrkor kungöra, hvilka inteckningar
af sådana contracter böra, för att ej
förlora sin gällande egenskap, vid det påföljande
Tinget förnyas, samt
hos Hedervärda Bonde-St cindel,
hvars fleste Ledamöter instämt i denafRikg.
dagsfullmägtigen Borje Börjesson emot Be-,
tänkandet afgifna reservation: att det vore
origtigt att stadga föreskrifter, hvarigenom
gamla föräldrar eller andre åldrige och bräcklige
personer, gom, under förbehåll af vissa
förmoner, afhände sig sina hemmansdelar, äfventyra
att förlora hvad de sig betingat; att
tiel syntes för ändamålet tillräckligt, om ge
-
6 LngUtskottets Utlåtande N:o 137.
nom en Lag bestämdes, att så beskaffade
undantag ovilkorligen skola i köpebrefven
intagas, och att Utskottet derföre borde anmodas
att föreslå utfärdandet a en sådan
Författning, jemte en med Utsko,tets åsigt i
första punkten al Betänkandet öfverensstämmande
Lagförklaring, hvarigenom de missbruk
och rättegångar, som i detta hänseende
hittills skola egt rum, kunde förekommas.
Då Betänkandet, i följd af hvad således
är anfördt, blifvit till Utskottet återremitterad!,
får Utskottet härmed afgifva nytt
utlåtande i ämnet.
Den af Utskottet föreslagna Författnings
syfte är icke mindre, att gifva säkerhet åt
undantags-egares rätt, hvilken nu ofta är
tvätydighet och äfventyr underkastad, än att
skydda tredje man för de förluster, hvartill
okunnighet om undaritags-afhandlingars
tillvarelse ej sällan föranleder; och Utskottet
tror, att föreskrift om dylika afhandlingars
intecknande är det enda tillförlitliga medel
till vinnande af bägge dessa ändamål, — Det
har blifvit ett allmänt bruk, att vid köpslut
om fast egendom upprättas tvänne alliandlingar:
köpecontract och köpebref, I det
förra upptagas de vilkor, contrahenteine ömsesidigt
sig betinga, hvaremot det senare
vanligen endast innehåller, jemte uppgift af
LagUtskottels Ullätande N-‘o 137» 7
köpeskillingens belopp, ett förklarande , att
handeln är afslntad, och att således eganderätten
till fastigheten öfvergått från köparen
till säljaren. Men blott detta senare behöfver,
till erhållande af uppbud och lagfart, hos
Domstolen företes, för att i Lagfarts-protocollet
intagas; och de köpe- eller öfverlåtelse-vilkor,
som i det förra äro utstakade, utan
att i det senare omförmälas , förblifva således
okände både för Domstolen och för allmänheten,
Genom erinran om detta allmänt kända
förhållande tror Utskottet sig hafva sagt nog
till försvar för sin mening om nödvändigheten
af undantags-afhandlingars intecknande,
ty tillämpningen är så i ögonen fallande,
att den ej lärer behöfva framläggas.
Att,
såsom af någre blifvit yrkadt, endast stadga,
att undantags-förmoner böra, för att vara gällande,
ovilkorligen intagas i köpe-brefvet,
skulle väl trygga undantags egarnes rätt, utan
att förnärma nya köpares , hvilka egde
tillfälle, hvar efter annan, att af säljarens åtkomst-handlingar
inhemta förhållandet; men
det af Utskottet åsyftade ändamål vore icke
dermed helt och hållet vunnet. Den , sorn
gifver försträckning mot inteckning i fast egendom
och såmedelst förvärfvar sig panträtt
deri, bör nemligen kunna vara försäkrad,
att egendomen ej hallar för andra gra
-
g ZagUtskottets Utlåtande Nio 107.
-vationer, än de, som finnas upptagne i vederbörligt
gravations-bevis-
De betänklig.
heter, som äro hemtade fran svårigheten för
ålderstigne eller sjuklige personer, att ombesörja
ifrågavarande afhandlingars intecknande,
och inteckningarnes förnyande, äro, efter Utskottets
omdöme, i sig sjelfva nog obetydlige
för att ej försvinna, då man besinnar den säkerhet
och fördel inteckningsåtgärden medförer
och de olägenheter, sorn derigenom undanröjas.
Dessutom står alltid den utväg öppen för
hvar och en, hvilken sjelf ej har förmåga att
vårda sig och sina angelägenheter, att hos
Domstolen begära och erhålla god man till
sitt biträde. Vid detta förhållande, och då
Utskottet för öfrigt ej anser lämpligt ali Domaren
ålägges, att före hvarje Ting kungöra
förteckningar å de undantags-contracter,
som vid Tinget böra förnyas, eller att redan
ingångne afhandlingars intecknande inom
viss lid föreskrifves, helst dessa afhandlingars
kraft och verkan måste bedömas efter de
Författningar, som varit gallande, och de förhållanden,
sorn egt ruin, då afhandlingarne
ingingos, samt det, efter Utskottets tanka, är
alldeles otvifvelaktigt, att med afhandling, hvarigenom
hemmansegare gifver någon tillåtelse
att, inot eller utan afgäld, besitta och nyttja
någon till hemmanet lydande lägenhet eller
egodel, bör förhållas efter Kongl. Förordningen
den i5 Junti i8uo, angående Stadt
LagUtsköllets Utlåtande N:o 108.
sel och Lego af Jord på Landet, och någon
Lagförklaring derutinnan således ej behöfves,
finner Uiskottet sig ej befogadt att i
någon måtto frångå eller förändra sitt förra,
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallna,
utlåtande, hvilket derföre vördsamt å nyo
öfverlemnas till pröfning af de Riks-Slånd,
som detsamma till Utskottet återförvisat.
Stockholm den 14 November i8jg.
N:o 138-
Ankom till Exped* Utskottet den 21 No v. 1829.
Betänkande öfver Herr Pehr Gustaf
Ceder schjölds motion om
ändringar i Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807,
H os Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
Herr Pehr Gustaf Cederschjöld föreslagit,
att Ao:de punkten i 1807 ars Förklaring,
rörande förbud för enskild man att för
embetsfel tilltala Domare, mätte upphäf vas,
samt önskat, att Lag-Utskottet ville uppgöra
en serskild Lag, sorn, genom stadgande af
lo JjfigUtskoiicts Betänkande N:o l38.
tillräckligt äfventyr för ohemult åtal, lemna»
de Domaren nödig säkerhet mot missnöjde
parters kitslighet, utan att likväl alldeles
betaga den verkligt förfördelade möjligheten
att sjelf söka upprättelse; hvarjemte Motionairen
yttrat, att kanhända äfven \ö'.dje
punkten, angående uppenbar kyrkoplikt,
torde böra upphäfvas, derest denna
act derigenom skulle kunna återföras till
hvad den ursprungligen varit, nemligen icke
straff, utan endast försoning med församlingen.
Öfver dessa olika beskaffade, men det
oaktadt, emot 5l §. af Riksdags-Ordningen,
i en skrift sammandragne, till Lag-Utskottets
behandling remitterade frågor, får Utskottet
sitt utlåtande nu afgifva.
Och hvad först angår frågan om, upphäf»
vande af 4o:de punkten i Kongl. Förklaringen
den 20 Mars 1807, hvarest är stadgadt,
alt det ej skall vara enskild part tillåtet
att taga stämning å någon Domare, för
att tilltala honom för fel eller brott i e/nbetet,
samt att Domaren, i och jör embatets
skalf står under vederbörande Hofrätts
och Justitice-Cahcellers-embetets inseende',
så, enär samma Författning tillika bjuder, att
den enskilde part, som förmenar sig vara förorättad
af Domaren i embetet, eger att sådant
LagUtskotlets Betänkande N'.o 1J$. 11
i Hofrätten, hvarunder Domaren lyder, eller
hos Justitije-Cancelleren anmäla; att det sedan
tillkommer Hofrätten eller Justitite-Cancelleren
att vidtaga den åtgärd, hvartill omständigheterna
föranleda; att, om det, som emot Domaren
anmäles eller eljest i anledning af
förekomne mål sig yppar, finnes vara sådant,
att det förtjenar serskild beifran, saken skall
lemnäs till vederbörande Advocatfiscals- eller
tillförordnad serskild Actors utförande;
och att, om angifvaren förmenar, att Hofrätten
eller Justitise-Cancellersembetet ej gjort å
hans anmälan sådant afseende, som han ansett
den förtjena, honom är obetaget, att deröfver
hos Kongl. Maj:t föra den klagan, hvartill
han finner sig vara befogad; saint dertill
kommer ej allenast, att Regeringsformen
i 96 §. förordnat JustitisB-Ombudsmansembetet,
till hvars åligganden det hörer, att hafva
tillsyn öfver Lagarnes efterlefnad af Domare
och Embetsman, samt att vid vederbörlige
Domstolar i laga ordning tilltala dem,
som uti sina einbetens utöfning, af väld,
mannamon eller annan orsak, någon olaglighet
begå eller underlåta att sina embetspligter
behörigen fullgöra, ulan ock 9 i den
för Justitiae Ombudsmannen utfärdade Insii nelion
förmår alt, om någon klagar hos Justitiae-Oinbudsrnannen
öfver Domares eller
Em bets- och Tjenstemäns åtgärder, och sin
klagan, skriftligen författad., med fullständigt
12 LagUtskoltets Betänkande N:o 138.
handlingar och bevis söker styrka, Justitieombudsmannen
må, om han efter de i Instructionens
1 och 2 §§. bestämda grunder,
anser sakens beskaffenhet och vigt det fordra,
åtala eller låta åtala sådana åtgärder,
eller, i annat fall, skriftligen anvisa den
klagande att, der honom så godt synes, Konungens
Justitiae-Canceller om Laga rättelse ansöka,
finner Utskottet, å ena sidan, hvarje
medborgare vara försäkrad om skydd och
upprättelse för Domarens möjliga orättvisa
och förtryck, och, å den andra, Domaren
billigt tryggad för de anfall, sorn af oförstånd,
kitslighet, hat och ovilja eller hämnd,
utan fog skulle kunna emot honom försökas,
i fall obegränsad frihet lemnades hvar och
en enskild person alt, efter egen urskillning
och på eget äfventyr, ställa Domaren under
tilltal.
Utskottet får derföre vördsamt
tillstyrka,
att denna motion ej må bifallas.
Beträffande åter frågan om upphäfvande
af hvad i 4 3tdje punkten af berörde Kongl,
Förklaring är föreskrifvet, angående uppenbar
kyrkoplikt; så, ehuru kyrkoplikten, sorn
egentligen är endast en religieus handling,
LagUisiottets Betänkande. Nio 138. .13
hvars ursprungliga ändamål var oell, efter
Lagens mening, ännu är, att den brottslige,
efter att hafva inför församlingen betygat
sin ånger öfver sitt begångna brott, må bl ifva
åter upptagen i församlingens gemenskap,
till åtnjutande af alla kyrkans rättigheter,
nu mera i allmänna omdömet förlorat denna
sin betydelse och anses snarare såsom ett
skymfande verldsligt straff, än såsom ett medel
till brottslingens sedliga förbättring, har
Utskottet dock funnit så mycket mera betänkligt
att för närvarande tillstyrka afskaffande
af denna anstalt, som den i sjelfva
verket ingredierar i nu gällande straffsystem,
och derföre hvarken bör eller kan annorledes,
än vid en allmän reform af detta system,
borttagas; hvarföre Utskottet anser frågan
böra uppskjutas lill dess den, vid blifvande
granskning af det förväntade förslaget
till ny allmän brottmålslag, kan i sammanhang
dermed öfvervägas och afgöras.
Utskottet tillstyrker derföre , att
43:dje punkten i Kongl. Förklaringen
den aj Mars 1807 må tills
vidare förblifva oförändrad.
Stockholm den 14 November 1839*
14 LagUlsiottets Betänkande N.o 139.
N:o 13.9.
Ankom till Éxped. Utskottet den 21 November i32<)«
Betänkande öfver Herr Fredrik
Leonard Rosenqvists motion
om stiftande af en Lag, sorn
stadgar ersättnings - skyldighet
för Domare, hvilken meddelar
part origtig hänvisning till
ändrings sökande och derigenom
tillskyndar parten onödiga
kostnader.
H os Höglofl. Ridderskapet och Adeln har,
vid föredragning af Lag-Utskottets Betänkande
N:o 81, angående förslag till ändring
af x Cap. 12 §• Rättegångs-Balken, Herr
Fredrik Leonard Rosenqvist anfort, att Utskottet
skall besvarat endast hälften af hans
i nämnde Betänkande omförtnälde motion,
nemligen frågan om skärpande af det i berörde
Lagrum stadgade ansvar för Domare,
som fäller orätt dom, men alldeles förbigått
Herr Rosenqvists yrkande, att en Lag måtte
stiftas, som föreskrifver ersättningsskyldighet
för den Domare, hvilken meddelar origtig
hänvisning till ändringssökande och såmedelst
tillskyndar en part onödiga kostnader. Och
som origtig hänvisning till ändringssökande
LanUtskentets Betänkande No i f> g - i r,
icke vore detsamma som orätt dom, samt
erfarenheten visat, att ganska kännbara kostnader
blifvit parter tillskyndade just genom
det fel, Herr Rosenquist till rättelse anmält;
så föresloge Herr Rosenqvist, att en så lydande
Lag måtte varda utfärdad:
’’Domare, sorn meddelar part oriktig
*’hänvisning till ändringssokande i Dom,
*’ Utslag eller Beslut, hvarmed parten icke
”nojés, vare skyldig att ersätta ali den köst”,
nåd, som parten genom den origtiga hänyvisningen
blifvit tillskyndad; och skall deii
”Domstol^ dit saken rätteligen hörer och
”der den upptages, ovilkorligt tilldöma
’’parten ersättning får all sa beskaffad
”kostnad, utan allt afseende pd den ut9’gdng
sjelfva saken kan taga”
„*
Sedan Höglofiige Ridderskapet o^h Adeln
funnit godt, att till Lag-Utskottet hänvisa
ofvanberörde anförande oell förslag, har
Utskottet å nyo förehaft frågan till öfverläggning.
Och hvad först angår den Utskottet
gjorda tillvitelsen om ofullständighet i
besvarandet af Herr Rosenqvists fötslag till
ändring af i Cap. ia §. Rättegångs-Balken ;
så förmodar Utskottet, att denna tillvitelse
tillfyllest vederlägges af Utskottets i frågan
afgifna Utlåtande, hvaraf inhemtas, att Ut.
skottet, efter att hafva ordagrannt anfört så
l6 LagVStskottets Betänkånile Nio 139;
val Herr Kyrkoherden hyths som Herr Rosenqvists
redactionsförslag , hvilket senare
angar ansvar å Domare, ej blott för orätt
dom, utan äfven för felaktig hänvisning till
ändringssökande, yttrat, att, då 12 §. i l1
Cap, Rättegångs-Balkeu, efter Utskottets omi
döme , innehåller så tillräckliga och ändamålsenliga
föreskrifter , att , vid deras sorgfä
1 liga tillämpning, hvarken en genom Domarens
antingen vårdslöshet eller oförstånd
eller ock uppsåtliga orättvisa lidande part
kan gå miste om upprättelse och skälig ersättning
, eller Domaren undgå det ansvar,
hans förseelse förtjenar, Utskottet funne hvarken
någotdeia af de förslag, Motionairerne
framgifvit, vara lämpligt, eller i öfrigt nå-,
gon ändring af ifrågavarande lagrum behöflig.
Då det sålunda är uppenbart, att Utskottet
utlåtit sig, icke endast öfver frågan
om ansvar för orätt dom, utan i allmänhet
om ansvar för Domares förseelser, som af
vårdslöshet eller oförstånd eller uppsåtlig
orättvisa hä?'flyta, saint lika otvifvelaktigt
är, att origtig hänvisning till ändringssökande,
så framt den tillkommit af vårdslöshet
eller oförstånd eller med uppsåt , måste
anses såsom en förseelse, lära Rikets Ständer
finna, att Herr Rosenqvists anmärkning
är helt och hållet obefogad.
Vid
-
LagUtshaluls BnifhtaniU N.-o i.1g. 17
Vidkommande äler Herr Rosenqvists
här ifrågavarande förnyade förslag; så vore
det väl tillräckligt att erinra, att, då samtlige
Riks-Stånden bifallit Utskottets ofvanberörde
Betänkande , hvart 1 il 1sty rkes , att Herr
Rosenqvists deri /Upptagne förslag, hvilket,
så vidt det rörde ansvar å Domare för oxigtig
hänvisning, var af hufvudsakligen enahanda
innehåll som det nu framställda l
frågan rätteligen är att anse såsom redan afgjord
och förfallen. Utskottet vill dock till
de skäl, som i dess förra Utlåtande äro andragne,
här lägga, att, ehuru hänvisning till
andrirsgssökande icke egentligen har egenskapen
af ett domslut, den likväl är en så
beskaffad domareåtgärd, att felaktigheter, sorn
derutinnan kunna begås, måste bedömas efter
de i 1 Cap. u §. Rättegång» - Balken
stadgade grunder; art icke hvar och ert felaktig
hänvisning bör föranleda till ansvar S
Domaren , som den meddelat, helst, i anseende
till nu varande splittring i domstolsinräftningen
, gränsen emellan Domstolarnes
jurisdiction stundom är högst otydlig och
obestämd — flere andra härvid förekommande
tvifvelaktiga fall att förtiga; samt
ändtligen att, då erfarenheten visar, att Domare,
som emot tydlig Lag gifver part orig.’
tig föreskrift om hvad han till ändringssöBih*
till Rikt-St. Prnt. Igzg MÅ 1S29. 7 Simi, 1 Afd. 2
S-.dje B.t. 1:sta H\t,
j§ LagUtskottets Betänkande N o tjgoc/i 140,
kande har att iakttaga , icke, om han derföre
tilltalas, undgår ansvar för skada eller
onyttig kostnad , som parten derigenom tillskyndas.
något ytterligare stadgande härutin.
nan ej är af behofvet påkalladt.
Utskottet, som , vid detta förhållande,
anser öfverflödigt att granska förslagets deta
i I e r och ådagalägga deras olämplighet, får
alltså endast förnya sitt
tillstyrkande,
att motionen må lemnäs utan afseende.
Stockolm den i4 Novemder 1829^
N:o 140.
Ånlom till Exped. Utskottet den xi Nov. 182g.
Betänkande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets
Betänkande N:o 28* öfver
£,ag\]fskottets Betänkande N:o >40- J9
Herr Carl von Quantens samt
Riksdags-Fullmägtigen Olof
Olssons från Vermlands Län
Motioner, angående oinskränkt
rättighet till flottning och fårdande
i alla flott- och förbara
Sjöar och Floder, m. m.
Vällofi ige Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva till Lag-Utskottet återremitterat
ifrågavarande Betänkande, hvilket
Högloflige Ridderskapet och Adeln samt
HögvÖrdige Preste-Ståndet bifallit.
De anmärkningar, som hos Välloflig»
Borgare-Ståndet blifvit framställde och föranledt
Betänkandets återförvisning, sammanstämma
i det yrkande , att, då Lag-Utskottet
betraktat frågan endast från den juridiska
synpunkten , i hvilket afseende någon erinran
mot giltigheten af de skäl, på hvilka Utskottets
afstyrkande Utlåtande sig stödjer, ej
förekomme, men Olof Olssons motion tillika
bordt i oeconomisk hänsigt skärskådas ,
Lag-Utskottet måtte, i förening med Allmänna
Besvärs- och Oeconornie-Utskottet , å
nyo taga ämnet i öfvervägande.
W LagTJ t slottets Betänkande N:o 140,
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet åter är
äf flera bland dess Ledamöter yrkadt , dels
att, då Kungsadra ursprungligen är en det
allmännas egendom , den alla äro berättigade
att begagna , en sådan rättighet bör åter»
ställas, och alla deri gjorda inskränkningar
undanröjas, dels att en allmän oell noggrann
undersökning måtte anställas , till utrönande
af anledningen och grunden, hvarföre denna
rättighet på vissa orter allmänheten förnekas,
dels ock att Lag-Utskottet måtte i en
enda Författning sammandraga och efter ti-j
dens kraf lämpa de serskilda , spridda stad-j
ganden , sora bestämma alla förhållanden er
mellan egarne af flottbara strömmar, och dem,'
som vilja trädvaror derå transportera.
I anledning häraf får Utskottet vört!-,
samt tillkännagifva, att Utskottet funnit i-i
frågavarande motioner, hvilka endast till detta
Utskott blifvit remitterade , icke vara af deni
beskaffenhet eller vigt, att, till öfverläggning
derom , sammanträde med Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet , i anledning
af 45 5. i Riksdags-Ordningen , erfors
drades ; att den i ofvanberörde måtto äskade
allmänna undersökningen är ett ämne, som
icke tillhörer Lag-Utskottets behandling; att
det ifrågaställda sammandraget af alla För-<
fattningar, som angå Kungsådra , hvarkenblifvit
af Molionairerne askadi, eller, i allt
LagUts&ottets Betänkande 2V:ö l4oi *f
fall, kan hänföras till föremålen för Utskottets
bestämmelse ; samt att Utskottet i sjelfva
saken ej har något att tillägga de skäl, som i
Betänkandet äro anförde ; finnandes Utskottet
för öfrigt så mycket mera onyttigt , att
omständligare , än nu skett , anmärkningarna
upptaga och med svar bemöta , som , efter
hvad ofvannämndt är, tvänne Riks-Stånd, i
enlighet med Utskottets tillstyrkande, motiorerne
afslagit; i följd hvaraf frågan, jemlikt
Regerings - Formens 87 §, redan är att
såsom förfallen anse.
Stockholm den 14 Nov. i8J3*
N.o 141.
inkom till Expeditions-Utskottel den 21 Noremb, 1829;
Utlåtande, 1 anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande
N;o 47, öfver de af
Herr Bo Christ. Roos och
Riksdagsfullmägtigen Petter
Pettersson från Calmare Län
gjorda förslag till stadgande11,
hvarigenom ma förekom
-
32 L ;g Uttkottets Utlåtande N:o 14 l.
inets, att persotter, som uppnått
myndighets - ålder, men
blifvit under förmyndare ställde,
under detta omyndighetstilist
ånd åsamka sig gäld.
f
De anmärkningar, i anledning hvaraf Utskottets
ofvanberörde Betänkande är fran Högloflige
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet till Utskottet återfnrvisadt,
hafva blifvit framställde, hos förstnämnde
Stånd, af Herr Grefve N. Snoilshy och
Herr Bo Christ. Roos samt, hos det sistnämnda,
af Riksdagsfullmäktige Petter Pettersson
från Calrnare Län, Nils Mansson från Malmöhus
Län och Casper Wijkman från Upsala
Län, med hvilke flera af Ståndets Ledamöter
sig förenat, och åsyfta hufvudsakligen
att ådagalägga, att det i Kongl. Förordningen
den il Maji 1774 föreskrifna kungörandet
örn en efter Lag myndig persons återförsättande
i omyndigbets-tillstånd, är för ändamålet
otillräckligt; att, om den omyndig förklarade
flyttar till annan ort, der han förut ej
är känd, och om han der eger fast egendom
eller bekläder offentligt embete, allmänheten
saknar anledning att betvifla hans rättighet
eller förmåga att öfver sitt gods sjelf råda,
och således icke kan taga sig till vara för
vådan att med honom inlåta sig i afkand
-
LagLJtskotuts Utlåtande N:o i4i.' 23
lingar j att kungörelsen om en sadan persons
omyndighets-tillslånd derföre borde en gång
om året, eller åtminstone hvart tredje år, i
allmänna tidningarne förnyas, samt lika ofta
uppläsas från predikstolarna i den Stad eller
det Härad, der den omyndige har sitt hemvist
; och att det är billigare, att den, som
för oordentlighet blifvit dömd oskicklig att
sjelf förvalta sin egendom, erfar obehaget af
den nesa, hvarmed ett dylikt kungörande må
vara iörknippadt, än att andre skola, af ovetenhet
om ett förhållande, som de icke egt
skäl att misstänka, på honom blifva bedragne.
Utskottet, som ej underlåtit att vid öfvervägande
af denna fråga, då den första
gången hos Utskottet förevar, åt berörde redan
af Motionairerne framställda anmärkningar
egna den uppmärksamhet, de utan tvifvel
förtjena, men som det oaktadt ansett sig böra
afstyrka motionernes bifallande, har ej
funnit de skäl vara vederlagde , på hvilka
Utskottet grundat sitt Utlåtande, och hvartill
Utskottet nu endast får lägga, att det yrkade
förnyade kungörandet skulle, i anseende
till den ökade skymf, hvarföre den under
förmyndarevård satta personen derigenom
blefve blottställd, ofta försvåra Och stundom
alldeles omöjliggöra utvägen att förmå den,
som vanvårdar sin egendom, att sjelfvilligt
underkasta sig förmynderskap, _ en utvägj
34 JLogXJttkotttts Utlåtandt N:o i41 och 14a
-
hvarpå hela familier* välfärd ej sällan beror,
—• och att denna utväg ej bor tillstängas
för att afvärja föliderne af deras oförsigtighet,
sorn ingå alhandlingar, ulan att ega
eller förskaffa sig tillförlitlig kännedom om
den, med hvilken de afhandla.
Att omständligare upptaga och besvara
ifrågavarande anmärkningar, anser Utskottet
onyttigt, enär Utskottets Betänkande redan är
af Högvördige Preste-Ståndet och Vällofl.
Borgare-Ståndet gilladt, och fiågan följaktligen,
jemlikt 8 7:de § i Regeringsformen, feifallit.
Stockholm den 14 Nov, 1825.
N:o 14a.
Ankom till Exped. Utskottet den 21 Noremli. rgz?»
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Lag-Utsicottets Betänkande
N:o id, öfver Herr
Contrac-tsprosten A. Z. Pe~
terssotis förslag till en Lag,
L<i§Ul$kolte’.s Uildtandie N:o i4a. a5
att, då oenige makar, som af
tinder gången varning ej luta
sig rätta, blifva för kif och
osämja ställde under tilltal
vid verldslig Domstol, DomCapitlet
mä eg a att tillåta
makarne flytta från hvarandra,
under den tid rättegången varar,
m. m,
Omförmälde Betänkande är från Högvördige
Preste-Ståndet, Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet
återförvisadt , i anledning af följande
anföranden, anmärkningar och yrkanden:
1:0 A£ Herr Contractsprosten Peterson,
med hvilken flere af Högvördige Preste-Ståndets
Ledamöter sig förenat, att hans ifrågavarande
förslag egentligen åsyftat endast ett för.
kortande af den till skillnad i säng och säte
ledande omväg, vid sådane tillfällen, då endera
Makan äfventyrar en fortsatt, för lif och
lemmar vådlig misshandling af den andra,
men icke minskning i varningsgraderne eller
undanröjande af hindren för äktenskapsskillnad
; att fördröjandet af nämnde skillnad
ej vore någon fullkomlighet i Lagen, utan
borde Domaren ega att, vid dylika äfventyrliga
fall, densamma bevilja, utan att förut
döma till böter; att, om än de manga föregå*
26 LagUtskotrets Utlåtande N:o 142.
ende åtgärder, som nu äro föreskrifne, ansåges
för äktenskapets helgd nödvändige i de
händelser, dä bägge Makarne äro till oenigheten
vällande, de likväl icke voro rättvise,
dä endera Makan hr oskyldig; att Lagen derföre
borde åtminstone i så måtto ändras, att
antingen, med förbigående af de i 14 Cap.
l § Giftermåls-Balken stadgade böter, skillnad
till säng och säte må kunna, vid första
inställelsen inför rätta, beviljas, när 3f undersökningen
finnes, alt den ena Makan är
oskyldig och genom sammanboendet med den
andra blottställd till lifvet, eller att bägge
Makarne äro till missämjan vållande och lifsfara
för handen; eller ock, att Domaren må
förklaras berättigad att, vid nämnde förhållanden,
antingen tillåta endera Makan att,
under rättegången flytta 'från den andra, el.
ler ock vidtaga andra åtgärder till skyddande
af den oskyldiga Makans lif och helsa, hvilket
vore så mycket lämpligare, som, då irenne
varningar ej hulpit, böter ej eller kunde
verka förbättring i den våldsammes lynne
och tänkesätt.
2:0 Af Herr Prosten Forslind’, att han
desto hellre förenade sig med Herr Contractsprosten
Peterson i den af honom föreslagna
jemkningen af motionen, som de för äktenskapsskillnader,
såsom nödvändiga ansedda,
försvårande förmer derigenom ingalunda in
-
LagUtskotlels Utlåtande Nto 142. 97
skränktes. Ehuru det icke vore att hoppas,
att äkta Makars störda frid och endrägt kunde
genom böter återställas, ville dock Herr
Prosten ej ogilia den juridiska tron på deras
tjenlighet och verksamhet; och fastän skillnad
till säng och säte, på endera Makans uttryckliga
begäran, vid rättegångens början, af
Domaren beviljades, kunde ju tid för sky 1—
digheten, att till den öfvergifna Makan återflytta,
föreläggas, och vitén för underlåtenhet
deraf, den ena gången efter den andra, bestämmas
så länge det funnes lämpligt. Tilläfventyrs
skulle äktenskaps skillnadernas antal,
genom förslagets antagande, ökas, men
säkert skulle ock antalet af olyckliga äktenskap
och rysliga äktenskapsscener derigenom
minskas.
3:o Af Herr Contractsprosten Agrell".
att, då lång tid emellan Tingen förflyter,
det borde bero på Pastor och Kyrko-Råd,
nät faran för den oskyldiga Makans lif vore
uppenbar och stor, att under tiden förordna
de oenige Makarnes flyttning ifrån
hvarandra.
4:0 Af Herr Contractsprosten Heurlin: att
böter vore ett olämpligt medel till Makars
återförenande, enär detta straff icke lika drabbar
den rike, som den fattige, hvilken senare
ej sällan finge, i brist af tillgång, af
-
38 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14a.
tjena elem med fängelse vid vallen och brod,
eller ock sättes utur stånd att försörja sina
barn; hvarföre andra bestraffningsgrader för
oeniga Makar borde påfinnas.
5:o Af Herr Biskopen Doctor Faxe, i
hvars yttrande jemväl flere af Ståndets Ledamöter
instämt: att äktenskapsskillnaden gerna
må genom varningar, föreställningar och
bestraffningar fördröjas; men att Lagen icke
må stadga det, som är overkställbar!, eller
fordra lydnad i de fall, der lydnaden skulle
vara vådlig för lifvet, eller föreskrifva vilen,
der dessa antingen icke verka till sitt
ändamål, eller, om de verka, försätta en lidande
i daglig lifsfara. Om den förorättade
Makan gjorde sig förfallen till böter för bristande
åtlydnad af Lagens föreskrifter, så
blefve den af Domstolen ansedd lika vållande
till den fortsatta oenigheten, som den förorättande,
och detta vittnade icke om en billig
och vis lagstiftning. Nödvändigt syntes
derföre det stadgande, att, om vid Domstolen
utrönes, att den ena Makan, genom tvungen
återflyttning till den andra, blottställes för
lifsvåda , det må ankomma på Domarens
pröfning att tillåta den förorättade att, under
tvistens fortsättning, vistas annorstädes, än i
Makarnes gemensamma bo» Bättre vore det
ock för samhället, för de tvistandes närmasts
omgifning , för det sanna äktenskapets
LagUtskottets Utlåtande N:o 143. 99
helgd, alt olycklige äktenskap snart upplösas,'
än att de, genom utvägar, som strida motan-'
damålet, uppehållas.
6:0 Af Herr Prosten Elfström', art erfarenheten
bevittnat, huruledes, då de tre
första i Författningarne stadgade varningsgraderne
för äkta Makar saknat åsyftad verkan,
samt bitterheten och våldsamheten, genom
lagföring och ådömde böters uttagande,
serdeles hos den lägre och minst bemedlade
folkclassen, uppnått en vådligare höjd, följden
nästan alltid, och med högst sällsynta
undantag, varit den, att de oenige Makarne
egenmägligt tills vidare skiljt sig ifrån hvarandra,
och att sålunda, med öfverträdelse a£
Lag, ett förhållande uppstått, hvars förekommande
det skulle hafva varit om ej en fullkomlig
omöjlighet , dock föga annat än en
verklig grymhet att söka förekomma, och
hvilket derföre äfven kunde af Lagen billigas,
utan att allmänna tänkesättet skulle derigenom
missledas till ett lättsinnigt begrepp
om äktenskapets genom både gudomlig och
mensklig lagstiftning förvarade helgd elleg
om viikoren för detsammas upplösning.
7:0 Af Herr Noréus, i hvars anförande
flere af Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöter
instämt: att han, med gillande af Herr Lané
degréus vid Betänkandet fogade serskilda
3o LaglJiskotteis Utlåtande N:o i4a.
mening, funné det ändamålsenligt, att på
Domstolen* pröfning finge bero, huruvida o*
enige Makar må ega att, under rättegången
bo åtskilde, hvilken pröfningsrätt skulle, om
den uppdroges åt Domstolen, blifva lika gagnelig,
som den blelve litet verkande, i falt
den öfverleinnades till Domcapitlen.
8:0 Af Riksdagsfullmägtigen Ariders
Danielsson från Elfsborgs Län , biträdd af
flere bland Hedervärda Bonde-Ståndets Ledamöter
: att han godkände de arne första af
de motiver, på hvilka Utskottets Utlåtande
stödjer sig, nemligen att Domcapitlen icke
äro behörige att meddela tillåtelse till skillnad
i säng Och säte , medan rättegången
varar, samt att Förmyndare ej lämpligen kan
tillsättas, innan mannen blifvit dömd oskicklig
att utöfva sin målsmansrätt; men att han
ansåge Utskottets yttrande om angelägenheten
att ej lätta utvägarne till äktenskapsskillnad
vara betänkligt, helst om denna grundsats
linge sådan tillämpning, att man ej ville
medgifva den högst nödvändiga friheten
att, under rättegången och varningstiden, afbryta
en sammanlefnad, som då , enligt sakens
natur, måste vara olyckligare än någonsin,
och hvars fortfarande under sådane förhållanden
säkerligen aldrig kunde hafva annan
följd, än att försvara osämjan och öka
den inbördes förbittringen. Magten att un
-
J,c gil t skottets Utlåtande N:o 112, 3i
der rättegången St sk i I ja Makarne, hvilken icke
lämpligen lillkomme Domcapitlet, kunde
deremot rätt väl uppdragas' ät Domaren, på
det sätt, att det alltid finge bero af endera
makans önskan , att genast erhålla den sökta
skillnaden. Förslaget att tillsätta förmyndare
kunde förkastas såsom öfverflödigt och otjenligt,
utan att Lindra beviljande! af skillnaden,
hvilken, lika litet under rättegången
som efteråt , borde betaga mannen det målsmanskap,
hvartill han ej lagligen kan förklaras
oskicklig. Med dessa forändringar i
motionen, och med förbigående af dess ytterligare
utsträckning till slutlig äktenskapsskillnad,
vore det högst önskligt , om en Lag
kunde till vägabri ngas , hvarigenom de sä
kallade varningsgraderne erhålla en möjlig
utsigt till framgång, hvilken för närvarande
svårligen i något fall kunde sägas ega ruin.
Om varningar skola verka, måste det tvifvelsutan
vara under en lugnare besinning,
då tillfället till kif och osämja undanröjes ,
men icke under en fortsatt tvungen sammanlefnad,
då retelserna till oenighet ouppböiligen
återkomma och den började tvisten
gifver dem förökadt näringsämne.
9:0. Af Riksdags Full-mägtigen Juhan
Benctsson från Vester-Norrlands Län, i öfrigt
instämmande med Anders Danielsson:
att det är nödigt , i synnerhet då osämjan
32 LagVt skottets Utlåtande N: o lii*
uppkommer genom mannens dryckenskap^
att denne sättes under förmyndare, helst erfarenheten
visat, att, under länge fortsatt rättegång
emellan akta makar, deras egendom
förskingras.
10, Af Riksdagsfullmäktige» Pehr Erics*
son från Kronobergs Län; att han, lika med
Anders Danielsson, ansåge lämpligare att
uppdraga åt Domaren att, vid rättegångens
början, ålägga de oenige makarne att flytta
ifrån hvarannan, då sådant nödigt pröfvas;
men att dervid borde så förhållas, att den,
som är mest vållande till oenigheten, hvarom
yttrande från Pastor och Kyrko-Rådet
må infordras, bör anses skyldig att från
boet afflytta; äfvensom att, om barn finnas,
Curatorer böra förordnas att hafva inseende
öfver egendomen, på det att densamma ej
må gå förlorad, och barnen råka i mistning
af hvad till deras underhåll och uppfostran
erfordras.
Alla dessa anmärkningar, hvilka, undei;
de öfverläggningar, som hos Utskottet före-!
gingo dess förra Utlåtande i ämnet, inga-i
lunda undföllo Utskottets uppmärksamhet,'
hafva å nyo blifvit af Utskottet öfvervägade,’
utan att Utskottet deiaf funnit sig föranlåtet
Mi
I.agtUskolttls Betänkande N;e 1^4, ||
Stt frångå sin redan yttrade mening ellet
tillstyrka bifall till Herr Con tractsprostett
Petersons motion, äfven med de modificationer,
som nu äro föreslagne. — Så oneklig^
det af sjelfva äktenskapets väsende följer,
att en fortfarande, till vedervilja. Itai och
bitterhet samt våldsamma utbrott ofvergangen.
missämja emellan äkta makar måste erkännas
och antagas såsom giltigt skäl till äktenskapets
upplösande, helst äktenskapets fortsättning
under en sådan sinnesstämning skull®
innebära fortsättning endast af makarnes yttre,
juridiska och oeconomiska förbindelse, sedan
det inre, väsendtligaste bandet, makarnes
sedliga förhållande till hvarandra , redan,
blifvit ohjelpligen sönderslitet j så angeläget
är det ock, efter Utskottets tanka, att Lagen
i sådana fall icke förr tillåter slutlig äktenskapsskillnad
, än det kan tagas för afgjordt,
att missämjan icke är en mindre betydande
och öfvergående, af nyck eller öfverilning
härflytande stridighet, och således icke förr.
än de misshällige makarne haft tillräcklig
besinningstid, och förutgångna men fruktlösa
förlikningsförsök, varningar och bestraffningar
ådagalagt , att allt hopp om försoning
xnåste öfvergifvas. Om det då är lika mycket
stridande mot äktenskapsförbindelsens
natur och vådligt till sina följder, att aldrig
Sik. lill Rils-St. Prot. ifUS och 1829, 7 Sami, r Afd, j,
3:dje. Bider, r.stq Ht, .
34 LagUtsiotttts Btidnk^nde Np» ijl
medgifva denna förbindelse* upplösning för
makarnes oenighet skull, som att, af vek eftergifvenhet,
lemna äktenskapets helgd til!
pris St flygtighetens och lättsinnighetens hugskott;
sä mäste bägge dessa ytterligheter med
lika varsamhet af lagstiftningen undvikas.
Till den senare af dessa ytterligheter skulle
antagandet af ifrägavarande förslag, äfven i
dess modifierade skick , efter Utskottets tanka
, leda. Makars skillnad till säng och säte
gränsar så nära till fullkomlig äktenskapsskil 1.
nåd, att, sedan det' förra steget är taget, dee
senare är att anse såsom nästan säkert gifvet.
Det är alltså det förra, sorn förnämligast
bör försvåras och , genom lämplige tvångsmedel
till makarnes återförening, motverkas,
i stället att underlättas , så framt man ej
vill i och med detsamma underlätta det
senare. l/tan tvifvel äro de olägenheter,
sorn blifvit öfvsrklagade , i hög grad eftertänklige
; men Utskottet befarar, att det botemedel,
som är föreslaget, skulle blifva
vådligare, än sjukdomen. — Det må vara,
att de nu stadgade böter för vållande lill
oenighet i äktenskap verka olika på den fattige
och den rike , men detta inkast gäller
om böter i allmänhet. Dessutom torde det
härvid med fog kunna erinras, att hvad
fruktan för den oeconomiska förlust, som
böterne medföra , verkar i de lägre och fattigare
classerne, det verkar i de högre och
Bil t. Lag-Uakatuis Betänkande !NT:o 140. j5
förmögnare nesan att till sådan* böter blifva
fälld. — I öfrigt hiller Utskottet töre,
att antalet och beskaffenheten af de varningsgrader,
som , efter nu gällande Författningar,
skola föregå makars skiljande till
säng och säte, icke böra undergå förändring,
utan i sammanhang med omarbetning af La»
garne om äktenskapsskillnad i allmänhet.
Utskottet får alltså, med tillkännagifvande
, att Utskoftets Betänkande är af Hoglofl.
Ridderskapet och Adeln bifallet, S nyt»
vördsamt hemställa samma Betänkande, oförändradt,
till pröfning af de Riks-Stånd, som
återför visningen meddelat.
Eh Ledamots seiskilda mening bifoga».
Stockholm den 14 November 1819,
Reservation
af Herr Landegren: ”Jag instämmer fullkomligt
uti den åsigt, Lag-Utskottet både
uti detta och det förut afgifna Betänkandet
Njo 16, öfver Herr Contractsprosten Petersons
motion, uttryckt, nemligen att
"bevarande af äktenskapets helgd och sedlig
-
36 Bil. lill LagVisAottets Betänkande N.o 14*,
betens vård ej medgifva lättade utvägar tili
ägtenskaps skillnads vinnande, samt att det
ej är lämpligt uppdraga åt Dora-Capitlen
rättigheten, att, under Rättegång äkta makar
emellan om skillnad till säng och säte, tillåta
deras flyttande från hvarannan, men
jag har hvarken utur de skäl Utskottet, för
dessa åsigter, anfört, eller för öfrigt kunnat
erfara några hinder för bifallande af det för»
slag jag, genom reservation emot förra Betänkandet,
för Rikets Höglöfl. Ständer vördsamt
framställt , nemligen att derest, under
tvist om skillnad till säng och säte, makarne
fortfarande lefva i Lif och osämja, samt
oenigheten of ver gar till sa våldsamma handUngar,
att endera eller hägge makarnes lif
och helsa derigenom äfventyras, Domaren
mä vara berättigad, att, vid derom gjordt
påstående och laglig bevisning af ofvannämnda
förhållande, tillåta endera makan,
alt, under Rättegången flytta frän den
andra, eller vidtaga andra åtgärder för
skyddande af den våldförda makans lif
och helsa; och ej eller funnit de af mig
anförde och nu ytterligare åberopade skälen
för ett sådant Lagbud, i någon måtto veder^
lagde.
Det miste onekligen vara ett bland Lag-i
stiftningene ädlaste föremål, att skydda den
svagare emot den starkare* förtrysk ech yåld-t
fiil. till LagUiskoltetB B tt tini andt N.o 14*. 37
samhet, samt att ej genom underlätet lemnande
af detta skydd bringa den lidande i
förtviflan och derigenom förleda henne, att
hämnas brott med brott. Detta skall likväl
ej sällan inträffa , om den vildförda makan
nödgas qvarblifva hos våldsverkaren, under
den olyckligaste tidpunkten af deras sammanlefnad,
då deras husliga förhållanden blifva
föremål för Domarens ransakning, ty då
känslan a£ lidandet, som bjuder, att anropa
Lagens skydd, öfverväger känslan af pligten,
som bjuder fördragsamhet med den felande,
för att ej gå miste om äktenskapets ändamål,
tröst och hjelp under vandringen genotn
lifvet, skall, under makarnes ömsesidiga och
offentliga bemödande att bevisa hvarandras
brottsliga uppförande, bitterheten i hög grad
ökas, samt den svagare tvingas, antingen
att hårdare lida, eller att afven blifva brottslig;
och Lagstiftaren torde dessutom böra
taga i öfvervägande det olyckliga inflytande,
makars så beskaffade sammanlefnad skall medföra
på deras barns uppfostran och bildning.
Jag får alltså, vördsamt förnya min hemställan,
att det af mig föreslagna stadgande måtte,
såsom tillägg tilija^ Gap. 1 §. GiftertaålsBalken’,
antagas.”
Leg Utskottets Utlåtande N:o >43.
N:o 143.
Ankom till Exped. Utskottet den 23 Nov. 1829.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid åtskilliga till Utskottet
återremitterade Bet änkan
den.
I-<ag-Uiskoi tets nedannämnde Betänkandeu
äro, i anledning af dervid gjorda anmärkningar,
lill Utskottet återförviste,
frän Högloft, Ridder skåpet och Adeln:
N:o 72 , öfver Herr E• JU, Monterns
motion om utsträckande af testamentsfi
ihelen för Städernes invånare
och Preste-Ståndet, till likhet
med den, sorn efter Landsrätt
eger rum;
t
från Högvördige Preste-Ståndet:
JV:o totj, öfver Herr Arvid Ribbings
motion om upphäfvande af Kongl.
Brefvet den 17 October 1778, angående
förekommande af barnamord
; och
från Hedervärda Bonde-Ståndet:
N:o 70, öfver Herr P. Lindqvists förslag
till ändring af 16 Cap. Gif
-
ZiagUtsiottetx Utlåtande 2?'.o i4 5. Sg
termåls-Balken, angående medgift
och hemföljd;
Nio 9?, i anledning af Kongl. Majit*
Nådiga proposition, om Lagförklaring
angående rälta grunden för
förvandling till fängelse vid vatten
och bröd af böter, som ådömas för
sådana stölder, hvilka, enligt allmän
Lag, ligga i tväböte emot annan
tjufnad;
men som dessa Betänkanden blifvit af tre
Riks-Stånd bifallne, nemligen
N:o 72, af PresteStåndet och? . _ ...
t o ■> 1 ( d. 17 Jula.
af Borgare-Standet )
samt af Bonde-Ståndet d. 9 November.
