# ID: svediakorp-gov1956
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 63,284
# sentences: 1,560
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Revillnings-Utskottets Memorial N.-o 3/. r
N:o 3i.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 16 Jami itSac).
Memorial, med en af Herr Fri'
herre C. FL Anckar swärd begärd
T ahle au öfver Bevill—
nings fördelning på olika Folke
las ser.
Sedan hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
Herr Friherre C. H. Anckarsvärd, uti ett
lii) Bevillnings-Utskottet remitteradt Anförande»
ej allenast framställt, huru vigtigt
det vore, alt småningom bereda utvägar
lill en jemnare skatternas fördelning, och
att, i sådant ändamål, erhålla statistiska
uppgifter, som ådagalägga denna fördelning
emellan olika Folk-classer, äfvensom det
antal personer, hvilka drabbas af olika
skattebelopp, ulan äfven anmodat Utskottet
att, medelst den utväg 42 §• Riksdagsordningen
lemnar, söka, i enlighet med.
ett tillika aflemnadt formulair, åstadkomma
en Tubleau, som skulle utvisa, huru Be
-
Eih (ill R. St. Prat. 1828 och 182g. S S. 7 Afd. 2 B.
■3:1 e Haft. 1
2 Bevi/lnings-Vtskoltets Memorial N-o 3i.
villnings-afgiften efter 2 Art. utfallit på de
skattskyldige af olika Folk-classer; så liar,
jemlikt Utskottets anhållan, Kong). Kammar-Rätten,
genom Herr Hof-Cancelleren,
erhållit Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning,
att låta upprätta en sådan Tableau. Jemte
Skrifvelse af den 2g nästlidne Maji har
Kongl. Kammar-Rätten till Utskottet aflernnat
meranämnde Tableau och tillkännagifvit,
huru för dess uppgörande erfordrats
upprättande af speciela utdrag för hvarje
Fögderi och Stad, samt sammandrag för
hvarje Län, tillika med serskilda vidlyftiga
förteckningar å de personer , som hafva
egendomar i serskilda Län, Fögderier
och Socknar, hvilket allt icke kunnat åstadkommas,
utan att genomgå och jemföra
Taxerings- och Mantals-Längderne för hela
Riket, samt att delta med begärd skyndsamhet
icke kunnat verkställas, utan att ej
allenast alla ordinarie Tjestemännen i t:sta
Revisions-Contoiret, hvarest denna Tableau
är upprättad, med åsidosättande under tiden
af sina vanliga tjenstegöromål, dermed
tagit befattning, utan äfven ett betydligt
extra biträde dervid mäst begagnas; i anledning
hvaraf Kongl. Kammar-Rätten, då
dels de ordinäre Tjenstemännen på detta
arbete användt eli lid, som Varit påräknad
och behöflig för deras Vanliga göromål,
hvilka nu måste, i den mon de blifvit ef
-
Égvillitings+Utsfedilets Memorial I\i.o 3i. 3
tersatta, fö rrältas på korrtare, från ert
tröttande t jens! befattning lediga stunder,
och dels det härvid gagnade extra biträde
ovilkorligt borde godtgöras, således varit
föranlåten gifva förhoppning om någon
Vedergällning för den härvid offrade tid
och möda, samt till TJtskottet ej mindre
öfverlemnat att föreslå beloppet, än, i sådant
afseende, till någon vägledning uppgifvit,
att to personer härvid varit i 5 veckor
ganska verksamt sysselsatte.
Då Utskottet härmed får till Rikets
Höglofl, Ständer aflemna meranämnde Tableau,
förmodar Utskottet, att densamma
skall, i afseende på Bevillningens fördelning,
i flera hänseenden finnas upplysande;
och då de personer, som vid dess
upprättande varit sysselsatte, på detta vidlyftiga
extra arbete användt mycken flit,
möda och tid, får Utskottet,' med ledning
af de utaf Kongl. Kammar-Rätten meddelade
uppgifter och anförde skäl, vördsamt
föreslå, att Rikets Höglofl. Ständer må täckas
tilldela bemalde personer en Gratification,
i ett för allt, af 666 R:dr 32 sk. B:o,
att fördelas efter Kongl. Kammar-Rättens
ompröfvande och utgå från Rikets Höglofl.
Ständers Riksgälds-Contoir liksom Öfrige
Riksdags-kostnader.
Denna hemställan, tillika meden der
-
4 Bil. till Bevillning*.-! tskatte.ts Memorial N:o 3u
emot afgifven Reservation , öfverlemnas
dock vördsamt till Rikets Höglofl. Ständers
bedröfvande.
*
Stockholm den 5 Junii 182g.
Reservation
af Eric Paulsson från Elfsborgs Län:
”Då tryckta Sammandrag utgifvas, sorn gifva
upplysning om hemmansvärden, skyddsafgiften
m. m., och, tned ett ord, underrätta
om Bevillningens utgående och fördelning
på sina serskilda Titlar, samt jag
icke kan inse, att den af Kongl. KammarRätten
nu upprättade Tableau varit behöflig
eller kan medföra någon serdeles nytta,
så reserverar jag mig desLo hellre emot beslutet
att tillstyrka någon serskild gratification
för utarbetningen af samma Tableau,
som Statens Tjenstemän varit förbundne
att verkställa den befallning de i detta afseende
erhållit.”
Härméd förenade sig Tufve Larsson
från Christianstads Jjiti och Jacob Peter
Andersson från Östergöthlands Län.
Den uti förestående Memorial omnämnde Tableau afleronas
serskildt.
Bevillning*;- Utskottets Betänkande N.o 32. 5
N:o 32.
Antom till Exp.-Utsk. elen ig Juuii i8ag.
Betänkande, angående Motioner
af Herrar Ekström, Hiessleiter
och Helsingius, om viss
afgift & dels till Hufvudstaden
och dels till Götheborg inkommande
Brännvin m. m.
Till Bevillnings-IJtskottets handläggning
hafva blifvit öfverlemnade:
i:o Ett af Herr Lifmedicus Doctor Ekström
hos Högvördige Preste-Ståndet ingifvet
Memorial, deruti, under framställning
om nödvändigheten att utvidga Hufvudstadens
sjukvård, hvilken vore lör hela
Riket i mångfalldiga afseenden vigtig, och
om den af de för sådant ändamål nedsatte
Comiterade yttrade önskan, att Rikets
Höglofl. Ständer måtte bevilja en afgift på
allt till Stockholm inkommande Brännvin,
Mo tionairen föreslagit att > oberoende af den
skattj som Rikets Höglofl. Ständer under
nu påstående Riksdag kunna finna skäligt,
att för Statens allmänna behof fästa
<vid tillverkningen och consumtionen af
Brännvin j en afgift af en skilling Banco
6 Bevillningsutskottets Betänkande N.o 3a.
A hvarje till Hufvudstaden inkommande
kanna Brännvin måtte beviljas , till un~
derstödför Stockholms offentliga Sjukvårdsoch
Välgörenhets-antalter; och har Motionairen
för öfrigt till sakkunnigares bestämmande
öfverlemnat, om denna afgift borde
uppbäras såsom accis eller consumtionsafgiftj
samt ansett det önskligt om, i och
för enahanda ändamål, tillämpning häraf
kunde göras äfven för Provincerne; hvarjemte
Herr Biskop Wallin^ Herrar ÖfverHof-Predikanterne
Iledreiioch Lilljemvalldh
samt Herr Presidenten Poppius yttrat samma
åsigter om Förslagets nytta för Stockholm,
äfvensom Herrar Prostarne Petersson
och Nibelius i hvilka sistnämnde tillika
önskat, att detsamma kunde utsträckas
och tillämpas öfver hela Landet.
2:0 Herr Helsingii inom "Vallofl. Borgare-Ståndet,
under åberopande af Herr
Doctor Ekströms ofvanintagne anförande
och framställning af derföre talande skäl,
väckte Motion om en beskattning å det
Brännvin, som till Hufvudstaden inkommer,
och
3:o Herr Hiessleiters hos samma Riksstånd
afgifne samt lill Bevillnings- och
Oeconomie-Utskotten remitterade Memorial,
hvaruti, bland annat, hemställes, att i Stä
-
Bevillning Utskottets Betänkande N:o 3j, j
derne Stockholm och Götheborg en Tullafgift
af 16 eller minst 12 sk. Banco måtte
läggas på allt det Brännvin , som i dessa
Städer från och med i83o års början
sjö- eller landvägen införes; anseende Hr
Hiessleiter denna beskattning, som egentligen
skulle träffa Gonsumenten, vara för
stora Städer mest lämplig, och att det ej
torde vara så svårt att utfinna medel emot
Tullförsnillning af varor, som blott i fastager
och större kärl kunna inkomma.
Vid öfvervägande af hvad sålunda
blifvit anfördt, har väl Utskottet, å ena
sidan, ingalunda kunnat misskänna de goda
afsigter och ändamål, nemligen Sjukanstalternas
underhållande och värd samt
förekommande af Brännvinets omåttliga
bruk, hvilka med den föreslagna accisen
eller tullen å Brännvin varit åsyftade; men
å den andra, funnit emot detta Förslag förekomma:
att, då all beskattning bör vara
sådan, att den, med rättvisa och billighet
fördelad, lika träffar alla i lika belägenhet
samt ej förnärmar tredje mans rätt, men,
Städerna Stockholm och Götheborg, så
väl som öfrige Städer i Riket, dels innehafva
och dels, enligt nu föreslagen Stadga,
erhålla rättigheten alt tillverka Brännvin,
och det af Förslagets antagande följde,
att det Brännvin, som af Landtmannen
8 Bevillning!-T]t sk o tuts Betänkande N.o 3?..
till Staden infördes, blefve dyrare än det,
sorn inom Staden tillverkades, i samma
inon som den derå lagde tull förhöjde priset,
så skulle dels den häraf uppkommande
förlust drabba Producenten på Landet,
och dels dessutom en orättvisa vederfaras
de på Slockholm och Götheborg trafiquerande
Provincer framför andra, i händelse
Brännvins-tullen eller accisen till nämnde
Städer inskränktes; att om denna tuli tillika
åsattes det Brännvin, som till alla öfriga
Rikets Städer infördes, måste de på
goda grunder afskaffade Landt-tullarne åter
inrättas, med icke obetydliga kostnader
och alla de olägenheter, hvilka deraf ofelbart
följa, till hinder för inre handel och
rörelse, samt att, i fall tuli å Brännvin,
som till Sjö- och Stapelstäderne infördes,
blefve till något betydligt belopp bestämd,
så att deraf någon större inkomst kunde
påräknas, oloflig införsel härigenom skulle
förorsakas, till skada för Landet i allmänhet
och för den inhemska tillverkaren.
På sådana grunder föranlåtes Utskottet
alltså att härmed afstyrka
bifall till hvad Motionairerne föreslagit
om Tull eller Accis å inhemskt
Brännvin;
och i afseende på det af Herr Lifmedicus
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 33.
Ekström ifrågaställde alternativ, att en sådan
pålaga måtte såsom consumtions-afgift
utgå,
får Utskottet åberopa hvad , med
anledning af flere framställningar af
enahanda syftning, blifvit anfördt
i Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottens, under
N:o 6, afgifne Betänkande.
' • ’ . ’ • :f i. --
Stockholm den i3 Junii 1829.
N:o 33.
Ankom till Exp. Utsk. den 19 Junii 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet,
N:o 17, angående Hr
Grefve Cronhjelms Motion
om afskrifning af anmårkningsmedel.
Vid föredragning inom Riks-Stånden af
Utskottets Betänkande, N:o ty, som under
den >4 sisth April blifvit af Högvördige
Preste-Ståndet afslaget, hafva anmärkningar
. q Revi/lnings-UtskoUets Utlåtande N-o 33.
deremot förekommit inom 3;ne Riks-Stånd,
hvilket föranledt lill åter-remiss. Utskottets
förnyade handläggning af ämnet har
jnom IIöglofL Ridderskapet och Adeln blifvit
begärd på följande anförda grunder,
nemligen: af Herr Friherre Anckar swärd,
C. H,j att det icke syntes lämpligt, det
Rikets Ständer skulle ingå med underdånig
Skrifvelse, för att begära undersökning
om vissa personers förmögenhets-tillstånd,
utan att helt enkelt borde föreslås en underdånig
Skrifvelse med anmälan om förhållandet,
till det afseende Kongl. Maj:t
funne behöfligt, emedan ett annat förfarande
kunde leda lill ett farligt praejudicat
för framtiden, hvarjemte Herr Friherren
fästat uppmärksamhet, ej mindre på vigten
att iakttaga formerna, och på de följder,
som deras öfverträdande kunde medföra,
än deruppå, att hvarken personer, summor
eller serskilda fall äro uppgifna; af Herr
Hartmansdorff', August; att det vore motsägelse,
att bifalla den föreslagna Skrifvelsen,
och låta de ordalag slå qvar i Bevillnings-Författningen,
som gifvit anledning
till förhållandet; att ett Stadgande om afskrifning
i dylika fall borde i Förordningen
inflyta, och att, enär sådant skett, Skrifvelsen
till Kongl. Maj:t vore lämplig, helst
derigenom godtycklighet vore undanröjd,
och en grundsalts gifven, som kunde tjena
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N-o 33. n
till rättesnöre för Kongl. Maj:ts Beslut; —< af
Herr Ribbing, Arvid; att afskrifningen icke
torde böra omfatta endast de fattiga, utan vara
skälig af andra orsaker, hvarföre uttrycket
borde vara mera omfattande, helst uppbörds-besväret
kunde vara af större välde,
än den summan, som skulle uppbäras; och
af Herr Cederschjöld, Pehr; att man ej klart
uttryckt, hvilken afskrifning som vore i
fråga; att, då fråga syntes vara om sådana
medel, som Taxerings-Comiteerna ej ville
låta tvinga sig att påföra dem, som utminutera
Brännvin, och det som gifvit anledning
till missförståndet, skall blifvit undanröjdt
genom i8a3 års Beviilnings-Förordning,
det torde tillkomma Rikets Ständer,
hvilka i dessa ämnen ensamme äro
Lagstiftare, att bedöma om Lagarna blifvit
rigtigt förstådda, och att derföre förklaras
samt tydligen uttryckas borde, det
de medel, sorn tvärt deremot voro påförda,
skulle afskrifvas. Och har ej mindre Motionairen
sjelf upplyst, — huru han, som Taxeringsman,
vunnit erfarenhet om förhållandet
och ansett beskattningen tvåfalldig ,
samt att, då frågan vore i Domstols-väg
afgjord, den nu borde i Nåde-väg förekomma,
hvarföre han anfört flere skäl, hemtade
serdeles derifrån, att de förmögnare redan
skola betalt sina afgifter, och den ifrågavarande
beskattningen för de öfriga, så
-
) -i Bevillnings-UtsJcotlcls Utlåtande. N:o 33.
sorn fattiga, vara dels svår, dels omöjli"
att utgöra, helst den träffar för flere år
på en gång, — än Herr 'Tham gifvit vid
handen, hvarföre Utskottet, då Motionen
icke lemnade några upplysningar om sakens
rätta sammanhang, icke haft annan utväg,
än att alldeles afstyrka den, eller fästa det
afseende på de i allmänna ordalag uppgifna
förhållanden, hvilket Utskottets tillstyrkan
innehåller, samt Herr af Billbergh
närmare utvecklat i sin Reservation med
framställning, att det vore vigligt och nyttigt,
om Rikets Ständer till Kongl. Maj:t
Öfverlemnade rättigheten, att, i Bevillningsmål,
liksom i alla andra frågor, i Nåde-väg
slutligen pröfva förekommande ämnen,
hvilket icke vore vådligt, helst i målsegareandelen
funnes en motvigt, som skulle verka,
att, utan lagliga skäl, afskrifning icke
tillstyrktes; på hvilka grunder Herr af
Billbergh önskat, det Utskottet ville fästa
uppmärksamhet dervid, att ett allmänt Stadgande
i detta fall måtte bestämmas.
Några Ledamöter inom Yällofl. BorgareStåndet
hafva åberopat de afgifna Reservationerna,
och Herr Ståhle ansett, att, då
Motionairen begärt remiss till Stats- och
Bevillnings-Utskotten, och frågan rörde redan
uttaxerade Stats-Intrader, men icke
Bevillning, sorn skall debiteras, Bevillnings
-
Bevälniugs-Uiskotta Is Utlåtande N:o 33. i 3
Utskottet bordt tillkalla S ta ts-Utsk ottel;
hvarförutan i Hedervärda Bonde-Ståndet
blifvit anmärkt, af en Ledamot, att anmärknings-medlens
beskaffenhet ej vore
uppgifven , och af en annan, att sakens
sammanhang skulle vara, att, ehuru Krögare
och Krögerskor, med en till vissa timmar
inskränkt försäljning; blifvit taxerade,
icke blott för handtering och rörelse, utan
äfven för brännvins-minulering, Källarmästare
likväl, som få sälja hela dagen igenom,
blifvit taxerade endast såsom Borgare, men
icke för minutering; att, sedan anmärkning
derom blifvit utfärdad , rätta sammanhanget
borde utredas, och Utskottet föröfrigt,
vid afgifvande Förslag till BevillningsFörordning,
tillse hvad bevillning, som rätteligen
bör den ena eller andra påföras, så
att dubbel beskattning för samma handtering
måtte undvikas.
Efter den ledning, som Utskottet numera
erhållit, bar Utskottet om rätta förhållandet
med denna sak förskaffat sig följande
upplysningar: vid Bevillnings-debiteringen
i Stockholms Stad för åren 1819,1820,
1821, 1822 och 1823, hade ICammar
Rältens
Revisions-Contoir på serskilda tider
anmärkt, alt, ehuru Brännvins-Förordningarna
af åren 1815 och 1818 innehöllo,
det Krogar och Närings-ställen, skulle, utom
Bevillnings^Uiskottcts Utlåtande IV:o 33.
Bevillnings-cifgiften, taxeras till 10, i5, ao,
25 till och med 3o R:dr i Minuteringsafgift,
och detta stadgande afsåg, huruvida
brännvin liölles till afsalu i minut,
utan att något undantag till befrielse
vore gjordt för dem, sorn derjemte hade
rätt till borgerlig rörelse, eller utminutera
denna Vara under annan benämning än
Krog- och Närings-rörelse, så hade likväl
blott Innehafvare af Krogar och Spisqvarter
blifvit till Minuterings-afgiften taxerade,
men alla de, som idkade Källar-rörelse,
Tracteurcr, hvilka voro Borgare, eller deras
Enkor, sorn bibehållit rörelsen, samt
sådana personer, som egde Marketenteri*
derifrån blifvit befriade. De med anledning
häraf gjorda yrkanden om förenämnde
personers debitering godkändes af Kongl.
Kammat-Rätten, på den grund, att fråga icke
Vore om allmänna Bevillnings-afgiften,
Utan om den derifrån alldeles skiljda Minulerings-afgiften,
hvilken utgjorde en serskild
för Stats-Verket beräknad inkomst;
och sedan frågorna åtskilliga gånger blifvit
underställda Kongl. Majrts Nådiga Pröfning,
hafva dessa beslut blifvit fastställda,
i grund hvaraf, och efter en af åtskilliga
anledningar, och serdeles genom de skattskyldigas
eget förvållande, förorsakad tidsutdrägt,
ny debitering skett och medlens
indrifning blifvit satt i verkställighet. En
-
Be/nillnings-Utskottets Utlåtande N.o 33. i5
ligt officiel uppgift, uppgä ifrågavarande medel,
för Hufvudstadens åtskilliga Församlingar,
till en summa af R:dr » . , 9,295.
hvaraf likväl före den i5 sistl. Maji
till Uppbörds-Contoiret blifvit
erlagda ............... 1,090.
Så att dä ......... . B.*o Rtdr 8,2o5.
voro af dessa anmärknings-medel utestående.
Dernäst torde Utskottet, i anledning
af påslåendet om Stats-Utskottets tillkallande,
få tillkännagifva, att, då Motionen,
såsom omfattande Bevillnings-medel, endast
blifvit till detta Utskott remitterad,
Utskottet ansett och anser sig deröfver
kunna afgifva yttrande, utan Stats-Utskottets
hörande.
Hvad vidare beträffar sjelfva liufvudföremålet
för Motionen, så hyser Utskottet
den öfvertygelse, att hvarken Utskottet eller
Bikets Höglofl. Ständer torde böra fälla
något omdöme om den anmärkta debiteringen,
enär frågorna blifvit i laga ordning
handlagde samt i sista instancen afgjorda;
och att således endast öfvervägas
bör, huruvida de skattskyldigas fattigdom,
eller den olägenhet, som uppkommer genom
medlens uttagande på en gång för
flere år, må leda till det afseende, att af
-
16 Bevillning-Utskottets Utlåtande N.-o 33.
skrifning, antingen för några, eller alla
ifrågavarande skattskyldiga kunde höra ega
runi. Som Utskottet, å ena sidan, anser det
osannolikt, alt alla, eller ens större delen
af dem, som blifvit påförda denna minuterings-afgift,
skola sakna utvägar alt densamma,
utan serdeles känning, utgöra, men
det, å den andra, antagas måste, att flere hafva
ingen eller ringa tillgång, samt andra
icke kunna utan mycken svårighet utgöra
den större summa, som nu på en gång skulle
utgå; så och då dessa omständigheter
hvarken äro utredda, eller Rikets Höglofl.
Ständer lära i dylika undersökningar ingå,
tror sig Utskottet ega ökade skäl att
förnya sin förra hemställan,
att Rikets Höglofl. Ständer måtte, i
underdånig Skrifvelse till Kongl.
Majrt, framställa, huru Rikets Ständer
i de omständigheter, att, genom
tidsutdrägten med dessa anmärknings-frågors
behandling, samt medlens
debitering och utsökande, åtskilliga
af de skattskyldiga, dels af
fattigdom, och dels genom afgifternas
betalning på etf gång, torde antingen
vara oförmögna eller icke
utan stor svårighet i stånd att dem
erlägga, funnit anledning förekomma
-
Btvillningt-Utskottcts Utlåtande N.-o 34-
tua till afskrifning af Statens andel i dessa
medel för de personer, som befinna sig
i ofvannämnde förhållanden, och på sådan
grund anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
häröfver i Nåder infordra vederböraudes
Utlåtande, samt derefter afgöra hvilka af
de skattskyldiga, som kunde få en sådan
fördel åtnjuta; åberopandes Utskottet, i
fråga om anraärknings-procenten, sitt förra
yttrande»
Dock underställes detta allt Rikets
Hög lo fl. Ständers upplysta pröfning.
Stockholm den i3 Junii 182g.
Nio 34»
Ånkcfm till Éxp.-Utsk, den k<) junii 1829.
Utlåtande, i avledning af gjor*
da anmärkningar vid Betänkandet,
N:o 18, öfver väckt
Motion om Proste-Tnnnors
befriande från Bevillning.
Sedan Bevillnings-Utskottet, i Betänkandet
N:o 18, afstyrkt bifall till Herr Hof
■Rlh.
till R. St. Prof. 1828 och 1829. 5 S.j 1 Afd. a S.
5:te Häfh a
iS Bivillnings-UtskotteU UtlÅtnnJt IT. o i$.
Predikanten Dillners Motion, att Prosten
tunnor, pä anförda skäl, icke mätte till BoYillning
beräknas; så har nämnde Betänkande
blifvit återremilteradt från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högvördig#
Preste-Ståudet.
Genom de gjorda anmärkningarna bap
hufvudsakligen blifvit anfördt inom Höglofl.
Ridderskapet och Adelli: att Proste-tunnor
på de fleste ställen icke skola blifvit upptagna
bland Löne-förrnonerna; att, då de
endast utgöra ersättning för ej blott resekostnader,
utan älven expeditions-utgifter,
Bevillning derå vore destomindre lämplig,
som sökt fribrefs-rätt blifvit afslagen på
den grund, att Proste-tunnorna gåfve ersättning
för porto, samt härmed jemförliga
andra tjenstemän tillfallande resekostnader
och tractamenten äro Bevillnings-fria; och
att beräkning af ifrågavarande inkomst till
Bevillning icke skall öfverensstämma med
1818 och 1823 års Beviilnings-Förordningar,
och icke eiler förut vara practicerad,
samt inom Högvördige Preste-Ståndet, att,
då Bevillnings-afgiften ulginge progressivt,
så inträffade derigenom, alt inkomsten af
Proste-tunnor, om icke alldeles åtginge,
åtminstone till större delen för Bevillningen
medtoges; att Contract-Prosts-befattningen
kunde anses såsom ett onus, hvilken
Fåvifinings-TTtskoltnii ffiUUnde No 14. 15,
ingen åtog sig utan tvång; och hafva åtskilige
Talare anfört de i Motionen framdragna
skäl, under åberopande af PresteStåndets
privilegier ra. m., samt en bland
dessa, med tillkännagifvaude, att ej allenast
flere skola afsagt sig Contract-Prosts-befattningen,
utan äfven åtskilliga vägrat att
densamma emottaga, ansett att icke förr,
&n andra Embets- och Tjenstemän, äfvensom
Nämndemän, upptaga åtnjutna arfvoden
och ersättningar till Bevillnings erläggande
såsom en skänk, Pi oste-tunnorn*
borde till Bevillning uppgifvas, hvaremot
ej mindre några Ledamöter inom Högvördige
Ståndet gillat Utskottets Betänkande
med upplysning af tvänne, att dem tillfallande
Proste-tunnor på deras egen anmälan
beräknas till Löne-inkomster, änden
Ståndets Medlem inom Utskottet, hvilken
ensam biträdt Betänkandet, närmare utvecklat
skälen för denna sin mening.
Utskottet har å nyo tagit de härvid
förekommande omständigheter i öfvervägande,
och efter en, med anledning af stridiga
meningur inom Utskottet, anställd
Votering, har dess pluralitet ansett sig böra
bibehålla den i återremitterade Betänkandet
yttrade mening, samt får, utom de
deri upptagna härmed åberopade skäl, säborn
stöd derföre anföra: att, om Proste
-
»o Bevillning-Utskottets Utlåtande N.o 5'4-
tunnor icke i allmänhet varit bland Löneinkomster
beräknade, en sådan underlåtenhet
ej är föranledd af något stadgande i
i8a3 års Bevillnings-Förordning; att dylika
skäl till befrielse från Bevillning, som
nu uppräknas i fråga om Proste-tunnor,
kunde göras gällande för mångfalldiga Ernbets-inkomster,
hvilka öfver hufvud åtgå
under eller i och för tjenstens utöfning;1
att de rese-ersättningar och traclamenten,
som äro fritagna, erhållas för vissa bestämda
ändamål, och onekligen deraf fullt medtagas,
hvilket icke torde vara förhållandet
med Proste-tunnorne, helst Embetsresor
inom Contractet icke lära vara med
serdeles stora kostnader förenade; alt mångfalldiga
Ernbets- och Tjenstemän få vidkännas
rese- och tractaments-kostnader i
tjenste-äreuden, utan ersättning eller afdrag
å Bevillningen; att Post-porto, då correspondaucen
inom Contractet serskildt, ulan
Prostarnes kostnad, befordras, icke är af
betydenhet; att, om någon gång den omnämnda
tillökningen i Bevillning genom
progressiva beräkningen tiilkommit, äfven
genom upptagande af Proste-tunnorne, sådant
icke bör mera tiliräknas dessa än de
öfriga inkomsterna, och dessutom varit en
följd af ett beräknings-sätt, som torde ändras
eller jemkas; samt alt, om ock understundom
afsägelse från Gontract-Prosl-be~
'fievttlnings-Utskottets Utlåtande N.-o 34' *<
ställningen ellef vägran att den emottaga
må hafva egt rum, sådant utan tvifvel syltes
höra tili undantagen och icke kan omintetgöra
den sanningen, att ju Pros te-tu linorna
äro en Löne-inkomst.
Då Utskottet således, på dessa grunder,
vidhåller sin förra tanka, får Utskottet
endast upplysa, att det återremitterade
Betänkandet blifvit bifallet inom Yällofl.
Borgare- ecb Hederv. Bonde-Stånden, samt
tillkännagifva, att ett, med Rikets iiöglofl.
Ständers Beslut i denna del öfverensstämmande
stadgande bör i den blifvande Bevil
lili ngs-Förord ningen intagas, till förekommande
af olika beskattning i förevarande
afseende.
Dock underställes detta allt, jemte en
af flere Ledamöter biträdd Reservation, Rikets
Höglofl. Ständers upplysta pröfning.
Stockholm den i3 Junii 1829.
*• Bil. tHi Bevltlningi-lTtikottetf WtL N.-é i^..
Reservation
af Herr Hof-Predikanten Dillner: ”Qra Bevillning
bör erläggas af de så kallade Prostetunnorna
eller icke, är väl en fråga, som,
antingen jag betraktar densamma från Statens
elier den skattdragandes sida, synes
vara och är verkligen af högst ringa betydenhet,
och skulle jag derföre icke vidar*
i denna sak spilla ett enda ord, äfvensom
jag, utan mig gifvet serskildt uppdrag, aldrig
skulle härom väckt motion, derest icke
samma fråga, sedd från rättsgrund, är
af den vigt, att på dess besvarande med
Nej eller Ja till en del stå eller falla ett
Stånds Privilegier. Då Kongl. Maj.t i Nådig
Resolution den 10 Martii 1719 och uti
Presterskapets Privilegier, af den 16 October
1723, lofvar och tillsäger, att alla de
personer , som i Prediko-Enibete och i Lärostånd
lefva, skola oförandradt och oförryckt
njuta och bibehålla sina välfångna
friheter , donationer och förläningar, samt
att Prostarnej, i anseende till deras myckna
besvär med resor, correspondancer m.
m. skola oförryckt och (väl märkandes), fri
från all contribution , njuta en tunna Spannmål
af hvarje tillydande Församlings Kyrkoherberge;
då Kongl. Maj:t, i Nådig Resolution
den 3i Januarii 17271 och Kongl»
Plit. titt Bevitinings-Utskottet! Uti. JV.o 3£ »t
Kammar Collegium uti Utslag af den 1i
Maj 179»» andra Höga Författningar atl
förtiga, förklarat, att Prostarnes sökta Postfrihet
icke kunde beviljas, af det skäl, att
deras Proste-tunna bestås fri frän all contribution
, samt då uti alla äldre Bevillnings-Förördningar,
ända ifrån 1756, Froste»
tunnan blifvit, ur ofvan anförde vigtiga
skäl, uttryckligen undantagen från Bevillning,
så kan jag, för min del, icke annat
In finna Höglofl. Utskottets tillstyrkanda
af Bevillnings utgörande för Prosle-tunnorne
stridande både emot billighet, lag och
rättvisa. Eller förtjena icke gamla och ännu
gällande Höga Författningar något afseende?
En häfdvunnen fri-och rättighet,
bör den gifva vika för omgörings-lustan
och begäret att, om jag så får uttrycka
mig, söka att komma ät Presterna? Och
då Prostarnes göromål, resor och kostnader
blifvit mångdubblade genom de uti
Kongl. Majrts Nådiga Kungörelse af den 17
Martii 1824 anbefallda oeconomiska besigtningar
hvart tredje år, å Kyrkoherde-boställen,
Capellans- och Klockare-Bohl samt
Preste-Stomhemman; så synes mig Rikets
nu församlade Ständer haft ökade skäl att
stanna i det beslut, det Proste-tunnorne,
i likhet med Embets- och Tjenstemäns, i
Kronans ärenden, resepenningar och tractawenten,
böra, «nligt hittills gällands Bs
-
*4 Bil. till Bevillnings-UtskotieU Vtl, IV.-o 34
villnings-Stadgas 4 Art. 3 Mom. vara frän
Bevillning befriade. Slutligen och då it4
§. uti Regerings-Formen af den 6 Junti
1809 förbehåller Kongl. Majit magt att lå*
ta samtlige Rikets Ständer deras Privilegier,
förmoner, rättigheter och friheter
åtnjuta, och samma lag icke tål någon
kränkning, så skulle jag tro, att denna
Pros tärne af ålder förunnade förmon af
contribiition s-fri Proste-tunna vara en fråga
af Privilegii-natur. Att denna min reserval
ion må åtfölja Höglofl. Utskottets förnyade
Betänkande lill respective RiksStåuden,
derom anhåller jag vördsammast.”
Under åberopande af den emot förra
Betänkandet i denna fråga afgifhe Reservation
, instämde Herrar Tham, Friherre
TY rangel. Nordenankar, af Billbergh, Dom*
Prosten Fellenius, Prostarne Nibelius, Sivertsson,
Gumelius, Grape, Kyrkoherdarne
Lyth och Rydström jemväl uti Herr
Dillners ofvanintagne yttrande.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinsk* Boktryckeriet,
Btvittnitigf-ZZtskotttts Utlåtande N.o 35.
N:o 35.
Ankom till Exp.-Utsk. den 19 Junii 1829.
Utlåtande, rörande de emot
Betänkandet om inskränkning
i Kongl. KammarRättens
befattning med Bevillnings-årenden
och inråt.
tande af en Riks-Pråfnings_
Comité gjorda anmärkningar♦
"Vid
det af Utskottet, under den 7 sistl.
Martii, afgifna, och den 3o:de i samma
månad utaf Vällofl. Borgare-Ståndet bifallna
Belänkande, N:o 12, angående dels Motioner
af Herr Grefve Cronhjelm, Otto August,
Herr Rothlieb, Axel, Herr Prosten
Anjou och Herr Lindqvist, Pehr, om inskränkning
i Kongl. Kammar-Rättens befattning
med Bevillnings-ärenden, dels ock
ett af Herr Grefve Spens, C. G., ingifvet
Förslag lill inrättande af en Riks-pt öfningsComile,
hafva, inom de trenne öfriga RiksStånden,
förekommit anmärkningar, som
Bilt. till R. St. Prot. 1828 och 182g. 5 S., 1 Afd. 3 B.
6:te Haft. 1
3 Bevillnings-Utskottets Utlåtande N--o 35.
förånledt frågans återremitterande, och
hvilka, i Utskottets tanka, lämpligast kunna
upptagas och besvaras, då de hänföras
till följande tvänne Hufvud-Momenter *
Hemligen i
iio De som åsyfta* att, med upphörande
af Kongl. Kammar-Rättens domsrätt
i Bevillnings-mål, lagskipningen i dessa
frågor måtte öfverlemnas till Rikets Ständers
Fullmägtige och Justitia-Ombudsman*
samt
2:0 De som afse antingen utvidgning
1 gransknings- och pröfnings-rätten inom
Kongl, Kammar-Rätten, eller annan förändring
uti de af Utskottet, i sådant hänse*
ende, föreslagna hufvudgrunder,
i.
Under anmärkning, att det i Svenska
Folkets sjelfbeskattnings-rätt ingripande
förhållande, att de i Kammar-Rätten pröfvade
Bevillnings-mål slutligen afgöras hos
Konungen i Stats-Rådet, fordrade en lämplig
förändring, har Herr Hjerta_, Gustafa
föreslagit, att i de fall, som uti i:sta och
aldra punkterna af Utskottets Förslag om -  nämnas, pröfningen af beskattnings-åtgär
-
Bcvillnings-Utskottets Utlåtande N-o 35, 3
der icke må hänskjutas till Kammar-Rätten,
utail antingen till Rikets Stånders
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret eller,
om denna Autoritet skulle anses för
ringa, till Fullmägtige i Banken och
Riksgälds-Contoiret gemensamt; äfvensom
att besvären borde till Justitieombudsmannen
ingifvas, för att af honom lemnäs
till Fullmägtiges pröfning; men att, i enlighet
med 3:dje punkten i Betänkandet,
revisionen af Räkenskaperna kunde tillhöra
Kammar-Rätten; och vore det, i Hr Hjer*
tas tanka* icke otjenligt, att nu bryta ett
förhållandej hvars oformlighet förr eller
senare måste ändras»
I dessa åsigter och yrkanden hafva
instämt; Herr Grefve Horn> Claes Fredric}
med tillägg, att inga beskattnings-frågor
borde upptagas och bedömas af KammarRätten,
utan att Justitieombudsmannen, gemensam
t med Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret,
skulle formera en Comité' under det namn,
som till exempel Grefve Spens föreslagit,
och denna Comité, hvilken borde afgöra
alla dylika mål i sista instancen, äfven
pröfva alla de mål, dem Kammar-Rätten,
till följd af dess Revisions-Contoirs anmärkningar,
ansåg böra upptagas; Herr
Friherre Anckarsvärd, C. H., under framställning
tillika om origtigheten deraf, att
4 1' evilla ings-Utskottets Utlåtande N.o 35.
kostnaden i lösen för Resolution å anförda
Besvär stundom vore större Jin den
summa, söm, origtigt påförd, utgjorde föremål
för sökt rättelse; samt RiksdagsFullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, hvilken trott det lämpligare,
att Kronofogdar och Härads-skrifvare i första
, och Konungens Befallningshafvande i
andra instancen, finge uppgöra Bevillnings-taxeringarne,
och pröfningen af deras
Beslut ankomma på en af Folket tillsatt
myndighet, än att Folkets Ombud
skola börja och Regerings - magten sluta
pröfningen af dessa ärenden, samt föreslagit,
att Rikets Ständers Juslitiae-Omhudsman
skulle föra ordet i den på ofvannämnde
sätt organiserade Comité', hvarvid Justitiae-Ombudsmannens
Secreterare borde
förrätta Secreterare-tjonsten , och såsom
tillökning i sina inkomster erhålla enahanda
lösen, som i Kammar-Rätten; men då
denna lösen likväl ofta torde vara större
eller lika stor sorn den Bevillning, hvarifrån
sökes befrielse, och ingen vederpart
funnes, som kunde ersätta Rättegångskostnaden,
ansågs billigt, att den klagande
finge sitt Utslag kostnadsfritt, i alla de
fall, der hans klagan befunnes grundad;
och hafva åtskillige Ledamöter af Hedervärda
Bonde-Ståndet förenat, sig med
Anders Danielsson.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o SS. 5
De yrkanden, hvilka till sitt hufvudsakliga
innehåll nu åro anförda, afvika i
ganska betydlig mon från hvad Herr Grefve
Spens i sin Motion om en RikspröfningsComilé
ifrågaställa Herr Grefven inedgifver
nemligen deruti, att enskilda Taxeringsfrågor,
och de, uti hvilka den enskilde är
klagande Part, böra, såsom hittills, afgöras
af Kammar-Rätten, och anser endast, att,
enär tolkningen af Bevillnings-Förordningen
ofta skall innebära en verklig Lagstiftnings-åtgärd,
en sådan Comité borde organiseras,
hvilken vid alla tillfällen, der principfrågor
i Bevillnings-mål vore för handen,
skulle i högsta instancen tolka Bevillnings-Författningen;
men ofvannämnde, af
Herr Hjerta och flere framställda, Förslag
åsyfta, att draga pröfningen af Bevillningsmål,
antingen helt och hållet, eller till
hufvudsakligaste delen, från den Domstol,
som dermed nu har befattning, till serskilda
Rikets Ständers Comiterade.
I Utskottets tanka utöfvas Svenska
Folkets sjelfbeskattningsrätt hufvudsakligen
derigenom, att Rikets Ständer, icke allenast
sjelfve bestämma och åtaga sig Bevill ningen,
utan äfven ej mindre utfärda de Författningar,
hvarefter den utgöres, än också
genom sina Deputerade i Berednings-, Pröfrtings-
och Taxerings-Comitéerne fördela
g B cvil/nings-Utskottets Utlåtande N.o 35
den allmänna Beviliningen, Men att «t.
sträcka detta derhän, att ett slags serskild,
af Rikets Ständer vald, Domstol, skulle i
första och sista instancen upptaga och afgöra
alla förekommande tvister i BevilL
nings-ärenden, synes Utskottet vara en för»
blandning af Lagstiftande och Lagskipande
magten, sorn icke är förenlig med vårt nu'»
varande samhällsskick. Billigheten fordrar
ostridigt, det Pröfnings-Comités åtgärd, att
ålägga beskattning, om den af Kronan, ge-*
nom dess Ombud, eller af enskilda öfvers
klagas, måste af någon Autoritet pröfvas;
men slutföljden, att denna pröfning, för att
bibehålla sjelfbeskattningSrrätten okränkt,
nödvändigt skall ske af en Comité, soni
{likets Ständer utsett, är destomindre rig-,
tig, sora det synes enrot vanliga rättsför-,
hållanden stridande , att då onekligen
så yäl de Comitéer, hvilka ålägga BevilL
ningen, som den, åtskillige Taiare velat
till upptagande af Bevillnings-tviste-frågor
hafva på ofvannämnde sätt organiserad,
är o Rikets Ständers Deputerade; Rikets
Ständer alltså, om en sådan Comité anta-,
ges, genom sina Ombud, både skulle ålägga
Revillningen och pröfva de deremot förekommande
besvär och anmärkningar, samt
således på visst sätt kunna anses för Domare
i egen sak. Utskottet har, i Betänkandet
N:o nr, anfort, att, i dess tanka,
Bcvillninsjf-Utskottctt Utlåtande N.o 35.
denna pröfnings-rätt lämpligen kan, hädanefter
såsom hittills, utöfvas af Kammar-Rätten,
som är en oberoende Domstol_, och Utskottet
kan så mycket mindre nu frångå
denna sin mening, som Utskottet icke tror
det vara öfverensstämmande med Grundlagarna,
att Rikets Ständers Justitice-Ombudsman,
hvilken äfven är allmän åklagare
och Rikets Ständers Fullmägtige i Banken
och Riksgälds-Contoiret, sorn endast
hafva en viss administrations-myndighet
6ig uppdragen, blifva tillagda en Domaremakt,
helst en sådan icke synes kunna stå
tillsammans dermed, att Ombudsmannen och
Fullmägtige vid hvarje Riksdag, genom
nytt val, tillsättas.
Icke eller kan Utskottet inse ellef
medgifva de af erfarenheten icke på något
sätt bekräftade olägenheter, sorn skola upp»
komma derigenom, alt Beyillningsmål, om
Kammar-Rättens beslut öfverklagas, i sista
jnstancen af Kongl. Maj;t pfgöras, Under
vårt nuvarande samhällsförhållande, eger
en dylik behandling rum för mångfalldiga
besvärsmål, och det är dessutom att marka,
det Kongl. Maj:t icke, på sätt man sökt
ådagalägga, härigenom utöfvar beskattningsrätten
, utan endast, i grund af inkomna
besvär, i laga ordning pröfvar, huruvida i
fiågräj jemförelsevis med den stora mängd
8 Bevillnings-Utshottets Utlåtande N.o 35.
sorn ej drages under Kongl. Majrts skärskådande,
ganska få frågor den af Rikets
Ständer utfärdade Bevillnings-Stadga blifvit
rigligt tillämpad; oell då dessa inål
skola behandlas inför Allmänna Beredningen,
samt afgöras i grund af skäl, hemtade
ur Rikets Ständers egen Författning, och
framställde af en derföre lagligen ansvarig
. o o o
Föredragande, tror Utskottet inga grundade
anledningar förekomma, hvarken till
missnöje med det nu varande förhållandet,
eller till en isolerad ändring för behandlingen
af Bevillnings-mål, helst enär, i sammanhang
med Styrelse-Verkens reorganisation,
förändring af former för Besvärsmåls
slutliga handläggning i allmänhet är
i fråga.
Sedan Utskottet sålunda yttrat sig i
princip-frågan, torde Utskottet, i afseende
på tillämpningen af ifrågavarande Förslag,
få anföra, att hvar och en lärer inse, huru
dét måste befordra enhet och redighet i
göromålen, att en Åutoritet, såsom nu Kammar-Rätten,
som har erfarenhet, sak-kännedom
och tillgång på alla upplysningar,
handlägger och pröfvar alla Bevillningsmål;
men att deremot, för deras pröfning
af Justitias-Ombudsmannen och 24 Fullmägtige
af Rikets Fyra Stånd, måste möta
stora svårigheter, derigenom* att af de fle
-
Bevill/iings-Utskottets Utlåtande N.-o 35.
sie bland dessa Fullmägtige icke torde kunna
fordras eller väntas den erfarenhet och sakkännedom,
som vore erforderlig för dessa
ärendens behöriga behandling, föredragning
och afgörande; att, om dessa egenskaper, i
mer eller mindre nion, efter någon tids
förlopp, skulle förvärfvas, den vid hvarje
Riksdag inträffande förändring bland Ledamöterne
skulle vara af menlig inflytelse,
och alt, då ofelbarhet icke lärer kunna påräknas
af denna, äfven i bästa afsigt, tillsatta
myndighet, Svenska folket torde finna
sig föga belåtet, att icke kunna få ändring
i besluten af en Domstol, som, ensam
i sitt slag, skulle afgöra frågor både
i lörsta och sista instancen.
På dessa grunder får Utskottet, under
åberopande af hvad Betänkandet
N:o 12 innehåller om Kammar-Rätten,
såsom Domstol i dessa
mål, och angående förslaget om Rikspröfnings-Comile,
belt och hållet
afstyrka hvad som blifvit föreslaget
om Bevillningsmåls afdömande genom
en af Juslitiae-Ombudsmanrien
och Rikets Ständers Fullmäglige i
Banken och Riksgälds-Contoiret sammansatt
Comité; men då det synes
vara billigt, att den, sorn, i grund
af besvär, erhåller befrielse från el
-
10 B cvillnin^s-Utskottets Utlåtande N.-o 35,
ler nedsättning uti Bevillning, icke
Betungas med någon utgift lör lösen,
tillika tillstyrka det allmänna stadgande,
att Utslag eller Resolution, i
sådan händelse, må kostnadsfritt
meddelas den klagande,
IL
Med begäran, att Utskottet mätte taga
de utaf Herr af Billbergh anförda skäl i närmare
öfvervägande, hafva i hans Reservation
instämt Herr Printzensköld, Carl, och Herr
Hartmansdorff', August, den senare under
anförande, ntt Kammar-Rättens granskningsoch
pröfnings-rätt icke borde vara så inskränkt,
som Utskottet föreslagit, då endast
denna myndighet vore i tillfälle bedöma
Bevillningens fördelning på det hela, samt
befordra jemn och enahanda beskattning
öfver hela Riket, så i fråga om hemmansvärden
som i andra hänseenden; hvarjemte
Herr Contracts-Prosten Holmström instämt
uti 3:dje punkten utaf Herr af Bill-,
berghs, i Reservationen, gjorda förslag.
Dessutom har, i frågan om Utskottets
hemställan i ämnet, hufvudsakligen blifvit
anmärkt och yrkadt: att i första punkten
borde upptagas, det Kammar-Rätten må
Beviänings-Utskottets Utlåtande IV.-o 35. % \
ega bestämma den förändrade Taxerings»
summa, hvartill anförda besvär kunna för»
anleda; att, i afseende på anmärkning angående
Taxerings-värde å Fastigheter på
Landet, dels Kammar-Rätten borde få anmärka,
om partiel nedsättning må hafva
egt rum, eller åtminstone, att frågan om
partiel nedsättning får ske, först borde af»
göras, och dels att Stadgandet i andra
punkten skulle vara alldeles öfverflödigt,
emedan det utgjorde ett undantag från den
regel, som i första punkten stadgas; och
Miuimi-Tariflens understigande dessutom
icke kunde undfalla Lands-Kamereraren
och Landshöfdingen, som deröfver böra
besvära sig vid ansvar, som för annan em»
bets-försummelse; att Kammar-Rätten borde,
liksom i fråga om Minimi-Tariff å Landet,
ega anmärka , om fastigheternas brandför»
Säkrings-värde och näringarnas classvärde
i Städerne undersliges; att tredje punkten
måtte erhålla följande redaction : att upptaga
och afgöra sådana anmärkningar, som
vid revision af räkenskaperna kunna förekomma
emot Uppbörds-Verkets Embets- och
Tjenstemän, rörande deras misstag eller
fel vid debitering, uppbörd och redovisning
af Bevillnings-medlen; att, då Kronans
Ombud icke anfort besvär emot Taxe»
rings-åtgärderna, den liqviderade Debels»
sedeln borde anses såsom en laga kraft*
ia Bevillnings-Ulskottcts Utlåtande. AT.o 35.
vunnen dom, oell emot allt vidare kraf
skydda den skattskyldige; samt att Kronans
Ombud, i fall de hafva rättigheten,
också borde vidkännas skyldigheten att göra
anmärkningar vid Taxerings-Comiteernas
åtgärder.
Utskottet har tagit sådant allt i noga
öfvervägande; men
cd) då den af Herr af Billbergh och flere
ifrågasatta utvidgningen i Kammar-Rättens
pröfning®- och gransknings-rält,
utöfver hvad Utskottet i
Betänkandet N:o 12 föreslagit, skulle,
enligt Utskottets mening, medföra en
icke lämplig inskränkning i Svenska
Folkets rätt att sig sjelft beskatta;
K) då 2:dra punkten tydligen innehåller,
att deu rättelse, hvartill skäl
kan förefinnas, må, i anledning af
besvär, meddelas;
c) då partiela jemnkningar i Taxeringsvärdet
äro föremål för bedömande
af Pröfnings-Comiten, och anmärkning
endast bör få ega rum, om minimitariflfens
värden understigas, helst
bestämmandet af Näringarnes classyärden
är Comiterades ensak;
Bevillningt-UtskoUcls Utlåtande N.o 35. r3
dy då, äfven med antagande, alt vederbörande,
som bevaka Kronans rätt
j Lundsofterne, i allmänhet torde tillse,
alt minimi-larifFens värden icke
understigas, någon Auloritét likväl
alltid bör finnas, sorn, i händelse af
möjlig underlåtenhet, eger väcka och
pröfva anmärkningar i detta afseende;
e) då Utskottets Förslag i 3:dje punkten
synes såsom allmän grund tillräckligen
tydligt och bestämdt, samt
den i stället till antagande framställda
redactionen icke är , i Utskottets
tanka, rigtig, enär sådana fall icke
sällan kunna inträffa, alt, i anledning
af anmärkning vid debi tering, annan
bevillning kan komma att den skattskyldige
påföras, såsom t. ex. då i
Kammar-Rätten befinnes, att någon
liar högre lön-inkomster än Comité"
känt eller beräknat, o. s. v.;
då, på denna grund, det icke kan
stadgas, att betald Debetsedel, sorn
ej är öfverklagad, borde såsom laga
kraftvunnen Dom anses; och
g') då åliggandet för Kronans vid Taxeringen
närvarande Ombud, att anlöra
besvär, om det allmännas rätt
i4 Bevillniiigs-Utskottets Utlåtande N:o 35.
blifvit förnärmad, redan är stadgadt*
och om Utskottets Förslag antages,
än nogare i en blifvande Bevillningsförordning
kommer att föreskrifva^i
sd finnér Utskottet på alta dessa
grunder skäligt att 'vidhålla hvad
Utskottet i Betänkandet IV:o ia
föreslagit
tnen* med hemtad anledning af derom gjorda
anmärkningar, har Utskottet tillika
pröfvat lämpligt föreslå följande tillägg
till hvad Utskottet, i Betänkandet N.‘o 12, i
dessa ämnen hemställt, nemligen t
1:0 att, i likhet med hvad som i fråga
om Fastigheters minimi-värden å
Landet eger rum, i Kammar-Rätten
må anmärkas och till rättelse behörigen
befordras, om värde å hus i
Stad blifvit bestämdt lill lägre belopp
an det, hvartill detsamma må
i allmänt inhemskt Brandstodsbolag
vara försäkradtj och
5!0 att Pröfnings-Comiteer ej må besväras
med förklaringars afgifvande
i Taxerings-frågor, utan att, öfver
anmärkningar och besvär i dessa
ämnen, yttranden och förklaringar
Bil, till Bevillnings-Utskottets Uti. IV.-o 35. i5
böra, efter omständigheterna, afgifvas
af Kronans Ombud, som varit
vid Pröfnings-Comité närvarande,
och af den enskilde, hvars rätt är
i fråga.
Harförutan har val, vid åter-remissen
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hedervärda Bonde-Slåndet åtskilligt blifvit
anfördt om praescriptions-tid för besvärs
anförande och anmärkningars communicerande;
men sorn Utskottets, i Betänkandet
N:o t4 , afgifne Utlåtande i dessa ämnen
är bifallet, bör Utskottet deröfver icke ml
meddela något yttrande, och bifogar endast
en i hufvudfrågan afgifven Reservation.
Stockholm den u5 Junii 1829,
Reservation
af Herr af Billbergh- Sedan Höglofl, Bevillnings-Olskottet,
oansedt de inom Respective
Riks-Stånden gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N.‘o 12 om inskränkning
uti Kongl. Kammar-Rättens befattning
med Bevillnings-ärenden, funnit skäligt
vidhålla hvad Utskottet r detta sitt Bc
-
iö Bil. till Bet >i Ilning s- Ut skot let.r Uti. TT.-p 35,
tänkande föreslagit, föra nlå tes jag ånyo åberopa
min, vid samma .Betänkande afgifva
vördsamma Reservation, hvars innehåll
nogsamt ådagalägger, att jag icke åsyftat
någon utvidgad gransknings-rätt af Kongl.
Kammar-Rättens Revisions-Conloir, utan
endast velat bereda en möjlighet att up»
täcka olikheter uti tillämpningen af Bevjllnings-Förordningen
, och att kunna befordra
rättelse, ifall aforigtig tillämpning, utan afseende
på det allmännas eller den enskildes
tléraf härflytande vinst. Jag bar af erfarenheten
erhållit den öfvertygelsen, att de
ojemnheter i Beskattningen, hvilka uppkomma
genom olika tillämpningar af samma
Författningar, ofta kunna blifva större,
än de, hvilka härröra af felaktiga Be vi 11—
nings-grunder. Det måste sålunda förefalla
mig besynnerligt, att man vill förbjuda
det enda Embetsverk, som är i tillfälle
öfverskåda, huru beskattningen öfver hela
Riket verkställes, alt befordra rättelse uti
de delar, hvarest partiela, olika tillämpningar,
af Bevillnings-Förfaltningen egt
rum, under det man, i allmänhet, yrkar
en jemnt fördelad beskattning. De få frågor
om origlig tillämpning, i vissa distrietér,
af 1823 års Bevillnings-stadga,
hvilka under denna Riksdag kommit
till Rikets Sländers kännedom, bevisa
Bil. till Bevillnings-Utskotteis Uti. JV.-o 35. 17
i hvilken betydlig mon den ena eller
andra Classen af Medborgare kan betungas
eller lindras, i jemförelse emot andra,
till Statens vinst eller förlust, och om
Rikets Ständer inskränka verkställande magtens
rättighet att vaka öfver tillämpningen
af Rikets Ständers beslut uti beskattningsfrågor,
synes mig den sannolika följden
blifva, att Rikets Höglofl. Ständer hädanefter
blifva besvärade med flera Motioner,
innefattande klagomål öfver ojemn taxering,
än de, medelst hvilka man nu fruktlöst
sökt öfvertyga om Domare-magtens
origtiga tillämpning af Bevillnings-förordningen.
