# ID: svediakorp-gov1959
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 61,876
# sentences: 1,572
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SAMTLIGE RIKS-STÅNDENS
PROTOCOLL,
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM,
ÅREN 1828 OCH 1829.
^Femtc Samiittöen,
Utröra &fö?lningcu,
innehållande
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs*
och Oeconomie- m. fl. Utskotts gemensamm
a Memorial, Utlåtanden
och Betänkanden.
pvwv/w/wwvw/vwvwwvwvywwvwv/w^
N:o i.
Utlåtande, i anledning af Herrar N.
G. Donners och Carl Valleijs väckte
Motioner om ändring af 4=de §
i underrättelserna till 1826 års
Tulltaxa.
Vällofl. Borgare - Ståndet har till Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten
remitterat:
1:0 E11 af Herr JY. G. Donner väckt
Motion, deri han anfört, huruledes stadgandet
uti 4;de § af underrättelserna till TullTaxan
af den 16 Mars 1826, ”det Svenskt
Fartjg bör , för helfri tulls åtnjutande,
vara försedt med Commerce-Collegii Fribrefj
gällande för ett är f medförde den
stora olägenhet för Wisby Stad och andre
från Stockholm aflägsne orter, att deras
handels - sjöfart, genom tidsutdrägt^ vid
Fribrefs anskaffande från Commerce-Collegium,
uppehälles i följande a:ne fall:
Då ett nybygdt Fartyg skall företaga
första resan, roen nödgas, änskönt
både last och fartyg vore färdiga att afgå,
afbida postgången till och från Slockholm;
4 Bevilln. samt Occon. Utsk. Utl.-de. N.o 1.
b') Då tillfälle oförmodadt yppas att begagna
ett förut inrikes seglande Fartyg till
utrikes sjöfart; i anseende hvartill, och då
Fribref ej hunnit anskaffas, Tullkammaren
i Wisby skall, med förra Tull-Styrelsens
begifvande, tillåtit, att under tiden begagna
Magistratens Certificat; men hvaremot
anmärkningar skola blifvit gjorde emot
Tullclareringar utan Fribref, och vederbörande,
på den grund, ålagda ersätta skillnaden
emellan helfri och ofri tull, att, ehuru
Commerce-Collegii Kungörelser af den
4 Maij i S18 och den i5 Maij 1823 medgifva
helfri tull för inkommande Fartyg på
Magistratens certificat, under deras förpligtande,
att inom a månader Fribrefvet anskaffa,
sådant icke gällde för utgående Fartyg.
i afseende på hvilka ordalydelsen i
underrättelserna till Tull-Taxan borde bokstafligen
tillämpas, och hade vid sådant förhållande,
samt enär samma ändamål kunde
vinnas, om Magistraterne i Städerne finge,
efter enahanda grunder, som gälla för
utgifvandet af Commerce-Collegii Fribref,
utfärda dessa Fartygs Certificater, till likhet
med hvad i Norrige skall ega rum,
Herr Donner föreslagit; att, uti \ § af underrättelserna
till Tull-Taxan, måtte införas
den tillåtelse för begagnande af Magistratens
Certificat, som, genom CommerceCollegii
ofyannämnde Kungörelser blifvit
Bevilln. saint Oecon. Utsk.
inkommande Fartyg efterlåten, samt att ett
lika medgifvande måtte jemväl för utgående
Fartyg deruti införas;
Xo Ett med förenämnde mål gemenskap
egande, men ensamt till OeconomieUtskottet
från Vällofl. Borgare-Ståndet remitteradt
Memorial af Herr Carl Valleij*
hvilken, i anseende till framställde olägenheterne
deraf, att ofvanomförmäldte Fribref
borde ovilkorligen förnyas efter hvarje års
förlopp, föreslagit den förändring i stadgandet
derom, att Fribrefvet, liksom Turkiska
och öfriga Skepps-Documenler, måtte,
vid Fartygets återkomst i Svensk hamn,
blifva vid inclareringen gällande, om resan
ock fortfarit öfver året huru länge som
helst.
Utskotten, som insett de för Sjöfarten
flerfaldiga olägenheterne af nu gällande
stadganden, att Fribref för Fartyg till utrikes
resa endast i Stockholm ifrån Kongl.
Commerce-Collegium kunna erhållas, och
att sådane Fribref icke äro gällande vid
inclareringen, utan måste förifras, om resan
fortfarit öfver ett år, finna äfven obilligheten
deraf, att, då medgifvet är, att
ett Fartyg, hvars Fribref, såsom öfver ett
år gammalt, vid hemkomsten är utlupet,
må tillgodonjuta helfri Tullclarering, emot
företeende af Magistratens Certificat och
borgens presterande för nytt Fribrefs an»
6 Bevilln. samt Oecon. Utsk.
skaffande, en sadan förmon likväl icke är
förunnad Fartyg, som afgå till utrikes ort,
oansedt det ofta blifver en omöjlighet för
Skeppsredare att förse sig med ett sådant
Fribref, utan att till sin skada uppehålla
Fartyget flere veckor. Denna senare omständigheten
tro likväl Utskotten lämpligen
och snarast, utan rubbning i nu gällande
föreskrifter, kunna afhjelpas, medelst följande
tillägg vid 4 § af underrättelserna
till Tull-Taxan:
Intilldess Kongl. Majit annorlunda,
om Fribrefs anskaffande och tiden för
deras gällande kraft, täckes i Nåder
förordna, komma Kongl. CommerceCollegii
Kungörelser den 4 Maji iS18
och den i 5 Maji 1823 att tjena till
efterrättelse; dock, att hvad stadgadt
är 0111 tilländalupet Fribref för ett
ifrån utrikes ort hemkommet Fartyg,
äfven skall gälla vid Fartygets utgående
;
Men för att vinna de af behofvet lika
mycket påkallade rättelser uti Stadganderne
angående Utrikes Sjöfarten, hvarigenom
Fribrefven utan ökad kostnad och tidsutdrägt
må kunna erhållas och icke oftare
behöfva förnyas, än ae trafiquerandes egen
säkerhet det fordrar, anse Utskotten sig
böra tillstyrka Rikets Högloft. Ständer, att
i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit,
Sevillu, samt Oecön. Ulsk. JJtl.de N.o ?. 7
anhålla om sådane, lill hillig lättnad för
handeln och sjöfarten, förändrade föreskrifter:
Att
Fribref, eller hvilken handling
Kongl. Maj:t täckes autoriserä såsom
gällande lill certificeiande af Svenska
Nationaliteten, må, efter behofvet, vara
att tillgå i alla Stapelstäder, och att
deras förnyande icke oftare föreskrilves,
än nödvändigheten sådant oundgängligen
fordrar;
Hvilket dock Rikets Höglofl. Ständers
ytterligare pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 6 Mars 1829*
På Höglofl. Bevillnings-Utskotlets vägnar:
Pä Högloft. Ridd. o. Adelns Pä Högv. Preste-Ståndets
Led amSters vägnar : Ledamöters vägnar :
A. Leyonhufvud. Uddo Widén.
På Vällofl. Borgare-Ståndets På Hcderv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar : Ledamöters vägnar:
Joh. Jac. Kleman. Erik Paulsson.
På Höglofl. Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
vägnar:
På Höglofl. Ridd. o. Adelns På Högv. Prcste-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
Arv. Arv:son Posse. Es. Tegnér.
På Vällofl. Borgare-Ståndets På Hcderv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
Aer. J. Hiessleiter. Olof Nilsson.
Gabr. Lagergrén.
8 Bevilln■ samt Oecon. Utsk. Vtl.-de N.o 2.
N:o 2.
Utlåtande, angående Herr Friherre
E. v. Saltzcis Motioner om förbud
emot införsel af, eller Tull å
Utländsk Tvål, Ull och Ost.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln hafva
till Bevillnings-Utskottets handläggning
blifvit remitterade 2:ne Motioner af Herr
Friherre Edvard v. Saltza, uti hvilka blifvit
yrkadt: 1:0 att utländsa tvålsorter antingen
måtte till införsel i Riket förbjudas
eller ock beläggas med 8 sk. Tull per
Skålpund och: 2:0 att då, änskönt resultatet
af IOO års möda 00I1 kostnad på Schäferierne
motsvarat önskningen, den inhemska
Ullen likväl saknade afsättning till antagligt
pris af den orsak, att Utländsk Ull
finge emot låg Tull införas; den utländska
Ullen alltså måtte beläggas med 12 sk*
Tull på hvarje Skålpund; i sammanhang
hvarmed, och då ett lika förhållande ansetts
ega rum i afseende på tillverkningen
och afsättningen af Svensk Ost, Motionairen
äfven begärt denna varas förbjudande
till införsel eller ock en Tullafgifts
bestämmande derå till Fyra Riksdaler B:co
per Lispund; yarandes jemväl inom Heder
-
Bevilln. samt Oecon. Utsk.
dervärda Bonde-Ståndet af Olof Olofsson
från Östergöthland, uti en till Bevillningsutskottet
öfverlemnad Motion, jemte flere
Ledamöter, yrkanden gjorde, det Utländsk
Ull uppå samma skäl, som Herr Friherre
Saltza på ofvannämnde sätt anfört, måtte
till införsel förbjudas.
Sedan förberörde Motioner, i de delar
som innefatta framställningar om förbud
mot införsel af de deruti omnämnde
varor, genom Bevillnings-Utskottets åtgärd
äfven blifvit föremål för Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottets öfverläggningar;
— meddelas derom vördsamt följande utlåtande
:
Hvad först beträffar det gjorda förslaget
i afseende på Utländsk Tvål; så
hafva Utskotten kännedom derom, att hvarken
Tvål eller, såsom Motionairen förmenat,
Grönsåpa äro till införsel förbudne,
samt anse icke någon anledning vara för
händen att sådant förbud för framtiden
tillstyrka; och vill för öfrigt Bevillningsutskottet
uti dess förslag till Tull-Taxan
noga iakttaga j hvad Tull derå må kunna
erfordras.
Till utredande dernäst af frågan om
Utländsk Ull, hafva Utskotten inhemtat
Bih, till R. St. Brot. 1828 och 1829. 5 Sami. a Afd■ 2
10 B evilla, samt Oecon. Ut sk.
tillförlitlige uppgifter i ämnet, som upplysa,
alt minst en million Skålpund Ull
årligen hit i landet införas, såsom fyllnad
i det behof af denna vara, som erfordras,
ej mindre för Svenska Fabrikerne, utan
måhända i högre grad för husväfnaden af
yllevaror; och anse Utskotten detta förhållande
bevisa att Svenska Schäferierne
ännu icke hunnit den höjd, att productionen
af Svensk Ull motsvarade Fabrikernes,
Handtverkeriernes och husväfnadernes
behof, hvilkas undergräfvande således i
mer eller mindre mon skulle genom det
yrkade förbudet beredas; hvadan alltså Utskotten
funnit merberörde förbud desto
mindre lämpligt, som i slikt fall varan
skulle, liksom många andra förbudna
artiklar, i oloflig väg, eller genom
Lurendrägeri, till Landet insmygas;
men frågan om förhöjd Tull å denna
vara skall, vid Tull-Taxans utarbetande,
af Bevillnings-Utskoltet tagas i behörigt
öfvervägande.
Hvad slutligen beträffar Motionen angående
Utländsk Ost, hafva Utskotten ansett
icke någon anledning vara för handen till
förbud emot denna artikels införande j
enär behofvet deraf icke eller af Landets
egna tillgångar kan fyllas, utur hvilket
skäl, Ost äfven alltid varit till införsel emot
Bevilln. samt Oecon. Utsk.
Tull tillåten; viljandes Bevillnings-Utskot
tet
äfven i detta fall lämpa Tullbeloppet
efter rätta förhållandet och Svenska producentens
behof af beskydd.
Dock varder detta allt Rikets Höglofl.
Ständers vidare bepröfvande vördsamt underställdt.
Stockholm den 6 Mars 1829.
STOCKHOLM,
P. A. Norstedt & Söner,
1829.
Bevillnsomt Allm. Beh.o.Oec.' Utsk. Bet• 2V:o 3, i
N:0 3.
Ankom lill Exp,-Utsk. d. 2 Maji 1829.
* Betänkande öfver Motioner af Herr
\ Rosenqvist, Fredrik Leonhard, med
^ flere, angående beskattning å
Caracterer utan motsvarande Embete
och Tjenst.
t rSn Högloft. Ridderskapet och Adeln har
remiss lill Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Oecon o mie-Utsk otten blifvit meddelad å.
ett af Herr Rosenqvist inlemnadt Memorial,
hvaruti, med framställning, huruledes så kallade
Caractérs-Fulimagter, utan motsvarande Embete
och Tjenst, skulle innefatta obillighet och orättvisa,
samt genom den högfärd och luxe, som
genom dem underhålles, skadligt inverka på
Samhället, Herr Rosenqvist, till undanrödjande
af sådane befarade menliga följder, föreslagit,
dels att Rikets Höglofl. Ständer mätte i underdånighet
till Kongl. Majit hemställa detta granlaga
ämne, med anhållan, att utfärdandet af
Titel- och Caractérs-Fulimagter kunde hädanefter
upphöra, och dels att, derest Motionen
härutinnan ej skulle af Rikets Höglofl, Ständer
Bih, till Riks. St. Prot. 1828 ock 1829- 5 Sami. 2 Afi.
2 :a H:t.
1
2 jBevillm-samt Allm. Besv.ö.Oec.-Utsk.Bet. N:o §.
understödjas, bifall åtminstone måtte lemnäs till
den grundsatts, att en hvar, som genom Caractérs-Pullmagt,
med eller utan befordringsrätt,
förskaffat sig Titel på annat Embete eller Tjensr,
än han bekläder, bör derföre erlägga till Staten
en årlig Bevillnings-afgift, hvars belopp Herr
Rosenqvist föreslagit till hälften af valeuren å
det stämplade Papper, hvarmed Fullmagten är
försedd,
%
Derjemte har Bevillnings-Utskottet fått
ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet emottaga remiss
å en Motion af Anders Andersson från
Östergöthlands Dan, sorn likaledes ansett Be*
villning böra utgå afCaractére utöfver innehafvande
Embete och Tjenst, samt derföre framställt
den mening, att hvarje medborgare, hvilken
nu är eller framdeles varder benådad med
Fullmagt på högre värdighet, än han i sin tjenst
bekläder, borde i Landets Utskylder till Statens
behof deltaga med en skatt, svarande emot
hälften af Lönen vid det Embete, hvarå Fullmagten
lyder, och, i likartad syftning till ett så
beskaffadt beskattningSsätt, har äfven Casper
Wijkman från Upsala Län, i sammanhang med
sin hos Hedervärda Bonde-Ståndet ingifne, och
derifrån till Bevillnings-Utskottet remitterade
Motion om Capitations- eller Skydds-afgiftens
uteslutande, ansett densamma kunna ersättas
genom Bevillning, bland annat, å Caractérer ut»
öfver innevarande tjenst.
Bevilln-- samt Allm, Besv,o.OecVtsk, Bet, N.o 3. 3
Herr Rosenqvists Memorial, i den del det
Ssyftar underdånig framställning, ali CaractérsFullmagter
ej vidare måtte utfärdas, har varit
föremål för Allmänna Besvärs och Oeconomie*
Utskottets behandling; men ehuru Utskottet inser,
att Caractérs-Fullmagter, utan åtföljande
Tjenst eller Embete, någon gång kunna förorsaka
missförhållande, och att deraf uppkomna
anledningar till ett öfverflödigt lefnadssätt förtjena
uppmärksamhet, samt Utskottet således,
för sin del, medgifver, att dylika Fullmagter så
mycket hellre böra högst sparsamt utdelas, som
ett motsatt förhållande utan tvifvel leder till
menliga följder; likväl och som Caractérs-Fullmagter,
med urskiljning och måtta beviljade^'
såsom vedermälen af Konungens Nådiga välbehag
eller af Förmåns serskilda uppmärksamhet,
innefatta en utmärkelse af den sanna förtjensten
och ett bevis derpå, att den bordt, om
utväg dertill funnits, verkligen belönas;
sa anser Utskottet sig, vid sädant förhållande,
icke kunna biträda Motionairens hem."
ställan om underdånig framställning i detta
ämne till Kongl. Majit,
I fråga om serskild Bevillning å Innehafvare
af sådane Caractérs-Fullmagter, har
Herr Rosenqvists Motion, i förening med de
utaf tvänne Ledamöter af Hedervärda BondeStåndet
afgifne, ofvanomförmäldte förslag, kom<
mit i öfvervägande hos Bevillnings-Utskottet; och
som Caractérs-Fullmagter, ehvad de i Nåder
4 Bevilln-saint Allm. Besv.o,QecrlJtsk. Bet.N‘,o 3.
tilldelas af Konungen, eller utfärdas af de PuJalike
Embetsverk, hvilka ega att vissa sådana
Fullmagter meddela, alltid hafva för ändamål,
att belöna och uppmuntra långvarig och tro*
gen tjenst eller andra nitiska och gagneliga
bemödanden för Fäderneslandet, samt desse
Fullmagter, hvilka således ej böra anses annorlunda,
än såsom vedermälen af välbehag och
uppmärksamhet för verkliga förtjenster, skulle,
om de med ifrågasatt bevillning belädes, tillskynda
åt dem, hvilka de äro ämnade att vedergälla
och hugna, en årlig tunga och besvär,
som kännbart, i mon af hvars och ens tillgångar,
beredde den mera förmugne ett uteslutande
tillfälle, att emottaga hvad den mindre bemedlade
vore nödsakad att sig undanbedja, samt
härtill ock kommer, att denna af Motionairerna
anvista inkomstkälla, sorn, under den åsigt Utskottet
om Caractérs Fullmagter nu yttrat, minst
synes vara värdig en Stat med inskränktare tillfällen
till andra mera båtande utmärkelser åt
förtjensten, icke eller skulle, såsom beskattnings,
grund kunna, utan orättvisa, begagnas emot dem,
hvilka hittills, på en tid, då Bevillningsskyldighet
för Caractérs-Fullmagternes innehafvare ej
egt rum, sådane Fullmagter emottagit; hvaraf
vidare det missförhållande uppsiode, att ibland
flere personer med Caractérer utöfver innehafvande
Embete och Tjenst, den ene finge för
sin Fullmagt vidkännas Bevillning, under det
att den andre vore derifrån fri; alltså har, i
betraktande af alla dessa anförda omständigheter,
Eevilln.‘ samt Allni' Besv.o.Oec.-Utsk. Eet,N'o 3. 5
Bevillnings-ZJtskottet icke ansett sig kunna
understödja Motionerne derutinnan, att för
Fullmagt ä Caractére annan Bevillning nu
till erläggande fasställes, än den9 som, genom
Stämplade Pappers-af giften, enligt Chartte
Sigillatre Förordningen, möjligtvis kan
komma att utgå.
TJnJer bifogande af en Uedamots inora
Bevillnings-Utskottet i ämnet afgifne Reservation
varder sådant allt till Rikets Höglofl,
Ständers bepröfvande vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 25 April 1829.
Reservation
af Herr Kyrkoherden Lyth:
”1 afseende på föreslagen Bevillning å
Titlar och Caractérs - FuIImagter har jag reserverat
mig emot Utskottets beslut, icke der-'
före som skulle jag velat understödja deras
exalterade anspråk, hvilka föreslagit halfva lönens
eller halfva Charlas-beloppets årliga ut«
görande i Bevillning. An mindre har jag
kunnat åsyfta något slags inskränkning i Kongl.
6 Bevillnr samt Allm, Besv.o.Oec..Utsk, Bet, N.-o 3«
Maj:ts Huga rätt att med sådan uppmuntran
oell utmärkelse bugna den af tide och omständigheter
vanlottade förtjenst, som härigenom
erhulle en Nådig försäkran om framtida åtanka
till redbarare belöning. — Jag har endast trott,
att en Bevillning, om t. ex. i Procent af den
verkliga tjenstensjsammanräknade inkomst, skulle
utan obillighet kunna påföras Caracteriserade
och Titulerade Svenske Medborgare, hvilka,
der de skulle befinnas till den grad utarmade,
att de saknade förmåga till dennas erläggande,
säkerligen också blefve af en mild och rättvis
Konung annorlunda än med en Titel belönade;
jag har trott, att denna inkomstkälla icke borde
försmås och tillstoppas, och jag har ändtligen
trott, att Konungens Höga Namn ej borde
i dessa eller dylika frågor missbrukas.”
STOCKHOLM,
tryckt i Maksuaxdska Boktryckeriet, 1829-
I ■ l
BeviUn.-s:t Allin'. Besv.o. OecrUtsk.Mem.N:o4, 1
N:0 4.
Antom lill Exp.AJtsk. d. 11 Maji 1829.
Memorial, angående anmärkning emot
det, i anledning af Herrar Donners
oqh Valleys Motioner om
ändring af 4:de §. i underrättelserna
till 1826 års Tull-Taxa,
afgifne Utlåtande.
Oenorn återrerniss hafva Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconornie-Utskotten
erhållit del af Herr Presidenten Poppii anförande,
hos Högvördige Preste-Ståndet, emot
förenade Utskottens Utlåtande N.o x, hvaruti,
med anledning af Herrar Bonners och
Valleys Motioner, Utskotten, i fråga om Fribrefs
utfärdande för Svenska Fartyg, föreslå
dels ett i nyssnämde Utlåtande intaget tilllägg
vid 4 §. af underrättelserna till TullTaxan,
och dels en underdånig anhållan hos
Kongl. Majit; och innehåller berörde anförande
hufvudsakligen framställning derom,
att de föreslagna åtgärdeme varit mindre
nödige, då Motionairerne egt en genare väg
att vända sig till Fegeringen, och de nu
Bih, till Rikt' St. Proa 1823 och l82<> 5 Sami. 2 Afd,
3;e H:t.
1
a Bcvillns.t Allm. Besv.ö. Oec. • Utsk. Mern. N".o 4.
gällande, på goda skal, tillkomne stadganden
om Fribref dessutom icke skola medföra några
egentliga olägenheter.
Då, enligt ankomna Protocolls-Utdrag,
Utskottens x detta ämne afgifne Utlåtande
blifvit bifallet hos Hedervärda Bonde-Ståndet
den 6, och hos Vallofl. Börgare-Ståndet
den 9 sistl. April, samt, under den 21 i
samma månad, gilladt af Högloft. Ridderskapet
och Adeln, kan, i en fråga af denna beskaffenhet,
den gjorda anmärkningen, emot
Tre Riks-Stånds sammanstämmande beslut,
icke leda till annan åtgärd af Utskotten, än
att ett sådant förhållande härmed vördsamt
tillkännagifves för Högvördige Preste Ståndet.
Stockholm den 9 Maji 1829.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 11 Maji 182g.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
inom Hedervärda BondeStåndet
emot Utskottens Betan
-
Bevilln.-samt Allm. Bes v .o. Oecs TJlsk. Uti. N:o 5; 3
kande, angående införsel af eller
Tull å Utländsk Tvål, Ull och
Ost.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten hade, uti Betänkandet
N:o a, på anförde skäl, ansett sig icke kunna
tillstyrka bifall till gjorde Motioner om förbud
emot införsel af utländsk Tvål, Ull och
Ost, samt Bevillnings Utskottet yttrat sig ämna
vid Tull-Taxans uppgörande föreslå den
Tull å desse artiklar, som kunde erfordras
och vore lämpad efter rätta förhållandet samt
Svenska producentens hehof af skydd. Emot
detta yttrande hafva anmärkningar blifvit
gjorda inom Hedervärda Bonde-Ståndet, af
det hufvudsakliga innehåll, i fråga om Ullen,
att åtskilliga Talare sökt ådagalägga, att
det låga pris, hvartill utländsk Ull kunde
införas, vöre orsaken till vanpriset på den
inhemska, same att, om utländsk Ulls införande
för Tre eller högst Fena år kunde,
emot betydlig Tullafgift, tillåtas, införselrätten
derefter må förbjudas; äfvensom, i afseende
på utländsk Ost, blifvit anfördt, att,
då tillräcklig tillgång vore på inhemsk Ost,
densamma antingen genast borde till införande
förbjudas eller ock efter 3tue år.
Förenade Utskotten hafva inhemtat, af
ankomne Protocolls Utdrag, att Betänkandet
blifvit bifallet hos Vällofl. Borgare-Ståndet
4 Sevilla.. X.ag- och Oe conrZJtsk. Bet. N:o 6
den 9, och hos Högvördig^ Preste-Ståndet
den 14 sistlidne April, samt af Höglofl. Kidderskapet
och Adeln gilladt den 21 i samma
månad; och anse sig Utskotten, vid detta
förhållande, endast böra sådant hos Heder»
värda Bonde Ståndet vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den g Maji 1829.
%
N:o 6.
Ankom till Exp,-Utsk. d. 15 Maji 1829
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottens
gemensamma Betänkande, angående
förändrade föreskrifter
om husbehofs-bränvinsbränningen
och dermed gemenskap egande
ämnen.
Inom samtlige Riks-Stånden hafva Motioner
blifvit väckta om ändringar i nu gällande
Författningar, angående rättigheten och vilkoren
för bränvinstillverkning, försäljning
och consumtion; hvilka Motioner äro remitterade
dels till Bevillnings- Uag- och Oeconomie-Utskotten
gemensamt, dels serskildt till
vissa af dessa Utskott; och hafva, i anledning
deraf, Utskotten ansett för behandlingen af
BeviMn•• Lag- och Oecoiu-Utsk. Bet. N:o 6. 5
dessa ämnen en sådan ordning böra iakttagas,
att uti det Betänkande, sorn till Rikets Hög*
lofl. Ständers pröfning nu öfverlemnas, Be*
villnings- och Occonomie-Utskotten gemensamt
yttra sig i fråga om bränvinstillverknings-
och försäljnings-rättigheten samt om
grunderna för beskattningen af dessa Näringsgrenar,
och att Lag-Utskottet i förening med
Oeconomie-Utskottet föreslagit nödige ansedda
straffbestämmelser för öfverträdelser af vilkoret!,
hvarunder bränvinstillverkning och
försäljning ansetts kunna få.utöfvas; hvaremot
Bevillnings Utskottet framdeles uti ser»
skildt utlåtande kommer att yttra sig, angående
beloppet af den bevillning, som, med
tillämpning af de uppgifne grunderna, bör
för nyssnämnde rättigheter bestämmas; äfvensom
till serskild] behandling, endast af
Lag-Utskottet, blifvit öfverlemnade alla uti
de väckta Motionerne framställda yrkanden
om ändringar eller tillägg uti Kongl. Förordningen
den 24 Augusti 1813, mot fylleri
och dryckenskap.
Efter noggrannt genomgående och öfvervägande
af alla de yttranden, åsigter och'
förslag, som i dessa ämnen blifvit framställda:
hos Högloft, Riddershapet och Adeln:
af Herr Grefve Spens, C. G„ Friherrarne
Ridderstqlpe, Wrangel och Cederström, samt
6 Bevilln.- 'Lag- och Oecon.-Utsk, fet. N:o 6.
Herrarne Ribbing, Hjerta, Montgomerie, Rosenqvist,
Gripenstedt, af Sillén, von Heyne, von
Becker-, C. F., af Billbergh och Tham;
i noin Högvördige Preste-Ständet‘-
af Biskopame, Herrar Doctorer af Wingård,
Wallenberg och Wijkman, Herrar Contracts*
Prostarne Sifvertsson, Nordin, Agrell, Petterson,
Herr Professor Gravander, Herrar Prostärne
Broome, Kjellström, Forsslind, Elfström
och H^rr Kyrkoherden Lyth, samt Herr
Kongl. Lif-Medicus Ekström;
inom Välloflige Borgare-Ständet:
af Herrarne Hiessleiter, Helsingius, Zethelius,
Brovallius, Sandblad, Matisson, Ekerman och
Pettersson; samt
inom Hedervärda Ronde-Ständer.
af Riksdagsmännen, från Jönkopings Län
Petter Pehrsson, Jonas Johansson och Petter
Jönsson; från Östergöthlands Län Anders Andersson,
R-otvid Jonsson, Olof Olofsson och
Anders Pehrsson; från Upsala Län Anders
Hansson, Casper Wijkman, Eric Jansson och
Eric Carlssom fran Stockholms Län Nils Insulin,
Gustaf Larsson och Eric Ersson; från
Skaraborgs Län Anders Andersson; från Elfs
-
Hevilla,- Lag- och Oecon,-Utsk. I'et, N:o G. 7
borgs Län Anders Hansson; från Götheborgsoch
Bohus Län Eric Svensson; från Krono»
bergs Län Sune Nilsson, Nils Håkansson och
Pehr Ericsson; från Calmare Län Lars Larsson,
Petter Pehrsson och Olof Jansson; från
Malmöhus Län Anders Nilsson och Nils
Mänsson; från Blekinge Län Ola Jeppsson,
vice Talmannen Jon Jonsson och Olof Mänsson;
från Christianstads Län Pehr Pehrsson
och Pehr Jönsson; från Hallands Län Anders
Svensson; från Stora Kopparbergs Län C, G,
Fahlander; från Örebro Län Bengt Nilsson;
samt från Vester-Norrlands Län Nils Strindlund
och Jon Larsson; hafva de förenade
Utskotten, till undvikande af vidlyftighet
samt befordrande af ämnets lättare öfversigt
och pröfning, hos Rikets Höglofl. Ständer
trott sig böra i möjligaste korrthet framlägga
resultaten af deras gransknings • åtgärder
sålunda, att det nu afgifvande Utlåtandet
innefattar Motionernas väsendtligaste in»
nehåll, upptaget Uti frågor, och besvaradt
punktvis; med tillämpning hvaraf Utskotten
nu vidare föreslagit de ändringar eller tilllägg
vid Kongl. Kungörelsen af den 1 9 Maji
1824, som ansetts böra af dessa åsigter blifva
en följd, och som finnas utförde vid det
härhos följaktige exemplar af Författningen.
De uppställda frågorna och Utskottens
derå meddelande yttranden , hvarigenom Motionerna,
så vidt de här bordt förekomma,
8 BevillnLag- oc/i OeconrUtsk, Fet. N'-o 6.
torde finnas hufvudsakligen besvarade, äro
följande:
ilo
För den för närvarande medgifna bran'
vinsbrännings rättigheten jemväl hädanefter oförändrad
fortfara; eller skäll inskränkning, och
till hvad belopp, deruti göras, antingen genom
Pannerymdens nedsättning, eller ock genom föreskrifter
i afseende d redskapens beskaffenhet ?
Öfvertygade i allmänhet om vigten deraf,
att i den Oeconomiska, likasom annan
.Lagstiftning, ändringar böra högst varsamt
och så sällan som möjligt ega rum, hafva
dock Utskotten funnit de manga Motionairers
yrkanden om bränvinstil Igångens förminskande
och i öfrigt förändrade förhållanden
påkalla allt det afseende omständigheterna
kunna medgifva.
Om det, å ena sidan, ej kan bestridas, att
bränvinsproductionen i Riket blifvit, serdeles
genom de i senare tider införda sammansatta
eller konstbränneri-redskapen, uppdrifven
till en betydlig höjd utöfver hvad
som varit åsyftadt med den egentliga husbehofsbränningen,
och att denna öfverproduction
är skadlig i den nion dermed icke
förenas den vid andra näringar vanliga fördelen,
att rå«ämnenas förädling kan antingen
JJwilln.» Lag- och Oecon-~Ulsk. £et, N:o 6. 9
ingå i beräkning såsom exportvara, eller ersätta
utifrån inkommande nödvändighets-artiklar;
8a äro ock, på den andra sidan, Utskotten
^jallt förvissade, att, i händelse den
yrkade hastiga och betydliga inskränkning
uti bränneri-handteringen inom Riket vidtoges,
sådant skulle medföra mångfalldt mera
ondt, genom oloflig speculation med en
begärlig och i pris uppdrifven vara, än sjelfva
de för närvarande öfverklagade olägen,
helema af tillverknings-rättigiieten.
När härvid tillika tages i betraktande
olämpligheten af allt absolut förbud eller
hinder i afseende på valet af redskapens
slag eller beskaffenhet, till hvad grad af fullkomlighet
de än må af uppfinningsförmågan
kunna i hvarje näringsgren erbjudas, så
anse Utskotten den enda billiga utväg att
begränsa tillverkningsbeloppet bestå deruti,
att, på sätt jemväl hittills varit tillämpadt,
bestämma dimensionen eljer storleken af de
bränneri-redskap, som, emot proportionerliga
afgifter till Staten , må vara tillåtne.
I följd häraf, och med fästad uppmärksamhet
derjemte å den inskränkning, som
möjligen står att förena med en klok om,
tanka ej mindre för eganderättens helgd,
än för undvikandet af nya, må hända större,
vådor i både moraliskt och oeconomiskt hän.
seende, än dem man velat afhjelpa, tro Ut*
io Bcvillnf Lag- och Oecön.'Ltsk. Bet. N:o 6»
skollen ingen annan ändring uti hvad nu
gällande Författning I denna del medgifver
böra ega runi, än att, med bibehållande af
det hittills vanliga maximum i pannerymd
af go kannor, blott en panna af denna storlek
må utgöra det högsta, hvaraf ert jordegare
får, i ett Verk eller på samina egendoms
holstad, till bränvinsbränning sig begagna;
en inskränkning, emot hvars billighet
väl torde anmärkas, att den endast drabbar
de större egendorns-innehafvarne, men sorn
ock just derigenom medförer den minsta
rubbning i det hela, och som dock, äfven
för dem den drabbar, synes qvarlemna tillräckligt
medel att idka en för husbehofvet
nödvändig bränvinsbränning, och jern väl derutöfver,
serdeles i de fall, då tillverkningen
med konst-redskap bedrifves.
2 to
Efter hvilken grund bör i allmänhet bran.
vinsbrännings - rättigheten bestämmas ?
Den af Rikets Ständer redan förut antagna
och för närvarande gällande grundsatts,
att jorden, på sätt i$24 års Kongl, Kungörelse
i i Artiklen 2 §• derom stadgar, skall åtföljas
af ifrågavarande rättighet, finna Utskotten
så mycket mera rättvis, som husbehofsbränvinsbränningen
bör utgöra en jordbruket
Bevilln•• Lag- oc/t Oecon-t-tsk. B«t. N:o 6> 11
naturligen tillhörande binäring, hvarigenom
uinbärliga och mången gång förskämning
underkastade jordalster kunna fördelaktigt förvandlas,
till dubbel förmon för odlaren*
dels i den erhållna förädlade varan, antingen
till eget måttligt bruk, eller till afsalu för
andras lofliga behof, dels ock uti det beredda
utfodringsämnet för Boskapen, hvars skötsel
bör utvidgas för jordbrukets förkofran, och
förtjenar uppmuntran, för att dymedelst förekomma
en vår handelsvåg betydligt betungande
import af Utländska Victualievaror.
I samma förhållande som bränvinsbränningen
utöfver denna gräns af nyttig husbehofs»
tillverkning urartat till fabrication i
stort, har ock dess skadlighet med skäl blifvit
anmärkt och öfverklagad; och uti denna
omständighet finna Utskotten en anledning
till den vördsamma hemställan, att, då bränningsrättigheten
torde intill nästa Riksdag
få bestämmas efter jordegendomens vid 1830
års Taxeringar uppskattande värde, uti taxationen
för detta ändamål^ej må inbegripas
värdet afbygnader till högre belopp, än som
motsvarar högst en fjerdedel af jordens värde;
ett stadgande, som synes både billigt i
sin grund, och af omständigheterna påkalladt,
såsom nyttigt Correctiv emot anläggning af
brännerier, jhvilka icke åsyfta de med hus*
behofsbränningen ofvan omförmälda allmänt
nyttiga ändamål,^ utan endast afse tillverj
12 Sevilla.- Låg- och Qecori.'Utsk, Bet, N:o 6.
karens afsalu-vinst, och hufvudsakligen befordra
det skadliga öfverflödet.
3:0
lid' bränvinsbrännings-rättighelen fä ä annor
man öfverlåtas, och hcad för Öfrigt iakttagas
vid brännings-rättighetens utöfning?
Jemte tillstyrkande af enahanda träns*
porträttighets forifarande, i fråga om landet,
hädanefter som hitintills,1 hafva Utskotten
trott sig böra vördsamt föreslå, att, om tvänne
eller flere innehafvare antingen af Stadsjordlotter,
eller af hemman och hemmansdelar S
landet inom samma byalag , vilja deras
bränvinstillverknings - rättighet med gemensamt
bränneri utöfva, sådant må dem tillåtas,
dock tinder uttryckligt vilkor, att Stadsjordlotternes
sammanslagning, eller hemmanslägenheternes
inom byalaget förening å lander,
aldrig får sträckas längre eller bereda rättighet
till större eller annorlunda beskaffad
bränvinsredskap, än till begagnandet af
högst en Femtio kannors enkel Panna ,
såsom tillräckligt motsvarande föreningens
tillbörliga syftemål, nemligen delegarnes verkliga
husbehof.
Vidkommande åtskillige Motionairers'
framställning om nödvändigheten deraf, att,
till förekommande af fara för vådelds ut*
Bevittna Lag' och Oecon.-Utsk. Bet< N'-o 6. 13
brott, brannerier alltid borde förläggas utom
Städerna, o. s. v., anse Utskotten det tillhöra
vederbörande local. autoriteter att i detta
hänseende behöriga mått och steg vidtaga,
4:0
Bör lränvinsbränningen inskränkas till vissa
jnänader af äret ?
o
Atskillige Motionairer hafva yrkat branningstidens
inskränkande till endast Atta
månader af året, egentligen i den afsigt, att
genom förminskad tillgång på bränvin söka
förebygga det ornåttliga förtärandet deraf.
Men utom det, att en sådan afsigt icke
kan i någon yäsendtlig nion på denna väg
ernås, emedan, så länge begäret till denna
omåttlighet finnes qvar, egennyttan aldrig
skall, enligt hvad förra tiders erfarenhet
bestyrkt, sakna utvägar att, vid minskad inhemsk
tillverkning och deraf föranledt högre
pris å varan, i trotts af alla prohibitiva åtgärder,
bereda tillräcklig tillgång derpå, anse
Utskotten tillverkningens inställande vid an.
nät tillfälle, än då tilläfventyrs högst vigtiga
omständigheter, enligt Kongl. Majus
serskilda Nådiga bepröfvande, kunde sådant
påkalla, vara utan något ändamål, och att
således den till bränning lagligen berättigade
icke må förhindras att, emot den öfver?
14 Bevillrt,- Bflg- och Oecön.-ZJtsk, Hett N:ö 6.
enskomna skattens erläggande till Staten,
sin tillverbningsrättighet utöfva i den ordning
och pä de tider, han för sig förmonligt
finner.
5:0
Hvad bör iakttagas i afseende pä bränvinsredskapens
matning, stämpling och försegling ?
Beträffande pannornas mätning och
stämpling, torde vid hvad för närvande derom
finnes stadgadt endast böra göras följande
tillägg och förklaring, nemligen! att å de
pannor, hvilka till bränvinsbränning hitintills
begagnats, samt således redan uppmätne
och stämplade blifvit, ma, så länge ingen
reparation eller förändring å de samma sker,
pannerymden beräknas efter deras innehåll,
uppmätt till halsen, derest halsens öppning
icke öfverstiger hälften af pannans diameter,
men uppmätt till och med halsen, då halsens
öppning öfverstiger pannans halfva diameter.
Hvaremot de bränvinspannor, som hädanefter
undergå stämpling, böra alltid vara
försedda med fast eller löst pannebröst, då
kannetalet skall utrönas af deras pannerymd,
uppmätt till och med halsen; skolande derjemte
iakttagas, dels att till uppmätning
ifragakommer endast den panna, hvarunder
Bevilln.- Lag- och Oecön,-Utsk. Bet. N:o 6. 15
ekl omedelbarligen användes, dels ock, att
ingen panna må stämplas utöfver 93 fulla
kannors rymd; äfvensom hvad för öfrigt rö*
rande dessa detailer vidare förekommer uti
förslaget till författningen.
I sammanhang härmed, och då Utskotten
erhållit kunskap derom, att vid bränvinspannor
med stor pannehatt af Conisk
eller Cylindrisk form, någon gång skall föröfvats
det underslef, att genom lucka å pannehatten
eller medelst anbragdt rör påfylla
mäskningsmassa utöfver det kannetal, hvartill
pannan blifvit uppmätt och stämplad,
hafva Utskotten ansett ett slikt svek, änskönt
merendels ingalunda påskyndande bränvins*
averkningen, likväl böra vid Författningens
redaction observeras bland de öfverträdelser,
hvarå straffbestämmelser finnas utförde.
Hvad åter angar stadgandet i 3 Art. 12.‘te
och i3:de §§• af Kongl. Förordningen den
19 Maji 1824, om rättigheten att innehafva
bränvinsredskap, samt om densammas försegling,
så lärer det vara oemotsägligt, att blotta
innehafvandet af sådan redskap icke ur någon
synpunkt kan i och för sig sjelf anses
innefatta någon brottslighet, så vida ej dertill
kommer, att redskapen på ett olofligt
sätt begagnas* Det är således i ändamål att
förekomma ett dylikt obehörigt begagnande,
och för alt bereda lättnad i vederbörandes
a6 Bevilln.- Lag■ och Oecon.'UtsJt. Bet> N;o 6.
åliggande att häröfver hålla hand, sora ifrågavarande
stadgande, äfvensom det för öfver»
trädelse deraf i 4 Art. 8 §• bestämda ansvari
tillkom mit; ra en, då erfarenheten torde hafva
V. visat, att nu mera de fleste, som för så beskaffad
förseelse blifva lagförde och dömde,
felat icke af uppsåt utan af okunnighet och
oförstånd; då det i allmänhet är för samhällsordningen
vådligt att, till förekommande af
befarade brottsligheter eller för vinnande af
större Controll deremot, stifta stränga förbudslagar
emot det, som annars i sjelfva verket
icke kan vara otillåtlig!, och dymedelst så
till sägande tillskapa brott och förbrytare;
då ofta svårigheter och hinder torde möta
innehafvare af bränvinsredskap att i föreskrifven
ordning få den förseglad; och slutligen,
då det tvifvelsutan i allt fall skall lyckas
den nitiske och verksamme
tjenten att upptäcka, om någon inom dess
district. utöfvar oloflig bränvinstillverkning,
och honom till ansvar derföre befordra; så
anse Utskotten det icke vara för det allmän*
na vådligt, att enskild person innehafver
utan försegling och inlägger i eget förvaringsrum
den bränvins-redskap, som icke begagnas,
och att stadgandet om försegling således
bör inskränkas endast till pannor med
fast bröst, eller om löst bröst dertill finnes,
å detta£sistnämnda.
För
Bevillnf Bag* och Oecon,‘TJt$k. Bet. N:ö 6, 17
För den händelse åter, att Kongl.
Majit skulle finna nödigt utfärda allmänt
förbud emot bränvihstillverkning, anse Ut*
skotten nu gällande stadgandet om redska*
pens försegling böra blifva oförändradt.
6:0
Efter hvilken grund bör skatten utgöras
för brunvinsbriinningen?
Feträffande utgörandet af denna skatt»
som för närvarande utgår, dels med viss af-,
gift för den till bränvinsbränning berättigade
jorden, dels med serskild Bevillning för
sjelfva rättighetens bagagnande, hafva Utskotten
dervid trott sig böra föreslå den
förändring, att afgifterna må hädanefter påföras
endast tillverknings-redskapen, hvilken
taxering ansetts dels enklare i afseende å
bokföring af intraderna, dels äfven billigare
i så måtto, att den jord, hvarföre egaren ej
ville af bran vinsbrännings-rättigheten sig begagna,
icke eller måtte för sådan obegagnad
rättighet med skatt beläggas. Hvad åter
angår frågan om lämpligaste måttstockens
utfinnande för debiteringen i detta hänseende,
har sådant varit föremål för långvariga
öfverläggningar och flera olika åsigter.
Bih, till Rikt-St. Prat. 1828 och 1829. 5 Semi. 2 A/J,
3;e H:t,
2
18 Bevilln.' Bog-och Oecdn.-Utsk, Bet. N.o 6,
Viii hafva Utskottens Ledamöter varit
derom öfverens, att tillverkningsbeloppet
skulle innefatta den rättvisaste grund för
motsvarande afgifts erläggande. Men genom
svårigheterna att controllera den effectlvä
productionen , till bestämdt kannetal, och
deraf följande osäkerheten i calcul öfver den
inflytande intraden, hafva Utskotten (som i
detta hänseende jemväl funnit förslaget om
tillmäsknings- eller gäsnings-karens mätning
och taxering, på sätt i några främmande län*
der tillgår, icke eller blifva här verkställbar^
i anseende till kostnaden och omöjlig*
heten att i vårt land tillvägabringa de dervid
vanliga och nödiga controller) alltså sett
sig föranlåtne att, med bibehållande af den
hittills använda methoden, medelst egentliga
brännirigs-redskapens beskattande, söka åtmin»
stone approximativt träffa tillverknings-be.
loppet.
Utskotten få fördenskull nu vördsamt
föreslå och tillstyrka:
att, vidkommande de vanliga enkla Panr
norna, ifrån den lägsta till och med den
högsta , eller 90 kannors pannerymden, det
af Pikets Höglofl. Ständer vid sistlidne Piksdag
beslutna progressiva förhållande emellan
afgifterna för den olika pannerymden må
äfven följas vid fördelningen af den å de
Bevilln.' Lag- och Oeeön.-Utsk. Bet. N-.o G. ig
samma af Rikets nu församlade Ständer å6ät»
tande bevillning;
att, hvad serskildt angår de sa kallade
Pistoriska Apparaterne, såsom af alla i Riket
nu begagnade bränneri-redskap de, med
hvilka största och hastigaste production kan.
åstadkommas, de samma må beläggas med.
skatt, enligt proportionen, exempelvis till
eiffran utförd , uti den serskilda Tariff, som
under N:o 2 här finnes bilagd, och hvars
förestående Utskotten nu sökt grunda dels
på det medium af till verkningsmöjlighet»
hvartill ett sådant Verk ansetts kunna korn*
ma, sedan tillräckligt afseende blifvit fästadt
å de vid reparations- och andra tillfällen
inträffande uppehåll uti Verkets gång, dels
på den betydliga fördelen af nedsatt tillverkningspi-is,
som egaren kan påräkna genom
vunnen tid, förminskad vedåtgång, och besparad
all slags arbetskostnad; samt
att, beträffande de öfriga mindre iammansatta
konst-redskap, de serskilda delarne
deraf må, uti den mon de påskynda averkningen,
beskattas sålunda, att afgiften för
enkel panna förhöjes: för begagnad mäsk
värmare
25 procent, för enkel Rectificator
33.4 procent, för dubbel Rectifications-appa.
rat, t. ex. den Elglundska, 50 procent, hvarjemte
Utskotten föreslå, att, om någon af
ett nytt annorlunda beskaffad! bränvinss
2 0 BevillnB äg- öch Oecon.-XJtsk. Bet. N‘o 6.
redskap, än ofvan afsedt är, vill sig begagna?
lian derom må gora anmälan hos Kongl,
Majus Befallningshafvande, som, efter inhemtad
noga kännedom om redskapens sammansättning,
rymd m, m,, till Kongl. Majit
afgifver underdånig berättelse, med förslag
på afgifterna; beroende då på Kongl. Majus
Nådiga pröfning, emot hvilka afgifter, lämpade
efter den högre tillverkning, sorn med
den nya inrättningen kan åstadkommas, brit*
ket deraf må tillåtas.
Tö
Bör skatt laggas jemväl pä bränvinsfÖrsalji
ning °ch eonsumtion ?
Så väl på grund af flere väckta Motioner,
som i enlighet med egen öfvertygelse,
hade Utskotten ansett det vara både billigt
och rättvist att consumtionen belädes med
direct beskattning; men omöjligheten att tillvägabringa
controller för ett sådant ändamål
har förmått Utskotten stanna vid den
hemställan till Bikets Höglofl. Ständer, att
en högre skatt, än den för närvarande utgående,
måtte, i förhållande till försäljningsställets
fördelaktiga läge m. m., åläggas alla
bränvins-utminuterare; hvilken högre afgift
sålunda dock indirect måste drabba äfven
consumenten.
B$vi1ln.m Läg- och Oecon,.Ut$k. Bet. jN:o 6. m
I iifrigt och då det för närvarande existerande
förbudet att utminutera bränvin,
vid annat tillfälle än måltid, svårligen kan
controlleras, samt förbudet följaktligen öfverträdes
och föranledet Iönn*krögeri, vida skadligare
än bränvinsförtäringen på de privile*
gierade under police-tillsyn varande krogarne,
hafva Utskotten trott det vara tjenligast,
pm ett så beskaffad! förbud å ifrågavarande
minuterings.ställen varder upphäfvet.
§:o
Born alla, som tillverka bränvin ega rättighet
att sälja denna vara, och till hvad minimi-belopp?
Ehuru
flere Motionairer ogillat den
emellan bränvins-utminuterarens och tillverkarens
försäljningsrätt bestämda gräns af
en kanna såsom minimi-belopp för dpn senare
, anse dock Utskotten Författningens
stadgande i denna del ganska väl beräknadt,
och att, då derjemte jordbrukare är tillåtet
att, till underhafvande eller personer som
hos dem arbeta, afyttra ett ringare qvantum
eller minst en fjerdedels kanna, denna tillverka
r nes salufrihet redan erhållit all den
utsträckning den skäligen bör ega*
a 2 Hevilla.' Lag* och Oecörtt sk. Bet. N: o &»
9:0
Hvilka medel kunna eller Mira vidtagas
till hämmande af ilen öfverkldgade fyllerilasten?
Flere Motionairer hafva framställt en bedröflig
tafla om fylleribegärets tilltagande
i senare tider; andre åtminstone tröstat dermed,
att förderfvet icke vöre lika stort öfverallt.
Örn oek värman, hvarmed det onda
skildrats, skulle hos en oeh annan medfört
någon öfverdrift, återstå dock visserligen:
tillräckliga anledningar för den önskan, att
emot den verkligt existerande lasten kunna
vidtaga kraftiga mått och steg.
Utskotten, som lifligt dela denna önskan med
Motionairerne, hysa dock icke deras förmodan
hvarken om nyttan af en allt för sträng Inskränkning
i den Inhemska bränvins-till verkningen,
ej eller om möjligheten att dymedelst kunna,
genom förminskad tillgång på varan, förekomma
dess oförnuftiga bruk, Winningslystnaden å
ena sidan, och,på den andra, passi onen skola göra
yttre tvångsmedel fruktlösa. Emot moraliskt
förderf äro moraliska medel de enda naturliga,
de enda verksamma; och följaktligen
ega Utskotten den öfvertygelse, att upplysningens
allmännare utspridande äfven bland
de lägre och fattigare folk-classerne, hvarinom
det nu öfverklagade sedeförderfvet egentligen
kringgripit, skall medföra det rätta botemedr
let — förakt och afsky för allt förnedrings»
BtvillnLag- och OeCön-Utsk- Bet N<o 6. 33
tillstånd, vare sig genom dryckenskap eller
annan vanart»
10."o
Bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
Domsrätt, i mål som anga oloflig bränvinstillverkning
och försäljning, upphöra,och dessä mål hädantjter
vid allmänna Domstolarne åtalas och af'
dömas?
Utskotten tveka ej att vördsamt tillstyrka
bifall till ätskillige Motionairers inom
gine Riksstånd härom framställda yrkanden,
och skälen härtill äro korrteligen: att den
egentliga Domaremagten är och bör vara
främmande för Kongl, Maj:ts Befallningshafvandes
administrativa Embetsbefattning,
och således derifrån noga afskiljas;
att den, genom dessa måls öfverlemnande
till Kongl, Majrts Befallningshafvandes
Domsrätt, afsedda större skyndsamhet i afgörandet
sällan vinnes, enär i allmänhet, då
bevisning genom vittnen erfordras, dessas
afhörande vid Domstolen i orten, tillätes;
att parters och vittnens inkallande från
aflägse orter till Eands-Cancellie-förhör, tillskyndar
dem ett betydligt, ofta för parten
och alltid för de åberopade vittnen oförtjent
lidande, förmedelst de resekostnader,
34 Bevilin.*Lag- och Oecon.-Utsk. Bet. Ntä 6.
som med sådan inställelse äro förenade, och
hvarföre ersättning ofta icke kan erhållas;
att Kongl. Majjts Befallningshafvandes
police magt och åliggande att vaka öfver
ordnings bibehållande icke minskas derigenorn,
att lagbrott af ifrågavarande beskaffen.
het afdömas af allmänna Bomstolarne, enär
det beror af Kongl. Majus Befallningshafvande,
att tillhålla Kronobetjeningen fullgöra
dess pligt att icke lemna lagbrott opå*
talte, samt om utgången deraf aflemna rappor*
ter, i fall sådana anses nödiga ; samt att
Kongl. Majus Befallningshafvandes mångfalldiga
vigtiga göromål i allmänhet fordra, att
deråt lemnäs odelad uppmärksamhet, och att
således, utan menligt inflytande derpå, Kongl,
Majus Befallningshafvandes dyrbara tid icke
bör borttagas för behandlingen af ämnen,
sorn dess egentliga befattning icke tillhöra.