JS:o 109,af Bidderskapet o. Adeln d. 3 Nov.
al Borgare-Ståndet den 23 Oct.
och af Bonde-Ståndet den 8 Oct,
Nio 7jp af Riddersk. o. Adeln d. 22 Junii.
af Preste-Ståndet och? .
af Borgare-Ståndet J ‘< »9 Jun...
N!og3,af Riddersk. o. Adeln d. a3 Oct.
al Preste-Ståndet den c8 Sept.
och af Borgare-Ståndet den 30 Sept.;
'4* XjigUtskattets Utlåtande N:o i4a.
si enär , vid sådant förhållande , de i dessa
Betänkanden afhandlade frågor, jemlikt 87
§. i Regeringsformen och 4g §. i Riksdagsordningen
, äro att anse såsom afgjorda, finner
Utskottet något Utlåtande öfver anmärkningarne
icke erfordras; hvilket Utskottet
härmedelst (år hos de Riks-Stånd, som återlemisserne
meddelat, vördsamt anmäla,
Stockholm den |4 November 1839,
N.o 144,
Ankcra till Exped* Utskottet den 25 Nö’.'. fe8lo|
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o 75, öfver Riksdagsfullmägtigen
från Öre•i
bro Län, Anders Ericssons
motion om stadgande, att den,
som beträdes med stöld utur
täckt jordgraf, der jordjrugter
förvaras, skall straffas enligt
Zyr.gVtskottetn Utlåtande N.-o 144! 41
6 §. i 40 Cap. MissgerningsBalken.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Lag-Utskottet
återförvisat ifrågavarande Betänkande,
emot hvilket blifvit anfördt:
hos Högloft. Ridder skap et och Adeln :
af Herr Wollrath Tham, med hvilken Herr
Carl von Qvanten sig förenat: att som i
Lagen ej funnes stadgadt serskildt straff
för den , som uppbryter jordgrafvar, eller
annat ansvar för stöld derutur, än såsom
för enkel stöld; så, om det syntes för strängt,
att tillämpa stadgandet om inbrottsstöld , vore
det åtminstone skäligt, att tjufven blefvö
straffad lika med den , som stjäl ute å marien
, hvilket förmentes vara så mycket angelägnare,
som man i senare tider erhållit
större tillgångar på jordfrugter , än att de
genast kunna afsättas, förtäras eller inom
hus förvaras ;
hos HÖgvÖrdige Pr este-Ståndet:
a:o af Herr Professoren Bexell, i hvars
yttrande Herr Contractsprosten Nibelius, Herr
Prosten Dedekind, och Herr Doctor Häggblad
instämt; alt om, vid stiftandet af 1734.
års Lag, senare tiders åkerbruks-theorier hade
varit kända,' —■ en lika stor rymd af
4a LaglJiskmiets Utlåtande N:o 144.
Sverices åkerfält tia sorn nu varit använd
till plantering af jord [rugter , — minskade
skogstillgångar och ökade byggnadskostnader
då gjort de! för åkerbrukaren lika nödigt
sorn nu , atl för sina större förråd af jord»
frugter bereda underjordiska förvaringsrum ;
så skulle Lagstiftningen visserligen hafva
åt 4o Cap. 6 Missgernings - Balken gif—
-v i t en tillämpning, sorn skyddat äfven den
under jorden hvilande eganderätten ; och
ehuru inbrottsstöld, efter Lagens mening,
förutsätter våld å låsningsanst alt; så, enär
en olika tydning och tillämpning af Lagens
bokstafliga innehåll bestämdt ådagalagt
, att en strid eger rum emellan del, som
är, och det, sorn bör vara, samt tiden och
förändrade tidsförhållanden påkallade en Lag»
förklaring, som skulle utfalla till fördel antingen
för tjufven eller för den bestulna
fattiga bonden, lemnade Herr Prolessoren
ein röst för den senare;
2:0 af Herr Prosten Forslind, sorn äfven
förenat sig med Herr Professoren Bexell;
att potatesgiopen är ett igenstängdt förvaringsrum,
hvilket, likt hvarje annat sådant,
ej kan utan våld uppbrytas, ehuru det icke
är med lås forsed! ; att ett lås icke utgör
sjelfva vården af ett runn, utan är blott ett
tecken, att egaren, i förtröstan på Lagarnes
skyddande kiafl, derigenom sökt en fristad
La^Utskoitets Utlåtande N:o 144, 45
för sin egendom ; samt att inträngandet i
den igenlagda potatesgropen är ett större
vald , an att , genom sönderslående af en
ruta , bana sig väg till ett läst eller eljest
igenstängdt rum ;
3:0 af Herr Presidenten Poppius, biträdd
af flere bland Ståndets Ledamöter: att, då
odling af potates i stort med skäl borde räknas
bland Svenska jordbrukets största framsteg
i senare tider, och denna jordfrtigt
ej sällan frambringas i den ymnighet , att
tillfälle till dess förvarande inom hus dels
icke finnes, dels ock skulle leda till kostnader,
dem jordbrukaren bör söka undvika,
samt den lyckliga erfarenhet vunnits, att
potates kan förvaras, ej mindre i jordgropar,
än i så kallade högar ofvan jord , syntes dessa
för varingsställen kunna blifva föremål för
samma hägn, som Lagen i 43 Cap. 1
Missgernings-Balken och Kongl, Brefvet d.
521 Maji >715< jemfördt med Kongl. Brefvet
den 20 December 1737, lemnar säd,
skuren eller oskuren, samt hö och halm,
staefcad eller ostackad, helst de allmänna
grunder, på hvilka nyssberörde Lagrum hvila
, ej saknade tillämpning L afseende på
Landtmannens inbergade gröda af potates j
4:0 af Herr Prosten Grevillius', att då
potatesgropar , som brukas nästan öfver bela
44 LagUtshotuts Utlåtande N:o 144.
landel, ofra anläggas aflägse frin boningshusen
, på de slällen , der marken är för
ändamålet tjenlig , och icke kunna så bevakas,
som andre, på närmare båll belägne
förvaringsrum, borde de genom större straff,
än för stöld i allmänhet, af .Lagen vårdas,
på saft Herr Presidenten Poppius föreslagit;
5;o af Herr Professoren Geijer: alt som
potatesgropar, åtminstone i Herr Professorens
hemoit, gräfvas i jorden och täckas med
bräder, halm och jord ; så vore det svårt att
inse hvad ökad säkerhet ett lås skulle medföra,
eller huru frånvaron af ett lås, som
tjenar till intet, kunde betaga en verklig
inbrottsstöld egenskapen af inbrottsstöld; samt
6:0 af Herr Biskopen Doctor Faxe; att
hvad i detta ämne blefve stadgadt måtte
sträcka sig äfven till dem, som stjäla ur po-j
tateshögar, hvilka på några orter brukas;
hos Vällojl, Borgare-Stdndet:
lio af Herrar Montan, Lejf ler, Westerstrand,
Santesson och Langenberg, som
åberopat Herr Professoren Bexells vid Betänkandet
fogade reservation och i öfrigt
blifvit biträdde af Herrar Zethelius , Lundgren,
Winbladh och Modin: att då ifrågavarande
förvaringsrum, hvilka den tid, då
nu gällande Lag stiftades, ej varit så vanlige
sorn nu, begagnas ej allenast för brist
på utrymme, utan äfven derföre, att jord
-
LagUtslottets Utlåtande N'.o 144. 4ä
frugter i dem pä bästa sätt forvarss från
förskämning under vintern , då goda källare
saknas , bör deras säkerhet i möjligaste måtto
afses , helst det är svårare att förekomma
stöld ur dem, än ur byggda hus; och att,
då den , som begår stöld utur ett med bräcklig
stängsel försedt hus , eller, till fcröfvande
af tjufnad , lösrycker ett bräde å ett förvaringsrum,
som består af endast ett brädskjul
, varder straffad såsom för inbrott, enahanda
förhållande desto hellre bör ega rum
i förevarande fall, som stöld utur jordgraf
ej kan ske utan genom våld, nemligen medelst
gräfning eller takets upprifvande ;
2:0 af Hett Falkman ; att det vöre enahanda
brott, om stöld sker från hög, äfven derest
den är med halm täckt, eller utur jordgraf,
hvarvid gräfning eger rum ; att bestraffningen
för bägge brotten således äfven bör vara
lika; och att, då det vore utom tvifvel, att
den , som stjäl utur hög, straffas lika med
den , som stjäl ute å marken, borde ej eller
den , som stjäl ur jordgraf, annorlunda anses;
hos Hedervärda Bonde-Stdndet:
af Motionairen Anders Ericsson från Örebro
Län , understödd af flere bland Ståndets
Ledamöter, hvilka jemväl , lika med honom j
åberopat Herr Professoren Bexells reserva
-
46
LagUtsioliels llilätanile No >44»
tion : att' han , sorn icke varit okunnig om
<!e skäl, Utskottet i sitt Betänkande anfort,
med sin motion åsyftat en skärpning eiler
förändring af Lagen , till förekommande af
de för egandercältens helgd menliga följder,
som af en alltför lindrig Lagbestämmelse
kunna förorsakas,' att då tjuf icke kan, utan
användande af våld, intränga i täckt jordgraf,
och våldet vöre lika brottsligt, ehvad
det föröfvas med spade, yxa eller jernstör
a en sådan graf, eller med dyrk, yxa eller annat
verktyg å en ofta svag dörr, ett fenster eller
ett las, borde det ock i bägge fallen lika bestraffas
; samt att straffbestämmelsen bör mera
afse det ihärdiga uppsåtet, att afhända sin
nästa dess egendom , än den tillfälliga beskaffenheten
af det förvar , utur hvilket
gendomen fillgripes.
Hvad sålunda blifvit anfördt innefattar
tvänne frågor, den ena: huruvida stöld af
jordfrugter utur täckt jordgråf bör bestraffas
såsom inbrottsstöld, och den andra .• hu.
ruvida den, sorn stjäl jordfrugter utur dylik
graf, bor anses lika med den, som pci
åker eller äng stjäl säd, skuren eller oskuren
, hö eller halm, stackad eller ostackad.
Den förra af dessa frågor, framställd i
jnotionen, har Utskottet besvarat i sitt aleri
LntTrtskoitet.i T7ildmrnle Nn 47
remitterade Betänkande , och får nu , till de
»kai , so na der äro anförde , foga följande
anmärkningar ;
Örn det förklarades för inbrottsstöld, att
Stjäla jordfrukt utur jorderaf, sorn är betäckt
med jord , halin , brärler eller annat dylikt ;
så borde det äfven förklaras för inbrottsstöld
att stjäla ofvan jord förvarad jordfrugt, som
finnes betäckt med jord, halm, bräder eller
annat dylikt ; ty jordfrugtens åtkommande
fordrar i bägge fallen enahanda åtgärd — eller,
om man så vill , enahanda våld, — till betäckningens
undanröjande. Men då skulle ock
tillgrepp af hvad egendom som helst, sorn finnes
i jorden nedgrafven eller ofvan jord un*
der sådan betäckning förvarad, anses för inbrottsstöld;
ty det miste vara för varingssättets,
men icke den förvarade egendomens
beskaffenhet, som bestämmer, huruvida inbrott
Skett eller ej. Hvar och en täckt jordgraf
och hvar en jordhög blir då att anse lika
meri ett igenläst eller eljest igenstängdt
rum eller hus. Och måste icke äfven hvar
och en betäckning anses såsom las eller
stängsel? — Eller hurudan skall den betäckning
vara , som ej bör såsom las eller
stängsel betraktas ? — Fortfar man att göra
*ig dylika frågor, (och de kunna länge fortsättas^),
så torde man snart finna, att, om
man antager den princip, som nu vill göras
48 LagUiskotteis Utlåtande N.o 144>
gällande , det slutligen skall blifva ofta svårt
alt bestämma hvad som icke är inbrott. Rädligast
torde det då vara att icke , af serskild
omsorg för potates eller andra jordfrugter ,
afvika från den definition , som i 1807 års
förklaring, säkert icke utan moget betänkande
, är gifven på inbrott- Hellre må den
som vill hafva sin jordgraf ställd under det
hägn, Lagen tillägger igenläst förvaringsrum^
underkasta sig vilkoret att inrätta den så, att
den kan betraktas lika med t. ex. en igenläst
källare, hvartill hvarken mycket besvär,
eller synnerlig kostnad lärer erfordras.
Hvad den andra frågan vidkommer; så,
ehuru den icke blifvit af Motionairen väckt,
utgjorde den dock, vid motionens förehafvande
förra gången, ett föremål för Utskottets
öfverläggningar; men Utskottet fann då *
hvad Utskottet dock ieke trodde sig ega anledning
att i Betänkandet omförmäla , att
grunderne för Lagens stadgande i 43 Cap.
l §. Missgernings-Balken , angående stöld af
säd, hö och halm å åker eller äng , icke ära
här tillämplige; och Utskottet har ej nu funnit
skäl att ändra denna sin mening. Berörde
Lagrum afser nemligen grödas skyddande
endast under det den växer samt under inbergningen.
När skörden är fulländad upphörer
detta skydd; Lagen har ansett egaren
då
■UagUtsiolteis Utlåtande Niet i4i.
da böra och kunna taga grödan i närmare
förvar. Något annat skydd, än det nyssnämnda,
må ej fordras serskildt för potates
eller andra sa kallade jordfrugter. SLäligare
vore den fordran, att Lagen mätte stadga större
ansvar i allmänhet för tillgrepp af ali sådan
egendom, som egaren ar nödsakad att emna
utom gard och vård ; men då nu icke så
är, — då stöld af åkerredskap, sorn ofta vaåste
på åkrarne qvarlemnaa , eiler af huggen
ved, timmer och annat virke , som i skolarne
uppläggas, eller af gärdsel , sorn å egoine
qvarligger, med mera sådant, anses och bestraffas
endast såsom enkel tjufnad ,
* ynes
det Utskottet icke lämpligt, att stifta en partiel
och strängare Strafflag för stöld af jord.
frugter, som ute å marken ligga 1 jordaraf
eller under jordhög.
Utskottet förblifver alltså vid-sitt förut
afgifna yttrande och hemställer detsamma ,
oförändradt, å nyo till Riket» Ständer» pröfning.
Stockholn» den $i November 2839,
St
Siil', till kiki~Si. Prat. 3S»8 rS»0i 7 Sami, S dfd.
pcbje B:deti a;c/« H:it
LagUtskottets Betänkande JVlo
N:o 145.
Ankom till Exped, Utskottet den 25 November I83<}"
Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
Herr Carl Levtons
motion, om Konungens Be
falIningsha)vandes förständigande
att ställa sig 4 Cap. 2.
$ Utsöknings-Balken till noggrann
efterrättelse.
Då Irgens kraft och medborgares säkerhet
beror derpå , att verkställande magten med
drift och skyndsamhet fullgör sina åligganden
, och det vore af yttersta vigt för samhället
, att denna magt icke tillåter *ig afvikelser
fran detta hufvudändamål för dess till»
varelse , tnen det likväl, vid betraktande a£
förhållandet härutinnan, visade sig, att detta
ändamål icke alltid uppfylles, i ty att en
icke obillig klagan skall ega rutn öfver det
vid Lands-Cancellierna nästan allmänt nu
vedertagna vidlyftiga expeditionssätt i Utsökningsmål
, hvilket förorsakar, att sökande par «
ter, under förklaringars och påminnelsers infordrande
, måste vänta flera månader innan
väg hinner banas för ett enkelt beslut i en
klar nchfostridig fråga, har Ri ksdagsv Fullasägtigen
Hett jCarl Levton, till förskämt
-
Lag Utskottets Betänkande N:o I4fj. 5l
mande af denna klandervärda tidsutdrägt ,
hvarigenom tillfälle ej sällan beredes en tred.
skande gäldenär att gäcka de kraftigaste förbindelser
och borgenärers rätt, hos Vällofiige
Borgare-Ståndet föreslagit, att Stdndet
mätte till Kongl. May.t framställa underdånig
anhållan om befallning till samtlige
Chef erne för Lands-Cancellierne i Riket, att
noggrannt ställa sig till efterrättelse föreskriften
i 4 Cap. 2 §. Utsöknings- Balken ,
samt att Expeditionerne icke md onödigtvis
uppehållas medelst författande af Utslag
med lång rubrik, men att i stället Resolutionen
korrt och tydligt tecknas pd ut sök -  ningshancllingen, sådana serskilde händelser
likväl derifrån undantagne, der sakens
beskaffenhet påkallar ett vidlyftigare expeditionssätt.
Denna till Lag - Utskottets behandling
öfverlemnade motion har Utskottet förehaft.
Och som densamma icke innehåller förslag
till stiftande, ändring eller upphäfvande af
allmän Lag, och följaktligen ej är föremål
för Utskottets befattning , samt uppsigten öfver
Lagars och Författningars efterlefnad af
Embets- och Tjenstemän icke tillkommer Rikets
Ständer, utan åligger de serskilda mynJ
digheter, åt hvilka denna vårdnad är öfveraqtvacdad
; så får Utskottet endast afgifva det
K
tja ZagVtslotms JBelänkandg N‘o i45;'
utlåtande J
att Utskottet anser Herr Lectorn
yrkande ej böra till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda,
Stockholm den 21 November 1SU9,
STOCKHOLM;
Å Mmens och Granbergs Tryckeri, iSsgi
X/ogtliskotiet* Betänkande Au» *46-. ^
bko 146^
Antom tili Exped. Utskottet den 30 No v, jgxgj 1
Betänkande öfver Riksdagsfulb
mägtigen Anders Håkanssons
från Elfsborgs Län motion
om föreskrifter för utmätnings*
kostnads beräknandet,
10å kostnaderne för utmätning, hvilka drabba
gäldenären, om han eger tillgäng, men t
vidrigt fall borgenären, ej obelydligen ökas
dels derigenom, att den Kronobetjent, som
fått uppdrag att utmätningen verkställa, vanligen
täger med sig till biträde 3:ue Nämndemän,
eller ock en Nämndeman, jemte
en Kronorättare eller Fjerdingsman, dels ock;
derigenom att förrättningsrnannen, sorn plägar
utsätta flera Utmätningar att tinder en
och samma resetour försiggå, beräknar sig
till godo för resan en kostnads ersättning,
den der mången gång ofverstiger summan,
som skall utmätas, h3r Riksdagsfullmägtigen
Anders Håkansson från Elfsborgs Län, till
förekommande af sådant behandlingssätt, samt
till minskning af utmätningskostnaderne, hos
Hedervärda Bonde* Ståndet hemställt, om
Bihr till Rihl-St. Prat. igaS 1829. 7 Stml. I Afd. j
3jdje Bi. zsdra Hi.
2 LagVtsköiftts Betänkande N:e s46d
leke deri ändring i Författningarne orri utmätning
malle hos Kongl, Majit i underdånighet
föreslås, att det, vid stadgadt ansvar,
må åläggas deri etiequerande Krono*
betjenten, att till förrättande af utmätning
utaf lös egendom icke till biträde inga
någon annan, än närmast boende Nämn»
deman, elier ock en redlig och besuten bon~
de, om någon sådan bland grannarne är
alt tillgås och att, då flerd utmätningar
under ert reselour verkst ädlas, honom md
förbjudas att får hvarje serskild förrättning
beräkna sig resepenningar från och
till sitt hemvist; och har, vid föredragning
åf denna hemställan, Riksdagsfullmägtigeri
J. J. Rutberg från Norrbottens Län anmärkt,
att det nu är Länsman lieris skyldighet
, att vid utmätningar anlita de i Socknen,
der utmätningen skef, boende Nämnde*
män Orri biträde; äfvensom' Nils Månsson
från Malmöhus Län, på deri grund, att Laga
fnes verkställande icke tillhör Rikets Ständer,
ansett rnotionert icke kunna utgöra föremål
för Rikets Ständers åtgärd.
Öfver denna till Lag-Utskottet remitterade
motion får Utskottet afgifva det Utlåta!
de, att, då Kronobetjent icke eger att tilf
biträde vid utmatningaf kalla andra Nämndemän
eller Fjerdingsman, än dem, sörli
äzo boende i det Härad eiler den Socken,
LagUtskotteis Brt/inkttnde N.o ii6t
der utmätningen «*ka 1 i ske, saint genom Kong!.
Brefvet den .} Feliruarii 1804, och Kammar»
CoMegii derpå grundade Kungörelse af den
27 Mars samma år,; redan är förorrlnadt ,
att, när Kronofogde pä en resa förrättar flei*a
enskilda utmätningar, han icke får befäk»
da skjutsen frän sitt hemvist till hvartdetå
iltmätnirigsstället, utan skal! fördela dén för
hela resan emellan parterné, i nion af livart»
dera ställets aflägsenhet,
IJiskottet ähser
ytterligare föreskrifter härtitirinin éjj
■Stara af höden»
^töckholm den 28 November 1829;
N:o 14 71
Ankom till Exped„ Utskottet den fo Novemi). 1849.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtige
Herr M. E Richerts
samt Eric Svenssons från Bo»
hus Län motioner bni verkställighet
af Underrätts beslut
4 LagUtskottets Betänkande No 147.
i skuld for dr ingsmdl«or g#/-  denar skulden erkänt.
Åf Biksdagsfullmägtigen Herr il/. E. Richert
är hos Vallöf!* Borgare-Ståndet i Memorial,
som till Lag-Utskottet blifvit remitteradt ,
anfort, att, som skulds erkännande inför Domstol
syntes böra medföra enahanda vitsord
och verkan, som om erkännandet bade skett
muntligen eller skriftligen hos Konungens
Befallningshafvande, samt den, sorn pä ett
dylikt erkännande blifvit dömd, ej bör ega
större rätt att genom vad uppehålla utmätning,
än den, som på sådan grund fått Konungens
Befallningshafvandes Utslag emot sig,
so, enär genom Kongl. Förordnit!gen den
18 December i8a5 är stadgadt, att, der gäldenär,
utan allt jäf eller invändning, hos
Konungens Befallningshafvande skriftligen
eller muntligen erkänner sin skuld, borgenären
må, ehvad gäldenären vit! anföra besvär
elier ej, genast å Konungens Befallningshafvandes
Utslag erhålla utmätning och
vaia berättigad, att det utmätta godset emot
borgen lyfta, samt ett lika beskaffad! stadgande
i afseende på skuldfordringsmål, som vid
Underrätterne afdöma?, vore desto nödvändigare,
som vad, isynnerhet från Härads-till
Lagmansrätt , oftast vållar längre tidsutdrägt,
än klagan öfver Konungens Befallningshafvande
Utslag, föreiloge Herr Richert em
LagUtskoittw Betänkande N:o 147. 5
Lag, hvarigenom gäldenär, som vid Underrätt
erkänt sin skuld och blifvit dömd att
den betala , förklaras skyldig att undergå,
utmätning, med rättighet för borgenären
att det utmätta godset mot borgen lyfta.
Derjemte har, hos Hedervärda BondeStåndet,
Riksdagsfullmägtigen Eric Svensson
från Bohus Län, väckt den af Riksdagsfullmägtigen
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens
Län, jemte flere af Ståndets Ledamöter
understödda samt till Lag-Utskottet
hänvisade motion, att, som det vore med
gällande Författningar enligt, att Konungens
Befallningshafvande» Utslag i skuldfordringsmål,
i de fall da gäldenären antingen erkänt
skulden eller, oaktadt erhållen del af
Lagsökningen, med svar ej mött, gå i verkställighet,
fastän gäldenären sig besvärar, samt,
jemlikt 12 Gap. 3 och 4 §§. Rättegångs-Balken,
förhållandet vore enahanda, när gäldenären,
bevisligen stämd, från Häradsrätt
förfallolöst uteblifver, men någon föreskrift,
hvad executionen angår, ej funnes för det
fall, då gäldenär inför Häradsrätt, sjelf eller
genom ombud, vidgår skulden , men ändock
vädjar mot beslutet; sa, emedan erkännande
inför Häradsrätt borde hafva samma verkan,
gora erkännande inför Konungens Befallningshafvande,
samt gäldenären syntes snarare
böra vara underkastad utmätning efter
§ $01?* Utskottets Bellini andt N:o 147,
farsta Domstolen* beslut, då lian skulder^
jillsr (i , än da han , mahanda af vigliga,
ipatofi icke inför Lagen giliiga förhinders
uteblifvit, borde det stadgas, att afven
fiänadsriitts LJfslag i sitt! d för dr i ngsm pd
sinif dä gcddeiiiiren skulden er kari ut, (tiarf
afseende pä vad eller besvär-, gd till utmätningj
med rättighet Jior fordringsegaren
ptt deri utmätta egendomen emot borgen lyf tet,.
Hvad sålunda blifvit yrkad! pch föreslaget
har Utskottet i öfvervägande tagit, Och
phuru Utskottet visserligen, å ena sidan, funnit,
ej mindre att billigheten krafyer, dff
en borgenär, hvars fordran ar af gäldenarpn
Tjoedgifvep pch på grand deraf genom Utslag
faststaijd , utan onödigt uppehåll, bör komma
j åtnjutande af sin rätt , än ock att dett^
skäl är lika gällande, ehvad Utslaget är gifvet
af Konungens Befallningshafvande eiler
af Domaren; sa har dock Utskottet, å den
andra, ansett betänkligt att, till störande af
den ephet opji öfverensstämmelse, som i Lag"
stiftningen böra råda, serskildt för skuldfordringsmål
tillstyrka undantag från de i 3
Cap. 5 §. Utsöknings - Balken stadgade allmänna
grunder för utmätning å Domar. Ut»
skottet har i sitt Betänkande N:o 89, om
indragning af Lagmans- och Kämnersrättes
jn. m., föreslagit det, efter Utskottets omdoms
t enda tjenlig» medlet till ernående af
£,agUtskotteti Betänkande N:o 147. 7
fjef ändamål motionairerne åsyftat; och skulle
(letia medel: nämnde Domstolars af»kaffött
de, jemte föreskrift om fullgörande af Jar
sta Domstolens beslut, ej af Rikets Ständer
gillas; gä får Utskottet, sorn, för detta lall,
j 5;te punkten af beröide Betänkande, nå
skäl, hvilka äfven i denna fraes aro t i 11 a m p
Jige, afstyrkt bifall till deri ornförmnlde motioner
otti förändring af rättegångsordningen
i skuld ford ringsmSl Och jordatvister , desto
hellre nu afstyrka JVJntipnairernes förslag,
som det beror af borgenären sjelf att , till
gin fordrans utbekommande,' söka Konungens
Befallningshafvande, för att erhålla den skyndsammare
handräckning , som i executiv väg
kan vinnas, eller göra sitt anspråk anhängig!:
hos Domaren samt underkasta sig dtn rätte*
gangsordning, sorn vid Domstolar ar gillande^
Utskottet hemställer derföre, om icke
ifrågavarande motioner må utan ali
seende lemnäs.
Stockholm den 98 Nov, 18a9»
$ ZigUtskottets Betänkande N:o 148*
N.o 14g,
ijjiko-m till ExpecHtions-Uukottat den jo Novemb, 1815,
Betänkande öfver Riksdagsfulk.
mägtigen johannes Anderssons
från Calmare Län motion
om åtskilliga förändringar i
uu gällande stadganden om
rattegängssättet i skuld for»,
dringsmål samt om utmätning
och hvad dermed eger gemen■*
skap.
Då den tidsutdrägt en lagsökt gäldenär ,
under sjelfva rättegången eller lagsökningen
ech innan utmätning å laga kraftvunnet uu
slag följer, enligt nu gällande stadgar, kan
sig bereda, ofta sätter gäldenären i tillfälle
att förskingra eller undanhålla sin egendom
»ill fordringsegarens förfång, har Riksdags-;
fullmägtigen hos Hedervärda Bonde-Ståndet
Johannes Andersson från Calmare Län, tilt
förekommande af dylika rättsförnärmande åtgärder
samt fordringsegares skyndsamma förhjelpande
till sin rätt, föreslagit följande
förändringar i föreskrifterne om rättegångssattet
i skuldfordringarna!, samt om utmätning
©ehhvad dermed gemenskap eger, nemligen!
tåg V 'nkcttets Bttiinkandt W*’o 148.' *
1:0 att förfallen och erkänd fordran
må kunna af ljuder executor, utan föregången
dorn, ut mät as,’ gäldenären likväl öppet
lemnadt, att öfver förmente fel vid utmatta
agen , i redan stadgad ordning, klaga;
a;a att orri, vid sådan utmätning, golde
när en gor feif emot fordran, eller den
förnekar, saken aldrig hör bero på underexeculors,
utan på Konungens Befallningshafvandes
eller Domstolens pröfning; nied
rättighet likväl för TJnder-executor att genast
med qvarstad belägga gäldenärs egendom
till så stort värde, som svarar mot
det pä skuldsedel eller annan klar och
tydlig förbindelse grundade fordringsbelopp,
sorn synes honom utniätningsgildt;
3:o atti der vid utmätning tvist yppas
om eganclerdtten till hvad i gäldenärs bo
finnes, eller gäldenär en föreger, att egendom
genom köp eller annat laga fäng
kommit i annor mans ego, sådan tvist då.
bör, enligt 7 Cap, 3 /, Ut söknings-Balken,
af Domaren af göras; hvarvid sådana köpe-,
gäfvo-, bytes eller andra af handlingar,
genom hvilka gäldenär förklarat sig till
annor man Öfverlåta eganderätten till lösören,
sorn vid utmätnings-tillfället finnas
under gäldenärs disposition, aldrig må gälla
, helst erfarenheten visat, att dylika af-r
*o JLiUgUtskott?i$ Betänkande N:o 148.
handlingar ofta digtas till tredje mans förfång
, hvarföre de icke bpra anses giltiga ,
Innan tradition eiler öfverlåtandet af r.yto?
jatiderätten fö)jt; samt att gäldenär skall,
cler Sa äskås, para skyldig att med ed fästa,
det han icke vid utmätningen någon
egendom undanhållit, eller, om han det
ej gitter, edeligen uppgifva hvad han undanhållit
; för hvilket sistnämnde fall ett
bestämdt stadgande) enligt Motionairens meli
i,0g , ynre desto mera nödvändigt, sorn Domate
skola härvid foljt alldeles motsätta
principer, i thy att en del, med hemtad anledning
af Cqncurs-Tragen , slagt gäldenärer»
en sådan edgång, men andre åter ansett den
jc.ke kunna åläggas annan gäldenär , än den,
sorn är försatt i concura-tillstand, ehuru skäl
jcke funnes, hvarföre ej denna edgång, sotn
egentligen icke vore annat än en utsträckning
af stadgandet i 5 Cap. 1 §. UtsökningsBalken,
att gäldenär skall, om det fordras,
med ed Styrka, det han ipke eger penningar,
silfver eller guld att vid utmätning utgifva,
vöre lika lämplig, då gäldenären kräfves a£
en borgenär, som då han kräfves af flere; och
4:0 att ändring i förste Domstols eller
Konungens Befallniugshaf vandes Utslag må,
i hittills vanlig ordning, sökas ; men att det
ddömda beloppet bor utgifvas eller i taka
händer sättas, eller ock vederhäftig borgen
faglhsiattets Betänkande N.o 14 8• 11
(Iprföre atalius och bevis deröfver, eller om
oförmögenhet dertill, hos högre Rätt företes
, sa vida afseende d ä n d ringss ökandet
skall göras ,• genom hvilket stadgande den
jifgäidenärer nu ofta begagnade utvägen, att,
{medelst vad och ändringssökande , i längre
lid, stundom i flera ar, uppehålla klara skuldfordringsmå!,
skulle tillstängas och större säkerhet
förtlringsegare beredas, än den, som
nu kan vinnas genom qvarstad, hvilken oftast
förfelar sitt ändäinåh
I anledning af detta till Lag-Utskottets
behandling öfverlemnade förslag får Utskottet
vördsamt tillkännagifva 5
1:0 att Utskottet anser den pröfnings-'
pcb beslutanderätt, sorn Motionairen , enligt
förslagets »ista pch 2:dra punkter vill hafva
åt Under-^executorer uppdragen, hvarken öfverensstämma
med gpd ordning samt gälilenärers
och fordringsegares ömsesidiga säkerhet
, eller vara förenlig med dessa Tjenstetnäns
bestämmelse samt de egenskaper , sorn
j allmänhet hos dem fordras pch förutsättasj
2:0 att Utskottet redan j sitt af samtliga
Riks-Stånden bifallna Betänkande N:o 4 , i
anledning af Riksdagsfulltnägtigen Nils Insulins
motion om en Lag, hvarigenom mi
förekomma* , att gäidenärer , genom digtad®
j3 JjBgUtikoltets Bttänkande N:o l i8-
afhandiingar, vid utmätningar undanhålla
borgenärer sina tillgångar, afgifvit förslag
till stadgandet i det ämne, hvarom 5;dje
punkten handlar ; samt
3:o att Utslcotfet likaledes, dels i 5:te
punkten af sitt Betänkande N:o 89 , angående
upphäfvande af Lagmans- och Kämnersrätter
m. rn. , dels ock i sitt denna dag meddelade
Betänkande N:o 147, i anledning af
Riksdagsfullmäktige Herr M. E. Richerts samt
jEric Svenssons från Bohus Län motioner
om verkställighet af Underrätts beslut i skuldfordringsmål
, när gäldenär skulden erkänt,
yttrat sitt omdöme öfver den fråga, som i
4;de punkten af förevarande förslag är framställd
, hvilka Utlåtanden Utskottet alltså häst
åberopar.
I följd häraf
tillstyrker Utskottet,
att de af Johannes Andersson yrkade
förändringarne, i nu gällande
sladganden otn rättegångssättet i
skuldfordringsmål samt om utmät—
ning , ej må af Rikets Ständer bi'»
fallas.
Stockholm den 28 November 1829.
haeUmkoittts Betänkande Nio lig» 1$
N:o 14,9.
Ankom lill Exped. Utskötle» den 4 Dec. iSSs*.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
Petter Anderssons
från Halland motion om rättighet
för for dr i n g senare att
uppdraga verkställigheten af
Jaga kraftvunne Domar och
Utslag ät den tjensteman eller
enskilde person, för hvilken de
hajva förtroende, cch som vill
sådant uppdrag omottaga.
X skriftligt Memorial, ingifvet tili Hedervärda
Bonde-Ståndet och derifrån till Lagutskottet
remittefadt, har Eiksdagsfullmägtigen
Petter Andersson från Hallands Län anton,
att executionsväsendet , sådant det genom
I798 års Förordning blifvit Stadgadt, skall
lemna inånga giltiga anledningar till önskan
om förbättring i afseende på verkställighet
sf laga kraftvunne domslut. Bland dessa
anledningar förtjente att nämnas: den tid af
tre månader, under hvilka ett utmätningsärende
kan ansvarafritt hvila utan åtgärd,
den sedermera möjliga långsamheten i åtgärdernas
fortsättning, de flera gånger förnyade
uimäimngs»auctionerna, Executorns förmåga
*4 IsagUrskotiéis Bti&nkande N:o *49.
att, ! anseende till öfverhopande göromål
vid upbörds- och redogörelse t ider ne, ge hörn
uppehåll gynna gäldenären, samt Kronofogdens
eller ärinti oftare Länsmannens och
andra underordnade verkställares under tiden
möjligen iråkade obestånd, hvarigenom
fordringsegaren slutligen, efter ett eller (vå
års väntan j förlorar liela sin fordran; Då
detta icke kundö varä ändamålsenligt, föreslögé
Patter Andersson, att det må std hvarje enskild
fordringsägare öppet att tilt laga verkställande
af dom $ sorn vunnit laga kraft,
välja hvilken tjenstemän eller enskild person
so/n helsi , till hvars redlighet han hyser
förtroende, och som vill ett sådant uppdrag
sig åtaga; dock nied vilkor , dels att
denne person hös det Landshöfdinge-Embete
eller den Domstol, sorti i saken domer,
ttppgifves och i domslutet dertill JÖrordnas,
och dels alt densamme icke får tagas utom
Fögderiet eller Häradet, eller beräkna sig
större eller annat arfvode, än Kronofogden
tillkommit; så ock att hela ansvarigheten för
executioiien skall åligga f örrättningsmcinnen,
och fordringsegaren sjelf vidkännas den förlust
han genom förrättningsmannens vållande
kan komma att lida. En sådan priVai
executor kunde ock lämpligen inard
hvarje Socken eller Pastorat vid hvarje års
vinteriing för året utväljas, fordringsegaren
likväl cbetageif att i ihy måtto vända sig
LagUiskottets Betänkande N:o i4q> »5
antingen till den, för hvilken han har förtroende,
eller till Kronofogden, som icke
skulle fran sin skyldighet härutinnan frikallas
i utan endast f årlord sin uteslutande
futtighet. Men ofri nuvarande executionsSätt
bibehölles, sä borde åtminstone den skärpning
i contrailen å ufffiätnihgsätendenS behandling
beslutas , att ExeCUtotn skall i de
Vanliga u i milin i/tgs. di ari en/ e, dels vid hvarje
Hytt qvartal öfverföra de Under det föregående
inkomne handräckningsmål, dels
ock vid hvarje sådant mål specifikt, fullständigt
och bestämdt anteckna allt hvad
dervid bilf vit tillgjordt jemte förekomne hinder
och andra omständigheter , samt hvad
Sorn återstår till vinnande af ett skyndsamt
slul, vid påföljd att , i händelse af anmärkning
mot hans åtgärder, någon annan
bevisning till försvar , än berörde Didfier ,
icke anses gällande. Varande denna motion,
Vid dess föredragning till remiss, alldeles ogiliad
af Riksdagsfulimägtigen Anders Ddnielsson
frän Elfsborgs Län , sorn ansett dert
föreslagna anstalten blott tillskapa en ny tjehstemannapersona!,
desto mindre behöflig, som
ett ordentligt exectitionsVerk , med ansvarige
tjenstemän, redan finnes, uti hvilket yttrande
Eils Insulin frän Stockholms Län, Olof
Jeppsson frän Blekinge samt Casper Wijkman
frän Upsala Län instämt, med tillägg
16 Z,agVts!iottcts'^Set'dnka;itli’ N:o lig,
af Jen sistnämnde, att förslaget vöre otjetiligt
både för fordringsegaro och gäldenater,
Efter att hafva tagit denna motion i
öfvervägande, får Utskottet vördsamt tillkännagifva
, att, hvad beträffar yrkandet a i
rättighet för fordringsegare att godtyckligt
Välja utmätningsman till verkställande af
Domstols eller Konungens BefallnlngshafVandes
Dom eller Utslag , sorti vunnit laga
kraft, Utskottet anser tillfyllest, att af de
inånga skäl, hvilka erbjuda sig till ådagaläggande
af förslagets olämplighet i denna del,
framställa endast den anmärkning, att vid
utmätning icke blott fordringsegarens, utan
äfven gäldenärens rätt och säkerhet måste
afses, hvaraf följer, att valet af utmätningsman
ej må bero af fordringsegarens godtfinnande
eller efter hans ensidiga åsigier be-'
stämmasj helst det då kunde falla på en person,
hvars vederhäftighet, urskillning, oväld
och öfriga härvid erforderliga egenskaper
gäldenären egde grundade anledningar att
betvifla, samt att, hvad angår det föreslagna
skärpandet af controllen å Under-Executorers
verkställighetsåfgärder, de i 8 och la
af 1798 års Executionsstadga gifna föreskrifter
äro, oin de med omsorg handhafvas, tillräcklige
för tillsynen derå, att de under
Konungens Befallningshafvande i utsöknings
-
iiög Utskottets Betänkande N;o 145.
bjSI lydande tjenstemän och betjente med
bit,' drift och redlighet sine tjenstepligtgr
fullgöra.
Utskott et finnér sig derföre böra
tillstyrka j
ätt icke hågotderä af ifrågavarande
alternativa Förslag må af Rikes*
Ständer antagas.
Stockholm den 28 Nov. a829.
Bil. till RiUt-St. Prat. Ig28 cd 1829, 7 Sami, x Af i, 3,
ydje B\dttk aldra H t.
stockholm,
Elméns och Granbergs Tryckeri, 1819.
I,agZ7tskottets Uttänkande N:o i5o. 1
N:o 150.
Ankom till Exped. Utskottet den 9 Dec* 1829,
Betänkande, i anledning af Herr
Friherre A. Duvalls ochRiksdagsfullmägtigen
Herr Carl
Valleys motioner om] ändring
i Författningar ne, angående tiden,
inom hvilken utmätning
å domar och utslag skall verkställas,
m. m.
Sorn Executions-författningarne och sältet,
hvarpå de verkställas, till icke ringa del inverka
på credaen och penningerörelsen, samt
den klagan, som ej sällan fores öfver långsamhet
i executions-väsendet, merendels skall
riglas emot den eller dem, åt hvilka Förfatlningarnes
handhafvande är anförtrodt, i
stället att vändas emot ofullständigheten eller
ändamåls vidrigheten af den Lag, som skall
tillämpas; så, enär det syntes desto mera
magtpåliggande att undersöka och afhjelpa
dessa brister, som det vore otvifvelaktig!, att
i den mon credit-systemet vid en stigande
upplysning utvecklas, i samma mon okas ock
behofvet af fullständiga och bestämda lagbud
Bih, till Riks-St. Prot. r828 och IS*9. 7 St ml, 1 Xfd. 1
3'dje Bxle.t. y.dje Ht.
% Lag-Utskottets Betänkande N:o 150.
till motvigt mot advocalurens fintlighet och
spetsfundighet, i försöken att fördröja uppr
fyllandet af ingängna förbindelser, har, hos
Höglofl. Bidderskapet och Adeln, Herr Fri^
herre A. Duvall, med afseende å följande
vid utmätning vigtiga omständigheter, nemi.
1:0 Tiden, inom hvilken utmätning verkstäl-,
las hör; aio Tiden för klagan öfver verkställd
utmätning; och 0:0 om och i hvilka
fall Kongl. Majis Befallningshafvandes
Utslag eller heslut, må, fastän de icke vunnit
laga kraft, till laga verkställighet befordras,
hufvudsakligen anmärkt, såsom brister
i de om utmätning nu gällande Lagar
och Författningar : alt Fogde ä landet åligger
inom 5 månader och Magistrat i stad,
inom 1't dagar, efter emottagandet af Utmätnings-iitslaget,
detsamma vid eget hetalnings-äfventyr
verkställa; att någon Lag
icke finnes, som bestämmer tiden för klagan
öfver verkställd utmätning, annorlunda
än i sammanhang med sjelfva försäljningsförrättningen
; och att endast i vissa, genom
serskilde undantagslagar utstakade fall,
Konungens Befallningshaf vandes Utslag md,
innan de vunnit laga kraft, sättas i verkställighet-,
hvarföre, och dä saknaden af bestämd
föreskrift af tid för klagan öfver verkställd
utmätning samt den derifrån härledda
rättigheten att dermed dröja till dess försäljning
af det utmätta godset för sig gått7
LagUtskolieis Betänkande N:t> iöo. 3
och tiden för klagan deröfver infallit, utgjorde
de största och mest obehöriga hindren
för skyndsamhet i verkställighet af utmätning,
enär ett begånget misstag eller en underlåten
formalitet, som, genast öfverklagad,
lika snart kunnat rättas, nu ofta föranleder
återgång af en i öfrigt laglig försäljnings.åtgärd,
samt förorsakar en tidsutdrägt af minst
4 a 6 månader, Herr Friherren föreslagit den
ändring i nu gällande Författningar: att utmätning
bär vara verkställd ä landet inom,
14 dagar och i stad inom 8 dagar efter
det Executorn till verkställighet erhållit
Utslaget; och att den, sorn med Utmätnings-
förrättningen är missnöjd, må åligga
att, vid talans förlust, inom 14 dagar
efter af Utmätnings-Instrumentet erhållen
del, deröfver anföra besvär hos Konungens
Befallningshafvande; äfvensom Motionairen,
af den anledning, att erfarenheten skall
gifvit styrka åt den öfvertygelsen, att mån.
get klagomål öfver Konungens Befallningshafvandes
Utslag i utmätningsmål endast åsyftar
uppehåll i verkställigheten , hvilket
ändamål åtminstone till någon del i de Hesta
fall vinnes, äfven om klagomålet befipnes
obefogadt, yrkat, att Konungens Befallningshaf
vandes Utslag, så väl i utmätningsmål,
som i anledning af förd klagan
öfver verkställd utmätning, må, sedan det,
genom sökandens försorg blifvit vederpar
-
* DagUtskottets Betänkande N:o 1
terne communiceradt, genast, och ändå att
det icke vunnit laga kraft, till verkställighet
befordras , sä vida icke Öfver dornar en,
i följd aj anförde besvär, finner nödigt att
inställelse derå meddela ; dock att fordringsegaren
icke, annorlunda än emot godkänd
och vederhäftig borgen, må tillätas att lyfta
hvad som, på grund af icke laga kraftvunnet
Utslag, hos gäldenären uttages.
Deremot har Riksdagsfullmägtigen Herr
Carl Ualleij hos Välloflige Borgare-Ståndet
andragit, att som af Stadgandet i Kongl. Brefvet
den 13 Julii 1775, att, derest Magistrat
icke, inom i4 dagar efter det laga kraftvunna
Domar eller Utslag blifvit till verkställighet
inlemnade, fullgör utmätning hos
gäldenären, Magistraten sjelf stannar i ansvar
f ör den summa, som bordt uttagas , i
händelse tillgäng hos gäldenären skulle bristaden
följd uppstår, att Magistraten, för att
undgå eget ansvar, inåste så skynda med utmatningars
verkställande, att en gäldenär,
sorn, med en eller annan veckas rådrum,
skulle kunnat utan svårighet bereda tillgång
till skuldens betalande, nu måste se sin egendoin
utpantas, och ej sällan till underpris
försäljas; så, enär Kronofogde på landet, enligt
Kongl. Förordningen den H December
1766, eger 3 ne månaders tid för utmätnings
förrättande, hemställdes, om icke, för att i ni
-
LagUtskottets Betänkande No 150.' .5
gon mon minska den olikhet i vilkor, som
nu eger rum för gäldenär i stad och gäldenär
på landet, nyssberörde Kongl. Bref må
i så måtto ändras, att tiden, inom hvilken
Magistrat bör verkställa utmätning för laga
krattvunne Domar och Utslag, må bestämmas
till en månad efter deras inlemnande.