Uttrycket af denna min öfvertygelse
har varit min pligt; erfarenheten,
mer eller mindre dyrt köpt, kommer att
bekräfta det rätta af saken.
Bih. till R. St. Vrot. 1828 och 1829> $ S. 1 AJd. 2 B.
6:te Häft. 2
STOCKHOLM, tryckt i EcK*TEi«iKA Tryckeriet, 1839,
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande N:0 36. i
N:o 36.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 3o Julli 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets
Memorial, No 3 r,
sned en af Herr Friherre
Carl Hinric Anckarswärd
begärd Tableau öfver Bevil
klingen s fördelning;
Sedan Utskottet, vid Öfverlemnande! af en
utaf Herr Friherre Anckarswärd genom
Motion hos Högloft. Ridderskapet och Ådein,
begärd Tableau öfver Bevillningens
fördelning på olika folk-classer, hemställt,
alt de Tjenstemän i Kongl. Kammar-Rätten,
som samma Tableau upprättat, måtte,
utaf anförda anledningar, erhålla en gratifikation
af 666 R:dr 3a sk. Bro; så har, vid
föredragning af detta ärende, Högloft. Ridderskapet
oell Adeln samt Högvördige
Preste-Ståndet bifallit., men Yällofliga
Borgare-Ståndet afslagit denna hemställan,
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 1829. 5 S.j 1 d/d. 2 B.
y:de Haft, 1
i Bevillnings-Utskottcts Utlåtande N.-o 36.
semt Hedervärda Bonde-Slåndet återremitterat
det derom, under N:o 31, afgifna
Memorial, i anledning af följande dervid
gjorda anmärkningar, nemligen: att
upprättandet af berörde Tableau icke borde
anses för annat än en tjenste-pligt, helst
inånga, och än vidlyftigare, Tabeller skola
blifvit upprättade i andra Verk utan arfvode;
att beviljandet af den föreslagna gratificationen
vid detta tillfälle kunde anses
'såsom ett prtejudicat, och leda till anspråk
af Embets- och Tjenstemän, att begära serskild
betalning för hvarje påkallad Embetsförrättning,
hvarföre ock en Ledamot ansett
denna belöning icke kunna, meddelas,
med mindre än att samtlige Tjenstemän,
som haft bestyr med Tableauers uppgörande
under Riksdagen, komme i åtnjutande
af deras arbete motsvarande gratificationer.
Ehuru, å ena sidan, Utskottet fullkomligen
delar den öfvertygelse, att Embetsoch
Tjenstemän kunna, utom de vanliga
göromålen, åläggas serskilda arbeten, som
med tjenstebefattningen hafva gemenskap,
utan att derföre vara berättigade till betalning,
så anser likväl Utskottet, å andra
sidan, att alla tjenstegöromål böra stå i ett
visst förhållande till den lön, som åtnjutes,
och de åligganden, som i allmänhet
åtfölja tjensten, samt att således, för for
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 36. 3
drings-anspråken på extra göromål, måste
finnas en härefter afpassad gräns. Upprättandet
af ifrågavarande Tableau kan, i Utskottets
tanka, icke hänföras inom denna
gräns för Kongl. Kammar-Rättens Tjenstemäns
befattning, och de hafva derom blifvit
anmodade, icke på grund af Tjenstemanna-förbindelser,
men endast af den anledning,
att de för arbetets verkställighet
behöfliga Mantals- och Taxerings-längder
voro i Kammar-Rätten tillgängliga.
Då härtill kommer, att detta vidlyftiga arbete,
på sätt Utskottets Memorial innehåller,
uteslutande erfordrat en längre tid, och
dessutom biträde af Extra Tjenstemän, som,
då de icke hafva lön, äro berättigade till
ersättning; att sådana förhållanden icke,
vid upprättandet af andra Tableauer , vanligtvis
inträffat, och att detta allt gifver
fulla anledningar till det undantag, som
synes inbegripet uti Utskottets ofvannämnda
hemställan, så
får Utskottet härmed förnya densamma,
och till Hedervärda BondeStåndet
vördsamt öfverlemna, om
icke Respeclive Ståndet ville, likasom
Höglofl. Ridd^rskapet och Adeln
samt Högvördiga Préste-Ståndet, lemna
bifall"till utbetalningen af ifrågavarande
gratifikation; samt tillika
'4 Bil. till Bevillnings-Ulskottets Uti. N.-o 36.
bifoga de härvid gjorda Reservationer.
Stockholm den a3 Julii 182g.
Reservationer:
Af Eric Paulsson från Elfsborgs Län :
”Under åberopande af hvad jag anförde
då förra Betänkandet i ämnet afgafs, får jag
emot det nu fattade beslutet mig reservera
och, såsom ytterligare skäl derföre, anföra,
att, om ifrågavarande Tableau nödvändigt
skall betalas, en sådan betalning synes, i
min tanka, böra erläggas af den, hvilken
föranledt detta vidlyftiga arbete.”
Anders Andersson från Skaraborgs
Län och Tufve Larsson från Christianstads
Län, reserverade sig äfven emot Utskottets
yttrande i denna fråga.
Bevillniiigs-Utskoltels Memorial IV.-o 3j. 5
N:o 37.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3o Julli 1829.
Memorial, i anledning af olika
Beslut, hvaruti RiksSt
Unden stannat, i afseende
på Grunderna för den
blijvande Allmanna Bevillningen,
samt för värdering
af Fastigheter.
p
xJenom Protocolls-Utdrag af den 22 och
26 Junii, samt den 3 i denna månad,
har Bevillnings-Utskoltet erhållit underrättelse
om de Respective Riks-Ståndens
Beslut, i anledning af Utskottets, under
]N:o 28, afgifna Utlåtande, angående anmärkningar
vid Grunderna för allmänna
Bevillningen , samt för Värdering af Fastigheter;
och då Utskottet nu gör framställning
om de skiljaktigheter, som inom
hvartdera af Riks-Stånden förekommit, samt
tror sig förutse, att den i 71 §. Regeringsformen
och 3i §. 2 Mom. Riksdags-Ordi)ingen
föreskrifva behandling af dessa skil j—
aktigheter icke torde kunna undvikas, får
Utskottet, till fortskyndande af göromålens
gång, nu tillika vördsamt föreslå de af me
-
6 Bevillningsutskottets Memorial N-o 3j.
ranämnde skiljaktiga Beslut föranledda Voterings-propositiorier,
hvilka skulle till förstärkta
Stals-Utskotlet öfverlemnas.
Sedan ej mindre Utlåtandet öfver de
emot Utskottets Belänkanden, N:ris 8 och 9,
sorn afstyrka Bevillning å hvarjehanda öfvei
flöds-varor och kortspel, gjorda anmärkningar,
än de, i anledning af serskilda, vid
äler-remissen af Betänkandet N:o 7 »förekomna,
ämnen, uti i:sta, 2:dra och 4;de
Hufvud-afdelningarna af Utskottets Utlåtande,
N:o 28, meddelade upplysningar och
yttranden, dels utaf samtlige Respective
Riks-Stånden blifvit gillade, och dels ansetts
icke fordra någon åtgärd, samt R. H.
Ständer täckts godkänna och antaga de föreslagna
3, 5, 7, 10, 11, i3, 14, i5, 16,
och 17 Bevillnings- och Värderings-grunderna;
så utgöra nu endast Besluten, i fråga
om 1, 2, 4> 6, 8, 9, och 12 Grunderna,
föremål för Utskottets behandling i förevarande
afseende,
Färsta Grunden har af Högvördiga
Preste-Ståndet blifvit godkänd, enligt dess
lydelse i Utlåtandet N:o 28, och Högloft.
Ridderskapet och Adeln har äfven antagit
Bevillnings-Utshottets Memorial N.o 3y. 7
densamma, med den enda förändring, alt,
i stället lör Utskottets Förslag, att denna
afgift borde upphöra för alla dem, som
fyllt 60 år, och icke af egendom, tjenst
eller rörelse ega en inkomst af 100 R:dr,
sistnämnde inkomst blifvit bestämd tilL
endast femtio R:dr; uti hvilket beslut äfven
Vällofl. Borgare-Ståndet på det sätt
stannat, att ifrågavarande grund blifvit gillad
sådan den, med antagande af 5o R:dr,
såsom ifrågavarande minsta inkomst, framställdes
i Betänkandet N:o -7. Deremot hår
Hedervärda Bonde-Ståndet beslutat, att denna
grund skulle erhålla följande lydelse,
nemligen;
”Personlig Skydds-afgift bör erläggas
af hvarje i Mantals-längd skattskrifven person,
olika för Mans- och olika för Qvinspersoner,
samt efter sådant förhållande, att
den hittills gällande Skydds-afgiften ned~
sättes för mindre bemedlade, men deremot
i progressivt förhållande till inkomst och
förmögenhet åkes för mera bemedlade personer.
Denna afgift utgår årligen från och
med fyllda 18 år till och med fyllda 60 är, då
densamma upphör för alla dem, som icke
af egendom, tjenst eller rörelse ega en
inkomst af 100 R:dr, eller som icke utgöra
Bevillning af lön, egendom, rörelse eller
förtjenst,”
8 Bevillningsutskottets Memorial N.-o 3~j.
Då de trenne öfriga Riks-Stånden instämt
i Utskoltets Förslag, att den personliga
Skydds-afgiften bör erläggas af hvarje
i Mantals-längd skattskrifven person,
utan afseende pä stund, vilkor eller förmögenhet,
olika (ör Mans- och olika för
Q vins-personer, men lika för personer af
samma kön, samt att afgiflen utgår ärligen
från och med fyllda iy år, får Ulskottet
hemställa, om icke Hedervärda Bonde-Ståndet
skulle vilja biträda de trenne öfriga
Riks-Ståndens mening; men dels under förmodan,
alt dessa från hvarannan så hufvudsakligen
afvikande meningar möjliglvis
icke kunna sammanjemkas, och dels med
afseende derå, att, i fråga om det belopp
af inkomst, hvilket erfordras, derest person,
som fyllt 60 år, skall erlägga Skyddsafgiften,
två Stånd stannat emot två, anser
sig Utskottet tillika härmed till pröfning
böra öfverlemna följande frenne Voteringsproposilioner:
1:0
Den sorn bifaller Utskottets förslag,
att personlig Skrdds-afgift bur erläggas
af hvarje i Mantals-längd skattskrifven
person, utan afseende på stånd
inkomst eller förmögenhet, olika för Mansoch
olika för Qvins-personer, men lika för
personer af samma kön, röstar Ja; den
det ej vill, voterar Nej.
Eevillnings-Utskottets Memorial IV.-o 3j. g
Vinner Nej,
lommer personliga Skydds-afgiften att er-*
läggas af hvarje i Mantals-längd skattskrifven
person, olika för Mans- och olika för
Qvins-personer, samt efter sådant förhållande,
att den hittills gällande Skyddsafgiften
nedsättes för mindre bemedlade,
men deremot i progressivt förhållande till
inkomst och förmögenhet ökes för mera
bemedlade personer.
a:o Den, som antager Utskottets Förslag,
att personliga Skydds-afgiften bör utgå
årligen från och med fyllda iy är„ röstar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
skall denna afgift årligen erläggas från
och med fyllda 18 år.
3:o Den, som gillar Utskottets Förslag,
att personliga afgiflen utgår lill och med
fyllda 60 år, samt då upphör för alla dem,
som icke af egendom, tjenst eller rörelse
ega en. inkomst af Ett Hundrade Riksdaler.
, eller sorn icke utgöra Bevillning af
lön, egendom, rörelse eller förtjenst, röstar
J(i; den det ej vill, voterar Nej.
io Bevillnings-Utskoltets Memorial N.o 3-j.
Vinner Nej ,
kommer afgiften att, efter fyllda 60 år,
upphöra för alla dem, som icke af egendom,
tjenst eller rörelse ega en inkomst
af Femtio Riksdaler, eller som icke utgöra
Bevillning af lön, egendom, rörelse eller
förtjenst.
Andra Grunden: Trenne af Respecli
ve
Riks-Stånden hafva oförändrad antagit
denna Bevillniugs-grund; men Hedervärda
Bonde-Ståndet har deruti beslutat följande
förändring och redaction:
"Bevillning utgöres af all fastighet efter
värdet, utan afseende på dess natur,
med fortfarande likväl af Bevillning å Rusttjenst-marker,
samt Rotefrihels-afgiften.
Dock åläggas de fastigheter, så väl på
Landet som i Stad, hvilka ega större värde
än 8000 R:dr, en emot deras högre värde
och afkastning progressivt stigande
afgift/’
Då någon anmärkning, åsyftande en
dylik progressiv förhöjning, icke vid ålerremissen
af Betänkandet, N:o 7, förekom
-
Bevil/nings- Utskottets Memorial N;o 3j. 11
mit, i fråga om fastighet å Landet, tillkommer
det Utskottet, enligt 71 §. RegeringsFormen,
att sig häröfver yttra; och Utskottet
får, i sådant afseende, anföra: att Utskottet
icke tror på verkligheten af Anders
Danielssons anförda, samt af Hedervärda
Bonde-Ståndet, såsom skäl för Beslutet, antagna
uppgift, att nemligen mindre hemman,
hus och lägenheter blifva uppskattade
efter ungefärliga värdet, men att deremot
större egendomar, så väl å Landet som
i Stad, i allmänhet ej skola taxeras öfver
deras halfva värde. Utskottet hyser deremot
den Öfvertygelsen, att värdet å en större
egendom både bör bestämmas och i allmänhet
blifver bestämdt efter dess högre
afkastning; och Utskottet förmodar, att, i
allmänhet, de större egendomarna snarare
torde jemförelsevis vara högre uppskattade,
emedan de oftare lära vara med intecknade
lån besvärade, och beviljandet af sådana
lån icke sällan beror på ett högre Taxerings-värde.
För öfrigt kan Utskottet icke
eller finna, att 8,000 R:dr, eller större
summor, nedlagda i fastighet, innehålla mera
värde derföre, att de finnas i en persons
ego, än om de tillhöra flera, och anser
deremot, att en sådan progressiv Bevillning
å fast egendom, dels skulle medföra
uppenbar orättvisa vid alla de tillfällen,
då egaren derå har skuld, och således
1.3 Bcvillnings-Utskottcts Memorial N.o 3j.
lian ega villa mindre behållning än en
skuldfri mindre Hemmans-egare, clels ock
föranleda lill ojemnhet eller oreda i fråga
om Bevillnings-afdraget för inleeknade lån.
Af dessa orsaker finnér Utskottet sig
icke kunna, hos de Irenne öfriga RiksStånden,
tillstyrka antagandet af Hedervärda
Bonde-Ståndets Beslut i förevarande
amne, utan får Utskottet i stället hemställa
till sistnämnda Riks-Stånd, om det icke
vöre lämpligt att, i öfverensstämmelse med
de trenne Med-Ståndens Beslut, antaga
denna Bevillnings-grund, i enlighet med
ordalydelsen i Utlåtandet N:o 28; men folden
händelse, att denna hemställan icke
b i fa lies, framställer Utskottet följande proposition
:
4:o Den, sorn bifaller Utskottets Förslag,
att Bevillning utgöres af all fastighet
efter värdet, utan afseende på dess natur,
med fortfarande likväl af Bevillning å Rusttjensl-marker,
samt Rotefrihets-afgiften, röstar
Jaj den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
så utgöres Bevillning af all fastighet efter
värdet, utan afseende på dess natur, med
fortfarande likväl af Bevillning a Rust
-
Bevillnings-Utskottéts Memorial W.-o 3j. i3
tjenst-marker samt Roléfrihets-afgiften ; och
åläggas de fastigheter_, så väl å Lundel
som i Stadj hvilka ega större värde än
8000 R.di-j eii emot deras högre värde och
afkastning högre och progressivt stigande
“f&ft
-
Fjerde Grunden: Alla fyra Respecti
ve
Riks-Stånden hafva bifallit hvad Utskottet
derom föreslagit, dock med tillägg
af Vällofl. Borgare-Ståndet, ”att Gerningsmän
och Sockne-handtverkare på Landet
skola taxeras efter samma Grunder, som
för Handtverkare i Städerna ega rum, det
vili säga, efter den behållna inkomsten, eller,
då den icke är tillämplig, efter Minimitariff,
i likhet med den, sorn för femte
classens Städer föreskrifves.”
Så vida de Irenne öfriga Riks-Stånden,
i enlighet med det derom fattade Beslut,
anse de i fjerde grunden införda stadganden
tillräckliga, och således afslå nyss anförda
tillägg, samt Vällofl. Borgare-Ståndet
icke eller, på sätt Utskottet nu vördsamt
tillstyrker, frånträder sin i ämnet yttrade
mening, så kommer denna fråga äfven att
i förstärkta Stats-Utskottet afgöras; och i
i4 Bevillnings-Utskoltets Memorial N.-o 3j.
detta afseende lärer en sädan proposition
för voteringen blifva lämplig, nemligen:
5:o Den sorn bifaller hvad Bevillningsutskottet
i fjerde Grunden föreslagit om
Bevillning af Handel, Rörelse, Handtverk,
Näringar, Fabrication, Konstflit och Arbetsförtjenst,
voterar Ja; den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej,
så bl ifver denna Bevillnings-grund antagen,
med tillägg, att Gerningsmän och Sockenhandtverkare
på landet skola taxeras efter
samma Grunder, som för Handtverkare i
Städerna ega rum, det vill säga, efter den
behållna inkomsten, eller, då den icke är
tillämplig, efter Minimi-tariff, i likhet med
den, som för femte classens Städer föreskrifves.
Sjette Grunden: I öfverensstämmelse
med alla fyra Riks-Ståndens Beslut, kommer,
med ändring af Utskottets Förslag,
att Bevillning borde utgöras af all Löneinkomst
utöfver ioo R:dr, denna Bevillnings-grund
att erhålla följande lydelse:
”Bevillning utgöres af de inkomster,
Bcvillnings-Utskottcts Memorial N.o 3y. t5
utöfver Två Hundrade Riksdaler Banco,
hvilka, i egenskap af lön, arfvoden, sportlar
eller tillfälliga förtjenster, tillfalla de
personer, som äro i Kongl. Maj:ts och Rikets
eller serskilda Inrättningars tjenst/’
Åttonde Grunden: Hedervärda BondeStåndet
har ovilkorligt antagit Utskottets
Förslag, att sådana disposiLioner, gåfvor
och inkomster, som ej i värde uppgå till 5o
R:dr B:o, skola undantagas från Bevillningsafgift;
men som de Irenne öfriga RiksStånden
bifallit de emot Utskottets Förslag
i nämnde afseende gjorda anmärkningar,
och beslutat, att dispositioner, gåfvor
och testamenten, som ej i värde uppgå till
3oo R:dr, skola från Bevillning undantagas;
så är Utskottets Förslag i denna omständighet,
enligt 71 §. Regerings-Formen, förkastadt
och på nyssnämnde sätt ändradt.
Härförutan har Vallöf]. Borgare-Ståndet,
uti föreslagen Redactions-förändring, icke
allenast ibland de af Utskottet föreslagna
undantag från Bevillnings-afgifter, tillagt:
”Gåfvor och Testamenten till Tjenstehjon
för trogen och långvarig tjensthvilken
undanlags-föreski ift icke blifvit af något
i6 Bevillnings-Utskottets Memorial No 3j.
bland de öfriga Riks-Slånden beslutad;
utan äfven uteslutit ordet ”fynd,” sorn af
de Irenne öfriga Riks-Stånden bibehållits;
och med åberopande af hvad Utlåtandet,
N:o 28, innehåller angående dessa ämnen,
öfverlemnar Utskottet till Yällofl. BorgareStåndet,
dels att förändra sitt Beslut i förstnämnde
hufvudsäkliga omständighet, deis
ock, huruvida det sista anförda mindre vigtiga
uteslutandet må vara behöfligt. För
det fall åter, att besluten härom icke ändras,
framställas följande Propositioner:
6:0 Den, som bifaller, att Bevillning
tgår med vissa procent af Testamenten,
uåfvor, Fidei-commisser, Arf- och Yinstmeel,
samt att från en dylik Bevillning»-»
afgift likväl må undantagas Testamenten
till fromma Stiftelser, samt sådana dispositioner,
gåfvor och inkomster, som ej i värde
uppgå till 3oo R:dr B:o, eller hvilka,
så väl som arf, icke tillfalla personer i det
slägtskaps-förhållande, som 2 Art. 7 §. Bevil
lnings-För fattningen såsom undan tag upprepar,
röstar Ja; elen det ej vill, voterar
Nej
Yinner
Nej,
komma Testamenten och Gåfvor till Tjenstehjon
-
I
Bevillnings-Utskottets Memorial Ig.v 3y. 17
stehjon för trogen och långvarig tjenst, att
från Bevillning undantagas.
7:0 Den som vill, ätt, jemlikt Bevillnins-Utskottets
Förslag, Bevillning skall
utgå af fynd, röstar Ja; den det ej vill,
voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer fynd att uteslutas och från Bevillning
fritagas.
Nionde Grundén är af trenne Riksstånd
antagen; men Vällofl. Borgare-Ståndet
har sålunda fastställt densamma: ''Personer
i Städerna och på Landet, som icke
lämpligen kunna hänföras under de föregående
Bevillnings-grunderna, skola utgöra
Bevillning efter de grunder, som 4;de
punkten innehåller."
Utskottet, som tror denna bestämmelse
innebära en slags motsägelse, får underställa
sådant Vällofl. Borgare-Ståndets pröfning,
och härmed till Ståndets afgörande
öfverlemna, om icke Utskottets af trenne
JBih. lill R. St. Prat-1828 och 182g, S S. 1 AJd. 2 B.
g: de Haft. 2
i B Bevillnings-Utskoltets Memorial N.-o
Riks-Stånd biträdde Förslag må anses lämpligare,
helst det, vid pröfningen af Utskottets
Förslag till författning, är Ståndet öppet
att begära och befordra rättelse om
ifrågavarande bestämmande i mer eller
mindre nion skulle afvika från Ståndets
mening. Om detta icke bifalles, tror Utskottet
deremot frågan böra afgöras genom
votering, efter följande Proposition:
8:0 Den , som godkänner Utskottets
Förslag, att Bevillning utgöres efter serskilda
bestämmanden af personer i Städerna
och på Landet, hvilka hafva sådana utvägar
att sig försörja, som icke lämpligen
kunna hänföras under de öfriga Bevillningsgrunderna,
och att dervid, i afseende på
classificationen, gäller hvad fjerde Bevillnings-grunden
innehåller, röstar Ja; den
det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
så komma personer i Städerna och på
Landet, hvilka hafva sådana utvägar att sig
försörja, sorn icke lämpligen kunna hänföras
under de föregående Bevillnings-grunderna,
att utgöra Bevillning efter de grunder,
som fjerde Punkten innehåller.
Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 3’j.
Tolfte Grunden; I fråga härom har
Välloflige Borgare-Ståndet varit skiljaktigt
från de trenne öfriga Stånden, hvilka godkänt
Utskottets mening. Med hemtad anledning
af de vid Betänkandet, N:o 7, inom
Välloflige Borgare-Ståndet i detta hänseende
gjorda anmärkningar, hvarom Utskottet,
före öfriga Riks-Slåndens beslut,
sig utlåtit, anser Utskottet troligt, att de
härvid förekommande väsendtliga olikheter i
åsigter, icke kunna utan votering atgöras;
hvarföre någon annan åtgärd ej synes lämplig,
än att till Rikets Högloflige Ständers
pröfning framställa en så 3ydande proposition
:
q:o Den, som gillar Bevillnings-Utskottets
Förslag, att de i 1823 års BevillningsFörordning
antagna Grunder om värdering
af fastighet i Stad må fortfara, med.
den förändring, alt minimum af värde är
det, hvartill hus blifvit i allmänna inhemska
Brandstods-Bolag till försäkring antaget,
och att derunder nedsättning på intet
vilkor må ega rum, voterar Ja; den det ej
vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
skola de i 1823 års Bevillnings-Forordning
gifna föreskrifter om värdering af fastighet
ao Bevillning:;-Utskottets Memorial N.-o 3f.
i Stad fortfara; men ehuru Taxerings-Comiteer
skola taga i betraktande i Stad belägna
fastigheters brandförsäkrings-värden,
må de dock ej vara pligtige att följa Brandförsäkrings-värdet,
hvarken såsom minimum
eller maximum för fastigheters taxeriugs-värde;
äfvensom vid taxering af hus å
jordar utom Städernas staket, men på deras
grund belägna, samma grunder må följas,
som vid taxering af hus å egentliga
Landtegendomar iakttagas.
Hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, blifver
vördsamt tili Rikets Högloflige Ständers
upplysta granskning öfverlemnadt.
Stockholm den 23 Julii 1829.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteänska Boktryckeriet, 182g.
♦
N:o 38.
Ankom till Exped. Utskottet den 6 Aug. 1819.
Memorial, i anledning af skiljaktiga
beslut i fråga om Bevillnings erläggande
för Proste-Tunnor.
Vid föredragning af så väl Utskottets Betänkande,
N:o 18, angående väckt Motion
om Proste-Tunnors befriande från bevillning,
som det under N:o 34, med anled>
liing af de vid förstnämnde Betänkande
gjorda anmärkningar, afgifna Utlåtande, hvar4
uti Utskottet ansett, alt Proste-Tunnor borde
med bevillnings-afgift beläggas, samt tillstyrkt,
att ett stadgande, i anledning af Rikets
Ständers beslut i denna fråga, måtte
intagas i Bevillnings-Förordningen, hafva,
enligt ankomna Protocolls-Utdrag, följande
skiljaktigheter inom Respective Riks-Stånden
förekommit, nemligen:
Höglofl. Ridderskapet oell Adeln liar
afslagit Utskottets Utlåtande, med förklarande,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
för dess del, fann någon bevillning å Prosle-Tunnor
icke böra ega rum.
Bih. till R. St. Prat. 1828 och 1829. 5 Sami. 1 d/d. 1
8:de H:t.
2 Bcvilhungs-Ut.skottcts Memorial. N.o 33.
Högvördige Preste-Ståndet liar, för sill
del, beslutit, atl Proste-Tunnor, i likhet med
Embets- och Tjenstemäns resepenningar och
tractamenten i Kronans ärenden, skola från
Bevillning fritagas, och stadgandet härom i
den blifvande Bevillnings-Förordningen intagas.
Yällofl. Borgare-Ståndet har bifallit
nämnde Betänkande och Utlåtande; och
Hedervärda Bonde - Ståndet, som, då
Betänkandet N:o 18 första gången hos Ståndet
förekom, det samma bifallit, har vid
dess förra beslut i ämnet förblifvit och lagt
Utlåtandet N:o 34 till handlingarne.
Då således förevarande fråga, i hvilken
Tvä Stånd stannat emot Två, måste, en- *
ligt 71 § Regeringsformen, af flöglofl. Förstärkta
Stats-Utskottet afgöras, får Utskottet,
för sådant ändamål, vördsamt tillstyrka
följande
Voterings-Proposition:
Den som vill, att Proste-Tunnor skola,
liksom andra löne-inkomster, lill bevillnings
erläggande uppgifvas och beräknas,
samt att ett stadgande derom skall i
Bevillnings-Författningen inflyta, röstar Ja,
den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
Bein'llnin"s-Utsfcoltets Utlåtande. N.o 3g. 3
komma Prosle-Tunnor att, i likhet med Embets-
och Tjeustemäns resepenningar och
tractamenten i Kronans ärenden, från bevillning
fritagas, och stadgandet härom att
införas i Beviilnings-Författningen.
Stockholm den x Augusti 1829.
N:o 3g.
Ankom till Exped. Utskottet d. G Aug. 1829.
Utlåtande, i anledning af Herr E. /.
Gezelii Motion om lindring i Städernas
allmänna utskylder.
Ledamoten af Vällofl. Borgare-Ståndet Herr
Gezelius har, uti Memorial, som till Bevillnings-Utskoltet
blifvit remitteradt, anfört,
att, sedan tid efter annan en nästan oinskränkt
näringsfrihet blifvit beviljad, och
Städernes förut gällande Skrå-privilegier och
monopoliska rättigheter allt mer och mer
inskränkts, så hafva Städernes Borgerskap,
i synnerhet handtverks-classerne, kommit
i betydlig mistning af deras fordna rörelse
och arbetsförtjenst; hvadan och då alla
äldre Contributioner och senare Bevillnin
-
4 Bevillnings-Ut skottets Utlåtande. N.o 3g.
gar, så väl lill Kronan som Städerne serskildt,
äro grundade på förenämnde privilegier,
saini Slädernes Borgerskap sålunda
fält vidkännas åtskilliga utgifter och andra
onera, hvarifrån de på Landsbygden boende
Handtverkare och Manufacturister äro
frie, Motionairen yrkat, att, på det Städerne
icke alldeles måtte råka i ödesmål, sådant
allt måtte noga betraktas vid upprättandet
af denna Riksdagens BevillningsFörordning,
så att utskylderne till Kronan
nedsättas och lindras, i samma förhållande
som Städerne förlorat sina fordna förmoner
och rättigheter.
Motionairen har lik vist icke uppgifvit,
på hvad sätt ifrågaställa nedsättning skulle
åstadkommas, och Utskottet finner, att
ett allmänt stadgande i detta fall hvarken
vore billigt eller verkställbart; men då
dessutom Utskottets, af Rikets Högloft. Ständer
gillade förslag till grunder för allmänna
bevillningens utgörande, äfven för framtiden,
bibehållit förra beskattnings-sättet för
Borgerliga rörelsen efter viss procent af inkomsten,
men rättighet derjemte för Taxerings-Comité
att, när så nödigt pröfvas,
nedsätta rörelse-algiften under de stadgade
classerne, hvaraf den följd uppkommer, att
Borgare, i den mon deras vilkor må hafva
försämrats, få åtnjuta en motsvarande
Bevillnings-Utskottets Betänkande. IV: o 4°. 5
minskning i Bevillnings-afgiften; så anser
Utskottet något serskildt afseende icke
kunna fästas å Herr Gezelii ofvanberörde
Motion.
Stockholm den i Augusti 1829.
N:o 4o.
Ankom till Expcd. Utskottet d. 6 Aug. 182g.
Betänkande, angående Riksdags-Fullmägtigen
Johannes Svenssons Motion
0111 befrielse från Bevillning
efter 2 Art. för egare af KronoKrono-skatte
och Frälse-skatteliemman
i Småland.
Riksdags - Fullmägtigen från Jönköpings
Län Johannes Svensson liar, uti en till Bea
villnings-IJtskollet remitterad Motion, sökt
ådagalägga, det i synnerhet Krono-, Kronoskatte-
oell Frälseskatle-jorden i Småland
vore allt för högt beskattad , genom den der
svårare än annorstädes tryckande roleringen
af Infanteri, Cavallen och Båtsmanshåll,
så att, ehuru hemmanen der i allmänhet
voro ganska magie, endast 1 \ man
-
6 Bevillnings-ljtskoUets Betänkande. N. o 40.
tal måste underhålla en Soldat och ändå
utgöra augments-eller ordinarie ränta, samt
att dessa onera, uppgående lill ungefärligen
119 R:dr 26 sk. 8 r:st Banco, vöre i
sig sjelfva allt för svåra att utgöra för hemman,
hvilka vanligen besås med 20 tunnor
Hafre, som afkasta 3:dje kornet, samt kunna
föda omkring 24 Boskaps-kreatur; och
har Motionairen, på det åboerne å ifrågavarande
hemman ej måtte digna under elen
svåra skatte-bördan, och då hans mening
ej vore att inkräkta på Indelnings-verket,
föreslagit, att hemman af förutnämnde natur
i Småland, måtte från Bevillning å jord
efter 2 Art, befrias.
Utskottet har tagit detta i öfvervägande;
men då Rikets Högloft. Ständer redan
antagit Utskottets förslag, att bevillning af
jord bör utgå med viss af gift efter värdet,
och det af delta beräknings-sätt är en följd,
att, om hemman äro mycket besvärade af
rotering och andra onera, deras uppskattnings-värdé
derigenom förminskas, så och
enär, vid ett sådant förhållande, en motsvarande
lindring i Bevillningen, på förenämde
sätt, kommer alt åtnjutas,
saknar Utskottet anledning att, i någon
mon, understödja Johannes Svenssons
, i ofvannämnde Motion, gjorda
anhållan, hvilken alltså lärer förfalla.
Bil, t. Bevillniiigs-Utskottcts
Motionairens häremot afgifna reservation
bifogas.
Stockholm den i Augusti 1829.
Reservation:
Johannes Svensson från Jönköpings
Län: ”Jag reserverar mig mot Utskottets
fattade beslut, i anledning af min gjorda
Motion om befrielse från bevillning efter
aldra Art. för egare af Krono- Krono-Skatteoch
Frälse-Skaltehemman i Småland af orsak,
att jag anser, det Utskottet för tidigt afstyrkt
fråga om lindring i Bevillningen, innan
Utskottet fått del utaf den af Rikets
Ständer fastställda Stats-Reglering, så alt, i
händelse Staten icke behöfver så stor summa,
har Utskottet, i förhand, frånsagt sig
en nedsättning, som, i min tanka, bordt
ega rum.”
N:o 4i.
Ankom till Expéd. Utskottet d. 6 Aug. 1829.
Betänkande, i anledning af Herr 'N.
Bruncronds Motion om befrielse
8 Bevillnings-Utskotlets Betänkande. N.o
eller lindring i Bevillnmgen lör
Krono-Lotsar och Lots-drängar. '
Uti en, från Högloft. Ridderskapet och
Adeln till Bevillnings-Utskotlet remitterad
Motion, har Herr Bruncrona framställt, hura
Krono-Lotsarne, alltifrån Lotsinrättningens
första ändamålsenliga organisation intill
år 1760, varit befriade från erläggande
af personliga afgifter till Staten, lika med
Ryttare, Soldater och Båtsmän, som ännu
åtnjuta en sådan förmon, samt derefter än
blifvit ålagde och än befriade från sådana
afgifter, till dess vid 1809 års Riksdag Bevillning
ovilkorligen blef Lotspersonalen
ålagd, hvilken sedermera fortfarit, oaktadt
Molionairen vid i8a3 års Riksdag väckt
fråga om dess upphörande; i anledning
hvaraf, och som senare årens erfarenhet
visat, det en Lots med 5 Rrdrs årlig lön
af Lotsmedlen och en Lotspenningeförtjenst,
utgörande högst 3 R:dr, samt utan all annan
förtjenst, än hvad fiske kunnat gifva,
blifvit taxerad till den högsta af de bestämda
afgifterne, eller \ R:dr Banco, i årlig
Bevillning till Staten, hvilket belopp
nära motsvarade Lotsens brödföda, Motionairen
hemställt, att Krono-Lotsarne, hvilka,
i afseende på Sjöförsvaret och Handeln,
stodo i närmaste jeruförjiga förhållande
med Soldater och Båtsmän, men hade vi
-
Bertili iingi-Ut skot tets Betänkande. JY.o 4'- 9
da besvärligare och ansvarsfullare göromål,
hädanefter för sina personer måtte ifrån
all Bevillning till Staten blifva frikallade;
men, om sådan frihet icke beviljades, bar
Motionairen'föreslagit följande förändrade
redaction uti blifvande Beviilnings-F örordningen:
Krono-Lotsar
i 3:ne classer.
Första classen, Lotsålderman R:dr i:
Mästers Lotsar .... 3 a.
Secund-Lotsar . . . . 16»
hvarvid dock blifvit tillagdt, att, sorn LotsLärlingar
hvarken hafva lön eller rättighet
till Lotspenninge-fÖrtjenst, så kunde
dessa icke skäligen till Bevillnings erläggande
taxeras, utan borde i Förordningen
derifrån bestämdt frikännas.
Slutligen har Motionairen upplysningsvis
anfört, att, med undantag af Lotspersonalen
vid Landsorts, Sandhamns, Dalarö,
Stockholms, Brömsö och Götheborgs Lotsplatsen
vore densamma vid de öfriga i3o
Lots-stationerna i Riket nästan öfverallt
lika vanlottad, i följd af mindre liflig sjöfart
och inskränktare handelsrörelse, men,
det oaktadt, underkastad lika besvärlig och
ansvarsfull uppassning på sjöfarande.
Vid öfvervägande af hvad till detta
ämne hörer, har Utskottet ansett, alt då
io Bevillnihgs-Utskottets Betänkande. N:o 41<
Lotsarne erhålla en stundom icke ringa
betalning för det biträde, som de lemna
vid förefallande behof, deras belägenhet i
allmänhet icke är så beklagansvärd, som
Motionairen tecknat densamma; och enär,
vid en ny reglering af Convoij-afgifterne
och hvad dertill beräknas, Lotsbetjeningens
vilkor än mera lära komma att förbättras,
samt Utskottet icke kan medgifva, att de
skäl, sorn, i fråga ,om Soldater och Båtsmän,
gälla till deras befrielse från deltagande i
skattebidragen, rätteligen bora tillämpas på
Lotsarne, kan Utskottet
icke tillstyrka bifall åt Motionairens
första framställning, att Lotsar måtte
från Bevillning alldeles fri kallas.
Hvad dernäst angår Herr Bruncronas
vilkorliga förslag om Bevillningens erläggande
efter en ny classification, derest fullkomlig
befrielse ej kan vinnas; så och ehuru
Utskottet ännu icke kommit i tillfälle
att taga befattning med Bevillningens fördelning,
tror Utskottet sig böra yttra, dels
att nämnde förslag, i Utskottets tanka, icke
är passande för alla förekommande olika förhållanden,
samt dels att Utskottet ämnar,
då sådant kommer i fråga, med behörig
noggrannhet föreslå de äfgifter, som 'Utskottet
anser böra af Lotsbetjeningen. erläggas,
på enahanda sätt, sorn de nu gäl
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande. N:o /{.1. 11
lande författningar påbjuda, eller inom flera
serskilda classer, med ringa Bevillningsafgift
i den lägsta, då det af Taxeringsman
beror att så jemka denna pålaga, att bland.
Lotspersonalen ingen får högre beskattning
än honom rätteligen tillkommer.
En emot detta Betänkande afgifven
Reservation bifogas vördsamt. ■
Slockholm den i Augusti 1829.
Reservation
af Herr af Billbergh: Det biträde
Tullverket bör förvänta af Lotspersonalen
liar föranlåtit mig, alt under mina Erubetsresor
taga närmare kännedom af deras förhållanden.
För att icke såra en hel corps*
och för alt icke göra orättvisa åt dem\
hvilka med nit och skicklighet uppfylla de£
ras bestämmelse, inskränker jag mig till
meddelande af den upplysning, att på flera
ställen finnes ingen och på ännu flera
ett ringare antal Lotsar, än Staten utsätter,
hvartill orsaken blifvit uppgifven vara, alt
Lönen för Lotsen endast utgör 5 å 10 R:dr
om året, och att Lotsnings-fcirtjensten på
mångå ställen icke uppgår till lika summa,
under hvilket förhållande det skall vara
lika omöjligt ,a,tt tunna complettera Lotsar
-
13 Bil. t. Bevillnings-Ulskotlcts
nes antal, sorn att utsträcka fordringarne
på deras skicklighet och conduite. Då likväl
en säker tillgång på skickliga Lotsar
är ett hufvudsakligt vilkor för en liflig sjöfart,
på hvilken ort som helst, men Statens
tillgångar icke medge deras aflönande
efter tidens fordran, så anser jag det vara
den minsta gärd af välvilja, som Rikets
Ständer kunna visa dessa vanlottade Statens
tjenare, äfvensom det är det lindrigaste
sättet att vinna förbättring i Lotsverket,
om ändamålet dermed vinnes, alt
befria gemenskapen af Lots-staten ifrån
Bevillnings erläggande, hvartill såsom 3'tterligare
skäl kan anföras, att, då Lotsar
stå under Militair-befäl och äro sämre lottade,
än Soldater och Båtsmän, hvilka äro
befriade från Bevillnings erläggande, så synes;
äfven billigheten fordra, att Lotsarne
icke strängare behandlas i beskattningsväg.
Skulle likväl Utskottet icke dela denna
min tanka, anhåller jag att detta milt anförande
må, såsom Reservation, få åtfölja
Betänkandet.
N:o 42.
Ankom till Exped. Utskottet d. 6 Aug. i8ag.
Betänkande, angående Johan Eric
Janssons, från Carlstads Län, Mo
-
Bevillning*-Utskottets Betänkande. N.o /f.2. i3
tion om befrielse från Bevillningsafgiften
för Grufve -arbetare.
Tili BevilInings - Ulskottets handläggning
ar remitterad en af Riksdagsfullmägtigen
Johan Eric Jansson, inom Hcderv. BondeStåndet,
väckt Motion, att de personer, som
till Grufve-arbele i Bergslagei ne begagnas
och äro af Grufve-egarne lagstadde såsom
tjenstehjon, men icke åtnjuta föda uti Husbondens
bus, måtte befrias från hittills
dem för näring ålagd afgift, i R:dr; och
bar Motionairen, såsom skäl härföre anfört,
att Grufve-Drängarnes inkomster skola vara
ringa, och alt Bergsmännen sjelfve betala
afgift för näringen.
Utskottet anser förhållandet med dylika
Grufve-Drängar vara jemförligt med
det, som förefinnes i afseende på åtskilliga
arbetare på Landet, hvilka ej innehafva
något jordbruk eller ständig årstjenst och
lön, men ändock vunnit tillstånd att arbeta
för dagspenning; och då GrufveDrängar
hittills endast varit ålagde en lika
stor afgift, som den för ofvannämnde arbetare
på Landet bestämda, samt en dylik
afgift både i förhållande till öfrige Skattskyldiges
onera är billig och, i Ulskottets
tanka, bör fortfara, till förekommande af
de missbruk, som, derest den icke funnes,
i4 Bevillnings-Utskottets Memorial, N.-o /f.3.
Lunde inträffa derigenom, att många, egentligen
till följd af en sådan lindring, torde
finna sig hågade att välja sig obeständiga
sysselsättningar, deraf det allmänna sällan
får påräkna någon förmon; så finner Utskottet
icke skäl att tillstyrka bifall
till Motionen.
Stockholm den i Augusti 1829.
N:o 43.
Ankom till Exped. Utskottet d. 6 Au». 1829.
Memorial, i anledning af skil jagtiga
beslut inom Respective Riks-Stånden,
angående Stämplade pappersafgiften.
Utskottet har, genom ankomna Utdrag af
de hos Respective Riks-Stånden hållna Protocoll,
fått del af de i fråga om stämplade
pappers-afgiften fattade beslut; och som
Utskottets, under N:o i5, i detta ämne afgifna
Betänkande, jemte bifogadt Författnings-förslag
med de förändringar, hvilka
upptagas uti Utskottets senare Utlåtande
]X:o 29, blifvit i de flesta delar bifallet, så
Bevillning.1!-Utskottets Memoriali N.-o 43- iS
får Utskottet nu endast dels anmäla de
skiljaktiga besluten och dels föreslå voterings-propositioner
för den händelse, att
frågorne blifva till Höglofl. Förstärkta StatsUtskottets
afgörande öfverlemnade.
4 § 1 Mom, har blifvit utan undantag
godkändt af de3:ne öfrige Riks-Stånden;
men Vällofl. Borgare-Ståndet i nedanuämnde
hänseenden fattat följande skiljaktiga
beslut:
a) alt den af Utskottet tillstyrkta förhöjning
i stämpladt papper ä Borgarebref
för Grosshandlare och öfriga Handlande
i Stockholm och Götheborg ogillades, och
alt föreskriften i ChartEe-Sigillatae-Förordning.
en den 8 Januarii 1824, i denna del,
borde fortfarande tjena till efterrättelse.
En härmed Öfverensstämmande anmärkning,
vid återremiss af Betänkandet
N:o i5, blef gjord inom Vällofl. BorgareStåndet,
men Utskottet tillstyrkte icke dess
mindre, på anförda skäl, bibehållande af
förra förslaget, hvilket jemväl i de 3:ne
öfriga Riks-Stånden gillades. I händelse
Vällofl. Borgare-Ståndet vid sådant förevetande
skulle vilja biträda denna pluralitetens
tanka, kommer Borgare-Ståndets mening
att förfalla, men i annat fall erfordras
beslut af Förstärkta Stals-Utskottet, och
i6 Bevillnings-Utskottets Memorial. N.o
för detta ändamål får Utskottet framställa
en så lydande proposition :
1:0 Den som vill, att Borgare-bref i
Städerne Slockholm och Götheborg skola
charteras för Grosshandlare med 20 R:dr
i stället för 18 R:dr, och för öfrige Handlande
med i5 R:dr i stället för 12 R:dr,
röstar Ja; den det ej vill: röstar Nej ,
Vinner Nej,
så kommer föreskriften i Charlas-SigilJatae-Förordningen
den 8 Januarii 1824, i
denna del, att fortfarande tjena till efterrättelse.
bj Att certificater eller bätpass för
postföring borde vara från stämpladt papper
frie.
Utskottet hemställer, om icke Vä Hofi.
Borgare-Ståndet skulle vilja i denna mindre
vigtiga omständighet förena sig med
de 3:ne öfrige Riks-Stånden, som godkänt
Utskottets förslag, att alla certificater för
utrikes gående båtar skulle förses med \
sk. Charta, men då, om Ståndet vidhåller
sitt beslut, äfven denna fråga lärer komma
att blifva föremål för behörig omröstning,
föreslår Utskottet följande proposition:
Bcvillnings-Utskottels Memorial. N:o 43. if
2:0 Den, som gillar förslaget, att alla
certificater för till utrikes ort gående Öppna
Båtar skola charteras med \ sk,* röstar
Ja; den det ej vill, röstar Nej ;
Vinner Nej,
skola Båtpass för postföring vara från
Stämpladt papper frie.
c) Att Rubriken: Våg-attester, borde, 1
likhet med hvad i nu gällande ChartreSigillatae
. Förordning innehålles, förändras
till följande lydelse: ”Våg-attester till
läns erhållande” till skillnad från andra
slag af Våg-attester, hvarå Charta-Sigillata
icke vore lämplig.
1 Utskottet tillstyrker, att detina förändring,
som egentligen är, ett förtydligande
i redactionen, hvilket synes Utskottet lämpligt,
måtte af de Bine öfrige Riks-Stånden
bifallas, helst densamma icke torde vara
föremål för afgörande genom omröstning.
4 §, 2 Morn. Vällofl. Borgare-Ståndet
har ansett, att den i Förslaget förekommande
Rubriken: *Arf'skiften, desom vid Embetsverk
företes, borde undfå följande lydelse
: 71A rf skiften, enär de vid Embetsverk
företes f och Utskottet hemställer, att Väl
Bih.
t. R. St. Prot. 1828 och. 1829, 5 Sami. 1 Afd, 2
8:e H:t.
i8 Bevillnings-Utskottets Memorial. N.-o 43.
lofl. Borgare-Ståndets mening måtte biträdas
i denna mindre vigtiga omständighet.
I fråga om chartering af Testamenten
har Hederv. Bonde-Ståndet bifallit Utskottets
förslag; men de öfrige Stånden fattat
följande beslut, nemligen:
Högloft. Ridder skåpet och Adeln: ”att
alla Testamenten, som icke i contant eller
värde uppgå till och med Tre Hundrade
R:dr Banco, borde fritagas från chartering;”
Högvördige Preste-Ståndet: ”att så
väl Testamenten till fromma Stiftelser, som
ock de Testamentariska dispositioner, som
i contant eller värde icke uppgå till och
med Tre Hundrade R:dr Banco, skola fri- (
tagas från chartering,” och
Vällofl. Borgare-Ståndet: ”att orden
i Författnings-förslaget, ”utan ock de Testamentariska
dispositioner, som icke i contant
eller <vcirde uppgå till och med 5o
R:dr BancOj uteslutas, och att i stallet derföre
insattes: ”utan ock de Testamentariska
dispositioner till tjenstehjon3 för långvarig
och trogen tjenstj sorn icke uppgå i
värde till Tre Hundrade Riksdaler.
Då någon Utskottet meddelad anmärkning
icke föregått Högv. Preste-Ståndets
beslut, att Testamenten till fromma Stif
-
Sevillnings-Utskottets Memorial. N.-o 4?J
-
leiser skola från chartering fritagas, oelx
det sålunda åligger Utskottet att deröfver
nu meddela yttrande, får Utskottet tillkännagifva
sin öfvertygelse, att* ehuru ett
sådant stadgande icke varit i äldre Författningar
intaget, det likväl synes vara en
gifven följd, att, då Testamenten till fromma
Stiftelser äro fria från Allmän Bevillning,
en dylik rättighet äfven hör tillämpas
i afseende på stämplade pappers-afgiften;
och i anledning häraf får Utskottet underställa
Höglofl. Ridderskapets och Adelns,
Vällofl. Borgare-Ståndets samt Hedervärda
Bonde-Ståndets pröfning, om icke förenämnde
Högv. Preste.Ståndets heslut må biträdas,
och ett stadgande derom i Författningen
intagas. Skulle åter 3:ne Stånd vidhålla
sitt förra heslut, lärer denna fråga
komma att af Förstärkta Stats - Utskottet
afgöras, i hvilket afseende en sådan proposition
vördsamt föreslås, nemligen:
3:o Den, som vill, att undantag i fråga
om chartering af Testamenten till fromma
Stiftelser icke skall ega rum, röstar Ja: den
det ej vill, röstar Nej ;
Vinner Nej,
skola Testamenten till fromma Stiftelser
fritagas från chartering.
ao Bevillnings-Utskotlets Memorial. N- o 4.3.
Dernäst rörer skiljaktigheten det Testaments-belopp
i värde eller penningar,
sorn skulle vara fritaget från stämplade pappers-afgiften,
och i detta fall förekommer
Vällofl. Borgare-Ståndets beslut Utskottet
tvetydigt. Efter dess ordalydelse skulle, då
den af Utskottet föreslagna gräns af 5o R:dr
blifvit alldeles utesluten, af nämnde beslut
följa, att endast Testamenten för långvarig
och trogen tjenst, sorn ej uppgå till och
med 3oa R:dr, skulle vara från chartering
fritagne, men deremot för alla andra Testamenten,
och äfven för dem, sorn understiga
5o R:dr, i penningar eller värde, erlägges
ifrågavarande afgift.
Då likväl ett sådant stadgande icke
synes förenligt med Ståndets beslut, att
för Testamenten under 3oo R:dr ej skall
erläggas allmän bevillning, samt stämplade
pappers-afgiftens beräkning, borgens ställande
och andra åtgärder i och för denna
afgift, äfven af dispositioner under 5oR:drs
värde, skulle medföra flere svårigheter och
omvägar, än den ringa inkomsten synes
förtjena, så och under förutsättning, att sådant
icke varit Vällofl. Borgare-Ståndets
mening, hemställer Utskottet, om Vällofl.
Borgare-Ståndet ville antaga Högloft. Ridderskapets
och Adelns samt Högvördige Preste-Ståndets
ofvannämnde beslut, nemligen,
Bevillnings-Utskottets Memorial. N:o 43. ai
alt alla Testamenten under 3oo R:drs värde
må fritagas från stämplade pappers-afgifteu;
hvarigenom något serskildt stadgande
om Testamenten för trogen och långvarig
tjenst alldeles undvikes, då detta blefve
i det allmänna inbegripet.
Om denna hemställan bifalles, så och
då 3:ne Stånd derigenom gillat en emot
Bevillnings-Utskottets förslag gjord anmärkning,
skulle delta, eller stadgandet, att endast
Testamenten under 5o R:dr vore från
chartering frie, i stöd af 71 § Regeringsformen,
vara förkastadtj och frågan således
utan votering afgjord,
I den händelse deremot, att Yällofl.
Borgare-Ståndet icke gillar förenämnde förklaring
och sammanjemkning, utan vidhåller
sitt ofvanintagna beslut, kunna dessa
frågor icke afgöras, utan att hänskjutas
till Höglofl. Förstärkta Stats-Utskottet, och
då Borgare-Ståndet varit skiljaktigt både
från Utskottets förslag och den egentliga
syftningen af den utaf a:ne Ständ bifallna
anmärkningen, torde för ämnets definitiva
afgörande 2:ne voteringar erfordras, i och
för hvilka Utskottet härmed till pröfning
framställer nedannämnde propositioner:
4:o Den, som vill, att Testamenten och
dispositioner, som icke uppgå till ett vär
-
32 Bevillnings-Utskottets Memorial. N:o 43.
de af antingen 3oo R:dr eller 5o R:dr, skola
från stämplade pappers-afgiften fritagas, och
att frågan, hvilken af nyssnämnde Summor,
sorn hör utgöra gränsen, skall genom ny
votering afgöras, röstar Ja; den det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej,
så komma i 4 § 2 mom. af Författningen
om stämpladt papper, under rubriken
Testamente, orden: vutan ock de Testamentariska
dispositioner t som icke i contant eller
'värde uppgå till och med 5o R:dr B :co,
att uteslutas och i stället derföre att insättas!
utan ock de Testamentariska dispositioner
till Tjenstehjon för långvarig och
trogen tjenst j sorn icke uppgå i värde till
och med 3oo R:dr.
Derest pluraliteten röstat för Ja-propositionen,
bör, till följd af förbehållet deruti,
under omröstning komma en sådan ny
proposition:
5:o Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
Förslag, att de Testamentariska
dispositioner, sorn icke i contant eller värde
uppgå till 5o R:dr, skola fritagas från
char tering, röstar Ja; den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej,
så komma de Testamenten, hvilka i
contant eller värde icke uppgå till 3>oo R:dr,
att fritagas från chartering.
