# ID: svediakorp-gov1962
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 54,094
# sentences: 1,282
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm^
åren 1828 och 1829.
Sjette Samlingen ,
innehållande
Banco-Utskottets Memorial, Utlåtanden
och Betänkande!!,
Andra Bandet.
Första Håfle.t.
Banco-Utskotlets Betänkande N-o d-8. 3
N:o 48.
Aukom till Exp. Utsk. den 3 Julii 1829.
Betänkande, med Förslag, angående
grunderne för Bunke tis lånerörelse
intill nästa Riksdag.
C
w^tats- och Banco-Ulskotlen hafva, uti deras
under N:o 3 (Bil.) afgifna gemensamma
Betänkande, i anledning af Kongl. Majlis
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse
örn Myntvärdets upprätthållande, samt
de från Riks-Stånden remitterade enskilda
Motioner, som med detta ämne stå i samband,
inskränkt deras yttrande, i hvad som
rörde Bankens förhållande till enskilde, eller
grunden för dess låne-rörelse, till den
tillstyrkan: att sådana åtgärder måtte af
Rikets Ständer vidtagasatt icke någon förminskning
i Bankens låne-rörelse kommer
att ega rum; i förening hvarmed Utskotten
tillika anmält, att Utlåtanden öfver de serskilda
delarna af denna rörelse komme att
från Banco-Utskottet afgifvas.
Då Banco-Utskottet, i följd häraf, nu
får underställa Rikets Ständer dess åsigter
4 Banco-Utskotlets Betänkande N.-o 48.
och förslag, huru låne-rörelsen, på det hela
och i hvarje serskild del, må intill nästa
Riksdag ordnas, hvilket ämne blifvit,
i ett sammanhang, och såsom ett för sig fullständigt
helt, hos Banco-Utskottet behandladt,
må till en början ej lemnäs obemäldt,
att Utskottet härvid helt och hållet utgått
från enahanda synpunkter och förutsättningar,
som, hos båda Utskotten, i fråga
om Mynt- och Penninge-väsendets reglering,
blifvit antagna.
Utskottet har i öfrigt ej underlåtit att,
till ledning vid sina arbeten, begagna de
åtskilliga Motioner, som öfver hithörande
speciela frågor blifvit inom Riks-Stånden
väckta och till Utskottet tid efter annan
remitterade. Ehuruväl de hvar å sitt ställe
för det mesta endast korrtligen kunnat
antydas och åberopas, förmodar Utskottet
dem vara, i sina hufvudsakligare delar,
upptagne och besvarade genom Utskottets
i hvarje ämne gifna Förslag, och uti de
anförda Moliverne. Ett annat behandlingssätt
skulle hafva rubbat ämnenas indelning,
och alltså försvårat öfversigten af det hela,
helst flera bland Motionairerna behandlat,
uti ett och samma anförande, olika
grenar af låne-rörelsen, och äfven vidrört
ämnen, som med reglering deraf icke
ega omedelbart samband.
Banco-Ulskoltcts Betänkande N.o 48.
5
En ej obetydlig förökning i Lånejonderna
på det hela är uti en del af dessa
Motioner yrkad och åsyftad.
Sådana äro:
Ett den 1 förlidne December remitteradt
Memorial af Herr Contructs-Prosten.
Pettersson, innefattande, ibland andra gjorda
framställningar—/hvilka på sitt ställe
komma att upptagafy^. den tillstyrkan, att
Discont-fonderna måtte antingen fördubblas
eller lill hälften förökas.
Elt den 7 December remitteradt Memorial
af Herr Contracts-Prosten Nibelius,
hvaruti innehålles förslag om Discont-fondernas
Capital-ökning till lättande af rörelsen
i Landet. (Några i samma Memorial
för öfrigt intagna anföranden blifva, så
vidt de tillhöra BancoUtskottets åtgärd,
serskildt besvarade.)
Ett den i5 December remitteradt Memorial
af Nils Månsson från Malmöhus
Län, som framställer angelägenheten deraf,
att, till penningebristens afhjelpande,
så väl Odlings- som Fastighets- och DiscontLånefonderna
måtte så förökas, att Lånsökande
ej förgäfves må behöfva dem anlita.
Ett den 17 December remitteradt Me
-
6
Banco-Vtskottets Betänkande N:o 48.
morial af Herr J. Lamberg > hvaruti ett
obegränsadt och endast af rörelsens behof
beroende Crediliv för beläning af ut- och
inländska varor i Discont-väg blifvit yrkadt.
(Förslaget om varu-beläning afBanken
behandlas serskildt på sitt ställe.)
Ett den 17 December remitteradt Memorial
af Anders Andersson från Westerås
Län, innehållande den tillstyrkan, att, i
likhet med hvad sorn skedde år 1818, en
betydlig summa af Bankens Fonder måtte
anslås till Fastighets-lån för jord-brukets
understöd, enligt af Motionairen tillika föreslagna
grunder.
Ett den 18 December remitteradt Memorial
af Petter Persson från Calmare
Län, som yrkat att till Fastighets-lån måtte
lemnäs ett nytt anslag af 1,200,000 R:dr,
och dessutom den obegagnade återstoden af
1823 års fond, för att efter uppgifna grunder
disponeras.
Ett den 22 December remitteradt Memorial
af Pål Jönsson från Christianstads
Län, sorn föreslagit, att Banken måtte inrätta
ett nytt Låne-Contoir i Skåne, i ändamål
att, till utflyttnings-hjelp efter egoskiften,
meddela, såsom Lån i förväg, Fastigheters
halfva Taxerings-värden, samt
Banco-Utskollels Betänkande N'.o 48 ■ 7
sedermera låta inteckna dem genom Contoirets
egen försorg m. m.
Ett den 2g December (lill Stats- och
Banco-Utskotten) remitteradt Memorial af
Herr Gripenstedt, J., som tillstyrkt, att
rörelse-capitalet måtte blifva förstoradt och
en tillräcklig fond organiserad, hvarutur de
ännu vederhäftige Landtman, så väl Egare
som Brukare, kunde, utan många omvägar
och kostnader, erhålla stående lån.
Ett den Januarii (till Stats- och
Banco-Utskotten) remitteradt Memorial af
Hr Rosenblad, B., hvaruti är tillstyrkt,
att för Manufactur-Disconten måtte anslås
ett nytt Creditiv af 2 millioner Riksdaler
Banco,
Med afseende å dessa serskilda framställningar,
får Banco-Ulskottet vördsamt
åberopa hvad i dess Betänkande N:o 47
blifvit närmare utredt, nemligen att uti
Bankens Låne-rörelse redan finnas använda
omkring g millioner Riksdaler mera än det
belopp, som uppkommer vid sammanläggandet
af Bankens hela Capital-förmögenhet,
(efter inberäkning jemväl af den i Statsoch
Banco-Utskottens Betänkande N:o 3
omnämnda så kallade Grundfond) med alla
från äldre tider upplånade medel, och samt
-
8 Banco-Utskottets Betänkande IV.-o /fo.
lige för Publika Verks och enskilda personers
räkning i Vexel-Banken insatta behållningar;
hvadan ofvannämnde g millioner
fordringar härleda sig endast och allenast
från utställda nya Sedlar på Bankens credit.
Nödvändigheten att ej vidare fortgå på
en sådan bana ådagnlägges nogsamt blott
af detta uppgifna förhållande; men då härtill
nu ytterligare kommer, alt i Stats- och
Banco-Utskottens förslag, angående myntbestämning
och realisation, (pag. 76) är antaget,
att, enligt uppgifna ■ grunder, och sedan
de i Lån på korrt bestämd tid ultimo December
1828 utestående Fonder blifvit afräknade,
29 millioner vore den Sedelstock,
hvartill Silfver-Fonden, löre i83i års slut,
skulle bringas i förhållande såsom 5 till 8,
för att sedermera a 128 sk:r begynna utvexling
från Banken; så skulle hvarje verklig
förökning af den i permanent utlåningsväg
circulerande summan nödvändigt leda
till rubbning i dessa beräkningar; hvarföre
oek Banco-Utskottets Förslag mäst inskränka
sig blott inom förut befintliga fonder,
pch huru dessa må kunna på det mest ändamålsenliga
och gagneliga sätt fördelas och
användas; jemte det tillstyrkande, som i sammanhang
härmed förekommer, att, medelst
penningars upplåning mot ränta på viss
uppsägnings-tid, Banken måtte försättas i
tillstånd att på ett merg yerksamt sätt, än af '
Banco-Utskottets Betänkande N.o /j.8.
nu varande Discont-Inrättning kan förväntas,
bidraga till Handelns och Näringarnes
förkofran.
En omständighet, hvarvid Banco-Utskottet,
under dess hit hörande öfverläggningar,
ansett sig böra fästa serdeles vigt,
och som, jemte öfrige hufvudgrunder för
Bankens låne-rörelse, Utskottet alltså velat
till Rikets Ständers ompröfning och öfvervägande
anmäla, är frågan om räntorne
i allmänhet för de lån, som från Banken
utgifvas. Merendels, och jemväl i senare tider,
hafva dessa blifvit satta betydligt lägre
än den ränta, som i allmän Lag är tillåten,
och enskilda emellan gäller. Det
är likväl blott i de fall, då Bankens låne-biträden
lemnäs för Statens behof och till
bela Samhällets båtnad, som en dylik räntenedsättning
kan blifva, för alla och en
livar, välgörande, genom skattebördornas
motsvarande lindring; hvaremot ett understöd
från Rikets Bank på serdeles förmonliga
ränte-vilkor, till gagn endast för vissa
Corporationer eller enskilda folk-classer,
sker i verkligheten, på bekostnad af
alla inom Samhället, som ej fått begagna
en lika förmon. I tider, då lånbegäret varit
inskränkt, crediten enskilda emellan
orubbad, och speculations-andan ringa , i
jemförelse till utvägarne att densamma väc
-
io Banco-Ulskottets Betänkande JV.o /j.8.
ka och underhålla, har man tilläfventyrs,
medelst erbjudande af lindriga ränte-vilkor
sökt komma derhän, att Bankens medel ej
måtte ligga alldeles ofruktbara; när åter
denna farhåga varit öfverflödig, har man
trott sig, genom de låga räntorne på Bankens
lån, kunna bidraga till nedsänkande
af penninge-räntan i allmännhet. Det är
emedlertid ett oundgängligt vilkor för framgången
häraf, att ullånings-tillgångarne måste
fullt motsvara och äfven öfverstiga hvad
som i lån sökes. Men förhållandet är nu
och har i längre tid varit alldeles tvärtom;
hvadan ock Bankens låga räntor blifva
en kraftigt bidragande orsak just till
förökning i de olägenheter, som öfverklagas.
Fonder, ämnade till hjelp för verkligt
lånbehöfvande, blifva, med afseende
på räntans och betalningssättets förmonligliet,
begärligt uppfångade äfven af förmögnare
personer, hvilka merendels framför
andra kunna prestera erforderlig säkerhet,
och som tilläfventyrs understödja med de
erhållna lånen på helt andra vilkor just
dem de gått i förväg. Vid slikt förhållande
rubbas den naturliga ordning, som nödvändigt
småningom skulle verka till ränte-nedsättning
på det hela, att nemligen allmänt
låne-underslöd bör komma i fråga först
när biträden af enskilda ej på drägliga
vilkor stå att erhålla, men då också, för
Banco-UIskottets Betänkande N.-o 4$- 11
en hvar som erbjuder säkerhet och är ordentlig,
finnas att tillgå, som en viss och
ofelbar tillflygt mot hvarje försök, att genom
oskäligt ocker och prejeri hämma idoglietens
framsteg. Bankens fåne-anstalter,
långt ifrån att sålunda begagnas, sökas nu
öfverallt och i första rummet, med samfälld
ifver af Rik och Fattig, af Långifvare och
Låntagare; och ingen fond, huru betydlig
den i och för sig må vara, kan, under dylika
förhållanden, blifva i längden tillräcklig.
Då Banco-Utskoltet, i betraktande af
allt detta, haft till hufvudsakligt syfte, att
för framtiden räntorna å Bankens lån måtte
, något mera än hittills, närma sig till
hvad emellan enskilda gäller och i allmän
lag finnes stadgadt; har Utskottet emedlertid
härvid sökt iakttaga den varsamhet och
måttä, som, äfven vid rättelse af det i sig
sjelft felaktiga, är af nöden, i samma mon
det varit länge begagnadt, och flere förhållanden
derefter lämpat sig; och Utskottet
har framför allt antagit, såsom osviklig
regel, att öfverenskoinna och uppgjorda
ränte- och afbetalnings-vilkör icke för någon
, ibland nuvarande Gäldenärer, måtte
på minsta sätt rubbas eller omintetgöras.
Bankens hittills varande lånerörelse
ia Banco-Utskottets Betänkande N.o 48.
l<an lämpligen hänföras till fyra bestämdt
åtskiljda slag.
A) Län på korrt tid ock mot rörlig pantj
bestående af lån pä Guld oell Silfver
på Bankens egna Skuldförbindelser,
på Jern och Effecter, och på Fahlu
Bergslags Koppar-sedlar.
Vid 1828 5rs slut var sammantagna
Capital-beloppet af sådana utlåningar
1,548,284 R:dr 28 sk. 8 r:st. (Härom ses
vidare Betänkandet N:o 490
B) Län pä orörlig pant och pä längre ter~
miner, hvartill Utskottet räknar alla
från Banken för inteckning och 4 procents
ränta utgifna lån, de från Statsverket
i liqvid öfvertagna inteckningar
mot 5 procent, en vid samma liqvid
ytterligare gjord försträckning, som
liqvideras med 2procentaf nyss nämnde
ränta, och de så kallade Odlingslånen.
Berörde fordringar utgjorde vid 1828
års slut ett sammantaget Capital-belopp af
5,292,178 R:dr 7 sk. 11 r:st. (Härom ses
vidare Betänkandet N:o 5o.)
C) Lån till Släder och Corporationer, på
Banco-Utsholtets Betänkande N:o 48. 13
serskilda af Rikets Ständer bestämda
vilkorj i och för anmälda tillfälliga
och locala behof.
Uti sådana lån, hvilka för det mesta,
i afseende på återbetalnings-vilkoren, äro
lika med Fastighets-lån, men, i afseende på
säkerheten med dem olika, egde Banken
en utestående Capital-fordran vid 1828 års
slut af 143,249 R:dr 39 sk. 1 r:st. (^Härom
ses vidare Betänkandet N:o 5i.)
Länrörelse i Discont-väg.
Dertill räknas, enligt nuvarande förhållanden,
Banco-Discont-Fonden af 5 mill.
till lån på namnsäkerhet, och 5oo,ooo R:dr
till lån på actier och documenter; Götheborgs
Låne-Contoirs-Fond af 2 mill., Malmö
Lån-Contoirs-Fond af 1 mill., ManufacturDiscontens
assignerings-rättighet till högst
1 mill., och Jern-Contoirets assigneringsrättighet
till högst 600,000 R:dr; utgörande
i ett för allt ett maximum af 10,100,000
Ri ksdaler.
De af Banken i och för dessa samfällda
Discont-rörelse-grenar förskjutna Fonder
utgjorde, vid 1828 års slut, tillsammans
9,344>559 R:dr 28 sk. 10 r:st. (Härom
ses vidare Betänkandet N:o 52.)
i4 Eanco-Utskottets Betänkande N.o
Och kommer härtill nu ytterligare, enligt
Utskottets Förslag:
E) Disconterings-rörelse > grundad pä upplåningar.
För densamma är föreslaget, att i det
högsta kunna användas 3 mill. R:dr upplånade
medel , de 5oo,ooo R:dr af BancoDisconténs
Fond, som derstädes varit ämnade
för lån på actier och documenter,
men sällan eller aldrig kunnat fullt användas,
och de Ränte-revenuer, som intill nästa
Riksdag på den nya Rörelsen inflyta.
(Härom ses vidare Betänkandet N:o 53.)
Med stöd af hvad här ofvan anfördt
blifvit, och under åberopande af de bilagde
Betänkandena N:ris 49> 5o, 5i, 5a och
53, rörande sättet och vilkoren samt räntefoten
för hvarje olika slags utlåning, föreslår
Banco-Utskottet vördsamt, såsom hufvud-grunder
för Bankens låne-rörelse till nästa
Riksdag:
i) Att räntan för Bankens utlåning i allmänhet
må, något mera än hittills skett,
närma sig den allmänna lagliga räntan;
a) Att utlåningen på Guld och Silfver, Metaller,
Jern och på våg stående Effe
-
Banco-u cskottets Betänkande N. o /fi. i5
eter, samt på Låne-Bankens Obligationer,
likasom hittills, må vara obegränsad;
Att
fonderne för Bankens öfriga utlåningar
inskränka sig till hvad årligen i Capital-afbetalningar
ingår, och hvad genom
upplåning, enligt stadgade grunder,
kan inflyta; under Reservation likväl af
hvad som kan erfordras, ej mindre för fastighets-utlåningens
fortsättning intill > 829
års slut, än till fyllnad af det för DomCapitlet
i Calmar anslagna låne-biträde
å a5,ooo R:dr, hvaraf blott 4000 R:dr
blifvit lyftade;
Att circulations-fonderna för låns meddelande
på längre tider, samt i Discontväg,
må fördelas på sätt som följer:
aj Till utlåning på fast egendom mot
inteckning R:dr .... 5,000,000.
b) Till utlåning åt serskilda
corporationer för anmälda
locala behof  i5o,ooo.
c) Till understöd vid utflyttningar,
odlingar och bosättningar
m. m. 3oo,ooo.
16 Bane o-XJt skottets Betänkande N.o /[8.
cl) Till Banco-Discontens lånerörelse
på namn-säkerliet 5,000,000.
e) Till Götheborgs Låne-Coil
toirs
dito ...... 2,000,000.
f) Till Malmö Låne-Contoirs
dito ....... 1,000,000.
g) Assignerings-rättighet för
Manufaetur-Disconten . . 1,000,000,
h) Assignerings-rättighet för
Jern-Contoiret .... 600,000,
i) Till den på utlåningar
grundade serskilda Disconteringen
..... 5oo,ooo,
(Utom upplånings-rättighet
för 3 millioner, samt användandet
af de å rörelsen
årligen inflytande behållna
ränte-revenuer).
Summa R:dr i5,55o,ooo.
Om härtill sammanslås Lånen
på rörlig pant, utgörande i
medeltal ....... i,65o,ooöj
så uppgå låne-circulations-fonderna,
antagna i runda summor,
och upplåningarna oberäknade,
på det hela till Rrdr 1^,200,000.
Öfver
\
Banco-Vtskottets Betänkande. N.o /j.g. 17
Öfver en från Kongl. Maj:t till Rikets
Ständer aflåten och till Stats- och BancoUtskotten
remitterad Nådig Proposition om
rättighet för Spar-Banker, att i Banken eller
dess Discont, dels mot ränta insätta
penningar och dels kunna upptaga lån, äfvensom
angående dylika af enskilde Riksdagsmän
gifna tillstyrkanden i afseende på
allmänna Brandstöds ■‘■Bolaget och öfriga
Brandstods-föreningar, komma serskilda Betänkanden
att till Rikets Ständer afgifvas.
Detta 'allt, jemte åtföljande Bilagor, öfVerlemnas
till Rikets Ständers upplysta
profning'.
Stockholm den 1 Julii 1829.
N:o 4g.
Ankom till Exp.-Utsk. den 4 Julii 1829.
Betänkande, angående Bankens Utlåningar
på korrt tid och
mot rörlig pantj intill nästa
Riksdag.
D enna låne-rörelse är, i afseende på sin
utsträckning, ej inora visst belopp begränsad.
Bih till Riks. St. Fröt. 1828, 1829. 6ste Sami, 2
lista Häftet.
i3 Banco-Vt skottets Betänkande N.o 49-
För densamma torde, efter senare årens
medelförliållanden, komma att erfordras en
circulations-summa af 17 å 1,800,000 R:dr,
om belåning af Tackjern, enligt Banco-Utskottets
Betänkande N:o 45, äfven kommer
att ega rum.
Vid 1828 års slut fanns utlåndt:
På Guld- och Silfver
panter
288,069: 39. —
På Lån-Bankens egne
skuldförbindelser, äldre
och nyare .... 412»*41 - x*
På Jern, Koppar och Effecter
i Stockholm och
Götheborg
816,345: 6. 6.
På Fahlu Bergslags Koppar-Sedlar
31,728: 8. r.
Summa 1,548,284: 28. 8.
Banco-Utskottet får nu afgifva dess
yttrande om hvar och en af dessa utlåningar
serskildt.
1:0 Utlåning pä Guld- och Silf v er-panter.
Genom Remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet
af den i7:de förlidne December,
har Banco-Utskottet fått del af Riksdags
- Fullmägtige Anders Danielssons
Banco-Ulsfcottets Betänkande 2V:o 49• 19
från Elfsborgs Län ocli IVi/s Månssons
från Malmöhus Län, i sammanhang med
åtskilliga andra framställningar, gifna förslag,
att Directionerna vid Låne-Contoiren
i Götheborg och Malmö måtte erhålla uppdrag
att utgifva lån mot underpant af
Guld och Silfver, då denna utlåning borde
ställas helt och hållet i likstämmighet
med Bankens, så i afseende på expedition
och räkenskaper, som panternas vård. Moiionairerne
anse någon serskild tillökning
i personalen härföre ej blifva erforderlig,
utan endast att, uppå Direclionens förslag,
ett lämpligt arfvode finge af Banco-Styrelsen
anordnas, till delning emellan de personer
vid Contoiren, som komme att handlägga
dessa serskilda göromål.
För öfrigt hafva, i fråga om det reglementariska
för utlåningen på Guld och
Silfver härstädes, åtskilliga erinringar af
Herrar Banco-Fullmägtige, uti deras Berättelse
(4 Afd. pag. 46)1 blifvit framställda.
Banco-Utskotlet får, efter öfvervägande
af allt hvad i ämnet förekommit, hos
Rikets Ständer vördsamt föreslå:
a) Att det minsta låne-belopp, som
af Banken från någon viss dag utgifves
på Guld och Silfverpant, måt
-
ao Banco-Utskottets Betänkande IV.-o 49-
te bestämmas till fyra (4) Riksdaler
Banco-Sedlar.
Utlånings-rättigheten är onekligen i en
Bank alltför mycket i smått utsträckt, då,
såsom nu är förhållandet, beläning kati
äskas och erhållas på så ringa pant, att en
mängd bland Låncapitalen ej uppgå till 2
R:dr, en ringa del lill 5o R:dr, och endast
få deröfver; hvarigenom, vid expedition,
uträkning och bokföring, naturligtvis fordras
långt drygare arbete, än sorn af rörelsens
betydenhet motsvaras. — Utskottet
har visserligen tagit i betraktande, att
äfven ett minimum af 4 R:dr vore, under
sådan synpunkt, nog ringa, och önskat, att
det kunde sättas högre; men då dylika lån
mestadelen begagnas af de fattigaste folkclasserna,
för hvilka denna är den enda,
på lindriga ränte-vilkor tillgängliga allmänna
Låne-anstalt, helst Assistanee-Contoirets
biträden äro vida mera betungande;
och då ibland de nu varande lånen
mångå äro vida under 4 R*dr,Åror Utskottet,
att, genom minimibeloppets ökning derutöfver,
den för berörde classer påräknade
hjelp och lättnad skulle till ansenlig del
gå förlorad; hvilket i ändå större grad
lomme att inträffa, i fall Assistance-Contoirets
upphörande blefve vid denna Riksdag
af Rikets Ständer beslutadt.
Banco-Utskottcts Betänkande N.o 4g 21
b) Alt utlånings - värdet bestämmes
från någon viss dag, att blifva en
Riksdaler Banco-Sedlar för ett lod
controlleradt Silfver, och fem (5)
Riksdaler Banco-Sedlar för en Ducat
i Guld; samt på andra halter,
till ex. Medalj-Siifver och controlleradt
Arbets-guld, efter reduetion,
i lika förhållande; hvilken belå
ning
utgår oafkortad och utan allt
afdrag, kn hvar likväl obetaget,
att på sin pant undfå ringare lån,
om han så för godt finner,
För närvarande är belåningen utsatt
till 1 R:dr B:o för ett lod controll
Silfver,
samt 3 R:dr 4° sk. B:o för en Du
cat,
dock med afräkning af 3 procent, på
det att Banken uti sin pants värde måtte
ega äfven beloppet af ett års ränta, i fall
Gäldenären ej vidare infunne sig lill dess
infriande, Ranco-Utskottet, som nu, i förhållande
efter den tillstyrkta myntbestämningen,
afpassat de föreslagna lånevärden,
har dervid funnit enklast, att till beräkningsgrund
antaga ett jemnt låne-belopp
utan afdrag.
c) Att så väl i afseende på alla vid
1828 års slut oförfallna panter,
sorn de, hvilka från och med in«
33 Banco-Utskottels Betänkande N.o 4$-
nevarande år äro eller blifva omsatta
eller belånade, den förändring
införes, att panterna, i fall utlösen
eller omsättning försummas, icke
vidare komma att hemfalla till
Banken, utan försäljas på auction,
samt öfverskottet, der sådant uppstår,
sedan Bankens fordran i capital-ränta
och omkostnader blifvit
godtgjord, hålles pantens egare tillhanda
under någon viss tid, som i
blifvande Banco-Reglemente bestämmes.
Denna tillstyrkan grundar sig ej mindre
på allmän Lag (jo Cap. 2 §. HandelsBalken),
än på de lör Banco-Verket serskildt
utfärdade äldre Författningar (jemför
Kongl. Kungörelsen den 11 Junii 1770
6:te punkten), enligt hvilka Bankens rättighet,
att behålla en förfallen pant som
sin egendom, stödjes på den enda förutsättning,
att pantens fulla värde skulle, såsom
lån, utgifvas; men hvilket i verkligheten
ej egt rum allt sedan Bankens Sedlar
upphörde att vid anfordran inlösas med
Silfver.
d') Att den tid, inom hvilken det må
vara Pant-egaren öppet, att efter
förfallo-dagen utlösa sin pant, el
-
Banco-Ulskottets Betänkande IV.-o 4g. 23
ler omsätta lånet, må, för lifgifvande
lån, ifrån viss dag, inskränkas
till 3 månader.
Vid sista Riksdag bestämdes 6 månaders
respit-tid, egentligen med afseende
derå, att det pantsatta sedan skulle, utan
ersättning, hemfalla till Banken. Under
förutsatt förändring derutinnan, anser Utskottet
en respit-tid af 3 månader tillräckligt
lång, helst alltför vidt utsträckta förmoner,
af denna art, kunde i sin mon verka
en liknöjdhet och tröghet för ingångna
förbindelsers ofelbara fullgörande vid
bestämd tid, som hos mången Låntagare
redan förefinnes, och snarare behöfver motarbetas
än befordras.
e) Att räntan för de lån på Guld- och
Silfver-panter, som från någon viss
dag utgifvas, må blifva beräknad
lill Fem (5) procent årligen, i
stället för 3 procent, som den hittills
varit.
Utskottet åberopar hvad om Bankens
räntor i allmänhet blifvit yttradt, och får
endast tillägga, att då denna i smått utsträckta
mödosamma lån-befattning ådrager
Banken ansenlig kostnad, och den ersättning,
lA Banco-Utskottets Betänkande N.o 49-
som derföre hittills erhållits genom tillfäl*
liga vinsten på de hemfallande panterne,
hädanefter skulle upphöra, kan det ej anses
mer än billigt, om Banken deremot af sin
Gäldenär fordrar en något högre ränta. Dea
ifrågavarande ränte-differencen blifver, på dessa
små lån, ej ens för den medellöse, serde-»
Jes Betungande; och då, enligt hvad Bani
kens Extracter visa, lån af detta slag också
Begagnas af förmögna personer, hvilka dervid
tillika afse pjecernes säkra förvarande
Bos Banken; har det synts Utskottet desto
mindre lämpligt att, genom bibehållande af
den ytterst låga räntan, likasom inleda til]
sådana speculationer.
j"y Att till pant antages, såsom hittills.
Guld och Silfver, arbetadt eller oai>
Betadt, sorn är försedt med Svensk
Controll-stämpeJ, Svenska och Hol-.
ländska Specie-Ducater samt Guldi
peli Silfver-Medaljer.
Fråga har uppstått, huruvida äfven Svenska
Silfyermynts-sorter borde i Banken kuni
na belånas under den tid Silfver-vexling
är hämmad. Men så Yida Rikets Ständer
bifalla den af Stats- och Banco-Utskotten
föreslagna Deposit-rcikning vinnes derigenom
i allo hvad med en sådan belånings-rättigBet
skulle åsyftas.
finnco-Utskotlels Betänkande IV.o 4.9•
•»5
g} Att utlåning på Guld och Silfver
tills vidare må besörjas vid Banken
i Stockholm allena, och ej tillika
vid Låne-Contoiren i Götheborg
och Malmö.
Utskottet har tagit i betraktande, dels
fitt det ej kan förmodas, det en dylik rörelse
skulle kunna fortfarande besörjas af LåneContoirens
inskränkta Tjenstemanna-personal,
jemte deras egentliga göromål, och dels
att vid Låne-Contoiren lärer för närvaran-,
de helt och hållet saknas dertill erforderliga
inrättningar och säkra förvarings-ställen,
hvadan, och så framt icke dessa Contoir
jemväl i allt öfrigt blifva organiserade till
verkliga Filial-Banker, det synes vara föga
anledning att, i afseende blott på Guldoch
Silfver-panters belåning, ytterligare utsträcka
den åt dem anvisade verksamhet.
3:0 Utlåning på Läne-Bankeus egna skuldförbindelser.
Låne-Bankens utelöpande skuldförbindelser
äro, nu för tiden, egentligen af 3;ne slag,
nemligen:
a) För äldre insätta Capitaler, tillhörande
fromma Stiftelser, hvarå Banken,
allt efter de vilkor sorn blifvit
bestämda, godtgör dels 4
procents ränta, dock endast efter
26 Banco Utskottets Betänkande IV.-o 4g.
numerairen i Banco-Sedlar. Sådana
förbindelser utgöra en summa af
R:dr 439,196,
b) För äldre insatta Capitaler, tillhörande
Corporation er och enskilda,
å hvilka ursprungligen dylik ränta
varit förskrifven, men nedsattes,
efter föregångna uppsägningar, år
1792 till 3 procent, sorn nu betalas
endast efter numerairen i BancoSedlar.
Sådana förbindelser utgöra
en summa af R:dr 446j685.
c) För de, till understöd i afseende på
1800 års realisation, upptagne lånen
i Silfver, hvarå Banken, enligt utfästelse,
godtgör 4 procents ränta,
dock endast efter numerairen i Bancosedlar.
Sådana förbindelser utgöra
en summa af R:dr 83,343,
Redan från äldre tider tillbaka hade de
förstnämnda båda slags förbindelserna fått
belånas mot enahanda ränta som för sjelfva
Capitalen betaides, med den skillnad allena,
att ränta på ränta hvart halft år fick beräknas
för de utgifna lånen, men icke så
för de upplånte Capitalen; hvadan högre
Låne-rätt ej medgafs än till 99 procent af
Capitalet, så att ränte-dilferencen skulle
kunna i qvittnings-väg betäckas. Enahanda
jBanco-Utskottets Betänkande N;o 49• a7
låne-rättighet tillädes, vid 1815 års Riksdag,
de sistnämnde, eller så kallade 4 procents
Silfver-sedlarne, i och med detsamma dessa
Sedlar förklarades ej ega anspråk att, framför
Bankens Transport-sedlar, med klingande
mynt infrias.
Banco-Utskottet har funnit skäligt tillstyrka:
a)
Att Låne-Bankens omförmälda äldre
och nyare skuldförbindelser framgent
må af Banken belånas med högst 99
procent af hvarje Obligations Capital-summa.
En sådan belånings-rättighet hör, efter
Utskottets tanka, fastmera bibehållas, som
denna utväg, att vid behof kunna disponera
Capitalet, utgör Långifvarnes snart sagdt
enda ersättning för det lidande de, vid flere
på hvarandra följande mynt-försämringar,
uti Capitalernas nedsatta värden fått vidkännas.
b) Att räntan för sådana lån måtte från
någon viss tid bestämmas till Fem
(5) procent i allmänhet, utan afseende
å den ränta Banken för sjelfva
Obligationen betalar.
•iS Banco-Utskottets Betänkande N:o 45-
Utlåningen af Capitalet, mot enaktarn*
da Ränta som i obligationen är utfäst,
bär gifvit åt Banken blott den ringa vin.,
sten af Ränta på Ränta vid hvarje halft
års förlopp, så vida interessebetalning uteblifvit.
Erfarenheten bar ock visat, att lånen,
som, enligt deras natur, borde vara
på korrta terminer, ofta blifva förvandlade
till slående, emedan ingen uppoffring
är med belåningen förenad. Den förmon
Obligations-innehafvaren eger, att på dagen
, vid inträffande behof, kunna lyfta
större eller mindre del af sitt Capital och
när som helst göra det åter räntebärande
bos Banken, är visserligen värd en å två
procents Ränteförhöjning för den lid Jåne*
rättigheten behöfver begagnas.
c) Att, så snart Banco-lånet med
ränta hunnit uppgå till lika belopp
med obligationen och dess upplupna
ränta, Bankens skuld mot dess
fordran qvittas, samt obligationen
i följd deraf afskrifves och dödas.
En sådan åtgärd är redan uti Bankens
äldre författningar föreskrifven, men har,
då räntan för upp- och utlåningar varit
enahanda, mera sällan kunnat komma i
fråga. Derest de nu föreslagne hufvudpunkter
af Rikets Ständer gillas, hlifverdet
i sammanhang med reglementarisk» före
-
Banco-Uthkottets Betankande kY.o 4g- 29
drifterna, ämne för serskilt öfvervägande,
om oell på hvad sätt den förhöjda räntan
må från någon viss tid kunna göras gällande,
’ äfven i afseende å de lån uppå
Bankens egna Obligationer, som redan finnas
utestående till belopp af något mera
än R:dr 412>000» enligt hvad ofvan är uppgifvet.
En utväg dertill skulle tilläfventyrs
kunna finnas i den uppsägnings-rättighet
på 6 veckor, sorn Banken i de äldre skuldförbindelserne
liar sig förbehållen, samt i
den bestämda förfallotid af 5 till 10 år,
hvarå de nyare blifvit ställda. Dessa lån
torde eljest för det mesta ej återbetalas,
ulan komma alt qvarstå mot den lägre ränta,
som vid utgifvandet var föreskrifven,
Men å en annan sida är en uppsägningsåtgärd,
hvarigenom Innehafvarne skulle åläggas
att för ett, i silfver eller dess värde ursprungligen
långifvet, Capital, mot deras vilja,
laga betalning och dervid åtnöjas med
Numerairen i BancoSedlar, ej eller utan
sin betänklighet.
3:o Lån på Jern, Koppar och Effecter.
I samband med denna del af låne-rörelsen,
är till Banco-Ulskottet remitteradt
från Vällofl. Borgare-Ståndet:
a') Under den 4 förlidne December,
3© B ane o-Utskottets Betänkande IY.-0 49-
ett memorial af Herr J. Lamberg,
angående så beskaffad förändring
i reglementariska föreskrifterne för
utlåning på Jern och EfFecter viel
Götheborgs Låne-Contoir, att, likasom
i Stockholm tillgår, belåning
finge ega rum mot ansvarighet
endast af vågbetjeningen, utan
alt panternes omlindning med snöre
och försegling med Magistratens
Sigill vidare komme att derstädes
fordras.
b) Under den 17 December, ett memorial
af Herr B. H. Santesson,
hvaruti föreslås, att alla vågbara
EfFecter måtte härefter, af Banken
och dess Låne-Contoir i Götheborg,
belånas till | delar, minst delar
af deras gångbara värde; kunnande,
i händelse någon betänklighet
uppsLode i afseende å lånevärdets
bestämmande för så lång tid som ett
år i sender, detta bestämmande ske
a:ne gånger om året, till ex. i
April och October månader.
Nya Förslag hafva utomdess blifvit
väckte om Låns meddelande på Tackjern, på
Kobolt och på Spannmål; deröfver BancoUtskottet
till en del redan utlåtit sig, (Betänkandet
N:o 45) och för öfrigt kommer,
Banco-Utskottets Betänkande N:o /j.g. 3i
att i serskilda Betänkanden, framställa sina
åsigter.
Beträffande grunderne för nuvarande
utlåning, hvilken sträcker sig till Artiklarna:
Stångjern, Bergsmansjern, Bultjern,
Sänksmide eller rundt Bultjern, Bandjern,
valsadt Bandjern, Skärjern, Gallerjern,
Knippjern, Saltpanneplåtar, Jernplåtar,
Bomeras eller Plogämnen, Skyfflar,
Jernankare, Storspik, Småspik, förtent Jernbleck,
Garfstål, Brännstål, Arco eller Gjutmessing,
Lalunniessing, Messingstråd, Garkoppar,
smidd Koppar, extra Kopparbleck,
myntade Kopparplåtar, Blindmynt, Kopparspik,
Alun och Svenskt Bly ; får Baneo-Utskottet
föreslå:
a) Att Lånebeloppet, såsom hittills, må
vara inskränkt till högst |:delar af
pantens försäljningsvärde efter Mäklare-Attest,
och af Banco-Styrelsen
bestämmas en gång om året.
Efter Utskottets öfvertygelse böra Bankens
Utlåningar alltid så ställas , att förlust
å panten ej äfventyras, äfven i dea
händelse, att mera ovanliga och opåräknade
förändringar i priserne någon gång komme
att inträffa, helst som Mäklare-Attesterne,
hvilka endast afse de på Beursen i Stockholm
mest gångbara pris, eljest icke kun
-
3 a Eanco-Utskottets Betänkande N.-o 49-
de ensamma tjena till grund för en utlåning,
som sträcker sig till alla delar af Riket.
Utskottet tror dessutom , att Lånrättighet
i Banken , till |:delar eller |:delar
af värdet, kunde vid många tillfällen lända
till skada för pantegarne sjelfve, emedan,
i slikt fall, enskilde personer knap
past
skulle lemna ytterligare försträckningar
på en så högt belånad pant, hvilket
deremot, under vissheten derom, att Bankens
belåning ej öfverstiger |:delar af värdet,
icke sällan inträffar»
/f) Ätt räntan för Lånen på Jern oell
Våg-Effecler åter må blifva Fyra
(4) procent, i likhet med hvad
den från år 1770 och ända till 1792
varit.
1. • I '
Räntans så beskaffade återförande från
3 till 4 proc. låter, efter Utskottets öfvertygelse,
ganska väl förena sig med den omvårdnad,
hvarå Jernhandteringen, såsom hufvud-näring,
bör ega anspråk. Det kunde
invändas, att jernet bär i Stockholm oftare
belånas a fBi uksegarens Förlags man och Commissionär
än af honom sjelf, och att, i
samma nion vinsten på sådan belåning förminskas,
Förlags-vilkoren också möjligen
blifva mer betungande^ Meri , under Jern
handteringens
-
Ranco-Utskottets Betänkande N.o 4-9- 35
handteringens nuvarande belägenhet, tror
Utskottet sig icke böra befara, att den i sig
sjelf lika lämpliga som billiga förhöjningen
af blott i procent i räntan lill Banken skulle
kunna menligt verka i afseende på möjligheten
af förlags erhållande, eller öfver
Löfvan försvåra vilkoren för desamma.
c) Att belåning af Jern- och Våg-EfFecter
i Götheborg får ega rum på sätt
i Stockholm sker, nemligen mot
Attester af Vågbetjeningen och under
dess ansvarighet; samt Magistraten
i Götheborg alltså fritagas
från de befattningar med och det
ansvar för vågförda Effecter, å hvilka
Banco-Lån sökes, som Kongl.
Förordningarne af den 18 Februarii
1735 och den i5 Februarii 1779
utstakat.
Utskottet, som inhemtat, att vid Götheborgs
Yåg finnas anställde aine Vågmästare,
hvilka af Magistraten tillsättas, samt en å
Tull-styrelsens vägnar tillförordnad ÖfverInspector
jemte Bokhållare, anser säkerheten
för Banken nöjaktigt bevarad, om Våg-Atfcesterne
af desse fyra ansvarige personer ge
Bih.
till Riks. St. Prot, 1828. 1829. 6;te Sami. 3
lista Häftet.
34 Baneo-Utskottets Betänkande ]V:o /[g.
mensamt undertecknas, och att då kan umbäras
allt deltagande af Magistraten medelst
snörlindning, försegling och underskrift af
Våg-Attesterne, helst Utlåningen på Jern i
Götheborg besörjes omedelbart genom den
utaf Rikets Ständer derstädes valda och tillsatta
Direction, som har Låne-ContoiretS
Styrelse sig ombetrodd.
Och lära Rikets Ständer, såvida Utskottets
förslag härutinnan bifalles,
hos Kongl, Maj:t i underdånighet begära,
att om berörde förändring och
undantag i förut allmännt gällande
författningar Nådig Kungörelse till
vederbörandes efterrättelse varder utfärdad.
För öfrigt förbehåller sig Utskottet att,
i sammanhang med de reglementariska föreskri
fternes uppgörande, vidare anmäla hvad
till vinnande af behörig ordning och Controll
härutinnan, i ett och annat hänseende
, må finnas af nöden att för framtiden
iakttaga.
4-0 Lån på Fahlu Bergslags Koppar-Sedlar.
Vid 177,9 års Riksdag tillädes Fahlu
Bergslag den rättighet, att så kallade KopparSedlar,
eller Attester från Fahlu Krono-Våg
franco-Utskottets Betänkande N.o 49• 35
öfver derstädes i förvar liggande, Bergslagen
tillhörig, Råkoppar, som i Avestad skall till
Gar-koppar förädlas, finge af Banken belånas
till ett belopp af högst i5oo Skeppund
på en gång mot 4 procents ränta; hvilken
tillåtelse är från år 1810 utsträckt ända till
3ooo Skeppund, sedan räntan förut, år 1792,
blifvit till 3 procent nedsatt. Lånevärdet
bestämmes årligen af Banco-Styrelsen, i förhållande
till Rå-kopparens försäljnings-pris;
och eger Banken, såsom säkerhet för Lånrättigheten,
Inteckning uti Avesta Bruk och
dess Byggnader, och Förlags-Inteckning uti
Brukets Inventarier, tillika med en af Stora
Kopparbergs Bolag serskildt utfärdad ovilkorlig
Skuld-förbindelse.
Banco-Utskottet tillstyrker:
att den Lån-rättighet, för ett belopp af
högst3oooSkeppund Rå-koppar, enligt
så kallade Koppar-Sedlar, som Fahlu
Bergslag hittills fått hos Banken begagna,
må oförändrad och mot enahanda
Ränta af 3 procent, sorn efter
år 1792 varit fastställd', fortfara.
I fråga om ett Creditiv af den directa
och omedelbara inflytelse på en af Landets
hufvud-näringar, som .det ifråga varan
-
36 Bil. till Banco-Vlskottels Bet. N.o 4.9-
de, för hvilket Banken derjemte eger nöjaktig
säkerhet, och som blott för korrt tid
i sender, under ständig omsättning af panten,
begagnas, har Utskottet trott ett undantag
från den allmänna grundsattsen om
Räntans förhöjning kunna och böra medgifvas,
helst den förmon och lättnad, som
i sin mon dermed beredes vid framalstring
af en vigtig och dyrbar Export-Artikel, ej
kan annat än förmonligt återverka på Bankens
egna förhållanden, när dess egenskap
af verklig Vexel-Bank å nyo skall inträda.
Rikets Ständers upplysta bepröfvande
underställes allt detta vördsamligen, jemte
några Ledamöters Reservationer.
Stockholm den i Julii 1829.
Reservationer:
(Emot Lånbeloppets fortfarande inskränkning
till högst j af försäljningsvärdet).
Herr Kammarherren Rosenblad:
”Jag anser mig böra reservera mig mot
Banco-Utskotlets fattade beslut, att högsta
Bil. till Banco-Utskottets Bet, IV:o /(g, Sj
Låne-beloppet vid beläning, af jern och
andra såkallade exportabla effecter inskränkes
på sätt hittills varit stadgadt till af
ett en gång om året bestämdt värde. Jag
anser, att med den långa utsträcknings-tid
för bibehållande af samma lån, efter oförändrade
Låne-grunder, som nu eger rum,
mindre säkerhet finnes vid en beläningsprocent
till af värdet, än om man skulle
medgifva en högre belänings-procent,
med vilkor af korrtare tid, under medgifvande
att på samma pant erhålla nytt Lån,
bestämdt efter dåvarande värde. Jag tillstyrker
sålunda:
1:0 Att lån å jern och öfriga lånbara
effecter må beviljas till högst af
värdet, dock ej å mindre summa
än 5oo R:dr och deröfver å jemna
ioo R:dr.
2:0 Låntagare ege, att när som helst
det uttagna Lånet inlösa eller att
derå göra afbetalningar i jemna 100
R:dr, dock bör hela Lånet senast
3:ne månader från Lånedagen vara
infriadt.
3:o Ränta erlägges vid hvarje liqvid,
till upplupet belopp, dock för fulla
veckor, så alt en redan börjad vecka
anses för full.
38 Pil. lill Banco-Uiskottets Bet. N.o 49-
4:o Å samma pant må nytt Lån, efter
då gällande beläningsvärde, utgifvas
sålunda alt det i liqvid af det gamla
användes,
5:o Dessa Lån må ulgifvas så väl i
Stockholm som vid Låne-Contoiret i
Götheborg,
6;o Hvar tredje månad fastställes lånevärdet
af de såsom panter antagliga
varor, efter medelpriset af deras under
förflutna 3me månader upptagna
försäljnings-pris, för belåningen i
Stockholm, efter på dess Beurs, och
för den i Götheborg, efter på den
dervarande, förda anteckningar.”
(Emot förslaget om 6 procents Ränta
för Lån på jern och metaller).
Herr Lagman Monthan;
”xltt, under fästadt afseende på det med
ifrågavarande Lån åsyftade ändamål, nemligen
Jernhandteringens underlättande, och
då Jernbeläning är förenad, serdeles i landsorterne,
med dryga omkostnader, räntan
borde få förblifva sådan den tillförene varit
eller 3 procent; hvaremot Utskottets
gifna Förslag syntes hafva till föremål endast
ökandet af Bankens vinst,”
Banco-Utskotlets Betänkande N:o 5o.
39
Herr Cancellie-Rådet Hegardt:
”Att, långt ifrån att kunna medgifva
någon nedsättning i den Ränta af 4 proc.,
som Utskottet föreslår alt beräknas å JernJån,
ansåge Herr Cancellie-Rådet den böra
böjas till 5 procent för desse lån, som i
allmänhet utgå till de mera förmögna i Samhället;
helst sedan räntan å Lån mot Guld
och Silfverpant, hvilka merendels af den
fattigare Classen begagnas, blifvit af Utskottet
föreslagen att höjas till 5 procent,
N:o 5o.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 6 Julii t8ag.
Betänkande, angående Bankens, till
utlåning pä orörlig Pant
och på längre terminer,
använda Fonder och deras disposition
intill nästa Riksdag.
