# ID: svediakorp-gov1955
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 56,929
# sentences: 1,161
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
åren 1828 och 1829.
Femte Samlingen,
Första Afdelningen,
inrrehåliande
Bevillnings-Utskottets Memorial,
Utlåtanden och Betänkande!!.
Il
Andra Bandet.
f
Första Häftet.
Betiiliriings^Utskottets Betänkande. JV>ö 'ift I
N:o 27.
t
Äukom lill Exp. Utsi. d. a5 Maj 1829.
Betänkande, angående Stora SjöTulls-Bevillningen,
t ör ett noggrann! Uppfyllande, ej mindre
af Regerings-Formens J^rde, 5p:de och
6o:de §§. , som stadga, att Rikets Ständer ega
rätt sig sjelfve beskatta, och att hvad Statens
behof tarfva utöfver de ordinarie inkomsterne
bör genom Bevillning fyllas, hvarvid
Sjö-Tulls-afgifterne i första rummet räknas,
än af 70.‘de §., sorn ålägger Bevillningsutskottet,
att opåmindt vid hvarje Riksdag
uppgifva de allmänna grunderna för
den blifvande Bevillningens fördelning, och
för att i ett Sammanhang kunna visa förflutna
och härvarande förhållanden, sorn
föranledts af, eller kunnat hafva inflytande
på Tullbevillningens bestämmande, har
Bevillnings-Ucskottet ansett sig först böra
uppfatta hvad i detta ämne år 1823 beslöts,
med upplysande uppgifter angående
verkställigheten och verkan af dessa Beslut,
dernäst redovisa för hvad under denna
Riksdag blifvit till Utskottets handläggning
4 Bcvillnings-Utskottets Betänkande N.o 27.
remitteradt, samt slutligen, efter erfarenhetens
ledning, föreslå de grunder
förden blifvande Tullbevillningen, hvilka
Utskottet trott förena gemensam båtnad
för Staten och Näringarna, och sorn
.blifvit tillämpade i det serskilda förslag
till ny Tull-Taxa , som nu jemväl öfverlernnas
till Rikets Ständers upplysta
pröfning och antagande.
1 -n Om 18 o3 år.t stadf*anden och de der
-
*S| ,J #
skottet ansett denna redovisning lämpligen
kunna framställas under följande
Hufvud-Titlar:
a) Om hvad som har gemenskap med
180.3 års Tull-Taxa.
Den väsendtliga skillnaden emellan
SJ de hufvudgrunder för Tull-Bevillnins?l
gens utgörande, sorn ifrån äldre tider
2/ varit antagen och den, som 1823 års
hl Ständer fastställde, består deruti, att
?) Rikets Ständer då, såsom grundsatser
antogo:
Sålunda förekommer:
ringarna Handeln och J ulluppöorden
Be villa ings- UIsko Hets Betänkande No 27.
1:0 Allmän frihet, att, emot afpassad
Tull, i Riket införa alla Utländska
samt åter utföra alla inhemska varor;
alt undantag häruti berodde på Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning, och att alla
varor, hvarmed handel i Sverige kunde
drifvas, skulle i Tull-Taxan intagas och
Tull derå föreslås.
3:0 Att Rikets Ständer hos Kongl.
Majrt, till Hvilken rättighet lemnades,
att, efter förekommande omständigheter,
sänka den af dem fastställda Tullen, uti
underdånig Skrifvelse anhöllo, det Kongl.
Maj:t, i afseende på Utländska Magter,
Lehagade vidtaga alla de mått och steg,
som Kongl. Maj:t kunde med Landets
hästa finna förenliga; och
3:o Att Tull-Bevillningen bestämdes
till vissa procent af varans värde,
och att Tullen i Svenska Banco-Sedlar
skulle utgå; hvarjemte Rikets Ständer
fastställde, ej mindre sättet för värderingarna,
än äfven att Credit-upplag skulle
införas i alla Stapelstäder, der TullUppbörden,
med Lots- och Båk-afgifter,
uppginge till minst i4<ooo R:dr B:o.
Så väl den derefter år 1824 utkomna
Tull-Taxa, hvilken likväl först år
Bevitlnings-Utskottets Betänkande ff.-o 27,
1825 tillämpades, som 1826 års Tull»
Taxa, medgaf en vidsträcktare införsels-*
rätt af förut förbjudna varor, sorn upp=
»lyses af uppgiften Litt. A,
Vid en nogare granskning af den*
na uppgift, sorn jemväl visar det resultat,
att, utaf de varor, hvilka år 1824,
voro till införsel förbjudna, men der*
efter blifvit lill införsel lofgifna, har under
loppet af åren 1825, 1826 och 1827 årligen
inkommit varor, efter ett medelvärde
af 1,021,797 R:dr, som gifvit en
ökad årlig Tull-Inkomst af 189,790 R:dr;
och då erforderlig tillgång på de i denna
Tabell upptagna varu-arliklar, äfven
under den tid de voro till införsel förbjudna,
icke saknades i Landet, samt
den nu upptagna Införsel-qvantiteten till
det nogaste synes svara emot behofvet;
så mäste deraf de resultat uppkomma,
att den tillåtna införseln utestängt
den olofliga inpractiseringen af dessa
varor, och att den för elem erhållna
Tull-Inkomsten varit en Statens betydliga
vinst, hufvudsakligen på Lurendrägarens
bekostnad,
Äfven har Kongl. Maj:t, under den
sedan sista Riksdag förflutna tiden, förordnat
om nedsättning i Tullen på de
BevillningUtskottets Betänkande N.-o vj. 7
prtiklar och till det belopp, som upp-fg;
giften Litt. B. utvisar. Alla dessa ned-)1*
sättningar har Bevillnings-Utskottet fun-'-(*
nit billiga och för ändamålet, att förekomma
Tullförsnillning, erforderliga,
hvarföre ock Utskottet, med få undantag,
å dessa Varu-artiklar föreslagit bibehållande
af nu gällande Tull-bestämin
elser.
b') Om verkningarna af i8n3 års
steni pä Näringarna. 1 g
{ 3.
\ ^
1 Cfft
Då detta ämne varit ett föremål/ |
för många tvister, både inom och utom ?
Representationen, har Utskottet ansett sin
pligt vara att begagna och för Rikets
Ständer framlägga alla de upplysningar
om Fabrikernas och Näringarnas tillstånd,
före och efter den tid, då FörbudsSystpmet
inskränktes, som varit tillgängliga,
samt ifrån ena eljer andra sidan
blifvit åberopade.
Tabellen N:o 1 bevisar väl ingen-f^
ting i comparativt afseende, men häri3,
dock här blifvit bifogad, hufvudsakli-j o
gen för att framlägga obetydligheten af- ”
Fabrikernas Iil! verkntngs-qvantiteLer, besynnerligen
då man undantager Klädes-,
8 Beviltnings-Utskoltels Betänkande N.o 27.
Siden-, Sockerbruks- och Tobaks-Fabrikerna.
Nro 2, sorn visar KläcIes-Fabrikernas
tillstånd samt importen af Ull från
och med 1702 till och med 1827, ådagalägger
derjemte, att dessa Fabrikers
tillverkning, antingen man fäster sig vid
antalet af Stolar och Arbetare, eller Tiflverknings-qvantiteten,
varit snarare i fallande
än stigande, hvilket förhållande
äfven bekräftar sig af tillverkningarnas
contanta värde, då man afser skillnaden
i Myntvärdet för olika år, hvaremot införseln
af Ull varit i tilltagande. Med
bemärkande deraf, att denna Näring alltid
haft ett oafbrutet skydd af förbud
emot införsel, och icke blifvit stjufmoderligen
behandlad i annan skydds- eller
uppmnntrings-väg, samt i betraktande
deraf, att dessa Fabrikers till verk—
nings-qvantitet till ringa mon svarar
emot det calculabla hehofvet af Kläde,
måste oväldigt medgifvas, att förbudet
emot införsel af denna Varu-artikel lika
litet verkat till Fabrikernas förkofran,
som till utestängande af utländskt
Klädes införande; varande det sålunda
endast Lurendrägaren, som dragit vinsten
af detta förbud, lika mycket på
Statens, som Fabriks-Idkarncs bekost
-
BeviUtiings-Utskottets Betänkande 2\T.o 27.
liad. Alt importen af Ull varit i tilltagande,
torde deremot bevisa husväfnadens
förkofran under senare åren.
Af Tabellerna N.'ris 3 och 4> so,n
visa förhållandet med Siden-, samt Bomulls-
och Linne-Fabrikerna under samma
tidrymd, inhemtas, alt så väl aln-\
och slycke-tal af tillverkningen, som]
tillverkningarnas värde i contant, ser-/
deles af Bomull och Linne, varit i ett
märkligt tilltagande under de senare
åren, hvilket måste vara desto mera tillfredsställande,
som alla Näringarna, men
besynnerligen Fabrikerna, förlorade en
betydlig afsättning genom förlusten af
Finnland, hvars Invånare nu mera till
det mesta förse sig med dylika varor,
dels från Byssland, dels från Lubeck
och Köpenhamn, så att man nu befarar
insmugling af enahanda varor från
Finnland. När nu härtill kommer, att
både Fabrikörernes och Ilandtverkarnes
antal sedan år 1823 tilltagit, hvilket kan
inhemtas af de tryckta sammandragen
öfver Bevillningen, så synes med allt
skäl kunna sägas, att det friare InförselsSystemet,
som egt rum sedan år 1824,
icke baft någon skadlig inflytelse på
Näringarna.
För ett fullständigt utredande af
10 Pvvillnings-rUtskoUcU' Betänkande N-o 27,
systemets inverkan på Näringarna , har
Utskottet jemväl sökt upplysning om
förhållandet med Exporten af Rikets in-,
hemska Fabriks- och Manufactur-tillverk*
ningar, samt trott det leda till allmänt
£3)gagn, att här jemväl bifoga Tabellen
^l,N:o 5, utvisande den olika Exporten
o/lör åren 1824, 1828, 1826 och 1827,
W oc-b då resultatet häraf är, att Exporten
af dessa förädlade varor varit betydligen
större de senare åren, än år 1824,
måste det åtminstone bevisa, att det fri-,
are Handels-Systemet icke baft någon
ofördelaktig verkan på Exporten af inhemska
Fabriks- och Manufactur-arbeten,
Hvad som härvid i synnerhet fästat Utskottets
uppmärksamhet, är den minskande
Exporten af Tobak; men då denna
artikel i senare tider icke varit underkastad
någon förändring i Tullväg, måste
orsaken härtill sökas, antingen uti
bristande industri att i denna Näringsgren
kunda täfla med Utlänningen, eller,
som troligare är, att de Orter, hvilka
tillförne herntat sitt behof af Toa
bak ifrån Sverige, nu mera anlagt egna
dylika Fabriks-Inrättningar.
c) Om verkan af iSz3 års System,
på Handeln.
Un ökad eller minskad Import och
Beyillnings-Utskottcts Betänkande N-o 27. 9
Export mäste ensamt bestämma Handelns
till- eller aftagande. De tryckta Persea
del-sammandragen öfver Varu-Importen
och Exporten lemtia nöjaktiga besked i
detta fall; men dä dessa äro af en allt-?
för stor vidlyftighet att nu omtrycka
och här bilägga, samt en ökad eller
minskad Tull-uppbörd i detta hänseende
medför lika säker bevisning, så har
Utskottet låtit författa Calculen N:o 6,f£
som visar i hvilken betydlig mon Tull-]!,
uppbörden stigit ifrån och medér 1 Sta3;\ ^
och då deraf jemväl inhemtas , att Ex-ji1
port-tullen stigit till dubbelt belopp, i?"
emot hvad den utgjorde åren 1823 och
^ 1824, oaktadt Utförsels-Tullen å träd
varor
härefter blifvit af Kongl, Majrt
nedsatt, så tvekar Utskottet icke att häraf
draga den slutsatts, att det hufvudsakligen
är den fria In- och Utförselsrätten,
som vållat möjligheten af en
Ökad export,
Men hvad som ännu mer bekräftar
Handelns tilltagande liflighet, är det
ökade antalet af Inhemska och UtIänd-\^
ska Fartyg, som under senare åren af- T
! gått till och ankommit ifrån Utrikes/-  Orter. Tabellerna Nrris 7 och 8 visa detU,
oväntadt fördelaktiga resultat, att anta-Ig?
jet af Svenska Fartyg, som besökt Utrikes( £*
j 2 Bevilhiings-Ulshottets Betänkande IY.o 27.
Orter, år 1827, uppstigit till nära hälften
mer, än de utgjorde år 1825, jemte
det att deraf inhemtas, hvilka Stapelstäder
som haft mer eller mindre communication
med främmande Länder. Att
Svenska Fartygens antal ökat sig i en
•vida större proportion än de Utländska,
hvilka besökt Svenska hamnar, inhemtas
af jemförelsen emellan nyssnämnde Ta‘■Ubeller
och Tabellerna N:ris g och 10,
Wsamt synes bekräfta, att de i senare tider
ingångna Reciprocitets-Tractater med
“'/främmande Stater varit för Svenska SjöjJ
farten förmonliga.
W \
° )
Ehuru önskligt och tillfredsställande
det varit, att vid detta tillfälle kunna
framlägga för Rikets Ständer en fu 11—
tei\ ständig och tillförlitlig Handels-Balance,
!_( lärer detta för alla tider blifva ett frugtS-1
löst försök, då man icke kan beräkna
!?/rätta penninge-beloppet, hvarföre Riket
§ I belastas för Importen eller godtgöres för
IJ Exporten, — då fraktbeloppet,som för Rikets
stora Handels-Flolta betydligen mätte
inverka på Handels-Balancen, icke i
någon måtto kan bestämmas, och då
Transito-förtjensten, Commissions-arfvodena,
som af Utlänningen godtgöras,
samt afkortningarna å utländska fordringarna
hos enskilde genom Concurser
EcviJZuings-Utskottets Betänkande N:0 27, k 3
m. m., alltid mäste blifva ett föremål
för problematiska gissningar. Således
är det endast ifrån Handelns och Näringarnas
till- eller aftagande, och ifrån
Rörelse-Capitalets ökning eller minskning,
som man kan hemta någon säker
grund för bedömandet af Handelns större
eller mindre förmonlighet för Riket,
under en förfluten tid. Att döma häraf,
bör öfvervigten af Handeln under
de senare åren hafva varit till Sveriges
förmon; tj, utom det att både Importen
och Exporten, efter hvad ofvan visadt
är, under det senaste qvinqvennium
varit i ett betydligt tilltagande, tyckes
den omständigheten bevisa mycket, att
cursen, oansedt det år 1826 inträffade
utomordentliga behofvet af Spannmål,
och oaktadt ej långt ifrån En million
R:dr i Silfver blifvit införd, fallit från
128 sk. 6 r:st, som var medelcursen år
1824» tidi 122 ti r:st, som en längre
tid varit den stadigvarande cursen.
d) Om verkan af i8a3 års System
på Stats-Intraderna.