Bevillnings-Utshottels Memorial. N.o /;3. »3
§. 5. Med afslag å Utskottets tillstyrkan,
att Charla^-Sigillatas-beloppet å full—
magter ra. m. å Embete eller tjenst, äfvensom
afsked med bibehållande af Lönen, eller
någon del deraf, måtte nedsättas från
6 till 5 procent, af de löneförmoner, hvilka
dervid böra beräknas, bar Hedervärda
Bonde-Ståndet beslutat: vatt vid det i Kongl.
Kungörelsen om stämplade pappers-afgiften
af den 8 Januarii 182/f stadgade belopp
af 6 procent borde förblifva.
Som likväl 3:ne Stånd i denna del bifallit
Utskottets mening, får Utskottet till
Hedervärda Bonde-Ståndet öfverlemna, om
icke Ståndet behagade instämma uti ett sådant
beslut. I vidrigt fall lärer deremot
erfordras en proposition af följande lydelse:
6:0 Den, som gillar Bevillnings-Utskottets
Förslag om chartering af Fullmagter
och öppna Bref å Embete eller tjenst till
5 procent af lön-inkomster, äfvensom af
afsked med bibehållande af lön, eller någon
del deraf, röstar Ja; den det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej,
bör förblifva vid det i Kongl. Kungörelsen
om stämplade pappers-afgiften af d.
8 Januarii 1824 stadgade belopp af 6 procent.
i.\ Bevillnings-Ulskoltets Memorial, N.o 43,
Ytterligare har Yiillofi. Borgare - Ståndet
ogillat det stadgande, att, enär någon,
som förut varit eller är i Kronans tjenst,
tillägges högre namn, heder och värdighet
af Embele eller tjenst, det derom utfärdade
öppna Bref eller Fullrnagt skulle charteras
till dubbelt belopp, emot hvad föreskrifvet
är för Fullmagterå lika beställning
i verklig tjenst, eller, der delta ej kan ega
runi, å sådana embeten eller tjenster, som
medföra lika värdighet, samt i stället ansett,
”att vid (fvannänmde Fullmakt ers eller
öppna B refs char ter in g bör förfaras
jemlikt nu gällande Char tce-X^or ordning?.
För det fall, att Väilofl. Borgare-Ståndet
icke, på sätt Utskottet nu föreslår, skulle
pröfva lämpligt alt, förena sig uti de 3:ne
öfrige Ståndens mening, får, i och för voteringen,
Utskottet framställa denna proposition
5
rj:o Ben, sorn godkänner Bevillningsutskottets
Förslag, att Öppet Bref eller
Fullrnagt, hvarigenom den, som förut varit
eller är i Kronans tjenst, erhåller högre
namn, heder och värdighet af Embete eller
tjenst, skall charteras till dubbelt belopp,
emot föreskriften för Fullmagter å lika
beställning i verklig tjenst, eller, der
detta ej kan ega rum, å sådana Embeten
och tjenster, som medföra lika värdighet,
jöstar Ja; den det ej vill, röstar JVejf
Bevillnings-Utskottcts Memorial. N.-o43. 25
Vinner Nej,
bör vid ofvannämnde Fullmagters och
öppna Brefs chartering förfaras jemlikt nu
gällande Chartas-Sigillatae-Förordning.
I afseende på beräkningsgrunden för
Fullmagters chartering j har Högvördige
Preste-Slåndet beslutat, ^att Charlae-beloppet
för Fullmagter hädanefter skall beräknas
efter medium af de 5 sista årens Rensten
åtföljande, och till taxering uppgifna
löne-förmoner, för hvilka bevillning efter
a art. blifvit erlagd.”
Som likväl 3.'ne Stånd, utan afseende
på den anmärkning, som inom Högvördige
Preste-Slåndet föregått nyssnämnde beslut,
bibehållit enahanda stadgande härom,
som i 1824 års Förordning är intaget, nemligen
att löneförmoner skola beräknas efter
det belopp, hvartill de, efter företrädares
uppgift och taxering, till bevillning enligt
2 art. för föregående året uppgå, så öfverlemnar
Utskottet till Högvördige Ståndet,
om icke dess enskilda mening i denna del
må frånträdas. Derest delta icke sker, får
Utskottet, då ifrågavarande bestämmande
inverkar på stämplade pappers-afgiflen, härmed
föreslå sakens afgörande genom omröstning,
enligt proposition af detta innehåll
:
*6 Bevillnings-Utskottets Memorial. N.-o 4-3.
8:0 Den, som vill, att Chartas-beloppet
å Fullmagter, Öppna Bref, Constitntorial
m. m., skall beräknas efter beloppet af de
löne-förinoner, som företrädare föregående
året uppgifvit, och för hvilka han bevillning
enligt 3 art. erlagt, röstar Ja; den det ej
vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
skall ifrågavarande Chartse-belopp beräknas
efter medium af de fern sista årens,
tjensten åtföljande och till taxering uppgifna
löne-förmoner, för hvilka bevillning
efter 2 art. blifvit erlagd.
I afseende på afskeds beläggande med
stäinpladt papper, bar Vällofl. BorgareStåndet
beslutat, ”att de böra charteras såsom
Protocolls-Utdrag eller Utslag från
det Embetsverksom dem utfärdar’.
Under förutsättning, att Bespective
Ståndet harvid afselt endast sådana afsked,
som, efter Utskottets förslag, böra beläggas
med igdel af det belopp stämpladt papper,
hvarmed den afskedstagandes Fullmagt eller
Constitutorial är försedt, och att hvad, för
åtskilliga vid afskedstagande inträffande fall,
för öfrigt finnes föreskrifvet, således af
Borgare-Ståndet blifvit godkänd t, får, i
händelse förstnämnde beslut icke frånträdes,
sedan 3:ne Riks-Stånd antagit ofvan
-
Bevillriings-Ulskotlets Memorial. N.-o /f3. 17
nämnde tillstyrkande i frågan, härmed i
och för omröstningen i Höglofl. Förstärkta
Stats-Utskottet vördsamt proponeras:
9:0 Den, som bifaller Utskottets för-»
slag, att afsked förses med stämpladt papper
till ^gdel af det belopp, hvarmed dea
afskedstagandes Fullmagt eller Constitulorial
å samma tjenst är charteradt, röstar
Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
böra afsked charteras såsom ProtocollsXJtdrag
eller Utslag från det Embetsverk,
som dem utfärdar,
§ 8, Härvid har Vällofl. Borgare-Ståndet
beslutat det tillägg, watt Judar skola
vid äktenskaps ingående betala Charta-Sigillata
i likhet med dem, som af Christna
trosförvandter å lysnings-sedlar utgifvas.1'
Förblifver Vällofl. Borgare-Ståndet vid
denna sin mening, oansedt 3:ne Stånd godkänt
Utskottets afstyrkande utlåtande, då
detta Förslag var till Utskottets yttrande
remitteradt, kan skiljaktigheten endast afgöras
genom Förstärkta Stats-Utskottet, i
hvilket afseende en sådan proposition torde
godkännas, nemligen:
10:0 Den, som gillar Utskottets Förslag
om lysnings-sedlars chartering, och att nå
-
30 Bevillnings-Utskoltets Memorial. N.-o 4^-
gon serskild afgift af Judar vid äktenskaps
ingående icke hör utgöras, röstar Ja; den
den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
skola Judar vid äktenskaps ingående
betala Charta -Sigillata i likhet med den,
som af christna Trosförvandter å lysningssedlar
ntgifves.
i3 §, 7 Mom, Följande redaetion af
detta mom. har blifvit af Vällofl. BorgareStåndet
antagen, nemligen "underslef, förfalskning
och annan grof förbrjtelse i afseende
pä Tidningars j brochurers och periodiska
Skrifters stämpling_, åtalas och
straffas enligt ofvanstående 4 Moment.”
Och som denna förändring endast innebär
ett förtydligande, torde den af de 3:ne öfrige
Riks-Stånden bifallas,
16 §. I fråga om borgens ställande af
Domare för Chartae-Sigillatae-uppbörd m.m.,
hafva följande beslut blifvit fattade, nemi.
af Höglofl. Ridder skåpet och Adeln:
att det i Utskottets senare Utlåtande föreslagna
tillägg borde erhålla följande lydelse:
”Ordinarie Domare skola, ehvad de för
de dem lemnade Chartor ställa borgen eller
icke, afgifva redogörelse för uppbörden
Bevillnings-Utskotlets Memorial. N.o /$.?>. ocj
tillika med de inflntne medlen, tvänne
gänger om året, eller inom den i5 Januarii
och i5 Julii, vid hvilka tillfällen Vår
Befallningshafvande afven åligger att låta
hålla inventering;5*
af Iiögvördige Preste-Ståndet: alt de
förut utplånade Orden: ”Ordinarie Domare
härifrån undantagne”, komma att qvarstå;
men i slutet af §:n (pag. 5o) stadgandet
om inventering bibehållas med följande
tillägg: ”Ordinarie Domare, som ej för de
dem lemnade Chartor ställa borgen, afgifva
redogörelser för uppbörden, tillika med de
inflntne medlen, tvänne gånger om året,
eller inom d, i5 Januarii och d. i5 Julii;
dock vare Domare öppet lemnadt, alt borgen
stalla och i sådan händelse endast vid
slutet af hvarje år redogörelse afgifva,” samt
af Vällnjl. Borgare-Ståndet: att, hvad
heträifade Domares befattning med stämpladt
pappers försäljning och redovisning
derföre, borde förblifva vid de i CharlaeSigillatae
— Förordningen d. 8 Januarii 1824
innefattade föreskrifter oförändrade;
Hvaremot Hederi). Bonde-Ståndet, i fråga
om Fullmagter, bifallit Utskottets förslag
i Utlåtandet N:o 29, hvaruti lillstyrkes, alt,
då Domare ej ställt borgen, redogörelse
borde ske 4 gänger om året, och inventering,
när Konungens Befallningshafvande så
pröfvade lämpligt.
3o Beviltnings-Utskottels Memorial. N-o 43.
Men, enär 3:ne Stånd i denna Regie*
mentariska fråga icke gillat Utskottets framställning,
torde den böra anses såsom af*
slagen, samt Utskottets åliggande vara, att
sammanjemka de olika meningarne, och Utskottet
får i sådant hänseende anföra:
alt, före redogörelsens afgifvande, Inventering
bör ske äfven hos Domare, synes
vara obestridligt, emedan ändamålet med
en sådan redogörelse annars kunde förfelas.
Sådant var troligen äfven meningen i 1824
års Förordning, ehuru det, såsom omnämndt
vid redogörelsen i allmänhet och således
förutsatt, icke uttryckligen förekommer i
fråga om Domare, som icke ställa borgen
för Chartas-uppbörd; och synes det Utskottet,
att ett bestämdt stadgande härom är
lämpligt. Dernäst är det, i Utskottets tanka,
alldeles gifvet, att Domare, om de finna
för godt, ega ställa borgen för det belopp
stämpladt papper, som af dem på credit
erhålles; men deremot synes det mindre
rättsenligt, att Domare i sådan händelse
skulle vara underkastade större controll
och besvär än andra, efter Höglofl. Ridderskapets
och Adelns beslut om redogörelse
och inventering arne gånger om året,
äfven då de ställt borgen, enär öfrige försäljningsman
endast en gång, eller vid årets
slut, skola redovisa; hvarföre Utskottet anser,
att för Domare, som ställa borgen, i
Bevillnings-Vtskottets Memorial. JV.o /f3. 3i
allo böra gälla samma stadganden, som för
andre Chartte-försäljningsmän.
Efter dessa grunder, och sedan samtlige
Riks - Stånden beslutat, att Ordinarie
Domare äro fritagne från borgens ställande,
om de så önska, och att de i första Författnings-Förslaget
(jxag. 49) utplånade orden:
”Ordinarie Domare härifrån undantagne”,
således böra qvarstå, får Utskottet till
Rikets Höglofl. Ständers pröfning och antagande
vördsamt framställa, alt i Författningen
§ 16 (pag. 5o efter nu gällande
Författning) måtte intagas ett så lydande
stadgande:
”Ordinarie Domarej som för de dem
lemnctde Chcirtor icke ställa borgen, skola
afgifva redogörelse för uppbörden tillika
med de influtne medlen z:ne gänger om
äret, eller inom den i5 Januarii och i5
Julii, och åligger Vår Befallningshafvande
att, vid hvarje half års slut, på förut stadgadt
sätt, i och för denna redogörelse,
låta hålla Inventering; men för Domare,
som ställa borgen, gälla samma här ofvan
intagne stadganden, som för andra
för sä Ijn in g smän.”
Stockholm den x Aug. 1829.
STOCKHOLM,
P. A* Norstedt & Söner,
1829.
BeviUnings-Utskottcts Utlåtande N.-o 44- 1
N:o 44.
Ankom till Exp.-Utsk. den to Sept. 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda
amu hr kn ingär vid Betänkandet,
angående Stora Sjötulls-
Bevillningen♦
Genom ankomna utdrag af de hos Respe»
elive Riks-Stånden den iqide, 22:dra och
2Ö:te sistlidne Junii förda Protoeoll, har Bevillnings-Utskottet
erhållit del af de emot
Betänkandet N:o 27 förekomna anmärkningar,
som föranled t dess återremiss. De sinsemellan
mer och mindre stridiga meningar,
hvilka härvid sökt göra sig gällande, hafva
Förorsakat så mångfalldiga och vidlyftiga yttranden,
att ett noggrannt upptagande och
besvarande deraf skulle medföra en tröttande
vidlyftighet, samt liksom afleda och minska
uppmärksamheten vid de Verkligen vigtiga
frågornas utredning. Utskottet har derföre
bemödat sig att sammanföra anmärkningarne
till vissa afdelningar, lämpade, så
vidt ske kunnat, efter förra Betänkandets
Bih till II. St. Prot. 1828 och 182g, 5 S., 1 dfd. 2 B.
gäle Häftet. 1
a Bevilliii/igs-Utskoltels Utlåtande N.o 44-
uppställning, och upptagande hufvudsakliga
innehållet af det anförda. Härvid har Utskottet,
serdeles då mångå yttrat sig i samma
syftning, oftast undvikit att upprepa de
talande personernas namn; och då Utskottet
för öfrigt trott sig böra förutsätta, att de
delar af Utskottets Betänkande, med tillhörande
Taxa, emot hvilka några anmärkningar
icke förekommit, må kunna antagas såsom
af Rikets Höglofl. Ständer godkände,
har Utskottet ansett med enkelhet och redighet
mest förenligt, alt så affatta förevarande
Utlåtande, att detsamma, under nämnde
förutsättning , må vid föredragningen
kunna tjena till ledning och efterrättelse. I
öfverensstämmelse härmed går alltså Utskottet
att afgifva yttrande öfver anmärkniugarne:
Angående
del in flytande ida3 års Tullsystem
haft på Handel och Näringar.
Ehuru man icke kunnat förneka giltigheten
af de för detta System talande facto,
som Utskottet framlagt, har man dock sökt
betvifla och bestrida de deraf hemtade resultat,
för hvilkas tillkomst man förutsatt,
men icke kunnat tillfredsställande ådagalägga
andra orsaker, än att en fördelaktig afsättning
af våra export-varor och colonial-varornas
Bevillning!;-Ut skot let s Utlåtande IV. o 44- 3
Fall dertill skall hafva varit vållande, hvarför-*
utan anmärkt blifvit: att Utskottet sjelf skall
medgifvit Fabrikernas aftagande, sora mart
velat anse för en följd af det sedan år i8a3
följda Tull-system; att hela vinsten i Tullinkomst
af förut förbjudna, men nu till införsel
tillåtne Siden-, Bomulls- och Yllevaror,
högst skall uppgått till omkring 100,000
B:dr, men de senare åren aftagit, så att den
år 1827 nedsönk med en femtedel under
dess belopp ar 1825, hvilket vid ett tilltagande
behof af dylika varor skulle bevisa en
i märklig nion ökad tullförsnillning; att ingen
tillförlitlig slutsatts kunde dragas från
fartygens antal utan uppgift på lästetalet;
och att det vore elt fel att anse handelns
tillökning, flera fartygs ankomst och afgång,
samt större tull-inkomst såsom ett prof på
välstånd och näringarnes stigande, helst sådant
ofta kunde bevisa motsattsen; hvaremot
flera Ledamöter inom Riks-Stånden yttrat
sig i öfverensstämmelse med Utskottets åsigter.
Med erinran, att Utskottet icke angifvit
den sedan år i8a3 tillåtna friare in-©clt
utförsel af varor, såsom enda orsaken till
en lifligare och förmonligare handelsrörelse,
utan blott utmärkt detta förhållande såsom
i hufvudsaklig mon medverkande till detta
fördelaktiga resultat, och att således dean
-
4 Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 44-
gifna öfriga orsakerna gerna kunna stå tillsammans
med hvad Utskottet uppgifvit, får
Utskottet anföra: att alla tiders och länders
erfarenhet lärt, att en betydlig export af ett
lands varu-artiklar icke kan ega rum utan
import och utbyte af andra länders producter;
att den ökade importen måste hafva
åstadkommit ett större och fördelaktigare
utförande af våra inhemska producter,
helst Sverige icke egt silfver till användande
vid utrikes liqvider, och alt de af Utskottet
framdragna exempel på åtskilliga Fabrikers
aftagande och stationaira tillstånd,
ehuru de varit gynnade af införsels-förbud *
ådagalägga dessa förbuds otillräcklighet, men
alldeles icke kunna anföras såsom prof på
verkningärne af i8a3 års friare Tull-systém,
hvilket, i anseende till dessa, icke varit tillämpad^
Hvad Utskottet för öfrigt anfört
om åtskilliga Fabrikers förkofran och bibehållande
under utländsk medtäflan , samt om
Näringarnes tilltagande i allmänhet efter år
1823, bekräftas ytterligare af Kongl. Commercé-Collegii
underdåniga Berättelse om
Fabrikernas och ManufaCturernas tillstånd i
Riket för år 1827, införd i Post- och Inrikes-Tidningen
för den 2C) sitlidne Julii.
Der upplyses, att, med få, af tillfälliga och
främmande orsaker tillkomna undantag, inhemska
varu-tillverkningen tilltagit ej mindre
i qvantitet än i värde, och att Fabriks
-
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande N.o 44-
5
redskap år 1827 blifvit förfärdigade till ett
nära tredubbelt belopp, emot förr, hvilket
Collegium ansett utmärka ett tilltagande behof
af dylika redskap för Fabrikerna; och
kan Utskottet, i sammanhang härmed, icke
undgå att äfven fästa uppmärksamheten derå,
huru det nyligen tryckta General-sammandraget
öfver 1827 års Bevillning upplyser,
att Fabrikörernes antal, sorn år 1823 utgjorde
741, under successivt stigande, för år
1827 uppgick till 826 personer, och att beyillningen
af Fabrikerna, år 1828, uppgående
till 21,625 R:dr , år 1827 ökats till
2 3,52 4 Rtdr. Och bestyrkes rigtigheten af
Utskottets tankar, i detta ämne, än vidare
af Öfver-Ståthållarens i Stockholm och Konungens
Befallningshafvandes i Götheborg
fryckta Femårs-Berättelser.
Då Utskottet icke eller kan undgå finna
det angifna förhållandet, att Tull-afgiften
för Siden-, Bomulls- och Ylle-varor uppgått
till det, efter Utskottets, mening, nog betydliga
beloppet af nära 100,000 R:dr, vara
ganska hugnande, helst de inhemska Fabrikerna
i dessa näringsgrenar, under samma
tid, efter hvad förut blifvit ådagalagdt, dels
förkofrat och dels bibehållit sig, samt således
antagas kan, både att införseln af dessa
varor uppväckt täflan hos inhemska tillverkare
, och att Tull-inkomsterne fått till-;
6 Bevillnings-Utskoltets Utlåtande N.-o 44-
växt egentligen på Lurendrägarens bekostnad;
så får Utskottet för öfrigt , i afseende
på Herr Marks von TUurtembergs uppgifter
om minskning i Tull-inkomst för ifrågavarande
väfnader, nu upplysa, att, på sätt
uppgiften Litt. A vid förra Betänkandet utvisar,
förhållandet varit sådant, att Tullen å
nämnde varor utgjorde år i8a5 R:dr 89,688:
20 sk,, år 1826 R:dr 92,o35: i3sk., sanitär
1827 R:dr 74*958: 11 sk., och att orsaken
till detta aftagande, som blott sista året eller
år 1827 egt rum, icke efter Hr Marks
von TViirtemhergs påstående skäligen lior
sökas i en ökad tullförsnillning, utan dels
i det naturliga förhållande, att första årens
import af en förut till införsel förbjuden
vara icke kan afmätas efter det då ännu
okända behofvet, och således lätt öfverskrider
detta, samt verkar mindre import under
något påföljande år, och dels ännu mer
deruti, att år 1827 införtullades 50,914 #
.Bomull och 18,7 [2 # Bomullsgarn mera än
år 1826, hvilket förutsätter en större inhemsk
tillverkning;, och motsvarande mindre
behof af den utländska, Utskoltet linner
jemväl anmärkningsvärdt, att Talaren alldeles
lemnat utan uppmärksamhet den genom
oloflig införsel tillkomna stora tillgång på utländska
kläden, hvaraf Slaten alldeles icke
prhåUit någon Tull-inkomst,
Bevillniugs-Utskotlcts Utlåtande N:0 44* 7
Att ökad handel, flera ankommande och
afgående fartyg, samt en större Tull-inkomst
skulle utmärka något annat än tilltagande
välstånd och näringarnas allmänna förkofran,
derom kan Utskottet icke öfvertyga sig, och,
under åberopande af hvad förra Betänkandet
derom innehåller, får Utskottet blott
tillägga: att lästetalet på ankommande och
afgående fartyg verkligen ökats i förhållande
till fartygens större antal, och att, då en,
år efter år, tilltagande handelsrörelse icke
kan bedrifvas utan verklig fördel och skälig
förtjenst, då en ökad Tull-inkomst, utan förhöjning
i Tull-Taxan, icke kan ega rum,
utan en större export och import, och då
Coursell under senare åren, oansedt införandet
af ett betydligt qvantum silfver samt af
spannmål, under ett missväxt-år, varit i fallande,
Utskottet alltså, på dessa och förut
anförda skäl, fortfarande anser, att våra handéls-förhållanden
varit oell äro för landet
i hvarje hänseende långt fördelaktigare än
de förefminos under tillämpningen af vidsträcktare
införsels-förbudj samt att det
sedan år 182B följda friare Handelssystem
härtill varit i betydlig nion bidragande.
' Utskottet förbehåller sig dernäst att, till
kort besvarande, få upptaga de tillvitelser,
som flera Ledamöter bland Riks-Stånden, och
i synnerhet Herrar Rosenqvist, Marks von
8 Eevillnings-Utskottets Utlåtande IV.o 44.
Wurtemberg och Hiessleiter framställt emot
Utskottet, nemligen att de föreslagna åtgärderna
skulle åsyfta, och liksom gräfva en
graf för de Svenska Fabrikerna: att de grunder
Utskottet framställt endast skola hafva
utseendet och skenet af en lika behandling
och ett jemlikt beskydd för alla näringar,
samt att Utskottets tendence, att bereda Regeringen
stora och opåräknade öfverskott
af Tuliraedlen, vöre alltför uppenbar,
En hvar, som opartiskt och utan för-.
Ut fattade meningar vili genomläsa och taga
fullständig kännedom om ifrågavarande
Betänkande, lärer tvifvelsutan finna, om desSa
förebråelser ega någon verklig eller annan
grund, än den de låna från skenet af en
origtig och skef framställning, och att bemödandet
att fullständigt, så väl i anseende
till principer som erfarenhets-läror, framlägga
allt hvad sorn hörer till Tull-Be vinningen,
och i grund deraf föreslå den tilllämpning,
som på goda skäl synts mest passande,
icke bordt förtjena sådana omdömen,
som de ofvan anförda. Då Utskottet, i grund
af den allmänt erkända sanning, att förbudssystemet
i ett land , med det läge som vårt,
icke medfört eller kan medföra det skydd
näringarne behöfva, föreslagit ett fortsatt
öfvergående derifrån till det vida verksammare
och ändamålsenligare af Skydds-tull,
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande N.v 44-
samt icke allenast gjort framställning om
nödiga controlier och andra förbättrade
lagstadganden , för att gifva ett kraftigt stöd
åt det nyare systemet, utan äfven för att
lätta exporten af inhemska industri-till verkningaij,
föreslagit den erlagda Tullens restiluerande
för de utländska rudimaterier,
som ålgått till de exporterade varornas förfärdigande,
så torde Talarne häraf sjelfve
finna, att tillvitelsen om syftningen af Fabrikernas
undergräfvande är både orättvis;
och ogrundad,
Att Utskottet, efter bästa öfvertygelse
och utan all ensidighet, sökt lämpa Tullbestämmelsen
efter de serskilda Näringar-,
nes mer eller mindre behof af beskydd, har
blifvit rättfärdigadt uti svaren, sorn härefter
följa på de speciela anmärkningarna i
detta fäll, och att de föreslagna få Tullförhöjningarna
åsyftat ett billigt ökande af consumtions-afgifterna
, endast för att i lika
nion kunna minska de mera tryckande directa
pålagorna , men icke för att bereda
Regeringen stora och opåräknade öfverskott,
bevisas säkrast deraf, att Regeringen icke
eger att disponera de af Bevillningen blifvande
öfverskott på annat sätt än Rikets
{ständer medgifva,
io BeviUnings-Ulskotlets Utlåtande K.o 44.
Om Jöregifven underlåtenhet att besvara
hvad som under Riksdagen blifvit till
Utskottet rcniitteradt.
Herrar von Hartmansdorff' och af
Skogman ha (Va anmärkt, alt Utskottet icke
ful (ständigt besvarat Kongl. Majlis Proposition
, det Rikets Höglofl. Ständer måtte
till Kongl. Maj;l öfverlemna att, inom bestämdt
maximum, förhöja Tullen å inkommande
varor, med afseende å de förändringar
, som emellan Riksdagarna kunna inträffa;
med anledning hvaraf Utskottet får
■vördsamt tillkännagifva, att, då den Tull ,
som, efter Utskottets förslag, afRikets Höglofl.
Ständer bestämmes, synes böra utgöra
ett maximum, samt bibehållandet af
Kongl. Majrts rättighet alt, efter omständigheterna,
nedsätta densamma, föreslagits,
Utskottet alltså ansett förevarande svar innebäras
uti den i 11:te bevillnings - grunden
(pag. 70 af Belänkandet) gjorda framställning,
och Utskottet får nu endast
vördsa mt
hemställa, att ett, i öfverensstämmelse
dermed , affatladt svar på
den Kongl. Propositionen mätte,
genom underdånig Skrifvelse, afgifvas.
Bevillning.i-Utskottets Utlåtande N.-o /f_/. 11
I afseende på Herr Rydströmsj inom
Borgare-Ståndet, gjorda erinran, attUtskottet
ej skal] besvarat hans Motion, att Fartyg,
som bal las lade afgå till utrikes ort på
frakt-speculation, men återkomma utan alt
liafva intagit last, måtte från inkommande
clarering i Svensk hamn befrias; får Utskottet,
med hänvisning till Pag. 5g i tryckta
Betänkandet, upplysa, att Utskottet icke
ansett med erforderlig controll eller billigheten
förenligt att tillstyrka annan eller
större lindring för de på utrikes ort
seglande Svenska Fartyg än den, spm i 5
§. af Underrättelserna (Pag. g4 i Betänkandet)
blifvit föreslagen, nemligen att
skepps-umgälderna för utgående Fartyg erläggas
en gång inom hvart Calender-år.,
genom hvilket allmänna stadgande den enskilda
Motionen, i Utskottets tanka, också
blifvit tillräckligt besvarad.
Om Utskottets rättighet att afgifva yttrande
i fråga om inflytelsen af Handelsfriheten
m. rn.
Innan Utskottet öfvergur till besvarande
af hvad som blifvit vidare anmärkt,
torde Utskottet böra i korthet yttra sig
om det inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Högvördig» Preste- och Vällofl.
12 Bevilhiings-Utskottels Utlåtande N.-o 44-
Borgare-Stånden af några Ledamöter gjorda
inkast, att Utskottet på grunder, som Herr
af Rolen i sin reservation utvecklat, icke
skall egt utlåta sig om Handels-friheteu
och den oeconopiiska inflytelsen af så väl
Förbuds- som Skydds-tulls-systemet, hvilket
ansetts tillhöra Qeconomie-Utskottet,
eller att åtminstone Bevillnings- och Oeconomie-Utskotten
bordt inkomma med gemensamt
Betänkande härom, helst flera hithörande
frågor voro till begge Utskotten
remitterade.
Enär åtskillige Ledamöter inom hvartdera
af ofvannämnda Riks-Stånd redan utförligt
ådagalagt ej mindre grundlags-enligheten
än lämpligheten af Utskottets förfarande
i denna del, inskränker sig Utskottet
nu till anförande: att, då 70 §. Regerings-Formen
ålägger Bevillnings-Utskottet
att opåmint uppgifva de allmänna grunderna
för den blifvande Bevillningens fördelning,
och det icke låter tänka sig alt
man, på sätt som vederbör, kan uppgöra
grunder för Tull-Revillningen, utan att utreda
hvilka och hurudana de rörelser och
näringar äro, med afseende hvarpå Tullbestämmelserna
skola föreslås, det alltså synes
ovilkorligen ligga i sakens natur, att
Utskottet, såsom motiver för sina förslag
och till ledning för Rikets Ständers beslut
Éevillnings-Utskottels Utlåtande N.-o 44- 13
deröfver, måst framställa alla härvid förekommande
förhållanden, samt de åsigter
från hvilka Utskottet utgått, och ansett böra
följas. Ett ytterligare stöd för denna ,
i Utskottets tanka , alldeles rigtiga åtgärd ,
hemtas deraf» att samma förhållande egde
rum vid senaste Riksdag, och, utan afseende
på dervid gjorda anmärkningar, af
Rikets Ständer giilades. — Utskottet vill
likväl medgifva, alt det tillhör Beviilningsoch
Oeconomie-Utskottert gemensamt att,
då fråga derom väckes, meddela Utlåtande
angående den för Riket mest gagneliga handels-friheten,
betraktad såsom system, och,
tued anledning af erhållna remisser i dessa
ämnen, har ett sådant Utlåtande, under
N:o 13, redan blifvit afgifvet, hvarföre ock
ali vidare fråga derom destohellre lär förfalla
, Som detta Utlåtande utgår från enahanda
åsigter med dem , hvilka motiverat
Bevillnings-grunderna,
Om jemf örelsen emellan Förbud
och Skydds-Tull.
iRskottets åsigter och förslag i fråga
om införsels-förbudens utbyte emot skyddstull
hafva blifvit klandrade ur många synpunkter
och anförda förmenta skäl. De serskilda
anmärkningarnes meningar sammanstämma
lik väl deruti: att förbud skall utgöra
ett vida krafligare stöd för inhemska Nä
-
i4 Bcvillnings-Utskottcts Utlåtande IV.-o 44-
ringarne och Fabrikerna än skj^ddstull |
att dessa svårligen skulle kunna bestå om
förbuden borttagas ; att den lurendrägade
varan, på sätt Kongl. Commerce-Collegium
i sitt underdåniga Utlåtande upplyst, oftast
angåfve sig sjelf, såsom lätt igenkänlig;
att om förbuden hittills icke varit nog
verksamma, sådant tillkommit hufvudsakligen
deraf, att de icke blifvit med tillräcklig
kraft handhafda ; at.t, om förbuden understödjas
af lämpliga lagbud, och den till
tullförsnillningens förekommande afUtskottet
såsom behöflig omnämnda driftiga och
verksamma tullbevakningen, dessa skulle
vara vida lämpligare för skyddandet af
våra Fabriker än hög Tull. Otillräckligheten
af del skydd , som genom den sistnämnda
skulle åstadkommas, har man sökt
bevisa genom påståendet, att samma egennytta,
som förleder till lurendrägeri, skulle
förorsaka tullförsnillning, helst de som dervid
finna sin vinning, icke lära låta återhålla
sig deraf, att tullförsnillning vore en större
moralisk förbrytelse än lurendrägeri , —
en undersökning, som man förmodade, att
desse lagbrytare icke skulle förslå eller
bry sig med , helst dessa brott i sig sjelfva,
ehuru i olika grader, voro vilkorligt
och af en convenlionel lagstiftning beroende.
Då förut förbudna varor nu skulle
[å i Riket införas, kunde de, en gång insnuigua
öfver gränsen, genom tuilförsnill
-
Bevillnings-Ulskottcts Utlåtande N.-o i5
ning, svårligen upptäckas, förnämligast då
Varu- och Placat-stämplarna lätt kunde eftergöras
både in- och utrikes. — Någre Talare
hafva derföre ansett förbudet, om det
skulle rigligt uppfylla ändamålet , böra
sträcka sig till sjelfva förbrukningen ; och
har man, såsom bevis derpå, att tullförsnillning
skulle blifva en följd af det nya
systemet, anfört, att, sedan år iSaö, de
gjorda beslagen mera skett å tullförsnillade
än lurendrägade varor.
Deremot hafva flere Ledamöter delat
Utskottets i Betänkandet framställda tankar,
och bland dem Herr Friherre G. F.
Åkerhjelm meddelat så sakrika yttranden
och upplysningar, alt de, om sådant ej
medfört alltför mycken vidlyftighet, torde
bordt i sin helhet anföras. Nu får Utskottet
blott ur nämnde yttrande gifva vid
handen: att skyddstull, i Herr Friherrns
tanka , vore ett lika värn för Näringarna
som förbud , enär Tull- och Placat-stämpiar
utmärka den förtullade, likasom Hallstämplar
den inom landet tillverkade varan,
och saknaden af sådana stämplar gjorde
både tullförsnillade och lurendrägade
varor underkastade beslag; att, då de för
varu-lossningen beqvämaste platser på våra
kuster noggrannt bevakas, vore det lika
lätt att upptäcka oloflig införsel af tillåtna
som af förbudna varor ; att den om
-
i6 Bevillnings-U tskotlets Utlåtande N.-o 44'
talda controllen, det lurendrägadt gods skulle
, genom sin beskaffenhet , upptäcka sig
sjelf, vore ingalunda tillförlitlig, då erfarenheten
visat, att många tvister härom uppstått,
och att häröfver äfven på ed hörde
sakkunnige varit af olika meningar. Man
antager väl i allmänhet, säger Talaren ,
”ju lägre T till i desto mindre retelse till
-"Tullförsnillning men, ehuru detta må vara
sannt, kunde det icke tillämpas under
närvarande förhållanden med våra Fabriker
och Näringar, hvilkas oundgängliga behof
af skydd gifvit anledning alt förut partielt
antaga och än ytterligare föreslå ett
skydd genom höga tulla fgi fter * helst en,
ehuru dyrköpt, af billigheten påkallad tillåtelse
att införskrifva hvad man Verkligen
behöfver eller önskar är mindre retande
till öfverträdelse an ett totalt förbud,
Skyddstull , tili det belopp som nu
vore i fråga, trodde Herr Friherren, på det
hela taget, hafva samma verkan som förhud
; men den gör möjligt för den, som
vill och har råd till införskrifvande afviska
utländska varor, att dermed förse sig ,
och den torde i många händelser väcka inhemska
Fabrikanter till täflan och verksamhet.
En annan fördel af tillåtelsen att
införa alla slags varor emot tull , ansågs
varaden, att alla kinkiga, och i så många
hänseenden
Bevillning.!-Utskottets Utlåtande N.-o 44- *7
hänseenden hinderliga undersökningar oni
en varas egenskap , såsom till införsel tilläten
eller förbuden upphörde, och mycken
enkelhet uppkomme vid behandlingen och
bedömandet af hithörande brott, hvilka
egentligen blefve ett, eller Tullförsnillning,
så mvmket svårare och straffvärdare , sorn
det rnå kunna rubriceras såsom stöld emot
Staten j enär den tulIförsnillade olofligen
borttager eller lägger sig till den rättighet
att begagna eller afyttra den vara, sorn han,
emot behörig afgift, lojligen kan åtkomma*
hvilket alltid måste ådraga förbrytelsen ett
ogillande af opinionen , som icke inträffar
1 fråga om lurendrägeri. Noggrann bevakning,
bestämda och skarpa coritroller Samt
allvarsamma, val handhafda, Författningar
ansågos innefatta den enda säkra borgen
emot tullförsnillning, helst erfarenheten visat,
att låga tullafgifter icke kunna fullkomligen
förebygga densamma, så att varor med
låg tull bestämmelse, t. ex. Caffe, derå tullen
varit 3 sk. per #, ofta Varit bland
dem, derå beslag skett. — Herr af Wingård
har äfven inom Preste - Ståndet upplysande
yttrat sig om Ilandels-friheten , under
anförande, att den öfverallt börjar göra
sig mer och mer gällande, såsom källan
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 182g. S S. 1 Afd. 2 B.
Q:de Haft. 3
i8 Bevillning s-Utskottets Utlåtande N.o 44-
till Nationernas ömsesidiga välstånd. Englands
och flere. Länders samt nu nyligen
Frankrikes exempel visade detta. Vårt Fädernesland
har redan erfarit helsosamraa
verkningar af eftergiften i förbuds-lagarna,
i ökad husflit, bättre tillverkningar, tilltagande
handel och frakt-for tjenst samt större
tull-inkomster, hvilka vore den lättast
erhållna och minst tryckande skatt. Alt
onaturliga slöjdeföretag skola förr eller senare
falla, alla stöd till trotts, vore afgjordt.
Stillaståendet i de verkligen nyttiga
slöjderna hade länge fortfarit af helt andra
anledningar än utvidgad handels-fi ihet, oaktadt
dessa slöjder varit skyddade af förbudslagar,
lån och allahanda fördelar. Felet
borde sökas icke blott i utländsk medtäflan,
utan äfven i inländsk försummelse.
Yåra arbetare hafva flera behof att tillfredsställa
än söderns. Yåra Fabrikanter
äro icke så idoge som Englands, Frankrikes
och Hollands, hvilka sjelfve tillse och
bevaka sin handtering. Förtjensten blir
bos oss ofta icke instucken i rörelsen, utan
åstadkommer ett yppigare lefnads-sätt, och
aflägsnar flit och tarflighet. — Om Staten
vunnit större inkomst, och rörelsen i en
del för vårt land naturliga näringar är ökad,
så vöre redan en del af uppgiften i
frågan löst. En tredje, utom Staten och
Producenten, nemligen Gonsumenten, bor
-
Bcvillnings-TJtskoltels Utlåtande N.o 44? J9
tle också höras, och den stora allmänheten
finner sig väl vid handels-friheten. Ehuru
Herr af Wingård ansåg den föreslagna
Skydds-tullen alltför hög att förekomma
tullförsnillning, trodde han dock dylik Tull
lämpligare än införselsförbud, hvilka alltid!
alstra lurendrägeri, enär de ej åtföljas af förhud
mot förbrukningen.
Till de upplysningar och yttranden i
förevarande ämne, sorn Betänkandet innehåller,
och hvilka åberopas, får Utskottet
tillägga: att då erfarenheten visat det näringarne
icke förkofra sig under ett vacklande
fÖrbuds-systém; då detta är af den
natur, att det retar till öfvertradelser, sorn'
understödjas af beliofvet och opinionen, hvilken
alltid ogillar stränga och obilliga tvångslagar;
då för buds-systemet i ett fritt land
således förr eller senare måste vika för det
allmänna missnöjet; då Skydds-tullen och
ett friare handels-systém deremot endast
ogillas af dem, som, missförstående sitteget
interesse, det de föredraga framför det allmännas,
tro sig ega ett säkrare värn i stränga
förbuds-lagar, som aldrig kunna rigtigt
handhafvas; men sky dds-systemet genom tull
i stället bör, till sin princip oförändradt,
i alla tider kunna bibehållas och, efter omständigheternas
kraf, i verkställigheten jemkas;
samt då början med dess införande se
-
20 Bevi/lnings-Utskottets Utlåtande N;o 44-
dan år i8a3 haft en förmonligare inflytelse)
både för näringarne i allmänhet och hela
landets fördel, än man för tillämpning under
så kort tid kunnat förutse eller hoppas,
så vore det att handla emot välgrundad öfvertygelse,
om Utskottet nu skulle frånträda
den mening, som härom i förra Betänkandet
yttras; och Utskottet finner till dess
bibehållande en ny anledning deruti, att
Kongl. Commerce-Collegium, åtminstone så
vidt man får sluta från de uti dess ofvan
åberopade underdåniga Berättelse om Fabrikernas
och Manufacturernas tillstånd framlagda
resultat) synes, med ledning af erfarenheten,
hafva förändrat eller modifierat
sin opinion i ämnet. Uti denna Berättelse
förekommer nemligen, att tillverkningen af
Parkum, Cattuiier, Satin oell Silkesdukar aftagit,
ehuru dessa varor fortfarande varit
till införsel förbjudnasamt att betydliga
qvantiteter af sålunda förbjudna Cattuner (månne
icke äfven af Kläden ?) blifvit olofligen
införda; hvaremot Collegium, såsom serdeles
anmärkningsvärdt, anför, att tillverkningen
af redt Silke, eller Sysilke, äfvensom af Glas
och Papper märkligen tilltagit, oaktadt dessa
varu-artiklar i senare tider lofgifvits
till införsel emot Skjdds-tull.
Bevillnin"s-Utskottets Utlåtande N.-o 44- 3*
Då, utom livad sålunda blifvit anfördt
i fråga om motiverna, för öfrigt någon speciel
anmärkning icke förekommit emot de i
förra Betänkandet uppgifna grunder för
Tull-bevillningen, får Utskottet härmed å
nyo framställa och till Rikets Höglofl. Ständers
antagande vördsamt föreslå dessa grunder,
nemligen:
i:q att, med erkännande af Konungens
rätt i afseende på förbuds
utfärdande emot in- och utförsel
af varor, så väl som af de rättigheter
Konungen tillkomma i afseende
på Tractaters afslutande med
främmande magter, en allmän frihet
må förunnas alt, emot en i
afseende på skydd för inländska
näringar samt consumtionen afpassad
tull , ej mindre i Riket införa
alla utländska varor, än ock till
främmande Stater utföra och afyttra
alla inhemska produeter och
tillverkningar, och att sådana varuartiklar,
hvarmed i Sverige handel
kan drifvas, må, i den Tullbevillnings-Taxa,
som af Rikets Ständer
nu fastställes, med derföre utsatt
tull intagas;
2:0 att Införsels-tull för alla sådana va
-
Bevillnings-XJtskoltcts Utlåtande N;0 44-
ror, som äro vårt lands egna och
inhemska producter, och hvilka icke
behöfva utifrån införas, utan
kunna i tillräcklig mängd och godhet
här i landet alstras och frambringas,
så väl som sådana Producter,
Manufactur-varor och Tillverkningar
, hvilka väl inom landet linnas,
tillverkas och kunna till erforderlig
godhet, men ännu icke till
erforderlig mängd, lemnäs, beläggas
med sådan tull, som försvarar
och uppmuntrar den inhemska
Producenten och Tillverkaren till
täflan med den utländska, och derjemte,
å ena sidan, skyddar honom
för ett sådant varornas fall,
som skulle sätta honom utur stånd
att med skälig förmon drifva sitt
yrke, men, å den andra, ej eller
alldeles utestänger utländska medtäflare,
såsom nyttiga att förmå
härvarande Producenter och Manufacturister
till ansträngning samt
till förvärfvande af kunskaper och
de för deras yrken nödvändiga machinerierj
3:o
att de artiklar, som i Sverige kunna
produceras och tillverkas, men
hvarken i erforderlig mängd eller
Be v illn /ngs-Utskol tels Utlåtande N.-o 44■ 3”>
till den godhet, som andra länders
industri dem framkallat, beläggas
med en mindre tull, men dock
icke så låg, att den förhindrar
möjligheten af inländsk täflan med
utländningen;
4:o att alla utländska Producter, Coloniäl-varor
och Fabricat, sorn inom
landet hvarken produceras eller
tillverkas, beläggas med en så
afpassad Tull-afgift, att den kan
förenas med Statens fördel å ena
sidan och med den skattdragande
Medborgarens bästa å andra sidan,
samt med behörigt afseende å nödvändigheten
att icke föranleda till
tullförsnillning och underslef;
5:o att Rå-ämnen för inhemska Fabricat
och tillverkningar beläggas med
den möjligaste minsta tull;
6:0 att tullen å alla, enligt förra Författningar,
till utförsel tillåtna varor,
i allmänhet bibehålies, men i annat
fall jemkas och ändras, med
hänsigt till den mer eller mindre
nytta eller skada varans utförande
möjligen kan tillskynda landet;
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande N.o 44-
7:0 att Skydds-tullen bestämmes å sådana
varor, som förr varit till utförsel
förbjudna, till betryggande
mot de olägenheter, som man förut,
genom förbuden,sökt förekomma;
8;o att all tull för utgående oell inkommande
varor, äfvensom skeppsumgälderna,
bör i Svenska BancoSedlar
utsättas och erläggas;
ego att vid alla tillfällen, då en bättre
vara af samma slag kan förblandas
med en sämre, eller då icke erforderlig
Controll står att vinna,
det förtullningen svarar emot varans
verkliga egenskap af finare
eller gröfre, en medeltull bestämmes,
som skyddar emot införsel af
den gröfre varan och är lämplig
för det slag, som behöfves att in-.
forsk rifvas;
lo:o att den fastställda tull-procenten
utsättes till bestämdt belopp uti
Riksdaler, skillingar och runstycken,
efter mått, mål och vigt, på
alla sådana varor, hvilka icke ega
hufvudsaklig skiljaktighet i qvaliteten;
i hvilken senare händelse de
mäste förtullas efter värde, och.
Bevillnings-UIskof tets Utlåtande N-o 44-
Tullen bestämmas till viss procent
af detta värde;
j 1:0 att då Rikets Höglofl. Ständer uti
den Tull-Taxa, som nu kommer
att utfärdas, icke kunna bestämma
annan tull å varor, än den, som
efter närvarande omständigheter
bäst försäkrar Statens inkomst och
med Statens interesse öfverensstämmer;
men det på Kongl. Maj:t endast
ankommer att, i afseende på
utländska magter, bereda en för
Svenska handeln förmånlig reciprocitet,
Rikets Höglofl. Ständer behagade
i underdånighet anhålla,
det Kongl, Maj:t i Nåder må vidtaga
alla de mått och steg, som,
i afseende härpå, med landets bästa
äro förenliga, samt, för befrämjande
häraf, öfverlåta till Kongl.
Maj:t rättigheten att minska eller
nedsätta den i TullbevillningsTaxan
utsatta lull.
Om Tull-bestämmelsen.
För alt här nedanföre på ett ställe uppoch
meddela Utlåtande öfver hvad som
a6 Bevillnings-U(skottets Utlåtande N.o 44.
för livarje specielt fall blifvit anmärkt, får
Utskottet, med något afvikande ifrån uppställningen
i förra Betänkandet, först meddela
yttrande öfver tvänne härvid förekommande
lmfvudsakliga omständigheter.
Den förminskning i tull, som blifvit
i nya Taxan föreslagen, har blifvit af flere
Talare klandrad och förklaring begärd öfver
anledningarne dertill; och Utskottet får,
af sådan orsak, upplysa, att en del af dessa
nedsättningar redan varit af Kongl. Maj:t,
med ledning af erfarenheten och omständigheterna
, i Nåder vidtagna; och att dervid
den i Utskottets tanka fullkomligt rigtiga
grundsatts blifvit följd, att en till viss summa
bestämd tull blifvit nedsatt å vara,
sorn betydligen fallit i värde, emedan Tullförsnillning
dels inträffat och dels varit att
befara; att nämnde grundsatts i allmänhet
blifvit följd i fråga 0111 så kallade öfverflödsvaror,
som blifvit för consumtionen nödvändiga,
och att den öfriga nedsättningen
härledt sig från den jemkning till 33|;dels
procent, sorn ansetts nödig, då tullen öfverstigit
denna hufvud-bestämmelse. De få
undantagen åsyfta jemkning emellan likartade
persedlar, och då hela nedsättnings-beloppet
för 86 serskilda slag af varu-artiklar
är calculeradt alt uppgå till endast 1,596
Bevillnings-Utskollets TJllåtdnde N;0 44: 27
R:dr, torde anmörkningarne i denna del alices
nöjaktigt besvarade.
Emot den föreslagna Skydds-tullens
belopp af 33-^ procent, hafva få anmärkningar
förekommit. De hafva afsett dels
dess ökande till 5o och 5 procent, dels
dess nedsättning till io, i5 å 20 procent
af varu-värdet. Förstnämnda höga Tull skulle,
efter Utskottets tanka, i så måtto medföra
samma skadliga verkan som förbud, att
den tvingade till en oloflig import af hithörande
varor; och den lägre Tullen af
10, i5 å 20 procent, tror Utskottet ingalunda
vara lämplig, enär den, å ena sidan,
destomindre företrädesvis skulle förekomma
Tullförsnillning, som ingen tull (och än
mindre den omnämnda) är så ringa, att
den lågt vinningslystne icke söker undvika
den, och, å den andra, en sådan tull ingalunda
innebär det skydd, som våra näringar
behöfva. — Utskottet kan således icke
frångå sin mening, att den föreslagna Skyddstullen
till en tredjedel af värdet öfver hufvud
är den mest passande och torde få hänvisa
till yttrandet härom pag. 88—Q2 i förra
Betänkandet.
Hvad emot de föreslagna tullbestämmelser,
hvar för sig, serskildt blifvit anfördt,
har Utskottet tagit i noggrannt öf
-
28 Bevillning'!- Utskottets Utlåtande N.o 44-
vervägande, och får nu i efterföljande, med
Tulltaxan öfverensstämmande ordning deiv
öfver meddela Utlåtande, under förutsättning,
att, då Rikets Ständer deröfver täckas
fatta sina beslut, de derefter, i den redan
framlagda och i öfrigt utan anmärkning
lemnade Taxan, införda rättelser, gemensamt
med nämnda Taxas öfriga innehåll,
utgöra det hela af Rikets Ilöglofl. Ständers
beslut i fråga om den speciela Tull-be-*
stämmelsen.
Bark.: Ek- Då Utskottet förhöjt exporttullen
på denna vara till dubbelt
belopp, eller från 6 till 12 skillingar,
emot bestämmandet i 1826
års Tulltaxa, synas inhemska Garfverierna
härigenom tillräckligt gynnade,
hvarföre ock Utskottet icke
funnit Herrar JVijkmans_, Fellenii
och Hwassers inom Preste-Ståndet
gjorda yrkanden om ännu högre
export-tull å Ekbark förtjena
afseende, helst en högre tull skulle
hindra export af denna artikel
från de orter, hvarest den icke,
för större inhemska Garfveriers
behof, begagnas.
Beck: Utskottet har icke föreslagit någon
tillökning i export-tullen å den
-
Bcvillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 44-
na vara ; och då den gamla bestämmelsen
af 12 sk. för eh tunna, med
8 R:dr taxevärde, utgör endast
omkring 3 procent af varu-värdet,
så vederlägger detta Herr
Modins j emot påstådd för hög
tull , gjorda anmärkning , derå
Utskottet icke kail tillstyrka afseende*
E
e n : Elfen- Om, efter Hr Cederschjölds
förslag, någon annan grund för
värdets bestämmande antoges än
vigten , skulle värdet olika bedömas
af olika personer , och således
alltid tvifvel om det rätta
uppstå. En liten piece kunde på
sådant sätt uppskattas till ett högt
pris , sorn skulle reta till tullförsnillning
af en vara , hvilken så
lätt kan gömmas och fraktas. Utskottet
finner således ej skäl till
ändring uti det gamla stadgandet
härom.
Ren: oarbetade. Den förhöjda exporttullen
anser Utskottet så mycket
mera lämplig, som utförsel af
denna artikel tilltagit, och vi sjelfve
nu inom Riket lärt att använda
Ben, dels till svärta, dels så
-
3o Bevil/nings-Utskottets Utlåtande N.-o 44-
som gödnings-ämne ; hvarföre Hr
Ceder sch] ölds anmärkning emot
förhöjningen, i Utskottets tanka,
lika litet förtjenar afseende, som
Herr Ståhles yrkande att bestämma
tullen till än högre belopp.
Bens vart, Benkol eller Bister. I nya
förslaget är värdet bestämdt efter
Lfgd och icke, som Herr Cederschjöld
antager, efter #d, på hvilken
grund hans dervid gjorda anmärkning
således förfaller.
Berber is-rötter. Då skäl ej förekommit
hvarken att gynna eller
hindra ut- eller införsel af
denna varu-artikel, har Utskottet,
sorn icke kunnat fästa afseende vid
Herr Cederschjölds erinranden
derom, att endera borde uppmuntras
, i båda fallen utsatt tullen
lika.
Bildt h u gg eri-arb e ten. Med antagande
af Herr Cederschjölds anmärkning
föreslår Utskottet, aLt
tullen härå må förhöjas till 20
procent af värdet, såsom skydd
för den inhemska konslfliten.
B evilla in gs-Utskottets Utlåtande JV.-o 44- 1
B] y e r I. s är i förslaget upptaget till 4o
skillingars värde per Lfgd, ej per
&d, såsom Herr Cederschiöld förmenar,
och är ej åsatt lägre lull
än förut.
Blyerts-pennor hafva samma tull
som förut, hvilken anses lämplig
såsom medeltull håde på bättre
och sämre. Herr Cederschjölds
anmärkning kan af sådan orsak
icke gillas.
Bok-svärta. Utförsel-tullen härå är 2
runstycken och icke 2 skillingar,
hvilken senare Herr Cederschjöld
ansett vara för hög export-tull.
Bomull. Tullen derå är icke förhöjd,
hvarföre således Herrar Nore'i och
Lnmbergs anmärkningar derom ,
såsom innefattande klander emot
nu föreslagen tullförhöjning, äro
ogrundade.