Under nyssberörde förhållanden voro af
Bankens medel utestående vid 1828 års
slut:
a.) Af de från Banken utgifna lån mot inteckning
i fastighet för 4 procents rän«
4o Banco-Utskottets Betänkande N.o So.
la, å hvilka skall inbetalas capital och
ränta, tillhopa sex för hundrade årligen
i Banco-Sedlar:
Bruks-Egendoms
Lån
. . . R:dr 436,254: 7: 4.
Landt-Egendoms
Lån
3,316,886: 28: 5.
Stads-EgendomsLåll
g31,254.' ^o: l
Lånet
till Gagnefs
Socken i
Dalarne • • • • 12,258: 33: to.
Resterande Capital-fordran 4,696,654: 3: &
b) Af de från Stats-Verket på
Banken öfverlåtna Fastighets-inteckningar
för fem
procent, å hvilka skall inbetalas
capital och ränta*
tillhopa sju för hundrade
årligen i Banco-Sedlar:
Resterande Capital-fordran 356,219: i5: 6,.
c) Af Bankens, efter 1800 års
Riksdag, vid liqviden med
I lansport 4,932,873: 19: 2.
Eanco-Utskottels Betänkande N.-o 5o. 4l
Transport 4,932,873: 19: a.
Stats-Yerket, för dessa lån
utgifna förskott, som efterhand
godtgöres med två
procent af den ingående
räntan:
Resterande Capital-fordran 33,429:33-. 4.
(Uti nyare, efter år 1823
mot inteckning utgifna Fastighetslån,
hvilka liqvideras i
Silfver, egde Banken utomdess
vid nämnde tid en capital-fordran
af Silfver 240,758
R:dr 24 sk. 10 r:st., för utlånta
Banco-Sedlar 361,13^ Pi:dr
37 sk. 3 r:st; — men denna
fond, såsom ämnad och beräknad
blott för Silfvert! 11-  gångarnas förstärkande, utgör
ej någon tillgång att till
nästa Riksdag på nytt användas
för utlåning.)
(T) Af Bankens Odlings-lån:
Resterande Capital-fordran 335,875: 3: 5.
Transport 5,292,178: 7: u,
42 Banco-Utskottets Betänkande N.o So.
Transport 5,292,158: 7: u.
Hela påräkneliga Circulations-capitalet,
hvilke i dessa
vägar nu finnes användt,
utgör följaktligen .... R:dr 5,292,158: 7: n.
De åtskilliga Motioner, angående lånen
på orörlig pant och längre terminer, som
till Banco-Utskottet blifvit remilterade, innefatta
egentligen:
a) Förslag till förändringar i grunderna
jör redan utgijna intecknade läns återbetalning.
Idit höra;
Ett den 2 December remitleradt Memorial
af Anders Persson från Östergöthlands
Län, som yrkat, att betalningen -i
Silfver på Bankens, efter 1823 års Riksdag,
utgifna Fastighets-lån måtte upphöra, och
sådana lån ytterligare utgifvas mot 3 procents
ränta och 2 procents capital-afbetalning;
eller ock enligt de före sista Riksdag
stadgade vilkor;
Ett den 8 December remitteradt Memorial
af Anders Andersson från östergöthland,
som äfven yrkat, alt Silfver
-
Banco-Utskottets Betänkande IV-o So. 4^
liqviden för fastighets-lån, såsom alltför
betungande och besvärlig, måtte upphöra,
samt det förra betalnings-sättet åter införas;
Ett den 10 December remitteradt Memorial
af Nils Persson från Malmöhus
Län, likaledes innefattande klagan öfver
den föreskrifna inbetalningen i Silfver, samt
yrkande, att detta betalnings-sätt måtte
förändras;
Ett den i5 Deceriiber remitteradt Memorial
af Nils Mänsson från Malmöhus
Län, hvaruti upptages enahanda yrkande,
i sammanhang med förslag om ökning af
låne-tillgångarna;
Ett den 18 December remitteradt Memorial
af Petter Persson från ,Calmare
Län, som, jemte framställningar om Lånefondernas
ökning och förenklade grunder
för Låne-handlingars pröfning, äfven yrkat
Silfver-betalningens upphörande.
Och hafva, uti denna punkt, Ståndets
Ledamöter till betydligt antal med Motiouairerna
sig förenat.
44 Banco-Utskottets Betänkande N.-o So.
b) Förslag till de på längre terminer utlånade
Fonders öfverjljttning uti Discont*>
rörelsen.
Dit höra
Elt den io December remitteradt Memorial
af Gustaf Larsson från Stockholms
Län, hvaruti blifvit yrkadt, att utaf devid
sista Riksdag till fastighets-lån anslagne, men
i sådan väg ej använda medel, Banco-Discont-fönden
måtte vinna en erforderlig tillökning
;
Ett den io December remitteradt Memorial
af J. P. Andersson från Östergöthland,
som, bland åtskilligt annat, hörande
till det reglementariska för Discönt-rörelsen»
äfven hemställt, att Fastighets-fonden måtte
indragas, och i dess ställe anslås åt Banco--  Disconten;
Ett den 18 December remitteradt Memorial
af Petter Persson från Calmare Län,
som tillstyrkt, att fonden för odlings-lån
måtte alldeles indragas och upphöra, men
Discont-fonderne i dess ställe ökas, för att
mot lindriga ränte-vilkor lemna lån åt Jordbruket.
Beträffande först sättet och ordningen
Banco-Utskottets Betänkande N.-o 5o. 4’j
för utgifna lånens återbetalning, så, ehuru
Banco-Utskottet anser cle i Skuldebrefven utstakade
vilkor innefatta egenskapen af ett
Contract, sorn ej kan eller får efter Långifvares
eller Gäldenärs åstundan godtyckligt
rubbas, hvadan det ock, efter Utskottets
öfvertygelse, bör vara en för hvarje Gäldenär
bibehållen rättighet, om och enär han
det åstundar, att framgent verkställa sin liqvid
i Silfver för de lån, som under sådan
förbindelse utbekommits; likväl och då Banken,
som i alla fall kommer att uppköpa
och invexla Silfver, så väl in- som utrikes,
utan serdeles svårighet kan, med anskaffande
deraf, gå dem bland sina Gäldenärer
tillhanda, för hvilka upphandlingen skulle
medföra olägenhet och öfverdrifven kostnad,
får Utskottet vördsamt föreslå:
Att det må vara tillåtet de Gäldenärer,
som hos Banken häfta för Lån
mot inteckning och förbindelse att
liqvideras på 33 | år med 2 procent
årligen i Silfver utaf Lån-capitalets
primitiva belopp, att i dess ställe,
om och enär de det åstunda, inbetala
i Baneo-Sedlar 6 procent för år
räknadt af samma Capital-belopp, då
Banken kommer att, med de sålunda
inflytande betalnings-poster, öka sin
46 Banco-TJtskotlets Betänkande Ar:o 5o.
Silfver-uppbandlings-fond, och deremot
använda af sitt redan egande
Silfver, medelst a Horing efter 144
sk. pris, så mycket som i betalning
å lånet deremot svarar.
I öfrigt, och såsom följd af den antydda
grundsattsen, tillstyrker Banco-Utskottet!
Att Bankens ofvannämnde på längre
tid ställda fordringar må i förut fastställd
ordning liqvideras, nemligen!
JFastigheis-låneti a 4 procents ränta:
medelst inbetalning af sex för hundrade
årligen, räknadt på capital-återstoden
vid i B14 års slut utaf de
Lån, som före den tiden utgått, och
på primitiva Capitalet af de sedermera
utgifna eller i omsättnings-eller
transport-väg beviljade.
Fasti ghets-länen a 5 procents ränta:
medelst inbetalning af sju för hundrade
årligen, likaledes räknadt på
Capital-återstoden vid 1814 års slut,
utaf de före den tiden utgifna och
på primitiva Capitalet af de sedermera
i omsättnings- eller transportväg
beviljade.
Uanco- Utskottets Betänkande N.o 5o.
Den vid licjviden mellan Stats-Verket
och Banken efter 1800 års Riksdag
uppkomna för skotts-for dr an :
medelst användande af1 två femtedelar
utaf den ränta, som på femprocents-lånen
årligen beräknas, samt
Odlings-lånen: medelst årligt erläggande
af 0 procents ränta och åter.
gäldande dessutom af en femtedel af
det lyftade beloppet årligen, sedan
. första andelen fått utan capital-afbetalning
begagnas i fem år, hvad de
större Odlings-lånen och i tre år,
hvad de mindre Odlings-lånen beträffar,
I sammanhang med frågan om återbetalnings-vilkoren
för Bankens Fastighets-lån
bör ej förbises den inverkan, som de så
kallade omsättnings- och transport- lånen
derå egt och ega.
Omsättning benämnes inom Banken den
operation, då ny egare till en intecknad
pant ikläder sig det derå qvarstående lån,
saint derföre afgifver sin skuld-förbindelse.
Transport kallas deremot den i Författningarne
gifna tillåtelse, att, i fall en
Gäldenär antingen vill i förtid betala hela
Banco-Utskottets Betänkande IV.-o So.
sitt, lån, eller ock erlägger mera i afräkning
på Capitalet, än som för året fordras, öfverskott
et utgår såsom nytt lån på annan
pant till Lånsökande, som sig dertill anmält,
sedan dess handlingar förut blifvit granskade
och godkända.
Så väl omsättningar som transporter
blefvo vid sista Riksdag bibehållne, endast
med den förändring, hvad de sistnämnde
angick, att maximi-summan, som förut ej
var annorlunda än i ett gifvet förhållande
till pantens värde begränsad, då inskränktes
till högst 6000 R:dr (Banco-Regl. pag. pö).
Enligt den tillämpning, som härvid alltid
blifvit följd, och har sin första kända
grund uti ett år 1753 från Banco-Fullmägtige
till Bankens Commissariat meddeladt
bestämdt förklarande, att tiden för hvarje
sådant låns återbetalning komme att beräknas
från den dag, som den nya Gäldenären
begynt det åtnjuta, då det, såsom orden
lyda: blifvit ett annat och nytt län , uppstår
i båda fallen den följd, att tiden, innan
hvilken ett utgifvet Fastighets-lån slutligen
skall vara amorteradt, icke låter sig
beräkna, emedan hvarje dylikt ombyte af
egare eller pant åstadkommer en förlängning
på nya 28 å 29 år i återbetalnings-tiden,
hvarigenom
Banco- VIskof(e(s Betänkande N.o Bx 4j)
hvarigenom alla calculer, beträffande livad
som, i mnn af Fastighets-låné-rörelsens indragning,
skulle kunna med fonderna i annan
väg uträttas, måste blifva i viss grad
opålitliga och osäkra.
1 O
Det synes B:mco-Ulskottet vara klart
och ostridigt, att ingen köpare af fast Egendom
billigtvis kan mera äska eller begära,
än att på sig få omsätta och öfvertaga det
uti fastigheten intöcknade Banco-lån i dess
v.
varande skick, och med de betalnings-förbindelser,
som förre Innehafvaren ålegat.
Ä1 venså kan Gäldenär icke ega någon slags
rättighet att till annan mai? försälja och öfverlåta
större eller mindre del af sitt Lån
på andra vilkor, än dem han sjelf sig ikläd t
och varit skyldig iakttaga, i fall han detsamma
bibehållit; men, i följd af tillåtelsen
till öfverbetalningars transporterande på annan
pant, rubbas ovilkorligen dessa förhållanden,
helst ett Transport-lån, hvilket utgöres
af dylika sammanslagna poster från
flera Lån af olika utgifningsdag, ej kan, såsom
serskildt Lån, uppföras annorlunda än
på ett enda datum, hvarefter återbetalningsliden
då måste komma att rätta sig.
Bih. till Rita. St. Prot. 1828, 1839. 6tte Saint, 4
lista Häftet,
5o
Banco-Utskottets Betänkande JY.o 5*.
I betraktande af livad sålunda blifvit
anfördt, får Banco-Utskottet härigenom föreslå
att för framtiden må stadgas:
a) att, med afseende på Låns omsättning
skall iakttagas, det ingen förändring
i det fastställda årliga afbetalnings-beloppet
för ett Bankens
Fastighets-Lån får egarum, i följd
deraf, alt pantens egare blifvit
ombytt;
att den så kallade transport-rättigheten
på annan pant upphör,
så att de å Lånen inflytande Capital-afbetalningar,
de må utgöra
högre eller ringare belopp, ovilkorligen
ingå till allmänna Lånefonden
att, enligt stadgade grunder,
disponeras.
Hvad åter vidkommer utlänings-grunderna
och de förslag, som, i förening dermed,
dels af åtskillige Riks-Ståndens Ledamöter
, dels inom Banco-Utskottet blifvit
framställde, att hvad som inflyter i afräkning
på Bankens Capital-fordringur för Fastighets-Lån
skulle öfverflyttas på Discontfonden,
för att genom Banco-Disconten och
Låne-Contoiren till Jordbrukets förmon utlånas
mot lindriga räntevilkor och på längre
Banco-Utskottets Betänkande Nio 5o. 5i
ömsättnings-tider Sa hittills vanligt varit;
så har Utskottet ej kunnat undgå taga i betraktande
de flerahanda olägenheter, som i
längden deraf skulle uppstå, om Bankens
utlåningar å fast pant helt och hållet förvandlades
till Lån i Discont-väg på blott
namn-säkerhet, hvilket naturligtvis skulle
blifva följden af en sådan anstalts vidtagande.
Fordringar mot inteckning i Sveriges
Jord utgöra för Banken ett det säkraste
Grund-Capilal, oberoende af alla händelser
och alla omskiften; men icke så de på blotta
namn meddelade Discont-lånen, hvilka
visserligen äro mera executiva och rörliga,
men också till deras värde helt och hållet
beroende deraf, att icke Låntagares och
Löftesmäns personliga ställning på ett eller
annat sätt försämras. Det understöd, hvaraf
det egentliga Jordbruket har behof, har
också synts Utskottet på intet bättre sätt
kunna beredas, än just genom det slags biträden,
som Bankens äldre Fastighets-lån,
hvilka, ställda på förmonliga vilkor och långa
afbetalnings-terminer, liqvidera sig sjelfva
på några och tjugu år, genom erläggande
af föga mer i ett för allt, än hvad som
utgör lagliga Räntan enskilde emellan. —
Sålunda uppmuntras Landtmannen till den
enda rätta och verkliga hushållning, nemligen,
att genom omtanka och idoghet småningom
tomma från skuld till en oberoende ställ
-
5a Banco-Utskeltets Betänkande I\T'.o So.
liing; då lian tvärtom af Discont-lån, på fördelaktigare
vilkor än de vanliga, lätt skulle
kunna äggas jemväl till obetänksamma skuldsättningar
och äfventyrliga speculationer.
Då Utskottet, af dessa skäl, icke allenast
funnit med Bankens säkerhet och hästa
närmast förenligt, att en circulations-summa
af omkring fem millioner förblifver utlånt
på fast pant, utan ock ansett skadligt på
det hela att omintetgöra den enkla utväg,
som egentligast åt classen af mindre Jordbrukare,
genom Fastigliets-lånen, varit beredd,
att, utan behof af städse förnyade
Lån-negociationer, kunna förvandla en med
stående Lån hos Banken i början behäftad
Jord, till sinj, genom egen arbetsflit och
möda; tillstyrker Utskottet för dess del
vördsamt:
A) att utgifvandet af Fastighets-Låil
mot inteckning och vilkor att på
33|- år återbetalas i silfver efter
de i i8a3 års Banco-Reglemente
utstakade grunder, under iakttagande
af den jemkning i inbetalningssättet
, som Utskottet föreslagit,
fortsättes till innevarande 1829 års
slut, hvarmed utlåningen i sådan
väg upphör.
Banco-Ut skottets Betänkande N.o So. SS
Då åtsUllige Lånsökande dels redan låtit
i Banken inlemna mer och mindre fullständiga
handlingar för dylika Lån, och dels
under nu pågående Sommar-Ting inteckningar
för dylik belåning utan tvifvel än vidare
sökas och beviljas, tror Utskottet det
vara en billig grannlagenhet att ej alltför
hastigt införa en förändring, hvarigenom alla
härå beräknade åtgärder och kostnader vore
af Sökanderne fruktlöst använde och
förspillde;
B) att hvad som inflyter i afräkning
på Bankens Capitalfordningar vid.
1828 års slut för intecknade fa
stighets-lån
mot ^ och 5 procent,
ställde på återbetalning i Sedlar,
(derunder jemväl inbegripne så
väl Lånet till Gagnefs Socken, som
den vid 1828 års slut qvarvarande
förskottsfordran efter förra Statsliqviden),
och hvilka alla Cäpitalafbetalningar
tillhopa kunna antagas
blifva emellan i5o och 200,000
R:dr om året, må ifrån och med
år i83o på nytt utgifvas mot säkerhet
af inteckning i fast egendom.
Sådant under följande hufvud-bestäin*
melser:
Banco-Ulskottets Betänkande N.o So.
1) De medel, som till utlåning hvarje
år äro att tillgå, skola så fördelas,
alt 84 af hundrade hållas tillhanda
för inteckningar å Landet
och 16 af hundrade för inteckningar
uti Hus och Jord i Städerne
utom Stockholm,
*v
Vid sista Riksdag antogs, såsom grund
för fastighets-låne-fondernes fördelning, att
80 procent för Landet, 4 procent för Stockholm
och 16 procent för de öfrige Städerna
skulle vara att tillgå; men då Stockholm
framför alla andra orter i Riket
eger en lätt penningetillgång, serdeles mot
inteckning, så liar Banco-TJtskottet funnit
något af fonden icke behöfva åt Stockholm
anvisas, utan Landtbonden böra med
clemia andel förökas,
2) Grunden för lånesummans bestämmande
blifver 1828 års taxeringsvärde,
enligt vederbörligen styrkta
utdrag af Pröfnings-Comite'ernas
taxeringslängder. En tredjedel deraf
kan såsom Lån erhållas, så vidt
maximi-summan för Låntagare dymedelst
ej öfverskrides.
Hvad panternes Brandförsäkring angår,
förbehåller sig Utskottet att derom göra
hemställan uti serskildt Betänkande,
Banco-Uiskottets Betänkande W.o So. ~ SS
3) Högst 6000 R:dr må utaf dessa
fonder till en Låntagare utgifyas,
samt mindre Lån än 200 R:dr ej
beviljas. (Reservation rörande
denna punkt bifogas).
4) Å lånen beräknas 5 procents årlig
ränta, efter den method, som
vidare genom det reglementariska
kommer att bestämmas. (Åtskilliga
Reservationer vid denna
punkt åtfölja),
5) Årliga inbetalnings-skyldigheten
blifver 7 för hundrade af Lånens
primitiva summa, och fortfar oafkortadt
tills allt är liqvideradt.
Upplupen ränta och förskjuten
låns-påkostnad godtgöres vid hvarje
skeende betalning, och hvad
deraf sedan öfrigt är minskar
Capital-skulden,
Vidkommande Odlings-lånen, så har
Utskottet ej förbisett att de, såsom ställda
på serdeles förmonliga vilkor, icke sällan
torde blifvit använda för helt andra ändamål
än dem, för hvilka de egentligen va
-
56 Baneo-Ulskottets Betänkande. IV.o Bo.
rit bestämda, och att för öfrigt en dylik
Rörelse, som innefattar en slags förbländning
af Disconl-Iån och slående lån, enär
säkerdieten utgöres blott af borgen, men
tiden för begagnandet är utsträckt ända
till 8 å io år, nödvändigt blifver underkastad
äfventyr och förluster, samt, i afseende
på gransknings-, bokförings- och beyaknings-Atgärder,
fordrar mera lid och
arbete, än de flesta af Bankens öfriga utlånings-anstalter.
Det är för Utskottet emedlertid nogsamt
bekant, hvad af de från Kongl. Maj:ls
Befallningshafvande inkomna beskickningar
äfven viltsordas, att dessa lån, på det
bela taget, varit för landet af en förmonlig
verkan, serdeles i afseende på Ängsodlingar
och deraf härrörande ymnigare
foder-tillgång.
I betraktande häraf har Utskottet ansett
den för Odlings-lån vid sista Riksdag
bestämda circulations-summan af 3oo,ooo
R:dr än vidare böra uti sådan rörelse
qvarblifva. Utskottet har dock ej utgått
hvarken från den vid iS15 års Riksdag
antagna grund, att företrädesvis understödja
sådana smärre Odlingsföretag, för hvilka
allmänt bidrag torde kunna umbäras,
eller från den motsatta princip, som vid
Ba.nco~Utskottc.ts
5 7
1823 års Riksdag följdes, att lenina främsta
rummet åt vidsträckta odlingar och aftappnings-företag,
hvartill en så inskränkt
fond löga eller intet kan förslå; ulan tror
Utskottet, alt föremålet för utlåningen egentligast
hör blifva, att på billiga vilkor lemna
understöd åt utflyttande Aboer> i den
111011 de nödgas, å del dem anvisade skifte,
från oländig utmark, bereda sig åker och
äng, samt inrätta nya bostäder; förmodande
Utskottet, att fonden, i sådan väg använd,
skall finnas någorlunda tillräcklig,
och ej förfela sitt åsyftade ändamål.
Enligt hvad hos Utskottet är anmäldt,
hafva classificérade handlingar, till Odlingslåns
erhållande, blifvit inom den i5 Oct,
nästliden år 1828 insände lill Banco-Fullmäglige
(kse Banco-Reglementet,' pag. i45),
för ett sammantaget belopp af 13q,2o3 Rdr
37 sk. 4 r:st., hvaribland 87,896 R:dr äro,
efter behörig granskning af Handlingarna
hos Bankens Corn missarnät, beviljade; men
hafva, i brist af fond, ej kunnat meddelas.
Med afseende härå, och i stöd af det
föregående, tillstyrker Utskottet vördsamt;
A') att dessa 87,696 R:dr få, i afräkning
på först inflytande halfva
afbetalningen på de äldre Odlings
-
13 Banso-Utskoltcls Betänkande N.-o So.
lånen, i likstämmighet metl 18^3
års Författning, till Lånsökanderna
utgifvas.
Sjelfva beslutet vid i823 år Riksdag,
enligt hvilket Odlings-Iånens Circulationsfond
skulle småningom nedsättas från dess
dåvarande belopp af 634,000 lill 3oo,ooo
R:dr, i förening med det redan förut gifna
stadgande, att hvarje beviljadt lån bor»
de utgå successive i minst tvänne poster,
och följaktligen disponeras i förskott för
lommande år, skulle nödvändigt leda derhän,
alt den disponibla summan årligen
blef mindre och mindre, då ansökningar-»
na tvärtom, i motsatt förhållande, ökat sig
livartenda år. Detta hade redan år 1827
gått så långt, att endast lån till så kallade
större Odlingar £3o tunnland och derutöfver},
hvilka, enligt Författningen, egde
företräde, kunde, vid det årets slut, beviljas,
och alla ansökningar om smärre lån
måste återställas, med förklarande, att de,
på sätt Reglementet innehåller, finge följande
året å nyo komma under pröfning.
Större delen af de ifrågavarande handlingarna
hafva sålunda redan en gång förut
förgäfves blifvit företedda. Utskottet anser,
vid slikt förhållande, ej vara med rättvisa
och billighet förenligt, att låta sökänderna
, efter dylika omgångar och hafda
Banco- Iskottets Betänkande N.o So. Sg
kostnader, helt och hållet gå i mistning
af låne-biträden, till hvilka de i behörig
ordning, i rätt tid och fullständigt documenterade,
med stöd af gifna Författningar,
sig anmält, och som, blott för bristande
tillgångar, hittills ej kunnat till dem
utassigneras;
Z>) alt allt hvad vidare, från och med
år 1829, är disponibelt å halfva
beloppet af Capitol-afbetalningar
på Odlings-Lån, i
enligt Banco-Reglementet af år
1823, (pag. po) hunnit nedsättas
till 3oo,ooo R:dr, samt sedermera
alla härå inflytande Capital-afbetalningar,
hvilka till det minsta
kunna antagas utgöra från i5 tili
25,ooo R:dr om året, må åter utgå, såsom
Lån, hufvudsakligen till hjelp
och understöd åt personer, som,
till följe af gällande skiftes-stadgan,
nödsakas att från Byar och Hemman
göra utflyttningar och på anvisad
Utmark inrätta nya Bostäder,
och för öfrigt till andra Odlings-Lån,
der tillgången så skulle
medgifva. (Reservationer härvid
åtfölja').
Sådant under följande hufvudbestämmelser;
-
6 o I>anco-Ut skot tets Betänkande N: o So.
1) att högsta Lånesumman blifver
2000 R:dr, i f;i11 utflyttning sker
till oupptagna U(.mat ksegor ; trien
derest betydligt af inegnr och odlad
mark ingår i skiftet, må ej öfver
iooo R:dr i Lån meddelas.
2) att räntan beräknas till 3 proc.
årligen efter den method, sorn vidare
genom det reglementariska
kommer att bestämmas.
Det liar visserligen inom Utskottet
blifvit yrkadt, att räntan måtte förblifva
2 procent såsom hittills; tr eir då Utskottet
ansett sig böra tillstyrka, alt Banken, efter
denna Riksdag, må kunna upptaga Lån mot
3 procents ränta, har deraf ansetts vara en
gifven följd, att inga medel borde från
Banken mot lägre än denna ränta utlånas.
(^Reservation rörande denna punkt åtföljer).
Beträffande de för Lånens utbekommande
erforderliga handlingar, säkerheten,
tiden för begagnandet, och återbetalningsvilkoren,
har Utskottet ansett de, i afseende
på Odlings-Lånen, hittills gällande föreskrifter
kunna i allmänhet, och med några
erforderliga jemkningar tjena lill grund;
och förbehåller sig att vid uppgörandet af
Bil. till Baneo-Utskottets Betänkande N.o So. 61
rle rgglementariska föreskrifterna baroni
inkomma med vidale anmälan.
Emedlertid underslälles allt detta vördsamt
Rikets Sländers upplysta bepröfvande.
Stockholm den i Julii 1829.
Reservationer:
(Emot det för Fastighets-lån till R:dr
6000 och R:dr 200 föreslagna maximi- och
minimi-belopp.)
Herr Cancellie-Rådet von Hartmansdorff:
Dä Herr Cancellie-Rädet trodde Bankens
utlåning på Fastighet icke böra anses
och hehandlas såsom en Assistance-rörelse
för arma Fastighets-egare, utan såsom en
tillgång äfven för slörre och betydligare egendoms-hafvare;
så ansåge Herr Cancellie-Rådet,
att den högsta summan, som finge lånas
på Fastigheter, borde blifva 20,000 R:dr
och den minsta 2000 R:dr. Enär betalningstiden
vore så lång, gjorde mindre summor
denna låne-rörelse för Banken högst besvärlig,
och ökade onödigtvis förvaltnings-kost
-
6a Bil. till Banco-Vtskottets Bet. N.-o So.
nader, utan att ändock motsvara sådana
Låne-anstalter, hvilka rätteligen egnade sig
för en Bank.
(Emot bestämmande af räntan å Fastighets-lån
till fem procent.)
Gustaf Larsson från Stockholms Län;
Emot Beslutet om förhöjd ränta för Fastighets-lån
måste jag reservera mig och tillika
yttra den öfvertygelse, att jag anser dessa
Lån såsom de för Banken säkraste att
återbekomma. De äro dessutom ifrån början
ämnade att understödja Jordbrukaren,
och då han uti sin afkastning sällan kan
påräkna mera än 4 procent, och erhållandet
af Låne-documenterna för honom medförer
betydliga kostnader, så inser jag icke
något skäl att förhöja räntan. Jag är öfvertygad
om, att vid ett sådant förhållande
skall denna Låne-anstalt småningom erhålla
samma öde, som Låne-fonden till återbetalning
af Silfver, det att blifva obegagnad.
Eric Ericsson från Stockholms Län:
Då Rikets Ständer vid en tidpunkt, under
hvilken Jordbrukaren var i lyckligar®
omständigheter, än han för närvarande sig
befinner, medgifvit 4 procents ränta, så vo
-
Bil. till B aneo-Ul skotteis Bet. N.-o So. 63
re det både obilligt och skadligt, att, vid
den för Landtmannen nu mera inträffade
mindre förmoniiga conjuncturen, höja Räntan
å dessa Lån
Härmed hafva sig förenat: Anders Johansson
Brisman och Lars Andersson från
Skaraborgs Län, Anders Andersson från
Westmanland, Pehr Jönsson från Christianstads
Län och Petter Andersson från Halland.
(Emot den för Odlings-lån ämnade Grenlaf
ions-fondens vidare användande i dylik
väg.)
HerrCancellie-Rådet von Hartmansdorff
och Herr Lagmannen Monthan hafva anfört:
att erfarenheten nogsamt visat, det de
med Odlings-lånens beviljande åsyftade nyttiga
ändamål esomoftast ej vunnits; att bevakningar
och utsökuingar af desamma äro
förenade med mera besvär och tids-utdrägt
än för något annat slag af Bankens Lån erfordras;
alt Jordbrukaren för öfrigt, oberäknad
utvägen att upptaga Discont-lån,
begagnar af Bankens medel nära 4 millioner
i Fastighets-Iån. hvarmed han synes
böra vara belåten; yrkande på dessa skäl,
att Odlings-fonden måtte helt och hållet in
-
6\ Bil. lill Banco-Ulskotlels Bet. 7! v o .7 c.
dragas, och i dess ställe utlånas i annan väg
mot fullgod säkerhet.
Herr Hof-Marskalkeli Friherre Reuterskjöld,
Herr Cancellie-Rådet Hegardty Herr
Prosten Petterson och Herr Commerce-Rådet
Cronius hafva häruti sig förenat
(Emot bestämmande af Räntan å Odlings-lån
till högre än 2 procent.)
Gustaf Larsson från Stockholms Län:
Emot detta Beslut får jag reservera mig,
och det af den anledning, alt ifråga varande
Låne-anslag är bestämdt till hjelp och lättnad
för dem, som vid enskiften nödgas utflytta
och uppodla oländig mark, hvaraf icke
någon fördel på flera år är att påräkna;
och då det dessutom vid första beviljandet
af Odlings-lånen nogsamt blifvit utrönt, huru
dessa Lån, för att blifva gagneliga, icke
borde beläggas med bögre än 2 procents
ränta; så tyckes mig, att cl ,111a ränta äfven
hädanefter borde blifva oförändrad.
N:o 5i
Banco-Utskotlets Betänkande JV.o Si. 65
N:o 5i.
Antom till Exped.-Utsk. den 6 julii i83g.
Betänkande, angående Lånbiträden
från Banken till vissa Städer
och Corporatiöner i och
för anmälda tillfälliga och locala
behof
I), ibland Bankens fordringar nu befintlige
Lånbiträden af denna art äro följande!
t) Ett Lån till Uddevalla Stads publika
Byggnaders iståndsättande, beviljadt mot
4 procents ränta, år 1812, å R:dr 25,000,
och vid i8a3 års utgång för min sk a dt
till R:dr 20,000, hvarefter årliga inbe»
talnings-skyldigheten beräknasi
Återstående vid 1828
års slut «, . .
18,374: 39: lo
ö) Ett Lån till tJddevalla
Stads kyrka, beviljadt mot
4 procents ränta, år 1818,
å R:dr 16,666: 32 sk,
Bihl till Riis. St, Prot. 1828, 182g, 6;te Sami 2 B, 5
lista Häftet,
♦
66 Eanco-Utskoltets Betänkande N.o 5/.
Återstående vid 1828
års slut
•4
3) Ett Lån till Götheborgs
Stad, beviljadt mot 5 procents
ränta, år 1818, å R:dr
200.000, hvarå 2T5:del årligen
skolat ingå från och
med år i8a4-
Återstående vid 1828
års slut
4) Ett Lån till Landscrona
Stad, beviljadt mot 4 procents
ränta, år 1818, å R:dr
10.000.
Återstående vid 1828
års slut
5) Ett Lån till Dom-Capitlet
i Calmar, för uppbyggande
af ett Lärohus,
beviljadt mot 4 procents
ränta , år 1818, å R:dr
25,ooo ; deraf lyftadt år
1828 R:dr 4>ooq.
Bankens fordran vid
♦
13,i 33: 2: 7
J oo,i 67: 46: i1
7,573:45: §
Banco-Utshottets Betänkande. N.o St. 67
1828 års slut, nyssbe
rörde
R:dr 4>ooo:— —
Utaf sammantagna beviljade
Lån-beloppet R:dr
376,666: 32 är lyftadtRrdr
255,666: 32, derå, såsom
Bankens fordran, vid 1828
års slut, qvarstår . . . R:dr 143,24,9:39: t
Under nu påstående Riksdag hafva motioner
om nya Lånbiträden af dylik art
och beskaffenhet blifvit från Riks-Stånden
till Banco-Utskottet remitterade, nemligen:
a) Ett från Högvördige Preste-Ståndet, den
8 förlidne December, remitteradt memorial,
af Herr Biskopen Doctor Faxe, innehållande:
att Lunds Domkyrka förestå
betydliga kostnader till uppförande
af högst nödiga byggnader, nemligen
ett nytt Orgelverk, hvartill, enligt Förslag,
fordras minst 25,000 R:dr, och ett
nytt Biskopshus, hvartill kostnaderna
otvifvelaktigt öfverstiga denna summa;
att brist på tillgångar för Domkyrkan,
till de erforderliga kostnadernas bestridande,
visserligen ej förefinnes; men att
dessa tillgångar icke äro eller kunna vara
tillhands i enort, hvarest, på grundade
skäl, allmänt klagas öfver penninge
-
Baneo-Utshottets Betänkande N.-o 5f.
brist; att större Lån icke kunna i orten
erhållas, men, om äfven så vore, befaras,
att i slikt fall Domkyrkan snart
kunde blifva blottställd för Capitalens
uppsägning- och deraf härrörande
hinder i arbelets fortsättning; hemställande
Motionairen, på dessa grunder,
om icke ett Lån af Banken till 3o å
33,ooo R:dr finge anordnas, med tillåtelse
att efter behof lyftas i 2 å 3
terminer, hvarom fråga ej blefve förr
än mot slutet af innevarande år 1829.
Varande den säkerhet, som härföre kunde
erbjudas, ingalunda tvifvelaktig,
helst Lunds Domkyrka förmäles ega öfver
5o för skuld ograverade hela hemman,
belägna i Malmöhus och Christianstads
Län.
Ett från Välloflige Borgare-Ståndet den
17 December remitteradt Memorial, af
Herr II. A. Falkman_, hvaruti förmäles,
huruledes Malmö Stads, St. Petri, Kyrka,
uppbygrl i början af i3:de seklet
i en stor och ädel Göthisk stil, och
med skäl ansedd för ett af de utmarktare
Tempel i Riket; men som, i jemförelse
med den närbelägna, af Staten
rikt dotera de, Lunds Domkyrka, är alldeles
vanlottad, så att den icke eger
Baneo-Utskotlets Betänkande N:o St. 69
hvarken jord eller fastigheter, och räntan
ä dess Capital ej ens förslår till
Kyrko-betjeningens aflöning och ordinarie
utgifter, hvadan Byggnadens underhållande,
sorn helt och hållet hvilat
på Församlingens Ledamöter, måst
i flere hufvudsakiiga delar eftersättas,
numera oundgängligen tarfvar en större
reparation till fullkomligt iståndsältande
af taken, hvarföre kostnaderna,
enligt ett år i8a5 upprättadt, vid
Memorialet bilagdt, Förslag, äro beräknade
till en summa af 21,168 R:dr
45 sk. 4 r:st. B:o. Att Församlingen,
som, medelst sammanskott af omkring
Sex hundrade Riksdaler årligen, under
de senast förflutna åren, företagit
de förbättringar, som ansetts fordra
största skyndsamhet, bar redan nödgats
göra en upplåning af 45oo R:dr,
tryckande genom korrta betalningsterminer;
att hela deri erforderliga
summans åstadkommande på en gång
genom taxering ej kan ens påtänkas,
och bördan, om den icke får fördelas
äfven på närmaste efterkommande, blifver
för de närvarande omöjlig att bära;
i betraktande af hvilket allt Motionairen
anhållit om Rikets Ständers
bifall, att ett lån af Åtta Tusende
Riksdaler, mot 4 procents ränta och
Banco-Utskottels Betänkande JV.o 5i.
vanliga afbetalnings-vilkor, må afBanken
till det uppgifna ändamålet, så
fort möjligt, meddelas, mot anvisande
säkerhet uti den efter ordentlig debitering
årligen inflytande reparationsafgiften,
hvars ofvan uppgifna belopp,
till följd af nyare regleringar, komme
att snarare ökas än minskas.
Ett från Högvördige Preste - Ståndet
den 17 December remitteradt Memorial,
af Herr Contracts-Prosten Pettersorij
hvaruti blifvit framställdt, hurusom
ett förhållande, hvilket troligen
ej i många af Rikets Städer eger
rum, nemligen att Kyrkan saknar Orgelverk,
Altar-Decorationer och en
mot Gudstjenst - högtidligheten svarande
Predikstol, beklagligtvis inträffar
i Landscrona Stad, der ty värr tillräckliga
medel saknas för anskaffande af
dessa, en Kyrkas väsendtligaste prydnader.
Att Kyrkan, hvilken är i sin
construction så vacker, att få Tempel
kunna dermed jemföras, väl blifvit
jnvigd redan år 178S, men dess Tornbyggnad
först fullbordad år 1818, för
hvilken samhället står ännu några år
Uti en skuld, som, genom årliga afgifter
af dess husegare och öfrige medlemmar,
småningom godtgöres. Att
Banco-Utskoltets Betänkande N:o 51. 71
Kyrkans Altare befinnes utan all prydnad,
dess Predikstol provisoriskt uppförd
och med kläde öfverdragen, samt
én för kyrkosången nödvändig ledning,
hittills, i saknad af orgelverk,
blifvit besörjd mot årligt gratial genom
biträde af musik-corpsen vid Konungens
Eget värfvade Regemente;
men hvilken utväg från och med innevarande
år ej eller vidare är att begagna.
Att några, kostnaden fullt motsvarande,
bidrag så mycket mindre
kunna vara att förvänta af Stadens
Innevånare, som de ännu, i och för
Tornbyggnaden och Stadens publika
Scolaahus, äro betungade med årliga
utskylder. Att Kongl. Maj:t och
Kronan, vid Stadens anläggning, hade
åtagit sig, att i allo fullborda Kyrkans
uppbyggande och prydande, men Staden
för icke lång lid tillbaka på sig
öfvertagit detta senare åliggande, hvartill
emedlertid de anslagna medlen
funnits alldeles otillräckliga.
Att någon annan utväg för ändamålet
ej kunde utfinnas, än ett Banco-Lån;
emedan det vore lika omöjligt,
att den enskilda välviljans bidrag
kunde förslå till nödiga medels
insamlande på en gång, som att nå
-
B ane o-Utskottels Betänkande N:o St,
gern entrepreneur kunde slå att erhål»
ia mot betingad betalning, attsuccessive,
under loppet af 20 å 3o år,
lyftas. A hvilket allt Motionairen grundar
den anhållan, alt ett lån-biträde
af R:dr 12,000 Banco måtte blifva
Landscrona stads Kyrka , i och för
dess omförmälda nödvändiga istånd-,
sättande, bevil jadt, mot återbetalnings-skyldighet,
enligt hvad för Ban«
co-Lån i allmänhet är föreskrifvet;
under lilikännagifvande tillika, att Kyr-,
kan liar, utom andra tillgångar, enär-»
lig inkomst af 113 tunnor Spannmål,
hvilka, jemte borgen af fullt vederhäf-,
tige personer, anses kunna lemna Ban-,
ken en den säkraste garantie för Skull
dens successiva återgäldande.
Ett från HögvÖrdige Preste-Ståndet,
den 17 December, remitteradt Anfö-,
rande af Herr Prosten Elfström j äf«
vensom ett, af Herr W Rydström ^ hos
Yällofl. Borgare-Ståndet uppläst, och
derifrån den 12 December till Statsoch
Banco-Utskotten remitteradt Memorial
om behofvet af hjelp för en
oundgänglig större reparation å Calmare
Domkyrka , deruti Motionairerne
omförmällj, alt denna i en ren och ädel
stil uppförda Kyrka, otvifvelak
-
Banco-UtskotteU Betänkande IV.-o 5i. 7*
tigt bland de vackraste i Riket, blifvit
år 1660 grundlagd, i ändamål alt
tjena till Amiralitets-kyrka för den vid
Björkenäs, i närheten af Calmar, då
förlagda Örlogs-Flottan ; men , enär
denna Flotta år 1678 förflyttades till
Carlscrona, befunnits för stor och kostbar
för staden att underhålla, hvarföre
också Konung Cart- XI gjort den
till Domkyrka, anslagit någon Tionde
dertill, samt för densamma, som på
den tiden benämndes Carls-kyrkan,
upprättat en stat. Dock blef den omförmälda
Tionden nog knapp, och utgjorde
blott emellan 3o å 4° tunnor
Spannmål årlig behållning; ty den tid,
då rikare och frikostigare, så väl allmänna
som enskilda, Donationer gjordes
till Kyrkorna, var redan framfaren.
År 1823, när Läns-styrelsen utaf
senaste Innehafvare!! tillträddes, var
Kyrkan uti 2000 R:dr Banco skuld, i
och för en några år förut verkställd
reparation å kyrkans tak. Endast denna
del af taket är ock för närvarande
i godt skick; men för öfrigt befmnes
denna ypperliga byggnad, ett alster
af Nicodemi Tessins och Ehrenstrahls
snille, och som, i afseende på
ädelhet i stil, prydlighet och konstvärde,
intager ett så utmärkt rum bland
Banco-Utskottets Betänkande N;o St.
alla inom Fäderneslandet befintliga
byggnader af samma slag, nu i den
beklagansvärda författning, att, om ej
en större och betydligare reparation
derå snart verkställes, den ej undgår
att ganska snart förfalla till en ruin.
Mur-rappningen utvändigt är nästan
hel och hållen söndervittrad, och utur
de mellan stenarna öppnade fogningar
framtränga djupt rotfästade växter
af flera slag, hvilka, i märkbar mon,
bidraga till murens ytterligare förstöring.
Inuti kyrkan' lossna och nedfalla,
icke sällan, större och mindre
stycken af det konstigt anbragta listverket
med dervid fogade capiteler och
öfriga prydnader,1'hvilketinträfFat under
sjelfva Gudstjensten, till en störande
oro för den samlade folkmängden.
Fastän, enligt Eccl esias tique-Förfa t tningarna,
Städernas Invånare äro fri kallade
från att underhålla Domkyrkor,
hafva likväl, genom senaste LänsStyrelses
nitfulla bemödanden, Stadens
Invånare blifvit förmådde, att
med frivilliga årliga bidrag ansenligt
öka kyrkans inkomster, som dock ingalunda
förslå vid ett företag af den
betydenhet som det ifrågavarande,
hvartill, enligt 2:ne serskilda uppgjorda
kostnads-förslag, skulle erfordras
Banco-Utskottets Betänkande N--o St. y5
omkring 22,000, eller i det minsta
16,000 R:dr Bro; helst då, enligt
hvad anmärkt blifvit, rikedomen och
välmågan hos det handlande och handtverkande
Borgerskapet, under senare
åren, genom ofördelaktiga handelsconjuncturer
och hvarjehanda för de
inhemska näringarna försvårande omständigheter,
der, såsom mångenstädes,
betydligen minskats och aftagit. Anhållande
Motionairerne, på grund af
dessa framställningar, att ett Bancolån,
stort 16,666 Rrdr 3a sk., måtte
för berörde angelägna ändamål beviljas,
mot pant-förskrifning al kyrkans inkomster,
af hvilka, i händelse lånet
stöde att erhålla mot 3 procents ränta,
3 procents årlig afbetalning derjemte
kunde bestridas.
Ett från Högvördige Preste-Ståndet d.
17 December remitteradt Memorial,
af Herr Contracts-Prosten Nibelius
innehållande; att ibland de flere olägenheter,
som Lunds Stifts Presterskap
får vidkännas framför sina öfriga Ståndsbröder
i andra Stift, är den isynnerhet
besvärande och tryckande, att de
skola på egen bekostnad bygga och
underhålla sina boställen och prest
-
gårdar. Derigenom uppstår ock för
y6 Banco-TJtskottets Betänkande IV.o St.
en efterträdare ett ersättnings-belopp
för hvad öfver skyldighet företrädaren
uppbyggt, hvilket mången gång blifver
en nybegynnare högst bekymmersamt
att godtgöra. Det är icke ovanligt
att finna dessa öfverbyggnadsersättningar
uppgå ifrån i till 4°°o
R:dr Bro, så alt lättligen inses, det
den Prestman, som, med tillträde af
ett erhållet Pastorat, skall icke allenast
skuldsätta sig för sin bosättning,
utan tillika efler dom utbetala
till företrädaren flera tusende Riksdaler,
nödvändigt måste befinna sig
i en ganska svår och brydsam belägenhet.
Till lindring i detta missöde för hädanefter
tillträdande Pastorer inom Lunds Stift,
föreslår Motionairen, att, för gäldande af
omförmälde öfverbyggnads-summor, nödiga
lånebiträden måtte från Rikets Ständers
Bank meddelas, mot vanliga vilkor af \
procents ränta och 2 procents afbetalning
å Capitalet; kunnande för dessa biträden,
hvilkas maximum för år antages till R:dr
10,000, säkerhet i hvarje serskildt fall prresteras,
dels genom den å-dömda öfverbyggnads-summan
för Rrandförsäkrade huset,
dels genom laglig införsel i hela Pastoratets
inkomster, och dels, örn så ytterligare
Baneo-Ulskottets Betänkande IV.o 5u 77
skulle anses af nöden, genom godkänd
Borgen.
Banco-XJtskottet får, under fästadt afseende
på ofvanomförmälde förhållanden,
hvad Bankens till vissa Städer och Corporationer
förut meddelade Lån angår, jemte
de remitterade Motionernas innehåll, vördsamt
föreslå Rikets Ständer:
Å) att återstoden af det för Calmare Domcapitel
vid 181S års Riksdag beviljade
Låne-understöd må, med 21,000 R:dr,
hållas Dom-Capitlet, enligt dess, för
total-beloppet, R:dr 25,000, till Banken
afgifna skuldförbindelse, tillhanda.
JB) att Capital-afbetalningarnp, som efterhand,
från och med innevarande år 1829,
ingått och ingå på Bankens alla ofvanuppräknade
Låne-biträden till Städer
och Corporationer, anses reserverade
för de vid denna Riksdag sökta biträden
af dylik egenskap, i den moa de
pröfvas förtjena bifall, under uttryckligt
förbehåll af en för Bankens betryggande
fullt nöjaktig säkerhet.
I fråga om den företrädes-rätt, som
dem emellan må bestämmas, finnér Utskot
-
78 Banco-Utsfiottets Betänkande IV:o 5i.
tet, enligt Handlingarnas föranledande, sig
ega allt skäl att i främsta rummet ställa:
1) Lånebiträdet af R:dr 16,666 3a sk. till
reparation af Calmare Domkyrka.
Och anser dernäst böra ifrågakomma:
2) Lånet å 12,000 R:dr till Landscrona
Stads Kyrka.
3) Lånet å 8000 R:dr till St. Petri kyrka
i Malmö.
4) Lånet å 3o högst 33,000 R:dr till Lunds
Domkyrka.