För ett fullständigt ådagaläggande
af förhållandet i denna del, får Utskot
-
örn Stats-Intradevna.
i4 B tullin in g#-Utskottets Betänkande Är.o 27.
PJtet endast åberopa Calculen N:o 11, soni
!_[ visar ej mindre Brutto- än Netto-upp
Mbörden,
och i hvilken mon den årligen
W ökat sig, så väl i anseende till Tull*
e) medlen, som Cönvoj-, samt Båk- och /
Lots-medlen. Då Brutto-summan af al*
la dessa medel utgjorde, per medium för
åren 1820 till och med 1824» endast
2,i84>559 R:dr 24 sk. 3 rist., så utgjorde
den år 1828 ett belopp af 2,702,018 R:dr
i sk. i rist,, sorn gör en tillökning af
817,458 R:dr 24 sk, to rist., hvilket!
ökade Stats-Intrad Utskottet på goda
skäl anser till en del härröra af en i
t senare tider minskad Tullförsnillnings
® i
Tillika har Utskottet, för ett bedömande
af Handelns olika förhållande emel*
Ian Rikets samtlige Stapel-Städer och
:§*) Gränse-Orter, låtit författa Uppgiften
1~.[ N:o 12, sorn visar huru och till hvad
§\belopp Uppbörden under alla åren från
och med 1824 till- och aftagit vid hvar*
*\je Tull-Kammare för sigi
Utskottet bör icke neka det erkärt*
Ilande, att den verksamhet Och ordning,
som inom Tull-Verket egt rum , jemväl
bidragit ej mindre till det i alla afse*
enden tillfredsställande resultatet af 18^3
års Tull-System, an att Utskottet varit
i tillfälle, att framlägga de Tabellariska
Seiuilnings-Utskoitets Betänkande N.o 27. i5
Gomparationeriia till närvarande tid: och*
förett fullkomligt redovisande af allt hvad
sorn har gemenskap med Tull-Förvaltningen
under de senast förflutna 5 åren*
återstår endast att Uppgifva antalet
af gjorda Beslag och deras Värdebelopp,
i hvilket afseende Utskottet hänvisar
till uppgiften N:o l3, hvilken åda-l-S
galägger en oafbruten verksam tillsyn,)??.
Och i så måtto bekräftar ökad ansträng-/
nitig i Tullbevakningen, som en i sena-j ^
re tider inträffad inskränkning af För-!3
buds-artiklar och en oklanderlig För- ^
tullnings-qvantitet af de till införsel
lofgifna Varorna synes föranleda till
den förmodan, att de fortfarande ökade
antalen af Beslag skett på ett färre an®
tal af Lurendrägeri-försöki
Efter den antydda ordningen för
detta Betänkande förekommer:
2:0 Redovisning för hvad under denna f I?
Riksdag blifvit till Utskottets hand- ) I
läggning remitteradt. J j?
( ^
Kongl. Maj:t bär, jemte Nådig■ Skrif-1 5*
veise af den i3 sistlidne Februarii, låtit / t;
aflemna ej mindre General-Tull-Slyrel- ^
Sens Förslag till förnyad Taxa för Tullstfgifterna
å inkommande och utgående
General-Tull-Styrelsens Förslag.
16 Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o 27.
varor, iin äfven Kongl. Commerce-Collegii
underdåniga Betänkande i samma ämne
jemte Protocoll öfver de företräden,
hvartill samtlige Stockholms Ilandelsoch
Fabi iks-Societeter inför bemälte ^
Collegium varit kallade.
G ener al-Tull-Styr elsen har anfört:
alt ett väl anlagdtoch sammanfattadtTulISystém
förutsätter enkla, billiga och i
möjligaste måtto undan tagsfria bestämmelser
för varu-utbytet med främmande
'Länder och Tull-afgifternas lämpande
efter varornas värde och behöflighet,
samt den större eller mindre rättheten
att dem olofligen in- eller utföra; att ^
Producentens och Tillverkarens, så väl
som Förbrukarens interesse, måste underordnas
det Allmännas eller Statens ;
att ökad Sädes-production inom Landet,
det upphörda Sillfisket, men gynnande
conjunctur för Bergverken, ömsom afskaffat
och skapat behof af varubyte och
utvägar att fylla dem; och att Regeringen
i samma nion lossat tvångsbanden
på Varu-införseln, så att, med få undantag,
inga andra qvarstå än de, som ämnades
att emot främmande medtäflare 1
skydda inhemska Närings- och Konstfliten:
alt af Import-förbuden endast de
kunna
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o vj. 17
kunna anses naturliga, som angå sådan
production och sådana tillverkningar,
deraf Riket eger öfverflöd och Öfverskott;
att en del åter innebära Police- eller
Sanitets- anstalter, men att de öfriga,
eller egentliga förbuden emot en myckenhet
Handtverkeri- och ManufacturVaror,
i synnerhet Väfnader, ofta äro
onaturliga och för förbrukaren tryckande,
emedan flera slag af dem icke inom
Riket kunna förfärdigas, hvarken till fullkomlig
godhet eller till erforderlig mängd;
och har General-Tull-Styrelsen dessutom
ansett sådana förbud menliga för Statens
rätt och allmänna moraliteten, enär
behofvet af varan ofelbart fylles genom
straffbara medel. För att bereda en
oskadlig Öfvergång från Förbuds- till
Tull-System, har derföre blifvit föreslaget,
att nuvarande förbuden emot
Varu-införsel skulle utbytas emot höga
Tull-afgifter af 4o, 5o till 100 procent;
eller uttryckas med ziffror i stället för
bokstäfver.
Såsom skäl för de direcla förbudens
borrttagande, har blifvit anfördt, att allmänna
tänkesättet bättre och villigare
Bilt. till B. St. P. 1829, 5 Sami., 2 Afd., 1 Band.
ista Häftet. a
i8 Bevi/lnings-Utskottets Betänkande N.-o if.
förenar sig, att såsom brottslig stämpla
Smyghandeln om den får namn af Tullförsnillning,
och följaktligen innebär
stöld från Staten, än om den kallas Lurendrägeri,
och endast innefattar Öfverträdelse
af ett oeconomiskt, på inga rättsprinciper
hvilande, Lagbud; och att»
hvad befarad menlig följd beträffar af
nedsättning i Tullen, som framdeles af
Regeringen kan anbefallas, Regeringen,
äfven om de directa förbuden bibehållas,
eger rättighet att, efter omständigheternas
kraf, upphäfva dem, GeneralTull-Styrelsen
har vidare, utom vidtagande
af en ändamålsenlig Tullbevakning,
äfven i afseende på Tullförsnillningens
förekommande, föreslagit: att
alla nu till införsel förbjudna, tili största
delen stämpelbara, Handtverkeri-,
Fabriks-, Manufactur- och Slöjde-varor,
som hädanefter blifva tillåtna till införsel
emot en Tull, öfverstigande i af
värdet, böra, då de som Tullförsnillade
dömas förbrutna, till åter-export försäljas.
Hvad åter angår sådana Svenska
Producter, som till utförsel varit förbjudna,
är anfördt, att dessa förbud desto
hellre kunna utbytas emot Prohibitiv
Tull, som dessa varor blott utgöra
I Bevillnings-Utskottcts Betänkande IV.o 27.
några få Metall - råämnen , jemte Mynt
och Ved. Uti den nya föreslagna TullTaxan
hafva blifvit antagna medelvärden
och medel-tull på Hampa, Ull, Socker
och Tryck-svärta, med dertill hemtad
grund af den genom erfarenheten
besannade svårighet, att med säkerhet
utröna skillnaden emellan varornas olika
qvantitet eller slag, samt deraf härrörande
grundad klagan öfver obehöriga
och ändamåls-lösa omgångar med besigtningar
och prof-insändningar; äfvensom,
hvad rått Socker beträffar, af den
omständigheten , att benämningen af
Mascovad eller Terres, ej alltid afgör
det olika varu-värdet; förmälande General
- Tull-Styrelsen, att den så sökt
bestämma medel-tullen, att Staten, utan
varans obilliga betungande, försäkras ej
allenast en oförminskad, utan ock sannolikt
en förökad, inkomst» Derjemte har
blifvit tillstyrkt förökad tull på några få
förnödenhets-attiklar, som ej är o tull-försnillning
underkastade, nemligen)å koksalt,
från 32 till 4o sk. Banco per tunna;
för salt och torr fisk med vissa procent,
samt för sill från 20 till 32 sk. Banco
per tunna, till hvilka förhöjningar skäl
äro hem ta de dels af saltets låga pris,
dels ock deraf, att sill och salt fisk e»
%
2o Bevillnings-Utskotlets Betänkande N.-o 27.
gentligen införas ifrån Norrige emot endast
half tull; samt slutligen, att de projecterade
förhöjningarne lemna ett ej obetydligt
bidrag till Tull-Cassan, utan
att serdeles märkas af förbrukaren.
I betraktande af de i senare tider
ökade bandels-communicationer med America,
som beredt fördelaktigare afsättning
af Svenskt Jern, samt då, efter 1782
och 1799 årens Taxor, utförsels-tullen
af Stångjern var fastställd till 24 sk.
specie per skepp:d med helfria fartyg,
är föreslaget, att Stångjerns-tull skulle
förhöjas från 36 sk. till En Riksdaler
Banco-sedlar per Skepp:d; äfvensom en
proportionerlig tillökning gores å andra
persedlar, Gar-koppar och Rödfärg. I
afseende på trädvaror åter är föreslaget,
att återföra tullen till samma afgifter,
hvilka voro gällande till 1826 års
slut, då Kgl. Maj:t, i afseende på minskad
export, deri gjorde nedsättning.
Såsom skäl härföre är anfördt: att de
nu föreslagna afgifterna icke böra finnas
tryckande i jemförelse med dem, som i
Norrige äro gällande, och att de dessutom
äro vida lindrigare än de fordom
i Sverige, oaktadt en ymnigare skogstillgång,
bestämda.
Bevillningi-Utskottets Betänkande JV.o 27. 21
För att bereda mera stadga i Spannmåls-prisen,
och att förekomma den svåra
brist, som missväxt kan medföra, har
General-Tull-Styrelsen trott lämpligaste
medlet vara, att föreslå ett stadigt medelvärde
med 5o procents tull; oeh äro
slutligen föreslagna flera förändringar,
i afseende på de reglementariska åtgärderna,
hvilka böra införas i de vid
Tull-taxan bifogade underrättelser.
Detta förslag har Kgl. Maj:t täckts
eommunicera med Kongl. Commerce-Collegium,
som deröfver hört vederbörande
Handels-, Fabriks-, och HandtverksSocieteter,
samt derefter med eget underdånigt
Utlåtande i ämnet inkommit.
/o
Vid de förhör till förklaringars afgifvande,
hvartill Stockholms Handlande
och Fabriqueurer inför Commerce-Collegium
varit kallade, har, i afseende på/ g
det af General-Tull-Styrelsen nu framställda
förslag, att utbyta directa förbud
emot höga , prohibitiva tull-afgifter,
i allmänhet blifvit anfördt: att tull-försnillning,
i anledning deraf, skulle föranledas,
och att denna är svårare att
förekomma än Lurendrägeri, emedan den
förbjudna lurendrägade varan är sin
egen angifvare, och bär vittne emot sig
OV
«**»
Kläde&Jkbriks Idkar ne.
22 Beviltnings-Utskottets Betänkande N.-o 27.
sjelf, hvarhelst den finnes, hvaremot;
den Tull-försnillade endast löper fara,
då den insmyges; att Tull-försnillaren
vid förtullningen uppgifver mindre varuqvantitet
än lian införer; att missbruket
icke kan förekommas genom varu-stämpling,
emedan varu-stämplar kunna tillverkas
å Utrikes ort, lika med de Svenska,
och att en del varor dessutom icke
kunna stämplas; hvarjemte man har befarat,
att om de nu förbjudna Fabriks-,
och Manufactur-varor hädanefter till införsel
blifva tillåtna, skulle landet dermed
i sådan mängd öfversvämmas, och
deras försäljning ske till så låga pris,
att Svenska fabrikerne nödvändigt skulle
gå under. — Dessutom är uppgift
vét af
Klädes-fa b riks-leik arn e :■
att de uti tillverkningen af fina Kläden
äro de utländska Klädes-Fabriqueurerne
Wderlägsne; men att de åter i medelfina
äro med dem jemn god a, och att
detta gäller i ännu högre grad i afseende
på grofva Kläden; att orsaken, hvarför
icke Kläde i Sverige kan tillverkas
för samma pris, som Utländningens, består
deruti, att Svenska Fabrikanterne
ofta, utan egna tillgångar, börja rörel-.
Bevillning - Utskottets Betänkande Bl .o 27. 2 3
sen med lånta pengar mot drjrg ränta ,
då Utländningen drifver sina Fabriker
med egna penningar i Bolag; att vi stå
efter fremmande Nationer i vetenskap
och konst; att produeten af deras tillverkning
är beräknad på afsättning i
verlds-handeln, hvaremot consumtionen
hos oss inskränker sig inom landet; att
utländska Producenten åtnöjer sig med
en lägre vinst å hvad han åstadkommer;
att den långa och mörka årstiden hos
oss gör arbetet svårare och dyrare och
att här är brist på rudimaterier, hvilkaUtländningen
erhåller för bättre pris; hvarjemte
Fabriks-Idkarne tillagt: att om
förbud emot utländskt Kläde finge fortfara
ännu i 10 år, så skulle inhemska
Klädes-productionen kunna upparbetas
till enahanda belopp som den utländska
och till enahanda pris; ty, med
säkerhet härom, skulle förmögna personer
insätta sina penningar i denna Fabriks-rörelse.
Såsom orsak dertill, att
Klädes-tillverkningen, oaktadt ett 9o:årigt
förbud emot utländsk införsel, förblifvit
stationair, och på långt när icke
uppfyller det inhemska behofvet, hafva
Fabriks - Idkarne, under åberopande af
nyss anförde skäl, tillagt: att Lurendrägeri-författningarne
ömsom varit för
stränga, då de saknat all verkställighet,
Sockerbruks - Societeten.
24 Eevillnings-Utskottets Betänkande IV.o 27.
eller ock för lindriga, då de blifvit kraftlösa;
och att den högre uppdrifna industrien
hos Ulländningen, i senare åren,
verkat större införsel i Sverige af den
förbjudna tillverkningen, hvarigenom
Svenska Klädes-Fabrikerne saknat tillfälle
till mer och mindre afsättning af
sina producter i någon ort söder om
Linköping, helst tillgången af utländska
Kläden varit så stor, att någon försäljning
af Svenskt Kläde derstädes icke
kunnat ega rum. Ytterligare är anfördt,
att den af General-Tull-Styrelsen föreslagna
medel-tull å Ull vore nyttig och
ändamålsenlig; men man fruktade att
tillåtelsen, att emot Tull införa Klädmakare-
eller Ullgarn , skulle blifva skadlig
för Svenska husfliten och färgerierne;
och slutligen, att sådane för Fabrikerne
nödiga redskap af högre fulländning,
som icke i Riket äro att tillgå, måtte
få införas mot låg Tull, t. ex. 2 procent.