B r ä nn v i n. Herr von Hartmansdorff' har
trott import af denna vara icke
kunna ega rum utan mycket förfång
för landtmannen. — Utskottet
deremot har ansett något undantag
icke vara lämpligt, och e
-
Bevillning.';-Utskottets Utlåtande N.-o 44-
när ilen föreslagna tullen är fullfullkomligt
skyddande, synes någon
förändring i detta fall icke
behöflig»
Spri t j Cognac. Den föreslagna tullen
inom vissa grader har Utskottet
, för vinnande af en behöflig
controll och rättvis jemkning,
trott nödvändig, och då denna olika
tull utgår med så väsendtligt
åtskiljda förhållanden, som under
och öfver 12 grader j, hvilka anses
bestämma gränsen » der sprit
vidtager, kan Utskottet ej gilla
Anders Danielssons förslag om eii
medeltull, såsom i detta full hvarken
billig eller behöflig»
eker, utrikes tryckta på Svenska. Enär
Boktryckerien hafva lika rätt
till skydd, som andra Näringar ,
anser Utskottet, alt något afseende
icke bör göras å Herr Cederschjölds
anmärkning om undantag
för Finland , som dessutom
åtnjuter nedsättning till hälften i
detta sorn andra fall.
f f e» Tullen derå har al flere Talare
ansetts böra höjas, I anseende
till
Bevillnings-Utskottets Utlcltande N.-o 44 3>?
till varans fallna värde och deri
olofliga införsel, sorn af för hög
tull föranleddes, ttedsattes denna
af Kongl. Maj:t från 5 till 3 siri
#, och då erfarenheten visat, att,
oaktadt nedsättningen, tull-inkom-»
slen derigenom ökades, samt den
bibehållna tullen af 3 sk. utgör
mer än 25 procent af värdet, kan
Utskottet således icke tillstyrka
den ifrågasatta förhöjningen.
Garmin: Uppå de af Herr Cederschjöld anförda
skäl, att en så dyrbar och
lätt undangömd vara bör, till förekommande
af Tullförsnillning,
beläggas med icke alltför hög
tull, tillstyrker Utskottet, att Import-tullen
härå må nedsättas till
4 R:dr Banco per #.
Cacao har 20 procents tull, eller 4 sk. af
ao sk. värde, och
Chocolad 25 procent eller 12 sk, af ert
R:drs värde; hvadan således Herr
Cederschjölds påstående, att tullen
vore lika, icke är grundadt.
Bih till R. St. Trot. 1828 och 182g, S S.j 1 Afd. 2 B,
g:de Häftet, 3
54 Bevillnings-Utskollets Utlåtande JY-o 44
C h i 11 a b a r k : I grund af Herr Cederschjölds
erinran, att denna vara borde draga
lika tull med andra medicinalier,
helst nedsältningen icke
tillgodokommer den sjuke, sorn
får betala efter taxa, föreslår Utskottet,
att tullen å denna artikel
må förhöjas till 4 sk. per #.
„ „ malen: Som, enligt Herr Ceder
schjölds
uppgift, China i Sverige ej
kan malas tillräckligt fin, torde,
på sätt Utskottet nu hemställer,
nedsättning af tullen till 24 sk.
beviljas.
Clir ysta lii Tartari och Cremor Tartari:
Den af Herr C ed er schjöld .'utmål'!;
ta olikheten i tull å dessa
artiklar har till föremål att skydda
förädlingen till Cremor Tartari;
hvadan Utskottet anser sig icke
böra tillstyrka ändring uti det
gamla stadgandet, att Chryslalli
Tartari betalar 2 sk., och Cremor
Tartari 8 sk. per
Drakblod är icke blott, såsom Herr Cederschjöld
anmärkt, medicament, utan
äfven, såsom färgstoft, ett råämne;
hvarföre Utskottet ej fin
-
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande IV.-o 44.
lier sliäl ändra den härvid bibehållna
Tull bestämmelsen.
Enbär: Utförsels-tullen är förhöjd från i
till 6 sk.; och så länge utförseln
af denna artikel ej verkar bl ist
derpå inom Riket, synes exporten
icke eller böra hindras genom
skydds-tull, hvarföre Utskottet finner
Herr Ståhles anmärkning, som
åsyftar en högre utförsels-tull, icke
förtjena afseende.
Fisk: salt, torr. De flere, hvilka gjort anmärkningar
emot den å denna vara
föreslagna ganska ringa förhöjning
i import-tullen, lära hafva
förbisett hvad Utskottet anfört uti
förra Betänkandet, pag. 74> nemligen
att dessa varu-artiklar mest
betunga Handels-vågen, att de,
nästan uteslutande, komma ifrån
Norrige och Finland, och att följden
häraf blir, att den föreslagna
ringa Tullförhöjningen i verkligheten
blott till hälften kommer
att utgå.
Med förnyad t åberopande af
dessa skäl, hvartill må läggasyörhoppningenj
att Sillen inom nästa
56 Sévillnings-Ulshottets Vt/ålande N.o 44.
Riksdag kan ankomma till Svenska
kusten, då äfven den inhemska
productionen fordrar något afseende,
samt då erkännas måste,
att Fiskvaror snarare i större än
mindre nion consumeras af de
förmögnare, finner Utskottet så
mycket mindre skal att frångå sitt
förra förslag, som ökade consumtions-afgifter
sannolikast blifva
enda utvägen att bereda en möjlig
minskning uti de directa Skattebördorna.
Fabr i k s-varö r: Utskottet får härvid åberopa
hvad bär ofvan, i (låga 0111
skydds-tull, blifvit anfördt.
Formar, Krukor och Potten. Tullen och
värdet äro oförändrade, och lika
med gamla Taxan. Om, på sätt
Herr Cederschjöld påstår, ett annat
förhållande visar sig i det
utskrifna och till Högloflige Ridderskapet
och Adeln oflemnade
exemplar af Tull-taxan, så är det
ett skrif-fei, som äfven synes deraf,
att formar icke förekomma på
Tabellen N:o i4-
Får: Herr Ståhle har yrkat, att Får från
Bevillning.';-Utskottets Utlåtande N.o 44 07
Dfinmark måtte få tullfritt införas;
men då man känner att, Schäferierna
i detta land ej äro utmärkta,
ocli ett sådant medgifvande
kunde föranleda dertill, att äfven
slagtfår derifrån tullfritt infördes,
så kan Utskottet icke tillstyrka
bifall till denna framställning,
Färg: Rödfärg, Herr Winberg har klandrat,
att Utskottet föreslagit utförsels-tullen
å denna artikel till
4 sk. per tunna, som har ett Tullvärde
af 5 R:dr 16 sk. Denna
tull utgör likväl icke 3
procent af nämnde värde, hvarföre
detta klander torde finnas mindre
behörigt.
Gal gunt. Galläpplen. De stora qvantiteter,
som af dessa artiklar årligen
införas, bevisa, att den i gamla
Taxan stadgade och af Utskottet
icke förändrade tullen ej är för
hög, hvadan Utskottet icke kan
tillstyrka afseende å Herr Cederschjölds
anmärkning i denna del.
G a 1 n : Bomulls- Tullen nedsattes af Kongl.
Majit från, 8 till 5 skillingar, med
38 Bevil/nings-Utskottets Utlåtande N:o 44-
afseende på liusväfnadens behof
af denna vara. Då en ganska
vidsträckt fabrik i Götheborg nyligen
blifvit anlagd äfven för beredning
af finare Bomullsgarn, bar
Utskottet, så väl af detta skäl, som
för att uppmuntra den i flera orter
öfliga Bomulls-spånaden , ansett
sig böra bestämma tullen å
Bomullsgarn till 6 sk. per för
det finare öfver N:o 25, och tillstyrker
således bibehållandet af
denna Tullbestämmelse, och anser
Herrar Poppii, Noret, Lambergs
samt. jin ders Danielssons anmärkningar
härigenom vederlagda.
Garn: Linne- Då Linnegarn, oaktadt det
har betydligt lägre värde, än de
finaste slagen af Bomullsgarn, ändå
har lika lull, kan den ej med
skäl anses för låg, eller Svenska
produetion, på sätt påstådt blifvit,
sakna skydd.
Glas: Just den omständigheten, som Herr
Hartmansdorff' sjelf anför, att denna
artikel exporteras, tyckes bevisa,
att Glasvaror icke behöfva
större skydds-tull, än den före
-
B ev illian gs - Utskottets Ullätande N.o 44- 3g
slagna, hvarföre dess bibehållande
tiilstyrkes.
Gummi: Med anledning af Herr Ceclerschjölds
anmärkning, att införselstullen
å denna artikel är för låg
i förhållande till det högre värdet
å flere slag af Gummi, tillstyrker
Utskottet, att tallen derå
må förhöjas till 4 sk. per &.
Gummigutta: Utskottet har ej, efter Herr
Cedersclijölds anmärkning, funnit
skäl ändra den föreslagna tullen
härå, som är enlig med 1826 års
Taxa.
Hampa: Den af Utskottet härå föreslagna
Medel-tull gör 10 procent på den
bättre Hampan, och 20 procent
på Passhampan, hvilket förhållande
Utskottet anser innebära
ett lämpligt skydd för inhemska
produetionen, och säkrare motverka
införseln af den mindre dugliga
Passhampan, än ett direct
förbud med bibehållandeaf en lägre
tull å den godaHampan, i hvilket
senare fall Passhampan, som, efter
hvad Utskottet inhemtat, är
otjenlig och icke lärer brukas till
4c* Bevillnings-Utsköttets Utlåtande J$:6~ 44'
tågvirke, men behöflig till fiskredskap,
skulle, efter hvad erfarenheten
visat, med mindre gravation
af tull inkomma, under benämning
af god Hampa. Ulskottet
tillstyrker således bibehållandet
af den föreslagna medel-tullen.
Handtverkeri- V a r o r. Herr Hartmansdorff
och flere hafva väl ansett,
att dessas införande ej kunde tillåtas,
utan att skada om icke förstöra
inhemska Handtverkare ; men
Utskottet, åberopande hvad som i
fråga om skydds-tullen förut anförts
, är öfvertygadt, att den föreslagna
tullen och öfriga omkostnader
mer än tillräckligt trygga
för denna farhåga.
Hudar och Skinn. Då oberedda behöfvas
för Garfverierna, bar Utskottet
ansett en lindrig tull å detta
råämne vara lämplig. Genom
våra Garfveriers tilltagande i produetion,
minskas årligen införseln
af beredda hudar och skinn, hvilket
gynnande resultat troligen
skulle motverkas, om tullen derå
gkulle förhöjas, Således lärer, b vad
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 44• 4 i
Herr Hartmansdorff härom anfört,
ej förtjena afseende.
Humla: I anseende till denna artikel är
dels jrkadt förbud emot införsel,
dels att tullen, såsom för högt
föreslagen, måtte nedsättas. Då
likväl det oundgängliga behofvet
för Landets större bryggerier fordrar,
att utländsk Humla införes,
och den inhemska productionen
deremot äfven bör uppmuntras,
så tror Utskottet den gamla tullen,
i R:dr för L&., som utgör
20 procent af värdet, vara lämplig,
och tillstyrker således dess
bibehållande.
Jern: Stång- Herrar Anckarsvärds Lagerhjelm
och Ståhle hafva ansett
den af Utskottet föreslagna införselstullen
för låg; Herr Winberg
har derå yrkat förbud , och Herrar
af Rosenschöld och Ståhle hafva
dessutom trott, att utförsels-tullen
å Dannemora Jern borde förböjas.
— Då Utskottet föreslagit
33| procents införselstull å Jern,
eller likasom för de andra inhemska
Manufacturers och Näringars
producter, som ansetts höra
/jcvillnings-Utskottets Utlåtande IV.o 44.
under sk y eld s-sys te me t, så har Utskottet
trott sådant vara en skyldig
rättvisa emot alla Näringarne,
och förmodar, att införsel af Jern
med denna lull lika litet kan skada
inhemska Jern—ti 11 verkningen ,
som någon annan näringsgren bör
frukta utländsk medtäflan med.
nämnde skyddstull; viljande Utskottet
endast föreslå det controllerande
tillägget i Tull-taxan:
”att utländskt Jern , som injörtullas,
ovilkorligen bör vara för sedt
med det lands stämpel hvarifrån
det kommer
H vad åter angår utförselstullen
å Jern, så, enär varans olika
qvalitet svårligen vid utförseln
kan bestämmas , och en olika
tull å samma varu-artikel , i
förhållande till dess mer eller mindre
godhet, snarare skulle qväfva
än uppmuntra varans förädling,
hvilket vore stridande emot landets
sanna interesse, kan Utskottet,
med åberopande tillika af
Grosshandels-Societetens i Stockholm
afgifna yttrande, pag. 28 och
29 i förra Betänkandet, icke till
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande; N.-o 44. 45
styrka ändring uti Jen nu gällande
utförsels-tullen å Jern.
Jern: Tack- Någre Talare hafva ansett
den af Utskottet föreslagna inoch
utförsels-tullen af 4 R:dr per
Skfg vara för låg, då andra deremot
förment den vara för hög och
böra nedsättas till i R:dr per Skfg.
— Utskottet har trott, och icke
eller fått någon anledning förändra
den öfvertygelsen , att Tackjernet,
såsom utgörande en rudimateria för
landets vigtigaste och dyrbaraste
export-till verkning, och ett ämne
för en betydlig sjelfbestående näringsgren
, borde erhålla en högre
skydds-tull, än den i allmänhet
antagna, så väl emot införsel sorn
utförsel ; men kan deremot icke
gilla den tankan, att tullen skulle
vara lägre på införseln än på
utförseln eller tvärtom, utan tror,
att, då Tackjerns-tillverkaren har
lika skydd emot införseln af utländskt
Tackjern, som Stångjernstillverkaren
har det emot utförseln
af Svenskt Tackjern, så är
en billig jemnvigt bibehållen. —
Möjligheten af in- eller utförsel
med denna skydds-tull synes Ut
-
44 Bcvillnin"s-Utskoltcts Utlåtande N.-o 44.
skottet böra till de undantag, som
uppkomma af ett onaturligt och
ojemnt förhållande dessa Näringar
emellan, som sålunda icke af
några sladganden böra hindras.
Utskottet förblifver således vid sitt
gjorda förslag,
Inä tru menter: Fältskärs- Genom den å«
satta tullen är den inhemska tillverkaren
tillräckligt skyddad, om
han eger nog skicklighet i sitt yrke.
— I motsatt fall bör han ej
gynnas genom en olämplig tull å
denna artikel , som behofvet för
Landets och Armeens sjukvård gör
ovilkorligen nödvändig. — På denna
grund tillstyrkes afslag å Herr
Hartmansdorjjs anmärkning.
Indigo: Att förhöja tullen å detta råämne
vore stridande mot 5:te grunden
i Tullbetänkandet (pag. 68).
Kalk: Det har undfallit Herr Poppius^ som
anmärkt nedsättningen af införsels-tullen
å Kalk, att sådant endast
afser alt bestämma den
af Utskottet antagna allmänna
skydds-tullen af 33| procent, hvilken
öfverflödigt skyddar emot in
-
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande JY:o 44' 45
försel af utländsk Kalk; hvaremot
ned sättningen af utförsels-tullen åsyftar
att gynna exporten äfen vara,
som är litet afsättlig på utländsk
ort, och derföre fallit i värde.
Kermes. Utskottet har bibehållit tullen
enligt 1826 års Taxa, och finnér
ej skäl tillstyrka bifall å Herr Cederschjölds
yrkande om nedsättning.
Kläde. Herrar Anckar swärd och Sandblad
111. fl. hafva ansett den bestämda
tullen för lag förmedelfina och finare
Kläden. Jemför man den föreslagna
medeltullen med varans åsätta
och verkliga värde, skall man finna,
att den för gröfre Kläden utgör
nära förbud; för medolfina
332'.dels procent3 som är den föreslagna
skydds-tullen; och förfina
en lägre tull3 så mycket mera
lämplig, som, i öfverensstämmelse
med erfarenheten, Fabrikörerne äfven
sjelfva medgifvit vårt behof af
finare Kläden. Utskottet kan derföre
härvid icke frångå sin antagna
princip. Ått efter vigt bestämma tullen
å Kläde och andra Yllevaror,
är ett förslag, som, derest det låter
sig verkställa, troligen skulle
46 Bevillnings-Utskotlets Utlåtande N.o 44'
medföra mycken beqvämlighet och
nytta; men då Utskottet saknar säker
ledning för bedömandet af
de förhållanden, som härvid möta
och vid Tullbestämmelsen böra ligga
till grund, så tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer till
Kongl. Maj:t 'ville öfverlemna denna
frågaj för att genom vederbörandes
försorg pröfvas och utredas.
Kimrök. En afgift af 33|:dels procent, utgörande
den vanliga skydds-tullen,
anser Utskottet tillräcklig ; helst
Herr Hartmansdorff' cj anfört något
skäl, som häri' kan föranleda
ändring.
Kläder. I fråga om Herr Hartmansdorffs
anmärkning om olämpligheten af
deras införande, se Handtverkerivaror.
Kopparslantar. Som Utskottet hvarken
ansett sig böra gynna eller hindra
ut- eller införseln af Kopparslantar,
har, i öfverensstämmelse härmed,
i båda fallen tullen blifvit
lika, hvilket Ulskottet anser naturligt
och conseqvent, samt så
-
Bevi/lnirigSrUtskottels Utlåtande N:0 44- U
hinda icke så besynnerligt, som
Herr Palmstjerna föreställt sig.
Linsén,} Herrar Hartmansdorff och PopLjustalg>
pius hafva yrkat en högre tull
saint Lök.) å dessa artiklar, än den af Utskottet
föreslagna. Som svar härpå
får Utskottet åberopa hvad så väl
i dess Betänkande pag. ni, som
här ofvan anförd t blifvit, nemligen
att inkommande tullen är minskad
å de artiklar, för hvilka den stadgade
tullen förut öfverstigit 33f
procent af värdet, egande således
dessa artiklar den allmänna skyddstullen.
Mastix,^ Herr Cederschjöld har anmärkt
Muscus.j den föreslagna tullen å dessa varor
såsom för hög. Utskottet har
likväl häraf ej funnit skäl frångå
sitt förslag, såsom öfverensstämmande
med hvad nu gällande och
flera äldre Taxor utan olägenhet
stadgat.
Mjöd. Till svar å Herr Hartmansdorffs
anmärkning härvid, gäller hvad vid
artikeln Linsen, Ljustalg och Lök
är a n förd t.
48 Bevillnings-TJtskottets Utlåtande N:o 44-
Myrrha. Med godkännande af Hr Ceder*
schjölds anmärkning om förhöjning
härå, föreslår Utskottet, att införsels-tullen
bestämmes till 10 procent,
eller 6 sk. per #:d.
Ne glikor äro öfverflods-kryddor, hvadan
Utskottet, utan afseende å Herr Ce*
der seli] ölds a n märkning d ere mot, anser
den föreslagna tullen böra bibehållas.
Papper. Skälet till tullens nedsättning är
angifvet vid arti kia rne Linsen, Ljustalg,
m. fl., och Herrar Hartmans*
dorffs och Poppii yrkanden om
högre tull torde , på sådan grund,
förfalla.
Peppar. Anders Danielssons anmärkning
emot för hög tull förtjenar icke afseende,
då Utskottet nedsatt densamma
från 5 till l\ sk.
lie n tuli g or. Herr Hartmansdorffs anmärkning
om införsels-tullen härå är be
O
svarad
vid artikeln Linsen m. m.
Sandarak. Utskottets skäl för den åsätta
tullen äro desamma , som vid artiklarna
-
Bvvjilnings-Utsköttets Utlåtande IV:o 44- 49
tiklarna Mastix och Muscus blifvit
anförda* och härigenom lärer, hvad
Herr CederscJLjölcl äfven vid ifrågavarande
artikel andragit, vara vederlagd
ti
Salt: Kok- De anmärkningar, sorti af flera
äro gjorda emot den af Utskottet
föreslagna ringa förhöjning i tullen
å Koksalt, synas Utskottet vara vederlagda,
genom den omständigheten,
att varan, för ett ganska lågt
och, sedan flera år beständigt fallande
pris, tionsiimeras af alta, äf
den förmögnare mer, af den fattiga
mindre, och att deli ringa förhöjningen
af 4 sk. på tunnan för
den senare således ej kali blifva
tryckande, helst vid jemförelse med
förhållandet i fråga om denna vara
i många andra länder, der Taxan å
Salt vida öfverstiger våtåns värde*
inell då tillökningen härigenom ändå,
sammanlagd, gör eii icke obetydlig
Stats-inkomst, som lätt och
rättvist fördelas, sylies den derföre
böra föredragas den directa beskattningen;
och af dessa skäl vidhål
-
bfh. till R. St. Prot. 1828 och 182g. 5 S. 1 A/d. 2 B.
i g:de Mufti 4
Br.viUnings-Ut skot tets Utlåtande IV.o 44-
ler Utskottet äfven sin hemställan
i detta fall.
g el. Herrar Anckar sivär ds och Sandblads
anmärkningar om olämpligheten
att gifva tull för Segel, som
under en sjöresa, till följd af behof,
blifvit inköpta, lärer förfalla*
då Utskottet erinrar, att nyttjade
Segel icke böra förtullas, utan blott
nya, obrukade.
epps-ankar e. Då en serskild närings
interesse ej får gynnas på bekostnad
af det allmännas , och tullen å
Skepps-ankare bör bestämmas efter
samma princip, som andra jerneffecter;
anser Utskottet den föreslagna
Tull-pröcenlen vara den rätta,
och att Hr Sandblads anmärkning
om lägre tull å Skepps-ankare
destomindre förtjenar afseende,
som det härvid äfven bör komma
i betraktande, att varan förut varit
till införsel förbjuden.
Ifver. Då nödvändigt är, att tullen härå
bör stå i öfverensstämmelse med
hvad Rikets Ständer om realisationen
behaga besluta;, så medger Ut
-
Revillhings-lUtskottets Utlåtande N.-o 44- r> 1
skottet rigtigheten af Herr Palmstjernas
anmärkning, hvadan Rikets
Ständers beslut i Realisationsfrågan
torde, vid tull-bestämmelsen
å Silfver oeh Guld, få tjena Bevillnings-Utskottet
till efterrättelse.
Silke, rått. Genom Tolagens borttagande
för denna vara är förhöjningen i
tullen minskad, hvadan afseende
ej kan fästas vid det Herr Larnberg
häremot anfort.
Smör. Skälet till den af Herrar Hartmans*
dorff' ocli Poppius klandrade Tullbestämningen
är anfÖrdt vid artikeln
Linsen.
Socker. Uti förra Betänkandet har en medeltull
Blifvit föreslagen för rått
Socker, Mascovade eller brunt, Cassonad
eller Terres och Tetes samt
hvitt Puder-Socker. Emot denna
medeltull har blifvit anmärkt af
en Talare, att den är för hög, och
af en annan, att den är för låg;
men derjemte har blifvit uppgifvet:
att krossadt Lumpsocker , som
i förra Betänkandet har en serskild
tull, icke är bättre, utan snarare
Bevillnings-Vtsköttets Utlåtande JY.-o 44-
sämre, än lia vana Terres; att det
kostar mindre utomlands; att det
svårligen kan skiljas från Havana
Terres; och att det sålunda till det
mesta införtullas såsom Terres; men
att, då Socker-tillverkaren, eller
den redlige införskrifvaren, icke
vill uppge varan för annat än den
verkligen är, så hindras han af den
högre tullen att begagna krossadt
Lumpsocker, hvarigenom en skada
tillfogas den af de införskrifvare,
hvilka införa och förtulla samma
slag under namn af Terres.
Af dessa skäl får alltså Utskottet,
som tror den föreslagna medeltullen
af i sk. 6 rist. för #:det, dä
Tolagen derunder är inbegripen,
vara den lämpliga, föreslå, att krossadt
Lumpsocker hänföres under
den föreslagna medeltullen, i hvilket
fall d en i 17 §. bland underrättelserna
föreslagna, nog besvärliga
eontroll, som, utan att ändamålet
rigtigt kan vinnas, medför
tidsutdrägt och kostnad, kunde alldeles
upphöra, på sätt Utskottet
äfven under nämnde förutsättning
vördsamt föreslår.
Bevillnings-Utskoitcts Utlåtande N-o 44• 5i
Sköldpadd,) Hvad som vid tullen å desS
ten kol. ( sa artiklar af Herr Ceder
Spröt
och / schjöld och Jon Jonsso?!, blif
Strö.
) vit anmärkt, är vid artikeln
Mastix och Muscus besvaradt, emedan
förhållandet med ofvanstående
varor är lika.
Tegel, Tullen på Mur- och Tak-sten är
den i allmänhet antagna af 33-|
procent, hvilken ger tillräckligt
skydd. — Då vi ej kunna tillverka
andra slag, är således skäl att
minska införsels-tullen derå, och
är sålunda Herr Hartmans do rffis
anmärkning dermed besvarad.
Tjära, Utförsels-tullen är lika med den,
som förut, utan anmärkning, hittills
varit antagen, och hvilken utgör
icke fulla 4 procent af varuvärdet.
På Herr Modins yrkande,
att tullen borde nedsättas, kan
Utskottet sålunda ej tillstyrka afseende.
Tobak. Svar å Herr Hartmans do rffs anmärkning,
att tullen är nedsatt, lemnäs
vid artikeln Jänsen, Ljustalg
rn. 11,
54 Bevillnings-Ut ikottets Utlåtande N.o 44-
Tobaks-stjelkar. Sedan, genom Herr
Aspelins anmärkning, är upplyst,
samt äfven af sakkunnige inom Utskottet
vitsordadt, att värdet icke
öfversliger 6 sk. #:det, får Utskottet
föreslå bibehållandet af den
gamla tullen med 2 sk. per #.
Tråd; Stål-, Koppar-, Messings-och Linne-.
Herrar Hartmansdorff' och Poppius
hafva ansett Tullen för låg; men
då den å dessa artiklar uppgår till
33?dels procent, eller nära dertill,
kan Utskottet, för sin del, ej godkänna
detta påstående.
Tvål, Den med 9 runstycken förhöjda
tullen är enlig med principen af
33idels procent, och så mycket
mindre för hög, som förbud emot
införseln af utländsk Tvål blifvit
yrkad. Anders Danielssons påstående,
att i Sverigé ej kan tillverkas
duglig Tvål, är mindre grundadt,
då flera godkända Fabriker
finnas, och en sådan, med god
tillverkning, nyligen i Göthehorg
blifvit inrättad.
Trädvaror (af ädlare slag), såsom Alm,
Bok, Ek m. fl., hafva samma tull
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande N.o 44• 55
sorn hittills, hvilken ej må nedsättas,
då dessa inom landet behöfvas,
och deras utgående i oförädladt
skick bör försvåras och förekommas,
i synnerhet som tillgången
deraf dagligen minskas. Herrar
CederschjöldIs och von IJartmansdorffs
anmärkning kan således ej
gillas.
d var or. Enstafrar och Enträd, Anledningen
till den föreslagna Tullnedsättningexa
är det förändrade
tullvärdet, som gör den gamla
tullbestämmelsen olämplig. Förslagets
antagande tillstyrkes således.
” Stäfver, Ek- äro skiljda i trenne
classer, och deix af vice Talmannen
Jon Jonsson gjorda anmärkning,
att 2 R:drs export-tull vore
för hög, är ett misstag, då blott
import-tullens för den ena classen
ät 3 R:dr, men deremot den högsta
för exporten endast 16 sk.
i Utskottets förslag, om tull å denna
vai’a, har varit föremål för olika
omdömen, och i fråga om sjelfva
afgiften hafva i hög grad stridiga
förslag blifvit framställda. Herr Au-<
viUnings-Ulshottets Utlåtande N.-o 4/h
gust Anckar swärd har funnit en
inedeltull olämplig och orättvis för
en vara af så olika qvalitet och
värde, att skillnaden utgjorde flera
hundrade procent, som den hästa
kostade mer än den sämsta. På
denna grund ansågs Ullen böra fördelas
i tvänne classer, nemligen
en dass fin och medeljin samt en
tinnen för grof TJI!, med serskild
tull för hvardera slaget. Priset,
hvarefter värdet skulle beräknas,
borde en gång om året, omkring
dutet af Junii månad, bestämmas
efter de pris, som varit gällande
vid Ullmarknaderna i Berlin, Leipzig,
Stettin och Gustrow, i enlig-,
het med till Commerce-Collegium
af Svenska Ministrar och Agenter
insända Pris-Couranler. -— Ingen
Ull skulle få införas förrän i Julii
månad hvarje år, då ungefärligen
samma förhållande iakttogqs i fråga
om den grofva Polska, Jutska
ooh Isländska Ullen; och importen
borde, för behörig controlh endast
få ske till Stockholm, Götheborg
och Norrköping. Meri afseende å
det skydd Schäforierna för sin uppkomst
behöfde, föreslogs i5 propents
tull å den fina och medelfina,
Bcvillnings-Utskottels Utlåtande N.-o 4-h $7
samt då den grofva vore för husfliten
och gröfre klädens förfärdigande
nödvändig, ansågs en tull
efter 5 procent af värdet vara
lämplig. I hufvudsakligen enahanda
syftning, i fråga om tull-afgiften,
hafva de fleste Talare yttrat
sig, och deribland en understöd!
förslaget alt inskränka införseln
till vissa städer, med åberopande
af Englands exempel och den upplysningen,
att i Edinburg, ehuru
en stad om 15o,ooo invånare, icke
får införas Siden-varor; en ansett
medeltullen för hårdt träffa den
gröfre Ullen och således vara skadlig
ej mindre för husfliten än för
Kronan, då den äfven fördyrade
tillverkningen af Commiss-kläden;
och åter en annan trott det mäta
så mycket mindre svårighet att urskilja
Ullsorterna, som Ullens finhet
skall, genom instrumenter, kunna
mätas. Flere hafva ansett den
förra tull-bestämmelsen lämplig;
men andra dels gillat Utskottets
förslag och dels yrkat, att det måtte
bibehållas med tullens höjande
till 8 sk. per #:d, såsom ett för
Svenska producenten så af fin som
grof Ull behöfligt skydd,
Btvillnin&s-L1tskottcts Utlåtande IV.-o 44'
I skiljaktigheten af dessa åsig-^
ter och yrkanden har Utskottet
trott sig finna ett nytt stöd för sin
i förra Betänkandet härom yttrade
mening. Erfarenheten har öfvertyga
nde ådagalagt de nästan oöfvervinneliga
svårigheterna att bestämma
rätta skillnaden mellan fin
och grof Ull, samt att kunna förekomma
de missbruk och underslef,
som ega rum, då olika lull åsättes
dessa varu-slag. Den enda utväg,
som skulle leda till det åsyftade
ändamålet, vore måhända, om det,
i enlighet med gjorde förslag,bief*
ve stadgadt, att Ull endast linge
införas till Stockholm, Norrköping
och Götheborg, hvarest nödiga controller
möjligen kunde iakttagas;
och Utskottet skulle, för sin del,
tillstyrka antagandet af detta förslag,
såsom ganska nyttigt till förekommande
af missbruk, icke blott
för Ull, utan äfven och hufvudsakligen
för alla Slöjde- och Fabriks-varor,
om en sådan inskränkning
dels icke vore stridande emot
de öfriga sjöstädernas stapel-rättigheter,
och emot Handels- och Närings-friheten
i ett constitutionelt
land, dels ock icke vore af en
Bevillnings-Utskollets Utlåtande JV.o 44" %
oeconomisk natur, att den icke egentligen
tillhör Utskottets behandling.
Utskottet kan icke eller dela Hr
Arosenii tanka, att Landtmannens
interesse,hvilken hufvudsakligen bearbetar
den grofva Ullen, skulle,
genom medeltullen, förnärmas, eftersom,
enligt Utskottets tanka, den
större allmänhetens fördel tvärtom
befordras derigenom, att den inhemska
productionen af Ull hålles
i någorlunda pris; och Utskottet
får alltså förklara, att inga af de
anförda anmärkningarne synas så
gällande, att de kunnat föranleda
ändring i Utskottets förra hemställan,
hvilken alli så vördsamt förnyas,
nemligen att en medeltull
af 4 sk* #.’det fastställes för importen
af utländsk Ull,
x, Vaxljus. Å Vax, såsom ett äfven i
Sverige produceradt rå-ämne, har
tullen blifvit förhöjd med 6 r:st.,
samt för Vaxljus bestämd till det
antagna beloppet af skydds-tull eller
334dels procent; och Utskottet
kan ej undgå finna den gjorda anmärkningen
, att den förra vore
för högoch den senare för låg,
60 Bevillnings-Ulskoltets Utlåtande JN.-o 44-
vid sådant förhållande, sakna vigtig
grund.
ycd, Jon Jonssons anmärkning, att ut
försels-tullen
är för hög, liar ej
ansetts vara så grundad, alt den
kunnat föranleda till ändring i Utskottets
förslag.
Till Utskottets kunskap har kommit,
att sedan ett Handelshus i Stockholm i underdånighet
anmält, att från utrikes orter
ingått reqvisitioner å serskilda slag af Trädvaror,
för hvilka några speciela tullbestämmelser
i nu gällande Tull-Taxa egentligen
icke funnes, emedan, om de skulle hänföras
till de classer i Tull-Taxan, hvartill
de, genom sina dimensioner, mest närmade
sig, dessa elfeeter skulle erhålla en så
hög tull, att den i ett fall uppginge till
nära värdet och i allmänhet nästan utgjorde
ett utförsels-förbud, samt uppå dessa och
flera skäl anhållit, att derå måtte bestämmas
en efter billiga grunder afpassad utgående
tull; så har Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, i Nåder för godt funnit att,
jemlikt Skrifvelse till General Tull-Styrelsen
af den 2<j:dc sisllidne Julii, tillåta omnänin
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande Nto 44'
de Handelshus att exportera ifrågasatta Trädvaror
emot serskilda der intagna Tullafgifter.
Då Utskottet, vid öfvervägande af detta
ämne, funnit, att ifrågavarande artiklar
till cubik-innehållet utgöra mindre dimensioner
än de i Tull-Taxan utsatte, så liar
Utskottet ansett, att den ifrågavarande tillåtelsen
bö.r blifva allmän, Och får, då de i
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse stadgade
tull-bestämmelser synas Utskottet afpassade
efter förekommande förhållanden, härmed
vördsamt föreslå, att samma tullafgifter vid
export af omnämnde Trädvaror, för att
gifva Tull-taxan en större fullständighet, af
Rikets Högloft. Ständer må antagas och i nämnde
Taxa införas, nemligen:
för Eje Ikar, Platta, af t i. tums bredd,
5 tums tjocklek, 5 å 8
alnars längd, per stycke a: 6.
(utgörande hälften aftullen
för bjelkar om 8 tums
fyrkant, lill och med
i5 alnars längd.)
— Bjelkar, Platta, af g tums bredd
och 5 tums tjocklek, per
stycke . . . : . . i: G.
(lika tull som för sparrar,
62 Bevilhungi-Utskottets Utlåtande N.o 44-
för Bjelkar,
— Bräder,
— Bräder,
— Ribbor,
längre eller kortare af
7 tums fyrkant.)
Platta, af 13 tums bredd,
c) tums tjocklek, 5 ä 8
alnars längd, jaer stycke 3: 6.
(lika med hälften af Taxans
stadgande för bjelkar
om 11 tums fyrkant
till och med i5 alnars
längd.)
af högst i-J- tums tiock
O
2, i
lek och 7 alnars längd
jaer tolft . . . . . a: C.
(endast half tull emot
livad Taxan för enkla
bräder af samma längd
utsätter.)
af i tums tjocklek och
7 alnars längd, med högst
7 tums bredd per tolft 2: 6.
(hälften af den tull, som
för bräder af samma
längd erlägges.)
((hälften af hvad Taxan
iSevilluings-Utskoltets Utlåtande IV.o 44- C3
stadgar för sparrar, längre
eller kortare, af 5
till 8 tums fyrkant.)
I öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Maj:t i förevarande fall förordnat,
finnér äfven Utskottet följande
stadgande, till förekommande
af misshushållning med yngre skog,
i och för förtullning af dylika ribbor,
vara lämpligt och i Taxan böra
införas, nemligen:
”Vid export af Ribbor bör
behörigen styrkas, att de äro fyrkantiga
och förfärdigade genom
söndersägning af större timmer,
och åligger det Tullkamrarne att
härå hafva controll, samt vid TullJournalerna
bifoga betyg öfver
nämnde förhållande.”
Det varuvärde, som å dessa
Trädvaru-artiklar i Tull-Taxan bör
utsättas, torde få blifva i proportion
af tull-bestämmelsen och jemförligt
med likartade Trädvaruartiklar,
som i Tull-Taxan äro
upptagna.
6/f Ee.villnings-Utskottels Utlåtande N.o 44}
Om Underrättelserna vid Tull-Taxan<
Det i fråga om varu-stamplingen uti 6
§. intagna Stadgande, att Fabriks- odi Handtverks-Societeternas
Ombud må öfvervara
stämplingen, och å Placät-stämpeln teckna
sitt Jintnn, bär af Herr Friherre Åkerhjelm
ansetts mindre lämpligt, dels emedan ingen
kunde ålägga ett sådant Ombud att vara närvarande,
och således ingen garanti vöre för
iakttagandet, dels ock emedan större delen
stämpelbara Fabricat nästan Uteslutande i
Stockholm tillverkas och blött få i Götheborg
och Norrköping, samt den dermed åsyftade
ytterligare controllen vid de i detta
afseende nu gällande ändamålsenliga iakttaganden
icke vore behöflig; men då Utskottet
tillstyrkt, att ett sådant Ombuds frånvaro
icke får hindra stämplingen, då denna
anstalt bör vara betryggande för Näringsclasserna
emot misstankan om möjligt underslef
vid varu-stämplingen, och onekligt
synes, att Ombudets namnteckning å Placatstämpeln
försvårar förfalskningen och sålunda
ökar controlien; så innebär ifrågavarande
stadgande ingen olägenhet, men väl verklig
fördel, hvarföre Utskottet också ånyo
tillstyrker dess antagande.
Äfven är emot Utskottets förslag, att
enär
Bevillnlngs-Ulskottets Utlåtande N;o 44- 65
enär utländsk vara i förädlad form exporteras,
den för rudimaterien utgifna tull må
till Fabricanten restitueras , af Hr Friherre
Åkerhjelm anmärkt, att en sådan tillåtelse
icke vore lämplig eller behöflig, då rätta
mängden och beskaffenheten af den utländska
rudimaterien, som i Svenskt fabricat
är använd och åter utföres, icke kan lagligen
styrkas, och man i alla fall först bör
vara omtänkt att tillräckligt förse landets
egna behof , innan en dylik export befordras.
Med de upplysningar Conrraerce-Collegium
och Hall-Rätterne både ega och kunna
erhålla , anser Utskottet rätta qvantiteten
af den rudimateria, sorn ingår i ett fabricat,
böra kunna utredas; och då det för öfrigt
på verkställande magten ankommer att
föreskrifva vilkoren och bevisnines-sättet för
O
en dylik restitution; då tull-specialerna upplysa,
att fabricater af utländskt råämne, till
icke ringa qvantiteter , utföras, och denna
fördelaktiga export, om våra fabriker mera
närma sig de utländska i fullkomlighet, sannolikt
bör okas, belst en del arbets-kostnader
hos oss torde vara och blifva lägre än
i flera andra länder; då Staten på en sådan
restitution destomindre förlorar, sorn arbets
-
Bih till R. St, Fröt. 1828 och 182gj 5 S. j 1 rifd. 2 B.
g:de Häftet. 5
66 Bevillning-Utskottets Utlåtande lY.-o 44-
förtjensten är en verklig vinst för landet,
så synes en sådan uppmuntran till dylika
varors afsättning på orter, der local-förhållanden
medgifva detsamma, vara både billig
och fördelaktig;
i följd hvaraf Utskottet alltså äfven
nu hemställer, att det föreslagna
stadgandet härom måtte få intagas
bland underrättelserna till
Tull-Taxan.
Förslaget, att nu gällande g §. bland
underrättelserna, som föreskrifver det besvär
hos Kongl. Commerce-Collegium kunna anföras
öfver Tull-Styrelsens, efter vederbörandes
hörande, fattade beslut, det en vara
skall anses för icke tillåten till införsel,
skulle sålunda förändras, M Godsegare borde
hädanefter anföra dylika besvär hos
Kongl. Majrt, har ådragit Utskottet ett nog
allvarsamt klander af Herr Poppius, sorn
bland annat erinrat: att principen för den
Svenska lagskipningen och administrationen
vore att, med få undantag, gå igenom instantier
från de lägre till de högre, och sist
de högsta; att örn, i mål, sorn rörde lif,
ära och gods, skyndsamhet ej utgjorde tillräckligt
skäl, hvarföre de borde dragas från
första omedelbarligen till sista instancen,
så syntes omständigheterna ej för tull-ären
-
Bevillnings-Ut skottets Utlåtande AT.-o 44-
elen fordra ett saltomortal till Konungathronell,
hvarest, thy förutan, finnas samlade
massor af ärenden.
Utskottet hyser den öfvertygelsen, att
ofvannämnda lagstiftnings- och lagskipningsprincip,
långt ifrån att höra allestädes och
i alla händelser tillämpas, icke sällan och
serdeles i oeconomiska och administrativa
frågor fordrar undantag, hvilka med verklig
allmän och enskild fördel säkert kunde
vara långt talrikare än de äro, och Utskottet
tror sig icke hafva begått ett misstag, då
förevarande fall blifvit räknadt till dessa
undantag. Det sätt, hvarpå Utskottet till—
kännagifvit och motiverat sin åsigt, uttrycker,
att okunnighet om meranämnde princip icke
varit anledning till ifrågavarande hemställan.
Då vigten af mål, som röra lif,
ära och gods, fordrar, att de, äfven med
tidsuppoffring, genomgås och utredas i flera
instancer, bör deremot märkas, att den
nu anmärkta frågan endast förekommer, då
någon gång en varas egenskap vid angifningen
kan vara tvåtydig, och att hela påföljden
af ett ogynnande beslut i samma
fråga är varans återutförande. Olika mea
an märkaren tror Utskottet, att i aila dylika
frågor skyndsamhet är af högsta vigt för
handeln och de trafiquei ande, samt att denna
hänvisning så mycket mindre innebär
68 Bevillnings- Utskottets Utlåtande IV:o 44-
något nytt eller form-stridigt, som, under
den tid Kammar- och Commerce-Collegierne
adrpinistrerade tull-ärendena, besvären
omedelbarligen hän vistes till Kongl. Maj:t,
och som den, efter Konungens och Ständernas
Beslut tillsatta Tull-Styrelse nu är med
nämnde Verk i värdighet jemförlig. Utskottet
hemställer följaktligen, att denna anmärkning,
hvartill, i Utskottets tanka, verkligt
fog icke förefunnits , må lemnäs utan afseende,
samt omnämnda stadgande, på föreslagna
sättet, blifva bifallet.
Då Utskottet anser, att parti-prisen med
mera lätthet och noggrannhet samt mindre
underslef kunna bestämmas i lossnings- än
i lastnings-orten, samt att det föreslagna aflemnandet
af assurance-räkning och connoissement,
hvilket endast afser de, i och för
uppgifna värdets rätta bestämmande, erforderliga
controller, dem beliofvet högt påkallat,
och hvilka äro ganska väsendtliga, kan Utskottet
för sin del icke fästa afseende å Anders
Danielssons anmärkning och förslag,
att i nya 6:te eller förra 8:de §. af underrättelserna
borde stå : ”att med värde,
hvarefter viss procent skall i tull} convojcifgijt
och tolag erläggas , förslås, för inkommande
varor, deras parti-pris i lastnings-orten”
(och icke i lossnings-orten), utan
tillägg af frakt, assurance m. m.j och Ut
-
Bcvilhiings-Ulskolltts Utlåtande N.-o 44- 6g
skottet tror äfvenså , att det yrkade tillägget
vid 10 §. om besvärs-hänvisning för
den, som är med åsatt tull missnöjd, icke
Jjehöfves , då Kongl. Maj:ls för GeneralTullstyrelsen
utfärdade Nådiga Instruction
lemnar, och den missnöjde alltid erhåller
föreskrift hvar och huru besvär böra i tullfrågor
fullföljas.
Om Tolag.
Den omständigheten, att Utskottet ansett
det inskränkta antalet af sex varu-artiklar
böra befrias från Tolag , har äfven
föranledt anmärkningar inom Högloft. Ridderskapet
och Adeln af en Ledamot, som
ifrågasatt, huruvida Ständerne kunna taga
Tolag ifrån Städerna, om denna förmon åtnjutes
i grund af privilegier ; och inom
JTällofl. Borgare-Ståndet af åtskillige Ledamöter
dels af samma skäl, och att Utskottets
handläggning af detta ämne sålunda
skulle vara grundlags-stridig, då den ej
skall varit förenlig med 114 §• RegeringsFormen
, som försäkrar Borgerskapet om
bibehållandet af sina privilegier, och dels
emedan hvarken Tolag vore Bevillning, eller
Utskottets hemställan varit föranledd af
någon Kongl. Proposition , eller vid Riksdagen
väckt Motion; hvarförutan Hr Poppius
inom Ilögvördiga Preste-Ståndet an
-
rjo Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 44-
sett lämpligast, att Tolagen helt och hållet
upphörde, och städerne finge ersättning
af Tullmedlen , svarande emot hvad Tolagen
för io, i5 eller 20 år utgjort, för hvilken
ersättning, sannolikt uppgående till
i5o,ooo R:dr, Tullverket kunde hållas skadeslöst
genom motsvarande tullförhöjning;
anförande såsom skäl härföre : att Tolagen
utgår efter olika procent af varornas värde;
att den i flere städer å vissa varor öfversliger
sjelfva tullen; alt Tull-Taxan kunde
då säkrare än nu regleras; och att städerna
alla Ar hade lika inkomst.
Hvad först privilegii-frågan angår, så
bar Utskottet icke vunnit någon tillförlitlig
upplysning, att Tolagen verkligen är
i städernas privilegier dem försäkrad, men
för visst kan antagas , att i dessa privilegier
icke stadgas, det Tolag skall erläggas
för alla varor , helst i förra tider och intill
år i8a3 mångfalldiga varor varit från
Tolag fritagna , och att således Utskottets
hemställan om undantag för några få
artiklar alltför väl kan stå tillsammans med,
ytan att förnärma, privilegierna.
Då dessutom beloppet, hvarmed Tolagen
fått utgå och grunden för dess beräkning alltid
varit ett föremål för serskild pröfning, icke
allenast vid Tull-Taxornas uppgörande,
utan äfven deremellan genom Kongl. Resolutioner,
skulle med samma skäl kunna sä
-
Be vllin ings-Ut skottets Utlåtande K.o /f/f. J t
gas. alt ofvan nämnde Privilegier, vid dessa
tillfällen, blifvit rubbade , då 1 ikväl städerna
, efter hvad förra Betänkandet utreder,
genom de sedan sista Riksdag förändrade
grunderna för Tolagen och dess utvidgning
till en mängd varu-artiklar, erhållit
så betydligt ökade Tolags-inkomster, alt exempelvis
Tolagen för Stockholms stad,
hvilken år 1823 uppgick endast till 126,535
R:dr 6 sk., deremot år 1828 uppgått till
197,185 R:dr 3o sk. och således blifvit
ökad med 70,650 R:dr 24 sk. Då härtill
kommer, att Tolagen i en del Städer uppgått
lill så högt belopp, att den öfverstigit
behofvet och ansetts så dryg, att vederbörande
af sådan anledning bos Kongl.
Majit anhållit om tillämpningen af de förra
grunderna för denna afgifts beräkning;
så lärer det vara oemotsägligt, att i alla
händelser Sjöstäderna hafva haft betydlig
tillökning i inkomst genom Tolagens förändrade
beräkning, och att den lilla jemkning,
som nu är i fråga, lika litet med skäl
kan klandras från billighets- som rättssidan,
äfvensom att städerna i allmänhet
torde finna sig föga belåtna, om man i denna
del återginge til! det förhållande, som
egde rum på den tid, ifrån hvilken de vilja
datera sina på föregifna privilegier
grundade rättigheter.
För öfrigt kan Utskotlet icke medgifva
sig obehörigt hafva handlagt denna faå»
72 Bevillnings-Utskoltets Utlåtande N:o 44*
ga ; då Utskottet för sina förslag icke är
bundet vid Propositioner eller enskildes
Motioner; då Tolagen, jemte Tullbevillningen,
utgår efter viss procent af varuvärdet,
och vilkoren för meranämnde afgifts beräkning
alltid varit i Tull-Taxan bestämda;
då den egentligen är en af allmänheten utgående
beskattning, samt fritagande från Tolag
för vissa varor, hvilka borde med möjligen
minsta in- eller utförsels-afgifter belastas
vid Tull-Taxornas upprättande, varit
en med sjelfva stadgandet om Tolagen
lika uråldrig praxis.
Hvad slutligen angår Herr Poppii förslag
om Tolagens upphörande emot ersättning
till Städerna af Tullmedlen; så linner
Utskottet deremot förekomma : att, då
Tolagen för alla Rikets Städer torde uppgå
till 4 & 5oo,ooq R:dr om året, Tullbevillningen,
för att kunna bära denna summa,
skulle fordra en betydlig tillökning i
procenten, hvilken en annan tid kunde
anses lör hög, och utan afseende på dess
tillkomst blifva nedsatt; hvarigenom, då
ersättnings-suraman alltid qvarstode, det
allmänna komme att lida förlust; att, då
Tolagen står i förhållande till en Stads
rörelse och handel, men dessa, Städer emellan,
äro föränderliga, hända kunde, genom
det fixa bestämmandet, att en Stad, hvars
rörelse aftoge, finge bibehålla en hög och
mindre behöflig Tolags-ersättnings-summa,
Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N-o 44* 73
men deremot en annan, med stigande rörelse
och allmänna behof, endast åtnjuta
denna inkomst efter beräkningen för andra
ej mera existerande handels-förhållanden.
Utskottet kan, under sådana omständigheter,
så mycket mindre gilla ifrågavarande
förslag, som Utskottet, i stället
för att biträda de angifna motiverna, finner
det höra till fördelarna af Tolagens
utgående på nu föreskrifna sättet, att dess
uppbärande af Städernas egna Uppbördsman
i sin mon ökar controllerna emot
Tullförsnillning,
På alla dessa skäl hemställer UtskoU
tet vördsamt
att, utan afseende på anmärkningarna,
förslaget om befrielse från Tolags
erläggande för varuartiklarna
Boksvärta, Färgträd, Hudar och
Skinn, Silke, Socker och Ull måtte
vinna Rikets Höglofl. Ständers
upplysta bifall.
De emot detta Betänkande afgifna Reservationer
bifogas vördsamt.
Stockholm den 28 Augusti 1829,
Reservationer:
Af Herr Friherre Lejonhufvud: "Högl,
Utskottets Betänkande har fått en annan
y4 Bil. till Bcvillnings-Ulskottcts Uti. N.-o 44-
uppställning än jag velat deråt gifva: Delta
Betänkande är, i min tanka, för vidlyftigt
i reciterna — innehåller åtskilliga afhandlingar,
sorn kunnat undvikas — antager
några theorier och slutsattser, med betyg
om ovilkorlighet, ehuru desamma, måhända,
ännu icke blifvit fullkomligt osti*idiga
, och Utskottet har derjemte , såsom
stöd för giltigheten af sina åsigter , til 1 egli
at sig yttranden af två Talare inom Representationen,
utan att något verkligt behof
bordt dertill föranleda.”
”Jag har derföre reserverat mig emot
några delar af redactions-formen , oell får
nu anmäla: alt jag velat i första perioden,
på sätt nu skett i den 3:dje , besvara
anmärkningarna emot Utskottets tillgörelse
att, utan biträde af Oeconomie- och BesvärsUtskotlet,
antaga en utvidgad Handels-frihet
lill grund för tull-bevilluingens utgörande.
”
”Första och Fjerde perioderna innehålla
dels motiver för nyssnämnda system ,
dels ock dess inflytelse samt åtskilliga jemförelse!’
emellan de olika grundsattserna för
handelns bedrifvande; i afseende härpå förmodar
jag, att Utskottet icke behöft inlåta
sig uti ytterligare detailerad tvist med de
få Representanter, som om principen af
-
Bil. till Bevillning*- Utskottets Uti. N.o 44- 7 J
gifvit anmärkningar emot första Betänkandet.
Pluralitetens beslut synes icke mera
tvifvelaktigt, fastän meningarna om handels-systémerna
troligtvis länge, om icke
alltid, blifva delade; och det lärer svårligen
lyckas för Utskottet, att öfvertyga den
minorité, sorn ännu hyser en med Utskottet
stridig öfvertygelse; derföre bade Utskottet
möjligtvis kunnat bespara hvarjehanda
beräkningar, förmodanden och utvecklade
grundsattser , samt i stället kortligen,
fastän med behörig deduction, yttra,
alt fullständigheten i förra Betänkandet, angående
dessa ämnen, tydligt nog utmärker
den grund, hvarefter tullbestämmelser blifvit
uppgjorda —, att anmärkningarna inom
Riks-Stånden hvarken kunnat eller bordt
förändra Utskottets, efter noggrannt öfvervägande
, fattade opinion, isynnerhet som
densamma syntes hyllad af en icke obetydlig
majorité inom Representationen, och jemväl
blifvit, såsom princip för Handels-friheten
antagen i det gemensamma Betänkandet JNT:o
i3, som Bevillnings- samt Oeconomie- och
Besvärs-Utskolten nyligen afgifvit: om det
likväl varit nödigt attå nyo utveckla meningarna
i förevarande ämne, — så hade Utskottet
i alla hänseenden bordt underlåta att
nästan ordagrannt upprepa det hufvudsakligaste
af Herr Friherre Jkerhjelms och
Herr Biskoppen af Wingår ds anföranden ;
76 Bil. till Bevillnings-UtskoUets Ull. N.o 44-
de innehålla åtskilliga omdömen och slut-,
sattser, hvilka jag åtminstone ej får antaga
, egentligen derföre att de i vissa fall
ligga utom gränsen för den sak-kännedom
jag, i förevarande ämne, kunnat förvärfva/’
”För öfrigt får jag, i afseende på bestämmelsen
af skydds-tullen och hvad mera
dermed eger gemenskap, åberopa den
reservation, som åtföljde Utskottets Betänkande
N:o 27.”
