# ID: svediakorp-gov1967
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 53,824
# sentences: 1,094
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
tili
Samtlige Riks-Ständens
Protocoll 7
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
åren 1828 och 182g.
Si un tre Samlingen:,
innehållande
Lag -Utskottets
Memorial, Utlåtanden och Betankande-n.
Forsta Häftet,
1
N:o i.
Betänkande öfver Herr Fredric
Leonard Rosenqvists förslag
till ändring af £>:de Capitlet
i i:te §. Handcls-Balken.
H ögloflige Ridderskapet och Adeln har, under
den 2j:te Sistlidne November, till RagUtskottets
utlåtande öfverlemnat ett af Herr
Fredric Leonard Rosenqvist väckt förslag till
ändring af gide Capitlet nite §. HandelsBalken
, rörande ansvar ä den , som fordrar
den gäld , han vet gulden vara. Detta ansvar,
hvilket är bestämdt till böter, svarande mot
hälften af det som fordras , mälsegandens en.
sak , bar Herr Rosenqvist ansett vara allt
för lindrigt i förhållande till följderna af
den brottslighet, för hvilken det är stadgadt.
Den som fordrar hvad han vet vara betaidt,
Bihang till Rik‘-St. Prot. r8zS—1819, 7:* Sami, I,
4 Lagutskottet$ "Betänkande. N:o ll
han må sjelf hafva uppburit betalningen
eller genom öfverlåtelse dertill bemyndigat
någon annan , begår , efter, Herr Rosenqvists
mening , ett så mycket större brott ,
som han missbrukar lagens makt för att åtkomma
sin nästas egendom. Då nu dervid
tillika tages i beräkning att mången gång en
hel familles välfärd kan genom dylikt förfa-,
rande alldeles förstöras , helst om den olagligen
fordrade, sedan hans tillgångar förut
blifvit medtagne , dömdes att träda i bysättningshäkte
innan han ännu kommit i tillfälle
att genom långsam och kostsam rättegång
ådagalägga bedrägeriet och få sitt åter ,
hvilket senare dessutom blefve omöjligt i
fall tillgång hos bedragaren saknades, funné
Herr Rosenqvist sig böra föreslå, att ofvanherörde
lagrum måtte erhålla följande lydelse
’’Fordrar
någon hos Konungens Befallningshafvande
eller Domaren den gäld, han
kan öfverbevisas hafva afvetat vara gulden ,
löte fulla beloppet af det han salunda fordrat.
Dar svarandens egendom tillika blifvit utmalt
och försåld, eller han i bysättningshäkte inmanad
, ersätte sökanden fulla skadan och bote
den fordrade summans sexdubbla belopp, eller, i
brist deraf, arbete å någon Kronans fästning
från ett till fem är, allt efter som svarandens
skada och förlust vara kan. I hvilkendera händelsen
sorn helst , skola böterna, ther the utgå
LagUtskottetx Betänkande. N;o l»
vara mälsegarens ensak , och sökanden skyldig
att oafkortadt ersätta svaranden all den kost•
nåd lian visar sig hafva pä sin rätts försva~
rande användt.,i
Detta förslag jemte de skäl, som till stöd
derföre blifvit anförde, har Utskottet öfvervägat.
Utskottet har dervid, hvad angår den
del af förslaget, som afser de nu stadgade
böternas förhöjning från halfva till hela värdet
af det fordrade, tagit i betraktande, att
det ansvar, hvars skärpande sålunda yrkas,
är lika med det, som lagen på andra ställen
utsätter för brott af enahanda natur och beskaffenhet
med det ifrågavarande, det vill
säga för sådane, som bestå uti sanningens
uppsåtliga döljande och förnekande eller vetterligen
falska uppgifters meddelande, i afsigt
att derigenom tillegna sig elle söka åtkomma
annans egendom. Så är t. ex. i 10
Cap. 6 11. Gap. 2 §. och 12 Cap. 9
HandelsBalken ansvaret för den, hvilken,
emot bättre vetande, nekar till den p^nt
han emottagit , eller det lån han innehafver,
eller det gods honom är förtrodt , bestämdt
efter enahanda grund och beräkning , nemligen
böter, svarande mot halfva värdet af
det han velat sig tillvälla] Redan detta förhållande
innefattar, efter Utskottets tanka,
fullgiltigt skäl till förslagets afstyrkande i
denna del, enar lika brott kräfva lika straff
6 LagUtilottels Betänkande. N:o i,
och ansvaret för det ena brottet således icke
bör ökas, utan att ansvaret tillika och i samma
mon skarpes för de öfrige af enahanda
natur, hvilket senare åter här icke kan ega
rum , då fråga derom icke blifvit väckt. Men
Utskottet anser dessutom den nu gällande
Straffbestämmelsen vara för sitt ändamål alldeles
tillräcklig. Den hvilar på den i brottmals-lagstiftningen
godkända grundsatts, att
i den rnon det är lättare att förekomma ett
brott eller afvärja dess följder, i samma mota
bör ock straffbestämmelsen vara mindre sträng,
hvilken grundsatts här desto heldre eger tillämpning
, som försök att å nyo utkräfva
vetterligen betald skuld icke kan, med hopp
om framgång, vågas, eller leda till äfventyr
eller skada för gäldenären, om icke denna
förut vid betalningens erläggande , genom
sin • egen oförsigtighet, försummelse eller
vårdslöshet , beredt anledning till försöket,
och såmedelst sjelf utsatt sig för en våda,
den han haft i sin magt att afböja.
Beträffande åter den del af förslaget,
som åsyftar ett tillägg till det ifrågavarande
lagens rum , eller stadgande af ansvar och
skadeersättning för de händelser , att den å
nyo krafde blefve för den en gång betalda
skulden bysatt eller hans egendom i mät tagen
och försald; så tror Utskottet sig endast
böra dels erinra att l3g för dessa fall redan
IjagUtskottets Betänkande. N:o 1. 7
finnes, nemligen 8 Cap. 9 UtsökningsBalken
, och dels tillkännagifva , att Utskottet
anser detta lagrum nöjaktigt uppfylla det af
Herr Rosenqvist afsedda behofvet och kunna
tjena att bereda den förfördelade, ej mindre
all den upprättelse han för sitt , till en
del sjelfvållade, personliga lidande skäligen
kan äska , (helst Domaren har magt att belägga
den oredlige borgenärens förfarande
med böter efter som saken är till) än ock full
ersättning för den förlust af egendom, sorn
må hafva blifvit honom tillskyndad.
På dessa skäl, nemligen!
ä) Att det i g Cap. 11 §. HantjelsBalketi
sladgade ansvar lör fordrande af velterligen
betald gäld är lika med det, sorn
för andra brott af samma natur är i
serskildta lagrum utsatt;
b) Att straffbestämmelsens skärpande i ett
dera
af dessa lagrum ej vore lämpligt ,
titan att en dylik skärpning kunde ega
rum äfven i alla de öfriga.
c) Att detta senare nu ej kan ske , då mo
tion
derom ej blifvit gjord.
d) Att ansvaret dessutom är tillräckligen
strängt , enär det brott hvarom fråga är
icke kan skada derr, emot hvilken det för
-
g LagUtskotiets Betänkande, N:o i»
öfvas, utan att denne,'genom sin egen oför-»
sigtighet, försummelse eller vårdslöshet;
sjelf beredt skadans möjlighet; och andeligen
e)
Att lämpligt ansvar, jemte skyldighet till
skade-ersättning , redan är i lag stadgadt
för de händelser, alt gäldenär varder
utan skäl bysatt eller hans gods obehörigen
i qvarstad taget;
föreslår Utskottet
att ifrågavande af Herr Rosenqvist
väckta motion måtte afslås;
hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers vir
dare pröfning vördsamligen hemställes. Stockholm
den 20 December 1828.
.© i .0
A Höglofl. Ridder- A Högvördige
skåpets och Adelns PresteStåndets
ledamöters vägnar, ledamöters vägnar,
Casp. V. Ehrenborgh, C. C, Lilljenwalld•
A Vällofl. A Hedervärda
BorgareStåndets BondeStåndets
ledamöters vägnar, ledamöters vägnar,’
Carl Henr. Levton. B. Börieson.
P, Hernblom,
STÖCICHOLM, Simens och Granbergs Tryckeri, 182g,
XagUtskotlets jBetänkande N:o g. %
N:o 2.
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmägtigen
Herr A. Lane
degréus Memorial om anstalt
till beredande af noggrann efterlefnad
af Kongl. Förklarinden
14 Maji 1805, samt öfrige
Lagbud, rörande lagfart ä fast
egendom.
Hos Vällofl. BorgareStåndet har RiksdagsFullmägtigen
Herr A. Landegren uti afgifvet
Memorial anfört, att ehuru, till förekommande
af sådane öfverlåtelser af fast egendom,
som af Lagen ogillas och förbjudas,
Domare blifvit, genom Kongl. Förklaringen
den 14 Maji 1805, alfvarligen påminte att,
vid beviljande af lagfart, noga tillse, det de
i lag stadgade vilkor varda uppfyllde och att,
uppå olaga åtkomst, uppbud ej må meddelas,
samt berörde förklaring såsom ytterligare säkerhetsmått
föreskifver, att, då lagfart sö=
Bihang till R. S, Prot. igzg och 1829, T.dt Sami. 1
a:dra Hit.
a LagUtskottets Betänkande N:o a.
kes, de handlingar, som styrka förre egarens
åtkomst, ovilkorligen böra uppvisas samt innehållet
deraf i Lagfarts-protpcollet antecknas;
så skall likväl ej sällan inträffat, att, när
säljarens egande-rätt till försåld fastighet ej
kunnat med vederbörliga åtkomst-handlingar
styrkas, samt lagfart- och fastebref följaktligen
ej eller köparen meddelas, Domstolar före*
tagit sig att, genom Kungörelser i Post- och
Inrikes-Tidningarne, kalla och förständiga
dem, som emot den skedde eganderätts-öfverlåtelsen
hade något klander att anmäla, att
detsamma, inom utsatt tid, hos Domstolen
tillkännagifva samt derefter, så framt något
klander inom den utsatta tiden ej egt rum,
ansett säljarens egande-rätt vara så vida lagligen
bestyrkt, att lagfart och fastebref blifvit
köparen meddelade. Och som omförmälde
åtgärd till utrönande af säljarens åtkomst,
utom det, att icke något lagbud skall berättiga
Domaren till dess vidtagande, efter Motionairens
tanka, ej allenast är högst olämplig,
Utan äfven förorsakar allmän osäkerhet i
egande-rätts förhållanden och destomindre
leder till det åsyftade ändamålet att vinna
visshet om säljarens laga fång, som största
delen af allmänheten dels ej läser allmänna
Tidningarne och dels ej fäster uppmärksamhet
på hvarje deruti förekommande underrättelse,
samt kallelser af ofvanberörde beskaffenhet
dessutom kunna, äfven om de kom
-
nt
LagUtskottets Betänkande N:o 2. 3
ma till deras kunskap, hvilkas rätt de angå,
lemnäs utan afseende; sa, och till undanrödjande
af de anledningar till långvariga rättegångar
angående klander å jordafång och
hemul samt det äfventyr i afseende på inteckningsrätt,
som af det anmärkta förfarandet
möjligen kunna uppstå , har Motionairen
föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det kunde
HofRätterne undjd Kådig befallning att
förständiga de dem underlydande Rådstuf»
vu- och HäradsRätter att, vid meddelande
af lagfart och fastebref i riöggranni iakt*
taga hvad Kongl. Förklaringen den \ 4 Maji
i8o5 och Öfrige lagbud föreskrifva , sd att
Uppbud d ajhänd fastighet ej må beviljas,
innan förra egarens åtkomst blifvit behörigen
styrkt , äfvensom att lag och författningar
hvarken gifva anledning till den af
Domstolar stundom begagnade utväg att,
dd förra egaren ej förmått sin egande-rätt
styrka, Idta i allmänna Tidningame införa
kallelse ä dem, som vilja fanget klandra,
eller gilla den mening, att ut eb lif vet klander
skall medf öra samma påföljd, som vo»
re egande rätten lagligen bevisad.
I anledning af delta till LagUtskottet
den t sistlidne December remitterade Memorial,
har RiksdagsFullmägtigen Herr D.
Cron, uti skriftligt utlåtande, som jemväl
^ Lagutskottets Betänkande N:o q',
blifvit till Utskottet öfverlemnadt, framställt
en motsatt åsigt. De af Herr Landegren
befarade följder af det anmärkta förfarandet
vid en del Domstolar vore väl icke alldeles
omöjlige, men dock, efter Herr Crons tanka,
föga möjlige. Möjligheten förutsatte nemil-'
gen, att den person, som genom kungörelse
uppmanades att vid dylika tillflälen reservera
sin rätt, måste, örn ett ämne af sådan vigt
och så offentligen tillkännagifvet skulle kunna
undgå hans uppmärksamhet, vara i saknad,
ej blott af tillgång till den utfärdade
kungörelsen, utan ock af anhörige, vänner
eller medbroder, som för honom hyste deltagande.
Erfarenheten hade åtminstone ännu
icke bekräftat, att någon verklig skada genom
de ornförmälde kungörelseme uppkommit.
Vida farligare syntes ett annat missbruk,
som i dylikt afseende vid Domstolar
skall egt rum, nemligen att, vid brist af be-j
hörigt arfskifte till bestyrkande af egande-rätt
till försåld fastighet, ett intygande af någon
bland Nämnden, att Säljaren ärft egendomen,'
blifvit godkändt såsom åtkorastbevis. Kungö-J
reise i Tidningarne om brist af åtkomsthand-;
lingar befordrade långt större säkerhet för
den, som tilläfventyrs kunde ega anspråk antingen
på hela egendomen eller på någon del
deraf. Kongl förordningen den 14 Maj 1805
hade icke förutsett den händelse, att någon
kunde med full egandf^rätt innehafva fast
LagUisiqttets B'e. länk an dt 5
gendom, utan att ega någon skriftlig handling,
som bekräftade denna rätt; men da
tillämpningen af denna Författning uppdagat
tillvarelsen af flera dylika fall, hade Domaren,
inseende orimligheten deraf, att köpare
af fast egendom ej skulle kunna inom mindre
tid än tjugu år vinna säkerhet på sin besittning,
tillgripit den af Herr Landegren
klandrade utvägen, hvilken dock numera borde
anses häfdvunnen såsom landssed. Denna
utväg svarade likväl icke, efter nu gäl-'
lande författningar, tillfyllest mot sitt ändamål
; men då lagstiftaren vore förbunden både
att förvara dens rätt, som eger fog till
klander, och att taga i beräkning de flera olägenheter,
som tillskyndas en köpare, om han,
•utöfver hehofvet, hindras från lagfart af en
genom laga fång förvärfvad fastighet, ansåge
Herr Cron ifrågastälde kungörelser böra, hellre
än förbjudas, fastmer®genora bestämd lag
gillas och godkännas; hvarvid dock tiden för
klanders anmälande ej borde inskränkas till
endast tre månader, såsom man någon gång
skall sett, utan, i likhet med hvad lagen på
flera ställen antagit, bestämmas till natt och
år, före hvilken tids förlopp något^uppbud ej
finge i dessa händelser ineddelas;
Hvad sålunda blifvit å ena och andra
sidan anfordt, är af Utskottet i öfvervägande
laget; och hvad först angår Herr Lander.
6 LagUtskottelt Betänkande H:o 3.
grens motion om Rådstufvu- och HäradsRätters
förständigande att, i afseende på lagfart
af fast egendom, noggrannt efterkomma
hvad lag och författningar derom föreskrifva,
och ej tillåta sig att antaga uteblifvande af
klander, sedan den anmärkta kungörelsen eller
uppmaningen i Tidningarne föregått såsom
giltigt bevis på laga åtkomst till fast egendpm
; så enär Motionairen, sorn icke föreslagit
eller yrkat någon förändring af de stadganden,
hvilka i detta ämne äro gällande,
ej påstått, att dessa stadganden äro otydliga
eller kräfva förklaring, samt uppsigten öfver
lagars och författningars rätta skipande och
tillämpning icke tillkommer lags.tiftningen,
utan hörer till de myndigheter, åt hvilka
denna vårdnad är uppdragen, anser Utskot*
tet sig ej kunna med sitt tillstyrkande ma»
tionen understödja.
Vidkommande åter Herr Crons yrkande,
att oftanämnde kungörande I Tidningarna
måtte genom lag godkännas och förklaras va*
ra ett giltigt sätt att, då åtkomsthandjingar
saknas och ej kunna anskaffas, bereda rättig.’
het till lagfarts erhållande; så finnér väl Utskottet
ett så beskafiadt förklarande ej vara
Jämpjigt eller ledande till det ändamål, som
med lagfart åsyftas; hvarföre Utskottet ej eller
kan till detta förslag tillstyrka bifall; men
Som föreskriften i förklaringen af den 14 Maji
LagUlskottets Betänkande N:o l< 7 '
1805» au när lagfart sökes, de handlingar,
som styrka förra egarens åtkomst, ovilkorligen
skola uppvisas, efter Utskottets tanka,
möjligen kan tydas till inskränkning af den
rätt, hvar och en bör ega, att , då åtkomsthandlingar
förkommit och ej kunna åter anskaffas,
genom af lagen i allmänhet godkänd
bevisning ådagalägga sin egande rätt; så synes
rättighet till sådan bevisning böra uttryckligen
stadgas; för hvilket ändamål
Utskottet föreslår, att slutet af Kongl. Förklaringen
den 14 Maji 1805 , som lyder
sålunda: ”att, enär lagfart hädanefter
sökes, de handlingar sorn styrka fårre
egarens åtkomst ovilkorligen böra
uppvisas, samt innehållet deraf korteligen
i Lag farts-Protocollet antecknas
mätte andras till följande lydelse •
5,att, enär lagfart hädanefter sökes, förra
egarens åtkomst skall styrkas och i
Protocollet tecknas
hvilket dock, tillika med tvänne Ledamöters
serskilda meningar, till Rikets Höglofl. Ständers
bepröfvande vördsamligen öfverlemnas.
Slockholm den ao December i8a8.
ji Bil, till LagUisk6ttets Betänkande N:o 2?
Transsumt af Protocollet hållet hos
Rikets Högloflige Ständers
Lagutskott den 20 December
1828.
S D. öredrogs Herr A. Lanclegrens af
jVälloflige "BorgareStåndet till Lagutskottet
remitterade motion , hvaruti föreslås det stadgande,
att Domare må genom Circulaire anbefallas
att, vid Lagfarts beviljande, ställa
sig till noggrann efterrättelse den genom
Kongl. Förklaringen den 14 Maji 1805 i afseende
derpå meddelade föreskrift: ”att, enär
lagfart sökes, de handlingar sorn1 styrka förre
egarens åtkomst, ovillkorligen böra uppvisas
och innehållet deraf i LagfartsProtocollet
korrteligen antecknas.”
Efter öfverläggning beslöto Utskottets
fleste Ledamöter, att i ofvanberörde Författning
hos Rikets Ständer tillstyrka den förändring,
att slutet deraf komme att, i stället
för nyss upptagne stadgande, erhålla följande
lydelse: ”När lagfart sökes skall ock förre
egarens åtkomst styrkas och i Protocollet
tecknas allt på sätt Betänkandet N:o st närmare
innehåller.
2?t7. till LagTJiskotteis Betänkandt N:o 3 i 9
Herr Borgmästaren Landegren reserverade
sig emot detta Beslut och uppläste
ett anförande af följande innehåll:
Att Kongl. Förklaringen den 14 Maji
5R05 är derutinnan tydlig och bestämd, att,
fötr än lagfart i öfverlåtelse af fast egendom
får beviljas , de Handlingar, sorn styrka förra
egarens åtkomst, ovillkorligen böra uppvisas,
och att, uppå olaga åtkomst, uppbud ej får
meddelas , torde ej kunna motsägas. Det
torde ej eller kunna bestridas, att det i
min ifrågavarande motion, anmärkte förfarande
af åtsfeillige Domstolar, att , vid förre
egarens ,up:pgifne oförmåga att styrka sin
egande-rätt, låta i allmänna Tidningarne införa
kallelse å dem , sorn vilja fastighetsöfverlåteisen
klandra och anse uteblifvet klander
medföra samma påföljd, som vore eganderätten
lagligen styrkt, står i uppenbar strid
med nämnde författnings ordalydelse. Enär
något försök ej eller blifvit gjordt att vederlägga
min framställning om de vådliga
följder för egande-rätten till fast egendom,
som af detta godtyckliga förfarande skola
uppkomma och att derigenom , på sätt jag i
motionen utvecklat, lagligen förvärfvad och
befästad egande-rätt de facto kan upphäfvas,
ofta utan annan möjlighet för egaren, att
vinna ersättning försitt lidande, än, medelst
våldförande af 3:dje mans , i laglig ordning
vunne panträtt i den egaren olagligen af
-
io Bil. till LagUttkottets Betänkande N:o s’
hände fastigheten, sä synes, åtminstone för
mig, det anmärkte förhållandet vara af sa
väsendtligt inflytande på medborgares trygg”
het och säkerhet, att det förtjenar rättelse,
antingen såsom jag , i följd af min åsigt om
det åberopade lagrummets tydlighet hemstält,
genom utgåendeCirculaire-bref till vederbörande
domstolar, eller ock medelst utfärdande
lagförklaring; men då LagUtskotfet ej
allenast lemnat min framställning utan afseende
, utan jemväl föreslagit, att ofta åberopade
stadgande i 1805 års Förklaring skulle
utbytas emot 3 §. 7 Cap. JordaBalken af Förslaget
till C'ivil-Lag , får jag , med anmälande
af min reservation mot denna Utskottets
åtgärd , fortsätta den hemställan min motion
innehåller; och anser jag det föreslagna utbytet
af lagbuden angående åtkomstens styrkande
till afhand fastighet , destomera olämpligt,
som 3 §. 7 Cap. JordaBalken af Xjagförslaget
är uppstäld i hänsigt till ett helt
olika lagfarts-system med det nu gällande,
och derigenom, nu antaget, ett högst vådligt
utrymme skulle lemnäs för Domares godtycke
, att, med förbiseende af Lagens bud
i 1 Cap. 1 och 8 §§. JordaBalken, angående
hvilka äro laga fång å fast egendom och
huru afhandiingar derom skola vara upprättade
, antaga skiljagtiga systemer för åtkom».
Stens styrkande.
Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o a. ti
Jemte det jag anhåller, att denna mia
reservation må Utskottets Betänkande åtfölja,
förbehåller jag mig, att, vid ärendets föredragning
i det Riksstånd, hvaraf jag ar Ledamot,
få mina åsigter ytterligare framställa
och utveckla,’’
Herr Professoren Bexell var äfven fran
Utskottets beslut skiljagtig , jemlikt afleronadt
så lydande serskildt yttrande ;
”Då Högloflige Lagutskottet sträckt sin
åtgärd utöfver hvad motionen åsyftar, och
derigenom ökat vårt redan af många lagförändringär
belastade och digra lagverk med
ännu en ny, af behofvet alldeles icke påkallad
, bar jag emot Beslutet mig reserverat
och går nu att framlägga mina åsigter af
den behandlade frågan.
Grundande sin framställning på den
klart uttalade öfvertygelse, att Kongl. Förklaringen
den 14 Maji 1S05 deruti är tydlig
och bestämd, att de Handlingar, som
styrka förre egarens åtkomst, skola förete*
förr än lagfart å öfverlåtelse af fast egendom
får beviljas, går Motionairen att visa det för
egande-rätten vådliga deruti , att någre Domare
, vid saknad af åtkomst-handlingar, i
tidningarne införa kallelse till dem, som vilja
fastighets-öfverlåtelsen klandra och anse ute
-
jl2 Bil. till Lag Utskottets Betänkande N:o" st.
blifvet klander så , som vore förra egarens
åtkomst lagligen' styrkt. Efter denna fram»;
ställning gör Motionairen den motion, att
rättelse häruti borde tillvägabringas genom
utgående Circulaire-bref till vederbörande Domstolar,
hvilka skulle antydas om tillämpning
af det redan gifne lagbudet, För mig hafva
vid behandlingen af denna motion föreskrifterne
i 53 §. af RegeringsFormen oell 33 §.
af Riksdagsordningen framstått såsom constitutionela
stadganden för Lagutskottet®
verksamhet "att utarbeta de ifrån Rikets
Ständer remitterade Förslag till Civil-,
Criminal- och Kyrkolags förbättringoch
da ifrågavarande motion icke innefattar något
sådant lagförslag som för Utskottets grundJagsenliga
åtgärd förutsattes, har jag icke kun-,
nät förena mig i beslutet att i förklaringen
öfver föreskrifterne i ett äldre, ännu gällande
Lagsystem, utan yttersta nödfall codifiera
fragnjenter af ett af Konung och Slän-j
der ännu icke sanctioneradt nytt Lagförslagi
Utskottet föreslår, att stadgandet i i 805,
års Kongl. Förklaring skall utbytas emot 3 §.
7 Gap. JordaBalken af Förslaget till Civillagen.
Detta utbyte af Lagbud har förefallit
mig så mycket mindre lämpligt, som det
framställda Lagförslaget åsyftar det system
för egande-rättens öfverflyttande ifrån en till
annan, sorn i nya Qiyiblagen finnes eta»
LagUtslotteå Bdånlande N:o 3, 13
bleradt , da det äldre stadgandet deremot står
i ett nära oskiljagtigt sammanhang med grundprinciperne
för det ännu gällande Lagfartssystemet.
— Det nya förslaget är dessutom
mera obestämdt än det förra stadgandet och
framställer således ett missförhållande i Lagstiftning
, sora möjligen torde påkalla en ytterligare
rättelse innan ännu epoken inträffat
för det nya CivilLagförslagets granskning och
antagande;
Ex Protocollo
P. Hernblom.
N:o 3.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
Herr Pehr Lindqvists motion
om upphäfvande af HofRätternes
leuterationsrätt.
Hos Välloflige BorgareStåndet har Biksdagsfullmägtigen
Herr Lindqvist i afgifvet
Memorial tillstyrkt* att, då den genom Kongl.
Brefven den 12 April 17 5 5, och den 23
>4
LagXJtskottets Betänkande N:o g.
Mars 1803 dt HofRälterne uppldtne rättighet,
att ander föreskrifne vilkor, leuterera
dödsstraff, i åtskilliga fall der sådant
straff lagligen bör ddömas, innefattade en
benådningsmagt, hvilken vore till sin grund
olämplig och nu mera ej öfverensstämmande
med de constitutionela former, som utveklat
sig sedan den tid, då nämnde Kongl. Bref
utfärdades, denna sd kallade leuterationsrätt
ma återkallas och upphöra, öfver
hvilken, genom Utdrag afVälloflige BorgareStåndets
Protocoll för den 4 i denna månad,
till Lagutskottet remitterade motion, Utskottet
nu får vördsamligen sig utlåta.
HofRätternes leuterationsrätt uppkom år
1714. HofRätterne voro då, som bekant är,
Konungens'Högsta Nämnd, och deras domar
Konungens Domar. Icke dess mindre Ilag
det HofRätterne , enligt Rättegångs ordinantien
af år 1614 oc*1 flere senare stadgar, såsom
följd af Konungens urgamla magt, att
bryta skrock- och offsochner, att i alla lifs—
saker samt åtskilliga andra grofva brottmål,
der sådane omständigheter förekomma, som
till lindring i straffet syntes föranleda, underställa
Konungen sin Dom, innan den sattes
i verkställighet. Men antalet af dylika
underställningsmål tilltog, och ökades efter
hand så mycket, att afgörandet af de till
Kongl, Majus JustitixRevision inkommande
LagUtskottets Betänkande. N:o 3. 15
rättegångssaker blef derigenom uppehållet och
fördröjdt; och det var af denna anledning
samt på det Kongl. Majit ej måtte blifva
med underställningsmål för mycket besvärad,
eller de brottslige för länge på Kronans kost
i häkte haline , utan skyndsamt befordrade
till sitt välförtje ta straff, som Kongl.
Majit, genom Bref a. den 23 April förstnämnde
år gaf HofRätterne samt andre ÖfverRätter
magt och myndighet, att , efter
förra prcejudicater, leuterera de missgerningsmål,
hvari UnderRätterne dömt och sin dom
till ÖfverRätternes skärskådande insändt. Delta
förordnande förnyades och stadfästades år 1719.
Sedan 1734 års Lag utkommit och blifvit till
allmän efterrättelse gällande, förfragade sig
Hof- och Öfver-Ratter hos Kongl, Majit,
huruvida den dem förut lemnad^ friheten
till leuteration i brottmål borde dädanefter
af dem utöfvas, och härå meddelades dem i
Kongl. Brefvet den 28ide Januarii 1737 det
svar, att som nämnde frihet icke blifvit genom
nya Lagen dem betagen, så egde de att,
på sätt som tillförene, och innan samma Lag
utkom, förordnadt varit, med leuterationerne
i brottmål fortfara- — Sedermera efter det
Kongl. Majit vid flere tillfällen förnummit,
huruledes Hof- och OfverRätterne vid leutererandet
förforo olika, i följd af serskildte
begrepp om LeuterationsFörfattningarnes rätta
förstånd och mening, blef, till undanröd
-
l6 LngUtsAottets Betänkande N:o 3.
jande af tvifvelsmål härutinnan, samt beredande
af likhet i grunden och sättet för leu--  terationsrätteris utöfning, denna rätt närmare
förklarad och bestämd genom Kongl. Brefvet
d. 12 April 1753, hvilken Författning dock,
sedan Ilikets Stander vid dess öfverseende
funnit sig foranlåtne att, till förekommande
af uppehåll med brottmåls afgörande och
på det Kongl. Majit ej mätte blifva dermed
för mycket besvcirad, i underdånighet
tillstyrka en och annan ändring deruti, ge»
norn Kongl. Brefvet den 11 December 1756,
i åtskillige delar jemkades; äfvensom Kongl,
Majit slutligen uti Nådig Skrifvelse af dea
25 Febr. 1762, i anledning af Rikets Ständers
ytterligare hemställan, stadgade, att leuteration
icke i andra händelser 'eller annorlunda
finge ske, än der något vid granlaga
pröfning funnes tvifvelaktigt eller brista i
gerningens fulla qvdlification efter Lagen,
hvilken grund i synnerhet i blodssaker borde
iakttagas, hvaremot i andra brott, på hvilka
väl lifsstraff vore i Lagen utsatt, roen deruti
dock, sedan Lagen utkom, alltid blifvit
Ieutereradt och de brottslige fått lifvet be®
hålla, Lagen borde enligt vedertagen tolkningsgrund,
mer efter gillad t och alltid vanligt
bruk, än efter bokslafven, följasi — I delta
skick förblefvo LeuterationsFörfattningarne
till år 1803, da Kongl, Majit, i anseende
till
XjdgUtskottets Betan kand* N:o 3. 17
till åter befunnen olikhet i deras tillämpning,
fann nödigt att, till beredande af likstämmighet
i detta ämne, gifva ytterligare föreskrifter,
hvilka meddelades genom Kongl.
Maj-ts den 2a Mars nyssnämnde år till Hofoch
OfverRätterne aflåtne Bref, hvars första
och andra punkter innehålla*.
”1:0 Att uti alla mål, hvilka uppräknas
i 8 Cap. 2 §. 5, 6 och 9 punkterne
RättegångsBalken samt si Cap. 1, 2,
3, 4 och 5:te §§• MissgerningsBalken,
såsom ock de, hvilka angå mord, dråp,
myteri och uppror, förgöripg genom
förgift, mordbrand , posts röfvande,
mynts förfalskande af den, myntning
förtrodd är, blodskam emellan föräldrar
och barn eller syskon, slag å
egna föräldrar, förfalskning af Baneooch
Riksgälds-sedlar, får OfverDomaren
ej skrida till leuteration, utan
bör den brottslige fällas till det i Lagen
stadgade straff.
a:o Att ÖfverDomaren deremot tillätes Ieulerationsrätt
i alla öfriga lifssaker, då
synnerligen lindrande omständigheter
förekomma.”
Bih till Riks. St, Brot. lJzS och 1819, 7 Sami. 2
lidra H:t,
S LagXhskotttts SetHnJiandt N:o 3.
Dl, genom denna begränsning af Ieuterationsrätten,
de ofvanomförmälde Kongl. Bref»
ven af åren 1753, 1756 och 176a upphörda
att vara till efterlefnad gällande, med undan-"
tag blott af det formulaire för Utslag i leutererade
mål, hvilket åtföljile förstnämnde Bref,'
lärer det egenteligen vara endast 3 punkten
af 1803 års Författning, som, så vidt den
angår HofRätterne, är föremål för Herr Lindqvists
motion, och för det utlåtande Utskottet
åligger att afgifva.
Utskottet har genom förestående framställning
om upphofvet och utvecklingen af
HofRätternes leuterations-rätt velat antyda
grunden för sitt omdöme i förevarande fråga.
Det är visadt, att leuterationsrätten var
en Majestätsrätt, en del af Regentens benådningsinagt,
hvilken en enväldig Konung uppdrog
åt Domare, som utgjorde dess högsta
Nämnd och dömde Konungens dom. Det
lan då icke vara lämpligr, att, under ett lagbundet
regeringssätt, under en constitutionel
Konung, hvars i Regeringsformen stadgade
magt, att i brottmål göra Nåd och mildra
lifsstraff, hvarken kan öfverlåtas eller ens af
Konungen sjelf annorledes utöfvas, än i den
ordning Regeringsformen föreskrifver, det
vill säga uppå gjord nådansökning och uti
StatsRådet, sedan Högste Domstolen blifvit
öfver ansökningen hörd, Ieuterationsrätt elles
£,agUt skottets Betänkande N:o 5, a g
magt att I vissa Iifssaker mildra det straff,
som i Lag är bestämdt skall fortfara att utöfva®
af HofRätterne, hvilka dessutom numera
' ej äro Konungens högsta Nämnd eller
döma Konungs dorn , utan sjelfve äro underordnade
den Domstol, åt hvilken Konungens
domsrätt nu är uppdragen, men som ändå
icke har leuterationsrätt. Utskottet tvekar
derföre så mycket mindre, att understödja
Motionairens yrkande, som Utskottet fastmer
är af den tanka, att Hof- och Öfversätters
magt att leuterera, i och med antagandet af
1809 års Regeringsform, bordt upphöra att vaxa
gällande. Också har den sedermera inrättade
HofRätten öfver Skåne och Blekingen,
efter hvad dess Ordförande och en dess Ledamot,
hvilka nu äro Ledamöter af Lagutskottet,
under öfverläggningarne härom t i 11-  lännagifvit, aldrig tillämpat a punkten af 1803
års Kongl, Bref eller ansett sig dertill behörig.
Vid detta förhållande torde det vara
Öfverflödigt, att fästa någon uppmärksamhet
dervid, att ett af skälen för leuterationsmagtens
öfverlemnande åt Hof- och ÖfverRätter,
det nemligen, att Kongl. Maj:t ej måtte blifva
med hemställningar i brottmål för mycket
besvärad , nu mera förlorat all vigt. —
Utskottet får dock anmärka, att, i följd af de
inskränkningar leuterationsralten tid efter an
-
ao LagUtskottets Betänkande N:o 3.
nan, och senast genom Kongl. Brefvet år 1803
undergått, antalet af de mål, i hvilka de aine
äldsta HofRätterne årligen leuterera, är, efter
de underrättelser Utskottet inhemta!, i allmänhet
så ringa, att dessa måls dragande
under Kongl. Majits Egen pröfning i Nådeväg
så obetydligt kommer att öka den jemförelsevis
stora tnängden af Nådansökningar,
hvarmed Kongl. Majit, i allt fall besväras, att
denna tillökning ej förtjenar tagas i beräkning.
Således,
a) då leuterationsrätten är en benådnings
magt;
b)
då benådningsmagten är en Majestäts
rätt,
som ej kan öfverlåtas eller ens
af Konungen annorledes, än i den
uti Regeringsformen föreskrifna ordning,
utöfvas;
c) då HofRätternes Ieuterationsrätt följ
aktligen
i sjelfva verket är grundlagsvidrig;
d,
) då HofRätterne dessutom numera
icke äro Konungens högsta Nämnd;
och
LigUtskottets Betänkande N:o j-. ai
e.) di antalet af mai, i hvilka HofRätterne
leuterera, är ganska inskränkt;
föreslår Utskottet:
att den i 3 punkten af Kongl;
Brefvet den 22 Mars 1803 HofRätterne
tillagde leuterations-rätt
mitte förklaras hafva upphört, samt,
i följd deraf, berörde punkt jemte
alla äldre dermed öfverensstämman.
de Författningar upphäfvas; hvarigenom
föreskriften i 7 punkten af
nämnde Kongl. Bref, angiende HofRättemes
skyldighet, att hvarje halft
år till Kongl. Maj:t insända förteckning
pi leutererade mål, äfven för-,
faller.
Detta förslag varder likväl Rikets Högloflige
Ständers närmare bepröfvande vördsamligen
underställdt. Stockholm den 20 December
1838*
STOCKHOLM, Elmina och Granborg» Tryekeri, >819»
Lagutskottet s Betänkande N;o 4. 1
N:o 4.
Betänkande, öfver Riksdags-Fullmägtigen
från Stockholms Län,
Nils Insulins motion om stiftande
af en lag , hvarigenom
mäförekommas, c.tt gäldenär, medelst
digtade köpeafhandlingar ,
undanhåller sina borgenärer de
tillgångar, han kan ega till betalning
af sin skuld.
I Memoria! , sorn H eilervarda Bon deStå.ndet
den 8 sistlidne December lill Lagutskottet
remitterat , har rtiksdagsFuIlmägtigen från
Stockholms Län Nils Insulin anfort, huruledes
erfarenheten skall visat , att gäldenärer,
för att undvika betalning af ostridiga
och faststälda skulder, företagit sig att , genom
digtade afhandlingar , försälja all sin egendotn
, dervid de dock förbehålla sig rättighet
att , emot viss hyres afgift , egendomen
innehafva, hvarefter de vä! qvittera
Bihang till Riks-St, Prat. tSrS 1829, Sami. 1,
3 Haft.
2 LctgTJt slottets Betänkande. Nio 4;
köpeskillingen , som sålunda äfven blifver
oåtkomlig, men deremot af den föregifne
köparen tilläfventyrs undfå en motförbindelse,
att köpet, efter öfverstånden fara,
skall återgå; till förekommande af hvilka be*
drägliga tillställningar, jemte de för allmänna
och enskilda crediten menliga följder
sorn deraf måste uppstå, Motionairen föreslagi
t, att antingen ali dylik handel ma. vid
ansvar förljudas, eller ock det stadgande
göras, att köparen bor, sd framt köpet skall
anses lagligt , genast afhemta hvad han
sig tillhandlat, samt att bade köpare och
säljare ändock skola vara pligtige med ed
styrka , att köpe-af handlingen är verklig
och ej tillkommen, för att uppehålla betalning
af godkände fordringar, eller i afsigt
att förnärma andras rätt.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande,
och dervid, lika med Motionairen ,
visserligen funnit , att missbruk och underslef
af den art, Motionairen omförrnält, kunna,
till förfång för borgenärers rätt samt hinder
öch uppehåll vid utmätningar, föröfvas ,
äfvensom Utskottet ansett lagstiftningen böra
söka motarbeta dylika företag samt bereda
utväg att deni upptäcka och beifra. Men
Utskottet , efter hvars omdöme något uttryckligt
förbud mot digtade köpe-afhandlingar
och svekfulla aftal till förnärmande eller up
-
LagUtskottets Betänkande N:ö 4i 3
pehållande af fordringsegards rätt icke är af
nöden , enär allt svek emot borgenärer af
lagen ogillas, kan hvarken tillstyrka det yrkade
stadgandet, att köpare af lös egedom
skall vara skyldig att det köpta godset ifrån
säljaren genast afhemta, eller understödja
förslaget om Köparens och säljarens ovil—
korliga förpligtande att med ed bestyrka köpets
verklighet-, ty det förra skulle, innebära
inskränkning i den frihet , hvar och en bör
ega , att efter behag förfara med siri egendom
, och således att kunna , huru lärtge
och på hvad vilkor han för godt finner, lata
köpt egendom förblifva i säljarens vård; och
det senare vore stridande mot lagens allmänna
grundsatts i fråga om edgång i egen sak,
nemligen, att sådan edgång ej må åläggas t
annat fall , än då antingen ett vittnes intygande
eller bindande omständigheter och liknelser
äro för handen.
Deremot och då bestämdt ansvar ej är
stadgadt för den händelse , sou) bär är i fråga
, eller att gäldenär svikligen uppgifver
annan såsom egare till gods, hvaraf gäldenären
är i besittning , och lagen , ehuru den
i 7:de Gap. 3 §. UtsökningsBalken förordnar,
att, när vid utmätning eller i cöncurs
tvist uppstår, huruvida gods, som finnes L
gäldenärens bo, men påstås vara annan tillhörigt
, må undantagas eller ej , sådan tvist
bör, der skäl till jäf äro, förvisas till Do
-
4 LagUtskottets Betänkande N:o 4:
maren och godset emedlertid i qvarstad sättas,
likväl hvarken föreskrifver hvilkendera
af de tvistande skall den andra till domstol
instämma och hafva bevisningsskyldigheten
sig ålagd , eller innehåller de närmare bestämmelser
, som härutinnan synas vara af
nöden , har Utskottet ansett dessa brister i
lagen böra fyllas, hvarigenom det ändamål,
Motionairen åsyftat, skulle, efter Utskottets
tanka , lämpligast beredas.
Af denna åsigt föranledt, och på de skäl;
t ' ' 1 *
a) Alt den, som vill tillegna sig gods, son»
vid utmätningsförrättning eller vid inträffande
concurs finnes i gäldenärs bo,
bör åligga i laga ordning bevisa sin rätt
dertill;
b) Att, till undvikande af de olägenheter,
sorn en långvarigare ovisshet om eganderätten
till sådant gods måste medföra,
lämplig praescriptionstid bör stadgas, inom
hvilken anspråket skall , vid talans
förlust, hos Domaren göras anhängigt;
c) Att, på det borgenärer, som erhållit rätt
till utmätning, eller till hvilka gäldenär
sin egendom afträdt, rr,å vara skyddade
mot den förlust, som af obehöriga arisprik
kan blifva en följd, sökanden bör
Lagutskottet,s Betänkande N:o 5
vara skyldig ställa borgen för den kostnad
och skada borgenäreme kunna kom:
nia att vidkännas ;
d) Att gäldenär, sorn sanningslöst föregifver
i hans vård befintligt gods höra annan
till, bör för sådan oredlighet vara ansvar
underkastad J samt
e) Att detta ansvar bör bestämmas efter den
grund, lagen i allmänhet antagit vid stadgande
af påföljd för falska uppgifter eller
sanningens döljande , i egennyttig afsigt
att förhålla någon dess lagliga rätt;
Finner Utskottet sig bora tillstyrka
, att 7 Cap. 3 §. UtsökningsBalkeu
måtte ändras till följande lydelse:
f,SÖker någon tillegna sig gods, som
i gäldenärs bo finnes, och menar borgenär,
att det honom till förfång sker:
bjuder sökanden bevis för sig, och ställer
han hos utmätningsman borgen för
den kostnad och skada, som af hans
anspråk komma kan\ varde godset satt
i qvarstad, intill dess tvisten om eganderätten
af Domstol prof vad blifvit;
stämme dock sökanden, i thy fall, vederpart
en i staden inom en och på landet
inom tre månader sedan godset i
6 LagVtskoltets Betänkande N:o 4,’
qvarstad sattes, eller håfve sin talan
emot honom förlorat. — Anmäler, vid
utmätningstillfället, gäldenären, att
godset hörer annan till; varde det och
med qvarstad belagdt: borgenären underrätte
härom den uppgifna egaren;
och stämme han, inom den tid ofvan
sagd är, räknad från den dag, dä underrättelsen
honom meddelas, eller vare
sin talan qvitt. Finnes gäldenär
hafva svikligen uppgifvit annan såsom
egare till godset, gälde all skada, och
bote godsets halfva värde'. ■—• Vill, i
dessa fall, borgenär sjelf stämma , stärn
de det honom fritt. Samma lag vare
der borgenärer söka f öreträde hvar
för annan.”
Dock varder detta förslag, hvilket hufvudsak*
ligen är hemtadt ur Lagcomiténs senaste
förslag till Allmän Civil-lag, Rikets Högloflige
Ständers ompröfvande vördsamligen understäldt,
Stockholm den 31 December i8?8«
LagUtskottets Betänkande. N:o 5. 7
N:o 5,
Betänkande, öfver Riksdagsfullmägtigen
från Östergöthland
Botvid jonssons förslag till
ändring i 26 Capitlet i§. ByggningaBalken,
I ledervärda BondeStåndet liar den 10 sist»
lidne December till LagUiskottet remitterat,
ett af Riksdagsfullmägtigen frän Oster-göthland
Botvid Jonsson väckt förslag till ändring
af 26 Capitlet 1 §. ByggningaBalken,
som handlar om Socknemäns skyldighet att
deltaga i byggande och uppehållande af Kyr.
ka och hvad dertill hörer: såsom Kyrkostapel,
Kyrkomur, Socknestulva och Fattighus. Stadgandet
i detta lagrum, att byggnings virke,
körslor, och annan kostnad till sådan bygg.
nåd skall utgöras efter hemmantalet, men
dagsverken ef Ter matlagen, har Motionairen
ansett i senare delen obilligt och orättvist,
enär deraf följde, att egare af flera hemman,
som brukas af tjenstehjon, de der af egaren
njuta stat eller kost, och hvilkas antal kan
uppgå till 50 och derutöfver, ej är skyldig
att utgöra flera dagsverken , än ett matlag,
som består af endast 2 arbetsföra perso
-
8 LagUtskotleis Betänkande N:o 5.
ner; hvarföre Motionairen föreslagit den ändring
i berörde att byggningsvirke, körslor
och all annan kostnad kall utgöras
af alla hemman efter deras oförmedlade
hemmantal och af serskilda lägenheter efter
deras Extraroterings hemmantal, men
dagsverken efter antalet af Mantalsskrifne
personer emellan 15 och 60 års ålder;
och borde, hvad Bruk och Qvarnar angår,
förhållas på sätt derom förut är serskildt
stadgadt.
