# ID: svediakorp-gov1968
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 21,895
# sentences: 400
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


LagUtsiottets Betänkande N:o 45, 9
medel vinnas, om i hvarje Län fnnnes För»
myndare-Kammare, hvilken det ålåge att insätta
myndlingars medel i de så kallade Sparbankerne;
så har Johnn Oisson tillstyrkt alt
sådane Kamrar måtte inrättas.
Desse Motioner, tillika med de af RiksIdagsfullmägtige
Anders Danielsson från Elfsborgs
Län och Anders Andersson från Skaraborgs
Län emot Johan Olssons förslag gjorde
anmärkningar, med hvilka Remissen från
BoodeStåndet är beledsagad , har Utskottet
tagit i öfvervägande; och ehuru Utskottet
delar Motionairernas önskan,att FörmyndareKamrar
så väl på landet , som i de städer,
der sådane ej redan finnas, kunde blifva inrättade
; så, enär likväl emot Motionairernes
ofvan anförde förslag de hinder och betänkligheter
möta,
a) att skyldighet att vara ledamot af
Förmyndare - Kammare , då man
dertill väljes , svårligen lärer kunna
stadgas såsom ett allmänt medborgerligt
åliggande ,
b) att, da den I fråga varande befattningen
nödvändigt skulle blifva förknippad
ej blott med mycket besvär
Bii, till Rikt-St, Prot. 1828 '819, T,de St ml, 3
1 i:te Majt.
LagUtskottels Betänkande bf:o 45;
och tidsspillan , utan ock med en
vidsträckt , vigtig och äfventyrlig
ansvarsskyldighet, ganska få torde
finnas hugade eller ens vara i tillfälle
att emottaga ett dylikt, af ingea
förmon, åtföljdt förtroende,
attom valbarheten till samma befattning
, enligt Herr Peresvetoff
Moraths af Herr Crusenstolpe förnyade
förslag , inskränkes till de i
eller nära intill LandshöfdingeResidencestäderne
bosatte medborgare,
som ega fast egendom för ett taxeringsvärde
af minst 10,000 R:dr
Banco och derjemte fyllt 30 års ålder,
de valbares antal på många
ställen blifver så ringa, att det i
fråga varande besväret tilläfventyrs
skulle nog ofta på hvar och en af'
dem återkomma, och derigenom blifva
alltför myckel betungande,
att i de folkrikare samt i de vidsträcktare
Länen en enda FormyndareKammare
synes otillräcklig, i
de förra derföre , att FörmyndareKammarens
göromål skulle blifva
mera trägna och öfverhopande , ari
sned beskaffenheten af en. sålunda
organiserad inrättning vote fören
-
LagZJtsiotiets Betänkande Nio 45.’ u
ligt, och i de senare derföre, att afstandet
emellan LandshöfdingeResidencestaden
och Länets aflägsnare
delar skulle göra Förmyndare Kammarens
tillgänglighet för de aflägset
boende svårare , än inrättningens
ändamål medgifver, samt
e,) att Johan Olssons förslag, att omyndiges
medel borde af FörmyndareKamrarne
insattas i de så kallade
Sparbankerne , destomindre är antagligt
> som, utom det att Sparbanker
ännu endast på få ställen fin-j
nas ] dessa inrättningar för öfrigt ,
såsom helt och hållet enskilde , ej
stå under Lagstiftande maktens förordnande
, och följaktligen ej kunna
förpligtas att till förräntande emottaga
dylika medel, hvilket ej eller
hörer till deras bestämmelse ,
anser Utskottet
sig icke ega skäl att med sitt tillstyrkande
understödja ornförmälde förslag
,
hvilka dock till Rikets Högloft. Ständers
pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 28 Mars 18*9.
STOCKHOLM, Eiméas och Granbergs Tryckeri, 182g.
LagUtskottets Betänkande N:o 4C. i
•Ankom till Exped, Utskottet den i April igay.
N:o 46.
Betänkande öfver Herr Frihem
Carl Hermelins och RiksdagsFullmägtigen
Herr P. Lindqvists
Motioner om ändring af
5 i 23 Cap. ÅrfdaBalken, samt
bestämmande af ansvar för Förmyndare,
som åsidosätter den honom
åliggande redovisningsskyldighet.
Då erfarenheten skall visat, att de i 03 Cap.
ÄrfdaBalken gifne föreskrifter, angående Förmyndares
redogörelse för barna-arf, till ej
allenast de Omyndiges utan ock andra Medborgares
skada och förlust > ofta åsidosättas ,
samt den tillsyn Lagen It Domaren , såsom
Öfverförmyndare, uppdragit, icke berättigar
denne att med erforderlig kraft tillhålla För»
myndare, att fullgöra den dem aliggände redogörelse
, utom i det fall , då myndlings
skyldeman i sådant ändamål anlitar Domarens
biträde, har Herr Friherre Carl Hermelin
lios Höglofl. Ridderskapet och Adeln, i Me«
Bih, till Rikt-St, Fröt. 1818 och 18ig, 7 Sami, i
lT.le Haft,
% LagTJtsköttets Betänkande N:o 46.
m<?ria], som till LagUtskottet blifvit remitteradt,
väckt fråga om stadgande af ”ändamålsenliga
garantier för fullgörande af hvad
redan är i lag stadgadt om sättet för Föri
myndares redovisning-skyldighet f i hvilket
afseende Herr Friherren föreslagit:
S:o att Förmyndare, som, utan Domarens
tillstånd, underlåter att minst hvart tre^
dje år hos Domstolen förete redogörelse för
sitt förmynderskap, skall böta, första gången
så stort belopp, som svarar mot det arfvode
Förmyndaren sig till godo beräknat eller egt
beräkna under de tre eller flere år, för hvilka
redovisningen ej blifvit fullgjord, och andra
gången dubbelt, samt tredje och följan-r
de gångerne tredubbelt;
2:0 att desse böter skola gå till tveskiftes
emellan åklagaren och de fattige, samt
åklagare-rätten inom de första sex månaderne
från den. tid, då redogörelsen bordt företes,
tillkomma endast Myndlingens fränder ,
men sedermera kunna utöfvas af hvem som
helst ;
3:0 att Myndlingens alla tillgångar, så
i fast som lös egendom, böra i redovisning
gen upptagas, samt de vilkor och den säkerhet,
mot hvilka den lösa egendomen blifvit
fruktbar gjord, jejnväl uppgifvas, och för
-
!LagUtskottets Betänkande N:o 461
hållandet i Förmynderskaps-Protocollet anV
tecknas j
4:0 att, derest påminnelser mot redovisning
göras, elier med densammas afgifvande
utöfver behörig tid fördröjes, det må på Domarens
pröfning ankomma att, på längre el-,
ler kortare tid, eller för alltid, entlediga För*
myndaren från sin befattning;
5:0 att Förmyndare-förordnande, sorn af
Domstol utfärdas, bö'r innehålla erinran orri
Förmyndares redovisnings-skyldighet; och
6:0 att ändring i desse mål bör genom
besvär sökas.
I sammanhang med detta förslag, hat
Utskottet till granskning förehaft ett af
RiksdagsFullmägtigen Ilerr P. Lindqvist till
Vällofl. BorgareStåndet ingifvet och till Utskottets
handläggning öfverlemnadt Memorial,
hvaruti, enär skiljaktige meningar rörande
den ansvarsskyldighet, som, enligt 5 i a$
Cap. ÄrfdaBalken, Förmyndare åligger, skola
hos Lagskiparne ega rtätn, och denna olikhet
i åsigter ofta vore af menligt inflytande
på Omyndiges rätt, hvilken dock borde af
Lagen sorgfälligt vårdas, Herr “Lindqvist fö»
reslagit, att herörde §. måtte erhålla följande»
redaction :
LagUtskottets Betänkande N:o 46.
”Äro flera Förmyndare än en, och vil”ja
tlie dela förvaltningen sig emellan, tage
'’thertill Domarens bifall och gore sedan hvar
”för sig redo och räkning. Hafva the barna”godset
under samnad hand, svare the tå för
”förvaltningen en för alla och alla för en,
”och uppfylle allan skada, ther then omyn”dige
något therigenom lidit; dock vare then
”ene ej skyldig, att umgälla then andres brott
”eller förseelse, theri han ej sjelf tagit del,
”eller then han ej genom nödig tillsyn kun”nat
förekomma. Then Förmynderskap val
”och troligen förestått, njute then lön och
^vedergällning, som Rätten pröfvar skälig,
”utan han sig annorledes åtnöja låter.”
Dessa med hvarandra gemenskap egande
Motioner har Utskottet i öfvervägande tagit.
Och hvad först angår Herr Friherre
Hermelins förslag; så får Utskottet, öfver de
serskilda punkter, hvaraf förslaget består, och
efter den ordning, hvari de här ofvan äro
anförde, afgifva följande yttranden :
1:0 Då Domaren, enligt 2 §. i 23 Cap.
ArfdaBalken, eger att, om Förmyndare
treskas och ej vill räkenskap
göra, förelägga honom viss dag vid
vite, och detta stadgande, efter Ut*
skottets tanka, är tillräckligt för det
dermed åsyftade ändamål att, i hän*
Lag Utskottets Betänkande N-'o 46.
delse af försummad redovisningsskyldighet,
kunna förmå Förmyndare
att denna sin pligt uppfylla, anser
Utskottet Förmyndare-befattningen
ej böra, genom det af Motionairen
i första punkten föresUgga
bötes-ansvar, försvåras och anledningarne
till obenägenhet för förmynderskaps
emottagande dymedelst än
vidare öka?.
2:0 den af Lagstiftaren åt Omyndiges
närmaste fränder uppdragna rättighet,
att fordra reda för Förmyndares
förvaltning af Omyndiges egendom,
är grundad, ej blott på
den naturliga ömhet för Omyndiges
bästa, hvilken hos nämnde fränder
säkrast är att påräkna , utan
ock på den möjliga fördel eller skada,
som Förmynderskaps-förvaltningen
kan fränderne tillskynda, samt
den vårdnad, som af dessa motiver
föranledes, efter Utskottets omdöme,
utesluter behofvet af den i
andra punkten af Motionairens förslag
yrkade allmänna åklagare-rätt,
till hvars utöfvande endast begäret
efter åklagare-andelen i de iöreslagne
böterne skulle uppmuntra, finner
Utskottet sig destomindre böra
fjåg-Uiikottets Betinkaridt N:o 46.
förslagét i denna del understödja ;
som en dylik åklagare-rätt är med
Svenska lagarnes anda alldeles oförenlig,
3:0 Då Utskottet icke funnit den form
för förmyndare-räknings upprättande,
hvilken Motionairen i tredje
punkten föreslagit, 1 någon målto ega
företräde framför det redogörelsesätt,
som i 1 af jj Cap. ArfdaBalken
ä‘r föreskrifvet, saknar Utskottet
anledning att ändring eller
tillägg i detta Lagens stadgande lillg
styrka,
4:0 Då Förmyndare, som vägrar att redogörelse
afgifva, eller mot hvars
förvaltning grundade anmärkningar
förekomma, utan tvifvel kan af Domaren,
i stöd af nu gällande Lag,
på längre eller kortare tid, eller
för alltid, fran förmyndare-befattningen
skiljas, finner Utskottet fjerde
punkten af Motionairens förslag
till något ytterligare stadgande
i detta afseende ej föranleda.
jlo Då det, enligt hvad kändt är, redan
kommit i allmänt bruk, att Domstclarne,
i de förordnanden, sorn
LagUtskottets Betänkande N:o £.5 7
för Förmyndare utfärdas, erinra des*
ge om iakttagande af hvad Lagen i
22 och 23 Cap. ArfdaBalken föreskrifver,
och således äfven om full-;
görande af förmyndares redovisningsskyldighet,
är, efter Utskottets tanka,'
vidare förständigande derom öfver;
flödigt.
6:0 Då Motionairen icke uppgifvit hägen
grund för sitt i sjette punkten
gjorda yrkande, att ändring i Under-Rätts
beslut, rörande de serskilda
ämnen, förslaget omfattar, bör genom
besvär sökas, och Utskottet icke
funnit anledning förekomma till
afvikande från nu stadgade rätte
rtSnrtocUft
önl i nf hvillrtat mål corn*
reise derföre, kunna och böra, efter
deras olika beskaffenhet, i vissa fall
genom vad, och i andre fall gen
nom besvär, dragas under högre Rätts
pröfning, eger Utskottet ej eller skäl
att i detta afseende någon lagforämling
föreslå.
följd häraf
tillstyrker Utskottet ;
att Herr Friherre Hermelins ifrågavarande
Motion ej må bifallf*.
angå förmynderskap och rhdogö.
8 LagUtskoittts Betänkande N:o 46,
Vidkommande aler Herr Lindqvists förslag;
så ehuru Utskottet anser stadgandet t
13 Cap. 5 §. ÄrfdaBalken, att, då flere Förmyndare
äro, än en , och hafva barnagodset
under samnad haod, de skold svara lika för
förvaltningen, böra så tolkas, att Förmyndarne
stå i gemensamt och odeladt ansvar
f»ör hvad den omyndige genom förvaltningen
lider, samt det, efter Utskottets mening, jemväl
är klart, att den ene ej är fri från skyldighet
att umgälla den andras fel eller försummelse,
utan sa är, att han ej kunnat dem
afvärja, tror Utskottet det dock vara angeläget,
att den anledning till tvekan eller olikhet
i meningar, sorn härutinnan egt rum, var»
der undanröjd; hvarföre
Utskottet tillstyrker
lii fall till Herr Lindqvists Motion , i
så måtto, att de i sistberörde §. förekommande
orden : ”svare the tå lika
för förvaltningen,” ändras till följande*
svare the ta för förvaltningen,
en för alla och alla för en,
samt att meningen; ’’dock vare then
ene ej skyldig att umgälla then andras
brott och förseelse, som han ej förekomma
kunnat, eller att betala then
LagUtskotlets Betänkande N:o 47. 9
V
del i skadan, som hos den andra kan
brista,” erhåller denna lydelse :
doct; vare then ene ej skyldig att
umgälla then andras förseelse eller
vårdslöshet, theri han ej tagit
del, eller sorn har7 ej förekomma
kunnat.
Stockholm den 28 Mars 1829.
Antom till Ivxped. Utskottet den 4 April 1829.
N:o 47.
Betänkande öfver de af Herr Bo
Christ. Roos och RiksdagsFullmägtigen
från Calmar Län Petter
Pettersson gjorda förslag till
stadganden, hvarigenom må förekommas,
att personer, som uppnått
myndighet s-ålder:, men ändock
blifvit under Förmyndare
ställde, under detta omyndighetstillstånd
ådraga sig gäld.
Uti serskilde af Herr Ilo Christ. Roos till
Högloft. Ridderskapet och Adeln satnt af Riks*
lo LagUtskottets Betänkande N:o 47.
dagsFullmägtigen från Calmar Län Petter
Pettersson till Hedervärda BondeStåndet ingifne
Memorial har blifvit anfördt,
af Herr Roos,
att ehuru det vore nödvändigt , att till
myndig ålder komne personer, gom ej kunna
vårda sina angelägenheter , urståndsätta»
att bringa sina familjer och efterkom-,
mande på obestånd, och till den ändan
ställas under Förmynderskap; så borde dock
detta icke ske på allmänhetens bekostnad, utan
sådana stadganden fastställas , som befordra
enskildt val, utan åsidosättande a£ det allmännas
fordringar. Och som föreskriften ,
att, då en person försättes i omyndighets-till.
stånd, allmänheten skall, genom offentliga lidia
i n garne derom underrättas, icke vore för
allmänna säkerheten tillräcklig, helst man icke
kunde hafva reda på alla dem , som för
flere år sedan blifvit omyndige förklarade ;
så yrkade Herr Roos, att ansvar måtte stadgas
för den, sorn, till myndige år kommen,
men, sedermera under förmyndarevård stald,
under detta tillstånd utgifver skuldebref eller
åtecknar borgens-förhindelser, samt hemstälde
tillika, om icke, i anseende till den
svekfulla och bedrägliga afsigt , hvarmed ett
sådant handlingssätt alltid vore förenadt, ansvaret
borde bestå i kropps traff, enär pennirtgeboter
ledde till förnärmande af anhöriges
rätt, och sådan bestraffning, sorn ginge å
'jLagXJtikottels Betänkande tJ:o 47. 11
heder och ära, icke skulle medföra åsyftad
verkan på personer, som kunde göra sig till
ansvar härutinnan skyldige} hvarförutan Mo«
tionairen ansåge offentliggörandet af ifrågavarande
personers omyndighets-tillstånd böra,
utom det nu vanliga kungörandet tre
gånger i allmänna Tidningarne, jemväl å be»
stämd tid hvarje år förnyas;
och Petter Pettersson;
att förtroendet och crediten, enskilde emellan^
serdeles i senare tider,skola lidit derigenom, att
personer,hvilka, oaktadt upphunn.en myndig ål.
der, blifvit stälde under andras förmynderskap,
med fördöljande deraf, borgat varor, eller uppJånt
penningar emot skuldsedel, och sedermera,
då de blifvit lagsökte, undandragit sig
betalnings-skyldighet, på grund af deras då
först yppade omyndighets-tillstånd; hvarvid
äfven förut okänd Förmyndare, under åberopande
af Kongl. Förordningen den 7 Junii.
1749, krafvet bestridt, hvilket haft den följd,!
att den på intet svek beredde fordrings-egaxen
gått miste om sin fordran. Och ehuru
Motionairen, å ena sidan , gillade det med
nämnde Kongl. Förordning åsyftade ändamål,
att ynglingar och andre omyndige ej måtte
förledas till lättsinnigt ingifvande af förekrifningar
eller till annan onyttig skuldsättning;
så ansåge han dock, å andra sidan,'
någon anstalt böta vidtagas, hvarmedelst tre
-
js LagUtskottels Betänkande N:o 47.
dje man må varnas för äfventyret att inlåta
sig i afhandling med dylika personer, hvilka,
ehuru förklarade omyndige, icke destomindre
fortfarit att vara i allmän tjenst och vunnit
befordran samt jemväl trädt i ägtenskap , så
att allmänheten ej anat vådan att med dem
ingå aftal ; hvarföre, och då erfarenheten nogsamt
visat, att föreskriften i Kongl. Förordningen
den 11 Maji 1774, att vederbörande
Domare skall, när någon efter Dag myndig
varder under Förmyndare stald , låta sådant
i PostTidningen genast kungöra, är otillräcklig;
helst sådan kungörelse eker endast
några få gånger och sedermera icke förnyas,
Motionairen, till förekommande af ifrågavarande
oskick, föreslagit det stadgande: ’’att,
”utom det kungörande, hvarom, enligt Kongl,
”Förordningen den 11 Maji 1774, Domaren
”åligger besörja, den, som blifvit förordnad
”till Förmyndare för en till myndig ålder
”kommen person, må vara pligtig, att, minst
”en gång hvarje år, uti Stockholms Post- och
”InrikesTidningar, ochdessutom, örn deri ornyn”dige
bor i någon Stad utom Stockholm, uti
”Tidnings-Bladet för samma Stad, om ett så’’dant
der finnes, eller ock uti Församlingens
”Kyrka, samt, om han bor pålandet, på sist”nämnda
sätt, allmänneligen kungöra , både
”att personen är omyndig, och hvilken sorn
”har Förroyndarevården för honom sig upp”tlragen;
och det vid den påföljd, att uq.