Af Herr Uggla A Göran Gustaf: ”Sedan
det Höglofl. Utskottet, uti dess afgifna senare
Utlåtande, nu mera förklarat den af Utskottet
föreslagna tull utgöra ett maximum,
som Kongl. Maj:t skulle ega att, endast efter
omständigheterna, nedsätta ; hvaraf således
följer, att den afRikets Ständer stadgade
tull i intet fall kan, utöfver ett sådantmaximum,
af Konungen förhöjas, hvilket
jemväl öfverensstämmer med Kongl.
Majlis Nådiga Skrifvelse i ämnet (Bill. 1
Sami. N:o 53^); så anser jag härigenom ändamålet
med min yttrade serskilda mening
vid litte TulUbevillnings-grundens i:sta
Moment af Utskottets första Betänkande
(Bill. 5:te Sami. N:o 27, pag. 102^, nemligen
reserverandet af den Svenska Folket
i Grundlagen tillagda fria sjelfbeskallningsmagt,
vara uppfylldt.”
Bil. till Bevillnings-Utskottéts Uti. N.-o 44- 77
”1 öfrigt får jag åberopa min förra reservation
(1. c. pag. loa, io3, io4) såväl
i afseende på redactionen af i :sta TullbeVillnings-grunden
och senare Momentet af
den urte, sorn i frågan om den af Utskottets
pluralite föreslagna höga skyddstull å
åtskilliga , så väl inkommande sorn utgående
varor, deruti jag så mycket mindre kan
instämma, som jag deremot är Fullkomligt
öfvertygad om den sanning, att höga tullafgijter
rikta ej en Stat och skydda ej
eller slöjde-idkaren , men skydda och rikta
tull-för snillar en. På sådan grund har jag,
under ytterligare åberopande af de, uti Hr
Consul Donners och Herr Doctor Fellenii
reservationer, emot Utskottets förra Betänkande
i denna del anförda välgrundade skäl,
och då, efter min tanka, den ena näringen
eger lika rättvist anspråk på skydd
som den andra,*—Klädes-Bomulls- och Siden-fabrikören
, sorn Brännvins-fabrikören,
■— trott mig böra tillstyrka en lull af i5
procent i allmänhet, hvarutöfver ingen artikel,
af hvad slag som helst, borde belastas.
’4
”Slutligen har Utskottet funnit sig befogadt
att skydda inhemska Boktryckerierna
med samma tull-procent, som för fabriks-varor
i allmänhet blifvit bestämd,
och derföre föreslagit, det införseln af ut
-
yB Bil. till Bevillnings-Utskottets Ull. N.-o 44-
rikes pä Svenska språket tryckta Böcker
skola med en sådan tull beläggas.
”För att fullständigt kunna ådagalägga
det origtiga och olämpliga i detta förslag,
torde böra upplysas under hvilka omständigheter
och i hvilka fall tryckning utrikes
af böcker på Svenska kan komma i fråga.
Detta sker:
a) ”När Svensk man antingen i främmande
land pä sitt modersmål författar och
der låter trycka eller ock ditsänder
sina arbeten för att tryckas. Sällan
lära dessa händelser inträffa, och alltid
skola de vara påkallade af serdeles vigtiga
omständigheter, som göra sådant
för Författaren nödvändigt. Han önskar
l. ex. en prakt-upplaga , som hos
oss möjligen icke kan åstadkommas. Att
med höga tullafgifter belägga införseln
af ett sådant Verk, synes vara så mycket
mera obilligt och äfven ända målslöst,
som våra Boktryckare i allt fall,
emot Författarens vilja, icke kunna erhålla
tryckningsförtjensten; och då, enligt
Grundlagarne, ett Manuscript är
Författarens rättmätiga egendom, kan
jag icke inse något skäl, hvarföre han
genom tvångsband, det är: höga tullafgifter,
skall tvingas att utgifva sittar
-
Bil. till Bevillnings-Ut.skottets Uti. IV.-o 44- 79
bete i ett land, hvars tryckpressar, ej
mindre i papperets godhet än stilarnas
prydlighet, äro de flesta länders i den
bildade verlden så mycket underlägsna.
Genom Utskottets förslag förblifver likväl
en Svensk, utrikes vistande Medborgare
i detta fall försatt i ett vida
ofördelaktigare förhållande till sitt fädernesland,
än sjelfva utlänningen.”
”.När utländsk man på Svenska språket
författar och låter trycka Skrifter.
Efter mitt begrepp skulle detta för
Vårt språk vara en ära, som förljente
att uppmuntras och beskyddas, ej beskattas.
Litteraturen är ej en skråvara,
hvilken som ett fabricat får behandlas.
Greker och Romare hafva under århundraden
beherrskat verlden genom skönheten
af deras språk och deras Litteratur,
sedan de sjelfve längesedan upphört
att vara ett folk. Och vi skulle
försmå en sådan ära, om den oss förunnades?”
”Genom
eftertryck. Detta är det enda
fall, då en lämplig tull torde böra
ega rum, i förening med sådana eontroller,
som för ändamålet äro användbara;
en händelse, som likväl högst
sällan kan inträffa.”
8o Bil. till Bevillnings-ZJlskotlets TJtl. N.o 44-
cl) ”Om ett folkj med samma språk som
vårt, genom politiska händelser kommit
under annan Styrelse. Här gäller
Finska nationen såsom exempel. Man
betraktar Vetenskaper och Litteratur ur
en alltför inskränkt och origtig synpunkt,
om man tror, att de, såsom snillets
fria skapelser, kunna i sin helhet
och allmänhet anses beroende af politikens
vanskliga tilldragelser. Vore t.
ex. Franzéns Sångmö ej densamma och
för oss lika dyrbar, om Författaren ännu
bebodde den Finska jorden? Och
hvarföre borde vi, i sådant fall, för
hans Skrifter betala u5 procent mer,
än för Shakespeares, Göthes och Rousseaus,
hvilka få inkomma tullfritt? Jo,
han har skrifvit på Svenska! Detta
språk får ej utomlands tryckas och oss
communiceras med andra vilkor , an deni,
som gälla för införandet af Tobak och
Peppar. Ått Vitterhet och Vetenskaper,
derföre att de äro i Svensk drägt,
skola utgöra en tullbar vara, är en
åsigt, för hvilken ej en gång upplysta
Svenska Boktryckare skola tacka Bevillnings-Utskottet,
serdeles i en tid, då
den litteraira comunicationen emellan
Sverige och Finland blifvit så liflig, som
nu är förhållandet.”
J’Uppå
Bil. till Bevillning-Utskottets Uti. N.o 44, 81
”Uppå alla dessa skäl har jag, för min
del, ansett utrikes på Svenska språket tryckta
Böcker böra vara från all tullbevillning
fria, och får således reservera mig emot Utskottets
pluralitets i denna del fattade Beslut.”
Herr af Wingård, Johan, instämde
härmed till alla delar, äfvensom Hr Kyrkoherden
Lyth, i fråga om import-tull å Svenska
Böcker.
Herr af Rolén har reserverat sig emot
Utskottets åtgärd, att utan sammanträde med
Höglofl. Oeconomie-Utskottet ingå i pröfning
om nyttan af en utvidgad handels-frihet m,
m.; emot den antagna principen att skydda
Näringarne genom tull i stället för förhud;
emot skydds-tullens bestämmande
till visst belopp af 33| procent; emot tullens
höjande å Fiskvaror och Salt, samt emot
Utskottets förslag att vissa varor måtte från
Tolag befrias; men sedan Herr af Rolén förbehållit
sig att närmare skriftligen få utveckla
skälen till sin reservation, har Hr af Ro*
lénj enligt skedd anmälan, haft förfall af
en hastigt påkommen svår sjukdom.
Herr Dom-Prosten Fellenius åberopade*
Bilt. till 11. St. Prot. 1828 och 182g. £ S. 1 Afd. 2 B.
Q:de Haft. 6
82 Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N:o 44.
i fråga om beloppet af den, i hans tanka,
alltför höga skydds-tullen, sin reservation
vid förra Betänkandet, och med Herr DomProsten
förenade sig Herr Westerstrand
samt Riksdagsmännen Eric Pehrsson från
Gefleborgs och Fahle Burman från Norrbottens
Län.
Herr Prosten SwedeliusP. G.: ”Då
Höglofl. Utskottets pluralitet, utan afseende
å de deremot uti samtlige Riks-Stånden gjorda
anmärkningar, vidhållit den uti förra
Tull-betänkandet föreslagna förhöjning af
Salt-tullen, så får jag förnya min häröfver
förut afgifna reservation. Jag anser denna
tull-förhöjning 1:0 orättvis, dels emedan
Kok-saltet, i förhållande till dess nuvarande
pris, redan är belagdt med högre tull än
flera öfverflöds-varor, såsom Caffe, Socker,
Viner; dels emedan det förhöjda saltpriset,
som deraf blifver en följd, onekligen faller
tyngre på den medellösa än på den förmögne
medborgaren; 2:0 skadligt emedan saltets
nyttiga användande i Ladugårdarne, genom
ett stegradt pris, torde betydligen förminskas.”
"För öfrigt instämmer jag med de Herlev
Utskotts-Ledamöter, som reserverat sig
root tullförhöjningen å diverse saltad och
torkad Fisk, samt mot tullen å utrikes tryckta
Svenska Böcker.”
Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N:0 44. 83
Herr Uggla, Göran Gustaf, som, hvad
tullen å utrikes tryckta Svenska Böcker angår,
åberopade dess serskild t afgifna reservation, instämde
med Herr Swedelius, i,afseende på
den af Utskottets pluralitet föreslagna förhöjda
tull å Salt samt diverse saltad och
torkad Fisk.
Herr Frosten Gumelius samt Pehr Erics- 1
son från Kronobergs Län reserverade sig
äfven emot förhöjniug i tullen å Fiskvaror
och Salt.
Herr Donner: ”Under åberopande af
min, Utskottets förra Betänkande N:o 27 åtföljande
reservation, får jag reservera mig
mot tull-förhöjningen på Salt, Fiskvaror och
Ull, under förklarande, hvad angår artikeln
Ull, att, såvida man ej vill hafva olika tull
på fin och grof Ull, utan en medeltull, densamma
ej borde bestämmas högre, än till 2
sk. per #., såsom varande en oumbärlig rudimaleria
för fabrikerna och husväfnaden.”
Herr Cron: ”Då Höglofl. Bevillningsutskottet
icke lemnat någon uppmärksamhet
åt de anmärkningar, som blifvit gjorda emot
förra Betänkandet N:o 27, rörande Utskottets
behörighet att, utan Höglofl. Allmänna
Besvärs-och Oeconomie-Utskottets sam verkan,
ingå uti pröfning om nyttan eller nödvän
-
84 Bil. till Bevillnings-Zftskoltets Uti. JV.o 44.
digheten af ea utvidgad rättighet till varors
införande i Riket eller utförande derifrån;
så får jag reservera mig emot detta hellandlings-sätt
och dervid åberopa de skäl Herr
af Kolens anförande, bifogadt förra Betänkandet,
fullständigt upptager.”
”Hvad hufvudsaken vidkommer, så kan
jag, för min del, icke erkänna giltigheten af
de skäl, hvarpå Högloll. Utskottet antagit
en så kallad medeltull å varor under lika
benämning, men af skiljaktig godhet. Om
ock denna medeltull möjligtvis kan bibehålla
Staten vid en någorlunda jemförlig inkomst,
hädanefter som hittills, af dessa varors
in- eller utförsel, skall den dock, enär
det icke är tänkbart, att en Handlande kan
inrätta sin rörelse endast efter Tull-Taxans
maximer, alltid vid sin tillämpning komma
att obilligt betunga den, som inför varor
af sämre qualite, och deremot lika obilligt
gynna den, som handlar med de bättre, hvilket
ungefärligen innefattar en indirect stadga,
att den mindre bemedlade skall draga
tungan för den mera förmögne. Jag medgifver
visserligen, att en så beskaffad medeltull
är vid tillämpningen enkel och beqväm
; men då den afviker från billighet
och rättvisa, måste den, efter mitt omdöme,
ock uppoffras för dessa heligare fordringar.
Bil. till Bevil/uiags-lits kottets Uti. N.o 44’ 85
”Dessa anmärkningar blifva ännu mera
i ögonen fallande vid medeltullens tilllämpning
å vissa artiklar, hvarpå jag exempelvis
vill nämna: Ull. Det är kändt,
att utifrån inkommande Ull kan variera i värde
från ta sk. till 3 R:dr Banco per #,
och mig synes då svaret icke kunna vara
svårt att finna på den frågan, om någon
billighet talar för den satts, att bägge dessa
ullsorter skola draga lika tull? af denna
omständighet, att ett vida större qvantum
grof, än fin ull blifvit förtulladt,
har velat dragas den slutföljd, alt underslef
egt rum, grundadt på svårigheten
att uppdraga gränsen emellan hvardera
sorten.’'
”Att skillnaden vid sjelfva gränslinien
kan vara svår, finner jag onekligt, men ett
misstag der är icke af serdeles betydenhet,
då det mindre ofta måste förekomma ; och
i öfrigt tror jag ingen vara så fåkunnig,
att den ej förmår skilja ull af 12 sk:s
värde från den af 3 R:drs värde. Skulle
således underslef egt rum vid förtullningeh
af ull, åtminstone till någon betydenhet,
ligger orsaken annorstädes, än i
svårigheten af sortering; och då lära hvilka
stadgar som helst dela ett lika äfventyr;
men jag tror mig finna en enkel och naturlig
orsak dertill, att mera grof än fin ull blif
-
86 Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N:o 44-
yit införd, ligga förvarad i den kända och
erkända sanning, att våra Fabrikörer tillverka
ett vida större parti grofva och medelfina
kläden, än af finare beskaffenhet, oheräknadt
hvad husfliten an vänder mera af ena
än andra sorten. Jag anser således tullen
å ull bordt förblifva vid hvad derom hittills
varit stadgadt, hvilket jag äfven tror
mera närma sig omvårdnaden förvåra inhemska
Schäferier, dem Kongl. Maj:t i DessNådiga
Proposition funnit förtjente af hägn.”
”Ett lika förhållande eger rum med tullen
å god Hampa, denna för våra Skeppsrederier
oumbärliga rudimateria, hvaraf tillräcklig
tillgång ej finnes inom landet. Passliampan,
som är umbärlig och kanske borde
vara till införsel förbuden, såsom ersättlig
genom hvad inom landet produceras,
har blifvit nedsatt från 10 till 5 R:dr per
Sk:#, då deremot den goda Hampan, oundvikligen
nödvändig för dugligt tågvirke,
fått en förhöjd tull från 3 till 5 R:dr, endast
för principen af medeltull; men i rak
strid åter emot en annan lika giltig och
antagen princip, att rudimaterier, som icke
eller uti otillräcklig qvantitet finnas inom
landet, skulle få införas mot låg tull.
Af sådana anledningar anser jag denna ifrågavarande
artikel böra vid den hittills
föreskrifna förtullning bibehållas.”
Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N.o 44■ 87
”Äfvenledes slår .den nu föreslagna förhöjning
i tullen för inkommande rått silke
illa tillsammans med principen om låg
tull å erforderliga råämnen; och jag tror
således en slik förhöjning olämplig.”
”1 ännu högre grad obillig anser jag
likväl den ökade tullafgift för inkommande
salt samt saltade eller torkade fiskvaror. Man
åberopar, att tullen egentligen skall vara
ett skydd för inhemska näringar och en
consumtions-afgift för vissa luxe-artiklar,
dem man tror svårligen kunna annorlunda
åtkommas; men huru låta dessa reglor tilllämpa
sig å besagde artiklar, hvilka dels
alldeles icke, och dels lill en högst otillräcklig
qvantitet äro att tillgå inom landet;
och hvilka likafullt utgöra ett dagligt
behof, icke endast för den rike och förmögne,
utan äfven, och kanske proportionaliter
ännu mera, för den fattige, den behöfvande.
För min del, kan jag således ej biträda
någon tullförhöjning å dessa artiklar,
den jag tror höra förblifva vid hvad hittills
funnits vara stadgadt.”
”Slutligen må jag anmärka, att, då
Höglofl. Utskottet, utan någon direct vederläggning,
låtit uti sitt Betänkande inflyta
en enskild Talares uttryck, som, efter min
åsigt, såra en viss medborgare-class genom
88 Bil. lill Bevillnings-Utskottets Uti. N.-o 44'
reflexioner öfver enskildt lefnadssätt; synes
mig Ilöglofl. Utskottet hafva gifvit ett slags
hyllning ät detta förfarande. Jag vill icke
anses deruti delaktig, och hade derföre önskat
en rättelse i denna del af redaclionen,
"
I fråga om tullen å Silke instämde
Herr Bergelin med Herr Cron.
Herr Pettersonj P: ”Med HÖglofl. Utskottet
har jag varit af skiljaktiga tankar
i beslutet tili Betänkandet N:o 27, angående
stora Sjötulls - bevillningen. Inom
samtlige Höglofl. Riks-Stånden hafva ock,
vid samma Betänkande, uppstått flera anmärkningar,
som gifvit anledning till återremiss
för vidare Utlåtande , hvilket af
Ilöglofl. Utskottets pluralitet nu blifvit författadt
till Expedition, men som alls icke,
i min tanka, förmått åstadkomma några sådana
antagliga skäl, som hos mig föranledt
till frånträdande af mina förut yttrade åsigter
i ämnet,”
”Från Höglofl. Utskottets vidtagne beslut
skiljer jag mig hufvudsäkligast uti: 1:0
stadgandet af skyddstull , i stället för förbud
å vissa Fabriks- och Handtverks-varör;
2:0 förhöjda Tull-afgifter å Ull, Bomull ,
Socker peli Salt; samt 3:o den etablerade
Bil. till Bevillnings-Utskottcts Uti. N.-o 44. 89
principen, att frikalla dessa varu-artiklnr
från städernas Tolag.”
”Till vederläggning af hvad för de två
första punkterna är vordet anfördt, tror jag
skälen för skiljaktighet med Höglofl. Utskottet
tillräckligen äro motiverade i de,
vid Betänkandet N:o 2n , af Herr Borgmäre
Åland och mig afgifna serskilda reservationer,
som här i allo ytterligare åberopas,
för att undgå vidare vidlyftighet. Hvad
tredje punkten, eller städernas Tolag åter
angår , så kan för mig ej redas tänkbart,
att Höglofl. Utskottet eger rätt frånskilja
städerna denna inkomst, grundad på privilegier
, som blifvit försäkrade i 114 §• af
nu gällande Regerings-Form.”
”Utan att ingå i vidsträckta detailer,
till vederläggande af de skäl, som blifvit
framställda, lill förment stöd för den vidtagna
åtgärden, och uppkastade tvifvelsmålet,
om Städernas egande privilegier för
åtnjutande af Tolagen, får jag helt enkelt,
hvad Landscrona angår, upplysa, att Stadens
undfångna privilegier härå verkligen
existera och räkna sin tillkomst ifrån den
24 November 1660. De öfriga Stapelstäderna
äro ock otvifvelaktig! försedda dermed,
ehuru jag ej känner deras år och dagar,
och som kan vara likgiltigt alt här uppgif
-
go Bil. till Bevill/angs-Ut skottets Uti. N.o 44
vas. Nog af, den urgamla rättigheten för
Städerna, att, genom egna tjenstemän, uppbära
Tolagen, mäste förutsätta egande handling
härtill, sorn, genom flere KonungaFörsäkringar
och Resolutioner, blifvit stad-,
fästade till oqvalt åtnjutande deraf, det jag
ock härmedelst yrkar utan minsta rubb-,
.ning.”
Herr Alund:- ”Enär Utskottet icke funnit
lör godt att vidtaga ändring uti några
af de delar, hvaremot jag mig reserverat
uti Betänkandet N:o 27, angående stora
’ Sjötulls-Bevillningen, så får jag, jemte åberopande
af berörda reservation, nu ytter-.,
ligare afgifva följande anmärkningar:”
”Sedan så kraftiga och vigtiga skäl blifvit
inom flere af Riks-Stånden anförda emot
den af Utskottet satta medeltull å ull, hade
jag väntat, att deråt skulle lemnäs något afseende,
serdeles som den åsätta tullen absolut
strider emot den i Utskottets förrberörda
Betänkande stadgade Femte Grund,
som ordagrannt innehåller: ”att råämnen,
”för inhemska fabricat och till verkningar,sko”la
beläggas med den möjligaste minsta tull;”
men då Utskottet, sådant oaktadt, vidblifvit
sin förut fattade mening, eller att ifrån
6 r:st till 4 sk. Banco höja tullen på hvar*
je mark grof ull, som i Riket införes, och
Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N.o 44. 91
hvilken införsel oundgängligen erfordras
ej mindre för våra Klädes-fabriker, än ock
för våra liusväfnader, anser jag mig böra
höja min röst ‘emot detta inconsequenta
handlings-sält. Jag förmår ej inse rätta
orsaken till detta förfarande, men börjar
tro, att Beslutet härleder sig från samma
styfmoderliga anda emot Klädes-fabricationen
i Riket, som den föreslagna fria införsel-rätten
af kläde, emot en så kallad,
skydds-tull. Då jag, ibland de emot Utskottets
förra Betänkande gjorda anmärkningar,
icke funnit någon vara ställd emot
förrherörde Femte Punkt, så anser jag deraf
följa, att densamma är vorden godkänd,
och hvadan det ålegat Utskottet, att derefter
rätta tull-afgifterna, så på Ullen sorn
andra rå-ämnen för inhemska fabricat och
tillverkningar, så mycket helre, som Kongl.,
Maj:t, i afseende på tullbestämmelsen å den
till Riket inkommande utländska Ullen,
förklarat: ”att den grofva Ullen icke bör
”fördyras,” Men då hos Utskottet någon
rättelse i denna del icke skett, förmodar
jag, att den skall hos Rikets Ständer verkställas.
”
”Sorn Utskottet i allmänhet följt den
principen, att icke förhöja tull-afgifterna å
ångra varor, så lärer det förvåna alla, som
uti Beslutet icke deltagit, att tullen å den
f)2 Bil. till B evillnings-Uts kottets Uti. N.-o 44-
för allmänheten oundgängliga nödvändighets-
varan,Saltj blifvit förhöjd från 3a sk.
lill 36 sk. Banco för hvarje turina — så
mycket mera som tullen å de flesta öfverflöds-
och luxe-artiklar blifvit nedsatt —-  hvilket förfarande, efter mitt sätt att se,
icke utmärker serdeles patriotism hos vederbörande,
och jag lian icke undgå att
protestera emot en dylik förhöjning, såsom
saknande allt skäl , så i Stats-oeconomiskt
som Mercantilt hänseende.’1
”På enahanda grund bestrider jag ock
den föreslagna tullförhöjningen å Sillj från
20 sk. till 32 sk. Banco för hvarje tunna, likasom
å torr Fisk"
”Jag kan icke eller lemna mitt bifall
till den föreslagna förtullningen af de
utländska segel, hvarmed Svenska Skeppare
blifva nödsakade att sig förse under en
pågående sjöresa, i stället för dem, som
blifvit förderfvade elier förlorade; ty ingen
ting kan väl vara obilligare, än att Skeppsredaren
skall straffas för en honom öfvergången
olycka, sorn han icke kunnat förekomma.
”
”Enär det icke gittat vederläggas, alt
tillgång i Riket saknas på sorteradt lager
Bil. till Bevillnings-Ulskoitets Uti. N.-o 44 g5
af Ankare, Ankarflyn och Draggar, samt
att Skeppsegare ofta äro nödsakade att införskrifva
dylika elfecter, derest de icke vilja
underkasta sig äfventyret att vänta flera
månader, intill dess de, efter beställning,
kunna, vid det enda Ankarbruket i Riket,
nemligen Söderforss, emot hög betalning,
erhålla sitt behof, och Utskottet uti 3:dje
Grunden till dess Betänkande, N:o 27, pag.
68 stadgat, '”att de artiklar, som i Sverige
”kunna produceras och tillverkas, men hvarfen
i erforderlig mängd eller till den god”het,
som andra Länders industri dem fram”kallat,
böra beläggas med en mindre tull
”etc.;” så hade jag fordrat, alt Utskottet,
denna grundsatts trogen, skulle, till följd
af gjorda anmärkningar, nedsätta den föreslagna
tullen på berörde effecter; men då
sådant nu icke skett, anser jag mig böra
hos Rikels Högloflige Ständer till rättelse
anmäla denna del af Tull-Taxan, som föreslår
2Ö procents tull, efter ett till 5o
procent förhöjd t värde, emot hvad 1824
års Tull-Taxa innehåller, och hvilken förhöjning
i värdet är så mycket mera obillig,
som Slång-jernet blifvit utfördt till lika
värde, som i berörde Tull-Taxa, och
allmänna priset så väl derå, som å Tackjcrnet
snarare fallit, än stigit, sedan år
1823.”
94 Bil. till Bevillnings-Utskottels Uti. N.o 44-
”Ytterst reserverar jag mig emot Utskottets
försök att, i dess Betänkande om
Tull-afgiftei na till Kongl. Majrt och Kronan,
äfven bestämma städernas Tolags-rättighet.
Då Utskottet företagit sig, att å vissa
varu-artiklar borttaga städernes Tolagsrätt,
utan att sådant skett på grund af någon
Kongl. Proposition eller någon Riksdagsmans
Motion, och Utskottet således varit
obehörigt att upptaga eller behandla
denna fråga, som varit och är ett Jus Majest
aticurn (hvilket af i8a3 års Ständer erkändes),
så bestrider jag, att något afseende
må lemnäs åt Utskottets berörde grundlagsstridiga
åtgärd.”
”Egde Utskottet rättighet att å några
varu-artiklar borttaga eller minska städernas
Tolags-rätt, så skulle det ofelbart ega
enahanda rätt i afseende på alla; — och
om då denna allmänna rättighet begagnades
, hvar skulle väl städerna erhålla ersättning
för alla de kostsamma anstalter
de nödgas anskaffa och underhålla för effecters
och varors förvarande, lastning, lossning
m. m.?”
Emot Utskottets förslag om vissa varors
fritagande från Tolag, reserverade sig ej mindre
Herr Kyrkoherden Lyth, än Herrar Ze
-
Bil. till Bevillnings-Utskoltets Ull. IV.-o 44- 9^
thelius> Kleman> Rydström, Donner., Bergelin
och Meijer _, de sistnämnde, under åberopande
af de skäl, som, vid åter-remiss af
Betänkandet, blifvit i Yällofl. Borgare-Ståndet
anförda.
Herr Westman: ”Under bestridande af
ali tullförhöjning på Hampa till tågvirke, för
att ej ännu mera betunga sjöfarten, och då
denna nödvändighets-vara under de sista åren
fortgående varit belastad med ett högt inköps-pris,
finnér jag ej eller anledning attå
Passhampa tillstyrka högre tull än hvad
förut varit för Tågvirks-hampa gällande, nemligen
3 R:dr Banco per Skeppund , så vida
denna sort är högst oundgänglig till fiskredskap
i de Norrländska skären, hvarest
den Svenska Hampan ej kan med framgång
odlas.”
Häruti instämde Herr Donner.
Emot den föreslagna tullen å Humla
reserverade sig Tufve Larsson från Christianstads
Län och Eric Pehrsson från Gefleborgs
Län, under åberopande af Tufve
Larssons anförande härom vid förra Betänkandet.
Herrar Kleman och Meijer samt An
-
96 Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N-o 44'
ders Olsson i Stora Kopparbergs Län, Pehr1
Ericsson från Kronobergs Län och Olof
Jansson från Calmare Län voro skiljaktige i
fråga om tullen å Salt, hvilken de ansågo
icke böra förhöjas.
Jacob Peter Andersson från Östergöthland:
”Jag kan icke med Höglofl. Rikets
Ständers Bevillnings-Utskott dela lika tanka,
att tiden nu är inne för att höja tullen på
Salt. Detta är en nödvändighets-vara för
alla. Men man torde nogsamt få erkänna,
att Saltets dyrhet, genom en hög tull, är
egentligen hårdt tryckande för den fattiga
folk-classen, då man vet, att en hittig person
måste taga den enda skärf den eger,
för att köpa sig några kappar Salt. Det torde
vara mer än många fattige män, som ej
ega mer i sin koja till lifvets bergning, än
salt, vatten och något mjöl, hvarmed de
kunna släcka hungern på sig, hustru samt
flera små harn, som ofta qvida af hunger.
I stöd af hvad jag haft äran anföra, påstår
jag i det högsta , alt tullen bör förr sänkas
än höjas på en sådan nödvändighets-vara,
som Salt. Yi böra något hvar erinra, att
vi äro hitkomne såsom folkets Ombud, men
ej för att nedtrycka den fattige Medborgaren,
Bil. till Bevillning!;-Utskottets Uti. N-o 44' 97
ren, hvilken då skulle tungt sucka samt digna
under sina svåra och tryckande bördor.”
”Jag anhåller, att dessa mina tankar måtte,
såsom min serskilda reservation, få åtfölja
Högh Bevillnings-Utskottets Betänkande.”
Johannes Svensson från Jönköpings
Län reserverade sig emot den föreslagna export-tullen
å Tackjern, såsom, i hans tanka,
alltför hög.
Bih till It. St. Proh 1828 och 1829, SS., 1 Af cl. 2 B,
g:de Häftet. 7
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Tryckeriet, 1829.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N-o f
N:ö 45.
Antom till Exp.-Utst. den 18 September 1829*
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet
N:o 26. om Tall
ä Spannmål.
Då Utskottet, lill följd af återremiss från
alla fyra Riks-Stånden, härmed å nyo yttrar
sig i den vigtiga fråga, som, genom
Herr Joli. af Wingårds Motion, blifvit föremål
för det, under N:o 26, serskildt om
spannmåls-tullen afgifna Betänkande, inskränker
Utskottet sin åtgärd endast derhän,
att upptaga samt meddela Utlåtande
öfver hvad, hufvudsakligen emot Utskottets
förut utvecklade åsigter, blifvit anmärkt, och
öfver de, i sammanhang med anmärkningarna,
gjorda förslag; och sådant af den
anledning, att en stor del af det anförda
är med Utskottets tankar öfverensstämmande^
och att ämnet blifvit inom sjelfva RiksStånden
på flera sidor betraktadt och noga
utredt.
Bih. till li. St. Prot. 1S2S och 182g. 5 Sami. 1 A. 2 B.
■to.de
a Bevillnings-Utshottets Utlåtande N/O 4$.
De fördelar af den föreslagna regleringen
utaf spannraåls-tullen, hvilka Molionairen
åsyftat, hafva af åtskillige Ledamöter
inom Högh Ridderskapet och Adeln, Högvördiga
Preste- och Väl]ofl. Borgare-Stånden
dels blifvit hetviflade och dels bestridda.
— En Talare inom förstnämnda Riksstånd
har ansett, att hvarken enskildas omtanka
eller capitaler kunde försäkra mot
nöd i missväxt-år, och alt Regeringens
mellankomst alltid vore nödvändig, hvilket
erfarenheten från år 1826 nogsamt skall
visat, och flere Talare inom Preste-Slåndet,
—- af hvilka någre gillat Förslaget, ehuru det
skulle vara otillräckligt för ändamålet, och
andre förkastat detsamma, såsom ledande
dertill, att Åkerbrukarne alla år skulle förlora,
men de Handlande vinna, — hafva
likväl instämt deruti, att en allmän Magazins-inrättning
vore nödvändig. Denna
borde dock, efter Herr Professor Geijers
af flere biträdda mening, icke, såsom
hittills, vara någon Handels-inrättning, utan
en Undsättnings-anstalt, beräknad icke pä
vinst, utan på förlust, hvaremot en annan
Ledamot trott en sådan anstalt, som
den förra Magazins-inrättningen, medföra
verkliga fördelar för åkerbruket. Inom
Borgare-Ståndet hafva 2ine Ledamöter förmenat
ifrågavarande Förslag vara förnärmande
för Kongl. Maj:ts i 60 §. Regerings
-
DeviUnings- TJtskoItets Utlåtande N'0 ^.5. 3
Formen bestämda höga rättighet att om
spannmåls-tullen förordna, och andre yttrat,
att vårt lands vidsträckthet och de olilia
prisen i olika orter skulle innebära oöfvervinneliga
hinder vid verkställigheten af
Förslaget, emot hvars antagande en Ledamot
äfven andragit, att det skulle för mycket
gynna åkerbruket på näringarnas bekostnad.
Herr Winberg har tillika varit
af den tanka, att allas interesse, så väl
Spannmåls-köparnes som Säl jarnes, och bland
dessa Producenternas, skulle bäst beredas,
om en så beskaffad tull bestämdes, som
vore en regulator imellan de inländska och
utländska prisen. Denna regulator eller
jemtiare trodde Herr Winberg upppkomma
genom en oföränderlig sammanslagen
In- och Utförsels-tull3 endast pä det sätt
föränderlig, att i samma mon den ena tullen
ökades skulle den andra minskas eller
tvärtom_, allt efter utsigterna till en bättre
eller sämre skörd; — och anföres till
närmare upplysning, att, om 4 R:dr antages
såsom In- och Utförsels-tull å en Tunna
Råg , och det utröntes, att tillgångarna
Voro mer än tillräckliga för Rikets behof,
skulle, exempelvis, Import-tullen utsättas
till 3 R:dr och Export-tullen till i R:dr,
eller tillsammans 4 R:dr. Minskades tillgångarna
inom landet, utan alt någon fruktansvärd
brist borde befarasj reglerades In
-
4 Bevillnings-TJtskottets Utlåtande N.-o /fS.
och Utförsels-tullen lill 2 R:dr hvardera,
och, om missväxt inträffade, skulle deremot
Utförsels-tullen bestämmas til! 3 R:dr
il\ sk. eller 4 Ek dr, och Införsels-tullen till
24 sk., eller blefve ingen. En sådan reglering
skulle måhända icke behöfvas hvarje
år; men tider kunde inträffa då, med fästa
dt afseende på Spannmåls-tillgångarne inom
landet m. m., Tullförfattningen borde
en eller tvänne gånger.om året undergå en
sådan förändring, hvilket borde ske senast
inom slutet af Junii månad , då utsigterna
till årets skörd vore bestämdt gifne.
Den med Ryssland af slutade HandelsConventionenj
enligt hvilken från Finland
inkommande Spannmål endast är belagd med
half tull, har af flere Ledamöter ansetts icke
vara, på sätt Utskottet antagit, hinderlig
för bestämmandet af en sådan Spannmålstull,
som Herr af Wingård föreslagit. Man
har trott hälften af den ifrågavarande tullen,
jemte öfriga kostnader, vara tillräckligt
skyddande för Svenska Jordbrukaren, serdeles
då Sverige eger flera provincer med
stor Spannmåls-produetion, som till Norra
orterna kunna afsätta Spannmål, utan att
vara betungade af Sundska tullen eller af
annan tull. Under vanliga pris-förhållanden
skulle Spannmålen i Finland nedsjunka
till ett utomordentligt lågt värde, för att
Bevillnings-Utskotleis Utlåtande N.-o 5
här med fördel kunna afsättas, och när den
laga tullen af t. ex. 24 sk. komme i fråga,
vore missväxt, och således intet ondt deruti,
att Spannmåls-tillgång på billiga vilkor
egde rum. Correctivet emot för stark tillförsel
skulle dessutom ligga deruti, att den
utländska, liksom den inländska, Köpmannen
måste, under tällan så väl med Svenska
Producenter som med Spannmåls-säljare
från andra orter, än Finland, vara omtänkt
att ej hitföra mer Spannmål, än det verkliga
beliotvet fordrade, för att ej, genom prisens
fallande, dels genast och dels, om Spannmålen
blefve oförsåld, än mera efter en god
skörd, äfventyra en alltför stor förlust. —-  Men örn det äfven skulle antagas, att berörde
Gonvention med Ryssland är hinderlig
för förslagets antagande i sin helhet, så
bar af flere Ledamöter blifvit ifrågaställdt,
att detsamma borde, på sätt Herr af Wingård
i sin Reservation tillstyrkt, kunna
utan olägenhet införas på Rikets vestra
kust. Minskningen i tullen å Finsk Spannmål
blefve uppvägd af den större kostnaden
af Sundska tullen, högre frakt och assurance;
och härigenom kunde måhända beredas
nya utvägar för en förmonlig handel
med Hvete och Hafre på England från Götheborg
, och för en deraf följande jordbrukets
uppkomst i Westergöthland, som genom
Camaieu kunde i detina handel delta»
6 Bevillnings- Utskottets Utlåtande IV.-o f\5.
ga; och har en Talare ansett systemet till
och med kunna tillämpas för en del af
Östersjö-kusten.
Den af Utskottet antagna fixa tull å
Spannmål har jemväl af flere Talare ansetts
olämplig, än derföre, att endast en, i
enlighet med grunderna för ifrågavarande
Motion , föränderlig tull skall vara den för
våra förhållanden mest passande, än derföre,
att tullen, efter en Talares mening, bör
i goda år vara så hög, att den är detsamma,
som förbud emot Finland, och i missväxtår
alldeles upphöra, samt än på de utaf
Herrar Tham och af Billbergh_, i deras Reservationer,
emot förra Betänkandet närmare
utvecklade grunder, att det föreslagna beloppet
är alltför högt för att blifva beståndande
eller kunna af Kongl. Maj:t antagas.
I det återremitterade Betänkandet har
Utskottet utvecklat sin mening om de fördelar
för jordbruket och spannmåls-handeln,
som kunna uppkomma, derest den föreslagna
regleringen af spannmåls-tullen verkställes;
och med åberopande deraf får Utskottet, i
afseende på framställningarne om behofvet af
Magazins-inrättningar och offentliga undsättnings-anstalter,
för öfrigt anföra, att det icke
tillkommer Bevillnings-, utan Besvärs
-
Bevilhrings -Utskottets Utlåtande N.-o 4$.
och Oeconomie-Utskoltet att deröfver meddela
Utlåtande.
Den anmärkning åter, att ifrågavarande
förslags antagande skulle förnärma Kongl.
Maj:ts i grundlagarne förvarade höga rätt
att om Spannmåls-tullen förordna, anser
Utskottet mindre befogad, då af ordalydelsen
i Betänkandet inhemtas, att Utskottet
endast tillstyrkt, det förslaget måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, med
anhållan, att Kongl. Maj:t, då förändrade
omständigheter det. medgifva, täcktes deråt
lemna Nådig uppmärksamhet. En sådau
framställning är, efter Utskottets tanka, fullkomligt
förenlig med Grundlagarnes både
mening och ordalydelse. Utskottet tror för
öfrigt: att 1826 års erfarenhet icke med
skäl kail åberopas såsom ofördelaktig för
förslaget, då denna erfarenhet tillkommit
under tillämpningen af alldeles stridiga grundsattser
för spannmåls-handeln; att härförutan
den ifrågasatta Tullregleringen, såsom medförande
mera jemnhet i prisen och hämmande
den nu rådande ofta skadliga fluctuationen
derutinnan, skulle för alla Samhällsclasser
vara fördelaktig, och måhända mest
för Landtmannen, samt det hinder i verkställigheten
, hvilket berodde af serskilda orters
olika pris, undanrödjes genom det
medium, som, till grund för tull-bestäm»
8 Bevillnings-Utskottets Utlåtande IV.-o
melsén, sluille tagas af prisen i vederbörande
Stapel-orter.
Genom denna ytterligare utveckling af
ämnet, sammanlagd med innehållet af Motionen
och Utskottets förra yttrande deröfver,
hafva , efter Utskottets förmenande,
alla deremot i allmänhet gjorda inkast blifvit
vederlagda, och Utskottet saknar alltså
anledning att förändra den öfvertygelse
om nyttan utaf Herr af A/Vingårds förslag
betraktadt i och för sig sjelftj som framställes
i förra Betänkandet.
Hvad deremot Herr Winbergs förslag
om en så kallad regulator för Spannmålstullen
vidkommer, så synes detsamma, sådant
det blifvit framställdt, icke innebära
någon annan hufvudsaklig förändring i det
närvarande systemet, än att derigenom möjligtvis
skulle kunna beredas ett hinder för
den annars för landet så förmonliga exporten
af Spannmål. Att med någorlunda visshet
bedöma utsigterna för årets skörd,
innebär alltid mycken svårighet, och detta
års erfarenhet torde hafva visat, att de icke,
på sätt Herr Winberg antager, äro vid Junii
månads slut bestämdt gifna.
Det har ej blifvit uppgifvet, och Utskottet
inser icke eller efter hvilka säkra
Bevillnings-liIskotlets Utlåtande N:0 ^.S. q
grunder det utrönande af Spannmåls-tillgungarne
inom landet skulle ske, som borde
föregå bestämmandet af tullen, och erfarenheten
bar dessutom visat, att export af
spannmål från Svérige så sällan egt rum,
att några försigtighetsmått deremot deslomindre
synas behöfliga, som det är sannolikt,
att Spannmåls-producentén, vid missväxt
eller dålig skörd, finner sin uträkning
vid försäljning inom landet. Herr afWingårds
förslag har för öfrigt, i Utskottets
tanka, det stora företräde framför Herr Winbergs
j att tullen skulle bestämmas efter gifina
och för alla öppet liggande grunder, då
deremot de af Herr Winberg antydda, i
tillämpningen , synas så obestämda och beroende
af möjliga misstag samt af godtycket,
att, om de antoges, nästan enahanda
osäkerhet, som hittills, skulle ligga i vägen
för den enskilda speculationen.
Utskottet får, vid sådant förhållande
, afstyrka allt afseende å Herr
Winbergs meranämnde förslag.
Af hvad som blifvit anfördt till stöd
för åtskillige Talares mening, att Herr af
Wingårds Spannmåls-tullreglering nu genast,
utan olägenhet af tullminskningen för
Finsk Spannmål, skulle kunna antagas och
tillämpas, har Utskottet icke herntat annan
io Bevillnings-Utskottels Utlåtande N.o ^5.
öfvertygelse, än den, som gjort sig gällande
i förra Betänkandet, hvilken lärer befinnas
grundad på goda skäl. Utskottet tror det
vara sannolikt, att i ett mindre godt år,
med någorlunda högt spannmåls-pris och
motsvarande lägre tull, från Finland skulle
påföras Sverige så mycken Spannmål, att
priset derå blefve alltför nedsatt, till skada
för den Svenska Jordbrukaren, som för sin
mindre production måste kunna påräkna en
högre betalning, än i goda år, för att kunna
betala allmänna utskylder och förse sina
öfriga behof. Härjemte bör den omständigheten
tagas i beräkning, att frakt och
assurance, åtminstone från vissa orter i Finland
, torde blifva lägre, än från andra mera
aflägsna platser vid Östersjön, samt att,
under namn af Finsk Spannmål, Säd från
andra orter kunde öfver Finland möjligen
blifva införd.
Emot förslagets antagande och verkställande
i och för Rikets vestra kust synes
förekomma : att tvänne olika tull-systemer i
samma land icke kunna tillämpas utan märkliga
olägenheter i verkställigheten; att serskildt
i denna fråga skulle mota svårigheter
vid de i förslaget förutsatta medelprisens
bestämmande, emedan prisen på hela Östersjö-kusten
dervid icke kunde komma i beräkning.
Spannmål från Finland torde dess
-
Bevillnings-Utshottets Utlåtande ]V:o 4-5. ii
utom äfven tomma att. importeras på vestra
kusten, och för sådan finge alltid, åtnjutas en,
i jemförelse med Spannmål från andra länder,
betydlig och för landets egne producenter
ofördelaktig lindring i tullen. Utskottet
tror sig derföre icke, under närvarande
förhållanden, kunna tillstyrka förslagets
ovilkorliga antagande och tillämpande
för Rikets vestra kust; men då det visserligen
vore önskvärdt, att en fördelaktig export-handel
på England från Götheborg kunde
till vägabringas, hvilken hufvudsakligen
skulle komma att ske med hvete; då detta
sädes-slag i senare tider mera allmänt, än
tillförne, och utöfver landets egna behof i
Sverige produceras, och deremot i ringare
mon odlas i Finland, hvaraf följer, att någon
egentlig farhåga knappt bör ega rum i
afseende derpå, att detta för våra egna behof
mindre nödiga sädes-slag skulle från
Finland inkomma i någon betydlig mängd;
så hemtar Utskottet af dessa omständigheter
skäl för sin tanka och härmed gjorda hemställan,
att de i Herr af IVingår ds Motion
bestämda grunder för Spannmåls-tullen
måtte godkännas och till Kongl. Maj:ts Nådiga
antagande framställas i och för handeln
med hvete.
Då Utskottet icke eger giltiga skäl att,
under närvarande handels-förhållanden, till
-
12 Bevilliiings-Utskottets' Utlåtande N.o
styrka något vidsträcktare antagande af oftanämnde
Förslag, och Utskottet, i fråga
om fix tull ä Spannmål, ännu bibehåller
den förmodan, att den lägre tull, som någre
Ledamöter inom Riks-Stånden föreslagit,
icke innebär det' skydd Svenska Jordbrukaren
behöfver, får Utskottet alltså, med ofvannämnde
undantag, i fråga om Hvete,
vördsamt förnya dess hemställan i förra Betänkandet
om bestämmandet af en der föreslagen
fix tull å alla andra sädes-slag, som
i landet produceras.
Under åberopande af de så väl nu, som
i förra Betänkandet anförda motiver, får
Utskottet alltså härmed vördsamt tillstyrka,
att Rikets Höglo!!. Ständer uti underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t
måtte tillkännagifva, att hos Rikets
Ständer förekommit ett förslag till
reglerande af Spannmåls-tullen ,
hvilket befunnits så förmonligt, att
detsamma, när verkställighet derå
kan medgifvas , skulle medföra
spannmåls-handelns stadga och framgång
samt Jordbrukarens verkliga,
deraf uti icke ringa mon beroende,
fördel, och att, ehuru Rikets Ständer
icke ansett sig kunna tillstyrka
dess antagande liu genast, i hela
Bevillnings-Utskottels Utlåtande' N.-o 45. i3
sin vidd, emedan, till följd af
Handels-Conventionen med Ryssland,
spannmål från Finland får
emot half tull i Riket införas ,
hafva Rikets Ständer likväl bordt
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna
samma förslag med hemställning:
att, då Hvete är ett sädes-slag,
som nu produceras i landet
mera allmänt än förr och utöfver
behofvet, men deremot i ringare
nion skall odlas i Finland, så att
någon betydligare import derifrån
af detta sädes-slag icke borde befaras,
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
bestämma de i Förslaget angifna
grunder för tull å Hvete; att K:gl.
Maj:t, då förändrade omständigheter
sådant medgifva, behagade åt
förslaget i sin helhet lemna den
Nådiga uppmärksamhet och den
tillämpning, sorn Rikets Ständer
anse samma förslag förtjena, samt
slutligen att, med afseende på den
verkliga fördel för landet, som torde
inträffa , derest tullen å Öfriga
sädes-slag, utom Hvete, vore liv
•för någon längre tid, eller åtminstone
intill nästa Riksdag, Kongl.
Maj:t målte i Nåder bestämma in
-
i4 Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N-o 45.
och utförsels-tull efter nedanstående
Tariff:
Tullvärde! Införsels- Utförsels
.
tull: tull:
R:dr.
R:dr.
st.
rist.
8:
En tunna Råg 4:
3:
6:
En
dito
Korn och Malt 3:
2:
8.
4:
En
dito
Hafra .... 2:
1:
4.
6:
En
dito
Wicker ... 3:
2:
8.
De mot detta Utlåtande aflemnade Reservationer
vidfoga^ vördsamt.
Stockholm den ii September 1829.
Reservationer:
Af Herr Friherre Leijonhufvudj A.: ”Jag
har hvarken förra gången, detta ämne af Utskottet
afgjordes, eller nu delat den öfvertygelse,
att den fixa tullen å åtskilliga slag
af Spannmål borde bestämmas till 5o procent
af ett i alla fall högt beräknadt tullvärde;
derföre reserverar jag mig mot Beslutet
i detta fall, och tillstyrker i stället att,
Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N.o 45. i5
en dylik tull må med 33| procent af värdet
erläggas.”
Af Herr af Wingård, Joli.: ”1 frågan om
det af mig föreslagna Tull-systems införande
på vestra kusten, är jag fran Höglofl. Utskottets
beslut skiljaktig, och får i detta afseende
åberopa min reservation vid förra
Betänkandet, med tillägg, att, om en partiel
tillämpning skulle ega rum, denna äfven
borde utsträckas till Hafra, såsom en på England
lätt afsättlig artikel.”
Härmed förenade sig Herrar Rothlieb,
A. F., Uggla, G. G., samt af Geijerstam ,
O., äfvensom Herr Prosten P. G. Swedelius,
hvilken yrkade systemets antagande i
sin helhet.
Af Herr af Billbergh , J.P.: ”Då Utskottet
vidhållit icke allenast samma tullbestäminelse
å Spannmål, som i Betänkandet N:o 26
blifvit föreslagen, utan äfven det förklarande,
att denna tullbestämmelse skulle intill
nästa Riksdag fastställas , och jag för min
del fortfar att anse en sådan tullbestämmelse
å Spannmål utöfver beliofvet hög, äfvensom
att det är oförenligt, ej mindre med
det ändamål man söker, än med begreppet
om en fix Tull, att icke garantera tullens
bestånd längre, än till nästa Riksdag. så
i6 Bil. till Bevillnings-Utskottels Uti. N.-o 4^'.
får jag, i dessa hänseenden, åberopa mill
Reservation vid ofvanomförmälte Betänkande
N:o 26, såsom redovisande grunden för
denna min skiljaktighet.”
”Discussionerne inom respective Stånden
vid första Betänkandets förevarande,
hafva ytterligare stadgat hos mig den öfvertygelsen,
att en stadigvarande införsels-tull
å Spannmål, hvars belopp icke öfverstiger
Spannmåls-producentens behof af beskydd
emot införsel af utländsk Spannmål i goda
år, men deremot skäligen kan ega bestånd
i missväxt-år, är det enda säkra medlet att
i vårt land tillvägabringa en allmännare
spann måls-handel , hvarigenom spannmålsprisen
icke allenast må kunna uppehållas,
utan äfven bibehållas vid ett jemnare pris.”
”Då likväl detta förslag icke skulle kunna
vinna Rikets Höglofl. Ständers bifall, eller
Konungens Nådiga sanctiou, utan Kongl.
Maj:t finna lämpligare att på obestämda tider,
efter omständigheternas föranledande,
stadga Spannmåls-tullen, tror jag mig af det
skäl företrädesvis böra egna mitt förtroende
till det af Herr Winberg uti Vällofl. Borgare-Ståndet
afgifna och uti detta Utlåtande
intagna förslag, att detsamma i ett, som
mig synes, rättvist förhållande till införsels
behofvet
-
Bil. till Bevillning-Utskottets Uti. .Vo sy
behofvet af Spannmål bestämmer utförselstullen
å densamma, hvilken senare tullbestämmelse
hittills varit mindre bemärkt, af
orsak, att landet först i senare åren börjat
få öfverskott af Spannmål att exportera, men
hvilken tullbestämmelse likväl hädanefter
blifver af större betydenhet, då införsels-tullen
skulle komma alt innefatta ett införselsförbud,
och upplag af egna tillgångar i goda
är skall fylla bristen af Spannmål i missVäxt-år.
Öfvergängen ifrån en tullfri utförs*el
af Spannmål till ett rakt förbud emot
utförsel är lika skadlig för Speculanten, sorn
det alltid skall blifva svårt för Styrelsen,
att ifrån omdömet öfver tillgång och behof
af Spannmål bestämma den för hvarje tillfälle
rätta utförsels-tullen. Enligt Hr Winbergs
förslag skulle denna utförsels-tull vid
alla tillfällen bestämma sig sjelf, i förhållande
till införsels-tullen, med iakttagande
af den enkla grundsattsen, att en maximiinförsels-tull,
innefattande detsamma sorn
lorbuds-tull, stadgas, vid hvilken maximitullbestämmelse,
såsom utmärkande ett öfverflöd
af Spannmål inom landet, Spannmålen
är till utförsel fri, men att, isamma
mon denna införsels-tull minskas, i följd af
större eller mindre import-behof af Spann
-
Bih. till R. St. Brot. 1828 och 1829, SS., 1 J/d. a B.
io:de Häftet. 2
i8 Bil. till Eevillnings-Utskottets Uti. N.o 45.
mål, i samma mon, eller till lika numeraire,
ökas utförsels-tullen, för att icke gynna eiler
till viss grad försvåra utförseln af Spannmål
, så att införsels- och utförsels-tullen,
sammanlagd, alltid utgör lika numeraire
med den en gång stadgade maximi-tullen.
Skulle derföre Rikets Höglofl. Ständer finna
lämpligt, att, i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, fästa Dess Nådiga uppmärksam*
Iiet på Herr af FVingårds Motion i detta
ämne; så hemställer jag vördsammast, om
icke Herr FVinbergs förslag för tjenar lika
afseende, helst Herr af FVingår ds Motion
icke vidrör frågan om utförsels-tullen å
Spannmål.’*
Herr Petersson förenade sig härmed.
Herr Donner: ”Då jag anser, att billiga
och jemna Spannmåls-pris säkrast skulle
åstadkommas genom en måttlig bestämd tuli,
får jag reservera mig så väl emot Utskottets
tillstyrkan, att hos Kongl. Maj:t anmäla Hr
Landshöfdingsn af FVingårds förslag till
Spannmåls-tull, som ock emot den af Utskottet
nu föreslagna höga fixa tull på Spannmål.”
Herr Ålund: ”Emot Utskottets Betänkande,
i hvad det angår afslag å Herr Winbergs
Förslag, att antaga en så kallad regulator,
eller jemnare, för tullen, reserverar
Bil. till Eevillnings-Uiskottets Uti. IV.-o 45- 19
jag mig, under åberopande af de skäl, som
Herr Presidenten af Billbergh i sin reservation
anfört, med tillägg, att, då Utskottet
fästat så ringa uppmärksamhet vid Spannmåls-exporten
från Riket, att det ansett
några försigtighetsmått dervid icke behöfva
vidtagas, härigenom lärer förefinnas så
mycket mera skäl för antagandet af hvad
Herr Winberg föreslagit.”