Deputerade af
Sockerbruks-Societeten
■hafva anfört: att rått Socker borde förtullas
på sätt Tull-Styrelsen föreslagit;
men önskat, att Tullen skulle minskas;
att om Topp-socker finge införas, borde
det förses med den Stads stämpel,
Bevillnings-Utskottets Betänkande iV.o 27. 25
der införseln skedde; att Topp-socker
borde tull-fritt få exporteras; att Sirap
borde lill införsel vara förbjuden, eller
ock den af Tull-Styrelsen föreslagnaTull,
3 sk. per #, förökas till 4» samt att
Tullen å skuren Kork borde nedsättas
till 2 sk, per
Till hvad i allmänhet, i afseende
på förbud eller skydds-tull är anfördt,
bade
Siden-Fabriks^ Idkarne
yttrat: att deras tillverkning i myckenhet
icke fullkomligt svarade mot behof-^
vet, men att de, med undantag af Krus-^
flor och Silkes-strumpor, kunde tillverka i
alla slags Siden-varor af fullkomligt lika
god beskaffenhet som de utländska , med
lika vackra färger och faconer; men att
det icke härstädes lönte mödan, emedan
den kostbara tillverkningen ofta vore
urmodig innan den hunne blifva färdig,
hvarföre Svenska Siden-Fabriks-Idkarne
icke , hvad modetyger angår, ansågo sig
kunna täfla med utländska; att arbetskostnaden
här faller sig dyrare än i andra
länder; att afsättning saknas inom
Landet, likasom capitaler till inrättande
af större Fabriker och dyrbara ma
-
Siden-Fabriks-Idkarne.
diuoypj-syuqvj-stfmuog
*
26 Bcvillnings- Utskottets Betänkande IV.-o 27.
schiners anskaffande; men hoppades, alt
om tillräckligt skyddande Förbuds-Författningar
finge fortfara minst 10 år,
skulle Siden-Fabricationen, hvad priserne
angar, kunna uthärda utländsk med- t
täflan; hvarjemte Siden-Fabriks-Idkarne
gjort flere anmärkningar vid det af General-Tull-Styrelsen,
i afseende på Siden-varors
förtullning, upprättade förslag,
samt anmält den önskan, att rått,
o färgad t Silke icke måtte beläggas med
högre införsel-tull än 2 sk, per #, och
trodde för öfrigt, att, i fall ej bestämdt
förbud stadgades för Siden-varors införsel,
varans vigt måtte blifva rätta måttstocken
vid förtullningon,
| B omulls-Fabriks Idkarne
jhafva förklarat: att som släta bomullstyger
icke förr än 1817 blefvo till införsel
förbjudna, det egentligen är från
den tiden, sorn bomulls-fabriker i Sverige
börjat drifvas i större scala: att i
j afseende på de resultat, som deraf redan
visat sig, skulle, om deras rörelse
under en tid af 10 år kunde påräkna
skydd af författningarne, dessa fabriker,
vid nämnde lids förlopp, kunna åstadkomma
bomullstyger af lika god beskaffenhet,
som de utländska, och till en
Bevillnings-Utskoltets Betänkande N.o 27.
mängd, som svarade emot Landets behof;
att för närvarande Calico tillverkades
till lika beskaffenhet med det
utländska; att tillverkningen afGinghain
och finare Cambrick icke ökats , emedan
de varit till införsel tillåine; att Svenska
fabriqueurerne icke kunna täfla med
utländningen i tillverkningen af modetyger,
och att mer än hälften af den i
landet införda bomull och bomullsgarn
blifvit använd till husväfnad; och hafva
äfven dessa fabriks-idkare gjort flere
anmärkningar vid förslaget till tull-taxan,
till stor del innehållande yrkande
om förbuds-systémets bibehållande, samt
att bomull måtte få införas mot endast
8 r.'st banco per #; att det hittills förbjudna
gröfre bomulls-garn af till och
med N:o 25 äfven måtte få införas, och
att den derå af General-Tull-Styrelsen
föreslagna tull 20 sk. per # måtte nedsättas
till 8 sk., hvarmed fabriksidkarne
ansågo att egarne af bomulls-spinnerier
borde vara belåtne; hvarjemte slutligen
anhållits att alla bomulls-tillverkningar,
som till införsel tillåtas, måtte vid afstämplingen
i tullen förses icke allenast
med svart, utan äfven med så kallad
plakatstämpeh
Grosshandlare och Skepps-Redare.
28 Bevillning-Utskottets Betänkande N.o 27.
Deputerade af Grosshandels-Societeten
och Skepps-Rederierne
hafva anfört: sig anse de hittills gällande
förbuden emot införsel af sädesbrännvin,
potatoes, jern, stål, koppar, rödfärg
svafvel, vitriol, alun, rn. fl. artiklar,
hvaraf Riket har öfverflöd, så väl som
utförsel af malm, tack- och skrotjern,
böra fortfara; men att om det directa
förbudet skulle upphäfvas, samt en prohibitiv-tull
i stället införas, trodde Deputerade
att minst 100 procent af varornas
värde borde som skydds-tull fastställas,
likväl med undantag för gjutstål,
jernankare och kopparspik, serdeles sorn
de båda sistnämnde artiklar, genom saknad
concurrence för deras tillverkning
inom Riket, skolat blifva öfvermåttan
dyra. General-Tull-Styrelsens förslag
att upphöja utförsel-tull å stångjern från
36 sk, till En R;dr anse Deputerade så
mycket mera skadligt, som de omkostnader,
hvilka, såsom tull, convoj-afgift,
tolag, våg-omkostnader m. m, äfven åtfölja
denna Sveriges förnämsta exportvara,
skulle, genom den föreslagna tullförhöjningen,
ökas till omkring 8 a g
procent af stångjernets nu gällande värde,
hvilket Deputerade anse så mycket
skadligare, som ifrån Ryssland och Eng
-
Bevilhungs-Utskottets Betänkande N.o 27.
land Stångjern får exporteras tullfritt,
hvilken Deputerades öfvertygelse äfven
gäller i hvad Svenska Jern-Manufacturerna
beträffar; anseende Deputerade all förhöjning
å dessa export-artiklar så mycket
farligare, som import-tull derå i Norra Americanyligen
blifvitförhöjd med 25 proc.,
och som England, hvilket år 1825 nedsatt
införsel-tullen å Svenskt Jern från
6 L. g sk. per Tönn till Ett L. 10 sk.,
af expor-ttullförhöjning i Sverige kunde
taga sig anledning, att åter föröka den
hos dem så be-tydligt nedsalta importtullen;
och ändtligen, att alla förslag
till förhöjning å export-tull för Jern voro
opolitiska, då Regeringen, för Svenska
Export-handelns bästa, gjort framställningar
till Franska Styrelsen om nedsättning
af den höga import-tull, hvarmed
Svenskt Jern för närvarande der
är belagdt. Då Gar-koppar fallit i pris,
afstyrka Deputerade all förhöjning i export-tull
å denna vara; likasom Deputerade
, enär Trädvaru-handeln blifvit
ännu mer försämrad genom den olyckliga
ställningen i Portugal, anse högst
skadligt att förändra den nedsättning i
Tull, Regeringen senast derå vidtagit,
och tro sig snarare böra tillstyrka en
ytterligare mildring i de nedsätta värdena,
såsom hjelp för denna af conjun
-
Bevillningsutskottets Betänkande N.-o sf.
ctuten tryckta handels-gren, helst de
träd-varor, som Utskeppas från Sveriges
Norra Provincer, i frakter, assuranceprcemier
och sundsk tull, få vidkännas
vida större utgifter, än de Norrska Trädvarornä.
Den föreslagna förhöjningen
på koksalt, från 3a till o sk. på tunnan,
hafva Deputerade äfven afstyrkt,
emedan denna vara, till Svenska sjöfartens
förlust, redan i flere år, varit i
vanpris och sällan åt de hemkommande
Svenska, dermed lastade, Fartygen gifva
någon behållning.
Mot det föreslagna förtultnings-sättet
å Socker och Ull, var ingen annan
anmärkning gjord, än att medel-lölleri
på Socker syntes nog hög. Den gamla
import-tullen å Hampa hafva Deputerade
tillstyrkt böra bibehållas med 3 R:dr,
och den dåliga Pass-hampan antingen
lill införsel förbjudas eller ock beläg*
gas med io R:drs tull pers kepp:d. Deputerade
hafva afstyrkt den föreslagna
förhöjningen i tull på Fisk och Sill,
emedan dessa varor äro nödvändiga för
de arbetande classerna af Sveriges Invånare,
och äfven, i anseende till den
ringa vinst de lemna importeuren.
Att tull på Bomull blifvit förhöjd från
8 r:st. till i sk., och på rått Silke från a
Bévillnings-Utskottets Betänkande N.o 27. 31
sk. till 4 sk.per #, hafva Deputerade anmärkt
såsom olämpligt, helst båda delarna
äro utländska rå-varor, som vid
Svenska Fabriks-inrättningar förädlas.
I afseende på tullen å Spannmål,
hafva Deputerade ej ansett sig kunna
afgifva något utlåtande; och hafva Deputerade
slutligen begärt > att den lindring i
tull-och convoy-afgifter, som till uppmuntran
för Svenska sjöfarten å aflägsnareländer
genom serskilda författningar blifvit
beviljad, så väl i afseende på export som
import, tills vidare matte få fortfara, helst
denna handelsgren icke skall ernått den
tillvext eller det förbättrade tillstånd,
att den hvarken helt och hållet eller till
någon del kan umbära dessa förmonerj
och hafva Deputerade begagnat tillfället
att föreslå, att de fartyg, sorn hafva passerat
Cap Horn måtte beviljas lika lindring
sorn dem, hvilka besöka orter på
andra sidan Goda Hopps-Udden och
drifva handel på de Ostiiuliska platserne.
— I afseende på tillåtelsen att införa
utländskt stångjern och gjutgods,
hafva Deputerade anfört* att stångjern i
Wales icke kostar mer än 7A Pund Sterling
per tönn, och således gäller mindre
än Svenskt jern; att gjutgods skall kunna
erhållas från England för bättre pris
Bevillnings- Utskottets Betänkande N.o 2.J.
än hvartill det i Sverige kan leranäs;
att någon fara för consumtionen af det
Svenska jernet inom landet icke kunde
uppkomma genom tillåtelsen, att emot
Tull införa utländskt stångjern; men att,
då af sådan införsel-frihet skulle följa
rättigheten att på nederlag upplägga utländskt
jern, skulle, vid åter-exporten deraf,
sammanblandning med Svenskt jern
kunna inträffa, hvarigenom, om det utländska
jernet komme att utföras under
namn af Svenskt, opinionen om Svenska
jernets godhet, på utländska afsättningsorter
skulle kunna gå förlorad. Åf friheten
att införa utländskt tackjern, anse
Deputerade ingen olägenhet böra befaras,
helst det utländska tackjernet merendels
är af Sämre egenskap än det Svenska,
och, i förhållande tili stångjernspris
å utrikes orter, är dyrare än i Sverige.
Deremot ansågo Deputerade så mycket
farligare att tillåta export af Svenskt
tackjern, som det flere gånger skall händt,
att utländska handelshus, väl bekanta
med Svenska tackjernets godhet, men okunnige
om våra tullförfattningar, från
Sverige reqvirerat detta rå-ämne; hvarförutan
Deputerade ansett sig böra anföra
den omständigheten, att tackjernet
fraklfritt skulle kunna användas till barlast
-
Bevillnings-Utskoltots Betankande N.o ij. 35
last å sådana fartyg, som förde trädlaster;
att utförseln skulle kunna af utlänningen
gynnas genom medgifven tullfrihet
eller ock möjligen genom premier;
och ändtligen, att Tackjerns-export
skulle rubba förhållandet emellan Tackjerns-tillverkningen
och derpå grundade
Stångjerns-smiden. Sislnämde Deputerade
hafva äfven gjort flere anmärkningar
vid de uti General-Tull-Styrelsens
Förslag till Tull-Taxa föreslagna
värden och procent-beräkningar.
har inför Kongl. Commerce-Collegiu
Förklarat: att han ansåg den afGeneralTull-Styrelsen
föreslagna skydds-tull å
Snörmakare-arbeten vara mer än tillräcklig,
endast den anstalt vidtages,
till förekommande af Tullförsnillning,
att så väl Svenska Snörmakare-arbeten.
blifva försedde med Hall-stämpel, som
ock att de, hvilka utifrån införas, med
Tullstämpel förses; hvarjemte Åldermannen
yrkat, att tull å Kam-ull och Silke
ej måtte förhöjas, och attdeförbud
-
Åldermannen för
Snör makare-Embetet
Bih. till R. St. Fröt. 1828 och 1823. 5 Sami. 5 B.
i:sta Haft. 3
jSnormakane.
Rörstrands Porcellaines-Bruh Tvetabergs Bomulls-Spinneri.
34 Bevillnings-UtskoLlets Betänkande N.-o 27.
ne Numror af utländskt Bomulls-garn
måtte få införas emot 8 sk. B:o per =&.
Disponenten af Rörstrands PorceU
laines-Btukj Grosshandlaren Ulfj hav
anfört: att då den Fajance, som derstädes
nu tillverkas, i godhet skall kunna
täfla med den, som erhålles från andra
länder, och en ny Fabrik för Porcellaines-tillverkning
inom Riket blifvit anlagd,
borde den nu gällande tull å utländskt
Porcellaine fortfara, äfvensom
att allt måladt eller tryckt oäkta Porcellailie
ännu borde vara förbjudet i 5 eller
10 år, eller också, om sådant skulle införas,
beläggas med en tull af i5 sk.
per
Egaren af Tvetabergs BomullsSpinneri^
Grosshandlanden Hedberg, har,
af Commcrce-Collegium tillkallad, sig
yttrat: att om sådant Bomulls-garn, som
^till införsel är förbjudet, nu skulle frigifvas,
skulle sådant förorsaka Tull-försnillning,
emedan varan ej kan stämplas,
och hindra den utsträckta hus-slöjden,
samt bidraga till indragande af dels
tilltänkta, dels under anläggning varande
större Bomulls-Spinnerier, hvilka,
en gång färdiga, kunna, om en lämplig
skydds-tull då införes, täfla med de
Yllgstofts Fabrikeme•
Bevillnings-Utsliottels Betänkande IV.-o 27. 35
utländska» så väl i afseende på pris som
varans godhet.
På tillfrågan har Hedberg tillkännagifva,
att han hittills icke tillverkat finare
Bomulls-garn än N:o 34; att han
icke kan tillverka finare änNo4o; men
att han likväl trodde, att vid Kallens
och Sjunntorps Spinnerier skulle Bomullsgarn
kunna prresteras af N:o 60 och 70.