Utskottet, som tagit detta förslag i öfvervägande,
finner visserligen att sa. kalladt
matlag eller röktal i allmänhet icke är en
tjenlig eljer billig måttstock för allmänna
besvärs och utskylders fördelning; men sorn
i förevarande fråga de skäl och omständigheter
förekomma:
a) Att ej allenast flera serskilda författningar
bestämma matlags-beräkningen till
grund för utgörandet af åtskilliga ständiga
utskylder, såsom Lagmans- och. Härads
hofdinge-räntan, Tingsgästriings-penningar
och Djeknepenningar m. m. ;
utan ock allmänna Lagert på andra ställen
i ByggningaRalken, såsom i 23 Gap.
3 §. om Häradsskall, och i 15 Cap. 4
om Skogseld, stadgar enahanda grund
för
1"LagUtskottets Betänkande N;o 5. 9
för fördehungen af den arbetsskyldighet,
som i dessa fall är ålagd;
k) Att stadganden,' som hvila på en och sam»
ma, fastän tilläfventyrs origtig, grund- ^
satts, efter Utskottets tanka, ej böra partielt
förändras, utan alla förblifva beståndande
intill dess grundsattsen upphäfves
och förändringen kan blifva allmännelig
;
t) Att dessutom, vid granskning af det stadgande,
mot hvilket anmärkning nu är
gjord, ur sigte ej må lemnäs, att de prrestationer,
som utgå efter hemmantalet,
nemligen byggnads-materialier , körslor
och annan kostnad, äro, i de flesta fall,
så ojemförligt större och mera betungan.
de, än den efter matlag utgående dagsverksskydigheten,
att den lindring en
egare af flera mantal möjligen får i sist-'
nämnde afseende till godo njuta, hvarken
kan anses obillig eller förtjenar synnerlig
uppmärksamhet;
d) Att då, genom serskild författning, Kongl.
Brefvet den 4 Maj 1759, redan är förIdaradt
hvad med hemmantal i detta
Bagens rum förstås, nemligen oförmedladt
mantal, samt hvad Bruk och Qvar»
Bihang till Rikt-St. Prat. I$z8-I8i9> T-de Styl. a
-
io LagUtskottéts Betänkande N;o 5.
nar angår, deras kyrkobyggnads-skyldig;
het är bestämd genom Kongl. Resolutionen
på Allmogens Besvär den 1 September
1741, något ytterligare stadgande
härutinnan ej är af noden; och
e) Att, enär Extraroteringen, i och för sig
sjelf, icke innebär skattläggning eller
utgör grund för utskylders bestämmande,
inga andra extraroterade lägenheter,
än de, hvilka mantal verkligen är åsatt,
kunna anses skyldige att efter hemmantal
i kyrkobyggnad deltaga;
Så finner Utskottet sig ej kunna
till Botvid Jonssons ifrågavarande
motion tillstyrka bifall.
Dock varder detta utlåtande till Rikets
Högloft. Ständers pröfning vördsamligen hemstäjdt.
Stockholm d. 31 December 1828.
STOCKHOLM, Elmuns och Granbergs Tryskeri, ijiy.
LagUtliotttts Betänkande N:ö 6.’ Sr
N:o <5.
Betänkande, öfver Herr Fredric
Leonard Rosenqvists förslag om
tillägg till 27 Capitlet p §. RättegångsBalken,
"Under den ig innevarande December har
Höglofl. Ridderskapet och Adeln till LagUtskottet
remitterat ett af Herr Fredric Leonard
Rosenqvist afgifvet Memorial , deruti
han anfört, att, da afsigten med stadgandet
i 27 Cap. g §. RättegåugsBalken, att lagvadda
och instämda saker skola i Idof Rätt genom
lott utdelas till HojRättens Ledamöter,
skall varit ej blott att pä sådant sätt ordna
sakerne till föredragning Ledamöterne emellan,
utan jemväl att hindra, det någon Ledamot,
som hemligen eller uppenbarligen vore
förtrolig vän med någondera parten, måtte
blifva föredragande af saken; men erfarenheten
skall visat, att detta ändamål helt och
hållet förfelades, enär Ledamöter i ÖfverRätt
företagit sig att, sedan den i Lag föreskrifna
lottning för sig gått, sig emellan by
Bihang
till P, St. Prot. 18*8 och ig 19, -j\it Samt. 1
*:de
a LagUtskbttets Betänkande N=o 6.
la sa väl lagvadda och instämda , som äfven
besvärsmål; så, och till förekommande af dylikt
mot Lagens mening nied lottning stridande
oskick, ansåge Herr Rosenqvist ofvanterörde
lagrum böra erhålla följande tillägg:
3'Lottning skall sko får öppna dörrar,
sedan dagen förut genom anslag blif -  vit k ung jordt, örn hvilka saker lottas
skall; och nia, vid förlust af sex månaders
Ion, ingen Ledamot från sig
byta, eller åt annan person till föredragning
aflemna den sak, varö sig af
tvistemåls- eller brottmåls egenskap,
hvilken vid den offentliga lottningen
fallit uppå honom?
hvarjemte Motionairen hemställt, om icke
ett lika beskaffadt stadgande jemväl må ega
rum för alla öfrige Domstolar , der sakerne
lottas, äfvensom lör Konungens Nedre Justilise-RevisionsExpedition.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande;
och som i ofvanberörde lagrum
är uttryckligen stadgadt, att sedan parter i
Hof Rätt slutat skrif ivexlingen i de saker, som
lagvadda eller instämda äro, HofRätten då
skall genom lott utdela sakerne till dess
Ledamöter, att skrif t eliga berättelser deruti
författa; så, ehuru ändamålet med detta
JjOgUtsiottets Betänkande N:o 6.
3
stadgande synes egentligen hafva varit endast
att emellan Ledamöterne fördela föredragnings-skyldigheten,
utan afseende på sakernes
större eller mindre vidlyftighet, samt mer eller
mindre invecklade beskaffenhet, men icke
att förebygga det någon sak må tillfalla
en föredragande, som tilläfventyrs vore endera
partens förtrogne vän, helst vänskapslörhållanden
icke utgöra laga jäf, och slumpen
i allt fall ej kan hafva ansetts för ett
tjenligt medel alt utröna och urskilja hvar
sådana förhållanden äro förhanden ; likväl
och då lagbudet om lottning är bestämdt och.
ovilkorligt, och deraf, efter Utskottets tanka,
otvifvelaktigt följer, ej mindre att ett redan,
lottadt mål ej får emot ett annat godtyckligen
utbytas, utan ock att, i händelse vid lottning,
någon sak tillfaller Ledamot, som af laga jäf
hindras att sig dermed befatta, annan föredragande
bor genom ny lottning utses, finner
Utskottet något uttryckligare förbud i detta
hänseende ej af behotvet påkallas. Men sona
den af Motionairen yrkade offentlighet vid
lottningsförrättningen, om den än tilläfventyrs
icke är af synnerlig vigt eller har inflytande
på parters rätt, likväl kan tjena till
controll på iakttagandet af »len ordning, Lagen
härutinnan anbefallt; så, och enär lottning
af till HofRätt ingifne skrifter, ansökningar
och besvär i mål, der vederparts förklaring
blifvit infordrad, icke är annorledes
5 XägUislottets Betänkande N:o 6,
påbuden, h'n genom Kongl, Majus den 6 Februarii
->799 endast till Kongl. Svea HofR
ätt aflåtne Nådiga Bref, samt lottning L
Kongl. Majas Nedre Justitiae-Revision, äfven
som i de RådstufvuRätter, der föredragning
af iagvadda eller instämda saker är emellan
Ledamöterne fördelad, ej eller finnes i allmänna
Lagen föreskifven,
föreslår Utskottet
följande tillägg i nedannämnde X,agens ium
nemligen:
i slutet af 27 Cap. 9 Rättegångs
Balken
:
”Inlagor och Besvär » andra tvistemål,
så ock i de brottmål, som ej äro HofR
ätten till skärskådande understälde,
skola ock, om de till förklaring utställas,
emellan Ledamöterne till föredragning
lottas, sedan förklaringen
inkommit. Då lottning ske skall, läte
HofRätten det kungöra, genom anslag
å dess dörr, dagen förut ; och
varde lottningen offentligen förrättad.”
och i slutet af i3 Cap, 5o §. Rätte
gångsBalken
:
LagUtskotteis Betänkande N:o 6. j
’’De saker, som nu nämnde äro, sä ock
andra mai, i hvilka Konungen sökes,
skola emellan dem, sorn till föredrag.'
ning satte äro, genom lott utdelas, att
till föredragning beredas.”
samt att första punkten i 22 Cap. 1 //„'
RättegängsBalken matte ändras till följande
lydelser
>'I HofRätt och RadstufvuRätt i de Stä«
der, der KämnersRätt är, skall någon!
af Rättens Ledamöter, på sätt i 27
Cap. 9 §. om HofRätt sägs, genom
lott utses att, i lagvadda eller till
rätten instämda saker, skriftlig Berättelse
om deras sammanhang upp.'
sätta innan de till dom företagas.”
Dock varder detta Utlåtande till Rikets
Höglofl. Ständers bepröfvande vördsamligen
hemstäldt.
Stockholm den 31 December 18389
6 LogUtskottels Memorial N:o 7.
N:o 7.
<
Memorial om arfvode för en
Cancellist.
I enlighet med a4 §. i Riksdagsordningen,
har .Lagutskottet, vid sitt första sammanträde
den a4 sist 1 idne November, antagit en
Secreterare och endast en Cancellist, men som
antalet af de till Utskottet redan ankomne
remisser otvifvelaktigt ådagalägger, att den
antagna Betjeningen omöjligen kan medhinna
expedierandet af de Betänkanden och Utlåtanden,
sorn till Rikets Högloft. Ständer
från Utskottet komma att afgifvas, tillika med
öfrige Utskottets Cancelli^ åliggande göromål,
helst Capcellisten är nästan uteslutande sysselsatt
med förande af Utskottets Protocoll ;
så får Utskottet till Rikets Högloft. Ständer
vördsamligen hemställa, om det icke må vara
Utskottet tillåtet att antaga ännu en Cancellist
och att hans arfvode må från och med
denna dag beräknas,
Stockholm den st Januari» 1829,
LagUtskoltets Utlåtande N:o 8. 7
N:o 8-
Utlåtande i anledning af Herr
Domprosten H, O. Holmströms,
Herr Prosten Jacob Dedekinds
samt RiksdagsFullmägtigen från
Carlscrona Herr Joh. Jac. Klemans
Motioner, dels om öfverseende
af den för Rikets Ständers
Justitieombudsman utfärdade
Instruction och dels om
tillägg deruti.
Enl igt serskildte den 30 sistledne December
till Lagutskottet ankomne Utdrag af Högvördige
PresteStåndets samt Välloflige BorgareStåndets
Protocoll för den 17 i samma
månad hafva till Utskottet blifvit remitterade,
Från Högvördige PresteStåndets
Herr Domprosten Holmströms Memorial
om införande af det tillägg i 24 §■ af Instructionen
för Rikets Ständers JustititeOtnbudsman
, att JustiticeO/nbudsmanne/is Expedition,
som alltid bär finnas i hufvudstadens
skall ega att under JustiticeOmbuds -  mannens frånvaro, Öppna till Embetet ankommande
bref och genom nödiga åtgår
-
8 BagXTtshottels Utlåtande N:o 8.
» '
ders vidtagande Jerelomina, att ingen Målsegandes
lagliga talan md gd förlorad j och
2;do Herr Prosten JJedekinds Memoria!
om den föreskrift, att JustitioeOmbudsmannen,
sorn, enligt 14 § af Instructionen, har
sig ålagdt att vid hvarje Riksdag för Rikets
Stander uppgifva , hvilka af deras vitt sist
föiflutne Riksmöte fattade beslut och gjorda
hemställningar, blifvit af Konungen gillade,
utfärdade och i verket ställde, äfven bor
meddela sina Principaler fullständig kännedom
om sädana vid sist hällne Riksdag
beslutade önskningar och framställningar,
hvilka ännu icke blifvit fåredragne och äfgjorde-,
samt
Frän Vällojlige BorgareStandet:
Herr Joh, Jac. Klemans Memorial innefattande
anhållan, att, dd den nu gällande
Instructionen för JustitiasOmbudsmannen,
så framt JustitiasOmbudsmansEmbetet skall
motsvara det ändamål, som med dess inrättande.
blifvit afsedt, syntes behöfva i åtskilige
delar öfverses, detta ämne måtte förvisas
till vederbörligt Utskott, der Motionairen
hunde få sina åsigter framdeles vidarp utveckla.
LagUtshottets Ullatandi N:o 8. 9
Men som Utskottets 53 och 87 §§. af
Regeringsformen och 33 §. af RifcsdagsOrdringen
utstakade verkningskrets är inskränkt
till utarbetande af de från Rikets Ständers
Plena remitterade förslag till stiftande, ändring,
förklaring eller upphäfvande af allinda
Civil- Criminal- och Kyrkolag, samt upptagande
af de i säclane 'ämnen Rikets Ständer
meddelade Konungens propositioner eller i
Rikets Ständers Plena väckta frågor, de der
lar af Krigslagar och författningar rörande
Krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare
utom KrigsStaten, derunder inbegrip-t
ne, tillika med granskning af JustitiasOrnbudsmannens
vid hvarje Riksdag afgifvande
berättelse, rörande de från Konungen, genom.
Högsta Domstolen sedan nästföregående Riksdag
utgångne förklaringar af Lagens rätta
mening; så, enär den för Justitieombudsmannen
utfärdade Instruction efter Utskottets
tanka, ej kan hänföras till något af omförmäldte
föremål för Utskottets befattning, i
hvilken öfvertygelse Utskottet funnit sig styrkt
deraf att, efter hvad Utskottet inhemtat, Rikets
Ständers ConstitutionsUtskott ej allenast
författat ornförmäide Instruction, utan ock, i
följd af respective RiksStåndens remisser, afgifvit
förslag dels till de i samma Instruction
redan gjorda tillägg, och dels, enligt hvad
ConstilutionsUtskotiets vid 1823 års Riksdag
under N;s 49, 63 och 79 aflåtne memorial
jo Lagutskottets Utlåtande N:o 8.
utvisa, till de vid sistnämnde Riksdag deruti
yrkade ändringar, af hvilka den, hvarom
N:o 49 handlar, omfattar äfven det ämne,
som är föremål lör Herr Prosten Dedekincls
ofvanberörde Memorial, anser Utskottet sig icke
tillhöra att behandla ifrågavarande till dess
åtgärd remitterade ärenden; hvarföre Herr
Domprosten Holmströms och Herr Prosten
Dedekinds Memorial till Högvördige PresteStåndet
samt Herr Klemcins till Välloflige
BorgareStåndet återlemnas.
Dock varder detta Utlåtande, i följd af
44 §• 3 momentet i Riksdagsordningen, samtelige
RiksStåndens ompröfvande vördsamJigen
understäldt.
Stockholm den s Januarii i829>
N:o 9.
Utlåtande i anledning af Riksdagsfullmägtigen
för Götheborg
Herr B. H. Santessons Motion,
dels om ändring af Kongl. CornmerceCollegii
Kungörelse den
29 Julii 1803, angående Läst'
Lagutskottets Utlåtande N:o 9. 11
afgift för fartyg, som med Turkiska
pass förses, och dels om
förslag till allmänt stadgande
om vitens bestämmande.
"Välloflige BorgareStåndethar,underden 1 7 sistlidne
December, till Lagutskottet remitterat ett
af Herr B. H, Santesson afgifvet, den 30 i
samma månad till Utskottet ankommet Memorial
, deruti Herr Santesson framställt den
Motion , att hos Kongl. Majit måtte i underdånighet
föreslås, det Kongl. CommerceCollegii
, i följd af Kongl. Majits Nådiga
Skrifvelse den sta Julii »803, under den
sg i santina månad utfärdade kungörelse,
angående Läst-afgift för Fartyg, sorn med
Turkiska pass förses, kunde varda ändrad,
så vidt den angår det deruti stadgade vite
för Eederier, som sjelfmant, uraktlåta, att
inom föreskrifven lid erlägga deri för vissa
fall bestämda tillökning i afgiften till ConvoyCassan
; hvarjemte Herr Santesson anhållit,
det måtte Lagutskottet erhålla uppdrag att ,
såsom orden lyda, ''till Rikets Ilöglojlige
Ständer inkomma med förslag till något
allmänt stadgande om vitens och påföljders
bestämmande, så att lätt begångna
samt till och med ofta svårt undvikliga
förseelser af den redlige Medborgaren ej fä
urngäldas mera kännbart, än grofva upp«
sätliga brottö’
12 LagUtskottets Utlåtande N.'o g.'
Vid föredragning af delta Memorial har
Utskottet funnit , att den förra af de deruti
väckta frågor, nemligen den om ändring i
Kongl. CommerceCollegii kungörelse den 29
Julii 1S03, icke ligger inom gränsen af Utskottets
verkningskrets, hvilken i 53 och 87
§§, af Regeringsformen samt 33 §. af Riksdagsordningen
är utstakad, och att Utskottet
således ej eger att med detta till Allmänna
HushållningsLagstiftningen hörande ämne sig
befatta. Vidkommande åter senare frågan»
eller den om förslag till allmänt stadgande
angående vitens bestämmande-, så, utom det
att sammanhanget med den förra frågan synes
antyda, att Motionairen i denna senare
afsett endast sådane vitén och påföljder, sorn
i ceconomiska Lagar och Författningar må
kunna stadgas, i hvilket fall Utskottet, enligt
hvad här ofvan blifvit anmärkt, icke är behörigt
att detta ärende behandla, har Utskottet
dessutom ansett denna del af motionen, i
det skick, hvari den nu är framstäld, vara
till föremål, omfattning och syfte så obestämd,’
att Utskottet ej kan företaga den till pröfning
eller Betänkande deröfver afgifva; Och varder
derföre Memorialet till Välloflige Bor-]
gareStåndet återlemnadt; hvilket Utskottet, jem-j
likt 44 §. 3 momentet Riksdagsordningen,
bordt samtlige RiksStånden vördsamligen till*
Jtännagifva. Stockholm den % Januarii 18255
LagUtslottcts Uttalande N:o lö, 13
N:o IO.
Utlåtande i anledning af Herr Johan
Jacob Löwenströms Memomorial
om öfverseende och för
bättring af författning arne rörande
Postverket.
H ögloflige Ridderskapet neli Adeln har den
30 sistlidne December lill Lagutskottet remitterat
ett af Herr Johan Jacob Löwenström
af gifve t, i dag till Utskottet an kommet Mern or i al,
deruti Herr Löwenström yrkat öfverseende och
förbättring af författningarne om Postverket ,
så vidt de angå förbrytelser och straff i mål
som röra Postväsendet. Men som ifrågavarande
författningar, efter Utskottets tanka , ej äro
att hänföra till allmän Civil-, Criminal- eller
Kyrkolag, och Utskottet derföre, i följd af
53 och 87 §§. i RegeringsFormen samt 3 3 §.
i Riksdagsordningen , ej anser sig behörigt
att med detta ärende taga befattning ; så vars
der det remitterade Memorialet till Högloft.
Ridderskapet och Adeln återlemnadt ; hvilket
Utskottet , jemlikt 44 §. i Riksdagsordningen,
får hos samtlige RiksStånden vördsamt
anmäla, Stockholm den 13 Januari! 1829.
i4 LagUtskottets Betänkande N:o 11.
N;o ii.
Betänkande öfver RiksdagsFullmågtigen
från Elfsborgs Län Hans
$anssotts Motion om upphäfvande
af z Cap. 3 §. GiftermälsBalken.
tios Hedervärda BondeStåndet har RiksdagsFullmägtigen
från Elfsborgs Eän Hans
Jansson föreslagit , att 2 Cap. 5 /. GiftermålsBalken
, sorn bjuder, att syskonbarn ej
måga taga hvarannan till äkta , utan att
Konungen gifver der lof till, matte till sin
kraft och verkan upphöra, och giftermål
emellan syskonbarn tillåtas, utan att underdånig
ansökning derom hos Kongl. Maja beliöfver
göras. Till stöd för detta förslag är
af Hans Jansson anfördt , att den tillåtelse,
hvilken lagen stadgat såsom vilkor för ägtenskap
i nämnde skyIdskapsgrad, alltid plägar
af Kongl. Maj:t i Nåder meddelas ; att
skyldskapen är temmeligen aflägsen och dylikt
giftermål ej förbudet i Mosis Lag; samt
att det underdåniga tillståndssökandet endast
är en formalitet, hvars iakttagande alltid faller
sig tungt för landels innevånare, emedan
både kostnad och tidsutdrägt derigenom
förorsakas. Den minskning i löne-inkomster,
som vederbörande tjenstemän i Konungens
LagUtsiotiets Betänkande N:o 11 15
Cancellie komme att, i följd af förbudets
upphäfvande, lida, kunde gerna på något
annai sätt dem godtgöras.
Detta, genom Utdrag af Hedervärda
BondeStåodets Protocoll för den 1 sistlidne
December, till Lagutskottet remitterade förslag
, har Utskottet till öfverläggning förehaft.
Utskottet, som dervid granskat, ej
mindre de skäl för den yrkade lagförändringen
, hvilka af Motionairen äro antydde *
tillika med hvad mera i enahanda afseende
är vordet yttradt vid de föregående Riksmöten
, da samma förslag varit föremål för Rikets
Ständers pröfning, än ock de betänkligheter,
som vid berörde tillfällen blifvit framställde,
för att ådagalägga nyttan och angelägenheten
af det ifrågavarande villkorliga
förbudets bibehållande , har från jernförelsen
emellan dessa motsatta åsigter hemtat öfvertygelse
om öfvervigten af de grunder , sorn
tala för den förra meningen.
Det är ej allenast obestridt, utan äfven
medgifvel , att könsförbindelser emellan syskonbarn
icke äro i religieust eller i mora.
liskt hänseende mindre ti I lalli ge, än dylika
förbindelser emellan oskylde. Icke dessmindre
hafva de , som ansett lagen böra häru-r
tihnan förblifva oförändrad , förment , det
nödvändigheten att söka och erhålla iConun;'
a 6 LagUtskoCtds Bcttinkande N:o 11
gens tillåtelse, skall tjena att vårda åldriga
tänkesätt , som bevara sedligheten hos unga
personer, hvilka, i följd af slägtförhållanden,
lefva med stöire förtrolighet tillsammans 5
men man synes härvid hafva förgätit , att
den tid är försvunnen , då menniskobud
troddes ega förmåga att göra det i sig sjelft
osedliga sedligt , och att de åberopade åldriga
tänkesätten , lernningar från en lagstiftning,
hvilken ansåg ägtenskaps-förbindelser
emellan syskonbarn stridande mot religionen
, icke mera finnas till , sedan snart ett
sekels erfarenhet , att Konungen aldrig vägrar
den erforderliga tillåtelsen , vant allmänheten
att betrakta ingåendet af dylika
ägtenskapsförbindelser, ej blott såsom vilkorligen
lofgifvet , utan snart sagdt såsom en
medborgerlig rättighet, endast förbunden
med iakttagande af en formalitet.
I sammanhang härmed är väl å samma
sida påstådt, att, då Konungens tillåtelse-ej
skulle kunna sökas , utan att de sökande förete
bevis om ordentligt uppförande , fruktan
att ej förmå uppfylla detta förmenta vilkor
för oftanämnde tillåtelse , skall vara ett åter-!
hållande band på lättsinnigheten ; men utom
det att en sådan fruktan ej eger grund eller
är förhanden , emedan Konungens tillstånd
ej nekas äfven om lägrande mellankomma,,
skulle
LagUisköttets Betänkande N:o lil 17
ékulle den , i fall den vore verklig , förorsaka
mera skada än gagn och följaktligen,
snarare vara ett skäl till förbudets upphäfvande
, än till dess fortfarande. Den kunde
nemligen hafva den verkan, att de, hvilka
förbudet ej förmatt återhålla från sedlighetens
öfverträdande, misströstande om Konungens
samtycke, afhöllos från begagnande
af tjenligaste medlet att upprätta sitt fel __
det, ätt förvandla sin olagliga förbindelse
till ett lagligt ägtenskap.
Man har äfven invändt. att det lagrum?
hvars upphäfvande yrkas , skall ega oskiljagtigt
sammanhang med flera andra stadganden
i allmänna lagen , och derföre ej kunna,
rubbas, utan att äfven dessa undergå förändring
, nemligen 6 Cap. JordaBalken om.
bördsrätt så vidt den sträcker sig till syskonbarn
, J3 Cap. 1 §. RättegångsBalken om
jäf emot Domare, 17 Cap. 7 §. i samma
Balk om jäf emot vittnen , och 58 Cap.
MissgerningsBalken , om lägersmål med syskonbarn
; men Utskottet delar icke denna
mening. Till undanrödjande af berörde inkast,
vore det måhända nog att anmärka, att
om dessa lagrum kunnat stå tillsammans med
en vilkorlig, af Konungens bifall beroende ,
men dock aldrig vägrad tillåtelse för SysBihang
till Riks-St, Pro t, 1S28 och 1829, 7 Sami, 3
4 Höft.
i* LcgTJiskoitets Belänkande N:o ii.
kon barn att med hvarandra ingå ägten*
skap, så behöfva de ej! eller förändras, om
tillåtelsen blifver allmännelig och oberoende
af Konungens välbehag; inen det är för öfrigt
uppenbart, att bördsrättens ändamål , sorn är
att bibehålla fast egendom inom slägten , icke
förändras utan snarare befordras genom upphäfvande
af förbudet mot ifrågavarande giftermål,
att Jet vänskapligare förhållande emellan
syskonbarn , hvilket utgör grunden för
lagens stadgande om dessa skyldemäns jäfagtighet
såsom domare eller vittnen , icke
kan anses blifva mindre genom friheten att
ingå giftermål; samt att det högre ansvar,
hvarmed lagen belägger olofliga könsförhindelser
emellan syskonbarn , bör bibehållas ,
icke derföre, som skulle kyskhetsbrott emellan
dessa slägtingar vara mera osedlige än
dylike brott emellan obeslägtade personer;
utan derföre , att det lättare tillfälle och den
deraf följande större frestelse till sedlighetens
öfverträdande , som från ett närmare
och förtroligare umgänge kan uppkomma»
bör hafva en motvigt i fruktan för ett på
öfverträdelsen följande större straff.
Den af Motionairen omförmälde minskningen
i vissa Tjenstemäns löne-inkomster
har äfven blifvit åberopad såsom anledning
till förslagets afstyrkande; men Utskottet,
som ej är behörigt att ingå i undersökning,
LagUtskotten Btiänkanät N:o il.' 19
huruvida eller pl hvad sätt en sådan minsk*
ning ma varda etsatt, anser den härifrån
hemtade betänkligheten vara af så ringa vigt,
att den ej förtjenar att med någon veder;
läggning mötai.
Således :
a) Hå något 1 religion och sedelära grunJ
dadt skäl till förbudet mot ägtenskapsförbindelser
emellan syskonbarn, utan
Konungens lof, icke finnes,
b) Då Konungen aldrig vägrar sitt Nådiga
samtycke till dylika giftermål ;
c) Då detta längesedan allmänt kända för
hållande
stadgat öfvertygelsen om dessa
giftermåls tillåtlighet; och
d) Då tillståndssnkandet hos Konungen en
dast
förorsakar onödig omgång oeh
onyttiga kostnader;
föreslår Utskottet;
att 2 Cap. 3 §. GiftermålsBalken ,
om förbud för syskonbarn att taga
hvarannan till ägta , utan att Konungen
gifvet- der lof till , må upphöra
att vara gällande.
Dock varder detta Utlåtande tillika med åtskillige
Ledamöters skiljagtige meningar, Rikets
Högloflige Ständers pröfning vördsamligen
understäldt. Stockholm d. 13 Januarii 182g.
ao Bil. iillLagUtskottets Betänkande N:o s7,'
Transsumt af Protocollet hållet inför
Rikets Högloflige Ständers
Lag-Utskott den 13 Januarii
1829.
S. D. -Föredrogs RiksdagsFuIImägtigen från
Elfsborgs Län lians Janssons af Hedervär.
da EondeStåndet remitterade motion, om tillstånd
för Syskonebarn, att med hvarannan ingå
ägtenskap, u^n att dertill söka Konungens
lof.
Herr Domprbsten Holmström var från
pluralitetens beslut skiljagtig och uppläste
ett så lydande serskildt yttrande: Då fråga
ater vid denna Riksdag blifvit väckt om upphäfvande
af 3 §. 4 Cap. GiftermålsBalken;
öfver hvilket ämne s;ne JRiksStånd vid sista
Riksdag stannade mot de 2:ne öfriga uti stridiga
beslut, till följd hvaraf frågan då förföll
och enär redan å 1810 års Ständers i detta
hänseende framställda begäran, Kongl, Maj:t
på anförde grunder vägrat sin Nådiga Sariction,
anhåller jag vördsamt, att endast en
summarisk resumé utaf de, efter rnilt omdöme,
vigligaste bland de redan fullständigt utr
Bil. till LagUtskoitels Betänkande Nio lii a i
vecklade skälen emot berörde Lagförändringsförslag
måtte, såsom stöd för min enskilda
reservation, få i Höglofl. Utskottets ProtocoIL
antecknas och Betänkandet till de respective
RiksStånden medfölja.
Ändamålet med det i 1734 års Lag
stadgade villkor af Konungens tillstånd till
giftermåls ingående i vissa skyldskapsleder,
och den deraf beroende högre straffbestämmelsen
för brott emot kyskhets-Iagen inom
samma leder, var — enligt Kongl. Majds
Nådiga svar till Rikets Ständer år 1810 —■
förnämligast ’’den angelägna omsorgen att vårda
åldriga tänkesätt, sorn befrämjade sedligheten
hos de unga personer, hvilka i många
familier, serdeles ibland Allmogen, Iefde med
syskons förtrolighet tillsammans. Att speciela
tillstånd till ägtenskap vanligen icke vägrades
syskonebarn, kunde ej medföra samma
verkan på allmänna opinionen, som en
högtidlig lagförändring, då för dylika tillåtelser
alltid fordrades bevis om sökandernes
sedliga och ordentliga vandel. En gällande
Lag, afpassad efter ett folks oförändrade husliga
relationer och verkande på dess moraliska
tänkesätt, borde icke, utan dertill påkallade
högst vigtiga anledningar, ändras.’’ Hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln anmärktes,
att ’’de kåda könens ömsesidiga böjelse för
hvarannan ålerhålles mellan syskonebarn,'
ti Bil. lill Lagutskottets Betänkande N:o il.
ehuru i aflägsnare grad , af samma slägtförhillanden,
som ega rum mellan syskon. Den.
ni tygel af naturen, såsom vigtig och god ,
birde icke 9akna sitt stöd uti yttre Lag; att
d it just är behofvet att t i 1J ägtenskap söka
Konungens lof , som ålägger syskonebarn ,
att i de förtroligare förhållanden, slägtskapen
dem emellan alstrar, uppföra sig så , att de
blifva den Kongl, tillåtelsen värdige och kun.
na hoppas dess erhållande. Lagstadgan vij.
magthåller på en gång slägtskaps-förbindelsen
och skyddar sedligheten utan att hindra äg»
tenskaps byggande” — Hos Hogvårdige PresteStdndet:
’’Att försvaret för förbjudna leder
ligger i sjelfva den Christliga menskliga
naturen; att förbudet för giftermål mellan syskons
barn, ehuru på ett vida afstånd från
den ömtålighet, som i detta hänseende eger
rum mellan syskon, dock synes vara nyttigt
och i naturen grundad! såsom ett slags förskansning
eller förmur för helgden af sjelfva
syskon-förhållandet. Förbudet, ehuru det kan
dispenseras, vore dock en påminnelse , att
gränsen af det heliga, det okränkbara , vöre
hardt nära, en erinran, sorn väl torde behöfvas
för Religionens och sedernas vård.
Borttagen vore ock ej denna påminnelse derigenom
att Kyrkans synliga Öfverhufvud på
fullgilltiga skäl, i synnerhet hemfade af företedde
bevis om blodsfränders oklandrade
frejd, stundcm lossade Lagens stadgade band.’!
Bil. till LagUtskottets Betänkande N;o n, 53
— Dessutom anfördes i bägge de nämnde
Stånden betänkligheter mot en partiel Lagförändring,
som står i sammanhang med många
andra stadganden i vår ännu gällande
Lag, såsom t. ex. med 1 §. i5 Cap. RättegånpsBalken
om jäf emot Domare och 7 §.
17 Cap. samma Balk om jäf emot Vittnen,
m. fl., hvilka §§. i sådant fall äfven tarfvade
ny redaction — en åtgärd , som utan skada
synes både kunna och bora uppskjutas till
den allmänna granskningen af dels redan utarbetade,
dels förväntade förslag till ny både
Civil-, Criminal- och Kyrkolag m. m.
Härtill torde mig nu tillåtas endast tillägga,
att bifall till Motionairens begäran syres
mig så mycket mera betänkligt, som erftrenheten
vid sistlidne Riksdag redan ådagalagt,
att LagUtgkoltets förslag till upphäfyande
af 3 §■ 2 Cap. GiftermålsBalken genast
föranledde ett nytt till borttagande äfven af
53 Cap. MissgerningsBalken om ansvar för
Lägersmål med syskonebarn — ett stadgande,
som, åtminstone enligt min åsigt, dock
ganska skäligen skulle kunna qvarstå, äfven
om det förra upphörde. — Så upplöses det
ena bandet efter det andra till oberäknelig —
«m ock af tidens så kallade liberalitet icke
leräknad våda för Seder och Religiositet.
Hå då den häfdvunna stadgan få orubbad
faltfara, såsom åtminstone ett värn mot det
aj Bilf till XfiigUtskottets Betänkande N:o 117
växande lällsinnets inkräktnings-försök på det
heligas omiåde !
Slutligen, hvad elen öfverklagade kostnaden
för de fattigare folk-classerne vid underdåniga
ansökningar om ägtenskaps-dilstå nd
beträffar, torde det, äfven vid sista Riksdagen,
i Högvördige PresteStåndet väckta Förslag
förtjena uppmärksamhet, nemligen att sådane
ansökningar kunde genom vederbörande
Presterskap insändas till Dom-Capitlen, för att
af dem till Kongl. Majds JustitiaeRevision befordras,
hvarefter de Nådige Resolutionerne
på samma väg kunde sökanderne meddelas.
X>å Allmogen är från ChartaSigillata i slik*
anal befriad, blifver den egentliga utgiften för
ett sådant tillståndsbref följaktligen endast
pxpeditions-lösen, utgörande för närvarande
Tre Riksdaler Banco, en kostnad, visst icka
värd alt åberopas såsom stöd äfven för dea
alldra ringaste Lagförändring.”
Herr UnderStåthållaren von Lindecreutz
instämde uti det af Herr Domprosten Holn.
.ström afgifne yttrande och tilläde ; ,,att då,
för beredande af Satnhälls-organismens möjligen
högsta fullkomlighet, nödvändigheten
ovilkorligen fordrar, att Hagarne böra rättat
efter skiljaktiga förhållanden under tidernas
fortgång och ined hänseende till folklynne;,
Bil. lill Lagutskottets Bitankande N:o n. i25
sedeme_'och tidell varfvets upplysning, är frän
denne grundsats omedelbart härflytande en
annan lika angelägen , obestridlig och förnuftsenlig,
att ett, med kraften af lydnadens
och agtningens häfd, frän urminnes tid gällande
lagbud, lampadt till ordningens befordran
inom samhällets serskilda kretsar samt
verkande på sedligheten och folkets moraliska
tänkesätt, icke bör förändras, utan dertill
befunne högst vigtiga anledningar.
I
förevarande fräga trodde Herr UnderStålhållaren,
att dessa fast mindre kunde åberopas,
som tvärtom tidsandans strid emellan den
grannlaga sedekänslan och den obetänksamma
lättsinnigheten, synes påkalla Lagens fortfarande
allvar och skydd för bibehållande af
skyldskapens ursprungliga samband , i förer
ning med dess helgd.
Herr ContractsProsten Nordin förenade
sig med Herr DomProsten Holmström.
Herr Professoren Bexell yttrade sig vara
af lika mening med den sistnämnde samt
Herr UnderStåthållaren v .Lindecreutz och yttrade
derjemte: ”Innan jag ännu aflemnade min
röst emot ifrågavarande Lagförändring hade
jag gjort mig förtroligt bekant med alla de
skäl som kuade motivera den. De hafva icke
förmått öfvertyga mig och jag anser mig
s6 Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 11.
derföre förbunden att framställa min enskilda
åsigt af saken.
Fornverldens Lagstiftare förbisågo icke
den ömsesidiga och nära beröring hvaruti slägtskapsförhållandet
ställde syskonbarn — och
giftermåls-förbudet framstod derföre såsom ett
stabell element i den äldre lagstiftnings-caracteren.
Det innehar ännu ett utmärkt
rum bland de lagbud, hvilka, egande en viss
hyllning af sjelfva mennisko-naturen, trotsat
alla tidsförhållanden, länge brottats med
tidens, flod och der upprätthållit sig under det
hela systemer af lagstiftning räddningslöst
nedsjunkit och lemnat rum för nya.
Lagstiftnings-historien i sorn lyssnande
antecknar, har icke förbigått, huru ibland
sorlet af olika meningar, vid öfverlåggningarne
om detta lagrum, röster alltid höjt sig
för att ännu längre på det samma intrycka
varaktighets prägeln. Man har således icke
ännu förgätit — och verlden skall troligen
icke så lätt förgäta — att med menniskang
närmaste jordiska slägtskapsförhållande, med
sjelfva den förtroliga syskon-ringen sammanflätar
sig ofta syskonbarns-förhållandet och
står till den alltid i närmaste analogie. Jag
har derföre tillstyrkt och jag tillstyrker ytterligare,
att villkoret af Konungens dispense
ännu måste qvarstå såsom den sista re
-
Bil. till LagUtskottets Betänkande N:0 n, 57
tarderande kraft emot dessa närskyldes allt
för tidiga bestämmelse och öfverlåtelse åt
hvarandra. Hvad jag deremot önskade un.
danröjdt är endast den öfverklagade kostnaden
för de fattige som söka dispensen, och
uti detta afseende förenar jag mig uti Herr
Under-Ståthållarens von Lindecreutzs och
Herr Domprosten Holmströms tillstyrkande.
På sjelfva förbudet för Byskonbarns giftermål
grundar sig en stor del af systemet
för jäfsbestämmelse. Man kan väl, med lätt
hand nog, utur Lagen, intill sista bokstafven,
utplåna sjelfva gifterroålsförbudet, men en
ganska betydningsfull länk i kedjan af sambandet
ligger med detsamma bruten, ty då
jäfsbestämmelse grundar sig på giftermålsförbud,
— huru kan man väl rubba och borttaga
grundvalen med bibehållet hopp att lata
den derå uppförde Byggnaden qvarstå?
Herr Kammarherren Gyllenhaal var äfven
af serskild tanka mot Utskottets beslut
och yttrade: J'Då frågan om syskonbarns rättighet
att utan Kongl. Majtts Nådiga tillstånd
bygga ägtenskap med hvarandra vid 1823
års Riksdag förevar, biträdde jag den mening,
som afslyrkte bifall af den derom väckta
Motionen. Mitt yttrande är förvaradt i Högloflige
Ridderskapet och Adelns Protocoll, och
28 Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 11.
derjemte till innehållet anmärkt uti Högloflige
LagUtskottets, i anledning af skedd
återremiss, i detta ämne afgifne förnyade Betänkande.
— Till undvikande af all vidlyftighet
åberopar jag nu endast detta yttrande
och förenar mig således hufvudsakligen med
Herr Domprosten Holmström, samt de Herrar
Ledamöter inom Högloflige Utskottet, som
röstat för afslag af Motionen.
Om denna mening skulle i respective
Stånden blifva gällande, torde den föreslagne
utvägen medelst giftermilsansökningarnas
aflemnande hos vederbörande Consistorier
för att till Kongl. Majtt i underdånighet insändas,
icke böra lemnäs utan uppmärksamhet,
då en verklig besparing i den eljest visst
icke dryga kostnaden för Si’-plicanterne der-*
Igenom beredes.
Om åter det Betänkande, hvarom Högloflige
LagUtskottets pluralitet sig nu förenat,
skulle vinna Bespective Ståndens bifall,'
anser jag för en pligt, att vördsamt påminna
om nödvändigheten , att på ett eller annat
sätt indemnisera de tjenstemän inom JustitiseExpeditionen
af Kongl. Majus Cancellie, hvil.
ka, såsom lönevilkor, åtnjuta den för i fråga
varande Giftermåls-resolutioner inflytande
lösen, hvars belopp för hvarje år lärer utgö-'
ra omkring Ett 'jEh?®1! I^sdaler Banco; Oclj
Bil- lill LagVtsiottets BgtcinlanJ» N:o iT.
skulle dessa yttranden åtfölja Utskottets Be^
tänkande till de respective RiksStånden.
IJt Supra.
Ex PrafocolloJ
P. Hernblomj
Rättelse:
Sid. 9 rad. I, står i en del exemplar: Utskottets
53 och 87 läs: Utskottets i 53 och 87 SJ,
STOCKHOLM, Elméns och Granbergs Tryckeri, 1829.
LaQUtskottets Betänkande N:o 13. l
N:o 12.
Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
Herr A. IVesterstrcinds
Motion, att Under Rätts Utslag i
mål, der någon blifvit tilltalad
eller dömd för brott, hvarå fäst.
ningsstrajf med eller utan arbete
bör följa, hädanefter må Hoff
Rätts pröfning underställas.
t~Jerr A. liester strand här hos Vällofl. BorgareStåndet
framställt det förslag, att, då de
mål, hvilka rora personliga friheten, äro af
mycken vigt samt fordra noggrann uppmärksamhet
vid behandlingen och afgörande! ,
52 5 Gap. 5 /. RättegdngsBalhen , sorn bestämmer
i hvilka fall UnderRätts ransakning
och Dom i brottmål böra till HofRalt insändas,
att der vidare skärskådas cCh pröfvas
ma erhålla den ytterligare omfattning, att
UnderRätts Utslag i mål, der någon blif -  vit angifven eller dömd för brott, hvarå,
fästningstraff med eller utan arbete bor
följa, skall underställas Idof Rätts pröfning;
derifrån dock undantagne de frågor, som ega
sammanhang med Concours-mål.
Bihang till R. St, Prat. i8iS och. isig, pde Sami, t
5:te Hit»
3 La gXJt slottets Betänkande N:o i a'.
Lagutskottet, till hvars granskning berörde
förslag blifvit den 4 si sti i cl n« December
remitterat, anser detta ämne påkalla synnerlig
uppmärksamhet. Med den noggranna
vård om medborgares välfärd , sorn stiftarne
af 1734 års Lag ådagalagt, genom föreskriften,
att hvad UnderRätt dömt i vissa
brottmål, de der till en del äro af jemförelsevis
ringa påföljd och föga invecklad beskaffenhet,
ej må gå i fullbordan, innan Domen
blifvit af HofRätt pröfvad , synes det
ej stå väl tillsammans, att UnderRätts beslut
i frågor om åtskillige andra ganska svåra brott,
hvilkas egentliga art ofta icke är lätt att urskilja
och sorn derföre fordra den sorgfälli—
gaste undersökning, funnits numera icke böra
underkastas HofRättens närmare skärskå•dande,
ehuru straffel kan bestå i icke mindre
än förlust af personlig frihet på längre tid.
Till så beskaffade brottmål höra förnämligast
de så kallade edsöres-målen, hvilka tillförene
varit af underställnings egenskap, men nu,
enligt 37 punkten i Kongl. Förklaringen den
23 Mars 1807, sedan det ford na edsöres-slraffet,
genom Kongl» Förordningen den 20 Januarii
1779, blifvit förvandladt dels till endast
penningeböter och dels till penningeböter
jemte fängelse med eller utan arbete,
i stället för ärans förlust, icke underställas
HofRättens pröfning. Efter Utskottets tanka
kräfver dock omsorgen för den personliga fri
-
LagUiskoitels Btldnlande N:o I2i 3
helens bevarande och skydd|, att desse synnerligen
grannlaga mål alltid blifva, så vida
det angifna brottet hörer till dem, a hvilka
fästningsstraff är stadgadt, underkastade den
hos UnderDomstolarne, i följd af deras sammansättning
och arbetsordning, ofta icke möjliga
strängare granskning, hvilken Ofverdom^
stolen är i bättre tillfälle att deråt egna, och
som Lagstiftaren, genom föreskriften om vissa
svårare brottmåls underställande , åsyftat.
Af denna orsak anser Utskottet sig böra medi
sitt tillstyrkande i så måtto understödja Herr
Wester strands ofvanbetörde Motion, att
Utskottet föreslår:
att, med upphäfvande af 37 punkten
i Kongl. Förklaringen den 23 Mars
1807, stadgas må, det UnderRätts ransakning
och Utslag i mål', angående
såtlane edsöresbrott, å hvilka penningeböter
jemte fängelse med eller utan
arbete äro i Kongl. Förordningen den
20 Januarii 1779 utsatte, hädanefter
skola, innan Utslaget går i fullbordan,
till HofRättens skärskådande och
pröfning insändas.
IDoclc varder detta förslag, tillika med frenne
Ledamöters skiljaktiga meningar, Rikets Högloft.
Ständers närmare pröfning vördsamligen
hgmstäldt. Stockholm d. 14 Januarii 1829.
4 Bil- till LagUtskottets Betänkande Nto i?V
Transsumt af Rikets Högloflige Ständers
Lag-Utskotts Protocoll,
hållet i Stockholm den 14
Januarii 18^9.
S. D. öredrogs å nyo Herr Westerstrands
till Lagutskottet remitterade Motion, hvari
föreslås den ändring i 25 Cap. 5 §. RättegångsBalken,
”att UnderRätts Utslag, hvarigenom
någon blifvit dömd till fängelse-straff
ined eller utan arbete på längre eller kortare
tid, alltid må underställas ÖfverRätts pröfning.
I öfverensstämmelse med pluralitetens
mening skulle utlåtande häröfver uppsättas |
på sätt Betänkandet Nto 12 innehåller.
Herr Borgmästaren Landegren] som
från Utskottets Beslut var skiljaktig , aflenanade
ett serskildt yttrande af följande lydelse
s
Att, med ändring af stadgandet i 37
punkten af Kongl. Förklaringen den % 3 Martil
1807, nu ater upptaga Lagbudet i 5 §.
