# ID: svediakorp-gov1971
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 26,887
# sentences: 548
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bil. till LagUtskottets Utlåtande N.o 12a. a3
krast pröfvas. Häraf synes mig följa, att då
förmyndare icke kan förskingra sin myndlings
fasta egendom , samt hvad af dennes
ärliga inkomst icke åtglr till dess underhäll
och uppfostran bör, jemlikt a3 Capitlet i §.
ArfdaBalken, minst hvart tredje år redovisas
och sedan till capitalet läggas, så är det egentligen
endast för omyndigs, åt förmyndares
vård och förvaltning öfverlemnade, i contanta
penningar förvandlade förmögenhet, som någon
ytterligare säkerhet kan vara af nöden
och böra ifrågakomma. I detta afseende skulle
jag, för min del, anse lämpligt tillstyrka ett
sådant lagsladgande , att förmyndare borde åligga
, inom viss tid efter det han dertill
förordnad blef, t. ex. en månad i Stad,
och nästa Ting å Landet, inför Domstolen
uppgifva och styrka,' huru och på hvad sätt
han gjort myndlingens arfvemedel fruglbara;
att Domstolen skulle ega pröfva den anskaffade
säkerheten , samt att förmyndaren, icke
utan föregången anmälan och erhållet tillstånd
af Domstolen, egde vidtaga någon för-;
ändring i afseende på den ställda säkerheten,
eller Capitalet lyfta.
Jag kan icke föreställa mig, att genom
ett sådant Lagstadgande Domaren belastades
med åligganden, främmande för dess egentliga
Embetsbefattning, ty, enligt nu gällande
Lag, är Domstolen satt till öfverförmyndare,
24 Bil. lili LngUlskottets Uflåtande N‘.o 121.
faslän dess tillgöranden härvid icke i allt ifrö
sä bestämdt uttryckte, so"’ de, efter ni t n mening,
böra vara. Icke eller befarar jag, att
derigenom sådana band läggas på den egentlige
förmyndaren, som kunna hindra hnnotn
att, till möjligaste största fördel för myndlingen,
förvalta och förkofra dess tillgångar eller
bevaka dess rätt, i fall sådana omständigheter
skulle inträffa, som gifve anledning befara
obestånd hos någon myndlingens gäldenär
och medförde nödvändigheten af fordringens
skyndsamma indrifvande, emedan mitt
förslag icke åsyftar alt lägga hinder i vägen
för förmyndaren att vidtaga åtgärder för fordringens
utsökande , och tillräckligt rådrum
under tiden alltid gifves att erhålla Domstolens
tillstånd till lyftningen, sedan annan
säkerhet för medlen blifvit anskaffad, pröfvad
och godkänd. Till ytterligare stöd för
min i dessa delar yttrade öfvertygelse torde
icke vara olämpligt fästa uppmärksamhet
dervid, att följden af det föreslagna Lagstadgandet
sannolikt blefve den, att, åtminstone
så länge allmänna räntebärande Statspapper
till oföränderligt värde icke finnas,
Domstolarne i allmänhet icke godkände annan
säkerhet för omyndiges medel , än inteckning
i fast egendom. Någon svårighet
att mot sådan säkerhet få göra utlåning torde
icke uppstå, då Låntagaren, med mera än
vanlig visshet, kunde påräkna huru lång tid
fil. lill JjiigUlskoilets Utlåtande N:o lii. 25
lånet lio1! honom blefve qvarstaende. Och att
ptofningen af denna sbgs säkerhet icke är sä
svår och äfventyrlig, att ju, genom iakttagande
al tillbörlig noggrannhet och urskiljning,
förluster kunna undvikas, derom lemna,
efter mitt förmenande, de flere i vårt land
befintlige allmänna Cassors förvaltning, i jemförelse
med Discont- och all annan Lånerörelse,
ett ganska ojäfvigt bevis. Den läng.
re tid, som, enligt gällande former, åtgår för
utsökning och indrifning af intecknade fordringar,
synes ock fullt motsvara den , som
erfordras för anskaffande af annan säkerhet ,
anmälan derom hos Domstolen och erhällan,
de af dess bifall till lyftningen.
Jag föreslår alltså, att, med bifall till
Utskottets i förra Betänkandet afgifna förslag
till ändring af 17 Capitlet Handels - Balken,
följande förändrade redaction af aa Cap.
4 jjj. ÄrfdaBalken må varda antagen:
The låsuren, sorn omyndig ej
sjelf behof oer, böra till hans nytta
för yttras', men ej nid förmyndare
sjelf handla till sig något af
then omyndiges gods, löst eller fast;
Then omyndiges redbara penningar
skall förmyndaren förränta
och förkofra, som bäst synes, mot
a6 Bil. till LagU iskottets Utlåtande N:ö asm
v
sadan säkerhet,som Domstolen 'prof-i
var fullgod vara; och förthy åligger
förmyndaren att i Stad inom
en månad och å Landet vid nästa
Ting sedan han förordnad klef,
inf ör Domstolen styrka, huru lian
sin Förmyndare-pligt i thy fall
fullgjort häfver. Ej må sådan
säkerhet rubbas, eller medlen lyftas
förrän annan säkerhet blifvit
af Domstolen profvad och godkänd.
”
2:0. af Herr Professor Bexell! ”Jag
har icke lemnat min röst, och jag skall aldrig
lemna den för den Lagstiftning, som utur nu
gällande hypotheks-Lag lösrycker den faderoch
moderlösas , den värnlösas förmonsrätt<
Och då hvarken den i hvirfveln af penninge-transactioner
sysselsatta verlden, eller credit-systemet
på den lilla del af jordklotet vi
bebo, kommer att skörda den ringaste fördel
af denna den värnlöse undanryckta lilla för—
monsrätt, sa reserverar jag mig äfven emot detta
Betänkande, under åberopande af min vid Be»
tänkandet N:o 49 tryckta Reservation.’’
3:0; af Herr Landegren : ’’Enär Lag
Utskottets
pluralitet, oaktadt de hos samtlige
Bil. till LagXJtskottets Utlåtande N:o 131. 37
ItiksSlinden gjorde välgrundade anmärkningar
mot Utskottets, i Betänkandet N:o 49 ,
framställde förslag till nedflyttning af förmonsrätten
hos förmyndare för omyndiges tillgångar,
äfven efter de inteckningar, som beviljats
senare än förmyndare-förordnandet
ej frånträdt sin i detta vigtiga ämne yttrade
öfvertygelse , får jag , såsom min serskilda
mening, åberopa den af mig emot berörde
Betänkande afgifne Reservation, och på
de så väl deruti , som uti LagUtskottets, i
enahanda ämne vid i8a5 års Riksdag, meddelte
Utlåtande, anförde skäl , för min del,
tillstyrka, att Utskottets förslag i denna del
måtte ogillas.
I sist anförde reservation instämde Herr
Alund.
s8 LagUtsknt tets Utlåtande N.o 122.
N:o m.
Ankom till Expcd. Utikottel ilen 31 Oclober 1S19-
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o 68, öfver Riksdagsfullmägtigen
irån Jönköpings
Län Petter Petterssons
motion om upphäfvande af
skillnaden i arfsrätt Jör arfvingar
af olika kön.
Sedan Utskottet fran Högloft. Ridderskapet
och Adeln saint Hedervärda BondeStindet
erhållit återremiss af ofvanberörde Betänkande,
hvilket Högvördige PresteStåndet och,
Vällofl. BorgareStåndet bifallit , har Utskottet
granskat och öfverväga! de anmärkninningar,
som till återremissen gifvit anledning,
och hvilka Utskottet funnit kunna, till undvikande
af vidlyftighet , sammanfattas i de
punkter, här nedan upptagas och korteligen besvaras.
Till lista punkten hörer det inkast,
alt, dd Motiv nair en endast väckt fråga om
upphäfvande af olikheten i arfsrätt för arfvingar
af olika kon, Utskottet icke skall egt
Lagutskottets Uthitarnh N.o li2. 29
a/f, pä sätt so/n slett, utsträcka frågan till
af skuffande af olikheten i giftorätt.
Detta inkast har Utskottet redan i sitt
Betänkande sökt på förhand möta , oell får
här ytterligare erinra, att nu gällande Lags
»tadganden örn arf och giftorätt efter Landsrätt
hafva ett oell samma ursprung, hvila på.
en och samma grund, och ega med hvarandra
det nära samband, att de icke kunna annorledes
än på en gång förändras. Orsaken
hvarföre qvinnan , såsom hustru, b I i i v i t , i
afseende på egendomsrätt , af Lagstiftaren
mindre gynnad, än mannen, är nemligen ingen
annan än deri , för hvilken hon , såsom
dotter eller syster, blifvit mindre gynnad,
än son eller broder. Ar denna orsak ogiltig
och förkastlig i det ena hänseendet, så måste
hon äfven vara det i det andra , och
tvärtom. Förändras då eller bibehålles
Lagens grund och föreskrifter i det ena fallet
, så måste de äfven förändras eller bibehållas
i det andra. Utskottet tror sig derföre
icke hafva väckt något nytt ämne eller öfverskrida
gränsen för sin behörighet, då Utskottet
upptagit frågan i sin allmänna omfattning
: qvinnokönets egendomsrätt i förhållande
till mankönets, och tillstyrkt upphäfvande
af den länge öfverklagade orättvisa
skillnaden emellan Landsrätt och Stadsrätt.
30 LagUtskottels Utlåtande N:o 122.'
Till 9.dra punkten hänföres det klander^
af motsatt syftning , sorn blifvit yttradt deröfver,
att Utskottet icke, i sammanhang
med tillstyrkandet af lika arfs- och giftorätt
i Stad och pd Landet, föreslagit dermed
öfverensstämmande lämplige förändringar
i Lagens stadganden om morgon\
gafva , (9 Cap. Giftermåls-Balken) fördel
af bo oskifto, (17 Cap. Giftermåls-Balken)
bördsrätt, (6 Cap. Jorda-Bal kenJ tagelott
och lösningsrätt, (12 Cap. Ärfda-Balken) testamentsrätt,
(17 Cap. Arfda - Balken) och
makas inbördes rättighet till vederlag för
under ägtenskapet sald odaljord (11 Cap.:
7 §. Giftermåls-Balken).
I anledning häraf får Utskottet nu
svara :
Hvad morgongåfva angår ; så har deri
ingalunda något oskiljaktigt sammanhang med
giftorätt eller arfsrätt, hvaraf följer, att Utskottet
icke kunnat från frågan om ändring
i den senare hemta anledning att, såsom i
en del anmärkningar blifvit yrkadt, föreslå
upphäfvande af den förra. Morgongåfva e--  ger äfven nu rum både efter Stadsrätt och
efter Landsrätt, utan annan åtskillnad, än
den, att hustru, som har giftorätt efter Stadsrätt,
icke får taga morgongåfva, om hon har
barn efter mannen. För öfrigt är det af sig
fagZJtskottets Utlåtande N:ö 122. 31
sjelft klart, att , om giftorätt efter Landsrätt
upphörer och hustru alltid erhåller giftorätt
efter Stadsrätt, fråga om morgongåfva efter
Landsrätt ej mera kan uppstå. Icke dess mindre
har Utskottet, i anledning af serskild
gjord motion, uti serskildt Betänkande af
denna dag, afgifvit förslag till sådan förändring
i lydelsen af 9 C.'ap. 5 $. GiftermålsBalken,
att all anledning till missförstånd
härutinnan undanröjes.
Hvad ej mindre fördel af bo shifto än
bördsrätt beträUar; så enär lagbeslämmelserne
härutinnan äro lika för man och qvinna,
både efter Landsrätt och efter Stadsrätt, lärer
det finnas alldeles uppenbart, att upphäfvandet
af arfs- och giftorätt efter Landsrätt
ingalunda föranleder till ändring af hvad nu,
angående fördel och bördsrätt, är stadgadt.
I afseende på tagelott och lösningsrätt
eger jemväl den erinran rum, att Lagens föreskrifter
härutinnan icke stå i det samband
med föreskrifterne om arfs- och giftorätt, att
förändring af de senare nödvändigt kräfver
förändring af de förre. Fastmer håller Utskottet
före , att tagelott och lösningsrätt vid
arfskifte af fast egendom å landet kunna och
böra oförändrade bibebållas, äfven om olikheten
i arfsrätt för Öfrigt upphörer; hvarföre
ock Utskottet, i anledning af en serskild i
JjagUtskw.tets Ullålande N;o iqq.
della ämne vackt motion , uti serskild) Betänkande
af denna dag, tillstyrker, alt, då
broder och sysier erhålla arfslott i jord, som
ej väl kan delas eller klyfvas, brödren må
ega att sysierns del till sig liisa.
Rörande testamentsrätt, hvilken jemväl,
efter Utskottets omdöme, är i sig sjelf oberoende
af frågan om giftorätt och arf,hac
Utskottet redan, i anledning af serskild rno*
lion, afgifvit yttrande i sitt Betänkande N:o
73, till hvilket Utskottet nu vördsamt hänvisar,
med anmälan , att detta Betänkande är
af Högloflige Ridderskapet och Adeln återremitterad!,
samt af Högvördige Preste-Ståndet
och Valloflige Borgare-Ståndet bifallet,
men att Hedervärda Bonde-Ståndet ännu
icke, så vidt Utskottet har sig bekant, i detta
ämne fattat något beslut,
Hvad deremot angår anmärkningen om
behof af förändring i ii;te Cap. Giftermåls.
Balken , så vidt det angar vederlag får under
ägtenskapet försåld odaljord ; så medgifver
Utskottet denna anmärknings rigtighet,
och får, i anledning deraf, här nedan föresia
den förändring i 7 §. af berörde Capitel,
sorn Utskottet funnit behöflig.
Till f);dje punkten hänförer Utskottet
alla de öfriga anmarkuingarne , hvilka åsyfta
att
LagUlSloltets Utlåtande N'.n 132,'
ätt ådagalägga , det nu gällande stadganden
o/n giftorätt och arf efter Landsrätt icke
strida mot rättsbegrepp , men deremot ät o
bade i politiskt och oeconomiskt afseende ej
allenast nyttige utan ock nödvändig#, samt
derföre böra orubbade bibehållas.
Att omständligen här upprepa och besvara
de serskilda anmärkningar och äsigter,som i det*
ta hänseende blifvit framställde, anser Utskottc-c
desto mera öfverflödigt, som ämnet i hela dess
vidd förut är bade af Rikets Ständer och a£
Allmänheten så tillräckligen kändt , att intet
nytt derutinnan , å ena eller andra sidan,
blifvit sagdt eller lärer kunna sägas. Alla de
inkast , som äro af någon vigt och förtjena!
uppmärksamhet, äro dessutom upptagne och*
efter Utskottets tanka, nöjaktigt vederlagde i
rnotiverne till 7 Cap. Giftermåls-Balken oell
1 Cap. ÄrfdaBalken af Uag-Comiténs förslag
till allmän Civil-Lag. Oaktadt den i en och
annan anmärkning Utskottet gjorda beskyllning
om förkärlek för Comiléns förslag och
om bemödande att detsamma delvis införa ,
tvekar dock Utskottet icke, att till berörds
motiver vördsamt hänvisa och dem åberopa.
De af Utskottet tillstyrkte Iiagfdrändringame
aro väl ingalunda hemtade från Cotniténs förslag;
men de äro dermed öfverensstämmande
Bit, till Riks-St. Prot, 1S2S och IS29. 7 Sami, 1 dfd, 5,
iy.de
54 LaeUtsHottets Utlåtande N:o US.
och hvila på samma grunder, hvilka Utskottet
icke tror förtjena förkastelse blott derföre,
att de blifvit af Comitén anförde. Dessa grunder
äro långt äldre än både Comitén och dess
förslag 5 de äro hemtade från allmänna förståndet
och allmänna rättskänslan och hafva
länge sökt att göra sig gällande. Utskottet
är ock öfvertygadt , att de skola, ehvad öde
Utskottets förslag nu , eller Comiténs framdeles,
än må röna, i längden icke låta sig
afvisas,
I följd häraf anser Utskottet sig Icke befogadt
att i någon måtto frångå sitt förra Betänkande
, hvilket derföre oförändradt å nyo
underställes Rikets Högloft» Ständers upplysta
pröfning, endast med det tillägg, att
Utskottet tillstyrker ,
det måtte 7 §. i 11 Cap. GiftertmålsBalken,
i öfverensstämmelse med
de öfrige i Utskottets Betänkande
föreslagne Lagförändringarne, erhålla
denna lydelse:
Häfver man sålt sin hustrus ,
eller hustru sin mans odaljord,
till sin enskilda nytta ; gifve så
mycket igen af odaljord sin. Är
den jord till hägge deras nytta
Bil. till Lag- Utskottets Utlåtande N:o 12. 35,
sald; fylle dä hvar eif siri jord
till hälften hvardera. Ar ej jord
till', fylle då af lösören.
Tvänne Ledamöters serskilda meningar
bifogas.
Stockholm den 27 October 182g.
Reservationer:
1:0 af Herr Printzensköld :
”Enär de skäl, sorn ligga till grund för
Utskottets tillstyrkan om upphäfvande af skillnaden
i arfsrätt för arfvingar af olika kön,
efter mitt omdöme, icke äro tillräckligt talande
förbifall till denna i vårt Lagstiftnings»
system djupt ingripande förändring, bär jag
ansett mig icke böra med trun röst biträda
ett sådant förslag, utafi får emot detsamma
mig reservera.
Att bär vidlyftigt framlägga motiverna
för denna min reservation, synes mig icke
vara behöflig!, då, på sätt Utskottet ganska
rigtigt anmärkt, ^ämnet i liela dess vidd förut
är både af Rikets Ständer och Allmän»
helen si tillräckligen kändt och öfvervägadt,
att intet nytt derutinnan å ena el
-
56 Bil. till ZagVtsiottets Utlåtande N.-o i2n;
ler andra sidan kan sägas.” Den erinran
torde således här vara tillfyllest, att man icke
bor glömma, det den olika arfsrätten leder
sin upprinnelse, icke blott från politiska omständigheter,
utan äfven från den i rattsläran
godkända regeln, att rättigheter och
skyldigheter böra till hvarandra stå uti ett
jemförligt förhållande. Och då man icke,
utan äfventyr att rubba grundvalarna för all
samhälls-inrättning, lärer kunna bestrida , att
mannens pligter, så val i medborgerligt hänseende,
sorn i. hans egenskap af make och
fader, äro långt mera vidsträckta och ansvarsfulla
än qvinnans, enär det nemligen
är mannen, som skall varda Statens angelägenheter,
som, med uppoffring af sitt lif,
är pligtig att försvara Fäderneslandet mot utländskt
våld, och som, enligt naturens lagar
, är ovilkorligen förbunden, alt, såsom
husfader, försörja maka och barn, samt
bekosta dessa senares uppfostran; så vågar
jag, för min del, tro, att den större arfsrätt,
som från äldsta tider tillbaka varit mannen
förunnad, utgör en naturlig följd af dessa
hans högre förbindelser inom samhället, och
att den, såsom sådan, oförändrad bör bibehållas,
utan afseende på de undantagslagar,
som i detta fall existera, och hvilka jag icke
kan betrakta annorlunda, än såsom alster
a£ tillfälliga händelser, då ögonblickets känsla
förmått göra sig gällande framför de grun
-
fei/, till LagUtskottets Utlåtande N.-o 122.
der, Iivarefter de olika könens medborgerliga
pligter och rättigheter egentligen böra
rnätas och bestämmas.
2.0 af Riksdagsfullmägtigen P. P, Lund•
ström frän Vesterbotten.
”Jag har ej deltagit i Höglofl. Lag-Utskottets
Betänkande. Såsom motbjudande, orättvis
och skadlig framstår för mig den lika
arfsrätten emellan son och dotter uti sin
tillämpning inom den medborgare-class den
närmast rör, nemligen Bonde-Ståndet. Bondesonen
inviges uti sjelfva födelsen åt^ en
tungare möda än dottern. Såsom barn, gungad
på faderligt eller moderligt knä, erinras
lian redan derom. Ibland mödorna och arbetet
uppväxer han, och blir man. Fäderneslandets
tjenst fordrar det — och han måste
genast tillgripa vapnet, lemna den faderlig»
hyddan, och såsom soldat inträda i lederne;
han måste fördraga alla fälttågets olägenheter,
skiljd ifrån hemhfvets lugna förhållanden,
mäste han möta alla krigets faror,
medan systern ostörd njuter alla lifvets
beqvämligheter. Kanhända återser han hembygden,
men det är ej denne raske yngling,
som derifrån utgick, — det är den sjuklige,
sårade krymplingen, den trötte krigaren,
sorn hemkommer. Och nu skall häri dela
?rf med den med mödorne ech faran föga
38 Bil, lill LtigUukottrfs Utlåtande N:o 122.
bekanta systern ! Är detta rattvist ? Nej, mitt
bjerta ogillar en lagstiftning, sorn glömmer
och förbiser elen tunga mödan, f)e vådor och
försakelser, som i sarnhällslifvet möta mannen
och göra honom lika lottad med den i
hemlifvets qvalm utvecklade qvinnan. Inför
nationen, hvars Ombud jag är, inför samtid
och efterverld, som skola bedöma mitt handlingssätt,
förklarar jag, att för min hembygd,
den nordligaste delen af riket, som måste
vara beredd att först träda den pårusande fienden
under ögonen, är den föreslagne Lagstiftningen,
icke allenast olämplig, utan äfven
i högsta grad skadlig. Då den uppväxande
Bondesonen der är nog lycklig att få lemna
sin arbetskraft till stöd åt en vacklande, trött
och åldrig fader. Han måste då oftast tjena
utan lön, då systern merendels bittida, och
med stor kostnad för föräldrarna bortgift , är
främmande för de uppoffringar af utsigter
för sin framtid b rodren i hemmet måste underkasta
sig. Må man annorstädes le deråt.
I vår Nord sluta vi oss ännu med förtroende
till det ord, sorn lär: ”att mannen är
qvinnans hufvud och att han skall vara
hennes formanSå länge vår Constitution,
våra Samhälls-lagar rundligen tillägga mannen
brorslotten i uppoffringar för fäderneslandet;
så länge mannen ej kan lemna den
större andel i mödorne och samhällsbestyren,
så må fyan äfven i Arfda-Kalken bibehålla
Bil. till LngUtskottets Utlåtande N'.o isa. 3g
den dubbla andel ull arf efter en fader, hvars
ålderdomsstöd, efter en moder, den han huldt
omfattat, och genom sin ansträngda arbetskraft
räddat från armod, och bibehållas vid
den ärfda jordtorfvan.