Yid betraktande af de uppoffringar Invånarne
i Calmar, efter godvilligt åtagande,
redan fått vidkännas för Domkyrkans underhåll,
hvarifrån Författningarne i allmänhet
frikalla, har Banco-Utskottet trott sig
höra hemställa:
att det ifrågavarande Lånet för
Calmare Domkyrkas reparatiou måtte
beviljas mot en ränta af 4
procent;
hvaremot Utskottet föreslår, att 5 procents
ränta må för de öfriga bestämmas, i likhet
Banco-Ulshottets Betänkande N.o Si. 79
med hvad, i afseende på Bankens Fastighetslån,
för framtiden är föreslaget. Och anser
Utskottet
betalnings-grunderna böra blifva sådana,
som för Bankens, motvilkor
af återbetalning i Sedlar, utestående
Fastighets-lån å 4 och 5 procent
äro gällande.
Hvad angår Motionen rörande Låneunderstöd
för Lunds Stifts Presterskap i och
för ersättningar vid tillträden af med öfverbyggnad
besvärade Prestgårdar ;
så har Banco-Utskottet ansett dessa
förhållanden vara af för mycket
enskild och inskränkt art att
blifva föremål för Låne-anslag
från Rikets Bank, och kan fördenskull
ej tillstyrka, att något afseende
deråt må lemnäs.
Till Rikets Ständers bepröfvande hemställes
detta allt vördsamligen; hvarjemte en
Ledamots Reservation åtföljer.
Stockholm den 1 Julii 1829.
8o Bi!. till Banco+Utskoltett Bet. iV.-o Ht.
Reservation
af Herr Contracts-Prosten J. Z. Petterssom
Helt visst finnes ingen Embetsmannacorps
i hela Sverige, som med så stort onus
emottager sin tjenst, som Presterskapet i
Skåne. Det är hvarje Boställs-innehafvares
skyldighet att ansvara för alla de laga hus,
som å Bostället höra finnas; varandes Församlingarne
alldeles frie från så väl byggnad
som underhåll. Detta gör, att ingen Prest
i Skåne tillträder sitt Pastorat, utan att skuldsatta
sig, och rätt ofta lagger denna skuldsättning
grunden till den fattigdom, som*
med högst få undantag, är hos Skånska
Presterskapet rådande, och som vid nästan
hvarje Pastors dödsfall bedröfligt trycker
den efterlemnade famillen, —• Öfverhufvud
kan man antaga, att öfverbyggnaden
vid hvarje Pastorat uppgår till 2,000 R.dr
B:co, (mångenstädes är den ända till 6,000
R.*dr uppdrifven) och då man härtill lägger
hela bosättnings-kostnaden, uppkommer belt
naturligt en förlägenhet, som, alldramést
under Svenska sedelmyntets vacklande värde
och hela Creditens sjuklighets-tillstånd,
Bil. lill Banco-Utskotlets Bet. jY;b Sh 8i
icke annorlunda kan afhjelpas, än att Staten
komrper emellan, antingen genom Prestgårdarnes
inlösen eller Lån, såsom detta samma
onda nu i Danmark blifvit afhulpet. —•
Då 1734 års Byggnad s-förordning för Skånska
Prestgårdarne utkom, ålades en årlig
byggnads-skyldighet af 12 till i 5 Daler
Silfvermynt, som sedermera ökats till 20. Denna
skulle antingen fullgöras eller ock årligen
amortera på den vid tillträdet erlagda
byggnads-summan, hvilken dock sedermera
kunde ökas genom nybyggnader, och de den
årliga byggnads-skyldigheten öfverstigande
reparations-kostnader, för hvilka man egde
fullt ersättnings-anspråk. Denna år 1734
bestämda årliga byggnads-skyldighet var då
fullt motsvarande värdet af 4 till 5 tunnor
Säd, emedan markegången 1733 var, i Christianstads
Län, för Råg 3 daler 12 öre och
för Korn 3 daler 12 öre, och i Malmöhus
Län ännu lägre. Hade nu denna Daler behållit
sitt goda värde, och ej beständigt gått
nedföre, så att den slutligen endast validerat
emot några styfver, så skulle man ej
baft skäl att öfverklaga detta onda, utan det
skulle verkligen hafva botat sig sjelf; men
då, vid myntets försämring, den gamla bygg
Bsh.
till Riks. St. Prot. 1828. 1829. 6;te Sami. 2 B. ®
Jtsta Häftet.
8a Bil. till Banco-Utsköttets Bet. N.o Si.
n a rl s-sky 1 di gli eten s dalers-belopp, utnn valvation,
blef qvarstående, säger det sig sjelf,
att, på en tid af mer än gö år, öfverbyggnaderne
skulle stiga, alldenstund det icke
blef något rättvist förhållande emellan bvggnads-skyldigheten,
5 R:dr, och de med myntets
försämring följande högre spannmålsoeh
materialie-prisen. Enär således de
ofverbyggnads-bördor, som nu med så många
skäl öfverklagas, och hvarom endast
de i orten boende kunna ega rätt begrepp,
tillkommit genom de tid efter annan skedde
myntförändringarne, har man trott, att
det onda bäst skulle kunna afhjelpas genom
Rikets Högloft. Ständers Bank, på det sätt,
att vanliga Banco-Lån med 6 procents årlig
afbetalning äfven finge utgå till Skånska
Presterskapet, emot det att dels den genom
laga Syn fixerade öfverbyggnads-summan å
(det förstås den brandförsskradej) Prestgården,
dels oek Tiondebeloppet hypoliserades,
samt att derutöfver borgen för den
erhållna Lånesumman praesterades. Härigenom
uppkom lör Skånska Presterskapet den
fördelen, att det så småningom betalte sin
öfverbyggnads-skuld, emedan hvarje tillträdande
då fick en summa till liqvid af afträdarens
fordran, eller ock öfverlogBancoLånet
och blott betalte hvad denne contant
derpå fått afskrifvet och qvitteradt. Man
Bil. till Banco-Utskotlels Bet. N.-o St. 8}
slapp då att, ofta med stor svårighet, anlita
enskilda personer; man undvek risquen
af hela denna lanta Summans uppsägning
och det med nytt Lån förenade bryderiet;
man kunde derigenom bättre inrätta $in
hushållning, samt för/Enka och Barn bibehålla
något till arf och uppehälle, hvilket
nu, ty värr, ganska många få sakna, just
derföre), att räntor förstört all provenu af
Pastoratet.
Af alla dessa skäl måste jag understödja
Herr Contracts-Prosten Nibelii motion,
troende med full tillförsigt, att Bankens säkerhet
för utgifvande Lån till Skånska Presterskapet,
på det sätt Molionairen föreslagit,
blir så väl förvarad, att troligen ingen
Låntagare kan lemna bättre garantie. Jag
vet väl, att sjelfva Prestboställena ej kunna
intecknas; men den genom Syne-Rätts Dom
lagligt bestämda öfverbyggnads-summa-n jemte
Tiotiden kan vid Domstol med inteckning
beläggas, och den prsesterade borgen
för både Capitalet och afbetalningnrne synes
derjemte göra tillfyllest. Man sätter
ju då nästan samma pant, som den der lånar
på Effecter, och då borgen vore såsom
för egen skuld, blefve det ju-lika lätt att
indrifva Lånet, som då Lån lemnäs på publika
hus, hvilka ej kunna intecknas, men
84 Bil. till Banco-Utskottets Bet. No 5/.
för hvilka Lån Löftesmän proprie ansvara.
Jag kan säga, att förlägenheten är så stor,
att Banco-Lån på längre tid, emot hvilka
vilkor som helst, blefve en välgerning, ett
räddnings-medel för mina Committenter;
och jag tvingas derföre af min känsla, att
tala för sakens behjertande, öfver tyga d att,
om ock motionairens garantier icke anses till—
fyllestgörande, Rikets Högloll. Ständer icke
kunna föreskrifva några så beskaffade vilkor
deröfver, att ju den, som kunde praestera säkerheten
sådan den pretenderades, skulle
med det erhållna Lånet hjelpas ur en nu,
mer än jag vill och kan beskrifva, brydsam
belägenhet. — För att kunna styrka, att
jag ej förbisett mina Committenters rätt och
bästa, anhåller jag vördsammast, att detta
mitt yttrande måtte få intagas i det Betänkande,
som till Högloft. Stånden kommer
att afgifvas.”
Baneo-ZJtskottcts Betänkande N.-o Si. 85
N:o 5 2.
Ankom till Exp. Utsk. den 7 Julii t8a£.
Betänkande, angående Bankens
till utlåning i Discontväg
anslagna fonder och deras
disposition intill nästa
Riksdag.
Af dessa fonder, uppgående till 10,100,000
R:dr, så vida allt på en gång vore till fulla
beloppet begagnadt, fanns, vid 1828 års
slut, användt:
Såsom förlag till Banco
Discontens
rörelse . . . 5,073,031: 38: 10.
(Delta Verks utestående
Capital-fordringar, ökade
genom utlåning af
innehållna räntor och
af den så kalladeReservfonden
(se Banco-Re
-
Transport 5,o^3,o3i: 38: 10.
8f> Banco-Utskottets Betänkande. N.-o $2.
Transport 5,073,031: 38: io.
glementet, pag. io5)
utgjorde vid samma tid:
På namnsäkerhet
5,291,022’ 4C: 6.
På Adier
och Documen
-
ter . . . 264'53o: 7:9-
Summa 5,555,553: C: 3.)
Såsom förlag till Götheborgs
Lån - Conloirs
rörelse •••••••••!,97^*45*^* 8« 1
(Contoirets utestående
Capital-fordringar, ökade
genom utlåning af
innehållna räntor, utgjorde
vid samma tid
2,045,269 R:dr 6 r:st.)
Såsom förlag till Malmö
Låne-Contoirs rörelse . 955,233: 1: 4*
(Contoirets utestående
Capital-fordringar, ökade
genom utlåning af
Transport 8,002,718: — 2.
Banco-Utskottets Betänkande N.-o 52. 87
Transport 8,002,718: —• 2.
innehållna räntor, utgjorde
vid samma tid
993,966 R:dr 20 sk.
*3 r:st.)
Tillhopa uti alla Districten:
Utestående
Fordrin -
gar.... 8,594,788: 37.
Hvartill i Vexel-Banken
blifvit på Låne-fonden
begagnadt 8,002,718: —• 2.
Och kommer härtill
ytterligare:
Bankens Capital-fordran å
Kongl. Commerce-Collegii
Crediliv på högst
En Million Riksdaler
för Manufactur-Disconten
843,733:17: 1.
Transport 8,846,4^ 1: 17: 3.
S8 Banco-Uukottets Betänkande N.o Su.
Transport 8,846,401; 17: 3.
' vj»
Samt Bankens Capita! -  fordran å Jern-Contoirets
Creditiv på högst
600,000 R:dr för dess
Discont-rörelse , .... 498,108:11: 7».
Summa n,344*589: 28: 10»
I fråga om Discont-rörelsensordnande
till nästa Riksdag, förekomma trenne hufvudsakliga
omständigheter, nemligen: Lane-,
fondernas fördelning, Utlånings-grundei na
och Betalnings-vilkoren, hvilka Utskottet
nu får hvar efter annan upptaga och ser-a
skildt behandla.
yf) Ldnerjonder nan fördelning.
Följande tili Utskottet remitterade Mo»
tioner stå härmed i samband:
Ett den 8 förlidne December remitte-,
rädt Memorial, af Herr A. P. Ståhle, h varuti
föreslås, att Malmö Låne-Contoirs fond
måtte Ökas med en million, så alt dess
sammantagna belopp blefve 2 millioner,
utom hvad serskilda allmänna Inrättning
gar, genom insättningar i Rikets Ständers
Ränk, kunde öka denna Låne-fond;
Ranco-Utskollets Betänkande N.-o 5%. 89
Ett den 17 December remitterad t Memorial,
af Herr D. Cron, hvaruti föreslås,
att Wermeland måtte öfverflyttas till Götheborgs
Låne-Contoirs-District, samt, i
förening dermed, en sådan tillökning i detta
Contoirs fond blifva anslagen, sorn, enligt
erfarenheten och räkenskaperna, kan
anses utgöra ortens behof;
Ett den 19 December remitteradt
Memorial, af Riksdags-Fulimägtigen Carl
Ericsson från Wermlands Län, innefattande
i båda hänseenden lika förslag med
det af Herr Cron framställda;
Ett den 12 December remitterad t Memorial,
af Herr B. //. Santesson, innefattande
tillstyrkan , att fonden, till lån å
publika papper och actier, måtte fördelas
så, att lån å dylika documenter
v
kunde ej blott i Stockholm, utan äfven
i närmaste Province-Låne-Gontoir, blifva
tillgängliga ;
Ett den 17 December remitteradt Memorial,
af Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, hvaruti, jemte framställningar i flera
ämnen, äfven yrkas Actiers och Documenters
belåning vid Province-Låne-Contoiret
i Götheborg, och att för sådant ändamålj å
100 i5o,ooo R:dr af Banco-Discontfonden
jiiåtte dit öfverflyttas;
9o Banco-Utskottets Betänkande N.o S2.
Ett elen 10 December remitteradt Memorial,
af Riksdags-Fuilmägtige J. P. åndersson
och Olof Olsson från Östergöthland,
deruti, bland åtskilliga andra framställningar,
blifvit föreslaget, att Discontfonderna
måtte afdelas i tvanne classer, en
för Egare af Landt-egendomar oell den andra
för Borgare, Bruks-idkare samt Embetsoch
Tjenstemän;
Ett den 18 December remitteradt Memorial,
af Riksdags-Fullmägtigen Anders
Persson från Östergöthland, som, jemte gjorda
framställningar i andra ämnen, yrkat,
att en viss summa af Banco-Discontens fond,
icke understigande det belopp, som för närvarande
i Landsorterne utestår, måtte afsättas
till lån endast åt Landtbrukare.
De undersökningar, angående Discontfondernas
lämpligaste fördelning emellan de
trenne Låne-Districten, som på Banco-Utskottets
föranstaltande skett af Banco-Discont-Directionen,
i samråd med härvarande
Ledamöter af Låne-Contoirens Directioner,
hafva lemnat det resultat, att, under
fä sta dt afseende dels på folkmängden och
dels på egendoms-värdet inom hvartdera Districtet,
Banco-Discontens och Malmö Låne
-
Banco-Ulskottets Betänkande N.-o 5i. 91
Contoirs fonder kunde anses proportionell
vara mindre tillräckliga än fonden vid Götheborgs
Låne-Gontoir; och alt följaktligen,
i händelse tillgångar gåfvos för en millions
ökning på det hela, den billigaste och rigtigasle
fördelnings-grund svntcs vara, att
Ba nco-Discontfonden, för Lån på namn-säkerhet,
blefve 5| millioner; Malmö LåneContoirsfond
i~million, och Götheborgs LåneContoirs
fond, såsom hittills, 3 millioner
Riksdaler; men att deremot, om Wermland
skulle öfverflyttas till Götheborgs-Districtet,
den för Banco-Disconten anvisade fond då
borde lemnäs oförändrad, och Götheborgs
Låne-Conloir, i följd deraf, kunna disponera
i ett för allt 2^ millioner.
I saknad af utvägar till Discont-LåneFondernas
förökning, annorledes än genom
en motsvarande minskning å tillgångarne
för andra rörelse-grenar, hvilka Banco-Utskottet
ansett ej mindre vigtiga, foranlåtes
Utskottet hos Rikets Ständer tillstyrka:
att 8 millioner Riksdaler, såsom
Fond för Lån på namn-säkerhet
vid Banco-Disconten, Götheborgs
Låne-Contoir och Malmö LåneContoir
tillhopa, fortfarande bibehå
lies , enligt samma fördelning
dem emellan, som hittills varit
g?. Banco-TJt skottets Betänkande N.o S2.
iakttagen; och åberopar Utskottet
hvad serskildt är föreslaget angående
de 5oo,ooo R:dr, somBancoDisconten,
lill Lån på Åctier och
Documenter, utan omsättning egt
begagna.
Beträffande frågan om Wermelands öfverflyttning
från Stockholmska tili Götheborgska
Districtet, så hafva visserligen Motionairerne,
till stöd för en sådan förändring,
anfört åtskilligt, såsom att Wermelands
Invånares handels-rörelse är nästan
uteslutande rigtad på Götheborg, hvarifrån
de erhålla sina väsendtjigaste penningeinkomster;
att, då dessa skola an vändas till
låne-omsättningar i Stockholm, uppkommer,
i följd af Remisserne fram och åter, Öfverflödig
omgång, risque och ränte-förlust; att
af Wermländningar, som begagna Discontlån,
de fleste redan hafva serskilde Commissionairer
i Götheborg, hvilka, lill betydlig
besparing i kostnader, kunde derstädes
gå dem tillhanda äfven i Discontäreiulen
o. s. v. Men deremot hafva de
Ledamöter i Banco-Utskottet, både af Ridderskapet
och Adeln,Preste-Ståndetoeh Bonde-Ståndet,
hvilka i Wermland äro bosatte,
enstämmigt afstyrkt den ifrågasatta förändringen
; förmälande sig med visshet
känna, att firslagct derom, väckt i orten
Banco- Utskottets Betänkande N.-o 5a.
en ej ringa oro och allmänt missnöje, och
att Invånarne af denna province med högst
få undantag, säkerligen önska att hädanefter,
som hittills, med sina lån-ansökningar
anlita Bunco-Discouten i Stockholm; uti
hvilka åsigter jemväl flere härvarande Wermlands
Riksdags-Fullmägtige och ofvanbemälde
Province Låne-ContoirensDirecteurer
så väl som Banco-Discont-Directionens Ledamöter,
instämt; och är dervid såsom skäl
hufvudsakligen åberopadt: att Wermlands
hufvudnäring, i Bergshandteringen, har uti
Jern-Contoiret en Credit-Inrättning, som
härstädes mycket underlättar omsältningsrörelsen
med Banco-Disconten; att deremot
den del af Bruksförlags-rörelsen, som
grundar sig på skeende leveranser, och
måste hafva sitt hufvudsäte i Götheborg,
skulle i flera hänseenden försvåras, omProvincens
Invånare nödgades begagna dervarande
Discont; att de ömsesidiga lånenegociationerne,
inom ett och samma Låne-Verk,
lättligen blefve för hvarannan hinderlige;
och att för öfrigt Wermlands Invånare,
som, i och för sina Discont-förhållanden,
redan ega Commissionairer och
bekantskaper här i Stockholm, skulle, i
följd af förändringen, nödsakas att ånyo
förskaffa sig sådana i Götheborg.
Banco-Utskottet, sorn ansett det kun
-
Fanco-Utskotlets Betänkande N.o 5a.
ria vara för Banken alldeles likgiltigt:, huruvida
Discont-Låne-Rörelsen, hvad Wermland
beträffar, skötes af Banco-Disconten i
Stockholm, eller vid Låne-Conloiret i Götheborg
; och att detta ulan svårighet låter
sig lämpa efter Provincens egen fördel och
beqvämlighet, tror sig, på grund af hvad
härutinnan blifvit upplyst och utredt, böra
tillstyrka Rikets Ständer:
alt den vid sista Riksdag uppgjorda
grund, i afseende på Districten
för Banco - Discontens,
GötheborgsLåne-Conloirsoch Malmö
Låne-Contoirs utlåningar, må
bibehållas ulan förändring äfven
hädanefter.
Hvad dernäst vidkommer Herr Santessons
och Riksdags-Fullmägtigen Jnders
Danielssons sammanstämmande förslag, om.
belåning å Actier och Documenter äfven vid
Låne-Contoiret i Götheborg; så och enär
Utskottet haft för afsigt, med dess serskilda
tillstyrkan, rörande upp- och utlåningar, att
en verklig Discontering mätte tillvägabringas,
sådan den i andra länder eger rum,
och måste vara inrättad, så framt någon
vidsträcktare nytta för Handeln och den
större rörelsen skall kunna deraf förväntas;
synes något skäl ej vara, i fall åsigterna i
Banco-Utskottels Betänkande N.o 52. gi
elen delen af Rikets Ständer gillas, att medgifva
Fondernas sönderdelning och försva
hvadan
Utskottet funnit sig icke
kunna understödja Molionairernes
framställning, att för Actier och
Documenters belåning vid Götheborgs
Låne-Contoir, något af Discont-Fonderne
må afsätlas.-  Slutligen och hvad angår RiksdagsFullmägtige
J. P. Anderssons^ Olof Olssons
och Anders Perssons motioner om BancoDiscont-Fondernas
fördelning i 2:ne Glassér,
serskildt för Landtbrukare och serskildt för
andre Lånsökande, så har Utskottet deråt
lemnat all uppmärksamhet; men då det
med skäl kan befaras, att fondernes afdelande,
enligt hvad föreslaget är, på 3:ne
olika ställen, skulle för en mängd personer
öppna nya tillfällen, att under egenskap
af på en gång Jordbrukare och Militair,
Tjensteman eller Borgare, med begagnande
tillika af de utvägar Löftesmannaansvarigheten
lemnar, tillskansa sig högsta
möjliga Lånebeloppet utur flere än en af
de ifrågavarande Fonderne, och dymedelst
just motverka det ändamål som sökes, tror
Utskottet, i den öfvertygelse, att någon
fullt säker controll i detta afseende icke
står att vinna, sig ega giltigt skäl att hos
Rikets Ständer
96 Banco-Utskottels Betänkande JV.o 52,
afstyrka den föreslagna fördelningen
af Discont-Fonderne till begagnande
serskildt för Landtbrukare
och serskildt för öfriga Classer
af medborgare.
UtlåningsgrUn der ne:
Uti ett, den 17 December, till BancoUtskoltet
remitteradt Memorial af Herr J.
Lamberg är föreslaget, att, ibland de beslut,
hvilka vid denna Riksdag af Rikets
Ständer komma att stadgas, i afseende på
Banken och dess Discontrörelse, äfven rättighet
måtte lemnäs blifvande Discontsoch
Låne-Contoirs-Directioner att, emot ungefärligen
följande vilkor _, lemna Lån pä
varor ",
ij Såsom lånbara varor skulle räknas,
bland utländska, förnämligast Socker,
Caffe, Tobak, Bomull och Salt, och
bland inrikes sådana artiklar af ett
reelt värde, hvarå förut Låne-rättighet
icke i annan väg är beredd.
2) De uti ändska varorna böra ligga på
nederlag, och alltså vara mot eld och
brand försäkrade.
3)
Banco-Utskottcts Betänkande N.o 52.
3) Värdet for belåningen stadgas till hälften
af hvad Varan af samma qualite’ vid
belåningen går och gäller.
*
4) Lånen tagas på i å 3 Månader, och
kunna vid förfallotiden omsättas med
minst |:dels inbetalning.
5) Låne-summan för hvarje Låntagare
må ej understiga R:dr 5ooo och ej öfverstiga
R:dr 5o,ooo Banco.
6) Räntan för desse Lån »lifver densamma,
som för andra Discont-Lån.
7) För att ej härigenom förminska den
för Discont-Lån i vanlig väg redan
begränsade tillgången, böra Lån å varor
utgå af serskildt anslående Creditiv,
som, lika med det för Metallers
belåning, endast temporairt begagnadt,
ej torde böra limiteras af annat än
rörelsens behof.
Äfvenledes har Utskottet i ett, under
den 17 December, remitteradt Memorial af
Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson
från Elfsborgs Län, funnit ett förslag af
lika syftning, så lydande:
Bih. till Riks. St. Prot. 1828, 1829. 6*te Samt, a B. 7
i:sta Häftet.
Banco-Utskoltcts Betänkande N.-o S2.
■'Då det icke torde kunna motsågas,
”att handeln utgör en af de förnämsta k al—
”lor till ett Lands välstånd, men då i Sve”rige
den enskilda Capital-förmögenlieten
”är nog inskränkt, torde det vara ett af de
"vigtigaste föremålen, att lån af allmänna niebel
borde utgå Lill handelns underlätlnn”de
och dess bringande lill mera vidsträckt”liet.
Till vinnande af delta ändamål tor”de
det kraftigaste medlet vara, alt Banken
”meddelar Lån mot pant af vissa varor,
”sorn genom magazinering icke lätt undergå
förskämning, och vill jag lill den än”tlan
försöka att göra elt ulkast lill de föreskrifter,
som i sådant fall skulle kom”ma
att tjena till efterrättelse, till någon
”del hemtade från dem, sorn gälla vid ett
”i Hamburg år 1826 inrättadt, på Adier
”grundadt, privat Instistut, hvars föremål
”är en dylik belåning.’-’
”För att utgöra en för hela Riket all”män
och fullkomligt njrtlig inrättning, bor”de
väl densammas verknings-krets utsträc’kas
till alla Piikets Stapelstäder, så att Lån
Tmge meddelas på varor, upplagda i hvilken
Stapelstad i Riket som helst; men då
'svårigheten af en controll, i alla afseenden
’’så nödvändig för Bankens säkerhet, genast
”'härvid sig företer, torde Inrättningens verk”nings-krets
till en början, eller på försök,
i’dnto~Utskolte(s Betänkande N.o S2.
”böra inskränkas till Städerna Stockholm
”och Götheborg, der i alla fall de största
”upplag af varor i Riket ega rum. För den”na
anstalt föreslås följande hufvudsakliga
”grunder:
1:0 ”Banken lemnar penninge-förskott på
”couranta och icke lätt förstörbara vabor,
hvilka äro upplagda i Städerna
”Stockholm och Götheborg, på dessa
”sistnämnda, genom Bankens i Götheborg
varande utgrening.”
2:0 ”De varor, som få belånas, äro Tobak,
”Caffe, Risgryn, Bomull, Salt och Soc”ker
0. d.”
3:o ”De varor, på hvilka Banken meddelar
”penninge-förskott, förvaras antingen i
”Deponentens Magazins-rum, som böra
”vara torra och fuktfria, eller ock i
"Bankens egna Magaziner, alltid inom
”las, hvartill Banken har en och Depo”nenten
den andra nyckeln.”
4:o ”Banken belånar hälften eller två tre”djedelar
af varornas värde, lill hvars
”utrönande 2:ne eller flere för redligbet
och opartiskhet kände män, helst
”Köpmän, af Banken utses, hvilka, ef”ter
noggranna undersökningar samt
ioo Banco-Utskottets Betänkande N o .5"2.
”förekommande omständigheter, bestämma
varuvärdet.”
5:o ”De på varor upptagande Lån ställas
”på 3:ne månaders betalnings-tid, dock
”kunna de prolongeras, under vilkor,
”att ny värdering förrättas och varor”nas
fortfarande goda beskaffenhet, ge”nom
undersökning, utrönes, till hvil”ken
prolongation i alla fall Banco”Commissariatets
pröfning och bifall
”erfordras. I fall en sådan prolongation
önskas, må Låntagaren derom hos
”Commissariatet gora anmälan 14 da”gar
före Lånets förfallotid, för att
”dessförinnan de för prolongationen er”forderliga
åtgärder må hinna vidtagas*”
6:0
”Uti den Obligation eller Skuldförbindelse,
som Låntagaren till Banken af”gifver,
och som alltid ställes på jenida
10 R:drs:tal, måste vilkoren för
”Länets erhållande och återbetalning
”vara utstakade, äfvensom panten 110-  ”ga specificerad samt upplags-stället
”uppgifvas.”
7:0 ”Varorna böra vara brandförsäkrade och
”Policen deröfver bifogas den afgifvan’
de Skuldförbindelsen.”
Banco-Utskollets Betänkande N:o 52. lot
8:0 ”Försummar Låntagare att 14 dagar ef”ter
förfallotiden inbetala Lånet, eller
”att i föreskrifven ordning derå söka
”prolongation, eger Banken rätt att genast,
och utan Låntagarens hörande,
”försälja Panten, på sätt Banken lämpli”gast
finnér, antingen på offentlig auction
eller under liand, samt af för”säljnings-summan
godtgöra sig Capital,
”Räntor och omkostnader; men det
”möjligen blifvande öfverskottet tillstäl”les
Låntagaren emot qvitto.”
9:0 ”Räntorna för dessa Lån bestämmas lill
”5 procent,”
10:0 ”Låntagaren må ega rätt att, äfven före
”förfallodagen, Lånet liqvidera; dock,
”om detta sker inom loppet af första
”månaden, erlägges i alla fall Ränta för
”fullt en månad, fastän den icke må
”vara tilländalupen.”
11 :o ”Utom Räntan godtgörer Låntagaren
”Banken:
a) ”Magazins-liyra, om Bankens Maga”zins-rum
blifva begagnade, och arbetslön,
då omständigheterna sådant
”kräfva.”
loa Banco-Utskoltets Betänkande N.o 5z.
b') procents försäljnings-provision och
”andra dermed förknippade omkostnader,
då de deponerade varorna
"blifva försålda, i följd af underlå”ten
inlösen, Värderiugsmännen åt”njuta
för sitt besvär antingen viss
”procent af värderings-summan, elier
”ock visst årligt arfvode.”
”Skulle detta Förslag lill större eller
”mindre del blifva af Rikets Ständer gil—
”ladt och antaget, så komma serskilda föreskrifter,
i afseende på förvaltningen och
”redogörelsen att, genom Ranco-SLyrelsens
”försorg, utarbetas och till efterrättelse meddelas.
”
Utskottet har, vid öfvervägande häraf,
ej kunnat på det hela betrakta öppnandet
af allmänna Låne-anstalter för de af Mölionairerna
uppgifna ändamål, annorlunda än
såsom dels mindre behöfligt, dels rent af
skadligt. Den som eger upplag uti egna
varor af säljbar och god beskaffenhet att
framvisa och såsom pant erbjuda, bör ej
kunna sakna Låne-Lillgång jemväl hos enskilde
penninge-egare, och det vore tilläfventyrs
en ny stöt för crediten man och
man emellan, att också afskära denna utväg
för privata Capitalers säkra användande.
Det Allmänna har, som det synes, redan
Banco-Ulskottets Betänkande N.o 5j. io3
nog mycket iklädt sig egenskapen af Förlagsman
för alla Näringar och Långifvare
på alla upptänkliga säkerheter. Fastighetsinteckningar,
Guld och Silfver, Exportartiklar,
publique Papper, Namn-säkerhet,
allt liopas till Banken att der belånas på
förmonligare vilkor än hos någon annan.
Det är blott under synpunkten af uppmuntran
och understöd för de producters framalstring
och förädling, hvilka i handeln
O O '
skola tjena till utbyte emot andra länders
alster, som en dylik medverkan och inblandning
af det Allmänna lärer kunna gillas,
eller åtminstone försvaras; men att för
sjelfva dessa utländska artiklar , då de hit—
kommit, öppna allmänna Låne-anstalter och
sålunda locka till större upplag deraf än
behof och omständigheter påkalla, skulle Utskottet
för dess del anse orådligt, äfven om
Utskottet kunde göra sig redo för, hvarest
behöfliga Fonder skulle kunna uppsökas till
en Låne-rörelse, omfattande bland annat
allt hvad för utländska mäns räkning utaf
de uppgifna varorna är eller kan blifva på
nederlag hitsändt, samt huruledes ens någorlunda
antagliga garantier och controller
skulle kunna gifvas ett allmänt Låne-verk,
dels emot hvarjehanda tillfälliga förluster
på sjelfva panten, och dels emot missbruk
oell uppsåtliga bedrägerier, som härvid någon
gång kunde sig insmyga.
io4 Banco-Utskottets Betänkande N.-o Sa.
På dessa grunder finnér BancoUtskottet
sig föranlåtet att alldeles
afstyrka antagandet hos Banken
af magazinerade Handelsvaror
såsom pant för dess utlåningar,
efter hvad i ofvannämnde motioner
blifvit föreslaget.
I anledning af ett till Banco-Utskottet,
gemensamt med Höglofl. Stats- och Oeeonomie-Utskotten,
den 17 December remitteradt
Memorial af Herr B. H. Santesson, angående
belånings-rätt, vid Banco-Disconten
och dess Låne-Contoir, å ritorr Säd i Magaziner,
hvilken anstalt Höglofl. OeconomieUtskottet,
enligt tillkännagifvande i aflåtet
Protocolls-utdrag, beslutat att hos Rikets
Ständer tillstyrka, såsom i Stats-oeconomiskt
hänseende gagnelig; har Banco-Utskottet,
som, för dess del, endast kunnat ingå i pröfning,
å ena sidan, huruvida några tillgångar
för en sådan rörelses underhållande vore
i Banken att påräkna, och, å den andra,
om Verkets säkerhet kunde dervid anses
förvarad,
funnit sig, under håda dessa synpunkter,
föranlåtet att afstyrka
bifall å den gjorda Motionen.
Banco-Utskottets Betänkande N.o 5i. iq5
Hvaröfver Betänkande kommer att serskildt
till Rikets Ständer afgifvas.
Banco-Utskottet föreslår för dess del,
med åberopande af hvad redan blifvit yttradt,
angående de svårigheter, som möta mot
antagande af några bestämda gräns-skillnader
för låne-rättigheten, i hänseende till
olika yrken:
att vid Banco-Disconten och LåneContoiren
högsta summan för Lån,
på namn-säkerhet mot omsättningsvilkor,
blifver, såsom hittills, 6000
R:dr, så till förstående, att en
persons namn utomdess kan få
häfta för högst en lika summa, då
dess förbindelser både som Löftesman
och som utgifvare af belånt
skuldsedel sammanräknas; och att
mindre än a5o R:dr ej må i nytt
Lån beviljas.
C) Betalnings-vilkoren.
I samband härmed hafva följande Motioner
blifvit inom Riks-Stånden väckta och
till Banco-Utskottet ingått:
Ett den 1 förlidne December remitteradt
Memorial, af Herr Conlracts-Prosten
io6 Eanco-Utskottets Betänkande. N.o 52.
Petterssonj hvaruti blifvit föreslaget, att
omsättningar i Discontcrne finge ske med
~L:deI af primitiva Capitalet; dock under
bibehållen rättighet för den det åstundade,
att såsom hittills omsätta äfven med Ddels
afbetalning;
Ett den 18 December remitteradt Memorial,
af Casper Wijkman från Upsala Län,
likaledes innefattande det förslag, att de
hvarje sjette månad ingående betalningar å
Lån i Discont-verken måtte lill -J-idel nedsättas
;
Ett den 18 December remitteradt Memorial
af Anders Persson från Östergöthland,
som, i sammanhang med andra gjorda
framställningar, tillstyrkt, egentligen med
afseende på Landtbruket, att omsättningar
lill *:del af Disconl-lånens primitiva summa
matte verkställas allenast en gång om året;
Ett den s3 December remitteradt Memorial,
af Anders Nilsson från Wermlands
Län, som likaledes tillstyrkt 12 månaders
tid emellan hvarje omsättning, så att liqviden
af erhållna Discont-lån i följd deraf
finge ske på 5 års lid;
Ett den 2g December remitteradt Memorial,
af Herr Friherre Boje^ Ludvig, som
EailCO-Vtskotlels Betänkande N.o 52. 107
yrkat, att allmänna Diseont-räntan matie
åter uppflyttas lill 6 procent, samt StråfFränlan
till 12 procent, och alt äfven å de
creditiver, som äro Bruks-nuringnrna beviljade,
räntan, såsom blott utgörande 3
procent, borde uppflyttas lill fullkomlig likhet
med allmänna räntan. Jemte ett, samma
dag, remilleradt anförande af Herr
Tham, fV.j, som, till stöd för motsatta åsigter,
åberopat: alt Discoul-ränlans nedsättande
till 5 procent väl kunde inom Stockholm
hafva retat vinningslystnaden alt söka
åtkomma Discont-lån, för att dermed
procenta; men alt della icke varit händelsen
i Landsorterna, i afseende på LåneConloiren
i Götheborg och Malmö; att Disconl-kostuaden
för alla Låntagare från landet,
genom 5 procents erläggande i förskott,
samt genom provisionel’ och arfvoden,
verkligen redan uppginge till 6 procent;
att lör det Procentare i Stockholm
sökt öka sin vinst på medborgares bekostnad,
borde icke, genom räntans höjande,
Låntagare på landet straffas, m. m.
Innan Banco-Utskottet lill Rikets Ständer
framställer dess Förslag, angående betalnings-vilkoren
för lån i Banco-DisconUn
och Låne-Contoiren, utbeder sig Utskottet
att få fästa Rikets Sländers uppmärksamhet
på den ställning, hvaruti dessa Låne-inrätl
-
Io8 Banco-Utskottets Betänkande N.o 5a.
ningar för närvarande sig befinna, i afseende
på förhållandet emellan utlånings-tillgångar
och låne-ansöknmgar, jemte de orsaker,
hvilka egentligen må kunna anses
hafva derpå inverkat.
Ett från Hedervärda Bonde-Ståndet
till Banco-Utskottet aflåtet Protocolls-utdrag
af den i Junii innefattar den officiella
uppgift från Götheborgs Låne-ContoirsDirection,
att, under den i2förlidne Maji,
utaf 194 ansökningar om nya lån, till sammanräknadt
belopp 121,490 R:dr, icke flere
än 58 på tillsammans 38,910 R:dr kunnat,
i anseende till bristande låne-tillgång,
pröfvas, så att i36 låne-ansökningar, till
belopp af 87,580 R:dr, måst qvarblifva, att
framdeles, efter nummerordning, förekomma
till afgörande, och dessförinnan ytterligare
ökas genom nya ingående ansökningar
Samma
Protocolls-utdrag innehåller ett
Anförande af Riksdags-Fullmägtigen, JVils
Månson, från Malmöhus Län, deruti han,
till stöd för dess redan vid början af Riksdagen
gjorda framställning om den förlägenhet,
som råder inom Malmö Låne-Contoirs-District,
samt beliofvet af en ökad
fond för Låne-rörelsen derstädes, åberopar
ett Bref från Konungens Befallningshaf
-
Banco-Utskottets Betänkande N.o S2.
vande i Malmö, dat. den 17 förlidne Maji,
af innehåll, att bland Sökanderna vid LåneContoiret
knappast i kan få sina iåne-behof
fyllda, och att det ärLandtmannen.som olyckligtvis
mest är i behof af detta understöd.
Banco-Discont-Directionens vid Riksdagens
början afgifna Berättelse, till BancoUtskottet,
som, jemte Utskottets Memorial
N:o 3, blifvit till Rikets Ständer öfverlemnad,
omförmäler (pag. 96), att, vid början
af år 1824. Stockholms Discont-Contoir egde
utaf dess anslagna fond, till utlåning på
namn och reverser, en obegagnad behållning
af R:dr 564>ooo; men att från
samma tid antalet och summan af ingifna
Låne-ansökningar ökat sig i en nästan
jemt stigande progression, så att, inom 4
månader derefter, eller i April månad, helafonden
var utlånad, och annan tillgång till
nya låns beviljande hvarjeSessionsdagejåterstod,
än hvad i afbetalning för omsättningar
samt fullt betalta lån, för veckan inflöt;
hvarigenom, och då icke destomindre
alla ansökningar utan uppskof anmäldes
och pröfvades i den ordning de
inkommit, följden innan korrt blef den,
att lån, som för veckan biföllos, först flera
veckor och stundom hela månader efteråt
kunnat utassigneras; hvilket missförhållande
emellan tillgången till utlåning och det an
-
tio Banco-Utskotlcls Betänkande N.o Sz.
anmälda behofvet af lån, med undantag
endast af några månader iSa5 och början
af 1826, oafbrutet fortfarit oell fortfore, i
den nion, att större delen af de lån, som
i September nasti idet år beviljades, icke
möjligen kunde, förr än i November, utgifvas.
Rörande orsakerne lill denna iråkade
ställning, hvilken, efter hvad Utskottet har
sig noga bekant, ej eller sedermera blifvit
förändrad, jemte medlen lill dess afhjelpa
n de, yttrar sig Directionen vidare (pag.
98 och följande) sålunda:
"Emedlertid liar denna Verkets förlägenhet,
som, snart sagdt, tillintetgör den
”åsyftade nyttan af en Discont-Inrättning,
”der livar och en på säkra Låne-handlin”gar
borde genast kunna påräkna de bitr ti—
”den han béhöfver, icke kunnat undgå upp”märksamhet
vid Verkets Revisioner, och
"serdeles hos senast församlade Herrar Revisorer
gifvit anledning till en undersök■"11
ing om orsakerna dertill, i ändamål, alt
”åt Högloft. Banco-Utskollet kunna åtmin”stone
lemna någon ledning för ulfinnan"de
af medel lill förlägenhetens aflijelpan”de.
Det är allmänt kändt, alt från Ban”co-Discont-Verkets
början 1816 och intill
”sista Riksdag, då Discont-Fondeu lör he
-
Banco-Utshotteti Betänkande N.-o Si. ii»
”la Riket, till utlåning på reverser mecl
”borgen, utgjorde blott 6 millioner Riks”tlaler,
och utlåningen deraf endast sked”de
bär i Stockholm, var denna fond sällan
”fullt ut begagnad, och vid 1822 års slut
”nära en million deraf oultagen. Nu der”emot
är samma fond på det bela 8 milli—
”oner, och ensamt för Stockholms Discont”district,
efter frånskiljandet af Vestra och
”Södra Provincerne, 5 millioner Riksdaler,
”hvilket utan tvifvel gör en tillökning mot
”förut, äfven vid detta Contoir. Alt en
”sålunda betydligen större ullånings-fond
”nu mindre uppfyller ändamålet, än förut
”en ringare, lärer svårligen kunna lil Iskri f”vas
några yttre orsaker, utan snarare bö”ra
förklaras lör en följd af förändringen
”i sjelfva Låne-vi I Loren. Visserligen måste
”det medgifvas, att en och annan tillfällig”het
kan hafva verkat en lemporair lillök”ning
i lån-behofvet, såsom stagnationen
”ett år i Trädvaru-handeln, oell ej läuge”sedan
Allmänna Brandförsäkrings-Veikels
”obestånd, som föranledde uppsägning af
”någon del af detta Verks utestående for”driugar.
Men icke hafva några allmänna”re,
förut ovanliga förändringar i conjun”cluren
för handel, bergverk och näringar”ne
i gemen, under de senare åren, inträf”fat,
och ett års mindre fördelaktiga skörd
”kan ej anföras sora grund till en förlä
-
Ha Banco-Utskottels Betänkande N.o S2.
”genhet, hvilken både före och efter det”ta
år egt rum. När man nu tillika besinnar,
att de af Rikets Ständer beviljade
”Creditiv på Banken, till utlåning i annan
”väg, icke undergått så beskaffad förminsk”ning,
som kunnat öka allmänna behof”vet
af Disconl-Verkens biträden, och att
”icke eller anledning dertill kan hemtas från
”något fortfarande fall i myntvärdet; så
”är det, åtminstone efter Directionens om”döme,
uppenbart och oemotsägligt, att
”hufvudsakliga skälet till Discont-Låns
”större begärlighet nu än tillförene, samt
”tillgångarnes deraf härrörande otillräcklighet
igenfinnes i den vid sista Riks”dag
gjorda nedsättning af Discont-rän”tan
under den i Landet lagliga ränta,
”då likväl Discontlån ej äro förknippade
”med de ofta kostsamma och bevärliga for”maliteter,
som fordras för erhållande af an”dra
Bankens Lån mot lindrigare ränta.
”Dernäst synes det vara utan allt tvifvel,
"att den vid samma tillfälle beslutade,ännu
”betydligare nedsättning i straff-räntan för
”Lån, som ej å förfallodagen liqvideras, en”samt,
som det tyckes, till förmon för försumliga
Gäldenärer, — ty ingen annan
”har nytta deraf —> ej kunnat undgå att
”hafva ett högst menligt inflytande, till
”minskad ordning och noggrannhet i inbe
talningarne,
Bahco-Utskottels Betänkande N.o Sa. ii3
,5talningarne * och i så måtto, kanhända, lillia
mycket som detl egentliga Discont^räntans
nedsättning, bidragit till förlägen”heten.
Det kan likväl ej vara Directio”nens
tanka, med hvad som nu blifvit an”fördt,
alt, i afseende på ränte-vilkoren vid
”Discont-utlåningen, tillstyrka en återgång
”till hvad dessa förut, oell från första inrättandet
af Discont-Verk i Sverige, varit*
så vida en slik återgång tilläfven”tyrs
kunde komma i strid med andra
”och vigtigare föremål för pennihge-vä”sendets
reglering; men i uppgiften af or”sakerne
till lån-tillgångens otillräcklighet
”liar Directionen ej bordt dölja, hvad i så
”väl dess egen soirl Verkets Revisorers öfvertygelse
varit den hufvudsakligaste. Huruvida
åter, utan förändring af nu gällan”de
räntevilkor, någon möjlighet visar sig,
”att Discont-rörelsen med en limiterad fond
”skulle på ett ändamåls-enligt sätt kunna
''underhållas genom den afbetalning af
”minst |:delar om året af hvarje låns pri”mitiva
belopp, som nu är föreskrifven, är
''en serskild fråga, hvari Directionen utbe--  ”der sig att vördsamligen få underställa
''Högloft. Banco-Utskottet resultatet af nä}’ra
Fern års erfarenhet ■—- en erfarenhet,
Bilt. till Riks. St. Prot. iSa8 1S.29. 6:tc Sami. 2 B. S
i:sta Häftet.
u4 EaneO-Utskollets Betänkande N.o Ss.
”sorn temligen säkert ådagalägger, att, utan
”förändring af ränte- eller afbetalnings-vil”koren,
blefve en tillökning i sjelfva utlå”ningsfonden
endast ett palliativ, sorn skulle
”i längden snarare förvärra än förbättra
”ställningen. Till ledning i denna fråga
”får Directionen aldraförst uppgifva förhållandet
i utlåningen under den tid, som,
”sedan räntans och straff-räntans nedsättning,
förflutit, det vill säga, saari -  ”manräknade summan hvarje år af primi”tivt
bifallne och utassignerade lån på enskildes
namn med vanlig borgen.”
182^ . . . . • . # . ,, o,312,110
Samt för nio må”naderaf
inneva”rande
år, eller
”till den 1 October
2j32p,ypo.
”Beräknad i ett medeltal, bar således
”Summan af primitivt bifallne och utassig”nerade
lån utgjort 3,522,3go R:dr om året,
”sorn, fördelade på 48 utlånings-dagar, lem
-
”Denna Summa var:”
It:dr 3,771,750
„ 3,596,020
„ 3,825,68o
B ane o-Ulskottcts Betänkande IV.o 5i. 115
"na för hvarje, i jemt tiotal utförd t, ^3,3 80
"R:dr. Om 1 ju, vid den utsträckning Discont"rörelsen
upphunnit, denna Summa torde
''kunna antagas sorn ett medium af Iivari
"till rörelsens jemna underhållande In arje
"vecka erfordrades; så faller det lätt i ögo”nen,
att den tillgång härtill, som efter
"nu gällande omsättnings-vilkor kan påräk"lias,
nemi. ?:delar af den ullånta fonden,
"eller 2 millioner Riksdaler, hvilka, i fördelning
på 43 utlåningsdagar, endast lenida
för hvarje., i jemt tiotal utfördt, 41.670
"R:dr, icke kan motsvara behofvet. Utan
"tvifvel ökas denna tillgång hvarje ullå"ningsdag,
räntevinsten oberäknad, äfven
"derigenom, att åtskilliga lån ulan omsält"ning
inbetalas, och någon gång större af"betalningar
göras, än författningen före"skrifver.
