# ID: svediakorp-gov1970
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 57,889
# sentences: 1,186
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


LogUttkottitS Betänkande N:o 89* 5$
för kostnad och skada, och domen fulU
göras, efter ty sorn i 26 Cap. sägs\ vare
ock den, som vunnit, skyldig att underl
råtta sig af domaren, om vddjadl är: och
der sd skett, läte ock hau det teckna, till
sin rättelse, a dombref sitt: der md ej
fordras serskild betalning fåre. Vädja de
bada: gange dermed sammaledes. Par«
terne skola sedan till Hofrätt komma,
Utan stauning eller serskild kungörelse.
Vädja de ej, som nu är föreskrifvet 5
ätande Häradsdom fast.
a §>
Vill den, som Under Hofrätt vädjat i
sitt vad sedan öfvergifva ,• kungöre det
sin vederdeloman, inom hälften af den tid,
som han eljest skulle till Hofrätten komma.
Gör han det ej, och kommer svaranden
dit, njute han betalning för kostnad
sin.
3
Denna §. upphör att vara gällande*
4 §•
Denna §. slcall hafva följande lydelse t
Sik, till Riks-St. Prat. 1828 18*9. 7 1 Afd. Öj
ytde H:t. %\dra B.det.
58 LagUislottets Betänkande N:o §<)•
Har ofrälse man, efter offenteligt an =
slag, sökt att afstå all dess egendom till
sina borgenärer : eller endera maken hegart
skillnad i ofrälse bo \ eller tvist val
rit om borgenärers rätt och forträde till
sådan gäldbundens gods ; sände Häradrätt
de skrifter, som part erne der vexlat;
till Hofrätt in, tre veckor förr, än de sko»
ia sig eler inställa.
5 §.
Första punkten af denna §. ändras aslunda
:
1 brottmål, ehvad de äro svårare eller
mindre, håfve ej någor lof att vädja,
antingen emot värjemålsed, böter, eller
kostnad och skada, som Underrätt t
ty fall ålagt: utan må den, som ej nojés
åt dess dom, besvära sig deröfver i
Hofrätten, inom hälften af den tid, som
lagvadd a saker der fullföljas bora.
6 och 7 §§.
Dessa §§. upphöra att vara gällande*
9 §•
Denna §, , sädan den lyder uti Kongl*
LagUlslolleis JBztiinkande N:o 8g. 59
Eorordningarne den 1 g Julli 18x5 och deri
2g November 1823, ändras salunda:
[ de saker, soia genom laga vad gd
till Svea Hofrätt, ifrån Häradsrätt 1
Upland, Södermanland , Vestmanland,
Kopparbergs Län, Nerike och Gestrikland,
ingijve käranden sin inlaga , inan klockan
tolf på den fyrationde dagen , den
oräknad, dd Häradsrättens dom föll, eller
håfve sitt vad förloratfrån Häradsrätt
i Vermland, Helsingland, Jemtland,
Herjedalen, Medelpad och Ångermanland,
på den sextionde dagen; från
Häradsrätt i Vesterbotten och å Gottland,
på den nittionde dagen : / Gotha
Hofrätt, frän Häradsrätt i Östergöthland,
Calrnare Län, Småland, Skaraborgs
och Elfsborgs Län, på fyrationde dagen;
från Häradsrätt i Halland, Dahl och
Bohuslän, på sextionde dagen: I Hof
rätten
öfver Skåne ock Blekinge, från
Häradsrätt i desse landskap, på den fyrationde
dagen. I vexel- och sjorättssak
vare tid hälften kortare, att fullfölja vad
ifrån Häradsrätt i hvarje ort till Hofrätt,
10, 11, 12, i5 och i4
Desse $§. varda lill ali krall och verri
kan upphafne.
to hagUlxkoitets Btlänkande }i:o 8g,
»i» §.
Andra punkten i denna andras ||«
Ilinda ;
Huru vittnesbörd derom af Rätten gifvas
bor, vare lag summa , som i i /. af
detta Cap. för Häradsrätt stadgadt än
*6 §,
Denna §. kotnmer att lyda sålunda J
Ej md någor vädja mot Rådstufvn
dom, der hufvudsaken ej går Öfver fenn
t io dalers värde, efter ty, som i i //. sagdt
är. I den stad, der något serskildt der
om stadgadt är, rätte sig Domaren och
parten derefter
*7
§■
De i slutet af denna §. förekommande
orden : ”vare vad deri tillåtet, ehvad det
är emot Lagmans, Kjimners, eller RådssnE*
vu dom” ändras till följande lydelse:
Vare vad deri tillåtet, ehvad saken
ar af större eller ringare vigt,
24 f
Denna erhåller följande lydelse ;
hugU t skottets Betänkande A'.o 8g. 6l
Besinnar han sig, som emot Rådstufva
dom vädjat, och vill ej sitt vad sedan
full följa, kungöre det vederparten, såsom
i 2 /. om Häradsrätt sagd t är, vid äfventyr,
so/n der stadgadt finnes.
a 6 Cctp.
* §•
Första punkten i denna , ändras sålunda;
Hvar
som ifrån Underrätt vädjar ,
ställe för sig tvenne löftesmän, som borga
begge för en, och en för begge, för
kostnad och skada, den han kan skyldig
kännas att gälda; tage deras skrift derå,
och lägge dan vid sin inlaga i Hofrätten
in,
* $•
Denna §. kommer att lyda sålunda:
Häfver den, som vädjat, i Underrätt
tappat: gifve han amant ut hvad dömdt
62 LagUtskottets Betänkande N:o 89,
är, och sätte det hos Konungens Befalla
ningshaf rande, eller i taka händer*
2 8 Cay,
pettå Cap. vardei sålunda indradtS
1 §;
Hvar som ä nyo drager den sak får
rätta, deri dom eller utslag förr är, som
vunnit laga kraft; eller tadlar sådan
dom får Rätten, eller utom', bote för Un*
derrätts dom tio daler; för Hofrätts dom
etthundrade daler. År det Konungens 1
plikte med femhundrade daler.
2 §.
Qväljes Underrätts dom; döme der
öfver förste domstol i den ort, der brutit
är. Qväljes Hofrätts, eller Konungens
dom', det skall i Hofrätten dömas,
'29 Cap.
i och 2 §$. af detta Capitel »kola haf?%
följande lydelse :
Bäg Zhslottets Betänkande Nlö 89. 63
1 s.
Djerfves någor missbruka rättegång}
och emot klara skäl och bättre vett, af
arghet, drager någon för Rätta ; bote i
Underrätt ifrån tio till tjugu daler, de
fattiges ensak: och gälde dertill rätte-i
gångskostnad, hinder och skada.
2 §.
Häfver någor tappat i Underrätt, och
Hofrätten gillar i allt Underrättens utslag;
bote han ifrån trettio till hundrade daler.
I dessa fall plikte fullmäktig, som i
15 Cap. i4 §. sagdt är. Orkar den brotts*
lige ej bota ; plikte med fängelse, som i
i o Cap. TJtsöknings-B olken stadgadt är.
3o Cap:
5 §•
Benna §. är sålunda Undrad:
.Den, som tappat i Hofrätt , då,
salen der, såsom i forsta domstol,
dömd är; gifve ut det han är skyldig
fi| ZsgUlskottetS Betänkande No 8$.
känd, allt sorn i 26 Cap. sagdt är\
Den, som vunnit i Underrätt , eller hos
Konungens Befallningshafvande, men tapt.
pat i Hofrätt: vare fri för doms och utslagsfullbordan,
och, ställe der full borgen
före. Hurti det lyftas må, sorn utgifvas
skall, urskils i 26 Cap. 7 §.
Utsöknings-Balken>
5 Cap.
5 §.
Denna §. skall hafva följande lydelses
Häfver någor vunnit hos Underrätt, och
Varder deremot vädjadt; njule ändå ut~
mätning, och ställe borgen för det han
om händer får, eller läte godset sättas i
qvarstad. När godset så utmätit är, må.
det sedan ej skingras, eller utom egarens
vilja för yttras, förr än saken i Hofrätten
af dömd varder. Tappar han det *
gånge det, som utmcitit, eller i qvarstad
satt är, ater, med dess ränta och afgäld.
9 Cap.
LagUtskiltets Betänkande N;o 83.
9 Cap.
1 $.
Sista punkten af denna , eller ordens
*’Går saken ej iifver tryhundrade daler el«
ler dess värdej njute den fordrande uH
mätning å Konungens Befallningshafvandes
utslag, ändå att ändring then sökt är,
och lyfte det som utmätit är , emot fuJI
borgenändras till denna lydelse:
.Ben Jordrande njute utmätning a Konungens
Bejallningshajvandes utslag, och
lyfte det, som utmätit är, emot full borgen.
Kill den tappande ändring i Konungens
Befallningshaf vandes utslag sota;
utgifve hvad lian är skyldig tänd,
såsom i 26 Cap. Rättegångs Balken sägs,
Jorda-Balken.
i-l Cap.
i $.
Senna {>• är ändrad sålunda t
Sik. tilt Riki-St. Prat, Jgig «sh 1829, 7 StmL t Å/d. 7,
*}\de H',t laira B det,
66 %agUt skottets Betänkande N:o 89
N/i vill någor med den synedom sig ej
åtnöja; vadje då under Hofrätt, som i
Rättegångs Balken sägs. Fullföljes vadet,
och finner Hofrätten ny syn tarf vas; utnänuie
Hofrätten en af sina Ledamöter,
att synen hålla, och kalle tvenne Underdomare
i orten, att honom biträda. Det
protocoll, som vid synen föres, gifve Hofrättsledamoten
till Hofrätten in, och Hofi
rätten döme sedan i saken. Drages saken
under Högsta Domstolen, och finnes
den ej tillräckligen utredd, ändå att syn
f öregått; då må ytterligare syn hållas ;
och namne Högste Domstolen dertill en
af sina Ledamöter; läte ock, genom Hofrätten
kalla tvenne Underdomare, att vid
synen biträda. öfver denna syn skall
protocoll till Högste Domstolen ingifvas,
pä sätt om den syn , sorn Hofrätt förordnat,
sagdt är. Nid dessa syner må och
vittnen höras, der någon af parterne det
äskar. Göres mot vittne jäf\ varde vitti
net ändå hörclt; och prof ve sedan Hofrätten,
eller Högste Domstolen, det jäf,
så ock hvad verkan vittnesmålet ega md.
Finner Hofrätten ellar Högste Domstol
len syn nödig, och är den ej af Unden
rätt hållen', dä må Hofrätten, eller Högste
Domstolen, låta synen af Underrätten
verkställas, och pröfva sedan saken.
LagUtskottets Betänkande N:o 89. 67
5:o. Den befattning vid Syn å Landshöfdinge-Residence-hus,
sorn, enligt 9 8c
10 af Kongl. Reglementet den 22 Fer
bruarii 1750, jemförd med 3 §. af it>84
års Reglemente för Landtstaten , tillhört
Lagmannen i Länet, skall hädanefter uttifvas
af Häradshöfdingen i det Härad, inom
hvars gräns Residence-huset är beläget,
6:0. De i 4 punkten af denna förordning
stadgade lagförändringar skola från
och med den 1 April nästkommande Ir
gälla för alla de mål, i hvilka vad emot
Härads- eller Rådstufvurätts dom eller utslag
efter den 31 Mars samma år erlägges
eller anmäles ; så ock för de mål , hvilka
efter sistnämnde dag från Kämnersrätt till
Rådstufvurätt eller efter slutet af nästa års
Lagmansting från Lagmansrätt till Hofrätt
oafgjorde öfverlemnas ; hvarvid i akt—
tages, att de mål , sorn sålunda inkomma
från Kämnersrätt till Rådstufvurätt, eller
från Lagmansrätt till Hofrätt, böra anses
och behandlas, de förre, såsom vore de till
Rådstufvurätt omedelbarligen instämde, och
de senare, såsom hade de genom vad kominit
från Häradsrätt till Hofrätt ; dock att
fullgörande af Häradsrätts beslut i sistnämnde
mål ej eger rum , utan så vida
beslutet af Hofrätten gillas; men för alla
före den 1 nästkommande April från Kärn
-
68 LcgXliskottets Betänkande N;o äg.’
jnersrätt till Rådstufvurätt, eller inom laga
tid efter nästa års lagtima Lagmansting fria
Lagmansrätc till Hofrätt vädjade mål skola
nu gällande föreskrifter, i afseende på vads
fullföljande, oförändrade tjena till efterrätt
telse.
I händelse nu detta förslag vinner Bi-~
iets Ständers bifall, bör Utskottet fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet derpå, att, enar
ufverflyttandet af Kämnersrätternes domsrätt
tiil Rådstufvurätterne torde hafva den följd,
att för Stockholm, samt tilläfventyrs jemväl
för någre bland de öfrige af Rikets Städerj
der Kämnersrätter nu finnas, flere Rådstuf-*
rätter, eller flere afdelningar af de nu varande,
blifva erforderlige , hvilket fall isynnerhet
lärer inträffa i förstnämnde stad, der
dessutom det egna förhållande eger rum, att
flere serskilde Domstolar äro förordnade, som J
jemlikt serskilda stadganden och författningar,
nu såsom första instantie upptaga åtskilliga
judiciela mål, i hvilka besvär öfver samme
domstolars beslut skola fullföljas hos Rådstufj
vurätten, såsom andre domstol, men som, derest
endast en Underrätt kommer att finnas
i hvarje stad , böra af Rådstufvurätt såsom
förste domstol handläggas; så, ehuru ej mindre
Kämnersrätterne i allmänhet, än äfven
omförmälde serskilda domstolar i Stockholm
lätt kunna, i mån af behof, till Rådstufvu
-
LagVtskottets Betänkande N:o 8g. 6g
ratter, eller afdelningar deraf, förändras, bilf.
va dock åtskillige reglemenlariske föreskrifter,
i afseende på sistnämnde domstolars organisation
samt målens och arbetets fördelning
dem emellan, af nöden. OgIi som dylike
speciela föreskrifter ej torde hafva lampligt
rum i en allmän författning , same Utskottet
dessutom saknar den noggrannare kännedom
om serskilda locål-förhållanden, utan
hvilken tjenligt förslag, huru den ifrågavarande
förändringen ändamålsenligast må till—
yägabringas, ej kan uppgöras, får Utskottet
yördsamt
tillstyrka
a It Rikets Ständer måtte hos Kgh
Maj:t i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t, efter vederhörandes
hörande och i öfverensstämmelse
med den af Utskottef
föreslagna författningens grund, att
endast en Underrätt skall finnas si
i städerne som på landet, vidtaga
de anstalter och åtgärder samt stadga
och till efterrättelse kungöra d@
reglementariska föreskrifter , som
pröfvas lämplige för organiserandet
och ordnandet af Rådstufvurätterne
1 Stockholm och de flere städer, der
gn enda sådan Rätt Annes otillräcklig.
7Ö LagUlsknttels Betänkande. N'.o 8g.j
52:0. Örn förändring af Lagmansrätlernes
organisation och tiden för deras
sammanträden.
Skulle Rikets Sländer gilla Utskottets
försl ag om Lagmansrätternes afskaffande ; sa
förfalla desse frågor- af sig sjelfve; men för
den händelse, att desse Domstolar komma att
fortfara, bör Utskottet ej underlåta att olver
samma frågor sig yttra,
Hvad således först angår det förslag,
att 1 Lagmansriitterne md Jörordr/as en lagfaren
Bisittare, med personlig rösträttighet,
under bibehållande af Ordförandens beslutanderätt
vid de tillfällen, dä Nämndens
cul/ectiva rösträttighet, genom skiljaktighet
emellan Nämndens ledamöter, bief ve overksam',
så utom det att denna inrättning
skulle leda till embetsmanna personalens ökande
och påkalla betydliga nya statsanslag,
anser Utskottet den ifrågavarande förändringen
i och för sig sjelf ej lända till något
gagn, enär Domstoleu derigenom ej erhölie
den collegiala form, utan hvilken andra in»tantiens
ändamål ej uppfylles,
Beträffande åter yrkandet, att Lagmansrätterne
böra oftare, än nu, hålla sina sammanträden
, nemligen antingen två gånger
om året) eller lika ofta som Häradsrätterne 4
LagUtskottets Betänkande Nko 89. 71
hvarje ort sammanträda ; sa enär det är onekligt,
alt tjenstgöring i Nämnd redan medförer
ett icke ringa besvär och ofta ganska
kännbar kostnad för de medborgare, hvilkas
bade rättighet och pligt det är att denna tjenstgöring
bestrida, och antagandet af detta förelag
skulle hafva den följd, att en del af Namnden
komme att, åtminstone i de orter, der
tre lagtima Häradsting om året hållas, tillbringa
största delen af året vid Härads- och
Dagmansrätterne, ofta på betydligt afstånd
från sina hemvist, tror Utskottet de olägenheter,
som af detta förhållande skulle härflyta,
ensamme utgöra till 1 äckligt skäl till
förslagets förkastande.
Utskottet får derföre
tillstyrka,'
att omförmälde förändringar af Lag.
mansrätternes organisation och sessionstider
ej må ega rum.
t
3:0. O/n förändring af Stadsdomstolarnes
voteringssätt och organisation.
Så vidt frågan angar Kämnersrätterne
kommer den, i fall Utskottets förslag om deras
upphörande antages. att förfalla. Varda
åter desse Domstolar bibehållnej så erfordras
LogC/tskotttts Betänkande N.o 8g.,
yttrande öfver förslaget, att Bisittare i Kärnnersrcitt
hädanefter nia utöfva endast collectiv
rösträttighet , dock sd att deras röst
bör gälla framför Ordförandens,
Utskottet fat; då för sin del förklara, att
sorn det collectiva röstberäkningssättet, efter
jXJtskottets tanka, saknar giltig grund och derföre,
om det än ej för närvarande kan allestädes
afskafFas , åtminstone ej bär införas ]
der det ej redan finnes eller af behofvetpålallasj
så ock enär någon olägenhet af dea
nu stadgade personliga rösträttigheten för Bisittare
i Kämnersrätt ej blifvit öfverklagad
eller spord ; anser Utskottet den föreslagna
förändringen ej böra bifallas.
Samma förklarande gäller äfven i afseende
på förslaget, att illitterate Radmans
rösträttighet hädanefter rnd blifva endast
colle ctiv.
Det har ock blifvit yrkadt, att i de stii~
der, so/n kunna aflöna ted eller flere Rddmän,
ej andre, än sa dane, som aflagt lärdomsprof
i lag farenheten, må till Leda/nöter
i Rådstufvurätt väljas; men då Utskottet
ej kati inse, hvarföre lagfarne Ledamöter
i Rådstufvurätt må vara mindre eller mer
umbärlige i den ena staden än i den andra,
helst lika lygtiga och lika invecklade rättsfrå
-
LagUtskottets Betänkande. N:o 89. yj
or kunna å det ena stället sorn ä det aura
förekomma, anser Utskottet den ifråga:ällda
partiela förändringen ej lända till nåot
gagneligt ändamål.
I löljd häraf
tillstyrker Utskottet,
att å de i denna punkt omförmäld»
förslag afseende ej må göras.
4 io.' Om antagande a f Lag - Comiténa
förslag till Notarialinrättning ä Ian*
det, eller, t annat fall, stadgande att
allmänna sakprotocollet vid Häradsrätt
skall ordentligt och fullständigt
föras samt genast justeras.
Lag-Comiténs ifrågavarande förslag hvir
på den förutsättning, att Häradsrätterne
:ola vara permanent© och hvarje Domsaga
afva endast ett Tingställe. Utan att här
lia något omdöme, huruvida nämnde inIttning
kunde anses såsom en förbättring af
[äradsrättemes organisation , i fall det försätta
förhållandet redan vöre förhand , får
tskottet nu endast förklara, att Utskottet,
ed fästade afseende på Häradsrätternes nu
»rande skick och arbetsordning, ej finner
jwma inrättning lämplig och ändamålsenlig.
74 Lagutskottets Betänkande JSf.-o 8g»
Och då det för öfrigt, efter nu gällande lag
är hvarje Domstols pligt att föra ordentlig
och fullständigt protocoll, samt hvarje part
rätt att begära och erhålla protocolls-justerin
i de mål, sorn honom angå, synes Utskottt
något ytterligare stadgande, rörande protocoll’
föringen vid Häradsrätt, ej vara af nöde.
Utskottet
tillstyrker derföre ,
att de i dessa ämnen väckta Mot!
ner må utan afseende lemnäs.
5:0. Örn den förändring i rättegång
ordningen, att skuldfordringsmål ot
jordatvister må, genom vad eller be
svär, fullföljas frän Häradsrätt ti
Hofrätt.
Ehuru önskansvärdt det i allmänhet äj
att rättegångsordningen måtte varda förkor
tad , bjuder dock den nödiga enheten
lagstiftningen, att flere undantag från lagen
allmänna föreskrifter i detta ämne, än de, sor
redan äro stadgade, ej må göras, der ej ei
högre nödvändighet det fordrar; och Utskot
tet anser derföre den yrkade större skynd
samheten i behandlingen af ifrågavarande må
än den, som för tvistémål i allmänhet ege
rum, så mycket mindre böra eller kunna,
Lagutskotteti Betänkande N.’o 89* ?5
nämnde enhets bekostnad , eller annorledes ,
än medelst den af Utskottet föreslagna indragningen
af en domstols-instantie, tiIIväga—
bringas, sorn, hvad skulclfordningsmål angår,
begreppet derom är så obestämdt, att en säker
definition derå svårligen torde kunna gifvas,
samt, hvad jordatvister beträffar , visse
af dem äro af den egenskap, att de, efter nu
gällande Lag, alldeles icke tillhöra Hofrätts
pröfning) i betraktande hvaraf Utskottet
tillstyrker ,
att, så framt Lagmansrä'tterne komma
att fortfara, ingen förändring
af nu stadgade rättegångssätt i skuldfordringsmål
och jordatvister ina
göras.
6:0. Om olägenheterna af vad till Lagrnansrätt
i tvister angående husesyner
å boställen.
Då Kongl. Majtt under innevarande
Riksdag till Rikets Ständer aflåtit nådig proposition,
angående ordningen och sättet för
öfverklagande af Underrätts beslut i tvister
om husesyn och fardag å Kronohemman i allmänhet,
och Utskottet, till hvars åtgärd nämnde
nådiga proposition blifvit remitterad,
följaktligen kominer att serskildt Betänkande
j6 LagUtskottels Betänkande Nm 89»
! detta ämne afgifva, får Utskottet här endast
till samma Betänkande vördsamt hänvisa,
7:0. Om upphdj vande af serskilda
Domstolar eller sd kallade fora privilegiata.
Serskilda Domstolar för serskilda medborgareclasser
och corporationter, verk och inrättningar,
yrken och näringar voro i Sveriges
aldre lagskipning lika okände , som un»
dantags-lagar voro främmande för lagstiftningen;
men i denman de sednare infördes J
åtföljdes de snart af de förre* Då nemligen
ståndsskillnader och class-fördelningar efter
hand bildade sig och alstrade personliga företrädesrätiigheter,
eller förut obekanta yrken ,
»löjder och handteringar uppkommo samt genom
vissa förmåner, som tillerkändes deras
idkare, uppmuntrades och befordrades, uppdrogs
handhafvandet och tillämpningen af de
författningar, hvarmed sådane företrädesrättigheter
och förmåner befästades, åt vissa der--  till förordnade serskilda myndigheter, af fruktan,
såsom den synes, att de olika classerna*
eller yrkenas interessen ej skulle af gemensamma
Domstolar tillbörligen vårdas och
skyddas.
Men fastan undantagslagarne sålunda föranledt
de serskilda domstols-inrättningarn® t
LagVtskottets Betänkande Niö 89. 77
Sr o dock de sednare ingalunda något vilkor för
de förras bestånd. Huruvida berörde inrättningar
i sin uppkomst voro behöflige för sitt ändamål
, att åt undantags-lagarne gifva säkerhet
och stöd, är en fråga, hvilken här desto hellre
må lemnäs obesvarad, som , ehvad den bejakas
eller nekas, det i allt fall ej lärer kunna
med skäl påstås, att samme inrättningar äro J
såsom garantier, behöflige nu för tiden. Hvar
och en medborgares rättighet alt, hos hvilken
D omstol som helst, njuta bestående så
väl serskilda som allmänna lagar oförkränkt
till godo, har, ej mindre i allmänna tänkesättet,
än i Rikets grundlagar, ett långt tryggare
värn, än det, som en serskild domstols»
organisation fordom må hafva kunnat deråt
gifva.
Om nu det, som en gång blifvit antaget,
såsom nödvändigt i en viss tid och under
vissa förhållanden, icke bör bibehållas,
sedan dessa förhållanden och denna nödvändighet
upphört; så anser Utskottet de ifrågavarande
Domstolarne i allmänhet så mycket
hellre böra afskaffas, som de äro ej allenast
öfverflödige samt, i följd deraf, för Staten onyttigt
betungande , utan äfven tnenlige för
lagskipningens jemna och säkra gång. Likasom
de öfverflödige instantierne i allmänna
dormtols-inrättningen förorsaka långsamhet i
lättegångsärendens behandling och afgörande ,
LaiiUtskoitets Betanian,le N:o 89.
så villa de serskilda Domstolarna oreda och
förvillelse. Ofta är nemligen gränsen emellan
de allmänna och de serskilda Domstolarnes
jurisdiction, äfvensom emellan de sistnämndes
inbördes, så otydlig och obestämd ,
att ej allenast den rättsökande stannar i villrådighet,
till hvilken Domstol han rätteligen
bör vända sig, utan äfven Domstolarne sjelf—
ve sakna grund för urskiljandet af sin behörighet
eller obehörighet att den rättsökandes
talan till pröfning upptaga; och denna ovisshet
föranleder ej sällan icke blott till onyttig
kostnad, omgång och uppehåll, då parten
måste förgäfves söka den ena Domstolen
efter den andra, innan han finner den rätta,
utan ock till förlust af rättigheter, som på fataliers
bevakande bero.
Ehuru nu den enhet i förmer, som är
ett bland hufvudvilkoren för en god rättegångsordning,
efter Utskottets omdöme, för»
drar, att de privilegierade Domstolarne upphöra,
bar Utskottet dock funnit betänkligt att
tillstyrka deras afskaffande på en gång, emedan
oreda till äfventyra kunde deraf uppstå;
och då Utskottet, i följd deraf, ansett
indragningarne för närvarande ej böra sträcka
sig längre, än till de serskilda Domstolar och
ejceeutionssäten, hvilkas antingen skadlighet
eller umbärlighet är uppenbar och allmänt
erkand, får Utskottet nu endast
LagUtskattets Betänkande N:o 8g. 79
föreslå:
a) att Öfre och Nedre Borgrätterne
må indragas och deras domsrätt öfverflytta*
till de allmänna Domstolar,
dit de mål och ärenden, hvilka
Borgrätterne nu, enligt serskildaFörfattningar,
upptaga och behandla,
efter allmänna lagens grunder
höra;
b) att Riksmarskalks-Embete! s executionsrätt
må till Öfverståthållareembetet»
Cancellie öfverlemnas ;
c) att Slott sr ätterne må upphöra , och
de till deras jurisdiclion hörande
mål af vederbörande allmän Underrätt
upptagas; dock att Slotlsrätterne
i Stockholms Stad och på.
Stockholms Slott, i anseende till serskilda
local-för hål landen och den
egna beskaffenheten af åtskilliga dit
hörande mål, varda tills vidare bi-r
behållne ;
d) att Posträtter, så väl enkla som
blandade, må afskaffas, och dera»
domsrätt öfverflyttas till vederbörande
allmän Underdomstol;
ga Lag- Utskottets Betänkande N:o 89»
e) att, i följd deraf, Kongl. Cancelliet
rattens befattning med sa kalladt
post/nål ma upphöra , och dess;
mål lrån Underdomstol fullföljas
vederbörande Hofrätt;
f) att Bergstingsrätters samt Grufveoch
Bergsrätters domsrätt i alla dt
bruks- och bergshandferingen rörån'
de tviste-, brott- och utsökningsmål,
hvilka, genom Kongl. Förord
ningen den 17 April 1828., blifvii
öfverflyttade från Bergs-Collegiun
till Svea Hofrätt , må Uppdragas ål
vederbörande allmänna Underdomstolar
; och
g) att Sjötullsrätter, Gränsetullrätt er
och Hallrätter må indragas och deras
befattning med judiciela ärenden
öfverlåtas åt RådstufvurätternC
1 de städer, der förstnämnde Domstolar
Annas.
Men som en noggrannare och mera de)
tailerad kännedom , ån den Utskottet eger,'
angående flere bland de till indragning före»
slagne serskilda Domstolarnes organisation och'
verkningskrets, är nödvändig för att kännai
bestämma de åtgärder och stadga de regiel
man-:
LagUtskottets Betänkande Nio 8g. 8 i
mentariska föreskrifter, som i och för indragningens
verkställande blifva erforder lige; så
hemställer Utskottet,
om icke Rikets Ständer må hos Kongl*
Maj;t i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Majit, efter att hafva
i nåder infordrat vederbörandes
utlåtanden , besluta och utfärda deti
Förordning, sorn för verkställigheten
af Utskottets förslag pröfvas lämplig
och ändamålsenlig.
Rörande frågan om upphörande af Barlhens
rättighet att hafva sitt forum i Svea
Hofrätt, har Utskottet redan, gemensamt med
Banco-Utskottet , afgifvit sitt vördsamma utlåtande
, och angående upphörande af Riksgälds-Contoir
ets lika beskaffade rättighet
kommer Utskottet att, gemensamt med Stats*
Utskottet , serskildt yttrande meddela.
Hvad de Academiska Domstolarne i
allmänhet och Academiernes Rectorers exsecutionsrätt
i synnerhet beträffar; så har, vid
öfvervägande af detta ömtåliga ämne, hos Ut-»
skottet i betraktande kommit, att fråga om
förändring af allmänna Läroverkens organiBih.
till Riks-St. Prat. 1828 och 1S2Q, 7 Sami, I Afd. g*
q\de Hst. a ulra Eidet,
$2 LagVtsiottets Betänkande N:0 893
sätlon och styrelse en längre tiel utgjort föremål
för Kongl, Maj:ts synnerliga uppmark--  samhet, samt att Kongl. Maj:t fördetta arén*
des noggranna utredande och behandling förJ
ordnat en Comité , hvars underdåniga yttrande
redan lärer vara till Kongl. Majit afgif--  vet, men ännu icke pröfvadt. Och som Utskottet
anser den academiska jurisdictionens
bibehållande, förändrande eller afskaffande
hafva den nära gemenskap med öfriga frågor
om organisationen och styrelsen af Rikets
Universiteter, att dessa ämnen ej bora serskiljas,
utan i ett sammanhang skärskådas} ssi
har Utskottet beslutat vördsamt
tillstyrka ;
att Rikets Ständer måtte hos Kongf.
Maj:t i underdånighet anhålla det
täcktes Kongl. Majit, vid fattandet
af Dess nådiga beslut i anledning
af ofvanbemälde Coroités utlåtande
och förslag, tillse och pröfva om
eller i hvad måtto öfrige åtgärder,
som i afseende på Läroverkens ord-^
nande kunna varda vidtagne , fordra
att den academiska jurisdictionen'
hör fortfara, inskränkas eller uppJ
häfvas,
I anledning af framställningen örn lipp-j
hörande af Ridderskapets och Adelns räta
LngUtskottets Betänkande N:o 89: 8J
tighet att i vissa mål hafva Hofrätt till
forsla Domstol, får Utskottet förklara, att,
då denna fråga icke har egenskap af en blott
lagfråga , för hvars afgörande tre Riksstånds
sammanstämmande beslut och Konungens
sanction äro tillräcklige , utan rörer ett Rid4
derskapets och Adelns privilegium , hvar*
förändrande eller jemkande beror på samtlige
Riks-Ståndens öfverenskommelse och KonunS
•d
gens bifall, Utskottet icke finnér sig tillstän-?
digt att a. denna framställning tillstyrka bifall.
Mett för den händelse , att Högloflige
Ridderskapet och Adeln skulle finna för godt
att, till befordrande af enhet i rättegångsordningen,
ifrågavarande rättighet sig afsäga
samt de öfrige Riks-Stånden och Kongl,'
Majit en sådan afsägelse gilla , bör Utskottet
ej underlåta att, i denna mening, framlägga
förslag
till Förordning, om upphörande af
Frälsemäns rättighet att i vissa
mål dömas af Hofrätt såsom Järsta
Domstol 5 sd ock om ändring
af 2 jf. i 8 Cap, RättegångsRalken
:
Sedan Ridderskapet och Adeln
, med 'öfrige Riks-Ståndens
samtycke och Kungl. Majis bifall,
84
LagUtskottets Betänkande N:o 89.
ajsctgt sig den i 6 punkten af Riddérskapets
och Adelns den 16
October 1723 utfärdade privilegier
stadgade rättigheten att i
■vissa mai omedelbarligen af Hofrätt
dömas; sä varda 8 och 9
momenterne af 2 f. i 8 Cap. Rättegångs-Balken
^ femte dermed öfverensstämmande
serskilda författningar,
upphäfne; skolandes
de mai, som, jemlikt samma lagrum
och författningar , tillhört
Hofrätt såsom förste Domstol, hädanefter
tillhöra vederbörande Underrätt
och efter allmänna rättegångsordningen
behandlas.
Vidkommande slutligen dels Herr Cronii
motion om befrielse för Municipalstyrelserne
i garnisons-orter från all befattning
med vården och bestraffningen af deliqventer,
som af Militaire-domstolar dömas, samt
om rättighet för städerne att genom sina
auctionsverk , emot provision, försälja i beslag
tagne eller genom Dykeri-inrättningens
försorg bergade varor , som skola offentligen
föryttras, och dels Insulins yrkande, att Lagutskottet
måtte uppgifva hvilka delar af Lag
-
Lagutskottet^ Betänkande N:o 89. 85.
Comiténs förslag till allmän Civillag nu skulle
Jeunna, med båtnad för lagstiftningen , antagas,
samt meddela yttrande, huruvida åtskilige
af Insulin uppräknade capitel i samma
förslag äro tjenlige att i nu gällande lag införas;
så får Utskottet endast anmärka, att
da af Herr Cronius väckta fragorne, hvilka,
emot föreskriften i Riksdagsordningens 51$,
blifvit sammanblandade med samma Alotionairs
förslag om flere Domstolars indragning,
ej kunna hänföras till allmänna Lagen , och
förty ej tillhöra Lag-Utskottets befattning,
äfvetisom att, enär Rikets Ständer redan bi -  fallit Utskottets tillstyrkande, alt granskning
af Lag-Comiténs förslag till ny Civillag ej
må vid denna Riksdag äga ruin , något serskildt
utlåtande öfver Insulins yrkande ej
erfordras.
Åtskilige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 15 Augusti 18*9.
86 Bil, till LagUisÅottets Betänkande N:ö 89*
Rjeserjvatione r:
1:0 af Hére Professoren Bexell
För åfgärderne att, under ytan af esä
lätt verkställbar domstols-indragning, just
xiu tillvägabringa en djupt genomgripande
domstols-förändring , att utur deras banor
i Iiagskipningen lösrycka en mängd Domstolar,
och således rubba hela den nu varande
Domstols-inrättningen, har jag icke
Jemnat min röst. Jag reserverar mig emot
Betänkandet, och gär att ytterligare anföra;
Man har länge erkänt ett visst missförhållande
i vår Domstols-inrättning, —.
irnen detta gamla, detta erkända missförhållande
fordrar att utbylas, icke emot ett nytt,
utan emot ett bättre heräknadt och ordnad!
.helt. För förbättringarne, för ett ändamålsenligt
undanrödjande af det bristfälliga i
Domstols-inrättningen , för utredande af vissa
invecklade domstois-förbnllanden , skulle äfven
jag ifrån min obemärkta plats i lagstiltningen
vilja medverka. Men tidpunkten för
förändringarne är ännu icke inne. Jag är
derom innerligen öfvertygad. Vore förslaget
verkligen mognadt till en conseqvent
verkställbarhet ; __ i sanning en nödig förberedelse
hade Pdå vederbörligen gått framför
sjelfva indragningsbeslutet. Nu åter sy
-
Bil. till La^Vtskotlets Betiinkaade N:o 8g. 87
nes detta vilja göra sig gällande 1 en alldeles
omvänd ordning, och lemnar långt bakefter
sig, icke allenast undersökningarne och
beräkningarne om målens fördelning, rn. m.,
utan äfven den ganska hufvudsakliga frågan,
huruvida de i en ny sakernas ordning qvari
stående Öfver- och Underdomstolar kunna
medhinna tillökningen a£ de indragnes göromål
*) , huruvida för rättsökande medborga
-
*) Jag kan derom alldrig öfvertygas, att den föreslagna
Domstols-indragniogen nu är verkställbar
utan det menligaste inflytande på Lagskipningen.
Uti de i Kongl. Götha Hofrätt afgifnc
anmärkningar vid förslaget till allmän Civillag
sid. 72 förekomma följande uppgifter: att
Hofrätternas arbetsstyrka , genom indragningen
af vissa ifrågavarande Domstolar , skulle blifva
så otillräcklig, att den nu varande personalen
troligen ej utgör en femtedel af det antal , som
då skulle erfordras : att en mångdubbling i antalet
af Högsta Domstolens Ledamöter snart
skulle påkallas, hvaraf åter följde, att, då denna
,Domstol blifvit på flera Divisioner fördelad, den
påräknade enheten der kanske ej alltid igenfunnes,
och att, då den försporda klagan öfver Lagskipningen
och dess gång, sannolikt leder sin
grund, icke så egentligen ifrån dotnstols-orgajiisationen
ulan fast mer ifrån den skiljagtighet
5 Lagens tillämpning, som ej sällan vållar dilta
beslut i lika beskaffade frågor , och hvilken
skiljagtighet tillskrifves Lagens tystnad eller obcstämdhet
i förekommande fall; så synes man
»ck nu böra förnämligast söka undanrödja sist
88 Bi. lill LngUiskuiiets Betänkande N.o 8§-
te lagskipningen bade till tid och iuta blir
lika latt tillgänglig. Det är ej nog att man
med ett penndrag bjuder de på indragnings»
listan uppförda Domstolar försvinna ur Laggkipningens
område, man miste äfven vara
betänkt, att göra de toma luckor der de fordom
stodo, om ej alldeles omärkbare , likväl
så litet rnärkbare som möjligt är, och under
det man indrager en del Domstolar, skall Nationen
icke upphöra att, för behandlingen af
sina rättsfrågor, af de gvarstående fordra,
skyndsamhet och kraft,
anförde olägenhet , samt genom lämpliga föreskiifter
j öfrigt bereda ali möjlig skyndsamhet
och säkerhet i rättegångssakers behandling, utan
att. likväl dervid rubba sjelfva Domstols-inrättningen
, hvars bibehållande landets egentligen
Lagstiftande fäder torde anse nödvändigt , om
ej för annat, dock af billig farhåga för ett nytt,
som ej visar sina fördelar lika så gifna , som
kostnaderne dertill betydlige och oundgänglige.
Dessa skäl hafva hos oss stadgat den öfvertygelse,
att, vid fråga om förslag till ny Civillag för Riket
, man ej så mycket bör vidi öra sjelfva DornStols-inrättningen,
hvilken, genom sin ålder och
vanans magt,, tillvunnit sig en viss helgd hos
Nationen , som deremot desto ifrigare bemöda
sig att i öfrigt förbältra rättegångs-orduingen
samt afhjelpa de fel och brister, hvilka i sjelfva
Lagen kunna förefinnas. Om på sådant sätt
rättvisan blifver mindre vacklande, så att hvad
som är rätt för en blir rätt för alla, kan med
skäl sägas, att man redan gjort mycket.
JJil. till LagUtskottets Betänkande N;o 89. 89
Domaren klagar redan ofver öfverhopade
göromål , den rättsökande öfver utdragne,
någon gang lifstids langa rättegångångar.
Begge äga måhända anledningar att
klaga. E tt missförhållande finnes. Det är
erkändt, och fordrar att afhjelpas
men vis
serligen
icke genom en mindre väl beräknad
domstols-indragning. Örn icke alldeles ändamålslös,
likväl föga ändamålsenlig, synes mig
således dea föreslagna Domstols-forändringen.
Ett mera afgörande steg framåt till
förbättring måste tagas. Hvarken brådskande
eller förhastad, utan föregången af de
mogna forskningarne, af de bestämdt uppgjorda
beräkningarne, och samtidig med antagandet
af den omarbetade Lagen, bör Domstols-regleringen,
icke sönder spl i tirad , utan
hel framstå. Den gamla Domstols-inrättningen,
icke alldeles oförtjent af ett visst undseende
på sin ålderdom, och icke saknande
förtjensten af ett bepröfvadt förhållande till
alla de Samhälls-inrättningar, som bredvid
honom under tidernas framfart uppstodo «
kan åtminstone såsom oskadlig intill dess orubbad
qvarstå. Hela frågan torde emedlertid
vara förtjent af en bordläggning vid 1829
års Riksdag, för att först af en framtida representation
derifrån åter upptagas. Skulle
åter det framlagda indragnings-förslaget nu bifallas.
Välan ! öfver de stridande meningar.
(pe dömer en hög Domstol — Tiden, och
go BIL till LaglJtskotlets Betänkande N:o 8g.
;vida bättre än Reservanten förmatt göra det,
skola de af honom hyllade äsigter en dag
sjelfve försvara sig
2:0
Af Herr Berg von Linde:
Dä jag icke kunnat dela lika tankar med
Utskottets pluralitet i nedan anmärkte omständigheter,
anhäller jag att få anmäla min Reservation
deremot, och uppgifva de skäl , hvilka
hos mig stadgat en annan öfvertygelse:
1:0 I afseende på 4:de punkten i Betänkandet
, om antagande af Lag-Comiténs
förslag till No!aria/s-inrättning ä landet, eller,
i annat fall, stadgande att allmänna
sale - prolocollet vid Häradsrätt skall ordentligt
och fullständigt förås, samt genast
■justeras.
Derföre att, på sätt Utskottet yttrat, det
efter nu gällande Lag är hvarje Domstols
pligt att föra ordentligt och fullständigt Sakprotocoll,
samt hvarje parts rätt att begära
och; erhålla protocolls-justering i de mål ,
som honom angå, anser jag, med bifall till
den härom väckta Motion , ett lagstadgande
af nöden, innefattande bestämdt förbud mot
det missbruk, sorn genom en långlig häfdvunnen
vana tillvunnit sig anseende af i
Lag godkänd rättighet , att vid Underdomr
stolar endast föres så kalladt Memorial-pro*
Bil• till LagXJtskoltets Betänkande N:o 89. 91
tocoll, eller korrta, oftast ganska ofullständiga
anteckningar öfver det, som förekommer,
för att sedermera, med ledning deraf och
minnets tillhjelp, författa det fullständiga Protocollet.
Om, 3 ena sidan, detta bruk har den
fördel med sig, att Protocollet kan blifva bättre
ordnadtoch skrifsättet mera vårdadt, inedför
det, å andra sidan, olägenheter af den
största vigt, hvilka torde böra föranleda detsammas
afskafiande. .Bland dessa må i första
rummet nämnas, att, då Protocollet icke
föres fullständigt under det sakerna förehafvas,
så att Parter och Vittnen genast kunna
få höra sig föreläsas deras afgifna yttranden
och upplysningar , samt såmedelst beredas
tillfälle att controllera, huruvida desse
blifvit rätteligen fattade, och att icke något
deraf blifvit uteglömdt, minskas den lör
ett vitsordegande Protocoll nödiga säkerheten
om detsammas ofelbara rigtighet ; Och
förgäfves torde det vara att söka vinna denna
säkerhet genom föreskrifter i afseende på
sättet alt verkställa protocolls.justeringen. Dessutom
kan det lätteligen inträffa, hvarå flere
exempel skulle kunna anföras, att något ordentligt
och fullständigt Protocoll hvarken
blifvit eller kan blifva uppfattadt rörande
mål, vid hvilkas behandling Domaren endast
fört Memorial-protocoll; Och denna oreda
kan inträffa äfven hos den mest ordent-:
lige Domare^ utan haus förvållande, derest
y2 Bil. lill L.agUtskottcts Betänkande N:o 8g.
han, under det ett vidlyftigt Ting påstår, hastigt
sjuknar eller dör. Om än, hvilket sällan
torde vara förhållandet , anteckningarne
ega den fullständighet att, med ledning deraf,
Protocollet kan af annan person författas, si
lärer det dock icke kunna bestridas, att ett på
sådant sätt tillkommet Protocoll ej eger den
tillförlitlighet att icke lemna rum för hvarjehanda
anmärkningar af Parterne, med och
utan fog.
2:0 Angående Accidemiernes Jurisdictioner,
som Utskottets pluralitet ansett bora
utan all inskränkning bibehållas.
För min del tvekar jag icke att yttra
min öfvertygelse om nyttan och nödvändigheten
af Academiska Jurisdictionens upphäfvande
i allt, utom hvad angår den Academiska
disciplinen för de Studerande, hvilken
jag anser böra Lärarne tillkomma, utan att
vara underkastad de former, som för den allmänna
rättegångs-ordningen äro gällande, och
utan all inblandning af de allmänna Domstolarne.
Tilt undvikande af en må hända
mindre lämplig vidlyftighet, vill jag endast
i detta afseende åberopa det härom af Comiterade
till granskning af Upsala Acadeinies
Constitutioner, den 24 October 1820,
till Kongl. Majit afgifna underdåniga utlåtande,
hvilket, jemte fullständig och på au?
Bil. till LagTJts&ottets Betänkande N:o 89. 93
thentika handlingar grundade upplysningar
om tillkomsten oell egenskapen samt vidsträcktheten
af detta privilegierade forum , innefattar
en utförlig utveckling af de skäl,
som böra föranleda upphäfvandet af detsamma
1 förening med andra fora privilegiata,
hvilkas upphörande Utskottet ansett sig bö-i
ra tillstyrka.
3.0 Af Herr Contracts-Prosten Nordin:
Jag anser frågan omUniversiteternas jurisdiction
vara i så nära förbund med nya regleringar
öfver Uppfostrings-verken, att den
nu i förväg ej bör komma under ventilation.
Förmodligen torde denna jurisdiction på goda
grunder qvarstå, ehvad beslut tages om
Upplostrings-verken. Studerande Ungdomen
vill jag ej slita från Academiska fadersväldet.
N:o 90.
Ankom till Exptd. Utskottet den 29 Augusti lS2g.
Betänkande, i anledning af KgU
Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående
ändring uti 25 Cap. I Rättegångs-Balken
och, i samman
-
§4 %agUtsköttcts Betänkande No go.
hang dermed, äfven i 12 Cdpi
2 §. 2 Mom. samma Balk, sådant
det lyder uti Kongl. Förklaringen
den 10 September
1823.