Jag slutar denna reservation med förklarande
af den öfvertygelse, att, om än tiden
skulle brådskande vilja antaga den
nya Lagen, återstår likväl vishetens förhastandet
och misstagen lugnt hejdande kraft,
och jag har ett innerligt förtroende till kraften,
då den tillhör Konungen. Må min ringa
framställning vara en varning till mina
medbroder, fäderneslandets jordbrukare. Våra
förfäder och vi sjelfva hafva befunnit oss
väl af det bepröfvade gamla Lagbudet: Vak-*
tom oss för det nya obepröfvade, som vill
uttränga det förra.’’
jjo Ija^XJtskottets betänkande N|o *33.
N:o 123.
Ankom till JExped. Utskottet den 30 Octob. tSig,
Betänkande öfver Herr Gustaf
Hjertås motion, angående tillägg
i 7\de $. af 12;te Cap,
Årfda-Balken.
”Tni vinnande af det ändamål, att få lika
arfsrätt för bägge könen och tillika, vid
arf af jordegendom, en billig företrädesrätt
till besittningen åt sonen har Herr Gustaf
Hjerta hos Högloflige Hidderskapet och A-'
deln föreslagit följande tillägg i i2Ue Cap.
7 §. ÄrfdaBalken
"Broder ege låsa syster ut, ändock de
lika lotter hafva.".
Som Utskottet J vid granskning af den^
na till dess åtgärd Öfverlemnade motion ,
funnit, att den i omförmälde måtto af Mo-i
tionairen yrkade förmonsrätt för broder framför
syster icke strider mot den grundsats,
att broder och syster böra vara jemnarfva ,
helst syster i allt fall erhåller lika stor arfslott
som broder, samt det i allmänhet kan antagas,
att man både ar mera fallen och skicklig
att skota jordegendom j än qvinna{ och
LagXJtskolteis Betänkande N:o 133. 41
jemväl liar lättare utväg, än hon, att anskaffa
löseskilling; så tvekar Utskottet ej att, i
sammanhang med sitt i Betänkandet N:o 68,
framställda förslag till upphäfvande af olikr
heten i arfs- och giftorätt för olika kön,
tillstyrka,
det matte, med bifall till motionen,
7:de J. i u Cap. Ärfda-Balken
erhålla denna lydelse:
Nu fa flere del i sätesgård,
eller annan jord; kan deri ej
väl delas eller klyf vas, håfve dd
den rätt, som större delen eger
att efter laga värdering låsa de
andra ut, antingen med penning
gar, eller jemngod ränta, hvilketdera
den helst villy som lösen taga
skall. Broder ege lösa syster
ut, ända att de lika lotter hafva»
Stockholm den 27 Oclober j8S9;
42 Lag-Viskoiiets Utlåtande N:o ia4.
N:o 124.
Ankom till Exped. Utskottet den 31 Octob, iS2<?.
Betänkande, i anledning af väckta
motioner om ändring af Allmänna
Lagens stadganden om*
Morgongåfva och Testamentsrätt.
I anledning af Lag-Utskottets Betänkande,
3Vo 68, rörande upphäfvande af olikheten i
arfsrätt för arfvingar af olika kön, har, hos
Högloflige Ridderskapet och Adeln, Herr
Gustaf Hjerta framställt följande, till Utskottet
remitterade förslag till förändring af
5 §, i 9 Cap. GiftermålsBalken.
"‘Hustrun njute ej Morgongåfva, der
”hon barn med mannen häfver. Dår hu,
'strun förr cin mannen, vare dd Mor"gongafva
ock död. Morgongåfva skall uf
”mannens enskilda lott i boet tagas."
Derjemte har hos Välloflige BorgareStåndet,
vid förehafvande af Utskottets of—
vanberörde Betänkande, Herr J. Noréus anmärkt,
att Utskottet underlåtit att i samma
Betänkande föreslå de Lagförändringar 1 afseende
på Morgongåfva och Testaments-rätf,
hvilka syntes böra blifva en följd af hvad
Zjog-Utsiottets Utlåtande 3N:o Il4. 45
Utskottet för öfrigt i Betänkandet tillstyrkt,
hvilken anmärkning äfven blilvit , genom
serskild remiss, till Utskottet öfverlemnad.
Efter att hafva tagit dessa frågor i of'
vervägande, får Utskottet, hvad Testaments~
rätten angår, med åberopande af de i Utskottets
Utlåtande, N:o 12a, anförda skäl»
hvarföre Utskottet icke i Betänkandet N:°
68 upptagit detta ämne, hänvisa till det förslag,
Utskottet redan i sitt Betänkande JN;o 7a,
öfver samma ämne afgifvit.
Beträffande åter frågan om Morgongdf~
va\ så ehuru, i fall Utskottets, i Betänkandet
N:o 68, gjorda förslag lill ändring och
upphäfvande af Allmänna Lagens stadganden
om giftorätt och arf efter Landsrätt, varda
antagne, och qvinnans arfsrätt och giftorätt
således komma att blifva sådane de nu äro
efter Stadsrätt, det af sig sjelft följer, att
med Morgongåfva äfven alltid kommer att
förhållas efter Stadsrätt, finner dock Utskottet
det vara, till förekommande af misstydning,
gagneligt, att den del af 3 §. i y Cap. GiftermålsBalken,
sorn i den förutsatta händelsen
blifver öfverflödig och utan betydelse, värr
der borttagen; hvarföre
Utskottet tillstyrker,
att, i sammanhang med de i Betänkandet
N:o 68, furealagno Lag-:
44 2L,cg-U/sAo.'/€.'s Utlåtande N:o 125.
förändringarne, 3 i 9 Cap. GiftermålsBalken
måtte erhålla denna
lydelse :
Morgongåf va skall tagas af mannens
enskilda lott i boet. Dur hustrun
förr ciri mannen; vare dd
Morgongdfvan ock död. Har hustrun,
der hon mannen öfverlefver,
barn efter honom, tage dä ej
eller Morgongåfva.
Stockholm den 527 October 1829;
N;o 125.
Antom till Exped. Utskottet den 31 October 1829.'
Betänkande öfver RiksdagsfuIImägtigen
Herr P. Winbladhs
motion om stadgande, att den,
som i tvistemål är af Underrätt
fälld till Vites- eller Ensaksböter,
skall, om han vill
hos Öfverrätt söka ändring,
nedsätta böter ne eller derföre
ställa godkänd borgen, vid äfventyr,
att hans talan eljest
LagZhsiöttets Betänkande N:o 125^.' 45
icke v arder af Öfverrätt till
pröfning upptagen.
Af den anledning, atti 5g punkten af Kongl.’
Förklaringen ilen ?3 Mars 1807 är stadgadt,
att ilen, sorn i brottmål vill söka ändring i
Underrätts Utslag, hvarigenom han blifvit
till böter fälld, skall de ådiimde böterne nedsätta
eller derföre ställa borget), men deremot
icke funnes någon Lag, sorn föreskrifver,
att vites- och ensaksböter, sorn genom
Underrätts beslut i tvistemål parter åläggas,
skola, innan ändring i beslutet må sökas, vederbörligen
nedsättas eller borgen derföre ställas,
har Riksdagsfullrnägtigen Herr P. Vinbladh,
enär det vore lika angeläget, alt böter af sistnämnde
slag behörigen indrifvas, hos Vällofl.
Borgare-Ståndet, i afgifvet och till Lag-Utskottets
åtgärd öfverlemnadt memorial löreslagit,
att den, som af Underrätt blifvit till
Vites, eller Ensaks-böter fälld och vill i beslutet
söka ändring, må förpliktas att böterne
nedsätta eller för deni ställa borgen
i likhet med hvad om Treskiftesböter är uti
38 punkten af of vanberörde Kongl. Förklaring
förordnadt ; vid det äfventyr att;
om sådant icke fullgöres, all klagan öfver
Underrättens beslut i den delen f örfaller
och målet såsom desert anses. Genom
en sådan Lag skulle, efter Motionairens tan
-
4 6 LagVtskotlets Betänkande N\ö 125.
ka, Kongl. Maj:ts och Kronans andel af ifra»
gavarande böter närmare försäkras, en del a t
de efterlysnlngar och andra för Konungen*
Befallningshafvande besvärlige åtgärder, sorn
nu erfordras, undvikas, samt enhet i lagskipningsgrundeine
befordras.
Utskottet, som instämmer i Motionairens
yttrande om Lagstiftningens ofullständighet
i detta afseende, och som tillika anser
stadgande af skyldighet att nedsätta viii
Underrätt ådömde böter, eller för dem ställa
borgen, utgöra ett nödvändigt säkerhetsmått
till bevarande af Kronans rätt och de vederbörande*,
åt hvilka böterne äro anslagne,
finner angelägenheten fordra, ätt en sådan
skyldighet, hvilken nu endast i brottmål är
föreskrifven, ålägges jemväl den, sorn vill i
tvistemål hos Öfverrätt föra klagan.öfver Underrätts
beslut, hvarigenom han blifvit till
vite eller ensaksböter fälld. Då alla de skäl,
som föranledt ofvanberörde punkt i 1807 års
förklaring, så vidt den angår säkerhet för
ådömde böter i brottmål, äro tillämplige i afseende
på vites- och ensaks-böter i tvistemål,
lärer det vara tillräckligt att för tillstyrkande
af Motionairens förslag åberopa de
af honom anmärkte omständigheter: att en
sund Lagstiftning kräfver enahanda stadganden
för enahanda förhållanden; att Konungens
Befallningshafvande och andra Embets
-
LagTJiskotlets Betänkande N.-o 125. 47
män, i och för indrifvande samt redovisning
af sistbeiörde böter, nu ofia besväras med åtskilliga
bestyr, som håde böra och kunna
undvikas; samt att förlust af dylika böter, oaktadt
all omsorg för bevakandet af StatsVerkets
och öfrige vederbörandes rätt, ofta,
i synnerhet under långvarigare rättegångar,
äfventyras.
Utskottet tvekar derföre icke att till Rikets
Ständers pröfning vördsamt framlägga
följande
Förslag
till Förordning om hvad iakttagas
bör af den, som, genom Underrätts
Dom eller Utslag i tvisterna 1 till
vites- eller' ensaks-böter fälld, vill
hos Öfverrätt i det beslut ändring
söka :
Den som af Vnderrä/t, genom
Dom eller Utslag i tvistemål, blifvit
lill vites- eller ensaksböter ] ålid,
och vill hos öfverrätt i det beslut
ändring söka, fullgör hvad i 38
punkten af Kongl. Förklaringen
den -2 3 Mars 1807, angående brottmål
är stadgadt, i afseende på
klagande parts skyldighet att antingen
nedsätta ådåmde böter, el
-
48 fagVtskönels Betänkande N.o u5»
ler får dem stalla vederhäftig borgen,
eller, om han är sa Jaltig, att
han ej Iean boterne nedsätta eller
borgen ställa, vid ändringssokandet
hos Öfverrätten bevis derom
förete. Försummas det, varder
ändringssökandet, sd vidt det angar
boterne, till pröfning ej uppf
taget.]
Stockholm den 27 October 1829.
STOCKHOLM,
Elméus och Granbergs Tryckeri, 1829,
Lag-Utskottets Utlåtande N:o ijfl. i
N:o 126.
Ankom till Exped. Utskottet olen 3l O c lo b, 1829.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande
N:o 46, öfver väckta
motioner om ändring af 5
i 23 Cap. Ärfda-Balken m. m.
Från Högloflige Ridderskapet och Adeln,'
Välloflige Borgare-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet har ofvanberurde Betänkande
blifvit återremitteradt , på grund af dervid
gjorda anmärkningar , i hvilka dels, i anled
ning
af Herr Friherre Hermelins i Betänkandet
intagna förslag, förnyade framställningar
äro gjorda om nödvändigheten af mera
bestämda och ändamålsenliga säkerhetsmått
till betryggande af omyndiges rätt och
förmyndares förpligtande att fullgöra deras i
Lagen stadgade redovisnings-skyldighet, dels
ock, i afseende på den af Utskottet tillstyrkta
ändringen af 5 <§. i 23 Cap. Arfdallalken,
blifvit erinradt, att motionen ingalunda åsyftat
borttagande af den mening, Utskottet skall
från berörde §. uteslutit 1 "eller att betala
den del i skadan, sorn hos den andra kan
Bih. till Riki-St. Prot. 1S28 och l8m> 7 Samt, I Afj, j,
2 ulra Eidet. 16'.de II:t,
% IjasXJtsiotuis VtliitanJ* N.o I96,
brista att, då sålunda tillräcklig tydlighet
saknades, den följd kunde uppkomma, alt förmyndare
finge vidkännas ersättnings-skyldighet
för skada, hvartill hän ej varit vållande;
att det i §-n förekommande uttrycket samnad
hand borde förtydligas, och till den ändan,
samt för att bestämdt utmärka, det man ej
i något annat fall är fri från samfälldt ansvar,
än då roan hvarken tagit del i förseelsen och
vårdslösheten eller kunnat den förekomma ,
den af Utskottet föreslagna redactionen ändras
till denna lydelse: ”Eljest soaré de
*’för förvaltningen alla för en och en för
”alta; utan sd är, alt förseelse eller vdrds”löshet
blifvit begången, som endera ej färe”komma
kunnat. I thy fall vare denne ej
’’skyldig att umgälla hvad annan felat
hvilken mening borde i Lagtexten införas i
stället för den, som börjas med ordéo: ’*Hafva
de barnagodset under samnad hand
och slutas med orden : ”sorn hos den andra
kan brista och slutligen, att Utskottet
bordt föreslå ny redaction af hela 5 §,, helst
visshet derigenom vunnits, huruvida Utskottets
afsigt varit, att de här ofvan såsom uteslutne
anmärkte orden skulle bibehållas el-*
ler icke.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet
till granskning förehaft. Och hvad
först angår frågan om tuera bestämda före»
Ziag-\JiskotttiS Uiltiiahtle Nio lifi. $
skrifter och kraftigare säkerhetsmått i ahren,
de på förmyndares
så, enär de härom gjorda anmärkningar ejin*
nefatta någon så beskaffad framställning, sorn
icke redan genom de i Belänkandet anförde
skäl finnes Vederlagd Och besvarad , finner
Utskottet sig så mycket mindie befogad! att
frångå sitt härutinnan afgilna Utlåtande, sorn
detta är af Högvördige Preste-Ståndet och
af Hedervärda Bonde-Ståndet i denna del
pil Inrit, i följd hvaraf motionen är att anse
såsom förfallen!
Beträffande åter senare delen äf samina
Betänkande och hvad emot »leri deri föreslagna
redactions förändring nu blifvit ah*
hiärkt; så, ehuru Utskottet håller före, att,
om de tillstyrkte forändringarne införas i §.,
i stället för de förändrade meningarne , och
§ derefter läses i ett sammanhang , det skall
finnas vara bestämdt och tydligt Uttryckt atf>
om flere förmyndare hafva myndlings egendom
under gemensam förvaltning , och den
ene förskingrar större eller mindre del deraf,
utan att den andre dertill bidragit, eller
ens kunnat sådant förekomma, deh senäte icke
kan till ersättnings-sky Idighet förpligta* ;
fiå får likväl Utskottet, som anser det i
nyttjade Uttrycket "sarn/latl hand" omijstydligen
utmärka gemensam förvaltning, och
derföre ej behöfva fotändras, här till gransk
-
4 LngUlskotiets Utlåtande N:o 126.
ning framställa hela §. i ett sammanhang ,
sådan den, med de föreslagna förändringarne,
efter Utskottets mening bör lyda, nemligen :
Äro flere förmyndare än en ,
oell vilja ilie dela förvaltningen
sig emellan , tage thertill Dornarens
bifall, och gÖre sedan hvar för
sig redo och räkenskap. Hafva de
Jiarnagodset under samnad hand ;
svare thc dd för förvaltning
gen, en för alla och alla f ör
en, och upp fylle allan skada ther
then omyndige något ther af lidit:
dock vare then ene ej skyldig,
att umgälla then andras
förseelse eller vårdslöshet,
theri han ej tagit del
eller sorn han ej för ek omma
kunnat, eller att betala then del
i skadan, som hos then andra
kan brista. Then förmynderskap
väl och troliga förestått, njute then
lön och vedergällning, som Rätten
profvar skälig, ulan han sig annorledes
åtnöja later-,” förmodandes
Utskottet den större tydlighet^
som anmärkningarne åsyftat, nu vara
tillvägabragt.
Stockholm den 27 October 1829.
Laglltskottets Betänkande N.o 127. 5
N:o 127.
Ankom till Exped. Utskottet den 7 Nov. 1829.
Betänkande, i anledning af väckta
frågor om ändringar och
tillägg i Allmänna Lagens och
ser skilde Författningars stadganden
angående bysättning.
H os Högloft, Ridderskapet och Adeln hafva
i nedan örn förmälde Memorial, som,
tillika med åtskilliga inom Ståndet deröfver
afgifna och här jemväl kortligen upptagna
yttranden, blifvit til Lag-Utskottet öfverlemnade,
följande af Ståndets Ledamöter,'
hvar för sig, anfört och yrkat:
1:0. Herr P. G. Cederschjöld, som
aflemnat 2:ne serskilda anföranden , i det
ena: att, om äfven, för allmänna creditens
skuld, bysättning icke aldeles kan afskaffas,bra-:
ket deraf likväl borde betydligen inskränkas.
Det vore, efter Herr Cederschjolds tanka,
onaturligt, att en gäldenär, som till borgenärerne
afslår allt hvad han eger, ändock,
skall kunna sedermera i häckte qvarhålla*,
och rysligt, att detta qvarhållande kan till
lifstiden utsträckas. Utom det, att Lagen i
sig sjelf syntes nog hård, skall den än yt«*
6 LiigUtskrWets fåeiiinknnde '17.
tcjlig re i vissa orter egenmägtigt skärpa»
derigenom , att kostnaden för den bysattes
underhäll tillägges ylen ursprungliga »koldén.
Och da hysåltning icke borde vara
ett stral? för gäldenär» ofmmaga att betala,
eller ett medel för en uppretad borgenär att
tillfredsställa en lag hämdlys.tnåd , utan endast
en utväg att hindra gäldetiären att komma
pä flykten, och att tillhälla honom att till
gäldeps betalning använda siria tillgångar,
hemställdes, om icke Lag-Comiténs, på sådana
principer grundade förslag till 7 Cap,
Utsöknings-Balken "om, bysättniug och reseförbud'
samt till 2Q Cap. fdandels-Balken
"om säkerhet å gäldencirs person, och om
haus underhåll, medan Concursen varar 1
så. och om hans ansvarighet för golden"'
kunde af Ftikets nu församlade Ständer till
pröfning företagas, så vida Lag-Utskottet
icke fynne nödigt , att derutinnan utarhet»
ett annu mindre Strängt lagförslag; varande
likväl, för förra händelsen, följande anmärkningar
emot ofvanherörde Capitel a£
nya Civil-Lagförslaget af Mötiopairen fram-’
stälhte, nemligen;
a) gtt pa enahanda grunder, sorn bysättning
ansetts höra upphöra, då gäldenär
afträder all sin egendom till concurs, borde
ock hysättning för löpande skuldsedlar upphöra
, om gäldenär genast erbjuder egendom
LagUtskottets Betänkande N:o 1*7. 7
till skuldens fulla belopp; till hvilken ända
i i J. 7 Cap. Utsöknings-Balken borde stadgas,
att gäldenär »kall fran bysättning varda
befriad, derest han till borgenärerne
genast af (räder tillgänglig egendom, till
ett värde af gäldens belopp 5
b) att i ta 5. af nyssnämnde Capital
och Balk ordet ”förskjute hvilket tyckes
antyda ansprik på återbetalning, borde utbytas
mot det tjenligar^ uttrycket: ’’erlägge
pd förhand
c) att, om bysättningstvånget anses icko
kunna umbäras för löpande skuldsedlar, dylika
sedlar likväl borde, för att vara bysättningsgilde,
uttryckligen innehålla, att de
vid anfordran eller på bestämd tid skola inlösas,
vid äfventyr af bysättning efter
lag i och
i det andra: att, då de författningar,'
enligt hvilka bruksegare och fabriksidkare
kunna hindra hos dem skuldsatte arbetare
att alflytta , innan deras skuld blifvit betald,
föranleda mångfalldiga missbruk, enär en egennyttig
husbonde deraf kan förledas att söka
få en god tjenare hos sig skuldsatt, för alt
kunna mera godtyckligt behandla honom,
berörde Författningar måtte sålunda ändras,
”a/t ingen tjenare skall kunna för skuld
0= La gUt skottets Betänkande N.o 117.’
till husbonden hindras alt, efter vederbörlig
uppsägning , ur t jonsten afflytta
Deremot har , i afseende på först omförmälde
motion , Herr Friherre Jacob Cederström
andragit, att det vore »ör allmänna
crediten angeläget, att icke upphäfva by~
sätlningstvånget för personer, som möjligtvis
annars söka undandölja sin egendom, samt
att det endast genom missförstånd af Författningens
anda kunde hända, att kostnaden
för bysatt persons underhåll blefve honom
påförd, helst det fastmer syntes billigt, att
den bysatte, lika med en för brott till fängelse
dömd person , finge afsitta visst om
dagen å sin skuld.
2:0). Herr Carl von Qvanten : att sorn
rättigheten alt bysätta lagstadt tjenstehjon ingriper
i annan mans rätt, och stundom tvingar
husbonden att betala ett oumbärligt tjenstehjons
skuld helhe, än att det förlora; si
borde stadgas t
a) att bysättning a tjenstehjon veil må
beviljas, men icke sältas i verkställighet
förr, än tjenstedret lupit till ända; hvarföre
ock i Orlofssedel, till efterrättelse, utsättas
bor, huruvida något utslag derom
finnes;
Lag-Vtskoitets Utlåtande N:o 137. 9
b) att borgenär, som bysätter medellös
gift man, skall vara pligtig att, vid
behof, skäligen försörja dea bysattes hustru
och barn;
c) att by sättning för svek i cone urs,
som noga borde skiljas fran annan by sättning,
skall, om ock full tillgång finnes, sedan
sveket blifvit upptäckt, oförhindrad för
sig gå, derunder gäldenären bör, likasom
alla andra bedrägliga gäldenärer, sig sjelf
underhålla ; hvaremot mera skonsamhet
kunde beviljas andre bysatte, sorn borde ega
att genom bysättningen aftjena sin skuld,
i stället att, på sätt nu sker, öka den.
I sammanhang härmed har Herr Friherre
Fredric Ridderstolpe föreslagit såsom
ett tillagg, att Torpare ej må by sättas förr,
än han, efter åtnjuten laga fardag, afirädt
torpet; i hvilket afseende jordegaren
bör, vid förstinfallande uppsägningstid, efter
det fordringsegaren sin af gäldenären
erkända fordran inför jordegaren behörigen
styrkt, ifrån torpet upp sagu Torparen,
vid påföljd, att hinder eljest icke mötter
för dennes by sättande, efter det laga fardag
infallit.
