# ID: svediakorp-gov1960
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 42,288
# sentences: 979
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bil.i .Btvilln,- s. Allm.Besv.o.Ot c.-Utsk.Bet.N:o 31. il
Reservationer:
af Herr Grefve von Fersen, Hi ’’Emot
t ill åt el sen för den af Höglofl. Utskotten
föreslagna Forvagns inrättningen att begagna
Gästgifveriskjuts reserverar jag mig, emedan
detta tillstånd, enligt min öfvertygelse,
endast befordrar Inrättningen medelst de
skjutsningsskyldiges ökade betungande. I
fall en Forvagns-inrättning af Rikets Höglofl.
Ständer pröfvas vara af behof och
nytta för .Landet, synes mig Staten hellre
genom ett Prasmium eller en Graiification af
en del af förlagskostnaden böra underlätta
företaget, dock med det vilkor: att detta Premium
eller denna Gratification endast tillföll
den Forvagns-Entrepreneuren, som å de af
Höglofl* Utskotten föreslagna vägar inrättat
och en längre tid, t. ex, 3:ne år, fortsatt
med en, på privata accorder för fortskaffnini
gen bygd, sådan Inrättning,’’
Herr af Billbergh, J. P: ”Sveriges hårda
climat, som hufvudsakligast utmärkes af våra
korta och kalla dagar halfva året, Landets
backiga vägar samt väglagets omby tl ighet, att
fordra ömsom Hjul och ömsom Kälkar under
Åkdonet, äro svåra hinder för inrättan»
det af en långväga Forvagn 1 vårt land. —
Medger jag likväl, å ena sidan, att dessa hinder
icke äro oöfvervinnelige, så tror jag dock,
å den andra, att de böra noga afses. — Ge
-
12 Bil. t^Bevilln.v. Allm.Besvtö.Oec. Utsi. Bet. N:ovi.
norn ett öfverlåtande til! Regeringen att
förordna om allt hvad till verkställigheten
hörer, utan att Rikets Ständer i förhand bestämma
detailerna, och derigenom stadfästa
hvad sedermera befinnes vara åtminstone
hinderlig!, om icke overkställbar!, inser jag
en möjlighet, att, med erfarenhetens ledning,
kunna förlika en Forvagns-inrättning med
vira localföihållanden, och gör mig äfven
den förhoppningen, att samma Inrättning,
rigtigt ordnad, snarare bör gifva en vinst åt
Staten, än en förlust; men, i samma mon
man vill förändra naturen af en Forvagns
bestämmelse, i samma mon äfventyrar man
icke allenast att göra en financiel förlust,
utan äfven att bereda Inrättningens totala
upphörande.”
”Forvagnens ändamål är, att fortskaffa Resande
och Paqueier för bättre pris, än med
Gästgifvarskjuts; dess natur är, att gå långsammare,
än Gästgifvareskjutsen, dels i anseende
till dess förmodade större belastning,
dels för att ifrån och till hvarje Station under
vägen emottaga och aflemna Passagerare
och Paqueter. Vilkoren för Forvagnens begagnande
och bestånd ärot ordning, punctualitet,
säkerhet och beqvämlighet, samt att alltid
kunna påräkna ett visst antal af Passagerare
och Fragtgods. Härmed tror jag icke står
att förena Utskottets förslag, att Forvagnen
skall på 5 dygn tillryggalägga 53 mil tili
B il.t 'Bcvittn ,~S'Allm,Besv.o>Oec.‘ Utsk.Bet.N:o 2 r. 13
Götheborg och på 6 dygn 655 mil till Ystad,
ifrän Stockholm räknadt, som vill säga, att
de flesta dagsresorna blifva 11 till och med
i*i mil. Denna beräkning är grundad derpå,
att Forvagnen skall gå en gång i veckan
ifrån Stockholm till Götheborg och Ystad,,
samt lika ofta ifrån dessa sistnämnde Städer
till Stockholm, och att alla hvilostunder,
då de möjligen kunna ega rum, skola tillbringas
i Länens Residence Städer. — Att hafva
en Marcheroute för Sommar och en annan
för Vintermånaderna torde icke blifva ändamålsenligt,
emedan det rubbar ordningen och
med detsamma hindrar den industriens utveckling,
som skall uppkomma deraf, att hvar
och en beräknar sin möjliga fördel af Forvagnens
ofelbara inträffande på vissa ställen
och bestämd tid, och emedan det skulle aflägsna,
eller snarare motverka det syftemålet,
att kunna tillvägabringa skjutsnlngen,
medelst entreprenade med de vid ombytesstationerna
boende Landtman. Sålunda blifver
det, efter min tanka, ovilkorligen nödigt, vid
marche-routens uppgörande, att företrädesvis
taga i beräkning förhållandena under den
mörka årstiden. —— Då man på goda skäl antagit,
att heltäckta vagnar icke äro tjenliga
att begagna, i anseende till det större antal
hästar de skulle fordra och deras rniudre
användbarhet i de större backarne, då väderleken
under vintertiden knappast gör det möjligt
att uthärda flere dygns oafbrutna fär
-
Bil.t.Bevilln.-StAllm.Besv.OkOeCflJtsLBéttNiozi. 14
dande i ett öppet åkdon, och då väglaget
icke alltid medger att kunna fortskynda resan
efter Gästgifvareordningen, så nödgas jag
desto hellre bestrida Utskottens förslag, att
Forvagnen skall gå på 5 dygn till Götheborg
och på 6 dygn till Ystad, utgörande nara it
mil om dagen, som det icke allenast skulle
beröfva Passagerarne all beqvämlighet, med
äfventyr för helsan, utan äfven i så måtto
inskränka fördelen af en Forvagnsinrättning,
som det mindre antalet hviloställen skulle
minska utvägen till förtjenst för dem i det
inre af Landet, hvilka Staga sig att sörja
för Passagerarnes beqvämlighet, och som en
fortsatt resa, utan uppehåll på ombytes stationerna,
besynnerligen i Städerna, skulle icke
allenast utestänga invåname uti det inre
af Landet ifrån att begagna sig af Förväg,
nen, utan äfven göra farten för Passagerarne
mindre angenäm och nyttig, då icke möjlighet
lemnades dern att uträtta det minst tidfordrande
ärende på de stationer, som pa3se.
rades.”
”Att en dagsresa af 11 mil och ännu
mer af i2i mil med Forvagnen upptager
nära hela dygnet, är lätteligen ådagalagdt,”
”Då Forvagnen lagligen icke får köra
fortare än timme på milen, och väglaget
icke alltid kan medgifva denna fortkomst,
som äfven bör vara den hastigaste, om man
Bil.t.Bevilln..s.Allm.Besv>o.Oect-Utsli. Bet.N:o 21. 15
vill afse dé skjutsandes billiga anspråk påjderas
hästars beskedliga behandlande, så medtaga
11 mil ...... lö^timmar
För ombyte vid stationerne, beräknadt
blott till | timme på
hvarje, erfordras .... 2^ dito
För middagsspisnitlgen mäste anslås 1 dito
Då Stad passeras, måste äfven någon
tid der användas, för att
emottaga och aflemna Passagerare
och Paqueter; men, äfven
detta oberäknadt, så medtager så
lång dagsresa 2o| timmar.
Med antågande deraf, att i timme fordras
för aftonspisningen och 1 timme för
frukosteringen, innan följande dagsresan anträdes,
så visar sig lätteligen,’att ii mils resa
om dagen lemnar ingen erforderlig hvila
och ännu mindre tillfälle för beqvämlighet,
samt att en tillökning af i| mil medtager
fullt ut hela dygnet.”
”Den hufvudsakliga verkan af en förändring
uti Utskottens förslag, som förkortar
dagsresorna till omkring 8 mil om dagen,
skulle blifva, att Forvagnen, utan att dubbleras,
icke kunde gå oftare, än hvarannan
vecka ifrån Stockholm till Götheborg och
Ystad, samt lika ofta ifrån dessa sistnämnde
Städer till Stockholm. Denna inskränkning
16 Bi/.t.Bevilln-s.Allm.Besv.o.Oe'c.»Vtsk.Bet.N:oni,
nti Forvagnens gang anser jag äfven försigtigheten
påkalla, då vår ringa folkmängd och
den obetydliga inrikes varuvexlingen med.
sådana dyrbarheter, sorn medgifva en dry^
gare forslingskostnad, gör det sannolikt, alt
Forvagnarne hvar vecka icke kunna få fulL
last, minst de första åren, innan Inrättningen
vunnit förtroende och modet att fara
med egna vagnar aftagit.”
”Afsigten med denna min Reservation
är att härå fästa Rikets Höglofl. Ständers
uppmärksamhet, på det någon stadfästelse a.
Utskottens förslag, att Forvagnen skall gå
en gång i veckan, med vilkor att göra de
föreslagna långa dagsresorna, icke må meddelas,
i fall Rikets Ständer godkänna de af
mig häremot framställda olägenheter. För
min del skulle jag anse det lämpligaste
vara, att Rikets Ständer inskränka sitt beslut
dertill, att, genom Postverkets försorg,
en Forvagns - comrnunication skall inrättas
emellan Stockholm och Götheborg samt Stockholm
och Ystad, och att fastställa afgiften för
Passagerare och Paqueter, med öfverlemnande
åt Regeringen att ej mindre bestämma
tiden för Forvagnens gång, än hvad i öfrigt
för verkställigheten erfordras.”
Herr Kyrkoherden Lyth: ’’Då det nu
blifvit föreslaget, att en Paquet-Post, hvilken
-
Bil,t.Bevilln..s.Allm.Besv.Q.Oec,-Utsk.Bet,N:ozr, 17
ken på försök af' Staten bekostas, skall tills
vidare inrättas och gå emelian Stockholm
och Ystad, samt Stockholm och Götheborg,
hade jag trott sjelfva rättvisan fordra, att de
Landskap och Orter, hvilka ligga utom dessa
linier, måtte varda bibehållne vid den hittills
gällande moderation med den vanliga brefposten,
samt att detta undantag införes i Rikets
Ständers härom till Kongl. Majit afgående
underdåniga skrifvelse, — I annat fall
uppstår för dessa orters invånare ett dubbelt
lidande, dels genom mångfalldig inskränkning
i hittills gällande Porto-moderation,
och dels genom uteslutande från begagnandet
af den nya Paquetposten. — Medgifves det
likväl, att äfven dessa orters invånare måste
draga sin andel af denna, såsom alla andra
Statsbördor, så måste det finnas hardt,
att de ej kunna hädanefter emot några vilkor
erhålla eller afsända med Posten, t, ex.
en Bok utöfver åtta lods vigt.”
”Ur dessa skäl reserverar jag mig emot
sammansatta Utskottens ofvannämnde Beslut,”
Bih. till Rikt-St, Prat. 18*8 och 1829. 5 Sami. * Af i,
8:e H:t. 2
s töckholm,
»ryckt »^Marquardöka Boktryckeriet, i8a§r
Bevillnoch Oec.-Utsh. Bet. N:o 22, 1
N:o 22.
Ankom till Exp, Utsk d. ii Oct. i82y«
Betänkande, angående åtskilliga Motioner
om Post-Inrättningen i Riket.
T ill handläggning, dels gemensamt af Rikets
Högloflige Ständers Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskott, dels endast af
detta senare, hafva blifvit remitterade följande
Motioner och Anföranden, nemligen:
Frän Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
Af Herr Rosenblad, Bernhard, som, efter
en Historisk framställning öfver Post-Inrättningens
första uppkomst, utbildning och närvarande
tillstånd inom Fäderneslandet, meddelar åtskilliga
upplysningar, angående Bref- och FörPosterne
uti flera främmande Länder, samt sedermera
öfvergår till Motionens egentliga föremål,
det nemligen, att föreslå de åtgärder, som
Motionairen anser nådiga i och fur reorganiserande
af Svenska Post-Inrättningen i hela dess vidd,
hvarvid,, utom hvad som förekommer om Resandes
och Paqueters förskaffande genom Forvagnar,
afhandlas dels Bref-Postens inrättning
och dels Postforvaltningens organisation, jemte
Controllerne dervid.
Bih, till Riks.- St. Prot. 1828 och 1829,5 Samt. 2 Afd,
Cjtde Haft. s
a Bevilln.- och Oec.-Vtsh. Bet. N-:o 2a.
1 afseende på Bref Posten har Motionairen
framlagt ett utarbetadt förslag till ordning och
Reglemente härvid, deruti hufvudsakligen föreslås:
att ined Posten skulle fa afsändas Bref om
högst 16 Lod, Handlingar till en vigt af icke
öfver 48 Lod, Tidningar och resandes förbudssedlar;
att i assurance-afgift för recommenderade
Bref borde erläggas i-4:dedels procent; att
Cours- oell Tina-Listor skulle utfärdas för Inrikes
Postgången; att Postens forsling genom
dertill serskildt anslagna hemman och mot mindre
skjutslega än den vanliga skulle upphöra,
och Postföringen deremot bestridas, antingen
efter åtagande af Gastgifvarne eller Postmästarne,
eller ock af dem, som böra bestrida den
allmänna skjutsningen å hvarje ort; att utom
denna Åkande Post borde, der så nödigt och
lägligt vore, inrättas Ränn-Poster, Sjo-Poster,
serskilda Poster , äfvensom användas Extra Poster;
att de för Posten nödige Hållhästar ej
finge lemna ombytsstället eller till annan skjuts
nyttjas, innan Posten, anländt eller nytt håll inkommit;
att väntningspenningar skulle erläggas;
att ett tillräckligt antal Postilloner, beräknade
af Motionairen till 12 eller högst iC,
skulle vara att tillgå för att åtfölja de större
Posterne; att Postillonerne borde vara försedde
med lämpliga åkdon och säkra ur, anskaffade
af General-Post-Styrelsen; att, då enskildas
åkdon vid Postföringen begagnades, vänlig lega,
enligt Skjuts-Ordningen j derföre borde er
-
Hevilla.- och Oec-Utsk. Bet. N:o aa. 3
läggas; att Postillonen skulle contant liqvidera
skjutsen å hvarje station; att Postmästarne borde
vara skyldige hälla Lösväskor för å landet
boende Gorrespondenter, samt. Postilloner och
Postförare äläggas forsla Lösväskorne, hvilka
skulle i sädant ändamål af egarne ä skjutsombytsstället
aflemnas. ofver Post-Verkets Organisation,
de i öfrigt dervid nödige Controller,
Löne-Regleringen för Tjenstemännen o. d. m.,
framställas äfven förslag af Motionairbn, som
tillstyrker Rikets Högloflige Ständer, att i underdånighet
anhälla, det Kongl. Maj:t täcktes
lata utarbeta och i verket ställa en efter tidens
fordringar lämpad förändring i Rikets Post- och
Skjutsväsende, samt att Rikets Ständer mätte
till Kongl. Maj:ts disposition för ifrågavarande
ändamål ansia öfverskottet å Post-Intraderne intill
nästa Riksdag.
Af Herr Friherre Carpelan, Vilhelm, som
till granskning upptagit åtskilliga delar af Herr
Rosenblads anförande, och i anledning deraf
gjort flera anmärkningar, saint meddelat upplysningar.
Af Herr Rosensvärd, A. R., med yrkande,
att Postmästare borde åläggas att, emot arfvode,
tillhandagå de från Post-Contoiren aflägse boende
Gorrespondenter med emottagande och expedierande
af deras Bref och Lösväskor, dem
Postförarne borde till och från Post-Contoiren
fortskaffa; hvilka åtgärder Herr Printzensköld,
Axel, äfven ansett behöllige.
4 Bevillnoch Oec.-U tsh. Bet. NYo.aa,
Af Herr von Vegesack, Ernst, som, på anförde
skäl, anser lämpligare och yrkar, att de
emellan Ystad och Pommern gående Post-Ångfartyg
ma anlöpa Stralsund i stället för Greifswald,
Af Herr Anckarsvärd, August, hvilken sa
vida instämt med Herr von Vegesack, att han,
intill dess an, som fran hafvet leder fram till
Greifswald, blifvit uppmuddrad, tror Stralsund
vara en tjenligare landningsort, men för öfrigt
anmärker, att communicationen genom nuvarande
Postfarten fran Ystad i synnerhet vore beqväm
med Berlin, ehuru vära coinmerciela företag
vore mest rigtade på Hamburg och att,
vid sådant förhållande, Lybeck syntes vida mer
passande Post-station, än både Greifswald och
Stralsund’; och hafva i dessa frågor åtskilliga
upplysningar blifvit meddelade af Herrar Grefve
af {Vetterstedt, von Schulzenheim och af Lundblad.
Af Herr Löwenström, Johan Jacob, med
yrkande, att Post-författningarne måtte granskas
och erhålla en för nuvarande förhållanden passande
ny redaction, hvarom Motionen, sedan
Jjag-Utskottet, i anledning af skedd remiss, icke
ansett sig behörigt att dermed taga befattning,
blifvit från samtlige Riks-Stånden till Oeconomie-Utskottet
öfverlemnad.
Från Högvördige Preste-Ståndet:
Af Herrar Doin-Prosten Heurlin, Professor
Gravander, Contracts-Prosten Suedelius, Pro
-
Bevilln.- och Oec,-ZJ tsk, Bet. N:o 22. 5
stärne Grevillius, ågrell, Gumelius och Nibelius
samt Kyrkoherden Lyth, hvilka alla, af anförde
anledningar, begärt dels ny och dels förändrad
Postgång i åtskilliga orter.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet:
Af Herr Winbladh, som först förnyat en vid
sistlidne Riksdag gjord framställning om en billig
jemkning i den vissa Hemman åliggande
svåraPostforslings-skyldigheten; och sedermerauti
ett, i grund äf tillika gjordt förbehåll 0111 närmare
utveckling af och tillägg till sin motion,
afgifvet anförande yrkat, ej mindre att en viss
vigt måtte bestämmas såsom den högsta för
Postväskan, till förekommande af den olägenhet,
sora nu ofta skall inträffa, att Postväskorne
innefatta en vida större tyngd, än som
skäligen bör fortskaffas med det antal hästar,
hvilka Posthernmans innehafvare böra i och
för Postskjutsen hafva i beredskap, än ock att
en, Postilloners och PostförareS ömsesidiga rättigheter
omfattande, nödig Instruction måtte af
Ofver-Post-Directeuren blifva utfärdad.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af Olof Olofsson från Östergöthlands Län,
Hans Hansson från Gefleborgs Län, Nils Persson
från Malmöhus Län, Casper Wijkman från
Upsala Län, P. P. Lundstrom från Westerbottens
Län, Lars Larsson från Norra Möre Härad,
Nils Insulin från Stockholms Län och
6 Bevilln.- och Oec-Utsk. Bet, N:o 22.
Eric Svanberg från Vester-NorrlandsLän, hvilka alla
yrkat att Postskjuts-legan matte forhöjas, enligt
<le flestes tanka, till likhet med legan för
Gästgifveri-skjuts, eller 16 skillingar milen, men,
efter den sistnämndes mening, ända till En
Riksdaler milen, hvarjemte de arne förstnämnde
ansett, att Postföringen kunde ske genom
vanlig hållskjuts, eller att åtminstone flere hemman
borde för ändamålet blifva anslagne, så att
endast 8 mils Postföring i veckan komme att
åligga hvarje helt mantal. I dessa yrkanden
hafva åtskilige Ledamöter inom Hedervärda
Ståndet instämt; men dervid har blifvit erindradt
af Andert Andersson från Skaraborgs Län,
att Postföringen vore en verklig förmon, enär
Posthemmanen nästan åtnjuta Säterifrihet, under
förbehåll likväl, att, 0111 någon förhöjning å
legan beslutes, den äfven måtte komma Posthemmannen
i hans ort till godo; af Nils Strindhind:
att den föreslagna högre legan vore den
enda lindring i Postförarnes onus, som vore
lämplig, helst Postens forslande med hållskjuts
hade flere olägenheter, hvarföre han afstyrkte
denna anstalt, utom för de orter, der inga
Posthemman finnas; och delades dessa åsigter
af flere Ledamöter, bland hvilka Anders Danielsson
frän Elfsborgs Län uti serskildt anförande
anmärkt, att, om högre Postföringslega beviljas,
tillgång för en sådan ökad utgift borde
beredas genom förhöjd Bref-portoafgift; saint af
Olof Jeppsson från Blekingen: att Reserv-skjuts
-
Bevilln,- och Oec,-Vtsli. Bet. N:o 22.
lagen icke matte till Postföring anslås förr, än
en fullständig reglering af skjutsväsendet egt
rum.
Af Sune Nilsson från Kronobergs Län , sorn
begär, att den Roteringsskyldighet, hvilken i
senare tider blifvit flere Posthemman ålagd,
måtte uphöra.
Af P. P, Lundstrom från Vesterbottens
Län, hvilken, utom redan anfördt påstående
om ökad skjutslega, yrkar att Postbönderne
måtte befrias från skyldigheten att skjutsa PostInspectorerne
vid deras Inspectionsresor, samt
föreslår, ej mindre att vid Postföringen må beräknas
x och en half timma på milen, än ntt
Personer af Qvinnckönet må tillåtas forsla
Posten.
Af Anders Nilsson från Malmöhus Län,
med anhållan om bestämmandet af en skälig
ersättning till Postförare för Lösväskors fortskaffande;
saint
Af yohan Olsson från Vesterås Län, sorn
ansett, att i Almauachorne borde införas Utdrag
af Post-Taxan i hvad den stadgar örn betalning
för recommenderade brefs inlenjnande eller utlösen;
att visst arfvode borde bestämmas för
Postböckers förande, samt att Postmästare skulle
åläggas låta Almogens bref åtfölja Lösväskorne
till Landsorterne.
Dessutom har Kongl. Maj:t, till upplysning
och vägledning i dessa ämnen, i Nåder låtit aflemna
följande handlingar nemligen:
8 Bevilln - och Oec.-Utsh. Bet, N:o 22.
1:0 Infordrade Utlåtanden från samtliga
liäns-Styrelserne, i anledning af så väl Rikets
Ständers vid föregående Riksmöten gjorda underdåniga
framställningar om Reglering af Postväsendet,
som ock enskilda personers i samma
ämnen gjorda ansökningar.
2:0 Ofver Post-Directeurens, under den 6
Julii r826, till Kongl. Maj:t afgifna, underdåniga
Betänkande, öfver ej mindre Rikets Ständers
och enskilde personers yrkanden i ämnet, än hvad
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom andragit.
3:0 Kammar-CollegiiochCancellie-Styrelsens
gemensamt afgifna underdåniga utlåtande, af den
j6 Mars 1827, öfver hvad Ofver Post-Directeuren
hemställt och tillstyrkt; samt
4:0 Ofver-Post-Directeurens, den 16 sistlidne
Mars, afgifna underdåniga förslag till en
fullständig Reglering af Postgången i Riket,
om afgifvande af hvilket generela förslag Kongl.
Maj:t gifvit befallning, genom Nådig Skrifvelse
af den 15 November 1826, deruti tillika
icke allenast Nådigst blifvit föreskrifvet, att afseende
borde i främsta rummet fästas derå, att
en skyndsammare communication måtte vinnas
emellan Hufvudstaden och Uandshöfdinge-Residencen,
emellan dessa inbördes, samt emellan
Stockholm , de förnämste Handels-Städerne
och tGränseorterne, utan äfven åt Ofver-PostDirecteuren
är vordet uppdraget, att föreslå alla
de
Bevilln.- och Oec.-Utsh. Bet. N-o 22.
de förändringar i nu gällande föreskrifter, angående
brefvexlingen och oin sättet för Posternas
förskaffande. hvarigenom större lättnad i
cornmunicationerne och en ökad skyndsamhet
kunde erhällas i förening med säkra Controllör
öfver Post-inkomsten.
De i förenämnde Motioner gjorda yrkanden
och framställningar kunna hänföras till följande
3:ne hufvudföremäl, af hvilka de arne förstnämnde
äfven vid föregående Riksdagar varit
under öfverläggning, nemligen:
i:o Upphörande af Postforingt skyldigheten
för de dertill anslagna hemman, derigenom att
Posten skulle framskaffas med vanlig Häll- och
Gästgifveri-skjuts under vissa vilkor och iakttaganden,
samt Posthernmanen i stället utgöra
vanliga Krono- eller Kronoskatte - hemmans
onera, i sammanhang hvarmed blifvit föreslaget,
att hela Skjutsnings- och Postväsendet skulle å
nyo organiseras och ställas under Post-Styrelsensöfverinseende,
såsom Central-autoritet m. rn.;
2:0 tillvägabringande af en jemnare fördelning
och en billig jemkning uti det Posthemmanen
nu åliggande Postforingsbesväret; och
3:0 åtskilliga yrkade partiela regleringar
vid Postväsendet i flera vid Motionairernes anförande
upptagna omständigheter.
Förenade Utskotten hafva med skyldig nog
Bih,
till R. St.Prot. 1828 och 1829, 5 Sami. 2 Afd.
g.v/e H/ifc. 2
io Bevillrt.- och Oec.-ZJtsk. Bet, N:o 22.
grannliet genomgått och öfvervägat alla nyss omförmälde
handlingar, samt dervid, bland annat, inliemtat,
huruledes Ofver-Post-Directeuren, vid
fullgörande af Kongl. Maj:ts Nädiga befallning,
i afseende pä förslaget om en fullständig reglering
af Postväsendet i Riket, vidtagit den
förberedande åtgärd, att sä väl i Embetsväg
anmoda samtlige Konungens Befallningshafvande
att uppgifva de förändringar i Postgängen
inom Länet m. m., hvilka af dein önskades
och tillstyrktes, samt anbefalla samtlige PostInspectorer,
att insända nödige upplysningar,
rörande Inrättningens tillstånd inom hvars och
ens District, som ock att, genom Kungörelser i
Allmänna Tidningarne, uppmana enskilde Gorrespondenter
till anmälande af de giltiga skäl och
förhållanden, som vid den förestående regleringen
kunde föranleda till ändring i Postgången.
Häraf har också uppkommit den följd, att icke
blott hufvudsakligen enahanda yrkanden, som
i ofvanberörde Motioner innehållas, utan äfven
flere och i andre hänseenden yttrade önskningar,
rörande de förändringar vid Post-Inrättningen,
hvilka ansetts nödige och nyttige,
blifvit hos Ofver-Post-Directeuren framställde
och granskade, samt sålunda redan behörigen
förberedde till att i ett sammanhang, vid ärendets
slutliga reglerande, hos Kongl. Majtt komma
i Nådigt öfvervägande.
Sedan, genom dessa föregående anstalter,
utrönts det verkliga behofvet af och de billiga
Bevilln.- och Oec.-Ucsh. Bet. N:o 22. it
anspråken på nödiga och möjliga förbättringar
uti en Inrättning af så väsendtligt inflytande på
Samhällets välstånd och trefnad, saint sakkunnige
och ansvarige autoriceter inkommit med
sina yttranden, förslag och calculer, så är ämnet
härigenom så fullstänigt utveckladt, att de
åtgärder och önskningar, sorn af Rikets Högloflige
Ständer i dessa frågor torde böra vidtagas
och framställas, inskränka sig till några få
föremål; och Utskotten gå nu att i korthet afgifva
vördsamt utlåtande i ämnet.
r
a •
Beträffande frågan om upphörande aj Postforingsskyldigheten
för de dertill anslagna hemman,
emot dessas deltagande i vanliga onera
och Postens framförande i stället genom Hålloch
annan Gästgifvarskjuts, så anse Utskotten
, att den senare forslingsutvägen kan vara
nyttig, och bör begagnas i serskilda fall, der
antingen Postens skyndsamhet skulle genom
en sådan anstalt befordras , eller å sådana
orter, hvarest inga Posthemman finnas att tillgå;
men hysa deremot för öfrigt samma öfvertygelse,
som Ofver-Post-Directeuren, i grund af
anförda skäl, framställt, eller att förslaget om
Postens framförande endast genom Gästgifverieller
Hållskjuts icke är fördelaktigt, helst det
icke synes leda till de dermed åsyftade j:na
hufvudföremål, nemligen Postens skyndsamhet
och lindring i skjutsningsbesvdret. I förra hänseendet
förekomma svårigheter, att alltid till
12 Devilln.- och
vin t ning på Posten tillhandahålla nödigt antal
hastar viJ Posternas mangen gäng obestämda,
af olika väglag oell andra inträffande omständigheter
beroende ankomsttid, serdeles ä de flere
orter, hvarest ingen hållskjuts utgöres, samt den
omständigheten, atc den skjutsande, enligt nu
gällande Gästgifveri-Ordning, eger använda en
fjerdedels timmas längre tid pä milen, än nu
för Postskjutsen är föreskrifvet.
I senare a/seendet synes det vidare uppenbart,
att någon lindring i allmänna skjutsningsbesväret
icke skulle vinnas, emedan i samma
mon, som reserv-skjutslagen ökades af Postbemmauen,
skulle ett motsvarande större behof af
hästar inträffa i och för Postens skjutsande.
En slik uppbädning eller väntning skulle dessutom
medföra större olägenhet, än då den skjutsande
hemma hos sig, under nyttig sysselsättning,
afbidar Postens ankomst.
Emot förslagets antagande förekommer ytterligare
:
att antalet af Postilloner, som nu uppgår
till omkring 100, torde bora fördubblas, så
att de äfven kunde åtfölja Sidoposterne, hvilka
icke kunna anförtros ensamt åt den okände
skjutsandes vård, med den trygghet, som åt
den ständigt ansvarige Postbonden, hvilken äfven
fortskaflär lästa eller olästa Lösväskor och
lösa bref, hvarigenom 1’ost-communicationen
betydligt befordras och underlättas emellan hvarannan
närmare belägne orter, — en anstalt, sorn
Bevilln.- och Oec.-UtsJi. Bet. N:o 22. i3
med iinga kostnad uppfyller sitt nyttiga ändamål
och på vissa orter bidrager att minska besväret
både för Allmogen med Krono bref bäringen
och för Soldaten med Regements-Postens
förskaffande;
att af ståndet emellan Gdstgifveriskjuts-stationerne
dr ganska ojemnt, hvilket på långa håll
skulle verka till uppehåll för Posten och öka
de skjutsandes tunga;
att anvdndandet af Gdstgifveriskjuts skalle
medföra betydligt större kostnad, än örn betalningen
regleras efter andra här nedanföre föreslagna
billiga grunder, hvarigenom lindring i
det tryckande af Postföringsbesväret lämpligast
synes kunna vinnas; samt
att hdstarnes duglighet icke kan vid Gdstgifveriskjutsen
controlleras med samma noggrannhet, sam
nu eger runi, så att genom mindre brukbara
hästar betydligt uppehåll kunde inträffa.
Under sådana förhållanden, och då Utskotten
för öfrigt betvifla, att dessa och andra smärre
olägenheter skulle förekommas eller förminskas
derigenom, att hela skjuts-inrättningen, på
Sätt föreslaget blifvit, ställdes under Öfver-PostStyrelsens
inseende, enär denna Central-Autoritets
föreskrifter, i de mångfalldiga härvid förefallande
Ordnings- och Poiicemål, lättare torde
eluderas och blifva kraftlöse, än de förordnanden,
Läns-Styrelserne i hvarje ort kunna utfärda
och genom underlydande Kronobetjente ritan
tidsutdrägt befordra till efterlefnad,
»4 Bevilln.- och Oec.-Utsk. Let. N:o o.?,.
sakna Utskotten alltså skäl att understödja
hvad i Motionerne härom blifvit
yrkadt, utan tillstyrka i stället, att
sådant måtte lemnäs utan afseende.
2.
Hvad dernäst angår en jenmare fördelning
och eu hillig jemkning uti det Posthemmanen nu
åliggande Postf orings besvär et, så bör dervid, i
Utskottens tanka, tagas i betraktande, att bördans
olika tyngd, der den nu, genom i senare
tider förändrade förhållanden, kan anses vara i
intr eller mindre grad orättvist tryckande, beror
icke blott af den längre eller oftare påkommande
skjutsningen, utan ock af olika localförhållandeu,
såsom svära vägar, mötande vattendrag
och flere andra naturhinder, samt att densamma
äfven bör mätas efter hemmanens läge
i olika orter och det värde, Posthemmans-friheterne
kunna ega, emedan friheten från ett åliggande
bor jeinföras med den iner eller mindre
ofra ifrågakommande, i stället ålagda Praestationen.
Under så olika förhållanden anse Utskotten,
att bordans jemnande ingalunda lian på ett
rattvist satt vinnas genom en ofver allt till lika
belopp för höjd Postf or ingslega, utan tro Utskotten
den lämpligaste utvägen vara, att legan, jemte öfrigt
understöd vid Postföringens fullgörande,
sä vidt möjligt är, afpassas efter det olika oell
verkliga behof af ersättning, som vid serskilda
B edilin.- och Oec.-TJtsk. Bet. N:o 5.7. i5
stationer förefinnes, och Utskotten fS i sådant
ändamål föreslå följande 3:ne utvägar, nemligen:
Aj) att, pä ställen der, efter vederbörliga
undersökningar , Kongl.
Maj:t kan pröfva sådant nödigt, biträde
i Skjutsningen måtte frän angränsande
Hemman anskaffas.
Då det likväl ligger i sakens natur, att
Postväsendet, beräknadt äfven såsom en inkomstkälla
för Staten, bör underhålla sig sjelft, utan
att jorden för sådant ändamål ytterligare betungas,
och då det senare skulle inträffa, om nya
Hemman blefve anslagne till Postföring och i
stället erhölle befrielse från skjutsnings- och andra
skyldigheter till i samma nion ökad tunga
för andre hemman, så anse Utskotten, att en
sådan indelning endast kan och bör ske med
vilkor, att de hemman, sorn skola understödja vid
Post/oringen, fortfarande utgöra sina förra onera,
men, efter frivilligt intagande af delaktighet i Postforingen,
derföre erhålla ersättning i Contant af
Postmedlen, till det belopp, som, efter godvilliga
och lämpliga ofverenskommelser, kunde komma att
bestämmas;
B) att, efter förändrade Mynt- oell
andra förhållanden lemnäs en passande
tillökning uti den å Stat af ålder
anslagna ersättning för Postens fort*
skaffande öfver Elfvar och på ställen,
der andra naturhinder försvåra forslingen
;
lG Bevilln.- och Oec.-TJtsTi. Bet. N:o 22.
hvarom Kongl. Majrt, efter anställda undersökningar
och vederbörandes hörande, i Nåder lärer
täckas närmare förordna; samt
C) att, efter olika förhållanden, medgifves
en lämplig förhöjning 1 Postskjutslegan.
Härvid synas de af Ofver-Post-Directeuren
framställda grunder
hilliga och rättvisa; och Utskotten
få, med tillämpning deraf, föreslå,
att, inberäknadt betalningen för åkdonets
begagnande, Postskjutslegan må
på nedannämnde sätt förhöjas; nemligen
:
1:0 från Sex (6) till Atta (8) skil -  lingar för enkel Postföring, hvarmed
förstås Postens forslande en gång
fram och en gång åter i samma
vecka;
2:0 från Åtta (8) till Tio (10) skillingar
milen för dubbel Postföring
eller Postens skjutsande fram
och åter 2:ne gånger i samma vecka,
äfvensom för all Extra Postföring;
samt
3:0 till Sexton (16) skillingar eller
full gästgifveri-skjuts-lega för
det öfverskjutande Miltal, sorn Postföringen
för helt mantal i samma
vecka kan öfverstiga Åtta (8) mil,
och
hevilla.- och Opc. litsk Bet, Kjö 23» if
deli sa i proportion för större eller
mindre Postgårdar.
Upplysningsvis få Utskotten vid handen
gifva, att med all möjlig noggrannhet uppgjorda
calculer utvisa, det Postföringskostnaden, som,
enligt nu gällande betalningsgrundel- efter 1822
års bokslut, uppgått till 42,305 Rdr I 5 sk. 9 rst.,
skulle, genom här ofvan föreslagna förhöjningar
till 8, 10 och 16 sk i 11ingar per mil, förökas med
en årlig utgiftssumma af 11,338 Rdr 25 sk. 6 rst.}
men att deremot förslaget om all Postföring i
Rikc-t genom Gästgifverlskjuts eller för dylik
lega skulle, äfven efter afdrag af Kronans inkomst
i rotefrihets-afgifter från de förra Postheinmanen,
medföra en ökad kostnad af ej mindre
ari 40,721 Rdr 13 sk. 7 rst., hvarvid dessutom
hvarken blifvit beräknade de visserligen
icke obetydliga väntningspenningal, sorn ofelbart
skulle komma att erläggas, eller Utgifterne för
det tillökta antalet Postiljoner, hvilkas användande,
af ofvan Uppgifna anledningar, Synes blifva
en följd af sistnämnde Postföringssätt.