LagUtskottets Bttänkande N:o 47. 13
”derlåtenhet häraf medför förbindelse för Förmyndaren
att den omyndigas skulder, som
”under det året må hafva tillkommit, af hans
”gods betala.’’
Vid granskning af dessa till LagUtskottet
remitterade förslag, af hvilka det senare
blifvit af RiksdagsFulImägtige Lars Larsson
från Calmar Län, Nils Insulin från Stockholms
Län och Anders Andersson från Skaraborgs
Län , jemte flere af BondeStåndets
Ledamöter, biträd;, har hos Utskottet i betraktande
kommit ,
a) att en omyndig, ehvad han upphun
nit
den lagliga myndighets-åldern.
eller ej, icke skäligen kan förbjudas
att taga penningar eller varor i
försträckning af den, som för honom
har förtroende;
b) att, i fall emot omyndig gäldenär så
dane
omständigheter förekomma, att
han kan anses hafva bedrägligen
förmått sina borgenärer att förtro
honom deras egendom eller, på
hvad sätt som helst, emot dem brukat
svek och list , hvilket tillhörer
Domaren att urskilja, straffbestämmelse
i Allmänna Lagen ej saknas
; och
«) att, då det beror af hvars och ens
omtanka och försigtighet, att ej in*
J4 LagUiskottets Betänkande N:o 4*ji
gå aftal med någon annan,' än dén^
om hvars person och medborgerligas
förhållanden han eger tillförlitlig
kännedom, och det i ofvanberörde
Kongl. Förordning af år 1774 fö--  reskrifna kungörande om en efter
lag myndig persons återförsättande
i omyndighets-tillstånd är tillräckligt
för möjligheten att vinna den
kännedom, som här är i fråga , de
af Motionairerne yrkade årliga kun-'
görelser i Tidningar och från Predikstolen
i den församling, der
den omyndig förklarade har sitt
hemvist, icke af någon nödvändighet
påkallas, och derföre, efter Utskottets
tanka, destomindre böra på**
bjudas sora, utom det att iakttagandet
af denna åtgärd skulle medr
föra onödig kostnad för den omyndige,
det föreslagna äfventyret för
samma åtgärds möjliga försummande
komme att antingen upphäfva
ändamålet med omvndighets-förklaxandet,
eller ock alltför känbart
öka Förmyndares ansvarighet.
Af dessa skäl föranledt,
tillstyrker Utskottet,’
att omförmälde förslag ej må antagas.
Stockholm den a April 18ig*
LagUtskottets Betänkande Nio 48- 15
Ankom till Exped. Utskottet den 4 April 1829.
N:o 48.
Utlåtande, i anledning af 'gjorda
anmärkningar vid åtskillige
till Utskottet återremitterade
Betänkanden, ,
T ill LagUtskottet hafva i anledning a£
gjorda anmärkningar, Utskottets nedannämnde
Betänkanden j blifvit återremitterade, 'nemligen,
frun Högloft. Ridderskap et och Adeln ,
den a Mars ,
N:o' 20 ; öfver Herr P. G. Cederschjolds
Motion om upphäfvande
af Kongl. Förordningen den 7 December
1787, angående lifsstraff
för obehörige omdömen öfver de
af Kongl. Majit vidtagne Författningar
;
fran HågvÖrdige PresteStdndet,
den 6 Februarii,
N:0 3 , öfver Herr P. Lindqvists Mo
-
JLagUtskottets Betänkande Njo 48. 16
tion om upphäfvande af HofHätternes
Ieuterationsrätt;
N.'o 11, ofver Hans Janssons från Elfs’
borgs Län Motion om upphäfvande
af % Cap. 3 5. GiftermalsBalken }
den 3 Mars ,
N:o 21, öfver Herr ContractsProsten
S. D. Nibelii Motion om stadgande
, att lägrad qvinna , som tili sitt
barns framfödande vill njuta understöd
af Fattigvårds-imättning ,
skall åligga att uppgifva sin lägersman
;
fran Vållofl. BorgareStändet,
den 3 Jebruarii,
N.*o i4, öfver Herr N. Sandblads Motion
om upphäfvande af 22 Cap,
och 27 Cap. 9 §. RättegingsBalken
;
den 6 Februarii,
N;o 12 , öfver Herr A. JFesterstrands
Motion , att UnderRätts Utslag i
mål , der någon blifvit tilltalad
eller
LagUtskoltets Betänkande N:o 48- 17
eller dömd för brott, hvarå fästningsstraff,
med eller utan arbete,
bör följa , hädanefter skola Hof«
Rätts pröfning underställas ;
Den 2 Mars,
N:o j g, öfver Herr P. G. Cederschjölds
Motion , angående Rådmäns och
Kämnerers befrielse från deltagande
i ansvarec för försummelse att
till ÖfverDomaren insända renoverade
Domböcker och Protocoll
m. m.; och
jfrån Hedervärda BondeStåndet,
Den a Mars,
N:o 26, öfver Herr Grefve Johan Henning
Gyllenborgs Motion om rät-]
tighet för hvar och en att, emellan
Riksdagarne , till Kongl. Maj:t
inkomma med förslag till ändring
i Författningar;
men sorn desse Betänkanden blifvit af tre
RiksStånd bifallne, nemligen,
N:o ao , af PresteStåndet, den a 1 Febr.';
af BorgareStåndet, den 2 Martii,
af BondeStåndet, den 19 Februarii,
jBih, till Riks-St. Prot. 1828 och 1S29, 7 Sami. a
12 .te Haft.
LagUtskottels Betänkande N:o 48.
N:o 3, af Ridderskapet och Adeln, den
g Februarii ,
af BorgareStåndet, den 30 Januarii,
af BondeStånder , den 3 Februarii,
N:o 11, af Ridderskapet och Adeln,
den g Februarii,
af BorgareSiåndet samt
af BondeStåndet , den ig Februarii,
JST:o 1 1, af Ridderskapet ochv .
Adeln, samt af Preste-' \8n V*.
) Februarn,
»landet .
af BondeSiindet, den 3 Februarii,
I\:o 12, af Ridderskapet och Adeln,
den 16 Februarii ,
af PresteStåndet, den taFebruarii,
af BondeStåndet , den 3 Februarii,
N:o 19, af Ridderskapet och Adeln,
den 3 Mars ,
af PresteStåndet , den 2! Februarii,
af BondeStåndet, den 19 Februarii,
och
Febtuarii
N:o ai, af Ridders
Adeln, samt
reStåndet,
LagUtskoitels Betänkande N:o 48’. 19
K:o 26, af Ridderskapet och 4
Adeln, ( den 5
af PresteStandet, och £ Mars;
af BorgareStåndet, J
sa enär, enligt 87 5- > BegeringsFormen
samt punkten af 49 i Riksdagsordningen
, tre Stånds mening i dylika frågor utgör
Rikets Ständers beslut, samt återförvis
ning
från endast ett RiksStånd i dessa mål
ej betager samma beslut deras kraft och verkan
till expedition , anser Utskottet , vid
detta förhållande, något utlåtande öfver berörde
anmärkningar icke erfordras ; hvilket
Ltskottet härmedelst får bos de respective
RiksStånd , som återremisserne meddelat ,
-vördsarnt anmäla.
Stockholm den 2 April 1829.
STOCKHOLM, Elméus ock Granbergs Tryckeri, 1S19.
'
■
-
LagUtskotlels Betiinkandt N:o 4g. g
Ankom till Eiped. Utskottet den i5 April 1829.
N:o 4i?.
Betänkande, i anledning af åtskilliga
Motioner om än*
äring af 17 Cap, HandelsBalken
och 20 Cap. ÄrfdaBalken,
H err P. G. Cederschjöld , som, på salt LagUtskottets
den 16 sistlidne Januarii, under,
ordningsnumrorne 19 och 20, afgifne Betan,
landen utvisa , hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln framställt det yrkande, jitt åtskilliga,’
mot slutet af 1823 års Riksdag, till Kongl.
Majtt af Rikets Ständer öfverlernnade Under-!
dåniga Skrifvelse^ innehållande lagförslag ,
dem Kongl. Maj:t i Nåder förklarat Sig då
ej kunna pröfva eller antaga , måtte tilt
Kongl. Maj:t å nyo inlemnas, har under
detta yrkande inbegripit ''den i Bihanget till
samtlige RiksStdndens Protocoll, under N-o
58i, upptagne underdåniga Skrijvelsen af
den 8 December nyssnämnde är, anm
gående f öreslagen ändring i 17
Capitlet II a ndels-Balk en och 2 o
C apitle t Är f cl a - B a Ike n , rörån
Bihang
tiU Riki-St. Prot. 1818 och 1819, P&e Sami. I,
1 ö:de Il\t.
X LagUtskottets Betänkande N;6 49.
d e fo r mo n sr ät t er och f örmv nl
ders k a p,”
Berörde Underdåniga Skrifvelse lyder
sålunda :
’’Den förmonsrält , sorn uti 17 Gap. 8 §•
”HandelsBalken blifvit tillagd Kyrkors och
5,JFattig-Inrä'ttningars fordringar, hos deras Föreståndare,
samt Kronans och räntetagares, hos
”deras uppbördsman, framför Inteckningar, be-'
”viljade sedan Gäldenären bl ef Föreståndare
”elier Uppbördssnan, har, efter Rikets Ständers
”öfvertygelse , utan att vara af beliofvet elller
nödig omtanka för en fordringsegares
”fördel påkallad , medfört misstroende till in”teckningar,
oförenligt så väl med begreppet
om den säkerhet, hvilken uti en pant
”bör vara förvarad, som med inteckningens
”ändamål , och för öfrigt af en märkbart skad;
”lig inflytelse på penninge-transactioner i ali;
”mänhet , hvilka , så vidt ske kan , utan förnärmande
' rättsgrunder, böra, synnerlig
”gen under nu varande myntförhållanden,
”underlättas och befordras.
”Uti den Lagstiftning, sorn bestämmer
”ordningen emellan Borgenärer vid uppkom”mande
Concurs-tillstånd , har den grundsatts
”alltid varit erkänd, såsom ofelbart rigtig,
”att så kallade tysta förmonsiätter med yt
-
’LagUl$kottets Betänkande N:o 49.’
3
w tersia sparsamhet i och icke i andra fall, ari
’’då synnerliga omständigheter gora undantag
”af nöden, böra utdelas,
' r) *
”Vid tillämpningen häraf på förevarande
fråga lärer nödvändigheten af ett sådant
”undantag för ofvannämnde slags fordringar
*’icke med skäl kunna yrkas , da, hos en Kyr-j
”koherde , som i hvarje Församling förnämligast
tager befattning med styrelsen af Kyrkans
och Fattig-Inrättningens angelägenhe”ter,
hos Församlingens ledamöter, hvilkas
”yttranden 1 hvarje serskildt fall äro för ho’’nom
att inhemta, samt hos vederböran-S
”de autoriteter , hvilka det åligger tillse, att
”en Uppbördsman praesterar nöjaktig säkerhet
för sin uppbörd , hvarken kan förutr
”sättas den bristande omtanka eller det bertlof
af Statens förmynderskap, att de böra
”gynnäs med undantags-lagar, ledande, sa.'
”som den , hvarom fråga nu är, till oreda
”medborgare emellan.
”Det är icke tänkbart, att Kyrkoherden
”och Församlingen, vid valet af de personer,
’’åi hvilka förestånderskapet för Kyrkan och
”Fattig-Inrättningen anförtros, åsidosätta nö5’digt
afseende på de blifvande Föreståndar’?nes
vederhäftighet , hvarom de, boende inom
”samma Församling, aldrig böra vara i okunnighet
J och det är ej eller sannolikt, alten
4 LagUtskottets Betänkande Nio 49.
^ofördelaktig förändring i en Föreståndares
”oeconomiska ställning skulle för hans granliar
förblifva en hemlighet. Rikets Ständer
*’anse alltså Kyrhoherden och Församlingen
städse vara i tillfälle att, antingen ge”nom
ombyte af Föreståndare , eller, om hara
”bibehålies, genom inteckning i hans fastig*
”het, borgen eller annan gällande säkerhet,
”iakttaga Cassans bästa och afböja förluster”ne;
äfvensom det allmännas rätt, vid antagande
af en Uppbördsman, synes kunna gesnora)
borgen , på sätt nu sker, eller genom
”inteckning, om han eger fastighet, så fullkomligt
betryggas , att förluster böra före*
”kominas. Det har dessutom hittills icke
”utgjort något vilkor för en Uppbördsmans
^tillsättande, att ograverad fastighet skulle
”af honom innehafvas.
”1 betraktande af dessa skäl , få Rikets
”Ständer nu till Eder Kongl. Majus Nådiga
”pröfning i underdånighet föreslå, att den,
s’genom 17 Cap. 8 §, HandelsBalken , Kyrkors
, Fattighusens , Kronans eller Frälsemana
”fordringar hos Föreståndare och Uppbörds’’män
tillagde förmonsrätt framför intecknina’gar
må hädanefter afskaffas; och skulle, i
”händelse detta förslag vinner Eder Kongl.
”Maj:ts Nådiga bifall, följande Redaction af
”aamma Capitel ega rum :
LagUukoilets Betänkande N:o 49. 5
8 §•
rSeuan tages ]?arna-arf ut hos föräldrar
”eller förmyndare. Häfver någon inteckning
”i deras fasta gods, innan Barna-arf af föräldrar
emottogs, eller innan förmyndare denJ
,,na befattning tillträdde , njute thå sin inteckning
till godo.”
”Återstoden af nuvarande 8 §. komme
”att emellan 12 och 13 §§. i samma Capitel
'inflyta uti en serskild §. af detta innehåll:’’
”Härefter utgå Kyrkors och Fattighus”fordringar
hos theras föreståndare, så ock
”skuld till Kronan eller Frälseman för upp^
”börd. Hos Uppbördsman , sorn sedan blifvit
”föreståndare , ege Kronan eller Frälseman
s’förmon till thet , som i uppbörden för alla
”åren brister. Var han föreståndare förr, än
”han Uppbördsman biet , hafva Kyrkors och
”Fattighus-medel företräde.”
”Hos Rikets Ständer har, i sammanhang
”härmed, kommit i öfvervägande den olägenhet,
sorn under nu varande förhållande vidpjader
inteckningar, och med detsamma för’svårar
penninge-transactioner i så måtto, sorn
*’en lånsökande, hvilken till pant för bengärd
penninge-försträckning erbjuder inteck”ning
i en ograverad fastighet , icke kan å;
6 TiJgUiskotlets Betänkande N:o 4g»
”stadkonma bev’13 om ledighet från förmyni
”dårskap, hvilket, om det är äldre, besvä*
”rar egendomen framför intecknad skuld.
”Den brist uti Lagstiftningen , hvaraf
”denna olägenhet är en följd, hafva Bikets
”Ständer ansett kunna afhjelpas, örn nemligen
, såsom ett tillägg till Lagens stadgande
i afseende på Förmyndares tillförordnande
, jemväl varder föreskrlfvet, dels att
’’då egendom tillfaller omyndigt barn j medan
bägge föräldrarne lefva , sådant skulle
”hos Rätten anmälas, och anteckning derom i
”Förmynderskaps Protoeollet ske, dels att, da
’Jden , som till Förmyndare förordnas , ej äs
”boende inom den Rätts område } der för-^
”ordnandet meddeldt blifvit, han ej må till—
”träda förmynderskapet förr, än detsamma är,
”vordet kungjordt den Rätt, hvarunder han
,4yder och i Rättens Prolocoll tecknadt.
”Genom det förra af dessa Stadganden
”är tillfälle beredt för Borgenären , att förskaffa
sig visshet om den tysta gravation, hvar”med
föräldrars egendom kan vara besvärad,1
”och genom det senare vinnes åter säkerhet,
’*att förmonsrätten för omyndiges medel ej
s’häftar vid någons egendom , innan anteckning
derom skett vid den Domstol , hvarunder
han lyder. Den lånsökande kommer
”således i tillfälle, att lemna en ofelbar upp.
'LagUttiottéis Betänkande N:o 49. f
,’l ysniflg, huruvida han häftar för något för?
”in.yiulerskap oller icke. Har han oftare förundrat
hemvist, så blir väl efterforskningen
i samma rnon besvärligare, men ända”målet
kan ändock vinnas. Om åter dea
”lånsökande bott endast på ett ställe , så är
”bevisningen derom lätt att åstadkomma, gesnora
intyg, antingen från vederbörande Presterskap,
eller från Haradsskrifvaren 1 orten?
”För att i öfrigt undanrödja all dea
^tidsutdrägt med Förmyndares tillträde af sin
”befattning, som möjligen kunde uppkomma
”af föregående anmälan hos.Domstolen, hvar”under
Förmyndaren lyder, hafva Rikets
”Stander ansett, att denna anmälan borde fa
”ske hos Domaren äfven å de fider, då Dom*
”stolen ej är tillsammans.
”På dessa grunder föreslå Rikets Stan-,
”der i underdånighet: att efter 1 §. i 20
”Cap. Ärfda-Balken ma tillkomma denna §•:
”Faller egendomen omyndigt Barn till ,
”medan föräldrar lefva, och skall godset af
”dem förvaltas, då må en sådan förvaltning
s’af dem ej förr tillträdas, än anmälan der”om
skett hos Domaren eller den Rätt, hvar}
3’under de lyda, och varde sådant genast t
”Rättens Protocoll tecknadt; har sådan an■'te
ckning skett af Rättens Ordförande , då'
8 lag-Utsiattets Betänkande N:o 4g.
*’Rätten icke varit tillsammans, varde det
.”vid nästa sammanträde tillkännagifvet.”
*’Samt vid slutet af samma Cap. följande
i}§. tilläggas:
”Ar den, som till Förmyndare förordna»,
ej inom samma Fälts Domsaga böenMe,
dl varde Förmyndare-förordnandet, ge»
s,norn Ordförandens i Rätten försorg, genast
”öfversändt till Domaren , under hvars Dom*’värjo
den förordnade lyder, för att i denna
5’Rätts Protocoll tecknas, på sätt i 2 §. sägs ,
*’och Förmyndaren derefter tillställas.5*
Utskottet, sorn, i enlighet med hvad redan
i ofvanberörde dess Betänkanden (Niris
39 och 20) är tillkännagifvet, ansett nu anförda
Underdåniga Skrifvelse icke annorledes
kunna blifva föremal för Rikets Ständers
pröfning, än i egenskap af Herr Cederschjolds
egna, vid innevarande Riksdag väckta Motion,
hvilken , såsom sådan , blifvit af Höglofl,
Ridderskapet och Adeln till LagUtskottet hänvisad
, har, i sammanhang dermed, till gransfcning
företagit serskilde, i enahanda ämne,
af JRiksdagsFuIlmägtige Herrar E. TV. Montan,
J). Cron och A. Landegren till Vallöf].