25 Cap. RättegångsBalken, angående under-]
ställning af UndérRätts tltslag i Edsöresrnål,
torde ej vara af något skäl påkalladt. Det
torde i allmänhet böra bero af den anklaga*
Bil. till LngXJtskottets Betänkande N:'o 12. 5*
sjelf att bestämma, om han vill undergå
det straff, hvartill han af UnderDomaren 'olif.
vit fälld, eller underställa OfverDomaren det
meddeldte Utslaget, samt, i följe deraf, underställnings-skyldigheten
inskränkas till endast
de grofsta brott, ty om den sakfällde åtnöjes
med UnderDomarens Beslut, skall hans lidande
endast onödigtvis okas derigenom, att
han i de flesta fall måste hållas fängslad
intill dess OfverDomaren , i anledning af
underställningen, pröfvat Under-Domarens
åtgärd. Genom den föreslagna lagförändringen
skulle äfven OfverDomstolarnes göromål
blifva betydligt förökade, och detta torde ej
böra ske utan desto vigtigare anledningar;
enär ÖfverDomstolarne redan äro så träget
sysselsatta, att fråga blifvit väckt om ökande
af Ledamöternes antal.
*■
Jag anhåller, att denna reservation må
åtfölja Utskottets Betänkande till RiksStånden,
Uti detta yttrande instämde Herr Borg.
mästaren Gezelius och Herr UnderStåthållaren
m. m. von Lindecreutz.
Ut supra.'
Ex Profocollo,
P. Hernblom'.
6 LagTJtskoiiets Betänkande N:o 13.
N:o 13.
Betänkande öfver Herr A. Westerstrand,
s Motion om närmare bestämmande
af HofRätts pröfningsrätt
i under ställdte brottmål.
H os Vällofl. BorgareStåndet har RiksdagsFulhnägtigen
Herr A. Westerstrand, i afgifvet
Memorial, sora dea 4 sistlidne December
blifvit till Lagutskottet remitteradt ,
andragit, huruledes erfarenheten skall visat,
att i de brottmål, der UnderRätts Utslag underställas
ÖfverDomstoIs pröfning, ÖfverDomstolarne
förfara på olika sätt i de fall ,
då den tilltalade är dömd jemväl för ett eller
flere sådane brett, sora till underställningen
icke föranledt. Vanligen skall dock ÖfverDomaren
i dessa händelser pröfva endast
den del af Utslaget, som rörer det brott, för
hvilket underställningen skett; hvaremot , i
afseende på Utslagets öfrige delar, så framt
besvär ej blifvit anförde, plägar förklaras, att
vid UnderRättens Beslut får bero. - - Och som
en dylik inskränkning af ÖfverDomstolens
pröfningsrätt kan hafva den följd, att en tilltalad
får umgälla sina förbrytelser med antingen
större eller ock mindre straff, än OfverDomstolen
skulle ådöma, om dess pröfning
sträcktes till målets hela vidd, samt dertill
LagUtskoltets Betänkande N:o 13. 7
kommer, att den af UnderRätten dömde stundom
underlåter , att öfver Utslaget anföra
besvär, i hopp att nödig rättelse ändock, sker,
emedan Utslaget innehåller, att detsamma
skall insändas till ÖfverDomstolens ytterligare
granskning; så, enär det vore af vigt, så
väl att den tilltalade ej missledes till försummande
af sin rätt, som ock att ÖfverDornaren,
vid pröfning af ett underställdt Utslag,
ej är hindrad att tillse, det lagen varder rätteligen
tillämpad, har Motionairen föreslagit ,
att 5 §. af 35 Cap. RättegångsBalken må i
»lutet erhålla ett tillägg af följande lydelse :
”Har Utslag öfver tilltalad eller dömd
person blifvit HofRätt underställdt,
och förekommer deruti serskildt en
eller annan af brottmålsnatur varande
fråga, samma person angående;
då bör HofRätt jemväl derom
i pröfning sig inlåta, såspm hade
Utslaget, i hela dess vidd , blifvit
underställdt.
Vid granskning och öfvervägande af
hvad Motionairen sålunda anfört, och enär,
enligt de underrättelser Utskottet inhemtat,
olikhet i meningar, angående gränsen för
HofRätts skärskådande och pröfning af UnderRätts
ransakning och Utslag i så kallade
underställningsmål, skall ega rum ej blott
g JjGgTJtskoltets Betänkande N:o 13.’
hos serskilda HofRättet, utan ock hos seri
skilda afdelningar af en och samma HofRän,
i följd hvaraf olikhet i behandlingen af dy*
lika mai jemväl uppstått, har Utskottet, lika
med Molionairen, funnit det allmännas for*
dran på enhet i Iagskipnings-formerne på*
kalla ett bestämdt stadgande eller en förklaring
öfver lagens rätta förstånd och mening
i detta ämne. Då Utskottet vidare, i afsigt
att bereda den likstämmighet, hvars saknad
och behof Utskottet sålunda ant3git, under*
sökt och med hvarandra jemfört de grunder,
yå hvilka de olika meningarne sig stödja,
har Utskottet ej tvekat att gifva företrädet åt
deras tanka, hvilka anse OfverDdmaréns pröfning
af underställningsmål ej böra inskränkas
till endast den del af UnderRättens Ut*
slag) som angår det eller de brott, hvaraf underställningsegenskapen
bestämmes, utan sträckas
till alla de delar af målet, som i större
eller mindre trion verka på den tilltalades sammanlagda
bestraffning, — Underställningens
ändamål synes nemligen vara ej så mycket,
att vissa slag af brott må företrädesvis varda
belagde med det i lagen utsatta straff, sorn
fastmer, att den tilltalades rätt må blifva sorgfälligt
vårdad, Men detta ändamål skulle
kunna ej allenast förfelas, utan äfven motverkas,
genom omförmäld-s inskränkning af
OfverDomarens pröfning, Om, till exempel,
en tilfetalad, som blifvit öfvertygad om ett
LagVtskottets Betänkande N:o 13.' 9
tili underställning föranledande brott och ett
annat, som ej är af denna egenskap, af UnderDomaren
fälles för det förra till mindre,
och för det senare till högre ansvar, än lag
säger, men dock så, att den sammanlagda bestraffningen
icke öfverstiger den, som å bagge
brotten lagligen bör följa; så, i fall den
sålunda dömde, antingen af försummelse eller
af okunnighet, underlåter att anföra besvär
öfver UnderRättens beslut i fråga om
det senare brottet , och OfverDomaren e|
eger att pröfva det umlerställdta Utslaget i
annan måtto, än så vidt det angår det förstnämnde
brottet, måste den följd uppstå, att
den tilltalade blifver, tvärt emot underställningens
ändamål, af OfverDomaren fälld till
större straff, än det, hvartill han lagligen
gjort sig skyldig. A ena sidan kan väl härvid
anmärkas, att den sakfällde, genom underlåtenheten
att klaga, sjelf vållat sitt missöde;
men å den andra bör det dock erinras,
dels att den vanliga slutmeningen i dylika
Utslag gifver anledning till den förmodan,
att målet varder i hela dess vidd af ÖfverDomaren
granskadt, ehvad besvär anföras eller
icke , och dels att de flesta bland dem,
hvilka för svårare brott tilltalas, äro sådane,
som hvarken sjelfva förstå att urskilja, i hvad
måtto de kunna ega fog till klagan, eller
hafva tillfälle att förskaffa sig pålitligt biträde.
io LagUttkotlets Betänkande N:u 13.
För öfrigt torde det vara ovedersägligt,
att OfverDomarens oinskränkta pröfningsratt
ej leder till någon vada eller olägenhet, A%
deremot inskränkningen lätteligen kan åstadkomma
oreda och äfventyr.
Utskottet, som på dessa skäl finner sig
befogadt, att med sitt tillstyrkande understödja
Herr fV^esterstrancls Motion, anser likväl
det af honom yrkade tillägg i 25 Cap.
5 §. RättegångsBalken böra erhålla en kortare
och enklare redaction; i hvilket afseende
Utskottet föreslår,
att i nyssnämnde Lagrum, näst före sista
punkten och efter orden: ”så ock delaktighet
i thessa missgerningar,” må införas
följande mening:
,JAr den, som för sådant brott, eller
delaktighet deruti, tilltalas, jemväl
för annan förbrytelse till ansvar
fälld; varder Utslaget i hela
dess vidd HofRätten underställdt.”
Detta, tillika med en Ledamots skiljaktiga
mening, varder likväl till Rikets Högloflige
Ständers vidare bepröfvande vördsamligen
hemstäldt.
Stockholm den 14 Jajnuatii 1889.
Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 13. 11
Transsumt af Rikets Höglofl. Ständers
LagUtskotts Protocoll, hållet
i Stockholm den 14 Januarii
1829.
S. D. å nu å nyo föredrogs Herr JUesterstrancls
till Utskottet remitterade Motion,
angående den ändring i 35 Cap. j §. RättegångsBalken:
”att enär en person under en
och samma lagsökning, blifvit tilltalad för
serskildte brott, af hvilka ett eller flera aro
af understäilnings-egenskap, men andra åter
icke, målet i hela sin vidd må, i följd af underställningen,
utaf ÖfverRätt pröfvas, förenade
sig Utskottets fleste Ledamöter, med
tillstyrkande af Motionen, uti det yttrande
som innefattas i Betänkandet N;o 13,
Herr HofRättsRådet Berg von Unde
var härifrån skiljaktig och afgaf ett så lydande
serskildt yttrande:
Då uti det fall, sorn Herr JU est er strands
Motion afser, olika praxis i Rikets ÖfverRätter
eger rum, instämmer jag visserligen
deri, att en förklaring öfver Lagens rätta förstånd
och mening är af behofvet påkallad;
SS Bil. till LagUtsiottets Betänkande N.'o 13»
men den af Modonairen föreslagna ian jag
för min del icke tillstyrka, ty efter min öfvertygelse
rubbas derigenom helt oell hållet
den till grund för undersökningen antagna
princip, att endast i grofvare brott OfverRätts
pröfning af UnderRättens Beslut ovilkorligen
erfordras, innan verkställighet derå
må följa ; och OfverDomarens göromål skulle
genom ett sådant behandlingssätt icke obetydligt
ökas. Till stöd för denna min öfvertygelse
torde det göra tillfyllest att fästa upp.'
märksamhet å det förhållande, sorn icke sällan
inträffar, att nemligen en person tilltalas
vid en eller två serskilde Domstolar för
stöld första gången , vid en annan för förfalskningsbrott,
vid en tredje och fjerde för
slagsmål, fylleri, sabbatsbrott, oljud å allmän
väg eller gata, oqvädinsord m, fl, dylika mindre
brott. Han dömes slutligen på en gång,
kan icke fällas åt saken för förfalsknings*
brottet, men ådömes för de öfrige brotten
ansvar , hvarmed han förklarar sig nöjd^
Detta oaktadt, och fastän de brott, hvarföre
bestraffning blifvit ådömd, icke voro af underställnings-egenskap,
skulle likväl efter den
föreslagna Lagförändringen, de oöfverklagade
Besluten äfven derom vara underkastade
Ofver Dotnares pröfning i underställnings väg J
hvarigenom likväl ingen vinst vore att hemta
hvarken för saken eller personen,'jdtri mindre
för principen.
Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o i3. i5
Den olägenhet man velat finna deri,
att ÖfverDomaren inskränker sin pröfning
till det som är af underställnings-egenskap,
och later bero vid det öfriga, skulle efter
min åsigt på ett lämpligare sätt blifva undan,
röjd, derest en Lagförklaring rneddelfes ,
hvarigenom stadgades, att i Utslaget bestämdt
och tydligt borde utsättas i hvilket eller hvilka
delar detsamma underställdes ÖfverRätten,
och att derest, parten i öfrige delar af målet
ville vinna ändring i Utslaget, ålåge honom,
att genom Besvär dertill bana sig väg.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må
få åtfölja Utskottets Betänkande till de Respective
Stånden.
Ut supra.
Ex ProtocoIIo,
P. Hernblom.
14 LagUtskottets Betänkande N:o 14
N:o 14.
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtigen
Herr. N. Sandblads Motion
om upphäfvande a f 22 Cap.
samt 27 Cap. 3 §, RättegångsBalken.
I Memorial, sora Välloflige Borgare-Ståndet
den 8 sistlidne December till Lagutskottet
remitterat, har RiksdagsFullmägtigen Herr
JV. Sandblad föreslagit , att 22 Cap. RättegångsBalken
och g /. i 27 Cap. af samma
Bålh, angående skriftliga berättelsers
utfärdande uti lagvadda och instämda rättegångssaker
hos Ho/Rätt, samt hos RddstufvuRätt
i de Städer, der KämnersRätt
är, matte upphöra att vara gällande. Motionairen
har yttrat sig anse nyssnämnde berättelser
vara att hänföra lill sådane i 1734
ars lag föreskrifne ordnings- och säkerhetsanstalter,
hvilka, ehuru tvifvelsutan beböflige
a den tid , då lagen stiftades , likväl
numera , i löljd af ökad upplysning och en
allmännare juridisk bildning , skola vara ej
blott ogagnelige och öfverflödige, utan till
och med skadlige, och derföre böra afskaffas,
Man hade med dessa berättelser åsyf«
LagUtskottets Betänkande Nio 14^ 15
fat, atf förekomma uppsålliga eller ouppsåt1
i ga misstag vid sakers afgörande af domaren
i andra och tredje instancen samt att
bereda säkerhet för pjrterne att blifva dömde
efter hvarje saks hos första domstolen och
vid ändrings sökandet utredda förhållande.
Men om man nu kunde antaga, att icke någon
domare för närvarande finnes eller' hädanefter
kommer att finnas så okunnig eller
oskicklig, att han ej förstår rätt uppfatta den
Sak han skall afdöma , och gifva den rigtig
rubrik , eller så djerf och föraktlig , att han
söker genom en falsk framställning af tvistefrågan
bereda ett mot sakens förhållande
och rättvisan stridande beslut, och om man
derjemte måste medgifva , att alla classer af
Sveriges invånare befinna sig, i jemförelse
med andra länders invånare, pi en förvånande
höjd af juridisk bildning och deraf
följande förmåga att bedöma och iakttaga egne
och andras rättigheter, då de blifva föremål
för tvist , så syntes det ej kunna bestridas,
att behofvet af den med berättelser
åsyftade controll ej mera är för handen.
Dessutom då berättelser ansetts öfverflödige
vid Lagmans>Rätt , der blott en lagfaren
person finnas, hvarföre skulle de då behöfvas
i HofRätt, der alla ledamöterne äro
lagfarne, eller i RådstufvuRätt , der de Jle*
ste ledamöterne äro det och de öfrige besitta
åtminstone större skicklighet, än leda
-
i6 LagXJtskottets Betänkande Nio 14'i
möterne i domstolar å laudet P Lagen syn*
tes Motionairen härutinnan sakna öfverensstämmelse.
—■ Kunde man nu icke upptäcka
någon annan nytta af berättelser, än
den , att parterne egde tillfälle att derå teckna
begäran om muntligt förhör, hvilket kart
ske vid ändringssökandet 5 så vore det deremot
så mycket lättare att inse de öfvervägande
olägenheter och den skada för lagskipningens
gång, som genom dem åstadkommas.
Föredragandens möda och arbete
blifva onödigtvis ökade , då han nödgas två
serskilda gånger taga kännedom om saken och
handlingarne, nemligen först då han skall
uppsätta berättelsen , och sedan då han , efter
att hafva bortglömt handlingarues innehåll ,
skall verkställa föredragningen. Afven parter
förlora derpå ; ty berättelsens coinmunicerande
och återställande förorsaka tidsspillan
och kostnad, och en tredskande part,
sorn vädjat endast för att uppehålla sakens
slut, gynnas i denna sin otillbörliga afsigt,
derigenom att han får tillfälle att qvarhålla
berättelsen utöfver föreskrifven tid. De böter,
som på sådant tredskande följa, äro fös
chicaneuren och krånglaren af ringa betydenhet.
Utskottet har granskat ofvanberörde förslag,
jemte d§ skäl, på hvilka Motionairen
det
-
LagUtskottets Betänkande N:o T4. 17
fesamma grundat, men icke funnit någon
anledning att Motionairens yrkande understödja.
X de Domstolar, der Rättegångs-satteC
är skriftligt, och der föredragnings-skyldigheten
är fördelad emellan flere Ledamöter,
anser Utskottet skriftiige Berättelser, hvilka
egentligen icke äro annat än skriftiige föredragningar,
vara, med undantag af de fall
lagen bestämt, ej blott nyttige, utan ock nödige
och oumbärlige. «_ De äto nyttige och
oftast nödige för föredraganden sjelf. Få
vädjade eller instämde Rättegångssaker äro af
så enkel och så litet invecklad beskaffenhet,
att föredraganden ej behöfver, till hjelpreda
vid föredragningen , vara försedd med en
uppsats, som i korthet, men tydligt och fullständigt,
upptager sakens sammanhang, samt
en förteckning på de skrifter, handlingar och
bevis, parterne företett; och denna uppsats,
jemte förteckningen, är allt "hvad sorn fordras
för berättelsen. Föredraganden må vara el-;
ler tro sig vara huru skicklig och oväldig
som helst, så kan det dock icke vara honom
likgiltigt, om parterne erkänna eller betvifla
att han fullgjort sin pligt. Xlan behöfver ock
kunna, genom parternes erkännande, göra sig
förvissad, att alla af dem till Rätten ingifne
handlingar, dem lian icke sjelf af parterne
emottaga, utan först efter skriftvexlingens
Bihang till Riks-St, Prot, 1S18 och 1819» 7 Snmlt %
5 Iläft.
jg LegUtskottets Betänkande Kfe 14."
slut och derpå verkställd lottning, fått sig till.
stälde, rigtigt kommit honom till handa, Be»
rättelserne äro ock nyitige och nödige för
parterne. För desse, sorn dels ej äro berättigade
att föredragningen öf vervara, och dels ,
orri de ock äro det, ej veta när den sker, måste
det vara angeläget erhålla visshet derom,
att tvistefrågorne blifvit rigtigt uppfattade
och framställde samt icke någon handling,
hvarpå deras rätt kan bero , af förhastande
eller annan orsak, förbisedd eller uteglömd.
Den orntalda allmänna juridiska bildningen ,
i fall den funnes, utesluter icke behofvet af
en sådan visshet; och de parter, sorn ej känna
detta behof, lära ej underlåta att begagna
sin rättighet, att berättelse sig afsäga. — Men
isynnerhet äro berättelssrne nödige för Rättens
öfrige Ledamöter. Vid handlingarnes
stundom ofta afbrutna uppläsning, kunna de,
åtminstone i vidlyftigare och mera invecklade
mål, svårligen och sällan så fullständigt
fatta handlingarnes innehåll och göra sig reda
för sakens hela sammanhang , att de ej
finna en närmare kännedom deraf erforderlig,
innan de kunna fälla sitt omdöme. Att
vid sådant förhållande läsa handlingarne å
nyo och granska dem lika omständligt, som
föredraganden ; jort och varit skyldig att göra,
det medgifver ej deras af egne Referentsakers
beredande och utarbetande upptagna
tid, och öfverensstämmer ej eller med ända
-
LagUtskottets Betänkande. N:a 14. ig
målet af föredragnings-skyldighetens fördelning.
För dem är det alitsa högst magtpåliggande,
att ega tillgång till den af föredraganden
uppsatta och af parterne godkända
korta sammanfattningen eller skriftliga berättelsen,
hvilken, så framt den annars är hvad
den bör vara, gifver en klar och tillförlitlig
öfversigt af tviste-ämnet i det hela och hänvisning
till närmare upplysningar i dess ser-'
skilda delar.
Hvad angar den stridighet eller brist på
öfverensstämmelse i lagen, som Motionairen
velat finna deruti, att skriftliga berättelser
ansetts öfverflödiga vid LagmansRätter, ehuru
rättegångssättet äfven der är till det mesta
skriftligt; så lärer all verkan af denna ari.
märkning förfalla, då man fäster uppmärksamheten
på LagmansRätternes serskilda organisation
och arbetsordning, och besinnar, att
LagmansRättens Ordförande ensam är föredragande,
att han sjelf emottager alla skrifter
och handlingar, som till Rätten ingifvas ,
att han ensam bereder och utarbetar sakerne,
samt att deras afgörande hufvudsakligen beror
af honom allena.
Det återstår då endast att häfva de betänkligheter,
sorn Motionairen hemtat från det
dubbla arbete, som berättelsetnes utfärdande
förmenas tillskynda Jåredragariden, den kust
-
50 LagUtskottets Betänkande jtftö 14.'
netti och den tidsspillan, sorn deras communicerande
orsakar parterna, och det tillfälle
de kunna gifva motvillige parter att otillbörligt
uppehålla sakernes slut. För Utskottet
synas dessa betänkligheter vara af ingen
vigt. Om emellan berättelsens författande och
sakens föredragning så lång tid förflutit , att
föredraganden vid senare tillfället behöfver
i minnet och tankan återkalla sakens sammanhang,
hvarvid berättelsen måste komma
honom till synnerlig hjelp, så har han denna
ringa möda mångdubbelt ersatt genom den
större beqvämlighet och lätthet, hvarmed han
kan taga tillräcklig kännedom om de saker ,
som af Rättens öfrige Ledamöter till föredragning
beredas, och i hvilkas afdömande
han skall deltaga. Vilja parterne undgå den
kostnad och den tidsutdrägt, som berättelsens
communicerande och återställande må medföra
, så lemnar lagen dem öppet att förklara
sig nöjde låta dom i saken gå, utan
berättelse. _ Och det hinder för sakens afgörande,
som en tredskande part kunde söka
att tillvägabringa genom berättelsens qvarbållande
utöfver laga tid, är det lätt för Domaren
att undanrödja, om han med nit och
alfvar använder den magt och myndighet,
lagen i detta afseende gifvit honom i händer.
På dessa skäl, hvilka Utskottet anser öfverflödigt
att upprepa:
Bil. till LugUtskottets Betänkande No 14, 21
föreslår Utskottet:
att 'Ren Sandblads motion om uppl
häfvande al 22 Cap. samt g §. i
27 Cap. RättegångsBalken, angående
skriftliga berättelsers författande och
lifgifvande i lagvadda och instämda
saker hos HofRätt, och hos RådstufvuRätt
i de Städer, der KämnersRätt
är, måtte ogillas.
Dock varder detta utlåtande tillika med tvänne
Ledamöters skiljaktiga mening till Rikets
Ständers bepröfvande vördsamligen hemStäldt.
Stockholm den 14 Januarii 1829.7
S, D. I anledning af Herr Sandblads till
Lagutskottet remitterade Motion, som nu föredrogs,
angående upphörande af Berättelsers
utfärdande i vädjade och vissa instämde mai
i RådstufvuRätt och HofRätt, förenade sig
Utskottets fleste Ledamöter, med afslyrkande
af bifall å Motionen, uti det yttrande, som
innefattas 1 Betänkandet N:o 14.
Herrar Borgmästarne Alund och Bandegren
voro ifrån detta Beslut i så måtto
skiljaktige, att de ansågo Berättelsers utfärdande
i Bådstufvulxätt lämpligen böra för
-
S 2 LagUlskottets Betänkande N:o 16.
svinna, samt tillstyrkte alltså, för deras del,
bifall till Motionen i denna omständighet.
Ut su^pra.
Ex Protocollo,
P. Hernblom.
N:o 15.
Betänkande, i anledning af Herr
Professoren Per Olof Gravanders
Motion om angelägenheten
af en Lag, som bestämmer i hvad
förhållande Pastorer och Kyrkovärdar
eller andre förvaltare
af Kyrko- och Fattig-Cassor,
böra ansvara för yppad Cassabrist.
H ögvordigä PresteStåndet har den 12 sist—
lidne ‘December till Lagutskottet remitterat
ett af Herr Professoren Per Olof Gravander
till Ståndet afgifvet, så lydande anförande :
”Angelägen synes en Lag vara,' som
bestämmer i hvad förhållande till hvaran
-
Lii gill skottets Betänkande N:o 15. 23
dra Pastor och Kyrhovärdar, eller andre
Cassa-Förvältare, sorn besörjt utlåning af
Kyrko- och Fattig-Cassors medel, samt derföre
skola ansvara, hora med sin egendom
ansvara för yppad brist■ Målet har vid
Domstolar blifvit olika ansedt, emedan Dag
saknas. Härvid bör komma i betraktande
Pastors och CassaFörvaltarnes gemensamma
ansvar. Hos endera af desse synes således
denna upptäckta brist ej rätteligen böra utsökas.
Ar det ej billigt, att Pastor i dylikt
fall tillförbindes att gälda en tredjedel, och
Kyrkovärdarne eller Cassaförvaltarne de andra
två tredjedelarne af det hela gemensamt,
helst desse hufvudpersoner tillsammans icke
med nödig aktsamhet tillsett säkerhet i utlåningar
och inteckningars ordentliga bevakande.”
Detta anförande, i hvilket Herr Biskoppen
m. in. Doctor Wijkman instämt, har
Utskottet i öfvervägande tagit. Och som Pastorers
och Kyrkovärdars samt andre Kyrkooch
FattigCassaföreståndares delaktighet i vården
och förvaltningen af sådane Cassors medel,
samt den beslutande-rätt hvar och en af
föreståndarne dervid tillkommer, äfvensom
de skyldigheter hvar och en af dem åligga,
icke äro genom någon allmän författning bestämde,
utan bero af den olika sedvänja,
som på olika ort^ är vedertagen, eller af de
serskilda instruedoner och föreskrifter, sorrj
s'4 %agUlskottets Betänkande Nto 15;
i serskilda församlingar äro I vederbörlig ordning
meddelade ; så och enär bemälie föreståndares
inbördes ansvarighet för den förlust,
hvilken genom deras tillgörande eller
försummelse kan komma att Cassorne tillskyndas,
måste, jemlikt de för Sysslomans redovisnings-
och ansvars-skyldighet i Lag
stadgade allmänna grunder, mätas efter den
del hvardera i förvaltningen haft och det inflytande
de hvar för sig dervid utöfvat eller
egt utöfva, samt således den skiljaktighet i
Domslut, som i frågor af denna beskaffenhet
skall hos serskilda Domstolar egt rum, ej kan
hafva härrört från brist på lag, utan förmodligen
varit en följd af de olika omständigheter,
som i de serskildta målen sig företett, ari;
ser Utskottet den af Motionairen yrkade Lag
för närvarande hvarken behöflig eller lämplig,
hvarföre
Utskottet föreslår:
att Herr Piofessoren Gravander^
ofvanherörde Motion ej må bifallasj
Hvilket dock jemte en Ledamots skiljaktiga
mening till Rikets Höglofl. Ständers prof-,
ning vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den 14 Januarii 18i$,
QSi7. till LagUtsköttets Betänkande N:o 15; 25*
Transsumt af Protocollet, hållet hos
Rikets Högloft. Ständers LagUtskott
vid Lagtima Riksdagen
istockholm d. 14Januarii 1829.
§• 7. ,
Föredrogs Herr Professoren Grapanders
Motion om bestämmande af det förhållande,
uti hvilket Pastor och Kyrkovärdar eller
andre förvaltare af Kyrko- och FattigCasaor
böra ansvara för yppad Cassabrist.
Efter öfverläggning ansåg Utskottet sig
böra å Motionen afstyrka bifall , på de skäl
som innefattas i Betänkandet N'.o 15.
Herr ContractsProsteri Nordin, som härifrån
var af skiljaktig tanka, afgaf följande
serskildta yttrande:
3’Då ingen Eag finnes, som utstakar till
hvad proportion Pastor och Kyrkovärdar b'03
ra återgälda, hvad KyrkoCassan förlorat genom
försummelse, hvari de alla 3 varit lika
delaktiga; så borde till rättelse för Domare,
så väl som för kyrkans föreståndare, en Lag
i detta afseende stiftas; helst mål af dylik
beskaffenhet blifvit, af brist på tydlig Lag,
olika behandlade af olika Domare.
Väl finnes Lag om Sysslomäns och Förmyndares
ansvars-skyldighet; men hvar fin»
26 Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 15.
nes väl stadgadt, att Kyrkovärdar anses inför
Lagen såsom Syssloman eller Förmyndare
? Tvärtom händer, att Kyrkovärdar sjelfva
någonstädes anse sig blott för Pastors
handtlangare vid Cassa-förvaltningen, till deras
egen skada vid möjliga Cessioner. Sjelfva
Cassorne konna, af brist på Lag, komma
1 fara vid cessioner hos föreståndaren.
Således, till följe af Motionairens val
grundade förslag, borde denna eller dylik Lag
stadgas.
Pastor och Kyrkovärdar ansvara gemensamt
för Kyrkans medel, en för alla och alla
för en : vid yppad förlust för Kyrkan, ersättes
förlusten af den som förlusten vållat:
tippkomm-er förlusten genom gemensam försummelse,
ersätte Pastor ena hälften af förlusten,
och Kyrkovärdarne hvar sin fjerdepart:
brister hos någon, ersättes bristen af
de öfriga, så att Kyrkan får sitt'”
Ut supra.
Ek Protocollo,
P. Hernblom.
Z,agUtskotiets Betänkande N:o 16, 17
N:o 1(5.
Betänkande öfver Herr ContractsProsten
A. Z. Petterssons förslag
till en lag , att då oenige
makar, som af undergången varning
ej låtit sig rätta, blifva
för kif och osämja ställde under
tilltal vid vederbörlig Domstol,
DomCapitlet må eg a tillåta makarne
att flytta från hvarandra ,
under den tid Rättegången varar
m. m,
Högvördige PresteStåndet har den 10 sist—
lidne December till Lagutskottet remitterat
ett af Herr ContractsProsten A. Z, Pettersson
till Ståndet afgifvet Memorial , hvaruti
är anfördt, att om det ock för äktenskapets
helgd är nödvändigt, att alla möjliga försök
göras till förekommande af sjelfsvåldigt gäckeri
med den heligaste af förbindelser, hvaraf
skulle följa, att icke nog många varningar
kunna föregå den slutliga upplösningen
af oenige makars äktenskap; så vore dock icke
svårt att visa, det de föreskrifne varningsgraderne,
åtminstone någon gång, långtifrån
att hafva en god verkan, ej allenast förfela
sitt ändamål, utan ock åstadkomma vida större
ondt, än om dem förutatj till äktenskaps-:
skillnad dömdes.
S8 LagUiskottets Betänkande N:o lG,
Det så val i Kyrkolagen, sorn I Borger}
liga Dagen stadgade förbud för äkta makar,
att egenvillig! åtskiljas och sitt Bo upplösa ,
borde visserligen fortfara; men då det ofta
inträffar, att hat och bitterhet emellan Man
och Hustru blifva till den grad rådande, att
de utbryta i de våldsammaste uppträden, ja
äfven i slagsmål, sorn äro äfventyrliga för enderas
lif, så syntes bättre att sådane makar
åtskiljas, än att de tvingas att beständigt va}
ra tillhopa och följaktligen sättas i frestelse
att alltjemt förnya sitt oehristläga uppförande.
När Presterskapet, oaktadt bästa vilja, hvar»
ken förmår tillvägabringa förlikning emellan
de oenige makarne, eller förekomma utbrotten
af deras fiendskap, eller eger att tillstyrka
endera makans bortflyttning, så återstods
ej annat, än att anmäla förhållandet hos DomCapitlet
och ställa de stridige under Dagens
tuktan; men dermed vöre intet vunnet, enär
de ändock måste, under sakens anhängighet
hos Domstolen, lefva tillhopa, sedan den förut
fiendtlig» sinnesstämningen blifvit genom
sjelfva Rättegången förbittrad. Fastmer hade
en bedröfvande erfarenhet visat skadligheten
af denna stränghet hos Imagen, i det
att makar under Rättegången och den tvungna
sammawlefnaden våldfört hvarandra värre
än förut, förstört sin. gemensamma egendom
och grundlagt sina barns både moraliska och
borgerliga förderf. Af dessa anledningar ha
-
LagVttköttets Betänkande N:o a6: #91
de Motionairen funnit sig uppmanad att föreslå
ett sådant tillägg till nu gällande lagom
äktenskapsskillnad , som , utan att ingripa i
äktenskapets helgd, förmodades skola förekomma
det nuvarande olyckliga förhållandet;
och önskade Motionairen, att med antagandet
af detta förslag ej måtte dröjas till dess granskningen
af nya lagförslaget hunnit fullbordas,
emedan dessförinnan alltför inånga kunde
blifva offer för den gamla lagens öfverdrifna
stränghet; varandes Motionairens lagförslag
af följande lydelse:
”Finnér Pastor och KyrkoRåd, att deras
åt oenige makar gifna förmaningar icke aktas,
utan de derefter, likasom förut, i dagligt
slagsmål och oläte framhärda, så att allinän
förargelse väckes och den oskyldiga makan
äfventyrar en iortsatt eller ännu svårare
misshandling, samt äfven barns rätt af
föräldrarnes oenighet lida kan, ege då Kyrkoledet
att förhållandet i DomCapitlet anmäla
till alfvarlig rättelse medelst ömma varningar
och förmaningar, inför Protocollet åt
de förvillade gifne. Finner DomCapitlet, att
förlikning ej kan till vägabringas eller att
bitterheten och våldsamheten är af den art,
att målet bör till vederbörlig Rätt förvisas ,
ege då DomCapitlet rätt, att tillåta de oenige
makarnes flyttning från hvarandra, under
den tid Rättegången påstår, och verldslig»
3» Lagutskottets Betänkande N:o ! 6*
Domstolen vare förbunden alf tillförordna
förmyndare, hvilka skola tillse, att undtr
/den tid de oenige lefva hvar för sig, hvardera
makan af den gemensamma egendomen
får det för sitt uppf hälle nödvändiga, samt
att ingendera boet förskingrar. Vilja de oenige
sig under Rättegångstiden förlika samt
åter sammanflytta , fortfare förrnynderskapet
minst 2:ne år efter sammanflyttningen, till
dess sig visat, att äktenskapsfriden återkommit
och gemensam hushållning i enighet och samdrägt
är att förhoppas,- hörandes denna förlikning
och förmynderskapets upphafvande ,
efter af Domstolen äskad och godkänd förmyndare-redovisning,
medelst ordentligt
Protocoll , inför Rätten fästas. Eger ej förlikning
under rättegången rum, utan bitterheten
är så stark, att sämja och sa.fnboende
förgäfves tillrådes, döme då Ratten till äktenskaps
upplösning och boets delning efter
lag, och vare endast den oskyldiga makan
berättigad att i nytt gifte träda , men den
skyldiga icke förr än deri oskyldiga död eller
gift är, eller den oskyldiga ogift, lefvande,
dertill samtycker och Konungen sitt lof gifver.
Om sålunda åtskiljde makars återförsättande
i det lörra äktenskapet gånge såsom
lag bjuder.”
Vid öfvervägande af detta .förslag’ i
hvilket Herr Prosten Elfström'' till alla de;
LagUlskottets Betänkande N:o 16. 31
lar och Herr ContrnctsProsten vigrell i det
hufvudsakligaste instämt, hafva följande anmärkningar
hos Utskottet förekommit:
a) Att DomCapiilen skulle, genomför
slagets
antagande , erhå’!a en magt,
sorn är främmande för deras bestämmelse
, och hvars utöfvande förutsätter
den pröfning, sorn endast tillkommer
vederbörlig Domstol, helst
meddelandet af tillåtelsen för de
oenige makarne att afbryta sin sammanlefnad,
i sjelfva verket ej är
annat än den skillnad i säng och
säte , som endast Domaren bur ega
att föreskrifva :
b) Ått det föreslagna åliggandet för Do
maren
att, sedan DomCapitlet bifallit
makarnes flyttning ifrån hvarandra,
förordna förmyndare eller god
man, sorn tager deras gemensamma egendom
under sin vård,innebär Mannens
ovillkorliga skiljande från det
målsmankap, hvilket så länge äktenskapsförbindelsen
förblifver oupplöst
, äfven om skillnad till säng
och säte eger rum , icke i annat
fall lagligen kan eller skäligen bör
honom betagas, än om han är till
denna skillnaden vållande eller be-.
3?' LagXJtskottets Betänkande N:o 16.
finnes ej vara fallen att barnen och
boet föreslå, hvilket allt ater ej kan
utan laga undersökning tillförlitligen
utrönas j och
c) Att bevarandet af allmänna tänkesättet
om äktenskapets helgd och den
deraf följande angelägenheten att ej
lätta utvägarne till vinnande af äktenskapsskillnad
, synas fordra, det
allmänna Pomstolarnes rättighet alt
bevilja sådan skillnad ej utsträckes
öfver den gräns, som i allmänna lagen
och första punkten af Kongl,
Förordningen dea 27:de April 1 S1 o
är utstakad.
På dessa skäl
föreslår Utskottet,
att Herr ContractsProsten Pettersons
ofvanberörde Motion ej må af
Rikets Ständer bifallas.
Dock varder detta utlåtande, tillika med
en Ledamots skiljaktiga mening , till Rikets
Höglofl. Ständers ompröfvande vördsamligen
öfverlemnadt.
Stockholm den i6:de januarii 1829.
Tean
-
Bil. lill BngUtskottets Betänhandt N:o 16. 33
Transsumt af Protocollet, hållet
hos Rikets Höglofl. Stan ders
Lagutskott, vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm, den id:de
Januarii 1829.
$• D. fver Herr ContractsProsten Petterssons
till Lagutskottet remitterade Motion,
som nu föredrogs, angående rättighet för DomCapitlen
att tillåta oenige makar att, under Rättegångstiden,
flytta från hvarandra, förenade
sig Utskottet, efter öfverläggning, uti det yttrande,
som innefattas i Betänkande* N.o 16.
Herr Borgmästaren Landegren inlemnade
ett sa lydande serskildt yttrande:
”1 Utskottets Betänkande, hvarigenom
tiilstyrkes afslag å Herr Contracts-Prostea
Petterssons ifrågavarande Motion, instämmer
jag hufvudsakligen; och får endast i afseende
på en del af motionen framställa min enskilda
mening. Motionairen har föreslagit,
att derest hat och bitterhet emellan ägta makar
så vida råda, att deras sammanvaro, under
Rättegången, enligt 14 Cap. i GifiermålsBalken,
kunde vara vådlig för enderas
lif och helsa, DoinCapitlet skulle ega att
Bihang till R, Sc, Prot. 1818 och 18*9, 7i* Simi,
5 :te lid.
34 Bi/. till LagUtskottets Betänkande Nio i6<
meddela dem tillåtelse till flyttning från hvarandra.
Jag förenar mig med Utskottet dernti,
ait en sådan rättighet ej bor till Dom.
Capitlet öfverlemnas, ty då denna Autoritet
ofta befinner sig på längre afstånd från de
oenige makarne, är densamma derigenom och
äfven af andra orsaker merendels urståndsatt
alt inhemta tillförlitlig kännedom om makarnes
sammanlefnad. Deremot tror jag, att
den föreslagna rättigheten bör Domare-magten
anförtros. Erfarenheten vittsordar, att det i
synnerhet är, vid början af den Rättegång ,
som, för tillämpningen af l/jule Cap. i §,
GiftermålsBalken, anställes och vid undersökningen
, hvilken af makarne , som gjort
sig förfallen till de uti detta lagrum stadgade
böter , sorn osämjan starkast visar
sig, sarnt hos de ringare folkclasserne , vid
ett häftigare lynne och öfverlastande med
starka drycker, oftast öfvergår till så våldsamma
handlingar, att den ena makans lif
och helsa blottställes. Vanligen undflyr då
den svagare makan och skiljer sig egenmägtigt
från våldsverkaren, men detta är ej lagenligt
och kan ofta ådraga den oskyldigt lidande
det ansvar, som för egenvilligt öfver,
gifvande stadgas. Jag får derföre vördsamt
hemställa, att Domaren må berättigas, att,
vid deromgjordt påstående och laglig bevisning
af ofvannäronde förhållande, tillåta endera makan,
att, under rättegång’*, flytta från dera
Lagutskottet« Betänkande N:o 17. 35
andra, eller vidtaga andra åtgärder fur skyddande
af den våldförda makans lif och helsa.
Ut supra.
Ex Protocollo,
P. Hernblom.
N:o 17.
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtigen
från Jönköpings Län Johannes
Svenssons Motion, om
afskajfande af elen i 48 och 49
Capitlen MissgertiingsBalken föreskrifna
urtjufva-ed.
Hedervärda BondeStåndet har, den 8 sistlidne
December, till LagUtskottet öfverlemnat
KiksdagsFullmägtigen från Jönköpings Län
Johannes Svenssons hos Ståndet väckta Mation
om sadan ändring af 48 och 4g Capitlen
Missgernings Balken, att den urtjufva-ed,
som i desse lagrum är tillåten, hädanefter
ej md i något fall ega rum. I
sitt härom afgifna Memorial har] Motionairert
36 LagUtskotlets Betänkande N:o iji
tillkännagifva, att, ehuru, bland de af allmänna
logen godkände medel till upplysningars
'vinnande och sanningens utletande, icke något
vore så vådligt och så litet till ändamålet
ledande, som den i 17 Capitlet rg och 30
§§. RättegangsBalken föreskrifna värjemäls-ed;
så, enär likväl denna edgång hade nära samband
med Rättegångs-ordningen i allmänhet
och de antagna grunderne för bevisning i
synnerhet, och desse i hvarandra ingripande
ämnen ej borde åtskiljas eller serskildt behandlas,
ansåge Motionairen ett försök till afskaffande
a£ nämnde bevisningssätt för närvarande
icke lämpligt. Meri då den i förstberörde
lagrum omförmälda ed , hvarmed den ,
som gjort sig misstänkt för oloflig åtkomst af
andras egendom, eger att göra sig urtjufva,
efter Motionairens omdöme, vore af alldeles
egen art, syntes Motionairen intet hinder vara
för handen, att ju ifrågavarande lagbud, genom
hvilkas tillämpning en tilltalad och verkligen
brottslig ställes i det vådliga valet emellan
nödvändigheten att, antingen med qväfvande
af sitt samvetes röst, aflägga falsk ed, eller
ock underkasta sig ett stundom urbota, alltid
med vanfräjd och förlust af medborgerligt
anseende förknippadt straff, må helt och hållet
upphäfvas.
Utskottet har tagit detta amne i öfver-’
vägande, och finnér val, l.ika med Mofipnai
-
Lag Viskottets Betankande N:o 17.' 37
ren, att den såkallade urtj ufva-eden ar i de
fleste fall äfventyrlig och för sitt ändamål
otjenlig, hvarföre ock , såsom Motionairén
jemväl anmärkt, exempel på dess tillämpande
äro ganska sällsynte; men som denna ed 1
sjelfva verket ej är annat än en värjemålsed
i tjufnadsmål, och Utskottet derföre, i
följd af dess antagna och förut yttrade mening,
att sådane serskildta stadganden och fö-,
reskrifter i lagen, sorn hvila på en och samma
grund, icke böra partielt, eller annorledes
än i ett sammanhang och på en gång, ändras
eller upphäfvas, anser nämnde eds afskaffande
ej kunna i annat fall ega rum, än derest
värjemåls-ed i brottmål allmänneligen upphorer
att räknas bland laga bevis, hvilket senare
Motionairen dock ej allenast icke åsyftat,
utan fastmer förklarat sig finna för närvarande
olämpligt; så kan Utskottet den yrkade
lagförändringen icke tillstyrka.
Utskottet föreslår således:
att Johannes Svenssons ofvannämnde
Motion ej måtte bifallas.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers vidare
bepröfvande vördsamligen hemställes.
Stockholm d. 16 Januarii i82g?.
38 Lagutskottets Betänkande N:o 18.
N;0 I8*
Betänkande öfver Herr Georg Axel
af Silléns Motioner, om afskaf
ande af klämtning vid andra
tillfällen, än dä eldsvåda
inträffar, samt om inskrätrkning
i nu brukliga ringningar.
Uti tvänne serskildta till Högloflige Ridderskapet
och Adeln afgifne och den 12 sistlidne
December (ill Lagutskottet remitterade
skriftliga anföranden , har Herr Georg
Axel af Sillén föreslagit och yrkat, i det
ena: att, då de ännu brukliga klämtningar
på vissa timmar af dagen , om de fordom
varit en väckelse till andakt , nu mera skola
förlorat denna betydelse och således ej leda
till sitt ändamål, men deremot medföra den
olägenhet, att, enär klämtning äfven nyttjas,
att dermed tillkännagifva förhandvarande
eldsvåda, irring i afseende på denna senare
bemärkelse uppstår, i fall eldsvåda inträffar
a de timmar, då den vanliga klärntningen
sker, all klämtning mätte upphora, utom
vid elds addor i Städer ne samt vid kyrkor
och i deras granskap på Landet; och i det
andra: att, då bruket att ringa tre gånger
till Gudstjenst samt klockan 4 om morgonen
och klockan 7 om aftonen i Städerne och på
åtskillige timmar a Landsbygden vora, om
LaglJiskottets Betänkande N;o 18. 3g
ej synnerligen skadligt i annat afseende, än
att klockorne nötas och kyrkovaktaren besväras,
likväl till intet gagnande , helst det syntes
tillräckligt, att en gäng för hvarje Gudstjenst
gifva församlingen tillkänna, när Gudstjensten
begynner, samt morgon- och aftonringningarne
ej vore annat än lemningar a£
catholske och kloster-författningir , ringningarne
måtte inskränkas till en enda får
hvarje Gudstjenst, nemligen sammanringning
en , till ringning för döda och vid begrafningar,
när vederbörande det åstunda,
samt till de tillfällen, då ringning af Regeringen
päbjudes.
Vid granskning af dessa förslag har hos
UtBkottet i betraktande kommit i
a) Att de serskilda ringningarne till
Gudstjenst, föreskrifne i 2 Capitlet
af j686 års Kyrkolag , ej allenast
tjena allmänheten till den nytta
och beqvämlighet att påminna om
annalkandet af tiden för Gudstjenstens
begynnelse , utan ock i sin
inon bidraga att stämma det religieusa
sinnet till den känsla af
högtidlighet, som med kyrkobruk
i allmänhet åsyftas j
b) Att de i 12 Capitlet 3 af Kyrka
lagen
påbudne klämtningar å söknedagar,
klockan 10 förmiddagen, och
Lagutskottets Betänkande N:o ig,
klockan 4'eftermiddagen i Städe?;
ne , samt hvar morgon och afton
på Landet , innebära , enligt hvad
lagbudet antyder, en uppmaning
till andakt och fromma betraktelser,
hvilken, om den ock ofta, och nu
mer än förr, förfelar sitt syftemål ,
likväl ännu hos mången väcker åtankan
på det öfversinniiga 5
Att den irring om klämtningens betydelse
, som Motionairen befarar,
i händelse vådeld uppkommer å de
tider, då de vanliga klämtningarne
förrättas, lätt forebygges genom olikhet
i klämtslagens antal eller an^
nät olika klämtniogssätt för de serskildta
fallen;
Att i de församlingar , der andra
ringningar, än de i Kyrkolagen föreskrifne,
kommit i bruk, det lärer
bero af församlingarne sjelfve att
ett sådant bruk afskaffa eller bibehålla
; samt ändlligen
Att, då oftaberorde ringningar och
klämtningar, om de än kande anses
öfverflödige , likväl förorsaka ingen
olägenhet och ganska ringa besvär,
'LngUtsköttets Betänkande N:o i8. '41
svär , frågan om deras upphörande
ej är af större angelägenhet och
vigt l än att den, utan skada och
äfventyr, må uppskjutas, till dess
den, i sammanhang med granskningen
af det nyligen utarbetade
förslaget till ny Kyrkolag, lämpligare
kan, om| så nödigt anses j
åter komma under pröfning:
Och Utskottet föreslår derföre,
att Herr af Sillens omförmälde
tvänne Motioner ej må bilallas 3
Hvilket do’ck till Bikets Högloflige Ständers
ompröfvande vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den 16 Januarii 1829.