Utskottet har tagit dessa till Utskottets
behandling öfverlemnade motioner i öfvervägande.
Och som, å ena sidan, omsorgen ej
mindre för allmänna crediten, än för enskilde
fordringsegares rätt och säkerhet kräfver,
att Domares och Konungens Befallningshafvandes
laga kraftvunne beslut, hvarigenom
fordran blifvit fastställd , skyndsamt bringas
till verkställighet, men, å andra sidan åter,
ett billigt afseende på gäldenärens belägenhet
bjuder , att hans lidande ej må genom
alltför hastiga verkställighets-åtgärder onödigt
ökas ; så, enär den nu föreskrifna tid af tre
månader , hvarinom utmätning å landet bör
vara fullbordad , synes längre än behofvet
fordrar, då deremot tiden för utmätnings
verkställande i stad är så knapp, att gäldenären
derigenom ofta lider större skada och
olägenhet, än fordringsegarens skäliga anspråk
på snar handräckning göra oundgänglige ,
tror Utskottet, för sin del , inskränkning af
den förra , utan skada för gäldenären , och
Utsträckning af den senare, utan minskning
6 LagUlskottels Betänkande N:o i5o,-
af fordringsegarens säkerhet, både kunna och'
böra i visst hänseende ega rum; i öfverensstämmelse
med hvilken åsigt, och då bestämd
föreskrift saknas, angående tiden, inom hvilken
felagtige åtgärder vid utmätnings förrättande
skola öfverklagas, Utskottet funnit sig
böra, med afstyrkande af bifall till Herr Friherre
Duvalls förslag om verkställighet af
icke laga kraftvunne beslut, i andra fall, än
de, som i 9 Cap. 1 §. UtsökningsBalken oell
Kongl. Förordningen den 18 Dec. i823, angående
verkställighet af Konungens Befallningshafvande®
Utslag i utmätningsmål, äro
bestämde, till Rikets Ständers pröfning framställa
följande förslag till en Författning i
dessa ämnen :
Med ändring af Kongl. Förordningen
den 11 December 1766 och
Kongl. Brefvet af den 13 Julii 1755
varder härigenom stadgadt'.
1 :o. I Städerne, med undantag
af Stochholm, åligger det Magistraterne
att, då verkställighet sokes å
Dom eller Utslag, hvarå utmätning
följa bor , inom fjorton dagar frän
den dag, dd Domen eller Utslaget
till Magistraten aflemnas, hvaröfver
skriftligt bevis ovägerligen bör sökanden
meddelas, i laga ordning
utmätning hos gäldenären förrätta.
Vårder lös egendom utmätt; dd skall
LagUtskottetS Betänkande N:o 150. 7
de/t, med iakttagande af hvad i Kongl.
Förordningen den 18 December 18a.l,
angående vissa omständigheter i afseende
pd verkställigheten af Au-
c tioner ä utmätt egendom, är föreskri/vet,
genom Magistratens försorg
f örsäljas sd tidigt, att borgenären kan,
inom sex veckor från ofvannämnde
dag, af f örsäljningssumman, sä långt
den förslår, erhålla betalning för sin
fordran. Utmcites fast egendom; dä
skola anstalter till dess försäljande t
i enlighet med första och andra punkterna
i berörde Förordning, så skyndsamt
vidtagas, alt, der mer än en
auction blifver af nöden , äfven andra
auctionen md kunna inom tre
månader frän sagde dag försiggå;
och besårje sedan Magistraten , alt
hvad af köpeskillingen borgenären tillkommer
hålles honom tillhanda sist
fjorton dagar efter köpeskillingens
förfallotid.
a:u. A landet skall Kronofogde,
inom en månad från den dag, dd
Dom eller Utslag, hvarå utmätning
följa bör, till honom aflemnas, hvaröfver
jemväl han bör ovcigerligen meddela
skriftligt bevis, utmätning hos
gäldenären förrätta; och vare Kronofogden
skyldig alf derest lös egertz
LagUtskoiiels Betänkande iS:o i5o.
dorn i mät tages, inom tre månader
fran nyssnämnde dag, egendomen, i
vederbörlig ordning , f örsälja och af
försäljningssumman, sd vidt den förslår,
borgenärens fordran gälda. Utmates
fast egendom ; gälle för Kro.
nofogde hvad här ofvan angående
Magistrat, i thy fall, är stadgadt.
5:o. Försummar Magistrat eller
Kronofogde något af hvad nu är
foreskrifvet; svare dd för det, som
utmätas och försäljas borde, der ej
visas kan, att borgenär lemnat gäldenär
anstånd med betalningen, eller
att egendomen ej kunnat säljas d
tid, som derföre rätteligen utsatt och
kungjord varit, eller att, oaktadt
vidtagne lagliga åtgärder till köpeskillingens
indrif vande , sådane hinder
dervid mott, som af Magistraten
eller Kronofogden ej forekommas
kunnat; börande, i sislberörde tvänne
fall, skriftligt besked, med uppgift
af hindrens beskaffenhet, på borgenärens
begäran honom genast meddelas.
4:0. Vill gäldenär klaga öfver utmätning,
som hos honom verkställd
är; åligga honom att inom fjorton
dagar ifrån den dag, då utmätningen
skedde , till Konungens Befallningshafvande
sin klagoskrift ingifva
JLagUtskottets XJildlandt N:o i5i. 9
vid äfventyr att hans klagan eljest
icke till pröfning upptages. Dock
skall dylik klagan ej hindra utrnätningsåtgärdens
fullbordan eller egendomens
försäljning, derest ej Konungens
Befallningshafvande förordnar,
att den inställas ma.
Stockholm den 3 December 182g,
N:o I $1.
Ankom till Exped. Utskottet den 9 Dec. 1819*
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N;o 67, öfver Riksdagsfullmägtigen
från Kronobergs
Län Pehr Ericssons
motion om inskränkning af
den i 15 Cap. 5 $. Ärfdatt
alfen stadgade prceseriptionstid
för inländsk arfvinge, hvars
vistelseort är okänd m. m.
Vid ifrågavarande Betänkande, hvilket Hög.
loflige Ridderskapet och Adeln samt Vällofl.
BorgareStåndet lill Utskottet återremitterat,
har blifvit anmärkt:
10 LagUtslottets Utlåtande N:o lili
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln .•
af Herr Arvid Ribbing', dels atf, då Utskottet
i sitt förslag till förändrad redaction
af ofvanberörde Lagrum ej allenast inskränkt
pratscriptionsiiden från 20 år till to, utan
ock borttagit den frånvarande arfvingens rättighet
att, om han, efter piaescriptionstidens
slut återkommen , visar laga förfall, arfvet
tillgodonjuta , Utskottet endast fästat sig vid
den materiela beräkningen af capitalets ofrugtbarhet
under arfvingens frånvaro , och
förbisett den grundsatts, att Lagen bör skydda
den frånvarandes rätt; dels ock att, i stället
för det ansvar, som hittills ålegat Domaren
att tillse , det den frånvarandes arf ej
förskingras , Utskottet lagt säkerheten i borgen,
som ofta vore opålitlig, samt derjemte
föreslagit en så obegränsad och tillika så
obestämd rättighet för fjermare arfvingar till
arfvets lyftande , att anledningar till rättegångar
vore att deraf befara 5 och
af Herr August von Hartmansdorff':
att Utskottets förslag egde sina förtjenster,
nien äfven sina brister, till hvilka senare
liörde prsescriptionstidens inskränkning från
ao till 10 år, ehvad den frånvarande visar
laga förfall eller ej, samt föreskriften, att
kungörelsen om arffallet skall införas endast
i allmänna Tidningarne, hvarmed troligen
förstodes Svenska Post- och Inrikes-Tidnin
-
LagTJtskottets Utlåtande N’.o i5li 11
garné, hvilka blott inom landet äro gängse;
och yrkades derföre, dels att prsescriptionstiden
måtte förlängas till 20 år, ehvad den
frånvarande visar laga förfall eller ej, och
dels att omförmälde kungörelse borde införas
i någon utländsk Tidning, som i allmänhet
upptager Svenska underrättelser, och vidsträckt
läses; samt
hos Vällojl. Borgare-Ståndet:
1:0 af Herrar Ståhle, Cron och Montan•
att frånvarande arfvinge bör betraktas lika
med en omyndig, den der ej kan sjelf bevaka
sin rätt eller förvalta sin egendom ,
och hvars tillgångar böra af tillförordnad förmyndare
till myndlingens nytta frugtbare
göras; samt att derföre arfsmedel, som tillfalla
frånvarande arfvinge , äfven böra, genom
tillförordnad curators eller målsmans
försorg, göras frugtbärande;
2:0 af Herrar Ståhle och Richert t att,
om den frånvarande arfvingen ej återkommer
förr, än sedan lo år från kungörelsens
införande i Tidningarne redan förflutit, han
icke dessmindre bör njuta sin arfsrätt till
godo, om han gitter visa sig hafva varit af
laga förfall hindrad att inom prsescripiions;
tidens slut sig inställa ; samt
5:o af Herr Cron enskildt t att den
omedelbara befattning med arfvet, hvilken
förslaget förutsätter , icke tillhörer Domaren
12 LogUtskottets Utlåtande N:o l5l.'
eller är med hans bestämmelse förenlig; och
gemensamt med Herr Leffler: att ordet in
ländsk
, framför arfvinge, bör ur förslaget
utgå, och redaciionen af $’n således, blifva
denna: Nu vet man hans arfvinge, men ej
hvar han är m. m.
A hvad »ålunda är anmärkt och yrkadt
får Utskottet till svar anföra:
att prsescriptionstidens förkortande från
20 till 10 år, eller till likhet med den tidrymd,
inom hvilken fordringar i allmänhet,
enligt 9 Cap. 12 §. Handels-Balken , sådan
den lyder i Kongl. Förordningen deri 13
Junii 1800, skola göras gällande, synes Utskottet
destomindre betänkligt, som communication
emellan jordens serskilda länder nu
är så mycket lifligare och lättare än den
var, då 1734 års Lag stiftades, att 10 år nu
kunna anses lika till räck 1 i ge i det ifrågavarande
hänseendet , som 2o år, då för tiden;
att förbehållet för frånvarande inländsk
arfvinge, som efter praascriptionstidens slut
återkommer, att, om laga förfall kan visas,
arfvet reclamera , upphäfver prasscriptionens
ändamål, enär ovissheten om eganderätten
till den arffallna egendomen då fortfar äfven
sedan prsescriptionstiden tilländagått;
att, då bruket att i utländska Tidningar
låta införa legala kungörelser från Sverige
redan är i allmänhet , och för lika vigtiga
LagUtsiottels Utlåtande N:o 151. i3
fall, afskaffadt, Utskottet ej inser något skäl,'
hvarföre ett sådant bruk borde serskildt för
detta fall stadgas j
att Utskottet, i fråga om den arffallna
egendomens vårdande samt fjermare arfvinges
lyftningsrätt, ej föreslagit annan ändring
i Uagens nuvarande stadgande, än den, att
det skall vara Domarens åliggande att förordna
om arfvets ställande i säkert förvar,
till dess den frånvarande arfvingen kommer,
hvilket nu ej är uttryckligen föreskrifvetj
att något större äfventyr af fjermare arf■vinges
lyftningsrätt ej är att befara hädanefter
än hittills , äfvensom att den omsorg,
Utskottet ansett böra i omförmalde måtto Do.
maren åläggas, ej kan sägas vara oförenlig
med hans egenskap af öfverförmyndare; samt
att det, efter Utskottets tanka, vore sl
mycket olämpligare att utesluta ordet inländsk
, som emellan utländsk och frånvarande
inländsk arfvinges rätt är väsendtlig
skillnad, hvilken genom det ytkade uteslutandet
skulle upphäfvas.
Utskottet finner sig derföre icke befo*
gadt att i sitt af Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda BondeStåndet redan gillade
förslag tillstyrka annan ändring, än den ,
som foranledes af anmärkningen att arfvet ej
»4 LagUisfottets Utlåtande N',o i5i.
bör under prascriptionstiden förblifva ofrugt^
bart; med afseende på hvilken anmärkning
Utskottet föreslår, att redactionen må ändras
till denna lydelse:
Nu vet man hans inländska arfvinge
, men ej hvar han är; late
dd Domaren i allmänna Tidningarne,
tre gånger, minst en månad
emellati hvarje gång, och första
gången sist inom tre månader
ifrån den dag, då bouppteckningen
till Rätten ingifven är , kungör as
att arf fallit honom till. Vilja
fjermare det arf lyfta; vare det
tillåtet, der de för arfvet och dess
afkomst ställa borgen, som af
Rätten godkännes. Begagna de
ej lyftningsrätten ; förordne Domaren
god man, som arfvet vårdar
och förvaltar, till dess den
frånvarande arf vingen sin rätt
bevakar eller tiden dertill ute är.
Kommer ej den frånvarande arfvingen
inom tio dr ifrån den dag,
då Kungörelsen tredje gången i
Tidningarne infördes , vare från
arfvet skiljd, ehvad han laga förr,
fall visar eller ej.
Stockholm den S December 1829.
LagVtskotiets Förslag N/o 152. ij
N:o 152.
Ankom till Exped. Utskottet den 9 Dec, 1829.
Förslag till sammanjemkning af
RiksStåndens serskilda beslut,
, '\ anledning af Utskottets Betänkande
N:o (52, och Utlåtande
N:o 100, öfver åtskilige
Motioner om ändringar i
Concurslagen af den 13 fulii
J818 samt Kongl. Förordningen
den 22 October samma år
om Edsformulair i Concursmål,
Uti ofvanberörde Betänkande N;o 62, har
Utskottet föreslagit, att 10 §. i 4 Cap. Concurslagen
matte ändras till denna lydelse:
"Häfver gäldenär tjenst i Riket- dd
ma han, intill dess Dom Öfver honom fallit
, tjenst en ej förrätta. Den tjenst en i
hans ställe förestår, njute halfva lönen ;
dock ege den myndighet, under hvilken gäU
denären, i och får tjensten , lyder, uppå
anmälan af Gode männen eller Sysslo
männen
, pröfva och bestämma , huruvida
den , som till tjenstens förvaltande förordnad
är, md med mindre än halfva lönen
dtnöjas, och huru stort belopp han, i sd
-
i6 LagUtskottets Forsing N:o 15*.
dant fall, får uppbära. Af den andra
hälften varde gäldenär så mycket tillagdt,
sorn till hans eget, hans hustrus och oförsörjda
barns underhåll tarf vas. Hvad öfrigt
är tagen borgenärerne."
I anledning af gjord anmärkning, att,
da Tjensteman, som råkat i Concurstillstånd,
ej må utöfva sin tjenst, innan genom laga
kraftvunnen dom blifvit förklarad!', att han
ej förverkat sitt personliga anseende, till orden:
”intill dess dom ofver honom fallit
borde läggas: som vunnit laga kraft,
tillstyrkte Utskottet i Utlåtandet N:o 100,
att ofvan anförda mening måtte ändras till
denna lydelse: intill dess laga kraftvunnen
dom öfver honom fallit.
Med bifall till detta tillstyrkande, hafva
Vällofl. BorgareStåndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
helt och hållet gillat Utskottets
förslag; hvaremot Höglofl. Ridderskapet och
Adeln icke annorledes antagit redactionen
af denna §., än med den förändring, att i
stället för orden: '* intill dess laga kraftvunnen
dom Öfver honom fallitskulle införas:
intill dess dom öfver honom fallit
samt vunnit laga kraft, och Högvördige
PresteStåndet beslutat, att i samma §. skulle
intagas det stadgande, att vederbörande
autoritet,
VagXJtskottets Förslag N:o i52. 17
autoritet, sorn Vicarien förordnar, skall
rga att bestämma , hnru stor del af lönen,
vare sig under elter öfver hälften deraf,
för sysslans bestridande skäligen erfordras^
och af Vicarien rnd uppbäras."
Nu, ehuru således ifrågavarande blott
af alne Riks-Stånd är utan förändring bifallen;
så, enar dock endast Högvördige Pre»
sle-Ståndet beslutat förändring i afseende på
bestämmandet af Vicaries lön samt endast
Höglofi, Ridderskapec och Adein ogiliät redactionen
i hvad den rörer gäldenäts stfhållande
från ijensteförrättning, intill dess han
blifvit genom laga kraftvunnet beslut från
eriminelt ansvar befriad, anser Utskottet förslaget
i dess helhet Vara af Irenne Riksstånd
godkänd t. Men, fastän uttrycket: ”laga
kraftvunnen dom fallit** (hvilket är
enahanda med det i åferremissen från PresteStåndet
föreslagna uttrycket: *’dom fallit *
som vunnit laga kraft1*) hvarken är obrukligt
eller till missförstånd föranledande,
tror dock Utskottet sig böra hemställa , om
icke den af Ridderskapet och Adeln beslutade
redactionen må , såsom egentligare och
språkrigtigare, af de öfrige Kiks-Stånden antagas,
och §:ns första moment således erhålla
denna lydelse: "Häfver gäldenär tjenst i Riket,
Éih, lill Rikl-St. Prat. 1S2S och 1829. 7 Sami, j Afd, ä
3:dje R\t. Z-.dje fl.t.
»S LngUtsiottets Förslag N:o i5q.
da, må han, intill dess Dom öfver honom
fallit och vunnit laga krafts tjcnsten ej förrätta'’
-
Det Edsformulair, Utskottet i förstnamn^
de betänkande föreslagit och ansett böra ,
ined upphäfvande af Kongl. Förordningen
elen 22 October ^8i$ , intpgas i 5;te Gap.
a 8 §. Concurslagen, hafva Högloft. Ridder^
skåpet och /^.dela samt Hedervärda BondeStåndet
gillat ; men af HÖgvardige PresteStåndet
är det beslut fattade, a.tt de i för»
slaget förekommande orden: “utun vigtig är
borde ändras till: 11utan så vidt mig är veter
ligt,, vigtig är," och Vällofl. BorgareStåndet
har beslutat, att formulairet skulle
erhålla denna lydelse: “Jag N- 1%. svär vid
Gud och Hans heliga Evangelium, att jag,
innan ansökningen örn ff. N:s egendoms afträdande
mig kunnig klef, fia god tro varit
innehafvare af den fordran, jag r\u uppgifvit,
och alt den, mig veterligen, icke af svek eller
bedrägeri tillkommit, utan vigtig liv, efter ty,
som dea af mig uppgifven biff vil, ej eller att
mera, än laglig ränta derå blifvit beräknad,
så sanni mig Gud hjelpe till lif och själl1
Sålunda hafva tt;n® RiksStand samman
stämt i det beslut, att reservationen: “mig
LeeUtsiqttets Förslag N:o 15»;
Veterligen eller “sa vidt mig är veterligt'I
börtie i Edsforrnuiaäret inflyta; men da tvärsne
andra RiksStand gillat Utskottets i Utlärandet
N:o ioo afgifna yttrande,, att det yrkade
tillägget af berörde reservation ar öfverflödigt
, anaer Utskottet frägan ptn detta
tillägg hafva förfallit; i följd hvaraf Edsformuiairet,
sådant det af Utskottet blifvit
föreslaget, är att betrakta såsom af samtliga
|Jiks-S(ånden bifallet.
Stockholm dea § December i g 2 g.
S T Ö C K II O L M ,
Elmeus och Granbergs Tryckeri > iS9.g.
Laglltskotteis Utlåtande N:o i53. I
N:o 155.
Ankom till Expeditions-Utskottet den 21 Dec, 1829,
Utlåtande öfver anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, N:o
44, i anledning af Rikets Ständers
Justitice-Ombudsmans Embets-berättelser
och Allmänna
Redogörelse för den sedan sista
Riksmöte förflutna tid.
De anmärkningar, som blifvit gjorda emot
ifrågavarande Betänkande, hvilket Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet i det hela, och Högvördige
Preste-Ståndet samt Vällofl. Borgare-Ståndet,
i vissa delar, till Utskottet återförvisat, låta
indela sig i 2;ne hufvudslag, hvaraf det ena
angar principen för Utskottets befattning med
Justities - Ombudsmannens Embetsberättelser
och Redogörelse, samt Betänkandets form och
omfattning, och det andra har till föremål
de serskilda yttranden Utskottc-t, i anledning
af Justitia Ombudsmannens anmälanden oell
förslag, afgifvit.
Bih. till Riki-St. Prat. >82g oth 1829. 7 Sami, 1 Jfi, r
y.dje B:t, 4\de H:t.
LagUtskottets Utlärande N'.o 153,
I afseende på dels principen för LagUtskottets
befattning med Justitieombudsman
n ens Ern betsberättelser
och Redogörelse och dels Betänkandets
form och omfattning, hafva följande
Ledamöter af Riks-Stånden anfört och
yrkat:
# «
1:0 Herr Fr. L. Rosenquist af Akershult
: att Utskottet, med granskning af hvarje
utaf Justitiae-Ombudsmannen i berörde berättelser
omförmäld märkligare händelse, bordt,
oberoende af allt annat än sjelfva händelserne,
sådane de deruti finnas framlagda, dels
yttra sig, ej mindre huruvida Justitiae-Ombudsmannen
derå fästat tillbörlig uppmärksamhet,
än äfven om Domstolarne gjort sin skyldighet,
samt, i fall felsteg blifvit begångne, om
dessa härrört från tvätydighet i de tillämpade
Lagens stadganden, eller från brist på bestämd
Lag; dels ock föreslå sådane Lagbestäm,
inelser och förklaringar, hvarigenom anmärkte
förhållanden, sorn ansåges hafva sin grund
i Lagens ofullständighet eller otydlighet, kunde
för framtiden förekommas,
2:0 Herr Professoren Bexell, som åberopat
sin hos Utskottet afgifna reservation;
att till Utskottets i Grundlagen stadgade befattning
med Justitire Ombudsmannens Embetsberättelse
skall höra, såsom ingredieran
-
LagUtskottels Utlåtande N:o 153. 3
de del, ett Betänkande, hvilket icke ens vo.
re tänkbart, om mari derur afhyser allt omdöme
öfver dess föremål, den vigtiga Embetsförvaltningen.
3:o Herr Biskopen Doctor Faxe: att, som
Justitiae-Ombudsmannens Redogörelse borde
innefatta, ej mindre framställning af den handläggning
Justitiae-Oinbudsrnannen lemnat åt
enskilde rättsfrågor, som hos honom blifvit
anmälde, än ock hans utlåtande öfver lagskipningens
tillstånd i Riket och Lagarnes brister,
hvilken senare del otvifvelaktigt hörde
till Lag-Utskottets pröfning och Rikets Ständers
beslut; så,ehuru Utskottet icke, emot go
af Regeringsformen, egt ingå i någon speciel
granskning af den förra, hade dock, enär
Embetsberättelsens remitterande till Lag-Utskottet
ej kunde vara ändamål-dös, detta Utskott
bordt, lika som Conslitutions-Utskottet
afgifver yttrande öfver det formela i utöfningen
af Justitiae-Ombudsmans-Embetet, bedöma
det materiela deraf, sorn till Lag-Utskottets
granskning blifvit härrvisadt.
4:o Herr Prosten Dedekind t att, då Justitias-Ombudsmannens
Allmänna Redogörelse
blifvit till Lag-Utskottets åtgärd öfverlemnad,
man i Utskottets ifrågavarande Betänkande
billigt väntat ett af allt annat, än Utskottets
sjelfständiga pröfning, oberoende allmänt otti*
4 LcgUiskoitets Utlärande N;o 153.
Home öfver Justiiiae-Ombudsmannens Erabelsförvaltning,
hvilket skulle hafva varit lika
tillfredsställande för Justitiaa-Ombudsmannen,
sorn för Rikets Ständer såsom hans Principaler;
och att orri, å ena sidan, det vore för
Samhället magtpåliggande att ega en offentlig
person, som controllerar alla Embetsmanna
classers lagenliga förhållande, det, å den
andra, ej syntes mindre vigtigt, att Samhället
i Lag-Utskottet eger en controllerande Myndighet
för en lagenlig utöfning af det vigtu
ga kall, sorn blifvit Justitiae-Ombudsmannen
uppdraget.
5:0 Herr Contracts-Prosten Svedelius:
att den afsigt, i hvilken Justitioe-Ombudsmannens
Diarier, Registratur och KmbetsBerättelser
hänvisas till vederbörliga Utskott,
icke kunde vara någon annan, än att ifrån
dessa Utskott erhålla ett generelt utlåtande
öfver Just ilise-Ombud smannens Em betsförvaltning,
till ledning för Rikets Ständers omdöme
och för den Opinions-Nämnd, som eger
tillsätta denne deras egen Embetsman; att
Constitutions-Utskottet äfven, vid hvarje Riks.
dag, i anledning af Justi t i ne Ombudsmannens
dit remitterade Diarier och Registratur, afgifvit
ett sådant utlåtande, hvilken åtgärd de«
stomindre kunde anses grundlagsvidrig, som
den, allt ifrån Grundlagens stiftande, varit
»f nyssnämnde Utskott utöfvad och af Ri
-
LagUtskottets Vdiiande Nio t53. 5
kets Ständer sanctionerad; och att, om än
Lag-Utskottets yttrande, som icke borde åsyfta
åtal af Justitise Ombudsmannens speciela
Beslut, Resolutioner och Utslag, utan endast
innefatta ett allmänt omdöme, till stöd för Rikets
Ständers opinion, möjligen kunde blifva
stridande mot Constitutions-Utskottets Utlåtande,
sådant ingenting betydde, enär hvartdera
Utskottet bedömer endast den del af Ju-’
stitiae-Ombudsmannens åtgärder, som till hvart-]
dera Utskottets granskning blifvit öfverlemnad.
6:0 Herr Kyrkoherden Lyth', att, om icke
ett generelt omdöme öfver Justitiae-Ombudsmannens
Embetsförvaltning af Lag-Utskottet
meddelas, hvarken han eller hans Principaler
skola kunna njuta rättvisa; och att
Utskottet, genom ett motsatt förhållande, skulle
hafva undvikit tillvitelsen att hafva handlat
i stridighet med Grundlagen,
7:0 Herr Prosten Broome: att, då ändamålet
med ifrågavarande Embetsberättelser
vore alt gifva en ledning för allmänna omdömet
öfver Lagskipningens tillstånd, hvarom
Justitia^*Ombudsmannen icke skulle kunna
upplysa, utan att tillika ådagalägga, huru han
uppfyllt sina egna förbindelser och svarat
mot folkets förtroende, Utskottet äfven vore
skyldig! honom och Rikets Ständer en förklaring,
om han så gjort eller icke, helst det
6 Lag-Uiskottets Utlåtande 'Slo 153.
för Rikets Ständer eljest blefve högst svart,
om ej omöjligt, att göra rättvisa åt JustitiaeOmbudsmannens
nit för folk och Lag; samt
alt Utskottets utlåtande, sådant det nu är, ej
kunde sägas innefatta annat, än brutna premisser
till en conclusion, som kanske aldrig
varder af Utskottet framställd, men som Rikets
Ständer icke saknat skäl att vid detta
tillfälle förvänta.
8;o Herr Prosten Forsslind: att, enär alla
Utskott, enligt Grundlagen, är åiagdt att
öfver dit remitterade motioner fälla ett omdöme,
Lag-Utskottet ej eller kan från detta
åliggande vara befriadt; samt att i förevarande
Betänkande allt yttrande saknas öfver
lagskipningens gång i allmänhet.
9:0 Herr Biskopen Doctor Hedrén', dels
att, som alla Utskott skola lägga hand vid dit
remitterade motioner, och en sådan handläggning
förutsätter afgifvande af ett omdöme,
som kan gillas eller ogillas; så, enär alla till
Utskott remitterade Berättelser medgifva dylik
behandling, borde ej eller Justitise-Ombudsmannens
derifrån undantagas; och dels
att, enär Rikets Ständer af sina ombud i Penningeverken
med skäl fordra redogörelse innan
decharge erhålles, och Konungens egne
Rådgifvare måste redovisa inför ConstitutionsUtskottet,
som tili Rikets Ständer inkommer
LagUtskollets Utlåtande N:o i5j. 7
med vitsord, huru de motsvarat sitt vigtiga
förtroende, förhållandet ock syntes böra vara
enahanda i afseende på Justitiae-Ombudsmannen.
10:0 Riksdags-Fullmägtigen Johan Jacob
Rutberg från Norrbottens Län: att, om
än icke allt hvad Justitia: Ombudsmannen
meddelat allmänheten och Ständerna, rörande
sin Embets-förvaltning, tillhört Utskottets
granskning; så hade dock Utskottets åtgärd
kunnat och bordt sträckas till undersökning
om fullständigheten af de meddelanden, som
från Jusliiiae-Oinbudsmannen kommit Rikets
Ständer tillhanda. Man saknade nemligen
åtskilligt, som dels genom tryck och tidningar
blifvit allmängjordt och dels eljest vore
temligen kändt af dem, som hafva befattning
med allmänna ärenden, såsom t. ex. JustitiseOmbudsmannens
åtgärd dels emot Boktryckaren
Lindh, hvarigenom denne, för en hos
Justitise-Ombudsmannen gjord angifvelse mot
Konungens Högste Domstol, blifvit anmäld
hos Konungens Justitise-Canceller till åtal för
skrifsättet i denna angifvelse, dels i anmärkningsväg
mot Högste Domstolens Ledamöter,
rörande behandlingen af ett mål emellan Lieutnanten
Gulin och en Kronofogde uti Blekinge,
dels vid General-Majoren Adlercreutz'$
angifvelse mot Krigs.Hofrätten och Högste
Domstolen för handläggningen af ett mot
8 LagUtskottets Utlåtande N:o 153.
bemälde General-Major samt Majoren Bennich
anstäldt Stal, dels angående Öfverste*
Ijieutnanten Adlerstams klagan öfver Högste
Domstolen för dess Dom i en tvist emellan
honom och Rikets Ständers Bank. Och
som det miste vara Rikets Ständers rättighet,
såsom Justitiae-Ombudsmannens Commitlenter,
att erhålla utförlig upplysning om hvad
han under utöfningen af deras uppdrag utfört
eller underlåtit i alla mål af större vigt,
serdeles der Högste Domstolens förfarande
blifvit ifrågasatt, helst deraf kunde bero, huruvida
Justitia; Ombudsmannen gjort sig förtjent
af Ständernas fortfarande förtroende eller
icke; så hade Utskottet, sorn förmodades
hafva egt tillgång till Justltise-Ombudsman-,
nens Diarier, bordt undersöka hvilka och hurumånga
af de vigtigare ärenden, som kommit
under hans handläggning, må vara I Berättelserne
och Redogörelsen förbigångna, samt
hvilka åtgärder blifvit vidtagne eller åsidosatte;
äfvensom, enär det är Justitise-Ombudsroannens
åliggande att anmärka bristerne i
Xagar, Författningar och allmänna Hushållningen,
samt uppgifva förslag till förbättringar
deraf, och hos Kongl. Majtt göra underdånig
anmälan om de anstalter af allmän beskaffenhet,
som till befrämjande af Konungens
och Rikets bästa och vältrefnad anses
nödige, — ett åliggande, hvarmed icke kunde
förstås endast att draga slutföljder fran de
iflgUtskottets Utlåtande N:o l53.'
enskilda fall, sorn tillfälligtvis kommit under
Justitise-Ombudsmannens handläggning, utan
en mera omfattande, till hela Lagstiftningsoch
Statshushällnings-systemet sträckt forskning,
frän hvilken förslag till förbättringar
allena kunde nied den i dessa ämnen nödiga
grundlighet och djupare insigt hemtas, —
Utskottet åtminstone bordt anmärka, att denna
del af Justiiias-Ombudsmannens Embetsförvaltning
icke ens skall blifvit i hans skrif,
ter vidrörd.
11:0 Herr Rosenqvist, Herrar Professorerne
Bexell och Geijer, samt Herr Biskopen
Doctor Wallenberg', att Utskottet bordt
på en gång yttra sig öfver det hela af Justitise-Ombudsmannens
Redogörelse, saint utan
hänvisning till framdeles afgifvande serskilda
Betänkanden, i ett sammanhang bedöma
alla deri förekommande ämnen, till hvilken
ända Betänkandets afgifvande kunnat, till
dess sådant låtit sig göra, uppskjutas.
12:0 Herr Landegren, som åberopat sitt
serskilda yttrande i Utskottet: att det tillhört
Utskottet, att till grundlagsenlig behandling
upptaga Justitioe-Ombudsmannens i 1825 ,
1836 och 1827 års Berättelser gjorda framställning
om Konungens Befallningshafvandes
ställande till ansvar inför Domaremagteu
jo LagUtskottels Utlåtande tf-o 153.
för sådane åtgärder i Police- och Ordnings-mål,
som åialas. Det vore, efter Herr Landegrens
tanka, desto angelägnare, att Lagens stadgande
i 8 Cap. 2 §• 7 Mom. Rättegångs-Balken,
att Hofrätt skall eloina 'öfoer Konungens
Befallningshafvandes Ernbetsförseelser, varder
vid gällande kraft bibehållet, sorn ej mindre
innehafvarne af dessa Embeten än de
medborgare, 1 afseende på hvilka embetsmyndiglieten
utöfvas, ega i Samhälls författningen
grundadt, obestridligt anspråk, alt Konungens
Befallningshafvandes tjensteförhållande skall
pröfvas och bedömas endast af den ansvariga
Domarernagt, som, oberoende af allt annat än
Lagen, endast derefier dömer, men hvars beslut
äro föremål för allmänna granskningen ,
och hvarigenom håde obefogade klagomål öf.
ver missbrukad ernbetsmagt skola afvärjas och
den möjligen förfördelade komma i åtnjutan.
de af den upprättelse, hvartill Lagen honom
berättigar; Och har Herr Gustaf Hjerta i
detta ämne yrkat, att föremålet för Herr Landegrens
omförmälde reservation måtte närmare
utredas, enär, om än Svensk Lag icke
hindrar Konungens Befallningshafvandes ställande
till ansvar inför Domaremagten för olagliga
åtgärder i Police- och Ordnings-mål, samt
äldre prejudicat ej äro för en rättvis och kraftfull
Domarernagt förbindande, det likväl vöre
ändamåls-enligt, att Rikets Ständers mening
derom blefve uttryckt.
I+agUtskottets Utlåtande N:o 153. 11
13:0 Herr Hjerta: att Utskottet icke fästat
uppmärksamhet derå, att de i 1734 års
Lag stadgade vilkor för uppbud och fasta
skola, utan Ständernes beslut, blifvit, i följd
af föreskrifterne om erläggande af Wadstena
Krigsmanshus afgift, förändrade.
14:0 Herr Rosenqvist och Riksdags-Fullmägtigen
Nils Strindlund från Vester-Norrlands
Län: att Utskottet underlåtit att, med
hemtad anledning af en i Embetsberätfelsen
för åren 1826 och 1827 intagen förmälan,
hurusom en Embetsman, hvilken låtit våldsamligen
pina en arrestant till bekännelse,
derföre icke blifvit fälld till svårare ansvar,
än 100 Riksdalers böter, fästa uppmärksamhet
på bristfälligheten af den Lag, som lör
sådan förseelse icke utsätter större bestraffning,
samt föreslå en straffbestämmelse, som
vore lämplig till förekommande af dylikt våld
mot den säkerhet jemväl en arrestant bör
njuta.
i5:o Herr Rosenqvist: att något stadgande
icke blifvit föreslaget till afvärjande
af sådane olycksslag för enskilde medborgare,
som det i Ernbets-Berättelsen för åren 1826
och 1827 Cpag. 43 till 57) omförmälda, att
nemligen en Låntagare i Wadstena Krigsmanshus-Cassa
är vorden dömd alt för andra
gången gälda en skuld, som, enligt q vit
-
j 2 LogVtskottets Utlåtande N:o l53.
lo, blifvit till Casseuren i Krigs Collegii Krigs^i
manshus-Contoir inbetald; samt att ej eller
något yttrande blifvit fälldt öfver Högste Domstolens
befattning med målet, så vidt densamma
borde kunna anses för en förklaring
af Lagens rätta mening.
16:0 Herr Hjerta och J. J- Rutberg'.
att, då Justitiss-Ombudsmannen måste, jemlikt
18 §. i hans Instruction, hafva erhållit
siel af de förklaringar öfver Lag och Författningar,
som af Kongl. Majit, med dess Högste
Domstol, blifvit utfärdade och i Betänkandet
uppräknas, afskrifter deraf, men icke
en blott förteckning dera, bordt bifogas Embets-Berättelserne,
till Rikets Ständers kännedom,
samt åtfölja Utskottets Betänkande;
hvarjemte Herr Hjerta ansett Utskottet böra
till Rikets Ständer så väl föreslå, det alla Lagförändringar
och alla Skrifvelser till påminnelse
om Författningarnes efterlefnad ovilkorligen
skola af trycket utgifvas och behörigen
promulgeras, som ock meddela upplysning
om de förhållanden, hvilka skola
vållat, att ej allenast Justitise-Ombudsmannens
underdåniga hemställningar blifvit dels
afvisade, dels utan svar lemnade, utan ock
Justitiae-Ombudsmannen förklarad obefogad
att påkalla Styrelsens uppmärksamhet å skedda
missbruk.
LagUlskolttis Utlåtande N:o 153. 33
Emot de serskilde yttranden Vtskottet
afgifvit Öfver Justitice-Ombudsmannens
anmälanden och förslag
äro följande anmärkningar framställde ;
Vid första punkten:
af Herr Hjerta och J. J. Rutberg-, att,
i stället för förslag till en underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t om fånglistors inrättande,
Utskottet hellre i detta ämne, såsom
hörande till allmänna Criminal-Lagstiftningen,
bordt till Rikets Ständers antagande och
Kongl. Maj:ts sanction föreslå en Författning
om skyldighet lill fullständiga fånglistors aflemnande;
i hvilket afseende Herr Hjerta
ansett Utskottets förslag böra erhålla den lydelse:
att Rikets Ständer för sin del be slutit,
att vederbörlige förteckningar o. s. v.;
samt hemställt, om icke befallning derom kunde
på ett kraftigare sätt ingå uti 17 §. af
Justitioe-Ombudsmans-Instructionen J
vid fjerde punkten:
a) af Herr Hjerta: att, i afseende på
rättigheten till klagomåls anförande, Grundlagarne
äro tillräckligt bestämda, för att trygga
en hvar inom Krigs-Ståndet, att i fredstjenstgöring
i högsta instance ega till Domare Högste
Domstolen, hvilken icke är bunden af
14 LagUtskottets Utlåtande N:o 153.
någon Krigslagarnes föreskrift, som icke öfverensstämmer
med Allmänna Lagen; och
vore således säkraste skyddet för individen,
äfven inom Krigs-Ståndet, att söka i högsta
Domaremagtens kraft, oberoende och rättvisa.
Men om en sådan Skrifvelse, som Utskottet i
denna punkt föreslagit, skulle beslutas, syntes
densamma böra afse icke allenast ifrågavarande
händelse, utan alla de fall, der Krigslagame
kunna stå i strid med Gundlagarne;
äfvensom deri borde anhållas, att Kongl. Majtt
nu genast täcktes, gemensamt roed llikets
Ständer, afgöra och bestämma, hvilka personer
och befattningar skola anses till KrigsStaten
hörande; samt
b) af J. J- Rutberg; att frågan om Krigslagarnes
tillämplighet i de fall, der öfverensstämmelse
emellan dessa och Grundlagarne
saknas, kunnat och bordt af Utskottet bedömas,
samt förslag framläggas till stadgande,
att allt hvad de förra innehålla , stridande
emot de senare, bör till all kraft och verkan
anses förfallet och således ej kunna af
Domaremagten tillämpas; ty att stanna vid
underdåniga önskningar vore att göra grundJ
lagsenliga, medborgerliga rättigheter beroende
af ena Statsmagten ; hvaremot, i frågan
om förbättring af Krieslagarne och deras bringande
till enlighet med Grundlagarne, Utskottet
rätteligen tillstyrkt en undersökning i
LngUtskotiets Utlåtande N:o 153. 15
lietta ämne, hvilken dock icke borde inskränkas
till någon viss del, utan lill del hela, och
hvarföre underdånig anhållan borde göras örn
skyndsam och fullständig granskning af Krigs;
Lagarnee hela innehåll;
vid femte punkten:
ci) af Herr Hjerta: att den i nämnde
punkt föreslagna skrifvelsen, i anledning af
hinder, som blifvit lagde för handräckning i
Utsökningsmål i Stockholm, desto hellre kunde
inställas, som Utskottet hvarken föreslagit
motsvarig ändring i Utsöknings-Balken eller
uppgifvit den föreskrift, som för Commendanter
i Garnizoner erfordras;
b) af Herr Biskopen Doctor Warngård
samt Herrar Prostarne Forsslind och Grevillius-.
att en underdånig anhållan i berörde
måtto syntes öfverflödig, enär de föranledande
händelserne väckt Kongl. Majus egen
uppmärksamhet, så att General-Adjutanten
för Arméen och Justitia Cancelleten erhållit
befallning att inkomma med underdånigt förslag
till närmare föreskrift i ämnet, hvilket
förslag jemväl blifvit afgifvet och derefter,
i anseende till ärendets gemenskap med Krigslagarne,
öfverlemnadt till öfvervägande, i sam.
manhang med granskningen af förslaget till
ny Krigslag;
i6 LagUitkoiiets Utlåtande N:o 150.
cj af Herr Domprosten Holmström, soto]
tillika med Herr Professor Geijer, understödt
Herr von Lindecreutz's vid Betänkandet fogade
reservation: att, di, i den föreslagna un.
derriåniga Skrifvelsen framställning af det enskilda
mil, som dertill gifvit anledning, svårligen
skulle kunna undvikas, en dylik Skrifvelse
icke torde stå väl tillsammans med stadgandet
i golde §. af Regerings-formen;
d) af J. J. Rutberg’, att någon underdånig
Skrifvelse icke vore af nöden, då frågans
afgörande ändock kunde förväntas, och
man, under väntningstiden, icke saknade Myndighet
i Stockholm, som kan låta meddela
handräckning i utsökningsmål;
vid sjette -punkten:
a) af Herr Hjerta', att Utskottet visat
en viss likgiltighet för det från allmänna rättegångs-ordningen
afvikande ransakningssätt,
som Utskottet ansett Police-magtens bestämmelse
medgifva, och icke anfört den lagliga
grund, hvarpå afvikelsen må hvila; att såsom
sidan grund icke kunde antagas Kongl. Majlis
Nådiga Bref om Police-domstolars inrättande,
med flere dylika Författningar, enär dessa,
tillkomne i annan form än Rikets Lagar, endast
äro ordnings-anstalter, som ingalunda få
LogXJtikottels Utlåtande N',o 163 17
afvika frän antagna rättsformer; och att, om
än ett sl kalladt inqvisitorisk! rättegångssätt
kunde eller borde vid Police Kamrarne bibehållas,
det samina likväl mäste, så vidt ska
kan, bringas i öfverensstämmelse med de allmänna
begreppen om säkerhet och frihet; och
b) af Herr Professor Geijer: att man,
vid betraktande af de häktades stigande antal,
samt orättvisan, svårigheten och äfven
vådan för samhället af långvarigt häktande,
der det står alt undvika, måste erkänna, att
Justitia - Ombudsmannens förslag i denna
punkt skulle lända till båtnad för det allmänna
och förminska enskildt lidande; att ämnet
vore af stor och nästan vådlig vigt, i anseende
till en dagligen tillväxande pöbel — ett
i fäderneslandet förut okändt ondt, som Författningarna
i senare tider snarare ökat än
minskat; samt alt man icke alltid borde för
formaliteter upphäfva väsendtlighet©!;
rid åttonde punkten •
af J. J. Rutberg: att, då Kongl. Maj:ts nådiga
Utslag, af den 26 Augusti 1772, å Allmogens
i Härjeådalen ansökning, innefattajde
en lagförklaring, som nu ej skulle kunna
utan Rikets Ständers bifall utlärdas, detta Ut
Bih,
till Rilt-St. Prat. 1828 oct I8i0i 7 Simi, t 4fi, %
5'.dje B.de t.
i8 LagUttkottets Utlåtande N:o »53.
slag ej eller kan, litaén deras bifall, upphäfvas;
hvarföre i Rikets Ständers beslut borda
inflyta, att berörde för en serskild ort gifna
stadgande skall till all kraft och verkan upphöra
;
vid nionde punkten:
af Rutberg', att 37 Capitlet 7 §. Byggnings-Balken
visserligen syntes tydlig och
klar, men ingalunda i Utskottets mening, alt
det nemligen vore jordegaren, sorn skaI! ådagalägga,
att hemmanet, vid Landtbons tillträde,
varit i godt stånd. Om ock jordegaien
ar pligtig att lemna tillträdande Landtbo en
afskrift af husesyn till bevis om det skick ,
hvari hemmanet emottages, följde dock deraf
icke,' att den senare ej behöfver husesynen,
för att dermed värja sig emot den förres anspråk,
i fråga om hemmanets tillstånd. Att
hevisnings-skyldigheten i ty måtto åligger
Landtbon, vore öfverensstämmande med allmänna
rättsgrunden om redovisning för hvad
man om händer har och syntes alldeles nödigt,
för att i verkställigheten komma till ett
förnuftigt och giltigt slut. En Landtbo, kan
nemligen, vid afflyttning, visa verkställd nyhyggnad,
svarande emot de år han innehaft
hemmanet, men lemna alla öfriga hus i förfallet
tillstånd, utan att man vet, antingen de
vid tillträdet varit *1 geda;, att de genom nö
-
LtfgUtsköttets Vtlåjamh N:o . o5. 19
digt underhåll kunnat i försvarligt skick bibehållas,
eller då redan funnits så skadade,
att deras vidmagthållande varit fruktlöst. I
förra fallet bör Landtörn: bygga nya, utöfver
irsbyggnads-skyldigbeten , hvaremot han i
det senare bör för det mesta eller belt och
hållet vara saklös. Men han skall i bägge
fallen blifva ansvarsfri, om någon skyldighet
ej kan, för brist af tillträdessyn, honom åläggas.