— Emot beloppet af den å de hittills
FÖrbudne sorter Bomulls-garn föreslagna
tull hade Hedberg icke att erinra.
) Yllestofts Fabriks-Idkarne
hafva slutligen inför Commerce-Collegium
andragit: att Boj, Fris, Frisad, Doffel,
iCalmuck, Ratin, Casimir och Circassienne
af andra färger an hvitt och svart, äfvensom
Flanell, Flaggduk och Qvinnette,
jemte Dukar af Bomull, eller afKamull
och Bomull tillsammans, under i5
R:drs Banco värde stycket, borde fortfara
alt vara till införsel förbjudna, med
önskan, att så val gröfre Matt-väfnader,
hvilka aro föremål för Klädes-fabricationen,
som äfven smalare och finare dylika,
hvilka vid Stofts-Fabrikerna tillverkas,
må till införsel förbjudas, helst,
hvad de finare slagen beträffar, de nu
gjorda försök att fullkomna denna tillverkning
eljest skulle förfelas. Jerrite
Cvmmrce-Caliegii Utlåtande
36 Bwillnings-XJtskotlets Betänkande N.o 2.7.
några andra yttrade anmärkningar af
imindre betydenhet, i afseende på den föreslagna
Tull-Taxan, föreslogo desse Deputerade,
att, i händelse en allmän tillåtelse
skulle medgifvas, att emot Tull
införa Yllestofts-tillverkningar, det föreslagna
Tullvärdet skulle förhöjas för Fris,
Frisad, Doffel, Calmuck och Ratin till
3 R:dr, för enkelt Flanell till 28 sk.
och för kypradt dito till /±o sk, per aln.
Uti serskildt underdånigt Utlåtande
har Kongl. Commerce-Collegium_, sedan
ändamålet med införandet af Tull och
I Tulltaxa blifvit omnämndt, anfört: att
fullkomlig Handelsfrihet egde rum här
i Riket i förra tider, serdeles hvad imt
porten beträffar; att denna frihets injskränkning
daterar sig från den 23 Dec.
1738, clå, uti en publication från SlottsCancelliet,
varning utfärdades emot inskrifning
af utländska Kläden, Sidentyg
och andra öfverflödigaKramvaror; att dessa
till större delen blifvit förbjudna till
införsel genom Tull-Taxan den 8 Junii
173g; att detta Förbuds-Systém oafbrutet
fortfarit till år 1825, då, så väl som
1826, en något friare varu in- och utförsel
blifvit medgifven , i anledning af
Rikets Ständers vid den föregående Riksdagen
derom gjorda underdåniga hem*
Bevillmngs-Utskotlets Betänkande N.o 27.
ställan. Kongl. Collegium har derefter
örn förmält de olika intressen, som, i afseende
på In- och Utförsels-tull, uppkomma
hos Förbrukare, Fabrikanter och
Handtverkare, Jernbruks-egare, Bergsmän
och Köpmän, emellan hvilka alla
Collegium anser, att en väl ordnad TullTaxa
bör hålla en billig medelväg, under
det den derjemte stadgar den skatt
å produetion och consumtion, sgim genom
Tullen är påräknad,
Kongl. Collegium anför härefter de
här förut upptagna olika åsigter emellan
directa förbud eller deremot svarande
Tull-afgifter, med de å ömse sidor för
och emot anförda skäl; hvarefter Collegium
bar förklarat, att det, lika med de i
ämnet hörde Handlande och Fabrikanter,
hyser den öfvertygelse, att förbud
innefattar ett kraftigare och säkrare skydd
emot utländsk medtäflan i varu-försäljning,
än höga Tull-afgifter, och tror sig
således böra i underdånighet hemställa,
att serdeles varsamhet må iakttagas vid
tillåtelsen, att, emot Tull, införa varor,
som hittills varit förbjudna, och delta
förnämligast medgifvas vid frågan om
sådana produeter eller tillverkningar,
hvilkas fortfarande beskydd emot ut*
Bevillning?;-Utskottets Betänkande iV.-o 27.
ländsk täflan synes utan väsendtligt ändamål,
eller om sådana, hvilka kunna
tåla och behöfva utländsk medtäflan, såsom
väckelse till ökad drift och fullkomlighet,
I anledning häraf har Collegium
andragit, att, sedan Sverige i goda år»
icke allenast haft Spannmål till eget
behof utan äfven lill afsättning hos andra
nationer, så anser Collegium ingen
olägenhet böra fruktas uppkomma genom
tillåten införsel af utländsk Spannmål,
om tullen derå så reglerades, att
denna spannmål ej förr med fördel inom
Riket kunde afsältas, än Svenska
spannmålen uppgått till ett pris som öfverstiger
det, hvarmed Landlmannen i
allmänhet bör finna sig belåten; och
anser Collegium, att, genom en så ordnad
spannmålshandel, köpmannen äfven
i denna handelsgren kunde använda sina
penningar, hvilket vid hittills gällande
förhållande knappast låtit sig verkställa
; förmodande Collegium, att tullafgifterne
å gryn och potatoes, i jemförelse
härmed böra uppgöras; hvilket stadgande
Collegium äfven föreslår i afseende
på tull å bränvin , såvida dess införande
icke, efter Collegii tanka, rent af förbjudes,
i anseende till det fysiska och
Bevillnings-Utskottcts Betankande N.-o 27.
moraliska onda, som denna dryck förorsakar,
om den i öfverflöd finnes och
gagnas.
Med ogillande af General-Tull-Styrelsens
förslag till medeltull på Ull, hemställer
Collegium, att den i 1826 års tulltaxa
bestämda olika tull på grof och fin
Ull må bibehållas, såsom ledande till
mera skydd emot införsel af den sistnämnde.
Hvad Salpeter angår, anser Collegium
att denna vara bör vara till införsel
förbjuden, på det att Salpeter-tillverkningen,
genom detta skydd, må vinna
den fullkomlighet, att Riket, i afseende
derpå, blifver oberoende af främmande
tillförsel,
Collegium har äfven bi träd t Deputerades
af Handels-Societeten yttrande, i
livad det i allmänhet angår utförselstull
å trädvaror, men föreslagit, att, som ved
ej sannolikt kan utföras från andra orter
i Riket än de södra och vestra, så,
och på det vedbrist, genom sådan utförsel,
icke för Skåne må uppkomma, borde
värdet å veden rättas efter skånska vedprisen
och tullen bestämmas till 5o procent.
4o Bevillnings-Utshottets Betänkande N.o 27.
Collegium har ansett förbud böra
bibehållas: emot utförsel af tackjern, på
den grund att tillgången deraf icke öfverstiger
behofvet för Svenska stångjernstillverkningen;
emot införsel äf tackjern,
i afseende på det utländska Taekjernets
sämre beskaffenhet; emot införsel af stångjern,
upppå de af Handels-Societe^en deremot
anförda skäl; samt emot införsel
af utländskt gjutgods, i anseende dertill,
att våra egna Gjuterier äro i tilltagande;
hvaremot Collegium, lika med Deputerade
af Grosshandels-Soeiete^en, tillstyrkt,
att utländska Skepps-ankare må
få införas mot 10 procents Tull, samt
afstyrkt all förhöjning i Utförsel-tullen
på Svenska .Tern-artiklar,
Lika med General-Tull-Styrelsen,
anser Collegium handeln med koppar
kunna vara fri, men afstyrker dea föreslagna
förhöjningen i Utförsel-tull å
Gar-koppar; samt föreslår, att Svenskt
metalliskt mynt må vara förbudet, så
väl till in- som utförsel.
I anseende till den stora olikheten i
prisen på Svensk och utländsk Vitriol,
och för att förekomma, att den Svenska
icke ytterligare uppstegras, tillstyrker
Collegium, att utländsk, till införsel för
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande IV.-o 27,
ut förbjuden Vitriol, må tillåtas, emot
4o procents Tull, beräknad efter 18 R:drs
värde för 17 Lft victualie-vigt.
Kongl. Collegium bär till alla
delar förenat sig med GrosshandelsSocietetens
utlåtande, i afseende på den
af General-Tull-Styrelsen föreslagna Tullförhöjning
på Koksalt, salt Fisk och Sill,
Bom-ull, rätt Silke och Kam-ull.
Såsom skyddande för Ull-productionen
och Hus-slöjdér, har Kongl. Collegium
tillstyrkt fortfarande förbud emot
införsel af Klädmakare- eller Ull-garn,
samt emot Bomulls-garn för, under och
till och med N:o 25, i anseende till de
inrättade Bomulls-spinnerierna och den
i Dalarne öfliga Bomull-garns-spånaden.
I afseende på Tull å Hampa, har
Collegium biträdt Handels-Societetens
yttrande; och hvad angår sammansatta
eller beredda Medicinalier, tillstyrkt att
de, rörande införsel af dylika Medicamenfcer,
nu gällande Författningar må
orubbade bibehållas.
Hvad Klädes-tillverkningen vidkommer,
är uti Gollegii Skrifvelse vidlyftigt
anfördt: att införseln af groft Klä
-
Bevillning s-Utskot tels Betänkande N.-o 27.
de varit förbjuden sedan och in
förseln
af fint Kläde sedan 1771; att
Klädesfabrikerna beständigt åtnjutit och
åtnjuta betydliga årliga penninge-understöd
af allmänna medel; att, oaktadt
Klädes-tillverkningen efter 1771, i anseende
till försämradt mynt, är upptagen
till högre värde, så har tillverkningen
i qvantitet icke tilltagit i samma
proportion, utan för hvarje decennium
omvexlät emellan 3 å 4o°iOoo alnar om
året, och sådant utan afseende derpå,
huruvida Författningarna emot Lurendrägeri
under tiden varit mer eller mindre
stränga. Att årliga behofvet af Kläde
betydligt öfverstiger ofvannämnde tillverkning;
qchsättet huru detta behof blifvit
uppfyldt, har Gollegium funnit upplyst
af Klädes-fabriks-idkarnes egna uppgifter
om det betydligare förråd deraf, som
i Rikets vestra och södra Provincer
blifvit inlurendrägat, oaktadt Tull-bevakningens
uppmärksamhet; och slutligen,
att dylik oloflig införsel af Kläde icke
kan förekommas, så länge Svenskt Kläde
icke kan tillverkas till den fullkomlighet,
som det utländska, och icke eller
föryttras till dermed jemförliga pris.
Fabriks-idkarnes erkännande, att de icke
kunna tillverka fina Kläden till lika
godhet med de utländska, och icke el
-
Bevillnings~Utskottets Betänkande N,o i~.
ler medel-fina eller grofva till lika godt
pris, är förut upptaget, så väl som de
af dem dertill uppgifna skäl, dem Collegium
åter vidtyftigt upprepat; i anledning
hvaraf Collegium tillstyrkt, att förenämnde
förbud emot införsel afKläde
må fortfara, och såsom ytterligare skäl
dertill anfört de större förlag, den
större skicklighet och de vidsträcktare
kunskaper och dryga kostnader af nya
förbättrade Maschiner, sorn fordras till
denna Fabrications fullkomnande, samt
att dessa hinder böra och kunna undanrödjas
genom ökade insigter i afseende
på Fårskötsel och Ullens appretering,
genom det hopp man gör sig, att snart
ifrån Motala nya Verkstad kunna erhålla
de för Fabrikerna erforderliga nya
Maschiner, samt genom de tillfällen, som
Technologiska Institutet nu erbjuder för
Svenska Klädes-Fabriqueurerne, att kunna
rådföra sig med kunniga Vetenskaps-män,
Hvad af Yllestofts-fabriks-idkarne
blifvit anfördt, har Kongl, Collegium,
utan egentligt utlåtande, öfverlemnat lill
Kongl. Maj:ts Egen Nådiga Pröfning.
Collegium har ytterligare tillstyrkt bifall
till hvad afSiden-Fabriqueurerne, i
afseende på Införsel-förbud, är and råget;
och äfven ansett, det tillåtelsen alt
44 Bevillnings-Utskottcts Betänkande N.o 27.
införa utliinska Bomulls-väfnader, så
mycket mindre bör utsträckas utöfver
hvad Kongl. Maj:ts Kådiga Kungörelse,
af den 27 Dec. 1827 i den delen innehåller,
som, i den händelse en sådan
tilla ten införsel kunde minska tillverkningen
af Svensk Bömulls-väfnad, detta
kunde minska införsel af Americansk
Bomull, och sålunda lägga hinder i vä-,
gen för den nu lifliga handeln med Norra
America, och den derpå till stor del
beroende Svenska Jern-exporten. Kongl.
Collegium anser Svenska Lihneväfnaden
hafva hunnit lika höjd med den utländska,
och att dervid nu mera endast fattas
användbara bleknings- och appreterings-inrättningar,
för att meddela väfnaden
den ytliga fullkomlighet, sorn hos
utländningen gör den mera säljbar,; i,
afseende hvarpå Collegium anser ingen
våda skola uppkomma genom tillåtelsen
att införa Linneväfnader, emot den af
General-Tilli-Styrelsen föreslagna tull;
men har deremot tillstyrkt fortfarande
förbud emot införsel afSegelduk, på den
grund isynnerhet, att ingen klagan försports
hvarken öfver varans dyrhet eller
brist deraf.
Vid frågan om Socker, har Cornmerce-Collcgium,
med åberopande af
Eevillnings-Utskottets Betänkande IV.o 27.
Deputerades Utlåtande, föreslagit, att
Tull å inkommande rått Socker måtte
bestämmas till 1, högst 1 sk. 2 r:st. per
Skålpund , samt utförsel-tull på ToppSocker
lill högst 1 procent af varans
värde. Collegium, sorn icke ansett någon
betänklighet vid import-frihet af
Topp-Socker emot Tull, har derjemte
tillstyrkt, att då hvilt rått Socker directe
ankommer från Havana eller andra Westindiska
hamnar, detsamma ej må åläggas
högre tull, än för livi It rått Socker
i allmänhet bestämmes; men att deremot
Westindiskt hvitt rått Socker, sorn
anländer från Europeisk hamn, må beläggas
med lika tull som Lump-socker.
Hvad Sirap beträffar, tillstyrker Colleginm,
att om demi3 vara till införsel
tillätes, tullen derå må bestämmas till
5o procent.