Härförutan hafva Utskotten, så väl till
förekommande af möjliga missbruk, sorn till
vinnande af mera bestämdhet och tydlighet
i afseende på tillämpningen, ansett sig böra
föreslå följande, ofvanföre icke motiverade,
dels nya Stadganden, dels förändringar uti
de nu gällande, nemligen;
Vid i Art- 9'de gamla eller 8-de nyä §.;
att vederbörande Häradsskrifvare, eller den
sorn mantalsskrifning förrättar, skall åligga
Revilln<- Lag- och Oecon.-Utsk. Bet. jVto 6. 35
att tillse, tlet ingen blifver antecknad till
begagnande af större pannerymd, än hvartill
hemmansvärdet berättigar, på det icke någon
af okunnighet och missförstånd må i detta
afseende blifva lagbrytare.
Vid 4:de Art. 1 § ; att, med afseende å
den olika tillämpning, sorn häraf egt rum,
bestämdt uttryckas bör, att den, som branner
eller destillerar bränvin med större eller
flere pannor, än hvartill han är berättigad,
skall, jemte redskapens förlust, böta tre gånger
den afgift, som för denna redskap bordt
erläggas, i fall den lofligen varit nyttjad,'
samt att, om pannans eller pannornas sammanlagda
kannerymd öfverstiger 90 kannor,'
bör för hvarje kanna derutöfver böterne beräknas
till 10 R:dr, i likhet hvarmed rät
telse
jemväl skett i sista Morn, af 3 §. i
samma Artikel.
Vid 5:te Art. 3 §.: att bestämdt uttryckas
bör, att den, som i minut försäljer bränvin
utan att dertill vara berättigad, skall
för hvarje så beskaffad förbrytelse åläggas
serskilda böter, men att det förhöjda ansvaret
för itererade förbrytelser endast eger rum
fbe den, som förut blifvit dömd och straffad;
hvilket Utskotten anse vara desto mera angeläget,
som, efter den tillämpning åtskillige
Domare gifvit åt stadgandet härom i Kongl.
Kungörelsen den 19 Maji .1824» den, sorn
*6 BevillnLag-och Oecön>-Utsk. Bet. N‘d 6,
vid flera serskilda tillfällen olofligen försålt
bränvin, ansetts icke kunna till högre ansvar
fällas, än om förbrytelsen en enda gång blifvit
utöfvad.
Slutligen få Utskotten vördsamt erinra,
att de ämnen, sorn i detta Betänkande förekomma,
äro af 3:ne slag, nemligen:
a:o Önskningsmål, hvilka lill Kongl.
Majus Nådiga pröfning och afgörande kunna
i underdånighet hemställas;
a:o Mål, angående grunderna för beskattning,
hvarutinnan beslutande rätten till»
hör Rikets Ständer allena; samt
3:0 Lagfrågor, hvilka i förslagsväg till
Kongl, Majus Nådiga godtfinnande i underdånighet
anmälas;
Och varda fördenskull, till behandling
efter deras serskilda natur, dessa ärenden nu
Rikets Höglofl. Ständers eget bepröfvande
yördsamligen underställde.
Härjemte bifogas:
1:0 Förslaget till ny redaction af Författning;
2:0
Tariffen N:o 2, utvisande beskattningsproportionen
för Pistoriska bränvinspannorj
-
*) Anin. Ett exemplar af detta förslag inlemnas
serskildt till hvartdera af Riks-Stånden.
Bil t- Bevilln,' Lag- och Oec,-Utsk. Bet< Nio 6. a 7
3:0 Flera Ledamöters anmälda reserva*
tioner och skiljaktiga yttrande.
Stockholm den g Maji 183g,
Ankom till Exp,-Utsk. d. ao Maji 18?9
Tariffen N:o 2
för beskattning af den sä kallade Pistoriska
branvinstill verknings - redskapen , efter nu
bruklig construction och sammansättning, beslående
af två afverknings-pannor, jemte
mäskvärmare och rectifications-anparat; hvarvid
observeras, att afgifterna, som här endast
för proportionens skull blifvit exempelvis
till ziffran utförde, skola beräknas endast
efter kannerymden af den panna, hvarunder
eld omedelbarligen användes.
Pannerymd,
Afgift.
Progression.
20 Kannor
80 R:dr
med 4 R:dr
21 —
84 —
22
88 —
23 ~
92 —
24 —
96 —
25 —
100 —
2 0 —
104 —
2 7 —
108 —
a 8 Bil. t. BeviUnr Lag- o oh Oec.-TJtsk. Bet. Äa 6.
Pannerymd.
Afgift.
Progression,
28
Kannor.
112
B:dr
29
—
116
—•
30
—
120
3 1
—
124
32
128
med 5 R:dr
33
—*
233
34
—
238
—
35
—
243
36
—
148
—
37
—
253
——
38
—
158
—
4 * ^ ,
39
—
163
40
—
168
4i
—
273
42
*—
278
43
—
183
——
j
44
188
med 6 Rid?
4 5
—
194
—
46
—
200
47
—
20§
—
48
—
21?
49
—
218
50
—
224
51
—
230
52
—
2 Sfi
53
—
242
—
5'1
—
248
——
55
—
254
Bit. t. Be{>illn.- Lag- öch Oec,* Utsk. Bet. N:o 6. $ 9’
Pannerymd.
Afgift.
Progression,
56 Kannor
260
R:dr
med 7 R:dr
57
. —
267
—
58
—
274
—
59
—
281
—
60
—
288
—
6i
—
295
—
6?
—-
302
—
63
—
309
—
64
—
316
—
65
—
323
—
66
—
330
—
67
—
337
—
68
<rw
344
~
med 8 R:dr
69
352
—
70
360
—
7i
368
72
376
—
73
384
—
74
392
—
75
400
—
76
408
—
77
416
—
78
424
—
79
432
—
80
440
med 10 R:dr
81
45°
—
82
460
—
30 Eil.t.Bevilln.-Lag.och Oec.-TJtsk, Bet.N:o 6.
Pannerymd.
Afgift.
Progression.
83 Kannor
470 R:dr
84 —
480 —
85 —
490 —
86 —
500 —
87 —
510 —
88 —
520 —
89 —
5 3° ~
90 —
540 —
Reservationer:
af Herr Friherre Sprengtporten '• Uti förenade
Utskottens tillstyrkande, alt bibehålla det
beskattnings-systern, Tariffen i 1824 års Kongl.
Kungörelse uppställer för de enkla bränvinspannorna,
kan jag för min del icke instämma,
enär afgifterna enligt samma Tariff äro alltför
ojemnt och obilligt påförda åtskilliga olika panne*dimensioner.
Den derstädes förekommande skatte-proportionen
synes lämplig, endast så vidt den rörec
de små pannorna, eller från den minsta till och
med den af 30 kannors rymd. Men då nyss.
nämnde kannetal (under förutsättning att till dessa
små pannor ej appliceras någon slags konst»
Bil. t. Bevilln.* Lag• och Oec..Utsk. Bet,No 6. 31
apparat, på sin höjd mäskvärmare) kan antagas
såsom egentliga gränsen emellan sådan redskap,
som för husbehofs- bränvinsbränning är nödvän,
dig, och de pannor, hvarmed så kallad bränvins;
fabrication kan åsyftas och ti 11 vägabringas, anser
jag den fortsatta Tariffproportionen mycket
för låg för pannor från och med 31 till och
med 60 kannors drägt; hvaremot åter afgifterna
höjas i för stark progression för pannorna utöfver
sistberörde kannetal. I anledning af hvad
jag sålunda anmärkt, torde tneranämnde Tariff
böra undergå en sådan förändring, att, exempelvis
till siffran, 40 R:dr antagas såsom skatt för
6o-kannors-pannan, och fördelas i successiv nedsättning,
dock med hela Biksdalers- och Skillingtal,
sålunda utföre, att 30-kannors-pannan
erhåller dess nu påförda belopp af 3 E:dr 36
sk., samt fortsättes i enahanda proportion uppföre
å de större pannorna, så att summan af
90 R:dr belöper å go-kannors-pannan. — Med
Herr Friherre Sprengtporten förenade sig Herrar
Nordenanckar, af Schmidt, af Billbergh, afRoi
lén och Akrell, samt Herr Borgmästaren Alund:
Herr Friherre Wrangel, Henning: Emot
Eikets Höglofl. Ständers Bevillnings- Eag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottg
gemensamt afgifne Betänkande, angående Bränvinsbränningen,
får jag reservera mig, i hvad
som rör den grund, efter hvilken skatten för
bränvinsbränning skall utgöras, eller emot Betänkandets
6:te moment.
'32 Bil. t. Bevilln.. Lag- och öeC.-ZJtsi. Bet.N'.o 6.
Med erkännande af Utskottens alltför berömliga
bemödande, att gå allmänna opinionen
till mötes, i afseende på en högre beskattning
af bränvins-tillverkningen, hvilket äfven ligger
till grund för pluralitetens förslag till afgifter
för de serskilda slagen af bränvins-redskap,
kan jag dock icke utan anmärkning lemna ett
beskattnings-förslag, hvilket, till sina grunder
falskt och orättvist, och i sin tillämpning obestämdt
och motsägande sig sjelft, röjer alltför
ringa bekantskap med det ämne, hvarom fråga
är, och med de första vilkoren för all beskatt»
ning, som äro billighet och rättvisa.
Att dessa förhållanden inträffa med det
ifrågavarande förslaget, är icke svårt att ådagalägga.
Jag får i sådant afseende först anmärka
den classification, som blifvit gjord af Pistoriska
Verk , andra sammansatta Bränneri -  Redskap och annorlunda beskaffade af ny uppfinning;
och frågar, om en sådan classification
leder till någon reda i begreppet om de
Serskilda redskapens natur och beskaffenhet, eller
till någon säker grund för beskattningen, då
ett pistoriskt verk utan tvifvel är ett sammansatt
bränvins-redskap, och tvärtom, samt ett
bränvins-redskap af ny uppfinning kan vara både
pistoriskt och följaktligen äfven sammansatt. —
Hvari består skillnaden emellan ett sammansatt,
ett mindre sammansatt, och andeligen ett icke
sammansatt redskapp
Jag
Bil. t,Bevilin,'- Lag-och Oec.-Utsk. Bet. N:o 6. 33
Jag frågar alltså, har man ur denna classifications-förvirring
skall kunna hemta ett klart
begrepp om sjelfva föremålet för beskattningen
och om dennas rätta tillämpning. Utan att
längre uppehålla mig vid alla de olägenheter, hvilka
af denna orediga sammanblandning måste
uppkomma, tror jag en annan fullkomligt tillförlitlig
classification af de serskilda bränneri*
redskapen gifvas, om man mera principmäasigt
behandlar ämnet.
Den rätta grunden för all bränvins-redskaps
beskattning igenfinnes helt enkelt uti redskaps-delarnes
serskilda bestämmelse, emedan
fördelarna vid tillverkningen stå i direct förhållande
till antalet af dessa delar och deras
olika ändamål. Då nu dessa delar utgöras
blott af Panna, Förvärmare, Mäskvärmare och
Klarnings-anstalt, kan någon säker grund icke
eller gifvas till afgifternas bestämmande för
olika bränvins-apparater, så framt man icke afser,
hvilka delar af de ofvannämnde i serskilda
fall begagnas; dessa delar må i öfrigt vara af
hvilken construction eller uppfinning som helst.
Beskattningen delar sig således naturligen i
fyra hufvudtitlar: afgift för den egentliga Branvins-pannan
efter dess olika storlek; afgift för
Förvärmare eller Förpannä; afgift för Mäsk*
Bill. till Rikt, St. Prat, I818 och 1829. Sami. 2 Afi,
3:e H:t.
3
34 Bil.t.BeViUn,- Log• och Oec.-UtsJt, Bet. N:ö 6;
värmare ; afgift för begagnande af Klarnirigs*
anstalt, eller så kallad Rectifcator.
Bestämmas afgifterna efter dessa grunder,
är det tydligt, att desamma komma att stå 1 det
naturligaste och rättvisaste förhållande till motsvarande
förmoner. Härigenom undviker man
den orimlighet och orättvisa, förslaget innehål.'
ler, att något serskildt Verk, det må kallas
Elglundskt, Pistoriskt, Deromskt, etc. etc, kommer
att betala godtyckligt eller efter olika grun»
der och utan proportion till de verkliga fördelarne.
För en säker och rättvis tillämpning af
här angifne grunder för beskattningen af branvins.
redskapen, fordras en verklig sakkännedom
om alla de serkilda bränvins-redskaps sammansättning,
bruk och ömsesidiga företräden,
som kunna komma i fråga till beskattning, och
en sådan sakkännedom, då den inom Utskotten
icke synes vara hemmastadd, kan lika lätt som
säkert inhemtas af de flere vetenskapsmän eller
rättare Technici, hvilka ilar i Hufvudstaden
äro att rådfråga, och hvilkas biträde, då det
ofhcielt kan begäras och erhållas, Utskotten icke
synes böra försakas, i ett ämne af så allmänt
ingripande beskaffenhet, så stor vigt för Bevillningen
och så stora utsigter till dess underlättande,
som de närvarande. Man skulle då
undgå att se en skillnad uppdragen emellan
enkla och dubbla rectificatorer; hvilken, så vidt
t.Bwllln.'Lag- och Oet-XJtsl- Bet N:o 6. 35
jag försiar, icke i sjelfva verket existerar, och
som genom den obekantskap med saken, härigenom
rdjes, bevisar mer än mycket huru
nödigt det är att Utskottens förslag i denna del
undergår en alldeles ny omarbetning; en omarbetning,
sorn jag är säker skall leda till en,
utan någon öfverdrift beräknad, åtminstone dubbelt
större Bränvins.Bevillning, än den efter
Utskottens förslag kommer att utgöra, och hvilken
större Eevillning, ehuru med största tyngden
hvilande på de mera konstigt sammansatta
verken, likväl skulle utan motvilja utgå, då ilen
funnes grundad på för alla skattdragande lika
billiga och rättvisa principer.
Herr af Billbergh : Under åberopande af
de yttranden och reservatioher, som jag afgifvit
under de serskilda sammanträdena med BevilU
nings- samt Allmänna Besvärs, och OeconomieUlskotten,
vid uppgörandet af grunderna, ej
mindre för bränvinsbrärmings-rätiigheten, än
för beskattningen, anhåller jag att nu i ett
sammanhang få yttra mig öfver frågan i hela
sin vidd, och att delta mitt yttrande må få
åtfölja Utskottens Betänkande till Respective
Stånden.
Öe flerfaldiga olika åsigter af ämnet, hvilka
inom Utskotten blifvit yttrade, såsom grund
för de olika meningarne, bevisa nödvändigheten
Utaf att först bestämma det gemensamma
mål, man vill vinna, innan man kan hoppas
36 BevillnS Lag■ och Otcon.lUtsk, Bet. N:0 b.
att blifva förenade om sättet och vilkoren för
sakens afgörande. Den allmännast yttrade syftningen
har varit, att få en betydlig inskränkning
uti bränvins-productionen, för att derigenom,
som det furmodas, hämma ett förment
öfverhandtagande fylleri, och denna syftning
har blifvit biträdd af dem, hvilka, utan att erkänna
dess ofelbarhet, trott Landtmannen kunna
erhålla én större fördel genom tillvinnandet
af en mera exclusiv bränvinsbrännings.rättighet
Utom
det jag tror: att fylleriet snarare är
i af- än tilltagande; att en bättring af tvång
aldrig blir någon sann och varaktig bättring,
och att en öfverdrifven inskränkning i tillgången
på bränvin således endast skulle leda tiil
ökade begär, sorn åter, då bristen inom landet
icke kunde fyllas, skulle föranleda till bränvinets
eller annan surrogerande drycks införande
ifrån annat Land, tror jag tillika, att det enda
sanna correctivet emot detta onda, är en högre
moralisk bildning, att denna hufvudsakligen
vinnes genom upplysning och exempel ifrån de
mera bildade classerna, och att bättringen på
denna väg säkrare vinnes under menniskans
fria handling, än genom några andra tvångslagar,
än sådane, som bestraffa öfverträdelserna
af ordningens gränsor.
Lika litet kan jag förlika mig med den
tankan, att en inskränkning uti bränvinsbrännings-rättigheten
skall blifva nyttig för Landt,
mannen. Då Statens kraf af icke minskad in
-
Jiil.t'Eevilln,' Lag-och Oecrltsk. Eet N:o 6. 37
J<omst och allmänna röstens fordran på högre
beskattning å bränvinstillverkningen skulle tillfredsställas
genom beskattningens fördelande på
ett färre antal bränvins pannor och sålunda
mera betungande falla på den egentliga husbehofs-bränningen,
vore Landtmarmen troligen lika
litet belåten därmed, som att alla de, hvilka
nu bränna utöfver egen spannmåls-production,
ypphörde att öka antalet af spannmåls-köpare,
hvilket förhållande, i förening med en, i inon
af inskränktare bränvinsbränning , tilltagande
öfverbehållqing af spannmål, måste nedtvinga
spannmålspriset till vida mindre båtnad för
Landtmannen i allmänhet, än hvarföre ersättning
kan vinnas genom ett högre bränvinspris; och då en
inskränkning uti bränvinsbränningen jemväl skulle
göra det mindre lönande att till denna förädling
använda Potatoes, skulle hågen för odlingen
af denna nyttiga men icke magazinabla växt härigenom
aldeles qväfvas.
Med denna min opinion står icke att
förena hvad Utskotten beslutat: att åbyggnadernas
värden å Landt * egendomar, fastän nu
inberäknade uti Bevillnings - taxerings. värdet,
hädanefter icke få uppgå högre än till en fjerdedel
af jordens värde, sorn skall bestämma bränvinsbrännings
- rättigheten, och att egendomar,
hvilkas värde öfverstiga 15,000 B:dr, icke må
tillgodonjuta samma rättighet, som hittills, att
kunna använda en annan panna, till storlek i
inon af det öfverskjuiande värdet. Dessa af
-
38 BiL u Bevillnr Läg‘Och Qec,*Vtsk, £<t, N:o 6,
vikelser ifrån den absoluta grundsatsen för ali
Oeconomisk lagstiftning, att icke utan högsta nöd
lägga tvång på eller förordna om ändringar uti
vilkoren för näringarnes handhafvande, skola
äfven leda dertill, att en mängd egendoms-innehafvare,
hvilka nu hafva bränvins-inrättningar,
lämpade efter närvarande egendomsvärden och
nu gällande stadganden, blifva tvungne att förändra
sin bränneri-redskap, hvilket nödtvång
skall dels gravera mer än den högsta beskattning,
dels motverka all omtanka att fullkomna den.
nya inrättningen, då erfarenhet af föränderlighet
Uti grunderna för näringens utöfvande måste ingifva,
misstroende till beståndet äfven af det nya stadgandet.
Den friare hränvinsbränningen, som hittills
egt rum, har, efter hvad jag tror, betydligen
verkat dertill, att spannmålsprisen icke nedsunkit
till ett bestämdt vanvärde, äfvensom att
vetenskapens upplysningar och industriens uppfinningar
blifvit sökte och begagnade till vinnande
af en mindie arbetskostnad och större product
af sädén; hvilket allt måste vara en national-vinst,
och fortfarandet af denna frihet skall
otvifvelagtigt medföra den stora fördelen, att
bränvinet blir en säkrare och mera lönande
expott än sjelfva spannmålen , besynnerligen
om man får antaga för obestridligt hvad i Tidningen
Journalen för den 24 Mars blifvit upp.
gifvet, att beskattningen å bränvins.tillverkningen
i vissa Stater är så stor, att bränvinspriset der
-
JUl. t. Hevilla.• Lag- och Oeo-Utsk. Bet. N:o 6, 39
igenom blir mer än 100 procent dyrare, än det
ii Sverige allmänt gångbara,
-Det är af dessa grunder jag hemtat stod
för min öfvertygelse, att all inskränkning uti
denna näringsfrihet skall leda till allmän och.
enskild skada, utan att medföra någon motsvarande
nytta, hvarken i moraliskt eller Statsoeconorniskt
afseende; hvaremot jag önskar kom-t
ma till det målet: att Landtmannen ma. hafva
fördel af husbehof s-bränningen, utan förfång af
dem, hvilka begagna konstverk, som vill säga,
ega ett skydd emot den större producdonen af
bränvin, och ätt Staten md kunna påräkna en
betydligare inkomst af denna näringsgren, utan
att skatten till den grad betungar varan, att
export af densamma af sadan orsak förhindras.
Till detta inål tror jag mig kunna komma
helst genom productionens beskattande, men, då.
detta beskattningssätt icke skulle blifva antagen
genom begagnandet af den i controllen enklare
grundsattsen, att hvar och en bränneri-inrättning,
skiljaktig ifrån de vanliga enkla pannorna, skall
efter hannetalet eller ytans areal, beskattas sti
mycket högre, som samma inrättning inom sam«
ma lid kan producera större afverkmngstiuanlum,
än de enkla pannorna.
Genom en noggrann och på säkra veten»
skapliga grunder gjord tillämpning af denna,
beskattnings-grund, skall alltid ett rättvist för
-
40 Bil- t.Bevilln.- Lag ochOecoru~TJtsk Bet< N;o 6.
hällande uppkomma emellan Husbehofs.brännaren
och Fabrikanten samt en icke obetydlig
tillökning i Bränvins-Bevillningen vinnas.
Men för att tillfredsställa deras opinion,
hvilka tro, att ett högt försäljningspris skall
minska fylleriet, samt för att erhålla en ytterligare
ökad Statsinkomst, då det kan ske utan
att betunga varan i Handelsväg, vill jag föreslå
den förändring uti 11 §. a Art. af 1834 års
författning, att i stället för de der utsatta gradationer
för minut-försäljning, som Taxeringsmännen
ega tillämpa, det stadgande må meddelas,
att hvar och en, som säljer bränvin supvis eller
i minut, vare sig källarmästare, spisqvarters»
och näringsidkare, gästgifvare eller krögare,
skall för denna rninuteringsrätt erlägga en serskild
Bevillning af 8 sk. för hvarje kanna,
som sålunda försäljes.
Till vägledning för Taxeringsmännen, att
påföra denna Bevillning, bör val hvarje minuter
vid Mantalsskrifningen uppgifva det kannetal
bränvin, som af honom eller hans folk under
det nästförflutna året blifvit såldt, men, till
controll på uppgiftens rigtighet, bör det åligga
vederbörande Kronobetjente att förskaffa sig möjligen
nogaste kännedom af dagliga försäljningen
på hvarje ställe, och att inom viss tid till
vederbörande förmän rapportera hvad de beräkna
förflutna årets försäljning hos hvar och
en hafva utgjort, hvilka rapporter slutligen böra
J il,t,Bevilln>- Lag- ochOecon-Utsk. Bet< N'.o 6. 41
till vederbörande mantals* skrifvare aflernnasj
ankommandes derefter på Taxeringsmännens
pröfning, och efter anställd jemförelse emellan
dessa uppgifter, att bestämma det kannetal,
hvarefter denna afgift skall påföras. Till säkerhet
för afgiftens rigtiga utgörande, bör den
antingen pranumerationsvis hvarje månad till
vederbörande uppbördsman aflemnas, eller borgen
för denna Bevillnings utgörande anskaffas,
innan tillstånd för bränvis'tninutering någon
meddelas,
Häremot väntar jag mig den anmärkning,
att Taxeringsmännen af den uppgifne vägledningen
sakna tillförlitlig grund för Taxationen,
rnen hvaremot jag vill anföra, att denna grund
är mera bestämd, än den nu stadgade, efter
hvilken Taxeringsmännen ega påföra ifrån 3
till 30 R:dr och deröfver för bränvins-minuter
ringen.
Afven reserverar jag mig emot det beslutet
af Utskotten, att 2 mom. 1 §. af i:sta
artiklen, som inskränker bränvins-destilleringsrätten
till dem, hvilka till bränvins-bränning
äro berättigade, skall blifva beståndande.
Denna inskränkning, som troligen icke beliöft
hemta sitt stöd ifrån någon åsyftad moralisk
förbättring inom de Classer af Medborgare
hvilka vanligen förtära destilleradt bränvin, skall,
efter min tankaj verka till brist i den erforderlig
Jjg Bil. t,Bevilln.z Bag- och Oec.-TJtsk. Bet. N-.o B.
ga tillgången af desiilleradt bränvin, betaga fle*
re näringsidkare detta deras enda näringsfång
och beröfva Staten en icke obetydlig inkomst.
Enligt 8 $. af a Art. ega de, hvilka äro be^
xättigade till bränvinsbränning, att, utan serkild
afgift och beräkning, blott nyttja destillerings*
pannor af högst 6 kannors rymd, kokrummet
inbegripet. Att denna inskränkta destillerings»
rätt hvarken kan af mängden eller af någon till
hufvudsaklig fördel begagnas, ar lätt att inse,
Följden häraf har varit, att nu gällande Författnings
föreskrift i denna del icke blifvit efterlefvad,
troligen af behofvets tvingande anledning; varandes
här i Stockholm ett antal af 50 Destil*
latorer, som för rättigheten att destillera med
endast a o kannors pannerymd, erlägga till Sta*
den 16,666 E:dr 3 a sk, om året,
Onekligen är bränvins-destilleringen att
anse såsom en serkild näring, mera närmande
sig Stadsmanna* än Landtmanna- yrket, emedan
den förädlar med tilIsatfser ett råämne, och de,
hvilka ega rättighet till bränvinsbränning, böra
icke göra större anspråk på begagnandet af de*
stilleringsrätten, än att utan afgift njuta lika
rätt med dem, hvilka härföre erlägga en s-er*
skild och dryg afgift. När nu härtill kommer,
att friheten n.åtte vara lika nyttig för denna,
som all annan handtering, anser jag rättvisa och
billighet fordra, att äfven de, hvilka icke äro
berättigade till bränvinsbränning, må vara berättigade
att destillera bränvin med högst sa
fiil,t.Bevilln-' Lag' och Oec.-Utsk. Bet. N:o 6. 43
lärmors panna, då de sig dertill i Vederbörlig
ordning anmäla, emot erläggande af en sådan
afgift, proportionerligt stigande från och med 6
kannors rymd, att för begagnandet af en destilleringspanna
om ao lanner betalas 100 R:dc
om uret; blifvandes denna höga taxation en borgen
för att det icke lönar sig begagna samma
panna till bränvinsbränniog.
Slutligen föranlåtes jag af min rättskänsla,
att vid detta tillfälle fästa respective Ståndens
synnerliga uppmärksamhet på det märkvärdiga
beslutet af Utskottens pluralitet, att då 8 $. i
l:sta Art. nu berättigar Städerna, men icke landet,
att utöfva deras bränvins-bränningsrätt i ett
eller flere sammansatte Verk, efter alla eller flera
jordlotters sammanslagne varde, dock med
högst 2:ne go*kannors pannerymd, så skall denna
rättighet nu inskränkas till en panna af högst
50 kannors rymd, under det att enahanda förmon
blifvit leinnad Dandtmannen, såsom ny
rättighet, och under det att hvarje enskild, som
har en jord-egendom af 15,000 Rtdrs värde
får begagna en g o kannors panna. Denna ytterligare
inskränkning uti bränvins*bränningsrättigheten
för Städerna skall verka menligt på hela
samhälls-classer, der, såsom t. ex. i Gefle,
betydlig kostnad blifvit använd på Stadens sammanslagna
bränneri, hvars hela afkastning är
anslagen (ill de fattigas understöd, hvilket goda
ändamål skulle upphöra till sin verkan, gefion!
frånkännandet af rättigheten att få till det
44 Bil' t-Bevilln.* Lag* och OeconrEtsk. Eet.N-o fiml
stadgade maximum begagna redan varande
kostsamma Inrättning.
Uti hvad Herr af Billberg sålunda andra*
git instämde till alla delar Borgmästaren jLlundi
äfvensom Herr Donner förenade sig i yttrandet,
angående det föreslagna maximum af blott en
g o kannors panna för en egendom, hvars värde
mer eller mindre öfversliger 15,000 R:dr;
hvarförutan så väl Herr Prosten Dillner som
de förenade Utskottens samtlige Ledamöter af
Vallöf!. Borgare-Ståndet delade Herr af Billberga
åsigt, i fråga om villkoren för Stadsjordslotten
sammanslagning till begagnande af gemensam
bränneri-inrättning.
Herr Nordenankar, G.: Emot förenade ITt*
skottens fattade beslut, dels rörande bränvinsbrännings-redskapens
beskaffenhet, och det nedsatta
maximum från förut tillåtna tvänne enkla
g o kannors pannor till blott en, på huru stor
egendom sorn helst, dels ock vidare att konstpannor
få nyttjas till lika kannerymd som de
simpla, reserverar jag mig. Då beslutet i förra
hänseendet tyckes vara föranledt af den öfvertygelsen
att bränvins-tillverknirigen nu är för
högt uppdrifven, och af den önskan att något
minska den öfverflödiga tillgången deraf, är åter
detsamma, uti senare afseendet, i rakt motsatt
åsigt. — Att äfven på den största landtegendom
ej tillåta mer, än en enkel go-kannors panna,
då deremot på en liten egendom af 15,000
Bil. t.Bevilln.- Lag- och Oec.-TJtsk. Bet. N'.o 6. 45"
IPdrs värde, medgifves nyttjandet af en lika
stor Pistorisk apparat, eller sammansatt verk
(hvilket, ehuru blott eldas under den ena
pannan, likväl består af tvänne, sorn på samma
gång afverkas, och hvaraf den så kallade För»
pannan, eller den, hvilken elden ej omedelbart
tillkommer, alltid är större, och får vara huru
stor som helst) står i ett så stridigt och motsatt
Förhållande, att jag, för min del, ej kan i sådant
beslut deltaga.
Herr Grefve Oxenstjerna E. J. G. Då
jag förut i Utskottens sammansatta beredning
delat de åsigter, Herr Prosten Astrand så fullständigt
utvecklat i sin reservation, får jag
nu uti samma reservation mig förena och dertill
anföra: att jag ogillar den af Utskotten föreslagne
på pannerymden grundade beskattningsmethoden,
såsom, i min tanka, byggd på origtig
och osäker grund samt föranledande orättvis
och ojemn beskattning.
Det lärer ei kunna bestridas, att, efter
hvarje ny uppfinning, hvarje förbättring å redskapen,
hvarje mindre och ofta omärklig tillsatts
å densamma, äfvensom genom hvarje förändring
å pannornes inmurningssätt samt mer
eller mindre forcerad eldning, ett till quantiteten
af productionen eller till tidbesparingen
olika förhållande skall uppkomma, och således
den befarade orättvisa inträffa, att, ehuru med
lika beskattade pannor, den ena tillverkaren kan
4 6 Bil. t. Bevilln.- Lag öcli Oecs ZJtsk, Bet. N;o 61
erhålla en flere looitle procent högte produCtion,
än en annan mera laglydig, men på För»
fattningarnes eluderatule mindre speculerande.
Afven anser jag att Statens fördel blifvit
frånträdd genom bibehållandet af denna beskattningsmethod,
såsom inbringande endast en
summa af omkring 600,000 R?dr; hvaremot,
om beskattningen blifvit lagd uppå productionen,
t. ex. med 2 å 3 sk. per kanna, af all tillverk*
ning som skedde med enkla pannor från och
med 30 ä 40 kannors rymd, och med alla
sammansatte konstverk, äfven under denna storlek,
skulle Statsverket säkerligen haft att påräkna
en behållning af omkring En a lj Mi*
lion JR:dr. Men då denna förhöjda, ehuru
indirecta skatt hufvudsakligen skulle träffa jordbruks
- näringen, Iwde jag föreställt mig, att
Bevillnings-Utskottet bordt kunna föreslå e-n
i proportion deraf billig nedsättning å andra,
jorden nu så drygt betungande, directa bördoF,
såsom t. ex. å eganderätts-Bevillningen af fast
egendom o. s. v.
Genom dessa mara planmässiga åtgärder
torde följande fördelar varit att påräkna: förökande
af Statens inkomster genom indirect
beskattning; förminskning af jordbrukets directa
bördor; beskattningsgrunden byggd på rättvis
princip; industrien, lemnad fria händer till utvecklande
af nya uppfinningar och förbättringar,
och slutligen ett betydligen förhöjdt pris pä.
Bil.t.Bevillh.- Lag-och Oec.-Utsk. Bet. N:o 6. 4^
bränvinet, hvarigenom det så allmänt öfver»
klagade öfverflödet på denna vara torde fått
ett på sedligheten mindre skadligt inflytande.
I öfrigt förenar jag mig uti Herr Lefflers framställning
om olämpligheten af den i 1824 års
Tariff befintliga beskattnings-proportion för de
enkla pannorn#.
Herr Prosten AstrandI I de Höglofl. sammansatta
Utskottens förslag, att med pannerymdsafgift
beskatta ali bränvinsbränning, kan jag icke
instämma, emedan denna beskattningsgrund äc
i sin princip osäker och vacklande, och alltid
blifver i tillämpningen högst obillig och ojemn»-  Utskotten hafva såsom grundval för beskattning
gen antagit ett medeltal af det tillverkningsbelopp,
som med hvarje af de olika slags bran-’
vinsredskapen tros kunna tillverkas. Det är
dock högst problematiskt, huruvida Utskotten
rätt träffat detta medeltal, dd de tillförlitliga
uppgifter Utskotts-Beredningen haft att tillgå,
framställt så högst olika resultat, att t. ex. Pistoriska
verk än visats komma till endast 2r's,
än till mer än 8 gånger så stor tillverkning,
sorn under samma tid med en enkel panna af
lika stor kannerymd kan åstadkommas; och det
är efter min öfvertygelse icke välbetänkt att
antaga en beskattningsgrund, byggd icke stort
bättre än på måfå. Men vore äfven det af
Utskotten antagna medeltal för den med de
olika redskapen möjliga production någorlunda
lräffadt, så blifver dock den föreslagne beskatt
-
48 Bil. t.Bevittna Lag• och Oec-Vtsk. Bet.N'ö 5,
ningsgrunden högst obillig, enär det är bevisligt,
att en del bränneriverk med goda inrättningar
och noggrann skötsel uppgå i sitt tillverkningsbelopp
långt öfver det medeltal, som
för beskattningen är taget lill måttstock, under
det andra mäste stanna långt derunder, i anseende
till hvarjehanda tillfälligheter, som hindra tillverkningens
gång, bland hvilka må nämnas
nödvändiga reparationer, som vid en del Pistoriska
verk ofta inträffa, under det andra mer
sällan äro sådana underkastade, och hvarvid
dessutom en högst betydlig olikhet i tidspillan
uppkommer, om verket är beleget nära hufvud»
staden eller annat ställe, der lätt tillgång på
skicklige handtverkare finnes, och om det ligger
i en från denna fördel aflägsen landsort. Genom
dessa omständigheter kan lättligen hända, att,
bland innehafvare af lika stora Pistoriska verk,
den ena kan hinna till två, tre å fyra gånger
större afverkning under året, än en annan; och
vid mindre konstiga verk är förhållandet nästan
enahanda, då den ena med sin bränvinsredskap
idkar endast en obetydlig husbehofsbränning,
under det en annan med lika redskap
drifver fabrication, ofta till mångdubbelt tillverkningsbelopp
mot den förre. Obilligheten
af en för dessa fall lika hög beskattning lärer
icke vidlyftigare behöfva bevisas.
Den rättaste beskattningsgrunden för branvinsbränning,
liksom för alla andra productiva
näringar,
Bil. t. Bevilln.. Lag' och Oec-TJtsk, Bet.N‘,o 6, 49
näringar, vore utan tvifvel elen verkliga behållna
inkomsten deraf. Denna grund är dock icke
här antaglig, emedan den behållna inkomsten
af branvinsbränning beror af så många olika
omständigheter, att den icke en gång af sjelfva
producenten kan fullkomligen rätt beräknas, ännu
mindre af andra controlleras.
Den heskattningsgrund, som härtill kommer
närmast och sorn jag anser för den enda
antagliga, är den, sorn fäster sig vid sjelfva pro«
duetionens qvantitet och lägger en viss afgift
på hvarje tillverkad kanna bränvin. Utskotten
hafva ock erkänt dess iigtighet, men likväl
frånträdt den, i anseende till förmenta svårigheter
vid controllerna och osäkerhet vid beräki
nandel af Statsintraderna. För husbehofsbränningen
kan väl denna heskattningsgrund vara
mindre behöflig, men för bränvinsfabrication i
stort är den i synnerhet lämplig och undanrödjer
de ojemnheter, som uppkomma genom
beskattning efter pannerymden. Den eger ock
fördelen att vara en och samma med den Bevillningsgrund,
sorn för beskattningen af alla
andra näringar hos oss är införd, och den är
här icke mindre användbar, då dess tillämpning
kan underkastas, om ej strängare, åtminstoJ
ne lika goda controller, som Bevillningen å
annan inkomstgifvande rörelse är underkastad*
Bilt, till Riks. St. Prat. 1828 *eh 1829• 5 Sami. 2 Afd.
3:e H:t. 4
gö Bil.t. rtvilln.- Lag ocliOeCr^tsk. Bet.N:o$.
Till följe häraf föreslår jag, att för
bränvinsbränning med hvad redskap sorn
helst, må stadgas en viss afgift per kanna
för den bränvinsqvantitet, sorn innehafvaren
af sådan redskap under föregående året dermed
tillverkat; och bör han fördenskull, å
Ilandet till Berednings , och i Staden till
Taxerings-Comitéen uppgifva förra årets till*
verkningsbelopp, då Conitéen dervid tillkommer
samma pröfningsrätt, Som vid andra
fabrikanters och näringsidkares likartade uppgifter,
och fördenskull eger inhemta alla behöfliga
upplysningar, såsom om redskapens
beskaffenhet, tiden under hvilken redskapen
varit begagnad, arbetsstyrkan, som vid bränningen
varit använd, m. m. hvarigenom hvars
och ens tillverkningsbelopp kan, så nära sorn
möjligt är, bestämmas, Skulle ock Taxeringsmännen,
vid de större brän vinsfabrikernas
beskattning, icke kunna beräkna til I verkriingsbeloppet
till fullkomligaste noggrannhet, så
betyder det ej mycket, om dervid några hundrade,
ja till och med ett eller annat tusen,
de kannor blifva obeskattade; man kan i alla
fall vara säker, att ingen får för hög beskattning;
och beskattningssumman för hvar
och en kommer dock att närmare lämpas efter
billigheten än Utskottens förslag medgifver.
På det likväl icke rum må lemnäs öp»
pet för alltför stort underslef, vid denna
T&il.t. Bevilln.' Lag- och Oec.-Utsk. Bet, N-.o 6. 51
taxering, och på det Staten ej må gå i mist»
ning af en påräknad inkomst, samt på det
Höglofl. Bevillnings Utskottet må kunna åstadkomina
beräkning af denna inkomstens
minimum, anser jag nödvändigt, att en mininimi-tariff
för denna beskattning antages. Här
kunde just det, som Utskotten antagit till
beskati ningsgrund , användas til] hvad det
bör vara, ett correctlv mot för låg beskattning.
Minimi Tariffen torde för enkla pan,
not böra blifva samma progressiva Tariff,
sorn af Utskotten är föreslagen för pannerymds-afgiften
å desamma, och för Pistori.
ska verk likaledes en Tariff, likartad med
den, som Utskotten för pannerymden å de
samma
tillstyrkt, samt för andra konstbrännerier
serskilda Tariffer , uträknade , icke
efter de grunder, som Utskotten nu antagit
för bestämmandet af dessa verkspan
nerymds
* afgift, utan efter de grunder,
som för beskattningen af Pistoriska verk äro
af Utskotten antagne. Utskottens förslag
till beskattning å pannor med enkla och
dubbla rectificatorer anser ja.g sakna ali
consequence, enär t. ex. en Elglundsk panna
om 60 kannor med dubbel rectificator» efter
Utskottens förslag, skall beskattas endast med
5 2j Rldr, under det en 22 kannors Pisto*
risk panna, som anses kunna afverka endast lika
mycket med den förra, skall beskattas med
90 R:dr. I händelse Utskottens Betänkande
l denna del blifver afBespective Riks-Stån*
tjs; Bil. t. Eevilln.- Lag* och Oec..TJtsk. Bet, N‘o 6.
den återremitteradt, torde jag framdeles få
uppgifva de minimi-tariffer, som jag för de
åtskilliga konstbrännerien anser lämpliga.
Tillämpningen af den beskattningsgrund,
jag nu vördsamt föreslagit, blefve den, att
om afgiften per kanna af det uppgifna eller
af Berednings- och Taxerings-Comitéen erkända
tillverknings-beloppet uppginge jeinnt
till, eller understege minimi-tariffen för pannan
efter dess storlek, så skulle innehafvaren
erlägga afgift endast efter minimi-tariffen;
men i annan händelse skulle honom
påföras afgift efter tillverknings-beloppet.
För små pannor af nu bruklig enkel construction
till 30 kannor och derunder, med hvilka,
efter nu brukliga afverkningssätt, ingen
större bränvins fabrication kan idkas, torde,
till undvikande af större besvär och tidspil-,
lan vid taxeringen, böra stadgas, att de sko
la
erlägga afgift endast efter minimi-tariffen.
Genom antagande af denna beskattnings?
grund vore ali den orättvisa häfven, som åt^
följer hittills varande och af Utskotten till
fortfarande föreslagna beskattningsrätt å bränvins
bränningen. Rikets Högloft. Ständer
kunde derigenom befrias från tillvitelsen att
hafva gynnat de stora bränvins-fabrikanterna
på den fattigare Jordbrukarens bekostnad.
Hvarje Bränvins-producent komme att alltid,
i stöd af Minimi-Tariffen, åtminstone erläg
-
Bil. t. Bevill nr Lag-och Oec..JJtsk«Bet. N:o 6. 5 3
ga samma afgift, som Utskotten nu föreslå;
men den, som drifver stor Bränvins-fabrication,
komme att derutöfver, i samma mon
som hans tillverkning öfverskjuter det me-;
deltal, han anses med sin redskap kunna tillverka,
erlägga för detta öfverskott en bestämd
afgift. Bränvins-bevillningen skulle härigenom
gifva en, ehuru för närvarande icke
fullt beräknelig, likväl säkerligen ganska betydlig
öfverskottssumma, som väl torde vara
behöflig såsom bidrag till betäckande af
de stora utgifter, hvilka nu af Staten erfordras.
Vid en kommande Riksdag kunde detta
öfverskott bestämdt af då blifvande Bevillnings-Utskott
beräknas, och måhända gifva
tillfälle att i någon mon nedsätta den nu
så öfverklagade allmänna Bevillningen,
Häruti förenade sig Contracts-Prostarne
Nordin och Widén,
Herr Prosten Broomé: Icke för att ge
nomdrifva
min öfvertygelse, hvilket vore förmätet
att hoppas, utan endast för att ännu
en gång och slutligen uttala den, emedan
jag deri känner mig orubbad, får jag äran
reservera mig mot det hufvudsakliga beslut,
i hvilket Höglofl. sammansatta Utskotten stadnat,
i afseende på Bränvins-tillverknings-rättigheten
m. m.
Så vida detta beslut syftar till någon inskränkning
deraf, har menskligheten hos Hög
-
54 Bil. t. Tevillu.' Lag- och Oec.'1'tsk. fet. N‘.o 6.
lofl. Utskotten kommit i en förbindelse, sorn
jag naturligtvis delar. Deremot väntar jag
med visshet Höglo fl. Utskottens mildare omdöme
öfver den fasta mening, jag har, och
förklarar, att man är mera skyldig den allmänna
välfärden, sorn står i fara, än den
svaghet, som derföre ställt sig i vägen, och
att uppskofvet af den fullständigare hjelp,
som dock slutligen måste företagas, icke medför
annat än en större skada på samfundskroppen
och dess serskilda lemmar.
De betänkligheter, sorn uppställas mot
den inskränkning, jag tagit mig friheten föreslå,
synas mig icke nog vigtiga att förtjena
det afseende och den ömtålighet, hvaraf
de i allmänhet mötas. Hvad jriheten t. ex.
derigenom skulle lida, är ett lidande, föreskrifvet
af sjelfva förnuftet, och stadgadt genom
första grundsattserna för menskliga Samhälls*fördraget,
att den ena icke ma skada och för'
störa deri andra, och att, så vidt det kan förhindras,
ingen må ha magt att skada och förstöra sig
sjelf, ty dd lider Samhället i hans person. Hvarje
förbud i borgerliga lagen stödjer sig ytterst
på en af dessa grundsattser, likasom derifrån
härleder sig rättigheten för en hvar, att
t. ex, afskära tåget för den, som vill hänga, att
rycka giftbägaren eller vapnet från den, som
dermed vill mörda sig sjelf eller andra. Till
dess man hunnit ådagalägga, att bränvinets
ymnigare tillverkning och förtäring är för
Bil t. Bevilln.- Lag- och Oec> Vtsk. Bet. N^o 6. 55
Samhället af den vigt och nytta, att dessa
principer derföre böra uppoffras, må förlåtas
att jag hyllar Jern och önskar få dem strängt
tillämpade till förmon för den dygd och ordning,
som bränvinet synbarligen upphäfver*
Visserligen har man gjort och gör man än
i dag sitt bästa för att bevisa denna vigt
och nytta; man har dervid icke med den
gamla visheten ingått på den satts, att det
nyttiga är underordnadt det moraliskt goda,i hvil»
ken händelse striden vore snart slutad,—nej,
under nästan allmänt erkännandeaf det moraliska,
försvarar man det nyttiga af bränvins*
productionen och af consumtionen tillika,
(ty dessa tu kunna ej åtskiljas) och man fixerar
då hufvudsakligast den lägre oeconomien,
hvilken deraf skall vara beroende. Men,—
under åberopande af hvad jag redan härom
yttrat, — vågar jag fråga: hvilken är då den
välmåga, sorn derigenom blifvit beredd? Huru
låter sådant påstående förena sig med
den höga klagan öfver brist och fattigdom i
.Landet? Hvar ser man de större och frodigare
hjordar, hvar den rikare tillgång på
victualier, som fäderna icke hade och som
icke, genom sjelfva åkerbrukets utvidgande,
skulle ha funnits, om ock bränvinet aldrig
tillkommit? Månne icke Svenska afvelsgår»
den har tvärtom att tillskrifva sin ringhet åt
det uteslutande förtroende, som sättes till dranken,
och som leder till åsidosättande af den
pligt man må hafva till sjelfva boskapen, att
56 Hil.t.Bwilln.■ Lag-och Oec.'Utsk, Bet. N.o 6*
bjuda den en mera naturlig näring, sorn skulle
befrämja dess helsa, dess tillväxt och förlänga
dess lifsperiod? Jag väntar den tid,
då sjelfva åkerbruket skall gå tillbaka för
den mening hopen hyllar, att det, utan biträde
af foderväxter, endast af drank och
halm kan uppehållas och befordras. Fran
den nybrutna, icke från odaljorden, har man
hemtat det öfverskott af Spannmål, hvaraf
denna tid berömmer sig. Sedan dess länge
besparade alstringskraft blifvit uttömd, behöfves
ett kraftigt medel till dess fulla ersättning,
och gifver val dranken företrädesvis
ett sådant? Den styrka, sorn, ur växterna
en gång utpressad , blifvit af menniskorna
uppsupen, är för djuren förlorad;
är det nu för dessa, och genom dem, för
jordens fruktbarhet man vill bära omsorg,
så vore utan tvifvel bäst , om raan lät
dem njuta styrkan odelad. Detta inser
en hvar, och det återstår således icke annat
än sjelfva bränvinet att anföra till
bränvinets försvar. Men detta försvarar sig,
såsom det börjat användas, icke bättre än den
deraf berusade försvarar sin person. För ett
lindrigt vidrörande faller den senare; för
en stråle af förnuftet och en gnista af men.
niskokärleken förlorar sig det förra, utan att kunna
räddas, antingen af den så kallade näringsfriheten
eller förädlings-rättigheten. Förnuft och
menniskokärlek gilla ingen frihet, ingen rättighet,
som går ut på mensklighetens förvillelse
Bl. t.Bevilln.- Lag- och Oec. Utsk. Bet. N:o 6, 57
t
och förnedring, fastän de, till all olycka, från
verldens början nödgats uthärda en sällan afbruten
motsägelse.
Svårigheten att begränsa och controllera,
så väl productionen sorn consurntionen, är ock
något, som allmänligen föredrages såsom ett skäl
emot min mening, under det likväl hvarje
bränvinsförfattning föreskrifvit och kommer att
förekrifva både en gräns och en controll. Ett
bestämmande af högsta pannerymden för en hvar,
åliggandet för vederbörande att tillse det öfverskridande
ej må ega rum, en stadga mot fylleri
och dryckenskap innefatta ju sådant? Men
förgäfves söker man för detta yttersta bestämmande
en annan grund än infallet. En uppgift
deremot af hvars och ens mättliga ärliga behof
för sitt hushall, Berednings- ComitéenS pröfning
af denna uppgift, med afseende pä den personal,
han till skatt läter anteckna eller underhåller,
en derefter och efter redskapets beskaffenhet
lämpad och medgifven rättighet att afverka
bränvin, flere eller färre bestämda månader om
året, skulle icke detta blifva en bestämnings-grund,
så god den kan fäs, ocb då man i allmänhet,
på detta sätt, ej finge mera bränvin, än som svarade
mot behofvet, skulle ej deraf följa, att
man bättre hushållade dermed, och vidare att
fylleriet toge en dödsknäck? —
För Bränvinets införande utifrån känner
jag ej den fruktan, som skulle förmå mig att
5 8 Bil■ t. Bevilln.- Lag- och Oec.- Vtsk. Bet. N'o 6.
ingå på dess vidare ldsgifvande inom landet.
Då en hvar för sig har behofvet uppfylldt, meri
intet stort deröfver, och då högst få erhålla rättighet
att i smått försälja bränvin, skall lusten
att lurendreja öfvervägas och förfalla för äfven»
tyret att få behålla eller återskicka den förbudna
och oafsättliga varan. Frestelsen till liderlighet
mötte icke eller då vid hvarje tröskel,
och den svaga skulle således ej öfver allt kunna
falla för den samma. Vederbörandes serskilda
besvär med tillsynen öfver afverkningstidens
iakttagande skulle, i min tanka, ersättas
af ett förminskadt besvär med tillsynen öfver
drinkare samt de brott och oordnirigar, som drycienskapen
framkallar. Jag medgifver visserligen,
att tillsammans med dryckenskapen uppvuxit ett
förakt för alla gudomliga och menskliga bud,
och det har gått öfver till uppenbar trotsighet,
till svart last och infernalisk styggelse; jag medgifver,
att ett omvändt förhållande ej är lätt
att införa. Men då jag frågat mig sjelf: skal!
jag endast ställa mig att beklaga och begråta
eller lättsinnigt begabba den så fallna och förnedrade
menskligheten, eller skall jag anstränga
alla mina egna och uppbjuda andras krafter att
hjelpa den upp igen? Vid åsynen af det tygellösa
sjelfsvåld, med hvilket en så stor skara hastar
till sin moraliska och physiska destruction,
skall jag kunna ursäkta min overksamhet för återförandet
af en bättre ordning med den tankan:
det är förgripligt att med ett förbud eller med
ett vilkor blott söka hindra farten och förekom*
Bil. t. Beotlin. Lag- och Otc. Uisk Bet N,o 6. 59
ma ölyckan? — Skall jag Icke mera tro på möjligheten
af en god förändring, tro på något andei
stöd för stiftandet, och, om deri blefve stif.’
tad, för helgden af en lag till nykterhetens rädd»
ning eller återställande, — skall jag icke en
gång få hoppas, och om jag hoppas, skall jag
då lemna allt derhän åt sitt eget blinda, långsamma
afgörande? Det correctiv, som hvarje
last en gång framställer mot sig sjelf, — tillintetgörelsen
af de subjecter, i hvilka den bott
och herrskat, skall jag tyst och stilla invänta
det? I synnerhet om fara eder sanning är, att
sjelfva barndomen icke lemnäs i frid för förfö»
reiser, utan på faderliga knän upptages i serien
af de oräkneliga offren för det flödande giftet,
uppkommer icke då en förstärkt förbindelse
att med hög, orädd röst tala till hvarje magt
på jorden om ett hejdande förekommande biträde?