3-
Vidkommande slutligen de i flera hänseenden
yrkade partiela regleringar i Postväsendet,
så hafva Utskotten först funnit följande
omständigheter böra blifva föremål för underdåniga
framställningar till Kongl. Majit, nemligen
:
Bi/i. till Ii. St. Prot. 1828 och 1829, 5 Sami. 1 Afd.
iyde Haft. 3
18 Sevllln.- och Oec.-Utsfs. Bet. Nio 22.
D) Frågan om inrättandet af ett nytt
Post-Contoir, antingen vid Åby Posthemman
eller ä Herrevads Kloster.
Da Åby, i Utskottets tanka, är dertill vida
tjenligare både för kringboende Correspondenter
och Postföringens skyndsamhet, och det hufvudskål,
som Velat hemtas för Postgångens ledande
ötver Herrevads Kloster, att der finnes en
Commissariats-Inrättning, skulle förfalla, i händelse
dessa Commissariat skulle komma att upphöra
;
sä anse Utskotten, att Rikets Höglollige
Ständer torde böra i underdånighet
Understödja förslaget om
ett Post-Contoirs förläggande till
Åby.
E) Herr Winbladhs förslag öiti upprättande
af Instruction för Pöstilloner och
Postförare, i anledning hvaraf Utskotten,
sorn för sin del biträda de derföre
anförde skäl, tillstyrka»
att Rikets Högloflige Ständer mätte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om Nådig befallning till OfverPost-Directeuren
att, till efterrättelse
för Postiljoner och Postförare, upprätta
och till Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse
underställa en Instruction,
som, i öfverensstämmelse med För,
fattningarne, bestämmer deras ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter.
Be.villn.- och Oec.-Utik. Bet, N:o 22.
F) Jan Olssons fran V esterås Län
framställning om införande i Almanachorne
af underrättelser ur Post-Taxan;
med understödjande hvaraf Utskotten
hemställa,
att i Skrifvelsen till Kongl. Maj:f
äfven i underdånighet blefve hegärdt,
det vederbörande mätte erhälla Nådig
befallning, att i de ärliga Almanachorne
ombesörja införandet af
de Utdrag ur Pqst-Taxorne, som
der lämpligen kunna finna rum.
Dä de öfrige af Mptionairerne vidrörda
partiela frägor finnas upptagna och behandlade
uti Ofver-Pöst-Directeurens, den r6:de sistlidne
Martii, afgifna underdåniga Regjerings-project,
hafva Utskotten desto mindre bordt meddela
serskildt detaileradt utlåtande häröfver , som
yttrandet i sådan händelse i hufvudsaken blefve
ett upprepande af hvad Ufver-Post-Directeuren
redan hos Kongl. Maj:t tillstyrkt, uppå skäl
och grunder, dem Utskottet jemväl, för sin del,
lunnif gihige- — Vid sådant förhållande, och
enär några flera hithörande ämnen nu icke synas
påkalla Rikets Ständers vidare pröfning
eller åtgärd, hafva Utskotten trott sig endast
böra här tillägga följande vördsamma anmälanden,
nemligen;
att, beträffande den förda klagan deröfver,
att fri skjuts måste af Posthernmanen utgöras
under Post-Inspectoiernes Embetsresor, samma
20 Bevill/t,- och Oec.-TJtsh Bet. N:o 22.
fråga blifvit af Rikets Högloflige Ständers JustitiaB-Ombudsman
dragen under pröfning af
Kongl. Maj.-t, sorn, genom Nådigt Bref af den
I5;de Maji i8?4> täckts förklara, det-den yrkade
befrielsen från åliggandet, att en gång om året
vid Post-Inspectorernes inspectionsresor lemna
deni kostnadsfritt skjuts, destomindre kunde
i Nåder medgifvas, som den ifrågasatte skyldigheten
af ålder Posthemmanen ålegat, enligt
hvad f, d, Cancellie-Collegii den I5:de
pebruarii 1707 för Post-Inspectorerne utfärdade
Instruction derom innehåller;
att då, i afseende på yrkandet om bestämmandet
af en viss vigt för Postväskan, vederbörande
icke lära underlåta att härom förordna
på ett sätt, som är lika förenligt med Postens
behöriga framskaffande oell Postförares skäliga
anspråk, att deras hästar ej blifva för hårdt belastade,
Utskotten destomindre förmoda, att Rikets
Högloflige Ständer lära ingå i en dylik
detail-fråga, som, genom den nu föreslagna serskilda
Paquet-Postföring, lindring i vanliga Postforslingsbesväret
torde böra förväntas;
att, hvad angår emottagningen, expedierandet
och fortskaffningen af lösa bref och väskor,
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 29 October 1823»
äfvensom Ofver-Post-Directionens derpå grundade
Kungörelse, af den 8 Martii 1824, innehåller
nödiga föreskrifter till efterrättelse för
vederbörande, så väl Correspondenter å ena,
Hcvilltt,- nc/t Ooc-UtsÄ. !>n!. N:o 37. 21
sorn Postförvaltare oell Postbönder å andra
sidan;
att, i fiaga om tillhandahållande vid hvarje
Post-Contoir af Jlref - Protocollen , såsom
verification öfver afsände bref, denna skyldighet
jemväl finnes Postförvaltarne ålagd genom Öfver-Post-Directionens
Circulaire den 17 Junii
T824 ’ livarom ock Kungörelse i Tidningarne
varit införd;
att, vidkommande Motionen om lämplig
Assurance-afgifts fastställande för penningars alsändande
linder recotnmendation. Utskotten ansett
sig icke höra tillstyrka Pikets Ständer någon
åtgärd till införande af en sfi beskaffad, correspondenter
och de trafiquerande betungande
ny pålaga, enär erfarenheten hittills icke visat
behof för Post-Cassan, att påräkna en Assurance-intrad,
till betäckande af utgifter i och för
dess åtagna försäkringsansvar, och någon slik
anstalt ännu mindre bör blifva af nöden för
framtiden, i samma mon, som Post-Inrättningen
allt säkrare ordnas och regleras;
att de väckta frågorna, dels om förhudsedlars
afsändande med Posten, dels af åtskilliga
af Motionairerna föreslagna förändringar i afseende
på ordningen vid Postforslingen. förfalla, i
händelse Rikets Ständer gilla Utskottens hemställan
om Postfortskaffningssättet;
att, i afseende på Sune Nilssom klagan
deröfver, att några Posthemman i Kronobergs
Län, hvilka af ålder åtnjutit Rotell ihet, af se
-
32 Sevill».- och Oec.-Utxsh. Bet, N:ö 32.
naste Iioterings - Commission blifvit ålagde i
Soldats underhållande deltaga , vederbörande,
som tro deras rätt för nära trädd, ega att derutinnan
i vederbörlig ordning ändring och rättelse
söka;
att, i fråga om Herr Löwenström! Motion,
något yttrande icke kunnat af Utskotten här
meddelas, enär Motionairen icke uppgifvit något
serskildt stadgande , hvarutinnan ändring
skulle yrkats, och det dessutom icke lärer undfalla
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet, att,
i den mun en ny reglering af olika förhållanden
göra förändrade föreskrifter, i afseende på
ordningen och verkställigheten, af nöden, derom
anbefalla och vidtaga erforderliga åtgärder,
samt slutligen:
att , vidkommande förslaget om KännPost,
Utskotten trott sig böra sa mycket mindre
tillstyrka en slik anstalt, som densamma,
utan att medföra någon väsendtlig förbättring,
i afseende på cornmunicationen, skulle försvåra
Controllen vid redovisningen för Post-Intraderne.
I följd af hvad, i det föregående, sålunda
blifvit yttradt och hemställdt, få förenade Utskotten
nu hos Rikets Högloflige Ständer vördsamt
tillstyrka,
att Rikets Högloflige Ständer, uti underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t,
tillkännagifva, hurusom af de handlingar,
hvilka blifvit till förenade Ut
-
Bevilln.- och Oec.-Utsk. Bet. N« M. a 3
Skotten i Nåder öfverlemnade, befunnits,
att, i fiaga om Postväsendets allmänna
reglerande, nödiga förberedelser
äro vidtagna och upplysningar inliemtade.
sä att för detta ämnes slutliga
pröfning och afgörande hos Kongl.
Majit, Rikets Högloflige Ständer endast
ansett återstå, att hos Kongl. Majit
i underdånighet anmäla:
Iio att, pä det skäl, som i lia HufVud-Afdelningen
anföres, Postföringen
hädanefter som hittills i allmänhet
bUr utgöras af de dertill anslagna
hemman; men
210 att Rikets Ständer tillika insett*
det en jemnaie fördelning och en billig
jemkning uti det Posthemmanen
nu åliggande Postföringsbesväret borde
ega rum och i sädant ändamål funnit
de Under ofvanintägne Morn. A.
R. C. anförde grundet och stadganden
Vara mest lämplige;
3:0 att Rikets Ständer, med anledning
af de i Mom. Lit. D. Uppräknade
skäl, för sin del. i Underdånighet
Understödja förslaget om inrättandet
af ett nytt Ppst-Goritoir vid Åby, i
stället för vid Herrevads Kloster;
410 att Rikets Ständer, af förekommen,
anledning, i Underdånighet anhålla, det
en nödig InstrUctiori för Postiljoner
24. Bil. till Bevil/noch Oec.-Utsh. Set. N:0 23,
och Postförare matte 1 Nader blifva
Utfärdad; samt
5:0 att Rikets Ständer äfven underdanigåt
hemställa, att Kongl. Maj:t
täckes afgifva Nådig befallning orri
införande i Ahnanachorne af tjenlig»
Utdrag ur Post-Taxorne.
Slutligen fa Utskotten vördsamt tillkännagifva,
att hvad som i afgifna Motioner förekommit
om inrättande af Forvagnar rn. rn. d. är
upptaget och besvaradt uti ett serskildt Betänkande
af denna dag.
En emot detta Betänkande afgifven reservation
bifogas vördsamt.
Stockholm den 1 October 1829.
Reservation
af Herr Pihlbladh! Sedan Högloflige Utskottens
pluralitet, vid anställd votering, fastsrällt,
det Utskotten icke kunde tillstyrka, att
någon ersättning borde Posthemmans-innehafvare
tilldelas för de vagnar och kärror, sorn
af dem för Posternas forslande mäste inställas,
finnér jag mig icke kunna undgå att emot berörde
beslut anmäla min reservation.
Det har af Högloflige Utskotten blifvit
ansedt,
Bil. till B ev ilin.» och Oec.-Utsh, Bet. N:o ?.5
ansedt, att Posthemrnanen i allmänhet, men
synnerligast en del, äroiden mon genom den
dem åliggande Postskjutsen, utöfver hvad vederbör,
betungade, det, för deras underlättande
vid fortfarande af nämnde skyldighets fullgörande,
nödvändigt erfordrades, att den för
Postskjutsen hittills bestådde lega skulle förhöjas
i det förhållande Utskotten tillika föreslagit.
Enär likväl denna föreslagna förhöjning
inskränker sig till högst den hästlega, sorn för
håll- och reserv-skjutsen betalas, eller iG skillingar
milen , inser jag icke något verkligt skäl,
hvarföre icke Postskjutsaren jemväl bör ega lika
rättighet med Håll- och Reserv-skjutsaren,
att, för de fordon, som, jemte hästarne, till
skjutsen utlemnas, åtnjuta någon, ehuru alltid
otillräcklig ersättning för berörde åkdons nötning.
Om de omständigheter tagas i betraktande: att
en tilltagande lifligare handel och rörelse ökat
brefvexlingen och således föranledt nödvändigheten
af anstalters vidtagande både för Posternas
tätare fram- och återgång, och för desarnmas
framskaffande med större antal hästar, än
som af hemmanens indelning till Postskjutsen varit
påräknade; att, såsom en följd deraf, Posthemmans-innehafvarne
för berörde skjuts nu måste
äfven vara försedde med andra och flera
fordon till begagnande vid skjutsen, än som
från början dem ålegat; att, genom afsändande
Bilt. tillRiks-St.Prot. 1828 cch 1829, 5 Sami, iAfd.
ty:de Haft. 4
26 Bil. till Bevilln.-- och Oec.-Utsh. Bet. N:o 22.
med brefposten af tidningar, förordningar, kungörelser
och andra allmänna och enskilda handlingar,
de Postväskor, uti hvilka dessa, jemte
brefven, inneslutas, och i synnerhet dem, sorn
härifrän Stockholm afgä, numera innehålla en
sadan vidd och tyngd, att dä pä de vagnar,
hvarä väskorne läggas, medföljande Postilloner,
jemte Skjutsaren, äfven skola inrymmas, nämnde
vagnar mäste serskildt sä inrättas, att de ä10
säkra och ändamålsenliga, och endast för sådan
skjuts måste af Postheinmans-innehafvaren
underhållas; och att, enär vid ett Posthemman,
som i hvarje vecka framför Posten tvänne gånger
och äfven tvänne gånger återför densamma,
det eller de åkdon, hvilka dervid nyttjas, med
beräkning af fram- och återfärden, hvartdera begagnas
en väglängd af omkring 700 mil, hvarefter
åkdonets vidare brukbarhet ej synes vara
att påräkna; så lärer det finnas nog klart, att
kostnaden tor Postheinmans-innehafvaren vid
dessa åkdons anskaffande och vidmagthållande
är ganska betydlig, och att, fastän han icke möjligen
kan derföre blifva fullkomligen godtgjord
med den vagnslega, som blifvit föreslagen att
honom tilldelas, både rättvisa och billighet synas
kräfva, att Posthemmansinnehafvaren åtminstone
såmedelst åtnjuter någon vedergällning
för de utgifter, honom i omförrnälde afseende
årligen tillskyndas.
Emot Högloflige Utskottens tillika skedde
afstyrkandeaf min Motion, det de Postväskor, sorn
Bil. till Bevilln.- och Oec.-Utsi. Bet. N:o m. 27
från Post-Contoiren afsändas, ej må få innehålla
större tyngd, än sorn, enligt Gästgifvare-Ordningen,
får läggas elter detarital hästar, hvarmed Postskjutsen
utgöres, anser jag mig äfven föranlåten att anmäla
reservation, helst jag tror, att uti den
underdåniga Skrifvelse, som blifvit af Utskotten
föreslagen att af Rikets Ständer till Kongl. Majit
allatas, med anhållan om Nådig befallning till
Ofver-Post-Directionen om uppgörande af lnstruction,
till rättelse för så val Postilloner, som
dem, hvilka skola emottaga dessa, jemte de Poster
de medhafva, äfven kunde inflyta underdånig
anhållan, det bemälde Direction jemväl måtte
anbefallas att låta tillse, det sådan tyngd ej
varder i de afgående Postväskor inrymd, att
den öfverskrider hvad Postskjuts^rne rätteligen
böra framskaffa.
STOCKHOLM,
hos Cari. Aa, Pihl, 1825.
Bevilln.- och Oec -Utsk. Uti. N:o 23. i
N:o 23.
Ankom till Exp. Utsk. d, 20 Oct. 1829,
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet N:o 12, om inrättandet
af Porto-Franco på Gottland,
m. m.
Högloflige Ridderskapet och Adeln samt Hög*
vördige Preste-Ständet hafva återremitterat Utskottens
ofvannämnde Betänkande, i grund af
deremot gjorda anföranden utaf åtskillige Ledamöter
inom ofvannämnde Riks-Stånd, hvilka
sökt ådagalägga, dels att de farhågor och olägenheter,
som föranledt Utskottens afstyrkande
af Portofranco-inrättning på Gottland, skola vara
mindre grundade, och dels att en sådan anstalt
borde blifva ganska förmonlig för både
nämnde Ö och Fäderneslandet; men sorn alla
hithörande förhållanden blifvit så fullständigt
utredde uti ifrågavarande Betänkande, att anmärkningarna
deremot, i Utskottens tanka, der
äro upptagne och på förhand vederlagde, så
sakna Utskotten anledning att ingå i någon ytterligare
bevisning öfver det onyttiga, om icke
skadliga, uti inrättandet af Porto-Franco på
Gottland; vid hvilket förhållande, och då ej
mindre Välloflige Borgare- än Hedervärda Bonde-Ståndet
under den 3:dje och 7:de sistlidne
Bih, tillRiks-St. Prat. 1S28 cch r8?g, 5 Sami, 2 A/d.
louie Haft. t
a Bevilln.- och Oec.-Utsh. Uti. N:o 9.4,
Augusti bifallit samma Betänkande, Utskotten,
med åberopande af hvad deruti anföres, vidhålla
sitt förra yttrande i frågan, under bifogande
af de härvid äfven nu gjorda reservationer.
Stockholm den 13 October 1829.
Reservation.
Mot detta beslut reserverade sig Herr
Friherre Cederström, under åberopande af sin
förut afgifna reservation, samt Herrar Grefve
von bersen, Professor Gravander, Prostarne
Dedekind och Lyth jemte Herr Donner.
N:o 0.4.
Ankom till Exp. Utsk. d. 20 Oct, 1829.
Utlåtande, 1 anledning af anmärkningar
vid Betänkandet JN':o i3, angående
yrkadt förbud mot införandet af Utländska
varor,?
Vid återremiss af Betänkandet N:o 13, som
blifvit af Högloflige Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet, hafva
åtskillige Talare inom Högvördige Preste- och
VällofligeBorgare-Ståndet utförligt upprepat hvad
gom både tillförene och serdeles vid denna Riksdag
så ofta blifvit anfördt tili försvarande af ett
*
Bevilln- och Oec,~Utsh. Uti. N:o i\, 3
mer eller mindre utvidgadt Prohibitiv-Systern
i afseende på handel och näringar, hvarvid man
hufvudsakligen påstått och velat bevisa: att våra
Fabriker skola vara i aftagande och slutligen
alldeles undergräfvas genom den friare täflan
rned Utlänningens Slöjde-alster, som dels redan
vore tillåten, och dels så väl i Eevillnings-Utskottets
Utlåtanden om Tullafgifterne, som i förevarande
Betänkande blifvit föreslagen och understödd;
att en sådan täflan i flera fall aldrig
kunde uthållas och i andra icke borde tillåtas
förr, än våra inhemska Fabriker och Slöjde-alster
vunnit den förkofran oell godhet, att införande
af dylika utländska Producter icke kunde
göra Fabriksidkarne någon skada; att ett sådant
förhållande endast kunde uppkomma under skyddet
af införsel-förbud, då Skydds-Tull h varken
vore ett lika verksamt värn emot utländska varors
skadliga och olofliga införande, eller kunde
ega rum utan en betydlig Tullförsnillning, som
skulle inträfFa i långt högre grad, än det lurendrägeri,
som nu torde ega rum; i anledning
hvaraf yrkadt blifvit, det friheten att importera
sådana Fabriksvaror, som kunna här i Landet
idkas och förkofras, måtte dels upphöra, och dels
betydligt inskränkas, samt att en underdånig Skrifvelse
i sådant hänseende måtte från Rikets Högloflige
Ständer till Kongl. Maj:t aflåtas.
Då dessa anmärkningar hufvudsakligen äro
desamma,' som förut vid flera tillfällen blifvit
upptagne och besvarade, inskränka Utskotten
4 Bevilln.~ och Oec.-TJtsk. Uti. N:ö 24.
sig till det förklarande, att då ej mindre af
Kongl. Comrnerce-Collegii Berättelse om Fabrikernas
tillstånd, än af Ofver-Ståthållarens Femårsberättelse,
i öfverensstämmelse med hvad framlagda
Tableauer och facta utvisa, inherntas, att
Fabrikerne och Näringarne sedan ar 1823 varit
i till- men icke i aftagande; då ingenting kan
vara menligare för inhemska industriens förkofran,
än vacklande Systemer för näringarnes beskyddande;
då erfarenheten ådagalagt nyttan af
täflan i näringarne; då skyddet genom Tull är bevisadt
vara starkare och ändamålsenligare, samt mera
öfverensstämmande med Nationens anspråk
på frihet i egna lefnadsomständigheter, än ett
strängt införsels-förbud, enär dermed icke kan
förenas eller i controllen handhafvas förbud
emot bruk och nyttjande af utländska tillverkningar;
då sådana skärpta Författningar redan
blifvit föreslagna, hvilkas alfvarsamma tillämpning
böra gifva det starkaste stöd åt SkyddsTulls-Systemet;
då af förhållandet sedan år 1823
sig visat, att Kongl. Maj:t med varsamhet, endast
småningom öfvergått från Införselsförbudstill
Skydds-Tulls-Systemet; och då Kongl. Maj:t,
uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den
13:de sistlidne Februarii, i detta ämne afgifvit
ett i alla hänseenden tillfredsställande Nådigt
förklarande; så hade det varit lika otjenligt att
tillstyrka öfvergående ifrån ett System, som
redan visat goda, men icke skadliga följder, till
det gamla Prohibitiv - Systemet, under hvars
Bil. till Bevilln.- och Oec.-Uilk. Ull. N:o a4- 5
länga tillvaro vära inhemska Näringar icke vunnit
en den utländska industrien motsvarande
tillväxt, som det vill synas alldeles olämpligt
att i underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t
begära hvad sora dels skulle sta i strid med
Utskottens förut framställda öfvertygelse, dels
innefatta en erinran om det, sorn Kongl. Maj.-t
sjelf tillkännagifva Sig vilja iakttaga; hvarföre ock
Utskotten förblifva vid deras förra
yttrande i ämnet, under bifogande af
härvid gjorda reservationer.
Stockholm den 17 October 18i9.
Reservationer:
af Herr Grefve Joh. Gabr. Oxenstjerna: ”Sorn
jag var frånvarande dä det återremitterade Betänkandet
afgafs, begagnar jag detta tillfälle att reservera
mig både emot det förra och det nu
beslutade yttrandet i ämnet, hvarvid jag får åberopa
den Herr Arosenii Reservation, som åtföljde
Betänkandet N:o 13, emedan densamma
är öfverensstämmande med den af mig biträdda
mening, hvilken gjort sig gällande inom Högloflige
Oeconomie-Utskottet före sammanträdet
ined Bevillnings-Utskottet.”
Herr Prosten Astrand förenade sig härmed,
och Herr Lundman åberopade äfven Herr Aressenii
ofvannämnde Reservation.
Herr Lejf ler: ”Emot det af Högloflige Utskotten
nu godkända Betänkande får jag mig
ödmjukligen reservera. ’
6 Bil. till Bevilln.- och Oec.-Utsh. Uti- N:o a4-
”Da de Högloflige Utsko-tten icke ansett
nödigt att upprepa och besvara de anmärkningar,
som inom a:ne af de Respective Riks-Stånden
blifvit gjorda emot Utskottens förra Betänkande,
af det skäl, att desamma endast skola
innefatta ett återupprepande af hvad sä flerfaldigt
under denna Riksdag blifvit anfördt och
besvaradt, tror jag, att det ock hade varit mera
passande, att Utskotten icke vidare utbredt sig
öfver ämnet, utan endast bordt kortligen, såsom
svar å återremissen, tillkännagifva, att Utskotten
af de gjorda anrnärkningarne icke funnit
anledning att frångå sin öfvertygelse eller
förändra det redan gjorda tillstyrkandet för Rikets
Högloflige Ständer. Jag anser, att, då
Högloflige Utskotten icke funnit för godt att
egentligen besvara de gjorda anrnärkningarne,
är all ytterligare vidlyftighet ändamålslös, enär
den fråga, hvarom Betänkandet handlar, förmodligen
redan inom Riks-Stånden är afgjord, innan
detsamma hinner dit ankomma. Sedan denna
min öfvertygelse icke blifvit godkänd och
antagen, får jag derjemte emot de af Utskotten
å nyo anförda skäl, hvilka skola ådagalägga TullSysternets
företräde framför det Prohibitiva, anmärka:
Då Utskotten yttra, att de inhemska Näringarnes
skyddande genom Tull är bevisadt vara
starkare och ändamåisenligare, än införselförbudet;
då skärpta Tullförfattningar blifvit föreslagne,
är denna satts aldeles stridande emot erfarenheten,
som bevisat, ooh hvilket äfven allt
Bil. lill Bevilln. och Oec.-Vtsl. Till. N:o il\. 7
mer sk-all af allmänheten blifva insedt, att Tullförsnillning
är svårare att förekomma än Lurendrägeri.
Jag behöfver härvid blott åberopa Kongl.
Commerce-Collegii yttrande häröfver, hvilken autoritet
utan tvifvel förstår att bedöma den förevarande
frågan lika väl som Högloflige Utskotten.
Utskotten förklara vidare, att, under Prohibitiv-Systemets
långa till varö, våra inhemska Näringar
icke vunnit en med utländsk industri motsvarande
tillväxt. Jag tror likväl, att grundad anledning
till klagomål i denna del icke linnes, och
att den deröfver hörda klagan ofta liar helt andra
afsigter till grund, än den inhemska Industriens
förkofran. Det är ganska säkert, att våra Fabriker,
i mon af deras längre eller kortare till varö,
kunna tillverka fullt ut nog goda varor för vårt
behof, om vi mindre gjorde afseende på att
likna Utlänningen, men deremot mera sökte att
rätta våra behof efter de i allmänhet inskränktare
tillgångarne. Det som emedlertid ligger industriens
uppkomst mest i vägen inom vårt land,
är utom tvifvel det vacklande System densamma
är underkastad, enär befaras kan, att vid
hvarje ny .Riksdag föreslås vidtagandet a£ sådana
åtgärder, hvilka, i verket satta, motarbeta
dess tillväxt och förkofran, men deremot bereda
dess undergång. Man har, under de senare
åren, hört och läst åtskilligt derom, huru
vår Jerntillverkning uti sjelfva sättet skall vara
vida efter det utländska, hvaraf skall följa,
att vår goda malm icke blifver sa bearbetad och
8 Bevilln. och Oec.-Utsh. Bet. N:o o5.
betald, som ilen borde och kunde vara, hvilket
länder till en stor skada för Riket. Hvem som
härtill är orsaken, lemnäs derhän, men af vigt
ar det, att vara egna natur-alster icke aflemnas
till Utlänningen, i någon mon vårdslösade, och
således för ett ringare värde, än för dem kunde
erhällas. Likväl förmodar jag, att icke någon
annan, än de Högloflige Qttkotten, är sinnad
att på jerntillverkningen tillämpa det nu
ifrågavarande Tullsystemet, och jag skall, för
min del, lika litet i detta afseende, som uti något
annat, erkänna dess rigtighet.”
Härmed förena sig Herrar Abr. I. Hiesileiter,
G. L Alund, jfoh. ffac. Kleman, A. Zethelius,
Carl Arosenius, P. Peterson, Pehr Löfvenius,
P. Winbladh, P. /. Mattsson och I, G.
Kohler,
N:o 2 5.
Ankom till Exp, Utsk, d. 20 Oct, 1829,
Belänkande, angående Motioner om prasmier
för Brännvins exporterande samt
beredande af utvägar för utförande
deraf till Norrige.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
hafva blifvit remitterade följande motioner,
nemligen:
frå n
Hevilla, och Oec.-Utsh. lit t. N:0 2 5. Q
fran Höglo fl. Ridderskapet och A del ni
I:o af H eiT Friherre E. F. von Sulza-, med
förslag, att, sedan Brännvinstillverkningen i Fäderneslandet
stigit till sa betydlig höjd , att utskeppningen
af denna urnbäriiga vara borde på allt
sätt befordras, de möjligen högsta prasmier måtte
bestämmas för den eller dem, sorn en slik Utskeppning
tillvägabringa; och
från Välloflige Borgare-Ståndet:
2ro af Herr Rydström, att, sedan Kongl.
Majit i Nåder tillåtit fri utförsel åf Spannmål
till Norrige, och det tvifvelaktigt vore med
Sveriges sannskyldiga bästa förenadt, orri en sådan
tillåtelse finge utsträckas till uti Sverige til 1-  verkadt Brännvin, hvaraf Landet eger större öfverflöd
an af Spannmål, Rikets ■ Ständer ville
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla orri
undanrödjande af hindren för en sådan tillåtelse,
samt
3:0 af Herr P. Petersson, med förslag af
enahanda syftning, eller att underdånig anhållan
måtte hos Kongl. Majit göras, om utverkande
af tillåtelse för Svenska Medborgare att
i Norrige införa Bränvin.
Sedan Oeconomie-Utskottet inbjudit Bevillnings-Utskottet
att i behandlingen af ofvannämnde,
dess upptagande äfven tillhörande frågor
Bih. till Pi. St. Prat. rSaö och 1829, 5 Sami. 2 Afcl.
i o:de Haft. 2
io Bevill/is- och Oec.-TJtsh. Bet. N:o 25
deltaga, sä lä förenade Utskotten häröfver nu
afgifva gemensamt Utlåtande.
Beträffande förslaget att genom höga premier
uppmuntra till export af brännvin, sä anse
Utskotten; att en förmonlig export endast kan
i längden bibehålla sig genom den vinst, sjelfva
varans föryttring bereder; att Premier för utförande
af Bränn vin, då detta är belagdt med den
möjligast lindriga utförselstull, eller endast 3
runstycken på kannan, -—en afgift, hvilken står
i ett lämpligt förhållande till den, som vid export
träffar Spannmål, vore så mycket mer öfverflödige
och olämplige, som de troligen skulle uppmuntra
till en ännu högre och för Landet icke
önsklig bränvins-produetion, samt att, om nödiga
tönder till belöning för export af förädlade
varor vore att tillgå, dessa vida lämpligare
Jtunde användas till upphjelpande af andra magtpåliggande
och nu mindre försigkomne näringsgrenar
inom Landet; i grund af hvilka åsigter
Utskotten icke kunna
understödja hvad härom blifvit framStälldt,
utan tillstyrka, att frågan härom
må förfalla.
Hvad dernäst angår Herrar Rydströmr och
Peterssons ofvannämnde förslag, att Rikets Ständer
måtte till Kongl. Majit aflåta en underdånig
Skrifvelse i afseende på Brännvins utförande
till Norrige, så, enär Utskotten hysa den öfvertygelse;),
att Kg 1. Majit, vid reglerandet afSveriges
handelsförhållanden med Norrige, icke un
-
Bevilln.- och Oec,-Utsh. Mern, N:o 26. n
derlåtit att tillvägabringa deras ordnande ined
allt möjligt afseende på de förenade liikenas
ömsesidiga fördelar, ej eller för framtiden lärer
förbise befordandet af Sveriges sannskyldiga väl
och bästa, äfven i fråga om brännvins-export till
Norrige, tro Utskotten, att en underdånig Skrifvelse
i detta hänseende torde icke vara af någon
nödvändighet påkallad, och hemställa alltså,
att de derom
gjorda förslag måtte lemnäs utan vidare
afseende.
Stockholm den 17 October 1829.
N:o 26.
Ankom till Exp, Utsk. d. aa Oct. 1829,
Memorial, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet N:o i5, angående yrkad
högre Tull å vissa från Ryssland
och Finland inkommande varor.
Sedan förenade Utskotten, uti Betänkandet N:o
15, uppå anförda skäl, tillstyrkt, att åtskilliga
Motionairers yrkanden om en underdånig Skrifvelse,
i afseende på handeln med Finland och
Tull å derifrån kommande varor m. m., måtte
förfalla, så har nämnde Betänkande, i följd af
dervid gjorda anmärkningar, blifvit från Hedervärda
Bonde-Ståndet återremitteradt; men som
12 Bevilln.- och Oec. ZJtsh. Meni. N:o 26.
detsamma af de 3:ne öfriga Riks-Stånden, under
den io:de, i4:de och I7lde September, blifvit
bifallet, och denna fråga således genom 3 Stånds
beslut är afgjord, alltså måste nu Utskottets åtgärd
inskränka sig till att hatmed vördsamt underrätta
Hedervärda Bonde-Ståndet oin ett sådant
förhållande.
Stockholm den 13 October 182 9-
STOCKHOLM,
hos Carl Ab. Pihl, 1829.
Bevilln.-j Lag- och Occ.-Vtsk. Mern. N.o 27. t
N:o 27.
Ankom till Exp.-Utsk. den i^JNotb 181;};
Memorial, med förslag till samman
jemkning af Riks-Ståndens
Beslut> i fråga om
Brännvins-biannings-råttigheten,
samt till V ote ringsPropositioner
i afseende på
gnmderne för nämnde rät*
iighets beskattning.
Sedan Förenade Utskotten, under N;o 16,
iafgifvit ytterligare Utlåtande, angående
Brännvins-bränningen och dermed gemenskap
egande ämnen, så hafva Respeclivé
Riks-Slånden deröfver fattat sina, Utskotten
genom ProtoColls^Uldrag meddelade
Beslut; och sorn dessa dels i allmänhet
och dels i vissa delar äro Trän hvarahnatt
skil jäktige * få Utskotten härmed, enligt
iBih. till R. St. Prot. 1828 och 1823/5 S.j 2 A/d. i
'inte Haft et *
i Bevilln.-j La g- och Oec.-Utsk. Meni. Nvo 27.
rj3 §. Riksdags-Ordningen och 71 §. Re
gerings-Formen,
inkomma med förslag ej
mindre till meningarnes sammanjemkning
än till Voterings-pröpositioner, i fråga om
grunderne för Brännvins-skatten samt deras
tillämpning; och Utskotten få härvid,
till vinnande af redighet och en lättare
öfversigt, uti en serskild Hufvud-afdelning
yttra sig öfver sådana oeconomiska frågor,
uti hvilka 3:ne Stånds sammanstämmande
mening utgöra beslut, och i en annar» Hufvud-afdelning
upptaga och behandla de af
Bevillnings-natur varande ämnen, hvilka, i
händelse af fortfarande skiljaktighet, ovilkorligen
höra genom votering af förstärkt
Stats-Utskott, afgöras. Då för* öfrigt
vid de fleste beslut inom Stånden den
ordning blifvit följd, hvaruti hithörande
ämnen i 1S24 års Kongl. Kungörelse om
Brännvins-bränningen förekomma, hafva
Utskotten anseLt mest lämpligt att följa
nämnde Författnings uppställning.
Härvid få Utskotten först anmäla, dels
ätt Högloft. Ridderskapet och Adeln endast
i 2:ne omständigheter, nemligen i afseende
på den vid 4 Art. 1. §. Bet. N:o 6.
(^p. föreslagna förändring, samt hvad
angick tionde-frågan i Betänkandet N:o 6
pag. a3 antagit hvad Utskotten föreslagit;
men i öfrigt afslagit Utlåtandet N:o 16
)
Bcvilln.-j Lag- och Oec.-Uisk. Mern. N.o 27. 3
och beslutat, att den hittills gällande 182f
års Författning må bibehållas med några
bär redan anförda modificationer, hvaraf
således följer, att Högbemälde Riks-Stånds
bifall i allmänhet saknas till de föreslagna
förändringarne ; och dels att Högvördige
Preste-Ståndet bifallit samma Utlåtande,
N:o 16, med några förändringar, hvarföre
serskildt skall redogöras; men att de
öfriga bägge Riks-Ståndens beslut i allmänhet
äro så parti ela, att ds icke kunna
hänföras hvarken till egentligt bifall eller
af slag af Utskottens Betänkande i, sin helhet.
I.
1 Jrt. 1 ff. Enligt Ridderskapets och
Adelns beslut om antagande af 1824 års
Författning, samt dels Preste - Ståndets
bifall till Utskottens hemställan i denna
del, och dels Bonde-Ståndets uttryckliga
godkännande af denna §. , sådan den i ofvannämnde
Författning förekommer, skulle
densamma ordagrannt intagas i nya Brann»
vins-förordningen.