Men så länge likväl en ovilkorlig
omsättnings-rält är medgifven intill si"sta
femtedelen af hvart och ett lån öf"ver
5o R:dr, kan naturligtvis full betalning
af mer än denna femtedel icke med
"säkerhet i calculen upplagas; hvaremot ett,
"de senare åren i synnerhet, tilltagande
"bruk, att på korrlare tider, ända till två
"och en månad omsätta lån, med derefter
"lämpad ringa afbetalning, äfvensom ett
"allmännare begagnande af den för omsätt"ningar
medgifna tvänne månaders prasscri"ptionstid
ännu ytterligare bidraga tillcalcu
-
i ]6 Banco-iJtskottets Betänkande N.o 5a.
"lens osäkerhet och till minskning i dell
"påräknade låntillgången. Upplysningsvis
"får Directionen tillägga, att efter ena
"handa beräkning, sorn ofvan gjordes, för
"bestämmande af låntillgången efter femte"deleus
inbetalning hvar sjette månad, skid"le
fjerdedelens inbetalning för lika tid
"lemna en tillgång till ny utlåning hvarje
"Sessionsdag af 5a,080 R?dr, och tredjedelens
"inbetalningen tillgång af 69,44° B:dr, som
"närmast motsvarade det befunna behofvel;
"ty det ligger i sakens natur, att ju mera
"Discont-Verket kunde återföras lill primi"tiva
egenskapen af dylika inrättningar, att
"endast bevilja temporaira lån mot full återbetalning
vid förfallotiden, ju mindre fond
"behöfdes för underhållandet af en lika stor
"rörelse.*’
Genom anförandet af detta Banco DisCöttt-Directionens
yttrande, har Utskottet
önskat inför Rikets Ständer ådagalägga, alt
dess åsigter och tillstyrkanden ej sakna
Stöd af erfarenhetens vittnesbörd; och får
nu korrtligen framställa följande förslag, i
afseende pä betalningS-vilkoren för de från
Banco-Disconten och Låne-Contoiren på
namnsäkerhet skeende utlåningar?
1) Att räntan på nya lån i BancoDiseonten
och Lane-Conloiren ,
Banco- Utskottets Betänkande N.o 52. 117
från den 1 Januarii i83o, blifver
lika som före 1823 års Riksdag,
Sex (6) procent, för år räknadt;
i sammanhang hvarmed det likväl
jnå vara förbehållet, att, om betydligt
af lånefonderne skulle, till
följe deraf, under de 2:ne första
åren visa sig blifva oullåndt, beslut
af Banco-Discont-Directionen,
i samråd med Banco-Fullmägtige,
kan vidtagas, att för nya lån från
viss dag nedsätta räntan, dock
icke under Feni (5) Procent,
3) Att Jånen, såsom hittills, ställ»
de på högst 6 månader, må kun®
11a, under oförminskad säkerhet
för Discont-Yerket, omsättas hvar®
je sjette plånad, piot afbetalning
af | å primitiva pqpitalet; men
att i sådant afseende, för nya
lån, sorn från i83o års början
blifva ptgifna , den grundsats
antages, att minst femtedelen
ovilkorligen skall erläggas, äfven
när omsättning sökes för korr«
färe tid än 6 månader.
Med fästad uppmärksamhet på gjorda
framställningar i de remitterade Motioner®
118 Banco-Utskottets Betänkande N;o ~2.
na, skulle Utskottet, serdeles i afseende
på Landtman, hvilkas producter egentligen
blott en gång om året kunna i penningar
förvandlas, gerna velat närmare afpassa
omsätt mngs-liden efter detta förhållande.
Men då i betraktande täges : 1:0 omöjlig
heten
att härföre kunna uppgöra sådan
gräns - skill nåd, att icke ändamålet förfelades,
oell helt andra personer häraf komme
att njuta fördelen; 2:0 den minskade säkerhet
för Discont-Verket, som blefve en
följd af lånens utestående i 5 års tid, hvarunder
Låntagares och Löftesmäns ställning
kunde så betydligt förändras; och 3:o den
oundvikliga verkan af en sådan förändring,
att Lånefonderna- blefve vida olillräckligare
i förhållande mot behofvet; har Utskottet,
enär, efter det skick, hvaruti Discont-rörelsen
under en längre tid råkat, det
ej synts möjligt, att åt Fonderna bereda
större rörlighet och deraf följande ökad
kraft, icke kunnat tveka att, för dess del
åtminstone, tillstyrka de hittills varande
omsättnings-term iner nas bibehållande.
3) Att tvänne såkallade frespit-månader
bibehållas för låns omsättning
efter förfallodagen; men sedan denna
tid förflutit, må omsättning e]
tillåtas.
Eanco-Utskottets Betänkande N-o Si.
4) Att' straff-ränta beräknas med 2
proc. utöfver ordinarie räntan för
lån, som ej, senast 14 dagar efter
förfa Höliden, blifvit omsatt eller
inbetaldt.
Utskottet, som ansett högre än 8 procents
öfver-ränta i ett för allt ej böra beräknas,
bar, under denna åsigt, vid förhöjning
af en procent på ordinarie räntan,
trott sig böra tillstyrka enahanda minskning
å straff-räntan. ; Föga torde en eller
annan procent högre straff-ränta verka till
rättelse för den, som, vare sig af vårdslöshet
eller verklig oförmåga, åsidosätter
sina åtagna förbindelser. Snarare synes
beskattningen af en dryg öfverränta verka
dertill, alt helt och hållet förstöra en Gäldenär,
som förut befinner sig på obestånd,
och Discont-Verket kan någon gång derpå
förlora mer, än på den högre straff-räntan
vunnits.
Vidkommande slutligen C red i ti ven för
Manufactur-Disconten och Jern-Contoiret,
så, enär de låne-biträden och anslag, hvilka
härutaf genom Kongl. Commerce-Coliegii
och Jern-Contoirets försorg lemnäs till
omedelbart understöd, dels för hvarjehanda
inhemska slöjder och tillverkningar, och
dels för jern-handteringen serskildt, äro af
^20 Bäncö-Utskottets Betänkande N.-q 32.
så hufvudsaklig vigt för deras bestånd och
trefnad, hvarmed Rikets handelsfqrhållans
d^en slå i ett nära och oskil jäktigt samband ,
bär Banco-Utskottet, i den öfvertygelse,
att dessas jemna och obehindrade liflighet
Vilgor ett bland lmfvudvilkoren för Bankens
återförsättande och bibehållande uti ett behörigt
och ändamålsenligt skick, funnit sig
böra tillstyrka Rikets Ständer:
A) att den assignerings-rättighet på
Ranken, till ett belopp af högst
En Million R:dr tillhopa, som un-s
der tyänne serskilda benämningar
blifvit vid 1818 och 1823 årens
Riksdagar förbehållen Kongl. Cornruerce-Collegium,
får, såsom hittills,
fortfara, mot beräknande af
3 pgocents fänta för hvad sont
derå, i raon af behofvet, be-;
gagnas;
jfi') att assignerings- rättigheten för
JerUrContoiret, till ett belopp af
högst 600,0Q0 R:dr, än vidare
fortfar, i enlighet med de vid (8 18
och i8a3 årens Riksdagar gifna
stadgande]!, mot beräknande af 3
procents ränta för hvad som
derå, i mon af beholvet, begagnas,
Bfl. till Bp.nco-Utskoltetsi Bet. N.-o 52. 121
X egenskap af hufvudbestänimelser, hvilka
uU det reglementariska komma att vidale
utvecklas, öfverlemnas allt detta till Rikets
Ständers upplysta bepröfvande, jemte
åtskilliga Ledamöters Reservationer.
Stockholm den 1 Julii 1829,
Reservationer:
([Emot tillstyrkt Öfverflyttning af de
till lån på Actier och Documenter anslagne
5oo,ooo R:dr på Upplånings-fonden.)
Petter Andersson från Halland och
Pehr JönssoTi från Christianstads Län hafva
förklarat sig ej deltaga i detta förslag,
pch deremot tillstyrkt, att, i anseende till
otillräckligheten af den för Malmö LåneContoir
anslagna Fond, berörde summa måtte
anyändas till dess förökande, hvilket de
ansett så mycket niera billigt, då utlåningarae
från den serskilda nya Discont-fonden
blifvit tillstyrkta att ske endast i
§ töckholm,
i :vi Bil. tilt Banco-Uiskotlets Bet. N.-o 5a.
(Emot Räntans bestämmande till 6 procent.}
Herr Hof-Marskalken Hammarhjelm,
Herr Prosten Elfström, Guslaf Larsson
från Stockholms Liin, Petter Andersson från
Halland, J. J. Rutberg från Norrbottens
Län, Anders Andersson från Westmanland,
Anders Hansson från Upsala Län, Anders
Johansson Brisman från Skaraborgs Län
och Anders Ericsson från Örebro Län hafva
yttrat den tanka:
att, vid den i de flesta Provincer nu
rådande penninge-förlägenhet, rätta tidpunkten
ej vore inne att höja räntan i BancoDisconten,
helst för Landtmannen, då Jordbruket
i närvarande conjunctur ej ens lemliar
5 procents afkastning; att ehuru den
grundsalts vore alldeles rigtig, att Banken
ej borde betraktas som en blott undsättnings-anstalt
för Näringarne, skulle det likväl
nu mera, då de flesta blifvit vande att
så anse den, och Banken, i följd deraf, redan
blifvit inblandad uti en mängd invecklade
förhållanden, kunna i mer än ett hänseende
blifva betänkligt och medföra skadliga
följder, att på en gång helt och hållet
förändra denna dess hittills varande egenskap,
då det deremot i många fall, och
serdeles vid inträffande mindre lyckliga omständigheter
för Jordbruk och Näringar, vo
-
Bil, till Banco-Utskottets Bet. IV:0 5s. 123
re nyttigt och gagneligt, alt Låhebiträden
hos Banken, mot lindriga vilkor, såsom
förr, funnes att tillgå för den hjelpbehöfvande;
hvadan och då alla förändringar,
äfven de sorn ledde till ett bättre förhållande,
borde vidtagas, icke på en gång
och hastigt, utan småningom, så framt ej
det åsyftade goda ändamålet skulle förfelas
och anstalten lill siiia verkningar blifva menlig
i stället för välgörande, lämpligt anses,
att räntan i Banco-Disconten och LåneContoiren
blifver bibehållen vid 5 procent,
såsom den från 1823 års Riksdag varit.
(Emot bibehållandet af lånetidens inskränkning
till af år med omsättning hvarje
6:te månad.)
Herr Prosten Elfström och J. J. Rutberg
från Norrbottens Län:
att för Landtman, hvilka för det mesta
blott en gång om året äro i tillfälle att
få sina producter i penningar förvandlade,
äfvensom för Låntagare i allmänhet, Discontlån,
ställde på 6 månaders omsättnings-tid,
Liefve alltför betungande och ej medförde
den hjelp och lättnad, som af dem borde
förväntas, och endast stöde att vinna genom
en sådan anstalt, att lån åtminstone för of
-
12^ Bil. lill Banco-Utskotlets Bet. N.-o 52.
yannämnde Medborgare-classer kunde blifva
?tt tillgå mot vilkor att omsättas blott en
gång årligen. I fall en fjerdedels eller till
och med en tredjedels afbetalning fordra*
des vid hvarje omsättning, komrae förän*
di ingen att föga verka till minskning i line*
tillgångarne för hvarje Discont-dag, sedan
den någon tid hunnit fortgå; men äfven
med denna förhöjning i afbetalnings-skyldigheten,
vöre Låntagaren vida bättre be*
låten att få verkställa sin liqvid på de tider,
då han, ytan nya låne-negocialioner, egde
penningar att tillgå.
Herr Cancellie-Rådet Hegardt:
att det syntes närmast förenligt med
en undsättnings-anstalt, som den nuvarande
DiseontJnrättningen i verkligheten kunde
anses vara, att jånen finge en gång on;
året omsättas, så framt nemligen de hittills
uiedgifna respit-månaderna, i sammanhang
dermed, helt och hållet afskaffades.
(Emot bibehållandet af respit-månader
för omsättningarne.)
Herr Cancellie-Rådet Hegardt
har yrkat, att, såsom ett väsendtligt steg till in»
Bil. till Banco-Utskottets Bet. IV.o 52. 125
I
förande af ordning och hämmande af missbruk
med Discont-låns licjviderande, respitinånader
borde belt och hållet försvinna ,
samt Låntagarne ej kunna erhålla omsättning
längre än fjorton dagar efter förfallo-tiden.
(Angående åtskilliga delar af förslaget, rötande
Banco-Disconten och Låne-Contoireii.)
Herr Prosten Petterssont
Sorn jag af sjukdom var hindrad att
deltaga i slutliga öfverläggningarne om Bankens
hittills drifnä Låne-rörelse och dess organisation
för framtiden, får jag ödmjukast
afgifva följande Reservation, hvilken jag anhåller
måtte få åtfölja Betänkandet till dä
Höglofb Riks-Ståndein
Högtofl. Utskottet föreslår, att Disconträntan
hädanefter skall utgå med 6 procent,
Härtill kail jag icke lemna min röst,
hufvudsakligen af följande, såsom mig synes,
icke alldeles o vigtiga skäl. —■ Då man
beräknar postporto, lösen för vederhäftighets-betyg,
commissionairS-arfvode samt räntan
på det å Lånesumman afdragna förskotts-interesset,
så uppgår verkligen den utgörande
räntan till 6 procent just nu, då
bestämda Discont-rantan är 5 procent; hvaraf
följer, att, om den hädanefter skulle ut
-
12Ö Bil. till Banco-Ulskottels Bet. N.o 52.
göras med 6 för hundradet, Låntagare skulle
få erlägga 7 procent och deröfver. Att
Landtman och mindre Näringar skäligen kunna
betungas med denna högre ränta, tror
jag icke, att någon, med rigtigt begrepp om
deras tillgångar och lagen, kan bevisa. Man
har förmodat, ja äfven apodictiskt sagt, att
det är de 5 procenten, som lockat lill lån
och ökat mängden af Lånsökande; men om
detta kan bevisas vara förhållandet inom
vissa medborgare-classer, som speculera på
vinst af de större i Disconten upptagna lånsummor,
vågar jag dock påstå, att detta icke
inträffar på Jordbrukarne och andra med
dem jemförlige Låntagare. Behofvet af rörelse-capital
drifver till lån, ty för ro skull
lärer ingen skuldsätta sig; och, då behofvet
är för banden, är det helt naturligt, att man
hellre söker och tager hjelp för 5 än för 6
procent. Att manga äro i behof af penningar,
kommer af allmänna rörelse-capitalets
otillräcklighet, af den tilltagande folkökningen
och äfven deraf, att de större Näringarne
så medtaga den lilla penninge-tillgången
i vårt Land, att för Jordbrukare och Embetsman
m. fl. intet öfverskott finnes* och
följaktligen icke eller någon credit. Detta
anser jag vara orsaken, hvarföre Disconterne
af så mångå, och mest för mindre summor,
ålitas, hvilket ock så mycket hellre sker,
som man der icke oskäligt prejas, såsom af
Bil. lill Banco-Utskottets Bet. TT.-o 52. i 27
enskilde procentare, samt att man ej äfventyra!’
hela Gapitalets uppsägelse, utan
sättes både i nödvändighet och tillfälle att
successive betala sin skuld. Också visar erfarenheten,
att man lättare erhåller borgen
på en småningom i valuta aftagnnde Skuldsedel,
än på Reverser lill enskilda, att helt
betala å vista eller efter viss tids uppsägelse.
Lån i Disconten bevisa på en och samma
gång, att man vill röra sig och betala
skuld; och det är helt klart, att clå Rikets
Ständer, genom Disconter, vilja förskaffa
den credit, sora enskilde ej kunna gifva,
denna också skall begagnas af alla dem, som
icke genom tillfälliga omständigheter, (t. ex.
arf) eller beständigt inkomstgifvande rörelse,
kommit i den lyckliga författning, alt de
ega nog eller mer förmögenhet än de sjelfva
behöfva. Högst orättvist kallar man alla
lånbehöfvande för vinglare, om ock en eller
annan förtjenar detta vanfrejdande namn.
Hela Sveriges skuld-system visar, att Nationen
vore mägtig en större liflighet i sin rörelse,
och att, om den kunde beredas, en
större välmåga skulle utveckla sig. Stående
lån, eller lån på längre tid, föda ett slags
farlig säkerhet hos den skuldsatte, emedan
mången, i förlitande på den längre crediten,
icke sparar till en stundande betalningsdag,
som kan komma alldeles oförmodadt
uppå, och då verkar fallissement; men
128 Bil. till Banco-Utskottets Bet. N.-o Si.
Discont-lån med drägligt ränté-onus, tvingar
till skuld-amortering, emedan, då betalnings-tiderria
ärö bestämda, det blir eri
nödvändighet att lill dess hafva penningar
i handom, hvaral följer, att de icke användas
på umbäl-liga ting, såsom det ofta sker,
då mari kari frestas att tänka: ”det är ännu
långt fram innan betalning skall ske, och
riian kari väl derföre våga löst med en el-*
ler annan utgift.” —, Åkerbruket är dessutom
ett näringsfång* sorn aldrig medgifver
högre ränta ari hittills Utgått* enär afkastriiiigeri
skall betacka alla för sjelfva bruket
erforderliga förlager samt förskaffa hela lifsuppehällct.
Bonden tror jag ej vara procentare
; meri att de, sou! sjelfva hafvä utlåritä
Capitaler, uttaga penningar å 5 procent
i Discpnteri, salut, då de göra det utari
egna behof, antingen utlåna dem mot högre
ocker, eller ock röra sig dermed, derföre
att de egna tillgångarne äro så väl använda
till eri oskälig ränte-vinst, detta torde vara
mer* ari eri blott supposition, och det bevisar*
att* i afseende pä sådana* räntari är
snarare för låg än för hög; men det bevisar
icke, att Allmogen eller den verkligt behöfvande
frestas till låri för det räntari är
5 procent. Åkerbrukaren och Löntagaren
kari ej ockra med det häri lånar* ty hail
behöfver penningar just för sitt läge, meri
Capitalisteri
Bil. lill Banco-Utskotlets Bet. IV.-o 52. 129
Capitalisten kan ockra både såsom långifvare
och låntagare, emedan han ej blifver det senare
för annat, än att i så mycket större
scala kunna vara det förra. Och om det
således, med högst få undantag, gäller om
Landtman och Säck- eller Penninge-Löntagare,
att de låna i Disconten endast för att
hjelpa sig under en förlägenhets-tid, så är
det alldeles orättvist att fastställa en högre
ränta, än som skäligen svarar mot deras intrader
och läge i samhället, och det så mycket
mera, som dessa ej missbruka det uttagna
understödet, och genom det successiva
afbetalandet kunna fortgå till en tid af
ceconomisk sjelfständighet.
Jag har i min, till Högloft. Utskottet
remiLterade, Motion framställt penninge-förlägenheten
i min landsort, och till afhjelpande
deraf yrkat nödvändigheten af Creditivets
förökning för Skånska Låne-Contoiret.
Mycket behöfver ej anföras för att bevisa
, det 1823 års Ständer voro alltför
njugga emot de södra Provincerna, då för
dem endast anslogs en fond af en million.
De under Malmö Låne-Contoir lydande Landskap
äro folkrikare än de flesta andra. Åkerbruket
är enda reella närings-fånget. Folkökningen
föranleder hemmans-klyfning, skif
Bih.
Ull Rik». St. Fröt. 1S28, 1829, 6:te Sami. 2 B, a
lista Häftet.
l3o Bil. till Banco-Utskottets Bet. N.o Si.
ten, byggnader, uppodlingar. De störr»
Godsegarne, i a Städer, 4 betydliga Handelsköpingar,
en jemförelsevis arnd andra provincer
dubbel Militair-personal, Civil- och
Ecclesiastique-staterne upptaga Lån ofta till
hela det belopp, som Reglementet medgifver
såsom maximum. Hvad blifver då öfver
för den tätt bebyggda landtbygden på ett
så vidsträckt territorium? Huru skall någonsin
Landtmannen få sina producter billigt betalta,
då de handlande, i brist på penningar, måste
underbjuda och producenten få taga hvad
lian kan få, enär den otillräckliga fonden
icke förr än efter lång vänte-tid kan försträcka
de behöfvande skattdragarne ? Jag
gör dessa frågor inför nuvarande Representation,
och tror mig icke kunna få annat
svar, än att Discont-Creditivet alldeles disproporlionelt
fördelats, och för sanningen af
min uppgift om dess otillräcklighet i Malmö
Låne-Contoir, har jag ett kraftigt stöd i
ena Directeurens, Riksdagsmannen JVils
Månssons så väl vid Riksdagens början som
nu nyligen meddelade upplysningar om Provincens
penninge-förlägenhet och LåneContoirets
oförmåga att bispringa. Samma
förhållande vid Låne-Contoiret i Götheborg
är af Riksdags-Fullmägtigen och DiscontDirectemen
derstädes, Anders Danielsson,bestyrkt;
och då det kan inträffa inom detta Diseont-district,
, som dock har 3 millioners
Bil. till Banco-Utskotlets Bet. 1V.-o 5i. i3(
fond, så måste, vid en jemförelse emellan
Lagge dessa Districtens folkmängd och behof,
ofelbart medgifvas, att en million
R:dr Banco för södra Lån-Contoiret är alldeles
för litet Creditiv, och att klagomål
öfver capital-brist äro fullt befogade.
Man invänder, att inga tillgångar finnas
till Discont-Crediliveis förökande; men
jag svarar härpå, att det vore långt bättre
föröka Discont-fonden, än anslå Creditiver
till odlingslån. De disconterade penningarne
åstadkomma en större rörlighet i Bankens
operationer; Discont-låne-systemet öfverensslämmer
mera med Bankens natur
än de på lång tid ingående lånen; de förra
äro mindre betungande för hjelp-behöfvande
än de senare; de förra kunna mindre
missbrukas, och medföra mindre äfventyr
för Banken, än de senare; de förra utgå
mera lill massan af nationen, i handeln
och näringarne, än de senare. Kan
detta icke vederläggas, och kunna, genom
Disconllån , samma ändamål vinnas, som
genom Odlings-Iån på flere år, så frågas :
hvarföre icke åstadkomma lif i rörelsen genom
lifligt ut- och ingående Capitaler ?
Hvarföre göra Banken till Intecknings-innehafvare
onödigtvis, just derföre löna en större
Tjenstemanna-personal, skuldsätta fastigheter
och jord, —• hvarföre allt detta hellre
i32 Bil lill Bcinco-Utskottets Fet. N.-o 5i,
än att låta penningar gå man och man e*
mellan, och dymedelst skapa en credit,
som nu mera icke finnes? — Här är således
en ganska betydlig tillgång, som Rikets
Ständer ega i sin magt att disponera;
och då härtill kommer det onaturliga anspråk
på Bankens revenuer, som en längre
tid gjort sig gällande , och som sammanblandar
Staten och Banken, så, om detta
förhållande ändrades, skulle årligen en stor
penninge-tillgång vara att för Discontering
använda af den behållna vinst, som, då
den hufvudsakligen ingår genom Låne-systémet,
icke eller bör derifrån förryckas,
utan i samma väg utgå och bära frugt.
Må än en viss del deraf afsältas till årligt
silfverköp: det är en för Banken nödvändig
och nyttig operation; men att Banken
skall bilda en reserv-fond för Stats-anslag,
är en hushållnings-plan, som icke väl står
tillsammans med en Riks-Bank , hvilken
allsicke är en Stats-Cassa. Låt Nationen få
röra sig med sin Banks tillgångar, så bär
den lättare sina skattebördor, och den oliämmade
rörelsen skall göra Contributionerna
både möjliga och drägliga. Släppas
penningarne ut i rörelsen, så lefva Banken
och Staten alldeles paralelt med hvarandra.
I Bauco-vinsten är således en tillgång
till Discont-Creditivets förökande, och
det tycks som Nationen eger förmons-rätt
Bil. till Banco-Utskottels Bet. N-o S2. i33
till dess disposition. — Om hela behållna
Banco-vinsten endast användes till Silfverköp,
och samma summa, som derför i valuta
erhölls, gick ut i rörelsen, så ökades
Börelse-Capitalet årligen med en half million
R:dr Banco; och om dessa utgingo i
circulerande eller sig sjeifve amorterande
lån till Näringarne, så skulle jag icke anse
den vanliga Discontens Crediliv behöfva
förökas, emedan härigenom , bredvid
Disconten , uppkom ett understöd, och till
och med den bästa hjelp för Näringarne,
hvilka derigenom ej blifva mer skuldsätta,
än att de på bestämda år utarbeta sig ur
sina skulder. Detta skulle göra både Odlings-
och kanske Fastighets-lån umbärliga,
och deras Creditiver kunde ändock utgå
i Discontväg, emedan de äro upptagna
i den nu existerande Sedelstocken, och de,
således i Discontväg använda, lika litet som
nu, då de skola bilda långa stående lån,
motverka en Myntreglering.
Man invänder, att odlings-lån icke
kunna umbäras och att, då Discont-Creditivet
ökades, det större rörelse-capitalet
skulle hindra myntets bestämmande och en
länge nödig ansedd realisation. Men jag
kan så mycket mindre tro delta, som jag
är fullt öfvertygad, att endast genomen realisation
capital-förökning kan beredas; och
134 Bil. till Banco-UIsköttets Bet. JV.-o Si.
klefve förhållandet motsatt, skulle åtminstone
aldrig min röst understödja en realisation.
Ett säkert mynt är nödvändigt,
just emedan det är det enda vilkoret för
rörelse-capitalets successiva förökning, hvilken
också ensam möjlig-gör välmågans tilltagande
och utbredning. Låt den i Banken
liggande fonden småningom utsläppas såsom
nytt mynt, men icke såsom BancoSedlar,
utan såsom deraf oberoende; låt
Banco-Sedlarne försvinna, ej genom in vexling
utan genom amortering af de i Banken, såsom
vinst eller inbetalning ingående Banco-Sedlarne,
så att man, med frdels million silf—
vers utsläppande, amorterade i million i
Banco-Sedlar, så skola dessa senare, utan
skakning, indragas, och det nya myntet
slutligen ensamt blifva gångbart i rörelsen.
Detta blefve en indirect realisation, som
gjorde sig sjelf, välförståendes, att Staten
emedlertid skulle bestämma 1 R:drs värde
efter 128 sk:s cours, samt utgifva och emottaga
den derefter. Staten kan genom sina
utgifter och inkomster (ungefär femton
millioner) garantera i5 millioner i BancoSedlar,
som ej behöfde hypothiseras i Banken.
Jag anför detta endast för att visa,
att en förökning af rörelse-eapitalet kan
ske, och att den alldeles itrke står i strid
med en realisation, utan att de alldeles gå
i bredd med hvarandra, hvilket jag tror
Bil. till Banco-Utskottcls Bet. N.o S2. i35"
lika väl kan deduceras af grunderna för
den directa realisation, som förenade Statsoch
Banco-Utskotlen uppgjort, och för
hvilken jag äfven röstat.
Jag har slutligen yrkat; dels i min vid
Riksdagens början gjorda Motion, att omsätt--  ningarne i allmänhet borde ske med -JLrdel
hvart halfår, eller hellre ^:del hvart helår, så
att lånet ingick på 5 år, dels ock i Utskottet,
att lånen borde inbetalas på 3:ne år med -|-  dels, eller på 4 år, med |:dels omsättning, en
gång årligen. Mina skäl äro följande, och jag
har ej funnit dem vederlagda, så att jag
bör resignera. Så väl Jordbrukaren som
Löntagare grunda sin betalnings-förmåga
på tiden för deras intraders ingående, nemligen
den ena tid af året då skörd och lön
utfalla. Naturligtvisbetala de då både lättare,
säkrare och mera än den tid, då de ej hafva
några revenuer. Nu få de fleste, för att
göra den ena omsättningen, upptaga reservlån
dertill, och hvar och en ser, att skulden
i sjelfva verket icke minskas, utan att
detta är en illusion; då, genom upptaget lån,
väl den ena Skuldsedeln amorteras, men i
och med detsamma en ny tillkommer; och
på sådant sätt kan man ju verkligen göra
ett lån på i\ år till lån på 5 år. Vida
bättre synes det mig, att lån på 5 år få
göras, då de under den tiden beqvämt kun*»
136 Bil. till Banco-Utskottets Bet. N.-o 52.
na ingå. Det är lika lätt att få Cautionister
på en 5, 4 e^er 3 års revers, som på
arne 2i:års reverser. Är en Låntagare säker
man, så får han Borgens-män lika lätt
på 5, som på års tid, och den som borgar,
tror jag icke göra det derföre, att han
„ anser Reversanten säker blott för år,
utan för det han i allmänhet känner honom
såsom ordentlig och pålitlig. Den, som
har förstörda financer, får hvarken på korrtare
eller längre tid någon Löftesman, och
han är ej berättigad dertill. Det är en
vinst för de ärliga och säkra, att sådana
ej komma i Disconten; och går någon i
borgen för en osäker person, må han stå
sitt kast; det är lika rätt, att den, som
oförståndigt borgar, derföre får plikta, som
att den, sorn utan säkerhet vill .låna,
icke får cautionister: han bör liqvidera med
det han har, men ej göra nya skulder.
Det är endast på den trefna, redliga, vist
beräknande, det vill säga på den både moraliskt
och oeconomiskt säkra Låntagarens
bruk af penningen, som samhället vinner;
på andra förloras i alla afseenden, emedan
de ej klokt hushålla, och följaktligen missbruka
inrättningen,
Är det Discontens ändamål, att skaffa
penninge-tillgång, samt dermed befrämja
lif, rörelse och styrka i näringarna, så blifver
Bil. till Banco-Utskottets Bet. N.-o 5i. 1^7
det princip-stridigt, att sådana svårigheter
dermed skola förknippas, att välståndet motarbetas.
Sådana svårigheter äro högt uppdrifna
räntor, forcerade liqvider, obehöflig!
multiplicerade omsättnings-terminer, samt
dermed förbundna, omkostnader och förluster.
För mig ligger det helt klart, att,
om säkerhet är gifven, det för Banken kan
vara likgiltigt, om låne-understödet amorteras
på helt eller halft år, blott det går in.
Går det inpå en termin om året, så får Banken
genom ett helt års afdragen förskottsränta
en lika säker och stor provenu, som
om det gick in i 2:ne terminer; men det
säger sig sjelf, att omsättarens kostnader fördubblas
genom atlie terminer till skuldens
amorterande. Äfven detta bör en Styrelse
afse, och jag tror, att det med Creditivets
förökande ganska välgörande och beqvämt
kan verkställas. Bankens vinst under de
5 sislförflutna åren är mest tillvägabragt
genom Låne-rörelsen, som på en och samma
gång hulpit de behöfvande och gagnat
Staten. Hvarföre då icke bereda detta
dubbla gagn på ett sådant sätt, att det
ej alltför mycket svider för dem, som nödgas
söka hjelpen? Det är min öfvertygelse,
attalia våra Skattebördor, ehuru stora de
summariskt äro, ganska väl kunna bäras,
blott man rätt och vist underhjelper. Härtill
hörer ovedersägligt, att stockning i
138 Bil. till Banco-Utskotteti Bet. JP.-o 52.
näringar motverkas genom en så rörlig penninge-fonds
in- och utgående, att, likasom
genom dess utgående det blifver möjligt att
sätta det goda i gång, det icke genom penningens
brådstörtande ingående blifver nödvändigt,
alt genast upprifva den lagda grunden,
stanna på halfva vägen och således
ldott uppgöra projecter, men icke till gagrt
och heder utföra dem. På detta sätt hafva
förr de skönaste verk blifvit hejdade i
sin framgång, och det är fara värdt, att
det skall gå på samma sätt med odlandet
af våra fält och idkandet af vår handel
samt andra näringar, om de, dels genom
alltför inskränkta penningetillgångar, hindras
att behörigt fortgå, dels ock om, sedan
de kommit i gång, underhållandet försvåras
medelst ett rakt emot behofven fortskyndadt
återgäldande af det till verkets
fullbordan erhållna understödet. Just nu
gäller det: "hjelp rätt så går det bra,"
och aktas icke denna röst från hela nationen,
så söndras lifs-elementerna och en
allmän sjukdom och förvirring blifver hela
vår usla vinst: ett ondt, värre än träldom
eller upplösning.
Om, efter mitt förslag, Discont-lånen lingö
inbetalas på 5, 4 eller 3 år, med en
omsättning årligen, |:del, |:del eller |:del, så
ville jag, att alla respit-månader skulle upp*.
Bil. till Eanco-Utskottets Bet. N.o S2. 189
höra, och endast 14 dagar, med vanlig ranta,
vid hvarje års-omsättning, lemnäs låntagarne.
Den, som har ett helt år för sig
att negociera på, behöfver ej respitmånader:
han bör kunna liqvidera precist på
förfallodagen. Öfver-ränta önskar jag måtte
försvinna: den till lagsökning förvunne
är så olycklig, att Staten ej bör vilja
lägga sten på börda, och emot all rätts-princip
göra det för sin vinning skull. De scrupler
man har emot den längre betalningstiden
förtagas helt och hållet, om, såsom
behofvet påkallar, Discont-Creditivet ökas.
Och om nu Nationen behöfver ett större
Rörelse-Capital, som naturligtvis försäkrar
Banken om en större vinst, och som, på det
sätt jag förut uppgifvit, kan beredas af Banco-vinsten
ni. m., hvarföre kan man då icke
lämpa lånetiden efter folkets behof och beqvämlighet,
enär deraf ej följer, att Banken
förlorar, men väl den fördelen vinnes,
att dess bokföring förenklas? Då
alltså på en gång vinst för långifvaren
och beqvämlighet för låntagaren ganska
väl kunna stå tillsammans, huru
liårdt och onaturligt är det då icke att åtskilja
de samverkande interessena? Hittills
har Banken, efter den följda methoden
med halfårs-omsältningarne, haft en så betydlig
vinst till real-fondens förstärkning
i4° Bil. t:11 Banco-Utskotlets Bet. N:o 52.
och bidrag för Statsbehofvers; men om Discont-Credilivet
förökas och tiden för dess
ingående bl ifver tiden emellan a:ne Lagtima
Riksdagar, eller ock \ eller 3 år, månne
icke då samma gagn är beredt, nemligen
att den påräknade vinsten ingår med så
mycken tillökning som svarar emot det ökade
Creditivet? Och hvad skada var det då,
att flere blefvo hulpne, att de bättre kunde
använda det erhållna understödet, att
de lättare kunnat betala och verkligen betalt
sin skuld, och att således disconteringen
varit hvad den bordt vara, en hjelp
till välmåga, med säker vinst för hjelparen,
Banken? Från Riksdag till Riksdag bör,
efter min åsigt, försträckningen gifvas, vinsten
ingå och Verket redovisa. Det vore
till och med vackert att, liksom Skattebördor
och Statsutgifter fortgå från Riksmöte
till Riksmöte, Bankens Lånrörelse på samma
sätt fortgick icke i 2:ne utan i en kedja.
För mig vill det synas, som äfven med
närvarande system, ett friskare och lifligare
samfundsskick sålunda kan grundläggas;
och ehvad direct eller indirect realisation
kommer att ega rum, vågar jag påstå, att
penningarne, satta i Discont-rörlighet, allsicke
motverka eller försena den för hela
Staten vigtiga myntregleringen, hvars stadga
skall uppkomma i samma nion, som Na
-
Bil. till Bane o-Vt skottets Bet. N.-o S2. 141
tionen renas från den luxe, som gjort bebofvet
af utländningen vida större, än sorn
med landets stora tillgångar till inhemsk
konstflit och färdighet varit eller är nödvändigt-.
Detta är mitt votum i fråga om Bankens
lånrörelse. Sker ingen Capital-förökiiing
Näringarne direete till fördel, och göres
ingen anordning lili bättre vilkor för
skuldens amortering, så fruktar jag, att alla
denna Riksdagens förhandlingar endast
komma att lemna vittnesbörd om ett aflägsnande
från det mål Nationen söker, och
jag skulle sörja öfver mitt Representantkall,
om jag icke uttalat hvad jag vet om
folkets förlägenhet, eller om jag icke utsagt
livad jag märkt vara dertill vållande. Om
jag misstagit mig, så är det icke ett fel i
min vilja; och om jag uppgifvit ett enda
medel till något bättre, så har jag offrat
hvad jag kunnat på milt Fäderneslands
Altare.
141 Eanto-Ulskoliets Betänkande N.-o 53,
N:o 53.
Antom till Exped.-Utsk. den 7 Julii 1839.
Betänkande, med Förslag angående
en på upplåningar grundad
Discontering för Hände In
och den större Rörelsen.
■Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
Motion af Herr Gustaf Hjerta blifvit väckt,
att, ifrån och med innevarande år, Rikets
Ständers Bank måtte öppnas till upplåningar,
dels på ett års uppsägnings-tid, mot 4
procents ränta, i summor af minst 5oo
R:dr, och dels på anfordran, å 2 procents
ränta, till minst 200 R:dr på en gång;
hvilken Motion, jemte åtskilliga yttranden
i sammanhang dermed, af Friherre Cederström
Jacob Herr Tham TVollr.j Friherre
Boye Ludviga Herr Lefren Pehr och Motionairen
, Höglofl. Ridderskapet under den \
förlidne December beslutat att till BancoUtskottet
remittera.
Då Banco-Utskottet, efter häraf undfången
del, inbegärt Herrar Banco-Fullmägtiges
yttrande öfver ämnet, har Motionairen,
Banco-TJtskottcts Betänkande N.o 53. 143
sjelf Ledamot af Banco-Styrelsen, förklarat
sig anse den längre tid, som Remissen fordrat
af hans redanden 18 November väckta
Motion, tillintetgöra all anledning, att då
ingå uti något utlåtande öfver den föreslagna
4:Procents-upplåningen, såsom börande
vid allmänna Finance-Regleringen ifrågakomma,
men deremot framställt dess önskan,
att hos Rikets Ständer måtte tillstyrkas
2:procents-upplåningens vidtagande genast,
såsom vigtig för allmänna penningerörelsen,
lätt verkställbar och, under varande
förhållanden, icke förenad med någon
våda för Banken; helst han jemväl ansåge
det vara utaf vigt för Rikets Ständer,
att under deras sammanvaro kunna öfverse
verkningarne af denna i alla andra Länders
Banker vanliga rörelse.
Gemensamt hafva Ilerrar Banco-Fullmägtige
uti deras afgifne Utlåtande förmält,
att, efter deras tanka, Bankens öppnande
till upplåning vore en för penning-rörelsen
ej blott vigtig, utan numera nödvändig åtgärd,
enär, å ena sidan, den enskilda ställningen
visar en svårighet och skygghet vid omedelbara
transactioner emellan Penninge-egande och
Penninge-behöfvande, sorn tydligen synes påkalla
en medlande anstalt, samt å den andra,
i hvad som rörer allmänna Penningeväsendet,
Rikets Ständer redan vid i823 års
,44 Banco-Utskottets Betänkande N.o 53.
Riksdag så tydligen framställt deras öfvertygelse
om angelägenheten af en återställd
ordning,' och så öppet erkänt obehörigheten
af all godtycklig, på ökad metallisk valuta
icke grundad utsträckning af sedelstocken,
att annat ej återstode än att i öfverensstämmelse
med dessa Rikets Ständers afsigter
handla, för att en gång komma till
ordning och stadga i myntväsendet.
Ett väsendtligt steg till den jörra ,
funné Herrar Fulimägtige vara, att gifva
Allmänheten ett lyekadt exempel af en i andra
länder vanlig Bank-rÖrelse, nemligen
upplåning mot låg ränta och utlåning mot
högre, hvilket hos oss i senare tider skett
allenast genom enskilda Bolag med mindre
consoliderade krafter, samt just af detta skäl
ej kunnat fortsättas; likasom Herrar Fulimägtige
också förmodade, att möjligheten
och varaktigheten af den senare eller myntets
stadgaj skulle märkligen underlättas
och befästas, sedan, i följd af berörde uppoch
utlånings-åtgärder, något hvar hunnit
inse och öfvertygas, att det icke är genom
ny Sedel-tillverkning, utan egentligast genom
Capitalernas lätta och obehindrade rörlighet,
som den enskilda Crediten och den
allmänna Penninge-rörelsen gemensariit befordras.
Och åtföljdes detta Herrar Full
mägtiges
-
Banco-Utskottets Betänkande N.o 53. i4'J
mägtiges yttrande af ett motiveradt Förslag
till Stadgar, i afseende på en sådan upplåning
å 2 procent, som af Motionairen blifvit
liilstyrkt.
Banco-Utskottet har af detta Förslag i
många hänseenden haft en upplysande ledning
för dess arbeten, och i sjelfva hufvudgrunderna
nära instämt uti Herrar BancoFullmägtiges
åsigter. Då emedlertid, under
behandlingen af de hos Stats- och BancoUtskotten
förehafda frågor om Mynt- och
Penninge-väsendet, allt tydligare visade sig*
att Bankens låne-rörelse på det hela, och
den nu ifrågavarande delen deraf i synnerhet,
stod i det närmaste samband med och beroende
af Utskottens tillstyrkande i allt öfrigt,
och* i följd deraf, icke kunde på förhand
och för sig sjelf regleras, Samt då de
liufvudsakliga frågorna om Bankens öppnande
till Silfver vexling före nästa Riksdag,
samt om upplåningars besörjande genom
Riksgälds-Contoiret, ännu icke hade blifvit
hos Utskotten gemensamt behandlade, då
Herrar Fullmägtiges Förslag uppfattades om
sättet och vilkoren för upplåning i Banken,
hafva hvarjehanda skiljaktigheter i grundsattsernas
tillämpning häraf nöd vändigt uppstått.
Bih. till Riks. St. Prot. i8u8, 1829. öste Sami, 2 B. 10
lista Häftet.
14® Banco-Ulskottets Betänkande N.-o 53.
I förhållande till möjligheten för Banken
att, såsom Vexel-Bank, fullgöra sina
åligganden, blefve en upplåning på anfordran
mot låg ränta för låne-rörelsens bedrifvande,
efter Utskottets tanka, i intet afseende
mindre äfventyrlig, än om nya Sedlar
till samma lån-rörelse användes; och
den ränta, som derföre utgåfves, vore följaktligen,
utan motsvarande nytta, uppoffrad;
hvaremot, å en annan sida, upplåningar i
Banken på längre tids uppsägning och mot
så dryg ränta, att den närmade sig den
allmänt gångbara, snart skulle kunna föranleda
till utlånade Capitalers uppsägande bos
enskilde, samt göra i det närmaste omöjligt
för Riksgälds-Contoiret att på drägliga vilkor
erhålla Lån. Utskottet har härutinnan
sökt en medelväg i en ränta af 3 procent,
som också finnes vara uti ett, den 29 förlidne
December remitteradt, anförande af
Friherre Boye L. föreslagen, och förmodar,
att, om nedanstående grunder för uppoch
utlåningarne af Rikets Ständer gillas
och antagas, betänkligheterna i dessa hänseenden
skola vara i det närmaste undanröjda.
På grund häraf får Ba,uco-Utskottet,
såsom hufvudbestämmelser, i afseende på
denna serskilda Disconterings-rörelse, vördsamt
föreslå:
Banco-V tskottets Betänkande No 53. i 4g
A. Rörande upplåningen m. m. :
1) att Banken tillätes upptaga län mot
Obligationer till högst 3 procents ränta,
under ömsesidigt förbehåll af 6 månaders
uppsägning, oell med vilkor, att
räntans beräknande på uppsagdt lån
genast efter för fallodagen upphör ;
2) att den upplånade Summans hela belopp
får utgöra högst 3 millioner Riksdaler,
men icke mera upplånas än som
i föreskrifven låneväg kan åter utgå;
3) att dessa lån må upptagas här i Slockholm
och endast i jemna 5oo Riksdaler-tal;
4)
att den i Banco-Disconten anslagna serskilda
fond af 5oo,ooo R:dr för lån på
Aclier och Docnmenter, utan omsättning,
må härmed sammanslås och disponeras
efter enahanda grunder, som för
de upplånade medlen blifva gällande.
B. Rörande utlåningen, med hvad dertill
hörer:
att såsom hypothek antagas:
<2) Inrikes Vexlar; under hvilken b»-
Baneo-ZJtshottets Betänkande N.o 53.
Dämning Utskottet förstår: enskildes,
med vederbörlig accept försedda,
Invisningar i Svenskt mynt å
betalningen för försålda varor; skolande
sådan Invisning ovilkorligen
vara till infriande förfallen inom
lånets förfallotid. (Belånas under
gemensamt afseende å Lånsökandens
Lnvisningsgifvarens och Aceeptantens
vederhäftighetf
b) Bankens egna, för upplånade medel
på 6 veckors uppsägning utfärdade
Obligationer. ('Länbara till
fidla Capital-heloppetf.
c) Följande publika Papper, nemligen:
Riksgälds-Contoirets, före innevarande
Riksdag, mot 5 procents
ränta, utfärdade Obligationer,
samt de så kallade Lottsedlarne
för Trollhätte Sluss-Verk.
Q Länbara till fulla Capital- be~
loppet).
d) Stockholms Drätsel-Commissions så
beskaffade Skuldförbindelser, som
äro, i afseende på Capitalet, betalbara;
Riksgälds-Contoirets Förbindelser
till ersättning för uppbring
-
Banco-TJlskollels Betänkande N;0 53. i49
ningar; oell Trollliatte Bolags Actier.
(.Belånas efter pröfning).
inora Utskottet har väl blifvit föreslaget,
att, bland lånbara Docuraenter i denna
Inrättning skulle upptagas,äfven Hjelmare oell
Strömsholms Sluss-Verks Actier, enligt pröfning,
samt Södertelje och Götha Canal-Bolags
Actier efter de i 18a3 års Banco-Reglemente
bestämda grunder, men med uttryckligt
förbehåll, att. då dessa båda sistnämnda
såsom underpant antagas, vederhäftig borgen
alltid tillika komme att äskas för den
förlust, som vid hypothekets användande
till Discontens godtgörelse skulle kunna uppstå.
Då emedlertid de omförmälde Documenterna,
ehuru i olika grader sins emellan,
likväl på det hela ej kunnat annorlunda betraktas,
än såsom varande af föga verkligt,
eller åtminstone ganska ombytligt och vacklande,
värde, har pluraliteten inom Utskottet
ej
funnit lämpligt och råd ligt, att
åt dem må förbehållas någon slags
låne-rättighet.
2) Att utlåningen besörjes vid Baneo-Disconten
i Stockholm, på sätt, alt dervid
icke må komma i fråga någon slags fördelning
af Fonden, hvilken blifver, utan
åtskillnad, tillgänglig för en hvar, som
t..t) Baneo-Vtskoltrls Betänkande. N.o 53.
är i Sverige bosatt och lyder under
Svenska Lagarne; reen ansökningar från
personer, boende inom Götheborgs och
Mal mö Låne-Oontoirs Distfict, anmälas
vid bvartdera Låne-Contoiret, och
lii t sänd as med omgående Post genom
dervarande Direclion , hvilken tillika
bör utlåta sig öfver den erbudna säkerheten.