Sjelf åt sanningen en prest, som betvif*
lar sanningens egen tillräcklighet för sitt och
mitt ändamål, ehuru jag inom min Församlingskrets
står det närmare än de fleste, skall jag
förtiga mitt tvifvel och min fruktan, emedan de
kunna misstydas, eller skall jag uppriktigt bekänna,
hvad jag tror, att ingen allmän uppfostran
lyckas, att ingen allmän ordning och trefnad stå
att vänta förr, än det svaga folket tvingas att
måttligt njuta den dryck, sorn börjar göra snart
sagt dess enda lust och glädje, och följaktligen
aflägsnar allt högt och ädelt mål för dess diktan
och traktan? Då jag så frågat mig sjelf, har
jag kommit på den tankan att väcka den motion,
Co Bil. t, Bevilln.- Lag- och Oec. Utsk. Bet. N:o 6,
som till detta Höglofl. Utskott blifvit remitte.
råd. Med detta tänkesätt skulle jag kunna ta*
ga pä mitt samvete, att, om det berodde af mig,
låta tusende bränvinspannor springa, tusende krögare
nedlägga sin näring och de mänga, som de
förfört och förföra, uppträda som vittnen emot
dem, hvilket de i alla fall en gäng skola göra;
men jag kan deremot icke taga på samvetet att
lemna obegagnadt detta förmodligen enda och
förnämsta tillfället i min lefnad att uttala min
öfvertygelse, med egentlig syftning på den moraliska
verldsordning, under hvilken vi menniskor
höra, oell hvilken det är min serskilda sköna
kallelse att med min ringa förmåga befrämja
—• och yrka, äfven der jag tviflar om min
framgång eller redan erfarit mitt nederlag.
Contracts-Prosten P. G. Svedelius,
Vid x Punkten.
Höglofl. Utskotten hafva vid sina samfällda
öfverläggningar beslutit, först att rättigheten
till begagnande af enkla Bränvinspannor skulle
såsom hittills bestämmas af egendomsvärdet,
dock så att blott en panna af högst go kannors
rymd linge nyttjas på hvarje egendom, ehuru
mycket än dess värde öfversteg den för en
sådan pannerymd fastställda minimi-summan;
för det? andra, att samma egendomsvärde,
som berättigade till enkla pannors nyttjande
Bil. t. evilla,- Lag- ooli Oec.-Utsk. Bet. N:o 6. 61
äfven skulle ligga till grund för rättigheten
till pistorisk eller annan konstredskap af lika
pannerymd med de förra, utan afseende på
den flerdubbla production, som dermed kunde
vinnas. Det förra beslutet påkallades af ett
billigt afseende å den öfverklagade bränvinstillverkningen,
hvars öfverdrift de senare
åren utan tvifvel föranledt en ökad consumtion
och i följd deraf mycket förderf, så i
oeconomiskt, som moraliskt hänseende. Men
denna nödiga inskränkning i bränvinstillverkningen
synes mig aldeles tillintetgjord genom
det senare af förenämnde beslut, hvarigenom
tillfället alt uppdrifva öfverproductionen, snart
sagdt, är mera utvidgadt än förut, och landtmannen
möjligen äfven beröfvas den fördelen,
att med någon vinst kunna föryttra sitt
utöfver eget behof tillverkade bränvin. Ty
då det är hvar och en medgifvet att utbyta
sin enkla panna emot en pistorisk af samma
kannetal, så kan han ock efter min öfvertygelse,
åtminstone fyrdubbla sin production,
eller, sorn är detsamma, fyrdubbla sin enkla
redskap emot den han, på grund af egen-;
domsvärdet, förut egde rätt att begagna. Nu
frågar jag: hvartill gagnar väl då inskränkningen
af de enkla pannorna, om icke tilt
att gynna den förmögnare speculanten på
bekostnad af den mindre förmögne jordegaren,
som icke har utväg att i stort drifva
en mera lönande bränvins-fabrication ? —
Vida skiljd ifrån den tankan att vilja lägga
62 Bil-1. Hevilla*- Lag■ och Oec.-Utsk. Bet N-o 6»
hinder i vägen för den menskliga uppfinningsförmågans
ocii industriens verksamhet,
der den är oskadlig, nödgas jag dock, med
fästadt afseende å samhällets fördelar, dervid
föreslå de modificationer, sorn kunna göra
större bran vins-fabriker mera sällsynta. Om
således jordvärdet, som ligger till grund
för enkla pannors begagnande, icke skall vara
illusoriskt, så synes det mig oundvikligt, att,
för rättigheten till pistorisk eller annan sammansatt
bran vins-redskap, detta varde skall
vara flerdubbelt i förhållande till den flerdubbla
afverkning, som med densamma kan
tillvägabringas; så att t. ex. ett pistorisk ap.
parat blott skulle få begagnas på en egendom
af fyrdubbelt värde emot den, som berättigade
till motsvarande enkel panna. Följden
af ett sådant stadgande blefye den, att de
nu anförde så kallade konstbrännerier antingen
icke kunde användas i någon större scala
eller att de blott inrättades på större
egendomar, hvilka kunde framte en emot
fabricationen svarande sädes-afkastning. För
den af mig nu framställda åsigt finner jag
en analogie uti 1815 års bränvins-Författning,
der det förekommer om de så kallade
Skottska pannorna, att rättigheten till deras
begagnande skulle gruodas på ett dubbelt
egendomsvärde jemförelsevis mot de enkla,
af den orsak att de ansågos afverka dubbelt
emot de sistnämnde. Genom samma åsigt
synas mig äfven de ofvan anförda, enligt
Bil. t. Bevilln.- Lag- och OecUtsi. Bet. N:o 6, 63
min föreställning, contradictoriska beslut kunna
samrnanlikas, så framt eljest Rikets Höglofl.
Ständer bifalla att bränvinsredskap af
hvad form och beskaffenhet som helst, äfven
hädanefter blir tillåten.
Vid 6 Punkten.
Emot den uti 1884 års Tariff iakttagne
progression af beskattning å enkla bränvinspannor
reserverar jag mig af följande skäl:
1:0 emedan denna progression företer
nog skarpa afbrott uti öfvergångarna till
högre beskattning, nernl: emellan 16 och 17
samt emellan 25 och 26 kanns-pannor;
2:0 emedan gradation i pannerymdsafgifterne
ifrån 30 till 50 kannor icke motsva,
rar den derefter vidtagande högre Bevillning
för hvarje kannetal. Det synes mig
nemi. icke rättsenligt, att t, ex. en 50 kannspanna
efter hittills varande beräkning betalar
endast femdubbla afgiften emot en 24 kanus,
panna, då deremot för en 90 kanns-panna
erlägges 45 gånger så stor Bevillning.
Med billigt afseende å jordbruksinteresset
anser jag bränvinsskatten, såsom hittills,
ehuru med jemnare fördelning, böra vara
lindrig å pannor till 25 kannors rymd, men
64 Eil.t.Bevittna Lag- och Oec.-Utsk. Bet. N:ö 6.
derefter succesivt höjas i samma mon deri
större redskapen gifver, icke allenast en större
qvantitet bränvin, utan ock en förmonligare
afverkning af samma qvantum säd, med hänsigt
till besparing af personal, bränsle, o. s. v.
Efter hvad calculerna öfver bran vins.redskapen
för ar 1826 utvisa, ligger dock den stora
produetionen af denna vara på pannor af 6
till och med 50 kannors rymd, hvaremot antalet
af den öfriga enkla redskapen, hvilken
dock sedan 1825 betydligen förminskats, icke
fullt utgör 7*3 af den förra.
Denna omständighet anser jag af icke
ringa vigt så väl i afseende på beskattnings»
grunden, som de förhöjda afgifter, hvilka
torde blifva oundvikliga.
ContractsProsten Nordin. Mot Trenne
punkter reserverar jag mig, nemligen inot privilegierade
krogar, mot gårdfarihandel med bränvin
och mot beskattningsgrunden,
1:0 Jag afstyrker bibehållandet och förökandet
af privilegierade Krogar med skylt å landet.'
Vi ha nog af Gästgifverierne: Vi ha öfverflöd
på lönnkrogar, som aldrig kunna utrotas.
Ett väl ordnadt samhälle bör vara en upp-!
fostrings-anstallt: der böra ej finnas sådana inrättningar,
som förderfva menniskor. Finnas de
redan,
Bil. t. Sevilln.- Lag. och Oec.-Utsk. Bet, N-.o 6, 65
redan, böra de ej ökas, utan småningom indragas.
Eland dessa skadliga inrättningar räknar
jag ej blott brännerien, utan ock” deras värdige
afkornlingar: krogarne. Den, som spinner
och utsätter snaror må ej anses oskyldig: han
är brottsligare än den som i snaran faller. Man
vill att upplysning, moralbud och folkscholor skola
afhjelpa fylleriet. Men huru kan man på
rent allvar vilja, att läraren med framgång skall
i Scholor och Kyrkor ropa: var nykter, just i
samma gång man tillåter krögaren från Krog.
skylten ropa: Kom och tag rus? Kyrkor, Scho
lor
och krogar kunna ej väl stå tillsammans.
Mig synes vederstyggligt att samhället sanctionerar
lockelser till ondt, vare sig Spelhus, krogar
eller annat. Huru illa sörjer icke en Far
för sina barns väl, för deras kyskhet, husliällsamhet
och nykterhet, örn han väl vackert förmanar
dem till dessa dygder, men derjemte tillåter
dem, på gårdens egor, hafva skökohus, spelhus
och krögar? Att vilja inrätta privilegierade Krogar
till controll mot lönnkrögeriet, är att göra
det onda femton gånger värre. Erfarenheten vittnar,
att oväsendet i privilegierade krogarne är
långt vederstyggligare än i lönnkrogame: Lönn-’
krögaren, som fruktar blifva röjd af den raglande
gasten, mättar drycken, gömmer den öfverlastade
och förekommer således o väsend et. Men
den privilegierade Krögaren är ej så skrämd,
Bih, till Rihi-St. Prat. 1828 och l82g. 5 Sond. 2 Aji.
3 e H:t.
5
66 Bil t. Eevillnr Lag- och Oec,-Utsh. Bet. Nio 6.
[Länsmäns tillsyn »ifver kroglefnaden är känd;
desse tjenstemän bo ofta aflägse; de kunna ej
vara allestädes. Och att bekosta en Länsman
för hvarje krog blir för dyrt; bäst att det onda
förbjudes. Jag, för inin del, vill ej deltaga i
ansvaret för all den synd, som begås i sådana
krogar, hvilka kunna umbäras och afskaffas.
2:o Jag afstyrker all Gårdfarihandel med
bränvin. För att fullkomna det herrliga bränvins-systemet
till nationens förderf, har man i
nyare tider icke blott utplanterat fasta krogar,
utan äfven börjat, på åkdon till Kyrkor och
samlingsställen, ja från by till by kringsända
rörliga krogar för ätt bränvin utprångla. Skadlig
är denna gårdfarihandel, långt skadligare an
Westgöthernas. Mt>t denna skadliga handel hade.
Utskottens afdelning visligen föreslagft cor*
rectiv, som af Utskotten in pleno, genomenen»
da rösts pluralitet, afslogs. Ali sadan handel
borde likväl förbjudas.
3:0 Jag afstyrker Beskattningsgrunden, som
för vanliga pannor är föreslagen; och förenar
mig i det förslag Herr Prosten Astrand i sin
^Reservation uppger. Utskotten erkänna att öfverproduction
är skadlig; bogen för öfverproduction
bör derföre med ökad skatt minskas och
skatten efter productionen lämpas, då Taxeringsman
finna någon tillverka ej blott till husbehof,
utan äfven för afsalu. Om t. ex, A. med
50 kannors panna, under vintermånaderna, till
-
Bil. t. Bevilln. • Lag- och OeC. tJisk. Bet. N,o 6, 67
verkar kring 300 kannor, ml han skatta på vanligt
sätt, efter pannerymden; men om B. med
lika stor panna bränner natt och dag året igenom
och tillverkar 3000 kannor, må B. utöfver
den vanliga skatten, erlägga 1 å 2 sk. per
kanna, för allt det bränvin, som anses hafva
blifvit tillverkadt för afsalu. Sjelfva roten till
fylleriet bör qväfvas, och denna rot heter öjverproduction.
Ju mera förråd, dess mera fylleri;
erfarenheten bekräftar denna sanning. Man ml
ej tro, att denna dryck bortkastas; den skall således
förtäras, sedan den blifvit tillverkad.
Prosteri G. Hvasser. Då de Höglofl. sammansatta
Utskotten nu uppgjort grunderne för
en ny bränvinsförfattning, anhåller jag att få
räkna mig bland Reservanterne. Jag anser det
resultat, hvartill man kommit, ingalunda öfverensstämmande
med tidens fordringar. Om man
haft för afsigt att angripa ett oemotsägligen existerande
national-ondf, så synes föga vara vunnet
med blotta palliativer. Det i alla landsorter
öfverklagade bränvinsöfverflödet kommer säkert
icke att förminskas genom det förslag, som
nu förelägges R. H. Ständer. Det onda skall
qvarstå ohämmadt — det skall allt mera fräta
omkring sig och undergräfva national*välmågan,
sjelfständigheten, sedligheten! — må det tillåtas
mig att anföra hvad en stor patriot redan
för 17 år tillbaka yttrade om tillståndet i landet.
Vår dyre Konung, då Han såsom Kronprins,
återlemnade Riks-Styrelsen, förklarar i
68 Bil.t. Hevilla.- Lag. och Oec.-Utsk. Bet N'o 6.
dess höga berättelse den 7 Januaril 1812 sålunda:
”Jag
har med bedröfvelse sett, att ett utom;
”ordentligt bruk af bränvin och tillverkningen
”deraf, då den åsidosätter det allmänna interes”set
för det enskilda, förstör Nationens moralitet
och skall förr eller senare blottställa den
”för en oundviklig hungersnöd. Jag har blott
”i detta afseende kunnat använda de förmanin”gar,
som Jag hemtat ifrån Eders Majus faderli”ga
tänkesätt, och Jag öfverlemnar till andra ti”der
och till K. St. upplysning, att afhjelpa ett
.”ondt, som hvarje enskild man erkänner och sorn
”med hvarje dag blir mera kännbart.”
Fastän under de år, som sedan förflutit,'
fylleriet utan tvifvel mera till- än aftagit, fastän,
i anledning deraf, vid början af nuvarande
Riksmöte, det samma Randsfaderliga språk utgått
från Thronen, synes dock den upplysta tid
ännu icke vara kommen, då man med fullt allvar
behjertar verkliga förhållandet och vidtager
kraftiga mått och steg emot det öfver hand tagande
förderfvet; hvarföre ock den föreslagna
bränvinsförordningen icke torde motsvara hvarken
Regeringens eller Nationens billiga väntan.
De förut medgifne, allt för långt utsträckte rättigheter
för bränneri-handteringen hafva föga
blifvit inskränkte, snarare till en del utvidgade.
Jag får således vördsamt reservera mig
emot de fattade besluten hufvudsakligast i föl
-
Bil. t. Bevillri.' Lag- och Oecr Utsk. Bet. N:o 6, 69
jande punkter, i hvilka jag önskat den förändring:
1:0
Att den tillåtne bränningstiden måtte
inskränkas till 6 å 8 månader om året.
2to Att beskattningen må utgå efter pro.
ductionen, enligt det förslag Herr Prosten
Åstrands reservation innehåller,
3:0 Att vid taxering af Pistoriska verk någon
annan pålitligare norm må läggas till grund,
än mätning af allenast den ena pannan, hvar»
under eldas.
4:0 Att gårdfarihandeln med bränvin må
vara förbjuden.
Herr Rydström, Wilh,: Delande de sammansatta
Utskottens Pluralitets Beslut, i frågan
om en enkel och simpel bränvinsbränningspanna
af go kannors rymd, såsom maximum för
huru stor egendom som helst, kan jag, såsom
efter mitt omdöme, i rak motsatts häremot,alldeles
icke vara af den tanka, som blifvit uttryckt
i Pluralitetens tillstyrkande, att konstpannor
till husbehofs-bränvinsbränning skola få begagnas
till lika kannetal som de simpla och
enkla.
Emot detta senare beslut får jag således
mig härmed reservera.
70 pil. t. Bevilin.- Lag- och Oec.-Utsk. Bet. N'o6-
Om husbehofs-bränvinsbränning bär är i
fräga, och örn denna husbehofs bränvinsbränning
i ett rigtigt och rättvist förhållande skall
tillåtas, så inåtte sådana ändamål, efter sådane
principer sorn senare beslutet antyder, omöjli»
gen kunna uppnås.
Herr Zethelius-. Under åberopande af
mitt förut till sammansatta Bevillnings 3:dje
och Oeconomie-Utskottets a Afdelning afgifne
yttrande i frågan otn hämmandet af »ten förfar*
liga bränvins.öfverproductionen får jag, då jag
nu till fullföljd af mine Reservationer emot
de beslut, hvari Utskotten i denna fråga stan*
nät, sår att utveckla mitt i förrberörde yttrande
antydde förslag till ändamålets ernående, i
förening med Statsverkets högst betydliga fördel,
först i största korrthet redogöra för min öfvertygelse
om vanmägiigheten af de små tnesurer,
som blifvit föreslagne.
Konungen har i Dess Nådiga Proposition
fästat ”Ståndens synnerliga uppmärksamhet pH
nödvändighettn, att dels genom förändrade föreskrifter,
angående bränvinsbränningens utöfning,
dels genom förhöjd beskattning pä tillverkningen,
consumtionen, eller försäljningen af bränvin, söka
inskränka det omättliga och förstörande bruk
af denna vara, som i följd af öfverflödig tillgäng
de senare åren egt rum ” Igenkänne vi
ej i denna proposition samma ömma^ föreställning,
solli förut blifvit oss gifven? Återkallom
Bil. t. Bevilln.- Lag* och Oec•• Utsk. Bet. Nio G. 7 i
i minnet vår gode Konungs yttrande redan då
Han, såsom Kronprins, återlemnade, den 7 Januarii
1812, den en tid under Högstsalig Konungens
sjukdom forde Riksstyrelsen — desse
betydelsefulla ord: ”Jag har med bedröfvelse
”sett, att ett utomordentligt bruk af bränvin och
”tillverkningen deraf, då den åsidosätter det all”rnänna
interesset för det enskilda, förstör Nationens
moralitet och skall förr eller senare
”blottställa den för en oundviklig hungersnöd,
”jag har blott i detta afseende kunnat använda
”de förmaningar, som Jag hemtat från Eders
’’Kongl. Maj:ts faderliga tänkesätt, och Jag öf”verlemnar
till andra tider och till Rikets
”Ständers upplysning att afhjelpa ett ondt, som
”hvarje enskild man erkänner och sora med
”hvarje dag blifver mer kännbart.” Huru härjande
har ej bränvinsfloden sedan den tiden fått
fortfara! Hvad hafva deremot verkat förre Ständers
af egna interesset dicterade beslut? Hvad
har nuvarande bränvinsförordning åstadkommit?
Det ondas ytterligare förökande. Ar det då en
sådan Författnings grunder, som än ytterligare
skola följas?
Vid granskningen af deri staugade concessioner
för pannerymderne faller genast deras
missförhållande i ögonen, För en jordlott af
det ringaste värde och uppgående högst till 500
R:dr, är medgifven en panna af so kannors
rymd till oafbruten (om jordegaren så godt synes)
bränvinsbränning hela året igenom; för en
•j s Bil. t. Bevillnr Lag- och Oec,~ Utsk■ Bet. N:o 6.
jordlott till blott >250 R:drs högre värde en
25 kannors panna; för en Hemmanslott af
högst 1000 R:drs värde en 30 kannors panna,
o. s. v. 5 kannors p-innerymds tillökning för
hvarje 1000 Rtdrs högre värde, intill ett egendomsvärde
af 10,000 R:dr, för hvilket panneryrnden
är bestämd till 75 kannor, samt
derefter 3 kannors tillökning på hvarje tusental
intill högsta pannerymden go kannor
för en egendom af 1 5,000 R;drs värde. Hvilken
'skälig förnuftsgrund kan väl igenfinnas
för desse stipulationei? Om författningens
intension inaste antagas hafva varit, ast hvar
och en jordbrukare, från åboen å den minsta
jordlott till den rikt besutne possessionaten,
måtte tillåtas att af egen gröda tillverka
bränvin för sitt mattliga husbehof och
derutöfver till försäljning hvad som för hans
Öfriga behof kunde af grödan umbäras; om
någon annan intension med concessionerne, än
denna såsom den enda af Stats-Oeconomien
och moralen gillade, icke får antagas; så har
den vä! näppeligen i något Hands Författningar
visat sig så vidunderlig, så rakt innefattande
sin egen motsägelse. I stället att
bestämma för den minsta jordbruks-lotten en
pannerymd och en bränningstid, som icke
kunde medgifva större tillverkning, än ett
måttligt husbehof fordrade, då den ringa grödan
måtte antagas vara knappt dertill tillräcklig,
samt att, efter probabilitetsberäkningar,
i ökade progressioner bestämma panne’
l il.t.Bfvilln.- Leg-och Oecon-Utsk. Bet- N'.o 6. 73
rymderne i förhållande till större Hemmans*
bruks ymnigare prod uct ioner, grad för grad,
intill den största medgifliga pannerymden för
en egendom, af hvars gröda kunde, utan afsaknad
för husbehofvet, tillverkas så stort
qvantum, sorn efter beräkningar öfver det hela
kunde tillåtas finner man ju tvärtom förliållanderne
sådane, att, då en åbo på den ringaste
jordlott får bränna allt hvad han kati
med en 20 kannors panna, possessionaten
med en egendom af minst 30 gånger högre
värde, och må hända hundrade gånger större
jordafkastning än den förres, får nöjas med
blott 4 i gånger större pannerymd. Då nu
äfven denna högsta pannerymd medgifver på
den tillåtne obegränsade tiden större tillverkning
på en egendom, än med det allmänna
bästa kan förenas, huru orimlig är icke
då den första stipulationen! Jag frågar
hvar och en, som vet huru mycket bränvin
kan tillverkas med en 20 kannors panna, då
nemligen bränningen oafbrutet bedrifves (hvilket
mäste förmodas kunna ske, då det är tillåtet):
om icke det innefattar den största orimlighet,
att en Hemmanslotts åbo med så litet
jordbruk, att det näppeligen kan förse honom,
hustru och barn med erforderlig säd till bröd,
kokmjöl och dricka samt för husbehofvet nödig
potatoes, skall medgifvas en sådan enorm
bränvins-tillveiknirigp Fortsätter man beräkmngapne,
alla progressionerna igenom, skall
juan fasa öfver produetions-summan.
74 Eil-1,BevilIrt.- Lag- och Oecon.' Utsk. Bet• N:u 6.
Dä i Utskottens förslag yttras, att allt
slags redskap, som uppfinningsgåfvan kan påhitta,
bör tillåtas, och då det är nogsamt kunnigt,
att oss på förhand lofvas nyligen uppfunne
konstbrännings-inrättningar, som vida
högre, än med de hittills begagnade konstbränningspannor,
skola uppdrifva tillverkningarne,
måste man ej bäfva för den hotande ytterligare
förökningen af bränvinsöfverflödet?—
till hvilken fruktan tillräcklig anledning sig
företer endast deraf, att i sammansatta Utskottens
betänkande föreslås mätning blott af den
panna, hvarunder eld omedelbarligen anbringas.
Då ej ens inskränkning af bränvinstider
tillstyrkes, af det besynnerliga skäl, att
egennyttan skall söka utvägar att skaffa tillgång
på varan så länge begäret efter dess
omåttliga bruk är qvar, (såsom borde hvarje
last tillåtas, än mer af Lagstiftaren befordras,
för det den lastfulle vill försöka att eludera
Lagen) hvilken utsigt för kommande tider
lofvar oss en sådan lära! Emot moraliskt förderf,
heter det vidare i förslaget, äro moraliska
medel de enda naturliga, och upplysningens
allmänna utspridande bland de lägre
folkclasserne skall väcka förakt för all förnedring,
och sålunda dryckenskapslasten såsom
annan vanart försvinna. Nå väls är då branvinsöfverflödets.
befordrande ett af de der moraliska
medlen? Är en åt drinkarebegäret
lemnad tygellös frihet att förstöra sig och
samhället ett af dessa medel? En indirect
Bil. t, Pevilln, Lag cch Otc.*£ tsk. Bet. N:o 6. 75
uppmuntran till dryckenskap ett af deni? Eller
hvad vill man med de enorma bränvinstillverkningarne,
om ej att de skola afsättas? Hvarest?
Utrikes, der bränvinet är dyrare än hos oss?
Nej; här, inom vårt redan af sedefdrderfvet härjade
samhälle, här skall floden qvarstanna!
Jag fortgår nu till framställningen af mitt
förslag, i författningsforrn, och yrkar vördsamt,
alt det må komma under öfverläggning.
Första Artikeln.
Orri bränvinsbränning i allmänhet.
1 §•
Bränvinsbränning af hvad sädesslag eller
annan växt som helst, dels till husbehof, dels
till afsalu, skall på sätt och med de villkor,
som här nedan föreskrifvas, vara tillåten i 6
månaders tid af året, nemligen ifrån medlet af
October ena året, till medlet af April följande
året, så framt icke högst vigtiga omständigheter
påkalla inställandet af bränvinstillverkningen.
Motiv.
1 §•
Då bränvinstillverkningen för hvars och
ens husbehof icke kan, i något af de i detta
76 Bil-t.Bevilln.* Lag- oc/t Oec.-ZJtsk. Bet. N'ö 6.
förslag statuerade förhållanden, medtaga ens
hälften af den föreslagna tiden, och jordbrukare
i allmänhet icke hafva för deras ladugårdar behof
af drank under all den tid kreaturen gå
ute på marken, samt då det bränvinsqvanturn,
som utöfver husbehofvet skäligen anses erforderligt
för Riket att till salu hållas, (hvarom
jag åberopar mitt förra yttrande i ämnet), kan,
enligt öfvertygande beräkningar, så rundeligen
tillverkas under loppet af de 6 månaderne, att
äfven de inskränkningar, som nedan före bestämmas,
i afseende på pannerymderne, blifva nödige,
så inses lätteligen, att den föreslagne bränningstiden
är tillräcklig.
Att tiden räknas från medlet af October
till rnedlet af April, synes vara lämpligast åtminstone
i många landsorter. Jemkning derutinnan
inverkar dock ej på saken.
2 §■
Vid mantalsskrifningen sker anteckning till
bränvinstillverkningens utöfning. Den sorn ej
då uppgifvit sig dertill, vare ej sedermera till
densamma för det året berättigad.
Motiv.
2 §•
Till undgående af oredor, som i flere af.
seenden kunna uppkomma genom sentidige upp.
Bil- t.Bevilln.- Lag- och Oec.-Utsk. Bet. N'o 6. 77
gifter och efterföringar, och da det äfven är
angeläget, att totala bränvinsqvantum för Riket,
enligt uppgifterne till bränvinsbränningen,
blifver tidigt Regeringen kunnigt, är
stadgandet i denna §. nödigt.
3 §•
Den som hittills verkställt bränvins*
bränning med så kalladt pistoriskt eller annat
konstbrärinings-apparat, är det obetaget
att hädanefter sådant begagna, så vidt det
lämpligen kan ske, med afseende å det bränvinsqvantum
han sig åtager, eller honom kan
tillstädjas. Men ej må, efter det denna Författning
till efterlefnad kungöres, något sådant,
eller annat konstbrännings-verk, utan
synnerliga skäl och Kongl. Maj:ts serskilda
Nådiga tillstånd, inrättas,
M 01 i v.
3 §•
Reservationen i första punkten af den;
na 5. har afseende på tillverkningar blott
till husbehof, eller sådane små salu qvantiteter,
hvartill bränningstiden blefve allt för
korrt, om konst-apparat skulle begagnas.
Förbudet i senare punkten afser ej minr
dre skälig consideration å de betydliga kost
-
78 Bil.t- Bevilln.- Lag. ochOec..Uisk. Eet. N-.o 6»
naclér, mångå redan nedlagt i konstbränneriinrättningar,
än äfven ändamålsenligt förekommande
af ytterligare förökning af sådane
Verks antal, hvarigenom totala salu-qvantiteten
för Riket skulle oberäkneligt komma
att öfverskrida den afsedde måttligheten. Ur
dessa synpunkter betraktadt är förbudet de*
sto mer rättsenligt, som ingen kan skäligen
åberopa nuvarande författning, endast gifven
för en nu förfluten tid, t i i I stöd för
någon pretention för framtiden och ingen
blifver igenom förbudet åbragt någon skada.
4 §•
Den åtagne eller tillåtne tillverknings*
qvantiteten beräknas, vid de serskilda här
nedanföre bestämde förhållanden, efter skälig
antagen production med enkel panna och
utföres i pannerymdstal, hvarvid, i afseende
pä konstbrännings verk, den proportion iakttages,
som öfverensstämmer med sådane inrättningars
större production på lika tid, allt
i enlighet med vidfogade Tariff öfver alla
de förhållanden, som kunna inträffa.
Mott v.
4 §.
Då hvarje till verknings-qvantitet be»
stämmer pannerymden i förhållande till bran.
lill.t.Bevil!n,* Lag-och Oec,-Utsi. Bet. N:o 6. 79
ningstiden och tvärtom, är det lämpligast att
samma qvantitet reduceras till pannerymd,
hvarigenom ock enhet i beräkningen vinnes.
Den Tariff, hvartill här hänvises, bör, efter
den skäliga beräkningsgrund Ständerne fastställa,
uppgöras och Författningen vidfogas,
till lättnad i bestämmandet af pannerymden
vid alla möjliga förhållanden.
5 §•
Utöfver 90 kannors pannerymd, kokrummet
oberäknadr, må ej någon bran vinspanna
nyttjas, icke eller vara någorstädes tillåtet att
på en egendoms, Hemmans eller Hemrnanslotts
bolstad inrätta mer än ett bränneriverk,
såsom ock ej i något Verk met än en bränvinspanna,
eller ett konstbrännings-apparat,
må begagnas.
Stadgandet i denna §. galle ej, i afseende
på sådane vid Ättikefabrikör befintlige
pannor, som med Kongl. Majus Nådiga
tillstånd för bränvinsbränning till ätlikebe»
redning begagnas.
Motiv.
5 i
Mångfalldiga beräkningar öfver alla 1
detta förslag afsedde förhållanden medgifva
8o Bil t.B erilin.- Lag■- och Oecon.-Utsk. Bet. N'o 6
blott en go kannors panna, hvarmed säkerligen,
då de i öfrigt i förslaget bestämde förhållanden
bibehållas, hvar och en skall finna
sig väl belåten.
Till förekommande af oredor och möjliga
missbruk böra ej, såsom hittills, flere
pannor i ett verk tillåtas.
Sista punkten i denna §. är hemtad från
nuvarande Författning.
Andra Artikeln.
Om bränrinsbränning till husbehof
-
Hvar oell en, som å landet åbor och
brukar jordegendom, hemman eller hemmansdel,
af hvilken natur de vara må, såsom ock
bebyggde utjordar och andra lägenheter, hvil.
ka med något onus eller skatt till Kronan
äro belagde, ege rättighet, att, utan någon
J?evi!lnings-afgift, tillverka bränvin för sitt
husbehof, hvilken rättighet ej någon får till
annan öfverlåta.
Motiv.
Bil. t. Bevilln,' Lag- ooh Oecr Utsi. Bet. N:o 6. 81
y
Motiv.
1 §•
Det synes icke vara rättseniigt, att bränvinsbränning
mer, än bryggning och bakning
blott till nödtorftigt husbehof beskattas, icke
eller blifver det nödigt, då dessförutan den
dryga beskattningen på salutillverkningarne
(hvilken är för ändamålet nödvändig och
drabbar endast consutnenten) skall inbringa
till Stats-Verket riklig inträd, som, just för
det den totala saluqvantiteten också nödvändigt
måste inskränkas, kan med all säkerhet
påräknas. Kan någon tvekan härom uppstå,
så hindrar ej förslaget, att, till öfverflödig
säkerhet för Stats-Verket, äfven på liusbehofs-bränningen
lägges någon afgift, dock
skäligen ej öfver 6 r:st. på tillverkad kanna.
2 §.
Till husbehof räknas 2o kannor för
hvarje till hushållet hörande mansperson öfver
15 års ålder att för hvarje åbo utföras
på sätt i 1 Art. 4 §. sagdt är. Det står
hvar och en fritt, att, om han har större
panna, än som erfordras till afverkning af
Bih. till Riks. Si. Prot. 1828 och l82£p 5 Sami. 2 Afi.
3ie H:t. 6
8s> Bil. t. Bevillri.’ Lag• och Oec.. ZJtsk. Bet, N'o 6,
det sålunda gifna husbehofsqvantum, på minst
en månads tid, antingen förändra pannan till
en mindre, som han kan finna lämpligare,
för att begagnas en längre bränningstid, eller
att om bränningen förena sig med sina grannar
till nyttjande af gemensam panna, då
den eller de öfriga®, som, i sådant fall, ej det
äret begagnas, må förseglas eller obrukbare
göras.
Motiv,
i §.
Att husbehofsqvantum bestämmes efter
skälig måttlighet ar nödvändigt. Derpå beror
saluqvantitetens bestämmande och planens
säkra ledande till frågans ändamål.
Då 20 kannor för en person medgifva
dageligen två supar, hvarje till ett mått af
litet öfver J jungfru, och då i allmänhet,
synnerligast hos den talrikaste jordbruks-classen,
Bondeståndet, bränvin ej dageligen bestås
tjenstefolket, minst flere supar; så, enär
i beräkningen äro intagne äfven personer
öfver högsta mantalsskrifna åldern, hvilka
måtte anses vara mindre 1 behof af bränvin,
än i mannaålderns verksamliets-dagar, synes
det, alt för hvarje hushåll, i förhållande till
manspersonernes antal och arbetsstyrkan för
jordbruket, det bränvin, sorn sålunda kan
Bilt. Bevilln,- Lag- och Oec.-Utsk Bet. N.o 6. 83
besparas af Jagliga behofvet, är tillräckligt,
ej mindre i Jet fall, att någon gång bränvin
brukas af qvinnokönet, än för extra behof,
såsom i andetid, jultid eller vid andra
högtidliga tillfällen. Earn under 15 år må
ej komma i någon beräkning: det är deras
förderfliga vänjande till bränvins förtäring
som skall afböjas. Skulle likväl 25 kannor
anses behöfliges så kan planen medgifva detta
kannetal, såsom det högsta. Den sorn vill
hafva större qvantum, har tillfälle dertill,
då han åtager sig salu-bränvins-tillverkning.
Då det nu sålunda beräknade qvantum,'
fördeladt på små hushåll, af t. ex. blott två
manspersoner, kan på ganska korrt tid af*
verkas, äfven med en panna af nu befintlig
ringaste kannerymd, och således den ännu
hos många af Vana och fördom nödige ansedde
dranken för ladugården skulle saknas för
den öfriga tiden, så och då allt hvad som
kan lägga lunder i vägen för det stora ända*
målets ernående bör sorgfälligt undanrödjas,
och nyssnämnde svårighet lätteligen kan afhjelpas,
på det i andra punkten af denna §.
föreslagne sätt, då bränning kan lämpligen
ske tourvis hos någon af grannarne, och hvar
och en sålunda, efter öfverenskommen beqvämlighet,
hafva tillgång till drank för hela
den tid bränvinsbränningen är i allmänhet tilla*
ten, lärer detta, äfven i afseende på den ringa
bränvinsqvantiteter.s afverkning, fördelaktiga
84 Eil>t'Bevittna Lag- och Oec.- Utsk. Bet.N:o 6.
sätt, hvarigenom, då de nödige enkla controller,
sorn blifva föreslagne, statueras, ei något
förfång eller missbruk kan ega rum, fin»
nas vara så ändamålsenligt och lätt verkställbart,
att dess gillande ej bör möta motstånd
af någon, som afser ändamålet,
3 §■
För Sääderne vare ock husbehofsbränvins-bränning
tillåten till det qvantum för
hvarje Stad, sorn belöper efter beräkning af
det i nästförestående §. bestämda kannetal,
likaledes för hvarje mansperson öfver 15 års
ålder i hvarje fastighets-egares eller disponents
hushåll; och må det bero af de fleste
TÖstegande innevånare i hvarje Stad att, i
den ordning, som för beslut om Stadens inkomst
eller utgift iakttages, bestämma, huruvida
den branvinsbränning, hvartill Staden
sålunda är berättigad, skall upplåtas åt fastighets-egarne
eller disponenterne, antingen livar
för sin andel, eller flere i förening om ett
Verk, districtsvis, eller bränningen utöfvas
för Stadens gemensamma räkning, i ett eller
flera Verk, genom utarrendering.
Motiv,
-• 3 §•
Enheten i princip fordrar samma rättighets
medgifvande för Städerne, som för
JB l■ t.BevillnLäg- och Oec.-Utsk. Bet. N:o 6. 85
Eander, till husbehofs bränning, samt ena»
handa regel för qvamiteternes bestämmande.
Hvad, som, i afseende på sättet till denna
bränvinsbrännings utöfvande, planen medgifvit
att bibehållas af stadgandet derom i
nu varande Författnings 1 Art. 8 §, är i
det föreslagna stadgandet tillämpade
Om Städerne vilja utarrendera bränvinstill
verkningen och arrende - beloppet ingår
till Stads-Cassan; så är följden deraf densamma,
som inträffat hittills, att samtlige
invånare må köpa bränvin för deras behof.
Husegarne kunna likväl då hafva att påräkna
någon minskning i deras eljest större onera till
Staden; så att innevånarne i sjelfva verket
ej förlora något på föreslagne stadgandet.
De bora tvärtom, med afseende å billigheten
i princip, finna sig mer nöjde, än med förra
concess ionen.
Tredje Artikeln.
Orri briinvinsbränning till afsalu,
1 §•
Endast på landet vare bränvinsbrä'nning
till afsalu tillåten, och må ej rättigheten dertill
åtfölja andre af de i a:dra Art. 1 §,
nämnde egendomar, hemman och hemmans
-
86 Bil t,Bevilln.- Låg- och OeG.~Utsk,Btt. N:o 6.
lotter m. fl. lägenheter, än dem, som uppgå
till ett Taxeringsvärde af 1000 R:dr och
derutöfver, åsatt sjelfva jordegendomen med
dertill nödig åbyggnad, så att ej i beräkning
ingå värden af större eller kostbare bygg*
nader, eller serskilde till jordbruket ej höjande
inrättningar; blifvande det sålunda
vid hvarje års Bevillmngs-TaXering utsatte
egendorns-värdet gällande för näst derefter
infallande brännjngstid
M
o t i v.
a § ‘
Bränvinsbränning är egentligen Landtmanna-yrke.
Om bränvi ns fabrication i Städerne
skulle lämpligen kunna inskränkas
blott till deras behof af varan; så kunde
den, såsom bryggeri m. fl. handteringar, så
vidt hänföras äfven till Städernas yrken.
Men med sådan inskränkning vore för Städerne
föga vunnit, mer än genom den föreslagne
husbehofsbränningen derstädes, ocb en
större fabrication i Städerne blefve dessutom
svår att controllera och bestämma samt skulle
föranleda missbruk.
I afseende på de minsta jordlotters (under
Jooo R:drs värde) uteslutande, åberopas
hvad derom är förut af rnig yttradt. Utan
Bil. t. Sevillu.• Lag• och Oec.-XJtsk. Bet. N'.o 6. 87
sadan inskränkning kan ändamålet ej vinnas»
Den, hvars hela jord-afkastning medtages för
husbehofvet, kan ej rimligen idka tillverkningen
utan att köpa jord• producteme dertill*
— Hvar vore då gränsen för missbruket?
Ingen kan skäligen finna sig förnärmad af
stadgandet.
a §•
Efter det sålunda bestämde egendomsvärdet
må, utan inskränkning i den i allmänhet
tillåtne brännings-tiden, tillverkning
af bränvin till afsalu, inberäknad den för
husbehofvet, utöfvas med pannor af nedanstående
kannerymder, kokrummet oberäknadt,
nemligen:
Då egendomsvärdet uppgår till
1000
R:dr
8 Kannor;
derutöfver till och med 1250
—
9
—
—
—
1500
—
10
—-
—
—
1750
—
11
—
—
—
2000
—
1 2
—
——
2500
3000
.
14
16
__
—•
t
35oo
—
18
—
—
—
4000
—
20
—
—
—
5000
—
25
—
—
—
6000
—
3o
—
—
—
7000
—
35
—
—
—
8000
*—
40
—-
88 Bil t, Bevilln.- Lag* och Oec. Utsk. Bet.N:o 6*
— — 9000 R:dr 45 Kannor.
—
— 10,000 —
5o
—
—
— 11,000 —
55
—
—
— 12,000 —
60
—
—
— 13,000 —
&5
—
—
— 14,000 —
7°
—
■—
— 15.000 -
75
—
—
— 16,000 —
80
—
—
— 17,000 —
85
—
—
— 18,000 —
och derutöfver
90
—
Hvar och en vare obetaget att inskrän*
ka sitt bränvinsqvanturn och angifva sig till
bränning med mindre panna, än efter egendomsvärdet.
Motiv.
2 §.
Svårigheten att statuera de ändamålsen.
ligaste och tillika i alia afseenden rättsenliga
stipulationer för salubränvins-tillverkningarne,
kan blott den rätt fatta som försöker
det. Mångfalldiga beräkningar, under ämnets
betraktande fran dess flere synpunkter och
resultatens öfvervägande, hafva bestämt de
föreslagne stipulationerne, såsom de rättaste
i min öfvertygelse. Mart betänke, att antalet
af Kandtegendomar i hög grad minskas i
förhållande till deras större värden, att de,
Bil■ t. Bevilln.• Lag- och Oec»tsk. Bet. N:o 6. 8<J
sorn ej uppgå i värde högre* än 1000 R:dr
(ungefärliga värdet af ~ mantal) äro högst
talrika och att, om för dem och alle, som
obetydligt öfverstiga deras värden , skulle
medgif vas större pannerymder, än de föreslagne,
— visserligen till räck 1 ige i förhållande
till jordafkastningarne i allmänhet af sådane
små egendomar, progressionerne i de högre
och de högsta graderne hade blifvit
alldeles nortnlöse. Då nu hvar och en, som
vill göra sig mödan att uppsöka säkra grunder
för sina beräkningar och öfverväger förhållandene
, skall öfvertvgas, att större pannerytrider,
än de föreslagne så för de lägre
som för de högre grader af egendomsvärden,
icke kunna ändamålsenligt medgifvas, — och
dock med nödig inskränkning i branningstiden;
så kan man göra sig en redig föreställning
om concessionerne hittills och de
naturliga följder de måst medföra
Ett
jordbruk af blott 1000 R:drs värde
afkastar icke mycket till afyttring. Productionen
stiger vanligen i allt mer och mer
ökade förhållanden till egendomsvärdet: derföre
rättsén ligt, att i billigast lika ökade förhållanden
stegra panneryrnderne, så att i
möjligaste måtto hvar och en må kunna, i
förhållande till sina större jord afkastningar,
använda deraf hvad som, med ett oafvikligt
afseende på hufvud-syfiemålet, kan medgifvas,
9o Bil. t.Bevilln.- Lag- och Oec,'ZJtsk. Bet. N:o 6.
Stipulationerne harie visserligen kunnat
utföras i kannetal i stället för pannerymri;
men man är ännu ej öfverens om rätta productions
- förhållandena ; erfarenheten har
dock såvida stadgat begreppen derom, att någon
betydlig skiljaktighet i öfvertygelserne
ej kan uppstå.
Det hade emedlertid varit att utsätta
den goda saken för tvistighet i den delen,
att föreslå kannetal. Då Possessionaterne,
med stora egendomar och konstbränneri-inrättningar,
beräkna hvilka bränvins-productioner
i de högste graderne stipulationerne
medgifva och att afsättningar ej skola tryta,
torde de snart hnna, att dessa stipulationer,
just igenom de nödvändige inskränkningarne,
lofva den vida större hugnad, än fabricationerne
hittills medfört, utom den, som sam.
hällets bästa måst ingjuta.
3 §•
Det qvantum bränvin, sorn är antaget att
under oafbruten bränning, sön- och helgedagar
undantagne, kunna tillverkas med hvart
och ett slag af nu brukliga pannor eller
bränvins • brännings - apparater, och hvilket
qvantum i ofvanberörde Tariff är för hvarje
pannerymnd utsatt, blifver, utan afseende
derpå, om tillverkaren vill blott tidtals, ellet
Bil.t,Bevilln.* Lag• och Oec.-Utsk. Be{, 6. gi
nied afbrott, bränningen verkställa, norm för
beräkning af salubränvins qvantiteten, som
visar sig, då ifrån tillverkningsqvantiteten
husbehofs-brän vins-qvantum afdrages.
Motiv.
3 §.
Att salu.bränviris-qvantiteten måste statueras
till hvad den under oafbruten tillverkning
i den tillåtne bränningstiden skäligen
anses utgöra, säger sig sjelft: eljest ingen
ändamålsenlig beräkning, ingen norm,
ingenjjcontroll möjlig.
4 §•
Då i tillverkningsorten lägsta bränvinspriset
uppgår till 3a sk, och derutöfver intill
1 R:dr, erlägges 12 sk. för hvarje tillverkad
kanna salu-bränvin. Skulle bränvinspiiset
stiga derutöfver, ankommer det på
Kongl. Majus Nådiga godtfinnande, att, efter
Rikets Ständers Banco- och Riksgälds-Contoirs
Fullmägtiges hörande, öka efter omständigheterna
afgiften intill högst 16 sk.
I den händelse att priset icke uppgår
till 32 sk, må nedsättning i afgiften ske i
det förhållande, att,
*
92 Bihl, B evilla.- Lag’och Oec.-Utsk, Bet. N:o 6.
då priset ej öfverstiger
31 sk., erlägges n sk. 3 r:sf.
— — 30 — — 10 — 6
— 29— 9 9
— 27— — 8-3 —
— — 20 — — 3;
hvarunder någon nedsättning i afgiften ej
eger ruin.
Motiv.
4 §.
Med öfvertygelse: att de här föreslagne
nedsättningar, som för Stats-Verket väl kunna
talas, ej skola behöfvas; att, om förslaget
antages, bränvinets pris skall hastigt stiga,
må hända till den antagne höjden, innan
■Ständerne hinna åtskiljas; att således StatsVerket
deraf skall vinna tillgångar i rika
mått, under det man ej skall se andra nedslagne
ansigten, an drinkarnes; har det likväl
varit nödigt att, genom de här föreslagne
stipulationer, göra för hvar och en åskådligt,
*
Bil. t.Bevilln“ Bag- oell Oec-XJtsk. Eet. N:o 6. 93
att, hvarken för Stats-Verket eller den enskilde,
någon förlust är att befara igenom
förslagets antagande.
B §•
Utom den sålunda bestämda pannerymdsafgitten
> skola åtta skill ingar erläggas för
hvarje Ett tusende R dr af ofvanberörde
Taxeringsvärde å den egendom, för hvilken
salu-bränvins-tillverkningen är tilfåten.
Motiv.
5 §•
Det är skäligt att, hädanefter såsom hittills,
Bevillning äfven för egendomsvärdet
erlägges, nemligen blott af dem, som tillverka
bränvin till afsalu. Förra stadgandet om
denna afgift i 2 Art. 9 §■ af nuvarande förordning
är derföre här lillämpadt, med uteslutande
af den i sista punkten af nyssnämnde
§. obestämdt medgifne rättighet att afgiften
till 4 sk. nedsätta, utan anfördt skäl
eller tillfälle, då sådan nedsättning skulle
ega rum; till hvilket medgifvande, som föranleder
godtycklighet, något skäl sig icke
företer i planen för detta förslag.
94 Bil, t. BeVilln.Z Lag Och Oec,-Utsk, Bet, N:o Bi
6 §.
Till nödig underrättelse, i afseende pt
Bevillningsafgiften, hvilken å uppbördsstämman
i Mars månad erlägges för hela brän«
ningstiden, later Konungens Befallningshafvande
i hvarje Län, månadtligen, ifrån October
ena året till och med Mars följande året,
efter inhemtade tillförlitelige uppgifter från
Fögderien på der gängse bränvins - pris,
kungöra till allmän efterrättelse, tidigt i
hvarje månad, de lägsta bränvinsprisen, Fögderi-vis,
i näst föregångne månad. Det pris,
som sålunda finnes hafva varit under hela
bränniogstiden lägst i hvarje Fögderi och ej
uppgår till 32 sk., galle der, för Jlevillningsafgifternes
beräkning i ofvan utsatta förhål*
landen, för hvad som af hvars och ens atagne
salu-bränvins qvantum ej veterligen blifvit
under tiden försåldt eller bortslutit till
skeende leverering. Men är det veterligf,
att tillverkaren sålt eller bortslutit något af
sitt åtagne bränvins qvantum, vare då, för
den större eller mindre del deraf, som finnes
vara afyttrad till högre pris, än det pä
förenämnde sätt stadgade, afgiften ansedd
efter försäljningspriset.
Motiv.
6 §.
Emot den föreslagne methoden till prisens
bestämmande, såsom lätt verks t ali bas
-
Bil, t.Bevilln.- Lag-och Oec.-Vtsk. Bet,N:o 6. gj
och allestädes tillämplig, lärer desto mindre
något vara alt erinra, som afgiften sålunda
utgöres efter lindrigaste beräkningsgrundDå
denna afgift erlägges i Mars, är prisens
kungörande för längre tid, än till och med
Februarii månad, ej behöfligt, och någon betydlig
difference i bränvinsprisen, för dea
lilla återstoden då af bränningsfiden, är ej
eller att förmoda. Den, som alltså ej vid
uppbördstiden sålt eller bortslutit sitt brän.
viris■ qvantum, under förväntan på högre
pris, har icke mindre skäl, än alla andra,
sorn nöjts med de gångbara, att vara förnöjd
med den föreslagna pris-bestämmelsen. Serskildt
ansvar bör väl ock ega rum för den,
som visas hafva vid Uppbördsliqviden förtegat
sin försäljning till högre pris, än det
fastställda.
7 '§•
Egare eller brukare af Hemman eller
Lägenheter, de der innehafva flere sådane
egendomar eller egendoms - andelar, hvilka
med deras både folk och dragare skötas och
drifvas och äro belägne inom högst en mils
afstånd ifrån den ort, hvarest egaren eller
brukaren är boende, eller mantalsskrifven,
vare berättigåde att för sådane egendomar
tillsammans utöfva, blott å ett af dessa ställen,
bränvinstillverkningen med så stor panna,
som svarar emot egendomarnes sarnmanslagne
värde*
gf) Bil.t. BevillriBag- och Oec.-Utsk, Bet, N:ö 6.
M o t i v
7
§•
Denna föreskrift öfv erensstämmer nied
stadgandet härom i i Art. 6 §. af nuvarande
förordning.
8 §.
Intiäffar under bran vinsbränningstiden
sadan bevislig olyckshändelse å egendom, der
hränvinstillverkning till afsalu utöfvas,, att
egaren eller brukaren förthy ej ser sig Kunna
tillverkningen fortsätta, må sådant genast
hos vederbörande Kronobetjent anmälas, för
att inberättas till Konungens Befallningshafvande,
som då eger att förordna om afskrifning
af den belöpande pannerymds-afgiften
för den tid bränvinsbrännings-råttigheten ej
kan begagnas.
Motiv.
8 §•
Detta stadgande är af billigheten påkalladt.