STOCKHOLM, Elmén» ock Granberg» Tryckeri, Jgl?.
LagUtsknltets Betänkande Nio 19. t
Ankom till Exp, Utsk. den 14 Kebr, tS^J.
N:o 19.
Betänkande öfver Herr P. G. Ceäerschjölds
Motion, att Rikets
Ständers den 8 December 1823 till
Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga
skrifvelse, angående Rådmäns
och Kämnerers befrielse från deltagande
i ansvaret för försummelse,
att till Öfver-Domaren insända
renoverade Domböcker och
Protocoll m. m., måtte å nyo till
Kongl. Maf.t inlemnas.
H 03 Hog!oil. Ridderskapet och Adeln här
Herr P. Gr. Cederschjöld andragit, att, sedan
Kongl. Maj:! den ib December 1 BjS, å Rikssalen
, efter att hafva i Nåder meddelat Sitt
Beslut, angående åtskilliga under då påstaende
Riksdag till Kongl. Majit från Rikets
Ständer öfverlemnade Lagförslag , i Kader
förklarat, att, då den af Riksdagen återstående
korta tiden icke tilläte Kongl. Maj:t att
åt de öfrige från Rikets Ständer dels redan
afgifne och dels vidare inkommande förslag
till ändring eller förklaring af allmänna LaJSihang
till R. St. Fröt. 18IS och ISrgj 7'.de Samt, 1
6;te ILL
2 LagZJukoiltts Betänkande N;o 39,
gen lemtia den uppmärksamhet, deras vigt
kräfde, Kongl. Majit ej kunde desse Lagförslag
då antaga; så hade, i följd deraf, flere
til! Kongl. Majit af Rikets Ständer vid
slutet af samma Riksdag öfverlemnade underdåniga
skrifvelser ännu icke kunnat af Kongl.
Majit tagas i Nådigt öfvervägande. Och sorn
vissa af dessa underdåniga skrifvelser inneholle
ämnen af största vigt; så heinstälde Motionairen,
om icke samtlige nu kunde till
Kongl. Majit d nyo i/ile/nnas, och deribland
den i Bihanget till Riks Ståndens Protocoll,
vid nämnde Riksdag, under N:o 582, upptagne
underdåniga skrifvelse af den 8 December
berörde dr, angående Rådmäns och
Kämnerers befrielse från deltagande i ani
svaret för försummelse att till ÖfverDomareii
insända renoverade Domböcker och Pro•
tocoll ni. m.
LaglTtskottet, till hvars behandling Herr
Cederschjölds ornförmälde hemställan blifvit,
den 19 sistlidna December, fran Höglofl.
Riddeiskapet oell Adeln remitterad, har serskildt
till öfvervägande förehaft den del af
Motionen, som angår Rikets Ständers nyssnämnde
underdåniga skrifvelse af den 8 December
1823, och dervid utur samma års
Riksdagshandlingar inhemtat, huruledes, i
anledning a£ då hos Höglofl, Ridderskapet
osli Adeln väckt fråga om Rådmäns och
k
LagUtslotlets Betänkande N:o ig.1 3?
Kämnerers frikallande fran ansvar för för—
summadt insändande af RådstufvuRätts och
KämnersRätts Domböcker och Protocoll till,
vederbörande OfverRätt, Rikets Ständer, sedan
dåvarande LagUtskott blifvit hcirdt och.
afgifvit serskildta utlåtanden , stannat i mer
och mindre skiljaktiga meningar, hvilka, efter
det Lagutskottet inkommit med förslag till
deras samrnanjemkande, blifvit förenade till
det gemensamma beslut, som innefattas i mer—
berörde underdåniga skrifvelse, så lydande T
’’Hos Rikets Ständer har i öfvervägande
kommit, att Rådmans- och Kämners-Reställningar
i de mindre Städer, iler en ringa
aflöning vid sådane tjenster bestås, icke alltid
kunna besättas med personer, som egt tillfälle
att förvärfva sig erforderlig Lagkunskap,
utan vanligen måste åtagas såsom en borgerlig
skyldighet.”
”Vid sådant förhållande, och då det ingalunda
synes vara med billighet förenligt,
att, såsom hittills, på grund af allmän praxis,
samt med tillämpning af gällande Lag och
1777 års Kongl. Förklaring, Rådman och
Kämnerer i allmänhet, enär Ordförande och
Protocollist, def sådan finnes antagen, försumma
att, inom föreskrifven tid, till vederbörande
HofRätter insända renskrifne exemplar
af Rådstufvu- och Kämners-Rätters Domböc;,
4 LagUiskottfts Betänkande N:o ig.
ter, saint förstnämnde Domstolars ProtocoM
angående Lagfarter, Inteckningar, Agtenskaps*
förord och Förmyndare-mål, åläggas att uti
ansvaret för en sådan försummelse deltaga ,
ehu:u förstnämnde Tjenstemän hvarken ega
kunskap om försummelsen eller förmåga att
den undanrödja, hafva Rikets Ständer trott
sig höra hos E. K. M, i underdånighet föreslå,
att, genom allmän Författning , måtte i
Nåder stadgas : Att Kämnerer i allmänhet,
ach Rådmän i alla de Städer, der ej stadgadt
blifvit, att ‘Juta eller flere skola vara
Litt er ate, befrias från allt deltagande ali
böter för f örsummelse att till vederbörande
Ilo]Rätter, inom föreskrifne tider, insända.
reusktifne exemplar af Domböcker samt
Lag fart s-, Inf eehn ings -, sigt enskaps - / örordsoch
Förmyndare-Protocoll, sd vida desse
Tjenstemän icke deltaga i något beslut eller
någon sådan åtgärd, hvarigenom Ordföranden
sättes utur tillfälle eller hindras,
ail antingen sjelf eller genom Rättens Betjente
fullgöra hvad Rätten, i afseende på
Dom bocker nes och Protocollens utskrifvande
och af sändande, åligger; börande Magistrats-
Secreteraren och KcårnnersRättsNotarien,
der sådana funäs, gemensamt med
Borgmästaren och KärnnersPrasses derföre
ansvara."
”1 sammanhang härmed hafva Rikets
Ständer fästat uppmärksamhet på nödvändig
-
LagUtskottets Betänkande N:o T g. 5
heten deraf, att beräkningen af de da ga böter,
som UnderDoinstoIarne i allmänhet for för.
summelse vid .Lagfarts-, Intecknings-, Agtenskapsforords-
och Förmyndare-Protocolls
insändande till OfverDomstoIarne kunna sig
Idraga, varder till någon viss tid inskränkt,
på det icke sadane böter, genom fördröjdt
åtal af vederbörande Fiscaler, må uppgå till
en öfverdrifven höjd. Rikets Ständer, sorn
anse tiden för ofvannämnde Protocolls insändande
från UnderDomstolarne lämpligast
kunna fastställas till 3 månader, räknad från
den dag berörde försummelse inträffat , och
inom hvilken tid den bör kunna hinna hos
Of^erDomstolen till laga på följd anmälas, få
alltså till Eders Kongl, Majus Nådiga pröfning
i underdånighet öfverlemna det förslag,
att, till allmän efterrättelse, förordnas kunde,
det beräkningen af dagaböler får försununadt
insändande af ifrågavarande Protocoll
md för framtiden upphöra, när tre
månader förflutit, fran den dag, dä Protocullen
sist bordt vara till Öfver Domstolen
insände, ehvad försummelsen inom berörde
tid blifvit till ansvar anmäld eller icke •
hvarefter den försumlige bär, genom förelagd
tid och vilen, eller andra laglige utväga,
r, tillhållas att sin pligt fullgöra
Då Utskottet nu har att för Rikets Stander
fratglägga sin wening i de.tta ämne, bör
6 LagUislotiets Betaniande N:o ig,
Utskottet först förklara, det Utskottet icke
fimer, i anseende till formen , lämpligt, alt
en af Rikets Ständer vid sistiidne eller annan
föregående Riksdag besluten och expedierad
underdånig skrifvelse, såsom sådan,’
å nyo till Kongl. Maj:t inlemnas, utan anser
Herr Cederschjålds hemställan rätteligen böra
betraktas såsom en af honom vid nu varande
Riksdag väckt Motion om de Lagförandringar,
sorn i skrifvelsen äro föreslagne.
Det är alltså från denna synpunkt, som
ifrågan blifvit af Utskottet behandlad och den
•underdåniga skrifvelsen, utan afseende på dess
egenskap af ett Rikets Ständers beslut, granskad
och öfvervägd. Och som Utskottet härvid
ej dragit i betänkande att uti de i skrifvelsen
anförde motiverne till alla delar instämma,
men deremot trott sig finna, att de
derpå grundade lagförändrings-förslagen kunjaa
i någon mon förtydligas samt i bestämdare
uttryck uppställas; så får Utskottet, utan
att motiverne å nyo upprepa, härmed afgifva
det
l förslag:
att, med ändring afsa väl Kongl. Brefven
den 2 Maji 1766 och den 28
J?ebruarii 1777, så vidt de angå RådPB5
i de Städer, der ej, enligt serr
ZjagUtskottets Betänkande. N:o ig. 7
skilda Författningar, minst två af RådstufvuRättens
Ledamöter böra vid Academien
hafva undergått förhör 1
Lagfarenheten, som ock af Kongl*
Brefvet den 16 Julii 1766 , stadga*
och förordnas må,
ilo att Rådmän i omförmälde Städer, så
ock alla Kämnerer, skola vara frie
fran skyldighet att deltaga i gäldandet
af böter, hvilka, för underlåtenhet
att inom laga tid till Vederbörande
HofRätt insända renskrifne
exemplar af Domböcker samt af
Protocoll öfver Uppbud och Lagfart,
Inteckningar, Agtenskaps-förord
och Förmynderskapsmål, hädanefter
varda Rådstufva- elier KämnersRätt
ådömde ; från denna befrielses
tillgodonjutande dock undantagne
de Rådmän eller Kämnerer,
som deltagit i beslut eller annan
åtgärd, hvarigenom hinder för
Domböckernas eller Protocollens
utskrifvande eller afsändande blifvit
vålladtj
’o att i dem bland desse Städers RådstufvuRätter,
der Mägistrats-Secreterare
eller StadsNotarie finnes, sarnt
i de KämngrsRätter, hvilke ära med
g LagUtskottets Betänkande N:o jg.
Notarie försedde, Borgmästare och
Magistrats• Secreterare eller StadsNotarie,
till .hälften hvardera, samt
KämnersPrteses och KämnersRättsNotarie,
äfven till hälften hvardera
, skola för ofvanberörde böter
ansvara.
3:0 att i de öfrige af samma Städers
RådstufvuRätter Borgmästare ensam,
och i de ICämnersRätter , som ej
hafva Notarie, KämnersPrseses ensam
skall böterne erlägga; och
4*0 att de 1 sistberörde Kongl, Bref utsatte
så kallade dagaböter för olagligt
dröjsmål med insändande af
Intecknings-, Agtenskaps-förords- ,
Uppbuds- och Lagfarts-, samt Förmynderskaps
- Protocoll hädanefter
ej må beräknas för längre lid , än
tre månader från den dag, inom
hvilken Protocollen bordt vara till
Hof-Rätten inkomne, ehvad dröjsmålet
dessförinnan blifvit hos HofRätten
åtaladt eller icke; utan skola
de försumlige derefter , genom
föreläggande af lämplige vitén eller
annat laga äfventyr, tillhållas
att sin pligt härutinnan fullgöra.
/
lill. till LagUtskotlets Betänkan/It N:o ig. g
Dock hemställes detta jemte en Ledamots
skiljaktiga mening vurdsamligen till Rikets
Höglofl. Ständers profning.
Stockholm den 16 Januarii 1829.
Utdrag af Protocollet, hållet inför
Rikets Högloflige Ständers Lagutskott,
vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm den 16 Januarii
IS29.
S. D. t öredrogs Herr Cederschjulds, P. G.,
Motion angående Rådmäns och Kämnerers
befrielse från deltagande i ansvaret för försummelse
, att till ÖfverRätt insända renoverade
Domböcker och Protocoll.
Sedan Utskottet inhemtat, att enahanda
fråga blifvit väckt vid 1823 års Riksdag och
af då varandd LagUtskott behandlad , beslöt
Utskottet, i likhet med hvad af Rikets Ständer
vid berörde Riksdag är vordet hos Kongl,
Maj:t i underdånighet hemstäldt, att tillstyrka
ett sådant bifall å motionen, som upptages
i Betänkandet N:o 19.
Herr Borgmästaren , Advocat-Fiscalen
LeUon var fran detta beslut skiljaktig och
V
10 Bil. till LagUtskotlets Betänkande N:o kj.
afiemnade serskildt yttrande af följande in-,
nehåll:
”Då Höglofl. LagTJ*skot(ets Öfrige Respective
Ledamöter, ! anledning af derom
■väckt fråga ■, ansett sig böra tillstyrka bifall
till befrielse för Rådmän och Kämnerer från
deltagande i ansvar för församin ad ins..ndning
till ÖfverDomstol af Eådstufvu- och
XämnersRätis Dombok och Rrotocoll , får
jag, i påföljd af min emot detta Beslut gjorde
reservation, vördsamt framställa de skäl, som
utgöra grunden för min härvid fattade tanka.
I likhet med hvad Rikets Högh Ständers
Lagutskott vid sist öfverståndne Riksdag,
uppå då väckt enahanda Motion, sig härutinnan
yttrat: Att enär samtlige Ledamö.
ter i Kämners- och Rådstufvu - Rätter uti
alla öfriga Domare-Embetet tillhörande förrättningar,
enligt Lag, dela ansvar för sina
åtgärder, synes det mig eftertänklig! att uti ett
enda , af ingen nödvändighet påkalladt fall,
bryta denna åldriga kedja af ansvarsförbindelser.
Det stöd härför, som velat hemta*
af förhållandet vid Härads- och LagmansRätter,
förfaller snart vid öfvervägande deraf,
att StadsDomstolarne icke allenast äro
permanenta, hvarigenom en ständig tillsyn
å göromålens gång och en närmare bekantfkap
med deras behandling är för hvar L*j
Bil. till LagTJiskoitets Betänkande N:o ig. ii
idamot beredd, utan sfven ali, utom det att
Ledamöterne i StadsDomstol ega lika rösträttighet
och följaktligen lika inflytande på Besluten
som Ordföranden, i Stad der KämnersRätt
finnes, målen åtminstone vid de
Rådet ufvu Rät ter, der lagens föreskrift iakttages,
till en del vanligen lottas emellan dess
Ledamöter, hvilka sålunda hvar för sig ansvara
för de utlottade målens beredning till
föredragning, och hvarigenom en så väsendtlig
skillnad emellan desse Domstolars Ledamöter
både i tillfället för insigters förvärfvande
och tjensthandläggningar uppkommer, att
jemförelse härutinnan icke eger rum.
Någon olägenhet för rättsökande parter
lärer väl aldrig, genom det ansvar Lägen för
ifrågavarande försummelse ålägger, varit förspord.
Skälet för Lagens upphäfvande måste
således endast och allenast sökas i Rådmäns
och Kämnerers beqvämlighet, jag kan
icke antaga okunnighet, emedan ingen menniska,
anställd i Domareväg, lärer vara så blottad
på begrepp och urskillning, att den ej
förmår fatta föreskriften i a §. 5 Cap. och 6
§. 6 Cap. RättegångsBalken, och som, i händelse
försummelse af denna art genom andras
tillgörelse vöre att befara, ej skulle kunna
lära sig att deremot göra påminnelse inför
Rättens Protocoll och reservera sig, såsom
icke skyldig till fflet, ifrån ansvaret.
JJ BiL till LngUtskottets Betänkande N:o ig.
Jag hemställer alt derföre, om, för beredande
af en sadan beqvämlighet en Lag bör
upphäfvas, sorn icke allenast aldrig medfört olägenhet
för det allmänna, men verkat till det
nyttiga ändamål, att väcka omtankan till uppmärksamhet
på sin tjenstepligt hos de personer,
för hvilka den blifvit stiftad, och om icke,
genomen sådan ändring, anledning till liknöjdhet
emot Lagens qvarstående bud vöre anvist,
hvarifrån Lagutskottet lätt fördes på en kanhända
icke overksam önskan att befrias från
iakttagelsen af dess öfrige föreskrifter, helst jag
för min del tror, att äfven då, när det någon
gång är högst angeläget ändra en Lag , sådant
måste ske med varsam och darrande
hand och det mest sorgfälliga vårdande af
alla offentliga försighetssteg, på det ej menigheten,
genom omvexlande och i allmänna
omdömet mindre nödiga förändringar , mä
förlora aktningen för Lagbudens helgd.’’
Ut supra.
Ex ProtocoIIo,
P. Hernblom,
Lagutskottets Betänkande N:o 20. 13
N:o 20.
Betänkande, i anledning af Herr
P G. Cederschjölds Motion, att
den del af Rikets Ständers, den
22 December J8Q.3, till Kongl.
Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse,
som rörer upphäfvande af
Kongl. Förordningen den 7 December
1787, angående lifsstraff
för obehörige omdömen öfver de
af Kongl. Maj:t vidtagne författningar,
mätte ä nyo till Kongl.
Maj;t inlemnas.
Af ilen anledning LagUtskottets, denna dag,
under Ordnings - numero 19, till Rikets
Hogloflige Ständer afgifna Betänkande utvisar,
har Herr P. G. Cederschjöld hos Hög~
loflige Ridderskapet och Adeln gjort den
hemställan, om icke Rikets Ständers, den 2a
December 1823, till Kongl. Majit i underdånighet
aflåtne och i Bihanget till samtlige
RiksStåndens Protocoll under N:o 412 upptagne
skrifvelse, om öfverseende, förbättring
eller upphäfvande af åtskillige författningar,
kunde, till den del deraf, som rörer upphäfvande
af Kongl. Kungörelsen den 7 December
1787, angående lifsstraff Jör obe
-
H
LagUtskottets Betänkande Nto sol
hÖriga omdömen 'öfver de af Kongl. May.t
vidtagne författningar, varda till Kongl.
Maj:t å nyo inlernnau.
Utskottet, till hvars granskning Och utlåtande
denna hemställan blifvit fran Ridderskåpet
och Adeln den 19 sistlidne December
remitterad, har i 1823 ars Riksdagshandlingar
sökt närmare underrättelse om beskaffenheten
af förevarande fråga , och inhemtat,'
att, sedan Rikets Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskott vid nyssnämnde
års Riksdag, efter erhållne remisser
af åtskillige Motioner om öfverseende och
förbättring af Rikets Oeconomiska och Police-Författningar
tn. rn., samt deribland af
Herr Cederschjölds Motion om upphäfvande af
omförmälde Kongl. Kungörelse, afgifyit gemensamt
betänkande och besvarat dervid gjorda
anmärkningar samt slutligen inkommit med
förslag till jemkning af de skiljaktiga meningar,
hvari RiksStånden i afseende på sistberörde
ämne stannat, Rikets Ständer förenat
sig om det gemensamma beslut, som innefattas
i följande utdrag af ofvannämnde un;
derdåniga skrifvelse:
”Då Rikets Stander, med antagande af
de grundsatser, att hvarje strafflag, likasom
all annan Lag, icke bör pä något sätt stå i
strid med opinionen eller med tidens och
Lagutskottets Betankaiule N:d 20.’ 15
en högre upplysnings fordringar ,' samt att
straffet bör lämpas eker brottets storlek och.
vigten af det samhällsfördrag, sorn blifvit öfverträdt,
anse, det Kongl. Förordningen den
7 December J787, angående lifsstraff för obe-i
hörige omdömen öfver de af Kongl, Majk
vidtagne författningar, icke till sina grunder
och innehåll är öfverensstämmande med liikets
nu gällande grundlagar, oell följaktligen
bör betraktas såsom genom grundlagarne upphåfven,
få hos Eder Kongl. Majk Riket*
Ständer framföra den underdåniga anhållan,
att, till allmän kännedom, och efterrättelse,
måtte i Nåder kungjordt varda, att denna
författning ej vidare får tillämpas
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet
i förberörde dess Betänkande, N:o 19, yttrat,
får Utskottet äfven här tillkännagifva,
det Utskottet ej kan tillstyrka, att en af Rikets
Ständer vid en förfluten Riksdag beslutad
och expedierad underdånig skrifvelse
nu åter, såsom sådan, till Kongl. Maj:t i underdånighet
inlemnas; utan anser Utskottet ifrågavarande
skrifvelse, till den del deraf ,
som har ofvan är anförd, böra betraktas såsom
Herr Cederschjölds egna Motion , framställd
till nu varande Rikets Ständers pröfning.
Då nu Utskottet i sådant afseende tagit
Motionen i öfvervägande, har Utskottet funnit,'
16 LagUt sköt tets Betänkande N:o 2o«
a) alt Kongl. Kungörelsen den 7 December
1787, hvarigenom stadgades,
alt den, som skrift- eller muntligen,
eller genom tryck fällde obe-it
höriga och vränga omdömen öfver
de författningar, Kongl. Majit till
Rikets fördel och nytta vidtagit eller
framdeles funne sig föranlåten
att vidtaga, skulle V3ra förfallen till
det i 5 CJa pi t let 1 §. MissgerningsBalken
utsatte straff å den, so/n lasteliga
talar, eller skrifver något
emot Konungen, eller Drottningen,
eller den, som till efterträdare i
B egenie ntet förklarad är, icke öfvered
s st ;im iner med de grunder för
hvarje Svensk Mans granskningsoch
yttrande-rätt, som i 86 § af
a 809 ars Regeringsform samt i 181 2
års TryckfrihetsFörordning blifvit
fastställde;
b,) att, enligt allmänt erkänd grundsats
för lagskipning, i de fall då serskilda
Lagar i samma ämne finnas
hvar mot annan stridande, allmän
Lag eller serskild allmän författning
skall vika för Grundlag, och
en äldre Lag för en nyare;
c) att
LagZJtskotlets B »tänkande N:o so* 17
c) att, i följd deraf, 1787 års Kungörel,
se af dubbla skäl upphörde att vara
tillämplig, så snart Regeringsformen
och TryckfribetsFörordningen erhöllo
kraft af Lag; och
d) attén författning, som icke vidare eger
tillämpning, bör, till förekommande
af möjligt missförstånd eller ovisshet
hos Domaren , uttryckligen upphäfvas;
Och
på dessa skäl
tillstyrker Utskottet,
Att till allmän kännedom och efter--,
rättelse kungöras må, det oftaberör»
de Kongl. Förordning af den 7 De.
cember 1787 upphört att vara gäl*
lande ; , <•
Hvilket dock till Rikets Högloflig^ Ständer»
pröfning vördsamligen heniställes.
Stockholm den 16 Januarii 1829-
Bihang till Riks-St. Proh iSr8 ochiBlcj, 7 Sami, 3
6 Haft,
i8 LegUtskottels Betänkande N.'o 91.
N:o ai.
,Betänkande öfver Herr ContractsProsten
S. D. Nibelii Motion om
stadgande, att lägrad qvinna,
som till sitt barns försörjande
vill njuta understöd af fattigvärds-inrättning,
skall åligga att
uppgifva sin lägersman.
Under den 17 sistlidne December har Högvördige
PresteStåndet till Lagutskottet re-'
mitterat ett af Herr ContractsProsten S. D.
jSlibelius afgifvet, så lydande anförande:
’5fcke sällan besväras fattigvårds-inratthingarne
i städer och på landet af lägrad
qvinna , som ej sjelf kan försörja sitt barn ;
men då ifrån denna försorgs deltagande icke
billigen bör uteslutas den dolde och oangifne
lägersmannen, underställes vördsamt, om
icke det stadgande för slike fall bör ega rum,
att lägrad qvinna, för åtnjutande af fattigvårds
försorg, bör åligga att uppgifva lägersmannen,
t fall fattigvårdsföreståndare finna
utväg att tillförbinda honom biträde med uppfostringshjelp.
”
Hvad sålunda blifvit föreslaget har Utskottet
till öfverläggning förehaft; och som
dervid de anmärkningar sig framställt:
LagUtskottets Betänkande N-o al. 19
a) att lägrad qvinna tilläfventyrs icke
alltid känner sin lägersman eller sjelf
bestämdt vet af hvem hon blifvit
med barn rådd;
b) att, om hon ock känner och kan
uppgifva den person, som är fader
till hennes barn, hon likväl ofta ej
är i stånd att beledsaga sin uppgift
med laga bevisning ; och
c) att, i fall qvinnan ej vill lägers
mannen
upptäcka, hon alltid har den
utväg att föregifva, antingen att
han är för henne okänd, eller att
hon saknar bevis till hans öfvertygande;
så,
enär obevisliga angifvelser, såsom
endast ledande till förargelse, snarare böra
förekommas och undertryckas, än framkallas,
samt en Lag, hvilken alltid kan gäckas, och
hvars ändamål således sällan står att vinna,
ej bör stiftas,
tillstyrker Utskottet,
att Herr Contracts-Prosten Nibelii
ofvanberorde förslag måtte varda
ogilladt;
hvilket dock till Rikets Högloflige Ständers
pröfning vördsamligen öfverlemnas. Stockholm
den 16 Januarii 182g.
so LagUlskattils Betänkande Njo sj*.
N;0 22*
Betänkande öfver Riksdags-Fullm
äg tigen Herr C. F. Lundmans
Motion, om föreskrift för HofRätterne
att, utan anlitande af
Konungens Be fällning skafvan des
handräckning, brefvexla med UnderDomstolar
i de mål och ärenden,
der dessas åtgärd af HofRätter
ne på fordras,
-*—■'agUtskottet har till granskning och öfverläggning
förehaft ett till Vällofl, Borgareståndet
af RiksdagsFullrnägtigen Herr C. F.
Lundman afgifvet, den 17 sistlidne December
till Utskottet remitteradt, så lydande Memorial.
”Ibland de medel, sorn föreslagits till
minskning af onödig skrifning . och möjlig
minskning i Tjenstemännens personal, har
varit, att de fordna omvägarne med Bref borde
upphöra och Embetsverken icke anse under
sin värdighet att affärda Bref och handlingar
till den Autoritet, hvars åtgärd påfordras.
— Hvadan händer då så ofta i våra
dagar, att HofRätterne fortfara att adressen
LagUtskottets Betänkande Nio 2 2.' 21
ra sina Bref till Konungens Befallningshafvande,
likasom på ett annat Adresse-Contoir,
iör att, genom dess benägna, ofta obehöfliga
handräckning , få handlingarne fortställde?
Sker det af misstroende till den UnderDoroare,
elit Documenterne skola fortgå, så kastas
en skugga på hela Domareväsendet. Sker
det åter af försigtighet, för att hafva vittne
om brefvens framkomst, så är förhållandet
det samma, och dertill ett besvär utöfver allt
ändamål, enär det ej vore mera omöjligt att
förneka bref från Konungens Befallningshafvande,
än ifrån Hofrätten; om rättelse härutinnan
anliålles vördsamt.”
Utskottet, som icke har sig bekant, hvad
ej eller i Motionairens anförande är uppgifvet,
att HofRätterne vid andra tillfällen äska
Konungens Befallningshafvandes handräckning
för skrifvelsers eller handlingars öfverlemnande
till UnderRätt, än då säkerheten finnes
fordra, att bevis om öfverlemnandet meddelas
och till HofRätten insändes , hvilket
HofRätten, efter Utskottets tanka, bör ega att
efter omständigheterne och målens beskaffenhet
bestämma, anser för öfrigt ej mindre ffofBätternes
än andra Domstolars , antingen i
serskilda Instruelioner och Reglementen uttryckligen
föreskrifna, eller genom långligt
bruk vedertagna och emot allmänna Rätte
-
aa LagUlskottets Betänkande N:o 2?.
gångsordningea ej stridande, expeditionsioriner
icke i annat fall böra blifva ämne
för lagstiftningens omsorg, än derest dessa
former skulle befinnas leda till större om»
gäng och uppehåll i Lagskipningens ordentliga
gång, än som fordras för bevarandet af
allmän eller enskild säkerhet, hvilken ej får
för skyndsamhetens skull uppoffras. Och sorn
Utskottet icke erfarit eller kunnat inhemta,
att detta fall inträffar på den expeditionsform ,
hvilken är föremål för Motionairens ifrågavarande
anmärkning, samt derföre saknar anledning
att yrkandet om ändring eller rättelse
deruti understödja j så
föreslår Utskottet,
att Motionen måtte förklaras nu ej
kunna till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Pock varder detta Utlåtande till Rikets Höglofl.
Ständers ompröfvande vördsamligen hem
Stäldt,
Stockholm den 16 Januarii 1829.
Lagutskottets Betänkande N:o 23. 25
N:o 2'}.
Betänkande öfver Rikdags-Fullmägtigen
Herr A. P. Stähles förslag,
att alla vitén och böter
skola, då tillgäng till deras gäldande
hos den sakfallde ej finnes,
förvandlas efter de grunder, som
i 10 Cap. I §. UtsökningsBalken
och 5 Cap, Straff-Balken äro
stadgade,
i\f den anledning, att de tttji mångfaldiga
.Författningar nu föreskrifne olika sätt, huru
vitén och böter, i brist af tillgång hos den
sakfällde, böra förvandlas, skola vara utan
nytta och endast leda till förvillelse vid tillämpningen,
har Rik sd agsFull magt igen Herryd.
P.Stahle, i afgifvet Memorial,som Väilofl. BorgareStåndet
den 17 sistlidrie December till
Lagutskottet remitterat, föreslagit, ”att to
Cap. 1 /. UtsökningsBalken och 5 Cap,
Straff-Balken måtte, med de förändringar
tidens kraf nu fordra, varda förklarade
för den enda gällande beräkningsgrund,
hvarefter böter och vitén, dlagde sä väl efter
allmänna Lagen, som efter serskilde
Författningar, böra, i brist af tillgång, forz
vandlas.1*
24 Lag Utskottets Betänkande N:ö 23.1
Vid granskning af detta förslag, hvilket
Utskottet till öfverläggning förehaft, möter
först den erinran, att Motionairen icke
uppgifvit i hvad måtto tidens kraf nu fordra
förändringar ni just de lagrum, hvilka
Motionairen önskar antagne såsom allmänneliga
och utan undantag gällande reglor för
böters och vitens förvandling. Och sorn.
Utskottet, till hvars bestämmelse det hörer
att utarbeta de fran Rikets Ständers plena
remitterade förslag till stiftande , ändring,
förklaring eller upphäfvande af allmän
Civil-, Criminal, och Kyrkolag samt att upptaga
de i sådana ämnen Rikets Ständer
meddelade Konungens Propositioner eller i
Rikets Ständers plena väckta frågor , icke
anser denna sin bestämmelse innebära rättighet
eller pligt att tolka tidens kraf och på
grund af en sådan tolkning uppgöra egna
lagförslag; men det likväl är nödvändigt, att
de af tiden fordrade förändringarne i berörde
lagrum skola vara gifne och bestämde ,
Innan det blifver möjligt att urskilja, huruvida
samma lagrum, ideras förändrade akick,
må vara tjenlige för det ändamål, Motionairen
afsett; så följer redan häraf, att Motionen,
så obestämd den nu är, ej kan till den yrkade
lagförändringen föranleda.
Men derjemte framställer sig emot förslaget
den allmänna och hufyudsajkliga an-.
[LagUtskottets Betänkande N:ö 23. 55
Snirkning,’ att böters och vitens förvandling
utgör en så väsendtlig beståndsdel af nu
gällande strafflagar och är af sådant 3nflytan-<;
de på serskilda straffbestämmelser för serskildta
brott, att upphäfvande eller förändring a£
de flere både till art och grund olika förvandlingar,
som ej mindre i allmänna Lagen
än i åtskillige författningar äro utsatte, och
antagande i stället af blott några vissa allmänna,
bestämda samt i alla förekommande
mål tillämplige förvandlingssätt, icke kan med
annat vilkor ega rum , än att en stor del af
strafflagarne på samma gang ändras och omi
arbetas; hvarom Motionairen likväl nu ej
vackt fråga, eller förslag afgifvit.
På dessa i korthet antydde skäl, hvilka
Utskottet anser öfverflödigt att ytterligare
sammanfatta,
tillstyrker Utskottet:
att Rikets Ständer måtte förklara ,
det någon förändring af de i allmänna
Lagen och serskilde dermed
sammanhang egande författningar
föreskrifne olika sätt och grunder
för böters och vitens förvandling ,
ej kan, i anledning af Herr Stah-i
les ifrågavarande motion lämpligen
ega rum.
Dock varder detta Utlåtande Rikets Höglo!!.
Ständers pröfning vördsamligen understäldt.
Stockholm den i6:de Januarii 1829.
Bihang till Rifa-St, Prat, r8l8 och 1819, 7'xSit Sami, 5.
STOCKHOLM, Elméns och Granbergs Tryckeri, lSif;
I-.agUts/tottets Betänkande Nio 24. 1
Ankom till Expert. Utsk. <J. zt Febr, 1829,
N;o 24.
Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
från Westerås Län
Eric Anderssons Motion, om en
Lag, att ej någon må till Domare-förrättning
för ordnas,innan
han fyllt tjugufem år m. m.
I anseende till DomareEmbetets vigtiga inr
flytande, ej allenast på enskilde medborgares,
men äfven på hela samhällets välfärd , och
då en pligtenlig utöfning af Domarens magtpaliggande
och ansvarsfulla kall förutsätter
icke blott theoretisk kännedom af Dagarne,
utan ock de pracliska kunskaper, den erfarenhet,
den kraft och den stadga, som endast hos
en mognare ålder äro att påräkna, harRiksdagsfullmägtigen
från Westerås Dan Eric
Andersson hos Hedervärda BondeStåndet, i
afgifvet Memorial, föreslagit, det HofRätterne
matte erhålla föreskrift, att hädanefter
icke förordna någon till utö/vande af
hvad Domare-befattning som helst, innan
han fyllt tjugufem år samt åtminstone på
någre Häradsting åtföljt och biträdt en
Bihang till R. St. Prot. 1828 och 182g, y,de Sami, 1
7 :de Ht.
* Lagutskottets Betänkande N:o 34."
skicklig och erfaren Häradshofding; ofver
hvilken, genom Utdrag af Hedervärda Bon—
deStåndets Protocoll för den 17 sistlidne December,
till Lagutskottet remitterade Motion,
den Riksdagsfullmägtigen från nämnde Län
Gåran Andersson biträdt, och hvari dessutom,
efter hvad Protocollet vid handen gifver,
hela Ståndet, vid Remissens beviljande, synts
instämma, Utskottet nu får sitt yttrande afgifva.
Genom Kongl. Förordningen den ia
November 1766 , angående befrämjande af
Lagarnes verkställighet bland Rikets Embetsman
och öfrige undersåtare, var stadgadt bland
annat, att, ”pd det DomareEmbetet i synnärhet,
såsom får allmänheten af storsta
vigt, icke matte af oforfarne händer skotas,
derigenom håde sjelfva Emhetets anseende
lider och mången Medborgare kan ställas
1 äfventyr, ingen Yngling finge tillåtas såsom
extraordinarie bekläda DomareEmbetet
i någon Rätt, utan att han fyllt sina
2 5 dr, som är den ålder, Allmänna Lagen
till Förmyndare fordrarhelst ,’det
visserligen ej vöre mindre magtpåliggande,
att mognad finnes hos den, som ett DomareEmbete,
än den, en enda persons välfärd
vårda skall," samt att, "dd någon öfningslid
vid serskilda förrättningar äfven
skäligen borde föregå > innan ett sä vigtigf
LagUtskottett Betdnkand* N:o 34. 3
kall kunde helt och hållet någonj anförtros,
ingen borde till ordinarie Domare-Embete
befordras, sorn icke uppfyllt 5 o år.” Di
denna Förordning, genom Kongl. Brefvet
till samtlige HofRätterne den 30 Julii 1775,
förklarades vara upphäfven och såsom kraftlös
att anse, upphörde jemväl ofvan anförde
föreskrifter om Domares ålder att vara gällande.
Ehuru bestämd lag i detta ämne sedermera
saknades, (likasom den saknades före
1766 års Förordning) synes det dock hafva
bordt anses såsom af sig sjeift gifvet, att Domare-befattning
äfven derefter ej kunde uppdragas
åt någon, som ej uppnått åtminstone
den i lag utsatta myndighetsåldern. Icke
dess mindre lärer afvikelse härifrån hafva
egt rum; ty genom Nådigt Bref till samtlige
HofRätterne den 3 December 1799 pröfvade
Kongl. Majit skäligt, att , ”i anseende
till de ^kunskaper samt den erfarenhet och
stadga, Domare-Embelet krafver , förordna,
det HofRätterne dädanefter icke egde till
samma Embeies utöfning utse och constituera
någon, som icke uppnått tjuguett dr;
och detta Kongl. Bref är den Lag, som härutinnan
nu gäller.
Förändring af nyssnämnde åldere-be-j
stämrnelse är ett lange kändt behof och har
lika länge varit föremål för allmänhetens Önskan,
Skalen dertill ligga sa i dagen, att de
4 LagUltkottets Betänkande N:o 84.
knappt lära behöfva antydas, långt mindre
med omständlighet utvecklas.
Om det ock, å em sidan, ej må nekasj
att mången yngling vid tjuguett års ålder kan
hafva hunnit ej blott att inhemta de theoretiska
kunskaper, som erfordras, för att nöjaktigt
aflägga de prof, hvilka äro föreskrifne
för dem, Sorn söka inträde i Rikets Rättegång;,
verk, utan ock att förvärfva kännedom
om det allmännaste af den practiska lagfarenheten;
så lärer det dock, å andra sidan, böra
medgifva», att högst sällan någon yngling
vid denna ålder har den menniskokännedom,
den erfarenhet af allmänna lefvernet, den
bekantskap med vedertagne förmer och bruk,
den färdighet och säkerhet i omdömet, den
fasthet i viljan och det alfvar i lynnet, hvarpå
samhället eger obestridliga anspråk hos
innehafvarne af den vådliga magten att döma
öfver Medborgares lif, ära och gods.
Fastän nu Lagstiftaren antagit tjuguett
5r, såsom den ålder, vid hvilken manspersoner
i allmänhet kunna anses skicklige att sig
och sin egendom sjelfva förestå ; så må han
likväl destomindre anses hafva derigenom
tiller känt nämnde ålder förmåga att förestå
Domare-Embete, som han förordnat , att ej
någon må vara förmyndare, innan han fylle
»jugufem år; hvaraf syne* följa, att ej elle»
v
LagUtskotUts Betänkande. N:o 24. 5
någon bör kunna föra sistnämnde ålder utöfva
den öfverförmyndare-vård, hvilken med
de fleste Domare-tjenster är förenad.
Onekligt är det, att en rätt utöfning af
Riksdagsmanna-kallet förutsätter en icke ringa
grad af stadga och erfarenhet; men betviflas
kan det ej eller, att ju Domare-Embetet
kräfver dessa egenskaper i icke mindra
grad — och likväl bjuder Riksdagsordningen,
(§. 18^) att ”till Riksdagsman ej må i
något Stånd godkännas en person , som icke
upphunnit 35 års ålder,” under det att på
samma tid en allmän författning gäller, som
berättigar att till Domare på hvad plats som
helst godkänna en person, sorn upphunnit en;
dast a» år,
Visserligen äro förenämnde egenskaper
oeftergiflige vilkor för styrelsen och vården
af en församlings kyrko-angelägenheter ; men
åtminstone lika oeftergifliga måste de erkännas
vara för uppfyllandet af Domarens kall.
Dock bjuda kylko-författningarne, att ej någon
ma utnämnas till Kyrkoherde, som ej
är oo eller minst 28 år gammal; då likväl
ingen lag hindrar, att en tjuguett-årig yngling
får bekläda det vigtigaste Domare,
Embete.
Efter hvad Utskottet inherntat ] lära åtskilliga
civiliserade Nationers Lagstiftningar
Q %ogUtflottitt Btitinlandi N:o *4*
hafva antagit s$ år såsom den lägsta ålder j
vid hvilken DomareEmbete må någon anförtros
; och Utskottet anser sig böra, icke
såsom ett skäl , utan endast såsom en anledning
till jemförelse och närmare begrundande
, erinra, att Norriges Rikes Grund;
Hg (§§• 9l och 9*) fastställer 30 år såsom
lägsta åldern för Ledamot af Norriges Högsta
Domstol samt för Öfver-Domare* och 35 år
för Under-Domare.
Ehuru nu Utskottet, i betraktande af
allt detta, finner sig böra med sitt tillstyrkande
understödja det hufvudsakliga af Mo»
tionairens förslag, nemligen ålders-bestämmelsen
; så kan dock Utskottet icke godkänna
den del deraf, som åsyftar stadgande, att
ej någon må förordnas till Domare, innan
lian någon tid åtfuljt och biträdt en skicklig
och erfaren HäradsHöfding på Häradsting,
Denna utväg är utan tvifvel en af de tjen;
ligaste till förvärfvande af practisk lagkunskap
samt skicklighet till Domare-värf ; men
den är likväl ingalunda den enda, hvarigenom
kännedom om hvad till DomareErabetet
hörer kan vinnas; och Utskottet håller
före, att de speciela föreskrifterne, angående
de serskildta läro- och kunskaps-prof , som
skola föregå innan man får till Domare nyttjas,
böra gifvas i ett sammanhang och således
blifva ämne för en serskild författning.
LagXJtsketttts Betänkande N:o 25. y
Utskottet får derföre na endast föreslå:
att, med ändring af Kongl. Brefvet
den 3 December 179g, stadgas ma,
det ej någon hädanefter får DomareEmbete
utöfva, innan han fyllt tjus
gufetn år.
Hvilket förelag till Rikets Höglofl. Ständers
pröfning vördsamligen hemställes.
Stockholm den 16 Januarii 18?9.
N:o 25;'
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
från Carlstads Län Olof
Olssons Motion om ändring i
föreskrifterne angående Utmätnings-auctioner
å landet.
H os Hedervärda BondeStåndet har Riksdagsfullmägtigen
från Carlstads Dan Olof
Olsson, i Memorial, som den 18 sistlidne
December är till Lagtjtskottet remitteradt,
anfört, att vid Utmätnings-auctioner å landet
, serdeles i glest befolkade orter, det icke
sällan skall hända, att boskapskreatur och
8 LagUlskottets Btldnhandt N:o g5.
bohagsting, som för obetalde krono-utlagor
och allmänna utgifter eller andra skulder blifvit
i mät tagne , försäljas till vanpris och ofta
till halfva värdet, derföre att, tillfälligtvis
i orten elier grannskapet af försäljningsstället,
inga andra köpare linnas, eller inga andra
inställa sig , än de, sorn vilja draga
fördel af den skuldsattes trångmål; hvaraf
följden blifver, att, då det utmätta godset,
utan afseende på dess rätta värde, försäljes
till hvad pris som helst, den skuldsatte förlorar
def öfverskott, sorn eljest skulle honom
tillkomma ; och som denna olägenhet , efter
Motionairens tanka, kunde förekommas derigenom
, att Utmätnings-auctioner, i synnerhet
å kreatur, blefve, så framt afståndet det
möjligen medgifver, haline å örtens allmänna
kreatursmarknader, der köpare, äfven
från aflägsna orter, till stort antal samlas,
hvilkas täflan borde hindra prisets fallande
under rätta värdet; så har Motionaireri föreslagit,
att skrif velse om denna förändring
vid executiva auctioner matte till Kongl,
Majit i underdånighet afgå.
Utskottet, som fullgjort sitt åliggande
att granska detta förslag , hvilket flere af
Hedervärda BondeStåndets Ledamöter förklarat
sig finna alldeles olämpligt , anser
tillräckligt att a£ de många skäl , på hvilka,
LagUtskotteti Betänkande N:o 25. 9
Utskottet instämmer i dessa Ledamöters omdöme,
här anföra endast följande;
s) Att, enär sa kallade kreatursmarknader
vanligen hållas blott en gång
om året i hvarje ort, utrnätningsauctioner
skulle , om förslaget anfoges,
endast sällan kunna för sig
gå inom den tid , då Utmätningsmannen
, enligt gällande författningar,
är skyldig att för U.tmätningsförrättningen
redovisa 5
b) A« , då dylika marknader vanligen
räcka blott en dag, tiden mången
gång blefve för knapp till bortauctionerande
af ali den utmätta
egendom , sorn till marknaden vöre
transporterad ;
c) Att hvarken Gäldenär, eller for
dringsegare,
eller Utmätningsman
skäligen kan förpligtas att vidkännas
den förlust , sorn sannolikt
ofta skulle inträffa derigenom , att
den utmätta egendomen , under
forslandet till marknadsplatsen, blefve
skadad eller alldeles förkommej
och
io LagUtskotttts Betänkande Nto s6J
d) Att det högre pris, som å marknaden
tilläfventyrs kunde, åtminstone
för en del af varorne, erhållas, oftast
torde åtgå, och kanske ej ens
förslå , till bestridande af transportkostnaden
, Oj s. v.
Utskottet tillstyrker,
att Motionen må alldeles ogillas;
Hvilket dock till Rikets Högloflige Ständers
pröfning vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den 16 Januarii 182 g.
N:o 0,6.
Betänkande öfver Herr Grefve
fohan Henning Gyllenborgs
Motion om rättighet för
hvar och en att, emellan Riksdagarne,
till Kongl. Maj:t inkomma
med förslag till ändring
i Författningar,
Till Lagutskottet har Högloflige Ridder^
skåpet och Adeln, den 29 sislljdne Decern
-
fcagTJisiottets Betänlandt N:o 3G.’ ii
ber, remitterat ett a£ Herr Grefve Johan
Henning Gyllenborg inlemnadt anförande ,
deruti Herr Grefven tillkännagifva sig förnya
den af honom vid 1818 års Riksdag
väckta Motion , "om rättighet för hvar och
en att, emellan Riksdagarne, få inkomma
med förslag till ändring i Författningar,
hvaröfver Lag- och Allmänna Besvärs-Utskotten
sig utlåtit, i Betänkande af den 14
Februarii nämnde år, upptaget i 7:de Bandet
af Bihanget till samtlige RiksStåndens Protocoll
vid nämnde Riksdag sid. 144.