3:o Herr C. V. Uggla : att, då ändamålet
med bysättning måste vara alt tvinga
io DagU' skofets Uttänkande N:o 137*
»ig lil! valuta f«r något utborgadt, penningar
eller hvad som helsi, i det fall, all gäldo
isren, oaktadt fo 1 n.?ga, icke god viii gt fullg<ir
sin, betalnings skyldighet, men icke alt
gynna och befrämja harndén» laga afsigter
ellar att sätta en med borgare utom lagen, i
beroende af en hård borgenärs, ofia tillika
en fiendes, godtycke . så borde by sättning,
hvars bibehållande för allmänna creditén
och säkerheten i vissa transactioner ändock
vöre nödvändig, icke få ega ruin i andra,
fall, din dd gäklenären tredskas i sin betalnings
- skyldighet; till h vilken ända ansökning
om hans bysättande kunde ske hos
vederbörande executor, sorti hade att, sedan
gäldenären blifvit hörd, ålägga, honom.
, att för sig ställa personlig borgen,
vid äfventyr, att eljest deteneras, intill dess
•ytterligare beslut i målet meddelas, hvilket
senare beslut skulle fällas af en Jury, vald
och sammansatt efter samma grunder, sorn
får Jury i tryckfrihetsmål ära stadgade.
Denna Jury skulle, efter tagen kännedom
af målet, på samvete besvara frågan
*om den tilltalade gäldenär en genom
treds bande gjort sig till bysättning
skyldig, hvarvid samma pluralitet, sorn
för Jury i tryckfrihetsmål är bestämd,
skulle ega att fälla eller fria den tilltalade
gäldenären; och borde, i förra fallet,
gäldenären, såsom dömd förbrytare, njuta
I.ag Uiskntteis Retänkonrte N'.<> 1J7. 11
fån <gl råd amenie af allmänna medel, men,
i del senare* borgenaren ändock icke förlora
sia rätt, att af den egendom gäldeuären
dd eger, eller sedan ärfoer eller forvärfver,
utkräfva sin fordran i genom hvilken
behandling hysät1 n i ngsstadgander förmentes
skola återgå till sin första bestämmelse,
så art en motsträfvig gäldenär icke
skulle undgå ett förtjent tvång, men ej eller
någon, »om af oförutsedda, ej sjelfvållade,
olyckor blifvit urståndsatt att fullgöra sin betalningspligt,
af enskildt godtycke ryckas ur
samhället och sättas ur tillfälle att genom arbete
å nyo förkofra sig. A gäldenär , som
genom bedrägligt förhållande eller lättsinnigt
slöseri af lid eller egendom sig skuldsatt ,
bestämde åhagen annat ansvar, så att bysatt—
ping, såsom straff, icke kunde dit lämpas.
4:0) Herr JV, TV. af Grubbens: att, till
vndanrödjande af åtskilliga anmärkta missbruk,
sorn al nu gällande Författningar rörande
bysättning skola följa, måtte varda
Stadgadt;
a) att sängliggande, eller med smitta*
sam eller obotlig sjukdom behäftad person
aldrig får bysättas, eller i bysättningshäckte
qv ar hållas ;
12 LagUtskottets Betänkande N:o 127.
b) att bysättning, efter hittills gällande
grunder, väl ma. framgent ega runi,
meri lill en början, icke på längre tiel, än
en månad, efter hvars förlopp, om skulden
dessförinnan icke blifvit betald, målet skall
förvisas till vederbörlig Domstol, som har
att undersöka, huru skulden tillkommit, och
om gäldenären eger förmögenhet eller lön ,
hvarmed han kan betala; och borde med
gäldenären, om han genom bedrägligt förhållande
skulden sig åsamkat, efter Lag
och omständigheter förfaras;
c") att fordringsegare skall, för hvarje
dag gäldenären hålles bysatt, erlägga till
gäldenär ens underhåll 12 sk. och, om gäldenären
insjuknar, 16 sk. B.co, utom nödige
läkemedel, samt till Staten i slitningspenningar
m. m, 24 sk. samma mynt ;
d) att bysatt person må vara berättigad
att, för helsans vårdande, under bevakning
utgå en eller högst två gånger i
veckan, 3 ä 4 timmar hvarje gång, utan
att Läkaren behof ver derom rådfrågas eller
yttrande deröfver afgifva, samt ulan
serskild betalning till vakten , som kunde
derföre lönas af de, enligt förra punkten,
till Staten ingående medlen ;
LagUtskotlets Betänkande N:o 127. 13
e) att det md vara fordringsägare
öppet lemnadt att, inom första månadens
utgång, till vederbörlig Domstol instämma
gäldenären och antingen söka sin betalning
genom försäljning af gäldenärens egendom,
eller ock visa bedrägeri i skuldsättningen
och såmedelst befrias frän skyldigheten
att bekosta gäldenärens underhåll i häcktet ;
f) att, sorn » fh i 7 Cap. VtsökningsBalken
bjuder, alt de, hvilka af Konungens
Befallningshafvande i bud och ärenden
nyttjas, skola vara edsvurne och beskedlige,
men så kallade Slotts- CancellieBetjente,
om de än äro edsvurne, likväl inga«
lunda, efter Motionciirens omdöme, kunna anses
beskedlige; så borde en sträng lag stiftas
till motande af dylike betjentes ilska och vinningslystnad
och dem förbjudas att åtaga
sig stä/nnings-commissioner, derigenom de
blifva på en gång fördringsegare och verkställare
; /ivarföre en instruction borde för
dem utfärdas, som bestämmer deras rättigheter
och skyldigheter samt ålägger dem
skickligt uppförande; äfvensom 1749 års
Kongl. Förordning, om förbud för Betjente
vid Domstolar att mål utföra, borde,
hvad Öfver-Ståthållare-Embetets Cancellies
Betjening serskildt angar, till kraft och
verkan f örnyas ;
|4 I.agZltsknttels Betänkande S‘.n 127.
c) att samma formaliteter skola iakttagas
i skuldfordrings/nål hus öfver-Ståthållare
Embetets Cancelliet sam vid andra
eXecillions såten, så att åtminstone 8 dagars
förklaringstid jer gulde när en nid egd
runi, samt
h) att Taagens stadgande i 1 jf. 8 Cap.
och 10 /. 5 Cap. Utsöknings-Balken md
npplifvas, i den man de öfverensstämma
med Motionaireris rnt anförde förslag %
hvarförutan Herr af Grubbens, uti ett serskildt
anförande, dervid han fogat en tryckt
afhandling under titel : ”Hura skola Bankrutter
förekommas, vingleriet och ockret utrotasyrkat,
att denna afhandling, hvilken
ej allenast upplyste, hvarföre »756, 1798
och 1815 års Kongl. Förordningar tillkommit,
samt ådagalade de olägenheter, som deraf
uppstått, utan ock innehölle förslag till förekommande
af ocker och vingleri, matte,
ehuru icke fullt öfverensstämmande med Motionairens
förslag, varda, till ledning vid
dessas behandling, till Lag-Utskottet öfverlemnad.
Deremot hafva, å andra sidan, Herrkort
Hartmansdorff, med hvilken Herr Bernhard
Rosenblad sig förenat, samt Herr Gustaf
Hjerta anmärkt, att upphäfvandet af nu galande
Författningar om hysättning skulle fot»
tjtig Utskottets Betänkande N:o 157, r5
minska långifvares säkerhet och således i «lt
på capit it fattigt land menligt inverka pä
crediten for sadan a lånesökatide , som icke
kunna erbjuda annan säkerhet , än sin Ordentlighet
och arbetsförmåga ; I hvilket afseende
Herr von Hartmansdorff fastar uppmärksamheten
på unge Embetsman*, och Het r
Hjerta på nybörjande näri ögsidka 1 t-s vanliga
belägenhet. Dock har Herr Hjerta ant—
Sett den inskränkning kunna göras i bysattHingst
vänger , att det fran hy pot heks - anstalt
förvandla* lill sraff för dem , sorn
kunna men ej vilja betala ; hvaremot Herr
Cederschjöld hestrid! bysättningst vinget egenskapen
att vara eli nödvändigt vilkor
för medellöse ynglingars Credit; äfvensom
Herrr Friherre Ludvig Boije erinrat*
att ehuru, i riU gällande lbag, hfstidsfängelse
är stadgadt endast för ganska gröfva
brott, så kän dock en fordringsegare för tlag
liten summa hålla sin gäldenär bysatt i hela
dess lifstid, hvilket uppenbart bevisade, att
för bysättningstvång^ behöfver sättas en
gräns, den Friherren förmodade Lag Utskottet
skola föreslå.
Derjemte har hos Vällofl. Borgare-Stå ndet
Riksdagsfullinägtigen Herr Bergelin, uti
Memorial, sorn till Lag-Utskottets behandling
äfven blifvit hänvisadt, i sammanhang
sned yrkande, att så kallade ”ArbetsdomaU*
l6 LagUtskottets Betiinkaiide N:o 127.
mitte ater upplifvas, (hvaröfver, jemte flerd
i samma ämne väckta motioner , Utskottet i
serskildt Betänkande denna tlag sig utliter)
/föreslagit, att bysättning icke ma, derest borgenären
det ej uttryckligen fordrar, ega
rum för andra skuldsedlar, än löpande, i
händelse, emot Motionairens förmodan, desse
icke varda alldeles förbudne.
Hvad salunda blifvit anfördt och yrkadt j
har Utskottet i öfvervägande tagit. Och ehu-j
xu Utskottet instämmer med Motionairerne
deruti, att bysättning, eller arrest a gäldenärs
person, hvarken är alt anse såsom ett straff för
gäldenärs oförmåga att sin gäld betala, eller
kan i sådan egenskap stå tillsammans med de
rättsgrunder, hvarpå all lägstiftning måste hvila,
utan endast utgör ett medel att hindra
en gäldenär att rymma eller hålla sig undan,
samt att förmå honom att framlemna och an*
vända sina tillgångar till sin gälds betalande,’
anser Utskottet likväl, å andra sidan, det vara
obestridligt , att denna bysäitnings-tvångets
hufvudegenskap finnes i 1754 års Lag noggrannt
bevarad, samt än ytterligare genom
Kongl. Förordningarne den 19 Maji 1756?
den 28 Junii 1798 och den 31 Julii 1801
bekräftad. Enär således bysättningstvånget,'
i det skick, hvaruti det af nu gällande Lag
och Författningar är fastställde; motsvarar och
fyller
LagUtskottets Betänkande N:b 127. iy
fyller siri bestämmelse, finner Utskottet desto
mindre skäl att tillstyrka någon väsendtlig
ändring deraf, som detsamma* fortfarande bestånd
synes vara ett nödvändigt vilkor fÖe
vidmagfhållandet af lagligen ingångna förbindelsers
kraft och helgd, samt för befästande
af allmänna crediten och förtroendet enskilde
emellan, i synnerhet i penninge-afhandlin»
gar, helst ofvan åberopade Författningars hufvudsyfte
»tvifvelaktigt är att, genom sträng
executionsratt, försäkra värdet och tillförlitligheten
af så kallade löpande skuldsedlar,
på det de ina vara användbara i handel och
vandel man och man emellan. Och får Utä
skottet för öfrigt, vid de serskilda af Motion
jnairerne gjorda förslag till förändrade Lag-?
stadganden, 1 ämnet afgifva följande yttran-*
den ;
a) Emot antagande af 2 o Gap. HandelsBalken
och 7 Cap. Utsöknings-Balken i LagComiténs
förslag till allmän Civillag, på sätt
Herr Cederschjöld yrkat, möter den betänklighet,
att dessa stå i så nära och oskiljaktigt
samband med åtskillige andra i berörde Baijeer
föreslagna stadganden, att de ej kunna par-<
tielt pröfva* eller godkännas; vid hvilket förhållande
granskning af de gjorda antnärkninningarne
vid redactionen vore utan ändamål.
Bih, till Rits-St. Prot. Igr8 eeh 1329, 7 Sami. 1 Afd3.
v.dra B'.dett iö:ds H;t.
ig Lag Vt stöttets Betänkande N:o 12?.
b) att i löpande skuldsedlar utsätta påföljden
af bysättning för underlåtenhet att
dem å förfallodag inlösa, vore lika olämpligt
och onyttigt, sorn att deri införa allt hvad
Lag i öfrigt om gälds betalning förmår. Till
undskyllan kan gäldenären icke förebära okunnighet;
ty en allmänneligen kungjord Lag
förutsättes vara af en hvar känd, och länder
alla till efterrättelse.
c) Då en ordentlig och skicklig arbetare
vanligen icke sätter sig i större skuld,
än han med sitt arbete inom kort tid förmår
återgälda, samt, vid fråga om flyttning,
den nye husbonden alltid är i tillfälle att ikläda
sig arbetarens skuld till den förre, torde
någon våda af de missbruk, Herr Cederschjöld
ansett kunna uppkomma af de Författningar,
enligt hvilka Bruksegare och Fabriksidkare
ega hindra hos dem skuldsatte arbetare
att afflytta innan deras,skuld blifvit godtgjord,
icke i allmänhet vara att befara; hvaremot
upphäfvandet af dessa Författningar tvifvelsutan
skulle i högsta måtto vara äfventyrligt
och skadligt för arbetarnes egen credit
och betaga dem den utväg, de nu ega, att
vid behof erhålla undsättning.
d) Att stadga, det bysatt gäldenär under
och medelst bysättningen aftjenar visst om
dagen å sin skuld, Voro att straffa fordring».
LngUtskottets Betänkande N:o 127. 19
egaren, för det han haft förtroende till gäldenären,
att uppmuntra till lättsinnig skuldsättning
och att rakt motverka bysättningens
ändamål.
e) Då husbonde hvarken kan antagas
alltid kanna sitt tjemtehjons eller sin torpares
credit-förhållanden; — då uppgift derom
i orlofssedel är främmande för ändamålet
med dylika betyg; — dåden, som gifver
torpare eller tjenstehjon lån eller försträckning,
eller eljest med dem alhandlar, må ,
likasom vid afhandlingar med andra, sjelf se
sig före bäst han gitter; — och då förbud att
bysätta tjenstehjon under löpande tjensteår ,
eller torpare innan fardags-år tilländagåit ,
skulle ingripa i tredje mans rätt, —- saknar
Utskottet skäl att understödja hvad i dessa
afseenden blifvit föreslaget.
f) De kostnader, som drabba borgenär i
och fcr gäldenärs bysättande, äro redan så
dryga , att de icke skäligen torde böra förhöjas,
aldraminst derigenom, att borgenär blefve
förpligtad att, på sätt Herr von Qvanten
yrkat, underhålla gäldenärs hustru och barn,
eller, enligt Herr af Grubbens förslag, bekosta
gäldenärs sjukvård och läkemedel ; —
förpligtelser, som icke billigtvis kunna åläggas
borgenär för det han, med begagnande af
lagliga tvångsmedel, söker sitt åter.
2o XogUtskottets Betänkande N:o 137.’
g) Då fiel: ansvar, som i Concurslsgeri
är stadgadt för bedräglig och vårdslös gäldenär,
är så skiljdt från bysättningstvång, att
de med hvarannan icke kunna förblandas ,
synas några yiterligare föreskrifter för tillämpning
deraf icke vara af nöden. 1
li) Den Juryinrättning, Herr Uggla föreslagit
för bedömande, huruvida en gäldenär
genom tredskande gjort sig skyldig till
bysättning, anser Utskottet alldeles olämplig,
emedan en fordringsegares rättighet att utbekomma
sin fordran och att, till dess utkräfvande
begagna tvångsmedel, som Lagen
godkänner, icke bör bero af enskildes omdöme
och godtycke, eller någon annan magt än
Lagens och vederbörande myndighets på Lag
grundade beslut.
i) Ytterligare föreskrifter," än de, sorni
nu gällande Lag och Författningar innehålla?
så väl angående tillsynen Öfver bysatte galdon
ärers helsotillstånd, som rörande undersökning
om skuldens beskaffenhet och möjligheten
för gäldenären att den betala, äro, efter
Utskottets tanka, lika öfverflödige, som de
af Motionairen, Herr af Grubbens, föreslaglie
lära finnas otjenlige.
k) Att vidare Öfver-Ståthållare-Embetetis
Pancgllie ej eger, mera än andra exeeutivaj
^LagUtskottets Betänkande N:6 l2Ji 51
myndigheter, åsidosätta nigra till bevarande
af borgenärs och gäldenärs ömsesidiga rätt
och säkerhet i Lag grundade formaliteter, att
tillrättavisning af bemälde Embetes Betjentes
möjliga förseelser icke lärer, vid anmälan å
ort som vederbör, uteblifva; att det icke kan
betagas nyssbemälde Betjente, mer än andra
samhälls-rnedlemmar, att utsöka sina fordringar,
ehuru icke i egenskap af ExecutionsBetjente
; detta allt tyckes så påtagligt, alt
det knappast bordt erinras.
Hvad deremot angar de Vackta frågorne,
dels om origtigheten deraf, att den bysättnings-kostnad
borgenär förskjutit stundom
skall'blifvit gäldenären påförd, dels ock om
nödvändigheten af något rådrum, från lagsök-.
ningsdagen, för gäldenären, innan han vari
der i bysättningshäckte inmanad; så har Utskottet
funnit sig böra understödja hvad härutinnan
blifvit yrkadt. De omkostnader, som af
bysättningen varda förorsakade, böra icke skäligen,
och kunna éj eller, enligt nu gällande
Lag, utkräfvas af gäldenär, som af bysättningen
icke erfar någon fördel, elier den påfordrat ,
utan måste billigtvis vidkännas af borgenären,
enligt hvars ansökan tvångsmedlet blifvit
tilläm padt. Tål detta påstående intet
(vifvel, så är deraf en gifven följd, att gäldenär,
sedan skuldbeloppet, för hvilket bysättning
egt turn, blifvit till fullo betaldt,
82 b 'g Utskottets BitankanJt N:o 127.
icke ma ytterligare i bysättningshäcktet qvarhållas
såsom säkerhet för en skade ersättning,
den han icke kan dömas att utgifva. Beträffande
åter de öfverklagade olägenheterna deraf,
att något uppskof emellan lagsökningen
och bysättningens verkställande stundom icke
eger rum ; så, ehuru Utskottet anser angeläget,
att löpande skuldförbindelser i allmänhet
medföra den stränga execuliva verkan,
som nu är stadgad, tror Utskottet dock undantag
böra ega rum för de händelser, då
viss förfallotid ej finnes i skuldebrefvet utsatt*
Ena timman lagsökt, kan gäldenären
den andra blifva inmanad i bysättningshäckte,
utan att han förut kunnat veta, när lagsökning
korn me att ske. Afven en förmögen
man kan således, vid en ögonblicklig
brist på reda penningar, utsättas för missödet
att, till följd af en ilsken borgenärs tillställning
träda i arrest. En lämplig kort tids upp,
skof i verkställigheten af bysättning ifrån lag.
sökningsdagen, synes således i detta fall nödig,
på det att gäldenären må få tillfälle att om betalningen
föranstalta; och för borgenären lärer
det svårligen blifva äfventyrligt, men snarare
mången gång nyttigt, helst det är att förmoda,
att gäldenären, under anståndstiden,
använder sitt yttersta bemödande att, till undvikande
af den hotande faran, göra sin borgenär
rätt, hvilket deremot, sedan bysättninr
BngUukolltts Betänkande N'.o I3'j, a3
gen redan gitt för sig, blifver för honom pl
en gäng meia svåit och mera likgiltigt,
I följd af allt detta
föreslår Utskottet ;
det mitta Rikets Ständer hos Kongl,
Majit i underdånighet anhålla om
utfärdande af en Författning, hvari
förklaras och förordnas:
1:0 att fordringsägaresom later
bysätta gäldenär, icke är berättigad
att af gäldenären erhålla
ersättning får hvad han under
bysättningstiden till gäldenär em
underhäll förskjuter i och
a:o att By sättnings- Utslag, pd
grund af löpande skuldebref, som
är ställdt att betalas vid anfordran,
eller hvari viss förfallotid
ej är bestämd, icke ma gä i verkställighet
förr än ätta dagar efter
den dag, då gäldenären bevisligen
erhållit del af lagsökningen,
hvilket bör i Utslaget utsättas
j
LaglJtskottets JB(i'dnkaiiis N.o 1*7»
hvaremot Utskottet
tillstyrker»
att alla Öfriga 1 detta ämne väckta
frågor må förfalla,
• r ** . __ j. —
Åtskilliga Ledamöters serskilda mening
felfogas.
Stockholn! den 5i Öctobet i8?§,
Rese rvat Ion
af Herr Landegren t 3iEmot den del
af Lag-Utskottets Betänkande, angående bysättning,
hvarigenom Utskottet ansett kostnaden
för gäldenärs underhåll 1 bysättningshäckte
böra både af borgenären förskjutas
och äfven af honom bekostas, utan rättighet
att ersättning derföre af gäldenären åtnjuta 9
måste jag anmäla reservation. En sådan mening
af Lagens bud i 13 §. 8 Cap. Utsök-j
nings-Baiken och öfrige stadganden, angående
bysättnings-underhåll, har jag ej kunnat
hemta, och vedertagen praxis torde ej eller
med Utskottets förslag Instämma. Enar by-'
lottning ej it annat an etc vite, att af gäl
-
Bil. till LngXJ iskottets Betänkande N:o 127.25
<denär uttvinga betalning, lärer med allmän
rättsprincip vara lika öfverensstämmande, att
fordringsegaren, för den kostnad detta vites
begagnande honom tillskyndar, njuter ersätt»
ring , sorn att Lagen berättigar vinnande
part, att i öfrigt få af vederparten aterguldiie
de kostnader, genom lagsökning och rättegång,
han, för sin fordrans utbekommande,
nödgas förskjuta. För min del får jag derföre
vördsammast tillstyrka, att, med ogillande
af Lag-Utskottets förslag i denna del, måtte
förklaras, det borgenär är berättigad att af
gäldenär återfå den kostnad hart till dennes
bysättande och underhåll i bysättningshäckte
förskjuter, samt att så beskalFadt kraf medför
enahanda rättigheter lill gtildenärs person
och egendom, som fordringar i allmänhet.’!
Uti denna reservation hafva Riksdagsfullmäktige
Börje Börjesson, Lars Larsson
pcb Nils Persson instämt.
30 LagUtskottets Betänkande Nio 12g.
N:o ia8-
Ankom till Eipeditions-Utskottet den 9 Novemb, I-8'iq,
Betänkande, i anledning af väckta
frågor om stadgande af skyl*
dighet för gäldenär, att, i brist
af annan tillgäng, med arbete
aftjena sin skuld.