Borgare-Ståndet har väl härvid varit
skiljaktigt i 2:ne omständigheter, nemligen
dels i fråga om tiden då Brännvins-branning
må tillåtas_, hvilken blifvit inskränkt
genom Ståndets beslut att, i stället fo'r orden
: ”hela året igenom,” borde inflyta ”från
4 Bcvilln.-, Lag- och Oec.-Utsk. Mern. N.o 27.
den 1 October det ena till den i5:de Junii
det andra åretj’ och dels deruti, att Ståndet
efter ordet: ”Brännvins-destillering” tillagt
”med 6 kannors panna” men då 3:ne
Stånd på ofvannämnde sätt godkänt och
antagit den förra redaCtionen ordagrannt
efter 1824 års Författning lärer ett sådant
beslut destohellre tjena till efterrättelse,
som Utskotten anse tillägget om rymden
af pannor, hvarmed desti 11 erin g skulle
få ske, öfver hvilket Utskotten nu först
fått tillfälle att yttra sig, vara mindre
lämpligt, då här endast ar fråga om destillerings-rättighet
i allmänhet , samt dessutom
kanne-rymden på annat ställe förekommer,
och af den ordställning BorgareStåndet
beslutat, skulle följa ett förmodli*
gen icke åsyftadt förbud för den till brännvins-bränning
berättigade, att vid destillering
begagna annan panna, än en öm 6
kannors rymd, och således äfven att, på
sätt hittills skett, till sådan förädling använda
sin vanliga brännviiis-redskap,
1 Art. 2 §. Benna §. är af alla
Riks-Stånden godkänd , med endast den
förändring af Borgare-Ståndet, att, i stället för
orden vid slutet af §:en: "de till hvarje stads
område hörande jordlotter,” borde intagas:
”den till hvarje stads område hörande jord;”
och som denna förändring är med beslutet
Bevilln.-j Lag- och Oec.-Utsk. Mern. JY.o 27. S
i hufvudsaken fullkomligt förenligt, och
det senare uttrycket synes mera egentligt,
tillstyrka Utskotten , att öfrige respeetive
Riks-Stånden behagade dertill lemna bifall.
/ Art. 3 och 4 <§§• Den af Utskott
ten för 3:dje till och med orden ”nedanstående
fördelning,” föreslagna förändrade
redaction är af Preste-Slåndet bifallen;
men Borgaren-Ståndet har beslutat,
dels att i stället för orden: ”intill nästa
Riksdag," bör stå ; ",intill och med nästa
Riksdagoch dels att 1827 års Taxeringsvärde
bör tagas till grund i stället fördel
af Utskotten föreslagna i83o års värde,
hvarjemte Bonde-Ståndet äfven bifallit den
nya redactionen, med antagande af endast
ofvannämnde förändrade uttryck : "intill
och med."
Yid sådant förhållande få Utskotten
föreslå;
att, då uttrycket "intill och med’’
innebär ett icke öfverflödigt förtydligande
» detsamma måtte af
samtlige Riks-Ständen antagas;
äfvensom att, enär beräknandet
af det egendoms-värde, för hvilket
finge brännas Brännvin, antingen
i enlighet med Ridderskap
6 Bevillu.-J Lag- och Oec.-Utsk. Meni. N.o 27.
pets och Adelns godkännande af
1824 års stadgande efter 1822 års
taxering, eller, jemlikt BorgareStåndets
Beslut, efter uppskattningen
för ur 1827 , synes vida
mindre tjenligt, än Inskottens
af 2:ne Riks-Slånd bifallne Förslag,
att i83o års taxerings-värde
härvid måtte tagas till grund,
Hoglaft. Ridderskapet och Adeln
saint Hällöf. Borgare-Ståndet alltså
äfven måtte antaga sistnämnde
grund;
hvarjemte Utsi otten få anmäla, att,: enär
Irenne, af Riks-Stånden på ofvannämnda sätt
godkänt den i sammanhang härmed gjorda
framställning, att i taxation, såsom grund för
brännings-rättigheten, ej får ingå värdet för
byggnader till större belopp, än högst en
fjerdedel af-jördens värde, Rikets Ständers
Beslut i denna fråga sålunda är i öfverensstämmelse
dermed fattadtj samt alt Utskotten
endast, till förekommande af all
tvetydighet i sistnämnde hänseende, anse
$ig härvid böra hemställa,
att näst efter orden i nya Redactions-förslaget:
”högsten fjerdedel
af jordens värde må intagas
följande mening: ”hvilket stad
-
Beviiln-j Lag- och Occ.-Utsk. Mein. N.a 27. 7
gande galle för åbyggnader så.
väl å landet, sorn. å stadsjord
utom städernas staket.”
Den härefter föreslagna Tariff öfver
beräkningsgrunden för pannerymden är,
genom Ridderskapets och Adelns beslut att
antaga 1824 års Författning, hvaruti en i
liufvudsaken alldeles lika Tariff förekommer,
af Högbemälde Stånd godkänd, äfvensom den
är vorden gillad af Preste- och BorgareStånden,
Bonde-Ståndet har väl deremot, i förening
med siLL beslut om 5 §. af förevarande
artikel, ansett den förändring uti
Glass-fördelningen i 1824 års Kungörelse
skola ske, alt usta Classen fördelas uti
tvänne Glassér, på det sätt, att den, som
efter Hemmans-värdet egt nyttja 20 och.
n5 kannors panna, må begagna 3o kannors
panna, och den, som efter Hemmans-värdet
haft rätt att begagna 3o, 35, 4° oc^ 4^
kannors, må nyttja 5o kannors panna; men
som ifrågavarande Tariff på ofvannämnde
sätt är af trenne Stånd gillad; alltså bör,
i Utskottens tanka, densamma, sådan den
i Förslaget förekommer, lända till efterrättelse.
Sedan , till följd af hvad hemslälldt
8 Bcvilln.-j Lag- och Occ.-Utsk. Mern. N.o 27.
»
blifvit derom, att en enkel panna af go
kannor må utgöra det högsta * hvaraf en
jordegare får i ett verk eller på samma
Bohlstad sig begagna * förenade Ulskotten
föreslagit, att uti 3 §.« näst efter Tariffen,
skulle inflyta ett stadgande af följande lydelse:
Å‘utöfver hvilket sistnämnde maxi-,
raum (yller go kannor), kokrummet obe-,
räknadt * pannerjrmden icke må sträckas*
ehvad egendomen till större eller mindre
belopp öf verstiger i5 *000 R:drs. värde*" så
liar detta förslag blifvit af Preste-Ståndet
ovilkorligen bifallet* samt af Vällofl, Bor-,
gare-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet på
det sätt gilladt, att, då 4 §• ? Mom, före-,
varit, beslutadt blifvit, "att* med bibehållande
af det hittills vanliga maximum af
go kannor* blott en panna af denna storlek
må utgöra det högsta* hvaraf en jordegarefår
på samma egendoms Bohlstad sig begagna.v
Ehuru Bidderskapet och Adelil , äf»
veni detta fall, vidblifvit hvad 1824 års
Kungörelse tillåter, eller att i ett verk och
på samma egendoms bohlstad må nyttjas,
till och med tvänne go kannors pannor,
är dock frågan genom 3:ne Stånds nyss
anförda sammanstämmande mening afgjord*
och Utskotten få här nedan, med afseen-t
de å detta beslut, föreslå en, till vinnande
Bertlin-, Lag- och Oec.-Utsk. Mern. N.o ij. g
af mera bestämdhet, något förändrad redaction,
De tvenne ofrälse Stånden hafva gillat
hvad Utskotten i Utlåtandet N:o 16
(^pag. 12——»r4) hemställt, i afseende på
beräkning af kannerymden för tvänne eller
flera pannor, sorn vid konstbrännerier
till brännvins-bränning begagnas, äfvensom
den, i följd deraf, föreslagna redaelion
, och utgör således Sådant Rikets Ständers
beslut, oansedt att HöghRidderskapet och
Adeln, utan närmare bestämmande, i detta
hänseende blott beslutat: "att endast ett
pistoriskt verk om 90 kannors, pannerjmd
ina, inom samma Bränneri-inrättning, begagnas
, såsom motsvarande tvänne go kannors
pannor på hvar sin eldstad
I anledning af hvad sålunda förekommit,
och då Utskotten anse tjenfigast, att
föreskrifterna om högsta pannerymden samt
dess uppmätning i den UYa , likasom i Författningen
af år 1824. förekomma i en
Serskild §., föreslås vördsamt,
att, i stället för de förut framställda
tilläggen vid §■• 3, må antagas
följande redaction af
§• 4-
"En brännvins-panna af sistnämnde
rymd eller go kannor, holy
io BerdinLag- och Oec.-Utsk. Mern. N.-o i.j.
rummet oberuknadt, vare den hös
O
sta,
hvaraf jordegare ellef innehafvare
af hans hriinnings-rättighet
må sig begagna i ett verk
och å samma egendoms Bohlstad ,
ehvad egendomen till större eller
mindre belopp öfver stiger toooo
B dr i värde; och som förestående
Tariff endast af ser enida pannor
* bär för öfrigt härvid iakttagas,
alt sammanräknade kannerjmden
af de 2: ne eller flera pannor,
sorn vid konstbränner ier lill
brännvinsbränning begagnas, icke
får öfverstiga den pannerjmd,
hvarmed brännvinsbränning med
enkel patina, enligt samma Tariff,
får verkställas
Hvad det i senare Momentet af denna
§. förekommande undantag för Ättickebryggerier
angur, så och då genom Ridderskapets
och Adelns allmänna samt Borgare-Ståndets
ej mindre än Bonde-Ståndets
serskilda beslut blifvit bestämdt, att berörde
Moment skall erhålla alldeles samma
ordställning, sorn i 1824 års Kungörelse,
är således den af Utskotten härvid föreslagna
ringa och endast af Preste-Siändet
gillade förändring derigenom förkastad,
och bör vid förra ordalydelsen förblifva.
Sevilla.-, Lag- orth Oec.-Utsk. Meni. Niovj. 11
1 Art. 5 Genom dess oftanämnde
allmänna Beslut liar Ridderskapet och Adeln
förordnat, att hela denna §. skall qvarstå;
och Bonde-Ståndet har så vida varit af
samma tanka, som Ståndet ansett i:sta Momentet
böra bibehållas med det dermed förenade
beslut': ”att Class-fördelningen af
panneryinden, hvarom i 3 ,§‘. stadgades t
komme att fortfara på sätt nämnde Stånd
här ofvan vid sistnämnde ,§\ beslutat
Som likväl Preste-Ståndet oeh BorgareStåndet
bifallit Utskottens Förslag , att
liela denna §. borde ur Författningen utgå,
samt dels hela förra Momentet afser
ett af omständigheterna vid 1823 års
Riksdag på kai 1 ad t undantag, hvars bestämda
upphörande vid innevarande Riksdag
är i samma Moment uttryckligen fÖreskrifvet,
och dels, hvad senare Mom. angår,
3:ne Riks-Stånd antagit, att samma Moment
(hvilket är alldeles oförenligt med
de nu antagna grunderna för Brännvinsbränningen])
komme alldeles att försvinna;
alltså bör, i Utskottens tanka, hela
i fi ågavarande §. utgå ur den nya
Författningen, hvarom Utskotten
härmed få göra hemställan för så
vida, då a:ne Stånd stannat emot
två, frågan ännu icke är afgjord i
afseende på samma §:s förra Moment,
13 Bevilln.-j Lag-? och Oec.-Utsk. Meni. N.-o 27,
1 Art. 6:te eller nu 5;te §. Vid denna
af alla fyra Riks-Stånden till bibehållande
antagne §., torde endast, med anledning
af den omflyttning från 3:dje till
4-'de §., af stadgandet om pannerymden,
sorn här ofvan föreslogs, blifva iakttaget,
(dt gamla redactionen ordagrannt biha-*
hålles.
1 Art• y.denu 6:te Denna §. är,
med den deruti föreslagna förändring, gil»
lad af Preste-Ståndet, som dock förklarat,
att efter orden : ”äfvensom det vare 2:03
”eller flere inom samma Byalag eller Socken
obetaget att” skulle inflyta ; "mot
samfälldt erläggande af Brännvins-brännings-afgiften
och behörig anmälan derom
Otid Skatt-rskrifningen.” Borgare-Ståndet bar
icke godkänt det af Utskottet i Bet,N:o 16,
(pag, i5. och 16) framställde tillägg af orden:
” eller Socken” näst efter uttrycket; ”samma
Byalag,” och Bonde-Ståndet, som gillat ofvannämnda
inom Preste-Ståndet skedda förtydligande,
samt äfvenledes uteslutit orden:
"eller Socken/' har tillika bestämt,
att i stället för den i Bet, N;o 16 härvid ifrågaställa
pannrymd af go kannor denna
borde förblifva vid de forst föreslagna 5o
kannor; — hvarjemte Ridderskapet och Adeln
endast godkänt 1824 års stadgande qch
hevilla.-. Lag- och Oec.-Utsk. Meni. IV.-o 27. l3
förkastat de härvid af Utskotten framställda
tillägg.
Utskotten få, i anledning häraf, först
förklara, att det utaf Preste- och* BondeStånden
antagna förstnämnda tillägget om
gemensamt utgörande af Brännvins-skatten,
efter Utskottens mening, befordrar tydlighet,
och således är ganska tjenligt, hvarföre
ock härmed tillstyrkes, att detsamma
\mätte af de 2:ne Respective Med-Stånden
godkännas.
Hvad dernäst vidkommer uttryckeli
"elter Socken " så och då den härmed åSyftade
utsträckning af rättigheten till sammansättning
i och för Brännvins-bräjnning
Blifvit af tvanne Riks-Stånd förkastad och
deribland af Bonde-Ståndet, hvars rätt och
Bästa härvid egentligen är i fråga, hemställa
Utskotten,
att detta uttryck må ur Reda-»
Ctionen försvinna,
Likaså anse Utskotten att Bonde-Ståndets
frånträdande af den i Utlåtandet N:o
16 föreslagna utvidgning utaf rättigheten
att sammanslå flere smärre pannor till en
större, ända till och med 90 kannors rymd,
med Bestämmande i stället af Ståndet, att
i4 Bevilln.-j Las,- och Oec.-Utsk. Meni. N.-o 27.
högst en 5o kannors panna finge i sådant
fall begagnas, destohellre bör tjena till
ledning för beslutet i denna del, som älven
förevarande fråga isynnerhet rörer
förstnämnde Stånd, och rättigheten att få i
sammansatta verk nyttja till och med 90
kannors pannor verkligen kunde leda till
åtskilligt missbruk, hvadan Utskotten tillstyrka
alt
öfrige Riks-Slånden måtte
täckas biträda Ronde - Ståndets
merberörde beslut.
Då emedlertid det i 1824 års Författning
intagna Stadgande om transport af
Brännvins-brännings-rättigheten är af alla
4 Riks-Stånden godkändt, samt, genom
trenne Stånds sammanstämmande beslut,
hufvud frågan, om flere Jord-egares rätt
att idka gemensam Brännvins-bränning, är
afgjord, få Utskotten, i följd häraf, och af
hvad nu föreslagits, vördsamt till Rikets
Ständers antagande framställa följande Redaction
af
6- §. (förr den 7:de)
Pä landet stände Brämivins-rätiighetens
innehafvare öppetj att
Hevilla.-, Lag- Och Oec.-Utsk. Mern. JY.o 2 7. j5
densamma, ostyckad, upplåta åt
annan å hemmanets , hemman sdelens
eller lägenhetens egor boende
person, sä mida denne icke är
sjelf berättigad att Brännvinsbränning
idka; äfvensom det vare
tv änne eller flere inom samma
Byalag obetaget att, mot samfäll dt
erläggande af den pä gemensamma
Brännvins-redskapen belöpande
Brännvins - brännings -afgift
och behörig anmälan vid Mantalsoch
Skattskrifning , deras Brännvins
- bränni ngs - rättighet utöfva
med gemensam , på en viss uppgifven
lägenhet inrättad panna,
hvilken dock alldrig må öfverstiga
femtio kannors rymd eller vara
af annan än vanlig enkel construction.
1 Art. 8:de
för denna §. antagit följande redaction :
”Af de fleste rostegande i hvarje stad
må det bero, att i den ordning, som derstädes
för beslut om stadens inkomst och
utgift iakttages, bestälnma, huruvida den
Bränn vins-brännings-räl t, hvartill den Stadens
jord, som icke af enskilde under laglig
egande-rätt innehafves, eller såsom lö«
16 B evilla.-j Lag- och Oec.-Utsk. Mern. IV.-o 27.
nings-jord afEmbetsmän disponeras, är, efter
sitt värde, berättigad* skall åt denna
jordens innehafvare upplåtas eller för Stadens
gemensamma räkning utöfvas, ochonl
bränningen derföre skall ske med serskilda
pannor efter värdet af den jord-lott*
hvar och en enskild deraf brukar eller 1
ett eller flere sammansatta verk* För den
Städernas jord eller de å Städernes mark
belägna jord-lägenheter* som Under laglig
egande-rätt disponeras* eller af Embetsman
såsom lönings-jord begagnas* eger en
livar, som sådan jord eller lägenhet besitter,
att bränna efter denna jords eller lägenhets
Värde med så Stor panna, som derföre
belöper, äfven med öppen rätt för
flere sådane Jord-egare eller innehafvare*
som det vilja , att förena sig om flera gemensamma
Bränneriet, för att få begagna
så Stor panna, som för de förenades jordvärde
efter Tariffen belöper; dock får af
alla sådana föreningar icke begagnas större
än en po kannors* på visst uppgifvet
ställe inrättad panna af enkel beskaffenhet.
Ifrån dessa föreskrifter Vare Stockholm
och Götheborg undantagna* för hvilka
8 §• uti Kongl. Kungörelsen den 19 Maji
1824 fortfarande tjenar till efterrättelse*”
Häremot hafva Ridderskapet och Å«
deln
> Pv,villn.-j Pag- och Oec.-Ulsk. Meni. JV.-o 27; ty
deln vidhållit denna §. , i enlighet med
t 8'i4 års Kungörelse; — Preste,-Såndet bifallit
TJtskottets, uti Ull. Nio 16, i afseende härpå,
framställda förslag med endast den förändring,
att, i stället för de i §:s början förekommande
orden: JJaf de fleste röstegande
invånare i hvarje Stad skulle det
heta : ”af de fleste jordegande invånare i
hvarje Stad må det bero etc.;” —och BondeStåndet
i detta afseende vidhållit sitt förra,
vid föredragningen af Bet. N:o 6 fattade
beslut, hvarigenom bifall lemnäs till det
då gjorda förslag, att en 5o kannors panna
skulle vara den högsta, med hvilken
hnge brännas brännvin, när flere Jordlottsegare
i Städerne förena sig till utöfvande
af denna rättighet.
Härvid uppstår först fråga om den
kannerymd, som vid sistnämnde sammansättningar
i Städerne må få begagnas; och
emedan Preste-Ståndet bifallit Utskottets
senaste, uti N:o 16, gjorda hemställan, att
till och med 90 kannors panna skulle dervid
få begagnas; och Borgare-Ståndets beslut
i denna del med Preste-Ståndets öfverensstämmer,
samt af Ridderskapets och
Adelns gillande utaf 1824 års Författning,
Bih> till /i. St. Pivt. 1828 och 182c) J 5 S. 1 Afd. 1.
tit.te Häftet.
18 Bevilln.-j Lag- och Oec.-Ulsk. Mern. iV.-o 27.
enligt hvilken nyttjandet af dylik panna
varit i Städerne medgifvet, således följer
enahanda bestämmelse i detta afseende;
alltså är, med 3 Stånds pluralitet, RiketsStänders
beslut i denna omsläudig“
het fattadt.
Hvad dernäst redactionen af ifrågavarande
§. -vidkommer, så få Utskotten först
tillkännagifva, att den af Preste-Ståndet
beslutna förändringen af ordet: ”röstegande”
till ”jordegande” synes Utskotten mindre
lämplig, då, i anledning deraf, serskilda
ordningar för omröstning öfver dessa ämnen
skulle för Städerna uppgöras, hvilket torde
medföra både besvär och olägenheter ■,
destomindre af behof vet föranledda, som
sjelfva rättigheten att bränna brännvin
i alla fall bestämmes efter jordvärdet; och
då det för öfrigt är Städernes jord efter
uppskattningsvärde, för hvilken brännvinsbränningen,
enligt Riks-Ståndens i detta
hänseende sammanstämmande beslut, får
utöfvas, utan att någon skillnad i fråga
om sådan jords serskilda natur eller dess
innehafvare varit i fråga; så anse Utskotten
ordalydelsen i 1824 års Författning,
med den af nu fattade beslut föranledda
och i N:o 16, (p. 16 och 17) föreslagna
jemkning, vara härmed öfverensstämmande,
samt att de af Borgare-Ståndet beslutna
Bevilln.-, Lag- och Oec.-Utsk. Mern. N:o 27. ig
mera speciela Stadganden torde borå undvikas;
i följd hvaraf Utskotten härmed
.vördsamt ånyo föreslå:
alt För ifrågavarande 8:de eller
nu mera yrde §. måtte bibehållas
ordalydelsen i 1824 års Författning
från och med §:s början
till och med orden: ”sammanslagna
värde;” samt sedermera näst
efter dessa ord tilläggas: dockfår
af sådana föreningar icke begagnas
större än en go kannors , på
visst uppgifvet ställe inrättad
panna af enkel beskaffenhet, derest
Kongl. Maj:t icke, i betraktande
af serskilda omständigheter,
annorlunda redan förordnat eller
framdeles förordnar.
1 Art. 9 $.■ (nu 8:dej). Ridderskapet
och Adelil samt Borgare-Ståndet hafva antagit
denna §., sådan den i 1824 års Författning
förekommer, och alltså uteslutit
det af Utskotten uti Betänkandet N:o 6 föreslagna
tillägget om åliggande för Häradsskrifvare,
eller den som mantals-skrifningen
förrättar, att tillse, det ingen må antecknas
till begagnande af högre panna , än hvartill
han efter egendoms-värdet är berättigad;
och Bonde-Ståndet har äfvenledes an
-
ao B evilla.-, Lag- och Oec.-Vtsk. Mern.] N.-o 27.
tagit gamla redactionen , med tillagdt stadgande,
”att i Skattskyldigs Debetsedel för
hvarje år bör införas . fastighets-värdet,
till upplysning för egaren om den pannerymd
som han, efter detsamma„ är berättigad
nyttja.”
Elium Preste-Ståndet bifallit Utskottens
förenämnde mening, lärer den, såsom
stridande emot de andra Ståndens gemensamma
Beslut, 1111 komma att förfalla; och
då hvad derom, på förenämnde sätt, blifvit
föreslaget således komme att utgå,
få Utskotten deremot föreslå, att
de öfrige Respective Riks-Stånden
må godkänna det af Bonde-Ståndet
antagna, i Utskottens tanka,
mera lämpliga stadgande med följande
lydelse, som införes efter
det i §:s slut förekommande ordet
. ' ”ansvara;” dock bör i den Skatt
skyldiges
Debetsedel för hvarje
år af vederbörande införas det
fastighet s-värde, hvarefter brännvinsbränning
får ega rum, till
Upplysning om den pannerymd, sorn
i grund deraf får begagnas .”
1 Art. 10, nu g $. Högv.Preste-Ståndet
liar bifallit Utskottens, uti Betänkandet Js:o6>
Be villa.-, Lag- och Otc,- Ut sk. Mern. N;u 27. ai
förändrade redaction af förenämnda mea
Borgare-Ståndet äfvensom Bonde-Ståndet
hafva godkänt den, som förekommer i 1824
års Kungörelse, med förändring endast af
den i slutet utsatta pannerymden från 180
till 90 kannor; och då denna § äfven är
af Ridderskapet och Adeln godkänd , med
den skiljaktighet, som härleder sig från
delta Riks-Stånds Beslut, i afseende på
pannerymden, så lärer den, med en sådan
ordalydelse , som Borgare- och BondeStånden
föreskri/vit, böra tjena lill efterrättelse.
1 Art. 11, 12 och i3, eller nu 10, 11
och 12 Utom Preste-Ståndet, hafva
Riks-Stånden gillat dessa §§., sådana de i
nu gällande Författning förekomma.
Utskotten få dock vördsamt underställa
resp. Ståndens upplysta pröfning,
huruvida icke Utskottens
förslag att, i slutet af iatte eller
nu mera 11:te §., i stället förorden
”pannerymds-afgiften, beräknad
för den tid af året, hvarunder
han anmäler sig vilja brännvins-bränning
utöfva ,” borde inflyta
: ”Pannerymds-afgiften , beräknad
för den återstående delen
af äret, frän och med den månad.
32
h varunder han tillståndet erhåller”
torde, såsom innehållande en mera
tydlig och bestämd föreskrift,
•vara lämpligt och af respeclive
Riks-Stånden blifva godkändt.
2 Art. Härom meddelas serskildt Utlåtande
i slutet af delta Memorial.
3 Art.
3. Art. 1 §. Då de tre Ofrälse Stånden
godkänt den af Utskotten föreslagna
förändring, att orden i slutet: ”med
lika vilkor för alla, att pannerymden bestämmes
endast efter jord-värdet”, borde
utbytas; "med iakttagande af de vilkor ofvanför
stadgade blifvit
så utgör sådant Rikets Ständers
Beslutj ehuru Ridderskapet och
Adeln bibehållit förra redactionen,
3 Art. 2 Som Bonde-Ståndet ansett,
att, i stället förorden: ”ej må brännvinspanna
förfärdigas af större rymd än
9° kannors/' borde inflyta ; ”ej må brännvins-panna
föt färdigas af större rymd, än
som i denna Författning blifvit tillåten;”
och en sådan förändring synes tjenlig,
så få Utskotten till öfriga Riks
-
Bevilln.-, Bag- och Oec.-Utsk. Mern. N:o 27. a3
Ståndens pröfning öfverlemna, om
densamma icke må blifva godkänd.
3 Art. 5 §. Preste-StAndet har gillat
denna §., sådan den i Betänkandet N:o
16 blifvit framställd, med undantag af det
i 2:dra Morn. efter orden: ’’till och med
halsen” föreslagna tillägg, hvilket Ståndet
gifvit följande ordalydelse : ”Så
dana
hattar , pä hvilka i fyllnings-lucka
är anhragt, skola\ uppmätas till luckans nedersta
kant, och hvad hatten sålunda befinnes
nedanföre denna kant innehålla
sammanslås med sjelfva brännvins-pannans
kannerymd , efter afdrag likväl af kokrummet.
Der ifyllrungs-rör är anbragt på hatten
eller pannan , skall hatten uppmätas
till den i hatten befintliga nedra kanten af
det rör, som är bestämdt att afleda brännvins-ångan
till afkylnings-r edskapen, och
hvad hatten sålunda befinnes innehålla,
sammanslås med sjelfva brännvins-pannans
kannerymd, likväl med afdrag af kokrummet.
Borgare - Ståndet har godkänt redaclionen
efter Utlåtandet N:a 16; (pag, 18
och 19) och Bonde-Ståndet har, med antagande
af ofvannämnda, inom Preste-Ståndet
gjorda förändring vidhållit sitt förra
beslut, det dr: gillat redactionen vid6,
s4 Bcvilln.-j Bag- och Oec.-Ulsk. Mein. N.-o 27.
hvaruti förekomma orden: ”till uppmätning
ifrägakommer endast den pannaj hvarunder
eld omedelbarligen användes”
Utskotten få härvid först tillkännagifva,
att den af Presle-Slåndet framställda
och godkända redaction, i (Våga om pannors
uppmätning, i Utskottens tanka, är
ganska tjenlig och ändamålsenlig samt derföre
hemställa ,
att densammai stället för den
sorn i Betänkandet N.o 16 föreslogs
j mätte af samtlige Rikets
Ständer blifva gillad och antagen.
Dernäst få Utskotten fästa Hedervärda
Bonde-Ståndets uppmärksamhet derå, att
det blifver en följd af Ståndets gillande
utaf det i Utlåtandet N:o 16 gjorda förslag
om uppmätning af aila pannorna vid
konst-bränneriet-j att ofvannämnda uttryck:
”till uppmätning ifrägakommer endast den
panna, hvarunder eld omedelbarligen användes/’
måste utgåj emedan den så kallade
förpannan ^ vid dylika inrättningar,
icke af elden vidröres; och torde derföre
Ståndets böslut härefter blifva jemkadt,
föreslående Utskotten slutligen,
Savilia.-, Las,- och Oec.-Ulsk. Mern. N.o 27. 25
att, för denna §., den vid Betänkandet
N:o 6 framställda redactionen
må bibehållas oförändrad
till och nied orden: ”uppmätt
till och med halsen;” men alt
derefter ordalydelsen må blifva
följande: "Sädana hattarj på hvilka
ifyllnings-lucka är anbragt,
skola uppmätas till luckans nedersta
kant, och hvad hatten sålunda
bejinnes nedanföre denna
kant innehålla sammanslås med
sjelfva brännvin s-pannans kannerjmd,
efter afdrag likväl af kokrummet.
Der ifyllnings-rör är
anbragt pä hatten eller pannan,
skall hatten uppmätas till den i
hatten befintliga nedra kanten af
det rör, som är bestämdt att afleda
brännvins-ångan till af kylnings-redskapen,
och hvad hatten
sålunda bejinnes innehålla
sammanslås med sjelfva bränrtvinspannans
kaune ry md, likväl
med afdrag af kokrummet; och
må ingen panna stämplas utöfver
g3 fulla kannors rymd, icke eller
må något afdrag för bokrummet
göras af Landtmätaren eller Juste
laren, hvilken endast åligger
26, Bevilln.-.j TLag- och Oec.-Utsk. Meni. N.-o 27.
ansvara för pannans rigtiga innehåll
efter den åsätta stämpeln”
3 Art. 6 För denna §:s i:sta
Mom. liar Borgare-Ståndet fastställt följan-.
de redaction :
”Mäskvärmare , af hvad form och beskaffenhet
som helst, skall äfven undergå
mätning, och får , till förekommande af
flera, missbruk, ej i mäskrummet innehålla
mera än en sjettedel öfver kannerymden
af den panna, hvartill den hörerOch
Bonde-Ståndet liar gillat samma
redaction, nied tillägg, att, i afseende
på mäskvärmares mätning och stamp-,
pling, bör förhållas efter 3:clje hvarjemte
bägge dessa Riks-Stånd för senare Mo-,
mentet godkänt Redactionen i 1824 års,
Författning,
Högvördige Prestc-Ståndet deremot har
gillatredactionen efter Utskottens förslag, och
då denna redaction, i hvad den rörer mäsk värmare,
utom det serskilda tillägget: '"emot afgift/’
hvilket här icke är i fråga, är lika med
den, som i 1824 års Författning finnes, och
hvilken är af Ridderskapet och Adeln antagen,
så hafva i denna fråga två Stånd
Stannat emot två. Vid sådant förhållande,
och då de missbruk, hvilka, genom Mäsk-*
Bevilln.-j Lag- och Oec.-Utsk. Mein, IV.o 27. 27
värmares inskränkning till en sjettedel öfver
kannerymden, velat förekommas, äro för
Utskotten alldeles okända, helstMäskvärmare,
endast till beredande af vedbesparing,
uppvärma den tillmäskning, sorn sedermera
i sjelfva pannan afverkas, oell mängden af
denna tillmäskning, sorn på det sätt uppvärmes,
måste begränsas af sjelfva brännvins-pannans.
förmåga att emottaga densamma,
samt någon uppmätning, af mäskvärmare
hvarken hittills varit erforderlig
och icke eller blifvit afsedd, då de trenne
or. älse-Slånden antagit förslaget , att för
mäsk värmare skulle, utan afseende på kanne-.
rymd eller uppmätning, erläggas i ett för
allt en förhöjning af 25 procent uti enkla
pannornas skatt; få alltså Utskotten, enär
för öfrigt ifrågavarande inskränkning synes
vara utan egentligt ändamål och endast
ledande till binder och omvägar, sorn
kunna undvikas, härmed till ej mindre
Vällofl. Borgare-Ståndet , än Hedervärda
Bonde-S landet, hemställa,
om icke lämpligare vore, attj med
jrän.triidande af Ståndens förra
beslutj biträda Utskottens aj tu änne
Riks-Ständ gillade förslag i
denna del,
3 Art. 7 och 8 SS- Vällofl, Borga
-
28 Bevilln.-j Lag- och Occ.-Uisk. Mern. N.o 27.
re-Slåndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet
liafva väl, till följd af dessa Riks-Stånds
serskilda beslut i fråga om Mäskvärmares
rymd, beslutat, att i 'yide efter or
det:
löst bröst, bör införas : ”Äfvensom
mäskvärmare" samt i 8 §. andra raden
efter ord,et: ”Brännvins-panna,” tillägges:
"eller mäskvärmare /’ ocb å åttonde raden
efter ordet: ”pannan,” insattes: ”ellar mäsk•värmare.
" Men 0111 Utskottens nyss viii
G:te §. gjorda hemställan bifalles, komma
föreuämnda redactions-förändringar att uteslutas.
3 Art. 12:te och i3:de Enligt de
trenne Ofrälse-Ståndens beslut skall /2:te
erhålla den vid Betänkandet N:o 6 föreslagna
ordalydelse och i3;de §. alldeles
utgå.
3alfe Art. if:de. eller nu i3ule
Som Borgare-Ståndet härvid gjort den i
Utskottens tanka, lämpliga redactioos-förändring,
att i stället för orden: ”varder
bränn vins-bränning inställd,” det skall beta,
"varder brännvins-bränning genom serskildt
förbud inställd/’ alltså tillstyrka
Utskotten,
att densamma nu2 vinna öfriga
Riks-Ståndéns bifall.
Bertlin.-, Lag- och Oec.-Utsk. Mern. JV.-o 27. 2g
3;dje Art. i5:de eller nu 14:de ff.
Under åberopande af Utskottens yttrande
vid ofvanstående Gite, ^:de och Side §§.,
hemställa Utskotten, att det af BorgareStåndet
ej mindre än Bonde-Ståndet beslutade
tillägget i förevarande '§., näst efter
”stämplad brännvins-panna,” af orden ”eller
” Mäskvärmare” m åt te komma a 11 a l Idel esu tgå.
4 Art.
4:de Art. 1 §• Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet hafva antagit den
i Utlåtandet N:o 16, och Borgare-Ståndet
liar godkänt den i Betänkandet Nio 6 föreslagna
redaction; men Bonde-Ståndet har
gillat gamla redactionen , med undantag af
den mening, som börjas på pide raden
med ordet, ”Lag,” och slutas på 1 nite raden
med ordet: ”berättigad,” samt förändrat
denna mening sålunda: ”Lag samma. vare,
om någon till brännvinsbränning berättigad
bränner eller destillerar bränn vin,
med större eller annorlunda beskaffad redskap,
än hvartill han är berättigad och sig
anmält.”
Ehuru Vällofliga Borgare-Ståndet antagit
redactionen, enligt Förslaget vid Betänkandet
N:o 6, hvarest förekomma orden:
”eller medelst lucka eller rör pä hatten
påfyller mäsknings-massa utöfver det
ob Bevilln.-j Lag- onh Oec.-Ulsk. Meni. N.o ij.
k annet al, hvartill pannan finnes stämplad;”
likväl och då Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet godkänt Utskottens i N:o
16 (jp. 18 och 19) gjorda hemställan, att
detta Stadgande , såsom icke förenligt med
den i 3:dje Art. 5:te §, 2:dra Morn., gifna
föreskrift om sättet för sådana pannors uppmätning,
derå Jucka eller rör på hatten
finnes anbragt, måtte alldeles utgå; och
af Bonde-Ståndpts gillande utaf gamla redaclionen,
der förstnämnde Stadgande icke
förekommer, följer samma resultat, som utaf
de tvänne Ståndens ofvanberörde beslut,
så komma ofvannämnda ord, jemlikt frenne
Riks-Ständs beslut} att alldeles utgå.
