# ID: svediakorp-gov1969
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 54,888
# sentences: 1,075
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BI HANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll y
yid Lagtima Riksdagen i Stockholm
åren 1828 och 1829.
Siuntre Sam linsen,
jFövstai afdelningen,
innehållande
Lag-Utskottets
Memorial, Utlåtanden* och Ba
tänkanden.
Ändra Bandet.
Folsta Häftet.
Ahkom till Exped. Utskottet den f Maji 1819.
N:o 59.
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtigen
Herr Wilhelm Rydströms
Motion om ändring och
tillägg i 8 §. af 17 Cap. RättegängsBalken,
Uti Memorial, som Vallöf!. BorgareStandet,
d. 30 sisth December, till Dag.Utskottet remitterat,
har Herr Rydström anmärkt, att
Dagen i 8 §• af 17 Cap. RättegårigsBalken
tillåter, att vittne, emot hvilket anföres jäf,
som ej genast kan fulltyga®, icke dess mindre
må, vid Domstol pd landet, under förbehåll
af jäfsrätt, för dödsfall skull, edeligen
afhöras, men deremot bjuder, alt, om en sådan
jäfs-anmärkning göres vid Domstol i
stad, Domaren shall förelägga viss dag till
jäfvets bestyrkande.
Motionairen, som anser sistherörde stadgande
endast hafva afsett vittnen, som i staden
äro boende, och genom hvilkas inställelse
någon serdeles tidsutdrägt och kostnad för
% Lagutskottets Betänkande N:o 5g.
parter eller vittnen icke åstadkommes, haf
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derpå,
att händelser kunna inträffa, då vid StadsJDorostol
åberopadt vittne är boende flere
mil ifrån staden, och att detta lagbud i sådane
fall föranleder till en kostnad för pär.'
ter och vittnen i staden, hvilken Lagstiftaren
för rättsökande på landet visligen förekommit;
hvarföre Motionairen föreslagit, att i berörde
§, näst efter orden: ”Sker det d IciiU
det” må tilläggas: ” eller är det i Staden
salunda för jcif tillvitade vittnet på landet
boende, varde vittnet” 8Cc. ■— samt vidare
näst efter orden: yTill nästa Ting” det tilJ
lägg göras : eller i staden af Domaren uti
satt annor dag”, bevis BCc.
Utskottet, som granskat Motionairens för-;
slag, har väl icke kunnat för gil t i ge antaga
de skäl, genom hvilka behofvet af den yrka-’
de lagförändringen velat ådagaläggas; men
då den grundsatts, hvilken i ojnförmälde lagd
rum är antagen för den händelse, att mot
vittne vid domstol å landet göres jäf;
som ej straxt kan bevisas , efter Utskottets
tanka, bör följas äfven vid Domstol i stad, så
att, då omständigheter, som kunna utesluta
en person ifrån vittnesmål, icke genast ledas
i bevis, Domstolen, så väl i stad som på lani
det, skall, på sätt Lagen nu tillåter endast
yid Domstol å landet, anställa vittnesförlröi’
LagUtsiottets Betänkande Nio 59,
ref, med öppen ratt att pröfva verkan af vittneis
berättelse, sedan tid till den anmärkta
omständighetens bestyrkande blifvit lernnad ,
anser Utskottet sig, på denna grund, böra i
så måtto understödja Motionen, att Utskottet
tillstyrkerj'
det 8 §■ af 17 Cap. Rå'ttegangs-Bal«
ken må erhålla följande redaction :
3’Gör man jäf, men Jean det ej
med fullt bevis fästa, ända att
skäl eller omständigheter företes,
som det jäf styrka; da skall vittnet
horas ; men Rätten pröfve, när
dom i saken gifves, hvad verkan
vittnets utsago ega ma. Nu är
den, som jäf gör, ej beredd att sina
bevis genast förete; varde ock dä.
vittnet hor dt, och lagge Rätten honom,
som jäfvet gjort, viss tid föl
re att det bevisa ; gitter han jäf.
vet med fullt bevis fästa; vare
vittnesmålet ogildt: har han ej
fullt bevis; pröfve Rätten hvad
verkan det ega mä.
Stockholm den 18 April 1829?
6 Lag Utskottets Betänkande N:o 60.
Ankom till Espet!, Utskottet den 8 Maji 1829.
N:o do.
Betänkande öfver Herr Georg" von
Heynes Motion om stadgande
aj skyldighet för dem, som bevittna
underskrifter å förmynderskaps-ansökningar
eller andra
vigtiga handlingar, att, dä
underskriften sker med styrd
hand, intyga, att undertecknandet
skett med redigt för*
stånd och fri vilja.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
LagUtskottets behandling, genom Remiss den
15 sistlidne December, hänvisat ett af Herr
Georg von Heyne aflemnadt, så lydande Memorial*
”Af
vigtiga anledningar får jag väcka
den Motion, att i Allmänna Lagen ma, titan
afbidan af Nya Lagförslaget, genast införas
det stadgande för Förmynderskaps-ansökningar
eller andra vigtiga Handlingar, som
kunna röra äfven tredje mans rätt, att, då
sådane ansökningar finnas vara, enligt vittnens
intyganden , underskrifne med styrd
hand, vittnen tillika skola intyga, att den
LagUtskotttts Betänkande N:o 60. y
styrda handens egare eller egarinna latit vid
redigt förstånd och med fri vilja styra handen,
— på lika sätt, som är föreskrifvet för
bevittnandet af underskrifter å Testamenten.”
Detta anförande har Utskottet öfvervä'-  gat ; och som en Förmynderskaps-ansökning
hvarken till beskaffenhet eller vigt kan jemföras
med testamente, och underskrift å förstberörde
handling ej är af samma påföljd, som
I den senare ; så enär Lagen, i afseende på
bevittnande af underskrifter i allmänhet, icke
stadgar, att bevittnandet, der det är nödigt,
skall innehålla intygande om den underskrifnes
fria vilja och rediga sinnesförfattning,
och ett sådant intygande ej kan anses
mera behöfligt, då underskrift sker med styrd
hand, än då den verkställes utan biträde,
finner Utskottet Herr von Heynes Motion ,
hvars för Utskottet okända anledningar Utskottet
ej kan granska eller bedöma, icke va*
ra på giltiga skäl grundad, hvarföre
Utskottet tillstyrker,
att samma Motion må utan afseende
lemnäs.
Stockholm den 5 Maji 1829-
§ LigUiskoHets Betänkande N:o 6r,
Ankom till Expeä. Utskottet den 8 Maji 1829.
N:o ör.
Betänkande öfver RiksdagsFulimägtigen
Herr Erik M. Lejflers
Motion om ansvar å Embets-
eller Tjensteman, som biträder
någon med uppsättande
af testamente, hvilket sedermera
befnnes vara olagligt,
Uti Memorial, sorn Vällofl, Borgare-Ståndet,
den 27 sistlidne December, till Lagutskottet
remitterat, har RiksdagsFuIlmägtigen Herr
E. M. Lefler anfört, att, då få rättegångar
■vöre af obehagligare beskaffenhet, än tvister,
som -uppkomma af olagliga eller olämpliga
testamentariska dispositioner , men icke en
hvar, som om sin qvarlåtenskap vill förord-j
na, har tillgång till sak-kunniges biträde el-i
ler tillräcklig egen lagkunskap, för att derutinnan!
laglikmätigt förfara , utan nödgas
anlita andras biträde, Motionairen , vid betraktande
deraf, huruledes personer, för hvilkas
sak-kännedom deras ^egenskap af Embetsman
borde vara säker borgen, ändock ofta,
uppå anmodan behjelplige vid Testamentens
uppsättande, dervid gå så föga betänkt
till väga/jitt samma förordnanden stundom
Loglftskotteis Betänkande N:o 61I
tefinnas lagstridige och derföre varda , efter
kostsam rättegång, ej mindre enskilde perso.'
ner, än mången gång Allmänna Barmhertighets-Stiftelser,
sorn med testamente blifvit ihågkomne,
till skada och förfång , alldeles
upphäfne eller, såsom mer eller mindre siri.
dande emot allmän Lag, väsendtligen förändrade,
ansäge sig böra, i synnerhet till förekommande
af den förlust, välgörenhetsanstalter
genom dylika händelser tillskyndas, föreslå,
att i 16 Cap. ÄrfdaBalken näst efter 1
eller å hvad annat ställe i Lagen Utskog
tet funné mera lämpligt, måtte införas en §,
af denna lydelse :
"Anmodar någon en person] den', enligt
sitt Embete eller Tjenst, Lagens rätta
mening, hvad Testamente och Arfskifte angar,
känna bor, att sådant författa och
skrifteligen uppsätta såsom dess yttersta
vilja ; och finnes samma Testamente, efter
Testators död, likväl vara stridande emot
allmän Lag, sådan den vid delsammas
författande gällande var, och således gifva
grundad anledning till tvist arfvingar-,
ne emellan; stånde f örfattaren dertill, om
han bevisligen känd är, laga ansvar, och
plikte, i f örhållande till den skada, han
dermed vållat, frän R.dr till R:dr
parandes således till Utskottet öfyerlemnadt,'
att bötesbeloppet föreslå.
io LagUtskoitets Betänkande Nio 61.
Hvad salunda är vordet framställde Ilar
Utskottet lill granskning förehaft, och får nu
deröfver afgifva det utlåtande, att
z) då Embets- eller Tjensteman , som
enskildt går någon med råd och
biträde tillhanda, ej kan, för hvad.
han dervid gör eller låter, anses
annorlunda än såsom enskild person,
i följd hvaraf embets- eller
tjenstemanna egenskapen ej kan, i
ty fall, verka på hans ansvarighet;
b) då Testamente skall uttrycka Testa
tors,
men icke Testaments-författarens
vilja, och Författaren således
ej eger i Testamentet införa annat,
än hvad Testator förordnar, hvarvid
författaren har endast moralisk,
men icke legal förpligtelse, att, om
han finner Testators föreskrifter stri.
dande mot Lag, derpå fästa Testators
uppmärksamhet, och
c) då blott moraliska underlåtenhets-fel
ej kunna blifva föremål för den
positiva lagstiftningen ,
Utskottet , som anser olämpligheten af det
föreslagna stadgandet ej behöfva med flere
i dagen liggande skäl visas,
LagUtsiottets Betänkande N:o 6** li
tillstyrker
afslag i Motionen.
Stockholm den 5 Maji i8äg.
Ankom till Uxped, Utskottet ilen 14 Maji 182g.
N:o 62.
Betänkande, i anledning af åtskilliga
Motioner om ändringar
deisi ConcursLagen d.l$ Jnlii
1818 och dels i Kongl. Förordningen
den 22 October samma
år om edsformulair i Concav
smål,
T ill LagUtskottels handläggning hafva nedan
otnförmälde Motioner, och i anledning deraf
afgifne yttranden, rörande ändring af ConcursLagen
den l3 Julii 1818, samt Kongl.
Förordningen den 522 October samma år, om
edsformulair i Concursmål, blifvit öfverlemnade,
nemi.:
13 LugUtsiottets Betänkande N^o 62.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln :
i:o af Herr Pehr Gustaf Cederschjöld,
2:0 af Herr C. V. Riben, och
3:0 af Herr Areid Ribbing-,
Från Högvördige PresteStåndet:
af Herr ContractsProsten Jacob Öst[}erg,
i anledning af hvars anförande
Herr Corn raclsProsten Doctor J.M. Svedelius
sig utlåtit.
Från Välloflige BorgareStåndet:
1:0 af Herr B. II. Santesson,
2:0 af Herr Erik Vilhelm Montan',
5:o af Herr Lars Gustaf Ålund, oell
4:0 af Herr P. Winbladh; samt
Från Hedervärda BondeStåndet:
af Anders Janssson från Örebro tänj
5 hvars anförande Erik OlofssonAnders
Eriksson och Bengt Nilsson från samma Län,
instämt.
Med tillkännagifvande, ätt Herr Ceder-,
\chjolds
LagUtskottets Betänkande N:o 62.
de, rtt Rikets Ständers vid 1823 års Riksdag
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnade
Skrifvelse, angående föreslagne ändringar
i ConcursLagen och ofvanberörde Kongl,
Förordning, måtte, enär samme Lagförslag ej
blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder antagne eller
pröfvade, till Kongl. Maj:t å nyo inlemnas,’
men att Utskottet, på skäl, sorn, i anledning
af enahanda förhållande , i Utskottets Betän-s
leanden, Ntris 19 och ao, aro anförda, anser berörde
Skrifvelse ej kunna annorledes blifva
föremål för Rikets Ständers granskning, än
som vore de deruti framställde frågor vid in-i
Bevarande Riksdag af Herr Cederschjöld väckte;
går Utskottet nu att redogöra för så väl
denna Skrifvelses, som för de öfrige Motionernes
innehåll, och sitt Utlåtande deröfver
afgifva ; hvarvid Utskottet finner lämpligast,
att serskildt för hvarje §. , hvars förändring
blifvit yrkad, upptaga de i sådant
ändamål gjorda anmärkningar och förslag, omedelbart
åtföljde af Utskottets mening i
ämnet.
ConcursLagen:
1 Cap. 9 §.
I denna som stadgar, att, sedan concurs
börjad är, utsökningsmål emot gäldenär
ej md upptagas, samt att, om sådant
3 4 LagUtskottets Betänkande N:o 6j,
mål vid concursens 'berjan är hos Konungens
Befallningshafvande anhängigt, dess
befattning dermed skall upphöra, har Hr
Winbladh yrkat sådan ändring, att derigenom
må varda förklaradt, det de utsökningsmål ,
hvilka, i följd af ågången concursdom, göras
anhängiga emot gäldenär, hvars afträdda tillgångar
ej förslå till gäldande af de fordringar,
som i concursen bevakade och fastställde
blifvit, ej må i sin fortgång uppehållas derigenom,
att gäldenären å nyo försätter sig i
concurstillstånd, utan laga verkställighet, det
oaktadt, meddelas ä de Utslag , som i dylika
mål fällas.
Till närmare utveckling af denna Motion
är af Herr Winbladh vidare anfördt ,
att ofvanberörde stadgande åsyftar, dels att
bibehålla gäldenärs bo i det skick, hvari det
samma till borgenärerne öfverlemnas, på det
att hvar och en af dessa må af tillgångarne
njuta den rätt honom tillkommer, och dels,
att åt gäldenär, som redligen uppgifvit sin
egendom till sina borgenärers förnöjande, bereda
personlig frihet, intill dess concursmålet
är slutligen afdömdt, och concursmassan utredd;
att Lagstiftarens afsigt deremot ej kan
hafva varit, att gifva enahanda skydd åt den
gäldenär, som, sedan han en gång sin egendom
afträdt, och ej mindre borgenärernes inbördes
rätt till betalning derutur för deras
loidringar, än äfven gäldenärens skyldighet
LagUtskottets Betänkande N:o 62. 25
att, med hvad han framdeles kan ärfva eller
förvärfva samt med sin person, ansvara för
bristen i gäldens fulla betalning , blifvit genom
laga kraft vunnen concursdorn bestämde,
vidtaga den utväg, att, då verkställighet
af sådan Dom sökes, åter försätta sig i concurstillstånd;
men att Lagstiftaren syntes ej
hafva betänkt möjligheten af gäldenärers så
beskaffade företag, medelst hvilka det likväl,
efter hvad erfarenheten skall visat, lyckats
oredlige gäldenärer att, i skydd af ifrågavarande
lagbud, gäcka borgenärers försök att, i
afseende på det genom laga kraftvunnen concursdom
gäldenär ådömde ansvar, bringa sådan
dom i verkställighet; och som det vöre klart,
att laga kraftvunnen Concursdorn bör, lika
nied hvarje annat domslut , som vunnit
enahanda kraft, emot gäldenären ovilkorligen
gå 1 fullbordan , sedan concursmassan
blifvit utredd , så att ny concurs ej
må kunna freda honom från anspråk af borgenärerne
i den äldre concursen, helst hans
förpligtande till framtida betalningsansvar eljest
blefve utan påföljd; så har Motionairen
endast ansett nödigt, att sådant i Lagen tydligen
utsättes, hvarvid undantag ej torde böra
ega rum, utom för det fall, att gäldenären,
genom bevisliga olyckor, dem han icke
kunnat förutse och afvärja, såsom eld eller
sjöskada, eller annat dylikt, kommit i sämre belägenhet
, än då han första gången sökte cession
j LdgVtskolteis Betänkande N:o teV
Vid öfvervägande af denna fråga har,
Utskottet funnit omförmälde föreskrift i ConcursLagen
ej föranleda till den mening, som
skulle en gäldenär, hvilken, genom laga kraftvunnen
concursdom, blifvit till criminelt ansvar
fälld, kunna, medelst förnyad cessionsansökning,
det ådömda straffets verkställighet
afvärja eller ens uppehålla* Om då än denna
mening varit Motionairens, hvilket ej kan
af hans anförande med visshet urskiljas, anser
Utskottet likväl någon ändring eller förklaring
af nämnde föreskrift ej vara i detta af^
seende behöflig.
Har åter Motionairen ,' såsom sannolikast
synes, endast åsyftat det stadgande, att gäldenär,
som ej vunnit afträdesförmon eller frihet
för sin person , och hvars afträdda till-]
gångar ej förslå till gäldande af de fordringar,
som genom concursdomen blifvit fast-1
ställde, må kunna för bristen i bysättningshäkte
inmanas och hållas, ändå att han, in-;
nan bysättningen sker, å nyo söker cession *
så enär bysättning ej är ett straff, utan en-(
dast ett medel att tvinga gäldenär , att melide
tillgångar han eger betala sin skuld, men!
detta medel ej behöfver användas, i det fall^
att gäldenären sjelfmant under edelig för-'
pligtelse uppgifver och till borgenärer öfver-}
lemnar ali den egendom , han , sedan förrai
cessio
-
LagUtslottets Betänkande N:o 62; jy
cessionen,' kan Hafva ” ärft eller förvärfvatj
helst' bysättningens ändamål derigenom re-'
clan är vunnet, finnér Utskottet ej eller 1
sistberörde måtto någon ändring af denna §*
böra ega rum, I följd häraf
tillstyrker Utskottet,’
att Herr JVinbladhs ofvan anförde
yrkande ej mi bifallas*
2 Cap, 1 §.’
I afseende på detta lagrum är uti Rikets
Ständers ofvan omförmälde underdåniga’
Skrifvelse andrageti
”Då af stadgandet i 2 Cap. 1 ; ali
Borgenärer, sorn tillstädeskornmit, skola
genast inför Rätten utse, eller ock sig emellan
välja och för Rätten nämna a . ne eller
flere Gode Män , borgenärer ansett sig betaget,
att välja endast en God Man, när boet
varit af ringare beskaffenhet, eller den!
Sih, till Riks.-St. Prat, IS28 och £829, 7 Stml, i Afd. s,
*
>
tista Udell q :dra Band.
ig Lagutskottets Betänkande Nio 62-'
valde personen ensam egt nog förtroende
för att ombesörja förvaltningen; men, enligt
JRikets Ständers tanka , borgenärer i berörde
afseende böra ega lika rätt, som uti den näst;
följande §• blifvit Rätten tillagd, att, i de
fall, som der bestämmas, utse en eller flere,
hafva Rikets Ständer alltså funnit skäligt
föreslå utfärdandet af den förklaring öfver 2
Cap. l §. Concurs Lagen, att, der det afträdda
boet är af ringa beskaffenhet, och borgenärerne
sig förena, att förvaltningen deraf
blott åt en God Man anförtro, sådant må vara
tillåtet,”
Utskottet , sorn instämmer i detta yttrande,
med endast den skiljaktighet, alf, i anseende
till obestämdheten af begreppet örn
to af ringa beskaffenhet, det, efter Utskottets
tanka, bör bero af Rätten att gilla eller
förkasta borgenärernes beslut om val af
endast en God Man, samt att det föreslagna
tillägget, sålunda ändradt, ej bör meddelas
såsom serskild förklaring, utan i sjelfva
lagparagrafen intagas, får i anledning
deraf
föreslå,
att denna §. måtte erhålla följande*
lydelse:
jf/agVtskotteti Betänkande K:o 62* Ifj
Borgenärer, som tillstädesk emmit,
efter de kallelser af Rätten ellef
Domhaf vandenj sorn i 5 Cap.
2 och 3 jjjt. sägs, skola genast inför
Rätten utse eller och sig é-'
mellan välja och för Rätten nämna
tvänne eller flere Gode Män *
helst bofaste och dem, som sjelfVe
sakegare äro, att den af trädda
egendomen till förvaltning emottaga.
Ar boet af ringa beskaffenhet,
och vilja Borgenärer
förvaltningen deraf dt en God
Man anförtro t vare det tillåtet,
def Rätten prof va f, att det ske
ma. Borgenärer egen ock, att med:
dela Gode Män föreskrift om förvaltningen,
der sådant nödigt an.
ees. Förordnande för Gode Matt
skcdl äf Rätten utfärdas.
2 Cap. 2o §.
Vid denna hvarest föreskrifvés, bland
ännaf, att örn, för någon Borgenärs fordrant
lös egendom blifvit, efter Utslag, sorn gunnit
lagd kraft, i mät tagen, och satt i alf
20 LagUtshotiets Betänkande N:o 62:
mänt] förvar eller under Utmätningsmans
försegling', denne Borgenär skall njuta rätt
till betalning utur den utmätte egendomen;
ända att elen ej före Concursens början
hunnit säljas eller ur Gäld enars bo utta-,
gas, har sitiders Jonsson frän Orebro Län
anmärkt, att detta stadgande skall gifvit anledning
dertill, att gäldenär, ehuru han vet
sig vara på obestånd, ej gör anstalt till cession,
innan han varder kallad att för domfäste
skulder undergå utmätning, vid hvars
företagande han, under beredelse till cession,
håller sig undan, och ej kommer tillstädes;
förrän sedan befintliga tillgångar blifvit antecknade
och värderade, då han , innan för-J
segling hunnit ske, företer bevis derom, att
hans cessionsansökning blifvit ingifven, hvarigenom
utmätningsåtgärden afstannar; af hvil-]
ken anledning, och då utmätningar å landet
nu mera ej skola annorlunda medhinnas, än
att de måste förrättas af Fjerdings- och
Nämndemän, de der mindre än andre Ut-'
mätningsman kunna taga sig till vara för bedrägliga
gäldenärers tillställningar , Anders
Jonsson föreslagit den ändring i Concurs-,
Lagen, att antingen fordringsegare ma tillJ
erkännas förmånsrätt i lösören och kreaJ
tur, sd snart desse blifvit, i följd af ut-,
mätningsresolution, uppskrifne och värderade,
samt gäldehären tillsagd, att dem ej
skingra, eller ock att cessioris bevis ej ma and
LagUtakottets Betänkande X:o 62. 21'
ses gällande, utan sd vida gäldenären Iean
styrk a, att han inom högst en månad frandén
dag, dd borgenärens utmätningspastdende honom
communicerades, gjort ansök/ting om
cession.
Öfver denna fråga afgifver Utskottet vörd-’
samt det yttrande, att, då grunden till den
förmonsrätt , som blifvit tillagd borgenär i
utmätt lös egendom, är den, att egendomen
betraktas såsom vore den genom utmätningsförrättningen
till borgenären öfverlemnad,
men detta öfverlemnande ej kan anses vara
fullbordadt, utan att någon sådan åtgärd eller
formalitet föregått, som tydligen utmärker,
att egendomen är tagen ur gäldenärens
våld, helst det, intill dess sådant skett, star
gäldenären öppet att egendomen förpanta ,
försälja eller på hvarjehanda sätt förskingra ,
Utskottet finner det förra af de alternativer
ylnders Jonsson föreslagit, nemligen ändring
eller upphäfvande af vilkoren för den i detta
lagrum stadgade företrädesrätt, vara olämpligt;
äfvensom , hvad det senare alternativet
angår, Utskottet anser Lagstiftaren ej
böra inskränka det tillfälle, gäldenär, som ser
sig hafva kommit på obestånd, nu eger att,
genom sin egendoms afträdande till samtlige
sina borgenärers förnöjande, göra] dem
alla lika rätt och hindra, alt den enes fordran
varder godtgjord på de öfriges be-'
kostnad.
32 LagUtskuttets Betänkande IRo 62?
Utskottet hemställer således,
om icke Anders Jonssons motion
må ogillas.
2 flap. 25 §.
Hit börer den af Herr B. Santesson
yäckta fråga om inteckuingsegares och pantinneh,
afvares skyldighet att deltaga i gäl(Jandet
af Gode Mans och Sysslomans arf■vede,
hvarom pf|a uppstått' tvister, sorn af
olika Domstolar blifvit på olika sätt afdöm*le.
Motipnairen har upplyst, att UagUtskotfef
vid Riksdagen åren 1817 och i8f8, i anled-'
nang af då gjord motion i detta ämne, förklarat
det vara otyifvelaktigt, att borgenär ,
Sorn fått papt eller inteckning, icke bör för
Concursomkostnader, af hvad beskaffenhet som
helst, lida någon afkortning å sin fordran, så
vida, efter afdrag af de kostnader, som tilf
realisation af pantén åtgå, pfverskpttet förslår
till fpll betalning af den fordran, för hvilken
pantén eller inteckningen är gifven 5
Oph ansågs en sådan med gakens natur öfverensstämmande
rättighet }cke behöfva genom
serskildt lagbud försäkras. Men Mptiopairen
har icke dess mindre yrkat, att dett§
LagUtskoitets Betänkande N.o 62. 33
stadgande måtte, till förekommande af stridighet
och rättegångar, i ConcursLagen intagas.
I anledning af detta yrkande, får Utskottet
tillkännagifva, att Utskottet, så vidt
frågan rörer borgenär, som innehafver lös
■pant, delar den mening, LagUtskottet vid
nyssberörde Riksdag yttrat ; emedan det är
klart, att, då panten ej är i Sysslomannens
vård, och något besvär med dess försäljande
m. m dem icke åligger, panthafvaren icke
liar förbindelse att arfvode till dem erlägga.
Hvad åter angår borgenärer, som hafva inteckning
i fast egendom, så är det bekant,
3tt förfarandet härutinnan varit olika , i ty
att förvaltnings- och försäljnings-kostnaden
för fast egendom stundom utgått af odelade
concursmassan, och således träffat de borgenärer,
som ej egt förrnonsrätt, stundom blifvit
fördelad på samtlige inteckningshafvarne,
i mon af hvarderas intecknade fordran , och
stundom åter blifvit afdragen å egendomens
afkastning och köpeskilling, innan fördelning
deraf skett, i hvilket fall siste inteckningshafvaren,
om panten ej räckt till, kommit att
kostnaden vidkännas. — Efter Utskottets tanka
är sistberörde förfarande gru ndadt i sakens
natur. Att de oprioriterade borgenärerne
skola bekosta vården och förvaltningen af egendom,
som ej kommer d£m tillgodo , kan
Lagutskottets Betänkande N:o' 62.
ej vara med billighet och rättvisa förenligt.
Hvad af egendomens afkastning och köpeskilling
är öfrigt, sedan allmänna utskylder
samt buknings-, förvaltnings- och försälj —
nings-kostnaderna blifvit afdragne, det utgör
egendomens verkliga värde, och det är i detta
värdesom imeckningshafvarne egasin säkerhet,
med förrnonsratt hvar i sin ordning. Uedt af
denna åsigt, anser Utskottet ett dermed öfverensstämmande
stadgande böra inflyta i denna
till hvars förändring Utskottet framställer
följande
1
förslag :
3 Äska Gode Män elter Syssloman
belöning, då skola Bor genar erne arfvode
ät dem utsätta, antingen till
visst af hundrade, eller efter annan
grund; dock ma ej Sysslomäns
arfvode efter tid räknas.
Ärfvode, sorn för fast egendom
belöper, sa ock kostnaden f ör dess
värd och försäljning, skola af egendomens
afgäld och köpeskils
ling utgå.; och njuten sedan inteckningshafvare
betalning, hvar i
sin ordning. Kunna Gode Män
eller Sysslomän ej med Borgenärer
ne om arfvode sämjas, prof ve
Rätten hvad de skäligen förtjent
LcgVtskbtlets Betänkande Njo 62. 25
hafva. Ej må Gode Män eller
Syssloman arfvode njuta förr, dn
de slutlig redo för sig gjort.
5 Cap. 3 §.
Äf den anledning’ att olika Domstolar
skola olika tillämpat denna §., hvilken inne-,
häller, att förläning, sorn gäldenär eger i
skall gå till gäldens betalning, såsom alla
hans öfriga tillgångar ; men) att -pensioner
eller benddningar, som på annan grund inrättade,
och med serskilde privilegier eller
förbehåll f örsedde eller gijne äro, icke må
af borgenärerne angripas, har Herr C. TE.
Riben yrkat, att samma §. ml blifva förtydligad.
Och som det ej syntes billigt, att i*ä 1-  denärs pension användes till gäldens betalning
såsom annan hans tillgång; så har Motionairen
föreslagit, att orden: ”som på
annan grund inrättade och med serskilde
privilegier eller förbehåll försedde
eller gifue äro,’[ md ur berör^de
jj. utgå.
I denna fråga delar Utskottet i så måtto
Tvlotionairens mening , att Utskottet allder
ordalagen 1 paragrafens senare period
sfi Lagutskottets Betänkande N:o 62.
vara mindre tydlige, hvaraf skiljaktighet i
tolkning och domslut blifvit en följd; men
deremot har Utskotiet ej kunnat finna, hvarföre
pensioner och benådningar böra, mer än
förläning eller lön, vara fritagne från borgenärers
anspråk. Utskottet får derföre endast,
till den anmärkta otydlighetens undanröd*
jande ,
föreslå j
3tt §:n må erhålla följande lydelse ;
Har Gäldenär någon förläning,
gånge den, såsom alla hans öfriga
tillgångar, till gäldens betalning;
27len d sädane pensioner eller benådningar,
sorn äro gifne med
vilkor, att ej få för innehafvarens
gäld tillgripas, egen Borgenärer/te
icke att anspråk göra.
4 Gap. i ocli 2 §§,
A.f Herr Montan är anfördt , att den
förra af dessa §§., hvilken ålägger gäldenär,
sorn sin egendom afträdt, att hålla sig inköra
sitt hus, och hvarmed Lagstiftaren å
-
JjUgUtskottets Betänkande Nto 62. 27
syftar, att gäldenären skulle ständigt vara
tillhands, för att meddela upplysningar j
afseende på concursmassans utredning, sällan
skall efterlefvas, eller, om det någon gång
sker, endast för en korrt tid, till dess första
ifyern hos borgenqrerne afsvalnat. Och som
denna gäldenärens skyldighet vore ett af de
skäl, hvarföre lagstiftaren i 9 §. af detta Capitel
berättigat gäldenär att för sig, hustru
och oförsörjde barn af boet njuta underhåll ,
hvilket stadgande Herr Montan, enligt hvad
här nedan vidare skall omförmäjas, ansett böra
upphäfvas; så har Herr Montan yrkat, itp att
1 /, i 4 Capitlet ConcursLagen mätte ändras
salunda , att gäldenärens skyldighet,
att hålla sig inom sitt hus, ej skall räcka
längre, än till dess Borgenärerne blifvit hörde
och proclama utfärdad, men gäldenären
förb judas, att frän orten sig begifva, innan
proclama-dagen är förbi, uppropen för sig
gatt och massan blifvit utredd, samt 2:0,
att der någon borgenär, vid f örsta sammanträdet,
yrkar säkerhet ä gäldenärs person ,
och Domstolen gifver dertill bifall, det skall
åligga borgenären, på sätt 2 //. föreskrifter,
att enskildt bekosta denna säkerhet och
derunder bestå gäldenären lika underhåll,
sorn vöre han bysatt.
Då, efter Utskottets omdöme, de af Mo(ionairen
eniot i §. framställde anmärkninga?
ii8 LagUtskottets Betänkande N:o 62.
Icke rubba giltigheten af de skäl, för hvilka
Lagstiftaren förordnat, att gäldenär, som sökt
cession, skall hälla sig inom sitt hus , finner
sig Utskottet ej befogadt att biträda Motionairens
förslag, att berörde föreskrift må alldeles
upphöra, och gäldenären endast förpligta*
att ej från orten sig begifva, helst ett
sådant förpligtande ej skulle kunna förekomma
den händelse, att gäldenären, när han af
Katten, eller af Gode Män, eller af Syslomän
till upplysningars meddelande kallas, icke anträffas
men sorn Utskottet anser det i sistnämnde
§. gäldenär ålagde tvång samt det i
sammanhang dermed uti 5 §. för gäldenären
stadgade äfventyr ej böra vara obegränsade
eller räcka längre än ändamålet fordrar ; så
har Utskottet af Motionairens yrkande hemfat
anledning till framställande af det
förslag,
att 1 5. må ändras till följande?
lydelse :
jDa. gäldenär sölct att sin egen«
dom afträda, halle lian sig inom
sitt hus intill dess första dom i
saken utgifven är, och ege ej rättighet,
att derutom vistas, vid andra
tillfällen, än dd lian d Helgedag
bevistar Gudstjenst ? eller af
LagUiskottets Betänkande N:o Gji 2gj
Kåtten, eller ock af Gode Mårn
eller Syssloman, till upplysningars
meddelande kallad varder.
Af iletta utlåtande följer, att
Utskottet finner
någon ändring af a §; ej vara bs-f
höflig.
'4 Capi 9 §.
Emot denna jjj., hvilken handlar om galm
åencirs rättighet att för sig, hustru och
harn njuta underhåll af boet, har Herr Mon-'<
tan påmint, att ej bestämdt är, huru länge
denna rättighet skall fortfara, och att stad-;
gandet dessutom är i alla afseenden både olagligt
och obilligt. Då gahlenären afstått
alla sina tillgångar till borgenärerne och er*
känt sig oförmögen, att sin skuld betala, borde
borgenärernes förlust icke ökas derigenom,
att gäldenären och dess familj skola en längre
tid försörjas på borgenärernes bekostnad.
Icke sällan inträffade, ej allenast att hela
tillgången för oprioriterade borgenärer användes
till detta behof, utan ock, att då gäl-’
30 LagUtskottets Betänkande N:o 6it
Jenärens lösa egendom blifvit före cessioneri
1 mät tagen,underhållet miste utgå af intecknad
fastighet och således på sisté intéckningshafvarens
bekostnad. Om i gäldenärens skyld
dighet, att hålla sig inom sitt hus, lage ett
giltigt skäl till detta stadgande, så gällde det
dock blott i afseende på gäldefiären sjelf#
som förlorat sin frihet, men icke i afseende
på hans familj, åt hvilken allmänna fattig—
vårdsanstalterne vore mera skyldige ätt gifva
understöd, än de oftast svårt bedragne och
lidande borgenärerne, af hvilkas egendom
familjen, jemte gäldenären, förut lefvat# tilläfventyrs
i öfverflöd, utan att något ansvar
derföre å familjen kan fördras. På dessa
grunder har Herr Montan föreslagit, att hela
denna §. md alldeles upphäfvas, eller1 j
derest ej detta bifalles, att genom eit tillägg
ma bestämmas, huru länge gäddenäten
och dess familj eget rätt till understöd
af concursmassan.
I afseende på samma $- är af Herr Santesson
erinra dt, hvad äfven Herr Montan anmärkt,
att skiljaktige meningar ofta uppstå#
angående tiden för fortfarandet af den i berörde
måtto gäldenär förunnade förmon, den
någre anse böra upphöra med proclamadagen#
andre med den dag, då första domen i corn
cursen faller, och andre åter ej förr, än slutlig
laga kraftvunnen dom i målet blifvit
LägTJtskotlels Betänkande N:o 62.’ 5l
meddelad; förmenandes Herr Santesson, att
enär, enligt 6 Capitlet i Concurs-Lagen, Sysslumän
äro pligtige att, sedan dom i concurssak
gifven är, genast visa redo för egendomens
förvaltning, och den behållna tillgången
till borgenärerna utdela, gäldenärens
rättighet till underhåll ej eller bör räcka län.
gre, än till dess saken blifvit hos förste Dorrtj
stolen afgjord.
Hvad nu först angår Herr Montans yt«
leande, att nyssnämnde rättighet må alldeles
upphäfvas ; så om det än, vid första betraktandet,
kunde synas, som vöre nämnde rättighet
stridande mot billighet och rättvisa *
lärer man dock, vid närmare eftersinnande i
ej kunna undgå att medgifva, det Lagern
stadgande härutinnan icke saknar giltige grunder.
Dessa grunder äro förnämligast, att gäl—
denären är skyldig att hålla sig inom sitt
hus, för alt vara tillhands , när hans inställelse
af Domstolen eller Gode Män eller
Syssloman påfordras, samt följaktligen hindrad
att egna sin tid och sin verksamhet tilt
förskaffande af sitt och de sinäs nödtorftiga
uppehälle; att gäldenärers yrken och näringsfång
ofta äro så beskaffade, att de, i följd
af cessionen, måste upphöra eller åtminstone
för någon tid afstanna; att gäldenär derföre
beböfver rådrum till beredande af utvägar och
medel för sin oeh sin familjs framtida bergning;
52 -LagViskottets Betänkande N:o 62.'
samt att lian ej bör utsättas för frestelsen till det
brott att, för att ej i första fö»lägenheten komma
i saknad af lifvets ouinbärligaste behof, undandölja
och förhalla borgenärerne någon del
af sina tillgångar. Utskottet, som förmodar,
att dessa grunder ej kunna missbilligas, tror
Lagstiftaren hafva skäligen jemkat emellan
borgenärers strängaste rätt och gäldenärers
möjligen öfverdrifna anspråk, då han stadgat,
att underhall skall bestämmas i furhällande
till gäldenärens behof och med af«
seende ä hans redlighet, så ock ä den sturre
eller mindre förlust, som borgenärerna
drabba kan. Och då olämpligheten af Herr
Montans förslag, att hvälfva omsorgen föc,
gäldenärs familjs underhåll på allmänna faH
tigvårdsanstalterne, lärer finnas mera uppenbar,
än att några skäl till förslagets förkastande
behöfva anföras, anser Utskottet sig hafvar
tillräckligen redovisat för sitt
tillstyrkande;
ätt deri nu granskade delen af Herr
Montans motion ej må vinna
kets Ständers bifall.
Beträffande deremot samme Motiönairs, ge^
mensamt med Ilerr Santesson, gjorda framställning
om angelägenheten af bestämd fö^
reji
LagUtskottets Betänkande Nio 62.
reskrift, htiru länge underhåll må kunna a£
gäldenär fordras; sa får Utskotlet , instäm-1
mande i Herr Santessons ofvananförde mening,
till Rikets Ständers ompröfvande hemställa
följande
förslag
till förändrad redaction af ifragar
varande {§:
Gäldenär njute, till dess första
Dom i concurssahen fallit, för sig
hustru och oförsörjcle barn underhäll
af boet; och varde det be•
stämdt i förhållande till Gäldenärs
behof och med afseende d hans
redlighet, sd och a den större eller
mindre förlust, som Borgenärer
ne drabba han. Kommer tvist
upp om underhållets belopp, pröfke
Rätten hvad Gäldenär bestds
må.
Elktill Riks-St. Prot, ISIS och 1S29, 7 Sami. i Afd, j
1: sta H\t. %:dra B idet.
1
34 Lagutskottett Betänkande N:o fia.
4 Cap, io §.
I den Rikets Ständers underdånig.! Skrifvelse,
om hvars förnyande Herr Cederschjöld
väckt fråga, finnes, rörande denna §, anfördt:
”Ehuru det, i likhet med föreskriften i i fi
§. 4 Mom. af 1798 års Concursstadga bibehållna
stadgandet i <i Cap. to §, att den,
som tjensten i Gäldenärs ställe förrättar, bör
njuta halfva lönen, synes vara grundadt på
en billig fordran, å ena sidan , att Vicarien,
emot de förmåner, han åtnjuter, skall med nit
och drift fullgöra de honom i tjensten tillhörande
åligganden , och, å den andra , att
han skall deremot ega nödig utkomst af hvad
honom är anslaget, med hvilket stadgande äfven
flere serskilte Författningar, hvaraf må
nämnas Kyrkolagen uti 17 Cap. a5 §, Kgl.
IBrefvet den 10 Januarii 1709 och Kongl.
Förordningen den 3o Sept. 1756 öfverensstämma;
likväl och emedan, emot en sådan
fördelning af Gäldenärens lön, förekommer ,
att, då denna lön uppgår till betydligare belopp
, Vicariats-arfvodet skulle bl'fva för
högt, och, enär lönen åtei vore ringa, underhållet
för Gäldenären och hans familj otillräckligt,
anse Rikets Ständer den modificaiion
uti ifragavarand ovilkorliga föreskrift lämpligen
kunna ega rum, som innefattas ut i följande
stadgande, hvilket Rikets Ständer före
-
BngUtskottets Betänkande N:J 1)2 35
sia mätte, såsom tillägg till 10 §. i 4 Cap.,
antagas :
”Dock ege vederbörande Aud orit et, som
Vic ariett förordnar, att, uppå anmälan af
Sysslomannen, pröf va och bestämma, huruvida
Vicarien med mindre, ärt halfva lönen,
han vara belåten, och till hvad belopp
den i sådant fall af honom uppbäras må."
Af Herr ContractsProsten öslberg är 1
detta ämne yttradt, att Siifiaren af denna §
syntes hafva gjort sig ganska huot begrepp
om Tjensteinäns loner i vårt land, då han
trott dem ej blott vara ti 11 räck i i ge till Vicariens
samt gäldenärens och hans ofta talrika
familjs underhåll, utan ock kunna gifva öfverskott
åt dennes borgenärer, hvilket dock
vore stridande emot erfarenheten, som visade,
att, åtminstone inom PresteStåndet. tjänster
linnas, af hvilkas odelade löneförmoner innehafvare»
ej kan, oaktadt den klokaste och
sparsammaste hushållning, försörja sig och de
sina; att i synnerhet den, sorn förordnas att,
i egenskap af Vicarie, förestå en si beskaffad
tjenst , genom detta stadgande bringas i
oskyldigt lidande, då honom ålägges en ofta
ganska trägen och ansvarsfull tjenstgöring, mot
ett arfvode, som ej ens är tillräckligt för hans
lifsbergning, långt mindre förslår till bestridande
af kostnader för embetsresor m. m.;
56 LagUtskotiets Betänkande N:o 62.
och att Herr Prosten derföre ansåge ifrågavarande
§ böra erhålla följande förändring :
”Den tjensten i hans ställe förestår
njute den lån, den Auctoritet bestämmer, sorn
Constitutorialet utfärdar och deri till zijfrau
upptager, hvilken Ion successive. utgå bor af
massans öfrige tillgångar, med förmånsrätt.
Gäldenär varde af lönen sd mycket tillagdt,
som till hans eget, hans hustrus och o försörjde
barns underhåll tarfvas
I sammanhang dermed har Herr ContractsProsten
Doctor Svedelius, jemte det han.
instämt i Herr ContractsProsten Östbergs aniörde
yttrande, väckt uppmärksamhet på det,'
efter Herr Doktorns tanka, icke mindre orimliga
förhållande, som eger rum , då en
Tjensteman, sorn njuter högre aflöning, råkar
i cessions-tiilstånd. Att en sådan Tjenstemans
Vicarie njuter större förmon, än en an-j
nan, är, enligt Herr Doctorns mening, obilligt
; och Herr Doctorn har derföre föreslagit,
att, vid inträffande cession hos Tjenstemän,
Vicariens arfvode matte, efter billighetens
grunder och de för serskilde Embetsmunna-corpser
gällande Författningar
och of vcrenskommelser, bestämmas af de
Auctoriteter, under hvilka han sorterar.
LagUtskoitets Betackande N:o 62. 37
Då Utskottet, vid granskning häraf, öfvervägat
de skal, hvilka Herr ContractsProsten
Östberg till stud för sitt förslag andragit,
har Utskottet funnit Herr Prostens anmärkningar,
örn än i sig sjelfve med verkliga
förhållandet enlige , likväl ingalunda leda
till den slutföljd, Herr ContractsProsten deraf
dragit. Ehuru Allmänna Dagen, i 7 Cap.
2 $. UtsökningsBalken, gifvit borgenär rätt
till hälften af gäldenärs årliga lön, har dock
ConcursLagen deruti gjort den inskränkning,
att af denna hälft blifvit tillagdt gäldenären så
mycket, som till hans eget samt hans hustrus
och oförsörjde barns underhåll tarfvas; hvaraf
följer, att, om denna hälft är så ringa, att
den ej ens förslår till gäldenärens nödvändiga
behof, borgenärerne icke erhålla någon del
af lönen, så länge tjenslen af Vicarie förrättas.
Att nu derutöfver förpligta borgenärerne,
att af gäldenärens öfrige tillgångar bekosta
Vicariens underhåll , i händelse den
andra hälften af lönen är dertill otillräcklig,
synes Utskottet så litet skäligt, att det ej ens
må sättas i fråga. Utskottet drager alltså ej i
betänkande att
tillstyrka ",
det Herr ContractsProsten östbergs
förslag måtte utan afseende lemna»;
58 Laq Utskottets Betänkande N:o 6?.
D äremot tror Utskottet sif» ega fog att,
på de skål, som i Rikets Ständers undet då -  niga Ss ifvelse äro upptagne, samt i anledning
af livad Herr Doctor Svedelius \ ofver*
ensstämmelse dermed yttiat,
föreslå ,
att denna § må ändras till följande
lydelse
Häfver Gäldenär tjenst i Riket,
dä må han, intill dess Dom of ver honom
fallit, tjensten ej förrätta.
De/i tjensten i hans ställe förestår,
ujule halfva lönen; dock ege den
Myndighet, under hvilken Gäldenären
i och för tjenten lyder, uppå.
anmälan af Gode Männen eller
Sysslomannen, pröfva och bestämma
, huruvida den, som till tjenstens
förvaltande förordnad är,
må med mindre än halfva lönen
åt nöj as, och huru stort belopp han,
i sådant fall, får uppbära, sif
den andra hälften varde Gäldenär
sd mycket tillagdt, som till hans
eget, hans hustrus och oförsörjde
barns underhåll tarfvas. Hvad
Öfrigt är, tagen Borgenärerne.