BorgareStlndet afgifne och derefter till
Utskottet öfverlemrtade Memorial, i hvilka
är aufordt:
LagUlskoiteis Betänkande N:o 49. 9
af Herr Montan,
att, bland de åtgärder, som böra vidtagas till
stärkande af enskilda crediten och upphäfvande
af alla band, som fjättra den , efter
Motionairens tanka, i forsta rummet hörer
att bereda möjlighet för egare af fast egendom
att erbjuda och använda samma egendom,
till säkerhet och pant för penrtinge-försträckningar;
att, så länge Lagen tillägger barna-arf,
hos Förmyndare, samt kyrkors och fattighus-fordringar,
hos deras Föreståndare, förrnonsrätt
framför inteckningar, som blifvit
beviljade i Gäldenärs fasta gods efter den
tid, då Gäidenä.en till Förmyndare eller kyrko-
och fattighus-föreståndare förordnades,
och Lagstiftaren icke ens tillika stadgat, huru
en Gäldenär skall kunna styrka , att
han ej har dylike, förmonsrätt egande medel
om händer, fastighetsegare ej eller kan begära,
att Långifvare skall göra fullt afseende
å erbjuden fastighetspant} -— och att till
afhjelpande af den härigenom uppkomman^
de svårighet att erhålla lån mot inteckning;,
något annat medel ej funnes, än ”att desse
förmånsrätter sällas näst efter inteckningar,
så att usta Momentet af 8 //. i 17-.de
Capitlet HandelsBalken flyttas näst efter
iD-.de
Momenterne i 8:de (!. försvinna-fl hvilken
lagfciiändring Motionairen ansåge i sjelfva v ef*
lo LagUtslottetH Betänkande N.o 4g';
ket ej leda till någon minskning af ornyn^
diges rätt och säkerhet, enär det äfven nu
ej kan betagas Förmyndare att sälja sin fastig»
het och derigenom göra sin Myndlings förmonsrätt
deri om intet, samt Förmyndare, som
vill beréda intecknad fordran förmonsrätt framför
barna-arf, dessutom har den utväg, hvilken
ock skall begagnas, att afsäga sig förinynderskapet
och derpå låta inteckningen
verkställas samt efter någon tids förlopp förr
mynderskapet återtaga;
af Herr Cron,
1:0 att ehuru, på grund af den allmänna
regel, att hvad af någon sak flyter bör;
åtfölja hufvudsaken, det syntes1 vara ovedersägligt,
att, äfven efter nu gällande Lag, ali
afkomst af intecknad egendom bör 1 första
rummet användas till inteckningsegares förnöjande;
så skall dock erfarenheten visat, att
icke alltid så tillgår, utan afkomst af intecknad
fastighet stundom anses böra, såsom en
lösöre tillgång, tillfalla concursmassan och
användas till boets utredning samt godtgörande
af fordringar, som ej hafva förmons^
rätt; till hvilken origtiga lagtolknings förekommande
ly.-de Cap. g §. Handels - Balken
horde sålunda ändras, att näst efter orden ;
”och tage hvar betalning ur sin pant” tillägges:
”/neel deraf fallande afkastning fran
LafUtskbltets Betänkande N:o 49. 11
äfträdesdagen intill dess gäldbundna boet
varder utredt;
2:0 att, i händelsi barna-arfs förmonsratt
i Förmyndares fasta gods lomme att ovilkorligen
nediiyttas till rummet näst efter
inteckningar i samma gods, enahanda nedflyttning
äfven borde ega rum i afseende på.
Öfrige sä kallade tysta förmonsrälter, t. ex.
Kronans hos Uppbördsman ; oell som, i afseende
på desse, ej vore stadgadt till hvilka
tillgångar i gäldbundet bo de sig sträcka;
iså, och enär allmänna crediten i icke ringa
jnon hvilade på den säkerhet, man fordom
trott vara genom inteckning vunnen, borde
efter Motionairens mening, till beyarande ä£
nämnde säkerhet, "alla dylika formonsrcitter
i första rummet honoreras af alla andra
uti ett gäldbundet bo befintliga tillgångar
innan de sattes i collision med inteckning
gar ; hvilket stadgande i sådant fall torde
kunna gifvas genom en tillagd /. uti l-j.-de
Capitlet HandelslBalken af nu gällande
Lag, ordagrannt ika lydande med 20 /. af
18 Capitlet samina Balk uti förslaget till
nya Lagen och
af Herr Landegren;
att den 1 i7:de Capitlet Handels-Balken o«
myndige tillagde förmonsrätt hes Föraldrar
js LagUtskottets Betänkande N:o 49,
cch Förmyndare vore ofullständig , enar den
sträckte sig endast, enligt Side till arf
ocb, ■ enligt 2 $, till faddergåfva , derest
den o förvandlad finnes, men ej", såsom sig
borde, egde rum för alla en omyndigs tillgångar,
de må vara Myndlingen tillkomne
genom arf, gåfva, testamente eller på annat
sätt, eller förvärfvade af den, som, efter upphunnen
myndighetsålder, blifvit under förmyodarevård
ställd, ehuru åtkomst-titeln icke
i någon måtto förändrar giundsattsen , att
Lagstiftaren bör vårda och skydda dens rätt,
som är oskicklig att sjelf förvalta sin egendom
; — att, om således omyndigs förmonsrätt
borde ej allenast bibehållas, utan ock,'
på satt anmärkt är, utsträckas, Lagstiftaren
dock jemväl tillhörde att fästa uppmärksam,
het på Förmyndares rätt och på deras, sorn
med honom kunna komma i beröring , så att
olägenheterne af Myndlingars förmonsrätt ej
utvidgas öfver den gräns, sorn för bibehållande
af denna rätt måste antagas; i afseende
hvarå förekomme, dels den nästan oöfvervinneliga
svårigheten att erfara, huruvida
en person innehar förmynderskap eller ej,
och dels omöjligheten att erhålla upplysning
om beloppet af det barnagods, för hvilket
Förmyndaren är ansvarig; och sam de af
detta förhållande uppkommande ögonskenlig
ga och af dagliga erfarenheten vitsordade olagenheter,
efter Motionairens tanka , vore
LagUtskottets Betänkande N:o 49.' 13
så inverkande på allmänna säkerheten och
förtroendet i penninge-transactioner, och så
högligen påkallade snar rättelse, att den ovissa
tidpunkten, då en ny Civil-Lag kunds
förväntas, ej finge afbidas, funne Motionairen
sig föranlåten föreslå antagande af följa
n d e iagförändringar:
”1:0 att den i 8 §. 17 Capitlet Handels”Balken
stadgade förmonsrätt för barna-arf hos
”Föräldrar och Förmyndare må utsträckas till
”ali en Myndlings egendom, vare sig ärfd
”eller förvärfd, eller på annat sätt åtkom’’men,
och antingen densamma är förvand”lad
eller oförvandlad; samt
”2:0 att, då någon till Förmyndare för-t
”ordnas, ej allenast i Förmyndare-protocoilet
”och det Utdrag derutur, hvilket såsom Con”stitutorial
meddelas , skall antecknas den
^egendom, Förmyndaren kommer att för Mynd”lingen
emottaga samt egendomens pennin”gevtirde,
utan ock samma dag då Rätten
”utnämner Förmyndare , dennes fasta egen”dorn,
om han sådan eger, intecknas till säkerhet
för Myndlingens till hörigheter i lösegendom,
med ränta å penninge-capitaler.
”Att bevis öfver inteckningen skall tecknas å
5,ett exemplar af Förmyndare-förordnandet,
”hvilket i Rättens Archiv, under Domarens
”vård, förvaras. Att Förmyndaren skall hvart
14 LägUtskottets Betänkande N:o 49.
”tredje Sr till Domaren aflemna en sålunda
”granskad Förmyndare-räkning, som i 23 Ca”pitlet
i. §. Arfda-Balken orhförmäles , då, i
”fall deraf inhemtas, att Myndlingens tillgångar
blifvit minskade, inteckningen skalL
”för skillnaden dödas, men om åter tillgån^garne
blifvit ökade , ytterligare inteckning
”för tillökningen fastställas, samt, derest Förmyndarens
fastighet ej lemnar full säkerhet
’’för Myndlingens ökade tillgångar, anstalt om
3>F’örmyndarens skiljande från förmynderska-’
”pet och annan Förmyndares antagande af
''Domaren fogas. Att, då omyndigs fastig—
”het i behörig ordning säljes, Domaren skall
”på enahanda sätt, genast efter försäljningen^
^besörja om säkerhet för köpeskillingen. Att
”Domaren jemväl skall tillse och besörja, att
”de beviljade inteckningarne i rättan tid för»
, ”nyås. Att, då Förmyndare af Kongl.HofRät”lerne
eller annan Domstol, än den, hvar--  ”under Förmyndaren bor och har sitt hemvist;
”förordnas, det, vid ansvar och ersättnings^
”skyldighet såsom för annat tjenstefel, åligger
den Domare, som Förmyndare förord”nät,
att, inom loide dagen från utnämnan”det,
mot erhållande bevis, tillsända Dorna”ren
i Förmyndarens boningsort ett exemplar
”af Förmyndare-förordnandet, hvarefter sistnämnde
Domare skall vidtaga ofvan föreskrift
’’ne säkerhets-åtgärder. Att, då Myndlingens
”tillgångar äro af så betydligt belopp, att in-'
'LagUtshottets Bttiiniände N:o 49• 15 ,
”teckning erfordras jemväl i de fastigheter j
”Förmyndaren tilläfventyrs kan ega utom den
”Domsaga, hvarest han bor, Domare i För*
'”myndares vistelseort äfven skall föranstalta
J,om sådan intecknings beviljande och för»
,’nyaade. Att, om Förmyndares vistelseort
”andras, häri! skall, inom frenne månader ef”ter
bosättningen å annor ort, hos dervarande
Domstol froete ett utdrag af nedanöm”förmälde
FörmyndareBok, hvarefter denna
”Domstol öfvertager de skyldigheter, här of!>van
äro föreslagne, och, mot qvitto, er-,
”håller det hos förstnämnde Domstol förvarade
5,ProtocollsUtdrag , med derå tecknade inteck^ningsbetyg.
Att förmyndare må vara obetaget
”utbyta beviljad inteckning, mot lika säkerhet
”i annan fastighet, endast derigenom, enligt
”Domarens pröfning, full säkerhet för Mynd”lingen
bibehålies. Att, då Myndling uppnått
”myndig ålder, ogift qvinna ingått ägtenskap,
”eller Förmyndare-vården af andra orsaker
”upphört, och Förmyndaren företer behörigt
’’bevis, att lian för sin befattning redovisat,'
”den i bans fastighet beviljade inteckning
”skall dödas och intygande derom teck>-  ”nas å det i Kattens Archiv befintlige För”myndare-Constitutorial
, sorn derefter till
”Förmyndaren öfverlemnas. Att hos hvarje
”Domstol skall föras en Förmyndare-bok
”upptagande Myndlingens och Förmyndarens
i6 LagUtskottets Betänlande U:6 4gi
”namn och boningsort, när Förmyndaren 'dr
”förordnad, hvilken Domstol förordnandet
”meddelat, beloppet och värdet af Myndlin”gens
tillgångar, fastighet serskildt uppgifven
”till namn, storlek m. m., när inteckning i
'Förmyndares egendom till Myndlingens säkerhet
är vorden beviljad och förnyad, för
”huru stort belopp och i hvilken fastig—
”het, när Förmyndaren styrkt, att han för
”sin befattning redovisat och inteckningen
”blifvit dödad, jemte de flere omständigheter,
”sorn för fullständig upplysning kunna vaka
erforderliga ; samt slutligen, att Do-!
”maren skall , vid ansvar såsom för andre
”tjenstefel , iakttaga de honom sålunda å''lagde
skyldigheter och tillse, att Förmyn’’daren
fullgör hvad på honom ankommer,
"vid påföljd för Domaren att ersätta den
”skada och förlust, sorn genom hans forsum»
”melse eller vållande kan inträffa;”
Hvarjemte Motionairen erinrat, dels att
inteckning ej behufver tagas för omyndigs
fastighét, enär det i Lagen stadgade förbud
för Förmyndare att sälja eller förpanta Myndlingens
fasta gods, utan Franders hörande och
Domarens bifall , i detta afseende betryggar
Myndlingens säkerhet, och dels, att det syntes
vara med billighet öfverensstämmande,
att Domaren , genom viss procent af Myndling
-
LagUtskottets Betänkande N:o 49; 17
lingens årliga inkomst,' erhåller någon ersättning
för de ökade, ansvariga och magtpåliggande
göromål , honom komma att åläggas
Då
nu Utskottet, efter att hafva tagit
Sessa Motioner i öfvervägande, går att sitt
utlåtande deröfver afgifva, får Utskottet först
till besvarande upptaga den af Herrar Cederschjöld,
Montan och Cron väckta fråga
om de så kallade tysta förmonsrätternes nedflyttande
näst efter inteckningsrätt.
Hvad härvid först angår nyssnämnda
Motionairers gemensamma yrkande , att den
vilkorliga förmonsrätt framför inteckningar ^
som i J7 Cap. 8 §. HandelsBalken är tillagd
Kyrkors och Fattighus’ fordringar hos deras
föreståndare , sd ock skuld till Kronan ,
eller Frälseman , för uppbörd , hädanefter
må upphöra; så, enär Utskottet till alla delar
instämmer i de skäl , på hvilka Rikets Stander,
vid sistlidne Riksdag , i den här ofvan
intagne underdåniga Skrifvelse, som nu utgör
Herr Cederschjölds Motion, till Kongl.
Majtts Nådiga bifall hemställt den förändring
af berörde §is lydelse och ordning , som £
skrifvelsen är föreslagen , får Utskottet , utan
att åter upprepa dessa skäl, de samma nu åberopa,
såsom stöd för sitt
tillstyrkande ,
y l 1 \
Bih. till Riks. St. Prot. Igig och Igip, 7 Sml, 2.
iy.de
i8 KagXJiskotlals Betänkande N:o 4g.
att Kyrkors, Fattiginrättningars,
Kronans och Frälsemans omfor.
malde, hittills gällande, vilkorliga
företrädesrätt till betalning framför
Inteckningshafvare må varda
af skaffad.
Rörande sedan Herr Montans, i sammanhang
med berörde yrkande , gjorda förslag
, att äfven den förmånsrätt , hvilken,
enligt samma lagrum, tillkommer harna-arf,
som hos f öräldrar eller förmyndare innestår,
ovilkorligen skall vika för inteckningsrätt;
så anser Utskottet alla de skäl , hvilka i
nämnde underdåniga Skrifvelse , i afseende
på nedflyttning af den deri omförrnälde förmonsrätt,
äfven här ega tillämpning. Antagandet
af detta förslag påkallas än ytterligare
af angelägenheten att undanrödja den allmänt
öfverklagade skadliga verkan på real—
crediten , som i synnerhet af i fråga varande
förmonsrätt förorsakas. Icke nog med att fastighetsegare,
sorn verkligen är Förmyndare,
han må vara huru vederhäftig sorn helst,
genom förmynderskapet förlorar fördelen att
kunna begagna nämnde credit, eller att, mot
pantförskrifning a£ sin fasta egendom, förskaffa
sig penningeförsträckning, hvaraf han
kan hafva behof , emedan den , som vore i
tillfälle att försträckningen meddela, fruktar
ätt underkasta sig det äfventyr, som barna
-
LagUtskottetS Betänkande N:o 49. 19
arfs förmonsrätt framför inteckning medförers
-— äfven den fastighetsegare , sorn ej innehafver
förmynderskap, är blottställd för nästan
enahanda olägenhet, i anseende till den
nära till omöjlighet gränsande svårigheten
att tillförlitligen styrka, det ingen förmyndarevård
är honom uppdragen, För öfrigt
är den säkerhet för barna-arf, som denna
förmonsrätt anses gifva , mera inbillad än
verklig, enär, såsom Motionairen anmärkt,
det icke kan betagas Förmyndare, att afhända
sig sin fasta egendom, och såmedelst göra
Myndlingens förrnonsrätt till samma fastighet
om intet; och upphäfvandet af Lagens
föreskrift härutinnan är derföre efter Utskottets
mening , destomindre vådligt , som
en annan långt säkrare utväg, lill betryggande
af Myndlings rätt, återstår,— den nemligen,
att taga inteckning i Förmyndares fasta gods,
för så stort belopp , som svarar mot värdet
af den Myndlingen tillhöriga lösa egendom,
som åt Förmyndarens vård anförtros. Utskottet
(vekar således ej alt
tillstyrka
eif ven den ändring aj lagens stadgande
i 17 Cap. 8 jf. HandelsBalken,
att inteckning i förmyndares
fasta egendom ovilkorligen
20 LagUtshottets Betänkande Nio 49^:
skall gälla framför elen /Örmons^
rätt, som harna*arf tillkommer.
Likväl anser Utskottet Rikets Ständers
bifall till detta förslag böra åtföljas af det
yilkor,
att omyndigs fordran hos föräldrar
och förmyndare tillerkämnes
formonsrätt framför Kyrkors och
Fattiginrättningars fordringar hos
deras föreståndare, samt skuld
till Kronan eller Frälseman får
uppbörd.
Skälet till ett sådant uppflyttande af 0}
myndiges företrädesrätt ligger i de omyndig
ges brist på förmåga eller tillfälle att sjelfve
bevaka sin ratt och sörja för sin säkerhet,
hvilket skäl ej är lika gällande i afseende på
Kyrkor och Fattiginrättningar samt Kronan
och Frälseman eller Räntetagare, emedan
dessas rätt kan och bör , Kronans af vederbörande
ansvarige Myndigheter och Embets-}
män, Kyrkors och Fattiginrättningars af de
Menigheter till hvilka de höra , samt Räntetagares
af dem sjelfve, medelst vidtagande
af hvarjehanda försigtighets-åtgärder, skyddas
och försäkras»
Vidare och hvad beträffar Herr Lande,
grens yrkande, att den formonsrätt ? som
LagVtskotteis Betänkande N:o 4g; ai
nyssberÖrde lagrum tillägger b arna-arj , md
utsträckas till all en Myndlings egendom,
som är ställd under förmyndares vard och
förvaltning; sl finner Utskottet destomindre
betänkligt att detta yVkande biträda , sorn
Lagstiftarens mening utan tvifvel varit enlig
med Herr Landegrens härutinnan yttrade Isigt
, hvarföre ock lagbudet alltid blifvit i
öfverensstämmelse dermed tillämpadt.
Utskottet tillstyrker således,'
att denna Motion måtte bifallas.'