Detta vore dock icke hvad Lagen åsyftat.
Ett annat förhållande åter kan endast
derigenom uppkomma, att Landtbon anses
skyldig att visa i hvad skick han hemmanet
emottaga. Vore icke detta Lagens mening, så
bade den uttryckligen bordt befria Landtbon,
från ansvarighet i de fall, da jordegaren icke
kan bevisa hemmanets tillstånd vid tillträdet,
Men att Lagen anser bevisningsskyldigheten
åligga Landtbon, det visade sig uppenbart,
när man föreställer sig den händelse, att
Syn blifvit hållen, men jordegaren förlorat
syne-instrumentet; ty då måste det val ostrik
digt åligga Landtbon att förete afskrift deraf;
eller har han att skylla sig sjelf, om han
icke eger det bevis, som jordegaren, enligt
Lagen, leinnat honom, för att sätta honom i
tillfälle att styrka, huru han hemmanet einot^
tagit; och vöre derföre en Lagförklaring öfverflödig,
— eller ock borde den uttrycka en
motsatt mening, till undanröjande af sådant
ao LagVi skottets Utlåtande N'-o i 53•
misstag, sorn Lag-Utskottet, lika med Ju»tU
uceOmbudsmannen, skall härutinnan begått j
vid tolfte punkten:
a) af Herr Biskopen Doctor JUing&rd,
med hvilken Herr Biskopen Doctor Tegnér
och Herr Professoren Bexell instämt: att den
utvidgning, sora i denna del blifvit gifven
åt Justinat-Ombudsmannens hemställan, väl
vöre hehoflig, men att det i Utskottets förslag
nyttjade ordet "förteckning" uttryckte för litet,
så att dermed skulle kunna forsris endast
titlarne å Kungörelserna, de der sedan
måste med omgång och besvär i Lagsamlin»
garne uppletas; och borde fördenskull göras
underdånig anhållan om utgifvande af berörde
Författningar i "sammandrag
b) al Herr Kyrkoherden Lyth1, att utgif
vandel af ett sådant sammandrag vore onyttigt,
da så väl Allmänna som Kyrkolagets
nu är under oraarbetning, och slt en biotf
förteckning syntes olämplig;
c) af Herr Contraetsprosten Hallström',
att det vöre tillräckligt, om i Samlingen intoges
blott tianssumter af Förfaitningarnej
och
d) af Rutberg’, att frågan om vissa Författningars
uppläsande vid Ting och å Pr»«
LagUtskattets Utlåtande N.o 155» 31
dikstohr icke finge utgöra föremål för en
underdånig önskan, emedan man då skulle
antaga, att af Styre!».*n ensam beror, huruvida
Lagarne skola behörigen kungöras elier
icke; utan borde Utskottet till Rikets Ständers
pröfning föreslå förteckningen å de stadgar
och påbud, som årligen skulle uppläsas,
hvilken förteckning Ständeme sedan borde,
såsom deras beslut, hos Kongl. Maj:t tili
ianction anmäla.
Slutligen har, i afseende på den del af
ifrågakomne Betänkande, som innefattar uppgift
å de Författningar och Rescripter, hvilka,
i egenskap af Lagförklaringar, sedan sista
Riksdag blifvit af Kongl, Maj:t, med Dess
Högste Domstol, i nåder utfärdade, Herr
Prosten Hallstrom hemställt, om icke Utskottet,
i stället att endast göra anmälan om de
meddelade Lagförklaringarne, bordt, med anledning
af 88 §• i Regeringsformen, yttra
sig, huruvida desamma varit öfverensstämmande
med de rättsprinciper och grunder för
Lagstiftningen, sotn af Rikets Ständer blifvit
gillade och antagne; äfvensom Riksdagsfullmägtigen
Rutberg yttrat, att det ålegat Justitie-Ombudsmannen,
att icke blott hos Rikets
Ständer anmäla sådana förklaringar, utan
ock tillkännagifva, om han funnit dem
alla lämplige; ty hans tystnad borde icke
tolkas såsom ett godkännande; hvarjemte Hr
522 Lag- Utskottets Utlåtande N:o 153.
Hjerta förklarat sig icke inse skälet till Ut»
skottel> vid en tiel af berörde förklatingac
och re:cripter yttrade mening, att de icke
fordra le Rikets Ständers gillande.
Dessutom är serskildt anmärkt:
1:0 i anledning af Utskottets utlåtande^
att de fyra forsta Lagförklaringarne icke
kunde blifva föremal för Rikets Ständers
pröfning;
af Rutberg: att de allesammans, enligt
titlarne, utgöra ämnen för den Lagstiftning ,
som af Konung och Ständer gemensamt utöfvas,
och till hvilken allt hvad som stadgas
angående kyrkoplikt,, Härads-lott i sakören
, afskrifning af skuldfordringsmål , och
iNämndemansval otvifvelaktigt hörer ; dock
lunde Rulberg , som ej hade något att påminna
vid de alne första Lagförklaringarne,
öfver de alne senare, såsom okände, ej fälla
något omdöme , innan desamma kommit till
Kikets Ständers kunskap ; och.
2:0 vid yttrandet, att de under Niris
■5, 6, 7 och 8 upptagne nådiga Skrif velser
icke erfordrade Rikets Ständers gillande;
af Herr August von Hartmansdorff i
att detta yttrande väl gälde för de sine se
-
LagUtslottttti Utlåtande N:o 153. 03
nare af sistberörde Författningar, emedan
Bitets Ständer sjelfve anhållit cm deras utfärdande
, men icte för de arne förra , dem
Konungen sjelf funnit för godt att utfärda;
helst med gammal Lags afskaffande eller
förklarande bör förhållas på enahanda sätt,
som vid stiftande af ny Lag; hvarföre
Circulairet af den i5 Januarii 1824, rörande
upphäfvande af 1748 års Förordning, och
Circulairet af den 3 Junii 1824, om besvärs,
hänvisning i mål om tjenstefel, erfordrade
Bitets Ständers bifall. Och har jemväl Rut.
berg ansett sistnämnde Circulaire, då det
handlade om besvärshänvisningar i rättegångsmål,
de der ostridigt höra till allmänna
Lagen , behöfva Rikets Ständers samtycke ;
dock funne Rutberg sig böra, intill dess
Rikets Ständer fått del af sjelfva Författning
garne, innehålla sitt omdöme så val öfver
denna nådiga Skrifvelse, som öfver de under
Ntris 5, 7, 8, i3, iö, 16, 17 och 18
upptagne.
Detta allt har Utskottet i noggrannt öf«
vervägande tagit. Och hvad först angår de
i frågan örn principen for Lag-Utskottets
befattning med Justitice-Ornbudsrnannens
Embetsberättelser och Redogörelse gjorda
ytkanden, att det skall ålegat Utskottet, dels,
34 LagUtskotltts Utlåtande N:o 1Ö3-
enligt Herr Rosenqvists förmenande, (Anmärkningen
N:o i) att yttra sig, huruvida
Justities-Ombudsmannen lemnat tillbörlig
uppmärksamhet ät hvarje i dess Embetsberättelse
framställd händelse, samt om Domstolarne
gjort sin skyldighet, dels, såsom
Herr Professoren Bexell, jemte flere af Högvördig
Preste-Ståndets Ledamöter, äskat,
(Anmärkningarne N:is 2 till och med g)
att meddela ett generelt omdöme Öfver Justities
- Ombudsmannens Embetsförvaltning
och lagskipningens tillstånd i det hela, dels
ock, eter Rutbergs tanka, ('Anmärkningen
N:<i 10) att ej allenast undersöka, hvilka
bland de ärenden, som till Justitias-Ombudsmanriens
åtgärd blifvit anmälde, må vara
i Berättelserne förbigångne, samt hvad i
samma ärenden är vordet tillgjordt eller
uraktlåtet , ulan äfven anmäla saknaden
af underrättelse, huruvida eller i hvad nion
Justilice-Ombudsmannen fullgjort sin pligt
att anmärka brister i Lagar, Författningar
och allmänna Hushållningen samt uppgifva
förslag till deras förbättring; så får
Utskottet vördsamt förklara, att Utskottet
funnit sig icke kunna någotdera af dessa
yrkanden godkänna. Regeringsformens 90
§. bjuder: ’’Under Rikets Ständers eller deras
Utskotts öfverläggriingar och pröfning må
icke uti något fall eller på något annat sätt,
än denna Grundlag bokstafligen löteskrifver,
JLagXJtskatiets Utlåtande N:o l5$. 25
komma frågor om Embets- och Tjenstemän*
till- och afsäitande; Regerings-och Domctremagiernas
Beslut, Resolutioner och litsla g;
enskilda medborgares och corporationers förhållanden
, eller verkställigheten af någon
Lag, Författning eller Inrättning." Blotta
upprepandet af detta grundlagsstadgande torde
vara tillräckligt för ådagaläggande af Utskottets
absoluta obehörighet att yttra sig öfver
vederbörande Domare- och Embetsmyndigheters
behandling af de mål , som påkallat
JustitixOmbudsmannens uppmärksamhet, helst
man icke lärer kunna uppvisa något rum i
Grundlagarne, sorn berättigar till undantag
från anförde allmänna regel.
Men lika
litet , som någon underlåtenhet i detta afseende
kan Utskottet ined fog tillvitas , lika
mycket saknas giltig grund för de anmärkningar,
som i öfrige nyss anförde omständigheter
blifvit framställde. Man har åberopat
srdra punkten i 33 §. It i k sdags- Ord ningen ,
som stadgar, att Justitia; Ombudsmannens
Berättelse hörer till Lag- Utskottets befattning
; men just detta Grundlagen» rum,
långt ifrån att gifva stöd åt nämnde anmärkningar,
innehåller deras vederläggning. Dess
bokstafliga lydelse är nemligen , att endast
Just it iceO mbuds mannens Berättelse, rörande
de ifrån Konungen, genom Högste Domstolen
, sedan nästföregående Riksdag utgångna
Förklaringar af Lagens rätta me
-
a6 LagUtskottets Utlåtande N.o 155.
ning, skall lill Lag-Utskottet förvisas; oth
från denna ordalydelse låter icke härled*
sig pligt eller rättighet för Lag-Utskottet att,
medelst jemförelse af Justitia- Ombudsmannens
Diarier och Registratur med hans Eibbetsberättelser
och Redogörelse, undersöka de
senares mer eller mindre fullständiga eller
ofullständiga skick, eller, med ledning af de
förra, granska denne Embetsmans förhållande
i utöfningen af det honom anförtrodda
uppdrag, vare sig i det hela eller till vissa
delar, eller till Rikets Ständers pröfning
framlägga ett derpå grundadt omdöme öfver
bans Embetsförvaltning eller öfver lagskipningens
tillstånd i Riket. —- Lägger man nu
härtill, att Justitise-Ombudsmannens Diarier
och Registratur blifvit öfverlemnade, icke
till Lag-Utskoitst , utan till ConstitutionsUtskottet,
som ock, i följd af vedertaget bruk,
afgifvit Utlåtande öfver det sätt, hvarpå de
till Justitiö-Ombudsmans-Expeditionen inkomne
ärenden blifvit handlamde , lärer det
finnas ännu tydligare , att nuvarande LagUtskott
bordt anse sig frikalladt från en åtgärd,
den föregående Riksdagars Lag-Utskott
icke utöfvat och man icke ens af dem fordrat.
— Och besinnar man derjemte innehållet
af usta punkten i sist åberopade §.
af Riksdags-Ordningen, jemförd roed 53 §.
i Regeringsformen, eller att Lag-Utskottets
bestämmelse är att utarbeta de från Rikets
LagUukottels Ulla/ande N:o 553* 3,7
Stå‘nders Plena remitterade förslag till stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande
af allmän Civil-, Criminal- och Kyrko-Lag
samt upptaga de i sådana ämnen Riket# Ständer
meddelade Konungens Propositioner eller
i Rikets Ständers Plena väckta frågor, lärer
det väl böra medgifvas, att Utskottet förfarit
grundlagsenlig^ då Utskottet, i anledning
af remisserne å Justitize Ombudsmannens Embetsberättelser
och Redogörelse, icke upptagit
och behandlat andra deri förekommande ämnen,
än dels de af Justitize-Ombudsmannen
framställda anmärkningar om felaktigheter
och brister i Lagen samt förslag till deras
afhjelpande, dels ock de, enligt Justitis-Ombudsmannens
uppgift, från Kongl. Majit,
genom Högste Domstolen , sedan sista Riksdag
utfärdade Lagförklaringar. — Då för öfrigt
Justitise-Ombudsmannen är för sina tillgöranden
underkastad lika ansvar med Acto*
rer i allmänhet, måste det bero af honom
sjelf att urskilja och bestämma , om och när
hans embetsåtgärd är behörig och behöflig.
Att bedöma, huruvida han derutinnan visat
efterlåtenhet eller försummelse, vöre icke
möjligt, utan att granska hvarje serskildt fall,
som varit eller bordt blifva föremål för hans
verksamhet; hvilket åter skulle strida emot
ofvan upprepade go:de i Regeringsformen
; — och ett omdöme utan motiver finnér
Utskottet sig icke tillstäodigt. Controllen
a8 LagUtskottets Utlåtande N‘.o 153.
olver Justitise-Ombudsmannen är, efter Utskotten
tanka, publiciteten,
Domare öfver
hans embetsförvältning äro i första och sista
instantien Rikets Ständer, genom de Electorer,
sorn vid hvarje Riksdag förrätta Justitiffi-Ombudsmansvalet;
och domen uttalas
af den opinion, som honom vid hans, i ordets
egentligaste bemärkelse, förtroendebefattning
bibehåller eller derifrån skiljer.
Beträffande dernäst de emot Betänkandets
form och omfattning i öfrigt gjorda
inkast, lår Utskottet, efter den ordning, hvari
de här ofvan finnas anförda, dervid afgifva
följande erinringar:
Vid 11 -.te Anmärkningen.
Den felaktighet, man velat finna deruti,
att Betänkandet i flere frågor hänvisar till
serskilda utlåtanden, har det icke stått i Utskottets
magt att förebygga. Bland de delar
af Berättelserna och Redogörelsen, hvaröfver
Utskottet ansåg yttrande böra meddelas, funnos
några stå i närmaste samband med enskilde
motioner , och andre vara al den beskaffenhet
, att de ej borde af Lag-Utskottet
ensamt , utan »ainfälldt med andra Utskott,
behandlas, hvaraf oundvikligen följde, att
dessa delar måste blifva föremål för serskild
behandling. Utskottet trodde sig ock pligtigt
I.cgUiskottetx Vtlatande N\o i5}. sg
att afgifva ifrågavarande Betänkande inom
den i Grundlagen bestämda (id för Rikets
Ständers sammanvaro.
Men om än ett längre
dröjsmål roed samma Betänkandes expedierande
kommit att ega rum , hade dock
sådant icke verkat på dess form. Skillnaden
hade icke blifvit någon annan , än den,
att de deruti åberopade serskilda Utlåtanden
kunnat afgifvas , antingen å samma tid eller
föiut; hvilket Utskottet tror hafva varit alldeles
likgiltigt. Att nu i detta Utlåtande
ofver ålerremigserne upptaga de åtskilliga
yttranden, till hvilka blifvit hänvisadt, skulle
derföre vara lika onyttigt som olämpligt,
helst behandlingen af dessa senare blitvit
företagen och fortsatt i serskild ordning.
Vid ia :te Anmärkningen.
Till den omständigheten , att Utskottet
icke till grundlagsenlig åtgärd upptagit JuMitite-Orabudsmannens
framställning i 1825 ,
»826 och 1827 årens Berättelser, angående
Kongl, Majus Befallningshafvandes ställande
till ansvar inför Domaremagten för sådana
åtgärder i Police- och Ordningsmål, sorn åtalas,
igenfinnes förklaringen i sjelfva framställningens
beskaffenhet. — Den innefattar
nemligen , efter Utskottets tanka , hvarken
någon anmärkning om brist och ofullständighet
i hit hörande lagstadganden elier for
-
LagUiskottets Utldtandé N/o i5u.
slag till deras ändring eller förtydligande J
utan blott allmänna reflexioner angående
tillämpningen, vid hvilket förhållande den
ej var att hänföra lill föremålen för Utskottets
åtgärder.
Vid
I öfverensstämmelse med nyss antydda
åsigt, att nemligen vid handläggningen af
Justitise-Ombudsmannens Berättelser och Redogörelse
icke upptaga andra ämnen , än
dem, som föranledt Justitise-Ombudsmannen
sjelf till hemställanden och förslag, eller ock
egt sammanhang med enskilde motioner, har
Utskottet förbigått Justitiae - Ombudsmannens
anförande , rörande de otn erläggande af
Wadstena Krigsmanshusafgift utfärdade föreskrifter,
emedan Utskottet eljest skulle hafva
ur sigte leninat Grundlagens bud att endast
utarbeta förslag, som till Utskottet remitteras.
Vid iA:de och
Om Utskottet i allmänhet icke varit
berättigadt att från Justitise-Ombudsmannen*
blotta tillkännagifvanden hemta anledningar
till Lagförslag; si har Utskottet i synnerhet
saknat en sådan anledning uti de händelser,
som i dessa anmärkningar omförmälas. Att
nu gällande straffbestämmelser för Romare ,
LagTJislotids tJtlåiande N;o 163. 3t
eller annan Embetsmansom later någon
till bekännelse pinas , icke äro behäftade med
sadan a brister, att vada för personlig frihet
och säkerhet kan deraf uppkomma, bar Utskottet
, med anledning af Herr Rosenqvists
serskilda derom väckta motion , sökt i sitt
deröfver allemnade serskilda Betänkande ,
N:o l3l , ådagalägga» Att all granskning
hos Rikets Ständer eller deras Utskott af
Domstolars eller Myndigheters beslut och verksiälligbets-åtgärder
är grundlagsvidrig , hac
redan har ofvan blifvit visadt. Högste Domstolens
beslut uti den fråga, som i 1 j:da
Anmärkningen omtalas, har icke mer, än
andre dess domslut, egenskapen af lagförklaring
j och kunde hvart och ett af högsta
Uomaremagten meddeladt utlåtande betraktas
såsom en förklaring af Lagens rätta mening,
så skulle förevändning aldrig saknas att draga
Högste Domstolens förhandlingar under
lagstiftande magiens pröfning.
Vid 16\de Anmärkningen.
Då det beror af Justitise-Ombudsmannen
att, såsom honom bäst synes, inrätta och
ordna de Berättelser och den Redogörelse j
som af honom afgifvas, lärer deras innehåll
och uppställning icke kunna Utskottet tillräknas;
och ehuru Utskottet icke erkänner
»ig hafva varit af Lag eller sedvana förban
-
33 LagUt slottets Utlåtande JV.-o 153.
det att samla och vid sitt Betänkande foga
de Lagförklaringar och Rescripter, sorn deri
otnförmälas, vill Utskottet likväl destohellra
med beredvillighet nu gå den härutinnan
yttrade önskan till mötes, som flera af de
framställda inkasten emot Utskottets öfver
dem fällda yttranden lära derigenom förfalla;
kommande således berörde Förklaringar och
Rescripter att detta Utlåtande åtfölja. — Att
föreslå , det alla lagförändringar samt skrifvelser
till påminnelse om Författningarnes
efterlefnad ovilkorligen skola af trycket tit —
gifvas och allmänneligen kungöras, derti.l
har Utskottet ej kunnat af Justitise Ombudsmannens
skrifter hemta anledning ; och då
Herr Hjertås härom gjorda anmärkning icke
blifvit framställd i form af motion, finner
Utskottet sig ej eller befogadt att något yttrande
deröfver nu afgifva- — Huruvida
åter Justitia - Ombudsmannens underdåniga
hemställningar blifvit letnnade utan afseende,
det har Utskottet ansett sig lika litet
behörigt att undersöka, som att meddela upplysning
angående de förhållanden , hvilka
må hafva dertill föranledt , enär något kall
att medla emellan Statsmagterne icke är
Lag-Utskottet uppdraget.
Vidkommande de anmärkningar, sorn
blifvit gjorda emot Utskottets yttranden öfoer
-
LagUtiiotieis Utlätan/Ie N:o »55. §3
ver Justities-Ombudsmannens serskilda anmälanden
och förslag, får Utskottet afgifva
följande förklaringar;
Vid usta punkten
Stadgandet om upprättande af förteckningar
öfver alla häktade personer och or«
forteek ningarnes inlernnande till vederbörliga
autoriteter , kan icke, efter Utskottet*
omdöme , anses annorlunda än såsom ea
reglementarisk föreskrift, den der icke harr
de egenskaper, sorn bestämma väsendet af
en criminal-lag. För att emedlertid icke
lemna den härom af JustitiiE-Ombudsmannen
väckta angelägna fråga, som icke bestämt tillhör
Utskottets befattning, alldeles å sido,
trodde Utskottet sig kunna taga den medelväg
att tillstyrka, det matte förslag till fullständigare
föreskrifter härutinnan, i form
af önskan , till Kongl. Majit L underdånighet
frambäras. — Att sjelfmant, utan väckt
motion, föreslå ändring af 17 §. i JustititseOmbudsmans
- Instructionen , kunde, äfven
om ändringen syntes af behofvet påkallad,
icke tillkomma Utskottet.
Bih, lill Riht-St. Prot, igaj} och 1825. 7 Sami, % Afä. 3
$:dje B:t, 4ide Ht,
5 4 LagUtskottets Utlåtande K-.o 155.
Vid 4:de punkten.
Utskottet har redan förut haft tillfälle
att, såsom en hufvudgrnnd för ali lagtillämpning,
framställa den satts, att, der Grundlag
och annan , allmän eller enskild, Lag komma
i strid, den senare skall vika för den
förra. Då denna grundsatts, efter Utskottets
tanka, är allmängiltig, ansåg Utskottet
icke behöfligt att för det serskilda fall, sorn
här fästat Just itiaä-Ombudsrnannens uppmärksamhet,
föreslå en serskild förklaring. Att
åter gå utom den af Justinaa Ombudsmannen
anmärkta omständigheten, eller tillstyrka underdånig
begäran om Krigslngarnes bringande
till full likstämmighet med Grundlagen i alla
de fall, der öfverensstämmelse saknas, det
har Utskottet icke kunnat, utan att frånträda
den af Utskotter antagna principen alt behandla
Justitia; Ombudsmannens Berättelrer
lika med enskilde motioner; och att framlägga
förslag till stadgande om Krigslagarnes
upphäfvande i allt, som må finnas stridande
mot Grtindlagen , fann Utskottet så mycket
mindre lämpligt , som det är Kongl. Majus
egen höga rättighet att låta författa Krigsartiklarne
„ hvilkas omarbetning ock nu be*
söi )es. •
LagUtskollels Utlåtande Nio l5j. 35
Vid 5\te punkten.
Vid granskning af flere bland de skal ,
som finnas anförde emot Utskottets i denna
punkt afgifna förslag till underdånig anhållan
, det Kongl. Maj:t täcktes, till förekommande
af så beskaffade förhållanden, sorn det
deruti omförmälda , låta för Öfver- Commendanten
och Commendanten öfver Stockholms
Garnizon utfärda tjenliga föreskrifter, har Utskottet
funnit dem öfverväga de grunder,
hvarå tillstyrkandet sig stödjer. — Att någon
Jnotsvarig förändring i Utsöknings-Balken,
eller erforderliga stadganden för Commendanten
i Stockholm, icke äro af Utskottet
jemte förslaget uppgifne, har Utskottet väl
icke ansett innebära skäl till förslagets förkastande,
enär, å ena sidan, någon ändring i
allmänna Lagen icke synes af förslaget påkallas,
och , å den andra, uppgörande af Instruciion
för Commendanten icke kan tillhöra
Utskottet; men, i betraktande deraf, att det
förhållande, hvars rättelse genom ifrågavarande
underdåniga anhållan varit åsyftad , redan
förut väckt Kongl. Majus uppmärksamhet,
så att General-Adjutanten för Arméen
och Justitise-Cancelleren erhållit befallning
att till Kongl. Majit i underdånighet inkomma
med förslag till närmare föreskrift i ämnet
; att det af dessa Embetsmän redan afgifaa
förslag äfven blifvit öfverlemnadt till
LagUtskaitits Utlåtande N;i» 1^3.
Vederbörande , för att profves i sammanhang
nied granskning af forslaget till ny Krigs-,
lag, och alt således enar och skyndsam rättelse
härutinnan är, utan påminnelse från Pikets
Ständers sida , att förvänta , har Utskottet
trott sig böra frånträda sitt ofvanberörde
förslag, och till Rikets Ständer hemställa, om
ishs den derom väckta frågan må förfalla.
Vid 6de punkten,
Någon fråga om en mindre laglikmätig
rättegångsordning vid policemyndigheterne är
icke af J usiiliar-Ombuilsmannen väckt, och
Utskottet har ej eller derom fällt något yttrande,
som med fog kan tydas till likgiltighet
för lagliga rättegångsforrner. Endast i
förbigående , ibland skälen för afstyrkande
af bifall till Justitiae-Ombudsmannens hemställan
om rättighet för Pplicedomare att afdöma
brottmål , som ej äro af urbota beskaffenhet
, har blifvit nämndt, hvad ej eller
Herr Hjerta tyckes förneka , att Policemagtens
bestämmelse medgifver ett från den allmänna
rättegångsordningen afvikande ransakningssätt.
Utan att Utskottet anser sig behöfva
närmare utveckla sanningen af detta yttrande
, må, till undvikande af missförstånd, här
anföras, att Utskottets mening icke är eller
kan vara den, som skulle; vid Policedomstolar
ett olagligt rättegångssätt kunna vara tilj
LagUlslotitts Utlatand* N:o 153;
låtligt, utan endast, att en meia summarisk
och till brotts upptäckande verksammare ordning,
än vid allmänna domstolar, der må ega
rum. — De af Herr Professor Geijer anför,
de omständigheter äro, ehuru vigtiga, dock
icke andra, andem Justitia»-Ombudsmannen
framställt och Utskottet förut besvarat. En
hänvisning till Betänkandet gör alltså i detta
afseende tillfyllest.
Vid 8:de punkten.
Kongl. Maj:ts nådiga Utslag den 26
Augusti 1772, angående tiden för testamentens
uppvisande hos Domaren , i Härjeådalen ,
är icke, såsom Rutberg förmenat, en förklaring
öfver, utan ett undantag från allmänna
Dagen , föranledt af nämnde orts serskilda
beskaffenhet. Om anledningen till och behofvet
af nämnde undantag upphöra, lärer det
bero af Kongl. Maj:t att detsamma upphäfva
; och ömtåligheten om ltikets Ständers
rättigheter, såsom Lagstiftare, synes här så
mycket mindre kunna anses sårad, sorn ifrågavarande
Utslags återkallande måste blifva
en naturlig följd af den föreslagna Lag förändringen.
Vid g:de punkten.
Den tolkning af 7 §. 87 Cap. Byggninga;Balken,
sorn Rutberg, i rak motsatts emot
38 LagXJtskoittr* Utlåtande N:o 15 3.
Utskottets yttrande, framställt, lärer icke uthärda
en mogen granskning. Lagen är derutinnan
tydlig och klar, att det är hemmansegaren,
som skall låta hålla husesyn, innan
landtbo afflyttar, och lemna honom , som tillträder,
en afskrift deraf, till bevis, huru han
hemmanet emottager. Underlåter nu hemmansegaren
detta , och har ej landtbo i contractet
förbundit sig att, utan afseende å hemmanets
belägenhet vid tillträdet, detsamma i
fullgodt stånd aflemna ; så måste hemmansegaren,
om han sedan kärar å missbyggnad och
vanhäfd , vara skyldig att sitt käromål bevisa
, derest han vill binda landtbon till annat
ansvar eller andra åligganden , än 5 och
5 i ofvanberörde Gap. utstaka, Syne-instru*
mentet är visserligen för landtbon ett gagneligt
bevisningsmedel mot käromålet ; men
om jordegaren, med uppsåt eller af försummelse
, icke låtit hålla syn , kan landtbon derföre
icke förpligtas till fullgörande af jordegaren
möjligen oskäliga anspråk. Kärar åter
landtbon , och förmenar, alt han , utöfver
hvad honom ålegat , å hemmanet byggt och
häfdat, samt äskar derföre ersättning, då hörer
det honotn utan tvifvel till , att visa i
hvad skick han hemmanet emottagit; och
kan han det icke , måste han sjelf stånda skadan
, för det han förgätit att af hemmansegaren
vid tillträdet äska husesyn. Utskottet
fortfar au anse detta vara Lagens uppenbara
LagT/tikatieta lillalund* N:o 15.0. Sg
mening , byggd på billighetens och rättvisana
fordringar , samt enlig med en naturlig
rättegångsordning.
Piel 1 v.te punkten.
Dä Utskottet föreslog Rikets Ständer
att till Kongl. Majit frambära en underdånig
önskan om utgifvande af en Förteckning å
dePåbud och Stadgar, som uti Kyrkorne och
vid' Härads-Ting skola årligen till allmänhetens
underrättelse uppläsas , skedde det i
öfvertygelse, att ordet Förteckning skulle
tydas hvarken vidsträcktare eller inskränktare
än dess begrepp medgifver. Om , 3 ena
sidan, beholvec af en sådan förteckning är
allmänt erkändt , bör derföre icke, å andra
sidan , Staten belastas med en ny upplaga
af Författningarne i deras helhet. Den, sorn
eger Förteckningen å Förordingarne, bör
och kan sjelf förskaffa sig deni, hvilket allraminst
lärer medföra svårighet för Domare
och Presterskapet, som i och för deras embeten
få utkommande Författningar sig tillställde.
Endast ovissheten om hvilka stadganden,
som böra eller icke böra årligen
kungöras, anser Utskottet behöfva undanröjas}
men någon lättnad för den enskilda
beqvämligheten har Utskottet ej haft till ögon.
marke. — Huru en anhållan om utgifvande
af «n förteckning å de Lagstadganden , ion»
4 o ZagUtsioitets Utlåtande Nio 153.
årligen skola i Kyrkorna och å Härads-Ti rigon
uppläsas , tnöjligen skulle kunna tydas
derhän , att Lagarnes kungörande handlöst
lemnäs ät Styrelsens godtfinnande, förmår
Utskottet icke inse. — Denna anhållan mätte
-vara något helt annat , än ett öfverlåtanda
af rättighet , att från kungörandet utesluta
någon af de Författningar , hvilkas årliga
uppläsande är föreskrifvet.
Hvad slutligen rörer de anmärkningar,
som blifvit rigtade mot Betänkandets sista
del, eller Utskottets Utlåtande, angående de
Circulair och Rescript er sorn, i egenskap
af Lagf örklaringar, sedan sista Riksdag
åro af Kongl. Majit, med dess Högste
Domstol, i Kader utfärdade; så får Utskottet
vördsamt hänvisa till de nu bifogade
Skrifvelserna, på hvilkas sorgfälligt granskade
innehåll Utskottet grundat sina deröfver meddelade
korta , men tydliga omdömen ; och
förmodar Utskottet att, då de åtta f örst uppräknade,
dels äro endast reglementariska föreskrifter,
dels tillkommit i anledning af
Rikets Ständers begäran, och dels innehålla
påminnelser om iakttagande af gällande Författningar,
Rikets Ständer lära gilla Utskoitets
yttrande, att de ej äro föremål för Rikets
Ständers pröfning eller erfordra deras samtycke,
äfvensom att Rikets Ständer, lika
med
LogXJtsiottets Utlåtande N:o 1S3. 41
»ned Utskottet, finna de tio senare vara al
den beskaffenhet, att anledning till tillämpning
af 88 J. i Regeringsformen icke eller
i afseende på dem är för handen.
Sist får Utskottet vördsamt anmäla, att
Hogvördige Preste-Ståndet gillat lista och
4:de punkterne af ifrågavarande Betänkande,
samt lemnat 7=de, 8:de, g;de, io:deoch n:te
punkterne utan anmärkning; så ock att Vållofl.
Borgare-Ståndet bifallit usta, 4:de, 5:te,'
6:te, 8:de, gide och i2:te punkterne, låtit
bero vid aldra, 3;dje, 7:de, loide och njte
punkterne, gillat Utlåtandet öfver de under
Bl :is 1, 3, 3 , 4 j 5 3 ^ » 7 5 8, 17 och Jtj
uppräknade Kongl. Maj.ts Skrifvetser , godkänt
såsom Xagar dem, som under N:ris 9,
10, n, 12, 13, 14, 15 och 16 finnas upptagne,
samt återremitterat Betänkandet endast
i anledning af anmärkningen , alt Utskottet
ej upptagit Justitiae-Ombudsmannens fiamslällning,
angående Kongl. Majjts Befallningshafvandes
ställande till ansvar inför Domaremagten
, för åtalade åtgärder i Poliee- och
Ordningsmål.
Stockholm den 12 December 1829.
STOCKHOLM,
Elméns och Granbergs Tryckeri, *&*<>..
LagUtskottets Utlåtande N:o lj4. 'jj
N:o 154.
Ankom till Exped. Utskottet den 7 Jan, igäo.
Utlåtande, i anledning'1 af anmärkningar
vid Utskottets
Betänkande, N:o 89\, om indragning
af Lagmans- och
Kämner sr ätter samt serskilda
Domstolar m. m.
Etfter att hafva granskat och öfvervägat de
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln , Högvördige
Presle-Ståridet och Vällofl. BorgareStändet
gjorda anmärkningar emot Utskottets
från nämnde trenne Riks-Stånd återförvisade,
mert af Hedervärda Bonde-Ståndet bifallna
Betänkande, N:o 89, öfver åtskilliga motioner
om indragning af Lagmans- och Kämnergrätter
samt serskilda Domstolar, så ock ont
förändring i vissa Domstolars organisation
och i rättegångsordningen m. m., afgifver nn
Utskottet sitt yttrande efter den ordning,
uti hvilken de i motionerne väckta frågor
äro besvarade,
1:0; I frågan om indragning af Lagmans-
och Kämnersrätterne, har blifvit
anfördt,
Bi/i, till Rihs-St. Prof. 1818—l83o, 7 Simi, j Af4, *
3:dje B:t, »\le ti t.
9 JjOgUtskottets Utlåtande N:o l54.
hos Höglo fl. Ridderskapet och Adeln*
a) af Herr Carl Törnebladh: att för det
närvarande, dä alla våra Civila, Criminela
och Kyrkolagar undergått revision och t för*
ändradt skick skola för lagstiftande magten
framläggas, då Styrelseverken äro nära att
å nyo organiseras, och då Krigslagarné samt
en stor del af våra oeconomiska Författningar
äro under omarbetning , mer än vanlig
varsamhet bör iakttagas vid partiela förändringar
i våra gamla institutioner. 13ehofvet
af ändring och förbättring kunde af
livar och en kännas och inses; men svårligen
kunde man beräkna följderna af speciela
sladgandens lösryckande utur sammanhanget
af det nya Lagsystemet, hvars alla delar blifvit
beräknade och sammansatta för gemensamma
verkningar. llrån denna åsigt utginge
Talarens mening, att Utskottets Betan*
kande om Lagmansrätternes indragning ej
borde, i dess nu varande skick, antagas, och
skälen till denna mening kunde vidare hem
tas
ur Betänkandets egna beskaffenhet.
För Talaren , så vidt han , i egenskap af
Ledamot i Lag-Comitén, deltagit i Comiténs
förslag till en förändrad Domstolsorganisation,
hvari Lagmansrätternes uteslutande
ingår, vöre det visserligen tillfredsställande,
att detta förslag blifvit af LagUtskottet,
genom dess Betänkande i denna
LagUtskottels Utlåtande- N:o 154. $
fråga giliadt. — Men Lag-Comiténs förslag
hvilade i detta afseende på förutsättningen af
en annan institution , hvarigenom svårigheten
af ändringssökande vid de nu varande
Hofrätterne, såsom Appelationsdomstolar,
skulle undanrödjas inom de från Hofrätterne
aflägsna landskap. Denna förutsättning,
antydd i Comiténs motiver till IV Cap.
Rättegångs-Balken , funnes likväl ej i Utskottets
Betänkande antagen; och det vöre
saknaden af en dylik inrättning, som skulle
göra Lagmansrätternas plötsliga indragning till
en stor olägenhet för rättsökande bland Sveriges
allmoge. — Vår rättegångsordning hade,
framför andra nationers, ett stort företräde
i de få, men väl beräknade formaliteter,
som äro nödvändiga för parters säkerhet mot
öfverilning och Domares egenmägtiga åtgärder,
men i öfrigt göra processen så enkel,
att invecklade tvistemål kunna af parter
sjelfva, utan lagkunskap, utföras, hvilket
ock vid Underdomstolar i allmänhet och
med få undantag eger rum. Deraf uppkom1-  me likväl den följd, att mången ^rättsökande,
som i sjelfva verket har rätt, men icke söker
i laglig ordning densamma bevisa och
försvara , rättvisligen tappar hos Underdomaren,
som ej eger, att för sannt och rätt
antaga annat än »let , som på ett af Dagen
föreskrifva! sätt är bevisadt vara sådant. Men
då Underrättens Utslag i sädane fall egent»
4 LagTJtslottets Utlåtande N:0 1I14.
ligen utgjorde en underrättelse för parten
om hvad som bör iakttagas för att bringa
saken till öfverensstämmelse med den Lag,
han vill göra gällande , och då parten måste
ställa sig denna undervisning till efterrättelse
vid Appellationsdomstolen , hvilken i
dessa händelser får utöfva Underdomarens
function att höra vittnen, granska handlingar
och låta parterne vid muntliga förhör utreda
sådane förhållanden, som icke tillförene
varit framställde; visade det sig, hvilka svårigheter
skulle möta hvarje rättsökande, sorn
saknar råd och lägenhet, att vid en långt
aflägsen Öfverdomstol inställa sig sjelf och
sina vittnen, samt att hålla sakförare, om
han vill undvika att sjelf vid Hofrättsresidencet
tillbringa den tid af flere månader,
som åtgår innan dom i 3aken faller. Erfarenhet
en hade ådagalagt, att Underrätterna i
aflägsna orter äro nära nog souveraina i sådane
brottmål, som ej underställas Hofrätten; och
detta förhållande skulle , genom antagande
af Utskottets förslag, blifva utsträckt till alla
tvistemål, emedan ändringssökandet i vadevägblifver
vida svårare, än besvärs anförande
i brottmål nu är. — Utskottet hade ock
genom det föreslagna stadgandet, att dom
skall fullgöras i alla mål, gått vida utöfver
hvad LagComitén funnit vara rätt och
billigt. — Då Utskottet/medelst en sålunda
tillskapad svårighet att vinna rättvisa > velat
LagUtskoltets Ullulande N:o löi. 5
afskräcka den af Domaren förorättade parten,
ifrån att söka den, kunde en sådan afvikelse
från Utskottets egen yttrade grundsatts svårligen
förklaras annorlunda , än genom antagen
prmsumtion , att den tappande har orätt,
intill dess Appcllationsdomstolen annorlunda
sig utlåtit. Denna prassumtion vöre dock
alltför vådlig; ty om än afräkning finge göras
för alla orätta domslut, som vid Underrätterna
kunna falla, och man egde förutsätta
alla goda egenskaper hos hvarje Domare,
skulle dock inträffa, i följd af rättegångssattets
egen natur, att parten, af blott
okunnighet eller misstag om sättet att försvara
sin rätt, förlorar den, fastän den ligger
klar för Domaren; och beklagansvärd vore
förmonen att söka ändring i första instantiens
beslut , derest den icke finge begagnas
förr, än man afträdt det gods , som vederparten
vill åtkomma. lagförslaget i denna
del hade således bordt stanna inom den i
Dag-Comiténs utkast till 33 Cap. 4 §. Rättegångs-Balken
bestämda gräns.
b) Herr lVolrath Tham', al t, om Kärahersrätterne
upphäfvas och alla mål instämmas
till Rådstufvurätt såsom första instantie,
sistnämnde Domstolar skola blifva med göromål
öfverhopade , så vida det icke kan nekas,
alt ju många mål stanna vid Kämnersräuens
beslut. | de större städerna måste
6 LagUisiotiets Utlälantk Nm « 54*
då antingen flere Ledamöter i RådstufvurStterne
behöfva antagas, eller kanske till
och m‘d flere Rådstufvurätter inrättas; och
till de kostnader, som dervid erfordrades,
skulle den besparing , som vunnes genom
Kämnersrälternes indragning, icke förslå, ser.
deles då nian af de nya Rådmännen och
kanske nya Borgmästarne torde böra fordra
större och bättre pröfvade kunskaper , än af
Kämnersrätternes ledamöter, enär det blefve
svårare att vinna rättelse i de misstag, hvilka
kunde begås af Rådstufvurätt såsom förste domstol
, än i dem, som nu begås af Kämnersrätt.
— Talaren trodde sig hafva förut, under
denna Riksdag , bevisat , att den högt
beprisade enheten i lagskipning, orätt fattad
och orätt tillämpad , förorsakar oreda; och
man hade redan erfarit, att den åstadkommit
flera nya kostnader, genom ökad embetsmanna-personal
i en del Ofverdomstolar,
utan att man egde hopp om ersättning genom
sysslornas minskande i de Ofverdomstolar,
hvilkas domsrätt blifvit öfverflyttad till de
förra. Att Lagmansrätternas indragning
skulle medföra lönbesparing, vöre onekligt,
om mm finge taga för afgjordt, att icke flera
mål komme att från Häradsrätterne dragas
till Hofrätterne, än nu från Lagmansråtterne;
men då detta senare icke vore troligt^
måste tillökning i Hofrätternas personal blifva
en följd af denna indragning, och bespa
-
LagUtskottets Utlåtande N:o löjl
ringen således ingen. — Det af Utskotiet
föreslagna medel till förekommande af tvisters
fullföljande från Häradsrätt till Hofrätt,
nemligen stadgandet, att första Domstolens
beslut skall fullgöras på sätt, som nu
om tvänne sammanstämmande domars fullgörande
är föreskrifvet , skulle göra enskilde
parters välfärd helt och hållet beroende af
en enda persons större eller mindre kunskap,
eller goda vilja eller fördom; och borde
derföre ingen ändring i nu gällande stad.
ganden om doms fullgörande ega rum,
c) Herr Arvid Ribbing; att, då Högste
Domstolen, genom Lagmansrätternes indragning,
komme att förvandlas till tredje instantien,
och motsvara Hofrätterne, följden
deraf skulle blifva den, att Högste Domstolen
behöfver ett lika stort antal divisioner,
som Hofrätterne nu utgöra, nemligen
lo. Detta åter skulle strida emot Grundlagen
, hvarest vore stadgadt ; att Högste
Domstolen skall bestå af ett antal Ledamäter,
som skipa Lag på ett och samma
sätt. Den enhet i lagskipningen, som Grundlagen
sålunda åsyftat, ginge genom förslagets
antagande förlorad, helst Utskotiet icke uppgifvit
medel till rättegångars hämmande.
d) Herr Carl Fredric Rothlieb \ jemte
det han instämt i Herr Professoren Bexells
8 c LagUtskottets Utlåtande N:o 154.'
reservation: att den brådstörtande hastighet,
som Utskottet yrkat för verkställigheten af
sitt förslag , skulle förorsaka största villervalla
och oordning; att Lagmans- och
Kämnersrätfernas afskaffande ej Itomme att
medföra någon fördel, men deremot tillskynda
Hofrätterne och Högste Domstolen ökade
göromål, hvilkas mängd måste antingen åstad*
komma tidsutdrägt för rättsökande parter eller
ock påkalla tillökning i dessa Domstolars personal
och löne-anslag; samt att, dä det vore
olämpligt och vådligt att göra partiela lagförändringar,
Utskottets förslag, hvarigenom
icke mindre än 74 §§. i gamla Lagboken
blifvit förändrade eller lösryckte ur sitt sammanhang,
borde förkastas och frågan uppskjutas
till dess den kunde vid pröfningen
af nya Lagförslaget behandlas och afgöras.
e) Herr David von Schulzenheim: att,
id5 Kämnersrätteme i Stockholm äro uti en
af Rikets Grundlagar, Tryckfrihetsförordningen,
bestämdt omnämnde, såsom Domstolar !