I anledning deraf har Utskottet å det
af Herr Grefven anvisade stallet i Handlingarne
för 1818 års Riksdag sökt närmare
underrättelse om detta ärende och dervid in*
hemtat , huruledes Herr Grefven föreslagit,
det Kongl. Maj:ts tillåtelse måtte i under--  dånighet sökas till erhållande af rättighet för
en hvar af Rikets innevånare att till Kongl.
Majit i underdånighet itigifva nyttiga förslag
i alla styrelsegrenar, äfvensom liemstä.llanden
angående ändring eller förklaring af utfärdade
författningar; att Herr Grefven yttrat
sig förmoda, att, då den_, som aflemnade ett
sådant underdånigt förslag icke annorlunda
egde att vänta svar derå , an uti åtgärden ,
örn förslaget funnes antagligt , Regeringens
göromål ej skalle, genom bifall till omförxnälda
rättighet, ytterligare förökas, utan en
j 1 LagUtskottets Betänkande N:o s6.
ryttig communication emellan Regeringen
och Nationen, äfven emellan Riksdagarne, derigenom
beredas, och Regeringen komma i
tillfälle , att känna omdömet om de författningar,
hvilka af densamma vidtagas och utfärdas
; och att Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie Utskotten , till hvilkas
gemensamma åtgäid förslaget blifvit remitteradt,
deröfver afgifva följande Betänkande t
”Utskotten anse det nu icke vara någon
betaget, utan tvärtom öppet , att städse ,
med iakttagande af de skyldigheter, som
derifrån böra vara oskiljaktiga, samt inom en
laglig gräns, hos Kongl. Maj:t uti underdåniga
ansökningar och hemställanden anmäla
så väl enskildte som allmänna ärenden ; men
att berörde, för hvatje Rikets innevånare
öppna förmon skulle utsträckas så vidt, som
Herr Grefve Gyllenborg synes åsyfta , så
att desse jemväl skulle oinskränkt ega , att,
utan anledning af egne förhållanden och behof,
samt utan att derom vara anbefallte eller
påkallade, till Kongl. Majit inkomma
med förslag till rubbning af redan meddelade
allmänna föreskrifter uti de allmänna
Rikshushållningen rörande ämnen , eller till
vidtagande af nya åtgärder och förordnanden
deruti, äfvensom med ansökningar om rättelse
uti eller förklaringar öfver de författpingar,
dem Kongl. Majit antingen i berör
-
LagVtskottets Betänkande N:o 26. 13
de ämnen eller uti Lagens stadganden täckts
i Nåder utfärda, finna Utskotten blifva be»
tänkligt. Den som förmenar sig icke kunna
fatta rätta begreppet af otnförmälde utfärdade
författningar, kan, vid den tillämpning
deraf, hvilken af dem, sorn skola desamma
handhafva, antages, derom vinna upplysning,
och i händelse någon tror en sådan
tillämpning icke vara behörig , är honom
öpnet, att deröfver i vederbörlig ordning
framföra klagan. Deremot skulle följden af
ett annat så beskaffadt förfarande härvid, sorn
förenämndt är, otvifvelaktig! blifva, att de
Statens Embetsmän, hvilka det åligger, att
de till Kongl. Majit inkommande ärenden,
bereda och i underdånighet föredraga, med
så flerfalldiga göromål öfverhopades, att derigenom
tillfälle desse betoges för behandlingen
af dera, hvilka i öfrigt skyndsamt fordra
deras åtgärd , äfvensom att Kongl. Majit
skulle; troligen ofta utan verkligt behof,
besväras med Nådig pröfning al utan urskiljning
framställde underdåniga förfrågningar
och förslag , samt att Regeringsbördan än
.•» era deraf blefve ökad och försvårad. På
dessa skäl tro Utskotten sig icke böra med
tillstyrkande beledsaga ofvan ornförmälda
hemställan.”
Detta allt har Utskottet i öfvervägande
tagit; och som Utskottet funnit de i nu
a 4 LagUtskoitets Utlåtande N;o 27. ’
upprepade Betänkande framställde åsigter öf»;
verensstämmande ined Utskottets eget! omdöme
ofver Motiunairens förslag , så anser Utskottet
sig endast böra åberopa hvad i samma
Betänkande blifvit anfördt , såsom grund
för sitt tillstyrkande ,
att Rikets Ständer måtte förklara
förslaget ej vara antagligt.
Dock hemställes detta vördsamligen till Rikets
Högloflige Ständers närmare pröfning.
Stockholm den 17 Januarii 1829*
N;o Q.7.
Utlåtande, i anledning af Herr Gu -  staf Grönhagens Motion om ändring
i Instructionen för Rikets
Ständers Justitice-Ombudsman.
"Under den 30 sistlidne December har Högr
loflige Ridderskapet och Adeln till .Lagutskottet
remitterat ett af Herr Gustaf Grönhagen
afgifvet, den 13 i denna månad lill
Utskottet ankommet Memorial, rörande ändring
i Instructionen får Rikets Ständers
'LagUtskoltets Utlåtande Nto 07. 15
Justitice-Ombudsman. Och sorn Utskottet,
på de skal, hvilka i Utskottets den 2 dennes
under N:o 8 , i anledning af Herr Domprosten
Holmströms, Herr Prosten Dedekinds
och Herr J. J. Klemans i enahanda ämne
väckte Motioner, till samtlige RiksStånden
aflåtne yttranden finnas anförde, anser sig ej
vara behörigt att detta ärende behandla ;
så ehuru , efter hvad Utskottet inhemtat r
endast tvänne RiksStånd 0 nemligen Väl-;
loflige BorgareStåndet och Hedervärda Bon-’
deSlåndet’, skola gillat denna Utskottets åsigt;
hvaremot frågan lärer vara af Högloflige
Ridderskapet och Adeln samt Högvördige
PresteStåndet till Utskottet återremitterad ,
finner likväl Utskottet ordningen fordra, att
jemväl Herr Grönhagens ofvanberörde Memorial
varder inom den i 44 §• af Riksdagsordningen
stadgade tid återlemnadt till Högloflige
Ridderskapet och Adeln , samt förhållandet
hos samtlige RiksStånden vördsam-;
ligen anmäldt.
Stockholm den 17 Januarii i8«9>
16 LaglJtskoitets Betänkande Nio a8.
N:o 28-
Betänkande öfver Herr Carl vört
Qyantens samtRiksdagsFulImägtigen
från Wermlands Län Olof
Olssons Motioner, angående oinskränkt
rättighet till flottning
och färdande i edla flott- och
farbare sjöar och floder samt förhöjning
af de i Allmänna Lagen
stadgade böter för den, som stänger
Kongsådra eller farled, m. nu
H os Högloft. Rldderskapet och Adeln hap
Herr Carl von Qvanten samt hos Hedervärda
BondeStåndet Riksdags-Fullmägtigen
fjrån Wermlands Län Olof Olsson i afgifne
Memorial anfort,
Herr von Qvanten:
att, ehuru allmänna Lagen ej förböde att flotta
och färdas i hvad flod som helst, stor eller
liten, eller att landa vid, samt i sådant
fall begagna hvad strand som helst; så skall
likväl, genom så kallade förbudsdomar, rättighet
blifvit tillerkänd än egare af vattenverk
att taga afgift för hvarje stock och för
hvarje
LagUtskott*ts Belänftundt N:o 58. 17
hvarje famn ved, som gär förbi eller genom
deras flodluckor, och ärr jordegare att, hvilken
årstid sorn helst, och ehvad skada förorsakas
eller ej, neka allt gående på deras
egor; hvilket haft den följd, att en i lag gifven
rättighet till obehindradt flottande och
färdande på sjöar och strömmar upphört att
vara en rättighet, enär den endast vilkorligen,
eller emot erläggande af en godtycklig
afgift och under en ofta obillig behandling ,
får utöfvas; hvarföre Motionairen, som ansåge
desse af enskildca interesse! till andras förfång
lagde ensidige och olämplige hinder
kunna, utan eganderättens förnärmande, upphäfvas
och undanrödjas, föresloge , att allt
•flottanda och jäv dande på alla Jlott- och
fårhare flöder och sjöar md vara alla tillåtet,
utan någon afgift, antingen såsom
landlega eller såsom clamrnlega; citt likväl,
der inegor mota, landgång må vara
förhuden emellan den i5 Maji och 15 Julli,
sd vida marken deraf lider skada; äfvensom
att flottande och färdande ej må
ega rum, der skattlagde fisken finnas ; —-  att hvar och en, med undanlag af Städernes
invånare, md ega rätt att 'å stränder,
der utmark möter, urlasta, upplägga och
åter inlasta varor, utan afgift och utan att
jordegare, då han deraf icke lider skada,
Bihang lill Riks-St. Prot. 1818 ock igip, 7 Sami, %
7\de Haft.
1 g Lagutskottet*} Uttänka nå i N:o a 8.
«c/i sd framt väg till platsen finnes, md
hiima sådant förhindra ; — samt att deremot
sjöfolk och alle, som vid dylika tillfällen,
af hvad orsak som helst, begå åverkan,
må beläggas med vida högre ansvar
och böter, än som lagen i allmänhet derå
utsätter j
samt Olof Olsson,
att, fastän Kongl. Brefvet den 23 Apri 1 1781’
(rätteligen 1782J tillerkänner invånarna i
Dahl och Wermland, likasom i Rikets öfrige
provincer, fri och oinskränkt timmerhandel,
samt medgifver, att Städer och Sågverksidkare,
som i sädan handel vilja deltaga, må, utan
något hinder eller tvång, af landels inväna.
re köpa timmer och sågblockar samt dem sedermera
till sina hamnar eller sågverk nedflotta
och använda bäst de kunna 5 så skola
dock många binder för friheten af denna
handel återstå att undanrödjas, innan dess ändamål,
köpares och säljares ömsesidiga båtnad,
kan vinnas; i hvilket afseende, och då lättheten
eller svårigheten af trädvarors transport
i betydlig rnon bestämmer deras värde,
samt flottning genom strömmar vore, snart
sagdt, enda transportmedlet, det förhållanda
syntes Motionairen påkalla uppmärksamhet,’
att, efter hvaden lång erfarenhet,åtminstone
inom Wermland, vittsordade, innehafvare af
&agUttioiuis ^»fShfäTiifé Sf>B »Si ig
enskilde eller af Kronan arrenderade fisken,
dels af afund och dels af egennytta motarbeta
och försvåra sådane transporter, dymedelst,
att do vid HäradsRätterne utverka sig ansenliga
vitesförbud mot hvad de kalla ofredande
af deras fisken, och sålunda bereda sjg tillfälle
att genom accord godtyckligt och drygt beskatta
den trafiquerande, för tillåtelsen att t?ädvaror
frainflotta; och som derföre bestämda
föreskrifter härutinnan erfordrades, samt da i
17 Cap. 4 §. och 20 Cap. a §. ByggningsBalken
stadgade böter, tio daler, för den, sota
Kongsådra stänger, vore alltför ringa att förekomma
snikenheten hos egennyttige och ogene
egare af fisken eller vattenverk; så yr.
kade Motionairen/ att de i Lagen stadgade
böter mätte i detta afseende ansenligen förhöjas,
och en bestämd Författning, sä väl
härom, som i hvad för Öfrigt med ämnei
»ger sammanhang, utarbetas.
DesseJ genom eerskilde remisser,' frini
Höglofl. Ridderskapet och Adeln af den 30
och från Hedervärda BondeStåtidet af dera
«! i sistlidne December månad, till Lagutskottet
öfverlemnade Memorial, har Utskottet
tagit i öfvervägande och^får j_nu derför®
afgifva det yttrande, att,'
*) då de i 17 Cap. 4 §. samt Jo Cap.?
esh 1 §§. Byggning*Balken gift»®
Las U.iko.UU Betänkande N:o *8.
föreskrifter, hvar och huru Kongsådra,
samt flott- och farled skola
öppne hållas, finnas närmare och,
efter Utskottets tanka, tydligt och
fullständigt förklarade och bestämde
i a Cap. 14 §. och 3 Cap. 5, 6, 7,
8, g och 11 §§. af Kongl. Stadgaa
för Rikets Hafs-, Skärs-, Strom- och
Insjö-fiske den ii November 1766
samt 3 §. 1 Mom. af Kongl. Förklaringen
den 24 Januarii 1771,
bj då de i allmänna Lagen utsatte böter
för Kongsådras eller farleds olagliga
stängande redan äro, genom
nyssberörde Kongl. Stadga, förhöjde,
c) då den, som anser Kongsådra eller
farled vara obehörigen tillsluten ,
eller sin rätt genom förbudsdom
förnärmad, har sig öppet att hos
Domaren eller Konungens Befallningshafvande
i laga ordning söka
rättelse ,
d) då lagstiftande magien lika litet sorn
den lagskipande eller den verkställande
eger att, till det allmännas
eller enskildes förmon, upphäfva eller
inskränka enskildes lagligen fötvärfvade
eganderätt,
LagUlskottets Betänkande N:o sS. 21
e) då lagstiftande magten således ej kan
betaga egare af privilegierade vattenverk
eller fisken de serskilda
rättigheter, som, pl grund af privilegierne,
dem tillkomma, eller förpligta
dem att öppna farled, der
den förut ej varit, eller ålägga strand,
egare skyldighet att å sine egor tåla
den last och tunga, som den yrkade
rättigheten till landgång, uroch
inlastning samt uppläggning
skulle medföra, och
1) då vid detta förhållande, någon skärp!
ning i straffbestämmelserne för åverkan,
som i thy fall kunde föröfvas,
ej är af nöden.
f
Utskottet anser de i ofvanberörde måtto
föreslagne Iagförändringame vara dels
icke behöflige och dels olämplige; hvarföre
Utskottet tillstyrker,
att Herr von Qvantens och Olof
Olssons ifrågavarande Motioner ej
må erhålla Rikets Ständers bifall.
Hvilket dock till Rikets Högloflige Ständers
pröfning vördsamligen hemställes.
Ståckholm den 17 Januarii 1819.
STOCKHOLM, Elmuns och Grinberg» Tryckeri, »8*9»
JLagtJtslottets Betänkande N:0 qg? i
Antom till Exped. Utskottet <len 4 Mats 1819.
„ N:o 29.
Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
från Elfsborgs Län
Auders Håkanssons Motion om
stadgande, att rättighet till åt
er lösen af förpantad frälserätt
må upphöra, sä snart den i
förpantningshrefvet utsatte tid
tilländagått rn. m.
(jenon! remiss a£ den 8 sistlidne December
liar Hedervärda Bonde Siandet till Lag»Ut«
skotteis Utlåtande öfverlemnat en af Riksdags-Full
mägtigen från Elfsborgs Län An»
ders Håhansson v'ickt fråga om inskränkning
af rättigheten till aterlösen af förpantad frälserätt.
Motionairen framställer uti sitt härom
till Ståndet afgifne Memorial, huruledes, i
följd af det från äldre tider tillbaka intill år
1789 gällande ^förbud för ofrälse man att
köpa jord af ren frälse-natur, eller dertill
förvärfva annan än Skatte- och Besittningsrätt,
det förhållande inträffat, att, vid upp*^
rättande af köpeafhandlingar orri frälsehemBihang
till Riki-St. Prot. z8i8 och 18-29, y.ieSaml, 1
8 -.de Hafi.
ö LagUtslotlets Bettinkahde Nio 5g.
man emellan frälseman, å ena, och ofrälse,
man , S andra sidan , säljaren utfärdat ordentligt
köpebref å Skatte- och Besittningsrätten,
men för den del af köpeskillingen,
som ansetts svarande mot värdet af frälserätten,
afgifvit serskild förbindels®, med tillstånd
för köparen att, till säkerhet derföre,
i frälserätten taga inteckning. Sistberörde serskilda
handling, elier de* så kallade förpantningsbtefvet,
hade dock alltid innefattat det
yilkor, att, om säljaren ville den sålunda
förpantade frälserätten åter inlösa, så
dant
skulle ske inotn viss tid; hvarjemte,
enär meningen med förpantandet ej varit,
att frälserätten skulle af förpantaren eller
hans rätts innehafvare återtagas, rättigheten
till återlösen merendels blifvit förknippad
med sådana förbehåll , som skulle leda till
förlust för den, som af samma rättighet ville
sig begagna. Sedan det år 1789 blifvit
hvarje medborgare tillåtet att, utan afseende
på stånd , ega frälsehemman , skola dylika
afbandlingar föranledt till många olägenheter,
i det att ofta bandt, dels att, då innehafvaren
afen på förenämnde sätt åtkommen
frälse-egendom försummat inteckningsförnyelse
inom den i lag stadgade tid, okände
arfvingar efter den, som egendomen förpantat
. deraf tagit sig anledning att emot innehafv3ren
väcka rättegång, för att derigenom
förmå den sistnämnde att erlägga nlgon sum»
LagUtskotlets Betänkande N:o 29. 3
ma penningar i förlikning, och dels (hvilket
syntes kunna afhjelpas) att, då egaren af ett
dylikt hemman velat öfverlåta eller försälja
detsamma till annor man , Domstolarne vägrat
lagfart å en sålunda erhållen frälserätt,
fastän de så kallade förpantningsåren , eller
den tid, som contrahenterne sig emellan
vid köpeafhandlingens upprättande bestämt ,
redan tilländagå» j genom hvilket vägrande
egaren blifvit satt ur tillfälle att använda sin
egendom efter behag, och sålunda förlorat
en rättighet, lden alla andra innehafvare af
jord inotn fäderneslandet skola tillgodonjuta»
i anledning häraf hemställer Motionär -  ten, om icke den förklaring af allmänna Lagen
må till Kongl, Majus Nådiga sanCtion
af Rikets Ständer i underdånighet föreslås,
att all redlighet till cd er las en af ett pd ajli
anbert) r de sätt jörpänladt hemman md upphöra,
sd snart de i förpantningsbrafvet föreskri
frie dr tilländliliipit, och vederbörande
Domstol vara pligtig, att d jrälser ätten meddela
lagfart och fasta. Och yttrar MotioJaairen
sig anse ett så beskaffade stadgande
déstomer af behofvet pål al ias, sorn det ofta
skall inträffat, att innehafvare af förpantad
frälserätt , sorn önskat förskaffa sig formligt
köpebref, för att på detta sätt, då något annat
ej funnits att tillgå , vinna säkerhet L
sin possession > måst derifrån afstå, emedan
4 Lag Utskottets Betänkande N:Ö 29;
pantegifvarens arfvingar varit mangasams
aflägset, dels inom , dels utom riket boende „
och således ej utan största svårighet och betydliga
kostnader kunnat anträffas»
"Vidare dr af Motionairen anfördt, huruledes
åtskilliga förpantningsgifvare, hvilkas
eontract med pantinnehafvarne ej varit nog tydliga,
skola, ehuru fri disposition öfver de
föipantade hemmanen varit pantinnehafvare
i contractet tillagd , ansett sig berättigade
att, utan afeeende på de sistnämndes
bestridande, tillgripa hemmanens skog, hvaraf
följt, alt skogen till ett sådant, för
hela sitt värde förpantadt, hemman mången
gång vid förpantningsårens slut befunnits
vara alldeles uthuggen , till oersättlig skada
för innehafvaren , som vanligtvis slutligen
blifver jordegarehvilket förhållande synts
Motionairen gifva styrka It hans förut gjorda
hemställan , och derjemte ådagalägga nödvändigheten
af ett beslut , som innefattar
förbud för hvarje förp anti ungs gifvare, eller
dess rätts innehafvare, alt imer eller mindre
mun tillgripa förpantade skogar. Och har
Iliksdags-Fullmägtigen från Elfsborgs Län Anders
Danielsson, som förenat sig med Motionairen
och ansett högst nödigt, att en viss proescrip(ionstid
för arfvingars anspråk på merberörde
aterlösningsrätt varder fastställd, tillika anmärkt,
att det kungörande i Post- och lini
-
LagUtslottels BetärtianfU N:o x^. 5
kes-Tidningarné samt Hamburger-Correspondenten
, som nu , till vinnande a£ säkerhet
i detta afseende , åligger innehafvare af för.’
pantad frälsejord , är förknippadt med högst
betydlige kostnader, enär exempel nyligen
skall visat, att kostnaden endast för kun-1
görandet i Hamburger-Correspondenten uppgått
till icke mindre än 40a Riksdaler Riksgäldsedlar.
Efter granskning och öfvervägande af
hvad sålunda blifvit yttradt och föreslaget ,
får IJtjkottet nu afgifva det Utlåtande , att
a) Då panträtt icke är egande-rätt,
b) Då Lagstiftaren ej eger upphäfva
verkan a£ enskilde personers aftal
eller gifva ny Lag med tillbakaverkande
kraft j
c) Då således pantegares och panthafr
yares ömsesidiga rättigheter inåste
mätas och bedömas efter de vil-,
kor , som vid panlförskrifningeu
blifvit fastställde, och de Lagar
som då voro gällande,
å) Då följaktligen frågor öm dylika
rättigheter, och således äfven den
frågan, huruvida pantegar® må vara
6
LagUtskottets Betänkande N:o ag.
berättigad att , emot panthafvares
vilja, begagna pantförskrifvet hem,
mans skog, tillhöra Domarens pröfning.
.
e) Da de i allmänna Lagen , 9 Cap. 3
§. Jorda-Falken och Kongl. Förord*,
ningen den 13 Junii 1800 gifne
föreskrifter, huru med uppbud och
lagfart af pantsatt fast egendom
(och således äfven af frälse-ränta)
förhållas bör, i de tall, då viss
dag för pantskillingens återgäldande
är i pantbrefvet förelagd , hvarken
kunna mota hinder i verkställigheten,
elier anses leda till onyttig omgång
eller onödiga omkostnader; och
f) Då de förberedande åtgärder, hvilka,
jemlikt Kongl. Förordningen den
10 April ig iq , böra föregå panteuppbud,
i den händelse, att viss
tid till pantens inlösen ej är t
pantebrefvet utsatt, icke eller lära
kunna anses i annan måtto umbärliga
, än hvad angår det föreskrifna
kungörandet i Jdamhurger-Tidningen
, hvilket synes böra afsk
affas,
Utskottet linner sig icke ega skäl , att Motia
nairens
yrkende understödja eller, i anledning
Lagutskottets Betänkande Jfiö sg. y
deraf, tillstyrka någon annan förändring i nu
gällande stadganden om pantförskrifningar å
fast egendom samt deras lagföljande, än att,
enar de förhållanden, sorn till föreskriften
om berörde kungörande
lära hafva gifvit anledning, nemligen
att, enligt då gällande Författningar,
kallelser å utrikes vistande
Borgenärer borde i Hamburger
Correspondenten införas, samt att
denna tidning då ansågs för, så
tillsägandes, en allmän verlds-tidning,
nu mera icke ega rum, helst
cessions- och urarfva ansökningar
ej vidare behöfva i Utländska Tidningar
kungöras, och Hamburger
Correspondenten dessutom synes hafva
förlorat sia fordna vidsträckta
publicitet,
ifrågavarande kungöra-nde må för framtiden
upphöra ; i hvilket afseende
Utskottet föreslår,
det måtte, med ändring af Kongl,
Förordningen den 10 April 1810,
angående lagfart med förpantad fast
egendom , när pantegaren ej är till
namn eller vistelseort känd, och
% LagUtskoltets Beliiniamle N:o 30.
viss tid till egendomens inlösen ej
rir i pantebrefvet bestämd, till allmän
efterrättelse stadgas, att den i
berörde Kongl. Förordning före»
skrifna kungörelse om tillämnad
lagfart med dylik egendom hädan.;
efter ej behöfver i Hamburger»
Tidningen införas;
hvilket till Rikets Högloflige Ständers prof}
ning vördsamligen hemställes.
Stockholm den 17 JaDuarii 18 2 9^
Ankom till Kxped. Utskottet den 7 M<i(S 18*!);
N;0 30.
Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
från Calmare Län
Petter Pehrssons Motion om
en lag, som stadgar ett efter
förbrytelsens beskaffenhet lärnpadt
urbota straff för den\
som falskligen å sig bekänner
missgerning äfven af mindre
LagUtskottets Betänkande N;o 30. 9
svär art, tin att’den dödsstraff
förtjena)'.
RiksdagsFullmägtigen frän Calmare Län Petter
Pehrsson liar hos Hedervärda Bonde-,
Ständet afgifvit ett den 8 sistlidne Decem-'
ber till Lagutskottet remitteradt Memorial
hvaruti han påkallat uppmärksamhet å det
förhållande , att för brott tilltalade personer
och äfven sadane , som redan blifvit dömde
samt derefter afsända till fästningar, för att
der i sin öfriga lifstid eller i vissa år till
arbete hållas , å . sig bekänna förbrytelser,
som på andra, ofta aflägsna, orter skola
blifvit föröfvade; men sedermera, då ran-j
sakning derom anställes, hvilket ofta ej kan
undvikas, befinnas vara diktade, i det än-;
damål , att arrestanterne skola få resa om--  kring och derunder bereda sig tillfälle att
möjligen komma på flygten. — Ett sådant
gäckeri, förenadt med så stor våda för den
enskilde medborgaren , anser Motionairen
böra förebyggas. — 1*3 Gap. 5 MissgerningsBalken
vore väl ansvar stadgadt för
den , som falskligen å sig bekänner sådan
gerning, som förtjenar dödsstraff; men icke
något lagrum funnes , som utsätter ansvar
för den , hvilken falskligen erkänner sig saker
till annan , mindre svår, missgerning,
till exempel stöld; helst det enda ställe i
allmänna Lagen, sorn möjligen fkulle kugna
jo LngUtsiottets Betänkande N,‘o 30.
rill detta fall lämpas, nemligen 14 Cap. 8 §.
JfnltegångsBallcen , om ansvar å den , som
ljuger inför Rätta , icke egentligen afser ifrågavarande
händelse , samt för öfrigt den
deri stadgade ansvarspåföljden , bestående i
sådane pénrtihgeböter, hvilka , i brist af tillgång,
ej iå förvandlas till annat än fängelse,
icke syntes svarande mot förbrytelsens art. —
Af dessa anledningar bar Motionairen föreslagit,
att bestämd lag mätte stadgas, söm
utsätter ett efter förbrytelsens beskaffenhet
läirnpadt urbota straff' för den, sorn falskligen
på sig bekänner missgerning, äfven af
mindre svar art, än att gerningcn hade
förtjent döden,
Utskottet har tagit detta ämne i öfver-,
.vägande; och som det är allmänt bekant,
huruledes, enligt hvad Motionairen anfört,
ej sällan händer , att dels sådane för brott
tilltalade och häcktade personer, sora ännu
ej blifvit slutligen dömde, och dels fästningseller
arbetsfångar, falskligen å sig bekänna
hvarjehanda förbrytelser, serdeles tjufnad3-  brott , hvilket sker än i afsigt att fördröja
ransakningars afslutande och såmedelst aflägsna
den väntade bestraffningen, och än, i
hopp att under forslandet till eller från de
orter , der de erkände förbrytelserne uppgifvas
hafva blifvit begångne , kunna bereda
?ig tillfälle till flygt; sa enär erfarenheten
Lag Utskottets Betänkande N:o 30. n
ådagalagt, att de försigtighets-åtgärder, som ära
föreskrifne i Kongl. Brefvet den 29 Julii
1812 , angående Förklaring öfver 10 Cap,
21 /. 2 Moni. Rättegångs Balken, samt i
Kongl. Kungörelsen der. 18 December 1823,
huru förhållas bor, då emot redan domde
personer yppas brott, hvarom ransakning
tillförene icke blifvit anstäld, icke varit tillräck
lige att, såsom de åsyftat, undanrödja den
våda för allmän och enskild säkerhet , som
af grofva missgerningsmäns genom dylika
falska bekännelser föranledda kringförande
och derunder inträffande rymning kan uppstå
, samt de ändringar och tillägg i nyssberörde
Författningar , hvilka, i anledning a£
serskilde vid innevarande Riksdag väckte
och till Lagutskottet remitterade Motioner ,
tilläfventyrs kunna blifva föreslagne och gillade,
ej eller torde komma att fullkomligt
uppfylla samma Författningars ändamål , anser
Utskottet behof vara för handen af en
nu saknad Lag, hvilken belägger äfven de
falska bekännelser, som ej angå lifssaker,
med så allvarsamt straff, att missdådare må
från slike osannfärdige uppgifter afskrackas.
I sådant afseende , och då den i 17
Ca.pitl.et-
grundsatts; att känd sak är så god sorn
vittnad, när den, som tillkäres , och till
laga ålder kommen, och ej vanvettig är,
j2 LagUtskottets Betänkande N:o 30J
vidgår frivilligt salen får Riitta, och ej
dertill pint, skrämd , eller svikeliga förledd
är, efter Utskottets tanka, tjenligen kan lämpas
till den händelse , som här är i fråga ,
föreslår Utskottet,
att genom Ällfnän Författning må
förordnas , som föijer :
Bekänner häcktad person ; som för brott
under tilltal står, eller fånge , sora
till fästningsstraff eller allmänt arbete
, på längre eller korrtare tid ,
dömd blifvit, att han föröfvat missgerning,
för hvilken han ej redan
är tilltalad eller dömd, och förer
komma dervid sådane omständighet
ter, som gifva skälig anledning att
sätta uppgiftens sannfärdighet i
tvifvel; då skall han först under-i
rättas om det ansvar , som å falsk:
bekännelse följer. l'ortsätter han
ändå bekännelsen , och befinnes dea
sedan vara falsk; varde han der«
före dömd till det straff, som å
det erkända brottet följa bordt, om
han verkligen h«de detsamma förr
öfvat, der ej gerningen är sådan
att den dödsstraff förtjenar, i hvil
-
/
I^gUtskotttts J3el'dnlarutt. N:o 31,' 13
ket fall 13 Cap. 5 §. MissgerningsBalken
skall tillämpas.
Till Rikets Högloft. Ständers närmare pröfning
varder detta förslag härmed vördsam,
ligen öfverlemnadt.
Stockholm den 17 Januarii 18S9.
Antom till Exp. Utskottst dsn 4 Mars 1839,
N:o 31.
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtigen
Herr E. W. Montans Motion,
att Kongl. Förordningen
den 13 jfunii 1800, huru med
städsel och lego af jord på landet
förhållas bör, må utsträckas
till arrenden af jord i städerne,
\ betraktande deraf, att flere bland Rikets
Städer ega betydlig jord, hvaraf endel, som
förr varit utmark , i senare tider blifvit
skiftad , samt att få bland egarne till denna
jord ega tillfälle att, så som sig bör, densamma
odla, är af RiksdagsFullmagtigen Herr
14 LagUtskottets Betänkande N:o 31*
B. W. Montan, i Memorial, som Vällofl.
BorgareStåndet den 12 sistlidne December
till Lag - Utskottet remitterat , det förslag
framstäldt, att den rätt Kongl. Förordningen
den j5 Junii 1800 lernnar jordegare
pd landet, att pd längre tid bortarrendera
sin jord, äfven ma fa begagnas af jordegarne
i städerne, med rättighet för arréndatorerne
att Idta contracter om dylika ar.
renden lagligen inteckna. Dock har Motionairen
ansett härvid nödigt, att längsta arrendetiden
bestämmes till 25 år : att arrén,
det förenas med skyldighet för arrendatorn
att ansvara för alla onera , som af den arrenderade
jorden böra till Kronan och Staden
utgå, äfvensom för presträttigheter och
väghållning; samt att , på det deri föreslagna
arrenderättigheten ej må gifva personer, som
å landet ej få försvar, anledning att söka sig
endast boningsplats å stadens utmark , utan
ändamål af jordens odling, det vilkor, som
för arrende å landet eger rum , äfven bör
fästas vid arrende af Stadsjord , nemligen att
arrende-cöntractets intecknande ej tillätes ,
derest icke den arrenderade jorden innehåller
minst, fyra tunnland graderad och sammanhängande
mark, tjenlig till odling ; hvarjemte,
sedan EiksdagsFullmägtigen Herr E. TV.
Leffler, vid ärendets föredragning till remiss,
yttrat sig anse förslaget vara för städerne
skadligt , Motionairen tillkännagifvit , att
Lag Utskottets Betänkande N:o 31. 15
detsamma åsyftade endast, sådan jord i städerne
, som af enskilde med fullkomlig dispositionsrätt
eges.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet
i öfvervägande tagit ; och som orsaken
, hvarföre den genom Kongl. Förordningen
den 13 Junii 1800 gjorda förändring
af Allmänna Lagen i j6 Gap. 15 J. JordaEalken
, så vidt detta lagrum angick städsel
och lego af hemman å landet , ej blifvit utsträckt
till städsel och lego af stadsjord, utan
tvifvel varit den , att Städernes jord är af si
skiljaktig natur och innehafves under så olika
vilkor , att dispositionsrätten deraf ej kart
genom någon allmän författning bestämmas ;
så, enär samma orsak ännu eger rum , finner
Utskottet sig ej kunna Hetr MontanS
förslag understödja , utan
tillstyrker,
att Motionen ej må bifallas ;
hvilket dock till Rikets Högloft. Ständers
pröfning vördsamt hemstäiles,
Stockholm den 17 Januarii i8tg«
.5 6 'LagUtsioitets Betänkande N:o 3 3.
Antom till Eiped, Utskottet den 7 Mars 1823.' 1
N:o 32.
Betänkande , i anledning af Herr
Contracts-Prosten E. A grells
Motion, om förnyande af
Kongl. Kungörelsen den 27'
Augusti 1S23, angående vederbör
andes åliggande att tillställa
så väl Konungens Befallningshafvande
som Presterskåpet
förteckningar öfver dem,
hvilka för lagbrott blifvit vid
Domstol arne sak fäll de eller under
framtiden ställde, m. m.
Från Högvördige Preste-Ståndet är till Lagutskottet
den 17 sistlidne December rerait^
teradt ett af Herr Contracts-Prosten E. Agrell
till Ståndet afgifvet Memorial , af in-]
nehåll, att, ehuru , genom Kongl. Kungörelsen
den 27 Augusti 1853, det vore vederbörande
Domare ålagdt att , på sätt i Kungörelsen
föreskrifves , meddela Presterskapet
förteckning på de personer, hvilka blifvit
dömde eller ställde under framtiden för gröfre
brott, nemligen de, som angå lif eller
ära, tjufnader och sådana förbrytelser, som
icke
LagUtskollets Betänkande N:o 32.
icke blott med penningar fa försonas ; si
skall likväl detta åliggande icke blifvit fullgj'’rdt
; hvarföre, enär Presterskapet genom
denna uraktlåtenhet sättes ur stånd att p!
tillförlitliga anteckningar i kyrkans böcker
grunda de betyg , som öfver afTlyttande och
andra personer skola af Presterskapet utfärdas.
Herr ContractsProsten funne sig föranlåten
föreslå, det Rikets Stander matte
hos Kongl. Magt i underdånighet anhålla
om nämnde författnings förnyande, med
föreläggande af lämpligt vite för vederbörande
att, inom viss tid, omförmälde förtekningar
Presterskapet tillställa ; och bar , i
anledning af denna Motion , hvilken flere
af Ståndets Ledamöter biträdt, Pierr ContractsProsten
Hallström erinrat, att äfven
Kronobetjente behöfde tillhållas, att i berörde
afseende afgifva fullständiga underrättelser,
emedan benämningen lagbrott skall blifvit
af några så tolkad, som skulle dermed
förstås endast sådana förbrytelser , på hvilka
kyrkoplikt, uppenbar eller hemlig, föijer; att
författningens ändamål, som vöre att lemna
Presterskapet en både för moralitetens \ Ordande
och för mö iigheten att meddela vederbörlige
embetsbetyg oumbärlig upplysning,
genom berörde tolkning förfelas; och att, då
sakens vigt fordrade, att formliga utdrag gö*
Blh. till Riks. St, Prat. IgiS och 1329, 7 Sami, 2.
8 :de Haft.
18 LagZftskottets Betänkande N:o 32.
ras ur BrottmålsProtocollen , till hvilka Kroi
nobetjeningeu ej har tillgång , det syntes
billigt och ändamålsenligast, att ifrågavarande
åliggande öfverflyttas på vederbörande Domhafvande
; i sammanhang hvarmed Herr ContraclsProsten
anmärkt, att om lägersman, till-,
talad af qvinna , med hvilken han aflat
barn, inför Rätta gifver henne högtidligt äktenskapslöfte,
Pastor derom dock saknar en i
flere hänseenden nödig kännedom.
Omförmälde Motion, tillika med hvad
Herr ContractsP roslen Hallstrom i anledning
deraf serskildt anfört, har Utskottet
tagit i öfvervägande, och får nu deröfver
afgifva det utlåtande, att
a) Då det är hvarken behöflig! eller
lämpligt , att en aldrig upphafven
författning förnyas, i synnerhet då
den , såsom fallet är i förevarande
fråga , blifvit för så kort tid sedan
utfärdad , att den ej kan hafva råkat
i förgätenhet,
b) Då de Myndigheter! åt hvilka upp
sigten
öfver Lagarnes verkställighet
är anförtrodd , ej lära underlåta
att i laga ordning beifra så väl
Domarens som andre Embets- och
Tjenstemän* försummelse att full;.
LagUtskotteis Betänkande Nso 38. 19
göra dem åliggande pligter, när
sådan försummelse hos nämnde Myndigheter
vederbörligen anmäles,
\
c) Då Underdomares och] Kronofogdes
underlåtenhet att verkställa hvad
ofvanberörde Kongl. Kungörelse
af den 27 Augusti 1823, i afseende
på deri omförmälde förteckningar.’
föreskrifver 1 utan tvifvel varder,
då den åtalas , helagd med samma
ansvar: som annan deras tjensteförBummelse
af lika beskaffenhet, och.
stadgande af serskildt vite för nämnde
underlåtenhet således ej är af
nöden , -
d) Då meningen af det i Författningens
rubrik förekommande uttrycket lag.
brott är i sjelfva författningen så
tydligt förklarad och bestämd, att
origtig tolkning deraf ej bör kun?
na ega rum,
e) Då skyldighet att låta utskrifva och
till Presterskapet aflemna serskildta
ProtocollsUldrag öfver alla de vid
Under Domstolar förekommande brottmål
, sorn i Författningen omtalas ,
destomindre må vederbörande Underdomare
Häggås, gom de anb«f«
/
80 Lagutskottets Betänkande N:o 32 J
fällde förteckningarne bora innehålla
de sakfällde eller under framtiden
ställde personernes namn och brott,
hvilket är tillräckligt för de anteckningar,
som i kyrkoböckerne böra
införas, och slutligen
f) Då äktenskapslöften inför Hätta ej
kunna hänföras till lagbrott, eller
deras anmälande hos Presterskapet
anses höra till Författningens bestämdt
uttryckta ändamål ,
Utskottet finner hvarken förnyande eller
förklaring af merberörde Kongl. Kungörelse,
eller ändring eller tillägg deruti af behofvet
påfordras; hvarföre
Utskottet tillstyrker,
att Motionen och de deraf^föranledda
serskilda anmärkningarne måtte
lemnäs utan afseende;
hvilket dock till Rikets Högloflige Ständers
pröfning vördsamligen. hemställes
Stockholm
den 17 Januarii 188g.
LagUttkottets Betänkande N:o 33, 31
Ankom till Exped. Utskottet dsn 4 Mats 1819»
N:o 33.
Betänkande öfver Herr ContractsProsten
Eric Agrells Motion
om förhöjning af afgiften till
kyrkan för förnyadt lägersmål.
Tn. Högvördige Preste-Stindet har Herr
ContractsProsten Eric Agrell afgifvit följande
Memorial, hvilket den 17 sistlidne December
blifvit till Lagutskottet remilteradt :
”Enligt Kongl. Förordningen den 3
April 1810 skall lägrad qvinna, jemte enskild
skrifts undergående, första resan erlägga
till kyrkan 32 sk., och andra resan 1
Riksdaler 16'sk.; men förser honjsigfleragånger,
förfares efter allmänna Lagen, som stadgar
32 sk. plikt till kyrkan för hvarje lägersmål,
ehuru ofta det än kan itereras. Val
ökas verldsliga bestraffningen för qvinna,
som 3:dje och 4:de och ännu flera gånger
med lägersmål beträdes , men afgiften till
kyrkan blir lika med första, och mindre än
för andra gången. Denna plikt hörer till
försonandet af den i kyrkan eller församlingen
åstadkornne förargelsen , men då beloppet
deraf är mindre för en förnyad än
98 LagUtskotttts Betänkande N:o 33»
för en föregingen förbrytelse af enahanda
beskaffenhet, skulle anledning deraf kunna
tagas, åtminstone af den felaktige sjelf, sorn
så gerna söker och antager ursäkter för sitt
förhållande, att anse en senare synd ringare
än en förut begången. Visserligen medgifves,
att qvinnqr, som den ena gången
efter den andra lättsinnigt öfverträda sedlig»
hetens lagar, ofta sakna tillgång att utgöra ,
eller tillfälle att med arbete aftjena en förhöjd
afgift till kyrkan, d| både medel och
lid medtagas till egen och barnens försörj,
ning; tnen kyrkan må heldre vid sådane fall
frivilligt efterskänka sin rätt , å’n att. den
brottsliga skall uti lagens allmänna eftergift
finna anledning till ursäkt för sina oordent»
Jigheter , och derigenom likasom uppmuntras
till lgstens förnyade utöfning, Vördsammast
föreslår jag alltså det tillägg i ofvannämnda
höga författning, alt af giften till
dyrkan för hvarje itereradt lagersmal skall
a kas med 53 sk..; hvilket stadgande, ehura
egenteligen rörande lägrad qvinna, äfven
hör gälla får lägersmannen , sa att han
får hvarje gäng han efter bekännelse eller
efter utslag betfädes med lägersmål, skall
gifva till kyrkan dubbelt emot qvinnan,
utom ansvar efter lag.”
Utskottet, som tagit detta I öfvervägande,
har ej funnit skäl att understödja Mo*
LagVlskottets Betänkande N=o 33. 33
tionalrens förslag. — Allmänna Lagen stadgar
i 55 Cap. 5 $• MissgerningsBalken , såsom
allmän regel , alt, i alla lagersmal,
mannen skall gifva till Kyrkan fyra daler,
och qvinnan två daler, ehvad den felande
en eller flera gånger blifvit ined sådan förseelse
beträdd. — Då, genom Kongl. Förordningen
den 10 April 1810, straffet för lägrad qvinna
på det sätt mildrades, att de i 53 Cap.-I §
berörde Balk för första och andra resan lönskaläge
utsatte böter alldeles afskaffades, skedde
väl i så måtto afvikelse från ofvannämnde
regel, att afgiften till Kyrkan för andra
resan lönskaläge ökades från två daler till fy-;
ra daler ; men denna tillfälliga omständighet,’
hvilken i sjelfva verket ej innebär annat, än
att en del af de förut för andra resan lönskaläge
stadgade böter, som gingo till treskiftes,
blifvit anslagneåt Kyrkan, anser Utskottet
så mycket mindre kunna gifva skälig anledning
till den skärpning i ansvaret för lägersmål
i allmänhet, hvartill förslagets antagande
skulle leda, som lagstiftaren uppenbarligen
skulle inveckla sig i motsägelse, om
lian just från en författning, hvarigenom han
minskat ett straff, heintade grund till samma
straffs förhöjning,
Få dessa skäl , och då det betydligt
större ansvar, som redan, efter nu gällande
stadganden, eger rum för lönskaläge tredje
s4 LagUiskoltets Betänkande N:o 33 och 34.
resan ?’än för samma förseelse andra gången,
måste , så vidt det genom straffbestämmelser
låter sig göra . aflägsna den af Motionairen
befarade föreställningen, att vanartens förnyande
tredje gången vore mindre brottsligt*
än den andra,
tillstyrker Utskottet ,
att Motionairens förslag ej må antagas;
hvilket
dock till Rikets Höglofl. Ständers
piöfning vördsamt hemställes.
Stockholm den 17 Januarii 182g.
Ankom till Exped. Utskottet den 14 Mars 1829.
N:o 34.
Betänkande öfver Herr Pehr Gustaf
Cederschjölds Motion om granskning
af alla de lagförändringar,
som utan Rikets Ständers
samtycke blifvet gjorde i syn
-
LagUtsköttets Betänkande N-.o 34. 25
verket emellan åren 1786 ock
18 oj).
Under åberopande af den från uräldsta tider
gällande, oell äfven i den ar 1772 af Konungen
dicteiade Regeringsform bi belia I Ina grundsats,
att lagstiftningen i Sverige tillhörer
Konungen och Folkets Representanter gemensamt
— en grundsats, i hvilken sjelfva Sälerhets-Actén
af år 1789 ej gjorde annan
ändring, än den, att rättigheten till väckande
af frågor om lagförändringar blef Rikets
Ständer betagen ; och då 40 §. af 177* års
Regeringsform innehåller, att Konungen ej
nia någon ny lag göra, eller gammal afskaffa,
utan Ständernas vetskap och samtycke,
hvaraf ovedersägligen följde, att alla de
lagförändringar, som tillkommit utan Ständernas
vetskap och samtycke, iéke kunde anses
annorlunda, än som lag förklaringar, dem
Rikets Ständer , enligt 88 §. af nu gällan-'
de Regeringsform, egde att antingen godkänna
och antaga, såsom verklig lag , eller ock
ogilla ; har Herr Pehr Gustaf Cederschjöld
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, i skriftligt
anförande, yrkat, att Lagutskottet nit
matte till granskning företaga alla de lagfor
ändringar, sorn af Env aids Konungar ne,
utan Ständernas vetskap och samtycke, blifvit
gjorde, i synnerhet emellan åren 1786
2 6 LngtJlskottets Betänkande N:o 34/
och 1809, hvilken inskränktare tidrymd Ma«
tionairen ville utsäita, så väl af ilen orsak, att
alla lagförändringar, sorn skedde från år 1773
till år 17867 vöre, så vidt Motionairen hade
sig bekant, dels år 1779 och dels år 1786 af
Rikets Ständer godkände , som ock derföre,
att tiilbakagående ända till Carlarnes en^
våldstid förmodligen skulle vara olämpligt,
enär Motionairen ej erinrade sig, att Carr
den Elfte gjort några lagförändringar utan
eina trogna Ständers begifvande, — och Carl
den Tolftes under en lång frihetstid passe-*
Lat magtägande Ständers revision.