Likaledes och då Herr Crons förslag;
att 9 §. af ifrågavarande Capilel må erhålla
ett sådant tillägg, som utmärker, att
den förmånsrätt , hvilken tillkommer innehafvare
af inteckning i fast egendom, sträcleer
sig äfven till den intecknade egendo.
mens afkastning, efter Utskottets tanka, jem:
väl instämmer med Lagens mening samt Ie«
der till en saknad tydlighet,
finner Utskottet
sig böra äfven detta förslag med sitt
tillstyrkande understödja.
I anledning af allt detta, och till sam-,
manfattning af de serskildta förslag, hvilkas
2? Z/Gg Utskottets Betänkande N:o~49*
antagande Utskottet ansett sig befogadt att
häc ofvan tillstyrka ,
föreslår Utskottet,
att 17 Cap. HandelsBalken måtte,
från och med S §, erhålla följan ■
de , dels till innehållet och dels i
afseende på $$:s inbördes ordning ,
förändrade redaction,
8 §.
Efter dessa komma de , som hafva
klara skuldebref och pantförskrifningar
i den skyldiges fasta gods, eller
hus i staden , och dem I HäradsTing,
eller Rådstufva, offentliga
inteckna låtit, rå den ort, Härad
eller Stad, dér egendomen ligger;
och tage hvar betalning utur sin
pant, med dess afgäld intill betalningsdagen.
Är en pant til! flera
förskrifven , och räcker den ej till
för alla håfve den företräde, sorn
äldsta inteckning viser.
9, io och il §§.
erhålla den lydelse, som io, ii
och i? §§. hittills haft.
LagUiskotlels Betänkande N:o 49. *3
12 $.
Sadan t ages omyndigs fordran hos
f oriildrar eller förmyndare ut. Ar
den fordran intecknad i deras lasta
gods, njute den då inteckningen
till godo, såsom z g , i o och
11 //. sägs.
*8 §•
Efter de fordringar, som nu nämnde
äro , skola , utan förmånsrätt
sig emellan, gäldas Kyrkors och
Fattighus' fordringar hos deras fö.
resiånclare, sd ock skuld till Kro.
nan eller Frädseman, för uppbörd,
Om belalningsrätt för dessa
fordringar , der de i föreståndares
eller uppbordsmans fasta egendom
intecknade blifvit, vare lag, som i
12 §., om omyndigs intecknade fordran
, sagdt än
34, 15, 16 och 17 §§.
blifva lika med 13, 14, 15 och 16
§§. i gamla lag-redactionen.
2-J LagVls&oltets Betänkande N:o 4g.
Vidkommande slutligen de af Herrar
Cederschjöld och Landegren väckta frågor ,
angående tillägg till ao Cap. ÄrfdaBalken
samt stadgande af åtskilliga serskilda föreskrifter
i afseende på Förmyndares tillförord.'
nande, m. m.; så enär, efter hvad Motioj
jiairerne antydt, deras i detta ämne framställdta
förslag egentligen åsyftat beredande
af möjlighet att vinna säker underrättelse;
om en person är eller varit Förmyndare,
samt om beloppet och beskaffenheten af den
egendom , han , i sådan egenskap , tagit om
händer} men behofvet af en dylik underrättelse
skulle, i fall den af Utskottet här ofvan
föreslagna förändrade ordning i förmons-'
rätten till gäldenärs fasta egendom blefve
antagen, komma att upphöra,
hemställer Utskottet,
om icke, vid sådant förhållande;
dessa frågor må anses hafva förfallit
och något utlåtande deröfver således
ej vara af noden.
Åtskilliga Ledamöters serskilda menin*
gar bifogas.
Stockholm den 8 April 1829»
LagXJtskottets Betänkande. N:o 4g. 251
Reservationer:
iso. Af Herr Professor Bexell: Jag liar
redan under öfverläggningarne inom H. Lagutskottet
bestämdt uttalat min öfvertygelse
emot nedflyttning af vu gällande förmånsrätt
för omyndigs egendom.
Efter att sorgfälligt hafva gjort mig bekant
med saken, liar jag samvetsgrannt öfvervägatalla
de skäl, som dels tala för nedflyttning,
dels äfven för undanrodjande af de så kallade
tysta förmonsrätterne. Men jag kan
aldrig lemna min röst för stadgandet att utr
ur nu gällande hypotheks-lag partielt lösrycka
den fader- och moderlöses, den värnlöses
formonsrätt, ty hypotheks-lagen väntar
att icke sönderstyckad, utan såsom ett sammanhängande
helt blifva i Lagstiftningsväg
framlagd och behandlad. Jag bestrider ej, att
de tysta förmonsrätterne någon gång ega ett
menligt inflytande på allmänna crediten; att
de stundom tillintetgöra den säkerhet, som i
en pant torde böra vara förvarad ; att de ofta
försvåra nödige penninge lransactioner, och
att lagstiftningen bör trygga och underlätta
möjligheten för medborgare, att sins emellan
i så utvidgad scala, som ske kan, begagna
ömsesidig credit; roen jag kan aldrig medgifva,
att andra af Lagen godkända rättsförhållanden
härvid hvarken böra underordnas
eller förbises. Det förhållande, hvaruti d§3
26 Lr.gUtskottets Belänkande N:o 4g.
omyndige slår till samhället , berättigar honom
att blifva observerad. Oförmögen att
sjelf vidtaga några förs>g'ighetsmått för sitt större
eller minde arf, måste han, öfverlåtande
och förtröstansfullt, sluta sig intill de garantier
samhället lofvar. Lagarne bestämma ovilkorligt,
att omyndigs egendom skall öfverlemnas
i Förmyndares hand; men Lagarne böra
icke härvid stanna. De miste, såsom en följd
häraf, äfven stadga tryggande vilkor för förvaltningen
, — oell härifrån den tysta förmonsrätt,
sorn garanterar omyndigs arfsmedel.
Denna förmonsrätt stödjer sig således på
ett moraliskt skäl -t— den omyndiges värnlösa,
svaga tillstånd. Forntidens Lagstiftare förmådde
uppfatta det. Det qvarstår ännu oför*
ändradt, och det yrkar att stå eller falla, endast
i sammanhang med hela hypotheks-systemet.
De första försöken alt föryngra deri
gamla, visserligen i flera afseenden bräckliga,
hypotheks-lagen böra, efter min öfvertygelse,
alldeles icke utmärkas afen offerfest,
der de värnlösas rätt offras , och der faderoch
moderlösas jämmer klagande förföljer
Lagstiftningen.
Jag har framlagt min Reservation; Ehuru
ofullständig, torde den likväl icke sakna
all betydelse för detn, hvilka, lika med mig,
icke förbise den framför oss liggande öfvergångspeiiod
, der de nu omyndige uppträda i
LagUisAvttets Betänkande N:o 49. 27
handling, der de intaga de lediga rum deras
värdare lemnade, och der de i fäderneslandets
och inensklighetens tjenst tacksamt fortsätta
de bortgångnes ofullbordade mödor.
2:0 Af Herr Landegren: Enär jag ej kunnat
instämma i Höglofl. LagUtskottets åsigt
om nedflyuning af förmonsrätten hos Förmyndare
för omyndiges tillgångar, äfven efter
de inteckningar, som beviljats senare än förmyndare-förordnandet,
måste jag emot Utskottets
berörde beslut anmäla min Reservation.
Den grundsåtts, att Dagen bör vårda och
bevara dens rätt, som antingen i följd af
dess belägenhet eller i följd af Lagens föreskrift
sjelf är oförmögen , att några åtgärder
till sin säkerhet vidtaga, bar ej blifvit bestridd,
men den föreslagne postpositionen af
myndlingars hittills inr.ehafda förmonsrätt har
motiverats deraf, att Lagen , i dess nu varande
skick, kunde eluderas och således det
dermed åsyftade goda ändamål ej vinnas, samt
af den omständigheten, att den nu existerande
förmonsrätten vore af ett menligt inflytande
vid penninge-försträckningar mot inteckning.
Det medgifves, att den nu gällande
prioritets-lagen för omyndige någon gång kan
eluderas och blifvit eluderad, men den delar
samma öde med flere andra delar af Lagstiftningen,
och det har ej derföre blifvit i
fråga satt att dem upphäfva. Ej eller torde
ett iyckadt försök af lagbrytaren, att emot
g8 LagUtsbotlets Betänkande N:o 49.
sig tillintetgöra Lagens verkan, böra medföra
leageris upphäfvande, utan endast uppmana
lagstiftaren till bemödandet, att genom Lagens
förbättring borttaga möjligheten att göra
den. overksam. Att olägenhet och osäkerhet
vid penninge-försträckning, mot inteckning,
orsakas af nu varande prioritets-system bestiides
ej eller, men då denna olägenhet och
osäkerhet kunna borttagas, utan alt förmonsrätten
upphäfyes, torde ock Lagstiftaren böra
inskränka sig till endast förstnämnde åtgärd;
och jag har , uti till LagUtskottet remitteradt
Memorial föreslagit utvägar emot både förmonsrättsLagens
eluderande och olägenheterne
vid penninge-försträckning å intecknade
skuldförbindelser; men i följd af det beslut
TJtskottgt fattat hafva dessa mina framställningar
ej kunnat blifva föremål för Utskott
tets granskning. För öfrigt åberopar jag de
skäl för den ifrågavarande förmonsrättens bibehållande,
som blifvit anförde af Lagutskottet
vid sistlidne Riksdag i dess Betänkande
N:o 186.
Oberäknelige skola följderne blifva j
om den af Lagutskottet föreslagné föränr
ändring bifalles; ty oredlige och samvetslöse
Förmyndare skola derigenom få tillfället för
dem lättadt, att förskingra deras Myndlingars
tillgångar, och föräldrar, som genom flit och
sparsamhet beredt utvägar, att förskaffa äfven
de deras barn, h vilkas uppfostran de ej sjelf
-
Lag Utslottcis Betänkande N:o 49. a 9
Va kunnat besörja , bildning och undervisning
för att blifva nyttige samhällsmedlemmar,
skola med skäl frukta, att desse i framtiden
blifva rof för armodet, samt dermed
ofta följaktige laster och brott. Jag anser
mig derföre uppfylla en helig förbindelse, da
jag, så vidt af mig beror, söker motverka upphäfvandet
af on Lag, som under en mångårig
tillämpning visat sig vara gagnelig, och hvilkens
af fortfarandet uppkommande olägenheter
kunna afhjelpas , utan att Lagen uppliäfves.
Uti hvilken Reservation RiksdagsfuIImägtigen
Börje Borjesson i så måtto instämt,
som han, på de af LagUtskottet, vid 1823 års
Riksdag, rörande detta ämne anförde skäl, och
med då föreslagne,utiRiketsStänders här ofvan
införda underdåniga Skrifvelse upptagna, tillägg
till Lagens stadgande om Förmyndares
förordnande, yrkat bibehållande af den förmonsrätt
omyndig, enligt nu gällande Lag,’
eger för hvad han af pupills egendom har
otn händer.
Äfvensom Herr Borgmästaren Alund,
som vid ifrågavarande ämnens afgörande,
varit af dess arbeten i Rikets Höglofl. Stän->
ders Bevillningsutskott hindrad att i LagUtskottet
tillstädesvara, vid Betänkandets justering
förenat sig i Herr Borgmästaren Län«
degrens Reservation.
30 LagUtskottets Betänkande Nia 56.
Antom till Kxped. Ulskottet den i5 April 1829»
N:o 50.
Betänkande öfver Herr Biskoppen
Doctor Carl Fredr, af Wingårds
Motion om stadgande,
att Consistorii-Notarie skall,
för den uppbörd, som till dess
tjenst hörer, stå i lika ansvar,
som Kronans Uppbördsman för
Krono-Uppbörd, samt Domcapitel
ega förmånsrätt, framför
enskilde fordringsegare ,
till ersättning af ConsistoriiNotaries
tillgångar för Uppbördsmedel,
som af honom förskingras,
derest DomCapitlet
icke åsidosatt den tillsyn, som
detsamma åligger.
Hos Högvordige Preste-Ståndet har Herr
Biskoppen Doctor Carl af Wingård anfort,
att, fastän stadgandet i Kongl. Brefvet den
1 Junii 1791, att ”Consistorii-Notarier ma*’ga
antagas pd Constitutorialer med får”bindelse
att för uppbörden såsom Upp
-
LagUtskottets Betänkande N:o 50. 31
”bordsmän ansvara, hvarvid det likväl a”ligger
Consistorierne att, efter deras em”hetspligt,
dera haj va den nogaste tillsyn ,
”att redovisning för medlen alla är sker pd
”rätt lid,” m, m., syntes utmärka, det Lagstiftarens
mening varit, att Consistorii-Notaries
ansvarighet för den uppbörd, han, å t jenstens
vägnar, besörjer, borde vara lika med en
Krono-Uppbördsrnans ; samt Consistorii-Notaries
egenskap af egentlig, allmän Uppbördsman
ännu bestämdare antyddes deraf, att han
liar nästan endast allmän uppbörd om händer,
att för densamma till större delen
redovisas inför Kongl. Kammar-Rätten, —
att han, i likhet med Kronans Uppbördsman,
måste ställa uppbördsborgen, __ och att han
endast på Constitutorial antages : af hvilket
allt skulle följa, att, då uppbördsbrist och
concurs hos denne tjensteman yppas , och
Consistoriel embetspligt , att å hans redovisning
hafva tillsyn, ej blifvit åsidosatt, hanä
till borgenärer afträdda egendom borde, med
de undantag Lagen uttryckligen bestämmer,
först användas till betäckande af lagligen
styrkt cassabrist, och Consistorium således, efter
lagligen verkställd bevakning, erhålla förmonsrätt
till betalning framlör andre, enskilde
fordringsegare; så, enär likväl ofvanberörde
Kongl. Bref icke blifvit så tillämpad!, och
förtydligande deraf således vöre af nöden,
yrkade Herr Biskoppen ”en sådan förklaring
32 LagUtskottets Betänkande N:o 50:
’’a/ samina Kongl. Bref, att Consistorii”Notarierne
mätte får siri tjenste-uppbord
rställas i samma ansvar som Kronans Upp”bordsmän,
och DomCapitlen, i följd deraf,
”sa vidt de i sin tillsyn icke brustit, vid
yppad cassa-balance, förmånsrätt framför
”enskilde fordringsägare alltid tillerkännas.”
Denna Motion, hvilken Högvordige PresteStåndet,
den 17 sisth December,'till Lag-,
Utskottet hänvisat, har Utskottet till öfvervägande
förehaft. Och hvad först anglr Mo«
tionairens yrkande, att Consistorii-Notarier
måtte, för sin tjenste-uppbord, ställas i enahanda
ansvar, som Kronans Uppbördsmän 5 så
enär ej allenast stadgandet i ofvanberörde
Kongl. Bref af den 1 Junii
1791, att Consistorii-Notarier skola
/ ">r sin uppbörd ansvara såsom
Uppbördsman, efter Utskottets tanka,
är klart och tydligt, utan ock
Kongl. Förordningen den 29 November
1825 , hvarigenom öfverskriften_a
4stte Cap. MissgerningsBalken
erhållit följande lydelse:
”Om den, som svikligen drager till
sig Kronans ingäld; så och om
Uppbördsman eller annan Embetsoch
Tjensteman förskingrar medel,
som
LagUtsköltets Betänkande N:o 50. 35
som han i och får embete eller
tjenst emottagitundan röd jer allt
tvifvel, att ju Consistorii-Notarie,
sorn tillgriper och förskingrar medel,
dem lian, i och för sin tjenst,
till förvarande, förvaltning, eller redovisning
emottagit, är. lika med
Krono-Uppbördsman , förlallen till
det straff, sorn i 2.dra §. af berörde
Capitel, sådan den, enligt sist åberopade
Författning, nu lyder, finne»
utsatt ,
anser Utskottet
den i detta afseende yrkade Förklaringen
af omförmäldte Kongl. Bref
ej vara af nöden.
■Beträffande åter den föreslagna förmonsrätten
för DomCapitlen; så enär i detta afseende
förekommer,
a) att Consistorii-Notarie» uppbörä uti
göres af medel, hvilka tillhöra Allmänna
Verk och Inrättningar, såsom
Collect-, Stamboks- och Lazaretts-medel,
afgifter vid ecclesiastique
befordringar, nemligen Krigsmans
EihangtiUvR.
St. Proc. 182S och 1S29, T.äc Sami. 3
15.de Hit.
LagUtsiottets Betänkande Njo 50.
hus-afgift, Cancellie-gebiihr och dylikt,
de tiil serskilda publika Cassör
ingående inkomster af lediga Pastorat
, Vederlag och Prost-tunnor,
samt i allmänhet räntor å alla under
Consistorii vård ställda fonder
för fromma Stiftelser, hvilkas rätt
Consistorii-Notarien åligger att, genom
inteckningars tagande och förnyande
m, m-, förvara och bevaka;
b) att dessa medel, med lika skäl som
Kronans samt Kyrko- och FattigCassors,
böra tryggas mot förskingring
;
c) att Consistorii-Ledamöter, äfven med
iakttagande af den dem åliggande
tillsyn, icke kunna förekomma, att,'
emellan de årliga revisionerne, uppbördsmedel
af Consistorii-Notarien
obehörigt användas, eller genom
hans vårdslöshet eller försummelse
förfaras eller förloras; och
d) att, då Consistorii-Notaries person
redan är, i afseende på den honom
anförtrodda uppbörd , ställd i lika
belägenhet med Krono-Uppbördsmans
samt Kyrko- och Fattigföreståndares
, Lagens fordran på en-l
LagXJtskottets Betänkande N:p 50. 55
het och likstämmighet) bjuder att
äfven deras egendom , i fråga om
ersättning för uppbördsmedel , anses
och behandlas efter enahanda
grund ;
finner Utskottet sig böra, på dessa skäl, i sås
måtto tillstyrka bifall till Motfonairens yrkan^
de i denna del, att
Utskottet föreslår \
det måtte , genom serskild Författning,
varda stadgadt som folier:
Lör medel, som Consistorii- Notarie,
i eller får sin tjenst, till
förvarande, förvaltning, eller redovisning
emottagit, ege vederbörande
Dom-Capitel, i denne
Tjenste mans egendom, enahan
da förmånsrätt, som den, hvilhen,
efter Lag, tillkommer Uppbördsman^
skuld till Kronan
samt Kyrkors och Fattig-Inrättningars
fordringar hos deras
Föreståndare; sä framt ej Dom.
Capitlet brustit i den tillsyn eller
efterlätit det lagliga förfarande,
som Kongl. Brefvet den
1 Junii 17g! DomCapitlet älägger.
Stockholm den 8 April i8ag*
36 Lo^Ulskattus Betänkande N:o 51.
Ankom till Exped. Utskottet ilen 15 April 1829-
N:o 51.