LagUlskottets Betänkande N:o 62. 39
5 Cap. 10 $.
Rikets Ständers omförmälde Skrifvelse
innehåller i detta ämne:
”Den uti 10 <jj. af 5 Cap. bestämda tid till
rättegångstimmans slut, klockan 7 eftermiddagen,
för Borgenärer, att å inställelsedag
vid HäradsRätt sist sig infinna, att sina fordringar
anmäla och bevaka, hafva Rikets Ständer
funnit mindre lämplig, enär på en oell
samma dag inträffa kan , att Parter skola sig
inställa uti flere concursmål , och fastän Domaren
icke är hindrad, att målen tidigare 'på
dagen företaga , likväl af den Borgenärerne
lemnade frihet att dröja^med inställelsen intill
den tid, då, enligt Kongl. Brefvet den
27 Maji 1801, Rättegångstimman vid HäradsRätt
bör vara slutad, den olägenhet uppstår,
att till målens slutliga bered ning, sorn ej
förr, än efter sista uppropet, kan företagas,
möjligen erfordras så lång tid, att HäradsRättens
session inpå natten måste fortsättas;
i anseende hvartill och alldenstund berörde,
så väl för Domare, som för Parter, betydliga
olägenhet kan, med antagande af den vid
alla öfrige Domstolar bestämde fatalietinaman,
nemligen klockan 12 på dagen, afhjelpas ,
Rikets S änder fördenskull föreslå föijande
förändrade redaction af ifrågavarande 10 §1
UngUtskottets Betänkande N:o 62.
tJÄr salen hos HäradsRält anhängig,
0 0 7
da shola Borgenar en Le, genom anslag och
kungörelser, så stämmas, sam i 9 f sägs ,
att sig inställa, före klockan 12 pä dagen,
ä andra rättegdiigsdagen af det Ting, sorn
näst efter sex månader infaller. Äska de
fleste Borgenärerne Urtima Ting, varde det
utsatt att genast efter sex månaders förlopp
hällas.
Af Herr ContractsProsten Östberg jfr
»len ändring isamma § föreslagen, "att Proclaman
ej b'ör bestämdt utsättas till andra
Rättegångsdagen af det Ting, som näst efter
6 månader infaller, utan till den dag af
det Ting, som näst efter 6 månader fortgår,
hvilken af Domaren utsattestill hvilket
förslag de motiver äro uppgifne, att paxagrafens
nuvarande ordalydelse skall förorsaka,
att en tid af nio månader och derutöfver
ålgar, innan inställelsedag i concurs, som
hos H äradsliått är anhängig, infaller; att denna
tidsutdrägt i synnerhet leder till skada för
inteckni ngshafvare i concursmassans fastigheter,
hvilkas försäljande derigenom fördröjes ;
samt att gäldenär, som har tjenst och befinnes
vara utan svek, hindras att, så snart, som
eljest kunde ske, inträda i tjenstens utöfning,'
hvilket medförer förlust ej blott för gäldenären
och borgenärerne, utan äfven för den,'
sorn blifvit förordnad att tjengten förestå.
LagUiskollets Betänkande N:o 62. 4*
Afven 1 denna fråga instämmer Utskottet
i de skäl till förändrad redaction, som
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i afseende
på inställelsetidens flyttande från klockan
7 till klockan 12 på dagen, innehåller; hvarjemte,
enär föreskriften om borgenärernes
kallande till andra rättegångsdagen af det
näst efter sex månader infallande Tinget, icke
grundar sig på någon anledning af vigt, men.
ostridigt är, att samma föreskrift ej sällan vållar,
att inställelsedag i concurs-sak inträffar
ett lagtima Ting senare, än behofvet fordrat
de, i fall det vore tillåtet att kalla borgenärerne
till 3tdje, ,}:de eller någon senare rättegångsdag
af det näst föregående Tinget, Utskottet
anser sig böra jemväl den af Herr ContractsProsten
Östberg härutinnan yrkade förändringen
tillstyrka; hvarföre Utskottet till
Rikets Ständers pröfning hemställer nedanstående
förslag
till
ny redaetion af berörde 10
Är saben hos Häradsrätt anhängig
, dä skola Borgenärerne genom
anslag och kungörelser sä
stämmas, som i 9 § sägs, att sig
inställa, vid det Lagtima Ting,
som näst efter sex månader inf al
-
42 LagUtskottets Betänkande N:o 62.
ler eller då 'ännu fortgår, före
klockan 12 på dagen å den rättegångsdag
, som af HäradsRätten
bestämmes samt i anslag och kungörelser
utsattes. Åska de fleste
Borgenärerne Urtima Ting, varde
det utsatt, att genast efter sex
månaders förlopp hållas.
5 Cap. ii §.
Herr Lewton har anmärkt, huruledes
föreskriften i denna §, att samtlige borgenärerne
skola om stämningen serskildt underrättas,
samt att stämningen skall så kungöras
jemväl dem, som hafva inteckning uti
gäldenärs fasta egendom, och Rätten förty
åligga, att bevis derom infordra, stundom
blifvit sl förstådd och tillämpad, att det
ansetts åligga Rätten infordra bevis från alla
borgenärerne om serskildt erhållen del af stämningen,
då likväl, efter Motionairens mening,
§:n endast fordrar, att bevis skall tagas öfver
verkställd kallelse a de borgenärer, som ega
inteckningsrätt ; hvarföre Motionairen föreslagit,
det uttryckligen stadgas må, att kallelsebevis
böra endast från inteckningshafvare
infordras.
LaeUtskolUtS Belänkande N:o 62. 4 3
Nu ehuru Utskottet anser ilet vara
uppenbart, att de i denna § förekommande
orden: "bevis derom infordra” ingalunda afse
bevis om stamningens kungörande , utan
bevis öfver inteckning i gäldenärens fasta
gods eller så kalladt gravations bevis, hvilket
Katten har af nöden, för att kunna fullgöra
sitt åliggande att inteckningshafvare om
stämningen underrätta ; sa finner Utskottet
sig dock böra
tillstyrka ,
att, till undanrödjande af den origtiga
tydning, hvartill det anmärkta
uttrycket gifvit anledning, orden
”bevis derom" utbytas emot ordet
”intecknirigsbevisså att paragrafens
lydelse blifver denna t
Kronans Ombudsman i orten och
alla samtlige Borgenärer skola om
stämningen särskilt underrättas.
Varde ock stämningen så kungjord
dem, som hafva inteckning utigäldenärs
fasta egendom, och åligge
f örty Rätten, att inteckningsbevis
infordra.
4^ LagUtskcttets Betänkande N:o 62.'
5 Cap. 17 §.
Till Jenna § anser Utskottef bora hänföras
Herr Winbladhs, i sammanhang ined ofvanberörde
dess motion om ändring af 9 §
i x Cap., framställda förslag, att i ConcursIiagen
måtte bestämmas, det Jordringccr,
hvilka i gäldenärs concurs en gcing blifvit
fastställde, ej behöfva, om samma gäldenär
äter går cession, i den senare concursen
a nyo bevakas; för hvilket förslag
Herr Winbladh uppgifvit de motiver, att
det nya bevakandet medförer ytterligare besvär
och förorsakar en kostnad , som ofta
torde öfverskjuta beloppet af den utdelning,
sorn i den senare concursen erhålles , samt
att en sadan åtgärd icke är annat, än en onödig
omgång, enär Domarens pröfning af
hvad han en gång fastställt ej kan anses behöflig,
Nu emedan ändamålet med concurs 3rJ
ätt alla borgenärerne skola komma i åtnjutande
af sin lagliga rätt till betalning utur de
tillgångar, gäldenären afträdt, och för vin-j
nandet af detta ändamål nödvändigt erfor-;
dras, att borgrnärerne och deras fordringsanspråk
skola vara kände, helst det eljest
icke blifver möjligt för Domaren att bestämma
hvarje borgenärs betalningsrätt, eller
för Syssloman att tilldela hvar och en hvad
LagUiskottets Betänkande N:o 62. 4$
honom rättligen tillkommer ; ty och då borgenärs
underlåtenhet att bevaka sin fordran
måste i den senare concursen med lika skäl,
som i den första, verka till hans utestängande
från rättigheten att med öfrige borgenär
xer dela de afträdda tillgångarne ,
finnér Utskottet
eig sakna all anledning att detta
förslag understödja!
Deremot, och ehuru någon annan motion
om ändring af denna § icke blifvit vackt,
än den sist anförde, lärer det vara Utskottets
pligt att , i följd af den ändring af detta
Capitels io:de sorn Utskottet här ofvan
cillstyrkt, här
föreslå;
att irsta momentet i 17 hvilket
nu lyder sålunda: ”Borgenär, sorn
ej sjelf eller genom laga Ombud
sig å inställelsedagen infinner, vid.
BådstufvuRätt eller HofRäit förr
klockan 12 och vid HäradsRätt
före rättegångstimmans slut, att sia
fordran bevaka, och ej elier den
förr bevakat, håfve” etc., måtte fa
denna redaction :
46 J.agThskottets Betänkande N:o (la.
Borgenär, sorn ej sjelf, eller genom
laga Ombud, sig ä Inställesedageri,
före klockan ia, vid Rätten infinner,
att sin fordran bevaka, och ej
eller den jorr bevakat , håfve etc.
5 Cap. 55 §.
Af Herr Alund, sorn anser stadgandet
i denna $, att Domaren endast i anledning
af jäf, som af gäldenär eller någon
borgenär göres, eger pröfva hvarje fordrans
giltighet, tillskynda ej mindre gäldenärer än
fordringsegare skada och förlust, är hemstäldt
om icke nämnde § borde få följande redaction
:
,,Utan hinder af den ed, som Borge”när
erne gatt, ege Rätten, att pröfva gil"tigheten
af hvarje fordran, äfvensom att
,>bestämma ordningen och företrädet BorJ'genärerne
emellan, efter Lag och fordrin'*garnes
beskaffenhet, ändå. att jäf ej gjordt
”är. Prof var Rätten någon fordran, i
"grund af en eller flere Borgenärers jäf t
LagUtskottets Betänkande N:o 62, 47
”antingen hel och hållen, eller till någon
”del, åom försvinna, då galle det till för"nion
för öfrige Borgenärer, ändå att de ej
”i jäjvét deltagit.'”
Den ändring. Herr Alund sålanda föreslagit,
åsyftar återinförande af den lagskipning
i concursmål, som efter 1798 års ConcnrsStadga
egde rum, och i följd af hvilken
det ålåg Domaren att , utan anmodan af
Parlerne, pröfva bevakade fordringars ständighet
efter Lag och förekommande omständigheter.
Då Stiftarne af 1818 års Concurslag
afveko från denna rättegångsordning,
skedde det i följd af den, efter Utskottets tanka,
giltiga grundsats, att Domarens kall, som är
att slita Parters tvister, och till den andan
pröfva deras ömsesidiga anföranden, skäl och
påståenden, imen ej att döma öfver det, som
ej blifvit instämdt eller vrkadt , icke kan
väl förenas med den skyldighet, sorn efter
1798 års ConcursStadga ansågs honom ålig.
ga, nemligen, att a ena Partens vägnar göra
anmärkningar emot den andras kraf och,
så till sägande, vara samtlige Parternes sakförare.
Den nu gällande grundsatsen bör
derföre, efter Utskottets tanka, icke åter öfvergifvas,
och i följd deraf finner ock Utskottet
sig ega fog
4J Lagutskottets Betänkande N:o 6*.
tillstyrka ,
att Herr Älunds hemställan ej mi
bifallas.
7 Cap. 3 §.
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
innehåller:
”Som, vid den händelse, då hustru, en?
”ligt 7 Cap. o söker boskillnad, enär månenens
egendom ej afträdd är, inträffa kan J
’’att mannen, för att uppehålla en vacklande
”credit oell undgå att afträda sin egendom ,
”söker hindra boets uppteckning eller neka
”uppteckningens beedigande; alltså och då.
”en sådan mannens motsträfvighet skäligen
”må anses förutsätta hans öfvertygelse om!
”boets obestånd och bemödande att detsam”ma
dölja, samt lämpligaste påföljden då sy-j
”nes blifva, att offentlig stämning å borge?
”näreme utfärdas, hafva Rikets Ständer trott
”denna påföljd böra bestämmas genom föl”jande
redaction af 5 uti 7 Capitlet:
"Söker endera makan boskillnad, enär
''den andra makans egendom ej afträdd är^
['fia
-
FagUlskotletS Betänkande N:o Gs.
"höre dd Rätten sä val sökanden och den
,'anclra makan, som veterlige och när vii,
stande borgenärer, och förordne att boets
'''tillgångar och gäld d viss dag upptecki,
”nas. Sedan skcdl bouppteckningen af man
”nen och hustrun, i borgenärernes närvaroi
”inför Rätten edligen fästas. Finnes deraf,
”att tillgdngarne, der sökanden boskillnad
”vinner, ej f orsla till gäldens betalning
”eller vill mannen, dd hustru boskillnad
°'sökt, boets tillgångar och gäld ej uppgif—
”va, eller nekar han att uppteckningen med
’’ed fästa, varde offentlig stämning till mani
”nens, hustruns och samtlige borgenärernas
*’inställande utfärdad, som i 5 Cap. 9 och 10
”////. sägs; och vare emedlertid mannen får
”lagsökning icke fri, derest han ej siri egen”dom
till borgenärerne afträde/'
I de motiver, som till den sålunda yt-,
kade förändringen blifvit anförde , har Utskottet
funnit sig befogadt att instämma j
men från den föreslagne redactionen anser
Utskottet ämnenas redigare serskiljande fordra
den afvikelse, att de händeiser, då mani
nen vägrat att boet till uppteckning angifva
eller ej vill bouppteckningen med ed be
Bih.
till Riks-St. Prot.iSlS och 18*9, 7 Sami. i Afi. 4
usta H'.t.
%-.dra Bidet,
LagUtskottets Betänkande N,'o 62;
sanna, upptagas i en serskild period ; "1 hvilket
afseende Utskottet framställer följande
förslag:
Sok er endera Makan Boskillnad,
enär den andra Makans Egendom
ej afträdd är, höre dä
Rätten sä val Sökanden och den
andra Makan, som vet er lige och
när vistande Borgenärer, och förordne,
att Boets tillgängar och gäld
g viss dag upptecknas. Sedan
skall Bouppteckningen af mannen
och hustrun, i Borgenärernes närvaro,
inför Rätten edligen fästas.
Finnes deraf, att tillgängarne ,
der Sökanden Boskillnad vinner,
ej förslå, till gäldens betalning,
varde offentlig stämning till mannens,
hustruns och samtlige Borgenärernes
inställande utfärdad, som
i 5 Capt g och 1 o ///. sägs. Ar det
hustru , som Boskillnad söker, och
undandrager sig mannen, att Boets
tillgångar och gäld till uppteckning
angifva, eller att Boupp.
teckning, då den gjord blifvit, beediga,
vare lag samma. Bär offentlig
stämning utfärdas, sorn nu
sagdt är, vare mannen för lag
-
LagUtskottets Betänkande N:o 62. 51
söhrling ej fri, der han ej sin Egendom
till Borgeiiärerne af trader.
7 Cap. och
8 Cap. 6 §.
I merberörde underdåniga Skrifvelse
hafva Rikets Ständer andragit :
”Det uti 8 Cap. 6 §., för Enkas befrielse
fran all under äktenskapet tillkommen
gäld, stadgade vilkor, att hon skall hafva egendomen
rätteliga afträdt, har, efter hvad
till Rikets Ständers kunskap kommit, blifvit
olika uttydt och tillämpadt, i det en del ansett
det gemensamma boets afträdande göra
tillfyllest, andra förment, att den efterlef *
vandes enskilda egendom jemväl borde afträdas,
och andra åter, utan att ingå i undersökning,
huruvida egendomen varit rätteliga
afträdd, förklarat både enka och hustru berättigad,
att ej mindre, för den egendom, hon
begär från det gemensamma boet Undanskifta,
än äfven för den hon, efter vunnen boskillnad,
ärfver eller förvärfver, njuta befrielse,
icke allenast för sterbhusets gemensamma
skulder utan äfven för dem hon genom un
-
5a LagZl t skottets Betänkande N;o 6s.
derskrift förbundit sig gemensamt med nTan-j
nen betala.
”Rikets Ständer anse, att enka ; sorn
icke är arfvinge ocfi således icke kan göra
sig urarfva eller afsäga sig en rättighet, sorn
ej förut henne tillhört, således icke kan afträda
annat än siri egendom, eller den lion
redan tillförene egt, fastän hon ej deröfver
varit fullt rådande. Huru långt enkas egen-]
doms-afträde behöfver sträcka sig, måste å«
ter matas efter gränsen af hennes ansvarighet
för skulderne , hvilken finnes i allmänna
Lagen utstakad och ej blifvit förän*;
drad genom ifrågavarande §. i ConcursLagen,
sora blott innehåller en förklaring, att
enka, sorn afträdtegendomen rätteligen, det vill
säga: till så stor del, som boets borgenärer
kunna lagligen fordra af hvad hon då eger ,
skall för framtiden vara fri för kraf; men da,
i följd af hvad ofvanberördt är, ett förtydligande
af Lagens stadgande i detta fall synes
vara nödigt, föreslå Rikets Ständer, att
6 i 8 Cap. må erhålla följande förändrade
lydelse :
”Efterlejvande mala, som egendomen
”rätteligen afträdt, vare fri från ali gäld,
'hvarföre den andra malan ensam svara
''bordt. Ilar enia med enslild egendom
'och sin lott i boet gäldit den del af gäl
-
fcagUttloiteis EtVånlanie J»T:o 61. 53
"den, sorn å henne belupit, efter ty i 11
”Cap. Gift erindis B cilken skiljs , njute ock
* hon för framtiden befrielse från all gäld,
,}som under äktenskapet tillkommit, ändd
”att hon och mannen, en för bägge och
”bägge för en, sig till gäldens betalning
”förskrifvit hafva. Har hon dsamkcit sig
"gäld i och för köpenskap eller annan nu~
"ring, den hon efter serskildt tillstånd id"kat,
svare derföre
Af Herr Montan äro, i afseende på ifragavarande
§ i ConcursLagen? följande anmärkningar
gjorde:
l.o att den icke innehåller något stad-'
gande för den händelse, att enka, under
äktenskapet, galt i borgen för mannens skuld,
ehuru det syntes, att, om lion är fri från
skyldighet att betala de skuldförbindelser
hon underskrifvit, hon äfven bör vara fri
från ansvar för den borgen hon å mannens
skuldebref tecknat; u:o att föreskrifterne i
denna (f icke std i något förhållande till
hvad i 7 Cap. är stadgadt, i afseende på
boskillnadssökande hustru, sorn ej fått lika
förmon med enka sig tillagd, då likväl med
billighet och rättvisa ej syntes förenlig, att
hustru, när hon blifver enka, skall vara fri
från skuldförbindelser, för hvilka hon, såsom
hustru, är skyldig att ansvara, — ett stadgande
54 LagUukottets Betänkande N:o 62.
hvaraf, ^efter Motionairens yttrande, följden
blifver den, alt mannen, sedan han förstört
sin egendom och äfven förmatt hustron till
underskrifter, måste, såsom orden lyda, ’’för
att sauvera hustruns egendom åt henne och
barn, genom sitt lifs aflifvande göra henne
till enka;” samt 5:n att enkas befrielse ifrån
sina gemensamt med mannen undertecknade
förbindelser förorsakar svårighet för
mannen att emot dylika förbindelser erhålla
län, hvarföre mannen nödgas antingen
förmå hustrun till försäljning af hennes
egendom, som derigenom snart förskingras
då deremot, om hustruns underskrift ansåges
gällande, egendomen skulle i det längsta bibehållas
och en förståndig hustru taga sig
till vara, att underteckna skuldebref, sedan
hon finner, att mannens alfairer ej mera kunna
hjelpas. Och har Motionairen derföre yr;
kat, att deritia §, såsom orättvis samt för
hustru och enka mera skadlig än gagnelig,
måtte alldeles upphäfvas, eller, örn den ansåges
böra bibehållas, åtminstone erhålla det
tillägg, att enka äfven skall njuta frihet
för sine d mannens skuldsedlar tecknade
borgens-förbindelser', hvarjemte, "till förekommande
af sjelf mord," det vore nödigt
att, genom en ny / i 7 Capitlet, tillägga
boskillnads-sök ande hustru enahanda förmon,
som 8'.de Capitlets 6 / för enka stadgar.
LagUlskottets Betänkande N:o 62. 55
Vid granskning af dessa anföranden, be*
finnas de innefatta fyra serskilda frågor, öfver
hvilka Utskottet nu får sitt yttrande i
följande ordning meddela:
1:0 O/u upphäjvande aj stadgandet i 8
Cap. 6 att enka, som egendomen rätteligen
afträdt, skall vara fri fran all gäld, sorn
under äktenskapet tillkommit.
Grunden till berörde stadgande är för'
namligast:
a) att, då hustrun icke är sjelfrådande J
utan står under mannens målsmanskap , hon
ej eller kan, mera än en annan omyndig,
med laga verkan sluta aftal, utom i de serskildt
undantagne fall, der hon, enligt Lag,
är för myndig att anse, såsom då hon, efter
serskildt tillstånd, idkar handel eller annan
näring, eller då hon gemensamt med mannen,
bortskiftar , förpantar eller säljer sitt
fasta gods m. m. ; och
bj att, sedan äktenskapet blifvit upplöst
och makarnes inbördes rättigheter och skyldigheter
derigenom upphört , mannens och
boets borgenärer ej kunna ega något lagligt
anspråk på den egendom , som hustrun sedermera
ärfver eller förvärfver, och hvilken
således ej tillhört boet.
LagUtskotteis Betänkande N:o 6i,
Då giltigheten af dessa grunder ej lärer
kunna sättas i tvifvelsmål, anser Utskottet
öfveiflödigt, att ytterligare motivera sitt
tillstyrkande ,
att denna fråga ej må bifallas.
Sto. O/n enhets befrielse frän ansvar för borgen,
som bon d mannens skuldebref tecknat.
Efter Utskottets omdöme, är det otvifvelaktig!,
att hustru, sorn, medelst borgensförbindelse
, förskrifver sig till betalning af
mannens gäld, derigenom ej ådrager sig större
ansvarighet, än den, sorn för henne uppkommer,
om hort och mannen, en för bägge
och bägge för en, till gäldens betalning sig
förskrifva. Den förbindelse man ikläder sig
såsom löftesman för annans gäld kan nemligen
ej vara vidsträcktare, än den, sorn skulle
ega rum, i fall man sjelf hade gjort gälden.
Och ehuru således hvad Motionairen
härutinnan yrkat, är så tydligt öfverensstämmande
med lagens grund och mening, att eri
derifrån afvikande tolkning synes ej böra befaras,
finner Utskottet sig dock ej sakna ali au^
Jedning att
hemställa
om icke ett så beskaffadt tillägg
som Motionairen åsyftad t må i lar
gen inflyta.
LagUlskotlttt Betänkande Nto 62. 57
5.0. Om förtydligande af det i sistberÖrde
§ förekommande uttryck : vEfterlef -  ■vande maka, som egendomen rätteligen afträdd'
T
enlighet med hvad i Rikets Ständers'
underdåniga Skrifvelse är anfördt, finnér Utskottet
Lagens mening ovedersägligen vara
den, att efterlefvande maka, som vill tillgodonjuta
den i detta lagrum medgifna befri-»
else, skall till borgenärerne afträda all den,
vid andra makans död, boet tillhöriga egendom,
på hvilken borgenärerne, i stöd af utte
Capitlet GiftermålsBalken, ega anspråk ; äfvensom
Utskottet anser ett dermed öfverensstämmande
förtydligande af denna §. vara af
Höden ; i följd hvaraf
Utskottet tillstyrker
att den i underdåniga Skrifvelse»!
föreslagna redactions - förändringen
må antagas.
4:0. Om stadgande, att den f örmon ;
sorn i nyssnämnde /. är enka tillagd, ma
sträcka sig äfven till boskillnads-sölz
an de hustru.
Ått helt och hållet antaga hvad Herr
'Montan i detta afseende föreslagit, skulle, ef;
58 LagUtskottets Betänkande N:o 62,
ter Utskottets tanka, leda till resultat , sorn
äro oförenlige med äktenskapets natur och andan
af lagen om giftorätt. Hå vidt frågan
rörer egendom, som finnes i bo , då hustru
begär boskillnad, eller då enka söker afträdesförmon,
äio enka, som egendomen rätteligen
afträdt, och hustru , som sökt boskillnad, redan,
efter nu gällande lag, i enahanda belägenhet,
Bägges ansvarighet för boets gäld
skall nemligen mätas och bestämmas efter allmänna
Lagens grunder i 11 Cap. GiftermålsBalken.
— Hvad åter angår egendom , som
ärfves eller förvärfves af hustru, sedan hon
sökt boskillnad, och af enka, sedan hon uppgifvit
boet till borgenärers förnöjande, måste
förhållandet vara och förblifva olika. När
mannen dör, dör ock hans giftorätt i den egendom
hans enka sedermera tillfaller 5 men
så länge mannen lefver och äktenskapet fortVarar,
fortvarar ock hans giftorätt,ehvad hustrun
söker och vinner boskillnad eller ej,
derest ej giftorätten blifvit genom äktenskapsförord
eller serskildt förordnande upphäfven
eller inskränkt. — Utöfver den följd, som af
denna i sakens natur grundade olikhet uppkommer,
anser likväl Utskottet skillnaden emellan
enkas och boskillnads-sökande hustrus
ansvarighet för gäld ej böra sträckas , och
Utskottet tror sig derföre, med fästadt afseende
å hustruns beroende af mannen, på lien
-
EJåglJtskottets Betänkande N:o 62. 5g
nes egenskap af omyndig, och på .boskillnadens
ändamål, ega fog att
tillstyrka
det stadgande, att af egendom, $om
hustru, sedan hon sökt boskillnad,
ärfver eller förvärfver, endast mannens
giftorätt må gå till betalning
af den gäld, hvari boet häftade, då
boskillnads ansökningen skedde, äfven
om hustrun, jemte eller lika
med mannen, till gäldens betalning
sig förskrifvit.
t
Det är på dessa i korrthet sammanfattade
skäl,
Utskottet föreslår
lto att i 7 Capillet , näst efter I2:te
§ , måtte införas ett stadgande, sorn
komme att utgöra 13 §, oell lyda
sålunda :
Har, sedan Boskillnaden söktes,
någon Egendom, genom ari,
testamente, gafva eller annorledes
fallit hustrun till, vare hon ej
skyldig, att med den del af samma
Egendom, heari mannen ej
6ji EagVtskottets Btlänkande N:o (5z.
eger giftorätt, eller med siri giftorätt
i den öfriga, ansvara för
den gäld, so/n under äktenskapet,
innan B os killn ctds-a ns Ökn ingen till
Rätten ingafs, gjord är, ända att
hon för den gäld i borgen gatt,
edler lika med mannen , till betalning
sig f örbundit, utan sä är, att
hon sjelf gädden gjort häfver i
och för köpenskap eller annan näring,
sorn hon efter serskildt tillställd
idkat. Om förvaltning af
den egendom, sani hustrun sä tillfallen
är, vare lag, sorn i 12 /
om undanskiftad egendom sägs.
3:6 att den § af slstberörde Capitel, som
nu är den i5=de, ml upptagas såsom
den I4:de; och
jgso att 6:te $ i 8 Capitlet må erhålla
följande redaction:
Efterlefvande Maka, som Egendomen
rätteliga afträdt, vare fri
frän all gäld, hvarföre deri andra
Makan ensam svara bordt. Har
Enka med enskild Egendom och
sin lott i boet guldit den del af
gulden, sorn ä henne belupit, efter
fagUtskottets Betänkande N:o 63,’ 6y
ty i ii Cap. Giftermals-Balken
skiljs, njute ock hon får framtiden
befrielse från all gäld, som under
Ågtenskäpet tillkommit, ända att
hon och mannen, en får hägge och
hägge för en, sig till gäldens bei
tahlin g för skrif vit hafva, eller hon
får den gäld i bargen gått. Tiar
hon åsamkat sig gäld, i och för
köpenskap eller annan näring, den
hon, efter serskildt tillstånd, idkat,
vare lag, som i 7 Cap• 13 § om
hustru sägs.
9 Capitlet 4 §.
Stadgandet i denna §, att Borgenär, sora
sin fordran ej å den utsatta dagen hos Rätten
bevakat, eller den ej förut anmält, förlorat
sin rätt, utan så är, att han af sökanden
känd, men ej i dess förteckning
uppgifven, eller om stämningen serskildt
underrättad varit, har Herr Montan funnit
otydlig. Ordet ”eller” i denna mening syntes
böra vara "och," emedan Domstolen ej
kart kalla och om stämningen underrätta den
borgenär, som sökanden ej uppgifvit. Ordet
”och” i stället för *'eller" borde äfven för
-
6j LagTJtskottets Betänkande N:o Cj.
ena ilen sista meningen med ilen föregående;
ty eljest skulle af denna § kunna dragas den
slutsatts, att hvar och en, sorn om stämningen
ej blifvit underrättad, eger sin talan öppen,
ehvad han vore uppgifven eller för Sökanden
okänd, hvilket likväl ej kunde vara
lagstiftarens mening, enär årsstämning då
vore en åtgärd utan ändamål.
Utskottet, som tagit denna anmärkning i
öfvervägande, har ej kunnat finna i hvad
måtto ifrågavarande Lagrum är otydligt. Det
föreslagna utbytet af och mot eller, skulle,
efter Utskottets omdöme, motverka årsstämningens
ändamål, i stället att det befordra. Den
af sökanden kände borgenären skulle, om Hr
Montans förslag gillades, hafva sin talan
mot sökanden öppen, om icke borgenären blefve
både uppgifven i sökandens förteckning
och tillika serskildt underrättad om stämningen
; då det deremot nu är för sökandens
säkerhet tillräckligt, om ettdera af dessa alternativ
uppfylles. Visserligen kan Domstolen
ej kalla en borgenär, som sökanden
ej uppgifvit j men omöjligt är det icke, att
en känd, fastän å sökandens till Domstolen
ingifna förteckning ej upptagen borgenär kan
blifva, genom sökandens försorg, om årsstämningen
serskildt underrättad, i hvilket fall sökanden
fullgjort lagens fordran. Omöjligt är
det icke eller, alt Domstolen underlåter, att
LagUtsköttets Betänkande N:o 6a.' 63
kalla en uppgifven borgenär; och en sådan
underlåtenhet bör ej verka på sökandens rätt,
hvilket dock skulle blifva följden af den yrkade
ordförändririgen. Utskottet får alltså afgifva
det
yttrande,
att Utskottet anser omförmälde anmärkning
ej böra till ändring af
denna § föranleda.
Kongl. Förordningen den a* October 1818-
I sammanhang med de förslag till ändringar
i ConcursLagen , som i Rikets Ständers
oftaberörde Skrifvelse blifvit framställde,
hade Rikets Ständer fästat uppmärksamhet
dervid, att det i nu gällandeformulaireför
borgenärs-eden upptagne bestyrkande, att
gäldenär j ätt- tillg o donjut a beoillningsaf drag
ä räntan, icke är lämpligt i afseende pä
fordringar, för hvilka ränta hvarken blif vit
förskrifven, räknad eller fordrad. Då likväl
enda möjliga utvägen att vinna tillförlitlig
visshet derom, att gäldenär verkligen,
i de fall Författningarne bestämma, fått tillgodonjuta
detta afdrag, vore, att borgenär
54 LagUtskottets Betänkande N:a 62.
siri uppgift derom edeligen bekräftar, helst
erfarenheten visat, huruledes gälderiärer, för
att få behålla lån, ofta qvuterat bevillningsafdraget,
utan att detsamma i sjelfva verket
deni tillgodokorrimit, funno väl ltikets Ständer
denna edsförpligtelse bora uti formulairet
bibehållas, men ansågo sig dock böra föreslå,’
att genom allmän författning stadgas mätte ,
att borgenär, som icke vill eller kan fullgöra
ifrågavarande edsförpligtelse, md ega
att, vid borgenärs.edens afläggande, densamma
utesluta ; under påf öljd likväl, att,
derest den anmälda fordran är af den beskaffenhet,
att bevillningsafdrag d räntan
bordt gäldenär tillgodokonnna , detsamma
ehvad det af gäldenär är qvitteradt eller
icke, ovilkorligen skall för hela den tid det
borde ega rum, gäldenären eller concursmassan,
vid slutliga utdelningen af de bevakade
och fastställda fordringarne, godt±
göras.
Af Herr Ribbing åter har blifvit an-i
märkt, att ofvanberörde, af långa mellanmeningar
och främmande talesätt sammansatte
formulaire är så inveckladt, att det knappast
af den, som eden förestafvar, kan fattas, och
efter förekommande fall lämpas, långt mindre
i allmänhet förstås af dem, som eden!
aflägga. Eg till alla möjliga händelser pasj
landf
T.agZ/tskotteu Betänkande N:o 62. 6f
Sande borgenärs-ed anser Herr Ribbing ej
kunna föreskrifvas, enär »nan ej kan förutsa
alla förefallande omständigheter, hvilka ofta
äro olika för hvarje serskild borgenär, hvaraf
följer, att då formulairet mäste efterstafvas
borgenären kommer att antingen svärja på mer,’
än till hans sak hörer, hvilket är ett missbruk
af eden och förringar dess anseende,
eller ock undgå förpligtelser, sorn med edet!
åsyftas. Genom bemödandet att göra forinulairet
tjenligt för de vigtigaste och oftast
inträffande händelser, hade eden förlorat sina
förnämsta egenskaper, att vara enkel, begrip-j
lig och tillfredsställande. På det eden inåt-'
te kunna blifva sådan, borde derföre borgenär,
då han inför Domstol sig inställer, i ändamål
att bevaka sin rätt, först varnas för
falska uppgifter och men-ed , sedan muntligen
eller skriftligen för Domaren uppgifva
sin fordran, i alla de omständigheter, som
nuvarande borgenärs-ed upptager, samt hvad
för öfrigt ansåges nödigt, och slutligen betyga,
att den bevakade fordran är enligt upp-,
gifterne rigtig.
Då Utskottet öfvervägat detta ämne,'
Jbar Utskottet, för sjn del, funnit,
fSih, lill Riks. St. Prat, 1828 of A Ig29» 7 Semi, 1 Af i. i
i;sfa H.L aidi'a B:det.
LagUtskottets Betänkande N:o 6s).
att ifrågavarande edsformulaire är, såsorn
Hr Ribbing erinrat, i flere
afseenden inveckladr, i inånga fall
för vidsträckt och i andra åter ofullständigt}
att
borgenärs försäkran, det gäldenär fått
tillgodonjuta de af honom qvitterade
bevillnings-afdrag, är öfverflödig,
enär borgenären ej kan, om qvittencet
är sanningslöst, på samvete
betyga, att hans bevakade fordran
är rigtig och med uppgiften enlig}
att enahanda anmärkning gäller i afseende
på betygandet, att ej mer än
laglig ränta blifvit beräknad eller
I fordringen inbegripen ;
att borgenärs-eden bör, lika som eder i
allmänhet, vara enkel , tydlig och
lättfattlig, och ej innehålla mer, än
hvad som fordras för dess ändamål,
som är att vinna öfvertygelse derom
, att borgenärens anmälda fordringsanspråk
ej är falskt och origtigt,
eller på underslef eller olaglige
aftal eller åtgärder grundad!} samt
att, då alla möjliga olika fall ej kunna
förutses och i det allmänna eds»
LagVtskottets Betänkande N:o 62 67
formulairet upptagas, tiel bör lemnäs
ät Domarens pröfning, om och
hvilka tillägg eller ändringar i detta
formulaire må, i anledning af förekommande
serskilda omständigheter,
utan upphäfvande af edens hufvudsaklig^
bestämmelser, ega rum.
Dessa åsigter hafva föranledt Utskottets
förslag t
l:o att Kongl. Förordningen den 22
October 1818 , om edsformulaire i
concursmål, måtte upphäfvas j
3:0 att det kortare och enklare edsformulaire,
Utskottet anser lämpligt, måtte
intagas i ConcursLagen samt ig:de
§ i 5:te Capitlet af denna Lag till
den ändan erhålla följande redaction
.'
Sedan alla inlagor ingifne blifvit
, skola de tillstädes varande
Borgenärer med hand å bok denna
Ed svärja: ”Jag N. N. svär
vid Gud och Hans Heliga Evangelium,
att jag, innan ansökningen
om N- N:s egendoms afträdande
mig kunnig blef, på god tro varit
68 Dag UisÅotkt* Betänkande N;o 62.’
innehaf vare af den fordran , jag
nu uppgifvit, och att den icke af
svek elter bedrägeri tillkommit, ilian
rigtig är , efter ty, som den
af mig uppgifven blifvit; sd sanni
mig Gud hjelpe till lif och själ.”
Bevakas fordran af arfvinge, eller
af Ombud för Kronan, allmänt
Verk eller allmän Inrättning
, eller af Förmyndare eller
Målsman för omyndig eller den
der under målsmanskap star; varde
eden derefter af Domaren lämpad,
Slutligen får Utskottet till Rikets Stanners
godtfinnande hemställa, om icke, i fall
de af Utskottet i delta Betänkande framställde
förslag till ändringar och tillägg i ConcursLagen
till större eller mindre del af Rikets
Ständer antagas och till .Kongl Maj:ts
Nådiga pröfning öfverlemnas, Rikets Ständer
må hos Kongl. Majit anmäla den underdåniga
önskan, att, derest Rikets Ständers förslag
af Kongl. Maj:t i Nåder gillas, de blifvande
lagförändringarne ej må genom serskild
Författning kungöras, utan ConcursLagen,
sedan förändringarne blifvit deri upptagne ,
hel och hållen, under den dag, då beslutet
derom fattas, å nya utfärdas.
Bil. till LagTJiskottets Betänkande N:o 62. 69
Tvänue ledamöters serskilda meningar
bifogas.
Stockholm ilen 4 Maji 1S29.
Reservationer:
af Herr Lagmannen Gyllenhaal , angående
3 Cap. 5 j$. ConcursLagen.
Att förläningar eller pensioner må kunna
för gäld tillgripas, ian jag för ruin del
ingalunda tillstyrka. De flera vigtiga skäl ,
på hvilka jag grundar denna min öfvertygelse,
anser jag mig icke behöfva här upprepa.
De framställa sig sjelfmant för hvar och
en, sorn delar enahanda åsigt med mig i detta
grannlaga ämne- En säker autoritet för
mitt omdöme tror jag mig dessutom ega, dels
uti den dermed instämmande tydning, sorn
flere Domare gifvit åt nu ifrågavarande
dels uti den omständigheten att pensioner
och förläningar nu mera sällan torde bort-?
gifvas, utan att dervid tillika fästes det serskilda
vilkoret af deras fredande från Borgenärernes
anspråk, hvilket tillägg man förut
lärer ansett mindre behöfligt; samt dels uti
Kongl, Maj;ts, under den i5 November 1836,
utfärdade Nådiga Reglemente för CirSlSiatens
no Bil. till Log Utskottets Betänkande N:o 62.
Pensions-Inrättning, hvilket uti 4 Art. 37
§ uttryckligen stadgar;,
”Hvarken Pension eller Begrafningshjelp
må för gäld med qvarstad beläggas, ej
eller införsel deri meddelas ; utan skall pensionen
oafkortad till pensionstagaren utbetalas
och begrafningshjelpen till hans Sterb*
husdelegare,”
af Herr ContrcictsProsten Nordin, i anledning
af 4 Cap. 10
Jag kan ingalunda förena mig med Höglofl.
Utskottet, då Utskottet föreslår uti 10 §
4 Cap. ConcursLagen af år 1818 den ändring,
att lönen för den, som tjensten förrättar,
i stället för tjensthafvande gäldenär,
under concurs, väl borde minskas under gäl—
denärs halfva lönebelopp, om gäldenära lön
är stor ; men ej ökas utöfver gäldenärs halfva
lönbelopp, om gäldenärs hela lön skulle
vara så klen, att Vicarien ej kan af halfva
lönen $ig uppehålla. Mig förefaller det underligt,
att man vill knappa in för den Vicarien
, som af halfva lönen skulle få för
mycket; men ej öka till för honom, sorn af
halfva lönen skulle få för litet. Om delta är
conseqvent, lemnar jag derhän, Här finnas
sysslor med så ringa lön, att ordinarien
knappt kunnat berga sig af hela lönen 3 hu~
Bil- till LagUiskottets Betänkande N:o t)2. 71
ra vill man begära, att Vicarien skall dä
vara belåten blott med dea halfva. Ingen
skicklig man åtager sig godvilligt vicariatet
på så dåliga vilkor : af en oduglig , sorn
möjligen skulle erbjuda sig, lider tjenste» :
tvingas någon dit sker honom orätt, För
tjenstens bestridande vid en Församling, t.
ex., har Staten gifvit lön, och Församlingen
gifvit korn ; det skulle i högsta grad vara
orätt, om ordinarien, som är i concurs-tillstånd,
eller hans Borgenärer, skulle lemnäs
frihet att, af den lön och det korn, sorn tillhör
tjensten, tillskansa sig så mycket, att lön
och korn brister för Vicarien och tjensten
vanskötes. En arbetare är sin lön vard : och
det enskilda mäste vika för det allmänna. Det
är vackert att hafva medlidande med gäldenär
och hans borgenärer ; men må det aldrig
ske på tjenstens bekostnad. Först dagligt
bröd för Vicarien; dernäst, efter tillgångarne.
för den missbushållande concurs-bundne
Ordinarien: derefter börjas borgenärernes
anspråk. Blir brist för gäldenär, må fattigförsörjningsanstalter
til litas, och tjensten
behålla sitt. Jag instämmer med Herr ContractsProsten
Östberg, att Vicariens lön må
bestämmas af den autoritet, som honom förordnar.
Denna lön må tagas af gäldenärens
hela löne-inkomst; hvad som blir öfrigt lägges
till boets tillgångar, för att utgöra cort.
cursmassan: af denna massa njute gäldenär
ya LagXJtskoltets Betänkande N:o 63.
för sig, hustru och barn underhåll, såsom i
9 §. sägs. Hvad Öfrigt är må borgenärne
taga.
Ankom ritill Exped, Utskottat dan 26 Maji i8*J,
N:o <55.
Betänkande, i anledning afRiksdags-Fullinägtigen
Lars Anderssons
från Skaraborgs Län
Motion, rörande debitering och
redovisning för den ersättning,
som tillkommer Kronobetjente
för fortställande af kallelser i
Concursmäl.
Sedan Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten , uti deras den 8:de
sistlidne April, under N;o 21, afgifne Betänkande,
i anledning af väckta motioner, dels
om afskaffande af all expeditions-lösen och dels
om nedsättning, ändring eller förklaring af
Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga Taxa på expeditions-lösen
den rötde Maji 1821 , tillkännagifva,
att, hvad anginge ej mindre Riks-?
dagsfullmägtigen, Herr C. H, Levtons förslag;
LoiiUsiottels Betänkande N.’o 63. 7 3
att kallelser i concursmål endast böra till
Inteckningshafvare expedieras och fortställas,
än ock Lars Anderssons hemställan, rörande
sättet för debiteringen och redovisningen
af den Kionobetjeningen tillagdt ersättning
för sådane kallelsers afletnnande, Utskotten
funne dessa frågor utgöra ämnen, hvilka borde
behandlas i sammanhang nied de flere
under nu påstående Riksdag väckta motioner,
om ändring i Concurslagen den 10 Julli
1818 , och följaktligen ensamt tillhöra
XjagUtskotlets åtgärd och bedömande ; sl
liar Lagutskottet, sorn, denna dag, i sitt Be-,
tänkande N;o 62 , angående ändringar och
tillägg i Concurslagen, utlåter sig öfver Hr
Levtons förslag, jemväl öfvervägat Lars
Anderssons i ofvanberörde afseende gjorda
hemställan om den ändring eller förklaring
af Kongl. Brefvet den
rörande Kronobetjentes rättighet till betalning
för tillställandet af kallelser i Concav
smål, att Concurs-Domaren alltid skall
åligga förskottsvis upptaga Communicationskostnaden,
jemte proclamakosinaden, hvarigenom
de omvägar, berörde Kongl. Bref
fåreskrifver för utbekommande af Kronobeljeningens
ersättning, kunde imdvikas.
Och som den uppbördsbefattning, Mo-,
tionairen i omförmälde måtto vill hafva Con-]
guisdomaren ålagd, är främmande för dorna
-
74 LagUtskottets Betänkande N:o 65.
re-embetets bestämmelse, samt Utskottet derföre
anser destomindre lämpligt, att Domarens
redan nog mlngartade embetspligter ytterligare
ökas med ett dylikt de executiva
Myndigheterne rättligen tillhörande bestyr,
som det föreslagna stadgandet, efter Utskottets
omdöme, ej skulle leda till förkortande
eller förenklande af den i allt fall föga besvärliga
ordning, som i nämnde Författning
är anbefalld } så
tillstyrker Utskottet,
att motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 5 Maj i8ag.
Ankom till Exped. Utskottet den 8 Maji I8i9>
N:o <54.
Utlåtande, i ättledning af gjorde
anmärkningar vid åtskillige till
Utskottet återremitterade Betänkanden.