Sedan hos Kongl. Majit Dess och Rikets
Götha Hof-Rä'tt i underdånighet framställt
fråga om nödvändigheten af bestämd före-3
skrift för parter, som ifrån Häradsrätt vädja
till Lagmansrätt , att vid Lagmanstingets
början eller genast derefter sin talan anmäla
och fullfölja; och Kongl. Majit, efter det
Rikets öfrige Hofrätter och Kongl. Majits
Justitioe-Cancellers-Ernbete blifvit iämnet hörde
samt Högste Domstolen yttrande afgifvit
i nåder tagit i betraktande, hurusom, på grund
af nu gällande lagstadgande, kärande parter
vid Lagmansrätt kunna anse sig berättigade
att ej behöfva vid början af Lagmanstinget,
eller någon bland de första dagarne
deraf, sin vadetalan utföra, utan äga tid der^
till, så länge Tinget påstår; genom hvilket
rättegångs-sätt icke allenast svaranden, som
måste afbida vederpartens inställelse, tillskyndas
ökad kostnad , hvarföre ersättning ickö
kan påräknas , utan äfven Lagmansätter*.’
hindras och uppehälles i göromålens hand-j
läggning: så har Kongl. Majit, som funnit,*
å ena sidan, att den , som emot Häradsrätts
'LagTJtsköttels Betänkande N:o 9». "gfj
Utslag vädjat, i allmänhet icke saknar nö**
digt rådrum att bereda sig till sakens fullföljande
vid Lagmansting, helst sådant ickej
utan hans eget begifvande, kommer i fråga ;
förr än minst tre veckor förflutit från det
Häradsrättens Utslag föll j och merendels
ännu längre tid, ända till hela året , dertill
medgifves, men å den andra åter, dels att o-vilkorlig
föreskrift för vädjande part att sitt
käromål å första rättegångs dagen af Tinget
framställa, skulle vid Lagmansrätt, der många
mål fullföljas, möjligtvis medföra svårighet
, och dels att på Lagmannen syntes
kunna ankomma att, sedan parterne blifvit
uppropade, med afseende på de hinder, sorn
kunna uppgifvas, samt på rättegångs-ärendenas
mängd bestämma tid för käromålets full-*
följd, genom nådig proposition af den 5'.te
sistlidne Februarii, föreslagit Rikets Ständer'
en sådan ändring uti 25 Cap. 1 Rätte-:
gangs-Balken, att samma lagrum erhölle föl-;
jande lydelse s
”Nöjes man ej åt then dom eller utslagj
sorn Häradsrätt i hufvudsaken, å Tinget,
eller vid laga syn i jordatvist, eller husesyn
å prestebol, frälse- eller skatte-hemman j
fällt häfver; tå må han vädja med tre mark under
Lagman, antingen genast, eller sist innan
åttonde dagen gått till ända, then inräknad
tå domen föll : oell Häradshöfding skrifva
<]6 Lflg Utskottets Bettin bernh. N:o 90.
straxt å domen, alt han lagliga vädjat , oell
bör saken fullfölja ä nasta Lagmans-Ting t
vare ock then, som vunnit , skyldig att underrätta
sig af Domaren orri vädjadt är: och
ther sa ekedt, late ock iian litet teckna, till
sin rättelse, å Dombref sitt: ther må ej fordras
serskild betalning före. Vädja t lie båda
; gånge dermed sammaledes. Parterne
skola sedan till Lagmans-Ting komma, utan
stämning eller serskild kungörelse , ”vid
upprop, sorn af Lagmannen hålles; och utsatte
Lagmannen, da första uppropet slutas,
genom anslag å Rättens dörr, viss dag
therefter, innan klockan sju eftermiddagen,
såsom then sista tid, hvarå kärande parter
måge therus käromål fullf ölja och svarande
parter till svaromåls af gifvande sig
anmäla. Then som tå sig icke infunnit,
håfve sin tcdan vid Lagmans-Rätten förlorat.
'” Hålles Lagmans-Ting närmare, än
tre veckor efter H5rads-Ting, och säger then,
som vädjat, att han ej kan saken så brått
fullfölja; tå skall then å Lagmans-Ting året
ther efter fortsättas: skrifve ock Häradshöfding
thef, å Dombref theras. Vädja the ej #
som nu är föreskrifvet: stånde Häradsdom
fast.”
Och som Kongl, Majit ansett serskilda
böter för uteblifvande till Lagmanstings
slut
Lagutskottets Betänkande N;o go*
slut icke böra ega rum, då talans förlnst för
uteblifvande å annan tid under Tinget utstakas,
har Kongl. Maj:t, i sammanhang härmed,
i Nåder föreslagit äfven den ändring
uti I2:te Cap. 2 §. s Mom. RättegångsBalken
, sådant det lyder i Kongl. Förklaringen
den 10 September i8j3, att, i stället för orden
: ''kommer hvarken kärande eller svarande
å landet innan Tingets slut, eller i
stad innan rättegångstimman ute är, böte hvar.
thera dubbelt,” må sättas : kammer hvarken
kärande eller svarande, ä landet innan Häradstingets
slut, eller i stad innan rätte-i
gängstimma ute är, bote hvarthera dubbelt.
Vid öfvervägande af denna Nådiga Proposition
, hvilken , tillika med de i Konglj
Maj:ts Högste Domstol samt inför Kgl. Maj:t i
SlatsRådet öfver detta ämne förde Protocoll,
blifvit af samtlige RiksStånden till LagUt—
skottet öfverlemnad, har Utskottet, som äger
sig bekant, att saknaden af föreskrift i Lagen,
inom hvad tid kärande parter böra under
Lagmansting sin talan i lagvadda saker full.
följa, medförer flerehanda olägenheter, så väl
för svarande parter, som för Domare och
Nämnd, samt förorsakar långsamhet och oordning
i ärendenas behandling, funnit sig böra
Bih, till Rils-St. Prat. 1828 och tglO» 7 S“ml' * Afd» 9*
7\de H t. mära B t.
t
98 gjagUtsholUls Betänkande N:6 90 och gi,
tillstyrka,1
att, derest Rikets Ständer ej skulle
gilla eller Kongl. Maj:t ej i nåder
bifalla Utskottets, i dess denna dag
afgifna Betänkande N:o 89, gjorda
förslag om Lagmansrätternes indragning,
utan desse Domstolar kora-j
me att tills vidare fortfara, 25 Cap,
1 §. samt 12 Cap- a §• 2 Morn.
RattegängsBalken då må varda än-r
drade, på sätt Kongl. Majit i nåder
föreslagit.
Stockholm deri i5 Augusti 1829,
N:o 91.
Ankom till Exped. Utsk, den 29 Angust] 1829;
Betänkande, i anledning af Herr
Wolrath Thams Motion, om
Bergtings-Rätternas bibehållande
i deras nu varande
skick, m, m.
Sedan Herr Wolrath Tham hos Höglofligé
Ridderskapet och Adeln föreslagit, det Ri-j
Lag Utskottets Betänkande N:o 91. 99
tets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i un--  derdånighet anhålla , dels att BergstingsRät-'
terna kunde varda bibehållne i det skick,
hvaruti de nu befinnas, och dels att, då de
göromål , sorn från Bergs-Collegiutn äro öfverflyttade
till Svea Hof-Rätt, till stor del
kunna sysselsätta en serskild division af denna
Hof-Rätt , inga andra framdeles må till
ledamöter å samma division förordnas, ätt
sådane, som ej allenast undergått de academiska
kunskapsprof, hvilka hittills varit fordrade
af dem, som sökt inträde i Eergs-ColJegium
, utan ock inhemtat den practiska
kännedom af bergshandteringen , hvilken för
rätta tillämpningen af Bergs-ordningarne vore
nödvändig; så , och efter det Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet, dit berörde
motion blifvit remitterad, under den 18 sist-;
lidne Februarii till Rikets Ständer afgifvit
det utlåtande, (N:o 62), att Utskottet, af anförde
skäl, ej kunde bifall till dessa Förslag
tillstyrka, har Välloflige Borgare-Ståndet,
vid föredragning af berörde utlåtande, öf.
verlemnat detsamma till Lag-Utskottet, pä
det att sistnämnde Utskott måtte sättas i tillfälle
att öfverväga dess innehåll, i samman-}
hang med de förut i enahanda ämne dit re-'
minerade motioner,
Lag-Utskottet har, i följd af berörde
jcmissj förehaft frågan till öfverläggning.
aoo LugUtsioitets Betänkande iV:o gU
Oell som Utskottet i sitt denna dag afgifne
Betänkande N:o 89, angående indragning af
åtskilige Domstolar, tillstyrkt, att BergstingsjRätternas
befattning med judiciela ärenden
inå upphöra ; så får Utskottet, i afseende på
Herr 1 hams yrkande om Bergstings-Rätternas
bibehållande i oförändradt skick, berörde
sitt Betänkande åberopa , med tillkännagifvande,
att Utskottet anser den del af motionen,
som angår föreskrift om de kunskapsprof,
hvilka böra aflaggas af dem , som förordnas
till Domare i de mål, hvilka förut
tillhört Bergs-Coliegium , men nu mera blifvit
öfverflyttade till Svea Hof-Rätt, ej vara
af den beskaffenhet, att den tillhörer Lag-s
Utskottets behandling.
Stockholm den i5 Augusti 182g,'
N;o 92.
Ankom till Exped. Utskottet den j Septemb. 1829.
Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition s
angående ordningen och sättet
för öfver kl ägande af Underrätts
beslut i tvister om
LagUiskoltrls Betänkande N:o 92. 10l
husesyn och fardag å Krono*
hemman.
I Nådig Proposition af den 16 sistlidne Junii,
har Kongl. Maj:t gifvit Rikets Ständer
tillkänna, att då Kongl, Majit, genom Dess
Nådiga Förordning af den 17 April 1828, an^
gående upphörande af Styrelseverkens domsrätt
i vissa mål, bland annat stadgar, att frågor
om nybyggnad, husröta, vanhäfd och
fardag å krono-elier andra publika hemman,
komma att från Rikets Styrelseverk skiljas
och till de allmänna Domstolarnes behandling
öfverlemnas, i följd hvaraf, och i likhet
med Rikets Ständers vid sistförflutna Riksdag
gjorda hemställan, föreskriften uti 27:de
Cap. 9 §. Byggninga-Balken, angående dylik»
måls fullföljande från Häradsrätt till Konungens
Befallningshafvande, skulle upphöra,
det icke undfallit Kongl. Maj.ls uppmärksamhet,
att, om mål af berörde beskaffenhet skulle,
lika som andra tvistemål, genom vad och
revisions-skilling gå genom alla instantierne,
och således äfven till Lagmansrätt, sådant
kornrne att förorsaka skadlig tidsutdrägt och
onödig kostnad för Boställshafvare; men då
införande af en serskild rättegångsordning för
dessa mål innefattade en lagförändring, hvilken
icke utan Rikets Ständers medverkan kunde
ega run^ hade uti förenämnde Nådiga For
-
loa LagUtskoitets Betänkande N:ö 92,
ordning blifvit stadgadt, att husesyns; och
fardagstvister komme att, intill dess annorlunda
blefve forordnadt, fullföljas i den ordning
Lag och Författningar för tvistemål i
allmänhet föreskrifva. Och som Kgl. Maj:t
ansett ofvananförde olägenheter kräfva en
lämplig och tjenlig lagförändring, samt derjemte
funnit nödigt att, i afseende på prestebol,
såsom i allmänhet varande af Krononatur,
samma rättegångsordning bör ega rum,
8om rörande andra Kronohemman blefve stadgad,
ville Kongl. Majit af sådan anledning,
i nåder föreslå Fikets Ständer antagande a£
en allmän Författning, hvarigenom, med
förklarande, att 25 Cap. 1 §. EättegångsBalien
, i hvad den omnämner husesyn å prestebol
, kommer att ändras och upphöra at^
jyara gällande, må stadgas, som följer:
’’År någon missnöjd med dom, sorn af
Härads- eller Syne- eller Rådstufvurätt
”gifven är, i mål om nybyggnad, husröta ,
?*vanhäfd eller fardag vid af- och tilltr ä”den
eller eljest, d krono- eller andra pu”blikå
hemman, Kongs- eller Kongsladugdr~
”dar , LandshÖfdinge Residence-hus, eller
”andra Kronans lägenheter, ehvad de äro
”till Indelningar eller till Boställen för vis”sa
Embets- eller Tjenstemän, eller till milada
stiftelser ansi agne, eller mot arrende,
”eller annorledes , dt enskilde upplåt ne l
LägVtsHottets Betänkande N:o g 2 ♦ lo3
f ingifva sina besvär deröfver till Hofrätt
'Sinom, hälften af den tid, so/n för lagvad •
”da sakers fullföljande ifrän Lagmans- och
”Rådstufvurätt stadgad är. År den klar'gande
till ersättning eller böter dömd, fo~
”ge vid sina besvär borgen derföre af tven"ne
vederhäftige män. Fill någon hos Ko~
tungen föra klagan Öfver Hofrätts beslut
’ i dylika mål, gore det genom besvär, som
3’bÖra ingifvas inom hälften af den tid, som
”i 30 Cap. 9 §. 1 mom. Rättegångs Balken
stadgas, och fullgore dervid det, som uti
."18 /• af samma Capitel finnes f Öreskrif”vet.
Med fullfölj den af tvister emellan inVnehafvare
af boställen, eller andra pu"blika
hemman, å ena, och deras Landtbor,
”a andra sidan, förf ares efter allmän Lag."
Detta lagförslag, hvilket, tillika med de
vid frågans förehafvande uti StatsRådet oell
Högsta Domstolen förde Protocoll, blifvit af
samtliga RiksStånden till Lagutskottet remit-i
teradt, har Utskottet öfvervägat. Och sorn
de ärenden, hvilka utgöra föremålet för Kg!.’
Majjts Nådiga Proposition, äro af den beskaf-’
fenhet, att de fordra kortare behandling och
skyndsammare afgörande, än allmänna rättegångsordningen
i tvistemål medgifver; si,
och enär innehafvare af prestebol , hvilka i
allmänhet äro af krono-natur, böra tillgodonjuta
enahanda rättegångsförmåner , sorn andra
Boställshafvare, finnér Utskottet sig ega skäl
104 LagUtskottets Betänkande N:o 92.
tillstyrka ,
att den af Kongl. Maj:t föreslagna
serskilda Författning, jemte ändring
af 25:te Cap. 1 §- RättegångsBalken,
så vidt den angår husesyn å
prestebol, måtte af Rikets Ständer
antagas; hvarvid Utskottet dock får
erinra, att, i händelse Utskottets, i
dess Betänkande N.o 89, gjorda förslag
om Lagmansrätternes upphörande
af Rikets Ständer antages och
af Kongl. Maj:t bifa lies , de i den
föreslagna Författningen förekommande
orden: 'inom hälften af den
tid, som för lagpadda sakers fullföljande
ifrån Lagmans• och Råd*
Stuf pur ätt stadgad är,” böra ändras
till denna lydelse: inom hälften
af den tid, som f ör lagvadda
sakers fullföljande fran Häradsoch
Rådstuf vurätt stadgad är; äfvensom
att, i samma händelse, orden
”husesyn å Prestebol” böra utur
Utskottets förslag till förändrad
redaction af 1 §. i 25 Cap.
RättegångsBalken utgå; hvarefter
den af Kongl. Maj:t i nåder föreslagna
ändringen af berörde lagrum
ej behöfver i den serskilda Författa
ningen omförmälas.
Stockholm den 28 Augusti 182g.
STOCKHOLM, Elmeus och Granbergs Tryckeri, 1829*
Z,agXJlsioltets BetiinKande N:o 93. 1
N:o 95.
Ankom till Exped* Utsk. den 14 September 1829»
Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till
Rikets Ständer, om lagförklaring
angående rätta grundenför
förvandling till fängelse
vid vatten och bröd af böter,
som ådömas för sådana stölder,
hvilka enligt allmän lag
ligga i tväböte mot annan
tjujnad.
JCongl. Majit liar uti berörde nådiga pro^
position gifvit Rikets Ständer i nåder tillkänna
, huruledes hos Kongl. Majit i underdånighet
blifvit anmäldt, att, vid förvandling
till fängelse vid vatten och bröd af böter,’
ådömde för hustjufnad eller sådan stöld, som
ligger i tväböte emot annan tjufnad , olika
grunder blifvit följde, i det att åtskillige
Domstolar uträknat antalet af fängelsedagar
efter penningebeloppet af det stulnas värde ,
hvaremot andre Domstolar, med stöd af den
Dagförklaring, som genom Kongl. Brefvet tili
Bih. till Riki-St, Prnt, 1528 och 1829, 7 Sdml. l A/J. 1*
8\de H\t 2:dra B.det.
* LagLJtsiotlets Beläniamle N>o 95.
samtlige Hofrätterne elen 20 December 1737
blifvit meddelad , ansett sig böra först bestämma
fängelsetiden efter stöldens enkla
värde och sedermera fördubbla fängelsed.igarnes
antal, med iakttagande likväl af Dagens
föreskrift, att högsta kroppsplikt af tjuguåtta
dagars fängelse vid vatten och bröd ej får
öfverskridas; hvilka olika förvandlingsgrunder
ledt till ganska olika resultat, så att, t.
ex. hustjufnad af nio Riksdalers värde blifvit
efter den förra förvandlingsgrunden
belagd thed endast sexton och efter den senare
med tjuguåtta dagars fängelse vid vatten
och bröd.
Detta förhållande, hvartill orsaken igenfunnes
deruti , att , enligt Lagens stadgande
i 5 Cap. 4 §. Straff-Balken , straffet af fängelse
vid vatten och bröd icke ökas i jemlikt
förhållande till de böter, hvilka böra förvandlas,
hade föranledi Kongl. Maj:t att vara
betänkt pä vidtagande af en Författning ,
hvarigenom olika lagtolkning i detta ämne
må för framtiden förekommas.
Härvid hade Kongl. Maj t väl å ena sidan
funnit, att, enligt ordalydelsen i förut
åberopade Kongl. Bref af den 20 December
1757, med det i Lagen nyttjade ordet tv'dbote
förstås icke allenast böternes, utan ock
kroppsplikteas fördubbling , då den sakfällde
lagutskottets Betilnkaitde. N.-o 90.
ej orkar brita, men emot ufsträckni ng af detta
stadgande jemväl till förvandling af böter (ill
fängelse vid vatten oell bröd förekomme å
andra sidan, att, dä sistnämnde slags bestraffning
i allmänhet finnes stadgad endast för
bestämda tider af 4 , 8 , 12, 16, ao, 24 och
28 dagar, fördubbling af ett sålunda bestämdt
dagantal skulle strida emot det förhållande
emellan böter och kroppsplikt, som Lagstiftaren
i 5 Cap. 4 §. Straff-Balken anvisat,
hvarpå, såsom exempel anföres , att, då enkel
stöld (ill belopp af fjorton Riksdaler ellet
fyratiotvå Daler Silfvermynt, enligt Lag,
straffas med fjorton par spö, hvaraf följer, att
hustjufnad till samma belopp, eller annan
stöld, som ligger i tväböte , straffas med tjuguåtta
par spö, eller vida mindre, än högsta
kroppsplikt, så medförer enkel stöld af
samma värde bestraffning af sexton dagars
fängelse vid vatten och bröd, hvaraf, med i«
akttagande af förutnämnde strängare förvandiingsgrund
, skulle för enahanda hustjufnad
uppkomma bestraffning af tjuguåtta dagar dylikt
fängelse , eller högsta kroppsplikt, hvare»
mot, om stöldens dubbla varde, eller åttatiofyra
Daler Silfvermynt , tages till grund ,
fängelsetiden utgör endast tjugufyra dagar.
Enär följaktligen det stulna beloppets
reducerande till fängelse vid vatten och bröd
och fängelsetidens sedermera skeende för
-
LngUtslottels Betänkande. N\o 95.
dubfdande oftast skulle ådraga den dömde lii»,
gre straff, än Lagstiftaren beräknat vara dubbelt
emot det, som bordt följa för enkel stöld
till samma belopp, och jemväl rubba det
jemförliga förhållande, som eljest emellan
spö- och risstraff och fängelse vid vatten
och bröd eger rum , har Kongl. Maj:t ansett
denna strängare förvandlingsgrund icke böra
följas; hvarföre Kongl. Maj:t , sedan Dess
Stats-Råd och Högste Domstol blifvit i ämnet
hörde , i nåder föreslagit Rikets Ständer
att, gemensamt med Kongl. Maj:t, genom allmän
författning stadga: att, dä böter för
sadan stöld, som, enligt Lag, ligger i tväbote
emot annan tjuf nåd, skola till fängelse
vid valten och bröd förvandlas, stöldens
enkla värde först bör fördubblas och det
salunda uppkommande dubbla beloppet tjena
till grund för f ängelsetidens bestämmande
, pä sätt i 5 Cap. 4 §. Straff. Balken
stadgadt är.
Denna nådiga proposition ; tillika med
de 1 Stats-Rådet och Högste Domstolen, vid
ärendets förehafvande, haline protocoll, hafva
samtlige Riks-Stånden remitterat till Lag-Utskottets
granskning och utlåtande; hvarjemte
Kongl. Majit i nåder behagat till Utskottets
kännedom öfverlemna ej mindre den till
Kongl. Maj:t från Dess Befallningshafvande
i Nyköpings Län inkomna underdåniga hem}
LagUiskottels Betänkande N:o 93
5
ställan , som föranledt propositionen, utan afven
de underdåniga yttranden , Kongl. Maj:t
öfver samma hemställan från Rikets samtlige
Hofrätter och Dess Justitise-Cancellers-Errr;
bete i nåder infordrat.
Utskottet har af de sålunda remitterade
handlingarne inhemtat, att, i fråga om rätta
grunden för förvandling af böter för tjufnadsbrott,
som ligga i så kalladt tväböte , den i
nådiga propositionen omförmälda skiljaktighet
ten i meningar eger rum ej allenast emellan
Iiedamöteme inom hvarje Hofrätt samt emellan
Hofrätternes pluraliteter, utan ock
emellan Ledamöterne i Konungens Högste
Domstol, så att en del , lika med JustitiaeCancelleren
, anser det fängelsestraff, som
svarar mot enkla böter, böra fördubblas, och
en del åter är af den tanka, att böterne
först böra fördubblas och fängelsestraffet sedermera
efter dubbla bötesbeloppet bestämmas
och orsaken till denna skiljaktighet befinnes
vara , dels att Kongl. Brefvet den 2d
December 17S7, sorn förklarar, att med ordet
tväböte i Lagen förstas icke allenast böter
nes utan ock kroppspliktens fördubbling,
när den sakfallde ej orkar böta , icke omtalar
fängelse vid vatten och bröd, utan endast
spi')- och risstraff, och dels att bägge de
ifrågaställde förvandlingssätten leda till missförhållanden
i straffgradationerne; i ty att.
6 LagUtshoitets Betänkande N;o 93.
å ena sidan , fängelsestraffets fördubblande,
såsom del i nådiga propositionen anförda
exemplet visar, stundom ökar detta straff utöfver
den fastställda proportionen till an.
nan kroppsplikt, och, 3 den andra, fängelsestraffets
bestämmande efter dubbla botessumman
stundom har den följd , att det i
tväböte liggande brottet icke får röna hårdare
bestraffning, än det , hvarå enkla böter äro
stadgade , såsom hustjufnad till ett värde af
Tolf daler silfverrnynt , hvilken förbrytelse,
efter denna beräkningsgrund, blifver bestraffad
lika tned enkel stöld till samma belopp,
Då Utskottet, vid öfvervägande häraf,'
väl insett behofvet af ett bestämdt stadgande
i detta ämne, men tillika funnit, ej allenast
att det i nådiga propositionen framställda
förslag lemnar den i sistberörde afseende
anmärkta bristen på öfverensstämmelse oafhulpen
, utan ock att den i allmänna Lagen
föreskrifna beräkningsgrunden för böters förvandlande
till fängelse vid vatten och bröd
är i sig sjelf olämplig , har Utskottet ansett
sig icke böra tillstyrka bifall till samma nådiga
proposition , utan i förening med en lagförändring,
som stadgar en tjenligare beräkningsgrund.
En sådan lagförändring är, efter
Utskottets omdöme, så mycket angelägnare,
som den nu gällande förvandlingsgrunden
förorsakar missförhållande i straffbestäm
-
LugUtskottets Betänkande N:o gS. 7
irielserne, ej blott viii förvandling af dubbla
böier, utan äfven vid förvandling af enkla.
Såsom exempel pä ett sådant missförhållande
må anföras, att enkel stöld till ett värde af
ii Daler Silfvermy nt straffas med 4 par spö,
och sådan stöld till 24 Dalers värde med 8
par, men bagge brotten med lika lång tids
fängelse vid vatten och bröd , nemligen 8
dagar, samt att 9 och 13, i4 och 20, 21 och
26, 27 och 56 pär spö svara mot lika lång
tids fängelse vid vatten och bröd, nemligen
12, 16, 20 och 24 dagar. Och Born det är
uppenbart, att detta förhållande ej är förenligt
med rättvisa och billighet, eller öfverensstämmer
med regeln, att lika brott kräfva
lika straff, samt något giltigt skäl ej lärer
kunna uppgifvas, hvarföre emellan hvarje
grad i straffet af fängelse vid vatten och
brod skall vara en skillnad af 4 dagars fängelsetid
, eller hvarföre första graden skall
svara emot 10 Daler, andra graden mot i5 ,
tredje och fjerde graderne hvardera mot 20,
och femte graden mot 5o Daler Silfvermynt,
så emedan det deremot synes naturligt
och billigt, att graderne i straffet af fängelse
vid vatten och bröd bestämmas i samma enkla
arithmetiska progression , som graderne i
straffet af spö eller ris, får Utskottet , som
anser den i Kongl. Majtts nådiga proposition
föreslagna grund för förvandling af böter för
stöld, sorn ligger i tvaböte , vara enlig med
8 LagZJtskottets Betänkande Nio gS.
grunden för andra i Lagen stadgade dubbla
boters förvandling, till Rikets Ständers pröfning
vördsamt framställa följands
förslag
till förordning om boters förvändling
till fängelse vid vatten och
bröd:
Med ändring af 4:de i 5:te Cap.
Straff-Balken stadgas, som föijer*
Fängelse vid vatten och bröd räknas
således , att emot böter frän
en daler, till och med tolf daler,
svara fyra dygn; fran tolf, till
och med sexton daler, fem dygn;
från sexton, till och med tjugu
daler, sex dygn; och sd vidare
fyra daler mot hvart dygns fängelse
vid vatten och bröd. Gar
talet af dygn ej jernnt upp emot
böterne, efter denna räkning, utan
stiga böterne något deröfver; dd
akes straffet med ett dygns fängelse
vid vatten och bröd. När
böter för sådan stöld, sorn, enligt
Lag, ligger i tväbote, skola till
fängelse vid vatten och bröd förvandlas
; dd fördubbles det stuf
T Ä B. I.
till Lag - Utskottets Betänkande N:o 93.
Böter,
F ö
r v a n d 1 i
n s
Daler Silfvermynt.
till spö.
tili
ris.
till fängelse vid vatten och bröd.
elter 7 Cap, 1 §,
efter 5 Cap. 1 §,
efter 5 Cap, 4 §.
elter Utskottets
Straff-Balken.
Straff-Balken.
Straff-Balken.
förslag.
— 4
2
pär.
1
pär.
4
dygn.
4
dygn.
— 8
—
5
-
2
4
—
4
—
12
—
4
——
3
8
—•
4
—.
— 16
—
6
4
8
—
5
—.
— 20
—
7
5
_
8
—
6
—■
— 24
—
8
—
6
12
—
7
—
— 28
—
10
7
. ,
12
■—*
8
—
— 52
■—
11
8
•
12
—
9
—
— 56
—
12
9
12
—
4o
—
— 4o
—
i4
10
,
12
—
lii
—.
— 44
—
i5
11
_
12
—
12
—
— 48
—
16
12
fi 6
—
^3
—
Ö2
•7»
18
i3
.
46
—
i4
—
— 56
—
19
_____
i4
- -
16
-
a5
—
—• 60
—
20
i5
_____
16
16
——
— 64
—
22
--
16
—,
46
-.
[17
—
— 68
—
23
_
17
—
20
—
18
—■
— 72
—
24
.—■
18
—.
20
—
»9
—
— 76
—
26
—
19
—
20
—
20
—
— 80
—
27
—
20
—
20
—
21
—
— 84
—
28
- -
21
—
20
—
22
—
— 88
—
5o
-
22
_
24
—
23
—
— 92
—
5i
—
23
- -
24
—
24
—
— 96
—
32
—
24
—
<>4
—
25
—
— 100
—
54
__
25
—
24
—
26
—
— 104
55
.—.
26
—
24
—
27
—
— 108
—
56
—
27
—
24
—
28
■—
— 112
___
38
—
28
_
28
—
‘28
—
1 — 116
39
—
29
-—.
28
—
28
—
— 120
.—■
I 4o
—
So
—•
28
—
28
—
Ilorer till Lag = JJt slottets Betänkande N;o 93;
T A B. lf.
till Lag •Utskottets N:o 93.
Böter.
F ö
r v a n d 1 i
n g
i »'aler Silfvcrmyiit.
till
spö,
till ris.
till fängelse vid vatten och bröd.
elter 5 Cap, 1
efter j Cap. 1 §.
efter 7 Cap. 4
efter
Utskottets
StralT- Balken.
Straff-Balken.
Straff-Balken.
förslag.
3
1
par.
1
pär.
4
dygn.
4
dygn.
—
6
2
r
2
—
4
4
—
_
9
3
•—
3
—
4
■
4
—
,
1 2
sssss*
4
- -
3
MM»
8
4
—
-
i5
5
4
8
5
__
——
18
6
- ,
5
8
_
6
21
__
7
6
8
—
7
—
s4
8
6
8
_
7
—
27
r-
9
-
7
12
—
8
—
3o
, .
10
8
12
—■
9
—
— ,
33
„
11
9
12
—
10
—
- .
36
lr-
12
9
—
12
— 1
10
—
—
s9
i3
—
10
12
—
11
—
42
_
i4
_
11
16
—
12
—
45
i5
_
12
16
—
i3
--
- —
48
ane
16
—.
12
16
—
i3
—
p
Öl
17
—
i5
16
—
i4
—
.
54
18
—
i4
•
10
—
i5
—
57
.
J9
—
i5
16
—
16
—
-
60
20
—
iö
■
16
—
16
—■
,
63
21
—
16
—
20
i?
*—
.
66
22
—*
»7
20
—
18
—
69
23
—
18
20
»9
—
72
mtmam
24
.—
18
20
—
*9
75
mmrn
2 b
—
*9
20
—
20
78
m
26
—
20
20
—
21
■
81
mrnrnm
27
—
2 1
24
—
22
■
84
28
—
21
24
—
22
" "
87
29
—
22
2^k
—
23
90
r-
3o
—
23
—
24
•—
24
'
-—
93
3i
—
24
—
24
—
25
'
-
96
32
_
24
—
24
—
25
1
. ,
99
33
—
25
—*
24
—
26
—
- —
102
34
—
26
'
24
27
—
io5
35
—
27
—
24
28
—
■n
108
36
—
27
24
28
—
——
111
37
—
28
28
—
28
—
114
38
—.
29
28
“ ■
28
—
_
117
—
39
—
3o
—
28
—
28
—
_
120
—
4o
—
3o
28
—
28
—
LagUishottels Betänkande N:o g5. g
nas enkla värde , och det dubbla
beloppet tjene till grund för fängelsetidens
bestämmande, efter den
beräkning, sorn nu stadgad är. Ej
bör någor dömas till fängelse vid
valten och bröd pä längre tid, än
en månad, beräknad till tjuguåtta
dygn; och ej pä mindre tid, än
fyra dygn.
Bifogade tabeller utvisa förhållandet emellan
böter saint spö och risstraff, å ena,
earnt fängelse vid vatten och bröd , å andra
sidan , sa väl efter nu gällande förvandlingsgrund,
som efter den af Utskottet förer
slagna.
Stockholm den st8 Augusti 18*9.
io JLug Utskottets Betänkande Nio (j j,
N:o 94.
Ankom till Exped. Utskottet den 16 Sept. 1S29,
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, N:o i, öfver Hr
A. Landegrens motion om anstalt
till beredande af noggrann
efterlefnad af Kgl. Förklaringen
den 14 Maji 1805
och öfrige Lagbud, rörande
lagfart å jast egendom* j
H ögloflige Ridderskapet och Adeln , Hög'vördige
Preste.Ständet samt Välloflige BorgareStåndet
hafva till Utskottet återremitterat
ofvanberörde Betänkande, t anledning af åtskillige
dervid gjorda anmärkningar, hvilka ,
rigtade dels emot formen för detta ärendes
behandling hos Utskottet och dels emot Utlåtandet
i sjelfva saken, Utskottet nu får kortligen
upptaga och besvara i följande ordning.
I afseende pd formen är anmärkt:
z) af Motionairen Herr Landegren,
hvilken derjemte åberopat sin emot Betänkandet
afgifne Reservation: alt, ehuru Representanten,
suni eger att äska grundlags
-
Lag Utskottets Betänkande N:o gj. 11
enlig behandling af den motion han väcker
om en otydlig Lags förklarande, syrdes
vara lika berättigad att yrka enahanda behandling
af en likartad framställning om
anstalt till vinnande af det ändamål, att én,
i hans tanka, tydlig lag, må, efter ordalydelsen,
varda tillämpad, samt den Beredning,
dit angelägenheten hörer, följaktligen
mäste vara pligtig att yttra sig, huruvida
Lagen verkligen är tydlig, eller om förklaring
deraf erfordras, helst den, uti 100 /.
Regeringsformen samt 15 och 16 //. af Justitice-
Ombudsmans - Instructionen, bemälde
Embetsman, såsom Rikets Ständers Ombud,
Ullerkände motions-rätt för befrämjandet
af enhet och sammanhang i lagskipningen ,
tvifvelsutan äfven måste tillkomma principalerna,
Utskottet likväl icke, enligt dess i
63 Regeringsformen och 55 /. Riksdagsordningen
stadgade bestämmelse, antingen
tillstyrkt den af Mötionairen äskade åtgärden,
eller åtminstone visat, att densamma
icke vore af behof vet påkallad; och
b) af Herr Professorn Bexell samt Herr
Landegren-.
Att, fastän hvarken Motionairen i sitt
Memorial, eller Hr Cron uti sitt, i anledning
deraf, afgifria yttrande, yrkat ändring
eller upphäf vande af Kongl. Förklaringen
’aa La gUt skottets Betänkande JV:o gi
t/era
14 Maji i8o5, Utskottet dock föreslagit
antagande af 3 /. 7 Cap. JordaBalkcn
i Lag-Comiténs förslag till ny Civillag, i
utbyte mot slutet af merberörde förklaring,
hvarigenom Utskottet syntes hafva Öfverträdt
gränsen för sin i ofvanäberopade
grundlagsrum utstakade verkningskrets.
Dessa anmärkningar kan Utskottet icke
godkänna.
Hvad den första angår; sa förblifver Utskottet
vid sitt yttrande, att tillsynen öfver
I.agarsoch Författningars tillbörliga efterlefnad
ingalunda tillkommer Rikets Ständer, såsom
Lagstiftare, utan åligger de myndigheter, som
äro dertill förordnade. Från Justitioe-Ombudsmannens
i dess Instruction stadgade skyldigheter
— att, i sin allmänna redogörelse till
Rikets Ständer, utreda lagskipningens till~
stånd i Riket, — att anmärka bristet'i Lagar
och Författningar, ,  att uppgifva förslag
till deras förbättring,
att, om han finner
någon Lag otydlig och föranledande till skiljr
aktiga begrepp om dess ändamål, i sin berättelse
till Rikets Ständer yrka en till enhet
och sammanhang i lagskipningen verkande
förklaring, — samt att anmärka origtigheten
af rättegångsbruk, som strida mot Lag, och,
då han erfar något sådant bruk vara, i brist
af Lag, antaget, framställa angelägenhet! af en
fullständigare lagskipning,  tior Utskottet,
LagUtskottets Betänkande N:n g4. i3
så mycket mindre böra slutas till någon Rikets
Sländers behörighet att, såsom Lagstiftare,
befatta sig med frågor om Domares oell
Embetsmäns afvikelser från erkändt tydlig
Lag, som den för tillrättavisande af felaktig
lagtillämpning i Regeringsformens 96 §. föreskrifva
ordning hänvisar till åtgärder, hvilka
ej kunna af Rikets Ständer vidtagas. Och är
det för öfrigt uppenbart, att den af Hr Landegren
yrkade anstalten ej kan till föremålen
för Utskottets befattning, nemligen Lags stiftande,
ändring, f örklaring, eller uppjuif vande,
hänföras.
Vidkommande åter den andra anmärkningen
; så lärer LagUtskottets pligt att utarbeta
de från Rikets Ständers Plena till Utskottet
remitterade förslag icke böra inskränkas
till ett enkelt af- eller tillstyrkande a£
väckta motioner eller propositioner; hvarföre
Utskottet ansett det vara både sin rättighet
och sitt åliggande att i hvarje till dess utlåtande
framställdt ämne afgifva det förslag ,
Utskottet för sin del funnit behöflig! och lämpligt.
Kan denna åsigt ej ogillas; så , enär
Herr Cron yrkat, att det af Herr Landegren
klandrade kungörandet i Tidningarne
måtte godkännas såsom en laglig utväg att
bereda möjlighet för den, som förvärfvat fast
egendom, att derå erhålla lagfart, ehuru do
handlingar, som styrka förra egarens åtkomst
14 IjngZftskolirts Uttänkande N:o 94.
ej kulina anskaffas och företes , torde det
icke kunna med fog sägas , att Utskottet öfverskrida
sin bestämmelse, då Utskottet, som
ej funnit skal att Herr Crons yrkande understödja,
i stället löreslagit ett annat stadgande,
hvarigenom det ändamål, Herr Cron
åsyftat , efter Utskottets mening, lämpligen
kan vinnas.
I sjelfva saken har Utskottet att yttra
sig öfver följande anmärkningar:
ilo Herr sfrvid Ribbing och Herr Presidenten
Poppius hafva anfört, att, som påbudet
uti den ifrågavarande Kongl, Förklaringen
, alt, när lagfart sbkes, förre egarens
åtkomsthandlingar ovilkorligen skola
uppvisas, grundar sig pd den f örutsättning,
att sä beskaffade handlingar verkligen finnas
eller kunna tillrättaskaffas, och författningens
mening icke är eller kan vara den,
att innehafvarén af egendomen skall i vidrigt
fall anses hafva förverkat den eganderätt,
han pd annat lagligt sått vore i
tillfälle att styrka , eller förlorat rättigheten
att den pd annor man öfverlåta, fastän
öfverlöt elsen ej får lagfaras förr, än
säljarens eganclerätt blifvit nöjaktigt annorledes
ådagalagd; så vore den ofullkomlighet
, Utskottet velat deri finna , icke verklig,
och något uttryckligt stadgande om rättighet
att, i brist af åtkomsthandlingar, fä
Lng.JJtskolte.ts
vid lagfart, genom annan af Lagen godkänd
bevisning, ådagalägga sin eganderätt t icke
eller af noden.
Författningens ordalydelse är, ”att, enär
lagfart sökes , de handlingar, sorn styrka
förre egarens åtkomst ovilkorligen böra uppvisas;’’
och denna ordalydelse anser Utskottet,
för sin del, ej medgifva den tolkning
, som skulle annan bevisning, än åtkomsthandlingar’,
vara i detta fall tillåten.
Så har icke eller författningen blifvit i allmänhet
förstådd och tillämpad. De olägenheter
, hvartill berörde ovilkorliga stadgande
föranleder, och hvilkas afhjelpande Utskottet
åsyftat, äro mera uppenbare, än att de behöfde
nämnas. Utskottet har hvarken trott
eller yttrat, att eganderätten till lagligen för-'
värfvad fast egendom genom vägrad lagfart
förverkas eller minskas} likasom Utskottet
vet , att eganderätten icke eller genom lagfart
befästes. Men dådet besinnas, att egaren
ej kan, innan han. erhållit lagfart eller fjuguåra
häfden mellankommit, låta inteckna sin
egendom eller trygga den mot bördsanspråk ,
torde dessa olägenheter finnas nog stora att
ådraga sig Lagstiftarens uppmärksamhet.
a.-o Herr Ribbing, Kyrkoherden Ahlqvist
och Herr Landegren hafva erinrat,
att, sorn handlingar, hvarigenom, åtkomst
i6 LagUtskoltets Betänkande N.o 9 4#
till fast egendom Jean styrkas, enligt Lag
mäste finnas förvarade och tillgänglige viel
domstolar och publike verk, hvarje handling
vanligen pä flere serskilde ställen, samt
den, hvars åtkomsthandlingar möjligen förr
kommit, derstädes alltid kan återfå desamma
, helst de endast genom en synnerlig olyckshändelse
kunna på flera ställen gå
förlorade ; så vore de fall, då åtkomsthandlingar
alldeles saknas, om icke helt och liål-i
let omöjliga, dock så sällsynte, att något
serskildt stadgande derföre icke behöfves.
Erfarenheten vittnar om motsattsen.
Ganska ofia inträffar det hinder för lagfart,
att förre egarens fång ej kan med handlingar
ådagaläggas. Då tillämpas antingen Kongl.
Förklaringen af den 14 Maji i8o5 Thela sin
stränghet, och lagfart blir omöjlig, innan tjuguåra
prasscriptionen tilländagått , eller ti 11—
gripes den klandrade utvägen, att genom kungörelser
i tidningarne förelägga den, som
anser sig till klander befogad, en godtycklig
praescriptionstid. Intetdera anser Utskottet
tjenligt. I förra fallet blifver egaren i saknad
af de fördelar och det skydd, som af
lagfart beredas ; i det senare lemnäs lagfarandets
ändamål ur sigte. Ett stadgande,
som, i detta afseende, å ena sidan , undanrödja
en obillig och onyttig stränghet, samt,
P*
LngUtsköttets Betänkande N:u t)$. 17
p5 den andra, hindrar godtyckligt förfarande
emot beskrifven Lag , synes Utskottet både
gagneligt och nödigt ; och Utskottet har tillBtyrkt
hvad Utskottet ansett lämpligast till
förlikande af dessa fordringar.
3.0 Slutligen hafva Herr Ribbing, Herr
Wollrath Tham, Herr Professoren Bexell
och Herr Kyrkoherden Ahlqvist frarnstallt
Utskottets förslag såsom vådligt får eganderättens
helgd, enär följden af en ovilkorlig
och obegränsad frihet att, nästan på hvad
satt som helst, kunna vid lagfart styrka
förre egarens åtkomst , skulle blifva den,
att man, utan afseende på andras rätt,
väljer det för Domaren och lag fartssökanden
beqvcimligaste sättet • hvarföre Herr
Tham, som för öfrigt icke bestridt ändring
af ifrågavarande Författning, yrkat, att
ordet handlingar må bibehållas och annan
bevisning ej tillåtas, innan förlusten af dessa
blifvit undersökt och bekräftad; äfvensom
Herr von Hartmansdorff , Herr Presidenten
Poppius och Herr Biskopett af Wingård,
jemte flere af Preste-Ståndets Ledamöter ,
samt Herrar Montan och Cron ansett det
Bih. till Riki-St. Fröt. 1818 och 18*9. 7 Saml- * 2*
8\de H:t% sr.dra Exlet.
ig LagUtskoitets Betänkande N:o gf,
böra joreskrifvas, huru åtkomst, i hrist af
handlingar , skall styrkas, pä det valet af
be visnings sätt ej må lemnäs åt godtycket i
i hvilket afseende Herr von Hartmansdorff;
anmärkt, att kungörandet i tidningarne vore
det minst lämpliga, enär tidningarne ej lä-i
sas af allmogen, som i Sverige är största
jordegaren, samt Herr Montan funnit rättigheten
att genom vittnen bestyrka åtkom
stens rigtighet bora inskränkas; hvarf örutan
Herr Professoren Bexell förment Utskottets
förslag gifva anledning till den besynnerlig
ga ovisshet, huruvida bevisnings-åtgärden
skall åligga Domaren eller sökanden, och
Herr Lamberg yrkat, det Utskottet bör yttra
sig, hvad verkan omförmälde kungörel-.
ser må ega, samt, derest de äro lagstridige l
i författning om deras inställande.
Den vada för eganderätten, som befaras
blifva en följd af Utskottets förslag, har Ut-j
skottet ej förmått inse. Sjelfva sakens natur;
försäkrar derom, att åtkomstliandlingars uppr
visande skall förblifva det allmänna sältet för
bestyrkande af laga fång; ty så framt dylika’
handlingar finnas och äro tillgänglige, måsta
deras anskaffande alltid blifva för lagfartssökanden
mindre besvärligt, än anskaffandet
af annan bevisning, hvilken derföre endast \
!LägVtskouets BetHnkande Nio 94.’ 19
nödfall, eller da handlingars företeende Sr omöjligt,
kommer i fråga. — Att föreskrifva
hurudan denna bevisning' x hvarje fall bör
vara, tror Utskottet lika litet i detta som i
andra ämnen vara möjligt eller behöfligt. —•
'Att den skall vara laglig, eller sadan sorn
Lagen i allmänhet godkänner, lärer ej sättas i
tvifvel; och att någon annan af Domaren god-^
lyckligt tillåtes eller antages, har man icke
större skäl att frukta här, än i andra mål. —•
Äfven bevisning genom vittnen synes Utskottet
icke böra förkastas; ett bevisningssatt,
som anses tillförlitligt 1 frågor om lif
och ära, må icke anses osäkert eller förklaras
ogiltigt i lagfarts-ärenden. — Hvem bevisnings-skyldigheten
åligger, den lagfarts-sökande
eller Domaren, derom skall icke en
gång advocaturen förmå väcka tvifvelsmål.—
Och då Utskottet, i anledning af Herr Crons
yrkande, att oftaberörde kungörande i tidning
garne må genom Lag godkännas såsom ett giltigt
sätt att bereda rättighet till lagfarts erhållande,
yttrat sig finna detta sätt ej vara
lämpligt eller ledande till det ändamål, som
med lagfart åsyftas, har Utskottet redan tyd^
ligen uttalat sitt omdöme öfver lagenlighet
ten af dylika kungöranden* — Att derutinnan'
återföra lagtillämpningen till öfverensstämmelse
med Författningens anda och ordalyt
delse, kan, såsom förut är nämndt, icke ut-'
20 Engl^iskottets Eflilnknnde N:o 9 i,
göra föremål för Rikets Ständers, och således
ej eller för deras LagUtskotts åtgärd.
Utskottet har således icke funnit skäl att
frångå sin yttrade öfvertygelse örn nyttan och
behofvet af en lagförändring, som öppnar ut-väg
för den, som söker lagfart I fast egendom,
att, då ätlomst-liandlingar ej kunna anskaffas,
genom annan bevisning styrka förre
egarens fång; men på det all anledning må
saknas att utan nödfall begagna denna utväg»
finnér Utskottet sig böra
tillstyrka
att dess förut afgifna och af Hederv;
RondeStåndet gillade förslag till förändrad
redaction af slutet af Kongl.
Förklaringen den 14 Maji 1805 må
erhålla denna lydelse:
att, enär lagfart sÖkes, de handlingar
, som styrka förre egarens
åtkomst, bora uppvisas, samt innehållet
deraf i Lagfarts-protocollet
antecknas. Kunna icke sådana
handlingar företes, dä nid förre
Bil. tili LagUlskoitets Betänkande N;« 94. 21
egarens åtkomst genom annan laglig
bevisning styrkas.
En Ledamots Reservation bifogas.
Stockholm den 28 Augusti 1829.
Reservation
af Herr Landegren• Ehuru Högloflige
Lag-Utskottet uti dess nu afgifna ytterligare
Utlåtande, i följd af återremissen utaf dess
Betänkande N:o a, i anledning af min motion,
om åtgärder till beredande af noggrann
efterlefnad af Kongl. Förklaringen den 14
Maji 1805 samt öfrige Lagbud, rörande lagfart
å fast egendom, dels sökt vederlägga de
a£ flere Representanter inom 3:ne af Respective
Riks-Stånden och äfven af mig gjorda
anmärkningar mot sistberörde Betänkande,
samt dels ej till granskning och bedömande
upptagit anmärkningarne, förmodligen af
det skäl , att dessa senare anmärkningar ej
kunnat ens med en sålunda qvalificerad vederläggning,
som emot de öfrige af dem blifvit
använd, besvaras, har det Höglofliga Ut;
Bil. till LagUtskattets Betänkande JJ:ö 94;
skottet dock, i motsatts med de premisser det
sålunda uppställt , sjelf frånträdt sitt förra
tillstyrkande, att utbyta stadgandet i ofvanberörde
Kongl. Förklaring, orri åtkomsthandlingars
företeende, mot föreskriften i Civil-Lagförslaget,
Jorda-Balkens 7 Gap. b
att, när lagfart soles, förre egarens åtkomst
skall styrkas och i Protokollet tecknas, samt
nu i stället föreslagit, att Lagbudet i 1805
års Kongl. Förklaring : att, när lagfart soles,
skola de handlingar, sorn styrka förre
egarens åtkomst uppvisas samt innehållet
deraf korteligen i Lagfarts-protocollet antecknas,
skulle bibehållas, utan annan förändring,
än det tillägg: kunna icke sådana handlingar
företes, må förre egarens åtkomst
genom annan laglig bevisning styrkas. Enär
således Utskottet, i följd af de anmärkningar
det dels sökt vederlägga och dels ej i det
ytterligare Utlåtandet omförmält, hufvudsakligen
frångått och förändrat dess förra tillstyrkande,
är det ej af nöden att vid den
reservation jag, äfven efter den skedda förändringen,
mäste emot Utskottets utlåtande fort-i
sätta, uppehålla mig vid den så kallade ve—,
derläggningen, utan får jag innehållet af inia
motion och den vid förra betänkandet fogade
serskilda mening åberopa, samt endast följande
dervid tillägga. En begäran af Rikets
Högloflige Ständer om åtgärder för befordran^
Bil. lill LagUtskottete Betänkande N:a 94. q 3
iJe af behörig lagskipning torde ej, på sätt
Utskottet förment, ingripa i andra Samhällsmagters
genom Grundlagame anvisade bestämmelse,
ty det är endast och allenast af
Kongl. Alajtts pröfning beroende, huruvida
en sådan begäran må medföra någon påföljd,
och att Rikets Högloflige Ständer ej tillförene
funnit några betänkligheter vid sådana
framställningar, kan inhemtas äfven af Rikets
Högloflige Ständers underdåniga Skrifvelse
den la Julii iRa3, angående Häradshöfdingars
förständigande om förut stadgad skyldig-.