Betänkande efver Herr Grefve
Johan Henning Gyllenborgs
Motion, att jordegare må får
fordran hos sin Landbo erhålla
förmånsrätt till Landbos gäldbundna
egendom.
fl dglofl. Ridderskapet oell Adeln har till
LagUtskottet remitterat ett af Herr Grefve
Johan Henning Gyllenborg inlemnadt skriftligt
anförande, deruti Herr Grefven förnyat
en af honom vid 1818 års Riksdag väckt,
men då afslagen Motion , om företräde för
jordegare till säkerhet i hernrnansbrukares
lösa egendom.
I anledning af denna remiss har Utskottet
i 1818 års Riksdagshandlingar' sökt
närmare underrättelse om denna fråga , och
inhemtat, huruledes Herr Grefven anmärkt,
dels att , då hernrnansbrukares för hemmanets
skötsel oumbärliga kreatur, dragare och redskap
kunna, utan jordegarens bifall eller vetskap
j till gäldande af brukarens skuld utmätas,
jordegaren derigenom äfventyrar ej
Lagutskottets Betänkande N:o 51. 37
allenast förlust af de förskott, han brukaren
meddelat , utan äfven hemmanets försättande
i ödesmål, och dels att, i fall brukare af
skattehemman underlåter att betala den ränta
, jemte krono- och tertial-tionde samt andie
utskylder, sorn at hemmanet bör årligen
utgå , och han sedermera antingen kommen
på obestånd eller affiyttar, jordegaren, i följd
af Lagens stadgande i 17 Cap. 3 §. JordaBalken
, att skattejord är Underpant för trs>
års ränta , sättes i nödvändighet att betala
dessa brukarens skulder, så framt han vill
.undvika jordens tagande i mät; att Herr
Grefven i anledning deraf föreslagit, i förra
afseendet , att, enär 5 Cap. 2 J. UtsökningsBalken
föreskrifver , att hvad Gäldenär minst
umbära kan , såsom det , hvarmed han sin
näring idkar, skall sist utmätas, genom Lag
måtte stadgas, antingen att kreatur, samt köroch
åkerredskap , som höra till hemmansbruket
och böra anses derifrån oskiljaktige ,
ej skola kunna, utan jordegarens bifall , bos
åboen utmätas, samt att jordegaren skall till
åboens omförmälda egendom hafva företrädesrätt,
äfven för de förskott han åboen lern.’
nät, eller ock, att öfverenskommelser emellan
jordegare och landbo, angående så beskaffad
företrädesrätt , böra , sedan de blifvit
hos HäradsRätten anmälde och i Protocollet
intagne , trygga jordegaren för utmätning af
förrberörde lösören till betalning af landbo*
38 LagXJtskotVets Betänkande Nio 5i
-
öfriga skuld , samt i senare afseendet,
att föreskrifvas måtte, det skyldighet för cgare
af Skattehemman att ansvara för de hemmanets
utskylder, dem det åligger brukare
eller arrendator att utgöra, ej skall sträcka
sig till längre tid, än det löpande året, äfvensom
, att korrt tid må bestämmas , inom
hvilken , efter den dag , då afraden bör vara
hetald , alla fordringsanspråk i grund af hernmansskyldigheter
skola hos Exsecutorn göras
gällande, så vida liqvid icke mellankomma
eller jordegaren ansvaret sig åtagit ; —
och ändtligen , att EagUtskottet vid nämnde
Biksdag olver detta förslag afgifvit följande
utlåtande :
”Sorn det ankommer på hvar och en j
”hvilken upplåter sitt hemman till brukare ,
°att, före dennes antagande, göra sig tillförlitligen
underrättad otn hans förmögen5,
het , eller huruvida han är i den mon
”med gäld behäftad , att jordegaren kan äf”ventyra
, det de af brukaren innehafvande
”kreatur och redskap , sorn för hemmanets
”skötsel äro oundgängelige, kunna till godtgörande
af hans skuld blifva tillgripne, hvarom
”jemväl, vid anställandeforskning, upplysning
”oftast ej bör kunna saknas; så måste jordegaren
skylla sig sjelf, om förlust honom för”orsakas
, antingen genom det han icke iakttagit
omförmälde försigtighet, eller genom
Lagutskottets Betänkande N:o 51. 39
J'det han sedermera, då brukaren tillträde
”hemmanet,lemnar honom försträckningar,utan
”att tillika, i likhet med hvad hvarje annan
”långifvare har att iakttaga , tillse sin säkerhet
för återbetalningen deraf; och qmedan ,
*'om en så beskaffad rättighet skulle jordegare
förunnas, att kunna från utmätning för
”brukarens gäld undanhålla och skydda den*’nes
för hemmanets skötsel nödige kreatur
”och redskap , sådant onekligen skulle , icke
*’allenast uti märkelig moa förnärma deras
”rätt, som derå , till gäldande af lagligen
”fastställde fordringar hos brukaren, ega ostri”diga
anspråk, utan ock ej sällan lända till
”hemliga och mot verkliga förhållandet stri«
”dande ölverenskommelser och aftal emellan
”jordegaren och brukaren, till beredande af
”berörde förmon för denne sistnämnde; ty
”anser Utskottet något skäl icke vara att tillstyrka
bifall af hvad Herr Grefve Gyllen”borg
i denna del föreslagit; äfvensom, enär
”1 öfrigt för en skattehemmansegare , hvilken
*’åt annan till bruk upplåter denna sin egen-*
”dom, är öppet att föreskrifva brukaren skyldighet,
att årligen med qvittencer eller beavis
styrka, det alla de utskylder och för-]
”bindelser, som åtfölja hemmanet, och brukaren
bör gälda eller uppfylla , aro i vederbörlig
ordning erlagde och fullgjorde ,
”samt bemälde hemmansegare jemväl kan,
!’då brukaren häruti brister, honom dertill
4© LagUlzkoltets Betänkande N:o 51,
”lagligen forma , eller ock för hvad af bris.
'karen är åsidosatt, hos honom söka säkerhet
, finner Utskottet , att , för ändamål att
”freda en skattejordegare från de förluster
hos en antagen brukare, sorn den förre på
’ nämnde sätt lätteligen kan undanrödja, nå”gon
ändring icke kan tillstyrkas uti den rätt
**Lagen 117 Cap. 3 §. Jorda-JBalken tillagt
hen , sorn ränta af skattejord eger , till ut”fåendet
deraf.’*
Detta allt har Utskottet i öfvervägande
tagit ; Och som Utskottet ej funnit skäl att
afvika från nu anförde yttrande; sä får Utskottet
detsamma , såsom sin mening , åberopa
, samt, i följd deraf ,
tillstyrka ,
att Herr Grefve Gyllenborgs ifrågavarande
Motion ej må af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 8 April 1829^
LagUtsftotlets Betänkande N;o 5a. 41
Ankom till Exped. Utskottet den 15 April 1829.
N:o $2.
Betänkande öfver den af Herr
Prosten C. f. Grevillius och
Riksdags-Fullmägtigen Herr
E. N. Memsen väckta fråga
om stadgande, att inteckningar,
beviljade till säkerhet för
medel, som till fromma stiftelser
äro eller blifva anslagtie,
alltid skola bibehålla sin
gällande kraft, utan att behöfva
förnyas.
Uti serskildte Memorial hafva Herr Prosten
C. J. Grevillius , hos Högvördige PresteStåndet,
samt RiksdagsFullmägtigen Herr
E. N. Memsen, hos Vällofl. BorgareStåndet,
yrkat, att fonder, för everdelig lid anslagne
till fromma stiftelser , och såsom orubblig
gravation nedsatte i fast egendom , må
varda undantagne från påbudet om intecknings-förnyelse,
så att de icke kunna, genom
förnyelsens fötsummande , förverkas.
Till stöd för detta förslag bär Herr Prosten
Grevillius uppgifvit följande skäl , i
^2 Lagutskottet$ Betänkande N:o 52.
Ii vi 1 ka Herr Memsen hufvudsakligen instämt,
nemligen, att välgörenhets-anstalter , de må
afse det uppväxande slägtets bildning eller
nödställde likars räddning frän elände och
vanvård , böra af lagstiftningen skyddas och,
till den ändan , allt äfventyr för deras bestånd
undanrödjas ; -— att den , sorn anslår
större eller mindre del af sina tillgångar till
sådant ändamål , har anspråk på säkerhet, att
anslaget icke varder förspilldt och ändamålet
således förfeladt; — att sådan säkerhet likväl
i sjelfva verket ej finnes, så länge det
icke ligger utom möjlighetens gräns, att anslag,
som är grundadt på intecknings-rätt,
går förloradt derigenom , att föreståndare för
den undervisnings- eller fattigvårds-inrättning,
lill hvars förmon anslaget blifvit gjordt, af
bristande uppmärksamhet eller ålderdomssvaghet
försummar att inteckningen i föreskritven
ordning förnya, utan att ega förmåga
att skadan ersätta ; — samt att , i fall, medelst
förslagets antagande, den nu saknade
tryggheten för de stiftelser af denna beskaffenhet,
sorn redan finnas, kunde till vägabringas,
anledning vore att, hoppas, det välgörenheten
derigenom skulle till flere dylika stiftelser
uppmuntras. Och är af Motionairerne
tillika hemställdt, om icke, till bevarande af
långifvares härunder beroende ratt och säkerhet
, vederbörande Domhafvande kunde vid
ansvar förpligtas att, jemte det vanliga In
-
LagXJtsk6ttets Betänkande Njo 5j. 43
tecknings-protocollet, upprätta, föra och förvara
ett serskildt Intecknings-protocoll eller
Diarium , som upptoge alla ståndande inteckningar
för fonder till Fromma Stiftelser, och
hvilket det skulle åligga Domhafvande att,
vid utfärdande af Gravations-bevis, utom de
sist förflutne tio årens Intecknings-protocoll,
granska och genomgå.
Utskottet, som tagit dessa till Utskottet
remitterade Motioner i noga öfvervägande,
har ej funnit skäl att dem understödja. Gillande
den grundsatts , att så kallade tysta eller
dolda förmonsrätter äro etc sakerbetsmedel,
som ej utan i högsta nödfall får begagnas,
anser Utskottet deras antal ej böra ökas
genom införande af det slags tysta inteckningsrätt
, som Motionairerne föreslagit. From.:
ma Stiftelser, de må vara af mer eller mindre
allmän art, äro, eiler kunna och böra
åtminstone vara ställde under så noggrann
tillsyn och vård, att förlust af någon dem
tillkommande rättighet , som ej annorledes än
genom försittande af en tioårig prsescriptionstid
kan äfventyras, ej skäligen må befaras.
Är då ett till sådan stiftelse gjordt anslag
af den beskaffenhet, att dess säkerhet och bestånd
hvilar på inteckningsrätt; si bör, efter
Utskottets tanka , den allmänna förbindelsen
till intecknings förnyande , så mycket mindre
, på andre Iuteckningshafvares bekost-;
44 LagUtskottets Betänkande N:o 52.
nåd , eftergifvas , som den ifragaställda försummelsen
ej gerna kan genom en endas
vållanue ega ram. Den , till afböjrnde af
osäkerhet och äfventyr för långifvare, yrkade
förpligtelsen för Underdomare, att öfver
Fromma Stiftelsers så kallade ståndande inteckningar
upprätta , föra och förvara ett
serskildt Protocoll eller Diarium, synes Utskottet
ej tjena till annat , än att på Domare
hvälfva ett besvär och ett ansvar, som lamp.
ligare och med större skäl rita åligga Stiftelsernas
Föreståndare och dem, till hvilkas
pligt det hörer att hafva uppsigt öfver och
controllera Stiftelsernas förvaltning. •— Motionairerne
hafva dessutom förbisett, att det
är icke endast Underdomare , som meddela
Gravationsbevis; men att dylike handlingar
utfärdas äfven från HofRätternes Archiver.
Det blefve då en nödvändig följd af förslagets
antagande, att äfven i hvarje HofRätts
Archiv skulle upprättas , förås och förvaras
ett så beskaffadt Diarium för hvarje under
HofRättens jurisdiction lydande stad och härad.
Det icke ringa besvär, sorn härigenom
skulle förorsakas, den vidlyftighet, hvartill
dessa Diarier ined tiden kunde komma att
växa , och <ien osäkerhet, hvartill irring eller
glömska vid anteckningarnes verkställande
sannolikt skulle föranleda, lära finnas utgöra
så stora olägenheter, att de vida öfverväga
den fördel, som blefve Fromma Stif.
LngUtskotiets Betänkande N:o 5j'oc/i 53. 45
telser beredd, genom en Undantagslag, på
hvars tillgodonjutande äfven andra Allmän-*
na Verk och Inrättni ngar, af icke mindre angelägenhet
oell vigt, kunde göra lika grundade
anspråk.
Utskottet tillstyrker alitsa, att ifrågavarande
Motioner ej snå af Rikets
Ständer bifallas.
Stockholm den 11 April 188 9*
Ankom till Expecl. Utskottet ilen i$ April 1829.
N:o 53.
Betänkande öfver RiksdagsFulImägtigen
Herr H. A. Falkmans
förslag till ändring af 24 $. i
Kongl. Förordningen den 13 Julli
1818, angående inteckning i fast
egendom.
Af RikdagsFullmägtigen Herr H. A■ Falkman
är hos Vällofl. BorgareStåndet fråga
vackt otn ändring af 34 §• i Kongl. Forord
-
46 LagUtskottets Betänkande N:o 53,
ningen den 13 Julii ifci8 , angående inteckning
i fast egendom. Denna i hvilken
stadgas , att , då Gäldenär sitt intecknade
skuldebref hos Rätten företer och således viser,
att han skulden till fullo betalt, inteck--  ningen må dödas, skall , enligt Herr Falk-,
mans uppgift, blifvit af Domare olika förstådd
och tolkad, i följd hvaraf en del Domare
beviljat intecknings dödande så snart
Gäldenären uppvisat skuldebrefvet, hvarer
mot andre fordrat att Gäldenären tillika
skall vara försedd med långifvarens betalningsbevis.
Och då denna senare tydning
af Författningen j efter Motionairens tanka,
vore den enda rätta, emedan Inteckningshafvare
derigenom tryggas för det missbruk
som skulle kunna ega -tim , i fall en oredlig
Gäldenär finge tillfälle att, utan Långifvarens
vetskap , åtkomma sitt utgifna intecknade
skuldebref och låta döda inteckningen,
utau att skulden blifvit betald , är den förändring
i berörde §. af Motionairen föreslagen
, att , i stället för ordet således, må sättas
ordet derjemte , så att $:n erhölle följande
lydelse: Dd Gäldenär sitt skuldebref
hos Rätten företer, och derjemte viser, att
han skulden till fullo betalt, varde inteckningen
dödad, rn. m.
LagUtskottet, till hvars granskning och
utlåtande detta förslag blifvit öfverlemnadt 4
Lagutskottets Betänkande N:o 53. 47,
har ej funnit sig befogadt att förslaget un*s
derstödja. Utskottet ans3r nemligen det
frågakomne Lagstadgandet vara derutinnan
tydligt och klart, att Gäldenär, sorn innehar .
och för Rätten företer sitt intecknade skull
debref , derigenom ådagalägger, att han samma
skuldebref infriat; och det af Motionairen
förutsatta fall , att Gäldenären olofligen.
åtkommit skuldebrefvet, gifver ej anledning
till ogillande af det bevisningssätt, Lagstiftaren
i berörde afseende godkänt. Gäldenär,
som olagligen fått ett sådant skuldebref i sitt
våld , kan ej hindras att antingen detsamma
förstöra , hvarigenom äfven inteckningsrätten
tillintetgöres; eller ock , om skuldebrefvet
är löpande, beläna det hos tredje man, i
hvilken händelse denne otvifvelaktigt blifver
laglig innehafvare af nämnde rätt; och då
för öfrigt Domaren ej kan veta, hvilken senast
varit rätt egare af en löpande intecknåd
förskrifning, som till inteckningens dödande
uppvisas, och således ej eller urskilja,
huruvida serskildt betalningsbevis, som i
samma afsigt företes , är af behörig person
utgifvet, lärer det finnas uppenbart, att den
af Motionairen yrkade lagförändringen ej
skulle leda till något för den verkliga fordrings-
och imeckningsegaren gagneligt ani
damål.-
48 LagUiskottets Betänkande N:o 55.
Utskoltet tillstyrker ‘derföre ,
att Herr Falkmans ifrågavarande
förslag ej må af Rikets Ständer an;
tag3s.
Stockholm den 15 April 1Ss9-
STOCKHOLM, Elmen* och Granbergs Tryckeri, 1839,
LagUtskottils Betänkande N:o 54; i
Ankom till Exp. Utskottet den 19 Apip] 1829,
N:o 54.
Betänkande' öfver RiksdagsFullmägtigen
Herr A. Landégrens
Motion om vederbörande Underdomares
förständigande att,
vid inteckningars dödande, ställa
sig till efterrättelse hvad i
24 $. aj Kongl. Förordningen
den 13 Jiilii 1818, om skuldebref
s företeende i hujvudskrift,
är stadgadt.
Fran Vallofl. BorgareStåndet är till LagUtskottets
handläggning öfverlemnadt ett af Riks»
, dagsFnllmägtigen Herr A. Landegren afgifvet
Memorial, hvaruti är anfördt, att, ehuru
så val i äldre inteckningslagar, som i de nu
gällande, den grundsatts blifvit antagen, att,
vid beviljande, förnyande eller dödande af
inteckning i fast egendom, den handling, pä
hvilken inteckningsrätten grundas, skall i hufvudskrift
för Domaren uppvisas, i öfverensstämmelse
hvarmed 94 §• i Kongl, FörordBihang
till Rikt-St. Prat. 1S28 och 1829, 7V« Sami. 1,
14 :de H'.t.
a LagXJtslotUts Betänkande N:o 54.'
ningen den i5 Julii 1818 foreskrifver: ''Dd
Gäldenär sitt skuldebref hos Rullen företer,
, och således visar, att häri skulden till
fullo betalt; varde inteckningen dödad
samt Lagstiftaren ej tillåtit annat undantag
från stadgandet om skuldebrefs företeende, inö
nan inteckning må upphafvas, än det som inl
nefattas i Kongl. Kungörelsen den 18 December
1823, rörande fastighet, hvilken an-]
tingen å Utmäfnings-auction eller under Conciirs’,
af Korgenärer, genom offentligt utrop
såld är, och hvaruti inteckningar finnas, till
hvilkas gäldande köpesumman icke förslår;
så skola likväl åtskillige Domstolar företagit
sig att, då Gäldenären företett qvitto, att
han den intecknade skulden betalt och anmält,
att original-skuldebrefvet förkommit, genom
kungörelser i allmänna tidningarne fö«]
relägga den eller dem, sorn emot inteckning
gens dödande hade något att erinra , att så-i
dant, inom förelagd tid, hos Domaren tillkän-*
nagifva, hvarefter och så framt någon pro»*
test i anledning deraf ej blifvit anmäld
Domstolen upphäfvit inteckningens gällande
kraft; och då ett dylikt förfarande kunde
leda till den följd, att inteckpingar varda 4
utan rätter fordringsegares vetskap, dödade,’
helst Domaren ej kan vara förvissad, att ded
person , som fordringen qvitterat, då varit
den satnmas rätte egare, samt kungörandet i
tidningarne ej tnedförer den dermed åsyftade
LagTJtskottets Betänkande N;o 54; 3
verlcan , emedan större delen af allmänheten
ej tager kännedom om tidningarnes innehåll;
och man i allt fall ej är pligtig att hörsamma
en kallelse, som ej är grundad på lagens
föreskrift , utan tillkommit genom Domarens
godtycke; har Motionairen , i anseende
till den allmänna osäkerhet i penningetransactioner,
som af omförmälde procedure
vid inteckningars dödande uppstår, hemställt,’
:,orn iclce Rikets Ständer md hos Kongl.