T-^ill Lag-Utskottet hafva, i anledning af
gjorda anmärkningar, Utskottets nedannämnde
LagVtskottets Betänkande N:o 64. *]§
Betänkanden blifvit återremitterade, nemligen:
Fran
Högvördige PresteStdndet,
den -i ti Mars;
N:o 32 , ofver Herr Contracts-Prosten
Agrells Motion , om förnyande af
Kongl. Kungörelsen den 27 Augusti
1823, angående vederbörandes
åliggande , att tillställa så väl Konungens
Befallningshafvande som
Presterskapet förteckningar ofver
dem , hvilka för lagbrott blifvit vid
dornstolarne sakfällde eller under
framtiden ställde 5 och
fran Hedervärda BondeStdndet,
den 26 Mars;
N:o 5i , öfver Riksdags-Fullmägtigen
Herr F, W. Montans Motion , att
Kongl. Förordningen den 13 Julli
1800, huru med städsel och lego af
jord på landet förhållas bör, må
utsträckas till arrenden af jord i
städerne.
Den 13 April;
Nio 37 , öfver Herr Friherre Gustaf
Fredrik Åherhjelms och Herr Ja-,
76 LagUlskutiels Betänkande N:o 64.
Iian af Wingards Motioner om
ändring af Kongl. Kungörelsen den
18 December 1823, huru förhallas
bör, då mot redan dömde personer
yppas brott, hvarom ransakning tillförene
icke varit anställd, samt
N:o 41^ öfver de af Riksdags-Fullrnägtige
Herrar P. Lindquist och A.
Landegren väckte motioner, om ändring
af 2 och 5 §§. i 14 Gap.
MIssgerningsBalken ;
Men som dessa Betänkanden blifvit a£
tre BiksStånd bifallne , nemligen
N:o Sa, af Riderskapet och Adeln den
30 Mars :
af Borgare-Ståndet
af Bonde-Ståndet
N;o 3i. af Ridderskapet och Adeln deri
30 Mars.
af Preste-Ståndet den 26 Mars ;
af Borgare-Ståndet den 23 Mars;
N:o 67 i af Ridderskapet och Adeln
den g April ;
af Preste-Ståndet den 15 April;
a£ Borgare-Ståndet den i3 April;
den 25 Mars;
LagThskottets Ifttänkandt N:o 64;
N:o 4ij af Ridderskapet och Adein dea
9 April ;
af Preste-Ståndet den 15 April;
af Borgare-Ståndet den 9 April;
sl j enär, enligt 87 § i Regeringsformen
samt 3-'dje punkten af 4g § i Riksdags^
Ordningen, Tre Stånds mening i dyli
ka
frågor utgör Rikets Ständers Beslut,'
samt återförvisning från endast ett RiksStånd
I dessa mål ej betager samma beslut deras
kraft och verkan till expedition, anser Utskottet,
vid detta förhållande, något besvär
rande af de serskilda anmärkningarne icke
erfordras; hvilket Utskottet härmedelst får
hos de respective Riks-Stånd, som återremisserne
meddelat, vördsamt anmäla, med tillkänhagifvande
derjemte, att tre Stånd, nemligen
Ridderskapet och Adeln, Borgare-Ståndet
och Bonde-Ståndet låtit bero vid Utskottets
förfarande, i afseende på de återremisser,
som i Utskottets Utlåtande, N:o 48, omformalas,
deraf Utskottet hemtat ökad anledning ;
att nu, vid enahanda förhållande, vidtaga enahanda
åtgärd, ledande, efter Utskottets för-]
menande, till betydlig besparing af tid, ar?
bete och trycknings-kostnad.
Stockholm den 8 Maji 1829;
STOCKHOLM.
Elméns och Granbergs Tryckeri, i8ag.
£«g T/s kottets Betäniandt N:o 65» J§
Antora lill Expeil. Utskottet ilen 29 Maji igijfc
N:o 65.
Betänkande, i anledning aFRiks»
fullmägtigen Från Hallands
Län Börje Börjessons Motion
om förklaring öfver uste Cap,
z:dra §, Rätte g ä ngsBa Iken,
r“r^
■*- ill LagUlskottet tiar Hedervärda Bondén
Ståndet, den 1 8!de sistlidne December, remit.'
Berat ett af Riksdagsfullmägtigen Borje Börjesson
från Hallands Län afgifvet Memorial,'
hvaruti han anmärkt, huruledes Allmänna
Lagens stadgande 1 2jdra af n:té Cap.
Bättegångs-Balken, att *'i ringa mål, der ej
tvist är om jord eller hus, må den , sorn
soles, rnunteliga stämmas. skall föranledt
ovisshet ej mindre hos Domare än hos Parter,
om, hvad med ringa mål rättligen bör
förstås; och har Börje Börjesson derföre
hemställt, om icke Lagutskottet kunde få
sig uppdraget, att föreslå en sådan förändring
af berörde <j), att någon misstydning
deraf icke måtte ega rum.
Bih. till Riks-St, Fröt, tgig fich 182g, ySaml.l Afd, jj
gidra H\t, fjidra B:det.
>
i LagUtskotlets Betänkande Njo 65.
Dil Utskottet, vid förehafvandet af den*
öa fråga, öfvervägat de omständigheter,
a) att berörde lagrum ofta gifver Par
ter,
som blifvit muntligen stämde ,
anledning till den invändning, att
målets beskaffenhet fordrat skriftlig
stämning, för hvilken invändnings
bedömande någon säker grund ej
kan af lagen hemtas;
b) att någon på tillförlitlige och giltige
skäl grundad förklaring öfver hvad
med ringa mai bör förstås ej synes
kunna tWlvägabringas;
c) att det muntliga stämnings-sättet nu
mera ganska sällan begagnas, hvartill
orsaken tvifvelsutan lärer böra
sökas dels i försiberörde omständig*
het, oell dels i osäkerheten huruvida
sökandens påståenden varda af
den, som skall stämningen verkställa,
fullständigt uppfattade och
kungjorde den, sorn stämmes ; samt
d) att då stämning ar grunden för rät
tegång
och bestämmer den gräns,
hvarutöfver tvisten ej får sträckas,
bägge parternes rätt och fördel kräfva,
att ali ovisshet om stämningens
L/rigUtskotetts Betänkande N:o 65. 3
verkliga lydelse undanröjes, hvilket
sier derigenom att stämningen
skriftligen författas ,
har Utskottet, med afseende tillika derå, att
skrifkonsten nu för tiden är så allmänt
spridd, att tillfälle att få sina stämningspåståenden
skriftligen uppsatte ingenstädes saknas,
funnit sig böra, i anledning af Börje
Börjessons motion
föreslå,
att muntliga stämnings-sattet i tvistemål
måtte alldeles afskaffas, och
anira §:n i 11 Cap. RättegångsBalken
till den ändan hel och
hållen upphäfvas samt, i följd deraf,
utur 7:de $ i samma Capitel ,
orden : ”Muntlig stämning ä landet
bör ske genom Länsman eller
någon af Nämnden med en annan
trovärdig man, som inom Häradet
bor; och i staden af Rättens
tjenare,” uteslutas.
Stockholm den 5 Maji 1829.
XiägTJisiottett JSetiinAande Nio 66.
Ankom till Expert. Utsk. elen 29 Maji l$l$.
66.
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtige
Herr Lars Gustaf
Ålands och Pehr Erikssons
från Kronobergs Län Motioner
om den ändring i 2 och
3 af 3 Capitlct ÅrfdaBalken,
att Syskonbarns rätt att,
vid arftägt emellan sidoarfvingar,
träda i sin aflidne Faders
eller Moders ställe, må utsträckas
till syskons barnabarn och
deras afkomlingar.
jrlos ValloA. Borgare-Ståndet har RiksdagsPullmägtigen
Herr Alund och hos Heder vänla
Bonde -Siandet RiksdagsFullmägtigen från
Kronobergs Län Pehr Eriksson, i afgifne
memorial, anfört:
Herr Alund: att den i afseende på sidoarfvingars
inbördes arfsrätt i 2 och 5
af 3 Cap. ÄrfdaBalken gifne föreskrift , alt
representations- eller, såsom den ock benämnes,
istada-ratten upphörer med syskons barn,
så att syskons barnabarn och fjermare afkorn
-
iLagUtsioilils Betänkande N:o 66. j
lingar äro uteslutne ifrån rättigheten j att
träda till arf i deras aflidne Faders eller
Hoders ställe, länge varit öfverklagad såsom
en orättvis och til! vidriga föijder ledande
afvikelse från de allmänna grunder, hvarpå
arfsrätfen hvilar. Och som lagarne om arfstägt
borde rätta sig efter det förhållande ,
sorn egt rum emellan arflåtaren och arfvinge!),
samt Lagstiftarens anordningar häri
kunde antagas desto närmare öfverensstämma
nied' den dödes egen vilja, ju mera de
afse dennes förmodade tillgifvenhet för dernj
till hvilka hans qvarlåtenskap skall öfvergå ;
så enär det ej vöre att förmoda, det någon
omfattar sina syskon och deras barn med
större kärlek än sina syskons barnbarn och
öfrige efterkommande, helst erfarenheten
tvärtom visade, att slägtkärleken liksom tilltager
med ledernes antal , hvartill ock en
naturlig orsak funnes i den spädare ålderns
större behof af vård och uppfostran, samt i
de förhoppningar en outvecklad ungdom ingifver,
hemställde Motionairen om icke of'■panberorde
Lagrum borde sålunda föränJ
dras, att istadar ditten, i stället att vara
inskränkt till syskons barn, utsträckes t ill
syskons afkomlingar, utan afseende å d et
led, hvari de sig befinna; och
Pehr Eriksson: att till de stadganden i aliinanna
Lagen, hvilkas tillärnpning ofta skall
6 Lagutskottets Betänkande N:o 66,
åstadkommit ett rättvist missnöje, äfven borde
förås a och 3 §jj, i 5 Cap. ÄrfdaBalken ,
sä vidt genom dem arfsrätten för syskons
afkomlingac inskränkes till syskons barn j
och då någon naturlig grund till denna inskränkning
icke stöde att uppvisa, helst den
aflidne fränden desto mindre kunde förutsättas
hafva älskat sina syskons barn mera än
deras barnabarn, som blodsbandet merendels
•verkar kraftigare i den mon lederna nedgå
och behofvet af vård och uppfostran ökas;
så yrkade Pehr Eriksson deri ändring af
nyssornjormälde lagbud, att representationsrätten,
eller rättigheten att i afliden skyldemans
ställe träda till arf, ma utsträckas
till syskons barn, och afkomlingar efter
dem, utan åtskillnad af närmare eller fjerz
mare led.
Dessa genom serskilda remisser från
Vällollige Borgare Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet till LagUtskottet öfverlemnade
Motioner, a,f hvilka den senare jemväl blifvit
af Riksdagsfullmägtigen från Malmöhus
Län Eils Marisson biträdd, har Utskottet i
öfvervägande tagit, och får nu deröfver afgifva
det yttrande, att,
a) då allmänna regeln för arfföljd å sidone
och i uppstigande led är dena
ha gUt sko nets Betänkande N:o 66, j
alt närmaste sido- eller bakarfvinge
utestänger alla fjermare ,
b) då denna regel bär sin grund i den
naturliga känslan af större ömhet
för de skyldeman, med hvilka man
är genom blodsbandet närmast förenad
,
c) då den i ofvanberörde lagrum stad
gade
representationsrätt, hvarigenom
en afliden persons syskons barn ega
att, vid arflall efter honom, träda
i sin aflidne faders eller moders
ställe och rätt, redan är ett
till syskons barns förmon ifrån
omförmälde allmänna regel gjordt
undantag, för hvars utsträckande
ingen rättsgrund lärer kunna anföras
, och ej eller den naturliga
käglan af blodsbandet åberopas;
emedan om det, å ena sidan, ej må
bestridas, att fader eller moder,
sorn äifver ett aflidet barn, lika gerna
skulle se sitt barnabarns barn ,
sorn barnet eller barnabarnet, med
sig dela qvarlåtenskapen, det likväl,
å andra sidan, lärer böra antagas,
att den aflidne hyst större
ömhet för sin efterlefvande fader
eller moder, än för sitt syskon*
$ L:ig Utskptteis Betänkande Nio 66.
barnabarn samt i följd deraf, önskat,
att hans qvarlåtenskap malie
komma fadren eller modren, heldre
än syskons barnabarnet till godo;
ä) då det föreslagna utvidgandet af representationsrätten
skulle leda till
den med nämnde regel och dess
grund oförenliga följd, att sido-arfvinge,
i 4tde , 5:te och följande
leder komtne att frän arf alldeles
utestänga bakarfvinge i andra led ,
och
e) då det till stod för förslaget anförde
motiv, som är hemtadt från den
spädare ålderns behof af vård och
uppfostran, lärer fullkomligen upp.
vägas af det motskäl, sorn företer
sig i den bräckliga och hjelplösa
ålderdomens behof af .Skötsel och
understöd ,
4
Utskottet anser allmänna Lagens nu
gällande föreskrifter om syskons ättlingars
arfsrätt böra oförändrade bibehållas, samt
de t före
tillstyrker,
att Rikets Ständer éj må till ifrågavarande
motioner lemna bifall;
Bil, till LuqTJtskotteis Betänkande N:o 6G. 9
Åtskilliga Ledamöters serskilda mening
bifogas.
Stockholm den 22 Maji 1829.
Reservation:
af Herr Hof Rätts Rådet Berg von Linde’,
För min del tillstyrker jag bifall lill motionerne,
sä att representations* eller istadarätten
mätte, i öfverensstämmelse med LagComiténs
förslag till 1 Cap. 6 och 9
Arfda-Balken, utsträckas till och med nionde
led. Till stöd härföre anser jag mig
endast böra anföra hvad Lag-Comitén i
motiven härom yttrat, så lydande: "Det
"låter föga tänka sig, att en person, som i
‘'saknad af egna bröstarfvingar, sage i sina
"broder, eller systrar, eller deras afkomlingar
"de närmaste föremålen för sin tillgifvenhet,
"skulle känna blodsbandet mindre starkt, i
”den mon lederna nedåt ökades , eller att
"den af Föräldrarne, som ärfde ett ailidet
"barn, icke lika gerna skulle se sitt barna”barns
barn, som barnet eller barnabarnet
"med sig dela qvarlåtenskapen. Då nu arfs"rätten
bör utstakas och bestämmas efter
"prsesumtion af det närmare förhållande,
io LagVtskottets Betänkande N:o 67.
”sorn egt rum emellan den aflidne och den
''person, åt hvilken hans egendom skulle öf”vergå,
och, genom istada-rättens förenärrin”de
utsträckning, någon oreda vid tillämp”ningen
i förekommande fall icke kan inträffa
, anser Comitén den föreslagne för”ändringen
rättfärdigas af desse skäl, oell äf’’ven
hafva för sig allmänna omdömet, sorn
”ej sällan missbilligat de mindre rättvisa följ”der
, hvilka af förra Lagens inskränktare
”stadgande uppkommit.”
Uti denna mening hafva sig förenat
Herrar ContractsProsten Nordin och Borgmästaren
Alund samt alla Ledamöterne af
Hederv. Bonde-Ståndet.
Ankom till Exped, Utsk. don 30 Maji 1819.
<57.
Betänkande öfver RiksdagsFulL
mägtigen från Kronobergs
Län Pehr Erikssons Motion
om inskränkning af den, i 1$
Cap. 5 $ ÅrJdaBalken, stad
-
LagUtskottcts Betänkande N:o 67. 11
gade prcescriptionstid för inländsk
arfvinge, hvars vistelseort
är okänd, samt om föreskrift,
huru hans rätt under
nämnde tid mu bevaras,
RiksdagsFullmägtigen fran Kronobergs Län
Pehr Eriksson, liar hos Hedervärda BondeStåndet,
i afgifvet och till LagUtskottet den
5 sistlidne Januarii rernitteradt Memorial, anmärkt,
att AlImänna Lagens stadgande, hvarigenom
Svenske Utrikes vistande medborgare
blifvit försäkrade om rättighet till arf, sorn, un.
der deras frånvaro, dern tillfaller, vore, ehuru
billigt, i dess närvarande skick , alltför obestämdt,
och möjligen ledande derhän , att
arfvet ginge förloradt för inom Landet boende
arfvingar, utan att komma den utrikes
vistande till godo. I 5 J af t5 Cap.
ÄrfdaBalken, der prtescriptionstiden för inländsk
arfvinge, hvars vistelse är okänd ,
bestämmes till 10 år, vore väl förordnadt ,
att arfvet bor under tiden sättas i förvar ,
eller, emot full borgen, af fjermare lyftas;
men föreskrift saknades deremot, huru och
hvar arfsmedlen skola förvaras, hvilkendera
af fjermare arfvingar skall anses berättigad
att dem lyfta, och hvem det, i händelse af
dens dödsfall, som arfvet Iyftat, eller dens,
som för lyftningen gatt i borgen, skall å!ig>?
12 LagUtskoltets Betänkande N:o 67,
ga att bevaka elen frånvarande arfvinge»*
rätt. Om anskaffande af erforderlige löliesförbindelser
för en tidrymd af ej mindre
hn ao år redan torde möta svårigheter ; så
vore det ännu mycket svårare att erhålla
löftesman för en så obegränsad tid, som deri,
hvilken antydes af slutmeningen i nyssberörde
§, att, i händelse deri frånvarande
återkommer efter nämnde tids förlopp ,
men visar laga förfall, han ej skall vara
från arfvet skiljd. De inom landet varande
arfvingarne kunna derföre icke våga lyfta
eller begagna en så osäker egendom, den
der följaktligen komrne att antingen qvarblifva
på depositions-stället, eller ock innestå
hos boets utredningsman , för hvilken
ingen skyldighet att medlen nedsatta är
stadgad, och ofver hvars åtgärder ingen con—
troll ar föreskrifven. Af dessa anledningar
liar Motionairen yrkat den förändring a£
berörde §, att deruti bestämmes så väl stället,
hvarest arfsmedel, tillfallne utrikes vistande
arfvinge, böra nedsättas, sorn ock viss
tid, efter hvars utgång samme arfvinges arfsrätt
skall upphöra, samt inrikes varande arfvingar
anses berättigade, att arfvet efter
lag skifta, och hvilken tid borde inskränkas
till tio år, dock så att den utrikes vistande
bibehölle sin arfsrätt, om han, inom den tiden,
hos Konungens befallningshafvande i
det Län eller Kyrkoherden i den Försam;
Laglftskottets Betänkande N:o 67. 1J
ling, hvarest han 1 Riket senast haft bo osh
hemvist, gåfve sin vistelseort tillkänna.
Utskottet, som, vid öfvervägande af den-'
na fråga, funnit lagen om arfsrätt för veterlig
inländsk arfvinge, hvars vistelseort är
okänd, vara i sa matto ofullständig, att når
got sätt, huru den frånvarande arfvingen
skall om arffallet kungöras, ej blifvit forefski
ifvet, samt att icke stadgadt är, hvem vården
otn arfvingens rätt skall åligga, liar ock,
i betraktande af de olägenheter, som åtfölja
en långvarigare ovisshet om eganderätt till
arffallen egendom, ansett sig ega fog att understödja
Molionairens yrkande om förkorrtning
af den i 15 Cap. 5 § ArfdaBalken utsatte
prsescriptionstid, inom hvilken arfvingen
har att sin talan bevaka. Jemte det Utskottet
således tillstyrker, att i Lagen må bestämmas
huru Kungörelser om arf, som tillfaller
frånvarande arfvingar, skola ske, samt
hvars omsorg den arlfallne egendomens förvarande
skall tillhöra, föreslår Utskottet tillika,
ej allenast att tiden, inom hvilken arfvingen
lior, vid talans förlust, sin rätt bevaka,
rnåtte, i öfverensstämmelse med Kongl.
Förordningen den 10 Junii 1800, om förkorrtande
af den i 9 Cap. 12 § HandelsJfalken
utsatte tid, inom hvilken fordringar
emellan enskilde kunna blifva gällande, inskränkas
till tio år, utan ock att prasscrip
-
i4 LagUtskottets Bttänkande N:o 67.
tionen stadgas så ovilkorlig, att förfall, soia
efter den tiden anmäles och åberopa* , ej
får gällaé
I anledning häraf hemställer Utskottet
till Rikets Ständers pröfning följande
Förslag
till ändring af 5 § i l5 Cap. Ärfda-Balken
:
Nu vet man hans inliindsha arfvinge,
men ej hvar lian är , läte
dd Domaren i allmänna Tidningarne,
tre gånger, minst en månad
emellan hvarje gång, och
första gången sist inom tre månader
ifrån den dag, dd Bouppteckningen
till Rätten ingi f ven blifvit
kungöras, att arf fallit honom
till; sätte ock arfvet i säkert förvar,
eller under god mans vård,
till thes han kommer. Vilja
fjermare thet arf lyfta; vare
thet tillåtet, ther the för lyftningen
ställa borgen, som af
Rätten godkännes. Kommer ej
then frånvarande arf vingen inom
Tio dr ifrån then dag, tå kun
-
LagUtskotteti Betänkande N:o 67. 15
gör ehen tredje gången i Tidningarne
införd år; vare fran arfvet
skiljd, ehvad han laga förf all
visar eller ej.
Stockholm den ss Maji 1829*
STOCKHOLM,
Elméns och Granbergs Tryckeri, 1829.
« ■ *
_i.r, • VV ■/'. •
■7 ■' * 1 ‘
. ' '' 7/71'
,
. V i..,.
-Ti
\
1
.
■f -• ■ ■ ■■ . .v . '' " ’: :
7tV7 ''-'U v ' -,.'777- 7. ' - - ■ ■v':7i-7:717°'-:-.77,.,, ,■.
- ,,-7 V , 7: \7'- -
■ ' ' J - .
: T ,7,77- ■
“
■ '' . ‘ '
, ' .V-;-7rf5?:'^*;:. ... •
-x,:. ,; r ,I-S7 ' •- ■ ‘ . t :''V\ \ '
7"' 77-
I
■ <v*p- ' " -
'v7'7‘-:'.7 -. •’ .. * '.-/x.'7;*-7 ' 7'. ■
7;77- -7'7;x-w^:W.
■- : ■ ■ . ;
■
■
I
fjagUtskottets Betänkande N:o 6g, i
Ankom till Exped. Utskottet den 6 Junii 1823,
N:o (58-
Betänkande, i anledning afRiksdagsfullmägtigen
från Jönköpings
Län Petter Petterssons
Motion, att, i arfsrätt, ingenskillnad
emellan kön mä ega
rum.
Grenom Remiss den 11 sistiidne December
har Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottets
behandling öfverlernnat ett af Riksdagsfullmägtigen
från Jonköpings Län Petter
Pettersson till Ståndet afgifvet, så lydande
anförande:
”JEhuru redan från äldre tider den princip
varit gällande inom Fäderneslandet, att
i arfsrättighet m. m. man varit gynnad och
qvinna deremot vanlottad, förmodar jag likväl
nu de politiska åsigter vara annorlunda,'
sora stiftade denna Lag, och som troligen, i
beräkning af den högre eller vidsträcktare
bildning mannen fordrade för det stora gagn
han derigenom vore i förmåga att lemna Star
fih, tilL'Rils-St. Prot, JS28 oc/i 1819» 7 Simi. i Afi, *
y.dje Hit, a -.dra B-.det.
LagUtskottets Betänkande N:o G8.
ten, lemnade Broder tvänne lotter i arf och
Syster den tredje efter landsrätt ; hemställer
jag, att, pä grund af sä väl naturlig jemlikhet
som äfven i öfvertygelse om medborgares
önskan i detta fall, i följd af tidernas förändrade
skick och tänkesätt, inom alla stånd
gällande, Allmänna Lagen i fråga om arfföljd
vid nu förekommande nya Civil Lagstiftning
, måtte undergå den förändring att
Syskon i allmänhet taga lika del.”
Då Utskottet , vid företagande af den
sålunda väckta, vigtiga och mycket omtvistade
frågan, huruvida vid arftägt skillnad må
göras emellan arfvingar af olika kön, efterforska!
orsaken till den olikhet,som nu eger
rum, har Utskottet vunnit den upplysning ,
att ehuru det i en aflägsen tidsålder nog allmänna
misskännandet af qvinnans värde och
sjelfständighet kan anses hafva bidragit till
uppkomsten af ifrågavarande olikhet i arfsrätt;
så måste likväl grunden dertill förnämligast
sökas i det af ålder i norden rådande odalsystemef,
hvars hufvudsyfte och grundsatts var
att bibehålla eganderätten af en viss fastighet
inora en och samma slägt. Att denna
grundsatts fordrade qvinnokönets uteslutande
från arfsrätt, till jord, är lätt att inse. Men
då vigten af jordegendornarnes fästande inom
familjerne småningom, i följd af tilltagande
odling och förändradt lids-skick, min
-
LagUskoitels Betänkande N:o 68. 3
skades, bortföll äfven hufvudskälet för qvin»
nans utestängande från delaktighet i arf,
hvarföre ock hennes rättighet dertill i all
'slags egendom, fast endast till hälften emot
mannen, redan i i3:de seklet erkändes. Derigenom
var nu arfvejords-systemet i sjelfva
verket rubbadt och grundsatisens ogiltighet
medgifven, fastän fullständig förändring af
lagstiftningen härutinnan icke kunde på en
gång tillvägabringas. Att sjelfva grundsattsen
ej varit såsom allmängiltig ansedd, visar
sig deraf, att i städerne, der något hufvudsakligt
afseende å jorden ej kunnat fästas,
en sådan skillnad i arfsrätt aldrig egt rum }
och att denna skillnad ej eller i senare tider
funnits nödig eller gagnelig, derom vittna de
vid Xonung Johan lilis kröning år 156g för
Presterskapet utgifne artiklar, i hvilka Presterskapet,
uppå dess egen anhållan, den frihet
Iemnades, att Presters barn skulle få dela
arf efter stadsrätt , hvilket stadgande sedermera
upptogs i PresteStåndets Privilegier och
derefter jemväl i allmänna Lagen infördes.
Hvad emedlertid af sjelfva odalsystemet i
Allmänna Lagen ännu qvarstår, synes väl åsyfta
arfvejordens bibehållande inom slägterne
; men då likväl den fordna åtskillnaden
emellan könen är i så måtto upphäfven, att
begge hafva arfs- och börds-rätt till arfvejord;
så är grund derigenom redan lagd för
lagens ytterligare jemkande till öfverenssiäm»
4 LägUtsioCteii Betänkande N:o 68.
melse med rättvisans och naturliga billighet
tens fordringar.
Enar således den skillnad i rätt till arf
för serskilda kön, sorn finnes i Allmänna
Dagen bibehållen, eller arf efter landsrätt,
leder sitt ursprung från förhållanden, hvilka
nu mera ej finnas till , har Utskottet, efter
noggrannt öfvervägande af delta ämne, funnit
sig ej böra tveka att understödja Motionen
och tillstyrka, att omförmälde skillnad
nu må alldeles upphäfvas. Det inkast emot
en sådan lagförändring, som hemias från farhåga
för olägenheterne af för långt drifven
klyfning af hemman å landet, vederlägges
af den erfarenhet, att inga sådane olägenheter
försports i den landsort, der i snart sexhundrade
år den lag varit gällande, att hustru
skall giftas till hälften i bondes bo och
syster med broder njuta lika arfvelott, (nemligen
i de fem härader af Småland, som utgöra
det gamla Värends land). Dessutom
Synas de serskilda Författningarne om ©besutenhet
samt Allmänna Dagens föreskrifter
om rättighet till lösen af arflotter innehålla
tillräcklige och ändamålsenliga stadganden mot
öfverdrifvet sönderstyckande af jordegendomj
och för öfrigt kunna några mindre olägenheter,
som tilläfventyrs sig förete, ej uppväga
rättvisans oemotsägliga kraf af syskons jemnlikhet
i arfsrätt.
BagUiskottets Betänkandt N:o 68. 5
Men om rättvisan oeftergifligen fordrar
«Sen af Utskottet nu tillstyrkta förändringen
af Lagens stadganden om olika arfsrätt för
olika kön, och om derjemte, såsom Utskottet
tror sig hafva med visshet erfarit, införandet
af denna förändring nu af allmänna
tänkesättet högt påkallas; så, enär de åsigter,
hvilka legat till grund för skillnaden i arfsrätt,
föranledt enahanda skillnad i ett annat
likartadt rättsförhållande, nemligen makars
giftorätt, ooh Lagstiftaren , efter Utskottets
tanka, skulle förfara följd vi d rigt , om hant
nied ogillande af en förut gällande rättsgrund,
borttoge en del af stadganden , som utgått
från samma grund, roen lemnade en annan,
del orubbad, anser Utskottet det vara för enhet
och likstämmighet i lagstiftningen alldeles
nödvändigt, att den olikhet i giftorätt,
som, efter landsrätt, nu är gällande, jemväL
varder undanröjd. Alla de omständigheter ,
som tala mot det förra missförhållandet äro
af lika, om ej större, vigt i afseende på det senare.
— Äktenskapet kan dessutom från en
synpunkt betraktas såsom ett bolag, der gemensamma
krafter användas för gemensam
välfärd; och då makarnes inbördes pligter och
förbindelser äro jemlika, kan det ej stå tillsammans
med denna förenings väsende, att
rättigheter och förmoner skola dern emellan
olika skiftas. Den ifrågavarande olikheten bör
derföre så mycket hellre afskaffas, som dess
6 LagUtskottets Betänkande N.o 68»
följder förnämligast drtrttba den samfundsclass,
som är talrikast , och i hvilken skillnaden
är obilligast, nemligen Bonde-Ståndet,
der den vanlottade hustrun i allmänhet har
sig ålagde , jemförelsevis , vida större omsorger
och besvär, än de, som tillhöra qvinnan
i de classer, der hustru och man äro , i
afseende på giftorätt , lika lottade.
X betraktande häraf får Utskottet till Rikets
Ständers pröfning framställa följande
förslag
till förändring af Allmänna Lagens stadgande
om arfsrätt och giftorätt, nemligen
i Ärfda-Balker»:
II. Cap.
Om bröstarf.
l. §.
D'år fader eller moder; arfve ta sou
halft, och halft dotter.
(2 förblifver oförändrad).
XII. Cap.
Otn bakarf och sidoarf.
1 $.
Aro ej hröst arfvingar till efter then
döda, tå äro fader och moder.
LagUtskoitets Betänkande N:o 6S. 7
Lefva tlia bade; arfve ta halft
hvarlhera,
(2 §. fordrar ej förändring).
(jj. Nu äro både fader och moder
döde, och lefva syskon efter : delen
the sig emellan arf vet, och
tage broder och syster halft hvarther
a. Aro ock then dödas halfsyskon
till, varén the ined satnsyskonen
samarfva ; och tagen the
alle, som af samma fader äro ;
then del; som deras fader taga
bort, och the , som af samma moder
äro, then del hon taga bort,
och delen sig emellan , som förr
sagdt är. Ar någor af sam- eller
half-syskon , eller the alla döde;
ärfven tå therns barn, som i then
2 //. stadgadt är.
§. Äro ej fader eller moder, sameller
halfsyskon , eller therns barn
till; ärfven tå faderfader och fader
moder, eller, ther enthera död
är, then som lefver, hälften, samt
moderfader och modermoder likaledes
hälften. Äro the å enthera
sidan både döde, och lefver
någon d andra sidan; tage then
B LagUtsJo/tets Jitlänlande Nso 68;
alltsamman , ehvad then är ä Jai
dernet, eller mödernet,
(De följande §§. af detta Cjpitel qvarstl
oförändrade)
samt Giftermåls-Balken,
X. Cap.
Om giftorätt i boi
(i $. förblifver oförändrad^).
§ §♦ Man och hustru hafva giftorätt
till hälften hvarthera i ali boets
losa egendom , sa. ock i allt fast
gods , som ilie i hjonalag afla
tillsammans. Men i all fast egendom
, som 'man eller hustru, förr
eller under äktenskapet , ärjt,
eller förut förvärfvat, ege ej kari
eller hon giftorätt ; dock varde ali
åhrlig ränta och afrad iheraf under
lösören räknad.
5, 4,5 och 6 jij. upphäfvas alldeles
och försvinna.
(7 §. bibehalles utan förändring).
En Ledamots serskilda mening bifogasj
Stockholm den 22 Maji 1829,
Bil. till LagUtskottets Betänkande K:o 68. 9
R eservation.
Herr Professor Bexell anförde :
”Emot detta Betänkande reserverar jag
gr?ig derföre, att det innefattar en , hela det
nu gällande arfssystemet genomgripande förändring;
jag reserverar mig vidare deremot
derföre att det, äfven såsom partiel Lagstiftning
betraktadt, fordrat att på Lagfprändringarnes
bana framgå i full paralellism
med åtskiilige andra stadganden, som dermed
ega ett nära oskiIjagtigt sammanhang. Jag
bestrider visserligen icke, att den arfsprincip ,
hvilken redan länge såsom rättvis varit gällande
inom någre medborgareclasser, äfven
bör kunna blifva det inom alla, att qvinnans
rättigheter sorgfälligt böra vårdas inom
hvarje väl bildadt samhälle, och att en jemnvigt
i arfsfördelar emellan begge könen redan
länge sträfvat att göra sig gällande. Jag
medgifver, att den olika arfsrätten emellan
könen qvarstår ibland omgifvelserne af en
senare tids lagstiftning såsom en främling ;
att de seder, det samhällsskick ibland hvilka
han fordom uppstod, och med hvilka han var
jemnårig, redan försvunnit ifrån jorden ; att
han talar ett språk, hvilket, om det icke ännu
saknat all betydelse, likväl af mängden
är mindre lätt att uppfatta , och att omsider
nienna arfslag, sorn fordom var god och 50115
10 Bil. lill Lagutskottets Betänkande N:o 68.
må hända ännu i vissa afseenden kunde
vara det , nu står med skuggsidan vänd åt
våra ögon ; men jag kan å den andra sidan
alldeles icke förbise, att 1784 års söndersplittrade
arfssystem , om det ock af 1829
års Ständer förses med ännu flere nya Lagparagrafer
än de föreslagne, likväl väntar
alt bearbetas till hvad det genom de pamela
, tid efter annan tillkomne och tillkommande
Lagföräridringarne aldrig skall blifva
— ett sammanhängande helt. Jag kan
aldrig glömma att behofvet af en allmän
Lagf år b ät t ring länge framstått och gjort sig
gällande; att det blifvit uttaladt icke allenast
i förra, utan äfven i nu varande Ständers
— ja, i hela Nationens önskningar, och att
desse måhända ogerna längre låta sig tillbakavisas.
Jag skulle förebrå mig om, under
en fruktlös väntan på det fullkomliga, jag
med mina betänkligheter bidroge att sätta
samhället i mistning af det möjligen förbättrade.
Men jag fruktar det ej , då i stället
för den föreslagne, måhända icke brådskande
partiela Lagstiftningen , jag föreslår vidtagande
af ändamålsenliga åtgärder för påskyndande
af den förberedda allmänna LagRevisionen.
”
LagUtsköttets Betänkande N:o 69. 11
Ankom till Exped. Utsk. den 5 Junii 1S29.
<59.
Betänkande öfver Herr Prosten G.
Hvassers Motion om elev än—
elfing af 7 $. i 8 Cap. ÅrfdaBalken,
att oäkta barn må berättigas
att taga arf ejter ekras
mödrar.
H os Högvördige Preste.Ståndet tiar Herr
Prosten Hvasser andragit, att, då få menskliga
varelser äro mera värnlösa och vanlottade,
eller värdigare föremål för medlidandet,
än de barn, som äro frukter af förbjuden
kärlek, den lag synes nog hård, som
frånkänner sådane barn ali arfsrätt efter deras
föräldrar och sålunda utestänger dem
från deras naturliga rättigheter. Om icke
dess mindre i våra tider fäderne-arf för dessa
barn ej kunde sättas i fråga , så borde
dock åtminstone möderne-arf dem tillerkännas.
Den mest ömsinta moder kan nemligen
nu, vid sin tidiga bortgång , icke använda
något af sin ärfda förmögenhet till
nytta för sitt olyckliga barn, som , lemnadt
åt anförvandters godtycke, måhända med tig .
garestafven i hand drifves ut från mötlernehemmet
och modernearfvet. Gifter sig
fl2 LagUtsiotlets Betänkande N:o 6g,
åter modren, så bllfver vanbördingens lott
vanligen ej mindre stjuffaderlig. Motionairen
har derföre föreslagit, det matte 7 $.
i 8 Cctp. Ärjda-Balken sa forändras, att
oäkta barn erhålla full arfsrätt efter deras
mödrar.
Lagutskottet, till hvars behandling Högyördige
Preste-fsiåndet, genom remiss af dera
30 sistlidne December, öfverlemnat detta af
flere bland Ståndets Ledamöter understödda
förslag, har detsamma till granskning förehaft.
Och ehuru det, å ena sidan, kara
med fog påstås, dels att oäkta barn hafva lika
naturligt anspråk på sina föräldrars kärlek
och omvårdnad, som barn af laggift säng,
och dels att barnen ej böra lida för föräldrarnes
fel och således ej umgälla olagliglieten
af den förening, från hvilken barnen
leda sin tillvarelse; så får dock, å andra sidan,
ej ur sigte lemnäs,
att fåmiljföreningarne äro samhällets
grund ;
att således en stats styrka och bestånd
hufvudsakligen hvila på det husliga
förhållandets fasthet och äktenskapets
helgd ;
e
att Lagstiftaren derföre bör låta sig angeläget
vara ej allenast att gynna
LagUtskottets Betiinkande N:o 6g, i3
lagliga giftermål, utan ock ätt så
föranstalta , att olofliga och osedliga
könsförbindelser erfara bestraff--  ning af sina egna verkningarj
att den antagna grundsattsen, att laglig
arfsrätt beror af laglig förening eraellan
man och qvinna, står i så
nära samband med en i allmänna
tänkesättet rådande religieus och
moralisk åsigt af samhället och äktenskapet,
att afvikelse derifrån hotar
med menliga följder för båda ;
att känslan af medlidande ej får i lagstiftningen
hafva någon röst, då
den råkar i strid mot samhällets
högsta ändamål; och
att Lagstiftaren synes redan hafva gjort
tillbörligt afseende på denna känsla,
då han ej allenast förordnat,
att oäkta barn skola af fader och
moder njuta nödtorftig föda och
uppfostran, tilldess de sig sjelfve nära
kunna, utan ock stiftat inrättningar,
der både den allmänna och
den enskilda välgörenheten kommer
de värnlöse till hjelp.
ITtskottet anser sig derföre böra
i4 LagUtskottets Betänkande N;o 70.
tillstyrka ,
att Herr Prosten Ilvassers Motion
ej ma till ändring af nu gällande
stadganden om oäkta barns arfsrätt
föranleda.
Stockholm den 2a Maji 1829.
Ankom till Expetl, Utsk, den 4 Juni! t8ig*
70,
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmägtigen
Herr P.
Lindqvists Förslag till ändring
af 1G Cap. Giftermåls Balken,
angående medgift och hemföljd.
Sorn i allmänhet, synnerligast bland allmogen,
det begrepp om hemgift skall vara rådande,
att dermed förstås allt, hvad föräldrar,
vid de i 1 § 16 Cap. GiftermalsBalken omförmälde
tillfällen, gifva sina barn, och mången
hemföljdsgifvare derföre så mycket mindre
föreställer sig, att hvad han på sådant
LagUtskottets Betänkande N:o 70. 15
sätt, utan qvittobref, från sig lemnar, skall
i framtiden frångå hans bo, som han , vid
jemförelse, af 2 § i detta Capitel med 9 §
i 12 Capitlet ArfdaBalken, måste fatta den
öfvertygelse att hemföljdstagarens blotta föregifvande,
att den till honom öfverlemnade
egendomen icke varit hemföljd , utan
blifvit honom till full ego gifven, ej är gällande,
utan att det med bevis styrkes; så enär erfarenheten
visat, att verklig hemföljd , gifven
utan qvittobref eller vittnen , ofta undandrages
gifvarens arfvingar, endast hemföljdstagaren
förebär gåfvofåog, samt att Domare,
vid dylika frågors pröfning, haft olika åsigter,
i det att en del, i saknad af qvittobref
eller andre laga bevis, lemnat vitsord åt
hemföljdstagarens uppgift om den omtvistade
egendomens egenskap af gåfva , men
andra deremot ansett en sådan uppgift böra
bevisas eller ock utan afseende lemnäs, har
Riksdagsf ullmägtigen Herr P. Lindquist. ,
hos Vällofl. Borgare-Ståndet, i afgifvet Memorial,
yrkat nödvändigheten af lagens förtydligande
i detta ämne; i hvilket afseende,
och då hemföljd i jord eller hus sällan torde
komma i fråga, samt nyttjanderätt till
fast egendom lätteligen kan, under annan
benämning, än den af hemföljd , till barn
upplåtas, Motionairen hemställt, om icke, da
nya Lagförslaget, med sina bestämda föreskrifter
i detta fall, ej torde blifva så snart an
-
i6 LagUi&kotuts Betänkande N:q 70.
taget, 16 Gap. GiftermälsBalken mätte erliälla
följande förändrade redaction ;
”16 Cap.”
”Om medgift och hemföljd.**
A §•'
"Glfver fader och moder åt son eller
ilotter hemföljd i penningar eller annan lös
egendom, -vid theras giftermål, teckne thet
upp och sätte å lösören skäligt värde , tage
ock qvittobref therå. Sedan bibehålle then
hemföljd, som then fått, så länge fader och
moder båda lefva. Dör entbera och skall
arf delas, gånge tå alltsammans åter till skiftes,
dock räknas ej then ränta eller nytta han
eller hon theraf haft. Samma Dag vare,
ther man gifver hemföljd med, tå barn utur
hus och bo skiljas, eller vid annat tillfälle*
2 §.
Äro lösören ej i behåll, tå hemföljd
återgår, eller kan något theraf ej återbaras
så godt, som thet gafs, gähle thet efter thy
gom thet vard t var, tå thet gafs.
3 §*
LagViskottels Betänkande Nit» 70. 17
3 §.
Dör son eller dotter barnlös, gånge tl
hemföljd åter. Lefva barn efter, behållen
t lie med samma vilkor som theras fader eller
moder iben haft. Dö the barn förr an
någonthera af them, som hemföljd gifvit,
gange then åter.
4 §.
Vilja föräldrar till fult ego gifva barn
penningar eller andra lösören eller ock jord
å landet eller hus i staden, efter thy, som I
8 Cap. JordaBalken sägs , bafve ther fri
makt till ; ej ml ther till skifte återbätas
, som så gifvet är. Nu tvistas om hemföljd
gifven är, och finnes ej uppteckning
med qvittobref, sorn i 1 § sägs ; varde
thå hvad gifvet är, ansedt såsom till full e»
go öfverlåtet.”
LagUtskottets öfverläggningar i denna
från Välloll. Borgare-Ståndet till Utskottet!
behandling hänskjutna fråga hafva fört Utskottet
till den öfvertygelse, att nu gällande
lagstadganden om medgift och hemföljd äro
otillräcklige och icke nog bestämde, samt att
således, till afböjande af osäkerhet och oreda
härutinnan, fullständigare och tydligare fö£ih.
■ till Riki-St. Fröt. tg28 och 1819. 7 Sini. i A/d. a
3 :dje H'.t. v.dra B: de t.
18 LagUtskottets Betänkande N:o 70.
reskrifter äro af nöden ; och som Utskottet,'
vid granskning af Herr Lindqvists ofvan
anförde förslag till förändrad redaction af 16
Cap. GiftermålsBalken , funnit att samma
förslag icke vidrörer flere af de omständigheter,
hvilka, efter Utskottets tanka , böra
vid omarbetning af hetngifta-lagen iakttagas
och ordnas ; så har Utskottet ansett det vara
sitt åliggande att lill Rikets Ständers pröfning
framställa ett annat, såsom Utskottet förmenar,
lämpligare förslag, föranledt af följande
åsigter , nemligen :
a) att, enär hemgift innebär upplåtelse
af endast nyttjanderätt , och då
fråga ar o ra fast egendom, någon
ovisshet om eganderätten till det
upplåtna ej kan genom hemgiften
uppkomma,, samt med naturen af
hemgift ej vore förenligt att gåfvolagareris
nyttjanderätt skulle bero
af något annat , än gifvarens
godtfinnande, eller kunna betryggas
mot de händelser att eganderäften
frånginge gifvaren, eller denne
ville egendomen återtaga, (i
följd hvaraf inteckning till säkerhet
för sålunda upplåten nyttjanderätt
ej är lämplig) alla reglor fö*
upplåtelse af fast egendom i egenskap
af hemgift synas vara öfver
-
LegVtskottets Betänkande N:o 70. 19
ilödlga och utan ändamål, hvarföre
ifrågavarande Lag bör afse en*
dast lös egendom ;
b) att, då ej allenast gifvarens och emottagarens,
utan äfven tredje inans
rätt beror på vissheten om hemgiftsaftals
verklighet, men föreskrifteme
i nu gällande lag, att a hemgift
qvittobref shall tagas, och att,
der qvittobref ej finnes, hemgiften
shall, med svornom ede , återbäras,
långt ifrån att förebygga,
fastmer vållat oreda och tvist, all
anledning till tvifvel om aftalets
tillvaro bör, genom deråt gifven
offentlighet samt noggranna och be»
stämda former, förekommas ;
je) att hemgiftsbrefs bevittnande och lagföljande
vid domstol, i likhet med
hvad om äktenskaps-förord finnes
påbudet, vöre ett för detta ändamål
tjenligt stadgande:
il) att den liemgiftstagares barn tillagde
förmon att, om de öfverlefva sina
föräldrar, behålla hemgiften med
samma rätt, som föräldrarne den
haft, bör utsträckas till hemgiftstagares
bröstarfvingar, i hvad led
LugUt$hoitels Betänkande N:o. 70
som helst ; gifvaren dock obetaget
alt derom annorlunda, efter godtfinnande,
förordna ;
e) att, sura eganderätten till egendom ,
den der såsom hemgift emottagen
är, blifver qvar hos gifvaren, i
följd hvaraf hemgift, som vid gifvarens
död återbäres, utgör en tillgång
för gifvarens borgenärer , så
bör ock lagen förordna, att återbäring
af hemgift skall ske, när gifvaren,
under sin lifstid råkar i
concarstillstånd ;
f} att den i 8 Cap. 2 JordaBalken
uttryckta grundsatts, att då gåfyotagare
gör gifvaren orätt eller skada,
det står gifvaren fritt att gåfvan
återkalla, är i synnerhet tillämplig
i frågor, som röra förhållandet
emellan föräldrar och barn,
och derföre bör i lagen om hemgift
upptagas j och slutligen
g) attj till ytterligare förebyggande af
all tvist, huruvida lös egendom ,
som föräldrar lemnat sina barn ,
må anses såsom hemgift eller såsom
till full ego gifven, lagen bör
Uttryckligen stadga, att, 0m föral
-
LagUtshoilels Betänkande N:o 70 21
drar öfverlåta lös egendom till sina
barn, utan att qvittobref derå
så upprättas och lagföljes, sorn ofvan
nämndt är, den egendom skall
tillhöra barnen med full egariderätt.