Välloflige BorgareStandet har till LagUt—
skottets behandling öfverlemnat ett af Riksdagsfullmägtigen
Herr J. Bergelin till Ståndet
inlemnadt Memorial, hvaruti han andragit t
att ibland de mest skadliga Förordningar, som
i senäte tider emanerat, vore tvifvelsutan den
om upphäfvande af så kallade srbets-domar ,
derigenom den mindre bemedlade borgenären
blifvit satt ur tillfälle att , utan eget utarmande,
utbekomma en rättmätig fordran, och
fritt fält är vordet öppnadt för hvarje bedragare
att, sedan lian narrat sig till lån,
förskingra och undangömma sin egendom, i
förhoppning, att ingen lärer vilja , genom
hans inmanande i bysättningshäckte, fördubbla
sin förlust; och då med billighet och rättvisa
vore fullt öfverensstämmande, att man,
till godtgörande af hvad man förstört, använder
de medel, naturen en hvar förunnat, samt
bysättliing syntes desto met orimlig, aom sam
-
Leg Utskottets Betänkande N:o 128. 27
hållet derigenom beröfvas mänga nyttiga arbetskrafter,
och menskliga friheten på ett ovärdigt
satt förnärmas, utan någon motsvarig
fördel för borgenären , föresloge Herr
Bergelin, att hvar och en , som sätter sig
i sådan skuld, att han ej pä annat sätt kan
densamma gälda, må j orpligtas, att skuldbeloppet
med lämpligt arbete aftjena.
Derjemte har Hedervärda IlondeSiåndet
till Utskottet hänvisat fyra serskilde, af Riksdagsfullmägtige
Anders Håkansson från Elfsborgs
Län, Anders Andersson från Skaraborgs
Län, Johan Brik Jansson från Vermlands
och Johan Andersson från Calmare
Län till Ståndet ingifne memorial, hvaruti
är anfördt och yrkadt :
af Anders Håkansson, hvars yttrande
flere af Ståndets Ledamöter biträdt: att, soni
de omvägar och kostnader, som äro oskiljaktige
från de i Lag stadgade sätten att indrifva
fordringar , nemligen genom utmätning,
eller, i brist af tillgång, medelst bysättning,
ej mindre än farhågan, att gäldenären,
oaktadt bysättningstvånget, icke kan eller ock
icke vill skaffa betalning eller antaglig borgen,
ofta så afskräcka en fordringsegare från.
ali vidare efterfrågan af sin fordran, att gäldenären
helt och hållet kommer från sin skuld
— en händelse, efter Motionairen* omdöme,
sS LciUtskoittts Betänkande Nu> i2§j
destomera naturlig, sorn oredlig*© gälder.ärer
icke anse foysiittning för straff eller synnerlig
olägenhet, samt redliga läntagare derigenom
uturständsattas att förnöja siria borgenärer
— ; men den fordom godkända utvägen,
att lata gäldenären genom arbete skulden
aftjena, vore på en gäng fördelaktig för
fordringsegaren, som såmedelst får sin fordran
ersatt, och för gäldenären, hvilken , om
han är rättskaffens , gerna vill afbörda skulden,
och om han är tredskande, såmedelst
kan hållas till en nyttig verksamhet; sd borde
Rikets Stander hos Kong! Majit i underdånighet
föreslå en Lag, som , utan alla
förbehåll, berättigar fordringsägare att antingen
bysätta gäldenär, sorn till betalning saknar
tillgäng, eller tillhälla honom att genom arbete
godtgöra skulden; dock, enär detta ex—
ecutions-sätt icke syntes lämpligt till större
fordringsbelopp, borde jemväl bestämmas en
viss summa, derutöfver arbetsdom icke finga
meddelas;
Af Anders Andersson, med hvilken
Anders Brisman fran Skaraborgs Län sig
förenat: att, som förord ningen om upphäfvande
af rättighet för fordringsegare att å gäldenär
begära och erhålla arbetsdom helt och
hållet förfelat sitt syftemål, enär erfarenheten
skall visat, att bysattningstvånget sedermera
yarit föga tjenligt att väcka förtroende hos
LagUtskalle.ls Betänkande N:o 128. 29
den pennin^e-egande och befrämja lånebit
raden , samt olämpligt i afseende på gäldenärén
, som, i stället att minska , derigenom
okar sin skuld 5 så borde cn Lag, som ålägger
gäldenär att, vid bristande tillgång , me.
deist arbete af tjena sin skuld, åter antagas ;
hvarvid likväl icke finge lemnäs ur sigle,
att arbetet, hvars bestämmande skulle tillkomma
domstolen , noga lämpas efter hvars och
ens yrke;
af Johan Erik Jansson , med hvilken
sinders Nilsson och Olof Nilsson fran Vermlands
Län instämt: att, då af stadgandet
om bysättning, å arbetare, för skuld, erfares
flerfaldiga olägenheter , i synnerhet >. Molinnairens
hemort, hvarest ofta skall inträffa, att
dervarande grufarbetare så fördjupa sig i skulder
, att, till deras utkräfvande , bysättning
anses nödig , ehuru arbetarne sjelfve oftast
Srina sig bättre lottade med det underhåll
de såsom bysatte åtnjuta, än det de kunna
sig sjelfva förskaffa , samt bysättningens ändamål
, 1 de fall då de bysatte icke ega någon
förmögenhet , måste alldeles förfelas 5 så
borde, såsom bästa utvägen att förebygga
detta onda , i stället för by sättning , arbetsdomar
åter upplifvas emot sådana, sorn med
arbete kunna aftjena sina skulder; helst detta
för arbetaren vore det naturligaste och för
husbönder det säkraste sättet , att , med, verk
-
5o Lag-Utskottets Betänkande A7:o 14*.
lig nytta tillvägabringa skuldens betalning;
i hvilket afseende likväl tvänne omständigheler
miste iakttagas och stadgas , den ena ,
att fordran , för att vara gällande , uttryckligen
skall i orlofssedel af husbonden utsättas
; oeh den andra , att sa beskaffad arbetsdom
icke må sättas i verkställighet förr
än på nytt tjenstår , och å den i domen utsatte
tid ; och
af Johan Andersson: att, som stadgandet
i Lag och vissa Författningar , att skadeersättningar
, i åtskilliga fall , skola , vid bristande
tillgång hos den skyldige , utgöras
genom arbete , syntes ega en naturlig oell
billig tillämplighet till alla slag9 skade-ergättningar
, och således äfven till skuldfordrans
gäldande, samt det nu varande enda tvångsmedlet
emot tredskande gäldenär, eller bysättning
, funnes vara olämpligt och kostsamt
; så vore ett annat alternativ , till uttvingande
af fordringar, i högsta måtto önskvärd
t ; och borde derföre stadgas skyldighet
för gäldenär, att nied arbete aftjena sin
skuld; dock så, att denna arbets skyldighet
icke utsträckes till andra gäldenärer, än dem,
som hura till den sä kallade arbetande Classen
, eller hvilkas yrke egnteligen fordrar användande
af physisk kraft, och kunde tillika,
tör att icke alldeles beröfva gäldenär
en fri disposition af tid och krafter, samt,
LogUtslottets Betänkande N:o u8. 31
lill afbojande af tvist om förmonsrätt dertill
borgenärer emellan , jemväl bestämmas ett
visst skuldebelopp såsom det högsta, som på
en gång frige aftjenas , samt förmånsrätten ,
borgenärerna emellan , utstakas efter 1 7 Cap.
ffandels-Balkcn, eller ock efter tiden då borgenar
hos Domare eller Executor gjort sin
talan anhängig ; äfvensom till grund för beräkning
af hvad å skulden genom arbetet borde
afgå , kunde tagas hvarje orts å dagsverke
stadgade rnarkegångspris jemte en af Domaren
bestämd skälig förhöjning efter arbetets
beskaffenhet och högre värde.
Der för utan har Herr Pehr Gustaf Cederschjöld,
i sammanhang med andra af honom,
i ett hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln afgifvet och till Utskottets behandling
remitteradt Memorial, framställde förslag till
förbättring af nu gällande stadganden om bysättning
, hvaröfver Utskottet i serskildt Betänkande
denna dag sig yttrat, desslikes hemställt
, om icke, i stället att låta gäldenären
till kropp och själ förstöras i ett fängelse ,
honom kunde varda ålagdt, att genom passande
arbete på viss kortare tid hos borgenären aftjena
sin skuld, på sätt Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge, i dess anmärkningar vid
förslaget till ny allmän Civillag , närmare
titredt ; äfvensom Herr Friherre Fredric
Ridderstolpe , i tvänne serskilda deraf foran
-
32 LcgZäskottets Betänkande N:o 128.
ledde yttranden ] yrkat , i det ena , att uppmärksamhet
måtte fästas på en af Friherren
vid sistlldne Riksdag väckt motion om aterupplifvan.
de
skulder till belopp af högst 5o R.dr Banco ,
hvilket förslag (genom hvars antagande myc-*
ken kostnad skulle besparas Kongl. Maj:t och
Kronan) syntes desto.mera lämpligt, som med
samma skäl , som den förmögne mäste med
sin förmögenhet ersätta hvad han pä den fått
låna , arbetaren bör med sin arbetsförmåga
återgälda hvad han, på grund deraf, upp-!
lant ; och i det andra, ibland annat, sonat
af Utskottet förut blifvit i nyss åberopade
Betänkande granskadt: att arhetsdom å Torpare
ej måtte sättas i verkställighet f örr , än
efter laga fardag , emedan jordegaren eljest
skulle gå miste om det arbetsbiträde, sorn
blifvit , emot de å torpet åtnjutne förmo-'
lierne, påräknadt.
Detta allt har Utskottet noga öfverväga})
Och som det synes vara med billighet och
rättvisa fullkomligt öfverensstämmande, att
den , som iklädt sig en förbindelse , till densammas
fullgörande använder alla de förmö-J
genheter och medel han eger 5 så finner Utskottet
den , sorn saknar annan utväg att
godtgöra den skuld han sig åsamkat , böra
af Lagen förklaras skyldig, att för sådant än-*
damil
J.oa.lJlsiotteis Btl&nknnd< N;u 118. jj
d amåI Röra bruk af sina arbetskrafter , —.
ett åliggande, som. i Utskottets tanka, icke
innefattar någon egenskap, som rätt visar d«n
benämning af slafveri, hvarmed det stundom
ot märkes. Men, ehuru Utskottet anser stadgandet
af en sådan Lag vara ej mindre rättsenlig!
än gagneligt, har det likväl icke undfallit
U eskor tet , att flere eftertänkliga missbruk
skulle kunna ega rum , om icke Lagen
i sig sjelf innehåller nödiga correctiv. SS
skulle det kunna inträffa, dels att gäldenären
under tjenstetiden erfore en obehurigen
sträng behandling, dels att en borgenär,
som söker skydda en af sig kommen frände
eller vän , utverkar åläggande för denne att
med arbete aftjena sin skuld , men icke destomindre
lernnar honom fri och derjemte
oåtkomlig för andra borgenärers lika rättmätiga
anspråk. Lagen bitr derföre bestämma
och noga utstaka fordringsegares rättigheter
och skyldigheter i detta fall, ej mindre mot
gäldenären , än emellan dem inbördes ; äfvensom
, vid stiftande af en så beskaffad
Lag, enligt Utskottets omdöme, ej eller får
lemnäs ur sigte, att, då arbetsskyldigheten
förnämligast synes användbar för godtgörande
ai mindre fordringar hos den arbetande classen
i samhället, torde deremot bysättningstvång
finnas mera lämpligt oell verksamt ,
Bilt- lill Riki-St. Prot, Igig och 1S29, 7 • 1 Afd. 3.
3:dra B:t. ib-.de H.i
Z\ IjdgViskottels Uttänkande N/o 128.
att till betalning förmå sådana tredskander
gäldenarer , för hvilka tjenligt arbete ej silf
att anskaffa , eller då fråga är om större penningesummor
; hvaraf jemväl följer, att ifrågavarande
tvänne medel till skulders ingifvande,
arbetsdom och bysäitning, icke
böra utesluta hvarandra, utan tillsammans af
Lagstiftaren godkännas och stadgas, utan att
Lagen derföre behöfver förlora den väsendtliga
egenskapen att vara allmän för alla medborgare
, enär det bör åt hvarje fordringsegares
fria val öfverlämnäs att begagna hvilkendera
af de i Lagen anvisade och erkände
tvångsmedel, han anser kraftigast och säkrast
till förskaffande af betalning.
I öfverensstämmelse med dessa allmänna
åsigtec , finner sig Utskottet befogad! föreslå,
att genom allmän Författning må
varda stadgadt och förordnad! sotq
följer :
1 to Finjics ej, vid utmatning hos
gäldenär, tillgångar att gälda med,
och är skulden sådan, att by sättning
derföre, enligt Lag, eger runi; då
må borgenär, om han vill att gäldenär
sin skuld med arbete aftjena
skall, uppgifva sådant arbete hos.
JLagTJtsiotlets Betänkande N-.o 13S.
Konungens Befallningshafvande, som,
sedan Domstolen sig utlåtit, huruvida
det uppgifna arbetet är för gäldenär
ens stånd och yrke passande,
bör foga anstalt, att gäldenär deruti
inställd varder. För borgenär
och gäldenär galle, under arbetstiden,
hvad om husbonde och tjenstehjon
stadgadt är.
2*o För hvarje dag gäldenär sålunda
hos borgenär arbete förrättar ,
afräknas å gälden värdet af ett
dagsverke efter markegång spris, så
vida gäldenär sjelf bekostar sitt
underhåll, men, om han njuter föda
af borgenären, endast hälften af hvad
för ett dagsverke är i Markegångstaxan
utsatt.
3:o Tjenstehjon, som till arbete
dömdt varder, må ej i det arbete inställas,
förr än tjensteåret ute är.
4:0 Uppstår tvist borgenärer emellan
om bättre rätt till gäldenärs arbetey
bafve den företräde, sorn först
erhöll arbetsdom. Hafva två eller
flere borgenärer vid samma tid fått
(trbetsdom, ege den företräde , som
företräde lill betalning för sin for
-
36 Bil. lill Lai\Utski<tttts BttänkaniU No n8.
dran eger ; i hvilket senare fall tvisten
hör hänskjutas till Domarens
pröfning.
5:° Ej må borgenär till arbete
marlialia gäldenär längre än tre är,
der ej annorlunda dem emellan äsämjes.
Begagnar ej borgenär arbete
af gäldenär, sorn dertill dömd
är, ege annan borgenär, som obetald
fordran häfver, att fä gäldenär hos
sig till arbete inställd, på sätt i o:dje
momentet sagdt är, ända att den
tid ej ute är, sorn här stadgad
blifvit.
6;o Arbctsdom hindre dock acke
verkställighet af Bysättningsutslag.
Åtskilliga Ledamöters serskilda metun
gar
bifogas.
Slockholm den 31 October 1849,
Reservationer:
Ilo af Herr Printzensköld’. ”Jag tiar icke
kunnat med Högloft. Utskottets pluralitet
dela den åsigten, att gäldenär bör vara
B'l. till LuglJtskoitet$ Betänkande Ntn »28. hy
skyldig ali med arbete afijena sin skuld; och
jag reserverar mig derföre emot Uiskoitets
Betänkande.
Svårligen lärer det kunna bestridas, att
en Lag, som innebär rättighet för den ena
medborgaren att, emot den andras vilja, tillegna
sig hans arbetskrafier, skulle återföra
oss till de tidehvarf, dä lifegenskapen blef
en följd af oförmågan att på utsatt dag återgälda
en försträckning. Den stigande upplysningen
och det allt mer och mer uppklarnande
begreppet om roenniskans sanna
och rätta värde, såsom ett förnuftigt väsende,
hafva likväl förmått utplåna denna barbariska
Lag utur de flesta länders Lagstiftning,
och man har i stället infört ett rättstillstånd,
som, då det gör alla lika inför
Lagen, också lemnar hvarje medborgare lika
frihet, att sjelf disponera öfver sin arbetsförmåga,
så länge utofningen af densamma
icke ingriper I andras rättigheter och såmedelst
störer det helas trefnad och lugn. Man
har funnit, att denna arbetsförmåga icke kan
och icke bör till sitt värde uppskattas annorlunda,
än genom Ömsesidiga emellan sam*
hällsindividerne fritt ingångne aftal eller
contract, och Lagstiftaren har inskränkt sig
derhän, att endast gifva nödig garantie för
dessas noggranna uppfyllande. Ifrån sådana
grundsattser utgå våta nu gällande Lagar j
Si} Bil. till LtigUtskotiets Betäniantjle N:n i 28.
och just derföre är gi/ldenärs arbets-skyldighet
till siri borgenär obekant i var Lagstiftning ,
utom i det enda fall, att gäldenär» obestånd
tillkommit af slöseri, dobbel, lättja eller
vårdslöshet, da Domaren, efter noggiann pröfning
af förhållandet, eger ålägga gäldenärer»
arbete , snarare såsom stral!’, än såsom en
lämplig utväg för hans skulders betalande.
Jag tror det vara af vigt, att dessa
grunder i vår Lagstiftning oförändradt bibehållas
; ty fåfängt skal! man bemöda sig, att
genom någon Lag bestämma värdet af menniskans
arbetskrafter, hvilkas mångfalldiga
omvexling och olika natur göra det lill en
omöjlighet, att på lika sätt och efter samma
grund uppskatta dem alla. Och då Lagen
således, om tilläfventyrs i detta hänseende
rättvis uti ett fall, deremot skulle uti ett
annat fall innebära den största orättvisa ,
och följaktligen sakna en af de hufvudsakligaste
bland en Lags egenskaper, den nemligen,
att vara tillämplig på alla medborgare-classer
i samhället, finner jag mig desto
hellre böra afstyrka bifall till de väckta Motionerna,
som, i händelse den föreslagna
arbetsskyldigheten för en gäldenär komme att
ega rum, vexationer af alla slag deraf otvifvelaktig!
skulle blifva en följd, samt ett öppet
tillfälle beredas för den bämdlystne bor-=
genären, att på en olycklig gäldenär släcka
Bil. lill Lagutskottets Betänkande N.o ia8* 39
sin ilska och harm, utan att denne egde något
inedel i händerna till sitt försvar;’’
2;o af Herr von Lindecreutz, J. C.t "Ehuru
jag medgifver rigtigheten af den grundsatts, att
det åligger gäldenär fullgöra lagligen ingångne
förbindelser, om ock han saknar annan
tillgång, än sin arbetsförmåga, och att,
såsom följd deraf, gäldenär bör använda äfven
sina arbetskrafter att rätt för sig göra ;
kan jag likväl icke dela Höglofl. Lag-Utskottets
flesta Ledamöters åsigter, i frågan om
gäldenärs förpligtande att, vid bristande tillgång,
stn skuld med tvångsarbete hos borgenären
aftjena.
Med hänsigt till mångfalldigheten af samhällsförhållanden
, och dels serskilda Medborgare-classer,
dels olika kön, dels gradationer
af åldrar, skiljaktiga yrken, samt olika
arbetsförmåga, anlag och personliga egenskaper,
synes mig det föreslagna Lagstadgandet
icke vara med Samliälls-intätt ningens natur
förenligt, och i vissa fall icke användbart.
— Anledningen till detta omdöme företer
sig så uppenbart, att den icke lärer behöfva
omständlig utveckling, — Någon i alla afseenden
rättvis, lämplig och billig princip,
för bestämmandet af arbetsordning och arbetets
beskaffenhet för åtskilliga classer a£
gäldenärer, är icke tänkbar eller möjlig. —-
40 Bil. lill LagUlsköttets Betänkande .Y-o 128.
I anseende lill p.äldenärers olika rtiedborgerlipa
stallning och moraliska bildning, skulle
otvifvelaktig! samma grund verka alldeles olika
följder, och icke sällan medföra stridiga
bet i tillämpningen. Oet vöre egentligen
gäldenärens physiska arbetskraft, sorn skulle
kunna godtyckligt honom aftvingas; men sjelfva
benämningen Tvångsarbete star i strid med
Sveriges Lagstiftning annorledes, än i samband
med Brot tmäis-lagens allmänna straffgrunder;
och om ett allmänt Lagbud icke innefattar
allmän tillämplighet, rubbar det enheten
i Lagskipningen, är otjenligt, vådligt
för personliga säkerheten, och icke svarande
emot sitt ändamål. För en obetydlig skuld
kunde en gäldenär hallas till arbete flere år,
och å lika arbetstid, som en annan , hvilken
vore skyldig större summa, derigenom han,
tvungen under husbondevälde, tilläfventyrs
försattes ur tillfälle att med loflig omtanka
möjligen förbättra sina vilkor, eller att begagna
inträffande förmonliga händelser till
befordran af sitt bästa. Verkställigheten af
ifrågavarande Lagrörslag skulle äfven ofelbart
föranleda inångfalldiga ej mindre missförhållanden
an ock missbruk; och Tjenstehjonsstadgans
tillämpning emellan fordrings-egaren
och gäldenären torde icke med samhälls-vilkoren
kunna förlikas, eller af allmänna rättskänslan
gillas. I motsatts till det af Högloflig»
-
Bil. lill LagVlskotiets Betänkande N o ts8. 41
lige Lagutskottet framställde förslag, f<ii Harar
Kongl. Rescriptet af den j6 December
1820, ”alt arbete icke bör gäldenär ådöma» i
annat fall, än då sådant, enligt 1 6 Cap« HandelsBalken,
eger rum”. På anförde skal, oell
med jemväl hemtadt stöd för min öfvertygeise
af Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga
Förklaring, antydande Lagens räda förstånd i
förevarande ämne, afstyrker jag bifall till de
o-m arbetsskyldighet för gäldenärer gjorda motioner,
och reserverar mig vördsamt emot
Högloflige LagUtskottets fleste Ledamöters
beslut;” ,
3:0 af Herr Professoren Bexell: ”Jag reserverar
mig emot arbetsdomarne ocb ogillar
dem såsom barbariska, orättvisa och merendels
overkställbar. Jag ogillar dem, emedan
de redan äro det af liela den civiliserade verl"
dens Lagstiftning, emedan de länge varit, och
troligen alltid komma att förblifva främmande
elementer i vårteget Lagstiftningssystem,
och emedan de stå just i ett sådant förhållande
både till 1754 års ännu gällande Lag,
och till det Lagförslag, som väntar att efter
den en dag blifva gällande.