Tryckfrihetsmål , de icke kunde , utan föregående
förändring i Grundlagen, indragas.
f) Herr M. G, Danckwardt: att, då
Utskottet föreslagit, att den befattning vid
syn å LandshÖfdinge-Residencehus, som, enligt
9 och 10 af Kongl. Reglementet
den 22 Februarii 3750, tillhört Lagmannen
LngUtskoliels Utlåtande N:o
i Länet, hädanefter skall utnfvas af Häradshöfdingen
i det Härad , inom hvars gräns
Fesidencehuset är beläget, Utskottet förbisett,
att denna förändring redan är i Kongl. Förordningen,
den 17 April 1828, om upphörande
af Styrelseverkens domsrätt i vissa
mai, af Kongl. Maj:t anbefalld och dess upptagande
i den föreslagna Författningen således
öfverflödigt.
hos Valli jl, Borgare~Ständet:
af r) Herr Ekerman: att, då en ny Civillag
vöre att inom fem , tio eller femton
år att förvänta, partiela förändringar dessförinnan
icke borde ega rum; afl den ifrågavarande
indragningen, hvilken behofvet ej påkallade
, skulle förorsaka ej allenast ökade
rättegångs-utgifter för parter, (enär det vore
för parten lättare och mindre kostsamt , att
föra rättegång i sin provins , än att hålla
ombud vid en aflägsen Öfverrätt,) utan ock
ökade löne-anslag för Domare, ökadt antal
^Ledamöter i Hofrätterne, o. s. v.
h) Herr Noréus, med hvilken Herr
Lundman instämt: att partiela lagförändringar
böra uppskjutas till dess nya Civil-lagen
antages; att om det, å ena sidan, vore sannt,
att Lagmansrätternas tillvaro vållar långsamhet
i rättegångar, så kunde det , å andra si-?
jo LagUtskottets Utlåtande N’.o 154,
clan , ej nekas, alt den hindrar manga rättegångars
fullföljande i högre instantie; att
förändringen i afseende på Kämnersrätterne
, de der vöre af mycken nytta och i de
större städerne ej kunde umbäras, egentligen
skulle blifva endast en omflyttning, genom
hvilken nya divisioner af Rådstufvurätt uppkomrne,
med ökadt antal Ledamöter och no*
tarial-'betjening; samt att man äfven borde
taga i betraktande, att den mindre bemedlade
skall’, för svårigheten och kostnaden att
på främmande ort fullfölja rättegång, ofta
nödgas låta sin talan falla och åtnöja sig med
första Domstolens beslut.
1) Herr Leffler: att Kämnersrätterne
n'ro nödvändiga och medföra för städerne
mindre kostnad, än den, som blefve en följd
af den föreslagna förändringen , hvilken åtminstone
för Götheborgs stad skulle bereda
menliga verkningar.
k) Herr Peterson, jemte det han åberopat
Herr Professoren Bexells reservation
och Herr Norel anförande: att, då Rådstufvurätternes
Ledamöter tillika äro Ledamöter
i Magistraterne, och deras tid, synnerligen
i de städer der Garnizoner , Fästningar,
Magazin och andra Kronans förrådshus
finnas samt sjöfart idkas, upptages
af så mångfaldiga och olikartade bestyr,
LagUiskotitis Ut Idta tidt N:o 1541 11
att de omöjligen kunna medhinna behandlingen
af jemväl de ärenden, som nu tillhöra
Kämnersrätterne, de sistnämndes indragning
nödvändigt skall leda till ökande
af Rådstufvurätternes personal samt bringa
8täderne på nya kostnader.
1) Herr Montan, i hvars yttrande Herr
Santesson hufvudsakligen instämt: att lian
tillstyrkte bifall till Utskottets förslag om
Uagmansrätternas upphörande, men deremot
ansåge Kämnersrätterne, af flere skäl, böra bibehållas;
hvarföre Herr Montan, jemte Herr
Santesson, yttrat den önskan, att dessa tvänne
frågor mätte af Utskottet serskiljas och
hvar för sig lill Ständernas pröfning framställas.
m) Herr Sandblad: att Jlagmansrätterna*
indragning , den Herr Sandblad tillstyrkte,
icke fordrade, att vadeskillingen hos
Häradsrätt förhöjes, hvilket vöre stridande
mot Utskottets yttrande om behofvet och nyttan
af underlättade utvägar att söka rättvisan.
Och ehuru den åsigten, att 3:ne rättegångsinstantier
äro för ändamålet tillräcklige,
gällde äfven för städerna, der således icke
eller iner än en Underrätt behöfdes, önskade
dock icke Herr Sandblad en reform af den
invecklade och vidt omfattande beskaffenhet,
som UlskoUet föreslagit. På de ställen , der
12 i/OgUiskottets Utlåtande Nio 154-
görotnålen kunde skötas af en Rätt , borde
Kämrtersrätten upphöra, och dess befattning
öfverflyttas på Rådstufvurätt,' men alt, der
sådant, för ärendenas mängd , icke lalér sig
göra, borttaga Kämnersrätt och i stället organisera
en eller flera nya Radstufvurätter ,
med lika mångå Borgmästare och ännu flera
Rådmän , vore hvarken nyttigt eller nödigt.
Utskottet tycktes hafva förbisett, att, efter
Lag och serskilda Författningar, åtskilliga
göromål för närvarande tillhöra Rådstufvurätten
i egenskap af Magistrat eller Borgmästare
och Rael, såsom utmätning, taxeringar,
uppbördsärenden, auetioner oell alla
politie- och oeconomie-mål, de der icke kunde,
utan oreda, af serskilda Magistrater eller
annorlunda än af en centralmyndighet för
bela staden behandlas. Det funnes en utväg
att , utan synnerlig rubbning af nuvarande
ordningar , vinna det ändamål , som
sökes, — och denna utväg vore att bibehålla
Kämnersrättec och Radstufvurätter, sådane
de äro , med endast den förändring, att, på
sätt som nu i afseende på brottmål är i allmänhet
förordnadt, alla de mål, som hos Kämnersrätt
handläggas , skola derifrån omedelbarligen
fullföljas i Hofrätten, med skyldighet
för den tappande parten att fullgöra
dom. Den minskning i göromål, som dymedelst
för Rådstufvurätterne uppkomme ,
kunde grsättas derigenom, att alla de mål,
LaglJtskottets Utlåtande N;o 154. 13
Som tillhört Sjötullsrätt, läggas under Badstufvurättens
jurisdiction; och skulle antagandet
af detta förslag föranleda ganska fä
och lätt fattliga förändringar i redactionen af
nu gällande itag.
n) Kerr Cron: ätt i fall, emot Herr
Crons mening , deri tillstyrkta indragningen'
af Lagmans- och Kämnersrhtterne ansäges
höra ega rum, följande anmärkningar mot de
af Utskottet föreslagne Lagförändringarne kunde
framställas, nemligen: att lydelsen af 2
i 6:te Cap. Rättegångs-Balken skulle kunna så
tolkas, att flere än en Borgmästare påtrugades
de städer, der det i denna § omförmälda
förhållande eger rum ; — att det i spira §.
af 22:dra Cap. nämnde Balk förekommande
ordet Underrätt kunde tydas derhän, sorn
skulle berättelser i tvistemål jemväl af Häradsrätt
uppsättas och till parlerne utgifvas,'
hvilket Lagen icke bjuder och Utskottet ej
eller föreslagit; — att, till förekommande af
motsägelse emellan Lagen och den sist utfärdade
Expeditions-taxan, som stadgar, att
alltid ett exemplar af dom skall lösas, de 1
5:te §. af 24 Cap. samma Balk bibehållne orden
; ''och staude parterne i thy fall fritt
att taga den ut eller ej" borde uteslutas;
»— samt alt billigheten fordrar, det Spira §.
i sg:de Cap. alldeles försvinner.
14 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1^4.
o) Herr Stahle, med hvilken Herr Leuf•
venius sig förenat: att, enär städernes rättighet
att bibehålla sina Domstolar vore betryggad
ej mindre i städernas privilegier än ock
i 1789 ars Konunga-försäkran och senast
genom 114 § i Regeringsformen, Utskottet,
som funnit sig ej böra föreslå upphäfvande
af Ridderskapets och Adelns rätt, att i vissa
mål dömas af Hofrätt, såsom förste Domstol,
än under vilkor af nämnde Stånds eget
begifvande, bordt fästa lika mycket afseende
på städernas rätt att först yttra sig öfver den
ifrågasatta indragningen af Kämnersrätterna.
p^) Herr Westman, som tillika instämt t
Herr Noréi yttrande: att, då Lagroans-Rätterne
äro inrättade, ej blott för de orter, som
närmast omgifva de städer, der Hofrätter
äro, utan äfven för aflägsnare, dessa senares
rätt skulle genom Lagmansrätternas indragning
ansenligen förnärmas.
I anledning af dessa anföranden, får Utskottet
först och främst tillkännagifva, det
Utskottet icke kunnat finna någon giltig grund
för den meningen, att förevarande fråga står
i något sammanhang med Lag-Comiténs förslag
till ny Civillag. Domstols-organisatio
-
LagUtsiottets Utlåtande N:o 154. l5
nen och rättegångs-ordningen äro ett ämne
för sig, och kunna för sig behandlas, utan
all gemenskap med eller inverkan pl Lagens
öfriga sladganden. Utskottets förslag är hvarken
föranledt af Lag-Corniténs, eller (med
undantag af några få ställen i redactioneri af
de tillstyrkta Lagförändringarne) derifrån hem»
tadt, utan har sin grund i de allmänt kända
och erkända samt lika allmänt öfverklagade
olägenheter, som af de öfverflodiga rättegångsinstantierne
förorsakas. — Behofvet af ifrågavarande
förändringar, och önskningarne om
lierås till vägabringande, är vida äldre än
både Comitén och dess förslag, och var en
bland orsakerne till inrättandet af denna
C.omite, hvars ändamål deremot icke är att
tjena till hinder för lagförbättringar, sorn,
utan Comiténs åtgärd eller biträde, kunna
verkställas.
Dernäst får Utskottet förklara , det Utskottet
ingalunda anser sig befogadt att , för
sin del, skilja frågan om Lagmansrätternas
indragning ifrån frågan om Kämnersrätiernas.
Enhet 1 Domstols-organisationen och rättegångars
förkortande samt rättegångskostnadernas
förminskande, genom inskränkning af
instantiernas antal, äro syftemålen för Utskottets
förslag och lika angelägne i städerne
Som på landet. Att upphäfva Lagmansrättfrne
och bibehålla Jtämriersräiterne, skulle
l6 LagfJtsbottets Utlåtande Nj6 1^4?
öka olikformigheten och förbistringen, i stället
att alhjelpa den; och de Lagförändringar,-  hvilka af en så beskaffad formförändring
påkallades, blefve utan tvifvel flere och mera
invecklade, än de af Utskottet föreslagna.
Huru Kämnersrätternas afskaffande i de
två femtedelar af Rikets städer, det Kämnersrätter
finnas, må kunna, med något sken a£
skäl , sägas innebära ingrepp i städernas privilegier
eller strida mot ii‘± §• i Regeringsformen
, har Utskottet ej mägtat inse. Uf.
skottet har sig nemligen icke bekant , att
städernas invånare i allmänhet, eller Borgare-Ståndet
i synnerhet, eger, såsom Ridderskapet
och Adela, något privilegieradt
forum.
Lika litet finner Utskottet något hinder
för Stockholms Stads Kämnersrätters upphörande,
eller rättare förändrande, ligga i Tryck^
frihetsförordnjngen , enär Tryckfrihetsmål i
Stockholm komme att, hädanefter som hitr
tills, af förste Domstolen upptagas ; — men
skulle Tryckfrihetsförordningens grundlagar
helgd anses erfordra bibehållandet af benämningen
Kämnersrätt, intill dess nämnde
förordnings ordalydelse kan varda i detta
afseende ändrad; så är det lätt att undanrödja
omförmälde hinder genom följande tillägg
vid
LagUiskottets Utlåtande N:o i54, 17
vid slutet af första momentet uti den af Utskottet
i denna punkt föreslagna Författning:
”— Rådstufvurätt i Stochholm
shall, tills vidare, i Trychfrihetsmdl
benämnas Kämnersrätt."
Det har blifvit sagdt, att Kämnersrätternas
indragning skall göra antingen nya Rådstufvurätter
eller tillökning i de nuvarande
Rådstuf vurätternas personal nödvändige, samt
att de lönebesparingar, som genom den förra
vinnas, skola blifvä mindre än de kostnader,
som den senare förorsakar. — Härå svaras,
att Utskottets förslag icke egentligen åsyftar
lönebesparing eller minskning af de allmänna
domstolarnes personal, utan endast minskning
af instantierne. — Emedlertid anser
Utskottet för otvifvelaktigt, att minskning
af både kostnader och personal skulle blifva
en följd af denvförändring Utskottet tillstyrkt.
_ I många städer, der Kämnersrätt nu är,
skall ingen tillökning af Ledamöter i Rådstufvurätt
blifva behöflig. Exempelvis må
nämnas, att, om Lagskipningen i Fahlun,
50m har en folkmängd af mer än 4000 personer
, kan bestridas af en enda Underrätt,
så måste en Underrätt vara tillräcklig i Lindesberg
, hvars folkmängd icke uppgår till
BiH, till Riki-St. Prot. 18*8 — I83°> 7 Sami, 1 Afi, 3
3\dje B.t. b-.te H:t,
18 I.agUt skottets Utlåtandt No l$'i.
700. — I de studer ater, der rättegångsarendena
äro flere, än att de kunna af den
föiutvarande Rådstufvurälten skotas, är det
lätt att förvandla Kämnersrätten till en afdelning
af Rådstufvurälten; och Utskottet
förstår ej hvilka ytterligare kostnader derigenom
skola dessa städer tillskyndas. En
oemotsäglig sanning mäste det äfven vara ,
att besparing vinnes af den tid och det arbete,
som Rådstufvnrätta Ledamöter nu använda
på handläggning af de mål , hvilka
fullföljas från Kämnersrätt till Rådstufvurätt.
Hvad Magistraternas organisation
angår, så hörer detta ämne icke till Utskottets
befattning, men oanmärkt må dock ej
lemnäs, att, utom det att den besparing af
tid och arbete, som nyss omförmäldes , kan
lill Magistratsärendens behandling användas,
ar det jemväl klart, att i den mon de nu
varande Rådstufvurätis- Ledamöternes besvär
med judiciela ärenden kan vara ökadt, i samma
mon minskas ock deras besvär med Magistratsärendena,
i hvilka de nya Rådstufvulätts-Ledamöterne
lära böra med de förra
deltaga.
Det har äfven blifvit yttradt, att indragningen
skall föranleda ökade rättegångskostnader,
serdeles i de orter, som äro långt aflägsne
från de städer, der Hofrätterne hafva
sina sälen. Något skäl till detta yttrande
LagVlthoitet» Vtl3iand« Nio lii-j, )|
Ur ej anförde, och det torde ej vara litt att
förklara, hvarföre det skall blifva kostsammare,
att föra en rättegång genom tre in»tantier
äo genom fyra. — Motsattsen måste
vara påtaglig. -— Att fullfölja en sak från
Häradsrätt till Hofrätt, kan icke erfordra
större utgifter än att fullfölja den fran Lagmansrätt.
De kostnader, sorn nu åtgå vid
sistnämnde Rätt, blifva således besparade,
till förmon för så väl den fattige> sorn rlen
förmögnare. — Åberopa» bos Hofrätten vittnen
, som antingen icke blifvit vid Underrätten
hörde eller anses böra ytterligare höras,
(hvilket äfven nu ofta inträffar) så behöfva
icke vittnena derföre till Hofrätten
inkallas, utan kunna, (på satt äfven nu sker)
efter Hofrättens förordnande , afhöras hos
Häradsrätten, hvilket medförer mindre besvär
och kostnad, än deras hörande vid Lagmansrätten.
Anmärkningarna mot Utskottets förslag
till stadgande, att första Domstolens beslut
skall fullgöras i alla de fall, der fullgörande
af a:ne sammanstämmande domar nu är föreskrifvet,
hafva icke rubbat Utskottets öfvertygelse,
att detta stadgande är lika rättsenligt,
som angeläget. — Den part, sorn vunnit,
genom första instantiens beslut, mäste,
intill dess beslutet varder upphäfvet, antagas
hafva rättvisligen vunnit. — Misstroea
-
ZogUtsioitets Utlåtande N;o 154.
de till Domarens skicklighet eller oväld Ki&
®j lägga* till grund för Lagstiftarens föreskrifter.
Vöre en sådan grund giltig i förevarande
fråga, så borde ingen dom fullgöras,
innan den vunnit laga kraft. — Det är
ock billigare, att den part, som tappat, utgifver
hvad honom blifvit ådömdt, än att
den vinnande förblifver i saknad af hvad
honom är tillerkändt. Någon skada kan genom
dotnsfuIIgörandet ej drabba den förre,
när den senare ej får lyfta hvad dömdt är,
utan ernot säker borgen. Fullgörande af
första Domstolens beslut eger äfven nu rum
i ganska många fall, och någon menlig verkan
af Lagens stadgande härutinnan lärer
icke hafva blifvit spord.
I anledning af anmärkningen emot Utskottets
förslag om förhöjningen af vadeskilling
hos Häradsrätt, får Utskottet upplysa,
att motiven (ill detta förslag äro: Ho att
vadeskillingen bör vara lika stor vid förste
Domstolen å landet , som vid förste Domstolen
i srad; 2:0 att, då meddelandet af
hänvisning och föreskrift till vads fullföljande
ifrån Häradsrätt till Hofrätt kommer att
förorsaka Domaren vida större besvär, än ett
bevis om vad till Lagmansrätt, detta besvär
bör genom vadeskillingen skäligen ersättas;
samt 3:o alt den vädjande icke kommer att,
för rättigheten att draga sin sak under Öf
-
LagUtskollets Utlåtande N:o i54.
verdomstolens pröfning,’ vidkännas större kostnad
hädanefter än hittills.
A Herr Crans anmärkningar vid reda»
ctionen af några bland de föreslagne andringarne
i Rättegångs-Balken, får Utskottet svara
: att den befarade misstydningen af a §.
i 22 Cap. icke rimligen kan ega rum, då i
den föregående $. är uttryckligen stadgadt,
att i Underrätt parterne ej jnäga äska
skriftlig berättelse, der Rätten ej sjelf finnér
, att sakens vigt eller vidlyftighet det
fordrar; —att, då Hagens jemkande till enlighet
med Expedilionstaxan icke ingått i
ändamålet med de tillstyrkta redactionsför-,
ändringarne, Utskottet saknat anledning, att
utur denna utesluta den mening, sorn
berättigar parter att i vissa fall lösa dom
eller ej ; — samt att det i ag Cap. 2 §.
stadgade ansvar för rättegångs missbruk , efter
Utskottets tanka, snarare borde skärpas,
än borttagas eller minskas. Och ehuru Utskottet
icke anser uppställningen af 2 §. i
6 Cap. lemna rum för den tolkning, att iner
an en Borgmästare behöfves i Rådstufvurätt;,
som består af flere afdelningar, tror dock
Utskottet sig böra, till undanrödjande af all
anledning till en sådan mening, föreslå, att
a:sta punkten i denna §. må erhålla följande
lydelse ;
Bj LagVisioltets lJilåtande N’.o 154.
I de större Städer vardén flera
utdelningar af Rådstufvurätt för
ordnade , der malen , sorn till Hatten
höra , är o flere , än att de af
en afdelning skötas hunna, och
fördelas gåremålen dem emellan ,
såsom å hvarje ställe lämpligast
finnes ; dock sd etc.
Med erkännande af rigtigheten af Herr
Danckwardts anmärkning, alt den befattning,
gom till b ört Lagmännen vid syn å Landshöfdirige-Residencehus,
redan är i Kongl. Förordningen
den 17 April 1828, om upphörande
a£ Styrelseverkens domsrätt i vissa mål ,
upphäfven , hemställer Utskottet, om icke 5
momentet af Utskottets i denna punkt framställda
förslag till Förordning må alldeles
utgå, och 6 momentet således upptagas såsom
det 5.
Derjemte, och då , 1 händelse Utskottets
förslag varder af Rikets Ständer giHade
samt af Kongl. Majst i nåder antaget, den i
Betänkandet föreslagna tid för indragningens
verkställandé nu är så nära för hand, att
Författningen ej kan hinna inom samma tid
utfärdas och kungöras, får Utskottet tillstyrka,
att antingen tiden må förlängas ett år, eller
till år 1831, å de dagar, som i Ksts, aldra,
och 3:dje momenten äro utsatta, eller ock att
LagUtsÅoiuis Utlåtande N:o i5$. 23
tidens bestämmande m3 öfverlemna! till Kongl.
Majus nådiga pröfning.
2:0 I afseende på Betänkandets 2 punkt,
eller i frågan örn förändring af hagmans,
rätlernes organisation och tiden för deras
sammanträden, har
hos Högloflige Ridderskapet och Adeln ,
Herr Ribbing anfört, att den öfverklagade
långsamhet, som Lagmansrätternas tillvaro
skall förorsaka, kunde afhjelpa! derige*
nom, att Lagmansrätlerna sammanträda två
gånger om året, på sätt Lag-Utskottet vid
■ista Riksdag föreslog , samt
hos Välloflige Borgare-Ståndet,
Herr Landegren yrkat, att, derest Lagimansrätterne
komma att fortfara , olägenheterna
deraf måtte, så vidt möjligt är, förminskas,
(ill hvilken ända det blefve nödvändigt
att stadga , det Lagmans-Ting skall hållas
två eller tre gånger i hvarje ort; och
har Herr Noréus instämt i detta yrkande ,
men dock ansett undantag böra göras för de
orter, der endast ett Härads-Ting om året
hålles,
24 LaglJtskottett Utlåtande N:o x 541
Utskottet, sam å nyo tagit detta ämne i
öfvervägande, har ej funnit sig befogadt att
frångå sitt i denna punkt afgifna utlåtande öf.
ver yrkandet, att Lagmansrälterne bora o/-  tare än nu hålla sina sammanträden. Och
som de skäl , på hvilka Utskottet afstyrkt bifall
till de härom väckta motioner, icke ens
blifvit motsagde, mindre vederlagde , så saknar
Utskottet nu anledning till annat yttrande
, än att Utskottet vördsamt åberopat hvad
Betänkandet i denna del innehåller,
3:o Emot Utskottets utlåtande i 7 punk^
ten , om itpphäfvande a) serskilda Domstoi
lar eller så kallade Jora privilegiala, äi
anmärkt,
hos Hogloflige Ridderskapet och Adeln ,
a) af Herr/F". Tham att då , för afdömande
af mål , som angå Bruks- och Bergshandteringen,
helt andra kunskaper äro nödige,
än de , sorn erfordras för behandlingen af de
lill Häradsrätt nu hörande ärenden , samt
Domare i sistnämnde rätt icke äro skyldige
att ega de i förstberörde afseende oumbärliga
insigter, Lagstiftaren skulle, genom den föreslagna
förändringen , ej allenast gifva anledning
till målens origtiga behandling, utås
LagUtskatuts Utlåtande N;o i54. a5
ock i sa betydlig mon oka Häradshöfdirigarnes
göromål , att Domsagornes fördelning och
nya löne-anslag ej kunde undvikas;
b) af Herr Rothlieb: att som Eiks-Martkalks-Embetet
samt Öfre och Nedre Borg»
rätterna underhållas på Kongl. Maj;ts enskilda
bekostnad och sålunda ej äro Staten till
last, samt deras tillvaro, enligt 4 8 §• Regeringsformen
, beror endast af Kongl. Maj;tj
så egde Rikets Ständer ingen rätt att om dem
något besluta ; att , i frågan om Ridderskapets
och Adelns rättighet att i vissa mål hafva
Hofrätt till första Domstol , (en rättighet ,
den Herr Rothlieb, jemte Herr Tham , ansett
böra bibehållas, såsom icke medförande
skada för andra medborgare , men ledande
till större säkerhet och mindre utgifter) Utskottet
bortglömt den omständigheten, att
Hofrätt är första Domstol jemväl för alla dem,
som lyda under Duellsplacatet, i afseende
på hvars tillämpning Utskottet hade bordt
tillstyrka förändring i rättegångsordningen ;
samt att, enär 16 §• Regeringsformen, som
bjuder, att Konungen skall lala en hvar
blifva donul af den Domstol, hvarunder
lian rätteligen lyder, skall tillkommit just
för det att fora privilegiata existera, upp»
häfvande af dessa Domstolar ej kan egarutn,
utan förändring af berörde grundlagsbud ,
a6 t,o gift skottets Utlåtande N:ö ibi.
hvilket eljest skulle qvarstå utan betydelse ;
samt
hos Ilogvordige Preste-Ståndet:
c) af Herr Domprosten Holmström : att
indragningen af Öfre och Nedre Borgrätterna
, »aso n Domstolar , äfven som af Riksmarskalk
s-Embetets executionsrätt, borde bero
af Kongl. Majus eget nådiga beslut , eller,
i händelse si nödigt anses, af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition till Rikets Ständer; i
hvilket yttrande Herr Biskopen Thyselius
instämt ; och
d) af Herr Biskopen af Wingård', att,
di Borgrätt vore en Husrätt inom Konungens
Slott, grannlagenheten fordrade, att
förslag om deras upphäfvande ej kommer frän
Rikets Ständers sida; samt att de ärenden,
som tillböra Slottsrätt, icke val passade för
allmän Underrätt, enär Place-Majorer med
flere äro med dylika mai mera bekanta, än
vanliga Domstols-Ledamöter ; hvarförutan
svårighet torde möta i afseende på de fästningar,
der ingen Stadsrätt finnes, och dit således
Häradsrätt måste, vid förefallande behof, förflyttas
, helst det icke vöre lämpligt att förflytta
fästningsfångarne till Tingsstaden.
LagUtslottttt Utlåtande N:o 154. 117
Till bemötande af dessa anmärkningar
flr Utskottet kortligen andraga följande;
Borgsrätternas domsrätt och Riksmarskalks-embetets
executionsrätt rörer icke endast
dem, som höra till Konungens Hof, utan
äfven andre medborgare , sorn der mäste kära
eller söka.
Intet Grundlagsstadgande
betager Rikets Ständer rättighet att väcka
fräga om så väl dessa, som andra privilegierade
Domstolars upphörande , till undanrödjande
af de olägenheter, hvartill splittringen
j Domstolsorganisationen föranleder. Och då
det måste för Kongl. Majit vara likgiltigt, vid
hvilken Domstol de till Hans Kongl. Hof
och Borg hörande personer dömas , kan Utskottet
så mycket mindre finna i hvad måtto
grannlagenheten emot Kongl. Maj:ts person
må kunna anses genom ifrågavarande förslag
sårad , som det i detta , likasom i alla öfriga
fall, beror af Kongl. Majlis godtfinnande att
förslaget antaga eller förkasta.
Att de allmänna Domstolarne ej skulle
kunna, lika väl som Slottsrätterne , handlägga
och afdöma de mål , som nu till Slottsrätteme
höra, är en mening för hvilken ingen
grund blifvit anförd , och som derföre
ej eller kräfver vederläggning, — Om Stadsrätt
ej finnes i Fästningsort, så kunna målen
upptagas af Häradsrätt , och vida min-:
*8 LågUtsiotteis UHatande N:o »54.
dre kostsamt och besvärligt blifver det att j
vid förefallande behof, i Fästningsorteo anställa
urtima Häradsting, än att ständigt underhålla
eller vid hvarje tillfälle serskildt
organisera en Slottsrätt,
Hvad Bergstingsrätternas domsrätt angår,
så inser Utskottet ej eller, hvarföre icke
tviste- och brottmål, som röra bruks- och bergshandteringen
, må kunna behandlas och afdötnas
lika väl af Häradsrätt, som af Bergstingsrätt.
Någon serskild kännedom af bergsoch
brukshandteringen är här för Häradshöfdingen
lika litet oumbärlig, som serskild kännedom
af andra yrken och handteringar, rörande
hvilka tviste- eller brottmålsfrågor hos
Häradsrätterne förekomma.
Ridderskapets och Adelns privilegium,
att i vissa mål hafva Hofrätt till förste Domstol,
är icke af Utskottet förnärmadt. Utskottet
har icke ens tillåtit sig att föreslå detta
privilegii upphörande , utan endast framlagt
förslag till den författning, som Utskottet
ansett nödig fer den händelse , att ej allenast
Ridderskapet och Adeln afsäger sig ifrågavarande
rättighet , utan ock de öfrige
Riks Stånden samt Kongl. Maj:t afsägelsen
gilla. Den omständigheten, att Duellsplacatet
hörer till denna fråga , har Utskottet ingalunda
förbisett, hvarföre ock Utskottet, i
LagVlsicitets Uilätand« N:o 1Ö4. ag>
idet förutsatta fallet, uttryckligen föreslagit,
att 8lde oell gide roomentena i 8 Cap. 2 $.
Rättegångs-Balken, jemte dermed öfverensstämmande
serskilda Forfattningar, skola
upphäfvas. — Att hvarken upphörandet af
delta privilegium eller upphäfvandet af de
till indragning föreslagne serskilda Domstolarne
kan , med ringaste sken af skäl , sägas
strida mot de i anmärkningarne åberopade §§.
af Regeringsformen , synes Utskottet mera
uppenbart, än att något svar å detta inkast
må anses behöiligt.
Då Utskottet salunda öfverlemnar sitt
förslag i denna punkt oförändradt till Rikets
Ständers pröfning, bör dock Utskottet vördsamt
tillkännagifva , att som , efter hvad Utskottet
inhemtat, Slottsrätten för Stockholms
Slott redan är upphäfven , genom Kongl.
Brefvet den 21 Februarii lSiij sora tillika
förordnar, att de mål, hvilka, före denna
serskilda Slottsrätts inrättande , tillhört Slottsrätten
för Stockholms Stad, skola upptagas
och pröfvas af sistnämnde Rätt , den der nu
mera benämnes Slottsrätten får Stockholms
Kongl. Slott och Stockholms Stad; så bör
tredje momentet i detta förslag, till öfver-:
ensstämmelse med nu upplysta förhållande
rättas.
So Laglftskoitets Uiletondu No 154.
Slutligen får Utskottet vördsamt anmäla,
att , jemte det Utskottets betänkande är af
Hedervärda Bunde-Ståndet helt och hållet
gil I ad t, följande punkter äfven äro af Högvärdige
Pr este-Ståndet samt Vällujl. Borgare-Ståndet
hifallne, nemligen: af PresteStåndet,
irsta, 2:dra, i5:dje , 4:de och jrte
punkterne, samt 7:de punkten, i hvad den
rörer Riksmarskalks-Embetets executionsrätt,
Posträtterne, Kongl. Cancellierättens befattning
med Postmål , Bergstingsrätter samt
Grufve- och Bergsrälter, Sjötullsratter, Grän»
setullrätter och Hallrätter, tillika med yttrandet
angående de Academiska Dornstolarne och
Academiernes Rectorers executionsrätt, och
af Burgare-Ståndet: 3:dje och 4:de puncterne,
samt 7:de punkten, så vidt den angår
Öfre och Nedre Borgrätterne, RiksrnarskalksEmbetet,
Slottsrätterne , Posträtterne, Kongl.
Cancellierätten, Bergstingsrätter, Grufve- och
Bergsrätter, Sjötulls-, Grähsetulls- och Hallrätter,
så ock yttrandet angående de Academiska
Dornstolarne och Academiernes Rectorers
executionsrätt ; äfvensom sistnämnde
2!ne Riks-Stånd låtit bero vid Utskottets i
slutet af Betänkandet afgifna utlåtande, i anledning
af Herr Cronii och Riksdagsfullmägtigen
Nils Insulins der omförmälde motioner.
Trenne Ledamöters serskilda meningar
åtfölja.
Stockholm den 23 December 1829»
Bil. lill JLagU tskotttis Utlåtande No 154. gt
Reservationer:
1:0 af Herr jfrved Ribbing: Emot förslaget
, att indraga Lagmans- och Kämner**
rälterne och derigenom förminska instantierne
från 4 till 3, reserverar jag mig, emedan
jag anser det för närvarande overkställbar^
Högste Domstolen, sorn ej arbetar på
divisioner, skall ej medhinna alla de göromål,
som komma att öfverhopa, sedan den
nedflyttas från sin plats, såsom 4.de instantie,
till att vara den 3:dje, eller i Hofrätternas
ställe.
Jag förbigår att yttra mig öfver billigheten
eller hårdheten uti Utskottets förslag,
att ålägga prompt fullgörande af förste Domstolens
beslut, innan detta, ofta af en enda
person fattade beslut ens vunnit laga kraft.
Jag antager blott, att Utskottets syftemål
vinnes , att , genom detta rättegångars
afskärande, Hofrätternes göromål ända tili
hälften förminskas, så att de sålunda till antalet
inskränkte, kunna, vid öfvergången ,
till Högste Domstolen aflemnas. Skall då
Högste Domstolen ensam likväl hinna med
hälften af Hofrätternas nu varande göromål P
det vill säga arbetet för 5 divisioner — ja,
om en hinner med så mycket som 5,
§2 Bil. t. LagVtskotteis Utlåtande N:o 154;
Jag reserverar mig äfven emot Utskott
tets förslag, att förflytta ärenden, för hvilkas
bedömande serskild sakkunskap fordras , från
sakkunnige, till de i dessa mål okunnige Domare.
Allt detta; emedan jag tror,' att rättvisan
ej genom dessa förslag befrämjas. En
fördröjd rättvisa är ofta detsamma sorn ingen,
och förmågan att uppfatta ett mål är första
vilkoret för dess rigtiga bedömande.
2:0 Af Herr Professoren Bexell: Emot
den Domstols-förändring, som,å nyo tillstyrkt,
skall, utan nytta för någon , men med olägenhet
för alla, inflytta rubbade förhållanden
i hela Lagskipningen , åberopar jag min
vid Högloflige Utskottets förra Betänkande,
N:o 89, bifogade reservation, och går att ytterligare
anföra :
Det senare Betänkandet har lika litet
med det förra derom förmått öfvertyga mig,
att Domstols-inrättningen icke bör ställas uti
ett visst nära förhållande till det länge för
beredda
antagandet af den under omarbetning
varande Civil- och Criminal Lagen , hvilken,
efter några få ännu flyktade år, fulländad ,
kommer att till granskning och antagande
framläggas. Jag finner derföre icke skäl till
ett,
Bil. t, LagUtskottets Utlåtande Nio 154. 33
ett dessförinnan påskyndadt och brädskadt
undanrödjande af nu varande Domstols förhållanden.
Vara nu mer eller mindre gällande åsigter
af Domstols-inrättningen torde väl icke
alldeles oförändrade blifva deras, somen dag
komma att intrycka antagningens insegel pä
det stora , uti hela nu varande lagskipning
djupt ingripande verket Och det var just
derföre — just för att om möjligt varit, bespara
Fäderneslandet och mina rättsökande
medborgare både kostnaderne och brytningen
af tvänne hvarandra nog tätt i spiren följande
Domstolsförändringar, _ som jag icke haft
någon röst att aflemna för förslaget. Må den
kommande tiden vara förberedd , att pä en
gäng, men sjelfständigt, och således utan några
af en redan försvunnen tid på sig lagda
band , lugnt framföra den förestående Dorastolsförändringen
till fullständig harmoni med
den inträdande nya sakernas ordning !
Af de inom Riksstånden i detta vigtiga
ämne redan haline öfverläggningar ,
vittnande om allvar och strid emellan olika
meningar, är emedlertid en hejdande och &-  terbållande kraft att påräkna emot brådstörtad
verkställighet af de föreslagne förändringarna;
och genom en inom Högloflige Ut~
Sih,*illRik4~St. PrQt, 1818 _ 18JO, 7 Sami. 1 A/J. 3
ydje Bidet 5:te H:t.
5^ Bif. f. LagUtslottets Vllataviie N:o i54j
skottet nu sledd närmare justering af det
först gjorda indragningsförslaget, kommer den
gamla Domstolsinrättningen att med sitt lilla
ålderdoms anseende, men med sina erkänd
da , och i ögonen starkt fallande ålderdomsbräckligheter,
åtminstone orubbad passera förbi
den betydningsfulla i April. Händelserne
synas således, åtminstone tills vidare, hafva
räddat den gamle undan vexlingaraes och lidens
slag.
Har i mfna framställde åsigter jag miss-ä
tagit mig. •— Misstagen tillhöra ju nära o=*
skiljaktigt menniskans närvarande lif. Mia
fria öfvertygelse hyllade emedlertid det den
ansåg vara rätt. Detta sökte jag, lika sorgfälligt
aflägsnande mig ifrån en vidskeplig
tillgifvenhet för det gamla, som ifrån det
icke alltid väl betänkta omskapningsnitet.
5:o' Af Herr Landegren : Jag instäm^
toar helt och hållet i de oförändrade åsigter
och tillstyrkanden Lag-Utskottet uti dess nu
afgifna ytterligare Utlåtande , angående Dods»
stols-organisationen , framställt, men då de
Slerfaldige anmärkningar, som i (vänne af de
rsspective Riks-Stånden blifvit afgifne, eJ
mot den föreslagna indragningen af Lagmansjalterne
, synas gifva anledning till den för-;
modan , att Utskottets tillstyrkan , om dessa
Domstolars upphörande 3 ej vinner bemäld#
Bil: t. LagUtslpttets Utlåtande Nid T54!
Riks-Stånds bifall, £ följe hvaraf frågan således,
genom (vänne Stånds stannande emot
(vänne, förfaller, torde, för att göra Lagmansxätternes
fortfarande existence så litet skad-'
lig som möjligt, ingen annan utväg återstå ,
än att förordna j det Lagmansrätterne oftare
än hittills skola sammanträda. Jag får derföre
vördsammast tillstyrka , att, med bifall
till härom väckta motioner, Rikets HögloQige
Ständer, i den händelse LagmEnsrätterne korn-»
ma alt bibehållas, behagade för deras del be-!
sluta den förändring i dessa Domstolars organisation
, att Lagmansrätternes ordinarie
sammanträden skola blifva tvänne hvarje år,
på lämplige tider, emelian de lagtima Häradstingen
, utom på de orter, hvarest eif
ordinarie Häradsting årligen hålles.
STOCKHOLM,
Elméns och Gt altbergs Tryckeri, 183&.
• '•
LagUtskottetS Ulla tande tf:o 155* *
N:o 155.
Ankom lill Rxpetl. Utskoltst den 16 Jan. 1830.
Utlåtande öfver anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o j?5, i anledning af åtskilliga
motioner om ändringar
i Kongl. Förordningen
deri 24 Augusti I813 emot fylleri
och dryckenskap.
Omförmälde Betänkande hvilket Vallofligö
Borgare-Ståndet bifallit, är af de tre Öfrig»
Riks-Ståndeh till Ijag-Utskottet återförvisädt,
på grand af följande Inom dessa Rikä-Ståhd
gjorda anmärkningar, deln Utskottet ansett
iämpligast att här upptaga efter Ordningen
äf de §§» i Utskottets Förslag , emot hvilka
klandret förnämligast blifvit rigtado
1 /. i mom.
iiö Åf Herr Lar* Hjerta är anfördt ,
ätt, ehuru samma motiv , sorn föranledi Utskottet
att här utesluta definitionen å fylleri,
äfven legat till grund för Herr Hjerta* yrkande,
att, i likhet med 1735 års Förord*
Bih, tili Bikt-St. Prot. 1828 _ J830, 7 Simi. i A/d. 1
y.dj» B-.det fitfe Hit.
q LagUtskottets Utlåtande N:o 155.
ning , lydelsen af ifrågavarande §. borde
blifva denna: Deri, som i allmänna lefvernet
sä öfverlasta!' sig, att en hvar, som
honom ser, kan marka, alt han är drucken
eic., ansåge dock Herr Hjerta den af
honom föreslagna redactionen tjenligare än
Utskottets , emedan den förra bättre skulle
(rygga den anklagades säkerhet emot tvätydiga
vittnesmål samt utmärkte en större rät-»
(ighet till motbevisning å hans sida.
a:o Herrar Biskoparne af Wingård J
Faxe och Tegnér, Prosten Grevillius och
Contracts-Prosten Petersson hafva yrkat:
att, då ej allenast erfarenheten före år 1813
skall ådagalagt,hurusom, när fylleribrottets bestämmande
alldeles öfverlemnas till domarens
och vittnens subjectiva öfvertygelse ,
strafflöshet ofta blifvit en följd af Lagens
ofullständighet härutinnan, utan ock i senare
tider hållna ransakningar öfver dylika
brott nogsamt visat, huru vacklande begreppet
derom för närvarande är, borde i Förordningen
emot fylleri och dryckenskap upptagas
definition å detta brott, antingen den,
som i 1813 års Författning finnes, eller ännu
hellre en annan bättre och tydligare, eller,
om det ej kunde ske, åtminstone några träffande
kännetecken på det rusiga tillståndet
i Förordningen uppgifva*.
JjagViskotiets Utlåtande N:o 155. 5
0:0 I fråga om brottsligheten af dryckenskapslastens
utöfning hafva följande Ledamöter
yttrat och påstått:
Herr Prosten Broome: att, som sam hållets
magt, att återföra den enskilda menni—
skan till iakttagande af pligterne emot srg
sjelf, är så mycket mera gifven, som fullgör
rande af dessa pligter är , om icke just ett
uppfyllande af pligterne emot samhället , åtminstone
ett väsendtligt vilkor derföre} så.
och enär man , vid befrämjandet af allmänt
menskligt godt, måste börja med försök att
förekomma lasterna och sedermera fortfara
med allvaret att straffa dem i det enskilda
lifvet, dit lagstiftningen ock af ålder inträngt
och lagt starka band på makar, föräldrar och
barn, vore samhället icke endast berättigadt ,
utan ock i mensklighetens namn förbundet,
att såsom brottslig anse den, sorn sjelfvilligt
försätter sig i ett medvetslöst tillstånd , der
icke de heligaste förbindelser äro tryggade
för kränkning, och att emot en sådan b rotts-;
ling, ehvar han bevisligen i dylikt tillstånd
träffas , antingen hemma i sitt hus eller å
allmänt ställe , tillämpa det för förbrytelsen
utstakade straffet , helst af rootsaltsens antagande
, eller att fylleri icke kan anses såsom
egentligt brott och såsom sådant rätts—
enligen med straff beläggas, utan så vidt
oro och förargelse i allmänna lefverpet der
-
4 LagUlskottets Utlåtande N;o
af åstadkommas j skulle följa, att samhället
icke eger bestraffa brott, hvilka i rusigt till*
stånd begås, då brottslingen, med samhällets
bifalli Upphört att vara den moraliska
persön , sorn förmår beherrska sina handlingar
; äfvensom att, på liks grunder, hrott emot
55, 56, och i o Capitleri MissgerningS-Balken ,
utöfvade ihom hus* så att hvarken Förargelse
i allmänna lefverne! deraf kan anses
uppkommen eller andras yttre säkerhet och
frid störd , icke hnge räknas till egentligå
brott eller Underkastas bestraffning ;
Herr Contrdcts-Proäten Petersson i att
förslaget saknar nödig straffbestämmelse fot
tjenstehjon och andre, sorn hemma i husertj
å sön- eller hvardagar, sä öfverlasta sig, att
dé försumma gudstjenst > och husbondens
eller egna göromål;
Herr Prosten Astrand i ali fylleribrott ,
ehvar som helst det utöfvas, borde vara åtal
och straffunderkastadt, emedan, i vidrigt fall;
öfverlastande vid enskilda supgillen, ja! på
öppna Värdshus, icke skulle medföra straff
för den , sorn hiller sig inne i rummet eller
I tysthet föres hem j
Hefr Professorén Bexell i att, nä’r détl
enskildes rättighet och pligt Uppmanar ho*
norn att rycka giftbägare!! ur handen på den
Lagutskottet* Utlåtande N:• 155; 5
ggnslöne, vore det äfven icke endast en rättighet,
Utan ett åliggande för Lagstiftningen
alt till hejdande af ifrågavarande, samhället
öfvers värn mande onda , kraftfullt ingripa i
alla de förhållanden, dit detsamma vunnit
inträde, och Lagen borde således äfven uppställa
straff för den, som inom husliga kret-’’
sen öfvar dryckenskap } samt
Herr Biskopen af Wingård', att vinsten
för theorien af den grundsattsen , att
dryckenskap bör betraktas såsom brott o;h
bestraffas endast så vidt andras säkerhet och
frid derigenom störes, eller oro och förargelse
i allmänna lefvernet åstadkommes, syntes
mindre, än den practiska våda, sorn der?'
af kan härflyta.
\
4:0. Beträffande straffbestämmelsen i ali*
mänhet för fylleribrott är anfördt ?
af Herr Prosten Racbrnan i att nu gällande
Strafflagar för detta brott böra, långt
ifrån att mildras, desto hellre skärpas, sorn
den på dryckenskapslasten begifne, hvilken
Utskottet syntes hafva velat taga i försvar,
uppenbarligen röjer förakt emot Gud, Öfverhet,
Samhällsordning och medmenniskor, samt
derföre med skäl bör betraktas såsom bjidf
brottslig och vanfrejdad; hvaremot
G rLag\Jtsiottits Utlåtande N:d 155.
Herrar P. G. Cederschjöld och E. Z,
Munck af Rosenschöld yttrat, den förre:
att, då dryckenskapslasten , enligt historiens
vittnesbörd , vore i aftngande , i följd af en
mer och mer sig utbildande opinion om skamligheten
af denna last, straffen derföre äfven
böra mildras; samt den senare: ait fylleribrott
i allmänhet är nog straffadt , dels genom
den skam och det förakt , hvilka den
Sdrager sig, som ofta gör sig till brottet skyldig,
och dels derigenom, att den rusige får
ansvara för den allmänna förargelse och för
de förseelser, han under sitt mer eller mindre
sanslösa tillstånd åstadkommer och begår.