Iiet att visa redo för Häradets andel af sak-:
öres-medel , med flera dylika underdåniga
önskningar. Att åter Utskottet genom dess
förra betänkande afvikit från dess i Grundlagarne
anvisade bestämmelse torde inhemtas
af de lagrum, 53 §. Regeringsformen och
33 Riksdags-Ordningen, som både af Utskottet
och mig blifvit åberopade, ty från
skyldigheten att utarbeta ett afgifvet Lagförslag,
kan ej rimligen hemtas rättigheten att
föreslå upphäfvande af det lagbud, hvars noggranna
efterlefnad blifvit yrkad.
Beträffande nu det af Utskottet framställde
förslag så kan jag, för min del, alldeles
icke godkänna den senare delen deraf, eller
tillägget till 1805 års Kongl. Förlaripg, att,
när alka mst-han dl ingar icke kunna järdes.
34 Bil. lill LugUtskoliets Betänkande N.094.
md forre egarens åtkomst genom annan laglig
bevisning styrkas. De skal, som för förslaget
blifvit anförde, äro hufvudsakligen följande:
att det ej sällan skall inträffa, att fastighets
- innehafvare äro urstindsatte att
med handlingar styrka deras eganderätt , att
det vöre obilligt, att en egare af fastighet,
som, i brist af förre egarens åtkomst-handlin.
gar, ej kunde erhålla lagfart, skulle, intill dess
20-årig häfd hans fång åkommit, vara betagen
förmonerne af egande-rätten , såsom
att kunna fastigheten inteckna m. m,, samt att,
då Lagen godkänner tvänne vittnens intyg i
fråga om en persons lif, samma intyg äfven borde
lemnäs vitsord i fråga om hans egendom.
Jag går att granska dessa skäl. Tvärtemot hvad
Utskottet yttrat är jag öfvertygad, att det
högst sällan skall inträffa, att en säljare eller
fastighets-öfverlåtare är urståndsatt att meri
handlingar styrka sin egande-rätt , sa vida
han lagligen åtkommit denna rätt. Lagen
uppräknar uti 1 Cap. 1 §. Jorda Balken de fern
laga fången af fastighet, nemligen; Arf,
Skifte, Köp , Gafva och Pant. Vidare stadgas
i 2 $. af nyssberörde Capitel, att Köp ,
Skifte och Gafva skola skriftligen ske med
tvänne vittnen och lagföljas å den ort, der
hvartdera är beläget, I afseende på arf bjuder
9 Cap. 1 §. Ärfdahalken, att, när döds
-
Ji.L lill L/agUt skattas Betänkande N.094. 25
fall ti n.ar, skall alltsammans i boet, sa fast som
löst, upptecknas i arfvingarnes närvaro, och 4
§. samma Capitel, att Bouppteckningen skall
till Domaren inom viss tid ingifvas, hvarjemte
serskildt är förordnadt om Bouppteckningarnes
förvarande i Domstolarnes Archiv
, äfvensom 12 Cap. 2 §. nämnde Balk
stadgar, att 3rfskifien skola ske på lika sätt,
som om egendomens uppteckning sagdt ar.
Beträffande Pant foreskrifver 5 §. g Capitlet
Jorda-Balken , alt den pantsatta fastigheten
skall, såsom om köp stadgadt är, vid Rätten
uppbjudas, och i afseende på Testamenten är
påbjudet uti 18 Cap. 1 Ärfda-Balken,
att de inom sex månader från Gifvarens död
skola hos Domaren uppvisas. Enär således
de i Eagen godkände fång, att fastighet åtkomma,
ej allenast skola i skrift upprättas
och hos Domstolarne uppvisas, för alt dels i
Minnesböcker och Protocoll antecknas eller
införas, dels afskrifter deraf i Domstolarnes
Archiv förvaras, samt Under-domstolarnes
Domböcker och Protocoll ej allenast hos
dem, utan äfven i vederbörande Öfverrätter
äro att tillgå, skall det, vid de i senare tider
ytterligare vidtagne stadganden örn allmänna
handlingars fullständiga upprättande och noggranna
vård , sannolikt icke inträffa , att
åtkomst-handlingar, som äro förderfvade eller
förlorade, ej kunna ersättas genom det vitsord
26 Bil. till LagUtshttets Bei'dn\pn&b N:og4i
Lagen, i sådana händelser, uti 4 Cap. 10 §.
Jorda-Balken lenmar Domstolarnes Domböcker
och Protocoll.
Skulle häremot invändas, att Protocoll
beli Handlingar för äldre tider kunna vara
förkomne, så lemnäs svaret uti 1805 års Kgl.
Förklaring, hvaremot 20-årig häfd, såsom bevis
på laglig egande-1'ätt, godkännes.
Det åberopade lidandet för den fastig-^
liets-innehafvare, som ej kan anskaffa handlingar
till bestyrkande af sin egande-rätt, torde
ej förtjena serdeles afseende, ty, på satt
visadt är, har Lagstiftaren för honom gjort allt
hvad, utan förnärmande af andras rätt och säkerhet,
kan fordras; och den, som lättsinnigt
inlåtit sig i afhandling om fastighet, utan att
erhålla laglig visshet, att hans fångesman egt
hvad han sig afhändt, kan derigenom ej förr
skaffa sig bättre rätt än företrädaren i eganderätten
innehaft, samt måste åtnöjas dermed ,
att Lagen tryggar hans besittning, så länge ej
tredje man lagligen bevisar sin företrädesrätt
till fastigheten oell den honom frånvinner.
En, utan lagligt bestyrkande af förre
egarens åtkomst, vunnen lagfart och fasta medför
i alla fall ej någon säkerhet, ty, enligt
Kongl. Förklaringen den 17 December 18
Billill LagVtskotlets Betänkande N:o g4. 27
utestänga de ej rätter egares klander, och enda
följden skulle blifva förlust, antingen för
den lagliga egaren eller för den, som försträckt
den olaglige inneliafvaren penningar
ä fastigheten, men för hvilken förlust ingen
medborgare lär vara blottställd , då han bevarat
sina rättigheter med i Lag påbjudna
formaliteter. Utskottets yttrande, att, dåtvänne
vittnens intyg godkännas, såsom laglig bevisning,
i frågor rörande en persons lif , ett
lika vitsordande således äfven borde lemnäs
åt tvänne vittnens med ed bestyrkte utsago ,
i fråga om egande-rätt, torde ej eller uthärda
granskning. För att kunna bedöma, om
och af hvilken samt emot hvilken en sådan,
handling blifvit utöfvad, som , efter strafflagarne,
medför lifvets förlust, fordras, i ali—
mänhet, endast sundt förnuft och de yttre
sinnen , hvilka , i följd af handlingens beskaffenhet,
äro oumbärlige för att uppfatta densammas
verklighet och dermed förenade omständigheter,
men deremot, för att kunna intyga
en persons eganderätt till fastighet, erfordras
ej allenast kännedom, att fastigheten
af den supponerade egaren innehafves, utan
vittnena måste dessutom både hafva sett och
granskat den skrift, hvarpå egande-rätten grundas,
samt ega förmåga att bedöma, om densamma
till form och innehåll är lagenlig, och
pm tued den är förfaret, såsom Lagen för hvar
-
28 Bil. till LagUtskottets Betänkande N;o 94.
je serskildt åtkomst-siitt föreskrifvit, hvaraf
följer, att en person, som i allmänhet för
skickligt vittne mäste antagas, ej alltid, utan
sällan, kan godkännas såsom skickligt vittne
örn egande-tätt till fastighet. Det är också
i öfverensstämmelse härmed, som Lagen, då
den godkänner tvänne vittnen, såsom fullt
bevis, deri de sammanstämma, härifrån likväl
bestämdt undantager bevisning om eganderätt
till fastighet, för hvilkens åstadkommande,
på sätt här ofvan visadt är, helt olik»
föreskrifter blifvit meddelade.
Under åberopande af hvad jag nu anfört
oell de skäl min motion innehåller, vågar
jag vördsammast anhålla, att Rikets Högloflige
Ständer behagade besluta den underdåniga
skrifvelse, som af mig blifvit föreslagen; (pag,
3 af Betänkandet N:ö 2) men skulle en sådan
åtgärd anses olämplig, torde jag få hemställa
, att den af mig gjorda motion må lemnäs
utan all påföljd , hvarigenom åtminstone
den fördel vinnes, att nu gällande lagbud
angående åtkomst-handlingars företeende, förblifver
vid gällande kraft. Anse åter Rikets
Högloflige Ständer, att något lagstadgande bör
meddelas för den händelse, att åtkomst-handlingar
äro förkomne och ej kunna tillrätta—
skaffas, lärer det dock, af ofvananförde skäl,
vara af högsta nödvändighet, att senare punktdu
Bil. till LagUtskottels Betänkande N:o g4. ag
af Utskottets förslag erhåller en sådan förändrad
lydelse: Uppgifver fastighets innehafvare,
att hans eller hans fångesmans
åtkomst.handlin gar är o förderf vade eller förlorade,
samt styrker, att afskrift af dem eller
upplysning om deras innehåll ej kan, på sätt
Bagen i to //. 4 Cap. JordaBalken tillåter,
utur Domböcker och Protocoll eller Domstolars
Arcliiv erhållas, vare berättigad,
att åtkomsten genom annan lämplig och
laglig bevisning styrka', men, skall bevisning
gen genom vittnen åstadkommas, böra dessa
vittnen ej allenast hafva läst den handling,
hvarpå egande-rätten sig grundat, ulan ock
kunna om densammas beskaff enhet och innehåll
meddela sådana upplysningar , att
Domstolen af dem kan inhemta, det fastigheten
genom laga fång varit förvärf vad,
samt att samma fäng blifvit, på sätt stadgadt
är, lagföljdt.
STOCKHOLM, Elraéns och Granbergs Tryckeri, 1829*
ldagVtskottets Beiiinkandt N:o 95.’ t
N:o 95.
Ankom till Exped. Utskottet den 16 Sept. 1829.
Betänkande, i anledning af åtskilliga
Motioner, om ändringar
i Kongl. Förordningen den
24 Augusti 1813, emot fylleri
och dryckenskap.
Till LagUtskottets behandling hafva dels
från Högloflige Rldderskapet och Adeln, dels
från Högvördige Preste-Ståndet och dels från
Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit remitterade
nedan omförmälde, här i korthet samman*
fattade motioner, åsyftande åtskilliga ä/zJ
dringar i Kongl. May.ts den 24 Augusti
18j5 utfärdade Nådiga Förordning, emot
fylleri och dryckenskap.
1:0 Herr Areid Ribbing har föreslagit,
att de i berörde Förordning stadgade pen-,
ningeböter alltid böra förvandlas till mot~
svarande fängelse vid vatten och bröd, eller
ock till fängelse i mörkt rum. Följden af
denna ändring skulle, efter Motionairens tan^
ka, blifva, att åklagare, sedan hoppet om sakoren
upphört, inskränkte sig till de åtal, sorn
Si A. till Riks-St. Fröt. 182g oth 18*9. 7 Samt. t Afd. t,
9:de Hd. tidra B-.dct.
2 LagUlsköttets Betänkande N.o 95.
af sakens beskaffenhet påkallas, såsom då någon
oftare beträdes med fylleri, eller, i sådan belägenhet,
störer allmän ordning. Ett med nesa
förknippadt ansvar vöre ock ett verksammare
medel mot Författningens öfverträdande,
än böter, hvilka af den förmögne erläggas
med samma lättsinnighet, sorn betalningen
för den rusgifvande drycken, och hos den
fattigare ej sällan måste uttagas genom utmätning,
till skada för hans redan nog lidande
hustru och barn,
2:do Herr Lars Hjerta har anfört, att
ifrågavarande Författning synes i flera afseenden
stridande mot rättslärans första grunder
och till sina moraliska verkningar vara
af menligt inflytande på den stora massan af
folket. Redan i:sta §:n vore bristfällig, e—
när den der gifna definition på fylleribrott
icke lemnade giltig grund för tillämpning
af en strafflag. Lagstiftaren hade gjort bevisningen
beroende af åsyna vittnens individuel
beg repp om beskaffenheten af den tilltalades
åtbörder, framställningssätt eller utseende,
då likväl endast frånvaro af själsförmögenheternas
bruk borde kunna antagas såsom bevis
om brottets verklighet. En annan brist
lage deruti, att Författningen ej från straff
undantager de händelser, då förbrytelsen sker,
inom enskild mans hus. Fylleriet borde aldrig
vara föremål för strafflagarne , utan då
LagUiskoitets Betänkande, N:o 95. 3
Samhällets lugn derigenom störes, eller med»
borgare till person eller egendom förnärmas.
Da det likväl mahanda vore mindre lämpligt att
pä en gång borttaga de tunga fjettrarne, syntes
en tjenlig medelväg erbjuda sig uti det gamla
stadgandet i 1753 års Författning, der
det heter: ”Den, som i allmänna lefvernet
så öfverlastar sig, ait en hvar, som honom
ser, kan märka, att han drucken är’’ etc. —
Ännu en annan orättvisa innehölle 2 §. i
de förhöjda straff, hvarmed den belägger förnyade
dryckenskapsbrott. När hvarje dylik
strafförhöjning till sin rättsgrund måste betraktas
såsom ett vite till allmänna säkerhetens
betryggande emot en person , som en
gång begått brottet, borde deri aldrig tillämpas,
utan att någon annan lidit genom föregången
öfverträdelse, helst Samhället ej kun.
ile anses hafva under sin domsrätt annat, än
det allrnänneliga i förbrytelserna , — några
högst få moraliska fall undantagna, der afsigten
kunde beräknas såsom ingående i brottet,
hvarföre ock något serskildt straff ej
finnes i 3 Cap. 4 §. Missgernings-Balken utsatt
för förnyadt dryckenskapsbrott i kyrka.
På dessa grunder har Herr Hjerta föreslagit,
att Förordningens 1 /. md ändras sålunda
: ” Den, sorn i allmänna lef vernet befinnes
så öfverlastad- af starka drycker, att
en hvar, som honom ser, kan märka att hatt
är drucken, bote derföre 5 R:dr 16 sk. B.co,
4 La%Ulslottets Betänkande N.-o g5#
Sier sådant inför Domstol eller Konungens
Befallningshafvande, ligge det i tväböte.
Derigenom komme hela i Morn, af 2 med
deri stadgade stock- och fästningsstraff att
utgå, men 3, 4 och 5 Momenterne i samma,
§.? jemte 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 §§., att bibehållas,
med undantag af hvad i 4 §. nära-;
nes om stockstraff. Stadgandet i 10 §., an\
gående rättighet för hvem som vill betala
böterne f ör den tilltalade, att begagna hans
arbete linder husbonderätt, borde ock utgå'%
såsom uttryck af ett slags lifegenskapssystem,
hvilket försvunnit ur alla öfriga delar af vår
Lagstiftning. mi. Derjemte är af Herr Hjerta
yrkadt, att fyllerimåls behandling och af A.
dömande måtte från Konungens Befallningshafvande
på de vanliga Domstolarne
öfverflyttasj hvilken återgång till ett rätts-;
enligt skick ej kunde leda till någon olägen-J
het, men säkert skulle förekomma en af de
betydligaste, hvaröfver för närvarande allmän
klagan spörjes , nemligen att allmogenj
genom en tvungen vandring till Landshöf»
dinge-Residencet , stundom lo tili 12 mil,
förspiller tid , penningar och arbetskraft, M
en olägenhet , som drabbar ej blott den an-!
klagade , men äfven vittnen , merendels utan
ersättning, helst om den anklagade frikännes,
och somför nitiske åklagare bildar en inkomst»
källa uti de förlikningsmedel, hvilka bonden
gerna uppoffrar , till lika belopp med
LagUtskottets Betänkande N:o 95; 5
böterne , för att undvika den svårare förlusten
af flere dagars uppehåll i staden och
frånvaro från sitt arbete.
Denna motion har blifvit understödd
af Herr M. J. Crusenstolpe, hvilken, till ådagaläggande
af angelägenheten att afskaffa
Konungens Befallningshafvandes domsrätt i
fylleriinål , i anseende till den belägenhet,
hvari vittnen genom en sådan rättegångsordning
försättas, frarngifvit och åberopat tryckta
handlingar i en fråga, huru vida åklagare äro
pligtige att förskjuta ersättning till de af dem
inkallade vittnen uti mål, som angå dryckenskap
och oloflig bränvinsminutering.
3:0 Af Herr Contracts-Prosten Nordin
är anmärkt: att de genom ifrågavarande Förordning
stadgade penningeböter äro dels
kraftlöse , emedan de ej aktas af slösaren
eller den rike, dels obillige, emedan den tilltalade,
under sitt rusiga tillstånd, ofta ej
gjort något ondt eller stört någons frid , och
dels orättvise , emedan, om den sakfälde är
fattig och böterne måste utmätas, straffet äfven
drabbar hans hustru och barn ; att stock,
straffet för fjerde resan fylleri är olämpligt,
emedan denna vanhedrande bestraffning bör
begignas endast för ärerörige förbrytelser; att
straffet nied vatten och bröd är onaturligt;
och att Konungens t Befallningshafvandes
6 LagUtskottets Betänkande N.o 95.
domsrätt i fyllerimål är onödig, leder till en
förökelse i straffet, hvaraf den tilltalades
barn och maka äfven träffas, samt kan , om
den tilltalade tredskas och ej på kallelse sjelfmant
sig inställer, förorsaka, att Staten får
-vidkännas onödig kostnad för den tilltalades
forslande till LandsCancellieh
Efter dessa anmärkningar har Herr Contracts-Prosten
yrkat s
1 :o att Häradsrätterne, och ej LandsCancellierne,
ma. ransaka och afdöma fyllerihrolt
;
2 :o att, i stället för pennin geböter, följande
varningsgrader ma stadgas :
a) för första resan fylleri: vänliga och
Ömma varningar af själasörjaren
i förtrolig väg 5
b) för andra resan ; skarpare och alf
varsammare
förmaningar af själasörjaren,
i närvaro af v.ne Ledamöter
af Kyrkorådet i
c) för tredje resan : kraftfulla förma
ningar
offentligen af Kyrkorådets
och
LagUtskottets Betänkande N:o 95. 7
d) för fjerde resan : likaledes offentliga
förmaningar af Kyrkorådet, hvars
protocoll deröfver bor från predikstolen
offentligen uppläsas; äfvensom
den tilltalades last anteck,
nas i kyrkobok och f Örhorsiängd,
samt han derefter anses ovärdig ali»
mänt förtroende 5
3:0 att, om dessa varningar ej hjelpa,
den brottslige dd bör betraktas såsom en
vanvetting eller sinnessjuk, den der gods
sitt ej skota gitter, och såsom sådan ställes
under förmynderskap, samt d Corrections»
eller Dårhus, om tillgång till plats der finnes,
tili f örbättring insättas ;
4:o att, om den på dryckenskap begifne
icke, på Själasörjarens kallelse, sjelfmant
sig infinner till cle 4 f örsta varningsgradernes
undergående, Länsmannen då skall
stämma honom till Häradsrätten, som dömer
honom skyldig till varningen; hörandes
Länsmannen, om så fordras, honom
till varningens erhållande inställa j
5:0 att, om den af starka drycker Öfverlastade
bryter friden, allmän Lag skall
a honom tillämpas, och varningar ändå
ega rum;
8 LagUtskattels Betänkande N’.o 95;
6:0 att, i fall detta förslag, hvilket
kunde antagas i Rikets mindre städer, sd
väl som på landet, ej Junnes lämpligt för
de större, i hvilka Policemagt, skiljd från
Domare magten, är inrättad, och hvarest
förhållandet emellan lärare och åhörare
upphör t att vara patriarkaliskt, vanliga policeanstalter
emot fylleri må fortfara, i
brist pä något bättre; samt andeligen
7:0 att heder sbelöningar, biblar eller
annat dylikt, böra, såsom uppmuntringar,
utdelas till de ynglingar, som, vid 30
eller 5 o års ålder, enligt f örsamlingens erkännande
d stämma, aldrig smakat bränvin.
4:0 Herr frosten Broome har yrkatl
att Förordningen emot fylleri och dryckenskap
måtte, i ändamål att hämma denna
last, öfverses och, i afseende pä angifvelseoch
bevisningssättet, rättas , samt de deri
stadgade ansvarsbestämmelser skärpas.
I anledning af sistberörde a:ne motioner
äro följande yttranden hos Högvördig
ge Preste-Ståndet afgifne , nemligen:
Af Herr Prosten Forslind : att det vor©
tvifvelaktigt, huruvida blotta factum, att hafva
intagit ett rus, kunde finna ett rum inom
den criminela lagstiftningens område, att de^
'LagUtskottcts Betänkande Nio g3. g
berusade endast da , när han offentligen sårar
ärbarhet och anständighet, gör sig förtjent
af Policens tillrättavisning ; att verklig brottslighet
då först vidtager, när någon infinner
sig berusad, der allmänna ordningen och säkerheten
ovilkorligen fordra, att han är nykter,
såsom då han bevistar den allmänna
gudstjensten , eller förrättar ett ålagdt eller
åtaget uppdrag , eller skall fullgöra en medborglig
pligt eller utöfva en tjenstebefattning;
samt att, ehuru omdömet, angående olämpliglieten
af de för fylleribrott stadgade stockstraff
och fängelse å fästning, ej syntes vara
mycket deladt, tvifvel om de föreslagne straffens
större ändamålsenlighet likväl torde
Jippstå;
af Herr Prosten Elfström : att någon
mildring i straffet för fylleri icke bör ega
rum , helst erfarenheten visade, att denna last
i hög grad tilltagit;
af Herr Contracts - Prosten ågrell: att
inål, rörande fylleribrott, böra upptagas och
afdömas, så väl hos Konuugens Befallningshafvande,
som hos Häradsrätterne; samt
af Herr Biskopen Doctor Wijkman och
Herr Professoren Gravander, att, då ansvaret
af penningeböter för fylleri träffar icke
den brottslige, utan hans hustru och barn,
flelta ansvar bör till kroppsstraff förvandlasä
jo LagUtskottets Betänkande N:o 95.
5:0 Petter Pehrsson, och
G:o Jonas Johansson frän Jönköpings
Ivän ;
7:0 Sune Nilsson frän Kronobergs Län;
8:0 cinders Andersson från Skaraborgs
Län, och
g:o Johan Jacob Rutberg från Norrbottens
Län, hafva, med anförande af de flere
olägenheter, som äro förknippade med den
ät Konungens Befallningshafvande uppdragna
domsrätt i fyllerimål, instämt i det yrkande,
att denna domsrätt mätte upphöra
och till de allmänna Domstolarne Öfverflyttas;
hvarjemte Petter Pehrsson och Jonas
Johansson föreslagit, att ansvar för fylleri
endast dä md ega rum , när någon, i sådant
tillstånd, annan ofredar eller förolämpar;
äfvensom
10:0 Pehr Jönsson från Christianstads
Län väckt fråga om upphäfvande af riu
gällande straffbestämmelser f ör fylleri, i
hvilkas ställe borde stadgas, för första resan ,
varning af Pastor, för andra resan, varning
inför Kyrkoråd, och för tredje resan, den
brottsliges ställande under förmyndarévård\
hvaremot
LagUlskoltets Betänkande J\:o g5. 11
11:0 Lars Andersson från Skaraborgs
Län, och
ia:o Lars Larsson från Calmare Län
yrkat , den förre , att böterne för forsta ,
andra och tredje resan fylleri md fördubblas,
samt den senare, att fylleriböter bora
med stockstraff ' försonas, och böter f ör blodvitén,
tillkomne genom slagsmål i rusigt tillstånd,
förvandlas till spö eller ris.
Utskottet , sorn , vid öfvervägande af
hvad sålunda är vordet anfördt, funnit sig,
å ena sidan, ej kunna instämma i de Motionairers
mening , hvilka föreslagit det i berörde
Kongl. Förordning stadgade ansvar för
omättligt förtärande af starka drycker böra
skärpas, men ej eller dela den åsigt, i enlighet
med hvilken blifvit yrkadt, att dryckenskapslasten
bör anses med en skonsamhet,
som gränsar nära till strafflöshet, har, efter
sorgfällig pröfning af detta ämne, med
anledning af de väckta motionerne, uppgjort
förslag till ändringar i nämnde Författning,
hvilka, efter Utskottets omdöme,
nu böra ega rum, och får här , i stället
att serskildt besvara hvarje motion, kortligen
angifva de grunder, från hvilka de hufvudsakligaste
bland de af Utskottet föreslagne
andringarne utgå.
LagUiskoilels Betänkande N.o gö.
Dessa äro:
a) att dryckenskapslastens utöfvande
ej kan betraktas såsom egentligt
brott, utan så vidt andras säkerhet
oell frid derigenom störes, eller oro
och förargelse i allmänna lefvernet
åstadkommes ; hvarföre straff derå
endast i dessa fall kan anses rättsenligt
j
b) att, då hvart och ettdsrott, hvarå
straff skall stadgas, måste förut vara
till natur och beskaffenhet så allmänt
kändt, att dess blotta namn
är tillräckligt för dess urskiljande
från andra handlingar, utan att det
behöfver serskildt beskrifvas, någon
definition å fylleribrottet ej bör i
Strafflagen upptagas;
c) att, då hvarje straff bör vara
lärnpadt efter brottets art, det skymfliga
stockstraffet ej är lämpligt till
fylleribrottet, hvilket i allmänna
omdömet ej medförer vanfrejd ;
d) att den, hos hvilken dryckenskapslasten
så tagit öfverhand , att
han af frenne undergångne bestraffningar
för fylleri, i allmänna Ief-j
'LagUtskoitets Betänkande N:o g5. 13
vernet, ej låter sig räda, utan fjerde
gången gör sig saker till samma
brott, skäligen må anses icke blott
oskicklig till medborgliga värf, utan
ock uturståndsatt att såsom fullmyndig
sköta sina egna angelägenheter
; och
il) att den domsrätt \ i mål, angående
fylleribrott, som blifvit Konungens
Befallningshafvande uppdragen,
är oförenlig med Konungens
Befallningshaf vandes bestämmelse
och strider mot den enhet i rätte»
gångsordningen, för hvars befordrande
Konungens Befallningshafvande»
domsrätt i åtskilliga andra mål redan
blifvit till allmänna Domstolar-;
ne öfverflyttad, samt, efter hvad erfarenheten
visat, utan att leda till
ifrågavarande måls säkrare eller än-,
damålsenligare behandling, ofta föranleder
till fierehanda olägenheter
och betydlig kostnad för både parr
ter och vittnen.
I enlighet med dessa åsigter
föreslår Utskottet,
att Kongl. Förordningen den 24
Augusti i8»3, emot fylleri och
LagVtskottets Betänkande N;o 95.
dryckenskap, måtte ändras till föl-^
jande lydelse :
l §.
Den | sorn af starka drycker synbarligen
öfverlastad är, och i sådant tillstånd
träffas å väg, gata eller annat
allmänt ställe, bote första gången
Tre Riksdaler Sexton Skillingar ,
andra gången Sex Riksdaler Trettiotvå
Skillingar , tredje gången Tretton
Riksdaler Sexton Skillingar ,
samt fjerde gången likaledes Tretton
Riksdaler Sexton Skillingar ;
hvarförutan , i sistnämnde fall, den
pliktfällde skall , om han är myndig,
ställas under förmynderskap
samt förklaras oberättigad alt deltaga
i val eller väljas till sådane förrättningar,
som innefatta medborgligt
förtroende. Beträde® någon femte
gången, eller oftare, med fylleri,
varde försänd till någon Kronans
Arbetsinrättning eller Correctionshus
, att derstädes ett halft år till
arbete hållas. Den , som för fjerde
resan fylleri till ansvar dömd
är, fortfare att stå under förmynderskap,
till dess lian gitter visa , att
han från sin vanart så återkommen
LagUtskottets Betänkande Nto 95. 15
är, att han sig och gods sitt sjelf
råda kan.
Om någon, inför Konungens Befallningshafvande
eller någon Domstol,
vid allmänna Sammankomster,
X.äsförhör, Stämmor, Auction er, Marknader,
Skjutsningar eller Skallgångar,
finnes af starka drycker öfverlastad
, den fälies till dubbla böter
emot hvad här ofvan blifvit utstakadt
, men allmänt arhete ökes ej
öfver hvad nyss föreskrifvet är; och
eger Konungens Befallningshafvande,
Domare, Kronobetjent, eller
annan tillstädes varande förrättnings,
man, att en-sådan genast afvisa,
eller, der omständigheterna så fordra
, med honom lala förfara, på
sätt 7 här nedan förmäler.
Hvad allmänna Lagen i 5 Cap.
4 §. Missgernings-Balken , Kongl.
Brefvet den 17 Augusti 1738, och
Kongl. Förklaringen den 29 November
18^3 » f°r fylleri i kyrka
stadga, kommer äfven hädanefter att
ega rum , jemte det ansvar , sorn
denna Författning för fylleri i allmänhet
föreskrifver
-
LagUtskottets Betänkande N:o 95;
Eho, som trugar eller förleder annan
att förtära starka drycker, si’
att han deraf blifver öfverlastad ,
bote hvarje gång Tre Riksdaler Sex 3
ton Skillingar.
Öfvermage, som af starka dryci
ker öfverlastar sig, ages af Föräldrar
eller Husbonde , i närvaro a£
Krono-, Stads- eller Policebetjent;
men den , som till öfverflödig förJ
täring en sådan förleder, bote Sex
Riksdaler Trettiotvå Skillingar.
a $•
Prestman, som under tjenstens
utöfning är af starka drycker öfverlastad
, vare sitt embete och tjenst
förlustig.
Ar någon annan , vid förrättan»
de af Kongl. Majus och Kronans
tjenst, drucken, bote första gången
Sex Riksdaler Trettiotvå Skillingar,
och andra gången dubbelt} blifve
han ock, i sistnämnde fall , från
tjensten skiljd på viss tid , ifrån en
månad till ett år , efter omständigheterna.
Sker det tredje gången
varde han för alltid fran tjensten
afsatt.
I afd
LagUtskottets Betänkande N.u 95. 17
I afseende på Prestman, som ratoni
tjenstgöringen beträdas med
fylleri, galle föreskriften i 19 Cap.
a5 §. Kyrkolagen.
Med de till Krigsstaten hörande
personer förhålles efter Krigsartiklarne.
3 $•
Begär någor brott i fylleri, må hans
tillstånd ej lända honom till ursäkt;
utan skall han , jemte ansvar
efter denna Förordning , vara underkastad
alla de påföljder, sorn Lag
och Författningar i hvarje fall föreskrifva
; dock att böter för fylleri
icke ega rum för den, som för annat
brott gjort sig till högsta kroppsplikt
skyldig.
4, 5, 6, 7 och 8 §§,
blifva lika med 5, 6, 7, 8 och g
i nu gällande Förordning.
Blht till Riks-St. Prot. Ig28 och 1829, 7 Sami. l Afd. 3
g:de H'.t z-.dra B.det.
Lagutskottets Betänkande Nio g5-,
9 §.
Saknas tillgång till gäldande af dé
böter, som efter denna Förordning
åläggas, skola de förvandlas till fängelse
vid vatten och bröd, enligt
den i 5 Cap. 4 §• StraffBalken fast-;
ställde beräkning.
Äro, jemte fylleri, andra brott
begångne, och förvandling af böter;
skall ske, förhålles efter de grunder,
som uti 11 punkten af Kongl.’
Förklaringen den 23 Mars 1807;
utstakas.
10 §.'
Förbrytelser emot denna Fö'rord-3
ning skola åtalas vid allmän Dom-:
stol eller Police-inrättning; dock så,!
att, om den tilltalade tillika är an-;
Iclagad för brott, som till Police-r
Kammarens upptagande ej hörer
fylleribrottet bör af allmän Domstol
behandlas.
11 §.'
Lands- och Stadsfiskaler, samt Kro3
tio-, Stads- och Police-;Betjente j
LagUtskottets Betänkande N:o 95. ig
åligge atl å fylleribrott hafva nogi
grann uppsigt och dem vederbörli-i
gen åtala, vid laga ansvar om sådant
åsidosattes. De fylleribrott
som ej äro af urbota beskaffenhet
och icke inom sex rnånader, sedan
de sig tilldragit, hvarje månad till
Trettio dagar räknad, blifva hos ver
derbörlig Domstol eller Police-in—
rättning anmälde, äro sedermera ic^
ke åtal underkastade.
13 §.
Denna §. blifver lika med 14 §, t
nu gällande Förordning.
IS §.
Om tid och sätt till ändrings sökan^
de i Utslag, som af allmän Domstol
, i mål angående fylleribrott;
meddelas, galle hvad i ty fall om
brottmål i allmänhet stadgadt finnes.
Huru ändring i Police-Kammares
Utslag sökas ma, är serskildt föreJ
skrifvet.
14 §.
Denna $. blifver lika med J 5 §• i
nu gällande Förordning.
50 Bil• till LagUtskottets Betänkande N-o 95.
Åtskilliga Ledamöters serskilda meningar
bifogas.
Stockholm den a September 182g.
Reservationer:
l.-o Af Herr Contracts-Prosten Nordini
Välgrundadt synes mig förslaget om urbota
straff för ij:de och 5tte gången fylleri; men
jag hade önskat, att urbota straff äfven blifvit
för de 3 första gångerne fylleri föreslagne.
Och till urbota straff har jag i min motion
räknat allvarsamma varningar, af Prester--  skåpet får forsta gången fylleri; — af Pre.
ster skåpet och t vänne Kyrko. Rådets Ledamöter
får andra gången fylleri, och af
KyrkoRådet Jor tredje gången fylleri. Dessa
varningar, nitiskt och kraftigt tillämpade,
svida värre, än penninge-böter: De träffa
rätter man, då penninge-böterne orättvist ta-j
gas från barn och maka, som äro oskyldige.
Mig synes underligt, att, fastän man allmänt
erkänner, hvad ock erfarenheten bevisat, nemligen
att penningeböter för fylleri-brott äro
på en gång både orättvisa och kraftlösa, man
ändå vill bibehålla dem. Nykterheten , så
väl som alla andra dygder, uppkommer ur
religionens grund. Penninge-böter lära väl
Bil. till LagVlskottets Betänkande N.n g5< si
sällan eller aldrig förbättrat någon storsupareMan
invänder, att, då pennige böter i vira
brottmals - lagar finnas bibehållne för andra
förbrytelser, dessa böter, för likhets skull,
böra bibehållas äfven för fylleri-brott. Jag
svarar: om penninge-böter bibehållas der de
verka godt; så följer ej deraf, att de böra bibehållas
äfven då, när de äro både orättvisa
och kraftlösa- Fylleriet är dessutom en serskild
sjukdom, som var mindre känd den tid
våra brottmåls-lagar uppkommo, men sorn nu
blifvit en allmän farsot, och behöfver derföre
en serskild behandling. Tiden är inne att
mot denna sjukdom försöka andra medel , än
penninge-böter, hvilka hittills blifvit irukclöst
använde,
Om också de af mig föreslagne varningar
ensamt ej skulle anses tillräckliga, så hade
de åtminstone bordt förenas med penningeböterne
och i Lag befallas. Sannt är, att
en nitisk Prest varnar, äfven utan lagbud,
så ofta någon förbrytare blir för honom känd:
men, efter nu gällande Författningar, får han
ej alltid veta, hvilka bland hans åhörare de
äro, som pliktat för fylleri-brott. Dessutom
pläga de skyldigheter, som ej i Lag äro befallde,
så gerna komma ur bruk eller glömmas.
En ung Prest skulle önska ett lagbud
till stöd, då han med varning vill träda upp
mot en förnäm, mägtig eller förmäten stor
-
22 Bil. till Laglhskottets Betänkande N.o 95;
supare. Varningar äro i Lag befallde för
dem, som aflägga värjemåls-ed; Här har Lar
gen funnits god: den skulle afven vid fylleri-brott
behöfvas.
Någon har föreslagit mörkt rum till straff
för storsupare. Detta vore åtminstone tjenligare,
än penninge-böter; men varningarna
borde ändock åtfölja. I Häradernas fängelser
finnas säkerligen rum, som kunna göras
mörka; och hvarje Häradsrätt lär väl bestå sig
en Vaktmästare, som kunde hålla reda på brottslingen.
Underhåll för sig och Vaktmästaren
borde brottslingen sjelf bestå, de dagar, han
i mörkt rum sitter.
Skulle, emot förmodan, penninge-böter ensamt
blifva bibehållne såsom straff för fylleribrott
de 3 första gångerna, och hvarken lagbestämda
varningar eller mörkt rum antagasj
så föreslår jag vördsamt, att vederbörande, vid
ansvar, måtte åläggas att, efter hvarje Ting,
åtminstone en gång om året, till den Prest,
som har själa-vården, sända uppgift på alla
dem, sorn för fylleri-brott blifvit öfverbevisade,
på det själa-sörjaren må åtkomma att
varna och förmana äfven utan befallning. Lagstiftaren
har i 1778 års Förordning om barn*
mord, otillbörligt hindrat Läraren ifrån alt
varna dem, som synda emot sjette budet: (Läraren
har ej ena rätt att fråga efter namnet
Bil. till LagUtsiottets Betänkande N:o 95'. 33
på modren för det oäkta?barn han döper). Jag
kan väl aldrig tro, att 1829 års Ständer skulle
vilja följa samma mildhets-princip i bestraffningar
mot fylleri, och tillåta storsuparen
hädanefter, såsom hittills, bil okänd för sin
själa-sörjare.
Otukts- och dryckenskaps-Iasterne, dessa
söta samsyskon, sorn äro så frugtsamma i det
onda, och sorn hota att förstöra folk och sam-,
hällen, borde väl ej till den grad gynnas
att icke ens Läraren åtkommer med christi!—
ga varningar.
Denna min reservation må åtfölja Be-;
(tankandet.
3 Jo. Af Lars Larsson från Ca lina re Län*
Emot Höglofl. Lag-Utskottets afgifna Betänkan-,
de, rörande strafflag för fylleri och dermed förenade
flera brott, såsom derunder utöfvade
slagsmål, och allmänt väckta förargelser, får jag
i så måtto reservera mig , som jag icke med
stillatigande och liknöjdhet kan se, att den
brottsliges oskyldiga och i armod samt stor
fattigdom försatta maka Och barn skola, tillika
med den skyldige, plikta för ett brott, som de
aldrig begått; emedan erfarenheten har tydligen
visat, att böterne alltid af samfäldt bo uttagas;
och det är på denna grund jag i min
yäckta motion yrkat, att sådana förbrytelser
24 Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 95!
alltid skulle med kroppsstraff försonas. Och
anser jag ingen rättvisare strafflag i dessa fall,
än att fylleri och öfverflöd, med hunger, eller
vatten och bröd, samt att stryk med stryk
bör försona* , dä stockstraff för det förra ej
kunnat anses lämpligt, Jag anhåller, att detta
må, såsom min enskilda tanka , få åtfölja
Betänkandet till de Respective RiksStånden.
5;o Af Herr Professoren Bexell'. Klagomålen
öfver missbruk af rusgifvande drycker
tillhöra väl icke uteslutande vår tid. De
ära nära jemnåriga med häfdernas första anteckningar,
och bland jordens lagstiftande församlingar
hafva redan före oss många välmenande
röster höjt sig för att yrka domar emot
det framrusande förderf, hvilket med fradgande
vigor och störtadt fall mer än en gång
hotat att rycka ali samhälls-trefnad med sig,
Lagstiftnings-bistorien upplyser, att, till förekommande
af detta anda , man ömsom med
skärpta, ömsom åter med mildrade straffbestämmelser
redan genomgått en serie af alla
möjliga lagstiftnings - försök, Men härjaren
framgår, detta oaktadt, med en förvånande fart.
Och hvilken förmår väl räkna stegen,
Till skydd för den samhällsordning, hvilken
det öfver allt omkring oss utbredda onda
hotar att rubba eller upphäfva, går jag att
teservera mig emot dea Lagstiftnings-thenri,
Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 95. 25
som trängt sig emellan rootionerne om bibehållen
eller skärpt str afbestämmelse ocb detta
betänkande. Utskottet, utgående frän ett
bestämdt tillkännagifvande, att det ej instämmer
i de Motionairers mening, hvilka föreslagit
skärpning i Strafflagen emot fylleri och
dryckenskap af den 24 Augusti 1813, förklarar
först, ”att fylleri brott ej i allmänna;
omdömet meclför vanfrejdoch vidare, ”alt
”dryckerjskaps-lastens utöfvande ej kan befraktas
som egentligt brott, (?) utan sä vidt
”andras säkerhet och frid derigenom Störes,
”eller oro och förargelse i allmänna lefver”net
åstadkommes , hvarföre straff derå en”däst
i dessa fall kan anses rättsenlig!.” Utur
Lagförslaget är stadgandet, ”att en hvar må
fylleri-brott angifva,’’ uteslutet, likaledes det
måhända mindre lämpliga stockstraffet och herntnings-påföljden;
deremot qvarstå de den brottsliges
maka och barn direct träffande penninge-böterne,
Äfven från den besvärande behandlingen
såsom Police-mål befrias fylleribrotten,
och öfverflyttas i följd deraf ifrån
handläggning hos Konungens befallningshafvande
till Domstol,
Den hittills gällande strafflagen har sökt
att i allmänhet ändamålsenligt sträcka sig till
åtal och ansyar för fylleri-brott, hvar helst
de utöfvades. Närvarande Lagförslag deremot,
hyllande motsätta åsigter, fredar den inom
a6 Bil, till LagUtskottets Betänkande N:o 95,
liem-lifvet af fylleri sanslöse, oell ställer honom
der utom strafflagens tillämpning. Då
först, når han sätter foten utom egen tröskel,
faller hans vansinnighets-tillstånd inom åklagare-magtens
område. Der inne må han fritt
och så ofta han behagar försätta hela sin husliga
omgifvelse i ett bäfvande tillstånd.  Der
inne supa bort förstånd, sansning och medvetande.
— Der inne fortfara att ostörd vara
ett föremål för den olyckliga makans jämmer,
de qvidande barnens tårar. Det är då endast till
krog- och marknadslifvet, dit den berusade hädanefter
af Lagens lindrigt nog straffande hand
bör följas! Lagförslaget synes innefatta ett erkännande
deraf, att allt hopp redan är förloradt,
alla bemödanden redan lemnade, att inom det
enskilda lifvet införa en förbättrad ordning.
Jag har sagt, att härjaren framgår med
en förvånande fart. Jag får härvid tillägga,
att deras antal , hvilka sista quinquennium
folio såsom offer för berusning, hvilka söpo sig
till döds var 56, det näst föregående quinquen.
nium deremot endast 15 *). På en tidrymd af
endast 5 år är antalet således mer än fördubb-'
ladt. Om man annars icke vill, icke kan be.
strida den enskildes rättighet och pligt att
rycka giftbägaren ur handen på den sanslöse^
*) Kongl. Tabcll-Commissiouens underdåniga berättelse
132b,
Bil' lill LagTJl&iouen Betänkande N:o 95. 57
iom dermed ernar sluta sitt lif; så torde äf,
ven Lagstiftningen ega en viss rättighet, ett
visst åliggande att, till hejdande af det samhället
öfversvämmande onda, kraftfullt och alfvarligt
ingripa i alla de förhållanden, dit det
onda inträngt sig, och att, då till detta ändamål
rakt syftande Lagstadganden redan finnas,
åtminstone icke i en ny Lag offentligen
ogilla och undanrödja dem. Men, invänder
man : den inom det husliga lifvet berusade
hör ej vara ett föremål för strafflag. Väl! men
se desse derinne försupna, kraftlösa och gulbleka
lik-gestalter. Främlingar för det ac
tiva
lifvet äro de det äfven för sina närmaste
omgifvelser, för samhället, för fäderneslandet
och menskligheten- Ar icke det högsta ändamål
för Lagen, att allestädes, och således
äfven här, om möjligt är, hämma lasten. —
Se desse raglande folkmassor, hvilka på allt
upptänkligt satt både oförrätta hvarandra
och dem, sorn icke kunna undvika att med
dem på vägar och stigar och i större folksamlingar
komina i contact — och jag frågar: är
yäl tiden inne att emot fylleri-brott inskränka
och minska angifvare- och åtalare-personalen
? Äfven för en i möjligaste måtto fri
pch obehindrad passage på resan genom det
med obehag ofta nog ändå uppfyllda lifvet,
j-åder försigtigheten att helt enkelt afslå den»
ga Lagförändring;
a8 LagUlskoitets Betänkande N\o 96.
N:o 96.
Ankom till Expetl. Utskottet den 17 Sept. 1829.
Betänkande, i anledning af Herr
Professoren Bolméers motion,
om ett tillägg till sista momentet
af 6 §. i 23 Capitlet
Rättegångs-Balken.
H os Högvördige Preste-Ståndet har , vid
föredragning af Lag-Utskottets, den 23 sistl.
Julii, afgifne Betänkande, N:o 80, öfver Riksdagsfullträgtigen
Anders Danielssons från
Elfsborgs Län motion, o/n förklaring Öfoer
5\te ochfr.te //. t 23 Cap. Rättegångs-Balken,
Herr Professoren Bolméer, i sammanhang
dermed andragit, att, ehuru den föreslagna
förändringen af 1 Mom. i 6 J. af nyssberörde
Capitel och Balk vore tjenlig att förekomma
åtskil 1 ige, i synnerhet vid förslags
upprättande, förefallne missbruk, hvartill samma
moment i dess förra skick föranledt; så
kunde Herr Professoren likväl icke undertrycka
den önskan , att äfven det senare momentet
af ifrågakomne , som handlar om
ändring eller justering af ett redan afgifvet
votum, matte, för dess likaledes möjliga missbruk
just vid förslags uppsättande, vardaän^
La^Utskottets Betänkande N:o g6. a9
dradf, eller åtminstone erhålla ett inskränkan.
de tillägg. Om man äfven förbisåge den
förmodligen endast till upplysningar syftande
justering , då man en följande session efter
målets behandling insmyger långa anföranden,
hvilkas innehåll under egentliga öfverläggningen
knappast varit antydt, och om
äfven den justering eller ändring,som i omförmälte
§. åsyftas, fast den i allmänhet syntes
ganska betänklig, kunde någon gång medgifvas5
så vore likväl rättigheten dertill vid
omröstningar till förslag alldeles olämplig.
Och som Motionairen erfarit, huruledes ifråvarande
§. blifvit åberopad till stöd för det
förfarande, att en Ledamot i ett Collegiurn,
vid tillfälle af ett förslags upprättande, efter
slutad omröstning och sedan resultatet deraf
blifvit kändt, ändrat sitt votum, samt dymedelst
tillvägabragt ändring i förslaget,- så, eliuru
en dylik tydning och tillämpning af berörde
lagrum, efter Motionairens tanka , ej
kunde anses annorlunda, än såsom en våldsam
misstydning, yrkade Motionairen, till förekommande
af dylika händelser, att nämnde
§. måtte i senare momentet erhålla följande
tillägg: ”Dock md ej någor vid fördags
upprättande, sedan resultatet af voteringen
är kändt, sin en gäng afgifna röst ändra.”