Collegium har ytterligare anfört,
att då Porcellaines-fabriker äro dyrbara
anläggningar, som fordra stort förlag;
att då egarne af Rörstrands Fabrik skola
med stora uppoffringar söka förbättra
denna inrättning, och att då ett nytt Porcellaines-Bruk
med stor kostnad numera
är anlagdt på Wermdön, tror Collegium,
att, med undantag af den föreslagna
tull-nedsättning å äkta Porcellaine,
46 Bevillning^Utskottets Betänkande N.o 27.
nu gällande föreskrifter, angående införsel
af nämnde vara, borde få fortfara,
serdeles som Rörstrands egare anfört,
att, om närvarande skydd emot utländsk
concurrence bibehålles under den korrta
tiden af 5 eller 10 år, Svenska Porcel»
laines-Bruken sedan skola kunna uthärda
täflan med de utländska»
Af det skäl , att Kort äro i de fle*
gAsta Stater till införsel förbjudna , och
Ijatt, genom införsel deraf, den stämpelafgift
på Kort, som nu är anbefalld,
skulle gå förlorad, afstyrker Collegiuin
all införsel af denna vara.
y) Collégium bar äfven i underdåniga/het
hemställt, att tullen å sådane för
B 1 Fabrikerne nödvändiga redskap, la vil"yka
ej kunna i Sverige till nöjaktig godhet
förfärdigas, må nedsättast; ill 2 högst
gd 5 procent af värdet, och att det stadgande,
som 26 §. af Underrättelserna till
nu varande tull-taxa föreskrifver, att de
som åstunda införa dylik redskap, skola,
med sine ansökningar derom, vända sig
till Kongl, Maj:ts Commerce-Collegium
elier Landtbruks-Academien, måtte så
förändras, att dylika ansökningar hädanefter
skulle ingifvas till bestämd Autoritet,
till exempel Commerce-Collegium,
Eevilinings-Utskoltets Betänkande;Jf:o 37. 47
Kongl. Collegium har tillstyrkt att
förbud må bibehållas mot införsel af sådalia
Fabriks-Manufäctur- och slöjdevaror,
sorn i tull-taxan benämnas med orden t
ej specificerade; .men som Collegium anser
att de i tull-taxan specificerade varor
af ofvannämndc beskaffenhet, hvilka emot
tull få införas, kunna utan våda för
tillverkarne okas med flere Sådane, har
Collegium, med afseende å den täflan,
som i dessa yrken är nyttig, föreslagit,
att införsel må tillåtas för efterföljande,
nemligen: Hattar af ull, hår och silke,
emot en tull af 3 R:dr Banco stycket,
Skor en R:dr Batico, Stöflor 3 R;dr paret,
Fransar och Snören 1 R:dr ^4 sk»
per , Sadlar 10 R:dr per stycke
samt Betsel och Seldon, Borstar och/
Svarfvare-arbeten till 33|dels procent
af värdet, såsom i likhet med den
i taxan stadgade tull för Barometrar och
Thermometrar, med flere varor af alldeles
lika beskaffenhet.
Sedan Collegium tillstyrkt bifall'
å den af General-Tull-Styrelsen föreslagna
tull å flere slags Manufactur- och
Handtverkeri - varor dels till 33|:dels
dels till 25 procent af värdet, anser Collegium
att tull å Cirklar och Compasser,
Machiaerier, Ångmachiner, Handt-\s
Tull a Handtverkeri-varor, Cirklar m.
.. .i ..i.. i. i. . i....—».»' ■ ■■■■»'■ —
■ ■ ' ■ 11 “I*"—'1 '■ 1 1 1 ^ "■*N>
rKongl. Maj;ts Näcl. Shrifv, Qin Tull-Taxan oeh Tullén å Ull
48 Bcvillnings-Utslwtlcts Betänkande N.-o 27.
yerkeri-instrumenter, Kopparspik, Skeppsankare,
Glober, Socker- och Tryck-formar,
ej bör bestämmas högre, antili 10
procent; hvarförutan Collegium föreslagit
några redactions-förändringar, i afseende
på tull för Fartyg och Bomolja, samt
i afseende på säkerhet emot missbruk vid.
införseln af arsenik och blysocker; och
har Kongl. Collegium ändtligen tillstyrkt
bifall å Grosshandels-Societelens framställning
örn fortfarande lindring i den
tull, som för närvarande är lemnad för
de varor, som med Svenska fartyg hemföras
från aflägsna verld sdelar.
Hvad Collegium yttrat, instämmande
med hvad General-Tull-Stj^relsen föreslagit
och hemställt, torde icke här
behöfva ånyo intagas.
' !r - ■ -'
Uti till Rikets Ständer aflåten nåidig
Skrifvelse den i3:de sistlidne Fefbruarii,
har Kongl. Maj:t i Wäder tillkännagifvit,
att med upprättande af TullTaxor
åsyftas det dubbla ändamålet, att
förskaffa Staten en betydlig, lätt utgående
inkomst, och att bereda Näringarne
det mer eller mindre beskydd, de
behöfva mot utländsk täflan; att omsorgen
i förra fallet inskränker sig dertill,,
att åfgifterna så bestämmas, att de icke
fresta
Sievill n ings-Vtskoltels Betänkande IV:o 49
Fresta till tullförsnillning, icke fördyra
de främmande rå-ämnen, som fordras
för inhemska tillverkningar eller försvåra
inhemska producters afsättning på
utrikes orter; att Kongl. Maj:t derföre
anser någon förhöjning icke böra ega
rum hvarken i utgående tull å Svenska
Export-varor, eller i införsel-tull å de
för Fabrikerna erforderliga rå-ämnen;
och har Kongl. Maj:t serskildt fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
att så reglera tull på utländsk
Ull, att den grofva icke för mycket
fördyras, och att den fina icke kan.
inkomma emot så låg afgift, att de anstalter,
som redan äro vidtagne eller
hädanefter kunna vidtagas till den inhemska
Får-afvelns förkofran, derigenom
motverkas; i senare hänseendetåter, eller
i afseende på det skydd, som de inhemska
näringarne kräfva, har Kongl.
Maj:t förklarat Sig vilja vid utöfningen
af den Lagstiftande Magt, som Grundlagen
tillägger Konungen i de mål, som
angå Rikets allmänna hushållning, äfven,
hädanefter vilja iakttaga all den varsamhet,
som är af nöden, för att bereda
allmänt gagn, undvika enskilda förlu
-
Bih, till R. St. P- 782 8 och 1829, 5 Sami. 2 Band.
usta Häftet. 4
Enskilda anföranden
So Hevi Urlin g^-Utskottets Betänkande N.-o 27.
ster och olägenheter samt befrämja de
industriela krafternas fria Utveckling*
utan för hastig rubbning i nuvarande
förhållanden; och har Kongl. Maj:t, i
betraktande af de förändringar, som emellan
Riksdagarne kunna inträffa, både
i Handelns allmänna gång och uti reciprocitets-
förhållanden med främmande
nationer, fästat Ständernas uppmärksamhet
på nyttan deraf, att Rikets Ständer
till Kongl. Majit skulle öfverlemna* att
inom bestämdt maximum förhöja tullen
å inkommande varor.
Då Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
i Vällofl. Borgare-Ståndet till remiss föredrogs,
hafva serskilde yttranden af
Ståndets Medlemmar dervid blifvit af»
gifne, nemi.:
Af Herr Winberg: alt alla sådane
Svenska producter, som ej allenast äro
fullt tillräckliga för landets behof, u,
tan äfven öfvergå till export-artiklar,
samt sådane inhemska Manufactilr- och
Handtverkefi-varor, som kunna, tillräck—
/ligen och någorlunda motsvarande uti andningens
bättre Fabricater, fylla landets
behof och Allmänhetens billiga väntan,
hvad prisen beträffar, böra hellre
rent af förbjudas, än beläggas med
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 27.
5o procents tull, helst en så hög tull
endast föranleder till tull-försnillning;
att rå-ämnen och nöd vändighets-varor
höra beläggas med måttlig tull, dels jeinnkas
under, dels ej öfverstiga den närvarande;
alt Topp-socker , Kläde och hvitt
Bomulls-garn, slipade Glas- och Bronzearbeten
må få, emot ändamåls-ehlig tull,
införas; och har Herr Winbergj hvad
Kläde och Bomulls-garn beträffar, ansett
en sådan tillåtelse Så mycket nödvändigare,
som prodtictionen al dessa
artiklar inom Landet icke Svarar emot
Consumtionen. I afseende på tillämpningen
af Hr Winbergs förslag, äro fler
re artiklar äfven af honom uppgifne.
Herr Westman har förenat sig med
Herr Winberg, äfvensom Herr Lambergj
med det undantag, alt de nu gällande
Författningar horde få fortfara för Fabriks-varor,
serdeles för Bomulls-garn och
Socker,
Herr Helsingius har instämt med
Herr Winberg i principen, att ovilkorligt
förbud är nyttigare än hög tull, mell
med det tillägg, att utländskt Kläde äfven
bör vara till införsel förbjudet. Med
dessa åsigter hafva sig äfven förenat
Sa Bevillnings-JJtskotlets Betänkande IV.-o ar.
Herrar HiesSleiter, StrehlenertWinbladh
j Löfvenius och Arosenius.
Herr Leffler liar gjort den anmärkning,
att Räfvenduk bör tillåtas till införsel,
att behofvet'deraf är stort, tiilverkningen
inom Landet obetydlig, och
att förbudet således ger anledning till
Lurendrägeri. Slutligen har
Herr Santesson tillagt: att de råämnen
till fabrikernas behof, hvilka inom
Landet produceras till erforderlig
myckenhet, böra till införsel förbjudas.
Inom Riks-Stånden äro i förenämnde
ämne följande motioner gjorda, nemligen
:
Hos Höglofl. Ridder ska pel och Adeln:
Af Herr Tham, Wollrath, som föreslagit,
att, hvad Tullbevilluingen angår,
samma princip till alla delar borde följas,
som grundläde Rikets Ständers Beslut
vid 1823 års Riksdag, i afseende på
Prohibitiv-systemets förändrande till ett
med utvidgad Handels-frihet förenadt
Tullsystem, helst Motionairen ansett
det af erfarenheten vara bevisadt, att
detta nya system medfört lyckliga
Bevillning!!-Utskottets Betänkande Ar.o 27. 53
följder i afseende på Ökade tullinkomster
oell minskade retelser till lagbrott, utan
att på minsta sätt skada inhemska fabriker
och näringar, hvilka, 1 sedan det
friare systemet infördes, mera till- än.
aftagit. Motionäiren har derjemte yrkat,
att Ständerne sjelfve måtte fastställa det
högsta tullbelopp), som tillåtas hör, men
öfverlemna till Hans Maj:t Konungen,
alt nedsätta Tullen, då inträffande omständigheter
och landets behof sådant
kräfva,
I afseende på de af motionäiren sålunda
anförda principer och dertill hörande
detailer, har Herr Tham blifvit
understödd af Herr Grefve Rosen, Axel
Herr Grefve Frölich, Danid , Herr Friherre
Åkerhjelm, Guslaf Fredrik, Herr
Friherre Cederström, Jacob, och Herr
Rosenblad, Bernhard, hvaremot, å andra
sidan, Herr Marks von Wurtenberg
G. B., och Herr Lefren, J. P., uti
serskilda Memorial, yrkat 'återinförande
af det till 1823 års Riksdag gällande
förbuds-system, tullfri införsel af sådane
utländska rudimaterier, som erfordras
för svenska fabrikerna, hög tull på
Gaffe, Socker, Vin med flere nu oumbärliga
utländska varor, theoretico-praetiska
Läroanstalters införande för högre och
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 27.
lägre näringsidkare, uteslutande rättigheter
för sådane bolag, som vilja exportera
inhemska Manufactur- och slöjde-producter,
stränga tullbevaknings-, husvisitations-
och strafflagar med flere härmed sammanhängande
mått och steg, hvilka desse
motionairer ansett oundgänglige, så vida
svenska fabrikerne skola kunna skyddas emot
utländska tillverkares öfverlägsenhet;
med hvilka åsigter sig förenat Hr Rosengvist
af Åkershult, Herr von Hartmansdorff',
och Herr Lagerhjelm,; hvarförutan
Hr von Hartmansdorff,', Hug., i serskildt
memorial af den 2 Januarii, yrkat, alt
så höga Tullafgifter måtte läggas på införseln
af Svenska jordprodueter och sådane
varor, hvilka kunna i Riket tillverkas
, samt sådane beslags-författningar
emot deras införande och försäljning
vidtagas, att Svenska producenten och
tillverkaren må vara tillräckligt skyddad
och uppmuntrad att fortsätta och utvidga
sin rörelse; vid hvilket anförande
anmärkningar blifvit gjorde dels emot
och dels för motionairens åsigter af Hr
Tham, IV., Herr Lefren, J. P., Herr
Lagerhjelm, P., Herr Friherre Cederström,
Jacob, Herr Cederschjöld, P. G.,
och Herr af Wingård, Johan,
Hos Yällofl. Borgare-Ståndet har Hr
Bévillnings-Utskotlets Betänkande JV-0 27.
Abr. J. Hiessleiter, uti Memorial af den
i o sistl. December, förklarat sig utaf den
på Riks-salen upplästa Berättelse, med
förundran, bestörtning och oro, hafva
funnit, att Kongl. Maj:t, i likhet med
Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade
beslut, är sinnad, att än ytterligare och
för framtiden bibehålla det så kallade liberala
Handelssystemet, samt anfört:
att Bevillnings-Utskottet, vid framläggandet
af nämde System, endast skulle haft
afseende på ökade Tull-inkomster; att
denna tillökning på långt när icke hade
utfallit så ymnig, sora man hade väntat
sig, och att Systemet leder till Fabrikernas
och Näringarnas förfall. Motionairen,
som sökt hemta stöd för dessa
sina påståenden af en från General-TullStyrelsens
Revisions-Contoir den 3:dje
Nov, 1828 utgifven uppgift å Tull för
en del importerade varor från och med
1821 till och med 1827, har yrkat, alt
alla sådana Fabriks- och Manufactur-varor,
som af Landets egna Slöjde-idkare kunna
till erforderlig godhet och tillräcklig
mängd åstadkommas, måtte till införande
i Riket rakt förbjudas; att, i sådant
afseende, 1816 års Tull-Taxa åter måtte
sättas i verksamhet, hvarvid Motionairen
äfven föreslagit, alt det kunde finnas
skäligt förbjuda till införsel en del Luxe
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 27*
artiklar, ehuru de icke inom Riket kunna
tillverkas; att derföre den sista Kongl.
Förordningen, angående förbud emot otillåtna
varors införande i Riket måtte undergå
en allvarsam revision, och att TullvStämpling
å alla till införsel tillåtna
varor måtte, så vidt möjligt vore, verkställas.
Uti Motionairens åsigter, dem han
slutar med en målning af de olyckor,
sorn skola uppkomma i fall desamma af
Ständerna icke antagas och användas, har
sig förenat Hr ffelsingius,
Utom dessa, i afseende på allmänna
principer, inkomna Memorial, hafva följande,
med syftande till serskilda stadganden,
blifvit till Utskottet remitterade,
nemligen: från Högloft Ridderskapet och
Adelil, af Friherre von Saltza3 E. F. >
angående förhöjd införsel-tull å utländsk
Ull, angående förhöjd tull å utländsk Ost,
eller förbud emot dess införande, samt
ändtligen med yrkande af dylikt förbud
eller hög tull å utländska Tvål-sorter.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet: Af
Hr A. J. 11/e.fstelter, med begäran att Rikets
Ständer hos Hans Maj:t Konungen
skulle i underdånighet anhålla, att, enär
den nu varande Handels-Tractaten med
Ryssland framdeles yardUr förnyad, Kongl,
Bevillmngs-Utskoltets Betänkande N:o 27.