Angående bestraffuingarne för i:sta3
mära och 3:dje resan fylleri är yrkadt:
a) af Herr Munck af Rosenschöld: att
den, som första gången betrades med fylleri,
ej bör derföre straffas, enär förbrytelsen mången
gäng kan härflyta af okunnighet;
b) Herr Ribbing, Herr Contracts-Prosten
Nordin , med hvilken Herr Biskop
Tegnér instämt, samt Nils Månsson från
Malmöhus Län och Anders Håkansson från
Elfsborgs Län: att, i stället för penningeböter,
eller åtminstone samfäldt dermed,
måtte föreskrifvas varningar af Presterskapet
i enlighet med hvad Herr Confracts^Prosten
LagUtskottets Utlåtande N‘.o 155.
i sin motion föreslagit; och borde, efter
Herr Contracts - Prostens serskildt yttrade
tanka , emot omförmälde last , hvilken mäste
anses såsom öfverträdelse på en gång af
sede- och rättslagen , användas sammansatta
botemedel , och deribland varningar utaf själasörjare,
hvilken bestraffning, efter hvad
Kyrkolagen vi6ar, icke är för lagstiftningen
främmande , ehuru dylika varningar för närvarande,
om de ock vöre verkställbara, i
saknad af Lagens stöd, icke yttra den verkan
till förbättring , som deraf stöde att vänta ;
c) Herrar Cederschjöld, Professoren Bexell
och Biskopen af Wingård, med hvilken
flera instämt, samt Anders Håkansson fran
Elfsborgs Län och Ola Jeppsson från Blex
kinge : att omförmälde bötesstraff vore orättvist
och ändamålsvidrigt, enär detsamma svåS
rare träffar brottslingens hustru och barn, än
brottslingen sjelf, som icke torde mera genom
böterne, än genom kostnaden i och för
ruset, afskräckas från dryckenskapslastens ut;
öfning,
6:0 I afseende på afskaffandet af stockstraff
för fylleri , har Herr Prosten Åstrand
yttiat sig anse detta straff böra ; tillika med
det af Utskottet föreslagna correctivet, biber
hållas för 4:de resan fylleri, för att småningom
hos allmänheten inplanta föreställning
| LagfJtsiutlets Ut/ätande N.-o i 55,
ge» om det vanfrejdande eller åtminstone
vanärande deruti; äfvensom Herr Biskopen
af ff^ingard förment, att skymfliga bestraffning*r
ära, om någorstädes, användhara i de
lall , då menniskan sjelf, med kränkning af
sin personlighet, nedstigit från medvetandet,
samt att de åtminstone icke borde först bort-,
tagas för fyUeribrattet och lemnäs qvarstående
såsom påföljder för mindre eller alldeles
icke skändljga gerningar, utan först då afskaffa*,
när det kanske på en gång och lämp-i
ligare straffbestämmelse* öfver allt införas,
i:o, Vidkommande det föreslagna stadgandet
, att den , sam 4:de gången beträde*
med fylleri, skall varda förklarad omyndig,
har Herr Ribbing anfört, att, enär dryckenskapslasten
är lika vådlig för den felande*
egendom och famille, antingen den föröfva*
hemma eller annorstädes, borde samma
påföljd, sorn blifvit föreslagen för dylik
förseelse, begången 4^de resan å allmänt
ställe, eller förlusten af rättighet att råda
öfver sig och gods sitt, äfvenledes stadgas för
berörde brott inom hus, ani det 4*de gången
föröfva*; hvaremot Herr Munck af Rosenschåld,
Herr Kyrkoherden Lyth, Casper
Wijkman från Upsala Uän, Anders Danielsson
från Elfsborgs Uän och Anders,
Nilsson från Malmöhus I-,h'n förklarat sig anie
berörde för $:de re*an fylleri stadgade äng
Lagutskottet* Utlåtande N:o i55. 9
svarsföljd dels olämplig, dels obehöflig, emedan
det ej kan tagas för gifvet, attdenfelaktige
är urständsatt att varda sina egna angelägenheter
, de der oftast skötas bättre af
honom sjelf, an af en dålig förmyndare,
samt ett dylikt stadgande skulle {emna tillfällen
att chicanera eljest aktningsvärda personer,
Och kunde dessutom deri, som, i följd
af ifrågavarande vanart, roisshushillar, äfven,
enligt nu gällande stadganden‘, försättas i omyndighetstillstånd,
8:0 Vidare har Herr Cederschjöld ansett
lämpligare , att den, som 5:te gången eller
qftare beträdes med fylleri , varder insatt å
dårhus , under läkarevård , än å correctionsinrättning
, helst laster och deras följder äro
verkliga sjukdomar, och derföre bora såsom
sådane behandlas; hvarjemte Anders Danielsson
, med hvilken Eric Pehrsson från
Gefleborgs Län , samt flere af Bonde-Stindets
Ledamöter sig förenat, förment , att den
af lagstiftande magtens pluralitet förut gillade
grundsatts, att moraliskt förderf kan endast
genom moraliska medel häfvas, men
sällan eller aldrig rättas genom Förbudslagar
och straff, icke vöre förenlig med så harda
straffbestämmelser för fylleribrott, som fästningsstraff,
hvars orenlighet till beredande
af sedeförbättring man nogsamt erfarit; och
det vöre uppenbart, att dsn på starke dtyc*
ii> LagZJtskottets Utlåtande N:o l5b.
ker begifne , sorn ännu står att rädda , icke
genoro en dylik offentlig vanära omvändes ,
samt att detta straff ärvanmagtigt emot dem,
som ej stå att förbättra , och icke ens förmår
afskräcka den , som gjort första stegen
på den ifrågavarande lastem-bana ; och har
Eric Pehrsson ansett bestraffningen å correctionsbus
vara så mycket mindre nyttig, som
den skulle komma att drabba endast de fattigare.
g:o Herr Ribbing har, såsom brist i
förslaget, anmärkt, att, ehuru detsamma innehåller
, att den, som för 4;de resan fylleri
är vorden till ansvar fälld , fortfar att stå
under förmynderskap, till dess han gitter visa,
att han från sin vanart så återkommen är,
att han sig och gods sitt sjelf råda kan; vore
dock icke bestämdt, huruvida en sådan person
, med återfående af rättigheten att förvalta
sina angelägenheter , tillika varder berättigad
att deltaga i val eller väljas till förrättningar
, som fordra medborgerligt förtror
ende,
i /:s a :dra och 5\te morn.
Emot det förra af dessa moment hafva
Casper Vijkman och Niis Månsson invändt,
att straffbestämmelsen för den, sorn är öffvcrlastad
vid allmänna sammankomster, lag
-
LagUtskottets Utlåtande N:o 155. 1 j
förhör m. m., icke borde vara större, an för
den , sora befinnes rusig å något af de i första
morn. omtalade ställen , enär förbrytelsen
i båda fallen skett på ställen, som äro lika
allmänna och böra hållas i lika helgd j äfvensom
Wijkman och Nils Månsson vid
senare momentet erinrat om angelägenheten
deraf, att, då öfvermage agas för fylleri, bestraffningen
må verkställas endast i närvaro
af Krono- Polis- eller Stads-Betjent och på
sådant sätt , att den brottsliges framtida välfärd
icke spilles.
2 '.dra fl.
Herr Prosten Forsslind har tillstyrkt,
att ordet synbarligen måtte äfven i denna §
intagas, och redactionen således blifva; Prest.
man, som under tjenstens utöfning synbarligen
är af starka drycker öfver lastad
etc-,
9 /•
Den föreslagna förvandlingen af böter
till motsvarande fängelse vid vatten och bröd,
i brist af tillgång till böternas gäldande ,
har Herr Cederschjöld ansett vara i högsta
grad olämplig , serdeles för sådana , hvilkas
helsa genom $tarka drycker är förstörd.
18 JLägUlslcittls Utletande N-o löh,
IQ §•
Förslaget a(f afskaffa Konungens 'Befallt
ningshafvandes domsrätt i fyllerimål är
klandrad!; a) af Herr Friherre Cederström ,
sorn anset! högst betänkligt att härutinnan ändra
nq gällande föreskrifter, för att , på bekostnad
af f ill räck 1 i ge åtal emot fylleribrott,
bereda Domare någon obetydlig lönetillökning;
b) af Herr Tham, hvilken förment
fyllerilasten skola tillväxa genom denna för*
ändring, enär fyllerimål, som nu hos Konungens
Befallningshafvande afgöra» inom a eller
3 veckor, skulle vid Häradsrätterne kunn?
utdragas 3 till 3 Ting, derunder den brottslige
opåtaldt kunde fortsätta sitt oskick; c)
af Herr Biskopen Faxe, som funnit, det
fyllerimål desto hellre borde, såsom policemål
, hos K°nnngens Befallningshafvande å-*
talas, som eljest en längre tid ofta komma
att förflyta emellan brottet och åtalet, samt,
lika med Herr Prosten Elfström, trott ifrågavarande
öfverflyttning af Dorosrätteq skola
öppna fritt spelrum för dryckenskap och oordningar
af alla slag; hvaremot Herr Contracts.
Prosten Agrell, i betraktande dels af de olägenheter
och kostnader, sorn åtfölja de tilltalades
och vittnens inställande hos Landshöf.
dinge-Embetet, om de tilltalade äro aflägset
boende, dels af den tidsutdrägt, som uppkommer,
derest Häradsting först flere måna-?
t.agVt skottets Vtlatand« N:o i55. 13
der efter förbrytelsen infallet, företagit, att
fylleribrott må kunna åklagas antingen hos
Konungens Befallningshafvande eller vid
häradsrätt, dock under vilkor, alt den af
nämnde autöriletör, sotrt till tid eller ort är
närmast, företrädesvis anlitas, äfvensom Herr
Biskopen af Vingård afstyrkt förslaget, att
dylika åtal ovilkorligen skola dragas Under
Domstol* och ej få upptagas vid Cahcellieförhör
, emedan Landshöfdingens anseende
skulle tninskas, om hah äfven på resor i
Länet icke kunde till Cancellie-förhör inkalla
dem ( sorn genom fylleri brutit emot
ordningen , utan mäste lamt öfverlåta belftandet
åt Domstol.
ii §•
1 afseende på denna §. har Herr Prosten
Elfström yrkat) ätt den I tgl 3 års
förordnihg stadgade tillåtelsen, för en hvar
tilt fylleribrott angifva * ml bibehållas, så
ätt ej blott allmänna åklagare blifva pllgtige,
utan hvar och en berättigad att fy 1 leri —
brott lagligen beifra eller beilra låta ,* hvarjemte
Herr ProfeSsoren Bexell best rid t inskränkning
eller minskning af åklagareperso*
iialen ; äfvensom Herr Dom-Prosten IJeUrlin
anmärkt, att Rikets Ständer tillstyrkt indragning
af Lands - Fiscalstjensterne. Och
hat Herr Cederschjöld hemställt, om icke
iJ LagUtskottéts Utlåtande N:o 155.'
den föreslagna prsescriptionstiden af 6 månader
må gälla äfven för beifran af de fylleribrott,
hvilka äro af urbota beskaffenhet, erne*
dan åtal, som efter nämnde tids förlopp anställas,
icke ske för sakens skuld, utan af
enskilda anledningar. Herr Ribbing åter
har, i anledning af denna §:s slutmening,
att fylleribrott, som icke äro af urbota beskaffenhet
och icke inom 6 månader, sedan
de sig tilldragit, blifva hos vederbörlig Domstol
eller Police-inrättning anmälde, sedermera
icke äro åtal underkastade, fästat
uppmärksamhet derpå, att, då de, som blifvit
förklarade omyndige eller förlustige medborgerligt
förtroende, icke få med penningeböter
försona sitt brott, hvilket således är
urbota, det kunde inträffa, att man flere åt
efter förseelsens begående varder för densamma
anklagad och dömd förlustig medborgerligt
förtroende; men tvist skulle deremot
uppstå, huruvida den brottslige borde
sättas under förmyndarevård eller icke.
Ehuru nu Utskottet funnit sig ej böra
underlåta att, fastän i möjligaste korthet,
sammanfatta och här upptaga förnämsta innehållet
af de många, vidlyftiga, och till en
del från alldeles stridiga åsigter utgående
luagUlsioltets Utlåtande N:o 15-5; i5
anmärl-ningarne; på det att de må kunna af
de Riks-Ståud , der frågan ännu ej är af—
gjord, granskas och öfverväga*, anser dock
Utskottet si mycket mindre nödigt att omständligen
besvara hvarje serskildt yttrande,
som Utskottet i Betänkandet anfört de hufvudsakligaste
motiven till sitt förslag , samt
ätskillige inkast äro dels af ringa vigt och
dels af den beskaffenhet, att de, efter
Utskottets omdöme , icke påkalla svar eller
vederläggning; och inskränker Utskottet alltsä
sitt utlåtande till följande omständigheter:
Orsakerne, hvarföre Utskottet i sitt förslag
ej upptagit den i i8i3 års Förordning
anförda definition på fylleribrott, ärotvänne;
den ena: att berörde definition, enligt Utskottets
tanka, ingalunda förtjenar denna benämning
eller kan lända Domare eller vittnen
till någon ledning för urskiljandet, huruvida
en för missbruk af starka drycker
tilltalad person vid det eller de tillfällen,
som kommit i fråga , befunnits i den belägenhet,
att han rätteligen må anses vara till
fylleribrott saker eller ej; och det andra:
att, i allmänhet , definitioner å brott , för
hvilka strafflag stiftas , icke lämpligen hafva
sitt rum i sjelfva Dagen. Det är af sistnämnde
orsak , som Utskottet icke ens velat,
i stället för den ofullkomliga och nästan intet
sägande beskrifning, som Utskottet ute
-
16 LagUisiottets Vilätnnde N;a 155.
slutil, föreslå någon annan ; men Utskottet
tvekar dessutom icke att öppet erkänna sitt
oförmåga att, till uppfyllande af de fordringar
eller önskningar, som i detta afseende
blifvit till Utskottet framställde, utfinna någon
tillförlitlig allmännelig regel, efter hvilken
lofligheten eller olofligheten af starka
dryckers njutande skulle kunna i alla fall
med säkerhet mätas och bestämmas. Tilläfventyrs
torde någon äf de Talare, sorti
klandrat Utskottets underlåtenhet ha rutinnan ,
ega den förmåga Utskottet saknar, och kunna
fylla den brist, som fores Utskottet till last.
För sin del tror emedlertid Utskottet det
ligga i Sakens natur, att någon annan grund
för bedömandet af det tillstånd, i hvilket en
menniska må anses såsom drucken eller af
starka drycker öfverlastad, ej gifves, än
närvarande åsyna vittnens på allmänna er
farenhetsbegrepp
stödda enskilda öfvertygelse.
Det är ock derföre, som Utskottet så mycket
mindre funnit sig böra, enligt Herr Hjertås
förslag, använda det i 1733 års Förordning
nyttjade uttrycket: '*att en hvar, soni ho»
norn ser, kan marka, att han är drucken*
sam detta uttryck, strängt efter orden taget ,
skulle leda till den följd, att, om än, bland
tio ojäfviga åsyna Vittnen, de nio logo på
sin ed, att en för fylleri tilltalad person, vid
det ifrågasatta tillfället, varit af starka dryc»
ket
ladgVishottstS Uilatands. N:o 155.
ker öfverlasfad , den tilltalade likväl ej kunde
till ansvar fällas, om det tionde vittnet
på sin ed intygade, att det ej kunnat märka
, att den tilltalade var drucken — ett resultat,
sorn ej vore förenligt med den allmänna
grunds3tts i hevisningsläran, som i 90 §.
af 17 Cap. Rättegångs-Balken finnes uttryckt.
Den Utskottet gjorda tillvitelsen , att
Utskottet skall tagit dryckenskapslasten 1 försvar
, lemnar Utskottet utan allt afseende^
Om denna tillvitelse icke eger någon annan
grund än den, som må hafva blifvit hemtad
från 1 mom. af motiverne till Utskottets
förslag; så kan dess obehörighet icke behöfva
ådagaläggas; ty att last bör skiljas ifrån
brott, och att endast det senare , men icke
den förra, är ämne för brottmåls-Iagstiftningen
, det föreställer Utskottet sig icke kunna
blifva föremål för tvifvel. — Frosseri
och slöseri i allmänhet äro likarnycket lastersom
fylleri; men man torde ej påstå, att de höra
till Brottmals-lagens område, innan de öf»
vergått till brott, d. v. s. innan genom deras
ulöfvande andras rätt och säkerhet förnärmas.
Att menniskans danande till sedlighet
är samhällets yppersta ändamål; samt
att det är lagstiftningens pligt att , till detta
ändamåls befrämjande, söka motarbeta lästerSik.
till Riks-St. Fröt. 1 g2.g — I83°> 7 SttmU I Af i, 3
3 :dje Bl. &te Ha,
j8 LagUtskotttls Utlåtande N.'ö 155.’
ne, derom behöfde Utskottet ingen påminnelse
; likasom Utskottet ej lärer behöfva tillbaka
erinra, att olämpliga och orättvisa Lagar
samt hårda och onaturliga straff ej äro tjenliga
medel för berörde ändamål.
För de stadganden och straffbestämmelser,
hvilka Utskottet ur 1813 års Förordning
bibehållit , anser Utskottet motiverne ej behöfva
framläggas, och till de föreslagna förändringarne
äro hufvudskälen i Betänkandet
uppgifne. Utskottet är visserligen långt ifrån
att tro dessa förändringar vara fullkomliga;
men Utskottet skulle finna sig tillfredsställdt,
om de tillstyrkta jemkningarne kunde tjena
att i någon nion minska de fel och brister ,
som utan tvifvel vidlåda nämnde Författning.
Alltför stor och hastig omskapning af en i
opinionen så ingripande Lag, sorn den ifrågavarande
, har Utskottet funnit vådlig och
derföre trott sig, under nu varande omständigheter
och förhållanden , så mycket hellre
böra inskränka sin åtgärd till det aldranödvändigaste,
som det varit omöjligt att förlika
de stridiga åsigter, hvilka härutinnan sökt
göra sig gällande. — Hit hörde afskaffandet
af det skymfliga stockstraffet , hvars olämplighet
till ett brott, i hvilket något elakt
uppsåt ej ingår, icke borde kunna bestridas,
och hvars upphörande Utskottet hoppas skola
blifva af Rikets Ständer enhälligt beslutadt.
LagUtshottets Utlåtande N:o 155'. 19
Det i stället föreslagna stadgandet, att den ,
som dömes saker till fjerde resan fylleri ,
skall friisättas i omyndighets-tillständ, förmodar
Utskottet vara ganska ändamålsenligt.
Sannt är väl, att exempel ej saknas på drinkare
, som åtminstone länge bibehålla förmågan
att förvalta sin egendom; men i allmänhet
torde det kunna antagas, att den,
som låtit så öfverväldiga sig af begäret till
njutning af rusgifvande drycker , att han ej
mägtar taga sig till vara för faran att, sedan,
han tre gånger blifvit straffad för fylleri,
åter visa sig drucken i allmänna lefvernet ,
äfven förlorat förmågan att med nödig omtanka
sköta sina angelägenheter; och det är
efter den allmännaste erfarenheten, men icke
efter sällsynta undantagsfall, som Lagstiftaren
bör lämpa sina föreskrifter. — Beträffande
åter Konungens Befallningshafvandes domsrätt
i fyllerimål ; så innebära de allmänt kända
och med skäl ofverklagade olägenheterna
deraf så tillräckliga motiver för upphörandet
af denna domsrätt, att afseende! på enhet i
lagskipningen icke ens behöfver åberopas.
I allt öfrigt hänvisar Utskottet till sitt
Betänkande , och öfverlemnar å nyo sitt förslag,
oförändradt , till pröfning af de Riksstånd,
som Betänkandet återremitterat.
Slockholm den 5 Januarii i83o.
3o Bil. t. LagUiskotteis Utlåtande N:o 155!
Reservation
af Herr Ribbing: ”Fylleriet, ehvad det
benämnes för brott eller last, synes mig hafva
blifvit af Utskottet ömsom för hårdt,
ömsom alltför lindrigt ansedt. Så har Utskottet
låtit förlusten för alltid af medborgerligt
förtroende qvarstå, att fortfarande kunna
ådömas den, som försett sig med fylleri,
hvilket efter en längre tid åtalas emot den,
som länge sedan kan hafva bättrat och stadgat
sitt lefnadssätt.
Så har Utskottet, till öfverénsstärnmels©
med en fri husbehofsbränvinsbränning, infört
en fri förtäring hemma i huset af starka
drycker , med den serskilda förmonsrätt till
lasters utöfvande hemma, att den inom eget
hus druckne kan anses skicklig att vårda sina
angelägenheter och vara hustrus och barns
målsman , då deremot den, som rager rus i
lag eller borta, ovilkorligen skall ställas un;
der förmyndare.
Den, som är under 21 år och sig berusar,
äfven som den, hvilken för fylleri
blifvit omyndig förklarad , men super lika
val , gå alldeles frie för delta slags ansvar»
Utskottst har icke eller bestämdt, huruvida
sådana rus, sorn omyndig täger, kunna tillerkännas
laga kraft och verkan vid beräk
-
äB*7. till Lag Utskottets Utlåtande N.o 155.
ning af iteration , sorn fordras för stt straffbestämmelsen
af omyndighets förklarande
akall kunna tillämpas
Flera
brister och ofullständigheter vöre
att anmärka , men jag vill ej vara vidlyftig.'
Man har velat bibehålla penningeböter-'
ne, hvarigenom Fylleriförfattningen mera blir
ett privilegium för Fiscaler och girige åkia»
gare, mera träffar den fattige och hans hus ,
der det nödvändigaste ofta måste vid Löte irnes
utkräfvande utmätas, under det att dea
förmögnare genast redovisar för sin förseelse
i contant.
Man har sagt, att dessa olägenheter, att
©jemm träffa föremålen , åtfölja penningebö-i
ter i allmänhet, men dermed hsr man icke
vederlagt, att de för fylleri isynnerhet äro
orättvisa, och Lagstiftaren har dessutom ieke
för alla slags förseelser utsatt ansvar i pen-*
ningar.
En ny Författning lemnar mera rum
för tydning och advocatur, än en stadgad
och länge tillämpad. Genom ombyte af
form är således föga att vinna, och i saken
är ingen väsendtlig förbättring föreslagen. —■
SI länge dessutom källan icke dämmes i sitt
ga Bil. I, LaglJtskottets Utlåtande N;o 155.
upphof, lära öfversvämningarnes följder näia
nog förblifva oförändrade.
För att emedlertid i någon mon vinna
lättelse uti en länge såsom felaktig öfverklagad
Lagstiftning i delta ämne, vågar jag
till antagande vördsamt föreslå endast följande
förändringar i nuvarande Förordning emot
fylleri och dryckenskap:
att det i penningeböter bestämda
ansvaret för fyllerilasten nedsättes
så , att för första resan fylleri bestämmes
böterne till 2 R:dr 24 s.,
för andra resan till 5 R:dr och
för tredje resan till to R:dr; men
då någon för andra gången pliktfä
1 les ^ skall han tillika dömas att
undergå varningar af Församlingens
Pastor, i närvaro af 2 ine Socknemän,
och då någon för 3stlje gången
fälles till böter, skall han tillika
dömas till varningars^ undergående
inför Kyrkorådet. Åliggande
det executor, att besörja om verkställighet
af Utslag i fyllerimål, äfven
i afseende på varningsgrader?
nes undergående.
LagUiskoltets Utlåtande N;o l56. 33
N:o 156.
Ankom till Expod. Utskottet den 19 Jan. i83o.
Utlåtande öfver anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o 113, i anledning af Kongl.
Majits Nådiga Proposition,
angående rättighet för patrouille,
post, vaktkarl eller
fångförare, att genom bruk
af skjutgevär förekomma fånges
flykt.
Ofvannämnae Betänkande , hvilket Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallit , roen VällofJ.
Borgare-Ståndet afslagit, är af de inne öfrige
Riks-Stånden till Lag-Utskottet återförvisadt,
på grand af följande anmärkningar och yrkanden:
hos
Håglofl. Ridderskapet och Adeln;
1:0 af Herr F. L. Rosenqvist: att , om
allmän och enskild säkerhet blifvit störd a£
grofva missdådare, hvilka det lyckats att från
fästningar och häkten undkomma, vöre det
icke arrestanternes , utan deras fel , som äro
satte att vaka deröfver, att fångarne icke roa
kunna förskaffa sig friheten åter, hvarföre
<3 4 LagXJtskéitett Utlåtande Njo i56.
ej eller fangen rätteligen kunde straffas för
hans bevakares försumlighet; att då , i samma
mon, sorn samhällsordningens bevarande
påkallar kraftiga och stränga åtgärder till förebyggande
af den oro och våda, som dylika
missgerningsman förorsaka, anspråket på
vaksamhet Iros deras väktare ökes, borde ock
straffet skärpas för väktare, som låter fånge
fly, men ingalunda rättighet lemnäs den förre,
att, medelst den senares mördande, liefria
sig från mödan, att honom från rymningsförsök
hindra; att stadgandet i i §. 29 Cap.
Missgernings-Balken , hvilket Lagens rum ,
enligt ordalydelsen och i öfverensstämmelse
med capitlets rubrik, endast handlar om dråp
af våda, begånget utaf den, som i rätta lifsnöd
vill sig värja , eller far efter att fånga
den , sorn lagliga gripas må , desto mindre
syntes ega tillämplighet till ifrågavarande
fall , som föreskriften , att väktaren 5:r.e
gånger skall genom anrop varna långe, som
söker fly, innan skott får lossas, antyder fullt
uppsåt, samt icke en hvar, som skall arresteras,
kaa benämnas missgerningsman , utan
endast den , som blifvit till brott förvunnen
och derföre till ansvar fälld; att påståendet
, }idet häktad person, då han har
kunskap om det äf ventyr, hvarmed försök
till rymning är jörknippadt, har att skylla
sig sjelf för den ofärd , sorn träff ar honom
, om han icke dessmindre vågar förs
LcgUtskotiets Utlåtande N:o l56. 3j
såket," icke utgör någon giltig grund för
stiftande af ifrågavarande Lag, ulan endast
kan anses såsom ett tröstemedel, sedan ett
så rysligt stadgande blifvit antaget; att någon
rättsgrund icke finnes, hvarföre fånge
skall kunna öfverlämnäs till ett behandlande
utom Lagen, helst fången , örn han af väktaren
dödligen såras, varder befriad från undergående
af ett straff, som är ätnnadt att
väcka skräck och fasa, samt i sina sista stunder
beröfvad tröst af ordets tjenare; äfvensom
utöfvandet af Konungens heliga och
Jjufvaste rättighet, att nåd göra och lif skänka
, sålunda komme att bero af en fångvaktares
godtycke; och att det för antagandet
och tillämpningen af den föreslagna Författningen
uppställde vilkor, att, till dödsstraff
eller Iifstidsfängelse dömde fångar skola vara
försedde med en serskild klädedrägt eller
eljest med sådana tecken utmärkta , att de
genast äro igenkänlige, kunde föranleda grufliga
händelser, enär man endast behöfde
tvinga ett af våldet utsedt offer att ikläda
sig en så beskaffad drägt, för att kunna strafflöst
röja det ur vägen ;
2:0 af Herr Magnus Jacob Crusenstolpe’,
att Utskottets förslag, ehuru begränsadt ,
likväl hade med sig stora olägenheter, —
ibland andra , att färgerne på fångens drägt
ejj kunde göras så bjerta} att inan vöre 4
26 LazUtskoitets Utlåtande N.o 156;
stånd att urskilja dem i mörkret; och att
just denna utmärkelse måste sätta brottslingen,
om han slipper lös , i nödvändighet att
begå nya brott, enär han, ehvar han sig visar
, blifver behandlad såsom ett vilddjur,
af hvilket man i repressalieväg kan förvänta
ett derefter lämpadt uppförande;
3:0 af Herr Friherre G- F. Åkerhjelm'.
att Utskottets förslag, såsom utgörande en
partiel föreskrift, och icke, på sätt Kongl*
Majlis Nådiga Proposition antyder, en allmännare
instruction, vore mindre benöfligt,
än just ett så beskaffad! allmännare stadgande,
och 1 synnerhet än ett, som i likhet
med nedan omförmälda förslag, vore rfgtadt
emot det onda , hvilket af en talrik hop
olofligen befriade fångar kari i samhället förorsakas,
— en olyckshändelse , hvarmed en
eller annan fånges rymning från en Fånggevaldiger
icke syntes jemförlig; att Styrelsen
för Fängelserna och Arbetsinrättningarne
i Riker, — med hermad anledning af de lör
allmänna säkerheten hotande händelser, som,
dels vid de fängelser, hvilka af Militairetroupe
bevakas , dels i synnerhet vid Cor—
rections-inrätmingarne, der, under tillsyn af
en fåtalig bevakning, fångarne äro utan allt
slags fängsel och i åtnjutande af en frihet,
den der endast begränsas af ordningen inom
Inrältningarne och af murar utom dem,
LagUtskottets Utlåtande N:o 156. 97
tid efter annan sig tilldragit, — hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställt om utfärdande
af Instruction eller Lag för sådane fall ,
då vid häkten, som af Militaire - trouper
bevakas, våld eller rymning icke genom andra
medel än vapens bruk kan förekommas,
samt , — enär denna bevakning, i saknad af
klar och bestämd Instruction , befunnit sig i
den svåra och betänkliga villrådigheten, om
den, af fruktan för menniskolifs möjliga
spillande , skulle låta de instängde fångarne
utöfva det naturliga, roen för samhällsordningen
vådliga begäret att förskaffa sig friheten,
eller, till förhindrande deraf, använda
vapen, och blottställa sig för äfventyret
af bestraffning derföre, att våldsgerningen
blifvit hindrad , innan den hunnit materielt
verka, — föreslagit ett så lydande stadgande;
"Sker vald , eller hotas vaktkarl med
ett anfall af fånge, håfve dd rätt att
nyttja det vapen han eger , sd framt han
icke pd annat sätt anfallet afvärja kan,
dock med all möjlig försigtighet, sa att
icke utan hogsta nödfall någon skada md
ske till lif eller lem. Ställer sig fånge till
motvärn eller ålly der haji icke vaktknekts
uppmaning, da denne honom från rymmande
hindra vill, och varder da dräpen, ligge
ogild, som i 2 5:te Cap. 1 J. Missgerning-Balken
säges, Söker någon taga fdrij
a8 LngUtsioitets Utlåtande N,n i56.
ge med våld utaf vaktknekt och varder
derunder dråpen , vare lag' samma å
hvilket Lagförslag, ehuru dess antagande för
närvarande icke syntes vara att förvänta ,
Herr Ftiherren likväl, med fästadt afseende
I bevakningssättet vid Corrections-Inrältriin»
garne och de der timade ryrnningsförsök,
hvarom utförliga upplysningar jemväl blifvit
meddelade, påkallat Utskottets uppmärksam»
het;
4:0 af Herr P. G. Cederschjöld,, som
förklarat, det han, för sin del, icke skulla
vara obenägen att medgifva den yrkade rättigheten,
om icke så stora svårigheter komma
att vid verkställigheten möta , och om
icke tillåtelsen så lätt kunde missbrukas : att
det skulle blifva omöjligt utröna , huruvida
posten verkligen , på sätt Utskottets förslag
innehåller, 3tne gånger tillropat flyktingen,
innan skottet lossats; att , derest vaktkarlen
skulle ropa 3tne gånger, med sådan mellantid,
att ljudet för hvarje gång åtskiljes, det
vöre temmeligen säkert, att brottslingen , så
vida icke naturhinder äro i vägen, skall
hunnit utom skotthåll, innan posten eger räti
tighet att skjuta ; att föreskriften , ”det vaktkarlen
skall sigta dt ett sådant ställe af
kroppen, hvars sårande ej är farligt får
lifvet," syntes olämplig, emedan dylika stal-,
Isn icke stöde att utpeka, samt skott i ryg
-
LagVisÅotteis Utlåtande N/o 156.
gen och på nedra extremiteternt ofta vöre
vida farligare, än å sjelfva bröstet; att ansvaret,
som drabbar posten , orri lian skjutit i
oträngdi mål, äfven hade sina svårigheter ,
äfvensom förhållandet dermed , sedan fången
är död, svårligen torde kunna, i brist af vittnen,
undersökas och utrönas; att ifrågavarande
stadgande lättligen kunde missbrukas på
det sätt, att man lemnade en fånge, den man
ville undanröja, tillfälle tillflykt, men sköte
honom så snart han hunnit väl ut ;
5:0 af Herr Nils Wilhelm Stråle t att
om det, å ena sidan , är styrande magtens
pligt att tillse, det en person , som lagligen
blifvit förklarad vara för allmänna säkerheten
så vådlig, att han icke vidare får vistas
på fri fot , qvarhålles i förvar ined så pålitliga
medel, att utväg till rymning förekommes;
så måste det , å den andra , vara lika
nödvändigt , att .Lagstiftande magfen lemnar
Styrelsen i hand alla de medel, sorn för ändamålets
vinnande äro oundgänglige. Frågan,
huruvida våld må nyttjas för att hindra
fånges flykt , vore således beroende af undersökningen,
huruvida, detta medel förutan,
tillräcklig säkerhet kan åstadkommas. Dervid
syntes angeläget att göra skillnad emellan
olika slags langar och olika ställen för
deras vårdande. Att emot en anklagad,
ännu icke till brott lagligen förvunnen
3o LagUt&lottets Utlåtande N:o i56.
fänge, hvars frihet således icke kan antagas
vara oförenlig med allmänna säkerheten, använda
sl stränga medel , att lifvets förlust
deraf lättligen kunde följa, stöde icke tillsammans
med rättvisa. Första vilkoret , för
möjligheten att tillåta skjutgevärs användande
emot fånge , vore således, att han är öfvertygad
och dömd för sådant brott, att han
må anses farlig för allmän säkerhet. Set
allmänna fängelse , hvaruti fången tinder ransakningen
eller för domens verkställande hål.
les, borde äfven så inrättas , att flykt derutur
ej är möjlig utan vårdarens försummelse; ty,
om man lernnar denne senare en på Lag
grundad magt att, till fångens qvarhållande,
sedan han kommit utom fängelsets murar,
begagna skjutgevär , vore det att befara, att
vården inom fängelset blefve mindre noggrann,
hvaraf stora missbruk kunde följa. Då
äfven samma förhållande inträffade, när fånge
under forsling bevakas af fångförare, utan
hvars försumlighet eller våldförande undfly,
ende ej är verkställbar^ syntes det betänkligt
att, genom ett allmänt Lagstadgande meddela
fångvårdare rättighet, att emot fångarne
använda skjutgevär, helst deraf torde följa,
att icke ens förmäns, på goda skäl grundade
befallningar skulle deruti kunna göra inskränkning.
Annorlunda åter visade sig förhållandet
med arrestanter å fästningar samt
de å allmänna Arbetsinrätthingarne och Gorr
LagVtskottets Utlåtande N:o ij6. 3i
reetions-anstalterne inneslutne personer, som
åro dömde, icke blott till fängelse, utan ock
till arbete. Då de , för sådant ändamål ur
fängelset uttagne ofta erhålla större frihet,
än dera» säkra förvarande eljest skulle medgifva,
samt man, i anseende till fångens
genom nöden uppdrifna uppfinningsförmåga
, ständigt måste vara beredd på försök till
frihetens återvinnande; så, eqär en man skall
bevaka flera, torde rättigheten att emot dy*
lik fånge, sorn söker fly, begagna skjutgevär,
böra lemnäs hans vaktare, emedan skyldigheten
, att säkert qvarhålla fangen , eljest ej
kunde utfordras. Dock borde vapnet ej få
användas af någon annan , än verklig soldat,
hvilken dertill, samt om sättet och vilkoren
derföre , erhållit sin förmans uttryckliga
befallning; äfvensom det torde förutsätsältas
, att soldaten är posterad utom fängelsets
murar, så att våld icke användes emot
fången , innan han redan är på flykten stadd.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition syntes
derföre böra i så måtto bifallas, att Rikets
Ständer dt Kongl. Majit uppdraga full magt
och myndighet, att genom utfärdande ordres
anbefalla, det soldat, som är ställd
till yttre bevakning d fästning, der till allmänt
arbete domde / angur förvaras , eller
d allmän Arbetsinrättning eller Correctionshus
eller a annan ort, der f ängar till allmänt
arbete hållas, ma ega att, i enlighet
ZågUtsioltets Utlåtande N:o 1S6.
med serskild meddelad föreskrift, å flyende
fånge, som på Z-.ne anrop ej stannar
oqh återvänder, aflossa sitt gevär, hvarvid
skottet hör rigtas sd , att fara får lif vet i
möjligaste måtto undvikes; vi<1 utfärdande
af hvilken befallning Kongl. Maj:t jemväl i
Nåder torde meddela sådana föreskrifter, att
all våda för missbruk förekommes, samt till
den ändan, bland annat, dels stadga, att skottet
ej finge ske med kula, utan med gröfre
hagel, hvarigenom faran för lifvet blefve
mindre, dels ock förordna om tiden och
sättet lör skottets lossande ; samt
hos Hogvördige Preste-Ständet:
ljo af Herr Professor Geijer, med hvilken
Herr Kyrkoherden Ahlqvist, Herr Pro»
sren Grape samt Herr Doctor Swedelius instämt:
att det vore stridande emot enkla rättsbegrepp
, att försök att undfly straff skulle
straffas med döden; att det arbitrage, man ville
lemna fångföraren genom stadgandet, att
skottet bör rigtas så, att lifvet icke skadas ,
innebure tillräcklig anledning till ogillande
af förslaget, hvilket vore ett eclatant bevis
på den orätt visa hårdhet, som måste blifva en
oundgänglig, fast bedröflig följd af den så kallade
philantropiska och liberala lagstiftning i
afseende på brottslingar, hvilken man sökes
hos
LagUtskottets Uilaiandi N.o g
hos ns3 införa ; alt , om allmänna säkerhetens
kraf, å ena sidan , med skäl åbetopas,
(ty endast ett stort för dörren stående ondt
hade kunnat förmå Kongl. Majus landsfaderliga
bjerta till ifrågavarande Lagf. rslag)
så borde man, å den andra, akta sig att drifva
redan förtviflad? menniskor till det yttersta
och ställa det redan Fiendtlig* förhållandet
emellan fånge och vaktare i hvarje rt.
gnrtblick på spetsen af lif och död, hvarigenom
säkerheten ej skulle vittna, och mot dea
blifva flera-,
2:0 af Herr Biskopen Doktor IT ijkman,
som i öfrigt förenat sig med Herr Pmfessoren
Geijer: att den till dödsstraff eller lifgtidsfängelse
dömde fangens klädedrägt eller
andra utmärkande tecken icke kunde i mnikret
igenkännas;
3to af Herr Domprosten Henrlin, hvars
yttrande Herr Prosten Elfström, samt Herrar
Contracts Prostame Prttersson och Nibelius
biträdt : att den föreslagna I.agen vöre
orättvis till sina grunder, grym i tillämpningen,
och vådlig i möjliga framtida följder ,
helst under inre politiska skakningar; att, om
den under något vilkor antoges, så fordrades
åtminstone den inskränkning, aU skott icke
Bih, till Riks-St. Fröt. 1828 t__ iSjo, 7 1 Afd. 3
y.dje B-.det 6 :te llU.
3>\ ZogUtsiotitts Utlåtande Nid l56i
må lossas emot andra fångar, in dera , gom
genom Dom, den Kongl. Majit stadfästat, blifvit
lill döden dömde ; alt de lill oskyldige
medborgares betryggande af Utskottet föieslaena
correctiv voro alltför opålitlige , enär
hvarken den dödade vidare egde någon talan,
eller bevisning genom vittnen stöde ait
erhålla, satrrt den anklagade langens lif, sora
måhända blifvit honom af Underrätt orättvist
fråndorndt, gåfvts till spillo och komma
att bero af en fångförares godtycke , eller
kanske egennytta, om derpå sattes pris;
4:0 af Herr Prosten Broonie och Har? ,
JBiskopen af Wingård gemensamt : au dat
syntes främmande, att åt en fångvaktares behag
lemna rättighet öfver fangens lif och
död, helst i en tid, då frigan om dödsstraffs
lämplighet på fullt allvar är före och ännu
oafgjord ; samt af den sistnämnde serskildt ,
att det icke är rättsenligt , att med lifvets
förlust bestraffa bemödandet att återvinna friheten,
menniskans lifslugt ; och att fångvaktarens
missbruk af hans arbitraira magt aldrig
akall kunna ledas i bevis, enär, vid desa
användande, inga vittnen förefinnas, eller ock
endast brottslingar, som icke torde få vittna }
samt
510 af Herr Biskopen ‘Doctor Thyselius
: att redaclionen af lagförslaget bords i
LagZJtskottels "Utlåtande N:6 156. j5
sä mätto ändras , att deruti varder bestämdt
förbudet att i möilrret skjuta på tången.
Dessa anmärkningar har Utskottet i öfvervägande
tagit, men icke funnit dem föranleda
till någon hufvudsaklig ändring af
det utlåtande Utskottet redan afgifvic.
Utskottet har i sitt Betänkande , i möjligaste
korthet, men, såsom Utskottet förmodar,
med erforderlig tydlighet, upptagit de
skäl , som ej mindre emot än för Kongl. Majlis
i ämnet aflåtna nådiga Proposition kunna anföras
; och ehuru Utskottet visserligen funnit
de förras giltighet ej kunna sättas i fråga ,
samt derföre ej eller tillstyrkt anlagande af
den nådiga Propositionen i dess helhet, har
dock Utskottet ansett de senare ej böra lemnäs
utan uppmärksamhet. En föreningspunkt
för de stridiga åsigterne bär Utskottet trott
gig finna i det af Utskottet framlagda förslag,
ismot hvilket anmärkningarna äro rigtade.
Då nu jemväl motiverne till detta förslag
äro i Betänkandet antydda, får Utskottet,
utan att ingå i omständlig granskning
af de inkast, gom här ofvan finnas anförde t
endast afgifva foijand® allmänna erinringar.
3$ T,a& VmkiUlf.s Utlåtande N:n j 56,
U’skottef har etkanl och erkänner ngtighetan
af <!en grundsats, att häktad person
*>j ma straffas för dc-t han söker återvinna
iorlorid frihet; och det är derföre icke eller
1 egenskap af straff, sorn Utskottet funnit
skjutande efter fånge , som söker rymma ,
kunna medgifva*, uran det är såsom en säkerhets-anstalt
emot den våda, för hvilken
medborgares lif och egendom genom löskomne
grofva brottslingars ti Iltåg blottställas. Behofvet
af en sådant anstalt är tillräckligen
intygad af erfarenheten. Samhället är visserligen
berättigadt och dess verkställande
magt skyldig, att låta sorgfälligt bevaka brottslingen,
så att han ej må vinna tillfälle att
fly; men att förekomma all möjlighet för
lången att slippa ur sitt fängelse , skulle
göra det nödvändigt att behandla honom med
en försigtighet fc>ch stränghet, som snarare
förtjente natrin af grymhet, än det äfventyr,
för hvilket fången, efter Utskottets förslag,
icke utan eget förvållande , kan blifva utsatt.
Fångvårdens skyldighet, att å fången
hafva all nödig tillsyn, är dock ej genom Utskottets
förslag eftergifven eller i någon måtto
minskad. Och då förslaget förutsätter dels,
att skjutgevärs användande icke är tillåtet i
annat fall, än då skjutande är enda sättet
att hindra fånge från flykt, och dels, att skott
å fången ej får lossas, innan han redan är
utom det fängelse, der han hålles i förvar,
LagUtsknittrs Utlåtande N'.o 156. 37
eller pjorl sig ledig frän det fängsel , hvarmed
lian morn häktet och under forsling
Sr belagd, samt derefter, fastän af fångvaktaren
tre gånger anropad, på flykten sig be.
gifver, inser Utskottet r-j något oskäligt äfventyr
for fångens lif vara att befara. Om
det, å ena sidan, är sanni, alt den klädedrägt
eller det kännetecken, hvarmed fången
, efter Utskottets förslag, bör vara försedd,
ej kan skönjas på långt afstånd eller i
mörkret; sa enär det, å andra sidan, stadgas,
att skjutningen ej får ega rum, utan
att fångvaktaren är viss , att den flyende är
på föreskrifva sätt utmärkt , synes ej eller
denna invändning innebära något giltigt skäl
till förslagets förkastande.
De förslag, TTerr Friherre Åkerhjelm.
och Herr Stråle framställt, anser Utskottet
för sin del icke lämplige. — Det förra är i
det afseendet öfverflödigt, att bestämd Lag
redan finnes för det fall , då fånge utöfvar
våld å sin väktare, eller ställer sig till
motvärn, eller någon söker med våld taga
fånge lös. Hvad åter angar den del af samma
förslag, som åsyftar rättighet för vaktknekt
att nyttja det vapen han eger, när
han hotas med anfall af fånge, eller fången
ej åtlyder vaktknekts uppmaning, då
denne honom från rymmande hindra vill;
så lärer ett sådant stadgande finnas alltför
j8 LagUtskoUets Utlåtande Nio l56.
obestämdt. För ogillande af Herr Slralex
förslag synes den anmärkning tillräcklig, att
detsamma innebär öfverlemnande af lagstiftningen
i detta ämne åt verkställande magtens
godtycke.
Den enda anmärkning, Utskottet funnit
'sig kunna godkänna , är den , att Utskottets
förslag ej innehåller, hvad dock i motiverne
är antyd:, att Dom eller Utslag , hvarigenom
fången blifvit till dödsstraff eller lifstidsfän.
geise skyldig känd , skall hafva vunnit laga
kraft; och får Utskottet, i anledning deraf,
tillstyrka , att början a£ Lagförslaget må erhålla
denna lydelse :
Säker fånge, den der genom Dom eller
Utslag, sorn eger laga kraft, till dödsstraff
eller lif stids fängelse dömd är, att pd Jlykten
sig begifva etc.
Med denna förändring varder Betänkan®
det till Rikets Ständers pröfning ånyo vördsamt
öfverlemnadt.