Att vidare eller utöfver hvad som under
ofvan föieslagne Artiklar är sammanfat.
tadt
Bil. t. Hevilla,. Lag- fich Oec- ilsk. Het. Nid 6. 97
tadt och innehaller de buFvudsakligaste delar
af ämnet, eller sjelfva grundfrågorne, inlåta
mig, innan desse blifvit ventilerade, i utför*
ligt upptagande af alla öfrige till en bränvinsförfättning
hörande föreskrifter, har jag
ej utan skäl ansett vara för tidigt. Likasom
jag derföre förbigått, att, under sist utförde
Artikel, eller må hända lämpligare den förr
sta, i afseende på bränvinsdestillering föreslå
något stadgande, hvarmed, då frågan härom
icke är af de väsendtlige, kunde anstå till dess
att, efter förmodad och af mig yrkad återremiss
af de sammansatta Utskottens afgifne
betänkande, allt hvad till ämnet hörer torde
förekomma till behandling å nyo, då tankar*
ne i sistnämnde fråga och de olika begrepr
pen örn destilleringspannors rätta kannetal, i
förhållande till bränvins-afverkningarne, kunna
samrnanjernkas, har jag ock dertill uppskjut
tit yltrandet af mina tankar i de öfrige delar
af ämnet, som äro ibland föremålen fÖ.r
de sammansatte Utskottens behandling, såsom
om de åtskiilige, i afseende på bränvinsförsäljningarne
och afgifterne derföre, nödige
stadganden, och i sammanhang dermed den
vigtiga frågan om inskränkning af det nu befintlige
förfärliga antal krogar, om hvad sorn
bör i Författningen ingå um bränvinsbrän-,
ningsredskap, samt i afseende på Författnin
-
Bih. till Rikt, St. Fröt, TS28 och I829. 5 Sami, 2 Afd,
3:e H;t. . 7 >
gg Bil. t. BevillriLag■ och Oec.- Utsi. Bet. N-.o 6.
gens verkställighet, om enkla, säkre och lätt
utförbare controller dervid, med hvad mera
sorn i författningen bör inflyta till dess full.
ständighet, så vidt på de sammansatie Utskottens
handläggning kan ankomma; varandes
ibland föremålen för Lag.Utskottets handläggning
ej mindre den del af ämnet, som inbpgriper
ändamålsenliga Police-stadganden
samt ansvars bestämmanden för förbrytelser
emot författningen, än hvad som, utom dess
innehåll, ämnets vigt kan påkalla att föreslås
till vidtagande af sådane kraftiga mått och
steg, sorn skola hålla författningen i helgd
och trygga samhället att vinningsbegärets dristiga
försök att på hvarjehanda sätt den eludera,
skola blifva lika vanmägtiga som hals.
brytande.
Herr Leffler: Emot de HöglofI, Utskottens
BetMnkanden och Förslag till ny bränvinsförordning,
får jag mig uti följande delar
ödmjukligen reservera.
Första Ärt. i §• J' Morn. Föreskriften
uti detta Moment innebär, enligt min öfvertygelse,
mindre rättvisa emot de Städer och
deras invånare, som hafva otillräcklig jord,
för att derföre, efter deras behof, kunna bränna
och destillera bränvin. Högloll. Utskotten
hafva likväl icke velat utesluta detsamma
och medgifva Städernes invånare, att sjelfve
få förädla en vara, den de consumera,
Bilt. Pevillnr Lag-och Oec.- Ut sk, Bet N:o 6. 99
och hvilken dessutom, emot ali naturlig rätt
och andra Länders bruk, är dem förbuden
att tillverka till större qvantitet, än i trion
af den jord, de ega. Höglofl, Utskotten hafva
antagit ett tillägg vid slutet af den 1 gamla
eller 6 nya §., hvilket bereder Allmogen
en ny frihet, den jag hvarken vill eller bör
bestrida, Men deremot hafva Utskottens pluralitet
beslutat, att den gamla 8 §• helt och
hållet bör utgå utur den nya förordningen.
Utskotten hafva således på en gång utvidgat
Landets och inskränkt Städernes invånares
rättighet i denna del. Afsigten här.
med är nog påtagligen den, att ytterligare förminska
Städernes bränvinsbränning, till Landets
förmon. Om man icke från billighetens
och rättvisans sida betraktar denna sak, är
det visst icke svårt att fråndöma Sfäderne
hvad de ega, och på detta sätt kunna deras
invånare snart se sig i saknad af afll rätt
att bränna bränvin, äfven för sitt husbehof.
Detta är ock hvad flere hafva yrkat och må
hända än flere Önskat; och hvem vet, huru
långt det uti framtiden kan komma att gå?
Må hända att äfven bryggning af dricka och
brödets bakning, såsom båda tillverkningar af
jordens alster, komma att förbjudas Städernes
invånare till Landets fördel. En liten fördel
är emedlertid beredd för Städerne uti
den föreslagna nya 7 g., der de i likhet med
Landets byar få förena sig om högst en enkel
so-kannors-panna. På detta sätt har man,
a oo Bil. t. Hevilla,' Lag och OecUtsk. Eet. N'.o 6.
om förslaget antages, beredt Städerna, utom
en betydlig nedsättning uti bränvinsbrännings»
rättigheten, äfven en större kostnad vid tillverkningen,
enär en mindre panna i proportion
fordrar mera ved, hvilken vanligen är
dyl-are i Staden, än å landet, och tvingat dem,
att anlägga flere, i stället För färre, bonnerier,
sorn äfven medför större kostnad samt
fara för vådeld. Jag vågar derföre, med anledning
af hvad i ödmjukhet blifvit anfördt,
hoppas och förmoda, att Rikets Höglofh Ständer
lära finna med billighet och rättvisa
förenligt, att låta förutnämnde 8 §• qvarstå
och blifva den 7 uti nya förordningen, hvaremot
den af Höglofl. Utskotten föreslagne 7
§. torde böra utgå.
Höglofl. Utskotten hafva antagit den uti
2 §. 2 Art gamla förordningen varande Tariffen
för pannerymds-afgiften. Denna Tariff
synes mig likväl sakna rigtig grund uti dess
stigande progression; ty såsom sådan kan jag
icke anse, att tillexempel en 15 kannors panna
betalar 30 sk. en 16 kannors 32 sk., då
deremot för en å 17 kannor erlägges 1 R:dr
80 sk., och en å 18 kannor 1 R:dr 24 sk.,
äfvensom att för en ä 24 kannor betalas 2 R:dr,
en å 25 kannor 2 R:dr 4 sk.; men deremot för
en a 26 kannor 3 R:dr 12 sk., och en å 27
kannor 3 R:dr 18 sk., o. s. v. Deraf har
ock följt, att största antalet pannor blifvit
begagnade af den lägre kannerymd, der det
-PU’. t. ]'evilla. Lag-och Otc.-Utsk. Bet.N:o 6, i or
större afbrottet uti Tariffen är, så atf, (lå
27.39 7 pannor af 16 kannors rymd blifvit
begagnade, hafva endast 8,046 af 17 dito varit
i bruk, och då nära 6000 pannor äf>25
kannor användts, hafva blott 2,700 af 26 till
bruk blifvit uppgifne, o. s. v. Häraf har
det för mig synts nödvändigt, att en ny Tariff
med en jemnare progression, I rnon af
den stigande pannerymden, bordt uppgöras
och föreslås Rikets Höglofl. Ständer. Då jag
öfver hufvud ansett den rättaste grund, vara
att beskatta bran vinsbränningen efter productionen,
blott man kunde tillvägabringa nog
säkra controller derå, har jag trott, att denna
grund bestämdt bordt följas, i anseende
till den consumtion, som är i fråga £ 11 §.
2 Art. Jag delar deras åsigt, sorn tro, att
man, äfven af bränvins-försäljningen inom
landet, borde hemta en större Stats-intrad,
nödvändig, i anseende till de många påkallande
behofven, äfven i de vägar, der det öfverflödiga
bruket af bränvin bereda dem, (såsom
t- ex. våra beständigt tillväxande Correctionsoch
Fattigvårds-anstalter ra* m.) men äfven
nödvändig för att genom förhöjning i priset
å varan minska den öfverflödiga consumtionen
deraf. Om derjemte en Minimi-Tariff
fastställdes, i likhet med de classer §. innefattar
för de olika krogarne, skulle Staten
aldrig förlora, utan ganska säkert betydligen
vinna på förändringen.
loa JB/f. t. Hevilla.- Lag■ o^h Oec.zUtsk, Bet, N:o 6.
Då de Höglofl. Utskotten frun början
inom sig beslutat tillstyrka Rikets Högloft.
Ständer, att endast en 90-kannorS'panna, äf.
ven å den största egendom får begagnas, och
dermed nog tydligt ådagalagt deras afsigt att
inskränka bran vinsbränningen inom landet,
hvilket oek är en allmänt uttalad fordran, så
kan jag icke annat än reservera mig emot
bibehållandet af 1 §. 3 Art-, hvilken är uti
rak strid med denna afsigt, enär, enligt den*
samma, det blifver medgifvet, att förvandla
alla enkla pannor till konstbrännerier, och
productionen på detta sätt, snarare kommer
att Okas, än minskas. Jag har trott, att man
må bända hade svart för att genast utdöma
de redan varande konstverken, så vida de
icke begagnade mer, än högst en go-kannorspanna,
men att de borde blifva belagde med
en afgift svarande emot deras högre production.
Jag anser dqt deremot vara alldeles
conseqvent med det förstnämnde beslutet och
afsigien dermed, att intet slags konstverk tills
vidare finge inrättas. Detta synes mig ock
vara öfverensstämmande med namnet och begreppet
om husbehofsbränning. Då Höglofl.
Utskotten funnit för godt att förklara brännåret
utgöras af alla 12 tnånaderne i året, 1
stället för det förut blott utgjort 8 månader,
kommer äfven af detta skäl, bränvinsbränningen
troligen att blifva betydligare, än den
hittills varit. Slutligen kan jag icke instämma
uti den af de Höglofl. Utskotten uti Be
-
Bil. t. Bevilln. - La g- och OeC.-Utsk. Ber jV.o 6. 103
tankandet yttrade mening, att någon öfverdrift
blifvit brukad uti beskrifningame af
det onda, som nstadkommes genom det öfver»
flödiga bruket af bränvin inom vårt Fädernesland;
jag tror, att man äfven, med sanningens
bestånd, kunde göra denna tafla ännu
rysligare; och visst är, att, om ingen grang
för det onda i tid kan sättas, skola följderna
deraf snart blifva de mest bedröfliga och fasansfulla.
Häruti instämde Herrar Winbladh, Alund,
Bergelin, Westerstrand, Dalenius och Meijer,
samt Riksdags-Fullmägtigen P- Peterson från
Calmare Län.
O/o/ Mansson fran Blekinge Län. Emot
Rikets Höglofl. Ständers sammansatta Bevilfnings-
och Oeconomie-Utskotts den 17 Mars
genom votering fattade beslut, rörande hqsbehofs
bränvins-bränningen, får jag anmälg.
följande reservation.
Derigenom att i §. i 3^dje Artikeln af
Kongl. Förordningen den 19 Maji 1824, angående
bränvinsbränningen, blefve, på sätt
Utskotten tillstyrkt, bibehållen, anser jag
att jordbruket i allmänhet skulle tillskyndas
skada och förtryck, enär nemligen, genom
stadgandet, att bränvins-pannor eller kittlar
må vara t i Ilai ne af hvad form som helst, de
större bränvins-fabrikerne skulle lemnäs ett
ytterligare tillfälle att, på mindre hemmansegares
bekostnad, draga till sig vinsten af
104 Lil-1. Bevilin.- Lag- och Oec.-f tsk. Bet. N'a 6>-
denna för jordbruket oundgängliga handte-
ring, och såmedelst förnärma den naturliga
rättighet, sorn ensamt bör tillkomma jordbru»
ket, såsom uppmuntran för tilltagande odlingar
och en utvidgad s^annmåls-proöuction,
i bredd med en större ladugårdsskötsel —
utom den stora oreda, sorn ot vifvelaktigt
skulle uppkomma deraf att nya, lill det mesta
ännu okända, Inrättningar af alla slag, (deribland
de med lucka på hatten) och sådane
hvilka ytterligare kunna upptäckas, finge användas,
och försvåra, om icke alldeles omöjlig
göra, controllen öfver redskapen och
bränningen, skulle sådant i allt för stor
scala utvidga bränvins-till verkningen, och,
i följd deraf, endast den bemedlade speculanten
deraf draga fördel, och den obemedlade
men idoge jordbrukaren förgäfves söka
att, genom denna bi-näring, bereda sig någon
lättnad för utgörandet af de dryga skatter,
ti som trycka jordbruket, helst varuvärdet så
försämrats att den fattiga jordbrukaren, som
ej mägtar anskaffa annar, än en enkel redskap,
hädanefter icke utan förlust, med bränvin
tillverkning kan sig befatta^ följden blif,
ver den, sorn förut nämndt är, att ^Ladugården
, inskränkes, odlingarne aftaga, och den fattigare
jordbrukande classen kommer då snart att
nalkas sin undergång.
Den andra olägenheten, som dessa stora
konst-bränneriers tillvarelse medför, är ej
Bil. t. BevillriLag- och Oee.- Ut&iiBet. N:a 6, 105
utan våda i moraliskt afseende medelst fylleri-lastens
tilltagande; och hvem kan. val
vänta annat inom ett fädernesland, där så,
många tillstyrka konstbränneriers bibehållande,
än att derpå skall följa ett omättligt
bruk af den redan lill vanpris i landet befintliga
varan, Ixränvinet?
Vill man vända sin betraktelse åter tillhaka
endast a:ne år, då landet undergick i
de flesta Provincer svår missväxt; så hvem
var det väl då sorn idkade bränvins-bränningen
till den fattigare folk-classens förtryck?
Var det icke de, som, under namn af
hushehofs bränvins-bränning, drefvo i stort
en fabriks rnessig tillverkning- med sina väl
ordnade konst pannor, hvarigenom en mängd
Spannmål, som , genom en omtänksam Hege»
rings försorg, endast till de brödbehöfvandes
nödtorft biet från utrikes orter tillåten att
införas, förvandlades lill bränvin, hvaraf
följden blef alt den fattigare hopen måste
betala 50 procent mera för sitt brödbehof,
än om den obegränsade konst bränningen icke
varit tillåten?
Jag frågar, är nu icke den tidpunkt
inne då Svenska Folkets ombud böra söka
hämma detta missbruk? Också hafva de flesta
Motionairerne inom Riks-Stånden yrkat
upphörande af det, sorn sedan sista Riksdag
sig tilldragit nied bränvin s-tillverkningen
io6 Bil.t.Bevilln,* Lag- ochOec.-ZJtsk.JBet.N.ö 6,
inom Riket, medelst de sa ofta nämnde tilllåtne
konst-bränneriernes inrättning; för
min del anser jag det, hvarjemte jag icke
kan vika ifrån den öfvertygelsen, att skola
sådane redskap hädanefter finnas och få begagnas,
må det ej blifva med andra vilkor
tillåtit, an i den ordning Oeconomie-Utskot*
tets afdelning det föreslagit, nemligen att
icke allenast panna, utan äfven dermed förenade
apparater, mäskvärmare, rectificatorer
och öfrige delar må ingå i uppmätningen,
och beräkningen till högst 90 kannors pan*
nerymd, för den till bränvins»bränning be*
rättigade, för ett deremot, enligt Tariffen,
motsvarande hemmans-värde.
Jag anhåller att denna Reservation må
få åtfölja Höglofl. Utskottens Betänkande till
Riks-Stånden.
Uti denna Reservation instämde Riks*
dagsmänneme Pehr Pehrsson, Tufve Larsson
från Christianstads- och And, Lrsson från
Jemtlands Län.
Herr Hiessleiter: Med rättvist erkännande
af de högre insigter och den mera grund*
liga erfarenhet uti Lagstiftning och beskattningslära,
som dicterat det generela beslut,
hvarutinnan Höglofl- Utskottens pluralitet
stannat, i anseende till den högst vigliga
frågan om en ny Bevillning på bränvins-tiU
-
Lil, t, Bevilln>- Lag- ocfiOec.-Utsk. Bet,N'o6. lo^
verkningen, får jag flock vördsamligen till'
kännagifva, att jag, för min del, icke kan i alla
instämma uti Utskotten# ^illstyrkande*
Jemte det jag fördenskull får åberopa
den Motion, jag inom Vallöf!. Borgare-Ståndet
i detta ämne väckt, bör jag lika vördsamt
erinra, att jag icke tror den rätta principen
i denna vigtiga beskattningsfråga ligga uti
nya pålagors föreslående på den bränvins^
producerande jordbrukaren, utan att den ökade
beskattningen bär drabba utminuteringen och
consumtionen af den betänkliga varan, Länge
nog bär odlaren suckat under tryckande
Statsbördor, och att lindra deras tyngd bör
i synnerhet, som jag tror, hädanefter blifva
representantens och Lagstiftarens ögonmärke^
Ledd af denna grundsatts, den jag uti
Konungens Nådiga framställning till Rikets
Ständer vid detta Riksmötes öppnande funnit
ännu mera bekräftad, har jag uti min
Motion föreslagit: att Bränvins-Bevillnlngen
på sjelfva varans tillverkning i allmänhet
måtte nedsättas, samt att deremot de så kallade
konst-brännerien måtte åläggas dubbel
skatt; att i Stockholm och Götheborg en in*
försel-tuil af t. ex. 16 sk. Banco kannan
matte bränvinet påläggas; och att, i de öfrige
Städerne och på Landsbygden, en propot»
lionel salu-accis för bränyins-utminuteringcn
jo8 Bil. t. J?evilln.- Lag- ochOec.-ltsk.Bet.Niob^
jmå fastställas för, alla källare, värdshus, trac»
teurssiällen och krogar. Jag har bjudit tili
att bevisa, det derigenom trenne stora ändamål
troligen skulle vinnas, nemligen: att
bränvins beskattningen egenteligen drabbade
den, som deraf borde hafva drygaste känningen,
d. v. s consumemen; att Staten skulle
få en oväntad och högst betydlig inkomst,
samt att det genom ett ornSttligt njutande af
den rusgifvande drycken uppkomna moraliska
förderf småningom skulle corrigeras,
då varan blefve dyrare och i samma mon
mindre lätt åtkomlig för den arbetande clas»
sen, — Det är också en allmänt känd sak,
att, genom en dylik beskattning å bränvinscorisumtionen,
enorma Stats' in trader ingå uti
Ryssland, England och Preussen; vi hafva
så mångå gånger efterapat utländningen i
det, som hvarken båtat Riket eller gagnat
enskilde, att jag vågar tro det vara hög tid
att söka taga efter de nyttiga inrättningar, vi,
utom vårt land finna etablerade.
Jag känner ganska väl alt bestämmandet
af en införseltull å bränvinet af många ogillas
af den orsak att de anse controlien emot tullförsnillning
i thy fall ytterst svår. Jag vågar
dock tro, att då fråga blott vore om Rikets
tvänne största Städer, torde denna controll
möta mindre svårighet, isynnerhet om Nederlagsfrihet,
emot någon liten recognitions-afgift,
finge begagnas.
B il. t. Bevilln.' Lag- och Oec.-Utsk. Be't, JV:0 6. 109
Skulle jaglikväl härutinnan hafva misstagit
mig, hvad principens tillämpning beträffar,
så vågar jag dock alltid hålla för, att
sjelfva principen, ökad beskattning å consurationen,
icke på tillverkningen är den rätta.
'Och torde-då, af de mera kunnige, en ändarnålsenligare
tillämpning deraf kunna göras.
I öfrigt och då jag med Högloft. Utskottens
pluralitet förenar mig i det tillstyrkande,
att på ingen egendom, huru stor som
helst, må få begagnas mera, än En nittio
kannors panna, tror jag dock, att detta förenämnde
icke bör tilläggas någon retroactiv
Verkan, utan blott för framtiden blifva gällande;
så att de bränneri inrättningar, hvilka
nu befinnas i stone scala eller med flera
pannor satte i gång och som möjligtvis med
egarens dryga kostnader helt nyligen blifvit
i ordning bragta, äfven må hädanefter, emot
proportionsvis ålagd beskattning, få begagnas.
Och anhållar jag vördsamligen att denna
min Reservation må till Riks-Stånden få
åtfölja Högloft. Utskottens betänkande i ämnet.
stockholm,
tryckt i MarquaRdska Boktryckeriet, 1829.
{
■
Hevilla,' s',t Allm, Besvo, OecLtsk. Uti N:aj, i
N:o
Ank. till Exp.-Uisk d. 16 Maji 1829.
Utlåtande, i anledning af väckte Motioner
om bestämmande af en
Bevillnings-afgift för rättighet
att idka jagt och djurfång.
Till Bevillnings- satnt Allm. Besvärs- och
Oeeonomie-Uiskoitens gemensamma handlägg,
ning hafva blifvit remitterade:
fran Höglojl. jRidderskapet och Adeln: Herr
von Greiffs, J, Motion om erläggande af en
till 24 sk. Banco föreslagen Bevillnings-afgift
af hvarje jagt-idkande person, hvarigenom
Motionairen ansett en fond kunna bildas,
för vidtagande af nödiga anstalter till odjurens
förminskande, samt
frän Hedervärda Bonde-Ständet: ett af
Riksdagsfullmägtigen från Carlstads Län Jan
Eric Jansson ingifvet memorial, deruti han
jemväl yrkat utsättande af en måttlig Bevillning
för dem, sorn vilja utöfva jagt och djurfång,
samt från ett sådant stadgande sökt härdis.
till Rikt, St Prat- I828 och 1829. 5 Sami, 2 Afi.
4;e H:t.
1
8 Sevillu- $:t Allm. Besv. o, Oec.-Utsk. Uti. [.Nioy.
leda de nyttiga följder, att, utom den af Herr
von Greiff åsyftade ofvan omförmälde fördel,
jagt under förbjudne tider skulle förekomma^;
att ynglingar, tjenstefolk och arbetare skulle
afhållas från att på detta yrke onyttigt förslösa
sin tid, samt skogseldar genom ovarsamt
bruk af skjutgevär undvikas, o. s. v.;
hvaruti Carl Eriksson från sistnämnde Län,
medelst skrifteligt anförande, instämt; men
deremot Nils Strindlund från Vester-Norrland
med flere Ståndets Ledamöter, deta
skriftligen ,* dels muntligen , andraga skäl,
till vederläggande af de utaf Jan Erik Jansson
yttrade åsigter och. förslag.
Utskotten, som tagit detta i öfvervägande,
hafva dervid funnit, att, om äfven
den ifrågavarande beskattningen skulle medföra
alla deraf förväntade fördelar, dessa likväl
hvarken kunna beredas, utan ett obehörigt
inträng i egande- och dispositions rätten
till jorden, eller uppväga de olägenheter
vid afgiftens erläggande och »controllerandej
som deraf otvifvelaktig! skulle uppkomma;
och då Utskotten derjemte hysa den öfvertygelse,
att Motionernes egentliga ändamål,
å ena sidan, inskränkning af oloflig jagt å
villebråd, och, å den andra, befordrande af
rofdjurens utödanrte, endast genom kloka och
väl handhafda förbud och författningar lämpligen
kunna befrämjas ; samt förslaget att i
sådan afsigt begagna påläggandet af bevill
-
Bevillnr s:t Allm. Besv. o. Oec.- Uts •. Vil. N:o 7. 3
ning desto mindre lärer förtjena något afseende,
som beloppet af den genom en dylik
beskattning uppstående inkomst omöjligen
kan på förhand beräknas;
sa hafva Utskotten, pä dessa grunder, ansett
sig böra afstyrka Rikets Högloft. Ständers
bifall till hvad af Motionairerne blifvit
hemställdt.
Två Xedamöters skiljaktiga meningar i
amnet biläggas.
Stockholm den 15 Maji 1829*
Reservationer:
Af Herr Friherre Sprengtporten! Emot
Utskottens beslut, innefattande afslag till den
vackla Motionen, att medelst en mättlig afgift
ä jagt en åstadkomma en fond för rofdjurens utödande,
får jag reservera mig: emedan jagten
i vårt land saknar all afgift, och jag
i allmänhet anser det för Öfverensstämmande
med sunda beskattningsgrunder, att skatterne
böra vara fördelade på näringarne; att
4 1il.t-Bevilln. s. Allm. Fesv.o.Oec.-Ut&k- Uti- N:o 7.
hvarje näringsgren för sig bör draga tyngden
af det skydd den af Staten njuter ,
och att indirecta afgifter , liebst da de
ikläda sig naturen af frivilliga, äro att
föredraga för directa: emedan jag har mig bekant,
att i andra länder, såsom England och Frankrike,
der man infört systemetaf ir.direct beskattning,
jagt-afgiften inbringar en ganska betydlig
Stats-inkomst utan att medföra några obehagliga
eller öfverklagade inskränkningar i den
personliga friheten; hvarjemte det är ruin
öfvertygelse, att en dylik åtgärd, vidtagen
inom Riket, skulle blifva det första steget
att mot en öfverhandtagande förstörelse
skydda en näringsgren, hvars vigt i Statsoeconomiskt
afseende är större än man i allmänhet
föreställer sig, och till hvars fredande
förbudslagar hitintills visat sig otillräckliga-
I öfrigt och då det ej kan vara Utskotten
obekant, att den förlust, som Eandet
lidit genom rofdjuren under loppet af ett år
(1827), uppgått, enligt måttlig beräkning, stödd
på officiela uppgifter, till circa 200,000 Rtdr
Banco, — en härjning, som till större delen
träffat de mindre hjordarne och förlusten
således de fattigaste af Landets Invånare —
hade denna omständighet åtminstone bordt
påkalla ett förslag till det ondas afhjelpande.
De skäl, hvarpå Utskotten grundat sitt
afslag, kan jag ej gilla,
Bil,t, Pevilln. s. Allm. Besv o Oec.-Utsk.Ctl.N-.o 7 5
Det är att betvifla, huruvida jagten någonstädes
ingått i beräkningen af grundräntan;
men om så vöre, så synes det befarade
intrånget i eganderätlen med samma skäl
kunna lämpas å a il senare tillkommen be*
villning å jorden Coritrolleu, att ingen oberättigad
måtte utöfva jagten, bör ej medföra
större svårighet än all annan control! öfver
jagtlagarues efterlefnad. Detta inkast är föröfrigt
rigtadt mot all indirect beskattning;
men ingen lär vilja påstå, att Statens in*
komst af Tullen bör upphöra, emedan det
är erkändt att med Tullen föijer tu 11 försni 11-  ning.
Att afgiften ej genast till sitt belopp
kan med säkerhet bestämmas, gör det till
en försigtighet att till en början beräkna inkomsten
lågt, intill dess erfarenheten gifvit
en säkrare ledning, men ett skäl till afslag
torde häraf med någon billighet ej kunna
hemtas.
Jag fäster i öfrigt de begrepp vid en
jagt.afgift, att den af Allmogen bör utgå till
ett betydligt lägre belopp, än af Rikets öfrige
innebyggare, och anhåller, att dessa mina
serskilda tankar må till de Respective RiksStänden
få åtfölja.
Af Herr Prosten Nibelius'• Ofver Motionen
om Bevillnirtgs utgörande för ratti g h e
6 Eil.t. Bevilln.' s.Allrn. Besv.O.Otc.- Utsi, Uti, A7:o 7.
ten att få jaga å tillåtna ställen under lofgifven
tid, får jag, för min del, helt enkelt
afgifva det utlåtande, att då den i frågaställde
afgiftens erläggande torde åtminstone
till någon del, hålla tillbaka den större mängd
så kallade krypskyttar, som olofligen I andras
egor föröfva jagt, oftast under förbuden tid,
och dymedelst utrota och förstöra allt nyttigt
villebråd, så väl som dess tillväxt äfven
på den sparsamme och fredande hushållarens
egovälden, så instämmer jag fullkomligen deruti,
att, med undantag af Jagtparkens egare,
som för egen del alltid bör vara afgiftsfri,
och skäligen kan supponeras vårda och icke
förstöra den herrlighet å sina egor, som jagt
och djurfång innebär , hvar och en annan,
som vill öfva jagt, der tillåtelse kan vinnas
under lofgifven tid, bör vid hvarje års mantalsskrifning
derom anmäla sig, och taxeras
till afgift af högst 1 R:dr och lägst 2 4 sk,
eller allmänna vsrdet föi ett enda skott hare
eller motsvarande fogel. Sorn correctiv mot
underslef vid dessa uppgifter torde i Bevillnings
Stadgan böra bestämmas, att den som,
utom förutnämnde anmälan , beträdes med
jagts idkande, skall erlägga, utom böter efter
Lag, tredubbel afgift, till lika fördelning
emellan Kronan, Jordegaren och åklagaren.
Kronans jägeri-betjening varda från denna
afgifts erläggande frikallade, i afseende på
deras tjenstskyldige jagters anställande efter
rofdjur såsom ock alla andia personer vid
\
Bcvilln.* och Lag-Utsk. Betänkande N:o 8- 7
skallgångar ; men om villebrads-jagt vill öfvas,
vare de underkastade enahanda afgift med
de förutnämnde.
N:o 8.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 22 Maji 1829*’
Bevillnings- och Lag Utskottens Betänkande,
i anledning af väckt fråga
om ansvar för origtig tillämpning
af Kongl. Förordningen den 11
December 181 r, angående Testaments-Bevillningen,
Uti Rikets Hö glofl, Ständers Revisorers ar
1827 afgifne Berättelse, oin förrättad granskning
af Riksgälds-Verket m. m. , är anmärkt,
att, ehuru Kongl Maj:ts Nådiga Kungörelse
den utte December 1811, angående
åtskillige omständigheter, som äro att iakttaga
för controllen å Testaments - Bevillningen,
uttryckligen föreskrifver, att vid Testarnen.
tens uppvisande för Domstolarne, ovilkorli.
gen skola företes vederbörande Uppbördsmäris
attester öfver emot tagne och af dem,
på eget ansvar, godkände löftesförbindelser
8 Bevilln-• och Uug- Utsk. Betänkande N'o 8,
för Bevillnings-afgiften, Kongl. Svea HofRätt
likväl, i afseende på flere derstädes
uppvisade Testamenten, emottagit sjelfve
original-löftesförbindelserne och desamma
jemte öfrige handdngatne till Riksgälds-Contoiret
insändt , men hvarifrån de till Kongl.
Hof-Rätten måst återställas; och då dé genom
Högstberörde Nådiga Kungörelse påbudne
controller å Testaments-Bevillningen
icke kunde handhafvas under annat vilkor,
än att hvad sorn är stadgadt om Uppbördsmännens
attesters aflemnanrie till Domstolarne
behiirigen iakttoges, hafva Revisorerne
ansett sig böra nämnde förhållande anmäla,
såsom en anledning för Rikets Höglofl Stan.
der att taga under öfvervägande, huruvida,
till befrämjande af en säkrare och ofelbar
verkställighet af hvad, i afseende på Testaments-Bevillningen,
Domstolarne till iakttagande
är föreskrifvet, det må befinnas nödigt,
att någon serskild ansvarspåföljd för
underlåtenhet härutinnan stadgas; hvilken
hemställan Högvördige Presre-Ståndet, Vällofl.
Borgare-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet,
med bifall till 3 §, i 2:dra Afdelningen
utaf Höglofl. Stats-Utsfeottets Utlåtande
N:o 67, öfverlemnat till sammansatte
Utskottens gemensamma handläggning.
Utskotten, sorn tagit frägan i behörigt öfvervägande,
anse rtägot stadgande af serskildt
-
Hevilla. och Lag-Utsk Betänkande N:o 9. 9
skildt ansvar för underlåtenhet af Dom.'
stolarne i anmärkta afseendet destomindre
cfördras eller vara lämpligt, som 1 Cap,
12 §. Rättegångs Balken i allmänhet be
stämmer
anSvar för Domare, som fäller
orätt dom eller sina EmbetS åligganden i
öfrigt åsidosätter i
dock varder en närmare pröfning häraf
till Rikets Höglofl. Ständer öfverlemnad.
Stockholm den 8 Maji 1829.
N.-O 9.
Ank. till Exp.»Utsk. d. 22 Maji 1829.
Betänkande, angående skyldighet för
Borgare att i Staden mantals- och
skattskrifven vara.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr West-'
män väckt Motion derom, att, till afböjande
af sadane frågor, som, genom olika tanka om
Lagens rätta mening, inom Ståndet under
denna Riksdag uppstått, i afseende på tvänae
Ledamöters behörighet att vara Riks
-
jo Bevilln*- öch Lag Utsk. Betänkande N:ä g.
dagsfullmagtige, 3 Cap. 1 §. Handels-Balken,
hvarest det, bland annat, stadgas: ”Borgare
sätte ther borgen, at han skall till thet min.
sta sex åhr i staden bo, och all stadens rätt
och rättighet efter macht sin uppehålla ni,
m.” matte vinna denna förändring: ”Rattet
Borgare sätte ther borgen minst för de första
sex ahrens utskylder till staden; äfvensom
han, så länge han sitt burskap behålla
vill, skall i staden bosatt och skattskrifven
vara, för at kunna all stadens rätt och rättighet
efter macht sin uppehålla ro. ra.”;
Uti hvilken hemställan Herr Helsingius sig
förenat, med tillägg, att Bevillnings Stadgan
borde, i förhållande till Lagförändringen,
rättas; hvarjemte Herrar Santesson, Montan,
Lundman, Wallström, Cron och Bergelin I ämnet
yttranden afgifvit; och är remiss härå
till sammansatte Utskotten meddelad.
Vid öfvervägande häraf hafva Utskotten,
som i allmänhet anse betänkligt, att,
med afseende å serskildt inträffande fall, vidtaga
ändringar i allmänna Lagens stadganden,
destomindre, för det nu i fråga varande,
funnit sådan åtgärd lämplig, som öfverklagade
olägenheten icke synes vara att härleda
från åberopade stadgandet i 3 Cap. 1 §.
Handels-Balken, utan fastmer tillkommit
deraf, att ej mindre Bevillnings-Förordningen,
än Författningarne, angående mantals-'
och skattskrifning, bjuda, att hvar och efl
Sevilluoch Lag-Utsk- Betänkande N>o 9, 11
bör vara Mantals- och skattskrifven der han
Största delen af året vistas, hvadan och då.
det lika litet lärer kunna betagas Stads-Bor?
garen, sorn hvarje annan medlem i Samhället,
att vistas der han för godt finner, mea
ordningen synes fordra, att han för sin person
och Borgerliga näring är i staden man?
tåls och skattskrifven,
Utskotten anse sig böra vördsamt hemställa,
att ett stadgande härom mätte varda,
intaget i blifvande Bevillnings-Förordningen,
äfvensom att, till vinnande af enhet i Lagstiftningen,
underdånig anhållan hos Kongl.
MajU göres om enahanda ändring i de
serskildt utfärdade Kongl. Förordningarne
om mantals- 0ali skattskrifning;
dock varder detta, jemte en Ledamots serskildta
yttrande, fill Rikets Höglofl, Ständer
pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm d®n § $Taji 1829.
Reservation
af Herr Levton, C. H.t Pä förändring eller
tillägg i allmänna Lagen ansetts nödig, an
-
a a Bil- till EwiUn-'°ch Lag‘ZJtsk. Bet■ N-o g.
gående skyldigheter, som rätter Borgare
åligger att iakttaga, har jag trott en sådan
ändring böra bestämmas genom otnredaction
af det Lagens rum sorn förefunnits i sitt
förra skick otillräckligt för den tydning behofvet
påkallat; men ej, på sätt Höglofl. Bevillnings
och Lag Utskotten föreslagit, nemligen
att fyllnaden i 3 Cap. 1 §, HandelsBalken
skulle uti den blifvande EevillningsStadgan
upptagas; till hvilken öfvertygelse
jag hemtar destomera skäl, sorn föremålet för
Bevillnings-Stadgan egentligen lärer vara att
bestämma grunderne och sättet för Bevillnings
utgörande, men ej att reglera Bikets
Borgerskaps Oeconomiska Författningar; hvarföre
jag således reserverar mig, icke emot
saken, men emot det föreslagna redactionssättet.
STOCKHOLM,
tryckt i Mauquardska Boktryckeriet, 1829*
'Sevilln.su
N:o io.
Ankom till Expefl. Utsk, den 19 Juni! 1S29,
Betänkande , angående RiksdagsFullmägtigen
Auders Ericssons
från Örebro Län Motion om
fördelning af Stämmoböter.
A .
iif Rilcsdags-Fullmägtigen Anders Ericsson
från Örebro Län liar blifvit väckt en till Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskolten
remitterad Motion , hvaruti
hemställes, att de si kallade Stämmoböter
för underlåten betalning af ICronoräntor, som
5. Rest-längd blifvit upptagne , hvilka böter
i Motionairens hemort, utan afseende på restbeloppet,
vore 12 sk. , måtte repartiseras, ef-'
ter summans storlek på det sätt, att, från och
med En till och med Fem Riksdaler, plikten
mi betalas eller utmätas med 5 sk. för
hvarje Riksdaler samt derutöfver, till och
med 10 R:dr med 2§ sk» och sa vidare ef-,
ter summans belopp ; hvarigenom Motionaixen
anser den i hans tanka stora orättvisa
undvikas, att den, som är skyldig ett ringa
belopp, pliktar lika med den , som är skyldig
utgifva ett flere gånger större.
fiH. lill Riks.St, Prot. 1828 och 1819, 5 Sami, 1 Afd. t*
5 :te tilt,
(
i Hevilla, s. Allm, Btsv.o, Oec, JJtsk. Bet, N:o i Ö.
Da det, i Utskottens tanka, i allmänhet
kan antagas , att underlåtenhet af Kronoutskyldernes
ordentliga betalning oftare har sin
grund i den skattdragandes oförmåga att de
samma i rätt tid erlägga, än någon slags
tredska, som kunde med böter motverkas,
iå anse Utskotten ifrågavarande förslag destomindre
lämpligt , sorn ett dylikt stadgan»
de troligen skulle hafva den följd , att bötesansvaret
i synnerhet träffade den mindre bemedlade
och, utan att det åsyftade ändamålet
derigenom ofta torde vinnas,'ökade dess
genom fcrono-utlagornes executiva uttagande
i sig sjelf nog känbara lidande ; och få Utskotten,
på sådana grunder, vördsamt afstyrka
bifall till Motionairens hemställan,
För öfrigt få Utskotten vid handen gifva,
att Stämmoböterne erläggas icke såsom
plikt för underlåten betalning af Krono-ut*,
skylder, utan af den, som utan laga förfall
försummar att sjelf eller genom Ombud ins
finna sig vid andra Uppbördsstämman; och
sorn Rikets Högloflige Ständer, uti skrifvelse
af den 20 December 1825, hos KoDgl. Maj:t
i underdånighet anhållit , att det uti Kongl.
Majus och Rikets Kammar-Collegii Circulairebref,
af den i8 Febr, 1806, intagna stadgande,
om nyssnämnde Stämmoböter till lä
Sk., måtte upphäfvas och ur Uppbörds-Författningarne
utgå, utan att likväl Kongl.
Btvilln. t. Allm. Besv. o. Oec.Utsi.Bet, N:o 11, 5
Maj:ts Nådiga Påbud härom ännu blifvit utfärdade;
så, och då ofvanberörde Circulairebref
således ännu eger gällande kraft, omfatta
Utskotten detta tillfälle att vördsamt
hemställa , det Rikets Högloflige Ständer
måtte i förnyad underdånig Skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Majit, med Nådigt afseende
på de uti skrifvelsen af den so
December 1823 i underdånighet anförde
skäl, täcktes till all kraft och
verkan upphäfva det uti meranämnde
Circulairebref intagna stadgande
om Stämmoböter.
Stockholm den 17 Junii 1829.
N:o n.
Ankom till Expet). Utskottet de» it Julli tgay.
Betänkande, angående Motioner af
Herr Rosenqvist af Åkershult
och Peter Andersson från Hallands
Län om förbud emot
nyttjandet af utländska Fabriksvaror
m. m.
Uti ett till Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie.Utskotten remitteradt
4 Hevilla. ju Ållin.Besv. 5; Oec. Utsk. Bet. N o i ti.
Memorial bär Herr Rosenqvist af Akershult
anfört: att Svenska Fabrikerne, och deribland
i synnerhet Klädes- och Bomulls-fabrikerne,
äro aftynande, ehuru Klädes-fabrikerne genom
enskilda medborgares möda och kostnadi
skola stigit till en sådan höjd , att deras tillverkning
fullkomligen skall kunna täfla med
den utländska i godhet och vackert utseende}
att, sådant oaktadt, inånga af dessa inrättningar
nu icke kunna drifva* och stå utan arbetare,
samt stora magasin finnas fulla af
de skönaste kläden och tyger utan afsättning
och utan efterfrågan. Orsaken till nyssnämnde
förhållanden ansåg Motionairen böra sökas
i Nationens uteslutande böjelse för bruket
af utländska varor, hvarföre ock, då tillgångar
torde fela att , genom tillverkningsoch
export-premier, upphjelpa Fabrikerne
samt omöjligt vore , att genom Förbud hindra
lurendrägeri och utländska varors införande
, Herr Rosenqvist, för att upprycka Jet
onda med roten och med ett enda hugg görn
slut pä den kräfta, som fräter välmågan, föreslagit
, ’’att allt bruk och nyttjande af ut-'
ländska Fabriksvaror helt och hållet skulle
förbjudas, vid ett så svårt och oföränderligt
straff, att blotta tankan derpå borde afskräcka
hvarje om sin heder, ära och medborgerliga
existimation ömtålig Svensk Medborgare;”
hvarjemte Petter Andersson från Hallands
Län , uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet
Bevilln. s.Allrn.Besv. o'.Oéc. Vtsk.Bet.H:o 11. 5
till Oeconomie-Ulskottet rernitteradt Memorial,
äfven yrkat, att bruket af utländska varor
matte på det strängaste förbjudas.
Vid pröfningen af dessa Förslag liar hos
Utskotten stadgat sig den öfvertygelsen , att
sådana Oeconomiska Lagar, som, till följe af
sin stränghet, icke kunna handhafvas eller efterlefvas,
icke allenast äro skadliga derigenom
, att de motverka det Oeconomiska goda
, som de skulle befordra , utan ännu mera
derigenom , att de föranleda och reta till
öfverträdelser och brott samt väcka förakt
för Lagarnej och sålunda åstadkomma ett
verkligt moraliskt ondt; och Utskotten anse
vidare Utlåtande i frågan, huruvida de i något
afseende skulle åstadkomma det dermed
af Motionairerne åsyftade ändamål, desto mera
öfverflödigt , som omöjligheten att vidrnagthålla
förbud emot allt bruk och nyttjande
af utländska Fabriksvaror derjemte tydligen
visar sig deraf, att sistnämnde varor , serdeles
kläden och tyger, sedan de till kläder och
dylikt mera blifvit använde , alldeles icke kunna
skiljas från Svenska af samma slag. Utskotten
tillstyrka fördenskull, att icke
något afseende må fästas å Motionairernes
ofvannämnde Förslag orri
Förbudslagar.
Stockholm elen 7 Julii 182g.'
6 Btvilln. sst AUm.Bssv. o. Oec. Ulsk. Bci. N,o 12.
N:o 12.
, Ankom till Exped. Utskottet den 21 Julii 1819»
Betänkande, angående dels inrättandet
af Porto-Franco på
Gottland och dels väckt fråga
om Nederlags-rättighet för
Staden Wisby.
H ögloflige Ridderskapet och Adeln har till
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten remitterat Hr Friherre
Cederströms, Jacob, Motion om inrättning
af Porto-Franco på Gottland, hvarvid Herr
Friherren, i afseende på detailerne, hänvisat
till Herr Ehingers, vid sista Riksdag, i ämnet
framställda förslag och inom Välloflig©
Forgare-Ståndet har Herr Donner gjort den,
äfven till förenade Utskottens Utlåtande öfverlemnade
anhållan, att, i händelse det med
Motionen om Porto-Franco-inrättningen åsyftade
ändamål icke uppnåddes, Wisby Stad
då måtte erhålla oinskränkt nederlags-rättighet.
Frågan om inrättandet af Porto-Franco
på Gottland har, vid 1825 års Riksdag, foran.
Jedt tvänne serskilda Betänkanden af Qeconttraie-Utskoliet,
hvilka, under Nuis 152 och
JBevilln. s’.l Allm. Besv.o.Oec. Uisk.Bei, N o 12. 7
200, igenfinnas uti 8:de Samlingen, 2:dra
Bandet, af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll.
Uti första Betänkandet hade Utskottet,
med hemtad anledning förnämligast af de
skäl, som anföras uti ett af Kongl. Commer—
ce-Collegium den 17 Augusti 1772 i underdånighet
afgifvet Betänkande otn PortoFnnco
för Wisby Stad samt hamnarne Slitö
och Vestergarn, i så måtto tillstyrkt bi
fall
till de i ämnet väckta Motioner, att Utskottet
föreslagit Rikets Höglofiige Ständer,
att till Porto-franco frihets erhållande, i underdånighet
anmäla tvänne ställen på Gottland,
nemligen Wisby Stad och Slitö nu varande
Landthamn, hvarest en stad borde uppbyggas
och erhålla Stapelstads-privilegier ,
men sedan detta Betänkande blifvit i Välloflige
Borgare-Ståndet aflslaget, samt från de
öfrige Riks-Stånden återremitteradt, hade Utskottet
uti det andra, med anledning häraf
afgifna Utlåtande, fiånträdt sin förut yttrade
mening, af deri grund, att, ehuru 17 ani
märkningar emot första Betänkandet icke ansetts
deruti böra verka någon ändring, tvänne
andra invändningar om det, såsom en följd
af Porto-franco-inrättningen , till skada för
Moderlandet, troligen uppkommande lurendrageriet,
samt om kostnaden vid den nödvändiga
befästningen af åtskillige inlopp och
hamnar, förekommit Utskottet så vigtiga, att
Utskottet ansett frågan böra förfalla.
8 JSevilln. s.tAllm.Besi .o.Oec. Uisk.Eet. N.o i£
För ett rigtigt 1 edötnande af förevarande
amne anse förenade Utskotten att tvän.
ne hufvudfrågor böra utredas, nemligen:
1:0. Om fördelen af en Porto-franco-inJ
rättning är af den vigt, sorn man förmodat,
samt Uter förena sig med Landets allmänna
yäl P oell
a:o. Om en sadan inrättning är lämplig
för Ön Gottlands local ?
Med Porto-franco i dess vidsträ’cktare
bemärkelse förstår man en slags Stat i Staten,
hvarest alla Nationer hafva lika rätt att
idka handel och rörelse , samt alla Länders
alster och produeter kunna in- och utföras,
utan hinder af förbudslagar och utan att betungas
af Tull- och dylika afgifter, samt under
skydd af en befästning, som tryggar för
fiendtliga, den personliga och egendoms-sälerheten
störande anfall- __ Under tider, då
verdshandeln idkades på andra vägar än de
närvarande, och aflägsnare Länder hade mindre
directa handels-relationer, voro dylika
inrättningar behöflige och på flerfaldige ställen
befintlige ; men i samma moa som de
handlande folkslagen insett och begagnatfördelarne
af ett omedelbart utbyte af varor,'
samt, för befrämjande deraf, ingått i ömsesidiga
Handels-tractater, hafva frihamnarne fun
-
s:tAlIm,Bei!v.o.Oec. TJlsk. Bet, N.o 12. g
nits mer och mer ufverflödige, samt upphöra
småningom genom sin egen umbärlighet. Af
denna anledning liar Wisby , som tillförene
varit en icke obetydlig Hanse-Stad, förlorat
sin fordna betydenhet, sedan Staterna vid
Östersjön i allmänhet börjat idka egen vidsträcktare
sjöfart, samt öppna sina egna hamnar
för främmande Nationers fartyg. Under
dessa omständigheter är det icke sannolikt,
att Porto - franco på Gottland skulle draga
annan handels-rörelse dit, än den, som i Staterne
vid Östersjön icke är tillåten ; och då
en dylik trafik skulle försätta denna O i ett
slags fiendtligt förhållande till de Länder ,
sorn af ett sådant grannskap och nämnde handel
blefvo besvärade, blifver det tvälydigt, om
Öns invånare kunde af denna inrättning draga
någon serdeles fördel, och om denna blefve
större än den af vanlig fri, men lagbunden
handel, och det säkra är, att Moderlandet
skulle få den största olägenhet af frihamnarnes
tillvaro, enär grannskapet med Gottland
gjorde det nära omöjligt, att förekomma
oloflig handel, helst på Gottland bosatte fremlingar,
i afseende på Sverige, endast kunde
ledas af egennyttans beräkningar och således
skulle begagna alla utvägar att på dess bekostnad
rikta sig.
Öns local-förhållanden synas, i Utskottens
tanka, icke eller motsvara ändamålet, då
lo
Wisby hamn är liten och för djupgående fartyg
otjenlig, och Slitö är blott en Landtharnn
, hvarest så mångfalldige för inrättningen
af en frihamn behöfliga byggnader m. m.
saknas, saint enär det vore omöjligt att befästa
hela Ön och derigenom trygga för fiendtligt!
invasioner, hvilket är ett af hufvudvilkoren
för en Porto-franco, hvarest en och
hvar bör kunna påräkna säkerhet till person
och egendom. Då för öfrigt det vore ound.]
vikligt och i Oeconornie-Utskottets yttrande
vid sista Riksdag niedgafs , att alla Öns invånare
måtte lörunnaa rättigheten att obehindradt
förbruka alla slags varor, skulle sådant
sätta dem i det skiljaktiga förhållande till
Moderlandet, att de kunde, lofligen och olofligen,
påföra detta allehanda främmande Nationers
alster, utan att Ön torde till förbrukning
emottaga några af Moderlandets Producter,
och var det sannolikt, med hänsigt
till detta förhållande, som deri i QeconomieXJtskottets
Betänkande, Njo »50, vid 18^5 års
Riksdag tillstyrkta Porto-franco-inrättningen
på Gottland, genom det tillika föreslagna Reglementet,
så inskränktes, att den föga skiljer
gig från hvad som nu mera förstås med all^
män Nederlagsrätt,
Då Utskotten icke kunna undgå anse det
högst vådligt att,medelst försök att tilldela vissa
orter ny auteslutande handels-förmqner, äfven
-
JBevillri, s.lAllm.Besv.o. Oec. Utsk.Bet.N.o 12. 11
tyra rubbning i landets allmänna och bepröfvade
inrättningar och förhållanden, få Utskotten,
med hemtadt stöd af ofvan anförde omständigheter,
härmed
afstyrka bifall till Motionen om
Porto-franco-inrättning på Gottland,
hvarvid Utskotten tillika, i anledning
af derom gjord framställning,
tro sig böra yttra den öfvertygelse,
att det torde vara för Gottlands och
det öfriga Sveriges gemensamma
väl mest fördelaktigt, och vida mindre
äfventyrligt om Wisby Stad
erhåller lika Nederlagsrätt som Släderne
Stock holm, Götheborg, Carlshamn
och Landscrona, hvarom Stadens
invånare , när de så önska,
hafva sig öppet att hos Kongl. Majtt
göra underdånig ansökning.
Detta allt varder dock tillika med afgifna
Reservationer Rikets Höglofl, Standert)
pröfning vördsamt underställdt.
Stockholm den i4 Julii lgag.
13 Jiil .1. Bev- s. AUtn.lhsv.o.Occ.UtskEe!. N;o 13,
!
Reservationer:
af Herr Friherre Cederström , Jacobi
Då jag finner de samrnansatta Utskottens Betänkande
utmärkt, af de mäst skefva begrepp,
rörande handelsfrihet och rent af okunnighet
, 1 afseende på hvad med Portofranco*frihet
förstås, ehuru Utskotten egt tillfälle, om
de sådant åstundat, att taga kunskap om framlidne
Presidentens i Kongl. Commerce-Colle-i
gium Grefve Liljencranz’s yttrande om Portofranco-inrättning
på Gottland , innefattande
hvad dervid iakttagas bör och de fördelar ,
som derigenom Landet i allmänhet skulle beredas;
så har jag ansett mig, med anmälan
af min Reservation emot beslutet, böra fästa
Riks-Ståndens uppmärksamhet vid deri olikhet,
som förefinnes, emellan framlidne Excellencen
Liljencranz'$ på vidsträckta kunskaper
och lång erfarenhet grundade öfvertygelse,
med Högloflige Utskottens, på grund sorn
det synes af helt och hållet saknad kunskap ,
dervid nu afgifna Utlåtande, och i afseende
på sjelfva saken åberopar jag Oeconomie-Utskottets
första Betänkande i ämnet vid sista
Riksdag, såsom grundadt på de upplysningar,
Utskottet dl inhemtade af ofvaunämnde Grefve
Liljencranz's yttrande.