Då dernäst Utskottens förslag, alt deli
mening, som på la:te raden, pag. 24, börjar
med ordet; ”Befinne‘s,” och slutar på
i6:de raden med ordet: ”innehåller,” borde
utbytas mot det vid JY:o 6 föreslagna stadgande
, blifvit af trenne Stånd bifallet, är
således, emot Bonde-Ståndets bibehållande
af gamla redaclionen_, Rikets Ständers beslut
äfven i denna del fattadt; i grund af
hvilka förhållanden, och enär Utskotten finna
ofvananförde, af Bonde-Ståndet antagna,
jemkning i redactionen, som börjar med
”Lag samma” och slutar med ”sig anmält,”
vara tjenlig, Utskotten alltså få tillstyrka,
Revilln-, Län- och Oec.-Utsk. Mern. N.o 27. 31
atfc ifrågavarande §. må erhålla följande lydelse:
”Beträdes
någon i Städerna eller
pä Landet, som till brännvinsbränning
icke är berättigad eller
.. . icke behörigen dertill sig anmält,
att hafva tillverkning eller destillering
af brännvin anställt eller
anställa låtit; boie hän, ehvad
redskapen är hans egen eller andras,
hvarje gårig tre faldt det belopp
, hvartill af giften för den
dervid olof igen brukade patinan
eller kitteln med bröst eller hatt,
efter behörig mätning skulle uppgått
, ' om den lo/ligen varit nyttjad;
dock enär, efter sådan beräkning,
böter ne icke stiga till 33
R:dr 16 sk., pliktfällés förbrytaren
till detta minsta belopp. Lag
samma vare, om någon till brännvinsbränning
berättigad bränner
eller destillerar brännvin med
större eller annorlunda beskaffad
redskap än hvartill han är berättigad
och sig anmält. Befinnes
någon nyttja en eller flera brännvins-pannor
af
re rymd än 90 kannor utom kokrummet,
beräknas böterna för go
3a Berdin-,“ Lag- och Oec.-Utsk. Mern. N. o jj.
kannor till trefaldt af giften , pd
sätt förut stadgadt är, och till'10
ll.dr för hvarje kanna derutöfver.
Vare ock i cilla of vanberörde
fall de vid förseelsen nyttjade
redskap och det tillverkade brännvinet
förbrutna , den händelse undantagen,
i afseende på redskapen,
att egaren gitter bevisa, att. de
blifvit frun honom, stulna.
Då, enligt W Art. 8 destille
rings-pannor a f högst 6 kannors
rymd få af de till brännvinsbränning
berättigade obehindradt
brukas, må icke, äfven i det fall
att brännvinsbränningen är inställd,
deslillering med sådana
pannor anses oloflig eller ledande
till ansvar.”
/f Art. 3 Preste- och Borgare
Stånden
hafva ovilkorligen gillat hvad Utskotten
härom föreslagit; men sorn BondeStåndet
gjort den, efter Utskottens mening,
tjenliga redactions-förändring i 2 Momentet,
att, i stället förorden: ”panna eller pannor
af tillsammans större rymd än g0 kannor,”
bör inflyta: "redskap af större. rymd än
Bevilln.-j Lag- och Oec.-Utsk. Mein. N.-o 27. 33
deri högst tillåtna,” så torde densamma af
öfrige Riks-Stånden äfven godkännas.
5 Art.
5 Art. 2 §. Preste- och BorgareStånden
hafva godkänt den af Utskotten
härvid föreslagna förändring, nemligen, att
i stället för orden: ”bote första gången 10
R:dr, samt om” etc., borde införas: ”bote
för hvarje vid serskildt tillfälle utöfvad så
beskaffad förbrytelse, första gången lian
derföre lagföres, 10 R:dr, samt om” etc.;
men Ridderskapet och Adeln och BondeStåndet
hafva deremot gillat 1824 års redaction.
Och enär, enligt 87 §. RegeringsFormen,
i frågor om lagförändring, tvänne
Stånd stanna emot två, frågan om sådan
förändring bör förfalla, så lärer någon förändring
uti 182/j års Författning i denna
del nu icke kunna beslutas.
5 Art. 4 §. Af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet är ordalydelsen
i 1824 års Författning bibehållen, hvaremot
Utskottens förslag att utesluta från och
med de i början förekommande orden: ”källare-
och värdshusidkare,” till och med orden
på 3:dje raden (jaag. 3o) ”innehafva
och förestå,” blifvit gilladt af Preste-Ståndet
Bill, till R. St. Fröt. 1818 och 182g ,5 S., 2 A/d. 3
n:te Häftet.
34 Bcvilln.—j Lag- och Occ.-Utsk. Meni. N.-o 27.
och Bonde-Ståndet, men då således t vänne
Stånd stannat emot de andra tvänne uti
beslutet om denna lagförändring, lärer frågan
derom, enligt njss åberopade Grundlags
förfalla j, och ,§:ns förra ordalydelse
böra i nya Författningen intagas.
5 Art. 5 Förslaget till förevarande
§. har blifvit gilladt af de trenne OfrälseStånden,
med undantag deraf, att BondeStåndet
ansett orden : ”'eller vid måltider”
böra utgå; men då tvänne Stånd godkänt
Utskottens hemställan, och en sådan inskränkning,
när det är fråga om Sabbathens
helighållande, torde på många ställen vara
af behofvet påkallad, tillstyrkes, att Utskottens
förslag måtte oförändradt antagas.
5 Art. 6 Bonde-Ståndet har härvid
yttrat, att Ståndet, som bifallit Betänkandet
N:o 6, i hvad det anginge upphäfvande
af det nu gällande förbud mot utminutering
af brännvin, vid andra tiilfällen än
vid måltider åt spisande gäster, ansåg att,
i följd af detta beslut, hvilket Ståndet vidhöll,
denna §., derifrån ordet ”husförhör’’
jemväl borde uteslutas, borde erhålla följande
lydelse: "Försäljer någon, som rätt
till brännvis-minutering i allmänhet icke
innehafver, brännvin i minut lill en eller
flera af de personer, som pd landet är o
Sevilla.-, Lag- och Occ.-Utsk. Mern. Na af. M
samlade 'Vid Ting, Uppbär ds-stämmor, Mantals-*
kr ifningar , Mönstringar, Auclioner ,
Krono-skjutsningar , Skallgångar , Marknader
och andra sådana till större - folk-s ammankomster
ledande förrättningar och anstalter
, bote han första gängen tjugu R:dr
och sedan dubbelt ; egande dock Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att meddela serskilde
tillständs-bref lill idkande af spisr/Vartersnäring
under marknader, med rättighet för
dem, som erhålla sådana tillständs-bref, att
brännvin i minut pä märknaderne försälja.”
Då likväl, genom Ridderskäpets och
Adelns allmänna samt så väl PresteStåndets
som Borgare-Ståndets serskilda
beslut, denna §. blifvit godkänd,
sådan den i 1824 års Författning
är intagen, kommer densamma
att med enahanda lydelse
i nya Förordningen inflyta.
6:te Å r’t.
6 Art. 1 $. Genom dc trenne OfrälseStåildens
sammanstämmande beslut är denna
§. godkänd, i enlighet med förslaget vid
Betänkandet N:o 6, hvadan således Rikets
Ständers beslut i denria del är fattadt.
6 Art. 3 till och med 6 Sorn al
-
36 Bevilln-j Lag- och Oec.-Utsk. Mern. N.o 27.
la Rik s-Stånden gillat dessa §§., sådana de
i Kungörelsen den 19 Maji 1824 förekomma,
bör således, på sätt Utskotten äfven
i Utlåtandet N:o 16 tillstyrkt, det vid
slutet af 2 §. föi-eslagna tillägg alldeles utgå.
6 Art. 7 §. Det förändrade stadgande,
som i afseende på Forum för åtalande
af förbrytelser emot denna Författning blifvit
föreslaget, att i denna §. inflyta, har af
samtlige Riks-Stånden blifvit antaget.
Slutligen få Utskotten anföra, att, derest
en eller flera hithörande Lag- eller Oeconomie-frågor
med sina beslut stanna två
Stånd emot två,
så lära de uti 1824' års Författning
dermed åsyftade förändringar
förfalla, och samma Författning
äfven hädanefter i dessa delar
blifva gällande.
II.
r.clra Art., om Bevillnings-afgifterna.
2 Art. 1 §. Jemlikt alla fyra Ståndens
Beslut kommer väl ordalydelsen af denna §.
att bibehållas, i enlighet med 1824 års
Förordning; men då ej mindre Preste-Stån
-
B ev ilin--j Lag- och Oec.-Utsk. Meni. N.o 27. 37
det än Borgare-Ståndet, på sätt här nedanföre
nämnes, tillika stadgat, att skatten bör
utgöras i mon af tillverknings-beloppet, lärer
denna §ls innehåll komma att lämpas
efter det beslut, som i detta fall blifver af Rikets
Högl. Ständer grundlags-enligt fattadt.
2 Jrt. 2 Ridderskapet och Adeln
bar beslutat, att 1824 års Förordning, rörande
brännvins-skattens erläggande, må
bibehållas med den modification, att skatten
må så förändras, att fyratio R:dr komma
att utgöra den åsätta afgiften för 60 kannors
panna, under fördelning i successiv nedsättning,
dock med. bela Riksdalers och skiilingstal,
sålunda utföre, att 3o kannors
panna erhåller dess nu påförda belopp af
3 R:dr 36 sk,, samt fortsättes i enahanda
proportion uppföre å de större pannorna,
så att summan af 90 R:dr belöper å 90 kannors
panna, men beskattningen å den andra
90 kannors pannan deremot, der den,
efter hittills gällande Författning, får begagnas,
blifver i enlighet med hvad 1824 års
Författning derom stadgar, och att beskattningen
för pistoriska eller andra, medelst
a:ne pannors förening till gemensam afverkning
af uti dem båda innefaltadt mäske, sammansatte
verk måtte blifva åsatt efter samma
grunder, som för begagnandet af 2:ne
pannor 1 allmänhet äro stadgade.
58 Hevilla..-, Lag- och Oec.-Utsk. Mern. N:o 37,
Preste-Ståndef, som, på sätt i början
af detta Memorial un förd t är, i allmänhet
bifallit Utskottens Utlåtande Ntö 16, utom
i de delar, hvilka blifvit serskildt angifna,
bar fattat det beslut, att, med ändring
utaf den af Utskotten föreslagna beskalU
ningsgrund för brännvins-ufgiftens beräknande,
den ärliga brännvins-tillverkningen
skall beskattas med viss afgift per tillverliad
kanna, sd snart den ej ter denna grund
beräknade skatt, of verstiger den af Utskotten
föreslagna pannerymds-afgift; skulle
äter af giften, sålunda beräknad, icke uppgå
till sistnämnda belopp, påföres den efter
Tariff erne för pannerymds-afgift en ,
hvilka såsom Minimi-tariffer bibehållas och
godkännas; och borde, 1 följe häraf, afgiftens
storlek per kanna af Bevillnings-Utskottet
till Rikets Ständers pröfning fö-r
reslås, Hvarjemte Ståndet beslutat, att
det skalf med iakttagande af de i öfrigt
för hrännvins-tillverkningens utöfning stad-:
gade vilkor, åligga dem, sorn sig af denna
rättighet begagnat, att till taxering
uppgifva föregående årets tillverkningsbclopp,
och tillkomma Taxerings-männen
enahanda profnings-rätt af dessa uppgifter,
sam, i afseende på skattskyldiges uppgifter,
dem i allmänhet är tillagd; samt
att, i följd af ofvanstående beslut, de af
Utskotten upprättade Tariffer, hvilka i
BeviUtiJ-j Lag- oeh Occ.-Ulsk. Meni, N:o 27. 3g
öfrigt blifvit gillade, endast såsom Minimituri/Jer
komma alt gälla.
Vallo 11 ige Borgare-Ståndet bar beslutat,
att bevillning skall läggas å brännvins-bränningen
efter tillverkningen, och
att denna bevillning skall utgå med en
skilling å hvarje kanna tillverkadt brännvin;
äfvensom Ståndet gillat den af Herr
Rydström uti sin, vid Betänkandet N:o 16,
bifogade Reservation (j>ag. 54, 55 och 56
af det tryckta exemplaret) föreslagna Tariff
å panuerymds-afgifterna, med förklarande,
att densamma må gälla såsom Minimi-tariff
för afgiften å tillverkning. Härförutan
bar Ståndet förklarat, att den, Betänkandet
Nio 16 bifogade Tariff, Nio 2,
öfver pannerymds-afgifteh för PisLoriska
Verk, må gälla såsom Minimi-tariff, under
iakttagande för öfrigt af Ståndens ofvannämnda
beslut om beskattningens utgående
efter tillverkning; äfvensom Ståndet
gillat Utskottens, under enahanda förbehåll
om den allmänna beskattnings-grunden,
godkända Förslag att belägga Mäskvärmare
med 9.5 procent afgift af den skatt, som
pannan anses böra utgöra, och beslutat,
att El glan dska och Half-piston ska Verk
skola beläggas med bevillning till 5o procent
utöfver enkla verk.
4.0 Bevilln.-j Las,- och Oec.-Utsk. Meni. W.o 27.
Bonde-Ståndet liar, i afseende på elitia
pannor, sora hädanefter få begagnas , biV
beli alli t Tariffen i 1824 års Kongl. Kungörelse
oförändrad; men, angående tillåtelsen till
nyttjande af sammansatta eller enkla Pistoriska
Verk samt deras beskattning, antagit
till alla delar hvad Utskotten i sista
Betänkandet, N:o 16, föreslagit.
Sedan Utskotten sålunda anfört de
hvarannan mer eller mindre motsägande
beslut i dessa ämnen, åligger det Utskotten
att söka sammanjemka dem, och för de
händelser, der sådant icke låter sig göra,
eller Riks-Slånden vidhålla sina beslut, föreslå
de Voterings-proposilioner, som böra
ligga till grund för omröstning i Höglofliga
förstärkta Stats-Utskotlet.
Då besluten deruti sammanstämt, att
Tariffer böra finnas för beskattningen af
pannerymden, ehuru stadgadt blifvit, att,
utom den enhälligt antagna afgften af
Hemmans- eller Stadsf ords-värdet j dessa
Tariffer skola utgöra antingen hufvudgrund
för den öfriga beskattningen, på sätt Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet
förordnat, eller endast Minimi-tariffer, då
skatten, enligt Preste- och Borgare-Ståndens
mening, skall utgå efter tillverknings-beloppet,
sä torde dessa Tariffers beskajfen
-
Bevilln.-j Lag- och Oec.-Utsk. Meni, IV.0 27. 4l
het först böra af göras; och hafva Utskotten,
till leduing i detta afseende, efter d^
i Ridderskapets och Adelns beslut bestämda
grunder, upprättat en här bilagd Tariff
öfver en dermed öfverensstämmande afgift
för enkla brännvinspannor.
Härvid få Utskotten först anmärka,
att Ridderskapels och Adelns beslut om beskattningen
å den andra Nittio-kannorspannan
lurer alldeles förfalla, enär genom
tre Stånds beslut, på sätt vid 3 och 4 §§•
af 1 Art. blifvit anfördt, redan är afgjordt,
att endast en Nittio-kannors panna får i
samma verk finnas.
I fråga om Tarifferna för enkla verks
beskattning hafva Respective Riks-Stånden
på ofvannämnde sätt fattat fyra olika beslut;
men då den Tariff, hvilken under
N:o 1 finnes bifogad Utskottens Utlåtande
N:o 16, i Utskottens tanka går en medelväg
emellan dessa, få Utskotten till Respective
Ståndens pröfning och afgörande
vördsamt öfverlemna,
hur avida icke berörde Tariff må
bestämmas såsom den efter hvilken
skatten å pannerymden för
enkla verk bör beräknas.
42 Bevilln.-j Lag- oiih Oec.-Utsk. Mein. JV.o 27.
Om detta skulle vinna Rikets Ständers
bifall , så undvikes derigenom ali
"Votering öfver denna fråga, likasom folden
händelse, att ett eller 2'ne af de öb
rige Riks-Stånden skulle förena sig med Preste-Ståndet
och godkänna nämnde Tariff
N:o 1, Jb-propositionen bör blifva antagande
af merberörde Tariff; men Contrapropositionen
upptaga antingen ett eiler
tvänne Stånds beslut, och om det senare
måste ske, samt Nej skulle vinna , ny
Votering finge anställas angående antagandet
af endera utaf de i Contra-pioposilionen
inbegripna meningar.
Men för den händelse, alt hvartdera
af de Respective Stånden skulle vidblifva sitt
enskilda beslut, Så Utskotten framställa
följande Voterings-propösitioner,
1:0
Den, som godkänner den , vid Bevillnings-
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens Utlåtande,N;o 16, fogade
Tariff, N:o 1, för beskattningen af
pannerymden vid enkla brännvins.pannor
röstar Ja; den det ej vill, Nej.
Vinner JVejj
kommer genom serskilda Voteringar att
Hevilla.-, Lag- och Oec.-Utsk. Mern. W.-o 27, 4^
afgöras, hvilkendera af de utaf Ridderskap
pet och Adeln. Borgare-Ståndet eller Bonde-Ståndet
antagna hithörande Tariffer
kommer att lända till efterrättelse,
2:0
Den som vill, att beskattningen af pannerymden
vid enkla brännvins-pannor skall
utgå efter den Tariff, sorn blifvit upprättad
i enlighet med de af Idöglofl. Ridderskapet
och Adeln bestämda grunder, röstar
Ja; den det ej vill, Nej.
Yinner Nej,
kommer, genom serskild Votering, att afgöras,
antingen den af Borgare-Ståndet eljer
den af Bonde-Ståndet antagna Tariff
kommer att tjena till efterrättelse.
3:o.
Den , som godkänner den af BorgareStåndet
antagna Tariff, röstar Ja; den det
ej viii, Nej.
Vinner Nej,
skall den af Bonde-Ståndet och i 1824 ^rs
Kongl. Kungörelse intagna, gillade Tariff
B evilla.-j Lag- och Oec.-Utsk. Mein, N.o 27. 44
för de enilla pannor, som hädanefter begagnas,
oförändrad lända till efterrättelse.
Hvad dernäst angår Tariffen för beskattning
af pistoriska verks kannerymd, så har
densamma, på ofvannämnde sätt, blifvit af
de 3:ne Ofrälse-Stånden godkänd, och Utskotten
få till Höglofl. Ridderskapet och
Adelns bepröfvande öfverlemna , om icke
detta Riks-Stånd täckes i de öfriga Ståndens
beslut i detta afseende instämma.
Skulle sådant icke blifva händelsen,
måste äfven denna fråga genom votering afgöras;
och Utskotten få, i sådant afseende,
framställa följande proposition:
4:o.
Den, sorn godkänner den vid Utlåtandet
N:o 16 fogade Tariff, N:o 2, för beskattning
af pistoriska brännvinspannors pannerymd,
röstar Ja; den det ej vill, Nej.
Vinner Nej s
kommer, jemlikt Ridderskapets och Adelns
beslut, be skattningen för pistoriska och an
-
Bevilln.-j Lag- och Oec.-Utsk. Mern. N.-o 27. 4^
eira, medelst arne pannors förening lill gemensam
afverkning af uti dem båda innefattadt
mäske, sammansatte verk, att blifva
åsatt efter samma grunder, som för begagnandet
af 2:ne pannor i allmänhet stadgadt
är.
Beträffande Utskottens förslag om beskattning
å mäskvärmare, enkla rectificatorer
och dubbel rectifications-apparat, t. ex. den
Elglundska, så har Ridderskapet och Adeln
detsamma afslagit; men de öfrige Riks-Stånden,
på sätt bär ofvan är angifvet, antagit
de för Bevillning å dessa apparater framställda
grunder; förmodande Utskotten likväl,
att, ehuru hvarken Preste-Ståndet eller
Borgare-Ståndet uttryckligen bestämt, att
denna beskattning endast skulle ega rum såsom
ett minimum vid tillämpningen af den
utaf dessa Riks-Stånd antagna princip att
ålägga skatt efter tillverknings-beloppet, sådant
likväl lärer varit de Respective Ståndens
mening.
Då likväl Utskotten anse, att, i alla händelser
, någon grund bör bestämmas, efter
hvilken bevillning för dessa apparater bör
erläggas, så få Utskotten först underställa
4S Ber ilin.-, Lag- och Occ.-Vtsk. Mern. N.-o 2p.
Höglofl. Ridderskapets och Adelns bepröfvande,
om det icke må anses skäligt att
härutinnan biträda grunderna för
de trenne öfriga Riks-Stånäens
beslut, dä dessa, i Utskottens tanka,
stå i förhållande till de fördelar,
som kunna, genom ifrägarande
apparater, beredas,
Skulle åter denna hemställan icke blifva
bifallen, måste skiljaktigheterna afgöras
genom votering, i hvilken händelse, och då
3:ne olika beskattnings-föremål äro i fråga,
3:ne propositioner mäste uppställas, hvarvid
Utskotten, för uppgörandet af contra-»
propositionerne, i stöd af Ridderskapets och
Adelns ofta åberopade beslut, måst antaga,
att, då 1824 års Författning af Högbemälde
Riks-Stånd blifvit gillad, men mäskvärmarö
der utan beskattning är tillåten, Ridderskapet
och Adeln beslutat, att för denna inrättning
någon serskild bevillning icke skall
erläggas, samt att, då de öfriga, i Utskottens
förslag och de tre Ofrälse-Ståndeils beslut omnämnda,
rectifications-apparafrer i gamla Författningen
icke nämnas, men de måste anses
för sammansatta brännvins-redskap, föi’
hvilkas beskattning Ridderskapet och Adeln
antydt grund, en sådan grund alltså bordt
Bevilln.-i Lag- och Oee.-Utsk. Mern. JY.o 27. 47
ingå i iVe/-propositionen; Utskottemsföreslå
derföre, i förevarande afseende, följande proposit
joner:
Den, som vill, att för begagnandet af
så kallad mäsk värmare, afgiften i och för
enkla pannor skall förhöjas med a5 procent,
röstar Ja; den det ej vill, Nej,
Vinner Nej ,
får mäskvärmare hädanefter, som hittills, utan
serskild afgift begagnas.
6:0.
Den, som vill, att, för begagnandet af
enkel rectificator, afgiften i och för enkla
pannor skall förhöjas med 33|- procent, röstar
Ja; den det ej vill, Nej.
Vinner Nejj
kommer, hvad hittills gällande Författningar
i detta hänseende stadga, att äfven hädanefter
gälla till efterlefnad.
7:0.
Den, som vill, att, för begagnandet af
dubbel rectifications-apparat, t. ex. den Elg
-
48 Ber ilin.Lag- och Oec.-Vlsk. Meni. N:o 27.
Jundska, afgiften i och för enkla pannor
skall förhöjas med 5o procent, röstar Ja;
den det ej vill, Nej.
Vinner Nej j
kommer hvad hittills gällande Författningar
stadga, att i detta hänseende lända till
efterrättelse.
Då i den hufvudsakliga frågan om beskattningen
i och för brännvins-bränningen
två Stånd stannat emot två i så skiljaktiga
meningar, att, utom afgiften af hemmansellerstadsjords-värdet,
beskattningen borde utgå,
jemnlikt två Stånds beslut, endast af pannerymden,
och, enligt aure Stånds meningar,
efter tillverknings-beloppet, på det sätt, att
Tarifferne endast skulle utgöra ledning för
minimi-afgifter å tillverkningen, så synas
dessa stridiga beslut svårligen kunna sammanjemkas,
utan få Utskotten, efter noggrann
Öfverläggning, för deras del, till
Högv. Preste-Ståndet och Vallöf], BorgareStåndet
hemställa, om icke dessa Stånd
skulle täckas biträda besluten af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, att
brännvins-skatten skulle, hädanefter som hittills,
Bevilln.-j Lag- Och Oec.-Utsk. Mern. N:o 9.7. 4g
lills utgöras, icke efter lill verknings-beloppet,
utan efter pannerymden. Utskotten
hemta skäl för denna sin hemställan afföljande
omständigheter, nemligen: att deli
härigenom uppkommande skatt icke skulle
med någon slags visshet kunna beräknas;
att för dess någorlunda ordentliga utgörande
icke kunde gifvas några tillförlitliga
controller, då , utom den skattskyldiges
egna, troligtvis icke sällan mindre rigtiga
uppgift , ingen säker ledning för uppskattningen
af hvars och ens tillverkning
vore att tillgå; att allmogen, öfver sin brännvins-tillverkning
, om ej alltid , åtminstone
oftast, i brist af anteckningar, icke
med bästa vilja skulle kunna meddela rigtiga
uppgifter, hvilkas aflemnande dessutom
komme att medföra mycken svårighet
oell tidspillan lör dem, som skulle nödsakas
att, i sådant ändamål, sjelfve eller genom
ombud, infinna sig vid BeredningsCömitéernas
sammanträden; hvartill kommer,
att Taxeringsmännen, då sådana uppgifter
säkert ganska ofta torde uteblifva,
skulle sakna hufvudgrunden för en sådan
uppskattning; att den redlige, som ärligt
uppgåfve sin tillverkning, blefve tungt beskattad,
då den oredlige i mer eller rnin
Bih.
tillR. St. Fröt. 1828 och 182g 5 S. ^ 1 A fil. 4
n:te Häftet.
Vt
5o B evilla.-j Las,- och Oee.-Utsk. Mern. N.-O 27.
dre mon undveke denna bevillning; att
ett sådant beskattnings-sätt dessutom skulle
åstadkomma obehagliga fiscalisntioner,
ovänskap grannar emellan, ledsamhet för
Själasörjare att, såsom Ledamöter i Comiteerne,
controllera sina åhörare och derigenom
väcka deras ovilja; samt att sjelfva
behofvet afen minimi-tariff visar, det ifrågavarande
beskattnings-grund, så billig den
i theoretiskt hänseende må synas, i practiken
medför nästan oöfvervinnerliga svårigheter.
Skulle skiljaktigheten i detta hänseende
likväl fortfara, måste frågan afgöras
genom votering, hvarvid Utskotten torde
få fästa Högv. Preste-Ståndets och Vällofl.
Borgare-Ståndets uppmärksamhet derå, att,
då i dessa respective Riks-Stånds beslut i
dessa frågor endast bestämmes, attminimiafgifterna
skola beräknas efter tarifferne
öfver pannerymds-afgiften, utan attbeviliningen
för begagnandet af mäsk värmare
samt enkla och dubbla rectifications-apparater
blifvit uttryckligen nämnd, såsom i
förenämnde beräkning ingående, Utskotten
alltså ansett, alt införandet i propositionerna
af Ståndens härvid brukade egna
ordalag möjligen kunde leda till missförstånd
och andra resultat, än som torde
yarit respective Ståndens mening, och få
Revilln--j Lag- och Oec.-Utsk. Meni. N.o 27.. 51
af sådan anledning framställa följande propositioner:
8:0.
Den, som vill, att, utom afgiften efter
hemmans- och stadsjords-värdet, brännviqs-skatten
skall utgöras endast efter de
för pannerymden antagna tariffer och öfriga
grunder, röstar Ja; den det ej vill,Nej.
Vinner Nej ,
kommer brännvins-skatten att utgöras efter
tillverknings-beloppel, samt tariffer och
öfriga beskattningsgrunder endast att tillämpas
till ledning vid minimi-afgiftens
beräknande och påläggande ; skolandes genom
serskild votering bestämmas antingen
ifrågavarande afgift på sätt Preste-Slåndet
beslutat, skall af Bevillnings-Utskottet
föreslås, eller densamma, jemlikt BorgareSlåndets
mening, utgå med en skilling å
hvarje kanna tillverkadt brännvin.
9:0.
Den, som vill, att brännvins-tillverkningen
skall beskattas med viss afgift per
tillverkad kanna, så snart den efter denna
grund beräknade skatt öfverstiger sammanlagda
afgifterna å brännvins-redskapen:
alt om afgiften, sålunda beräknad, icke
5a Bevilln.-, Lag- och
uppgår till sistnämnda belopp, elen skn 11
påföras efter tarifferna för pannerymdsafgiften
och öfriga grunder, hvilka såsom
minimi-afgifler bibehållas och godkännas;
att, till följd deraf, Bevillnings-Utskottet
skall till Rikets Ständers pröfning föreslå
afgiftens storlek, samt att det för öfrigt,
med iakttagande af de för bränn vins-tillverkningens
utöfning stadgade vilkor, skall
åligga dem, som sig af denna rättighet
begagnat, att till Taxeringen uppgifva föregående
årets tillverknings-belopp , och
tillkomma Taxeringsmännen enahanda pröfnings-rätt
af dessa uppgifter, som, i afseende
på skattskyldiges uppgifter, dem i allmänhet
är tillagd, röstar Ja; den det ej
vill, Nej.
Vinner Nej
skall bevillning läggas å brännvinsbränningen
efter tillverkningen , och utgå med
en skilling å hvarje kanna tillverkadt brännvin,
samt tarifferna å pannerymds-afgiften
och öfriga beskattningsgrunder gälla såsom
minimi-afgifter för ifrågavarande tillverkning.
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln
godkännt 1824 års Kongl, Kungörelse, och
1 allmänhet afsiagit hvad Utskotten lili
-
Bevilln.-j Lag- och Occ.-Utsk. Mern IV-o 27. 53
styrkt, och således äfven det i förevarande
§. intagne stadgande om hvad sorn iakttagas
hör, om någon vill begagna sig af
ett nytt, annorlunda beskaffadt, bränvinsredskap,
men en löreskrift härom bör finnas,
och den föreslagna blifvit af de 3:ne
Ofrälse-Slånden godkänd,
så tillstyrka och tillförse sig Utskotten
att detta beslut af Ridderskapet
och Adeln må benäget biträdas,
2 järt. 4 Hedervärda Bonde-Ståndet
har bibehållit denna §., enligt dess lydelse
i 1824 års Författning, hvaruti Ridd.
och Adeln instämt genom sitt allmänna
beslut; men då de deruti förekommande
stadganden afse förhållanden, sorn, enligt
redan antagna grunder och här ofvan vid
I Art. gjorda tillstyrkanden, icke mer komma
att ega rum, samt ej mindre PresteS
tande t äa Borgare-Stånd et god k ann t Utskottens
förslag, att hela denna §. skulle utgå,
så hemställa Utskotten, alt Högh
Ridderskapet och Adelil samt Hederv.
Bonde - Ståndet må täckas
dervid låta bero.
2 Art. 7§-j(iiu6§.) Välluf!. Borgare
-
54 Bevilln-j Bag- och Oec.-Ulsk. Mern. N.o 27.
Ståndet har beslutat, att, i stället för de
förra orden: ”utan beräknande af Junii,
Julii, Augusti och September månader,”
hvilka Utskotten föreslagit att utgå, borde
införas: ”utan beräknande af halfva Junit
månad, samt Julii j Augusti och September
nuinader•” och Ståndet har i öfrigt, likasom
Ridderskapet och Adeln samt .BondeStåndet,
bibehållit den förra redactionen;
men som Borgare-Ståndets redactions-förändring
står i sammanhang med detta RiksStånds
beslut i afseende på brännings-tiden,
hvilket, på sätt vid 1 Art. 1 §. blifvit anfördt,
genom tre Stånds sammanstämmande
motsatta mening kommit att förfalla,- alltså
lärer nämnde redäctions-förändring komma
att utgå. Ehuru Preste-Ståndet godkännt
den af Utskotten föreslagna redaction, som
innebär en annan grund för bevillningens
beräkning under den tid brännvinsbränningen
är inställd, eller ätt skatten /skulle
för hvarje månad minskas med en tolftedel^
få Utskotten hemställa!, om icke
Högv. Ståndet skulle täckas förena
sig med de trenne öfrige
Riks-Siånden i beslutet att bibehålla
1824 års Författnings/'stadgande
i denna del;
men som delta likväl är eiv.beskaltmngs
-
Bevilln.-j Lag- och Oec.-Utsk. Meni. N.o 27. 55
fråga, så kommer, i händelse en sådan
jemkning icke skulle bifallas, votering härom
att ega rum, och i sådant afseende
framställes följande proposition:
10:0.
Den, som vill, att, på sätt förenade
Utskotten föreslagit uti 6 §. 2 Art. af den
blifvande Brännvins - förordningen , ordet
åttondedel” skall utbytas emot ”tolftedel/
samt orden i 1824 års Kungörelse: ”utan
beräkning af Junii, Julii, Augusti och September
månaderj’ skola alldeles utgå, röstar
Ja; den det ej vill, Nej.
Vinner Nej j
kommer 7 §. 2 Art. af 1824 års Kungörelse
alt ordagrannt i nya Författningen intagas.
2 Art. 11 eller nu io:de Sorn Borgare-Ståndet
gillatnu gällandeFörfattningsredaction
från och med 8:de lill och med
i2:te §§. eller intill Artikelns slut, och
Bonde-Ståndet, på enahanda sätt, godkännt
gamla redaclionen från och med 3:dje §.
till och med alla öfriga §§. i denna Artikel,
samt Ridderskapet och Adeln, genom
sitt allmänna beslut, härutinnan instämt,
56 Bevilln.-j Las,-, och Oec.-Uuh. Meni. IV,-o 37,
alltså och ilå Preste-Ståndet bifallit Utskottens,
i Utlåtandet JN:o 16, (pep. 28)
framställda förslag- till ifrågavarande §,
hvaruti sjelfva afgifterna icke ännu blifvit
införda, bör denna skiljaktighet jemkas
eller undanrödjas. Utskotten torde härvid
först få vördsamt, tillkännagifva , att
Utskottens syftemål med ofvannämnda redaclions-förslag
varit att, sedan sjelfva ordalydelsen
blifvit af Riks-Stånden fastställd,
framdeles inkomma med framställning
om sjelfva afgifternas belopp, och att
dervid genom en iämplig högre beskattning
å consumtionen söka motverka ett
allmänt öfverklagadt ymnigt förtärande af
bränn vin, äfvensom att gifva denna §. en
mera bestämd och tydlig redaction, hvarvid
ett nytt Mom, (pag, 28 i Utlåtandet
N:o 16) som börjar med orden ”alla Närings-idkare
i Städerna’’ och slutar med
”serskild afgift efter denna blifvit tillagdt,
till förekommande af missförstånd,
som förut föranledt olika tillämpning af
hithörande Stadgande!). Högvördiga PreSte-Ståndet
har också godkännt hvad Utskotten
föreslagit, och då af Borgare-Ståndets
samt Bonde-Ståndets gillande utaf
gamla redactionen så mycket mindre lärer
följa, att sjelfva afgifterne tillika blifvit
fastställda, som dessa afgifter ännu icke
blifvit af Utskotten lill öfverläggning
Bevittn.-j Lag- och Oec.-Utsk. Meni. N.o 27. 57
framställda, torde hufvudfrågan ännu lunna
anses för oafgjord, då endast Ridderskapet
oell Adeln, genom sitt antagande
af 1824 års Författning, fastställt sjelfva
afgifterna,
Under sådana förhållanden tro sig
Utsltotten ega anledning att så väl till
sistnämnda Riks-Stånd som Borgare-Ståndet
och Bonde-Ståndet hemställa, om icke
Preste-Ståndets beslut i förevarande afseende
må af öfriga Stånden biträdas, och
således äfven den i Utlåtandet N:o 16 föreslagna
redaetion, med tillägg af senare
Momentet i 1824 års Författning, som
börjar med orden: *’De Gästgifveriet’” och
slutas med ”denna afgift” godkännes, helst
densamma är i hufvudsaken med den
förra öfverensstämmande. — Om detta icke
bifalles, så synes, då äfven detta är-en beskattnings-fråga
, votering härom böra ske
på följande sätt, nemi.
11:0
Den, som godkänner den uti förenade
Utskottens Utlåtande N:o 16 intagna
redaetion till utte eller numera io:de §
af 2 Art. Bi ännvins-förordningen , tillika
med senare Mom. af n:te §. i 1824 års
Kungörelse, samt att således sjelfva afgif
-
58 Dcvilln.-j Lag- och Occ.-Uisk. Meni. IV.-o. 27.
terne för minutering af brännvin skola
framdeles föreslås och bestämmas, röstar.
Ja; den det ej vill: Nej.
Vinner Nej_, 1
kommer ifrågavarande §. att ordagrannt
blifva af samma lydelse, ;som finnes i Kongl.
Kungörelsen af den 19 Maji 1824.
TJtskotten få i och för on lättare öfversigt
härvid bifoga alla i detta Memorial
åberopade Beskattnings-tariffer, samt för
öfrigt tillkännagifva, att Utskotten nu icke
kunna redogöra för påföljden af Vällofl.
Borgare-Ståndets beslut, att en af Ståndet
redigerad beskrifning öfver Pistoriska och
Half-pistoriska Verk skulle, i nya Brännvi
ns-förordningen, intagas, emedan alla de
öfrige Riks-Ståndens, i anledning af Vällofl.
Borgare-Ståndets inbjudning, härom,
fattade beslut, ännu icke kommit Utskotten
tillhanda;" hvarföre ock Utskotten
w
framdeles torde härom få afgifva serskildt
yttrande.