Denna Motion, tillika med de anmärkningar
deremot , sorn af Herr David von
Schulzenheim blifvit framstälde samt Motionairens
deraf föranledde svar, har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den 29 sistlidne
December remitterat till Lagutskottet, som
na har att sitt utlåtande i ämnet afgifva.
Utskottet anser sig dervid först böra fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet på Motionens
form, Motionairen har, i allmänna ordalag,
yrkat granskning af alla lagförändringar,
som emellan 1786 och 180g blifvit gjorde,
utan Rikets Ständers bifall ; men hvarken har
han antydt ändamålet, hvartill granskningen
borde syfta , eller ens bestämt sin mening med
uttrycket lagförändringar. Örn man lik väl kunde
hafva anledning att antaga, det Motionairen yg2
KagXJtsköttets Betänkande N:o 34J 27
lat med detta uttryck utmärka ej blott ändringar
och förklaringar af förut existerande
lagar, utan äfven sädane under den uppgifna
tidrymden utan Ständernas bifall utfärdade
nya stadganden, genom hvilka någon äldre
lag hvarken blifvit ändrad eller upphäfven,
så lärer man deremot hafva så mycket svårare
att göra sig reda för Motionairens afsigt
med den yrkade granskningen, sorn Motionairen
sjelf, i ett af sina anföranden, uttryckligen
förklarat, det hans mening icke är, att
de ijrägasqtte Fårfattningarne skola nu pä.
en gang tillintetgöras, utan tvärtom, att de
md std och gälla till dess Rikets Ständer
kunna nu eller framdeles pröfva, om de
äro tjenlige eller ej. Hvari skulle väl, vid sådant
förhållande, den åtgärd bestå, som Motionairen
af Utskottet äskat och till hvilken följd
skulle den leda ? Utskottet har ej kunnat besvara
sig dessa frågor. Att granska och utarbeta
remitterade förslag till stiftande, ändring,
förklaring eller upphäfvande af allmän
Civil-, Criminal- och Kyrkolag, det är, enligt
33 §• • Riksdagsordningen, LagUtskottets
bestämmelse 5 men att granska redan existerande
lagar eller lagförändringar, dem man
åtminstone för det närvarande , hvarken vill
Jiafva ändrade, förklarade eller upphafne —
en så beskaffad sysselsättning finner Utskottet
ingenstädes vara sig ålagd.
a8 LagUtskoitets Betänkande N:o 34.
Ehuru nu Motionen kunde anses vara
genom denna anmärkning tillräckligen besvarad
; så tror Utskottet sig dock ej böra undandraga
sig att undersöka grunden för
Motionairens yrkande om den granskning,
hvars beskaffenhet och ändamål han ej uppgifvit.
Denna grund består af frenne satser:
1:0 att de ifrågastäide så kallade lag
förändringarne
, såsom ej i laglig väg tillkomne
, icke kunna anses såsom lagar; 2:0
att de deremot kunna betraktas och behandlas
såsom lagförklaringar; och 3:0 att de,
i följd deraf, kunna äf Rikets Ständer när som
helst ogillas och förkastas. Öfver hvar och
en af dessa satser vill Utskottet kortligen yttra
sin mening.
Om än en del af de lagar och lagfor—
klaringar, som emellan åren 1786 och »809
utfärdades, tillkommit utan Rikets Ständers
samtycke; så, enär likväl dessa lagar och lagförklaringar
en gång blifvit, såsom sådane, i
sjelfva verket införde och derefter tillämpade, åtlydde
och efterlefde, lärer detvara nöd vändigt,att
de, såsom häfdvunna, fortfara att tilllämpas, åtlyrdas
och efterlefva», intill dess de i grundlagsenlig
ordning upphäfvas och afskaffas. — Utan tvifvel
egde Rikets Ständer , vid 180g års regementsförändring,
både rättighet och tillfälle att ogilla
och förkasta dem bland dessa lagar, hvilka
de ej vidare ville anse såsom gällande;
Lag-Uiskottets Betänkande N:o 34. 29
men deraf lärer ock följa, att de lagar, 1 afseende
pä hvilka denna rättighet och detta tillfälle
ej begagnades, just genom en sadan underlätenhet
godkändes ; ty om , ä ena sidan
Motionairen må hafva rätt i den anmärkningen,
”att institutionerne af en envåldsregering,
som varat nära 40 år, ej låta på.
en gång utrota sig; att det är blott småningom
man han hoppas att gora det; och
att man ej må förtänka 1809 års Ständer»
att de ej medhunno rätta allt;'* så kan det dock
å den andra, ej nekas, att då 1809 års Ständer
kunnat förbehålla sig öppen och ovilkorlig
rättighet att framdeles förändra eller förkasta
de författningar , som tillkommit utan
Rikets Ständers hörande och bifall, men de
likväl icke gjort ett sådant förbehåll , utan
fastmer i 87 §• af Regeringsformen, der de
utstakade ordningen för stiftande, förändring
eller upphäfvande af allmän Civil-, Criminaloch
Kyrkolag, uttryckligen förklarade, att Konungen
ej inå, utan Rikets Ständers samtycke,
och icke Ständerne, utan Konungens samtycke,
någon ny lag gåra, eller gammal
afskaffa, Ständerne nu mera, sedan 1809
års statshvälfning är slutad och lagbunden
samhällsordning åter stadgad, icke eller hafva
magt att annorledes, än på det sätt Regegeringsformens
nyssberörde §. föreskrifver,
tillvägabringa ändring eller upphäfvande af
meiberöide Författningar. Härmed vill dock
30 LagUtskottets Bethilantle N:o 34.
Utskottét ingalunda hafva uttryckt den mea
ning, som skulle alla dessa Författningar ännu
vara gällande, fastän de icke blifvit formligen
upphäfne; ty de ibland dem, som uppenbarligen
äro stridande antingen mot nu
gällande grundlagar, eller mot allmän lag i
som i grundlagsenlig ordning sedermera blifvit
stiftad, äro utan tvifvel olämplige , och.
följaktligen kraftlöse, icke för sättets skull, pä.
hvilket de tillkommit, utan i stöd af deni sunda
förnuftet grundade, allmängiltiga och af Utskottet
förut åberopade, regel, att, enär tvänne
mot hvarandra stridande lagar omöjligen kun-]
na på en gång bestå , allmän lag skall vika
för grundlag och en äldre lag för en nyare.—-  Så mycket om den första satsen.
Hvad den andra satsen angår, så har
Utskottet ej förmått upptäcka något skäl,'
hvarföre oftänämnda Författningar böra betraktas
och behandlas såsom lagforklaringar,
ehvad de äro lagförklaringar eller ej. Icke
kan deras lagvidriga ursprung gifva dem denna
egenskap, För öfrigt gäller om denna
sats, han må vara rigtig eller origtig, allt
hvad om den förra blifvit yttradt.
Dock,' härvid möter den tredje satsen ^
att lagförklaringar kunna af Rikets Ständer
ogillas när som helst, emedan , såsom Mo«
tionairen i ett af sina apföranden yttrat f
LagUtskottets Betänkande N;o 34. jr
för denna åtgärd j enligt nu gällande
grundlagar , ingen prcescriptionstid finnes
utsatt. Men icke elier i denna sats kan Utskottet
instämma. Regeringsformens 88 §i
stadgar, att "de förklaringar, som , till svar
på inkomne förfrågningar om Lagens rätta
mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol
emellan Riksdagarne gifvet", kunna af
Rikets Ständer ogillas, hvarefter de icke
längre vare gällande eller af Domsto«
larne iakttagas eller åberopas må?' Men
af detta stadgande anser Utskottet ingalunda
följa, att ogillandet kan ske tiar som helst.
Fastmer drager Utskottet ej i betänkande att
öppet uttala den mening, att en emellan
Riksdagar utfärdad lagförklaring, som ej vid
den påföljande Riksdagen af Ständerne ogillas
, vinner kraft af lag och kan ej sedan
ändras eller upphäfvas, utan i den ordning
RegeiingsFormens 87 §. bestämt. Denna
mening hvilar på sakens natur , hvilken ej
torde behöfva närmare förklaras, pg uttrycket
emellan Riksdagarne, hvilket i annat
fall skulle sakna betydelse, — samt på föreskriften
i j 8 §. af JustitiEeOmbudsmansInstructionen
, att lagförklaringarne skola, af
vederbörande i Högsta Domstolen Föredragande,
tillställas JustiseOmbudsmannen , för
att af honom samlas och behörigen hos Rikets
Ständ-er anmälas, hvarvid han bör tillkännagifva
, om han finner någon sådan lag
-
32 LagZltslottets Betänkan N:o 3J.
förklaring vara olämplig , i eller, under namn
af förklaring, ny kg stiftad. Om dä än de
emellan åren 1786 och 180g, utan Ständernas
samtycke , utfärdade lagar eller lag
förändringar vore att anse för lagförkla-'
ringar, sä gick i alla fall praescriptionstiden
för deras ogillande med 1809 års Riksdag
till ända, och deras laga kraft är således äf■ven
i denna händelse stadfästad. Vore det
■val nu mindre olämpligt , att ensidigt upphäfva
de emellan 1786 och 1809, utan Stän.
elemes hörande och bifall, utkomne Författningar
, som under sex Riksdagar blifvit lemnade
utan anmärkning , är. att afskaffa Carl
Ben Tolftes lagar eller lagförändringar ,
sorn under en lång frihetstid passerat magtegande
Ständers revision!
Utskottet tillstyrker,
att Herr Cederschjolds ifrågavarande
Motion må utan afseende lemnäs;
hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers ompröfvande
vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den aoJanuarii 1829.
STOCKHOLM, Elmén» och Granberg* Tryckeri, 1839.
LagUfskottets Betänkande N.-o 35. i
Ankom till Exp. Utskottet den 4 Mars 1829,
N:o 35.
Betänkande öfver Riksdagsfullmägtigen
Herr Jan Lambergs
Motion om ändring i Kongl.
Förordningen elen 12 Junii 1816,
angående vissa delar af Vexelhandelh.
Tin TagUtskottet tiar | Vällofl. Borgareståndet
den 12 sistlidne December remitterat
ett, af Riksdagsfullmägtigen Herr Jan
Lamberg afgifvet, så lydande Memorial :
”Bland de Författningar, som nu mera
påkalla en förnyelse, eller snarare en fullkomlig
omarbetning, är visserligen Kongl,
Förordningen om vissa delar afVexelhandeln
af den 12 Junii 1816, helst deruti förekomma
ålägganden för Trassenter och Remittenter,
hvilka, som af dagliga erfarenheten styrkes,
icke slå i förening med de flere förändringar
uti Posternas ogång, som tid efter annan,'
nied och utan Angbåtsfarten , egt rum ,
och den innefattar dessutom allt för hårda
föreskrifter, hvilka, i samband med de vid
Bih, lill Rikt, St. Prot. IS2S och 1S29, 7 Sani. 1
ey.de
2 LcgTJlsholttts SttTlntandt N:o 35.
flere fall stadgade grofva och högst olämp-"
liga böter och straff , göra, att Författningen
ingalunda uppfyller sitt ändamål. Jag anser
inga Författningar mera otjenliga och olämpliga
uti dess tillvarelse, än dem, som innefatta
stadganden, hvilka antingen, å ena si?
dan, icke kunna efterlefvas eller, 5 deri andra,
påbjuda förstörande böter och straff emot
förseelser, ofta lika oskyldigt tillkomna, sorn
de uti sin omfattning icke kunna medföra
någon skadlig inflytelse. I dessa fall utmärka
sig 5, 6, S, 9, 11, 12, 13» i-l» i5och 16
§§> och de öfrigå tåla ock öfverseende och.
jemkningar ; orS. ehuru Kongl. Majit, uppå
flere Handlandes derom gjorda underdåniga
anhållan, nyligen täckts, uti en vigtig punkt,
uti samma Förordning göra förändring, anser
jag likväl af högsta nödvändigheten påkalladt,
att Förordningen helt och hållet omarbetas ,
och hemställer derföre vördsammast, om Högtärade
Ståndet icke vilie sig derom förena,
att Ståndet hos Kongl. Majit i underdånighet
anhåller, det täckes Kongl, Majit låta utfärda
en ny Vexel-Stadga, mera lämpad efter
nu varande Handels-förhållanden, än den nu
gällande.”
Detta Memorial har Utskottet till gransk^
-ling förehaft; men som Motionairen icke ens
ppgifvit något enda af de fall, i hvilka
an förmenar den klandrade Författningen
Lag-Utskotte/s Betänkande N:o 30. 5
■vara olämplig eller förfela sitt ändamål, långt
mindre framställt förslag till de andringas
deruti, sorn han må anse nödige ; så har Utskottet,
hvars i 5$ §. af Regeringsformen och
33 §. af Riksdagsordningen utstakade bestämmelse,
alt utarbeta till Utskottet remitterade
lagförslag, icke kan innebära åliggande
att, utan annan ledning för omdömet, än ett
tili grund och syfte obestämdt klander, upp.
leta klandrets föremål och sedan deröfver till
Rikets Ständer afgifva Utlåtande, funnit berörde
Memorial icke kunna foran leds till
någon annan Utskottets åtgärd, än
tillstyrkande«,
att Motionen må lemnasutan afseende,,
s
Hvilket yttrande till Rikets Högloflige Stänr
slers pröfning vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den 23 Januari! 1823»
Ankom till Éxped. Utsk, d. 13 Mar» iglj»
N:o
Betänkande, i anledning af väckta
frågor, dels om stiftande af
en Ansvarigkets-Lag för Sak•
4 LegWtskottets Betänkande N:o 36,
förare, och dels om stadgande
af rättighet för Sakegare till
fritt val af Rättegängs-Ombild.
JTogvördige PresfeStåndet har, den 10 sist—
lid ne December, till Lagutskottet remitterat
ett af Herr ContractsProsten A- Z. Pettersson
till Ståndet ingifvet Memorial, hvaruti
Herr ContractsProsten, på anförde skäl, dem
Utskottet, enär Memorialet blifvit Öfrige RiksStånden
commtiniceradt, anfier öfverflödigt att
här upprepa, föreslagit, yatt en sträng ansvarighetslag
ma blifva utarbetad för Publike
Ombud och Enskilde Sakforare, enligt
hvilken Lag det af hvarje Procurator Litis
måtte fordras, icke allenast, att han skall
hafva undergått juridisk examen, utan äfven,
att, om hans egen vederhäftighet för
Principalens Öfvertagna rätt icke af Domaren
är verkligt känd, så att Domaren sjelf
derföre kan ansvara, Sakföraren då skall
för hvarje vid Domstol anhängigt gjordt mål
ställa 2 ine vederhäftige mäns proprie borgen
för all den f örlust, som Sakförarens
Principal kan tillskyndas genom den förres
okunnighet , försummande af fatalier och
formaliteter samt i allmänhet alla mot rättegångsordning
stridande åtgärder
.— ’’att alla Police-Betjente, såsom Läns
-
LagUtskottets Betänkande N:o 3^’ 5
män och Fiscaler, icke må, till f ölje aj sina
åligganden såsom Publike Åklagare, ega
rättighet att advocera, med mindre de kunna
med undergången Academisk examen
och lika med af andra Sakförare yrkad vederhäftighet,
fulltyga sin skicklighet och gifva
full garanti för Principalers rätt-,” —
— ”att en Taxa bor sättas får alla Sakförare,
Fullmägtige, Afhandlingars och Contracters
Författare, sä att de erhålla ett
Ulligt arfvode och expeditionslösen, men hindras
från oskäligt prejeri, Principalerne till
förlust och förfång  — — ”kortligen,■
att en Lag för Fullmägtige må stiftas, som
ej allenast yrkar full skicklighet, academiskt
vitsordad, och full vederhäftighet, antingen
af Domaren känd och på dess ansvar till
Protocollet tagen, eller ock med vederhäftiga
mäns, fjnen icke Principalernas egen)
borgen styrkt, utan äfven innefattar en ordentlig
instruction, grundad på alla Lagens
stadganden, så väl i afseende på sakföring
vid domstolar, som enskilde afhandlingars
uppsättande, och slutligen en för alla cly-'
lika personers åtagande bestämd arfvodesoch
expeditions-taxa.
Derjemte liar Hedervärda BondeStändet,1
genom ProtocolIsUtdrag af den 1, 4 och ig
i berörde månad till Utskottet öfverlemna! tre
serskildta af Riksdagsfullmägtige Nils Insulin,
(t Lag UisktitUU 23 et linia rut t N:o 3 C.
fran Stockholms Län, Larn Niisson fran Norrbottens
Lin och N. Strindlund, från Vester—
Norrlands Län till Ståndet ingifne Memorial
hvaruti ar anfördt och yrkadt i
af Nils. Insulinl Ätt, ehuru föreskriften i
Kongl- Förordningen den 10 Mar» 1749, att
de, som vid Domstolar miga tala och svara
för andra, böra hafva vid Academien frihemtat
tillräcklig insigt i lagfarenheten, kunde
vara tillämplig i de högre Instancerne, der
saker af större vigt förekomma 5 så fordrade
den dock jemkning i afseende på UnderRät»
terne och de oftast a£ mindre vigt varande
rättegångar, som Landtman der hafva anhängig®.
En Landtman, som blifvit nödsakad att
till HäradsRätt instämma ett obetydligt skuldfordringarna!,
hade icke alltid tillfälle att, utan
skada för sitt jordbruk , sjelf vid Tinget sig
infinna och sin talan utföra, utan mäste betjena
sig af Eullmägtig. För en ringa afgift
kunde han då häruti blifva hulpen af någon
sin granne, den der i allt fall borde å Tinget
sig inställa; jnen detta tilläte icke omförmälda
Författning. Sakegaren måste då antingen
försumma sitt arbete hemma och sjelf
fara åstad, eller ock anlita en behörigen qualificerad
man , åt hvilken han tilläfventyrs
finge i arfvode uppoffra hälften af det omtvistade
beloppet eller mera; och ofta vors
ett sådaot Ombud icke eller att tillgå. För
-
LagUtskotleit Betänkande N:o jö. 7
fattningen borde derföre sålunda ändras, att
Bandt män må tillåtas vid Under Rät t erne
till Ombud begagna den redlige och oberyktade
, Jastan oexaminerade man, för hvilken
de hafva förtroende ;
af Lars Nilsson: Att, som i den ort,
der Motionairen ar bosatt, få personer finnas,
sorn undergått de academiska prof, hvilka berättiga
till förande af andras talan inför Rätta,
och detta förhållande gåfve bemälte personer
tillfälle att fordra alltför dryga arfvoden
samt ofta satte rättsökande utur stånd att
erhålla nödigt rättegångs biträde; så borde,
till undanrödjande af denna olägenhet, tillstånd
lemnäs en och hvar, som eger f örtroende
samt är känd f ör redlig vandel, att
f öra den parts talan, som honom derom anlitar
; och af Nils Strindlund, med hvilken.
Riksdagsfullmägtige Olof Pehrsson och Eric
Ericsson från Stockholms Län sig förenat: att
tvånget för rättsökande, att till Fullmägtige
ej få begagna andre än examinerade jurister
vore skadligt och rättsvidrigt', enär, utom det
att privilegierade lagfarne, åtminstone i norra
otterne, ej funnos till den myckenhet, att de
alltid och allestädes, utan synnerlig olägenhet
och kostnad, vore att tillgå, och en rättegångssaks
hela värde, äfven då den till alla
delar vunnes, ofta ej motsvarade de dryga
arfvoden, som af dylike Fullmägtige fordrades,,
8 LagUtskoltets Betänkande N:o 36.
det icke alltid vore gifvet , att man hellre
ville anförtro sina angelagenheter i en jurists,
än i en annan vid många tillfällen pålitlig
och skicklig befunnen mans händer; — att det
ej vore lätt att inse, hvarföre Konden, eller
någon annan , skall nödgas antingen bortgå
flere dagar fran sina göromål eller ock betala ett
drygt Fullmägtigsarfvode för en ringa sak,
då han, mot obetydlig eller nästan ingen vedergällning,
kunde om sakens bevakande och
utförande anlita sin för andra ärenden tingssökande
granne, eller annan, för hvilken han
hade förtroende; — att det befarade missbruket
, att illasinnade personer , för egen
vinning , locka och förleda det enfaldigare
folket till oskäliga rättegångars anställande
och fullföljande, långtifrån att genom de privilegierade
juristernes tillåtelse att ensamme
advocera vara förekommet, fastmer derigenom
befrämjas; — att sträng tillämpning af det ansvar,
hvarmed Lagen anser den, som retar och
förleder sin hufvudm >n till oskälig rättegång eller
emot bättre vett drifver orättfärdigsak,skulle
vara ett mera kraftigt och verksamt medel mot
berörde missbruk; samt att, i betraktande
af allt detta, 11 b Cap. a §. RättegångsBalken,
efter Motionairens tanka, borde, i
afseende på Fullmägtiges antagande och
godkännande, ensam tjena till efterrättelse.
Varandes af Strindlund derjemte tillkännagifvet,
att han vid sist haline Riksdag väckt
JLa c Ut skot tets Betänkande Nio 36. 9
samma fråga, hvilken da vunnit ej allenast
LagUtskottets utan äfven Rikets Ständers tillstyrkande,
hvarefter likväl Kongl. Maj:t skall
vägrat förslaget sin sanction.
Detta allt har Utskottet i öfvervägande
tagit; Och hvad först angar Herr ContractsProsten
Petterssons förslag , så får Utskottet
dervid anmärka,
a) att ansvarighetslag för publike Ombuds
män
redan finnes dels i Allmänna
Lagen, 29 Can. 3 §. RättegångsBalken.
och dels i de serskilde Instructioner
och Reglementen , som
för dem äro utfärdade;
b) att för enskilde Sakförare ansvarig
hetslag
ej eller saknas, enär, utom
det , att om dem gäller allt hvad
Allmänna Lagen, i afseende på Syssloman
i allmänhet, uti 18 Can.
HandelsBalken stadgar, ej mindre
åtskillige andra Lagens rum, isynnerhet
15, 39 och 3o Capitlen RättegångsBalken,
än ock flere serskilde
Författningar och deribland förnämligast
Kongl. Brefvet den 1?
Mars 1756, Kongl. Kungörelsen den
29 Junii 1773 och Kongl. Brefvet
den 27 Maji 1801, innehålla såda
-
iLagUlikomtt Betänkande N:o 3G.
ne ansvarsbestämmelser, som, efter
Utskottets tanka, äro för ändamålet
både tjefilige och tillräck
l»se;
c)
att andra förordnanden , rörande en
skilde
Sakförares qvalification, än da,
som I 15 Gap. 2 och 3 §§. Rä^tegångsBalken
samt Kongl.Brefven den
10 Mars 1749 och den 57 Maji
1801 , jemte åtskilliga specielare
Författningar, finnas meddelade, efter
Utskottets omdöme, icke är*> behöflige
;
d) att det, | ena sidan, beror på hvarje
enskild Sakförares fria vilja att åtaga
sig utförandet af Sakegares talan eller
ej, och att bestämma vilkoren för
ett sådant åtagande . hvaraf följer,
att han emot sin vilja icke kan förpligtas
att ställa borgen för sig eller
att underkasta sig viss taxa för det
biträde, som af honom äskas, samt
att, å andra sidan, en Sakegare, som
finner sig i behof af lagkunnig
persons bistånd, ej behöfver anlita
någon annan, än den, till hvilken
han har förtroende, och med hvilken
han för öfrigt kan, bäst han
1LagUiskoltels Betänkande N:o 36. ss.
gitter, aftala sa val om säkerhet,
som oin arfvode ,*
Och anser Utskottet dessa anmärkningar
innefatta giltiga skäl för
Utskottets tillstyrkande,
att Herr ContractsProsten Petterssons
ifrågavarande Motion må utan
afseende lemnäs.
Hvad åter Insulins, Lars Nilssons och
Strindlunds anföranden beträffar ; så har Utskottet,
vid den af dem väckta frågans förehafvande
inhemtat, att Rikets Ständers Lagutskott
vid 1823 års Riksdag, i anledning
af då likaledes hos Hedervärda BondeStåndet
gjorda Motioner om Sakegares rättighet till
fritt val af Rättegångs-ombud , till Rikets
Ständer afgifvit följande Utlåtande :
”Sorn Kongl. Brefvet den 27 Maji 1801,
9'vid föreskriften : att ej någon utom Kronobetjent
å Landet, sorn ej Uppbörd eger,'
”samt Lands- och Stads-Fiscaler må lill Full,
’mägtig låta sig bruka, som icke efter full”gjorde
academiska Specimina , på sätt Kongl.
”Förordningen den 10 Martil 1749, jemförd
”med Kongl. Förordningen den 9 Martil
”1750 och Kongl. Brefvet den 9 April 1788
”bjuda, af Rätten, Saken drifves, lof ders
j 2 LagUtskottetS Betänkande N:o 56.
”till fått, uttryckligen tillagt de orden : ined
^undantag af de händelser 15 Cap. 2 §»
”RättegångsBalken serskildt utstakar; och det
”således vid detta förhållande icke genom namn”de
Bref blifvit någon betaget, att till Full”mägig
bruka sin skyldeman eller then i hans
* ”tjenst är, eller han eljest häfver förtroende
”till, utan att andra vilkor dervid äro fästade
”än att Ombuden skola vara oberyktade, ärlige,
redlige och förståndige Män , och in”gen
till Fullmägtigskap må allmänneli,
’ga brukas, som af Rätten, der Saken drifves,
5,ej godkänd är och lof dertill fått; alltså
”och enär all den frihet för rättsökandepar”ter
i valet af Rättegångs-ombud, som Uag”Utskottet
anser vara skälig och med god
”ordning förenlig, redan är uti ILag och
^Författningar medgifven, anser Utskottet nå”gon
förändring uti hvad härom för närvarande
stadgadt finnes icke erfordras; men
”då Utskottet har sig bekanr, att vid åtskilliga
5,Domstolar, den i Utskottets tanka origtiga
”tillämpning af Författningarne i denna del
_ ”egt rum, att endast KronoBetjenter, Landsdel!
Stads-Fiscaler och de som aflagt Aca5,
miska 6'pecimina, blifvit ansedde berättiga*
”de att föra andras talan 5 så har Utskottet
”trott sig ega anledning till Rikets Höglofl.
”Ständer hemställa, att, i 'öfverensstämmelse
”med den af Utskottet i fårrberörde målto
’antagna tydning af iö Cap, 2 §, Rättegångs
-
ZagUtskottets Betänkande N:o 36. 13
”Balken och Kongl. Brefvet den 27 Maji
”1801, en förklaring md blifva utfärdad,
”med tillkännagifvände, att, genom 1801
_ ”urs Bref, någon ändring af iö Cap. 2 /.
”RättegångsBalken, eller någon inskränk”ning
i de stadga/iden, so/n deri finnas,
”angående rättigheten att f åra andras taflan,
icke blifvit meddelad.
Och som Utskottet i detta Utlåtande till
alla delar instämmer; så får Utskottet detsamma
nu åberopa och för sin del förnya
samt i följd deraf
tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om
utfärdande af den lagförklaring, som
i anförde Utlåtande är föreslagen
;
hvilket dock till Rikets Höglöflige Ständers
pröfning vördsamt hemställes. Stockholm
den 5 Februarii. 1829.
24 LagUtsiotteis Betänkande N;ö 37.
Ankom till Exped. Utskottet den 10 Mars *859»
N:o 37.
Betänkande öfver Herr Friherre -  Gustaf Fredrik Åkerhjelms samt
Herr fohan af Wingärds Motioner
om ändring af Kongl.
Kungörelsen den 18 December
1823, huru förhållas bör, dä
emot redan dömde personer yppas
brott, hvarom ransakning
tillförene icke varit anställd,
H os Höglofl. Ridderskapet och Adeln liat-i
va Herr Friherre Gustaf Fredrih Åkerhjelm
samt Herr Johan af Wingård i serskildta
Memorialer, hvar för sig anfört:
Herr Friherre Åkerhjelm t
att,’ sedan af Lagens stadgande i 10 Cap. al!
§. Rättegångsmål ken, att, otn någor å flere
ställen begått missgerning, Domaren skall
d hvarje ort ransaka och pröfva, om hän
till gerningen saker är, missdådare , som.
å fästningsfängelserne dels för lifstid, och
dels för flere år blifvit insatte, tagit sig anledning
att padigta sig gröfre brott, i ändamål
att blifva försände till aflägsna ortee
samt under forslandet kunna bereda sig till
-
LagUtskottets Betänkande Nto 37. tj
falle att rymma , af hvilka foretag följden
varit den , att dylike för allmänna säkerheten
vådliga personer stundom i flere år mäst
förås af oell an emellan Rikets södra och
norra gränser, ofia utan att någon upplysning
örn det uppgifna brottet eller den rätte
brottslingen stått att vinna , men alltid till
kostnad för Staten och trängsel i de fängelser,
der inissdådarne under fram- och Starresorne
blifvit förvarade ; så hade väl , till afhjelpande
a£ detta onda, genom den i sådant
afseende utfärdade Kungörelsen af den 18
December 1823, blifvit stadgadt,' att dylika
fångtransporter ej skulle ega rum, utom i ds
fall, då f, sedan ^underrättelse om brottets
verklighet blifvit inhemtad , målsegaren fördrade
den uppgifne brottslingens ransakande
å stället, der brottet skett, eiler brottslingens
fällande kunde för honom medföra förhöjdt
ansvar, eller troligt vore, att ransakningen
skulle leda till upptäckt af andra i brottet
möjligen invecklade personer; men ehuru
denna Författning onekligen minskat berörde
olämpliga och skadliga fångforslande , återstöde
likväl alltid, fastän i mindre grad,'
enahanda olägenheter och vådor, så länge, i
följd af den i omförmälda Förordning åt Konungens
Befallningshafvande öfverlemnade
rättighet att pröfva , huruvida brottslingen
borde till ransakningsorten afsändas, äfven
om sådant ej af målséganden yrkades , tillåtelsen
till ifrågavarande forslande fortfore
1,6 LagUtslottels Betänkande N:o .17.
att ega rum. Och då dessa fångtransporter
syntes kunna, utom i det Call, då målseganden
fordrar fångens inställande till ransakning
, helt och hållet upphöra , och samma
upplysningar , som genom forslandet åsyftas ,
i det närmaste vinnas, dels genom brefvexling
och dels genom undersökning i orten ,
der de personer vistas, som kunna hafva något
att i saken yttra, utan att den , såsom
saker till brottet sig sjelf angifvande , och
för andra brott redan i fängelse förvarade,
missdådaren behöfde med dessa confronteras
; ansåge Herr Friherren sig böra framställa
denna sin åsigt såsom ett till förbättring
af fångvården, och hvad dermed gemenskap
eger, ledande förslag ; och
Herr af Wingård:
att ofvananförde Stadgande i Kongl. Kungörelsen
den 18 December 1823» hvilket åsyftade
förekommande deraf, att å fästning insatte
brottslingar skulle kunna, på sätt förut
ganska ofta inträffat, genom osaanfärdiga
uppgifter om begångna brott, bereda sig tillfälle
att, under forsling från en Domstol till
en annan, komma på flygten , visserligen i
ganska väsendtlig mon, och utan att någon
olägenhet försports, motsvarat sitt ändamål;
men för att bringa detsamma till ytterligare
full
-
LagUtshoitets Betänkande N:o 37. 17
fullkomlighet , syntes det tillägg böra göras ,
så väl i förra som i senare Momentet af
nämnde Kongl. Kungörelse, att, dd någon
antingen för brott redan dömd , och d fäst-■
ning eller allmän arbetsinrättning insatt,
eller under ransakning varande person,
uppgifvas hafva d annor ort brott föråfvat,
och ransakning deröfver icke, enligt
nyss åberopade Kongl. Kungörelse, vägras
kan, sådan ransakning må, efter Konungens
Bef allningshaf vandes föranstaltande, i
den uppgifne brottslingens frånvaro, vid
Domstolen i orten, der brottet blifvit begånget,
företagas, hvarefter det på Domstolens
bedömande md bero, huruvida, f ör rån-.
sakningens f ullbordande och af slutande, nådigt
är, att brottslingen blifver till hörande
inför Domstolen personligen inställd, eller
det må göra tillfyllest, att han i häcktet,
der hän förvaras , får del af den hållna
ransaknifigen samt Ullf edle att deröfver sig
yttra, förr än i saken slutligen döm dt varl
der *, genom hvilket tillägg, efter Motionär-]
rens omdöme , anledningen skulle undanrödjas
för brottslingar att å sig göra falska bekännelser,
samt all onödig , till icke ringa
kostnad för Staten och våda för allmänna
säkerheten ledande, forsling af sådane fångar
helt och hållet upphöra, och den brottsBih.
till Rikt. St. Prat. tgl8 och 1829, 7 Sami, 3
y-cle Haft.
38 LagUtskottets Betänkande N;o 37.
lige likväl komma i åtnjutande af alla, till
den om brott oförvunnes fredande från o»
förtjent lidande , i lag föreskrifna Rättegångsförmoner.
Dessa till Lagutskottet den 30 sistlidne
December remitterade anföranden och
förslag har Utskottet tilt granskning förehaft;
oell sorn Utskottet , delande de åsigter,
hvilka i detta ämne blifvit af Motionairerne
framställde, finner det af Herr af Wingård
yrkade tillägg till hvad förut, genom ofta»
berörde Kongl. Kungörelse, är föreskrifvet,
sannolikt skola i betydlig nion befordra det ,
så val för allmänna säkerheten , som i afseende
på minskning af Statens kostnader för
fångtransporter ganska vigtiga och nyttiga
ändamål, hvartill samma Kongl. Kungörelse
syftar; och Utskottet derjemte, vid öfvervägande
af denna fråga och dermed sammanhang
egande författningar , ansett föreskriften
i Kongl. Brefvet den 29 Julli 1812,
huru förhållas skall , dä häcktad person,
inför Domstol för stöld tilltalad, uppgifver
sig hafva ett eller flere dylika brott
begått, eller ransakningen dertill gifver
anledning, böra utsträckas till uppgifter om
eller anledningar till gröfre brott i allmänhet,
samt bägge dessa Förordningar, såsom
angående enahanda ämne och ledande tili
enahanda mål, sammanfattas till en enda ; x
LagUtskotteis Betänkandt N:o 37. ig
hvilket afseende Utskottet härmed framlägger
följande
Förslag:
Med ändring af stadgandet i 10 Capt
Si §. 2 Momentet JRäitegångsBalIcen
, att den , sora till flere missgerningar
å serskilda orter sig
skyldig gjort, bör derföre dömas,'
der grofsta brottet är begånget
samt med upphäfvande af ej mindre
Kongl- Brefvet den 2(j Julii 1812,
angående förklaring öfver nyssberörde
lagrum , än ock Kongl. Kuni
görelsen den 18 December 1823 ,
huru förhållas bör, då emot redan,
dömde personer yppas brott, hvarom
ransakning tillförene icke varit
anställd , varder härigenom förordnad!
;
1:0 Den , som för olika brott vid flere
Domstolar undergått ransakning;
må slutligen dömas af den Rätt,
der han sist lagföres, utan afseende
på brottens mer eller mindre
grofva beskaffenhet.
g;o Bekänner häcktad person, som för
brott under tilltal står, och ännu.
LagUiskottets Betiinkande N:o 37.
ej slutligen dömd blifvit, att han,
utom Domsagan eller Länet, föröfvat
annan missgerning , för hvilken
han ännu ej är tilltalad eller dömd,
eller gifver ransakningen dertill anledning
, och är han ej redan förvunnen
till brott, hvarå dödsstraff
eller högsta kroppsplikt bör följa ,
då må på Domarens pröfning bero,
huruvida, inuan den tilltalade förvises
till ransakning vid Domstol i
den ort , der brottet uppgifves vara
begånget , upplysning om brottets
verklighet och tillvarelse skall genom
skriftvexling med vederbörani
de söhas.
3:0 Ar den tilltalade redan till dödsstraff
eller högsta kroppsplikt såket
ansedd J då skola ock upplysningar
om det erkända eller eljest yppade
brottets verklighet och beskaffenhet,
jemte Målsegandens yttrande , infordras
; och åligger det sedan Domaren
, som sist dömt, att bestämma
, huruvida ytterligare ransakning
må företagas, eller om den
brottslige bör till det straff, hvartill
han redan blifvit dömd, genast
befordrar.
LagUtskottets Betänkande N:o 37, si
Yrkar Målseganden , att ransakning
om det erkända eller eljest
yppade brottet skall anställas, eller
är brottet sådant , att derå foijer
högre ansvar, än det, hvartill den
tilltalade redan är skyldig ansedd ,
eller företer sig anledning , aft med*
brottslige finnas, som genom ransakningen
kunna upptäckas ; varde
då , genom Konungens Befallningshafvandes
föranstaltande, sådan ransakning
företagen ; men ej skall
den brottslige till den ransakning
inställas, med mindre så är, att
Domaren, sorn ransakningen förrättar,
det nödigt pröfvar ; utan må
ransakningen i den brottsliges frånvaro
för‘sig gå; hvarefter RansakningsProtocollet,
genom Konungen»
Befallningshafvandes försorg , tillställes
den brottslige i häcktet, der
han förvaras , och tillfälle honom
lemnäs att sig förklara, innan i
saken slutligen dömes,
4:0 Uppgifver fånge, sorn för mord ,
rån, stöld elter annan grof missgerning
å fästning eller allmän ar*
bets-inrättning , på längre eller
korrtare tid , insatt är, att han, in-|
nan han dömd blef, föröfvat brott,
g* fsagZTiskotléts Betänkande N-o SJ.
för hvilket han ännu ej undergalt
ransakning, eller yppar sig eljest
anledning lill sådant förhållande j
då skall underrättelse om hrottets
verklighet i vanlig ordning inhemtas.
finnes brottet hafva skett ,
och fordrar Målsegande , att ransakning
derom vid vederbörlig
Domstol anställes , eller anser Ko»ungens
Befallningshafvande i den
ort, der brottet är begånget den
brottsliges fällande skola föranleda
till förhöjdt ansvar å honom , eller
raasakningen medföra "Upptäckt af
andra i brottet möjligen invecklade
personer; varde ock då, genom
Itonungens Befallningshafvande^
föranstaltande, ransakning företagen
• roen ej skall fången till den
ransaknings undergående utlemnas,
derest icke Domaren äskar hans in-»
ställande; utan förfares på sätt i
»äst föregående punkt är förordnad!,
j‘.o Öfver förnekad ransakning ege ej
den brottslige besvär anföra,
Till Bikets Höglofl. Ständers närmare stär^
skådande varder detta Förslag vördsamligen
öfverlemnadt.
Stockholm den 31 Janusrii i82§°
LagUtskottets Betänkande N:o 38. 23
Antom till Expert. Utskottet den 23 Mars ig2Q.
N:o 38.
Betänkande öfver Herr Fredric
Leonard Rosenqvists Motion om
ändring af 3:dje §. i 21 Cap.
Rättegångs-Balken,
I Memorial, som Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den 12 sistlidne December till lagutskottet
remitterat, har Herr Fredric Leonard
Rosenquist, i uppgifvet ändamål att
bereda botmedel mot det öfverhandtagande
begäret att anställa Rättegångar, väckt fråga
om ändring af 3 §• i 21 Cap. RättegångsBalken
samt i sådant afseende anfört, att,
ehuru det kunde antagas, att , derest första
punkten af berörde lagrum samt den alfvarsamma
föreskriften i Kongl. Brefvet den 27
Maji 1801 af Domstolarne strängt och samvetsgrann!
följdes, manga, åtminstone mindre,
Rättegångar skulle afböjas; så blefve deremot
nu, efter Motiotiairens tanka, sådane föga
bättre än uppmuntrade, genom den af ganr
ska många både Under- och Öfverdomare
sjelftagna rättigheten, att antingen emellan
Rarterne qvitta Rättegångskostnaden eller ock,
såsom det gemenligen hette, skäligen janika
Log Utskottets Betänkande N:o 38-
den, Och som denna qvittning eller jemkning
icke blott vöre i Lagen alldeles förbuden,
utan o.ck, när den ena Parten vunnit
iner än den andra, innefattade en uppenbart
orättvis åtgärd; så föresloge Motionairen, att
nämnde lagrum måtte, i enMghet med Nya
Lagförslaget, andras till följande lydelse ;
”Nu kunna Parterne ömsom vinna
”och tappa: pröfvas vinst och förlust
i det närmaste jemlik vara;
”stånde hvar sin kostnad; vinner
”den ene betydligen mer, än den
' andre; gånge ersättning ut till ho”nom,
som mest vunnit , dock med
”minskning, efter som skäligt pröf”yas,
i moa af hvad han i saken
förlorat,”
Härvid ansåge dock Motionairen , till vinnande
af större tydlighet och säkerhet, följande
tillägg böra göras;
Å den kostnads-ersättning, som sålunda
sökes, böE noga förteckning
af Partén ingifvas; och ege Domaren
icke magt att deruti annan ändring,
nedsättning eller jemkning
göra, än den, som finnes stå i jemfö.
rligt förhållande till vinsten och
föjlusten, eller, om ersättningtba?
LagUlsÅottets Betänkande N:n 38. 55
loppet blifvit i någon punkt högre
upptaget, än Expeditions-, Markegångs-
eller Skjuts-TaXor bestämma,
eller eljest oskäligt blifvit utfördt,
Domare , som åsidosätter
detta Lagens stadgande, betale sjelf
å egne medel Partens kostnad oafkortad
, enligt den af honom till
samme Domare ingifna Räkning;
och vare högsta Aklagaremagten skyl.
dig att berörde ersättning Domaren
affordra och hos honom uttaga låta*
Utskottet, som tagit detta ämne i öfvervägande,
anser rättvisan fordra, att den part,
Sorn genom slutlig dom vinner sin sak, och
hvars talan således måste antagas hafva varit
på Lag grundad, äfven erhåller ersättning
för kostnad och skada, som Rättegången honom
tillskyndat, antingen saken må hafva synts
mörk och tvifvelaktig eller ej, och ehvad serskilde
Domares eller Instancers begrepp derom
varit sammanstämmande eller skiljaktige,
från hvilken regel något undantag, efter Utskottets
tanka, icke i annat fall bör egarum,
än då kärande part vinner sitt påstående eller
svarande från käromål befrias på grund
af edgång i egen sak, Utskottet delar äfvert
Jdotionairens mening, att denna regels antagande
och tillämpning skulle i betydlig mort
bidraga till onödige Rättegångars förminskan?
2 6 LagUlskottets Betänkande N'-o 38.
de. Men som det af Motionairenyrkade utbyte
af 5 §, 121 Cap. RättegångsBalken i
nu gallaude Allmänna Lag mot 3 §. af 27
Cap. RättegångsBalken i LagComiténs förslag
till ny allmän Civil-Lag, efter Utskottets
tank3, icke fullkomligen uppfyller det ändamål,
sorn dermed åsyftas, oell Utskottet äfven
linner det af Motionairen föreslagna tillägg
icke vara lämpligt; så, enär den rättsfråga,
som är föremål för 21 Cap. RättegångsBalken,
utgör ett serskildt af andra rättsfrågor alldeles
oberoende ämne, och nämnde Capitel
således kan, utan inverkan på Lagens öfrige
Btadganden, helt och hållet förändras7, samt det
af LagComitén utarbetade Lagförslag , i fråga
om rättegångskostnad och skadestånd, ej
allenast hvilar på den af Utskottet här ofvan
godkända grundsatts, utan ock är i sina
bestämmelser sådant, att det, efter Utskottets
omdöme, kan, med ringa förändring, såsom
lag antagas och i gamla Lagen lämpligen
införas, anser Utskottet sig böra, i nära likhet
med hvad Lagutskottet vid 1823 års
Riksdag tillstyrkte och Rikets Ständer da
gillade ,
föreslå ,
att 2i Cap. RättegångsBalken mat"
te erhålla följande lydelse;
-Utskottets betänkande !ST:o 38. 37
1 §,
”Hvad den, som salen vinner,
”trängd varit att d Rättegången
flosta, skall den, som tappar, gällda
honom ater. Ej må någon från
"den kostnads-ersättning befrias,
rutom i de fall, sorn i 2, 3 och 4
”////. säges.
3 §•
,}Har någon vunnit derigenom,
"att edgång blifvit honom ålagd elller
tillåten 5 dd vare vederparten
"ej skyldig att hans kostnad gällda.
Samma Lag vare, der nd”gon
vunnit befrielse, förthy att
”Ed honom ej anf örtros kunnat,
"då han eljest pligtig varit att den
»aflägga.
3 §•
”JNu kunna Parterne Ömsom vin"na
och tappa: pröfvas vinst och
’förlust i det närmaste jemlike va*’ra
1 stånde hvar sin kostnad:
*’vinner den ene betydligen mer,
"än den andre 5 gånge ersättning
”ut till honom, som mest vunnit}
Lagutskottet* Betänkande N:o 38.
”dock med minskning, efter sorn
"skäligt prof vas, i mon af hvad
”han i saken förlorat.
4 §•
nIIar Svaranden vid Rättegdn"'gens
början, eller sedan, medgif*’vit
hvad Käranden slutligen vun,
Jnit, och har denne ändock sa*
ken uppehållit, då skall han ej
”ersättning njuta f ör den kostnad,
”som efteråt använd blifvit; utan
''vare han pligtig, att gälda Sva”randen
den kostnad åter, sorn j,
iigenom sakens uppehåll, den se5
"nare ådragen är.
5 §,
* 'Ehvad räkning ingifven är eller
"ej, prof ve Rätten till hvad belopp
”den kostnad skäligen uppgått,
''sorn Parten använda måst på
”resor och hvad mera för Rättey.
gångens utförande nödigt varit,
6 §,
JiÄr Urtima Ting i saken hållet;
f,vare dock den, som saken tap•
LagUtskottets Betänkande N:o 38. 29
"pär, ej skyldig att större kostnad
”gälda, än som åtgå. skolat, om
"saken vid Lagtima Ting helland.
”lad varit.
1 §•
"Finnes den, som Hufvudsakert
”vinner, hafva serskildt lidit, vare
17sig af det förfång, vederparten
”i sjelfva saken honom tillskyndat,
''eller deraf, att denne hans rätt
"oskäligen uppehållit, eller genom
"qvarstad eller förskingrings förbud,
hvarmed hans egendom be~
”lagd varit, eller derigenom , att
”Dom i verkställighet gått, innan
”den laga kraft vunnit, eller pii
"annat dylikt sätt, då skall den,
"som tappar, dömas att skade”stånd
gifva, efter hvad Gods
"Män bestämma.