Lagutskottet, till hvars granskningoch utli-'
tande denna, utaf flere bland Högvördige Pre
-
30 BagUtslottets Betänkande N:o 96.
steStåndets Ledamöter understödda motion ^
blifvit öfverlemnad, har, vid öfvervägande
deraf, å ena sidan, funnit, att det anmärkta
förfarandet, vid förslags upprättande, icke
stir tillsammans med den oväld , eller deri
säkerhet i omdöme, som hos en rättrådig i
skicklig och erfaren Embetsman bör vara atc
påräkna ; men, å andra sidan, så mycket hell'»
re instämt i Motionairens mening, att ifrågaställde
§. ej kan, utan misstydning, på det a£
Motionairen åberopade sätt tillämpas, som den
endast angår omröstning i rättegångsärenden
hos Domstol, vid hvilket förhållande Utskot»
tet anser det yrkade tillägget ej vara behof»
ligt, och får derföre
hemställa
om icke Herr Professoren Bolinders
omförmälde motion må förfalla.
Stockholm den g September 1829,
LagUtsÅottets Utlåtande Nio <^7 31
N:o 97.
Ankom till Exped. Utskottat den 18 Septemb. 1829*
Utlåtande, i anledning af åtskilliga
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, N:o 38,
om ändring af 3 $. i 21 Cap.
Rättegångs-Balken.
H os Vällofl. Borgare-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet, som till Lag-Utskot*j
tet återremitteradt ofvanberörde af Höglofl.'
Hidderskapet och Adeln samt Högvördige
Preste-Ståndet gillade Betänkande, hafva föl-j
jande anmärkningar deremot blifvit gjorda:
i:d att Utskottet frångått den i nu gällande
Lag stadgade rättvisa grundsats, att, i
de fall» då saken finnes hafva varit så mörk~
och tvifvelaktig, att den tappande till rättegång
skälig orsak haft; rättegångskostnaden bör
emellan parterne qvittas, hvilken grundsats
dock så mycket hellre borde bibehållas, som!
händelser förekomma, i hvilka dels fullkomlig
anledning är till rättegång, ehuru saken!
slutligen tappas, dels rättegång ej kan undvi-!
kas, såsom då en Förmyndare måste, för befarande
af sin myndlings rätt, anställa en så-’
5i LagUtskottets Utlåtande Njo gy.
dan talan, som han anser sig icke utan ansvar
kunna underlåta, eller då emellan arfvingar,
bland hvilka omyndig finnes, tvist
uppstår om lösen eller utbrytning af arffallen
fastighet, eller då Bouppteckningsed äskas ,
eller då arfvinge stämmer testamentstagare,
med påstående om dennes förpligtande att
styrka testamentets tillkomst m. m.;
3:0 att ersättning för rättegångskostnad
ej bör kunna af OfverDomare åläggas den
part, som har Underrätts Utslag för sig, emedan
parten derigenom lomme att plikta för
Lagens otydlighet, eller UnderDomarens oförstånd
eller vrångvisa , hvarföre första momentet
i 4 §. af 21 Cap. Rätte: ångs-Balken
i nu gällande Lag borde bibehållas;
3:0 att, då det icke vöre möjligt för Do\
maren alt rigtigt uträkna, till hvad belopp
rättegångskostnaden uppgår, örn han icke vägledes
af en uppgift från den fordrandes sida,
någon annan ersättning , än för stämning,
vade-penningar och domslösen, ej bör
kunna af Domaren åläggas, utan att skriftlig
förteckning å rättegångs-kostnaden blifvit
till Domstolen ingifven, eller uppgift derå
inför Rätta muntligen gjord ;
4:0 att, då 6 §. i Utskottets förslag vore
ett återgifvande a£ 3 mom. i 2 §, af 4 Cap.
Rätte
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 97.’ 33
Bättegångs-Balken, detta moment syntes kunna
utgå ; samt
5J0 att den i 7 §i föreslagna profning
af Gode Män, till bestämmande af skadestånd,
som den tappande parten borde gifva,1
vöre främmande för vår nu varande lagskipning;
hvarföre, i fall en sådan pröfning kleive
införd, det borde föreskrifvas och bestämmas,
efter hvilka grunder skadeståndet skall
mätas, huru många de Gode Männen böra
vara, på hvad sätt de skola nämnas, huru,
vid omröstande, dem emellan skall förhållas
o- s. v.
Hvad nu de tvänne forsta annrårkningarne
angår, eå har Utskottet icke af dem
funnit sig föranledt att ändra sitt ifrågavarande
Lagförslag. Den part , som genoraf
slutlig dom vinner, måste anses hafva
rättvisligen vunnit, och den, som har rätt, bör
iå det oköpt. Utskottet har från denna regel
gjort det enda undantag, som skäligen
bör ega rum, nemligen då bevisningen berott
på endera partens edgång, emedan endast i
detta fall, der sakens utgång beror på endera
partens samvete och rättskänsla, bevisning
gen kan anses hafva varit mörk och oviss.
Utskottet fortfar derföre så mycket hellre att
Bih. till Riki-St. Prot, lftiS oth 1829, 7 Sami, t Atd. 3
9 de H.t- 2 B.det.
Lflg-Utskottets Utlåtande N'.o 97.
tillstyrka antagandet af de 4 första §:ne i Ut^
skottets förslag, sorn det nog allmänna bru~
let att, så snart någon anledning finnes, qvitta
rättegångs-kostnaderne emellan parterne,
utan tvifvel, varit orsak till många oskaljga
rättegångars fortsättande.
I
I anledning af tredje anmärkningen, får
Utskottet endast erinra, huruledes frågor a£
långt större vigt och svårare beskaffenhet, än
den att urskilja beloppet af en parts rättegångs-utgifter,
miste öfverlemnas åt Donia»
arens pröfning. Erfarenheten har ock visat,
huru liten tillförlitlighet parternas egne upp-',
gifter i detta afseende förtjena, och att de
föga eller intet kunna tjena Domaren till rättelse,
hvarföre Domaren har lika svårt, eller
lika lätt att, med eller utan ledning af en
lostnads-räkning, bedöma hvilka utgifter den
{vinnande parten varit nödsakad att göra. I
föijd häraf fortfar Utskottet att tillstyrka antagande
a£ 5 §, i förslaget.
Beträffande fjerde anmärkningen, éllér
den, som är rigtad emot förslagets 6:te så,
ehuru Utskottet anser det stadgande, sorn den*
r.a §. innehåller, lämpligare hafva sitt rum i
Capitlet om ersättning för rättegångskostnad ,
än i Capitlet om serskildt eller urtima Ting,
medgifver dock Utskottet, att, så länge sam-,
asa stadgande qvarstår i 4 Cap, 2 §. Kätta^
Lag'Ulskottets Utlåtande N:o 97. 35
gångsBalken, det icke behof ver här upprepas j
hvarföre Utskottet
föreslår,
att ifrågavarande må erhålla
följande redaction i
Om kostnad för ur Lima Ting
skiljs i 4 Cap. 2 §,
Vidkommande slutligen femte anmälningen,
så anser val Utskottet det icke kunna
med skäl påstås, att Gode Mäns pröfning
är främmande för nu gällande lagskipning ,
helst detta påstående vederiägges af Lagens
stadganden i 4 Cap. i5 §. UtsökningsBalkera
och 24 Cap. 2 §. KättegångsBalken. Men,
fastän den ersättning, sorn kan yrkas i de uti
7 (jj. af Utskottets förslag omförmälde fall, är
af den beskaffenhet, att, då fråga ej är otti
bevisning, den lika lätt och lika säkert kan
bedömas af Gode Män, som af Domaren, inser
Utskottet likväl, att ifrågavarande §. kars
leda till villrådighet om gränsen emellan Domarens
och Gode Mäns pröfriingsrätt j och
får Utskottet derföre
hemställa,
om icke 7 §. i förslaget, hvilken
gj står i det samband med de fö
-
36 LagUiskottets Utlåtande N:o 97
regående, att den ju fean, utan
rubbning af förslagets öfrige delar,
uteslutas, må helt och hållet
förfalla.
Stockholm den 9 September 1829.
STOCKHOLM.
Elméns och Granbergs Tryckeri, 1829.
Lag-Utskottets Betänkande N:ö 98. f
N:o 98.
Ankom till Exped.-Utsk, den 23 September 182g.
Betänkande öfver Herr F. L.
Rosenqvists motion om stadgande,
att för skrifningar skala,
för att vara gällande,
ställas till viss man, m. m.
Såsom elt medel, om icke att fullkomligt utrota
ocker, dock att hindra ockraren ifrån att
så öppet, som hittills, drifva sitt i moraliskt
afseende dåliga handtverk, har Herr F, L. Rosenqvist
föreslagit, att icke några förskrifningat
på större eller mindre penningesummor skola
få ställas till sedelhafvaren, eller till viss man
eller ordres, utan, för att vara gällande, endast
ställas på viss man, hvilken, med utgifvarens
samtycke, men ej annars, må på annan viss
man desamma transportera. Derigenom vunnes,
att låntagaren finge den behöfliga summan
utur första hand, utan att anlita 3!dje och ij:de
mans biträde. Då låntagare och “långifvare
kände hvarandra, blefve billiga negociationer
möjliga.
JBih. till Rikt.St. Prat. 1828 ««* 1829. ^ Saul. I Afd- U
io:de H:t
svära B:det.
i Lag-Utskottets Betänkande N'.o 98.
Denna till Utskottet remitterade motion,
hvilken Herr Arvid Ribbing ansett böra afstyrkas,
har Utskottet ofver vägat. Och hvad
fdrst angår frågan om sedlar till innehafvaren,
så inser Utskottet visserligen, det Lagstiftaren,
med tillåtelsen af desse förskrifninpar, såsom
gällande i hvilkens hand de finnas, utan att
innehnfvaren deraf är skyldig att sin åtkomst
styrka, haft det välmenta syftemål, att under»
lätta enskildes penningetransactioner och särnedeist
bereda en utvidgad creditrdrelse inom
landet. Men då, i motsatts af det goda man
sålunda velat tillvägabringa, senare tiders erfarenhet
visat, att rättigheten till dylike skuldsedlars
utgifvande icke sällan föranledt flere
missbruk och olagligheter, som, långt ifrån att
befordra den enskilda crediten, tvärtom på densamma
haft ett högst menligt inflytande; samt
härtill äfven komma följande icke mindre vig.
tiga omständigheter, nemligen att, om ett dylikt
skuldebref af en eller annan händelse för
rätta egaren förkommer, denne ej kan visa sin
eganderätt dertill eller utsöka sin fordran hos
gäldenären; att innehafvaren af falskt skuldebref
kan dermed ansvarslöst bedraga annan
man, enär denne, i saknad af skriftelig öfverlåtelse,
ej kan styrka, att den förre skuldebrefvet
innehaft och utgifvit, samt att, om skuldebrefvet
redan är betaldt eller full valuta derföre
icke utgifven, och innehafvaren, med kännedom
om ett sådant fölhållande, tvekar att
Lag-Utskottets Betiinkdnde N:o g8«
sjelf nied borgenärs-ed fästa dess rigtighet,
lian möjligen kan finna någon annan, som uppträder
såsom egare och verkställer edgången;
så har Utskottet, vid jemförelse af alla dessa
olägenheter, å ena sidan, med de fördelar, å
den andra, hvaraf bruket af skuldsedlar till
innehafvaren är åtföljdt, funnit de förre i så
väsendtlig mon öfverväga de senare, att Utskottet
ej tvekar, att Motionaireris förslag örn
förbud emot sådane skuldsedlars begagnande
understödja.
Beträffande åter yrkandet, att bruket af
skuldsedlar, ställde till viss man eller ordres,
äfven måtte afskaffas; så torde anledningen till
detta förslag egentligen böra sökas uti det hit.
tills brukliga, ehuru i lag icke bestämdt till»
låtna sätt, att, medelst långifvarens blotta namnteckning
å skuldebrefvet, detsamma till annan
man öfverlåta, genom hvilken åtgärd dessa
skuldsedlar ostridigt försättas, åtminstone i de
fläste hänseenden, i alldeles lika cathegorie med
sedlar, ställde lill innehafvaren. — De skäl,
som stadgat Utskottets öfvertygelse örn nyttan
och nödvändigheten af sistnämnde slags skuldsedlars
afskaffande, tror Utskottet jemväl ådagalägga
behofvet af en sådan lagbestämmelse, som
uttryckeligen antyder långifvarens skyldighet att
å skuldebrefvet teckna den persons namn, till
hvilken han detsamma öfverlåter. Men för
vidsträcktare bifall till Motionairens ofvanbe
-
Lag-Utsköttels Betänkande N:o $8*
rörde yrkande, har Utskottet ej kunnat finna
någon grund, enar de olägenheter och missbruk,
hvilka i afseende på sedlar till innehafvaren
kunna ega rum, icke inträffa med skuldebref,
som äro ställde till viss man, med rättighet
för denné att sin rätt å annan namngifven
person öfverlåta, hvaremot skuldebref af
sistnämnde beskaffenhet gifva fordringsegaren
alla de fördelar, som sedlar till innehafvaren
medföra.
I betraktande häraf anser Utskottet sig
böra tillstyrka utfärdande af en med dessa
åsigter öfverensstämmande förordning, såsom
tillägg till g:de Gap. l § Handels-Balken,
enligt följande
förslag:
Skuldebref skall ställas på viss man.
G ifver man honom deri loj till öfverlåtelse.
, utmärkes sådant med ordet
Ordres; och må han det till
viss manj meri ej till onämnd, o'/-  verlåta.
En Ledamots serskilda mening bifogas,
Stockholm den 9 September 183g,
Bil. till Lag* Utskottets Betänkande N:o gg. 5
R e s|e r v a t i o n
af Professor Bexell: Hyllande de åsigter:
att skuldsedel är ett Contract, hvarigenom den,
sorn af en annan erhåller penningar eller deras
värde, erkänner lånet och bestämmer de ömse.
sidigt aftalade vilkoren för återbetalningen; att
Lagstiftningens härvid mellankommande rätt
endast sträcker sig till förekommande af tredje
mans lidande, till i möjligaste måtto uteslutande
af svek och bedrägeri, och till tryggande
af allmänna crediten i penninge-transactioner;
reserverar jag mig emot den tillstyrkta inskränkningen
i rättigheten att utgifva och emottaga
löpande skuldsedlar.
De olika andelar af jordisk förmögenhet,
som tillfället tilldelar de dödlige — desses
olika lefnadsförhållanden, näringsbestyr, handel,
industri m. m. förete behof af ett fritt och
ömsesidigt förtroende. Försträckningsgifvaren
må till fyllande af låntagarens tillfällige behof,
eller till utvidgande af hans industriela företag,
utlemna sine samlade penningeförråd —•
och sjelfve må de fritt få aftala och besluta de
förhållanden, som dem emellan i följd af lånet
tillkommit, sjelfve bestämma lika såväl formen
för skuldsedlen, som vilkoren för återbetalningen.
Inflytta den tillstyrkta inskränkningen
inom de lagligt fria penninge-transactionernes
område — och tätt i spåren på den förhastade
6 Lag-Utskotiets Betänkande N-.o 99,
ålgärden skall en vacklande credit följa. Denna
fordrar må hätada nu mer än någonsin att
af Lagstiftningen upprätthållas. Afvikelsen
ifrån hittills gällande stadganden är af behofvet
alldeles icke påkallad, utan tvärtom skadlig.
Lag-Comiléen, som i sitt först tryckta Lagförslag
hyllade de af Utskottet i betänkandet na
framställde åeigter, har i sitt senare förslag
på ganska goda skäl frånträdt dem.
N:o 99.
Ankom till Exped—Utsk. den 23 September 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 3o, om straff
ä den3 sorn falskeligen ä sig
bekänner missgerning äfven af
mindre svår art, än att den
dödsstraff jörtj enar.
D
•*-'6 anmärkningar, i anledning af hvilka ofvanberörde
Betänkande är till Lagutskottet återremitterad
t, hafva blifvit framställde hos Höglofl,
Lag-Utskottets Betänkande N'0 99=4 7
Bidderskapet och Adeln af Herr Friherre Jacob
Wilhelm Sprengtporten, Herr Friherre Carl
Henric Anckarsvärd, Herr Arvid Ribbing,
Herr Grefve /?rz’c Posse, Herr Johan Gustaf
Hjerta och Herr G. /I. Bruncrona, samt hos
Högvördiga Preste*Ståndet af Herr Kyrkoherden
Ahlqvist, Herr Contracts-Prosten Agrell,
Herr Prosten Elfström och Herr Presidenten
Poppius, och åsyfta alla att ådagalägga, flff
den af Utskottet föreslagna straff beslämmelsén
ej är lämplig till förbrytelsens art;
varandes derjemte yrkadt, af Herr Ribbing,
alt Utskottets förslag matte ändras till denna
lydelse: 5>Uppgifver häcktad person, som
för brott under tilltal står, eller fånge, som
till fästningsstraff eller allmänt arbete, på
längre eller korrtare tid, dömd blifvit,
/zrzzz föröfvat missgerning, för hvilken han ej
redan är tilltalad eller dömd, zz/zzzz o/Z dertill
pinl, skrämd eller svikligen förledd vara,
oc/z förekomma dervid sådane omständigheter,
soot gifva skälig anledning att sätta uppgiftens
sannfärdighet i tvifvel, då skall han
först underrättas om det ansvar, soot «
/o/sii bekännelse följa kan; fortsätter lian
ändå sin bekännelse, och bepnnes den sedan
vara falsk; plikte med fängelse vid vatten
och bröd, spö eller ris, efter omständigheterna;
och af Herr Bruncrona, att antingen
5 §• i 13 Cap. Missgernings-Balken skall
lämpas till all falsk bekännelse, eller ock
S Låg-Utsköttets Betänkande N:o gg<
att stadgas må, att den häcklade person,
som falskeligen a sig bekänner brott af
hvad beskaffenhet sorn helst, med undanlag
af sådant, på hvilket dödsstraff bör tolja,
skall för sådan angifvelse straffas med sex
par spö, eller deremot svarande pär ris, eller
fängelse vid vatten och bröd, derest, på anledning
att uppgiften ej är sannfärdig, han
icke, efter erhållen varning aj vederbörande,
samma origtiga angifvelse återkallar innan
han till ransaknings undergående förpassas
och af sändes, hvaröfver behörigt Protocoll
skulle uppsättas och fången åtfölja till den
domstol, der han skall ransakas och dömas;
och borde bestraffningen i lämplig mon ökas,
om, genom den falska bekännelsen eller andre
utvägar, fånge, som sedan ertappas,
beredt sig flykt och densamma i verket satt
Utskottet,
hvars ifrågavarande Betänkande
är af VäJIofl. Borgare-Siåndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet gilladf, har herntat egentliga
grunden till sid förslag från stadgandet I 17:de
Cap. 36 §. Rättegångs-Balken, att frivillig, infor
Rätta gjord bekännelse af brott, som ej går
å lif, utgör tillräckligt bevis om brottets verklighet.
Orsaken, hvarföre Lagen ej utsätter
serskildt ansvar för den, som falskeligen å sig
bekänner brott af mindre svår beskaffenhet, än
att dödsstraff derå följer, synes nemligen, vid
jemförelse af berörde Lagrum med 13 Cap, 5
Lag-Utskottett Betänkande N:o gg. 9
§. Missgernings-Balken, vara deri, att Lagstiftaren
ansett den erkännande i detta fall böra
dömas efter sin egen uppgift, och osanningen
således medföra sitt eget straff. Och ehuru
dervid den händelse, som här är i fråga, eller
att fånge å sig diktar missgerning, i uppsåt
att derigenom gäcka och förleda offentliga myndigheter
samt bereda sig bättre tillfälle att fly,
icke varit afsedd; så tror dock Utskottet, att den
föreslagna tillämpningen af berörde grundsats så
mycket mindre kan sägas här vara rättsvidrig
eller vådlig, som, enär fången kan efter behag
å sig dikta en gröfre eller en ringare förbrytelse,
det beror af honom sjelf att bestämma det ansvar
han vill äfventyra, samt det för öfrigt är
honom öppet lemnadt att, efter erhållen varning
och underrättelse om den erkända förbrytelsens
påföljd, sin bekännelse återkalla och förblifva
strafflös. — Utskottet inser dock, alt straffbestämmelsen,
efter Utskottets förslag, i vissa fall
kan blifva dels svårare och dels lindrigare, än
den egentliga förbrytelsens, nemligen den falska
uppgiftens, beskaffenhet och följder kräfva. Och
som Utskottet icke anser lämpligt, att enahanda
straff stadgas för hvar och en falsk bekännelse
af ifrågavarande art, helst den diktade
uppgiften kan vara mer eller mindre svekfull
och förledande samt medföra mer eller
mindre skadliga följder; så, emedan, i fråga om
falsk bekännelse af brott, som dödsstraff förtjena^
Lagen öfverlemna! åt Domaren att, efter
lo Lag-ZJiskottits Betänkande Nto 99.
profning af omständigheterna, ansvaret utsätta,
får Utskottet vördsamt tillstyrka, att en sådan
pröfningsrätt måtte äfven i förevarande fall åt
Domaren uppdragas, samt, i öfverenstämmelse
dermed, Utskottets förslag ändras till denna lydelse:
Uppgifver
häcklad person, som för
brun under tilltal star, eller fånge.,
som till fästningsstraff eller allmänt
arbete, på längre eller körnare tid,
dömd blifvit, att han Jöröfvat missgerning.
, för hvilken han ej redan
är tilltalad eller dömd, och förekomma
dervid sådane omständigheter,
som gifva skälig anledning att sätta
uppgiftens sannfärdighet i tvifvel;
då skall han först varnas för den
påföljd falsk bekännelse medförer.
Fortsätter han ändock sin uppgift,
och befinnes den sedan vara falsk;
plikte med fängelse vid valten och
bröd efter omständigheterna.
Stockholm den 9 September 18‘ag,
Lflg* Utskottets Utlåtande N'o 100, li
N:o 100.
Ankom till Exped.-Utsk, den 23 September 182g.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 62, om
ändringar i Concurslagen den
13 Julii 1818 och Kongl.
Förordningen den 22 October
samma år9 om edsformulair i
Concursmål.
Höglofl. Ridderskapet och 'Adeln, Högvördige
Preste-Ståndet samt Vällofl. Borgare-Ståndet
hafva till Lag-Utskottet återremitterat Utskottets
ofvanberörde, af Hedervärda Bonde-Ståndet bifallne
Betänkande, i anledning af åtskillige,
inom förstnämnde Irenne Riks-Stånd deremot
gjorda anmärkningar, hvilka här nedan upptagas
och besvaras i den ordning Betänkandet
föranleder.
Concurslagen.
i Cap. 9 §.
Herr Winblad anser Utskottet ieke hafva
med behörig noggrannhet pröfvat och be•
II Lag-Utskottets Utlåtande N:0 100,
dömt hans i detta ämne framställde fråga,
huruvida borgenärs, genom lagakraftvunnen
concursdom, erhållna rättighet, att för bristen
i full betalning af sin fastställda fordran
få hålla sig till gäldenärens person,
må genom en förnyad cessions-ansökning af
gäldenären anses i/pphäfven; och Herr Cron
har yttrat, att, så länge ny concurs hindrar
bysättnina, gäldenären genom senare concursen
fö rsättes i bättre belägenhet än för~
ut; men Utskottet, som tror, att dess yttrande
öfver denna motion är både tydeligt och fullJ
ständigt och icke gifver anledning till den mening,
som skulle en ny concurs, mera än
den föregående, upphäfva gäldenärs personliga
ansvarighet, har icke funnit anrnärkningarne till
ändring eller tillägg i samma yttrande föran«
leda.
2 Cap. i §.
Emot Utskottets förslag till ändring i denna
§. är anmärkt:
ö) af Herr Friherre Ludvig Boije;
alt här bordt stadgas, att, derest
samtlige borgenärerne öfverenskomma
att anförtro boels förvaltning
åt gäldenären, sådant bör tillåtas;
men att det icke i annat fall må
ske;
Lag-Utskottets Utlåtande No 100. 13
b) af Herr Arvid Ribbing: att
nu gällande stadgande om l vänne
gode män bordt bibehållas, på det
att aflägse boende och sällan närvarande
borgenärers rätt må säkrare
. bevaras; och
c) af Herr Georg Axel af Sillént
dels att det bör stei borgenärerne
ovilkorligen fritt och öppet att välja
en eller flere gode män, samt dels
att föreskriften om syss/omäns väljande
må upphafvas, och dr, sorn
en gång blifvit till boets förvaltare
valde, äfven efter proclamadagen
med sin befattning fortfara, så
framt icke de befattningen sig afsäga,
eller nytt val af cn eller flere
borgenärer yrkas.
Till svar å dessa anmärkningar får Utskottet
erinra, att alla borgenärer i en concurs
ej kunna anses vara med säkerhet kände innan
inställelsedagen förbigått; att, om samtlige
borgenärerne vilja uppdraga det afträdda boets
förvaltning åt gäldenären, sådant icke lärer
kunna efter någon rättsgrund dem förvägras;
att, då rättigheten altt välja endast en god man
är inskränkt till det fall, att boet är af ringa
beskaffenhet, samt dessutom förknippad med
det vilkor, att valet af Rätten godkännes, någon
14 Lag-Utskottets Utlåtande N.o 100.
våda fiir aflägse vistande borgenärers ratt ej synes
vara att befara; att deremot både borgenärerne*
säkerhet och angelägenheten af en i möjligaste
måtto skyndsam utredning fordrar, att förvaltningen
af vidlyftigare bo anfdrtros it två eller
flere personer; samt ändtligen att, enär det är
borgenärerne obetaget att å inställelsedagen till
syssloman välja de personer, som varit gode
män, eller antaga andra, ingen förändring af
hvad i detta afseende nu är stadgadt syne9
behöflig.
2 Caj). Qj §.
Herr Ribbing, som förmenar det af
Utskottet föreslagna tillägg i denna § vara
otydligt och gifva anledning till den mening,
son skalle sysslomans-arf vodet böra beraknas
set af afgäldcn, sorn af köpeskillingen,
har yrkaty att tydligen måtte utsättas, tlet
arfvodet skall utgå af afgälden och, om den
icke förslår, bristen fyllas af köpeskillingen.
Utskottet har icke förmått inse ringaste
skäl till denna anmärkning eller fatta ändamålet
af det förtydligande, som blifvit yrkadt.
Det af Utskottet föreslagna tillägget innehåller,
att sysslomans-arfvode, som för fast egendom
belöper, skall utgå af egendomens afgäld och
köpeskilling. Utskottet kan ej föreställa sig,
huru häraf möjligen skulle kunna dragas an
-
Lag-Utskottets Utlåtande Nto 100. 15
nan mening, an den, som orden innebära, och
af sig sjelf är klar, nemi.: att arfvodet bör
utgå af köpeskillingens och afgälrlens sammanlagda
belopp; hvaraf följer, att någon villrådighet
ej kan uppstå, huruvida arfvodet först bör
tagas af afgälden, så långt den förslår, innan
något af köpeskillingen dertill användes, hvilket
för öfrigt vore både för sysslomannen och
för concursmassan alldeles likgiltigt.
3 Cap. 3 §.
Herr Wollrath T hain har instämt i Herr
/.. H. Gyllenhaal i ajseende / a denna §.
ajgifne och vid Betänkandet fogade reservation;
äfvensom Herr Cron yr hat, att ella.
pensioner höra vara Jritagne fran borgenärers
kraf; och Herr Kyrkoherden Lyth hur
ansett Utskottets förslag vara onödigt, emedan
i en sådan grefva innehåltes just det
förbehåll, att den icke för innehafvarens gäld
får tillgripas.
Utskottet finner ej skäl att frångå sin i
detta ämne yttrade mening. Pensioner och benådningar,
de må vara anslagne af Staten eller
af enskilde, hafva det gemensamt med all gåfva,
att det beror af gifvaren att föreskrifva loflige
sätt och vilkor för användandet. Ar nu
gåfva gjord med det förbehåll, att den ej får
användas till betalning af gåfvotagarens gäld,
l6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o ioo.
så måste detta förbehåll respecteras; ty hvarken
gåfvotagaren eller hans borgenärer hafva rätt
att ändra eller upphäfva gifvaren» förklarade
vilja. Är åter gåfvan gjord utan uttryckligt
förbehåll, så tillhörer hon gåfvotagaren med
full eganderätt; och då finnes intet skäl, hvarföre
icke den, så väl som annan hans egen
dom,
må gå till hans gäld* betalning.
4 Cap. i och g §§.
Af Herr Presidenten Poppins är hem*
stäldt, om icke de i Utskottets förslag till
förändrad lydelse af i §. i detta Capitel
förekommande orden: ’’heille han sig inom
'sitt hus, intilldess första dom i saken ut"gifven
är, 55borde ändras sålunda: hålle han
sig inom sitt hus intilldess Domaren
annorledes derom förordnarj
helst gäldenären ej kan fordra större frihet endast
derföre, att dom fallit i första instantien, enär
hans öde ännu beror af laglig pröfning i en annam
Herr Kyrkoherden Lyth har föreslagit följande
redactions-förändring i samma §.; hålle
han sig inom sitthus intilldess dom
annorlunda stadgar.
Af Herr Winberg åter är yrkadf, att
Gäldenärens skyldighet att hålla sig inom
sitt
Lag'Utskottets Utlåtande N'o 100. 37
sill ht/s bär fortfara till dess skriftvexlingstiden
förbigått, och ali gåldenären äfen
derefter icke ma ega lof att, utan sysslomans
bifall, från orten sig begifva; i följd hvaraf,
och enär gäldenärs förmon att njuta underhåll
af boet ej billigen han fortfara längre,
än hans skyldighet att hålla sig inom sitt
hus, g §, i samma Cap. borde erhålla denna
lydelse: i*Gäldenär njute, till dess proclama
''och skriftvexlingstid förbigått, för sig, hustru.
”och ojörsörjde barn underhall af boet."
Hvad nu fdrst angår Herr Presidenten
Poppii och Herr Kyrkoherden Lyths hemställan
och förslag; så, emedan föreskriften, att
gäldenär skall hålla sig inom sitt hus, endast
afser det ändamål, att gäldenären alltid må vara
till hands, när han af Rätten, eller af gode
män, eller sysslomän kallas till upplysningars
meddelande i frågor, som höra till concursmålets
och massans utredning; men detta ändamål
skäligen må anses uppfyldt, sedan ärendet
kommit i det skick, att förste dom i saken
kunnat meddelas; finner Utskottet sig icke ega
skäl att i detta afseende tillstyrka någon ändring
i Utskottets förslag.
Bih, till Riks~St, Brot. 1828 och 1829. 7 Sami. I Af A, 2•
10.de H-t adra Eidet.
18 Lag-Utskottets Utlåtande N:ö 100.
Beträffande åter Herr Winbergs yrkande;
så, ehuru uyssberiirde skäl till gäldenärens qvarliållande
inom sitt hus i allmänhet ej kan antagas
hafva upphört, innan concursrrtålet är så
utredt, att första domstolens beslut kunnat ut.
färdas; så gifvas dock visserligen de fall, då,
sedan borgenärernes fordringar blifvit bevakade,
och skriftvexl ingen dem emellan slutad, gäl—
denärens hörande eller biträde icke mera är
af nöden, I denna händelse synes alltså en
större frihet kunna gäldenären medgifvas; hvilket
likväl, i följd af sakens natur, icke bör
stadgas såsom en allmän regel, utan endast
tillåtas såsom ett af borgenärernes medgifvande
och Domarens pröfning beroende undantag, ålföljdt
af jemväl det vilkor, att gäldenärens
rättighet till underhåll af det afträdda boets
tillgångar då upphörer. I betraktande häraf
har Utskottet funnit sig befogadt att
föreslå
följande tillägg till 4tde Cap. i
Medgifva borgenärerne, sedan
skrif'tvcxlingen vid förste Domstolen
slutad är, att gäldenären mä
vid andre tillfällen, än nu sagdt
är, utom sitt hus vistas, vare det
tillätet, der Domaren gröfvar, att
det ske mä. Dock ege han ej alt
Lag-ZJtskotets Utlåtande N:6 lod. 39’
utom den stad, eller det härad
<7e/' /zö/z sitt hemvist häfver, sig
begifva, innan förste domen utfärdad
blifvit, vid äfventyr, sowz z 3
§. sägs;
samt till 9:de §. i samma Capitel:
Erhåller gäldenär, efter borgenärernes
medgifvande, Domarens tillstånd,
att, sedan skriftvexlingen
vid förste Domstolen slutad är,
oc/z innan förste dom fallit, på fri
fot vistas, såsom i 1 §. sägs; vare
/zazz e; berättigad att för sig, /zn.
Ä/ra eller barn, njuta underhåll
längre, än tz7/ den dag, då det
tillstånd honom meddelas,
4 Cöp. 5o §.
Herr Ribbing har yrkat, att nu gällande
lydelsen af denna §. nzl oförändrad bibehållas,
hvarjemte
Herr M. /. Crusenstolpe,
Herr Presidenten Poppius och
Herr Biskopen Wijkman anmärkt<?«
allmän ordning samt den aktning och det
50 Ldg-Utskottets Utlåtande N'o iooj
förtroende, hvilka böra vara oskilj aklige fr ful
hvarje offentligt kall, fordra, att den Tjensteman,
som råkat i coricurstillstånd, afhålla
sig från utöfningen af sin tjenst, ///-  tilldess genom laga kraft vunnen dom blifvit
förklaradt, a/f /zan ej förverkat sill personliga
anseende; i anledning hvaraf blifvit
föreslaget, //// orden: ^intill dess dom
öfver honom fallit,” ml läggas: som vunnit
laga kraft, äfvensom
Herr Crusenstolpe erinrat: att det föreslagna
stadgandet, att den myndighet, under
hvilken gäldeaären, i och för sin tjenst, lyder,
skall bestämma, huru stor del af lönen hans
Vicarie bör åtnjuta, ofta måste föranleda
till tvekan, hvilken myndighet må anses behörig
att en så beskaffad fråga afgöra,
hvarföre Utskottet borde bestämdt uttrycka,
hvilken myndighet här menas. Och hafva
Herr Biskopen] Wijkman, Herr Contracts-Prosten
Hallström, Herr Prosten Dillner och Herr
Kyrkoherden Lyth instämt i Herr ContractsProsten
Nordins rörande denna §. afgifne
reservation, som är Betänkandet bilagd.
Utskottet, som förmenar de skäl, hvilka,
till stöd för den föreslagna lönfördelningen,
äro i Betänkandet anförde, icke hafva blifvit
genom de framställde anmärkningame vederlagde,
anser det ock vara af sig sjelft tydligt,
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 100; sti'
att fördelningen skall bestämmas af den myn*
dighet, sorn är behörig att Vicarien förordna,
hvarom åter någon tvekan icke kan ega rum.
Deremot, och då Utskottet ej kan annat
än dela den åsigt, att allmän ordning samt
vården af det förtroende, som bör kunna egnas
åt Statens Tjenstemän, ovilkorligen kräfva,’
att Statens tjenst ej må utofvas af någon, hvars
redlighet och medborgliga heder skäligen kunna
sättas i tvifvel, omfattar Utskottet gerna det
tillfälle, som ifrågavarande anmärkning nu et-*
bjuder, att vördsamt
tillstyrka,
det mätte i denna §. orden: ”intill
dess dom öfver honom fallitförändras
sälunda: intill dess laga
kraft vunnen dom ufver honom
fallit
5
Cap. io §<
I afseende på den af Utskottet föreslagna
ändring i denna att fatalietirnman i Concurssaker
hos Härads-rätt må tillbakaflyttas från
klockan Sju på aftonen till klockan Tolf på
dagen, har Herr Richert, med hvilken Herrar
Santesson och Langenberg sig förenat, yttrat
sig anse lämpligare, om stadgadt blefve, att
uppropet ej Jär ske senare än klockan Tolf,
22 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10,0.'
men rättigheten för borgenärer, att sedermera
samma dag, sä länge Härads-Ilat lens
sammanträde fortfar, ingifva sine bevakningst
handlingar, btbehölles, he/s/ flere vidlfltiga
concursmäls möjliga inträffande 3 en dag
kunde försvära deras behandling pä en kortare
tid.
Giltigheten af de skäl, som ligga till grund
för tillstyrkandet af ifrågavarande, redan vid
18a 3 års Riksdag, af Rikets Ständer beslutade
förändring, tror Utskottet vara så ögonskenlig,
att den ej kräfver närmare utveckling. Det
af Herr Richert föreslagna uppropet klockan
Tolf på dagen synes Utskottet vara utan ändamål,
om fatalietimman ej inträffar förr, än
Sju timmar senare, emedan, då edgång och
val af gode män ej kunna förr, än vid sist*
nämnde tids förlopp, företagas, inga eller gan.
ska få borgenärer lära vid omförinalde upprop
sig inställa. Och är det för öfrigt lika uppenbart,
att, om inställelse i flere vidlyftiga concursmål
på en gång infaller, tiden för deras
vederbörliga behandling måste vara både knappare
och olägligare om aftonen, än på dagen.
5 Cap. 11 §.
Herr Ribbing förmenar Utskottet hafva
misstagit sig om rätta meningen af denna
§, dä Utskottet tillstyrkt, att orden: ”bevis
Lag-Utskottets Utlåtande N.o 100. 23
derom” må utbytas mot ordet-, inteckningsbevis,
då likväl del förra uttrycket, ef ter Herr
Ribbings tanlia har afseende /vakallelsebevis
och ej på gravationsbevis,
Detta Herr Ribbings förmenande stridec
dock så pätagligen mot paragrafens sammanhang,
att Utskottet anser någon vederläggning
af denna anmärkning ej behöfvas; syftandes
Utskottets förslag icke till förändring, utan endast
till förtydligande af samma §., på det att all
möjlig anledning till den tolkning, Herr Ribbing
vill hafva deråt gifven, må ur vägen
rödjas.
5 Cap. 17 §.
Herr Winblad, som förnyat sin Motion
om stadgande, att fordringar, hvilka i gäldenärs
concurs en gång blifvit fastställde, ej
behöfva, om samma gäldenär äler gör cession,
i den senare concursen ä nyo bevakas, har
gjort den anmärkning, att Utskottet skall helt
och hållet åsidosatt alt meddela yttrande, öfver
denna fråga, hvilken dock fordrat fullständig
utredning, desto hellre, sorn den icke
vore i Concurslagen upptagen och således
underkastad olika omdömen.
Då Utskottet i sitt Betänkande förklarat
sig ansa borgenärs underlåtenhet att Jjevaka sin
24 Lag-Utskottets Utlåtande N'o 100.
fordran, böra i den senare concursen, med lika
skäl som i den första, verka till hans utestängande
från rättigheten att med öfrige borgenärerne
dela de afträdde tillgångarne, tror Utskottet
sig hafva tydligen och bestämdt besvarat
den framställda frågan. Delta svar finnes
ock redan uti den ifrågavarande §., hvars ordalydelse
är, att borgenär, som ej å inställelsedagen
sin fordran bevakar, och den ej eller
förr bevakat, har förlorat all vidare talan i
saken. Utskottet anser sig nu endast böra till
sitt förra yttrande lägga den erinran, att icke
något antagligt skäl lärer kunna uppgifvas, hvarföre
laga kraft vunnen coneursdorn bör gifva
borgenär bättre rätt, än en annan laga kraft,
vunnen dom. Örn det nu är afgjordt, att borgenär,
som underlåter att i gäldenärs .första
concurs bevaka sin på laga kraft vunnen dorn
grundade fordran, förlorar sin fordririgsrätt: så
måste det vara lika gifvet, att den borgenär,
som underlåter att i gäldenärs senare concurs
bevaka sin genom laga kraft vunnen dom i denna
förra concursen till betalning fastställda fordran,
äfven måste anses vara sin fordringsrätt
förlustig.
5 Cap. 35 §.
Då Herrar Ribbing och~af Sillén, hvilka
klandrat, alt Utskottet icke antagit den med
J&äg-Ulskottets Utlåtande N:o 100. 35
1798 års Concurs-stadgci öfverensstämmande
redactiun af denna §, som Herr Alund före»
slagit, utan ansett dess nuvarande lydelse
böra bibehållas, till stöd för detta sitt klander
icke anfört andra skäl, än sådana, som i Ut.
skottets Betänkande redan äro besvarade, får
Utskottét, Ilvars öfvertygelse härutinnan är oför»
ändrad, endast åberopa de motiv, på hvilka
Utskottet tillstyrkt afslag å Herr Ålunds motion.
7 Cctp. och
8 Cap. 6 §.
Med gillande af de grundsatser, på hvilka
Utskottets ifrågavarande lagförslag hvila, har
Herr Presidenten Poppius ansett deras redaction
leda till en annan följd, än han förmodar
meningen vara, enär Enka, efter ordalydelsen
i 6 §., skulle få sämre lätt än
Hustru, då hon ej får behålla hvad hon
äft, innan hon guldit den del af gälden,
.sorn å henne belupit; till hvilken olikhets undanrödjande
Herr Presidenten hemställt, om
icke 2 mom. i berörde §. borde lyda sålunda:
33 Har Enka afträdt äfven sin lott i boet,
”och enskild egendom, så långt de förslå,
"till betalande af den del i gälden, som å
”henne belupit etc.:'
26 Lag'Utskottets Utlåtande N:d 100,
Hvarjemte Herr Presidenten föreslagit, att,
för fullst ändighetens skull, följande tillägg
till denna §. kunde göras:
"Hvad om Enka nu är sagdt, galle äfven
för Hustru, sorn frän Mannen blifvit lagligen
skild, i afseende pä egendom, hvilken
kan henne tillfalla, sedan ägtenskapsskillnad
vunnen är."
Herr Richert, sorn föreställt sig meningen
af 6 §• / 8 Cap. vara den, att Enka,
som öfverlemnat sin lott i boet till guids
betalning, skall vara fri frän allt vidare ansvar
derföre, ehvad nämnde lott dertill forslar
eller icke, har ansell deritia mening
böra mera bestå nät uttryckas.
Herr Montan äler har åberopat och förnyat
sin i ämnet väckta motion, sä vidt deni
samma ej blifvit af Utskottet bifallen.
Utskottet, sorn för den del af 6 §., hvilken
här är i fråga, antagit den af Rikets Ständer
vid 1823 års Riksdag gillade redaction,
men vid ytterligare granskning deraf funnit, att
den af Herr Presidenten Poppius föreslagna
redaction bestämdare uttrycker lagbudets mening,
äfvensom att, ehuru det ej borde kunna
sättas i fråga, att ju Hustru, som erhållit laglig
ägtenskapsskillnad, skall, i afseende på det
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 100. åj
upplösta boets gäld, betraktas Ilka med Enka,
det af Herr Presidenten yrkade tillägg gifver
Lagen en större fullständighet och afvärjer
tvifvelsmål, sorn eljest möjligen kunde väckas,
får i följd deraf, vördsamt
tillstyrka,
att 6 §. i 8:de Cap. måtte ändras
till denna lydelse:
Efterlefvande Maka, som Egendo
men
rätteligen aftrådt, vare fri från
all gäld, hvarföre den andra Makan
ensam svara bordt. Har Enka aftrådt
äfven sin lott i boet, och enskild
egendom, så långt de förslå, till
betalning af den del i gälden, sorn
å heline belupit, efter ty i 11 Cap.
Gift er måls-Balken skiljs; njute ock
hon f ör framliden befrielse från
all gäld, som under ägtenskapet
tillkommit, ändå att hon och mannen.
, en för Bägge och bägge för
en, sig till gäldens betalning förskrifvit
hafva, eller hon för den
gäld i borgen gått. Har hon åsamkat
sig gäld, i och för köpenskap
eller annan näring, den hon, efter
serskildt tillstånd, idkat, vare lag
som i 7 Cap.\ 13 §. om Hustru
28 Lag.Utskoitets Ullätande N:o iooj
stigs. Hvad om Enka nu är sagd t,
galle äfven för Hustru, som från
Mannen i tigtenskapet blifvit lagligen
skild, i afsende på egendom,
hvilken kan henne tillfalla, sedan
ägtenskapsssillnad vunnen är.
Kongl. Förordningen d. 22 Oct. 1818.
I det Edsfonnulaire, hvilket Utskottet före*
slagit och ansett böra, med upphafvande af
berörde Förordning, intagas i 5 Cap. 18 §.
Concurslagen, äro följande ändringar och till.
lägg yrkade:
af Herr Presidenten Poppius,
Herr Biskopen Faxe och
Herr Professoren Bexell, att orden:
,futan rigtig ärf måtte andras sålunda: utan,
så vidt mig är veterlig t, rigtig är;
af Herr Richert: att framför orden: "af
svek och bedrägerimåtte tilläggas uttrycket:
mig veterlig t ;
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 100. 29
af Herr Montan: att näst efter orden:
"af mig uppgifven blifvitbör införas (lenna
mening: och attgäldenären,såvidtrnig
veterligt är, full valuta erhållit;
och af Herr Ekerman: alt Eden bör innehålla
intygande derom, att ej högre än
laglig 1 äntå a fordran egt rum.
Då Uiskottet i sitt Betänkande omstandeligen
uppgifvit de motiv, fdr hvilka Utskottet
ansett det nu brukliga edsformulairet böra
erhålla den af Utskottet föreslagna enklare och
kortare redaction, får Utskottet endast, i anledning
af berörde yrkanden, erinra, alten fordran,
sorn till större eller mindre del vore grundad
på beräkning af olaga ränta, icke kan kallas
rigtig, och att ett fordringsbevis, för hvilket
gäldenären ej erhållit sådan valuta, att han, vid
bevisets utfärdande, funnit sig dermed nöjd, ej
Iean sägas hafva utan svek eller bedrägeri tillkommit,
äfvensom att, då det af sig sjelft är
klart, att hvarje edsförpligtelse endast förutsätter
det edeliga betygandets öfverensstämmelse med
den betygandes egna medvetande, tillägget af
orden*, "så vidt mig veterligt år,” eller ”mig
veterligt,” är öfverflödigt; och finnér Utskottet
alltså icke skäl att tillstyrka ändring af Utskottets
förslag.
Slutligen har Herr Richert, i afseende
på Utskottets hemställan, om icke concurslagen
3o Lag-Uts kottets Utlåtande N:o ioo.
må, i fall de af Utskottet föreslagna ändringar
och tillägg till större eller mindre del af Rikets
Ständer antagas och af Kongl. Maj;t gillas, hel
och hållen å nyo utfärdas, under den dag, dåJ
beslutet derom fattas, anmärkt, att denna åtgärd
icke vore formlig, utan funne Herr Richert
lämpligare, att nämnde Lag, med bibehållande
af dess primitiva datum, omtryckes, jemte
ändringarne, på enahanda sätt, som med
Grundlagarne blifvit förfaret; men som Utskottet,
hvars tillstyrkande har för ändamål, att
alla gällande stadganden rörande concursmål
må finnas på ett ställe och ej behöfva i serskilda
Författningar efiersökas, icke inser i hvad
måtto den föreslagna åtgärden strider mot någon
antagen forin; hvaremot, i fall en förändrad
concurslag blefve, på sätt Herr Richert yrkat,
utfärdad under samma dag som den nu gällande,
sådant skulle kunna förorsaka irring och
missförstånd; så får Utskottet förnya berörde
sin hemställan, till hvilken Utskottet nu fogar
den, om icke §. §:s nummerföljd i den förändrade
Concurslagen må gå i oafbruten ordning
från början till slut, med bibehållande af den
nu varande fördelningen i Capitel, hvilket Utskottet
anser skola lända till lätthet och reda
vid lagrummens eftersökning och citerande.
En Ledamots serskilda mening bifogas.
Stockholm den 16 September 18 3 g.
Bil. t. Lag-Utskottets Utlåtande N.o 100. 31
Reservation
af Herr Professoren Bexell: Emot Ut
skottets
beslut att utan allt afseende lemna de
af flere Representanter inom Riksstånden gjorda
och ganska väl motiverade påståenden, att
orden: ”sa vidt mig veterligt är”, borde uti
edsformulairet intagas, reserverar jag mig. Jag
reserverar mig vidare emot en fortsatt lättsinnig
behandling af edsförpligtelserne, emot uppskofvet
i den yrkade rättelsen, och omsider
emot all delaktighet i, att ännu längre tvinga
den edgående att öfverlemna sig till den själs,
tortur, att, med slutna blickar för den långa
evigheten, endast kallt beräkna hvad han un-‘
der den korrta tiden har att vinna eller förlora
derigenom, att han, efter en för sig framlagd,
men af Samvetet ogillad eds-formel, går
att med de heligaste förpligtelser betyga förhållanden,
hvilka oftast måste ligga dolde långt
fjärran ifrån hans vetande.