Maj:t i Nåder ville vara betänkt, att belägga
införseln af Ryska Talgljus med
högre Tull-afgifter;
Hr Dönners} G. N.j Memorial, att
Skepps-umgälderna för Svenska fartyg
måtte förvandlas från 4 Silfver per
Läst, till xo sk. BancoSedlar, med hemställan
om ej denna afgift ändå kunde xxågot
nedsättas för Svenska fartyg; hvarförutan Hr
Donner, uti serskilda Memorial, dels
yrkat nedsättning i den nu gällande Tullen
för släckt och osläckt kalk från Gottland,
dels föreslagit förändring af 4:cle
uti Underrättelserna till Tull-Taxan
af den 16 Martii 1826, angående Kongl.
Commerce-Collegii Fribref för fartyg;
Hr Bergelins Memorial, af den i5
sistl. Dec., deruti föreslås, att, till förekomrnande
af Tull-försnillningar, alla Tullafgifter
å inkommande varor måtte nedsättas
till lika belopp, som uti nästgränsande
Riken finnes stadgadt, hvarvid, blifvit
bifogadt ett Utlåtande af Hr B. H.
Santesson_, deruti yrkas, att man bör
åsidosätta åsigten af Statens ökade inkomster,
örn Medborgares försörjning och
förkofran dermed motarbetas eller hindras,
med begäran att Bevillnings-Utskot
-
58 Eevillnings-Utskotlels Betänkande N.o 27
tet skyndsamt, och utan att afbida alla
specialiteters utarbetande , till Ständerna
må inkomma med förslag till hufvudgrunderna
för de förändringar i TullSystémet,
sorn Hr Santesson tyckes taga
för gifvet, att Utskottet skall tillstyrka.
Herr TV. Rydströms, ofvannämnde
dag, ingifne Memorial, deruti anhålles
att Svenska fartyg, som barlastade afgå
till utländsk hamn i speculation på
frakt-förtjenst, men återkomma, utan att
hafva fått intaga någon last, måtte från
inkommande clarering i Svensk hamn.
befrias,
Ändlligen har ifrån Hedervärda
Fonde-Ståndet till Utskottet blifvit remitterade
Olof Olofssons från östergöthland
Memorial , deruti yrkas, att, till
Svenska Fårafvelns upphjelpande , införsel
af utländsk Ull måtte förbjudas;
Nils Perssons från Södermanland Memorial,
deruti begäres förbud emot införsel
af utländsk Humla, såsom, efter Motionairens
förmenande, nödvändigt att
befordra afsätlningen af Svensk Humla;
och N- Håkanssons från Kronobergs Län
Memorial, med yrkande af ökade Tullafgifter
på alla från Finland inkommande
jordalster, uti hvilket yrkande Ståndet i
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 27. 5<7
allmänhet delat N. Håkanssons åsigter,
hvarjemte Nils Månsson, från Malmöhus
Län, förklarat, att sorn ungefärligen en.
million Riksdaler årligen skall utbetalas
ifrån Stockholm för Yictualier och Yed,
som dit frun Finland införas, skulle
det blifva af hufvudsakligt inflytande
på HandelsUjalancen, att Rikets Ständer
nu vidtogo åtgärder, hvarigenom denna
stora import kunde motverkas, eller åtminstone
försvåras.
Detta, med hvad mera i detailerna
anfördt blifvit, har Utskottet icke
allenast tagit i nogaste öfvervägande,
så vidt det angar Tullbevillningen, utan
äfven, så vidt anspråken öfverensstämt/
med de af Utskottet antagne grunder,
derå gjort möjligaste afseende; men att
här till besvarande upptaga hvar och
en af de mångfaldiga framställningarne
för sig, skulle föranleda till en lika
olämplig som tröttande vidlyftighet.
Utskottet inskränker sig således dertill,
att åter upptaga hvad som hörer till
sjelfva grunderna, af hvilkas tillämpning
för hvar och en synes, till hvilken del
deras fordringar blifvit afsedde. Ibland
\Bcvilln
6q Bevillniti"s~UtskoUets Betänkande N.-o 27.
dessa ämnen företer sig i främsta rummet
frågan om en större eller mindre
Införsels-frihet, än den nu varande, emot
hvilken frihets utvidgande följande hufvudsaldiga
skäl af Handels-och FabriksSocieteterna
samt Kongl. CommerceCollegium
blifvit anförde, nemligen: att
förbud lättare vidmagthålles, emedan
varan anklagar sig sjelf hvarest hon finnes;
då deremot den lullförsnillade varan
är fri, när den kommit inom rikets
gräns; att någon säkerhet icke finnes
uti slämplingen, emedan stämplar kunna
förfalskas , och öfverenskommelse
emellan Tullförsnillaren och Tullbetjente
vore lätt; och att, då mera varor
inkomma, än som kunna förbrukas,
skola de säljas till underpris och Fabrikerna
derigenom förstöras ; hvaremot
General-Tull-Slyrelsen, på anförde grunder,
afstyrkt alla directa förbud, äfvensom
den ende hos Kongl. CommerceCollegium
hörde Handtverkaren ansett
den föreslagna skydds-tullen mer än
tillräckligen skydda hans näring.
Innan Utskottet yttrar dess bestämda
tanka i denna fråga , är nödigt att
undersöka och pröfva halten af dessa,
emot en friare införsels-rätt, anförda
skäl.
jBcvillnings-Utskottets Betänkande N:0 27. 61
Hvad sålunda först angår den på-/
slådda större fördelen af förbud än af
skydds-tull,, under förmenande, att i
förra fallet varan anklagar sig sjelf, då
lion i senare fallet är fri, blott hon kommit
inom gränsen, så tror Utskottet dep
vara egentligen på gränsen som olaga införsel
af varap, både i ena och andra fallet,
bör förekommas, och då Lurendrägaren
alltid har ett mägtigt stöd af opinionen,
som ogillar tvånget på den fria handlingen
att få njuta hvad man kan betala,
men hvar och en anser tullförsnillning
för ett vanärande brott, ligger häruti
ett kraftigt stöd för skydds-tuils företräde
framför förbud; äfvensom Utskottet
anser varans stämpling lika bevisande,
att varan undergått behörig förtullning,
som varans förbjudna egenskap medför
sin egen bevisning; och om man rådfrågar
erfarenheten i denna del, så bevittnar
den icke allenast att Beslag till
större belopp blifvit gjorda å tullförsnillade,
än å till införsel förbjudna varor
flock att de förre alltid blifvit införde
under förevändning att vara till
införsel förbjudne'), utan äfven att de
förbjudna Fabriks-varorna lika lätt kunna
vinna inhemsk natur, blott derigenom
att de blifva med Hallstämpel försedda,
under föregifvande alt vara Svensk
Jemförelse emellan Tull och Torhild.
Varu-stämplingen.
62 Be.villnitigs-Utskottets Betänkande N.-o 27.
fabrication. Detta skäl anser Utskottet
således lika litet tala emot sora för det
ena eller andra systemet.
Beträffande dernäst det anförande,
att någon säkerhet uti stämplingen icke
finnes, så tviflar Utskottet icke, att ju
sådane controller i denna del, om de
närvarande icke skulle befinnas tillräcklige,
kunna stadgas, sorn hindra förfalskning;
och den anförda öfverenskommelsen
emellan tullförsnillare!! och tullbetjente,
tror Utskottet med en vaksam
Tull-Styrelses tillsyn vara mindre att befara;
likväl, Och då de fleste fabriks-varor,
hvilkas olofliga införsel man fruktår,
kunna förses med den så kallade placatstämpeln,
sorn medger egenhändig namnteckning,
hvars tillvaro alltid varit ansedd
såsom det mest tryggande medel
emot förfalskning, tror Utskottet säkerheten
i denna del bäst kunna vinnas
derigenom, att fabriks- och handtverks
Societerne lemnäs öppet att hafva sina
ombud i alla stapelstäder, i närvaro af
hvilka Ombud all stämpling skall förrättas;
samt att ett af dessa eger, att,
jemte Tull-tjenstemannen ; teckna sitt
namn å Placat-stämpeln.
Vidkommande slutligen det befarade
öfverskottet af varor, som skulle för
-
Bevinnings-Utskottets Betänkande N.o 27. 63
anleda till prisens oskäliga fall; så
och då det öfverensstämmer lika mycket
med allmänna tänkesättet, som General-Tull-Styrelsens
yttrade erfarenhet,
att det är lättare att lurendräga än tullförsnilla,
och tillika medgifvas måste,
att utländningen assurerar lurendrägeriet
på Sverige till vida lägre procent än
den, hvartill skydds-tullen blir fastställd,
så synes häraf följa, att elfe öfverflöd af
varor hos utländningen, eller en föga
sannolik benägenhet att skänka borrt en
större qvantitet varor, för att skada våra
Fabriker, hvilkas ringa tillverkning icke
kan väcka någon af de större nationernas
afund, snarare skall leda dertill,
att varorna afyttraS till vanpris, då de
i lurendrägeri-väg insmygas, än då införskrifvaren
för dem nödgas erlägga
en skydds-tull, hvilken, med tillägg af
frakt, assurance och handels-förtjenst,
Sorn icke lärer efterskänkas, ändock skall
höja varans pris. Men, såsom mest talande
skäl för skyddet af tull, framför
det af förbud, hänvisar
år 1824 voro till införsel förbjudne, troligen
icke egt rum , om vederbörande
funnit lika lätthet att, genom tullförsnillning,
införa dessa varor, som det
till uppgiften Litt. Å,
fÖrtulinings-qvan ti teter
hvars betydliga
för varor, som
6/j. B cvillnings-Utskottets Betänkande IV.-o if.
var före år r825, att genom lurendrägeri
införa dem.
Med dessa åsigter, och med liemtad
anledning af förut ådagalagd förmonlig
verkan af senare årens friare handels-syslem,
har Utskottet stadgat sin öfvertygelse:
att införsels-förbud i allmänhet
aldrig någorstädes blifvit vidmagthållna
eller kunnat vidmagthållas; att dessa
förbud, utan motsvarande gagn, i samma
mon de varit mer eller mindre mångfalldiga,
demoraliserat nationerna, orsakat
förakt för Lagarna och naturaliserat
menederi, uppenbart våld, med flera brott;
att tillvarelsen af förbud, utan att minska
varu-importen, beröfvar Staten en
billig inkomst till ersättning för dess
stora uppoffringar till Näringarnas uppkomst
; att möjligheten af en loflig införsel
är det enda medlet alt lifva industri
och arbetsflit hos egna Näringsidkare
, samt att förekomma nationens
oskäliga beskattande genom för höga pris
eller dålig vara; och att således ett
ovilkorligt förbud i tull-taxan icke uppfyller
sin bestämmelse, utan medför både
moraliskt och oeconomiskt ondt; hvaremot
Utskottet tror, att frihet till inoeh
utförsel emot stadgad lämplig tull,
under
Bevillnings-Utskoltets Betänkande N.o 27. 65
änder en val ordnad tull-bevakning, i
förening med ändamålsenliga och kraftfullt
handhafva tull-lagar, ar enda sättet
att vinna det mål man söker: skydd för
Åkerbruk j Näringar och Handelsamt
en jemt fördelad, och, i afseende på
uppbörden j lätt åtkomlig inkomst för
Staten.
I följd af denna yttrade mening-,
och för att gifva möjligaste trygghet åt
inhemska Näringarna, samt bereda möjlighet
åt Närings-idkare, som förädla
utländska rudimaterie!-, att täfla med andra
nationer i verlds-handeln, anser Utskottet
följande omständigheter; utom
de controller, hvilka förslagsvis blifvit
införda i Underrättelserna till Tull-taxan;
vara af synnerlig vigt, nemligen:
1:0 Att tullförfatthingarne, i anseende
till stämplings- och förpassningsicontrollen,
utvidgad beslagsrätt och allvarsamma
strafflagar, må blifva öfversedde och
så förbättrade, att deras hufvudsakliga
ändamål, tullförsnillnings förekommande;
må vinnas; och att i sådant ändamål sam
-
Bih. till R. St. Prof. 1828 och 1829. 5 Sami. 2 B.
Usta lläft. 5
Grunderna för Tull-Bevill ningen.
66 Bevillnings-Utskottets Betänkande IV.-o 27.
manträde med Lag-Utskottet må fram-*
deles ega rum.
2:0 Att livar och en Näringsidkare,
som exporterar förädlad vara af utländsk
rudimateria, må i restitutionsväg
återbekomma den erlagde införsels-tullen
å så stort qvantum af sjelfva rudimaterien,
som lian styrker hafva åtgått
till förfärdigande af de utförde varorne.
Efter dessa förberedelser finnér Utskottet
sig i tillfälle att:
3:o Föreslå grunderna för den blifvande
Tullbevillningen.
Då sjelfva grunderna innefatta motiven,
så inskränker sig Utskottet dertill,
att bär anföra dem sådane, som Utskottet
trott sig böra föreslå dem till Rikets
Ständers upplysta bepröfvande, innefattande
:
1:0 Att, med erkännande af Konungens
rätt, i afseende på förbuds utfärdande
emot in- och utförsel af varor, så
väl som af de rättigheter Konungen tillkomma,
i afseende på Tractaters afslutande
med främmande Magter, en all
-
EeviBningr-Utskottets Betänkande N:o 27.
män frihet må förunnas att, emot en,
i afseende på skydd för inländska Näringar
samt Consumtionen, afpassad Tull,
ej mindre i Riket införa alla utländska
varor, än ock till främmande Stater utföra
och afyttra alla inhemska producter
och tillverkningar; och att sådana Varuartiklar,
hvarmed i Sverige handel kan
drifvas, må, i den Tull-BevillningS-Taxa,
sorn af Rikets Ständer nu fastställes, med
derföre, utsatt Tull, intagas.
’ ... - ' S
2:0 Att Införsels-Tull för alla sådana
varor, som äro vårt lands egna och
inhemska producter, och hvilka icke behöfva
utifrån införas, utan kunna i tillräcklig
mängd och godhet här i Landet
alstras och frambringas, så väl som sådana
Producter, Manufaclur-varor och
Tillverkningar, hvilka väl inom Landet
finnas, tillverkas och kunna till erforderlig
godhet, men ännu icke till erforderlig
mängd, lemnäs, beläggas med sådan
Tull, sorn försvarar och uppmuntrar den
inhemska Producenten och Tillverkaren
till täflan med den utländska, och derjemte,
å ena sidan, skyddar honom för
ett sådant varornas fall, som skulle sätta
honom utur stånd, att med skälig förmon
drifva sitt yrke, men, å den andra,
63 Bevillning-Utskottets Betänkande N.o 27.
ej eller alldeles utestänger utländska Medtäflare,
såsom nyttiga att förmå härvarande
Producenter och Manufacturister
till ansträngning samt till förvärfvandé
af kunskaper och de för deras yrken nödvändiga
Machinerier.