Dessa äro, i korrthet, grnnderrie till ofvan
omförmälde så lydande
Förslag:
XVI Cap.
Otti Hemgift.
1 /.
Vill fader eller moder i hemgift
upplåta penningar eller annan
lös egendom åt barn, vid giftermål,
eller eljest, gore thet skrif -  ligen och sätte i hemgiftsbrefvet
ut beloppet af penningarna och
värdet af lösören. Hemgiftstagaren
skrifve qvitto therå, med
dag och åratal, samt vittnen under«
2 /.
Hemgiftsbref inlemne gifvaren
öppet till Rätten i then ort, ther
LagUtskoltets Betänkande N:o 70;
han sitt hemvist häfver, i stad
inom tvä månader, och d landet
sist d det lagtima Ting, som infaller
efter en månad, sedan thet
upprättadt var; och varde hemgiftsbrefvet,
med emottagarens
therd tecknade och bevittnade qvit.
to, i Rättens Förords-Protocoll or3
dagrannt infbrdt.
3 /•
Dör hemgift stagare utan bröstarfvinge
; gange hemgiften till gifvaren
åter ; är bröstarfvinge ti 11,
beliälle han hemgiften, ther ej gifvaren
i hemgiftsbrefvet annorlunda
förordnat.
4
Då gifvaren dor, skall hemgift
till skifte återbäras.
5 §.
Afträdes gifvarens egendom till
borgenärer; tå egen ilie återtaga
then egendom, som i hemgift gifven
är. Varder hemgiftstagarens
egendom afträdd, ege ock gifvaren
laga hemgiften åter.
LngUtskotiets Betänkande N:0 70. a5
6 /.
Gör hemgiftstagaren gifvaren
orätt eller skada; staude gif varén
fritt, att hemgiften återkalla,
inom år och dag, sedan den orätt
eller skada skedde.
7 /•
Aro lösören ej i behåll, tå hems
gift åter bäras skall; gulde hemgiftstagaren
det värde, som d
them i hemgiftsbrefvet satt är.
8 /.
I de fall, tå hemgift går åter',
varde ej then nytta räknad, som
hemgiftstagaren theraf haft; och
svare han ej eller till then försämring,
sorn d lösören, genom
thoras vanliga bruk, kommit,
9 /•
Hafva föräldrar gifvit bani
lös egendom, utan att hemgiftsbref
så upprättadt och lagföljdt
är, som i 1 och 2 //. sägs; varde
then egendom ansedd såsom
till full ego gifven.
Slockholm elen 27 Maji 1829.'
STOCKHOLM,
Elméus och Granbergs Tryckeri, 1839.
Lag-Utskottets Betänkande N;ö 71. 1
N:0 71.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Julii i8ag.
Betänkande öfver Herr A. W. Grundelstjerna*
Motion om ändring af
16 Cap. Ärfda-Balken.
H os Högloft. Ridderskapet och Adeln har
Herr A. W. Grundelstjerna, i Memorial, sorn
till Lag-U(skottet blifvit remitteradt, anfört,
alt ehuru, enligt hvad Kongl. Maj:t,
uti Berättelsen om hvad sedan sista Riksdag
sig i Riksstyrelsen tilldragit, i Nåder
tillkännagifvit, det af Lag-Comitén utarbetade
förslag till ny Allmän Civil-Lag ej
kommer att under innevarande Riksmöte till
Rikets Ständers pröfning öfverlemnas, och
några betydligare förändringar af den nu
gällande Allmänna Civil-Eagen'1 således ej
kunde vid denna Riksdag yrkas eller hoppas;
så borde dock partiela förbättringar och
tillägg, der sådane af tidens kraf påfordrades,
och utan rubbande af Lagens grunder
stöde att åstadkomma, ej åsidosättas; hvarföre
Motionairen, som ansåge sig böra leda uppmärksamheten
derå, huru ett snart antagande
af de lagstadganden, som finnas i 9 Cap. 1
Sih. lill Riks. St, Fröt, I818 och l82£). 7 Sami. 2 Band»
4:e H:t.
1
2 Lag-Utskottets Betänkande N'o 71;
till och med 7 §§• Ärfda*Balken af ofvan»
berörde .Lag-Förslag, vore i högsta måtto
nödvändigt, föresloge, att, med upphäfvande
af 1 §. 16 Cap. Ärfda-Balken i 1734 års
Lag, samma Capitel matte erhålla denna
lydelse^
Om Testamente '•
1 S
”Vill
någon göra testaminte; det skall
skrifteligen upprättas med gifvarens nama
under; varde ock testamentet bestyrkt af
tvänne vittnen, som skola på en gång när
vara och derå teckna skriffeligt intyg, att
gifvaren då med sundt förstånd och af fri
vilja förklarat sig hafva det testamente gjort.”
2 §•
”Gifvare stånde fritt, att låta vittnen
testamentets innehåll veta eller ej. Harden,
som ej kan läsa skrifver, låtit författa testamente;
då varde testamentet för honom upp»
läst och lagge vittnena i deras intyg till ,
att så skett. Är testamentsgifvare stum;
vare ändå testamente gild t, der han sin
vilja för vittnen tydligt och säkert tillkännaSifver,
”
Lag^ZJtskotiets Betänkande N:o 71* 3
3 §•
”Aro ej vittnen att tillgå, då testamen»
te författas, och har gifvaren ej eller, efter
den tiden, haft lägenhet att vittnen anskaffa;
ege testamentet kraft, der det finnes med
hans egen hand skrifvet och underskrifvet.’’
.4 §•
”Hafva vittnen å testamente satt blott
sine namn, eller är deras intyg ej i allo så
inrättadt, som i 1 och s §§, sägs, vare testa*
menta ej dess mindre gildt, der de, om det
fordras, inför Rätten vittna, att så tillgått,
som i hvarje fall fureskrifvet är,’’
5 §■
”Har någor råkat uti svår sjukdom eller
fara, då må han, i vittnens närvaro, testa*
mente munteligen göra; och gälle det, der
de vittnen intyga, att han med sundt förstånd
och af fri vilja testamentet utsagt.
Dör ej gifvaren i den sjukdom eller fara;
vare hans munteliga testamente ej gällande.”
6 §:
’Den, som testamente gjort, må ingifva
det till Under-Rätt, och teckne Rätten bevis
Lag-ZJtskottets Betänkande N:o 71.
å testamentet, att det ingifvet är. Vill gifvaren,
att dess innehåll skall okändt vara,
varde omslag derå satt, under gifvarens och
Rättens insegel; eljest låte Rätten det uppläsas
och i protocollet inforas. Har gifva,
ien, som af Rätten känd är, med sundt förstånd
förklarat, att han det testamente gjort
och är det förklarande af Rätten i protocollet
vitsordadt; vare testamentet gi 1 dt, ändå att
vittnen derå ej finnas. Vill gifvaren lemna
testamentet i Rättens förvar; håfve ock der
Iof till.”
7 §■•
”Nu är af gifvaren ej så förfaret, sorn i
6 §. sägs, och dö eller blifva jäfvige de,
som testamentet bevittnat, så att tvänneojäfvige
vittnen ej qvar äro; då vare testamentet
ogildt, der ej gifvaren låtit det ånyo bevittnas
af två eller flere, som på en gång tillstädes
varit. Var jäfvet eller dödsfallet gifvaren
okändt, eller dö vittnen vid samma
tid som gifvaren, eller efter honom, innan
de vid Rätten vittnesmål aflagt; stånde
testamentet fast, der rigtigheten af ett vittne
intygas eller, i fall ej något vittne höras
kan, vittnes - påskriften å testamentet så beskaffad
är, som i 1 och 2 §§ sägs och omständigheter
ej förekomma, som testamentets
trovärdighet förringa”.
Lag-Utskottets Betänkande No 7ii 5
Motionairen, som tillika föreslagit, att
8jdra och 3‘.dje §§. af i6:de Cap. Ärfda»
Balken i nu gällande !Lag inåtte bibehållas
och upptagas såsom 8:de och g:de §§. i nya
redactionen, har, till grund för den yrkade
förändringen vidare anfört, att den i 1
berörde Capitel man och qvinna förunnade
rättighet, att, utan inskränkning till tid
och tillfälle, genom muntligt testamente
förordna öfver sådan egendom, som genom
testamente kan bortgifvas, vöre för allmän
säkerhet synnerligen vådlig. Ty, ehuru
samma §. innehåller, såsom vilkor för giltigheten
af ett dylikt testamente, att arne goda
män skola vittna, att det med sundt och
fullt förstånd samt af fri vilja gjordt är;
så, enär man icke alltid kan vara förvissad,
att de, som afgifva vittnesmål om muntliga
testamenten, äro redliga personer, fastän de
i 17 Cap, 7 $ Rättegångs Balken uppräknade
skäl till jäf icke kunna emot dem anföras,
vöre detta vilkor ingalunda ett oöfvervinnerligt
hinder för tillkomsten af falska testai
meriten. Man kunde nemligen föreställa sig
den händelse, alt en egare af sådan egen*
dom, sorn kan testamenteras, någon gång under
sin lefnad befinner sig någorstädes ensam
med ivänne äreförgätne, fastän icke ärelöse
dömde, menniskor, och att desse, efter
hans, utan någon föregången disposition af
nämnde egendom, inträffade död, mutade af
en 4:de person, åtaga sig att vittna derom,
6 Lag'Utskottets Betänkande N:o 71.
att den förstnämnde till denne 4^de testamenterat
ali sin disponibla förmögenhet. Hafva
desse brottslingar icke nog kännedom om
hvad som efter Dag fordras för vittnesmålets
fullständighet, så kan, mot löfte om andel i
lofvet, upplysning och biträde i detta afseende
erhållas af någon, som är känd för
att illa använda sin kunskap i Eagfarenheten*
Ett testaments-betyg författas då, med iakttagande
af behörige formaliteter, och underskrifves
af de legda vittnena, sorn derefter
fästa detsamma med ed inför någon Domstol,
utan att den aflidnes laglige arfvingar dervid
få vara tillstädes och tillse det nödiga varningar
före edgången blifva gjorde Sedan
eden är aflagd, blifver farhågan att anses
och dömas såsom menedare ett nytt band på
vittnena, att ej återtaga sitt vittnesmål. Aro
då vittnena sjelfva nog illsluge eller erhålla
de af sine medbrottsläge den instruciion, att,
vid sedermera inför Domstol möjligen skeende
undersökning, å alla oväntade frågor, som
Icke röra hufvudsaken i vittnesmålet, gifva
obestämda svar eller förebära minnesbristt
så kan Domaren , oaktadt bästa vilja att utdela
rättvisa, nödsakas att 1 illerkänna deri för»
xnente testamentstagaren den omtvistade egendomen.
Detsamma blifver resultatet , om
Domaren ej anser sig pligtig eller behörig
att undersöka vittnenas trovärdighet, utan
endast fordrar, att de i testaments-betyget
innefattade uppgifter med ed fästas. Ehuru
Lag-Utskottets Betänkande N.o 71. 7
nu möjligheten att, genom dylike tillställningar,
åtkomma andras egendom ej kunde
helt och hållet utestängas, borde dock tillfällena
dertill inskränkas, hvilket åsyftades
genom ofvan intagne förslag, till stöd hvarföre
äfven åberopades de motiver Lag-Comitén
anfört; hvarjemte Motionairen upplyst,
att i flere Europeiske länder den Lag är
antagen, alt muntligt testamente gäller en-i
dast i de fall, då testator,efter dess upprättande,
icke varit i tillfälle att detsamma skriftligen
författa.
Hvad sålunda är vordet anfördt, har
Utskottet öfverväga!; och som erfarenheten
visat, att rättigheten att muntligen göra
testamente, sådan den i nu gällande Lag är
stadgad, ej sällan haft den följd, att tillfällige
yttranden, som under samtal och utan bestämdt
tillkännagifvande af stadgadt uppsåt,'
kommit att af någon fällas, äro vordne ansedde
såsom hans yttersta vilja och blifvit
föremål för tvist, hvars utgång ofta helt
och hållet hvilat på de personers samvetsgrannhet,
minne och urskiljning, som desse
yttranden åhört och blifvit kallade att derom
vittna; så, ehuru tillåtelsen att muntligen
förordna om sin qvarlåtenskap ej bör vara
alldeles betagen, synes dock ett billigt afseende
på laglige arfvingars rätt, och angelägenheten
att göra öfvertygelsen om testamentsgifvarens
verkliga yilja och mening *å
8 Lag Utskottets Betänkande N:o 71.
litet som möjligt beroende af andras omdöme,
fordra, alt berörde tillåielse ej sträckes längre,
än behofvet kräfver Ett sådant behof anser
Utskottet ej vara för handen, utan då
någon är stadd i så svår sjukdom eller annan
farlighet, att han saknar förmåga och tillfälle
att skriftligt testamente upprätta. Öfvervinner
han sjukdomen eller räddas han ur fa*
rån, och kommer han sedan i den belägenhet,
att han kan skrifteligen författa eller
låta författa hvad han förut muntligen yt«
trat, såsom sin yttersta vilja, men ändock
sådant underlåter; så må hans vilja skäligen
anses vara förändrad eller åtminstone ej haf.
va varit stadgad och allvarlig. Det är på
dessa skäl, som Utskottet finner sig befogadt
i så måtto understödja Herr Grundelstjernas
Motion, att
Utskottet föreslår,
det matte 1 §. i 16 Cap. Ärfda-Balken,
sådan den, enligt Kongl. Förordningen
den 27 April 1810, nu lyder, varda
ändrad och erhålla följande redaction:
Vill någor, man eller qvinna, göra testamente;
upprätte thet skrifteliga, med eller
utan vilkor; varde ock testamentet bestyrkt
af tvänne vittnen, sorn skola pä en gäng
när vara och therä teckna skrifteligt intyg,
att thet testamente tä var gjordt med sundt
och fullt förstånd och af fri vilja; stände
eck honom fritt, att låta vittnen veta thess
Lag-Utskottets Betänkande N:o 71. g
innehåll, eller ej. Äro ej vittnen att tillgå,
och finnes testamentet med egen hand
vara skrif vet och underskrifva ; lige ock
thet laga kraft, ther ej styrkt varder, att
testämentsgifvaren efter then tiden, haft
lägenhet att vittnen anskaffa. Råkar någor
i svår sjukdom eller fara, håfve tå
våld, att, i vittnens närvaro, testamente
munteliga göra; och galle thet, ther the
vittnen intyga, att han, med sundt förstånd
och af fri vilja, förklarat sig hafva thet
testamente gjort. Dör han ej i then sjukdom
eller fara; vare hans munteliga testamente
icke gällande. Bortgifver någon
fast egendom, ege ej makt om vilkor en för
thes jörvaltning sträcka förordnandet längre,
än till förste emottagarens Och thes
makas lifstid, eller om eganderätten vidare,
än till utnämnande af testaments- eller
gåfvotagarens nästa efterträdare, uti hvilken
sistnämndes hand fastigheten ikläder sig
egenskap af arfvejord, hvarmed i allt fall
efter allmän Lag förhälles. Ej eller må
i andra afhandlingar och eonrracter örn
fast egendom sådane vilkor inflyta, hvarigenom
förvaltnings■ och eganderätten för
en framtid vidare inskränke s, än nu säg dt
är; men angående städja och arrende galle,
hvad derom serskildt stadgadt är.
Stockholm den 17 Junii 1829.
io Lag-Utskoltets Betänkande N'o 72
N:0 72,
Ankom till Exp.-Utsk. d. 7 Julli 1829,
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
Herr E. IV. Montans Motion
om utsträckande af testament
sfri heten för Städer nes innevånare
och Presteståndet, till likhet
med den, som efter Landsrätt
eger rum.
Vällofl- Borgare-Ståndet liar till Lag.Utskottets
utlåtande öfverlemnat ett af Riksdags»
fullmägtigen Herr E. W. Montan till Ståndet
afgifvet Memorial, hvaruti är anfördt,
att, ehuru under godkännande och åberopande
af den allmänna grundsatts, alt lika rättigheter
tillkomma alla, på landet eller i
stad boende, medborgare, 5 §• i 17 Cap.
Arfda Balken blifvit, genom Kongl. Förordningen
och Förklaringen den ig Augusti
1762, i så måtto ändrad, att Stadsinvånaren är,
i allmänhet, berättigad att, på sätt 4 §. i
nyssberörde Capitel, efter landsrätt medgifver,
till skyld eller oskyld bortgifva och
testamentera all aflinge jord samt ärfda och
förvärfda lösören; så hade dock den förut
stadgade inskränkningen i dispositionsfriheten
efter stadsrätt förbi i f vi t oförändrad derutinnan,
att) der bröstarfvingar efterlefva,
Lag-Utskoltets Betänkande N'o 7?. 11
man icke eger i testamente gifva mer än
Bjettedelen af sin egendom. Denna inskränkning
vore, efter Motionairens tanka, ej grundad
pä rättvisa och billighet. Dä Lagstiftaren,
beträffande testamentsrätten i det fall,
att barn lefva, å ena sidan, för landet stadgat
, att för de omyndige skall afsättas hvad.
Domaren för deras föda och uppfostran pröfvar
nödigt, hvilket stadgande äfven vore
för ändamålet tillräckligt, men deremot, på
den andra, utan afseende derå, huruvida
barn äro myndige eller ej, förbjudit, att efter
stadsrätt testamentera mera en sjette delen
af hvad man eger, syntes han hafva godtyckligt
hos landtmannen antagit en större ömhet
för afkomlingar, än hos stadsbon. Om hundraårig
erfarenhet icke ådagalagt behofvet af
inskränkning i den landtbon tillerkände dispositionsrätt,
så funnes ej eller något skäl,
hvarföre man icke åt den frie medborgaren
i staden kunde förunna en lika frihet, den
han ej eller nu saknade öfver den egendom
han å landet innehar. Detta tycktes vara
af det constitutionela samhällsförhållandet
påkalladt. Fastän det för stadsbon miste
vara ett lika kärt behof, som för landtbon,
att dela jemn t emellan sina barn; så vöre
likväl deri förre, genom sin begränsade testamentsrätt,
uturståndsatt, att, i händelse af
sitt tidigare frånfälle^ till de yngre lemna
en, mot- den uppfostran de äldre njutit, någorlunda
svarande ersättning'. Ej eller kun-»
12 Lag-Utskottets Betänkande N:ö 72.
de vid dödsfall i stad, såsom vid dödsfall å
landet, egendomen, genom inbördes testamente,
sammanhållas i den efterlefvande makans
hand, hvilket dock ofta vöre desto mera nödigt,
som en mindre förmögenhet, splittrad
emelian många barn, är af föga värde, men
deremot tillsamrnanshållen utgör medel för
allas välfärd. E-rfarenheten hade ock visat,
att en vårdad uppfostran samt vana vid arbete
och ordning oftare bildat nyttiga medborgare
än en tidig arftägt, som ej sällan
beredt motsattsen. — Af sådane anledningar
funne sig Motionairen uppmanad att föreslå,
det Kongl. Förordningen den 19 Aug. 2762
måtte, genom en lagförklaring, sålunda rättas,
att testamentsrätten för Städernes innevånare
och Presteständet bestämmes i likhet med hvad
ejler Landsrätt finnes i 4 :de §. 17 Cap. ÄrfdaJialken
förordnadt; samt att derjemte, i händelse
af detta förslags ogillande, hemställa,
om icke åtminstone testamentsrätten för makar,
som lyda under stadsrätt, bör utsträckas så
vida, att de, fast än barn lefva, ma ega, att,
genom inbördes testamente, till hvarannan disponera
all deras gemensamma egendom; i afseende
hvarå Motionairen väl ansåge det förtjena
begrundande, om icke enka, som träder i
nytt gifte, må förklaras förlustig den henne
sålunda gifna förvaltningsfriheten öfver mannens
giftorätt, den der i dylikt fall borde
emellan barnen såsom arf skiftas; men då
ett sådant stadgande, i afseende på landsrätt,
Lag-Utskottets Betänkande N'.o t/q. 13
kunnat utan menlig påföljd umbäras, syntes
det ej eller efter stadsrätt vara af nöden.
Utskottet, som tagit detta i öfvervägande,
liar inhemtat, huruledes, sedan stiftarne
af 1734 års Lag, i stället att till enhet bringa
de (ill anda och ursprung skiljaktiga grundsattser
för testamentsrätt, som förut egde rum,
utur de serskilda Lagstiftningarne för Land
och Stad upptagit och i det närmaste bibehållit
de olika föreskrifter, sorn ditintills
varit gällande, olägenheterna af denna skilnad
och orättvisan deraf, att den ene medborgaren,
efter Landsrätt, egde bortgifva och
testamentera all aflinge-jord samt ärfda eller
förvärfda lösören till skyld eller oskyld, men
den andre deremot, efter Stadsrätt, icke mer,
än dels hvar sjette peuning och dels hälften
af ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller orörligt,
efter hand blifvit allt mer och mer
synlige och känbare. I anledning deraf, och
enär det fanns vara med naturlig billighet
och en fri medborgares rätt öfverensstämmande
att ega en ovilkorlig förvaltning öfver
det gods man sig lofligen förvärfvat,’
meddelade Kongl. Maj:t, uppå Rikets Ständers
underdåniga tillstyrkande, genom Kongl.
Förordningen den 19 Aug. 1762, den förklaring
öfver 5 §. i 17 Cap. Arfda-Balken
om testamenten i Staderne, att det, efter
Stadsrätt, skulle vara Lag samma, som i 4:de
14 Lag'Utskottets Betänkande N.o 73;
§. af nämnde Capitel sagdf ar, sa att man
lunde bortgifva ali aflinge-jord och. ärfda
eller förvärfda lösören till hvem man vill,
skyld eller oskyld: dock sorn både Guds och
naturlig Lag fordrade, att föräldrar böra draga
ali möjlig försorg för sina barn och bröstarfvingar
och lemna dem i allt det välstånd
de kunna åstadkomma; så borde de händelser
härvid undantagas> då den aflidne har
lifs» och bröstarfvingar, i hvilket fall det
vid allmänna Lagen förblefve, såsom ock ingen
ändring härmed åsyftades i hvad Lagen
om giftorätt i allmänhet stadgat och för"
ordnat.
Nu, ehuru erfarenheten någon gång
visat, hvad dock i allmänhet icke bör befaras,
att föräldrar uteslutit sina barn från
delaktighet i sin qvarlåtenskap, eller utan
skäl gynnat det ena barnet framför det andra,
så enär dock den i 4 §• af 17 Gap;
Arfda-Balken åt Domaren uppdragna magt,
att för barns föda och uppfostran afsätta
hvad han pröfvar nödigt, funnits tillräcklig
att förekomma menliga följder af den större
testamentsfrihet, som efter Landsrätt är tilllåten;
synes enahanda stadgande i afseende
på testamentsfrihet efter Stadsrätt kunna
trygga för all våda af denna frihets utsträckande
till likhet med den efter Landsrätt;
och som enhet i lagstiftningen är ett af huf
-
Lag-Utskottets Betänkande Nr o 72, 15
vudvilkoren för densammas fullkomlighetj
samt ett ständigt närmande till detta mål,
utan våldsamt öfverändakastande af de i
folklynnet rotfästade rättsåsigter eller lefnadsvanor,
är den uppgift Lagstiftaren har
att lösa; så emedan den olikhet i testaments»
rätt, hvilken för serskilda classer af medborgare
blifvit i nu gällande Lag antagen, ej
är förenlig med förnuftets fordran af jemlik»
het inför Lagen, eller har någon annan än
en tillfällig historisk grund, hvars betydelse
för det närvarande är ingen, kan Utskotter,
som redan tillstyrkt upphäfvande af skillna
den
emellan Landsrätt och Stadsrätt i fråga
om giftorätt och arf, ej tveka att
föreslå,
att den, genom Kongl, förordningen den
19 Aug. 1762, efter Stadsrätt stadgade
testamentsfrihet, i följd hvaraf man eger
till skyld eller oskyld bortgifva och
testamentera ali aflinge-jord, samt ärfda
och förvärfda lösören, må utsträckas
äfven till det fall, då barn eller bröstarfvingar
efterlefva, under förbehåll likväl
att, (i enlighet med hvad i 4 §. af
17 Cap. Arfda-Balken är föreskrifvet)
oin testamentsgifvare lemnar efter sig
omyndigt barn, som eger ingen elier
otillräcklig tillgång till bergning och'
i6 Lag-Utskottets Betänkande N:o 72.
uppfostran, så mycket af den testamen»
terade egendomen afsättes, som Domaren
pröfvar barnet efter stånd och vilkor
behöfva till dess det kan sig sjelf
nära; samt att således 5 §• i nyssnämnde
Capitel och Hålk, tillika med ofvanberörde
Kongl. Förordning, må helt
och hållet upphäfvas och 4 § i samma
Capitel ändras till följande lydelse:
4 §. All aflinge jord och är/da eller
förvärfda lösören ä landet., sä ock allt
gods i Staden, ärfdt eller förvärf dt, rörligt
eller orörligt, mä man bortgifva, eller
testamentera, till hvem man vill, skyld eller
oskyld, barn eller andra arfvingar. Dock
ther omyndige barn äro , som icke ega nå*
got till föda och uppfostran; tå skall them
först, efter stånd och värde, så mycket
lemnäs, som Domaren skäligt pröfvar, till
thes the sjelfve sig nära kunna.
Stockholm den 17 Junit 1829,
N:o
Lag'TJtskottets Betänkande A’-'o 73. 37
N:o 73.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 7 Julli 1829-
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
från Örebro Län Anders
Ericssons Motion om stadgan -  de, att den> som betra des med
stöld utur täckt jord-graf, der
jordfrukter förvaras, skall straffas
enligt 6 §. i 4o Cap. Missgerning*'-  Balken.
.Bran Hedervärda Bonde-Ståndet artill LagUiskottets
handläggning öfverlemnadt ett af
Blksdagsfullmägt igen Från Örebro Län Anders
Ericsson afgifvet Memorial, hvaruti är anfördt,
att, som Landtmannen, när han antingen,
genom Guds välsignelse och sin arbetsflit,
erhåller en rikare skörd af jordfrukter,
än att han kan den i sin källare inrymma,
eller ock icke eger något sådant förvaringsrum,
nödgas öfver vintern nedlägga dylike
oumbärlige och ofta dyrbare födoämnen i så
kallade gröpper, hvilka, sedan de med halm,
jord och bräder blifvit väl betäckte, äro vida
BU, till Rikt. St. Prat. 1828 ock l82£)- 7 Sani. 2 Band,
4:e H:t.
2
18 Lag-Utskottets Betänkande N:ö 73.
säkrare än ett nied svagt utanlås ellet miri»
dre väl fästade fönster försedt rum; så, enär
det handt, att tjufvar, som brutit sig in i
dylike jordgrafvar och tillgripit hvad der
funnits inlagdt, ej blifvit ansedde hafva iii*
brott föröfvat, har Motionairen yrkat, att den,
sorn. hädanefter med dylik stöld beträdes, matte
förklaras skyldig till straff enligt Lagens föreskrift
i 40 Gap. 6 § Missgernings-Balken.
Detta bar Utskottet öfveivägat; men
då, enligt det i Lagen antagna begrepp, med
inbrott förstås den händelse, att någon, med
utöfvande af våld, genom vägg, mur, golf,
tak, dörr, lucka eller fönster öppnar sig ingång
i annans med las försedde och igenläste
eller eljest igenstängde rum eller hus, eller
ock betjenar sig af dyrkar, eller falska nycklar,
eller annan list, för att i sådant hus
eller rum inkomma, eller genom våld eller
list sönderbryter eller öppnar skåp, kista eller
skrin, eller annat dylikt, som med lås försedt
och igenläst är, och detta begrepp ej eger
tillämplighet i det af Anders Ericsson omförmälde
fall, att stöld sker utur täckt jordgraf,
enär sådant förvaringsställe ej kan under
benämningen af läst eller eljest igen»
stängdt hus eller rum hänfcfras, anser Utskottet
det af Anders Ericsson yrkade förklarandet
ej vara med Lagens mening förenligt}
hvarföre
Lag-Utskottets Betänkande N-.o 73. 19
Utskottet tillstyrker,
att ifrågavarande motion ej må bifallas;
Ea Ledamots serskilda mening bifogas.
Stockholm den 17 Junii 1839.
Reservation
af Herr Professd? Bexell'.
”Utgående från den rättsprincip, att för
lika brott lika straffbestämmelse bör tillämpas,
har jag reserverat mig mot detta Betänkande.
Motionairen har, till skydd för en ofta
yåldförd eganderätt och på grund af olika
Lagtolkning, yrkat den Lagförklaring, att
ijo Cap. 6 §. MissgerningsBalken måtte bestämdt
tillämpas äfven å den stöld, som der-,1
igenom verkställes, att tjufven nedgräfver
sig i jorden och plundrar der tillredda förvaringsrum
för jordfrukter.
ao Bii t. Lag'Trtskottets Betänkande N:o 73,
Hade, vid 1734 års Lagstiftning, senare
Åkerbruks Theorier hunnit göra sig gällande,
hade en lika stor areal af Svenska Åkerfälten
då som nu varit använd för jordfrukter, hade
förminskade skogstillgångar och för således
ökade byggnadskostnader ett lika stort antal
jordbrukare då som nu varit nödsakade att för
sine större jordfruktsförråd bereda underjordiska
förvaringsrum; — visserligen hade
under sådane förhållanden den ädla Lagstiftningen
åt 40 Cap. 6 §. IVr issgernings-Balken
gifvit en skyddande tillämpning äfven till
den under jorden hvilande eganderätten.
Då vid aftonen af en mödosam inbergningsdag,
den fattige jordbrukaren, böjd öfver sia
spade, nedtränger i jorden och der bereder
ett förvaringsrum för sitt lilla förråd bredvid
sin förmögnare grannes, mera makligt
inrättade, men med lås och en lätt öppnad
dörr försedda förvaringsrum, så är anledning
att fråga! Är den Lagstiftning rättvis,
som ställer den fattiges sorgfälligt i jorden
förvarade förråd mera fjerran ifrån Lagens
skydd, än den förmögnares, hvilket senare,
såsom stalldt under mindre kraftiga yttre
garantier ernot våldet, är lättare åtkomlig'?
Förutsätter icke äfven det kraftigare bemödandet
att bryta sig ned i jorden ett mera
ihärdigt uppsåt att stjäla, än det oftast mångdubbelt
lättare öppnandet af en svagt last
dörr? Jag vet ganska väl, att då man kallt
Bil• t, Lag-Utskottets Betänkande N:o 73. ai
reglementerar öfver handlingarnes yta, och.
later de inre oordningarne orubbade qvarstå,
så svarar man helt enkelt, att principen för
bestämmande af hvad man i Lagstil gifvit
namn af inbrottsstöld förutsätter våld endast
å Låsningsanstalter m. m. Men då uti en
olika tydning och tillämpning af Lagens
bokstafliga stadgande, en strid emellan det
som är och det som borde vara länge ganska
bestämdt uppenbarat sig, då tiden och
forändrade tidsförhållanden påkalla en Lagförklaring,
som antingen skall utfalla till fördel
för tjufven eller för den bestulna fattiga
Bonden, så har jag Iemnat min röst för den
senäte.’!
stockholm.
tryckt i Marouardsxa Boktryckeriet, 1829.
LagUtskottets Betänkande N:o 74. t
Ankom till Exped, Utsk, den 8 Julii 1819,
N:o 74.
Betänkande, i anledning af åtskilliga
Motioner, rörande granskning
af det utaf Lag-Comitén
utarbetade förslag till
allmän Civil-lag samt om denna
Comités fortfarande eller
upphörande.
J dessa ämnen hafva Herr Friherre C. H.
Anckarsvärd och Herr Friherre Ludvig
Boije hos Högloft. Ridderskapet och Adeln ,
Herr Prosten Hvasser hos Högvördige Preste-Stlndet,
samt Riksdags-Fullmägtigen Erik
Svanberg från Westerbottens Län och An•
ders Danielsson från Elfsborgs Län hos Hedervärda
Bonde-Ståndet väckt nedan omförmälde
Motioner, hvilka, tillika med serskilde
derölver inom nämnde Stånd afgifne yttranden
och anmärkningar, blifvit till Lag-Utskottets
behandling hänviste.
Herr Friherre Anckarsvärd har, sedan
han omtalat uppkomsten och fortgången af
Bill. till Riks-St. Prof, 1828 »tk I829> 7 Sami. 1 A/d. t
bite H.t %idra Bxlet.
2 LagUtskottets Betänkande N:o 74.
den vid 1810 års Riksdag af Rikets Star der
begärda och korrt derefter förordnade Comité,
hvars bestämmelse borde blifva att
bringa Civil- och Criminal-Lagarne till öfverensstämmelse
med den då införda Statsförfattning
och tidens kraf, samt framställt
åtskilliga anmärkningar,rörande såväl Regeringens,
som Rikets Ständers behandling af denna
för samhället vigtiga angelägenhet, vidare anfört,
att Herr Friherren icke insåge någon möj-’
lighet för Rikets Ständer, att, vid en Riksdag
antaga förslag till nyCivil- 0ch Criminal- Lag;
att det icke vore tänkbart, att en discussion öfJ
ver förslaget i dess helhet skulle kunna föras
å bane, utan att hufvudgrunderne för
den nya Lagen först blifvit genom ett beslut
fastställde, emedan man dessförinnan ej
egde någon punkt, hvarifrån man kunde utgå
; och, att derföre, då Rikets Ständer ej
fått från Kongl. Majit emottaga något förslag
i denna del, annan utväg för Rikets
Ständer ej återstode, än att söka stadga siri
mening i afseende på dessa grunder , och i
underdånighet underställa dem Kongl. Maj;ts
pröfning, till vinnande af den stadfästelse,
sorn höfdes, för att gifva dem egenskap af
att vara utaf Lagstiftningen antagne och godkände.
Arbetet i och för förslaget till en ny
Lag hade, efter Herr Friherrens tanka, blifvit
förfeladt derigenom, att man ej från för-.
LagVtskoltets jBetänkande N:o 74. 3
Sii början besinnat svårigheterne, alt på en
gång förelägga både Folk och Domare ett
nytt Lagverk, att i Ögonblicket efterlefvas
och tillämpas. Naturliga förhållandet syntes
fordra, att Lagarne öfverses, kanske minst
hvart 3o:de år, i ändamål, att till enhet återbringa
förklaringar öfver förklaringar, dem
nya tilldragelser och en jemt fortgående civilisation
påkallade. Ett sådant förhållande
vore nu för handen, då en snart hundraårig
Lagbok, commenterad genom (usendetals Författningar,
utgångne under olika Statsskick
och säkerligen i ganska många fall ej öfver»
ensstämmande med våra nu gällande GrundLagar
och samhällsbehof, obestridligen adagalade
nödvändigheten af en ny Lagredaction.
Hade Lag-arbetet år 18U blifvit börjadt
dermed, att Lagstiftningen fastställt grunderne
för den nya Lagen 3 så skulle redan åt
1815 någon Balk kunnat föreläggas Rikets
Ständer till granskning och antagande ; lika-i
så åren 1818, 18^5 och 1828; och man hade
nu sett en möjlighet att tilländabringa
ett verk, som, åtminstone för den nuvarande
generationen, skulle fått ett ökadt värde derigenom,
att Stiftaren af en ny Dynasti tryckt
inseglet på de nya Lagarne. ;Då sådant icke
skett, och då det sätt, på hvilket man härutinnan
gått tillväga, äfven medfört den olägenhet,
att många behöfliga Lagfö landringar
blifvit, i afvaktan på den nya Lagen ,
Lagutskottet» Betänkande N.-o 74.
uppskjutne, funne Herr Friherren sig föranlåten,
i mening att försätta detta äfven af Rikets
Ständers Justitiae-Ombudsman uraktlåtna ärende
i bättre skick, till -profning framlägga
furslaget till en ny Civil-Lag, med begäran,
att detsamma måtte remitteras till Lagutskottet,
sorn borde derutur till Rikets
Ständer framställa grunder i afseende på
giftorätt, på arfsrätt, på p e rs
o n e r s myndighet att råda ofver
sig och s i 71 egendom, på t estamen
te, pä credit och Utsii kningsförhållanden,
på arfvejord
och bård, samt på D o msto Isin
rättningen, och, i de fall der Utskottet
ej gillade de i forslaget innefattade
grunder, uppgifva alternativ, på det
Rikets Ständer måtte komma i tillfälle att
ofver detta vigtiga ämne, ännu vid denna
Riksdag, fatta sitt beslut och kunna Kongl.
Majis tankar derom inhemta.
Herr Friherre Boije bar deremot andra
g'u, att han ansåge det leda till största
•våda för saken, ont Rikets Ständer företogs
sig att vid denna Riksdag afgöra Lag-principerne
och lemnade tillämpningen i de—
tailerne åt den nästa. Att vid förehafvande
af både princip och detail bestämma först
principen och derefter dess verkan på detailen,
det vore att handla rätt och framgå
LagTJttkotlels Betänkande N:o 7*. 5
med säkerhet ; men att afskilja principerne
och afgöra dem såsom abstracta ämnen för
sig sjelfva, det vore att blottställa sig för
äfventyret , att hafva i första pröfningen
lagt band på sin förmåga i den sista. Olämpligheten
af en sådan fördelning ådagalades
af alla tiders erfarenhet om den ringa
uthållning Riksdags-opinionerna vanligen
ega ; och hvarje tänkare — af någon bekantskap
med beskaffenheten, omfånget och vigten
af det i lagstiftning nödvändiga, men
olyckligtvis så ofta och så lätt förlorade sambandet
emellan principerne och deras tillämpning
kunde bedöma, huru mycken sä
kerhet
man hade att påräkna för helgden af
detta samband, då det skulle af olika Slända
-'årdas. Herr Friherren föreslog derföre :
1:0 att Rikets Ständer mätte skyndsamligen
och preliminariter afgöra, om
f örslaget till den nya Civil-Lagen skall till
sä val principer som detailer vid denna
Riksdag prof vas och af göras, eller, om detsamma,
lika odeladt, skall till nästa Riks«
dag uppskjutas;
2:0 att, i fall förslaget skall vid denna
Riksdag komma under pröfning, ett serskildt
Lag-Utskott för detta ämne tillsättes,
bestående af lagfarne män, som hvarken i
6 L rg Utskottets Betänkande N:o 74;
Lag C mutén eller i Hof-Rätterne f örut
Öfver J irslaget sig utlåtit, velt
5 o att, om ater uppskof beslutas, Rikets
nu f örsamlade Ständer vUle, pä sätt
i föregående punkten är förestaget, förordna
ett serskildt Utskott, sorn hade att genast
företaga granskning af Civil-Lagförslaget,
men egde att fortsätta sitt arbete
efter Riksdagens slut, och icke förr, ärt set
dan Crirninal-Lagförslaget hunnit inkomma
samt af Utskottet prof vas, öfver alltsom-,
mans afgifva sitt slutliga Betänkande, hvilket
dock borde sd tidigt vara fullbordadt ,
att detsamma kunde frän trycket utgifvas,
åtminstone sex uidnader f öre den dag, som
i Riksdagsbeslutet varder lill nästa Riksdags
bör jan utsatt.
Genom tionna utväg, hvilken Herr Frilierren
ej ansåge vara grundlagsvidriga enär
den fullkomligen inginge i grundlagens anda
och ändamål, vunnes icke allenast den
fördel, att nästa Ständer finge genast vid deras
sammankomst företaga ärendet till afgörande,
i stället att annars afbida 5 eller 6
månaders tid, som eljest minst skulle åtgå,
innan Betänkandet hunne blifva färdigt, utan
äfven den ännu större, att Betänkandet
komtne till Allmänhetens kännedom och således
ej undanrycktes den allmänna opini
-
LagUlskottets Betänkande N:d *]4. 7
on, hvars ledning tilläfventyrs för storsta delen
af Representationens Ledamöter vore af
för mycket värde att alldeles gä förlorad.
Under de öfverläggningar, som hos Ridderskapet
och Adeln föregått dessa tvänne Motioners
remitterande till Lag-Utskottet hafva,
sig yttrat :
a) Herr Friherre Jacob Cederström, i
anledning af Herr Friherre Anckarsvårds
anmärkningar, dels om Rikets Ständers vägran,
vid Riksdagen år 1815, att till granskning
företaga Lag-Comiténs då för Rikets
Ständer framlagda Betänkande, angående åtskilliga
förändringar i Domstolarnes organisation,
och dels om dröjsmålet med det nya
lagverkets fulländning och öfverlemnande
till Rikets Ständers pröfning: att skälet till omförmälde
vägran varit, att Rikets Ständer ville
se förslaget i dess helhet innan granskningen
deraf börjades ; att samma förhållande
egt rum år 1818; att om Lag-Comiténs
arbetstid varit lång, så vore ock arbetet grannlaga
; att förslaget till allmän Civil-Lag varit
utställdt till alla Embetstnyndigheters och
hvarje Svensk medborgares granskning ; att
många funnit svårighet vid verkställandet af
denna granskning möta deraf, att förslag saknats
till straffbestämmelser för underlåtenhet
att iakttaga Civil-Lagens stadganden; samt
att det i förevarande vigtiga fråga vöre min
-
8 lagUiskatteis Betänlandt N:o 74.
dre angeläget att brådska, än att erhålla en
»norjet utarbetad Lag , som kunde gälla längre
lid j
b) Herr C. P. Törnebladh: (i anledning
af Herr Friherre AncJcarsvärds anmärkning
om Rikets Ständers Justitiee-Ombudsmans
uraktlåtenhet att bringa detta ämne å
bane) att han, i egenskap af Ja«titiae-Ombudsman
och Ledamot af Lag-Comitén , gemensamt
med öftige Comiterade den 52 Augusti
1836 till Kongl. Maj:t öfverlemnat
ifrågavarande öfversedda och omarbetade Lag.
förslag ; att det följaktligen beror af Kongl*
Maj:t, huruvida dessa Lagutkast varda, eftec
Högsta Domstolens och Stats-Rådets hörande,
Rikets Ständer proponerade, antingen i
deras nuvarande skick, eller med ändringar,
idet hela eller till vissa delar; att denna method
för Lagarbetets fulländning redan tillförene
varit af Kongl. Maj:t år 1811 iöreakrifven
och af Rikets Ständer år 181 5 godkänd
; och att således initiativet med Lagförslagets
framläggande för Rikets Ständer, antingen
delvis eller i sin helhet , icke tillhört
Justitias-Ombudsmans-Embetet , så länge
förslaget berodde på Kongl. Majtts Nådiga
pröfning och granskning ;
c) Hans Excellence Herr Grefve Fr.
Gyllenborg: (jemte det han meddelat enut
-
Logl/tslottets Betänkande N:o 74. 9
förlig historisk framställning om Lag.Comiténs
tillkomst och organisation, om dess arbetens
fortgång, om hvad som blifvit verkställda
och om de hinder, som mött arbetets
fullbordande) att, ehuru Hans Excellence ingalunda
ville klandra eller missbilliga den
ifver, som visat sig för det nya lagverkets
fortskyndande, Hans Excellence likväl icke
kunde, emot sin öfvertygelse, tillstyrka, att
vissa delar af förslaget tnå vid denna Riksdag,
i förhand, komma under öfverläggning.
Rikets Ständer hade sjelfve förut ansett nödigt,
att Lagen granskas på en gång och i
ett sammanhang. Det beslut, som å Rikets
Ständers sida nu kunde komma att fattas,
vöre underkastadt förändringar vid en an.
nän Riksdag och skulle således ej leda till
det åsyftade målet, utan istället tilläfventyrs
skapa svårigheter för framtida pröfningen af
förslagets serskilda stadganden. Då ny Lag
skall stiftas, måste Lagens principer, innehåll
och sätt att uttrycka sig på en gång
stadgas, emedan detta allt eger oskiljaktigt
sammanhang. Med annat förhållande godkänner
man ingen ny Lag ; man författar
endast en Insiruction för dem , som skola
författa förslaget, och denna kommer för sent,
då förslaget redan är färdigt. Yid första på.
seendet kunde väl några frågor anses vara
enkla och utan sammanhang med andra, så80m
frågorne om giftorätt och syskons cirf$~
lO LagZJtskottets Eetiånhande. N:o 74.
ratt, hvilka egentligen syntes bero af folkets
och dess representanters egna åsigter ;
men vid närmare granskning funnos afven
dessa till någon del bero på utvecklingen af
läran om skillnaden emellan arfve- och aflingejord
samt egarens dermed åtföljande rättigheter,
och syntes för öfrigt , sedan detta
föregått, vara af den föga invecklade beskaffenhet
, att de kunde afgöras vid samma tillfälle,
som Lagens öfrige påbud. Nationen
linge emedlertid tillräckligt rådrum att betänka
sig och stadga sitt omdöme. Och hvad
anginge Herr Friherre Boyes Motion , så, i
fall det vore med Grund-Lagen förenligt,
att ett Ilikets Ständers LagUtskott vore i
verksamhet emellan Riksdagarne , skulle Haris
Excellence inse Herr Friherrens förslag derom
leda till mycken tidsförkortning vid
den granskning , som förmodligen förestår
nästkommande Ständer , och vara så mycket
ändamålsenligare, som detta Utskott då finge
tillräckligt utrymme att, med uteslutande af
andra öfverläggningar , kunna med full sakkännedom
afgifva sitt Utlåtande och få tillfälle
att skaffa sig de ytterligare upplysningar,
sorn för det stora ändamålet kunde anses
nödige; men kunde åter detta Utskott
betraktas endast såsom en Comité, med Kongl.