Herr Hydström samt Riksdagsmännen
Eric Pehrsson från Gefleborgs, Anders Olsson
från Stora Kopparbergs och Anders Andersson
från Skaraborgs Län reserverade
sig i fråga om den föreslagna fixa tullen,
såsom, i deras tanka, alltför hög att kunna
bestå i missväxt-år.
, STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Tryckeriet, 1829.
Btvillnings-Utskotiets Memorial N:o 46.
N:o 46.
Antom till Exped.-Utsk. den 8 Ocf ISag.
Memorial, i anledning af gjorda
anmärkningar vid B et ankan'
det Nio 41, om befrielse eller
lindring i Bevillningen
för Krono-Lotsar eller Lotsdrängar.
"Vid föredragning lios Högloft. Rid der.skåpet
och Adeln af Utskottets Betänkande N:o
4i, i anledning af Hr JV. Bruncronas Motion
0111 befrielse eller lindring i bevillningen för
Krono-Lotsa^ och Lotsdrängar, har nämnde
Betänkande, till följd af Åtskilliga dervid
gjorda anmärkningar, blifvit åter-remitteradt;
men som detsamma, enligt ankomna P10-  tocolls-utdrag, är af Högvördige Presle-Ståndet,
Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallet under dén iyrde,
ig och 14 sisth Augusti; sa, och då förevarande
fråga derigenom, i Utskottets tanka*
Bih. lill Ii. St. Fröt. 1828 och 182g j SS., 1 Afd. 2 B,
urte Iläftet. 1
2 Bil. till fevillnings-Utsk. Memorial N.o 46-
är afgjord, A terslor endast för Utskottet att
ett sådant förhållande för Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vördsamt tillkännagifva,
under bifogande af en häremot afgifven reservation.
Stockholm den i October 1829.
Reservation
af Herr Uggla, G. G.: ”Då det icke lärer
kunna bestridas, hvad Utskottet uti dess
första Betänkande, N:o 4[> jemväl öppet
medgifvit, att- frågan om Bevillnings utgörande
af Krono-Lotsar och Lotsdrängar, samt
följaktligen äfven om deras befrielse ifrån
eller lindring i densamma, innefattar ett
föremål för Be viUningens fördelning, vid
yppande sk il jak tigbeter, hvarom 71 §. RegeringsFormen
uttryckligen bestämmer den
ordning, som dervid följas skall; kan jag för
min del ej annat än reservera mig emot den
af Utskottet, i rak strid dermed, proclamerade
grundsatts, att förevarande fråga genom
tre Stånds beslut blifvit afgjord, utan tror
deremot, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
är, enligt klara ordalydelsen i nämnde Grund
-
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N.-o /J.J, 3
lags §., fullkomligen berättigadt, att, oberoende
af förenämnde beslut, hvilket, efter
mitt begrepp, i en bevillnings-fråga, icke är
Rikets Ständers , fatta sitt eget verkande beslut
i saken, och, der det skulle blifva skiljaktigt
emot de öfriga Riks-Ståndens, gifva
behörig kraft deråt, genom frågans öfverlemnande
till förstärkta Stats-Utskottet, i
stadgad och hittills alltid följd ordning.
N:o 47.
Antom till Exp.-Utslc. den 8 Oct. 1829.
Betänkande, angående Porto-afgiften
för Inrikes Brefvex—
lingen.
Uti underdånig Skrifvelse af den 12 December
i8a3 hafva Piikets då församlade
Ständer bos Kongl. Majit anhållit, att ÖfverPost-Directeuren
måtte i Nåder anbefallas
att innan nästpåföljande Riksdag uppgöra
och inkomma med förslag till nya Post-Taxor
för inrikes brefvexlingen, på det sätt uppgjorda
, att vägens längd eller afståndet emellan
orterne antoges till hufvudgrund för
4 Bcvillnings-UtskoUels Betänkande N-o 47'
Porto-afgiftens beräknande, och icke, såsom
förut, antalet af de Post-Contoir, hvilka brefven
skulle passera; dock så, att Taxorna vid
denna reglering hvarken hufvudsakligen förhöjdes
elier nedsattes; och sedan, i följd
häraf, dylika Taxor blifvit af Öfver-PostDirecteureÅ
upprättade, har Kongl. Maj:t,
jemte Nådig Skrifvelse af den 26 sisliidne
November, öfverlemna t desamma till Rikets
Höglofl. Ständer, som behagat remittera dem
lill Bevillnings-TJtskottet.
Innan Utskottet afgifver sitt yttrande
i ämnet, anser Utskottet sig böra lemna några
upplysningar om Postmedlens belopp
Jn. m. Enligt Post-Verkets Räkenskaper
uppgår netto-behållningen af Post-intraderna
för nedannämnde år till följande belopp,
nemligen:
För år 1830 R:dr iii,o3?.: 22: 10.
—. 1824  ” ti2,858: 4^: 5.
— 1820  ” 129,428: 2: 6.
— 1826 . . . , . ” 128,900: i3: 5.
— 1827  ” 84,399: 10.
Härvid bör dock anmärkas, dels att
behållningarna för de tvänne förstnämnda
åren blifvit minskade genom njbjggnads.-  kostnader , uppgående år 1820 till 15,555
R:dr 26 sk. 8 r:st och 1824 lill x.5,643 Ibdr
Bevillnings-DUkoHels Betänkande N-0 4-7- 5
26 sk. 8 r:st., så alt, derest dessa serskilda
utgifter icke egt ram, behållningen för dessa
år stigit till nära samma summa, som
under de a:ne påföljande åren; — och dels
att, enligt vederbörandes derom lemnade
och af räkenskaperna styrkta uppgift, den
betydliga nedsättningen för år 1827 tillkommit
derigenom, att 1826 års kostnad för
paket-farten mellan Götheborg och Harwich,
utgörande 20,400 R:dr, blifvit år 1827 ersatt,
samt att utgifterna för sjö-postfartens
underhållande emellan Ystad och Greifswald
blifvit ökade genom extra-ordinarie
reparations-kostnad till nära 12,000 R:dr på
Äng - postfartyget Constitutions machineri.
Hi irigenom har behållningen blifvit minskad
med tillhopa 3a,400 R:dr, samt skulle, om
denna summa tillägges förutnämnde 1827
års behållning (84,399: 37: 10), uppgå till
ett sammanräknadt belopp af R:dr 116,799:
37 sk. 10 r:st. Banco. —- Örn af de sålunda
uppkommande summor beräknas ett medium,
finnes detta för ifrågavarande 5 år hafva
uppgått till omkring 20,000 R:dr utöfver det
belopp, som Höglofl. Stats-Utskottet i Inkomst-Betänkandet
beräknat, och Rikets Högh
Ständer antagit, eller x00,000 R:dr Banco.
Unrl er förutsättning, att nctto-behållningen
af Post-Yerkets inkomster sålunda hädanefter
kommer alt minst utgöra sistuämn*
6 Bevillning- Utskottets Betänkande IV. o 47-
da summa, har Utskottet, med skyldig noggrannhet,
granskat och öfvervägat ej mindre
det, genom Öfver-Post-Directionens försorg,
upprättade förslag lill Porto-afgift, med tillhörande
Taxor och Calculer, än öfriga härvid
förekommande förhållanden. — Nämnde
förslag är väl i allmänhet upprättadt efter
den i Rikets Höglofl. Ständers ofvanåberopade
Skrifvelse framlagda grundsatts,
att vägens längd och icke Post-Contoirens
antal må bestämma afgiften, men stödjer sig
tillika på den af Öfver-Post-Directionen antagna,
och, i Utskottets tanka, rigtiga princip,
att en högre afgift bör fästas vid de
första miltalen, och sedermera i visst förhållande
nedsättas. Bilagde Tabell N:o i utvisar,
huru denna princip blifvit i förslaget tillämpad,
nemi. att för ett bref på en väglängd al
3 mil och derunder skulle betalas 2 sk. lodet,
från 3| till och med 5 mil . . sk. —
— 5J till och med 7 mil . . 3 sk. —
— 7I till och med 10 mil . . 3i sk. —
Derefter skulle afgiften ökas för hvar 5:te
mil med 6 r:st. ända till 3o mil, sedermera
för hvar io:de mil äfven med 6 r:st. ända
till 120 mil, och slutligen för hvar i5:de
mil likaledes med 6 r:st., intill i65 mil,
då den uppginge till 11 ~ sk., samt derutöfver
i ett för allt erläggas 12 sk. För öfrigt
inhemtas äfven af den under N:o 2 här
bilagda Tabell, som är upprättad med led
-
Bevillnings-UIskottets Betänkande N.o 47■ 7
ning af ett utaf Öfver-Post-Direetionen meddeladt
Utdrag af Stockholms Post-Contoirs
Bref-Protocoll för år 1826 öfver vigten af
de under nämnde år till inrikes orter afgångna
bref, samt den deruti gjorda beräkning
öfver intraderne så väl efter nu gällande
Taxa, som ifrågavarande nya förslag,
att skillnadan i total-inkomst är af föga betydenhet,
och att således den af Rikets Ständer.
i detta hänseende, gifna föreskrift blifvit,
efter möjligheten, fullgjord.
Ehuru Öfver-Post-Direetionen, i Utskottets
tanka, efter rigtiga grunder upprättat
och låtit utarbeta ifrågavarande Taxor, har
Utskottet likväl dels fästat uppmärksamheten
dervid, att den nog ofta förekommande beräkningen
af runstycken icke allenast torde
förorsaka tidsutdrägt och olägenhet vid de
i och för liqviden af Porto å Post-Contoiren
förefallande vexlingar, utan äfven medföra
onödig vidlyftighet vid Räkenskapernas uppgörande
och reviderande, samt dels ansett,
att Porto-afgiften borde i någon ringa nion
höjas för att hära den högre skjuts-lega samt
andra ersättningar, som i vissa fall blifvit
uti gemensamt Betänkande af Bevillningsocli
Oeconomie-Utskotten föreslagne. På sådana
grunder har det ansetts lämpligt, att
Porto-afgiften, med uteslutande af runstyeksberäkningen,
erlades endast i skillingtalj
8 Bevillnings-UtskoUets Betänkande N:o /[p.
och Utskottet liar, med afseende å alla härvid
förekommande omständigheter, och så
noggrann efterföljd af grunderna för ÖfverPost-Directionens
Taxor, sorn med Utskottets
afsigter varit förenlig, sökt. bestämma
den Porto-afgift, sorn här nedan föreslås;
hvarvid Utskottet förmodar, att, då uteslutandet
af runstycken stundom ökar och stundom
minskar kostnaden för de corresponderande,
den i öfrigt, af förut angifven orsak,
skedda tillökning i Porto, dels, å ena
sidan, lärer anses så obetydlig, att den icke
kan kallas synnerligen kännbar, och dels,
å den andra, finnas billig och oundviklig,
då blcaid Stats-Verkets inkomster till visst
belopp beräknas behållningen frän PostVerket,
hvilket bör bära de i och för dess
bestånd nödiga utgifter. — Utskottet föreslår
alltså vördsam t, att för bref på en väg-längd
af till och med 3 mil betalas ask. period,
ifrån 3| till och med 5 mil 3 d:o
ifrån 5 J till och med iomil 4 ck;o
ifrån io?- till och med 20 mil 5 eko
ifrån sol till och med 4° 6 d:o
ifrån 4°| till och med 60 mil 7 eko
ifrån 60J till och med 80 mil 8 d:o
ifrån 8oi till och med 100 mil q d:o
ifrån ioo| till och med i.?.5 mil 10 eko
ifrån i25£ till och med i5o mil 11 eko
4.
samt derutöfver , ■ . , , 12 d;o
Bevillnings-Utskottets Betänkande AT.-o 4rJ
-
I öfverensstämmelse härmed har den i
Tabellen N:o 2 intagna Calcul, med ledning
af lodtalet å de till inrikes orter år
1826 från Stockholm afgångna bref blifvit
upprättad, hvilken upptager intraden af
Porto-afgiften så väl efter 1111 gällande Taxa,
som både Öfver-Post-Directionens och Utskottets
nu afgifna förslag. För att undvika
vidlyftighet, har Utskottet endast gjort
tillämpning af detta senare för Stockholms
Post-Contoir; men då erfarenheten visat, att
inkomsten derstädes utgör något mindre än
tredjedelen af hela Rikets, och förstnämnda
inkomst, efter nya förslaget, är calculerad
till R:dr 65,154- ^4 sk. eller 7,'638 R:dr 19
sk. 6 r:st. mera’, än det belopp, hvartill den,
efter nu gällande Taxa, år 1826 uppgått,
eller 57,616 R:dr \ sk. 6 r:st., så kan deraf
den slutsatts hemtas, alt, om correspondancen
blifver ungefärligen densamma, det
uppkommande öfverskottet torde i det närmaste
motsvara den ökade Postskjuts-legan
af omkring 11,000 R:dr, samt de ersättningar,
hvilka Utskotten, i sammanhang dermed,
äfven tillstyrkt.
Härvid bör Utskottet likväl upplysa, att,
ehuru Wisby endast är beläget omkring 70
mil från Stockholm, Porto-afgiften likväl
blifvit bestämd lika med den högsta, eller
12 sk., af den anledning, att Postens träns
-
lo B evillnings-Ut,skottets Betänkande N.o 47-
porterande öfver hafvet tilt och ifrån Wisby
fordrar en serskild, icke obetydlig kostnad.
Åfgiften är äfven i nu gällande Taxa
fastställd efter samina grund, och sådant
bör behörigen iakttagas vid upprättandet af
de speciela Taxorna i fråga om Porto-afgiften
från och till Wisby.
Med tillämpning af hvad sålunda blifvit
anfördt och föreslaget, får Utskottet således
vördsamt tillstyrka:
att Rikets Höglofl. Ständer, uti underdånig
Skrifvelse till K:gl. Maj:t,
måtte dels anmäla, att Rikets Ständer
, uppå här ofvan angifna skäl,
icke kunnat ovilkorligen antaga de
af Öfver-Post-Directeuren upprättade
Post-Taxor för inrikes brefvexlingen,
utan, af sådana anledningar,
bestämt den Porto-afgift,
som förslaget utvisar, samt, till
undvikande af vidlyftighet, tillämpat
densamma endast i Taxa för
Stockholms Post-Contoir, dels ock
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
lemna Öfver-Post-Directeuren del
af detta Rikets Ständers Beslut ,
till behörig efterrättelse, med Nådig
föreskrift derjemte att, efter
N:o i.
i
TABELL
öfver P o stporto-afgiften i förhållande till vägens längd, upj>~
rättad i öfverensstämmelse med den princip, att den hufvudsakliga
af giften vidlåder Bref transporten de första tio milen,
uträknad till 3i sk. lodet, hvarefter den ökas med 6 rist. för
hvar 5:te mil ända till |3o mil, men derefter med lika belopp
endast för hvar i olde mil ända till 120 mil, och derutöfver
på enahanda sätt för hvar i5:de mil till och med 16 51 mil,
då tillökning för det öfver skjutande miltalet upphör, nemi
För
3 mil och derunder betalas . .
. * 2
sk.
lodet.
—
3-§ mil till och med
5 mil
• • H
sk.
dito.
•—
5i mil till och med
7 mil
. , 3
sk.
dito.
7! mil till och med
10 mil
. . 3*
sk.
dito.
•—
10*- mil till och med
i5 mil
• • 4
sk.
dito.
—
15 5. mil till och med
20 mil
• • 4\
sk.
dito.
■—
aoi mil till och med
25 mil
. . 5
sk.
dito.
—
251- mil till och med
3o mil
. . 5x
sk.
dito.
—
3o| mil till och med
4o mil
. . 6
sk.
dito.
—
40^ mil lill och med
5o mil
. . 6|
sk.
dito.
—
5oJ mil till och med
60 mil
• • 7
sk.
dito.
-—
6oi mil till och med
70 mil
• • 71
sk.
dito.
—1
70! mil till och med
80 mil
. . 8
sk.
di to.
—
8o| mil till och med
90 mil
. . 8x
sk.
dito.
—
90 £ mil till och med
100 mil
• • 9
sk.
dito.
—
100J mil till och med
110 mil
• • 9f
sk.
dito.
—
iio|- mil till och med
120 mil
. .10
sk.
dito.
—
I20|- mil till och med
135 mil
• • I0i
sk.
dito.
—
i35| mil till och med
i5o mil
. . 11
sk.
dito.
—
i5o|; mil till och med
165 mil
. . u|
sk.
dito.
V
165 i och deröfver .
sk.
dito.
(Tillhör Bevillnings-Utsk. Bet. N:o 47)*
N:o 2,
TABELL,
sorn utvisar heltalet å de år 1826 från Stockholm af gångna Bref, samt den derförcinflaine Portotefgift ? jemförd med sä
Directeurens som Utskottets Förslag till ny Taxa.
'il Öfve?-Pöst
-
lin.
44!
54!
i8|
2 1
58f
461
34!
Gamla Taxan.
Öfver-
-Post-Directeu
Utskottets Förslasr.
1826 års
Gamla Taxan.
Öfver-Post-Direcleu-
Utskottets Forsla er
1826 års
rens Förslag.
Mil.
rens Forsla
V
lodtal.
Post-
lod tal.
Post-
Post-
Porto.
Summa.
Porto.
Summa.
Porto.
Summa.
Porto.
Summa.
Porio.
Summa-.
Porto.
Summa.
Alingsås . . . »
Arbo°a ....
l4o I
7
2o4
i5
6
6
189
34
6
7
204
15
3o|
Mariestad ...
4356
6
544
24
6
——
■544
2 4
6
544
24
8351
4
—
695
44
4
6
782
43
6
5
—
869
43
49!
Marstrand ...
832
7
6
13o
—
—
6
6
X 12
3 2
—
7
—-
121
16
—-
Askersund . . .
3317
5
—
345
25
5
—
345
25
—
6
—
414
3o
27!
Medevi .....
49 5
5
—
5 r
27
—
5
6
56
34
b
6
—
6,
42
—-
Avestad ....
4113
4
—
342
36
4
6
385
28
6
5
—
428
21
Nora ......
32i6
5
—
335
—
5
—
335
—
—
6
—
4o2
—-
Bjästad
Bollnäs .....
677
7
6
9°
7
6
7
6
—
84
7
7
—
84
7
621
Nordmaling . »
375
7
6
58
28
6
7
6
58
28
b
8
—
62
2 4
—
824
6
—
io3
—
—
io3
6
—
103
J7f
Norrköping . .
26,791
4
—
2232
28
—
4
6
a5x 1
31
b
5
—.
2 7.9°
35
—
Borgholm . . .
Borås
13oo
7
—
202
34
■ .
6
6
188
ro
7
7
—
2°2
34
11
Nyköping . . .
17,953
3
—
1122
3
—
4
—
i496
4
—
5
—
1870
5
2813
7
—
4io
11
6
6
38o
44
6
—
4*0
r 1
7!
Norrtelje ....
8783
3
—
548
45
r
—
3
6
640
20
b
4
-—
73,
44
—
Boxholm ....
1046
5
—
108
46
5
6
i*9
\ 1
6
—
13o
36
2 7-!
Philipstad . . .
2957
5
—
3o8
—
5
6
338
39
b
6
—
369
3o
—-
Båstad
8q3
7
6
129
2b
6
7
i3o
1 T
7
—-
i3o
1 r
92!
Piteå
2447
8
6
433
15
6
9
—
458
3.9
9
■—
458
3.9
—-
Calmar
91 q3
7
—
l34o
3i
6
6
1244
42
25
6
n
j
—
i34o
3 1
4'f
Qvarsebo . » »
412
>1
å
60
4
6
6
55
38
—
7
6
—
60
4
Carlshamn . . .
4735
7
6
7 39
4°
7
—
690
7
—
690
2 5
ii.
25
Ramundeboda.
14.62
5
—
15a
»4
—
5
—
15a
•4
—
—
182
36
—.
Carlskrona . . .
9108
i 3,898
7
6
i4a3
b
7
—
1328
r 2
7
—
1328
r 2
- - .
5i
Runeby ....
11456
7
6
227
24
—
7
—
212
ib
—
7
>—
212
,6
Carlstad ....
6
!737
12
6
r737
t 2
6
*737
t 2
12^
5256
4
438
4
438
.
r,
547
24
Sigtuna . . •» . .
*
6
Christianstad »
7*4*
6
1115
3”
6
io4i
• 9
1 7
1041
r 9
41
1826
2
f
4
95
b
3
ix4
6
7
/
7
65f
6
3.9
^ **■
Christinehamn
4631
5
482
*9
5
6
53o
3 o
6
6
—
578
4 2
Skanör .....
338
7
6
5a
3q
—
7
82
8
—
56
16
—.
Cimbritshamn
968
7
6
151
12
7
6
151
t 2
8
—
161
16
36
Skara .... . .
3483
b
435
18
—
6
—
435
18
6
—
435
18
Dalarön » . . .
i 253
2
—
52
10
2
6
65
1 2
6
3
—
78
r 5
—
84|
Skellefteå . . .
1317
8
6
233
10
6
8
6
233
xo
b
9
‘—.
246
45
Belsbo .....
293
6
—
36
3o
6
36
3n
6
—
36
3o
.
24|
Skenninge . . .
3371
b
—
351
7
—
5
351
n
. 1
—
6
—
421
18
Ekolsund . . .
2932
3/ib n
3
6
—
i83
433
12
3o
3
0
183
t 2
"Sn
—
4
—
2q4
433
55
16
3o
20
—
34
'2 2 \
Skölde .....
Smedjebacken
Strengnäs . . .
2 r 19
4 8 06
6245
b
5
264
5oo
4a
3o
—
6
9
264
5oo
42
3o
6
b
—
264
42
36
—
Elfkarleby . . .
532
4
—
44
16
- - ,
4
6
433
49
OO
42
O
5
—
84
3
390
15
—
3
6
455
*7
6
/
d
520
20
Engelholm . .
156q
7
6
245
7
6
7
228
3 9
7
4
—
2 28
3 Q
134
Strömsholm . .
313o
4
—
260
4°
■—
4
—
260
4o
—
5
—
3 26
2
—-
Enköping . . .
7988
3
—
499
12
3
6
58a
r 2
—
665
32
544
Strömstad . . .
90 5
7
6
14r
19
6
7
—
13 x
47
—
7
—
131
47
—.
Eskilstuna . . .
8 r 44
4
—
678
32
4
678
32
5
—
848
.6
4>!
Sundsvall . . .
6586
b
8a3
12
—
6
6
891
41
—
7
—
960
22
Falköping . . .
58q
6
—
73
3o
6
-—
73
3o
6
—
7 3
3o
J9l
Säther .....
4 092
b
426
12
—
4
6
•383
3o
—
5
—
426
12
—-
Fahlun .....
1 i,54o
b
—
1202
4
_
5
—
r 202
4
1 6
—
1442
24
27 !
Söderhamn . .
5 r 4 2
b
—
535
3o
—
5
6
589
9
—
6
—
64 2
36
Falkenberg . .
854
7
6
133
2 I
7
—
124
26
7
5
—
1 24
26
71
Söderköping . .
4oi3
4
—
334
20
4
6
3-7(3
/
10
6
5
—
4 »8
1
—.
Gefle ......
16,559
4
—
1379
44
4
6
1552
10
6
—
1724
43
Södertelje . . .
10,177
2
—
42 4
2
—
2
6
53o
2
b
3
—
636
3
—-
Grenna
1624
b
—
169
8
5
6
186
4
6
—
2o3
_
54 +
Sölvitsborg . .
io34
7
6
161
27
—
7
—
x 5o
38
—
7
—
15o
38
—
Grisslehamn . .
49°
3
—
3o
3o
4
4o
4°
35
5
—
51
2
11
Thorshälla . . .
x 140
4
95
—
4
—
95
-—
1—
5
—
118
36
—-
Götheborg . . .
25,822
7
—
3760
34
_
6
6
3496
—
8765
34
124
Tierp .....
5i77
3
—
3a3
27
—
4
—
331
20
—
5
—
53 9
i3
Halmstad . . *
2Ö2 6
7
—
368
18
7
—
368
>8
7
lo
—
368
18
7!
Trosa .....
1378
3
86
6
—
3
b
xoo
2 3
4
—
n4
4o
Haparanda . . .
Hedemora . . .
15oo
.9
6
296
42
10
3i 2
?4
—
3 • 2
24
4o
Uddevalla . . .
2784
7
6
435
—
—
6
6
377
—
—
75
6
.—
406
—
—-
4° '4
b
—
418
6
4
6
376
49
.5
5
■
4 r 8
58
6
3.9a
Ulricehamn . .
1 188
6
148
24
—
6
—
14B
24
—
—
148
24
Hellesta ....
47*
b
—
49
3
5
.
3
6
42
69!
Umeå ......
365o
7
6
570
,5
—
7.
3
6
t)70
I 3
.—
8
—
608
,6
—-
Helsingborg . »
6731
7
6
io51
34
6
7
6
981
29
7
7
6
- ^ ,
98 r
29
7
Upsala .....
40,289
3
—
2516
9
—
—
25 16
9
—
4
—
3354
44
—
Hernösand . . .
6437
7
—
938
35
—
6
871
32
—...
-
938
67
35
•2 OJ
Wadstena . . .
3984
b
■—
4.5
—
5
b
456
24
—
6
—
4.98
—
—
Hjo .
538
6
—
67
12
—
6
67
1 2
1 2
5 1J
Warberg ....
1651
7
6
257
46
6
7
—’
240
37
—
7
—
240
37
—
Hofva .....
547
b
—
56
4-7
—
5
6
62
32
6
6
68
r 8
3i 4
Warnäs ....
866
b
—.
108
1 2
—
5
—
90
10
—
6
—
108
12
—-
Hudiksvall . . .
4o6o
5
—
422
44
—
6
507
24
i.
6
507
24
1
4
Waxholm . . .
1848
2
77
—
—
2
6
96
12
—
3
—-
115
24
Hvetlanda . . .
1334
7
—
*94
26
—
6
166
36
6
166
36
_
42
Wenersborg . .
3296
7
480
3 a
—
6
b
446
16
■—
7
—
480
32
—
Hörby .....
4oo
8
6
70
4°
6
—
7
58
[6
7
58
.6
43
Wernamo . . .
498
7
72
3o
—
6
b
67
2,
—
7
—
72
3o
G
b
Z?
P
28
Westervik , . .
65o3
b
812
5
b
745
b
6
6
8 i 2
Jönköping . . .
Kongelf ....
617
7
.
89
47
—-
6
6
83
O
26
6
b
n
O--6
89
O
47
z
i.j
Westerås ....
'2 1,563
3
»347
4 2
33
—
4
1796
44
5
2246
7
Kongsbacka . »
io56
7
6
165
—
7
—
i54
.
7
5
—
154
43
Wexiö
6680
7
974
8
—
6
6
9°4
28
—
7
—
974
8
Köping .....
Laholm ....
11,527
4
—
960
28
—
4
—
960
28
1 200
35
20
W i k ..... .
825
b
6
—
85
45
—
4
b
77
16
b
5
—
85
45
722
3353
7
—
io5
14
—
7
—
1 o5
>4
47
-■ ,
h
to5
14
3oj
Wimmerby . .
5 00 2
—
62 5
1 2
6
6
6a5
12
6
6
*—
625
1 2
Landskrona . .
7
6
5a3
43
6
7
—
488
J
7
6
488
4 T
6aj
Wisby
4S43
11
6
1160
*4
6
11
1160
i4
1 2
—
1210
36
Lidköping . . .
3oo t
6
—
375
6
—
6
1
67.5
6
375
6
63
39+
r* ,
Ystad .....
7161
7
6
1118
43
6
7
6
1 118
43
b
8
—
1 ip3
24
—
Lindesberg » .
335 x
b
—
349
3
—
5
—
349
3
6
418
42
—
Åmål ......
14 36
6
—■
17.9
24
6
4
179
24
—
6
—
179
24
Linköping . . »
16,524
b
—
1721
12
—
5
—
1721
435
588
r 2
6
2065
24
x0.4-  •« .1
As
1342
4
—
1 1 1
4°
•—
6
I 20
09
—
3
—
13p
38
—
Luleå
2324
8764
8
6
4n
588
26
6
9
7
36
6
9
8
435
627
36
t6
20+
Orebro
18,961
1 o5o
5
*97 5
87
5
24
3
—
1975
93
b
—
6
2370
i°9
6
Lund
7
6
6
■
60
*44
Öregrund . . .
4
—
—
4
6
21
—
5
—,
18
1
Malmköping . »
i5o6
4
—
125
24
—
4
—
I 25
24
.
5
—
156
42
Östersund . . .
2208
7
6
345
—
—
7
—
3aa
—
—
7
—
322
—
—
Malmö
10,887
7
6
1701
4
6
7
6
1701
4
6
8
1814
24
—..
Östhammar , .
18 \ 2
4:
-1
,53
2 4
4
-1
X 33 | 24
—,
5
—
xpx
42'
—
Mariefred t . .
5792
3
362
3
362
4
482
3g
Summa
54°>934j
“i
57,516
4
4
58,598
x6
6
h
65,154
i
24
—
Hörer lill Bevillnings-TJlskoUels Betänkande N:o 47«
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 48. 11
de sålunda bestämda grunder, upprätta
och vederbörligen allmängöra
Taxor för alla Rikets Post-Contoir.
Stockholm den 1 October 182c).
N:o 48.
Ankom till Exp.-Utsk. (len 8 Oct, 1829.
Betänkande, angående Herr J,
Klemans Motion om nedsättning
i Fcrto för Utrikes gående
Bref.
Uti en ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet till
Utskottet remitterad Motion, har Herr Kleman
anfört, att hans Committenter ålagt honom
att hos Rikets Höglofl. Ständer till
rättelse anmäla j att nu gällande Post-Tax a
för utrikes brefvexlingen vöre öfver /löfvan
högj i anledning hvaraf de brefvexlande
nu ofta, så vidt ärendenas vigt medgifver
något längre dröjsmål, skola befordra
12 Eeväluiiigs-Ulskottcts Betänkande JNVo 4$-
utrikes bref med skeppare och resande, —
en Statens inkomster minskande utväg, som,
i Motionairens tanka, icke skulle ega ram,
om Post-Taxan blefve något modererad.
Sedan, vid granskning af Post-Verkets
Räkenskaper, befunnits, att, i senare tider,
inkomsterna af Porto för utrikes brefvexlingen,
dels några år lemnat ringa behållning
utöfver de erforderliga kostnaderna,
och dels de sista åren icke fullt betäckt dessa
kostnader, så att den i alla fall jemförelsevis
lindriga Porto-afgiften icke kan nedsättas,
utan att bereda verklig förlust för
Stats-Verket, så har Motionairen, som är
Ledamot af Utskottet, förklarat, att han afstår
från sitt i ämnet gjorda yrkande; men
då frågan blifvit tili Utskottet remitterad,
anser sig Utskottet böra lemna ofvannämnda
upplysning, och i anledning deraf tillstyrka
, att Motionen måtte lemnäs utan allt
afseende.
Stockholm den i Oetobcr 1829.
Bevi/lnings-Utskoitets Betänkande N.o 4g. i3
N:o 49.
Antom till Expcd.Utsk. d. 8 Oct. 1829.
Betänkande, angående Kongl Majlis
Nådiga Pr op osi ti on om upphhfvande
af den nu medgifna
moderation i Porto för Bref,
sorn väga öfver 8 lod.,
Under den io sisllidne April har Kongl.
Majit lid Rikets Höglofl. Ständer aflåtit en,
till Bevillnings-Utskottet remitteradj, Nådig
Proposition af följande lydelse:
”Sedan Kongl. Majit, uti Nådig Skrifvelse
af den i5 November 1826, anbefallt Öf”ver-Post-Directeuren
att, efter inhemtande
”af alla nödiga upplysningar, uppgöra underdånigt
förslag till en förnyad fullständig
”reglering rd' Postgången i Riket, hvarvid
”i främsta rummet afseende borde fästas derå,
”att en skyndsammare communication vun”nes
emellan Stockholm och Lanshöfdinge”Residencen,
emellan desse inbördes, emel”lan
Sverige och Norrige samt emellan Stock—
”holm och de förnämsta Mandels-städerna
V ' i
i4 Bevillning.i-Utskottets Betänkande N:0 49-
”och gräns-orterne, samt att i allmänhet o"lägenheterna
af Posternas långsamhet i ser”skilda
delar af landet afhjelptes och säkra
"controller öfver Post-uppbörden bereddes;
”så har Öfver-Post-Directeuren, under den
”16 sistl. Martii, med underdånigt Utlåtande
”och Förslag i detta ämne till Kongl. Maj:t
”inkommit.”
”Kongl. Maj:t, som funnit detta mål
”böra till slutlig Nådig pröfning förekomma
i sammanhang med de åtgärder, hvartill
flera, vid nu påstående Riksdag, iijpm
’’Riks-Stånden väckta frågor, rörande Post-verket
, kunna föranleda, vill emedlertid till
•'Rikets Ständers pröfning och bifall öfverlemna
en af Öfver-Post-Directeuren gjord
framställning, att, till vinnande af en säkra’’re
Controll öfver Post-uppbörden, den ge’’nom
gällande Författningar tillåtna moderation
i Postporto måtte hädanefter upphöra.
•'Denna moderation består deri, att betalda
•'bref, som väga öfver 8 lod, få ifrån 9 till
’ i2 lod afgå för 8, ifrån i3 till 16 för 9,
•'ifrån 17 till 20 för 10, och så vidare i
•'progressivt förhållande ända till 43 och 48
•'lod, som betalas likasom för 17 lod. Enär, gesnora
en sådan lindring i Porto-afgiften,
•'det blifver en vinst att under ett couvert
•'sammanslå flera till samma ort adresserade
•'enkla Bref, så kan betydlig förlust för Post
-
Bevillnings~Utskottets Betänkande N:0 ^g. i5
”Ca.ssan på detta sätt uppkomma; och Kongl.
”Maj:t anser moderationens Bibehållande icke
”vara af omständigheterna påkalladt, utom
”måhända i de fall, då penningar eller Rät”tegångs-handlingar
till större vigt med Po”sten
afsändas, för hvilka serskilda Control”ler,
till förebyggande afPostportos försnill”ning,
lättligen kunde föreskrifvas.”
”Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
”med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Dalum ut supra.”
CARL JOHAN,
C. D. Skogman.
Vid öfvervägande af detta ämne, har
Utskottet väl, å ena sidan, insett, att fortfarandet
af nu varande föreskrift om moderation
i Bref-Porto icke allenast stundom kunde
föranleda till missbruk och ådraga Postverket
förlust i Inkomster, utan äfven med
större Bref och Paketer så belasta allmänna
Posterna, att Postföringen blefve alltför
betungande, och hinder derigenom jemväl
kunde inträffa för Postens skyndsamma
förskaffande; men Utskottet har äfven, å an
-
16 B ev ilin ings -Ut skot le. Is Betänkande 2V.-0 49-
eira sidan funnit att, om ifrågaställa moderation
alldeles upphäfdes, utan att ahdra utvägar
på samma'gång blifva beredde, hvarigenom,
utan öfverdrifven kostnad, kunde
bortskaffas tyngre Bref, för hvilka nu en dylik
lindring åtnjutes , så skulle åtskillige olägenheter
uppkomma, som vore för allmänna
rörelsen och en liflig communication, olika
orter emellan , ganska menliga.
Vid sådant förhållande har Utskottet,
dels med liemtad anledning af en i sammanhang
med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
vackt och Utskottet meddelad Motion, i ett
serskildt Betänkande gemensamt med Oeconomie-
och Besvärs-Utskottet hemställt om inrättandet
af Paket-post, hvilken, om den
framdeles blefve organiserad, fullkomligt ändamålsenlig
och mera omfattande, än uti
ofvannämnde förslag nu kunnat till en början
tillstyrkas, otvifvelaktigt kan göra all
moderation i Postporto öfverflödig; dels ock,
under nämnde förutsättning, trott moderationen
å Brefporto kunna nu genast upphäfvas
, med undantag tills vidare för de bref,
hvilka innehålla penningar och Bättegångshandlingar,
som med Posten befordras, samt
alla officiela Döcumenter, sorn afsändas från.
Åutoriteter eller Ernbets- och Tjenstemän,
hvilka
Revillnings-UIskof tets Betänkande N.o Jj.g. iy
hvilka icke äro med fribrefs-ratt försedde;
och Utskottet får alltså härmed tillstyrka :
att Rikets Höglofl. Ständer måtte,
till svar å Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
i underdånighet tillkännagifva
, att Rikets Ständer väl funnit
den nuvarande moderationen å
bref*, Sorn väga öfver 8 lod* böra
upphöra; meii att Rikets Ständer, i
sammanhang härmed , ansett lämpligt,
dels att, på sätt serskildt i underdånighet
skulle anmälas, en Raquet-
eller Forvägns-pöst borde inrättas,
och dels att för bref med penningar
och Rättegångs-handlingar,
samt för de officiela Documenter,
somafsändas från Embets-och Tjenstemän,
hvilka icke hafva fribrefsrätt,
tills vidare må få tillgodonjutas
enahanda moderation som hittills,
samt att Rikets Ständer, i
fråga om de, till förekommande af
underslef, nödiga Controller, anhålla,
att Kongl. Maj:t, efter vederbörandes
hörande, täcktes utfärda de
reglementariska föreskrifter, hvilka
K:gl. Ma j:t i Nåder finnér erforderliga»
Stockholm den i October 1829.
Bik. till R. St. Brot. 1828 och 182g. S S., 1 Afd. 2 B.
i ute Häftet. a
iS Bevillnings-UtskottetS Betänkande N.-o So.
N:o 5o.
Ankom till Exp.-Utsk, elen 8 Oot. 182g.
Betänkande, i anledning af Herr
Friherre Flenning Wrangels
Motion, att Vaktare vid
Flygsandsfålten i Halland må
befrias från Bevillning,
X sammanhang med en fråga om flygsands-»
fälten i Halland, liar Herr Friherre WrangeZj
uti ett till Höglofl. Ridderskapet och
Adelns Protocoll den 2g sisth Augusti gjordt
anförande, upplyst, hurusom i Halland flera
personer användas för att bevaka och vårda
de planteringar, som i senare tider skett å
flygsands-fälten. Dessa personer underhållas
väl af en del jordegare, men andra undandraga
sig sådant, emedan kostnaderna
i och för flygsands-planteringen ändå vore
ganska kännbara; och ehuru man kunde säga,
att den olägenhet, flygsandsfålten förorsaka
, icke vore allmän, utan local, trodde
Herr Friherren, att bemödandet, till förekommande
af ett. stort ondt, nu, liksom*
dylika fall vid andra Riksdagar, borde af
Staten understödjas, samt yrkar, af sådan an
-
Bevillnitigs-TJtskoltets Betänkande ffl.o So. i<j
ledning, att ej mindre, lill lättnad för de nu
i ofvannämnde egenskap anställda personer,
än till möjlig uppmuntran för andra till antagande
af dylik tjenst, 'vaktare af flygsands
fälten i Halland måtte befrias frun
Bevillning,
Då denna fråga, i anledning af Remiss,
lill öfverläggning förekommit, liar Utskottets
Ledamot, Herr Wirgin> gifvit vid handen:
att man i Halland med svårighet funnit
personer, som velat åtaga sig vården om
planteringar m. m. å flygsandsfälten; att,
sedan serskilda hus bredvid dessa blifvit
uppförda, dylika vaktare nu äro anställda
till ett antal, som för det närvarande utgör
8, men torde komma att uppgå till
högst 12 personer; att en ringa lön af 3
till 5 tunnor spannmål är för dem hvardera
anslagen, samt att deras vilkor således
äro ganska knappa, emedan lillgränsande
■jordegare äro så betungade af arbeten vid
nämnde planteringars anläggning m. m.,
att de ej vilja eller magta bekosta ett fullkomligen
tillräckligt underhåll för meranämnde
vaktare.
I betraktande af sådant allt, och då
verkliga behofvet af ifrågavarande lindring
blifvit styrkt, samt antagas kan, att densamma
kommer alt i sin nion bidraga til
2Q Bil. till Bevillnings-Utskotlets Bet. N.o 49-
befordrandet af ett för én hel province ganska
nyttigt ändamål, får alltså Utskottet,
-vördsamt tillstyrka;
att sådana personer, sorn äro bo-,
ende vid flygsands-fälten i Halland,
med serskildt uppdrag att vakta
och vårda de derå gjorda planteringar,
må, till ett antal al högst
tolf, befrias från Bevillning, så vida
de icke drifva annat näringsfång,
eller innehafva egendom, hvarföre
Bevillning erlägges; och hör, i händelse
denna hemställan af Rikets
Höglo (L Ständer bifalles, ett stadgande
härom i Bevillnings-Förordningen
intagas; bifogande Utskottet
en häremot afgifven Reservation,
Stockholm den 6 October 1829,
Reservation
af Eric Pehrsson från Gefleborgs Län: ”Då
jag icke med Högloft, Utskottet delat lika
åsigt i förevarande ämne, reseryerar jag mig
mot beslutet, på den grund, ätt, då Herr
Friherre FjErangels motion, om anslag till
EU. till Bcvillnings-Utskottets Bet. IV. o So, ar
flygsandens hämmande i Halland, i Grundlagsenlig
form blifvit till Stats-Utskottet remitterad,
och samma Utskott densamma afstyrkt,
samt Rikets Höglofl, Ständer bifallit
Betänkandet, anser jag Bevillnings-Utskottet
icke behörigt upptaga ifrågavarande mo^
tion, som nära i slutet af Riksdagen, genom
förnyade försök, till Utskottet inkommit;
och tror tillika', att denna befrielse komme
att lända till ett prfejudicat för många andra,
som med lika rätt kunde påyrka befrielse
från Bevillning; ty om Hallands flyggands-vaktare,
som torde ensamt tillhöra Länets
omsorg, vinna en sådan fördel, så torde,
med samma anspråks-rätt, de norra Pro■vincerna
söka befrielse för en viss Corps,
sorn från dem utestänger vattenflöden, Lemmor
eller Fjällmöss; hvilket torde få skattas
för lika plågoris der, som flygsand uti
jf alland,"
STOCKHOLM, tryckt i Ecicsteikska Tryckeriet, 182^.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o St. i
Ankom till Exped.-Utsk. den 23 Oct, 1829,’
Betänkande, angående Herr C. F*
Lundmans Motion om upphörande
af Städernas Salu-accis.
allod. Borgare-Ståndet har till Stats- och
Be vill nings-Utskotten remitterat ett af Herr
Lundman ingifvet Memorial, deruti han anfört,
att, då Salu-accisen, som fordom ersattes
af våg- och bakugns-penningar, i sig
sjelf utgjordé den enda qvarlefvan af fordna
Landttulls-väsendet, så syntes ifrågavarande
beskattning destomer sakna all grund
af rimlighet, som ingen ersättning för Landttullarne
nu mera utginge, samt de näringar,
hvaraf den utgöres, nemligen Bryggares,
Bagares och Slagtares, långt ifrån att vara
fördelaktigare än andra liandteringar, snarare
såsom sådana skola upphört, då hvar
och en är berättigad att dermed, utan lärotid
och prof, till obegränsadt antal, sig försörja;
med anledning hvaraf, och då dess
Bih.
till R. St. Prot. 1828 och 182gj 5 S.j 1 Afd. 2 B
iz:te Häftet.
1
2 Bevillnings-Utskottets Betänkande JV.-o St.
ulom icke vore skäligt, att en mindre privilegierad
dass derföre skulle betala ökade
serskilde afgifter, Motionairen anhållit, att
Yällofl. Borgare-Ståndet ville hos de öfrige
Respective Med-Stånden medverka till Städernas
befrielse från detta, i Herr Lundmans
tanka, nu mera obehöriga onus.
Då, vid sista Riksdag, Motioner af enalianda
syftning voro inom Yällofl. BorgareStåndet
väckta, af styrkte Bevillnings-Utskottet,
uti ett, under den 26 Julii 1823, afgifvet
Betänkande, bifall dertill, på den hufvudsakliga
grund, att Salu-accisen vöre alldeles
skiljaktig från den husbehofs-accis,
som åtföljt Landttulls-afgiften , samt således
icke inberäknad i den så kallade Fyllnads-
af giften, utan liksom den Qvarn-tull,
hvilken utgöres af Stockholm, Götheborg
och Carlskrona, måste, enligt Rikets Ständers
Beslut, serskildt af Rikets Städer till
Stats-Verket utgöras, och denna Utskottets
tanka blef slutligen af Rikets Ständer gillad.
I sammanhang med 2:ne Motioner af
Herrar J. U. Winberg och P. Lindqvist
hvaruti, såsom ytterligare skäl för Saluaccisens
upphörande, anföres, att Landtjnannen
vore obehindrad att till Städerna
införa slagt-kreatur, bakadt bröd samt dricka,
har Höglofl. Stats-Utskottet, uti Betan
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande JV.-o Sr. 3
landet, angående beräkningen af Stats-Verkets
inkomster; N:o 54, Lit, G., yttrat sig'
i ämnet, oell funnit behörigt afseende böra
lemnäs åt det uppgifna förhållandet om
Landtmannens rättighet att utan hinder och
af gifter kunna till Städerna införa kött,
bröd och dricka, enär derigenom den ena
Medborgaren skulle högre och olika beskattas
emot den andra, för idkandet af samma
näring, och på sådan grund tillstyrkt, att,
om och hvarest rättigheten att utan afgift
lill Städerna införa och till salu hålla kött,
dricka samt bröd är eller blir Landtmannen
meclgifven, sä bords den staden från
denna afgift befrias, och på sådan grund
icke ansett sig kunna uppföra denna Titel
till högre än y,5oo R:är.
Ehuru frenne af Riks-Stånden, genom
antagandet af en nedsatt beräknings-summa,
godkänt grundsattsen i denna hemställan,
då deremot ett annat Riks-Stånd ansett denna
Inkomst-titel böra ännu högre upptagas;
likväl och då en bestämd inkomst af Saluaccisen
blifvit beräknad, hvaraf måste följa,
att Rikets Ständer icke ovilkorligen bifallit
Motionen, anser Utskottet sitt åliggande vara
att meddela vördsamt Utlåtande, angående
afgiftens fördelning.
Efter samma grund, sorn Rikets Stäm
4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o Si.
der antagit en mindre inkomst-summa, än
hittills, af Salu-aecisen, nemligen att Landtmannen
vore obehindrad att till Städerna
införa färskt kött, bakadt bröd och dricka,
vore fördelningen öfverflödig, om denna
Landtmannens rättighet verkligen vore allmännelig,
emedan då skulle ingen Stad utgöra
Salu-accisen, och lätt, om en sådan
frihet vore lemnad åt vissa Städer, emedan
då borde endast den för samma Städer redan
bestämda summan uteslutas ifrån den
gällande Tariffen, hvarefter samma accis nu
utgår; men då Utskottet, oaktadt all efterforskning,
icke kunnat erhålla kännedom af
någon allmän Författning, som tillerkänner
Landtmannen den ovilkorliga rättigheten
att till städerna, utan afgift, införa och
till salu hålla färskt kött, bakadt bröd och
dricka, samt icke eller kändt, mindre styrkt
är, att någon viss Stad upplåtit en sådan
frihet åt Landtmannen och derå vunnit vederbörlig
stadfästelse;
så kan Utskottet, under sådana förhållanden,
för det mirvarande,
icke annat än tillstyrka, att Saluaccisen
må fördelas till samma
summa och på enahanda sätt, som
den vid Kongl. Kungörelsen den
3o November 1810 fogade och nu
här bilagda Tariff utvisar.
Bevillning.-;-Utskottets Betänkande N-o Si. 5
Likväl, och på det ofvanberörde Rikets
Ständers vilkorligtx beslut genast må kunna
gå i verkställighet, då någon elior några
Sliider frånkännas de fördelar , för hvilkas
tillgodonj utande Salu-accisen tillkommit
och ännu fortfar att utgåj lår Utskottet
föreslå:
att Rikets Ständer nu behagade
fatta det beslut, att, då Kongl.
Maj:t, på grund af någon Stads
egna begäran, eller af andra förekommande
skäliga anledningar, skulle
antingen redan hafva beviljat,
eller framdeles tillerkänna Landtmannen
full och ovilkorlig frihet
att till någon Stad införa och der
till salu hålla färskt kött, bakadt
bröd och dricka, en sådan Stad
genast, om beviljandet före detta
skett, men eljest året efter det, då
en sådan införsels-frihet är medgifven,
befrias ifrån erläggandet af
den för samma stad i Tariffen utsatta
afgift, och att underdånig
Skrifvelse härom till Kongl. Maj:t
kommer att afgå.
I händelse af bifall till hvad Utskottet
sålunda hemställt, torde stadgandet här
-
6 Bil. till Bevillnings-Utsk. Bet. iV.o Stom
jemväl böra intagas uti blifvande Bevillnings-Förordningen.
De häremot afgifna Reservationer varda
vördsamt bifogade.
Stochholm den 20 October 1829.
Reservationer:
af Herr Cron: ”Tankledningen för deras
åsigt, hvilka tro sig kunna anse Åccisafgiften
vara jemförlig med grundskatt, förmår
jag icke följa. För mig utesluter sjelfva
idéen af grundskatt möjligheten att existera,
der ingen grund eller fastighet gifves.
Också har jag allt hittills ej hört omtalas
grundskatt af någon näring. Äfven i detta
fall komme således Bageri-, Bryggeri- och
Slagleri-näringarne att hänföras till de particuliera
undantagen. Min bristande fattnings-förmåga
må, vid detta förhållande, tjena
till ursägt, att jag icke tror någon jemförelse
emellan Salu-aceisen och grundskatt
vara användbar”
”Ej mindre 1776 års Accis-Stadga, än
flere äldre Stadgar i detta ämne, hafva
Bil. till Bevillnings-ZJtsk. Bet, N:o 5i. 7
tvärtom öfvertygat mig, att accisen, lika
med snart sagd t alla andra våra utskylder,
primi Live tillkommit såsom ren bevillning.
I sådan egenskap fortfor den ock, allt intill
är 1809, beroende lill sitt summariska belopp
af evelituela omständigheter. Då sistnämnde
år Landt-Tullarné afskafFades, föranleddes
deraf nödvändigheten, att äfven
på annat sätt föranstalta om ersättning för
den dittills åt dessa Tullkamrars uppbörd
af accis-medlen. Att bibehålla serskilde Tjenstemän
för uppbörden och controllen af dessa
medel ansågs olämpligt; och genom ett,
oin uttrycket må mig tillåtas, Stats-contract,
fixerades då accisen till 11,925 R:dr, som ock
repartiserades emellan Rikets Städer, de der
äfven hittills måst oafkortadt utgöra hvar sin
andel i nyssnämnde belopp, ehvad en eller
flere eller ingen närings-idkare funnits, som
med sträng rättvisa kunnat anses pligtig draga
denna afgift, egentligen vidhäftad endast
försäljnings-rätten af lifvets första nödtorftsvaror:
bröd, kött och dricka.”
”Jag vill icke uppehålla mig med någon
undersökning rörande billigheten, att, sedan
man i Bevillnings-stadgan antagit till grund
för all beskattning viss procent af näringsidkares
inkomst, man icke desto mindre
derutöfver bibehållit accis-tungan för Bryggare,
Bagare och Slagtare, hvilka, åtminsto
-
8 Bil. till Bevillnings-Utsk. Bet. W.-o 51.
ne för mina ögon, ej hafva skäl att prisa
jemlikhet i rättigheter och skyldigheter.”
”Deremot måste jag så mycket mer fästa
min uppmärksamhet dervid, att år 1809
utgjorde Bryggare, Bagare och Slagtare serskilda
Embeten inom Borgare-Ståndet, och
åtnjöto några fördelar, som mildrade olämpligheten
af denna dubbla beskattning. Nu
åter äro dessa förmoner, tid efter annan,
kringskurne, så att föga deraf återstår. Genom
Kongl. Kungörelsen den 3i Augusti
i8i5 är, med ändring uti 2 Moni.af 1 §. 6 Cap.
Handels-Balken, Allmogen tillåtet i Städerna
utöfva en fri handel med Victualie-varor,
till och med Lispuiids-vis; och i rättegångsväg
har häråt sedermera blifvit gifven den tolkning,
att med Victualie-varor förstås bröd ,
följaktligen äfven dricka. Då likväl åberopade
Kungörelse uttryckligen nämner, såsom
till införsel i Städerna lofgifvet, endast
torrt och saltadt kött, var ännu Slagtares
näring ej alldeles undergräfven; men när
sedermera, genom Höglofl. Commerce-Collegii
Kungörelse den 13 Mars 1826, Allmogen
äfven blifvit tillåtet i Städerna försälja
färskt kött uti hela, halfva och fjerdedels
kreatur, « utan att derföre erlägga antingen
accis eller bevillning för denna minutering,
än mindre bidraga något till Städernas upprätthållande;
-
Bil. till Bevillnings-Utsk. Bet. JV.o 5i. g
rättliållande; så synes, åtminstone mig, grafven
vara öppnad för de uråldriga Bryggare-,
Bagare- och Slagtare-näringarne.”
”Efter mitt omdöme tala dessa skäl för
ett fullkomligt upphäfvande af den Städerna
ålagda accis-tungan, som borde anses inbegripen
under den bevillning, Bryggare,
Bagare och Slagtare erlägga för inkomst af
deras näringar; och det är med en så mycket
större förundran jag anser, att Högloft.
Utskottet kunnat uppgöra och till Rikets
Höglofl. Ständer afgifva ett Betänkande,
som uppenbarligen syftar att tillintetgöra en
nedsättning i accisen, som, af Höglofl. StatsUtskottet
i dess Inkomst-Betänkande föreslagen,
blifvit af Riks-Ståndens pluralitet
antagen och medgifven.”
”Då jag, under öfverläggningarne inom
Höglofl. Utskottet, till dalum och innehåll
citerat de nu å nyo åberopade Författningar,
hade ingenting varit lättare, än att något
närmare granska deras innehåll; hvarigenom
man säkert undgått den besynnerliga
framställning, att Städernas invånare,
till vinnande af en genom trenne Riks-Stånd
dem beviljad rättvisa, skulle inför Höglofl.