Utskottet förklarar, att tillägget är öfverflödigt,
och att det af sig sjelf är klart, att hvarje
edlig förpligtelse förutsätter betygandets öfverensstämmelse
med den betygandes eget medvetande.
Då således, utan allt tillägg, det är
klart för Utskottet — hvarföre då bestrida, att
med det lilla oskadliga, och af så många äskade
tillägget, äfven göra det klart för andra, och
i synnerhet för den edgåendes samvete, hvilket
32 Bil. t. Lag-Utsiöttets Utlåtande N:o 100.
icke alltid finner sig lika belåtet med edsformulairet
som Utskottet. Tillägget ingriper ju
icke på minsta sätt i tredje mans rätt; men
derigenom undanrödjer Lagstiftningen utur edsförpligtelsen
de skuggor, som der ställa sig
emellan den Odödlige Anden och dess eviga
Upphof. Må man aldrig såsom mindre vigtig
förbise den edgåendes samvetsgranna öfvervägande
af hvarje ord i edsförpligtelsen. Den
är en himmelsk inverkan, som kraftfull inträder
i jordlifvets vigtigaste angelägenheter, som tryg.
gar thronerne, som sprider ljus öfver den någon
gång misskända sanningen, och förbereder frisägelsens
ögonblick midt ibland oförskyllda anklagelser.
STOCKHOLM,
\ / ‘v, " ■ "i >■ i *• • : . , .’i
tryckt i MARQtrARDSKA Boktryckeriet, 1819-
Lag-l£tskottets Betänkande N:ö ioi. i]
N:o lol.
Ankom till Exped.-Utsk. den 26 September 1829.
Betänkande öfver Herr B. H.
Satitessons motion, om ändring
eller förtydligande af 6 Cap.
2. och följande §§, i Coneur
slagen.
-Efter fattadt beslut om återremiss af Lag*
Utskottets Betänkande N:o 62, angående ändringar
och tillägg i Concurslagen, har hos
Vällofl. Borgare-Ståndet Herr B. H. Santesson
anfört, att ehuru, enligt så väl 21 §.
2 morn- i 1798 års Goncurs-Stadga, som 6
Cap. 2 och följande §§. i nu gällande Concurslag,
förste Domstols beslut i concursmål
skall gå i verkställighet, ändå att det icke
vunnit laga kraft, och borgenär ega att mot
borgen lyfta den fordran, som honom blifvit
tilldömd; så skola dock åtskillige Domare,
uti frågor, som emellan borgenärer och
syssloman i afträdt bo uppstått, angående
fördröjd redovisning för boets tillgångar eller
origtig tillämpning af concursdomen, icke
Bill. till Riks.St. Vrot. 1828 och 1829. 7 Sani■ I Afd. I.
n:le H:t, aidra B.-det.
9 Lag-Utskottets Betänkande N:o ion
anselt första instantiens dom i sadan sena*
re tvist böra gå i verkställighet, i fall tvisten
vidare fullföljes, äfven om sjelfva concursdomen
redan vunnit laga kraft; hvaremot
andra Domstolar förklarat doms fullbordan,
äfven i sådan tvist, böra genast ega rum,
hvilket ock syntes desto skäligare, sorn det
eljest skulle bero af en tredskande syssloman
att, genom misstydning af concUrsd omen,
gäcka Taagens föreskrift om verkställighet af
samma dom; och vore derföre ett förändradt
eller tydligare stadgande härutinnan så mycket
nödvändigare, som omförinälde, af de
fleste Domstolar antagna tolkning äf så väl
nu gällande sorn 1798 års Concurs-Stadga,
föranleder den olikhet, att Häradsrätts dom
i redovisningst vist emellan borgenärer och
syssloman ej vinner verkställighet, men deremot
Rådstufvurätts dom i sådan tvist, lika
med Rådstufvurätts beslut i andra mål, hvilka
der i första instantién afdörnas, går i fullbordan;
hvarigenom fordringsegare i concurs,
som är anhängig vid Domstol å lander,
erhåller sämre rätt, än borgenär i concursj
som är anhängig vid Domstol i stad.
Efter öfvervägande af denna från Vällofl.
Borgare-Ståndet till Eag-Utskottets utlåtande
hänvisade fråga, får Utskottet vördsamt
tillkännagifva, att Utskottet anser sam*
ma skäl, hvarpå Concurslagens stadgande
Lag-Vtskotlets Betänkande N:o loi» 3
om verkställighet af Concursdomarens beslut
1 sjelfva concurssaken sig grundar, nemligen
angelägenheten att befordra concursens snara
utredning, äfven gälla och böra tillämpas i
afseende på verkställighet af dom i redovisningstvist
emellan borgenärer och syssloman,
helst verkan af nämnde stadgande-eljest kan,
såsom Motionairen anmärkt, genom möjligen
Uppsåtlig misstydning af concursdom, en längre
tid af syssloman uppehållas; hvarföre,
och på det att olikhet i föresltrifterne om
fullgörande af dom i dylika redovisnings1
tvister ej eller må ega rum, Utskottet finnér
sig böra understödja Motionairens yrkande
och
tillstyrka,
det stadgas må, att dom öfver bor*
genärs klander af sysslomans redogörelse
för afträdd egendoms förvaltning
och den behållna tillgångens
utdelning skall, ändå att do-!
men ej Vunnit laga kraft, genast gå,
1 fullbordan, på sätt om verkställighet
af concursdom är föreskrifvet,
samt att, till den ändan, 3 §•.
i 6 Cap. af Concurslagan den 13
Julii 1818 må erhålla denna ljr
tlelse:
LagrUtsköttets Betänkande N:o 101.
Borgenär ma lyfta den fordran,
sorn honom genom Dom i Concurs.
saken tillagd är, ända att Domen
cj vunnit laga kraft; ställe dock,
i ty fall, borgen för hvad han lyfter.
Lag samma vare om verkstol.
Vighet af Dom i Redovisningstvist
emellan Borgenär och Sysslomän.
Utskottet bör dock härvid vördsamt
erinra, att, i händelse det i Utskottets Betänkande,
N:o 89, framställda förslag till ändring
af 26 Cap, 2 §. Rättegångs-Balken
varder antaget, denna fråga af sig sjelf förefaller.
Stockholm den 24 September 1829,
Lagutskottets Betänkande N:o 102. J
N:o io2.
Ankom till Exped.-Utsk. den 3g September 182g.
Betänkande öfver Herr Professoren
Bolméers motion, om
ändring eller förtydligande af
17:de och Qo:de §§. i 5:te
Cap. af Concurslagen.
-tios Högvördige Preste-Siåndet har, efter
fattadt beslut om återremiss af Lag-Utskottets
Betänkande, N:o 62, rörande ändringar
och tillägg i Concurslagen, Herr Professoren,
Bolméer-, medelst ny motion, yrkat ändring
eller närmare bestämmande af 1 Jule och
noale §§. i $:te Capitlet af nämnde Lag,
hvilka skola blifvit af olika Domare olika
förstådde och tillämpade, synnerligen i fråga
örn hvad som bör iakttagas, då borgenär,
den der vid annan Domstol, än den, hvarest
concurssak är anhängig, beedigat sin for.
dran, later genom annan person sin bevakningsskrift
ingifva. Det skall nemligen
handt: att då fordringsegare, efter att hafva
annorstädes verkställt edgången, låtit inlemna
sin bevakningsinlaga, jemte edgångsbeviset,
till Concursdomstolen, den Domare, som
liandlingarne emottagit, ansett företedd fullmagt
för inlemnandet öfverflödig och den
-
6 Lag-Uiskottets Betänkande No 102.
samma derföre återlenmat, utan att förhållandet
blifvit antecknadt; att vid derefter?
hållet upprop anmärkning t afseende på den
felande fullmagten blifvit gjord; att annan
Domare kommit att döma i concurssaken
och fästat det afseende på anmärkningen, att
fordringsanspråket i anledning deraf är vordet
ogilladt; samt att slutligen närmaste högre
instantie sådan dorn fastställt. Och ehuru
ftlotionairén, å ena sidan, ansåge det laga
Ombud, som i iy'de §. omtalas, böra, jemlikt
i8:de Cap- Handels B.dken, vara försedt
med fuUmagt; så enär, å den andra, förekomme,
att de för bevakning i concurs nödiga
handlingar få, sedan borgenären vid annan
Domstol sin fordran med ed fästat, omedelbarligen
till Concursdomstolen med posten
insändas; att enskild person, som dylik handling
inlemnar, är att betrakta mindre såsom
ombud, än såsom bud eller brefbärare; att
det i allmänhet anses tillåtet att i rättegångs*
saker, utan fullmagt af sakegaren, ingifva
skrifter, som med sakegarens egenliändiga
underskrift äro försedde; och ändtligen att
denna underskrift måste vara lika giltig, som
underskriften å fullmagt till handlingensinlernnartiie,
borde, efter Motionairens tanka,
fullmagt till ingifvande af bevakningshandlingar
i concurs ej fordras, i synnerhet när
dertill begagnas tjensteman eller annan väl,
känd person. Men skulle fullmagt i detta
Bag-ZJtskottets Betänkande N',o ioa.
hänseende finnas ovilkorligen nödvändig; så
borde föreskriften derom vara så bestämd,
att skiljaktiga meningar härutinnan ej må
kunna ega rum och borgenärers rätt derigenom
äfventyras,
I denna motion har Herr Presidenten
Poppius instämt, med yttrande, att då dylika
bevakningshandlingar, när de med posten
öfversändas, blifva emottagne, böra de ock
kunna utan serskild fullmagt till Domstol
öfverlemnasi under vilkor att ombudet icke
förer någon annan talan, utan att vara dertill
serskildt befullmagtigad.
Hvad sålunda blifvit anfördf har Utskottet
öfvervägat. Och som allmänna Lagens
föreskrift i 15 Cap. 4 §. Rättegångsbalken,
att ej någor må keira eller svara Jör
Ulinan, innan han antingen munteiiqen inför
Rätten af saliegaren dertill förordnad är,
eller viser hans öppna bref derom med insegel,
, så mycket mindre kan tydas derhän, att
fullmagt bör företes af den, hvilken till
Domstol endast ingifver en af sakegare egenhändigt
undertecknad skrift, deri denne sin
kärande eller svarande talan sjelf utförer, sorn
15 §, i samma Capitel och Balk tydligen utmärker,
att Sakegaren är berättigad att, i
stället för laga fullmägtig, låta af annan
ingifva sina skrifter, endast han dertill icke
8 Läg-Utsköttets Betänkande N:o 10a.
brukar öfvermaga, tjenstedräng eller annan
otjenlig; samt dessutom af stadgandet i Kongl.
Kungörelsen den i October 1812, att, da
Sa/tegaren ej sjelf kati skrifva och således
icke egenhändigt undertecknat besvärsskrift
eller ansökning, som antingen till Kongl.
Majit eller till ColÄegler och Embetsman ingifves,
behörig fullmagt till besvärens eller
ansökningens inlemnande skall bifogas, vid
påföljd, att, om sådant uraktlåtes, någon pröfning
af målet icke eger rum, oivifvelaktigt
följer, att, då skriften är af Sakegaren egenhändigt
undertecknad, dylik fullmagt ej erfordras;
så — ehuru Concurslagens stadg3nden i 17 §.
af 5:te Capitlet, att Borgenär, som ej sjelf,
eller genom laga ombud, sig a inställelsedagen
infinner, att sin fordran bevaka, och ej
eller den förr bevakat, skall hafva all vidare
talan i saken förlorat, och i
samma Capitel, att Borgenär, som inför annan
Domstol, än Concursdomstolcn, Borgenärsed
aflagt, skall bevis öfver edgången till
sistnämnde Domstol ingifva, efter Utskottets
omdöme, icke antyder, att något serskildt
förhållande i afseende på förevarande fråga
i concursmål eger rum, eller bör så tolkas,
som vore den Borgenär, hvilken inom laga
tid låter genom annan tjenlig person till
Concursdomstolen ingifva sin egenhändigt
underskrifna bevakningsinlaga, med dertill
hörande edgångsbevis och öfriga handlingar,
Lag-Utskottets Betänkande N:o 102. 9
sin talan förlustig derföre, att denne-person
icke varit med fullmagt till ett sådant Uppdrag
försedd; i följd hvaraf Utskottet ej eller
anser någon ändring af berörde §§. vara
i detta hänseende af nöden; — likväl och då
erfarenheten visat, att samina stadganden
stundom blifvit förstådde och tillämpade på
det sätt, som Motionairen omförmalt , linner
Utskottet, på det att all anledning till
sådan tolkning må undanrödja?! och nu saknad
enhet i domslut öfver dylika frågor beredas,
sig böra vördsamt
tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t, genom allmän
Kungörelse, utfärda den Förklaring,
att sa väl med allmänna Lagens
grunder, som med rälta förståndet
af 17 och 20 §§. i 5 Cap.
af Concurslagen den 13 Julli 1818
instämmer, det Borgenär-, hvilken,
till bevakande af sin fordran i concurs,
låter genom annan tjenlig person
till Rätten, der concurssaken
ar anhängig, inom laga tid inlemna
sin inlaga, jemte edgcmgsbevis
och öfrige erforderlige handlingar,
skalig om inlagan är af Borgenä
-
io Lag-Utskottets Utlåtande N‘ö i o ji
retz egenhändigt under skrifven, an*>
ses hafva rätteligen förvarat sin
talan, ä/zr/$ <z/r fullmagt till inlagans
ingifvande ej företes eller hifogas.
Stockholm den 34 September i$2g.
N:q 103,
Ankom till Exped.-Utsk. den 30 September 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 58, om
ändring eller förklaring af
18 och 19 §§. i KongL Förordningen
den 13 ful ii igig,
angående inteckning i fast egendom,
Ofvannämnde Betänkande, hvilket Vällofl.
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Stån
-
Lag- Utskottets Utlåtande N'o 103. 11
det bifallit, har blifvit fran Högloft. Ridder.
skåpet och Adeln samt Högvördige Preste»
Ståndet återremitteradt, i anledning af följande
deremot gjorda anmärkningar;
j:o Herr Stråle, l\l. W., har anfort, dels
att, då det ofta kunde inträffa, att samtlige
Jnteckningshafvare medgifva relaxation af
en, gemensamt med flere andra, intecknad
fastighet, om de anse återstående delen af
panten innefatta fall s&kerket, i hvilket fall
det vöre obilligt, att en sådan förändring
icke skulle af Lagen tillåtas, hade stadgandet
derom uti nu gällande 18 §-af Intecknings.
Förordningen icke bordt i den föreslagna
nya uteslutas, dels ock att förhållandet emellan
jnteckningshafvare och oprioriterade fordringsegare
genom den uppgifna redactionen
blifvit förandradt, enär, äfven i händelse
alla de intecknade fastigheterne befinnas i
gäldenärehs ego, fördelning af den gemensamt
jntecknade gälden likväl skulle ske,
hvaraf förmentes följa, att, då endast en del
deraf belöper på den fastighet, hvari ingen
senare inteckning finnes, öfverskottet af köpeskillingen
för densamma skulle tillfalla
oprioriterade fordringsegare; hvaremot den
återstående delen af panten, som är besvärad
med senare inteckningar, blifver till deras
gäldande så mycket mera otillräcklig; med
föranledande hvaraf Herr Stråle ansett de
12 Lag-Utskottets Utlåtande N:0 ^03.
nu gällande 18 och 19 §§. uti ifrågavarande
Förordning, mot hvilkas stadganden någon
egentlig anmärkning icke blifvit gjord, böra
bibehållas oförändrade, och lagförslaget inskränkas
till att fylla den lucka, som nu finnes
i anseende till saknad! stadgande om för»
hållandet emellan serskilde inteckningshafvare
eller serskilde egare inbördes, då fastigheterna
icke äro i samina persons ego; men i motsatt
händelse borde föreskrifterna förblifva
oförändrade. Den föreslagna fördelningen
af intecknad gäld har Herr Stråle jemväl
ansett vådlig, emedan af flere gemensamt intecknade
fastigheter den ena kan vara uppskattad
högt utöfver och en annan lågt under
verkliga värdet, och för 1 ust för fordringsegaren
såkmda uppkomma, fastän panten gemensamt
innebär full tillgång för det intecknade
beloppet; farhågan derföre kunde
verka menligt på allmänna crediten och föranleda,
att låntagare blefve besvärade med
nya praestationer, för alt styrka pantens vederhäftighet;
och vore det dessutom lämpligare,
att, då serskilda fastigheter säljas å
auction, köpeskillingarne tagas till grund
för fördelningen, och taxeringsvärdet endast
tjenar till rättelse i det fall, att auction icke
sker, hvarjemte Herr Stråle, dels i afseende
på redactionen af 18 §. yrkat, att i stället
för orden: "soaré då den fastighet för det
”odelade inleckningsbeloppet etc" borde in
-
Lag-Utskottets Utlåtande No 103. 13
föras följande mening: ”snäre då dm fastig'''het
för så stor del af det odelade inteck’’/lingsbeloppctj
som derå belöper, i förhål”
lande of samma fastighets serskilda, till
”alla gemensamt intecknade fastigheternes
”sammanlagda värde etc.'' dels ock förment,
att, då ifrågavarande Lagförslag innefattar
stadganden för sådana fall, hvarom bestämd
Lag icke finnes, detsamma borde erhålla form
och egenskap af lagförklaring.
a to Herr Ribbing, Arvid, har ansett sista
momentet i 18 §• icke vara antagligt,
emedan det kunde hända, att en, gemensamt
med andra, intecknad fastighet förut blifvit
graverad med inteckning, uppgående till fulla
beloppet af taxeringsvärdet, hvilket i sådant
fall, efter afdrag af första inteckningens belopp,
icke lemnade någon återstod, i förhållande
till hvilken denna fastighet kunde
komma att deltaga i ansvarigheten för den
senare gemensamma inteckningen, hvars
egare sålunda förlorade en säkerhet, som
honom för närvarande lagligen tillkommer;
och har Herr Ribbing derjemte, dels förnyat
sitt yrkande om antagande af dess vid
18a3 års Riksdag i ämnet afgifna förslag,
med tillägg af följande mening vid slutet
af a punkten i 11 §■ "Till dessa JöTättnin-,
,'gar skola så val jord• sorn inteckningsegare
lagligen kallas, och ega de att sjelfva sins
14 Lag-Utskottets Utlåtande N.-o i 03.
”emellan öfverenskomma om fördelningen eller*,
brist af öfverenskommelse, vid värdering
”gen bevaka deras rätt och talan; den med
”Rättens beslut missnöjde öppet lemnadt,
"”att i vanlig ordning i Hoj-Rätt söka än”äringdels
ock anmärkt, att, ehuru rättelse
eller fördelning blifvit föreslagen i afseende
på redan i flere fastigheter beviljade
gemensamma inteckningar, vore likväl icke
sörjdt för huru sådana inteckningar för fram»
tiden skola blifva åtskiljde; äfvensom Herr
Ribbing, i betraktande af den rubbning och
svårighet, som för fordringsegare och låntagare
skulle uppkomma genom den ifrågavarande
ganska angelägna lagförklaringen, om
äfven på bästa sätt utförd, yrkat, att den
icke förr än efter viss tids förlopp må bringas
till verkställighet, i hvilket afseende
han föreslagit 2:né år, hvarunder så väl skuldsatte
som fordringsegare kunde hafva rådrum
att sig emellan så uppgöra och öfverenskomma,
att de kostnader kunde undvikas,
hvilka med värderingar och dylikt äro förenade.
3:0 Af Herr Doctor Svedelius, hvilken
godkänt Utskottets framställda förslag, är
endast yrkadt, att detsamma måtte såsom
lagförklaring, och icke såsom lagförändring,
betraktas och i sådan form utfärdas; hvaruti
Herrar Biskoparne Wallenberg och .Faxe*,
Lag-Utskottets Utlåtande N<o 103, 15
Professoren Gravander och Prosten Grevillius
instämt.
Derjemte har till Utskottet blifvit remitteradt
ett af Herr Friherre Boije, Ludvig,
efter den beslutade äterremissen, till Högloft,
Ilidderskapets och Adelns Protocoll adeinnadt
anförande, hvari Herr Friherren, under
förklaradt bifall till Utskottets afgifna
förslag, endast fästat uppmärksamhet dervid,
att tvifvelaktigt vore, huruvida detsamma innefattade
en Lagförändring eller en Lagförklaring.
— Herr Friherren, som förmenar
ifrågavarande stadgande böra under egenskapen
af Lagförklaring antagas, har ansett
ett bestämdt urskiljande häraf vara af desto
större vigt, som derpå komme att bero, i
hvad mon detsamma vore lämpligt till redan
yppade inteckningsfrågor.
1
Utskottet* som tagit de framställda an*
märkningarne i Öfvervägande, får såsom svar
derå erinra:
o) att, då flera fastigheter äro gemensamt
intecknade, synes någonderas frigifvan
-
a6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 103*
de derifrån icke böra ega rum utan under
följande 2:ne vilkor: det första, att samtlige
så väl intecknings- som fastighetsegare, och
i vissa Jall jemväl gäldenären, dertill lemna
bifall, och det andra, att så stor del af
skulden inbetates, sorn, efter bestämd fördelningsgrund,
belöper å den fastighet, man
vili från inteckningen befria. I förra fallet
är icke något Lagstadgande behöflig!; ty då
alla de, hvilkas rätt derunder beror, samtycka
till förändringen, kan tvist derom icke
uppsta. Utskottet har således endast ansett sig
böra föreslå de stadganden, sorn funnits nödige
för att bereda möjlighet att, oberoende
af ett sådant samfäldt bifall, lossa en fastighet
från inteckning, hvarföre den gemensamt
med andra fastigheter häftar;
b~) att början af 18 §• klart uttrycker,
att denna §. endast afser ett närmare bestäm,
mande af serskilde intecknings-eller fastighetsegares
rättigheter och ansvars-förbindelser
sins emellan, i de händelser, då, utaf gemensamt
intecknade fastigheter, en eller annan
å samma tid, eller sedan, blifvit serskildt
intecknad, eller kommit i serskild egares hand,
samt att de härom föreslagna bestämmelser
desto mindre ega ringaste sammanhang med
eller inflytande på förhållandet emellan de
borgenärer, som hafva intecknade fordringar,
och
Lag~ Utskottets Utlåtande N:o 105. 37
och de, hvilka sakna en slik företrädesrätt,
sorn oprioriterade fond ring sega res anspråk a
köpeskillingen för försåld intecknad fastig*
het, emot tydliga innehållet af 17 Cap. 9 §.
Handels-Balken, icke kan inträda förr, än
alla i fastigheten intecknade fordringar guldine
blifvit;
c) att ändamålet med lagförslaget i det
hufvudsakligaste förfelas, derest försäljningssumman,
och icke taxeringsvärdet, antages
såsom allmän grund för bestämmande af de
serskilda fastigheternas ansvarighet för den
gemensamt intecknade gälden, emedan, i sådant
fall, endast genom alla fastigheternes
försäljning å offentlig auction kunde utrönas,
för huru stor andel hvardera borde ansvara,
och således icke genom inbetalning af viss
andel af gälden en motsvarande del af panten
från inteckningen lossas;
d) att, då således en allmän bestämnings,
grund måste anta>gas, svårligen någon säkra--  re torde finnas, än Kevillnings-taXeringsvärdet,
hvilket, om än någon ojemnhet eller
olikhet deri emellan serskilda fastigheter kan
ega rum, likväl icke lärer kunna anses vara
Bih, till Riks-St. Prot. 1828 och 1829. 7 Sami. I Af i. SS.
inte H't. utdra B.det.
i8 Lag-Utskottets Utlåtande N:ö 103.
från verkliga värdet så skiljaktigt, att derifrån
skälig anledning kan hemtas a't befara minskad
säkerhet för nu gällande inteckningar
i följd af ifrågaställde lagförslag;
e) att det af Herr Ribbing vid 1823
års Riksdag afgifne, af honom nu än ytterligare
åberopade lagförslag, ehuru bygdt på
enahanda hufvudgrunder sorn Utskottets, likväl
icke synts Utskottet i allo antagligt, emedan
detsamma icke undanrödjer alla de med
skäl öfverklagade olägenheterne, men deremot
åstadkommer nya, förmedelst den tidsutdrägt
och de betydliga kostnader, som de
ifrågasatte serskilda värderingarne skulle medföra;
hvarförutan det af Utskottet framställda
förslag synes ega företräde framför Herr
Ribbings äfven derutinnan, att detsamma är
tillämpligt för alla, så väl redan skedde, som
framdeles skeende inteckningar i serskilda
fastigheter eller fastighetsdelar, utan att medföra
någon rubbning i förut varande förhållanden
emellan fordringsegare och gäldenärer;
och att således detta förslag, i fall det antages,
genast kan blifva till efterrättelse gällande,
I stöd af nu anförde skäl anser Utskottejt
sig böra hufvudsakligen vidhålla sitt i
förra Betänkandet afgifna förslag, likväl med
dessa förändringar:
Lag-Utskottets Utlåtande N.o 103. ig
lto Med afseende 3 den utaf Herr Stråle
anmärkta mindre tydlighet i första momentet
af 18 §•} samt (ill förekommande af
den misstydning af sista morn. i samma §.,
som, enligt hvad Herr Ribbing sökt visa,
möjligen skulle kunna ega rum, har Utskottet,
som jemväl funnit 2 mom. af §:n kunna,
utan att förlora i bestämdhet och tydlighet,
i kortare ordalag uttryckas, i öfverensstämmelse
härmed funnit sig böra föreslå
den förändrade redaction af §:n, som här
efteråt upptages.
2:0 Till beredande af större säkerhet
och redighet samt lättnad vid framdeles inträffande
delning af inteckning, som i flere
fastigheter blifvit beviljad, föreslår Utskottet,
att uti ett nytt moment må införas föreskrift
derom, att, då i skuldebref, hvarföre
inteckning hädanefter sökes, icke finnes bestämdt
utsatt för huru stor del af gälden
hvardera fastigheten ansvarar, vederbörligt
Taxeringsbevis skall företes och till framtida
rättelse i intecknings-protocollet antecknas.
3:0 Enär, på sätt anmärkt blifyitj ifrågavarande
förslag egentligen endast innefattar
förklaring, huru Lagen rätteligen bör
förltås och tillämpas i frågor, hvarom tillräckligen
bestämd och tydligt lagstadgande
a o Ldg- Utskottets Utlåtande N'o loj i
förut icke funnits, följer deraf, ätt detta för*
slag. bör under egenskap af lagförklaring hänföras
och betraktas, hvilket ock i redactionen
kommer att bestämdt uttryckas»
Utskottet tillstyrker alltså, att, till förklaring
och närmare bestämmande af rätta
ordaförståndet af 18 och 19 §§* i Kongl.
Förordningen den 13 Julii 1818, angående
inteckning i fast egendom, desse §§. måtte
erhålla följande lydelse:
18 §.
Äro flere fastigheter intecknade
för samma fordran, utan att uppgifvet
är Jör hvad del deraf hvarje
faslighet serskildt häftar, och har
en elter annan af dessa fastigheter
3 samma tid, eller sedan, blifvit
serskildt intecknad, eller kommit i
serskild egares hand, svara da den
fastighet för så stor del af den
gemensamt intecknade golden, som
derå belöper, efter det förhållande,
som är emellan samma fastighets
serskilda och alla de gemensamt
intecknade fastigheternes sammanlagda
värdei, enligt uppskattningen
till allmän bevillning för det år,
La^-Utskottets Utlåtande N:o 103. sti
då den gemensamma inteckningen
söktes, elier, om sadan uppskattning liden
tid ej egt rum, enligt den be•
villnings - uppskattning, som efter
den tiden först hallen är.
Har af de samfäldt intecknade,
oc/i //// gemensamt bevillningsvärde
uppskattade fastigheterna, en eller
annan sedermera styckad blifvit,
och äro de serskilde delarne derefter,
antingen serskildt intecknade,
eller i serskilda egares händer komne,
ware d» hvarje del, e//er c/e-ss
förhållande till hela den styckade
fastigheten, /ör denna fastighets
andel i den gemensamma inteckningen.
Häftar en eller annan af de
samfäldt intccknade fastigheterna
för serskild inteckning, som äldre
är, svare då för så stor del af
den gemensamma gälden, att denna
del, sammanlagd med den serskilda
inteckningen, uppgår till det belopp,
för hvilket den serskildt intecknade
fastigheten, i förhållande till de
öfrige efter förut stadgad fördelningsgrund,
svara bör.
22 Lag'Utskottets Utlåtande N:o 103
So/tes inteckning i flem fastigheter
gemensamt, och är ej i skuldebrejvet
utsatt, för huru stor del
af gä/den hvardera fastigheten ansvara
bör, då skall för Domstolen
företes vederbörligt taxeringsbevis
å tiel bevi/lnirtgsvärdc, hvardera fastigheten
näs/förflutna året åsatt
blifvit, hvilket bevis, vid inteckningens
beviljande, i intecknings-pralocotlel
inlagas bör.
§•
Förhlifver oförändrad, sådan den
uti förra Betänkandet är föreslagen.
Tvänne Ledamöters serskilda meningar
bifogas.
Stockholm den 24 September 182g.
Bil. t. Lag- Utskottets Utlåtande N:o 103. 13
Reservationer:
Af Herr -Friherre Stael von Holstein:
Dä Utskottets Betänkande redan är af Tvä
Stånd bifaller, fruktar jag, att, om Utskottet
till samma Betänkande gjorde något väsendlligt
tillä gg, och det sålunda förändrade Betänkandet
tilläfventyrs af de Två andra
Stånden antogs, frågan kunde komma att
förfalla. För att ej härtill gifva anledning,
har jag ej velat yrka godkännande af det
förslag, jag likväl för enskild del ej kan frånträda.
Jag delar nemligen Utskottets åsigt
i sjelfva saken; men erfarenheten har visat,
att det å fastigheter bestämda taxeringsvärde
icke alltid är så tillförlitligt och närmande
sig till det rätta värdet, att taxeringsvärdet
kan, utan förnärmande af Inteckningshafvares
rätt, tagas till grund för bestämmande af
den andel i gälden, hvarföre hvardera a£
flere gemensamt intecknade fastigheter bör
ansvara. Jag anser det alltså böra, efter
sista inom. af 18 §., tilläggas, att, när fråga
om tillämpning af samma §. uppstår, men
Inteckningshafvare förklarar, det han anser
sig blifva lidande deraf, att taxeringsvärdet
tages till grund för beräkningen af den andel
i gälden, som å hvardera fastigheten bör
belöpa, Inteckningshafvaren då skall förelag,
gas, att inom viss tid anmäla sig hos veder -  börande Domare, för att, uppå egen bekost
-
M *• Lag-Utskottets Utlåtande N'o 103*
nåd, i behörig ordning erhålla värdering af
hvardera af de gemensamt intecknade fastig-/
heterne; efter hvilka värderingar fördelningen
af den gemensamma gälden sedermera
bör ske.
Genom tillåtelsen för Inteckningshafvarén
att söka Domarens värdering, vare han betryggad
för förlust genom origtigt taxeringsvärde,
och stadgandet, att Inteckningshafvaren
sjelf borde bestå kostnaden för sådan
värdering, skulle innebära hinder för Inteckningshafvare
att i oträngdt mål begära
Domarens värdering.
Af Herr Printzensköld: Såsom ej varande
Ledamot af Höglofl. Lag-Utskottet, när
dess Betänkande N:o 58) angående ändring
uti 18 och 19 §§• Intecknings-Lagen, afgafs,
anser jag mig nu, då frågan genom återremiss
kommit under Utskottets förnyade pröfning,
obehindrad, att öfver ämnet i hela dess
vidd yttra mina tankar. — Jag får då förklara,
det jag, lika med Utskottet, inser de
brister, som för närvarande vidlåda ofvannämnde
lagrum; men jag kan deremot icke
instämma i det af Utskottet uppgjorda förslag
till deras förbättrande, hvarken sådant
det lyder uti förra Betänkandet, eller med
de ändringar och jemkningar deri, som nu
af Utskottet blifvit beslutade. — För mitt
Bil. t. Lag-Utskottets Utlåtande N-.o 103. 25
omdöme framställer det sig såsom dels orättvist,
dels ock, för vissa fall, i verkställigheten
omöjligt, att antaga taxeringsvärdet till
grund för delningen emellan flere fastigheter
af en i dem alla gemensamt intecknad fordran.
Erfarenheten har icke sällan ådagalagt,
huruledes den väsendtligaste olikhet uti hemmans
eller andra fastigheters uppskattningsvärden
eger rum, Olägenheten deraf är för
den gemensamma egaren ingen, enär hans
förlust genom högre bevillning å den sämre
fastigheten ersättes genom fördelen af ett
ringare taxeringsbelopp å den bättre Men
denna olägenhet, som aldrig lärer kunna afhjelpas,
visar sig af desto eftertänkligare beskaffenhet,
när man, vid tillfälle af endera
fastighetens försäljning, eller af den sämre
lägenhetens serskilda intecknande, vill lag.
ga taxeringsvärdet till grund för en fördelning
fastigheterne emellan af den gäld, hvarföre
de gemensamt häfta. Det skulle nemligen
då kunna hända, att, i följd af just
detta taxeringsvärde, den sämre lägenheten
finge af den gemensamma skulden så stor del
på sin lott, att all säkerhet för den serskilda
gravationen ginge förlorad, i stället att
denna säkerhet före delningen varit fullt tillräcklig,
Eör en oredlig gäldenär skulle detta
jemväl bereda ett lämpligt tillfälle till
bedrägeri, ty, i händelse han t. ex, egde
flere samfäldt intecknade hemman af olika
26 Bil. t. Lag-Utskottets Utlåtande N.-a 103,
godhet, men med Ilka taxeringsvärde, behöfde
han blott sälja de bättre, men ligt taxerade
hemmanen, för att undandraga dem den
större ansvarighet, hvarföre de uti hans hand
ostrirligt häftade. — Så vidt jag kan fatta,
finnas, uti det uppgjorda Lagförslaget, händelser
af dylik beskaffenhet icke förebyggde. —
Uti 18 och 19 §§. af nu gällande Inteckningslag
är åtminstone en egare af odelad
inteckning i flera fastigheter försäkrad emot
alla ensidiga försök å gäldenärens sida till
förminskande af hans rätt, och innehafvaren
af en uti någondera af dessa fastigheter se*
dermera vunnen inteckning är jemväl för*
vissad derom, att hans pant icke skall användas
till den odelade gäldens betalning
annorlunda, än i mon af den brist, som i de
öfrige fastigheterne kan uppstå. Men genom
Utskottets förslag skulle desse §§. till ali
kraft och verkan upphäfvas; och man vill i
stället stifta en Lag, sorn icke otydligen låter
förstå, att, ehvad säkerhet man vid meddelandet
af en försträckning sökt att sig bereda,
antingen genom odelad inteckning i
flere fastigheter, hvilka, så till sägandes, en
för alla och alla för en, borde för gälden
ansvara, eller ock medelst serskild inteckning
i någondera af desse fastigheter, under
förutsättning, att denne senare, endast i den
mon brist i de öfrige fastigheterne sig yppade,
skulle för den gemensamma gravatio
-
Bil■ t, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 103. a 7
nen häfta; sa måste likväl nu, i vissa inträffande
fall, den förre borgenären lata dela
sin fordran, utan någon garantie emot den
förlust, som derigenom, i anseende till den
ena fastighetens sämre beskaffenhet emot den
andra, kan uppstå, och den senare fordringsegaren
åter nöja sig med att, medelst en
sadan delning, den han aldrig anat, se sin
pant graverad med ett så betydligt belopp
af den gemensamma gälden, att, efter betalningen
deraf, föga eller intet till hans förnöjande
återstår. — Ingendera af Inteckningshafvarne
är, enligt förslaget, berättigad
att vägra gäldens fördelande. Stadgandet är
bestämdt i hvad mon hvarje fastighet skall
för skuldebeloppet ansvara; och någon utväg
är för den ene eller andre fordringsegaren
icke beredd, att deri vinna ändring, äfven
om han på det ovedersägligaste sätt skulle
kunna visa, det hans rätt, genom den stad.
gade fördelningen, blifvit i högsta måtto förnärmad.
— En Lag, hvars följder skulle blifva
så orättvisa, kan jag för min del ej tillstyrka»
Jag
har sagt, att Utskottets förslag jemväl
i visst fall är overkställbar!; och den
del af den föreslagne 18 §., som angår samfäldt
intecknade fastigheter, hvaraf någon
liäftar för inteckning som äldre är, än den
odelade, utgör föremålet för detta mitt ytt'
28 Bil, t. Lag-lJtskottets Utlåtande N:o 103*
rande. Må hända skulle det medföra flere
svårigheter att genom raisonnementer på att
tillräckligt upplysande sätt ådagalägga ett
sådant förhållande, enär frågans invecklade
beskaffenhet påkallar all möjlig tydlighet i
framställningen. Desto lättare blifver deremot
bevisningen genom exempel, hvilka
hafva det för sig, att de reda begreppen och
på ett åskådligt sätt visa Dagens mer eller
mindre användbarhet. Jag begagnar således
denna senare utväg och antager, att en
egendom finnes, som består af fyra hemman,
nemligen :
A.
uppskattad
t till
R:dr
10,000
B.
dito
till
—
5,000
G.
dito
till
—
4,000
och D,
dito
till
—
1,000
Tillhopa
R:dr
20,000.
Jag antager vidare, att, af dessa hemman,
A. genom äldre inteckning är graverädt
med 10,000 R:dr, samt att alla fyra
hemmanen sedermera tid efter annan blifvit
samfäldt intecknade för 3:ne serskilda lån
om tillhopa 9,000 R:dr, så att alla hemmanens
gravationer utgöra ett sammanräknade
belopp af 19,000 R:dr. Nu kan så hända,
att denna egendom blifver styckad, samt att
egaren till hemmanet Ä- vill göra detsarn»
BiK t. Lag-Utskottets Utlåtande N:o 103. 29
ma fritt fran alla gravationer; och då uppstår
naturligtvis den frågan, sorn man genom
det nu föreslagna lagstadgandet velat besvara,
nemligen: Efter hvilken grund skall hvarje
af ofvannämnde hemman ansvara för den
samfälta gälden? eller med andra ord: Huru
skall man uppställa en proportion, sorn
vi6ar till hvad belopp det serskildt intecknade
hemmanet bör, sedan denna inteckning
från hemmanets värde afräknats, uti den
samfälta gälden deltaga? Detta skulle, enligt
Utskottets förslag, tillgå sålunda, att till
den äldre inteckningen skall läggas så stor
del af den gemensamma gälden, att denna
del tillhopa med berörde serskilda inteckning
uppgår till det belopp, hvarföre hemmanet,
i förhållande till alla fastigheternas
sammanlagda taxeringsvärde, ansvara bör. —
Enär nu taxeringsvärdet å hemmanet A. utgör
hälften af alla hemmanens sammanlagda
taxeringsbelopp, är det ock, enligt proportionsläran,
klart, att detta hemman icke bör
häfta för mer än hälften af samtlige inteckningarne
eller 9500 R:dr. Således skulle,
efter den af Utskottet antagna grund, icke
ens fulla beloppet af den serskilda inteck.
ningen komma att utur ifrågavarande hemman
utgå, hvilket dock ej lärer vara Utskottets
mening; ännu mindre blefve detsamma
graveradt med någon del af den samfälta
gälden, ebpru sådant desto hellre må*
30 Bil t. Lag-Utskottets Utlåtande N:o 103.
ste antagas böra ske, som 1 annat fall en
orättvisa skulle ega rum ej blott emot lån»
tagaren, derest han å sin sida pantsatt hemmanet,
för att derigenom i mindre mon gra»
vera de öfrige, än äfven emot långifvarne,
serdeles den, sorn innehar sista inteckningen,
hvars förnämsta säkerhet möjligen kan
på hemmanet A vara beräknad, Overkställbarheten
af Utskottets förslag torde härigenom
vara tillräckeligen bevisad. Och, utan
fara att blifva vederlagd,^vågar jag yttra den
öfvertygelsen, att hvarje försök skall blifva
fruktlöst, att efter taxeringsvärdet, eller hvilken
annan på förhand uppgjord beräkning
sorn helst, stadga någon rättvis eller billig
grund, hvarefter en i flere fastigheter nu
intecknad summa skall å dem fördelas. Fast/gheternes
värde sins emellan varierar på
mångfaldiga sätt: proportionen för deras deltagande
i gemensam gäld rättar sig följaktligen
derefter; och den grund, som för ett
fall är lämplig, kan vid ett annat tillfälle
innebära den största orättvisa»
Under sådana förhållanden synes mig
någon annan eller lämpligare utväg ej vara
för handen, än att antaga de summor, hvartill
fastigheterne å offentlig auction blifva
försålde, till norm för den samfälta gäldens
fördelning, der fordringsegare och gäldenär
ej annorlunda åsämjas. Dessa summor ut
-
Bil. t. Lag-Utskottets Utlåtande N:o 103. 31
göra, efter min åsigt, den enda tillförlitliga
mätaren af hvarje fastighets värde, och all
utväg är derigenom stängd för möjligheten,
att bereda den ene fordringsegaren någon
fördel pä den andras bekostnad. — Jemte
det jag således, lika med Herr Stråle, anser
18 och ig §§. af nu gällande Inteckningsförordning
böra oförändrade qvarstå, instämmer
jag till alla delar uti det af honom afgifna
förslag till serskildt stadgande i äm
net
(se Lag-Utskottets Betänkande N:o 58
pag. 36 och 37), såsom utmärkande sig för
tydlighet i framställningen samt ett sorgfälligt
iakttagande af fordringsegares och gälde.
närs ömsesidiga rättigheter; och jag tillstyrker
derföre, att, i enlighet med samma förslag,
en Författning måtte, såsom förklaring
och tillägg till ofvannämnde ^§. i Kongl.
Förordningen om inteckning i fast egendom
af den 13 Julii 1818, varda utfärdad, till
rättelse för alla de fall, då fråga om redan
skedd intecknings fördelande kan uppstå.
Deremot och då det är af synnerlig
vigt att, så vidt möjligt är, för framtiden
afböja alla de invecklade förhållanden emellan
både inteckniqgshafvare och fastighetsegare,
som af Inteckningslagarnes bristande
fullständighet blifvit en följd, instämmer jag
i Utskottets förslag, att taxeringsvärdet hädanefter
må tagaS till den måttstock, hvar
-
32 Bil. t. Lag-Utsköttets Utlåtande N:o 103.
efter flere fastigheter, som för odelad gäld
intecknas, böra för densamma ansvara, der
ej annat förbehåll egt rum, emedan det då
beror af långifvaren, som icke bör anses
okunnig om denna i I^ag stadgade fördelningsgrund,
att sjelf bedöma dess lämplighet
och att följaktligen vid försträcknirigens
meddelande fästa sådana vilkor, som, oberoende
af hvad Lagen i omförmälda afseende
stadgat, gifva honom all den säkerhet,
han för sig kan finna af nöden.
N:o 104.
Ankom till Exped.-Utsk. den 30 September l82gs
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid åtskillige
till Utskottet återremitterade
Betänkatiden.
T. T
ill Lag-Utskottet hafva, i anledning af
gjorda anmärkningar, Utskottets nedannämn.
de Betänkande^ blifvit återremitterade, nena
-
Lng- Utskottets Utlåtande No 104. 33
frän Högloft. Ridderskapel och Adeln:
N;o 30, ofver Herr Biskopen af
IVingdrds motion, om förmonsrätt
för Domcapitel till erfält»
liing af Consistorii-Notaries till.
gångar för uppbördsmedel, som
af honom förskingras»
Nto 71, öfver Herr A. W. Grundelstjernas
motion, oih ändring
af 16 Gap, Ärfda-Balken;
frtln Högvördige Preste-StSndet:
Nio 59, öfver Herr W. Rydströms
motion, om ändring och tillägg
1 8 §. af 17 Cap. Rättegångs»
Balken;
fran Vcilloft. Borgare-Ständel:
N:o 53, öfver Herr H. A. Falkmans
förslag till ändring af 24
i Kongl. Förordningen den 13
Bih. till Rikt-St. Prot. I818 Och 1829. 7 Sami. I AfJ. 3.
1 me Hu. 2 'dra B:det>
Lag-Utskottets Utlåtande N.o 104.
Julli 1818, angående inteckning
i fast egendom;
N:o 55, öfver Herr B. H. Santes
sons motion, om ändring i Kongl,
Kungörelsen, den 18 December
1823, så vidt den rörer ändring
af 84 §. i Kongl. Förordningen
den 13 Julii 1818, örn inteckning
i fast egendom;
N:o 84, öfver Herr lundmans motion,
om rättighet för fordringsegare
att hos Konungens Befallningshafvande
erhålla så kalladt
Promotorial i Lagsökningsrnål;
samt
fr firl Hedervärda Bonde-Ståndet:
jNJo 6q, öfver Herr Prosten Hvassers
motion, att oäkta barn må
berättigas taga arf efter sina möt
drar; och
N:o 79, öfver Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielssons motion, om
ändring af rättegångs, eller fatalis
timman v*d Häradsrätt;
Lag-Utskottets Utlåtande N.o 104. 35
mea sorn desse Betankanden blifvit af Tre
Biks-Stånd bifallne, nemligen:
N:o 50, af Preste-Ståndet, d. 28 April;
af Borgare Ständet d, 29 April;
af Bonde-*Ståndet d. 24 April ;
N:o 71, af Preste-Ståndet \
af Borgare-Ståndet* d. 17 Julli;
af Bonde-Ståndet 5
Nio 53, af Biddersk, o. Adeln d. 7 Maji;
af Preste-Ståndet d. 28 April;
af Bonde-Ståndet d. 24 April;
N:o 55, af Biddersk. o. Adeln d. 8 Maji;
af Preste-Ståndet d. 14 Maji;
af Bonde-Ståndet d. 11 Maji;
N:o 84» af Biddersk. 0. Adeln d. 14 Aug.
Nio 59, af Biddersk. o. Adeln
af Borgare-Ståndet
af Bonde-Ståndet den 4 Junii;
af Preste-Standet
af Bonde-Ståndet
| d. 10 Aug.
N:o 69, af Biddersk.o. Adeln d. 2 2 Junii;
af Preste.Ståndet d. 16 Junii;
af Borgare Ståndet d. 19 Junii;
36 L ag~TJtskotiets Utlåtande Nto 104;
N:o 79» af Riddersk. o "Adeln d, 1 2 Aug.5
så, enar Tre Stånds mening, i dylika frågor,
jemlikt 87 §. i Regeringsformen och 3:dje
punkten af 49 §. i Riksdags-Grdningen, utgör
Rikets Ständers beslut, samt återförvisning
från endast ett Riks-Stånd i dessa mål
ej betager samma beslut deras kraft och verkan
till expedition, anser Utskottet, vid det.
ta förhållande, något utlåtande öfver berörde
anmärkningar icke erfordras; hvilket Utskottet
härmedelst får hos de Riksstånd, som
återremisserne meddelat, vördsamt anmäla.
af Preste Ståndet
af Borgare Ståndet
Stockholm den 24 September 1829,
'■Lag' Utskottets Utlåtande N:ö 105. 37
N:o io5.
Ankom till Exped.-TJtsk. den 30 September 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 5, öfver
Riksdagsfullmägtigen från
Östergöthlands Län Botvid
Jonssons förslag till ändring
af i §. i 26 Cap. ByggningaBalken.