De i anledning af detta Memorial
gjorda Reservationer bifogas. Stockholm
den 5 November 1829.
Cevilia.-j Lag- och Oec.-Utsk. Mém. N.o 27. 5g
Reservationer:
af Herr Friherre Cederström j J: "Då
emot innehållet af 69 och 71 §§. Rege
rings-Formen
samt 7?3:dje §:n Riksdags-Ordningen,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten icke kunna deltaga uti
öfverläggning om de Propositioner i Bevillnings-mål,
som af det förstärkta StatsUtskottet
skola afgöras, får jag anmäla min
Reservation deremot, att Utskotten, oansedt
Sladganderne i ofvanåberopade Grundlagar,
gemensamt handlagt frågan om Rikets
Ständers skiljaktiga beslut, rörande
Bränn vin s-be vi 11 ningen. Detta Grundlagsvidriga
förfarande har väl, i min öfvertygelse,
vid detta tillfälle, icke någon menlig
påföljd, men bör dock icke oanmärkt
lemnäs;”
Af Herr af Billbergh, J.P.: ”Af den
anledning, att, i frågan om beskattningen
i och för Brännvins-bränniugen, 2 Stånd
stannat emot 2 i så skiljaktiga meningar,
att, utom afgiften af Hemmans- eller Stadsjords-värdet,
beskattningen bör utgå, jemlikt
2 Stånds beslut, endast af pannerymden,
och, enligt tvänne Stånds meningar,
efter lillvcrknings-beloppet, på det sätt,
att Tariffen endast skulle utgöra ledning
60 Ferilin -j Lag- och Oec.-Ulsk. Mern. AT.-o 27.
för Minimi-afgifter fl tillverkningen, hafva
Utskotten till Högvördiga Preste-Stflndet
och Vallofl. Borgare-Ståndet hemställt, om
icke dessa Stånd skulle täckas biträda besluten
af Högloft. Ridderskapet och Adelil
samt Hedervärda Bonde-Ståndet, hvarefter
beskattningen skulle utgöras endast efter
pannerymden, för hvilken hemställan Utskotten
anfört motiver, hvilka, efter min
tanka, dels sakna grund j då Taxeringsmänneu
lika lätt, om icke lättare, kunna
bedöma en större brännvins-tillverkning,
än hvilken annan rörelse, sorn af Taxerings-raännen
till Bevillning skall uppskattas,
dels äro öfverflödiga och olämpliga,
då förutsättas bör, att Stånden sjelfve
öfverväga! och pröfvat dessa omständigheter,
innan de faltade sina beslut ,
dels anstötliga, då man vill erinra Preste-Ståndet
om det ledsamma för Själasörjare
, att såsom Ledamöter i Comiteerna
controllera sina åhörare,”
”1 hufvud-saken har jag icke eller
kunnat förena mig med de sammansätta
Utskottens pluralitet, att 'vilja afstyrka
beskattningen efter tillverkningen, med
antagande af Tariffen såsom en Minimi
Då
denna Beskattnings-grund, utan allt
Be.villn.-j Lag- och Oec.-Utsk. Meni. N.o 27. 61
tvifvel , är den rättvisaste, enär den träffar
hvar och en i förhållande till productionen:
då någon minskning i den påräknade
inkomsten häraf icke kan uppkomma,
emedan afgiften efter Tariffen alldrig
får understigas: då härigenom én menlighet
uppkommer, att med afgift träffa den
större tillverkningen, med dels nu beskattad
, dels framdeles uppkommande ny
brännings-redskap, som blir en följd af
industrien att illudera gällande Stadganden
: då antagas måste, att Taxeringsmännen
endast lemna sin uppmärksamhet
på de Brännvins-brännare, hvilka idka
näringen Fabriks-messigt: då detta beskattnings-sätt
skulle leda till en närmare kännedom
af brännvins-till verkningen i Riket:
och då den stora fördelen härigenom skulle
vinnas, att man, utan något äfventyr,
vunne erfarenhetens bekräftelse på möjligheten
eller omöjligheten utaf, att i en
framtid en/last beskatta produetioneni så
kan jag för min del destomindre tillstyrka
Högvördiga Preste-Slåndet och Väl loll.
»i
Borgare-Ståndet att frångå deras, i detta
fall, fattade beslut, som min öfvertygelse
är, att tillämpningen deraf icke skall medföra
någon enda verklig olägenhet, men
sannolikt bör leda till flera goda och lyckliga
resultat.”
02 Eevilln.-j Lag- och Oec.-Ulsk. Mern. N.o irj..
Härmed förenade sig till alla delar
Herrar Grefve von Rosen , Axel, af
Wingård, Johan, von Törne, Mich, Prosten
Nibelius och Herr Äland, samt i dea
senare delen af Reservationen Herr Friherre
Sprengtporten. W.
Af Herr Prosten Astrand: 'Emot
Höglofl. Utskottens beslut, att till Rikets
Höglofl. Ständer framställa en vidlyftig
motivering för sitt tillstyrkande, att Högvördiga
Presle-Ståndet och Välloflige Borgare-Ståndet
måtte frångå sitt beslut om
beskattning å brännvins-bränning efter
produetionen , får jag mig reservera, emedan
jag ansar denna motivering olämplig,
då densamma redan hufvudsakligen förekommit
till pröfning i Riks-Stånden vid
afgörande af Utskottens Betänkande N:o G
och N:o 16. Såsom skäl för de respective
Riks-Stånden att vidblifva sina fattade beslut,
och till vederläggning af Höglofl. Utskottens
motivering, får jag vördsamt åberopa
hvad jag i min Reservation vid Betänkandet
N:o 6, angående beskattning å
bränn vins-bränningen, anfört.”
Härmed förenade sig Herrar Professoren
Bexell, Prostarne Nordin, Gravander,
Hvasser, Holmström, Widen, Afzelius,
Gumelius, Grape och Kjellström ,
Bevillu.-j, Las,- och Oec.-Utsk. Mern. N:o 27. 63
samt Herrar Zethelius, Kleman _, Cron,
Petersson j, Memsen Bergelin och LeJJler:
med tillägg af dea sistnämnde, att han, sorn
varit frånvarande i Bevillnings-Ulskottet,
då det beslöts, att ifrågavarande motiver
skulle anföras, ansåg det vara stridande mot
vanligheten, att Utskotten, sedan RiksStåndens
beslut äro fattade, afgifva yttranden
derom, aldrahelst, enär, vid närvarande
förhållande, all jemkning syntes
olämplig, och Utskottens enkla , åliggande
i detta fall således, i Herr LeJJlers tanka,
varit att i ämnet framställa Voterings-propositioner.
STOCKHOLM» tryckt i Eckstciriska Boktryckeriet» iSitJ»
TARIFF
öfver af giften för enkel Pannerjmd efter Kongl. Kungörelsen, tift*
gående B ränn vins-bränn in gen af den 19 Maji 1824, hvilken
Tariff är af Hedervärda Bonde-Ståndet antagen.
t3
<< S3
3 p
Cl. ~
Afgift.
3 =
a. =
Afgift.
a
1
• rt
i
K:r
R:dr
sk.
K:r
R:dr
sk
6
' *
>>
12
49
9
3u
7
å
4
!)
i4
5o
10
—
/
8
•
h»
■ 6
51
11
—
9
)>
18
52
12
—
10
4
20
53
i 3
—
11
#
22
54
• 4
—
12
•
>>
24
55
15
—
13
i
26
56
16
—
i4
•
>>
28
5 7
4 ,
•7
—
15
4
>>
3o
58
18
—
16
•
>>
32
59
l9
—
•7
4
i
20
60
20
—.
18
4
1
24
61
22
—
J9
.
1
28
62
24
—
20
4
1
32
63
26
—
21
4
1
36
64
28
—
22
4
1
4o
65
3o
—
23
#
1
44
66
32
—
24
#
2
—
67
34
—
25
4
2
4
68
36
—
26
•
3
12
69
38
—
27
4
3
*8
70
4o
—
28
4
3
24
71
42
24
29
4
3
3o
72
45
—
3o
•
3
36
73
47
2 4
31
4
3
42
74
5o
—
32
,4
4
—
75
•
52
24
33
4
4
6
76
4
55
—
34
4
4
i 2
77
5 7
24
35
•
. 4 •
4
18
78
60
—
36
•
4 4 i
4
36
79
62
24
37
4
5
6
80
65
38
5
24
81
67
24
39
•
5
42
82
70
—
4ö
.
6
12
83
72
24
4i
6
3o
84
75
—
42
.
7
—
85
7.7
24
43
•
7
18
86
80
—
44
4 ■
7
36
• 87
82
24
45
•
8
16
88
85
46
•
8
24
89
87
24
47
4
8
4 2
9°
•
9°
—
48
9
12
(Litt. d).
(Hörer till Ber.- Lag- och Oecon.-Utsk. Mern. N:o 27).
—
.; - '
■
, X vV' »i *.
'
•/
v
i
.
i ’ ’ i
r ■ ■ ■ "
■ i
v
' . !
te
) w-.l
I
, I
• •
! ' ■ ’■ ■ i '■ •
■
• :
V
•j
* «. ✓-» .
. ‘i-*
r-V', r
-
f'V
! ; .
1 • '
■ 13.."
1: .
T A R I F F
öfver eif giften för enkel P annerjmcl, bifogad Herr Rydströms Reservation
mot Utlåtandet JV:o id>, och antagen af Vallöf. Borgare-Ständet.
'xf
co
B 5
Afgift.
3 =
Afgift.
p-g*
1
• O
1
K:r
R:dr
sk.
K:r
R:dr
sk.
6
1
yy
12
5i
( 21
24
7
yy
i4
52
23
24
/
8
yy
16
53
24
0
yy
18
54
26
2.4
10
yy
20
55
27
11
yy
22
56
29
—
12
yy
24
57
3o
24
i3
yy
26
58
32
—
14
1 yy
28
59
1 R:dr 24 sk.
33
24
i5
yy
3o
60
35
—
16
yy
32
61
.
36
24
J7
18
I
20
62
38
—
Lika med 1824 års Författning <
1
24
28
63
64
39
4i
24
i.' v/
20
1
32
65
42
24
21
1
36
66
44
—
22
1
4°
67
45
24
23
1
44
68
47
—
24
2
—
69
48
k 5o
24
25
2
4
7°
—
26
3
12
7*
52
24
2T
3
18
72
55
—
28
3
2 4
73
l1
24
29
30
31
/
3
3
^ 4
3o
36
12
74
75
76
60
62
65
24
32
24 sk. ,
4
36
77
67
24
33
5
12
78
7°
—
34
1 5
36
79
72
24
35
6
12
80
75
—
36
7
—
81
76
24
37
7
36
82
78
24
38
36 sk.
1 8
24
83
79
3q
1 9
12
84
81
—
4°
10
—
85
82
24
41
42
' 11
—
86
84
—
12
—
87
85
24
43
1 l3
—
88
87
•—
44
*4
—
89
88
24
45
46
1 R:dr <
15
16
z
9°
9°
47
J7
—
48
18
49
J9
-
5o
20
H
(Litt. c>
(Höver till Bev.-, Lag- och Oecon.-Utsk. Mern. N:o 27).
TARIFF, No a,
öfver af giften för Pistoriska Pannor, föreslagen i Utlåtandet Nio iG
och af de tre ofrälse Stånden antagen.
Pannornas
samman-
slagna
rymd.
Afgift,
Pannornas
samman-
slagna
rymd.
Afgift.
Kannetal,
R:dr
sk.
Kannetal,
R:dr '
sk.
4°
65
—
66
i4o
32
4‘
70
—
67
*44
32
42
75
—
68
148
32
43
80
—
69
1Ö2
32
44
85
—
70
i 56
32
45
9°
—
71
161
16
46
9i
16
72
166
—
47
92
32
73
170
32
co
94
—
74
17 5
16
49
95
16
75
180
—
5o
96
32
76
185
16
5i
98
32
77
190
32
52
100
32
7 8
196
—
53
102
32
79
201
16
5/f
104
32
80
206
32
55
106
32
81
212
32
56
109
16
82
218
32
57
112
—
83
224
32
58
114
32
84
23o
32
59
1 *7
16
85
236
32
60
120
—
86
243
16
61
123
16
87
25o
—
62
126
32
88
256
32
63
13o
—
89
263
16
64
133
16
90
270
—
65
x36
32
För enkla Pistoriska Pannor, hvilka icke få begagnas lill större pannerymd än 63
kannor, kokrummet oberäknadt, erlägges afgift i lika förhållande, som ofvanstående Tariff
utsätter, så att för en 45 kannors Panna betalas 90 R;dr o. s, v, till 63 kannors Panna,
hvarföre afgiften blifver i3o R:dr,
(Litt, e').
(Hörer till Bev.-, Lag- och Oecon.-Utsk. Mern. N:o 17).
TARIFF, No i,
öfver af giften för enkel P anner y imf föreslagen i Utlåtandet J\r:o 16
ock antagen af Högvördige Preste-Ståndet.
Panne-  ij 111 d.
Pa n ne-  rj md s-  afgift.
Panne-
rymd.
Panne-
rymds-
afgift.
Pa 11 n e-  rymd.
Pan ne
rymds
afgift.
Panne-
rymd.
Panne
rymds
afgift.
-
Kannetal.
R:dr
sk.
Kannetal.
R:dr
sk.
Kannetal.
R:dr
sk.
Kannetal.
R:dr
sk.
6
»
12
28
3
24
5o
i3
—
72
45
—
7
»>
•4
29
3
3o
5i
i4
—
73
47
24
8
>>
16
3o
3
36
5 2
i5
—
74
DO
—
9
18
3i
4
4
53
16
—
75
52
24
10
»>
20
32
4
20
54
'7
—
76
55
—
11
>>
22
33
4
36
55
18
—
77
57
24
12
>»
24
34
5
4
56
»9
—
78
60
i3
>»
26
35
- 5
24
57
20
—
79
62
24
i4
»
28
36
6
—
58
21
—
80
65
i5
»
3o
37
6
24
59
22
—
81
68
—
16
V
32
38
7
—
60
23
—
82
71
—
J7
I
20
39
7
24
61
24
32
83
74
—
18
I
24
4o
8
—
62
26
16
84
77
—
>9
1
28
4>
8
24
63
28
—
85
80
—
20
1
32
42
9
—
64
29
32
86
83
—
21
1
36
43
9
24
65
3i
16
87
86
—
22
1
4o
44
10
—
66
33
—
88
88
—
23
1
44
45
10
2 4
67
34
32
89
89
—
24
2
—
46
11
—
68
36
16
9°
90
—
25
2
4
47
11
24
69
38
—
Jf >>
>>
—
26
3
12
48
12
—
70
4o
—
99 99
>»
—
2T
/
3
18
49
12
24
71
42
24
99 99
»
(Litt. «).
(Hörer till Bev.-, Lag- och Oecon.-UtsL Menn N:o 27)»
T A R IFF
öfver afgiften för enkel P anner y md, upprättad efter de af Högloft.
Ridderskapet och Adeln bestämda grunder.
Kannerymd.
Afgift.
Kannerymd.
Afgift.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
3o
Kannor,
lika med 1824 års Författning
3
36
6r Kannor, å 1 R:dr 32 skls förhöjning
41
32
3i
dito
k t R:dr 10 sk:s förhöjning
4
46
62
dito *
43
16
3a
dito
» » > * »
6
8
63
dito » .
45
—
33
dito
• . > *
7
18
64
dito . ... .
46
32
34
dito
* k i * »
8
28
65
dito ... . .
48
16
35
dito
. . . • *
9
38
66
dito .. . . .
5o
—
36
dito
. » • >
11
—
67
dito . ... .
5i
32
37
dito
• * • *
12
10
68
dito . .
53
16
38
dito
• • k '* * 1
i3
20
69
dito » . . » *
55
—
39
dito
• *. \ • •
*4
3o
7°
dito . ... .
56
32
4o
dito
• • . • •
i5
40
71
dito . ... .
58
16
Ai
dito
^ *
*7
2
7a
dito ...» 5
60
—•
4a
dito
* *
18
12
73
dito » »
61
32
43
dito
*9
22
74
dito » » » .
63
16
44
dito
. • • » >
20
32
75
dito . ... .
65
—
45
dito
» ♦ i »
21
4 2
76
dito » . . . »
66
32
46
dito
. . . k
23
4
77
dito . ... .
68
16
47
dito
• t • V •
24
*4
78
dito » . » . »
70
—
48
dito
• Ii * • •
25
24
79
dito ... . .
71
32
49
dito
• * • é •
26
34
80
dito » . »
73
16
5o
dito
27
44
81
dito . ... .
^5
/
—
5i
dito
• » » • >
29
6
82
dito . . ...
76
32
5a
dito
» • ‘ * »
3o
16
83
dito » » > . »
78
16
53
dito
• * * • ♦
3i
26
84
dito .....
80
—
54
dito
» k • « •
3a
36
85
dito .....
81
32
55
dito
* k . • '
33
46
86
dito * » » »
83
16
56
dito
% • • ♦
35
8
87
dito > . . . »
85
—
57
dito
% • • k •
36
18
88
dito .....
86
32
58
dito
• • • » •
37
28
39
dito ...» *
88
16
59
dito
> V • « v
38
38
9°
dito ...» »
9°
—
60
dito
^ • • * •
4o
—
(Titt. £),
(Hörer till Be v.-, Lag- och Oecon.-Utsk. Mern. N:o 27).
Litt. B. * TABELL
öfver
Paquet- eller For vagnars oaf brutna gång emellan Stockholm och Götheborg samt Stockholm och Ystad.
<1
CJ
cn
A f'g å r
Miltal
Dagstat i
0
Återvänder
ÖS
ta
cn ~
“ n
p —
3
cn
c
, 3
3
re
2
Dagen
Från
Till
0 5
3 3
a n>
►n *—
8 S
Dagen
F rån
Till
§ 3
« n
*1 ►—
1 s
^ 2
3 3
er u
0
3
, Stationerad i Stockholm.
N:o 1
Tisdagen
Onsdagen
Stockholm
Westerås
Westerås
Örebro
9!
Thorsdag
Fredag
Örebro
Westerås
Westerås
Stockholm
91
42.
I42 mil i veckan gör för hela året 2184 mil, hvarföre betala*:
I Enkel skjutslega för 3:ne hästar 2184! —
\ Tillökning för Stadsskjuts . 1 260: —
| Summa 2444: —
Nto 2
Måndag
Tisdag
Onsdag
Götheborg
Wenersborg
Mariestad
Wenersborg
Mariestad
Örebro
85
»i
1 »3
Thorsdag
Fredag
Lördag
Örebro
Mariestad
Wenersborg
Mariestad
Wenersborg
Götheborg
115
64.
, Stationerad i Götheborg.
»64 mil i veckan gör för hela året 3328 mil, hvarföre betalas:
/Enkel skjutslega för 3tne hästar $0 332 8:
^Tillökning för Stadsskjuts ..... i . 126: 36.
| Summa gg 3454: 36.
N:o 3
Måndag
Tisdag
Onsdag
Stockholm
Nyköping
Linköping
Nyköping
Linköping
Jönköping
125
Thorsdag
Fredag
Lördag
Jönköping
Linköping
Nyköping
Linköping
Nyköping
Stockholm
*»5
»i
6 8.
/ Stationerad i Stockholm.
6 68 mil i veckan gör för hela året 3536 hvarföre betalas r
| Enkel skjutslega för 3 ine hästar 3 5 3
1 Tillökning för Stadsskjuts  34i: l8-
1
| Summa 3877- 12»
N:0 4
Thorsdag
F redag
Jjördag
Jönköping
Wexiö
Christianstad
Wexiö
Christianstad
Ystad
*»i
7l
Måndag
Tisdag
Onsdag
Ystad
Christianstad
Wexiö
Christianstad
Wexiö
Jönköping
71
2 2 5
>1!
63ä
/ Stationerad i Jönköping,
1631 mil i veckan gör för hela året 3302 mil, hvarföre betalas:
/Enkel skjutslega för 3?ne hästar 3302: —
|
* Summa S3931 —
Anmärkning:
Skjutslegan för alla 4 Vagnarne, för hela året räknadt, gör således tillsammans 13,169; och då härtill Iägges Postillonernes aflöning samt |:dcl af Vag
narnes
inköpssumma, bestiger sig totala omkostnaden för året till 15,869 cjs$.
Då emedlertid största fördelen skulle ligga deruti, att communicationen öppnades så långt möjligt vöre och med Landets Gränsepunkter, utan att af annat
än naturhinder kunna afbrytas, torde vara lämpligt, att, då den ene Beserv-Vagnen bör stationeras i Örebro, denne vagn, i händelse han någon tid icke der
skulle behöfvas, ginge en gång i veckan, sommartiden, från Örebro öfver Christinehamn, Carlstad och Kongsvinger mot Christiania och åter; samt att, då Angbå*
ten från Christiania arn hösten upphör att gå emellan Götheborg och Köpenhamn, denne vagn då stationerades i Götheborg, för att likaledes under sistnämnde tid
gå en gång i veckan fram och åter emellan Götheborg, Kungsbacka, Warberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm, Engelholm och Helsingborg. Den andre Reserv*
Vagnen, stationerad i Jönköping, synes äfvenledes vintertiden, eller då Paquet-Jakterne upphöra att gå emellan Ystad och Tyska Vallen, böra rigtas till Helsingborg,
för att, om möjligt, medtaga Utländska Bref Fasterne, som gå denna väg.
(Tillhör Bevilln, samt Allm. Besv. och Oecon• Utsi. Betänkande No ai.)
..;v
CO
■: 1 ■- - ;. -
■■ -> \- -.- ■ ■ •
p” ' - ... .7
' -■ ■’ r "
i ; js •.
1
■ ' **~ rvj ,c„
*■’».( «•-*> rt<
-
,-r- »
■ i: . ,y;
:•/
.
i "I
„ C
~ . „• « S
i
■*. • w .«/ *£«
.1!^; I
a = s ;
■
- ... •, u
*j . . .C
.0 js
* *•» o.
'?• - .< .
, PJ- .
r s*
U .
i.... ...
. t*
' ■ ■ " \
' ■ i
r,
' : • c
-
• p
'' • ■
C
fa. •
i - *>
1.
- I?
"p--  ~ d V
V> . ..
‘ rf -t
»
*
•t r • -  .
•. •. «?•-
.
tu
.'-.■■ -r
*
.1 .
. « .
■■ a/.Ä»
'r
r
;r'V
r -
?- ■
fc
i.
i ^
'■ i~
15
«,
■
•:r -.a
. ti . V
•t; k
: 1 $ -v >
il
<*>
O b
.. -5 r 1
? '
&
i
'T,
- - v.
r:s
* i*
...... i
i
. ■ '7*
- .‘,3 .. -- , . .
«• 0? %
■: k ■
s- .
■ ?.? -  .. - ’ . ' *
'.t.
'-ra.
it
■
ii
' i
...
*■+
- ti- ^
' i
-
i.
i-i • •
U -'.M
-
..1 -s- -i: - ...
\ ‘ ,
" :.
yir
■ I V( . ..
'b
ji t■'
t-’ :
. c •>
T ' . v ■
r-.
'V •
r,.;
■■ T’
■ • -:..c -• "i
; "•
w.
v
■ — -
Bav.- Lag- s. Oac.-Utilt. Ull. N.® 28. i
N:o 28.
Antom till Exp. Utsk. d, 3 jan, 1830
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärlningar
vid Betänkandet N:o 17, i afseende
på förehäfd granskning af
Kongl. Majrts förnyade Seglationsordning,
af den 2t Julii 1825.
e Borgare-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva, i grund af åtskilliga anmärkningar,
återremitterat förenade Utskottens
ofvannämnde Betänkande, hvilket deremot blifvit
bifallet hos Högloflige Ridderskapet och Adeln
den 2 i denna månad, samt af Högvördige
Preste-Ståndet den 8 sistlidne October.
Inom Välloflige Borgare-Ståndet har Herr
Winbladh, bland annat, anmärkt, att, då Ståndet icke
godkänt den af Bevillnings-Utskottet för sitt
förslag till en blifvande Sjö-Tulls-Taxa antagne
grund, att alla varor matte blifva till införsel i
Piket eller utförsel derifrån tillåtné, utan deremot
bestämt, att nu gällande förbud emot sådana
åtgärder med en del varor än vidare skulle
bibehållas, det alltså deraf borde blifva en
nödvändig följd, att i allmänhet de förändringar,
som förenade Utskotten, utgående från enahanda
grund, som Bevillnings-Utskottet, föreslagit,
ej mindre i förevarande Betänkande, än i BeBih.
till H.-St. Brot. 1828 och 1829, 5 Sami. 1 j4fd.
litte
t
5 Bev.- Lag- s. Oec.-uisn. Uti. No 28.
tänkandet N:o 18, om oloflig in- och utförsel
af varor, blefve behörigen rättade i öfverensstämmelse
med Välloflige Borgare-Ståndets
ofvannämnde beslut; men dä ej mindre den af
Bevillnings - Utskottet framställda hufvudgrund
för Tullbevillningen blifvit godkänd af de öfrige
respective Riks-Stånden, än, hvad detta Betänkande,
N:o 17, serskildt angår, detsamma
vunnit 2:ne Stånds bifall, samt vid återremissen
från Hedervärda Bonde-Ståndet är i detta afseende
lemriadt utan anmärkning, så kan Herr
Winbladh! ofvannämnde yrkande, i Utskottens
tanka, icke leda till någon påföljd.
Vidare har Herr Winbladh klandrat, att
Utskotten, hvilka, i Herr Winbladhs tanka, bordt
inskränka sin åtgärd till att föreslå sådana emot
de i ofvannämnde Författningar antagna skiljaktiga
grunder för straffbestämmelser, rättigheten
till undersöknings anställande och Rättegångsordningen,
som Utskotten funnit hädanefter böra
ega rum vid detta tillfälle, äfven ordnat ordalydelsen
af de lagbud, Författningarne, i likstämmighet
dermed, skulle komma att innehålla, —
en åtgärd, hvilken Herr Winbladh, under åberopande
af Herr Berg von Lindet, emotBetänkandet
N:o 18, afgifna reservation, ansett lämpligast
kunna vidtagas af Kongl. Maj:t, efter inhemtande
af så väl Rikets Ständers underdåniga
anmälan, som andra upplysningar i ämnet.
Till stöd för den i nyssnämnde afseende
vidtagna åtgärd, få Utskotten endast anföra, att
Bev.* Lag* s. Oec,*Utsk- Utl, N:o 28. 3
Utskotten ansett meningen oell syftningen med
de föreslagna Lagförändringarne uttryckas mera
klart och bestämdt genom de tillika gjorda re*
dactionsförslagen, samt att derigenom alldeles
icke något hinder blifvit lagdt derföre, att Kongl.
Majit i dessa ceconomiska ämnen må, om behofvet
så skulle fordra, i Nåder vidtaga de förändringar
och jemkningar i Lagbudens ordalydelse,
som, efter alla nödiga upplysningars inhemtande*
af omständigheterna kunna påkallas.
Då härefter så väl Herr törnbladh, som
åtskilliga andra Ledamöter, både af Välloflige
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet,
gjort serskilda anmärkningar emot de Lagstadganden,
som blifvit föreslagna, få Utskotten derföre
redogöra i ordning efter Författningens innehåll.
jf. 4. Emot stadgandet, att Skeppare, på de
Ställen, det Lotsinrättning finnes, ej må utan
Lots insegla, så framt denne icke af hårdt väder
hindras att komma om bord, har Herr Stak'
le erinrat, att Lots kan tillfälligtvis vara borta
på annat håll, då Skeppare, som äfven torde ega
kunskap om farleden, kunde genom inväntande
af Lots löpa mycken fara; och hafva häruti
instämt Herrar Sandblad, Leffler, Valeij och
PVinberg, hvarvid ej mindre redactionsförslag
blifvit gjorda, än den sistnämnde dessutom ansett
olämpligt, att Lots, på sätt i förslaget till
denna 4 §. förekommer, skulle hafva tillsyn deröfver,
att gods ej olofligen bortföres o. s. v.,
4 Bev.- Lag- s. Oet.-Ulsk, Uti. N:o 2?.
emedan Lotsen borde fullgöra sin skyldighet
att sköta styret, och honom icke genom dessa
nya åligganden beredas tillfälle att förebära dem
såsom skäl dertill, att han icke tillika kunnat fullgöra
sjelfva lotsningen ; hvarförutan hos Hedervärda
Bonde-Ståndet Riksdags-Fullmägtigen Lars
Bygdén anfört, att föreskriften om afbidande af
Irnes vore, lie 11st i elakt och stormigt väder, svår
att iakttaga för små odäckade fartyg, hvilka, t.
ex. i hans hemort, hemkomma‘från fiske o. s. v.,
hvarföre han yrkat, att, för fartyg af 30 till 40
Tunnors drägt, undantag måtte ega rum uti ifrågavarande
afseende.
Då de hithörande förbrytelser, såsom olaga
lossning m. m., hvarå Lots i denna §. ålägges
hafva tillsyn, äro så uppenbare, att de icke
böra kunna undgå hans uppmärksamhet, eller
leda densamma från dess hufvudföremål, sjelfva
lotsningen, och då, under de flere år dessa
föreskrifter varit gällande, icke någon olägenhet,
utan tvärtom fördel deraf följt, kunna Utskotten
desto mindre tillstyrka,
att Herr ^Vinbergs yrkande i denria
del må leda till någon förändring,
som förslaget härom blifvit af aine
Riks-Stånd gilladt, och i Bonde-Ståndet
lernnadt utan anmärkning.
Hvad dernest Lars Bygdens anmärkning
angar, så grundar den sig på en vidsträcktare
tillämpning af förevarande §., än sorn dermed
åsyftas, emedan dels alla fartyg få i storm in
-
Bev.- Lag- s. Oee.-Utsk. Uti. N;o 28. 5
segla, utan att behöfva afvakta Lots, och dels
ifrågavarande Lagbud har egentligt afseende på
från utrikes orter kommande fartyg och icke
kan tillämpas i fråga om sådane till inrikes resor
och fragter begagnade mindre båtar och
fartyg, som Bygdén omnämnt; hvarföre någon
ändring i denna
del, efter Utskottens tanka, icke elford
ras.
Herr Ståhle!, af flere Talare understödda
framställning har deremot synts Utskottet förtjena
ali uppmärksamhet, emedan verklig våda
kan uppkomma, om Skeppare skall nödsakas
att utöfver en viss tid invänta frånvarande eller
försumlig Lots; och Utskotten få alltså föreslå,
att början af 4:de §. måtte erhålla
följande förändrade redaction: ”Ej må
”Skeppare, på de ställen, der Lotsinrättning
finnes, insegla utan Lots,
”så framt denne icke af hårdt väder
”hindras komma om bord, eller af
5’andra orsaker uteblifver, oansedt kallelsen
genom vanlig signal. Lots å”ligge”
etc. £se den föreslagna Red.)
jf. il. Den häruti meddelade föreskrift, att
Skeppare vid ankomsten till inloppsort icke,
vid 25 R:drs bot, må få lägga till vid land eller
brygga förr, än visitation å fartyget blifvit
förrättad, har blifvit ansedd olämplig af
Herr Ifalleij, sorn trott svårigheter möja, om
Skeppare skulla länge och kanske flera dagar
6 Bev.- Lag- s, Oec.-Utsk. Uti. N:o 28-
afvakta visitationens slut, hvarvid han, såsom
exempel, anfört beskaffenheten af Gefle hamn;
och har ej mindre Herr falleij än Herr Winbladh
yrkat, att det äldre stadgandet i detta fall
borde bibehållas, helst Lots kunde hafva tillsyn,
och visitation ganska väl och beqvämast
kunde för sig gS; när fartyget vore vid land
eller brygga fastgjordt; hvarförutan Herr Winbladh
ansett, att redactionen i denna §. synes
lända till den följd, att Skeppare, som sentank
o mm er till inloppet, skulle kunna, utöfver den
följande dagen, dröja med aflemnandet af sin
Märkrulla till Tullkammare, hvilket icke borde
tillåtas. Deremot har Herr Dalenius trott stadgandet
om Märkrullas afgifvande skola lemna
Skeppare allt för kort tid till densainmas författande,
och begärt, att denna tid mätte utsträckas
till 34 timmar efter ankomsten.
Med erinran, att i denna §. endast föreskrifves,
att Skeppare ej må lägga till vid ”land
eller bryggaoch att således alldeles icke hopom
är förmenadt att, på sätt Herr Dalleij tyckes
förutsätta, ankra i hamnen, få Utskotten
tillkännagifva, att de af öfrige 3:ne Riks-Stånden,
på förr nämndt sätt, godkände i denna §.
intagne »tadganden synas Utskotten för de dermed
åsyftade ändamål lämplige.
22 och 2J jfjf. Herr Winbladh har, i afseende
på 32 §. anmärkt, att, då det ansvar,
som i denna §. är Skepparen ilagdt, finnes
tjdMgen vara bestämdt för Skepparnes ådaga
-
Bev.- Lag- s. Oec.-Utth TJtl. N:o i8. 7
lagda fel att olofligen, utan erläggande af Tull,
insmyga gods, brottsligheten icke kan antagas
vara derigenom försvårad, att den förtegade varan
icke är å manifestet uppförd, helst, om den
derå finnes upptagen, den omförmäide afsigten
kan, redan innan visitation verkställes, antagas
vara upptäckt; hvarföre Herr Winbladh förmenat
skäl icke förefinnas till stadgandet af dubbelt
ansvar, om varan ej är å manifestet uppförd;
äfvensom Herr Winbladh ansett obilligt
att, på sätt som i Utskottens förslag skett, fråntaga
Skepparen den honom i nuvarande Författnings
23 §. medgifna rättighet, att i bevis
leda, det varans uteslutande skett af glömska eller
förseelse, då han icke desto mindre derföre
vore underkastad ansvarig påföljd.
Herr Modin har derjemte anfört, att emellan
de i st och 23 §§. förekommande ansvarsbestämmelser
vöre ett missförhållande, på det
sätt, att i 2 2 §. stadgas, det Skeppare för en
varas uteslutning från Märkrulla skall plikta dess
halfva värde, som, detta exempelvis antaget till
10 R:dr, utgjorde blott 5 R:dr, men i 23 ■ §.
föreskrifves, huru Skeppare, som före visitationen
sjelf angifver ett sådant uteslutande, eller
i bevis leder, att varan utan hans vetskap varit
i faityget inpractiserad, skulle för vårdslöshet
plikta från 10 till 100 Ralr, hvarigenom
skulle hända, att Skeppare för en mindre förseelse
finge vidkännas ett högre stral!'.
Dä varans uteslutande ur manifestet, i Ut
-
8 Bev.- Lag- j. Oec.-Utslt. Uti. N:o 28
sköttens tanka, tillkännagifver ett tydligt förutfattadt
uppsåt att olofligen insmyga varan, och
brottsligheten således derigenom är mera bestämdt
ådagalagd, torde fullt skäl vara förhanden
för den af Herr Winbladh klandrade straffbestämmelsen,
och enär i allmänhet förutsättas
kan, att fråga ej uppstår om vara af så ringa
värda, som Herr Modin för sin jemförelse antagit,
helst om man vill upptänka och beräkna
sådane utom erfarenheten varande fall, knappt
några böter kunde finnas så obetydlige, att ju
icke någon vara kunde gifvas, hvars halfva
värde vore mindre än dessa böter, så torde de
föreslagna ansvarspåföljderne äfven i dessa hänseenden
finnas lämplige, på grund hvaraf Utskotten
tillstyrka, att
de emot a 3 och 23 §§. gjorda an
märkningar
måtte lemnäs utan vidare
afseende.