Stockholm den 5 Januari! i83o
Bil. t. Lag Vink. Ud.N-.o i 56. sami Bet, N:o 157.39
Reservationer
Sto anmälde af Herr Friherre Stael von Holstein
, Herrar Ribbing och von Lindecreutz,
Herr Professoren Bexell oeh Herrar Borgmästärne
Lewton och Ålund , hvilka ål.eropat
den serskilda mening, sorn finnes det åter»,
remitterade Betänkandet bifogad,
N:o 1 si,
Ankom till Exped. Utskottat den 19 Jan. 1830;
Betänkande öfver Herr Fr. L,
Rosenqvists motion om stadgande
af skyldighet för Domare,
att, uti alla till Häradsrätter
instämda mål, söka förmå
parterne till förlikning,
Då ett önskadt resultat a? de vid förra Riks.
tÉngar gjorda förslag om inrättande a-f För**
40 I.aglhskaHets Utlåtand* N;a 147.
likningsdomstolar icke blifvit tilivagabragf,
mea étt sådant möjligtvis skulle med tiden
lättare åstadkommas , om förberedelse dertill
skedde vid de vanliga Domstolarne , har
Herr Fr. h. Rosenqvist hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln föreslagit, att Jursta
rätte gångsdagen vid Häradsrätterne må.
ansläs till uppropande af alla instämda
mål, hvarvid Domaren borde, utan Nämndens
närvaro, söka förmå, parterne till förlikning;
förmenande Herr Rosenqvist, att ,
om äfven det åsyfia-ie ändamålet derigenom
icke genast vunnes , denna anstalt likväl
skulle bibringa idéen om de så länge åstundade
Förlikningsdomstolarne.
Lag-Utskottet, till hvars granskning och
utlåtande detta förslag blifvit hänvisadt ,
har detsamma förehaft, men icke funnit skäl
att dess antagande tillstyrka. Ett vidsträcktare
åliggande för Domare att befordra förlikning
emellan tvistande parter, än det i
20 Cap. 2 §. Rättegångs-Balken stadgade ,
”att Domare skall, ändå att saken är för
rätta och under skärskådan kommen, råda
parterne att sig förena, om saken sådan
är, att det tillåtas måf* lärer hvarken sta
tillsammans med lagskipningens egentliga
ändamål eller påkallas af behofvet. Likasom
det tillhörer Statens Lagstiftande magt
att
I
LagUtskottets Betänkande N.-o t5y. 4i
alt utstaka och bestämma statsmedlemmames
inbördes rättigheter; så tillhörer det oek Lagskipande
magien , då den anlitas , att tolka
och tillämpa den förras bestämmelser ock
föreskrifter, och tillerkänna den rättsökande
hvad honom på grund deraf tillkommer.
Detta Lagskipningens hufvudsyfte skulle
motverka®, om Domaren ovilkorligen förpligtades
att använda inflytelsen af sin embetsmyndighet,
för att förmå eller intala
de tvistande att sig med hvarannan förena.
Sjelfva begreppet af förlikning antyder en
eftergift af rättsanspråk, sorn kunna vara i
ejelfva verket ostridiga, fastän synbart tvistige.
Icke sällan händer det redan nu, att
en fredälskande part hellre godvilligt afstår
en gifven rättighet , än han uppfrädetinför
Rätta emot en trätlysten vederdeloman ;
och detta skulle än ofrare hända, om det,
på sätt Motionairen föreslagit, blefve Domaren
ålagdt, att hörja sin handläggning af honom
uppdragne rätteglngsförhandlingar med
en bemedling, hvarigenom endast vilseföra*»-  de tvifvelsmål om rättmätigheten af den talan,
som skall pr.ifvas , komme att hos parterne
väckas. Om än förlikningar någon
gång, i anseende till de rättsökandes serskiä»
da belägenhet eller sakens synnerliga beSih,
lill Riki-St. Prot, 182g— lS3o, y Snål, j Afd, 4
3\dje B:t, 6:fe Hit.
La^Vtshottets Betänkande N;o 157.
skaffenhef, kunna ega företräide framför rättegang,
så bör likväl icke Lagskipningens högsta
ändamål , sorn ar att göra rättvisan gällande,
uppoffras för det underordnade ändamålet
att stifta fred. En om fullgörandet
af sin pligt mindre angelägen Domars skulle
ock i ett 3adant stadgande erhålla en förevändning
för beqvämligheten att bilägga, i
stället att utreda och serskilja invecklade
rättsförhållanden. Utskottet , som anser nu
gällande Lags ofvanberörde föreskrift, om skyldighet
att i allmänhet råda parterne till förening
, innehålla tillräcklig uppmaning till
Domaren att, så vidt, utan förnärmande a£
någondera partens ratt eller obehörig inverkan
på någonderas fria vilja, ske kan, af-j
baija rättegångar, får alltså
tillstyrka J
att Herr Rosenqvists ifrågavarande
förslag må utan afseende lemna*..
Stockholm den 5 Januarii 1830.'
STOCKHOLM,
Elméns oek Granbergs Tryckers, i83<*.
tLågXJisioiieis Betänkande N;a 158, tl
N:o 158.
Ankom till Exped. Utskottet den 2f Janusrii 1830.
Betänkande, i anledning af Herr
Gustaf Montgomcries och
Riksdags-Fullmägtigen från
Gefleborgs Län, Lars Ericssons
Motioner om inrättandet
af Förliknings-Domstolar.
H os Högloflige Ridderskapet och Adeln har
Herr Gustaf Montgomerie gjort hemställan
om nödvändigheten och nyttan af Förliknings-Domstolars
inrättande. Moti verne till
denna hemställan yttrade Herr Montgomrie ,
-vid motionens väckande, sig vilja framdeles
uppgifva ; men Lagutskottet, till hvars behandling
frågan blifvit remitterad, har ej fått
emottaga nägot ytterligare anförande af Motionairen
i detta ämne.
Derjemte har Riksdags-Fullmägtigen frita
Gefleborgs Län Lars Ericsson hos Hedervärda
Bonde-Ståndet andragit, atl, då ny
brottmålslag, ehuru påtänkt, ännu icke blifvit
utarbetad, samt det af trycket utgifna förslag
till allmän Civil-Lag förmodades icke
Bih, till Rih-St. Prat. 1818 __ 1850, 7 Sami, \ Afd. S
5-dje B.det, yxle lid,
2 LagVlskottets Betänkande N:o l58.
komma under Rikets nu församlade Ständers
granskning, hvarföre ej eller den emot samma
förslag gjorda anmärkning, att FörliknirtgsDom6tolar
äro deruti förbigångne, nu ej eller
kunde varda pröfvad ; så trodde Motioriairen
sig böra fästa uppmärksamhet å vigten
och angelägenheten af dylika Domstolars
införande, hvilket icke tycktes tala uppskof.
Det vore förödmjukande, att Sverige i
upplysning och nyttiga inrättningar stöde efter
sine grannriken Danmark och Norrige,
hvarest, vid derstädes frän längre tid tillbaka
inrättade Förliknings-Domstolar , hälften,
oin icka |:delar, af tillernade rättegångar t
godo biläggas. Orsaken till saknaden al sädane
inrättningar i fäderneslandet kunde
dock icke ligga i de serskilda Ståndens privilegier
— ty intet Stånd egde fördel af att
anstifta och mångdubbla rättegångar — utan
horde fastmera sökas uti <*n väldig skara a£
sporteltagande Jim bets-och Tjenstemän, hvilkas
interesse torde vara: ’ju flera processet'
desto mera Protocolls- och Dornslosen samt
andra sportlur•" Del skäl, hvarpå man vid
en föregående Riksdag skall motarbetat denna
motion, nemligen att Häradflhöfdir.garne
å Landet , enligt Lag, tillika äro sjelf—
skrifne Förliknings-Domare , vore dock icke
giltigt; ty erfarenheten visade, att vid ett
Ting , dit flere hundrade mål kunna vaia
instämde, som inom få dagar måste afgöra*,
LagXJtskotlstS Be lärt k ande N :o 158. 3
Domaren, äfven med bästa vilja, omöjlgen
kan hafva tid och tålamod att jemka hop
och till förlikning öfvertala envisa ,amt
emot hvarandra uppretade parter, hvj till
merendels flere timmars rådrum erfordras.
Men deremot skulle en inom Socknen böende
Förliknings-Domare, sorn känner folker
och de tvistandes lynne, samt egrr <1.1 *s
förtroende, lättare vara i stånd att åstadkomma
och befrämja förening och vänskap »lem
emellan. På dessa grunder, och jemväl af
den anledning, att Egodelningsrätter numera
blifvit förordnade till ego-och skiftes-tvister*
förkortande, föresloge Lars Ericsson , att
Förliknings-Domstolar md, ju f örr desto
hellre , Öf ver hela Riket, bade i Städer och
pd Landet, antagas och organiseras ejler
vissa reglementen och instructioner, samt indelas
i serskilda districter, Sockne- eller
Häradsvis , allt efter belägenheten , vidden
och folkmängden. Och har Motionairen, sorn
ansåg det icke tillhöra sig att föreslå Reglementen
för så beskaffade domstolar t fler uppdraga
gränsen emellan dem och förut varande
UnderDomstolar, framställt följande grunder
för de förras inrättande, utan tunga för
Statsverket, nemligen:
j:o. att Ledamot erne i FörlikningsDomstolarne
borde utgöras af en skri/kunnig
Ordförande, under namna] Ordnings
-
4 LagVtshotttls Uttänkande N‘.o J«,8.
man samt tvånne Bisittare, i Socknestämmor
valde af och ibland Districtets
Hemmansegare, eller Arrendatorer, för städe
med intecknade Contracter ;
u:o. att dessa Ledamöter, som skulle
väljas för 3\ne ars tid, men derefter kunde
d nyo invotéras, borde tjena utan lön , endast
för hederns och förtroendets skall, samt
derföre njuta rang och anseende; Ordföranden
lika med Kronofogden och Bisittarne
lika nied HäradsDomcire i Härads•?.
Nämnden
5:o. att sessionerne vid förliknings
Domstolarne skulle hållas på eftermiddag
gen af förste Söndagen i hvarje månad,
och de dervid förde Prolocoll innefatta endast
de tvistande personernes namn, sakens
beskaffenhet i korthet, samt derefter tydligen
och ordagrannt den afsluiade förlikningen
, som parterne egde att med deras
egenhändiga namnteckningar och bomärken
uti inneliggande protocollet erkänna och besanna;
hvarefter Förliknings.utslaget skulle
utskrifvas, och gälla lika med laga kraftvunne
domar; och borde i lösen derföre af
käranden betalas till Ordföranden hälften
så mycket som första arket af ett Utslag
vid Häradsrätt ef ter Expeditions - Taxan
kostar >
LagZtskoltets B i t ani andé N:o 158. I
4-<i. att från Förliknings-Domstolarnes
handläggning undantagas alla gröfre brottmål,
hvaruti förlikning, efter allmän Lag,
icke träffas ina, och af tvistemål alla större
arfs- och testaments-, rågångs- och egodelnings-tvister,
concursmdl samt mera
be tydlige och invecklade skuldfordringsmål,
äfvensom alla saker, dem Forliknings-Domstolarne
förut, pä den grund, att förlikning
icke kunnat bemedlas, från sig förvisat;
hvaremot till deras jurisdiction, skulle hora
så viii alla mindre brottmål, eller de som
angå åverkan, ohägn, trätor och oqväden,
beskyllningar, hår drag, skuffningar och sådane
slagsmål, hvaraf blodviten icke uppkommit,
m. msorn ock mindre skuldfordrings-
ersättnings- och arfs-tvhter, jemte
alla andra civile mål af ringare vigt; och
finge, i mål, som till Förliknings-Domstols
behandling hörde, stämning till annan Domstol
icke utfärdas förr, än Ordföranden i
Förliknings-Rätten meddelat bevis, att saken
der förevarit, men icke kunnat genom förlikning
af slutas:
5:0. att, för svarande parters inkallande
till Förliknings-Domstol, Ordningsmannen
borde ega under sitt befäl Socknens
Sexmän och Rotemästare, hvilka hade
att till utsatt dag munteligen kalla den;
sorn skulle tilltalas, och sedermera) om han
6 L 'gUt*JnMct* BttHnknnde Njo i58
tredsk näes och ut ehle f ve , honom till nästa
samm inträda hemta, pd Kärandens Jari
skjuta nde kostnad * hvarvid Sexman och Roternäs'are
eller deras utskickade ende ali
tillgodonjuta beskydd och hägn i likhet med
Kronobl tjening.
Emot denr.a m odon deruti , vid ärendets
föredragning hr>s Hedervärda BondeStlndef,
Riksdags-Fullmägtigen från Östergöthlands
Län Olof Carlsson , jemte flera
Stånden Ledamöter instämt, är, å andra sidan
, ai Riksdags-Fullmägtige Johan Bengtsson
ift;in Vesier-Norrlands och Peter Jonsson
från Jonköpings Län , i afgifna anföranden,
andraget;
af Johan Bengtsson: att , dl motioner
rätteligen blifvit väckta angående indragning
af flera , om just icke skadliga , dock öfverflödiga
tjenstebefattningar och Embetsverk ,
anledning desfomindre vore att yrka införande
af Förliknings-Domstolar, som dessa syn.
tes ej allenast onyttiga utan till och med
skadliga. Underdomare hade hittills adagaJagt
ett lofvärdt bemödande att, der det,
utan att gynna brott eller bedrägeri, kunnat
ske, tillvägabringa förlikning emellan parter,
hvartill ock Häradsrätter vore mera i
tillfälle , än Förliknings-Domstolar möjligen
-kulle ku«na blifva. Så kund* till exempel
LrtgUlskuiiets Betänkande N:o 158.
en förmyndare, i fråga om hans myndlings
rätt ocli bästa , utan våda för sig, låta bero
vid en af Häradsrätt fastställd förlikning ,
men ingalunda vid en af Förliknings-Domstol
gillad. — Och om äfven |;delar af de
till Förliknings-Domstolarne dragna mål
komma att der biläggas; så torde dock derigenom
icke åstadkommas någon minskning
af de vanliga Domstolarnes göromål, enär,
i händelse Förliknings-Domstolar inrättades,
alla möjliga saker , äfven de obetydligaste ,
sorn nu lemnäs åt glömskan , skulle blifva
der framdragne. Dl det tillika vore uppenbart,
att genom förlikningsförsök icke vin»
nes något hos en slingrande och billiga rättsanspråk
undvikande motpart , skulle skyldigheten
att, för att emot denne kunna anställa
talan , visa, det saken förut hos Förliknings-Domstol
förevarit, endast förorsaka
omvägar, som , utan någon motsvarande
fördel , tillskyndade sökanden kostnad och
onyttigt besvär. Sammansättningen af den
föreslagna Förliknings-Domstolen , hvilken
dock skulle ega att , med verkan af execution
, stadfästa och meddela bevis of«
ver der afslutade föreningar, syntes ej eller
lofva annat, än den enfaldigare medborgarens
blottställande för mer eller mindre uppenbara
bedrägerier , för hvilka han , utan
upplyste Domares tillsyn, sannolikt blefve
offer; samt
$ LagUtskottets Betänkande N;o 158.
ai Peter Jonsson: att , ehuru den till
grund för motionen liggande afsigten, att forminskr
antalet af rättegångar, vore god, syntes
dock denna afsigt icke skola, genom det
föreslagna medlet, ernås. Då det kunde tagas
för gifvet, att ju lättare det är att väcka
och underhålla tvister, desto snarare inlåta
sig menniskorna deri , — helst erfarenheten
ådagalade, att vid Häradstingen de rättsökande
mestadels utgöras af de i tingställenas
grannskap boende , då deremot de , som bo
aflägset , icke utan nödvändighet sig der infinna;—
så vöre att befara, att, i händelse en
Förlika i ngs-Domstol i hvarje Socken inrättas
, man skulle dit bära alla lumpna saker ,
sorn möjligen kunna förekomma , och hvarom
fråga eljest aldrig hade blifvit väckt ,
samt reta» till lust att med hvarannan gå
till rätta , och slutligen komina derhän i envishet,
att man icke ens åtnöjes med Förliknings-Domstolarnes
Utslag, äfven i mål,
som, om dessa icke funnits, aldrig skolat
vidröras. Derigenom skulle otvifvelaktigt
hända , att rättegångarne, med inbegrepp af
dem , som vid Förliknings-Domstolarne kornme
att drifvas, i hög grad föröktes. Och
om än , vid detta förhållande , hälften eller
tvåtredjedelar af målen vid sistberörde Domstolar
afgjordes; så vore dock icke något dermed
vunnet , om målen vid de ordinarie Rätterna
blefve lika mångå eller kanske flera, an de
ZiO^XJlskottets Betänkande N:o l58.
nii äro. Det borde för öfrigt kunna inses, alt
förökandet af Domstolarne — ehvad man
vill i hvarje Län förlägga en Hofiätt eller
i hvarje Socken en Förliknings-Domstol —
skall , oberäknad! alldeles onyttigt förspilde
betungande kostnader tor Statsverket , hafva
elen vida skadligare verkan , att processerne
i oändlighet ökas och processlystnaden underblåses,
så länge den skamliga ställningen
fortfar, att de Domare , som i första instantien
handlägga tvisterna , skola af dem hemta
sitt underhåll. Om det först blefve sörjdt
derföre, att de, som egna sig åt domarevarf;
vet, måste förskaffa sig grundliga insigter,
och att de, som bekläda Domareembetet,
kunna lefva af den lön Staten dem består ,
så skulle folket snart afvänjas från rättegångar,
hvartill dels egen trätlystnad , dels egennyttiga
sakdrifvare uppmana , Underrätterne
blifva tillräcklige Förliknings-Domstolar, och
— då de flesta mål komma alt der i första
och sista instantie afdömas — Rikets äldsta
Hofrätt snart förmå uppfylla sin ursprungliga
bestämmelse , samt de öfriga Hofrätteme,
i stället att ständigt utvidgas, komma på indragningsstaten
; äfvensom Kongl. Majit i sin
Högsta Domstol icke skulle blifva besvärad
af den mängd tvistande, som nu tränges
kring thronen och upptager en tid , som
bättre lunde användas på grundlig pröfning
af de få yigtiga ärenden, hvilka, i en bau
io Lagljiskoivts Be ii nitande N.o 158.
tre sakernas ställning, skulle behöfva att till
Konungen* granskning hänskjuta». Men utom
det att Frirlikriings-Dorr.stolar icke syntes
tjenlige till rättegångars minskning, vore deras
inrättande äfven fran en annan synpunkt
ganska betänkligt. I nu varande ställning ,
da lagkunskapen tillhör ett serskildt Stånd i
samhället , behöfde medborgarne i allmänhet
högst ringa kännedom af Lagen. Deraf hade
den följd uppkommit, att nästan inga andra
af allmogen bemödat sig om någon större
insigt i lag och författningar, än de, sorn 3-  syfta att i rättegångsväg åtkomma andra men»
niskor Men för dem , sorn hafva detta syftemål
, vöre det likgiltigt hvad sorn är rätt,
hvarföre de endast söka , huru de sjelfva
och tleras vänner ina fä rätt. Då nu dylika
personer vore de, sorn troligen snarast
blefve i Förliknings - Domstolarne invalde ,
måste mari frukta både dem och Domstolar»
ne, hvaraf de blefve medlemmar, helst om
man besinnade den liknöjdhet och lättsinnighet
, som i allmänhet utmärker vår tid. Om
åter uti ifrågavarande Domstolar invaldes
personer, som , ehuru hederlige oell rättskaf»
fens tänkande , icke kände något af Lagen }
så påtrugades folket Domare, de der komma
att döma om det de icke förstå, och således
svårligen kunde undvika att blifva verktyg
för de lagslugare. På detta sätt skulle FörJiknings-Domstolarne
blifva anstalter till befor*
LagUnliniun Betänkande N:o 158. 11
drande af orättvisa , i stallet för rättvisa ; och
dä något annat medel till förekommande
deraf icke funnes, än att till Ordförande i
dessa Domstolar sätta lagkunnige män, men
detta äter endast vore att med en ny inStantie
öka förut mer än lillräcklige Domstolar,
borde motionen destomindre bifallas ,
sorn de föreslagna medlemmarne i Förliknings
Domstolarne svårligen kunde anses be.
laina med ett rum på rangordningen, O1'ämpligt
vore dessutom att föreslå Söndagarne
till rättegångsdagar. Annorlunda hade
forntidens Lagstiftare tänkt , dl de till och
med från de vanliga rättegångsdagarne undantagit
så mycken tid, som erfordras för
gudstjensts firande vid början af Domstolens
sammanträden. Och då det syntes beklagligt,
att mången i allmänhet kornmit till den
liknöjdhet, att han i sin enskilda lefnad gör
Söndagen till en reservdag , å hvilken skall
uträttas allt det , hvartill han icke ansett
värdt att offra en söknedag ; så måste de ,
Botn fått sig uppdraget att vara Lagstiftare och
väktare öfver ordning och skick, bemöda sig
att återföra folket till ett alfvarsammare tänkesätt,
och åtminstone icke stärka den lättsinniga
mängden i den föreställningen , att hvad
i äldre lider blifvit stadgadt om Söndagens
helgd icke angår vår, sig så kallande, upplysta
tid.
13 LagUtskolteU Betänkande N:o 158.
Lag-Utskottet , sill hvars behandling
dessa motioner oell anföranden blifvit öfver—
Ismnade , har tagit ämnet i öfvervägande,
och får härmed vördsamt tillkännagifva, att
Utskottet ej kan instämma i yrkandet om
nödvändigheten eller nyttan af FörlikningsDomstolars
inrättande. Sjelfva den försonlig»
hetsgrundsats, på hvilken en sådan inrättning
skulle hvila, är långt ifrån att vara den yppersta
i lagskipningsläran. Förlikning är
icke annat än en nödhjelp , som vanligen
tillgripes i ögonblick antingen af tvifvel örn
rättsenligheten af de anspråk, man å ena sidan
förfäktar och ä andra sidan bestrider ,
eller af fruktan för det obehag, den kostnad
och det besvär en långvarig rättegång medförer.
Missledd af den icke sällsporda fördom,
sorn i utgången af tvistig» rättsfrågor
tror sig skönja etc nyckfullt öde, uppoffrar
mången gång en foglig part åt sin hårdnackade
motståndare en välfången rättighet, och
ordspråket, att en mager f örlikning är bättre
än en fet process, gör då lagskipningen
ingen heder. Det gifves likväl andra, lika
verksamma och vida ändamålsenligare medel
att förebygga olägenheterna af långvariga,
kostsamma , obefogade rättegångar, och dessa
medel förtjena således företrädesvis Lagstiftarens
uppmärksamhet. — Benägenheten för
from eftergifvenhet är dessutom icke eller
den egenskap i folklynnet; sorn för samhälls
-
LogUtsiottets Beiänhnnde N.o i58. 13
lifvets å'n<!amäl är fördelaktigast. Det är en
ädel drift hos menniskan , att för hvad hon
anser sannt och rätt våga allt, och med alla
krafter värja sig mot orättvisa och förtryck.
Men denna drift qväfves af det ängsliga
nit , sorn , med skuggrädsla för all rättsstrid,
sträfvar att stina förlikning på hvad sätt
som helst , och derigenom ej allenast skakar
tron pa rätt, utan till och med undergräfver
dess tillvaro. En förlikning medförer alltid
ovisshet om hvad, efter Dag, i det gifna
fallet är rätt, och befordrar således okunnighet
om rätten. Den lefvande idéen om rät.i
visa, och interesset derföre, måste således hos
folket aftaga i den nion man förekommer
tvistiga rättsfrågors pröfning och afgörande
af Domaren, hvilken är, eller åtminstone bör
vara, Lagens tunga, tolken af de rättsgrunder
Staten hyllat och lofvat att hägna.
Men utom det att förlikningsnitet förlamar
skyddandet af lagliga rättigheter, verkar
det äfven mot sitt eget syftemål, rättagångars
minskande, och äggar den strids--  lystnad, det vill hämma. Ty da, vid för-]
liknings ingående, den ena parten vanligen
afstår något af sina ovissa rättsanspråk, och
detta afstående ofta otillbörligen kommer den
andra parten till godo, lockas derigenom den^
ne senare till nya försök att på lika sätt bereda
sig lika vinning. — Mängden af /Ör
-
14 LagUtskottetS Betänkande Nio 158.
likte mai vittnar således ingenting till fordel
för rättstillståndet inom Staten; endast
antalet af a/domde inål vitsordar rättsansfallernas
kraft och ändamålsenlighet; och man
må dä icke af uppgifter från främmande lander
å numertalet af tvister, som der, genom
Förliknings-Domstolars åtgärd, blifvit bilagde,
draga den slutföljd , att rättvisan der blifvit
i samma moa befordrad.
Besinnar nian nu tillika, att en rättvis
förlikning icke kan ega rum , utan alt vara
resultat af en sorgfällig undersökning och
mogen pröfning af de tvisfige rättsförhållandenas
beskaffenhet; att till denna undersökning
och pröfning fordras insigter och erfarenhet,
som icke egas af hvar och en, men
som sannolikast kunna påräknas ho* dem ,
hvilka gjort lagskipningen till sitt yrke och
blifvit af Staten satte att tyda dess rättsgrunder;
samt ändtligen att , sedan undersökning
och pröfning äro fulländade, det icke fordrar
större omgång och besvär att tillämpa Lagens
bud och utarbeta en dom , än att, efter
godtyckets och sinnesrörelsernas vexlande
infall, tillskapa en förlikning;
så
måste man ännu mera betvifla förlikningsaristalters
gagnelighet för rättvisan.
Härmed nekas dock icke, att ju fall gif-,
vaa , då rättsfrågors biläggande är att före»
LagUiskottets Betänkande N;o l38. *5
draga framför deras slitande genom rättegång,
såsom då parternes personliga förhållanden
eller sakernas antingen mindre vigtig3 eller
synnerligen invecklade beskaffenhet gora förlikning
ön sk väld ; men undantaget bor icka
uppställas till regel. — Kan då den åsigt,
som uteslutande hyllar förlikningars företräde,
icke gillas; så lärer ännu mindte bifall
böra lemnäs till de från denna åsigt utgående
förslag, som åsyfta inrättande af serskilda
myndigheter till tvisters bemedlande,
eller så kallade Förliknings-Domstolar; ty är
syftemålet i sig sjelft icke allmängiltigt, utan
fastmer i många afseenden skadligt; så kati
ej medlet för dess tillvägabringanda vara
gagneligt. När nu härtill lägges, att skyldighet
att vara Ledamot i Förliknings-Domstol,
(en benämning, som inne"bär motsägelse, emedan
begreppet om förlikning utesluter begreppet
oni dorn) ej kan stadgas såsom ett
allmänt medborgerligt åliggande; att man
inom få orter i vårt land torde finna erforderligt
antal medborgare, som vöre hugade
och egde tillfälle, att åt ifrågavarande skiljes»
rnannakall egna den tid och den moda , sorn
dess uppfyllande kräfver ; att ännu sparsammare
tillgång torde vara på män med sådana
egenskaper, som kunna ingifva parterne
det förtroende, utan hvilket ändamålet nödvändigt
måste helt och hållet förfelas; samt
att stiftaine af vår au gällande Lag sypas
l6 LagUtskoitets
hafva i förevarande afseende lämpligt oeli
tillfyllest sörjt för befordrandet af frid och
försonlighet menniskor emellan, då de ålagt
Domaren att rada parterne till förlikning;
så lärer Utskottet hafva anfört tillräckliga
grander för sitt
tillstyrkande,
att ofvanberörde, vid flere föregående
Riksdagar väckta, men afslag-j
na motioner äfven nu må af Ri--  kets Ständer utan afseende lemnäs.
Stockholm dea 5 Januarii i85o,
wSässfaassssBössässsi^^
STOCKHOLMj
Elmuns och Granbergs Tryckeri, i85oj
&agVtikouiii Utlåtande N:p »5g, t
N:o i55.
A »korn till Esptd. Utskottet den sy Jan. 1-830»
Utlåtande öfver anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, N:o
lid, i anledning af Kongl.
Muj:ts Kådiga Proposition,
angående ansvar ä den, som
bortförer andras minderåriga
barn,
•Lag-Utskottets, I anledning af Kongl. Majit*
Nådiga Proposition, angående ansvar å den,
som bortförer andras minderåriga harn , dea
17 sistlidne October, under N:o 116, afgifna
Betänkande, hvilket Högvördige Preste-Ståndet
samt Vallöf!, Borgare-Ståndet bifallit,
men Hedervärda Bonde-Ståndet afslagit, ät
ef Höglofl. Ridderskapel och Adeln till Utskottet
återförvisad!, i anledning af följande
anmärkningar;
1:0 af Herr P. G. Cederschjöld: att,
som det hos flera bland verldens störste UagBiht
till Riki-St. Fröt. IS28 — 1030, 7 Sami. 1 Afd. t
3 ,dje B.t. b.de H u
« ZägUtsiottets Utlatandt N:o i5g.
stiftare vaiit en grundsatts, att ej stifta Lagar
för vissa ovanliga brott, på det man icke
skulle fästa uppmärksamheten på (leras möjlighet
, samt här i Sverige funnes blott ett
exempel på barns bortförande; si vore den
föreslagna Lagen så mycket mera öfverflödig
, som , efter hvad en Ledamot af Utskottet
i sin reservation uppgifvit, Lagbestämmelse
för ifrågavarande händelse ej saknades;
och
21o af Hans Excellence, Herr Grefve
Adolph Göran Mörner samt Herr JVollralh
Iliam: att det af Utskottet, med afvikelse
från Kongl. Majus Nådiga Proposition, föreslagna
straff af ett års fästningsarbete för
den , som bortfört annans minderåriga barn ,
men detsamma inom ^4 timmar återlemnar,
utan att något ondt eller våld blifvit barnet
tilllogadt, vore alltför strängt och ej allenast
motverkade ändamålet att förmå förbrytaren
att barnet återställa , utan ock kunde hafva
den följd, att barnet varder, till brottets
döljande, afdagataget.
A dessa anmärkningar, dem Utskottet
tagit i öfvervägande, får Utskottet kortligen
svara, att, om än den cmförrnalda grunds»ttsen,
att rj stifta Strafflagar mot brott, sorn äro
okända eller ovanliga, är i vissa afseendea
LngUtskoiuts Utlåtande N:o i5g.
rigtig ; så rtiä den dock icke ega tillämpning
längre, än till dess behofvet af Lag visat sig,
hvilket inträffar så snarf en enda handling,
den Lagstiftaren anser böra stämplas såsom
brott, men hvarå straff ännu ej blifvit bestämdt,
finnes vara utöfvad , emedan handlingen
eljest måste antingen lemnäs ostraffad
eller ock, hvad ännu sämre är, bestraffas efter
godtycke; — att, ehuru i allmänna Lagen
icke helt och hållet saknas grunder,
hvarefter straff för ifrågavarande brott kan i
nödfall bestämmas, något till händelsen egent.
ligen lämpligt Lagsladgande likväl ej finnes,
och således är behölligt, samt ändtfigen , alt
Utskottet, med fästadt afseende på den straffbestämmelse,
som senare momentet af 7
i 3o Capitlet Missgernings-Balken , jemfördt
med Kongl. Förordningen den 20 Januari!
1779, innehåller, anser straffet af ett års fästningsarbete
för den , som bortfört en annans
barn, ändå att han inom s,j timmar detsamma
återställer, ingalunda vara för strängt,
då deremot det i Kongl. Majus Nådiga Proposition
föreslagna ansvaret i detta fall synes
Utskottet hvarken nog afskräckande eller
svarande emot den oro och fruktan, sorn saknaden
af det bortförda barnet tillskyndar
dess föräldrar, anhörige eller andra vårdare.
Utskottet finner sig derföre ej ega skäl
att i någon måtto frångå sitt förra yttran
-
LagVcs&ottets Vtlätande N:o 169.
de, hvilket alltså oförändradt till Högloft
Ridderskapets och Adelns profning åter eif—
verlemnas.
En Ledamots serskilda mening bifogas,
Stockholm den 19 Januarii 1830.
Reservation.
Herr 'Arved Ribbing', som icke deltagit
i Utskottets förra Utlåtande öfver detta ämne
, har, på de af Herr Cederschjöld hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln anförda
grunder, ansett serskild Strafflag för ifrågavarande
förbrytelse ei vara af behofvet pålallad.
'LagUiskoltcts Vilulande Nip 160.' 5
N:o 160.
Ankom till Expod. Utskottet den 19 Januari! 1830.
Utlåtande öfver anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o 1*7, i anledning af väckta
frågor om ändringar ock
tillägg i allmänna Lagens ock
serskilda Författningars stad~
gauden, angående bysättning.
■A-f Höglofl. Ridderskapet och Xdeln ar nyssbercirde
Betänkande, hvilket Hedervärda Bonde-Ståndet
afslagit, men Högvördige PresteStåndet
samt Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit,
till Utskottet äterremitteradt , i anledning af
följande anmärkningar J dem nedanbemälde
Talare framställt:
1:0 Herr Friherre Ludvig Boije: att$
om man än, lika med Utskottet, betraktar bysättning
icke såsom straff, utan såsom en
bypotheks-anstalt; så måste man likväl medi
gifva, att den, till ytterlighet drifven, öfvergår
till lifstidsstraff. En gräns derföre
hade således blifvit med skäl äskad. Då
den, sora, efter att hafva afträdt sin egen-!
dom till Borgenärer, och sedermera ett^Srj
6 Lagutskottets Utlåtande N:o 160.
varit bysatt, kunde anses såsom till sin timliga
välfärd alldeles förstörd , syntes frågan
vara: om den ena samhällsmedlemmen skall,
j hela sin lifstid, lemnäs till offer för den
andras hämd. Det vore således magtpåliggande,
att iakttaga skillnaden emellan en säkerhetsansialt
och en omoralisk , att icke säga ,
ochristlig hämdelag. Icke borde den påföljd,
hvarmed tjuf, som 5:dje gången stjäl med
inbrott, varder bestraffad, nemligen lifstidsfängelse,
kunna drabba jemväl den, som, unr
der redlig afsigt att betala, lant 10 R.'dr,
dem hart sedermera icke förmår gälda. I Norra
America egde alldeles icke något bysättningstvång
rum, och i England vöre det inskränkt
till 1 samt i Frankrike till 5 år.
Likväl kunde man ej påstå , att der ej finnes
credit eller att allmänna säkerheten der
icke är bevarad. Af dessa skäl funne Herr
Friherren sig uppmanad, alt i moralitetens
och chrislendomens namn fortsätta yrkandet
om ändring af nu gällande stadganden om
bysättning; dock under bestridande af det
gjorda förslaget till införande af Jury, hvars
antagande inom Svenska brottmålslagstiftningen
skulle, efter Herr Friherrns tanka, medföra
osäkerhet till lif, ära och egendom.
a:o Herr Carl Wilhelm Uggla: att,
ehuru numera ingen torde förneka nödvändigheten
af en , efter tiden» kraf lämpad
LcgZJtskoiteis Utlåtande N:o 160,
Lag om bysättning, på det medborgare matte
varda fredade fran ett godtyckligt och ofta
af hämdfulla bevekelsegrunder förorsakadt
beröfvande af den personliga friheten ,
hvart värde endast kan med lifvet jemföra»,
hade Utskottet likväl icke annorlunda gått
de, såsom uttryck af den allmänna viljan,
framställde önskningarne om ändring i den
öfverklagade Lagen till mötes, än att ett
rådrum af åtta dagar från bevisligen erhållen
del af lagsökningen blifvit gäldenären
lemnadt. Förslaget härom vöre dessutom
oredigt ; ty , ’’då lagsökning af en tvistig
skuldfordran gerna flere månader kunnat förutgå
; så blelve ändå alltid följden, att bysättning
genast på Utslaget vore verkställbar.”
Men vida eftertänkligare, än de brister i ärendets
behandling, som läge klart i dagen ,
syntes de principer, som, uti Betänkandet,
andades. Att undvikande besvara hvad 99
hundradedelar af Nationen ansågo påkalla ,
vore icke tillständigt å en tid , då de flest®
medborgare befinna sig skuldsatte, då det år
1815 vidtagna och sedan fortsatta restrictionssystemet
i penningeväsendet betagit äfven
de förmögnaste medborgare tillfälle att ,
emot hvad säkerhet sorn helst, erhålla erforderliga
försträckningar af penningar., och då
Banken , till följd af de senaste realisationsåtgärderne,
efter hand komme att upphöra
med gina lånebiträdeu. Den af Talaren fö
-
g LegUlsiottelx Ulla tanda N.-o l6o»'
xeslagna Jury-inrättning , för bedömande,
huruvida en gäldenär genom tredskande gjort
sig till bysättning saker, vore, i hvad dess
nytta 3ngår , lika litet vederlagd af Utskottets
magtord "olämplig som af den indragna
grunden , att det icke bör bero af
enskildas godtycke att inskränka en fordringsegares
ovilkorliga rättighet , att till sin säkerhet
erhålla bysättning å gäldenären. Enär
bysättning endast borde ega rum för tredshande
i g;ilds betalning, icke för oförmåga
dertill, syntes det vara med municipala inrättningar
mera öfverensstämmande, om beslutet
derom fattades af flere opartiske medborgare,
än af en enda , som, utom det att
lian är part , tillika kan vara en fiende, den
der tillhandlat sig gäldenärens förbindelse,
i afsigt att å haris person hämnas enskilda
oförrätter. Och som den föreslagna Juryn
icke skulle ega alt sig med brottmål befatta,
utan dess functioner endast bestå i att medla
emellan medborgare i rent civila mai och
förebygga de missbruk, som, på Lagens bekostnad
, skola föröfvas emot olyckliga galdenärer
5 inen bysäitningstvänget otvifvelaktig!
komrne att, till fÖ jd af den hos de tillkallade
Domarne förutsatta rättskänslan , emot en
verkligen tredskmule^galdenär i ali stränghet
tillämpas; så förmodades verkan af en Jury,
med sådan syftning, icke kunna lilli va annat än
välgörande. Jlrågavarande förslag vtue så
-
Lae Utskottets Utlåtande N:0 160, g
ledes väl grundad! , och ej vederlagdt, dock J
i händelse detsamma icke kunde i dess helhet
antagas, borde Stminstone, i likhet med
Herr Cederschjölds hemställan och Lag--Cotniténs
förslag, stadgas: ”att gäldenär, som
”vederbörligen uppgifver sin egendom, och
”densamma för göhlen till sina borgenärer
’’afstdr, eller till så stort belopp , att shul*’den
dermed kari liqvideras, md varda från
' 'by sä 11 ning fri.’ *
o.o Herr P. G, Cederschjöld : att borgenär
bör emot gäldenär hafva samma skyldighet
i afseende på helsovården , som Kongl.
Majtt och Kronan emot fånge , samt således
förpligtas att, i händelse af gäldenärs sjukdom
, honom med läkarevård förse.
4:0 Herr N. JV. af Grubbens : att skälet
till hans yrkande om skyldighet för borgenär,
som håller gäldenär bysatt, att till
Staten erlägga 24 sk. B:co om dagen i slilningspenningar
m. m., vore det, att den,
som har något att förvara , bör bekosta den
plats, hvarest han vill hafva det förvaradt ;
att Talaren icke föreslagit förhöjning af
de kostnader, som drabba borgenären i och
för gäldenärs bysättande, (ty rättegången
hade icke att göra med underhållet) ; utan
endast att den bysatte , på det han ej måtte
behöfva svälta , borde undfå sk. B:co oni
jo LogUtsiottets Utlåtande N:o 160.
dagen i underhallspenningar, hvilket ej kunde
anses vara för mycket ; __ att Utskottet
icke skall ratt lörstått och besvarat Talarens
förslag, att den i Concurslacen stadgade tid
al t v ii mänader, efter hvilkas forlopp bysatt
gäldenär kan försattas i concurstillstånd, borde
minskas till en månad ; hvilket förslag
åsyftade, att den bysatte måtte så mycket
snarare kunna nödgas att göra cession eller
ock betala, samt mångens långvariga
lidande sålunda minskas; — och att, enär Läkaren,
hvilken ej borde vara medlare emellan
borgenären oell gäldenären , ådrager sig den
förres ovänskap, örn han tillstyrker tillåtelse
för gäldenären att några timmar vistas utom
häktet, och i motsatt fall den senares, detta
förhållande måtte undanrötljas och, då Utskottet
förbisett Talarens, pag. 12, punkten
cl, härom framställda förslag , annan tjenlig
förändring af Utskottet föreslås.
I anledning af hvad sålunda blifvit anmäikt
och yrkadt, har Utskottet å nyo förehaft
detta ärende, men icke funnit skäl att
frånträda eller ändra sin i ämnet fattade öfvertygelse.
Och som anmärkningarne till
det mesta bestå endast i upprepande eller
närmare utveckling af en del af de motioner,
Utskottet, på anförde och ej vederlagds
LagVtskottets Utlåtande N’.o 160, 11
grunder, afstyrkt; sa torde återremissen kunna
anses tillfyllest besvarad genom följande
erinringar.
Af by sä t tn ingsån? t a! tens natur och ändamål
(oljer det af sig pjeiff, ait någon gräns
för dess användande ej kan, på förhand, annorlunda
bestämmas, än så , att tvångsmedlet
upphörer, så snart anledningen för dess tillämpning
upphört. Att fastställa er< annan
godtycklig tidsgräns för bysättning vore att,
åtminstone lill en del, upphäfva dess ändamål
och omintetgöra dess åsyftade verkan.
Man komme då att, si tillsägandes , endast
Jar syns skull meddela fordringsegaren
rättighet att hålla sig till gälderiärens person
, eller att gifva med ena handen hvad
man med den andra tager tillbaka.
Utan
att ovillkorligen förneka främmande rättsanstalters
möjliga användbarhet i vårt land ,
håller Utskottet likväl före, att man i all
lagstiftning, och serdeles i de ämnen, der
lagstadganden ej kunna härledas från rena
förn uftsgrunder, utan måste hemtas från hvarje
lands och hvarje folks serskilda naturliga
och oeconomiska förhållanden , bör ytterst
varsamt begagna främmande Lagar till mönster
för egna. Och sorn flera af de omständigheter,
hvilka inverka på Engelska och
Franska Bysättriingslagarnes anda och beskaffenhet
, såsom rikare oeeonotniska källor och
12 LagZJtskottets Utlåtande N:o lGo.'
ett, deraf beroende, val befästadt creditsystem
, icke äro för banden i Sverige; så
kunna ej nämnde Lagar, derföre att de äro
lämplige i England och Frankrike, anses tjenlige
för Sverige , der svagare tillgångar och
ett deraf följande vacklande penningeväsende
göra ett strängare bysättningstvång nödvän*
digt för underhållande af förtroendet i penningeförhållanden.
Någon jemförelse emellan
bysättning och fängelsestraff kan lika litet
anställas, som storheter af olika slag kunna
med hvarandra mätas. — Man bör dessutom
icke förbise , att bysättningstvangel är
begränsadt genom det allmänna stadgandet i
8 Cap- 2 §. Ulsöknings-Balken , att den ej
md för gäld bysättas, som gods i Riket eger,
deraf han gälda och rätt göra kan ,
eller gitter sätta pant eller borgen , samt
att undantag från denna regel , eller den
strängare exsecutionsrätt, sorn medförer ovilkorlig
bysättning, egentligen eger rum endast
i fråga om löpande skuldsedlar.
Gäl
denär
kan för öfrigt rädda sig från äfventyr
af bysättning, derigenom att lian , innan bysättningen
gatt i fullbordan, afträder sin ependorn
till borgenärers förnöjande, hvartill
han ej kan sakna nödigt rådrum, helst om,
såsom Utskottet föreslagit, bysättningsutslag,
på grund af löpande skuldebref, som är ställdt
att betalas vid anfordran , eller hvari viss förfallotid
ej är utsatt, icke får gå i verkställ
LagVlskoltets lTtlätarnle N.o iGo,
ligliet förr, än åtta dagarjefter Jen Jag, dl
gäldenären bevisligen erhållit del af lagsökningen
, så att lian ej kan af bysättningsutslaget
oförmodadt öfverrumplas. Någon för
personliga friheten vådlig olägenhet kan således,
efter Utskottets omdöme , icke härflyta
från öfrige om bysältning nu gällande stadganden
, till hvilkas förbättrande Utskottet
funnit de till dess granskning hänvisade fÖr:
slag ej skola bidraga.
Hvad angår den föreslagna Juryn eller
Nämnden, samt yrkandet om skyldighet för
borgenär att förse den bysatte gäldenären
med Läkarevård, i händelse af sjukdom, att
bestå honom ett större underhåll , och att
betala slitningspenningar m. rn. till Staten ;
så får Utskottet till hvad i dessa hänseenden
blifvit i Betänkandet yttradt endast lägga:
att, då ingen annan, än gäldenären sjelf,
kan anses ega tillförlitlig kännedom om hans
tillgångar och oeconomiska ställning, eller bedöma
, huruvida hans underlåtenhet att betala
härflyter af oförmögenhet eller tredskande,
ett opinionsyttrande derom måste
sakna all grund och blifva helt och hållet
godtyckligt ; — att, enär borgenärer böra nju-i
ta lika rätt , och den enas icke mer än den
andras må bero af gäldenär» helsotillstånd.
Utskottet ej finner billigt , att den ene, mer
äa den andre, skulla vidkännas omkostnadff
l4 LagUtskoltets Utlåtande N;o 160.
för sjuk gäldenär* vardande ;
att, då by
sättning
är en allmän rättsanstalt , den äfven
bär , såsom andra allmänna rätisanstalter , af
Staten bekostas , med undantag af hvad som
erfordras till den bysattes nödtorftiga uppehälle,
hvilket borgenären bör bestå, pa det
att anstalten ej må missbrukas; samt att det
underhåll , bysatt gäldenär nu njuter, är tillräckligt
för hans lifsbergning, dertill han
dessutom kan genom arbete sjelf bidraga.
Den ändring Herr af Grubbens yrkat i
tiden, efter hvars förlopp bysatt gäldenär må
kunna försattas i cessions-tiilstånd, lärer finnas,
i afseende på gäldenärens fördel, destomindre
af nöden, som det är gäldenären obetaget
att när som helst till borgenärer afträda
sin egendom.
Punkten d, pag. la , anser Utskottet
lika litet nu, som förut, förtjena afseende.—
Något medlarekall emellan borgenärer och
gäldenärer är Läkare icke ålagdr, och behöfver
således ej afskaffas. Läkaren medle emellan
helsa och sjukdom , lif och död , efter
konstens reglor och samvetets fordringar.