Hos Högvördige Preste-Ständet och Väl*
loft. Borgare-Ståndet, som återremitterat ofvanberörde
Betänkande, hvilket deremot Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet gillat, hafva följande
anmärkningar och yrkanden i ämnet blifvit
framställde:
af Herr Prosten Widén, med hvilken
flere af Högvördige Preste-Ståndets Ledamöter
sig förenat: att, då all förbättring i samhället
bör vara successiv, emedan öfvergarn
gen eljest blir för svår och brytningen för
stor, den af Utskottet yttrade grundsatsen,
att stadganden, som hvila på samma princip,
icke böra partielt, utan pä en gång, förändras,
icke vore gihigj att om det än vöre
38 Lag-Utskottets Utlåtande Nio 105.
sar.nt, att de prestationer, sorn vid kyrkobyggnad
utgå efter hemmantal, äro större
och mera betungande, än den efter matlag
utgående dagsverksskyldigheten, så följde
dock deraf icke, att egare af ett mindre hemman
bör utgöra lika arbetsskyldighet, som
egare af ett större; att beräkningen af dagsverken
efter matlag vore isynnerhet orättvis
i de socknar, der vissa godsegare bruka
underlydande hemman och torp med tjenstehjon
och statfolk; att, då kyrkan är församlingens
gemensamma egendom, kyrkobyggnadsskyldigheten
bör utgöras i enlighet med
Lagens föreskrift, ut t ata de, sorn i Socknen
bo, skola K\rko bygga; samt att, i händelse
den väckta motionen ej kunde till alla delar
bifallas, den förklaring dock borde gifvas åt
ifrågavarande lagrum, att med ordet matlag
äfven skall förstås gifta tjenstedrängar med
stat;
af Herr Contracts-Prosten tystberg: att
en dylik förklaring borde sträcka sig icke endast
till statdrängar å hemman under så
kalladt eget bruk;
af Herr Prosten Forslind.- att, ehvad
dagsverken till kyrkobyggnad uttagas antingen
endast efter hemmantal eiler endast efter
matlag, i bägge fallen uppstår en viss
obillighet, hvilken lämpligast blefve afhul
-
Lag-Utskoltets Utlåtande N:o 1,05, 39
pen, om dagsverken uttoges af hela socknen,
i vexlande ordning, det ena hvarfvet efter
hemmantal och det andra efter matlag;
af Herr Prosten Elfström: att, som ej
sällan flere statdrängar finnas på en och
samma egendom; så vore det obilligt, att
hvar och en af dem skulle utgöra ett serskildt
dagsverke, utan borde de tillsammans
för ett dagsverke ansvara; samt
af Herr Falkman, i hvars yttrande Herr
Leffler instämt: att om dagsverkens utgörande
vid kyrkobyggnad efter matlag skulle fortfara;
så blefve följden, att innehafvare af
torp och mindre hemman kunde komma att
i detta afseende blifva drygare betungade,
än egare af större lägenheter.
Utskottet, som i sitt Betänkande med»
gifvit, att matlagsberäkningen icke i allmänhet
är en tjenlig grund för allmänna besvärs
och utskylders fördelning, men tillika sökt
visa, att nämnde grund i förevarande fråga ej
saknar billighet, har ej funnit sig af då anförde
anmärkningarne föranledt, att frångå
sitt förut afgifna yttrande, hvilket förnämligast
utgår från den åsigt, att, så länge Bågen
godkänner och bibehåller matlagsberäkningen
i flere andre lika beskaffade fall, serskild
förändring at Lagens stadgande i denna del
40 Lag-Utskottets Betänkande N:o 106.
ej är lämplig. Och som motionen, enligt
hvad liär ofvan är tillkännagifvet, redan
blifvit hos tvänne Riks-Stånd, med bifall
till Utskottets tillstyrkande, afslagen, i följd
hvaraf frågan, jemlikt 87 §• i Regeringsformen,
förfallit; så lärer omständligare svar
på antnärkningarne icke anses af nöden.
Stockholm den 84 September lfcag.
N:o 106.
Ankom till Éxped.-Utsk. den I October 1S29.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
Herr P. Winbladh s
motion, om bestämmande af
viss tid) inom hvilken dom i
utförd sak skall fällas och ut*
1 gifvas.
H
os Vällofl. Borgare Ståndet har Riksdags;
fullmägtigen Herr B. lA/inbladh, i Memorial,
som
Lag-TJtskottets Betänkande N'o 106. 41'
som till Lag-Utskottet blifvit hänvisadt, anfört,
att om än, å ena sidan, ofta utan skäl
klagas öfver långsamhet i Lagskipningen, så
måste likväl, å den andra, medgifvas, att sådan
klagan stundom icke saknar grund, samt
att således en Lag, som bestämde inom hvilken
tid, sedan mål blifvit vid Domstol utagerade,
dom deri utgifvas bör, vore gagnelig
både för de rättsökande, som då kunde
vid hvarje Domstol beräkna rättegångens slut,
som för Domstolarne, hvilka derigenom skulle
fredas från klagomål af parter, som fordra
större skyndsamhet vid sakernes afgörande,
än med fog kan begäras; hvarföre Herr
Winbladh föreslagit stiftande af en Lag, sotn
vid lämpligt äfventyr förpligtar Rikets Domstolar
att, inom tre månader ifrån den dag,
då ett mål blifvit ulageradt och på slutlig
pröfning beroende, meddela dom.
Denna motion har Utskottet tagit i öfvervägande.
Och ehuru stadgande af viss
tid, utöfver (hvilken ej finge dröjas med utgifvande
af . dom i sak, sorn blifvit till slut
förd, tvifvelsutan någon gång skulle tjena
att förekomma onödigt och obehörigt dröjsmål
med slutliga handläggningen af rätte
Bih,
till Riks-St. Prot, 1828 6ch 1829 < 7 Samt. I A/d, 3*
nite H'.t.
hära B'-del.
42 Lag-Utskottets Betänkande N-o loG,
gångsärenden, de der hunnits så utredas, att
hinder för deras afgörande ,från parternes
sida ej möter; så lärer man dock vid äinnets
närmare skärskådande ej kunna undgå att fin*
na, del någon tillförlitlig grund för ett sådant
stadgande svårligen torde kunna uppgifvas.
Innan man nemligen kan bedöma, inom
hvad tid utfärdandet af en viss Domstols beslut
i ett visst utageradt mål skäligen bör kunna
medhinnas, måste man förut känna ej
blott detta måls vidlyftighet och beskaffenhet,
utan ock antalet af öfrige hos Domstolen
anhängige mål, som vid samma tid kommit
i enahanda skick, samt dessas vidlyftighet
och beskaffenhet, äfvensom antalet och
beskaffenheten af andre mål, hvilka under
gamma tid dels fordra Domstolens förberedande
åtgärder» dels ock kunna vara af den
angelägenhet och vigt, att de måste företrädesvis
handläggas och afgöras; hvarförutan
uppmärksamhet måste fästas på Domstolens
organisation och arbetsordning, med mera
sådant. Då det nu ligger i sakens natur,
att alka dessa förhållanden äro olika å olika
tider och vid olika Domstolar, synes det
klart, att någon viss tidsbestämmelse i det
afseende, som här är i fråga, ej lämpligen
kan, såsom allmän regel, antagas. Det är
ock uppenbart, att fastställande af en rymligare
pröfnings- och expeditionstid, än behof,
vet i allmänhet fordrade, skulle, långt ifrån
Lag-Ulskottets Betänkande N:o 106. 43
alt bereda skyndsamhet, gifva tillfälle och
anledning till onödig tidsutdrägt, och således
ofta motverka sitt ändamål, hvaremot
en inskränktare tidsbestämmelse ej sällan
skulle alstra omogna och förhastade beslut
samt befordra skyndsamhet på säkerhetens
bekostnad. I betraktande häraf, och då hvarje
part, som anser sig vara, genom Domarens
förvållande, i sin rätt oskäligt uppehållen,
har den utväg öppen, att hos de myndigheter;
åt hvilka uppsigten och vården öfver
Iiagskipningens jemna och säkra gång å'r anförtrodd,
anmäla klagomål och äska det bistånd,
som hittills icke med skäl lärer kunna
sägas hafva blifvit förgäfves anlitadt, finner
Utskottet, för sin del, hvarken det af Motionairen
föreslagna eller något annat likartad
t stadgande vara af nöden, och får derföre
hemställa,
om icke motionen må utan afseende
lemnäs.
Stockholm den 34 September 1829.
4 4 Lag-Utskottets Memorial.
Vördsamt Memorial.
Ankom till Exped.-Utsk. den x October 1829'
I den första af de vid jLag-Utskottets
Betänkande N:o g 3 fogade Tabeller har, uti
fjerde columnen, den roiss-skrifning skett, att
å sjette raden står 12 i stället för S, å elfte
raden 12 i stället för 16, å sextonde raden
16 i stället för 20, och å tjugondeförsta raden
20 i stället för 24; hvilket Utskottet får till
rättelse vördsamt anmäla. Stockholm den
30 September 1829*
T ry elif el:
I Betänkandet Nto 95 pag. 24» 15‘.de
raden uppifrån, står: doman läs: dammar.
stockholm,
tryckt i Marouardska Boktryckeriet, 1829*
JöagUtskottets Beiänknndt N'.o 107.' 1
N;o 107.
Anlcom till Exped. Utskottet den] 8 October. IS19.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
Herr P. Peterssons
Motion om ändring af g: te §.
i 24 Cap. Rättegångs-Balken,
i hvad den angar anslag till
Dams lifgifvande i Underrätt.
Dä erfarenheten sitall visat, att längre uppehåll
med rättegångs-sakers afgörande , än
behofvet fordrat, ofta blifvit ffirorsakadt deraf,
att Underdomare, serdeles i Städerne, begagnat
det i 5 af 24 Cap. Rättegångs-BalJcen
medgifna rättegångssätt , att efter anslag
utgifva Utslag, har, hos Vällofl. Borgare-Stån-j
det, Riksdagsfullmägtigen Herr P, Petersson
föreslagit den ändring i berörde Lagrum,'
att Tinder domstolar ne rnd förpligtas att,
vid det tillfälle, dd ett handlagdi ärende
ofverlemnas till Rättens profning, eller dd
skrif tvexlingen är slutad, bestämma dag för
hufvudsakliga Utslagets afkunnande, hvarigenom
parter äfven kunde undvika den
lägenhet, att antingen nödgas dagligen besöka
Rättens förmak, för att iakttaga anslaget,
Bilt, till Rikt-St. Prot. 1S2S och IS29> 7 Sami, I ^fi, I.
imte lid. märet B:det.
a '.LagUtslottets Betänkande N‘.o 107.
eller ock äfventyra, att Utslaget, i deras fran.'
varö afsagdt, vinner laga kraft, innan de om
dess lifgifvande erhållit kunskap.
Denna till Lag-Utskottets behandling
bänskjutna fråga är af Utskottet öfvervägad.
Och som grunden till Lagens stadgande, att,
i Kämnersrätt, Rådstufvurätt, Lagmansrätt och
Hofrätt, parterne böra vid middagstimma dagen
förut stämmas, genom anslag å Rättens
dörr, att dom afhöra, ("Kämnersrätt samt Rådstufvurätt
i de städer, der Kämnersrätt ej är,
dock obetaget att utan anslag Dom eller Utslag
i ringare mål muntligen eller skriftligen
kungöra,.) utan tvifvel är hemtad från
omöjligheten för Domstolarne, att, i anseende
till mängden af de serskilda ärenden, sorn
på deras pröfning ankomma, kunna, med hänsigt
till hvarje saks mer eller mindre vidlyf-’
tiga eller invecklade beskaffenhet samt andra
dervid mötande omständigheter, så noga beräkna
den för sakernas sorgfälliga och samvetsgranna
granskning och pröfning erforderliga
tid, att dagen för Utslags afsägande
alltid kan på förhand bestämmas ; så enär
giltigheten af denna grund ej lärer kunna
jäfvas, hvaremot antagande af Motionairens
förslag skulle leda till den följd, att Domstolarne
antingen klefve föranlåtne att bestämma
en rymligare tid, än eljest kunde beköfvas,
eller ock, derest tiden blifvit för
I,agUtskottets Betänkande N.n 107. 3
knappt tilltagen, nödgas använda större
skyndsamhet, ä'n sakernas vederbörliga behandling
medgäfve, får Utskottet, tned åberopande
för öfrigt af de skäl, sorn finnas anförde
i Utskottets Betänkande, N:<» 106; angående
Herr JBinbladhs motion om bestäm,
mande af viss tid, inom hvilken Dom i utförd
sak skall fällas och utgifvas,
vördsamt t ill st y 1 ka,
att ifrågavarande förslag rnå utan
afseende lemnäs.
Stockholm den 5o September 18,9.
No 108.
Ankom till Exped, Utskottet elen to Octob, rS2<).
Betänkande öfver Riksdags fullmägtigen
Herr A. P. Ståhles
Motion, att, med ändring af
8:de §. i 27 Cap RättegångsBalken
och serskilda dit hörande
Författningar, ÖJverrätter
må åläggas att i alla mål,
4 LagVlskottéts Betänkande N:6 108.
sorn till deras handläggning
höra, låta Svarande parters
förklaringar, genom Konungens
Bejallningshafvandes försorg,
infordra.
Då den, I 8:de §. af 27 Cap. Rättegångs-j
Balken och serskilda författningar gifna föreskrift
, att klagande parter i Öfverrätterne
skola, sedan de, sjelfve eller genom Ombad,
inom förelagd tid, dit inlemnat sina besvär,
vid talans förlust, besvärshandlingarne skyndsamligen
åter uttaga, dem vederparten tillställa
och bevis derom till Rätten, inom viss
tid, ingifva, skall medföra obeskrifltga svårigheter
och största äfventyr för klagandes
rätt att få sin talan pröfvad, har Riksdagsfullmägtigen
Herr A, P, Ståhle hos Väl^
lofl. Borgare-Ståndet föreslagit, att ofvanberörde
föreskrift måtte till all kraft och verkan
upphäfvas, samt öf v er rätt erne förstånd
digas, att i alla mål, som till deras handläggning
hora, låta, pä lika sätt, som hos
Kongl. Majit med underdåniga besvär förfar
es, genom Konungens Befallningshaf vant
de, infordra svarande parters förklaringar,
j£ag*Utskottet, till hvars pröfning och
yttrande detta förslag blifvit hänvisadt, har
detsamma förehaft; och som nu gällande stad
-
LagUiskottels Betänkande N.o 108’ 5
ganden om skyldighet för part, sorn i öf*j
verrätt klagar, att sina dit ingifae besvär,
örn de till vederpartens förklaring utställas ,'
åter uttaga och vederparten tillställa mot bevis,
som inom viss tid till Rätten inlemnas
skall, stödja sig på den enkla grundsats, att
det är den rättsökandes men icke Domarens
åliggande att iakttaga och bevaka hvad till
sakens utförande hörer ; så och enar öfverllyttandet
af ifrågavarande åtgärd från parten
(ill Domstolen skulle komma att bereda
en icke ringa tillökning i Öfverrätternes och
Konungens Befallningshafvandes i öfrigt nog
trägna och mångartade förrättningar, utan att
tillskynda den rättsökande någon motsvaran.
de fördel, kan Utskottet för sin del icke till-’
styrka bifall till förslaget, utan
hemställer,
om icke Herr Ståhles omförmälde
motion må utan afseende lemnäs.
Stockholm den 3o September i8s9-
N:o 109.
Ankom till Exp. Utskottet den 10 öctob.' 1829;
Betänkande öfver Herr Arvid
Risings Motion, om tipp imf
-
6 LagUtskottrts Betänkande N:o 108.
vande af Kongl. Brefvet den
17 October 1778, angående förekommande
af barnamord.
'Vid förehafvande af Lag-Utskottets Betänkande,
N:o 21, öfver Herr Contracts-Prosten
Nibeli,i motion, om stadgande af skyldighet
för lägrad qvirina, att uppgifva sin lägersman,
tiar hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln Herr Arvid Ribbing, till modification
af nämnde förslag, väckt fråga ”om
upphäfvande af Kongl. Brefvet den 17
October 1778, som, bland andra orimligheter,
äfven för vissa fall förbjuder Husbönder,
Själasörjare, ja sjelfva Föräldrarna
att efterf taga en hafvande qvirinus tillstånd!'
Lagstiftaren borde icke blanda sig
i husliga förhållanden emellan Föräldrar,
Barn o. s. v. Och då berörde Kongl. Bref
dessutom stöde i strid med Kongl. Förordningen
den u Julii 1760, hvilken ålägger
Föräldrar, Husbönder och Själasörjare , att
vårda hafvande qvinnor och tillse, att de ej
i enslighet framföda sina barn , hemställde
Motionairen, om icke förstnämnde stadgande
niå afrkaffas v hvarvid Motionairen åberopat
de skäl, hanför dessa sina åsigter, under sist—
lidne Riksdag, anfört uti en då afgifven reservation
vid Lag-Utskottets Betänkande i
ämnet.
LagUtskottets Betänkande N:o log. 7
Nyssnämnde reservation finnes innehålla
följande, här i korthet upptagna anmärkningar
emot de serskilda punkter, hvari den
ifrågasatte Författningens föreskrifter äro
sammanfattade, nemligen :
1:0 emot Järsta punkten, om förbud för
Prest, som verkställer den hemliga kyrkoplikt
lägrad qvinna skall undergå, samt för
vittnen, som dervid äro tillstädes, äfvensom
för Barnmorska, hvilken henne vid förlossningen
biträdt, att yppa qvinnans namn och
förseelse : att detta stadgande, hvilket betager
Församlingen och dess Föreståndare
tillfälle att få kunskap om oäkta barns För.
äldrar, innebär frö till de största oordningar,
enär det dels hindrar upptäckande
och bestraffning af könsförbindelser i förbjudna
leder, och dels tillintetgör ett barns
naturliga rätt att få. lära känna sina
Föräldrar ;
2:0 emot andra, tredje och fjerde punkter
ne, om förbud att utesluta lägrad qvinna
från Församlingens gemenskap och salighetsniedlens
nyttjande, eller vid barndop göra
skillnad emellan äkta och oäkta barn , eller
i lysningar och andra handlingar utmärka
qvinnan såsom oärlig: att, då icke allt, som
ej är tillätet, behof ver förbjudas, och några
sådana åtgärder, som de nu ouiförmälde
8 LagUiskottets Betänkande N:o 109.
hvarken varit Prester skåpet serskildt' föreskri/ne
ellar kunna egenmyndigt vidtagas,
dessa trenne punkter äro Öfverfludiga;
5:o emot femte punkten, om frihet för
lägrad qvinna att vid Domstol skriftligen
svara för sin förbrytelse, samt om grannlagenhet
vid ransakningen, i fall omständigheterna
skulle fordra hennes personliga inställande
: ali qvinnan kan, genom erkännande
«/ sitt brott, undvika1 personlig inställelse ;
att brottet dessutom ligger i gerningen, men
icke i erkännandet eller angren; alt, hvad angår
Domarens förhållande mot den tilltalade
vid Domstolen, man icke bordt förest älla sig,
att Domaren i något fall, under sitt embetes
utöfning, uppförer sig kitsligt; och ali
så beskaffade måls hemlighetsfulla behandling
är utan ändamål, då Grundlagen medgifver
ett långt vidsträcktare offentLiggöran*
de, eller det genom tryck;
4:0 emot sjette och sjunde punklerne;
om Föräldrars och Husbondefolks skyldighet
att, då häfdad qvinna för dem upptäcker sitt
hafvande tillstånd, ej allenast dölja denna
hennes belägenhet, utan ock om henne taga
vård, samt om rättighet för sådan qvinna,
att, då hon vill å okänd ort framföda fostret,
få vara ostörd, utan någons åtal eller efterfrågan
• att hvad välviljan, i afseende på
LagUtskoltets Betänkande N:0 log. g
qvinnans vårdande, ej lan åstadkomma, icke
befordras genom något Lagbud; samt cät
föreskriften om döljande af qvinnans tillstånd
slår i strid mot den ännu gällande
Förordningen af den 12 Julii 1760, som bjuder,
att Husbonde och andre, som icke upptäcka
hafvande q vinnas belägenhet, eller icke
hindra henne att söka enslighet, skola straffas
såsom delaktige i det brott, hon möjligen
kan komma alt begå;
5:0 emot åttonde punkten, om medel och
utvägar till oäkta barns uppfödande: att erfarenheten
visat, att ju mera Barnhus-Inrättningar
utvidgas, desto otillräckligare blifva
de; och att dessa inrättningar hafva
den hedrofliga verkan , att de befrämja osedlighet
och minska antalet af lagliga äktenskap;
och
6:0 emot nionde punkten , om Presterskapets
åliggande att, så ofta förbudet mot
barnamord på predikstolarna uppläses, göra
alfvarsam föreställning om denna syndens grofhet:
att detta förordnande är alldeles kraftlöst,
emedan hvarken något uppläsande af
nämnde förbud eller några framställningar
i anledning deraf frän predikstolar ne ega
rum.
Utskottet, sorn tagit denna motion i öfvervägande,
har dervid tillika inhemta! hvad
io LugUiskottets Betänkande Nit) 109.
af Rikets Ständers Lagutskott under 1823 3rs
Riksdag blifvit yttrad t, i anledning af di gjordt
förslag orri ändring i det Kongl. Bref , hvars
upphäfvande nu är yrkadt. Och hvad först
serskildt angår det skäl , på hvilket Molionairen
synes förnämligast stödja sin mening
om berörde Författnings skadlighet , nemligen
att densamma skall innehålla förbud för Själasörjare,
Föräldrar oell Husbondefolk att e/~
terfräga en hafvande qvinnas tillstånd , neli
således innefattar motsägelse mot stadgandet i
Kongl- Förordningen den 12 Julii 1750, om
ansvar å Husbönder och Matmödrar, samt
anhörige och husfolk, eller andre, som eftersätta
sin skyldighet , alt upptäcka hafvande
qvinnas tillstånd och hindra henne att i enslighet
framföda sitt foster; så får Utskottet
tillkännagifva, alt ett sådant förbud, efter Utskottets
omdöme, i förstberörde Författning
ej finnes. Annat är nemligen att efterfråga
en hafvande qvinnas belägenhet och söka
forma henne alt den yppa , samt följa hennes
uppförande och foretag med uppmärksamhet,
och annat är att göra hennes tillstånd
bekant, sedan hon för Föräldrar, Anhörige eller
Husbondefolk det sjelf vidgått eller upptäckt.
Endast del senare är i det Kongl. Brefvet
förbjudet , och någon stridighet emellan de
båda Författningarne eger således icke rum»
Beträffande sedan Motionairens yrkande
i allmänhet; så, ehuru oftanämnde Kongl. Bref
Lag Utskottets Betänkande N;o 109- ii
har del gemensamt med ali Lag, att dess ändamål
ej kunnat fullkomligen vinnas; sa anser
dock Utskottet obestridligt, att denna Författning
haft välgörande följder. Erfarenheten
intygar, alt barnamord, i förhållande till
folkmängden och ännu mera i förhållande till
antalet af oäkta barn, varit färre efter än före
samma Författnings utfärdande. Orsaken till
detta rön igenfinnes oemotsägligen dels i möjligheten
för den förförda qvinnan, att, genom
andra medel, än ett rysligt brott, kunna dölja
sin förseelse och undvika den vanära, som
förseelsen åtföljer, och dels i lättade utvägar
att erhålla försörjning och uppfostran för sitt
barn. Och om det än icke kan nekas, att samma
orsak tillika medfört de visserligen eftertänkliga
följder , dels att lättsinnigheten
blifvit lossad från några af de band, som hejdat
könsdriftens tillfredsställande på samhällsordningens
och sedlighetens bekostnad, och
dels att Staten blifvit bragt på ökade utgifter
till underhåll af fattigförsörjningsanstalterne
och de serskilda barmhertighets-inrättTiingar,
som äro egnade till oäkta barns vård;
så äro dock dessa olägenheter vida mindre ,
än de olyckor, som derigenom blifvit afvärjde.
Utskottet har derföre icke tvekat att instämma
i det yttrande, sorn Rikets Ständers
Lagutskott vid sistförflutne Riksdag, i dess
Betänkande, N:o 154, öfver detta ämne afgaf,
och får med åberopande deraf, samt på de
12 Bil. till LagUmkottets Betänkande N\o rog.
välgrundade skäl, sorn finnas anförde i 3 §•
af Kong!. Resolutionen pl Presterskapets allmänna
Besvär den 20 November 1786 ,
vördsamt tillstyrka ,
att, med ogillande af Herr Ribbing$
motion, Kongl. Brefvet den 17 October
1778, må till sin kraft och
verkan oförändradt bibehållas.
' 9
Atskillige Ledamöters reservationer bi-*
fogas.
Stockholm den 30 September 1829.
Reservationer:
1:0. Af Herr Contracts-Prosten Nordin:
”Det är med bedröfvelse jag finner, att den ädla
Motionairens Herr Häradshöfding Ribbingstorp
slag, angående upphäfvandet af Kongl. Brefvet
af den 17 October 1 778 om barnamord, blifvit
förkastadt af de fleste Ledamöterna inom Lar;-  TJtskotteu Häremot reserverar jag mig med
full öfvertygelse, emedan jag tror, att ingen
Författning verkat så mycket ondt, som denna.
Denna Författning skulle förekomma barnamord,
men den har mer än dubbelt ökat dem;
utom det , att den i mer än dubbelt tal
J5/7. till LagTJlslottets Jletänlande N:o log. 13
kat den oäkta barn-skaran ooh förderfvat sederne.
Jag har bevisen i mina händer.
Enligt Herr Hofmargkalken m. m. Leijonmarks
till Lagutskottet, på begäran, inlemnade
Utdrag utur Svenska Tabellverkets
Handlingar, befinnes, att, under de 10 åren,
som gingo näst före 1*778, då det beprisad®
Kongl- Brefvet utkom, 68 barn directe blifvit
mördade; det är circa 7 barn om året,
per medium, då bristande uppgifterne från ett
eller annat Län adproximativt beräknas; men
att 111 barn blifvit directe mördade de 10
sisla åren, näst före 1828, det är, per medium,
11 barn om året. Redan detta betyder
icke godt.
Vidare: Utur Tabellverkets handlingar
är upplyst, att, på de 10 åren , sorn gingo
näst före 1828, föddes äkta barn 1=855,692,
det är, per medium, circa 85,569 barn om
året; dödde , på samma 10 år, äkta barn =
138,702, det är, per medium, circa 13,270 barn
om året; alla under ett år gamla. Således
dör årligen i allmänhet blott circa |:del af
de äkta barnen, under ett års ålder, emedan
de vårdas val af egna mödrar,
Vidare: Utur Tabellverkets handlingar
befmnes, att, på samma 10 år, föddes oäkta
barn = 62,908, det är, per medium, circa
14 Silt lill LagUtfiknttetx Betiinlantlt N:o 109,
6,290 oäkta barn om äret; dödde, på samma
tid oäkta barn = 17,879? det är, per medium,
circa 1788 barn om aret. Således dör årligen,
i allmänhet, af de oäkta barnen, fullt ut
|:delunder 1 års ålder, emedan de vanskötas.
Vidare ses af samma handlingar, att, innom
Sverige, med undantag af Finland, föddes
årligen (öre 1778, (per medium på 10
år) oäkta barn circa = 1,865. Om dessa barn
varit äkta, skulle deraf dött blott |:del under
1 års ålder,' det är circa = 5)i; men i
just för det de voro oäkta, och såsom sådane
vanvårdades, omknmmo årligen deraf fullt
ut -|sdel, det är circa = 622. Skillnaden är
= 31*. Desse 311 barn, som skolat lefva,
om de varit äkta och blifvit väl vårdade ,
men som omkommit, för det de såsom oäkta
saknat tillräcklig vård, kunna, väl icke inför
borgerliga lagen , men inför Guds domstol, anses
vara liksom mördade indirecte. Läggas härtill
de 7 barn, som årligen, per medium,
före 1778, blifvit mördade directe, uppkommer
total-summan af årligen mördade eller
i vanskötsel omkomne oäkta barn före 1778
circa 318. Talet 5ii har väl icke kunnat
finnas af Tabellerne före 1778, då ingen skillnad
i Tabellerne iakttogs mellan äkta och
oäkta döde barn. Det är sista 10-talet, näst
före 18=28, som blifvit lagdt till grund
för calculen: proportionen mellan äkta och
Bil. till LagUtsiottets Betänkande Noiog, i5
oäkta döde barn, under 1 år , var troligen
före 1778 ungefärligen densamma, som under
sista 10-talet,
Vidare ses af samma handlingar, a(t antalet
af oäkta barn, som årligen blifvit födde
under de sista 10 arén, näst före 1828,
uppgått per medium till circa (>,2go i hela
Riket. Hade dessa varit äkta barn , skulle
deraf dött endast circ |:del , det . är circa
1048 barn; men just för det de voro oäkta
dödde deraf fullt ut |;del , det är 2096. Skillnaden
är 1048; och desse 1048 barn kunna
anses liksom årligen, i viss bemärkelse,
mördade indirecte. Tilläggas nu de t t uppsåtligt
och directe mördade barnen ; uppkom,
mer totalsumman af årligen mördade eller i
vanskötsel omkomna oäkta barn, under 1 år
gamla, sista decennium näst före år 1828 =a
1059.
Vidare ses af dessa handlingar; att
folkmängder, före 1778, nemligen år 1776 ,
Var i Sverige, med undantag af Finland =»
2,020,847; men år 1825 — 2,771,252 t att,
före 1778, föddes årligen, per medium, äkta
barn = 63,865 ; nu 85b69 per medium.
Af allt delta föregående följer ;
ali, före dr 2778, 1 oäkta barn föddes för
hvarje 34:de äkta;
j6 Bil. till LngZJtskottets Betänkande N:o logi
att, nu före år 1828, 1 oäkta barn föddes fö?
hvarje 14Ide äkta;
att, då 285 barn, sorn ungefärligen svara mot
750,406 personer, hvarmed folkmängden
1825 öfverskjuter folkmängden 1775,
dragas ifrån 1059 barn, 775 barn återstå,
hvilka, såsom oäkta mördats eller i
vanskötsel spillts årligen , de senasts
åren ;
att, uti lika folkmassa} 318 oäkta barn blifvit
directe och indirecte liksom mörda*
de, årligen, före 1778, men icke mindre
än 773 så mördade årligen, per me*
dium, det sista tiotalet, näst före 1828;
att således nu mer än dubbelt flera oäkta
barn födas, än före 1778, och att bar-i
namorden (om detta namn får nyttjas)
äro årligen nu mer än dubbelt så
manga, so/n före 1778.
Nu ftågas : är nämnde Kongl. Bref skuld
till allt delta onda ? Jag svarar härtill, ja }
utan allt betänkande. Hvad s:dra, 3.dje, 4:de,‘
5:te och y.de momenten af ifrågavarande?
författning angar, synas de vara oskyldige}
men också öfverflödiga : Desto farligare ärq
lista, 6:te, 7:de och 8;de momenten; ty;
d»
Bil. till LagTJtskottets Betänkande N:o iog. 17.
de vålla Iifs-splIlan och laster just derföre,'
att de förbjuda forskning efter namnen på
oäkta barns mödrar. Härigenom gynnas otuktslasten
på allt sätt: brottsligheten gömmer
sig, fostren bortvräkas, syskon kunna
gifta sig med hvarandra , okunnige om deras
börd j Läraren hindras ifrån att förmana
till lagligt och Christligt äktenskap, der äktenskap
rimligen kan ske; hindras ifrån att
mana godt för barnet, för dess skötsel och
uppfostran ; hindras ifrån att genom religionen
väcka känsla för ånger och bättring.
Jag önskar således, att Kongl. Brefvet af
den 17 October 1778 matte helt och hållet
Upphäfvas, och att Kyrkans Lärare måtte återfå
deras urgamla rättighet att blifva underrättade
om oäkta barnens mödrar: Gamla tiders
orimligt hårda bestraffningar skulle derinom
ej införas: mödrarnes förbrytelse skulle
derföre ej offentliggöras af Läraren : meningen
är den, att Läraren skulle, då modren,
för honom blifvit känd , (utan att skymfa)
med mildhet och alfvar * “ " >
dren en maka, åt oäkta barnet lagliga toral-;
drar, om så åtbär; eller i annat fall, och'
då okände fadren på allt sätt förskjuter moder
och barn, då af modren, under prester^
Bih. till Riks-St. Pr »t. IS2S och 1819, 7 Sami. 1 Aidel. 3,'
med Christelig vishet
bernéra åt
ig Bil. till L agVtskoltets Betänkande N:o 109.
ligt tysthetslöfte, sättas '1 tillfälle, att i förtrolig
väg beveka vederbörande till billig hjelp för
moder och barn.
Jag hoppas, att, om nämnde Bref upphäfves,
sederna siola bli renare, äktenskapen
mer vanliga äfven i större städer ; oägta
f ödde barns antal minskas ; och desse
frän mord och vanskötsel bättre bevaras.
Denna nain reservation må Betänkandet
åtfölja’’.
2:0 Af Herr Domprosten Holmström\ ”1
hufvudsaken instämmer jag med Herr Prosten
Nordin, och önskar en sådan förändring
i >778 års Kongl. Förordning, att den icke
för Presterskapet må lägga något hinder uti
uppfyllandet af dess ansvarsfulla pligt att bevaka
och befrämja sedlighetens vård.”
5:0 Af Herr Professor Bexell : ”Efter
ett nu flygtadt halft århundrade står 1778 års
Författning, om Barnamord, med en mörk
och blodig sida vänd emot våra ögon. Vår
kyrkas häfder förvara först ifrån denna tid
anteckningar om ett slägte utan kända Föräldrar,
utan anhörige, och öfver hvats ursprung
och slägtskaps-förhållanden lagstiftningen
då riedsläppte ett mörkt hemlighetsfullt
täckelse, ogenomträngligt både för ds
Bil. till LagUtskottets Betänkande N/o 109. 15
förskjutne sjelfve, för deras Lärare och narson
gång äfven för deras egna Föräldrar.
Öfver denna Författning klaga nu de, såsom
blodsvittnen framträdande, sedan denna
lid ökade Barnamorden. —~ Ofver denna Författning
klaga desse makar utan äktenskap ,
hvarandras afsky och sina olyckliga, förskju(-  na barns förbannelse. — Öfver denna Författning
klagar den tillflygtslöse främlingen,
som ingenstädes på jorden träffar någon Blodsförvant,
ingenstädes på jorden någon faderlig
hydda, som för honom öppnas, och der han
får ö 11 al a sina bekymmer och emottaga faderliga
eller moderliga råd , som ingenstädes
helsås af en förtrolig syskonkrets, ingenstädes
vinkas af hulda glada barndomsminnen.
— Med ett ord; öfver denna Författning
klagar bittert ett slägte utan Föräldrar,
utan Blodsförvanter, — utan fädernesland.
Lika med de derom gjorda motioner
yrkar jag undanrödjande af den öfverklagade
Lagstiftningen, och reserverar mig emot
Betänkandet, icke för att, till ökade straffbestämmelser,
i dagen framsläpa den fallna, utan
för att återgifva Religionsläraren tillfälle
att utöfva den i hans embete grundade pligt,
att ändamålsenligt verka för mensklighetens
■yigtigaste angelägenheter.
STOCKHOLM;
Elméns och Granbergs Tryckeri, 1829,
Lng-TJtskottets Utlåtande N’.o ilo. i
N:o no.
Ankom till Expecf. Utskottet den 17 Octob. 181g,
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid LagUtskottets
Betänkande, N:o 4, öfver
Riksdagsfullmägtigen från
Stockholms Län Nils Insulins
motion om stiftande afen
Lag, hvarigenom må förekommas,
att gäldenär, medelst diktade
köpeajhandlingar, undanhåller
sina borgenärer de tillgångar
han kan ega till betalning
af sin skuld,
H ögioflige Ridderskapet och Adeln samt
Högvordige PresteStåndet hafva till Lagutskottet
återförvisat omförmälde af Välloflige
BorgareStåndet och Hedervärda BondeStåm
det bifallne Betänkande, i anledning af följande
dervid gjorda anmärkningar :
lto. Af Herr Grefve Carl Gustaf Spens
och Herr Friherre Jacob Cederström , med
hvilka Herr Grefve Axel Pontus Rosen sig
Bih, till Riki-St. Prot. i8ig och 1819, ^ Sdml, 1 Afd. 1
io:de H.t. adra B: det,
2 Lag‘Ulskoitets Utlåtande N:o ilo.'
förenar: att, ehuru det vöre obestridligt, att*
när tredje man, emot gäldenärs bestridande*
eller utan uppgift af denne, anmäler sig såsom
egare till gods, som utmätas skall, det
då är den förstnämnde, sorn skall stämma, bevisa
och ställa borgen för kostnad och skada,
sa synes det dock orätt att, i det fall*
då den uppgifne godsegarens påstående af gäldenären
erkännes, skyldigheten att stämma
och ställa borgen skulle åläggas godsegaren ;
titan vore det nog, om bevisningsskyldigheten
blefve honom ålagd, helst det besynnerliga
förhållande eljest skulle uppsta, att, ehvad
utgång saken än finge, godsegaren alltid Romme
att förlora rättegångskostnaden och ersättning
för den skada, qvarstaden kunnat medföra
; och har Herr Grefve Spens hemställt,
om icke andra Momentet af det i Utskottets
Betänkande framställda Lagförslag borde er*,
hålla antingen denna lydelse;
”Anmäler vid utmätningstillfället gälde’’nären,
att godset hörer annan till, och säther
borgenären hos utmätningsmannen tillräcklig
borgen för all den kostnad och ska”da
, som möjligen genom qvarstaden kan
”tillskyndas den rätta egaren; varde då ock
”godset med qvarstad belagdt : Borgenären
”underrätte sedan den uppgifne egaren , och
^stämme han etc.”
LngUtskottets Utlåtande N:o 110» $
Eller ock denna
”Anmäler vid utmätningstillfället ———
ii
_ _
'varde då ock godset med qvarstad belagdt 1
^Borgenären stämme sedan, inom samma tid.
”sorn nyss stadgades, den uppgifne egaren, med
”påstående om bevisningsskyldighet, hvilken
’’han ej må undandraga sig, utan att vara
”sin talan qvitt.*’
2‘o. Af Herr Biskopen Thyselius: att
det föreslagna stadgandet i ”Finnes gäldenär
hafva svikligen uppgifvit en annan såsom egare
till godset , galde all skada , och bote
godsets halfva värde,” så mycket mindre innefattade
ett straff för den oredliga gäldenären,
som han, vanligen försatt i obestånd
och alldeles utblottadt tillstånd, icke kan med
gods sitt den ådömda skadan ersätta och böterna
erlägga.
3:0. Af Herr Presidenten Poppius :
a) att Utskottet i en enda §. samman-'
fört ämnen, hvilka i UagComiténs förslag äro
föremål för flere; hvarigenom handt, att den-i
na blifvit nog lång, samt lagbuden förlorat
den klarhet och enkelhet, som företrädesvis
bör utmärka dem j och
4 Lag Utskottets Utlåtande N',o 110.
b) att sista momentet af 3 i 7 Cap.
TJtsökningsBalken , som står väl tillsammans
med denna §:s innehåll, är alldeles främmande
för de fall, h vilka äro upptagne i den nya
§:n, der den händelse afses, att emellan gäldenär
och borgenär uppstår en tredje person,
som yrkar eganderätt lill en viss vara, då
qvarstad kan blifva nödig oell böter för falsk
uppgift ega rum, men hvilket ej kunde sägas
böra gälla, då två borgenärer yrka, ej att vara
egare till en viss vara, utan att få framför
hvarandra betalning af dess värde, dervid
böter ej kunde vara lämplige eller qvarstad
af nöden; hvarföre, och då ifrågavarande moment
afsåge det fall, som förekommer i 38
§. 4 Cap. UtsökningsBalken af nya Lagförslaget,
samma moment borde utgå der det
nu står, och upptagas i en serskild §., jemte
den händelse, till hvilken momentet vöre
lämpligt.
Till bemötande af dessa anmärkningar
får Utskottet anföra:
ilo. Då lös egendom, enligt allmanne-’
ligen gillad grundsats, antages tillhöra den,
i hvars vård den finnes, intill dess motsatsen
varder behörigen styrkt, samt borgenär , sorn
sökt utmätning hos gäldenär , måste anses
yrka, att allt i gäldenärens värjo befintligt
gods mi, såsom dennes tillhörighet, i mon
LagUtslotiets Utlåtande N;o ilo. 5
af behof, till gablens betalning användas, och
ej någon del deraf, utan full bevisning om
annor mans eganderätt, afsöndra?; sa och enär
skyldigheten att kära och skyldigheten alf bevisa
förutsätta hvarandra, tror Utskottet det vara så
mycket olämpligare att. i strid mot en följd rigtig
rättegångsordning, ålägga borgenären, hvilken
har prassumtionen på sin sida , att genom
stämning uppmana den föregifne godsegaren
till bevisning, som deraf skulle uppstå den
följd, att,om denne sistnämnde, då han kommer
för rätta , förklarar gäldenärens uppgift
ogrundad, borgenären ej kan undgå att gifva
ersättning för den kostnad, han genom
rättegångens anställande sin vederpart förorsakat.
— Naturligare lärer det deremot finnas,
att den uppgifne godsegaren, om han vill söka
tillegna sig det t vistiga godset, sättes i nödvändighet
att sjelf göra sina anspråk gällande.
Men fordra rättvisa och billighet, att ej
mindre skyldigheten att stämma, än skyldigheten
att bevisa, ålägges den, hvilken påstår
eganderätt till gods, sorn ej är i hans besittning;
så följer ock deraf, att det är han, som
bör ställa borgen för den kostnad och skada,
som kan tillskyndas borgenären, om denne,
genom obehöriga anspråk, en längre tid isin
rätt uppehälles. I afseende på rättegångskostnaden
åter, behöfvas här icke andra stadganden,
än de allmänna, enligt hvilka deri tappande
är skyldig att gälda sin vederpart er
-
6 JLagVtskntiets Utlåtande N:o 110J
sättning för sadan kostnad , der ej saken varit
så mörk och tvifvelaktig, att skälig orsak
till rättegången anses hafva varit för handen,
2:o. Huru de af Utskottet föreslagna böter,
för sviklig uppgift, kunna i något fall
sägas ej innefatta straff, har Utskottet icke förmått
inse , enär det är klart, att böterne, om
tillgång till deras betalande hos den oredlige
gäldenären ej finnes, mäste, lika med andra
böter af samma art, efter Lagens allmänna
grunder, till motsvarande kroppsplikt för’!
vandlas,
3’o a) Ehuru det må medgifvas, att den
föreslagna lagparagrafen är lång och upptager
flere serskilda händelser; så förmenar dock
Utskottet, att Redactionen hvarken saknar tydlighet
och bestämdhet, eller innefattar så olikartade
ämnen , att de ju kunna i en
lämpligen förenas. Exempel på lika långa
, bestående af lika mångå momenter och
innefattande lika många serskilda stadganden
äro i Allmänna Lagen ej sällsynte; vid hvilket
förhållande Utskottet ej ansett nödigt att,
med ändring af gamla Lagens form, öka §§:nes
antal i det ifrågavarande Capitlet,
b) Frågor om tredje mans eganderätt till
lös egendom, sorn finnes i gäldenärs bo, kunna
uppkomma, icke blott då utmätning hos gäl
-
Lat’Utskottets Utlåtande N:o ilo. 7
denär anställes, ulan äfven då gäldenär afträder
sin egendom till borgenärers förnöjande.
L afseende på sistnämnde fall bjuder Lagen
i 17 Gap. 2 §. Handels-Ea!keti, att hvad
i gäldenärs bo finnes, som hörer annan till ,
skall först uttagas. Utskottet har ansett enahanda
stadgande böra gälla för bägge dessa
fall, och det är i sådan mening Utskottet, med
hänsigt till innehållet af 1 §. i 7 Gap. UtsökningsBalken,
i sitt förslag bibehållit Lagens
gamla uttryck, att Lag samma skall
vara, der borgenärer söka företräde livar för
annan.
I följd af hvad Utskottet nu anfört, fin-'
ner Utskottet ej anledning att ändra omförmälde
sitt förslag, hvilket derföre å nyo vördsamt
underställes Rikets Högloflige Ständers
pröfning.
Stockholm den 10 October 1825*
8 LagUtskuttets Utlåtande N:o lii.
N:o in.
Ankom till Exp, Utskottet den l5 Octob. 1839.
Utlåtande, i anledning af Vällofl.
Borgare-Ståndets remiss om
förslag till ändring af 2 Mom.
i 3 § af 10 Cap. ByggningaBalken.
\ id föredragning af Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens, under Nio
42, afgifna hemställan örn upphörande af den
Kronan hittills förbehållna optionsrätt till de
uppå Krono-skattejord växande mäste- och
storverks-träd, har Vällofl. Borgare-Ståndet ,
med bifall till samma hemställan, genom remiss
af den 17 sistlidne Julii, uppdragit åt
Lagutskottet , att uppgöra förslag till den
förändring uti 10 Cap. 3 2 Mom, Bygg
ningaBalken,
som af omför malde beslut blef.
ve en följd. Men sorn, efter hvad Utskottet
inhemtat, ej allenast Välloflige BorgareStåndet,
såsom anfördt är, utan äfven Hög~
loflige Ridderskapet och Adeln samt Högvördige
PresteStåndet gillat ofvanberörde hemställan
, hvari tillstyrkes j att ifrågavarande
jnon-.cn
LagUtslottets Selänkande N:o lil. '9
följd hvaraf, derest förslaget vinner Kongl,
Majlis Nådiga bifall, samma moment eller orden
: *’Finnes masteträ på Skattejorcl; thet
må ej huggets eller säljas, förr än thet Kronan
mer att ur Lagtexten utgå, lärer något annat
förslag till ändring af nämnde Lagrum icke
finnas behöfligt.
Stockholm den 10 October 1839.
N:o na.
Ankom till Exped. Utskottet den 14 Öctob, 182g.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
Lars Anderssons från
Skaraborgs Län motion, om
ändring af I och 3 i 30
Cap. RättegängsBalken.
Hedervärda BondeStåndet har till LagUtskottets
behandling öfverlemna! ett af Riksdagsfullmägtigen
Lars Andersson från Skaraborg*
.Län afgifvet Memorial, hvaruti föreslås,
att föreskrifterna om revisions-skillings
4o LagUiskutiets Betänkande N:o lia
nedsättande och losen af handlingar i revisionssaker
mätte upphäfvas,
Såsom skäl till detta förslag, i hvilket Riksdagsfullmäktige
Nils Insulin från Stockholms
Län och Nils Hakansson från Kronobergs
Län, jemte flere af Bondeståndets Ledamöter,
instämt, har Motionaireu anfört : att stadgandet
örn, revisions-skillings nedsättande är olämpligt
till sin natur och onyttigt för det dermed
åsyftade ändamål, hvilket förmodats hafva
varit, att rättegångar måtte förkortas och
Högsta Domaremagten icke onödigt besväras;
att, då Embetsman äro tillsatte och af Staten
lönas för att skilja emellan tvistande parter,
det syntes ligga i sakens natur, att rättigheten
att få en tvist af Domaren pröfvad icke
lbi»r behöfva för serskild betalning köpas; att,
fastän den nedsätta afgiften återfås, i fall ändring
i den öfvet klagade domen vinnes ; så
berodde dock delta på olika åsigter och Lagarnes
olika tillämpning, oberäknad den omständigheten,
att gällande föreskrifter ofta helt
och hållet saknas ; att dagliga erfarenheten
också visade, det en Revisions-sökande, äfven
med den bäst grundade tanka om rättvisan af siri
sak, icke erhåller den rättelse han söker , utan
att utöfvarne af högsta Domaremagten ändock
kunna beskyllas för väld eller okunnighet;
att derföre, så länge bestämda Lagar for
hvarje serskildt fall ej finnas, tvistande pär
-
LagUtskoltets Betänkande N.o 112, n
ters rättighet att fä sina anspråk pröfvade af
Domare, hos hvilka de storsta insigter förutsättas,
ej bör vara inskränkt af sådane stadganden,
som det ifrågavarande; att erfarenheten
ej vitsordade, det revisions-skilling vore
ett medel till rättegångars förkortande, ty den
part, som tror sin sak rättvis, anser sig pligtig
att våga den summa han för ändrings-söka
lidet bör nedsätta, och den processlystne åter
låter ej kostnader afskräcka sig från full.
följd af äfven den orimligaste rättegång;
att deremot sträng tillämpning af j 6 §. i nämnde
Capitel skulle fullkomligt uppfylla det ändamål,
som med revisions-skilling åsyftas och
sålunda göra detta praestandum öfverflödigt ;
och slutligen att det vore orimligt , att en
Revisions-sökande skall betala lösen för Handlingarne,
sedan de nu mera , enligt Kongl.