27 Jf. I afseende på Herr Winbladh* härvid
gjorda erinran, som hänför sig dertill, huru
förhållas skulle, när forbudet gods införes, få
Utskotten hänvisa till hvad som i början af
delta Utlåtande yttrades, i anledning af Herr
Winbladhs yrkande, att hela Författningen borde
rättas efter Välloflige Borgare-Ståndets beslut
om förbud emot vissa varors införande; och
är dessutom denna §. så redigerad, att den ganska
väl kan tillämpas äfven för den händelse,
att förbud emot vissa varors införsel skulle komma
att påbjudas.
i
Bev.- Lag- s. Oec.-UtsJt. Uti, N:o 28. g
jj Jj1. Emot medgifvandet i denna §., att,
om angifvandet af en vara med lägre Tull, i
stället för den verkliga, som vore högre Tull
underkastad, varit föranledt af origtighet i Facturan,
det i §. stadgade ansvar för felaktig angifning
icke borde ega rum, har Herr Winbladh
anfört, att, ehuru billigt det kunde synas,
missbruk lätt kunde uppkomma genom
connivence emellan den utländska afsändaren
samt emottagaren, att i Facturan upptaga vara
med mindre Tull, hvarigenom skulle hända,
att den senare, om saken undginge Tulltjenstemännens
uppmärksamhet, skulle få införa
varorne emot mindre Tullafgifter, än som vederborde,
och, i annat fall, ändå icke vara underkastad
olägenhet och ansvar för den origtiga
angifningen; på hvilken grund, och då, i
händelse varuafsändaren vore vållande till den
felagtiga uppgiften, emottagaren icke lärer underlåta
att af den förre utfordra ersättning för
sitt lidande, Herr [Vinbladh alltså ansett, att
tillägget härom torde böra förfalla; hvarjemte
Herr Sandblad äfven trott, att ifrågavarande stadgande
skulle kunna leda till missbruk, samt till
förekommande deraf föreslagit det tillägg, att,
om godsegare skall tillgodonjuta den i 7:dp
Mom. förunnade förmon, borde han sjelf angifva
den origtighet, som förelupit, och att han
fått annan vara än Facturan innehåller.
Då förenade Utskotten icke kunna antaga
och tillstyrka tillämpning af ett Lagstadgande,
OI Dev.~ Lag- s. Oac.-Utsk. Uti. N:0 28-
hvarigenom godsegare skulle aläggas plikta för
origtigheter, sorn en annan utan hans vetskap
och förvållande i förevarande afseende begått
på annan ort, kunna Utskotten så mycket mindre
biträda de nu gjorda yrkanden örn ofvannämnde
förändring, som vid den undersökning
af vamme, hvilken Tullbetjeningen anställer,
underslef och missbruk härutinnan nästan ofelbart
skola upptäckas oell leda till behörig rättelse.
§. Det vid denna §. föreslagna tillägg
otn böter för lossning å olaga och annan än i
Författningen stadgad tid, äfven otn oloflig varuinförsel
icke föröfvas, har Herr Winbladh
funnit olämpligt, då de till bevakning posterade
Tullbetjenter, örn de ej öfver natten qvarstanna,
böra, efter slutad lossning, försegla lucka
eller tillgång till lasten, och således svårt
vore att inse, huru lossning kunde företagas i
annan afsigt än oloflig införsel; och Herr Ekerman
har instämt uti Herr Friherre Cederström’ft
i fråga orri denna §. afgifna reservation,
med yrkande, att Tullbetjening, under
hvars bevakning fartyget är ställdt, borde plikta
lika med Skepparen, då dylik lossning, utan
connivence med de bevakande Tjensternännen,
icke kunde ske; hvarförutan Herr Ekerman
ansett, att 25 R:dr vöre ett alltför ringa straff,
om inbrott egt rum.
Som likväl olaga lossning kan vid många
tillfällen, t. ex. i öppna sjön, före Tullbetjening*
ankomst o. s. v. verkställas, samt angeläget
är, att stadgad ordning härvid iafcttages,
Böv.~ Lag- s, Oec.-Utsk. Uti. N:o 28. 11
synes Herr Winbladht i detta fall gjorda anmärkning
föga grundad och icke böra leda till
någon påföljd.
Vidkommande dernäst yrkandet om ansvar
för Tullbetjenter, då olaga lossning sker, så
innehålla Tullförfattningarne och dithörande
Reglementen stadganden örn påföljden för Tullbetjents
försummelse och andre tjenstefel, hvarom
föreskrifter i Seglations-Ordningen icke synas
hafva något lämpligt rum; och få Utskotten
derjemte, i anledning af anmärkningen, att
25 Rdrs bot vore för ringa ansvar, om inbrott
egt ruin, nu upplysa, att i 43 §. stadgas serskildt
ansvar för detta fall med böter af 200
Riksdaler.
6z och 63 /• §■ Inom Hedervärda Bonde-Ståndet
har Casper Wijkman ansett, att dessa
§. §. borde qvarstå, då utrikes Magter, t. ex.
Preussen, finnas, på hvilka de uppgifna tractaterne
icke ega tillämplighet och då meningen
med dessa §. §. vore att förekomma inpractisering
af olofliga varor med öppna båtar.
Då likväl någon handel med öppna båtar
på Preussen och än mindre på andra utrikes
orter, när Ryssland och Danmark undantagas, i
Utskottens tanka, icke egt eller kommer att ega
rum, tillstyrka Utskotten desto hellre, att
det i Betänkandet härom gjorda förslag
måtte äfven af Hedervärda BondeStåndet
godkännas, som «:ne Stånd
redan bifallit detsamma, hvilket inom
i2 B«v.~ Lag- t. Otc.-XJtsL Z7tl. N:o ag.
Vällpflige Borgare-Ståndet blifvit lemnadt
utan anmärkning.
Stockholm den jg December 1829.
N:o 29.
Ankom till Exp. Utsk. d, 3 Jan, i8jo.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet, 3S:o 19, angående
Kongl. Stadgan för Inrikes
Tullförpassning och bevakning.
Förenade Utskottens Betänkande, N:o ig,
har endast blifvit bifallet af Hedervärda Bonde-Ståndet,
hvaremot anmärkningar dervid blifvit
gjorda af de tre öfrige respective RiksStånden
, i grund af hvilka frågan blifvit återremitterad
och kommit under ny handläggning.
Dessa anmärkningar afse likväl endast hvad
Utskotten i i:sta punkten af Betänkandet tillstyrkt,
i anledning hvaraf hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln Herr Friherre Åkerhjelm,
G. F., anfort, att det i Författningens 5 §. förekommande
stadgande om ovilkorligt bötesansvar
af 25 Rdr för Skeppare eller Forman, som
afgått utan att, der sådant erfordras, hafva uttagit
Tullpass å fartyg eller fora, föranlåtit Herr
Friherren att fästa uppmärksamheten å den förut
i §. stadgade påföljd af dubbel tull o. s. v.,
hvilka straffbestämmelser syntes tjog stränga och
B ev.- Lag- s. Oec.-UtsL TJtl. N:o 29. i3
mindre lämpliga i de fall, då sådan försummelse,
serdeles för Skeppare, som intaga många
varuartiklar, ofta kunde ske af glömska och utan
allt uppsåt, då infästningen i allmänhet sker under
tillsyn af Tullhetjeningen, att denna mindre
nödiga stränghet, som alldeles icke skulle verka
till någon säkrare controll, föranledt många
besvärsmål och underdåniga nådansökningar, samt
i följd häraf hemställt, att 5 §. måtte, emellan
lista morn., som skulle bibehållas, och det andra
erhålla följande tillägg: ”Dock om å lossnings-
eller ankomstorten Skeppare eller Forman
inför vederbörlig domstol åstadkommer antaglig
bevisning, att medfördt gods, som, ehuru underkastadt
förpassning, deraf icke åtföljes, verkligen
blifvit å Svensk ort intaget, och gitter han derjemte,
i fall varan är af den beskaffenhet, att
bestyrkande af dess införtullning bordt, för förpassnings
erhållande, ega rum, ett sådant förtullningsbevis
serskildt förete, af det innehåll,
som i det följande af denna Författning finnes
stadgadt, vare från ofvannämnde ansvarsskyldighet
fri; men bote för uraktlåtenhet af föreskrifven
förpassningscontroll lo Rdr; äfvensom påföljden
af dubbel tull ej eller eger rum för oförpassade
utländska varor, hvilka af hvarje serskild
godsegare blifvit, inom de i 1 §. bestämda
quantiteter, med samma lägenhet afsända, och
hvarå det ålegat Skepparen eller Formannen att
taga förpassning, då de befunnos sammanlagde
öfverstiga förpassningsfria quantiteten.
<4 B ev.- Lag- s. Oeo.-Utsk. Uti. N:o 39.
”Afgår Skeppare etc.
Inom Högvördige Preste-Ståndet har blifvit
anfördt af Herr Prosten Anjou, det skyldigheten
att taga förpassning syntes nog utsträckt,
da t. ex. en Norrlands-Skeppare behöfde förse
sig dermed, om lian vore anmodad att medföra
några råa hudar o. s. v., hvarvid dock tillika
yttrats den förmodan, att sådane och öfrige
hithörande förhållanden torde, vid Författningens
slutliga Utgifvande, af Kongl. Majit blifva behörigen
ordnade och olägenheterna afhulpne;
samt af Herr Prosten Forslind, ätt det vore
alldeles olämpligt ålägga Formannen någon controllerande
åtgärd och dermed förknippadt ansvar,
då forbonden ofta icke kan läsa forsedeln
och det, för öfrigt, vore afsändarens ensak att
tillse, det ordentlig förpassning och forsedel medfölja,
derom han för sin säkerhet kunde förse
sig med betyg, samt att varan i alla händelser
vore att tillgå, genom hvars confiscation förbrytelsen
till någon del kunde bestraffas.
Olika memtigar hafva deremot förekommit
hos Valloflige Borgare-Ståndet i fråga om afsändarens
nyssnämnde skyldighet, si att Herrar
Modin, Donner och Strehlenert instämt i den
i detta afseende af Herr Grefve von Rosen emot
Betänkandet afgifna reservation, samt närmare
utvecklat skälen för den deri yrkade satts,
bland hvilka hufvudsakligen anförts, att Forman
och Skeppare både borde och kunde sjelf känna
sina skyldigheter om förpassnings uttagande,
fiev.- Lag- s. Oec. Uish. Uti. N:o 99. i5
samt att afsändare, som skickar mindre varubelopp,
än det, hvarföre förpassning »kall tagas, icke
borde Släggas att meddela underrättelse om
en förpassning, hvarmed han icke hade något
att göra, men Herrar Arosenius och Cron
utredt anledningarne till Utskottets härvid gjorda
hemställan, hvarförutan Herr Montan fästat
Utskottens uppmärksamhet pä de olägenheter
och hinder för Inrikes Sjöfarten o. s. v., som
genom nu gällande förpassningsföreskrifter i allmänhet
uppkomma, och, under anförande af exempel
derpå, huru den nu gällande Sporteltaxa
är betungande och genom Tullstyrelsens försorg
rnåst modifieras, för att icke aldeles omintetgöra
transporten och trafiken på insjöarne,
hvilken dessutom betungades af tullafgifter i vissa
fall o. S. v., hemställt, om icke ett sådant
förhållande borde gifva anledning till en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t äf Rikets
Högloflige Ständer derom, att alla förpassningsfria
Fartyg, som blott segla i sjöarne, måtte befrias
från alla tullafgifter; hvaruti Herr Alund
instämt; och har Herr Dalenius förenat sig
i den reservation, Herr Friherre Cederström bifogat
Betänkandet.
Detta allt hafva Utskotten noga öfvervigt,
Och, enär å ena sidan sådana fel och förbrytelser,
som hafva sin grund i okunnighet eller möjlig
glömska, böra lindrigare bedömas och bestraffas;
samt, å den andra, sådane, som tillkommit
af uppsåt eller föresatts att undandraga
i6 Bov,- Lag- t. Oee.-Vtslt. Uti. N:o ag.
sig uppfyllandet af Lagbud, icke undgå eri lämplig
strängare näpst, få förenade Utskotten, med
fästadt afseende på de i ämnet gjorda anmärkningar,
härmed föreslå de förändrade stadganden,
Jivi 1 ka Utskotten tro passande för de härvid förekommande
omständigheter, samt således tillstyrka,
att i 5:te §. näst efter det Morn., som
slutar med orden: ”i böter erläggas,’’
må: istället för det förra momentet:”
afgår Skeppare ”till och med orden
”bote 35 Rdr,” införas:
”Afgår Skeppare, utan att, der sådant
fordras, hafva uttagit Tullpass å fartyget
eller godset, bote första gången
10 Rdr, och sedan, för hvarje gång
han sådan förbrytelse föröfvar, 35
Rdr.”
Afgår Forman utan att, der sådant i
Förpassningsstadganärföreskrifvet, hafva
uttagit Tullpass å foran, och innehåller
icke någon honom meddelad
Forsedel anmaning att taga sådant Pass,
bote första gången 3 Rdr 16 sk. och
sedan, hvarje gång han med sådan
förbrytelse beträdes, xo Rdr; men har
deremot Forman uti Forsedeln blifvit
erinrad derom, att han bör taga
Tullpass, och likväl icke rättat sig derefter,
bote 30 Rdr. Uraktlåter Godsegare,
Bev.- Lag- s. Oec.-Utslr, TJtl. N:o 2g. 17
egare, sorn med fora afsärider gods till
det belopp och af den beskaffenhet,
att förpassning derå bör uttagas, att i
forsedeln påminna Formannen att uttaga
Tullpass, eller ock att sjelf derom
besörja, bote han 50 Rdr.”
För öfrigt anse Utskotten, att dels de jemkningar,
Herr Friherre Åkerhjelm, genom det föreslagna
tillägget, åsyftat, innefattas i de nu föreslagna
Lagstadganden, och dels att 0111 någon
ytterligare förändring härefter ma vara erforderlig,
Kongl. Maj:t lärer derom i Nåder förordna,
då en förnyad. Stadga i förevarande ämnen
kommer att, på sätt i Betänkandet, N:oig,
omnämries, blifva utfärdad.
Hvad dernäst angar de uti Vallofl. Borgare-Ståndet
gjorda framställningar om Sportel-Taxan samt
tullfrihet för en del å Insjöarne transporterade
varor, så är det forsta en fråga, sorn med Förpassnings-Taxan
icke har egentligt sammanhang
och hvarom Utskotten således destomindre anse
sig böra något Utlåtande meddela, sorn motion
derom i behörig ordning icke blifvit väckt,
och den andra hörer till de ämnen, hvarom
Utskotten anse, att Kongl. Maj:t, efter inhemtande
af alla nödiga upplysningar, lärer på ett
med Rikets väl och den inre handelns förkofran
förenligt sätt i Nåder besluta och föreskrifter
meddela; åberopande Utskotten för öfrigt Be
Bi/i,
till R. St. Pro t. 1828 och 182g, 5 Sami, 2 Afd,
12 :te Haft. 2
i8 Bil, t. Bev.- Lag- s. Oec.-TJtsk. Uti. N:o ag.
tänkandet N:o ig, hvilket med den deri nu föreslagna
förändring vördsamt å nyo framställes
till Rikets Högloflige Ständers pröfning och godkännande.
Tvänne härvid afgifna Reservationer bifogas.
Stockolm den 19 December 1829.
Resevationer:
1:0 Af Herr Ribbing, Arvid: I afseende
pä Skeppares och Formans skyldighet att hafva
Tullpass å medförande varor, hafva Utskotten
ansett, att böterne, för försummelse härutinnan,
horde nedsättas, för Forman till 3 Rdr 16 sk.
Banco, men med 20 Rdr utgå, om någon af
de Formannen meddelade forsedlar innehölle anmaning
att taga Tullpass. För att detta drygare
ansvar skall kunna drabba Formannen, skall
han således sjelf framdraga de forsedlar, hvilka
kunna vittna emot honom såsom bevis, att han
erhållit anrnaningar att iakttaga hvad han försummat
i afseenae på uttagande af Tullpass,
Att antaga, det en anklagad, på detta sätt, skall
fälla sig sjelf, är i sanning ett stort bevis på
godtrohet hos Rikets Höglollige Ständers Utskott,
Och då de Högloflige Utskotten icke
velat fästa något afseende på hvad jag emot en
gå bedräglig Lagstiftningsgrund inom Utskotten
anfort, nödgas jag reservera mig mot de LagStadganden,
50m Utskotten derå velat bygga och
Bil. t. Bev.- Lag- s. Oec.-Utsk. Ucl. Nio 2g. 19
hvilka äfven hafva <len bräcklighet till formen
vid deras afgifvande, att de, för att kunna uppfattas
och bedömas, mäste frän 3:ne serskilta
ställen sammanföras, nemligen från sjelfva den
1111 gällande Förpassnings-Stadgan, från Utskottens
förra och från Utskottens nu afgifna senare
Betänkande.
Efter de flere förändrade och modifierade
Lagförslag i denna enda §. Utskotten till Rikets
Ständers antagande framställt, heter det ändock
till slutet: ”För öfrigt anse Utskotten, att,
om någon ytterligare förändring härefter må
vara erforderlig, Kongl. Majit lärer, på underdånig
anmälan, derom i Nåder förordna.”
Jag vågar, med instämmande i detta senare yttrande,
vördsamt föreslå R. H. Ständer, att, i
stället för Utskottens Betänkande, i ett för allt,
antaga det förslag till underdånig Skrifvelse i
ämnet, jag härvid vördsamt får afgifva:
”Sedan Chefen lör Tull-Styrelsen och serskilde
Ledamöter af Riks-Stånden framställt åtskilliga
anmärkningar vid 5 §. af Kongl. Stadgan
0111 Inrikes Tullförpassning, i afseende derå,
att det i denna §. utsatte drygare bötesbelopp
för underlåtenheten att uttaga Tullpass, med allt
för mycken stränghet vid vissa tillfällen drabba
Skeppare och Forman, och Rikets Ständer funnit
dessa anmärkningar i allmänhet vara grundade,
lå Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit i Nåder ville, efter Tull-Styrelsens
hörande, i Nåder vidtaga de förändrade
20 Bil. t, B ev.- Tag- s. Oec.-Utsh Uti. N:o 29.
eller ytterligare stadganden härutinnan, som omständigheterna
kräfva, samt desamma, jemte alla
öfriga Förpassningsväsendet rörande, i en
Författning utfärda.”
Innan någon framställning i afseende på
Tull-Domstolar göres, anser jag, för min del, Rikets
Högloflige Ständers beslut, angående fora
privilegiata böra afvagtas.
2:0 Af Herr Leffler: Jag reserverar mig
emot de Högloflige Utskottens beslut, i så måtto,
att jag, för min del, anser: att den Forman,
som en gång pliktat 3-3- Rdr, derföre att han icke
tagit Tullpass å varor, derefter icke längre
kan anses vara okunnig om denna sin skyldighet,
och derföre, om han andra, gången uraktlåter
att taga Tullpass, bör plikta lika mycket,
som om han icke åtlyder den anmaning honom
af Varuafsändaren uti förpassningen lemnäs, eller
20 Rdr.
STOCKHOLM,
hos Carl A b. Pihjc., i83o.
Eev.-Lag- s.Allm.Besv.o.Oec.Utsk.Utl,N.'o 30. 1
N:o 30.
Antom till Exped, Utskottet den 3 Januari! 183°.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet, N:o
18, angående väckta motioner,
i afseende på Kongl. Majrts Nådiga
Förordning emot oloflig införsel
eller utförsel af varor, af
den 23 Junii 1525.
Förenade UlskottenS ofvannämnde Betänkande,
N;o 18, har blifvit bifallet af Högloft,
Ridderskapet och Adeln, under den a sisth
November, men från de öfrige respective
Riks-Stånden , i grund af dervid skedda anmärkningar,
återremitteradt; och då förenade
Utskotten nu häröfver afgifva yttranden , få
Utskotten sammanföra dessa anmärkningar
vid de Lagställen, hvarpå de hafva afseende
efter Författningens uppställning.
Herr Winbladh har äfven i förevarande
fråga hos Vällofl. Borgare-Ståndet åberopat
de allmänt» åsigter , han, vid granskningen
af förslaget till Seglations-Ordning, sökt göra
gällande;
Bih. till Riks-St, Prat. 181S 1830, J Stml. 2 Afd. j
iy,de H.t.
a BewLag’ s.Allm.Btsv.o.Oec. Utsk.L'tl.N:o 30.
och som Utskotten i det Utlåtande,
hvilket, i anledning af de i detta
ämne förekomna anmärkningar, afgifvits
, härom tillkännagifva sina
tankar, torde ^Utskotten få åberopa
samma yttrande.
5 /. Ehuru Herr Winbladh trott mindre
lämpligt att , på sätt sol» i Utskottets
förslag till ifrågavarande §. skall skett, sätta
Kronofogdar och Länsmän, samt I.ands- och
Stads-Fiscaler t samma cathegorie med andre
i §:n uppräknade Embets- och Tjenstemän ,
helst de förte icke egentligen borde vaka öfver
Tullförfattningarnes efterlefnad , och Herr
Jf^iribladh deremot ansett förstnämnde Tjenstemän
böra hänföras till dem , hvarå följande
6 §, hade afseende ; likväl och då, i Utskottens
tanka, utvidgade rättigheter böra åtföljas
af ett förökadt ansvar, på sätt i Betänkandet
N:o 18 föreslås och i denna §. stadgas,
samt förslaget till denna §. för öfrigt är
lemnadt utan anmärkning;
så kunna Utskotten icke undgå att
vidhålla hvad härom i förra Betänkandet
blifvit hemställd t.
13 p. Casper Wijkrnans, af flere Ledamöter
i Hedervärda Bonde-Ståndet biträdda ,
anmärkning, att förta redaetionen, deruti or
-
Sev,-Lag-s Ailm.Eesv.o. Oec.Utsk.Utl.Nia 5o- J
ilet : ”förbudet,” förekommer, bör bibehållas
för den händelse , alt Kongl. Majjt icke
skulle bifalla införsel af alla, i nuvarande
Tulltaxa upptagne varor,
anse Utskotten icke böra leda till någon
förändring eller åtgärd , emedan Rikets
Högloflige Ständers hemställan , i detta
ämne , är ett uttryck af Rikets Ständers
åsigter och önskningar, grundade
på de af Rikets Högloflige Ständers pluralitet
i detta afseende vidtagna beslut,
17 (16) /. Inom Välloflige BorgareStåndet
har Herr Winbladh, och hos Hedervärda
Bonde-Ståndet Casper Wijkman yrkat,
att denna borde bibehållas med den i nu
gällande Författning intagna ordalydelse, hvaremot
Herrar Winberg, Dalenius och Montan
instämt uti Herr Grefve von Fersens, genom
den Betänkandet vidfogade Reservation, gjorda
yrkande om tillägg till denna i afseende
på rättigheten att visitera resande , äfvensom
Herr Falkman , hvilken dock tillika
ansett, att resande icke böra vara underkastade
visitation annorstädes än vid tullplatserna.
I fråga om ordet ! ''förbud” få Utskotten
åberopa hvad nyss vid l3 §. anfördes}
och emedan tullbevakning och visitation icrke,
utan att allt för mycket lätta tullfcr.
snillning, synas kunna inskränkas till kuttern»,
alltså och med afseende så väl på dc
å Bev.-Lag' *. AHm.BfSv.o.Oec.Uisi.Vtl. N:o5o,
j senare tider tillkomne förklaringar öfver
det belopp i varor , som utan åtal får medföras
, som på den omständigheten, attingen
lärer kunna förmenas leda i bevisning sin
åtkomst af medhafvande effecter, anse förenade
Utskotten
hvarken den inskränkning i visitar
tionsrättigheten , som Herr Falkman
ifrågasatt, vara lämplig, eller
det af Herr Grefve v. Fersen föreslagna
tillägg till detina 17 (l6) §.
verkligen erfordras , hvarföre ock
Utskotten , enär för öfrigt den i
Betänkandet föreslagna redaction synes
mera bestämd, än den, som i nu
gällande Författning förekommer,
på dessa grunder vidhålla sin redan
yttrade mening och afstyrka bifall till
hvad i förenämnde hänseenden blifvit
yrkadf*
22 och 24 (21 och 23) §§. Herr Winberg
har ansett en motsägelse i dessa §§. förefinnas
i så måtto, alt den föreslagne 21
innehåller, det tullstämplar och märken skola
finnas å stycket , så länge något deraf är
qvar , men 25 §. stadgar, att sådant utrikes
tillverkadt gods, som utan stämpel till salu
hålles eller under transport och visitationer
upptäcke?, »kall vara förbrutet och innehaf
-
Bev.- Lag- s.Allm.Besv, o.Oec.Utsk.lhl.N:o oo. 5
varén förfallen till det ansvar , sorn i a och
4 §§. stadgas. Om nemligen 21 §. afser en.
dast hela stycken, vore dervid infet att påminna;
men om den skulle tillämpas på köpta
större eller mindre stycken , ansåg Herr
Bamberg föreskriften orimlig, enär det är
omöjligt för köparen att förete stämpeln ,
hvilken , enligt ai skall finnas å stycket,
så länge något deraf år qvar ; och har Herr
W\Inberg af sådan anledning föreslagit, att
egare i dylikt fall skulle vara fri , så snart
han kunde visa hvilken till honom sålt varan.
I dessa åsigter har Herr Montan
instämt med tillägg , att Utskotten bordt
taga i öfvervägande de händelser, då genom
våda, eller andras tillgörande, stämpeln på
en in- eller utrikes tillverkad vara förkommit
, hvilket Herr Montan ansett på flera
uppgifna sätt kunna inträffa; och har han.
derföre yrkat, det utväg måtte beredas, att
iå varan, efter åstadkommen bevisning om
ett sådant förhållande, å nyo stämplad, åtminstone
emot erläggande af ny tull.
Då det stadgande, Utskotten i dessa 0.
föreslagit, varit gällande i flera föregående
Författningar, samt utan olägenhet, blifvit
tillämpadt , och det icke kan betagas någon
att åstadkomma den bevisning om sin åtkomst
af en innehafvande stämpelbar vara, eller
derom, att stämpeln möjligen förkommit, *
6 Btv.- Lag- r.Allm.Besv.o.Ot c.Uisk Uil. N;o 3o.
de mera sällsynta fall , der sådant kan vara
händelsen , samt någon serskild rådighet i
detta hänseende derföre icke behöfver föregkrifvas
; så sakna förenade Utskotten
anledning att föreslå någon förändring
i ofvannämnde $$:s lydelse.
31 (30) /f. Herrar Winblad och Arosenius
hafva funnit det härvid föreslagna stadgande,
att en och hvar, sorn angifver i f arty
g befintligt till fort lil Ir ing icke anmäldt
gods, skall fa åtnjuta beslagar er ätt, på den
grund vara otjenlig! , att skeppare, di han
finner tullbetjent så uppmärksam, att , under
fortsatt lossning, det uppgifna godset icke
kunde undgå att upptäckas, skulle, antingen
genom sin besättning eller någon annan, låta
angifva varan, för att rädda så väl faeslagareandelen
som del i de böter, hvartill han
blefve fälld, hvarigenom Tullbetjent undginge
den belöning, han för redligt uppfyllda
pligter borde kunna vänta; hvarjemte
Casper Wijkman hos Hedervärda BondeStåndet
yrkat bibehållandet af denna §. efter
dess ordalydelse i nu gällande Författning,
Enär emedlertid hvarje förnyad väckelse
till Tullbetjent, att visa nit och uppmärksamhet,
tyckes böra medföra fördelaktig verkan ,
och dessutom Statens fördel alltid är, att underslef
behörigen upptäckas och beifras, äro.
v
Bev.~ Lag-s. Allm.Besv.o.OécXJtsk.Uil.}$:o 30. 7
i Utskottens tanka, fördelarne af ifrågavarande
stadgande vida ofver vägande de olägenheter,
som dervid möjligen kunde möta, och
Utskotten förnya , på sådan grund ,
sin vördsamma hemställan om antagande
af denna § , sidan den L
Betänkandet, N:o 18, är föreslagen.,
34 /. I afseende på så väl den af Herr
Winbladh yttrade mening, att denna §. borde
i öfverensstämmelse med Välloflige Borgare-Ståndets
beslut i fråga om ”förbud” af
vissa varor, innehålla en föreskrift om sådana
varors export, som Riksdags-Fullmägtigen
Casper Wijk mans yrkande , att denna §.
borde qvarstå med innehållet af 35 §. i Författningen
den 21 Julii 1825, få Utskotten
äfven nu åberopa
det i anledning af anmärkningen
vid 13 afgifna yttrande.
38 (37^ §. Det i den nu föreslagna redactionen
tillagda uttrycket: "eller tillvidare
forsling uppläggas", har inom Borgare-*
ståndet ansetts böra utgå af den grund, att
detsamma skulle kunna föranleda Advocatoriska
invändningar, emedan en Lurendrägare,
ankommen till så beskaffadt ställe, som här
omnämnes, och antastad af beslagare, ansetts
/
8 BiV.- Lag-s. Allm.Besv.o. Oec.\Jtsk.Utl.N:o 3o’
blott behöfva göra den invändning, att han
ämnade qvarbo vid hvilostället, dl frlga torde
blifva, om detta Moment emot honom kuni
de tillämpas.
Utskotten, som för sin del hysa den öfvertygelsen,
att en sådan tydning, som den
ofvannämnda, icke bör uppkomma, då §. med
uppmärksamhet och i sammanhang genomläses,
tro för öfrigt, att Domaren alltid skall
veta gifva en sådan förevändning det ringa
afseende den förtjenar, och få, då klan*!
drade ordalydelsen är för fullständigheten nödvändig,
tillstyrka, att må bibehållas,
på sätt den är föreslagen, med
endast den förändring, att skiljetecknet
(,) borttages emellan orden; "boningsrum
i Skärgård.”
39 till och med 45$. (38 till och med 44
§. i nya Förslaget). Herr Winberg har ansett
för husfriden högst vådligt, och derföre
afstyrkt att, på sätt i 39 (38) §. rnedgifves, utsträcka
visitationen till boningsrum. Dernäst
liar Herr Montan klandrat, att Utskotten sko.
la helt och hållet velat omstörta de förslag I
förevarande afseende, som, år 1823 tillstyrkte
af Rikets Ständer, sedermera varit gällande,
enligt hvilka, vid visitationer i salubodar,
sådana formaliteter ega rum, att ingen
vågat anställa deni, samt principen varit, att
bevakningen vid Rikets gränser skulle con-j
Bev.-Lag-a.Allm.Betv. o.Oec.Utsk. Uf/.N:t>30. g
trollera all införsel Ehuru samma princip
innu vore antydd, skola förenade Utskotten
föreslagit en nästan obegränsad visitationsrätt
både i rum och salubodar. Då denna öfvergång
från en ytterlighet till en annan syntes
vådlig, osäker och skadlig , ansåg Herr
Montan upphäfvande af stadgandet, det beslagare
skulle styrka, att vara inom 48 timmar
blifvit i huset eller rummet införd, härvid
utgöra en medelväg. Om sådant ej antoges,
yrkade han deremot, att visitationen måtte
blifva alldeles oinskränkt, så att den ena
medborgare-dassen ej måtte mera deraf betungas
än den andra, hvilket skulle ega rum,
genom den vidsträckta rättigheten att visitera
i salubodar och magazinj såsom correctiv hvaremot
föreslogs, att stadgas måtte, dels det beslagaren
skulle, utom böter och ansvar, ersätta
allan skada, som ofta kunde (t. ex.
om visitation skedde under marknad och störde
afsättningen) blifva ganska betydlig samt
uppgå till flere 100, ja 1000 R:dr ; dels ock
att, då de, som söka beslagare-befattning, vanligen
skola sakna tillgång både till böter och
ersättning, han hos Domaren i orten borde
hafva nedsatt loo R:dr Banco, samt deröfver
vid visitationen förete bevis, hvilken summa,
om intet gods funnes, skulle tillfalla den, som
undergår visitationen, och beslagaren dessutom
vara underkastad böter och ansvar. Dessa
iooR:dr borde, i Herr Montans tanka, af
lo B*v- Lag-s. Allm.Be$v.o.Oec.Utsk.Uil.iH:o3o,
Tullstyrelsen förskjutas, emot borgens ställan*
de af vederbörande Embets- och Tjenstemän ,
emedan de, som denna icke kunde åstadkomma,
ej borde få begagnas att stora enskilde
personers frihet och säkerhet, och kunde på
sådana vilkor obegränsad visitationsrätt medgifvas
, inskränkt endast till tiden. Med
Herr Montan har Herr Strehlenert sig
förenat , men tillika fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet derpå, att, genom de nu
gjorda förslag, Utskotten skola på allt sätt
sökt freda boningsrum från visitation, men öfverflyttat
den egentligen till salubodarne; helst
äfventyret för visitation i boningsrum synes
förbjuda dess verkställande. Obilligt vore äfven
olikheten i värdet af gods, som blefve
förbrutet, nemligen i salubodar 50 R:d, och i
boningsrum 100 R;d, helst då det knappt vore
tänkbart, att icke gods, som kunde anses
förbrutet, skalle vid visitationen anträffas till
så ringa värde, som 5o R;d. Så t. ex. om en
del af ett med stämpel försedt stycke vore
bristfällig, afskäres den vanligen och i sådant
skick behålles utan stämpel, på grund af hvilket
allt Herr Strehlenert yrkat: att samma
föreskrift borde gälla för visitation i salubodar
och boningsrum. Härförutan har Herr
Hiessleiter sökt visa, att 58 §• lätt skulle kunna
eluderas, om t. ex. en kammarhandlare bebor
6 rum, deraf de 4 äro uppfyllda med varor,
hvilka endast i de a yttersta försäljas,
Bev. Lag-s. Allm.Btsv o. Oec.UtsA.Ut/.N.o 3m 11
han kunde undgå visitation af beslagare, sorn
anträffade stora varu-partier, hvilka han , då
de legat der längre än 48 timmar, icke kun.
de åtkomma. I sammanhang härmed har Herr
Hiessleiter föreslagit, att i sådana boningsrum,
der olofligen införda varor säljas, besia*
gare, utan att behöfva visa, det de varor,sorn
finnas upplagda i säljarens öfriga boningsrum,
inkommit inom 48 timmar, måtte ega fullkomlig
rätt till visitations anställande, äfven i andra
rum, än der varorna säljas; och är under
discussion inom Högvördige Preste-Ståndet
af Herr Prosten Elfström, i anledning af
de stadganden , som äro intagna uti 44 (43)
§. i öfverensstämmelse med a:dra punkten af
Herr Berg von
kadt, att tiden, som förflutit ifrån det den
lullförsnillade varan i huset inkommit, intilldess
beslag dera gores, i intet fall bör inflyta
pd beslagets laglighet.
Herr Prosten Astrand har ansett, att
brottsligheten hos den, som innehafver olofligen
infördt gods och derom öfverbevises, är
lika stor, antingen behörig eller obehörig
person gjort undersökningen, samt yrkat, att
ansvaret för en sådan innehafvare må i bägge
fallen vara lika, och hithörande lögställe»
i öfverensstämmelse dermed ändras, emedan
straffet för den obehöriga visitationen
bör drabba den, sorn obehörigen anställer
densamma, och icke lända den brous-3
12 Bev.-Lag-s.Ällm,£zsv.a.Oec.Utsk.Vtl.N:o 30.
liga innehafvaren till afräkning i hans ansvar;
hvarjemte Herr Biskop af Wingård, understödd
af åtskilliga Ledamöter inom Högvördige
Preste-Ståndet, sökt ådagalägga , att de
i Författningens äl §. intagna bestraffnings
påföljder för beslagaren , i den händelse han
misslyckades i sitt bemödande, voro olämplige
; helst, genom fintlighet och konstgrepp
hos Lurendrägare och Tullförsnillare, beslagarens
ofta rigtiga syftning icke sällan omin:
tetgöres, och vöre i Herr Biskopens tanka
urbotastraffet isynnerhet otjenligt; hvaremot
likväl andra Ledamöter ansett sådana straffbestämmelser
nödvändiga, för att förekomma
beslagares kittslighet och skydda husfriden.
Hvad sålunda , i fråga om ofvannämnde
med hvarannan i nära sammanhang stående
Ji3g-§§., anfördt blifvit, hafva förenade Utskotten
tagit i noggrann! öfvervägande, och
dervid trott sig i dessa Lagstadganden böra
föreslå några förändringar och modificationer.