3:o Att de Artiklar, som i Sverige
kunna produceras och tillverkas, meii
hvarken i erforderlig mängd, eller till
den godhet som andra Länders industri
dem framkallat, beläggas med en mindré
Tull, men dock icke så låg, att den förhindrar
möjligheten af inländsk täflan
med Utlänningen.
4:o Att alla utländska Producter, Colonial-varor
och Fabricat , som inom
Landet hvarken produceras eller tillverkas
, beläggas med en så afpassad Tullafgift,
att den kan förenas med Statens
fördel å ena sidan, och med den skattdragande
Medborgarens bästa å andra sidan,
samt med behörigt afseende å nödvändigheten,
att icke föranleda till Tullförsnillning
och underslef.
5:o Att Rå-ämnen för inhemska Fabricat
och Tillverkningar beläggas med
den möjligaste minsta Tull.
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N.-o 27.
6:0 Att Tullen å alla, enligt förra
Författningar, till utförsel tillåtna varor,
i allmänhet bibehålles, men i annat fall
jemkas och ändras, med hänsigt till den
mer eller mindre nytta eller skada, varans
utförande möjligen kan tillskynda
Landet.
7:0 Att Skydds-Tull bestämmes å sådana
varor, som förr varit till utförsel
förbjudna, till betryggande mot de olägenheter,
som man förut genom förbuden
sökt förekomma.
8:0 Att ali Tull för utgående och inkommande
varor, äfvensom Skepps-umgälderna,
bör i Svenska Banco-Sedlar utsättas
och erläggas.
g:o Att vid alla tillfällen, då en bättre
vara af samma slag kan förblandas med
en sämre, eller då icke erforderlig controll
står att vinna, det förtullningen svarar
emot varans verkliga egenskap af finare
eller gröfre, en Medel-Tull bestämmes,
som skyddar emot införsel af den gröfre
varan, och är lämplig för det slag,
som behöfves att införskrifvas.
10:0 Att den fastställda Tullprocen
-
Bevillning-Utskottets Betänkande N.o~27.
ten utsattes till bestämdt belopp uti Riksdaler,
skillingar och runstycken, efter
mått, mål och vigt på alla sådana varor,
hvilka icke ega hufvudsaklig skiljaktighet
i qvaliteten, i hvilken senare händelse
de måste förtullas efter värde, och Tullen
bestämmas till viss procent af detta
värde.
11:0 Ätt, då Rikets Högloft. Ständer
uti den Tull-Taxa, som nu kommer att
utfärdas, icke kunna bestämma annan
Tull å varor än den, sorn efter närvarande
omständigheter bäst försäkrar Statens
inkomst, och med Statens interesse
öfverensstämmer; men det på KongL.
Majit endast ankommer, att, i afseende
på utländska Magter, bereda en för
Svenska handeln förmonlig reciprocitet,
Rikets Höglofl. Ständer behagade i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majrt
i Nåder må vidtaga alla de mått och
steg, som, i afseende härpå, med landets
bästa äro förenliga, samt, för befrämjande
häraf, öfverlåta till Kongl.
Maj:t rättigheten alt minska eiler nedsätta
den i Tullbevillnings-taxan utsatta
Tuli.
Bevillnings-Utskottets Betänkande IV.o 27. 71
Slutligen får Utskottet, med öfver-(y
lemnande af 1826 års tull-taxa, som,
manuscript på motsidan innehåller del\ j?
nya förslaget till tull-bestämmelse, re-/ p
dovisa.
4:o För grundernas tillämpning i
Tull-Taxan.
Yid detta tillfälle har Utskottet trott*
sig böra framlägga resultatet af de föreslagne
förändringarne; och på det Rikets
Ständer må kunna taga kännedom
af deras detailér, utan att behöfva genomgå
hela förslaget, har Utskottet uppfattat
samma förändringar uti 2:ne Ta-]f^
bleauer N:ris och 15, utvisande höjningen
och minskningen å till Riket inkommande
eller härifrån utgående varor,
samt uti specificationerne N:ris 16 och iSq
17, innehållande: den förra, sådane artiklar,
hvilka förut icke varit i tull-taxan
intagne, och den senare, sådane, hvilka
för det närvarande äro till in- eller ut-\
försel förbjudna, men af Utskottet blifvit
föreslagne att beläggas med skyddstull.
— Det är med hänvisande till dessa
Bilagor, som Utskottet förmodar sig
kortast och tydligast kunna ujjpfylla sin
redovisande pligt i det hela, då Utskottet
behandlar hvar och en för sig.
Förändringai• i Tull-Taxan;
72 Fevillnings-Utskotlets Betänkande IV.-o 27.
\ Tableauen N:o it\ ^ utvisande minsk
j
ningen och höjningen ä inkommande varor.
Det i denna och Tableauen N:o i5
Icalculerade resultat är grundadt på medium
af in- och utförsels-qvantiteterna un-,
der de 5 senaste åren.
J De fleste, och i synnerhet de till
resultatet betydligare artiklarne, å hvilka
inkommande tullen är minskad,
hafvä på den grund blifvit föreslagna
till nedsättning, att den förut stadgade
tullen öfverstigit 33 §:dels procent af
värdet. Den nedsättning i tullen å både
inkommande och utgående varor,
som Kongl. Maj:t, enligt förut åberopad
Bilaga, Litt. B, sedan senaste Riksdag i
Nåder förordnat, har undanröjt alla närvarande
anledningar till ytterligare nedsättningar.
Vidkommmande åter den föreslagne
förhöjningen å inkommande varor;
så enär den äfven visar sig på rå-ämnen,
sorn vore stridande mot ofvan anförde
5:te grund, derest denna förhöjning folie
införskrifvaren till tunga, får Utskottet
upplysa, att, med undantag af tullen
å Ull , hvarom härefter serskildt
kommer att omförmälas, och å Socker,
Bevillnings-Utskottets Betankande N-o 27.
hvars betydliga tillökning jemväl härrö-,
rer af en nu föreslagen och af flere Vederbörande
tillstyrkt Medel-Tull å Mascovad
och Terres, den öfriga förhöjningen
å Rå-ämnena , Färglräd, Hudar och
Silke, tillkommit deraf, att den Tolag,
sorn Städerna under åren 1827 och 1828
å dessa, jemte flera Rå-ämnen, uppburit,
ansetts lämpligare böra tilläggas Tullen;
och får Utskottet nu anföra anledningen
till denna åtgärd.
Ifrån äldsta tider hafva Städerna egt
rättighet, att på inkommande och utgå-,
ende varor från och till utrikes orter,
beräkna en af Kongl. Maj:t bestämd procent
af varuvärdet, men, ända till 1826,
endast på sådana artiklar, för hvilka varu-värdet
var i Tull-Taxan utsatt (som i
början utgjorde ett ringa antal) och alldeles
icke på sådana varor, hvilka hade
den lägsta In- eller Utförsels-Tull; hvarförutan
1824 års Tull-Taxa, som utsatte
varu-värdet i Svenskt Banco, stadgade, att
Stads-Tolagen finge beräknas blott på det
i 1816 års Taxa utsatta värde i Hamburger
Banco.
Oansedt det, att mångfalldiga persedlar,
hvilka förr voro förbjudna, nu blif
-
4 Bevillnings-Utskotlets Betänkande N.o 2J.
yit till in- eller utförsel lofgifna, oell att
värden blifvit åsätta alla varor i Taxan,
som, sammanlagdt, mer än fördubblat
Stads-Tolagen i senare tider, berättigas
Städerna uti 29 §. af Underrättelserna
lill 1826 års Tull-Taxa, att beräkna Tolagen
å alla varor efter det i samma
Taxa utsatta värde i Svenskt Banco. Då
Städerna sålunda fått ständigt ökade fördelar
vid beräkningen af deras Tolag,
men ingen författning finnes, hvarken
allmän eller enskild, som hindrar Statsmagterna
att förklara vissa varor böra
befrias från erläggande af Tolag, och
härtill kommer det oformliga, att, genom
ökandet af Städernas Tolags-procent
till 2 å st procent, densamma utgör mera
än Tullen på de varor, hvilka endast
draga 1 ä 2 procent; så har Utskottet icke
tvekat, att för de här ofvan uppräknade
varor föreslå och i Tull-Taxan anteckna
deras fritagande från Tolag.
Ibland de öfriga inkommande varorna,
på hvilka Tullen blifvit förhöjd,
förekommer Lax- och Fisk-varor, hvilka
artiklar äro bland dem, som mest
betunga Handels-vågen; och då Fiskvarorne
nästan uteslutande komma ifrån
Norrige, hvaraf följer, att den föreslagna
ringa förhöjningen, i enlighet med
B evilla ings-Ut skottets Betänkande N.o 27.
Kongl. Majrts Nådiga förordning, angående
handeln emellan Sverige och Norrige,
endast kommer att beräknas till
hälften af det utsätta beloppet, har Utskottet
trott, att den härigenom uppkommande
inkomst utan olägenhet kunde
beredas.
Den föreslagna något högre tullen
å Garn och Peppar, är blott en ringa
förhöjning af den nedsatta, Tull, som
Konungen år 1826 täcktes bestämma,
hvilken nedsättning var så betyd ligt under
den tull-afgift, Rikets Ständer år 1823
fastställde, att Utskottet ansett någon
förhöjning deremot kunna ega rum, utan
befarad olägenhet.
Med artikeln Hampa är det serdeles
förhållande, att den såkallade PassHampan,
såsom mindre god och således
ofördelaktig att begagna till Tågvirke,
tillförne varit till införsel förbuden, men
i senaste Taxa blifvit belagd med en
Tull af 10 R:dr per Skeppund, då den
goda Hampan deremot endast är belagd
med en Tull af 3 R:dr per Skeppund.
Då man emedlertid vill påstå, att PassHampa
finnes i Riket, fast ingen sådan
synes vara förtullad, så vill häraf visa
sig som det vore svårt att vid för tull
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o ij.
pingen controllera, att icke Pass-hampa,
får förtullas för annan Hampa, hvaremot
det visar sig sannolikt, att en högre
tull på en dålig vara, som icke kan
undandragas, skall mera kraftigt utestänga
densamma; och är det af sådan
orsak, som Utskottet här tillämpat c>:de
Grunden, då Utskottet föreslagit en
medel-tull af 5 R:dr för Skeppundet.
Den ringa tillökningen å Tullen för
Pomerans-knoppar och Skal afser endast
att få någon högre inkomst på en,
varu-artikel , som hufvudsakligast anyändes
till Bränvins-deslillering.
Emot den af General-Tull-Styrelsen
föreslagna tillökningen på införselstullen
å Salt, med 8 sk. per tunna, eller
att tullen skulle förhöjas från 32 till
4o sk., har väl anmärkningar blifvit
gjorda af Handels-Societeten, under anförande,
att denna vara gåfve en ringa
handels-förtjenst; men just i betraktande
af denna varas ringa värde nu emot
förr, och att den är ibland de få artiklar,
som consumeras af alla inom Riket,
och således äfven af dem, hvilka icke i
annan väg draga denna consumtionsafgift,
har Utskottet, med afseende tillika
på den större summa, som upp
-
Bcvillnings-Utskottets Betänkande N.o 17.
kommer af en obetydlig påökning, trott
det vara både billigt och förenligt med
Statens interesse, att härå föreslå en förhöjning,
men hvilken blifvit inskränkt
till 4 sk* för tunnan.
I afseende på artikeln Helsidenvaror,
hvilka hittills blifvit förtullade
efter alntal, som i så måtto befunnits
origtigt, att samma vara, efter olika
tjocklek och Väfnads-sätt, kan hafva ett
högst olika värde , i hvilket fall det bestämda
tull-beloppet varierar i samma
raon, relatift till egenskapen af skydd,
har Utskottet bemödat sig att få sådana
underrättelser, sorn satt Utskottet i tillfälle
att utsätta förtullnings-qvantiteten
efter vigt, hvarigenom vinnes icke allenast
att den åsatte Tullen mindre föränderligt
verkar till ändamålet, att lemna
skydd åt Fabrikerna, utah äfven att
mera lätthet och controll erhålles vid
förtullningen.
Anledningen till den Ökade tullen
på Stenkols-stybbe eller Grus och Cinders
är den vunna erfarenheten, att
Stenkol förtullas till mindre qvantiteter,
sedan serskild tull blifvit satt å
Stenkols-stybbe.
Örn Tullen ä Ull,
Bevillnings-Ulskottcts Betänkande N.-o 27.
Den ringa förhöjningen å The afser
endast att få någon ökad inkomst af
en mera allmänt bruklig öfverflödsartikel.
Uppå erhållen anledning, att det
skall vara den betydliga införseln af
Tobaks-stjelkar, som utestänger bruket
af Svenska Tobaks-blad, och då utländsk
Tobak i allmänhet kan räknas
ibland öfverflöds-artiklar, samt föreslaget
blifvit, alt import-tullen må restitueras,
då en utländsk vara förädlad åter utföres
utur Riket, bar Utskottet med desto större
benägenhet förslagsvis ökat tullen å
Tobaks-stjelkar med 1 sk. för #:det,
som häraf uppkommer ett icke obetydligt
resultat.
Att någon förhöjning blifvit föreslagen
å Tvål och några få Väfnadsartihlarj
afser endast att öka skyddet
för dem, hvilka här i landet tillverka
enahanda persedlar.
I frågan om den tull, som rätteligen
bör bestämmas på artikeln Ull> hafva
så många olika meningar blifvit yttrade,
dels i motions-väg , då ömsom
förbud och ömsom skydds-tull emot införsel
af. denna vara blifvit yrkad, dels
Bevillningé-Utskollcls Betänkande IV.-o 27. .
af General-Tull-Styrelsen, som föreslagit
en medel-tull, utgörande blott 1 sk. per#,
dels af Kongl. Commerce-Collegium, sorn
fordrat en låg tull på den grofva Ullen,
men en skydds-tull å den fina; hvaremot
Kongl. Maj:t ansett tullen på utländsk
Ull böra så regleras, att den
grofva icke för mycket fördyras och den
finare icke kan inkomma emot så låg afgift
, alt de till den inhemska Får-afvelns
förkofran dels redan vidtagne, dels ytterligare
föreslagne anstalter derigenom
motverkas.
För att möjligen kunna stadga ett
eget omdöme i denna vigtiga sak, bar
Utskottet måst börja med att undersöka
senast förflutna årens förhållanden, samt
uppfatta de resultat, som deraf kunnat
liemtas. Vid denna undersökning har
blifvit utröndt, att under loppet af åren
1825, 1826 och 1827 införskrifvits:
Grof Ulli
kv 1825 én qvantitet af 788,850# efter
ettsammanlagdt värdeaf4o4,i3o
R:dr, som ger ett medelvärde
af 24 sk. 7 r:st. per #, och
Eevillnings-Utskottets Betänkande N.-o 17.
efter 2 procent, dragit en tull
af icke fyllest 6 r:st. per #.