Majus Nådiga bifall satt af Ständerne , så
uppfyllde det åtminstone icke afsigren med
det Lag-Utskott, som, enligt Kegerings-For
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 74. 11'
men \ vid hvarje Riksdag skall valjas af dé
Riksdagsman , hvilka då sig infunnit ;
d) Herr August vern Hartmansdorff:
att det dröjsmål, som egt rum med nya lagens
antagande torde , så vidt det berott pä
Styrelsen, ej böra anses annorlunda, än som
ett bevis på Styrelsens omvårdnad för folket.
Det vore ett misstag, att en ny lags utarbetande
blifvit beslutadt. Bättre hade varit
att blott till en redaction sammandraga alla
gällande lagar, afskilja derifrån alla de stadganden
, som kunde finnas föråldrade och olämplige
och ifylla hvad som kunde brista. —
Det förhöll sig med samhällskroppen, som med
menniskokroppen. En hastig förändring i den
senares lefnadsordning vållar vantrefnad och
illamående , och af rubbning eller afbrott L
samhällskroppens åldriga bruk och vanor uppkommer
nödvändigt vantrefnad och oordning,
lån hastig och total lagförändring vore i synnerhet
äfventyrlig för allmogen samt för äldre
Domare och Embetsman , hvilkas nu egande
lagkunskap blefve på en gång tillintetgjord
, hvaraf ej annat än oreda kunde
förväntas. — Då för öfrigt Criminal-Lagen
ej ännu hunnit utarbetas , borde man ej
så mycket skynda med Civil-Lagen , hvilken
i så många fall sammanhänger med den förra.
Man visste dessutom , att Högste Domstolen
ännu ej fullbordat sin granskning af förslaget
till Civil-Lagen , men att denna gransk»
ja LagUtslottett Beiänkandt N:o 74.
ring likväl, enligt grundlagen, mäste föregå
Kongl. Maj:ts pröfning i Stats-Rädet. Alt
på förhand begära vissa grundsaitser eller
vissa delars antagande vore alt begära det
omöjliga , helst Högsie Domstolen, hvars tid
är af Dornare-göromål fullt upptagen , ej kan
under Riksdagen medhinna omförmälde granskning
; och som Kongl. Majit i alla fall redan
förklarat, att Kongl, Majit ej ansåge
lämpligt antaga förslaget , innan äfven andre
sakkunnige mäns granskning föregått; så borde
det med andra ärenden redan nog syssel.
satta Lag*Utskottet ej betungas med pröfning
af ett förslag, som , om det än kunde blifva
färdigt att föreläggas Rikets Ständer, lik*»
väl icke af Konungen antoges. Det vöre
derföre orätt, om Rikets Ständer ville framtruga
bifall till ett förslag , som så väl behöfver
mognad och ktäfver betänketid j
e) Herr Nils W. Stråle: (efter en framBtällning
om de egenskaper, sorn fordras hos
en god lagstiftare) att äfven han tror, att det
varit bäst, om man inskränkt sig till omarbetning
af nu gällande Lagar och Författningar,
och ej föreslagit andra ändringar eller
förbättringar, än sådane, sorn yppade brist—
fälligheter i Lagarne, eller de tänkesätt, sorn
hos folket utbildat sig , tydligen påkallat.
Lagstiftaren borde väl stå med sina begrepp
framom folket, men han finge dock ej gå
LagUtskottets Betänkande N:o 74. i5
fiSr långt förut , ty då följer ej folket med ,
och Lagen blifver ej antagen eller efterlefvad.
— Ifrån olika håll hade emot det nya
lagförslaget blifvit gjorda manga anmärkningar,
hvilka måste granskas, antagas eller förkastas,
och i öfverensstämmelse dermed måste
förslaget omarbetas.
För Högste Domstolens
Ledamöter vore det icke möjligt att
för detta arbete använda så mycken tid, sorn
dertill erfordras. Äfven för Stats-Rådefs Ledamöter
torde enahanda hinder förefinnas.
Endast ölne utvägar återstoder den ena, att,
i ändamål af förslagets omarbetande ännu en
gång, öfverlemna alla anmärkningarne till
den redan förordnade Lag-Comitén , antingen
sådan den nu är, eller förstärkt med
nya Ledamöter,
och den andra, att utse
en ny Laggransknings-Comilé. Denna borde
likväl ej få namn af Lag-Utskott, hvilket
vore oförenligt med Grundlagarne , och
dessutom vore det svårt att så organisera
ett dylikt Utskott, att ändamålet dermed blefve
uppfylldt. Det syntes derföre bäst, att
Comitén utsåges antingen af Konungen, eller
af Konungen och Rikets Ständer gemensamt,
i hvilket senare fall den kunde kallas Konungens
och Rikets Ständers Comité.  Att
nu ingå i pröfning af vissa principer, hvarpå
Lagen grundar sig, mötte många svårigheter
och kunde ej leda till något verkligt
resultat- Den, som författar Lagen, mäste
14 Lag Vtskottetg Betänkande N:o 74,'
nödvändigt för sig fastställa vissa grundsaftser,
från hvilka han utgår; men dessa utsattas
ej i X/agen , utan måste genom jemförande
af Lagens serskilda stadganden uppsö—
ias. Om man nu företoge sig att bestämma
sådana grundsattser, skulle man komma
in pä sjelfva lagstiftnings-vetenskapen, hvilken
slock ej vöre ett ämne för Rikets Ständers
öfverläggningar. På dessa och flera
skäl afstyrktes den härom väckta Motionen;
f) Herr Grefve Bredvik Bogislaus von
Schwerin; att det vöre önskvärdt, att LagUtskottet
kunde gå Friherre Anckarsvärds
yttrade önskan till mötes och meddela sin
tanka om de grunder, hvarpå Comitén byggt
sina förslag till afvikelse från förra lagsystemet.
Man hade klandrat Comiténs åtgärder
i afseende på bördsrätten , på arfsrätten , på
qvinnans rätt att vid vissa år sjelf förvalta
sin egendom. _ Hvad bördsrätten beträffade
i så syntes det klart , att Lagens stadgande
derom måste andras i den mon samhällsförhållandet
utvecklar sig. Den var ett
medel att fästa nomaden vid samhällslifvet ,
och blifver mer och mer umbärlig i den mon
ändamålet vinnes. — Så vore ock den Lag,
som gynnar son framför dotter, en lemning
från den tid, då mannen , för det han försvarade
jorden, fick vara despot och neka
qvinnan menniskosätt. — Orättvis syntes jern
-
Lag Vt skot tets Betungande N:o 7‘fc 1$
Väl elen Lag, som nekar ogift qvinna, hvilken
hunnit till mognare år, att förvalta sitt
eget gods, men deremot tillåter, att qvinna
som vid 16 ars ålder blir gift och vid 17
års ålder moder, får, om hon vid 18 år blifver
enka, både förvalta sin egendom och vara
förmyndare för sitt barn. — Man hade äfven
sagt, att Criminal-.Lagen måste granskas
i sammanhang med Civil-Lagen. Men dessa
Lagar hade dock olika ändamål; den senare,
att bereda , den förra att trygga samhällets
högsta möjliga trefnad. _ Onskligt vore derföre,
att Lag-Utskottet funne tid att hetland-]
la, om icke alla, dock en del af de frågor,'
Friherre Anckarsvärd uppgifvit, och dervid
hufvudsakligast fästa sig vid de af Consitén
framlagde motiven till de förändringar, som
blifvit föreslagne. Hade man opinionen otn
grundsattsernas rigtighet eller origtighet gifven
, nog komme man sedan öfverens om
sjelfva lagstadgandet;
g) Herr Pehr Gustaf Cederschjöld-, att
han ej gillade den meningen, att behofvet
ej påkallar någon ny Lag , utan endast omarbetning
af den gamla. I den moa det medfödda
begreppet om rätt och orätt utvecklas ,
måste Lagarne tid efter annan ordnas , för
att kunna hålla jemna steg med nämnde ut-i
yeckling och gifva säkerhet, atl rättskänslan
fj står i strid med Lagboken.' - - Om, ftig
16 LagUtsketieti Betänkande N:o 74»
att kunna vara Lagstiftare, de egenskaper
erfordrades, som en annan Talare uppräknat,
skulle få kunna i Lagstiftningen deltaga;
men för att bestämma, hvad sorn bör vara
Lag, behöfde man förnämligast blott rådfråga
den enkla natur-rätten och sin rättskänsla. —•
Icke eller gillade han det påståendet, att
förslag lill en ny Lag ej skulle kunna styckevis
granskas, Han vädjade härutinnan till
historien, som vittnade, att vår nu gällande
Lag blifvit styckevis granskad , nemligen på
Riksdagarne åren 1731 och 1734. — I afseende
på sättet för ifrågavarande lag-gransknings
verkställande, ansåge han grundlagsenligast,
att Lag-Utskottet förstärktes till den
numerair, att det upptoge hela det fåtaligaste
Riks-Ståndet, på det att de sattser, som af
Utskottet antogos , måtte så litet som möjligt
rubbas i Ståndens Plena , och saken följaktligen
kunna afgöras med erforderlig öfverensstämmelse
och någorlunda i likhet med
hvad som skedde fordom , då vår nuvarande
Lagbok pröfvades af alla 4 Stånden gemensamt.
— Dessutom borde de beslut, Rikets
Ständer komme att fatta, blifva blott provisoriske
och öfverlemnas till Lag-Comiténs
skärskådande , emedan det vore för Rikets
Ständer- omöjligt att öfver ett vidlyftigt
Lagverk fatta fullkomligt conseqventa beslut,
helst pluraliteten inom Stånden ofta förändras;
i-)
LagUlsköttets Betänkande JV.-o 74. 17
h) Herr Arviel Ribbing: alt sora, för att
döma efter hvad hos Ridderskapet och Adeln
blifvit yttradt, allmänna opinionen vore den,
att man hade gjort rättast, om man sammanfört
och ordnat våra gamla lagbud , så borde
man så godt först som sist låta saken komma
till detta resultat. Att vid en Riksdag
granska både Civil- och Criminal-lagen syntes
möta alltför stora och oöfvervinneliga
svårigheter; och hemställdes derföre, om icke
Lag-Utskottet borde fästa uppmärksamhet vid
möjligheten att komma till något slut i detta
ärende.
i) Herr Carl von Qvanten: att han, då
nya Lagförslaget nu blifvit till Rikets Ständers
pröfning öfverlemnadt, yrkade, att åtskilige
af honom författade anmärkningar
rörande Byggnings-, Utsöknings- och Rättegångs-Balkarne,
måtte fa åtfölja Remissen till
Lag-Utskottet; varande dessa anmärkningar,
ställde mot 5, 6, 7, 8 och 10 Capitlen i
Byggninga-Balfcen, 6 och 7 Capitlen i Utsöknings-Balken,
den del af Rättegångs-Balken,
som angår Domstolarnes organisation ,
samt 6 Capitlet i sistnämnde Balk.
I anledning af en del utaf dessa yttranden
är ytterligare anfördt :
Bih. till Rihs-St. Fröt, IJzS och 1829, 7 Sami. t Afi. 2,
5-.te H\t. 2:dra B-clet.
i8 LagUiskottets Betänkande N.-o *74.
k) af Herr Friherre Anckarsvärd, att
hans Motion hufvudsakligen åsyftade endast
att bringa frågan om nya Civil-lagen till
något resultat och bereda en utgångs-punkt
för Ständerna till Lag-förslagets gillande elller
förkastande] att, då Rikets Ständer redan
år 1810 insett nödvändiglieten af den gamla
lagens öfverseende och, i följd deraf, en
Comité blifvit förordnad, som på förslaget
nedlagt 16 års inöda, Herr Friherrn ej kunde
dela den meningen, att förslagets granskning
borde för alltid uppskjutas] att en otalig
mängd af Författningar på Författnin-r
gar och Förklaringar öfver Förklaringar blifvit
en nödvändig följd af en hundra-årig
Lag, af hvilket förhållande uppkommit stor,
oreda, som behöfde aihjelpas; och att, om
någon tjenligare utväg härtill] än den Herr
Friherren föreslagit, blefve uppgifven, Hera;
Friherrn vore benägen att den omfatta]
l) af Herr Stråle, att, då han omtalat
ide kunskaper, som Lagstiftaren borde ega,'
han ej haft afseende på Rikets Ständer, utan
på den, af hvilken Lagen skall författas] att;
om vår nu gällande Lag blifvit styckevis
granskad, den likväl icke blifvit styckevis;
utanpå en gång, till efterlefnad antagen och
utfärdad, hvilket skedde vid 1704 års Riks-;
dag; och att det väl kunde gå an att granska
en del af Lag-förslaget vid en Riksdag^
LagUtskottets Betänkande N.ö 'j\. 19
och uppskjuta återstoden till en annan; men
dervid vöre dock det förbehåll nödigt ; att
man tilläte jemkningar i de antagne delarne,
då det öfriga till afgörande förekoimne, helst
man vid fortsatt granskning kunde finna ett
föregående stadgande, hvilket man redan gil;
iat, behöfva rättas eller jemkas ; och
m} af Herr Friherre Boye, att han, för»
anledd af Herr Grefve v. Schweriris anförande,
hvari Herr Grefven klandrat gamla
Lagens stadgande om bördsrätt, och gifvit
bifall åt nya Lag-försl aget, i hvad det rörec
ogift qvinnas rätt att vid 23 års ålder vara'
lika fullmyndig som mannen, på anförde skäl
yrkade, att bördsrätten må i nya lagen bibe»
hållas och någon förändring af gamla lagens
föreskrift i afseende på ogift qvinnas omyn»
dighets-tillstånd ej ega rum.
Herr Prosten Hvasser har yttrat, att, sedan
den Comité, som blifvit satt till dea
Allmänna lagens granskning och utarbetande,
nu i mångå år fortvarat och derunder åtnjutit
betydliga arfvoden samt äfven lärer
hafva fullgjort sitt uppdrag, så önskade Herr
Prosten, att någon viss tiel Liefve bestämd,
inom hvilken den ringa återstoden af arbetet
md kunna fullbordas , och efter hvilken
tids förlopp de för Comiténs Ledamöter
anslagne arfvoden af Staten borde upphöra»
2 o LagUtskottets Betänkande N.o 7.1.
I anledning af denna Motion äro hos
Högvördige Pieste-Ståndet följande yttranden
afgifne :
a) af Herr Biskopen Doctor Wijkman,
att han instämde i Herr Prosten Hvcissers
önskan, hvilken ej kunde anses obehörig, då
flere upplyste och för lag-kunskap kände
män nu i 18 år arbetat på det af folket efterlängtade
Lag-arbetet, för hvilket de redan
gjorde ornkostnaderne säkert uppginge till
vida större belopp än man i början, då Comitén
sattes, förmodat;
b) af Herr Prosten Grevillius, att äfven
han biträdde Herr Prosten Hvassers motion,
på det att upplysning måtte vinnas om och när
det efterlängtade verket kunde blifva färdigt;
c) af Herr Prosten Forslind: att, om
Lag-Comiténs tillvaro skulle bedömas endast
i oeconotniskt afseende, äfven han instämde
deruti, att den af Rikets Ständer hos Comitén
gjorda Lag-besiällning måtte med all
möjlig besparing af lid och penningar förfärdigas;
att han likväl ej betraktade denna Comité
från en så underordnad synpunkt, enär
föremålet för dess arbeten utgjorde en af
Samhällets vigtigaste angelägenheter, hvars
behandling ej borde bero af småaktiga beräkningar,
och att utbetalning af arfvoden
till Comiténs Ledamöter under ännu några
LagUtskoltels Betänkande N:o 74. 21
10 tal af år vore för Staten en vida mindre
förlust, än den, sorn skulle uppstå, om man
blottställde sig lör vådan att e 1 hälla ett omoget
Lag-förslag och i förtid antoge detsamma
till efterlefnad ;
d) af Herr DomProsten Doctor Fellenius'.
att han trodde Civil-Lagen i det närmaste
vara färdig, för att undergå pröfning.
e) af Herr Biskopen Doctor Wallenberg :
att han så mycket hellre förenade sig med
Herr Prosten Forslind, som det vore högst
magtpåliggande , att detta, det angelägnaste ,
vigtigaste och svåraste arbete af alla, måtte
vinna den största möjliga fullständighet och
mognad ; att, ehuru kostnaden för Lag-Comitén
visserligen kunde vara betydlig, den.
na dock borde mindre afses, när fråga vore
om ett Verk, hvars större eller mindre tjenlighet
djupt inverkade på samhällets bestånd
eller obestånd ; att då lySi års för sin tid förträffliga
Lagbok fordrat en beredelsetid af
mer än 4o år, den tid af 18 år, som hittills
för Comiténs arbete åtgått, syntes ännu ej
vara öfver höfvan , samt att, fastän Motionen
kunde tjena till en påminnelse om
skyndsamhet med Lagverket, densamma likväl
ej borde föranleda till bestämmande af en
alltför inskränkt tid till Verkets fullbordan ;
och
32 Laglflskottets Betänkande N:o 7<i.
f) af Herr Presidenten Poppius: (efter
en utförlig öfversigt af Lag-Coiniténs tillkomst
och organisation, de åtgärder och anstalter,
som till befordrande af Comiténs bestämmelse
blifvit vidtagne, samt de omständigheter
och hinder, hvilka vållat omgång
och tidsutdrägt^) att, så vidt frågan vore endast
om yttrande af den önskan, att det å—
terstående af Lagarbetet kunde fortskynda® ^
dock så, att dermed ej måtte förhastas, Herr
Presidenten för sin del gerna deruti instämde,
men denna önskan kunde ej lämpligen
förenas med föreskrift om en viss tid,
inom hvilken den borde uppfyllas, emedan
en sådan föreskrift röjde oförtjent misstroende
till deras goda vilja, mot hvilka dera
rigtades, och förutsatte förmodan att ej mej
ja behtifdes än föreskrifter , till åstadkommande
af produeter , för hvilkas frambringande
dock fordrades någonting annat än
starka och väl öfvade armar och händer.
Piksdagsfullmägtigen Eric Svanberg fran
Westerbotten har yrkat : att anslaget för
Jjag-Conilton matte upphora med slutet af
dr 1829, då förslaget till Criminal-Eag förmenas
böra kunna vara färdigt och till alimän
granskning utgifvet; att de anmärkningar,
sorn af Embetsverk eller enskilde
personer af gifvas, kunde samlas af Justitia?-Stats-Mi/äslern
, genom någon horton\
LagUlskottets Betänkande Nio 74. 25
underordnad tjensteman, och derefter pd
allmän bekostnad till trycket befordras, utan
att någon stående Comité behöfde för
detta ändamål aflonas och vid/nagthällas ;
samt att af besparingar och 'öfverskott på
Stats-Titlarne kunde anvisas nådiga medel
till rese- och tractaments-kostnad för tillkallade
nya Ledamöter i en GranskningsComité,
i fall en sådan funnes nödig, innan
Kongl. Maj:t vid nästa Riksdag i Nåder
framställer hela det nya Lagverket till
Rikets Ständers pröfning och antagande.
Riksdagsfullmrigtigen Anders Danielsson
från Elfsborgs Län har, efter upprepande
af de, i Kongl. Maj:ts Nådiga Berättelse
om hvad sedan sista Riksdag i Riks-,
Styrelsen sig tilldragit, anförde orsaker, hvar-;
före Kongl. Maj:t funnit sig föranlåten att
än ytterligare uppskjuta det nya Lagverkets
öfverlemnande till Rikets Ständer, yttrat sig
anse anledningen till detta Nådiga beslut ej
vara genom berörde orsaker tillräckligen för-J
klarad, ehuru det likväl säkerligen hade sina
goda grunder. Criminal-Lagen och luckorna
i vissa Balkar af den Civila egde visserligen
sådant sammanhang i det hela, att
antagandet till efterrättelse endast på en gång
kunde ske; men detta sammanhang emellan
det ena och andra vöre dock omöjligen så
stort, att icke hvart för sig kunde bedömas.
a4 JLagUlskollets Betänkande N.'o 74.
Pröfningen hos Standerne ginge i alla fall
ej så fort, att de ej behöft på allt möjligt
sätt vinna tid; och det nya Lagverkets föreläggande
för Ständerna hade således varit en
högst önskansvärd åtgärd, hvars uteblifvande
öfvertygat Motionairen , att arbetet genom
sin halt icke ingifvit det förtroende, som
detsamma bordt ega , för att kunna läggas
till grund för en Nådig Proposition. Denna
öfvertygelse instämde ock med flera sakkun.
niges omdöme , för hvilket Motionairen dock
nu ej inginge i omständlig redovisning, så
vida dertill erfordrades en utförlig granskning
af det ifrågavarande Lagförslagets innehåll
i flera väsendtliga delar, hvilket åter ej
vore föremål för Motionen. Då Motionairen
likväl ansett sig icke böra underlåta allt slags
motiverande af sin enskilda mening, har han
framställt åtskilliga anmärkningar i afseende
på förslagen lill Gifterrnåls-Balk och Rättegångs-Balk.
Dessa anmärkningar äro förnämligast
följande: att Comilén icke åstadkommit
något annat till Giftermåls-Balkens förbättrande,
än ett stadgande om lika giftorätt
för paan och qvinna , och ett annat om ogift
qvinnas fullmyndighet vid en viss ålder, det
förra sammanhängande med förslaget i Ärfda-Balken
, att syster ärfver lika med bror,
hvilka nya, men (emligen lätt gjorda, uppfinningars
värde ingalunda vore af Comilén
bevisadt ;
att föröfrigt de gamla akten
-
LagUlskoltels Betänkande N:o 74. 25
skapslagarne blifvit till deras grunder ovidrörda,
fastän deras redaction vöre förändrad,
men säkerligen icke förbättrad ; —■ att hela
den gamla oredan i bolagsreglorna för mans'
och hustrus egendomsrätt qvarstår oförminskad}
— att grundoatlsen om deras bos samfällighet
syntes vara på god tro antagen , såsom
oundviklig 5 — att grunderna för mannens
målsrnansrätt och hustruns omyndighetstillstånd
ej blifvit undersökte; — att
Comitén infört ett nytt begrepp om trolofning,
hvilket i så måtto tillvägabragt en försämring
af gamla Lagen , att alla de barn ,
hvilka nu legitimeras såsom aflade af fästehjon
, innan lysning tillkommer, skulle komma
att anses såsom oäkta} — att barn, aflade
under blott äktenskapslöfte, alldeles icke kunna,
enligt Comiténs förslag, legitimeras, utan
påföljande äktenskap; — att, med åsidosättande
af tidens upplysning och mensklighetens
kraf, den barbariska skillnaden emellan
äkta och oäkta barn blifvit bibehållen }
— att man ej ens behjertat den onaturliga
contrasten emellan en Lag, som gör det oäkta
barnet arflöst, och en annan , som berättigar
föräldrarne att ärfva ett sådant barn ; —
att här, liksom öfverallt i Comiténs arbete,
motiverna , som åtfölja förslaget, innehålla ,
för det mesta, endast berättelser om hvad
som i texten blifvit sagdt, och ej sällan oförändrade
upprepanden deraf eller temligen
56 LagUtsiotlets Betänkande N:o 74;
behöfliga förklaringar deröfver; — att, der
gamla Ijagens förordnanden äro bibehållne,
något annat motiv dertill ej blifvit anfördt ,
än att man icke funnit skäl till ändring
deruti; — att alla de tvifvel forskningen
väckt mot gamla lärors tillförlitlighet och
alla de meningar, som sysselsatt tänkares be*
mödanden till samhällslärans fullkomnande,
äro lemnade utan uppmärksamhet ;— attden
gamla grundsattsen om äktenskapets oupplöslighet
blifvit bibehållen i hela sin kraft ,
med försvårade, men icke lättade utvägar til!
upplösande af olyckliga äktenskap;— att det
lilla Cornitén gjort i den stora frågan omen
bättre Domstols-Inrättning ej är bygdt på
någon märkbar grundsatts; — att man i första
instancen bibehållit Domare med Nämnd,
i en tid, då man ej kan återgå till den verkliga
domsrätt hos Nämnden, som i dess upp-,
rinnelse utgjorde dess väsende; — att förslag
till en hufvudsakligen bättre och ända2
målsenligare organisation af Domstolarne i
allmänhet ej kommit i åtanka; — att den
vidlyftighet i behandlingen af utsökningsmål,
sorn , enligt nu gällande Lag , eger rum , är
oafhulpen ;— att man infört den nyhet, att
Domar, som hos högre Rätt öfverklagas, ej
behöfva af den klagande fullgöras, inom tiden
till fataliernes bevarande; — att Domars
verkställbarhet är ansedd i allmänhet ej förr
cga rum, än Öfver-Rälten dömt f och dömt
LagZJlslottets Betänkande N:o 74. 27
lika med Under-Rätten ; — att något annat
satt till lagligt kungörande af stämningar oell
kallelser å personer, som treskas eller undanhålla
sig, ej är föreslaget, än den i gamla
Lagens stadgade olämpliga utvägen, att fästa
stämningen på den frånvarandes husdörr;—1
att den ofta inträffande nödvändigheten, att i
en och samma tvist flera gånger meddela sin
vederpart fattade beslut och till communic?.-  tion utställde handlingar, ej är i förslaget undanröjd
;
att de ändringar, som blifvit
föreslagne i läran om laga bevis, ej leda till
förbättrande af de brister, hvarmed Lagarne
i denna del äro behäftade ; — att man tillagt
protocoll, som , på föreskrifvet sätt hos
någon Rätt är fördt så oemotsägligt vitsord,
alt bevisning deremot ej tillätes; — och att
en annan del af bevisningsläran , hvari
behofvet högt påkallar det sorgfälligaste bemödande
om förbättring, nemligen läran om
bevisningskraften af enskilda personers betyg
och handskrifter , blifvit af Gomitén alldeles
yanvårdad. Efter dessa här i korthet sammanfattade,
men i Motionen vidlyftigare utvecklade
anmärkningar, har Motionairen vir
dare anfört , alt ett Lagverk, behäftadt med
så väsendtliga fel i dess hufvudgrunder och
bearbetadt efter en så origtig method, svårligen
kan anses tjenligt alt läggas till grund
för en ny Lagstiftning, än mindre, att i sin
Jiclhel såsom sadan antagas, om det ock i
28 LagXJtskotteis Betänkande Nio 7 i.
sina detailer innehåller förbättringar, obero*
ende af det hela och för öfrigt så beskaffade,
att de, utan -vetenskapens biträde, redan kunnat
hermas från allmänna tänkesättets högt
yttrade fordringar. Om nu detta .Lag-Verk
lika litet vid någon annan Riksdag, sorn vid
denna , blefve genom Nådig Proposition Ständerna
förelagdt ; så uppstode den frågan,
hvarföre så mycken tid gått förlorad i afbidan
på ett arbete, af hvilket man ej hade att
vänta framgång, och huru något må kunna
uträttas till undanrödjande af de hinder, som
mött Lagarnes förbättrande. En Comité, som
på behaglig tid arbetar, för att sammansätta
ett helt Lag-Verk, hvilket först då skall i
hela sin vidd komma under Lagstiftande rnagtens
skärskådan , när det en gång blifver helt
och hållet färdigt, syntes vara en alldeles
förfelad och missförstådd anstalt. De ämnen,
som kunde blifva föremal för Comiléns verksamhet
, borde icke rimligen vara så beskaffade
, att ej någon tid kunde föreläggas, inom
hvilken deras utarbetande bör vara medhunnet.
Det borde antingen kunna fordras , att
Lagförslaget skall helt och hållet vara färdigt
till något visst Lagstiftande församlingens
sammanträde, eller åtminstone föreskrifvas,
att vid hvarje sammanträde, som under
Comiténs fortfarande inträffar , de delar af
arbetet, som hunnit blifva färdiga , skola
Lagstiftningen då föreläggas ; ty örn arbetet
LagUtskottetx Betänkande N:o 74. 29
i sin omfattning vore sådant, att det ej kan
styckevis behandlas, utan miste från början till
slut öfverskidas i sin helhet; så måste den
uppställning af planen, hvilken i sådant fall
bör föregå detailernas utarbetande, låta serskildt
uppfatta sig och granskas , innan den
blifvit utförd genom hela sin fulländning.
Behöfdes åter ingen sådan plan, så kunde
Verkets serskilda delar lika väl hvar för sig
skärskådas och pröfvas, som de kunnat utarbetas.
I båda fallen blefve det tillfälle att
göra förslaget till föremål för Lagstiftande
magtens granskning, innan det ännu hunnit
blifva färdigt i hela dess vidd. När pröfningsåtgärden
hos Lagstiftande församlingen
sålunda fördelades, blefve denna åtgärd visserligen
ändock för hvarje Riksdag serskildt
ett ganska drygt och tidspillande arbete, och
det vore lycka, om hvarje gång så stor del a£
Lagverket kunde pröfvas, som under mellantiden
borde hafva hunnit utarbetas. Ville
man åter hafva Comiténs hela åtgärd slutad,
innan dess förslag företägges Lagstiftningen, så
blefve det dock omöjligt, att under en enda
Riksdag medhinna granskningen af det hela
; och man kunde antaga, att lika lång tid
skall åtgå, innan denna granskning hunnit
fullbordas, som för Comitén åtgått till
förslagets utarbetande ; och slutade sig då
granskningen på det sätt, att arbetet helt
och hållet ogillades, eller åtminstone en
30 LagUtskottets Betänkande Nio 745
någorlunda betydlig mängd af anmärkta'
ofullkomligheter föranledde till en ny bearbetning;
så kunde ännu en Lag-Comité
komma att lägga hand dervid, och en ny
mansålder förlöpa, innan den efterlängtade
nya Lagboken ser dagsljuset. — Om nu
Kongl. Majit, sorn, efter tryckningen af den
sista och ännu mer efter den första upplagars
af Lagförslaget, ofelbart redan hunnit se si-i
na Rådgifvares mening om arbetets värde
stadgad, funnit detsamma icke tjenligt för
ändamålet; så torde Rikets Ständer med
skäl, i händelse af underdånig hemställan,
förvänta, det Kongh Majit täckes i Nåder
tillkännagifva, det ifrågavarande förslag ej
kommer att genom Nådig Proposition till
Ständerne öfverlemnas. — I anledning bär-,
af föresloge Motionairen en sa beskaffad underddnig
hemställan, jemte underdånig anhållan,
att, i händelse det utarbetade f urslaget
icke vunnit Kongl. Maj.ts Kådiga
bifall, den för ordnade Lag-Comitén då.
måtte upplösas samt Konungens Rådgifvare
i Justilia} Ärenden erhålla Nådig befallning,
att, i samråd med Rikets Ständers
Justitice- Ombudsman, i fall de sådant d>
stunda, men utan annat, på Statens bekostnad
, lemnadt, biträde, inom förelagd
tid hafva uppgjort planen till ett nytt Lagverk,
ej mindre får brottmål, än får tvistemål,
men företrädesvis får de förra j
LagVtskottets Betänkande N:o 74» 31
med motiveradt framläggande af de grundsatlser
och den ordning, som skola vara att
i arbetet följa, och hvartill hurde ett lika
motiveradt utmärkande af alla de stadgande
n, i nuvarande Lag, som med den nya
planen ej blifva förenliga, äfvensom attén
sadan plan för arbetet, af Kungl. Maj'.t i
Kader gillad, må genom Kådig Proposition
vid den Riksdag, som näst efter 3 är infaller,
till Ständernas bepröfvande ofverlännäs,
Men skulle Kongl. Majit antingen!
icke finna en sådan utväg lämplig, eller ock
anse det utarbetade förslaget så beskaffadt s
att det kan, med eller utan förändringar ,
läggas till grund för Kongl. Maj:ts och Ständernas
beslut om antagande af en ny JLag;
eå ansåge likväl Motionairen nödigt att tillstyrka,
det underdånig anhållan hos Kongl,
Maj-.t må göras om författande af en sådan
Öfversigt af Lagverket och dess grunder
samt skiljaktigheter från nuvarande
Lag, att Ständerne, efter erhållen del af
denna Öfversigt, må vid nästa Riksdag kunna
bestämma sin mening om förslagets beskaffenhet,
innan granskningen sträckes till
hvarje serskild del deraf, helst det på annat
sätt syntes omöjligt, att någon dylik gransk-'
ning, med hopp om framgång, anställa, och
Ständernes åtgärd vid en Riksdag i allt fall
föga torde kunde hinna längre, än till den
ifrågavarande Öfversigtens eljer planens be
-
5? LaglhskotMS Betänkande N:o 74.
dömande , för att derefter först vid en följande
göra början med pröfningen af arbetets
serskilda delar; hvarjemte i underdånighet
borde anhållas, att viss tid till Brottmåls-Lagens
fulländande förelägges Lag'.
Co/nitén, och denna tid ej tilltages längre,
än att Lagförslaget, af Kongl, Maj:t
gilladt, må kunna vid nästa Riksdag Ständerna
föreläggas, dtföljdt af en sådan öfversigt,
som i afseende på Civil-Lagen är
nämnd.
Vid granskning och öfvervägande af
dessa Motioner och deraf föranledde anföranden,
har Utskottet ansett de serskilda,
men med hvarandra oskiljaktigt sammanhang
egande frågor, som sålunda blifvit väckte,
lämpligast kunna upplagas under följande
punkter, Öfver hvilka, hvar för sig, Utskottet
nu får till llikets Ständer vördsamt afgifva
sitt
Utlåtande :
1:0 Huruvida Lag-Comiténs förslag
till Allmän Civil-Lag skall
sä väl till grunder, som innehåll
och uppställning, af Rikets Ständer
under innevarande Riksdag
granskas och prof vas, eller om en
sä
-
LagUtskottets Betänkande NV, 74. 35
sådan profning bor uppskjutas tilt
nästa Riksdag, samt, i förra fal
let, huruvida ett serskildt fog- Ut"
skott md för detta ändamål till*
sättas.
Om elei å ena sidan är otvifvelaktig! t'
att förbättrandet af Fäderneslandets allmänna
Lag är ett af de vigtigaste ämnen föe
Fikets Ständers omsorger ; att hehofvet af
en sådan förbättring länge varit känd oell
insedt, hvarföre ock till dess afhjelpande
en Lag-Comité blifvit förordnad ; att
uppfyllandet af denna Comité» ändamål så
mycket mera af nationen nu med otålighet
•väntas, som förhoppniogarne om Snar fullbordan
af Comiténs uppdrag tid efter annat!
■vållat uppskof med åtskilliga af allmänna tänkesättet
högt påkallade hufvudsakliga lagförlindringar,
hvilka eljest tvifvelsutan redan
hade blifvit tillvägabragte ; samt alt det således
är angeläget, att den väckta frågan om
antagandet ef en ny Lag, med all den skyndsamhet
sakens beskaffenhet medgifver, befordras
till slutligt afgörande; så måste det
dock, a andra sidan, erkännas, att förhastande
och brådska i detta magtpåliggande ärende
kan leda till vida större olägenheter och
•vådor, ari de, sorn äro att befara af en var—
Mih. lill Rih-St. Prat, isig od> 7 Sami. i A/d,
pära B\t öde lid»
34 LagUtskotteti Betänkande N:o 74;
samhet, hvilken kunde bära utseende af me?
än nödigt dröjsmål. Att hos ett folk införa
en om än icke till grunden ny, dock i många
väsendtliga sattser och bestämmelser förändrad
och omskapad Lag, har 1 alla tider med
rätta varit ansedt för ett med möjliga äfven3
tyr föiknippadt företag , vid. hvars verkställande
största omhugsenhet och grannlagenhet
mäste användas. Till hufvudvilkoreh
för en lycklig utgång af ett sådant företag
hörer, efter Utskottets tanka, att den nya Lagen,
innan den framställes till antagande, är
af folket så tillräckligt känd , att en allmän'
mening om dess tjenlighet och företräde framför
den förut gällande Lagen kunnat bildas
och stadga sig. Detta vilkor tror Utskottet ,
för sin del, bär icke vara uppfylidt. Det
sista af Lag-Comitén utarbetade förslag till
allmän Civil-Lag, i manga vigtiga delar be-;
tydligen afvikande från det första, har nena-*
ligen, ehuru för mer än 2 år sedan frih
trycket ötgifvet, ännu ej hunnit blifva bedömdt
af allmänna opinionen , hvars röst
dock, i ett ämne af denna beskaffenhet, torda
böra företrädesvis inhemtas. De olikartade
omdömen öfver arbetets värde, som af mer
och mindre sak-kunnige personer blifvit fällde
och kommit i omlopp, synas hafva åstadt
kommit en fördom, som, ehvad den blifvit:
fattad för eller ernot förslaget, ej lärer kun^
na annorledes liafvas, än genom närmare ©3
JLtigffli slottets Hetdnlande N:o 7^> 3g'
gen kännedom om arbetets hait. De anmärkningar,
hvilka, i Följd af Kongl. Maj:t$
förordnande, redan blifvit afgifne, äro af allmänheten
annu mindre kände än förslaget,'
och man bör dock förmoda, att sl Val dessa, som
de, hvilka ännu äro att förvänta, ^skoia lända
till vägledning och omdömets berigtigande.
__ Vid sådant förhållande, och då hoest
sannolika anledningar ingifva det hopp , att
hela Lagarbetet kan å nästkommande Riksdag,
så framt ej händelserna skulle alltför
snart påfordra Rikets Ständers sammankallande
till Urtima Möte, fullbordadt samt af
Konungen, efter Stats-Rådets och Högsta
Domstolens hörande, prof Vad t, till Ständer—
nes granskning i Nåder öfverlemna»» 'tvekaC
Utskottet ej att
tillstyrka
det någon granskning af Lag-Comiténs
förslag till Allmän UiviU
Lag' ej mi förrän vid hästa Riksdag
af Rikets Ständer företagas»
i hvilken händelse frågan om tillsättande
af ett serskildt Lag-Utskott
för denna Riksdag förfaller»
a:o Huruvida ett serskildt Utskott
nu må jorbr ändå , m-ed
Uppdrag att genast borja Civil»
56 LagUtskottets Betänkande Nm 74,
Lagförslagets granskande och afven
efter Riksdagens slut dermed
* fortfara, intill dess jemväl Criminal-LagfÖrslaget
inkommit och
blifvit af Utskottet prof vadi, samt
att derefter, minst sex månader
f öre den dag, som till nästa Riksdags
början utsattes, sitt slutliga
Betänkande frän trycket utgifva,
Ehuru Utskottet ej tviflar, att ju denna
åtgärd skulle bäst och säkrast leda lill
det önskade målet, derest nemligen det föreslagna
Utskottet kunde få egenskap af ett
Rikets Ständers Lag-Utskott, som egde att
med Utskotts rätt, för Rikets Ständer -vid.
nasta Riksdag, framlägga ett fullständigt utarbetadt
Betänkande öfver Lag-Comiténs förslag,
hvilket då, utan vidare omgång, kunde
af Ständerne tagas under öfverläggning till
antagande eller förkastande ; så enär likväl
Grundlagen, efter Utskottets mening, ej godkänner
något annat sätt för Utskotts orga-’
niserande, än genom val bland alla fyra
Ståndens medlemmar under varande Riksdag
, och ej eller tillåter, att tiden för
Utskottens verksamhet utsträckes öfver dea
Riksdag, för hvilken de utväljas, långt
mindre medgifver förordnande af ett Utskott,
som skulle ega att framlägga sitt arbete för
LagVtsiollels Betänlanile N:o 74. 37
framtida Ständer och såmedelst förnärma desgas
rätt, anser Utskottet den föreslagna utvägen
ej vara antaglig.
Då nemligen det
ifrågaställa Utskottet, vid nu anförda förhållande,
ej kunde tilläggas annan egenskap
än en af Rikets Ständer till Laggranskning
uisedd Comité , kunde ej eller dess utlåtande
hos kommande Ständer till omedelbart
afgörande upptagas, utan måste i allt
fall i Grundlagsenlig ordning till då blifvande
Lag utskott remitteras och der ytterligare
bearbetas. Om då än, genom en sådan
Comités förordnande, någon högre grad
af fullkomlighet i granskningen vore att
räkna, vunnes likväl icke det egentligen åsyftade
ändamålet, att undanrödja de svårigheter,
hvilka nu synas möta den föreståen»
de Laggranskningen hos Ständeme. _ På
dessa skäl grundar sig Utskottets
tillstyrkande,
att den föreslagna åtgärden J såsom
icke Grundlagsenligt verk-i
ställbar, ej må af Rikets Ständer
vidtagas.
5:o Huruvida de grundsattser, sorn
i Lag-Comiténs f örslag blif vit följde,
i afseende på giftorätt, arfsrätt,
testamente,arfvejord och bård,myn.
58 Jj-igl/lslottets Jietiinkande ^Sf:o 74.'
Vighets-tillstånd, credit och itid
sökningsföphallanden sami Dom-*
stols-Inrättningen, nu skola serskildt
framställas till Rikets Ständers
-profning och beslut.
Vid denna fråga företer sig först den
anmärkning, alt de grnndsattser, på hvilka en
Lag är bygd, ej lunna, då de ej arn serskildt
uppgifne, annorledes sökas och finnas ,
än genom de serskilda Lagbestämmelsernas
granskning och jemförande med hvarandra,
emedan grundsattserne ej annorledes i Lagen
uttryckas , än genom de Lagbud, som från
grundsattserne utgått. Föratttillvägabringaden
yrkade serskilda framställningen af grunderna
för ifrågavarande förslag, blefve det således
nödvändigt att genomgå och granska förslagets
hela innehåll. Att ett så vidlyftigt arbete ej
kun nät eller kan under denna Riksdag af LagUtskottet
medhinnas, utan åsidosättande af
Ut skottets egentligare bestämmelse, lärer ej
behöfva ådagaläggas,
Men om ock deri åtgärd, sota af Utskottet
blifvit fordrad, varit verkställbar, så
skulle den likväl, efter Utskottets tanka, ej
hafva ledt till det ändamål Motionairen åsyftat.
Utskottet delar nemligen deras rnening,
hvilka anse grunderne till en Lag , sorn
är i fråga att stiftas, ej kunna på förhand definitivt
antagas och fastställas. Otvifvelaktig!
Lagutskottets Betänkande N:o 74. 39
&r väl, att en öfverläggning hos Rikets Ständer
öfver Lagförslaget i dess helhet ingalunda
kan med framgång företagas, utan att
öfverläggning föregått angående hufvudgrunderne,
åtminstone för hvarje serskild Balk,
då den till granskning förekommer. Men
lika olämpligt, sorn del, efter Utskottets tänka,
skulle blifva, att pröfva de serskilda Lagbestämmelserna,
utan att förut hafva godkänt
deras grunder, lika olämpligt vore det
ock, att förut bestämma hufvudgruntlerua
för en Lag, sorn först 10, 15 å 20 år derefter
komme att granskas och antagas; ty
'deraf skulle den olägenhet uppstå, att man,
vid pröfningen af principerne, saknade dea
alltid nyttiga och ofta oumbärliga ledning
för omdömet som vinnes derigenom , att
man ser hvarthän principerna leda i tillämp -  ningen, hvilket måste vara så mycket nödvändigare,
som det ej lärer kunna nekas j
att mången i sig sjelf ovedersägligen rigtig
abstract theoretisk satts i användandet leder
till sådana följder, att den måste antingen
helt och hållet öfvergifvas eller åtminstone
jerokas.' Då Utskottet således håller före,
att Lagförslagets grunder ej böra gillas eller
förkastas, utan i den mon de derpå bygdå
Lagbestämmelserne, i sammanhang dermed,
gillas eller förkastas, får Utskottet, — sorn,
i enlighet med denna åsigt och med föranledande
af åtskillige under innevarande Rikts
-
ija LagUtskottets Betänkande No 74.
möte väckta motioner, dels redan afgifvSt,
dels konrner att afgifva sitt yttrande öfver flera
af ifrågavarande grunder, hvilka på sådant sätt
i sjelfva verket aro eller blifva vid denna
Riksdag underkastade Rikets Ständers bepröfvanda,
—.
tillstyrka,
att något serskildt beslut angående
grunderne för oftaberörde för»
slag ej må af Rikets Ständer
fattas, och således någon serskild
framställning af samma
grunder nu ej ega rum,
4: o Huruvida Lag-Cornitén hor upplö.
sas samt Lagarbetets fullbordande
öfverlämnäs till Justilice. Stats.ML
nisterns och Konungens Rådgif vares
i Ju st i t ice-Åren d en omsorg och
behandling, sd och huruvida en
serskild Gransknings-Comité ma
för ord nas,
Då Ijag-Comiténs förslag till ny Brott»
måls-Lag ännu är ofulländadt; då de anmärkningar,
som emot Ci vil-Ragförslaget redan arn
eller hädanefter blifva infordrade, synas böra
i främsta rummet undersökas, öfvervå'gas och
besvaras af dem , som förslaget författat, Jielst
La§Ulskoltets Betänkande N:o 74. <ji'
de ändringar eller tillägg , som ml finnas
nödige, lämpligast kunna af dem i förslaget
införas; då de kostnader, som för Lagarbetet
redan blifvit använde, skulle vara frugtlöst
förspillde , om aroetet afstannade utan att
vara bragt till slut; da anledning ej är att
betvifla de Comiterades nit och skicklighet
för det uppdrag dem blifvit anförtrodt 5 och
då de Justitise-Minisierns samt Konungens
Badgifvares i Justitiee-Arenden embeten åtföljande
göromål ej lära lemna tillräcklig lid
öfrig för utförande af de delar af Lagarbetet,
sorn ännu ej hunnit utarbetas;
tillstyrker Utskottet,
ätt Lag-Comitén må fortfara, så
länge Kongl. Maj:t anser behofvet
deraf ega rum , ej endast för
det återstående af Lagverket, utan
ock för granskning af vederbörandes
anmärkningar samt för behandling
och bearbetande af allt
hvad med ärendet eger gemenskap;
i följd hvaraf något yttrande
öfver frågan örn förordnande
af en serskild Gransknings-Coraité
ej är erforderligt.