En utlåning, som lill beloppet skall bero
af upplåningar, har Utskottet funnit omöjligen
kunna fördelas på serskilda punkter,
ulan att Fonderna dels skulle med förlust
af räntan på ena eller andra stället ligga
ofrugtbara, och dels de i slikt lall på förhand
erforderliga ömsesidiga upplysningar
om lån-ansökningarnas förhållande till låntillgången
i hvarje ort leda lill sådana hinder
och uppskof för rörelsens gång, hvarigenom
ändamålet lill det mesta blefve förfeladt.
3) Att en och samma persons namn i intet
fall kan få antagas för mera än
högst 20,000 R:dr såsom Låntagare,
20,000 R:dr såsom Invisnings-utgifvare
och 20,000 R:dr såsom Acceptant, då,
under hvartdera förhållandet , tvänne
andra personer jemte honom dela
ansvarigheten.
Baneo-Utskottets Betänkande If.-o 53. i5r
4) Att. ringare lån ej erhålles än iooo
R:dr samt derutöfver jemt ioo:tal.
5) Att utlånings-liden blifver från En till
högst Fyra månader; oell får, vid lånets
förlällo-lid, omsättning ej ega rum.
6) Alt räntan, efter £ procent för hvarje
månad, afdrages vid lånets meddelande.
7) Att för lån, som ej på förfallo-dagen,
eller senast 8 dagar derefter, blifvit liqvideradt,
straff-ränta beräknas med
£ procent per månad, utöfver ordinarie
räntan, och lagsökning då ock genast
företages.
Ehuru öfvertygadt Utskottet, å ena sidan,
är, alt den na föreslagna nya upp-och utlåning
skall åt handeln och den större rörelsen
gifva en trygghet och liflighet, deraf verkningarna
visserligen komma all välgörande
sträcka sig till Landets flesta Närings-grenar,
har Utskottet dock, å en annan sida,
ej kunnat förbise, dels alt på en så vidt
utsträckt Disconterings-rörelse ej obetydliga
förluster kunna uppslå, serdeles i början,
och innan densamma hunnit behörigen
stadga sig, dels ock, alt inträffande
oförutsedda omständigheter någon gång kun
-
I02 B anco-Ut skottats Betänkande N.o 53.
de pä längre eller korrtare tid göra för allmänna
Penninge-ställningen och Bankens
egna operationer äfventyrligt att, utan möjligheten
af en inställelse, oafbrutet till när
sta Riksdag dermed fortfara. Det är under
dessa synpunkter, som Banco-UtskoU
tet slutligen funnit sig böra vördsamt föreslå
Rikets Ständer:
fi) att intill Rikets Ständers nästa
sammankomst, då , genom några
års erfarenhet, nyttan, ändamålsenligheten
och vinsten på det hela
af denna upp- och utlåningsanstalt
hunnit någorlunda visa sig,
de derute finflytande Ränte-re veimer
icke må ingå på Bankens vinsträkning,
utan serskildt upptagas
och balanceras såsom en Reservfond,
hvars behållning för hvarje
år, efter uppgjordt bokslut, åter
må kunna användas till utlåning
uppå enahanda grunder, som, i
afseende å de upplånade medlen,
blifvit utstakade ;
b~) att, i förening med den afBancoUtskottet
redan föreslagna allmänna
grundsatts, att mera ej upplåna?,
än som i föreskrifven utlånings-väg
kan blifva användt,
Bil. till B anco-Utskoltcis Bet. N.-o 53. i53
Banco-Fullmägtige också må hafva
sig förbehållen den rättighet,
gtt, om och enär vigtiga skäl dertill
förefinnas, kunna på längre
eller korrtare tid inställa så väl
upplåningen som den derpå grundade
utlånings-rörelsen, intilldess
sådana förhållanden inträffa, att
densamma, utan befarad menlig
påföljd, åter kan vidtaga och fortsättas.
Reservationer af åtskillige Ledamöter
bifogas. Och varder alltsammans Rikets
Ständers bepröfvande vördsamligen nnderställdt.
Stockholm den i Julii 1829.
Reservationer:
(1 allmänhet emot upplåning i Banken
till låne-rörelsens utvidgande}.
Herr Helsingius :
Vid Höglofl. Utskottets fattade Beslut,
att hos Rikets Ständer tillstyrka, det Banken
skall upplåna medel för att åter utlåpas,
har jag reserverat mig, under åbero
-
134 Bil. till B anco-Ut skottets Bet. .T o SS.
pande af hvad jag med minoriteten vid
denna frågas behandling på FiunnceAfd-elningen
jttrat, nemligen, alt de föreslagna
upp- och ullåuings-operalionerne, i
sjelfva deras natur, innebära eu fördubbling
af det Capital, som dervid begagnas, enär
fordi ings-bevisen för de lill Bankens disposition
aflemnade och i annan väg derifrån
utlånade Summor ega i innehafvarens liand
alla egenskaper af cöntanta penningar; att
följaktligen, allt i mon af Summans betydlighet,
samma menliga verkningar deraf
äro att befara, som i allmänhet visa sig,
då ett nytt Rörelse-Capital hastigt och på
en gång skapas, utan att vara förbered t eller
påfordradtgenom stigande industri och
arbetskraft; alt sjelfva den öppnade utväg,
att hos ett Verk, sådant som Banken, ständigt
kunna insätta penningar mot ränta,
under full visshet om deras återbekommande
när helst behofvet kräfver, och hvarigenom
en hvar naturligen lrdes till bemödandet
alt göra äfven den för dagliga utgilter
ämnade penningen fruglbärande, torde
tilläfventyrs ännu mer försvåra tillgången
på sådana smärre penninge-biträden,
man och man emellan, som, utan egenskap
och benämning af egentliga lån, dock märkligt
lifva och underlätta rörelsen; hvilken
nyssnämnde olägenhet dock någorlunda har
sitt correctiv uti en låg ränta, och att ej
Bil. till Banco-TJtskotlets Eet. JY:o 53. 155
för små poster i lån upptagas; att då, efter
min öfvertygelse, den förutsättning, att
utvidgandet af Bankens lån-rörelse, medelst
upplåning, ej åstadkommer ökning i Sedelstocken,
är blott skenbar och ej verklig,
liebst sådana fordringsbevis, hvilka, efter
Innebafvarens behag, genast kunna i BancoSedlar
förvandlas, otvifvelaktig! måste vara
för Silfver-fonden lika mycket eller lika
litet graverande, sorn om enahanda belopp
från början funnits i Banco-Sedlar utslälldl;
så synes mig deraf följa, att räntan
å de npplånta medlen är bortskänkt och
uppoffrad, egentligen blott för att kunna
framvisa i formen, ej i verkligheten, en
bättre proportion emellan Silfver och Sedlar,
i stället att denna ränta, besparad,
eljest kunnat i Silfver förvandlas, och sålunda
bidraga till ett sannskyldigt förbättrande
af samma proportion, och ändlligen,
alt det enda vilkor, hvarunder jag skulle
vilia tillstyrka en npp- och ut lånings-röi else,
vore, alt den blefve ställd på RiksgäidsContoiret,
med förbehåll likväl, alt oinskränkt
Creditiv derföre ej gåfves på Banken,
utan serskilda fonder anvisades till
ränta och amortissement; då Contoiret åtminstone
på sin Lån-rörelse kunde sjelf
förvärfva hvad som fordras till dess omkostnader
och aflöning af dess egen Tjenstemanna-personal.
156 Bil. till Banco-Utskottets Bet. N.-o 53.
Sedan nu, enligt Stats- oell BancoUtskottens
till Rikets Ständer afgifna förslag,
Riksgälds-Gontoirel äfven skulle komma
att upptaga lån, får jag ytterligare tillägga;
att jag anser upplåningar genom
Banken, i förening dermed, vara så mycket
mindre lämpliga, enär då nödvändigt
skall uppstå en större svårighet för Riksgälds-Contoiret
att erhålla de för dess operationer
nödiga låne-biträden, så framt icke
högre ränte-vilkor bestämmas, än som
i Banken erbjuda sig, och blifver denna
dilference i ränta sålunda en ny uppoffring
af det Allmänna till 'några fä enskilda
personers förmon.
(Angående förslaget, att ej såsom hypothek
må antagas åtskilliga förut belånbara
Canal-actier.)
Herr Commerce-Rådet Cronius:
Emot pluralitetens beslut, hvarigenom
Aclier i Götha och Södertelje Ganaler, äfvensom
i Hjelmare och Strömsholms Slussverk
, blifvit förnekade all rätt att såsom
hypothek begagnas vid låns upptagande
ur Banken, nödsakas jag, uppå följande
skäl, mig reservera :
Hå Innehafvarne af dessa Adier för
-
Bil. till Banco-Utskottets Bet. N.-o 53. \3j
förskjutit medel för allmänt nyttiga företag,
hvilkas gagn för Samhället, oansedt
den ringare fördel, än hvad påräknadt varit,
de för Actie-egarne enskildt medfört, icke
lärer kunna bestridas, torde billigheten fordra,
att Actie-egarne icke med sådan hårdhet
behandlas,hvarigenom Actiernes värde i
allmänna lortroéndet icke blott ytterligare
nedsältes, utan ock de betydliga företag
och inrättningar, i och för hvilkas uppkomst
och vidmagthållande dessa Actier
blifvit utgifna, hotas med en påtaglig
undergång.
Banco-Utskottets minoritet har föreslagit
det uttryckliga förbehåll vid låns
meddelande mot hypothek afofvanuppräknade
Actier, ”att vederhäftig borgen prte”steras
för den förlust, som vid hypothekef.s
”användande möjligen kan för Disconten
”uppstå.” Om detta vil kors nppfy Ilande af
Banco-Styrelsen med skyldig uppmärksamhet
tillses, förstår jag icke, huru något äfventyr
för Banken skall kunna uppkomma,
helst Disconten hittills icke någon sådan
förlust fått vidkännas.
Deremot är det nu fattade beslut för
berörde Actiers credit så nedslående, att
desamma hädanefter synas böra gälla mindre
än intet, hvilket visst icke var afsig
-
l58 Bil. till Bando-Utskottets Bet. N.o 53.
ten Iros detta Lands Styrelse på de tider,
da Medborgare uppmuntrades alt, i företag
af medborgerligt intresse, nedlägga sina
penning, r.
Hvad serskildt vidkommer Götha Canal-actier,
visar sig den behandling, dermed
de nu hotas, så mycket mera obillig,
sorn Actie-egarne allt ifrån början af Aclieteckningen,
och såsom vilkor derföre, varit
försäkrade om Discont-rättighet. —Val
upphörde densamma för någon lid, genom
indragning af Bolagets egen Discont år
1818; men 1823 års Ständer förvissade derom,
att helgden af ingångna försäkringar
icke blott är den starkares moraliska förbindelse
emot den svagare, utan ock upprätthåller
förtroendet lill en annan tid, då
nya företag, till Samhällets allmännare nytta,
påkalla understöd af enskilda Medborgare,
återgåfvo dessa Adier en belänings-rätt, som
man nu för andra gången vill desamma
fråntaga — och sådant, ehuru Canalen, sedan
1823, betydligt kommit sin fullbordan
närmare och Acliernas värde således, i
stället att vara mindre, bör hafva ökat sig
sedan sista Riksdag.
Jag anhåller, att detta milt yttrande
må te till de respective Riks-Stånden få åtfölja
Utskottets Betänkande.
Bil. till Banco-TJlskottcts Bet. JV.-o SS.
»59
Herr Generalen Friherre Sparre, Herr
IIof-Ma eska! ken Hammarhjelm, Hr Ca neeli ieRådet
Hegardt, Herrar Prostarne Pettersson
oell Elfström, Herr Biskopen Doctor
Wijkman, oell Herr Dom-Prosten Lidman
hafva, häruti instämt.
(Angående maximi-summan, för hvilken
ett namn må kunna i Upplånings-Disconten
häfta.)
Herr Cancellie-Rådet Hegardt <
har ansett det föreslagna maximum alltför
högt, och föreskriften höra blifva sådan:
alt, om en person, såsom Låntagare, häftar
för 20,000 R:dr, hans namn i egenskap af
bade Invisnings-gifvare och Acceptant derjemte
icke kan antagas för mer än 20,000
R:dr tillsammans, i likhet med den tillämpning,
som, i afseende på nuvarande BancoDisconlens
maximi-belopp, gäller; samt följaktligen
40,000 R:dr, i hvad fall som helst,
utgöra det möjligen högsta personliga ansvar;
hvaruti Herr Hof-Marskalken Hammarhjelm
äfven instämt.
(Angående åtskilliga delar af Förslaget
om upp- och utlåning.)
Herr Hof-Marskalken Hammarhjelm:
Emot pluralitetens, inom Höglofl. Ut
-
i6o Bil.' till Banco-Utskottets Bet. N.o 53.
skottet, fattade Beslut nödgas jag hos Rikets
Högloft. Ständer framställa nain olika öfvertygelse
i följande punkter:
I afseende pä Upplåningen:
Att Banken, för de upptagande Lånen,
emot Obligationer uppå sex månaders uppstigning
, skall betala 3 procents ränta;
hvaremot jag, i likhet med Herrar BancoFullmägtiges
tillstyrkande, anser, att Banken
för denna upplåning ej bör eller behöfver
erlägga mera än 2 procents ränta på
utgifvande Reverser å 1 å 2 månaders uppsägning.
Motiverna härtill äro:
1:0 att en så hög ränta som 3 procent, gifven
från Banken, visserligen skulle komma
att verka ofördelaktigt på låne-rörelsen
inom landet, man och man emellan;
2:0 att ju högre ränta för Bankens upplåning
erlägges, ju svårare blifver det för
Riksgälds-Conioiret, om Rikets Ständer
autorisera dett-a Verk till besörjande
af upplåning för Stats-behof,
att mot hillig ränta kunna af allmänheten
erhålla lån i behofvels stund.
För
Pil, till Banco-Ulskottels Bd. N.o 53. i6t
För att dock betrygga möjligheten af
upplåning för den tillämnade nya Disconten,
kunde Rikets Ständer ^ehuru icke efter
min öfvertygelse behöfligtl förklara, aft,
1 händelse icke Allmänheten villigt skulle
lemna Banken den ästundade Låne-summan.
å 2 procent, det dä må vara Banco-Styrelsen
tillåtet, att för Bankens räkning erlägga
2 procents ränta.
I afseende pä Utlåningen :
dit Högloft. Utskottet fastställt längsta
låne-tiden till /(månader j utan omsättning;
hvaremot, efter min tanka, 6 månaders
utlånings-tid utan omsättning kunde
tillåtas, och vore behöflig i vårt Land, der
varor ofta försäljas på denna betalnings-tid,
der penninge-rörelsen och varu-afsättningen
ännu röner så många svårigheter, så vidt att
icke fördelen af den nya Disconten skall stanna
förnämligast inom Stockholm.
dit Häglof. Utskottet ej medgifvit
någon utgrening af denna, nja upp- och utlånings-rörelse
till Götheborg, deremot jag
anser, att till denna Rikets andra Handelsstad
hade af Fonden bordt anvisas 8oo,oo<r
R;dr, för att, under uppsigt af dervarande
Bih. till Riks. St. Prot, 1828. 1829. 6:te Sami. 2 B. 11
lista Häftet.
iÖ2 Bil. till Banco-Utskottets Bet. IV.-o 53.
Bankens Låne-Contoir, £>å lika sätt som för
Banco-Styrelsen härstädes varder föreskrifvet,
användas i utlåning till Handeln och
Näringarne inom Götheborgs stad och dithörande
Låne-district.
Herr Prosten Pettersson:
Emot den föreslagna Handels-Diseonten
har jag egentligen icke något att invända,
emedan det är min fasta öfvertygelse,
att Svenska Nationens kraft att upprätthålla
Stats-Verket, genom årliga bidrag
dertill, endast af en liflig rörelse i handel
har sin näring. Men då man vill öppna
en sådan hjelpkälla, synes det mig rent
af nödvändigt, att Rikets Höglofl. Ständer,
för fondens ändamålsenliga användande, noga
öfverväga beskaffenheten af Sveriges hufvudhandel,
så att understödet egentligen
rigtas åt befordrandet af de fosterländska
Producternas ökade och lifligare export, samt
den inhemska industriens främjande, till
beredande af elt allt mindre och mindre
beroende af utländningen. I min tanka är
det Bergs- och Skogs-handteringen samt
Spannmåls-productionen, som i synnerhet
gifva Sverige en egentlig handel, och det
tyckes derföre hufvudsakligen vara, till stöd
för denna, som en jemnt rörlig Discont bör
inrättas. Att den bör hafva sin styrelse i
Bil. till Banco-tliskottets Bet. IV.o d“3. i 63
Jlufvudstaden allena, vill jag icke bestrida*
enär controllerne, åtminstone för närvaran*
de, äfvensom sjelfva utassigneringen, redigast
och med minsta kostnad, derifrån torde
kunna bestridas. Men om denna Discont
skall uträtta hvad den bör, så anser
jag det vara hufvudsaken, att verkningarne
icke stängas inom en viss trakt af Riket,
eller en viss handelsrörelse, utan att de
utgå i alla de orter, der behofvet af rörelse-fond
är förbanden och der hjelpen i
synnerhet bor komma hufvudnäringen till
godo. Ty likaså rättvist jag anser det vara,
alt på de större handelsplatserne, såsom
Stockholm och Götheborg, penningar böra
vara att tillgå, för att i gynnande conjuncturer
kunna i större partier uppköpa och
contant betala de nödvändiga import-artiklar,
som utländningen har att afyttra, hvarigenom
värdet af exportvarorna bättre upprätthålles,
än om de, i brist på penningar*
skulle till underpris utbytas emot införselsvarorna,
likaså nödvändigt anser jag det
vara , att penningetillgång finnes äfven
för den inländska handeln, så att producenten
må kunna, genast vid varans aflemnande*
erhålla betalning af köpmannen, och icke
tvingas att antingen, just för momentela
behofvet af penningar, sälja sin vara till
underpris, elier ock, i brist på tillfälle till
magazinering, lemna köparen flera måna
-
164 Bil. till Banco-Utskotlets Bet■ N.-o 53.
ders Credit. Beräknad endast på transactioner
med utländningen skulle en I)iscont-Inrättning,
sådan som den föreslagna,
äfven kunna missbrukas till inköpande af
mode- och luxe-artiklar, hvarigenom Nationen
förskämmes och den inhemska konstfliten
förslappas, ja kanske dödas; då tvärtom,
genom penningarnes circulation inom
Landet, hvarje skattdragande producent får
direct gagn deraf, samt köpmannen på en
och feamma gång underhåller produetionskraften
och säkrare bildar de förlag, genom
hvilkas utförsel hans vinst blir håde
lättare och större. Otvifvelaktigt hör det
med dylika åtgärders vidtagande vara Rikets
Ständers syftemål, att sprida de välgörande
verkningarne till hela samhällskroppen,
så att ej blott vissa ulan alla partierne
känna nyttan och fördelen deraf, eller
med andra ord, så, att håde producenten
och Köparen, likasom i ett fortgående
vexelförhållande, röna frukterne af det uppgjorda
systemet. Jag tror, att speculationer
på öfvei flödsvaror häst skulle förekommas,
om den projecterade Disconten så
organiserades, att väsendtligen Landets egna
inbyggare derigenom stärktes i sin
produetions-förmåga, så att hvarje orts hufvudhandel
kunde påräkna erforderliga eller
åtminstone någorlunda tillräckliga medel
för sina operationer. Sålunda borde hand
-
Bil, till Banco-Utskottets Bet, Nio 53. i65
lande Corpsen i allmänhet hafva nödig penuinge-lillgång
för ett ogeneradt uppköp af
utländska nödvändighetsvaror, såsom: Salt,
Viner, rått Socker och, om man så vill,
Caffe m. m.; men också i samma mon borde
hvarje handels-plats hafva en lika tillräcklig
penningekälla öppnad för den, på
olika orter, olika inhemska handelns bedrifvande,
såsom t. e. för Jern-, Timmeroch
Sädes-handeln, hvilken, den ena på
ett och den andra på elt annat ställe, är
rådande hufvudhandeln. Mig veterligen
hafva endast Jernhandeln och Manufacturerne
i Sverige blifvit understödde genom
serskildt för desamma anslagna lånefonder ,
hvaraf följden varit den, att isynnerhet icke
allenast Jerntill verk ningen raskare fortgått,
utan äfven att prisen, med nästan
omärklig vackling, upprätthållits, och att afsättningen
alltid varit jemn. Jern-Contoirets
handlingar vittna för sanningen häraf,
och om framgången af Jernhandeln, till en
stor del, genom det deråt lemnade understödet,
är så synbar, tyckes man fleraf böra
draga den helsosamma lärdom, att på
samma sätt andra delar af inhemska produetionen
och handeln torde kunna understödjas
och varans vanpris förekommas.
För mig framställer det sig alldeles klart,
att uraktlåtenheten häraf allramenligast inverkat
på Spannmåls-handeln, enär väl nå
-
j 66 Bil. till Banco-Utskottets Bet. N.-o 53.
got kan vara gjordt för productionens utvidgande
j men intet kraftigt medel vidtaget
för sjelfva handeln med Spannmålen.
J)å odlingar i alla Rikets Provincer företagas,
så att ål minstone hvarje ort, då missväxt
ej inträffar, kan gifva en emot dess behof
fullt eller nära svarande afkastning, så
säger det sig sjelft, att de orter, som hafva
mer än de sjelfva behöfva, nödvändigt
skola få sina alster till vanpris betalta;
hvaraf följer, att de omöjligt kunna ega nog
medel, hvarken till fyllande af sina dagliga
lifsförnödenhets-behof, eller till utgörande
af sina under så mångfaldiga titlar utgående
Stats- och Skattebidrag. Yäl medgifver
jag, att Spannmålshandlande kunna göra några
affairer inom Riket; men dessa måste
med hvarje år aftaga, i samma nion som Landet
uppodlas; och följaktligen skola sjelfva den
egentliga Sädes-ortens producter, dess enda
näring, nedfalla till vanvärde och alldeles
oundvikligt verka en allmän förlägenhet ,
derest icke just för de orterna något understöd
beredes, så att handeln, i gynnande
conjuncturer, kunde drifvas med utländningen,
och derigenom både producenten för
sin möda och exporteuren för sina speculationer
skörda en rättvis lön och en billig
vinst. I min tanka ligger hufvudfelet i vår
Spannmåls-rörelse just deri, att tillräckliga
Capitaler för denna handel icke finnas, Här
-
Bil. lill Baneo-Utskottets Bat. N. o 53. i 67
igenom komma producenten och köpmannen
i ett hvarandra motverkande förhållande,
som gör, att den senare endast speculerar
på den förres penninge-behof, och såmedelst
tager hans vara för ett undervärde, som, då
alla andra varuvärden stå fast, aldrig förslår
för producenten, men väl oskäligt riktar
köpmannen. Häraf den penninge-förlägenhet,
som nästan öfverallt bland allmogen
och låntagare öfverklagas! Häraf nödvändigheten
af ett låne-system, sådant som
den vanliga, endast i Sverige organiserade,
Disconteringen på längre tid! Den kan icke
upphäfvas i ett land, sådant som Sverige,
med mindre ett helt annat förhållande, än
det närvarande, inträder. Ty då Landets
Skatter utgöra nara hälften af Rörelse-Capitalet,
och således denna hälft aldrig är att
för handelns varuförlag påräkna; då nyodlingar,
år efter år, företagas; då folkökningen
tilltager; då Stats-behofven alltjemt stiga;
hvem inser då icke, att ett Rörelse-Capital
af 3o millioner R:dr Bro, och, efter 128
skrs cours, 12 millioner i Silfver, omöjligt
kan förslå till den årliga omsättningen af
utlagor, nödvändighets-varor och öfverflödsartiklar?
«
Man
vill hjelpa detta onda genom myntvärdets
bestämmande, och jag tror, altman
endast på denna väg finner det bästa me
-
168 Bil. till Banco-Utskotlets Bet. N;o 53-
del till Rörelse-Capitalets förökande, emedan
handeln derigenom löses från ett af de densamma
hittills betungande banden; men så
länge detta ej gått i fuli verkställighet och
blifvit rätt stadgadt, tror jag alt låne-heliofven
aldrig kunna upphöra, och de skola alltid
fortfara, så länge Landets Rörelse-Capital,
det må vara Silfver eller Papper, är
begränsadt och crediten inskränkt. För närvarande,
då Rörelse-Cupitalet skall vara bestämdt,
ser jag föga eller ingen hjelp för
Handeln och Näringarna kunna til! vägabringas
genom den föreslagna nya Disconten,
så framt icke Fonden så fördelas, att en
viss del deraf enkom för Spannmåls-handeln
afsättes. Genom tillgång till penningar
kan köpmannen i goda år bättre betala
Spannmålen, samt genom det högre priset
tvinga producenten att lemna renare, ja äfven
torrkad säd, och genom tillgång till penningar
kan landtmannen i svårare år lättare
förskaffa sig säd till husbehof. Bägge
skulle således vinna; producenten derigenom,
att lian fick bättre betaldt och penningar
i handen; köpmannen derigenom,
att han fick bättre vara, och dermed kunde
i goda år speculera på utrikes ort, med säker
beräkning af vinstgifvande afsättning.
Så har det gått med Jern-rörelsen: förlagsfonden
befordrar både production och afsättning,
och hvarföre skall då icke äfven
Bil. till B anco-Ul skotten Bet. N.-o 53. 169
på samma sätt Spannmåls-rörelsen tagas under
armarna, så att den för denna vigtiga
handel nödvändiga Capital-lillgång öppnas?
Mer än för någon annan handelsgren ,
är för Spännmåls-handeln credit-systemet
oumbärligt. Beviset härföre ligger icke långt
tillbaka, nemligen i de förra Diseonterna,
då, fastän man skuldsatte sig, handeln likväl
hade lif, och då Landets välmåga,’ bevisad
genom dess förmåga att betala sin utrikes
skuld och bestrida sina skatter, just
var en följd af det mindre inskränkta Rörelse-Capilalet,
hvars lifligare omsättning
skaffade öfverskott, som nu saknas, då
Rörelse-Capitalet med sin ena, efter skatternas
utgörande, öfverblifna hälft, omöjligt
förslår till större förlag, och alldeles icke
står i proportionel förhållande till sädesproductionen,
som är hela Landets hushållnings-basis.
Man säger väl, att ingenting hindrar,
att ju äfven spannmåls-handeln kan hafva
fördel af den projecterade Disconten, alldenstund
äfven spannmåls-handlande kunna
begagna ilen, och att den af mig förmodade
fördelen af ett större rörelse-capital
således kan dem beredas. Men jag har
dock några betänkligheter, som jagafHöglofl.
Utskottets förslag, hvari jag af sjukdom
hindrades att deltaga, icke kan få
170 Bil. till Banco-Ulskottcls Bet. AT.o 53.
hafna: 1:0 Då utlåningen, i nion af upplåningen,
skall ske i Stockholm, så annammas
genast de upplånta Capitalerne af Hufvudstadens
Handlande, sorn äro hjelpkällan
närmast. De längre bort boende Spannmåls-handlande
komma antingen för sent,
då inga tillgångar finnas, eller ock få de
vänta så länge, till dess den förmonliga
conjunctur är förbi, för hvilken lånet påräknades.
Hvad blir följden häraf om icke
den, att t. ex. Skåne endast får speculera
på Stockholm och negociera med dess alltid
penningstarka handlande, då deremot
sjelfva naturen af landet är sådan, andess
handlande, blott de hade ett för Sädeshandeln
tillräckligt capital, kunde negociera
på utrikes ort. I förra fallet, då handeln
skulle gå den långa omvägen om Slockholm,
fick Skånska köpmannen taga hvad man
der bjöd honom, och han nödsakades missbjuda
producenten, hvars penningebehof
tvingade att sälja; i senare fallet deremot
kunde köpmannen, då säden inom Landet
vore obehöflig och i vanpris, sluta förmonligare
directe på utrikes ort, och följaktligen
betala så, att äfven producenten blef
belåten.
3:0 Skulle de Disconten närmast boende
ålita den ganska ofta för sådana varors köp,
som landet egentligen icke behöfver, deder
Bil. till Banco-UIskoltets Bet. IV:o 53. 171
skulle underhålla en luxe, som utsuger välmågan
och qväfver industrien. Äfven genom
denna Discontens påkänning skulle de
inhemska Näringarna undergräfvas, och det
synes icke vara en rigtig princip, att man,
för sådan handel, skall öppna aila hjelpkällor,
så att utländningen skall få allt sitt kram
fördelaktigt afsatt, men deremot de inhemska
produeterne till underpris utgå. Det är
en olycka för landet, att utländningens
credit-systcm lockar till köpslut, äfven om
öfverflöds-artiklar, och att penningen, som
borde vara inom laiidet, derför skall till honom
utgå. Rättare vore det tvifvelsutan ,
att köpmannen här, och således äfven spannmålshandlande
, understöddes till förlagers
bildande af landets exportabla produeter,
hvarigenom han kunde införa penningar i
landet och, genom contant betalning på första
hand utrikes , få en betydlig rabatt på
det som skulle importeras, hvilken rabatt
förvandlar sig till ett onererande agio , då
både nödvändighets- och öfverflöds-artiklar
skola tagas på credit. Väl kan icke credit
i verldshandeln umbäras; men med penningar
i handen frestas man mindre till köp af
lux-artiklar, än man uppmuntras till reella,
för landets verkliga behof nödvändiga, transactioner.
3:o Synes det mig vara en alltför lång
172 Bil. till Banco-Utskottets Bet. N.o 53.
omväg; att få penningar, att de under Göt
leborgs ocb Malmö Lån-Contoir hörande
lånsökande, skola, före sin ansökans uppsändande
till Stockholm, uttaga Discont-Directionernas
verificater för egen vederhäftighet
och hypothekernas soliditet. Härigenom
skall ovedersägligen ett fördröjande hinder
uppstå, så att, då lånet omsider hinner nedkomma,
negociations-tillfållet, hvarföre det
skulle göras, gått förbi.
4:o Tviflar jag, att så stora penninge-insättningar
komma att ske , att för hela Sveriges
Handels-corps tillfälle till lån kan beredas.
Det kan således möjligen inträffa, att hela
denna Discont blifver en chimére. Åtminstone
är det ganska sannolikt, att Sädeshandlande,
på långt afstånd från Hufvudstadén , ej komma
att njuta någon fördel af en för närmare
boende speculanter begärlig fond , helst
om penningarne kunna blifva spannmålshandlande
i förväg upptagna, så att dessa,
af brist på kraft att röra sig med utländningen,
sättas i ren nödvändighet att
endast afsluta köp med inländska köpmän ,
som då med den lågt uppköpta säden kunde
handla med utländningen , tvärtemot
hvad naturen anvisar för de inom productions-orten
bosatte handlande.
Med det jag nu anfört har jag velat
Bil. till Banco-Utskoltets Bet. IV:o 53. 17 J
visa, att lill en förmonlig spannmåls-handel
det nu varande rörelse-capitalet lemnar
nästan intet understöd; att den föreslagna Disconten
troligen icke kommer att fylla den
brist på rörelse-capital, som för spannmålshandeln
är ovilkorligen nödvändigt; att, med
den föreslagna organisationen af de upplånte
penningarnas utlåning, afståndet från
utlånings-orten högst menligt inskränker och
ofta alldeles förtager den fördel, som rättvisligen
borde tillflyta äfven de på fjermare
håll från Stockholm bosatte Handlande. Sanningen
af hvad jag[ anfört om Sveriges Spannmålshandel
och ofördelaktigheten af den för
dess rätta bedrifvande förevarande Capitalbristen,
styrkes af det förhållande, som under
förlidna årets för Spann måls-export förmonliga
conjunctur egde rum. I saknad af
medel till förlag måste, till ex. Skånes
Handlande, just för att fortare få penningar,
borrtsluta sin säd till Handelshus i Danmark,
hvarigenom den egentliga vinsten af ordres
från England och Holland tillföll, icke Sveriges,
utan Grann-rikets Handlande. Samma
vinst för Stockholms Handlande inbragte
äfven den Skånska Spannmålen, som af
Hufvudstadens Köpmän från Skåne erhölls
och sedan exporterades. Följden häraf var
den, att hvarken sädes-ortens handlande eller
producenter hade det gagn af Spannmålsöfverflödet,
som de skulle kunnat hafva, om
174 Bil. till Banco-Utskottets Bet. IV.o 53.
genom tillgång till capitaler, tillfället till direct
utförsel kunnat begagnas.
Ehuru förmonligt det alltså kan låta, att
en Handels-Discont, med beständig rörlighet,
organiseras, synes det mig dock, i afseende
på Spannmåls-rörelsen, vigtigare,
att den, likasom Sveriges Jernhandel, erhåller
ett för dess bedrifvande nödvändigt
Capital. Må det derföre förlåtas mig, att
jag anser Sveriges Spannmåls-handel allsi litet
hulpen genom denna Discont, hvars hela
rörelse jag förutser skola concentrera sig
inom Hufvudstaden. I min tanka bör, 1
bredd med denna Discont, inrättas en lika
sådan understöds-fond för Spannmåls-handeln,
som Jern-Contoiret och Manufacturierna
hafva för sin rörelse; och om än penningarne
skulle sättas på en ännu rörligare
fot, än de sistnämndas fonder, så att
lån i Discont-väg endast utginge på korrt
tid, utan omsättning, tror jag dock, att
den förlägenhet blef brutén, som hitintills
så ofördelaktigt inskränkt lifvet af fäderneslandets
förnämsta näringsgren. Skulle
åter en sådan för Spannmåls-handeln nödvändig
Understöds-Discont icke kunna inrättas,
kan jag ej tillbakahålla den önskan,
alt i den föreslagna Disconten minst t
million R:dr B:co måtte bestämmas till
upplåning och utlåning för de sädes-pro
-
Bil. till Banco-Uiskottets Bet. N:o 53. 175
ducerande Provincernes handlande; och då
det är sannolikt, att om penningar skola
i uppjåningsväg kunna inflyta, denna upplåning
säkrast och kanske endast i Hufvudstaden
kan verkställas, skulle jag, för att
förkorrta vägen för de behöfliga lånens
utbekommande, ödmjukast vilja föreslå , att
Bauco-Styrelsen, då upplåning sker, afsälter
ungefärligen en tredjedel af upplåningssurnman,
samt underrättar Discont-Directionerne
att upplåning är gjord, och att
så och så mycket är för spannmåls-provincernes
handlande att tillgå, då Discont-Directionen
borde genom annonce i Provincebladen
underrätta dem. om den befintliga
tillgången, till hvars begagnande den, som
lån åstundar, inom viss bestämd prasscriplions
tid, borde sig anmäla, så verificerad
som Utskottet föreskrifvit. Härigenom undvikes
åtminstone den omvägen, att först genom
commissionair göra förfrågan om penningar
funnes; och det kunde så mycket
mindre blifva något äfventyr för Banken af
denna till Lånets utgifvande förflytande
expectance-tid, som, efter dess tilländagående,
penningarne borde lill hvilken handelsclass
som helst få utgå; skolandes dessutom,
då upplåningen sker emot 3 procents
ränta och med 6 månaders uppsägelse, utlåningen
på 4 månader mot 6 Proc. nödvändigt
gifva vinst, äfven om det skulle
i7Ö Bil- till Banco-Ulskottels Bet. N.o 53.
erfordras en hel månad för tillkännagifvande
af den befintliga tillgången, oell afvaktande
af den derefter ingående låue-ansökningen.
När två millioner blifva alt tillgå
för handeln i allmänhet, som egentligen
för nödvändighets-varors uppköp bör understödjas,
synes det mig icke vara mer än
billigt, att en million blir att påräkna enkom
för Sädes-handeln; och för de orter,
der denna utgör enda eller väsendtliga näringskällan,
vet jag i sanning intet bättre
medel till välmåga och arbetsframgång än
just ett för deras Spannmåls-handel tillgängligt
och tillräckligt rörelse - capital. Så
inrättad, tror jag, att den föreslagna
Disconten, äfven i den inskränkning den
nu är tagen, skall medföra allmänt gagn;
och det är i denna öfvertygelse sora
jag anhåller, att denna min enskilda tanka,
sorn jag i Höglofl. Utskottet hindrats
att göra gällande eller få vederlagd, måtte
Rikets Högloft. Ständer jemte Betänkandet
underställas.
Detta Häfte innehåll ev.:
Banco Utskottets Betänkande , (N:o 4$) angående grunderna
för Bankens låne-rörelse intill nästa Riksdag; samt,
såsom Bilagor dertill, N:ne 49» 5'o, 5i, 52 och 53.
Rättelse: irsta Band., iGrde Häftet, iordc raden
uppifrån, star: han läs: hon
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet, 1829.
Ranco-Ut skottets Memorial N:o S/f.- «
N:o 54.
Ankom till Exp. Utsk, den 39 Junii 1839,
Memorial , med anmälan om
den vid Bankens PappersBruk
Tumba j, den s3:dje
denna månadj timade Eldsvåda.
Hos Rikets Höglofl. Ständer får BancoUtskottet
vördsamt anmäla, att, genom en
vid Tumba Pappers-Bruk, sistlidne Tisdags
morgon, den 23 innevarande månad, timad
eldsvåda, det gamla, eller öfra, Bruket, med
deruti befintliga inventarier och machinerier,
samt å vinden i förråd förvarade persedlar
och rudimaterier af flere slag, jern*
te circa Fyra Hundrade Tjugu ris papper,
gått förloradt.
Den Berättelse öfver denna olycka, sorn.
Banco-Fullmägtige till Utskottet i dag afgifvit,
innehåller: att elden straxt efter kl.
4 på morgonen, och sedan Bruks-folket nå
Bih.
till Riks. St, Prot. 1828, 1829, ff:te Samt 2 B, i
aldra Häftet.
i Banco-V(skottets Memorial No $4-
got öfver en timma arbetat i berörde Verks
först varit synlig genom ett af fenstren till
nedra vinden dersammastädes, och derefter
så hastigt gripit omkring sig, att alla vidtagna
släcknings-anstalter, för att rädda
huset eller några af de å vinden befintliga
materialier, varit fruktlösa; dock att genom
Arbetarnes bemödanden, i förening med
ett lugnt väder, eldens utbredning till något
af de närbelägna husen blifvit hindrad;
att, efter hvad som kunnat utrönas vid det
förhör ä stallet, som anställdes af den bland
Banco-Fullmägtige, som bar sig uppdraget
speciela inseendet öfver Tumba PappersBruk
, Öfverste-Lieutenanten och Riddaren
Hjertahvilken, efter erhållen underrättelse
om den derstädes sig yppade eldsvåda, genast
afresté dit, finnes ingen annan anledning
till eldens uppkomst, än antingen genom
en springa på skorstenen eller på muren
vid Öfra eldstaden under koppar-beklädnaden,
hvarigenom eldgnistor möjligtvis uppstigit
och itänd t en nära vid trossbotten
varande panelning; och att, ehuru den nedbrännda
byggnaden, med inventarier, var
brandförsakrad till 38,55o R:dr Bro, Bankens
förlust dock blifver betydlig, derå BancoFullmägtige
icke annu varit i tillfälle att
kunna meddela någon Uppgift, innan berättelsen
öfver den af Domhafvanden i orten
förlidne gårdag företagna undersökning
Banco-Utskottets Betänkande IV.-o SS. 3
hunnit inkomma, samt nödiga förslag öfver
de förlorade Inventariernas värden
blifvit upprättade.
Sedan bestämdare uppgifter härom
till Banco-Utskottet inkommit från BancoFullmägtige,
skall Ulskottet icke underlåta,
att till Rikets Ständer afgifva en närmare
relation öfver detta förhållande, samt då
äfven föreslå de åtgärder, som, efter föregångna
undersökningar och sig företeende
omständigheter, må kunna anses blifva af
nöden att vidtaga.
Stockholm den 27 Junii 1829.
N:o 55.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 12 Julii 1829.
Betänkande, med anledning af Hr
Contracts-Prosten Nibelii Motion,
i fråga om Diarii-Utdrag
frän Domhafvande öfver alla
vederhäftighets - betyg , som af
dem meddelas för Lånsökande
och Löftesmän i Banco - Disconten.
Under den 17 förlidne December, har
4 Banco-lhskottels Betänkande N.o 55.
Högvördige Preste-Ståndet till Banco-Utskottet
remitterat ett Memorial, af Herr Contracts-Prosten
Nibelius, deruti, utom en
gjord framställning afbehofvet, att, för rörelsens
lättande i Landet, Discont-Fondernes
Capital-Summa måtte tillökas, hvaröfver
Banco-Utskoitet, i dess Betänkande N:o
48, sig utlåtit, Motionairen föreslagit, med
afseende på Banco-Disconten, i reglementarisk
väg, ett så beskaffadt stadgande: att
Domare, som åtminstone vid primitiva låns
upptagande bör verificera Låntagarens och.
Löftesmännens vederhäftighet, måste deröfver
alltid föra Diarium och insända utdrag
deraf med första post till Directionen
, på det den må befrias från emottagande
af icke ovanliga falska handlingar
understundom.
Banco-Utskotlet bör, i anledning häraf,
nämna, att om det ock skulle kunna å=
läggas vederbörande Domare i alla Landsorter,
att, efter serskildt för detta ändamål
inrättade antecknings-böcker, vecka för vecka,
emot skälig ersättning, insända till Banco-Disconten
Diarii-Utdrag öfver samtlige,
af deni utfärdade, vederhäflighets-betyg,
och det äfven toges för gifvet, att sådant,
af en hvar, utan undantag, blefve verkställdt
med den noggrannhet, som, till vinnande
af åsyftad Controll för hvarje inkomman
-
Banco- Ut skol tels Betänkande N.o SS.
5
de Låne-Documents rigtighet erfordrades,
vore dermed ändå föga vunnet, så framt icke
dessa spridda uppgifter sammanfattades
inom Banco-Disconten uti ett enda alphabetiskt
Register, der namnen kunde utan
alltför mycken tidsutdrägt före Lånens
beviljande uppsökas och igenfinnas. Då
man nu erinrar sig, att nya lån och om-/
sättningar i Banco-Disconten, blott för
Lands-Orterne uppgå till ett aptal af minst
Tio Tusende på året, är det lätt att finna
livad hinder och uppehåll, samt ökning i
arbete, detta skulle medföra, utan att ändå
någon fullkomlig säkerhet vore vunnen, att
icke ett namn, som verkligen funnes ibland
de uti Diarii-utdragen upptagna, kunde,
sådant oaktadt, jemte tillhörigt vederhäftighets-belyg,
falskligen tecknas på ett
origtigt Document. Och finner Banco-Gtskottet,
utaf hvad sålunda blifvit erinradt,
sig ega tillräckliga skäl för den tillstyrkan:
att Motionairens gifna förslog örn
insändande af Diarii-utdrag öfver
alla utfärdade vederhäftighets-betyg
må, såsom i verkställigheten
föga användbart och ej tillfyllest
motsvarande det dermed åsyfta»
de ändamål, förfalla.
6 Banco-Utskottets Betänkande IV-o 56.
4
Hvilket dock Rikets Ständers vidare
bepröfvande vördsamt underställes.
Stockholm den 7 Julii 182g»
N:o 56.
Ankom till Exp.-Utsk. den ia Julii i8at).
Betänkande i anledning af Herr
W. Thams Motion om beläning
af Cobolt i Rikets Ständers
Bank.
-^fotionairen, hvars anförande i detta ämne
bltfvit, under den 2g förlidne December,
till Banco-Utskottet remitteradt, förmodar
öfvertygelsen derom vara stadgad, att belänings-rätt
på viss föreskrifven tid för metaller
och andra export-varor, hvilka ej är»
underkastade förskämning, icke allenast öfverensstämmer
med en väl ordnad Bankinrättning,
utan äfven är allmänt nyttig, då
den förekommer Svenska Producternas försäljning
till vanpris; hvadan det ock i senare
tider blifvit tillåtet att, jemte Koppar,
Jern och Jern-manufacturer, jemväl belåna
Eanco-Utskottets Betänkande N.o 56. 7
Alun, till högst |:delar af värdet efter BancoFullmägtiges
bestämmande; på grund hvaraf
och då Sverige i senare åren erhållit en
ny export-artikel uti Cobolt, hvilken är lätt
att förvara, och alldeles icke undergår förskämning,
men för öfrigt har med Alun det
gemensamt, att afsättningen är ömsom liflig
och trög, så att den under senaste fem åren
varierat ifrån 3o,ooo lill och med öfver
60,000 samt då det vore att förvänta,
det en öppnad utväg till belåning i Banken
skulle, i afseende på denna product, verka
till ett jemnare pris och en jemnare tillverkning,
och sålunda åstadkomma betydlig
förmon för de trakter, hvarifrån densamma
nu förnämligast hemtas, det förslag blifvit
af Motionairen framställdt, att belåningsrätt
i Banken för Cobolt äfven måtte rnedgifvas,
efter de grunder, till det värde, samt
med de controller i afseende på Coboltens
beskaffenhet, som, till förekommande af all
förlust för Banken, Herrar Banco-Fullmägtige
kunde finna nödigt bestämma.
Vid öfvervägande häraf liar hos BancoUtskottet
förekommit, hurusom Cobolt-tillverkningen
i Sverige ännu utgör en ny och
genom erfarenheten föga bepröfvad industrigren.
Den bar lemnat hastiga och ojemna
resultat, ömsom till en opåräknad betydlig
S Banco-Utskoltets Betänkande N.o 56.
vinst, ömsom till lika oväntade förluster för
dem, som derå nedlagt sina Capital och
sin möda. Prisen på Cobolt hafva inom
korrta tider varit så ombytliga, att knappast
någon artikel, åtminstone bland dem som
äro föremål för utrikes handeln, torde kunna,
i det afseende!;, dermed jern föras. Det synes
då ej vara tid, att genom låns meddelande af
Banken söka inverka på denna nya Näring,
innan den först på egen hand hunnit såvida
stadga sig, att till verknings-beloppet kommit i
ött afpassadt förhållande till möjligheten af
någorlunda lönande, jemn och säker afsättning,
ut- eller inrikes. Härtill kommer ytterligare,
att ännu icke inom vårt land linnes
någon institution att tillgå, hvarest Co-?
boll-malmens balt, med en för Bankens säkerhet
erforderlig tillförlitlighet, kan prof»
vas, samt ett under embetsmanna-ansvar utfärdadt
Bevis angående denna varas intrinseka
beskaffenhet erhållas. Effecter af sådan
ojemn och ombytlig art, i afseende på
värde och egenskaper, hafva hitintills icke
såsom pant hos Banken fått antagas; och af
dessa skäl kan
Motionairens förslag om Belåningsrättighet
i Banken på Cobolt för
närvarande icke från Banco -Utskottets
sida understödjas.
Banco-Utskottcts Betänkande N.-o Sy. 9
Hvilket dock underställes Rikets Ständers
närmare bepröfvande.
Stockholm den 7 Julii 182g,
N:o 57.
Ankom till Exp.-Utsk. don 12 Julli 1829.
Betänkande, med anledning af
Herr D. Crons gifna Förslag,
att Banken måtte för allmänna
Brandstods - Bolaget
förskjuta, för ett år i sender,
alla Brandskade-ersättningar,
m. m.