Hvad således först angår den i nuvarande
69 (38) $. bestämda inskränkning,
att visitation i boningsrum endast får anställas
. dd beslagare tilltror sig kunna i bevis
leda , alt godset inkommit i huset inom
de beslags} or rättningen näst föregående 4 g
timmar, så anse, vid närmare öfvervägande,
förenade Utskotten , att denna föreskrift verka
Bev* Lag s. Ålim, Besv.o.Oec. Utsl.Utl, N:0 3o. 15
ligen saknar billig rättsgrund, då förbrytelsen
hos den, som innehar olofligen införda
varor, är lika stor, ehvad dessa inkommit
i huset vid en eller annan tid , och en bevisning
härom dels oftast är svår att åstadkomma,
och dels icke sällan lagger nästan oöfvervinneliga
hinder i vägen för hithörande undersökningar
och beslag. Under den förmo^
dan tillika, att de straffbestämmelser, som
komma att utsättas för den , hvilken i boningsrum
anställer obehörig visitation , skola tillräckligt
skydda husfriden, tro alltså Utskotten,
att ifrågavarande inskränkning bör
alldeles borttagas, och att visitationer
i boningsrum må, med det förbehåll
örn deras anställande vid viss
tid på dagen, som i Författningens
41 §. bestämmes, och vid det i 44
§. stadgade större ansvar, kunna anställas
när som helst, utan afseende
derpå , när den otillåtna varan
må hafva inkommit i huset , samt
att alla hithörande Lagbud böra, ä
öfverensstämmelse härmed , förändras,
och således 40 §,, såsom icke
mera behöflig, alldeles utgå.
Beträffande 41 §:n , så lärer först orda-!
lydelsen i början af 1 mom. böra något förändra»,
i anledning af den utsträckning , sora
14 Bev.-Lag s,Allm.Besv.o Oec.Uttk.Utl.N.oSo,
sålunda för visitatioo medgifves; och dernäst
är den af Herr Prosten Astrand framställda
åsigt, att, örn, vid visitation, sorn är af
obehörig person anställd , olofligen infördt
gods anträffas, innehafvarens förbrytelse är
lika stor och bur leda till samma påföljd ,
sorn då godset af behörig beslagare upptäckes,
i Utskottens tanka , grundad på en rigtig
Lagprincip, hvarföre ock
Utskotten biträda hvad Herr Prosten
härvid yrkat ; till följd hvaraf
ordalydelsen, såväl i denna, sorni
den hithörande 45 bör, på ne
dannämnde
sätt , i enlighet dermed
förändras 5 hvaremot 42 %. om påföljden
för dylik undersökning af
obehörig person bör oförändrad bibehållas.
Vid 45 §• (nu den 41) hafva Utskotten
icke funnit annan åtgärd nödig, än att,
då rättigheten att visitera i boningsrum och
aalubodar, jemlikt det förslag Utskotten nu
framställa, är nästan enahanda,
det värde, hvartill det olofligen införda
godset skall uppgå, för att
blifva förbrutet, bör vara lika, eller
100 R:dr i stället för det af 5o
R;dr, som i Betänkandet N:o 18 föreslogs.
Då det i 44 (eller nu 42) %. stadgade
straff af 6 månaders fästning för den besia.-
Bev,-Lag-s.Ällm.Besv.o.Oec.Utsk.\Jtl.N:o 3o. i5
gare, sorn "vid undersökning antingen icke
upptäcker olofligen infördt gods, eller endast
till sådant värde, att det icke är förbrutet,
synes mera strängt , än förbrytelsen fört jena
r, aldrahelst, då beslagare anställer sådan
undersökning, till följd af tjenstepligt, och ofta
kan dertill hafva baft ganska bestämda och
säkra anledningar, ehuru man lyckats undanskaffa
godset,
så hysa Utskotten den nfvettygelsen,
att detta urbota straff bör alldeles
utgå , och att de påföljder af
böter , suspension samt förlust af
tjenst och lön , som i § komma att
qvarstå , äro passande samt skola
lägga tillräcklige band på beslagares
möjliga sjelfsvåld att, utan skäl,
anställa visitation.
Till följd af dessa åsigter få förenade
Utskotten, som icke kunnat biträda hvad i
öfrigt härvid yrkadt blifvit, och tro vidlyf
tigheten
af detta Beränkande icke böra ökas
med ett utförligt anförande af motiven här«
före, härmed vördsamt föreslå:
j;o att 40 §. må alldeles utgå och 4»
(nu 40) qvarstå, sådan den i Författningen
är intagen, och
i6 Bev.-Lag-s.AlIm. Besv.o. Occ.Utsk.Uil.Nlo 30’
2:0, att de öfrige, här nedannämnde §§.
må erhålla följande, med Utskottens ofva
nan för de tankar öfverensstämma!!--  de redaction, nemligen:
§- 39 (nu 3 8).
Undersökning efter olofligt infördt
gods må äfven af behörig person
anställas i andra boningsrum, än de
i ofvanstående § utmärkta; dock med
den inskränkning i anseende till tiden
på den dagen och det ansvar,’
som i 41 (5g,) och 44 ("42)
stadgas.
§• (39).'
Undersökning inom hus; samt ut*
magazin, upplagsbodar och nthus
efter olofligen infördt gods, må ej företagas
annan tid på dygnet, än efter
kl. g om morgonen och till kl.
3 på eftermiddagen i November;
December, Januarii och .Februarii:
efter kl. S på morgonen till kl. 5
på eftermiddagen, i Mars , April,
September och October, och efter
kl. 6 om morgonen till kl. g om
aftonen i Maji, Junii, Julii och Augusti
månader,
Den
&tv.~Laf’-sAllin*Besi’.o.Oec.Utsk,Vth N:o dot l'f
Den* som på otillåten tid undersökning
gjort, bote från 2o till 200 R:dr, Församlingens
fattiges ensak, och straffes dertill , efter
omständigheterne, med tjenstens förlust eller
Suspension från en till sex månader. SI vida
det vid sådan visitation upptäckta , olofligen
införda gods uppgår i värde till öfver 100
R:dr B:co, vare godset förbrutet och innehafvaren
stånde det ansvar, sorn i 1 Cap. t
sägs 5 men beslagarén vare i dessa händelser
förlustig beslagare-andelen både i godset
och böterne, hvilken andel tillfaller Socknens
fattige.
a (41) §.
t fråga om i och 3 morn. åberopas Betänkandet,
N:o 18, men det andra bör erhålla
följande lydelse i
*’Har han gjort undersökning å de
”öfriga, i 37 och 39 §§. tillåtna
”ställen , utan att olofligen Infördt
”gods, af värde öfver 100 R:dr B.co,
”upptäckt blifvit , bote likaledes
”från 10 till 200 Rjdr.”
Bih. lill Riks-St. Prot. ISIS—1830, 5 Strnl. 2 Afi. i.
j3-de H;t,
18 B(v.-Lag~t.A!lm.iBesv.o.Oec.Vi9k.Vt!,N:o So,
44 (4a) §.
”Har behörig man gjort sidan un»
”dersökning, som 3g (38) §. med3’gifver,
utan att olofligen infördt
”gods dervid upptäckt blifvit, uppegående
till 100 R.drs värde, bote
”frän 5o till 20O B:dr. Ertappas
”vid sådan undersökning icke nås'got
sådant gods, bote, som sagdt
”är, och straffes dessutom med suspension
från tjenst och lön i 5
”månader till ett år, eller med tjeO"
”stens förlust, efter Domstolens
”pröfning och dervid förekommande
omständigheter.”
45 (43) §•
”Gör obehörig person undersökning
fefter olofligen infördt gods, och va”rorne.
som anträffas, i värde upp*'gå
till öfver 100 R:dr Blco, vare
’3godset förbrutet och stånde innes,
hafvaren det ansvar, som i 1 Gap,
”2 §. sägs, men beslagaren skall, i
”alla händelser, vara förlustig be”slagare-andelen
både i godset oda
”böterne, hvilken andel tillfallas
”Socknens fattige.”
fftv,.L(ig~s.Aliin.Besv.o.Oec.Uisk.Utl.'S'.o 5o. ig
47 eller numera \ 5 //. Herrar Trinberg
och Montan hafva instämt i de åsigter, Herr
Grefve von Fersen , uti sin vid Utskotten*
förslag till denna §. gjorda reservation närmare
utvecklat, samt gillat den förändring,
sorn deruti föreslagits ; och då Utskotten, vid
närmare granskning af de ifrågavarande ordalagen,
funnit att deraf möjligen skulle kunna
dragas andra slutsatser och följa en annan
tillämpning än Utskotten åsyftat , så hafva
Utskotten åt detta stadgande gifvit mera
tydlighet och bestämdhet, genom dea redaction
af senare inom., som Utskotten härmed
vördsamt framställa , nemligen :
*’Vagrar någon behörig tillsyningsman
det inträde, hvartill han, ef”ter
lemnad föreskrift I detta Gap.,
”är berättigad , bote 200 R:dr och
”och ege ej rätt att honom tillhala
, i fall vid den skedda under”sökningen
clofligen infördt gods
3 icke anträffas. Lag samma vare,
”om någon hindrar eller uppebål”ler
behörig tillsyningsman , så att
”han derigenom sättes ur tillfälle
*’att genast, vid sitt inställande, utföra
9’sin undersöknings-för rät t ning.”
51 C52) §• Anmärkning har väl blifvit
gjord emot det i denna §. nyttjade uttrycket
20 B ev. Lag- s.Allm.Btsv.o.Oee.Uisk.Utl. N:ö5o,
*''vederbörlig Underdomstol*’, med yrkande,
alt i det stallet borde heta ”vederbörlig Stads
”Underdomstol",emedan undersökning af Tullmät
vid Häradsrätt , ur flere skäl, vore
mindre lämplig; men dl, i Utskottens tanka,
förstnämnde uttryck är förenligt både med de
nu gällande stadganden om Tull-Domstolar,
och kan stä tillsammans med den förändring,
som i sammanhang med fragan om fora privilegiata
kan blifva plbjuden , så synes den
ifrågasätta förändringen hvarken behöflig ellef
lämplig ,
hvarföre Utskotten i detta hänseende
vidhålla sitt i N:o 18 framställda förslag.
Några vid detta Utlåtande gjorda reservationer
bifogas vördsamt.
Stockholm den 34 December 182g,
Bil. i. Ber.- Ca(- »• Allm. Bil*, o. Ote. Unk. Vtl, Nio 30. st
Reservationer:
Äf Herr Grefve von Fersen, H.: ”Emot
den ytterliga utvidgning af visitations-rätten
inom hus, som Högloflige Utskotten i detta
Betänkande utsträckt vida öfver hvad deras
senare Betänkande innehöll, får jag mig reservera
och tillika vördsammast föreslå, det
Bikets Högloflige Ständer täckas, med alslag
S Betänkandet, till Kongl. Majtt framställa
den underdåniga önskan, det Kongl. Majit
måtte besluta och låta vidtaga de förändringar
i nu gällande Förordningen den 25 Junii
1815, hvilka af behofvet finnas påkallade
till Näringarnes skydd samt betryggande emot
försnillning af den Staten rättmätigt tillkommande
tull-intraden, utan att den laglydige
medborgarens rättmätiga anspråk på husoch
hemfridens helgd må äfventyras,”
Häruti instämde Herr Prosten Nibelius
och Herrar Sandblad, Strehlenert, Zethelius,
Leffler, Brovallius, Rydström, Donner, Memsen
och Mattsson.
Af Herr Ribbing, Arvid: ”Emot Utskottens
Betänkande får jag mig reservera:”
”i afseende pä G runder ne:*
aa Sil. t. Ber.- Leg- >. Allm. Beer. o Ole. l/ui. Uti. Nio 30,
”Sedan Högloflige Utskotten ansett tulli
forsnilladt gods lika med olofligen åtkommet,
åtminstone till si stor del deraf, som svarar
emot Tullen, snm derå blifvit undansnillad,
och tiliåtit efterspaning och undersökning om
det förra sa väl som sådant i allmän Lag är
tillåtet om det senare, så synes mig, att enahanda
grund bordt följas vid bestämmandet
dels af ansvar för de Kronans Tjenstemän,
som vid slika undersökningar sig förgå och
* , . dels af ersättning till den, sorn med onödig
undersökning besväras. För våld eller orätt*
begånget i Embets-ärenden stadgar Lagen i
allmänhet dubbla böter, och för anställd rån*
n sakning efter undansnilladt gods, då sådant
icke finnes stadgadt, i 52 Cap- 2 §. Missger-’
nings-Balken, böter och skade-ersättning.’*
”På samma gång söm Utskotten rättvisligen
ställt de slags olofliga tillgrepp, som ske
genom tullförsnillning under allmän Lag*
hade Utskotten äfven’ bordt ställa de Tjenstemän,
som derå böra hnfva tillsyn, under
det skydd och det ansvar, som samma Lag
utsätter.’*
”Del bör salunda gillas, att Utskotten i
§. 44 borttagit fästningsstraffet, men ingalunda
att Utskotten bibehållit det af tjenstens
förlust för den Tull-uppsyningsman, som vid
anställd undersökning i boningsrum och sa
-
Bil t.Ber.-L*i-t,Allm.Betr.o. OtC.Uttk• Uti. N\» 39. ti
lubodar ingenting finner, enär han för öfrigt
sig lagligen och väl förhållit, under utöfningen
af sin tjenstepligt. Jag hade deremot, lika
med flere Ledamöter inom Riks-Stånden,
trott, att det varit Utskottens ovägerliga skyldighet,
att i deras förslag bestämma ersättning
till de, som onödigtvis med undersökning
besväras, äfvensom sättet, huru denna
ersättning ovägerligen måtte kommit dea
förorättade tillgodo.”
rVidare hade jag trott, att, då ändamålet
med att i 41 §• bestämma vissa timmar på .
dagen för undersöknings anställande endast '
varit att förekomma undersökningens hållan- *
de i mörkret, hade man gerna kunnat, t. eX.
i Februarii månad, tillåta undersökning intill
klockan 4 på eftermiddagen i stället för
nu endast till kl. 3.”
”/ afseende på formen för Utskottens
Betänkande
måste jag anmärka, att Utskotten, i stället för
att afgifva en enkel redaction af den Författning
de föreslagit, nu öfverlemna densamma
till Rikets Högloflige Ständer i spridda
delar på 3:ne serskilda ställen, nemligen i
den gamla Författningen, i deras Betänkande
N:o 18, och i detta förändrade Betänkande.
Detta behandlingssätt gör det för Rikets Hög
-
g4 Bil. t, Ber.- Lag-5. Altm. B eif. o. Otc. Utt\. Uti. N:o 30
Joflige Ständer och Deras Ledamöter i hög
grad svårt att rätt uppfatta de förändringar
Utskotten föreslagit, och jag vågar till och
med påstå, att Utskotten derigenom så intrasslat
deras förslag, att deruti saknas tillbörligt
sammanhang. Då t. ex. den af Utskotten i
deras förra Betänkande föreslagna 37 med
uppräknande af det inskränktare antal rum ,
der visitation ansetts böra få ske, ålägger til 1—
syningsman att der medhafva vittnen, så finnes
icke något sådant åläggande infördt i det
nu tillagde stadgandet om de flere rum, der
visitation nu mera blifvit ansedd böra tillåtas,
pc|i härvid frågas billigt , om det ens
kunnat vara Utskottens mening, att, till exempel,
medgifva visitations-rätt i ett boningsrum
utan vittnen , då denna visitation, enligt
förra Betänkandet, ej fått ega rum i öppen
bod, utan tillkallande af dessa vittnenp”
”2 Mom. 45 $. (senare BetänkandetJ
börjar med följande ordställning; ”Har han
gjort undersökning å de öfrige, uti 57 och
39 §?• tillåtne ställen;’’ men i 39 §. äro icke
några vissa ställen uppräknade, emedan
visitation nu af Utskotten ansetts i allmänhet
böra tillåtas, ehvar olofligen infördt godg
finaes,’’
”Hellre Sn att framkomma med dessa
brutna Förslag, hade val Utskotten bordt af«
Bil. «. Btr,- Lag- t. Allm. Btir. e. Otc. Uts\. Vtl. N:o 30. 1}
Jemna ett helt; men då jag icke förmått gora
denna min mening, inom de sammansatta Utskotten,
gällande, och svårigheten att , inom
de 4 serskilda Riks-Ståndeti, kunna åstad*
komma ett öfverensstämmande Förslag, som
till Kongl. Maj:t i underdånighet kan öfverlemnas,
lärer af hvar och en lätt inses, så
vågar jag nu vördsammast underställa Rikets
Högloflige Ständer, om icke enda utvägen lör
Rikets Högloft. Ständer att • dessa vigtiga frågor
uttrycka deras mening är; att öfverenskomma
om de grunder, hvarå Rikets Högloflige
Ständer anse Författningarne till förekommande
af lurendrägeri och tullförsnillning böra hvila
och sedan öfverlemna desamma till Kongl.
M3j;t med underdånig anhållan, att Kongl.
Majit nu, likasom efter förra Riksdag , ville
t Nåder låta utarbeta och utfärda berörde
Författning.’,
J,Till antagande vågar jag föreslå följande
grunder;
i:o. Visitation får anställas af behörig
Tillsyningsman öfver allt, der olofligen
infördt eller tullförsnilladt
gods finnes. Tillsyningsman ege atc
gods anhålla, utan att vara åtföljd
af vittnen, men aldrig anställa visitation,
utan i tillkallade vittnesgitde
mäns närvaro.
*6 Bil. t. B t*.- Lei- s. Allm. Bitr. o. Oec. Viik, Vil. N:o jo,
2.0, Finnes viel sadan undersökning icke
något olofligen infördt gods, plikte
Undersökningsmannen ifrån 5o
till aoo R:dr oell fylle skadan. Dessa
medel tillfälle den, hos hvilken
den obehöriga visitationen skett, och
förskjutes, om så erfordras, genast
af Tull-Styrelsen , som eger göra
sig skadeslös hos Tillsyningsmannen,
3:0, Undersökning i hus och instängda
gårdar får endast ske från klockan
8 om morgonen till klockan 4 på
eltermiddagen uti November, December,
Januarii och Februarii månader.
— Från klockan 7 om morgonen
till klockan 7 på aftonen uti
Mars, April , September och October
månader, och ifrån klockan 5 om
morgonen till klockan 9 på aftonen
uti Maji, Junii, Julii och Augusti
månader. Ä andra ställen vare viaitalionsrätten
icke inskränkt till någon
viss tid af dygnet.
4:0. Gör någon annan än Tillsyningsman
undersökning efter olofligen infördt
gods, och anträffar han sådant, vare
detsamma förbrutet, men beslagare
andelen gånge till Kronan. Ani
Bil. t, Ber, C*t- i. Allm, Betr. *, Otc, Utik. Uti. N\* 30. %f
träffar han icke något gods, sträf-'
fes efter allmän Lag.
5:0. Förhåller behörig Tillsyningsman,
sig olagligt i utöfningen af sin undersöknings
förrättning, eller företages
den på andra tider af dygnet
än tillåtet är, straffes efter omständigheterna
och hvad Lag och Fört
fattningar stadga för den, som i
Embetsärenden våld eller orätt gör.
6:0. I beslag taget gods skall vid Domstolen
värderas efter det pris, som
å varan i Tull-Taxan är utsatt;fin«
nes varans värde der ej bestämdt,
då tages det värde till grund, hvilket,
efter gångbart pris, af tillkallade
gode män bestämmes.”
‘*1 hopp att Rikets Högloflige Ständer
antaga dessa grunder, eller åtminstone detta
sätt, att inför Thronen framställa deras mening,
i dessa, för landets hushållning och
betydligaste inkomster, magtpåliggande ämnen,
utesluter jag nu från min reservation
de flera anmärkningar, som eljest äro vid
redaction af Utskottens Förslag att göra. I
främsta rummet bland dessa nämner jag dock
38 Bil. t. B ty.- Lag. t. Allm. Btsv.e, Otc, litti, Utl.N.o 30*
den, att Utskotten icke fästat afseende S Ca.
sper TVijkrnans ro. fl. Ledamöters inom Bonde-Ståndet
framställning : att Utskotten i
deras Förslag till Författning bordt libe.
hälla det, i den nu gällande, nytt jude ordet
’’förbjudetemedan det kunde härida,
att Kongl. Maj\t icke skulle bifalla en oinskränkt
in- och utförsel af varor. Minst
lärer kunna gillas Utskottens, i praemisserne
till detta senare Betänkandet, ohöljdt fram»
ställda afsigt att, genom borttagandet af detta
ord i förslaget till Författningen , få uttryckt
en Rikets Ständers mening , att ett fritt och
obehindradt införsel-system af Kongl. Maj:t
matte antagas.”
Herr Professor Gravander', ”Jemte det
jag förenar mig med Herr Grefve von Fersen
, får jag förklara , att jag aldrig med min
röst bifaller husvisitationer. Våra hus äro
heliga fristäder, tröskeln, om ej porten , barrieren.
Den, som öfverstiger denna , l nämnde
afsigt, anser jag våldföra husfriden , sorn
i allmänhet ifrån Birger Jarls tid varit i Sverige
skyddad af Lagarna , utom under de
tidperioder, då husvisitationer varit genom
Lagstadganden anbefallda. Ingen gräns för
chicaner skulle finnas, serdeles om det vore
tillåtet, att visitationer, då intet förbrutet gods
anträffas, kunna ske opltaldt. Den sjuke skulle
af forskningssällskapet kunna ofredas i sin
$il. t. Sn.~ Lag- i. Allm. Beit, o. Otc. Uuk.Utl. N'.o JO. 39
»äng, den fredligaste medborgare, som aldrig
deltagit i bandel eller lurendrägeri , eller i
döljande af dylikt gods, störas i sin hvila,
och hans goda namn förklenas, derföre att
det fallit dylikt sällskap in att , under uppgift
om bevisning , att förbudet gods finnes ,
Störa honom , helst intet ansvar derföre vöre
att äfventyra , om husegaren hindrade sådant.
Genom visitation i bureauer, dragkistor, cofferter
m. in. skulle en oväntad och obehöflig
revision ske och meddelas, eller om man behagar
kalla denna en bouppteckning, medart
egaren lefver. Jag försvarar hvarken lurendrägarehandtverket
eller tullförsnillningsbrottef.
Lurendrägaren och tullförsnillaren anser
jag rent af för statstjufvar, hvilka i laga
ordning böra utan skonsmål och eftertryckligt
straffas j men jag försvarar helgden af husfriden.
Denna håfve vi fått såsom ett godt
arf ifrån förfäder t denna böre vi lika god
lemna åt våra efterkommande. Dessa eftersökare
af förbrutet gods tror jag i allmänhet,
icke af kärlek till laglydnad , utan för byte,
nitälska att utföra sitt värf. Under medvetandet
af onäpsthet då de hindrades, hvarest
skulle de understundom känna gräns för sina
forskningar, och för sin kanhända hemska glädje
att störa lugnet? Under detta medvetande
hade de intet att risquera, allt att
vinna. Jag vill , att man skall vara sträng i
allt, aom kan befordra ordning, och »kick »
jo Bil. t. Bty.' Lig- t. Allm. Bitr. e. Qtt. t/dl. Uti. N:e 5ö.
men genom Lagstiftning på ett sätt,' sorn
står tillsammans med medborgerliga värdigheten
och som här äfven träffar brottslingen ,
men dervid fredar den oskyldiges hem ifrån
dylika besök och derigenom ifrån smädelser.
Gripe man i och vid hamnar, på vägar och
under jagt ända intill busen, hvad som förbrutet
träffas ; men vare forskningen i laglig
väg icke vidare tillåten. Begränsningen för
hus och tomt anser jag vara en helig gräns,
den ingen brottslig, dit jag räknat ofvannämnde
forskare, må, utan strängt ansvar, öfverträda.
Jag bekänner mig höra till dem, sorn
försvara Engelsmannens grundsalts: ”my house
’’is my castle.’* Jag beklagar en sådan Lagförfattning
, som skulle tillåta, på ena sidan,
möjligen högsta förolämpande, utan att, åden
andra, medgifva rättigheten att för sådant
oskyldigt förolämpande söka upprättelse och
den ofredandes alfvarsamma bestraffning efter
Lagen, då ingen Lag kan eller bör tillita,
att en dylik fribytare eller husfridsbrytar©
på stället, i dylikt fall, får exemplariter näpsas
och afvisas.”
Af Herr Landegren: ^Jemte det jig
hufvudsakligen instämmer uti den reservation,
Herr Grefve von Fersen afgif vit , emot
Beviltnings- Lag- och Oeconomie-Utskottens
Utlåtande, i anledning af återremiss utaf Betänkandet,
N;o 18, angående väckta moiioper
Bil. t< Ber.- L*g- t.Allm. Bi st. e. Otc. Vitk. Uti, Klo JO. gt
i afseende I Kongl! Maj;ts Nådiga Förordning,
emot oloflig införsel och utförsel af
varor, af den 23 Junii *825, anhållet jag vördsamt,
att serskildt få fästa Rikets Högloflige
Ständers uppmärksamhet på elt af Utskotten
i Betänkandet, N:o 18, framställde oell, oaktadt
deremot gjorda anmärkningar, bibehållet
förslag till redaction af 54, nu 53 §. af ofvannämnda
Kongl. Förordning, Utaf stadgandet
i denna §, alt mål, som angå förbry.
telser emot Författningen skola vid vederbörlig
Underdomstol upptagas, miste, i följd
af allmänna Lagens stadgande, att brott och
raissgerningar skola ransaka* och dömas ,
der missgerningen gjord är, inträffa, att mål,
rörande oloflig införsel eller utförsel af varor,
vid Härads-Rätt kunna anbängige göras.
Detta lärer likväl ej vara LTtsko(tens mening,
ty den förändring, Utskotten i denna §. till.
styrkt, har endast afsett att sälta detta Lagrum
i öfverensstämmelse med de beslut, respective
Riks-Stånden dels redan fattat, dels kunna
fatta, i anledning af Lag-Utskottets hemställan
om upphörande af åtskilliga fora privilegiata
och deribland äfven Tulldomstolar.
Sådana måls behandling vid Härads-Rätt
står äfven i strid med Författningens föreskrift
i öfrigt , att i beslag taget gods skall
till stad införas och derstädes förvaras, samt
vid Domstolen upptecknas och värderas, hvarförutan
vid .Häradsrätterna sällan Annes
|2 Bil. t. Be».- Lag- t. Allm. Beer. o. Otc. l/itk. Vet. N'.a jo.
tillgång på (jenliga förvaringsrum för varor*
na, eller sakkunnige män, att deni besigtiga
och värdera. Dessutom torde äfven böra tagas
i betraktande vådan af varornes transporterande
till och från Tingsställena , samt
för öfrigt inträffande ökade kostnader så för
Kronan, som de enskilde parterne. Jag hemställer
derföre, att ifrågavarande §, må erhålla
följande redaction’* :
i)Mdl , som anga förbrytelser emot
denna Författning, skola vid vederbörlig
Stads-Underdomstol upptagas, der ej mdlet,
i anseende till personen, tillhörer HofRcilt.
Har förbrytelsen skett eller blifvit
upptäckt pd annat ställe , än uti eller vid
Stad, varde dock målet upptaget vid närmaste
Stads-DomstoV',
"Bifalles detta vördsamma förslag, torde
Sfven 80, nu 78 §• af Kongl. Seglations-Ord.
ningen den al Julii 1825 erhålla enahanda
redaction, samt dermed öfverensstämmande Förordnande
i Förpassnings-Stadgan meddelas.’’
Herr Leffler förenade sig ha‘rmed til!
alla delar och Herr af Billbergh samt Herr
Alund instämde i senare delen af Herr Landegrens
reservation, hvarjemte Herrar Grefve
von Fersen, von Prinzensköld, Sandbladt
Ze$
Bil. t. Ber.- Låg- t. Allm, Betr, t, Oet. Vith. Vtl. N:o 3c. 33
Zethelius , Leffler , Kleman och Meijer reserverade
sig emot Högloillge Utskottens be*
slut att föreslå bibehållandet af 53 §. på sätt
Betänkandet N:o 18 utvisar.
Af Nils Mansson från Malmöhus Lant
”Lika litet jag kunnat dela deras mening ,
som yrkat, att rättighet måtte lemnäs hvar
och en, hvilken anställde visitation efter
lurendrngadt eller tullförsnilladt gods , att
lemnäs utan allt ansvar, oaktadt något sådant
gods der ej funnits, lika litet finner jag den
afvikelse, som sammansatta Utskotten nu ,
genom 9 rösters pluralitet, gjort ifrån Utskottens
förra Betänkande, N:o 1 8, vara hvarken
af behofvet , eller af rätt för Statens bä-«
sta , påkallad , nemligen , att det funna godset
bör uppgå till ett värde af Ett Hundrade
Riksdaler Banco, så vida den, som gör efterspaningen,
skall undgå bestraffning.”
*’Jag håller före, att det förra Betänkandet
innefattade ett måttligt correctiv emot o*
nödig visitation , då deruti föreslogs, att det
funna godset borde uppgå till Femtio Riksdaler,
hvilken summa jag anser vara lämplig
till skydd emot onödig visitation j men icke
eller så tilltagen, att den helt och hållet
afskräcker ifrån företaget, der anledning föBik,
till Riki-Si, Brot. »8*8— »830, j Sami, a A/el, 3.
i$.d< Hit,
54 Bil, t, Ber,- lag- •, Allm. Beer, o, Ott, l/tik. Uti. tt',o jd,
xéfinnes , att lurendrägadt eller tullförsnilladt
gods finnes ; jag får derföre reservera mig
emot sammansatta Utskottens nu , i denna
del , fattade beslut, och anhåller, att denna
min reservation måtte få åtfölja Höglofiige Utskottens
Utlåtande i ämnet till Rikets Högloft!
ge Ständer.”
Uti denna reservation instämde Eric
Persson från Gefleborgs Län , Eric Paulsson
från Elfsborgs Län , Per Ericsson från Kronobetgs
Län , Jacob Peter Andersson från
Östergöthland, Nils Pehrsson från Södermanland
, Olof Mansson från Blekinge , Petter
Pehrsson från Calmare Län , Anders Ericsson
från Jemtland, Anders Nilsson från Tottarp
, Börje Börjesson från Halland, Anders
Håkansson från Elfsborgs Län , Anders Andersson
från Skaraborgs Län och Jonas
Jonasson från Jönköpings Län.
STOCKHOLM,
BIméns och Granbergs Tryckeri, i83o*
J3ev. s.Allrn. Besv, o. Otc. U/si. Uti. N:o 31, 1
N:o 31,
Ankom till Expeditions-Utskottet den 27 Januari]'. 1830.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet, N:o
ai, rörande Paket-, Post- och
Forvagns-Inrättning.
Förenade Utskottens ofvannämnde Betänkande
liar vunnit Höglofiige Ridderskapets
och Adelns samt Högvördige Preste-Stlndets
bifall , men deremot blifvit af Välloflige
Borgare-Siandet afslaget, under åberopande af
Ståndets den I3:de sistlidne Julii fattade beslut,
i anledning af Höglofiige Stats-Utskottets
Betänkande Nto 66, och Utlåtande N:o
jg3, angående inrättning af en Paketpost,
samt af Hedervärda Bonde-Ståndet återremitteradt,
i grund af åtskilliga dervid gjorda anmärkningar.
Emot Utskottens förslag har hufvudsakligen
blifvit anmärkt : af Nils Strindlund.
från Vester Norrland , att genom denns Inrättning,
utom andra deraf härflytande olägenheter
, torde förorsakas Postverket en ber
tydlig minskning i dess inkomster af ålmin.
Bih, till Riks-St, Prof, 1828—l83o, 5 Sami, 2 Afd, I
i4\de H:t.
2 Btv. s. Allm. Besv'. o. Öec. Utsi. Ull. N:o 3i.
stone 3o procent: af Bengt Nilsson från
Örebro Län , Eric Andersson från Vesterås
Län Botvid Jonsson från Östergöthlands
Län, samt åtskillige andra Talare, med hvilka
flera Ledamöter inom Ståndet sig förenat
: att Paket- , Post- och Forvagns-Inrättningen,
om vanlig skjuts dervid finge begagnas
, blefve en ny tunga för jordbrukaren,
i stället för att lindra hans börda; att
derföre Håll-, Reserv- och Gästgifvarskjuts
på intet vilkor borde få begagnas till förtskaffande
af Paketposten och Forvagnen ,
utan att, om en sådan anstalt vore nödig
och nyttig , den borde öfvertagas af enskilde
Entrepreneurer, hvilka åtskilliga Ledamöter
ansett böra, på sätt Herr Grefve von Fersen
i sin , Betänkandet vidfogade , Reservation
föreslagit, uppmuntras genom praemier
af det allmänna , hvartill Eric Persson från
Gefleborgs Ijän ansett, att en större tumma ,
om äfven 50,000 R:dr, kunde få användas,
samt af Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, sorn, i öfrigt instämmande i hvad här
ofvan blifvit anfördt, trott hela företaget
icke kunna gå för sig, om icke högre skjutslega
än 16 sk. skulle erläggas; hvarförutan
åtskilligt blifvit anmärkt emot Utskottens
framställning om tiden för Forvagnens resor
o. s. v.
Bev. s Allm. Besv. o. Oec. Utsi, Ull. N.o 31,' 3'
Hvad fdrst beträffar den af "Nils Strind.
lund yttrade farhåga om minskning i Postiotraderne,
så torde Utskotten endast få fästa
uppmärksamheten derå, att så väl i sjelfva
Betänkandet, som i den Tariff öfver afgifierna
, hvilken åtföljer det förra, uttryck-;
ligen stadgas, det Bref eller Paket under
8 Lod icke få med Paketposten afsändas ;
samt att således någon hufvudsaklig minsky"
ning i allmänna Postintraderne icke genom
ifrågavarande anstalt torde inträffa.
Hvad dernäst angår det af Utskotten
gjorda förslag, att Paketposten skall fortskaffas
genom Gästgifvarskjuts, intill dess Entrepreneurer
för denna Inrättning kunnaerhållas,
så kunna Utskotten icke dela den yttrade
farhågan , att jordbrukarens skjutsningsbesvär
härigenom skulle förökas, helst det lä-;
rer få anses för gifvet, alt de personer, hvilka
för beqvämlighet eller för besparing i
kostnad resa med forvagnen , i saknad af
densamma , behöfde begagna mer än dubbelt
antal skjutshästar ; att Entrepreneurer på de
flesta ställen efter hand skola erhållas, sä vida
denna Inrättning lofvar vinst; och att
dessutom Forvagnars allmänna införande
torde få anses såsom den enda lämpliga utväg
att framdeles minska eller borttaga den
öfverklagade Gästgifveriskjutsen ; och att prsemieis
användande då först, med förmon för
4 Bev. s. Allm, Besv. o. Oec.Ulsk. Uti. N;o 31.
det allmänna, bör komma i fråga, enär den
nu föreslagna Inrättningen vunnit den framgång,
att man kunde hoppas derigenom , till
betydlig del, eller alldeles, kunna befria jordbruket
från Håll- och Reservskjuls.
Af dessa , och de uti Betänkandet N;o
21, förut upptagna skäl, samt då 2:ne Riksstånd
redan gillat hvad Utskotten härom i
nämnde Betänkande föreslagit, få Utskotten
vördsamt hemställa, att detsamma af Rikets
Högloflige Ständer varder bifallet, hvarjemte
Utskotten , för att undanrödja ali farhåga ,
att, i fall Paket-, Post- och Forvagns-inrättningen
icke af Entrepreneurer skulle öfvertagas,
något fortfarande onus för framtiden
derigenom skulle beredas för dem, som efter
nu varande Författningar måste bestrida
skjutsningsbesväret , få vördsamt föreslå :
att i den underdåniga Skrifvelsen
till Kongl. Majit till de, i förra Betänkandet,
i förslaget intagna fyra
moment, måtte tilläggas ett femte,
af innehåll : att hvad Rikets Statia
der föreslagit, angående Paketpostens
och Forvagnarnes fortskaffande
nied Häll-, Reserv- eller
GästgiJ vareskjuts, kommer att fortfara
endast till och med nästa
Riksdag, sd framt ej Rikets dd
Bil.t.BeV. s. Allm.Bese.o. Oec.Utsk.Uil,N:o 3i. 5
församlade Ständer besluta underdånig
hemställan örn dess ytterligare
fortfarande.
De häremot afgifna reservationer bifo--  gas vördsamt.
Stockholm den 24 Januarii i83o.