'jto Huruvida någon viss tid till Lagarbetets
fullbordande bor Comitén
föreläggas.
42 LagUtskottets Betänkande N.-o 74.
Enär, såsom nyss är anfördt, anledning
saknas att betvifla , det ju Comiterade opåmint
söka att, med all skyndsamhet, som
skäligen kan äikas, fullgöra det åliggande de
sig åtagit, så och då föröfrigt det granlaga
värf, som blifvit dem anförtrodt, ej är af den
egenskap, att mattet af tid och ansträngning,
som till dess utförande må erfordras, kan förJ
ut beräknas eller bestämmas,
anser Utskottet
det yrkade föreläggandet af visa
tid vara hvarken nödigt ellet
lämpligt.
6:6 Huruvida underdånig anhållan
hos Kongl. Mayl må göras om
författande af en sådan allmän
Öfversigt af Lagförslaget och dess
grunder samt skiljaktigheterf rån
nuvarande Lag, att Ständernes
ejter erhållen del af denna Öfversigt
, må vid nästa Riksdag
kunna bestämma sin mening örn
förslagets beskaffenhet i dess
helhet, innan granskningen «/
arbetets serskilda delar företages.
Då Utskottet, såsom redan här ofvan i
Utlåtandet öfver 3:dje punkten är yttradt, a.n*
Lo gUt skottets BetiinkantU N:ö 74^ "45
#pr cl et vara ej allenast nyttigt, utan äfven
oundgängligt, aif en lätt åskådlig allmän öfversigt
af hela Lagförslaget , eller en korrt
uppställning af elen plan, efter hvilken arbe.
tet blifvit utfördt , jemte uppgitt af de grundsattser
oell åsigter, från hvilka Lag-Comitén
utgått , förbereder, leder och sammanhåller
granskningen af detailerne, får Utskottet på
ilet sätt tillstyrka bifall till den härom väckta
motionen , atp
Utskottet föreslår,
det måtte Rikets Ständer hos Kongl.'
Maj-.t i underdånighet anhålla ,
att Lag-Comitén kunde få sig
uppdraget, att, sedan hela Lagförslaget
blifvit färdigt och kommit
i det skick , i hvilket Kongl,
Maja, efter Stats-Rådets och Högste
Domstolens hörande , finner
detsamma böra genom Nådig Proposition
till Rikets Ständers pröfning
öfverlemnas, författa och i
god tid före nästa Riksdags början
från trycket utgifva en tydlig
och lätt öfverskådlig framställning
af arbetets plan samt allmänna
grundsattser och motiver ,
tillika med uppgift och jemförel.
ge af de väseudtligaste skiljaktig
-
\k Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 74,
lieterne emellan den nu gällande
Irgens stadganden och dem, som
till antagande föresils, jemte skälen
till dessa senares afvikelser
fran de förra ; sa att denna framt
ställning må kunna, under fortgången
af Rikets Sländers granskningsarbete
, ehvad det kommer
att å en eller flere Riksdagar för
sig gå, tjena till stödjepunkt }
ledning och rättelse.
En Ledamots serskilda mening bifogas»
Stockholm den 17 Junii 18129-
Reservat ion
af Herr Professor Bexell. Man har inom
Representationen yrkat, och man har haft
rätt att yrka , att Rikets Högloflige Ständers
Lag-Utskott bestämdt skulle uttala ett omdöme
öfver Lag-Comiténs sist utgifria , ifrån
dess förra skiljaktiga, men af tiof- Rätter och
af vederbörande Domare med flere redan
granskade förslag till ny Civil-Lag. Min öfvertygelse
har varit och är den , att LagUtskottet,
för att rädda den goda saken ur dea
ovissa ställning, i hvilken han af händelserne
länge nog varit qvarhållen , bordt göra något
afseende på denna framställning, ty hvart
-
Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 74^
hän meningarne an vackla , hvart omdömet
än utfaller, så både påkallar och tål arbetet
denna i constitutionel väg påkallade ofientliga
behandling,
Hvad sjelfva Lag-Comiténs sextonåriga
bemödande och arbete för fäderneslandets I,agförbättring
vidkommer — äfven jag egnar
åt dem min fria , min uppriktiga högaktning,
De pecuniaira uppoffringar Staten förarbetet
bekostat anser äfven jag ringa emot det åsyftade
stora ändamålet. Civil-Lagförslaget (se
motiverne sidan 1) antyder, att ’Vid Kongl.
Majit åt Lag-Comitén uppdrog att utarbeta,
förslag till allmän Civil-och Criminal-Lag,
lernnades tillika den föreskrift, att 1734 års
T. a g till dess yttre jorm och indelning i
vissa balkar dervid borde tjena till grund
och efterföljd." Frågan har för mig länge
varit ett ämne för meditationen , men jag
har ännu ej derom hunnit öfvertygas , att
icke det framlagda förslaget både till princip
och till form någon gång nog starkt afviker
ifrån vår äldre ännu gällande lagstiftning.
Min framställning skulle ifrån reservation
öfvergå till afhandling, om i min plan inginge
en fullständigare bevisning af detailerne,
en jemförelse emellan det nya , som vill göra
sig gällande , och det gamla bepröfvade ,
hvilket likt annat gammalt icke älskar att t
förtid blifva utträngdt. Mina tänkesätt hylla
46 Bil. till LagUtskottelS Betänkande Nm y4.
visserligen icke någon åfersk ridning. Tvärtom
, mitt största jordiska glädjeämne är, att
mensklighetens bana oupphörligen går framåt,
går uppåt; likväl tror jag, att då, efter
några ännu flyktade år, man hunnit fullborda
en hel cirkelgång af nya försök iLagstift-'
ningsväg, skall man återkomma till den punkt,
ifrån hvilken man utgick: 1734 drs Lag,
öfverfygad derom, att endast en med lätt hand
förändrad redactlon deraf, endast en nödig
codifiering af senare tiders Lagförändringar var
det, som tiden och samhällsbehofvet fordrade.
Man torde då finna, att det någon gång
är lättare att afvika från ett gammalt, än att
till antagande framlägga ett nytt system, och
att det rätta merendels slutar med att hafva
rätt. Jag vet ganska val, att både jag sjelf
och troligen en ganska bestämd majoritet af
nu varande representation har afträdt från
det offentliga lifvets stora skådeplats, då man
trycker antaguingens insegel på den nya Lag,
hvarom vi nu utvexla våra olika åsigter; men
det goda, som hos oss var gemensam afsigt,’
men hvilket tiden och händelserne hindrade
att mogna till fullbordad handling, skall blifva
det i den stora serben af arbetare, som
intaga de ledigt lemnade rummen, och jag
har derföre härigenom begagnat tillfället att
göra mig förstådd äfven af dem, till hvilka!
min röst icke förmår framtränga.
STOC KHOLM;
Elméns och Granbergs Tryckeri, 182g;
LcgUishottets Betänkande Nto 75, i
N:o 75.
Antom till Exp. Utsfc. den 18 Julii 182g,
Betänkande" öfver Herr ContractsProsten
Ni be lii Motion, om
skärpning af straffet för dem,
som med samnad hand, eller
andra resan, begå rån och stöld,
samt om anstalter, dels till fö~
rekommande af häcktade missgerningsmäns
rymning, och dels
till rymd fänges efterspanande
och gripande.
tios Högvtirdige Preste-Ståndet har Hers
Contracts-Prosten Hibelius, i afgifvet och till
liag-Utskottets behandling öfverlemnadt memorial,
framställt nödvändigheten deraf, att,
i en tid, då inbrotts-stölder och rån, serdeles
i Rikets aflägsnare provincer, icke äro
sällsynte, och den allmänna säkerheten till
lif och egendom derigenom högligen äfventyras,
utomordentliga matt och steg, till des*
sa ogerningars hämmande, varda vidtagna ,
samt derföre föreslagit att straffagar ne md
skärpas för dem, som sätta sig tillhopa,
Bih. till Rits-St. Trot, !8i8 och I829, 1 Sami. t Mfd, j,
6:te H.t. utdra B-.det.
S La gift skottets Betänkande No 75.
att med samnad hand föröfva rån och stöld}
att sådan förbrytelse, andra gången föröfvad
, må straffas med lifstids]fängelse ,
eller, såsom utomlands vedertaget år, meri
deportation till aflägsen plats; anstalter
må fogas, hvarigenom missgerningsmans
kringsändande i landet, till. undergående af
ransakning i dylika mål, må kunna undvikas
och tillfällen till rymning såmedelst
förekornmas ; och att, då. rymning ändock
inträffar, jagt efter rymmaren må, på lika
sätt sorn efter odjur i skogen, anställast
intill dess han ertappas lefvande eller död.
Denna Motion, hvilken Herr ProfessOren
~Bexell biträdt, har Utskottet till öfverläggning
förehaft. Och hvad först angår yrkandet
om anstalter till förekommande af de
olägenheter, som uppstå genom missgerningsman*
kringsändande till ransakning och derunder
inträffande tillfällen till rymning; så
har Utskottet redan, i anledning af andra rörande
detta ämne väckta Motioner, uti sitt af
Irenne Riks-Stånd bifallna Betänkande N:o
37, afgifvit förslag, hvilket Utskottet nu åberopar.
Beträffande åter Motionairens öfriga för»
slag; så får Utskottet erinra,
LagVtskottets Betänkande N:o 75» §
a) att rån, eller olofligt tillgrepp roed
Utöfvande af personligt våld, är i
ao Cap. 9 §. M issgernings-Balken
belagdt med dödsstraff, och att så»
le<les någon skärpning i ansvaret
för detta brott ej kan komma i
fråga ;
b-' att det i 4i Cap. i §. och 40 Cap.’
a §. af berörde Balk utsatta straff
för stöld, med samnad hand och
för stöld andra resan dels synes
vara tillräckligen strängt och dels
står i sådant sammanhang med straffbestämmelserna
för tjufnad af hvad
slag som helst, att skärpning eller
partiel förändring af det förra ej kan,
rätan rubbning af Lagens enhet och
öfverensstämmelse, ega rum ; och
c) att i 2 5:te Cap. x §. af samma
Balk redan är stadgadt, att
missgerningsman , som ställer sig
till värn emot den, som honom gripa
och fånga vill, eller från rymmande
hindra, och varder då dräpen,
ligger ogild; äfvensom att i
öfrigt behöflige och ändamålsenlig©
föreskrifter, huru med rymd* fånges
efterspanande förhållas bör, ej
saknas.
i LagUtskoltels Betärikandt N:o 7 5 Qch 76,
I följd häraf
tillstyrker Utskottetj
att de aE Herr Contracts.Prosten Ni1
helius i dessa ämnen väckta frå»
gor må förfalla.
Stockholm den 15 Julii 1829.
N:o 7<5.
Ankom till Exped, Utskottet den 18 Julö liJSg.
Betänkande öfver Herr Grefve
Jacob Hamiltons Motion, att
den, som första resan begått
stöld och inom 48 timmar sitt
brott sjelfmant upptäcker samt
det stillna återställer, må befrias
från uppenbar Kyrkoplikt.
Avå erfarenheten ofta skall ådagalagt, att
yngre personer begå stöld mera af o
betänksamhet,
än af vinningslystnad dier
LagUtskotteis Betänkande N:o 76. 5
uppsåt att göra skada, och att det unga sinnet
vanligen knappt hunnit besinna sin brotts-!
lighet, innan angren inställer sig; men att
fruktan för det svåra straffet, och öfvertyg
gelsen, att, i följd deraf, sedermera icke varda
i samhället återupptagen, liksom tvingar
brottslingen att, emot samvetets böjelse, gerningen
förtiga, har Herr Grefve Jacob Hamilton
hos Höglofl. Ridderskapet och Ädeln,
i afgifvet Memorial, föreslagit den jemkning
af nu gällande X>ag, att en person, som förm
sta gang föröfvar stöld, men inom två gånger
24 timmar derefter sjelf anmäler stölden
och det tillgripna godset återlemnar,
må frän det nu brukliga straffet af uppenbar
Kyrkoplikt befrias.
Ijag-Utskottet, till hvars granskning och
utlåtande detta förslag blifvit öfverlemnadt ,
har detsamma i öfvervägande tagit. Och sorn
uppenbar skrift och kyrkoplikt , enligt sin
natur och bestämmelse, icke utgör ett verldsligt
straff, utan är, jemlikt 1 §. yrde Cap. a£
1686 års Kyrko-ordning, ”den syndabekännelse,
som en syndare, lagvunnen och sak"fälter,
gör inför församlingen, då han till>,
stär sig vara uti den sak brottslig, för
”hvilken han uppenbart skriftas, och betyVgar
sin ånger Öf ver bemälde synd, beder
"Gud och församligen om förlåtelse, samt
V atlof var bot och bättringsa enär den
-
6 LagUtskolttls Betänkande N.o 76.
ris egentligen endast religleusa handling,
hvars rotta ändamål ar att, med förkunnande
af tillgift och försoning, upptaga den ångerfulle
och hotfärdige i församlingens gemenskap,
till fullt åtnjutande af alla Kyrkans
friheter, efter Utskottets tanka, ej kan
anges mindre behöflig och ändamålsenlig i
det af Motionairen förutsätta, än i andra fall,
der Kyrkoplikt är fureskrifven, finner Utskottet
så mycket mindre skäl, att förslaget
understödja, som det sällan skulle blifva
möjligt för brottslingen att bevisa å hvad
tid han stölden begått, eller att han inom
den föreslagna préscriptions-timman sjelf upptäckt
och erkänt sitt brott samt det stulna
terlemnat.
Utskottet tillstyrker derföre,
att Motionen må lemnäs utan
seende.
Stockholm den 15 Julii 1829.
N;q 77,
Ankom till Etped. Utsk. den U Julii 1819.
Betänkande öfver Riksdags-Fulb
mägtigen från Norrbottens
Laglusiatiets Betänkande N:o 77. 7
Län Fahle Burmans Motion,
om skärpning af straffet för
stöld, samt om belöning a f allmänna
medel för tjufvars upptäckande
och gripande
Da
erfarenheten skall visat, att, ehuru tjufnadsbrott
liro, i nu gällande Lag, med svårt
ansvar belagda, större delen af dem, som en
gång foröfvat stöld samt blifvit derföre straffade,
likväl sedermera, värre än förut, öfverlemna
sig åt samma afskyvärda last, och
orsaken dertill vöre den , att tjufven ej är
pligtig att gälda det stulna godset, så vida
han icke eger tillgång, hvilket fall dock sällan
inträffar, helst sådane förbrytelser vanligen
icke begås af förmögnare personer, och
tjufven nog vet att undangömma det stulna,
för alt i lättja och maklighet förtära hvad
han på sådant sätt förvärfvat och derigenom
njuta ersättning för den bestraffning han utstått,
har Riksdags-fullmägtigen från Norrbottens
Län Fahle Burman, hos Hedervärda
Bonde-Ståndet, i afgifvet och till LagUtskottet
remitteradt Memorial, yrkat , att
straffet får tjufnad rnci skärpas pd det
sätt, alt det stulna godset ovilkorligen skall
betalas med penningar eller, i brist deraf,
med arbete, d fästning eller annan tjenlig
arbets-inr ätt ning, efter någon viss beräk
-
S LagUtskottets Betänkande N:o 77.
ningsgrund • hvarjemte Motionairen hemställt,
am icke, till hämmande af dylika brott,
någon lämplig belöning af allmänna medel
bör utfästas för en haar, som skaffar
rätt pä. tjuf eller honom griper.
Vid detta arendes föredragning hos Hedervärda
Bonde-Ståndet är af Riksdags-fullmägtigen
från Elfsborgs Län Anders Danielsson
anmärkt, att det föreslagna stadgandet
om det stulnas ersättande genom allmänt
arbete skulle mota stora svårigheter
i verkställigheten, enär Staten blefve föranlåten
att öfver arbetet föra räkning med målseganden
; att Lagens föreskrifter, tillika med
den hos alia rättsinnige naturliga böjelsen
att vilja upptäcka och gripa brottslingar , i
den delen äro tillräeklige och mera verkande,
än allmänna belöningar, samt att bifall
till Motionairens förslag dessutom svårligen
kunde annorledes, än i sammanhang med
fullständig omändring af brottmäls-lagarne,
tillstyrkas; i hvilka anmärkningar samtliga
Riksdags-fullmägtige från Vermlands Län ,
J. J. Rutberg från Norrbottens Län, Casper
Wijkman från Upsala Län och Nils Månsson
från Malmöhus Län instämt, med tillägg
af den sistnämnde, 3tt en hvar, enligt
Lag, är pligtig att tjufnad uppenbara, vid
äfventyr att eljest anses delaktig i gerniagen,
samt att den egna rätts- och heders
-
Lagutskottets Betänkande N.-o 77. 9
känslan i detta afseende är den kraftigaste
och bästa uppmuntran.
Hvad sålunda å ena och andra sidan
blifvit anfördt är af Utskottet 1 öfvervägande
taget. Och hvad angar Motionairens yrkande,
att, till skärpning af straff för stöld ,
ovilkorlig skyldighet för tjuf att med penningar
eller allmänt arbete ersätta målseganden
det stulna godsets värde , må stadgas ;
så enär
a) en brottslings förpligtande, att gälda
den skada, han genom sin förbrytelse
vållat, är till natur och än-'
damål vida skiljdt från straff och
följaktligen ej kan, enligt Motionairens
åsigt, såsom en straffbestämmelse
stadgas ", och
b) målsegandens rättmätiga fordran på
ersättning för hvad honom blifvit
frånstulet redan förut finnes erkand
och, så vidt ske kan, försäkrad,
genom stadgandet i 4 §. af
40 Cap. Missgernings-Balken , att
allt hvad stulet är hör gäldas ater,
förr än böter uttagas, och att tjufven
shall, der han det ej gitter,
malseganden med arbete förnöja ,
JO fiigUtsiottets Betnniande N:o 77,
när tjuf ej lif mister, eller till Kd<
nungens arbete dömd är j samt
c) Motionairens förslag om allmänt ,
i stället för enskildt , arbete till
målsegandens förnöjande, i händelse
tjuf ej kan det stulna återgälda,
ej skulle kunna, om det än
vore i och för sig sjelft lämpligt ,
för närvarande antagas och verkställas,
enär tjenlige och till rack 1 i —
ge allmänna arbets-inrättningar för
ett sådant ändamål saknas ,
tillstyrker Utskottet }
att denna del af Motionen icke
må till någon åtgärd föranleda,
Beträffande åter Motionairens hemställan
om anslag af allmänna medel till belöning
åt den, som tjuf upptäcker eller fastta
ger;
så, i betraktande deraf,
a) att hvars och ens egen säkerhet
och fördel påkallar medverkan tili
missgerni ngars upptäckande samt
missgerningsmäns ertappande och
befordrande till laga bestraffning •
b) att uppmuntran till angifvelser i
allmänhet, genom utsättande af be
-
LagUtslettets Bettiniaiidt N;o 77. 11
löningar, kan leda till missbruk
och skadliga följder, och dessutom,
såsom maxim, icke gillas af allmänna
tänkesättet j
\ 0
c) att offentliga Police- och Aklagare
Myndigheternes
i -Lag och Författningar
föreskrifna åligganden
och åtgärder, till uppdagande och
beifrande af så väl tjufnader som
andra brott samt till brottslingars
efterspanande och gripande, hittills,
i förening med den i Lag stadgade
ansvars-påföljd för medverkan
till döljande af veterlige missgerningsman
eller deras missgerningar,
i allmänhet motsvarat ändamålet
och behofvet 5 samt
d) att det är Police-Magten obetaget
att, i serskilda fall, der det pröfvas
tjenligt och nödigt, genom belöningars
utfästande befordra ifrågavarande
ändamål,
anser Utskottet
sig icke ega skäl att med sitt
tillstyrkande omförmälde hemställ
lan understödja.
Stockholm den i5 Julii 1829,
12 LagUlskottcls Betänkande N.o 78.
N:o 78.
Ankom till Exp, Utskottet den 23 Julii 1825,
Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
från Hallands Län,
Peter Anderssons Motioner, om
ändring af Strafflagarne för
stöld m. m.
H os Hedervärda Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen
från Hallands Län Peter
Andersson, uti tvänne serskilde, genom Utdrag
af Ståndets Protocoll för den 15 sisth
December, i ett sammanhang till Lag-Utskottets
behandling öfverlemnade Memorial ,
framställt åtskilliga yrkanden, syftande till
ändring af nu gällande strafflagar, serdeles i
frågor om stöld.
Då Utskottet sökt göra sig reda för innehållet
af dessa Memorial , har Utskottet
trott sig finna Motionairens förslag kunna
sammanfattas i följande punkter, nemligen:
1:0 att för all slags tjufnad må stadgas
urbota straff, dock hvarken spöslitning eller
fängelse vid vatten och bröd, utan fängelse
med arbete från 6 månader till 3
Lagutskottets Betänkande N":o 78. l5
är för forsla resan, från 3 till 6 år för andra
resan, oell på lifstid för tredje resan enkel
stöld, men för inbrott, stöld ute på marken,
nidirigs- lius- och kyrko-tjufnad ett, i förhållande,
långvarigare fängelsestraff j
a:o att brottslingen må serskildt ålägga*
att, sedan målseganden blifvit förnöjd , ersätta
så väl Kronan all den kostnad, som för
honom under ransakningen och fängelsetiden
göres, som ock Åklagaren , Domaren och
Nämnden för deras tingsresor och utgifter,
och det antingen med penningar eller, i brist
deraf, med ökadt fängelse och arbete;
3:0 att förbrytaren, derest han icke hat
eget hem eller laga tjenst, ml, efter undergången
bestraffning, såsom lösdrifvare i häckte
qvarliållas, och, på lika sätt som försvarslöse
personer, hvilka för vanart icke vilja
eiler kunna erhålla årstjenst, vara för alltid
underkastad Kronans arbete , mansperson å
Correctionshus , som dertill borde inrättas,
eller vid Skeppshvarf i Stockholm, Carlscrona
elier Götheborg, på Wanäs fästning eller
vid Höganäs stenkolsgruva, men qvinna å
Spinnhus eller andra allmänna arbets-inrättnlngar,
hvilka till den ändan borde utvidgas,
sä att brist på utrymme och arbete icke
inträffar.
l4 LagUisAoiteis BetflniunJe No 78,
4:o att, i händelse sådane personer, erhålla
enskild tjensr, hvartill de dock icke
linge utsläppas, innan de minst ett år förrättat
allmänt arbete, husbonden bör, vid vite,
ansvara, att tjenstehjonet i sin tjenst för.
h;ifver och icke lår tillfälle att i orten kring»
Stryka ;
5:0 att dylika tjenstehjon, de der icke
eller finge städjas eller legas på mindre än
ett års tid, skola, om de vid tjensteirets slut
icke qvarstanna i samma tjenst eller förskaffa
sig annan, å nyo till allmänt arbete hållas;
6;o att Häradsskrifvarne inom hvarje
Län böra alla år, vid mantalsskrifningarnes
slut, till Konungens Befallningshafvande ingifva,
och Konungens Befallningshafvande ,
vid vite, inom en månad derefter, antingen
till Krigs-Collegium eller till Förvaltningen
af Sjö-Ärendena insända förteckningar öfver
allt löst folk, som för Kronans arbete är att
påräkna;
7:0 att den, som hos Föreståndare för
arbets-inrättning gör ansökning att få uttaga
arbetsfånge till enskild tjenst, bör med
prestbetyg styrka sin fräjd, och fånge ej utlemnas
till någon, som sjelf för tjufnad eller
delaktighet deri varit tilltalad ;
Lag Utskottets Betänkande Nio 78. i5
Klo att Kongl. Maj:t må ega, uppå skeende
ansökning, till fästnings- eller annat
allmänt arbete, på viss tid eller för alltid ,
döma den, som för delaktighet i tjufnad eller
anann missgerning flere gånger varit un.
iler tilltal ställd och antingen blifvit sakfälld
eller befunnits med bindande omständigheter
så besvärad, alt han, enligt vederbörande
Landshofd inges, Domares, Kyrkoherdes
och Församlings intygande, kan anses såsom
en för orten farlig och skadlig person ;
gro att den, som till allmänt arbete för
viss tid blifvit dömd, men rymmer, ml för
rymningen plikta med ett års arbete derutöf.
ver ; och slutligen
10:0 att fästningsfånge, sorn falskligen
uppgifver sig hafva å annor ort föröfvat
stöld, skall gaida all den kostnad, som genom
ransakningen derom förorsakas, eller, i
brist af tillgång, undergå motsvarande kroppsplikt.
Dessa Motioner har Utskottet förehafc
Och hvad först angår den i lOrde punkten
upptagna fråga, huru fånge, som falskeligen
uppgifver sig hafva a annor ort begått
missgerning, må anses ; så får Utskottet åberopa
sitt i detta ämne afgifna Betänkande
N:o 30, tillika med det ytterligare Utlåtan
-
i6 LagUtskotteis Betänkande N:o 78»
de, hvilket Utskottet, i anledning af erhållna
aterremisser, ofördröjligen skall meddela»
Beträffande sedan de ämnen, som inne-,
fattas i 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 punkterne j
så anser Utskottet dem ega si nära och oskiljaktigt
samband med de till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
gemensamma handläggning hörande frågor om
bestämmande af de personers qvalification,
hvilka böra till allmänna corrections- och arbetsinrättningame
försändas, om förbättring af
Police-författningarne, om åtgärder till förekommande
af landstrykeri, samt om laga försvar,
m. m., att de ej kunna af Lagutskottet
serskildt behandlas; hvarföre Utskottet
tror sig endast böra hänvisa till de Utlåtanden,
hvilka bägge Utskotten komma att öfver
berörde ämnen gemensamt afgifva.
Vid öfvervägande åter af de tvänne öfr
rige punkterne af Motionairens förslag, nemligen
om förändring af gr under ne och sättet
för bestraffning af stöld, samt o/n stadgande,
att tjuf skall gälda all den kostnad,
sorn under ransakningen och fängelsetiden
blifvit för hans skull gjord, eller, i saknad
af tillgäng, plikta med fängelse och arbete,
bar Utskottet för sin del funnit,
jtj(igT7tskoittts Eelänltcinxle N:o ?8. *7?
a) att ovilkorligt urbota sirafT för alf
slags stöld Icke öfverensst ammer
med brottets natur och straffets ändamal
;
b) att det antagna bestraffnings-sättet a£
dels penninge-böter, dels spö och.
ris eller fängelse vid vatten
och bröd, och dels fästningsarbete
på vissa år eller på lifstid > efter
brottets art och omständigheter, dessutom
så ingår i andan och systemet
af nu gällande strafflag, att det
icke kan , ulan vid en fullständig
omskapning af nämnde lag , borttagas
eller ändras; samt
fe) att en brottslings förpligtande att ersätta
Statens kostnader för brottslingens
lagförande och bestraffning, icke
mindre i tjufnadsmå! än andre brottmål,
strider mot rättvisa och billighet.
Utskottét tillstyrker alltså >
att dessa Förslag ej må antagas»
Stockholm den 15 Juli i 182g.
jSih, till Rihs-St. Prat, jg2S och IS19> 7 Sami. 1 AfJ. J,
6:te tilt c a idra B.dei,
r8
LagUtskottets Betänkande N.o 7g.
N:o 79*
Ankom till Exped. Utsk, den 23 Julli 1829,
Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielssons
ifrån Elfsborgs Län Motion,
örn ändring af rättegångseller
fatalietimman vid Härads-Rätterne.
"Uti Memorial , som af Hedervärda EondeSiåndet
till Lag-Utskottet blifvit remitteradt,
har Riksdags-Fullrnägtigen cinders Danielsson
ifrån Elfsborgs Län föreslagit , att rättegångstimman,
eller rättare fatalietimman, vid
Härads-Rätt må flyttas tillbaka ifrån kl, 7
till klockan 2 eftermiddagen; till grund för
hvilket förslag Motionairen andragit, att den
part, som icke är framme på Tingsstället kl.
a eftermiddagen , sällan kommer kl. 7 ; att
denna sena tid på dagen är högst obeqväm ,
mindre för Domaren, än för parterne; atc
det mången gång vöre svårt för en part att
■vänta sin vederdeloman till sent på aftonen,
och sedermera under natten färdas hem från
Tingsstället , der tillräcklige rum för Tesande
ofta ej finnas; samt att rättigheten att
hafva fatalierna öppna till kl. 7 eftermiddagen
börjat så missbrukas, att det snart icke
LagUtshottets Belänfande N:o 7g. 19
lönar mödan för Domaren att hälla session
på dagen, enär, i vigtigare mål, parterne sällan
infinna sig förr, än mot aftonen 5 och.
då enahanda förhållande synes snart komma
att ega rum äfven i ringaremål, blefve följden
, att Domaren måste missbruka sin magt
och hålla sessioner om nätterne.
Öfver detta förslag får Utskottet nu
vördsamt afgifva det utlåtande, att
a) då mängden af de ärende# , som af
Härads-Rätterne skola handläggas
under den inskränkta tidrymden
för deras lagtima sammanträden ,
oundgängligen fordrar, att desse
domstolars sessioner hållas ej blott
på förmiddagarne , utan afven på
eftermiddagarne ,
b) då icke blott Domaren och , i synner
het,
Nämnden, utan äfven Tings?
menigheten, har fördel af den tidsbesparing,
som genom eftermiddags-'
sessionerne vinnes,
c,) då det, genom Kongl. Brefvet till
samtlige Hof-Rätterne den 27 Maji
1801, är iörordnadt , att EUradsRätts
session ej senare än klockan
sju hvarje afton skall slutas, derest
rLagUt skottets 'liftänkande N:o 79'
icke serskilda omständigheter nl*
gon gäng skulle t utan partemes olä*
genhet, till längre sammanträde
föranleda,
S) da i genom samma Kongl. Bref \ nö^
dige contrdler i detta afseende ärd
föreskrifne samt vederbörande Ad»
vocat-Fiscaler anbefallde att 5
händelse någon försummelse denning
nan yppas, den felagtige genast un-t
der tilltal ställa och till laga an-;
svar befordra , samt
p) 3å Utskottet redan , för de maij I
hvilka fatalier vid Härads-Rätt för^
nämligast komma i fråga , nemligen!
concursmål, i sitt afgifna Betän-3
leande Nio 62, tillstyrkt, att fatalier
timman må bestämmas till klockan
3 2 på dagen ,
Utskottet anser
sig icke ega skäl att Motionaid
rens yrkande understödja.
Stockholm den 15 Julii 1829*
LagUtnkotlets Betänkande N:o 80; si
N:o 80,
Ankom lill Exped. Utskottet den 29 Julii 132'J.
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtigen
Anders Danielssons
från Elfsborgs
Län Motion, om förklaring
öfver 5:te och 6:te
i 23 Capitlet Rättegängs-Balken,
Y. . _
ill Xjag-Ulskottet har, genom remiss från
Hedervärda Bonde Ståndet, blifvit öfverlemnadt
ett af Riksdags-Fullmägtigen Anders
.Danielsson från Elfsborgs Län till Ståndet
ingifvet Memorial, hvaruti finnes anfördt,
att, ehuru ordningen bland Domstols Ledamöter
för omröstning till Dom är i 5:te §
af a5:dje Capitlet Rättegångs-Balken utstakad
, och stadgandet i 6:te §, af samma Capitel
och Balk : ”begarar någor rådrum, att för
sakens vigt sig nogare betänka ; håfve ther
lof till, och varde dämed omröstning uppskof,
” efter Motionaitens förmenande utmärker,
att omröstningen bör ske i ett sammanhang
och vid samma "dttegångs-tilljellie af
alla Domstolens Ledamöter; så enär erfarenheten
dock skall visat J att ett helt annat
22 LagUttkottets Betänkande Nio 80.
omröUningssätt är brukligt, i ty att, så i
Öfve - som i Under-Domstolar, deri, som
ytterit i Rätten sitter, yttrar sig en dag, nästa
L datnot en annan dag, och så vidare, så
att omröstningen stundom kan komma att
räcka icke blott veckor, utan ock månader,
ansåge Motionairen det icke vara olämpligt
att , till afskaffande af ett sådant bruk, den
föreskrift blefve meddelad, att of vanberorde
lagstadgande, såsom icke ändradt, bor vid
Domstolarne oeftergifligen iakttagas, helst
genom det anmärkta förfarandet flere betänklige
förhållanden uppkomma, och den gemen"
samma öfverläggning, som med Lagstiftarens
förordnande om ett visst antal Ledamöter
i Rätten varit afsedd, helt och hållet
förfelas.
Utskottet, som instämmer i Motionairens
mening om rätta förståndet af ifrågavarande
lagrum , och som tillika har sig bekant,
att afvikelse från denna tolkning ej sällan
i tillämpningen eger rum, anser ock, lika
med Motionairen, angelägenheten fordra ,
att bruket åter föres till enlighet med Lagen,
genom utfärdande af en förklaring, som undanrödjer
ali anledning till skiljaktighet i
omröstningssättet. Det är tvifvelsutan öfverflödigt
att anföra de flera olägenheter, som
kunna uppstå deraf, att, i en och samma
sak , de Rattens Ledamöter, som skola i §a
-
LagVtskottets Betänkande Nio 8o- 2:5
ien döma, å serskilde Rättegångsdagar afgifva
gina yttranden till Protocollet, utan lärer
det vara tillräckligt att fästa uppmärksamheten
vid de tvänne omständigheter, Motionai
ren
vidrört,  den ena, att, då parterne äro
berättigade att erhålla del af Protocollet, så
snart detsamma blifvit i vederbörlig tid oell
ordning justeradt, sakens utgång möjligen kari
blifva parterne bekant, innan omröstningen
ens är slutad, hvilket åter kan föranleda till
bemödanden å endera partens sida att tillvägabringa
hinder ocb uppehåll i sakens afslutande,
samt den andra och väsendtligasie,
att ändamålet med Domstols sammansättning
af flere Ledamöter, som är, att skiljaktiga åsigter,
ej mindre i afseende på sakens beskaffenhet,
än rörande lagens tillämpning,
må blifva, under Domstolens rådplägning
och iunan beslutet fattas, sorgfälligt undersökte,
begrundade och med hvarandra jern»
förde , genom det enstaka röstandet gär för -  loradt.
Utskottet finner sig derföre befogadt att
till Rikets Ständers pröfning vördsamt framställa
följande
förslag
till förklaring öfver 5;te och filt®
§§* i a3:dje Cajutlet Kättegångs-Ralken
t
S.4’ LegUukoltets Betänkande N:o 80.
Med Lagens ralla forsland och
mening i dessa rum instämmer, att,
vid omröstande till dom , alle Rättens
Ledamöter, som i omrösiandet
böra taga del, skola vid samma
tillfälle, i den ordning Lagen
stadgar, sina meningar yttra; tili
hvilken ända , sa snart läsningen
af handlingar/te är slutad och saken
sa beredd , att den kan till öfverläggning
och afgörande företagas,
den Ledamot, sorn anser sig
behöfva rådrum att, för sakens
vigt, sig nogare betänka , skall,
innan omröstningen börjas, sådant
till Rättens Protocoll anmäla , i
hvilket fall omröstningen uppskjutes
och handlingarne till honom
öfverlemnas. Bcgäres rådrum af
två eller flere Ledamöter; då öfverlernnes
handlingarne först till
den af deni , som ytterst sitter,
och derpå , när han till Rätten
handlingarne återställer, till den.
i ordningen närmaste , och sd vidare,
hvilket hvarje gång i Protocollet
antecknas ; och bor, sedan alle
de Ledamöter, som det äskat, sålunda
af handlingarne haft del
samt fått begagna den i Lagen
medgifna betänketid 7 omröstning
LagUtskotlcts Betänkande N:o S I* 25
gen genast, ejler hållen öfverläggning,
i föreskri/veu ordning för
sig gä , nian att ytterligare uppsta/
dermed till en annan rättegångsdag
för någon Ledamot må
ega runi.
Stockholm deri 25 Jula 1829.'
N:o 81.
Ankom till Exped. Utskottet den 29 Julii 1819;
Betänkande öfver Herr F. L, Rosenqvists
samt Herr Kyrkoherden
Lyths förslag till ändring
af 1 Cap. 12 §. Rättegångs-Balken.
Med åberopande af de anledningar, alt allmänna
Lagen i ia §, af 1 Cap. llättegångsBalken
, der ansvar är stadgadt för Domare ,
sorn fäller orätt dom, lemnat 5t godtycket
att ansvapet bestämma , så framt icke visas
Jtan i att den orätta domen tillkommit af hat
LagUtskottets Betänkande N;a 81,
eller illvilja , saint att Kongl. Brefvet den to
December 175Ö, sorn ålägger Öfver Rättet ne
att noga tillse, huruvida vederbörande Underdomare
gjort rätt, tyckes liksom antyda,
att orätt dorn icke kan från Ofver-Rätt emanera
, har Herr Fr, L, Rosenquist hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln föreslagit, att
berörde §. måtte erhålla följande lydelse :
’’Fäller Domare i Under-Rätt orätt
dom , vare sig antingen af uppenbar vards,
löshet, okunnighet, eller oförstånd, eller gitter
parten visa, att Domaren antingen genom
origtig tillämpning! af Lag och Författningar,
eller ock genom sjelf gjorda skäl
och slut följder, tvärtemot den ledning, han
af handlingarne bordt taga, beredt sif tillfälle
till meddelande af dom eller utslag ,
sorn af Öfver-Rält, utan fÖrekomné nya
eller andra skäl, varder ändraclt och ogilladt,
uppå grunder, som i Öfver-Rättens
beslut skola bestämdt och tydligt upptagas,
varde vid sakens slut skiljd frän Domareämbetets
utöfning pä längre eller kortare
tid, dock icke under en månad, samt ersätte
till hälften med den tappande parten
all den kostnad och det besvär, som den
vinnande parten bevisligt blifvit tillskyndadt.
— Ar det Öfver-Rätts dom eller utslag ,
sorn sålunda af Hogsta Domstolen ogillas,
varde Öfver-Domare på. dubbelt längre tid
LagUtskoltets Betänkande N:o 8l. 27
än Under-Domare fran Embetets utöfning
skiljcl, och kostnadsersättningen blifve sorn
nyss är nämnd!, Gifver Domare origtig
hänvisning till ändrings sökande, ersätte likaledes
all kostnad och förlust, S0771 pnr
derigenom
fått vidkännas; och skall
den Domstol eller det Embete-Verk, dit parten
origtigt blifvit förvist, genast bestämma
berörde ersättning, i fall parten det äskat
och förteckning derpå, ingifvit.”
Derjemte har Herr Kyrkoherden Lyth,
hos Högvördige Preste-Ståndet, andragit, att
fastän Kongl. Brefven den 10 December
1756, den 12 November 1761 och den 2
Maji 1766 innehålla förklaringar öfver tillämpningen
af ofvanberörde lagtum, och instructionerne
för Konungens Justitise-Canceller
samt Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman
äfven meddela hänvistii.ngar i samma
hänseende; så skola dock märkvärdiga rättegångar
visat, att de gifne utvägarne förden
förfördelade enskilde parten, att erhålla upprättelse,
äro alltför besvärlige , samt att allmänna
Dagens bud behöfver förtydligas och
till sin fulla kraft upplifvasj i betraktande
hvaraf Herr Kyrkoherden föreslagit följande
tillägg till samma lagrum :
”Fäller Under-Domare dom, som genom
högre Domstols och Öfv er-Rätts} till och
ag LagUtskottets Betänkande N:o 8 ti
med Konungens Högste Domstols, samman•
stämmande domar sedermera varder upphäfven,
varde, såsom för dom, fälld af upp erthur
vårdslöshet eller oförstånd, ovilkorligen
stahl under tilltal af publik åklagare
Desse tvänne till Lag-Utskottet remitterade
motioner äro gemensamt af Utskottet
granskade. Och sorn det förhållande , att eti
lägre Domstols beslut varder af en högre Domstol
ändradt eller uppliäfvet, ingalunda, i och
för sig sjelft, utgör bevis, att samma beslut tillkommit
af uppenbar vårdslöshet , okunnighet
eller oförstånd, och således ej eller bör ovilkorligen
föranleda till den lägre Domsto--  leus ställande under tilltal, långt mindre tagas
till grund för dess fällande till ansvar;
så och enär 12 §. i i Cap, Rättegångs-Balken
innehåller så tillräckliga och ändamålsenliga
föreskrifter, att, vid deras sorglälligä
tillämpning, hvarken en genom Domarens
antingen vårdslöshet eller oförstånd elter ock
tippsåtliga orättvisa lidande part kan gå miste
örn upprättelse och skälig ersättning, eller
Domaren undgå det ansvar hans förseelse
förtjenar, finner Utskottet, för sin tiel, hvarken
någotdera af de förslag, Motionairerne
framgifvit , vara lämpligt, eller i öfrigt någon
ändring af ifrågavarande lagrum behöflig, och
tillstyrker således,
Lag Utskoitits Betänkande N:o 82. 29
att Rikets Ständer matte lemna dessa
Motioner utan afseende.
Stockholm den 23 Julli 182g,
N:o sa.
Antom till Exped. Utskottet den Julö 1829.
Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
från Stockholms
Län Nils Justilius Mot ion, om
en allmän förklaring, som fö~
reskrijver, huru Domslut skoJa
jörfattas.
I\ f Riksdags-fuflmägtigeri från Stockholms
Län Nils Insulin är hos Hedervärda Bonde-Ståndet
i skriftligt Memorial yrkadt, att
då, oaktadt Lagens föreskrift i åtskilliga rumj
att i all Dom tydeliga skall utsättas de hufJ
vudskäl och den Lag hvarå slutet grundas’
rättsökande parter nu för tiden oftast skola,
blifva afspisade med det knapphändiga besked,'
att vederbörande ”icke finna skäligt sökant
dens anhållan bifalla,” eller ”pröfva rättvist
att parten* talan ogilla/’ utan att något Imf
-
5o LagUiskottets Betänkande N\o 82.
vildskäl, och högst sällan någon Lag, anföres
till upplysning för parterne eller till åtlagaläggande
af rättvisan och lagligheten af
den åtgärd Myndigheten vidtagit, långt mindre
de skäl vederläggas, hvilka synts kunna
tiy ett motsatt beslut föranleda, alla Autoriteter,
sorn ega att beslut meddela, men serdeles
de Allmänna Rätterne, måtte genom en
af Konungen, på Rikets Ständers begäran,
utfärdad allmän förklaring, vid ovilkorlig
påföljd af böter och ersättning till den klagande,
förständiga*:
”1:0 att uti hvarje beslut noggrannt
>’och fullständigt utföra , icke allenast pd
”hvad sätt hvarje omtvistadt factum är
till verkligheten bestyrkt, utan ock alla de
’’hufvudskål samt deri Lag, hvarå hvarje
”del af slutet grundas ;
”2:0 att, när ingen Lag finnes, hvars
ordalydelse inträffar med sakens ådaga”lagda
förhållande, lika utförligt beskrifva
”den landsecl, allmänt erkända förnuftssats
”eller lagprincip, hvaraf beslutet blifvit en
"följd; och
”3:0 att jemväl antyda det tolk”ningssätt,
hvarigenom samma princip blif«
"vit härledd från Lagens analogi eller dess
”orsak6
LagTftskottetS Betänkande N:a 82. 5i
Benna till Lag-Ulskottets behandling
hänvisade Motion är af Utskottet öfvervägad.
Och som Allmänna Lagen stadgar, i
Mista Capitlet u §. Rättegångs-Balken , att
”Domaren skall Jioga pröfva Lagens rätta
mening och grund, och ther efter denna;
men ej theremot, efter egen godtycke ,*’ och
au. ”landsed, sorn ej har oskäl med sig, ma
hafi ock rätta sin dom efter, ther beskrifveil
Lag ej finnes f* i 20 Capitlet 2 att
'när dom å Härads- eller Lagmansting fällas
skall, Häradshöfding och Lagman skola
underrätta Nämnden om saken och the
skäl theri äro, så ock hvad Lag i thy fall
säger i 5 §. af samma Capitel, att’’ när,'*
i andra Domstolar,.”omröstas skall, hvar bör
grunda sin rosi pä Lag och klara skäl
samt ändtligen i 24 Capitlet 3 §. berörde
Balk, att ’ ali Dom bör fästas på. skäl
och Lag och ej pd godtycke', och skall sjelfva
saken och målet, ther i tvisten består,
med thes nådiga omständigheter, tydeliga
theri utsättas, sd ock the hufvudskål och
then Lag, ther d slutet grundas;" så, enär
dessa stadganden, efter Utskottets omdöme, ej
allenast äro så klara och bestämda, att något
förtydligande deraf ingalunda är behöfligt
utan ock, så vidt Utskottet förmått uppfatta
Motionairens mening, I sjelfva verket innehålla
allt hvad Motionairen i den äskade förklaringen
vill hafva £öreskri£vet> finnér Ut
-
32 LagUtskottets Betänkande Ntris 82 och 83.
skottet, som anser några närmare lagbestämmel»
ser, i afseende på Domars och Utslags form och
uppställning, i allt fall vara både öfverflödig
ga och olämpliga, otn ej omöjliga, sig salena
all anledning alt Motionen understödja, oell
får derföre vöidsamt
tillstyrka ,
att något afseende S ifragavaran?
de förslag ej må göras.
Stockholm den 23 Julii 182g,
N:o 8j*
lÄnkom til] Exped. Utskottet den 30 Julli 1819;
Betänkande, i anledning af Herr
Friherre Fredrik RidderstoU
pes Motion, om stadgandei hit*
vida Charta Si g i llatce~för säljning
sm an är att anse såsom
Uppbördsman, eller ej,
•Af den anledning; att 4:dé punkten I 13 z{
Kongl. Förordningen om Stämplade Papper^
af?