Jag hyllar visserligen icke en alltför
vida utsträckt skonsamhet emot gäldenären,
och jag har någon gång haft tillfälle att understödja
denna åsigt med min röst; men jag
Bih. till Rikt-St. Prot. ig28 och rjMg, ' .ti-/. 1 Aid. 4,
1 &.de Sitt. 'i: dr a
44 Bil. till LngUtskoltets Betänkande N.o,is8.
lemnada honom ej för arbets-domarne, — ej
emot dan af behof, af olyckor, och någon
gång a? inre förebråelse, redan nog nedtryckte
gäldenären, och jig skall aldrig bidraga, att,
förnedrande den redan olycklige, framsläpa
honom såsom arbetsträl till lians förmögnare
och lyckligare like, hvilken tillfälligtvis kunnat
lemna honom ett lumpet förskott, ett lån,
det denne icke mägtade på utsatt dag återgälda,
Gäldenären, så länge han icke ännu förverkat
sin frihet, bör sjelf fritt få disponera
sin större eller mindre arbetsförmåga — detta
lilla, men i ordets egentligaste bemärkelse,
egna Capital, det enda, som den skepps^
brutne förmådde åt sig rädda — hvarföre
fråntags honom dispositions-rätten deröfver 1
Jag kan dessutom ej gilla den ^Lagstiftning,
»om, efter ett fixt markegångspris, söker taxera
den till värde i nära oändlig olikhet utvecklade
meriniskokraften, hvilken rastlöst rör
sig och verkar i samhällslifvets alla skiljda,
högre och lägre förhållanden. — Arbetsdomarne
datera sig ganska bestämdt ifrån mörkrets
och barbariets tidehvarf, och ännu, efter
flyktade sex århundraden, hyllar man, såsom en
frisk lager i Birger Jarls odödlighets-krans, dea
Lagstiftning, hvarigenom han, i följd af Skenninge
mötes beslut, ia4o, påböd,"att ingen skulle
för skuld saiom arbetsträl behandlasDen
utur ett mörkt »debvarf, utur ea öfvergång?;
Bil. lill LagUtskotteis Betänkande. N:v Å‘$
period ifrån barbari till odling framträdande
hjelten oell Lagst iftaren Birger Jarl upphäfde
således arbetsdomarne. Ar det val tänkbart»'
att det skall lyckas att 600 år derefter åter införa
dem i hans fordna fädernesland! Mert,
invänder man, den allmänna crediten mäste
upprätthållas. Väl! Begagna då dertill de
tvångsmedel, som Lagen för ändamålet redan
godkänner; mea arbetsdomarne syfta ingalunda
dit. De äro alltid orättvise, någon gång,'
ja oftast, overkställbar. Alla medboigareclasser
böra ju vara lika inför Lagen. Meta
Lagen om arbetsdomar måste, för att åtminstone
synas någorlunda verkställbar, ega
en viss, ehuru ej bestämdt uttalad syftning
till undantag uti jemlikhets-principen inföc
Lagen. Inflytta arbetsdomarne uti hvilket
civiliseradt folkslags Lagstiftning som helst,
och ett missförhållande skall deraf ovilkorligen
framstå. Emot arbetsdomarne talar omsider
den omständighet, att vår nu gällande
Lag öppnar för den betryckte — men redlige
gäldenären en räddning i den för honom
anvisade, visserligen någon gång missbrukade,
cessions-förmonen; men för den botande,'
stränga och obevekliga arbetsdoinen finnes tn«
gen räddning.”
Häruti har Herr Friherre Stael von Holstein
instämt.
STOCK HO L M,
Ehnéns och Granbergs Tryckeri» 18:29.
Lag-TJtskottetS Utlåtande N:o 129. 1
N:o 129,
Ankom till Exped.-Utsk. den 6 Nov. 1829.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande
N:o 66, öfver väckta
Motioner om utsträckning af
Arfsrätt för Sido-arfvingar
i fjerde och fjermare led.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Dag-Ustkottet
återförvisat Utskottets Betänkande N:o
66, öfver Riksdagsfullmägtige Hr Lars Gustaf
Alunds och Pehr Ericssons från Kronobergs
Län motioner, om den ändring i 2 och 3 §§,
af 3 Cap. Arfda Balken, att syskonbarns rätt
att, vid arftägt emellan sidoarfvingar, träda
i sin aflidne faders eller moders ställe, må
Utsträckas till syskons barnabarn och deras
afkomlingar*
De emot Betänkandet gjorda anmärk»
iiingar, i följd af hvilka återförvisningen blifvit
beslutad, instämma alla i yrkande af bifall
till motionerne, under åberopande dels
af de skäl Motionairerne framställt, dels af
Stil, tilt Riks-St, Pr 61. 1828 »ch I829. 7 Sami. t Af i, I*
iy:de Ht t.
2 tära B, det.
2 Lag~TJtskottets Utlåtande N'o 129.
Hr Berg von Lindes vid Betänkandet fogade
Reservation, och dels af motiverne till 1 Cap.
Ärfda Balken i Dag^Gomiténs förslag till
allmän Civillag.
Då Utskottet, som i sitt förra Betänk
kände omständligen framlagt grunderne för
sitt afstyrkande, nu åter tagit detta ämne i
Öfvervägande, hafva de skäl, som tala för
bifall till motioneme, vunnit öfvervigten ;
hvarvid i synnerhet anmärkningen om obilligheten
deraf, att fjermare sido-arfvingar
som vanligen äro minderårige, blifva, i följd
af den nu stadgade inskränktare representations-rätten,
vanlottade, endast derföre att de
haft olyckan att förlora sina föräldrar eller
andra anhöriga i rätt uppstigande led , genom
hvilka arfvet eljest skulle komma dem
till godo , verkat förändring i Utskottets
mening.
När Utskottet således finner sig föranlåtet
att frångå sitt förra yttrande och nu tillstyrka
utsträckning af syskons afkomlingars
arfsrätt, anser dock Utskottet, till förekommande
af den osäkerhet och deraf härflytande
tvister, hvartill svårigheten att åstadkomma
bevisning om långt aflägsen slägtskap kan
föranleda, berörde arfsrätt böra inskränkas ini
om någon viss gräns, hvilken, 1 likhet med
hvad Lag-Comitén föreslagit, syne* lamp-*
Lag-Utskottets Utlåtande N'o ljg.
ligen kunna ulsättas till nionde led, — en gräns,
hvarutom också arfsfrågor näppeligen lära
uppstå, och hvilken derföre äfven bör be'
stämmas för arfsrätt i uppstigande led eller
så kalladt bakarf. Och som den nu gällande
inskränkningen af representations-rätten, i fråga
om sido arf, finnes stadgad ej allenast i
2:dra och 3;dje §§. af 3 Gap. Ärfda Balken ,
utan ock i 4:de §., samt dessutom förutsattes
i 5tte och följande, till och med n:te §§. ;
så är det, efter Utskottets omdöme, nödigt,
att hela berörde capitel erhåller en förändrad
redaction , hvartill Utskottet här framlägger
förslag, till större delen hemtadt från Bag-Coiniténs,
hvilket i denna del, efterUtskottets tanka,
genom enkelhet, fullständighet, tydlighet
och bestämdhet, utmärker sig framfördengamla
redactionen, och öfverensstämmande med Utskottets
, i dess Betänkande N:o 68 , gjorda
tillstyrkande om upphäfvande af skillnaden i
arfsrätt för arfvingar af olika kön ; lydande
förslaget sålunda:
3 Cap.
Om bak-arf och sido-arf.
1 §.
Aro ej b ros t arfvingar till efter
den döda, och lefva dess f öräldrar,
ag-TJtskott$ts Utlåtande N.o lag.
då tagan de arfvet , hälften hvar»
dera•
2 §•
Är en af Jöräldrarne död , och
äro syskon '.'V, ett eller flera., ejler
den , so/w ä.jvas skall; arfvén då
de med den af föräldrarne , som
lefver, oc/z Zöge/z den de/, so/w den
döde fadren eller modren ärfva skolat,
o//z /z«w eller hon lefvar, Jr
något af syskonen dödi , då s<$o/<z
dess afkomlingar i dess ställe och
rätt träda, linnas ej syskon, eder
afkomlingar af dem; tage den af
föräldrarne, so/w lefver, /ze/a arfvet,
3 §’
Lefver ej någon af deri dödas
föräldrar, och äro syskon till, då
skola de allt arfvet taga, jr något
°f syskonen dödt, njuten dess afkomlingar
den rät 11 som i Q §. sägs.
4 §*
jra ej syskon eller afkomlingar
af dem, arfvén då förfader i andra
Itd, sorn äro faderfader och fadermoder,
mode/fader och modermoder,
Log-Utskottets Utlåtande N:o 129. 5
5 §
Lefva ej de, då arfvén den dödas
Töräldrars sys k > n,
6 §.
Lefva ej de; då arfvén den dö.
das förfäder i tredje led.
7 §•
Lefva ej de, då arfvén l>ryIlmi
gar och sysslingar. Bryllingar äro
faders syskons barn, och sysslingar
moders syskons barn.
8 f.
Lefva ej dr, då arfvén de, som
U'o syskon med förfäder i andra led.
9 §•
Lefva ej de, då arfvén den dödas
förfäder i fjerde led.
10 §.
Finnes ej arfvinge i någon af de
leder, som nu sagde äro; tage
den arfvet, som sedan är i närmaste
led, ehvad han är bak-arfvinge
6 Lag-Utskottets Utlåtande N;o 129.
eller sido-arfvinge. Äro både bakarfvinge
och sido-arj vings i lika
led; gange sido-arfvinge till, och
bak-arfvinge ifrån. Äro sido-arfvingar
i lika led, men olika gren; tage
då den arfvet, sorn är af närmare
stamfader eller stammoder med
den döda: äro de af samma stamfader
eller stammoder ; varén, samarfva.
Al §.
Äro bak-arfvingar å fäderne och
å möderne sidan samarfva; tage
hvardera sidan hälften, ändå att å
deri ena flere arfvingar äro , an å
den andra: äro å endera sidan alle
döde, falle alltsamman andra sidan
till. Äro sido-arfvingar ä fäderne
och möderne samarfva, eller finnes
å endera sidan ej någon till, vare
lag, som om bak-arfvingar sagdt
är. Är sido-arfvinge bride å fäderne
och möderne skyld med den döda;
njute då han både fäderne och
möderne del.
12 §•
Halfslägt träde till arf med helslägt,
dock ej till annan del, än
i
Lag-Utskottets Utlåtande N:6 1S9, 7
tlen, som fader eller moder., genom
hvilken de med hvarandra skylde ä2
ro ,ef ter ätträkningen taga skolat,
om den Ufvat.
13 §<
Skall sido- arf delas emellan flera
grenar i en ätt; tage hvar gren lika
lott. finnas under en hufvudgren
flere grenar; delen ock de sig eniel•
lan efter lika grund; och tagen sedan
de, som inom en gren är o,
hvar sin lott efter hufvudtalet.
14 §•
Bak-arfvingar och sido-arf vingar
arfvén, till och med nionde led: den
i f jermare skyldskap är, vare ej
arfvinge.
3 5 §'
Äro bröstarf, sidoarf eller bakaf
fallne tillsamman i dens hand,
som ärfves , g Hnge dermed, som
sagdt är, utan åtskillnad ifrån hvad
stam egendomen kommen är.
8 Lag-Utskottets Utlåtande N'o 1291
Skulle nu denna redaction af Rikets
Ständer gillas och Utskottets, i dess Betänkande
N:o 68, gjorda förslag om lika arfsrätt
för man och qvinna jemväl antagas; så
komma de i nyssnämnde Betänkande framställde
förslag till ändring af i, 3 och 4 §§*
i 5 Cap. Ärfda-Balken att förfalla. Varder
åter samma Betänkande ogilladt, och nu gällande
arfsrätt efter landsrätt bibehållen, men
deremot representations-rätten i sido-arf, efter
Utskottets nu gjorda tillstyrkande utsträckt;
så hemställes, om icke 1, il och 13 §§:ne i
den nu föreslagna redactionen må erhålla
denna lydelse:
1 §•
Aro ej bröst-arfvingar till efter
den dode, och lefva dess föräldrari
då arfvén de, efter landsrätt, fader
två delar och moder trldjung, mert
efter stadsrätt hälften hvardera.
11 §•
Äro hali-arfvingar 8, fäderne och
möderne sidan samarfva; tage fäderne
sidan fäderne del, och mäder»
ne sidan möderne del: äro å endera
sidan alle döde; falle alltsamman
andra
Lag.Utskottets Utlåtande jV.’o 129. 9
andra sidan till. Äro sido-arfvingar
a fäderne och möderne samarfva,
eller finnes å endera sidan ej någon
lill; vare lag, som om bak-arjvingar
sagdt är. Är sido-arfvinge både
å fäderne och möderne skyld med
den döda; njule då han både fäderne
och möderne del.
13 §.
Skall sido-arf delas mellan flera
grenar i en ätt; tage efter landsrätt,
broder, eller hans afkomlingar,
två delar, och syster, eller hennes
afkomlingar, tridjung , och efter
stadsrätt halft hvardera. Finnas
under en hufvudgren flere grenar;
delen ock de sig emellan efter lika
grund; och tagen sedan de, som
inom en gren d-o, sine lotter, såsom
sagdt är, nemligen, efter landsrätt,
broder två delar, och syster
tridjung, och efter stadsrätt halft
hvardera.
En Ledamots serskilda mening bifogas*
Stockholm den 31 October 182g.
Bilt, /, Rih-St. Proi. 1828 och I829. 7 Samt. X Afd. 2.
17 :de H:t. <X:dra Btdet.
5o Bil', t. Lag-Utskottets Utlåtande N:0 129.
Reservation
Af Herr Landegren: De anmärkningar,
hvilka i samtlige Riks-Slånden blifvit framställde
emot Lag-Utskottet;s ,Betänkande N.'o
66, angående utsträckning af så kallade istadarätteti,
(jus réprsesentationis} hafva ej, i min
tanka, vederlagt de skäl, Utskottet anfört etriot
den föreslagna utsträckningen; och jag
har således ej kunnat instämma uti det
helt och hållet förändrade Utlåtande, Utskottet
nu i detta ämne till Rikets Höglofl.
Ständer afgifver Jag får derföre, för min
del, under åberopande af de i Betänkandet
N:o 66 anförde motiver, vördsammast till»
styrka, att de i ämnet gjorda motioner måtte
ogillas.
Jag erkänner med tacksamhet den led.
ning Lag-Utskottet under dess öfverläggningar
egt af Lag-Comiténs förslag till Civillag
; och att Cornitén tillstyrkt istadarättens
utsträckning, skulle således för mig snarare
vara ett skäl att förslaget bifalla, än att
det ogilla, men då fråga nu ej är att antaga
det af Lag-Comitén uppställda arfsystem i
dess helhet och införandet af en del deraf
i nu gällande Lag, hvarigenom hela 3;dje
Cap. Ärfda-Balken, på sista §,’n när, skulle
komma att omskapas, och samma .Capitel i
stället för 12 §§:r innehålla 15, tvifvelsutan
Bil. t. Lag.Utsköttets Utlåtande ff;o lag. n'
siall föranleda villrådighet och misstag både
hos^dem, sorn skola lyda eller tillämpa lagen,
lärer det, äfven om istadarättens föreslagne
utsträckning gillas, vara lämpligast att dermed
fördröja intill dess Uag-Comiténs arfsystem
i dess] helhet kan varda såsom lag
godkändt. Vill man likväl nu antaga den ifrågavarande
förändringen, torde den dock
kunna tillvägabringas utan en så total ornskapning
af 3 Cap. Ärfda-Balken, som den
Utskottet föreslagit, i synnerhet i den händelse
Utskottets tillstyrkande, om upphäfvande
af arfsrätten efter landsrätt, ej kommer
att vinna Rikets Höglofl. Ständers bifall el*
»er Kongl. Majlis samtycke*
STOCKHOLM,
tryckt i Mak2uah.dsxa Boktryckeriet, 1829»
JLagUtiioitels Tletån&ande Nio ijbi j]
N:o ijo.
Ankom till Exped. Utskottet dang Novemi), iglj<
Betänkande öfver Herr Grefv©
Johan Henning Gyllenborgs
motion om åtskilliga ändringar
i Rätteg&ngs-Balkcn.
XJtl Memorial, som af Hoglofl. Ridderskapet
och Adeln till Lag-Utskottet blifvit remitteradt,
har Herr Grefve .Tohan /Tenning Gyllenborg
föreslagit åtskilliga förändringar af nu
gällande rättegångsordning, i afsigt, dels att,'
till 1 ättnad för rättsökande, minska behofvet
af fullmiigtige saint deraf följande kostnader!
dels att, genom en säkrare grund för beräkning
af fatalier, bereda större säkerhet för ta*
lans fullföljd hos Öfverrätt.
Efter granskning af Motionairens i ofvanberörde
måtto gjorda förslag, får Utskottet
nu deröfver utlåtande meddela; till hvil*
ken ända Utskottet funnit lämpligast att i
nedanstående punkter sammanfatta Motionairens
yrkande och vid hvarje af dem serskildt
foga de anmärkningar, som, efter UtBih,
till Riks-St. Prat. 1828 och 18*9. "> Sami. r ^fd, S
a ulra B.det i \%-.de IT t.
2 Lagutskottets Betänkånde N:o 130.
skottets tanka, förnämligast böra verka tili
afslag derå.
t :sta punkten :
att, vid Härads- och Lag man srätt, parter
måga vara berättigade att, sedan käro- ock
svaromålen blifvit afgifnc, under ärendets
ytterligare behandling af Rätten, efter godtfinnande,
vara när- eller frånvarande, med förblindelse
likväl att sig inställa, när Domaren
det nödigt anser.
thom äfventyr af käromålets försittande,
eller tredskodom, finnes för part, sorn vid
Härads- eller Lagmansrätt, ulan laga förfall,
uteblifver, icke i Lag stadgadt annat ansvar,
an böter, enligt a §• 1 2 Cap. RättegångsBalken,
om han är borta då han af Rätten
ropas frarn att kära eller svara, eller ock till
tinget alldeles icke kommer, och, enligt 6
J4 Cap. berörde Balk, om han sin talan eller
svar skriftliga företett och sig deri förbehållit,
att ock muntliga varda hörd, eller
det sedan begärat, eller blifvit af Domstolen
antydd att sig infinna , men ändock å utsatt
tid förfallolös vid Lagmansrätten blifver ute.
Då det således i öfrigt, äfven efter nu gällande
Lag, pa den rättsökandes eget behag
ankommer, att sig vid Härads- och Lagmansiätl
inställa eller icke, derest ej Domaren,
vid serskild påföljd, förelagt hono® att hos
LogX.tskotuts neiåukanile S:o i5o. |
Härten fillstädeskomma, och följaktligen någon
skiljaktighet emellan Motionairens förslag
och .Lagens hud i detta afseende desto min*
dre eger rum, som Motionairen hvarken yrkat
upphäfvande af botes-ansvar för part,
som förfallolöst utehlifver, innan karo- och
svaromålen blifvit fullständigt utredde, el*
ler bestridt Domaren nödig myndighet att,
genom vitén eller andra verksamma medel,
förmå parter till inställelse inför rätta, när sl
nödigt prölvas^ så lärer den väckta frågan,
att genom en lagförändring bereda de rättsökande
en förmon, som förut är i Lagen dem
tillerkänd, komma at.t af sig sjelf förfalla.
2 ulra punkten:
att den uppassning, sorn, vid äfventyr af böter,
i första § § af 2 7 Cap. Rättegångs-B athen
ock flera Lagens ruin är foreskrifven för
rättegång sakers fullföljd hos Hofrätt, må.
uppkäfvas, på det parter, sorn åro aflägse boende,
icke må vara t vung ne att ställa fullniägtige,
hvilket icke synes vara mera qf nöden i
Hofrätt, än hos Collegier eller Konungens
Befallningshafvande, hvarest man skall vara
berättigad, att utan personlig inställelse låta
inlemna skrifteliga anföranden och utlaga utslag
; Hofrätten obetaget att, till vittnens hörande
eller upplysningars meddelande, när så
nödigt anses, hedla parter att sig personligen
inf nna»
4 LagUtshottets Uttänkande N’,o i5o'.
Äfven i delta afseende gäller nästara
detsamma, som ofvan blifvit anfördt. Någon,
sl kallad uppassning, eller partens närvaro,
personligen eller genom ombud , vid utförandet
af rättegångssaker i Hofrätt, är, så vidt
Utskottet har sig bekant, icke vid bötesan.
svar i Lag föreskrifven, i andra fall , än då
sådant åliggande länder till de rättsökandes
egen fördel och till beredande af ärendets
skyndsamma och säkra fortgång. I öfrigt
står det parterne fritt, att öfverlemna målen
till Hofrättens pröfning; och något hinder
att låta behörigen ingifva skrifter och uttaga
utslag derstädes lärer icke eller möta. Att
de former, som för ärendens behandling ho3
Konungens Befallningshafvande funnits nödige,
icke kunna ega full tillämplighet till
mål, sorn ankomma på Domare-åtgärder, är
uppenbart. Ett klart och ostridigt rättsspråks
befordrande till snar och laga verkställighet
är och måste vara en helt annan förrättning,
än undersökningen och bedömandet af sjelf--  va anspråkets rättsenlighet. I förrättningar
af så olika beskaffenhet kunna och böra sätten
att derutinnan gå till väga icke vara e-'
nahanda. De bruk och iakttagelser, som 1
förra fallet kunna vara tillräckliga och ändamålsenliga,
blifva, i det senare, ofullständiga
och mindre pålitliga. — Någon träffande
jemförelse emellan Collegiers och Domstolars
jrtpfauningar kan ej ellet uppställas, och for^
l^agViskotiets Betänkande N:o 130. 5
rirati af likstämmighet i ärendenas behandling
är således äfven här lika falsk som overkställöar.
De administrativa ärenden ,'
sorn utgöra hufvudföremål för Collegiernes
verksamhet, kräfva en fran Domstols förhandlingar
vida skiljd procedur. Vid detta förhållande
torde Motionairens yrkande i denna
del icke förtjena afseende.
3 dje punkten:
att tiden, fran hvilken fatalier anses horja
löpa, icke md fortfara att vara dagen, dä
Domstols dom eller utslag faller, utan, åtminstone
får ändrings sökande i Hofrättens
héslut, dertill bestämmas den dag, da den
tappande parten erhåller bevislig del af domen
eller utslaget, som den vinnande derföre
borde vederparten tillställa låta, pä
sätt hos Konungens Befallningshafvande
och Kammar-Collegium f orordnadt är.
Som det otvifvelaktigt är af största vigt
för en god rättegångsordning, att, i alla likartade
mål, så vidt ske kan, bestämmes lika
tiderymd för ändringssökande i besluten, och
det följaktligen är nödigt, att ea gifven tidpunkt,
från hvilken fatalierne skola beräknas,
finnes fastställd; så, och enär doms eller utslags
datum, i ty måtto, är en vida säkrare och
bestämdare termin att räkna ifrån, än dea
6 Laglhskoitets Betänkande Nio l3o.
ovissa t?cT, til en tappande part kan af den
vinnande varda med domen eller utslaget anträffad,
samt det mäste för bida parterne, i
anseende (ill ovissheten om mllets utgång,
vara lika angeläget att förskaffa sig kännedom
om beslutet, s! snart det blifvit utfärdadt;
synes den af Motionairen föreslagna
lindlingen i fataliers beräkning ingalunda förtjent
af bifall, utan fast hellre en motsatt
förändring önskvärd.