Majt i underdånighet begära, det Rikets
HojRätter för ständigas, att antyda vederbörande
Underdomare att, vid inteckningars
dödande, ställa sig till efterrättelse
24 /. af Kongl. Förordningen den 13 Julii
1818 , sd att inteckning i fastighet ej dödas
, förrän Gäldenär en, genom skuldebref -  pets företeende, visar, att han sin skuld till
fullo betalt, och att ej tillåta sig andra undantag
från denna allmänna regel, än de,
som i Kongl. Kungörelsen den 18 December
1823 omförmälas,"
Denna hemställan har Utskottet till öfvert
Vägande föreliaft; men som Motionairen hvarfen
föreslagit eller yrkat någon ändring i nu
gällande Lagstadganden om hvad vid intecknines
dödande är att iakttaga, samt varde»
och uppsigten öfver lagarnes verkställighet
och skipande efter deras rätta förstånd icke
tillkommer Lagstiftningen, utan de Myndig
-
4 LagUiskottets Betänkande N:o 54.
beter , sofn dertill äro förordnade ; så anser
Utskottet någon Rikets Ständers åtgärd, i anledning
af det utaf Motionairen uppgifna
förhållande, icke kunna ega ruin, hvarföre
Utskottet tillstyrker ,
alt berörde hemställan ej må af Rikets
Ständer bifallas.
En Ledamots serskilda mening bifogas.
Stockholm den 15 April iS*9;
'Reservation af Herr Landegren.
Lagutskottet har ansett sig ej kunni
fästa något afseende på den af mig i BorgareStåndet
gjorda och till Utskottet remitterade
Motion , angående verkerbiirande Domares
förständigande att, vid inteckningars
dödande, ställa sig till efterrättelse 24 §. af
Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818, så
att inteckning i fastighet ej dödas, förrän
Gäldenären , genom original - skuldebrefvets
företeende, visar, att hansin skuld till fullo
betalt, och att ej tillåta sig några andra undantag
från denna allmänna regel, än de, som
I
LagUtskoitets Betänkande N:0 54. 5
i Kongl. Kungörelsen den 18 December
1823 omförmälas; och till skäl för detta beslut
har Utskottet åberopat, att jag ej yrkat
någon förändring eller förklaring uti det, i
ofvanberörde afseende, gällande stadgandet ,
samt att uppsigten öfver Lagars och Författningars
rätta tillämpning ej tillhörde Lagstiftningen,
ulan de myndigheter åt hvilka denna
vårdnad är uppdragen.
Emot denna LagUtskottels åtgärd måsta
jag mig reservera. Jag medgifver , att 24 §.
i Inteckningslagen är tydlig och klar deruti,
att inteckning ej må dödas förrän Sökanden ,
genom original-skuldebrefvets uppvisande, ådagalagt,
att den intecki ade skulden är be„-  tald; och jag har således, uti detta lagrum,
hvarken kunnat påyrka förklaring eller förändring
, men då det ej lärer kunna motsägas
, att det existerande och af mig anmärkta
förhållandet, att inteckningar dödas, utan
att de intecknade skuldebrefven uppvisas, är
Btridande mot gällande Lag och medför vådliga
följder i afseende på penriingeförsträckning
mot inteckning , har jag ansett det tillhöra
Representationen , att en sådan olägenhet
afhjelpa , antingen derföre erfordrades
förklaring af gällande Lagar, eller endast utverkande
af erinran om deras rätta tillämpning.
För en sådan öfvertygelse heratar jag
äfven stöd af 100 RegeringsFthrmen samt
<c
6 Lai-Uiskoitets JBetiiniahden N:o 54 och 55;
35 oc'i 16 §§. i JustitiscOmbudsmanElnstructionen
5 ty de rättigheter, sora härutinnan,
i afseende på behörig lagskipning» befordrande
, blifvit Rikets Ständers Ombud öfverlemnads,
torde ostridigt äfven tillkomma
Rikets Ständer sjelfve; och att sålunda vid
föregående Riksdagar tillgått inhemtas, bland
annat, af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
den 12 Julii 1820, angående Häradsliöfdingars
förständigande om förut stadgad
skyldighet, att visa redo för häradets andel
af saköresmedel.
Antom till Exped, Utskottet den 19 April 1829;
N:o 55.
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtigen
Herr B. H. Santesson*
Motion om ändring i
Kongl. Kungörelsen den j8
December 1823 , sä vidt den
rörer ändring af 24 §. i Kongl.
Förordningen den 13 ffulii 1818,
om inteckning i fast egendom.
■i- ofvanberörde Kongl, Kungörelse är stadgadt,
att köpare af fastighet, hvilken antin^
LagUtskottets Betänkande N:o 55, 7
gen å Utmätnings-auclion , eller under coneurs,
af borgenärer genom offentligt utrop
försald är, och hvaruti inteckningar finnas,
till hvilkas gäldande köpesumman icke forslar,
eger, så snart Auctions.förrättningen
vunnit laga kraft, eller, i händelse af klander,
fastställd blifvit, samt köpesumman är
inbetald , att derom af vederbörande Executor
eller Syssloman erhålla bevis J hvarefter
köparen må anmäla sig med detta, jemte
Gravationsbevis, hos Domstolens Ordförande,
i den ort, der fastigheten är belägen; och
åligger Ordföranden att, genom anslag å Rättens
dörr, och kungörelse , hvilken , genom
köparens försorg, bör trenne gånger i allmänna
tidningarne införas, kalla och förelägga de
inteckningshafvare, som antingen alldeles
icke , eller endast till någon del , fått sina
inteckningar utur köpeskillingen guldne, att,1
i stad, inom en månad från den dag kungörelsen
i tidningarne sista gången finnes införd
, och å landet, vid det Ting, sora först
infaller, sedan en månad från sista kungörelse-dagen
förflutit, hos Domstolen anmäla,
huruvida emot deras inteckningars dödande
kan vara något att påminna ; hörandes D0-1
maren, ehvad inteckningshafvare då begagna
rättigheten att varda hörde eller icke, och
'jemväl utan hinder deraf, att original-inteckningshandlingarne
icke uppvisas, angående
inteckningarnes dödande sig utlåta,
9
LigUtskotiets Betänkande N:o 55.
I detta stadgande bar Herr Santesson,
hos Väliofl. Borgare-Ståndet , uti ingifvet Memorial
, föreslagit den ändring, ''att, derest
af upp "jord och med Gravat iöns-bevis styrkt
liqvid ofver köpeskillingen af en under concurs
sald fastighet bejinnes, att de tagne
inteckningar blott till viss del kunna gäldas,
Domaren ej mä tillåta dödandet deraf
, utan att original-inteckningshandlirigen
till påteckning derom forevises , köparen
likväl obetaget att, derest originalhandlingen
icke kan anskaffas och företes , insätta
den ä inteckningen, efter berörde liqvid, belöpande
köpeskillings-andel under allmänt
förvar , och att med beviset deröfver anmäla
sig hos Domaren, som har att, efter
det de i 18a3 års kungörelse för esk rif ne formaliteter
blifvit iakttagne, örn inteckningarnes
dödande sig utlåta
De skäl, af hvilka Motionairen uppgifvit
sig hafva blifvit till yrkande af den
sålunda föreslagna lagförändringen föranledd,
äro : att ofvanberiirde Kongl, kungörelse synes
tillerkänna Syssloman i concurs en rättighet,
som dern, i sådan deras egenskap, ej
tillkommer, den nemligen, att uppbära köpeskillingen
för försåld intecknad fastighet
och, medelst deröfver gifvit qvitto, bereda
inteckningars dödande ; — att författningen
således leder derhän, att en borgenär, sorn,
La^UtskottetS Betänkande N:o 55, 9
genom inneliafvandet af sitt intecknade sköl.
debref, anser sig säker om tillgodonjutande
af sin andel i köpeskillingen eller om sin
rätt i panten , intill dess betalning följt och
blifvit å skuldebrefvet åfskrifven , icke dessrpindre,
ulan sitt medgifvande, kan förlora
panträtten och komma i mistning af den tillgång
, som derigenom blifvit honom försäkrad;
att Concurslagen , enligt hvars ly
delse
i 2 Cap. 28 §. innehafvare af lös pant
ej kan förpliglas att densamma , utan losen ,
till Sysslomannens disposition aflemna , ännu
mindre gifver anledning dertill , att Syssloman
, utan serskild fullmagt eller autoiisation
, må kunna uppbära inteckningshafvares
fordringar, helst beslut derom icke ens kan,
emot 17 $■ i samma Capitel, vid borgenärernes
sammankomst, med laglig påföljd fattas;
— att köpare af fastighet , som under
concurs säljes, följaktligen ej bör kunna förpligtas
att annorlunda , än mot afskrifning a
origioal-inteckningar , betala den del af köpeskillingen
, som till gravationernes infriande
erfordras,- — och att köparen, om han
till Sysslomannen , emot blott deras qvitto ,
erlägger köpeskillingen , och de antingen densamma
förskingra eller underlåta att för den
redovisa , må skylla sig sjelf för den påföljd,
alt egendomen ändock fortfar att vara besvärad
med det till borgenären obetaldta intecknings-
beloppet, i synnerhet som den utväg
jo LagUtskottets Betänkande N:o 55.
är honom öppen alt sätta köpeskillingen i
allmän vård, till lyftning af vederbörande,
oell såmedelst , utan rättsegandes förnärmande,
bana sig väg att få inteckningen dödad.
Efter öfvervägande af denna till LagUtskottet
remitterade fråga, får Utskottet deröfver
vördsamt afgifva det yttrande ,
a) att ofvanberörde Kongl. Kungörelse,
efter Utskottets omdöme , ingalunda
innefattar något bemyndigande
för Syssloman i gäldbundet och till
borgenärer afträdt bo att uppbära
och qvittera den, vederbörande inteckningshafvare
tillkommande, andelen
af köpeskilling för försåld
intecknad fastighet, som boet tillhört
;
b) att denna Författning tydligen angår
endast sadane inteckningar , till
hvilkas gäldande köpesumman icke
forslar;
c) att Domaren följaktligen ej oger attj
i stöd af samma Författning, döda
andra inteckningar, än dem , hvilka
, efter vederbörligen uppgjord,
på Gravationsbevis samt laga kraft,
[vunnen dom och oklandrad elle?
LagXJiskotiets Betänkande N:o 55. 11
fastställd auctionsförrättnlng grun.
clad, uträkning, befinnas öfverskjuta
köpeskillingens hela belopp; och
d) att Författningen således, tolkad och
tillämpad efter dess lydelse och
rätta förstånd , ej kan leda till förnärmande
af inteckningshafvares
lagliga rätt ;
i följd hvaraf , och då Motionairens yrkande
synes härleda sig från origtigt begrepp om
Författningens ändamål och mening ,
Utskottet tillstyrker^
att den föreslagna lagförandringen
ej må bifallas.
Stockholm deä 15 Apri 18 s 9 •
1 2
LagUokottets Betänkande, N:o 56.
Ankom till Expetl, Utskottet den 29 April (§29.
N:o 5<5.
Betänkande öfver Herr Grefvie
Carl Axel von Rosens Motion
om stadgande, att i de
orter, der endast ett Lagtima
Ting om uret hålles, Lagfart
och Inteckning må kunna ä
Urtima Ting sökas och meddelas,
t örariledd af de olägenheter, som tidsutdrägt
ten i Lagfarts- och Inteckningsraål skall förorsaka
i alla de orter af Riket, der blott ett
Lagtima Ting ärligen hålles, har Herr Grefve
Carl Axel von Rosen hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, i afgifvet Memorial
, yrkat , det LagUtskottet mätte aninodas
författa förslag till en Lag, hvarigenom
dessa olägenheter må afhjelpas ; i hvilket afseende
Herr Grefven anmärkt , att den, som
köper en fastighet korrt efter slutet af ett
Lagtima Ting, och således ej kan på två år
erhålla fasta , under denna tid hindras från
alla förbättringar å egendomen, emedan kostnaderne
derföre skulle, i händelse af börd, vara
förlorade; — alt köparen ej kati, förrän för
-
LagUtskottets Betänkande N:o 56. 13
sta uppbudet är beviljadt , och således efter
ett uppskof af nära ett år, begagna sin ratt
att lemna inteckning i egendomen och derigenom
bereda sig förmonen af stående lån
leir den del af köpeskillingen, som ej blifvit
betald ; — att , om ett obehörigt inteckningsanspråk
å Lagtima Ting väckes, pch egendomsegaren
ej hinner, innan Tingets slut, anskaffa
alla till anspråkets vederläggande nödiga
bevis , den sökta inteckningen qvarstår
i gravationsbeviset ett helt ar, enär endast
frågor om inteckningars förnyande få å Urtima
Ting upptagas och pröfvas ; — att Lagens
stadgande härutinnan äfven lagger hinder
i vägen för borgenär, att af en gäldenär,
hvars obestånd först efter slutet af ett
Lagtima Ting blifvit bekant, kunna vinna
den säkerhet för sin fordran, som inteckning
i Gäldenärens iner eller mindre graverade
fastighet kunde gifva ; — att senaste Inteckningslagen
ej bestämmer, huruvida en
vid Lagtima Ting väckt, men då uppskjuten,
inteckningsfrågå kan vid Urtima Ting
upptagas och afgöras; — samt att det tyckes
vara besynnerligt, att TingsRätten ej skall
kunna å Urtima Ting med lika säkerhet meddela
ny inteckning, sorn förnya en förut
meddelad
Denna
till LagUtskottets handläggning
remitterade Motion har Utskottet öfvervägat 3
14 LagUtskottets Betänkande N:o 56.
Och hvad fdrst angar den del af Motionairens
anförande , som åsyftar ändring af nu
gällande föreskrifter om lagfart i de orter ,
der endast ett Ting om året hålles , i hvil.
ken fråga Motionai ren synes antyda och yr-'
lea , att berörde formalitet må kunna verk-r
ställas å Urtima Ting ; så enär
a) lagfart är ett offentligt kungörande
vid Domstol af sådane aftal, hvarir
genom egande-rätt till fast egendom
ifrån en till annan öfverlåtes , och
b) detta kungörande har till ändamål ,
dels att förekomma svekfulla aftal,1
och dels att de, som ega börds*
eller lösnings-rätt till egendomen ^
så ock andre , hvilkas rätt och säkerhet
af den skedda öfverlåtelsen.
kan bero , må få kunskap om samma
öfverlåtelse och sålunda sättas
i tillfälle att sina anspråk bevaka»
samt
c) ileH större offentlighet, hvilken^ för
vinnande af berörde ändamål, är
nödvändig, ej eger rum och åtminstone
ej ar att påräkna vid Urtima
Ting,
[LägUtskottets Betänkande N:o 5G. 15
tillstyrker Utskottet,
att Motionen i denna del må o^
gillas.
Beträffande sedan anmärkningarne, dels
om de olägenheter, som följa af Inteckningsförordningeris
stadgande, att inteckning i
fast egendom a landet ej må sökas utan å
Lagtima Ting, och dels om förment saknad
al föreskrift, huruvida en å Lagtima Ting
väckt, men uppskjuten , inteckningsfråga kan
a Urtima Ting fullföljas ; så förekommer
a) att , då inteckning gifver sakrätt i
fast egendom , de skäl, som påkalla
en större offentlighet af aftal
om öfverlåtelse af egande-rätt, . till
en -del äfven gälla i afseende på
intecknings meddelande , utan att
vara tillämplige i fråga om inteck-]
nings förnyande, der sakrätter! re-'
dan ä'r fastställd;
b) att, då innehafvare af beviljade im*
teckningar, som å ett oell samma
Lagtima Ting sökte blifvit, ega
lika förmonsrätt > ändå att den ene
förr, och den arfdre senare , sin
rätt under Tinget bevakat , det
skulle vara Olämpligt och mot>
La^Utskottets Btiänkende N:<> 56.
nämnde allmänna grnndsatts stridande,
att inteckning , sökt å Urtima
Ting, sorn tilläfventyrs kunde
komma att hållas dagen före ett
Lagtima Tings början , erhölle fdvmonsrätt
framför inteckning, sorn
söktes å Lagtima Tinget dagen derefter;
att
, tillåtelse till intecknings sökande
å Urtima Ting således ej skulle
kunna , med grundsattsens bibehållande,
stadgas , utan under vilkor
att förmonsrätten ej komme att räknas
förr, än från och med nästföljande
Lagtima Ting; hvaraf föijer,’
att denna tillåtelse vöre utan gagi
neligt ändamål; och ändtligen
att, ehuru Intecknings • förordningen
ej uttryckligen förbjuder, att en å
Lagtima Ting anhängig gjord intecknings-ansökning
må , derest deri
uppskjutes, å Urtima Ting till vidare
behandling åter företagas, det
likväl dels af föreskriften i För-;
ordningens 4,5, 6 och 7 §§ J
huru i afseende på frånvarande
Gäldenärs kallande och hörande
m. m. förhållas skall, och dels af
det
LagUtslotteis Betänlande N:o 56. 17
det till ett enda fall inskränkta undantag,
som aa §. innehåller, tydligen
följer, att inga andra inteckningsfrågor
kunna å Urtima Ting
handläggas, än sådane , som angå
förnyande af förut beviljad inteckning,
helst Lagstiftaren eljest ej
kunnat undgå förordna , att en å
Lagtima Ting sökt och å Urtima
Ting fastställd inteckning äfven borde,
vid äfventyr af inteckningsrättens
förlust, å nästa Lagtima Ting
hos Rätten anmälas, för att intagas i
Rättens Intecknings-Protocoll , ur
hvilket allena bevis öfver Inteckningar,
för hvilka fast egendom häftar,
skall hemtas.
Dessa skäl, till hvilka flera kunde läggas,
anser Utskottet tillräckliga för sitt
tillstyrkande,
att Motionairens sist omförmälde
anmärkningar jemväl må utan afseende
lemnäs.
, En Ledamots serskilda mening bifogas.
Stockholm den JtS April 1829.
Sik, till Rikt-St. Prot. 18iS och 1319, 7 Sami, %
1 ±:de li.t.
(l 8 Bil. lill fiflgVtskottets Setänk^n^e N:o 56»
Reserv ation
af
Herr HofKättsKådet JSerg ron Linde.