HiLt.Bev.s.Allm.Btsv.o.Ofc.Zhik.Bei. N.-o 12. i5
Af Herr Kyrkoherden Lyth, H.: Orri
man undantager sådana ihärdigt Stränga vintrar,
hvilka, liknande den sist förflutna, lyckligtvis
blott någon gång i hvarje århundrade
återkomma , åro stränderna af On Gottland
för sjöfarten tillgängliga, ofta hela månader ,
senare om hösten och tidigare på våren , än
de Ryska väldet underlydande, som sköljas
af Östersjön. Härtill kommer, att flere Gottländska
hamnar äro ganska rymliga , beqvämliga
, säkra och djupa, samt erbjudande tillfallen
, att med olika vindar in- och utlöpa,
— egenskaper, hvilka serdeles utmärka den
på Landets östra kust belägna Slitö hamn. På
dessa kända förhållanden grundar man i England
och Ryssland den öfvertygelse, att fa
ställen i verlden äro mera tjenliga till upplagsort
för handelsvaror, än denna midt i
Östersjön liggande Ö, försedd med lifsmedel,’
friskt vatten och byggnads-materialier i öfverflöd.
Man skall ock, om man vill, häraf
lättligen förklara , att en sådan inrättning
skulle till denna Province draga vinsten af en
handel , den man alldeles icke borde kalla
otillåten , hvarken inom eller utom Moderlandet.
Den transito-afgift , som erlades för
Ryska eller Engelska härstädes upplagda
laddningar, blefve ju icke blott för Provincen
utan för Staten en vinst, och att
icke af denna local draga en sådan vinst
det vöre att bortkasta densamma, då samma
!
i4 Bil. t. Bev.s.Allm.BeSv.o.Oec.Utsk.Bet.Nlo 12
inkomstkälla icke liter afleda sig till någon
annan punkt inom Sveriges landamären. ‘'Men
Sverige , säger man, skulle alldeles öfrersvämmas
med lurendrägadt och tullförsnilladt
kram , insmugladt från Gottland.”
Man har då förgätit, att den djupa och
vida Östersjön skiljer Gottland från det
Landfasta Sverige på hela la Mils afstånd.
Galen vore väl den speculant, som, i stället
att rakt från Tyskland, Danmark och Finland,
till närbelägna Svenska orter inpraclisera
sitt kram, toge den orimliga omvägen ,
att först upplägga det på Gottland, för att
derifrån äfventyra en mångdubbelt längre
transport, \ore denna väg för sådant ändamål
brukbar, så vore den sannolikt längesedan
begagnad, helst den visserligen icke,
mera här än annorstädes, behöft skyddsvärnet
af en Porlofranco-inrättping; men jag
tillförser mig med all säkerhet, att sjelfva
vår upplysta och vaksamma Tullstyrelse skall
vitsorda Gottlands fullkomliga oskuld i de
Lurendrägeri- ochTullförsnillningsförsök, som
på kusterna af fasta landet hittills blifvit vågade.
Enär man föröfrigt erbjuder det stränga
Correctiv, att Gottländska till Continenten
ingående fartyg må alldeles lika behandla»
med dem, som från utrikes orter ankomma ,
så har man skingrat hvarje sken af sannolikhet
i ett föregifvande, som ej lärer uthärda
Jlil.t.Bev.s ./film.Besv.o.Oec.Utsk.Bet. N:o 12. 15
någon pröfning. För Lurendrägare frln Gottland
kunde angränsande Stater lika litet, sora
Moderlandet, hafva alt frukta; ty Ryska och
Preussiska kusterna äro derifrån lika aflägsna
sorn de Svenska; Norra Tyskland och Danmark
ligga ännu längre borrt. Det blir då
i sanning en löjlighet att antaga, del farhågan
för denna olofllga handel skulle försätta
Öns invånare i ett nära fiendtligt förhållande
till Stater, af detta grannskap besvärade.
Gerna medgifves svårigheten, om ej omöjlig,
ligheten, att befästa hela Ön till aflägsnande
af all fiendtlig invasion; roen sådant är
också nu icke föreslaget. Garantien af de Utländska
magter, som här ville trafikera,
skulle utgöra den säkraste befästning. Lika
öfverflödig är den fruktan, att Stats-Verket
skulle besväras med några utgifter till magasins-
och andra för inrättningen erforderliga
byggnader, hvilka så väl i Wisby, som
på Slitö, dels redan finnas, dels lrii11 igen vid
inträffande behof kunna anskaffas på en ort,
der den ymniga tillgången på inaterialier,
och invånarnes till dylika arbeten förvärfvade
skicklighet gör, att varaktiga byggnader
kunna uppföras för en kostnad ojemförligt
billigare, än annorstädes i Riket. Man häfva}
vid deli föreställningen, att Gottland ej
kommé att förbruka några Svenska producter.
Men härvid får erinras, att det Svenska jernet,
sorn eger ett så afgjordt företräde fram
-
äG Bil.t.Bév.*.Ållm.'Beiy,6.0ecJJtsh Bet. N.-o i >2,?
för det Ryska, utgör den enda hufvudsak!!-  ga vara, sorn Gottlänningen egentligen skulle
behöfva ifrän Sverige afhemta , i utbyte
mot sin kalk. Långt ifrån, att denna Byteshandel
skulle genom den föreslagna Porr
to-franco-inrättningen lida något intrång, är
det väl alltför troligt; att just derigenom
skulle beredas för Svenska handlande en
lättare utväg till afsättning af natur- och.'
konstalster, ja, äfven fraktförtjenst. — Till
den af Utskottet yttrade förmodan, ’att fremlingar,
bosatte på Gottland, ej skulle för
moderlandet hysa annan välvilja, än den,
som härledde sig från möjligheten att rikta
sig på dess bekostnad,” svaras oförgripligen,'
att något dylikt väl kunde förmodas oni
alla Utländska och måhända inånga InriJ
kes handelsrelationer, dem det dock vöre
ovist att afbryta, enär de genom sina capitaler
och sina lofliga speculationer, med eller
utan välvilja, tillskyndade vår egen handel
väsendtliga fördelar.
Utskottet finner också högst vådligt att J
medelst försök af nya uteslutande handels-;
fördelar, äfventyra rubbning i redan bepröf-i
vade inrättningar. Likväl vore Porto-fran-,
co-inrättning på Gottland ingen nyhet,' deg
den för tusende år sedan existerat, och der
man egde någon rättighet till det anspråk
att
Bil.t.Bev.s.AHm.Besv.o.Oec.Utak.Bet. N.o 12.
afl", untJer Svenska Styrelsens beskydd, blifva
vid denna, såsom vid andra rättigheter bibehållen,
helst Borgerskapet i Wisby en si»
dan rättighet sig aldrig afsagt. Utskottet antager,
att den här, såsom allestädes, måst upphöra
af sig sjelf genom verldshandel*, i bredd
med allmänna upplysningen, förändrade rigtning
och lynne; men härvid anmärkes, att
orsakerna till Gottländska handelns iråkade
förfall tillräckligen upplysas af Historien,'
samt att Portofranco-inräitningar på åtskilliga
orter än i dag existera och blomstra, bland
hvilka endast må nämnas Cadix , der helt
nyligen öppnades och formligen garanterades
en fri-hamn. Hafva Gottlands invånare hittills
gjort sig förtjenta till den omvårdnad
de njutit af en Styrelse, den de, efter eget
val, sig underkastat, och befinna ds sig genom
flera års successiva missväxter, samt en
för deras vantiga exporter högst missgynnande
conjunctur, nu försatta i yttersta behof af
allt det understöd, som Staten kunde dem
tilldela ; så borde det ej anses förmätet att
hoppas, det Rikets upplyste Representanter
skola medverka till befrämjande af detta dubbla
ändamål , att nemligen ifrån näringslöshet
och armod till trefnad och välmåga upphjelpa
en province, i det Staten, utan all
Sih, till Rikt-St, Prut, iSaB och JS29, 5 S*ml, 2 Af i,
l8 Bil .1. Bev. s. Allm. Rcsv.o.OcC. Ut sk Bet. N.o Ig.
uppoffring, sjelf satter sig i besittning af fördelar,
dem localen erbjuder, oell Utlänningen
förstår att uppskatta. Det är icke ett ephetneliskt
förslag, ett foster af nyhets- och omskapningsbegäret,
som sålunda framställer sig
till National-representationens lugna och
niogna bepröfvande , det är en idé , redan i
sekler med förkärlek af Sveriges största Konungar
omfattad; af Carl X:de , som under
sitt vistande på Gottland med egna ögon öfvertygade
sig om dess värde, men alltför hastigt
undanrycktes från fullbordandet af mångå storverk;
af Carl Xllne, sorn år 1712 ifrån Hender
utfärdade Nådig befallning härom, samt författandet
af en accurat geometrisk charta öfver
Slitö hamn; af Gustaf Illtdje, hvars
härom fattade beslut af obekanta orsaker vid
justeringen inställdes: en plan, hvilkens Riksgagnelighet
1810 12 årens Ständer högtidligen
vitsordade. Måtte äran af dess utförande
vara förvarad åt CARL XIV JOHAN,
så van att med lätthet fullborda hvad Dess
Stora Företrädare ämnat.
Vördsamt anhåller jag, afl denna min
reservation får åtfölja Höglofl. Utskottens här
.
om till Respective Rikg-Stånden afgående
Betänkande
Af
Herr Donner : Emot Utskottens
Betänkande, angående Portofranco-inrättning
Bil.t.Bei',s.Allm.Besv.o.Oec.Utsk. Bet.No is. xQ
på Gottland får jag mtg reservera pa följande
grunder:
Utskottens Betänkande innehåller först «
att, vid nu varande Handelsförhållanden ,
Portofranco-inrättningar nu mera funnits öfverflödiga
och af sig sjelfva upphöra. Till
vederläggning häraf får jag blott anföra, att
öarne Jersey och Guernsey, i Canalen, Gibraltar
och Matta äro fria nederlagsställen ,
och att Cadix nyligen blifvit frihamn. Flera
sådana exempel skulle måhända kunna anföras,
hvaraf finnes, att Portofranco ännu finnas
och äro nyttiga, der localen gör det pas^
Sande.
De skäl , som vidare anföras för afetyrkandet,
äro hufvudsakligen :
l:o ”Att Gottland skulle blifva en ne»
derlagsplats för Iurendrägerivaror , som dermed
skulle förse de öfrige Svenska Städerne-”
Att denna fruktan , åtminstone i hänseende
till Gottland , är utan grund , finnef
hvar och en , som nemligen utan fördom
bedömer saken, då han betraktar detta
lands från Sverige afsöndrade belägenhet,
hvilket gör det lika svårt att derifrån till fasta
landet insmyga varor, som från de flesta
vid Östersjön belägna länder, att förtiga Danmarks
och Finlands ojemförligt närmare läge.
%ojBiLt.Bevilln».Ällm>Besv.o.Oee.Utsk.Bet.'Noi^
Detta har i Oeconomie-Utskottets första Be-,
tänkande är 1825 blifvit ådagalagdt. Jag får
blott tillägga , i anledning af den fruktan
jag äfven hört yttras , att om smygbandeln,
medelst vanliga fartyg, vore lättare att förhindra
, sådant dock vore oändligen svårare,
då dessa företag skedde med små farkoster
eller båtar , hvilket man trodde från Gottland
lätteligen skulle kunna verkställas; att
sådane företag äro med för stor fara förknip«*
pade, under en 12 å 15 mils fart i öppna
sjön, med alla derifrån oskiljaktige väderö
och den af förslaget lofvade vinsten, i förhållande
till risquen, för ringa, för att någonsin,
reta någon, med alldrig så liten beräkning,
till företag. Den fruktanatt från Gottland,
om ock denna ort vore med än så mycket
förbudna varor uppfyld , Sverige skulle af
sådana blifva öfversvämmadt , saknar således
all grund,
2:0 ”Omöjligheten att så befästa hela
fin , att den aflägonar all fruktan för fiendtlig
invasion.” Någon befästning är i Motionen
ej yrkad , och torde ej eller vara en
ovilkorlig nödvändighet för beviljande af
Portofranco, då våra öfrige Städer, som hafva
nederlagsrätt, ej äro befästade, och den
största nederlagsort i Norra Europa, Hamburg,
hvarest finnas så stora upplag af hela verl
-
BiUt-Bevilln.s~.Allm'Besv.o.Oic.Uti*.B*i.^iiOi'2.2x
dens alster, äfvensom Lubeck, också en betydlig
nederlagsplats, ej äro befästade.
3:o ”Att Gottland, genom Portofrancoinrättningen,
skulle komma i det skiljaktiga
förhällandet till moderlandet att icke emottaga
till förbrukning något af moderlandets
producter.’ Detta skäl lärer vid närmare
undersökning finnas mindre grundadt. För
de tillverkningar, som för moderlandet äro
passande , såsom för jerntillverkningar samt
linne- och simplare bomullsväfnader, skulle
ej saknas afsättning, liksom hittills. Det kunde
då endast blifva fråga om sådana Manufacturvaror,
som i Sverige voro dyrare än
annorstädes, såsom siden och finare bomullsväfnade»
, och att för afsättningen af en så
ringa qvantitet sådana varor, som på Gott.
land skulle kunna åtgå, uppoffra en vigr
tig fördel för en hel province, hvartill
dess läge är så passande, kan jag ej finna
billigt.
Att beviljandet af Portofranco för Gott-:
land ej skulle medföra någon våda för Sverige
, tror jag mig hafva ådagalagt ; och då
denna förmon skulle för Gottland, hvars insulariska
läge just gör den dertill så passande,
vara af största nytta , får jag yrka bifall till
beviljande af Portofranco för Gottland.
g2 Ba 'ilin. s- Allm, Besv.o.O*c.Uisk.Bet. AT o 13,
I de emot förenade Utskottens Betänkande
afgifne Reservationer förenade sig
Herr Pios'en Dedekind oell Pehr Burge från
Gottl iiiii.
N:o 13.
Anlon» till Expcd. Utskottet den St Juli! 1S49,
Betänkande , angående yrkadt
förbud emot införsel af Utländska
Fabriksvaror m. m.
T-Jti flera till Bevill nings- och OeconomieUtskottens
handläggning remitterade Motio.
ner har blifvit yrkadt ett mer eller mindre
vidsträckt införande af förbud samt vidtagande
af åtskilliga andra åtgärder , till förekommande
af Utländska Manufactur- och
Handtverksvarors import I Riket. I sådant
afseende hafva hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln Herr Marks cou Wurtemberg, G.
B. , och Herr Lefrén , Joli. Pehr , ansett dterinföiandet
of det till 1820 års Riksdag gällande
f örbuds-system oundgängligt, såvida Svenska
Fabrikerne skola kunna skyddas emot Utländska
tillverkares öfverlägsenhet , och inom Valloflige
Borgare - Ståndet , Herr Abraham
Sevillu. s. Allm. liesv. a.Oec.Utsk. Bet. N o 13. aS
Hiessleiter anfört , att det friare handelssystem
, som efter år 1823 blifvit antaget ,
skall leda till Fabrikernas oell Näringarnas
förfall , samt i anledning deraf yrkat : att
alla sådana Fabriks- och Minufacturvaror ,
som af Landets egne slöjdeidkare kunna till
erforderlig godhet och tillräcklig mängd åstadkommas,
måtte till införande i Riket förbjudas
; att i detta ändamål 1816 års Tulltaxa
måtte å nyo upplifvas; att det vore skäligt för.
bjuda en del lux-artiklar, ehuru de icke inom
Riket kunde tillverkas; samt alt, efter sådana
grunder , den sista Kongl. Förordningen,
angående förbud mot import i Riket af
otillåtna varor , måtte undergå en alfvarsam
granskning. I dessa Motionairernes åsigter hafva
instämt, hos Högloflige Ridderskapet oell
Adeln, Herrar Rosenqvist af Akershult, Hartmansdorff
och Lagerhjelm , samt inom Vallollige
Borgare-Ståndet Herr Helsingius ;
hvarförutan, vid föredragning till Retntss, i
sistnämnde Ståndet, af Kongl. Maj:!s Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, angående förslag
till förnyad Taxa för Tullafgifterne
å inkommande och utgående varor, Herr
Vinberg yttrat den mening , att alla sådana
Svenska produeter, som ej allenast äro fullt
tillräcklige för landets behof, utan äfven öfvergå
till export-artiklar, eller ock sådana inländska
Manufactur- och Handtverksvaror ,
som kunna tillräckligt, och någorlunda mot-'
$4 Bevilln. s. Ållm.Besv. o, Oec.Vtsk.Bet. N:oi5„
svarande ulländni agens låt tre fabrieater , fylla
landets behof samt allmänhetens billiga anspråk
i afseende på priset, borde hellre, än att beläggas
med en hög och oformlig Tull af tili
exempel 50 procent, rent af till införsel förbjudas,
uti hvilket yttrande hufvudsakligen
»ig förenat Herrar Vestman, Lamberg, Helsin•
gius och Sanlesson»
Med anledning ej mindre af hvad sålunda
blifvit yttradt och yrkadt, än af General
Tull-Styrelsens och Kongl. CommerceCollegii
, utaf Kongl. Maj:t till Rikets Ständer
öfverlemnade Utlåtanden i dessa frågor*
hafva Utskotten noga öfvervägat förevarande
ämne } men enär Kongl. Majit, enligt Grundlagen
, eger rättigheten att , i frågor om in»
och utförsel af si väl inhemska sorn utland*]
ska varor, utfärda förbud i de fall Kongl,
Majit finner sådant befordra allmänt väl, samt
icke allenast senaste tiders erfarenhet styrkt,'
att Kongl. Majit, då behofvet sådant fordrat,
icke underlåtit att begagna denna rättighet,
utan Kongl. Maj;t äfven uti Skrifvelse tili
Rikets Ständer, af den 10 sistlidne Februarii,
i Nåder förklarat, ”att, hvad beträffar det
skydd, som, genom försvårande eller uteslutande
af utländsk medtäflan , åsyftas för inhemska
näringar , vill Kongl. Maj:t, under fortsatt
omvårdnad om dessas bestånd och förJ
kofran , vid utöfningen af den lagstiftande
Bevilln. s. Allm. Besv.o.Oec.Utsk.Bet. N:o 13. 25
magt, Grundlagen tillägger Kongl. Majit i
mil , som Rikets allmänna hushållning röra ,
äfven hädanefter iakttaga all den varsamhet,
Som är af nöden, för att bereda allmänt gagn
med undvikande af enskildta förluster och
olägenheter, och befrämja de industriela krafterne®
friare utveckling, utan en hastig rubbning
af nu varande förhållanden ; så, och med
fullt förtroende iill veikställigheten af detta
.Nådiga förklarande,
finna Utskotten sig icke böra tillstyrka
vidtagandet af de åtgärder, Motionairerne
föreslagit för återupplifvandet
i mer eller mindre grad af
1816 års Förbudssystem , och anse
således någon underdånig Skrifvelse
från Rikets Ständer till Kongl.
Maj:t, i dessa ämnen, icke vara
behöflig , hvarföre Utskotten föreslå;
att Motionairemes framställningar
härom måtte lemnäs utan allt af-r
seende.
Med öfverlemnande af härvid gjorda
reservationer, hemställes dock detta vördsamt
lill Rikets Högloflige Ständers eget ompröfvande.
Stockholm den 14 Julli 18S9.
26 Bil.t.Btv.s'.A!lrr, Resv.o.Oec.Utsk.Bct. Nio i3.
Reservationer:
af He rr Arosenius : Da, vid behandlingen
af förevarande ämne, först till afgörande
framställde sig den fråga, huruvida det, till
följd af Rikets senast församlade Ständer*
yttrade underdåniga önskan , införde friare
jmportsystem an vidare bör fullföljas, eller,
enligt Motionairernes yrkande , inskränkas ,
kan jag, i afseende hätå, icke undgå anse det
vara en på sakens natur och erfarenheten
grundad sanning, att den grad af frihet i handel
med utländska varor, som, efter en klok
Statshushållning, bör medgifvas, bestämmes
af näringarnas förmåga att uthärda den deraf
uppkommande täflan, nemligen de näringars
inorn landet, som der böra och kunna
upphjelpas samt bringas till stadga. Och då,
med tillämpning af denna grundsatts, det
måtte anses såsom det mest ofelbara bevis
på ett lands sjelfständiga och säkra välstånd,
att en fullkomlig handelsfrihet der utan fara
och skada kan medgifvas, torde deremot med
säkerhet kunna antagas , att detta mål ännu
för fäderneslandet är aflägse, och att flera af de
näringar , som , enligt landets natur och förhållande,
der kunna trifvas, för det närvarande
befinnas i det tillstånd, att de för sin
fortkomst oundgängligen fordra skydd mot
concurrence från andra länder medi redan
m.u Bev.s Ålim,Besv.o.Oec. Vtsk.Bet, No i5. a?
högt uppdrifven konstfärdighet, stora capitaler,
samt mångdubbelt större afsättning.
Sedan ändamålet och gränsen för den
inskränkning, sorn , enligt min öfvertygelse,
bör ega rum i den utländska handeln, sålunda
blifvit angifne, återstår att, i afseende
på medlet för åstadkommandet af en sådan
inskränkning, göra valet emellan de båda,
af serskilda Motionairer understödda sätten,
att antingen med hög import-afgift eller
så kallad Skydds-Tull belägga sådana varor,
hvilkas obehindrade tillförsel utifrån för
inhemska konstfliten vore vådlig, eller ock
alldeles förbjuda deras införande. Vid pröfning
och jemförelse af de, rörande denna
ifråga, uti Kongl. General-Tull-Styrelsens
och Commerce-Collegii yttranden innefattade
stridiga åsigter, synas de af Commerce- Gollegium
för det senare alternativet anförda
skäl mest öfvertygande, och Utskotten borde
derföre, i min tanka, stannat vid den mening,
att, ehuru man visserligen genom bägge
de ifrågavarande medlen skulle i mer eller
mindre mon vinna samma ändamål , i
händelse en fullkomligt pålitlig Tullbevakning
kunde åstadkommas, likväl och då, med
fästad uppmärksamhet å Sveriges vidsträckta
kuster, och enligt hvad erfarenheten tillräckligen
visat, sådant sannolikt får anses såsom
omöjligt, bestämda förbud, hvarigenom Iu
-
sfi Bil.t.Bev.a AI!m%Besv.o.Oec.Vtsk.BeiN:o i3<
rendrägeri-varor, hvar helst de träffas, blifr
va blottställde för beslagsanspråk och, i an<
seende till egenheter, hvaraf de vanligen ä—
ro utmärkte, beröfvas möjligheten att skyddas
genom falska stämplar, ofelbart äro mera
verksamma och säkra, än blotta import-afgifter,
emedan, i den mon dessa äro höga,
frestelsen till Tullförsnillning blifver större,
samt, sedan denna en gång lyckats, svårighe-i
terne för beslags anställande mångfalldigade,
så väl hvad beträffar stämpelbara varor,
som ännu mer de ostämpelbara, hvartill
äfven kommer, att prisen å Utländska
varor, genom omväxlande cours-förhållanden,
nya uppfinningar, förbättrade arbetssätt, utförsel
premier, forcerade försäljningar ni. m.,
äro underkastade så ständiga förändringar,
att Tullafgifterna ofta icke skulle hinna lämpas
derefter, innan så betydliga varu.qvan—
titeter blifvit införda, att den inhemska tillverkaren
deraf råkat i kännbart lidande.
På dessa grunder får jag således reser"
vera inig mot Utskottens Betänkande, helst
Utskotten, i anledning af de förhållanden
jag här ofvan angifvit, i min tanka , bordt
tillstyrka Kikets Högloflige Ständer att till
Kongl. Maj:t framföra den underdåniga ön»kan:
”att Kongl. Maj:tktill skydd för de slöj”der,
som kunna här i landet idkas och för”
kofras, men som ännu ej hunnit den grad
fullkomlighet och stadga, att de, utan fa
-
Bil.t.Bev.s.Allm.Besv.o.Oec.Utsl. Bet. N:o 13; 59
’*ra för deras bestånd och vidare fortkomst,
”kunna uthärda en obehindrad täflan med anföra
länders konstflit, ville till införsel från
”främmande orter förbjuda alla dylika slöj—
”ders alster*’
Härmed förenade sig följande Ledamöter
af Vällofl. Borgareståndet, nemligen :
Herrar Hiessleiter, Zethelius, heffler, Strehlenert,
Modin, Meijer, Monthan, Pettersson, Brovallius,
Winblad, Alund, Mattsson } Lundman,
Dalenius och Bergelin,
Herr Quiding: Ehuru jag, lika myc
ket
som någon annan, tryggar mig vid KgK
Majas, uti Dess Nådiga Skrifvelse, af den 13
sistlidne Februarii meddelade Nådiga förklarande,
att, ”hvad beträffar det skydd , som ,
igenom försvårande eller uteslutande af
”främmande medtäflan, åsyftas för inhemske
”Näringar, vill Kongl. Majit, under fortsatt
”omvårdnad för dessas bestånd och förkofran,
vid utofningen af den Lagstiftande
”Magt Grundlagen i allmänhet tillägger Kgl.
’’Maj:t i mål , som Rikets allmänna hushåll,
”ning röra, äfven hädanefter iakttaga all den
”varsamhet, sorn är af nöden, för alt bereda
”allmänt gagn, med undvikande af enskilda
”förluster och olägenheter, och befrämja de
”industriel krafternas friare utveckling, u”tan
en hastig rubbning af nuvarande för
-
5o' Bilt.Bev.s. Allm.Besv.o.Oec. Vtak Bet. N:a 13
’’hållanden har jag, som är öfvertygad, att
Svenska Näringarna ännu någon tid behöfva
skydd emot främmande medtäflare , och att
detta skydd säkrare kan vinnas genom in*
förselförbtid , än genom höga Tulhfgifter ,
icke kunnat instämma i de sammansätta Utskottens
beslut, att tillstyrka Rikets Ständer
att lemna .utan afseende de Motioner, som t
flera Stand blifvit väckta och utgjort ämnet
för Utskottens rm slutade öfverläggning, i
synnerhet, sorn jag anser Kongl. Majus Högst-’
berörde Nådiga förklarande gifva Rikets Ständer
en ökad anledning att i underdånighet
frambära sina önskningar om vidtagande af
de åtgärder, Rikets Ständer finna lämplige tilt
vinnande af det stora ändamålet, Näringarnes
förkofran. Såsom Embetsman har jag,
lika med mina medbroder i Kongl. Commerce
Collegium, i underdånighet tillstyrkt
Kongl. Maj t, att låta de införselförbud fortfara,
som vi ansett nödige för Svenska Fabrikernas
skydd ; såsom Representant tvekar
j3g icke att tillstyrka Rikets Ständer, att inför
Thronen framföra den underdåniga önskan,
att Kongl. Majit täcktes till införsel
förbjuda de tillverkningar, som till erforderlig
godhet och mängd kunna i Riket åstadkommas
, och ofverlemnar åt dem , sorn
hafva andra åsigter af ämnet än jag, att fritt
bedöma den anda, som i ena oeh andra
fallet styrt mitt handlingssätt.
Bil.i.Bev.s.Allm.Besv.o.Oec.Visl. Bet. N o i3. 31
Det år icke första gången jag fått emottaga
oblida omdömen ; jag skall hädanefter,
som hittills, fördraga dem utan obehag,
då jag vet, alt, ehuru jag visserligen kati
misstaga mig, jag likväl följt min öfvertygelse
otn hvad sorn är sannt och rätt.
Jag instämmer till alla delar uti den reservation,
Herr Arosenius och öfrige Ledamöter
af Borgare-Ståndet afgifvit.
Herr Prosten Spiering reserverade sig
äfven mot Betänkandet, under åberopande af
Herr Arosenii anförande.
N:o 14,
Ankom till Exped- Utsk, den 21 Juli! 1829.
Betänkande, angående dels begärd
Nederlags-frihet förStäderne
Gefle, Malmö, Hernösand,
Ystad, Helsingborg, Calmar
och Christianstad, och
dels Herr Arosenii framställning
att antingen Författnin
-
3*
garne rörande Credit-upplag
måtte Förändras, eller Staden
Norrköping äfven erhålla
Nederlags-rättighet,
Till Bevillning* samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottens handläggning har
Välloflige Borgare-Ståndet remitterat ett Memorial,
af Herr Waleij, hvaruti Motionairen,
med hemtad anledning af den skeppsfart och
handel med Utrikes Orter, som idkas i Star
den Gefle, samt uppå flere anförde skäl, yrkar,
att så kallad Nederlags-rättighet, som består
uti friheten att införa och utan förtull—
ning eller andra umgälder, än stadgad reeognitions-afgift,
upplägga, samt antingen förtulla
eller åter utföra alla slags till införsel
förbud na eller lofgifna, med Svenska eller främmande
fartyg inkomna, utländska varor för så val
Svensk som utländsk .-nans räkning,äfven borde
af Staden Gefle få tillgodonjutas, samt anhåller,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t
göra underdånig hemställan, det Gefle måtte
erhålla en dylik nederlags-rätt, i likhet med
hvad, genom 4 §. af Kongl. Förordningen
den 4 December 1807, blifvit förunnadt Städerne
Stockholm, Götheborg, Carlshamn och
[Landscrona. Och hafva, vid föredragning af
detta Memorial inom Välloflige Borgare-Ståndet
,
BcviUn.$:i Allm.Besv.o.Oec.UtsKHet- N:o i4.’ 33
det, Herrar Ståhle, Hemberg, Rydström, Falkman,
TVestman och Cronius i sammanhang
dermed begärt, att en dylik rättighet mitte
beviljas Städérne Helsingborg, Ystad, Ca! mar,
Mal mö, Hernösand och Christianstad , samt
Hr Arosenius, dels uti ett serskildt anförande,
framställt de olägenheter, hvilka, 1 hans tania,
uppkomma genom det olika förhållande,
gom, i Iråga om förtullning till Inrikes bruk,
nu eger turn emellan varor, upplagde pä så.
kalladt Credit-upplag, och dem, sorn på Nederlag
uppläggas, att nemligen dessa senare
förtullas efter den Tull , som gäller då de
Uttagas, att de få qvarligga under obestämd
tid samt för dem tillgodo beräknas leccage ,
ta. m., på hvilka grunder Herr Arosenius ansett
nödigt och begärt, att hela Författningen
om Nederlag underginge pröfning och en sådan
jemkning, att de Städer, hvilka endast
få begagna Credit-upplag, icke måtte blifva
allt för mycket vanlottade i jemförelse med
dem, som hafva Nederlag; dels ock, i den
händelse denna Författning icke komme att
undergå en dylik förändring, förbehållit, att
Staden Norrköping afven måtte undfå Neder»
lags-rättigheten*
Vid öfvervägande af dessa ämnen hafva
Utskotten funnit, att, ehuru en vidsträcktare
Sik, till Riks-St, Fröt, >818 och t8ig, g Samt, % Afd. 3
5:te H;t>
5/j Bevilln. suÅllm.Besv* o. Oee. XJisk. Titt, N o t4
sätt tili Nederlag bereder verkliga fördelas*
St handeln i allmänhet, och serdeles befordrar
Tran si t o-handeln, det likväl är obestridligt,
att, om den till allt för mariga ställen
utsträckes, stora och för Landets väl i flera
hänseenden skadliga missbruk derigenom kunna
föranledas, samt att den således icke utan
verklig vida kan medgifvas andra Städer ari
dem, hvilkas rörelse är nog utvidgad för 3tt
der underhålla en talrikare bevaknings-personal,
och hvilka derjemte ega tillgång på säkra
och rymliga magazin till uppläggande af
Nederlags-gods, serskildt från andra varor.
Utskotten anse för öfrigt, att då, till ett fördelaktigt
begagnande af denna rättighet, fordras
betydliga Capitaler samt en stadgad Cre-*
dit hos Utländske Handlande, en sådan Nederlags-
och Transito-rörelse endast kan och
bör etableras på ställen, der läge och omständigheter
skapat en större Utrikes handel,'
och icke i Städer, hvarest Capital-förmögenheten
och Utländska Crediten endast motsvara
en inskränktare handel eller hufvudsakligen
ett direct varubyte; och att en större
utsträckning deraf är så mycket mindre behöflig,
sorn en Handlande, på hvad ort sorn.
helst, hvilken har Capital och omtanka att
utvidga sina handels-speculationer, efter nu
gällande stadgar, kan oförkränkt idka Tran-;
aito-Handel, då den vissa städer förunnade
allmänna Nederlags-rätt är lika öppen för alla
Hevilla.s:l Allm, Besv. oi Oec.Vtsk.Bet, N:ox4. 35
andra Städers Handlande och för Utländnin.
gen, sorn för den Stads invånare, hvarest Nederlaget
finnes.
Vid sådant förhållande, och då den för
närvarande beviljade Nederlags-rätt synes vara
ändamålsenligt utsträckt, enär den är förunnad
alla StapelStäder för Salt, omalen Spannmål
och Hampa ; då den är beviljad Strömstad
för Danska och Norrska varor, och är
oinskränkt för Stockholm, Götheborg, Carlshamn
och Landscrona, med ofvannämnda
rättighet för hvarje Svensk man att sig deraf
begagna; då rättigheten att på Nederlag upplägga
till införsel förbudne varor, hvilken först
ar 1827 beviljades Stockholm, utan någon märkbar
fördel för dem eller det allmänna, varit
under manga ar begagnad af Städeme Carlshamn
och Landscrona, som innehaft den från
den tid, då handeln emellan England och
Continenten endast kunde bedrifvas från Svenska
hamnar, och då slutligen 7 §. a£ Kongl.
Kungörelsen, den 19 December 1 8 37, orri ne«
derlag och hvad dervid iakttagas bcir , innehåller,
att Kongl. Maj:t, efter förekommande
omständigheter, i Nåder vill yttra Sig när,
vid serskilda tillfällen, Nederlag sökes för
handels-varor i Stapelstad utöfver den rätt,
Staden t sådant afseende eger; —så fin na, i
betraktande af allt detta ,
36 B fAlin. s:l Allm. Ilesv.o.Oec Uisk, Bet,N:0 14,
Utskotten destomindre anledning ®tt
tillstyrka någon åtgärd af Rikets
HÖglofl. Ständer» med anledning af
den nu för Städerne Gefle, Malmö,
Hernösand , Ystad . Helsingborg ,
Calmar och Christianstad ifrågasat»
te utvidgning i Nederlags - rätten ,
som dessa Staders invånare, på ofvannämnde
sätt, ega hos Kongl.
Matjt i underdånighet anmäla denna
deras angelägenhet, och det, enligt
89 §• Regerings-Formen, på
Kongl. Maj:t ankommer att, med af.
seende på Rikets nytta, härom förordna.
Vidkommande dernäst den väckta frågan
om utvidgande af rättigheten till så kalladt
Credit-upplag, samt att grunderne derföre
måtte bringas i närmare öfverensstämmelse
med dem för allmänna Nederlags-rätten, och,
såsom en följd deraf, hithörande Författningar
i sådant ändamål öfverses och ändras, så
hafva Utskotten dervid funnit förekomma
följande förhållanden, nemi,;
i;o. att Credit-upplag egentligen är ett
anstånd med Tullens clarerande, faeviljadt till
lättnad för den handlande , som derigenom
kommer i tillfälle att, efter förmåga och beqvämlighet
, antingen i smärre partier för
-
Jjevilln. s, Allm Besv.o. Oec, Utsi. Bet. N:o i4. 37
tulla eller Sfer utskeppa de på Tull-Credit
upplagde varorne, och att det således ligger
i sakens natur, att förtullningen bör ske efter
de Författningar, som gällde, då varorna
upplades, hvilket äfven utgör den säkraste
beräknings-grunden; men att deremot, då Nederlags-va
ror anses lika som läge de på Utländsk
ort, dessa böra förtullas efter de Författningar,
som gälla, då de angifvas till förtullning
;
2:0. att de! vore stridande emot begreppet
om och ändamålet med Gredit-upplag,
att tillåta, det till införsel förbudna varor
derpå uppläggas, hvilket äfven skulle upphäfva
den mest vasendtliga skillnaden emellan
Credit-upplag och Nederlag}
3:0, att då, för begagnande af Nederlagsrätt,
\ procent af varuvärdet erlägges, icke
allenast vid varans uppläggande och åter exporterande,
utan äfven årligen, om den qvarligger
öfver 3 är, men någon sådan afgift
icke eger rum i och för Credit upplaget, det
således häraf följer, att en viss tid bör vara
bestämd, inom hvilken varor böra vara från
Credit-upplaget antingen förlullade eller reexporterade
; samt
4:o. att afdrag för leccage 5 varor, hvilka
bordt förtu!las efter deras qvantitet, icke
SS Beviln. $:t Allm. Besv. o. Otc. Utsk, £et.N‘.o ip
skäligen Iean medgifvas, dä en sådan minskning,
om den egt rum, endast tillkommit un.
der den tid, godsegaren på egen begäran fått
tillgodonjuta Credit ined Tuliens erläggande.
Det år i823 för Rikets Höglofl. Stander
af Bevillnings-Utskottet framlagda Förslag
om Credit-upplag blef af Rikets Höglofl.
Ständer gilladr, derefter af Kongl. Maj't i
Nåder promulgeradt; och dervid har Kong!.
Majit sedermera endast tillagt de , med ändamålet
af Credit-u pplaget förenlige och af
omständigheterne påkallade stadganden , att,
då en vara fortullas från Credit-upplaget ,
Tullen bör erläggas efter de Författningar,
hvilka gällde dä samma vara upplades, samt
att varor kunna från ett Credit-upplag till ett
annat transporteras; men att tiden, inom hvil»
ken export eller förtullning bor ske, alltid
skall räknas från den dag varan först blef
upplagd.
Bevillnings-Utskottet har, vid uppgörandet
af grunderne för Tull-BeviUningen, noga
öfvervägat detta ämne, men icke funnit anledning
föreslå annan förändring med Crediiupplaget,
än att denna förmon må utsträckas till
alla de städer, hvarest uppbörden af Tull-,
Convoj- och Bak-medel uppgår till 14,001»
R:dr; och förenade Utskotten, som anse dö nn
gällande stadganden för Credit-upplaget vara
BevilliuY.Allm.Besv.o.Oec.Visk, B et. N:o i4. 3g
ändamålsenliga ; och att de af Hr Arosenius
begärda förändringar och jemkningar i Författningame
om Nederlag och Credil-upplag
derföre icke böra vidtagas,
kunna alitsa icke understödja Moa
tinnairens framställning i detta härn*
seende 3
och hvad angar det alternativt gjorda yr2
kandet, att, derest Nederlags - Författningen
icke komme att undergå en sidan förändring,'
Staden Norrköping måtte erhålla en allmän
Nederlags*rätt ,
så få Utskotten åberopa det här ofJ
van afgifna yttrande, om begärd
rättighet till Nederlag för åtskilliga
andre Städer, såsom tillämpligt
äfven i fråga om Norrköping,
Stockholm den 14 Julii 1829]
STOCKHOLM,
Blméns och Granbergs Tryckeri, 1839,
Hevilla.samt Allm, Eesv.o Oee.-Utsk.Bet. N:ö 15 j i'
N:o l5.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Aug. 1829*
Betänkande, angående yrkad högre
tull å vissa från Ryssland och
Finland inkommande varor.
Uti Memorial till Vällofl. Borgare-Siandet
har Herr Hessleiler yrkat, att Rikets Högloft.
Ständer hos Kongl, Majit skulle i underdånighet
anhålla, att, enär den nuvarande
Handels-Tractaten med Ryssland framdeles
varder förnyad, Kongl. Maj:t i Nåder ville
vara betänkt att belägga införseln af Ryska
Talgljus med högre Tullafgifter, på det de
icke må kunna, till Svenska Talgljus tillverkares
förfång, inom Riket försäljas; hvarjemte
Nils Hakansson från Kronobergs Län, uti ett
hos Hedervärda Bonde-Ståndet afgifvet Memorial
, anfört den åsigt, att Tullafgifterna
borde förhöjas på alla slagä ifrån Finland
inkommande jordalstei , uti hvilken åsigt
Ståndet i allmänhet förklarat sig instämma;
och bär Nils Mänsson, från Malmöhus Län,
serskildt förklarat, att sorn ungefärligen en
Million R:dr Banco årligen skall utbetalas
Bill, till Rihl. Si. Prat. I828 •ch 1829. 5 Sini. 2 Afi
-
6:e Hit.
1
a Bevilln. samtAllm.Besv.o.Oec -Utsk.Btt• N.o l5.
för victualier och ved, som lill Stockholm
från Finland införas, skulle del blifva af
hufvudsakligt inflytande på Handels Balancen,
att Rikets Ständer nu vidtogo åtgärder,
hvarigenom denna stora import kunde motverkas
eller åtminstone försvåras.
Dessa till Bevillnings och Oeconomie.
Utskotten remitterade Memorial, hafva Ut*
skotten till granskning förehaft; och som
Utskotten, hvilka ansett sig böra taga kännedom
af den med Byssland senast afslutade
Handelscoovention, genom Kongl. Majtts
derom den 10 April 1828 utfärdade Nådiga
Kungörelse, funnit, alt Kongl. Maj:t, vid
förnyandet af denna från äldre tider och
äldre relationer med Finland härledda convention,
sökt bereda, såväl Svenska näringarne
sorn Svenska handeln, ökade förmooer,
och äfven af de ifrån General Tull-Styrelsen
och Corn merce-Co! legitim erhållna upplysningar
och handlingar erfarit, att denna
convention verkligen medfört goda resultater;
alltså och då Utskotten härigenom öfverty«
gat sig, att Kongl. Majit oafbrutit vakar öfver
det, som i dessa afseenden fordras till
befrämjandet af Fäderneslandets väl, finna
Utskotten, för sin del, någon underdånig
hemställan till Kongl. Majit, eller några åtgärder,
å Rikets Ständers sida, i dessa frågor
nu icke lätnpeliga, samt tillstyrka således:
Bil. till Bevilln.samt Oecoh-Utsi. Bet. Nio 15. 3
att hvad Motionairenia uti ofvan anförde
Memorial yrkat mätte 'förfalla.
En emot detta Betänkande afgifven och
af flere Ledamöter biträdd Reservation varder
härjemte bifogad.
Stockholm den 25 Julli 182g.
Reservation
af Herr Hiessleiter, Abr. I.
”Med kännedom af ilen förkärlek för
det utländska interesset, till mehn för den
inhemska industrien, sorn, redan vid förra
Riksdagen högt manifesterad, vid den när*
varande fatt en mera bestämd caractér och
en mera fullständig Utveckling, var det mig
ingalunda oväntadt, att en Motion, vackt af
en Borgare, skulle af Högloft Utskottens
pluralitet förkastas, enär samma Motion geck
ut pä att fasta Ständernas och Regeringens
uppmärksamhet på föthallandet emellan en
4 Bil. till Bevilln.samt Oecon.*Utsk. Bet. N:ö 15.
utländsk import och de inländska slöjderne;
men då jemväl i Hedervärda Bonde-Ståndet
flere framställningar blifvit gjorde af samma
syftning, hvilka utaf Ståndet allmänt gillats,
hade jag med skäl trott frågan värd någon
större uppmärksamhet.
Att den Finska importen, icke allenast
i det af mig uppgifne speciela fall , utan
jemväl i många andra, är för de Svenska
JLandtmanna- och industri-näringarne i hög
grad tryckande, samt att denna omständighet
grundar sig på de fortlöpande och vid vissa
är förnyade Handelstractaterne med Ryss*
land, är en sanning, som af hvarje trafique*
rande Svensk erkännes. Det är dock ingalunda
meningen att derföre hvälfva skulden
på de Styrande, enär åtminstone jag och
inånga med mig äro öfvertygade att hvarken
Konungen eller Regeringens Ledamöter än*
nu känna ett sådant förhållande, och det icke
för Styrelsen varit möjligt att i förhand
beräkna följderne af den fria importen ifrån
Finland och Ryssland, för en mängd af
Svenska näringar och handaslöjder, hvilkas
årliga förkofran snart skulle bringa dem till
den högsta grad af utbildning, om de för
slika intrång, som det nu omnämnde, vore
befriade.
Men dä det nu så är, då det Sr en
obestridlig sak, att den allt för stora frihe*
jBil. till Bevilln■ samt Oecön.*Utsk. Bet, N-.o l 5. 5
ten, som, i anseende till tull- och införsel»
tillåtelse, är vare . östra grannar beviljad,
nära förqväfver våra egne näringar och slöjder,
anser jag det för en skyldighet att på
ett slikt förhållande göra Regeringen uppmärksam.
Alltför mycket skulle jag också
misstaga mig, om jag ett ögonblick kunde
tro, att Svenska Regeringen skulle med
misshag anse en framställning, som upplyste
henne närmare om en för Landet högst
vigtig omständighet, och som innebar en
underdånig anhållan, att Kongl. Majit, då
fråga derom kunde blifva eller tillfälle ders
till yppades, täcktes så reglera Rikets cora»
merciela förhållanden till Finland och Ryssland,
att Sverige icke måtte blifva öfversvämmadt
med massor af varor och slöjde*
alster, som, lika goda och till erforderliga
qvanti teter, kunna inom landet produceras,
rnen som nu af den lindriga tullen hit
inlockas.
o n • •
Åtminstone vagar jag tro, att det är mindre
riktigt handlat af ett Rikets Ständers
Utskott att för Kongl. Maj:t dölja ett slikt
förhållande eller att föreställa saken under
en annan synpunkt, än den rätta, helst inga
anledningar till ett sådant förfarande, mig
veterligen, förefinnas; och af sådan orsak
får jag vördsammeligen anhålla, att denna
min reservation emot pluralitetens i ämnet
fattade beslut atte få åtfölja Höglofl. Ut*
6 Bevilln.-,Lags.Allm.Besv.o.Oec.-Uisk RN:oi6.
skottens Betänkande till Respective RiksStånden.
”
Uti Herr Hiessleiters anförande instämde
Eric Persson från Gefleborgs Län, Pehr Ericsson
från Kronobergs Län, Tufve Larsson från
Christianstads Län , Anders ndersson från
Skaraborgs Län, Johannes Svensson från Jönkopings
Län, Jacob Peter Andersson från Östergöthlands
och Peter Pehrsson från Calmars
Län.
A ho 16.
Ankom till Exp.Utsk d. 25 Aug. 1829.
Rikets Högl. ständers Bevillnings, Lagoch
Oeconomie-Utskotts ytterligare
Utlåtande, angående Bränvinsbränningen
och dermed gemenskap
egande ämnen.
Sedan Utskotten afgifvit Betänkande, under N:o
6, i anldning af de inom samtlige Riks-Stånden
väckta Motioner, om ändringar i nu gällande
Författningar, angående rättigheten och
vilkoret! för bränvinsbränning, saint för försälj
-
Bevilln. ,Lag-s. Alhn.Btsv.o.Oec.-Ulsk. Bni. N.016 7
ning och consumtion deraf, så har samina Betänkande,
enligt ankomne Protocolls Utdrag af
den 4 sistlidne Junii , blifvit af Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallet, men deremot af de öfrige
Riks Stånden återremitteradt, på grund af
dervid gjorda anmärkningar af nedan uppräknade
Talare, nemligen: inom
Häglof. Ridderskapet och Adeln:
Hans Exellence, Herr Grefve De lu Gardie
och Herr Grefve Sparre, Eric, Herrar Friherrarne
Boije, Ludv., Sprengtporten, Jacob Wilhelm,
Wrangel, Henning och Hjerta, Lars, samt
Herrarne Nordenankar, G S., Tham, Wollr,,
Ribbing, Arv-, Hjerta, G , Cederschöld, P. G.,
af Grubbens, N. W-, Crusenstolpe, M. , samt
Rosenqvist af Akershult.
Högvärdige Preste-Ständetl
Herrar Biskopparne af Wingård och Faxe,
Doctor Haggblad, Contracts Prostarne ^ Hallström,
Nordin och Svedelius, Prostarne Astrand,
Broomé, Anjou, Dillner, Elfström, Morén, Grevillius
och Nibelius samt Kyrkoherden Ahlqvist>
Viillofl. Borgare-Ståndet:
Herrar Rydström, Helsingius, Langenberg,
Monthan, Cron, Lindqvist, Modin, Petersson,
8 Bmlln.m.Lag. s.Allm.Besv.o.Oec..Vtsk Bet.Nia 16.
Winberg, Leffler, Zethelius, Norceus, Stahle,
Lundman och Santesson.
Dessa anmärkningar, tillika med de flere
vid förra Betänkandet bifogade och nu jemväl
af flere Talare åberopade reservationer,
hafva sistnämnde Utskott tagit i noggrannaste
öfvervägande; men vid den ytterligare redogörelse
för ämnet, som i anledning deraf nu
företages, anse Utskotten, till undvikande af eri,
måhända öfverflödig och till förökad tryckningskostnad
ledande vidlyftighet, sig endast böra
anmäla de egentliga förslagen till förändringar,
jernkningar och tillägg i det förra Betänkandet,
hvilka blifvit framställde; Utskotten hafva så
mycket heldre antagit denna förkortnings-metod
som motiven för arunärkningarne hufvudsakli.
gen igenfinnas uti de vid Utskottens förra Betänkande
bifogade reservationer, och ämnet
dessutom varit så länge och så ofta omtvistadr,
att det troligtvis ligger fullkomligen utredt och
klart för hvar och en, som dervid fäster vigt
och interesse, hvarjemte Utskotten trott sig bereda
mera redighet, ej mindre vid ärendets behandling
i Riks-Stånden,* än vid den slutliga
expeditionen, om Utskotten i möjligaste korthet
meddelade resultaten af deras förnyade öfverläggningar,
samt vid allt detta följde samma
ordning, hvaruti de, i nämnde Betänkande, till
ämnets utredande uppställde, serskilde frågor
förekomma. Efter denna allmänna redovisning
al ämnet, skola Bevilinings- samt Allmänna
t
Bevilln., Lag-s,Allm. Besv. o. Oec.-Uisk. Bct.N:i6 9
Besvärs och Oeconomle-Utskotten till besva.
rande serskildt upptaga det, som hörer till deras
gemensamma handläggning; och deribland i
främsta rummet l:sta och 2tdra af de i förra
Utlåtandet framställda frågor:
”bör den för närvarande medgifnä brännvins
brännings-rättigheten jemväl hädanefter oförändrad
fortfara, eller skall inskränkning, och
till hvad belopp, deru'i göras, antingen genom
pannerymdens nedsättning, eller ock genom föreskrifter
i afseendeäredskapens beskaffenhet?” och
”efter hvilken grund bör i allmänhet branvins-brännings-rtittigheten
bestämmas
I strid emot Utskottens angifne åsigter i
dessa delar, hafva följande yrkanden och förslag
blifvit framställda, hvilka Utskotten funnit
lämpligen i ett sammanhang böra till granskning
och afgörande företagas, nemligen:
a) af några Talare: att egendomar, som
öfverskjuta värdet af 15,000 R:dr, borde bibehållas
vid den hittills tillgodonjutna rättigheten,
att, jemte en 90 kannors panna, kunna använda
en annan panna, till storlek i mon af
det öfverskjutande värdet;
b) af andra Talare: att de så kallade pistoriska
brännvins-brännings-apparaterne, eller
sammansatt bränneri-redskap, måtte afskaffas el
-
10 B villn..,Lags..''lllm.Besv.o.Oec.-Utsk.Bel, N:ulC.
ler åtminstone icke hädanefter få anläggas eller
begagnas; hvaremot åter andre endast yrkat,
att ingen må tillåtas hafva större sammansatt
brännvins-redskap, än som, efter det medeltal
Utskotten ansett med hvarje slags verk
kunna produceras, afverkar lika qvantitet med
den enkla pannan, sorn, han, efter hemmansvärdet,
enligt Författningens tariff, har rättighet att
nyttja; men deremot tillstyrkes i en annan anmärkning,
såsom ett jemnkningsmedel, att vid
Konstbrännerier de sammanräknade pannerymderna
af de atne eller möjligen flera pannor,
hvaraf det sammansatta verket består, icke borde
få öfverstiga maximum för enkel redskap,
samt att derjemte egendomsvärdet borde vara
dubbelt så högt för att få begagna sammansatt
brännvins brännings apparat, emot det fastställda
för enkla redskapen.
c) En Talare har föreslagit, att medeltalet
af de brännvinspannor, för hvilka hvarje
Län under de 5 sista åren skattat, borde tagas
till grund för brännvins brännings-räftighet,
sålunda att, sedan Länens sammanslagne kanrtetal
blifvit nedsatt till § eller ^:del emot förr,
detsamma fördelas till hvarje Socken, i mon af
hemmanens derinom uppskattnings-värde, med
rättighet för Socknarne att derefter utarrendera
brännvins-brännings-rättigheten, under vilkor
att hvarje hemman ansvarar för den skatt, sorn
åtföljer den å detsamma belöpande brännvinsbrännings-rätt,
och att arrendet fördelas i stöl
-
B villii..,Lag. s. Allm. Besv.o.Oec. Uisk.Bzt.N:uiF>. i1
re eller mindre delar, dock så, alt ingen egde
nyttja mindre än 60 och ej större än go kannors
panna, af enkel beskaffenhet, och af motsvarande
mindre kannetal för konstbrännerier.