Detta förslag öfverlemrias vördsamligen
till Rikets Höglofl, Ständers närmare pröfning*
Stockholm
den 5 Februarii i8?9*
30 Lagutskottets Betänkande N:o 39.
Ankom till Expetl. Utskottet dea 5 Febr. z 819;
N:o 39,
Vördsamt Memorial,
Sedan LagUtskottet; i afgifvet Utlåtande
(N:o 8) af den 2 i denna månad, på anför-»
de skäl, förklarat sig ej vara behörigt att faga
befattning med Harr DomProsten Holm1-  stroms, Herr Prosten Dedehinds samt Hers
Johan Jacob Klemans från Högvördige PresteStåndet
samt Valloflige BorgareStåndet till
Utskottet remitterade Motioner , angående
ändringar oell tillägg i Instructionen för Rikets
Ständers Justitieombudsman ; så hafva,
enligt hvad serskildte till Lagutskottet ankomne
Utdrag af Respective RiksStåndens i
detta ämne haline Protocoll vid handen
gifva, Välloflige BorgareStåndet samt Hedervärda
BondeStåndet berörde Utlåtande gillat 5
hvaremot Högloflige Ridderskapet och Adeln
ansett ärendet tillhöra LaglTtskottets uppta-»
gande och behöriga behandling samt Högvördige
PresteStåndet detsamma till Utskottet
återförvisat 5 hvilket förhållande Utskottet
härmedelst får hos samtlige RiksStånden vördsamligen
anmäla, för vidtagande af den åtgärd,
som, 1 anledning af 44 §. 3 Mom. af Riksdagsordningen,
kan finnas böra härutinnan vidare
ega rum. Stockholm den 3x Januarii 18ig.
LagUiskotuts Utlåtande N:o 4o. 31'
Ankom till Exped. Utskottet den 2j Mars 1829.
N:o 40.
t
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Majtts Nådiga Proposition,
angående Strafflag emot Negerhandel
och delaktighet deruti.
Till LagUiskottet hafva samtlige Riks»
Stånden öfverlemnat följande :
*’Kongl. Majis Proposition till Ri.
”hets Ständer, angående Strafflag
”emot Negerhandel och delaktig"het
deruti; Gifven Stockholms
”,Slott den i3 December 1828.
”Genom en den 6 November t 8 2 4 med
Hans Maj:t Konungen a f Stora Brittannien
och Irland af slutad Tractat till Slafhandelns
af skaffande , har Kongl. Majit förbundit
Sig att, så. fort ske kunde, i samråd
med Sveriges Rikes Ständer och Norriges
Rikes Stor-Thing, utfärda Strafflagar,
i öfverensstämmelse med h vartdera
Landets Lagstiftning, för att med ett efter
förbrytelsens beskaffenhet af pass eidt straff
belägga allt deltagande af Svenska och
Norrska undersåtare uti Negerhandeln.’'
LagUtskoltets Utlåtande N:o 40. 3*
, ”Till fullgörande af en slik förbindelse
har Kongl. Maj-.t, gemensamt med Norriges
StorThing, redan stadgat en Straff-Lag i
detta amne , gällande för Norrige , och,
till beredande af ett lika ändamål, äfven
i afseende ä Sverige, vill Kongl. May.t, efter
StatsRddets och Högste Domstolens ho.
rande , nu föreslå Rikets Ständer följandet
Straff. Lag emot Negerhandel och delaktighet
deruti
,lDen , som med vett och vilja bortjö
rer en eller flere Negrer, i den afsigt att
bringa dem såsom Slafvar till något ställe,
hvar som helst, eller f ör att sälja eller
drifva handel med dem sorn Slafvar, eller
med vett och vilja tager om bord, anhåller
eller inspärrar på något fartyg en eller
flere Negrer, i uppsåt att bortföra eller till
något ställe införa dem som slafvar, den
skall hafva lif sitt förbrutit.
2 §.
Lag samma vare för den , som , sjelf
eller genom andra, utrustat, upplåtit eller
befraktat fartyg till Negrers bortförande,
och
LagUtskottets Utlåtande N:o 40.
33
och derigenom bidragit till fullbordan af
de i förenämnde /. utsatte brottsligheter♦
Har brottet ej blifvit fullbordadt, straffes,
om det är Man, med Fästnings-arbete, och
om det är Qvinna , med Tukthus-arbete för
lifstid."
Den , som, utan att förbrytelsen Iean
hänföras till någon af de i 1 och 2 //.
omförmäldte, sjelf inlåter sig i handel om
fil eger slaf var, eller såsom Agent är behjelplig
vid Negrers'inköp eller försäljning, eller
befaller, leger, hjelper eller råder någon
annan till Negrers bortförande eller
handel’med dem såsom Slafvar , eller , genom
anvisning af medel, personlig tjenst,
contract om lån , försträckning eller af händande
af penningar eller penningars värde
, säkerhets eller andre documenters utfärdande
för person eller gods, vetande
befordrar Negerhandel eller Negrers behandlande
såsom Slafvar, straffes, om det
är Man, med fästnings- och, om det
är Qvinna, med tukthusarbete från 5 till
■" t*
a o ar.'
Bihang till Rikt-St, Prot, *8*8 oek 1829, 7 Sami* 3
g:cfe Haft,
3i Utlawis $T:Ö 40,
4 §•
”Har någon af besättningen å ett på.
Negerhandel eller Negrers bortförande uti
gånget fartyg, antingen förut, eller när
han slik tjenst sig åtog, fått kunskap att
Skeppet var till sådant ändamål ämmadt,
så bor densamma enär sådant begagnande
af fartyget under hans vistande derå inträffar,
ändock att han med Negrerne eller
deras behandling sig icke befattar, straffas
med arbete ä Fästning från g till 8 ar.
5 §•
”Häfver någon på annat och mindre
verksamt sätt gjort sig delaktig i någon
af omförmälde fösbrytelser, straffes
med arbete å Fästning eller Tukthus från
i till 4. år.”
5 §,
^Svensk Embets- och Tjensteman, som
i ulofningen af sin befattning, antingen
uppsåtligen gynnar Negerhandel, eller ock
på annat sätt gör sig skyldig till delaktighet
deruti , skall för sådan brottslighet J
enär han ej dömes till dödsstraff eller lifstidsarbete
d Fästning, undergå , jemte fört
lust af tjonsten, dubbel bestraffning ernof
LagXJtskötuts Ui\aiandt $7:o 40. 35
den, som hän ofvan för enskilde personer
är stadgad.”
”Det skall ock al ig ga hvarje Emb etselia'
Tjensteman att i allt hvad på honom,
i och för hans befattning md ankomma,
med nit efterspana, och till åtal befordra
Öfverträdelser af denna Lag , gå vederlöf
rande med erforderlige upplysningar i detta
afseende till handa och sorgfälligt medverka
till de brottsliges gripande och in~
ställande till ansvar viel behörig Domstol i
Sverige , vid påföljd, att ali efterlåtenhet
härutinnan såsom tjenstefel alf varligen be*
ifras och straffas/’
7 §•
Brott emot denna Lag skola åtalas
och dömas vid behörig Domstol å den ort
é Sverige, der brottet blifvit begånget, et*
ler, enär det skett utrikes, å den ort i Riket
, dit den brottslige först ankommer”
8 $.
*’Svensk undersåtes fartyg, som finnes
föra Negerslaf var eller taga dem om bord,
vare, jemte den laddning detsamma i öfj
rigt innehar , förb rut eif
g6 LagVtskottets Utlåtande N:o 40.
"Likaledes skola de penningar, eller
deras värde, sorn, efter hvad uti 2 och 3
ff. fårmäles, blifvit i och för Negerhandel
betingade, eller om de dertill blifvit använde
, deras motsvarande belopp, vara förverkade*'
'’Af
hvad sålunda dinnes förbrutet
skall, när dtalet sker vid Domstol i Sverige,
hälften tillfalla Kronan, och hälften den,
so/n brottet upptäckt och gil tat bevisligt gora.'1
" DÖmes åter till slik confiscation å
Utrikes ort vid de ser skilde Domstolar, dt
hvilka Kongl. Majd, efter Tractat med främmande
Magt', uppdragit Domsrätt i ämnet,
skall hvad Svenska Staten , efter sådan
Domstols beslut, tillkommer i behållning,
sedan omkostnaderna af gått, vara Konungens
ensak"
9 §•
"Denna Lag skall icke lämpas till den
händelse , att Svensk undersåte för eget behof
begagnar samt i sådant ändamål köper
eller säljer Slafvar endast inom det
land , der eganderäit Öfver Slaf ar är, efter
landets Lag, gällande. Föröfrigt upphör
eganderätt öfver en Negerslaf ,
sd snart han ankommer på Svensk grund,
dä han frän samma Ögonblick är fri.
LagUtskottets Utlåtande N:o 40. 37
Kongl. Maj-t forblifver Rikets Stander,
med all Kongl. Nåd och ynnest, städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
A- Thuring.'’
Utskottet, sam jenfival erhållit del af de
1 Konungens StatsRåd samt hos Konungens
Högste Domstol i ämnet haline Protocoll,
har tagit ofvan anförde Lag-Förslag i öfvervägande;
och som Utskottet anser samma
Förslag, hvilket är öfverensstämmande med
den Straff-Lag emot Negerhandel, som Konungen,
med Norrige® StorThing, för Norrige
redan utfärdat, icke vara stridande emot Svenska
BrottmålsLagarnes allmänna grunder eller
innehålla några derifrån afvikande straffbestämmelser;
så
tillstyrker Utskottet ,
att Kongl. Majus ifrågavararfde Nådiga
Proposition , angående Straff-;
Lag mot Negerhandel och delaktighet
deruti, måtte af Rikets Ständer
antagas;
hvilket dock, tillika med en Ledamots serskilda
mening, till R. H. Ständers pröfning
vördsamligen öfverlemna*.
Stockholm den 5 Fehr. 1829.
38 %agUi$h6lltis Utlåtande N:ö -Jo;
JResermtioner till Protocolleu
H err Professoren Bexell uppläste följande
anförande: "Den föreslagna Lagstiftningen
emot handel med menniskor innefattar en
förädling af vår jordiska varelse och är ett
steg taget närmare intill dess eviga upphof.
Den är ett trofast löfte åt den förnedrade
menskligheten om en gladare utsigt öfver
Jifvet, — ett redligt handtag utsträckt mot
alla folkstammar på jorden. Afven jag lemnade
min röst för det ädla Lagförslaget och
jag skall, så länge jag andas, aldrig upphöra
att tacka Gud för den glädje, Han ibland tids—
pröfningarne mig tilldelade, då jag ifrån mitt
obemärkta runi i den lagstiftande församlinf
gen fick tillfälle att bidraga till delta i Lagstiftningsväg
tagna stora steg framåt. Men
då mina handlingar, — mina yltrade täuke*!
sätt, äro det enda, som efter min försvinnande
varelse qvarstår r-är allt annat jordiskt
sjunker undan och en utsigt af oändlighet
öppnar sig för mig; anser jag mig
skyldig att i detta vigtiga ämne ytterligare
låter upprepa mina, under öfverläggningarne8
flere gånger yttrade tänkesätt.
Då det brott, hvarå straffbestämmelse
af Svensk och Norrsk lagstiftning äskås, både
i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition CN:o
,4 a sidan i, raden 9). och i den deri a bero»
ffagUtskottets Utlåtande Nio 4o.’ 3 g
pade (ractat emellan Hans Majit Konungen
af Sverige och Norrige, å ena, samt Hans
Majit Konungen af Stora Britlanien och Irland,
å andra sidan, eger benämning af Slaf~
handel, har mitt hjerta , sorn innerligen er^
känner sin skyldskap med hela det på jordklotets
vidsträckta yta utbredda, efter friheten
och ljuset trängtande menniskoslägtet,
[varmt slutit sig till den önskan , att förenämde
allmännare benämning Slaf handel, i stället
för den inskränktare benämningen Negerhandel,
måtte uti sjelfva Lagstiftningssprå-*
ket införas, eller ock ordet Negerhandel deri
bibehållas med tillägg af Slaf handel. Ingen
enda stam af det stora menniskoslägtet skall
då, hvarken nu eller framdeles, få anledning
att med tårfulla, blickar fråga: Hvarföre
skyddade Ni endast väre svarta Broder,
Negrerne? Behöfde för denna min nu framställda
enskilda öfvertygelse jag någon ytterligare
autoritet.
Jag egde deh redan
af StatsRådets protocoil den 13 Dec. 1828 j
der ingenstädes Negerhandel , men öfverallt
den allmännare benämningen Slaf handel förekommer;
— vidare eger jag den i Högsta
Domstolens Lagförslag, hvilket likaledes öfver
allt hyllar förenämde åsigt , och jag går
att ur motiverne till detta Lagförslag (sid.'
ht 6) anföra ’’Om tillämpningen af de strafflagar,
hvilka funnits nödvändiga till fårekqmmynde
af en afskyvärd handel med
Lagutskottets Utlåtande N:o 4o;
menniskor, icke skall inskränkas pd ett sätt,
som möjligen kunde förfela det åsyftade
ändamålet i dess allmänna omfattning ,
torde det ock böra iakttagas, att förbud
emot sadan handel afser, icke allenast Negrer
, utan jemväl alla andra menniskor,
som kunna utsättas för sia fveri, hvilken
utsträckning, emot hvad Justitia?-Departementets
förslag innehåller, Högsta Domstolen
jemväl t pd sådan grund, i föregående
förslag i allmänhet antagitDen invändning,
att något allmännare förbud emot Slaf*
handel icke behöfs, då conjuncturerne i den
stora verldshandel för närvarande icke gynna
någon annan handel med menniskor, än
den med Negrer,’ torde föga förtjena någon
vederläggning. Hvilken analogie i Norrsk
Lagstiftning, Norrska Justitiae-Departementets
ofvanåberopade förslag åsyftar , känner
jag ej. >— Det vet jag med visshet, att Svenska
Lagen ännu saknar straffbestämmelse för
Slafhandel i allmänhet. Det vet jag med
visshet, att den nu stiftade strafflagens utsträckning
äfven till slafhandel i allmänhet
skall uti de mest aflägsna tidehvarf, såsom ett
ljust och stjernklart minne , qvarstå öfver
ji8a9 års Lagstiftning, hvilken derigenom unjj
dan slafveri och förnedring sökte rädda ,
icke en enda, utan alla menniskostammar
på jorden.
LagUtskottets Betänkande N:o 4l. 41
Jag bar klart uttalat min enskilda öfvertygelse,
och jag skall troligen icke derföre
misskännas hvarken af samtid eller af efterverld.
Mina förhoppningar sträcka sig dessutom
efter ett högre , ett varagtigare bifall
än jordens. Och bönfallande för den goda
saken kastar jag mina blickar upp emot hirnmelen
och Gud.”
I detta anförande instämde RiksdagsFullmägtigen
Börje Börjesson från Hallands
Län.
Ankom till Exped, Utsk» don 24 Mars 1829.
N:o 41,
Betänkande öfver de af RiksdagsFullmägtige
Herrar P. Lindqvist
och A. Landegren väckta
Motioner om ändring af a och
3 i 14 Cap. MissgerningsBalken.
Hos Vallöf!. BorgareStlndet har RiksdagsFullinägtigen
Herr P. Lindqvist, i afgifyet
42 Lagutskottets Betänkande Nio 4ii
Memorial, andragit, att, ehuru uppställningen
af 2 §. i 14 Cap. MissgerningsBalken syntes
utmärka, att det i berörde lagrum stadgade
ansvar för den, som slår sin stjuffader eller
stjufmoder, svärfader eller svärmoder, stjufsvärfader
eller stjufsvärmoder , bör sålunda
tillämpas, att den, som vid samma tillfälle,
eller å serskilda tider, slår t. ex. både svärfader
och svärmoder, och derföre på en gång
tilltalas, skall böta Etthundrade Daler för
hvarderas våldförande, och således tillsammans
Tvåhundrade Daler ; så skall dock i'
dylika mål vid Domstolarne olika förfaras;
hvarföre Motionairen, till undanrödjande af
villrådighet och skiljaktighet härutinnan, föreslagit
, att sista momentet ‘ af berörde §.
mätte erhålla följande lydelse :
”Slår någon sin Stjuffader eller
Stjufmoder, Svärfader eller Svärmoder,
Stjuf svarf ader eller Stjuf,
svärmoder, bote för hvarderas öfver/allande
hundrade Daler
Derjemte, och då lydelsen af 3 §. i samina
Capitel och Balk , angående ansvar för
smädeord emot Stjufföräldrar eller Svärföräldrar,
vore sådan, att deraf tilläfventyrs skulle
kunna antagas, att straffet är enahanda,
ehvad bägge Svärföräldrarne oqvädas eller
ggdast endera af dem , samt Kongl. Brefvet
LagZhsiottets Betänkande N:o 41! "45
tlen 15 Julli 179G stadgar, att, om någon på
en gång lagföres oell dömes för slagsmål ä
stjuf, och svärföräldrar samt smädeord emot
dem, ansvaret för smädeord skall anses inbegripet
under ansvaret för våldet, har Herr
Lindqvist, enär dessa stadganden gifvit anledning
till olika begrepp om lagens rätta
mening för de fall, att, till exempel, Mag slår
Svärfader, och på samma gång, eller vid annat
tillfälle, yttrar smädeord emot svärmoder , i
hvilken händelse en del Domare anse Mågen
skyldig till ansvar för bägge brotten serskildt,
då deremot andre förklara, att ansvaret
för oqvädinsord emot svärmodern inbegripes
i ansvaret för slag å svärfadern, hemställt ,
om icke den förklaring Öfver nämnde Kongl.
Bref md meddelas, att Mag, som siar Svär~
fader, och tillika oqvädar Svärmoder, samt
derföre tilltalas, skall hota för hägge hrotten,
nemligen får det ena Hundrade och får
det andra Femtio Daler,
Sedan berörde Memorial blifvit, den X *f
gistlidne December, till Lagutskottet remitteradt,
har RiksdagsFullmägtigen Herr ALandegren,
i anledning af Herr Lindqvists
omförmälde Motion, med åberopande af 56
§. i Riksdagsordningen, uti skriftligt, den al
nästföljande Januarii, till Ståndet inlemnadt
anförande, yrkat, att, enär, till förekommande
af olikhet i lagskipningen, det vöre lika slö*
44 LagUtskottets Betänkande N:o 41.
digt att få bestämdt stadgadt, att, utom de i 2
§. af 14 Cap. MissgerningsBalken utsatte Etthundrade
Dalers böter för Svärfaders eller
Svärmoders öfverfallande, serskilde böter, enligt
34 och 35 Cap. MissgerningsBalken, jemväl
böra ega rum för de flere eller färre
sår, slag eller åkommor, som vid sådant tillfälle
kunna utdelas, äfvensom att, enligt 3 §.
i 14 Cap. af samma Balk, Ansvaret ej bör
vara lika, om smädeord fällas endast emot Fa^
der, eller Moder, eller emot dem bägge, eller
emot Svärfader eller Svärmoder, eller emot
bägge, Lagutskottet måtte sättas i tillfälle
att fullständigt förtydligande af i frågavarande
tvänne §§. föreslå; och är jemväl detta
anförande till LagUtskottet öfverlemnadt,
för att, i sammanhang med de af Herr Lilidqvist
väckte frågor, behandlas.
Utskottet har tagit dessa Motioner i öfvervägande;
och ehuru det, efter Utskottets
omdöme, är otvifvelaktigt , att ifrågavarande
lagrum böra så förstås och tillämpas, som Motionairerne
antydt; så, enär likväl skiljaktige
meningar derom funnits hos Domare ega
rum, och de ifrågakomne lagbuden icke torde
kunna anses så tydlige, att ali anledning
till olika tolkning saknas, finner Utskottet
sig böra
färeslå,
det måtte Rikets Ständer hos Kongn
Maj;t i underdånighet anhålla, att
LagUtskottets Betänkande N:o 4i. 4$
Kongl, Maj:t täcktes låta, genom
serskild Författning, förklara det
vara med lagens rätta förstånd och
mening i 1.4 Cap. 2 och 3 §§. MissgerpingsBalken
instämmande,
1:0 att de i 2 §■ utsatte böter förden,
som slår sin Stjuffader, eller Stjuf,
moder, Svärfader, eller Svärmoder,
Stjufsvärfader, eller Stjufsvärmoder,
skola för hvarje serskild persons
våldförande ådömas, så att den, sona
slår både Stjuffader och Stjufmoder,
skall bota Tvåhundrade Daler o. s, v.;
aio att den, som slår sin Sjnffader, eller
Stjufmoder, Svärfader, eller Svärmoder,
Stjufsvärfader, eller Stjufsvärmodfer,
skall, utöfver nyssberörde
ansvar, serskildt böta för sår och
slag, enligt 34 och 35 Cap. MissgerningsBalken
;
3:0 att det i 3 stadgade ansvar å den,
som fäller smädeord emot Fader,
eller Moder, bör så tillämpas, att
barn, som fäller smädeord mot både
Fader och Moder, och derföre
på en gång lagföres , skall , i ena
bot, straffas med Fyratio pär spö,
46 LagXJukottets Betänkande N:o 41:
Trettio pär ris, eller Tjuguåtta dägars
fängelse vid vatten och bröd 5
4:0 att de i samma §. stadgade böter för
den, som fäller smädeord emot Styfföräldrar,
eller Svärföräldrar, skola
serskildt åläggas den brottslige för
hvar och en af dessa personer, mot
hvilken förseelsen sker, så att den,'
som fäller smädeord mot både Styffader
och Styfmoder, skall böta Ett*j
hundrade Daler o. s, v. J
5:0 att således den,' som begår ett elles
flere af de i dessa lagens rum om-i
förmäldte brott emot serskilde personer,
skall för hvartdera brottet
till det i lagen utsatte ansvar dö-j
mas; dock så, att hugg och slag
samt smädeord emot en och samma
person icke med serskildt straff ber
läggas, utan ansvaret för smädandet,1
i thy fall, anses våra i ansvaret
för våldet inbegripet, samt att, der
förvandling af böter skall ske, lagens
stadgande om högsta kropps*
plikt ej öfverskrides.
Ddck varder detta förslag till Rikets Hög-?
Jofl. Ständers ompröfvande vördsamligen hem-»
ställdt. Stockholm den 5 Februarii 1829#
LafUtshottetS Betänkande N:o 43;
Antom till Exp. Utskottet der» 24 Mars »829,
N:o 43.
Betänkande,' i anledning af åtskilige
utaf Herr Professoren
P. O. Gravander framställde
frågor, rörande tillägg i, eller
förtydligande af 1686 års Kyrkolag
samt flere i anledning deraf'
Utfärdade Kongl. Författningar.
Af Herr Professoren P. O. Gravander hafva,
uti ett till Högvördige PresteStåndet ingifvGt
och till Lagutskottet remitteradt Memorial,
åtskilliga frågor blifvit framställde, i
afsigt, hvilken dock ej allestädes blifvit uttryckt,
att erhålla vissa tillägg och för tyd 1 i—
ganden uti 1686 års Kyrkolag och i anledning
deraf utfärdade senare Kongl. Författningar.
Ehuruväl Utskottet; vid företagen gransk^
ning af dessa frågor, funnit dem alla vara
af den mindre vigtiga beskaffenhet, att de,’
utan behof af nya lag-stadganden, kunna dels,
med tillämpning af redan gifven Lag, upplösas
och besvaras, dels, till ingen vada eller
olägenhet, åtminstone för närvarande, utan
48 LagUtskottets Betänkande N:o 4a;
afseende lemnäs ; torde det dock tillhöra Utskottets
pligt att berörde frågor hvar för sig
upptaga, med bifogande af de anmärkningar,
som, i Utskottets tanka, verka till afslag å den
väckta Motionen; hvadan, i den ordning af
Motionairen blifvit följd, Utskottet går att
öfver alltsammans punktvis sig kortligen
utlåta.
Första Fr äg am
Huru skall döfstum Qvinna, som utom
äktenskapet fädt barn, skrift as och aflösas ?
Då Motionairen sjelf uppgifvit ett satt,
som af en erfaren Pastor, vid en sådan händelse,
blifvit följdr, och som visserligen måste
vara det rätta, nemligen att genom det
vanliga, länge kända, samtalsmedlet med döfstumma,
genom teckning, bibringa synderskan
begrepp »ra ändamålet af den religions-act,
hvartill hon blifvit kallad, och enär, genom.
Kongl. Brefvet till Stockholms Stads Consistorium
af den 11 Mars 1775, redan finnes
stadgadt, huru med dumbar, vid undergåendet
af offentlig så kallad Kyrkoplikt, skall förfaras:
synes det, lyckligtvis sällsynta, fall,'
som af Motionairen blifvit uppgifvet, icke
tarfva någon serskild lagens föreskrift, helst
tillämpningen af allmänna Stadgar till enr
skildta
LagUtskottets Betänkande N:o 4.2. 49
skildta fall alltid måste lemnäs åt den tjenstförrättandes
eget omdöme, eller åtminstone
5t utvägen att söka upplystare förmans råd.
Andra Frågan:
År det tillräckligt, att tr olof vade persöner,
allena uti till Consistorium ingifven
skrift, begära Skiljobref, eller bör icke til.
lika fordras Pastors intyg, att häfd veterligen
icke mellankommit, samt Gifto/nans
skrif tliga samtycke till skiljsmässan ?
Härå svaras, att, som ej mindre Allmänna
Lagen, uti 4 Cap. 4 §. GiftermålsBalken,'
an nu gällande Kyrkoordning, uti 16 Cap.
I och 2 §§., uttryckligen förutsatt mellankommen
häfd såsom ett hinder för trolofning»
upphäfvande, samt Kongl. Förordningarne a£
den 3 och 27 April agio sedermera utstakat
de vilkor, under hvilka skiljsmässa äfven
mellan trolofvade, der häfd tillkommit, beviljas
ma; så äro DomCapitlens rättighet och
pligt att, före meddelandet a£ trolofningsskiljobref,
inhemta i besagda hänseende så
tillförlitliga underrättelser, som erhållas kunna,
redan, genom en härutinnan ingalunda
upphäfven eller förändrad lag, tillräckligen
bestämde. — Vidkommande åter fordran af
Sitt, lill Riki, Si, Pret. igrS och isig, 7 Sami, 4
g :de Haft.
5o J.cg Utskottets Betänkande N:e 44,
gifforoans samtycke, *5, enär hvarken stiftajen
af Rikelä Civila eller Eeclesiastika Lag
derom något förordnat ,’ lärer det godkända
skälet dertill hafva varit, att äktenskaps ingående
bör vara en frivillig handling, till
hvilken val, med hänseende till dess vigt,
behörig målsman hör ega att bifall gifva, eller
på skäliga grunder förvägra, uien ingalunda
deremot hafva magt att förbindelsens
upphärvande, irman den genom kyrkans band
blilvit bekräftad, förhindra. Rättigheten att
icke ingå äktenskap måste vara hvarje, afvert
omyndig, qvinna, utan vilkor, föcbehållen ,
helst denna rättighet, giftomannen oåtspord,
ian genom nekande i sjelfva brudstolen med
all laga kraft och verkan utöfvas.
Iredje frågan:
Behof ver Pastor till lysnings beviljande
för någondera af frdnskiljda, förut t rolofvade
personer, som hvarannan häfdat, fordra
företeende af något Document, som
försäkrar Barnens rätt till arf efter deras
t. ex. i nytt gifte trådande Fader?
Då häfd mellan trolofvade af Lagen arv*
ses såsom ett börjadt äktenskap, blifver det
af Kongl. Förordningarna den 3 och 27 April
1810 en följd, att samina försigtighet vid
lysnings utfärdande för »idane f{ånskiljda per
-
sLngUtsiottets Beläniandt Nm 4*. 51
tonér bör iakttagas, som för dem, hvilkas genom
vigsel fullbordade äktenskap blifvit lagligen
upplöst. Lagens stadgande om afvittring
mäste äfven här tillämpas.
Fjerde Frågan:
Om trolofvad qvinna, hvilkens fästeman
henne förlupit, för Domaren döljer,
att hon af den förlupne blifvit häfdad,
hvarigenom om det sedan framfödda barnets
arfsrätt intet kan i Rättens Protocoll
intagas, huru försäkras dd sedermera denna
arfsrätt ?
Detta blifver en rättsfråga, som af Domaren
måste pröfvas, när åtalan sker. — Någon
ny lagföreskrift kan icke här lämpligen
föreslås; —är ej eller af Motionairen yrkad,
eller föreslagen.
Femte frdgatn
Med hvad näpst lor det gäckeri anses,
att en trolofvad Man, som sjelf bjudit till
Bröllopp, svarar Nej i Brudstolen ?
Då det är hvardera Contrahentens lågliga
rättighet alt svaja Ja, elier Nej, lärer
LngUtskoiiels Betänkande N:o 4a.
utöfvandet deraf icke kunna medföra något
ansvar inför yttre rätt. Det moraliska klandrets
och den Kyrkofaderliga föreställningens
områden ligga utom den Juridiska Domare-;
befattningens gräns.
Sjette Frägan:
Kan gräns eller ansvar sättas för länge
uteblifven vigsel efter skedda lysningar
till äktenskap ?
Författning härom kan visserligen utfärdas.
Det på Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning
af utsedde Comiterade författade och
af trycket nyligen utgifne Förslag till ny
Kyrkolag utsätter, i 4 Gap. 13 §., sex veckors
tid efter sista lysningen, hvarutöfver,
,'utåra högst vigtiga skäl* vigsel icke uppskjutas
må; men då spridda delar af berörde
förslag, ryckta utur sitt sammanhang , icke,’
utan tvingande nödvändighet, torde böra till
antagande föreslås, eller ens till granskning
föret3gas, och enär den hittills uti ofvanuppgifna,
sällan förekommande fall med fördel
begagnade utvägen af christligt ömma och alfvarliga
föreställningar, samt, i nödfall, af anmälan
hos DomCapitlet, synes göra något
Fagstadgande härutinnan ännu umbärligt;
finner, för sin del, Utskottet äfven denna fråga
kunna till granskningen af det nya Kyr«
LagUtskoitets Betänkande N:o 43* 5 3
iolags-förslaget i hela sitt sammanhang, utah
vada, uppskjutas.
Sedan Utskottet sålunda serskildt redovi^
saf så väl för hvarje af de i Motionen upptagne
frågor, som för sina åsigter af deras
besvarande, återstår för Utskottet endast att
slutligen upprepa hvad redan i början blif-»
yit antydt, nemligen att ,
enär föreskrift af Lag för de af Mot,
tionairen uppgifna fall antingen rei
dan finnes, eller ock kan, utan.
farhåga för betydlig olägenhet, alldeles
umbäras, Utskottet finner sig
sakna alla skäl att den väckta Motio-'
nen i alla, eller några dess delar
med vördsamt tillstyrkande underj'
stödja;
Underställande dock Utskottet detta sitt ut^
låtande Rikets Högloflige Ständers eget upp^
lysta bepröfvande.
Stockholm den 5 Februarii 1839.
. Ankom till Exped. Utskottet den 4 Mari 1819! 1
N:o 43.
Vördsamt Memorial.
Sedan LagUtskottet, i Betänkande af den 17
sistlidne Januarii, N:o 27, förklarat sig ej
54 Lagutskottets Betänkande N:o 38.
vara behörigt att till behandling upptaga
Herr Gustaf Grönhagens Motion , rörande
ändring i Instructionen får Rikets Ständers
Justitieombudsman; så hafva , enligt hva*
ankomne Utdrag af samtlige RiksStåndens i
detta ämne hällne Protocoll utvisa, Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högvördige
Preste-Ståndet berörde Utlåtande till Utskottet
återremitterat; men deremot Vallon.
BorgareStåndet samt Hedervärda BondeStåndet
detsamma gillat; hvilket förhållande Ut*
skottet får härigenom vördsamligen anmäla
till den åtgärd, som Rikets Ständer, i anledning
af 44 §. 3 Mom. i RikdagsOrdningen j
finna böra ega rum.
Stockholm den 34 Februarii 1839!
STOCKHOLM, Elmeus oeh Granbergs Tiyekeri, i8ijj
LcgUtslottets Betänkande N:o 44.' a
Antom till Exped. Utskottet den 10 Mars 1829*
N:o 44,
Betänkande, i anledning af Rikets
Ständers fl asti ti as- Omb näsmans
Embets-Berättelser och Allmänna
Redogörelse för den sedan
sista Riksmöte förflutna tid.
T ill Lag-Utskottets behandling hafva samt»
lige Riks-Stånden,'genom Protocolls-Utdrag,'
Ridderskapet och Adeln den .20, Högvdrdige
Preste Ståndet den 24, Vällcfl. Borgare-Ståndet
den 19, och Hedervärda Bonde-Ståndet
den 28 sistlidne November, öfverlemna! ej
allenast Rikets Ständers Justiti3?-Ombudsman$
genom trycket allmängjorda Embets-Berättelser
för iren 1823, 1824, j 82 5, 1825 och
1827, utan ock den Allmänna Redogörelse
för förvaltningen af Justitias OmbudsmansErobelet,
hvilken Justitia3-Ombudsmannens
i följd a£ 14 §. uti dess Instruction, den 4 sistlidne
November till Rikets Ständer aflemnat»
Utskottet, som ansett sig icke böra företaga
den, i anledning af berörde remiss och
Bih, till Riks, St. Prat. 1828-18*9, 7 Sami, 1,
£o;de Haft.
Lagö t skottets Betänkande Nio 4J.
jemlikt 2 Morn. i 33 §. af Riksdags-Otdningen,
Utskottet åliggande granskning, innan Utskottet
fått del af alla ifrån respective RiksStånden
till Utskottet remitterade motioner,
på det att Utskottet, vid pröfningen af de
»tedar sf Justitire-Ombudsmannens Etnbets-redogörelser,
som borde blifva föremål för Utskottets
Utlåtande, Kunde komma i tillfälle
att i sammanhang dermed pröfva de enskilde
Motioner, hvilka1 möjligen omfattade ämnen,
som uti någon af dessa berättelser äro upptagne,
har likväl funnit sig pligtig! att öfver
de frågor, som kunna serskildt behandlas,
afgifva sitt Betänkande inom den för Rikets
Ständers sammanvaro i Grundlagarne
bestämda tid ; och det är denna pligt, som
Utskottet nu går att fullgöra
Det
har dervid ej kunnat undfalla Utskottet,
hvilken väsendtlig skillnad sig företer
emellan den Allmänna Redogörelse för
förvaltningen af Justitias-Ombudsmans-Embetet,
hvilken 100 §. uti Regerings-Formen
samt 14 §. uti berörde Instruction ålägger
Justitia Ombudsmannen att vid hvarje Riksdag
till Rikets Ständer afgifva, och de serskildta
ZMlätanden, sorn han, enligt samma
§§., är skyldig att emellan Riksdagarne ärligen
genom trycket kungöra; ty då dessa
senare synes ämnade endast att gifva Allmänheten
enkla berättelser öfver de ämnen f
Lngl/tskoitfts Betänkande N:o 44. 3
som varit föremål för Justitias-Ombudsmannens
uppmärksamhet, under elen tidrymd iivarje
Berättelse omsluter, lärer deremot den förra
böra innefatta en till föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar ämnad allmän öfversigt
af Lagskipningens tillstånd i Riket, under
loppet af den tid, som förflutit, sedan
Rikets Ständer senast hade tillfälle att om
detta tillstånd taga kännedom, jemte anmärkning
äf de brister , sorn, under samma
tid , antingen i allmänna hushållningen eller
i gällande Lagar och Författningar, tilläfventyrs
sig yppat, samt förslag till de rät»
telser eller förbättringar , Justitise-Ornbudsmannen
kati anse af nöden. Att Justitia
- Ombudsmannen sjelf gjort denna skilnad
emellan Arsberättelserne och den Allmänna
Redogörelsen, derom vittnar inledningen
till Embets-Berättelsen för åren 1846
och 1847.
Nu, ehuru 2:dra Momentet i 33 §. af
Riksdags-Ordningen synes antyda, som skulle
endast den Allmänna Redogörelsen tillhöra
Utskottets befattning; likväl och då ej
allenast denna, utan jemväl Justitiae-Ombudsmannens
till respective Riks-Stånden , jemte
Redogörelsen, ingifne serskilde Embets.Berättelser,
blifvit till Utskottet remitterade ,
har Utskottet trott sig förpligtadt, på grund,
af föreskriften uti ofvanåberopade §:s i:a Ma*
LagjJtskettets .Betänkande N:o 44.
nient, alt jemväl upptaga och handlägga dessä
sistnämnde, så vidt de innehålla ämnen, livi!”
lia icke kommit att uti den Allmänna Redogörelsen
inflyta ; — och Utskottet tillförser
sig desto hellre Rikets Ständers gillande
af en sådan åtgärd, sorn Utskottet , genom
ett motsatt förhållande, skulle nödgas förbise
frågor, dem Rikets Ständer måhända icke
finna oförtjent© af deras uppmärksamhet.
Med antagande af denna grund för ärendets
behandling, har Utskottet, till vinnande
af mera ordning och tydlighet vid framställningen
af de anmärkningaT och yttranden j
hvartill Utskottet härutinnan funnit sig föranledt,
trott sig böra i serskildte Betänkanden
afhandla de ämnen , som ega sammanhang
tned enskilda till Utskottet remitterade
Motioner, dem Utskottet har att,, antingen
ensamt eller i förening med andra Utskott,
handlägga ; hvarföre Utskottet i sådan©
frågor endast hänvisar till omförmäldte serskildte
Utlåtanden ; och upptager nu Utskottet
JustitiseOmbudsrnannens till granskning förehafda
anmärkningar, förslag och anmälanden,
jemte Utskottets yttranden deröfver, i följande
ordning, nemligen:
Ko Att de förteckningar ofver häcklade
personer, sorn, enligt Kongl.
Brefvet den 6 Man 178'i, och J7
LagUiskoltels Betänkande N:o \4. j
§. i Justitice-Onibudsmans-Instruct
io nen, böra sd väl af vedar börande
öfverCommendanter , Cornmendanter
och Kongl. Maj.ls Befallningshafvande,
sorn af Kämners-Rätlerne
i Stochholm, insändas
till öfver-Domstolen, hvarunder
de lyda, samt vidare derifrån
till Justities- Ombudsmannen,
icke alltid innehålla Förteckningar
Öfver de i Städernes och Idärade
nies häckten f örvarade personen
(Se Berättelsen för a823 ——18*4 ,
pag. 10—15.)
Justitise-Ombudsmannen anmäler, att lian}
ilen 15 Mars 1814, till Rikets samtlige Hof-i
Rätter hemställt, ”om icke de under deras
”respective jurisdictioner lydande Landshöf”dingar
borde anmodas tillse och föranstalta
”derom, att vid de Stads-och Harads-häckten,
”hvarifrån Fånglistor ditintills icke afgifvits ,
”sådane listor dädanefter ordentligen uppi
”rättades och månadtligen öfverlemnades tilt
''Konungens Befallningshafvande} som dem;
”lika med öfrige Fånglistor, till Hof-Rätterne
”insände, hvarvid, i händelse inga Fångar utr
”något häckte, under månadens lopp funnits^
”rapport derom borde afgifvas, v.id enahanda
”äfventyr, som för försummad insändning af
TFånglistor uti Lag vora stadgadt.”
6 LagUtshottets Btidnlande N:o 44.
Att Götha HofRätt, i anledning af deni
r,a hemställan, utfärdat Circulaire till de under
Hof-Rätten lydande Konungens Befallningshafvande,
och deruti anmodat dem att
noggrant iakttaga Kongl. Brefvet den 6 Mars
1788; att HofRätien öfver Skåne och Blekinge,
fastän erkännande angelägenheten af
hvad J ustitiEe-Ombudsmannen äskat, ansett
sig icke tillkomma att , utöfver föreskriften
uti 1788 års Kongl. Bref, derom meddela
någon föreskrift; hvarföre HofRätten öfverlemna!:
till Justitieombudsmannen att sjelf
hos Kongl. Majit i underdånighet söka utverka
en till ändamålets vinnande'«rödig Författning;
och att Svea HofRätt i underdånig
Skrifvelse till Kongl. Majit anfört de förhållanden,
på grund hvaraf HofRätten begärt
Kongl. Majus Nådiga förordnande om hvad
i förenämnda afseenden borde til i göras.
Justitise-Ombudsmannen har derjemte,
uti sin EmbetsBerätfelse för år 1825, (pag<
g jiJ tillkännagifva , att han hos Kongl,
Majit den 15 Januarii i8a5 gjort underdånig
hemställan, om icke Ofver-StåthållareEmbetet
matte i Nåder erhålla föreskrift, att
låta upprätta och antingen qvartalsvis till HofRätten,
i tre exemplar, eller ock månadtligen
till Justitieombudsmannen, uti ett exemplar,
insända med behörige anteckningar försedde
Kullor öf^er alla, för hvilken orsak sora
LagUtkoitets
helst, uti fängelse inom dess jurisdiktion inmanade
eller annorledes häcktade personer ,
äfvensom, i sammanhang dermed , om icke
Commendants-Ernbetet i Carlscrona, för der.
varande Gorrectionsinrättnirig, samt Landshöfdingarne
i Götheborg och Linköping, för
de uti deras Län varande Krono Spinnhus ,
borde anbefallas, att för hvarje halft år till
Justitias Ombudsmans-Embetet insända Fånglistor;
men att hvarken derpå eller på Svea
IiofRätis underdåniga skrifvelse något svar
ännu följt.
LTtskottet, som erhållit kännedom derom,
att frågan ej mindre om Fångförteckningars
insändande ifrån Stads- och Häräds-liäckten ,
än också om Fångvården i Hufvudstaden,
varit föremål för Kongl. Majus Nådiga uppmärksamhet,
och föranledt granskning af alla
i dessa ämnen tid efter annan utkomne
befallningar och föreskrifter, tvekar ej att
föreslå,
det matte Rikets Stander hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att,
till vinnande af fullständighet och
enhet uti föreskrifterna angående
cont rollen Öfver Arrestant er i allmänhet,
Kongl. Majit täcktes i Nåder
förordna, att vederbörliga f ör
-
J,agUtskottets Betänkande N:o 44.'
teckningar ofver alla, får hvilken
orsak och pä hvilket sätt och å hvad
ställe sorn helst, häcktade personer,
skola of verlemnas, i tre exemplar,
ifrån Öfver Ståthållaren i Stockholm
och Konungens Befallningshafvande
till de Öfver Domstolar,
derunder de lyda, samt inom den
tid och vid det äfventyr, som 1788
års Kongl. Bref innehåller, och de
två exemplaren, Jorsedde med Öfver
Domstolarnes anteckningar, der,
ifrån insändas, det ena till Justi—
ticeCancelleren och det andra till
JustiticeOmbudsmannen,
Att SlottsRätter ieke mera skola
upptaga frågor om brott, som i fän-,
gelser inom eller vid Kongl. Borgar
utom Slockholm, fordf vas, utan dessa
mål vid Ordinarie Domstolar till undersökning
få upptagas, och efter
beskaffenheten samt Allmän Lag der
<*fgöras , och i vanlig Domstols-väg
vidare behandlas, (pag. 17—19 i Berättelsen
för 1823 — 1824. och pag»
91 i Berättelsen för 1825)-
LagTJtskouets Betänkande N:o 44.' 9
Utskottet åberopar härom det serskildta
Betänkande, sorn Utskottet öfver detta ämne
afgifver, i sammanhang med de till Utskottets
handläggning remitterade enskilde Motioner
, om indragning af serskilda Domstolar.
3:o Att Statens förmenta egan deruti
till en betydlig del af sd kallade
Kyrkohemman i Halland md blifva
Jullständigt utredd och bestämd.
(pag. 17— 18 i Berättelsen'för 1825,
pag. 131—25 i Berättelsen för 1826
och 1827 och pag. 34—46 i Allmänna
Redogörelsen,).
X afseende härpå åberopar Utskottet det
serskildta Utlåtande, som Utskottet , i förening
med Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten, afgifver, i anledning
af ej mindre JustltiaeOmbudsmanr.ens hemställan,
än den från Hedervärda Bonde-Stån-1
det till Lag-, Stats- samt Allmänna Besvärs-;
och OeconomieUtskotten remitterade Motion,
som RiksdagsFullmägtige af Hedervärda Ståndet
itrån Hallands Län i enahanda ämne
väckt.’
lo LagUtskottets Betänkande N:o 44.
4:0 Att de nu gällande Krigs Artiklar,
ne af den 5 1 Mars 1798, jemte
flere senare speciela föreskrifter,
rörande disciplinen inom KrigsStändet,
efter JustitiasOmbudsmannens
f örmenande, std i strid med Grund,
lagar ne och med den derpå grundade
af Rikets Ständer får Deras
JustiiiceOmbudsman den 27 Februarii
18 to utfärdade Instruktion,
1 (pag. 13 — 29 i Redogörelsen),
Denna JastitiseOmbudsmannens anmärk^
ning är föranledd af den händelse, att en
Bataillons-Läkare vid Helsinge Regemente
blifvit till urbota ansvar fälld, för det han ,
uti en till Justitieombudsmannen ingifven
skrift, anfört klagomål deröfver, att Chefen
för General Adjutarrt^Expeditionen, vid föreslagen
fördelning af aflöning, icke uppfört
klaganden till åtnjutande af det högre belopp,
hvartill han skall varit berättigad, i
grund af 1812 års Reglemente för FältLäkare-Corpsen
, och i följd af den tjenstgöring,
hvartill han varit commenderad,
Utskottet, som emot 90 §. Regeringsformen,
icke eger alt inlåta sig i pröfning af
den enskilda fråga, från hvilken JustitireOmbudsmannens
hemställan sig härleder, finner
för öfrigt omfånget för sin befattning i det
-
LagZTtskottets Betänkande N.o 44- il
ta afseende vara utstakaut uti 1 Mom. af 33
§, Riksdagsordningen, hvarest stadgas, att
under Civil- och Criminal-Uag bora förstås
endast de delar af KrigsLagarne och Författningar
rörande Krigsväsendet, som ega tillämpning
på Medborgare utom KrigsStaten.