Förordningen den 31 Januarii 1777, i hufvudskriit
till Kongl. Majtt insändas och icke,
såsom förut, jemlikt 3 §. i 30 Gap. Rätte
gångs
Balken, behöfva hos Hofrätten alskrifvas.
Utskottet li3r tagit dessa frågor i öfvervägande-
Och hvad först angar yrkandet om
revisions-sktllings afskaffande; så, ehuru det
måste medgifvas, att en del bland de af Motionairen
anförde skäl förtjena uppmärksamhet,
tror dock Utskottet, att giltiga anledningar
till revisions-skillings bibehållande icke
saknas, A ena sidan kan väl med fog siigus,
12 Z/agUtskottets Betänkande N:o 112.'
alt det bör vara en och hvar obetaget, att i
liögsia instantien , så väl som lägsta , titan
annan kostnad , än den rättegången oundvikligen
fordrar, och utan annat äfventyr,
än det ansvar, som för rättegångs-missbruk
är stadgadt, söka den rättvisa han anser
sig böra åtnjuta ; att ifrågavarande afgift
medförer kännbar olägenhet förmången part,
som finner sig föranlåten att draga öfverrätt
s dom under Konungens pröfning ; att,
om den klagan , som hos Konungen föres ,
finnes rättvis, och Öfverrättens dom således
ändras, k laganden icke bordt vidkännas nämnde
olägenhet; och att, om han än klagat, ritan
skäl, han dock så mycket mindre bordt på
förhand derföre plikta, sorn förlusten af revisions-skiliingen
icke skyddar honom för den
serskilda påföljd, som, jemlikt 16 §. i 30 Cap.
RättegångsBalken, kan ega rum; men å andra
sidan är att märka , att revisions.skilling ej
behöfver nedsättas af andra parter, än dem,
sorn ega en viss förmögenhet, och således
hafva utväg att den erforderliga summan anskaffa;
att, om Konungen ändrar Öfverrättens
dom, Revisions-sökanden får de nedsatta penningarne
åter, hvilket ej är fallet roed vadepenningar
i Underrätt, dem Domaren behåller,
ehvad hans dom ändras eller ej, såsom
ock förhållandet var med revisions-skilling ,
då ilen i i6i5 års rättegångsordning först
föreskrefs; och andeligen, att, 0111 Öfverrättens
LagVtskottets Betänkande N:o H2. 13
dora af Konungen gillas, och Revisions-sö~
kariden således förlorar den nedsalta afgiften,
lian har alt skylla sig sjelf för det han fullföljt
en orättvis talan, hvarvid sakens tvetydighet
eller Lagens otydlighet desto mindre
må komma i beräkning, som det alltid måste
antagas, att den part, som slutligen vinner,
vunnit med rätta. Otvifvelaktigt är det för
öfrigt, att vissheten om revisions-skillingens
förlorande ofta verkar nedläggande af obefogade
rättegångar, till hvilkas fullföljande
hoppet att möjligen kunna undslippa det L
sistberörde lagrum utsatta ansvar skulle förleda.
I betraktande häraf, och då dertill
kommer, att revisions-skilling i sjelfva verket
har egenskap af vadepenningar, om hvilkas
generela afskaffande fråga ej är väckt; får Ut:
skottet, som förblifver vid sin förut yttrade
grundsats, att serskilda lagstadganden, de der
äro af lika art och hafva enahanda grund, ej
böra partielt förändras ,
vördsamt tillstyrka,
att 1 §. af 30 Cap. RättegSngsBalken
må för närvarande oförändrad
bibehållas.
Beträffande åter frågan om afskaffande
af lösen för Handlingarne i revisions-saker;
sa enär, enligt Kongl. Brefvet den 3i Ja
-
i t LagUtskottets Betänkande N:n 112.
nuarii 1777> jemfördt med lotde punkten
5:dje Mom. i Kongl. Förordningen den 12
November 1766, nämnde Handlingar nu mera
icke skola i Hofrätten afskrifvas, utan böra
i hufvudskrift till Konungen insändas, anser
Utskottet hvarken nödigt eller bi 11 i gr, att
lösen för samma Handlingar hos Hofrätten
af llevisions-sökanden erlägges; hvarföre Utskottet,
med tillstyrkande af bifall till hvad
Motionairen i denna del yrkat ,
vördsamt föreslår,
att en så lydande Författning må
utfärdas ;
1:0, Med upphäfvande af Kgl. Brefvet
den 51 Januarii 1777, och 3
Morn. i 10-.de punkten af Kongl.
Förordningen den 12 November
1766 , sa vidt de anga låsen får
Handlingar, som i Revisionssaker
till Kongl. May.t frän Hofrätt insändas,
varder 1 Mom. af 3 /. t
30 Cap. Rättegångs-Balken andr
adt till denna lydelse:
'J’Nu häfver parten fatt Hofrättens
svar och tillstånd; sände
då Hofrätten parter nes skrifter,
och alla Bilagor, med skrif t eliga
LnnUtskotlets Betänkande N:o 112. i5
CJ
berättelsen deröfver, hvarå, dömdt
är, t ill Konungen in; late och väl
och rent afskrifva hvad för Rätta
är taladt och svaradt, nied Hofrättens
omröstning till domslutet: och
parten löse den afskrift ut, såsom
serskildt stadgadt är."
a:o. I sammanhang och öfverensstäm.
melse dermed, ändras Kongl. Förordningen
den 24 April 1764 sålunda
;
"Den part, som sokt, att Kongl.
May.t må pröfva Hof rättens dom
eller utslag, bör inom 14 dagar,
ifrån det han Flof rättens tillstånd
erhållit, gifva in stämpladt papper
till Handling ar ne, som skola
till Konungen från Hofrätten insändas,
och inom en månad, efter
det samma Revisions-sökande blifvit
beviljaclt, inleverera lösen och
stämpladt papper till Protocollen,
enligt den reqvisition, parten äligger
att i Hofrättens Cancellie
uttaga; om hvilket allt Hofrätten,
då Revisions-sökandet beviljas, bör
parterne påminna. Och skall den
part, som detta försummar, hafva
lfi LagUiskoitus Betänkande N:o lia.
förlorat sin talan i saken, och
staude dd vid Ho/rättens dom eU
ler Utslag
Stockholm dea 10 October 1829*
STOCKHOLM, Elmuns och Granbergs Tryckeri, »829.
LagVtsiottets Betänkande Nio 11 5.
N:o irj.
Ankom till Erped. Utskottet elen ig Octob. iS2o.
Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj;ts Nådiga Proposition,
angående rättighet för patrouille,
post, vaktkarl eller
fångförare att, genom bruk af
skjutgevär, söka förekomma fånges
flykt.
den 5l Julii 1823, till Rikets då församlade
Ständer framställde nödvändigheten att , genom
någon kraftig anstalt till förekommande
af fångars flykt, i möjligaste måtto minska an-;
talet af de grofva brott, som, enligt hvad erfarenheten
visat, ofta begås af redan till bestraffning
dömde personer, de der få tillfälle
att komma på flykten, föreslog i sådant afseende
antagande af en Förordning , hvarigenom
vaktkarl eller fångförare, som har fånge
under sin vård, skulle berättigas skjuta å honom,
derest han å flykten sig begifver och
efter tvä/me anrop icke afstår från försöket ;
hvarvid Kongl. Majit fästade Rikets Ständers
Bi/i, till Riks-St, Fröt, 1828 oc/i ISI9> 7 Sami. 1 1.
ongl. Maj:t, sora , i Nådig Proposition aE
1
3 LagVtskolteis Betänkande N.n 113.
uppmärksamhet på flere ganska vigliga skäl,
hvilka Kongl. Majit i Nåder ansåg innefatta
vederläggning af de inkast, som emot berörde
Lagförslag kunde framställas; men i Skrifvelse
af den 1 December samma år tillkännagåfvo
Rikets Ständer i underdånighet, det de,
uppå anförde grunder, funnit sig icke höra
bifalla hvad Kongl. Majit sålunda i Nader
föreslagit. Då likväl Kongl. Majit under den
sedermera förflutna tiden med bekymmer förnummit,
att enskilda säkerheten ofta blifvit
på det våldsammaste sätt störd genom brottslingar,
som fått tillfälle att från fästningar
och häkten komma på flykten, har Kongl.
Maj.t funnit Sig, af omsorgen för Dess undersåtares
säkerhet till lif och egendom, på det
kraftigaste uppmanad att icke underlåta något
at hvad på Kongl. Majit beror, för att för
framtiden förekomma dylika händelser; i hvilken
afsigt Kongl. Majit, under åberopande af
förutnämnde Nådiga Propositions innehåll ,
och efter det Kongl. Majus StatsRåd samt
Högste Domstol blifvit hörde, genom ny Proposition
af den 16 sisdidne Junii, i Nåder
föreslagit Rikets Ständer antagande af en all.
män Författning, innehållande, att patrouille,
post, vaktkarl eller fångförare, sorn har fänge
under sin vård, bevakning eller forslande,
må ega att skjuta ä honom, derest
han pä flykten sig begif ver, och efter frenne
(3 ine) anrop icke från försåket af står.
LagUiskoltels Betänkande N:o 113. $
Dock bör fangen förut vara om äfventyr et
underrättad och, så vidt ske kan, skottet
rigtas ä sädane delar af kroppen, att fången
icke skadas till lif vet; men om sådant
sker , skall undersökning om händelsen vid
behörig Domstol anställas samt dervid alla
omständigheter noga utredas. Finnes d'å
vaktkarl eller fångförare hafva i oträngd
måtto skottet aflossat, kommer han att straffas
efter allmän Dag»
Denna Nådiga Proposition hafva simtr
lige RiksStånden remitterat till Lagutskottet,
som tillika fått emottaga serskilda, hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln af Herr F.
D. Rosenqvist, hos Högvördige Preste Ståndet
af Herr Presidenten Poppius och Professoren
Bexell, och hos Hedervärda BondeStåndet
af Riksdagsfullmägtfigeti j. J. Rutberg
afgifna yttranden, som afstyrka bifall till det
Lagförslag Propositionen innehåller.
Vid öfvervägande af denna grannlaga
fråga framställa sig, å ena sidan, de anmärkningar:
é
a) att, om än, i sträng bemärkelse, hvaf
och en brottslig, såsom sådan, är rättlös , afseendet
å menniskans sedliga natur likväl bjuder,
att annat våld å honom ej må utöfvas,
än det, som andras säkerhet nödvändigt fordrjrj
La gZJt skottets Betänkande N’.o 113.
b) att försök att tillfredsställa menniskans
medfödda begär till återvinnande af förlorad
frihet eller undvikande af ett för hand varande
edler förestående lidande i och för sig
sjelft ej är ett brott;
c) att Lagen i allmänhet icke i annat
fall tillåter eller ursäktar en annans skadan
de
till lifvet, än då det sker för nödvärn, el-t
ler, såsom Lagen i 26 Cap< 4 §. MissgerningsBalken
uttrycker sig, da. man varder
sa. of verf allen, att han lif sitt ej frälsa kan,
utan att han dräper den honom ä lif tränger
, i hvilket fall honom likväl åligger att
den nöd med fulla skäl visa;
d^) att fånge , som söker taga flykten ,
men dervid icke utöfvar våld å väktaren,
eller sätter sig till motvärn, då denne vill
honom gripa eller från flykten hindra, ej kan
sägas hafva försatt väktaren i ett sådant nödfall
;
e) att icke hvar oell en för brott anklagad
och häktad är verkligen brottslig eller
bor såsom sådan behandlas, innan han blifr
vit om brottet lagligen förvunnen;
f) att icke eller hvar och en häktad brottsling
kan anses så farlig för allmän eller enskild
säkerhet, att omsorgen för denna säkerhet rätt
-
LagUtskottets Betänkande N.o 113. 5
färdigar uppoffrandet af hans lif) och ändlligen
g)
att en Författning, hvilken, såsom
den föreslagna, öfverläte rättighet öfver fångars
lif ät deras vårdare, skulle kunna i tillämpningen
blifva i flera afseenden vådlig.
A andra sidan ater synas följande skäl
ej sakna vigt, nemligen:
a) att allmän och enskild säkerhet, efter
hvad erfarenheten visat, ofta blifvit ej allenast
blottställd, utan ock verkligen störd genom
grofva brottslingar, hvilka det lyckats
att från fästningar och häkten, eller under
forslande, på flykten sig begifva;
b) att Samhällsordningens bevarande påkallar
kraftiga och stränga åtgärder till förekommande
af den oro och våda, som förorsakas
af dylika på flykten komne missdådare
, hvilkas tillstånd i allmänhet är sådant ,
att de ej annorledes, än medelst nya brott,
kunna bereda sig lifsuppehälle;
c) att Lagens stadgande i 29 Gap. t
MissgerningsBalken : ”Kan det sa hända ,
att den, som far efter att fånga den, som
lagliga gripas md, slår, eller skjuter åt
honom} eller dem honom värja vilja, och
6 Isa g Utsfottéts Betänkande N'.o n3.
annor hommer i misshugg, och får der död
af; profves sådant emot hans vilja o'ch up~
såt shedt vara: höte dd vådahot till målseganden
tjugu daler,” synes förutsätta rättighet
att genom skjutande hindra missgerningsman
fran flykt ; samt
d) att häktad person, då han har kunskap
om det äfventyr, hvarmed försök till
rymning är förknippadt, har att skylla sig
sjelf för den ofärd, som träffar honom , otn
han icke dess mindre vågar försöket,
Då Utskottet tagit dessa serskilda åsigter
i betraktande och med det ifrågavarande
Lagförslaget dem jemfört, har väl Utskottet
stannat i den öfvertygelse, att samma förslag
ej kan stå tillsammans med de grunder,
sorn i förra afseendet äro anförde; hvarföre
dess antagande i det skick, hvari det blifvit
framställdt, ej kan af Utskottet tillstyrkas; men
Utskottet anser dock en Författning, som i
vissa fall medgifver Fångvaktare rättighet
att, genom användande af skjutgevär, före^
komma häktade missdådares afvikande, både
nödig och med rättsbegrepp förenlig. Dessa
fall böra, efter Utskottets tanka, vara följande
;
ito att fången är genom laga kraftvunnet
beslut förklarad skyldig till dödsstraff el»
Jer lifstidsfängelse }
LagUtsioltets Betänkande N:o 113. 7
2:0 att lian redan kommit utom den
fästning eller det häkte, der han hålles i förvar,
samt fran fängsel sig befriat, eller under
forslande gjort sig ledig från det fängsel
honom varit pålagdt, och derefter begifver
sig på flykten; och
3*,o att Fångvaktaren är urståndsatt att pa
annat sätt afvikandet hindra.
I öfverensstämmelse härmed anser Utskottet
förslaget böra ändras till denna lydelse
J
SÖker fånge, som till dödsstraff
eller lifstids]ängelse dömd är, att
på flykten sig begifva, och har
han redan kommit utom den fästning
eller det häkte, der han i
förvar hålles, samt frän fängsel
sig befriat, eller gjort sig ledig
från det fängsel, honom under
forslande är pålagdt ,• ega då patrouille,
post, vaktkarl eller fångförare,
som fången bevakar eller
forslar, att skjuta å honom, derest
han icke efter irenne anrop
från försöket af står, och annat
medel att flyendet hindra, icke
är får handen. Dock bör fången
förut vara om äfventyret under
-
8 LagUtshottels Betänkande N:o n5.
rclttad och, så vidt ske kan, skottet
rigtas ä sådana delar af kroppen,
att fången icke skadas till
lif vet; men om sådant sker, skall
undersökning om händelsen vid behörig
Domstol anställas, samt dervid
alla omständigheter noga utredas.
Finnes vaktkarl eller fångförare
hafva i oträngd måtto skottet
aflossat; varde han då straffad
efter allmän Lag.
Derjemte finner Utskottet dock sig böra
tillstyrka, att, såsom vilkor för en sådan
Författnings antagande och tillämpning, den
föreskrift tillika rnl meddelas, att till dödsstraff
eller lifstidsfängelse dömde fångar skola
vara försedde med en serskild klädedrägt,
eller annorledes med sådana tecken utmärkte,
att de alltid äro genast igenkännlige, på
det att fångvaktare ej må, vid inträffande
rymnings-försök, råka i villrådighet, huruvida
han eger utöfva den rättighet, som den
föreslagna Författningen honom tillägger.
Åtskilliga Ledamöters serskilda mening
bifogas.
Stockholm den lo October 1829,
Bil. till LagUtskoltets Betänkande N.o i J 3. 9
Reservation
Af Herr Professoren Bexell". ’’Att fängelad
missdådare betages tillfälle att genom
rymning å nyo utöfva brott, att i ett bäfvande
tillstånd försätta de fredliga bygder
han genomströfvar, är ett vilkor både för
den allmänna och förden enskilda välfärden.
Hvarje samhällsfördrag hvilar ytterst på garantierne
för trygghet till lif och egendom J
också insätta våra redan gifna Lagar fångvårdarne
i en bestämdt uttalad rättighet att ganska
eftertryckligt och kraftfullt, och således
äfven ändamålsenligt, förekomma och hindra
fånges flykt. Jag har derföre icke lemnat
xnin röst för Lag-lJtskottets tillstyrkande, att
patrouille, post, vaktkarl eller fångförare må
ega rättighet att skjuta å flyktande fånge —
icke förmått öfvervinna de betänkligheter j
som härvid för mig oundanrödjelige framställt
sig.
Skulle endast för det närvarande ögonblicket,
som menniskan kallar sitt, denna Lag
stiftas. Betänkligheterna blefvo då för mig
måhända mindre svåra att undanrödja. Men
tillämpningen af detta i Fäderneslandets Lagstiftning
nu ganska lätt inflyttade Lagstiftnings-element
sträcker sig fjerran in i för oss
okända tider och samhallsfoihållanden* Jag
io Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o ilo.
erkänner ämnets vigt, och min redovisningsskyldighet
för de Isigter, hvilka min fria öfvertygelse,
efter samvetsgrann pröfning, hyllat.
Jag reserverar mig emot Betänkandet och
gär att anföra;
Det tillstyrkta stadgandet tillerkänner
fängvårdare rättigheten att i första och sista
instancen utöfva lagskipande och verkställande
magiernas odelade välde öfver flyktande
fånges lif. Jag förklarar högtidligt, att jag icke
tillhör deras antal, som i Lagstiftning hyllar
vissa skonsamhets-theorjer emot den förhärdade
missdådaren, emot mensklighetens af.
skum och Samhällets skräck. Jag ville tvärtom
yrka, att Lagen icke undan bilan besparade
rnissdådarens lif, för att öfverlemna det
åt en fångvaktares godtyckliga behandling.
Dömd af Lagen må missdådareng namn och
hans varelse utplanas af jorden. — Men må
han möta sina sista stunder förberedd på sin
öfvergång till den gränslösa evigheten — och
icke oberedd störtas dit in J — Jag kan vida.
re ej gilla det af Utskottet tillstyrkta stadgandet,
emedan jag derom är innerligen öfvertygad,
att den Lagstiftning icke stödjer sig
på nog säker rättsgrund, som fordrar ett handlingssätt,
stridande emot sjelfva naturen. Straffa
den fångne för hans trängtan efter friheten,
för det begagnade tillfället att fly! Straffa
den hemsjuke för den hetnsjuka, hvaraf
Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 11 3, 11
han fortares — och bestraffningarne skola i
bägge fallen blifva ändamålslöse. Jag kan
omsider ej gilla det tillstyrkta stadgandet, ernedan
det en dag skall gifva anledning till
en godtycklig, någon gang äfven försåtlig behandling
med mennisko-lif. Öppna för den
inspärrade utsigten öfver den fria, af en klar
himmel upplysta rymden; — lemna nyckeln
till fängelse-dörren i handen på fången —-  gif honora ett försåtligt tillfälle att fly —
och den i hvarje lefvande varelses hjerta
djupt intryckta, aldrig slocknande trängtan
efter friheten skall upplåga. Men, invänder
man, han vet sitt förestående öde; döden och
friheten strida i hans bröst. Väl! men det
lefvande natur-begäret segrar, och förgäfves
störtar sig en hel verldsdel emellan den fångne
och friheten, som vinkar honom. Han flyr.
Men han träffas i ögonblicket af det skott,
som Lagen tillåter och godkänner. Han faller,
och kulan tystade för alltid den ena partens,
den flyktande fångens klagan. Denan,
dra parten, eller, måhända rättare sagdt, det
enda åsyna yittnet, fångvaktaren , framträder,
höres och berättar. Glömskan utbreder
väl snart sina svarta vingar öfver hela händelsen,
och endast den Evige Domaren känner
motivet för handlingen. För verlden
ligger det tills vidare insvept i mörker och
blod) hvad den emedlertid vet, är dödspo
-
12 Bil. till LagZJtskottets Betänkande N:o ii3.
stens tysta, hemlighetsfulla berättelse, ”att
fängen blef undanröjd
Jag åter upprepar; ”Skulle endast för det
närvarande ögonblicket, som menniskan kallar
sitt, denna Lag stiftas. Betänkligheterna
blefvo måhända då mindre; men tillämpningen
af stadgandet sträcker sig fjerran in i
för oss okända tider och Samhälls-förhållanden.
” Det skall måhända då icke blifva lika
lätt att undanrödja, som nu att stifta det,”
Häruti hafva Herr Friherre Stael von
Holstein, O. W., Herr Printzensköld, C.,
Herr von Lindecreutz. J., C. och Herrar
Alund samt Levton instämt.
N:o 114.
Antom till Exped. Utskottet den 17 Octob, 1829.
Betänkande öfver Herr Gustaf
Hjertås motion om offentlighet
vid Underdomstolar och
Policekamrar i Städerne.
tios Högloflige Ridderskapet och Adeln har
Herr Gustaf Hjerta yrkat, att, da Rikets
LagUlskottets Betänkande N.o 114. 13
Sländers vid sistlidne Riksdag till Kgl. Maj:t
aflåtna underdåniga skrifvelse, rörande offentlighet
vid Underdomstolar och Policekamrar
i Städerne, icke föranledt till någon Förordnings
utfärdande, Lagutskottet måtte till Ri.'
tets Ständer inkomma med nytt förslag till
stadgande i denna del.
Vid förehafvandet af denna till Utskottet
remitterade motion, har Utskottet inhemtat,
huruledes Rikets Ständer vid ofvannämnda
Riksdag, i anledning af då väckt fråga
om offentlighet i rättegångssättet, uti underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t anilragit,
att Rikets Ständer, med antagande af den
grundsatls, att hvarje medborgare bör ega öppet
tillfälle att sjelf inhemta kännedom om
Lagskipningens gång, samt, med afseende derå,
att aktningen för Lagarne och förtroendet
till Domaremagten skola sålunda ökas och
befästas, funnit en sådan offentlighet vid Underdomstolarne
desto hellre böra ega rum, som
rättegången derstädes, efter urgammal sed, hittills
hållits för öppna dörrar, samt, då en rättegång
påkallar en större uppmärksamhet, i samma
mon och ju högre den fullföljes, äfven
böra tillåtas vid de högre Domstolarne, så
ofta parter och vittnen der muntligen höras;
äfvensom Rikets Ständer icke ansåge något
hinder möta för medgifvandet af offentlighet
vid Policekamrar i Städerne, enär sådana inål
I4i LagUtskoUets Betänkande N:o 114.
förekomma, i hvilka Policekammaren eger
domsrätt; i följd hvaraf Rikets Ständer i underdånighet
föreslogo, att till allmän efterrättelse
följande stadganden måtte i nåder meddelas!
”Vid
alla Underrätter — — —
— — (Bihang till RiksStåndens Protokoll
1823» io:de Sami. i:sta Delen sid.
— — — om deröfver klagas.”
Då Utskottet instämmer i de grunder,
som i omförmälde underdåniga Skrifvelse blifvit
anförde, till stöd för ofvan upptagne Lagförslag,
så vidt det samma angår offentlighet
vid Under domstolar och Policekainrar i Städerne,
hvarom endast fråga nu blifvit af Hr
Hjerta väckt, anser Utskottet sin åtgärd böra
inskränkas till den redactionsförändring ,
hvilken vid sådant förhållande lärer böra ega
rum; och får Utskottet derföre endast
tillstyrka,
att den föreslagna Författningen må
erhålla följande lydelse:
Vid alla Underrätter, sa ock
vid Policekamrar i Städerne, när
sädana mål der /orelia]vas, i hvil
-
Lag Utskottets Betänkande N:o li4 i $
ka Policek ammar en domsrätt utöfvar
, skall rättegång offentligen
hällas; och vare förthy, sä länge
det ske kan, utan trängsel för dem,
som till Rätten höra, eller med
sakerna hafva att skaffa, ej någon
förment att innevara, medan
Rätten sitter, der ej Rätten nödigt
finner , att öfverläggning till
heslut inom lykta dörrar hälla,
eller mål förekomma, som äro stötande
för anständigheten och sedligheten
, i hvilka händelser åhörare
skola, pä Ordf örandens tillsägelse,
afträda.
Hvar sorn rättegång åhöra vill
skall sig tyst och anständigt skicka.
Gör någon annorlunda, varde f örst
varnad; rättar han sig ej deraf,
dä må han af rummet af visas ;
plikte och för oljud och vanvördnad
emot Rätten efter Lag.
Den, som uti Rätten förer ordet,
ege, till ordningens bibehållande,
nödige föreskrifter gifva, utan att
med de Öfrige, som i Rätten sitta,
öfverlägga. Hvad han i tily fall
bjuder, varde genast ätlydt, och
svare han sedan för åtgärd sin,
i6 LagUiskottets Betänkande N:o n4.
som får annan embetsutåfning, om
deröfver klagas.
Stockholm den 10 Oetober i8a9.
N:o 115.
Ankom till Exped, Utskottet den 17 Octob. 1829,
Betänkande, i anledning af Kgl.
Maj:ts Nådiga Proposition,
angående ålder för dem , som
af Hofrätterne till Domareembetets
ut öfvande för ordnas.
Sedan Rikets Standar, uti Skrifvelse af den
24 April innevarande år, hos Kongl. Majit
i underdånighet föreslagit, att, med ändring
af Kongl. Brefvet den 3 December 1799,
må stadgas, att ej någon hädanefter får Doinare-embetet
utöfva, innan han fyllt 25 år,
och Kongl. Maj:t, den 8 påföljande September,
å Rikssalen gifvit Rikets Ständer tillkänna
de skäl, som hindrat Kongl. Maj:t att
lemna bifall till Rikets Ständers berörde förslag
, sådant det blifvit framställdt, har Kongl.
Majit
LagUtskotiets Belänkande N;o 115. 17
sorn till alla delar gillat de grander;
hvarpå samma förslag sig stödjer, genom Nådig
Proposition af den 11 i sistnämnde månad,
till Rikets Ständers öfvervägande och
'antagande i Nåder föreslagit ett stadgande;
innehållande föreskrift för samtlige Idof
rätterne, att hädanefter icke till Domare-*
emheiets utöf vande f örordna någon, som
icke fyllt 2 5 dr, sd framt han icke redan
tillförene blifvit af Idof rätterne till Doniarevärf
nyttjad.
Då Lagutskottet, till hvars Utlåtande denna
Nådiga Proposition blifvit af samtlige RiksStånden
öfverlernnad, redan i sitt ofvan omförmälde
Betänkande anfört de grunder, på hvilka
Utskottet föreslagit ett allmänt stadgande,1
att Dotnareembete ej må utöfvas af någon ,
som icke uppnått 25 års ålder, lärer Utskottet
icke behöfva ytterligare motivera sitt
tillstyrkande ^
att det inskränktare stadgande i detta
ämne, hvilket Kongl. Maj:t nu
i Nåder framställt, må af Rikets
Ständer antagas.
Stockholm den 10 October i8jg,
ig .La^Ulskottets Betänkande N:o l»6t
N:o nö.
Ankom till Exped. Utskottet den 21 Octob, 182g,
Betänkande, i anledning af Kgl,
Maj:ts Nådiga Proposition,
angående ansvar u den, som
bortförer eller undanhåller annans
minderåriga barn.
Da Kongl. Majit erfarit, att det hittills uti
Sverige nästan oerhörda och troligen derföre
uti Svensk Lag icke bestämdt omnämnda
brott, att bortföra och undanhålla annans
barn, nu mera understundom, det vare
sig af vanart eller egennyttiga beräkningar,
blifvit utöfvadt, och Kongl, Majit, af nödig
omtanka för bevarande af helgden af det
emellan föräldrar och barn befintliga ömmare
förhållande , ansett nödigt att , till förekommande
af de olyckliga följder, ej mindre för
det bortförda barnet , än för dess föräldrar
och vårdare, som dylika brott oftast
medföra, desamma böra i StraffLagarne serskildt
upptagas oeh i moa af omständigheterna
med ansvar beläggas; så, och efter det
förslag till StrafFLag blifvit, på grund af Kgl,
Maj.ts Nådiga befallning, utarbetadt, och derefter
af Kongl. Majit öfvervägadt, har Kongl.
Maj:t, sedan Högste Domstolen och StatsRå
-
LagUiskottets Betänkande N:o 116. ig
tiel blifvit i ämnet hörde, till Rikets Ständers
antagande framställt följande
nFör slag
”till Kongl. Majlts Nådiga Förordning, angående
ansvar för den , som borlförer och
”undanhåller annans minderåriga barn.
§. ».
*’Hvar, som bemägtigar sig annan mans
"minderåriga barn, på sådant sätt och under
''sådana omständigheter, att deraf skönjas kan,
’’det uppsåtet varit, att barnet från dess föräldrar
"eller andra vårdare hemligen bortföra eller
"undanhålla, straffes sålunda, att, om barnet,
"som bortföres, är under 7 års ålder, umgäl,
’les brottet med 6 till 12 års arbete å fästning;
men är barnet öfver denna ålder, dock
"under 12 år, piikte den brottslige med allenast
3 till 6 års fästningsarbete. Varder
"barnet af den det bortfört, återlemnadt inom
"24 timmar derefter, utan att detsamma nå”got
ondt eller våld blifvit tillfogadt, umgälJ,
les förbrytelsen med fängelse från En till
"Tre månader. Har barnet uppnått en ålder
"af fyllda 12 år, anses förbrytaren efter aJ 1-  ,,män Lag, >20 och 22 Cap. MissgerningsBal"ken
; Gälde ock i alla dessa fall skadan till
"det belopp, Domaren skäligt pröfvar.
So Lag-Utskottets Betänkande N:o 116.'
§. 2.
”Ar barnet af förbrytaren eller med
”dess vilja och vetskap misshandladt, eller till
”vanart öfvadt, ökes straffet med 8 års arbete
å fästning, samt om barnet finues lamt
”eller lytt, ulan att sådant kan visas hafva ge”norn
olyckshändelse inträffat, med fästnings-i
”arbete för lifstiden; Omkommer barnet gs->
”norn förbrytarens förvållande, straffes den
”tili lifvet,
§. 3:
”Hafva flera minderåriga barn på en gång
*’blifvit bortförde , eller varder någon under
”denna lagsökning tilltalad för åtskilliga
”brott af förutnämnde beskaffenhet, plikte dep
”brottslige för hvart och ett serskildt,
§• 4*
”1- alla de fall, då den brottslige ej for?
”verkat lifvet, eller gjort sig skyldig till fängelse
för lifstiden, kommer strafftiden att
^fortfara intill dess det bortförda barnet varner
återställd t, eller till dess full upplysning
”vinnes, att barnet, utan förbrytaren* yållan^
-”de , aflidit.
ZogTJtslohels Betänkande N:o T16.' gi'
§. 5.
”Vid straffets mätande inom de i 7
”utsatte tider, pröfve Domaren beskaffenheten
J,af våld eller list, som emot barnet utöf*vats;
egentliga ändamålet med barnets bortförande;
lidandet för barnet, dess föraldrar
”eller vårdare; närheten eller aflägsenheten
”a£ orten, dit barnet blifvit fördt; tiden, livar?
®’under barnet varit fran dess rätta vårdnad
”undanhållet? så ock andra omständigheter,
-”hvilka försvåra eller mildra brottsligheten.’
§. 6>
”1 afseende på straffet för delaktighet
!suti ofvannämnde slags brott, förhålles efter
J’de i 6 x Gap. MissgerningsBalken stadgade
”grunder,
§■ 7-
”Hvad Underrätt i mål af denna bé-!
”skaffenhet dumt, må ej i fullbordan gå,
”utan sände den sin ransakning och dom till
”Öfverrätten in, att der först pröfvas och
^skärskådas.”
Denna från samtlige Biks-Stånden till
LagUtskottets granskning öfverleranade Nådi-’
ga Proposition är af Utskottet öfvervägad.
2 2 LagUtshottets Betänkande N:o 116,
Och ehuru de händelser, hvilka det framställda
Lagförslaget afser, äro högst sällsynte och, så
vidt Utskottet har sig bekant, först i senare
tider någon gång inträffat; så, enär det likväl
är angeläget, att en nu saknad Lag, hvarefter
ansvar för ifrågavarande brott må kunna
bestämmas , varder stiftad, samt de straffbestämmelser
och gradationer, som det framlagda
förslaget upptager, synas Utskottet lämplige
, med undantag af stadgandet i 2 momentet
af i §■ , att om barnet varder, af den
det bortfört, återlemnadt inom 24 timmar
derefter, utan ait något ondt eller våld
blifvit detsamma tillf agadt, förbrytelsen skall
umgällas med fängelse frän En till Tre
månader, hvilket ansvar, äfven då tillbörligt
afseende göres på ändamålet att förmå förbrytaren
atr, till undvikande af ett strängare
straff, barnet återlemna, efter Utskottets
omdöme, är alltför lindrigt, i förhållande till
den oro och förskräckelse , som saknaden af
det bortförda barnet förorsakat dess föräldrar
eller vårdare, får Utskottet
vördsamt tillstyrka,
att berörde Lagförslag må af Rikets
Stander varda antaget, med den
ändring, att 2 Momentet af 1 §,
erhåller denna lydelse ;
Bil. till LagTJtskottets Betänkande N:o 113. 53
Karder barnet, «/ den det bortfört,
återlemnadt inom 2 4 timmar
derefter, utan att detsamma något
ondt eller vald blifvit tillfogadt,
utngälies förbrytelsen med
ett års dylikt arbete.
JEn Ledamots serskilda mening bifogas.
Stockholm den 17 October 182g.
Rese rvat ion
af Herr Berg von Lindet ”För mig visar
det sig betänkligt att nu tillstyrka antagande
af den i Nåder föreslagna Strafflagen
för den, som bortförer och undanhåller annans
minderåriga barn , och jag hyser derjemte
den öfvertygelse , att stiftandet af en
sådan Lag för närvarande icke af nödvändigheten
ovilkorligen påkallas.
Så väl i afseende på brottets qvalificalion,
som gradationerne deri, och det derföre
utstakade straff, utgår det ifrågavarande
Lagförslaget från principer, så olika de, h vilka
ligga till grund för vår nu varande Brotta
a 4 Bil. till Lag Vtshottets Betänkan de N:o 1 lG.
måls-lagstiftning, att en helt ny epok deri
skalle kunna anses börjad, genom antagandet
af delta förslag, I all Lagstiftning måste det
vara af vigt, att enhet och sammanhang räder,
ty derförutan blifver Lagen ofta i tillämpningen
orättvis och motverkar i sådant
fall, såsom Strafflag, sitt ändamål; Hvarje
afvikelse från de antagne allmänna grunderne,
liksom hvarje förändring af sjelfva straffens
art och beskaffenhet för serskilda fall
måste ovilkorligen åstadkomma rubbning i detta
sammanhang. Att sammanfoga fordna ti-'
ders principer för Brotlmåls-lagstiftning, med
den närvarandes, torde, serdeles hvad angår
bestämmandet af straffens beskaffenhet, möta
verkliga och ganska stora svårigheter. För
det fall, hvarom fråga nu är, synes iakttagan,
det af ofvanantydda grundsats vara af desto
större vigt, sorn det skulle bero af det bortförda
barnets ålder, huruvida brottet borda
bestraffas enligt den serskilda Lagen, eller i
öfverensstämmelse med Allmänna Lagens stadgande
i 20 och 22 Gap. MissgerningsBalken,
och således, i fall arne barn af olika ålder
på en gång blifvit af samma person bortförde
eller bortröfvade, tillämpning på en gång
kunna ega rum af dessa serskilda Lagbud
hvilka icke ega sammanhang med hvarandra,
hvarken i princip eller detailer.
Bil. till LogUiskottets Betänkande N:o 11G. 25
Utan att inga i undersökning af grunderna
i allmänhet för vår nu gällande Brottmå!s~lag,
eller om lämpligheten af de deri
utstakade straff, haller jag alltså före, att de
böra oförändrade bibehållas så länge och intill
dess de kunna alldeles upphäfvas och afskaffas,
för att af andra mera rättsenliga, och
mot ändamålet bättre svarande, ersättas. Be-,
hofvet häraf har länge varit insedt och erkändt,
samt föranledt förordnandet af den
Comité, sorn fått aig uppdraget utarbeta
förslag till ny både Civil- och Brottmålslag;
Och hvilket arbete nu mera så framskridit,
att med säkerhet torde kunna antagas,
det lagförslaget i hela sitt sammanhang bl ifver
färdigt att föreläggas till granskning af
Rikets Ständer vid nästkommande Riksdag.
Under sådana' förhållanden hyser jag
den öfvertygelse, att ifrågavarande lagstift-]
ning icke bör ega rum annorlunda, än i sammanhang
med antagandet af en ny eller omarbetad
Brottmåls-lag. Det dröjsmål, sorn
derigenom inträffar, torde icke kunna anses
vådligt eller af menligt inflytande på Samhällsordningen
, enär i betraktande t ages, dels
att det brott, hvarom fråga är, hitintills, åtminstone
i de fleste landsorter, varit allde-'
les okändt och högst sällan i Hufvudstaden,
eller någon af Rikets större Städer inträffat,
och anledning icke synes vara att befara,
26 LagUtskoiteit Betänkande N:o nfi och 117.
att det hädanefter skall blifva mera allmänt,
dels ock att, i händelse en sadan brottslighet
varder utöfvad , den samma hädanefter som
hittills torde kunna bedömas , lika med brott
root personliga friheten i allmänhet, enligt
ao Cap. 7 §. och 2 2 Cap. 5 §. MissgerningsBalken
, och således icke i saknad af tillämplig
Bag blifver strafflös lemnad.
Jag afstyrker alltså, på de nu anförda
skäl, antagandet för närvarande af Kongl.
Majus Nådiga Proposition , och anhåller, att
denna min serskilda mening må Betänkan;
det åtfölja.”
N:o 117,
Ankom till Exped. Utsk, den 21 Öctober 1829.
Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer, angående tillägg
uti 25 Cap. 5 $, Rättegångs
-Balken.
Sedan Kongl- Majit,  som , efter öfvervägande
al hvad Rikets Ständer, i Skrifvelse
LagUtskottets Betänkande N.-o 117* 27
af den 16 Martii innevarande år, i underdånighet
anfört, angående gränsen för Hofrätts
skärskådande och pröfning af Underrätts
ransakning och Utslag i så kallade Underställningsmål
vid de tillfällen , då en för
något af de i j5 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken
uppräknade brott anklagad person jemväl
är för annan förbrytelse till ansvar
fälld, gillat de grunder , hvilka föranledt Riket3
Ständers i berörde Skrifvelse framställde förslag
till tillägg uti nyss åberopade Lagrum,—
den 8 sistlidne September å Rikssalen lemnat
Rikets Ständer del af de skäl, hvilka
hindrat Kongl. Majit att samma förslag oförändradt
antaga ; så har Kongl. Majit, till
vinnande af det af Rikets Ständer åsyftade
ändamål, genom Nådig Proposition af den 11
i samma månsd , till Rikets Ständers pröfning
och antagande föreslagit den f örändrade
redaction af det nödigt ansedda tillägget
uti 2 5 Cap. 5 §. Rättegångs - Balken ,
att uti samma § , näst före sista punkten
och efter orden : "så ock delaktighet i thesse
missgerningar,” må införas följande mening:
"är den, som för sådant brott,
eller för del ak tighet der uti, t ill t al as,
jemväl för annan f örbrytelse anklagad;
varde Utslaget, i hvad det honom
rörer, i hela dess vidd Hofrätten
under siälldt”
a8 LagUiskottets Betänkande N.-ö 117;
Lag-Utskottet , till hvars handläggning
denna Nådiga Proposition blifvit från samtlige
Riks-Stånden remitterad, har densamma
x öfvervägande tagit. Och sorn bade Kongl;
Majit och Rikets Ständer godkänt de grander,
på hvilka Utskottets i dess Betänkande
N:o 13 framställda förslag hvilar; så har Utskottet
endast att yttra sig öfver den olikhet,
som förefinnes emellan det af Kongl. Majit
föreslagna tillägg, och det, som Utskottet
tillstyrkt och Rikets Ständer gillat.
Utskottets förslag var af denna lydelse:
”iir den , sorn för sådant brott , eller delaktighet
deruti, tilltalas, jemväl för annan
förbrytelse till ansvar fälld; varde Utslaget
i hela dess vidd Hofrätten underställdt.” Härifrån
skiljer sig det i Kongl. Majtts Proposition
framställda förslag derutinnan , att uttrycket
”lill ansvar fälld,'1' i det förra, blifvit
utbytt mot ordet ”anklagad,1' i det senare
, samt att meningen "i hvad det ho.:
norn rörer” är i det senare tillagd.
Hvad nu den första af dessa förändringar
angår; så, ehuru, å ena sidan, skäl icke
saknas för ilen mening, att en anklagad,
hvilken af Underrätt blifvit frikänd från
brott , som ej är af den egenskap, att målet
derföre skall Ofverdömarens pröfning underställas.
borde, då beslutet derom cj blifvit
Las^Utskotlets Betänkande 'N:o 117; 29
öfverklagadt , en sadan befrielse till godo
njuta, (helst offentlige sakförare finnas till
brotts beifrande, men ej till anklagades för»
svar,) kan dock, å andra sidan , med fog anmärkas
, att, då den anklagade har den förmon,
att, om han af Underrätt blifvit dömd
till högre ansvar, än Lag säger, beslutet derom
varder, utan att den anklagade deröfver
anfört besvär, af Ofverdomaren efter Lag
rätladt , han äfven må vara underkastad det
motsvarande äfventyr att kunna , i fall han
blifvit af Underrätten olagligen befriad, af
Ofverdomaren till laga ansvar fällas , ehvad
besvär öfver befrielsen äro anförda eller ej.
Hvad åter den senare förändringen
beträffar ; så förmenar val Utskottet det vara
af sig sjelft klart, att föreskriften om Utslags
undertällande ej kan lämpas till andra
än den eller de personer , som blifvit
angifna för det brott, hvaraf underställningsegenskapen
beror, eller för delaktighet deruti;
men Utskottet finner dock det föreslagna tillägget
af orden ’’i hvad det honom förer",
tjena till förekommande af möjlig villrådigt
het härutinnan.
I följd häraf får Utskottet vördsamt
tillstyrka,
50 LagTJtskottets Utlåtande N:o 118.
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga
Proposition må af Rikets Ständer
antagas.
Stockholm den 17 Oclober 18-29.
N:o 118.
Ankom till Exped. Utskottet den 21 October 1829*
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o 40, öfver Kongl.
Maj.-ts Nådiga Proposition,
angående Strafflag emot Negerhandel
och delaktighet deruti.
Från Högvördige PresteStåndet, Välloflige
BorgareStåndef och Hedervärda Bonde-Stan—
det har Lagutskottet erhållit återremiss af ofvanberörde
Betänkande, hvilket deremot Högloflige
Ridderskapet och Adeln bifallit.
De anmärkningar, på grund hvaraf återremissen
hos förstbemälde trenne RiksStånd
blifvit beslutad, äro föranledde af Herr Pro
-
Lng-Utshottets Utlåtande N'.o 118. 31
fessoren Bexells mot Betänkandet afgifna reservation,
hvari är yrkadt, att den föreslagna
Strafflagen icke bör inskränkas till endast
fråga om Negerhandel, utan erhålla sådan
lydelse, alt den gäller om Slafhandel i allmänhet.
Och syfta samtlige anmärkningarne
till enahanda yrkande , jemte det de innefatta
klander deröfver, att Utskottet icke föreslagit
den ändring i redactionen, sorn med
nämnde yrkande öfverensstämmer.
I anledning af hvad härutinnan blifvit
anfördt, får Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att Utskottet visserligen^ i enlighet med hvad
någre af Högvördige PresteStåndefs och Välloflige
BorgareStåndets Ledamöter yttrat, anser
sig vara både berättigadt och pligtig!, att
i sina Utlåtanden öfver de Lagförslag , som
till Utskottets behandling öfverlennäs, ehvad
de blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder proponerade
eller af något RiksStånds Ledamot framställde,
tillstyrka de ändringar eller tillägg,
Utskottet för sin del finner nödige eller lamp.
lige, så framt de ligga inom gränsen af det
ämne, som utgör hvarje Lagförslags egentliga
föremål. I öfverensstämmelse dermed skulle
Utskottet, om det hade funnit sig ega anledning
att i förevarande förslag till Strafflag
emot Negerhandel tillstyrka ändringar eller
tillägg i afseende på sjelfva redactionen, eller
straffbestämmelserna, eller annat dylikt, ej
32 LagUtslottets Utlåtande N:o 1x8.
hafva tvelcaf, att dem till Rikets Ständers prÖf~j
ning framställa ; men om Utskottet hade til-?
lälit sig att förändra elier utsträcka sjelfva
frågan och derefter föreslå én Strafflag emot
SlaJhandel i allmänhet; så skulle Utskottet
hafva handlat rakt emot stadgandet i 07 §. 2
Momentet af Riksdagsordningen, som förklarar,’
att intet Utskott, med undantag af Constitutions-
och Banco-Utskotten, samt i vissa fall
Siats-Utskottet, är berättigadt att väcka frågor,
till afgörande i Rikets Ständers Plena, eller
att upptaga andra ämnen, ände från Ple-i
na remitterade.
Vid detta förhållande, och ehuru Ut-?
skottet, af de hos Högvördige Preste-Ståndet
och Välloflige Borgare-Ståndet, vid ärendets
förehafvande, hällne och Utskottet tillhanda—
komne Protocoll inhemtat, att Herr Professoren
Bexell hos Högvördige Preste-Ståndet
gjort motion derom, att Lagutskottet matts
af gifva förslag till Straff lag mot Slafhandel
i allmänhet, samt att Herr Cron hos Vällofl.'
Borgare-Ståndet yrkat, såsom serskild motion ;
att den a£ Kongl. Maj:t föreslagna Bagen må
erhålla ett så beskaffadt tillägg , att den bli£—•
ver ett allmänt stadgande om ansvar för han-!
del med slafvar af hvad färg de må vara; så
enär likväl dessa motioner icke blifvit såsom;
sådane, utan endast i form af anmärkningar
vid
jLägUtsiotitis Utliianåt N:o 118. §5
vid ifrågavarande Betänkande, till Utskottets be~
handling hänvisade, anser Utskottet sig icke
befogadt att frångå sitt förra Utlåtande, hvilket
derföre i oförändradt skick till Rikets
Ständers pröfning å nyo vördsamt öfverlemna».
Dock bör Utskottat härvid anmäla, att
Utskottet, i anledning af en hos Ridderskapet
oell Adeln vackt, och till Utskottet remitterad
motion, i serskildt Betänkande af denna
dag, tillstyrker en Författning, som stadgar ,
att oftanämnde Strafflag mot Negerhandel skall
gälla och tillämpas i afseende på Slafhandel
i allmänhet.
Stockholm ilen 27 Oetober 1829!
lill Rlki-St. P/»t. iSig o(h 1829. 7 Suni. t Äf<5»
4?de Il:ti v.dra B:det.
34 LnglJiskottets Betänkande N/o lig.
N:o 119.
Ankom tilbExped. Utskottet ilen 21 October 1819*
Betänkande öfver Herr fjf. P. Lefv
éns motion om en Strafflag
mot Slafhandel i allmänhet.