Vällofliga Borgare-Ståndet bar, under den
17 förlidne December, till Bnnco-Utskottet
remilterat ett Memorial, af Herr D. Cron,
som af Herrar Langenberg, Alund, Bergelin,
Mattsson och Gezelius blifvit understödt,
hvaruti anföres: att Motionairen, som,
å ena sidan, biträdt den mening, alt, ulan
förnärmande af egande-rälten, husegare i
iq Banco-Utskottets Betankande IV.-o $3.
Städerna kunna och böra förpligtas gifva
Brandstod, enär denna princip i allmänhet
är en gällande lag för Rikets Inbyggare å
Landet, ansett sig, å andra sidan, höra söka
utfinna sådana medel, hvarigenom en,
dylik förbindelse göres så litet tryckande,
som omständigheterna kunna medgifva;
helst den uti nu, gällande Reglementet för
allmänna Brandstods-Bolaget föreskrifna
inträdesafgift troligen vore alltför kännbar
för de mindre bemedlade Hus-egare
i en del smärre Städer, och det kunde icke
utan skäl antagas, att endast denna dryga
inträdesafgift afhållit de flesta så beskaffade
Hus-egare, emot deras önskan, från
ingåendet uti Brandstods-Bolaget; i betraktande
hvaraf, och under förutsättning, så
väl af nuvarande Brandstods-Bolagets bifall,
som alla Hus-egares tillförbindande att
i Bolaget deltaga, det förslag till ett förändradt
och vida mindre betungande sätt
för Brandstods-afgifternas godtgörande uppgifves:
att Rikets Ständer måtte bevilja allmänna
Brandstods-Bolaget, emot dess gemensamma
garanti och ansvarighet för återbetalningen,
lånerätt i Banken på billiga
vilkor, till ex. 4 procents årlig ränta; hvarigenom
de vigtiga fördelar uppstodo, att
inträdes-afgiften, som nu öfver behofvet
borrtsopar penningar från Städernas trånande
näringar, icke komme att behöfvas, samt
Banco-Utskottets Betänkande N:o 5-j. 11
i och med det samma Cassa-förvaltningen,
och dermed förenad betydligare Tjenstemanna-aflöninrg,
helt och hållet besparades,
och Brandstods-Bolagets Contoir egentligen
ej finge någon vidare befattning, än
att granska inkommande värderingar, antingen
å hus sora anmäldes till försäkring,
eller å timade brandskador,
Motionairen anser härmed böra sålunda
tillgå: att då, mot en efter timad branskada
skedd värdering, antingen icke funnits
något att anmärka, eller, då begångna
misstag blifvit vederbörligen rättade, Brandstods-Bolagets
Contoir skulle ega, att på
Banken assignera ersättning för den timade
eldsvådan, äfvensom nödigt förskott till bestridande
af Contoirets alla öfriga utgifter,
under ett löpande år. Den 3i December
hvarje år borde Banken uppgöra slut-räkning
med Bolagets Contoir, som genast lät
komma till allmän kännedom, så väl Bankens
hela fordran till capital och räntor,
som ock en reparation, utvisande huru stor
andel deraf tillkomme hvarje stad att återgälda,
i mon af dess samtliga egendomars
summariska värde, enligt de till Contoiret
inkomna uppskattningar. Den sålunda för
hvarje Stad fastställda skuld komme sedermera
alt af Stadens Magistrat, genom dess
Uppbördsman, vidare fördelas å hvarje en
-
la Banco-TJtikottets Betänkande JV.o Sy.
skilt! husegare, i förhållande efter värdet
af hans hus, relativt till Stadens hela ansvarsi-summa,
samt derefter uppbäras och
redovisas; då slutligen penningarna, behörigen
deponerade i Banken, finge, å Bolagets
räkning, crediteras. Och om i öfrigt
denna uppbörd tillädes enahanda förmonsrätt
i gäldbundet bo, som Kronans räntor,
Liefve derigenom Bankens säkerhet än ytterligare
förvarad.
Banco-Utskottet inser nogsamt, att betydliga
fördelar och besparingar skulle
uppstå för Städernas allmänna Brandstodsinrättning
genom en sådan Reglering, som
Molionairens förslag innefattar. Men å en
annan sida, och hvad Banken beträffar,
blefve förbindelsen, att, när som helst, tillhandahålla
ett obegränsad t creditiv, mot
vilkor af småningom ingående ersättning
från personer af alla classer, inom rikets
serskilda provincer, der en sådan gärd tilläfventyrs
ofta nog måsle indrifvas genom utsökning,
och, i slikt fall, påkallade nya förskotter
af Banken till dessa kostnaders bestridande,
— förknippad med alltför stort äfventyr,
och beräkningarna härutinnan för
mycket obestämda, att Banco-Utskottet
skulle kunna, för en slik anordning, lemna
dess tillstyrkan, serdeles nu, dä alla
bemödanden måste företrädesvis gä derpå
Baneo-Utskottets Betänkande IV.o Sy. i3
ut, att förbereda ordning och stadga i Myntväsendet,
hvartill, såsom ett nödvändigt
vilkor, hörer, att utgifning af nya Sedlar
från Banken ej eger rum annorledes, än
antingen i förhållande till Silfver-fonden
uti Bankens hvalf, eller ock på korrta och
bestämdt utstakade återbetalnings-tider.
Bnnco-TJtskottet bör, och måste alltså,
hos Rikets Ständer
vördsamt afstyrka den af Herr
Cron föreslagna Låne- och Assignerings-rättigheten
på Banken till
Brandskade-ersättningar och öfriga
utgifter af allmänna BrandstodsBolaget.
Stockholm den 7 Julii 182g.
i4 Banco-Vtskottets Betänkande. JV.o SS.
N:o 58.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Julii 1829.
Betänkande, med anledning af
Herr F. L. Rosenqvists Motion,
angående Assurancer pä
Lif och derå grundad belåning
i Rikets Ständers Bank.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har,
under deu i5:de förlidne Januarii, till
Banco-Utskotlet remitterat tvänne serskilda
anföranden af Herr Rosenqvist, Fredrik
Leonhard, hvaribland, det förra innefattar
blott den korrta framställning:
att Rikets Ständers Bank må lemna Lån,
emot säkerhet af fast Egendom och assurance
på Lif mot låg Ränta, så snart Låntagaren
derjemte ställer borgen derföre,
att Assurance-Prcemierne ordentligen blifva
inbetalda; och i det senare anförandet hänvises,
för sakens närmare utredande, å en
tryckt skrift med Titel: ovanlig hjelp vid
den allmänna pennin ge -förlägenheten och
Credit-bristen, till behjertande vid närvarande
Riksmöte; hvilken skrift, jemte tryckta
planen för Londonska Pelican-Compag
-
B ane o-Utskottets Betänkande jV.-o 58. i5
niets Lif-Assurancer, lill Banco - Utskottet
åtföljt.
Förslaget går i korrthet derpå ut, att
en allmän låne-anstalt måtte blifva bildad,
der penningar, mot låg ränta af 3, högst 4 proc.,
kunde få lyftas mot hypothek af en Assurance-Police
på Låntagarehs Lif, jemte Inteckning
i hans eller annan Fast Egendom.
Till beredande häraf föreslås, att en summa
af 3 till 5 millioner Riksdaler kunde
till en början i Banken anordnas, såsom
tillgång för Lånsökande i dylik väg, sålunda,
att den, som på sin egendom vore
skyldig mot Inteckning till ex. 20,000 R:dr
Banco, erhölle af Banken denna Summa såsom
stående lån för lifstiden, emot ny Revers,
och gamla Inteckningens aflemnande,
under vilkor att äfven hafva besörjt
Assurance på sitt lif, i Pund sterling, till
motsvarande belopp efter viss medelcours,
Och att Assurance-Policen hos Banken deponerades
till ytterligare säkerhet för lånet;
börande antingen tvänne vederhäftige
män med deras borgen ansvara för AssurancePreemiernes
ordentliga betalande, eller ock,
om så tjenligt funnes, Långifvaren, (Banken)
emot påförande af någon lämplig straffränta,
rädda Assurance-Summan genom Prffimiernes
erläggande, 1 det fall att Gäldenären
underläte inom bestämd tid, före förfallo
-
16 Banco-Utskottets Betänkande N.-o 58.
dagen, uppvisa qvitto att prcemien blifvit
betald, Som nu Engelska Lif-AssuranceCompagnietkomme.
i följd af.sitt åtagande, att,
vid Låntagarens död lill Banken såsom Innehafvare
af Policen, utbetala den försäkrade
Summan i Pund Sterling; så vore låntagarens
skuld då i och med detsamma försvunnen;
dess Sterbhus finge emottaga egendomen
ograverad; och Penninge-värdetskulle
äfven i sin mon förbättras, dymedelst,
att Banken, för dess utlånade Sedlar ^ erhöl-»
le Siljver, eller redbar valuta, i återbetalning.
Men äfven om så vore, att man, i
betraktande af coursens ovisshetskulle önska
helt och hållet undvika inblandning af
Engelska Assurance-Compagnierne, anses,
enligt berörda tryckta skrift, ej något binder
möta, att efter den plan, (^grundad på
säkra beräkningar efter mortaliteten) som
hos dem begagnas, Banken kunde lemnel
både försäkringarne och lämen , h varigenom
vinsten blefve ännu störreoch (jvarstan■»
nade inom Landet.
Det låter visserligen tänka sig, att en
så beskaffad rörelse, som den föreslagna,
skulle utaf enskilde Bolags-Interessenter,
hvilkas hela syftemål vore att få ett sammanskjutet
Capital förränta.dt, kunna bedrifva®
och tilläfventyrs på det hela lemna en
skälig
Banco-Ulskotteis Betänkande IV.-o 58. tf
skälig vinst. Hvad Banken deremot angår*
så kan väl ej i längden låta sig göra, att
behandla densamma såsom blott låne- och
undsältnings-anstalt, af den egna beskaffenhet,
att efter behag kunna skapa sig Fonder,
endast genom tillverkning af Sedlar*
Förr eller senare måste äfven tagas 1 beräkning
dess egenskap af Vexel- och Depositions-Batik,
hvartill hörer, att det, som
der blifvit insatt, må kunna* till värdet
oförändradt, återgäldas, och Skuldförbindel-*
serne eller Sedlarne, vid påfordran, med
verkligt mynt inlösas. Dermed låter sig
ingalunda förena, att från denna Bank anslå
millioner utan egande Fond* Vare sig
till omedelbart deltagande i en så tillfällig och
äfventyrlig speculation som Assurance på
lif, eller till låns meddelande åt Personer
för lifstid, i förlitande på vederhäftigheten
hos in- och utländskt Bolag, sorn
med sådan speculation sig inlåtit; Och
Banco-Utskottet kan alltså ej annat än
helt och hållet afråda från Bankens
invecklande uti den slags lå*
ne-rörelse* som Motiottairens för*
slag åsyftar*
Slockholm den 7 Julii 182g*
Bitn tili Riis* St. Prot. 1828, 1829. 6jt« Sami, 2 B* 2
2:dia Häftet.
j8 Banco-Utskottets Betänkande K.o Sg.
N:o 5g.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Julii 1S29.
Betänkande, med anledning af
väckta Motioner om utvexling
> emottagande och förvar
af Silfver och Guld , äfven
vid Provin ce-Lån e-Con toiret
i Götheborg.
Uu ett från Yällofl. Borgare-Ståndet, den
i^rde förlidne December, remitteradt Memorial
af Herrar Santesson, Lamberg och Leffler,
har blifvit föreslagit, alt, derest Rikets
Ständer vid denna Riksdag komme att besluta,
och åt deras Fullmägtigei Banken uppdraga
fortfarande framtida utvexling af Silfver till
viss cours, anstalter måtte fogas, det den
lättnad vid indragning af beloppet för Svenska
exporter, som härmed är ämnad handeln,
finge i Götheborg directe begagnas vid
Banco-Discontens dervarande Låne-Conloir,
på sätt att Rikets Ständers vid detta Contoir
anställde Directeurer blefve berättigade,
så väl att der emottaga Silfver som
Banco-Utskottets Betänkande Ar.o 5g. 39
inleranas enligt med eller utan derom föregånget
Gontract med Banco Fullinägtige, (då
till pröfvande af Silfver* halt och lödighet
ej eller felades sakkunnige personer i Götheborg),
som ock lemna betalning derföre
uti Banco-Sedlar eller Assignationer på Banken,
med afdrag, dels utaf hvad, i händelse
af föregånget Gontract, kunde vara uppburet
i förskott, (derest sådant framdeles
medgåfves) och dels af transportkostnaden
för Silfret emellan Götheborg och Stockholm.
Banco-Utskotlet har, i sammanhang härmed,
äfven förehaft följande, uti ett från Hedervärda
Bcnde-Ståndet den 17 December remitteradt
Memorial intagna, framställning af
Riksdags - Fullmägtigen sinders Danielsson
från Elfsborgs Län:
”1 flere afseenden skulle det vara af
”vigt, om allmänheten erhölle rättighet att
”efter behag till Lån-Contoiret inleverera stör”re
eller mindre del af det Silfver och Guld,
”sorn det är Banco-Styrelsen ålagdt att, dels
”ovilkorligt årligen, och dels på vissa vilkor
”uppköpa till förstärkande af Bankens reela
”Fond. Det torde måhända vara ömtåligt
”alt vidröra den omständighet, huruvida det
”nu mera, efter Sveriges förändrade Geografiska
läge, må kunna anses i mer eller
”mindre grad vådligt, att på en enda punkt
”sammanhopa alla Bankens redbarheter; hvar
-
20
Eanco-Utskottets Betänkande N.o 5 g.
”före man ock, utan allt afseende härå, en”dast
vill fästa uppmärksamheten på den
”omständighet, att, genom en sådan tillåtelse
för allmänheten, Banken skulle ega för”monen
icke allenast af en lindrigare trans”portkostnad
för de ädla metaller, som från
”Utrikes och från de Götheborg kringliggande
Inrikes orter kunde komma att afleve”reras,
utan ock, just i följd deraf, en betydlig
underlättnad för sjelfva uppköpet.
”Om således Directionen skulle anförtros ett
”uppdrag af ifrågavarande beskaffenhet, borde
likväl detsamma inskränka sig till den
”åtgärd att emottaga och i sin säkra vård
”förvara de inlemnade ädla metallerne, samt
deröfver utfärda behörig Depositions-Attest,
”hvilken, vid företeende i Banken, komme att
”gälla på lika sätt som om metallerne vore
”i Bankens egna hvalf inlagda; Banco-Sty”relsen
alltid ensamt förbehållet att afsluta
”vilkoren före lveranserne, samt meddela förskott,
då sådana kunna komma i fråga.”
Motionairen har slutligen erinrat, att
om Låne-Contoirets hittills varande befattningar
komme att, i enlighet med dess förslag,
utsträckas till ej mindre ädla metallers
emottagande och förvar, än Guld- och Silfver-panters
samt Handels-varors belåning,
så uppstode af sig sjelf behofvet af en utvidgad
local för Contoiret, der nödvändiga
Banco-Utskottets Betänkande N:<j 5g. 21
och säkra förvarings-rum kunde inrättas;
till vinnande hvaraf det också blifvit föreslaget,
att ett eget lius måtte inköpas och
blifva salt i det skick, som för ändamålet
ford ras.
Banco-Utskottet, som i dessa ämnen
hört Herrar Banco-Fullmägtige, har ansett
nuvarande omständigheter icke medgifva antagandet
af de framställda förslagen om
invexling och förvarande för Bankens räkning
vid Låne Contoiret i Götheborg af omyntade
poster i Guld och Silfver; och får, till
stöd för denna dess öfvertygelse, endast nämna:
att i Götheborgs Stad hvarken finnes
någon allmän anstalt för Guld och Silfvers
proberande, eller någon person autoriserad
att utfärda sådana bevis öfver halten, hvilka
vid Kongl. Myntet härstädes kunna, utan
förnyad undersökning, antagas och gälla;
‘att vid Låne-Contoiret ännu helt och hållet
saknas sådana för värings-rum, som för
upplag och säker vård af ädla metaller erfordras
och vanligen begagnas; att afhjelpandet
af denna brist genom inköp och inredandet
af ett eget hus säkerligen blefve
kostsamt; och att metallerne, när de blifvit
vid Contoiret emotlagne, ändå måste för en
blifvande utmyntning, förr eller senare transporteras
hit till Stockholm, hvarvid, utom
den dermed förenade risqve, kostnaden här
-
aa Baiico-Ulskoltels Betänkande N.o 5g.
före, serskildt beräknad, sannolikt klefve drygare
än om, f[>å sätt förut vanligt varit och
äfven innevarande år blifvit contraheradt,
leverancerne mot betingadt pris i ett för
allt blifva kostnadsfritt och på säljarens risqve
till Banken directe aflemnade.
Banco-Utskottet afstyrker alltså de ifrågasatta
förändringarnes införande, så vida
nemligen Låue-Contoircts vid i8a3 års Riksdag
bestämda functioner ej varda för öfrigt
i betydlig nion tillökade, och hemställer för
dess del tills vidare:
att omyntadt Guld och Silfver,
som genom Banco-Styrelsens försorg
upphandlas, blifver emottaget,
uppvägdt, proberadt och med stämpel
försedt af Kongl. Mjmtet i Stockholm,
som, enligt afgifvande Attester,
är ansvarigt, för utmyntningen;
och att metallerne sedermera blifva
liggande i Bankens eget förvar,
intill dess denna myntning skall
verkställas.
Och förbehåller sig Utskottet att serskildt
afgifva yttrande öfver en af vice Talmannen
Jon Jonsson väckt motion, i fråga om
Banco-Utskottets Betänkande N o So. 23
utländska Myntsorters förvexling i de sodra
Orterna.
Stockholm den 7:de Julii 1829.
N:o 60.
Ankom till Exp.-Utsk, den 12 Julii 182^,
Betänkande, med anledning af
Herr A. Ribbings väckta motion,
att Banco-Utskottet mätte
inkomma med Jörslag om
lämpligaste sättet och medlen
att för alla möjliga händelser
ställa Bankens egande
Silfver-Fond i största säkerhet.
Högiofi. Ridderskapet och Adeln har,
under flen 2o:de December förlidet år, ti!L
Banco-Utskottet remitterat en motion af
Herr Ribbing, Arvid, så lydande:
34 Banco-Utskotlels Betänkande N.o Bo.
”Ehuru aflägsen ali våda kan vara för
”den metalliska Fond, sorn finnes i Ri”kets
Ständers Bank, yrkar jag, för den
”händelse, att någon sådan Realisation vid
”denna Riksdag icke skulle komma att ske,
”hvarigenom Guldet och Sillret i landet
”utsprides, Banco-Utskoltet måtte inkomma
”med förslag om lämpligaste sättet och med-*
”len, att för alla möjliga händelser ställa
”Bankens Fond i största säkerhet,”
Banco-Utskottet, som ej kunnat, lika
yiied Motionairen, anse frågan om säkerheten
för Bankens redbarheter, mindre vigtig
och magtpåliggande, i händelse, genom
beslut om en Realisation, Silfvermynt kommer
att i Bandet spridas, emedan Utskottet
ingalunda velat föreställa sig, att Banken,
äfven under ett sådant förhållande, någonsin
skulle blifva utan Silfver-Fond, får
Ros Rikets Ständer vördsamt anmäla, att
senaste Banco-Reglementet af år i823, i
Art. § 7, innehåller öfver del ifrågavarande
ämnet följande;
”Till Banco - Fullmägtiges egen niti”ska
omtanka blifver härefter som hittills
”öfverlemnadt, att, vid yppande krigs-oro”ligheter,
i god tid vara beredde på såda”ne
anstalter, hvarigenom Bankens Red”barheter,
samt angelägna handlingar och
Eanco-Utskottets Betänkande N.o 60.
a5
"Documenter målte, om så påfordrades, utan
”tidsutdrägt, lill en säker ort inom Riket
”kunna förflyttas; och böra Fullmägtige,
■”då verkställighet af en sådan flyttning
”skulle kunna anses af behofvet påkallad,
”i förening med den nödiga omsorgen för
”Bankens säkerhet, jemväl ej underlåta att
”fästa afseende, så väl å de verkningar och
”det inflytande, en sådan vidtagen åtgärd
”kunde ega på allmänna tänkesättet, som ock,
”å de råd och upplysningar Fullmäktige,
"vid ett så olyckligt tillfälle, må utbedja
”sig af Styrelsen, och som dem ofelbart
”Jära meddelas,”
Banco-Utskottet anser hvarken möjligt
eller ens rådligt, att, uti ett ämne af denna
art, för oförutsedda förhållanden lemna
fullt bestämda föreskrifter, helst det ändamål
som sökes, skulle just derigenom kunna snarast
motverkas och förfelas; utan synes det
Utskottet, att Rikets Ständer böra framgent,
i denna maktpåliggande sak, förtro sig till
deras Fullmägtiges vaksamhet, samt låta
bestämmandet af hvad derutinnan må göras
eller icke göras, helt och hållet af dem
bero. Och torde, så vida Rikets-Ständer
dela denna Utskottets åsigt,
någon ny åtgärd eller serskild
föreskrift, i anledning af Herr Rib->
Bil. till Banco-Utslottets Bet. N.-o 60. 5.6
bings förslag, icke finnas vara erforderlig.
Serskildt yttrande af -några Ledamöter åtföljer,
efter derom gjordt förbehåll.
Stockholm den 7 Julii 182g.
Reservation
af Herr Cancellie-Rådet von Hartmansdorff’:
Sedan Högloft Banrco-TJtskotlels pluralitet
genom votering afgjort, att i Betänkandet
till Rikets Högloft Ständer ej borde
intagas den af Herr Ordföranden, Generalen
Friherre Franc Sparre^ meddelade och
af Finance-Beredningen framställda upplysning,
att vid anläggningen af Vanäs fästning
en Byggnads-plats blifvit, enligt den af
Kongl. Maj:t fastställda plan, afsedd för den
händelse, att Rikets Ständer skulle någon
gång vilja besluta uppförandet af sådana
förvarings-rum derstädes, uti hvilka Bankens
redbarheter skulle till större eller
mindre del kunna, enär så nödigt ansåges,
Eanco-Utskottets Betänkande N.o 6r. 2.7
emottagas och med säkerhet förvaras; anser
jag mig, med Reservation emot förr berörde
beslut, böra bringa delta förhållande
till Rikets Ständers kännedom.
Herr Generalen Hederstjerna , Herr Domprosten
Lidman, Herrar Prostarne Kjellander
och Elfström, Herr Lectorn Kinnander
samt Herr Professoren Moren, hafva häruti
förenat sig.
N:o 61.
Antom till Exped.-Utsk. den 12 Julii 1S29.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Memorial, N:o 84, rörande en
vedergällning för den i Maji
år 1823 tillförordnade och
intill December år 1824 fortvarande
serskilda administration
af Bankens Byggnadsarbeten.
J^anco-Utskottets ofvan omförmälde Memorial
har blifvit af Hedervärda Bonde-Slån
-
28 Banco-Utskoltets Betänkande N.o 6t.
det under den 21 April bifallet, men från
de öfriga Riks-Stånden den 14 oell 2 1 April
återremitteradt nied anmärkningar, hvilka
hufvudsakligen funnits innehålla, i likhet
med hvad några Banco-Utskottels Ledamöter
uti bifogad Reservation erinrat: att den
summa af 666 R:dr 3a sk., som Banco-Utskottet
till vedergällning för Byggnads-administrationen
föreslagit, vore alltför ringa,
och att samma vedergällning måtte till ett
högre belopp bestämmas.
Banco-Utskottet har, vid öfvervägande
af de i sammanhang härmed gjorda framställningar,
hvilkas vigtighet Utskottet ej
kan annat än erkänna, och då, enligt hvad
redan blifvit vitsordat, Byggnads-administrationen,
hvilken utgjordes af 3:ne dertill serskildt
utsedde Embetsman inom Banken,
på ett serdeles förtjenstfullt och hedrande
sätt motsvarat det erhållna förtroendet (se
7825 års Revis.Berätt., tryckta Exempl. pag.
3i) funnit sig böra, med frånträdande af dess
förra Förslag, hos Rikets Ständer vördsamt
tillstyrka:
att en summa af Ett tusende fem
hundrade (i5oo) Riksdaler Banco
måtte, såsom vedergällning för den
ifrågavarande Byggnads-administralionen,
få anordnas på Bankens
Banco-Utskoltets Utlåtande N.o 62. 29
Omkostnads-Räkning, samt på Herrar
Banco-Fullmägtige ankomma
att om fördelningen deraf besluta.
Och varder detta härigenom till Rikets
Ständers upplysta bepröfvande öfvérlemnadt.
Stockholm den 7 Julii 1829.
N:o 62.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Julii 182g.
tillåtande öfver de hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln gjorda
anmärkningar mot Utskottets
utaf 3:ne Riks-Stånd hifaline
Memorial, N:o3z, angående
Silfver-mynts utvexling
till några Academier,
Collegier och allmänna Inrättningar
inom Hufvudstaden.
Banco-Utskottets omförmälde Memorial innefattar
den tillstyrkan, att, äfven för det
Banco-Utskoltets Utlåtande N.-o 62.
nu löpande året, Silfvermynt mätte, mot lika
numeraire i Bancosedlar, få utvexlnstill
de i Banco-Reglementet uppräknade Academier,
Collegier och allmänna Inrättningar,
under förbehåll af Banco-Utskottet, att inkomma
med vidare hemställan om hvad sedermera
derutinnan borde stadgas, sedan
Rikets Ständer om Mynt- och Penningeväsendet
i allmänhet beslutat.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln
har Memorialet blifvit återremitteradt med
anmärkningar, hufvudsakligen innehållande,
att saken ej syntes vara af den vigt, att serskildt
beslut för blott ett år deröfver behöfde
vidtagas, utan gerna kunde hvila intill
dess frågan om Silfvers utvexling ifrån
Banken i sin helhet förekomme till afgörande.
— Men som Memorialet befinnes vara
af de öfriga trenne Riks-Stånden, under den
i3, 14 och 21 förlidne April bifallet, så
bar föreskrift blifvit, i enlighet dermed, tili
Banco-Styrelsens efterrättelse meddelad; hvilket,
i följd af Riksdags-Ordningens §•»
Banco-Utskottet härigenom skolat vördsamligen
anmäla.
Stockholm den 7 Julii 1829.
Banco-Utskotleis Betänkande N.o^Jdj. 3»
N:o 63.
Ankom till Exp.-Utsk. denia Julli 1829.
Utlåtande, i ättledning af gjorda
anmärkningar mot det i Utskottets
Betänkande JV:o 24
gifna förslag till förändring
med anmaningarna vidBancoDisconten
och Province-LåneContoiren.
Samtlige Riks-Stånden hafva, under den
16 och 23 Martii, återremitterat Utskottets
omförmälda Betänkande, med anmärkningar,
hvilka hufvudsakligen innefatta: alt
om Utskottets gifna förslag bifölles, skulle
det ej dröja länge, innan bade DiscontVerket
och dess gäldenärer finge erfara olägenheter
deraf, emedan det blifvit en sådan
vana för de senare, alt blifva anmanade
om betalningen, att det vore lill befarandes,
det allmän oreda, i synnerhet ibland
Allmogen, skulle uppkomma, om den gamla
ordningen härutinnan förändrades; alt
Lagsökningarna skulle mångdubblas; att
anmanings-brefven äro af högsta vigt för
32 Banco-Utskottets Betänkande N.-o 63.
Sterbhus-Delägare och Förvaltare af outredt
bo; och att den besparing i kostnaden, som
förändringen skulle komma att medföra,
så mycket mindre borde eller behöfde afses,
som Postpenningarna, hvilka i denna
besparing korinne att utgöra drygaste delen,
återgå till Staten, Och bär härförUtan,
uti de från Högvördige Preste-Ståiidet och
Välluf!. Borgare-Ståndet ingångna anmärk*
ningar, den önskan blifvit uttryckt* att an*
maningarna äfven borde sträcka sig till
Löftesmännen, hvilka, efter nu varande för*
hållanden, lemnade i okunnighet huruvida
inbetalning verkligen för sig gått eller ic*
ke, oftast derom ingen ting veta förr än de
blifvit lagsökta,
Hvad denna sistnämnde omständighet
beträffar, så får Banco-Utskollet erinra om
hvad uti förenämnde Betänkande finnes lill*
kännagifvet, nemligen att anmaning till
Löftesmännen redan uti i8i5 års Banco*
Beglemente var föreskrifveii, men att denna
anstalt måst inom korrt tid derefter
åter upphora, såsom Varande enligt nu tillgänglig
Tjénstemanna-personal overkställbar;
hvadan ock Utskottet just ibland huf*
vudskäl för den tillstyrkte förändringen
anfört, att då blott Hufvudgäldenären, men
ej Löftesmännen erhölle anmaning, åtgär*
Banco-Utskottets Betänkande N.o 63. 35
den vöre Mott ofullständig och half, samt
onekligen, såsom sådan, medtoge för mycket
arbete och kostnad i jemförelse till
hvad derigenom vunnes.
Sådant oaktadt* och då Banco-Utskottet,
af de från samtlige Riks-Stånden ingångna
anmärkningar, trott sig kunna sluta
till en allmännare önskan,att någon förändring
med anmaningarna ej må ega rum,
har Utskottet, med frånträdande af dess i
Betänkandet N:o 24 gifna förslag, härigenom
skolat hos Rikets Ständer vördsamt
Föreslå:
att anmaningar endast till Hufvudgäldenärerne,
så väl i BancoDisconten
som Låne-Contoiren,
måtte på hittills vanligt sätt fortfara.
Hvilket, jemte några Ledamöters Reservationer,
öfverlemnas till Rikets Ständers
närmare pröfning.
Stockhom den •J Julii 1829,
Eib. lill Eili. St. Prot, 1828. 1829. 6:te Sami. a B. 3
a;dra Häftet.
34 Bil. tili Banco-Utskottets Bet. N o 63..
Reservationer:
Pierr Cancellie-Rådet von Hartmansdorff',
Pierr Cancellie-Rådet Hegardt, Hen?
Domprosten Lidman, Herr Professoren Mored,
Herr Prosten Kjellander och Herr
Rådmannen Sandblad hafva yrkat, att Utskottet
måtte förblifva vid det förslag till
förändring uti hittills brukliga anmaningssättet,
som Betänkandet N:o 24 innefattar,
enär derigenom vunnes besparing i arbete
och kostnad, samt mera gagn och upplysning
för ordentliga Gäldenärer och Löftesmän,
än med de vanliga anmanings-brefven,
hvilka komma endast de förra men ejde
senare till handa.
Herr Lagmannen Monthan har anfört:
”Emot Utskottets beslut, deruti jag
dock, såsom frånvarande, dä det fattades,
icke deltagit, anhåller jag att nu, vid justeringen,
få anmäla min Reservation, för
att underställa den Rikets Högloft. Ständers
ompröfvande.”
”För min del instämmer jag uti det beslut
Utskottet fattat, att de så kallade anmanings-brefven
till Gäldenärerne hädanefter,
Bil. till Baneo-Ulskotlets Bet. N.o 63. 3S
såsom hittills, må fortfara; men då Höglofl.
Utskottet icke gjort afseende å den af mig
och Herr Falkman} vid ålerremissen, gjorda
anmärkning, att Löftesmännen äfven
horde, senast inom i4 dagar sedan lånet
förfallit, underrättas ej mindre derom, än
om tiden, inom hvilken de så kallade respitmånaderna
förflyta, med anmaning, att derförinnan
besörja lånets antingen omsättning
eller inbetalning, i hvilket förra fall omsättnings-summan
äfven horde tillkännagifvas;
så är det, i afseende härpå, som jag
tager mig frihet vördsamt hemställa, om
Rikets Höglofl. Ständer icke anse billigt
och nödigt vidtaga ett sådant beslut, i afseende
på anmanings-brefs utfärdande till
Löftesmän, som jag här ofvan föreslagit.
Genom denna åtgärd anser jag många
Medborgares ofärd kunna förekommas,
som vållats deraf, att, genom Gäldenärens
manquement, hela lånet på en gång ulsökes
af Löftesmännen, som, oberedde härpå,
ofta nog icke kunna anskaffa penningar
utan med dryg uppoffring och kanske total
undergång, då deremot, derest de, innan
omsättnings-rätten förlorades, kunnat göra
utväg till den mindre summa, som för omsättning
erfordrades, och derigenom kunnat
bereda sig rådrum att innan nästa förfallotid
antingen söka sin säkerhet hos Gäl
-
36 Bil. till Banco-Utskoltels Bet. N.-o 63.
denären eller eljest vidtaga andra utvägar,
hvilka, under en oväntad och påskyndad
utmätning, icke kunna begagnas. — Äfven
tror jag, att, genom en sådan åtgärd, det
hufvudsakliga goda skulle vinnas, att Gäl*
denärer Förmås till mera accuratesse, att
på förfallotiderne infria silla lån; ty om löftesmännen
få veta deras oordningar, blifva
de misstänksamme, och derigenom varnade
att åt en sådan Gäldenär lemna sin
borgen; och förlust kan derigenom besparas
både för Banken och förekommas för
Löftesmännen, hvarjemte det goda ändamål
åstadkommes, att, genom lånens skyndsammare
inbetalning, en hastigare omsättning
af Låne-fonden vinnes, och den derigenom
blifver mera tillräcklig för det Allmänna.
Den kostnad dessa aiimaningsbref medföra
torde anses mindre betydlig, då ett
godt ändamål dermed vinnes. — Bankens
vinst å Discont-rörelsen är i alla fall betydlig,
och hvad Disconten förlorar i postporto,
vinner Staten genom en lika ökad
intrad af postverket.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinil* Boktryckeriet, 1809.
Bancö-Utskottets Uthltcmde N.-o 64-
t
N:o 64;
Ankom till Exp.-Utsk. d. i5 Julii 1829.
Utlåtande, med anledning af gjorda
'anmärkningar vid Utskottets
Memorial} N:o 33 om
antagande på Bankens Stat
af en i Byggnads-jrket erfaren
person , i afseende d
Banco-husens underhåll och
vård. m. m.\
T)ct ifrågavarande Memorialet är, under den
21 och 14 April, bifallet af Höglofl. Riddérskapet
oeh Adeln samt Högvördige PresteStåndet,
den i3 April afslaget af Hedervärda
Bonde-Ståndet, och den 31 April från
Vällofl. Borgare-Ståndet, med anmärkningar,
återremitteradt.
Enligt det från Vällofl. Borgare-Ståndet
åtföljande Protocoll, har en Ledamot (Herr
Santesson) yttrat sig finna besynnerligt, att
Bih. till Riks. St. Prot. 1828 1829. 6;te Sami. a B. 1
3.dje Häftet.
2 Banco-Utskotlets Utlåtande N.o 64-
hos Rikets Ständer skulle behandlas en sådan
detail-fråga, som den förevarande, då
Fullmägtige i Banken ega att afgöra ärenden,
som äro af långt större omfattning och vigt.
Anledningen härtill får Banco-Utskottet
upplysa vara den: att Banco-Fullmägtige,
hvilkas Reglemente (pag. 3a) uttrycker Rikets
Ständers afsigt och syftemål, att Lönings-Staten
snarare mätte komma att minskas
än ökas, hemställt frågan till BaneoUtskottet,
hvaremot Utskottets Instruction
(§. 6) uttryckligen stadgar, att utan Rikets
Ständers bifall och samtycke må icke någon
ny Stat eller Lön vid Bunco-Varket
inrättas.
Af Herr Falkman har blifvit yttradti
att om, å ena sidan, behofvet af en pålitlig
och i Byggnad s-yrket kunnig man, då någon
nybyggnad för Bankens räkning komme
att företagas, vore obestridligt, syntes
å andra sidan ej vara af nöden , att något
ständigt Ombud anställdes i och för Bancohusens
underhåll och vård. Den befattning,
som af en sådan person skulle utöfvas,
tycktes kunna lämpligast verkställas af BancoCommissarierne,
hvilka finge härtill utse
den eller dem bland sig, som funnes tjenligast.
Och kunde en dylik omsorg fasthellre
läggas på Banco-Commissariatet, då
Banco-Utskottets Utlåtande 1V:0 64• 3
raan vid denna Riksdag vöre betänkt att
förenkla göromålen uti Bankens administration
, hvarigenom Commissarierne erhölle
bättre tillfälle och mera ledighet än förr
till ifrågavarande befattning.
Herr Leffler har förmält sig vara, genom
egen erfarenhet af dylika förhållanden,
öfvertygad om behofvet af en person, som
vore i stånd att med sin oafbrutna uppmärksamhet
följa de brister, hvilka å Baneohusen
kunde förete sig, och att den anslagna
Lönen icke eller vore för stor; hvaremot,
i fråga om serskildt anslag af 4° R:dr i
månaden vid större byggnads-företag, anmärkes,
att, då aflönings-beloppet vore på
förhand kändt, sådant skulle kunna föranleda
till längre tidsutdrägt med arbetet; hvarföre
lämpligare ansetts, det Banco-Styrelsen
måtte få sig uppdraget att bevilja en discretion
till den biträdande personen, allt efter
hans möda och skicklighet.
Herr Langenberg har yttrat: att då, enligt
hvad af Bankens Räkenskaper står att
inhemta, dess Byggnader och Reparationer
kostat mycket, vore väl att förmoda, det
Banco-husen nu borde vara i det skick, att
de ej skulle så snart behöfva någon större
reparation; men då likväl motsattsen blifvit
vitsordad, så ansåges ej något vara att på
-
Banco-Utskottels Utlåtande N.-o 64-
minna emot arfvode till en Bj^ggmästare för
biträdet dervid, doek att det icke borde,
såsom årlig Lön på Stat, uppföras, utan få
ankomma på Fullmägtige att, då sådant
pröfvas nödigt, en dylik utgift bevilja; —
och hvad anginge den dagliga tillsynen öfver
husens beskaffenhet, så vore det väl
liufvudsakligast taken, sorn béhöfde efterses,
hvilket syntes kunna af Bankens Vaktmästare
verkställas.
Herrar Monthan och Helsin gins hafva,
med åberopande och närmare utvecklande af
skälen och grunderna för Utskottets förslag,
tillstyrkt bifall å Memorialet.
Med afseende å erinringarne, torde Utskottet
få nämna, att vid de betydliga dels
nybyggnads-, dels reparatiöhs-arbeten , som
verkställdes under åren iSiG—1822 med
en kostnad, af icke mindre än 190,000 R:dr,
enligt hvad Revisions-Berättelsen för år 1822
omförmäler, var öfverinseende! anförtrodt
åt en af de härvarande utmark lare Arcliitccter,
hvilken, för ett årligt arfvode af 400
R:dr Banco, egentligen befattade sig med
ritningars uppgörande och ordnandet af det
hela, hvaremot detailerne ombesörjdes och
controllerades af Revisions -Commissarie» ,
biträdd af en Vaktbetjent eller så kallad
Pådrifvare, samt alla utgifter, mot redo
-
Bunco-Utskotldls Utlåtande N.o G4- 5
visning, anordnades med Commissariatets
samfälda deltagande. Arbetet, salunda administreradt,
gick långsamt och Lief dyrt;
äfvensom dess beskaffenhet på det hela ej
funnits serdeles nöjaktig, hvilket nu efteråt än
ytterligare visat sig uti det redan inträffade
behofvet af bedarö fre bjelklagets förnyande.
(Se banco-Utsk. Mern. N:o 35.)
En af de förnämsta orsakerna både till
dyrheten och sjelfva arbetets brister ansåg
man ligga deruti, att ingen sådan person
blifvit anställd, som med behörig sak-kännedom
kunde följa och controllera alla detailer
, så i afseende på dagsverkens antal
och användande, som sjelfva verkställigheten
och utförs-sättet af de planer, Architecten
uppfattat och meddelt.
Då nybyggnads-arbetets fullbordande,
från och med år i8a3, ställdes under serskild
administration af 3:ne Bankens Embetsman,
vidtogs derföre ock genast, i förening dermed
, den åtgärd, att i den ofvannämnde
Arcliitectens ställe, af hvilken vidare biträde
då fanns umbärligt, antaga en Conducteur,
hvars befattning ej stannade vid allmännare
dispositioner och ritningars uppgörande,
utan egentligen giek derpå ut, att
föra noggranna och fullständiga Dagsverksoch
Material-anteckningar, samt med vandt
6 Banco-Utskotlets Utlåtande N.-o 64•
och säkert öga följ^ och controllera arbetets
utförande äfven i dess minsta delar; och
blef denna anstalt på ett tillfredsställande
sätt rättfärdigad genom sakens utgång. (Se
Banco-Utsk. Mern. N:o 34-)
Med samme Conducteur, hvars pålitlighet
och skicklighet blifvit under dess omförmälda
befattning pröfvad, hafva BancoFullmägtige
senast, vid slutet af år 1827,
på obestämd tid afslutat det i Utskottets
förra Memorial omnämnda Contract, hvilket
i afskrift härjemte åtföljer,
Innehållet visar, att hvad dermed varit
önskadt och åsyftadt, i fråga om Husens besigtigande
m. m., icke lärer kunna tillbörligen
uppfyllas af Bankens Embetsmän, och
ännu mindre af dess Yaktbetjente; samt att,
i fråga om verkliga Byggnads- och Reparations-arbeten,
en så oafbruten daglig handläggning
och tillsyn, som af Conducteur en
fordras, svårligen torde kunna gratificationsvis
ersättas, elier annorlunda än efter visst
beting blifva att tillgå,
Hvad betalnings-vilkoren beträffar, så
enär en person, som förenar den till ritningars
uppgörande erforderliga sak-kännedom
med practisk erfarenhet och öfning i snart
sagdt alla delar af Byggnads-yrket, lemnar
Banco-Utskotlcts Utlåtande N.o 6/j..
7
sitt dagliga biträde mot ungefärligen samma
pris som en Murare- eller TimmermansVerkgesäll,
synes dervid ej med skäl kunna
något erinras.
Det är med afseende egentligen härå,
och för att emot ett godtyckligt ökande af
anspråken må finnas en motvigt i säkerheten
om en viss och fortfarande årlig inkomst
på Bankens Stat, som Banco-Fullmägtige
önskat, att det i Contractef betingade årsarfvode
måtte å Stat uppföras, dock utan
att bestämdt och ovilkorligen blifva vid viss
person fästadt. Saken kan ej anses vara af
någon serdeles vigt, helst ändamålen hittills
vunnits och åtminstone för någon tid fortfarande
vinnas genom det ingångna Contractet.
Men då Banco-Utskottet hyser den oförändrade
öfvertygelse, att antagandet af dess
förslag skulle i det hela medföra gagn och
besparing för Banco-Verk et, och då 2:ne
Riks-Stånd redan deråt lemnat deras bifall,
anser Banco-Utskottet sig höra vid den i
Memorialet N:o 33 gifna slutliga tillstyrkan
förblifva; med hemställan huruvida icke,
på grund af de nu ytterligare utredde
omständigheter, Yälloll.
Borgare-Ståndet skulle finna skäl
att uti Ridderskapets och Adelns
8 : Bil. till Banco-Utskottets Uti■ N.-o 6/f..
samt Preste-Ståndets häröfver fat-,
tade beslut instämma.
Stockholm den ii Julii 1829,
Contract med den byggnads-kunnige
Person, som, under benämning af Bankens
Conducteur , bör hafva inseende å Bancohusen,
samt gå Banco-Styrelsen tillhanda
i hvad som rörer Bankens Byggnader och
Reparationer.
Conducteuren åligger:
CT'
1:0 att genast vid tillträdet af sin befattning
taga noga kännedom om bägge
Banco-husens construction, Eldstäder och
deras Rök-gångar, Skiljo-väggar, igenmurade
Skorstens-pipor, Dörrar eller Fenster,
Vatten-uppfordrings-Verket, Vatten-reservoirerne
och hvad i öfrigt till Bankens
Brand-anstalter hörer, för att vid påkommande
behof, utan omgång och tidsutdrägt,
kunna meddela de upplysningar, som i detta
afseende erfordras;
2:0 att fyra gångor om året, minst
åtta dagar före den tid, då löne-qvartalen
till Banco-Staten utbetalas, verkställa en
Bil. till Banco-Utskottcts TJtl. IV.-o 6 f.
noga besigtning å Bankens tvänne lilis, så
ut- som invändigt, samt deröfver upprätta
och till Revisions-Commissarien genast aflemna
ett ordentligt Besigtnings - Instrument,
hvaruti alla Bristfälligheter noga antecknas,
samt de, hvilkas iståndsältande
icke tåla uppskof, serskildt utmärkas;
3:o att hafva nogrann tillsyn å den i
Banco-Archivi-huset inrättade Sedel-förbrännings-ugnen,
samt, genast efter hvarje Sedel-förbränning,
med serdeles uppmärksamhet
granska och öfverse densamma jemte
den derifrån uppgående skorstens-pipa,
och, efter föregången anmälan hos RevisionsCommissarien,
straxt foga anstalt om de
yppade bristfäliigheternes iståndsättande,
till förekommande af Eldsvåda och äfventyr
för Elden ;
4:o att, vid uppkommande Eldsvåda
inom Stockholms tullar, genast infinna sig
i Banken, och, i händelse Elden är lös inom
Banco-husen, eller i deras grannskap,
med ordning, drift och skyndsamhet fullgöra
hvad genom det blifvande BrandReglementet
varder Conducteuren ålagdt,
och högste Befälhafvaren öfver Bankens
Brand-anstalter, eller dennes Vicarius, honom
anbefaller;
jo Bil- till Banco-Utskottels Uti. N.o 64•
5:o att biträda Revisions-Commissarien,
eller hvilken annan Ledamot af BancoStyrelsen,
som det äskar, med besigtningar,
råd och upplysningar i allt hvad med
Bankens Byggnads - väsende häfver gemenskap;
6:0
att vårda och ansvara för Bankens,
förråd af Byggnads-materialier, af hvad
namn och beskaffenhet de vara må, och vid
hvarje års utgång, samt deremellan, så ofta
det påfordras, ordentligen redogöra förbehåll
ningarne genom det så kallade Material-sammandraget,
som a Aemnäs till Revisions-Commissarien;
börande vid större
Reparationer och Byggnader en sådan redogörelse
afgifvas för hvarje månad; och
7:0 att hafva, tillsyn öfver alla sådana
reparationer, förändringar eller inredningar,
af hvad namn de vara må, å och
uti Bankens bägge hus, som antingen kunna
hänföras till deras årliga underhåll, eller
icke erfordra mer än tre arbetare af
ett och samma yrke eller handtverk, handtlangare
deruti icke inbegripne ; att dervid
föra ordentliga och rediga Journaler, som
utvisa åtgången af materialier och dagsverken,
samt huru mycket hvarje dag blifvit
uträttadt; att ordna och påskynda arbetenas
jemna och ändamåls-enliga fortgång;
Bil. till Banco-Utskottets Uti. N.-o 64• Ic
att biträda med. anskaffande af dugliga arbetare
och handtverkare, vid betings uppgörande
med dem, och upphandling af nödige
Byggnads-materialier, för hvilkas godhet
och användbarhet Conducteuren bör
ansvara, samt slutligen, att. med sin påskrift
verificera rigtigheten af alla med
Bankens Byggnader och Reparationer gemenskap
egande räkningar.
Ifrån hvad sålunda genom denna punkt
i allmänhet är stadgadt, kommer undantag
att ega rum endast i den händelse, att serskilda
omständigheter eller ändamål kunna
föranleda till serskilda förordnanden
för tillfället.