Reservationer:
af Herr Grefve von Fersen, H.: ”Med åberopande
at min, vid Betänkandet Nio 21, afgifna
reservation får jag vördsammast reservera
mig emot detta af Högloflige Utskotten nu
afgifna Betänkande. Mig synes , att rättaste
medlet, hvarigenom Forvagns-inrättningen
bäst uppfyllt dess nyttiga ändarnål , hade varit,
alt, utan att tillita nuvarande skjutsningsanstalterne
i Riket, fundera Forvagns-inrättningen
på enskilda accorder, och från Statens
sida, medelst penningebidrag, lemnade
emot säkra garantier, underlätta och framkalla
den enskilda industrien.”
Hä rmed förenade sig Olof Carlsson från
Östergöthland.
6 Bil.t.Bev.s.Allm.Besv.o.Oec.Vtsi.TJtl. Njo 31;
Af Herr Winbladh-. ”Emot Högloflige Utskottens
så väl förut afgifna Eetänkaude, sorn
nu ytterligare fastställde Utlåtande , i frågan
om en Paketpost och Forvagns-inrättning, fåc
jag anföra min reservation
;,Jag har, då omförmälda Betänkande uti
Högtärade Borgare-Ståndet till öfverläggning
förevar, icke bi t råd t det inom nämnde Riksstånd
stadgade beslut, hvarigenom samina
Betänkande blifvit afslaget. Jag har dervid
endast , dels förklarat mig dela enahanda åsigter
med dem , som uti den Betänkandet
åtföljande reservation blifvit af Herr aj Billbergh
framställde, i afseende å den tid, inom
hvilken , efter uppgjorda förslaget, Forvagnarne
skulle komma att fortgå , och att bestämmandet
så deraf, som det mera , hvilket
för verkställigheten af Forvagns-inrättningen
erfordrades, borde till Kongl. Majus Nådiga
förordnande, efter pröfning af hvad derom
kunde af vederbörande föreslås, öfverlemnas,
dels bestridt, att till Forvagnarnes framskaffande,
Gästgifveri- eller Reservskjuts måtte
begagnas, i betraktande af den tunga och
de olägenheter, hvilka , medelst skyldigheten
af en sådan forsling, ofelbart skola i synnerhet
tillskyndas innehafvarne af Gästgifverierne
å de vägar , på hvilka Forvagnarne
fortgå , samt de till samma Gästgifveriet anslagna
reservlag. Dessa äro , att, da det;
Eil.i.Bcv,s.Allm.Besv.O'Oec.\Jt$h. Ut/. N:o 5i. 7
lärer såsom säkert få antagas , att svårare
väglag, snöfall , möjligen tillkommande bristfälligheter
å vagnarne , med flera andra händelser,
ej sällan skola föranleda dertill, att
vagnarne icke å den utsatta ankomsttiden till
hvarje ombytesställe anlända , utan uppehåll
dermed flera timmar och kanske en betydlig
del af dygnet kommer att uppstå, helst sådant
förhållande höst-, vinter- och vårtiden
ofta inträffar med Ordinarie Brefposterne ,
oaktadt de äfven äro af Postillioner åtföljde,
men de hästar, hvilka för Forvagnarnes forsling
erfordras, skola ovägerligen vara i beredskap
och inställde å den timma , som för
vagnarnes ankomst är bestämd , ett svårt lidande
vid dessa tillfällen drabbar de skjutsande,
utan att de derföre ens kunna påräkna
den ersättning, hvilken resande, som vid
Gästgifverierne betingat hästar, roen fördröja
deras ankomst öfver en timma , måste erlägga
, samt jemväl åtnjutas af dem, som äro
till utgörande af Kronoskjuts uppbådade, men
dervid blifva uppehållne längre tid, än tillika
är utstakad, om hvilken rättighet till ersättning
något icke är vordet föreslaget. Hvarförutan
i öfrigt i betraktande synes böra komma,
att vid de Gästgifveriet der, för det antal
resande dit vanligen hvarje dag ankomma,
hästtillgången redan oftast är otillräcklig,
en ytterligare saknad derå skulle för da
8 Bil.t.Bev.s.Allm. Besv.o, Oec.Vtsk.Uil. N:o 311
resande uppkomma , genom de af berörde
tillgång för Forvagnarne afsatte hästar.”
”1 följd häraf, och genom af erfarenheten
vunnen kännedom deraf, att en tunga, som
en gång blifvit , ehuru endast tillsvidare ,
ålagd eller åtagen, sedermera icke, utan svårighet
, kan afskuddas , är det , som jag anser
mig böra fortsätta mitt bestridande , att
Håll-, Gästgifveri- eller Reservskjuts må för
framforsling af Paketposten eller Forvagnarne
användas, äfven med den af Högloflige
Utskotten nu föreslagna inskränkning, att sådant
icke längre än till nästkommande Riksdag
må ega rurn ; utan anser jag, att, genast vid det
en sådan Inrättning till verkställighet befordras,
anstalter böra vidtagas för besörjandet
deraf, att forslingen rnå kunna, genom öf*
verenskomne beting med invid vägarne boende
hemmansinnehafvare, eller medelst afslutade
entreprenader fullbordas, hvartill jag
ock förmodar , att tillfällen skola ernås , om
betalningen för forslingen till ett emot besväret
svarande belopp utstakas, samt att,
endast i de fall, dei( slika beting eller entreprenader
straxt ické kunna vinnas , det må
medgifvas, att , på kort tid , och intill dess
vederbörande autoriteter kunna desamma
befrämja , utväg till forslingen må sökas genom
Håll-, Gästgifveri- eller Reservskjutsen.
”
”Jag
Jiil.t.Bev,s.Ålim,Betv. o.Oec.Utsk.Vtl. N;o9j Q
”Jag anhåller, att denna min reservation
får åtfölja Högloflige Utskottens Utlåtande,*’
Åf Anders Håkansson från Elfsborgs Län:
’’Jag reserverar mig emot sammansatta Utskottens
beslut , att den tillstyrkta Forvagn»*
inrättningen och en Paketsposts fortskaffande
skall åläggas de förut h&rdt betungade
Reserv-skjutskyldige. Gästgifveri- eller Reservskjutsen
är, i närvarande skick, ett sv: rt
onus, ehuru det annorlunda bedömes af
mångå, som begagna skjutsen, men slippa
att utgöra den. Vid denna Riksdag hafva
åsigter från flera håll framskymtat, som antydt
ett medgifvande, att skjutsningsbesväret
för hårdt trycker jordbrukarne ; men om
medlen till lindring häruti har man haft
svårt att komma öfverens. Kan man då slut*
ligen ingen annan ändring föreslå , än au
ålägga den redan hårdt betungade Reservskjutsen
en ökad tyngd, ny ansvarighet och
nya förbindelser, så anser jag, för min del,
bättre att bära en mindre börda än en större.
Skjutsningsanstalten är nödvändig , men
aå länge den grundar sig på en inrättning,
tom medgifver, att vissa eller en del i samhället
, i hvad afsigt som helst, genom Gäst*
gifveriskjuts befallande framkomma, på andras
bekostnad, utan en ersättning, sorn <>va»
Sii, lili Ribi-Sl, Pitt, 2S18— '83°, 5 Sami, 2 Afd 2,
x\,dn H',t.
io Bilj.Bev.s.Allm.Besv.o.Oee.UtsliXJtl N:o 3i.
rar emot besväret Och kostnaden att, när
skjutstouren Sr för hand , hålla hästen på
stall , hvad årstid sorn helst, midnattstiden,
eller när det inträffar, sta färdig med ha™
star och åkdon , resa en half mil till och en
half mil ifrån Gästgifvaregården för intet ,
sedan skjutsa till exempel tvi fa) mil, och få
En R:dr Riksg. för alltsammans , förblifver
slen alltid vid den egenskapen, att den är
betungande för skjutsande , gynnande för
resande, men föranledande till missnöje.
Högre skjutspenningar, så att Forvagnar, genom
Entreprenader kunnat, med hopp om
framgång, åstadkommas, hade, efter min tanka,
varit bättre att föreslå, än att ålägga Re^
servskjufsen en ökad tyngd , på den nog för»
tryckande, som dem förut åligger.”
N:o 32»
Anbom till Exped. Utskottet den 17 Jan, r£5o.
Memorial, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet
N;o 22, angående åtskilliga
motioner om Postinrättningen
i Riket.
Hedervärda Bonde-Ståndet har väl fril förenade
Utskotten återremitterat Betänkandet,
Stv. s. Allm. Sesv. o. Otc. Utsi. Mern. N;o 5-2. il
K:o 22, angående åtskilliga motionen om Post-,
inrättningen i Riket 8 hvarjemte Utskotten ,
genom serskilda Utdrag af Protoeollet för desi
26:te och 28:de sisi) idne October fatt del af de
dervid inom Ståndet förekomna anmärkningar ;
reen tom Hdglollige Ridde; skåpet och Adeln ,
under den 2:dra aistlidne November, samt,
Hogvördige Preste-Ständet och Vällofiige Borgare-Ståndet,
den *f)lde sistlidne October, bifallit
samina Betänkande, och Rikets Hoglofiige
Ständers beslut t så beskaffad fråga
således i öfverensstämmelse härmed är fattadt
; alltså kunna förenade Utskotten , i anledning
af nämnde återremiss, icke vidtaga
någon annan åtgärd, än. att ett sådant förhållande
vördsamt anmäla.
Stockholm den 24 Jann arti i83o.
STOCK HOLM,
Jbiméns och Granbergs Tryckeri, 183®.
Del).- Lag- s. Öee.-UtsJi. Uti. N:ö 33: i
N:o 33.
Ånköiii till Exp. Utsk. d. ii Febr. isjjö.
Utlålatide, angående väckt fråga, huruvida
tilltal må ega rurh för öfverproductioii
af Brännvin.
Uti ett till förenärhrtde Utskott, fran Hedervärda
Böndé-Ståndet, rerhitteradt Protöcölls^Utdrag;
af den är sistlidrie December, är intaget
ett anförande af Riksdags-Fullmägtigen Lars
Pehrsson fråri Vesterås Län, af luifvUdsakligt
innehåll, att, sedan beslut vöre fattädt örn Brännvinsbränningsafgiftens
utgörande efter productiorten
med En skilling för hvarje tillverkad
kanna, det vore möjligt, att egare äf smärre
Brännvinspannor blifva blottställde, génöm tilltal
af kitsligé Krönöbetjente, för den i sig sjelf
ringa förbrytelse af en ellet annan kännas öfverproductiön;
till förekommande livätaf Lars Pehrsson
föreslagit, att; i slutet af den §, som skulle
innehålla stadgandet örn Brännvirisafgiftens erläggande
eftet productionenj måtte införas ordett:
”dock må ej tilltal för förbrytelser häremot komma
i fråga, då ej bevisas kan, att den tilltalade
producerat fullt 56 kannor Utöfver det belopp;
sorn af den, i Minimi-Tariffen bestämda afgift
uppkommer;” och hafva äfven åtskilliga Ledamöter
af Hedervärda Bonde-Ståndet, dels före
Dih.
till R.-St. Pr oi. 1 82.8-183ö, 5 Sami. 2 slfd-,
i5:de Huff. i
i BiiVt- Lag- s. Öee.-tltih, Mern. N.-o 34-
nät sig med Lars Pehrsson, dels afgifvit serskilda
yttranden i ämnet.
Stim likväl Bevillnings-Utskottet till Rikets
Högloflige Ständer afgifvit ett serskildt Betänkande,
under N:o 62, med förslag till reglementariska
föreskrifter, i afseende på Brännvinsskatts
utgörande efter tillverkningen, samt i
detta Betänkande, bland annat, är föreslaget, att,
enär vederbörande Comitéer ega likä rättighet
att granska och upphöja uppgifterna* angående
Brännvinstillverkningen, sorn dem förut tillkommer,
i afseende på uppgifter, till Taxering för
Fast Egendom eller Rörelse, någon annan påföljd,
eller annat ansvar för felande uppgift, icke skulle
ega mm, än ätt Taxerings-Comitéerne ega rättighet
att ålägga afgift för så stor tillverkning,
sorn de på ed och samvete anse vara verkställd;
så, och då berörde förslag, såsom af
trenne Riks-Stånd bifallet, utgör Rikets
Högloflige Ständers beslut, föijer
äfven deraf, ätt ofvanstående af Lars
Pehrsson väckta motion kommer att
förfalla.
Stockholm den 9 Februarii 18301
N:o 34,
Åiikom till Exp,-Utsk. 12 Febr. 1830.
Memorial, med förslag till sammanjemkning
af respective Riks-Ståndens olU
fiev.- Lag- s. Oec.-Utsb:s Mern. N:o 34- 3
ka Beslut i fräga om Kongl. Stadgan
för Inrikes Tullförpassning och Bevakning,
Då förenade Utskottens Utlåtande, N:o 29,
angående Kongl. Stadgan för Inrikes Tullförpassning
och Bevakning, hos respective RiksStånden
förevarit, har detsamma blifvit ^f Högloflige
Ridderskapet och Adeln gilladt, med endast
en har nedanföre intagen förändring uti
de i 5-.te §. förekommande böter, och Hedervärda
Bonde-Ståndet, sorn förut bifallit Betänkandet
N:o 19, i samma ämne, har äfven antagit
de i förstnämnde Utlåtande, N:o 29, löyeslagna
förändringar, hvaremot så val Högvurdige
Preste-Ståndet, som Välloflige BorgareStåndet,
afslagit Utskottens härom gjorda framställningar
och i stället beslutat, att en sådan
underdånig Skrifvelse, sorn Herr Arvid Ribbing
\ sin, Utlåtandet N:o 29, bifogade reservation
föreslagit, skulle till Kongl. Maj:t aflåtas.
Till följd af Utskottens åliggande, att framlägga
ett förslag till sammanjemkning af dessa
olika beslut, få Utskotten anföra, att, enär alla
11 iks-Stånden erkänt behofvet af förändring uti
de stränga straffbestämmelser, sorn innefattas uti
ofvannämnde 5 §. af Förpassnings-Stadgarr, och
Rikets Ständer, då underdånig anmälan göres örn
behofvet af en sådan förändring, afven synas böra
uttrycka deras öfvertygelse örn grunderna till
Samma förändring, sarnTUtskotten, för deras del,
4 B ev.- Laq s. Oec.-Utsfcs Mein. N.o 34-
tro, att det förslag, Ridderskapet och Adeln till
§:s förändring uppgjort, icke allenast häst uppfyller
ändamålet, utan äfven närmast öfverensstämmer
uti alla Riks-Ståndens yttrade äsigter;
anse Utskotten, att dessa åsigter lämpligast kunna
förenas, i händelse Rikets Högloflige Ständer,
pa sätt Utskotten nu föreslå, behagade
besluta en underdånig Skrifvelse till Kongl,
Maj;t, af innehåll:
att, sedan ej mindre Chefen för Tull-,
Styrelsen, än äfven flere Ledamöter inotn
Riks-Stånden, framställt åtskilliga,
anmärkningar vid 5 §. af Kongl. Stadgan
om Inrikes Tullförpassningen, i
afseende på de i denna §. stadgade
stränga böter för Skeppares och För-,
mans försummelse att uttaga Tullpass,
och Rikets Ständer funnit dessa anmärkningar
väl grundade, få Rikets
Ständer t underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t ville i Nåder vidtaga de
förändringar häruti, sorn hehofvet påkalla,
och få Rikets Ständer derjemte.
1 underdånighet hemställa följande förslag,
såsom innehållande de, efter deras
tanka, lämpligaste grunder till förändring
af ofvannämnde §; att 5 §.
näst efter det moment deruti, sorn
slutas med orden : “böter erläggas,“•
borde erhålla följande ordalydelse:
af g‘ty Skeppare, utan att, der sådantt
Bey.- Lag- s, Oec -Utskss Mern. N:o 34* 5
fordras, hafva Uttagit Tullpass a fårtyget
eller godset, bote för hvarje gång,
han sådan förbrytelse för öfvar. Tio
Riksdaler.
Afgår Forman, utan att, der sådant
i Forpassnings-Stadga dr foreskrifvet,
hafva uttagit Tullpass å foran, och innehåller
icke någon honom meddelad Forsedel
anmaning att toga sådant Pass,
hate forsta gången Tre Riksdaler 16
sk. och sedan hvarje gång, han med sådan
förbrytelse betrddes, Tio Riksdaler.
Har Forman uti Forsedel blifvit erinrad
derom, att han bor taga Tullpass,
och likväl icke rattat sig derefter,
bote Tio Riksdaler.
Uraktlåter Godsegare, sorn med fora
afsdnder gods till det belopp och af
den beskaffenhet, att förpassning derå
bor uttagas, att i Forsedeln påminna
Formannen att uttaga Tullpass, eller
ock att sjelf derom besörja, bote Tio,
Riksdaler,
Qch få Utskotten för öfrigt åberopa hvad
ytt deras Betänkande, N:o. X g, innehålles, angående
allt hvad för öfrigt angar Förpassnirigsi
Fp rfattningarne.
Stockholm den 10. Februarii, 1830.
6 $ev,-~ samt Oec.-UtsA:s Mern. N:o 35.
N:o 35.
Ankom till Exp. Utsk. d. 14 Febr. 1830.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens
olika beslut, rörande Paket-Post- och
Forvagns-Inrättniogen.
Sedan förenade Utskotten, under N.'o 31, afgifvit
Utlåtande, i anledning af de vid Betan-;
kandet N:o ai, rörande Paket-Post- och Forvagns-Inrättning,
gjorda anmärkningar, så hafva
Högloflige Ridderskapet och Adeln, under
förblifvande vid dess, den xi November sistlidet
år, fattade beslut, hvarigenom sistnämnde
Betänkande är vordet bifallet, afslagit det i Utlåtandet
gjorda tillägg, men Högyördige Preste-Ståndet,
under enahanda åberopande afHögvördige
Preste-Ståndets förut lemnade bifall till
det första Betänkandet i ämnet, äfven gillat
sistnämnde tillägg; hvaremot Välloflige Borgare-Ståndet,
»om, under den a 8 sistlidne October,
afslagit Betänkandet N:o 21, endast lagt
det senare Utlåtandet tili Handlingarne, samt
H edervärda Bonde-Ståndet, vid slutlig föredragning
af meranämnde Utlåtande, funnit för godt
att detsamma afslå.
Jemte det Utskotten anse sig skyldige att
fästa Rikets Högloflige Ständers uppmärksamhet
derpå, att uti Bevillnings-Utskottets Betänkande,
N:o 4g, pag 17, angående upphörande af
moderation i Postporto, hvilket Betänkande af
isamt Oec,-UtsA:s Mern. N;o 35. 7
Rikets Ständer blifvit bifallet, såsom skäl till
moderationens upphörande, är anfördt, att serskildt
i underdånighet skulle anmälas, det en
Paket- eller Forvagns-Post borde inrättas, Utskotten
dock, i det skick denna reconomiska fråga
nu är, då t vänne Stånd bifallit och tvänne
Stånd afslagit förslaget, icke annat kunna, än
vördsamt hemställa, att den om Paket-Postoch
Forvagns-Inrättning väckta fråga må för1
falla.
Stockholm den ro Februarii 183°*
STOCKHOLM,
hos Cari Ab. Pxhi, i83o.
p
1
L~A. -
...
. . t,
:v.?? r i-tf - • >■ i'-;.; ■>
Bmlln^,Logs.Ållm.Besv.o.Oec.-Utst.Bfj,N.o 36, 1
N:o 56.
Ankom till Exp.Utsk. d. 19 Febr. 1830.
Betänkande, med förslag till jemkning
af Respective Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i anledning
af Utskottens Utlåtande
N:o 30, rörande gjorde
anmärkningar vid Betänkandet
N:o ig, angående
väckte Motioner i afseende
på Kongl. Majits Nådiga Förordning
emot oloflig införsel
eller utförsel af varor,
af den <2,3 Junii 1825.
Sedan Utskotten afgifvit ofvannämnde Utlåtande
N:o 30, har detsamma, enligt ankomna
Protocolls-Utdrag, blifvit af Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallet, hvaremot de öfriga
Riks Stånden, hvar för sig, i förevarande
amne stannat i de skiljaktiga Reslaf, för
iivilka Utskotten nu gå att redovisa.
Bih, t, Riki.St, Prct. 1828, 1829 oc* l83°- 5 Sami. 2 W/V.
j6:de H;t.
1
j Btvlllri'-,Lag-s,Allm.Btsv,o.Oec,ZJtsi.Bet.N:o^6.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, som
frSnträdt sitt den 3 sistl. November fattade
beslut, hvarigenom Betänkandet N:o 18 blifvit
af Ståndet bifallet, har, med afslag å Utskottens
senare Utlåtande Nro 30, förklarat,
att, då Kongl, Förordningen af den 23 Junii
1825 icke letnnade de för tillseendet af
dess noggranna iakttagande förordnade Tjenstemän
nödig frihet att förekomma och beifra
dess öfverträdande, Rikets Ständer borde
till Kongl. Maj:t framställa den underdåniga
önskan, det Kongl. Majtt måtte besluta och
låta vidtaga de förändringar i denna Förordning,
hvilka af behofvet finnas påkallade, för
När inga roes skydd samt bet ryggande em o t Tullförsnillning
af den Staten tillkommande Tullintraden,
utan att den laglydige Medborgarens
rättmätiga anspråk på hus- och hemfridens
helgd må äfventyras; i anledning hvaraf
Rikets Ständer äfven borde i underdånighet
framlägga deras åsigter öfver de hufvudsakligaste
delarne af berörde Stadgande, i afseende
på undersökning efter olofligen infördt
gods, till det Nådiga afseende, Kongl.
Maj:t kunde för Riket nyttigt finna, uti följande
punkter;
ltö att behörig undersökningsman, hvarmed
förstås de uti 37 §. ofvanberörde Kongl.
Förordning nämnde personer, må, vid vist,
tationer under bar himmel, ega rätt att va
-
Bevillnl.fLag-s.AlIm.Besv.o.Oec.-Utsk.Btt.Nio^C 3
ror anhålla, utan att vara åtföljd af vittnen,
men icke att varor undersöka, utan i vittnens
närvaro så framt anhållningen ej sker
vid Tullplats;
2:0 att undersökningsmans visitationsrättighet
bör sträckas utom Tullplats till:
a) Salu- och upplags-bodar, magazin och
uthus; dock under förbehåll af lämplig skade
ersättning för den, uti hvars salubod visitation
skett, då ej förbrutet gods vid undersökningen
anträffas.
b) Rum, der varor uppläggas, eller till
salu hållas.
c) Hus och boningsrum i Skärgård ho*
den, hvarest varor äro eller varit upplagde,
samt hviloställen, der varu transporter befinnas
eller varor uppläggas.
d) Boningsrum hos den, som förut blifvit
straffad för Lurendrägeri eller Tullförsnillning.
3:0 att undersökning efter olofligen infördt
gods i annan enskild persons boningsrum,
hus eller gård, än de förenämnde, ej
vore laggild, så framt undersökningsrnannen
icke gittat bevisa, att godset der inkommit
4 BetiUnt',Lag.s.AUm.Besv,o.Otc.'Uisk.Be\N:o^Si
inom de beslagsförrättningen näst föregående
Fyratioåtta timmar
4:0 att vid anträffande af förbudet gods,'
egaren deraf från ansvar bör vara fri, så
framt han gitter i bevis leda, det han af, inom
Fiket bosatt eller handel drifvande person,
varorne bekommit, på det straffet må drabba
den, sorn brottet föröfvat och ej den, af
hvilken varorne lagligen och rättmätigt egas;
5:0 att, utan afseende på en varas hög«
re eller lägre värde, hon må vara beslag af
behörig undersökningsman underkastad och
såsom förbruten anses, då hon är olofligen i
landet införd, eller derifrån olofligen utföres;
6;o att Resande, som endast föra egna
kläder och persedlar, ej äro visitation underkastade,
utom vid tullplats;
7^0 att i beslag taget gods skall vid Domstolen
värderas efter det pris, som å varan i
Tull-Taxan är utsatt; och att, om varans
värde der ej finnes bestämdt, tillkallade behörige
värderingsman då må den värdera
efter allmänt gångbara pris;
8:0 att alla i beslag tågna och förbrut»
lia dömds varor, af utländsk eller inhemsk
Bevilln,-, Lag-s. Allm.Besv.o.Oec.-Utsi. Bet,N-.036. 5
tillverkning , genom offentligt utrop må
till den mästbjudandes fria disposition
försäljas; och att deremot, å Kronans behållning
af försäljningssumman för gods, som ä'r
till införsel förbjudet, eller vid införseln med
skyddstull belagdt, FabriksFattig-Cassan må
ega att åtnjuta 10 procent.
Högvördige Preste-Ståndet har, med afslag
å ofvanberörde Betänkande samt Utlå.
tande, beslutit, att i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Majit anhållas må, det, uti ifrågavarande
Kongl.’ Förordning, sådane förändringar
måtte vidtagas, hvilka af behofvet
finnas påkallade till Näringarnes skydd samt
betryggande emot försnillning af den Staten
rättmätigt tillkommande Tull intraden, utan
att den laglydige Medborgarens rättmätiga anspråk
på hus- och hemfridens helgd må äfventyras.
Och har Preste-Ståndet för sin
del ansett följande hufvudgrunder för den
förnyade Nådiga Förordningen böra i den
underdåniga Skrifvelsen bestämmas:
r.o att visitations-rätten bör vara inskränkt
till öppna salubodar, samt sådane
ruin, der varor till salu hållas, upplagsbodar,
magazin och uthus, äfvensom till foror eller
varu-transporter^ ehvad de anträffas å väg
eller upplags- eller hviloställen;
6 Bevilln.-,Lag-s. Allm. Besv.o.Oec,.Utsk.Bet.N:o'$6.
2:o att tiden, som förflutit ifrån det den
olofligen införda varan i huset inkommit,
intill dess beslag derå göres, i intet fall bör
vara af inflytande på beslagets laglighet,
3:0 att varor val må anhållas, men icke
undersökning deraf eller visitation derefter
ske annorlunda, än i tillkallade vittnens närvaro;
samt
4’.o att, utan afseende om, vid verkställd
visitation, olofligen infördt gods, eller till
så hort värde, att det förbrutet anses, anträffas,
eller icke, ansvar må åläggas den TullTjensteman,
sorn visitation förrättar, endast
ide fall, då han, å andra ställen eller tider,
eller på annat sätt än tillåtet är, förrättar
visitationen, eller derunder i någon måtto
våldsamt eller oskickligt sig förhåller.
Börande dock samma ansvar, endast med
undantag af de fall, då allmänna Lagens
stadgande om Edsörebrott, samt Kongl. Förordningen
af den 20 Januarii 1779 skall,
för begånget personligt våld, tillämpas, stanna
vid penningeböter, suspension eller tjenstens
förlust, allt efter förbrytelsens beskafi
fenhet,
I öfrigt har Ståndet funnit stadgandet
af alla Reglementarisk» och detail-föreskrif
-
Bivilln.-iLag-s.Allm.Besv.o.OtcsUtsk.Bet.N-.oiS. 7
ter, till ändamålets vinnande, bora åt Kongl.'
Majit, som i Nåder lärer deröfver infordra
vederbörande Autoriteters utlåtande, i underdånighet
öfverlemna».
Vällofl- Borgare.Ståndet ’ har åter, med
afslag å Betänkandet N:o 18 och Utlåtandet
N:o 30, stannat i det beslut, det borde Bi^
kets Höglofl. Ständer till Kongl. Majit framställa
den underdåniga önskan, att Kongl.
Maj:t ville i Nåder besluta och låta vidtaga
de förändringar i ofvannämnda Förordning,
hvilka af behofvet finnas påkallade, till näringarnas
skydd samt betryggande emot försnillning
af den Staten rättmätigt tillkom,
mande Tull-intrad, utan att den laglydige
Medborgarens rättsenliga anspråk på hus* och
hemfridens helgd må äfventyras, äfvensom
Ståndet funnit Bikels Ständer härvid böra i
underdånighet anhålla, det måtte de kraftigaste
anstalter å Eikets kuster, gränsor och
landsvägar vidtagas till hindrande af luren,
drägeri och tullförsnillning.
Enär dessa beslut, ehuru i detailerne
skiljaktige, likväl öfverensstämma deruti, att
underdånig framställning hos Kongl. Majit
borde göras om behofvet af förändringar uti
ifrågavarande Författning, medelst sådana -Lagbestämmelser,
som i sig sjelfva inneburo en
»aker borgen för deras verkställighet och iakt?
8 Ecvilln.-,Lag s.Allm.Eeiv.o.Oec.-Ulsi.Bet.Nio^S,
(ägande, samt ett så vigtigt ändamål icke sy?
nes, genom frågans förfallande, böra åsidosättas;
hafva Utskotten, i öfverenstämmelse med
Riksdags-Ordningens 73 §., ansett det vara
sin pligt, att för Rikets Ständer framlägga
förslag till jemkning af de olika besluten.
Men enär, på sätt Rikets Höglofl. Ständer
torde finna, dessa beslut äro i detail-frågorne
så vidt åtskiljda, att någon jemnkning, de serskiide
besluten emellan, svårligen skulle
kunna, med sannolikt föreseende af Riks-Ståndens
antagande deraf, föreslås, tro Utskotten
sig böra inskrä'nka sin åtgärd till framställning
af ett förslag till underdånig skrifvelse
i ämnet, som, utan att vidröra några detailer,
blott i det närmaste uppfattade och förenade
de allmänna åsigter i frågan, hvilka ligga till
grund för de Respective Riks-Ståndens fattade
beslut.
På sådan grund få Utskotten vördsamt
föreslå:
att Rikets Höglofl. Ständer ville
förena sig om en underdånig Skrifvelse
med anhållan, att, enär Kongl,
Förordningen af den 23 Junii 1835
funnits i åtskilliga delar icke uppfylla
sitt ändamål, Kongl. Maj.t täcktes
i Fläder besluta och låta vid,
taga
Bwilln,-,Lag-s.Allm Besv.o,Oec.-Uisk.Bel,K:oi6- 9
laga de förändringar i ofvannämnde
Förordning, hvilka af behofvet finnas
påkallade, till Naringarnes skydd
samt betryggande emot försnillning
af den Slaten rättmätigt tillkomman.
de tullintrad, utan att den laglydige
Medborgarens rättsenliga anspråk på
hus-och hemfridens helgd må äfventyras,
samt tillika låta vidtaga de
kraftigaste anstalter å Rikets kuster
och gränsor, till hindrande af lurendrägeri
och tullförsnillning; hvarjemte
Rikets Ständer, under yttrad
öfvertygelse, att Kongl, Majtt, efter
vederbörande Autoriteters hörande,
i Sin vishet lärer säkrast i Nåder
utfinna hvad, i afseende på detailerna,
till ändamålets vinnande är att
tillgöra, torde, såsom deras allmänna
åsigter af ämnet, och till det afseende
Kongl. Maj:t derå kan täckas
i Nåder lemna, antyda i hvilka hufvudsakliga
delar Rikets Höglofl.
Ständer anse Författningen påkalla
förändring och rättelse, och hvilka,
i Utskottens tanka, skulle, med iakttagande
af närmaste förening emellan
de inom hvarje Riks-Stånd fattade
Bik. I. Riki-St. Prot. 1818, 18290c* 1830. 5 s.ml. 2 Afd.
i6:de H:t. 2
io Btvilln.»,Lags. Ailm.Be.sv*o,Oec. U:sk.B,t.N:o$§.
besluti kunna uppfattas i följande
g:ne punkter:
ito att visitatlonsrätten, såväl
i afseende på tid som rum, borde
utsträckas med vilkor likväl af lämpligt
ansvar, då visitationsrätt missbrukas
eller olaglighet dervid begås.
2:o att ansvarigheten för Beslagsmän,
måtte så lätnpas och mildras,
att Beslagsman, af fruktan för
ett, i jemförelse emot möjlig förseei”
se, allt för strängt straff, icke må
tillbakahållas från tjenstens eller sin
pligts behöriga utöfning, och
3:0 att bestämdare controlier måtte
i Nåder stadgas,, såväl i afseende
derpå, att beslags.gods ma erhålla
dess rätta värde, som att straffbestammeiserne
må träffa den verklige
Lagbrytaren.
Stockholm den 14 Februaris 1830.
S T O G K H O L M,
tryckt i Maxui a ros ka Boktryckeriet 1S30.
Ankom till Exp.-Utskottet den tg Mars 1830»
Register öfver Bevillnings- med
flere sammansatta Utskotts afgifna
Betänkanden, Utlåtanden och Memorial
vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm åren 18£8—3o.
A.
i
Afgift* Bevillnings- för Jagt och
Djurfång . 7
B.
Bevillnings-afgift för Jagt och Djurfång, 7
Bevillning till ersättning för Inqvarte
rings.
kostnader, om åläggande deraf, $ö
Brännvins Bränning, förändrade föreskrifter
derom, samt dermed gemenskap
egande ämnen . . 6
— Ytterligare Utlåtande i amnet . 16
-— Memorial med förslag till samman
jernkning
af olika beslut samt till
Voterings-propositioner , . 27
— exporterande, om premier derföre
samt beredande af utvägar för utförandet
deraf till Norrige . . 25
— öfverproduct;on, om tilltal derföre 3 3
Borgare, dess skyldighet att i staden vara
Mantals* och Skattskrifven . 9
Bih, t, Riks-St. Fröt, I828--3O, 5 Sami. 2 A/d, I
'
t'
1
Q Register till 5 Sami. 2 Afd.
C.
Caracterer, utan motsvarande Embete
och tjenst, om beskattning derå. ,
F.
Eabriksvaror, Utländska, om yrkadt förbud
emot bruk och nyttjande deraf
— om förbud emot införsel deraf
— Utlåtande i anledning af gjorda
anmärkningar dervid . * «
N.
Nederlagsfrihet för Städerne Gefle, Malmö,
Hernösand, Ystad, Helsingborg,
Calmar, Christianstad och
Norrköping — yrkande derom .
*— och Porto/råneo på Gottland, i anledning
af gjordt yrkande derom .
-— Utlåtande i anledning af gjorda
anmärkningar dervid ,
O.
Ost, Utländsk, om yrkadt förbud emot
införsel deraf . , . 4
— Utlåtande, i anledning af dervid
gjorda anmärkningar . .
Register till 5 Sami. 2 Af cl.
3
P.
Paket-Post och Forvagnars inrättande,
yrkande derom ....
21
— Utlåtande i anledning af anmärk-
ningar dervid ,
31
— Memorial i anledning af olika be-
slut .....
35
Porto-Franco på Gottland, om inrättan-
de deraf .....
32
— Utlåtande i anledning af anmärk-
ningar dervid ....
33
Post-Inrättningen i Riket, angående åt-
skilliga motioner derom . .
23
— Memorial i anledning af dervid
gjorda anmärkningar .
33!
S.
Seglations-Ordning, Kongl. Majäs, af d.
31 Julii 1825, om förehafd gransk.
ning deraf ....
17
— Utlåtande i anledning af gjorda
anmärkningar dervid .
28
Stämmoböter, om fördelning deraf
10
T.
Testaments Bevillnings - Förordningen
af den 11 December 1811—om
4 Register till 5 Sami. 2 Afd.
yrkadt ansvar för origtig tillämpning
deraf , , . , g
Tullförpassning och Bevakning Inrikes,
väckta frågor derom . . . 19
— Utlåtande i anledning af återre^
miss derå , . . , , 29
— Memorial med förslag till sam*
manjemkning och till Voteringspropositioner
i anledning af olika
beslut
34
Tulltaxan af år 1826, yrkad ändring i
4 §. underrättelserna dertill . 2
— Memorial i anledning af anmärkningar
dervid .... 4
Tvål, Utländsk, yrkadt förbud emot dess
införande eller tull derå . . 2
— Utlåtande i följd af Hedervärda
Bonde-Ståndets gjorda anmarknin
5
U<
Ull,
Utländsk, förbud emot dess införande
. 2
— Utlåtande i anledning af återremiss 5
V.
tVaror, Utländska Fabriks* m. m, om
yrkadt förbud emot deras infö*
rande . . . , , 13
Register till 5 Sami. 2 Afd.
5
Varor, vissa från Finland och Ryssland.
inkommande, yrkad högre tull derå. 15
— Memorial i anledning af återre*
miss ...... 26
— oloflig införsel eller utförsel der*
af, angående . . . , 28
— Utlåtande i anledning af Iterremiss . 30
.— Betänkande med förslag till jemk
ning
i anledning af serkilda an-=
märkningar . . . . 36
stockholm,
(ryckt i Marquardska Boktryckeriet, 1830;