Om han , genom fullgörandet af denna sit)
pligt, ådr.iger sig borgenärs eller gäldenär®
rnissnöje och ovilja, — det måste han underkasta
sig och fördraga, lika med hvar och
en annan , som har en pligt att uppfylla.
LagUtskottets Betänkande Nia 161. i5
Utskottet öfverlemnar alltså sitt förslag,
i oförändradt skick, å nyo till Höglofl. Ritfderskapets
och Adelns pröfning.
Stockholm den ig Januarii i85o.
N:o i<5[.
Ankom till Exped. Utskottet den 27 Januari! 1830.
Betänkande öfver Herr Fr. L.
Rosenqvists motion om upphäfvancle
af 6 §. i 9 Capitlet
Handels-Balken.
Sedan Rikets Ständer, med ogillande af
Lag-Utskottets Betänkande Nio 98, afslagit
den af Herr Fr. L. Rosenqvist väckta, i
nämnde Betänkande omförmälda motion om
stadgande, att färskrifningar skola, får alt
vara gällande, ställas till viss man rn. m.,
har Herr Rosenqvist hos Höglofl. Ridder—
skåpet och Adeln framställt det yrkande, att
6 §. i 9 Cap. Handels- Balken nia. alldeles
upphöra, och en hvar ega rättighet att betinga
sig sa stor ränta han behagar; emedan
lagstiftare», då lian ansett sig icke böra
träda emellan , i fråga om sjelfva Capitalet ,
i6 Lagutskottet! Betänkande N:o 161.
eller förbindelsen deri , syntes ej eller böra
träda emellan i fräga om räntan.
Öfver detta till Lag-Utskottet remitter
rade förslag finner Utskottet nlgot annat
yttrande icke erforderligt, än att, då Rikets
Ständer redan bifallit Siats-, Banco- oell
Lag-Utskottens den 2g sistlidne September ,
•under N:o 17, afgifna Betänkande, hvari
Herr M- af Christiernins motion om fri
ränteberåkning blifvit afstyrkt, denna frlga
Sr, i följd af 87 §. i Regeringsformen, att
anse såsom afgjord och förfallen , samt derföre
ej vidare kan , under innevarande Riksdag
, komma under Rikets Ständers pröfning.
Stockholm den 19 Januarii i85o.
STOCKHOLM,
Elmms och Granbergs Tryckeri, i83o«
LagUtskottets Betänkande Nö i6s, \
N:o i6z.
Ankom till Expsd» Utskotlot den 3 Febr. 1830,
Betänkande, i anledning afBancoUtskottets
förslag om utfärdande
af förklaring öfver
Kongl. Brefven den 17: de
Februarii 1742 och den 26:te
April 1776, angående Bankens
forum i Concursmäl.
Till Lag-Utskottets behandling hafva Stimfå
lige Riks-Stånden, genom Serskilda remisser»
öfverlemnat Råneo-Utskottets Memorial, N:o>
86, hvaruti är anfördt» att» sedan Banco—
och Lag-Utskottens Betänkande, N;o 6g> angående
upphörande af Bankens rättighet
att med egna käromål draga sina vederparter
från deras lagliga Domstolar, blifvit
af Högloflige Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet»
men af Högvördige Preste-Siåndet och \räl«
loflige Borgare-Ståndet afslaget , och den i«
fragasatta förändringen således, likmätigt Bylde
§:n i Regerings-Formen , ej kornme att ega
rum, utan Banken, såsom hitintills, förblifBih.
till Riki-St. Prot. iS28 — 1830, 7 Sami. j Af i, t
3 :dje Bit. 9'de H:t.
p LngTJiskoltets Betänkande N.o 163.
va i åtnjutande af det serskilda domstolsprivilegiurn,
som, genom 4lde punkten i 1663
års Riksdagsbeslut, blifvit Banken försäkradt,
Banco-Utskottet funnit angeläget, att de i
sammanhang dermed gifna stadganden, Kongl.
Brefvet till Götha Hofrätt den i7:de Februarii
17 angående forum för Banken i
Concurstnål, samt Svea Hofrätts, i följd af
Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse den a6 April
1776, under den i2:te Juni» samma år
utfärdade Universal , sorn innehåller, huru
förfaras bör, då Banken, innan Afträdesoch
Förmonstvist hunnit blifva afgjord, korn*
mit, medelst pantens försäljning genom offentligt
anslag, utrop eller annars, till sin.
betalning och sådant blifvit anmäldt, måtte
erhålla ett tillägg eller en förklaring , hvari,
genom de hinder och det uppehåll för Ban*
kens medborgenärer i Concursmål , som , i
följd af dessa Författningars ordalydelse, någon
gång uppstått, så vidt ske kan, undanrödjas
och förekommas. Enligt en ordagrann
tillämpning af berörde Författningar , hvilka
dock, med anledning af stadgandet i lo da
Cap. 1 »ue Rättegångs-Balken , att ej någon
sak md upptagas, utan i rätt Domstol,
ända att parterna sjelfve om annan Rätt
åsämjas, utan Konungen finnér skäl att
gifva der lof till, icke alltid blifvit af Domstoiatne
lika tolkade och förstådde, syntes
iagUtskottets Betänkande N:o 162, 5
det åligga vederbörande Domhafvande att, £
alla Concurser, der Banken någon fordran
bevakat , öfverlemna till Svea Hofrätt att
pröfva hvad rum Banken för sin fordran ,
i förhållande till öfrige borgenärer, ega bör,
så vida icke Banken anmält sig vara forsin
fordran godt gjord , innan concurst visten
hunnit i öfrigt af göras vid deri Domstol,
der saken är anhängig. Men då en sådan
åtgärd , nödvändigt ledande till hinder och
uppskof för Concursmåls bringande till ändtligt
slut, ingalunda kunde anses för Banken
behöflig vid de oftast inträffande fall ,
då dess anspråk att, i följd af inteckningsoch
förmonsrätt , njuta full betalning, icke
af någon medborgenär blifvit bestridda, föresloge
Banco-Utskottet , det måtte , på det
sätt och i den ordning Regerings • Formens
87:de p. stadgar, den närmare förklaring
Öfver de förut nämnda Kongl. Brefven af
den
pril 1776 varda meddelad: att prof ningen
af Bankens fordringar i Concursmål,
som göras anhängige vid
någon annan Domstol, än Svea Hofrätt,
kommer att till bemälde Hofrätt
öf ver lemnäs endast i de händelser,
dd någon med Bankens fordringsanspråk
gemenskap egande
anmärkning eller invändning före
-
4 ZiagUtskoitets Betänkande N.'o l62.
hommer', men i annat fall målet i
dess helhet behandlas af den Domstol,
der bevakningen skett; för hvilken
förklarings beredande Banco-Utskottet tillstyrkte
, att Memorialet måtte till Lag • Utskottet
öfverlemnas.
Derjemte har Lag-Utskottet från Hög*
loflige Ridderskapet oell Adeln fatt sig tillstäldt
ett af Herr Friherre Jacob Cederström,
vid ärendets föredragning inom Ståndet, afgifvet
anförande, hvari Herr Friherren, med
anmälan af sin reservation emot det fattade
beslutet om ifrågavarande Memorials remitterande
till Lag-Utskottet, yttrat sig ansa
både motionens väckande och remissen deraf
olaglige , på den grund, att, ehuru 07:d©
§tn i Riksdags-Ordningen , som innehåller;
^Intet Utskott, Constitutions- och BancoUtskotten
allena undantagne, vare berältigadt,
att väcka frågor till afgörande i Rikets
Ständers plena etc.'", tillåter Banco-Utskottet
att , till afgörande inom Rikets Stan»
ders plena, väcka frågor, deraf likväl icke
kunde härledas rättighet tor samma Utskott
att göra motioner, som till andra Utskotts
handläggning höra, enär ett dylikt förfarande
skulle kunna medföra fullkomligt eluderande
af Grundlagens stadgande© om maj
tionsrätten,
iLoyUi&iotiets Bilinlandt N:o 16a'.; 5
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet
i öfvervägande tagit. Och hvad först
angår Herr Friherre CederstrÖms invändning,
att hvarken Banco-Utskottet skall egt
framställa omförmälde förslag, eller remiss af
Memorialet derom lagligen kunnat beviljas;
så, enär det icke tillkommer Lag - Utskottet
att undersöka och pröfva , huruvida berörde
åtgärder äro grundlagsenlige eller ej , finner
Uiskotiet sig lika litet pligtigt att öfver samma
invändning sig utlåta , sorn förhindradt
att upptaga och i vanlig ordning handlägga
ifrågavarande af samtlige Riks-Stånden till
Utskottet hänskjutna förslag.
Vidkommande fördenskull sjelfva saken
; så , ehuru Utskottet , som förut , enligt
hvad ofvan berördt är , samfäldt med
Banco-Utskottet, på anförda grunder, tillstyrkt
ett fullkomligt upphörande af Bankens
rättighet att meri egna käromål draga sina vederparter
från de Domstolar, hvarunder de,
enligt allmänna Lagens föreskrifter , eljest
äro lydande, anser den af Eanco-Utskottet
nu föreslagna förklaring öfver Kongl. Brefven
den 17:de Februarii 1742 och den 26:1a
April 1776 skola endast i ganska ringa moa
bidraga till afhjelpande af de många olägenheter
, hvilka af Bankens, efter Utskottets
tan^a, lika olämpliga, som för Banken i sjelf
-
g Lagutskottet* Betänkande Nto 16a.
v» verbet onyttiga serskilda domstolsprivilegitim
härflyta, finner dock Lag-Utsfcottet sig
böra desto hellre understödja Banco Utskottets
förslag, sora de få fördelar, hvilka deraf
äro att vanta, skola komma Banken lika
mycket som dess medborgenärer i Concursen
till godo; och hemställer derföre Utskottet,
om icke den föreslagna förklaringen må erhålla
denna lydelse;
Kongl. Brefvet den 17 -de Februarii
1742, angående Bankens forum i
Concursmdl, samt usta momentet
af Kongl. Brefvet den 2b:te April
»776, rörande förklaring öfver
vissa delar af Concurs - Stadgan
den 26\te Augusti 1773, skola hädanefter
sålunda tillämpas, att
prÖfningen af Bankens fordringar
i Concurser, de der vid någon annan
Domstol, än Svea Hofrätt,
göras anhängige , icke skall till
bemälde Hofrätt Öfverlemnas i
annat fall, än då någon med
Bankens fordringsanspråk gemenskap
egande anmärkning förekommit;
ulan bor, då detta fall ej
inträffar, hvarje Concursmdl, äfven
i hvad det förer Bankens rätt,
LagVlskottets Betänkande N:o 16a. y
behandlas och af göras af den
Domstol, der bevakningen skett.
Stockholm den 1 Febr. i85o.
STOCKHOLM,
Elmin» och Granbergs Tryckeri, i83o.
LagUtskottets Memorial N:o i65.
N.o 163.
Ankom till Exped. Utskottet 4en it Februarii 1830.
Memorial, i anledning af RiksStåndens
serskilda beslut, angående
Utskottets Betänkande
N:o 95 och Utlåtande
N:o 155, om ändringar i K,
Förordningen den 24 Augusti
1813 emot fylleri och
dryckenskap.
P^ällofl. Borgare-Standet har till alla delar
bifallit Utskottets ofvanberörde Betänkande
och Utlåtande samt icke antagit den af Hedervärda
Bonde-Ståndet till öfriga Stånden
aflåina inbjudning, som här nedan omförmär
les.
Hedervärda Bonde-Ständet har äfven
bifallit Utskottets Betänkande, likväl med de
förändringar, dels att, i stället för det föreslagna
stadgandet, att den för fjerde resan
fylleri pliktfäilde skall , örn han är myndig,
ställas under förmyndare och stå under förmynderskap,
till dess han gitter visa, att han
Bih, till Rikt-St, Prat. 18*3—1830, 7 Saml.lAfd. t.
3 i dje B,t i o de H:t.
2 PagTätskottets Memorial N;o lGf>,
från sin vanart så återkommen är, att han sig
och sitt gods sjelf råda kan, samt derjemte
förklaras oberättigad att deltaga i val eller
väljas till sådana förrättningar, som innefatta
medborgerligt förtroende, hvilket stadgande
ogillades, må förordnas, att den för jaerde
resan fylleri pliktfallde skall förklaras
oberättigad att väljas till allmänna uppdrag
eller förrättningar, och dels att i föreskriften,
att öfvermage, som af starka drycker
öfverlastar sig , bör agas af föräldrar elier
husbonde i närvaro af Krono-, Stads-eller
Policé-betjent, må uttryckas, att detta bor
ske endast i närvaro af Krono-, Stadseller
Police-betjent; och har Bonde-Ståndet
inbjudit sina Med-Ständer att i detta beslut
sig förena.
Höglo fl, Ridderskapet och Adeln har
instämt i Bonde-Ståndets nyssberörde beslut’;
hvaremot
ITögvördige Preste.Ståndet, sorn gillat
endast den del af Utskottets förslag, hvilken
3ngår bestraffning för första, andra och tre-»
dje resan fylleri, samt stadgat, att fylleribrott
böra kunna efter omständigheterna åtalas både
vid allmän Domstol, hos Konungens Befallningshafvande
och vid Police-inrättniDg,
i allt öfrigt afslagit Utskottets ifrågavarande
Betänkande och Utlåtande; i följd hvaraf och
XjdgUtsiottets Memorial N:o 163.
enär Siandet således ansett den I 1813 ari
Förordning stadgade straffbestämmelse för fjerde
resan fylleri böra bibehållas, Ståndet icke
eller funnit för godt att Bonde-Ståndets of*
vanberörde inbjudning antaga.
Således är Utskottets förslag dels af alla
fyra Riks-Stånden och dels af tre Stånd gil—
ladt, utom i hvad detsamma angar
1:0 1Straff bestämmelsen för fjerde resan
fylleri, och
2:0 Verkstalligheten af Straffet för öfvermage,
som af starka drycker sig öfverlasta!'.
Hvad den förra af dessa tvanne frågor
beträffar; så finnes, att Utskottets tillstyrkande,
att stockstraff för fjerde resan fylleri mS
upphäfvas, blifvit af tre Riks-Stånd bifallet;
■— att deremot Utskottets förslag, att den för
fjerde resan fylleri pliktfällde skall ställas un^
der förftiyndare-vård och under sådan vård
förblifva intill dess han gitter visa sig vara
ifrån sin vanart så återkommen, att han sig
och gods sitt sjelf vårda kan, är af tre Stånd
förkastadt; — att, enär Vällofl. Borgare-Ståndet
i allo gillat Utskottets förslag och sale
-
4 LagXhskoiiets Memorial N:o 163,
des äfven godkänt det utur 1815 ars Föri
ordning bibehållna stadgandet, att den, som
pliktfälles för fjerde resan fylleri, tillika skall
förklaras oberättigad att deltaga i Val eller
väljas till sådana förrättningar, som innefatta
medborgerligt förtroende, samt Högvördige
Preste-Ståndet funnit nämnde Förordnings
straffbestämmelse för fjerde resan fylleri
böra bibehållas, dessa två Stånds beslut
sammanstämma deruti, att berörde stadgande
skall fortfara att vara gällande; — att deremot
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hedervärda Bonde-Ståndet ansett den pliktfällde
endast böra förklaras oberättigad att
väljas till allmänna uppdrag och förrätt,
rättningar; — och att således i denna omständighet
två Stånd stannat emot två, hvaraf
följer att, jemlikt 87=de §. i Regeringsfori
men, härutinnan kommer att förblifva vid
det, som förut stadgadt varit; hvilket åter är
enligt med Utskottets förslag
Af
detta förhållande anser Utskottet det
blifva en följd, att i:sta Momentet i i;sta§:n
af förslaget skall ändras till denna lydelse :
"Den, so/n af starka drycker
synbarligen öfverlastad är och i sådant
tillstånd träffas ä väg, gata
eller annat allmänt ställe, bote
f örsta gången Tre Riksdaler Sex
-
LagVtskottets Memorial N:o i65. 5
ton skill ingar, andra gången Sex
Riksdaler Trettiatvå skillingar, tredje
gången Tretton Riksdaler Sexton
skillingar, samt fjerde gången
likaledes Tretton Riksdaler Sex
ton skillingar; hvarförutan, i sistnämnde
fall, den pliktfallde skall
förklaras oberättigad att deltaga i
val eller väljas till sådana förrättningar,
som innefatta medborgerligt
förtroende. Beträdes någon
femte gången, eller oftare, med
fylleri „• varde försänd till någon
Kronans Arbets-inrättning eller
Corrections-hus, att derstädes ett
halft år till arbete hållas
Vidkommande åter den andra frågan •
eller verkställigheten af öfvermages bestraffning;
så, enär Utskottets af Vallöf]. BorgareStåndet
gillade förslag icke innehåller någon
ändring, af hvad i detta afseende är stadgadt,
i i8i3 års Förordning, den Högvördige Preste-Ståndet
äfven härutinnan bibehållit, anser
Utskottet Höglofl. Ridderskapets och Adelns
samt Hedervärda Bonde-Ståndets beslut om
tillägg af ordet endast icke kunna, emot ofvan
åberopade $. i Regeringsformen, föranleda
till ändring af hvad Utskottet , i enlighet
med nämnde Förordning, föreslagit.
€ Bil- till LagUtskottett Memorial N;ö 163.
«tne Ledamöters serskilda meningar bifogas.
Stockholm den 9 Febraarii i85o.
Reservationer
1:0 af Herr Landegren'. ”Sedan Rikets
Ständers Utskott till Riks-Stånden afgifvit
Betänkanden ofver de till Utskotten
remitterade motioner, samt, i händelse af återremiss,
besvaråt anmärkningarne, stadgar
Grundlagen ej någon ytterligare rättighet för
Utskotten, att, utan serskildt förständigande a£
ett eller flere Riks-Stånd, till Rikets Ständer
inkomma med förslag eller yttranden i
redan behandlade mål , utom vid det förhållande,
73 §:n Riksdags-Ordningen omforma^
ler, eller att Riks-Stånden i sina beslut stannat
i så skiljaktiga meningar, att jemkningsförslag
och voterings-propositioner böra af
Utskotten Riks-Stånden underställas. Ehuru
nu Lag-Utskottet, i min tanka, rätteligen ansett
Riks-Ståndens beslut, i anledning af Utskottets
Betänkande N:o 95, och Utlåtande
N:o löb, öfver åtskilliga motioner om ändringar
i Kongl. Förordningen den 24 Augusti
i8i5 emot fylleri och dryckenskap, vara sa
Bil. till TjdgUiskötiett Memorial N:o i63. 7
beskaffade, att någon jemkn!ng ej kunde ifrågakomma,
samt saken ej eller förfalla, utan
att ett af Riks Stånden fattadt beslut existslade,
hvilket, i grundlagsenlig ordning, skulJ
le expedieras, har likväl Utskottets pluralitet
funnit sig bora till Riks-Stånden inkomma
med berättelse om Utskottets förrberörde åsigter.
Det är emot en sådan, efter mitt förmenande,
med Grundlagarne ej förenlig åtgärd,
som jag hos Utskottet tillkännagifvit
och nu hos Rikets Ständer vördsarnt anmäler
min reservation. Förgäfves har jag sökt uppfatta
ändamålet med en sådan anmälan. Vill
man å nyo draga hufvudsakon under RiksStåndens
pröfning, si torde försöket ej lyckas,
enär Riks-Stånden ej, på Utskottets tvätydiga
uppmaning, lära anse sig berättigade att åter
besluta i ett ämne, sorn de redan definitivt
afgjort. Skall deremot Memorialet anses för
hvad det är, en berättelse om Utskottets åsigr,
lärer det ej kunna blifva föremål för RiksStåndens
pröfning, samt Utskottet således ej
eller erhålla kännedom, huruvida åsigten gillas
eller ogillas; och det lärer vara först då
Expeditions-Utskottet inkommer med förslag
till Rikets Ständers underd. Skrifvelser, som
Riks-Stånden böra pröfva, om deras beslut
äro rigtigt uppfattade eller ej. Vill man slutligen
härleda behofvet af ifrågavarande anmälan
derifrån, att, i följd a£ Riks-Ståndens
beslut, förändringar måste ega ruin i raågra
8 Bil. till LagVtskottets Memorial N:o l63.
af de utaf Lag-Utskottet uppställde redactioner,
så motsäges detta af den i 36 §. Riks»
dags-Ordningen Expeditions-Utskottet anvisade
bestämmelse, att författa och uppsätta
Rikets Ständers beslut, hvilken befattning
ej endast till renskrifning torde kunna inskränkas;
och att Rikets Ständer ej tillförene
ansett Expeditions-Utskottets åliggande så
begränsadt, bevises, bland annat , af det vid
»lenna Riksdag gillade förslaget till Rikets
Ständers underd. Skrifvelse, angående åtskilliga
tysta förmonsrätter, uti hvilket förslag
alla de af Lag-Utskottet projecterade §§ måst,
i följd af Riks-Ståndens beslut, af Expeditions-Utskottet
förändras. Skulle en sådan
praxis, sorn den Lag-Utskottet nu påbörjat, af
Riks-Stinden gillas, måste »len ofelbara följden
af ett dylikt obegränsadt skriftvexlande,
emellan Utskotten och Riks-Stånden, blifva
både Rtksdagarnes förlängande och Riksdagskostnadernes
ökande. I afseende på det nu
ifrågavarande målet skall sannolikt af Lagr
Utskottets åtgärd inträffa , att den afgående
underd. Skrifvelsen så sent till Kongl. Majit
inkommer, att Dess pröfning, före Riksdagens
länge önskade slut, ej medhinnes, i följe
hvaraf de , i min tanka nyttiga förändringar,
Rikets Ständer beslutat i Kongl. Förordningen
den 24 Augusti i8l3 , uteblifva, samt
det i samma Författning stadgade, med tidens
anda
Bil. i. Lagutskottets Memorial N:o i63.
anda och upplysning ej förenliga stockstraffet,
hvilket* upphäfvande i Kongl. Förordningen
den s6 Februarii 1817 Rikets Ständer
redan föreslagit, kommer att i ännu fem
är fortfara»®*
stro Af Herr Dom-Prosten Holmström t
”Vid jemförelsen af de beslut, uti hvilka de
zespective Riks-Stånden stannat angående
straffbestämmelsen för 4:de resan fylleri, has
jag icke kunnat annat finna, än att frågan
om förändring uti hvad hittills derom varis
stadgadt bör förfalla, Endast arne Stånd, Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet, hafva förenat sig om ett gemensamt
beslut att bibehålla en del af den
bestraffning för berörde brott, hvilken dets
af Lag-Utskottet, i Betänkandet N:o g5, blif•vit
föreslagen, dels i 2 §. af 1813 års Kongh
Förordning redan finnes bestämd. Af de
öfrige arne Riks-Stånden har det ena, utan
att antaga Hederv. Bonde-Ståndets inbjudning
om sönderdelning af straffbestämmelserna, bifallit
Lag.Utskottets förslag i sin helhet; det
andra har åter alldeles af slagit detsamma. Här
inträffar således ej allenast den händelse, att
ajne Stånd stannat emot två, utan fastmer, att
ajne Stånd stannat emot ett af de 2:ne andra,
som hvar för sig fattat motsatta beslut;
Sik, till Rilt-St. Prat, 1818 — *83°, 7 Sami. 1 Af i g
3xdje B:t. 1 o-.de Hit.
io Bil. t■ LagUtskoltels Memorial N:o 163.’
och någon sammanjemkning kan fördenskull,
enligt min åsigt, ej ega rum, utan frågan
måste, jemlikt 87 §. Regeringsformen, förfalla.
Väl skulle man, under den förutsättning,
att antagandet af det hela också medför
antagandet af en del deraf , kunna
komma till det resultat, att Välloflige Borgare-Ståndet
verkligen instämt med Höglo!!,
Ridderskapet oell Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet uti bibehållandet af en liten
del af den föreslagna bestraffningsgraden;
men just af förstnämnda Vällofliga Stånds
vägran att antaga den gjorda inbjudningen,
drager jag tvärtom den slutföljd, att Ståndet
icke med en tillbörlig progiession i straff för
förnyade förbrytelser ansett förenligt att antaga
blott denna lilla del af Utskottets förslag,
hvilket, såsom ett ostyckadt helt, borde
utgöra det ifrågavarande brottets lagliga påföljd.
Häraf synes mig ock följa , att det
ej varit Välloflige Borgare-Ståndets beslut
att— såsom HöglofligeLag-Utskottet Synes förutsätta
ovilkorligt upphäfva det förut stad-'
gade stockstrcijfet för »}:de resan fylleri, utan
blott med det vilkor, att någon lämpligare
bestraffning sattes i stället, nemligen den
brottsliges ställande under förmynderskap.
Det är ock för det ändamål, att Välloflige
Borgare-Ståndet må sättas i tillfälle att öfver
denna omständighet meddela sin mening,
sorn jag deltagit i Lag-Utskottets beslut att
il Bil. t. LagVtskottits Memorial N:o i65.‘
med det nu afgifna Memorialet till Riks.;
Stånden ingå. Hade resultatet af de skiljaktiga
besluten varit fullkomligt klart och
bestämdt, så skulle jag ej dragit i betänkande
att instämma uti Herr Borgmästaren Lan-_
(legrens åsigt af målets omedelbara öfverlemnande
till Högl. Expeditions-Utskottets åtgärd.
Slutligen torde mig tillåtas den allmänna
anmärkning, att, om den grundsattsen consequent
fullföljdes, att ett i gällande Lag stadgadt
straff skulle anses genom Rikets Ständers
beslut tipphäfvet derföre, att hvartdera
af Riks-Stånden för sig, eller blott aine gemensamt
, beslutat införandet af nya bestraffningssätt,
följden möjligen skulle kunna blifva
den , att den gamla straffbestämmelsen
borttogs, utan att någon ny, i briat af 3me
Stånds sammanstämmande beslut i stället blef
föreslagen — ett förhållande , så nära liknande
det nu ifrågavarande, att intet tvifvel
hos mig finnes, det förändring i a §. afi8rj
års Kongl. Förordning icke vid denna Riksdag
kan grundlagsenlig! komma i fråga.’*
STOCK HOLM,
jtirnéus och Granbergs Tryckeri, 1830.
La.% Utskottets Memorial N* itiij* *
N:o 164.
Antom till Expecl. Utskottat (len 18 Februari: Sjö.
Memorial, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut,
angående Utskottets Betän
kande
N:o 89, och Utlåtande
N:o 154, om indragning
af Lagmans- och Kämners-Rätter
samt serskilda Domstolar
m, m.
Utskottets ofvanberörde Betänkande och Utlåtande
äro dels af samtlige Riks-Stånden
och dels af tre Stånd gillade, med undantag
af följande omständigheter, i hvilka RiksStandens
beslut äro antingen skiljaktiga eller
obestämda.
Hedervärda Bonde-Ståndet, som i allo
bifallit Utskottets Betänkande, har således äfven
gillat tillstyrkandet, att alla Kämnersrätter
må indragas; men Högloflige Ridderskapet
och Adeln samt Högvördige PresteStåndet
hafva ansett Kärn/iersrätterne i Stock
Bih.
till Riks-St. Prot, iga8 _ 1830, 7 Sami. j Ajd, 1,
51 rf/e B\t. r i \te H;t.
3 LagUtskottets Memorial N:o 164,
holm, såsom i 'Fryckfrihets-förordningen omförmälde,
icke kunna för närvarande afskaffas.
Välloflige Borgare-Ståndet åter har ogillat
Utskottets förslag i hvad det angår Kämnersrätter
i allmänhet, med yttrande, att desse
Domstolar komma att bibehållas i de städer,
som sådant åstunda.
Häraf anser Utskottet följa, att Rikets
Ständer beslutit indragning af Kämnersrätter
, med undantag af Kämnersrätterne i
Stockholm.
Vid detta förhållande finner Utskottet
jsig böra hemställa, om icke i:sta och 4:1)6
punkterne af den i Betänkandet N:o 89, sid.
34 och följande, föreslagna Författning, må
förändras sålunda :
i:s(a punkten (sid. 35):
Alla Kämner srätt er, med undantag af
Kämnersrätterne i Stockholm, skola etc.
och 4‘.de punkten (sid. 36):
I sammanhang härmed varda nedannämnde
lagrum dtls upphäfne och dels ändrade
, på sätt som föijer; dock att de
biand dessa lagrum, som angå. Kämnersrätier
och Rådstufvur ätter, skola, i afseende
Lag-Utskottets Memorial N:o 164.' 5
pa Kämner sr åtter ne i Stochholm och Rddstufvurätten
derstädes , oförändrade bibehållas
:
Rättegängs-Balhen etc.
I anledning af Utskottets tillstyrkande
i Utlåtandet N:o 1Ö4, sid. 22 och 23, att antingen
den af Utskottet, i Betänkandet N:o
89, föreslagna tiden, för den ifrågavarande in*
dragningens verkställande, må förlängas ett
år, eller till år i83i, å de dagar, som i lista,
Sidra och 3je momenten af ofvanberörde
förslag (sid. 35 och 36) äro utsatta, ellec
ock tidens bestämmande öfverlemnas till Kongl.
Maj:ts Nådi ga pröfning, hafva Högloflige Ridderskapet
och Adeln och Hogvördige Preste
Ståndet antagit det senare alternativet;
men af Valloflige Borgare-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet är något annat, eller
bestämdare yttrande i samma fråga ej
meddeladt, än det, sorn innefattas i desse Stånds
bifall till Utskottets Utlåtande i denna del.
Utskottet anser derföre, med samtlige
Riks-Ståndens beslut öfverensstämmande, att
i Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Majit må förklaras, att, derest Kongl,
Maj-.t anser den af Rikets Ständer beslutade
indragningen ej kunna verkställas a
4 Lag-Utskottits Memorial N:o i64.
den i Utskottets förslag utsatta tid, Rikets
Ständer i underdånighet 'öfverlemna lill
Kongl. Maj:t att bestämma tiden, då samma
indragning lämpligen må kunna för
sig gå.
Det af Utskottet, i Betänkandet N:o 89,
lid. 83 och 84, framställda Förslag till För»
ordning om upphörande af Frälsemäns rättighet
att i vissa mål dömas af Hofrätt, såsom
Järsta Domstol, så ock om upphdif vande
af 2 §■ i 8:de Cap. Rättegångs-Balken
samt dermed Öfverensstämmande serskilda
Författningar, i händelse Högloflige Biri (lersik
a pet och Adeln skulle finna för godt att
nämnde rättighet sig afsäga, är af de tre ofrälse
Stånden, under nämnde förutsättning,
gilladt, samt jemväl af Högloflige Ridderska»
pet och Adeln godkändtt men som sistnäijon.
de Riks-Stånds sålunda gifna bifall icke kati
antagas innebära den afsägelse af dess Domstols-privilegium,
hvilken blifvit förutsatt såsom
vilkor för förslagets antagande, hemställer
Utskottet om icke detta förslag är att anga
såsom för närvarande förfallet.
Stockholm den 16 Februarii i85o.
Lag . Utslolttts Memorial N:o i65. 5
N:o 165.
Ankom till Expeditions-Utskottet den 13 Februarii 1830,
Memorial, i anledning af Herr
Carl Printzenskö/ds hemställan,
om anmodan till LagUtskottet
att till Riks-Stånden
inberätta, huru den, i
Utskottets BetänkandenN:ris
5S och 103, upptagna fråga,
om ändring i i8:de och
Ip:de af Jnteckningslagen,
blifvit afgjord, m.m.
Sedan Utskottets Betänkande Nto 58 , i anledning
af Herr Friherre Ludvig Boijes
motion, örn ändring eller förklaring af i8tde
och ig:de §§. i Kongl. Förordningen den
J3lde Julii 1818, angående inteckning i fast
egendom , blifvit af Välloflige Borgare-Ståndet
samt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet,
men af Högloflige Ridderskapet och Adeln
samt Högvördige Preste-Ståndet till Utskottet
återförvisadt , afgaf Utskottet , under N:o
lo3, nytt Utlåtande, hvari åtskilliga jemkning,
-! r i det uti N:o 58 framställda Bagförslag
tillstyrktes. Detta Utlåtande blef af Hedervärda
Bonde*Ståndet lagdt till Handlin
-
6 Lag-Vtskoitets Memorial N.o 16S.
garne, men af Välloflige Borgare-Standet gillad
t , med det ytterligare förklarande, att,
derest, vid tillämpning af i ti:de //., inteckningsirinehafvarén
eller fastighetsegaren ej
nöjes dermed, att taxeringsvärdet tages lill
grund för beräkningen af den andel i gälden
, som å hvardera fastigheten bär belöpa,
inteckningshafvarén eller fastighetsega.
ren dd skall j öreläggas att, inom viss tid,
anmäla sig hos vederbörande Domare, för
att, uppå egen bekostnad, i behörig ordning
erhålla värdering af hvardera af de gemensamt
intecknade fastigheterna, hvarvid
bör bestämmas det värde, som fastigheterna
ega den tid, dd f ördelningen af gälden
sker. Högloflige Ridderskapet och Adeln
deremot beslöt , med ogillande af Utskottets
förslag, det borde ifrågavarande §§. i Intecknings
- Förordningen förblifva oförändrade,
sådane de nu tyda, dock med den förklaring,
att 19 //. väl föreskri/ver sättet för gemensam
intecknings gäldande utur flere fastigheter
, da dessa äro uti gäldenärens eller
en egares hand, men icke utstakar den andel
särskilde egare af fastigheter , sorn gemensamt
äro f ör skuld intecknade, bora
uti densammas gäldande taga; i hvilket
senare afseende Ridderskapet och Adeln ,
för sin del, antog samt inbjöd de öfrige RiksStånden
att jemväl antaga ett Lagförslag,
hvilket, såsom infördt i Riddersfcapets och A”
Lag-Utskottets Memorial N:ö i 6 5. 7
delns till öfrige Riks-Stånden aflåtna Protocolls-
Utdrag ai den i i:te si st) i cl ne November,
Utskottet anser öfverflödigt att här upprepa.
Och har Högvördige Preste - Ståndet
först gillat Utskottets Utlåtande N:o 103, nied
det tillägg Herr Friherre Stael von Holsteins
vid Utlåtandet fogade reservation innehåller,
men sedermera, i anledning af berörde inbjudning,
instämt i Ridderskapet* ocn Adelns
beslut ; hvaremot Välloflige Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet ej funnit skäl
att i samma beslut sig förena.
Efter det underrättelse om denna utgång
af ärendet till Lag-Utskottet ankommit, uppstod
hos Utskottet fråga, huruvida det förhållande
vore för handen, att Utskottet borde
, i anledning af 7j:dje §. i Riksdagsordningen
, afgifva förslag till sammanjetnkning
af Riks-Ståndens omförmälde skiljaktiga
meningar; och bieF , efter härom hållen öfverläggning,
genom omröstning utröndt , att
Utskottets fleste Ledamöter ansågo Riks-Stånden
hafva i sina beslut stannat två emot
två, samt att ftågan således, enligt 87 §. i
Regerings-Formen , komme alt förfalla j i
följd hvaraf Utskottet fann någon ytterligare
åtgärd med detta ärende icke ega rum.
Sedermera bar en af Utskottets Ledamöter,
Hets Carl Printzensköld , hos Höglofl.
S Lag-Utskottets Memorial N:o 165-
Ridderskapet och Adeln äskat uppmärksamhet
pä detta förhållande och i sådant afseende
anfört, att, om två Stånd hade ogillat Utskottets
Betänkande och derigenom äfven
afslagit den motion, som till Betänkandet
gtfvit anledning; så skulle tillämpningen a£
nyssnämnde §. i Regerings-Formen hafva varit
på sitt ställe; men detta fall hade här
icke inträffat, Motionairen , Herr Friherre
Boije, hade framställt de olägenheter, som
uppkomma deraf, att inga grunder äro bestämda
, hvarefter flere fastigheter , som för
gemensam gäld äro intecknade, böra för sådan
gäld ansvara, i händelse fastigheterne varda
styckade och komma i serskilda egares
händer. Lag-Utskottet, som insett dessa olägenheter,
hade, såsom hufvud princip för sitt
förslag, antagit, att, för nämnde fall, delning
af den samfällda gälden borde emellan alla
fastigheterna ega rum , dervid Utskottet, för
sin del , ansett uppskattningen till allmän
bevillning vara den tjenligaste grund för en
dylik fördelning ; och detta förslag hade två
Riks-Stånd gillat. Det af de två öfriga Stånden
godkända Lagförslaget hvilade äfven på
den hufvudprincipen , att gälden bör emellan
fastigheterna fördelas; men grunden för
denna delning ansågs böra sökas i de värden
, hvartill fastigheterne varda på offent-:
lig auction försålde. Samtlige Riks - Stånden
vor®
Låg- Utskottets Memorial Nto 165, g
Voro således ense i sjelfva principen för lagfcirändringen
, och skiljaktigheterna i deras
meningar rörde endast detailerne.— Enär nu
73tdje $:n i Riksdags - Ordningen förutsatte
den händelse, att RiksStånden i sina beslut
Öfver någon fråga stanna hufvudsakligen eller
i vissa delar i skiljaktiga meningar , Samt
derjemte uttrykligen föreskrefve, huru i sådant
fall bör förhållas , hade Lag-Utskottet ,
efter Herr PrinfzenskÖlds tanka, bordt låta
denna $. i Grundlagen tjena sig till efter-;
rättelse vid behandlingen af förevarande ämne,
men alldeles icke tillämpa 87 §■ i Regerings-Formen
, hvilken endast hade afseende
på de fall, då tvänne Riks-Stånd antingen
bestämt förkasta ett Lagförslag eller,
ock deruti göra sådana ändringar, som i bade
principer och detailer helt och hållet stri-i
da emot hvad de tvänne andra Stånden i
samma fråga beslutit. Och som det syntea
vara Rikets Ständers rättighet, att få veta
resultatet af deras beslut, angående ifrågastäH
de Lagförslag, för att sättas i tillfälle, att
deråt bereda en med Grundlagarne öfverensstämmande
behandling, utan att i detta afseende
bero af pluralitetens inom Lag.Utskottet
vidtagna åtgärd, att förklara frågan
böra förfalla; så hemställdes, om icke Utskottet
måtte förständigas att till Rikets
Bih. till Rikt-St. Prnt. I8a8 — 1830, 7 Sami, J Afä, 3
3 :dje B.t. litte H\t,
i o Lag- Utskottets Memorial N:o i65.
Ständer ej allenast inberätta huru frågan
af dem blifvit afgjord, utan ock afgifva
ett fullständigt motiveradt yttrande, angående
den behandling af ärendet , som Utskottet
anser böra af de fattade besluten
blifva en följd.
Detta anförande, hvilket Högloflige Ridderskapet
och Adeln , genom Protocolls-Utdrag
af den o:dje i denna månad , till Utskottet
remitterat, är af Utskottet i öfvervägande
taget. Och hvad först angar Herr
Printzenskölds yrkande, att Utskottet måtte
till Rikets Ständer inberätta huru frågan a£
dem blifvit afgjord ; så har Utskottet, som
icke af Regerings - Formen eller Riksdagsordningen
funnit anledning att , vid så beskaffade
förhållande som detta , sjelfmant en
dylik berättelse till Rikets Ständer afgifva,
här ofvan , i töljd af remissen , redan fullgjort
hvad Herr Printzensköld i detta afseende
äskat.
Beträffande åter det fordrade motiverade
yttrandet, rörande den behandling af ärendet
, som Utskottet anser böra blifva en
följd af Rikets Ständers skiljaktiga beslut ;
så, enär Utskottets, af Hedervärda BondeStåndet
helt och hållet, samt af Vallofiige
Borgare-Ståndet, med ett tillägg, bifallna förslag
är af Högloflige Ridderskapet och Adela
Lag - Utskottets Memorial N:o 165. 11
samt Högvördige Preste-Ståndet uttryckligen
ogilladt, och förstnämnde två Riks - Ständ lika
uttryckligen förklarat sig ej godkänna det förslag,
Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
antagit, finner Utskottet nu, såsom
förut, det vara uppenbart , att tillämpning af
87tde §. i Regerings-For men här eger rum,
samt alt följaktligen intetdera förslaget nu
mera kan, under innevarande Riksdag, blifva
föremål för Rikets Ständers pröfning.
Stockholm den 16 Februarii 183a,
STOCKHOLM,
Elméus ock Granbergs Tryckeri, i83o.
LagUtskottets Memorial No 166. 1
N:o 166.
Ankom till Expeditions-Utskottet den 12 Februarii 1830,
Memorial, i anledning af Hedervärda
Bonde-Ståndets Remiss
å Stats-Utskottets Utlåtande,
N:o 37$, öfver Herr Gustaf
Hjertås motion om stadgande,
att frågor om återbetalnings-
och ersättningsskyldighet
emellan Kongl. Maj:t och
Kronan, å ena, samt enskilde
personer, å andra sidan, ej fä
hänskjutas till Gode mäns afgörande,
utan ovilkorligen böra
vid Laga Domstol upptagas
och afdömas.
Sedan Rikets Högloflige Ständers Statsutskott,
till hvars handläggning Herr Hjertås
ofvanbenirde motion blifvit 8f Högloflige
Ridderskapet och Adeln hänvisad, ansett möjligbeten
af den väckta frågans fullsräudiga
besvarande påkalla en undersökning , huruvida
någon briet i allmänna Lagens och Författningarnes
föreskrifter, rörande iakttagandet
af Kongl. Maj:ts och Kronans rätt, i ali»
Bih, tili Rikt-St. Prat. 1828— 1830, 7 Sami, I Afd, 1
%:dje B.t. 12 :te H:t.
2 Lag-Utskottets Memoxial N:o 166J
mänhet förefunries, pn grtrud hvaraf mr,dorea
kumle föranleda sdfiande af en serskild
Lag eller förklaring af den redan gällande,
och af sadan anledning, med åberopande af
43 §. i Riksdags-Ordningen, öfverlemuat tle
remitterade handlingarne till Lag-Utskottet ,
med begäran, alt dess yttrande i ämnet matte
Stats-Utskottet meddelas; så afgaf Lag-Utskottet
det svar; att, då motionen icke inneholle
förslag till stiftande af ny, eller förklaring
af redan gällande allmän Civil-l
Criminal- eller Kyrka- Lag, utan endast angingc
Kongl. Majlis rätt att låta till Gode
inäns afgörande hänskjuta uppkommande
ersättnings-1 vister emellan Kongl. May.t och
Kronan samt enskilde, Lag-Utskottet, i följd
af 33 /. i Riksdags-Ordningen, ansåg någon
handläggning af motionen icke tillhöra
dess befattning. Och har derefter Stats-Utskottet,
i si 11 ofvanberbrde, till Rikets Ständer
afgifna Utlåtande, yttrat sig anse tydligare
stadgande-.! än de, som redan linnas, vara
i det ifragakomna hänseendet behöfligej
samt följaktligen böra af vederbörligt Utskott
föreslås; i anledning hvaraf Hedervärda Bon-t
de-Slåndet, vid föredragning af nämnde Utlåtande,
beslulät, att detsamma skulle, i hvad
det angar omförmälde fråga, till Lag-UtskoH
tets handläggning remitteras.
Lag-Utstottets Memorial N:o 166.' 5
I följd af delta beslut, hvilket, genom
Utdrag af Hedervärda Bonde-Ståndets Protncoil
för den lo innevarande Februarii, blifvit
den 12 i samma månad Lag-Utskottet medceladt,
har Utskottet B nyo Öfvervägat detta amre,
utan att Utskottet dervid funnit skal att
ändra den mening, Utskottet i sitt ofvan anförda
svar till Stats-Utskottet tillkännagifva.
Någon brist eller otydlighet i allmänna Lagens
eller serskilda Författningars föreskrifter
ont iakttagande af Kronans rätt, har Utskottet
icke kunnat inse, så vidt nemligen frågan
ligger inom allmänna Lagens gräns. A£
stadgandet L 20 Cap. 3 Rättegångsbalken,
att Konungens Ombudsman ej häfver våld,
Kronones rätt genom förlikning minska, föijer
ovedersägligt, att publika Ombud , sorn
föra Kronans talan emot enskilde, ej äro berättigade
att öfverlemna Kronans rätt til! Gode
mäns pröfning, — emedan en öfverenskommelse
emellan tvistande parter att skjuta
det, hvarom tvist är, under Gode män, och
att nöjas åt deras slut, innebär en förlikning.
Längre kunna allmänna Lagens föreskrifter
i detta ämne icke sträcka sig. Huruvida’
Konungen, i egenskap af Statens Represen-)
tant, eger magt förordna, att uppkommande
rättstvister emellan Staten, å ena, och enskilde,
å andra sidan, må kunna, med den enskildes
begifvande, afslutas genom förlikning
gller hänskjuta* till Gede hsäns dom — det
4 LagVtskottets Memorial N.*o l6ö.
å'r en fråga, som hörer till Statsförfattningen^
men icke till allmänna Lagen och således ej
eiler till Lag-Utskottets behandling.
Med detta förklarande får Utskottet, i
stöd af 44 $. 3 morn. i Riksdags ordningen,
målet till Hedervärda Boinie Ståndet återlemna.
Stockholm den 16 Februarii 1800.
Å Höglofl. Ridderskapets
och Adelns vägnar :
Ö. JV. Stael v. Holstein,
X Yälloflige BorgareStåndets
vägnar :
A. Landegren.
Ä Högvördig!» PresteStåndets
vägnar :
C. C. Lilljenwalldh.
Å Hedervärda BondeStåndets
vägnar :
B. Börjesson.
P. Hernblom.
Reservation:
Herr C. Printzenskjöld har åberopat den
af honom och Herr Arvid Ribbing förut
yttrade serskilda mening, sorn i Stafs-Utskotsets
ofvanberurde Utlåtande omförmäles.
S T OCKHOLM,
Elméus & Granbergs Tryckeri, iS3o.