4 :de punkten:
att, i händelse nyssomförmälde beräknings•
grund af fatalier äfven vid Under Domstolarne
varder antagen, det må stadgas,
dels att den vid Häradsrätten vinnande
parten skall sd tidigt lemna vederparten
del af utslaget, att målet kan förekomma
vid nästa Lagmansting, dd denne senare
borde sig yttra, huruvida han vill saken
derstädes fullfölja eller icke, dels att vudepennirigar,
som erläggas för rättigheten att
draga målet under Lagmansrällis eller Hofrätts
pröfning, böra deponeras och bevis
deröfver, vid talans förlust, åtfölja handlingar
ne till den högre instantien; dels ock
att den tappande alltid bor i tvistemål underrättas
om hvad han, för talans fullföljd
emot Uagmansrätts eller Hofrätts Utslag
eller dom, har att iakttaga.
LngUtskotteta Betänkande Nto ijo. y
Då i följande Lagens rum är stadgadt ,
} 25 Caj». 1 §. Rättegångs-Balten: "alf, då
vad ernat Häradsrätts beslut blifvit erlagdt,
Häradshöfding skall straxt d domen
teckna, att lagligen vädjadt är och att saken
bär a nästa Lagmansting fullföljas;
att part er ne skola sedan till Lagmansting
komma, utan stämning eller serskild kungörelse;
och att, örn Lagmansting hålles
närmare än tre veckor efter Häradsting,
och den, som vädjat, säger, att han ej kan
saken så brådt fullfölja, densamma dä skall
d Lagmansting året derefter fortsättas,
hvilket ock ä dombref vet tecknas bör,” uti
2 §. af samma Capitel: "att den, som under
Lagman vädjat, meri sedan vill sitt vad Öfvergifva,
skall kungöra det sin vederdeloman
sist 5 veckor förr, än Lagmansting
hålles, så ock Lagmannen å tinget i 3
§. ”att dd vad erlägges i mål, sorn skola
fullföljas från Häradsrätt till Hofrätt, sådant
bör skrifvas d bägge parternes dombref,
sd ock hvad dag käranden skall gifva
sin inlaga in och svaranden den anamma,
allt sorn det om vad emot Lagmans dom
stadgasi 7 §. "alt, dd mot Lagmansdorn
behörigen vädjadt är, Lagmannen jemväl
skall det skrif va å bägge parternes dombref
och sätta dagen ut, då cle skola till
Hofrätten komma, den vädjande, att gifva
sin inlaga in och svaranden att den anam
-
8 iLagVt&kotttts Betänkande N:o i3o.
ma, utan stämning eller annan kungörelse t
så ock att borgen förut bär sfällas för kost~
nåd och skada och domen fullgöras, efter
thy, sorn i 26 Cap. Rältegängs-Balken sägs;**
samt uti 5o Cap. herönle Balk, *’huru sökas
skall, att Konungen må Hofrätts dom öf~
verse och skärskådahvarom Hofrätten i revisions
utslaget den sökande undervisa börj
så lära några ytterligare föreskrifter uti ifrSgavarsnde
hänseenden icke finnas af n&dem.
I följd af allt detta
tillstyrker Utskottet,
att Herr Grefve Gyllenborgs ©f-i
vanberörde förslag må utan afseen-5
de lemnäs.
Stockholm den 5i October xBsg.
LngUiskoiltls Betänkande N’.o 131. 9
N;o 131.
inköra till Kxpeditions-Utskottet den 10 Novemi). 1829.
Betänkande öfver Herr F, L. Ro ■
senqvists förslag till ändring
af 37 §.i 17 Cap, RättegängsBalken.
Med hemtad anledning af en uti Rikets
Sländers Justitise-Ombudmans Embetsberättelse
för arén 1826 och 1827 gjord förmälan,
hurusom en Embetsman , hvilken skall låtit
emot en för brott tilltalad och häcktad person
använda våldsamma medel för att tvinga
honom till bekännelse, och sedermera, 1
stället att , enligt sin pligt , till vederbörande
Hofrätt låta fortskaffa en af den misshandlade
arrestanten aflemnad klagoskrift, förmått
honom att underteckna en annan skrift,
som genom samma Embetsmans föranstaltande
blifvit författad , för ett så eftertänkligt
förfarande icke blifvit svårare ansedd,
Sn att han är vorden fälld att böta 100
R:dr , har Herr F. L. Rosenqvist, hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, yrkat stiftande
af en ansvarighetslag för Domare och Befallningshafvande
, sorn, under utöfning af sitt anlete
, hegar brott och, i stället att, sin embetsed
likmätigt, skipa Lag och rätt till medborga
-
lo LagUtskvtlets Uttänkande N:o iji«
res hägn, sjef öfv rträ ler hagarne och hega
gnar embetet tiil. medborgares skada och
förderf ,• i hvilket afseende, och dä orsaken
till det , efter Motinnairens tanka , stora missförhållande
emellan brott och straff, som i
omförmälde fall sig företett , vore den, att
allmänna Lagen i 17 Cap. 37 § RättegångsBalken
icke skall utstaka något ansvar för
den Domare eller Befallningshafvande, sorn
later någor till bekännelse pinas och plågas ,
utan endast stadgar, alt en sådan Domare eller
Befallningshafvande må plikta, som saken är
till, samt således helt och hållet öfverlemnar
straffbestämmelsen ål vederbörandes godtycke,
Herr Rosengvist föreslagit, att nyssberörde
Lagrum tua erhålla följande lydelse:
"Varder någor i brottmål bunden till
saken med klara skäl och fulla bevis, äntå
att han ej kan förmås till bekännelse; ther
galle cj hans nekande. Ej må Domare eller
Befallningshafvande låta någon till bekännelse
pinas och plågas; gör thet någor och således
bryter then frid, sorn Konungen svurit häfver
att hålla undersåtare sina, straffes som för
Edsöre med ett års fängelse å fästning , plikte
ock dertill 100 R;dr Silfver till tväskiftes
emellan then , som pinad blifvit och Socknens
fattige; orkar han cj böta, sitte therutöfver
i sex månader å f ästning och varde aldrig
brukad i Konungens tjenst eller i värf, sorti
LcgUtskottets Betänkande N:o l3i. 1 i
medborgerligt förtroende medförer. Ar thet
Under-Betjent, sorn /anat eller plågat någon
till bekännelse, umgälla sitt brott med högsta
kroppsstraff, och arbete tua år å Kronans
fästning,”
Lag-Utskottet , till hvars profning och
utlåtande ofvanberörde motion blifvit hänvisad
, har densamma öfvervägat. Och som
Lagens stadgande uti ifrågavarande rum: "Ej
må Domare , eller Befallningshafvande , låta
någon till bekännelse pinas eller plågas; gör
thet någor , plikte som saken är till,” *ngälunds
kan, utan förtydning, så tolkas, som
skulle det vara öfverlemnadt åt godtycket att
bestämma straffet för den Embetsman , som
j berörde måtto sig förbryter, utan ordalydelsen:
”plikte som saken är till,” fastmer
tydligen utmärker , att straffet skall lämpas
efter förseelsens art och storhet i hvarje ser.
skildt fall , i enlighet med de grunder och
bestämmelser, allmänna Strafflagen i serskilda
rum innehåller; så ock, enär Kongl. Brefvet
den 12 Nov. 1807 uttryckligen utstakar ansvaret
för den lyckligtvis sällsynta händelse,
att Embetsman eller Tjensteman så förgår
sig i utöfningen af sin tjenst, att edsöre derigenom
varder brutet, samt 18 Cap. 9 §.
M issgernings-Balken föreskrifver, att om de,
som Konungens eller hans Embetsmäns eller
Bältens ärenden gå, derunder göra våld ellet
12 LagUtskotteis Betänkande jS’.o l5i o. l3a,
orätt, med ord eller gerning, det då ligger
i tväbbte mot det , som eljest i iliy inål är
Stadgadt, anser tJ<skottet Herr Rosenqvists
ifrågavarande förslag helt och hållet öfverflödigt,
hvarföre
Utskottet tillstyrker,'
att samma förslag må förklaras ické
förtjena afseende.
Stockholm den 31 October 182g.
N:o 13a.
Ankom till Exped. Utskottat den 10 November lfjjj.
Betänkande öfver Herr Wollrath
Thams motion om inrättande
af Förmyndarekamrar.
Då den tysta förmonsrätt , Lagen hittills
tillagt barns och omyndiges medel framför
inteckningar , enär dessa tillkommit senare
än förmyndare-ansvaret , lätt kan eluderas »
och , å ena sidan , lika litet i verkställigheten
försäkrar den omyndiges rätt, som
äH®.1?; I den andra, i hög grad menligt
LagUiskottets IJetäniandt N:n i3a. 13
inverkar på allmänna crediten, i det att den
nästan helt och hållet omintetgör den säkerhet,
som genom inteckning åsyftas, samt
erfarenheten visat , att , i den mon folkmängden
tillväxer , i samma mon skola svå^
righeterne för Domstolarne , så väl vid tillförordnandet
af tjenliga förmyndare , sora
ock vid utöfningen af det öfver-förmyndarekall,
Lagen ålägger Domaren tilltaga, har
Herr Wollrath Tham, godkännande de skäl;
i stöd af hvilka Lag-Utskottet, uti sitt Betänkande
N;o 45, ansett sig ej kunna tillstyrka
bifall till Herr Magnus Crusenstolpet
och Riksdagsfullmägtigen Johan Olssons motioner
om inrättande af förmyndarekamrar,
roen tillika önskande att kunna i denna vigtiga
fråga bereda sådane åtgärtler, att omyndiges
rätt och bästa må , utan menlig inverkan på
andra rättsförhållanden, betryggas, afgifvit
följande fran Högloft. Ridderskapet och Adeln,
till Lag-Utskottets behandling öfverlemnada
förslag:
J'atl hvarje Stad, Fursamling eller Socken
bemyndigas att inom sig utvälja och organisera
ett Municipal-Råd, under namn af
Förmyndarekammare, som borde under sin
vård emottaga alla inom samma Stad, Församling
eller Socken befintlige omyndige personers
gods att förvalta och redovisa , pä sätt
14 Lag Vtshaiuts Bettlniandt N:o i3s.
allmänna Lagen om Förmyndare och dess ansvar
stadgar och formar f‘
“att denna Förmyndarehammare shall hesta
af 5,7 eller 9 Ledamöter, i förhållande
till folkmängden och de väljandes antal
‘'att dessa Ledamöter skulle väljas vid allmän
Sockenstämma, efter de grunder, hvarom
de väljande kunde öfverenskomma;“
“att,före valet, Reglemente för Förmyndarehammarens
åtgärder borde , genom de väljandes
försorg, vara författadt och af dem godhändt, och
att samma Reglemente borde hos Häradsrätten
uppvisas , för att af Domaren. , såsom of verförmyndare
, till efterlefnad fastställas ;“
“att, då. Ledamoterne af dessa Förmyndarekamrar
borde ansvara en för alla och
alla för en. , för förvaltningen, och säkerheten
af de omyndiges egendom och medel, borde
det äfven af dem sjelfve bero, att sins emellan
fördela de göromål, sorn orsakades, af Bou.pteckningar
, Alf skiften , Auctioner och Rättegångar
, f ör de omyndigas räkning , hvarföre
kostnadcrne skalle debiteras hvarje myndling,
i den ordning, sorn bevakandet af dess rätt
fordrade f
“att, enligt den nu vanliga grunden, en
procent af de vanliga sex , som för utlånta.
Lagutskottets Betänkande N-o 132. i5
penningar erhällan, jemte sjettedelen af den
afkastning , sorn inflyter af omyndigs fasta
gods , hårde utgöra det arfvode, sorn Förmyndarekammare
ns Ledamöter egde att sig emellan
fördela , och hvaraf alla omkostnader för skrifmaterialier
, skrifvarebiträde och räkningars
f örande borde bestridas, utan att tinder någon
förevändning föras de omyndige till last •"
"att Förmyndarekammaren borde, en gång
om året, eller vid Hösfctinget, till Domstolen
aflemna förteckning jtä myndlingarne, med
kort och tydlig redogörelse för deras under
Kammarens förvaltning varande egendom
och "att. omyndige och deras slägtingar, så
väl som de till myndige år komne , egde emot
Förmyndarekainmarcn alla de rättigheter Lagen
dem emot vanliga förmyndare tillägger y"
Motionairen , som icke väntade, att sädana
Förmyndarekamrar skola hastigt allmänt
antagas, men som vöre öfvertygad , att allmogen
i folkrikare och från Tingsställen aflägsna
orter anser förmyndare-skyldigheten
för en plåga , förmodade , att den föreslagna
inrättningen skall i dessa orter vinna framgång,
om der finnas Ledamöter och Lärare,
som hafva allmänhetens förtroende och med
allvar befordra dess väl.
l6 LagUtslottets Bettini ande N:o 15 2.'
Vid granskning och öfvervägande a£
detta förslag, har Utskottet, som, vid besva»
rande af Herr Crusenstolpe^ och Johan Olssons
ofvanberörde motioner , redan yttrat sig dela
den önskan, att Förmyndarekamrar, så väl
på Landet som i de Städer, der sådana ej
förut finnas, kunde varda inrättade, meri
tillika, på anförde skäl, förklarat sig ej
kunna med sitt tillstyrkande samma motioner
understödja, funnit, att Herr T hama för-»
slag , ehuru i detailerne afvikande ifrån Herr
Crusenstolpas, likväl är i hufvudsaken der-»
med öfverensstämmande , i thy att bägge för»
utsätta , att de föreslagna Förmyndarekamrar»
ne skulle erhålla egenskapen af så kallade
Municipal-inrättningar ; och då det är just
denna egenskap , från hvilken , såsom , efter
Utskottets omdöme, otjenlig att läggas till
grund för ett allmänneligt Lagstadgande i ett
så beskaffadt ämne, sorn det ifrågavarande,'
Utskottet förnämligast hemtat skälen till sitt
förra afstyrkande, anser Utskottet tillräckligt,
att här upprepa och tillämpa följande i Utskottets
ofvanberörde, af Rikets Ständer gil»
lade, utlåtande anförde betänkligheter:
a) att skyldighet att vara Leda-»
mot af Förmyndarekammare, då man
dertill väljes, icke lärer kunna stadgas
, såsom ett allmänt medborgerligt
åliggande ;
b) att ,
SLog-Uukottets Stiärthandt N;»i3t. if
b) att , då ifrågavarande befattr.
5ng nödvändigt skulle blifva Stföljd
ej allenast af mycket besvär
och tidsspillan, utan ock af en vidsträckt,
vigtig och äfventyrlig ansvarsskyldighet,
ganska få torde fia»
nas hugade eller ens vara i tillfälle
att frivilligt emottaga ett dylikt förtroende
; samt
c) att , om en Herskild Förmyndarekammare
skulle organiseras för
hvarje Socken , besväret att der vara
Ledamot måste , serdeles i de mindre
Socknarne, der antalet af skicklige
ämnen tvifvelsutan blefve ganska inskränkt,
nog ofta återkomma på hvar
och en af dem, och derigenom blif-?
va allt för mycket betungande.
Utskottet finner sig fördenskull befogad!
att
tillstyrka,;
att Herf Themis förslag aj må af
Bikets Ständer antagas.
Stockholm den oi Öctober läst;»
Bih, till Riki-St. Prat. igrS och 18*9. 'i Sami, i A/d. ii
%-dra B:det. 18[de lixt.
xS LagUiskoitets Betänkande N o 133.
N:o 133.
Ankom till Exped. Utskottet den 11 No»/. 1819,
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
från Södermanlands
Län Nils Pehrsons motion
om stadgande, att testamentstagare
skola deltaga i bouppteckningskostnad,
i mon af
den testamenterade egendomens
värde.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till LagUtskottet
remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen
A'r/.s Pehrson fran Södermanlands Län
till Ståndet ingifvet anförande, hvaruti Nils
Pehrson, tinder anmärkning örn obilligheten
och orättvisan deraf, att, då någon genom
testamente till skyld eller oskyld bortgifvit
viss del af sin förvärfda egendom, testamentsgitvarens
arfvingar, ehvad de erhålla större
eller mindre lott af hans qvarlåtenskap, ändock
äro, enligt Lag och Författningar, skyldige
att, utan allt deltagande af testamentstagaren,
ertsarntne betala bouppteckningsarfvode,
fattigprocent , charta sigillata samt Justitieestatens
andel, der den eger ruin, m. m., föreslagit
stiftande af en Lag, som bjuder,
Leg Utskottets Betänkande NiO T33.
ali testamentstagare, vare sig skyld eller
oskyld, hädanefter skall, i rnon af den testamenterade
egendomens värde, uti ofvanberörde
afgifter deltaga; hvarjemte Motionairen
tillkännagifvit, att detta förslag åsyftade
ändring i 10 Cap. 1 /. Årfda- Balken.
Denria motion har Utskottet öfvervägat
och funnit}
a) att nyssnämnde lagrum, i det
hänseende, sorn här är i fråga, icke
stadgar annat, än hvad som i sig
sjelft är klart och grundadt i sakens
natur, nemligen, att ingen haf.
ver vald skifta något arf eller testamente
tagay förr än gäld gulden
är;
b) att de afgifter till Staten, hvilka
vid och för bouppteckning skola
af sterbhus utgå, äro att anse
såsom sterbhusets gäld;
c) att det följaktligen vore lika
olämpligt att ålägga testamentstagare
att, i mon af det testamenterade
beloppet, deltaga i bouppteckningsafgifterne,
som att förpligta honom
att, efter enahanda förhållande, del
-
higUislotiets B tänAande N:0 l5ö och 134*
taga i gtldandet af annan steibhu-i
sets skuld;
<1) att ett s§dan t åläggande dessutom
vore så mycket mera obilligt, sorn
testament stagaren, der han ej äc
bröstarfvinge, skall till Staten erlägga
bevillning för hvad han i testamente
erhållit, samt ändtligen,
e) att det stadgande Motionairen
isyftat i allt fall skulle blifva ändamålslöst,
enär det icke kunde betagas
testamentsgifvare att, jemte
det han åt testamentstngaren anslo*
ge en viss del a£ sin qvarlåtenskap,'
tillika förordna, att testament stagaren
skulle derutöfver af qvatlåtenskapen
erhålla så mycket, som ä
hans andel i bouppteeknings-afgif"
terne kunde belöpa.
I följd häraf
tillstyrker Utskottet,
att motionen ej må bifallas,'
Stockholm den 7 November 1829,
N:o 134.
Ankom till Exped, Utskottet den 11 Nov, 1829.
Betänkande öfver Riksdags-fullmägtigen
Herr P. jf. Matts
-
BagUt skottets Betänkande N.-o 134. 21'
so tis motion om minskning af
arfvodet för bouppteckningar i
Städerne.
H os Vällofl. Borgare-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen
Herr P. J. Mattsson, i afgifvet
Memorial , anfört, att, dä af Rikets fyra
Ständ , Irenne ega rättighet att till Boupteckningsmän
antaga hvilka redbara män de
behaga , billighet och rättvisa syntes påkalla
lika frihet för Borgare-Ståndet samt de Ståndspersoner,
sonx i Städerne bo , och det så
mycket hellre, som boupptecknings-afgiften
i Städerne stundom medtaga flere års besparing
och mödors afkastning. Om bouppteckningssumman
uppgår till 200,000 R:drj
så åtgå 2000 R:dr till arfvode för ett arbete,
som vanligen förrättas på högst en »lag ,
helst boförteckningen upprättas af Sterbhusdelegarne
under edelig förpligtelse. Örn nix
ett sterbhus med 200,000 Riksdalers tillgång,
har »98,000 Riksdalers skuld , så blifver
icke en skilling öfver för enka och kanske
många faderlösa barn , sedan Magistraten tagit
sitt arfvode. Denna, efter Herr Mattssons
tanka, harda och olämpliga beskattning
, till fördel för Städernes Magistrater,
borde upphäfva!) och någon annan grund
för nämnde arfvodes beräknande utfinnas ,
såsom viss procent af behållna tillgången,
eller något betydligt dag-arfvode för den
22 LngUtsiotieli Betiirikand» ,AT;o 134.
tid, sorn till bouppteckningen behof ver arivd
1 idris.
Omfnrmälde Memorial , tillika med det
vid föred ragni ngen deraf bos Vallöf!. Borgare—
Ståndet hällne Protocoll , har blifvit ofverlemnadt
lill lag-L t skot tet, som nu, efter
att hafva
innehåll än de af åtskilliga Ståndets Ledamöter,
vid Hemissens beslutande, dels för
och dels emot Herr Mattssons förslag afgifne
yttranden, får sitt utlåtande i ämnet vördsamt
meddela.
Den Magistraterne i Rikets Städer, med
undantag af Stockholm och Götheborg, jemlikt
Kongl. 1'örordningarne den r Mars 174g
och den 10 December 1756 samt Kongl.
Brefvet den lo Augusti 1789, tillagda rättighet,
att af alla sterbhus i Städerne, utom
Adeliga och Prestesterbhus , åtnjuta för uppteckning
en procent af tillgångarne och för
delning en half procent af behållningen,
grundar sig på Rikets Ständers tillstyrkan ,
sannolikt härledd derifrån, att St ädernes borgerskap
och invånare , för fullgörandet af
den dem åliggande skyldighet att sjelfve aflöna
Städernes Tjenstemän , ansett ett sådant
bidrag tilt stidningen , som den ifrågavarande
procenteri för uppteckningar och delningar
, vara för Städerne minst kännbart och
betungande. De personer, aom nu innehafva
Magistrats-tjenster , äto genom de för
LagUtskottetS Betänkande. N:o »54. s5
ilem utfärdade fullmagter försäkrade or» åtnjutande
af de lörieförmon6r , som , enligt
gällande Författningar, dem tillkomma, och
någon förändring , i afseende på det ifrågasatte
a r f v odet, kan således ej, under deras
tjenstetid , emot deras vilja , utan våldförande
af deras lagliga rättigheter , tillvägabringas.