Bilt. lill R. St. Fröt. 1828 och 1823. 5 S.j 1 /4fd. 2 B .
i2.:te Häftet. 2
jo Bil. till Bevälniiigs-Utsk. Bet. N.o 5i.
Ivongl. Commerce-Collegium ådagalägga något,
som aldrig blifvit anfördt, eller att Allmogen
eger en obegränsad frihet för minutering
af bröd, kött och dricka i Rikets Städer.
Allmogens frihet i denna del är visserligen
föga begränsad; men blifver den
alldeles oinskränkt, så lära väl ock Bryggare,
Bagare och Slagtare nödgas öfvergifva
Städerna, som säkert vid vissa tider afåret
icke komma att sakna hvad de behöfva af
kött, bröd och dricka; men vid andra tillfällen
åter, då Landtmannen sysselsättes med
sina egentliga yrken, få försöka hvad credit
en tom mage vill medgifva.”
”Jag reserverar mig derföre emot Högloft.
Utskottets Betänkande; och vågar vördsammast
föreslå, att Salu-accisen till dess
fastställda belopp, 7,500 R:dr, må anses böra
utgå, antingen endast af Stockholms Stad,
som, genom serskildt tillkommen Resolution,
lärer ega några prarogativer i denna del,
hvarom en närmare undersökning anses erforderlig;
eller ock pro rata parte minskas
för Rikets alla Städer, jemförelsevis tillden
är 1809 antagna delningsgrund.”
Häruti instämde Herrar Donner Peterson
m. fl. af Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamö tei’.
Bil. till Bevillnings-Utsk. Bet. N.o 51. ii
Af Herr A. Westerstrand: ”Jag förena)'
mig till alla delar i Herr Crons reservation,
men anser mig böra tillägga, att, sedan de
af Städernas in i Landet förr" varande idkare
af Slagtare-, Bryggare- och Bagarenäringarna,
förgäfves sökt hämma landets
invånare, att utan något uteslutande, ingå i
utöfningen af besagda Stadsmanna-yrken,
hafva de flesta Borgarne i förenämnde
handteringar afsagt sig Borgare-rätt deri,
samt en och annan ändock, lika med Landtmannen,
gagnat rörelsen, hvarmedelst i de
flesta smärre . Städenje Saju,-accisen måst af
hela Borgerskapet utgöras/’
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet, 1823.
TARIFF
till reparation af Städernes Salu-Accis-ersättning.
Staden.
Salu-Accis.
Sta
d e n.
Salu-Accis.
R:dr
sk.
ris!
R:dr
sk,
r:si
Stockholm . . . .
7500
—
—
Transport
i 1,275
___
_
Götheborg ....
• k
800
—■
—
Nora . .
Philipstad »
45
25
Första Classen.
Piteå
5
-i—,
Norrköping . . . .
• •
3oo
—
Sala . . .
Skara . .
O T *
Carlskrona . . . .
• •
400
—
......
Gelle ......
k •
110
-
Skenninge .
. ....
25
—
Sundsvall .
I 0
—-
Andra Classen.
Söderhamn
15
340
Söderköping
• é • • •
25
—
—
Umeå . .
k ... k
5
Malmö
• k
ibo
—
—
Wadstena .
3o
.
Calmar
k •
110
—
Wimmerby
10
Westervik .....
• •
40
—
Wexiö ■, .
4°
_
Westerås .....
• k
190
—
—
Wenersborg
25
Uddevalla » . . .
Wisby
• •
k •
75
70
—
Femte Classen.
Alingsås .
Cimbritshamn
• • k k •
Tredje Classen.
20
Arboga ......
Carlshamn . . . .
60
7°
—
—
Eksjö . .
Engelholm
1—i 1 •« •
• k • k k
• k i k k
i5
5
Carlstad . . . .
Christianstad . . . .
35
00
—-
—
Enkoping .
Eskilstuna
• • • k k
• k • k •
75
• k k • • *
Fahlun ......
k k k k b i
Falkenberg
Falköping .
k k • .# k
10
—
Christinehamn . . .
4°
—i—
• • k k k
Jönköping , » . . .
5o
Grenna .
• k k k .
k • • • • .
Landskrona ....
85
1J 10 • k •
k • • k k
• •••••
Linköping
Lund »»»».»
Marstrand . . . . .
l 00
90
20
—
—
Kongsbacka
Laholm . .
Lidköping
k k k • •
k k k k k
k k k k k
15
5
5o
Nyköping » . . . .
Warberg .....
Ystad ......
5o
20
35
—
—
Lindesberg
Mariefred .
Norrtelje .
k k k k k
• k k k k
k k k k .
25
k k • k • •
25
Örebro ......
Lorås ......
15o
20
—
Sigtuna ........
Skanör och Falsterbo . .
io
z
Skölde » .
• k k k k
5
-
Fjerde Classen.
Strengnäs .
Strömstad .
k k k » ' k
k k k k k
• • • i • •
3o
—
—
Askersund .....
k k
25
_
Säther . .
• k k k •
• koka*
Halmstad .....
20
_
*—
Sodertelje .
k k k * *
3o
Hedemora .....
***.,.
-—
Söl f vi Isborg
* • * k •
5
Helsingborg * * . .
65
—
^—
Thorshälla
• k k • #
lilli!
Hernösand ....
3o
—i.
.
Trosa » .
k k k • •
Hudiksvall ....
10
Ulricehamn
• k * • »
15
Kongelf .....
4o
—
Amål .
• k • a •
10
Köping ......
• • .
5o
—-
Öregrund .
k k k • •
io
Luleå ......
5
Östhammar
• k k • - •
3o
Mariestad .....
20
—
Östersund .
k k • • •
• •••«•
—
—
Transport
11,275
—
—
Summa
11,925
—
—
(Hörer till Bcvillnings-Utskottets Betänkande K;o 5i).
\
? • r>‘ v
fSeviiinings^t/tskoltets. Memorial N.O Si, i
N:o 52.
Aiikom till Exp.-Utsk. d. 17 Nöy. 182g.
Memorial, med Voterings-Proposition,
angående Bevillning
af Krono Lotsar.
vw föredragning af Utskottets, under N‘d
46. i anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet N:o 4[> om befrielse eller
lindring i Bevlllningen för Kronolotsar eller
Lotsdrängar, afgifna Memorial, har detsamma,
af Högvördiga Preste-Ståndet och
-Hedervärda Bonde-Ståndet, blifvit lagdt
till handlingarna, hvilken åtgärd VällofL
Borgare-Ståndet äfven vidtagit, med förklarande,
att Ståndet ogillade den af Utskottet
för yttrandet i detta Memorial antagna
grund, att denna Bevillningsfråga
borde anses afgjord genom 3:ne Riks-Ståiids,
till Betänkandet J\’:o 41» le.mnade bifall;
men Iiöglofl. Riddérskapet och Adeln har,
Under den 26 sistl. October, afslagit sistnämnda
Betänkande, och förklarat, det
Kronolotsar och Lotsdrängar borde, liksom
Ilih. till R. St. Proi, 1828 och 1829. 5 S. 2 Afd. 2 B, 1
l3:de Häftet.
a B evillnings-Ut skottets Memorial N.o 52.
Kronans Manskap, vara frie från Bevillnings
utgörande.
Med anledning af de sålunda fattade
beslut, får Utskottet härmed vördsamt
föreslå, att frågan måtte af Höglofl. Förstärkta
Stats-Utskoltet afgöras genom votering
öfver en så lydande proposition :
Den, som vill att Lotsar och Lotsdrängar
icke skola från Bevillning
frikallas, ulan åläggas en
lämplig afgift, på sätt Bevillningsutskottet
föreslagit i Betänkandet
N:o 41» röstar Ja; den det ej
vill: Nej.
"Vinner Nej,
skola Kronolotsar och Lotsdrängar,
likasom Kronans Manskap,
vara fria från Bevillnings utgörande;
och kommer ett stadgande
derom, att i Bevillnings-Förordningen
intagas.
En häremot afgifven Reservation bifogas.
Stockholm den i4 Nor.
Bsvillninzs-UtskoUcts Utlåtande N-0 .'>3.
ö
Reservation
af Eric Pehrsson frän Gefleborgs Län :
"Jag har varit af den mening, som uttryc]tes
i Utskottets Memorial, N:o 46, och kan
ej frångå min öfvertygelse, att, då tre Stånd
Fattat beslut om afslag af begärd befrielse
från Bevillning, frågan derigenom synes
afgjord, då intet af de i 63 §. Riksdagsordningen
omnämnda, och votering inom
förstärkta Stats-Utskottet ovilkorligen erfordrande
fall här inträffar, hvarföre jag
ock, emot Utskottets åtgärd att densamma
tillstyrka, härmed reserverar mig.”
N:o 53.
Ankom till Exped,-Utsk. <1. 17 Nov. 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda
Amnärkningar vid Betänkandet
N.o 47, angående
Porto af giften får Inrikes
Brefvexlingen.
V ällofl. Borgare-Ståndet har återremitte
-
4 Bevilhiings-Utskoitets Utlåtande N.o 33.
ra t Utskottels Betänkande, angäende Portom
;i fg i (ten för Inrikes Brefvexlingen, till följd
at deremot gjorda anmärkningar: af Herr
Ekerman, sorn ansett, att den förhöjning
j Porto-afgift, hvilken skulle blifva en följd
af Utskottels Förslag, och ansetts uppgå
till omkring 8000 Pudr, egentligen skulle
drabba Städernas invånare, samt velat finna
de af Utskottet anförda skäl, för uteslutandet
af Runstycken i Taxorna, mindre
grundade, då en och hvar gerna skall
underkasta sig besväret af vexlingen, för
att bespara en större kostnad på året, och
Uågot afseende, 1 Herr Ekermans tanka, icke
borde fästas å den större vidlyftighet,
som beräkningen af Runstycken skulle medföra
i räkenskaperna, helst det vore ett
Svagt skäl, att Brefvexlingen skulle åbringas
kostnad, för att minska vederbörande
Tjenstemäns möda och arbete; af Herr
Langenberg, sorn yttrat, att, ehuru obetydlig
förhöjningen kunde synas för den, hvars
brefvexling är inskränkt, densamma utgjorde
en kännbar kostnad för den, sorn har
vidsträckt correspondance, hvarföre ock
Post-taxpn, icke utan behof, borde förökas;
i hvilket anförande Herr Lundman sig förenat;
samt af Herr Santesson, sorn, instämmande
med Herr Ekerman, tillagt och anmärkt,
att, ehuru Rikets år 1828 församlade
Ständer önskat, att Post-taxorna , vid
Revil/nings-lits kottets Utlåtande N.o 53. 5
den i dem begärda förändring, hvarken måtte
hufvudsakligen höjas eller nedsättas, och
Utskottet erkänt, att Öfver-Post-Directeurens
förslag vore på rigtiga grunder upprättadt,
Utskottet likväl icke antagit samma förslag;
att den uppkommande skillnaden vore
en verklig tillökning i det hela; att
Postporto, i Herr Santessons tanka, ej borde
vara annat än ersättning för Statens
kostnad till Postverkets underhållande, serdeles
då besparingen i och för fri brefven
skall uppväga minskningen i Statens inkomster
genom Post-hemmans-friheterna;
att de för högre Post-skjuts-lega m. m. till
I r,ooo R:dr ökade kostnaderna icke gåfvo
skäl till förhöjning, då räkenskaperna visade
ett årligt öfverskott i Postmedlen af
100,000 R:dr, och då Rikets Ständer skola
uttryckt den tanka, att öfverskottet borde
komma Postverket till godo; hvarjemte Hr
Säntessorij som dessutom funnit den föreslagna
högre Porto-afgiflen, från och till
Wisby, olämplig, då den högre kostnaden,
för en eller annan svårare transport, borde
gäldas af det hela, oell Gottland,, enär
Post-Inrättningen befordrar lif och rörelse
i Landet, icke eller såsom stjufbarn behandlas,
dels äfven fästat uppmärksamheten
derå, att Bevillnings-Utskottets Post-taxeförslag
egentligen synes åsyfta BorgareSlåndets
ökade beskattning, dels ock, med
6 Be villnirfgs-Uls/sotttts Utlåtande N.o 53.
anledning af en inom Ståndet gjord invändning,
upplyst, att anslag på Stat skall i
flera länder, utan motsvarande inkomst, vara
på förd t för Post-Iurätl ningens befrämjande;
neli hafva med Herr Santesson sig
förenat Herrar Aspelin, Ekerman och Falkman
, den senare under yttrande, att då,
med uteslutande af Ruhstycks-beräkningen,
tidsutdrägt velat undvikas, Utskottet
skall förbisett att liqviderna i alla fall måste
ske med Koppar-skiljemynt, enär afgiften
ej uppgår till det belopp, hvarå sedel
finues; samt Herr Winberg begärt, att
Öfver-Post-Directeurens beräkning af Porto
måtte tagas till grund för det nya Posttaxe-förslaget.
Deremot har Herr Cron närmare utvecklat
skälen för Utskottets Förslag, och
ådagalagt: alt den förhöjning, man ansett
derigenom uppkomma, icke torde fullt
motsvara de ir.ooo R:dr, hvartill den högre
Posl-skjuts-legan m. m. uppgår; att
detta ökande af Postporto varit destomer
oundvikligt, som Rikets Ständer anvisat
den årliga netto-behållningen af circa
100,000 R:dr, att till andra ändamål användas,
och förslaget om förening med
Post-Verket af en Forvagns-inrättning torde
leda till förlust för nämnde Verk; hvarförutan
Herr Cron anmärkt, att kostnaden
Bevillnings-Utskottets Utlåtande A7.o 53. 7
för brefvexlingen i Sverige vore lindrig,
jemförd med den, soia i andra Länder
eger rum.
Till de upplysningar, som af en Utskottets
Ledamot sålunda blifvit leja aade, inora
Vällofi. Borgare-Ståndet, får Utskottet tillägga:
att då Rikets Ständer antagit, alt
Post-intraderna borde lemna en behållning
af 100,000 R:dr, som blifvit till andra ändamål
disponerad, samt tillika bestämt, alt,
om derutöfver skulle uppkomma något öfverskott,
detsamma finge användas till
Postväsendets förbättring, Utskottet icke
haft annat medel att, med helgd af dessa
Rikets Ständers Beslut, bereda tillgång för
den of billigheten påkallade förhöjningen
i Post-skjuts-legan m. ra., än att föreslå
den ifrågavarande ringa och icke hufvudsakliga
tillökningen i Taxan, vid hvars bestämmande
uteslutandet af Runstycken ansetts
desto lämpligare, sora derigenom beqvämlighet
onekligen beredes både för de
Corresponderande och Post-Verket; att
denna tillökning icke kunde med rättvisa
sägas egentligen åsyfta Borgare-Ståndets
ökade beskattning, då alla classer af Rikets
Invånare bidraga till ifrågavarande
intrader; att, efter de underrättelser Utskottet
kunnat vinna, Porto-afgiften i Sverige
är långt lindrigare än i de fleste andra
8 Bevillnings - Utskottets Utlåtande JV.o 53.
Europeiska Länder, hvarest den utgör ert
jemförelsevis vida betydligare Stats-inkomst
än hos oss; samt att, hvad serskildt angår
Porto-afgiften, lill och från Wisby, Utskottet
får åberopa hvad Betänkandet N:c>
derom innehåller, med tillägg: att ett
sådant förhållande äfven till fölene i Taxan
varit på enahanda sätt iakttaget, så att någon
serskild förhöjning i delta afseende nrt
icke är i fråga,
Med stöd af dessa grunder, och då,
jemlikt ankomne ProtoColls-Utdrag, de 3:nö
öfrige Respective Riks-Stånden bifallit hvad
Utskottet uti förevarande, endast från Borgare-Ståndet
återremitterade Betänkande
föreslagit, får alltså Utskottet vördsamt
hemställa , att Vällofl. BorgareStåndet
behagade biträda ett sådant
de Respective Med-Ståndens
Beslut.
Stockolm dea 14 November 18:2g,
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinsk» Tryckeriet, i§äg.
Bevillnings-Utskotlets Memorial N.o 54• i
N:o 54.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 5 Dec. 1829’
Memorial, vied förslag till sammanjemkning
af Riks-St ändens
beslut angående Stora
Sjötulls - Bevillningen,
samt till Votcrings-Propositioner
derom»
Sedan Bevillnings-Utskottet, under ]\T:o
44. afgifvit Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets forsta Betan»
kande, N:o 27, orri Stora S j ö tu 11 s-be vi 1111 i ngen
, så hafva Respective Riks-Stånden till
pröfning förehaft denna fråga i hela sin
vidd, samt deröfver fattat beslut, af hvilka
Utskottet genom Protocolls-Utdrag er»
hållit del. Då UtskoLtet anmäler de skiljaktigheter
, som i dessa beslut förekomma,
samt föreslår dels jemkning och
dels propositioner till Votering inom Högl.
Bih. till R. St. Fröt. 1828 och 1829, 5 S. 2 Afd. 2 B. 1
ip:de Häftet.
2 Bevi/lnings-Vts/coltcts Memorial N.-o 5f•
förstärkta Siats-Utskottet, har Utskottet trott
förevarande Memorial i ämnet, lill vinnande
af redighet och lättfattlighet, böra
affattas i tvänne Hufvud-afdelningar, af
hvilka elen första upplager alla de frågor,
hvilka, ehuru skiljaktighet förekommit, i
Utskottets tanka, kunna anses afgjorda i enlighet
med tre Stånds beslut, och den
andra afhandlar sådana ämnen, som egentligen
äro föremål för omröstning.
Härvid får Utskottet först vördsamt
tillkännagifva: att Höglofl. Rrdderskapet och
Adeln funnit för godt att gilla Utskottets
Betänkande N:o 27., med de förändringar
Utlåtandet N:o 44 innehållers men med
undantag likväl af åtskilliga punkter, i afseende
hvarå detta Höglofl. Riks-Stånd
stannat i serskilda beslut: att Högvördiga
Preste-Ståndet och Väilofl. Borgare-Ståndet
afven i alla de delar, sorn ej serskildt
äro specificerade, gillat hvad Utskottet,
angående Stora Sjötulls-bevillningen, föreslagit;
samt att Hedervärda Bonde-Ståndet
likaså gillat Betänkandet N:o 27 med de i
Utlåtandet N:o 44 gjorda ändringar och
tillägg, samt några undantag. I anledning
häraf har Utskottet noga granskat och genomgått
alla hitli örande omständigheter,
Pevillnings-Utskottets Memorial N.-o 54- 3
och då nu rerlogöres för alla sådana beslut,
deruti skiljaktigheter förekomma,
anser Utskottet deremot alla
frågor, i hvilka Utskottets förslag
vunnit alla 4 Respective
Riks-Ståndens o vil korliga bifall,
bär böra förbigås, enär
Besluten i dessa delar komma
att tjena till efterrättelse.
I.
å) Första Revillnings-gr unden bar Vallöf!.
Borgare-Ståndet antagit så lydande:
"att, med erkännande af Konun -  gens rätt i afseende på förbuds utfärdande
emot in- och utförsel af varor,
så väl som af de rättigheter
Konungen tillkomma i afseende på
Tractaters afslutande med främmande
Magt er , likväl sådana Varu-artiklar,
hvarmed i Sverige handel kan
drif vas , må, i den Tull-BevillningsTaxa,
som af Rikets Ständer nu fastställes
, med derföre utsatt Tull intagas.
”
Som likväl de trenne öfrige RiksStånden
gillat denna grund ordagrannt,
sådan den af Utskottet i Utlåtandet
Hevillnings-TJtskottets Memorial IV.-a 5f.
N:o 44, pag 21, blifvit framställd, och
den genom Vällofl. Borgare-Ståndets
beslut tillkomna skiljaktighet icke röyer
sjelfva Tull-frågan, utan endast
friheten att få i Riket införa alla
utländska varorj samt till främmande
Stater utföra och afyttra alla inhemska
producter och tillverkningar ,
hvarom Kongl. Maj:t, enligt Grundlagarna,
eger besluta och förordna £
alltså är, genom alla 4 Ståndens
beslut i hufvudsaken, samt
genom trenne Stånds yttrade
tanka i den oeconomiska fråga,
hvaruti skiljaktighet förekommit,
efter Utskottets mening,
afgjordt, att lörsta T ull be vi lini
nes-grunden bör erhålla den
af Utskottet föreslagna lydelse.
J>) För andra Bevillnings-grundert har
Vällofl. Borgare-Ståndet antagit följande
redaction: ”att införsel af alla
sådana varorj som äro vårt lands egna
och inhemska producter, och hvilka
icke behöfva utifrån införas, utan
kunna_, i tillräcklig mängd och godhet
j här i landet alstras och frambringas
, må förbjudas men sådana
producter Manufactur-varor och tillverkningar
j hvilka väl inom landet fm
-
Fcvillnings Utskottets Memorial No 5/j.. 5
nas , tillverkas oell kunna till erforderlig
godhet, men ännu icke till erforderlig
mängd lemnäs , skola, så
framt de till införsel tillåtas, beläggas
med sudan Tull, som försvarar och
uppmuntrar den inhemska producenten
och tillverkaren till täflan med den
utländska, och derjemte, å ena sidan,
skyddar honom för ett sådant varornas
fall, sorn skulle sätta honom utur
stånd, att med skälig förmon drifva
sitt yrke, men, å den andra, ej eller
alldeles utestänger utländska medtäflare,
såsom nyttige att förmå härvarande
Producenter och Manufacturister
till ansträngning, samt till förvärfvande
af kunskaper och de för
deras yrken nödvändiga Machinerier.’’
Äfven denna grund liar blifvit af
de andra Respective Riks-Stånden godkänd,
enligt Utskottets hemställan,
och sorn skiljaktigheten härvid endast
afser, huruvida sådana varor, som äro
vårt lands egna och inhemska producter,
och hvilka icke behöfva utifrån
införas, utan kunna i tillräcklig
mängd och godhet här i landet alstras
och frambringas, skola, jemlikt de tre
Ståndens beslut, emot lämplig Skyddstull,
få importeras eller, efter Borga
-
€ Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o S^..
re-Ståndets mening- blifva till införande
förbjudna; men förhållandet dermed
är alldeles enahanda, sorn här ofvan
anfördes, i afseende på de olika
besluten omf rista Bevillnings-grunden,
så är denna aldra Grund för
Tull - bevillningen äfven, genom
tre Stånds godkännande, af
Rikets Höglofl. Ständer antagen.
c) Femte Bevillnings-grunden har Högloft.
Ridderskapet och Adeln gifviten
så lydande redaction: "att rå-ämnen
lör inhemska Fabricat och tillverkningar
beläggas med den lämpligaste
minsta Tull,” och då skillnaden emellan
denna samt den af Utskottet föreslagna
och af trenne Riks-Stånd
godkända redaction endast består deruti,
att ordet ■”möjligaste” blifvit utbytt
emot ordet ”lämpligasteså, och
enär alla fyra Riks-Slåudens beslut i
liufvudsaken öfverensstämma, men det
senare uttrycket tydligare •gifver samma
mening, hemställer Utskottet vördsamt,
om icke Ridderskapets och A
-
BeviUnings-TIt skottets Memorial N.-o 5
uelns beslut i detta fall benäget
må biträdas.
dj) Sjunde Grunden, angående Skyddstidlen,
bar Borgare-Ståndet ansett böra
försvinna , i följd af den andra Grundens
förändrade redaction. Förstnämnde
n:de Grund är antagen af 3:ne Riksstånd
, och som dess innehåll står i omedelbart
sammanhang med lydelsen af
irsta och nrdra Grunderna,
lärer densamma, jemte dessa,
komma att qvarstå och anses
vara af Riks-Ståndens pluralitet
antagen,
e} Åttonde Grunden Högh Ridderskapet
och Adeln har åt denna Grund gifvit
följande lydelse : ”att ali tull för utgående
och inkommande varor, äfvensom
skepps-umgälderna, bör i Svenska
Banco-Sedlar utsättas och i Svenskt
mynt erläggas,” — Det förtydligande,
som åsyftas derigenom, att orden: ”i
Svenska Banco-Sedlar utscittas och erläggasblifvit
förändrade till: ”i Svenska
Banco-Sedlar utsättas och i Svenskt
mynt erläggas anser Utskol tet nu mera,
sedan myntbestämningen , med åtföljande
realisati( n , blifvit af Rikets
8 Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 54-
Höglofl. Ständer beslutad, vara ganska
lämpligt, och på sådan grund tillstyrkes,
att, ehuru de trenne öfrige RiksStånden
godkänt Utskottets förslag,
det af Ridderskapet och
Adeln beslutna tillägg måtte blifva
gilladt af respective MedStånden,
f) Nionde Grunden har af Yällofl. Borgare-Ståndet
blifvit fastställd, så lydande:
”atti vid alla tillfällen, då varor
af samma benämning kunna finnas
af olika sort, godhet och värde,
skall olika tull derefter beräknas;”
men som Utskottets förslag till Nionde
Grunden liar vunnit trenne Stånds bifall,
och då, vid tillämpningen af ifrågavarande
Tullbevillnings-grund, hvardera
af respective Riks-Stånden pröfvat
Utskottets förslag till tull-afgift,
samt derom fattat beslut, hvilka i de
fall, der skiljaktighet förefinnes och icke
genom sammanjemkning undanrödjes,
blifva serskilda föremål för omröstning
inom Högh förstärkta Stats-Utskotiet,
så synes äfven den Nionde Bevillnings-grunden
böra anses an
-
Eevillnings-Utskottets Memorial'! N.-o S4■ 9
tagen genom 3 Stånds öfverensstämmande
beslut.
g) Tionde Grunden borde, enligt Höglofl.
Ridderskapets och Adelns beslut, lyda
sålunda: ”,att den fastställda Tullprocenten
utsattes till bestämdt belopp i
Riksdaler , skillingar och runstycken,
efter mått, mål, vigt eller stycketal
pä alla varor, hvilka icke ega hufvudsaklig
skiljaktighet i cjvaliteten, i
hvilken senare händelse de måste förtullas
efter värde, och tullen bestämmas
till viss procent af detta värde;”
hvarförutan samma Grund är af Vällofl.
Borgare-Ståndet på följande sätt förändrad:
”att den fastställda Tull af giften
utsättes till bestämdt belopp i Riksdaler,
skillingar och runstycken, efter
mått, mål och vigt på alla sådana
varor, hvilka icke ega hufvudsaklig
skiljaktighet i cjvaliteten; i motsatt
händelse mäste de förtullas efter värde
, och Tullen bestämmas till viss
procent af detta värde.”
Som dessa förändringar icke rubba
hufvudsakliga innehållet, utan endast
åsyfta ett ytterligare förtydligande, tillstyrker
Utskottet, att densamma måtte af
öfrige respeclive Riks-Ståndcn antagas,
io Bevillnings-Utskotlets Memorial N.o 54.
samt att, i följd deraf, ifrågavarande
Tionde Grund må erhålla följande ordalydelse
:
”att den fastställda Tull-afgiften
utsattes till bestämdt belopp i
Riksdaler, skillingar och runstycken,
efter mått, mål och
vigt, eller stycketal på alla sådana
varor, hvilka icke ega hufvudsaklig
skiljaktighet i qvaliteten,
men att de, i motsatt händelse
, måtte för tullas efter värde,
och tullen bestämmas till viss
procent af detta värde.”
lij) Elfte Tullbévillnings - grunden ärj af
Vallöf!. Borgare-Ståndet samt Hederv.
Bonde-Ståndet antagen, på sätt Utskottet
densamma framställt; Högh Ridderskapet
och Adeln har derjemte förordnat,
att den skulle erhålla följande
lydelse: ”Att då Rikets Ständer, uti
den Tulltaxa, sorn nu af dem aflemnas,
icke ansett sig kunna annorlunda
bestämma tullen å varor, än såsom
ett maximum af hvad de under närvarande
förhållanden, i egenskao af
Tullbevillning åtaga sig, men det på
Kongl. Maj:t endast ankommer, att, i
afseende på utländska magier, för
-
Bevillnings-Vcskottéts Memorial N:o 54- 11
skaffa en för Svenska handeln förmonlig
reciprocitet, Rikets- Ständer
måtte i underdånighet anhålla , det
Kongl. Maj:t i Nåder läcktes vidtaga
alla de mått och steg, som, i afseende
härpå, med Landets bästa äro förenliga
, samt derjemte öfverlåta till K:gl.
Maj:t rättigheten att, efter vederbörandes
hörande, minska eller nedsätta
den i Tullbevillnings-Taxan utsatta
tull.’'
Af Högv. Preste-Ståndet är deremot
förevarande ii:te Grund förändrad till
följande innehåll: ”Att då Rikets Ständer,
uti den Tulltaxa, som nu kommer
alt utfärdas , icke kunna bestämma annan
tull å. varor, än den, som, efter
närvarande omständigheter, bäst försäkrar
Statens inkomst och med Statens
interesse öfver eris stämmer, men
det endast pä Kongl. Maj:t ankommer,
att, i afseende på utländska magter,
bereda en för Svenska liandeln förmonlig
reciprocitet, Rikets Ständer må
i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t i Nåder må vidtaga alla de mått
och steg, som, i afseende härpå, med
Landets bästa äro förenliga, samt,
för befrämjandet häraf , öfverlåta till
Kongl. Måjit rättigheten så väl att
Bevillning-UIskottets Memorial N.o 5 ef.
nedsätta , som intill nästa Riksdag inom
331- procent af den bestämda Tullaf
giften förhöja den i TullbevillningsTaxan
utsatta tull å inkommande eller
utgående varor.’'
Då Höglofl. Ridderskapets och Adelns
beslut, i det sora rörer sak, är
öfverensstämmande med det förslag till
ii:te Tullbevillnings-grunden, som ej
mindre Vällofl. Borgare-Ståndet än Heder
v. Bonde-Ståndet gillat, samt endast
blifvit i något förändrade ordalag uttryckt,
så består den härvid förekommande
egentliga skiljaktigheten deruti,
att Högv. Preste-Ståndet icke, likasom
de öfriga Riks-Stånden, ansett, att den
T ullafgift, som Rikets Ständer bestämma,
skulle utgöra ett maximum af
den åtagna Tullbevillningen, utan velat
till Kongl, Maj:t öfverlåta rättigheten
att, intill nästa Riksdag, inom
33* procent af den bestämda Tullajgiften
förhöja den i TullbevillningsTaxan
utsatta Tull å inkommande eller
utgående varor; men som de trenne
öfriga Riks-Stånden varit af motsatt
mening,
alltså kan iletta Högv. Preste-Stån
dets
enskilda beslut, emot tydliga
hevillnings-Ut skottets Memorial N.o 54'. i3
innehållet af 60 §. RegeringsFormen,
som stadgar, att inga
allmänna afgiftrr utan Pakets
Ständers samtycke kunna förhöjas,
i Utskottets tanka, icke
leda till någon åtgärd, utan lärer
äfven denna Bevillningsgrund
blifva fastställd i enlighet med
Sine Stånds beslut.
I fråga om redactionen af denna
Bevillnings-grund, så och enär den ordalydelse,
Högloft. Ridderskapet och Adeln
deråt gifvit, bestämdt uttrycker
hvad Utskottet i Utlåtandet N:o 44*
pag. tOj hemställt, i fråga om Kongl.
Majits Nådiga Proposition, att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Maj:t öfverlemna
att, inom bestämdt maximum,
förhöja Tullen å inkommande varor,
och hvilket blifvit af 3:ne Riks-Stånd
godkändt, samt den i öfrigt gifver samma
mening, som Utskottets nyssnämnda
af a:ne Stånd gillade förslag, hemtar
Utskottet deraf skäl att tillstyrka,
det ii:te Bevillnings-Grunden
måtte erhålla den lydelse, Höglofl.
Ridderskapet och Adeln,
genom sitt beslut åt densamma
gifvit; äfvensom Utskottet anser,
Bevillnings-JJtskottets Memorial JV.o S4-
att svar å Kong!. Maj:ts nyssnämnde
Nådiga framställning
bör, uti den från Rikets Ständer,
angående Tull-bevillningen,
afgående underdåniga Skrifvelse,
afgifvas i öfverensstämmelse
med innehållet af förevarande
litle Bevillnings-grund.
Vällofl. Borgare-Ståndet har ansett
underdånig önskan böra framställas
till Kongl. Majit om förbud å vissa
varor dels till in- och dels till utförsel,
utan att Ståndet dock funnit sig
derigenom hindradt att ingå i pröfning
af Tull-bestämmelserna, hvilka borde
gälla i händelse Kongl. Majit icke
skulle finna för godt att i Nåder bifalla
förbuden; och har Ståndet beslutat,
att sådan önskan borde anmälas
å följande varor nemligen :
Till införsel
Alun, annan än Romersk, Apotheksvaror
sammansatta, Broderier af
Guld och Silfver, Brännvin och Sprit,
allt slags af Säd och Potatoes, Dricka,
Porter och Öl, annorlunda än på buteljer,
Fabriksvaror, ej specificerade,
Fransar Silkes, Ylle, Bomulls och Lin
-
Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o 54- >5
ne, Garn Engelskt, Bomulls till och
med N:o a5, Dito Kläd,makare eller
Ull, Passimmpa, Handtverkeri-varor ,
ej specificerade, Jern under alla de
benämningar, sorn i 1826 års Tull-Taxa,
med undantag af Ankare, AnkareHyn
, Draggar och Rodderjern , förekomma,
i enlighet med hvad i nämnde
Taxa är utsatt, Garfslål och andra
slag utom Gjut-stål, Stål-arbeten , ej
specificerade, Kn ifvar, med undantagaf
Rak- och Penn-knifvar, Kläden, Kläder
nya , Kopparslantar, så länge realisation
icke eger rum, Kortlekar, Koppar,
i enlighet med 1826 års Taxa,
Krukomakare-arheten , Manufactur-varor,
Potatoes och Potatoes-mjöl, Porcellaine
njåladt, Rödfärg, Salpeter,
Segel nya, Slöjd-varor, ej specificerade,
Sko-arbeten, Socker beredt, med
undantag af krossadt lump-socker,
Sirop, Speglar och Lampetter, Strumpor
, Bomulls- , Redgarns- , Linneoch
Ull-, Svafvel, Säckar, nya tomma,
Trädvaror alla slag, ej specificerade,
mer eller mindre arbetade, Tråd
af Koppar och Messing, Tåg-virke
nytt, Vitriol, sådan som, enligt 1826
års Tull-Taxa, är förbjuden , Väfnader,
sådana slag, som äro, enligt 1826 års
Bevilhiings-Utskoltets Memorial N-o 54•
Tull - Taxa > lill införsel förbjudlie
; och
till utförsel
Ben, oarbetade, Jern under de
benämningar, som Uti 1826 års TullTaxa,
nied undantag af Ankare, Ankarflyn,
Draggar oell Rodderjern, förekomma,
i enlighet med hvad i nämnde
Taxa är utsatt, Koppar, i enlighet
med 1826 års Taxa, Kopparslantar, så
länge realisation icke eger rum, Malm,
rå och osmält, Tjärbärma eller Vraktjära,
Timmer af Furu och Gran, ej
specificerade, eller Sågblockar, samt
Ved.
Genom det bifall Höglofl. Rid»
derskapet och Adeln, Högvördiga Preste-Ståndet
samt Hedervärda BoudeStåndet
lemnat lill de af Utskottet
föreslagna itsta och 2tdra Revillningsgrunderna,
hvaruti bland annat bestämmes,
att alla slagssä val utländska
sorn inländska varor och producter
skola} emot lämplig Tull, få in- och
utföras j hafva dessa trenne Riks-Stånd
härutinnan fattat emot Vällofl. Bor
-
Bevillnin^s-Utskottcts Memorial N:o S4- 17
gare-Ståndels mening alldeles stridande
beslut,
hvarigenom alltså, i ett ämne
af denna beskaffenhet, frågan, i
enlighet med pluralitetens tanka,
är afgjord; i följd hvaraf
Utskottet anser, alt hvad Vallöf!.
Borgare-Slåndet om afgifvandeaf
en Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl.
Majit beslutat, icke bör leda till
någon vidare följd eller åtgärd,
hvarken af Utskottet eller Rikets
Höglofl. Ständer.
k) Alla fyra Riks-Stånden hafva bifallit
hvad Utskottet i Utlåtandet N:o 44
framställt, i afseende på Tullens utgörande
af Yllevaror efter vigt, men
då HögvÖrdiga Preste-Ståndet tillika
beslutat, att den föreslagna underdåniga
hemställan i ämnet hos Kongl.
Majit äfven skulle utsträckas till Sidenvaror,
lärer det undfallit Högv.
Preste - Ståndets uppmärksamhet, att
Utskottet redan i den ajlemnade Ta*
frith till R. St. Prot. 1828 och 1829, 5 S., 1 Afd 1 B. a
i4'de Häftet.
Bevillnings-Utskoltet*. Memorial N.-o S4.
xan utfört Tullen å Sidenvaror efter
vigt.
) Utskottets förslag, att Varu-artiklarna
Boksvärta, Färgträd , Hudar och
Skinn, Silke, Socker och Ull, skulle,
emot erläggande af den derå föreslagna
Tull, fritagas frän Tolag, har
blifvit ogilladt af Välluf!. BorgareStåndet,
som funnit hvarken Utskottet
hafva varit herättigadt , att ingå i
pröfning af denna fr ålga, såsom grundad
på Städernas, genom 114 §• Regerings-formen,
försäkrade privilegier,
eller de öfriga Riks-Stånden ega att
Utskottets yttrande derom, utan Borgare-Ståndets
medgifvande, bifalla;
om hvilket beslut Respeetive MedStånden
skulle, genom serskildt Protocolls-Utdrag,
underrättas; men Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva deremot
ovilkorligen bifallit hvad Utskottet
härutinnan hemställt, och Högvördiga
Preste-Ståndet beslutat, att Varuartiklarua
Boksvärta, Färgträd, Hudar,
Skinn, Silke och Socker skulle
från Tolags erläggande befrias; dock
under vilkor, att detta beslut skulle
t till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
öfverlemnas, med underdånig anhållan,
Bevillnings-Utskotlets Memorial IV.-o 54. ig
det tucktes Kongl. Maj:t i Nåder tillse^
om och pä hvad sätt ersättning_,
genom förhöjd Tolag å andra varorj
för Städerne må lämpligen kunna beredas.
Hvad först beträffar Yällofl. Borgare-Ståndets
ofvananförda beslut, så,
oell ehuru Utskottet ännu icke känner
den påföljd, som Välbemälde
Stånds åtgärd, att serskildt om detta
sitt beslut underrätta Respecti ve MedStånden,
må hafva medfört, edler kommer
att medföra , anser lik väl Utskottet,
att, då dessa frågor nu i ett sammanhang
behandlas, Utskottet bör
tillkännagifva sin åsigt af den förevarande;
och enär de skäl och förhållanden,
hvilka Utskottet i Utlåtandet
N:o 44 (pag. 69—73), till stöd för
sin tanka och åtgärd i delta afseende,
för Rikets Höglofl. Ständer vördsamt
framlagt, äro oförändrade, kan Utskottet
icke undertrycka den öfvertygelsen,
alt Utskottet egt föreslå Tolagens
upphörande å vissa varor , samt
att det varit Rikets Höglofl. Ständer
obetaget att deröfver, utan hinder af
114 §• Regerings-Formen, på Grundlagsenligt
sätt besluta. Vid sådant
förhållande tror också Utskottet, att
Bevilinings-Utskottets Memorial N.o S/f.
denna fråga, såsom icke af Bevillnings-natur,
kan, genom tre Stånds
sammanstämmande beslut,afgöras, samt
att, enär dessa Stånd, på ofvannämnda
sätt, stadgat, att åtskilige Varuartiklar
skola från Tolag fritagas,
Rikets Högloft. Ständers beslut i
sjelfva Princip-frågan i öfverensstämmelse
härmed är fattadt.
Hvad dernäst vidkommer, alt Högvordiga
Preste-Ståndet vid uppräknandet
af de varor, som skola från Tolag
befrias, uteslutit artikeln Ullj så och
då detta beslut synes grunda sig derpå,
att Högvördiga Ståndet icke antagit
den Medel-tull, som af Utskottet,
under förutsättning om Toiagens
upphörande, för denna vara blifvit
föreslagen, utan bestämt en annan efter
den införda Ullens olika qvalitet _,
men Tull-afgiften å Ull, hvilken äfven
Vällofb Borgare-Ståndet utsatt till
samma belopp, torde, till följd af de
bägge Öfrige Riks-Ståndens gillande af
Utskottets förslag, blifva föremål för
serskild Votering inom Höglofb förstärkta
Stats-Utskottet,
lärer alltså af denna Voterings
Bevillning-Utskottets Memorial N.o 54- 21
utgång bero, antingen Ull skall
för tullas jemlikt Högv, PresteSlåndets
och Vällofl. BorgareStåndels
beslut derom, eller
efter de tvänne Ståndens mening,
samt i senare händelsen
fritagas från Tolag,
Den underdåniga Skrifvelse i arn*
jiet, hvilken Högvördiga Ståndet äf*
ven ansett böra aflåtas, tror Utskottet,
för sin del, icke vara af behofvet påkallad,
enär Tolagen sedan år 1823,
af de i Utlåtandet N:o 44» PaåT 7r» ut“
redda anledningar, betydligen ökats
utöfver det belopp, hvartill den till*
fprene uppgått;
och Utskottet hemställer des^
to hel lie vördsamt till Högvördiga
Ståndet, om icke lämpligt
må synas, alt frånträda beslutet
härom, spm detsamma, utan
biträde af Respective Med-Stånden,
icke lärer kunna leda till
någon påföljd,
1 åtskilliga omständigheter äro af
nedännämnda Riks-Slånd fattade föl*
junde enskilda beslut, nemligen:
32 Bevillnings-TJIskottcts Memorial N:o 5g..
Af Högvördiga Preste-Ständet:
m) att Ståndet afslog Utskottets förslag,
att, när Utländsk vara i förädlad form
exporteras, den för rudi materien utgifna
Tull må till Fabricanten restitueras,
Af Päll afl. Borgare-Ståndet:
n) att i §. af underrättelserna till TullTaxan
skulle erhålla följande redaclion:
”Alla varor må ifrån Utrikes orter
till Sverige införas, äfvensom derifrån
till Utrikes orter utföras, med undantag
af dem, som uti columnen för
Tullen äro med ordet Förb. ututmärkta
o)
att från 6 §. af ofvannämnda underrättelser
borde uteslutas föreskriften
om åliggande för Tullkammare-föreståndare,
att samma dag, som varan
angifves till förlullning, på Packlius-dörren
anslå ett exemplar af Angifnings-inlagan;
Af
Högloft. Ridderskapet och Adeln:
P) att det i 7:de §. intagna Stadgand&
det Fabriks- och Handtverks-Societe
-
Beyillnings-Utskoltets Memorial N.o S4. »3
ternns Ombud må öfvervara stämplingen,
och å Placat-Stämpeln teckna
sitt namn, borde i så måtto förändras,
att Fabriks- och Idandtverks-Societeternas
medlemmar må, om de så godt
finna, sjelfve eller genom Ombud, öfvervara
Varu-stämplingen och tillse
huru dermed tillgår;
Af Vällojl. Borgare-Ståndet :
att aa:dra §. af underrättelserna gillades
med iakttagande deraf, att slutperioden
i första Momentet skulle
blifva följande: ”Men när Fartygen
anlända med ballast, bestås Skeppare
och Besättning ej någon för ing etc._,
hvarigenom Ståndet förkastat det föreslagna
undantaget för Spannmål
och Ull ;
att 23 §. skulle på det sätt förändras,
att på andra stället, der ordet ”'vederbörande”
förekommer, borde, näst derefter,
tilläggas orden : ”Auctions-Kammare
i StadJ’ till skillnad från vederbörande
Tull-kammare, som i §:n förut
förekommer;
att 26 §. borde undfå en lydelse,] lika
med den 29:de §. uti 1826 års
?4 Bevillnings-Utskoitcls Memorial Ti;o 54.
Tull-Taxa, och endast den förändring,
att, i stället för den 8:de §., skulle å»
beropas den 6;te;
t) att Ståndet ogillade den 3o:de i
nya Förslaget, och i sLällel antog den
33 §. af redactionen i 1826 års Taxa,
med uteslutande af följande ord uti
ingressen: ”under en tid af 3 år,
räknad från och med det innevaran-t
randehvarigenom Yällofl. Ståndet
Således beslutat, att de, Svenska, från
vissa Utrikes orter ankommande, Får»
tyg fordom förunnade fördelar, om
hvilkas upphörande, efter viss tid,
beslut fattades vid sistlidne Riksdag,
skulle än vidare och utöfver den af
Utskottet föreslagna begränsade tid»
punkt komma att fortfara,
Som likväl i alia dessa omstän*
digheter endast ett Riksstånd fattat
ofvannämnde beslut, men de trenue
Öfrige Respective Riks-Stånden godkänt
och gillat hvad Utskottet före»
slagit,
alltså lärer sådant , i dessa
RegTementariska frågar, såsom
Rikets Häglof!. Ständers beslut
Pevillnings-Utskott) is Memorial IV:o S/f. 25
komma att tjena till efterrättelse.
p) Dessutom bär Yällofl. Borgare-Ståndet
ansett det bora stadgas: ”att Tullförvaltare
är skyldig, att till den sorn
förtullar varor afgifva specificerad
räkning ä Tullen för hvar och en
vara.”
Då något bärtill syftande förslag
icke förrän nu varit i fråga, anser
Utskottet sin pligt vara att bärom
yttra sin åsigt. Ett sådant Stadgande
skulle troligen egentligen afse controll
å Tull-afgifternas ordentliga påförande
i de större Städerna, hvarest
flerfaldiga olika Varu-qvanliteter ofta
på en gång och af samma person förtullas;
men enär utskrifvandet af sådana
specifiqua räkningar skulle förorsaka
s& mycken tidsutdrägt, att denna
åtgärd, om göromålen i öfrigt skulle
behörigen skötas, ej kunde verkställas,
utan en icke obetydlig tillökning
i Tjenstemanna-personalen, samt nödig
controll i förevarande afseende
redan finnes, då alla varor, som förtull
as, tillika med den deni asatta^TTull,
införas i Journalen, hvilken, enligt
Tiyckfribels-higen, är för en och hvar
a6 Bevillnings-Ulskottets Memorial N.o 5/f
tillgänglig,
så att den, som åstunda!’,
eger att antingen sjelf derutur
göra eller emot lösen erhålla skriftliga
Utdrag ;
så anser Utskottet förevarande
Stadgande vara umbärligt och
sig icke böra tillstyrka öfrige
Respective Riks-S,tåliden ,
alt biträda detta Vällofl. Borgare-Ståndets
beslut.
II.
Ehuru Utskottet, vid anmälandet af
de Respective Riks-Ståndens serskilda beslut
om sjelfva Tull-afgifterna, har, för
att vinna tid och på en gång behandla
frågan i sin helhet, nu tillika ansett sig
böra föreslå Voterings-propositioner i alla
de frågor, der skiljaktigheter i afseende
på Tull-bevillningens belopp förekommit,
hyser Utskottet likväl den förmodan, och
får till Rikets Högloft. Ständer vördsamt
hemställa, att sammanjemkning må , i åtskilliga
beslut, vidtagas, hvilken Utskottet
för sin del isynnerhet torde få tillstyrka
jför de fältj eler meningarne endast i ringa
mon ciro från hvarannan af vikande *
Bevillning.1;-Ut skottets Memorial JV.o $4- 27
eller der trenne Riks-Stånd stcmnat emot ett
samt det fjerde i ett annat beslut; och under
anmärkning, att en, med denna möjliga
samman jemkning öfverensstämmande förändring
och förminskning af Voterings-Propositionerna
kommer att deraf blifva en följd,
får Utskottet vördsamt vid handen gifva, att
artiklarne förekomma 1 samma ordning, sorn
i Tull-Taxan är iakttagen.
Beck.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Högv. Preste-Ståndet hafva godkcänt
det af Utskottet till g R:dr föreslagna
Tullvärde, jemte den åsätta tullen
af 12 sk. per tunna; men af så väl
Vällofl. Borgare-ståndet som Hederv.
Bonde-Ståndet är Tull värdet bestämdt
till 8 R:dr , och utförsel-tullen nedsatt
till 8 sk. per tunna; med anledning
hvaraf, och för den händelse att dessa
beslut blifva oförändrade, Utskottet får
föreslå:
Prop. 1.
Den som, jemlikt Bevillnings-Utskottets
förslag, vill, att för 1 tunna
Beck, med ett tullvärde af g R:dr, skall
28 Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 5/f.
i utförsel-tull bestämmas 12 sk., röstar
Ja; den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
kommer en tunna Beck , med ett
tullvärde al 8 R:dr, alt såsom utförseltull
utsättas 8 sk.
Ben , oarbetade,
Högv. Preste-Ståndet och Hederv,
Bonde-Ståndet hafva antagit Utskottets
förslag till en utförsel-tull för denna artikel
af 3 sk. 6 r:st, per Lf£; men som
Höglofl. Ridderskapet och Adeln bestämt
Tullen till 2 sk, 8 r:st,, samt
Vällofl, Borgare-Ståndet till 8 sk. per
Ltt, så kunna dessa beslut, om de vidhållas,
löranleda följande tvänne voteringar,
nemligen;
Prop. 2,
Den, som bifaller Bevillni ngs-Utskottets
förslag, att för utförandet af r
Ltt oarbetade Ben skall bestämmas en
fievillnings-Ut skottets Memorial N.-o 54- 29
Tull af 2 sk. 6 r:st., röstar Ja; den
det ej vill j röstar Neji
Vinner Nej,
kommer geliom omröstning att afgöras*
antingen Tullen skall utsattas i enlighet
med Högloft. Ridderskapets och
Adelns eller Vällofl. Borgare-Ståndets
Beslut.
För den sist omnämnda voteringen
blifver då följande ‘
Prop, 3.
Den, som vill, att införsel-tullen å
t Lif oarbetade Ben skall bestämmas
lill 2 sk. 8 rist., röstar Ja; den det ej
vill, röstar Neji
Vinner Nej,
kommer delina Tull å nämnde vara alt
utsättas lill 8 sk, per Lfe.
Brännvin af Säd och Potatoeåi
Endast Högv. Presle-Ståndet bär
gillat Utskottets förslag, att för införandet
af en kanna utländskt Sades
-
Bevillnings-Uts/cottcts Memorial N.-o S/f.
eller Potat-oes-brännvin, med ett tullvärde
af 3a sk., skall bestämmas 16
sk. tull, samt för en kanna dylikt Brännvin
, med styrka öfver 12 grader, eller
Sprit, samt 1 R:dr tull värde, en tullafgift
af 24 sk- Deremot hafva Högh
Ridderskapet och Adeln bestämt tullvärdet
å Brännvin af till och med 12
graders styrka till 1 R:dr och inkommande
tullen till 24 sk., samt tullvärdet
å Brännvin Öfver 12 graders styrka
till 1 R:dr 16 sk , med 3a sk. tull,
och Vällofl. Borgare-Ståndet förklarat,
att Brännvin öfver 8 graders styrka
ansågs vara Sprit, samt Hederv. BondeStåndet,
med afslag å hvad Utskottet
hemställt, beslutat, att en medeltull
skulle stadgas för införandet af utländskt
Brännvin af hvad sort och gradtal som
helst, med bestämmande af 24 sk. för
denna vara af Säd och Potatoes.
Ehuru Vällofl. Borgare-Ståndet i öfrigt
gillat den af Utskottet föreslagna Tull, lärer,
i anledning af Ståndets beslut, att
Brännvin öfver 8 graders styrka skulle
anses för Sprit, så framt detta beslut
vidhålles, votering icke kunna undvikas,
emedan delta bestämmande inverkar
på sjelfva afgiften. Ofvannämnde
olika beslut kunna således, om de icke
Bevillnings- Utskottets Memorial N.-o SJ. 31
sammanjemkas, gifva anledning till följande
tremie voteringar:
Prop. 4*
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, alt för införsel af en kanna
utländskt Brännvin af Säd eller Potatoes,
utaf till och med 12 graders styrka
och med ett tullvärde af 32 sk.,
skall bestämmas 16 sk. tull, samt för
en kanna dylikt Brännvin af öfver 12
graders styrka eller Sprit med 1 R:dr
tullvärde, en lull af 24 sk., röstar Ja;
den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej ,
skall genom votering afgöras antingen
Tullen för dylikt Brännvin skall utsättas
i enlighet med Höglofl. Ridderskapet
och Adelns eller Vällofl. BorgareStåndets
eller Hederv. Bonde-Ståndets
beslut.
Om Contra-Propositionen biträdes,
blifver
Prop. 5<
Den, som vill, att för införsel af ut
-
Bévillnings-Utskottets Memorial N.-o 54-
ländskt Sädes- eller Potatoes-Brännvin,
af till och med 12 graders styrka och
med ett lullvärde af 1 R:dr, skall bestämmas
24 sk. tull per katina, samt
för dylikt Brännvin af utöfver 12 graders
styrka , med 1 R:dr 16 sk. tullvärde,
en tull-afgift af 32 sk, kannan,
t östar Ja; den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej>
kommer genom votering att afgöras, om
tullen å Potatoes- och Sädes-Brännvin
skall utgå antingen efter Vällofl. Borgare-
eller Hedervärda Bonde-Ståndets
beslut,
I händelse JVey-Proposi ti onell äfven
här antages, skulle omröstning anställas
Öfver
Prop. 6,
Den, som vill, att Tullen vid införsel
af utländskt Sädes- eller Potatoes-Brannvin,
utaf till och med 8 graders
styrka, skall för eli kanna med 32
sk. tull värde utsättas till 16 sk. , samt
för en kanna dylikt Brännvin af utöfver
8 graders styrka, eller Sprit med
ett
Bevillnings-Utskotlets Memorial N:o S/f. 33
ett värde af i R:dr, Tullen bestämmas
lill 24 skillingar, röstar Ja; den
det ej vill, röstar Nej.
Vinner Neij
kommer, för införandet af allt slagg
utländskt Sädes- eller Potaloes-brännvin,
att fastställas en Medel-tull af 24
skillingar.
Brännvin och Sprit af Ris, Socker, Friigt
eller Arrack > Rum, Cognac och Genever,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln.