”Äfven jag afstyrker bifall till Herr
Grefve C. A. von Rosens Motion, för så
vidt densamma Iean finnas åsyfta ändring i
tiden för lagfart å fast egendom ; äfvensom
jag anser stadgandet i 3 af Kongl. Förordningen
den 13 Julii 1818, att Inteckning
i fast egendom å Ijandet icke må sökas utan
vid Lagtima Ting , böra bibehållas; men
deremot delar jag Motionairens åsigt om behofvet
af en närmare Lagbestämmelse, huruvida
en vid Lagtima Ting vackt , men
derifrån uppskjuten Intecknings fråga kan vid
[Urtima Ting upptagas och afgöras.”
*’I allmänhet lärer stadgandet i nyssaninärkte
hafva blifvit så förstådt och tillämpadt,
att frågor om Inteckningars beviljande
endast ansetts kunna vid ordinarie
Ting behandlas; men obestridligt torde det
vara, dels, att denna mening icke i Förordningen
finnes klart uttryckt, dels ock, att sådan
tillämpning deraf kan medföra olägenheter,
och mången gång verkliga förluster//-
Bil. till LagUtskotteis Betänkande N:b 56^ ig
*'Nu,' enär IntecknlngsForordnlngen i
17 §. bjuder, alt Inteckning , som fastställd
varder, gäller för Borgenär med förmonsrätt
från den dag, han Inteckningen vid Laga
Domstol sökt, skulle jag för min del tro ,r
att då Inteckning blifvit vid Ordinarie Ting
sökt, men hinder mött för slutligt afgörande
deraf , någon betänklighet icke borde ega
rum mot ansökningens upptagande och pröf-i
ning vid Urtima Ting, på endera Partens
ansökning derom , såvida enahanda vilkor:
härvid fästes, som uti 2a §. för Intecknings
förnyelse är vordet bestämdt, alt nemligen
derest Inteckningen bifalles, det skall åligga
Borgenären , vid förlust af den vunna säker»
heten, å nästa Ting hos HäradsRätten uppJ
visa Intecknings-handlingen, eller Urtima
TingsRättens bevis öfver den beviljade In-1
teckningen för att ånyo i InteckningsProtocollet
antecknas.’’
5,En sådan Lagförklaring skulle, efter
mitt omdöme, undanrödja den anledning till
olika tydning af stadgandet, som för närvarande
icke lärer saknas. Derigenom skulle
ock , sorn mig synes, serdeles för de orter ,
der endast ett eller två Ting om året hållas,
beredas stora och väsendtliga fördelar , både
åt fordringsegare , emedan han snarare ernår
den säkerhet , hvartill han är berättigad,
och för Gäldenär, hvilken deri£en°m sättes
90 LagUtskottets Betänkande N:o
i tillfälle att, inom Hen möjligen korrtaste tid,
vederlägga ett origtigt fordrings- och Inteck.
ningsanspråk, och såmedelst tillintetgöra de
för dess credit menliga verkningarne deraf,,
och undanrödja de hinder, som derigenom
kunnat uppstå för honom att, emot den
verkliga säkerhet i dess ograverade fastighet
kunde erbjudas, erhålla det lånebiträde*
hvaraf han kan vara i behof/’
Ankom till Exped. Utskottet den i Maji 1829,
N:o 57.
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtigen
ifiån Calmare Län Petter
Pehrssons Motion om utfärdande
af en Författning, sorn föreskrifver,
huru afhandlingar om
sä kalladt undantag, eller fördel,
samt om upplåtelse af nyttjande-rätt
till jordadel, skola
% lag följ as.
A.f de anledningar, att i flera orter den
plägsed är antagen , att ålderstigne och stun
-
LagUtskottets Betänkande N:o 57. st
dorn äfven medelåltfrige personer öfverlåta
sin fasta egendom till barn eller anhörige,
mot förbehåll af lifstids-undantag, eller fördel
, bestående dels af spannmål och utfordring
af kreatur, med mera, och, dels uti
vissa jordstycken ; äfvensom att hemmansegare
gifva så kallade backstuguhjon tillåtelse
att, på bestämd eller obestämd tid, å
hemmanets egor sig nedsätta ; att, ehuru med
nu gällande författningar tilläfventyrs är enligt
, att så beskaffade afhandlingar böra,
för att vara tryggade mot framtida klander ,
å HäradsTing uppvisas och intecknas , någon
klar och ovilkorlig föreskrift derom dock ej
finnes; — men att erfarenheten visat, det
dylika afhandlingar högst sällan lagföljas,
af hvilken underlåtenhet nya egare af hemmanen,
föregifvande sig ej hafva af sina
fångesman erhållit kännedom om afhandlingarnes
tillvarelse , tagit sig anledning att söka
undandraga sig dessas uppfyllande , hvaraf
vidlyftiga och kostsamma rättegångar uppstått
de der varit serdeles betungande, i synnerhet
för behöfvande undantags-egare, hvilka ,
åtminstone under rättegången, fått lida saknad
af hvad de till sin lifsbergning sig förbehållit
; har RiksdagsFullmägtigen från Calmare
Län Petter Pehrsson hos Hedervärda
BondeSlåndet yrkat utfärdande af en Lag ,
sorn bestämdt och tydligt stadgar, huru med
ornförmälde afhan4tingarst lagföljande och
22 fagUtskottets Betänkande N:o 57.
intecknande förfaras kor, samt hvad påföljd
försummelse deraf må medf öra.
I detta yrkande hafva RiksdagsFullmägtige
Nils Strindlund från VesterNorrlands
Län , Petter Ericsson från Jönköpings
Län , Casper Wijkman från Upsala Län ,
cinders Andersson från Skaraborgs Län ,
Erie Andersson Win Vesterås Län och Olof
Eldsson från Vermlands Län , jemte flere af
Ståndets Ledamöter sig förenat; hvaremot
RiksdagsFullmägtigen Eils Mänsson från
Malmöhus Län yttrat sig anse en ny Lag t
detta ämne kunna hafva den följd, att gamla
föräldrar, af bristande kännedom om nödvändigheten
af ifrågakomne afhandlingars intecknande
, komma i mistning af de fördelar,
som de vid hemmans upplåtande åt sina barn
till lifstids försörjning sig förbehållit; hvartöre
ali vidare föreskrift i detta afseende, efter
Eils Månssons mening, vore skadlig och
öfverflödig.
Vid Öfvervägande af denna till LagUt^
skottet öfverlemnade Motion, har Utskottet
funnit densamma afse två serskildta förhållanden
,
det ena , då hemmansegare gif
ver
någon tillåtelse att, mot eller utan afgäld,
besitta och nyttja någon till hemmanet ly-’
dande lägenhet eller egodel, —och det andra,
d§ någon , vid öfverlåtelse af sin eganderätt
'LagUtsköttets Betänkande N:o 57. sj
till fast egendom å landet ; förbehåller sig
nyttjanderätt till större eller mindre del af
samma egendom, eller ock viss afkomst der J
af, på vissa år eller i sin lifstid,
I förra afseendet, eller hvad angår upp-,
låtelse af besittnings- och nyttjande-rätt till
större elier mindre hemmansdel eller till
hemman hörande lägenhet, är det, efter Utskottets
(anka, »tvifvelaktigt, att, ehvad upplåtelsen
skett med eller utan betingande a£
viss afgäld till jordegaren , afhandlingen.'
derom ej är gällande mot innehafvare af dens
rätt, som upplåtelsen meddelat, med mindre
samma afhandling varder för HäradsRätten
uppvisad och InteckningsProtocollet inta-;
gen , på sätt i Kongl. Förordningen den 13
Junii 1800, angående städsel och lego af
jord på landet, stadgadt är, samt att denna
Förordning således, enligt hvad ock allmänneligen
varit iakttaget, bör i frågor af denna
beskaffenhet tillämpas; hvarföre
Utskottet hemställer,
om icke denna del af Motionen ml
förfalla.
Beträffande åter frågan, huru med af-j
handlingar om så kalladt undantag, eller för.}
del, bör förfaras; så är det ulan tvifvel 5
84 LagXJtskottets Betänkande Nio 57.
ena sidan billigt, att den , sorn afhander sig
eganderätt till fastighet och dervid betingar
sig antingen fortfarande nyttjande-rätt till
större eller mindre del af samma fastighet,
eller viss afkomst deraf, eller andra förmoner,
af lagen berättiga att i den afhände egendomen
njuta säkerhet för de betingade
vilkorens uppfyllande , så framt de , enligt
Lagens föreskrift i t Cap. 2 JordaBalken,
utsättas i den afhandling, hvarigenom eganderätten
å en annan öfverlåtes, — och det
med förmonsratt framför den nya egarens
borgenärer eller rättsinnehafvare, helst dessa
ej kunna hafva anspråk på bättre rätt till egendornen
, än den nya egaren sig förvärfvat
; men å andra sidan kräfver ett icke mindre
billigt afseende på tredje mans säkerhet
samt på allmänna creditens tryggande och befordran
, att den , som , genom försträckning
eller på annat sätt , erhåller fordran hos en
annan, rnå kunna vinna läll och tillförlitlig
underrättelse, om och huruvida gälder.ärens
fasta egendom häftar för sådana fordringsanspråk,
som medföra företräde till betalning
eller godtgörelse, samt att derföre , enligt
den gr undsatts Utskottet tillförene yrkat och
åberopat , så kallade tysta förmonsrätter inskränkas
till de fall, der de ej, utan öfvervägande
olägenhet och våda, kunna undvikas.
Och som den , hvilken , då han afhänder sig
äganderätt till fast egendom , förbehåller sig
LagUtsköttets Betänkande N:o 57. 25
nyttjanderätt till större eller mindre del deraf
eller ock viss afkomst , icke skäligen må
kunna fordra annat företräde, än det, som tillkommer
obetald köpeskilling, för hvilken
säljaren väl har säkerhet i det sålda, framför
andra köparens borgenärer , men under
det vilkor, att han later inteckna sin fordran,
innan laga stånd Skommer • så finner
Utskottet ej betänkligt att till Rikets Högloft.
Ständers pröfning vördsamt framställa det
förslag ,
att genom serskild författning må
stadgas, som följer :
Har någon , som ä amian Öfverlåtit
sin egande rått till fast egendom å
landet, förbehållit sig nyttjanderätt
till större eller mindre del af samma
egendom , elter afkomst deraf,
pd vissa dr, eller i sin lifstid; och
åro de betingade fårmonerne, enligt
\ Cap, 2 §. JordaBalkén, införde
i den afhandling , hvarigenom
öfverlåtelsen skett; ege lian säkerhet
derföre i den öfverlåtna
egendomen , med den f örmånsrätt,
allmänna Lagen, i 11 Cap. 2 §•
berörde Balk , obetald köpeskilling
tillägger. Dock skall han, om han
a6 LagUtskottetS Betänkande N:o 5f
detina säkerhet njuta täll, inom
den i sistberorde Lagrum stadgade
tid, a/handlingen, hvari förmonerne
betingade äro, för HäradsRätten
uppvisa och i Intecknirigs-Protocollet
intaga låta; och
dligge Rätten , da inteckningen beviljad
varder, i beviset derom införa,
att den inom tio är förnyas
bör.
* r>
Åtskilige Ledamöters serskilda meningar
bifogas.
Stockholm den 18 April i8S9t
Reservationer:
rAf Borje Börjesson frän Hallands Län ;
”Emot Högloflige LagUtskottetS den 18-  dennes beslutade Betänkande , hvari tillstyr,
kes en Författning, som stadgar, alt Undantags-contracter,
så vida de skola vara gallande
, böra hos HäradsBätten uppvisas och intecknas,
på sätt om inteckning för obetald
köpeskilling redan är föreskrifvet , får jag
mig reservera. Lagens bud. i 1 Cap. 2 §.
Bil. till La^Vtskottets Betänkande N:o 57. 37
JordaBalken , att de vilkor, hvarå köp , skifte
elier gäfva af fast egendom sig gruridar, skola
i afhandlingen derom utsättas, anser jag vara
tillräcklig för bevarande af Contrahenternes
och deras rätts innehafvares ömsesidiga säkerhet.
Då den*, å hvilken egendomen blifvit
öfverlåten, ej har annan rätt till densamma,
änden han af sin fångesman erhållit,'
må ej eller hans rätts innehafvare eller borgenärer
kunna göra anspråk på bättre rätt dertill.
Och som Kongl. Förordningen den 14.
Maji 1805 innehåller, att lagfart å fast egendom
ej må meddelas, innan förra egarens åtkomst
blifvit styrkt, samt den, sorn gifver
nya egaren försträckning mot inteckning i
egendomen, har tillfälle att af dennes åtkomsthandiingar
göra sig underrättad oin de
vilkor, hvarmed hans fång är förknippadt, synes
Lagen hafva tillräckligen sörjt för vårdandet
af tredje mans säkerhet. Det föreslagna
stadgandet, om Undantags- eller FÖrdels-Contracters
intecknande och inteckningens
förnyande hvart tionde år, skall, såsom
jag befarar, hafva den påföljd, att mången
fördelstagare råkar i nöd och armod. Ålderstigne
personer kunna nemligen, af okunnighet
om den nya Författningens föreskrift
eller af glömska, underlåta antingen att ta-!
ga inteckning eller att den förnya. Alder—
domsbräcklighet, eller sjukdom, eller annan
tillfällighet kan dessutom mången gång hina
uH Bil lill LagUiskottets Betänkande N:o 57.
dra dem att sjelfva resa till Tingsstaden för
att bevaka sin rätt. De nddgas då anförtro
sin angelägenhet åt någon annan, på hvars
ordentlighet, pålitlighet och redlighet deras
öde kommer att bero. Dessa vådor för den
åldriges, bräckliges och enfaldiges lifsbergning
hafva afhållit mig ifrån att biträda ett
förslag, hvars många väsendtlig, ehuru efter
mitt omdöme ej öfvervägande, fördelar
jag för öfrigt väl inser”.
Häruti instämde Lars Lursson från Cal*
mare Län.
Af P. P. Lundström från Vesterbottens
Län;
”1 de norra orterne är alltid vanligt, alt,
då köpeafhandling upprättas om fast egendom,
säljaren gör de serskildta förbehåll och undantag,
hvartill: han sig befogad finner. Dessa
förbehåll intagas älven uti Lagfarts-Protoeollet
och anses sedan fullt gällande, i hvars
hand den sålda egendomen finnes. Jag reserverar
mig således mot Höglofl. Utskottets
^Betänkande, rörande den af Petter Pehrsson
från Calmare Län väckta Motion, om ovilkorlig
skyldighet att låta inteckna och hvart
louie år förnya de förbehåll och undantag,
som vid upplåtande af fast egendom kunna
göras, helst deraf vore att befara skadliga
Bil. till Lagutskottets Betänkande N:o 57. 29
följder. I min hemort, der man har 8 å
10 mil till Tingsstället, och der å åtskilliga
trakter ingen körväg finnes, skulle den föreslagna
Författningen icke allenast tillskynda
den fattige Landtboen en dryg kostnad,
utan äfven kunna hafva den följd, att gamla
Föräldrar, genom okunnighet, oförmögenhet,
eller uraktlåtenhet, gå miste om sin för ålderdomen
förbehållna förgånga eller lifstids
underhåll.
Måhända kan en sjuk fader eller moder
vara urståndsatt att sjelf draga försorg
om inteckningens förnyande , eller råka ut
för en falsk eller opålitlig commissioaair ;
de aro då förlustige den lifnäring och vältrefnad,
som för den arbetande foTkdassen
alltid är ett hufvudsakligt syftemål. Jag anhåller,
att detta mitt anförande får åtfölja
Utskottets Betänkande, såsom min enskilda
reservation,’’
Ankom till Exped. Utskottet den 2 Maji 1829.
N:o 58-
Betänkande, i anledning af Herr
Friherre Ludvig Boijes Motion
om ändring eller för kl a
-
5o LagUtskottets BeiiinJtande N.*o 5Si
ring af 18 och 19 $). i Kg!»
Förordningen den 1% fulii 1818»
angående inteckning i fast egendom.
Herr Friherre L. Boije, som lios Högloft
Fidderskapet och Adeln väckt fråga om ändring
eller förklaring af 18 och 19 §§. i
Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818, angående
inteckning i fast egendom, har i detta
afseende anmärkt, att, ehuru Lagstiftarens
afsigt med de föreskrifter dessa innehålla
tvifvelsutan varit ganska god,  den nemligen,
att en senare inteckningshafvares rätt
ej måtte förnärmas, derigenom, att innehafvaren
af en äldre inteckning ensidigt och
godtyckligt holle sig till blott en del af pan3
ten, i stället för det hela, eller att, då serskilda
fastigheter, sorn gemensamt blifvit in-t
tecknade för en och samma fordran, derefter
kommit i serskilde egares händer, den ena af
dessa fastigheter skulle råka att häfta för större
del af hela den intecknade summan , än
som på samma fastighet borde sig belöpa ; så
skall dock otydligheten af berörde paragrafers
ordalydelse gifvit anleduing till sådan tydning,
att egare af fastighet, som blifvit intecknad
gemensamt med andra fastigheter,
derigenom är vorden ställd i beroende, ej allenast
af desse senare fastigheters egares på
samma gång intecknade skuldfgrbindelsea u
-
LagVtskottels Betänkande N:o 58. 31
tan ock af senare inteckningar , sorn i dessa
fastigheter blifvit meddelade; i följd hvaraf
inteckningshafvarnes förhållande till hvarandra
är mera inveckladt och egaren af den
jntecknade egendomen försatt i större äfventyr,
än sorn före år 1818 kunde ega runa.