I följd af Städernes skyldighet att
sjelfve aflöna sina Tjenstemän , lärer det
vara Städernes rättighet att bestämma , huru
dessa Tjenstemäns löner skola utgå , men
Staten eger ock rättighet att fordra, det lönerne
och inkomsterne ej godtyckligt nedsätta*,
emedan en sådan nedsättning tvifvelsutan
skulle hafva den påföljd, att skicklige
Magistratspersoner ej kunde erhållas. Således,
om den ifrågavarande procenten skulle upphöra
eller efter annan beräkningsgrund utgå
, kunde det ej ske med annat vilkor , än
att Magistratspersonernes löne-inkomster ej
förminskades. Men ersättningen för upptecknings-
och skiftesprocenten , eller densammas
utgående efter annan beräkningsgrund
, torde ej kunna genom något lagbud
bestämmas , enär det är hvarje Stads borger*
skaps och invånares rättighet att serskildt
för sig bestämma , huruvida det nuvarande
förhållandet skall fortfara , eller oro , i händelse
det anses böra upphöra, Tjenstemännens
derigenom minskade inkomster skola
antingen genom förändrad procent-beräkning
si LagUt&kottels Betänkande N;o 131.
fyllas, eller genom Städernes invånares aer»
skilda bidrag ersättas. Vid nu varande pro«
cent-beräkning kunna visserligen tillfällen
inträffa, dä kännbart lidande Sterbhusdelegarne
derigenom tillskyndas ; men samma förhållande
skall säkert lika ofta , om ej oftare
ega rum, i fall beräkningsgrunden förändras,
eller fyllnaden i Tjensternännens löner , genom
årlig taxering på Städernas invånare
fördelad , skall åstadkommas. Skulle Städernes
borgerskap och invånare komma att i
ämnet höras , så torde den nu gällande be-,
räkningsgrundens bibehållande på de flesta
ställen, om ej på alla, ådagalägga, att detta
Icningssätt anses minst betungande. Meri
huru denna fråga än må anses, lärer dock
bouppteckningar och skiften i Städerna, hädanefter
som hittills, böra af Magistraterne förrättas
, helst den ordning och reda , i afseen*
de på sterbhusförhållanden , som häraf uppkommer,
vid jemförelse med tillståndet å
landet , onekligen visar sig lända Sterbhusdelegarna
sjelfve till gagn och säkerhet*
Utskottet finner sig alltså böra
tillstyrka,
att Herr Mattssons ofvanberörds
motion må förfalla.
Stockholm den 7 November 1829.
STOCKHOLM, Elment och Granbergs Tryckeri;
182g.
LogUtikotitts Betänkand* N.o »3J. ji
N:o 135.
Ankom till Exped. Utskottet den 13 November 1829.
Betänkande öfver väckt fråga,
att efterlefvande makas andel
i bo skall vara befriad från
boupptecknings - afgifter till
Staten.
Riksdagsrullmägtigen Herr Eric M. Tjefler
har lins Vällofl. Borgare-Ståndet , i atgifvet
Memorial , gjort anmärkning om olämpligheten
a f den afgift, Staten af sterbhus uppbär
, äfven för den efterlefvande makans
del i boet. Det vöre skäligt , att deri , som
bouppteckningen förrättar, njuter bouppteckningsprocent
af hela boet, emedan han med
hela boet har besvär; men att Staten täger
skatt af den makans egendom , sorn genom
den andra makans frånfälle blifvit försatt
ofta i sämre belägenhet, än förut, syntes mindre
billigt. Denna beskattning är ännu kännbarare
, om samma person är olycklig nog
att blifva enkling eller enka två eller tre
gånger under sin lefnad , utan att hafva
ökat, utan snarare minskat sin egendom.
Herr Leffler har fördenskull föreslagit,
Bilt. till Riki-St. Prot. 182g och 1819. 7 Samt. t Afi. !,
a:dra Hulet. i gu/c fia.
a LagVtsiottets Betänkande N:6
”alt den bouppteckningsprocentsom tillfaller
Staten, md beräknas endast af den
i ett sterbhus varande egendom, sorn ärfves
eller såsom gåfva erhdlles, men icke
af den efterlef vande makans lagliga loit
och del i boet.” Men skulle detta förslag
ej kunna helt och hållet antagas ; så borda
åtminstone stadgas, "att vid hvarje ny bouppteckning
i ett och samma bo, der den efterlef
vande makan är samma person , sorn
då föregående bouppteckningen förrättades,
från denna makans andel i boet skall äfdragas
det belopp, för hvilket afgift redan
en gång är till Staten erlagd, och afgift
derefter erläggas endast för det belopp,
hvarmed, på den efterlef vande makans
del, boet sedan förra bouppteckningen blifvit
förlof rädt.”
Likaledes har hos Hedervärda BondeStåndet
Riksdagsfullnrägtigen Jan Jansson
från Vermlands Län, med hvilken Riksdags™
ffullmägtigen Olof Nilsson från samma Län
sig förenat, framställt det yrkande, att de
Författningar , som stadga , att fattigprocent
och afgift för stämpladt papper m. m.
skall erläggas för hela bouppteckningssumrnan,
matte varda sålunda ändrade, att
dylika af gifter må ega rum endast för den
egendom, som utgjort den aflidnes andel
i det upptecknade boet; hvaremot Riksdags-^
HbagUtskotttts Betänkande N’o 135»’ §
fullmägtlgen Nils Marisson från Malmöhus
Län och Anders Danielsson flan Elfsborgs
Län yttrat sig anse en sidan förändring, sä
vidt den rörde afgiften till de fattigs, icke.
böra ske.
Lag-Utskottet i till hvars behandling
dessa motioner blifvit hänvisade, har, vid
deras öfvervägande, funnit sig befogadt i
så måtto instämma i Motionairernes mening,
att Utskottet anser obilligt och mot sakens
natur stridande, att den skatt till Staten,
hvilken dels under titel af procent tilt justiiice-statens
aflöning, och dels såsom afgift
för stämpladt papper till bouppteckningen
af sterbhus utgöras skall , utgår äfven
af sådan egendom , som är efterlefvande ma.
ke enskildt tillhörig, och i hvilken således dea
aflidne makan , efter Lag , ej egt giftorätt ,
det vill säga: fast egendom å landet, som
den efterlefvande maken ärFt eller före ägtenskapet
förvärfvat, så ock vederlag för
arfvejord. Grunden till ornförmälde beskattning
är nemligen den förde! , hvaraf Sterbhusdelegarne,
genom dödsfallet, komma i
åtnjutande, och denha grund eger ej ruin
i afseende på egendom , sorn redan före dödsfallet
varit efterlefvande makans enskilda tilli
hurighet. Också fiynes de härom utfärdade
Författningars mening hafva varit» att nämnde
afgifter skulle beräknas endast af makar
-
4 XcjUtskottets BetilnllanJt Nio 136.
nes samfällda och den aflidne* enskilda egen^
dom , faslän man i tillämpningen oftast derifrån
afvikit.
1 visst afseende gäller väl detta äfven
örn den afgift, en åttondedel för hundrade
eller fyra öre för hvarje hundrade daler, som
till de fattige af sterbhus erläggas bör. Dock
företer sig härvid den skiljaktighet, att Lagstiftaren
tyckes hafva betraktat de fattige såsom
egaie till en åttondedel* procent af all
i sterbhus befintlig egendom ; att sistberörde
afgift derföre utgår icke, såsom de förstnämnde
, af behållningen , utan af tillgdngarne,
och kallas, i 17 Cap. 4 §. HandelsUaiken
, de fattiges del; och att, då den
följaktligen drabbar äfven sterbhusets borgenärer
, om tillgångarne ej förslå till gäldens
betalning, det icke synes mera obilligt, att
efterleivande maka för sin enskilda egendom
får densamma vidkännas.
I enlighet med dessa åsigter anser Utskottet
$ig böra
tillstyrka,
att någon förändring i nu gällande
stadganden, angående bouppteckningsafgiften
till de fattige ej mi
göras, men att deremot den för
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 135. 5
klaring ml meddelas, att afgifterne
till Justitix - Statens aflöning och
för stämpladt papper till bouppteckning
ej skola beräknas elier utgå
af sådan egendom , som är efterlefvande
maka enskildt tillhörig ,
samt till den ändan en så lydande
Författning utfärdas:
Den afgift till Justities - Statens
aflöning, som vid bouppteckning, jemlikt
Kongl. Brefvet den 21 Julii 1753,
bör erläggas med en fjerdedel för
hundrade af den tillgäng , som i sterbhus
finnes , skall ej beräknas och utgå
af sådan egendom, i hvilken afliden
maka, enligt Lag, ej egt gif torätt;
äfvensom vid beräkning af det
stämplade papper, hvarmed bouppteckning
bör beläggas, värdet af dylik
egendom ej må upptagas.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholn» den 7 November 1829.
6 Bil, :iil Lflg VlsiotHts Betänkande N:o 135.'
Rese rvation
af Herr ContrnctsProslen Nordin: Erne»
dan utgiften, frän Sterbhus, till Justitiestaten
, och för stämpladt papper , är att anse
såsoii en billig gärd för det Stat och
Domare, efter dödsfall, förhjelper, att icke
blott den aflidnes arfvingar, utan äfven efäerlefvande
inakan får sitt af Summa inventarii
,• anser }ag billigt, att äfven efterlemnade
makan betalar denna utgift i proportion
för sin lott i Sterbhuset , och reserveras
mig således från Höglofl, Lag-Utskottets för-;
slag i detta afseende.
N:o 136.
Ånkom till Espet!. Utskottet den 8 Nov. 1825.'
Betänkande öfver Herr N. IV.
Stråles motion om inrättande
af stamgods för de ä Svenska
Riddarhuset introducerade
Greflig a, Friherrliga och Ade*
liga Ätter.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Lag-Utskottet remitteiadt ett af £[err N.fV",
ZagUtskotlets Hetiinkande N:o 136. 7
Stråle till Ståndet afgifvet Memorial, hvaruti
är arifördt, att, ehuru motiven till
stadgandet i 37 $. af 1809 års Regerings-;
form , att Adelskap, eller Greflig eller Friherrlig
värdighet, sorn dädanefter kotnme
att förlänas, icke finge i arf tillfalla flere
än en af slägtén, hvars öfriga medlemmar
skulle förblifva i ofrälse stånd , tvifvelsutan
varit goda; så hade likväl det dermed åsyftade
ändamålet, dels att för framtiden i Riket
minska antalet af Adeliga personer , så-]
som för stort i förhållande till folkmängden,
dels att undanrödja den bestämda skillnad
emellan frälse och ofrälse män , sora ditintills
egt rum, blifvit i utvecklingen sa fcir—
feladt, att den vidtagna åtgärden rätteligen
kunde anses såsom en half-mesure , den der
borde antingen återtagas eller ock fulländas»
Om nemligen äfven , å ena sidan, enahanda
inskränkningar i adeliga värdigheten , sora
i andra constitutionela länder finnas, i det
närmaste blifvit antagne; så hade man dock,
å den andra, ej allenast uturaktlåtit att derhid
foga föreskrifter om majorals upprättande,
eller anslående af en viss, värdigheten
beledsagande egendom, utan fastmer upphäft
möjligheten deraf , när man år 1809
afskaffade den rättighet att stifta FideiCommiss,
sorn ditintills, mera i följd af sedvänja, än
aE tydlig Lag , fått ega rum. Detta beslut,
i och för sig sjelft, syntes visserligen vara
S LaiVtskattet* Btränkandt N/o ij6.
fotadt p!. rigtiga grunder ; fy en obegränsad
frihet f >r en hvar, af hvad stånd som helst,
att för framtiden oåtski Ijligen förena flere
egendonar, och för förvaltningen deraf föreskr
ifva 'Todtyckliga vilkor , samt dymedelst
för efterverlden stadga orubbliga Lagar, då
likväl allmänna Lagar och Författningar äro
förändringar underkastade , kunde icke för
samhället vara gagnelig; och önskade således
M otionairen , sorn ock deltagit i berörde
beslut, ej eller nu i detsamma, såsom allmänt
lagstadgande, någon förändring. Men
vid betraktande af de serskilda förhållanden,
sorn uppkomma derigenom , att innehafvare
af adelig värdighet tillika är sjelfskrifven
National-representant , måste man , efter Motionairens
förmenande, ändock medgifva, att
det är , om icke nödvändigt , åtminstone
högst nyttigt , att nämnde värdighet är förenad
meri egendom , som sätter innehafvaren
i stånd att fullgöra de honom , i egenskap
af representant, åliggande skyldigheter
; — välförståendes, att så beskaffad egendom
vore nödvändig, icke derföre, att representanter
måtte ega något enskildt att försvara
, helst nitet och värman för fosterljudets
val icke är beroende af representantens
förrnögenhetstillstånd , utan af hans vilja oell
förmåga att bidraga till det allmännas bästa ;
men derföre, att en representant, sorn icke
eger tillgångar *!( »ig vid Riksdagen uppe
-
I.at Utskottets Betänkande N:o i36« 9
hälla, ej eller kan i det hänseendet uppfylla
siri pligt. — Frän denna synpunkt vore
en ufviig att med adeliga värdigheten förena
besittning af fast egendom visserligen önskvärd,
helst derigenom icke allenast det i
180g lis Regeringsform grundlagde nya
Adelskap förmodades blifva ändamålsenligare,
utan äfven de förut varande Adeliga
slägterne småningom lomme i enahanda förhållanden,
samt möjligheten att i en framtid
undanrödja den skillnad, som nu förefinnes,
emellan ätter, adlade före och efter år 1809,
blefve förberedd.
H arvid kunde väl nu invändas, hvad
ock på vissa tider, jemväl i Sverige, blifvit
yrkadt , och af flere måhända ännu anses
både möjligt och nyttigt , att nemligen
Adelskapet , såsom öfverflödigt och skadligt,
borde upphäfvas , men , om det vore ovedersägligt
: att var forntids hela historia är sam*
manlänkad med våra förfäders bedrifter och
utmärkta egenskaper; att de fleste af Sveriges
store män tillhört ifrågavarande Stånd ellec
blifvit deruti upptagne; att man icke kati
beröfva ett folk förespeglingen af dess förfäders
stothet, utan att för samtiden borttaga
väckelsen att ock handla dygdigt , ädelt och
stort; att knappt någon, rättare ingen, menniska
är mägtig af så hög dygd , att den
kan umbära all yttre uppmuntran eller be
-
lö UngUtskottets Betänkande iV:o 136,
löning för sina handlingar ; och att man således
mäste ega medel att uppmuntra och
belöna ; så torde det , menade Motionairen ,
böra nied gifvas , alt, i detta afseende, Adelskapet
, sådant det bör vara , förebild af ett
ädelt och stort handlingssätt , är på en gång
■det verksammaste och det minst kostsamma.
Och känner man sjelf, lifligt och djupt,
Adelsmannens pligt att i allt , der fäderneslandets
väl är i fråga , föregå sina medbor«
gare, att vara bland de främste i striden;
de klokaste i rådslagen , de oegennyttigaste
i uppoffringar för allmänt val ; att på en
gång omfatta Konungens och folkets sak ;
att, om tyranni eller folkyra visa sig, vända
sig mot den sidan , hvarifrån faran hotar
; att, kortligen , offra lif och blod för
att försvara Riket mot utländskt eller inländskt
förtryck; lärer man svårligen åstunda
upplösningen af en samhälls-inrättning»
som ålägger vissa medborgare dessa pligter
utan annan belöning än — äran. Först då
Svenska Åöeln , under glömska deraf, allde;
les var.slägtades från sina stora fäder , kunde
detta Stånds upphörande anses möjligt. Och
som denna tidpunkt, efter Motionairens fastaste
förtröstan, alldrig skall inträffa, tycktes
tiden nu vara inne , att i denna inrättning
nedlägga ett frö tili framtida rättelse
af dess felaktigheter.
LagUtskottets Betänkande N.o 136. it
Besinnade man vidare: alt alltsedan ar
1809 tankarne med mer eller mindre alfvar
varit rigtade på en förändring af Sveriges
National-representation; att många instämt i
önskan örn till vägabri ngande deraf, ehuru
frågan om? hitintills måst hvila för frågan
huru? att, om denna vigtiga angelägenhet
någonsin skulle komma till verkställighet,’
fråga svårligen kan bli om annat, än inrättande
af 2:ne kamrar eller hus, eller ock af
en enda församling utaf dels sjelfskrifne, dels
valde representanter; och att, om ändamålet
af en folkrepresentation skall vinnas, det blifver
nödigt', icke allenast att de sjelfskrifne
representanterne, såsom sådane, ega en gifven
inkomst, utan ock att, i afseende på dem,
som genom val skulle utses, det föreskrifves,
att både de väljande och de valbare icke ovilkorligen
skola tillhöra vissa stånd och corporationer;
så, om än den tid tilläfventyrs
vore långt aflägsen, (och kanske aldrig in— "
träffade,) då tänkesätten hunnit den utbildning,
som erfordrades för att, under dessa
vilkor, tillvägabringa en nyttig förändring i
nu varande förhållanden, borde dock Lagstiftaren,
till hvars kall det hörer att, så’ vidt
han förmår, skåda in i framtiden, vara omtänkt
på möjligheten af en sådan förändring;
och säkert blefve det ett verksamt medel till
bildande af ett öfverhus eller förste kaminajnare,
om ett tillräckligt antal adejtge ätter,
it LagUtskatiets Betänkande N:o 136-
hos hvilka värdigheten är förenad med besittning
af fast egendom, vore tillfinnandes.
Inträffar lter ej någon sadan förändring, titan
Ridderskapet och Adelns representations,
rätt f<rblifver sadan den nu är, Vöre dock
högst angeläget, alt den, sorn bör å Riksdagen
infinna sig till bevakande af landets angelägenheter,
har att, i och för fullgörandet
af denna pligt, påräkna ett underhåll, till beredande
hvaraf några andra utvägar icke borda
vidtagas, så länge Ståndet sjelft eger medel
dertill.
På dessa grunder har Herr Stråle yr
kat frihet till inrättande af Stamgods för
Grefliga, Friherrliga och Adeliga Atter; i
hvilket hänseende, och då afsigten dermed
ingalunda vore att i få händer sammanföra
stora egendomsmassor, helst erfarenheten visat,
att säkerheten om en riklig utkomst, utan
ansträngning, ofta verkar huglöshet och
oduglighet, i brist af väckelse till verksamhet,
Motionairen ansett så väl ett minimum,
som ett maximum, hvartill 100 å 500 tunnor
spantnåls värde blifvit föreslaget, böra
stadgas. Och ehuru frågan egde nära sammanhang
med våra constitutionela förhållanden,
åsyftade eller påfordrade den dock icke
någon förändring i grundlagarne, utan kunde
den, efter Mot iona irena, tanka, i egenskap
af ett till allmänna Civil-Lagen hörand*
J-tag-Thskoittts Bt länk andt N:o i 36. i)
ämne, af Konung och Ständer andras; för
hvilket ändamål Motionairen framlagt ett sä
lydande
FÖRSLAG
till Förordning, angående frihet till inrättande,
af Stamgods för Svenske introducerade
Grejliga, Friherrligci och Adeliga Åtter.
1. $.
Det må vara tillätet hvarje Svensk inl
troducercid, till säte och stämma ä Riddarhuset
berättigad ätt, Greflig, Friherrlig
eller Adelig, eller serskild medlem deraf,
att, pd sätt och med de vilkor, denna Förordning
vidare innehåller, till Stamgods för
ätten anslå fast egendom, hvilken ej må af
innehafvarén f örsäljas, förpantas eller annorledes
af händas, förr än ätten ä rnanssidan
utdöd är.
2 $.
Stamgods må ej utgöras af annat än
fastighet d Landet, med hvad d dess grund
finnes, och till egendomen hörer, — jerniOch
rnanuf adur-verk, samt brandf orsak rädt
Stenhus i Stockholm.
O
LagTh skottets Bellini ande N.o i3fi.
3 §•
Ej må inom hvarje ätt mera än ett
Stamgods finnas; dock må detsamma af
flera serskilda fastigheter hesta. Det mcL
ej vara större, än alt behållna ärliga afkastningen
deraf svarar emot Två Hundrade
Femtio Tunnor Båg och Två Hundrade
Femtio Tunnor Korn', ej eller mindre,
ciri att det af kastar värdet af Femtio
Tunnor Råg och Femtio Tunnor Korth
§.
Varder Stamgods af: Åttshuf vildman
stiftad t, då skall det efter hans död Imf"
vudmanna-rätten åtfölja. Lag samma va
re, der annan person vill egendom tili in3
rättande af Stamgods anslå.
5 §.
Vill medlem af ätt, sorn ej huf vudman
är, inrätta Stamgods, med vilkor, att detsamma,
efter Stiftarens död, skall dess efterkommande
å manssidan tillfalla; håfve
der lof till, derest ej Stamgods förut i ätten
finnes till det belopp 3 f högst utsätter',
dock bår Stiftaren tillika föreskrifva
att, enär Riksdag inträffar, minst hälften
LagZhsiöttet» Betiinkamte N:o i56. 15
af ett års afkastning skall tillfalla ättens
hufvudman, derest han Riksdagen bivistar.
6 §.
Underl ater innehafvare af Stamgods
utan laga förfall, som af Ridderskapet och
Adeln godkännes, att för ätten taga säte
och stämma d Riddarhuset, enär lian, enligt
Riddarhus- Ordningen, dertill berättigad
är, utgifva till den ättemän, som efter ho.
norn har rätt att ättens runi d Riddarhuset
intaga och Riksdagen bivista, hälften
af ett års afkastning. Lag samma vare,
am innehafvarén af Stamgods frän Riksdagen,
utan sådant laga förfall, afreser.
Varder Ättens rum éj af ättemän intaget
; ut gifve ändock Stamgodsets innehafvare
fjerdedelen af af kastningen, sorn tillfaller
Ridderskapets och Adelns cassa.
7 §.
I de fall 5 och 6 /// omtala; varde
Stamgodsets afkastning beräknad till det
belopp i spannmål, som finnes utsatt uti
den vid Stamgodsets stiftande förrättade
värdering, på sätt 1 2 § här nedan innehåller,
uträknadt i penningar efter det vid utbetalningen
gällande Markegängspris,
l6 Lag(Jiskaittis Btiänkandt N o »36.
8 §.
Vill inneha fvarén af tillförene stiftadt
Fidei Commiss anslå, detsamma till Stamgods
pd sätt forenärnndt är, håfve der lof
till, så vida ej annan då lefvande persons
rätt derigenom förnärmas och denne sitt
samt ycke vägrar 'Är omyndigs rätt ifrdga,
håfve förmyndare lof att, med Hofrätt
ens bifall, densamma eftergifva.
9 §•
Till Stamgods bör i öfrigt anvisas sådan
egendom, som med full eganderätt
Stiftaren tillhörer, och hvilken af honom genom
testamente bortgifvas kan.
Arfvejord må jemväl till Stamgods anslås,
derest Stiftaren ej då har andra lagliga
arfvingar, än den, som Stamgodset först
e mottager.
10 §.