Emot fullgörandet af de här ofvan utstakade
skyldigheter, eger Conducteuren
att af Bankens medel uppbära ett årligt
arfvode af Tre Hundrade Riksdaler Banco,
som qvartaliter utbetalas med Sjuttiofem
Riksdaler i qvartalet, på samma gång som
öfrige, utöfver stat utgående qvartals-arfvoden,
med vilkor, attBesigtnings-Instrumentet
för samma qvartal förut blifvit i föreskrifven
ordning aflemnadt; hvarjemte Conducteuren
har att af Banken undfå värdet af
2tne lisp. Talg-dLjus efter fastställt pris,
samt nödige Skrif-materialier, enligt den
Stat, som derå kommer att upprättas.
i2 Bil. till Banco-Vtsköllets XJtl. N.-o 64.
Vid förefallande större byggnader eller
reparationer, vid hvilka Conducteurea
äfven är förbunden biträda och hvarmed
förstås alla sådana, tili hvilka erfordras
fyra arbetare och derutöfver af ett och
samma yrke eller bandtverk, utom handtlangare,
undfår Conducteuren, mot fullgörande
af hvad i ^:de punkten här ofvan är
honom ålagdt, i afseende på smärre byggnader
och reparationer, samt för räkenskapernes
afslutande, utom det fastställda årliga
arfvodet, Fyratio Riksdaler Banco i
månaden, så länge arbetet påstår och i
frenne veckor derefter, då dertill varit använde
ifrån och med fyra till och med tio
arbetare af samma yrke eller handtverk,
utom handtlangare, men i sex veckor, om
arbetet varit af den omfattning, alt det efter
nyssnämnde beräkning erfordrat mer
än tio arbetare.
Banco-Utskottets Utlåtande N.o 65. i3
N:o (>5.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 Julii 1829,
Utlåtande, med anledning af de
hos irenne Riks-Sländ gjorda
Anmärkningar vid Utskottets
Memorial N:o oc), angående nå*
gra förändringar och närmare
bestämmatiden af grunderne och
vilkoren Jör Assignering på
Banken.
Berörde Memorial, som af Hedervärda
Bonde-Ståndet, under d. i3 förlidne April,
blifvit bifallet, är deremot från de öfrige
trenne Riks-Stånden, den 9 och \\ i samma
månad, återremitteradt, med åtföljande
anmärkningar, af hvilka de fleste, enligt
samma åsigter, som uti en vid Memorialet
bifogad Reservation af Herr Presidenten
m. m. G. Poppius blifvit framställda,
innefatta: att, då rättigheten att assignera
på Banken är allmänheten medgifven för
att lätta rörelsen i Landet, det föreslagna
Lag-stadgandet icke torde vara lämpligt
att antaga; att förlusten af en Credit, sorn
för hvar menniska är så dyrbar, vore för
i4 Banco-Vtskotlcts Utlåtande N.-o 65.
liårdt straff för en så ringa förseelse, som
den, hvarigenom Cassation på en dag kunde
drabba 3:ne Assignationer, hvilkas sammanräknade
belopp skulle kunna utgöra
blott den obetydliga summan af 60 R:dr;
att då, under l\j.o år, missbruken med ÖfverAssignering
varit så få, att de icke ens förtjena
nämnas, syntes behofvet ej påkalla
någon skärpning af Lagen, utan vore det
deremot vådligt att stadga en sådan, hvilken
till sina följder kunde blifva ganska
menlig för vårt Land, redan förut nog betungadt
genom inskränkt Credit-rörelse och
dåliga mynt-förhållanden; att man väl kunde
låta bero vid den tydning Konungens
Högsta Domstol i detta afseende gåfve åt
nuvarande författningar, i anledning af den
Rättegång, som, angående deras rätta förstånd,
blifvit anhängig gjord ; attden strängare
lagen icke gåfve någon större säkerhet,
emedan Allmänheten kunde vara tio
gånger bedragen, innan öfver-assigneringen
i Banken upptäcktes och kungjordes ; och
det således i allt fall blefve en möjlighet
att assignationernes Innehafvare för dem
icke erhölle någon valuta; att man ej borde
uppträda såsom Förmyndare för Allmänheten,
utan låta den sköta sig sjelf, då förmodligen
ingen skulle emottaga någon assignation
utan att känna vederhäftigheten
hos Utgifvaren; alt det förslag till Lag
-
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 65. iS
■stadgande, som i i och 2 ptinkterne af Utskottets
Memorial blifvit framställdt, vore
afvikande från den bestraffnings-princip ,
som Lagen i allmänhet antagit, enär det
innehölle, att bestraffning för itererad förseelse
skulle tillämpas, innan följderne af
förseelsen första gången drabbat den felande,
eller samma förseelse ens kommit till
bans kunskap; samt då, oaktadt lemnad
rättighet att ett gifvet beslut öfverklaga,
samma öfverklagade beslut likväl skulle gå
i verkställighet, och fÖrrnonen af en vinnande
ändring sålunda vara i förväg omintetgjord;
att åtminstone sä långt uppskof
med kungörandet borde medgifvas, att assignations-utgilvaren
på längre eller kortare
afstånd kunde inhemta kunskap om den
begångna försummelsen; dock så, att äfven,
om, efter först erhållen underrättelse, allt
ställdes i ordning, böter ändå ej undvekos
m. m.
I anledning af hvad sålunda hufvudsakligast
blifvit anfördt och erinradt, får
Banco-Utskottet först nämna, att, i fråga om
skedd tillämpning af de nu gällande Författningar,
Kongl. Maj:t, uti Nådig Dom af
den i3förlidne April, godkänt den tolkningsgrund,
som af Banco-Styrelsen blifvit följd,
nemligen: att med uttrycket 3:ne serskilda
q äng er vore att förstå 3:ne serskilda dagar,
i6 Banco-Vtskottets Utlåtande N.o 65.
då verkställd Cassation kunnat, förmedelst
penninge-insättning, till räkningens behöriga
förstärkande, deremellan förekommas.
Hvad åter vidkommer de grunder och
vilkor, som, i afseende å assigneringar på
Banken, för framtiden må bestämmas, så bör
Banco-Utskottet ej lemna obemäldt, att, så
vida förtroendet till enskildes invisniilgar
på Banken skall kunlla i längden underhållas
och befästas, hvartill det just varit Utskottets
önskan och syftemål att genom dess
förslag medverka, första vilkoret derföre
otvifvelaktigt måste vara , att sådana missbruk
och bedrägerier, som i dylik väg kunna
försökas, ej få opåtaldt fortsättas, och att
inga formaliteter eller invändningar må kunna
göra om intet det billiga anspråk allmänheten
hos ett Verk, sådant som Banken,
bör ega, att cj undandragas tidig kännedom
om dylika på dess rätt och säkerhet omedelbart
inverkande förhållanden; att föröfrigt
det kungörande i Tidningarne, hvarom
fråga uppstått, ej innefattar annat eller
mera, än hvad hvarje enskild kan, utan någon
betänklighet och utan behof af någon föregången
varning, tillåta sig, i händelse invisningar
utan egande fond skulle på honom
utställas; och slutligen, att Banco-Utskottets
förslag, enligt hvilket en persons utfärdade
Assigna tioner
Banco-Utskotlcts Utlåtande N.o 65. ] 7
Assignationer skulle kunna, äfven utöfver
trenne gånger, blifva underkastade cassation,
utan att han derigenom för alltid förlorade
sin Assignerings-rätt, så vida han nemligen
hvarje gång, genom penninge-insättning inom
24 timmar, låter förse sin räkning med behöfliga
tillgångar, torde onekligen befinnas
vara i detta hänseende mindre strängt, än
det hittills gällande stadgandet, som förutsätter
assignerings-rättighetens ovilkorliga
upphörande, efter det Assignationerna blifvit
3:ne serskilda gånger casserade.
I betraktande af dessa omständigheter
har Banco-Utskottct
ej funnit skäl att frånträda hvad
Utskottet , uti dess Memorial N:o
39, i fråga om vil koren för Assignering
på Banken, föreslagit;
och öfverlemna)- härigenom samma
förslag ytterligare till Rikets Ständers
upplysta pröfning och afgörande.
Stockholm den 11 Julii 1829.
Bih. till Riks. St. Prot. 182S, 1829. 6:te Sami, 2 B. 2
3:i!je Häftet.
Banco-Utskottets Utlåtande iV.-o 66-
N:o 66.
Ankom till Exped.-Utsk. den i5 Julii itfofl.
Utlåtande, med ättledning af
anmärkt}ingär frun T'(illofl.
Borgare-Ståndet, vid B an naij
tskottets Betänkande JV:o 44*
angående grunderna för återbetalning
af det till Götheborgs
Stad utgifna BancoLån,
Enligt ingånget Protocolls-Uldrag från Välloflige
Borgare-Ståndet af den 4 förlidne
Junii hafva, vid föredragning af det ifrågavarande
Betänkandet, sådana erinringar förekommit
, som till återremiss föranledt.
Dessa innefatta egentligen: att, då Götheborgs
Stads Fullmägtige hos Rikets Ständer
anhöllo att få återgälda Stadens återstående
skuld till Banken af 100,000 R:dr på det
sätt, som i8a3 års Ständer uti andra alternativet
medgåfvo, sådant skett under den
Banco-Utskoltets Utlåtande N.o 66. ig
förutsättning, alt denna återstod skulle få
anses såsom ett nytt Lån; men att Utskottet
ej så förstått eller fattat meningen då,
vid dess medgifvande för Staden att få begagna
detta andra alternativ, blifvit, såsom
vilkor, fästadt, att 14,000 R:dr borde årligen
inbetalas, hvarigenom det förut stadgade
vilkor af 7 procent uppsattes till 14
procent i förhållande till omförmälde 100,000
R:dr. Deremot och då Staden från sista
Riksdag liqviderat med Banken på helt andra
grunder, syntes en deruti medgifven
förändring icke böra annorlunda betraktas
än såsom en till ett nytt lån hörande ny
afhandling, eller ock, i fall den princip
skulle stå fast, att 7 procent af primitiva
Lånesurnman borde årligen inbetalas, saken
återgå till det skick, uti hvilket den var
när vilkoren först bestämdes, och Staden
således i och genom betalnings-tidens förlängning
få sig tillgodoberäknadt hvad den
under sislförflutna fem åren betalt utöfver
7 procent. Och har, till stöd för ett sådant
beräknings-sutt, vidare blifvit anfördt, dels
att Bankens säkerhet förblefve oförändrad,
hvarigenom Tnteckningarne uppginge till nära
tredubbelt mot nu återstående lånesumrnan;
och dels att den förmon, som för
Götheborgs Stad varit åsyftad, eljest blefve
alltför ringa, och blott den, att Staden fin
-
ao Banco-TJtskottets Utlåtande N.o 66.
ge behållla Länet 3 å 4 år längre än första
alternativet innebär.
Såsom svar härå, får Banco-Utskottet
vördsamt meddela: att, då Utskottet funnit
sig böra föreslå Rikets Ständer, att valet
emellan de tvänne alternativ, somvidi823
års Riksdag bestämdes för återbetalning af
Götheborgs Stads Lån, måtte än vidare lemnäs
öppet, nemligen, att antingen hädanefter
hvarje år afbetala 20,000 R:dr jemte
ränta, eller ock, i fall ny skuldförbindelse,
efter fastställdt formnlaire, afgåfves, erlägga
i4»ooo R:dr årligen i ett för allt, uti både
capital-afbetalning och ränta,
kan Utskottet, som i öfrigt här
får åberopa hvad dess Betänkande,
N:o 5c , i fråga om FastighetsLåne-omsättningar
(pag. 47) innehåller,
fastmindre tillstyrka det nu
föreslagna eller något annat nytt
beräknings-sätt, som dess Betänkande
N:o 44 blifvit under den 4.
g, och i5 Junii af 3:ne Riks-Stånd
bifallet,
Beträffande skillnaden emellan båda betalnings-grunderna,
får Utskottet, efter gjordt
öfverslag, upplysa, att de af Götheborgs
Banco-UIskottets Utlåtande N.o 66. 21
Stads Lån återstående 100,000 R:dr skulle
blifva fullt betalde år i833, om inbetalningarne
framgent, såsom under sistförflutna
5 åren, enligt första alternativet fortsattes;
men eljest icke förr än år 183>7, hvaremot
räntorna i förra händelsen inskränkte
sig till 15,ooo R:dr i ett för allt, men i
den senare uppginge till 26 å 27,000 R:dr.
Stockholm den 11 Julii 1829.
STOCKHOLM, tryckt i EcusTEiNSK\Tryckeriet, iSag.
,
t
Batico-Utskottets Utlåtande N.-ö CJ. i
N:o 67.
Ankom till EKp.-Utsk. den 3o Julii 1829.
Utlåtande, med anledning af 2:né
Riks-Ständs Anmärkningar vid
Utskottets Betänkande j N:o
om rättighet att i Rikets
Ständers Bank belåna Tack*
jern.
JÖetänkandet, sorn af Högvördige Preste*
Ståndet den 15:de, och af Hedervärda Bonde*
Ståndet den ^:de nästlidne Junii, blifvit
bifallet, är, under sistnämnde dag, återre*
mitteradt från Ilögloflige Ridderskapet och
Adeln samt Yälloflige Borgare-Slåndet.i
Dervid har hufvudsakligen blifvit an»
märktt att, genom tillstyrkande af en nästan
obegränsad lånrättighet å Tackjern, liggan*
de på hvilken våg sorn helst, utan åtskillnad
emellan Stapelstads* och Uppstads»
våg, Utskottet afvikit från den hittills an*
tagna grundsatts, att Export-varor voro de,
Bih. till Rik». St, Prot. 1828 1829. 6:te Sami. 2 B. i,
4-de Hå/tet.
3 Banco-Utskottets Utlåtande N.o Gj.
som af Banken borde belånas, på det en
tillfällig stagnation icke må tvinga Exporteuren
alt sälja till vanpris; att en dylik
afvikelse blelve lill sin verkan skadlig, och
föranledande till en strid i inleressen Medborgare
emellan; att Tackjern, om man undantager
Gjutgods, är endast en rudimaterie
för Stångjerns-till verkningen ; att belåning
på ett dylikt Rå-ämne strider mot
all princip, då lån endast böra meddelas
på en förädlad vara; att behofvet af rudijnaterien,
jemfördt med tillgången derå,
utgör det enda och rätta correctivet mot
prejeri-försök å ena eller andra sidan; att
en medgifven lånrättighet, långt ifrån att
gagna Bergsmannen, skulle i längden skada
honom genom uppmuntran till en större
production, än som af behof och åtgång
påkallas, hvarigenom priset i längden måste
nedtvingas; att, örn afsigten vore att
understödja Bergsmannen i dess handel
med Köpmannen, lomme äfven detta att
förfelas, då det säkerligen vore af Köpmannen,
som lånrättigheten mest blefve begagnad;
att, om, allt detta oaktadt, belåning
af Tackjern ansåges böra ega rum, om tankan
för Bankens trygghet fordrade, att den
inskränktes blott till Tackjern på Stapelstads-våg,
emedan säkerheten på Uppstädernas
vågar är ingen, helst Magislraterne
derstädes skola afsagt sig det ansvar för
Éanco-Utskottets Utlåtande N.-o 6~J. 3
Vågförda effecter, som Magistrater i Stapelstäderna
hafva sig ålagt; att allt i Banken
pantsatt Stångjern, före Uppvägningen,
hesigtigas och vräkes, samt omlindas med
snöre och förseglas, till säkerhet mot förskingring,
hvilket ej kan ega rum med
Tackjern, o. s. v. (Herr Tham,; PF.^ltert
Lefrerij P-U) Herr Hamrttarhjelirij
Att de skäl, som föranledde Rikets
Ständer, åren 1818 och 1823, att afslå belåning
af Tackjern, ej upphört att vara
gällande, Utan ännu vore i allmänhet tillämplige;
att Tack jernspriset väl mycket
varierat, till och med från 6 till i3 R:dr,
inom korrt tid, men nu, under en lång
följd af år, i allmänhet varit högre än
det bordt vara, i förhållande lill Slångjerns-prlsen,
så att anledning ej vöre att,
genom belåningsrätt, ytterligare höja Tackjernets
pris; att den ifrågavarande belåningen
emedlertid visserligen kunde till
nästa Riksdag medgifvas af aktning för
Bonde-Ståndet, hvaribland många betrakta
densamma som serdeles vigtig och förmonlig;
men att förmodligen ganska få
Bergsmän torde komma att begagna samma
rättighet, som deremot egentligast blefve
gagnelig för Handlande i Bergs- och Stapelstäderna;
att, hvad de af Utskottet föreslagna
verkställighets-åtgärderna beträf
-
4 Banco-Utskotlets Utlåtande IV.-o Gj.
far, giltigt skäl saknas, hvarföre icke ett
visst belånings-pris må gälla för allt Tackjern,
oaktadt prisenas varierande beskaffenhet,
helst betydliga skiljaktigheter i priset
äfven inträffa med Stångjernet, som likafullt
belånas efler dess medelpris öfver
hufvud; att antagandet af Kammar- och
Bergs-Collegiernas tionde-pris å de serskilda
Bergslagernas tillverkningar, såsom
grund för belåningen, skulle kunna leda till
förlust för Banken, då dessa pris ofta
sättas tämmeligen höga; att af det lånevärde,
som bestämmes för Stångjern, syntes
vara en lämpligare utlåningsgruud, helst
om lånrättigheten för Tackjern på Stapelstads-våg
blefve i ä R:dr högre på
Skeppundet, än för det, som å Uppstadsvåg
finnes liggande. (Herr Ekerman.)
Att, å ena sidan, förluster å panten vore
att befara, enär försäljningspriset ofta
understiger tionde-priset, och sådant någon
gång i den mon, att de förhållit sig
som 8 till io; samt, å den andra, att en
lånetid af nio månader vore för korrt, enär
omsättning ej är medgifven. (Herr Alund?)
Herrar von Hartmansdorff\ Monthanj
Croniusj HelsingiuSj Noreus och Langenberg
hafva tillstyrkt bifall å Utskottets Be
-
Banco- Ut s koItc ts Utlåtande N.o 6~j. 5
tänkande, och närmare utvecklat grunderna
för detsamma.
Banco-Utskotlet tror, för dess del, att,
sedan begagnandet af Tackjern till hvarjehanda
betydligare gjutnings-arbeten blifvit
till den grad ökadt och utvidgadt, sorn.
under senare åren skett, och sedan en fri
handel med denna vara är i allmänhet inom
landet medgifven, densamma icke vidare
lärer kunna betraktas såsom blott rudimaterie
för Stångjerns-tillverkningen, och
behofvel och förbrukningen deraf ensamt
beroende på denna handtering. Sådant hade
likväl förhållandet förut i det närmaste
varit, och Utskottets gifna yttrande, att de
vid förra Riksdagar anförda skäl mot Tackjerns-belånirig
icke nu kunde i allo tillämpas,
stödjer sig egentligen på denna
■märkliga olikhet. I fall en medgifven lånrättighet
å Tackjern skulle kunna verka
till en större production, än som med varans
bibehållande vid jemnt pris låter sig
förena, så tyckes, utål samma lånrättighet,
ej tillika kunna befaras prisets öfverdrifna
höjande, lill olägenhet för Stångjerns-tillverkningen;
utan synes det troligast, att
belånings-utvägen, i förening med Tackjerns-tillverkarnes
omtanka för egen fördel,
just lomme att innebära en motvigt
mot båda dessa ytterligheter. Det förhål»
6 Banco-UIskottets Utlåtande N.-o 6j.
lande, att länrättigheten mera begagnas af
Köpmannen än Tillverkaren sjelf, inträffar
likaledes med Stångjern, men minskar, utan
tvifvel, ej anstaltens ga g Helighet för Producent
ten, emedan en åt Afnämare eller Förlags,
män medgifven förmon, omedelbart och naturligen
, inverkar på köpe. och förlags,
vilkoren, Denna fördel för Producenten
skulle deremot, efter Utskottets åsigt, sna.
rast gå förlorad genom lån-anstaltens in.
skränkning blott till Stapelstads-vågarna,
hvarigenom i Öfrigt lån-rättigheten på det
hela föga egde rum mera än till namnet;
peli en betydligare skillnad i vilkoren för
Stapel- oqh Uppstäder vöre, ehuru i min.
dre grad, af en lika verkan, Hvad Magi.
strå ternus ansvarighet vidkommer, så synes
väl af Kongl. Förklaringen den I2janua.
rii iySy, (Uanco.Förordningen, pag. 207),
att framställningar från Borgare-Ståndet
blifvit gjorda om Magistraternas frikallande
från ansvar för Jern-effecter , liggande
å våg, hvilka i Banken belånas; men att
Kongl. Majit dertill ej lemnat dess sam.
tycke; och är det endast, under förutsät.
tande af en lika ansvarighet, äfven hvad
det å våg liggande Tackjernet beträffar,
som belånings-rättighet derå blifvit utaf
Utskottet tillstyrkt; hvaremot den, för Jern.
effecler i allmänhet, föreskrifna sriörlindning
oph försegling synts Utskottet icke inue.
Banco-Utskottets Utlåtande N.-o 6j. 7
bära ilen
derå behölde fästas. I sjelfva anmärkningarna
har Utskottet funnit ett ytterligare
stöd för dess tanka, att den föreslagna belånings-grunden,
efter Kammar- och BergsCollegiernas
tionde-pris, bör kunna anses
motsvara ändamålet bättre, än om lånbeloppet
för Tackjern sattes i ett visst och giU
vet förhållande till Stångjerns-belåningen;
ty försäljnings-prisen å den ena och andra
af dessa varor förete sinsemellan vida
stone skiljaktighet, än som kan antagas
uppstå emellan Tackjernets tiondepris och
dess försäljningsvärde; och äfven det utmärkta
och mera ovanliga exempel af olikhet,
som i sistnämnda afseende finnes uppgifvet
af Herr Alund, visar, att också, i slikt
fall, något äfventyr vid en belåning till i
af tionde-priset ej med skäl bör kunna
befaras. Lånevtidens bestämmande till högst
nio månader, utan omsättning, härleder sig
dels från denna Utlånings egenskap af tillfällig
och temporaire, och dels från sjelfva
den ombytiighet i prisen å Tackjern,
som ofvan blifvit anmärkt och åberopad.
På grund af allt detta
bar Utskottet ansett sig böra för»
blifva vid dess, i Betänkandet N:o
45, gifna, och af tvänne Riks-Stånd
s
BancOrVtshotiets Utlåtande N.o 6"].
bifallna Förslag, som alltså härigenom
ytterligare öfverlemnas till
Högloflige Ridderskapets och Adelns
samt Yälloflige Borgare - Ståndets
upplysta bepröfvande.
En Ledamots Reservation åtföljer,
Stockholm den i5 Julii 1829,
Reservation
af Herr Hofmarskalken Hammarhjelm;
”Vid detta beslut får jag allenast åberopa
den reservation jag afgifvit emot Högjoltiga
Utskottets förut, rörande förslagen
om Tackjerns belåning, uflåtna Betänkande
N:o 45; och anhåller, att detta mitt yttrande
måtte få åtfölja Utlåtandet till Rikets
Ständer,’*
Panco-Utskottcts Betänkande IV.o 68, 9
N:o 68.
Antom till Exp.-Utst. den 3o Julii 182g.
Betänkande, i ättledning af Herr
B. H. Santessons Motion, otti
belånings rätt j vid Bänco-Disconten
och dess Lune-Contoir } å
Ritorr Säd i Magazin.
T
ill Banco- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten har Vällofl. BorgareStåndet,
under den 17 förlidne December,
remitterat ett af Herr B. H. Santesson ingifvet
Memorial, hvaruti han sökt visa möjligheten
deraf, att Sverige, äfven i det skick
Åkerbruket här i Landet redan befinner sig,
och ännu mera om det ytterligare upparbetas,
skall kunna göra Spannmål till en
Export-vara, deraf åtminstone Norrige ännu
i många år komme alt årligen behöfva
omkring en half million tunnor. Men då,
för Åkerbrukets framgång och deraf beroende
Export-handel med Spannmål, funnes
många hinder, såsom till ex. saknad förmåga
att, vid ymning tillgång på Säd, då
afsättningen deraf är trög, kunna vårda
och behålla Säden; brist på tork-rior, hvilka
likväl äro befunna så nyttiga, att Rege
-
lo Banco-Utskottets Betänkande N.o 68.
ringen genom uppmuntringar och understöd
sökt befrämja deras byggande; samt
äfven brist på goda och rymliga magasin
på sådana ställen i kust-orterna, hvilka
med minsta möjliga kostnad och äfventyr
erbjuda en lätt och snabb lossning och
lastning; så borde berörde olägenheter undanrödjas.
Det kraftigaste medlet till Sädes-odlingens
uppmuntrande vore emedlertid,
att för de tillfällen, då Spannmål, i
följd af saknad afsättning, komme att längre
tid blifva liggande, möjlighet bereddes att,
emot billig ränta, få densamma belåna; på
grund hvaraf, och med yttrad önskan, att
tillgång äfven kunde finnas för beviljande
af Anslag eller Låne-bidrag på vissa vilkor
lill allmänna Magazins-Byggnaders inrättning
i flere Stapelstäder, Motionairen
för närvarande inskränkt sig lill det förslag;
att Rikets Ständer, vid regleringen angående
de lättnader i Låne-väg åt Näringarne,
som innevarande Riksdag kunde komma
i fråga, mätte lemna belånings-rältighet
vid deras Discont eller Låne-Contoir å Ritorr
säd af fullgod vigtig egenskap, samt
mot elds-fara försäkrad och upplagd under
en för sådan belåning antaglig allmän vård
uti de Stapelstäder, hvilka prestera erforderligt
goda Magazin för detta ändan ål,
med anslående af serskildt nödigt Creditiv
lill nämnde belåning.
Banco-Utskottets Betänkande N;o 68. 11
Vid profningen af detta vigtiga ärende,
har Allmänna Besvärs- och OeconomieXJtskottet,
lika med Herr Santesson> insett
håde nödvändigheten och möjligheten deraf,
att Åkerbruket inom Fäderneslandet upparbetas
till den grad, att Spannmål, i stället
att från utländska orter införskrifvas,
tvärtom kunde dit afsättas och utföras; och
då till ett i Riks-asconomiskt afseende så
gagneligt ändamåls befrämjande, hufvudsakligen
skulle bidraga, om ut Jordbrukaren
bereddes tillfälle för afsättning af sin
Spannmål genom Handlandes rättighet att
få belåna Spannmål uti någon för sådant
ändamål beviljad Publik Cassa eller Inrättning,
har Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
trott sig böra tillstyrka bifall
dertill, att, uti Rikets Ständers Banco-Discont
eller Låne-Contoir, mätte få belånas
fullgod, ritorr och försäkrad Spannmål, som
ställes under allmän vård, och upplägges
uti de af Rikets Stapelstäder, hvilka, på
deras egen bekostnad, der de icke finnas,
uppbygga, inreda och underhålla tjenliga
Magazin, hvarmed tork-inrättningar böra
vara förenade; hvilken åsigt Allmänna Besvärs-
och Qeconomie-Utskotlet meddelat
Banco-Utskottet, med yttrad önskan, att,
till bestämmande af grunderna och vilkoren
för Låns beviljande, samt de för sådant
ändamål nödiga reglementariska föreskrifter,
12 Banco-Utskoltets Betänkande N.o 68.
sammanträde af båda Utskotten måtte ega
rum; men, sedan Utskotten ej funnits öfverensstämma
om hvad i sjelfva hufvudfrågnn
borde bos Rikets Ständer föreslås,
lior Allmänna Besvärs- och Oecoliomie-Ulskoltet
öfver ämnet afgifvit serskildt Betänkande,
under N:o 143,
Banco-Utskottet, som ansett egentliga
föremålet för dess åtgärd ej kunna blifva
att bedöma deli föreslagna anstaltens
nytta i Statistiskt och Oeconomiskt hänseende,
utan blott att utreda, dels huruvida
några tillgångar för en sådan ny Låne-rörelses
bedrifvande vore i Banken att påräkna,
och dels om Verkets säkerhet kunde
dervid anses förvarad, har, under sådan
synpunkt, och hvad först beträffar tillgängen,
skolat vördsamt erinra: att, så vida icke
en ellerflere af de Lån rörelser, Banken förut
bedrifvit, skulle i samma nion inskränkas,
annan utväg ej återstode, än att bärföre
tillskapa Fonder genom en direct ökning
af Bnnco-sedeLstocken, hvilket ej synes
förenligt med Rikets Ständers i allt
öfrigt ådagalagda afsigter för Mynt- och
Penninge-väsendets ordnande ; äfvensom
att Summan, hvilken härtill fordrades, ingalunda
blefve obetydlig, helst då i betraktande
tages, att äfven ansenliga Lager
af utländsk införskrifven Spannmål kunde
Banco-Utskottets Betänkande N.o 68. i3
komma i täflan med den inhemska productionen
om en sådan Låne-förmon. Ocii hvad åter
angar säkerheten j så, enär de första och
nödvändigaste förberedelserna af torkningsanstalter
samt tjenliga upplags-ställen ännu
helt och hållet saknas i de flesta orter af Riket,
skulle, efter Banco-Utskottets öfvertygelse,
belåning af Spannmål så mycket mindre
kunna beslutas och vidtagas, utan att tillskynda
Banco-Verket oundvikliga förluster,
som, äfven i den händelse, att alla förenämnde
preparativ vore i den fullkomligaste
ordning, en pant af den varierande
beskaffenhet till värde och qvalitet samt
den svårighet i afseende på vård, eftersyn
och controll, som Spannmål, ändå alltid
måste blifva ganska äfventyrlig för ett Verk,
hvars Låne-bilräden, från en enda punkt,
spridas kring hela omfånget af ett vidsträckt
Rike.
Då, af dessa skäl, Banco-XJtskottet i
sjelfva hufvudsaken ej kunnat dela Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-TJtskoltets
åsigt, att utlåning på Spannmål från Banken,
dess härvarande Discont eller LåneContoiren,
må bos Rikets Ständer tillstyrkas,
och uppgörandet af! reglementariska
föreskrifter för en dylik Låne-anstalt, vid
slikt förhållande, ej funnits erforderligt, så
har Banco-Utskoltet härigenom skolat hos
,4 Banco-Utskottets Betänkande N-o 68.
Rikets Ständer sådant vördsamligen anmäla,
med hemställan,
huruvida icke den af Herr Santesson
väckta fråga om Magazinenerad
Spannmåls belåning i Stapelstäderna
må, uti sakernas närvarande
skick, förfalla.
Stockholm den a5 Julii 1829.
Banco-' och Lag-VUkoUens Betänkande
N:o 6g.
Ankom till Esp. Utsk. den 3o Juli! iSig.
Betänkande, angående upphörande
af Bankens rättighet _, att
med egna Käromål draga sina
Vederparter från deras lagliga
Domstolar.
Wid granskningen af det Förslag, som
Banco-Fiscals-Embetet, uti dess till BancoUtskottet
afgifna Berättelse, framställt, ”att
”en sådan förklaring måtte meddelas öfver
”hittills gällande Författningar, att prof
-
1'anco-Utskottets Betänkande IV.-o Gg. 15
**«ingen af Bankens fordringar i Concurs”mål,
som göras anhängiga vid någon an”nan
Domstol, än Kongl. Majrts och Rikets
”Svea Hof-Rätt, icke må öfverlemnas till
”bernälda Kongl. Hof-Rätt, derest icke uå”gon
hufvudsaklig anmärkning mot Bankens
”fordran förekommit,” har Banco-Utskottets
uppmärksamhet blifvit väckt på de
olägenheter, hvilka för enskilda Parter, i
afseende på deras rättsförhållanden, synnerligast
i Concurs-mål, uppkomma deraf,
att Banken, äfven i de fall, då den vore
kärande, egde sitt privilegierade Forum uti
Kongl. Svea Hof-Rätt. I anledning häraf
har Banco-Utskottet funnit nödigt inhemta
Banco-Fullmägtiges utlåtande, efter Corn»
missariatets och Fiscals-Embetets hörande,
om hågra och hvilka betänkligheter, i afseende
å Bankens fördel, skäligen kunde
anses lägga hinder i vägen för till vägabringandet
af en annan sakernas ordning i
denna del , så att Banken för framtiden
blefve bibehållen vid sitt privilegierade
Forum endast då, när Banken vore svarande,
samt att Concurser behandlades i den
ordning, Lag i allmänhet bjuder, utan afseende
derå, att Banken vore en bland
Fordrings-egarne, likasom det redan tillginge
i alla fordrings-mål, som rörde BancoDisconten.
i6 Banco JJtskollels Betänkande N.-o 6g.
Lag-Utskottet har erhållit remiss af
flerfalldiga motioner om upphäfvande och
afskaffande af serskilda Domstolar eller så
kallade Fora privilegiata; hvaribland ett
Förslag af Herr Landegren, att sådana Rikets
Ständers Bank samt Riksgälds-Contoiret
rörande mål, hvilka, enligt nu gällande
serskilda Författningar, ensamt af
Kongl. Svea Hof-Rätt upptagas och prÖfvas,
må hädanefter i laglig ordning behandlas
af första Domstol i allmänhet;
och enär dessutom Motioner om BancoFörfattningarnas
granskning blifvit, från
Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Herr
Gripenstedt, Jacob, från Högvördiga PresteStåndet
af Herr Contracts-Prosten VjJahU
ström, och från Hedervärda Bonde-Ståndet
åf Riksdagsmannen Olof Mathices son, remitterade,
dels lill Banco-Utskottet allena, dels
till Banco- och Lag-Utskotten gemensamt,
så hafva Utskotten, i förening, tagit detta
mål under öfverläggning.
De yttranden, som från Bankens Myndigheter
inkommit, sammanstämma uti af*
styrkande af all inskränkning i hans privilegium,
att, antingen han kärar eller svarar,
få saken omedelbart upptagen i Svea
Hof-Rätt. De derföre andragna skälen äro
hufvudsakligen:
Att
Banco-Ulskoltets Betänkande N.-o 6g. 17
Att Banken, om han förlorade denna,
allt ifrån hans stiftelse, innehafda rättighet,
icke kunde, genom egna, af BancoStyrelsen,
efter inliemtade tillförlitliga underrättelser
om deras skicklighet och pålitlighet,
ansvarige Tjenstemän, besörja bevakandet
af sina angelägenheter vid de Domstolar,
som ligga något aflägsna från Stockholm,
enär Banken icke gerna kunde belasta
sig med så mångå Fiscaler, attdeblefvo
tillräckliga att affärdas till alla landsändar,
hvilket ock skulle leda lill en oberäknelig
aflönings-, rese- och tractamentskostnad;
utan blefve det nödvändigt att
öfverlemna denna så magtpåliggande del af
Banco-administrationen åt främmande, för
Banco-Slyrelsen okände personer, som derföre
komme att åtnjuta serskilda arfvoden.
I de flesta fall skulle Banco-Styrelscn, i
brist af annan utväg, nödgas anmoda Konungens
Befallningshafvande att utse Ombud,
som då blefve en Länsman eller högst
en Landsfiscal, hos hvilken ingen ersättning
vore att påräkna, om han antingen
af okunnighet, vårdslöshet eller i möjlig
connivence med Vederparten eller Medborgenärer
i concurser, underläte alt behörigen
iakttaga Bankens rätt eller försum
-
Bih. till Riks. St. Prot. 182S, 1829. öste Samt, 2 B. 2
3:dje Häftet.
18 B ane o-Ut skottets Betänkande TV.o Gg. '1
made dess fatalier, då likväl flera, dels innan
sista Riksdag i transport-väg utgifna
och dels från andra Verk på Banken öfverlåtna
Fastighets-lån uppginge till ao h
3oooo R:dr och derutöfver.
Att en stor kostnad skulle blifva den
oundvikliga följden af behofvet alt hålla serskilda
Ombud i alla Rättegångar utom Stockholm,
i hvilka Banken vore kärande, och
i synnerhet i de vid andra, än Stockholms
Domstolar, oftast inträffande Concurser, deri
Banken egde att fordra , hvilken kostnad
Banken, om den sjelfvilligt afsade sig en
vida mindre kostsam Rältegångs-ordning,
icke torde kunna påföra lånet, och återfordra
af Låntagaren, eller utur panten, äfven
om Bankens rätt till ersättning för låns-påkoslnader
i allmänhet varder bibehållen i
sin förra helgd.
Att den ifrågakomma förändringen skulle
orsaka långsamhet i Bankens Rättegångar,
tvärtemot Lagstiftarens afsigt, då man
med dem måste genomvandra alla instantierne,
hvarunder till och med Bankens
egna Ombud, obekante med Banco-Ordningarna
samt Bankens Räkenskaper och Handlingar,
nödgades begära uppskof från det
ena Härads- eller Lagmans-Tinget till det
andra, för att inhemta upplysningar, hvil
-
Banco-Utskotlets Betänkande N.o 6g. 19
ka, då saken föres i Svea Hof-Rätt af Bankens
Fiscal, dels icke behöfvas och dels
kunna erhållas till påföljande dagen.
Att Banken icke utan äfventyr skulle
kunna till aflägsna orter och främmande
personer öfversända Original-Handlingar af
stort värde.
Att sammansättningar, till åtkommande
af belöningar i mål rörande Sedlars ef*
terapning* förfalskning och utprångling >
möjligen skulle kunna inträffa.
Att det någon gång kunde hända* att
Banken vore ömsom kärande och svarande*
och att mål, som egde oskiljaktigt samman*
hang med hvarandra, sålunda skulle behandlas
af olika Domstolar, enär det, enligt 10
Capitlet 1 §. Rättegångs-Balkén, jemförd med
11 Capitlet 6 §. samma Balk, berodde på
den svarande Partén, om han ville vid
samma Domstol, der käro-målet blifvit an*
liängigt, göra sin gentalan gällande.
På dessa skäl, och då det ansåges va*
ra för tidigt, att göra ifrågavarande inskränkning
i Bankens domstols-pri vilegium, så
länge andra corporationer och enskilda personer
bibehöllos vid deras privilegierade
Domstolar, hade Bankens myndigheter in
-
20
Banco-VtskotteUs Betänkande N.-o 6g.
skränkt deras förslag i detta hänseende till
följande hemställanden, nemligen:
d) Af Fiscals-Embetetj det redan anförda,
att mål, rörande Bankens fordringar,
icke mätte hänskjutas till Kongl. Svea IlofRätt,
utom i de fall, då någon hufvudsaklig
anmärkning emot Bankens anspråk blifvit
gjord.
b) Af Bankens Commissariat och Fullmäktige
: att gränsen emellan en hufvudsaklig
och icke hufvudsaklig anmärkning
ofta vore svår att bestämma; och alt den
genom ett sådant stadgande skulle komma
att alltför mycket bero på Concurs-Domarens
godtfinnande, hvadan Fiscals-Embetets
Förslag ogillades, och i stället tillstyrktes
att låta saken bero vid utverkandet af en
föreskrift lill Kongl. Svea IIof-Rält, det de
till dess pröfning öfverlemnade Concursmål,
deri Banken vöre Fordrings-egare,
skulle skyndsamligen, och framför andräj
till slutligt afgörande befordras, i likhet
med hvad f.de Punkten i 1668 års Riksdagsbeslut
bjuder.
De skäl, som af Banco-Fullmägtige
blifvit anförda, till undånrödjandeafFiscalsEmbetets
ofvanupptagna Förslag, finna Utskotten
vara fullkomligt giltiga; ty så län
-
Banco-Utskottets Betänkande N.-o 6g. 21
ge Concurs-tvister, som röra Banken, skola
till Svea Hof-Rätt hänskjutas, synes det
vara klart, att någon pröfning icke kan
vid annan Domstol föregå, huruvida de anmärkningar,
som vid dessa tvister göras,
äro mer eller mindre hufvudsak liga.
Den af Commissariatet och Fullmägtige
föreslagna åtgärden, alt utverka föreskrift
till Kongl. Svea Hof-Rätt om skyndsammare
behandling af Concurs-mål, i hvilka
Banken är fordrings-egare, anse Utskotten
sig deremot icke kunna tillstyrka. Författningar
gifvas redan, genom hvilka man påbudit
all den skyndsamhet med rättegångs-målsbehandling,
hvilken synes med behörig ordning
och säkerhet vara förenlig. Ett stadgande,
att tvister? rörande Banken skulle
framför andra afgöras, vore ett ingrepp
i allmän rätt. Utskotten finna intet skäl,
hvarföre mål, med hvilka Banken ej har
att skaffa, skulle i deras lagliga gång uppehållas,
i anseende till Bankens privilegium
på serskild Domstol. Det är, efter Utskottens
tanka, redan för mycket, att Banken
eger detta privilegium i dess nu varande
utsräckning, ännu mindre kunna de
anse någon utvidgning deraf vara lämplig.
Att Bankens Domstols-privilegium är
jemnårigt med Bankens stiftelse synes in
-
33-
Banco-Utskoltets Betänkande N:o Gg.
genting bevisa, hvarken för dess rättsenlig*
het eller för dess nödvändighet. Den lid
Banken stillades, voro dylika Privilegier
mindre ovanliga. Bankens rörelse var dessutom
då inskränkt i det närmaste till Stockholms
stad oph dess omgifningar; med undantag
af några få a fia i re r, som uppgjordes
i Landsorterna. Förhållandet har sedermera
marki igen förändrat sig, och ju flera
berörings-punkterna emellan Banken och
Allmänheten blifvit, ju större måste ock
^lägenheterna kännås deraf, att Banken
kan, genom hvilka käromål sorn helst,
draga Parter, från deras lagliga Domstolar
i aflägsna orter, till Kongl. Svea Hpf-Rätt.
Enär en Bank , ehvad han tillhörer
Staten eller något mindre Samfund, icke
är något annat, än ett upplag af capital till
bedrifvande af penninge-rörelse, så bordén
i intetdera fallet vara undantagen från det
Samhälles allmänna rättsförhållanden, till
hvilket lian hörer, eller i deras rätt förfördela
dp Medborgare, till hvilkas bästa
han blifvit upprättad. Åberopandet af andra
Corporationers fortfarande Domstolsprivilegier,
såsom ett skäl för bibehållandet
af Bankens, få Utskotten mota med
den erinran, att Jurisdictions-privilegier i
allmänhet, vare sig för corporationer eller
enskilda personer, icke sträcka sig till an
-
Banco-Ulskoltti,v Betänkande N.o 6g.
dra, än de mål, i hvilka elen privilegierade
är svarande Part. Men då frågan nu icke
går derpå ut, att Banken skulle förlora rätligheten,
att endast inför Svea IIof-Rätt
sjelf svaraj utan derpå allena, att Banken
ej längre skulle ega att med egna fcä~
romål draga sina Vederparler från deras
lagliga Domstolar, lärer det ock vara påtagligt,
att ingen annan inskränkning uti
Bankens Domstols-pri vilegium för närvarande
åsyftas, än den, som fordras för att
bringa detta privilegium till likhet med
hvari vissa andra Corpoi alioner i samma hänseende
tillgodonjuta,
Hvad nyttan och nödvändigheten af
Bankens nuvarande Domstols-privilegium
beträffar, så medförer det ©tvifvelaktigt
mycken beqvämlighet för Bankens Styrelse,
att få både kära och svara i Svea HofRätt,
men denna beqvämlighet tro Utskot»
ten skäligen böra vika för andra Parters
rätt, hvilken lika otvifvelaktig! förnärmas,
då dem ej tillätes alt svara inför de Domstolar,
under hvilka de, efter allmän Lag,
lyda, och från hvilka de desto mindre böra
af någon underordnad Corporation eller
person i Samhället kunna, genom dess käromål,
skiljas, som de ej kunna det, i händelse
Kongl. Maj:t och Kronan Sjelf upjptträ-»
der såsom kärande mot dem.
24 Banco-Utskottets Betänkande N.-o 69.
De svårigheter Banken måste vidkännas,
vid utförandet af Rättegångar på aflägsna
orter, äro inga andra, än de, som åtfölja
sakens bevakande på sådana orter för Kronan,
för allmänna Verk eller Bolag eller
för enskilda personer. Dessa saker kunna,
likaså väl som Bankens, handla om mer
ärt 3o,ooo R:dr, men de måste icke dessmindre
i vanlig ordning utföras. Om Banken
begagnar sin rätt att anmoda Konungens
Befallningshafvande att utse Ombud,
och om dertill skulle begagnas samma Personer,
som till utförande af Kronans talan,
så bör Banken ej rimligen kunna göra anspråk
på säkrare eller bättre sakförare, än
dem, som för sjelfva Staten äro att tillgå.
Skulle Banken likväl anse Kronans Ombudsmän
icke vara skicklige eller pålitlige nog att
detta förtroende emottaga, så står det Banken
i hvarje serskildt fall öppet att, efter
omständigheterna, välja ett annat Ombud,
och de kostnader, som för ett sådant fordras,
skola, vid sakens slut, lika med andra
nödiga rättegångs-utgifter, till Banken
återgäldas, så vida han haft laga skäl till
sin talan. Någon inskränkning i sådant
fall uti Bankens rätt till ersättning för
Låns-påkoslnader kunna Utskotten destomindre
befara, till följe af Domstolens flyttande
närmare veder-parten, som minskningen
derigenom af hans egna rätte
-
Banco-Utskotlets Betänkande N.o 6g. 2.5
gångs-kostnader bör motsvara ökningen i
Bankens.
Utskotten bestrida icke alt inskränkningen
i Bankens Domstols-Privilegium kan
medföra mera långsamhet i en eller annan
Rättegång, än om Banken, hädanefter såsom
hittills, finge både kära och svara i Svea
IIof-Rätt; men de uppoffringar, vare sig i
lid eller annat, som äro oskiljaktiga från
sakernas allmänna och rättsenliga ordning,
måste Banken, efter Utskottens tanka, för
ordningens skull, tåla. Svårigheten för
Banken, att med tillräckliga besked och underrättelser
förse sina Ombud å aflägsna
orter, är icke större än för andra personer,
hvilka, boende i Landsorterna, nödgas
tvista med Banken i Svea Hof-Rätt. De
Original-Handlingar, som af dessa försändas
till Stockholm, kunna ock vara af lika
stort värde, som de, hvilka från Banken
afgå till Landsorterne.
Med alla andra Lagar hafva BancoFörfattningarne
det gemensamma ödet, att
kunna vid serskilda Domstolar olika tilllämpas;
men denna olägenhet i all lagskipning
måste Banken, lika med hvarje
annan rätt-sökande, fördraga, då rättelse i
Högsta Domstolen är honom lika tillgänglig.