H os Högloflige Ridderskapet och Adeln har,
vid förehafvande af LagUtskottets Betänkande,
N:o 4o, i anledning af Kongl. Majus Nådiga
Proposition, angående Strafflag mot Negerhandel
och delaktighet deruti, Herr J. P,
Lefrén anfört, att, ehuru Svenska Nationen,
till sin heder, hittills ej deltagit i slafhandeln,
borde man dock söka att genom Lagar
förekomma ett sådant deltagande hädanefter,
helst tider kunna komma , då i detta
fall, der samvetslagen hittills varit tillräcklig,
skriftlig Lag afven hos oss kan behöfvas;
hvarföre Herr Lefrén föreslagit, att samma
Strafflag, som i of vanberörde afseende varder
utfärdad, må förklaras gällande mot
Slafhandel i allmänhet, af hvad färg de
olyckliga föremålen för denna nedriga näring
än må vara. >
Detta, med Herr Professoren Bexells
hos Högvördige PresteStåndet samt Hr Crans
LaeUtskottets Betänkande N:o 119,
hos Välloflige Borgare-Ståndet väckta samt ,
i förm af anmärkningar vid ofvannämnde Betänkande,
Utskottet tillhandakomne motioner
öfverensstämmande förslag, har Höglnflige
Ridderskapet och Adeln till Utskottets Utlåtande
hänvisat. Och som Utskottet icke föreställer
sig möjligheten af tvifvel derom, att
Slafhandel i allmänhet är lika brottslig och
straffvärd, som Negerhandel , anser Utskottet
öfverflödigt att serskildt motivera sitt
tillstyrkande ,
det måtte Rikets Ständer, så framt
Kongl. Maj:ts ofvanberörde Förslag
lill Strafflag mot Negerhandel och
delaktighet deruti varder af Rikets
Ständer antaget, med bifall (ill Motionairens
yrkande, hos Kgl. Majit
i underdånighet anhålla om utfärdande
af en serskild Författning,
som stadgar, att nämnde Lag skall
till alla dess delar gälla och ega
tillämpning i afseende pä all Slafhandel
och delaktighet deruti, af
hvad folkstam de menniskor än md
vara, med hvilka sådan handel
drifves.
Stockholm den 17 October »829.
[Lag Utskottets Utlåtande N:o J2qj
NlO 120*
'Åatom till Exp, Utstottet den ax Cctob. 4829,
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
N:o 85» avgående Förslag
till Lag för Åhörare, som
bivista RiksStåndens öfverlag
g vin gar,
Samtlige RiksStånden hafva till Lagutskottet
återförvisat Utskotters förslag till Lag
för åhörare vid RiksStåndens sammanträdet!;,
i anledning af följande anmärkningar,
hos TlÖgloJlige Ridderskapet och Adeln;
1:0 af Herr August von Hartmansdorff:
att förslaget saknar det väsendtligaste af d®
stadganden , sorn i den ifrågavarande Lagen
böra finnas, nemligen ansvar å den åhörare j
som icke genast aflägsnar sig , då han derom
af Ståndets Ordförande tillsäges ;
52.-o af Herr P. G, Cederschjöld: att böter
till belopp af högst lö R:dr äro otillräckligt
straff för den , sorn ej atlyder Ord
-
Lag Utskottets Utlåtande Nio 120. 37
{orandens tillsägelse att afträda; utan borde
fängelse-straff stadgas för vägran att tillsägelsen
efterkomma ;
3:0 af Herr Friherre Jacob Cederström:
att beloppet af böterne för åhörare, sorn bryter
mot 1 5. i den föreslagna Lagen, bör utsättas
med hänsigt till olika grad af brottslighet,
äfvensom sättet och ordalagen för åhörarnes
afvisande borde, till undvikande af
missförstånd, bestämmas ;
4:0 af Herr M. J* Crusenstolpe,' sorn i
öfrigt instämt i| Herr Friherre Ehrenborghs
och Herr Berg von Lindes Betänkandet åtföljande
reservationer; att det ej torde vara
alldeles form-enligt, att Justitise-Ombudsmannen,
på Rikets Ständers vägnar, uppträder Inför
Kämnersrätt; samt att, så länge ett fornta
privilegiatum existerar, det syntes lika
lämpligt, att Rikets Ständer hafva Svea Hofrätt
till forum, som att alla Banken rörande
mål der afdömas;
hos Ilogvordige Preste-Ståndet:
ilo af Herr Biskopen af Vingård: att
Lagen icke bestämdt uttrycker rättighet för
Ordföranden atf, vid yppadt buller, antyda
åhörarne att lemna samlingsrummet; att en
sådan rättighet skulle göra de i s §. upptaga
38 LcgUtskotlets Utlåtande N:o i2o.
ne, i allt fall nog lindriga, strafTbestämmelserne
öfverflödige; och att, örn forum skall utsättas,
detta bör vara Hofrätt, sisom det tillständiga
för talan å Rikets Ständers vägnar
af deras Justitice-Ombudsman ;
2:0 af Herr Professoren Geijer', att den
ifrågavarande Lagen borde bestå af en enda
§., nemligen den Jursta i Utskottets förslag,
med det tillägg, att ej blott Ståndets Ordförande,
utan ock hvarje Stånds Ledamot eger
rättighet att fordra ihörarnes aflägsnande , då
lian så för godt finner, samt att uppmaningar
till aflägsnande aldrig må gälla viss person
eller vissa personer, utan hela den åhörande
personalen j
3?o af Herr Professoren Gravander', att
i slutet af 2 §. må göras följande tillägg: och
varde genast utvisad, med förlust af rättighet
att vid den Riksdagen vidare kunna fä
inträde vid Ståndets ofverläggningar; samt
att jemväl stadgas borde, att den, som blifvit
från ett RiksStånd utvisad, ej skulle få tillträde
i något af de öfrige;
/Ro af Herr ContractsProsten sigrell, lika
med Herr Professor Geijer: att all den lagbestämmelse,
som i detta ämne är behöflig,
kunde innefattas i en enda , hvilken dock
borde erhålla en kortare redaction, än den
LagUtskottets Utlåtande N:o lttoi
föreslagna oell lyda sålunda: Främmande
åhörare, som vid RiksStånds sammanträde
sig oskickligt förhåller, t ilis äges att afträda
; ätlydes ej tillsägelsen , varde utvräkt ,•
5:0 af Herr Biskopen Thyselius l att åliörare,
sorn under påstående öfverläggningar
antingen ofreda någon Ståndets Ledamot, eller
störa lugnet derigenom, att de ofreda hvarandra,
ma dömas af Underrätt, i likhet med
hvad i Lag stadgas om dem , som med ord
eller gerning ofreda Riksdagsmän;
hos Fälloflige BorgareStåndet t
1:0 af Herrar Falkman, Leffler och
Helsingilis : att den af Utskottet i 2 §. föreslagna
gradation i böterne, från 5 till i>j ll:dr,
ej vore lämplig, utan borde viss summa, nemligen
13 Rtdr 16 sk. Blco utsättas; att Utskottet
alldeles förbigått att föreslå allmänna och för
alla RiksStånden gemensamma stadganden, i
afseende på ordningens bibehållande under
tillåten offentlighet vid RiksStåndens öfverläggningar,
hvilket dock vore så mycket angelägnare,
som Kongl. Majit, uti den under
sistlidne Riksdag i detta ämne aflåtne Nådiga
Skrifvelse, såsom vilkor för offentligheten förutsatt
en Lag , den der innefattade ej blott
straffbestämmelser för oordningar, som af åliörare
förorsakas, utan äfven föreskrifter till
3o Lag Utskottets Utlåtande N:o 130»
ordningens vidmagthållande, såsom att, pa sali
3 §. i det af Herr Falkman framlagda förelag
innehåller, åhörarne skola afträda, när votering
skall ske, och att det må bero af Ståndet,
att, på Ordförandens eller någon Leda»
snöts proposition, utan anförande af motiver*
förordna, att åhörarne skola ur sessionsrumaret
afträda;
a;o af Herrar Landegren och Cron; att
utsättande, af bestämd bötes-summa vore lämpligare,
än den af Utskottet i 2 §. föreslagna
gradation; att förslaget saknar ansvarsbestämmelse
för det fall, att åhörare vägrar på tillsägelse
från sessionsrummet bortgå; att stadgas
borde, det åhörare, som gör oljud, är skyldig
att genast förfoga sig ur rummet; samt
att uttrycket i 5 §., att Rikets Ständers Ju—
stitise-Ombudsman, eller den han förordnar *
eger att förbrytelser emot ifrågavarande Lag
vid vederbörlig Domstol åtala, föranleder tili
deri mening, som skulle det bero af Justitia?-;
Ombudsmannens godtfinnande, att åtal ansta!»
la eller ej, då det likväl bör vara Justitia;-  Ombudsmannens åliggande att låta förbrytelsen
beifra, när hans handräckning dertill af
något RiksStånd äskas; i hvilken sistberörd©
anmärkning Hettar Ekerman och Leffter;
instämt >
’La^Utskotteis Utlåtande N:o 120. 41
3:0 a£ Herr Noréus : att stadgande om
skyldighet för åhörare att vid omröstningar
sig aflägsna hor i denna Lag tilläggas, och inflyta
i 1 §, der böter för föreskrifternes öfverträdande
jemväl böra utsättas och till' i5
R:dr 16 sk. B:co bestämmas;
4:0 af Herr Ekerman : att all bestämmelse
af böter bör ur förslaget utgå och i
stället det allmänna stadgande införas, att, så
snart oljud sker , alla åhörarne skola sig aflägsna
; och
hos Hedervärda Bonde-Standet t
af RiksdagsfuIImägtige Casper Wijkman
från Upsala Län och Nils Mansson
från Malmöhus Län , med hvilka flere af
Ståndets Ledamöter sig förenat: att böter för
den, som åstadkommer buller eller oljud, ej
äro lämplige; utan bor hvarje Riks • Stånd
ega att genast från samlingsrummet afvisa
den person, som på ett eller annat sätt störer
öfverläggningarne, samt i hvarje fall
pröfva, huruvida den åhörare, som sålunda
en gång sig försett, må vidare kunna få tillträde
till Ståndets sammankomster; hvarförutan
Wijkman yrkat, att, i stället för det i
förslagets 5:te §. nyttjade ordet ege, ina in-'
töras ordet dligge.
4j LagVtskottels Utlåtande N:o 120.
I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt,
är detta ämne å nyo af Utskottet öfvervägadt;
hvarvid U/skottet, med fästadt afseende
på svårigheten och kanske ofta omöjligheten
att , vid förefallande buller och oIjud
eller annan förargelse, isynnerhet då
en större samling af åhörare vöre tillstädes,
genast och med visshet upptäcka och urskilja
den eller dem bland åhörarne, som oväsende!
eller förargelsen vållat, funnit sig befogad!
att instämma i deras mening, hvilka
anse böter i detta afseende ej böra ega rum.
I följd deraf, och då det, efter Utskottets
tanka , är lämpligare att i hvarje Stånds Ordningsstadga
inflyter den föreskrift, att, vid
ifrågavarande fall , den eller de bland åhörarne,
som oväsendet eller förargelsen åstadkommit,
eller, om det ej straxt kan tillförlitligen
utrönas,! samtlige åhörarne genast kunna
af Ordföranden från Ståndets samlingsrum
utvisas, tillstyrker Utskottet, att det i
berörde hänseende föreslagna stadgandet må
ur aldra §. alldeles utgå , och i dess ställe
uti Usta upptagas ansvars-bestämmelse för
den händelse, att åhörare vägrar efterkomma
de tillsägelser, Ordföranden i dessa eller andra
fall, rörande åhörarnes aflägsnande, meddelar;
börandes ansvaret , efter Utskottets tanka
, bestå i penningeböter , hvilkas belopp
lämpligen kan bestämmas till likhet med de i
allmänna Lagert stadgade enkla fridsbrottsbö
-
LagUlskotttes Utlåtande N:o 120. 40
ter , eller Tretton Riksdaler Sexton skillingar
Banco,
Likaledes, och ehuru det i 5:te §. af
Utskottets förslag nyttjade ordet ege ej sällan
i Författningar förekommer i sådan mening
, att det antyder, ej allenast rättighet ,
utan ock förpligtelse, finner Utskottet icke
betänkligt , att nämnde ord utbytes mot ett
uttryck af mera bestämdt bjudande bemärkelse
; hvarjemte i den ifrågavarande Lagen
må utsättas, att det RiksStånd, der förbrytelsen
skett, har rättighet att förordna, det åtal
skall af Justitiaa-Ombudsmannen anställas.
I öfrigt anser Utskottet de anförda anmärkningarne
icke föranleda till ändring af
Utskottets förslag, hvilket, efter Utskottets
omdöme, hvarken innehåller flere stadganden,
än behofvet fordrar , eller bör tillökas
med några reglementariska föreskrifter, de
der icke tjenligen hafva sitt rum i en allmän
Lag, utan rätteligen höra till den Ordningsstadga
, hvart och ett Riks-Stånd inom
sig beslutar, och hvilken Ståndet bör kunna,
efter förekommande omständigheter , ändra
eller tillöka , utan att behöfva dervid iakttaga
den ordning, sorn för stiftande af allmän
Lag är föreskrifven.
I öfverensstämmelse med dessa åsigler
får Utskottet
.44
LagUlsiotiels Utlåtande $T:ö 12o\
vördsamt föreslå ,
3) att vid slutet af 1 §. i Ufskottets
förslag må göras följande tillägg
:
Åhörare, som, ela han af Ordföranden
tillsäges att frän Ståndets
samlingsrum afträda, sådan
tillsägelse ej genast efterkommer ,
löte Tretton Riksdaler sexton skil
Ungan
b) att sista Momentet 1 2 §., eller
orden : "Gör åhörare buller eller
oljud etc", alldeles uieslutes j
c) att 3:dje och 4:do §§. oförändrade
bibehållas ; och
d) att 5:te §. erhåller denna ly*
delse t
Förbrytelser mot denna Lag
skola, efter förordnande af det
Riks-Stånd, der f örbrytelsen skett j
af Rikets Ständers Justitice-Ombudsman,
eller den han dertill utser,
vid vederbörlig Domstol åtalas♦
f0 • .
Atskillige Ledamöters serskilda mening
^bifogas.
Stockholm den 17 October 1829.
'Bil, till Lag Vt skot tet g Utlåtande N.ö iso.’ 45
Reservation
af Herr Landegren : För min del kan
jag ej instämma uti pluralitetens af Lagutskottet
åtgärd, att helt och hållet borttaga de i
sista momentet 2 §. af förslaget till Lag för
åhörare vid RiksStandens sammanträden stad.;
gade böter för den åhörare, som vid dessa
tillfällen gör buller eller oljud, eller eljest
kommer förargelse åstad. De emot Utskot-f
tets tillstyrkande i detta afseende inom Riks-3
Stånden gjorda anmärkningar hafva, i min tanka,
ej bordt medföra annan påföljd, än att Utskottet
frångått det godtyckliga i straffbestämmelsen,
samt i stället föreslagit bötes-ansvaret
till bestämdt belopp, eller vanliga fredsbrotts
böter, 13 R:dr 16 sk. B:co. Utskottet
hac deremot, genom tillägg i 1 tillstyrkt
dessa böter för den åhörare, som ej åtlydec
Ordförandens tillsägelse att taga afträde utur
samlingsrummet; och jag liar deltagit i detta
beslut, men det måste böra anses för en lika
stor förseelse , att orsaka buller eller oljud
eller eljest komma förargelse åstad, och derigenom
hindra eller uppehålla öfverläggningarne.
Af lika skäl, som Lagen fridlyser det
rum, der Gudstjenst eller rättegång hålles J
torde enahanda helgd böra lemnäs Representationens
samlingssalar. Att den person, som
gjort bullret eller oljudet eller åstadkommit
46 Bil. till LagUtskottets Utlåtande N".q 120.
förargelsen, ej alltid kan upptäckas, torde ej
vara något motiv till böternes borttagande,
ty samma skäl kan med lika fördel begagnas
till bortresonnerande af alla Strafflagar,’ och
det lärer mindre i dessa, än flere andra händelser
saknas tillgång på bevisning för den
brottsliges öfvertygande. Att Lagen skall
blifva orättvist eller obilligt tillämpad lärer
lika litet i dessa, som i andra fall, bera befaras.
Jag får alltså vördsamt tillstyrka, att
1 §. måtte lemnäs oförändrad och sista momentet
af 2 §. erhålla följande redaction t
Gör åhörare buller eller oljud eller kommer
eljest förargelse ästad, eller ätlyder
ej genast Ordförandens, f ör ordningens
bibehållande, lemnade tillsägelser, b'ö>te i3
R’,dr 16 sk. samt varde dessutom , derest
Ordf öranden så nödigt anser, på lämpligt
sätt frän samlingsrummet aflägsnad.
Häruti hafva Herr von Lindecreutz och
Herr Alund instämt.
STOCKHOLM,
Elméns och Granbergs Tryckeri, 182g.
LagUtskotiets Utlåtamh N:a 13 u l
N:o iar.
Ankom till Expeditions-Utskottet den Octo b -r 1829.
Utlåtande öfver anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o
49, i anledning al åtskilliga
Motioner om ändring af 17
Cap. Handels - Balken och 20
Cap. Ärfda - Balken.
Samtlige Kiks-Stånden hafva, vid föredragning
af Lag-Utskottets Betänkande, N:o -J9 >
öfver väckta motioner, om ändring a£ >7
Cap. Handels - Balken oell 20 Cap, ÄrfdaBalken
, till Utskottets ytterligare behandling
detsamma återförvisat, på grund af anmärkningar
och yrkanden, som blifvit framställde
hos Håglöf ige Ridderskapet och Adeln :
af H.'rr Arvid Ribbing , Angust von Hartmansdorff,
Pehr Gustaf Cederschiöld. /Mollrath
Tham och Friherre Carl Hermelin;
hos Hågvordige Preste-Stdndet r
af Herr Kyrkoherden Ahlqvist, med hvilken
flere af Ståndets Ledamöter sig förenat, Herr
Bih» till Riks-St. Prot, I$i8 och 1829» 7 Sar/ii, i Afd, I#
i'j4.de Ht. i.dr a B.det.
3 LagUtskottets Utlåtande N:o 121.
Herr Prosten Dedekind, H:rr Professoreme
Gravander och Morén, Herr Biskopen af
Wingård;
hos Fälloflige Borgare-Ståndet :
af Herrar Landegren, Balkman, Leffler',
Ekerman, och
hos Hedervärda Bonde-Ståndet:
utaf Riksdagsfullmäktige Nils Strindlund
från Vester-Norrlands, Anders Håkansson
frän Elfsborgs, Carl Bergman frän Gefleborgs,
Anders Johansson Brisman frän Skaraborgs,
Erik Andersson frän Westerås, An-,
ders Danielsson och Erik Paulson från Elfs-i
borgs, Nils Månsson från Malmöhus Län ,
och flere, som med Nils Strindlund instämt.'
"Vid granskning af berörde anföranden ’
hvilka alla finnas vara ristade emot den del
O
af Betänkandet , hvarigenom , i anledning af
Herr Montans motion, är tillstyrkt, att, med
ändring af Lagens stadgande i 17 Cap. 8
Harulels-Balken , inteckning i Förmyndares
fasta egendom ovilkorligen skall gälla framför
den förmorisrätt, som barna-arf tillkommer,
har Utskottet funnit dem innefatta dels
inkast emot de af Utskottet i detta afseende
anförda motiver , dels yrkanden om beståntf
LngUtskottets Uti aland* N:o ian J
af nu gällande förmonsrätt för barha-arf, och
dels förslag, å ena sidan , att , jmed bibehållande
af otnförmälde förmonsrätt, genom tjenliga
anstalter och stadganden afhjelpa de olägenheter
för realcrediten , som från samina
förmonsrätt härflyta, och, å den andra }
att, derest förmonsrätten för harna-arf undanröjes,
genom andra mått och steg betrygga
omyndiges rätt; hvilket allt Utskottet nu
går att, i den ordning ämnet föreskrifver ,
upptaga och besvara.
Vid de af Utskottet framlagda mati verne
har blifvit anmärkt ,
1:0 emot yttrandet t alt alla de skaij
hvilka i Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse}
Is1’.o 581, af den 8 December 1823;
finnas anförde för nedjlyltnirig af den, Kyrkor,
Fattiginrättningar, Kronan och Frid-,
seman för uppbörd tillerkände förmonsrätt,
nedom inteckningar , jemväl ega tillämpning
pd den f örmonsrätt, hvilken tillkommer
harna-arf, som hos föräldrar eller förmyndare
inne starf
af Herr Kyrkoherden Ahlqvist', att en
sådan slutledning syntes obegriplig , enär
Kyrko- och Fatcigcassor ega till vårdare Kyrkoherde
och Församling, hvilka böra kunna
gemensamt controllera en vårdslös Kyrko
-
4 LogUtskottets ChlätanJe N:o i2'i«
eller Fattig-föreståndare, oell Staten genom
borgen har säkerhet hos Uppbördsman , den
der ock årligen skall aflemna ej blott räk oingar
för uppbörden , ulan ock de influtna
medlen , då deremot inga motsvarande ga»
rantier finnas för ett omyndigt barn emot
dess förmyndares möjliga oredlighet ;
ato emot Utskottets framställ ning 'yom
den skadliga verkan pä realcrediten, suni i
synnerhet af ifrågavarande förmonsrätt
förorsakas , i ty att ej allenast förmyndare
förlorar fördelen att, emot pantförskrifning
af siri fasta egendom, kunna erhålla penningeforsträckning,
utan ock de, som ej hafva
något förmynderskap, dr o blottställde
för enahanda olägenhet, i anseende till den
nära till omöjlighet gränsande svårigheten ,
att tillförlitligen styrka sig vara fri frän
förmyndare vård
a) af Herr von Hartmansdorff: att den
störste Långifvaren i Riket , nemligen Rikets
Ständers Bank , som under de sist förflutna
fem åren , i låneväg på fastighetspant
rört sig med 5 till 6 millioner R:dr, i och
för barna-arfs förmonsrätt framför inteckningar
ännu icke förlorat något, och att, ehuru
Bankens fordran i en enda coneurs, genom en
dylik förmonsrätt blifvit osäker , samma fordran
dock troddes komma att fullt utgå ;
LagUiskottlets Utlåtande N‘-o 121.
hvaraf kunde slutas , att den yttrade farhågan
i detta tall mindre är grundad pä verkliga
tilldragelser, än i fdr stor ömhet för
realcrediten; och
b) af Herr Kyrkoherden Ahlquist: att
förmyndare-egenskapen aldrig skadat en redlig
och vederhäftig mans credit , dä deremot
försäljning, förpantning eller inteckning
af hang fasta egendom plägar göra hans for—
dringsegare uppmärksamme ; samt att svårigheten
att skaffa bevis öfver ledighet från förmynderskap
icke gerna kan lägga hinder i
vägen för en val bergad man, att erhålla
lån;
3:0 emot yttrandet : ”att den säkerhet
för barna- arf, som den tysta förrnonsrätten
anses gifva, är mera inbillad, än verklig,
enär det icke kan betagas förmyndaren
att afhända sig sin fasta egendom, och såmedelst
göra myndlingens f örmånsrätt dertill
om intet
a) af Herr Ribbing , Kyrkoherden Ahlqvist,
Prosten Dedekind och Herr Landegren :
att, om äfven myndlings rätt hitintills endast varit
ofullkomligt tryggad , borde icke derföre
den säkerhet , som finnes, göras ännu sämre,
eller alldeles borttagas , utan fasthellre nya
försigtighetsmått emot illslugheten uppställas
6 LagVtskoitels Utlåtande N:o 12».
b) af Herr Kyrkoherden Ahlqvist och
Herr Falkman: att det uppgifna medlet att
omintetgöra verkan af förmonsrätten , eller
att förmyndaren afyttrar sin fasta egendom»
val någor, gång, ehuru föga förroonligt, blifvit
begagnadt} men att, om det ock försökes,
Domaren, om han fullgör sitt öfverförmynderskap,
blir i tillfälle att från den oxnyndige
afvända vadar» deraf och tillse, att
dennes fordran af köpeskillingen betäekes;
c) af Herr Landegren: att, ehuru La^
gens stadgande i detta fall möjligen skulle
kunna eluderas, på sätt Motionairen uppgifvit,
eller derigenom, att förmyndaren afsa
ger sig sin befattning på någon tid, derunder
belänar och låter inteckna sin fasta egendom,
men sedermera å nyo åtager sig förmynderskapet,
sådant likväl icke bör åberopas
till skäl för upphäfvandet af samma stadgande,
enär en rättskaffens Domare icke lärer
tillåta en dylik, myndlingens företrädesrätt
till förmyndarens egendom, förnärmande
åtgärd ; och
d) af Herr von Hartmansdorff: att, i
händelse förmyndaren äfven nu är i tillfälle
, att, genom en sådan postposition af
förmynderskapet, bereda sig inteckningslån å sin
fastighet, någon ändring af Lagen för berörde
orsaks skull ej vöre nödig ;
LagUtskeltcts Utlåtande N'.o 121. 7
4:0 emot uppgiften, alt, "till betryggande
af myndlings rätt, finnes en säkrare åtgärd,
nemligen att taga inteckning i förmyndarens
fasta gods får så. stort belopp,
som svarar emot värdet af den myndlingen
tillhöriga losa egendom, som åt förmyndarens
vård anförtros;’j
aj af Herrar Ribbing, von Hartmansdorff
och Falkman: att någon Lag, ovilkorligen
bjudande, att förmyndare skall för
sin pupills medel lemna inteckning i sin fasta
egendom, icke finnes stadgad eller föreslagen
;
b) af den sistnämnde, tillika med Herr
Cederschiöld och Kyrkoherden Ahlquist', att
stiftandet af en sadan Lag vore betänkligt,
enär möjligheten att träffa personer, som vilja
eller kunna åtaga sig förmyndare-befattning,
derigenom skulle försvåras, samt det
icke alltid är gifvet, att förmyndare eger fast
pgendom, tillräcklig för myndlings säkerhet j
c) af Herr Kyrkoherden Ahlquist serskildt:
att en slik föreskrift blifver öfverflödig,
om barna-arf, i enlighet med Lagens
anda och mening, fortfarande betraktas såsom
depositum^
S Lav Utskottets Utlåtande N o *2i,
d) af Herrar Falkman och Tham, hvilken
senare i öfrigt önskat bifall till Betankandf-t,
att ett verkligt intrång i dens eganderätt,
som efter Lag kati till förmynderskaps
emottagande förpligta», skulle, genom
en ovilkorlig intecknings-förpligtelse , beredas.
I sammanhang med dessa anmärkningar
är vidare yttradt ; af Herr von Hartmansdorff,
att, enär ej skäl finnas, hvarföre
man bör hysa större förtroende till förmyndare,
hvilka mestadels, utan serdeles urval ,
tagas bland massan af nationen, än till andra
enskilda och allmänna medels vårdare
(såsom, t. ex. Directionerne öfver Arméen*
Pensions-Cassa och Riddarhusets Cassör,) de
der, ehuru valde ur samhällets mest bildade
elasser, äro för förvaltningen underkastade
vissa reglementariska föreskrifter, samt att,
om magt att råda öfver myndlings egendom
tillerkännes förmyndare, en bestämd förmonsrätt
deremot bör åt den förre inrymmas i
den senares tillgångar ; af Herr Prosten De.
dekitid, att helgden af omyndiges egendomsrätt
är ett oeftergifligt vilkor för det uppväxande
slägtets utbildning till humanitet f
af Herr Professoren Gravander, att låntagare
äfven för närvarande hafva utväg att kunna
nöjaktigt styrka om och till hvad belopp
de ega barnauiedel under sin vård j
LogUisHoltets Utlåtande N.o 121. 9
af Herr Biskopen af Wingård; alt, fastän
man, under si st 1 i d ne Riksdag, ansett sig föranlåten
att, till återställande af förtroende
långifvare och låntagare emellan, göra jemkningar
i Inteckningslagarne, hade man dock
icke önskat dem sträckta öfver gränsen, och
att man minst nu, då man vöre i begrepp
att genom en mynt bestämning gifva den egentliga
säkerheten åt crediten, borde vidtaga
ytterligare åtgärder af juridisk art, till
intrång i moraliska förhållanden; af Herr
Professoren Murén : att, ehuru skäl funnes
både för och mot Betänkandet, de senare likväl
syntes öfvervägande; af Nils Strindlund,
Anders Håkansson, Carl Bergman, Anders
Johanssan Brisman och Eric Paulsson: att
dens rätt, som icke är i stånd att från sig
afvärja en fara, bör framför allt bevaras ; af
Eric Andersson : att, om fcrmonsrätten för
barna-arf upphäfves, Nämndens vitsord om
förmyndares pålitlighet skulle blifva mindre
tillförlitligt; af Anders Danielsson, att
han instämde i de skäl, som funnos upptagne
i de Betänkandet åtföljande reservationerne;
och af Nils Månsson : att, om en
förmyndare icke annorledes, än genom inteckning,
kan erhålla lån, hans credit redan är sa
skadad, att han bör från sin befattning skiljas;
varandes i anledning af allt detta yrkad
t, att harna-arfs nu gållande förmånsrätt
framför inteckningar bör lemnäs orub
-
io LagCJtskoitets Utlåtande N:o 121.
bad ; och har Herr Prosten sigrell föreslagit
den medelväg, att barna-arf och inteckningar
mätte förklaras paralelle, sä att företrädet
dem emellan endast bestämmes af åldern
; hvarförutan, till undanröjande af de
väsendtliga olägenheter, hvilka, såsom följder
af ifrågavarande förmonsrätt, blifvit öfverklagade,
Herrar Ribbing, Cederschiöld,
Landegren och Leffler föreslagit åtskilliga
åtgärder , nemligen Herr Ribbing, att till
Kongl. Majit mätte aflåtas en underdånig Skrifvelse
af alldeles enahanda lydelse med den vid
sist 1 idne Riksdag i ämnet aflemnade, sorn i
Betänkandet finnes inryckt, endast med den
skillnad, att, näst framför den, såsom tillägg
till slutet af 2o Cap, Arfda-Balken, föreslagna
§., hvilken börjas med orden : "År den,
som till Förmyndare förordnas etel’, må, i
sammanhang dermed, införas denna mening :
['Enär Förordningen af den 31 Maji 1798
och Kongl. Brefvet den 11 Julii 1806,
redan föreskrifva Domare skyldigheten, att,
med ledning utaf de fran Presterskapet erhållne
dödslistor och ingifna Bouppteckningar,
tillse, att omyndige varda med Förmyndare
försedde, sd skall det åligga Domare,
att jemväl i förmynderskaps-protocollet
anteckna de föräldrar, eller den fader eller
moder, som får till. förvaltning emottaga
arf, hvilket deras barn tillfaller; börande
vanligt förmyndare-förordnande för de för
-
LagUtskotlets Ulla lande N:o läi. 11
re utfärdasHerr Cederchjöld, att stadgas
må, att på ett ställe, t. ex. i Högste
Domstolen, skall fåras register 'öfver alla
förmynderskap i riket, och att Domare, sä.
snart förmyndare tillsattes, hör derom ofördröjligen
dit insända rapport; Herr Landegren,
att de flere af honom för detta ändamål
tillstyrkte stadganden må antagas ;
samt Herr Leffler, att Domare, sorn till
Förmyndare förordnar en person, den der
icke bor inom Domsagan och der eger fastighet
, må förpligtas, att till Domaren i
orten, der Förmyndaren hor, insända underrättelse
om förordnandet; och att, i gravationsbevis
öfver fastighet egarens förmyndare-befattningar
skola upptagas.
Hvad nu fdrst ofvanberernie anmärkningar
och yrkande angår ; så kan Utskottet
hvarken godkänna de förra eller biträda det
senare.
Att till frågan om nedflyttning af barha-3rfs
förmonsrätt lämpa de skäl, som i Ri-’
lee t s Ständers uti Betänkandet intagna underdåniga
Skrifvelse finnas anförda för nedflyttning
af Kyrkors och Fattiginrättningars lika
beskaffade rätt, synes icke fordra skarpsinnighet.
Hvad i nämnde Skrifvelse ar sagdt
12 LagUtshotttts Utlåtande N:o lii.
om Kyrko- och FaltigCassors föreståndare låter
med ringa ord Föra ndri ng säga sig om förmyndare.
nemligen att det icke är tänkbart,
att Domaren , i sin egenskap af Öf ver förmyndare,
viel valet af de personer, ät hvilka
förmynderskap anförtros, åsidosätter nådigt
afseende pd de blifvande FÖrrnyndarnes
vederhäftighet, hvarom han icke bor
vara i okunnighet, och att det ej eller är
sannolikt , att en ofördelaktig förändring i
en Förmyndares oeconomiska ställning skulle
förblifva en hemlighet för Domaren, som,vid
de redogörelser Förmyndaren åligger att afgifva,
är i tillfälle att tillse, hur avida myndlingen
rätt sker , och att, genom ombyte af
Förmyndare eller genom inteckning i hans
fastighet, borgen, eller annan gällande säkerhet,
iakttaga myndlingens bästa och afböja
förlusterne. Icke ma större misstroende
halvas till en samvetsgrann Domares och
omtänksamma anhöriges vårdnad om en omyndigs
väl, än till Kyrkoherdes och församlings
nit för Kyrkas eller Fattiginrättnings
angelägenheter. — Från det uppgifna
förhållandet , att Rikets Ständers Bank icke
lidit någon förlust i följd af barna-arfs prioritet,
hvartill grunden lätteligen igenfinnes
i de flerfaldiga och ytterst noggranna controllör,
som vid utlåningar derstädes ega rum,
må så mycket mindre slutas till berörde prioritets
oskarllighet för inteckningsegarei ali
-
LngUisiottelx ZJl&tamle N'.o 121. 13
mänhet, som motsatsen vitsordas af enskildes
förluster, oell största delen af lin i Banken
dessutom gifvas mot borgen, Ifrågavarande
tysta förmonsrätts menliga verkan på realCrediten
ådagalägges för öfrigt tillfyllest af
deri allmänna och enskilda klagan, som härutinnan
påkallar rättelse just för den jemt
växande myckenhet försigtighets-mått , som
för lån ur allmänna cassör anses erforderlige.
Någon förkärlek för realcrediten har icke
motiverat tillstyrkandet af meranämnde förmonsrätts
nedflyttning efter inteckning , och
Utskottet tror sig inse, att man derigenom
icke trädt omyndiges rätt för nära, men , om
det är obestridligt, att en kraftlös och ändamålsvidrig
Lag är sämre än ingen; att ett ofullkornligt
stadgande i sin felaktighet innehåller
en rik källa till ständiga öfverträdelse!;
och att, der Lagen lemnar oredligheten
öppet spelrum , det är förgäfves att förtrösta
endast på Domarens rättrådighet; så bör man
icke kunna misskänna vigten och nödvändigheten
af det utaf Utskottet framställda förslag,
derigenom myndlings säkerhet mot förmyndares
oredlighet eller vanvård i sjelfva verket
icke förringas, utan snarare befästas, samt
förmyndare insattes i fulla bruket af sin egande-rätt.
— Vidare — då för närvarande
icke något hinder möter , hvarföre icke vederbörande
fränder eller öfver-förmyndaie
skulle kunna, der så nödigt synes, söka och
14 ZiagVtskottets Utlåtande N:o i j i.
erhålla inteckning flir den omyndiges tillgångar
i förmyndares fa9ta egendom, hai Utskottet
trott det för åsyftade ändamålet desto
hellre vara tillräckligt, att endast , på sätt i
12 §. af förslaget äfven skett, antyda rättsenligheten
af en dylik åtgärd, sorn en ovilkorlig
intecknings-skyldighet, i Utskottets tänka,
ej kan föreskrifvas. Örn Lagstiftaren, å
ena sidan, måste lemna vederbörande öppen
rättighet att, vid behof, taga inteckning i
förmyndares fasta egendom, till betryggande
af den omyndiges rätt , bör han likväl icke*
å den andra, onödigtvis ovilkorligen stadga
en åtgärd, sorn i vissa fall blefve overkställbar
och, i andra, hinderlig för förmyndares
penninge-transactioner. Vid förmyndares utväljande
måste nemligen afseende fästas, icke
blott på förmyndarens oeconomiska belägenhet,
utan äfven på hans moraliska caracter 5
äfvensom hans skyldskap till den omyndige
dervid måste, efter Lag, tagas i betraktande.
Nu inträffar ofta, att den till förmyndarebefattningen
mest skicklige, och genom blodsbandet
dertill närmaste, icke eger fast egen-'
dom , ellet icke nog stor till säkerhet för
myndlingens lösa gods , men icke vore det
lämpligt och nödigt, att derföre genom något
stadgande örn intecknings-säkerhet, utestänga
honom från förmynderskapet. Häraf följet
dock icke, att den omyndiges välfärd i dessa
fall kommer att på god tro lemnäs åt förmynj
LagVtskottets Utlåtande N:o Jji. 15
dares välbehag. Öfverförtnyndaren badekan
och bör , om han icke med full tillförsigt
tror sig kunna öfverlemna myndlingens lösa
egendom i förmyndarens vard, fordra annan
godkänd säkerhet derföre, t. ex. borgen ; —•
en säkerhet, sorn i dessa fall, då förmyndaren
icke eger fastighet, må anses uppväga en tyst
förmonsrätt deruti. — Skulle, hvad Utskottet
i allmänhet betviflar, någon olägenhet af
ett sådant intecknings.tagande uppkomma
för förmyndare, drabbar den likväl endast
förmyndaren, som deremot eger för sin befattning
fordra skälig ersättning, och berörde
olägenheter äro jemförelsevis ringa emot de
stora, för crediten förderfliga , som genom
den tysta förmonsrätten tillskyndas crediten
i allmänhet.
Enär således de skäl, som Betänkandet
innehåller, för tillstyrkan af meranämnde förmonsrätts
nedsättning efter inteckningar, a£
hvad ålder som helst,icke blifvit af ofvananförde
anmärkningarvederlagde eller till deras vigt
förringade, ligger redan deruti en tillräcklig
grund för Utskottets framhärdande i sin
yttrade öfvertygelse. Men samma öfvertygelse
vinner ännu ytterligare i styrka, örn
man tager i öfvervägande de öfriga grunder,
som för det motsatta yrkandet blifvit förebragte.
—I afseende derå finner Utskottet tillräckligt
att erinra: att någon jemförelse emelian
en förmyndares åligganden och an
-
j6 Lag-Utskottets Utlåtande N'.o Hl.
svar, samt Directioners för publique Cassör
bestyr och redogörelse-pligt, icke kan uppdiagas;
att den bedrager sig alltför mycket)
som betraktar barna-arf såsom depositum; att,
ehuru som helst barna-arf anses, sådana förer
raden icke böra deråt gifvas, att andra
lika heliga rättsanspråk derigenom förnärmas;
att helgden af omyndiges egendomsrätt genom
förslaget i denna del försäkras, i stället
att minskas; att fullständiga och tillförlitliga
bevis öfver ledighet från förmynderskap
äro, om icke alldeles omöjliga, dock högst
svåra att anskaffa; att ifrågavarande förmonsrätts
verkan på credilen är af myntbe9tämnings-frågan
alldeles oberoende; att det föreslagna
JLagstadgandet ej allenast icke strider
emot, utan jemväl står väl tillsammans
med den allmänneligen erkända grundsats,
att Staten har en helig pligt att skydda dens
rätt, som icke sjelf förmår densamma vårda,
att Domstolens intygande om förmyndares
duglighet* icke kan eller bör i någon måtto
bestämmas af den tysta förmonsrättens tilleller
frånvaro; och att det just är denna barnaarfs
tysta förmonsrätt, som ofta så skadar förmyndares
credit, att han icke, utan emot inteckning,
kan erhålla penningeförsträckning.
Till följd af allt detta tvekar Utskottet icke
att förklara, att Utskottet icke kan frånträda
sin
Tjtiq-Utskottets Utlåtande N\o isi. lj
sin tillstyrkan; att, nied ändring af fagens
stadgande, i 17 Cap. 8 /. Handals Balken,
inteckning i förmyndares fasta egendom
ovilkorligen skall gälla framlår deri jor~
rnonsrält, sorn barna-atf tillkommer, doek
med det dervid fästade vilkor, att omyndigs
fordran hos Föräldrar och förmyndare tillerkännes
förmånsrätt framför Kyrkors och
Fattig- inrättningars hos deras föreståndare,
samt skuld till Kronan eller Frälseman
för uppbörd.
Beträffande åter de framställda förslagen
till undanröjande 3f de menliga följdec
för crediten, sorn af deri tysta förmonsrätten
härflyta; så finner Utskottet likaledes desto
mindre skäl, att, i detta afseende, göra någon
annan hemställan än inrut vid enahanda
förhållande, som berörde förslag i allt
fall, jemte det de i verkställigheten blefve högst
besvärliga, om icke omöjliga, skulle, eftec
Utskottets tank3, mer eller mindre förfela
det åsyftade ändamålet att vinna säker underrättelse,
huruvida en person är eller varit
förmyndare, och om beloppet och beskaffenheten
af den egendom han, i sådan
egenskap, tagit om händer.
Bih. lill Riki-St. Prat, tsig och 1S29. 7 Sami. I Afd. i.
id-.de
ig Lag-Utshottéts Utlåtande N.ö m.
Sedan Utskoltet sålunda besvarat de émot
meranämnde förmonsrätts nedflyttning
efter inteckningar gjorda inkast, följer nu
att meddela yttrande öfver Herr Cederschjölds
alternativa förslag, som åsyfta, att, med ändring
af Lagens stadgande om företrädesrätt
i berörde afseende, uppställa andra försigtighetsmått
till värn för omyndiges rätt, för
hvilket ändamål Herr Cederschjöld ansett
Förmyndare-kamrars inrättande vara det säkraste
medlet, hvilket borde kunna tillvägabrinr
gas, utan att man dertill behöfde en municipalstyrelse,
eller flere än en Förmyndare-kammare
i hvarje Province; men om sådana inrättningar
icke stöde att erhålla, yrkade han
en Lag, som förpligtar förmyndare att,
■pid tillträdet af sin befattning, genast till
Riksgälds-Contoir et aflemna myndlingens
contanta medel, för att derstädes förräntas
för den omyndiges räkning.
Intetdera af dessa förslag kan Utskottet
för sin del understödja. Hvad det förra, el-,
ler inrättande af Förmyndare-kamrar, beträffar,
så har Utskottet redan, i anledning af derom
serskild väckt motion, meddelat Utlåtande i ett
serskildt Betänkande (Nto4 5_), til! hvilket Utskottet
hänvisar. Vidkommande åter det
senare förslaget; eller föreskrift om skyldig,
het för förmyndare, att till Riksgälds-Contoiret
aflemna sin Pupills contanta medel till
Lag-Utskottets Utlåtande N:o tar. 19
förräntning; sä anser Utskottet tillräckligt aU
erinra, det stadgande af en sädan åtgärd, om
den äfven vore möjlig, skulle inveckla RiksgäldsGontoiret
i förhållanden, som äro frarns
mande för dess befattning.
Slutligen fär Utskottet, i anledning af
Herr Friherre Hermelins önskan, att erhålla
upplysning om orsaken, hvarföre uti 12
af Utskottets förslag till förändrad redaction
af 17 Cap. HandelsBalken, åberopas 9, 10
och ii §§., men icke den 8-de, som äfven
handlar om intecknad fordran, tillkännagif»
va, att orsaken icke är, såsom Herr Friller."
ren förmodar, glömska vid renskrifningen
utan den, att, da de 3:ne förstnämnde §§.
handla om inteckning i allmänhet i gäl—
denärs fasta egendom, afser åter den S:de
allenast intecknade pantf örskrifningar (skuldebref
och eller med pantförskrifningar) i
den skyldiges fasta gods, hvilka senare för
barna-arf icke gerna kunna komma i fråga,
eller, om de inträffa, af sig sjelfve medföra
den förmonsrätt 8;de §. anvisar.
I följd af allt detta, och då Utskottet ie«
ke finner skäl, att, uti sitt förslag till ny redaction
af 17 Cap. HandelsBalken, göra än»
(So Bil. till 'Lagutskottet» Utlåtande N:o 121.
dring eller tillägg, får Utskottet samma förslag
ä nyo till antagande vördsamt framställa.
Åtskillige Ledamöters serskilda meninr
gar bifogas.
Stockholm den 27 October 182g.
Reservationer:
ito af Herr Berg von Linde : ”Jag skulle
aldrig kunna förmå mig att lemna min
röst till nedflyttning af omyndigs förmonsrätt
för dess arfvemedel hos förmyndare efter inteckning,
så vida jag ktinde öfvertygas, att
säkerheten för myndlingen derigenom i
någon mon förminskades; men sådant är i
mitt omdöme icke förhållandet. Den förmyndare,
som vill förslösa sin myndlings tillgångar,
är derifrån ingalunda hindrad genom
den tysta förmonsrätt, myndlingen eger framför
yngre inteckning i hans fasta egendom ,
ty det beror helt och hållet af förmyndaren,
om och i hvad mon denna företrädesrätt skall
komma myndlingen till godo eller icke. Lagen
fordrar icke, såsom vilkor för behörighet
att vara förmyndare, egandet af fastighet, än
mindre, att, om man vid förmynderskapetse;
Bil. till LaiiUtskottets Utlåtande N.o 12 1. 2i
inoiiagande eger sådan, den alli framgent skall
t* i belin 11 a s oafyttrad. Således i fall förmyndaren
säljer sin fastighet, eller bortbyter
den mot annan, sorn redan förut till fulla
vardet är intecknad, försvinner helt oförmärkt
all den säkerhet, som föcmonsrätten
Skulle medföra. Utaf förmyndare åter, som
icke velat begagna denna, har en annan utväg
att tillintetgöra deras myndlingars för.
monsrätt framför inteckning blifvit funnen
och med framgång använd, den nemligen, att
åt tredje man afträda Förmynderskapet under
det låne-operationeri verkställes och inteckning
i egendomen beviljas, hvarefter förmynderskapet
åter öfvertages med den följd,
att myndlingens prioritet kommer att stå
efter den sålunda tillkomne infeckningens.
Dessutom, om man vill vädja till erfarenheten,
så torde äfven af den vitsordas, att oftare
inträffat, det myndlingar lidit förluster hos
förmyndare, som varit egare af fastighet, deri
förmonsrätt för arfvemedlen egt eller åtminstone
enligt Dag bordt ega rum, än hos förmyndare,
som icke varit fastighetsegare och
der följaktligen sådan säkerhet saknats. Under
sådana förhållanden anser jag det icke
vara väl betänkt att bibehålla en förmonsrätt,
hvilken, å ena sidan, icke innebär någon verklig,
utan endast skenbar säkerhet, och som just
derföre är mera skadlig än gagnelig för myndlingen,
emedan den, om ej helt och hållet
aa Bil. till LagUtsiottets UtlaiandR N’.o 131.
undanröjer, åtminstone förminskar omtankan >
att, vid valet af Förmyndare, afse annan och
bättre säkerhet, samt, å den andra sidan åter,
lägger ett snart sagdt oöfvervinneligt hinder
mot en allmän och stadgad real-credit.
Jag kan således ingalunda frånträda min
förut yttrade mening, att alla så kallade tysta
förmonsrätter och således äfven omyndigs
hos dess Förmyndare bör nedflyttas under
inteckning i fast egendom ; men då jag fullkomligt
hyllar den grundsats, att Lagstiftaren
bör göra allt hvad, utan annor mans rätts
förnärmande, i hans förmåga står att åt omyndige
bereda den högsta möjliga säkerhet för
deras af förmyndare förvaltade arfsmedel ,
så anser jag mig, med anledning af de framställde
anmärkningarne, böra taga i närmare
betraktande! om och hvilka Lagstiftnings-åtgärder,
som i sådant afseende kunna vara att
vidtaga.
Förmyndaren får Icke, enligt stadgandet
i 22 Capitlet 3 Ärfda-Balken, bortsälja omyndigs
fastighet utan i nöd och trångmål,
med närmaste frändes råd och Domarens samtycke,
hvaremot 4 §. i samma Capitel och
Balk bjuder, att de lösören, som omyndig ej
sjelf behöfver, böra till hans nytta föryttras,
och hans redbara penningar af förmyndaren
så förräntas och forkofras, som bäst och sä-s