Inskränkande sin granskning inom denna
gräns, har Utskottet fästat sig vid JustititeOmbudsmannens
anföranden i detta ämne,
endast så vidt de afse undanrödjande af det
med ett lagbundet samhällsskick oförenliga
samt till osäkerhet, misstag och motsägelser i
lagskipningen ledande förhållande, som uppstår
af verklig eller skenbar stridighet emellan
Allmänna Författningar och Grundlagarnes
uppenbara anda eller klart uttryckta bud;
och då Utskottet delar JustitiasOmbudsmannens
mening, att det, enligt Grundlagarne,
är hvarje Medborgares rätt alt, i hvad ämne
och hos hvilken af lagarne, utan undantag,
anvisad offentlig myndighet sorn helst, uti
anständiga ordalag framställa sin klagan öfver
förment lidande, samt att en sålunda
framförd klagan aldrig kan få egenskap af
brott, tvekar Utskottet ej att
föreslå
att Rikets Stander matte till Kongl,
Majit frambära deras underdånig
*® Lagbtskottets Betänkande N:o 44,
ga begäran, att Kongl. Majå täclctes
låta tillse, huruvida de nu gäl.
lande KrigsLagarnes föreskrifter,
i afseende på rättigheten till leiagornåls
anförande, ega fullkomlig
Öfverensstämmelse med Grundlagarne,
samt att, i händelse, vid
skeende undersökning härom, JustitiasOmb
tids mannens förmenande,
att en sådanöfverensstämmelse saitinas,
skulle befinnas vara grundadi,
Krigslagarne då mätte bringas till
enlighet med Grundlagarne,
5:o Att sadane för Rättvisans och Lai
gens jemna skipande hinderlige förhållanden
i executiv väg inom Imf -  vudstaden yppats, som påkallade
förslag till vinnande af enhet i
Lagstiftningen och hvarje Medborgares
likhet, äfven inför den executiv
a Lagen.
Berättelsen om ett serskildt förhållande^
som i hufvudstaden egt rum i afseende pa
begärd men vägrad handräckning till verkställighet
å ett af ÖfverScåthållare-Embetet
meddeladt Bysättningsutslag, igenfinnes * uti
Justitieombudsman nens Redogörelse ifrån
Ijag-UtsHoltets Bttankande N:o 44- 13
pägl so till och med pag. 30. Denna berättelse
antyder till öfverflöd, att missförstånd
af rie för OfverCommendanten och Commun*
danten 1 Stockholm utfärdade instructioner
föranledt det hinder för executiva magtens lagenliga
utöfning, sorn utgör föremålet för JustitiseOmbudsmannensifrågavarande
anmärkning.
Utskottet, som trott det vara sin pligt
att, 9a vidt Commendants- och OfverCom»
mendants-Instructionernes tillämpning kan inverka
på medborgare utom Krigsstaten, om
dessa Instructioners innehåll taga närmare
kännedom, har dervid funnit, att 9 puncteit.
af den för ÖfverCommeiulanten den 22 Junii
1818 utfärdade Instruction, ålägger Öfver»
Commendant för Stockholms garnizon enahanda
skyldighet, i afseende på arresteringar
inom, hufvudstaden, som Commendants-Instruetionerne
1 allmänhet och TjenstgöringsReglementet
ålägga Commendanter och Befälhafvare
å fästningar eller Garnizons-orter;
men till Utskottets kännedom har derjemte
serskildt kommit, att Kongl. Majit, i anseende
till den villrådighet som uppstått, huruvida
berörde skyldighet inom Stockholms gart
nizon rätteligen tillhörer Commendanten eU
ler ÖfverCommendanten, redan den 7 Dec.
l8a6 anbefallt då varande GeneralAdjutanten
för Arméen, jemte JustitiasCancelleren,
att med förslag till närmare föreskrift i äm-j
14 Lag-Utskottets Betänkande N:o 44.
net till Kongl. Maj:t i underdånighet inkomma;
att desse Embetsman den 28 Junii 1827
sådant förslag afgifVit, och deruti hvar för
sig tillstyrkt, att den befattning, som i omförmaldte
afseende nu vore åt ÖfverCommendamen
uppdragen, hädanefter ina öfverllyttas
till Commendanten, samt ett bestämdt stadgande
derom i den sistnämndes instruction
tilläggas; och att Kongl. Maj:t derefter den
13 Mars 1828, i anseende till ärendets gemenskap
med Krigs-Lagarne i allmänhet, öfverlemnat
detsamma till öfvervägande i sammanhang
med den anbefallda granskningen
af förslaget till ny Krigs-Lag.
Vid detta förhållande, och då ovisst är,
inom hvilken tid denna granskning kan hinna
fullbordas, men det emedlertid är af högsta
vigt för Allmänna Crediten, ätt allt sådant
skyndsamt undanrödjes, sorn möjligen
kan rubba eller störa executiva magtens jemna
och säkra gång, finner Utskottet sig af
den anmärkta serskilda händelsen ega full
anledning, att
föreslå :
det matte Rikets Stander hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes, med den
Lag-Utsköitets Betänkande N:o 44.' 15
skyndsamhet, sorn ärendets angelägenhet
kräfver, i Nåder låta
meddela ÖJvcrCommendanten och
Commendanten öfver Stockholms
garnizon så bestämda och noggranna
föreskrifter, att förhållanden
af sådan beskaffenhet, som de,
hvilka härutinnan fästat ej mindre
Rikets Ständers, än Kongl.
Maj-.ts Egen hoga uppmärksamhet,
må för framtiden forekommas.
-  ■
6/0 Alt Police-Domare, då de för
serskild Local mäste bibehållas, borde
bemyndigas att afdöma flera så.
dane brottmål, sorn icke är o af urbota
egenskap, till hvilket forum de
eljest må höra. (se pag. 91 i Berättelsen
för ar lS^s)-
JustitiaeOmbudsmannen har, såsom an«
ledning till detta sitt förslag, anfört, att den
nu brukliga ordning, enligt hvilken Policedomstolarne
vanligen till undersökning först
upptaga alla inom deras domsomraden förekommande
brottmål, och derefter remittera dem
till vederbörlig domstols behandling, åstadkommer
onödig tidsutdrägt och kostnad, samt
orsakar ökadt lidande för den tilltalade, hvil;
'i6 LagUtskottets Betänkande N:d 44»
len ofta, blott för dess egenskap af lös person
under afvaktan på Domstolens åtgärd,
lia lies i häckte, ehuru beskaffenheten albans
brott i sig sjelf ingalunda innefattar någon
verklig på 1 Cap. 2 §. Straffbalken grundad
orsak till förlust af personliga friheten.
Om Utskottet, å ena sidan , icke kunnat
underlåta att erkänna vigten af de utaf Juktitias-Ombudsmannen
, till stöd för denna
hemställan, anförde olägenheter, så hafva dock,
å deri andra, vida större betänkligheter derer
mot för Utskottet sig framställt.
Sådane äro följande :
Att Policemagten , genom förslagets antagande
, skulle utsträ’ckas utöfver
sin egentliga bestämmelse, som är
att efterforska och söka upptäcka
brott men ej att bestraffa dem ;
Att denna bestämmelse, hvilken medgifver
ett från den allmänna rät-,
tegångsordningen stundom afvikande
ransakningssätt icke alltid står
väl tillsammans nied det varsamma
förfarande och den lugna pröfning ,1
som förutsättas hos Domaren ;
Ätt , eler vården om allmänna säkerheten!
fordrar en Policemagt{ det synes väl
berak
-
fZagVtskottets Betänkande N:o 44. 17
beräknadt, att denna magt, hvilken
ofta är den tilltalades enda vederdeloman
, conlrolleras af Domaremagten,
som granskar beskaffenheten
af Policens forskningar och
pröfvar halten af dess upptäckterj —-  samt slutligen
Ätt det lidande, som någon gäng, genom
den anmärkta tidsutdrägten , kan tillskyndas
den tilltalade, ersättes af
den större trygghet och tillförsigt ,
hvarmed han kan öfverlemna sin
sak till Domarens lagenliga behandling.
På dessa skäl
tillstyrker Utskottet,
att Justities-Ombudsmannens ofvan?
berörde förslag ej ma varda af
Rikets Ständer antaget,
7:ö Att taxa må bestämmas för
Expeditionslösen hos de serskilde
Stats - Expeditionerne , ä fvensom
hos Tullverket. (Pag. 30—34 i Re-,
dogörelsen).
Bihang till Rikt-St, Brot, 181Ö och 1829, 7 Sami, £
lote Häftet,
\
j8 Lagutskottets Betänkande N:o 44*
I afseende på denna del af JustitiseOmbudsmannens
redogörelse, anhåller Utskottet
att få åberopa det utlåtande , som Utskottet,
gemensamt med Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet afgifver, ej mindre öfver
denna hemställan , än öfver de flere
till Utskottens gemensamma behandling ifrån
respective Riks-Stånden remitterade enskilda
Motioner, åsyftande upphäfvande eller förän^
dringar af nu gällande Expeditions-taxor.
8.0 Att 1 18 Cap. Arfda-Balken
mätte erhålla en lämpligare redaction.
(Pag. 47—4 g i Redogörelsen).
Justitia-Ombudsmannen omförmäler, att,’
då i de landskap, hvarest icke flere än två
Lagtima Härads-Ting om året hållas, och der
följaktligen längre tid än sex månader emellan
Vinter-Tingen och Höste-Tingen förflyter,
testamenten i många fall icke kunna
vid Lagtima Ting bevakas inom den i berörde
Lagrum stadgade tid, det rättegångsbruk
skall blifvit antaget, att, i sådana fall,
testamenten uppvisas hos Häradshöfdingen ,
som till fatallernes förvarande dels åtecknar
resolution orri testamentets communicerande
med vederbörande, och dels gifver den hän:
LagUtsiottets Betänkande Nlö 4J; t g
visning, att testamentet bör a nästa Härads*
Ting vid Domstolen företes ; och soln den*i
na praxis, härledd endast från Kongl. Maj:ts
den 26 Augusti 1772 gifna serskildta Nådig»
Utslag å allmogens i Herjeådalen underdåniga
ansökning, ej vore analog med bestämd
Tåg, hvilket dock för hvarje formalitet oJ
vilkorligen erfordrades; och giltigheten af en
handling, så vigtig som ett testamente ofta
är, icke borde få bero på Häradshöfdingens
blotta anteckning, stundom gjord under resor
, aldrig controllerad af offentelig proce-j
dure, eller verificerad af något vitsord egande
Diarium ; så enär den i berörde fall enda
utvägen för laglig bevakning, nemligen
att söka HofRätten om Urtima Ting å egen
kostnad , vore mycket betungande och gjorde
testamentet icke sällan onyttigt, enär dess
värde af kostnader medtoges; men denn»
omgång , ej mindre än interims-bevakningen;
kunde undvikas genom vilkorlig förlängning
af fatalietiden, föreslår Justitiaä-Ombudsmannen
följande redaction af 1 §. af 18 Cap.’
Ärfda-Balken :
"Hvar som något testamente fått häfver,
vare skyldig, i Staden inom,
Sex månader, och ä Landet sist
vid det Ting, sorn infaller efter,
Sex månader, sedan han gifva-i
rens död och testamentet veta fick,
20 LagUtskottets Betänkande N:o 44.’
det inför Domaren att uppvisa J
och gifva” &c — — —
Utskottet, som fullkomligen delar Justitia-Ombudsmannens
mening om behofvet af
berörde lagrums förändring, hemställer om
icke Rikets Ständer ville, på de af JustitiaeOmbudsmannen
anförde skäl , antaga den af
Justitias-Ombudsrnannen föreslagna redactionen
, med det ringa tillägg deruti , sorn följande
uppställning utvisar och tydligheten lä;
xer finnas påfordra :
”livar som något testamente fått häfver
, vare skyldig, i Staden inom
Sex månader, och ä Landet sist
d det Ting, som infaller nast efter
Sex månader, sedan lian gif•varens
död och testamentet veta
fick, det inför Domaren att uppvisa
j och gifve” &c. ■ —
Och förmodar Utskottet, att, om Rikets
Ständer antaga samt Kongl. Maj.t i Nåder
gillar denna lagförändring, Kongl. Maj:t
lärer i Nåder finna lämpligt att låta till all
verkan upphäfva ofvanberörde serskildta Nådiga
Utslag af den 26 Augusti 1772 , såsom
då mera öfverflödigt,
LagVtskottets Betänkande. N:o 44. ail
<y,o Att lydelsen af 7 /. i 27 Cap.
ByggningaBalken matte forändras
eller förklaras. (Pag. 49 — 50 i Redogörelsen).
Justitioe-Ombudsmannen har anmält j
att Domares skiljaktiga begrepp om ända
mälet
a£ denna §. skall fcranledt olika till
lämpning
deraf; hvarföre Justitiae-Ombudsmannen
förmodat , att förändrad redaction
eller förklaring af detta lagrum vore för
enhet och sammanhang i lagskipningen destomera
behöfligt , som tolkningen ofta skalf
ske till fördel för jordegaren , sålunda att
landtbo anses böra skylla sig sjelf, om han
icke genom tillträdes-syn kan visa , huru han
hemmanet emottagit, eller gjort sin rättighet
till ersättning hos företrädaren gällande, och
följaktligen böra för all missbyggnad och
vanhäfd å hemmanet ansvara ; men som Ut-i
skottet finner lagen deruti tydlig och klar,'
att det är egaren till hemmanet ;
som skall låta hålla husesyn \ innan
Landtbo afflyttar J och lemna
honom, som tillträder, en afskrift
deraf, till bevis, huru han hem-}
manet emottager, samt att, om egaren
sådant underlåter och han ej i
jLandtbo-contractet serskildt förbe-i
hållit sig att tillträdaren, utan af-j
LagUtsloitets Betänkande N:o 44.
seende på det skick, hvaruti hemmanet
befanns , då han detsamma
emottog , skall vid afträdandet lemna
detsamma i fullgodt stånd , någon
annan förbindelse i afseende på
byggnad och häfd icke kan Landtbo
åligga , ari den 3 och 5 §§. i belörde
Capitel föreskrifva ,
anser Utskottet;
någon förklaring ofver ifrågastäldte
lagrum icke erforderlig.
lo'o Att '3 Mom. af 2 /. i 3 Art. af
det vid 1823 års Riksdag faststdldte
Reglemente för Odlingslåns erhållande
i Banken måtte, i afseende
pä Domarens förbindelse att
bestyrka egenhändigheten af Giildem
närernes och Borgesmännens egen-,
händiga namnteckning , (pag. 50—61
i Redogörelsen) samt
11:0 Reglementet den 12 Februarii
1817 rörande Manufactur - DiscontFonden
, och de dermed gemenskap
egande Kongl. Brefven den ao Junii
2793 9ch x7 December 1823, i eif
LagUtskottets Betänkande N:o 44. 23
seende pd deri föreskrifne ränteberäkning
och utsökningsumgälder, undergå
förändring. (Pag. 6 j—63 i Redogörelsen
).
X dessa tvänne punkter åberopar Utskottet
de serskildta Utlåtanden , som Utskottet afgifver
gemensamt med Banco-Utskottet öfver
den förra , samt nied Oeconornie- och Besvärs-Utskottet
öfver den senare.
12:0 Att de i Sollicitants-Placatet den 3
October 1723 samt i Kongl. Förordningen
demi Julii 1793, om får gars
forslande, gifne föreskrifter, att dessa
Författningar skola å Predikstolarna
samt a Härads- Ting uppläsas, md
upphöra, sedan sjelfva Författningar
ne upphört att ega förbindande
kraft. (Pag. 63 — 65 i Redogörelsen).
Utskottet, som, lika nied Rikets Stan?
ders Justitias-Ombudsman, anser de ifrågavarande
Förordningarna nu mera böra uteslu
tas
ifrån förteckningen å de Stadgar och Påbud
, hvilka offentligen skola på bestämda
tider och ställen menigheten kungöras , har,
vid öfvervägande af detta ämne, funnit enahanda
förhållande, i afseende på Etskillige
andre stadganden, ega rum,5 hvarföre Utskottet
, som anser angelägen,
34 LcgUtskottels Betänkande N.o 44.
att Författningar, hvilka dels upphört
att ega förbindande kraft, och dels
icke hafva ringaste tillämpning på
menigheten , ej vidare kungöras ,
föreslår,
att Rikets Ständer måtte till
Kongl. Maj-.t frambära den underdåniga
önskan , det täcktes
Kongl. Majit låta undersöka ,
hvilka Påbud och Stadgar nu mera
bora uti Kyrkorne och vid Ilä*
rads.Tingen till menighetens underrättelse
årligen uppläsas, samt
anbefalla ulgif vande af en förteckning
derå, till vederborandes
underdåniga efterrättelse.
Sedan Utskottet sålunda^ upptagit alla de
i Justitias-Ombudsmannens Årsberättelser och
Allmänna Redogörelse förekommande ämnen,
sorn, efter Utskottets tanka, tillhört Utskottets
befattning, samt Utskottet dervid dels
yttrat sin mening i dessa ämnen , och dels
hänvisat till de serskildta Utlåtanden , som
framdeles skola afgifvas; så återstår nu för
Utskottet att, med bifogande af sitt omdöme
hos Rikets Ständer, i enlighet med den a?
LagUtskotlets Betänkande JS.o 44. 25
Justius-Ombudsmannen afgifna förteckning;
anmäla
de Författningar och Rescripter,
hvilka , i egenskap af Lagf örklaringar,
sedan sista Riksdag, blifvit
af Kongl. May.t, med Dess
Högste Domstol, i IS cider utfärdade.
Desse äro:
1:0 Kongl, May.ts Nådiga Circulaire
den 2 o Februarii 1823 till TiofRätt
er ne, om noggrant iagttagande
af Kongl. Förklaringen den 25 Mars
1807 i afseende på kyrkoplikt.
Detta Circulaire innehåller icke någon
lagförklaring , utan endast en påminnelse
om en gällande Dags noggranna tillämpa
ning.
2:0 Kongl. May.ts Nådiga Circulaire
den 4 December 1823, till Landshöfdingarne,
angående redovisning
f ör Häradets lott i Sakören.
3:0 Dito den 4 December 1823 till
LandshÖfdingarne , angående upphäf
vande af Kongl. Bref vet den 6
26 LagUlskottets Betänkande N:o 44.
Maji 1767, rörande af skrif ning af
skuld/ordningsmål.
Desse tvänne skrifvelser hafva tillkommit
i följd af Rikets Ständers egen underdåniga
hemställan under sistlidne Riksmöte.
4:0 Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse
den 12 Februarii 1824, angående
reglering af Distrieter inom Härader
till val af Riksdagsman.
Denna Skrifvelse innefattar endast reglementariska
föreskrifter, i anled ing af Kongl.
Förordningen den 18 December 1823 ora
Nämndem anna-val.
Utskottet anser således dessa Nådiga
Skrifvelser icke kunna blifva
föremål för Rikets Höglo fl. Ständers
pröfning.
5:o Kongl. Majlis Nådiga Circulaire den
i5 Januarii 1824 till HofRätterne och
Kongl. Majlis Befallningshafvande ,
med förständigande, att Kongl. Förordningen
den 24 Mars 1748 , angående
Spö- och Ris-straff för personer,
som kringstryka utan pass ,
upphört att vara gällande.
LagUtskotiets Betänkande N:o 44. 57
6:0 D:o den o Junii 1824, till Jlofoch
öfver Rätter ne, huru besvärshähvisningar
bora vara beskaffade
i mal, hvaruti ansvar d Domare
eller annan Tjensteman är i fråga.
Desse äro föranledde af Författningarnes
olika tillämpning, oeh således nödvändige
till befrämjande af enhet i lagskipningen.
7:0 Kongl. Maj-.ts Nådiga Circulaire,
den ig Augusti 1824, till ÖfverStåthållare.
Embete t och samtlige Kongl.
Maj-.ts Befallningshafvande, innefattande
förklaring af 15 /. i Kongl.
Förordningen den 01 Augusti 1819,
samt föreskrift om extrajudiciel bestraffning
å fångar.
8:0 D:o den 26 April 1827, till Tlofcch
Öfver Rätt erne, angående ändring
i vissa delar af 1821 års Expeditions-
Taxa.
Desse äro utfärdade i följd af Rikets
gist församlade Ständers underdåniga hemställanden.
SistomfÖr malde fyra Nådiga Skrifvelset
lära sålunda icke erfordra
Rikets Ständers gillande.
3g LagVtskottets Betänkande N:o 44.
9:0 Kongl. May.ts Kådiga Circulaire, den
524 Mars 1826, till Tiof- och ÖfverRätterne
om förvandling af böter
för andra resan snatteri,
10:0 D:o den 22 Julii 1826 , till TiofRätterne
och Landshöfdingarne om
lottning emellan dem, som vid val
till Nämndeman erhålla liba röster,
arto D:o den 9 Mars 1826., till Tiof
och Öfver Rätterne, huru förhållas
bör, då i brottmål förekommer fråga,
om en person är vansinnig eller
icke.
^2:0 D:ö den 26 Maji 1826, till KonglMaj-.
ts samtlige Befallningshafvande»
att arrestanter, hvilka till Kyrkoplikts
undergående skola befordras, böra
så tidigt inställens hos vederbörande
Prestman, att han må vara i tillfälle
att fullgöra sin pligt i afseende
på förmaningen.
\
i3:o D:o den 6 Oclober 1826, till Kongl.
Majlis samtlige Befallningshafvande,
angående bysatte personers behandling.
LagTJtslottets Betänkande N:0 44I 29'
i4:o D:o den 26 Maji 1827» till Flofcch
ÖfverRätterne samt Kongl. Majds
Befallningshafvande, angående säitt
tet att verkställa sådana Utslag,
hvarigenom en person blifvit i serskildta
mål fälld till böter, sorn pd
en gång böra till kroppsplikt förvandlas,
i5:o D.o den i5 December 1827, till
HofRätterna, angående rätta förståndet
af 2 5 /. i Kongl. Förord,
ningen deni Augusti i8oö, om Skogome
i Riket.
26:0 D:o den 5 September 1828, till TJofRätterne,
huru förhållas bör, dd böter
enligt serskilde Författningar, bora
förvandlas till allmänt arbete’
men tillgång till sådant arbeta icke
finnes,
Desse sist uppräknade åtta Nådiga Skrivelser
finnas vara föranledde, dels af Dornares
olika begrepp om de Författningars tillämpning,
hvilkas förtydligande Skrifve!ser-<
na afse, och dels af brister i lagstiftningen J
dem erfarenheten yppat, och hvilkas fyllan»
de behofvet påfordrat.
30 LagUtskottets Betänkande N:o 44.'
Utskottet anser sig derföre ega
skäl att dem till Rikets Ständers
gillande anmäla.
17:0 Kongl. Maj ds Kådiga Circulaire
till RojRätt erne, den 3o November
1826, om hvad so/n bör iakttagas
vid Lagfart d fastighet, sorn häftar
får lån till Allmänna Enke. och
PupillCassan, samt
18:0 D:o den i3 Julii 1827, till Öfver*
Stäthällare-Embetet, att Kongl. Föri
ordningen den 18 December i8a3,
angående vissa omständigheter i afseende
på verkställigheten af auction
ä utmätt fqst egendom, icke bär til\
lämpas i Stockholms Stad, såsom i
detta afseende försedd med serskildt
reglemente.
Dessa tvänne Nådiga Skrifvelser stadga
val undantag ifrån gällande allmänna Författningar,
men desse undantag hafva dock J
efter Utskottets tanka, varit af serskilde om-'
ständigheter och förhållanden så ovilkorligen
påkallade, att
Utskottet finner sig bora äfven ci
dessa Skrifvelser tillstyrka Rikets
Bil. till Lagutskottets Betänkande N:o 44. 31
Högloft. Stclnders godkännande,
vederbörandes framtida efterrättelse.
Dock varder detta allt, tillika med de
serskilda meningar , som inotn Utskottet b 1 ifvic
yttrade, Rikets Högloft- Ständers närmare
bepröfvande vördsamligen understäldt.
Stockholm den s4 Fcbruarii 18*9-
Reservationer till Lag-Utskottets
Protocoll den ^Februarii iSap,
i anledning af Utskottets Betänkande
öfver Justities Ombudsmannens
Embets-berättelser för
den sedan sista Riksmöte förflutna
tid.
Herr von Lindecreutz, J. C., anförde:
*’För min del kan jag icke instämma uti den
s£ Högloft. LagUtskottet i 4 Mom. af dess
Betänkande yttrade allmänna åsigt: att det
är hvarje Medborgares rätt att framkomma
med sin klagan i hvilket ämne och till hvilken
myndighet som helstt Jag vigar tro,
att, dl hvar och en Svensk Medborgare, med
värn och säkerhet under Lagen, har öppen
rättighet att föredraga sin klagan öfver förr
32 SiL till LagUtskottets Betiiniandc N:o 44.
ment lidande eller orättvisa, det ock Fåligger
honom att för sådant ändamål noga iakttaga
ort och stalie, som vederbör, samt den i Lag
och författningar föreskrifna ordning. Utan
detta vilkor, skulle friheten i berörde fall
kunna urarta till missbruk och sjelfsvåld, och
serdeles inom Krigsståndet blifva vådlig för
krigslydnaden och disciplinen , samt orsaka
högst menliga följder. Med förutsättande af
denna grundsatts, och vid jemförelse af de
föreskrifter Kongl. KrigsArtiklarne innehålla,
anser jag utom allt tvifvelsmål, att KrigsXagarnes
stadgarjden, i afseende på rättigheten
till klagomåls anförande , vid lagskipningen
behörigen och rättvist tillämpade, slå i
fullkomlig Öfverensstämmelse med våra grundlagar;
men, med fästad uppmärksamhet derå,
att Sveriges Constitutionela förhållanden blifvit
förändrade sedan 1798 års Kongl. KrigsArtiklar
stiftades, tillstyrker äfven jag vördsammast
förslaget till underdånig hemställan.
Beträffande åter den fråga, som blifvit
vackt, om närmare bestämmande af föreskrifterne
i Kongl. Instructionen för ÖfverCommendanten
inom Stockholms Garnison ; så
delar jag fullkomligen Höglofl. LagUtskottets
öfvertygelse, att det är af högsta vigt, att undanrödja
alla hinder för Executiva magten»
jemna gång , men jag kan dock icke frånträda
-
Bil. till LagUtskolteis Betänkande N.o 44. 35
da min redan vid första föredragningen a£
Herr JustitiasOmbudsmannens Berättelse yttrade
mening, att författningarne , angående
vederbörande Befälhafvares och vakters skyldighet
att, på behörig reqvisition, lemna handräckning
till verkställighet 3f Bysättnings-utl
slag, äro fullständiga och ändamålsenliga, I
anseende härtill, och som Kongl. Maj:ts Nådiga
Instruction för OfverCommendanten i
Stockholm af den 18 Junti 1 8 t 8 bjuder, att
bemälte OfverCommendant skal! ställa sig i
iErnbetet till efterrättelse Kongl. TjenstgöringsBeglernentets
och Commendants-Inst ructionens
stadganden, samt att han är ansvarig, det
vakterne inom Stockholms Garnison genast
meddela den handräckning, hvilken till lag.'
nets bibehållande eller arresteringar reqvireras,
dervid Commendanten för Stockholms
Garnison har att gå OfverCommendanten tilt
banda, hvarigenom således Ofver Corn menda ntens
och Commendantens embetspllgter finnas
vara noga och uttryckligen bestämde ; alltså
och då, efter hvad till LagUfskottets kunskap
kommit, Kongl. Maj:t den 13 Mars 1828'
behagat förordna, att berörde Instruction skall
granskas i sammanhang med förslaget till Ny
Krigståg, anser jag någon hemställan lill Rikets
Höglofl. Ständer, med förslag till underdånig
anhållan om bestämda föreskrifter
Bihang till Rib-St, Brot. r$z8 och 1S29, T-de Sami, 3
10\cie Haft.
34 Bil. nll LagUtskettets Betänkande N;o 44!
för Öfver-Commendanten och Coromendanten
i Stockholm nu icke af behofvet påkallad.
**
Herr Professoren Bexell yttrade : ”uti
frågan om formen för Högloft. LagUtskottets
Betänkande öfver Justititr-Ombudsmannens
Embets-berättelse, bar jag icke delat Högloft.
Utskottets åsigter, och går derföre att mig
deremot reservera.
Den idée, sorn 180g års Lagstiftare uti
Grundlagen uttryckte, genom stadgandet om
DustitiaeOrnbudsmansEmbetef, har för mig alltid
framstått så hög, så betydningsfull, så vig*
tig för allmänt val och för enskild rätt, att
jag ansett och anser hvarje med denna idée
i beröring ställd tillämpnings föreskrift påkalla
den ytterst noggranna uppmärksamhet.
Jag har deremot trott, att ju mindre uppmärksamhet
Nationen och dess Representanter egna
at behandlingen af JustitiflcOrnbudsmannens
Embets-RedoviSning, desto mera räddningslöst
nedsjunker, ifrån Riksdag till Riksdag,
detta för samhället vigtiga Embete ifi-åti
sin höga Constilutionela betydelse. 33 §,
Riksdagsordningen stadgar, ”att JustiticeOm.
budsmannens Embets-berättelse hör lill LagUlskottets
befattning,'’ men, frågar man, uti
hvilken form bör val denna LagUtskottets
befattning göra sig åskådlig och framläggas
Bih lill LagUiskotteis Betänkande Nio 44. 35
för elen redofordrande National-Representatio.
nen P Skall lian framstå såsom en handling
för sig sjelf, fristående, satnt lätt och öppet
tillgänglig för den offentliga gransknings-;
rätten och för discussionerne i våra rådplägningssalar,
eller skall han, stödd på åtskillige
med Lag-Utskottet sammansatte Lhskofts ännu
icke afgifna betänkanden, vara i behof att
åberopa en Autorité, främmande för sjelfva,
granskningen af Justitia - Ombudsmannens
embetsberättelse, främmande för allt deröfver
i Constitutionel väg uttaladt omdöme.
Högloft. Lag-Utskottet har utör sitt betänkande
öfver JustitiäJ.Ombudsmannens embetsberättelse
utbrutit vissa, af Justitire - Ombudsmannen
redan till en del behandlad®
vigtigare frågor, (A) och bestämt dem att, t
förening med enskilda Motioner, öfverlemnas
till gemensam behandling af med Lagutskottet
framde.les sammansatte Utskott. HögU
Lag-Utskottets betänkande afser således och
åberopar andra betänkanden, hvaröfver ännu
ingen öfverläggning förevarit i de blifvande
sammansatta Utskotten, mycket mindre nå'-  got beslut till betänkande fattadt.
(A) Såsom den om Halländska Kyrkokemm anén
sidan 34 af Justitiae-Ombudsmanuens tryckta
Embetsberättelse för 1828.
36 B'd. till LagUi'skottels Betänkande N:o .44.
Enot denna spridda, denna delade be.
handling af ett stort, ett för samhället vigtigt
helt, emot den härigenom afbrutna Serien
1 betänkandet, emot den af behofvet
icke påkallade nödvändighet att, vid läsningen
af, — vid discussionen öfver betänkandet,
nödgas, att, med ifrån hufvudsaken afledd
uppmärksamhet, gä fram och tillbaka
ifrån det ena åberopade serskildta betänkandet
till det andra har jag mig reserverat,
LagUtskottets behandling af frågor, som
i?motionsvä'g inkomma till Utskottet, är, efter
min åsigt, något helt anna.t än Utskott
tets granskning af den behandling, som Justitias-Otnbudsmannen
tilläfventyrs redan lemnat
åt samma frågor — den är något helt
annat än ett klart uttaladt omdöme, ett gillande
eller ogillande af den åtgärd, JustinaaOmbudsmannen
lemnade åt dessa ämnen, då
de ännu lago under hans hand. Då Dag.
Utskottet , med annat^ eller andre Utskott
förenadt , till behandling företager någon af
Jtistitiaa-Ombadsmannen gjord framställning s
— då har Lagutskottet redan varit nödsakadt
, att för tillfället frånträda sin rättighet
— sin pligt att granska frågor i sammanhang
med embetsberättelsen i det hela , och
att således uttala sitt gillande eller ogillande
af Justitirs-Ombudsmannens åtgärd; ty i samma
ögonblick sorn Lagutskottet inträdde i
Bil. till LagUtskottets Betänkande N:o 44. 37
den gemensamma behandlingen J aflägsnade
det sig ifrån den enskildare granskningsncli
domsrätt , som Grundlagen åt Utskottet
nedlade inom Utskottets egen verkningskrets;
— men denna enskildare granskningslätt
qvarstår detta oaktadt , och fordrar att
hvarken förgätas eller bortblandas, då Utskottet
åter inträdt inom sin enskilda verkningskrets.
Genom uppfyllande af denna enskildare
granskningsrätt hade måhända några
luckor i betänkandet kunnat fyllas.
Hdglofl. Lag-Utskottets hänvisning till de
ined Utskottet framdeles sammansatte Utskotts
blifvande betänkanden har för mig således
icke kunnat vara nog tillfredsställande för
den åsigt, jag, såsom grund för ett moget—-  ett sjelfständigt omdöme, ansett mig vara förpligtad
att inom Utskottet taga öfver det
hela af den sista femåriga förvaltningen af
det vigtiga Justitiaa-Ombudsmans-Embetet. •—*
Om ,i under förra Riksdagar , man tilläfventyrs
på enahanda sätt behandlat granskningen
af Embetsberättelsen — detta kan
aldrig öfvertyga mig om något annat , än
om det , att man äfven före oss någon gångt
de redligaste afsigter oaktadt, misstagit sig.
Både Rikets Högloft. Ständer och deras
Justitise-Ofnbudsman ega, efter min ofver-'
38 Bil. till La gUtskotiels Betänkande N.'o 44.
tygelse, en ganska bestämd rättighet alt, genom
Utskottets af grundlagarne stadgade handläggning
med erobetsberätrelsen , hösa ett
klart uttalad' omdöme öfver embetsförvalt
ningen.
— Och på detta sätt ,
endast pä
detta sätt, ställes Lag-Utskottets till National-Representarionen
framlemnade betänkande
öfver Justitise-Ombudsrnannens Embetsberättelse
i den innerligaste harmonie med grundlagens
anda — med Nationens fordringar.
Frågan är nu icke någon annan än den:
Ega Pr incipalerne grundade anspråk, bestämd
rättighet, att på den väg de stadgat , och ur
den band de föreskrifva , såsom ett helt e-,
mottaga Betänkandet öfver deras JustitiaOmbudsmans
embetsförvaltning , eller skola
de ur främmande händer framdeles insamla
de ur sammanhanget af embetsberättelsen någon
gång utbrutne delarne , för att sjelfve sammanfoga
dem till ett helt!”
Herr Landegren, A., androg : ”Emot
Lag-Utskottets beslut, hvarigenom Utskottet
ansett sig icke böra till grundlagsenlig åtgärd
upptaga Justitire-Ombudsmannens framställning
i 1825 och 1826 samt 1827 årens
Berättelser, angående Kongl. Majus Befallningshafvandes
ställande till ansvar inför Do-'
maremagten för sådane åtgärder i Police- och
ordningsmål, sorn åtalas , får jag mig reseryera
, emedan jag anser detta äm rte lika myc
-
39 Bil. till LagUtskottets Betänkande N.o 44.'
ket pa kalla Pikets Uoglofl. Ständers uppmärksamhet
, som de dfrige af Justitias-Qmbudsrnannen
framstäldte, hvilka Lag-Utskottet
till behandling upptagit.”
Med Herr Landegren fdrenade sig Riksd
ags-Full inägt i gen Borje Borjesson till alla
delar,
JEx Protocollo,
P. Hernblom.
STOCKHOLM, Elmdns och Granbergs Tryskeri, 1815,
ZagUtsiottets Betänkande N:o 45. a.
Ankom till Expsd. Utskottet den ji Mars 1819,
N:o 45.
Betänkande öfver Herr Magnus
Crusenstolpes samt RiksdagsFullmägtigen
Johan Olssons Motioner
om inrättande af förmyndarekamrar.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln har
Herr Magnus Crusenstolpe yrkat, att den a?
Herr Anders TVilhelm Peresvetoff Morath,
Vid i8aj ars Riksdag, väckta fråga, om inrättande
af Förmyndare-Kamrar i landsorten^,
måtte, såsom Herr Crusenstolpes egen
Motion, åtet upptagas.
t anledning deraf har Lagutskottet, till
hvars behandling Motionen blifvit den 39
sistlidné December remitterad, i 1823 års
Riksdagshandlingar, efter den af Motionairen
lemnade anvisning, sökt närmare underrättelse
om innehållet af Herr Peresvetoff Moraths
i ämnet afgifne Memorial, och funnit
det deri upptagne, bär i frågaställda, förslag
yara af följande lydelse:
Bih. till Riki, St. Prot, iglS och 1829, 7 SamL 1
11. te Haft.
2 LpgUisftöttets Betänkande N:.o 45".
”Uti hvarje Läns hufvudort, (med huf«
”vudort förstår jag den Stad der Länstyrelsen'
5,har sitt säte), organiseras en Förmyndare-*
^Kammare för Länet, som benämnes efter
”Länen till cx. Östergöthlands Läns För”myndareKaromare,
Södermanlands, o. s. v«
!’H varje sådan FörmyndareKarn mare skall
”utgöras 3f Sex Ledamöter och biträdas af
,feh Kamererare, som skall föra Kammarens
”säkenskaper och tillika vara dess Ombudsman.
”Dessa sex Ledamöter skola, på sätt här
"nedan förmäles, hvarje s:dje år, väljas bland
’ fastighetsegare, boende antingen i Länets
”hufvudort eller ej långt derifrån, så att de,
”så ofta göromålen sådant fordra, kunna sam»
"manträda.
”'Ingen kan till Ledamot af en sådan
”kammare väljas, sorn ej fyjlt 30 år och hvars
”fast$ egendom i Stad, eller å Landet, eller
”på bägge ställen tillsammans ej uppgår, ef”ter
1822 års taxeringsvärde, till minst 10,000
'”Rtdr Banco, och skola af de valde minst
”a:ne vara egare af fastighet å Landet för att,
”i frågor om sådan egendoms skötsel och afkastning,
kunna lemna Kammaren nödig
”upplysning.
"Vid valet till dessa Ledamöter tillgås
”på följande sätt:
LagUtskottets Betänkande N:o 45. 3
”Hvar och en Häradshöfding i Länet
^låler första Söndagen i December månad
'*hvart tredje år kungöra i Stads- och Lands*’kyrkorne
af hans domsaga, att tiden är in”ne
till val af nya Ledamöter i Länets För”myndareKammare,
och tillkännagifver dagen
”då från hvarje Härad , Sockneombud och
”ombud från den Stad eller de Städer som
3 kunna inom Häradet finnas, å Häradets
”Tingstad skola sammanträda för att välja
”Electorer.
”Samnn Söndag väljaSocknarne och Stads”församlingarna
ett ombud för hvarje Socken
”eller Stad, med iakttagande deraf att den valide
nödvändigt måste vara egare minst af
”ett halft mantal inom Socken och i Staden
,?af Stadsfastighet.
5,A utsatte dagen sammanträda dessa om”bud
inför Häradshöfdingen , öbh sedan de
”legitimerat sig genom Sockenstämmp-Proto”collens
uppteende, utvälja de en Elector för
,shvarje Härad, öfver hvilket val Häradshöf-]
”dingen förer Protoeoll, som genast af honom
‘'och ombuden undertecknas.
"Sedan detta skett och Electorsvalét, gesnora
Häradshöfdingens försorg, blifvit nä6t"påföljande
Söndag, i Häradets Kyrkor kun-2
”gjordt, infinna sig åtta daga?: derefter i L|i
%agUtsiottets Betänkande Nio 45.'
”nets hnfvudort, å det rum som af Lands”höfdingen
dertill utses, Electorerne under
”ordförande af den äldste bland dem.
”Dessa välja då bland så qvalificerade
”personer, som ofvan näinndt är, 9, hvaraf 6
”blifva .Ledamöter i Förmyndare-Kammaren
”för de frenne påföljande åren, och de återstående
tre suppleanter, hvilka ega att, när
”någon af de sex Ledamöterne med döden
”afgår eller, öfver 3’,ne veckor, af Sjukdoms*
”förfall hindras att i Kammaren vara til Ista—-  ”des, intaga det lediga rummet allt efter den
”ordning dessa Suppleanter, på Val-listan blif*
”vit uppförde,”
,?Sedan valet skedt och Protocollet, som
*’af någon bland Electorerne föres, genom
”samtlige Electorernes underskrift är vordet
”godkändt, aflemnat Ordföranden samma Pro”tocoll
till vederbörande Embetsman iLands”Cancelliet
mot dennes bevis öfver emottagan”det,
och åligger det Landshöfdingen att ge^nom
kungörelse i Länet genast meddela ali*
*’ojäoheterj kännedom om valets utgång,
”De på detta sätt valda sex Ledamöter,
”hvaraf den äldsta alltid är ordförande, samman*
”träda den första helgfria dag j nästpåfoljan*
”de Januarii månad,_ och emottaga Kammarens
?,styrehe samt meddela de afgående Leda-*
LagUtskoltets Betänkande N:o 45. 5
”moleme, efter verkställd inventering, qvitto
”å de i Cassan befintelige contante medel,
”äfvensom å skuldebref eller andre säker”hetshandlingar
samt Kammarens Böcker och
3,Räkenskaper, öfver hvilket allt Kamgrerarerj
^upprättat tvåfaldig förteckning,
”Kammarens nya Ledamöter skola, inom
”6 månader från det de tillträda sin befattning,
hafva i laglig ordning mot de afgå”endes
förvaltning inför BådstulvuRätten, i
5,den stad der Kammaren är inrättad, gjort
”anmärkning; i annat fall anses förre Ledamö”{erne
hafva erhållit decharge.1’
’*Då Kammaren första gången organise*
”ras, för hvilket tillfälle tiden till valens förorättande
serskildt kommer att bestämmas,
”men hvilket ej förhindrar, att om mer eller
”mindre än 3:0c år derigenom skulle erfordras,
för iakttagande af den här ofvannämnda
allmänna föreskrift om valens verkstäl”lande
i December månad, det andra gången
”skeende valet samma månad i allt fall eger
Wum, skall Kamereraren, som för sin förvaltning
står i personligt ansvar såsom Krono,
”uppbördsman , af Ledamöteme väljas och
5,kan icke behålla samma befattning längre
J’än 3:ne år, så vida han icke af de då lili”trädande
nya Ledamöteme återväljes,’1
6 LagUtskottets Betänkande N:o 4sV
”Så snart Kamrarne ftrsta gången orga*
”niseras, skola HofRätterne, genom Konungens
”vederbörande Befallningshafvandes försorg,
”låta till stalla dem en, på grund af HofRät^'ternes
osli UnderDomstolarnes Protocoll för
"50 år tillbaka, Läns- Stads- och Häradsvis
''upprättad förteckning, innehållande namnen
”å de peisoner, som, under samma tid, i {ivarje
”Län bli'vit till förmyndare förordnade, äf”vensom
myndlingarnes namn.”
”Bestämmandet af en så lång tid till—
”baka torde blifva nödvändigt, för att vara
”viss det alla förmyndare, utan undantag, blif*
?’va uppgifne, som, om förre års uppgifter be-'
”stämdes, tilläfventyrs ej skulle blifva fallet
”med dem, hvilka ovanligt länge bibehållit slik
”befattning för dem af qvinnokönet, som för”blifvit
ogifta, och dem af mankönet, som, ef"ter
21 års ålder, blifvit under förmyndare5,
vård ställde.”
”Hvarje Läns Kammare låter genast
”trycka samma förteckning, sedan deri befintlige
namn blifvit satte i alfabetisk ord”ning,
och kungör derefter i officiela Tid"ningarne
samt i alla Länets kyrkor, att då
”varande förmyndare i Länet skola, inom 3:ne
"månader efter kungörandet, hos Förmynda"rekammaren
redogöra för deras förvaltning
?Joch, gpt Kammarens qvitto, der aflemna de
La^Utskottets Betänkande N:ö 45.
’af dem om händer hafde förmyndaremedel
”samt alla förmynderskapet rörande handlingar,
och eger Kammaren att, i händelse af
’’någon förmyndares trédskande i detta fall,
^anlita vederbörande Domstolars biträde för
^redogörelsens erhållande.”
”Sedan Förmyndare-Kammaren sålunda
”mottagit de omyndigas Egendom skall Kam”marens
Ledamöter gemensamt med deras
”Egendom och personer derföre stå i ansvar,
”och root säkerheter och laglig ränta utlåna
,’Capitalerne, samt vidtaga lampliga åtgärder
”för afkomst och förkofran af de omyndigas
”fastigheter m. m.”
,JSist, vid slutet af i2:te månaden efter
”lagförändringens offentliggörande genom
”trycket, afgifver hvarje Kammare, vid Lä.
”nets vederbörliga Domstolar i Städerne och
”till Häradshöfdingarne å Landet, mot qvitto,
”förteckningar å alla de förmyndare , hvilka
”hos Kammaren till den tiden ej redogjort,
”och iakttages, att då någon sådan förmyndare
är i annat Härad eller Län boende, än
”det, hvarest myndlingens egendom är belägen
, slik förteckning till Domstolarne på
”bägge dessa ställen aflemnas, på det att, när
”Gravations-bevis antingen från Stads-Kätt
”eller från Häradshöfdingarne, efter det före•”nämnde
i ? månader förflutit, meddelas å fa-'
8 LagUtskottets Betänkande N:o 45;
”sligheter inom Städerne och å landet , da
”genom nysBnämnde förteckningar kunna blifJ,
va i tillfälle att, som de och vid ansvar simsorn
för Embetsfel skola, i Gravations-be”visen
tillkännagifva om egendoms • egaren
*’finnes upptagen på samma förteckningar elller
icke. }
I sammanhang dermed har Utskottet
förehaft ett från Hedervärda BondeStåndet
den 23 i nämnde månad till Utskottet öfverlemnadt
Memorial af Biksdagsfullmägtigen
från Westerås Län Johan Olsson, hvilken
anfört, huruledes alla Domböcker och För.'
mynderskaps-Protocoll skola vittna om den.
fruktan man i allmänhet hyser för förmyn-;
derskap, hvartill orsaken skall finnas i det
af erfarenheten vitsordade förhållande, att
Förmyndare sällan undgår att förlora på sitt
förmynderskap, —. att de fleste sadane befatt-'
ningar äro förenade med rättegångar, bevakningar
och slutligen nödvändighet att inför
Domstol försvara vidtagne förmyndare-åtgärder,
och att Bonden, genom dylika uppdrag,
hindras att sköta sin egendom samt att, för
dess förkofrande, använda den credit han eljest
kunde ega till erhållande af behofligö
publika eller privata lån. Och sort’, dessa olägenheter,
efter Johan Olssons tanlca, skulle
upphöra samt större säkerhet för omyndiges
medel