Af denna anledningoch då inteckningslagen
saknade föreskrifter, huru förhål-]
las bör: 1:0 när flere för ett och samma lån
intecknade fastigheter komrr.it i serskilde egar
res händer och någondera af dessa egare å—
stundar, att få sin andel i skulden afskiljd
med rätt, att, oberoende af de öfrige, få densamma
inbetala; 2:0 när i nteckningshafvarens
mot samtlige fastighetsegarne ställda utmätnings
anspråk påkallar en sådan fördelning;
och 3:0 när egare af flere intecknade fastigheter,
hvilkas försäljande utmätningsvis yrkas,
begär, att försäljningen må hellre ske
styckevis än i klump; har Herr Friherren äskat,
det LagUtskottet måtte anmodas förfat-.
ta förslag till en sådan förklaring öfver omförmälde
§§, som ej allenast gifver dem en
med deras rättvisa' mening öfverensstämma^
de tydligare ordalydelse, utan ock fyller den
anmärkta bristen af nödige till ämnet hörande
stadganden; hvarjemte Herr Friherren sjelf
framlagt ett dylikt förslag, för hvilket han
angifvit följande grunder, nemligen: att Inteckningslagen
ej bör hafva annat ändamålj
32 LagUtskoitets Bilänkande N:o 58.
än att St fordringsegare gifva den säkerhet i
gäldenärs fasta egendom, som står i öfverensstämmelse
med Iåneaftalet; — att, då fastigheter,
intec.knade för ett och samma lån, kommit
i serskilde egares händer, hvarderas betalningsansvar
ej bör utsträckas längre än
till dess såsom säkerhet påräknade varde, i
förhållande till de öfrige fastigheterne, antingen
å den tid, då lånet gafs, eller, om det
ej kan utredas, å den tid, då lånet återfordras
; — att den egare, som, efter ett sådant
förhållande, vill betala sin andel i gälden ,
hör dertill berättigas, och, sedan han denna
betalning fullgjort, för vidare kraf vara fri ;
att, i fråga om inteckningshafvares inbör
tles
rätt, ordningen må bestämma företrädet,
så att, å ena sidan, innehafvare!! åf en äldre
inteckning bör vara pligtig att, för sin fordran
, hålla sig till pantens alla delar, i
mon af den säkerhet hvardera ansågs gifva,
när inteckningen erhölls , och å den andra,
innehafvaren af en senare inteckning åtnöjas
med den tillgång, som är öfrig, sedan den
förra blifVit, efter nämnde förhållande, gulden
5 .— att den, som blifver egare af en
fastighet, hvilken förut, gemensamt med andre
fastigheter, är intecknad, icke bör vara
beroende af de skuldförbindelser, egaren af
sistberörde fastigheter sedermera ingår 5 och
att, om gäldenär, som eger flere gemensamt
in
-
LagUiskoltets Belänkanie Nio 58. 33
intecknade fastigheter, Önskar, att panten ml
styckevis försäljas, sådant^ ej bör vägras, der det
utan fordringsegarens eller någon annans
förfång ske kan ; varande Herr Friherrens
förslag af denna lydelse :
”i 8. §."
*’Eger någon inteckming uti flere fastigheter
för samma fordran, utan alt upp*
”gifvet är, för hvad del deraf hvarje fastig,
”het serskildt häftar; och hafva andra Borgenärer
å samma tid, eller sedan, låtit inteckna
en eller annan af dessa förut Inteckna*
de fastigheter; vare pligtig att,för sin fordran,
hålla sig till alla fastigbeterne , emel*
”lan hvilka, enär de af serskilde egare inne”hafvas,
en fördelning af skuldens belopp
,”då må anställas, på grund af antingen den
”laga värdering, i förlitande hvartill lånet
”varit lemnadt, eller ock det taxeringsvärde,
J’som hvardera fastigheten egde det år, då
”lånet togs, eller, der intetdera egt rum, ef’’ter
det taxeringsvärde, som fastigheterna e*’ga,
då lånet utsökes. Begär någon sådan,
”serskild fastighetsegare, att sin andel i den
3’intecknade skulden sig afbörda, för att dermed
Bihang till R. St. Proc. 1828 och 1S29, 7 Sami, 3
H-.t.
3-j LciffUtshotiets Betiiniandt N:o .58,’
^'vara fri j vare dä ej mindre Borgenären^
”än egarne af de öfrige panteandelarne plig”tige,
att fördelning af den gemensamt inJ5tecknade
skulden, efter nyssnämnde grunder
verkställa } och ankomme då på inteck-'
”ningsbafvaren, att sin fordran hos samtlige
”pante-egärne utsöka, i händelse han på någondera
fastighetens tillräcklighet för dess
”belöpande andel i skulden tviflar ; men un”derlåter
han , att då sin fordran hos alla’
”eljer någondera utsöka, ege han sedermera
icke rätt, att, för hvad derefter hos nå’
gondera brista kan , någon ersättning hos da
”andre fordra.”
>’i9 §•”
”Skulle, sedan den intecknade skulden
"sålunda fördelad blifvit, någondera af de
”intecknade fastigheterne, vid derefter an*
’ ställd ut mätnings-auction , icke uppgå till
^gäldande af den derå belöpande andel i det
”gemensamma länet, i den ordning, som lå~
”net bland an.dra inteckningar ega kan , uJ
”tan en brist deri uppstår, då skall denna
”brist fördelas emellan de öfriga fastigheter,
”sora för samma lån intecknade äro, efter de
”grunder, som vid lånets fördelning gällande
”varit; och ege Borgenär, för denna tillök-*
|||ning i de öfrigas andel, samma rätt, 50m för
LagVtshottets Betänkande N:o 58* 35
”sjelfva låneåndelarne. Skulle en sådan brist i
”flere af de intecknade fastigheterne uppstå va”re
lag samma. Begär fastighetsegare att, vid
”sökt utmätning, blott en del af den honom
^tillhörige panten säljas må, och visar han, att
”det, utan förlust för Borgenären, och utan
”annor mans förfång, slee kan , då må sådant
”icke vägras j men skulle, då vid försäljning
”gar, en sådan betalning icke erhållas, att Bor-*
”genären dermed betald varder, vare då försäljningen
ogild, och hela panten till försäljning
förfallen.”
Under de öfverläggningar, sorn x denna
till Lag-Utskottet öfverlemnade fråga hos
Högloflige Ridderskapet och Adeln egt rum,
innan Remissen meddelades, är anfördt:
Af Herr Nils Vilh. Stråle, att han instämde
i Motionen, så vidt den angick nödvändigheten
af nu saknad föreskrift, huru och.
efter hvilken grund en i flera egendomar gemensamt
intecknad summa skall å dem fördelas,
’men vore i så måtto af olika mening
med Motionairen, att han ansåge tjenligare ,
att 18 och i Intecknings-Förordningen
qvarstå sådane de äro, och serskildta stadganden
i ämnet derjemte meddelas, i hvilket afseende
han föreslog: »
36 LngUt skot tels Betänkande N:o 58.
’atf, jemte det förklarande, att stadgandet
uti 19 §. af Kongl. Förordningen den
”13 Julii i8'8, angående inteckning i fast
”egendom, endast rörer inteckningshafvares
”förhållande till hvarandra, men icke bestäm”mer
till hvad belopp egare af serskilda fastigheter,
sorn gemensamt äro för gäld inteck”nade,
böra derföre ansvara, sedan de koinmit
”uti olika egares hander, följande föreskrifter
”uti detta senare afseende! må meddelas:
”1:0. Har fastighet, som, jemte anlnan
”ellerfiere fastigheter blifvit för gäld inteck”nad,
derefter kommit uti annan egares hand,
”då må inteckningshafvaren val deruturnju”to
betalning för hela sin fordran, men ega”ren,
eller senare inteckningshafvare äro be”rättigade,
att fordra, det den öfriga inteck5
nade panten jemväl må genast utmätas och
”försäljas till gäldande af den del utaf den
Antecknade skulden, som derå må belöpa.
”2:0. Skola fastigheter, sorn för gäld gemensamt
äro intecknade, på offentlig auction
”försäljas, och äro serskilde personer deraf
”egare, då skall hvarderas fastighet serskildt
”uppbjudas, antingen hel eller styckad, på
”sätt lämpligast finnes. Uppgå de erbjudna
”köpeskillingarne sammanlagde icke till gälAlens
hela belopp, och fordrar inlecknings”hafvaren,
att fastiglieterne skola gemensamt
LagTJtsloiieis Beiänlande H:o 58- 37
’’i ett slag uppbjudas och försäljas, då bör sådant
ske, och varde det senare budet gäl—
’’lande, derest detsamma är högre, än de föregående.
I annat fall blifva dessa beståndande.
”3:0. Hvad således för hvarje del af
”pantén bjudet är, utgör det belopp, i mon
”hvaraf densamma bör för den intecknade gemensamma/gälden
ansvara och varde den-/
”samma, efter det förhållande summan af alla
”köpeskillingarne har till hvar och en af dem
”serskildt, till gäldande deraf fördelad. Har,
s’på sätt förenärnndt är, högre anbud blifvit
”gjordt för hela panten samfälldt, då får det
”överskjutande fördelas å hvarje egares del
”deraf, i mon af den förut derföre erbjudne
”köpeskilling, och dertill läggas$
”4I0. Finnes uti endera fastigheten äl”dre
inteckning, än den gemensamma, då bör
”den förenämnde först utgå, och endast återstoden
af köpeskillingen för berörde fastighet
tagas i beräkning, vid bestämmande af
”dess delaktighet i gemensamma gälden.
”5:0. Fordrar egare af fastighet, som gemensamt
med annan är intecknad för gäld,
”att densamma må å hvardera fastigheten förhelas,
utan att de å offentlig auction varda
”uppbjudne och försålde; då må till grund
”tagas det till bevillning* erläggande *f Prof
-
3& LagUtskottets Betänkande N:o 58.
”ningsCornitén senast åsätta värde; eller, orri
^fastigheterna höra under olika Pröfnings,
:lComitéer , det värde, som genom laga vär”dering
utrönes. Är någondera af fastighets”egarne
med värdet missnöjd, och kunna vé”derbörande
ej derom sig förena, håfve våld
3’att fordra fastigheternas uppbjudande å offentlig
auction, på sätt ofvan sngdt är. In”teckningshafvaren
må i detta fall jemväl
"”vara berättigad att, derest han till gäldens
”fördelande ej samtycka vill, sin fordran 1
”laga ordning genast utsöka, ehvad den förfallen
är eller icke; men ej må han, utöfver
förfallotiden, med betalningen lemna anstånd,
der sådant af endera pantegaren be?’strides”;
och'af Herr Arvid Ribbing, att, e-<
huru inteckningslagen antager den grundsatts,
att en egendom ej får intecknas för obestämds
belopp, man, det oaktadt, kan för en och samina
summa få inteckning i flera egendomar,
utan att dervid bestämmes, för huru mycket
hvardera häftar; — att han, hänvisande till
sitt i denna fråga vid sistlidne Riksdag afgifna
och då af två RiksStånd gillade förslag,
intaget i tryckta hillänget till RiksStåndens
Protocoll, 7:de Bandet, i:a Afdelningen,
sid. 288 , att åtminstone hädanefter icke
någon ny inteckning borde beviljas eller gammal
förnyas i flera fastigheter, utan att sami
man, för hvilken hvardera fastigheten skall
häfta, utsattes; — och att, om detta förslag
LagZfiskottets Betänkande N:6 58- 35
antoges, en fullständig reglering i intecknirigsväsendet
skulle efter 10 ars förlopp vara
vunnen, och den förlägenhet för framliden
afhulpen, hvaruti mången sig nu befinner,
då han är gäldbunden och icke kan, för de
gemensamma inteckningarnes skull, afyttra
någon del af sin fasta egendom ;
och har Herr Stråle, i anledning af sist
anförde yttrande, anmärkt, att, om än stadgadt
blefve, att, vid meddelande af inteckning
i flera fastigheter, bestämmas skall, för
huru stor summa hvardera fastigheten häftar,
enahanda förhållande, som nu eger rum, ändå
skulle uppstå, derest någondera af dessa fastigheter
sedermera styckades i två eller flera
delar, och den ena, men icke de öfrige,
derefter blefve för ytterligare gäld graverad,
eller ock alla intecknade för högre summa ,
än som mot liela deras vävde svarar; hvaremot
Herr Ribbing påmint, att om, i dessa
fall, det ej skulle finnas af sig sjelft klart,
att den i hela hemmanet eller hemmansdelen,
före styckandet, intecknade summan åtföljer
de serskilda delarne i nion af hvarderas storlek,
sådant kunde, i den blifvande Författningen,
uttryckligen stadgas.
Vid öfvervägande af detta ämne har Ut«
skottet funnit de af Motionairen framställde
agndirkningarne vara af den vigt, att de på
-
4» LagUtskotlets Betänkande Nto 58*
kalla L tgstif t ningens synnerliga uppmärksam*
het. Erfarenheten har ådagalagt, att vid utsökande
af fordringar, för hvilka flera fastigheter
blifvit gemensamt intecknade, utan att
det varit bestämdt för huru stor andel i gäl.
den hvardera fastigheten skulle häfta, och ser
nate inteckningar blifvit i en eller annan af
samma fastigheter meddelade, eller eganderälten
till någondera af dem flyttad i annan
hand, frågor ej sällan uppstått, för hvilkas lösande
saknats grund af Lag. Genom föreskrifterne
i 18 §. af Inteckningsförordningen hafva
väl innehafvare af senare inteckningar
blifvit i så målto tryggade mot den förlust,
som förut kunde uppkomma deraf , att den ,
hvilken fått odelad inteckning i flera fastigheter
för en och samma fordran, lät inteckningen
i endera fastigheten serskildt dödas ;
men deremot har afseende ej blifvit gjordt
på deras rätt och säkerhet, som blifva egare
af en eller annan af de fastigheter, i hvilka
odelad inteckning förut blifvit meddelad; helst
det möjligen kan bero af den odelade inteckningens
innehafvares godtfinnande, att, utan
någon tor honom äfventyrlig påföljd, öka eller
minska de i serskild egares hand komne
fastigheternes gravation. Dessutom förete sig
de^olägenheter, att serskilde köpare af fastigheter,
som gemensamt häfta för odelad inteckning,
måste råka i ganska invecklade förhål,
landen med Invandra, i afseende på det in
-
LagUtskotteia Betänkande N:o 58. 41
tecknade beloppets gäldande, samt att nästan
oöfvervinneliga svårigheter och hinder möta,
ej aller* st Gäldenären sjelf, i händelse han
vill försälja någondera af de sålunda inteck—
nade fastigheterna, och dessförinnan göra densairitna
från inteckning fri, utan äfven köpare
af på sådant sä-tt graverad fastighet, att kunna
få den på samma fastighet sig belöpande
andel af gälde>n betala. Och, ehuru det stadgande
utan tvifvel är rättvist, som ig §.innehåller,
nemligen, att Borgenär, som för sin
fordran fått inteckning i flera fastigheter, ej
må till minskning af annans rätt, sorn å samma
tid, eller efter honom, låtit sin fordran
intecknas i endera fastigheten, njuta ur denna
senare betalning för mera, än som i de
andra fastigheterne brister; hvaraf följer, att
sistberörde fastighet skall till gäldande af den
odelade inteckningen sist användas; så gifvet
likväl detta stadgande tydlig anvisning för
köpare af fastighet, som, jemte andra fastigheter,
häftar för odelad inteckning, att freda
den förra från försäljning, till dess sig visat,
huruvida de öfriga till den gemensamma gäldens
betalning förslå eller ej, emedan han
till den ändan endast behöfver låta serskildt
inteckna sin fastighet för huru liten summa
som helst; hvarefter, i händelse denna fastighet
ej behöfver till den odelade inteckningens
godtgörande användas, någon i 3åag
stadgad grund ej finnes för bestämmande a£
,j2 LagUtskottds Betänkande N:o 58-
den ersättning, sora af samma hemman bör
utgå.
Till desse och de flere ej mindre af Molionairen
än af Herrar Stråle och Ribbing
anmärkte olägenheters afhjelpande, har Utskottet
ej förmått utfinna något lämpligare
medel, än att, för de fall, då flera fastigheter
häfta för odelad inteckning, och någon af dem
blifvit serskildt intecknad eller kommit i annan
egares hand, antaga och fastställa ett gifvet
värde å hvardera fastigheten, såsom grund
för beräknandet af den serskildt inteeknade
eller i annan egares hand komne fastighetens
andel i den gemensamma gravationen. En sådan
beräkningsgrund anser Utskottet kunna både
lättast och säkrast hemtas från det värde ^
hvartill factigheterne blifvit upptagne i Allmänna
BevillningsTaxeringen för det år, då
den odelade inteckningen blifvit sökt, eller,
om sådan taxering då ej egt rum, för det år,
då fastigheterne derefter första gången äro
till allmän bevillning uppskattade; och det är
i öfverensstämmelse med denna åsigt samt
med anledning för öfrigt af de motiver an*
mätkningarne innefatta, som Utskottet — i det
^äseudtligaste närmande sig till Herr Ribbings
åberopade mening, utan att inlåta sig i gransk-'
ning af Motionairens samt Herr Stråles ser-i
skildta förslag, hvilka, efter Utskottets omdöjne,
föranleda till tvister och besvärliga om
LagUtskottets Betänkande. N:o 58 43
pangar, vitan att bereda större säkerhet,— till
Rikets Högloft. Ständers pröfning vördsamt
hemställa följande
förslag
till förändrad lydelse af 18 och
jg §§. i Kongl. Förordningen den
13 Julii 1818, angående inteckning
i fast egendom. 1
*8 §•
Åro flere fastigheter intecknade
får samma fordran, utan alt uppgifvet
är, för hvad del deraf hvarje
fastighet serskildt häftar, och har
en eller annan af dessa fastigheter,
ä samma tid eller sedan, blif -  vit serskildt intecknad, eller kommit
i annan egares hand; svare da den
fastighet för det odelade inteckningabeloppet,
efter det förhållande,
som är emellan samma fastighets
serskildta och alla de gemensamt
intecknade fastigheternas sam.
manlagda värde, enligt uppskattningen
till allmän bevillning för
det dr, dd den odelade inteckningen
söktes. Ilar uppskattning af
Jast egendom till allmän bevillning
L/agUlskottets Betänkande N:o 58.
ä deri tid icke egt rum; ^ar de dd
det värde antaget, hvartill de gemensamt
intecknade fastigheterna ,
alla tillsammans och hvar får sig,
blifvit ansedde vid den bevillnii/gsuppskattning,
som efter den tiden
forst hällen är. Har af de samfälldt
intecknade fastigheterna en
eller annan, som, a dentid, då inteckningen
söktes, eller i nyss omförmälde
fall, vid derpå först hållna
bevillnings uppskattning, till ett
g nensamt värde upptagen är, sedt
mera styckad blifvit, och äro
de serskilde delar ne derefter, antingen
serskildt intecknade, eller i
serskilde egares händerfomne; soaré
dd hvarje del, efter dess förhållande
till hela den styckade fastigheten,
för denna fastighets andel
i den gemensamma gälden.
Häftar någon af de samfälldt intecknade
fastigheterne för inteckning,
som äldre är, än den odelalade
\ dä skall det belopp, för hvilket
den äldre inteckningen blifvit
gifven, först af dragas frän samma
fastighets uppskattningsvärde, och
derefter endast skillnaden upptagas
i den beräkning, som ofvan
stadgad är.
LagUiskottets Betänkande N:o 58. 4;’
»9 §•
Nu skola till gäldande af fordran,
för hvilken odelad inteckning
i flera fastigheter skeft, dessa fastigheter
, genom offentligt utrop ,
säljas, och är någon af dem kommen
i serskild egares hand, eller
för serskild fordran intecknacl ;
varde då den fastighet serskildt utropad
och såld, der ej inteckningshafvara
och egare annorlunda dsämjas.
Ej måga fastigheter i serskildta
Eäu eller Städer, eller fastighet
å landet och faslighet i
stad uti ett köp säljas.
Stockholm dea 18 April i8ag.
Slut pä 7 Sami. 1 Afd. 1 Bandet.
STOCKHOLM, Elméns och Granbergs Tryckeri; 1829