LagUtsholtets Betänkande N:o 83* 35
afgiften innehåller, atf ”allt underslef med
stämpladt papper, uppbärande ai högre betalning
än utsatt är, förfalskning eller annan
grof förbrytelse skall straffas efter allmän
Lag,” men det ingalunda vore bestämdt t
om förbrytaren bör anses och straffas såsom
Uppbördsman eller bedräglig Gäldenär,
har Herr Friherre Fredric Ridderstolpe
hos Högloflige Ridderskapet och Adeln yrkat
, "att någonting härom matte stadgas
Då Lagutskottet, som öfvervägat denna
till dess åtgärd hänvisade motion , icke
funnit Kongl. Kungörelsen den 8 Januarii
1824, angående stämplade Pappers-afgiften ,
eller någon annan nu gällande Författning,
gifva anledning till den mening, som skulle
Chartoe.Sigillatas-Försäljningsmän för närvarande
kunna betraktas såsom Upphördsmän ,
och skäl icke är förhanden alt en sådan e~
genskap hädanefter dem tillägga, hvilket ej
eller Motionairen yrkat, får Utskottet endast
förklara , att
Utskottet anser
något stadgande i detta ämne ej
vara af nöden.
Stockholm den a3 Julii 1839.
Biht till Riki-St. Prat. 18^8 och l8*9« 7 Sami, t $
6:te H-.t. a dra Hulet.
54 ZagUtf hotteli Betänkande N:d 84*
N:o 84.
Ankom till Exped. Utskottet den 29 Julii 1819J
Betänkande, i anledning af Riksdags
-Fullmägtigen Herr C.
Fr. Lundmans Motion, om
rättighet för for äring se g are
att hos Konungens Befallningshafvande
erhålla så kalladt
Promotorial i lagsökningsmul.
Till Lagutskottet har Välloflige BorgareStåndet
öfverlemnat ett af Riksdags-Fullmägtigen
Herr C. Fr. Lundman till Ståndet
ingifvet Memorial, hvaruti är anförde,’
att, fastän det sällan lärer hafva inträffat J
att något Landshöfdingeembete vägrat med-,
dela Promotorial i lagsökningsmål till annan
Landshöfdinge , i hvars Län Gäldenären
borj ett uttryckligt påbud derom likväl skulle
lända till mycken nytta och lättnad för fordringsegare
, som hvarken hafva någon bekantskap
i orten , der Gäldenären har sitt
hemvist, eller medel och tillfälle att j till
lagsöknings utförande , dit göra serskild resa’
och sig derstädes uppehålla, hvilket ofta
skulle medföra större kostnad , än hela for-1
dringens belopp, utan hopp om full ersätt-'
ningj och har Herr Lundman derföre hem
-
LägVtskottets Betänkande N:o 84. 55
ställt, om icke en Författning härom kunde
blifva vidtagen och utfärdad.
Utskottet har tagit denna fråga i Öfvervägande.
Och ehuru , så vidt Utskottet bär
isig bekant, rättighet för fordringsegare att,
genom så kallade Promotorial af Konungens
Befallningshafvande i det Län , hvarest fordringsegaren
har sitt hemvist, få lagsökningshandlingar
fortställde till Konungens Befallningshafvande
i det Län , der Gäldenären
bor, icke finnes i Författningarne stadgad;
så enär likväl en sådan utväg till vinnande
af laga handräckning i utsökningsmål , i
följd af åldrigt bruk , varit fordringsegare i
allmänhet öppen , hvarföre ock lösen för Proxnotorialer
från Öfver - Ståthållare - Embetets
Cancellie och Lands- Cancellierne blifvit så
väl i den nu gällande som i äldre Expeditionstaxor
upptagen och bestämd , samt avskaffandet
af detta bruk, till hvars begagnan.'
de först i senare tider och endast vid några
få Lands-Canceliier rättighet lärer blifvit
förnekad eller i fråga ställd, skulle hafva
högst menligt inflytande på credit väsendet i
allmänhet och bereda mångå olägenheter J
helst då i vårt land offentliga Advocater;
eller Sakforare med embetsmanna-ansvar, till
enskildes tjenst, ej finnas, och ifrågavarande
ärendens anförtroende åt okände enskilde
personer är föiknippadt ej allenast med dry?
36 LagVtskottets Betänkande N:o 84*
ga kostnader, utan äfven med våda och osäkerhet
, anser Utskottet sig ega grundad anledning
att instämma i Motionairens hemställan
och
tillstyrka
utfärdande af en Författning , sorn
berättigar fordringsegare att hos Öfver
- Ståthållare-Embetets Cancellie
och andre Konungens Befallningshafvande
erhålla Promotorial å lag.
sökningar mot Gäldenärer, som i annan
ort af Riket äro bosatte ; i hvilket
afseende Utskottet får vördsamt
framställa följande förslag till
en sådan Författning:
Vill Borgenär utsöka fordran
hos Gäldenär, som har sitt hemvist
utom det Län , der Borgenär
ren bor, ege han att till Konung
gens Befallningshafvande i samma
Län ingifva sin till Konungens
Befallningshafvande i det
Län, der Gäldenären vistas, ställ2
da ansökning , med dertill hörande
handlingar; och äligge Konungens
Befallningshafvande i förstberörde
Län att öfversända ansökningen
och liandlingarne tilt
LegUtsåottets Uttänkande N:o 84- 37
Konungens Befallningshafvande i
det andra Länet, hvilken sistnämn ■
de har att, sedan Gälclenären blifvit
hord och målet vederbörligen
till afgörande beredt, sitt Utslag
meddela och till forstbemälde Befallningshafvande
insända, f ör att
Borgenären, emot lösen, tillställas;
äfvensom att, uppå Borgenärens
i enahanda ordning skeende
ansökning, och derest fordringen
är utmätningsgild, låta Utslaget
till verkställighet befordra,
och derefter de indrifne medlen
till samme Befallningshafvande
insända , för att till Borgenären,
emot vederbörligt qvitto, Öfverlemnas,
En Ledamots serskilda mening bifoga!.
Stockholm den 23 Julli 1829.
88 Bil. lill LagUtskottetr Betänkande N:o 84;
Reservation
af Herr Berg von Linde: Emot se^
nare »felen af Utskottets Förslag , hvarigenom
stadgas skyldighet för Kongl. Maj:ts BefalH
ningsliafvande att vara enskilde fordringse*
gares uppbördsman, nödgas jag mig reservera,'
emedan jag anser ett sadant åläggande föga
lämpligt, oförenligt med Kongl. Majlis Be-'
fallningshafvandes Embetsbefattning i öfrigt,
och föianledande till en ganska vådlig utsträckning
af Kongl. Majtts Befallningshafvandes
ansvarighet för Under-executorers
uppbörd , utan möjlighet att derå hafva den
säkra controll , som till skydd mot förlust
är nödig. Mig synas de i Betänkandet anförde
skäl fullt giltige att berättiga fordringsegare
hos Öfver - Ståthållare - Embetets Cancellie
och Kongl. Majus Befallningshafvande
erhålla Promotorial å Lagsökningar mot Gäldenären,
som i annan ort af Riket äro bosatte
eller vistande; men dermed anser jag
ock vederbörande fordringsegare böra vara
fullt belåtne , utan att denna rättighet jemväl
utsträckes till medlens indrifning och
redovisning. I detta afseende har han icke
behof af något Rättegångs-Ombud , och kan,’
j saknad af annan pålitlig Commissionair, dir
recte under recommendation, öfversända UtJ
slaget till Under-excecutorn med den följd,
att, efter utgången af den för verkställighets
LagVtskotiets Betänkande N:o 85. 09
åtgärd i Lag bestämda tid j ega anmäla sig
hos honom till erhållande af redovisning.
N:o S5‘
Ankom lill Exped. Utskottet den 29 Julii 1829,
Betänkande, angående Förslag till
Lag för Åhörare, som bivista
Riks-Ståndens sammankomster.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har; genom
Utdrag a£ dess Protocoll för den 1 sistlidne
April, anmodat Lag-Utskottet att upprätta ett
Lagförslag, sorn innefattade nödige straffbestämmelser
för de förbrytelser, hvilka kunde
begås af åhörare, som bivista Riks-Ståndens
öfverläggningar; i sammanhang hvarmed Rid-'
derskapet och Adeln till Utskottet remitterat
ett af Hr Grefve Claes Fredric ZZo/vz framgifvet
förslag till ett sådant stadgande, som
han ansåge vara för berörde ändamål tillräckligt,
så lydande:
”Fid medgifvét tillträde för Åhörare
Vrid Rikets Ständers öfverläggningar dlig
-
4» LagUtskottntf Betänkande N:o 85.
"ger den, eller dem, hvilka en sådan rät’’tighet
vilja begagna, att ställa sig till ef"terrätlelse
de ordningsreglor och föreskrif"ter
för Ahör ar nes iakttagelser, sorn hvarje
”Riks-Stånd finnér nödigt att i hvarje ser’
skildt fall stadga och offentliggöra
Derjemte har Välloflige Borgare-Ståndet,
som, i anledning af Riksdags-Fullrnägtigen
Hr M. E. Richerts hos Ståndet väckta Motion
om offentlighet vid Ståndets öfverläggningar,
uppdragit åt utsedde Deputerade att
i detta ämne yttrande afgifva , genom Protocolls-Utdrag
af den 5 sistlidne Mars lill Utskottet
ofverlemnat ett, i följd af berörde uppdrag,
till Ståndet ingifvet, af Riksdags-Fullmägtigen
Hr 11. A. Faltman uppgjordt Förslag
till Eng om offentlighet vid Riks-Sf anderts
sammanträden och of ver läggningar ,
hvilket är af följande lydelse:
l.”
’ Åhörare vid ett Stånds sammanträde
*'skola förblifva pä de deni anvisade plat”ser,
icke genom samtal eller på annat sätt
"blanda sig i öf v er läggningar ne eller deni
störa, icke eller genom ord eller åthäfvor
*'tillkännagifva bifall eller ogillande af hvad
*’inom Siandet förefaller, samt i allmänhet
’’efterkomma hvad Ståndets Ordförande, till
Lga-UiskoMets Betänkande N:o 85. 41
’’ordningens bibehållande, dhÖrarne föreskrift
”ver. Bryter någon häremot, varde han ,
”efter omständigheterna, antingen genom
"lämplig varning af Ordföranden kallad till
”ordning , eller ock, på Ordförandens be”fällning,
afvisad från sammanträdet; och
”ankommer det i ifrigt på Ståndets godt"finnande,
att från tillträde vid dess sam -  ”mankomster under påstående Riksmöte
”utesluta den, som en gång af förenämnyde
anledning blifvit afvisad.
2.”
'Bär Proposition till votering anslås,
,’skola dhurarne, innan voterings- sedlarne
31 utdelas, utur sessiousrumrnet afträda; men
"efter fulländad votering, och dd Ståndets
"beslut tillkännagifves, ega de att äter vara
*'tillstädes. Dessutom skall det bero af
"Ståndet, att, pä proposition af dess Ord*’förande
eller efter någon Ledamots ytiytrade
önskan, förordna, att dhörarne bö~
*’ra lemna
”motiver för propositionen eller beslutet be"höfva
anföras,
»’§. 3.”
*’Åhörare vare berättigade att under
**Ståndets sessioner anteckna de ämnen t
LagZJtskottets Betänkande Nio 85,
''hvarom Ståndet Öfverlägger, med allt hvad
”dervid yttras och beslutes, samt att under*
"rättelse derom i allmänt tryck meddela,
''under det ansvar, som i Tryckfrihets-För*
"ordningen bestämmes.
»’§. 4."
”Ellfver Ståndet eller någon af Dess
"Ledamöter, eller någon till Ståndets Cari*
’,c ellie hörande, biträdande betjening, under
”påstående session, af åhörare med ord eU
''ler gerning ofredad; dd skall sådant sd"som
EdsÖrebrott anses och bestraffas. Skulle
''någon åhörare försöka att våldföra ett
’'Riks-Stdnd eller någon af dess Ledarnö*
"ter, eller störa friheten i Ståndets öfverg
”läggningar, vare sådant ansedt som för-,
”räderi, och ankomme på Ståndet att slika
*’förbrytelser i laga ordning beifra låta.
*$ 5.’!
"Brott och förseelser af åhörare emot
”hvarandra eller emot någon af Ståndets
"Väkthetjening under Ståndets session, be"straffas
efter Allmän Lag, och botes dess”utom
för fredens störande vid Ståndets
”sammankomst, Tretton Riksdaler 16 skil*
"lingar.
LagUtsköttets Betänkande N.o 85. 43
% 6.”
yHvarje Riks-Stånd ege att för sig
*’upprätta serskilda reglementariska /'öresskrifter,
i afseende dels på bestämmandet
"af åhörarnes antal, dels på sättet och vil*’koren
får deras inträde> platsers anvisan"de
får dem, med det mera, som härmed
’’kan hafva sammanhang.
% 7.”
”Förbrytelser emot denna Lag åtalas
”vid allmän Domstol.
8.”
”Böter efter denna Lag fårclelas och
*’förvandlas efter Allmänna Lagens före-j
V skrifter.
’V 9-”
0Frågor om upphof vande) förändring
"eller förklaring af denna Lag behandlas
Vefter föreskrifterne uti Regerings-Formens
*87 /.
Vid öfvervägande af delta ärende J ha^
ÖUkoltet stannat i följande äsigter ;
44 LagUtskottets Betänkande N:o 85.
a) att, da det synes böra vara hvatt och
ett Riks-Stånd obetaget att inom sig
stadga de reglementariska föreskrifter,
som, till vidmagthnllande af ord.
ning vid Ståndets sammankomster,
anses lämplige, samt att i sidane
föreskrifter göra de ändringar eller
tillägg, som behofvet och förekommande
anledningar påkalla, den
ifrågavarande Lagen ej bör i detta
hänseende upptaga andra bestämmelser,
än den antydan, att hvar och
en åhörare bör rätta sig efter Ståndets
antagna ordningsstadga och åtlyda
Ordförandens tillsägelser j
b) att, dl rum, der Riks-Stånd har
sammanträde, bör vara lika fridlyst,
som rum, der Gudstjenst eller Rättegång
hålles, störande af rummets
frid, genom öfvervåld, bör bestraffas
enligt 18 Cap. 3 §• MissgerningsBalken,
samt buller och oljud, som
v sådant rum af åhörare åstadkommes
och förargelse orsakar, beläggas
med lämplige böter ;
c) att, då ansvar för våldförande af
Rikets Ständer och enskilde Riksdagsmän
redan är bestämdt i Grund*
lagen , hvilken äfven tillerkänner
LagUiskottets Betänkande N.o 85. 4$
Ståndens Secreterare och Betjeningen
i Ståndens Cancellier lika säkerhet
med Riksdagsmän, lagen för
åhörare bör för detta fall innehålla
endast hänvisning till Grundlagens
bud ;
d) att den hos Riks-Sfånd antagna
Vaktbetjening bör undersin tjenstgöring
i samlingsrummet njuta del
hägn, som tillkommer dem, hvilka
Konungens, eller hans Embetsmäns,
eller någon Rätts ärenden gå; samt
e) att fridsbrott, som i ty mål föröfvas,
böra åtalas vid den Domstol ,
dit målet efter allmänna rättegångsordningen
hörer, och åtalet utföras
af Rikets Ständers Justitiae- Ombudsman
, eller den han dertill förordnar.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter
har Utskottet, till följd af de erhål Ine remisserne,
uppgjort, och får härmed till Rikets
Ständers pröfning vöidsamt öfverlemna följande
förslag
till
Tjag för åhörare vid Riks- Stån»
dens sammanträden.
LagVtskottets Betänkande N.-o 85.
S §.
Den, sorn något Riks-Siånds of.
ver läggningar, såsom åhörare, bivistar,
dd sådant tillåtet är, ställe
sig till efterrättelse den Ordnings«*
stadga, Ståndet antagit, och åtlyde
hvad Ståndets Ordf örande, till ordningens
bibehållande, bjuder och
förkunnar.
z §.
löröfvar åhörare sådan ger-*
ning, som i 18 Cap. 3 §. MissgerningsBalken
sägs; varde straffad
efter ty, sorn der, för hvarje serskildt
fall, stadgadt finnes. Gör
åhörare buller eller oljud, eller
kommer eljest förargelse åstad-, bote
frän fem till femton Riksdaler.
3 §■
Huru den straffas skall ', som
djerfves våldf öra Rikets Ständer,
eller någon enskild Riksdagsman,
eller Ståndets Secreterare, eller Betjeningen
i Ståndens Cancellier,
eller störa friheten i Ståndens öfverläggningar,
skils i Grundlagen.
LagUtskottels Betänkande Nio 85. 47
4^ §•.
Forbryter sig någon, på sätt
i 18 Cap. 9 //. JUissgerningsBalken
sägs, mot Riks-Ständens Vaktbetjening',
vare lag, som der skils.
5 §■
Rikets Ständers Justitice-Ombudsman,
eller den han dertill Jörl
ordnar, ege att förbrytelser mot
denna Lag vid vederbörlig Domstol
åtala.
. • .
Atskillige Ledamöters serskilda meniri-3
gar bifogas.
Stockholm dea 20 Julii 1829.
Reservatione r:
jEmot det i senare Momentet af a föres
slagna stadgande, att åhörare, som gör bulle»
och oljud eller eljest kommer förargelse åstad,
skall böta från 5 till 15 E:dr, reserverade
sig Hr Friherre Ehrenborgh, saint Herrar
48 Bil■ till LagVtskottett Betänkande N:o 85.
Printzensköld och Berg von hinde, under
förklarande, alt om a ena sidan hvarje åtgärd,
sorn har till föremål att störa friheten i något
Slånds öfverläggningar, äfvensom personligt
öfverfallande eller förolämpande, vare sig
mot någon Ståndets Ledamot, Tjensteman eller
Vaktbetjent, bör i laglig ordning beifra*
och strängt bestraffas , syntes å andra sidan
åter annan påföljd icke lämplig för det bulr
ler och oljud, som ej på nyssnämnde sätt qva^
lificeras kan, än att den eller de, sorn dertill
vållande varit, eller ock, i fall för ordningens
återförande och bibehållande så nödigt
finnes, samtlige åhörare från öfverläggningsrummet
utvisas, med rättighet för Ståndet,
att, efter sig företeende omständigheter,
bestämma, huruvida den eller de, som buller
åstadkommit, må anses hafva sig så förbrutit,
att han förverkat rättigheten att Ståndets öfverläggningar
vidare bivista, och hvarom före.'
sk rift torde böra införas i hvarje Stånds Ordnings-Stadga
, såsom dit rätteligen hörande.
Om än det antages constateradt, att buller
bland åhörarne egt rum, torde sällan kunna
utredas eller i bevis ledas, hvilken eller hvilka
sorn det åstadkommit, så att Undersökningarne
härom oftast komma att förfela sitt ändamål
; och i fall full bevisning härom vinnes,
måste det blifva svårt, om icke omöjligt,
för Domaren, att endast på grund af vittnens
derom
Bil. t. LagUiskottets Betänkande N‘.o 85. 4ij|
derom fattade; ofta olika begrepp, bédömai
beskaffenheten af det buller och oljud, gom
föröfvats, och ra 11 vist tillämpa det på arbitrage
beroende bötes-ansvaret af 5 till 15
R:dr ; en pröfning, mot hvilken jemväl möter
den betänklighet, att det måhända ofta
torde komma att inträffa, att buller af oakt—
samhet , men ouppsåtligen, af åhörare åstadkommes,
och i hvilket fall rättvisan icke synes
kräfva eller ens medgifva botes-ansvarets
tillämpning.
Af Herr Professoren Bexell: Icke af personlig
ömtålighet, utan af skyldig aktning för
den Nation, hvars talan jag, såsom Representant,
förer, af uppmärksamhet för den bildade
Publik, för hvilken den Medborgerlig*'
hospitaliteten öppnade öfverlaggningssalarne
och anvisade platserne, har jag yrkat de kraftigaste
Lagstiftnings-garantier emot alla upp.
träden, som störa öfverläggningarne.
Skulle, efter närvarande tids lugna samiiälls-förhållanden,
jag bedöma en osedd,
stundande framtid, — jag skulle då anse ali*
straffbestämmelser, om icke alldeles öfverflöd
dige, likväl mindre nödige. Men min åsigt
af ifrågavarande Lagstiftning är icke —kan
icke vara denna*
Sih. till Riht-St. Prat, lgl8 och 18*9- 7 Samt. 1 Afd. 4
6ite Hit. a:dra B-det.
5q BU■ t• Lagutskottet* Betänkande N.o §5,
Jag anser derföre stadgandet i 2 §. af den
föreslagna ansvarighetslagen : >'Gor åhörare
Rullar eller oljud, eller hommer eljest förargelse
ästad, böle ifrån 5 till j 5 R\drv alldeles
icke stå i harmonia med de ansvars, och
bötes-bestämmelser, med hvilka dels allmänna
Lagen, dels serskilda lagstadganden belägga
äfven mindre förbrytelser än de ifrågavarande.
Jag kan icke tänka mig ett tillfälle
då, midt under öfverläggningarne ont
Fäderneslandets vigtigaste angelägenheter ,
ordningen, äfven uppsåtligen och med kall
beräkning, skulle kunna storas för de lumpna
böterne ifrån 5 till 15 R:dr. Det är
JTationens rätt att hnna sin Representatiansförsamling
kraftigt och ändamålsenligt omsluten
af Lagens hägn.
Emot 5 §. har jag reserverat mig. Den
innehåller; ”Rikets Ständers Justitice-Qm”budsman,
eller den han dertill förordnar,
egejatt förbrytelser emot denna Lag vid
Vederbörlig Domstol atala,'1 Jag anser
denna föreskrift hvarken uttala det bestämda
och tydliga språk, sorn bör vara Lagstiftarens,
eller förekomma den, af en mångtydig
hänvisning uppkommande, ändamålslösaste
tvist af alla — den om forum, Det kan
väl icke undfalla Lagstiftaren att Sjelf göra
Sig reda, hvilken den Vederbörliga Domstol
w, dit hans hänvisning syftade, Men det
Bil-1. LagUtskottets Betänkande N:o 85- 51
8r ej dermed nog. För den blifvande parten,
för det i handling uppträdande Ombudet,
skall det icke alltid blifva lika lätt att
rätt uppfatta den antydda meningen, Då
Lagen skall lydas af alla, bör ban afven vara
begriplig för alla. Eller är väl denna
Vederbörliga Domstol så ganska bestämdt gifven,
att man icke en gång i en alldeles ny
Lag något tydligare behöft anvisa den?
Svenska Representations-personalen eger
en redan af äldre samhällsförhållanden godkänd,
af våra ännu gällande Lagar bestämdt
anlagen, olikhet i Domstolsförhållanden, och
Ledamöterne i Rikets första stånd stå i ett
privilegieradt Domstolsförhällande till HofRätt.
Det framlagda Lagförslaget hade icke
gjort illa, om det klart och bestämdt uttalat
hvad det menade med Vederbörlig DomstolÅr
det väl Kämners-Rätt !! Skall inför den
Rikets Ständers Justitieombudsman framträda
och föra talan å Rikets Ständers vägnar,
VälanJ om det vore här, som ändamålet företrädesvis
vunnes. Jag skulle, godkännande
hänvisningen, deremot icke ega det ringaste
att erinra* Nära oförklarligt skall det
emedlertid af ganska många skäl för mig blifva,
hvarföre man, förbigående Hof-Rätt, i
detta fall söker att etablera ett rättegångssätt,
som, utom förtjensten att ega en instanee
iner, endast onödigtvis ökar udsutdrägten. I
Bil. till LagUtsKottets Betänkande N:o 85* 52
förbigående får jag härmed nämna, att sjelfva
Constitutionen (110 §. Reg. Form.) le runar
åt de i 3 §. af ifrågavarande Lagförslag
upptagne gröfre förbrytelser en så bestämd
tydning, att just denna tydning omissionligt
hänvisar till Hof*Rätt.
STOCKHOLM.
Elmina och Granbergs Tryckeri,' 182$)
%agVtslottets Bttdnicndt N.'o Sfti §
N:o §d.
AnEom till Exp. Utsk. den 4 Aug. tS19.
Betänkande öfver Herrar P. G. Ceder
schj ohls och M. jf. Crusenstolpes
Motioner om fastställande
af vissa grunder för
en ny Brottmäls-lag.
EL Högloflige Bidderskapet och Adeln
Siar Herr P. G. Cederschjöld anfon, att, om.
J,agsti ftaren alltid bör hafva afseende , icke
blott på rätisläran, utan äfven på folkets plägseder,
allmänna tankesätt och grad af moralisk
utbildning, så måste detta isynnerhet
gälla vid stiftandet afen Brottmåls-lag. Och
då begreppen om brott och straff i förunderlig
mon rätta sig efter allmänna opinionen,
samt svårigheten för en l^ag Comité, att
uppfatta och uttrycka en allmän mening, förmodades
utgöra förnämsta orsaken, hvarföre
något förslag till Brott måls-lag ännu ej kun?
nät atp,ifvås, hemställde Kerr Cederschjöld,
om icke Rikets Ständer nu borde yttra siri
opinion om de vigt igaste grunderna får
nämnde lag, sd att denria mening sedan
kunde tjena Lag-Comitén till ledning. Des
Sik.
till Mitt-St. Pro t. IglS och Igrip, Saint, 1 A/d. t,
7 \de H:t anira B:det.
9 Lagutskottet» Betänkande N:o 86.
ta grunder ansage Motionairen väsendtligen
kunna innefattas i svar på följande frågor:
i:o Skall den tilltalade hafva offentlig
Advocat, eller, såsom hittills, vara sig
sjelf öfverlemnad ?
2:o Skall brottsligheten af göras, såsom
hittills, af Domaren, eller genom Jury, och,
i senare fallet, antingen i alla eller blott
i vissa mai, t. ex. i sadane, der brottet dr
en opinions sak, såsom i personliga förolämpningar,
samt i sadane, der en fulltygande
vittnesbevisning cir nästan omöjlig
att åstadkomma, såsom i lönskalägen ?
3 :o Skall, i afseende på yttre våld ',
brottsligheten bedömas efter den genom sjelfva
handlingen tydligt ådagalagda praesumtiva
afsigten eller, såsom hittills, endast
efter handlingens tillfälliga följder ?
4:o Skola brott få försonas med penningar,
och skalf i såclant fall, plikten, såsom
hittills, bestämmas endast efter brottets
beskaffenhet, eller tillika med afseende
ä brottslingens efter Kronoskatterne bestämbara
förmögenhet, samt, i sistnämnde händelse,
vid personlig förolämpning, afseende
äfven göras på den förolämpades förmögenhet,
bildning och värdighet ?
Lagutskottets Betänkande N:o 86. 3
5:0 Skola spöstraff bibehållas ?
6:0 Skall vatten- och brådstraffet bibehållas
?
7:0 Skola lif stids fängelser bibehållas ?
8:0 Skall uppenbar kyrkoplikt bibehål/as
såsom straff?
Derjemte liar Herr Crusenstolpe till
Ridderskapet och Adeln framgifvit ett skriftligt
anförande, hvaruti, efter föregångne anmärkningar
om behofvet af en förbättrad
Brottmåls- och Straff-lag, om bristerne i nu
brukliga rättegångs-, ransaknings- och bevisnings-sätt,
samt om vigten och nödvändigheten
för Lag-Comitén att, vid utarbetandet
af förslag till en förbättrad Brottmåls-Iag ,
känna hvilka hufvudgrunder mest öfverensstämma
med Nationens kraf och önskningar,
yrkas, det Rikets Ständer mätte, såsom
grunder för det förslag till rättegång
i brottmål, hvilket kommer att af Comitén
utarbetas, yttra deras åsigter, huruvida, med
inskränkning i Brottmåls-domarens närvarande
ransaknings-rätt och åliggande, det
egentligen så kallade accusatoriska rättegångs-sättet
må inf örås, samt huruvida den
juridiska bevisnings-grunden , med tvänne
vittnens absoluta giltighet, bär till dess kraf t
'4 LagUlsJtotlets Bttilrtköhdc N'.o 86,'
och verkan orubbad bibehållas, jemte deri
närvarande organisationen af en Domstol,
som eger att på en gang pröfva hand*
lingen och tillämpa straff bestämmelsen, ellery
cm den bör utgöras af en ibland medborgare,
genom lottning eller parternas val
tillsatt Jury, med en äfven moralisk prof
ningsrätt.
Dessa Motioner, tillika med ett af Herr
Cederschjöld till Ridderskapets och Adelns
Protocoll serskildt afgifvet yttrande, hvaruti
han närmare utvecklat sina tankar rörande
de grunder för en Brottmåls-lag, som i först-»,
berörde Motion äro antydde, har Utskottet öf»J
vervägat. Och som Utskottet redan, i sitt
till Rikets Ständer aflåtr.a Betänkande, N:o
74, rörande granskning af det utaf LagComitén
utarbetade förslag till Allmän Civil-»
Dag, yttrat och sökt motivera sin mening J
att grunder för en Lag, som skall stiftas, ej
kunna serskildt, eller annorledes än i sammanhang
med de Lagbud, i hvilka grunder»
ne skola uttalas, på förhand definitivt anta»
gas och fastställas, — till hvilket yttrande Utskottet
nu fogar den anmärkning, att Rege»
rings-Formen, som i 87 $• tillägger Rikets
Ständer magt att, gemensamt ined Konungen,’
stifta Allmän Civil- och Criminal- samt
Kyrko-Lag, efter Utskottets tanka, ej kan ty»
das derhän, sorn skulle Konung osli Ständer
^LagUtsiotteti Betänkande Nt» 86.'
5
éga att, nied grundlagsenlig verkan, sanciionera
vissa abstracta satser, dem lagstiftningen
sedermera vore förbunden att, vid prof-'
ningen af ett i öfverensstämmelse dermed
utarbetadt Lagförslag, ovilkorligen följa ock
tillämpa, helst ett sådant förfarande skulle
vara oförenligt med, samt lägga ett olämpligt
och måhända vådligt band på den be-*
slutande-rätt, sorn hvar och en af de i lagstiftningen
deltagande Statsmagterne tillkommer
; — så och enär Lag-Comitén , som en
längre tid varit sysselsatt med författandet a£
förslag till en ny Brottmålslag , redan lärer, ensligt
de underrättelser Utskottet erhållit, hafva
i det närmaste fullgjort detta sitt uppdrag,
får Utskottet, under åberopande af de flera
uti nyssberörde dess Betänkande, i den der
förekommande likartade fråga, anförde skaf,
vördsamt
tillstyrka,
att Herrar Cederchjolds och C ni*
senstolpes ifrågavarande motioner ^
om fastställande af vissa grunder
för en ny Brottmåls-Lag, ej må af
Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 3i JuLii 18291
€ LagUtskottcts Betänkande N:o 87.
N:o 87*
Ankom till Experl. Utsk, den 4 Augusti 1819,
Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
Petter Anderssons
från Hallands Län Motion
om införande af Edsvuren
Nämnd, eller Jury, i brottmål.
Med framställning af åtskilliga brister och
olägenheter, hvarmed det nu gällande bevisningssättet
i brottmål skall vara behäftadt, har
Biksdags - Fullmägtigen Petter åndersson
från Halland, hos Hedervärda Bonde-Ståndet
, i afgifvet saint till Lagutskottet remitteradt
Memorial , yrkat, att Jury .matte i
Svenska lagskipningen införas, och till den
ändan en Lag antagas , som stadgar, att
alla gröfre brottmål bora prof vas af Edsvuren
Nämnd, bestående af tolf välfréjdade
personer, hvilka, efter af hörd ransakning
och inom slutna dörrar hallen öfverläggning,
hade att yttra sig, huruvida den
anklagade är skyldig eller ej skyldig till
det åtalade brottet. Denna Nämnd skulle,
efter Motionairens förslag, utgöras, å landet,
af Härads Nämnd jemte tolf andre årligen
eller livart tredje år valde personer , men, i
LagUiskottets Betänkande N:o 87. 7
stad, af tjugufyra årligen vaide. Af dessa
tjugufyra Jurymän skulle parterne välja sex
hvardera och Domstolen likaledes sex, bland
hvilka åter, sedan de blifvit af Domstolen
ojäfvige förklarade, hvardera parten egde,
utan anförande af skäl , utesluta tvänne bland
de af vederparten och en af de utaf Domstolen
valde, hvarefter de återstående tolf borde
afgöra saken, dervid fem sjettedelars sammanstämmande
röster erfordrades till den anklagades
fällande , samt Domstolen derpå utfärda
Utslag, i enlighet med Nämndens beslut.
Denna inrättning , redan antagen i.
Tryckfrihetsmål , vore icke ny, utan känd äfven
af våra förfäder, fastän under olika form
och annat namn. Härads-Nämnd ransakade
då, samt friade eller fällde, och Domaren
dömde derefter. Edsgärdsmän hade ej varit
annat än ett slags Jury. Att inrättningen
är gammal borde lika litet göra den förkastlig,
som i fall den vore ny. Man hade icke
skäl att ångra dess upptagande i Tryckfrihetslagen.
I England hade den vunnit så
mycket förtroende , att den kallades Engelska
frihetens sköld. En menniskas välfärd ,
anförtrodd åt tolf edsvurne välkände män,
syntes icke underkastad serdeles älventyr af
förföljelse eller väld. Den oskyldige skulle
med tillförsigt lemna sitt öde i deras händer,
och endast brottslingen bäfva för deras dom.
Icke gerna kunde man befara misstag, då
$ LagUtskoitelt Betänkande N:oråf,
fem sjeuedelars sammanstämmande menlngsi*
fordrades för den anklagades fällande; och skulle
än de edsvurne någon gång irra sig, hvilket
högst sällan kunde inträffa, så återstode för
den fällde möjligheten att vinna nid ho®
Konungen,
Utskottet har tagit denna Motion i öfvervägande.
Och som , utom det att Juryinrättningens
företräde framför ansvarige Do»
mares på laga bevisning grundade pröfning
Sr en fråga, hvilken hvarken af rättslära^
eller af erfarenheten ännu torde vara nöjaktigt
besvarad,det hos oss nu brukliga bevisnings»
och rättegångssättet i brottmål så väsendtligen
ingår i systemet af nu gällande Brottmålslag
, att det icke utan total förändring af
denna Lag kan borttagas och af ett annat bevisnings-
och rättegångssätt ersättas; så enär
det förslag till ny Brottmålslag, hvarmed dera
tillförordnade Lag-Cornitén redan länge varit
sysselsatt, innan kort lärer vara att förvänta,
och det ämne, Motionairen nu bragt
å bane, utan tvifvel kommer att blifva ett
bland de vigtigaste föremålen för Rikets
Ständers öfverläggningar vid granskningen
af omförmälde förslag, får Utskottet, sorn, vid
detta förhållande, anser sig icke böra fälla
uagot omdöme öfver nämnde inrättnings lamp?
lighet eller olämplighet, nu endast
iegVttkotttls Betiinkandt M:o 88. 9
tillstyrka ,
alt frågan må för närvarande förfalla,
Slockholm den 31 Julii 182g.
N:o 83.
Antom till Exped. Utskottet den 8 Augusti 1829;
Betänkande, i anledning af Kongl.
Majits Nådiga Proposition till
Rikets Ständer, rörande förmånsrätt
för Upsala Academie
hos dess Uppbördsman, i afseende
ä medel, sorn af dem, för
Academiens räkning, blifvit
uppbur ne eller förvaltade, samt
Herr Professoren B. M. Bolmérs
Motion om enahanda förmånsrätt
för Lunds Academie.
Sedan hös Kongl. Maj:t Consistorium Äca^
demicuin i Upsala, genom Academiens Clan.
celler, i underdånighet anmält, att, vid tid
io LagUltkotttts Betänkande N:o 88-
efter annan hos Academiens Uppbördsman
och Redogörare yppade balancer och deraf
följande Concurser, någon förmonsrätt, i afseende
3 deras Uppbördsskulder, icke blifvit
Academien tillerkänd, på den grund, att någon
sadan rätt icke vore genom gällande Lag
uttryckligen bestämd, samt derföre i underdånighet
anhållit om stadgande af en författning,
som tilläde Academien lika företrädesrätt
hos dess Uppbördsman och Redogörare
för Academiens uti deras händer komne
medel , som blifvit Kronan med flere uti
17 Cap. 8 §. Handels-Balken tillagd ; sl och
enär till Kongl. Maj:ts kunskap kommit, att
under nu påstående Riksmöte fråga hos Rikets
Ständer vore väckt och till deras LagUtskotts
behandling öfverlemnad , angående
Stadgande i allmänhet af alla de serskilda
förmonsrätter, som i Concurser böra ega rum,
i afseende på fordringar af olika beskaffenhet,
har Kong). Majit, af denna anledning,
efter att hafva i ämnet bort Dess Stats-Råd
och Högste Domstol, genom Nådig Proposition
af den 27 sistlidne Mars, föreslagit Rikets
Ständer att, vid uppgörandet af Lagförslag,
angående förmonsrätter i allmänhet, jemväl
taga omförmälde af Consistorium Academicutn
i Upsala väckta fråga i betraktande ,
så att Academien måtte blifva tillerkänd den
förmonsrätt till betalning utur dess Uppbördsman»
tillgångar, sorn på de flere afConsisto
-
LagUtskottets Betänkande N:o 88. ii
rlum anförda skäl syntes böra Academien tillkomma.
Dessa i den Nådiga Propositionen upptagna
skäl äro följande:
”att Lagens grund oell mening, vid
fastställande af företrädesrätt för uppbörd,
måste vara , att Kronan samt Publika Verk
och Inrättningar icke kunna sjelfve omedelbarligen
upptaga de dem anslagne medel ,
hvarföre serskilde Tjenstemän måste lill uppbördens
förrättande förordnas; och att, då de
allmänna medlen ovilkorligen måste till sina
bestämda ändamål bibehållas , omsorgen för
det allmänna bästa fordrat att tillägga Kronan
och de Publika Verken förmonsrält framför
Uppbördsmannens enskilde Borgenärer,
hvilka , med kännedom om hans Uppbördsmanna-egenskap
, kunna vakta sig att lemna
honom vidsträcktare credit
”att lika skäl , som i detta afseende förekomma
till stöd för Kronans förmonsrätt,
äfven böra vara gällande för Academien
*’att genom serskilda Författningar en
sådan förmonsrätt blifvit för serskilde Verk
och Inrättningar stadgad, såsom för Sockne—
Spannmåls-Magazins-lnrättningar hos deras
Föreståndare och Syssloman ; för Städerna uti
deras Uppbördsrnäns tillgångar, för bos dem
innestående Uppbördsmedel; samt för Rikets
Sländers Bank hos dess Oasseurer, för af dem
om händer hafvande Bankens medel }3’
13 LagUtskottets Betänkande N.o $9.
”att, enär Upsala Aeademies räntegif•vande
egendomar äro af frälse natur , deraf
borde följa, att Academien hos sina Upp*
bördsmän skulle ega samma rätt , som genona
Allmänna Lagen blifvit frälseman, lika med
Kronan, i detta afseende tillagd
”att ifrågavarande förmonsrh'tt allt ifrån
äldre tider, och ännu år i 8 » 8 , ansetts så gifven
och klar, att uti uppkomne Concurser en
sådan Academiens rätt icke ens blifvit bestridd”?
samt slutligen
*’att uti det nyligen utarbetade förslaget
till ny allmän Civil-lag , alla allmänna
af Konungen stadfästade Cassör, Penninge*
Verk ocb Inrättningar blifvit uti 32 Cap. 15
§. Handels-Balken ansedde såsom egande lika
rätt med Kronan hos de Tjenstemän sota
äro satte att deras inkomster uppbära.’!
Med anledning af ofvanberörde Nådiga
Proposition, den samtlige Riks - Stånden till
Uag-Utskottets behandling öfverlemnat, har
Herr Professoren Bolmér hos HögvÖrdige
Preste-Ståndet framställt den önskan, att de
sladganden, Rikets Ständer i detta hänseende
kunna finna lämpligt att i underdånighet
tillstyrka, eif ven matte klifva gällande
för Lunds Academie, helst den närvarande
tiden fordrade enhet och öfverens^
LagUtsköfteis Betänkande N.o 88. i5
jtämmelse I likartade inrättningars’ organism,
tion och styrelseformer, samt en sådan enhet,’
äfven i andra fall, vid bägge Academierne
blifvit yrkad och tillvägabragl , och derföre
icke eller i delta hänseende borde saknas ;
och är jemväl denna Motion , hvilken Herr
biskopen Doctor Faxe biträdt, till Lag-Utskottet
remitterad.
Dessa frågor äro af Utskottet i öfvervä^
gande tagne. Och sorn Utskottet,  efter att
hafva i sitt Betänkande, N:o 4g, i anledning
af åtskilliga Motioner om ändring af 17 Gap.
Handels-Balken och 20 Gap. Ärfda-Balken ,
föreslagit , alt, med ändring af berörde lagrum
, inteckningsrätt må förklaras gällande
framför den förmonsrätt, sorn nu tillkommer
barnaarf, och barnaarf åter erhålla förmonsrätt
framför kyrkors och fattiginrättningars
fordringar hos deras Föreståndare samt Kronans
och Frälsemans eller Räntetagates fordringar
för uppbörd , som deras Uppbördsman
indrifvit, — i sitt Betänkande, N;o 5o,'
under föiutsättning af Rikets Ständers bifall
till berörde förslag, tillstyrkt, att vederbörande
Domcapitel må , för mede! , som Consistorii-Notarie
, i och för sin tjenst, uppbu-*
rit, till denne tjenstemans tillgångar ega lika
förmonsrätt , som Utskottet ansett böra
tillkomma Kronans samt Kyrkors och Fattigh
inrättningars fordringar hos deras Föreslånda-j
»4 LagVtskottets Betänkande N:o 48.
re ; sa, och di Academierne i Upsala och
Lund ärd väsendtligen i enahanda belägenhet
och förhållande i hänseende till sina
Uppbördsman och Redogörare , som Domcapitlen
till Consistorii-Notarierne , finner Ut-'
skottet sig, i följd af de åsigter, som ligga
till grund för sistomförmälde Betänkande,
hvilket irenne Riks-Stånd gillat, böra
föreslå ,
att vid slutet af den serskilda författning
, hvars utfärdande Utskottet
i sitt Betänkande Njo 50 . tillstyrkt
, må göras följande tillägg :
En lika fårmonsrätt tillkommer
ock Academierne i Upsala och
Lund hos deras Uppbördsman och
Redogörare, för medel, som desse,
i och f ör sina tjenster, om händer
fått.
Stockholm den 31 Julii 182g.
Lagutskottets Betänkande N:o 89. i5
N:o 89.
Ankom till Exped. Utskottet den ij Augusti 1829.
Betänkande, i anledning af åtskilige
Motioner om indragning
af Lagmans- och
Kämners - Rätter samt serskilda
Domstolar, så ock om
förändring i vissa Domstolars
organisation och i rättegångsordningen
, m. m.
I dessa ämnen hafva,
hos Högloflige Ridder skåpet och Adeln,
Herr C. af Stenhoff;
hos F alloff ge Borgare-Siandet,
l6 LagFtsioltets Betiinkande No 8/j.
Riksdags-Fullmägtige Herrar P. Winbladh
, J, Cronius, A. landegren och J,
Wallström, samt
hos Hedervärda Bonde-Ståndet,
Riksdags-Full rnägtige Nils Insulin frit?
Stockholms Län , Eric Svensson från Bolins
Län, Petter Andersson från Hallands Län,’
Eils Pehrsson från Malmöhus Län , och
Chri Gustaf Fahlander från Stora Kopparbergs
Län , väckt nedan omförmälde, till
Lag-Utskottets handläggning hänvisade Motioner.
1:0 Herr Landegren har anfört, att, i
den moa folkmängdens tillväxt, nya näringars
uppkomst och de förut varande® förkofran
förändrat förhållandet emellan samhällets
medlemmar och satt dern i närmare beröring
med hvarandra, hafva ock de olägenheter
af tidsutdrägt och kostnad, som både
för Staten och för enskilde uppkomma dels
genom de, tid efter annan, utan fullkomligt
samband emelian sig eller med allmänna
lagen , inrättade serskilda Domstolar, och
dels genom Rättegångs-instantiernes öfverflöd
diga antal , i betydlig måtto tilltagit samt i
följd deraf ökat Nationens grundade klagan
öfver nämnde olägenheter och dess anspråk
på deras afhjelpande. Fran det af Lag-Co^
HH
-
LagUtskottets Betänkande Nio 89, ij
milén utarbetade och till allmänhetens kännedom
komna förslag till allmän Civil-lag;
med dertill hörande Rättegings-ordning,
liade Nationen hemtat förhoppning, att lag-*
skipningen skulle erhålla en länge önskad
enhet, säkerhet och skyndsamhet; men dl
detta förslag, af gällande orsaker, ej lomme
att under innevarande Riksdag underställas
Rikets Ständers pröfning ; då , om än det
väntade förslaget till både Civil- och Criminal-Lag
kunde vid nästa Riksdag, fullbordadt,
till Rikets Ständer öfverlemnas, det
likväl vore tvifvelaktigt , huruvida den nog.
granna och omständeliga granskning, som borde
föregå förslagets antagande, kan under
ett Riksmöte medhinnas; då följden af ett
befaradt längre uppehåll skulle blifva, att
de anmärkta olägenheterne komrne att ännu
i flere §r fortvara , om de ej genom
någon serskild åtgärd afhjelpas ; och då upphäfvandet
af de serskilda Dorastolarne och
öfverflödiga Rättegångs-instantierne öfverensstämmer
med nya Lagförslaget och bereder
dess antagande ; ansåge Motionairen frågan
om domstols-organisationen böra serskildt behandlas
och afgöras 5 till hvilken ända Motionairen
, under åberopande af de skäl,
hvilka i Lag-Comiténs den 31 Mars 1815
afgifne och , vid nämnde års Riksdag, Rikets
Bih, till Rilt-St. Fröt. Ig2g och 1819, 7 Sami, I Afi, a
rj-.
de H.t. a ulra B:det.
i8 LagTJtskötteu Betänkande Nio 8g'.