Finnes uti den egendom, som till Stamgods
är anslagen, gäld intecknad; då skall
densamma vid stiftarens död af annan
dess egendom betalas. Är ej sådan att tillgå,
eller bör den öfriga qvarlåtenskapen en*
ligt
La g Ut skatu i s Betänkande Nio t36, 17
ligt Lag annan person tillfalla, st ande Stamgodsets
emottagare fritt, ehvad han vill
skalden sig ikläda, eller låta af egendomen
sd mycket i mät tagas och a offentlig auction
f örsäljas, som till gäldens betalning erfordras,
Varder hela egendomen till in—
teckningshafcares förnöjande utmätt och
försåld• dd bör öfverskottet användas till
inköp af annan fastighet till Stamgods, derest
beloppet deraf ej är sd ringa, alt afkastningen
deraf ej uppgår till det i 5 /.
utsatte minsta belopp, i hvilket fall Stamgodset
anses hafva upphört, och innehafvar
en emottager medlen till full egande-rädt
idsom arf.
11 §.
Inne hafivare af Stamgods hafva magt, attp
på den tid Lagen i allmänhet tillåter, detsamma
under arrende till annor person, upplåta i
dock må c.] årliga afgälden understiga den afkastning,
som vid stiftandet blifvit beräknad,
ej eller senare innehafvare af Stamgodset förmenas,
att der hafva sitt bo och hemvist samt
nödig vedbrand; ej eller sådan' aftal emot
,'jnom vara gällande, som uppenbarligen föranleder
till egendomens försämring.
Hilt, till Rikt-St. Prat. J828 och 1819. ? Sami, 1 Afd. 1.
2:dra B:det. i y.de Ht,
ii> LagUtsAottets Betänkande N:o l56.
12 §.
Den, sorn Stamgods stifta vill, shall in-'
gifva till Domaren i orten, skriftlig, uti 2:nc
vittnens närvaro, undertecknad anmälan derom.
Domaren verkställe derefter i laga ordning
värdering ä egendomen, hvarvid alla inkomster
och utgifter beräknas och utföras uti spannmål,
hälften Råg och hälften Korn, efter
medeltal af de feni senaste årens markegångspris
å hvarje vara eller persedel. — Stiftaren
anmäle derefter sin anhållan hos den Hofrätt,
hvarunder egendomen lyder och bifoge dervid
l.o den till Domaren aflemnadc skriftliga
anmälan, med åtecknadt bevis derom,-
2:0 värderingen « egendomen ;
3:o vederbörandes bevis om det, de ] O
senare åren af Pröfnings-Comitcn till bevillning
s erläggande, å egendomen satta värde;
4:0 bevis angående de Inteckningar, vare
sig för skuld eller arrende-aftal, sorn uti
egendomen kunna vara meddelade;
\
5:0 vedérbörlige intyganden, huruvida Stiftaren.
har barna-arf eller andra,föt rnonsrätt*
egande medel om händer /
LagUtskottets .Bstiiniande Nio 136. ijj
6.-0 cle i handlingar, som styrka Stiftarens
åtkomst till egendomen, samt huruvida han deraf
är ensam och laglig egare eller icke ;
7 0 Stamtafla, som visar alla då lefvande
medlemmar af ätten.
13 $•
IIof rutten late uti allmänna Tidningarne
kungöra, att den, som genom bifall till Stiftarens
anhållan anser sin rätt förnärmad, må
eg a att inom utsatt viss dag, aine månader
eftér kungörandet, hos Hofrätten sitt -anspråk
anmäla; infordre och Hofrätten serskilde yttranden
af personer, hvilkas rätt, enligt de ingifne
handlingarnc, kan vara i fråga ; och afgifva
derefter Hofrätten sitt yttrande i ämnet.
14 $•
Finner Hofrätten hinder för bifall till
sökandens anhållan förekomma, eller /tar annan
person ansökningen bestridt, meddela Hofrätten
utslag deröfver, deruti lindring genom
Underdåniga besvär i laga ordning sokas må.
Anser Hofrätten sig egä skäl att tillstyrka
bifall å ansökningen, deremot ej eller annan
person haft att erinra, änmiile ärendet hos
Kongl. Majit och insände alla handlingar; och
So LagUiskottets Betänkande No 136.
varde detsamma, sedan Högste Domstolen deröfver
yttrande meddelat, hos Kongl. Maj .t i
Stats-Rådet till afgörande föredraget.
*5. §•
Varder ansökningen af Kongl. Maj.t bifallen,
låter Kongl. Maj.t utfärda Dess Nådiga
Stif telse-Bref, hvaruti alla de vilkor skola
upptagas, sorn dervid fästade äro. Stiftaren
uppvise å Landet Stiftelse-Brefvet hos Konungens
Befallningshafvande, som. låter anteckningen
derom uti Jordebokcn ske och bevis
derom å Stiftelse-Brefvet meddelas; hvarefter
detsamma skall hos Häradsrätten företes
och uti dess Lagfarts-Protocoll intagas.
Uti Stad skall Stiftelse-Brefvet ing fnas till
Rådstugurätten , som på enahanda sätt later
detsamma vederbörligen antecknas. Då sådant
full gjordt cir, varde Stif'telse-Brefvet tillframtida
efterrättelse gällande.
16 §.
Har Stiftaren ej så med Stiftelse-Brefvet
förfarit, som i5 § föreskrifver, och vill
han stiftelsen återkalla, håfve der våld till,
då anmälan derom hos Kongl. Maj:t i underdånighet
göres och Stiftelse-Brefvet återställes;
hofve dock sedermera ej rätt att Stamgods
stifta.
f^agViskollets Betänkande N;o 136. 81
Dör Stiftare, och har ej Stiftel se-B ref vet
å vederbörliga ställen blifvit företedt, varde
sådant ftillgjordt af den person, Stiftaren uppdrag
dertill må hafva lemnat, eller af den,
som Stamgodset emottager ; och håfve hvarje
medlem af ätten, äfvensom Jliddarhus-Directionen
rättighet att fordra fullgörandet deraf,
samt i öfrigt vaka öfver Stiftelse-Bref 'vets efterlefnad,
I sådant, af seende skall vid Stiftelse-Bref
vets utfärdande en afskrift deraf tillställas
Riddarhus-Directionen af den, som årenf
det hos Kongl. Majit föredragit.
17 5.
Vill Stiftare eller innehafvare af Stamgods
detsamma emot jemngod fastighet utbyta,
håfve der lof till, och förf ares dervid på sätt
om stiftande af Stamgods sagdt är. _ Äfvenledes
må Stamgods, som stiftadt är, med annan
fastighet tillökas, enär samfällda af kastningen
ej öfver stiger de uti 5 § utsatte‘ beloppA
Under
de öfverläggningar t ämnet, sorn
hos Ridderskapet och Adeln föregått frågan*
remitterande till Utskottet, har Herr Emil
von .Troil, dels, i afseende på frågans natur,
anmärkt, hvad Herr Arvid Ribbing jemväl
pasiåtf, att, då Molionairen icke yrkat, att
rättigheten att stifta l-Fidei-Commiss hädanef
-
2,0 LagVislottets
ter matte, under visna vilkor,' tillkomma hvarje
Svensk man, i hvilket fall motionen borde,
jemlikt 87 §. Regeringsformen, såsom
lagfråga behandlas, utan föreslagit, att en sådan
rättighet skulle tilldelas endast Ridderskapets
och Adelns medlemmar, motionen,
efter Herr von Troils förmenande, innefattade
en sådan privilegii-fråga, sorn i 114
Regeringsformen omtalas, och hvartill således
erfordrades Konungens och alla fyra
Riks-Ståndens sammanstämmande bifall; dels
ock 'i sjelfva saken anfört, att, då Ridderskapet
och Adeln, hvars förfäder i flydda secler,
genom odödliga bedrifter förvärfvat ej allenast
ett högt anseende, utan äfven stora företrädes-rättigheter
bland sina medborgare, i
senare tider inlagt en, med förfaderns jemförlig
ära, genom beredvilligheten att, efter
en förändrad tids kraf, till Fosterlandet återlemna,
på obetydliga undantag när, alla dessa
Privilegier; så hade Herr von Troil icke
utan ledsnad funnit ett försök, att åter förstora
dem, hafva kommit från en Ledamot,
hvilken bekände sig hafva varit bland dem,
som för 19 år sedan bidragit att betaga Allmänheten
just den rättighet, han nu villa
hafva Ridderskapet och Adeln serskildt tillerkänd;
och befarade Herr von Troil, att ett
välvilligt upptagande af denna motion skulle,
icke utan skäl, ådraga Ridderskapet och
Adeln beskyllning för benägenhet till en
-
Lr.gUiskottets Betänkande N:o 136. a 3
skilda förmoners förvärfvande, innan ännu
något blifvit uträttadt för Fäderneslandets gemensamma
val. Detta vöre dock det enda onda,
som af motionen borde befaras; ty att den
skulle vinna framgång, syntes omöjligt, då
de ofrälse Stånden, åtminstone Bonde-Ståndet,
sannolikt sage i motionen, hvad den
verkligen innehåller, ett försök till inskränkning
i deras rätt att förvärfva rikets jord
•— en ratt, som icke vore ett privilegium,
utan en allmän naturlig medborgerlig rättighet,
den det vore brottsligt att för efterkommande
bortskänka; hvarjemte Herr Gustaf
Hjerta, förenande sig med Herr von Troil,
och biträdd af Herr Axel Printzenschöld,
hemställt, huruvida, då jordbruket hos oss är
föga lönande att i stort bedrifva, utan med
största vinsten skötes af sjelfbrukande händer,
det skulle vara fördelaktigt, att 1 Sverige
förse 1200 ätter med Fidei-Commisser,'
emot en blott skyldighet för innehafvarne,
att bivista Riksdagarne. Genom ifrågaställde
inrättning äfventyrades, att Adeln å nyo
lomme att förstena sig i de gamla förmer,'
sorn tiden en gång lyckligt brutit, i stället
att, med afseende endast på fäderneslandets
hästa och ej på egna företrädes-rättigheter,
mer och mer införlifvas roed Nationen och
dess näringsyrken, som alltid betrygga en
nödig utkomst. Det vore illa beräknadf, att,
genom privilegierande af stora egendoms-;
ai X gVlskottets Bttånkand* N:o iji.
egare, vilja gifva stöd åt frihet och sjelfständighet,
enär aila tiders erfarenhet visat, att
just ds privilegierade alltid äro de förste,
tom, vid det constitutionela satrshäUslifvet»
vacklande tili folkyra eller envälde, hyllade
grundsatfser, som vinna öfverhanden, för att
rädda sip sjelfva undan alla brytningen åtföljande
lidanden och oredor, samt söka skydd
hos magten för att, under de nya formerna,
göra sina interessen gällande, då det deremot
är den arbetande och näringsidkande delen
af folket, som är ordningens och rättvisans
säkraste stöd; hvarföre Herr Hjerta ansåge
de åsigter grundfalska, sorn framställa jordaristocratien
såsom Adelns princip och Grundlagens
stöd; äfvensom Herr Carl Uggla,
hvilken instämt med Herrar Troil och Hjerta,
funnit stora egendomars anordnande till FideiCommisser,
derigenom dfe blifva nd&lbara, i
det hela skadligt och desto mera olämpligt,
som man, enligt hvad de af behofvet påkallade
enskiftes-åtgärderne ådagalägga, synes
mer och mer naikas principen, att än ytterligare
sönderdela jorden.
Deremot har Herr Stråle muntligen
andragit, att hufvudskälet för motionen utigjordes
af den felaktighet, som förmentes
förefinnas i det år 1809 inrättade nya Adeltkapet,
hvars följder val ännu icke fullkorn»
ligen utvecklat sig, men som förmodades sä
-
Lagljtskotiets Betänkande N:o i56. 25
kerligen skola visa sig i en framtid, då Adelskapet
öfvergär lili aflägsna slägtingar af personer,
som blifvit adlade efter nyssnämnde
är Dessa hafva dä kanske redan ingall i
naringslifvet och befinna sig i förhållanden,
hvilka mahanda sälta dein ur stånd att mottaga
Adelskapet nied förmåga att deltaga i
representationen, Det syntes således nödvändigt
att vidtaga någon utväg, som sätter
den, hvilken representationsrätten tillfaller,
i tillfälle att densamma utöfva; och det vöre
besynnerligt, otn Svenska Adeln skulle hafva
endast en moralisk, men icke en legal förbindelse
att representera.
Att 1200 Atter skulle kunna förses med
Stamgods, hade Herr Stråle icke föreställt
sig, och han trodde ali farhåga i detta afseende
öfverflödig. Han hade ock föreslagit
värdet af hvarje Stamgods så lågt, att fruktan
för stora egendorns-inassors samlande på
få händer ej kunde ega runi. Och hvad
frågans behandling ariginge; så enär Grundlagarne
icke innehölle några föreskrifter ,
huruledes privjlegii-frågor bpra handteras,
eller af hvilket Utskott deskola upptagas, vo',
re det klart, att motionen, sorn star i omedelbart
samband med allmänna Lagens stadgande
om Arf och Testamente, borde hänvisas till
det Utskott, till hvars handläggning den, efter
2 5 LagUtskottcts Betänkande Nio i5G.
sin natur, mäste höra, nemligen Lag-Utskottet.
H vad sålunda å ena och andra sidan blifvit
anfördt är af Utskottet noggrannt öfvervägadt;
Och hvad först angar den af H:rr
Troil och Ribbing framställda anmärkning,
att ifrågavarande Lagförslag, såsom åsyftande
att åt Ridderskapet och Adeln bereda
en enskild rättighet, icke skulle kunna i
likhet med egentliga Lagfrågor behandlas;
så, thuru Utskottet instämmer med anmärkarne
deruti, att motionen, så vidt den angår
förändring af Kongl. Förordningen den
27 April 1810, angående inskränkning i
friheten att stifta Fidei-Commisser, onekligen
innefattar yrkande af öndantag, till förmon
för en serskild niedborgareclass i samhället,
från berörde Författnings allmänna
föreskrifter, i afseende på rättigheten att för
framtiden bestämma eganderätten eiler förvaltningen
af fast egendom, samt således är
att hänföra till stadgandet i 114 §. Regeringsformen,
att "inga nya Privilegier, ett Riks”Stånd
rörande, kunna utan Konungens och
''alla Riks-Standens vetskap och samtycke
”ut gifvas och meddelas,” likväl och då
Grundlagarne icke utstaka, huruledes ärenden
af dylik beskaffenhet, eller frågor om
nya privilegiers meddelande, skola lill Ståndens
pröfning och afgörande förberedas, har
IjCgUlskotletS Betänkande N.’o 136. 27
Utskottet, i anledning af den a motionen
gifne remiss, trott sig böra deröfver afgifva
inlåtande, till den vidare handläggning, Rikets
Höglofl. Ständer kunna finna nödig.
Beträffande ater sjelfva saken, eller
Motionairens påstående om frihet, att för
Grefliga, Friherrliga och Adeliga Atler inrätta
Stamgods, såsom oumbärlige och nödige,’
ehvad Svenska Natiorjal-representationen allt
framgent blifver beståndande i sitt nuvarande
skick, eller reform deri varder tillvägabragt;
så finner Utskottet icke skäl, att detta
yrkande understödja. Utskottet, som hvarken
anser sig behörigt att ingå i undersökning
om tillvaron af någon allmännare
önskan till ombildning af nuvarande representations-system,
eller tror det kunna för
visso antagas, att om förändring kommer att
ega rum, något val icke skulle kunna komina
i fråga, emellan andra inrättningar, i
detta afseende, än antingen tvänne kamrar
eller hus, eller ock en enda församling, sammansatt
af dels sjelfskrifne dels valde representanter,
tvekar visserligen ej att yttra sin
mening, att der representationen består af
tvänne kamrar med sjelfskrifn^e Ledamöter i
den ena och valde i den andra, der måste
ock, såsom ett väsendtligt vilkor derföre,
gifvas rättighet (men äfven skyldighet) att
stifta Majorat eller Stamgods, på det sjelfr
»
a8 ZjagTJtskoUets Betänkande. N:o 136.
representanten ira val a i till fälle att Jeunna
utöfva re,»resentations - skyldigheten ,1 hvars
fullgörande eller åsidosättande ej får hero af
honom,- äfvensom Utskottet anser obestridligt,
all icke vissa stand eller enrporatinnsförbindelser
böra bestämma valbarheten i den
andra kammaren. Men erkännandet af denna
grundsatts innefattar dock icke medgifvande
af sjelfva inrättningensj tjenlighet för
Sverige, långt mindre tillstyrkande, att desi
tillämplighet må tagas lör så afgjord, att,
på grund deraf, en framtida förändring af
representationen, i den 1'igtning Mofionaireti
anlydt, må förberedas. Utan att vilja i nå*
gon mun träda utom gränsen för Lag-Utskottets
bestämmelse, eller blanda sig i deri
båda inom tankens och handlingens verld
förda väldiga striden om företrädet statsfor—
merne emellan, har dock Utskottet, med afseende
å motionens omisskänneliga syfte,
trott sig böra anmärka: att, då menskligheten
sjelf fortskrider i en jemn utbildning, någon
gifven norm för rnennisko-samhälligheten
icke lärer kunna anses hafva hunnit fullkomlighetens
mått; att formen för hvarje serskildt
samhälles lif mäste äfpassas efter deri
utvecklingspunkt, hvarå samhället sig befinner;
alt grunderna för denna samhällsform
kunna och böra sökas endast inom samhällets
förut tiliryggaiagda bildningsbana; att likasom
de samhälls-inräitningar, hvilka under
LagUtskottets Betänkande N:0 136. 29
tidens lopp upphört att vara ändamalsenlige,
mäste, i kraft af nödvändighetens lag,
forändras efter de nya förhållanden tiden
fratnhragt • sa kunna ej eller andra i deras
ställe godtyckligt herntas från främmande
land, så framt man ej .vill för en öfverflyttad
plantas ovissa frugt äfventyra den säkra
skörden af hemlandets egna alster; at.t formerrie
för sarri,fundslifvet icke lara kunna
vara mindre vexlande än lifvet sjelf!} och
stt man framför allt icke får förglömma, att
formen i sig sjelf är död, ut en anden .gör
lefvande.
Men utom det att dessa och ännu flera
betraktelser framställa sig såsom skäl till afstyrkande
af Motionairens förslag, sedt från
synpunkten af en grundläggning till eller
ledning vid bildande af ett möjligen ändamlIseriligare
representations-sätt i en framtid,
saknas icke eller giltiga grunder för tvifvel
om dess tillämplighet till det nu varande,
Adelskapet i Sverige har, enligt sin idé
peh bestämmelse, alltid varit ansedt såsom en
belöning för personliga förtjenster. Om än de
fortjente och på sådant sätt belönte stundom
varit af lyckan gynnade med större eller
mindre enskild förmögenhet, har dock denna
aldrig utgjort vilkor lör adelskapets erhållande,
än mindre för rättigheten att tillgodo
-
5o Lagutskottets Betänkande N:t> 136.
njuta adelskapets prerogatlver. Bland dessa
må i främsta rummet räknas det, att vid Riksdagarne
sjelf-kallad deltaga i bevakandet af
folkets angelägenheter, gemensamt med de af
folket, eller rättare af de öfriga Riks-Stånden
, valde ombud; och bristande förmo-'
genhet har lika litet inskränkt Adelsmannens
representations-rätt, som den hindrat d«
öfrige Riks-Stånden att, utan afseende dera,
välja sina ombud, I dessa från fordomtima
gällande grundsattser gjorde 1 80g års Lagstif-i
tare icke någon1 rubbning; de hyllade dem
fastmer, då de, vid inrättandet af det så kallar
de nya adelskapet, icke stadgade skyldighet
för de nya adliga ätternas hufvudman att va*j
ra i besittning af någon viss förmögenhet,1
för att kunna utöfva riksdagsmannarätten;
och de kunde ej eller med consequence, annorledes
förfara, utan att tillika ändra vi!-1
koren för de förut varande adliga ätternas
representationsrätt. Anmärkningen, att arftagarne
till hufvudmanna-rätten uti de nya
atterne möjligen i en framtid kunna befinna
sig i sådana förhållanden, att de äro ur stånd
att emottaga adelskapet med förmåga att representera,
besvaras då enklast med det otvifvelaktiga
svaret på frågan, huruvida alla de
äldre ätternes hufvudman (för att ej tala om
alla medlemmar deraf, åt hvilka Riksdags*
manna-värfvet kan genom fnllmagt uppdra-*
gas) ega den besutenhet, Motiouairen vill
-Iitig-Utskottas Ssliinkande Nloi3f». 31
hafva stadgad. Och då för Öfrigt med hufvudmanna-rätten,
efter nu gällande Grundlagar
och Riddarhusordning, icke följer ovil-,
hor lig förbindelse att bivista Riksmöten, vi-,
sar sig icke nu, mera än tillförene, någon
bindande nödvändighet, att genom Stamgods
bereda åt ätternes hufvudman tillgång att vid
Riksdagarne vara tillstädes, — en anstalt, hvarvid
man äfven före år 1809 synes hafva fästat
föga vigt, enär antalet af adliga Fideicommiss-stiftelser
är ganska inskränkt, i förhållande
till antalet af de atter, sorn egde
säte och stämma å Riddarhuset. Mycket våJ
gadt torde ej eller det påståendet vara, att den,
som med känsla af adelsmannens kall, såsom
Riksdagsman, förenar erforderlig© egenskaper
att det värdigt fylla, icke lärer sakna utväg
att fullgöra sin moraliska förpligtelse att deltaga
i vårdandet af fosterlandets väl, och att
för den åter, som icke är med kraft dertill
utrustad, det legala tvånget skulle blifva endast
en enskild tunga, utan motsvarande gagn
för det allmänna.'
Om nu Utskottet icke bedrager sig i sin
förmodan att hafva anfört fullgiltiga skäl för
ogillande af motionens grund och syftemål,’
är det för Utskottet icke svårt, att i det öfriga
komma ifrån denna till Statsförfattningens,
men icke till allmänna Lagens område,
egenteligen hörande fråga; ty det ar då öf
-
3a LngGtskottets Betänkande N o *36.
verflödigt alt redovisa för Utskottets otnddrne,
att manga, tilläfventyrs oöfvervinneliga,
hinder skulle uppsta för verkställigheten
af JV1 otionairens förslag, hvilket dessutom, i
afseende på form och detailer, ej synes användbart.
Utskottet får alltså, endast på de
motiver, som emot förslaget i dess helhet
äro framställde,
tillstyrka,
att motionen ej må erhålla Rikets
Ständers bifall»
Stockholm den 7 November 1829-
Slut pä 7 Sami, i;a Afdelningen, 2:a Bandet.
STOCKHOLM,
Elméns och Granbergs Tryckeri, 182g.