Samt Högvördiga .Preste-Ståndet hafva
gillat Utskottets förslag till Tull-bestammelser
härvid; men Borgare-Ståndet
har, på förut anfördt sätt, afven
bär bestämt, att Brännvin öfver itta
grader vöre Sprit, och Hedervärda
Bonde-Ståndet har, såsom en Medeltull
för införandet af utländskt Brännvin
utaf Ris, Socker och Frugt, eller
Arrack, Rum, Cognac och Genever, af
hvad gradtal som helst, stadgat 1 R:dr
2? (A till R/St. Fröt. 1828 och 1829, 5 S. 1 A/d. 2 B.§
i/f:de Häftet.
Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o S4.
per kanna. — För den händelse, att
sammanjemkning icke mellankommer,
får, till följd häraf, Utskottet framställa
följande
Prop. 7.
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, att, vid införandet af
utländskt Brännvin af Piis, Socker eller
Frugt , eller Arrack, Rum, Cognac
och Genever , utaf till och med
12 graders styrka, skall, för en kanna
med 2 Riksdalers värde, bestämmas
32 skillingar Tull , samt att för
en kanna dylikt Brännvin af utöfver
12 graders styrka, med 3 R:drs
Tull-värde, skall utsättas 1 R:drs Tull,
röstar Ja;, den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej ,
skall genom serskild votering afgöras,
antingen ifrågavarande Tull
skall utgå efter Vällofl. Borgare-Ståndets,
eller Hedervärda Bonde-Ståndets
beslut.
Om Nej- Propositionen biträdes,
blifver
Bevillriingi-Utskottets Memorial No S4. 35
Prop. 8.
Den, som vill, att, för införandet af
utländskt, utaf Ris, Socker eller Frugt
tiilverkadt Brännvin eller Arrack ,
Rum, Cognac och Genever, Tullen
skall bestämmas jemlikt Bevillningsutskottets
förslag , med delP förändring,
att dylikt Brännvin öfver 8
graders styrka anses vara och förtullas
såsom Sprit, röstar Ja; den det
ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
kommer en Medel-tull för införandet
af ofvannämnda utländska Brännvin,
af hvad gradtal som helst, att
utsättas med 1 R:dr kannan.
Böcker.
Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt Högvördiga Preste-Ståudet hafva
stadgat, att utrikes, på Svenska
tryckta Böcker skola frilagas från all
Införsel-tull, hvaremot Hedervärda Bonde-Ståndet
ovilkorligen bifallit Utskottets
hemställan i detta afseende ; men
Vällofl. Borgare-Ståndet på det sätt,
att Svenska,
Bevillnings- Utskottets Memorial N.o 54.
inkomma, till Svenska Bibel-Sällskapet
gifna, borde få tullfritt införas.
För att få dessa skiljaktigbeter
behörigen afgjorda, anser Utskottet, och
får vördsamt föreslå, att Ja-Propositionen,
sorn efter vanligheten afser
bifall till Utskottets hemställan, må
till ny votering innefatta det af Vällofl.
Borgare-Ståndet för sitt bifall
dervid fästade vilkor; och torde voteringarna,
om besluten blifva oförändrade,
böra verkställas öfver följande
Prop. 9.
Den , som bifaller Bevillnings-Utskob
tets förslag, att för på Svenska tryckta,
från utrikes ort införda Böcker
sk-all bestämmas en Införsel-tull af
R:dr för 100 R:drs värde, samt vill,
att genom serskild Votering skall afgöras
huruvida Svenska, utrikes tryckta
Biblar, sorn inkomma, till Svenska
Bibel-Sällskapet gifna, skola få Tullfritt
införas, rostar Ja; den det ej vill,
röstar Nej.
Vinner Nej,
skola utrikes, på Svenska tryckta Böcker
fritagas från all Införsel-tull.
Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 5 4. 3j
Om, vid förestående votering,' Japropositionen
bifalles, kommer ny omröstning
att ske öfver
Prop, 10,
Den, som vill, att Svenska, utrikes
tryckta Biblar , som inkomma , till
Svenska Bibel-Sällskapet gifna, skola
Tullfritt införas, röstar Ja; den det
ej vill röstar Nej.
Vinner JYejj
kommer den af Bevillnings-Utskoltet
föreslagna Tull till 15 R:dr af 100
R:drs värde, att bestämmas äfven för
införandet af nyssnämnda Svenska
Biblar,
Fiskj Salt, torr af alla slag,
Trenne af Respective Riks-Stånden
liafva godkänt den Tull, Utskottet för
dessa varor föreslagit; men som Vällofl.
Borgare-Ståndet bibehållit den i
Tull-Taxan af den 16 Maji 1826 härföre
utsatta Tull, alltså kommer, om
detta beslut icke frånträdes, votering
att ega rum öfver följande
Bevillnings-Ulskottets Memorial IV.-o 5/£,
Prop. ii.
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, att, för införandet af nedannämnda
Fiskvaror, Tullen skall
bestämmas på följande sätt, nemligen
för saltad eller inlagd Gabeljou ,
Längor och Torsk, en tunna: 2 R:dr
a4 skillingar; för en tunna Lax: 6
R:dr, för ali annan Sill, än den som
inkommer med en åttondedels eller en
sextondedels tunnor, per hel tunna :
3a skilling, för torra eller rökta Gråsidor
eller Seij , 1 L#: 10 skillingar,
för Långer och Torsk, med derunder
inbegripnaRotschersamtKlipp-, Stock-,
Platt-, el ier Bredfisk, per L#: 16 skillingnr,
samt för alla andra slag dylik
fisk, per L#: 20 skillingar, röstar Ja;
den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej ,
kommer följande Införsel-tull att utsättas,
nemligen: för en tunna Ca
beljou,
Längor och Torsk: 2 R:dr 12
skillingar, en tunna Lax: 5 R:dr, en tunna
ali annan Sill, än den som inkommit
i åttondedels eller sextondedels
tunnor: 16 skillingar, 1 L# torra
och rökta Gråsidor eller Seij: 8 skil
-
E c villa in gs-Utskottets Memorial iV.o 5/[.. 3t)
lingar, i L# Längor och Torsk : 12
skillingar, samt 1 L4É af alla andra slags
dylik Fisk: 16 skiiJingar.
Får g t reid oraspadt, alla slag.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln,
Högvördig» Preste-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva bifallit
Utskottets förslag, att, under förutsättning
af dess frilagande från Tolag,
Tullen å denna vara skulle bestämmas
till 3 R:dr 3 100 Rrdrs värde; men
då deremot Yällofl. Borgare-Ståndet
nedsaLt Tullen härå till 1 R:dr å samma
värde, så föreslår Utskottet, för
den händelse alt jemkning i delta beslut
icke inträffar, en så lydande:
Prop. 12.
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, att för införandet af alla
slag oraspadt Färgträd skall bestämmas
en Tull af 3 R:dr å] 100 R:drs värde,
röstar Ja; den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nejj
kommer Införsel-tullen för alla slags
4-o Bevillnings-Utskoltets Memorial N.-o 5j.
oraspadt Färgträd att utsättas till i
R:dr af 100 R:drs värde.
Garn,
Till följd af Yällofl, Borgare-Ståndets
beslut, att Införsel-tullen för alla
slags Bomullsgarn, Engelskt, öfver
N;o 25, skall nedsättas från Utskottets
af de tre öfriga Riks-Stånden gillade
förslag af 6 sk, till 5 sk. per skålp.,
lärer, derest beslutet blifver oförändradt,
omröstning anställas öfver
Trop, i3«
I)en, som vill, att, efter Bevillningsutskottets
förslag, för införandet af alla
slags hvitt Bomullsgarn, utöfver N:o
25., efter Engelsk beräkning , Tullen
skall bestämmas till 6 sk. per Skålp.,,
röstar Ja; den det ej vill, Nej.
Vinner Nej j
kommer Införsel-tullen för alla slags
Bomullsgarn öfver N:o 25, efter Engelsk
beräkning, att utsättas, till 5 sk,
per Skålp,
Härvid torde Utskottet få fästa
Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o S^.. 41
Vällofl, Borgare-Ståndets uppmärksamhet
derå, att Utskottet, äfven i ContraPropositionen,
föreslagit uttrycket ’’efter
Engelsk beräkning/ under förutsättning,
att sådant med Ståndets mening
desto hellre öfverensstämmer, som
de i Vallöf], Ståndets beslut förekommande
ord: "alla slags Bomullsgarn
Engelskt/’ kunde leda lill åtskillig
tvätydighet, i fråga om från andra
länder inkommande Garn,
Garn, Carnel-, ofärgadt, otvinnadtj odub-i
bleradf.
Som Införsel-tullen härå blifvit
af Vällofl. Borgare-Ståndet bestämd till
samma belopp, som i 1826 års Taxa,
ochsålunda förhöjd till \ sk, per Skålp.;
i stället för den af Utkottet föreslagna
samt af de öfriga 3;ne resp, Riks-Stånden
gillade afgift af 3 sk. per,Skålp.,
så får Utskottet, i fall denna mening
icke frånträdes, härom föreslå en sådan
Prop, 14.
Den, sorn bifaller Bevillnings-Ut-,
skottets förslag, att Införsel-tullen för
ofärgadt, otvinnadt och odubhleradt
Gamelgarn skali bestämmas till 3 sk,
/j.2 Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 54-
per Skälp-, röstar Ju; dea det ej vili,
röstar Nej.
Vinner Nej,
blifver Införsel-tullen å nyssnämnda
Garn utsatt till l\ sk. per Skålp.
Garn, Linne, ofärgadt.
Dea af Utskottet, för införsel af
denna vara, till 6 sk. per Skålp. föreslagna
Tull-bevillning är viii af 3:ne
Stånd godkänd; men om Vallöf!. Borgare-Ståndets
beslut, alt bibehålla Tullafgiften
i 1826 års Taxa , eller 8 sk.,
vidhålles, föranleder en sådan skiljaktighet
Prop.
15.
Den, som, jemlikt Bevillnings-Utskottets
förslag, vill, att Införsel-tullen å
i Skålp. ofärgadt Linnegarn skall bestämmas
till 6 sk. , röstar Ja; den
det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
kommer Tullen å nämnde vara att
utsättas lill 8 sk. per Skålp.
Bcvillnings-Utskoltets Memorial N.o 5/f.. 43
Gummi.
Med gillande af Utskottets förslag
i Utlåtandet N:o 44> (PaS hafva
3:ne Riks-Stånd bestämt inkommande
Tullen å denna artikel till 4 skilling
per Skålp. Då Borgare-Ståndet äfven
i denna del varit skiljaktigt
och bibehållit den i 1826 års Taxa
utförda Tull, eller 2 sk. per Skålp., så
lärer häröfver komma- att voteras
efter
Prop. 16.
Den, som, enligt Bevillnings-Utskottets
förslag, vill, att inkommande Tullen
å 1 Skålp. Gummi skall bestämmas
till 4 sk-» »östar Ja; den det ej vill,
rostar Nej.
Vinner Nej j,
kommer Tullen å denna vara att
utsättas till 2 sk. per Skålp.
Hampa.
TrenneafRiks-Stånden hafva gillat
Utskottets förslag, att å all sort Harn
-
Beviilnings-Utskottets Memorial N.o S/f.,
pa borde sättas en Medel-tull af 5
R:dr per Skepp., hvaremot Vällofl,
Borgare-Ståndet, utan att bifalla Utskottets
förslag i denna del , ansett,
att så kallad Pass-hampa borde
förbjudas, samt tillika bestämt
Införsel-tullen å ren Hampa till 3
R:dr per Skepp.; men då detta Riksstånd
äfven förklarat sig af Ståndets
beslut, att åtskilliga Varu-artiklar borde
till införsel förbjudas, icke vara
hindradt att ingå i pröfning af de TullBestämmelser
, hvilka borde gälla , i
händelse Kongl Majit icke skulle fin-*
lia för godt att bifalla förbuden, samt
att, hvad Utskottet angående Stora
Sjötuils-bevillningen föreslagit, gilla-,
des i alla de delar, som icke voro
specificerade i Ståndets beslut; så och
enär Utskottets förslag om en Me-,
del-tull å Hampa äfven afser Pass-.
Hampa, måste Utskottet antaga, att
Vällofl. Borgare-Ståndet ovilkorligen
bestämt en Tull af 5 R:dr per Skepp,
för införandet af Pass-hampa; och får
Utskottet, vid sådant förhållande, samt
för det fall, att någon sammanjerokliing
af de skiljaktiga besluten iöke
twellankommer, föreslå .
BeviUlnings-Utskoltets Memorial N;0 ^5
Prop. 17.
Ben, som bifaller BeVillnings-Utskottets
förslag, att för införseln af all
slags Hampa bestämmes en MedelTull
af 5 II: dr per Skepp., röstar Ja;
den det ej vill» röstar Nej.
Vinner Nej3
kommer Införsel-tullen att bestämmas
för ren Hampa till 3 R:dr, samt
för Pass-hampa till 5 Il:dr per
Skepp.
Hildar 'och Skinn.
Utskottets förslag, att, under förutsättning
af dessa varors fritagande från
Tolag, för införandet af Hudar och
Skinn , som ej inbegripas under Pelsverk,
skulle fastställas en Tull af 8
r:st. per Skålp., oberedda och torra,
samt af 6 r:st. per Skålp, dito saltade, är
af Irenne Riks-Stånd antaget; deremot
har Vällofb Borgare-Stånrlet härvid bestämt
samma Tull, Sorn ar utförd i 1826
års Taxa; och, om denna skiljaktighet
fortfar, bör densamma afgÖras genom
omröstning öfver
46 Bevillning*-Utskottets Memorial JV.o SJ,
Prop. 18.
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, att för införandet af
Hudar och Skinn, som ej inbegripas
under Pelsverk, skall bestämmas en
Tull af 8 r:st-per Skålp., oberedda och
torra, samt 6 r:st. per Skälp. dito saltade,
röstar Ja; den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nejj
kommer ifrågavarande Tull att för l
Skålp. oberedda torra Hudar och Skinn
bestämmas till 4 rist., samt för i Skålp.
oberedda, saltade, till 3 r:st.
Jern, Tack-, Ballast-.
Sedan Utskottet föreslagit , att Uteller
Införsel-tullen å denna vara, med
ett värde af 8 R:dr, borde bestämmas
till 4 Rtdr per Skeppund, så har endast
Högv. Presle-Ståndet bifallit detta Utskottets
förslag, men deremot blifvit
beslutadt: af Högl. Riclderskapet och
Adeln, att Utförsel-tullen skulle bestämmas
till 75 procent af Tull värdet,
eller 6 R:dr per Skepp.; af Hällöfl. Borgare-StändetjM
både In- och Utförsel
-
Bcvillnings-UIskottets Memorial N:o 54• 47
tullen skulle utsättas till 8 R:dr p. Skepp.;
saint af Hederv. Bonde-Ståndet j att
Utförsei-tullen skulle nedsättas till 2
Ralj-, men Införsel-tullen förblifva vid
den af Utskottet föreslagna, eller 4
Ralr per Skepp. Vid sådant förhållande,
och så framt de olika meningarna
icke sammanjeinkas, kunna trenne voteringar
uppkomma öfver följande
Prop. 19.
Den, som vill, att, enligt Bevillnings-Utskottets
förslag,’ In- och Utförsel-tullen
å Tack- samt Ballast-jern
skall bestämmas till 4 R-flr per Skepp,
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej ,
kommer genom votering' att afgöras, om
Tullen å Tackjern skall utsättas antingen
efter Höglofl. Ridderskapets och
Adelns eller Vallöf], Borgare-Ståndets
eller Hederv. Bonde-Ståndets beslut.
Skulle iVe/-propositionen biträdas,
blifver
Bcvillnings-XJtskoltels Memorial N.o 54•
Prop. 20.
Den, sora, i öfverensstämmelse med
Höglofl. Ridderskapets och Adelns beslut
vill, att Tullen å Tack- och Ballast-jern
skall vid utförseln bestämmas
till 75 procent af varuvärdet, eller 6
R:dr per Skepp. > och vid införseln till
4 R:drper Skepp., röstar Ja; den det ej
Vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
kommer genom votering alt afgÖras,
om Tullen å Tack- och Ballast-jern
skall utsättas antingen efter Vallöf].
Borgare-Ståndets eller Hederv. BondeStåndets
derom fattade beslut,
I händelse nyssnämnde Contra»
Proposition bifalles, kommer omröst»
ning att ske öfver
Prop. 21.
Den, som, jemlikt Vällofl. Borgare-Ståndets
mening, vill, att Tullen å
Ballast-jern skall vid in- och utförsel
bestammas till 8 R:dr per Skepp.,
rostar Ja; den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
skall, i enlighet med Hederv. Bonde»
Ståndets
BevillHings-Utskotlet.i Memorial N.-o 54■ 49
Ståndets beslut, Tullen å Tack- och
Ballast-jern utsättas vid utförsel till
2 R:dr och vid införsel till 4 R:dr
per Sk#.
Jernj Bomberj Kulor} Canoner m. m.
Trenne af Riks-Stånden hafva gillat
den af Utskottet härföre föreslagna
Tull af 7 R:dr 24 sk. per Sk# vid
införsel och 3a sk. vid utförsel; men
som Vällofl. Borgare-Ståndet äfvenledes
bestämt Tullen å dessa artiklar, både
vid in- och utförsel, till 8 R:dr per
Sk#, så, och om detta beslut icke frånträdes,
kommer att omröstas öfver
följande
Prop. 22.
Den, som , jemlikt Bevillnings-Utskottets
förslag, vill, att Tullen å Bomber
och Kulor, Canoner, Stycken,
Nickhakar och Mörsare, Grytor och
Kittlar, Hällar af \\ tums tjocklek och
derunder, Kakelugnar af alla slag, finare
och gröfre, Lavetter, Lod och
Lödjor till vigter, Stolpar till galler
Bih.
till R. St. Prot. 1828 och 1829, 5 S„ 1 Af cl. 2 B. 4
14'de Häftet.
So Éei'illnings-Utskotlcts Memorial N.-o 54•
verk och ledstänger dertill, skall bestämmas
för införsel till 7 R:dr
sk. per Sk#, samt för utförsel till 3a
sk per Sk#, röstar Ja; den det ej
•vill. Nej}'
Vinner Nejt
kommer, i öfverensstämmelse med
Vällofl. Borgare-Ståndets beslut, I11-  och Utförsel-tullen å dessa artiklar att
utsättas till 8 R:dr per Sk#*
Utskottet får härvid vördsamt tillkännagifva
, att Utskottet nu mera ansett
den uti 1826 års Taxa qvarstående
bestämmelsen om viss rymd å Grytor
eller Kittlar böra uteslutas , såsom
för närvarande förhållande icke
lämplig*
Jertij Gjutgods etc*
Med anledning af Borgare-Ståndets
heslut, att den af Utskottet föreslagna
ochaftrenne Riks-Stånd godkända Införsel-tull
härå af 8 R:dr 16 sk. per Sk#
skulle nedsättas till 8 R:dr, föreslås
följande
Prop. a3.
Ben, som bifaller Bevillnings-Ut
-
Bevillning- Utskottets Memorial N.o 54- 51
skottets förslag, att Införsel-tullen å
i Sk# Gjutgods skall bestämmas till
8 R:dr 16 sk., röstar Ja; den det ej
Vill» röstar Nej.
Vinner Nej_,
kommer InfÖrsel-tullen å Gjutgods att
Utsättas till 8 R:dr per Sk#.
jertij gamla casserade Canoner och Bomber.
I motsatts af tre Ständs gillande
äf Utskottets förslag, alt Tullen härå
skulle fastställas vid införsel till 4 R:dr
samt vid utförsel till 2 R:dr 24 sk. per
Sk#, liar Yällofl. Borgare-Ståndet äfven
i detta fall bestämt In- och Utförsel-tullen
till 8 R:dr per Sk#, hvilket
beslut, om detsamma icke fränträdes,
föranleder omröstning Öfver
följande
Prop. 24.
Den, sorn bifaller Bevillnings-UtSkottets
hemställan, att Tullen ä gamla
Casserade Canoner oell Bomber skall
bestämmas för införseln till 4 R-dr
52 Bevillnings-Utskotlcts Memorial N.o 54.
samt för utförsel till 2 R:dr 24 per Sk#,
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej ,
kommer In- och Utförsel-tullen å
nyssnämnde Varu-artiklar att utsättas
till 8 R:dr per Sk#.
Jern j smidt eller v a Is a dt j Osmunds.
Som Vällofl. Borgare-Ståndet, med
förändring af Utskottets, utaf de 3:ne
öfriga Stånden gillade , förslag om en
In- och Utförsel-tull å denna artikel,
af 5 R:dr per Sk#, äfven upphöjt denna
Tull i hägge dessa fall till 8 R:dr
per Sk#> så, om det skiljaktiga beslutet
vidhålles, lärer votering böra anställas
öfver denna
Prop. 25.
Den, som bifaller Utskottets förslag,
att In- eller Utförsel-tullen å '
Osmunds-jern skall bestämmas till 5
R:dr per Sk#, röstar Ja; den det ej
vill, röstar JVej.
i
Bcvillnings-Utskottets Memorial N.o 54. 53
Vinner Nej>
lioraraer In- och Utförsel - tullen å
nämnde Jern att utsättas till 8 R:dr
per Sk#.
rrij Ankare etc.
Då Utskottets, utaf 3:ne Riks-Slånd
gillade, förslag om en Införsel-tull å
de under denna rubrik uppräknade
artiklar, af 12 R:dr 24 sk. per Sk#,
blifvit af Vällofl. Borgare-Ståndet sålunda
förändradt, att denna Tull är vorden
nedsatt till 5 R:dr per Sk#, föreslås,
för den händelse att detta beslut
vidhålles, följande
Prop. 26.
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, att Införsel-tullen å
Ankare, Ankarflyn och Draggar, Armbultar
, Rodderjern och Smedjestäd,
större eller mindre, skall bestämmas
till 12 R:dr 24 sk. per Sk#, röstar Ja ;
den det ej vill, röstar Néf.
Vinner Ne)j
kominer Införsel-tullen å nämnde artiklar
att uppsättas till 5 R :dr per Sk#,
54 Bcvillnings-Ulskottcls Memorial N.o 5^.
Kläder j gamla.
Ilvad Utskottet derom föreslagit,
att gamla och brukade Gång-, Linne
och Sängkläder, sorn, utan att af' Sjöfarande
eller resande för eget behof
medföras, införas med annan lägenhet,
skola beläggas med joR:drs In-,
och i R:drs Utförsel-tull af 100 R:drs
värde, är vordet af 3:ne Riks-Stånd
gilladt, men Yällofl. Borgare-Ståndet
har gjbeslutat, att stadgandet härom
skall utgå ur Taxan,
Som Utskottet vid närmare gransk-,
ning af de härvid förekommande omständigheter
trott sig finna, att den
genom ifrågavarande Tullbestämmelse
gifna tillåtelse, att införa gamla kläder
emot io procents Tull, möjligen
kunde leda till missbruk, serdeles då
ett ganska lågt värde vanligen åsättes
sådana artiklar, så hemtar Utskottet
deraf anledning, att respective RiksStåndens
pröfning underställa,
*
om ej lämpligt vöre, att efter
orden i Taxan: ”införda med
annan lägenhet” må tilläggas:
”enär de profvas icke öfverstiga
egarens eget behof j samt
Bevillnings-Utskollels Memorial N.o 54- 55
alt, då något stadgande bör finnas
om Tullen för andra gamla
kläder, som , i ändamål af
försäljning, inkomma, i följd
häraf ordet ”nya” näst efter
kläder, alldeles mätte utgå.
Skulle denna hemställan icke vinna'
respective Riks-Ståndens bifall ,
får, för den händelse, att de förra besluten
blifva oförändrade, Utskottet,
med ledning deraf, framställa
Prop. 27,
Den, som bifaller Bevillningsutskottets
förslag, att gamla, synbart
brukade, Gång-, Linne och Sängkläder,
som, utan att af Sjöfarande och
resande för eget behof medföras, in->
föras med annan lägenhet skola beläggas
med 10 R;drs Införsel- och 1
R:drs Utförsel-tull af 100 R:drs värde,
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej,
Vinner Nej ,
så kommer det af Bevillnings-Utskottet
i förslaget till ny Tull-taxa
framställda hithörande stadgande alt
utgå ur sjelfva Taxan.
56 Bevillnings-Utskottets Memorial N.-o 54-
Kopparstick etc.
Den Tull, Utskottet föreslagit å
oinbundna Kopparstick, Estamper oell
Lithografiska arbeten, till 5 R:dr vid
införsel och i R:dr vid utförsel af
dylika artiklar till ioo R:drs, värde,
hafva 3:ne Riks-Stånd gillat; men
som Höglofl. Ridderskapet och Adeln
beslutat, att dessa arbeten skola befrias
både från In- och Utförsel-tull»
lärer, om sammanjemkning icke mellankommer,
omröstning böra ske öfver
en så lydande
Prop. 28.
Den, som vill, att, enligt Bevillnings-Utskottets
förslag, för Kopparstick
, Estamper och Lithografiska arbeten,
oinbundna, skall bestämmas enTull,
vid införsel till 5 R:dr , samt vid utförsel
till i R:dr utaf ioo R:drs värde»
röstar Ja ; den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej
komma ofvannämnda artiklar att befrias
från både In- och Utförsel-tulL
Ljus; Talg-,
Den Tull-bevillning till i R:dr
32 sk. per Lft vid införsel, som Utskottet
härå föreslagit, är af 3:ne Stånd
Bevillnings~Utskottets Memorial N.o 54- 5j
godkänd; hvaremot Högv. Preste-Ståndet
beslutit, att densamma skulle höjas
till det i 1826 års Taxa utförda
belopp eller 2 R:dr 24 sk. L#, och,
i händelse denna skiljaktighet icke annorlunda
undanrödjes, bör deröfver omröstas
efter
Prop. 2g.
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, att Införsel-tullen å
Talg-ljus skall bestämmas till j R;dr
3a sk per Lft. röstar Ja; den det ej
vill, röstar Nej.
Vinner Nej ,
kommer Införsel-tullen å denna vara
attutsättas tillsamma belopp, som i 1826
års Taxa, eller 2 R:dr 24 sk. per L#.
Må Ininga r^ handteckningar och ritningar,
infattade eller oinfattade.
Utskottets förslag, att Målningar
m. ro. af Svenska Konstnärer skola
tullfritt in- och utföras, men att för
Målningar etc. af andra än Svenska
Konstnärer må bestämmas en Tull för
införseln af 5 R:dr, samt för utförseln
af 1 R:dr utaf 100 R:drs värde, har
blifvit godkändt af 3 Riks-Stånd ;
hvaremot Höglofl. Ridderskapet och
58 Bevillning!;-Utskottets Memorial N.o SJ
Adeln befriat Målningar, Handteckning
gar och Ritningar, ehvad de äro af
Svenska eller andra Konstnärer, både
från In- och Utförsel-tull. Om den- v
na skiljaktighet icke annorlunda undanrödjes,
föranledes deraf votering,
i hvilket afseende Utskottet får framställa
efterföljande
Prop, 3o,
Hen, som bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, att Målningar, Handteckningar
och Ritningar, infattade eller
oinfattade, af Svenska Konstnärer,
skola tullfritt in- och utföras, men t,
att för Målningar etc, af andra än
Svenska Konstnärer, skall bestämmas
en Införsel-tull af 5 R:dr samt Utförsel-tull
af i R:dr å iqo R:drs värde,
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej,
Vin ner Nej M
komma Målningar, Handteckningar och
Ritningar, ehvad de äro af Svenska
eller andra Konstnärer, att befrias
från både Införsel- och Utförsel-tull, 1
Oljaj Olive- eller Born.-
Med ändring af hvad Utskottet
Bevillning!:-Utskottets Memorial N.o $4i ^9
föreslagit om en Medel-tull af 16 sk.
kannan å alla slag af denna vara, hvilket
vunnit 3 Stånds bifall, har Vallöf!.
Borgare-Ståndet utsatt Tullen å
Olive- eller Bomolja till 8 sk, per
kanna, då den inkommer på Fastager.,
men till 3o sk. per kanna , då den
införes på flaskor; i anledning hvaraf
föreslås
Prop, 31*
Den, som, enligt Bevillnings-TJtskottets
mening, vill, alt för införandet
af alla slag Born-eller Olive-Olja skall
bestämmas en Medel-tull af 16 sk per
kanna, röstar Ja j den det ej vill
röstar JVej.
Vinner Nej,
skall Tullen å nämnde artikel utsättas
till 8 sk, per kanna, då den
inkommer på Fastager; men till 3o sk,
per kanna, då den på Flaskor införes,
Papper,
Då Vallöf). Borgare-Ståndet, nedsatt
den af Utskottet föreslagna samt af 3:ne
Stånd gillade Införsel-tull, 32 sk„ å
6o Eevillnings-Utskottets Memorial N.-o S4.
ett Ris Kort- eller så kalladt CartiePapper
till 24 sk. per Ris. får Utskottet,
i följd deraf, framställa
Prop. 3 a.
Den, som gillar Bevillnings-Utskottets
-förslag, att Införsel-tullen för
ett Ris Kort- eller Cartie-Papper skall
bestämmas till 32 sk., röstar Ja; den
det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nejx
skall tullen för införseln af ett Ris
dylikt Papper utsättas till 24 sk.
Saltj Kok-.
Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt Högv. Preste-Ståndet hafva gillat
den å denna vara föreslagna Införsel-tull,
af 36 sk. per Tunna; hvaremot
Vällofl. Borgare-Ståndet samt
Hederv. Bonde-Ståndet nedsatt Tullen
å Koksalt till det i 1826 års TullTaxa
utförda belopp, eller 32 sk. per
Tunna; och lärer, om dessa beslut
vidhållas, votering derom böra ega
rum efter en så lydande
Bevillnin§s-Utskottets Memorial N. o 54■ G t
Prop. 33.
Den, som biträder Bevillnings-Utskottets
förslag, att Införsel-tullen å
en tunna Koksalt skall bestämmas till
36 sk., röstar Ja; den det ej vill,
röstar Nej.
Vinner Nej ,
kommer Införsel-tullen å en tunna Koksalt
att utsättas till 3a sk.
Saxarj Öfverskärare
Som Vällofl. Borgare-Ståndet nedsatt
den af Utskottet föreslagna och af
3:ne Stånd godkända Tull å denna artikel,
eller io R:dr å xoo R:drs värde,
till 5 R:dr, så kommer, om beslutet
blir oförändradt, att deraf föranledas
följande
Prop. 34*
Den, som vill, att, jemliktBevillnings-Utskottets
förslag, för införandet
af Öfverskärare-saxar skall bestämmas
en Tull af io R:dr å ioo R:drs
värde, röstar Ja ; den det ej vill, röstar
Nej.
Bevilbiings-Utskottets Memorial N.-o 54*
Vinner Nej,
kommer denna Tull å nämnde artikel
att utsättas till 5 R:dr,
et•
Sedan, i Utskottets förslag till TullTaxa,
blifvit föreslaget, att Tullen för
lija Segel, hvarmed Svenska Fartyg
varit nödsakade att, i förlorades ställe,
sig försei skulle bestämmas till
10 R:dr för införsel och i R:dr för
utförseln af loo RldrS värde , så hafva
ej mindre 3:ne Riks-Stånd ovilkorligen
dertill lemnat bifall, än Vällofl. Borgare-Ståndet
äfven gillat Tullen härå,
ehuru med följande tillägg, näst efter
orden "sig förse”: hvarifrån undantagas
likväl sådana Segel, som nödvändigt
mäste göras i stället jör genom
haveri bevisligen förlorade j och hvilka
böra vara tullfria*
Utskottet, som anser, dels att någon
votering i detta fall, då besluten
i hufvudsaken öfverensstämma, icke
kan ega rum, och dels att den af Vällofl.
Borgare-Ståndet antagna redaction
innebär någon tvätydighet, som möj
-
Bévilfrungs-Utskotteis Memorial N.-o 54- 63
ligen kunde leda till missbruk, och en
annan tillämpning än Yällofl. BorgareStåndet
torde åsyftat, får, med anledning
äfven deraf, att Segel kunna förloras ,
utan att haveri dervid eger rum, till
Vallofl. Borgareståndets pröfning öfverlemna,
om icke den redaction, Utskottet
går att föreslå, innebär all behöflig
tydlighet och fullständighet,
samt pä sådan grund till Rikets Högh
Ständers antagande vördsamt föreslå i
att, näst efter bestämmelsen i
Taxan om Segel, nja, måtte
intagas följande ordalydelse;
”af utländsk tillverkning,
hvarmed Svenska fartyg varit
nödsakade, att i ”bevisligen” förlorades
ställe, sig forse, ”då de
vid ankomsten befinnas obrukade’’,
samt i öfrigt bibehållas den
antagna Tull-afgifteil afioRrdr
uti Införsel- och i R:dr i Utförsel-tull
för loo R:drs värde.
Silke j rätt, of ar gådi, oberedt.
Utskottets förslag, att Införsel-tullen
å denna vara, under förutsättning
af dess fritagande från Tolag, skulle
G/l Eevillnings-Utskottets Memorial N.o $4-
bestämmas till 6 sk. per har blifvit
af 3:ne Riks-Stånd godkändt; men
alldenstund Väliofl. Borgare-Ståndet
beslutat, att denna Tull skulle förblifva
vid stadgandet derom i 1826 års
Tull-Taxa, eller 2 sk. per #, så, och
för den händelse, att sammanjemkning
icke mellankommer, framställes denna
Prop. 35.
Den, som gillar Bevillnings-Utskottets
förslag, att Införsel-tullen å
rått, ofärgadt och oberedt Silke skall
bestämmas till 6 sk. per #, röstar Ja;
den det ej vill, röstar Nej.
Vinner JVejj
kommer Tullen å dylikt Silke att förblifva
vid hvad derom i 1826 års TullTaxa
stadgas, eller 2 sk. per #.
Smör.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Väliofl. Borgare-Ståndet hafva
godkänt den af Utskottet å denna vara
föreslagna Införsel-tull af x R;dr iG
sk.
Bevillnings-Utskottets Memorial N.o 54. 65
sk. per L#. — Som deremot så väl
Högvördiga Preste-Ståndet höjt Tullen
derå till det i 1826 års Taxa utsätta
belopp, eller 1 R: Jr 34 sk lili
11 g a r, som Hedervärda Bonde-Ståndet,
med afslag å Utskottets Utlåtande i
denna del, äfvenledes förhöjt Tullen
till samma belopp , lärer alltså, om
dessa beslut blifva oförändrade, häröfver
voteras; i anledning hvaraf Utskottet
framställer denna
Prop. 36.
Den, som, jemlikt Bevillnings-Utskottets
förslag, vill, att Införsel-tullen
å Smör skall bestämmas till x
R:dr 16 sk. per Lft, röstar Ja; den
det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
kommer denna Tull för nämnde vara
att utsättas till det i 1836 års Taxa
stadgade belopp, eller 1 R:dr 24 sk.
Bili. till R. St. Fröt. 182S och 1829, 5 S. ij Afd. 2 B. 5
i^:de Häftet.
66 Bevillnings-Tltskottets Memorial N:0 54<
tinder 'förutsättning* att rått Socker
skulle vara fritt lör Tolag , har
Utskottet för alla sorter deraf föreslagit
en Medel-tull af t sk. 6 rtst,
och uti Utlåtandet N:o 44» (Pa? 51
och 5a) på anförda skäl, äfven hemställt,
att för krossaät Lumpsocker
skulle erläggas endast nämnda, för alla
slag af rätt Socker utförda Medeltull.
Detta förslag har blifvit gilladt
icke mindre af Högvördiga PresteStåndet
än Hedervärda Bonde-Ståndet;
men Högloft, Bidderskapet och Adelil
har deruti beslutat den förändring, att
Införsel-tullen å Havana och krossaät
Lumpsocker bestämdes till 4 sk- per
ii; häremot har Vällofl. BorgareStåndet
i dessa fall fastställt Tullen i
likhet med 1826 års Taxa, eller för
rätt Mascovade eller brunt 10 r:st, för
Cassonade eller T er res och Tetis samt
hvitt Pudersocker 1 sk., samt för be~
redt krossaät Lumpsocker 5 sk., allt
per Skålp,
Utskottet anser sig härvid först
höra tillkännagifva, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln fattat sitt ofvannämnda
beslut, till följd af inhemta
-
Beviliiiings-Utskottets Memorial N.o $4. 67
de ytterligare upplysningar derom, alt
krossadt Lumpsocker visserligen, på
Sätt Utskottet uppgifvit i Utlåtandet
N:o 44> vore jemförligt med Havana
Terres; men att bägge dessa slagS
Socker äro beredda och således, till
Svenska Socker - tillverkares skydd,
böra beläggas med högre Tull, än den,
som åsättes rått Socker; och då de
närmare, noggranna underrättelser, som
Utskottet härom än vidare sökt inhemta,
bekräfta ett sådant förhållande,
hemtar Utskottet så väl häraf, som af
Vällofl. Borgare-Ståndets o f vana,n för*
da beslut om olika Tull å ifrågavarande
slag af Socker, anledning att
såsom jemknings-fÖrslag vördsamt föreslå
!
att de Öfrige respective RiksStånden
måtte på det sätt
biträda Höglofl. Ridderskapets
och Adelns beslut i cjelina del,
att, för införandet af rått Mascovade
eller brunt Cassonade eller
Terres samt Tetes och hvitt
Pudersocker, må bestämmas eu
Medel-tull af 1 sk. 6 rtst per
Skålp. , samt för beredt krossadt
Lumpsocker och Havana
Terres en Tull-afgift af 4 s^‘
per Skålp.
Bevillnings-Utskotlcts Memorial K.o S/f.
Skulle denna hemställan icke bifallas,
måste frågan afgöras genom votering,
hvarvid Utskottet, då nu 2:ne
olika Tull-afgifler blifvit föreslagna,
får upptaga desamma i serskilda Japropositioner
samt i Contra-propositionerna
intaga de deremot stridande
besluten på följande sätt, nemligen:
Prop. 87.
Den, som vill, att, jemlikt Bevillnings-Utskottets
förslag, för införandet
af rått Maseovade eller brunt, Cassonade
eller Terres och Tetes samt hvitt Pudersocker,
skall bestämmas en Medeltull
af 1 sk. 6 r:st per Skålp., röstar
Ja; den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej „
kommer denna Tull ätt, i öfverensstämmelse
med Vällofl. Borgare-Ståndets
beslut, utsättas för rått Mascovade
eller brunt till 10 r:st., samt för
Cassonade eller Terres samt Tetes och
livilt Pudersocker till 2 sk. per Skålp.
Prop. 38.
Den, som bifaller Bevillnings-Ut
-
Bevillnings-Ut,skottets Memorial iV.-o 5J, 6g
skottets förslag, att, för införandet af
Lered t krossadt Lumpsocker och Havana
Terres, skall bestämmas en Tull
af 4 Per & > röstar Ja; den det
ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej ,
kommer genom votering att afgöras, om
denna Tull skall utsättas, antingen efter
Högv. Preste-Ståndets och Hedervärda
Bonde-Slåndets, eller efter VäHofi. Borgare-Ståndets
beslut.
Och får Utskottet, för den händelse,
att I\Tej-propositionen bifalles,
framställa
Prop. 3g.’
Den, som, jemlikt Högvörd, PresteStåndets
samt Heder värda Bonde-Ståndets
beslut, vill, alt, för införandet af
beredt krossadt Lumpsocker samt Havana
Terres, skall bestämmas samma
Medel-tull, som för annat rått Socker,
eller 1 sk. 6 r:st., röstar Ja; den
det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej,
kommer Tullen å nämnde varor all,
70 Bevillnings-X)t.skottets Memorial N.o 5J.
efter Vällofl. Borgare-Ståndets beslut,
utsättas till 5 sk. per #.
Sopker^ Topp-, Confect- och Candi-.
Den X n försel-1 ull, Utskottet härå,
till 6 sk. per föreslagit, är af 3me
Riks-Stånd gillad; men sorn Vällofl.
Borgare-Ståndet beslutat, att Införseltullen
för beredt Socker skulle blifva
5 sk, per # , samt alt denna Tullafgift
skulle gälla äfven för de, såsom
förbudna af Ståndet uppförda, ofvannämnda
slag af beredt Socker, i händelse
ett sådant förbud icke af Kongl,
Majit skulle bifallas; så, och om sammanjemkning
härutinnan icke mellanlommer
, torde omröstning böra ega
rum öfver
Prop, 4q,
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, att Införsel-tullen för
I ® Topp-, Confect- och Candi-Socker
skall bestämmas till 6 sk., röstar
Ja; den det ej vill, röstar Nej. \
Vinner Nej,
kommer Införsel-tullen å dylikt Socker
att utsättas lill. 5 sk, per #.
Bevilluings-UlskoUcts Memorial N:0 54' 71
Talg.
Sorn Högvördiga Preste-Ståndet
upphöjt den af Utskottet föreslagna
samt af 3 Stånd gillade, inkommande
Tullen härå, sk. per L#, till ett belopp
af 3a sk.; så, och om denna mening
vidhålles, föranleder sådant votering
öfver
ihop. 4r,
Den, som vill, att, jemlikt Bevillnings-Utskoltels
förslag, införsel-tullen
å 1 L# rå- eller oskird och skird Talg
skall bestämmas till 24 sk., röster Ja/
den det ej vill, röstar JSej.
Vinner JVejj
kommer denna Tull alt å nämnde vara
utsättas lill 32 sk, per Lft.
Tj ä r a,
Höglofl, Ridderskapet och Adeln
samt Högv. Preste-Ståndet hafva gillat
Utskottets förslag, att för utförseln
af denna vara skulle bibehållas den i
1826 års Taxa för en tunna Tjära, med
ett värde af 5 R:dr 16 sk., till 10 sk.
Utförda Tull; men som Vällofl, Bor
-
Bevillning- Utskottets Memorial JV.o S4.
gare-Ståndet och Hedervärda Bondeståndet
bestämt Tull-värdet till 4 R^dr
16 sk, och Tullen till 6 sk. 8 rrstper
Tunna; så, och för den händelse, att
dessa meningar icke frångås, föreslås
följande
Prop. 42*
Den, som vill, att, jemlikt Bevil!-  nings-Utskottets förslag, Utförsel-tullen
å 1 tunna Tjära , med ett Tullvärde
af 5 R:dr 16 sk., skall bestämmas
till 10 sk., röstar Ja; den det ej
vill, röstar Nej.
Vinner Nej *
kommer Utförsel-tullen för 1 tunna
Tjära, med ett Tull värde af 4 R:dr
16 sk., att utsättas till 6 sk. 8 r:st.
ä dvar or.
Härvid har endast den skiljaktighet
förekommit, att, sedan Utskottet,
i Utlåtandet N:o 44 > (Pao* 6°—63)
med anledning af Kongl. Maj:ts till
General-Tull-Stjrelsen, under den 24
sistlidne Julii aflåtna Nådiga Skrifvelse
, tillstyrkt, att åtskilliga nya di
-
Bevillnings-U tskottets Memorial N.o S/f.. 73
mensioner af bjelkar och bräder skulle,
jemte derå föreslagen Tull, i nya
Tull-taxan intagas; så bar denna tillstyrkan
blifvit af 3:ne Stånd bifallen;
men Högloft. Ridderskapet och Adeln, i
stället för den af Utskottet föreslagna
Tull-procent å de fem artiklarna
Bjelkar och Bräder, beslutat:
a) att Bjelkar eller Balkar samt Sparrar
af Furu och Gran må kunna utföras
både liksidiga och platta;
b) att bestämmelsen i Tull-laxän afberörde
Trädvarors fyrkant eller dimension
tvärtöfver betecknar fjerdedelen af deras
Total-omfång midtpä Q hvarigenom
t. ex. en Bjelke, som på två motsatta
sidor innehåller 12 tums tjocklek,
och på de 2 öfriga endast 8, kommer
att vid Tull-clarering behandlas lika
med en Bjelke, hvars alla 4 sidor,
tvärtöfver, innehålla hvardera 10 turn);
c) att, i analogie med hvad Taxan redan
medgifver för halfbräder eiler redan
afsågade bräder af i4 alnars längd
och derunder, vid förtullning af Bjelkar
om blott 8 alnars längd eller derunder,
2:ne sådana anses motsvara
74 Bevillnings-Utskotlets Memorial N.o 5/j..
en af lika omfång om i5 alnars
längd; samt
d} att till halfbräder räknas bräder, hvilkas
tjocklek ej öfverstiger en half tum,
eller, som med en tums tjocklek och
högst <7 alnars längd icke innehålla
större bredd än 7 turn,
Utskottet bör härvid först upplysa,
alt i det tryckta Utlåtandet N:o
44 (PaS’ genom Skrif-fel befmnes
en origtighet på i8:de raden, emedan -  det i stället för ”jBreider af en tums
tjocklek” bör heta Brätler af en
half tunis tjocklek hvilket härmed
rältas.
Dernäst, och som Högloft. Ridderskåpet
och Adelns ofvanintagna beslut
är fullkomligen förenligt med
hvad Utskottet i detta afseende föreslagit,
och endast angifvet’ grunder för
en mera vidsträckt tillämpning af Tullbestämrnelserna
i detta hänseende, får
alltså Utskottet, med stöd ej mindre af
3 Stånds, än detta Högloft. Ridderskapels
och Adelnsbeslut, härmed vördsamt ^
tillstyrka:
att de Varu-arliklar, som upp
-
Bevillnings-Utsfiottels Memorial N.o 54■ ]5
räknas pag. 61—63, i Utlåtandet
N;o 44> mec^ der åsätta Tullafgifter,
' samt det föreslagna
Stadgandet måtte få i nya Tulltaxan
intagas, samt att, till
upplysning och ledning för andia
förekommande, men ej genom
dessa artiklars uppräknande
specificerade fall, de bestämmelser,
hvilka Högloft. Ridderskapet
och Adeln, på här
ofvannämndt sätt, antagit, äfven
måtte näst derefter i Tulltaxan
få inflyta; och anser Utskottet,
att denna fråga icke lärer
kunna till Höglofl. förstärkta
Stats-Utskottet hänskjutas, då
någon egentlig skiljaktighet i
besluten icke förefinnes,
Ullj okammadokardad.
Då Högl, Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet bitradt
Utskottets förslag, att, under förutsättning
af denna varas fritagande
från Tolag, för införandet af alla slags
Ull, skulle bestämmas en Medel-tull af
4 sk. per # ; men Högv. Preste-Ståndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet sammanstämt
i det beslut, att för ett $
76 Bcvilbungs-Utskottcts Memorial N.o S/j..
Ull, sorn ej uppgår i värde till i R:dr,
skulle i Tull erläggas 2 sk., men i5
procent af värdet när delta öfverstiger
1 R:dr; så lärer, i händelse sammanjemkning
icke mellankommer, votering
derom icke kunna undvikas, för
hvilken händelse Utskottet får framställa
Prop.
43.
Den, som, jemlikt Bevillnings-Ulskottets
förslag, vill, att, för införande
af alla slags Ull, skall bestämmas en Medel-tull
af 4 sk- per #, röstar Ja;
den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej j
kommer Införsel-tullen att utsättas för
1 Ull , som icke öfvergår ett värde
af 1 R:dr, till 2 sk., samt för ett
& Ull , som öfversliger x R:drs värde,
till i5 procent.
Kalk-ull.
Trenne Riks-Stånd hafva gillat
förslaget om 4 sk. Införsel-tull å Lftrdet
af denna vara; men Vällofl. BorgareStåndet
har bestämt densamma till 2
Beviilnings^UIskot tels Memorial N.-o i> 4. 77
sk. per & eller 4° sk. per L#:det;
föreslående Utskottet, för den händelse,
att detta beslut icke från träd es,
denna
Prop. 44*
Den, sora bifaller Bevillnings-Utskottets
förslag, alt Införsel-tullen å
ett Lft Kalk-ull skall bestämmas till
4 sk., röstar Ja; den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej ,
kommer denna Tull å 1 & Kalk-ull
att utsättas till 2 sk., eller lill /to sk.
per Lffe.
V iiJ nåd er ^ Kiciden.
Trenne Riksstånd hafva gillat
Utskottets förslag, att, för införandet
af alla slags Kläden, skulle bestämmas
en Medel-tull af 2 R:dr per aln, med
ett värde af 6 R:dr; men Högloft.
Ridderskapet och Adeln har fördelat
Kläden i 3:ne classer, nemligen grofva
till ett värde af 3 R:dr alnen, medelfina
till ett värde af 6 R:dr alnen, och
fina till ett värde af 9 R:dr alnen,
Éevillnings-Utskottets Memorial IViP 5/j..
samt bestämt Införsel-tullen til trettiotre
och en tredjedels procent af berörde
värden; och Utskottet får, för
den händelse att denna skiljaktighet
icke på annat sätt undanrödjes, vördsamt
till omröstning framställa följande
Prop.
45.
Den, som bifaller Bevillningsutskottets
förslag, att Införsel-tullen
för Kläde och Dråp, efter ett medelvärde
af 6 Rtdr per aln, skall bestämmas
Lill 2 R:dr, röstar Ja; den det ej
vill, röstar Nej.
Vinner Nej „
skola Kläden fördelas i 3:ne classer,
nemligen grofva till ett värde af 3
ll:dr alnen, medelfina lill ett värde
af 6 R:dr alnen, och fina till ett värde
af 9 R:dr alnen, samt Införsel-tullen
derå bestämmas till trettiotre och
en tredjedels procent af berörde Tullvärde.
De härvid gjorda Reservationer
fogas vördsamt. Stockholm den 1 De
-
EKvittning Utskottets Memorial No 54• 79
Reservationer:
af Herr af Billbergh, J. P.: ”Emot sättet
att bedöma resultatet af de inom respective
Riks-Slånden fattade beslut, angående
n:te Tttllbe/villnings-grunden, har jag icke
endast inom Utäkottet protesterat, utan
tror mig äfven genom Reservation böra
härå fästa respective Ståndens uppmärksamhet.
”
”Denna n:te Tullbevillnings-grtind har
af 3:ne Riks-Stånd blifvit antagen, fast af
Höglofl. Ridderskap*?t och Adelil med en
mindre redactions-förändring, hvaremot
Högvördiga Preste-Ståndet beslutat det lmfvudsakliga
tillägg : att Rikets Ständer skulle
till Kongl Maj:t öfverlåta rättigheten,
så val att nedsätta, som, intill nästa Riksdag,
inom trettiotre och ett tredjedels procent
af den bestämda Tull-afgiften förhöja
den i Tullbevillnings-Taxan utsatta
Tull A inkommande eller utgående varor.
Häraf har Utskottet dragit den slutsatts,
att Utskottets förslag, genom 3:ne Stånds
beslut, vunnit kraft af gällande stadgande,
då jag deremot varit och är af den tankan,
alt denna fråga bör hänskjutas till
afgörande af förstärkta Stals-Ulskottet. Min
8o Bevillnings-Utskottets Memorial IV.o S4.
opinion i denna fråga grundar sig på följande,
sorn mig synes, tydliga Grundlagssladganden.
”
■”Sjuttionde §• Regerings-Forrnen förmår,
att Bevillnings-Utskottet skall opåmint
uppgifva grunderna för Bevillningen,
och följande girsta §. stadgar, huru förfaras
skall, om skiljaktighet yppar sig inom
Riks-Stånden örn dessa grunder , hvarvid
förekommer: Af slä tre Stånd hvad ett serskildt
yrkat, men detta ändock vid sin
mening förblifver, då skall saken öfverlemnas
till afgörande _> på sätt 6g
föreskrifver etc., hvarefter samma §. bjuder:
Bifalla detta Utskotts flesta Ledamöter
Bevillnings-Utskottets förslag i en eller
flere af de delar, hvaruti Rikets Ständer
ickeförut detsamma enhälligt antagit,
blifve detta förslag härutinnan med all kraft
af Rikets Ständers beslut gällande. Af
dessa Lagstadganden kan jag icke annat
finna, än att alla så beskaffade Bevillningse
rund er som denna, då icke alla fyra
• 7
Riks-Stånden sammanstämma 1 beslutet,
skola hänskjutas till afgörande i förstärkta
Stats-Utskottet. — Med tillämpning bäraf
till närvarande fall, tror jag alltså det rätta
behandlingssättet hafva varit, att Utskottet
inbjudit Högvördiga Preste-Slåndet alt förena
-
Bevilhungs-Utskottels Memorial N.o Sf. 81
ena sig med de öfriga Stånden, under förklarande,
alt,om Högvördiga Preste-Ståndet
ändock vid sin mening skulle förblifvaoch
de öfrige Riks-Stånden icke eller vilja ingå
på Högvördiga Preste-Ståndets mening3
frågan då kommer att öfverlennes till förstärkta
Stats-Utskottets afgörande,*'
"Utaf samma skäl, som Utskottet nit
vill anse tre Stånds beslut gällande, då det
fjerde förändrar den af Utskottet föreslagna
Bevillnings-grunden, skulle äfven 3:ne
Stånds beslut blifva gällande, om tre Stånd
afslå, men det fjerde Ståndet ensamt bifaller
en föreslagen Bevillnings - grund,
och i det fallet vore fj1 i Regeringsformen
utan all betydelse.*’
Härmed' förenade sig Herrar vonTörfie
j af Rolen och Alund: äfvensom
Herr Cron reserverade sig emot Utskottets
i Betänkandet uttryckta åsigt, att
Rikets Höglofl. Ständers beslut, angående
3o:de §. af underrättelserna tili den före
►
Sik. UHR. St. Trot. 1828 och 1829, 5 S.„ 1 Afd. 1 B. 6
t fule Häftet >.
82 Bevillnings-Uitskottets Memorial N.o S4.
slagna Tull-taxan, skulle vara fattadt genom
3:ne Stånds gillande af nämnde §., enär
Vällofl. Borgare-Ståndet uti denna fråga*
som, i Herr Gröns tanka, rörde beskattning,
varit af annan mening, och, med ogillande
af Utskottets förslag, med någon förändring
antagit redactionen af 33 §. i 1S29
grs Taxa.
Slät på femte Sami. J.-sta. Afd. 2.ulra Bandet.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska
Boktryckeriet, 182g.