(1) Likaled as är, å ena sidan, yrkadf, att,
om rättigheten att begagna mera än en 90 kannors
panna kommer ait upphöra, samt inskränk,
ning ega rum med pistoriska eller sammansatta
bränneriers begagnande, emot hvad hittills
varit tillåtet, förordnandet härom icke må gå
i verkställighet förr än efter någon tids förlopp,
såsom 3 till 5 år, hvaremot, å en annan
sida, ansetts att hvad härom föreskrifves, genast
bör tillämpas.
e) Det är jemväl yrkadt, dels att vid beräkningen
af egendomsvärdet, såsom grund för
brännvins-brännings-rättigheten, måtte, på sätt
hittills blifvit tillämpad!, få ingå byggnadernes
hela värde; dels att åtminstone den häruti af
Utskotten föreslagne förändring, att blott ^Idel
af byggnadsvärdet härvid tages i beräkning, icke
måtte erhålla retroactiv verkan, eller förr
än efter vissa års förlopp vidtaga; dels ock att
brännvins-brännings-rättigheten må bestämmas
icke efter 1830 års Taxeringsvärde, såsom Utskotten
föreslagit, utan i stället det värde, som
år 1829 antagits, och
J) har slutligen blifvit föreslaget, att ifrån
rättigheten till brännvins-bränning böra uteslutas
ia lievilln.-,Lag-s. Allm.Besv.o.Oee,mUtsh.Bet.N:oi&
ej allenast de Län, som anlita Staten om undsättnings-spannmål
, utan ock all egendom, som
icke uppgår till värdet af 1000 Rtdr.
Vid öfvervägande af allt detta, hafva Utskotten
icke funnit anledning att förändra deras
förut afgifna förslag, nemligen, att en panna
af go kannors rymd må utgöra det högsta,
hvaraf en jordegare får i ett verk, eller på samma
egendoms bolstad, till brännvins-bränning
sig begagna; hvaremot Utskotten, å ena sidan,
ansett, att hvarken redan inrättade pistoriska eller
andra sammansätta brännvins-apparaters begagnande,
eller sådana verks anläggande hädanefter
må förbjudas; men, å andra sidan, funnit
nödigt att bereda en lika skälig som billig jemvigt
vid brännvins-brännings-rättighetens utöfvande,
med enkel redskap eller med konstbrännérier,
samt följaktligen antagit, att sammanräknade
lcannerymden af 2.*ne eller flera pannor, som vid
lconstbrännerier till brännvins-bränning begagnas,
icke bör öfverstiga den kannerymd, hvarmed
brännvins-bränning med enkel panna, enligt
den i 3 §. af nu gällande Författning införda
Tariff, får verkställas.
Utskotten finna ej eller skäl att tillstyrka
någon förändring i de föreskrifter, som kunna
hänföras till den s:dra härofvan upptagna fråga;
och i afseende på tiden, från hvilken så
väl de i fråga varande förändringarne med pannoine
och pannerymderne, som stadgandet i för^
Bevilln.’,Lag-s. AUm.Besv.o.Oee,'Utsk.Bet.N:oif). 13
ra Betänkandet, att endast ^delen af byggnads»
värdet får ingå i beräkningen af egendomsvärdet,
såsom grund för brännvins-brännings-rättigheten,
anse Utskotten föreskrifterne i dessa
delar så mycket heldre böra sättas i verket, så
snart en ny Författning” om brännvinsbränningen
kan blifva gällande, som densamma icke
lärer utfärdas förr än innevarande års mantals»
och skattskrifning för sig gått, hvaraf följer,
dels att brännvins-bränningen för år 183a
kommer att verkställas efter de i 1824 års
Författning^lagda grunder, dels ock alt vederbörande
under tiden ega tillräckligt rådrum,
att vidtaga de förändringar med brännvinsbrännings.
apparater, hvartill förändrade föreskrifter
kunna föranleda.
I anledning häraf och då Utskotten icke
trott sig böra tillstyrka något af de öfriga här
ofvan omnämnde förslag och yrkanden, utom sa
vidt redan är angifvet, i afseende på pannerymden
för de pistoriska eller konst-bränneriverken,
så hemställa Utskotten;
att 3:dje §. 1 Art. uti 1824 års Författning
måtte blifva oförändrad bibehållen med
de förut af Utskotten dervid föreslagne samt
den af ofvannämnde beslut föranledda ytterligare
tilläggning vid paragrafens slut, så lydande: ocft
som denna Tariff endast afser enkla pannor, bor,
för öfrigt härvid iakttagas, att sammanräknade
kannerymden af de line eller flere pannor, sorn
a
14 Bevilln,-, Lag-s.Allm.Besv.o.Oec,* Utsi,Bet. IV. x 6.
vid konsth r änne rier till brännvinsbriinningbegagnas,
icke får öfverstiga den kannerymd, hvarmed
brännvins-branning med enkel panna, enligt samma
Tariff, får verkställas; till folie! häraf blifva
följande redactions-förändringar erforderlige,
nemligen: vid nya redaction af 2 §. 2 Art. att
i 2:dra Mom. i stället för orden: "beräknade
efter kannerymden af den panna, sorn af elden
vidröres" bor införas: "beräknade efter pannornes
sammanslagne kannerymd"; vid den före.
slagne 5 ^ 3 Art perioden i 2 Morn att orden!
,,Till uppmätning ifrdgakommer endast den panna,
hvarunder eld omedelbarligen användes", böra
ireslutas, sami 6 §. 1 Morn. samma Art. erhålla
följande lydelse: ” Mäskvärmare, såsom emot
afgift tillälne, rnä utan föregången matning be.
gagnas; men alla andra brdnnvinsredskap, af hvad
form Och beskaffenhet som helst, skola, såsom
afgift efter pannerym en underkastade, uppmätas
oell stämplas, dock med uteslutande af det öfverskott
i rymd, som ej uppgår till hel kanna'’.
Beträffande härefter Utskottens förslag vid
3:dje frågan : ” 1 ör brännvins'bränningsrättigheten
fä å annor man öfverlåta s, oell hvad för öfrigt iakttagas
vid bränningsrättighetens utöfning?” så
har deremot blifvit yrkat och hemstäldt:
o) att det må vara Städerne förunnadf,
att förena sig om gemensam pnkel parina i förhållande
till deras sammanslagna jord lotter, arida
till 90 kannors rymd, samt att etr lika rättighet
Bivilln.-,Lag.s, Allm,Btw. o. Oec..UtskBei.Nioi5 15
måtte hemmanseger på landet beviljas, icke al*
lenast inom hvarje byalag, utan äfven inom
hvarje Socken.
b) att hemmansegare, som ej sjelf vill
begagna sin bränvins-brännings-rättighet, icke
må få öfverlåta den till någon annan än den,
hvilken arrenderat af honom så mycken jord,
att uppskattningsvärdet deraf svarar emot den
tillåtne partnerymden; äfvensom att den mening
borde uttryckas, att en sådan arrendator icke
finge nyttja mer, än en enkel panna, på högst 90
kannor, och
c) att serskildt afseende måtte fastas å
Bränneriet^! Gefle Stad, till orubbad! bibehållande,
enär afkastningen deraf går ad pios usus.
Utskotten, som icke funnit anledning tillstyrka
bifall till den i andra punkten af förestående
anmärkningar yrkade inskränkning, i afseende
på utarrendering af bränvinsbrännings.rättigheten
på Uandet, sådan den i 1 Art. 7 §. af 1824
års Författning medgifves, hafva deremot, dels
af den anledning att byalag i vissa orter' icke
finnas, dels ock, såsom öfverensstämmande med
den allmänna principen, att jordvärdet bör vara
grunden för bränvinshrännings-rättighetens utöfvande,
i så måtto utvidgat sitt förra Utlåtande
i dessa delar, som Utskotten nu få tillstyrka,
att den för hemmansegare å landet deruti
föreslagne rättighet, att förena sig om gemensamt ut
-
i6 Bevilln.‘,Lag-s.Allm.BesViO.Oec,~Utsk.Bet. N:016
öfvande af deras bränvins-brännings-rättighet icke
må vara inskränkt inom byalag, utan äfven utsträckas
till hemman och hemmansdelar inom samma
Socken, under vilkor, att den gemensamma pannan
på ett visst uppgifvet hemmans egor inrättas, samt att
de, som i Stad eller å Landet vilja sig om gemensam
bränvinsbränning förena, måga, så vidt deras
Stadsjords - lotter eller hemman och hemmansdelar
uppgå till det i Tariffen bestämda Taxeringsvärde,
få begagna sig af till och med enkel
go kannors panna; i följd hvaraf Utskotten nu
föreslå följande redaction af 7 och 8 (6 och 7
i nya Förslaget) §§. 1 Art. af 1824 års Förr
fattning, nemligen:
7 §. (nu 6:te) ”Pa Landet stände bränningsrättighetens
innehafvare öppet, att densamma
ostyckad, upplåta ät annan ä hemmanets, hem.
mansdelens eller lägenhetens egor boende person,
sä vida denne icke är sjelf berättigad att bränvinsbränning
idka; äfvensom det vare tvänne eller
flere inom samma byalag eller Socken obetaget,
att deras bränvins-brännings-rättighet utöfva med
gemensam, pä enviss uppgifven lägenhet inrättad
panna, hvilken dock ej får öfverstiga 90 kannors
rymd eller vara äf annan, än vanlig enkel coastructionoch
8
§. (nu 7:de) ”Af de flesta röstegande
innevånare i hvarje Stad mä det bero, att i den
ordning, sorn uti hvarje Stad för beslut om Stadens
-
Btvilln.-,Lag.s.Alltii.Biåv.oOe(.'Ulsk.Bet.N:oiö» 17
dens inkomst eller utgift iakttaget, bestämma}
huruvida den brännvinsbränning, hvartill Staden
efter värdet af de serskilde jordlotterne är berättigad,
sk II åt dessas innehafvare upplåtas}
eller för Stadens gemensamma räkning utöfvas
och om brännvin •bränningen skall sie med serskilda
pannor, efter hvarje jordlotts varde, eller
ock i ett eller flera sammansatta verk, efter alla
eller flera jordlotters sammanslagna värde; dock
får af sådana föreningar icke begagnas större än
90 kannors, på visst uppgifvet ställe, inrättad
panna af enkel beskaffenhet, derest Kongl. Maj:t
ej i betraktande af serskilda omständigheter, ani
norlunda redan för ordnat el er framdeles förordnar;"
hvarjemte orden : "Stadens innevånare
i slutet af 1 Morn. af 3 §. 4 Art. bora utgå.
Och lärer, i händelse af bifall härtill, den
väckta frågan om serskildt undantag i afseende
på Gefle Stads bränneri förfalla.
Vid 4:de frågan; ’’Bör brännvinstillverkningen
inskränkas till vissa månader af året?" hafva
emot Utskottens förslag, att brännvins-bränningsrättigheten
matte få utöfvas alla tider på året;
utom vid de tillfällen, då högst vigtiga omständigheter,
enligt Kongl. Majbs serskilda Nådiga
bepröfvande, kunde påkalla inställandet deraf,
Bih. till RikSfSt. Prot,iS2$ ochiSi). 5.-e Sami. * Afdi
6;e H:t.
2
18 Bwilln.;Lag'S. Allm. Besv>o.Oec.mUisk.Be.i. N:oi6.
Stskillige Talare yrkat, att brännvins-bränningett
xnåtte inskränkas till allenast vissa månader af
uret; men Utskotten hafva icke funnit någon
gil 11 ig vederläggning vara åstadkommen emot de
skäl, hvarpå nämnde förslag ät grundadt och
afstyrka således ail förändring deruti.
5:te frågan innehåller: ''Hvad bör iakttagas
i afseende pä brännvins-redskapens mätning, stamp •
ling och försegling?”
Vid Utskottens utredning af detta ämne
finnes anmärkningsvis yrkadt och föreslaget, dels
att det gamla mätningssättet mätte bibehållas*
dels att hattar med luckor ej må på annat vilkor
få begagnas, än att både hatt Och panna
skola mätas tillsammans, dels att, med uteslutande
af den af Utskotten i i:sta §. 4 Art.
föreslagna straffbestämmelse för den, sorn , genom
lucka eller rör i hatten, påfyller mera mask*
ningsmassa, än det kannetai, hvartill pannan är
stämplad, i stället måtte stadgas, att hvad hät.
ten öfverstiger ^tdel af pannans rymd, lägges
till pannerymden och beskattas, samt slutligen,
att all försegling af brännvinsredskäp borde,
utom vid brännvinsbrännings förbud, såsom öfverflödig,
afskaffas. Utskotten tro sig, i afseende
på brännvinsredskapens försegling, hafva i
förra utlåtandet föreslagit, att den inskränkning,'
som med behörig controll står att förena, samt
vidhålla jemväl i öfrigt sitt förslag, rörande
brännvinsredskapens uppmätning, så vidt nemth;
B*villn.',Lag.g>Jlhn.Fesvto.Oee,-Utsk.Bet,N:oIG, ij
gen Utskottens nu gjorda hemställan, att kanner
rymden af de ?:ne eller flere pannor, 6omfi
pistoriska eller sammansatta verk nyttjas, bör
sammanslås, icke föranledt till redan föreslagen
ändring; meri Utskotten anse sig deremot, till
undanrudjande af anledningar (ill rättegångar
Samt tili beredande af säkrare controll å pannerymden,
böra understödja den gjorda framställningen
om med lucka eller rör försedde hattars
uppmätning tillsammans med pannorna, t
så måtto, att Utskotten nu tillstyrka: att, med
Uteslutande af det uti i §. 4 Art, förut föreslagna
så lydande tillägg: 'eller medelst lucia
eiler ror på hatten påfyller muskningsmassa Utöfver
det kannelal, hvartill palman finnes stäm•
pladf i stället efter orden i nya redactionen af
5 $• 3 Aft. 2 Morn.! "uppmätt till och med
halsen", må tilläggas det stadgandet: *’Sådana
hattar, på hvilka ifyllningslucka eller rör Aro
unbragte, siola uppmätas till luckans eller ifyllningsrörets
nedersta kant, och hvad dessa hattar
sålunda finnas innehålla, sammanslås med sjelfva
bränvinspannans kannerymd, efter afdrag likväl
af kokrammet"; hvarjemte» i följe häraf,
bör utgå från förra förslaget det (ill sista Morn.
af 2 §*6 Art. hörande tillägg: ”hvaremot, om å
hatten befintlig lucka elter anbragdt rör m. m,
föranleda misstankan om underslef, det påfyllning
af mäskningsmassa utöfver det kannetal,
tom vederbordt, egt rum, undersökning må, om
Visshet ej annorledes vinnas kan, ske medelst
haitens afiyftande innan Pannan afrunnit.’*
»o Bevilln.-tLag-s.Allm.Besv.o.Oec.. Utsk, Bei.Adolfi.
'Vid 6 :te Frågan: "Efter hvilken grund,
bör skatten utgöras för brännvinsbränningen
har blifvit fiireslaget:
a) att den i nu gällande Författning stad-'
gade serskilda brännvinsbrännings-afgift efter hern.
mans* eller Stadsjordsvärdet matte, emot hvad
Utskotten föreslagit, äfven hädanefter bibehållas,
men någre Talare hafva yrkat, att denna
afgift må fortfara endast för dera, sorn för uret
till brännvinsbränning sig anmäla;
b) att till de uti 2 Art. 2 §. föreslagne
vilkor för begagnandet af ett nytt eller annor,
lunda beskaffadt brännvinsredskap, än Författningen
afser, borde tilläggas ett ytterligare, hvarigenom
storleken af sådan redskap bestämdes;
c) att emellan den bibehållna Tariffen på
afgift för enkel redskap, och den af Utskotten
föreslagna för sammansatta, eller så kallade pi»
storiska verk, en origtig proportion förefinnes,
i så måtto, sorn de senare blifvit för högt
beskattade;
d) att afgiften borde egentligen läggas på
sjelfva brännvinsbränningen, i mon af det kannetal,
som tillverkas, och de pannerymds-af«
gifter, som bestämmas, blott tjena såsom mini*
mi-Tabeller, äfvensom några Talare ansett, att
afdrag dervid borde ske, för den egentliga
Bwilln.-,Lag’S.Allm.Besv-o.OecrUisk Bet.N:oi6' 21
husbehofsbränningen, hvilken borde få idkas
utan afgift;
e) att, till vinnande af billigare proportion
emellan de serskilda afgifter för olika panne*
rymder, som Tariffen N:o 1 upptager, densamma
måtte jemkas, i enlighet med de förslag,
sorn serskilde Talare framställt;
f) att afgiften skulle hänföras under fyra
hufvudtitlar, nemligen: afgift för den egentliga
brännvinspannan efter dess olika storlek, afgift
för förvärmare eller förpanna ; afgift för mäskvär«
mare; afgift för begagnande af klarningsanStalt,
eller så kallad reclificator;
g) att brännvinsskatten borde bestämmas
till ett visst belopp för hvarje lispund gröpe,
som med det ena eller andra verket kunde på
viss tid afverkas;
h) att den redskap af hvad sort som helst,
hvarmed kan tillverkas dubbelt emot det som
beräknas för en simpel panna, utan mäskvärmare
och rectificator, af samma storlek, bör
anses för konstbränneri och beläggas med dubbel
afgift; en annan redskap, som åstadkommer
tredubbel tillverkning med 4 gånger förhöjd
afgift och så vidare, fyrdubbel tillverkning med
5, och femdubbel med 6 gånger den afgift,
som Tariffen för enkel redskap utsätter;
JJ Betnlln.-, Lag*?, Allni. Besv.o.Oec,- Vish,Bet. N:o 1<5.
i) att de fur begagnandet af mäskvärma,
re och rectificator föreslagna afgiflsr borde ned.
sättas , den förra lill 10 och den senare till
>5 procent af skatte»;
t) att det må vara hvar och en tillåtet,
som blott vill under en kortare lid af året he.
gagna brännirigs-rätten, att endast taxeras t för*
hållande till denna lid;
/) att en viss accisafgift måtte bestämmas
fur det brännvin, sorn till Stockholm införes;
och
m) huruvida serskild beskattning skall
läggas å så kallade enkla pistoriska pannor, hvilla
på åtskilliga ställen begagnas, utan alf Ut*
skotten utmärkt, huru dylika jnrättnirigar skola
vid BevilIningens beräkning anses.
Utskotten hafva redan i deras förra Betänkande
utvecklat de skäl, hvilka fort-finnas emot
brännvinsbrännings • afgiftens beräknande, efter
tillverknings beloppet; och ej eller kunna Utskotten
tillerkänna något företräde framför lie.
skattningsgrunden, efter redskapens ryrnd och
beskaffenhet, åt det af en Stånds-Ledamot föreslagne
ofvanberörde sätt, att nemligen afgiften
skulle beräknas och erläggas för hvarje Lispund
gröpe, som i förhållande till de begagnade
pannornas art, ansågs på viss tid kunna
afverkas. Utskotten finn» för öfrigt destomin
-
J}evilln,;Lag-stAllm.Besv.o.Oec.-Utsk.Bet.N:oi6. jj
dre anledning att understödja det förslaget, att
brännvin, som till Stockholm införes, må beläggas
med någon viss accis, enär en dylik beskattning
icke allenast skulle leda till hinder
pcb olägenheter vid ankomsten till Tullarne
med sådan vara, utan ock synes sakna all rätt.
vis och billig grund, i det hänseende, att det
brännvin, sorn infördes till Stockholm skulle
belastas med en serskild afgift, hvilken troligen
biefve vid föryttringen lagd på varan och icke
egde rum*vid andra afsättningsorter, derigenom
åter tullförsnillning och förlust för det allmänna}
piöjligtyis skwlle beredas*
Utskotten hafva, vid öfvervägande af hvad
till denna fråga hörer, fästat sin uppmärksamhet
vid den betydliga förlust, som skulle tillskym
das Statsverket, i händelse den brännvins-bevillnings-afgift,
sorn, enligt nu gällande Författning,
Utgöres efter hemmans- eller Stadsjords-värde,
komme att upphöra, och för hvilken afgift
Statsverket komme att sakna ali ersättning vid
de tillfällen, då brännvinsbränningen måste, för
längre eller korrtare tid, inställas; och Utskotten
anse sig alltså böra, med frångående af
sitt förra beslut om upphäfvande af nämnde
skatt, nu tillstyrka, att densamma äfven hädanefter
må fortfara, och att således 9 och 10 §§.
i 2 Art, af 1824 års Författning blifva oförändradt
bibehållne; men utöfver denna förändring,
linna Utskotten sig icke kunna tillstyrka bifall åt
detsamma, som på förenämnde sätt blifvit i fras
34 BeviHn,-tLag'S.A!!m.Bmv.,o.Oec,'Vtsk.Bj.N:ci&.
ga sialldt; likasom, 1 afseende på de serskilda
förslagen om pannerymds-afgiftens beräknande,
Utskogen sakna anledning till någon förändring
i den förut projecterade beskattningen å mäskvärmare
och rectificatorer, hvaremot Utskotten
upprättat närlagde förändrade förslag till Tariffer:
N'o r för de vanliga erikla pannorne oell
.Nto 2 för de sammansatta eller pistoriska apparaterne.
Bikels Höglofl. Stander skola, enligt
Utskottens förmodan, finna, att härvid blifvit
iakttagen såväl en billig proportion emellan de
båda serskilda Tarifferne, sorn en på rättvisagrunder
beräknad progression emellan de i hvardera
Tabellen exempelvis till ziffran utförda afgifter.
Hvad enkla pistoriska pannor vidkommer,
så kan, så vidt Utskotten kunnat utröna, ej med
dylik Inrättning åstadkommas lika betydlig afverkning,
som dubbelt eller sammansatt pistoliskt
verk; men med förstnämnde apparat lärer
likvist afverkas be tydligt större qvantum brännvin
än ali annan hitintills känd rectificationsT
inrättning; och, med afseende på detta förhållande,
få Utskotten hemställa, att enkel pisto»
risk panna ej får begagnas till större kannerymd
än Sextiotre kannor, kokrummet oberäknadt,
samt att lika taxeringsgrund skall, i afseende
på dessa slags pannor, följas, som den, hvilken
blifvit stadgad för Pistoriska Apparater, så att
afgiften för en panna om 45 kannors rymd,
blir lika med en enkel 90 kannors panna, och
93 vidare, samt för 63 kannors enkel Pistorfek
Hevilla,-,Lag s.Allm.B v.».0ec.-Uisk.Bf.t.N:o’6, 25
panna lika skall, sorn för en panna örn is6
kannors rymd, i nu gällande Tariff.
I afseende åter på nya, hittills i Landet
okända apparater, hvaraf någon kunde hädan,
efter vilja sig begagna, få Utskotten tillstyrka,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande höra hos
Kong!. Majtt i underdånighet föreslå den storlek,
hvarmed och den afgift hvaremot dylika apparater,
i öfverensstämmelse med de i Författningen
t allmänhet gällande grunder, må kunna
beviljas.
Få grund af allt detta föreslå således Utskotten’.
1:0 att 1 §• 2 A't. i nu ga'1'ande Författning
blifver oförändrad; och
2:0 att den af Utskotten föreslagna 2 §.
»amma Art. jemväl bibehålles, med den enda
förändring, att uti Bevillnings-Tarifferne iakttagas,
så val den relativa proportionen emellan
begge dessa, som de progressioner i hvardera,
hvilka uti de härvid bifogade Tariff-Förslag
N;0 1 och N:o 2 finnas anvista; samt att slutet
af 2 §:s sisla Moment, ifrån och med orden:
’’underdånig berättelse med förslag”, i stället
erhåller följande redaction: "underdånig berättelse,
med förslag sd väl pä afgifterne, som
pä den storlek, hvilken, efter de i denna Författning
för brännvinsbränning i allmänhet gällande
26 B^villn.-jLags.Allin.Besv.o.Oec.- Utsk.Bet.N:oi6.
grunder må Sökanden beviljas, beroende sedermera
pä Kongl. Majus Nådiga pröfning emot
hvilka afgifter oell till hvad storlek i förhållande
till den högre tillverkning, som med den nya
inrättningen kan ästadkommas, bruket deraf ma
varda tillåtet''.
Vid 7:de frågan: *’Bör skatt läggas jemväl
på brännvinsförsäljning oell konsumtion1*? bär
blifvit yrkadt:
a) att minutförsäljning af brännvin borde
beläggas med viss afgift per kanna af den qvantitet,
som Taxeringsmännen anse hvarje försäljningsman
under året hafva afyttrat;
J) att den högre skatt, som, efter Utskottens
tillstyrkande, skulle brärmvinsminuterare
Iläggas, icke må ega rum, af orsak, att deri föranledde
tili ett ökadt lönnkrögeri; hvarjemte,
i afseende på den i i § \ Art. och i 8 2
Art., af nu gällande Författning medgifna och
af Utskotten oförändrad bibehållna distilieringsrättighet,
hvilken icke varit föremål för någon
Motion» vordet anmärkt:
c) dels att distiHeringsrättigheten må vara
medgifven för alla, emot viss afgift, så att
äfven de, hvilka ickeäro berättigade till brännvinsbränning,
må ega att distillera brännvin med
högst so kannors panna emot erläggande afgift,
proportionerlig! stigande från och med 6 karn
Bevilln,'fL(ig-s,Allm.Resv.Q.Oect-Utsh.Bet'NwiG. t j
nors till och med nyssnämnde rymd? hvilken
Utsträckta rättighet andra Talare deremot ansett
endast höra medgifvas för Städernes invånare;
dels ock, att det vore incansecjuent, att en pannerymd
af 9 kannor, utan afgift för distillation,
blifvit medgifven, då Tariffen för brännvins*
pannor börjar med 6 kannors rymlighet.
Då likväl, efter hvad Utskotten uti förra
Betänkandet förmält, oöfvervinneliga svårigheter,
i afseende å controllen, skulle möta vid minu.
teringsafgiftens bestämmande efter ett visst antaget
försäljnings qvantum för hvarje minutelingsställe;
då den högre afgift, hvarmed Ut*
skotten ansett brännvinsminuterare böra beläggas,
i allt fall torde medföra det åsyftade ändamålet,
en Förminskad consumtiori, enär denna afgift,
som naturligtvis af försäljaren lägges på varans
värde, fördyrar henne för consurnenten; då en
vidare utsträckning af distilleringsrättigheten, än
den nu gällande, i Utskottens tanka, kunde leda
till missbruk, hvilka förnärmade så väl
jordegarnes sorn Statens fordringar; och då slutligen
anmärkningen, emot det förmenta förhållandet,
att distilleringspannor voro medgifna till
9 kannors rymd utan afgift, då deremot brännvinspannor
af 6 kannors rymd äro till skatt
Uppförde, af sig sjelf förfaller, enär, enligt 8 §.
(nu 7ble) af Författningen, endast få begagnas
distilleringspannor utan afgift, af 6 kannors rymliglmtj
kokrummet inbegripet; så finna Utskotten
uti allt hvad sorn blifvit hänfördt under
28 Bevilln, ,Lag s.Allm.Besv,o>Oec.-U/sk.Bet.N:oi6.
denna fråga til Iräck liga anledningar att, med
vidhållande af förra förslagen i dessa delar, tillstyrka,
att hvad deremot anmärkt blifvit må
lemnäs utan påföljd; men till förekommande af
allt missförstånd, i fråga om de rörelser, hvilka
äro belagda med brännvins minuteiings-nfgift,
hafva Utskotten bordt hemställa, att i Mom. 8
§. 2 A.rt. af Utskottens proiect till Författning,
ma erhålla följande lydelse: ”För salu af Bränvin
komma Gästgifverier att, utom den vanliga
bevillningen, erlägga ifrån o till oo R:dr samt
tillåtna krogar och näringsställen ifrån oo Rtdr
till oo R:dr, efter deras mer eller mindre förmonliga
läge, enligt pröfning af Taxeringsmännen,
hvilka icke allenast må, utan äfven böra
bestämma en högre afgift, än den här i allmänhet
stadgade, då afsättningen anses vara af
d n utmärkta betydenhet att den, jemförelsevis
med andra krogar och näringsställen, skäligen
fordrar en sådan förhöjning
''Alla näringsidkare i Städerne, som minutera
brännvin, betala denna afgift, likasom krogar
och näringsställen; men, dä en krögare tilllika
är Borgare och i sådan egenskap taxeras,
ulan att innehafva annan rörelse än krögeriet,
så är han befriad ifrån serskild afgift efter
denna
De öfrige, ofvanför icke upptagne, anmärkningarne
rora sådane ämnen, hvilka tillhöra
Lag- och Oeconomie-Utskottens utlåtande, och
Bevilln.-, Lag s. Allm.Besv.o.Oec. ZJtsk.Bit.N:oi6. 29
sorn äro uppfattade uti Utskottens filtra Betänkande
under frågorna från och med den 7:de,
andra Momentet, samt till och med den loide;
och gå således Lag- och Oeconomie-Utskotten,
att dessa anmärkningar nu upptaga och besvara.
Vid 7'de frågan således, 2 :dra Morn., hafva
åtskilliga Talare yrkat, att det i 4 §. 5 Art.
af nu gällande Författning stadgade, men a£
Utskotten till upphäfvande fiireslagne fdtbud
emot försäljning af brännvin i minut vid andra
tillfällen, än måltider, borde bibehållas, så»
som, i Talarnes tanka, ett verksamt medel till
förekommande af denna varas omåttliga bruk.
Vid 8 och g frågonie: ”Böra alla, söm
tillverka brännvin, ega rättighet att sälja denna
vara, och till hvad minimi-belopp?'9 och
hvilka medel kunna elle• böra vidtagas
till hämmande af den öfver kla gade fylleri-lastenV\
är åter hufvudsakligen yrkadt:
o) att ingen Jordbrukare, utom Gästgifvare,’
borde ega rättighet att afyttra mindre än en
kanna brännvin, emedan tillfället att få köpa
5 stop, hvilket 1 §. 5 Ari. i författningen med*
gifver, skulle i synnerhet bidraga till fylleri
hos den lägre arbetande classen.
i>) att all försäljning af brännvin under
forsslandet deraf, från en ort till en annan,
30 Bevilln»,Lag XiAllmMesv.o.Oer.‘Utsk.Bii.Nini6.
äfvensom »Jenna varas kringförande på åkdon
till Kyrkor och samlingsställen samt byar emellan,
måtte förbjudas;
c) att inga krogar å landet må få finnas,
utom Gästgifverierne}
a) att inga Kungörelsef om brännvinsförsäljningar
i enskilda hus eller gårdar må
från Prediksstolarne få uppläsas! och
*) at', vid åtal 3 Lönnkrogen, åklagare rnS
varda tillåtet att åberopa, såsom vittne, ilen som
sjelf njutit varan.
Sluteligen hafva ock åtskillig? Talare, be*
träffande io'.de frågan, yttrat sig emot Utskottens
dervid framställda förslag, att Kongl. Majas
Befallningshafvandes Domsrätt, i mål, som angå
oloflig brännvinslörsäljning, må upphöra, och
dessa mål hädanefter vid allmänna Domstolar*
ne ’ åtalas och afdömas, hufvudsakligen på
den grund, att mål af denna natur skulle fordra
en skyndsammare behandling och afgörande,
än vid de vanliga Domstolarne kan förväntas
eller åstadkommas.
Då likväl, 1 öfverensstämmelse med hvad
i det förra Betänkandet blifvit yttradt, Lag- och
Oecortomie* Utskotten anse, att det yrkade bi*
behållandet af förbudet i 4 §. 5 Art. emot ut*
minutering af brännvin, vid andra tillfällen än
Bevil!n.-,Lag-s.AllinaBesv.o.Oec,-Ui$k.B:l»AT:oi6. 31
måltider, endast skulle medförå olägenheter och
missbruk, enär ilet icke kunde behörigen controlietas,
men icke leda till det åsyftade ända.;
målet: minskning i brännvinscorisumtionen: då
vidare, å ena sidan, en ytterligare inskränkning,'
uti den, i i §. i Morn. samt 3 §. af 5 Art.
uti nu gällande författning, medgifna försäljning
af brännvin, icke synes kunna förenas med skäligt
afseende på tillverkarnes frihet och rätt, att,
på sätt de för sig finna förmdnligast och becjVärniigast,
afsätta sin vara; men, å den andra,
de föreskiifter Furfattningen i fråga om bränd*
vinsförsäljning innehåller, i Utskottens tanka,
årke allenast utstaka en hillig gräns emellan
bränn vins - Utnnnuterarens och tillverkarens för*
Säljningsrält, med fästadt skäligt afseende tillika
å möjligheten fur den senares egne arbetare,
att, vid behof af denna vara, kunna sig densamma
förskaffa, utan ock, behörigen efterlefda^
arfneTatta tillräckliga och ändamålsenliga correC*
tiv ernot missbruk och oordning; då senäte
Morn. at 1 §.5 Art. likaledes inskränker ut
minuteringsställen
å landet till ett så ringa antal,
som behofvet möjeligen medgifver; då Kun.
görelsers uppläsande i Kyrkorne om salu af
brännvin icke synes skäligen böra vara mera
förbjudet, än tillkännagifvandet, på lika sätt»
om andra varors försäljning; då förslaget, att
någon, ifråga om försäljning af det brännvin
han sjelf sig tillhandlat eller förtärt, må vid
åtal å lönnkrögeri af åklagaren, såsom vittne,
få åberopas, saknar all så väl moralisk, som
38 Btvilln.-,Lag-s. Allm.Besv.o.Oec,~Uisk,Bet.N:oi6.
rättsenlig giund; och då slutligen Utskotten
icke kunna vika fran de, i deras tanka, tillräckligen
gällande skäl, sorn i förra Utlåtandet
blifvit anfdrda för förslaget örn upphörande a£
Kongl. Majus Befallningshafvandes Domsrätt, i
mål som angå oloflig brännvinförsäljning, och
alt dessa mål hädanefter vid allmänna Dom»
stolame må åtalas och afdömas, hvilken förändring,
långt ifrån att, såsom anmärkarne förment,
leda tiU oordning och strafflöshet, just
för ordningens bibehållande och beredandet af
säker påföljd för dess öfverträdande synes vara
påkallad;
så finna Utskotten ingen anledning att i
någon målto frångå sitt Jörra Utlåtande
i dessa delar, och tillstyrka således vördsamt,
att de gjorda anmärkningar ne må
förfal a.
O • « •
Atskillige Ledamöters Reservationer bifogas.
Stockholm den 13 Augusti 1829.
Bevilln.-,Lag-!!.Allm.jBesv.o.Oec.-ljt$k,Bet.N;oi6. 33
T a r i f f N:o i.
Panne-
rymd.
Parme*
rymds*
afgift.
Panne-
rymd.
Panne-
rymds-
afgift.
Kanne-
tal.
R:Jr
sk.
Karme-
la!.
R:dr
sk.
6
—
12
86
3
1 2
7
—
M
2 7
3
18
8
—
1G
28
3
24
9
—
18
29
3
30
10
—
20
30
3
36
11
—
2 2
3i
4
4
12
—
24
32
4
20
13
—
20
33
4
36
14
—
2 8
34
5
4
15
—
3°
35
5
24
i6
—
32
36
6
17
1
20
37
6
24
18
1
24
38
7
—
19
1
28
39
7
24
ao
1
32
40
8
—
81
1
36
4i
8
24
22
1
40
42
9
—
23
1
44
43
9
24
24
2
—
44
10
—
25
8
4
45
10
24
Bih, till Rikt-St, Prof. 1828 Ock 182g, 5 Sami. i Afd,
6:c H:t.
5
34 'HtvillnLag-s, AUm.Besv,o*Oec* Utsk.Bet. A'.iö.
Panne*
»
rymd.
Panne-
rymds-
afgift.
Panne-
rymd.
Panne-
rymds-
afgift.
Kanne-
tal.
R:dr
sk.
Kanne-
tal.
R:dr
sk.
46
11
—
69
38
—
47
11
24
70
40
—
48
1 2
7 1
42
24
49
22
24
72
45
—
50
13
—
73
47
24
51
14
—
74
5o
—
5a
> 5
—
75
52
24
53
16
—
76
55
—
54
17
—
77
57
24
55
28
—
78
60
—
56
19
—
7‘J
62
24
57
20
—
80
65
—
58
2 1
—
81
68
—
59
2 2
—
82
7i
—
60
23
—
83
74
—
6 s
24
32
84
77
—
62
26
16
85
80
—
63
2 8
—
86
83
—
64
29
32
87
86
—
65
31
16
88
88
—
66
33
—
89
89
—
67
68
34
36
32
16
90
90
Btvilln.-,Lag. s.Allm.Besv.o.Oec.-Uisk.Bet.K:ol6. 35
Tariff N:o 2.
Pannor-  nas sam-  manslagna
rymd.
Afgift.
Pannor-  nas sam-  manslagna
rymd.
Afgift.
Kannetai,
Rtdr
sk.
Kannetai
R:dr
sk.
40
65
—
66
140
32
41
7°
—
67
144
32
42
75
—
68
148
3 2
4 3
80
—
69
152
32
44
85
—
7°
156
32
45
90
—
71
161
16
46
9 1
16
72
166
—
47
92
32
73
170
32
48
94
—
74
175
16
49
95
1®
75
180
—
5o
96
32
76
285
1 6
5i
98
3 2
77
190
32
52
100
3*
78
196
—
53
102
32
79
201
16
54
io4
3 2
80
206
3 2
55
106
3«
81
2 12
32
56
109
32
82
2l8
32
57
1x2
—
83
224
32
58
114
32
84
2 3°
32
59
117
16
85
«36
32
60
120
—
86
243
16
61
123
16
87
250
—
62
126
32
88
256
32
63
130
—
89
263
16
64
13 3
16
90
270
—
65
136
32
36 Bil.t.Btv.-,Lag'S'AUm.Besv>o.Oec.-Utsk.Bet.N.16.
För enkla pistoriska pannor, hvilka icke
få begagnas till större pannerymd, än 63 kannor,
kokrummet oberäknadt, erlägges afgift i
lika förhållande, som ofvanstående Tariff N:o
2 utsätter, så att för en 45 kannors panna betalas
90 R:dr o. s. v. till 63 kannors panna,
hvarföre afgiften blifver 130 R.dr.
Reservationer:
af Herr Friherre A. Leijonhufvud: ”Jag
får anmäla Reservation emot Utskottens beslut
i följande Moment:
1:0 att inskränka sammanräknade kannei
rymden af aine eller flera pannor, som begagnas
vid konstbrännerier, till det maximum af kannerymd,
hvarmed bränningen med enkel panna får
verkställas efter nu gällande författning;
a io att ytterligare utvidga den i Utskottens
förra förslag, a Art. '6 och 7 §§., medgifna
rättighet för Landtman och Städernes invånare,
att inrätta gemensamma brännvins-brännerier;
och
Bit.t.Bevl-,Lag-s./lllm.Besv.o.Oee.-Utsk.Bet,N.iG. 37
3:0 att åter antaga den bevillning af jordi
värdet, som varit föreskrifven i 2 Art. g och
10 §§. af 1824 års författning. I dessa tre
ämnen vill jag för min del bibehålla de stadganden,
som Utskottens förra Betänkande osli
Förslag innehålla.’’
Herr Friherre J. Cederström förklarade sig
icke kunna instämma i förslaget om vupphöran«
det af Kongl. Majtts Befallningshafvandes Domsrätt
i mål, som röra brännvinsförsäljning, hviU
ket, i Herr Friherrens tanka, skulle komma att
medföra många oordningar och olägenheter.
Herr Grefve E. G. Oxenstjerna'. ”Emot
alla af Bevillnings- och Oeconomie-Utskotlen
uti förevarande ämne nu fattade beslut, som
innebära ändring i Utskottens förr afgifna Betänkande
Nio 6, föranlåtes jag reservera mig,'
endast med undantag af den i Tariffen för Bevillning
å enkla pannor beslutna förhöjning,
hvilken jag dock anser hafva bordt vidtaga från
och med 17 kannors pannerymd. Speciell får
jag i afseende på följande punkter anmärka:
lista Punkten: Att Pistoriska pannor ické
skola fa. begagnas till större rymd än högst
45 kannor, finner jag lika så orättvist emot deni,
hvilka, i förlitande på consequence i beslut, anlagt
sådana verk med större pannor, som det i
allmänhet är gifvet, att häftigt ingripande öfvergångar
från liberalitet i Oeconomislfä författning
3i Bil.1 Biv.-,Lag.s.Allm.B*sv o.Otc..Ut';k Bet.N.xG
gat lill inskränkande snörp-systemer medföra
skada, ej allenast för den enskilde, utan för
landet i allmänhet. Följden häraf i detta fall
skall kännbarast och i första rummet träflä jordbrukaren,
genom ökad svårighet vid afsättning
för sina, redan i vanvärde fallna producter.
Lyckas nu äfven genomdrifvandet af det pa
en alldeles motsatt ytterlighet grundade för.
slaget, att Utländska varor utan undantag skola,
mot så kallad skyddstull, få fritt införas, så
lärer väl, efter våra inhemska Fabrikers och
Näringars derigenom med säkerhet beredda undergång,
Landtbruket, vid saknad äfven af dessa
naturliga afnämare af dess öfverskott, innan
kort återgå till det icke länge sedan lemnade
tillstånd, då årlig import af Spannmål var nödig.
3:dje Punkten: Att serskilda Jordlotter,
sa. väl å Landet som i Städerne, ega rättighet
att förena sig orri en g o kannors panna. Detta
medgifvande anser jag högst skadligt; och det
strider dessutom mot den grundsatts, Utskotten
i öfrigt synts följa, nemligen att söka inskränka
brännvinstillverkningen. Gynnande tillfällen
öppnas härigenom för Speculanter utan Jordegendom
att inrätta stora brännvins-fabriker;
och hvar och en, som vill det, torde lätt linna,
att den, sorn för sådant ändamål begagnar flere
grannars brännings*rättighet, utan att sjelf innehafva
ett deremot svarande jordbruk, endast
har i betraktande vinsten af fabricationen, icke
ladugårdens och jordens nytta.
Bil,t.Bev,Lag-s.Allm.Besv,o.Oec.-Utsk.Bet. N.16. jg
6:te Punkten: Att den med % sk, per 1,000
af egendomsvärdet utgående Bevillning för rät'
tighet till brännvins bränning skall fortfarande
erläggas Det är naturligt, att de skatter, som,
till fyllande af Statens behof, äro oundgängliga,
på ett eller annat satt måste utgöras; men å
andra sidan är det ock ett oeftergiflig! vilkor,
att grunden för fördelandet af dessa skatter, om
de »kola kunna bäras, måste vara rättvis och
lämpad efter olikheten af de förmoner och rät.
tigheter, med afseende hvarå de äro föreskrifne.
— Huruvida dessa vilkor äro uppfyllde,
med bibehållande af ofvannämnde beskattning,
är lätt att inse, då man ibogkommer, att den,
som ej begagnar brännvins-brännings-rättighet,
måste det oaktadt erlägga Bevillning derföre;
samt att innehafvaren af en egendom till 15,000
Rtdrs värde med 2 R:dr 24 sk. förvärfvar sig
samma rätt att begagna go kannors panna, som
innehafvaren af en egendom till 200,000 Rldrs
värde miste betala med 33 R:dr 16 sk. Jag
anser derföre, att denna beskattning bör alldeles
upphöra och deremot pannerymdsafgiften förökas
med sa mångå procent, som kunna fordras till
ersättande af de 45,000 R:dr, som härigenom
skulle afgå från nu påräknade Statsinkomster.
I synnerhet gäller detta, med tydligt talande
billighet, i afseende på Rikets norra provincer,
der, till deras egen lycka, brännvins bränning
är högst sällsynt, men der denna skatt likväl
måste utgå. Man har anfört såsom skäl för
dess bibehållande, att den vore att anse såsom
4« Bil.t.Bev,-,Lags.Al!m.Besv.o.Oec.'Utsh.Bet.Nild.
tillkommen i följd af ett contract, ing§nget emellan
Staten och Jordegaren, då brännvinsbränningen
upphörde alt vara ett regale; och att densamma
således, för fortfarandet af den jorden
härigenom förunnade förmon, äfven borde fortfara;
Jag deremot tror mig härutinnan icke
böra erkänna något annat contract, än det emel*
lan Staten och alla dess medlemmar ingångna,
sorn innefattas i 60 §. -Regeringsformen, hvarigenom
förpaktande af Kronans inkomster samt
monopolier till Dess eller enskildes vinning
blifvit, utan alla vilkor och undantag, afskaffade;
och är derföre af den öfvertygelse, att Rikets
Ständer, de der "allena utöfva Svenska Folkets
rätt ätt sig beskatta,” kunna, örn dem så
nyttigt synes, borttaga ifrågavarande bevillningsafgift,
utan någon rubbning i den jorden nu
åtföljande bränn vinsbrännings-rättigheten.’’
I fråga om 8:skillings afgiften för hvarje
^,000 R:dr Egendomsvärde förenade sig med
Herr Grefve Oxenstjerna, Herrar af Geijerstam
och Akrell, Prostarne Sifvertsson, Grape, Wahlström
och Gumalius, samt Herr Cron och Fale
Burman från Norrbottens Län.
Herr Friherre J. W. Sprengtporten: *’Då
iden Oeconomiska delen af brännvinsbrännings,
förordningen onekligen tillhör den Lagstiftning,
hvaruti Rikets Ständer, enligt 89 §. af Regeringsformen,
endast ega att underdåniga önskningar
hos Kongl. Majit anmäla, som derå fäster
Bil. t. B ev,-,L(ig-s. Allm.Besv.o.Oec.-Utsk.Bel,!'!.io. 41
det afseende Han för Riket nyttigt finnér, hade
jag, såsom en följd häraf, väntat, att Utskotten,
med afseende å de många inskränkningar, som
blifvit beslutade i den, enligt författningen,
nu tillåtna kannerymden, hade bordt utsträcka
sin beskattningstarifif, ej allenast till den kannerymd,
som af Utskotten blifvit föreslagen au
vara tillåten, utan äfven till den, som, enligt
gällande Lag, är medgifven, på det Kongl.
Majtt må hafva sin pröfningsrätt af den Oeconomiska
delen af förslaget öppen, och ej sättas
i nödvändighet, derest detsamma ej vinner
Kongl. Majas Nådiga bifall, att antingen nödgas
stadga en provisorisk beskattning, der den»
samma ej af Rikets Ständer finnes utsatt, eller
ock tillåta en så beskaffad tillverkning utan
all afgift.
Enär nu Utskotten ej behagat fästa något
afseende å den anmärkning, som i denna del af
mig blifvit gjord, får jag emot ett sådant beslut
mig reservera.
Herr af Billbergh: ’’Mitt frugtlösa bemödande,
att, genom min röst inom Utskotten och
genom min Reservation vid första Betänkandet
Nto 6, angående förändrade föreskrifter om
husbehofsbränningen och dermed gemenskap
egande ämnen, söka förekomma införandet af
den skadligaste af alla Stats-Oeconomiska grundsattser,
nemligen elen, att, efter tid och omständigheter,
ömsom utvidga och ömsom inskränka
42#// t.Bev. ,Lag-s. A.llm.Besv,o,Oec,-Utsk.Bet.UiG,
vilkoren för närings ines utöfvande, en grundsatts,
som synes strida emot den ofta antydda
liberalismen, och som absolut skall omintetgöra
alla andra bemödanden att vilja befordra narin,
garnes förkofran, borde måhända varna mig
ifrån försöket att vidare yttra mig i ämnet;
men då de sammansatta Utskotten, emot tydliga
föreskriften i 8g §• Regeringsformen samt
34 §. 1 Mom. Riksdags Ordningen, icke ens
velat medgifva Konungen rättigheten att ändra
grunden för brännvinsbrännings-riittigheten, sä•
som varande alman näring, hörande till Rikets
allmänna Hushållning, utan fastmer, genom bestämmandet
af en B skattnings-Tabell, lämpad
efter Utskottets i vissa fall inskränktare grunder
för brännvinsbränningens utöfvande, lågt
ett hinder i vägen för Konungen, att i denna
del kunna utöfva sin Lagstiftande rätt, ålägger
mig Representant-pligten att häremot protestera
och att visa vådan utaf ett sådant Rikets Ständers
tillegnande åt sig af den Oeconomiska
Lagstiftningen.
Alla tiders erfarenhet har bevittnat, huru
gerna det enskilda interesset vill inkräkta på
det allmännas och andra Medborgares bekostnad.
Detta begär att vinna enskilda fördelar
skall alltid öka sig i den mon den interesserade
Personalen har egen magt att bestämma gränsen
för egen och andras verkningsrätt. Exemplet
ligger nära för handen. Följden häraf skall
blifva; att det allmänna bästa blifver ett under.
Bihl .Bev-‘, Lag. s. Allm. Besv.o.Oec,- Uisk Bet.N. lii-43
ordnadt föremål för Representationen; att hvarje
näringsidkare tror sig kunna och motverka
allt som icke gynnar, eller blott rivaliserar dess
yrke ; att partier uppkomma, sorn värfva, hvart
och ett för sitt System, och att det orri -  vexlande öfvervälde! af det ena och andra
partiet skal! hindra all stabilitet för näringarne,
samt förvandla våra Riksmöten till en tummelplats
för parti-intrigerna. Detta har Lagstiftaren
visligen velat förekomma genom ofvan anförde
grundlags stadganden, och den nu åsyftade
afvikelsen härifrån visar, huru illa man beräknar
de framtida följderna.
Att alla Motionerne angående brännvinsbränningen
blifvit remitterade både till Revillnings-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten,
och att detta senare Utskottet föreslagitgrunderna
för brännvins-brännings-rättigheten,
bevisar ytterligare, att dessa grunder icke
stå under lika Cilhegorie med grunderna för
Bevillningsafgiftens påförande, och att således
de förra äro och förblifva ett underställningsämnetill
Kongl MajUs Nådiga afgörande, hvarföre
jag, för min del, anser det tillhöra Bevillnings.
Utskottet, oansedt om Rikets Ständer, för deras
del, bifalla Utskottens förslag till förändrade,
dels utvidgade, dels inskränkta grunder för
brännvins-brännings-rättigheten, att upprätta en
serskild Beskattnings-Tabell, lämpad efter nu
gällande grunder för brännvinsbrännings-rättigheten,
för den händelsen, att Kongl. Majit skulle
44 Utht.Bev,<,Lag'S.Allm.Be3v,o.OecsUtsk,Bet,N.t6.
finna lämpligt, att icke förordna om ändring
barud.
För öfrigt åberopar jag min Reservation vid
Bevillnings-, Lag. samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottens gemensamma Betänkande
N:o 6.”
Herr Contracts Prosten Nordin: ”Emedan
den sanningen ej kunnat vederläggas, att fylleriet,
som är roten till mycket ondt, tilltager i
samma mon, som brännvinsförrådet ökas; så
följer, att, oin Svenska Folket skall räddas från
allt det onda, som åtföljer fylleriet, måste bränn,
vinsproductionen nödvändigt minskas, icke ge»
nom förbud, som äro förhatliga, utan genom
inskränkning vid de öfver-stora Brännerierne,
och genom skatt, icke på panneryinden, utan
på sjelfva producdonen i allmänhet.
Inskränkning nr föreslagen: den ena go
kannors • pannan är borttagen, der, hvarest
tvänne funnits. Pistoriska pannorna äro minskade
och belagde med högre skatt.
Men hvad hjelper denna partiela åtgärd
för minskning i producdonen, då alla andra
enkla pannor från 6 till 90 kannor lemnäs
onäpste, ehuru äfven de pläga flöda öfver? Ar
det rätt, är det conseqvent, att hämma öfverproducdonen
blott hos 30 å 30 tillverkare, men
JiiI.t.Bev.-}Lag-s.Alltn,Besv.o.Occ.-Uisk.Bet,N,i6.45
tillåta denna förderfliga öfver-production fortfara
hos tusentals andra?
Huru productionen skulle småningom min.
skås genom skatt, icke på liusbehofs-, utan på
salu-brännerierne, ses af Herr Prosten Åstrands
och min reservation vid förra Betänkandet. Jag
är säker, att om de, sorn natt och dag, hela
året igenom, tillverka brännvin, fingo, af Berednings^
och Taxerings Comitéerne inom Socknar
och Härader, sig påförd en ökad bränn-,
vinsskatt, 213 skillingar per kanna, utöfver
ilen vanliga husbehofs-brännvins-skatten, som
borde anses såsom en Minimi-Tariff; skulle
tillverkningslusten minskas, och husbehofs-brännvinsbränningen
återkomma både till namn och
innehåll.