Ständer meddelade Betänkande samt i Comiténs
motiver till i Cap. Rättegångs-Balken
finnas upptagne , föresloge , att alla serskilda
Domstolar md upphof vas och de i to Cap.
Rättegångs-Balken af nu gällande Lag stadgade
allmänna grunder för bestämmande af
rätter domstol, sä i trott- som tvistemål , till
alla samhällsmedlemmar och alla yrken och näringar
lämpas, samt att Lagmansrätteme ä
landet och Kämnersrätterne i Städerne matte
indragas; hvarjemte Motionairen yttrat, att
om Ridderskapet och Adeln ville , i sammanhang
dermed , afsäga sig sin rättighet
att i vissa mai hafva Hofrätt till första Domstol
, samt de tvister, sorn röra Banken och
Riksgälds-Contoiret äfven komme att i vanlig
ordning behandlas; sä blefve enhetsprincipert
i lagskipningen derigenom ytterligare
befordrad.
2.0 Af Nils Insulin äro i förevarande
ämnen två serskilde Memorial afgifne. I
det ena yrkas, såsom ett bidrag till penningeförlägenhetens
afhjelpande och lindring
för den skattdragande, att Lagmansrätteme,
hvilkas obehöflighet länge varit insedd,
mätte blifva indragne, och de anslagne lönerne
Staten besparas; uti hvilket yrkande
Pål Jonsson från Christianstads Län, Olof
Persson och Gustaf Persson från Stockholms
Län , Lars Larsson från Skaraborgs Län ,
Borje Börjesson från Halland* Län , m.
LagUiskottets Betänkande N:o 8<j. 15
fl. instämt; äfvensom Nils Mansson från
Malmöhus Län tillstyrkt bifall till Motionen
, pl den grund , att han nnsåge Lagmansrätterne
vara en tillflykt för den, som
icke vill ordentligt betala sin skuld , och att
dessa Domstolar derföre snarare gifva anledning
eller tillfälle till skälmstycken , än de
i det hela gagna; hvarjemte Casper Wiik.
man från Upsala Län och Anders Danielsson
från Elisborgs Län , af anförde ytterligare
skäl, Motionen understödt. I det andra
åter har Insulin, med anmärkning, att
alla hastiga omstöpningar af allmänna lagar
böra undvikas, och deras i det enskilda lifvets
förhållanden skarpt ingripande verkningar
genom tjenliga förberedande åtgärder lindras,
helst sjelfva förbättringen eljest kunde
medföra ett för det goda ändamålet skadligt
missnöje, tillstyrkt, att Lagstiftande Magten
må bana Väg för det nya Lagförslagets antagande
, dels genom en småningom verkställd
reformation af Dorastolarne, och dels genom
en successiv öfvergång till det nya systemets
grundsattser, så vidt dessa är o af andre civiliserade
nationers erfarenhet godkände och
med svenska folklynnet förenlige. I denna
mening äro af Motionairen de förslag framställde
:
A) I afseende på Domstnlarnes organisation
:
3o LagUtskottets Betänkande N:o 89.
a) Att Fora privilegiata lora af staff as
eller åtminstone till antalet minstas. Behofvet
af denna förändring vöre allmänt erkändt
samt både af Lag-Gomitén, i dess år
3815 afgifna Betänkande , och af Rikets Stan-;
ders Justitise-Ombudsman ådagalagd. Regerin*
gen hade ock redan , i öfverensstämmelse
dermed , öfverflyttat största delen af Bergsoch
Commerce-Collegiernes domsrätt till Svea
Hofrätt. Med ännu mindre våda för följderne
af en förändring kunde SlottsPost-,
Halt- och Tullräiterne, samt troligen äfven
Öfre och Nedre Borgrätterne, jemte Bergs—
tingsräuerne , afskaffas. Inka tryggt kunde
Ständerne , med Ridderskapets och Adelns
begifvande , till Kongl. Majit öfverlemna proposition
om upphäfvande af 8-de och 9:de
Morn. i 2 §. 8 Cap. Rättegångs - Balken,
samt motsvarande ställen i adeliga privilegierna
och dermed öfverensstämmande författningar.
Denna förändring , ett ringa offer
åt tidens fordringar, skulle medbringa en
hittills saknad enhet i lagskipningen , besparing
af tid och kostnader vid utredning 3?
adeliga sterbhus, lätthet att anskaffa vissa
förmyndersfcaps-bevis, och möjlighet för öfverförmyndare
att hafva tillsyn och vård öfver
adliga myndlingar.
b) Au Lagmansrätterne , i händelse dea
af Motionairen serskildt väckta frågan om deJ
LagUtskottets Betänkande N.o 89. 31
ras indragning ej skulle vinna bifall, ma
fårpligtas att sammanträda lika mänga
gånger, som Häradsrätterne i hvarje ort;
sä ock att de må erhålla en förändrad or•>
ganisation. Jemte Ingman och Nämnd borde
alltid minst en lagfaren man sitta i Hatten
och ega rösträttighet, så att Rättens beJ
slut lomme att bero af tre röster, nemligen
Ordförandens , Bisittarens och Nämndens ;
hvars röst skulle fortfara att vara collectiv
och mera gällande än Ordförandens, hvilken
åter skulle vara afgörande, i händelse Nämnden
, genom inbördes skiljaktighet , blefve
inactiv,
c) Alt, om ej Lag-Comiténi förslag till
NotariatS'inrättning pä landet genast kan ariA
tagas, det åtminstone mä stadgas, att allmänna
Sak-protocollet vid Häradsrätterne skall, under
sakens handläggning, ordentligt och fullständigt
föras■
d) Ätt Stadsrätterne mä j med bibthällanJ
de af Borgerskapets valrättighet, varda organiserade
på det sätt Lag-Comitén föreslagit.
e) Att, i fall tvenne Domstols-instantier
i Städerne skola bibehållas, omröstningssättet
mä förändras sålunda, att illitterate Rådman,'
der endast sådane tillsättas, samt Bisittare i
Kämnersrätt , om de icke undergått vederbörligt
förhör i lagfarerihetep, skola, lika
äi LägUlskottets Uttänkande N:o 89,
sorn Nämndemän, ega collectiv röst, mer
gällande än Ordförandens, och alt i alla större
Ställer, sorn kunna aflöna tvä eller flere Rådmän,
ej andre än såäane, som aflagt godkända
hunskapsprof i lagfarenheten, nia dertill väljas,
B) X afseende pi den successiva öfvergången
till de af I.,ag-Comi!én föreslagne nya
grundsattser och stadganden:
\
a) Att Lag-Utskottet matte, efter eget
urval, uppgifva ella de stadganden i Lag - Cornilia*
förslag, hvilka redan kunna, med båtnad
för lugskipningen , antagas,
b) Att Utskottet matte serskildt yttra sig,
huruvida ej Comiténs förslag till 6.te, g:de ,
litte, i5:de och
fleste Cap. i Jorda- och Handels - Balkurne ,
jemförde med serskilda texten i afseende pä
arfvejords disposition,samt T-de, 8-de, 10:de n.-te,
12:te , i5:de, 14:de,
Rättegångs-Balken' kunna, såsom Motionairen
förmenar, med få ändringar införas i 1754 års
Lag.
c) Att 17 Cap. Rättegångs - Balken mä
tompletteras med alla de lämplige stadganden
jorn Comitén i fjerde stycket af nämnde Balk
föreslagit.
LogUtskottets Betänkande N:o 89. s3
A) Att den af Lag-(Jtskottet vid sistlitlne
Riksdag föreslagna redaction af 21 Cap. Rättegångs-
Balken nu må antagas, med hänvisning
i 7 §. ej till Gode Män , utan till Serskild
Nämnd, om hvars organisation LagCornitin
uppgjort ett förslag , hvilket genast
borde, såsom en senare afdelning, i nyssnämnde
Cupitel införas och blifva gällande,
5:o Af Petter Andersson är yrkadt , att
Lagmansrätterne matte indragas, helst erfarenheten
redan länge vitsordat skadligheten af
denna domstols-inrättning , hvilken endast
bereder långsamhet och ökade rättegångsomkostnader,
serdeles i skuldfordringsmål oell
jurdatvister; men, i händelse Lagmansrätterne,
det oaktadt, ansåges böra bibehållas, föresloge
Mottonairen , såsom alternativ, den förändring
i rättegångs-ordningen, att skuld fordningsmål
må genom besvär fullföljas i Hofrätt, eller, om
detta ej kunde ske, åtminstone doms fullgörande
stadgas såsom vilkor för vads fullföljande hos
Lagmansrätt, i skuldfordningsmål och jordatvister.
Och har Motionairen tillika fästat uppmärksamhet
på olägenheterna af vad till Lagmansrätt
i frågor om husesynen å boställen,
enär under den längre tid , sorn ej sällan
förflyter, innan vadet fullföljes, de besigtigade
husen kunna betydligen försämras och
tvisten derigenom få ett föiändradt skick,
94 LagUtskottets Betänkande N:o 89.
4:0. Nils Persson har jemväl yrkat, atti
utan vidare afbidan på det nya Lagförslagets
gillande och stadfästelse, Lagmansrätttrne
mätte, såsom icke medförande ringaste
fördel, men deremot mycken skada för verklige
rättsökande, så fort möjligtvis ske kan, in
dragas, och] de derstädes hvilande oafgjord?
mål till Hofrätternes handläggning försändas,
i enlighet med hvad vid reducerandet,
af Bergs- och Commerce-Collegierncs Justitise-fördelningar
blifvit iakttaget.
5:0. Likaså har Carl Gustaf Fahlander,
yttrat sig anse Lagmansrätterne ej para behofi
ge, och derföre så mycket heldre böra
indragas, som löntagande Embetsmanna-per»
son alen borde minskas.
6:or Erie Svensson, hvilken förmält^ att
de fleste mål, som från Häradsrätt genom
vad dragas under LagrnansRätt och der se-i
dan nedläggas, bestå af skuldfordringsmål,
samt att, enär Lagmansiing hålles allenast
en gång om året, gäldenärer ofta dit vädja
Mott för att bereda sig ett års anstånd med
betalningen, har föreslagit den ändring i rättegångs-ordningen,
att skuldfordrings-mäl må
genom vad gå ifrån Häradsrätt till Hofrättj
samt att föreskriften derom må blifva
lika med hvad i j5 Cap. 5 Rättegångs
-
LagUtskottets Betänkande N:o 89. a5
Balken är stadgadt, hvilket lagrum alltså skulle
till dylika mål lämpas.
7:0 Herr af Stenhoff har ock anmärkt, att
tidsutdrägt ofta är egentliga ändamålet med
vad , sora hos Häradsrätt erläggas i skulufordringsmål,
hvilka derefter sällan hos X«ag«
mansrätten fullföljas, om de ej äro af betydligare
beskaffenhet. Uti så väl dessa senare,
som i tvister angående arf , börd, förmyndare
* redogörelse , m. fl. åstadkommer
ett eller trefjerdedels års uppskof, innan
målen kunna vid ordinarie Lagmanstingen
fullföljas, ganska många svårigheter i bevisningsvägen,
synnerligen emedan vittnen
under tiden kunna med döden afgå, hvilken
olägenhet nu ej annorledes kan förebyggas,
än genom urtima Ting, __ en utväg
den mindre förmögne ej äro i tillfälle att begagna.
Till afhjelpande af denna svårighet samt
befordran af rättegångs-ärendenas skyndsammare
gång vid Lagraansrätter , har Herr
af Stenhoff föreslagit , att Lasmansting ma.
hällas iva gänger om äret, det ena vårtiden,’
innan jordbruket begynnes, och del andra i
September eller October månad.
81o. Af Hr J. Cronius är föreslaget, att
ej mindre alla serskilda Domstolar eller sä kallade
fora privilegiata , Krigsrätter för alla
•piil, som röra personer utom krigs-standel
*6 LagUtskotiets Betänkande N:o 89.
derunder inbegripne, mone upphäfvas, än ock
nila privilegierade Executionsverk , såsom Rectors-Bmbetet
vid Universiteten och Riksniar*
skalks-F.rnbetet , sa vidt detta har befattning
med utsöknings- och verkställighetsärenden ,
afskaf as. Skälen till detta förslag kunde
af hvar och en inses. Det vore orimligt, att
medborgare, sorn åro lika inför Lagen, skola
pä olika vägar söka den rättvisa, hvilken genom
samhälls-inrättningen är St dem alla försäkrad
; — att ett vid Bruk begänget brott
icke får bedömas af Häradsrätt , utan af
Bergstingsrätt; — att Soldat i en garnisons-ort ,
anklagad för brott, som han begått ensam eller i
samband med andra personer utom krigs-ståndet
ej får dömas af Stadens ordinarie domstol ,
utan af Krigsrätt ; — att man , innan man
åt någon gifver credit, skall behöfva göra sig
underrättad, huruvida den, med hvilken man
arnar afhandla, lyder under vanlig Execuliongrätt
eller under en privilegierad o. s. v.
Men sk ulle ändock Lagstiftande Magten ännu
finna de juridiska och executiva privilegierne
så heliga och oåtkomliga, att samhället än
längre mäste dermed bes varas, och olika former
i lagskipningen för serskilde medborgare ega
rum; så yrkade dock Motionairen:
1:0. I afseende pd Milit aire Domstol arne
, att Municipalstyrelserne i garnisonsorter
må befrias från ali befattning med och.
omsorg för vården och bestraffningen af de
LagUiskottrts Betänkande N-.o 8g. 37
delinquenter, som vid nämnde Domstolar dömas
; så att Regementen sjelfve , eller Kronan
, hädanefter rnä bekosta attirailerne för
militaira brottslingars afstraffande och den
persons aflöning, som straffet verkställer; och
2to Att, med upphäfvande af alla Sjåtulls-Rälter,
utom tilläfventyrs i Stockholm,
der målens mängd torde fordra en serskild
Do mstol, alla lurendrägeri- och tullförsnillnings-mal,
må upptagas och behandlas af Städernes
Rådhusrätter , utan association af Tulltjensteman;
att Städerne, som skola hålla förvarings-rnm
åt i beslag tagne varor, och
hvilkas Embets- och Tjenstemän äro med
vården deraf besvärade , må åter insättas uti
sin i Stadsprivilegierne grundade rättighet
att, genom sina Auctionsverk , få, med beräknande
af laglig provision, försälja förbrutne
dömde varor samt sådane, som för Dykeriinrättningens
räkning skola offentligen
föryttras, eller ock att, i vidrigt fall, Tullverket
må åligga att i sine egna bodar och
magasin förvara confiscjuerade varor, och
Städernes Embetsmän befrias från den lönlösa
befattaingen med sådana ärendens ofta
vidlyftiga undersökning och afdömande.
Dessutom har Motionairen uppgifvit
följande Domstolar, såsom ej blott umbärli,
e» utan ock för allmänna rättvisans skir
a8 LagUtskottets Betänkande N’.o 89.
pande hinderlige , nemligen Grufverätter,
Bergsrätter , Hallrätter, blandade och
enkla Posträtter , Academiska Domstolar,
ga vidt deras jurisdiction sträcker sig till annat,
än disciplins-mål, som röra den studer
rande ungdomen, Slottsrätter, Cancelliet
rätter och Borgrätter, bade i hagre och
lägre instantie, samt Riks marskalks-Embelet,
så vidt det har befattning med executionsmål.
9:0 Herr Winbladh har förnyat sin vid
1826 års Biksdag väckta, men då ej gillade
motion, att Öfre och Nedre Borgrätterne
md upphöra och de rättegångs-ärenden, som
röra ej mindre de under dessa Domstolar lydande
Embets- och Tjenstemän , än äfven
andre personer, så ock bouppteckningar och
arfskiften efter dem, enligt den i allmänna
Tagen stadgade ordning, behandlas af Hofrätterne
eller de vanliga Stadsdomstolarne;
äfvensom : att Riksmarskalks-Embetets befattning
med skuld/ordringsmål, som angå.
personer, hvilka hora till Kongl. Maj\ts Hofstat
, eller dertill räknas, ma försvinna,
och dessa mål, lika med andra af enahanda beskaffenhet,
af Öfverståthållare-Embetet handläggas
; i sammanhang hvarmed Motionairen
hemställt , om icke Slottsrätternes befattning
med de till dem hörande ärenden md
till allmänna Domstolarna öfvergå.
LagUtskottets Betänkande N:o 89. 29
10:0. Hr Wallström har framställt det
förslag , att den Domstol, som under namn
af Sjötullsrätt är privilegierad och i de
mindre Städerne bestar af Tullförvaltaren
, såsom Ordförande , samt t venne illitterate
Rådmän må i dessa Städer afskaffas
och Rådstufvurätt autoriseras att, såsom
första instantie ransaka och afdöma
alla de mål och ärenden, hvilka Sjötullsrätt
hittills handlagt.
Efter att salunda hafva gjort redo för
Idet hufvudsakliga af motionernes innehall ,
får Utskottet nu öfver de i dem framställda
frågor till Rikets Ständer vördsamt afgifva
sitt svar och utlåtaude, i följande ord-;
ning:
1:0 Om indragning af Lagmansrätter ocH
Kämner srätter.
Det är bekant, att den äldre domstolsinrattningen
i Sverige hade endast tre in~
stantier. Afven 1704 års Lag synes haf-<
va åsyftat bibehållande af samma antal, enär
den benämner såsom allmänna Rätter och
Domstolar blott Häradsrätt och Lagmanhrätt
på Landet, samt Kämnersrätt och Rådstufvurätt
i staden, och öfver dessa Hofrätt,
som var Konungens Högsta Nämnd ,
mot hvars dora ingen egde att vädja. Men
5o LagUtskottets Betänkande A:o 89.
den Revision, hvilken, i följd af tillåtelsen
att anhålla orra Konungens profning af Hofrätts
dom eller utslag, blef inrättad och tiel
efter annan på olika sätt organiserad, iklädde
sig likväl efter hand egenskapen af en allmän
domstol och var i sjelfva verket att
anse som en fjerde insfantie , redan innan
den , såsom sidan , i nu gällande Grundlag
formligen erkändes och stadgades,under namn
af Konungens Högsta Domstol.
Att den tillökning i instantiernes antal,
som sålunda tillkommit, långt ifrån att i
och för sig sjelf gagna de rättsökande, fastmer
endast åstadkommit långsamhet i lagskipningens
gång, utan att öka dess säkerhet,
derom är allmänna öfvertygelsen så gifven
och befästad, att Utskottet, som delar denna
öfvertygelse, anser några bevis för dess rigtighet
ej behöfva framläggas. Fråga är derföre
blott, huru en instantie lämpligast må
kunna åter borttagas och skyndsamhet i lagskipningen
, utan säkerhetens förnärmande,
derigenom befordras. Men äfven härutinnan
har allmänna meningen uttalat sig i den ,
med ringa undantag, enhälliga önskan, att
Uagmansrätterne och Kämnersrätterne måtte,
såsom begge öfverflödige och derjemte j
isynnerhet de förre, för lagskipningen Ilin;
derlige, alskaffas.
Lag Vt skottets Betänkande N:o 8 g.
Grunden till denna mening är, hvad
Lagmansrätterne angar , dels att, då i Lagmansrätt
, likasom i Häradsrätt . endast
Ordföranden är lagfaren , och hos Lagmansrältens
Ordförande ej kan, i allmänhet , presumera*
en större grad af kunskap, skicklighet,
erfarenhet eller oväld, än hos Häradsrättens,
parterne sakna anledning att satta
större förtroende till lagrnansrättens domslut,
än till Häradsrättens, och dels, samt
förnämligast, att, enar Lagtima Lagmansting
hålles endast en gång om året , ett helt
år ifrån den dag, då Häradsrättens beslut
meddelas, stundom förbigår, innan målet kan,
utan bekostande af urtima Ting, hos Lagniansrätten
fullföljas, och, i fall målet då
måste uppskjutas till nästa Lagtima ting, åter
ett helt år, innan Lagrnansrättens dom eller
utslag erhålles. — Hvad åter Kämnersrätterne
beträffar; så bestyrkes deras umbärlighet
tillräckligen af det förhållande, afl bland
de Städer, der Kämnersrätt ej är , någre hafva
dubbelt större folkmängd, än en del af
dem i hvilka Kämnersrätter finnas, utan
att rättvisans skipande eftersattes mera i de förre,
än i de senare.
Af de få, sorn ännu ifra för Lagmansätter
o,es bibehållande , eller endast äro tveksamme
om gagneligheteu af deras upphäfvande,
anföres vanligen, såsom deras enda eller åt
-
LagUtskottets Betänkande N:o 8g;
minstone förnämsta skäl, att just den långsamhet
i rättegången som förorsakas af Lagman
s-Rätternes tillvaro 1 deras nu varande
skick, har den helsosamma verkan, att minga
obefogade eller mindre vigtiga^ tvister, ani
tingen afstanna eller biläggas; och att, om vad
från Härads-Rätt omedelbarligen till Hof-Rätt
kotntne att i allmänhet ega rum , Hof-Rätterne
skulle blifva öfverhopade med vädjade mål,
af hvilka ett större antal, än nu, skulle dragas
under Högsta Domstolens pröfning, hvaraf
åter följden blefve den, att antalet af Ledamöter
så väl i Hof-Rätterne som i Högsta
Domstolen måste ökas och Högsta Domstolen
till äfventyrs nödgas dela sig i två
eller flera divisioner, till mehn för den enhet
i lagtolkning, hvilken isynnerhet i sista
instantien bör, så vidt ske kan, bibehållas. I
afseende på Kämners-Rätterne , till hvilka
detta skäl ej är lika lämpligt, plägar man inskränka
sig till den allmänna anmärkning, att
rätfegångs-målens antal aftager och blifvei
mindre för hvarje instantie.
Dessa inkast mot upphäfvandet af ifrå-j
gavarande Domstolar har Utskottet , för sin
del, ej funnit gilltige. Af alla upptänkliga
medel till Rättegångars afböjande eller min-,
skande i ett samhälle; som styres efter Lagar,
anser Utskottet knappast något sämrq
och
'LcigTJtskoltcts Betänkande N:o 89, 3'j1
oiik för rättskänslan vidrigare kunna använ-»
das, än det att, genom tillskapande af svårig^
heter att vinna rättvisa, afskräcka den för*
orättade ifrän att söka den; och ett sådant
medel är, utan tvifvel, införande eller bibe-1
hållande af öfverflödiga instantier samt till
onyttiga kostnader och onödig tidsutdrägt
föranledande rättegångsformer.
När man, med ledning af erfarenheten,
söker orsakeU till det förhållande , att af den.
stora mängd tvistemål, som från Härads» och
Kämnersrätter genom vad fullföljas i Lag*
mans- och Rådstufvurätter, ett jemförelsevis
ganska ringa antal fortsattes i Hofrätteme ,
kan man ej undgå att finna den förnämligast
deri, att, utom i Vexel- och Sjörättssaker,
samt de mål, hvilka tillhöra Rådstufvurätt
i de städer, der Kämnersrätt är , eller Hof»
rätt, såsom första Domstol, den tappande partén
ej är skyldig att, då saken drageS under
en högre instantie, utgifva hvad honom blif—
vit ådömdt, innan han genom tvenne domstolars
sammanstämmande beslut är dertill
förpligtad- Om denna orsak undanrödjes och,
till den ändan , domsfullgörande stadgas såsom
vilkor för vads fullföljande från Häradsrätt
och Rådstufvurätt till Hofrätt ; synes
anledningen till farhågan att Hofrätten
Bi k, till Rikl-St. Pret. tgrg och 1829, f Sami, I Afi, 3*
7\de H:t 2;dra Edvis
3,^ LagXJtskottels Betänkande N:o 89.
ne skola, om X/agmans- och Kämnersrätterne
afskaffas, blifva besvärade med flere vädjade
tvistemål , än nu dit inkomma, i och
med detsamma vara undanröjd, helst om vadeskillingen
i Häradsrätt derjemte bestämmes
till lika belopp med den, som nu i Lagmansrätt
erlägges, och Domstolarne för öfrigt
använda de medel till obefogade rättegångars
hämmande, som Lagen gifvit dem i
händer,
I betraktande häraf, och då Utskottet,
utan afseende derå, huruvida det af LagComitén
författade förslag till ny allmän
Civillag en gång må varda till större eller
mindre del antaget eller ej , hyser den
öfvertygelse, att den yrkade indragningen af
Lagmansrätter och Kämnersrätter både bör,
utan uppskof, för sig gå, och jemväl b cm ,
genom några mindre betydliga ändringar i
nu gällande Lag, till vägabringas, får Utskottet
, sorn anser Lagmansrätternes upphörande
af sig sjelft leda till den följd, att den
serskilda Öfverrätt för vissa ego- och ragångstvister,
hvilken i Lagen benämnes Riddare
Synerätt, bör i sammanhang dermed afskaffas,
till Rikets Ständers pröfning vördsamt
framställa följande
FÖRSLAG
till Kungörelse och Förordning om
upphäf vande af Kämnersrätter ,
LagUtsioltets Betänkande N:o 8g. 35
Lagmansrätter och Riddare Synerätt
, samt om ändring af ätskillige
Lagens rum} rörande rättegångs-
ordningen,
1:0. Alla Kamnersrätter skola från och me fl
ilen 1 April nästkommande ar upphöra, och
sådane mål och ärenden, som,enligt Lag eller
serskilda Författningar, nu höra till Kämnersrätt
, efter den 5i Mars samma år, ornedelbarligen
upptagas af Rådstufvurätt ,
på sätt för närvarande sker i de städer,
iler Kämnersrätt ej är; hörandes jemväl de
mål, hvilka intill förstnämnde dag blifvit
hos Kämnersrätt anhängige gjorde, men då
ännu icke äro afslutade, öfverlämnäs till
vederbörande Rådstufvurätt, att der vidare
handläggas.
2*0» Likaledes skola alla Lagmansrätter
upphöra, på det sätt, att vad, som emot
H äradsrätts beslut erlägges eller anmäles
från och med den 1 April nästkommande
år, bör fullföljas i vederbörande Hofrätt ,
samt att de saker, hvilka före sistnämnde
dag vädjas under Lagmansrätt och ej å
nyssberörde års lagtima Lagrnansting blifva
afgjorde, skola till vederbörande Hofrätts
handläggning öfverletnnas.
56 LagTJtskottets Betänkande N:o 89;
5;o, Riddare Synerätter varda ook sålunda
afskaffade, alt vad, som emot Härads
Syoeratts beslut i jordalvister erlägges
eller anmäles, efter den 5i Mars nästkommande
år, skall fullföljas i vederbörande
Hofrätt} egandes den, sorn med
Hofrätts beslut ej nöjes, att 1 vanlig ordning
draga saken under Konungen i Dess
Högsta Domstol.
4.0. I sammanhang härmed varda nedannämnde
lagrum dels upphäfne och dels ändrade,
på sätt 50m följer :
Rättegångs-Balken,
1 Cap.
3 §.
Denna §. skall lyda sålunda :
Förste Domstol eller Underrätt a landet
är Häradsrätt. Der d'6/ne Häradshofding,
med tolf bönder, som i Häradet
ho, och dertill valde äro. De tolf kallas
Härads Nämnd.
2 och 3 §§.
Desse §§. varda till ali jtraft och jerman
uppbäfne,
Lagutskottet s Betänkande N:o 89. 37
Följande §§. 1 detta Cap. andras till denna
lydelse :
4 §.
Förste Domstol eller Underrätt i stad
är Rådstufvurätt. Der ege Stadens Borgmästare
och Rådmän döma.
I
- \
5 §'•
Öfver dessa äro Hofr ätter', dit rättegångssaker
ifrån Underrätterna komma
måge, som framdeles i denna Balk sägs;
8 §•
Häradshofding skall denna ed svärja
inför Hofrätten. Är han fjerran derifrån
stadd, eller kan han sig der ej infinna,
förrän Ting skall hållas; förordne
Hofrätten hvar det ske må. Nämndeman
lagge eden af d Tinget. Borgmästare
och Rådman gore ed sin d Rådstufva,
i närvaro af Konungens. Befallningshafvande,
eller den han i sitt ställe
förordnar.
10 §.
Nu häfver Häradshöfding förfall,1 att
han sitt embete ej förrätta kan; kungö
-
38 ZiagUtskottets Betäiikanån N:o 89.
re det Hofrätten. Prof vas det lagligit {
förordne Hofrätten en skickelig man, sorn
embetet i hans ställe förestår. Samma
lag vare om Borgmästare, der Rådstugurätten
utom honom ej domför är.
Tredje Capitlet, om Lagmansting, upphäfves.
4 Cap.
Öfverskriften af detta Cap. ändras sålunda
:
Huru serskildt Häradsting skall hållas,
som kallas urtima 'ling.
a $.
Sista punkten i denna §, eller orden :
"Örn serskildt Lagmansting vare lag samma,
’' uteslutes.
Femte Capitlet, om Kämnersrätt, tipp.
liäfves.
6 Cap.
Om Rådstfuvurätt.
LagUtskottets Betänkande N:o 89.'
Detta Capltel kommer att erhålla följande
lydelse :
1 $•
Staden, med de egor, som dit lyda, och
inom dess rågång belägne äro, vare Rådstufvurätts
domsaga.
2 §.
Är Stad större, än att de mål, som till
Rådstufvurätt höra , af en Rätt skötas
kunna-, vardén flere Rådstufvur ätter Jörordnade.
och göromålen dem emellan sd
f ördelade, som d hvarje ställe lämpligast
finnes-, dock sd att Lagfarts, Intecknings,
Äktenskapsförords , Boupptecknings, Ärfs,
Testaments- och Förmynderskups-ärenden
för hela staden, till en och samma
Rätt hora. År Förmyndarekammar
i stad inrättad, ela skola frågor om arfi,
testamente, förmynderskap och omyndigas
värd der upptagas och dömas; och varde
För myndar ek ammar, i ty mål, såsom
Rådstufvurätt ansedd.
3 5-
Hvar måndag, eller ', när helgedag å
md/ulag inträffar, nästa söcknedag der
-
40 LågVtskotteis Betänkande N.o 8g<
efter, shall Rådstufvurätt hållas j träde
ock Rätten dess emellan tillsamman, sa
ofta det tarf vas och Ordföranden derom
tillsäger. Då. skola Borgmästare och
Rddmcin klockan Nio till Rådstufva
komma.
4 §•
Vid årets början, innan Rådstufvurätt
f örsta gäng till domsäte träder, skall
Gudstjenst hållas.
5 §.
Rådstufvurätts Dombok skall skrifvas
under af alla, som i Rätten sitta ; och
varde den, med sakores längd, till Hofrätten
sänd inom Michelsdag året deref*
ter, vid bot tjugu daler. Eger staden
sjelf sakören ; dd är ej nödigt saköreslängden
till Hofrätten sända, Huru
med Dombok, som af Rådstufvurätt i
Stockholm hålles, förfaras skall, är sers
skildt stadgadt.
9 Cap’.
Följandeftvenne af detta Capltel skö*
la hafva denna lydelse:
[i §•
BagUtskoltets Betänkande N'.o 89. 41
» §•
Kommer ej Häradshofding till laga
Ting, utan later Rutten ligga neder, bote
trettio daler, der han ej laga förfall
viser, och gälde dem skadan ater, sorn
Rätten sökte. Blifver han en tingsdag
ute, da Ting flere dagar star; bote tio
daler. Försummar han syn, eller urtima
Ting, vare bot hälften mindre.
3 §•
Kommer ej Borgmästare till Rådstufva
den dag rättegång skall hållas;
bote tre daler, och Rådman, som blifver
frän Rätten ute, tvä daler.
10 Cap.
5 §.
Slutet af denna §. : *’gånge dermed
sorn i 6 Cap. 1 §. sagdt är!> ändras till följande
lydelse:
Sih, till Rika-St. Prnt. Jgl8 och 1819, 7 Sami. t dfi,
7\de H\i -3■dra B det.
42 LagUtskoltets Betänkande N:o 8g,
gange dermed , som i 6 Cap. a p.
sagdt är.
*7 §•
Andra punkten i denna eller orden:
”1 staden gånge om dessa mil, som sägs
i 5 Cap. l §.” ändras till denna lydelse :
I staden skall Rådstufvurätt desse mål
upptaga.
ii Cap.
Följande tvänne §§- af detta Capltel
erhålla denna lydelse;
4 §•
Käranden vare skyldig , att Idta svaranden
få stemningen fjor ion dagar för}
ut, der han inom häradet bor', utom häradet
, eller i annan stad, tre veckor:
utom länet, sex veckor', i tredje eller fjerde
länet, eller längre bort, nio veckor.
Stockholms stad räknas för serskildt län.
Är den utom Riket, sorn stemmas skall;
håfve sex tnånaders tid ifrån det han
stemningen fick. Der stemning genom
offentligt anslag sker å Rättens dörr, skall
JjagVtskottets Betänkande N:o 8g. -lj
och sex månaders dag föreläggas. Om
stemning i concursmäl är serskddt stadgadt.
I alla dessa fall, der stemning
fordrar längre tid, än om lysning till
Ting stadgadt är; ma. den svarande
stem/nas till viss månad , och underrätte
han sig sedan sjelf., d hvad dag Tinget
hällas skall.
5 §•
Till Rådstufvurätt stemmes atta dagar
förut j utan sd är, att målet ej tål
uppskof, och derå förr svaras kan,
12 Cap:
a §;
Förstå punkten af denna §. ahdras till
följande lydelse
Är någor förfallelös horto, dd han ropas
af Rätten fram att kära eller svarup
bote tvä daler*
5 §.
, . t ■ /
Denna §. varder till ali kraft och vergan
upphäfyen*
44 LagUtskottets Betänkande N:o 8fl
-
7 §•
Sista punkten i denna §. ’ Är någor
horto från Lagmanssyn $ vare lag samma:
dock må nian ej der vädja mot, utan gange
dermed, sorn i 25 Cap. lo §. stadgas,’*
upphäfves.
13 Cap.
Följande trenne §§. i detta Capitel ändras
sålunda;
2 §•
Jäfvar ndgor Damaren obeskedeliga,
hate i Underrätt tjugu daler, i Hojrätt
femtio daler.
5 §.
Profvas jäf lagligit emot Häradsliofding,
eller Borgmästare i den stad ,
der ej mer än en Borgmästare är, och
Rådstufvur ätten utom honom ej finnes
domför; förordne Hofrätten en annan i
hans ställe, på kärandens begäran och
kostnad, och stadne den kostnad sedan d
den, som saken tappar.
LagUtskottets Betänkande N:o 89. 45
4 §•
Jufvas någor i HäradsNämnd; sätte
Häradshöf ding, om det tarf vas, annan i
hans stad, sd länge det målet slites. Jäfvas
Rådman ; nämne Rådstufvurätten
den i hans ställe sitta må, der Rätten ej
annars domför är. År Rådstufvurätt
aller jäfvad; förordne Hofrätten andra,
som den sak döma. Nu kan sd hända ,
att sä många af Hofrättens ledamöter
jäfvade varda, att Rätten i ty mål ej
Jullsuten är, gifve Hofrätten det Konungen
tillkänna, då Konungen f örordnar
andra i deras ställen. Ej må någor i
Hofrätten jäfvas, der son eller måg i
Underrätten dömt; utan så är, att de
får embetes brott der lagliga anklagade
varda.
14 Cap.
I i och a §§. af detta Cap. göres föl»
jande ändring;
1 $•
/ Härads• och Rådstufvurätt i de mindre
städer, bör kär omålet munteliga fo*
'4<5 LogVtskottets Betänkande N:o dg,
reställas, der salens vigt och vidlyftighet}
eller andra omständigheter, ej fordra, att
det skrif teliga ske må: och varde då.
parterna ej tillåtit, att flera än en skrift
hvardera inlägga, der saken ej är af
dess större vigt.
a §•
Kommer käranden till Rådstufvurätt
å dag föresattan , och gifver dess käromål
vid offenteligt upprop skrif teliga in,
och svaranden då när är; skrifve Rätten
derå, att han åtta dagar der efter svara
skall. Försummar han då att ställa sig
vid uppropet in , men kommer med svar
innan klockan tolf; bute två daler. Ellfver
han aldeles ute, eller kommer han
oberedd utan laga ursäkt; bote fyra daler,
och gånge äter upprop i saken åtta dagar
der efter. Kommer han ej ändå med
svar in ; bote som sagdt är, och varde
på kärandens inlaga i saken dömdt:
dock ma han munteliga horas, om han
det förut begärar: vare ock honom tillåtit
, der han tappat, emot domen vädja!
Försummar käranden den dag, då han
sin vederparts svar emottaga skulle; bote
två daler. 1 Rådstufvurätt i Stockholm
vare uppropstimma klockan tio.
LagUtskotteca Betänkande N:o 8g,' 47
6 §.
Andra punkten i denna §. ändras sår
lunda:
Hvar sorn da förfallolös bilf ver ute, boie
i Rådstuj vur ätten fem daler, i Hofrätten
tio daler.
8 §.
Denna $, skall lyda sålunda:
Skrifver någor i eller talar inför Rätta
, det han vet ej sant vara , och vill
Domaren dermed förleda : varder han
derom öfvertygad; bote i Underrätt tio
daler, i Hofrätt tjugu daler, eller mera,
alt som Domaren det pröfvar,
9 §•
Första punkten af denna §. erhåller följande
lydelse:
Vrångoed måge parierne ej äska af
hvarannan i någon Rätt: dock ege Hofi
rätt, dd hufvudsaken dit kommen ar, pålägga
endera parten, eller begge, denna
vrångoed utan uppskof i rättegången
48 BagVtsiottets Betänkande N-o 89.
svärja , om sanning ej annars utlelas
han.
i5 Cap.
15 och 16 §§. 1 detta Cap. skola lyda
sålunda:
*5 §•
Alle äga Rätten heder och vördnad
visa: Ty skall ej någor, i stället för laga
fullmäktig, Idta Öfvermaga, tjenstedräng
eller annan otjenlig , gifva dess
skrifter in, eller till munteligt förhör skicka.
Gör det någor; bote i Underrätt
fem daler, i Hofrätt tio daler.
16 §.
Tager någor sig talan för Rätta i den
sak, der han hvarken är målsägande ,
eller ombudsman, eller äger å ernbetes
vägnar kära och söka, eller efter lag der
till lof häfver-, bote i Underrätt fern daler,
i Hofrätt tio daler, eller mera, som
saken är till, Sker det hos Konungens
Be
-
ZagUtfdoltets Betänkande Nio 8g. 49
Befallningshafvande; hate fern daler. Ko*
ntmgens ensak : fylle ock i dessa full allan
skada.
16 Cap.
i §.
Andra punkten af denna §, ändras tilt
följande lydelse ;
K öjes endera parten ej deråt i gifve
han det Rätten tillkänna genast, eller sist
innan nästa dag till ända gått, och läg™
ge sedan dess besvär in i Hofrätten,
inom hälften af den tid, som i lag Vadda
saker föreskrif ven är.
17 Cap.
3 §•
Fjerde punkten 1 denna §. UndraS 3!^
lunda:
Bihr till Rika-St. Prnt. »828 och »827, ? Sami. t Afi. 5,
y.de Hit 2:dra Bdet.
5® %agCtskoiteii Betänkande No 8 g
Kommer
ej vittne , som st emdi dr *
bote i Underrätt tre daler, i Hofrätt fem
dalen och lagge Rätten sedan viss dag
och vite fåre,
5-
Slutet af denna §: ”Faller Lagmafi
någon till ed , då bör Han den gånga, innan
Tinget slutes : Är han ej sjelf tillstädes
$ lagge eden af in för nästa Domstol
i orten , inom den tid, som Xjagmasi
föreskrifver,” kommer att alldeles utgå.
i 8 Capl
'3 $•
Första punkten äf denna §. 'skall lyda
sålunda :
År någor saft genom vad bommen till
Hofrätt, och gifver sig en annar forst
der an: finnes hans talan sådan, som i
1 /. sägs; gånge der med, som der före?
skrifves.
%aj>Ul$koitet$ Betänkande Nio 8§, y,
19 Cap.
> §i
Öenna §. är lälunda ändrad:'
Reser någor bort, då. hans sak för
Råtta är, utan han häfver Domarens lof
der lill, eller laga fullmäktig ställt , och
Rätten det kungjort; bote i Underrätt
fem daler, i Hofrätt tio daler, och gånge
ej dess mindre dom i saken.
so Cap'.
1 §*
Ändra punkten il denna §, Sndräs
ii lunda:
Gora de det ej ; bote så svarandeni
sorn käranden, i Underrätt tio daler 7 c
Hofrätt tjugu daler.
LagUtskoilets Betänkande N:u
3 i Cap,
4 §'
Denna §. ändras till följande lydelse:*)
Häfver man Underrätts dom får sig l
meri tappar i Hofrätten; da bor kostnaden
d bada sidar emot hvar annan q vittus,
der Domaren ej finnér de omständigheter
i något mai vara, att endera
ändå rättegångskostnad gälda bor. Ära
i saken åtskilliga käromål, och vinna eli
ler tappa parterne der i 'ömsom, dd stäp*
de ock hvar sin kostnad.
52 Cap.
\ $.
De tva forsta punkterqe { denna §■ et-*
bålla följande lydelse :
I Hofrätt skall någor af Rättens Ledamöter,
i lagvadda eller der instemda
*) Derest Rikets Stander ej antaga eller Kongl.
Maj;t ej i Nåder gillar Utskottets, i dess Betänkande
N:o 38, gjorda förslag till fÖräö-s
drad redactiorj at häla delta Capitel,
Jj<!gUtskotl<?ts Betänkande N:o 89.
saker., skriftelig berättelse om deras sammanhang
uppsätta, innan de till dom företagas.
1 Underrätt mage parterne det ej
äska, der Rätten ej sjelf finner, att sakeus
vigt eller vidlyftighet det fordrar.
2 §.
Tredje punkten i denna §• skall lyda
sålunda ;
Sist upptecknas inlagorna] att kunna
Rätten föreläsas , efter den tid, som de
inkommits och Rätten gifve sedan dea
berättelse till parterna ut, med förelagd
tid och vite, i Hofrätten tio, i Underrätten
feni daler, att den hvar för sig geno
nise, underskrifva och alet stalla.
2 3 klap,
* §•
Denna $., sådan den lyder i Kgl. För»
ordningen den a 5 Junii 18 ändra? sa-*
lunda;
Å Häradsting, sd ock vid laga syn 1
jordatvist, må ej dömas, der ej sju i
5,j Lagutskottets Betänkande N:o 691
Nämnden äro. Rådstufvurätt vare ock
domför, der tre i Rätten sitta. I Hofrätt md
ej färre, än fem Ledamöter, döma i mål,
sorn a ära och lif ga. I andra mål må
fyra Ledamöter utgöra domfört antal, der
alle om slutet ense äro,
2 5-
Denna §. skall hafva följande lydelse *
När dom å Häradsting fällas skall j
underrätte Häradshöfding Nämnden om
saken, och de skäl der i äro, så ock hvad
lag i ty fall säger. Varder Nämnd ifrån
Häradshöfding skiljaktig; gälle den
mening, sorn Nämnden faller pd , och
soaré den för dom sin, Äro ej alle i
Nämnden ense; staude vid det, sorn Häi
rådshof ding rättvist prof var.
34 Capl
5 §.
Denna ; 'sådan den lyder 1 Xgl; För,
ordningen den 10 September 1823, ändras
sålunda :
jLägVtsiotttis Uttänkande N:ö Sg, ö5
I alla Rätter skall dom offenteliga
af sägas-, ä Häradsting sd snart den författad
är'. och gifve Häradshöfding domen
skrifteliga ut, inan han frän tingsstad
reser, om det sd tidigt äskas, att
det ske kan: gör han det ej-, bote tjugufem
daler. I Rådstufvurätt och Hofrätt
böra parterne viel middagstima dagen
förut stemmas, genom anslag d Rättens
dörr, att dom d tid föresatt an afhöra:
dock md Rådstufvurätt genast och
titan anslag dom munteliga eller skrifteliga
kungöra, der saken af ringa värde
är; och staude parterne i ty jall fritt;
att taga deri ut eller ej. Tager någor
Rättens offenteliga anslag bort, höte tjugu
daler.
ii
Denna §. är salunda ändrad!
Nu kunna sådana omständigheter sig
yppa långt efter, sedan dom och utslag
fallit, att förklaring deri)/ver nådig är i
den bör ej vägras. Är Häradshöfding,
sorn domt, ej ela i samma Rätt-, gif ve den„
som i hans ställe kommit, förklaring med
Nämnden. Äro i Rddstufvu, och Hofrätt
ej sd manga qvar af dem, som i
utslaget ense varit, att de domfvre äro ;
j5 Lag Utskottets Belänlanth N:o 8q.
dd bora de, sorn sedan der Domare blifvit,
utslaget förklara. Innehåller den
förklaring, som parten gifvas, något sd*
dant, som i utslaget ej är tydeliga uU
satts då ma vad deremot tillåtas.
25 Cap.
\ och 2 §§. af detta Cap. erhålla denna
i ydelse:
1 $.
Nojés man ej åt den dom eller utslag,
som Häradsrätt i hufvudsaken, d Tinget,
eller vid laga syn i jordatvist, eller husesyn
å prestebol, frälse eller skattehemman
, jällt häfver; dd ma han vädja
med fem daler under Hofrätt, antingen
genast , eller sist inan åttonde dagen
gått till ända, den inräknad, dd domen
föll; der hufvudsaken, med ränta eller
afgäld, som fordras, stiger öfver femtio
daler, utom rättegångskostnaden; och Häradshöfding
skrifve straxt a domen, att
han lagliga vädjat, och bör saken i Hofrätt
fullfölja, inom den tid, som i 9 §.
sägs; sd ock att borgen förut bör ställas
för