Utskotten kunna äfven så litet deri
-
Banco- litsbol tels Betänkande N-o 6g.
från hemta något giltigt skäl för bibehåll
landel af Bankens oinskränkta Domstolar
Privilegium, som de inse hvad meningen
vänligen må vara med yttrandet om de
Sammansättningar till åtkommande af be-?
löningar i efterapnings-, förfalsknings- och
titprånglings-mål, hvilka af den ifrågakomma
inskränkningen i detta Privilegium skulle
kunna befaras, enär Kongl, Svea HofRätt
hittills icke halt någon annan grund
för sina Domslut i dylika mål, än de rånsakningar,
som derom blifvit hållna vid^under-domstolarne,
Deraf att Banken kan vara i en sak
både kärande och svarande, följer ingen
ting annat än att Bankens käromål och
svarande talan pröfvas på ett och samma
ställe. Är Banken stämd till sitt Forum,
Svea Hof-Rätt, och finner nödigt alt genstämma.
så upptages äfven gen-käromålet der;
Kärar åter Banken vid annan Domstol och
blir genstämd, så måste ock Banken foga
sig efter den allmänna Rättegångs-Ordningen,
sora fordrar att Hufvudsak och Genkäromål
skola i sammanhang utföras, för att
bunna på en gång pröfvas. Detta iakttages
för närvarande utan ringaste olägenhet,
och utan hinder af något JurisdiclionsPrivilegiuui
uti alla saker, der ömsesidiga
påståenden förekomma, hvilka med hvar
-
Banco-lJIskotte.ts Betänkande N.o Gg,
gndra hafva så nära gemenskap, att de ej
lämpligen kunna skiljas åt; ooh Banken
synes,Räfven i denna del, utan all våda, kun-*
11a lyda under gamma Bag, som andra
Parter.
På dessa grunder, och med stöd jemväl
af den erfarenhet, att ett lika vidsträckt
Privilegium ej varit behöfligt för de Rättegångar,
sorn af Bankens betydliga Discpnt-rörelse
blifvit föranledde, anse Utskotten
de af Bankens myndigheter anförda olägenheter
icke vara af den beskaffenhet,
att de böra afhålla lagstiftande magten från
vidtagande af den åtgärd, som är nödig för
att, äfven i andra Rättegångar, än dem, som
angå Discont-rörelsen, låta svarande parten
komma i åtnjutande af den rättighet, Regerings-Formens
16 §. åt en hvar försäkrar,
”att blif va dömd af den Domstol,
hvarunder han rättligen hörer och lyder.”
Utskotten få alltså vördsamt föreslå:
Att Rikets Sländers Bank väl tills vidare
må, såsom hittills, hafva sitt
Forum i Kongl. Svea Hof-Rätt, då
annan till Banken kärar, och att
följaktligen, när någon söker belöning
för upptäckt af Sedlars efterapning,
förfalskning eller utpråug
-
28 Bil. till Banco-Utskottets Bet. N.-o 6g.
ling, frågan derom äfven i samma HofRätt
skall upptagas; men att deremot
Bankens egna käromål, likasom
brottmål, de der röra Banken, utan
alt likväl innefatta åtal mot någon
af dess Tjenstemän eller Betjente,
skola behandlas och afgöras vid de
Domstolar, till hvilka sådana mål
efter Lag höra.
Hvilket dock, jemte några Ledamöters
gjorda Reservationer, underställes Rikets
Ständers upplysta bepröfvande.
Stockholm den 25 Julii 1829.
Reservationer:
Herr Helsingius: Emot upphörande
af Bankens urgamla Forum privilegiatum
reserverar jag mig på följande skäl, nemligen
:
Att jag ej kan betrakta Banken annorlunda,
än som hela Nationens egendom,
den der icke bör kunna jemföras med någon
privat person eller Corporation, då
Bil. till Banco-VtsJcottets Bet. IV.o 69-
?9
hvarje Bankens förslut måste drabba hela
Samhället.
Att alldeles ingen klagan hittills försports,
det någon, genom den Banken tillagda
rättigheten, blifvit förnärmad; och
synes den farhåga för uppehåll af Medborgenärers
rätt i Concurs-mål, som möjligen kunde
uppstå, äfven vara undanröjd, om, enligt
hvad Herrar Banco-Fullmägtige föreslagit,
det förklarande meddelas: att i dylika
mål endast verkliga tviste-frågor, angående
Bankens fordrings-anspråk, må från
Under-Domstol hänskjutas till Kongl. HofRättens
omedelbara pröfning; och att sådana
mål skola skyndsamligen, och framför
andra, derstädes till slutligt afgörande
befordras.
Att Bankens fordringar i Discont-väg,
som, i afseende på umbärligheten af serskildt
Forum, blifvit exempelvis åberopade,
ingalunda äro jemförliga med intecknade
fastighets-lån, för hvilka det i mer
än ett hänseende vore högst äfventyrligt,
att från Banken aflemna Säkerhets-handlingarna
i främmande personers händer.
Att Banken säkerligen skulle, oftare än
hittills, blifva försatt i nödvändighet att
öppna rättegångar, sedan ingenting mera
3o Bil. till Banco-Utsk ottets Bet. IV.o 6g.
afhölle den enskilda, att, äfven på de mest
lösliga grunder, dertill gifva anledning!
och slutligen:
Att förändringen nödvändigt måste på
det hela förorsaka tidsutdrägt, ökade kostnader
och ökadt besvär, lika så väl, för den
enskilde, som för Banken, ty omedelbara
följden af Rättegångars bedrifvande genom
okände Sakförare vid Rikets alla UnderDomstolar
blefve den, att Banco-Styrelsen
sällan eller aldrig kunde låta bero på sådana
Sakförares urskiljning, huruvida målet
borde, genom vad, fullföljas eller icke;
instructionen för dem måste då i allmänhet
blifva, att erlägga vade-penningar och
insända domen. Dessa penningar vore för
Banken onödigtvis förspillda, äfven om den
kunde åtnöjas med Under-Domstolens Utslag;
och, i fall åter vadet lomme attTuliföljas,
så hade Svaranden, å sin sida, hvarken
i tid eller kostnad, något vunnit derpå,
att först hafva genomgått Härads- och
Lagmans-Rätt, för att ändå slutligen sjelf,
eller genom Ombud, nödgas svara inför
närmaste Hof-Rätt.
Jag anhåller, att denna min Reservation
må i Protocollet intagas, och Betänkandet
till Rikets Ständer åtfölja.
Ti il. till Banco-Utskottets Bet. N:o 6g.
Häruti hafva förenat sig: Herr Friherre
Reuterskjöld, Herr Biskopen Doctor PFijktnan,
Herr Professoren Moren och Herr
Commerce-Rådet Cronius; äfvensom Herr
Biskopen Doctor Lundblad, Herr Biskopen
Doctor Hedrén, Herr Domprosten Holmströmj
Herr Prosten Elfström och Herr
Rådmannen Sandblad, ehuru vid Beslutet
frånvarande begärt att uti samma Reservation
få instämma.
Herr Professor Bexell: Jag kan icke
tillstyrka den, af våra nuvarande samhällsförhållanden,
visserligen icke påkallade lagförändring,
hvarigenom man lösrycker Banken
ifrån de bepröfvade Domstols-förhållanden,
hvaruti 1668 års Lagstiftare ganska
välbetänkt ställde honom, och hvilka således
med Svenska Bank-Inrättningen äro
jemnåriga.
Äfven om frågan vore att, i saknad af
en redligt sökt medelväg, antingen för
mycket eller för litet underlätta Banken i
dess functioner, och dymedelst trygga den
emot förluster, — jag skulle alldeles icke
då glömma, att Banken är Nationens dyrbara
tillhörighet, och att Bankens förluster
äro Nationens. Våra förfäder hade icke
orätt i allt. De trodde, att om, i Lagstiftnings-väg,
Staten icke lemnade Banken vis
-
3a Bil. till B ane o-Utskottets Bet. IV.o 6g.
sa, för dess vidsträckta functioner, nödiga
fördelar, så skulle den snart nog, både för
Staten och för den Enskilde, förfela det
med dess inrättning åsyftade ändamål. Jag
tror, att då man undanrödjer Bankens nuvarande
Domstols-privilegium, då man införer
Banken med alla dess rättegångsfnnctioner
inom kretsen af de föreslagna,
länge öfverklagade, oftast långsamma Domstols-förhållanden,
der äfven Lägmans-Rätterna
någon gång retarderande kasta sig i
vägen, och man, detta allt oaktadt, fordrar
en fortgående kraftyttring i Bankens functioner,
torde resultatet icke komma att sakna
all likhet med Sengångarens kraftansträngning
på snabblöparens bana Bankens
af Domstols-förhållande underlätLade
och lifvade functioner hafva, mer än en gång,
kommit det i brydsammn financiela förhållanden
Fäderneslandet till biträde. Jag vill, i
förbigående, nämna de skyndsamma undsättningar,
som, i stormiga år, lemnades under
hjelten Carl XII:s tidehvarf, och hvilka undsättningar
först upphörde med till Stockholm
ankomna depescher om slaget vid Pultava.
Om Svenska Bankens functioner i skyndsam
undsättningsväg, under en måhända mindre
brydsam tid, må den oförgätlige Carl
XI sjelf tala: ”Eftersom Kongl. Maj:t med
Nåd
Bil. till Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.o 6g. 33
Nåd förmärkt den prömptitud och villig*,
het Banken häfver förspörja låtit, enär
Rikets tjenst, häfver fordrat att gä Kongl.
Majit med ansenliga försträckningar tillhanda,
det Kongl. Majit ock i Nåder tilltror
Banken hädanefter görandes varda, så vida
Verkets vilkor tillåta kan emot nöjaktig
säkerhet om dess betalning igen, så
har Kongl. Majit beviljat Confirmation å
de Banken 1668 beviljade vilkor. Kongl.
Brefvet den 27 Junii 1675.
Bet lior ej lii t att uppfatta en fullständig
teckning, hvarken af hvad i skyndsam
undsätlningsväg Banken gjort för Staten eller
för Enskilde. De af dess större functioner,
som redan fallit inom den obevekliga Historiens
område, äro redan både välkända,
uppfattade och bedömda. De som hålla
på att falla dit in, skola en dag blifva det!
Om dem alla tror jag, att de verkligen
slått i vissa närmare eller aflägsnare förhållanden
till Bankens Domslols-Privilegium.
Då, för vederbörligt undanrödjande af
Bankens Forum Privilegiatum, man hos oss
ganska ändamålsenligt icke glömmer dess
ålderdoms-bräcklighet, dess oförenlighet
med nyare tideis fordringar och samhälls
Bih.
till Riks. St. Prot. 1828. 1829. 6:te Sami. 2 B. 3
4:de Häftet.
34 Bil. till Banco- och Lag-Utskottens Bet. JV.-o 6$.
skick, ra. ra., så uppstå likväl bredvid
Bankerne i andra Länder, med all ungdomlig
kraft, dels nja fora privilegiata, dels
äfven andra lättare och förenklade Rättegångs-banor,
på hvilka Lagstiftningarna inbjuda
Bank-functionerne att inträda. Den,
någon gång icke utan all effect, åberopade
autoritet af främmande Länders efterdöme
torde således icke utan en viss svårighet
låta hänföra sig hit.
Kejserliga Österrikiska Nalional-Banken
erhöll, genom sina Statuter 1817, ehvad
den är kärande eller svarande, sitt
lika bestämdt uttryckta, som anvisade Forum
Privilegiatum i Kejserliga Nedra Ö •
sterrikiska Landt-Rälten. Styrelsen öfver
National-Banken i Köpenhamn erhöll, enligt
Stadganderne 1818, i anseende till sitt forum,
följande föreskrift: "Tillädes sammes
paa st (t: vnin g um middelbar for v or Hojeste
Hett, hvis dom da hlifver Regien Jor
den Omsprugte posts avgörelse.” Åt andia
Banker hafva Lagstiftarne anvisat, dels
serskilde förenklande, dels äfven förkorrtade
Rättegångs-banor. Jag får härvid endast
nämna, att tvister, rörande Kejserliga
Ryska Riks-Commerce-Banken i Petersburg,
läggas omedelbarligen under Finance-Ministerns
pröfning och afgörande. Att alla
Banken i Bryssel, både å kärande och å
Bil. lill Banco- och Lag-Utskollcns Bet. JV.o 6q. 35
svarande sidan, rörande juridiska mål skola
talföras genom Gouverneurens försorg, oell
omsider , att alla Finska Banken rörande
Rättegängs-mål likaledes skola utföras genom
Gouverneurcns åtgärd och försorg.
Borttåg dessa privilegierade förhållanden,
uti hvilka Staterne ställde sina Banker
till Lagskipningen — och den derigenom
uppkommande sakernas nya ordning
skall försvagande och retarderande ingripa
uti alla Bankernas functioner. — Se här
tillämpningen på Svenska Banken serkildt.
Skiljd ifrån sitt Forum, skall han en dag,
vid alla omkring Biket spridda Domstolar,
nödgas bevaka, försvara och upprätthålla,
icke sin egen, utan Nationens egendom.
Han skall framför sig se alternativet, att
antingen öka sin stat med en egen resande
Tjenstemanna-personal, eller ook blottställd
för äfventyret af advocatur och uppskof
utlemna sina dyrbara Bevaknings- och Rättegångs-handlingar
åt för Banken främmande,
om Bankens Räkenskaper okunnige ^
och i vigtigare affairers behandling någon
gång alldeles oskicklige Krono-Betjenter;
Krono-Fogden sjelf kan ju sällan ryckas ur
sin, med göromål redan öfverhopade tjenste-bana.
Lands-Fiscals-tjensterrse böra, enligt
Rikets Höglofl. Ständers beslut, indragas.
Hvad återstår ? Jo Länsmans- och
36 Bil. till Banco- och Lag-Utskottens Bet. N.o 6g,
Fjerdingsmans-Personalen! — Och i händerna
på dessa Banco-Administratorer, på
dessa Banco-Ombudsmän, nödgas den ifrån
sitt Forum lösryckta Banken öfverlemna
en icke obetydlig del af den i Riket, efter
den nya sakernas ordning, utbredda Banco»
Administrationen!
Men hvad! säger man, Banken bör jitj
måste ju vara belåten med biträde af dem,
sorn Slaten sjelf begagnar till indrifvande
af sina medel. Jag tror det ej — och äf»
ven Staten skulle troligen dermed sjelf blifva
minst belåten. Dessa Embetsman, af
tjenstepligt delade på jlera håll , skulle
snart nog saknas allestädes. Bankens yttre
ärenden skulle lemnäs till sist, dess inre,
deraf beroende, lida, och funetionerne,
i det stora hela betraktade, snart förlora all
deras fordna takt och harmonie. Men, invänder
man, enskilde Rätt-sökande ega olägenhet
af Bankens privilegierande till visst
forum. -— Jag tror just tvärtom. Bankens
vanligen tappande, merendels betryckta, contra-parter
blifva just de, som en dag skulle
mattas och uttröttas på den för dem anvista
nya men långa rättegångs-omväg. På
en vidsträcktare och kostsammare bana,
framförde till samma slutliga mål som förr,
motas de likväl vid banans slut af större
Rättegångs - kostnader, och af en större
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N.-o 70.
förlust, af det dyrbaraste af allt — den oersättliga
tiden.
Slutligen: Man fordrar kraft af Banken.
Jag afstyrker för honom alla försvagande
medel, och tillstyrker derföre uppskof
med det föreslagna upphäfvandet af
hans närvarande Domstols-förhållanden.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande
N:o to.
i
Antom till Exp.-Utsk. d. 3o Julii 1S99.
Betänkande, angående förändring
i de hittills gällande Författningar
om förjttrands af Bankens
Fastighets-panter genom
Banco-auction.
Sedan Bankens Gommissariat af BancoFullmägtige
blifvit anmodadt att, i stallet
för de flera, till en del mindre lämpliga
Författningar, som vid Banco-auctioner uppläsas,
låta till innevarande Riksdag uppgöra
ett förslag till en enda Författning, innehållande
de omständigheter, som af speculanter
och köpare borde iakttagas, har Corn
38 Banco- och Lag-Utskottens Betänkande IV.-o 7o.
missariatet, efter det Bankens Fiscals-Embete
blifvit bordt och, jemte Utlåtande, med
sitt förslag till en sådan Författning inkommit,
till Banco-Fullmägtige afgifvit detta
Förslag till Förordning 0111 Banco-auclioner
å fast egendom.
Banco-Fullmägtige, som , efter föregången
granskning af berörde Förslag, funnit
det innehålla en sammanfattning af hvad i
flera, under olika tider utfärdade Kungörelser
blifvit stadgadt, hafva till Banco-Utskottels
vidare pröfvande detsamma öfverlemnat,
oell tillstyrkt, alt det, med vissa af
Fullmägtige nödige ansedde och i Skrifvelsen
uppgifna ändringar och rättelser, målte,
såsom en för Banco-auctioner gällande lag,
blifva antaget och utfärdadt.
Då detta ämne hos Bnnco-Utskottet förekommit,
har inom Utskottet fråga blifvit
väckt, ”om och hvilka olägenheter möjligen
”skulle förvållas derigenom, ali de för Ban”ken
enskildt gällande Författningar om inteckning,
utsökning och utmätning af Bankens
fordringar ställdes i öfverensstämmelse
med de allmänna Författningarne i dessa
"hänseenden, samt, i händelse några olägen”heter
ansågos uppkomma, hvilka serskilda
”undantag eller tillägg då skulle för Banken
'möjligen behöfvas?” Hvaröfver Banco-Ut
-
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande JY.o Jo. 3g
stöllet infordrat och emottagit Banco-Fullmägliges,
Banco-Commissariatels och FiscalsEinbetels
yttranden.
Derjemte hafva Högloft. Ridderskapet
oell Adeln, Högvördiga Preste- och Hedervärda
Bonde-Stånden remitterat, dels till
Banco-Utskottet ensamt, dels till Bancooch
Lag-Utskotten samfäldt, serskilda Motioner
af lderr Gripenstedt, Jacob, Herr
Contracts-Prosten Wahlström och Riksdagsmannen
Olof Mathiaesson, angående BancoFörfattningarnas
granskning, i anledning
hvaraf Utskotten gemensamt behandlat detta
ämne.
I svaret på Banco-Utskottets fråga, rörande
ändring i Författningarne om Bancoauclioner
å fast egendom , hafva B mcoFullmagtige,
med åberopande af deras Utlåtande
öfver Commissariatets förslag till stadga
i detta hänseende, förklarat: ”att de fun"nit
skälen för den, redan vid Förslagets
”granskning, ibland dem yttrade och med
”nyssnämnde, inom Banco-Utskottet sedermera
väckta, fråga öfverensstämmande åsigt
”om Banco-auctioners upphörande, väl grundade,
samt att, genom panters försäljning,
”under Konungens BefjllningshafvåndeS till”syn
och ansvar, fördelar skulle kunna beredas
både för Banken och för allmänhe”helen;
men att, intill dess den nya Civil
-
4o Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N:o 70.
”lagen, sora troligen kommer att omfatta
"executions-verket på det hela och således
"möjligtvis äfven hvad försäljningen af Bankens
panter rörer, hunne blifva utarbetad,
”granskad och fastställd, Fullmägtige trott,
"att det nu till antagande tillstyrkta Förelaget,
hvilket, med några nödvändiga till"lägg
och rättelser, blott vore en sammanfattning
af hvad förut om Banoo-auctioner
"funnes stadgadt, skulle tillräckligen upplysa
vederbörande, som å Banco-auctioner
"gjorde inrop, om hvad de, för sin rätts
"bevakande, i sådant afseende hade att
”iakttaga,1'
Cornmissariatet, som åberopat förflutna
tiders erfarenhet, att det stundom kan vara
vådligt för Bankens säkerhet, att anförtro
försäljningen af hans panter och uppbörden
af köpeskillingen åt Executorer i landsorterna,
har hållit före, "det Bankens rätt, att på
”egen auction låta försälja sina panter, icke
"bör alldeles upphäfvas, utan fasthellre, till
"båtnad för både Banken och dess Gälde"närer
samt Medborgenärer, bibehållas, med
”de förändringar och tillägg nuvarande tidsförhållanden
påfordra; hemställande dock,
"huruvida Banken, med åsidosättande af aila
»considerationer för pant-egaren och dennes
»'öfrige fordrings-egare, skulle inskränka begagnandet
af denna rätt endast till de hän»
Banco- och Lag-Vtskottens Betänkande N.-o 7o 4l
"cleiser, då Bankens egen fördel syntes det
"påkalla,’’
Fiscals-Embetet åter liar yttrat: ”att
”valet, som Banken eger, att antingen söka
”Executorn eller lagfara med panten, vore
"i ringa nion skiljdt från livad allmänna
”Lagen i 5 Cap. 6 §. 1 Mom. Utsöknings”Balken
och g Cap. 3 §. Jorda-Balken öf”verlemnar
åt hvarje Inteckningshafvares
”godtfinnande; att, i stället för antingen införsel
eller att skaffa sig egande-rätt, säborn
enskilde inteckningshafvare , skrider
”Banken till auction på sitt eget sätt, hvilket
utan all tvifvel vore ställdt egentligen till
”pantegarens och lians skyldemäns hästa,
”och blefve , i förening dermedgagneligt
"för Banken j blott så vida någon fördel
”kunde väntas genom åtskilliga försigtighetsmått
till vinnande af högre pris, emot
”hvad en brådstörtad utmätnings-försäljning
”vanligen lofvar; att Bankens ganska få ulinan
tags-lagar ginge ut på. Låntagarens,
”snarare än på Bankens, vinning, hvilket ock
”vöre ovedersägligen rätt, emedan den blif"vit
stiftad till Allmänhetens gagn; attalida
”i sista stunden, eller vid sjelfva klubbslaget,
”skall Banco-Styrelsen ”gifva akt derpåatt
”pant-egarens bästa må på det görligaste
”sökt blifva;” och att, örn Lagstiftningen ic"ke
förunnade en så vidsträckt, enligt sin
fyh Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N.-o 70.
”natur isolerad, Låne-inrättning några imvmuniteter,
skulle den snart förspilla sitt
”ändamål."
I Utskottens Betänkande till Rikets
Ständer, angående upphörande af Bankens
rättighet att med egna käromål draga sina
vederparter från deras lagliga Domstolar,
hafva Utskotten framlagt de skäl, hvarföre
de trott Rikets Ständers Bank både kunna
och böra ställas under Författningar, som,
mera än de hittills varande, likna dem, som
gälla för andra medborgare. Dessa skäl ega,
efter Utskottens omdöme, sin fulla tillämpning
äfven på nu förevarande fråga. Banken
har visserligen betydliga Capital intecknade
i fast egendom, men dessa äro
dock jemförelsevis ringa, då de mätas mot
sammanlagda beloppet af dem, som på fastighets-pant
äro långifna, dels af andra allmänna
Cassör och dels af enskilda personel-.
De Lagar, genom hvilka de senares säkerhet
anses tillfyllest vårdad, böra också
vara tillräckligt skyddande mot äfventyr för
Rikets Ständers Bank. Någon verklig olägenhet
för Banken sjelf deraf, att dess utsöknings-
och auetions-ärenden skulle behandlas
efter allmän Lag, har icke eller i de inkomna
yttranden kunnat ådagaläggas; och
livad Bankens Gäldenärer angår, så synes
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande N.-o 70. 4^
för dem ej vara ringaste fog till klagan, om
det förfarande i utsöknings-väg, hvilket
Banco-Styrelsen hittills för hvarje serskildt
fall kunnat vidtaga, hlifver gällande regel
för alla fall hädanefter. Derigenom att Bankens
utsöknings-åtgärder i allt ställas under
allmän Lag, undviker Styrelsen det klander
för godtycklig behandling, som ej sällan varit
spordt, och invecklas ej i obehagliga rättegångar
om köpeskillings-liqvider och köpens
derpå beroende bestånd, hvaraf ett ej
längesedan för allmänheten framdraget mål
lemnar vedermäle.
Svårigheten eller omöjligheten för Banken
att, liksom enskild man, kunna öfvertaga
panlförskrifna fastigheter såsom egare,
synes hafva föranledt den Banken medgifna
rättighet att, å sin egen auction, få försälja
fastighets-panter. Att genom pantlagfart
blifva godtgjord för fordran, intecknad
uti fast egendom, är en utväg, som,
ehuru genom Lag öppen lemnad, nu mera
sällan eller aldrig af enskilde begagnas, såsom
endast medförande omvägar och tidsutdrägt.
För Banken finna Utskotten det
också vara mest lämpligt och syftes-enligt,
att dess fordringar, mot fast pant, indi ifvås
i vanlig utsöknings-väg, öfverensstämmande
med de allmänna Forfattningarne i dessa
hänseenden; i följd hvaraf försäljning af
44 Banco- och Lag-Utskottens Betänkande IV.o 7o.
Bankens panter å dess egen auction lomme
att upphöra, och de flera nuvarande Författningar,
rörande Banco-auctioner och liqvidations-sättet,
dervid försvunne.
Utskotten, som följaktligen gilla BancoFullmägtiges
mening, att serskilda Bancoauctioner
må upphöra, kunna dock icke instämma
i Fullmägtiges tanka, att denna förändring,
hvars gagnelighet man redan insett
och erkänt, må uppskjutas i förväntan på
antagandet af en ny allmän Civil-lag, hvars
rigtighet i åtskilliga delar ännu omtvistas,
få vördsamligen föreslå:
att, med uppliäfvande af de serskilda
Författningarne angående
Banco-auctioner å fast egendom,
må förordnas, det Banco-Styrelsen,
enär stadgad inbetalning å intecknad
fordran, efter föregående anmaning,
uteblifver, eger hos Konungens
vederbörande Befallningshafvande
söka handräckning till
den intecknade fastighetens utmätning
och försäljning, på satt Lag
och Författningar i allmänhet föreskrifva;
dock att, i händelse den
utmätta fastigheten icke uppgår till
Bankens hela fordran vid första
eller andra auctionen, Banco-Sty
-
Banco- Och Lag-Utskottens Betänkande N;o jo. 45
reisen då må kunna bestämma, livar
ytterligare skeende auction skall
förrättas, antingen på Lands-Cancelliet,
eller å Tings-stället i det
Härad eller Tings-lag, hvarest egendomen
är belägen ; förblifvande
det Konungens Befallningsliafvandes
pligt, då handräckning
till fastighets utmätning af Banken
äskas, att den skyndsamt
meddela; att tillse det Bankens säkerhet
varder i allo iakttagen; och
alt, i enlighet med Kongl. Kungörelsen
den 22 December 1818,
vid dylika executiva försäljningar,
vid ansvar likaledes tillse, ej allenast
att Egendomen ej bortgår
under Bankens fordran, om hvars
belopp till Auctions-dagen tidig
uppgift dessförinnan bör, på anfordran,
från Banken meddelas, utan
ock, att Salu-bref icke utfärdas
förr, än med bevis från Banken
styrkes, att nämnde fordran
blifvit till fullo liqviderad, eller
angående Lånets omsättning på
Köparens namn med Banken öfverenskommits;
äfvensom Konungens
Befallningshafvande böra, i
de fall, då en å Bankens Fastighets-pant
utlyst executiv Auction,
46 Banco- och Lag-Utskottens Betänkande bl:o 70. ''-j
på en eller annan grund, varder
at dem inställd, med näst derefter
afgående Post, till Banken insända
Utdrag af det vid tillfället å
Lands-Cancelliet deröfver förda
Protocoll.
Hvilket dock Rikets Höglofl. Ständers
eget bepröivande vördsamt underställes.
Stockholm den 25 Julii 1829.
Rättelse.'
I Banco-Utskottets Betänkande N:o 53, pag. »48, ia:te
raden uppifrån, står: 6 veckors, läs: 6 månaders.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteiuska Tryckeriet, 1829.
Banco-Ulskottets Betänkande IV'o 71.
N:o 71.
Ankom till Exp.-Utsk. den 28 Aug. 1829.
Betänkande, i anledning af Herr
J. Gripenstedts Motion om ersättning
åt Öfver st e-Lieut atlanten
G. U. Adlerstam, för dess,
genom en rättegång med Rikets
Ständers Bank, orsakade lidande.
l)erörde Motion, sorn under d. 3o Decem
ber Förlidet,ur blifvit till Banco-Utskottet
remitterad frän Höglofiiga Ridderskapet och
Adeln, innehåller: att handlingar, genom
tryck offentliggjorda, lemnat underrättelse
om det nästan oerhörda lidande, sorn öfvergått
Öfverste-Lieutenanten G. U. Adlerstam,
i det att han, med Maka och tio Barn blifvit,
medelst åtgärder och beslut, vidtagna
af Styrelsen öfver Banco-Verket och Folkets
deröfver vakande Ombud, skiljd från sin
egendom; att Domare-magten, af Herr Adlerstam
anlitad, haft åsigter, rakt mot hvarandra
stridande, vid Lagens tillämpning,
Bill. till Riks. St. Prot. 1828. 1829. 6:te Sami. 3 B. 1
5:te Häftet.
•x Banco-Utskottcts Betänkande N-o 7r.
så att Kongl. Svea Hof-Rätt genom dess
Dom, och Kongl. Mäjrts Nedre Juslitia;-  Revision, i dess underdåniga Betänkande,
ogillat Banco-Styrelsens öfverklagade åtgärder;
men Kongl. Majt, i grund afen annan
tydning utaf just desamma Banco-Författningar,
som motiverat Hof-Rättens Beslut och
Justitias-Revisionens Utlåtande, sanctionerat
Banco-Styrelsens förfarande; att Hr Adlerstams
sista hopp, om ändring i sitt beklagansvärda
öde, hvilan de på hans hos Rikets
Ständers Justitiae-Ombudsman gjorda
begäran örn Riks-Rätt mot Högsta Domstolens
Ledamöter, äfven slagit honom felt; att
Motionairens enskilda öfvertygelse vore, det
Hr Adlerstamj — som å Banco-äuction inropat
sin egen tillhörighet, som behörigen
verkställt de honom föreskrifna inbetalningar,
hvarföre egendomen anslogs till försäljning,
som företett hos Banken sina Eganderätts-Handlingar,
som erlagt den honom affordrade
lösen för Bankens Salubref, och
sorn, medelst sin till Banco-Styrelsen inom
prsescriptions-tidens förlopp ingifna Skrift,
och de dervid fogade Handlingar, tydligen
ådagalagt, att ingen annans derunder beroende
rätt möjligen kunde blifva förnärmad,
— sålunda gjort allt hvad han rimligen bordt
och kunnat göra, samt följaktligen lidit
oskyldigt; att orsaken till allt detta måste
sökas i en bristfällig, intrasslad, högst tvä
-
Bäitco-TJtskottcis Betänkande lV.-o ^r. 3
lydig och med sunda förnuftets fordringar
alldeles icke öfverensstämmande lagstiftning;
och att således Herr Adlerstams hela olycka
ledt sitt ursprung från en förlåtligt missförstådd
Banco-Författning, vid hvars tydning
och tillämpning både Kongl .Svea HofBätt
och Konungens Nedre JustitiaxRe vision
varit med honom af lika mening. Motionairen
framställer, på grund häraf, den fråga:
hvem det tillhör att upprätta ett sådant
lidande, om icke Nationen, som stiftat den
Lag, hvarigenom en af dess medlemmar
fallit ett offer? åberopande* såsom praejudicat i
deniia väg, Rikets Ständers vid 1828 årS
Riksdag fattade beslut, till följd hvarafCasseuren
vid Stockholms Stads Auctions-verk,
Loström, återfått en mot enskildt recipisse
deponerad och af högsta Domare-magten
Banken tillerkänd summa. (Bih. till RiksStåndeiis
Prot. 1823, 6 Sami., 2 Band.,
pag. 21—a5.) Herr Ad/erstäms förluster, i
och för denna sak, hafva blifvit af Motionairen
uppskattade, och, enligt eil sedermera
jemte serskildt Memorial aflemnad förteckning
, specificerade till en sammanlagd
summa af 27,471 R:dr 39 sk. 4 r:st.
Banco, då nemligen fastigheternas rätta
värde antoges till 13,546 R:dr 18 sk., enligt
den år 1822 sist hållna Banco-värdering.
Frågan om Herr Adlerstams lidna förlust
har dessutom blifvit vidrörd, dels uti en
4 Banco-Utskottets Betänkande IV:o 71.
från Högvördiga Preste-Ståndet den 3o December
förlidet år remitterad Motion af Hr
Prosten Wahlström} oell dels uti ett från
Hedervärda Bonde-Ståndet den 27 i samma
månad remitteradt Memorial af RiksdagsFullmägtigen
Olof Mathiasson.
Dessa Remisser, sorn åsyfta granskning
och öfverseende af Bancö-Författiiingårne för
framtiden, äro af Banco- och Lag-Utskotteil
gemensamt besvarade medelst afgifna Betänkanden
N:ris 69 och 70.
Af de handlingar, som i det nu förevarande
ämnet blifvit Banco-Utskottet meddelade,
inhemtas: att Öfverste-Lieutenanten
Adlerstamj å en för Norbergska Concursmassans
räkning den i5;de December 1821
anställd auction inropat för 8,200 R:dr B:co
hemmanen Norrkärr och Strömsvik, hvari
då funnits blott t vänne intecknade skulder,
den ena utgörande 3,777 R:dr 87 sk. ^ i :st.
till Rikets Ständers Bank, och den andra
3,575 R:dr 37 sk. 4 i"st. till Enkefru Sandström;
att nyssnämnda egendomar blifvit,
i anseende till underlåten inbetalning åBalicoLånet,
efter föregångna laga uppbud, anslagna
till försäljning å Banco-auction den
18 Martil 1824, samt då inropade för 8,p5o
R:dr Banco af Öfverste-Lieutenanten Adlerstam
och hans Fru, hvilka dagen derpå
B anco-Ut skottets Betänkande N.o 71.
eller den 19 Maitii låtit döda den Inteckning,
som Fru Sandström egt, och hvaraf
de då voro innehafvare; att, sedan den andel
af Banco-lånet, som ej fick i egendomen
qvarstå, blifvit inbetald, samt penningar
insatta i Banken för Auctions-omkostnader
och Charta Sigillata å Köpe-Brefvet, hade
Öfverste-Lieutenanten och hans Fru, med
företeende af ett utaf Notarius Publicus i
Strömstad ulfärdadt betyg, det Postmästaren
Klase förklarat, att han ej äskade liqvid
för en fordran af 700 Rtdr, till säkerhet
hvarföre Inteckning, enligt bifogadt bevis
af Domhafvanden i orten, förmäles hafva
blifvit begärd innan Banco-auctionen, eller
d. 9 Martii 1824, (men hvilket först sedermera
under Rättegången är upplyst vara så till
vida origtigt, att Inteckning för sistnämnda
summa icke är vorden äskad förr än den
19 Martii 1824, och således dagen efter
auctionen) anhållit, medelst en till Bankens
Commissarier ingifven skrift, att, enär icke
någon annan än bemälde Öfverste-Lieutenant
och hans Fru kunde anses berättigade till
lyftande af köpeskillingens öfverskott, Bankens
Salubref å hemmanen Norrkärr och
Strömsvik måtte blifva till deni utfärdadt;
att Bankens Commissarier den 3o November
1824 denna anhållan afslagit, och BancoFullmägtige,
i anledning af deröfver anförda
besvär, genom Resolution den 20 Janu
-
6 Banco-Utskottets Betänkande N.-o 7/.
arii 1825 förklarat: att, sora Öfverste-Lieutnanten
och hans Fru, i stället att, på sätt
uti Kongl. Förordningarne d. 19 Augusti
1789 och den 18 December 1823 är stadgadt,
inom j5:t.e dagen efter auctions-inro»
pet, med Kongl. Maj.ts Bejallningshafvandes
laga kraftvunne utslag visa, för huru
stor del uti köpeskillingens erläggande de
borde njuta minskning, deremot å rj/[:de
dagen efter auctionen företett de handling
gar, på hvilka de förment, alt rättigheten
till afkorrtning vid köpeskillingens liqviderande
kunde grundas, omedelbart hos Bankens
Commissariatj sora, i egenskap af blott
administrerande Autoritet, ej egde, eller
med laglig verkan kunde pröfva och afgöra
om giltigheten af så beskaffade anspråk;
isynnerhet som hvarjehanda omständighet
ter vid de företedda handlingarne vore att
anmärka, och bland annat, att ej funnes
styrkt, det senare Jutecknings-hafvarens
medgifvande, att låta sin fordran i egendom
men qvarstå, blifvit å original-skuld-brefvet
tecknadt, i saknad hvaraf det vore utan
gällande kraft; funne Fullmägtige, enär
Öfverste-Lieutenanten och hans Fru, på sätt
förberördt är, icke uppfyllt hvad dem såsom
Inropare ålegat, sig ej kunna undgå augilla
och stadfästa Commissariatets beslut,
enligt hvilket berörde egendomar skulle anslås
lill försäljning å ny Auction, som till
Banco-Utskottcls Betänkande N.o 'jt.
7
följd li ii ra f ock Lief uLsatt lill den 3o Ju11
i i iÖ25, då hemmanen Norrkärr och Strömsvik
inropades af General-Intendenten och
Riddaren Dorchimont för 4>3oo R:dr B:o ;
och att, sedan Banco-Slyrelsens omförmälda
åtgärder blifvit af Öfverste-Lieutenanten
Adlerstam dragna under Domstols pröfning,
.Kongl. Svea Hof-Rätt förklarat ÖfversteJjieutnanten
berättigad att köpet om merberörde
egendomar tillgodonjuta, hvadan
och då den sista auetionen alltså komme
att återgå, Banken ålades att för ÖfversteLieutnanten
och hans Fru utfärda köpebref;
hvilket beslut, deröfver underdåniga
besvär å Bankens vägnar anfördes, Kongl,
Maj:ts Nedre Justitiae-Revision i underdånighet
tillstyrkt måtte varda i Nåder gillad
t och faststäldl; hvaremot Kongl. Majrt,
genom Nådig Dom den 5 Junii 1828, enär
ÖfversteLieutnanten Adlerstam och hans Fru
icke gittat ådagalägga, det Banco-Styrelsen, i
afseende å dess klandrade beslut och vidtagna
författning alt låta egendomarne å ny
Banco-auclion försäljas, i någon måtto öfverskridit
de uti Författningarne stadgade
föreskrifters ordalydelse ; men ÖfversteLieutnanten
och bans Fru deremot åsidosatt
hvad Lag och dermed förenlig omtanka
af dem fordrat, och sålunda måste skylla
sig sjelfve, som sig ej bättre föresett,
pröfvade i Nåder rättvist att, med upphuf
-
8
Bancb-Vtskottets Betänkande N. o 7/.
vande af Hof-Rättens öfverklagade Dom,
ogilla Öfverste-Lieutenantens och hans Frus
till Hof-Rälten instämda påslående; i följd
hvaraf frågän om återgång af den å fasti g—
heterne den 3o Junii 1825 hållna auction
tom att förfalla.
I sakens så beskaffade skick, och då
den tvist, som uppstått emellan ÖfversteLieutenanten
Adlerstam och Banken, är i laglig
ordning af Domare-magien pröfvad, och
slutligen i högsta instancen afgjord på det
sätt, alt Banco-Styrelsens klandrade åtgärder
blifvit gillade, har Banco-Utskottet
funnit
sjelfva rättsfrågan ej utgöra ämne
för Utskottets granskning och bedömande;
hvadan
Utskottet ock anser
något slags anspråk till ersättning
af Banken icke kunna eller böra,
under en sådan synpunkt, af Rikets
Ständer medgifvas.
För öfrigt, och om, med afseende å
serskilda omständ)gheter, Rikets Ständer
någon gång förunnat en eftergift från Bankens
sida af dess lagliga rätt, eller tillåtit
Banco-Utshottets Betänkande N:o 71.
någon gratifications meddelande , kan Utskottet,
för dess del ej eller anse lämpligt,
att sådant såsom prcejudicat betraktas och
åberopas. Benägenheten dertill visar i sin
nion, huru nödvändigt det är, att eftergifter
eller skänker af Banken sparsamt beviljas
; ty om Banken , gång efter annan ,
skulle godvilligt afstå från begagnande af
den rätt, som efter uppkomna tvister blifvit
densamma lagligen tillerkänd, eller medgifva
anspråk , som i rättsväg icke kunnat
göras gällande, är det nog sannolikt, att ålitanden
af detta slag blefve alltför många
och betydliga. Banco-Utskottet har fördenskull
icke funnit sig tillständigt att från
det vid 1823 års Riksdag fattade
och af Motionairen åberopade beslut
om ersättning till Casseuren
vid Stockholms Stads AuctionsVerk,
Loström_, hemta något stöd
för dess Utlåtande öfver det ämne
, sorn nu är i fråga.
Det är endast den från rättsgrunder
och praejudicater helt och hållet skiJjda
framställningen af ömande omständigheter
och verkligt behofj som Banco-Utskottet
ansett här kunna komma i betraktande. Den
nödställda belägenhet , hvaruti Tio Barn
blifvit försatta genom deras Faders oför
-
io Banco-Utskottets Betänkande IV'.-o jf.
måga att dem vidare försörja , sedan dess
fasta egendom, på sätt förenämndt är, vid
den senast skedda försäljningen , borrtgått
lill underpris, förljenar visserligen ett ömt
deltagande, antingen ett sådant missöde mer
eller mindre må härledas från fadrens efterlåtenhet
och försummelse, eller från svårighclrrue
att nog sorgfälligt iakttaga de i
afseende på Banoo-auctioner utfärdade speeiela
Författningar, om tillämpningen hvaraf
olika meningar jemväl hos Domstolarna
uppstått, och hvilkas upphörande BancoUtskottet,
i förening med Lag-Utskottet,
funnit sig ega skäl att hos Rikets Ständer
föreslå. Med härå fästadt afseende, och eliär
någon tillfällig uppoffring, i och för
ett välgörande ändamål, hvarken varit eljer
är främmande för Banken, får Banco-Utskollet
till Rikets Ständers bifall vördsamt
hemställa :
att en gåfva af Fyra Tusende Sex
Hundrade Femtio (4,65o) Riksdaler
Bro, utgörande skillnaden emellan
inrops-summan för Norrkärr och
Strömsvik, vid den förra och vid den
senare Banco-auctionen, måtte af
de på Herrar Banco-Fullmägtiges
Dispositions-räkning, N:o 2, innestående
besparings-medel , hvilka
utgöra en, genom årliga anslag,
Bil. till B ane o-Utskottets Bet. JV;o fl. i t
sedan år 1815 bildadFond, egentligen
för välgörande ändamål oell
tillfälliga behof, anordnas åt Öfverste-Lieutenanten
Adlerstams barn,
till lika fördelning dem imellan,
och utan afkorrtning, i händelse
något eller några utaf barnen med
döden afginge; samt denna summa
deponeras hos Höglofl. Riddarbus-Directionen,
med anmodan att
om förvaltningen besörja , intilldess
barnen blifva myndige eller
träda i ägtenskap, då en hvar af
dem eger att sin andel af Capitalet
hos Riddarhus-Directionen utbekomma
och lyfta.
Dock öfverlemnas detta vördsamt till
Rikets Ständers vidare pröfning och godtfinnande,
med bifogande af dervid gjorda
Reservationer. Stockholm den 5 Aug. i8a<).
Reservationer:
Herr Rådmannen TVallström har ansett
sig icke kunna medgifva en så beskaffad
gåfva, som dea af Utskottet föreslagua,
12 Bil. till B anco-Ut skottets Bet. N.-o 71.
hvartill Banken ej kunde inses ega någon
anledning eller förbindelse.
Riksdags-Fullmägtigen/o/zarc Jacob Rutberg
har förklarat, att, ehuru lian efter'öfvertygelse,
och för sin enskildadel, ansågeöfverste-Lieutenanten
Adlerstams belägenhet för-»
tjena behjertande, funne han, i följd af sin
pligt såsom Folkets Ombud, sig icke kunna
deltaga i tillstyrkande af den gåfva, som Utskottet
beslutat att hos Rikets Ständer föreslå.
Herr Helsingius har förklarat sig ej
deltaga i Utskottets beslut, hvilket han ansåge
såsom ett högst farligt prcejudioat,
hvars följder snart torde komma att visa
sig, i det att utan tvifvel äfven andra personer
skulle göra försök alt, under åberopande
af denna från Utskottet gifna tillstyrkan,
åtkomma penningar af Banken lill
ersättning för lidna förluster.
Bunco-Utskotlets Betänkande N:0 72. i3
\
N.*o 72.
Änlom till Éxp.-Utsk. d. 2 Sept. 1829.
Betänkande, i anledning af den
genom Utskottet förrättade Revision
öfver Banco- DiscontVerkets
Räkenskaper och Förvaltning
samt förra Riks-Discont-Farkets
fortsatta utredning
för år 182.8.
I öfverensstämmelse med det uti BancoReglementets
7 Art. \ §. gifna stadgande,
har Banco-TJtskottet, genom -en dess afdelning,
besörjt vederbörlig Revision af Rikets
Ständers Banco-Discont-Verks Räkenskaper
och Förvaltning samt f. d. Riks-DiscontVerkets
fortsatta utredning för nästlidet år
1828; och under verkställigheten deraf har
Utskottet äfven upptagit och behandlat de
åtskilliga frågor, som dels förut från DiscontRevisionerne
af åren 1824, 1825, 1826,
1827 och 1828 voro till Utskottets vidare
pröfning anmälda, och dels nu för tillfället
blifvit hos Banco-Utskottet omedelbart
väckta.
Uti j825 och 1827 årens allmänna Revisions-Berättelser angående
Banco-Verket (pag. 26 och 44) finnas hufvud-resultaten af BancoDiscont-Verkets
rörelse, enligt dess afslutade Räkenskaper, år efter år
ifrån sista Riksdag i sammandrag upptagna till 1826 års slut. Såsom
fortsättning af dessa redovisningar får Banco-Utskottet till Rikets Ständer
här lemna en, efter samma grunder uppställd, Tableau för båda åren
1827 och 1828.
a. Fonden för Län på Reverser mot namn-säkerhet
(R:dr 5,000,000.}
Inkomster: 1827. 1828.
Influtne Räntor
270,571:43: 4* 270,349: 5.;9.
Utgifter: 1827. 1828.
Aflöningar .... 14.281: 12:— i4,3oo: — —j
Transport 14.281: 12:—. i4,3oo: —• -—
Baneo-Utsköttets Betänkande N-v 72.
Eanco-Utskotlels Betänkande
*2 Transport 14.281: 12:— i4>3oo: — —
Discretioner och
fl Arfvoden .... 2,776:20:— 3,107:82: ■—
^ Ljuspenningar 1,016: 16:— 941:25: —
Skrifmaterialier 242: — — 1,638: 18: —
Böckers Bind»
ning  272:12:— 8ii:3o: —
T ryckning afReVersaler
m. m. 477: — i,o44: 4^: 8.
Porto • 1,522:14:— i,2Öo:3i: —■
Lagsöknings
kostnad
2,458: 3g: 5. 1.967: 37: 10.
Diverse  673:84:— 461: 4o: 9*
Revisions-kostn. 2,036:28:— 2,647:10; —
25,757: 9:5. 28,181: 3o: 3.
25,757': 9: 5. 28,181:3o: 3.
Behållning: Vinst till insättning i ^
Låne-Banken . ...... 244.8x4:33: 11. 242,167:23: 6.
Utestående Lån (ultimo December)
. enligt Skuldförbindelserna . . . 5,326,023:33:11. 5,291,022:46: 6.
Skuld till Vexel-Banken eller Lånens
verkligen utassignerade belopp 4.988,748:13; 6. 4.909,487:33; 1,
Följaktligen obegagnad behållning (ultimo
December) å Verkets Creditiv
i Banken lör denna Fond . . , 6i,25i;34: 6. 90,5i2: i4: 1 i
Af
Lagsökning beroende vid Revi
sions-tiden
289,310:40; 7. 314.997:36: 8.
b. Fonden
Bance-Utskottets Betänkande N:o 72.