Man invänder, att detta ej är verkställbart.
Likväl, utan att räkna kreaturen i Ladugården,
eller sädeskärfvarne på åkern, lyckas Taxeringsman,
att åsätta värdet på hemman och
att beräkna årliga revenuen, ungefärligen. Likaledes,
utan att räkna de tillverkade brännvinskannorne
till yttersta noggranhet, skulle det
lyckas Taxeringsman, att taxera rörelsen och
revenuen vid de brännerier, små eller stora,
som gå natt och dag hela året igenom, och
att å dessa sätta en lämplig modererad skatt,'
utöfver den vanliga för husbehofs-brännvinsbränning.
Man tilltror Taxeringsman i Städer
och på Landet bedöma och taxera all an
-
46 Bil.uBev.*,Lag s.Allm.Besv.o,Oec.-UtsLBet. N.i6
nan rörelse: Gästgifveri-rörelse, Bruks-, Fabriks ,
Handtverks- och Handels-rörelse; hvarföre skulle
man ej tilltro dem förmåga att taxera och bedöma
bränneri-rörelsen, som sker för afsalu? Men, då
man ej vill borttaga det onda eller minska det,
så föreger mari hinder och talar om omöjligheter.
Detta är tidens tecken- likväl, då vi komina
hem till våra byggd er, och då de hemmavarande,
sorn på nära håll se fylleri-lasten i sin
vederstygglighet, fråga oss, hvad vi gjort för
att hämma denna last; skulle det vara förödmjukande,
att nödgas svara! vi hafva kunnat,
men vi hafva ej velat afhjelpa detta onda,
ti
Under hopp, att Herr Prosten Åstrands
och mitt förslag torde inom Riks-Stånden komma
under närmare pröfning, reserverar jag mig
mot Utskottens Betänkande.
Tusentals Makar och Föräldrar, sorn ruineras
af försupne märs och söner, vänta af Rikets
Ständer botemedel för det onda, Bedragas
de i deras väntan, då sucka de tungt. Jag vill
ej göra mig skyldig till det elände och de förbannelser,
sorn åtfölja den tygellösa brännvinsproductionen.
Denna min Reservation torde få åtfölja
Betänkandet till Respective Stånden,
Herr Zethelius: ''Jemte det jag i allo förenar
mig med Herr Prosten Nordin i dess Re«
BiLt.Bev.-fLag-s.AUm.Besv.OiOec - Vtsk.Bet. N.16 47
servation, yrkar jag derjemte, att tiden för brännvinsbränningen
måtte inskränkas till 6 eller
högst 8 månader af året, såsom varande, 1 min
tanka, den vigtigaste punkten i detta grannlaga
och magtpåliggande ämne.”
Herr Leffler var äfven af den tankan, att
tiden för brännvins bränningen borde inskränkas
på sätt Herr Zethelius föreslagit.
Herr P. Petersson: ”1 förevarande ärende,
rörande brännvinsbrännings rättigheten, är redan
så mycket taladt och skrifve!, att det kunde
vara öfverflödigt mera derom orda. Jag har
ock förut härom utsagt mina tankar lill Vällofl.
Borgare Siåndets Protocoll, Med åbero.
pande deraf, får jag likväl vidare nu yttra min
mening vid detta tillfälle.
Ehuru Höglofl. Utskotten icke lära, i nå>
gon hufvudsaklig del, * frånträda förra Betänkandet,
deruti jag i vissa delar varit af skiljaktiga
tankar, kan jag ändå ej stillatigande afbida
de framställningar, som nu ytterligare torde
bli föremål för öfverläggningarne och besluten.
I sådant afseende får jag till Höglofl. Utskottens
mera upplysta bedömande, för antagande
eller förkastande, härmed vördsamt anföra: att
jag anser rättigheten till brännvinsbränning böra
vara fri, så på Landet som i Städerne, och
hädanefter, som hittils, få utöfvas efter de
grunder, Kongl, Kungörelsen den irj Maji
/
48Bil,',Bev.-,Lag-s,Allm. Besv,o,Oec, Utsk.Bet.N.16»
i824 utstakar, ined följande tillägg och rättelser:
Vid
1 Art! 1 §, 2 mom.; Att brännvinsdestillering
alla tider af året varder tillåten med
vanliga pannor för dem, som till brännvinsbränning
äro berättigade; men af andra hushållare,
som äfven vore tillåtne destillera, på
Ilandet och i Städerne, må en sådan rättighet
allenast utöfvas med en Sex, högst Nio kannors
panna till eget husbehof, emot en årlig afgift af
En RUlr Banco för hvarje sådan panna, som
anrnäles vid de årliga Mantälsskrifningarne.
Vid 3.dje §. 3 Morn.: Att Egendomsvärdet
bestämmes efter 1829 års Taxering, och
vid slutet af denna §., att härmed endast afses
enkla pannor eller verk; men begagnas dertill
så kallade mäskvärrnare, höjes afgiften med 2 5
procent utöfver Tariffen i 2:dra Art. 2 §. härefter;
och nyttjas jemväl andra apparater, ökes
årliga afgiften med 100 procent emot hvad der
stadgadt finnes, jemte det Egendomsvärdet bör
vara motsvarande; hvilket allt noga observeras
vid årliga Mantals-skrifningarne, der anmälan
»kall ske örn rättighet till brännvins-bränning*
4 §. Sedan Högh Utskottens pluralitet afgjort,
att ej mec än en nittio kannors enkel
panna får nyttjas på ett ställe eller egendom,
till hvad värde den ock äger, föreslås, örn icke
Bil.t.Bev.^Lag-s, Allm.Risv.o.Otc.-Ulsk,Bet,N.i6, 4|
denna §. i morn. således kunde få en si*
dan redaction:
’’Pistoris!ca bränneri-inrättningar vare likväl
hädanefter, som hittills, intill nästa Riks’’dag,
tillåtne, då egendoms-värdet motsvarar sex
”gånger hvad har ofvan för enkla verk är
”bestämdt, och årlig afgift erlägges i lika förhållande.
Ingenstädes vare tillåtet, att på
”en och samma Egendoms Bolstad nyttja mer
”än ett sådant verk, oansedt till hvad värde
”Jordegendomen än uppgår. — Ej eller få ser*
”skilde verk af annan beskaffenhet tillika å
”samma ställe eller Egendom inrättas och
”nyttjas.*’
Till förekommande af befaradt missbruk
stadgas, att årsafgiften för Pistoriska Verk
alltid skall beräknas och erläggas efter den
största pannan, som befinnes i sådana inrättningar,
ehvad en mindre panna är främsr,
medlerst eller efterst,
8 §. I stället förs ’*af de fleste röstegande
Invånare’* etc. torde få införas: ”af de fleste
Jordegande brukande Invånare i hvarje Stad
må det bero att bestämma, huruvida den
brännvinsbränning, hvartill Staden, efter värdet
af dess jord, är berättigad, skall eller vill
utöfvas af dem, eller upplåta» för Stadens gemensammma
räkning, och om” etc. —
Bih, till Rikt. St, Vrot, 1828 och 1829. 5 Sami- 2 Jfd'
6:e H:t« 4
50 BiLt.Biv.-,Lag‘S,AUm.BesV'0.0ec.- Utsk.Bet.N, 16.
' Enligt 2 Art. 2 §. föreslå* följande Tariff:
Enkla
Verk.
Afgift,
Enkla
Verk.
Afgift.
Pann e»
R:dr
sk.
Panne-
rymd.
rymd.
R:dr
sk.
Kannor
Kannor
6i
—
12
sn
4
25
7
—
14
32!
4
32
8;
i 2 sk.
—
16
33)
å 7 sk.
4
39
9
—
18
34
4
46
io)
—
20
357
5
5
11 \
33
36)
6
12f
—
36
37?
6
8
13J
å 3 sk.
—
39
38
a S sk.
6
16
141
—
48
39
6
24
15
—
45
40]
6
32
16
1
16
4l]
10
12
»7*
å 4 sk,
i
20
42
10
24
l8i
1
84
43i
å 12 sk.
10
36
19
1
28
44
11
—
■20/
1
32
45(
11
12
21)
2
9
4e\
15
16
22I
2
M
47?
a 16 sk.
15
32
«3)
ä 5 sk.
2
89
48)
16
24i
2
24
49I
16
16
25;
2
29
50/
16
32
261
3
12
511
21
12
a7l
3
18
52I
21'
32
28
å 6 sk,
3
24
53
i 20 sk,
22
4
291
3
30
54i
22
24
30/
3
36
55/
O O
44
liiI.t,Bev.-,Lags.Allm.Besv.o.Oec,•Utsk.Bet.N.tC. 51
Enkla
Ve rk.
Afgift.
Enkla
Verk.
Afgift.
P anne'
rymd.
R:dr
sk.
Panne-  ry md.
R;dr
sk.
Kannor
Kannor
28
—
63
16
5 7 f
28
24
77?
78
64
8
58/
å 24 sk.
29
—
ä 40 sk.
6 5
—
59
60/
29
24
79.
65
40
3°
—
80.^
66
32
6ll
35
28
8l\
74
12
62}
a 28 sk.
35
8
82I
75
8
63
36
36
83 i
a 44 sk.
76
4
64l
65»
37
16
8 4 i
77
—
37
44
8 5)
77
44
66\
44
—
86v
86
—
67l
44
32
8?f
87
—
68 i
a 32 sk.
45
16
88}
ä 1 R;dr
88
—
69
46
—
89|
89
—
70J
46
32
90/
90
—
7i\
53
12
7,2
54
—
73}
a 36 sk.
54
36
741
55
24
75/
56
12
5? Ril.t.Bev.-,Lag’S, AUm.BesV'0.0ec.‘Utsk.Bet.N.i6.
,’Det torde kanske anses förmätet, att
jag ännu en gång vågar uttala min mening
i brännvins-frågan, men då den angar panneryindsafgiften,
så kan jag ej underlåta yttra
mig öfver de derföre projecterade Tariffer,
hvilka ingalunda kunna antagas för bättre
än Tariffen i Kongl. Kungörelsen den 19
Maji 1834, som här blifvit klandrad såsom
oförenlig med rigtiga grund-principer.”
”1 enlighet med gamla Tariffen, fram.
ställa äfven de nya lägsta och högsta pannerymds-afgiftens
utgående per kanna beräknad,
sorn till principen ingen lärer klandra;
men för uppställde 11 classen deremellan
finnér jag inga grundsenliga principer vara
iakttagne, hvarken till indelning eller berak,
ning, som likväl icke böra förbises, om
alla medborgare i Samhället skola ernå lika
rätt”.
”Då all beskattning, af livad slag som
helst, bör vara fotad på rättsenliga grunder,
måtte det tillåtas mig fästa Höglofl. Utskottens
noggrannaste uppmärksamhet å de, till
antagande, framlagde projecterade Tariffer,’
och derefter stadga en sådan, som i det närJ
mäste förenar sig med billighet, Jag kan för
min del ej anse Förslagen vara härpå byg-’
da, utan snarare rakt stridande deremot och
förfelade i grundprincipen,”
l
Bi!.t.Bev.-,Lag.s,Allm.Besv>o.OiCt-Vtsk.Bet.N.iCi. 53
”Jag har förut inför Höglofl. Utskotten
till Protocollet afgifvit mitt serskilda project
till Tariff öfver Brännings-afgiften för erikla
pannor, äfven med bibehållande af de förut
stadgade lägsta och högsta afgifterne. Deremellan
har jag projecterat 15 progressivt
stigande betalningsclasser, som skola, hvar
för sig betraktade, efter förhållandena till
hvarandra finnas planmessiga, såväl till förvarande
af Statens påräknade inkomst, som
Medborgares billiga väntan, att icke orättvist
belastas med öfvermåttan höga utgifter, synnerligäst
Allmogen, som för det mesta endast
begagnar 6må pannor.”
’’Af sådana åsigter ledd, har jag författat
min projecterade Tariff. Skulle Höglofl. Utskotten
icke fästa något afseende deta, torde
den, jemte detta mitt yttrande, i egenskap af
Reservation, likväl få åtfölja Höglofl. Utskottens
Betänkande till Rikets Höglofl. Ständer,
såsom min enskilda framställning i denna
beskattningsfråga, dertill jag äfven åberopar
hvad mitt förra anförande vidare innehåller.”
Herr Rydström: ”Jag är så vida skiljaktig
från Höglofl. Utskottens beslut, att jag anser
den, i fråga om enkla pannor, för beskattningens
förhållande antagne Tariff icke vara
fullkomligt lämplig; och då jag i stället föredrager
en af de öfrige som förevarit, får jag
genom denna reservation yrka, att panna
-
J4 Bil.t.Bev.’tLag'S.AUm.Eå'>'v.o.Oec<mUtsk.Bet.N,i6.
rymden måtte beskattas efter ofvannämnde
så lydande Tariff:
6
Kannor
—
12 sk
7
—
—
14
8
—
—
16
9
—
—
18
10
—
—
20
ii
—
—
22
—
—
24
*3
—
—
26
*4
—
—
28
J5
—
—
30
16
—
—
32
17
—
—
1
2 O
18
—
—
1
24
19
—.
—
1
2 8
20
—
1
32
2 1
—
—
1
36
22
—
—
1
4°
23
—■
~
1
44.
24
—
—
2
—
25
—
—
2
4.
2 6
—
—
3
12<
27
—
~
3
18.
28
*—
—
3
24.
2 9
—
—
3
30.
30
—
—
3
36-!}
3»
—
—
4
1 2.?
32
—
—
4
36*|
33
—
—
5
12./
Bil,t,Bev..,Lags. Allin.Besv.o.Oec,-Utsk.Béi,N.i6, 55
34
Kannor
—
5
36-
35
—
—
6
12.
36
—
—
7
—
37
—
—
7
36-
38
—
—
8
24.
39
—
—
9
»2.
4o
—
—
10: —
4i
—
—
11
—
42
—
—
12
—
43
—
—
13
—
44
—
—
24
—
45
—
—
25
—
46
—
1 6
: —
47
—
—
27
: —
48
—
—
18
—
49
—
—
29
—
5°
—
—
20
s —
51
—
—
2 1
: 24.
52
—
—
23
: —
53
—
—
24
24.
54
—
—
2 0
: —
55
—
—
27
24
56
—
—
29
: —
57
—
—
3°
; 24
58
—
—
3 2
: —
59
—
—
33
; 24
60
—
—
35
•
61
—
—
36
: 24
62
—
—
38
63
—
—
39
: 24
64
—
—
41
: —
65
—
—
42
: 24
a 4 sk.
36 sk.
1 R:dr
1 B:dr s4 sk
-
56 Bil.t.Ber^Lag-s.dlhn.Bisv.e.Oec.-Uish.Dei.N.if),
66
Kannor
—
44
— \
67
—
—
45
84-8
68
—
—
47
— )
69
—
—
48
24.!
70
—
—
5°
-— /
71
—
—
52
24*
7*
—
—
55
—.
73
—
—
57
34.
74
—
—
60
—
,75
— '
—
62
24*
76
—
—
65: —
77
—
—
67
2 4*
•78
—
—
70
—
79
—■
—
72
24.
So
—
—
75
—
81
—
—
76
34.
82
—
—
78
—
83
—
—
79
24*
84
—
—
81
—
85
—
—
82
24.
86
—
—
84
—
87
—
—
85
24.
88
—
—
87
—
89
—
88
24.
90
—,
—
90
—
Härmed förenade sig Herrar Zetheliut,
Leffler och Bergelin.
Herr Morlin: ”Vid pröfningen af de
sammansatta Utskottens Betänkande, N:o 6,
angående förändrade föreskrifter om hus
-
Bil.t.Bev.-,Lag-s.Allm.Besv.o.Oec.~Utsk.Bet.N.iB. 57
behofs-bränningen och dermed gemenskap egande
ämnen, har jag inför Vällofl BorgareStåndet
gjort anmärkning emot Utskottens
Förslag, att stadgandet uti 1 Art. 1 §. 2 Mom. af
Kongl. Kungörelsen den 19 Maji 1824, som
tillåter brännvins-distillering endast för dem,
hvilka till brännvinsbränning äro berättigade,
skulle blifva bibehållet. Jag har deremot
yrkat, att, med förändring af detta Morn.,
brännvins-distillering måtte, emot lämplig
afgift, blifva i allmänhet lofgifven, med en
panna af högst g kannors rymd, och ehuru
jag hade trott, att denna till Utskotten återremitterade
anmärkning, sådan jag den framställt,
varit berättigad att blifva af Utskotten
besvarad, innehåller likväl Utskottens i
fråga om en fri brännvins-distillerings.rättighet
nu afgifna utlåtande endast svar på en
annan Ledamots inom Utskotten framställda
yrkande, hvarmedelst han velat utsträcka distilleringsrättigheten
derhän, att den skulle
blifva medgifven att utöfvas af hvar och en,
äfven med en panna af 20 kannors rymd.
Utskotten hafva deremot förklarat sig
icke kunna tillstyrka en vidare utsträckning
af distillerings.rättigheten, än den nu gällande,
emedan den kunde leda till missbruk,
hvilka förnärmade så väl jordegarens som
Statens fordringar. Dessa missbruk skulle
då bestå i distillerings-pannornas användande
till en ej lofgifven brännvinsbränning.
58 Bil.t,Bev.-,Lag.s,Allm,Besv.o, Oec,-Uisk.Bet.N.t6.
Jag medgifver val, att sådana missbruk kunna
inträffa med en större panna, men om
det skäl Utskotten anfört äfven skall lämpas
på mitt inskränktare yrkande, kan jag
icke antaga det för giltigt. Jag hemställer
i detta fall till hvars och ens oegennyttiga
bedömande, huruvida i en tid, då i hvarje
del af Riket brännvin finnes till den oerhörda
mängd och det låga pris, som för det
närvarande, någon kan finna uträkning i
att föröda sin tid med att koka brännvin
med en 9 kannors panna. För sjelfva dagdrifvaren
skall en sådan sysselsättning
otvifvelaktig! blifva för besvärlig, för otacksam.
”
”Jag kan icke föreställa mig brännvins»
distillering med en panna af högst 9 kannors
rymd i det hela vara annat än en
köksaffaire, och då ett stadgande, sorn förbjuder
hvar och en annan än den privilegierade
bränn vinstill verkaren, att, genom distillering
med så inskränkt redskap, förädla
det råa brännvinet efter sin smak, i mitt
omdöme innefattar en småaktighet, föga värdig
Rikets Ständer, har jag reserverat mig
emot de sammansatta Utskottens härutinnan
vidhållne Beslut; väl medgifvandes, att detta
Beslut står i fullkomlig harmonie med de
motiver, sorn synas hafva legat till grund
för de flerfaldiga åsigter, hvilka i fråga om
Bil.t BeV'*,Lag.s,Allm.Besv,o.Oec..Utsk Bet.N. 16. 59
brännvinsbränningen så ifrigt sbkt att inom
Utskotten göra sig gällande.’’
”En annan vigtigare fråga är likväl de
sammansatta Utskottens Förslag till Tariff
för pannerymds-afgiftens beräknande. Då
den allmänna rösten under detta Riksmöte
nog tydligt uttalat den önskan, att Statens
behof af förökade Skattebidrag hufvudsakligen
borde fyllas genom Bevillning för brännvins,
bränningen, och jag med största skäl ;befarar,
att de beslut Utskotten vidtagit, i afseende
på föreslagna förändringar i brännvinsbrännings-rättighetens
utöfning, hädanefter
betydligt skola, efter den beräkning sorn Utskottens
Tariff bestämmer, nedsätta afgifterna
för brännvinsbränningen under det belopp,
hvilket brännvins-bevillningen sedan
sistlidne Riksdag till Staten årligen inbragt,
har jag icke kunnat godkänna Utskottens
ofvanberörde Tariff, utan rö9tat för anta.
gandet af det Förslag till Tariff, som inför
Utskotten framlagdt blifvit i Herr Rydströms
reservation och således lärer åtfölja Utskottens
Betänkande till Rikets Höglofl. Stän»
der, för att Deras pröfning underställas.”
JSric Pehrsson frän Gefleborgs Län' ”Då
jag, för min del, icke kan öfvertygas, att
den af Höglofl, Utskotten föreslagna progressionen
å brännvinspannor, emellan 16 och
30 kannor, är byggd på billighet och rätt*
6c Bil.t Btv.-,Lag-s. AllnuBesv.o.Oec. Utsk.Bet.N.16.
visa, får jag härmedelst framlägga en Tariff,
som, i mia (anka, för det minsta har för sig,
att den följer en viss ordning, utan att göra,
om jag så må säga, väldspräng. som till exempel
emellan 16 och 17 kannor, och 25
till 26 kannor»”
T ar iff:
Pannerymd,
Afgift.
R:dr
sk.
16
Kannor
— __ —
—
32
17
dito |
— — —
—
40
18
dito |
8 sk. höjning
1
—
19
dito /
på Kannan
1
8
20
dito )
— — —
1
16
2 1
dito \
— — -—
1
26
22
f° 1
10 sk. dito
X
36
23
dito 4
1
46
24
dito *
— — —
2
8
25
dito V
2
20
26
dito I
2
32
27
dito )
12 sk. dito
2
44
28
dito I
— — —
3
8
29
dito 1
— —
3
20
30
dito
26 sk» dito
3
36
Bil.i.Bev.-,Lag-s.Allrn.Besv.o.Oec.-Utslt.Bet.N. iG. 61
Nils Mansson frän Malmöhus Län: ”Jag
har icke haft något emot, att det gamla beskattningsförhållandet
bibehållits för pannor
af till och med 30 kannors rymd, och skulle
gerna sett om sådant iakttagits till och med
35 kannor; men då Höglofl. Utskotten till-1
styrkt, att afgifterne från 30 kannors panna
skola förhöjas och sådant från kanna till
kanna, tror jag det vara rättvist, att en dy»
lik jemkning sker äfven derunder, på sådant
sätt, att några skil lingar fråntagas pannan
om 17 kannor och tilläggas 24 kannors
pannan, äfvensom att några skillingar borde
fråntagas en 36 kannors panna och påläggas
den om 29 kannor, och så jemförelsevis på
andra kannerymden emellan 16, 25 och 30.”
Härmed förenade sig Jonas Nilsson från
Carlstads och Petter Pehrsson från Calmara
Län.
STOCKHOLM,
tryckt i MarquÄrdska Boktryckeriet, 1829.:
■
k v
Tidvilln* Lag- o. Öre, Utsif. Bet, TV:o iy. i
N:o 1
Ankom till Exp. Utskottet den 19 Sept, 1829,
Betänkande, i afseende på föreliaftl transkil
ing af Kongl. Maj:ls förnyade Seglalions-Ordning
af d. 21 Julii i8a5.
Viii den granskning af Seglations - Ordningen *
sorn blifvit föranledd af en fran Högloflige Ridderskapet
och Adeln till Utskotten remitterad
Motion, deruti Herr Tham, Wollrath» begärt*
att de Lagar och Reglementariska Författningar,
Som anga handeln, matte öfverses och Sndana
förbättringar deruti föresläs, som kunna kraftigast
motverka förbrytelser, hafva Utskotten funnit
de flesta stadganden i berörde Seglationsordning
innehålla sådana Reglementariska föreskrifter,
till hvilkas ändamålsenliga förändrande
och förbättrande de Em hets- och Tjenstemän,
hvilka skola handhafva föreskrifteme, bäst äro i
tillfälle att aflemna nödiga förslag och upplysningar;
hvarföre Utskotten finna sig böra inskränka
deras åtgärd till utlåtande och förslag,
i afseende på några få lag- och straffbestämmelser.
x Gap.
Om hvad Skeppart, har att iakttaga innan
han till inlopps- eller lossningsort ankommit.
Bill. till Rihs-St.Prot. 185b cch 1829, 5 Sami, 2 A fä,
•jule Haft. 1
2 Bevilln.- Lag- o. Otc. VtsJi. Bet. N:o 17.
4 JT.
Med anledning af Kongl. Brefvet den 12
December 1827* föresläs nedanstående redaction:
”Ej
må Skeppare, på de ställen, der Lotsinrättning
linnes, insegla utan Lots, så framt
”denne icke af hardt väder hindras komma om
”bord. —Lots åligge hafva tillsyn derå: att nå”got
gods ej må föras till eller från fartyget;
”att de Lås och Sigill, som till Kronans säkerhet
kunna vara fartygets tillgångar åsatte, ej
”ololligen brytas, och att olaga landgång ej ma
”ega rum: allt vid lika ansvar, som Tullbetjent
”för fel och uraktlåtenhet i dessa delar är un”derkastad.
”
”Den af Lotspersonalen, som utmärker sig
”genom nitisk tillsyn och controll emot öfver*
trädelser af Tull-Författningarne, skall, uppå
’ Lots-Directeurens, Tull-District-Chefens eller
”Tull-Kammarens derom skeende anmälan, af
"General-Tull-Styrelsen hafva att, i enlighet
”med Kongl. Brefvet den 12 December 1827,
”bekomma serskild belöning utöfver den besla”garerätt,
som honom, jemlikt förenämnde För’
fattningar, kan varda tillerkänd.”
» $.
För att befordra säkerhet för verkställigheten
af hvad i denna §. föreskrifves, få Utskotten
i öfverenstämmelse med hvad som vid 2 3 §. af
Kongl, Stadgan den 10 Augusti 1825, angående
Förpassningar, uti derom afgifvet serskildt
Bevilln.- Lag- o. Oec. TJtsk, Bet. N:o 17. 3
Betänkande är andraget, föreslå följande böter
för brott emot denna :
”Vid ankomsten till inloppsort ma Skepparen,
vid a 5 Rdrs bot, med sitt fartyg ej lägga
"till vid land eller brygga, förrän visitation ä
"fartyget blifvit förrättad. Är dä dager, och
”Tullhetjente tagit fartyget under bevakning, ålig”ge
Skepparen, att inom 2:ne timmar derefter,
"sä vida dager sä länge fortfar, och, i annat fall,
"följande dagen, inom 2:ne timmar sedan Tullkammaren
blifvit öppnad, hos Tull-Kammaren
”sig infinna, utan att förut sig annorstädes be"gifva,
och vid Tull-Kammaren uppvisa sitt Pass
"samt öfrige till Skepp och last hörande handlingar.
■— Derefter skall, sist inom klock. 13
"påföljande dag , Skepparen hafva författat och
"till Tullkammaren ingifvit sin Märkiulla, sä
”inrättad, sorn härefter i 15 föreskrifves. —
”Uraktlåter Skeppare, utan laga förfall, att inom
"utsatt tid hos Tullkammaren sig anmäla, eller
**sin märkrulla dit ingifva, bote Femtio Riksdaler.
”
2 Cap.
Om hvad Skeppare, vid ankomst till inloppseller
lossningsort, och Godsegare i lossningsort,
hafva att iakttaga.
22 §.
I afseende pa de händelser, som uppenbart
synas röja uppsåt att gods olofligen insmyga,
föreslås, att denna §. måtte erhålla följande
lydelse:
4 Bevilln.- Lag- o. Oec. I)ts7t. Bet. N:o 17.
”Medhafver Skeppare i sitt fartyg gods,
”som ej å marimilla uppfördt är, och har lian
”jemväl sedermera förtegat godset, intilldess far”tygets
lossning är börjad, bote da godsets halfva
värde. Ar godset uteslutet äfven fran manifestet,
dä sädant, enligt t §. af denna Författning,
ine dföres, skall Skepparen böta god”sets
fulla värde; men egaren rnä, i bägge fäl”len,
emot behörig tull, godset disponera. Of”vertygas
egaren om delaktighet i godsets till”ämnade
insmygande, vare det förbrutet, och
”han till ansvar, såsom för oloflig införsel af
”varor, föfallen.”
2-3 §'
Denna §, som eger samband med den föregående,
torde, för att vinna större tydlighet,
böra erhälla följande, förändrade lydelse:
”Är den uteslutna varan, innan lossning ä
”fartyget börjas, hos Tull-Kammaren eller In”spectionen,
af Skepparen angifven, eller kan
”Skepparen i bevis leda, att han ej egt kunskap
”om varans inpractiserande i Fartyget, vare
”fiån det i föregående §. stadgade ansvdr fri;
”bote dock för vårdslöshet vid märkrullans författande,
eller i den tillsyn honom ä sitt fartyg
”äligger iaktaga, ifrän 10 till roo Rdr, efter
”ornständigh eterna.”
27 §.
Enär en viss praescriptionstid för disposition
af sådant gods, som i denna §. omtalas,
Bevilln.-Lag- o. Oec, JJlsk. Bet. N:o 17. &
synes böra bestämmas, fä Utskotten hemställa,
att §. mä blifva af följande lydelse:
”Gods, som ä inärkralla till äterutförsel
”angifvits, vare under Tull-Kammarens värd, till
”dess äterutförseln sker. Denna bör, under den
”i 3 Gap. föreskrifne bevaknings-controll, vara
”verkställd inom natt och är. I annan händelse
hemfaller godset till Kronan.”
33 $•
Utskotten hafva ansett billigheten påfordra,
att denna §. erhåller det tillägg, sista meningen
deraf innefattar:
”Angifver någon en vara med lägre tull,
”i stället för den verkliga, som är högre tull
”underkastad, erlägge afgifterna å ilen senare
”varan till dubbelt belopp emot hvad Taxan
”utsätter; men har angifningen varit föranledd
”af origtighet i Facturan, betale godsegaren
”blott den högsta enkla tullen.”
4l
Som ansvars bestämmelse för förbrytelse
emot denna §. hittills saknats, föreslås i ett
nytt moment följande tillägg:
”För lossning å olaga, eller annan tid, än
”bär ofvan säges, ändock att oloflig varu-införsel
”dymedelst ej föröfvas, plikte Skepparen 25 Ildr.”
43 §■
Utskotten hafva ansett, att denna §, i afseende
på brott och straffbestämmelser, erfordrar
det tillägg, soin nedanstående redaction
antyder:
6 Bevilln,-Lag- o. Oec. Utså. Bet, N:o 17.
"Bryter någon olofligen de Lås eller Sigill,
"som till Vår och Kronans säkerhet äro sat"te
å fartygets luckor eller andra ingångar till
"rum, der gods förvaras, eller bereder sig någon
”genom inbrott på annat sätt tillgång till såda"na
med Lås eller Tullsigill stängde rum, bö"te
aoo Rdr.”
”Gitter Skepparen ej öfvertyga annan om
"brottet, vare sjelf till dessa böter förfallen.”
3 Cap.
Om hvad Skeppare och aflastare hafva att
iakttaga, då Fartyg till utrikes ort skall afgå.
Med ledning af de åsigter och grunder,
Utskotten i början af detta Betänkande framställt,
hafva Utskotten icke ansett sig böra göra
några förslag till de förändringar i Reglementariska
föreskrifter, sorn vid detta Capitel möjligen
skulle kunna erfordras.
4 Cap.
Om hvad vid sjöfart på utrikes orter med
däckade Fartyg under 13 lästers drägt samt öppna
Båtar serskildt iakttagas bor.
62 och 63 § $.
Dessa §. §. torde alldeles böra uteslutas, såsom
till hufvudsakliga delar redan upphäfna genom
Handels-Tractaterne med Danmark 1826
och med Ryssland 1828, och såsom oförenliga
med Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut den 13 December
r826, hvarigenom Svenska hel-och halfJdinks-fartyg
förunnats helfrihet i alla slags umgälder
; och då dessutom alla de controller, som
Bevilln.- Lag- o. Oec.UtsA. Bet, N:o 17. 7
nästföljande §.§. bestämma, komma att qvarstå,
såsom garanti emot oloflig införsel af varor.
5 Cap.
Om serskilda föreskrifter, som vid tillämpning
af denna Forordning bora iakttagas.
Utskotten fä vid detta Capitel åberopa hvad
ofvanföre vid 3:dje Cap. anfördt är.
6 Cap.
Om Rättegången.
So Jf. blifver nu den Jg.
För att kunna tillämpas, i fall nu ifrågavarande
förändringar i afseende på föreskrifterne
om Tullmåls afdömande vid serskilde TullDomstolar
blifva vidtagna, föreslås följande redaction
af denna §.:
”Mål, som angå förbrytelser emot denna
”Författning, skola vid vederbörlig Under-Dom”stol
upptagas, der ej målet, i anseende till personen,
tillhör Hof-Rätt.’5
gt £. blifver 79.
Under åberopande af de skäl, förenade Utskotten
uti Betänkandet, angående Kongl. Förordningen
emot oloflig införsel eller utförsel
af varor under den 23 Junii 1825, hafva anfört
till stöd för det då framställde förslag till
förändrad redaction af samma Författnings 54-'de
§., få Utskotten äfven nu föieslå, att ofvannämnde
79 §. , till likhets vinnande i nämnde
hänseende, må erhålla följande lydelse:
"År någon missnöjd med Under-Rätts be”slut,
må deröfver hos den Hof-Rätt, under
8 Bil. till Bev.- Lt/g- o. Oec. Uts/i. Bet. N:o 17.
"hvars jurisdiction brottet blifvit begånget,
'”och under hvilken den Under-Domstol, sorn
"i saken dömt, lyder, besvär anföras inom halfäten
af den tid, sorn för laggvadda sakers fullföljande
ifrån Under-Rätt, i allmänna Lagen
"stadgadt är;”
Hvarjemte Utskotten få föreslå följande tillägg
i denna §:
"Vid alla de tillfällen, då Rättegångar, i
"anledning af denna Förordning, till Öfver-Rätt
"fullföljas, eller dess pröfning underställes, gälfe
för öfrigt, i frågor om prestanda rn. in. ,
"hvad som i afseende på så väl brott- som be"svärsmål
är föreskrifvet i allmänna Lagen och
"serskilda derom utkomna Författningar.”
Skulle detta tillägg vinna bifall, torde 82,
83 , 84» 85, 86, 87, 88 och go §. §. ^af nu
gällande Seglations-Ordning alldeles utgå, och
gg blifva den 80, vid hvilken redaction den
der af misstag införda 5 af 2 Cap. Rättegångs-llalken
bör ändras till 6 §. af samma Cap.
och Ralk; bifogande Utskotten en härvid afrifven
Reservation,
Stockholm den 9 September 1829.
Reservation
af Herr Friherre, Cederström, jf.: "Att orden:
"lofgifvet och tullbart” framför ordet godt
i Redaetiouen af 22 §. af nu gällande Seglatious-Qrdning
uteslutas, anser jag så mycket me
-
Hevilla.- Lag- o Oec. Ulslt. Bet. N:o iS. g
ra olämpligt, som, i min tanka, en ny bana härigenom
är öpnad till införande af förbudna varor
i Riket”.
”Emot den 42 §:s antagande synes mig
möta, att oloflig lossning ur Fartyg, sorn är
ställdt under tullbevakning, icke kan ega rum
utan connivence meri tullbetjeningen, eller inbrott
i däckadt fartyg; ty pä öppna fartyg, eller
der däckslast icke är lossad, skall bevakningen
städse vara om bord; och pä däckade Fartyg,
sedan däckslasten är lossad, läsas luckor och
tillgängar till lasten hvarje afton, sedan lossningen
upphört. I förra fallc-t synes mig Tullbetjenten
jemte Skepparen böra vara älagd ansvar;
i senare fället, eller om inbrott föröfvas,
ar straffet, 25 Rdr böter, icke svarande emot brottet.
3’
Och anhöll Herr Friherren, att dessa yttranden,
såsom reservation emot Utskottens beslut
i dessa frågor, mätte fä lietänkandet åtfölja.
N:o 18.
Ankom till Exp. Utsk. d. 19 Sept. 1829.
Betänkande, angående väckta Motioner i
afseende å Kongl. Majds Nådiga Förordning
emot oloflig införsel eller ut1
försel af varor, af d. 28 Junii 1820.
T. ill de tre förenade Utskotten har "Ridderskapet
och Adeln remitterat Herr Themis, Woll
-
10 Bevilln.~ Lag- o. Oec. Utsli. Bet. N:o 18.
rath, Motion, deruti han yrkat, att alla Lagar
och Reglementariska Författningar, som angå
Handeln, måtte öfverses, och sådana förbättringar
deruti föreslås, som kraftigast kunna ijuotverka
förbrytelser, hvarigenom han förmodade,
att en lycklig fortgång skulle befordras af det
Tullsystem, sorn efter 1323 *>rs Riksdag blifvit
antaget.
Bevillnings-Utskottet hade äfven ifrån Ridderskapet
och Adeln fått emottaga remiss å ett
af Herr Marks v. JViirternberg, G. fV„ den is:te
sistlidne December, iugifvet Memorial, deruti
han föreslår följande förändringar uti ofvannämnda
I835 i*,s Förordning: att den praescriptionstid
af 4 S timmar, inom hvilken beslag bör verkställas
på sådant olofligen infördt gods, sorn i
boningsrum och öppna salubodar träifas, måtte
borttagas, och varorna anses confiscabla, utan
afseende på tiden, som förflutit, sedan de i närande
rum inkommit, och att det måtte för hvarje
välfrejdad Svensk man vara tillåtet, att i Rikets
Skärgårdar samt vid dess kuster och gränse-orter
göra beslag å olofligen infördt gods,
hvar helst detsamma anträffas.
Motioner äro dessutom till Bevillnings- och
Oeconomie-Utskottens handläggning öfver lemnade:
Ifrån Ridderskapet och Adeln, af Herr
Lefrén, ff. P., den 15 sistlidne Januarii, hvaruti
han anfört, att ett sådant TullbevakningsSystem
borde införas, som de facto lemnade
Näringarne det skydd, hvilket de jure är dem
B wilin.- Lag- o. Oec, Utsh. Bet, N:o i8. 11 '
ämnadt, att Visitations-rätten derföre borde utsträckas
oell så klart i Författningen uttryckas,
att Lurendrägaren och Tullförsnillaren må träffas
af Lagen, och Beslagaren vara tillbörligen
fredad vid sitt kalls uppfyllande; samt ifrån
Vällofliga Borgare-Ståndet, af Herr Abraham Hiesslett
er, ined begäran, att Kongl. Förordningen
den 25 Junii 1825 måtte undergå en alfvarsam
revision, så att densamma blefve till det dermed
afsedde ändamål mera ledande, att, så vidt
möjligt vöre, alla varor, som vederbörligen förtullas,
måtte med tullstämpel förses, samt att,
i afseende derpå, sådana anstalter viii afstämplingen
måtte påtänkas och i verket sättas, att
Tullverkets stämplar och märken hvarken kunna
föifalskas eller mera än en gång begagnas.
Med anledning af hvad sålunda inom ltiksStånden
blifvit yrkadt, hafva Utskotten noga genomgått
och granskat 1825 års Kongl. Förordning,
angående oloflig utförsel och införsel af
varor; och då Utskotten dervid funnit åtskilliga
detail-frågor och stadganden, som afse speciela
förhållanden, bäst kunna utredas och bedömas
af de Embets- och Tjenstemän, hvilka
Författningens tillämpning åligger, anse Utskotten
sig icke böra ingå i granskning af dylika
detail-frågor, utan få endast härmed framlemna
förslag till de vigtigare förändringar i förevarande
Kongl. Författning, hvilka Utskotten
ansett nödiga och endamålsenliga, med hemställan,
att Rikets Högloilige Ständers Beslut i dessa
12 Bevilln.~ Lag- o. Occ. IJtsk. Bet. N:o 18.
hänseenden äfven mätte för Kongl. Majit i
underdånighet framläggas.
i Gap.
Om oloflig utförsel eller införsel af voror
samt ansvaret derå.
2 §.
För att i denna §. vinna mera enkelhet
och tydlighet, hafva Utskotten trott innehållet
böra blifva följande:
”Beträdes någon med sådan förbrytelse, sorn
”i i §. säges, bote forsta gången godsets halfr
”va värde; andra gången godsets fulla värde;
”och tredje gången, eller oftare, dubbla värdet
:*och straffes derjemte, i sistnämnde fall, med allmänt
arbete.” (Se Författningens Redaction.)
S §•
Enär Krono-Betjente bör lemnäs rättighet,
att äfven åtala brott emot ifrågavarande
Författning, få Utskotten hemställa, om icke
Krono-Betjente samt Lands- och Stads-Fiscaler,
hvilkas skyldighet det är att vid alla tillfällen,
som deras Embeten föranleda, bevaka Statens
lätt och bästa, böra för förbrytelser emot denna
Författning straffas lika med Tull-Einbetsmän,
och sådant genom följande förändring i denna
§. uttryckas, nemligen:
”Beträdes Embets- eller Tjensteman, eller
”Betjent vid Tull-, Lots-, Dykeri- eller Hall”verket,
Krono-Fogde, Länsman, Stads- och
”Lands-Fiscaler eller Fabriks-Ombudsman, etc.”
(Lika med Redactionen i Författningen.)
Bevilln.- Lag- o, Oec. Utsk. Bet. N:o 18. i3
U §■■
För att vinna öfverensstämmelse emellan
denna §. och den blifvande 34 som angår
försäljning af förvevkadt Utländskt gods, lä Utskotten
, under åberopande af de derstädes anförde
motiv, föreslå följande redaction af denna
”Finnes
i bo efter afliden person olofiigen
”infördt gods nytt och obrukadt, och är ej nå”gon
af Sterbhus-delegarne till den olofliga införseln
saker, då må, för deras räkning, godiset
förtullas, der de, inom en månad efter Bo”uppteckningen,
om sådan Förtullning hos närma*
”ste Tullkammare sig anmäla; och vare i annat
”fall godset förverkadt.”
U §•
Då denna §. aldrig torde varit eller kunna
blifva tillämpad, hemställes, om den icke aldeles
må uteslutas och paragraphernes ruirnerföljd,
i anledning deraf, undergå förändring.
17 nu 16 §.
Då resande vid ankomsten till Riket, genom
den obestämdhet, som denna §. innehåller,
ofta varit godtycklig behandling underkastade,
anse Utskotten densamma böra erhålla en
sådan lydelse:
”Medhafver den, som till Riket inkommer,
”beklädnads- eller andra persedlar, hvilka till
”hans eget personliga bruk höra, vare berättigad
att derom, utan åtal och afgifter, disponera.”
i4 Bevilln.- Lag- o. Oec. ZJtsk. Bet. N:o 18.
18 nu 17 §.
Viii tillfällen af beslag å olofligen infördt
Gods torde ofta inträffa, att godsets egare icke
är tillstädes eller kan anträffas, äfvensom ilén
händelsen icke är omöjlig, att beslaget verkställes
uti en Stad, der Confiscations-Magazin
eller Packhus icke finnes, oell att i beslag taget
gods till en sådan Stad införes att förvaras.
Af dessa anledningar få Utskotten hemställa,
att denna §. måtte erhålla följande redaction:
”Gods, som i beslag taget är, skall genast
”ställas under Beslagarens och Godsinnehafva”rens
försegling, och till närmaste Tullkamma"res
vård aflemnas. Beslagaren gifve ock be"vis
örn godset, der Godsinnehafvaren sådant
*».. 1 »•
askar.
”Finnes ej på stället Confiscations-Maga”zin
eller Packhus, åligge Magistraten, på Tullkammarens
reqvisition, att tjenligt förvaringsrum
anskaffa; dock utan att Magistraten derigenom
iklädes något annat ansvar för varor’’nas
vård, än att, då sådant äskas, lemna handräckning
till deras betryggande emot olofligt
'"tillgrepp; varandes Magistraterne jemväl berättigade
att sjelfve förordna om behörige säker”hets-anstalter,
då omständigheterne det påkalla,
'”och att för härvid använd kostnad erhålla ersättning
af Tullmedlen.”
2 Cap.
Huru forfaras bor med Inhemska och Ut
-
Bevilln.- Lag- o. Oec.UtsJt. Bet, N:o rS. i5
ländska stämpelbara tillverkningar, som finnas
ostämplade.
22 §. bli/ver 21.
Denna och följande §. §. af detta Capitel
hafva Utskotten förmodat skola vinna i tydlighet
för tillämpningen genom efterföljande förändringar
i redactionen:
“Inhemska stämpelbara Fabriksvaror, som
“hallas till salu, skola, Författningarne likmätigt,
“vara försedde med behörige stämplar; äfvensom
“Utländska stämpelbara tillverkningar med Placat“och
annan Tullstämpel, eller blott med den se“nare,
der den förra ej kan ega rum. Dessa
“stämplar och märken skola finnas pä stycket,
“sä länge något af varan är qvar.“
24 §. blifver 2j.
“Dä Utrikes tillverkadt stämpelbart gods,
“som med Tullstämpel ej är försedt, till salu
“hålles, eller under transporter och vid visita“tioner
upptäckes, vare säctant gods förbrutet
“och innehafvaren förfallen till det ansvar, som
“i 2 och 4 §. §. stadgas.“
26 §. blifver 25.
2 Momentet.
”Öfver verkställigheten häraf hälle vederbörande
Fiscaler noggrannt inseende.”
3 Cap.
Otti Beslagare och deras rätt.
31 §. bli/ver 30.
För att gifva de Tull-Tjenstemän, hvilka
öfvervara lossning af Fartyg, den mesta möj
-
iG Sevillu.* Lag- o. Oec. TJtsh. Uti. N:o 18.
liga väckelse till uppmärksamhet vid utöfningen
af deras skyldigheter, hemställes, att denna §.
må erhälla följande lydelse:
”Angifvet annan, än Skeppare, eller den
”i lians ställe är, att gods i fartyg finnes utöfver
livad till förtullning blifvit uppgifvet,
”och utvisar han stället, der godset finnes, njute
”beslagarerätt.”
35 §• tolfver, 34.
1 Sorn erfarenheten visat, att Utländskt gods,
hvilket olofligen blifvit infördt och, såsom förverkadt,
a offentlig Auction skolat till utförsel
nr Riket försäljas, blifvit bortsäldt till yttersta
vanvärde, och anledning derigenom gifven för
den brottslige och dess medhjelpare, att sjelfve
inropa de förverkade varorne, för att åter försöka
desamma i Riket olofligen införa; och antagas
bör, dels att Staten genom dess andel af
35 procent i försäljningssumman blir godtgjord
för tullen, och dels att, om köparen utöfver
inropssumman skulle erlägga serskild tull, sådant
skulle medföra åtskilige hinder för en
fördelaktig försäljning, altså torde stadgandet i
denna böra blifva följandet
”Så väl Inhemska tillverkningar, hvilka
•'dömas förbrutne, sorn ock i allmänhet utländska
”förverkade varor skola genom offentligt utrop
”försäljas till den mestbjudandes fria disposition,
’’(\rch böra före utlemnandet alla stämpelbara va’’ror
med behörige stämplar förses, på sätti2r
’,§. säges}. 4 Cap.
Bevilln.- Lag- o. Oec. TJlsh Bet. N:o 18. 17
4 Cap.
Om undersökning och visitation efter olojligen
infordt gods.
De anmävhningar, som af serskilde AIotionairer
blifvit gjorde deremot, att visitationsrätten
efter olofligen införda varor dels varit
för mycket inskränkt, i afseende på rum oell
ställe, och dels förlamad genom den i 39 §.
af Författningen föreskrifna prasscriptionstid,
hafva Utskotten, för sin del, funnit grundade?
hvarföre Utskotten, hvilka äfvenväl fullkomligen
erkänna den rättighet till hus och hemfrid,
som hvarje obrottslig medborgare bör åtnjuta,
trott, att öfverklagade olägenheterne skola
kunna afhjelpas, utan kränkning af medborgares
lagliga rätt, genom de förändrade redactioner,
Utskotten nu föreslå af efterföljande §. §.
i detta Capiteh
37 §. l> lif ver 36.
“Undersökning efter olofligen infordt gods
“å andra ställen, än vid Tullplats, skall äfven
“kunna anställas af Kronofogde, Länsman, Lands“eller
Stads-Fiscal, Fabriks-Ombudsman , samt
“Ofver-Betjente vid Tullverket, så ock af de
“personer, som, efter föregången anmälan, var“da
af General-Tullstyrelsen, Justitias-Cancellers“Ernbetet,
eller för tillfället af Väre Befallningshafvande,
förordnade; börandes de vid undersökningen,
medelst uppvisande af Tjenste-full
Bih.
tillRiks-St. Brot. 1828 och 182g, 5 Saml.i/ifd,
7-.de
18 Bevilln.- Lag- o. Oec.TJtsh. Bet. N:o 18.
“magt, Förordnande eller Tjenstetecken, bestyr“ka
deras tjenstemanna-egenskap. När undersökning
förrättas i Salu- eller Upplagsbodar,
“Magazin eller Uthus, och sådane Bonings“eller
andra runi, der varor nppldggas, till salu
“hållas, eller för något af dessa ändamål varit
“begagnade af samma person, hos hvilken undersökning
efter olofligen infördt gods anstäl“les,
skall Undersökningsmannen derjemte vara
“åtföljd af minst arne vittnen, men annorstädes
må han jemväl ensam anhålla godset, dock
“medskyldighet att, innan vidare undersökning
“får ega rum, följa varorne till det ställe, der
“vittnen kunna anskaffas. Vare likväl den, hos
“hvilken undersökning sker, i alla händelser öp“pet
att, åsin sida, vittnen tillkalla, dock utan
“att undersöknings-åtgärden dymedelst må up“pehållas.
“
_ 38 §• lifver 37. ^
“Sådan Tjensteman , behörigen legitime“rad,
som i föregående §. sägs, ege att anstälda
undersökning efter olofligen infördt gods:“
“På vägar å'Landet och på gator i Städerne;“
“Uti
hus och boningsrum, i Skärgård och
“på hviloställen, der varutransporter befinnas
“eller till vidare forsling uppläggas
“I Salu- eller Upplagsbodar, Magazin
“eller Uthus, och i sådana bonings- eller andira
rum, der varor uppläggas, till salu hålglas,
eller för något af dessa ändamål varit be
-
Bevilln.~ Lag- o. Oec.
"gagnade af samina person, lios hvilken undersökningen
hålles."
Sista Momentet af denna §., sorn börjas
med orden: "Finnes vid sadan undersökning
etc." torde böra bibehållas oförändradt.
39 §• älfver 33.
"Andra Boningsrum, än de uti ofvanstående
§. §. utmärkte, vare 1 allmänhet fran undersökning
efter olofligen infördt gods undan"tagne;
men om etc." (resten af §. oförändrad.)
40 §. blijver 39.
"Hos den, som för oloflig införsel eller utförsel
af varor tillförene straffad blifvit, må
"undersökning i Bonings-, eller hvilka andra
“runi som helst, kunna ske, utan den inskränkning
till ankomsttiden, som näst föregående §.
"föreskrifver."
41 §. lifver 40.
Utskotten hafva trott, att, om en till beslags
verkställande berättigad Embetsman bryter
emot de örn tiden till sådane beslags verkställande
gifna föreskrifter, sådant icke borrie föranleda
dertill, att den, som de upptäckta va-'
rorne olofligen infört, skulle samma varor fä
behålla, och få derföre föreslå följande förändringar
i denna §:
“Undersökning inom hus i Salu- eller Upp"lagsbodar,
Magazin eller Uthus och sådane
"Bonings- eller andra rum , der varor uppläggas,
“till salu hållas, eller för något af dessa ända
-
20 Bevilln.-Lag- o. Oec. Utsk.Bet. N:o j8»
“mai varit begagnade af samma person, hos
“hvilken undersökning hålles, må ej företagas
“annan tid på dygnet, än efter kl. 9 om mor“gonen
etc.“ (i likhet med gamla redactionen
af detta Moment.)
Med uteslutande af första meningen i 2
Momentet till och med orden: “äro förverkade:“
skulle detta Moment blifva som följer:
“Den, som på otillåten tid undersökning
“gjort, bote ifrån q o till 200 Rdr, Församlingens
Fattiges ensak, och straffes dertill, efter
“omständigheterne, med tjenstens förlust eller
“suspension från tjenst och lön från en till sex
“månader; vare ock i alla fall förlustig besla“gare-andelen
uti det olofligen införda gods,
“sorn genom en sådan undersökning upptäckes,
“hvilket, så vida det uppgår i värde till öfver
“xoo Rdr Banco, vare förbrutet, och tillfälle
“beslagare-andelen Församlingens Fattige."
43 §. blijver 42.
1 Mom. bör, i Utskottens tanka, bibehållas
oförändradt.
2 Mom. föreslås att erhålla följande lydelse:
“Har han gjort undersökning å de öfrige
“uti 37 och 39 §. §. tillåtne ställen, utan att o“lofligen
infördt gods af värde öfver 50 Rdr
“Kanco upptäckt blifvit, bote likaledes från 10
“till 200 Rdr.“
3 Momentet bibehålles utan annan förändring,
än att 36 §. i stället för 37 §. deri åberopas.
Bevitln- Lag- o. Öec. ULik. Bec. N:o iB. 21
44 §. blifver 43.
“Har behörig nian gjort sadan undersökning,
“sorn (39) 38 §• medgifver, utan att olofligen
“infördt gods dervid upptäckt blifvit, uppgåena
“de till 100 Rdrs värde, bote ifrän 50 till 200
“JRdr; ertappas vid sadan undersökning icke nå“got
gods, bote som sagdt är och miste derjemte
tjensten, samt sitte 6 mänader på Fästning.
Upptäckes dervid sådant gods till högre
“belopp, än 100 R:dr, men Beslagnren etc.,,
(Enligt redactionen i Författningen.)
45 §• b lif ver 44.
“Gör obehörig person undersökning efter
“olofligen infördt gods, och varorne, som anträffas,
uppgå till ett värde öfver 100 R:dr,
“vare de förbrutne, på sätt (41) 40 §. stad“gar,
men utan vidare påföljd för innehaf“varen.
“
“Lag samma vare om beslagaren försummat
“att medtaga vittnen, på sätt 36 (37) §. fö“reskrifver.
Detta stadgande gälle äfven vid
“de tillfällen, som 38 (39) §• ornförmäler,
“enär Beslagaren icke gitter i bevis leda, att
“godset i huset inkommit inom de beslags“förrättningen
näst föregående 48 timmar:11
46 §. blifver 45.
Bibehålles utan någon annan förändring,
än att 43 och 44 §. §. blifva 42 och 43.
47 §. blifver 46.
“De Embets- och Tjenstemän samt Betjente,
sorn, på sätt här ofvan i detta Capitel
ii Sevillu.- Lag- o. Oec.Utsh. Set. N:o i8.
“är föreskrifvet, anställa undersökning efter o“lofligen
infördt utländskt gods, skola ej min“dre,
än de personer, hvilka till handräckning
“eller såsom vittnen medfölja, njuta lika hägn
“och beskydd, som Väre och Kronans Embets“och
Tjenstemän i allmänhet, när de i sina
“Tjensteförrättningar äro stadde.“
“Hindrar eller uppehåller någon behörig
“Uppsyningsman vid den undersökning elter o“lofligen
infördt utländskt gods, hvartill han,
“elter lemnad föreskrift i detta Capitel, är berättigad,
bote soo R:dr, och ege etc.“ (enligt
förra redactionen.)
5 Cap.
Ont värdering af anhållet gods.
50 §. blifver 49.
Pade skäl, som i 17 (18) §. anförde äro,
Föresläs, att denna §. mä lä följande lydelse:
“Gods, som i beslag taget är, varde vid
“Domstolen, i närvaro af beslagaren, egaren,
“eller, derest han icke tillstädes är, gods-inne“hafvarén,
upptecknadt och af trenne sakkun“nige
och ojäfvige män, valde en af hvardera
“parten och eii af Rätten, besigtigadt och vär“deradt,
pä sätt nästföljande §. bestämmer; är
“endera Parten etc.“ (Se Författningens redaction.
)
51 §. nu 50.
“Pä godset skall värde säbtas efter det pris,
“som ä varan i Tull-Taxan är utsatt; men för
“de artiklar, ä hvilka Tull värdet der ej finnes
Bevilln.- Lag- o. Oec. Uts/c, Bet. N:o 18. a3
“bestämdt, följes det pris, som allmänt i Riket
“går och gäller; men i brist af säker uppgift
“derom , efter thy värderingsmännen skäligt
“pröfva. Förrättningen skall med Ed sannas,
“der någon af Parterne det äska, eller Dom“stolen
så nödigt pröfvar.
6 Cap.
Om Rättegång i Mål, rörande oloflig införsel
öch utförsel af varor.
54 na SJ §•
“Mål, som angå förbrytelser emot denna
“Författning, skola vid vederbörlig Under-Dom“stol
upptagas, der ej målet, i anseende till
“personen, tillhörer Hof-Rätten.“
I den händelse denna redaction, hvilken
torde vara nödvändig, i anseende till de förändringar
med serskilde Tull - Domstolar, sorn
dels redan skett, dels äro i fråga, blifver gillad
och antagen, så lärer det återstående af §.
alldeles kunna utgå.
SS §. blifver 54. _
Stadgandet i denna §., att i Våldsmål, deri
Hof-Rätt skall vara Ofver-Domstol, dit UnderRätts
Utslag, när saken å lif och ära går, bör
till skärskådande insändas, men att i alla öfriga
mål den missnöjde egde med besvär vända
sig till Commerce-Collegium , har genom Kongl.
Förordningen den 17 April 183 8, om upphäfvande
af Cornmerce-Gollegii Domsrätt i vissa
mål, blifvit på det sätt ändradt, att alla Mål,
som angå förbrytelser emot Författningarne, örn
24 Hevilla,- Lag- o, Oec. UtsJs. Het. N:o 18.
oloflig införsel och utförsel af varor, Tull-försnillning,
Ut- och Inrikes Seglation, Varutransporter
landvägen inom Landet samt Nederlag,
hädanefter ensamt skola af Svea HofRätt,
såsom Ofver-Domstol, upptagas; hvaremot
föreskriften blifvit oförändrad om Väldsmäls hän
e
visande
till den Ofver-Domstol, derunder brottet
blifvit begånget, och Under-Domstolen, sorn
deri dömt, lyder.
Härigenom har, med upphäfvande af det
förra, ett nytt privilegieradt Forum för nyssnämnde
Mai blifvit inrättadt, hvilket hvarken
torde hafva varit af behof påkalladt, eller kunna
medföra några verkliga fördelar, men hvaraf
uppkommer det emot all Rättegångs-ordning
stridande behandlingssätt, att serskilda delar af
samma mai blifva underkastade pröfning i tvänne
serskilda, fastän lika organiserade Ofver-Domstolar,
hvilka likväl äro behörige och pligtige
att hvar för sig pröfva alla i Rättegången förekommande,
saken i allmänhet rörande frågor, såsom
om jäf emot Domare eller Vittnen, med
flere invändningar, och hvarom olika beslut sålunda
kunna blifva fattade. Härförutan måste
detta stadgande åstadkomma flere andra ganska
väsendtliga olägeuheter, bland hvilka må nämnas:
a) Det betydligt ökade besvär och de mångdubblade
kostnader, som tillskyndas både Tullverket
och de enskilde parterne derigenom, att
Målen måste i tvänne olika Ofver-Rätter fullföljas
och bevakas, för hvilket ändamål dubbla
Bevilla.-Lag- o. Occ.Uisli. Bet.N:018. 25
exemplar af Protocoll och Utslag skola ät
Actor gratis utskrifvas, men af de enskilde
parterne lösas:
b~) Den tidsutdrägt, som ästadkommes,
©
enär den ena Ofver-Domstolen blifver nödsakad
att afbida och inhemta den andras beslut,
förr än slutlig Dorn i saken gifves, pä det
bestraffningen rnä kunna i ett sammanhang slutligen
bestämmas och utsättas:
c) Den ökade oreda en sadan sönderdelning
af Malen skall medföra, i händelse någon
på samma gång blifver tilltalad bade för lurendrägeri
eller tullförsnillning och för serskilde
andre brottsligheter, hvilka enligt Lag tillhöra
de Allmänna Domstolarnes upptagande
och afgörande:
d) Att, i följd af detta stadgande, UnderDomstolarne,
i och för deras embetsbefattniugar
och deri möjligen begående fel eller försummelser
komma att lyda under 2:ne serskilde
Hof-Rätter och således i bägge kunna ställas
under tilltal för fel eller mistag, begångne i
samma ransakning, eller ock, hvad värre vore,
e) att den ena Öfver-Domstolen kunde
hafva, i afseende pä undersökningssättet, preliminaire
beslut gillat, eller lemnat oanmärkt
hvad den andre ogillat och funnit vara af dea
felaktiga beskaffenhet, att åtal emot Under-Domstolen
derföre ansetts böra ega rum.
Till förekommande häraf, anse Utskotten
sig böra tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl.
26 DevillnLag- o. Öcc. TJlsL Bet. N:o 18.
Majit i underdånighet anhålla om den ändring i
Kongl. Förordningen den 17 April 1828* att
Mål, som angå förbrytelser emot Författningarne
om oloflig in- och utförsel af varor, Tullförsnillning,
Ut- och Inrikes Seglation, Varutransporter
landvägen inom Landet samt Nederlag,
höra fullföljas i den Öfver-Domstol,
inom hvilkens Jurisdiction brottet blifvit begånget
och Under-Domstolen, som deri dömt, lyder,
samt att, såsom följd deraf, förevarande §.
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
“Så väl i våldsmål, som i alla öfriga inål,
“hvilka, i anledning af denna Författning, vid
“Domstol anhängige göras, vare den Hof-Rätt
“Ofver-Domstol, inom hvars Jurisdiction brottet
“blifvit begånget och under hvilken den Under“Domstol,
som i saken dömt, lyder; skolande
“besvär öfver Under-Rätts Utslag till vederbö“rande
Hof-Rätt inletnnas inom hälften af den
“tid, sorn för lagvadda sakers fullföljd från Un“der-Domstol
i Allmänna Lagen stadgas."
Utskotten få derjemte vid denna §. tillstyrka
följande tillägg:
“Vid alla tillfällen, då Rättegångar, i anledning
af denna Förordning, till Ofver-Rätt
“fullföljas, eller dess pröfning underställas, gäl“le
för öfrigt, i frågor om prestanda m. m.,
“hvad, sorn, i afseende så väl på Brott-som Be“svärsmål,
är föreskrifvet i allmänna Lagen och
“serskilda derom utkomne gällande Författningar."
Om detta tillägg vinner bifall, torde de ut»
Bil. lill Bcv.- Lag- o. Occ. Utsh Bet. N:o 18. 27
1825 ars Kongl. Författning införda 56, 57,
S8, 59» Go, Gi, Ga oell 64 §.§. blifva sä mycket
mera öfverflödiga, som hvarje Domare är
pligtig att uti Utslaget meddela föreskrift om
hvad, som vid besvärs fullföljande bör iakttagas;
hvarföre föreslås, att ofvannämnde §. §. må utur
Författningen utgå, hvaremot 63 och 65 §. §.
torde bibehållas under N:o 55 och 56.
De häremot afgifna Reservationer varda
vördsamt bifogade.
Stockholm den 9 September 18*9.
Reservationer:
af Herr Grefve von Fersen, H.: “Då förenade
Utskottens pluralitet fattat det beslut, att
bevakning och visitation, sorn hittills, bör ega
rum, så väl vid gränsen, som inuti landet, anser
jag Utskotten bordt, genom något stadgande,
i någon mon minska de vexatoriska visitationer,
hvilka resande, mera i Sverige än i de
flesta andra Länder, kunna vara underkastade,
jag vågar tro, till ringa förmon för det allmänna.
I följd häraf får jag vördsammast till Rikets
Högloflige Ständers pröfning underställa
följande tillägg af a:ne mornenter uti 17 nu
16 §.“
“Ifrån Utrikes orter kommande resande
vare, för medförande persedlar
och varor, från åtal och ansvar fri
28 Bil, lill B ev.- Lag- o■ Oec. Utsk, Bet, N:o 18.
samt ege att desamma behålla, sa framt
han med bevis fran Tullkammaren styrka
kan, att han vid gränsen blifvit visiterad.
“
“Medhafver den, som inom Riket reser,
varor eller persedlar, hvilka till
införsel äro förbjudne eller ej med
stämpel, placat eller märke försedde,
vare dock frän Stal och ansvar fri, samt
ege att desamma behålla, då han med
bevis styrka kan, hvarest och af hvilken
dessa varor eller persedlar inom
Riket blifvit köpte; och vare då försäljaren
till ansvaret, enligt denna Författning,
skyldig."
"Emot den utsträckning uti visitationsrätten
inomhus, som förenade Utskotten föreslagit,
reserverar jag mig, såsom, i min tanka, kränkande
säkerheten för person och egendom samt
förnärmande hus- och hemfriden. Vore jag öfvertygad,
att den lätt till visitation, som 37 §.
af Utskottens förslag rnedgifver, aldrig skulle
blifva tillämpad emot andra, än Lurendrägare
och Tullförsnillare, skulle äfven jag med min
löst hafva godkänt förslaget; men då, etter min
öfvertygelse, en i sjelfva verket oskyldig person
möjligen skulle, eldigt detta Lagbud, kunna
blifva förvunnen till ansvar, såsom hade han
lurendrägeribrott utöfvat, oell dessutom denna
utsträckning af visitationsrätten möjligen äfven
skulle i annan väg authorisera fiscalisationer,
Bil. till B ev.- Lag- o, Oec. TJtsh. Bet. N:o 18. 29
afstyrker jag Utskottens förslag till 37 §., och
anser behöflig controll vara tillräckligen bevarad
genom den visitationsrättighet 38» 3 9 och 40
§. §. af Kongl. Förordningen den 23 Junii 183 5
inedgifver.“
“Uti det redactions-förslng, Utskotten uppgjort
till 2:dra Momentet af 46 §., kan jag ingalunda
instämma. Mig synes, nära nog, allt
correctiv emot olaglig visitation borttaget, .lag
hemställer till en hvar, huru lätt det ej bör vara,
att ensidigt tillämpa detta stadgande och derigenom
betaga den oskyldigt lidande all utväg
att, i stöd af Lagen, söka rätt. Genom det ringaste
förorsakade uppehåll, hvilket säkerligen ej
vid någon husvisitation lärer kunna undvikas,
äro qoo Rdr i böter samt ali rätt för den lidande
att klaga förverkade. — Mig synes, med
ringa förändring, 2 Momentet af 47 §. Kongl.
Förordningen af den 23 Junii r82 5 bäst bevara
hvars och ens rättigheter, och föreslår jag
vördsammast, i enlighet dermed, följande redactionsförslag
till 46 §. 2 Momentet:"
“Vägrar någon behörig Tillsyningsman
det inträde, hvartill han, enligt lemnad
föreskrift i detta Capitel, är berättigad,
eller honom i sådan förrätt
ning
hindrar eller uppehåller, och prffvas
detsamma skett i afsigt att gods
undangömma eller bortskaffa, bote 200
Edr och ege ej rätt att honom tilltala,
i fall, vid den skedda undersök'
\
3o Bil. till B ev.- Lag- o. Oec.Utsh. Bet. N:o 18.
ningen olofligen infördt gods icke anti
äfiäs.“
I fråga om visitation efter olofligen införde
varor, instämde Herr Grefve von Kosm och
Herr Dalenius i Herr Grefve von Perseus anförande.
Af Herr Friherre Cederström, jf.: “Jag
anser redactionen i 38 §• • så matto böra ändras,
att ordet: Salubodar, bör utbytas mot rum,
der varor till salu hållas, samt att §. i öfrigt
är stridande mot Rikets Grundlagar och föranleder
till störande af den frid, hvarje enskild
man bör hafva i sitt hus. Rätta medlet att förekomma
tullförsnillning och lurendrägeri tror
jag vara antagandet af låga Tullafgifter.“
Af Herr Berg von Linde, J.: “Enligt min
tanka lemnar Kongl. Förordningen den 33 Junii
Jg25> mot oloflig införsel och utförsel af varor,
rum för tvänrie hufviulsakliga anmärkningar i
afseende ä sjelfva bevaknings- och visitationssystemet,
hvarå förenade Utskotten icke fästat
den uppmärksamhet, de synas förtjena, och hvilket
föranleder mig derom yttra min serskilda
mening.“
“Den första anmärkningen består deri, att,
ehuru ej mindre Författningens rubrik tillkännagifver
dess ändamål att meddela föreskrifter
för gränse- och kustbevakning mot lurendrägeri
och tullförsnillning, än äfven detta förhållande
ytterligare och bestämdt blifvit uttryckt genom
1 §. af Författningen, der det heter: att med
Bil. till Bsv.- Lag- o. Oec.Utslt. Bet. N:o 18. 31
oloflig införsel och utförsel af varor förstas, ela
någon antingen i Riket införer förbudet gods,
eller ock lofgifna varor, utan att derföre er Rugga
den, enligt Författningnrne, belöpande tullafgift,
sa visar det sig likväl af de Stadganden,
som innefattas i 4 Capitlet, att bevakningen
hära icke ensamt är till kusterna eller gränseorterne
inskränkt, utan tvärtom, att lättigheten
till undersökning och visitation efter olofligen
infördt gods sträcker sig öfver alla delar af Riket,
och således jemväl förutsätter inrikes tullbevaknings-anstalter,
hvarigenom, som det vill
synas, Författningen öfverskridit dess egentliga
syftemål.“
“Landets läge oell vidsträcktheten af dess
kuster mäste tvifvelsutan medföra största svårighet,
om ej omöjlighet, att åstadkomma en
tullbevakning, bragt till sadan fullkomlighet, att
lurendrägeri och tullförsnillning derigenom alldeles
förekommas; åtminstone torde det kunna
antagas, att kostnaderne för sädana bevakningsanstalter
bade vid kusterna och inne i landet
skulle komma att öfverstiga hvad som för detta
ändamål kan och bör uppoflras. Under sädana
förhållanden håller jag före, att lämpligaste sättet
att med minsta kostnad tillvägabringa den
mest ändamålsenliga tullbevakning vore, att{,
med åsidosättande af den inre bevakningen, egentligen
fästa bevaknings-uppmärksamheten vid
Rikets kuster och gränser, samt inom ett visst,
efter locala förhållanden afpassadt, afstånd der
-
32 Bil. till B ev.- Lag- o. Oec. Utsir. Bet. N:o 18.
ifrån , hvarest, som mig synes, controllen alltid
måste blifva lättare i den mon den är mera
concentrerad, och innan de lurendrägade eller
tullförsnillade varorne hunnit spridas i mindre
partier på olika vägar åt serskilda håll inne i
landet. Då närvarande tullbevakning, efter hvad
jag har anledning förmoda, är i det närmaste
organiserad i öfverensstämmelse med dessa af
mig nu yttrade grundsattser, torde det göra tillfyllest
yrka, att icke hågra hinder för en fullkomligare
tillämpning deraf må tillvägabringas
genom stadgandet af ytterligare föreskrifter i
afseende å den inre Tullbevakningen.“
“Den senare anmärkningen afser visitationsrättiglieten
och det ansvar, hvarunder den
kan utöfvas. Häri har jag trott mig finna en
väsendtlig och till sina verkningar högst skadlig
motsägelse i Författningens föreskrifter, derigenom,
å ena sidan, visitations-rättigheten blifvit,
understundom på bekostnad af hus- och hemfriden,
ganska vidt utsträckt, under det, åden
andra åter, så strängt ansvar blifvit bestämdt
för TuIItjenstemanneu, i fall ändamålet med visitationen
förfelas, att icke något visitationsförsök
kan vågas, med mindre Beslagaren på förhand
eger full juridisk visshet derom, att icke
allenast confiscabelt gods finnes, än äfven att
det uppgår till ett värde, som ej kan nedsättas
under bestämda beloppet af 100 R:dr, samt ändtligen,
i vissa fall, att det i huset inkommit inom
de
Bil. till Rev,- Lag- o. Oec. Utsh. Bet. N:o 18. 31
de beslngsförrättningen nästföregående 48 timmar,
Tullbetjéntcns belägenhet i detta afseende visar
sig för mig af den mest brydSamma art; ty,
om han betin nes oveiksam eller synes blunda
för inträffande lag-öfvertiädelstr , mäste han förr
eller senare förlora förtroendet och den befattning,
sorn endast derpå är grundad 5 och deremot
äfventyrar han genom ett nitiskt uppfyllande
af sina tjensteåiigganden, att, äfven utan eget förvållande,
i och för ett misslyckadt visitations-försök,
dömas ej allenast till penningeböter, till beloppet så
höga, att någon jemförlighet ej eger rum emellan
dem och de i Allmänna Lagen för gröfre brott
emot samhällsordning och personlig Säkerhet bestämda
penningestraff, än äfven till förlust af
tjensten och till arbete å Fästning för längre
eller kortare tid. Med mitt begrepp orri rätt
står icke att förena, att Tullbetjenten, som verkställt
visitation, utan att dervid begå någon olaglighet,
skall, enligt Lag. anses och straffas
såsom en grof brottsling, i fall det lyckats Lurendrägaren
eller Tullförsnillaren att undangömma
godset, eller äfven, om iletta anträffats, i
fall det icke af värderingsmännen sedermera uppskattas
till så högt värde, att det får anses förbrutet,
eller om full laglig bevisning icke kan
åstadkommas, att godset i huset inkommit inom
en viss tid före beslaget. Derigenom motverkas
Lagen, dess behöriga handhafvande försvå
Bih.
till Riks.- St. Brot. 1828 och 1829,5 Sami. 2 Afcl%
rjtde Haft. 3
34 Bil. till Bev.~ Lag- o. Otte. Uts7;. Bet. N:o 18.
ras, oell, hvad värre är, brottets påföljd, straffet',
öfverflyttas fran den verkligen brottslige
pä den, sorn, sin tjenstep 1 igt likmätigt, sökt upptäcka
och förhindra det.“
“Pä dr ssa skäl, och dä jag, ä ena sidan, fullkomligt
instämmer deri, att de inhemska näringarne
och konstfliten böra skyddas genom ändamä'senliga
och kraftfulla Författningar emot
Tullförsnillning, men, ä andra sidan äter, ingalunda
kan medgifva, hvarken behofvet, nyttan
eller rätfsenligheten deri, att hus- och hemfriden
gifves till pris för befordrande af detta
skydd, anser jag för min del:“
“1:0 att visitationsrättigheten bör vara inskränkt
till öppna Salubodar, eller sädana rum ,
der varor till salu hällas, Upplagsbodar, Magazin
och Uthus, samt till foror eller varutransporter,
ehvad de anträffas ä väg, eller upplagseller
hviloställen; hvaremot resande endast böra
vara underkastade visitation vid tullplats, oell
det under de vilkor och inskränkningar, Herr
Grefve von Fersen, uti dess Reservation emot r7
§. uti ifrågavarande Författning, föreslagit;"
“2:0 att tiden, sorn förflutit ifrän det den
tullförsnillade varan i huset inkommit, intill
dess beslag dera göres, i intet fall bör vara af
inflytande pä beslagets laglighet;"
"3:0 att varor väl mS anhållas, men icke
undersökning deraf eller visitation derefter
Bil. tiil Bev.-- Lag- o. Ocv, TJuh. Bot., N:o 18. 35
ske annorlunda, än i tillkallade vittnens närvaro,
sarnt“
“4:0 att något ansvar icke ma drabba Tulltjenstemannen,
sota visitation förrättar, derföre
att dervid icke finnes tull fö r s 1 r i 11 a dt gods, eller
icke till sä högt värde, att det förbrutet anses;
hvaremot den, som ä andra ställen eller tider,
eller pä annat sätt än tillätet är, förrättar visitation,
eller derunder i någon matto våldsamt
eller oskickligt sig förhäller, bör, ehvad förbrutet
gods anträflas eller icke, med ansvar beläggas,
hvarvid, som mig synes, den strängare
bestraffningen af arbete å Fästning endast
bör, i likhet med hvad Allmänna Lagen och
Kongl. Förordningen den 20 Januarii 1779 i'H'
edsöresbrott stadgar, ega rum i de fall, dä personligt
väld blifvit begånget; men i alla andra
fall den felaktfge Tjenstemannens ansvar stanna
vid penningeböter, suspension eller tjeustens
förlust, allt efter brottets beskaffenhet.''
“Slutl igen, och dä de Embets- och Tjenstemän,
ät hvilka Författningens handhafvande
varit och är anförtrodt, på grund af inherntad
practisk erfarenhet om densammas ändamålsenlighet
eller bristerna deri, säkrast torde vara i
tillfälle att uppgifva och för de reglementariska
och detail - föreskrifter, hvilka kunna tarfva
ändringar eller förbättringar och tillägg, ' samt,
enär dessa, i allt livad som icke innefattar straffbestämmelser,
tillhöra den osconomiska lagstiftningen,
anset jag mig böra vördsamt hemställa
36 Bil, till Bev,- Lag- o, Oec, Utsi, Bet. N:o 18.
om icke Iämp’igast vore, att Rikets Ständer,
utan att inga i befattning med Författningens
redaction, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhöile, att Kongl. Maj;t, efter vederbörandes,
och deribland Tullstyrelsens, hörande, i Nåder
ville, i öfverensstämmelse med de grunder,
som af Rikets Ständer antagas och uppgifvas,
låta utfärda förnyad Förordning mot oloflig införsel
och utförsel af varor“,
“Jag anhåller, att denna min Reservation
må åtfölja .Betänkandet.*1
Uti detta yttrande hafva Herr Friherre
Lejonhufvud och Herrar Uggla, G, G-, samt
Donner till alla delar instämt.
Af Herr Printzensköld, C.; “Jag instämmer
uti Herr Berg von Lindes afgifna Reservation.
utom hvad beträffar den deri föreslagna
ändring 1 nu gällande tullbevaknings-systém,
hvilket jag anser vara det mest endarnålsenliga,
sorn, med afseende å Rikets läge och vidsträckta
kuster, möjligen kan åstadkommas.“
Af Herr af Billbergh, jj. P. : “Utan att
underkänna grundsatsen, efter hvilken Utskotten
föreslagit den förändring uti 55 §., att hädanefter,
“så väl i våjdsmål, som i alla öfriga
mål, hvilka, i anledning af Tullförfattningarne,
kunna vid Domstol göras anhängiga, den HofRätt
skall vara Ofver-Domstol, dit Under-Rätts
Utsi ag. när saken å lif och ära går, jemväl bör
till skärskådande insändas**, i stället för gamla
Stadgandet, * att Hof-Rätt är Öfver-Domstol i
Bil, till Bev,- Lag- o, Occ, Utsi, Bet, N:o 18. 37
Våldsmal, när saken a lif och ära gar, men att
i alla ({frige nuti den, som med Under Rails
Utslag missnöjd ar, eger sig deröfver hos Commerce
Collegimn besvara,“ hvilken senare Cominerce-Collegii
befattning nu mera blifvit öfverflyttad
till S vea Hof-Hätt, reserverar jag orig
emot förslaget, såsom för tidigt att af Rikets
Högloflige Ständer antagas, innan ett allmänt
beslut om upphörandet af alla Fora Privilegiata
blifver f<ittadt.*‘
“Alla de olägenheter man vill finna deraf,
att Svea Hof-Rätt är enda Öfver-Domstolen,
dit Under-Rätterna skola hänvisa den missnöjde
i Tullmai, hvilka icke äro Våldsmal, som å
lif och ära gå, inträffa i mer eller mindre mon
med alla frågor, som behandlas af Privilegierade
Domstolar. Jag erkänner derföre rigtigheten
deraf, att alla Fora Privilegiata böra
upphöra, men så länge de qvarstå, och i vissa
fall af Lag-Utskottet blifvit tillstyrkta att än
vidare bibehållas, icke endast för Autoriter, utan
äfven för Personer, endast på gaund af innehafvande
högre värdighet, kan jag icke finna
skäligt eller billigt, att man viii börja med indragningen
af ett Privilegieradt Forum, då saken
angår Statens vigtigaste Drätselverk. Fördelen
deraf, att Tvistefrågor i Tullärenden behandlas
af Ofver-Domstol i Stockholm, är vinst
af tid, i anseende till den stora lättnad här förefinnes
att vinna vetenskaplig oell praktisk
visshet uti saker, som ligga utom Domarens kän
-
38 Bevilln.- Lag- o. Oec. ZJtsli. Bet. N:o 19.
nedom, och besparad kostnad, da Tullverkets
Advocat-Fiscal på stället kan dirccte utföra alla
actorat vid Öfver-Doinstol. Dessa fördelar
synes mig att Staten icke bör upoffra, så länge
enahanda och större fördelar i Rättegångsväg
fortfarande förunnas andra, både Personer och
Autoriteter.“
“Jag tillstyrker derföre vördsarnligen bibehållandet
af nu gällande stadgande, intil dess
Konungen och Rikets Högloilige Ständer täckas
fatta deras gemensamma beslut om upphörandet
af aila Fora Privilegiata.
N:o 19.
Ankom till Exp, Utsk, d, 19 Sept. 1829.
Betänkande, angående vädtla Motioner
otti Kongl. Stadgan för Inrikes Tullförpassning
celi bevakning.
Hos Högloilige Ridderskapet och Adeln har
Herr Friherre Anckarsvärd, C. H., yrkat förändring
af den nu gällande Förpassnings-Stadga,
såsom hinderlig för handeln och stridande
ernot det ändamål, den borde befordra; och Herr
Tham, Wollrath, anfört, att alla Lagar och Reglementarisk;]
Författningar, sorn angå handeln,
mätte öfverses, och de förbättringar deruti löre
-
B evilla.- Lag- o. Oec Utsi:. Bet. N:o iq. 3q
slas, Ii vil ka kraftigast kunna motverka förbrytelser,
och således bäst befordra fortgången af
det vid 18 2 3 ars Riksdag antagna Tullsystem,
hvilket Motionairen önskat icke allenast ma bibehållas,
utan, såsom allmänt gagneligt, än mer
befrämjas och utvidgas.
Vid pröfningen af dessa till Utskotten remitterade
Afotioner hafva Utskotten tagit noga
kännedom, ej mindre af Kongl. FörpassningsStadgan
af den (o Augusti 1825, än Kongl.
Kungörelserna af den 5 Julii 1827 och den 2 r
Afars 182g; oell sorn Utskotten derigenom funnit,
att de flesta och mest öfverklagade olägenheterna,
hvilka uppkommit genom tillämpningen
af 1825 ars Kongl. Förpassnings-Stadga, medelst
de 2.'ne senare Kungörelserna, blifvit ändrade
och afhjelpta, samt Kongl. Afaj:t, uti den
Nådiga Kungörelsen af den 2 r Mars 182 g, förklarat,
att en förnyad Förordning i ämnet skall
utfärdas i sammanhang med de Tullförfattningar,
hvartill Rikets Ständers Beslut vid nu påstående
Riksdag kunna föranleda; och Utskotten anse,
att Rikets Ständer med visshet kunna tillförse
sig, att, vid denna Författnings utfärdande,
Nådigt afseende fästes å de uppå erfarenhet och
sakkännedom grundade upplysningar och förslag,
nuvarande General-Tuli-Styrelsen, efter hvad
Utskotten tro sig med säkerhet veta, är i tillfälle
att i underdånighet aflemna; anse sig Utskotten,
i afseende på Tullförpassningsväsendet,
endast böra föreslå, att Rikets Höglollige Stan
-
4o Bevil ln.~ Lag- o. Oec. Utsi;. Bet. N:o ig.
der, uti Underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t,
ville hemställa:
1:0 att vid det uti 5 §. af Kongl. Kungörelsen
den 5 Julii 1827 stadgade ansvar af
55 Rdr för den Skeppare och den Forman, som
afgår utan Tullpass, matte tilläggas, att, hvad
Forman angar, Godsegaren, uti den Forsedel han
till Formannen bör aflemna, skall tydligen påminna
honom att Tullpass uttaga, der sådant,
enligt Författningen, ålägges, och att, om Godsegaren
sådant urakfåter, han, men icke Formannen,
må kännas sky Idig till den stadgade plikten ;
2:0 att, der Tu'1-Dornstolar finnas nämnda,
i stället må utsättas vederbörlig Domstol, såsom
mera lämpligt i afseende på de förändringar,
som möjligen kunna vidtagas i fråga om
Tull-Domstolarne, såsom Fora Privilegiata;
3:0 att Kongl. Maj:t, vid utgifvandet af
en ny Förpassnings-Stadga, i Nåder täcktes deruti
låta införa alla de Lagbud, som detta ämne
angå, på det de, sorn skola handhafva och efterlefva
den Nådiga Stadgan, icke måtte utsättas
för de misstag, som åberopandet af eller
hänvisandet till andra Författningar, serdeles för
de sistnämnde, kan medföra, samt att, derest
någon annan Författning uti Förpassnings-Stadgan
måste åberopas, citationen då tydligen må
utsättas med Författningens dag, årtal och de
åberopade §. §.
De häremot afgifna Reservationer vidfogas
vördsamt. Stockholm den 9 September 1829-
Bil, lill Bä v.- Lig- ö. Öec.Utsit. Bet. N:o ig,
Reservationer:
af Herr Friherre Cederström, jf.: “Då tillägget
uti s §. af Kongl. Kungörelsen den 5
3ulii 1827* nemi.: ‘‘hvad Forman angår * Gods“egaren,
i den forsedel lian till forman bör afjemna*
skall tydligen påminna honom att Tull"pass
uttaga, der sådant, enligt Författningen, å“iägges,
och att> der Godsegaren sådant urakt“låter,
lian* men icke Formannen, må känna*
“skyldig till den stadgade plikten,“ befriar Forman
för ansvar vid forsling af varor, endast
hart icke häfver forsedel, så kommer Tullförsnillning
och Lurendrägeri att, genom detta stadgande,
i händelse det antages, på det mest directa
sätt befordras."
“Forman, såsom fullmyndig, mäste svara
för sina handlingar, ehvad Godsegaren fuMgjorfc
eller Uraktlåtit sida. Tillägget i §. bör derföre
förkastas; men om till Formans fördel något
skall stadgas för det ändamål, tillägget åsyftar,
så borde Godsegaren åläggas, att med lika
böter, sorn för Formannen i §. frnn39 stadgade,
till Forman aflemna forsedel, specifikt upptagande
de varor, som afsändas, och, i händelse
derå Tullpass tagas skall, Forman derom
underrätta."
Herr Friherre Lejonhufvud förenade sig
härmed.
Bi/i. till ms.- St. Brot. 1828 och i QzyfSaml. 2 Afd.
7 :dc Hiift. £
42 Bevillnoc/i Oecon, Utsk. Bet. N:o 20.
Af Herr Grefve von Rosen, Axel: “Emot
det beslut, som nu genom votering blifvit fattadt.
får jag rsservera mig af den anledning,
att den nu antagna stylisation af 5 §. icke allenast
förfelar sitt ändamål att innehålla ett
correctiv emot bristande förpassning eller forsedel,
der den erfordras, utan äfven befordrar
Tullförsnillning på så sätt, att, efter min öfvertygelse,
Eorböndren möjligen hädanefter skola
lemna Städerna, utan att hafva fulla lass, men deremot
efter några mils resa, försedda meri mera
varor, hvilka ifrån möjliga upplagsställen, uti
minimi-qvantiteter fördelade oell intagne, fria
de forslande från ansvar för öfverträdelse af
Eörpassniiigs-Stadgans mening/1
Herrar, Friherre Sprengtporten, Printzensköld,
C., Berg von Linde, af Qviding, of Billbergh,
Alund, Strehlenert, Donner, Modin och
Rydström reserverade sig äfven emot beslutet
i förevarande afseende.
B. Sl: 5 Jicvi/hungs- och Oec. Utsk. Betänk.de•
N:o 20.
Ankom till Uxp. Utsk. d. 19 Sept. 1819.
Betänkande, i anledning af RiksdagsFiillndigtigen
Erik Olofssons från Örebfo
Län Motion örn åläggande af
Hevilla.- ocli, Oecon. Vtik. Bet. N:o 20. 43
Bevillning lill ersättning för inqvartei
ingskostnader.
rill gemensam handläggning af Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconoinie-IJtskotten
har Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat en
af Erik Olofsson från Orebro Län väckt Motion, deruti
lian andrager, att, då Inqvarterings-besväret
drabbar jordbrukarne så olika, att uti ett Härad 100
till a 00 Hemman icke deltaga i den tryckande
Inqvarterings-skyldighet, som endast 35 eller 30
invid allmänna vägen belägne hemman ofta måste,
till stor olägenhet och med förlust, vidkännas,
detta onus måtte jernnäs derigenom, att,
enär Stats-Verkets tillgångar icke medgifva anvisandet
af någon skälig ersättning till Inqvarteringsgifvarne,
nödig fond dertill måtte beredas
genom Bevillnings åtagande med Sex runstycken
för hvarje mantalsskrifven person, af
hvilken sålunda samlade fond Inqvarteringsgifvarne
borde undlå ett lika belopp, sorn för tågande
Trupp af Kronan bestås.
Vid öfvervägande af detta ämne, har Oeconomie-Utskottet,
för sin del, icke ansett tjenligt,
att, genom en åläggande allmän bevillning,
serskildt för detta ändamål, bereda Inqvarteringsgifvarne
ersättning för dem vidkommande inqvarterings-kostnader
och besvär, hvilken åtgärd
äfven blifver öfverflödig, i händelse Rikets
Högloflige Ständer bifalla Stats- och Oeconomie-Utskottens
tillstyrkan i gemensamt lie
-
/(4 Bbvlilrt.- och Öecon. VisÅ. Bet. N:o sta
-
tänka tule, N:o 69. rörande InqvarteringsvärdarS
ersättning efter Markegängspris för proviant och
fourrage åt tagande trupper, vid de tillfällen*
da de icke geiiorri Kongl. Maj:ts och Kronans
försorg provianteras Och fourrageras.
Bevillnings-Utskottet äter har, i livad detta
ämne kan tillhöra dess Upptagande, icke funnit
skäl tillstyrka ifrågavarande allmänna Bevillning,
enär densamma till sin grund blefve
orättvis, emedan den skillie komma att päföras
mangfaldiga personer. Ii vi! ka hvarken äro
skyldige att vidkännas eller kulina utgöra inqvartering,
och anser det destomindre tillkomma
Utskottet att meddela Utlåtande, huruvida
något verkligt behof rnä vara för liander, till ilragaställde
ersättning eller om beloppet deraf, som
Utskottet icke kunnat såsom Beviilningsgrund
antaga den afgift, hvilken i Motionairens förslag
finnes tillstyrkt.
Stockholm den 11 September i8?9-
.8 T O C K Fl O L M,
hos Cari, A b. Pihr, 1829.
Bevilln„s> Allm. Besv.o- Oec.-Utsk Bet. N:o 2i, *
N:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. d. g Ocf. i8ag»
Betänkande, rörande Paquetpost- och
Forvagns-inrättning.
I sammanhang med Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition
om Post-moderationens upphörande, har
till Bevillnings-Utskottet blifvit remitterad en
af Herr af Wingård, inom Ridderskapet och
Adeln, väckt motion, hvaruti Motionairen, jemte
tillstyrkande af den Nådiga Propositionen,
suker visa, att då, genom moderationens upphörande,
affairsmän betagas enda möjligheten
att få tyngre bref och paqueter i officiel väg
transporterade till ort och ställe, som vederbör,
det vore så mycket angelägnare, att, i förening
med Postverket, en Paquet-Post inrättades, sorn,
åtminstone en gång i veckan, gick, med Gästgifvareskjuts
eller eljest betingade hästar, emellan
Residence-Siäderne, enär såmedelst icke allenast
Brefposten skulle kunna orubbadt hädanefter,
såsom för detta, försändas efter en häst
emellan Post-hemmanen och Post Contoiren,
utan äfven med tillräcklig skyndsamhet tyngre
Bref, Kungörelser, Rättegångs - handlingar,
Bih, lill RUi-St. Prot. Ig28 och 18*9- 5 Sami. 2 Åfi,
8:de H:t.
1
2 Btvilln.- s. Allm.Besv.o. Oec,-Utsk Bet, Ärna i.
Böcker och Periodiska Skrifter m. m„ kunna
i officiel väg sändas från elt ställe till annat, emot
en låg Porto af några runstycken för skålpundet
och milen, hvarjemte Motionairen föreslagit,
det utrymme å de för Paquet-Postert
erforderliga åkdonen borde beredas för Resande,
att, emot lägre betalning än vanlig skjutslega,
åtfölja transporten, och hvarigenom såmedelst
en början blefve gjord till Forvagnars
införande i vårt Land, på samma sätt, sorn de
blifvit det i andra Länder, och utan serdeles
stora kostnader för Staten.
Äfvenledes hat Höglofl. RidderSkapet och
Adeln till Bevillning?- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotten remitterat en
af Herr Rosenblad, väckt motion, rörande Svenska
Postverket i allmänhet, uti hvilken Motionairen,
sorn, hvad beträffar Resandes och
Paqueters fortskaff.mde, anser sådant kunna ske
antingen genom Allmänna eller Enskilda anstalter,
yttrat den mening, att de förra endast
småningom kunna tillvägabringas till den gtad,
att de Senare kunna umbäras, och föteslår begagnandet
af Landets vatten-comrnunicationer
vid en Paquet-farts inrättning för Personer
och effecter, t. éx. emellan Stockholm och
Götheborg, der ångbåtsfarten på Wenern och
Hjelmaren kunde förbindas genom Forvagnar,
som ginge emellan Orebro och Carlstad, af
hvilken For-post en sidogren kunde utsträckas
åt Christiania, äfvensom en sådan öppnas
Fevil/n.- s, Allm Eesv. 0. Oec.■ Ut sk. Bet. N:ö 21. 3
långs åt Rikets både Sodra och Norra kust,
hvilka fortskaffa i ngsanstalter borde på enskilda
Entreprenetirer få ankomma; kunnande
emedlertid deta vanliga tvångs-skjutsen ännu
icke umbäras, men dock efier hand minskas
och lindras, och borde, för vinnandet af samband
emellan skjutsningsanstalterne i Riket,
de samma ställas under en Central-Autoriiet,
hvartill Post Styrelsen vore tjenligast,
Va rande yttranden i detta ämne jemväl
afgifne;
Ilo af Ilerr Friherre Carpelan, Wilhelm,
sorn till granskning upptagit åtskilliga delar
af Herr Rosenblads förslag och dervid meddelat
så Väl upplysningrr, som anmärkningar;
2:0 af Herr Friherre Wrangel, Henning,
Sorn åberopat och förnyat sin vid sistlidne
Riksdag väckta motion om forvagnars inrättande;
3
0 af Herr Hjerta, Gustaf, som, framställande
vigten af ändamålsenliga anstalters
vidtagande till lättare afsändning af Böcker och
Skrifter orter emellan, ansett Post-inrättningarne
böra så lärnpas och ordnas, att, emot lindriga
afgifter, afseende mera folkets odling och beqvämlighet,
än Statens vinst, alla Böcker af
6 ark och derunder må kunna till samtlige
Xiandshöfdingesäten obehindradt fortskaffas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda är
anfördt och föreslaget, hafva Utskotten funnit
4 Bevilkis, Allmt Basv.q. Oee.-Utsk. Bet. N.o a i.
ostridigt, ej mindre att en for v agns- eller diligence
- inrättning till resande personers oell
paqueters fortskaffande skulle för det allmänna
medföra väsendtlig nytta, än äfven att
en sidan inrättning, i händelse Rikets Höglofl.
Ständer, på sätt Bevillnings-Utskottet uti
serskildt Betänkande tillstyrkt, skulle bifalla
Kongl. Majtis Nådiga Proposition, angående
den så kallade Post-moderationens upphörande,
blifver af behofvet mera påkallad hädanefter
än någonsin tillförene; ty i samma nion sorn
postporto för tyngre bref och paqueter bestämmes
till högre belopp, blifver ock cotnmunicationen
i detta afseende serskilda orter
emellan försvårad och för mången mindre
bemedlad alldeles förhindrad, om icke nya
utvägar till dess underlättande vidtagas.
Utskotten hafva icke eller, vid behandlan.
det af d enna fråga, bordt förbise det olämpliga
i våra nu varande skjutsningsanstalter,
samt de lyckliga följder, sorn, i många fall,
skulle uppkomma, om skjutsningsbesvär kunde
förändras från en ovilkorlig skyldighet för
jordegarne till ett frivilligt åtagande för enskilde
af hvilken Medborgare-Class som helst;
och då Utskotten fullkomligt dela den åsigt,
som vid denna Riksdag redan af 3:ne Riks»
Stånd blifvit godkänd, att forvagnars inrättande
vöre ändamålsenligaste, kanske enda medlet,
hvarigenom förrberörde önskansvärda förändring
kunde beredas, hafva Utskotten, för
BeviUnt-s. Allm, Biisv. o, Oet.-tJtsk. Bet. Nio g ji 5
sin de!, ansett, att man icke längre bor för*
dröja införandet af ett fortskaffcirigssätt, som
i nästan alla andra Europeiska Länder med
största fördel begagnas.
I fräga om sättet att åstadkomma en sådan
Inrättning, finna Utskotten visserligen,
att det vöre bäst, om företag af dylik beskaf.
lenhet alltid kunde öfverlemnas åt den enskilda
omtankan; men då de försök, som på
denna väg egt rum, endast äro partiela, hvaremot
en Forvagns-inrättning, om den skall
medföra någon väsendtlig nytta, börde utsträckas
öfver en större yta af Landet, så
att oafbruten communication emellan afläggnare
ställen derigenom vinnes; då erfarenheten
visat, att industri-företag af större omfattning,
och af hvilka en hastig vinst icke
är att påräkna, i Sverige sällan utgjort föremål
för den enskilda speculationen, utan
vanligtvis af Staten måst understödjas eller
befordras; då med inrättandet af forvagnar
icke, utan förlust för det allmänna, kan anstå,
till dess berörde förhållanden tilläfventyrs
upphöra; då kostnaden för ett försök
med en Paquet-postinrättning, sorn skulle gå,
en; gång i veckan, fram och åter emellan
Stockholm och Götheborg samt Stockholm)
och Ystad, icke blefve, i jemförelse med den
nytta, som deraf vöre att förvänta, serdeles
betydlig, enär densamrna förslagsvis kan upptaga*:
-
6 Bevilln.*s. Allm. Besv. o- Oec.- Ctsk. Bet■ 2V:tx 21.
för Sex vagnar samt tillbehör
med 5 års hållningstid a 6,000
för året t,200; —
för Sex Postilloner å 250^ 1,500; —
Skjutspenningar till Götheborg 5,898: 36.
Dito till Ystad 7,270: u*
årligen tillsammans 15,869 $$5
då all anledning är, att största delen af den*
na' förlagskostnad skulle gen.ast i början komma
att ersättas genom inkomsten för hvarje
resa; att denna inkomst längre fram, i den
mon Inrättningen vunne stadga och förtroende,
skulle okas och omsider icke allenast
helt och hållet betäcka utgiften, utan äfven
lemna ett så betydligt öfverskott, att det
kunde vända den enskilda speculationen åt
dylika företag, så att entreprenader å Paquet-Posterne
skulle kunna till vägabringas,
och Statens omedelbara bestyr dermed upphöra;
så hafva Utskotten uti allt detta funnit
tillräckliga skäl för den mening, att det
vore både ändamålsenligt och gagneligt, att
början med en så beskaffad Inrättning gjordes
genom Statens försorg och på dess förlag;
och är det på gtund af dessa allmänna
åsigter af ämnet
Utskotten vördsamt föreslå, att Rikets
Högloft Ständer ville uti underdånig
Skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla:
Sevilla- s Allm■. Besv.o. Oec..Utsk, Bet.N:o si. 7
1:0 det Kongl Majit Nådigst täcktes
anbefalla Öfver-Post-Directionen gå.
i befattning med inrättandet af en Paquet-Post
utefter de större Landsvägarne,
till en början endast afgående en
gång i veckan, fram och åter, emellan
Stockholm, Westerås, Örebro, Mariestad,
Wenersborg och Götheborg, samt Stockholm,
Nyköping, ^Linköping, Jönköping,
Wexiö, Christianstad, samt öfver Hörby
till Ystad;
a:o att då, till dessa Paqueters vederbörliga
vård och transporterande,
nödige Postilloner och Åkdon med
Seltyg samt Kälkar och Hjulomgångar,
m. m., efter sig företeende behof, för
Postverkets räkning borde anskaffas, samt
å passande ställen stationeras, dessa åkdon
gifvas en för ändamåiet, att äfven
transportera resande, erforderlig con*
struction;
3:0 att, ehuru Postverket till en
början bör ombesörja vagnarnes anskaffande
samt regelbundna fram- och återgång,
medelst Gästgifveri- eller annan
betingad skjuts, ofvan upprepade Eesidence-Städer
och Gränseorter emellan,
Enlrepreneurer, hvilka åtaga sig vagnarnes
förskaffande med egna hästar,
må sökas, genom tid efter annan utlysta
8 Bevilln.' s. Allm Besv. o. Oec.-Utsk Bet. N-.o 2 n
entreprenad-auctioner, för lika eller lägre
belopp, än vanliga skjutslegan, dock
ej för längre sträckor, än högst emellan
tvänne Residence-Städer. Börande, enär
och så länge Håll- eller Gästgifveriskjuts
till Paquet-Posternes fortskaffande
nyttjas, de skjutsskyldige icke besvära»
med större tyngder efter hvarje häst,
än hvad i nu gällande skjuts-författningar
är föreskrifva!; hvarjemte, utan att
Rikets Ständer härvid för öfrigt ingå i
detailer, som möjligtvis skulle kunna
försvåra vederbörande, verkställigheten
anförtrodde, Embetsmäns åtgärder, Rikets
Ständer icke vilja inskränka Paquet-Posterne
till endast de nu upprepade
orterne, utan hellre medgifva försökets
vidare fortsättande, så vida det
lyckas, i den moa medel, influtne genom
Paquet-Posten, dertill lemna tillgång;
och föreslås i sådant fr.ll, att i
första rummet Paquet-Posten bör fort.
sältas från Götheborg genom Halmstad
och vidare Skånska Städerne till Helsingborg,
samt från Örebro genom Carlstad
på vägen till Kongsvinger;
4:0 att afgifteme för Paquetgodset
måtte stadgas till de belopp, vidfogade
Tariff I_,it. A utsätter, äfvensom för de
resande, till 12 sk. Banco milen, då*«
Idsp:s kappsäck får medtagas, hvilka af
-
Bevilln-s. Allm. Btsv.o.Otc^Uts1 *Bet N:oii. 9
gifter böra uppbäras och redovisas på
Post-Contoiren, hvarifrån vagnarne ga?
och att förordnas måtte, det godset, an*
tingen förses med vederbörlig förpassning,
eiler öppet aflemnas, för att pa
Post-Contoiret förseglas, sedan undersökt
blifvit, att ej Paqueten innehålla
förseglade bref eller förbjudet gods,
Controllerne för öfrigt, så i anseende
härtill, sorn beträffande redogörelsen för
influtne medel, lära öfverlemnas till Öfver-Post-Directionen,
att, efter sig företeende
omständigheter, vidtaga och till
Kongl Majus Nådiga fastställelse anma.
la, med iakttagande likväl dervid, att
serskild räkning, så väl öfver utgifterne
för denna Inrättning, hvilka ÖfverPost-Directionen
af under händer hafvande
Postmedel bestrider, som öfver
inkomsierne deraf, fores, och att med
redovisningen för det ena och andra
derjemte förfares på lika sätt, som med
den för Postmedel i allmänhet föreskrifna.
Utskotten bifoga slutligen dels en Tabell
Lit. B, som anvisar, huru dessa Paquet*
eller For vagnars restourer, i Utskottens tanka,
lämpeligen kunde ordnas, och dels de
emot detta Betänkande afgifne reservationer.
Stockholm den 1 October 1839,
lo Bil, t. B ivilln,* s, Allm, Besv. o. Oec.-TJtsk. Bet. N:o ar.
Tariff
för Paguel- Post - Porto.
För Paquet, vägande ifrån 8 Lod till och med i
ifrån i # till 3 #
ifrån 3
ifrån 5
F ör
dito
dito
För
dito
dito
För
dito
dito
För
dito
dito
För
dito
dito
För
dito
dito
För
dito
dito
För
dito
dito
F ör
dito
dito
För
dito
dito
För
dito
dito
till 5
# till 10
ifrån 10 tt till 15
ifrån 15 £ till 1
1 till 11-
ifrån
ifrån
ifrån
ifiån
ifrån
ifrån
1* till
a m till
2) m tin
3 &6 till
4 till
#
m
m
s m
21 m
3 m
4
5 m
Bref eller Paqueter under 8 .Lods vigt och öfver
med Paquet Posten afsändas.
Lit. A.
* Jcfb
milen.
1 M 6 kä
dito
2 É —
dito
3 & —
dito
4 Jcfl ~
dito
5 Jcft —
dito
6 Jch —
dito
7 Ä ~
dito
8 M —
dito
9 M ~
dito
M
0
fe
1
dito
12 M —
dito
5 Xiispis vi
gt få ej