År 1826 ten qvantitet af 1,124,547 fe
eftér ett sammanlagdt värde af
453,683 R:dr, isom ger ett medelvärde
af 19 isk. 4 ,:st* Per
fe belli efter 2 procent, dragit
en tull äf lekte fyllest 5 risti
per fe
År 1827 eri qvantitet af 1,159,607 fe
tefter ett sammanlagdt värde af
447,940 R^dr, som ger ett me;
delvärde af 18 sk. 6 r:st. per
fe och, efter 2 procent, dragit
ten tull af närä 4i r:st; per fe
Fin Ull:
År 1825 en qvantitet af 6,905 fe efter
ett sammanlagdt värde af 6,38c>
R:dr, isom ger ett medelvärdé
af 44 sl{-> 5 rist. per fe och i
efter i5 procent, dragit i tull
6 sk., 8 rist per fe
År 1826 en qvantitet af 17,432 fe efter
ett sammanlagdt värde af
i 1,677 R:dr, som ger tett medels
Värdtte
Hevillnings-Utskotlets Betänkande N.o 27. 81,
värde af nära 32 st. 2 r:st. per
#, och, efter i5 procent, dragit
i tull 4 s^- i° per #.
jfr 1827 en qvantitet af 27,604 #, efter
ett sammanlagdt värde af 20,445
R:dr, som ger ett medelvärde
af 35 sk. 6 r:st. per ft, och,
efter i5 procent, dragit i tult
5 sk. 4 Per
Resultatet af denna utredning synes
vara, hvad först angår den grofva.
Ullen':
1:0 att införsels-qvantiteten varit i
ett årligt stigande, som utmärker ett
oundvikligt behof af denna rudimateriaj
och
2:0 att Tullvärdet fått en årlig förminskning,
hvarigenom äfven införselstullen
blifvit förminskad.
Vidkommande Fina Ullen:
1:0 att införsels-qvantiteten af detta
slag varit i årligt tilltagande, fast älla
Bih. till B. St. P. 7828 och 1S2Q, 5 Sami. 2 Band.
t: st a Iläftet, 6
82 Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 27
åren i ett ojemförligt ringa förhållande
till införsels-qvantiteten af den grofva
Ullen, och
2:0 att det åsätta ringa tullvärdet
vållat att medel-tullen för den fina Ullen
för dessa 3:ne åren icke uppgår till
mer än 5 sk. 7 rist, per #, hvilken tull
ändock kan anses betydligen lägre för
införskrifvaren, om man antager, hvad
icke osannolikt är, att större qvantiteter
fin Ull inkommit under benämning af
grof Ull, hvars medel-tull för dessa 3:ne
åren endast utgjort 5 r:st. per
Antager man åter, såsom en gifven
följd häraf, att både grof och lin Ull
är behöflig för Klädes-Fabrikerna och
husväfnaden, så förfaller också derigenom
all fråga både om förbud emot införsel
och om en högre skydds-lulls påläggande;
men då återstår ändock till
öfvervägande, hvilket som är förmonligare
för både Ull-producenten och Fabrikanten
inom Riket, och således rättare,
antingen att, som hittills, hafva
en lägre tull på den grofva Ullen och
en högre på den fina, eller en medeltull
på båda slagen.
Att vår inhemska Ull är i ett gan
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 27.
ska lågt värde, kan icke nekas, och är
förmodligen den egentliga orsaken till
det yrkade förbudet emot införsel af Ull;
men detta låga pris kan , efter Utskottets
tanka, icke härröra af annat, då införsels-qvantiteterna
bevittna, att någon
öfver-production af denna vara inom
Landet icke finnes, än att den sämre
Ullen, eller rättare det slag af Ull, sorn
inom Riket allmänligen produceras, fås
för ett lågt pris ifrån continenten och
är, som ofvan visadt är, belastaöt med
en alltför ringa inlörsels-tull. — Kunde
priset på den så kallade grofva Ullen i
någon mon ökas, så skulle det äfven
o t v i f velak tigt verka till fördel i priset å
den fina Ullen, hvilken senare vara dessutom,
efter hvad nyare tiders ei farenhet
styrkt, kan uthålla täflan med andra
Nationers production i verlds-handeln.
När nu härtill kommer, att en högre
tull å den fina Ullen endast skulle leda
dertill, att den införtullades såsom grof
Ull, har Utskottet icke tvekat att företrädesvis
föreslå en medeltull af 4 sk.
per för all okammad Ull, hvarigenom
äfven den rätts-princip gynnas, att massan
af Landtman , hvilka producera Ull
af det slag, som i förtullnings-afseende
hänföres under benämningen af grof
Ull, är lika beskyddad af tullen som de,
§4 Eevillningi-Utskottets Betänkande N.o 27.
hvilka funnit deras fördel uti att anlägga
Schäferier af så kallade Electoral-får,
och hvilket synes instämma med ofvan»
herörde Kongl. Majrts Nådiga förklarande
i ämnet.
Den é’nda betänklighet, som mött
Utskottet vid bestämmande af denna
medel-tull, är den strid, som härigenom
uppkommer emot den grundsattsen, att
en för Rikets Näringar behöflig rudimateria
bör hafva den minsta möjliga införsels-tull;
men, utom det alt denna
strid är en oundviklig följd deraf, att
denna rudimateria tillika utgör en af Rikets
egna, icke obetydliga, Ländtmannaprodueter,
som icke bör uppoffras för
Stadsmanna-interesset, förekommer härvid,
att det föreslagna tull-beloppet ändock
är lågt, om det jemföres med ett
rättare förtullnings-värde, än det, hvarefter
förtullningarne hittills skett, och
alt Fabrikanten, förutsättande, att han
äfven behöfver införskrifva fin Ull, uti
den lägre tullen på detta senare slaget,
som uppkommer genom en medel-tull,
har full godtgörelse för den obetydliga
förhöjningen å den grofva Ullen, utöfver
hvad den hittills rättligen bordt utgöra,
om förtullnings-värdena varit högre;
blifvande förhöjningen ännu min
-
Bevillnin"s~Uiskottets Betänkande N.-o 27. 85
dre och knappast någon, om förslaget,
att denna varu-arlikel jemte några flera
rå-ämnen skola blifva befriade ifrån
Stads-tolagen, vinner Rikets Ständers
bifall.
Slutligen, och innan Utskottet öfvergå!'
till annat ämne, bör Utskottet
upplysningsvis meddela, att den fixa
tull å Spannmål, som i pröjectet till
ny tull-taxa blifvit införd, på den grund
icke blifvit i Tableauen upptagen, att
någon införsel af nämnde vara med denna
lull, i vanliga år, icke är att beräkna,
och att det i alla fall beror af Kongl.
Majrt, alt antaga eller förändra detta
tull-system för Spannmålen.
Herr af Wingård bar, genom väckt
motion, gjort förslag till grunden för
Spannmåls-förtullningen, hvilket, i anseende
lill det förljenstfulla i uppställningen
och tillämpningen för vårt land,
derest tillvarande undantagslagar för det
närvarande skulle hafva gjort detta förslag
användbart, fordrat ett serskildt omständligare
Utlåtande, som under denna
dag till Rikets Ständer afgifves; och då
Utskottet icke tviflar, att ju Rikets Ständer
lemna all den uppmärksamhet åt
detta ämne, som dess vigtiga inflytande
85 Eevillnings-Utskottets Betänkande N.o 27.
på landets egentliga modernäring fordrar,
liar Utskottet ansett sig här böra vördsamt
hänvisa tillsamma Utlåtande, hvilket
jemväl omförmäler orsaken till den
i taxan föreslagna, bestämda Tull, samt
föreslår den af Rikets Ständer med denna
fråga vidtagande åtgärd.
Tableäuen N:o i5 , utvisande minskningen
och t ull förhöj ningen ä utgående
varor.
Då Utskottet, i öfverenstämmelse
med hvad Kongl. Maj:t uti högstberörde
Dess Nådiga Skrifvelse täckts förklara,
ansett någon hufvudsaklig förändring
uti utförselstullen icke vara lämplig, förekomma
här få artiklar, som förtjena
serskild bemärkelse.
Ibland dem, för hvilka UtförselsTullen
blifvit minskad, förtjenar endast
nedsättningen af Tullen å Kalk att motiveras.
Efter hvad allmänt kändt är,
har denna Export-artikel blifvit med
hvart år mer umbärlig, och följaktligen
mindre afsättlig på Continenten, hvarföre,
och då denna artikel, som utgör
Provincen Gottlands hufvudsakliga Export-produet,
betydligen fallit i priset,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N-o 27.
Utskottet ansett billigt, att derefter bestämma
nedsättningen i Tullen.
Ibland dem åter, för hvilka Ulförsels-Tullen
blifvit förhöjd, förekommer:
Ekbark och Ben, alla slag, o arbetade,
hvarmed åsyftas, att gynna Svenska
Garfverierna och Bensvärt-fabrikerna.
Enbär och Rödfärg hade förut en oformligt
ringa Tull i förhållande till värdet.
Jern-ankare och Ankarfljn hafva
blott fått en Jemlikhets-Tull med Stångjern
och Skrot-jern, likaledes meå gamla
casserade Kanoner och. Bomber.
Messing, oarbetad, har genom den
föreslagna Utförsels-Tullen endast blifvit
förhöjd ifrån 1 till 3 procent af värdet,
som synes böra vara det minsta för
Utförseln af en oarbetad vara.
Hufvud-resultatet af dessa förhöjningar
och minskningar å inkommande
och utgående varor, blir, efter hvad Tableauerna
utvisa, att då förhöjningen å inkommande
varor uppgår till R:dr 224,i5o.
och å utgående varor till . . . 5,310.
Summa R:dr 229,460-
Om äkjdäs-2'ulleni belopp.
88 Bevillning*- Utskottets Betänkande IV.-o 2 7.
samt derifrån afdrages minskningen
å inkommande varor
med . . . , R:dr 1,596.
och åutgående varor med i,o5o.
——— 2,646.
Så blir den behållna tillökade
inkomsten . ... R:dr 226,814.
Specification N:o 16, innehållande
sådana Artiklar, hvilka förut icke varit
i Tull-Taxan intagna,
fordrar ingen annan redovisning, än att
Utskottet ansett dem, för mera fullständighet,
böra införas i Tull-Taxan med
bestämd utsatt In- och Utförsels-Tull,
lämpad efter de antagna grunderna, emedan
de dels förekommit i Handeln, dels
af Kongl. Commerce-Collegium blifvit
ansedda icke böra räknas till sådana ,
som Collegium ansett hafva behof af direet
förbud.
Angående Specificalionén N:o 1 rj ,
som upptager de Varu-Artiklar, hvilka
nu äro till in- ellet utförsel förbjudna,
men af Utskottet blifvit föreslagna, att
beläggas med Skjdds-Ttll.
Sedan Utskottet förut i detta Betänkande
anfört skälen, hvarföre Utskottet
föredrager att tillstyrka skydd åt in»
Bevillnings-Utskottels Betänkande N.o 3-7. 89
hemska Näringarna, hellre mecl ziffror,
än med ord, torde här icke behöfvas
mer, än att anmäla orsaken ej mindre
till det antagna Skydds-Tullsbeloppet af
33i procent af varans värde, som, der
det låtit sig göra, blifvit utsatt till bestämdt
belopp för en gifven qvantitet,
än för de afvikelser härifrån, som för
några få Yaru-artiklar ega rum.
Det har icke undfallit Utskottets
uppmärksamhet, huruledes den af 1823
års Rikets Ständer fastställda, och den
af General-Tull-Styrelsen nu föreslagna
Skydds-Tull, till 5o procent och deröfver
af varans värde, gifvit anledning till
åtskilligt klander, hvarunder en opinion
tycks hafva bildat sig, som vill anse i5
procents Skydds-Tull vara den behöriga.
Utskottet har emedlertid stannat
vid att anse 33|- procent af varans värde,
med de undantag serskilda förhållanden
påkallat, vara den rätta SkyddsTullen.
Ändamålet med Skydds-Tull är
att sätta våra inhemska Näringar i tillfälle
att förse Riket med sina förnödenheter,
utan oskäligt intrång af Utlänningen
, samt att förekomma det Näringarna
förstörande Lurendrägeriet derigenom,
att alla varor nu må kunna i laglig
väg införas, då inhemska Närings-idkaren,
ga Eevillnings-Utskottets Betänkande N.-o ij.
antingen öfver höfvan beskattar Medborgaren
med ett obilligt högt pris, eller
icke mägtar åstadkomma varor till lika
godhet med utlänningens. För vinnandet
af detta ändamål, måste i beräkning
tagas, att den utländska Manufucturisten,
i anseende till den säkra större afsättningen,
än någon i vårt folkfattigare
Land kan påräkna, alltid är i stånd att
hålla ett, i förhållande härtill, lägre försäljningspris,
och att de flesta af ifrågavarande
varor, utgörande Mode-Artiklar,
nedsjunka under deras primitiva värde, sedan
de upphört att å allmänna tillverkningsorten
vara moderna, då de vanligen,
med detta afslags-värde, öfverflyttas till,
aflägsnare Länder,
Om man rätteligen skulle kunna,
uppskatta dessa förhållanden till vissa
procent, hvilket förbjudes af det obestämda
och vilkorliga, ej mindre afföryttrings-qvantitetens
belopp, än af modets
varaktighet, skulle värdet af dem i
serskilda händelser möjligen kunna uppskattas
till 33§:dels procent, men om man
ock antager, att utländska näringsidkares
berörde fördelar endast bora värderas
till det säkerligen ringa beloppet af i5
procent, och dertill i öfvervägande tages,
att förtullnings-värdet, oaktadt hiU
Bcvil/nings-Ut skot tets Betänkande N.o 27. 91
tills gällande och af Utskottet nu föreslagna
ytterligare Controller, icke alltid
öfverensstämmer med det verkliga inköpsvärdet,
så vill häraf visa sig, att sedan
Svenska närings-idkaren, efter billighetens
fordran, först blifvit skyddad
emot den utländska medtäflarens af loenia
förhållanden egande företräden, så
återstå af de föreslagne 33idels procent
knappa i5 procent, såsom skydd och
ersättning för den inhemska industrien
samt de drygare tillverknings-kostna»
derne.
Vid detta tillfälle torde äfven böra
komma i betraktande: att öfvergången
från det ena slaget af beskydd till ett
annat bör snarare med för mycken än
för liten varsamhet behandlas; att närings-idkarens
ensidiga opinion om det
svagare beskydd, som tullbeslämmelsen
förmodas medföra, fordrar ett ådagaläggande
af det allvarliga i föresaltsen, att
icke vilja berecia de näringars förfall,
hvilkas idkare sjelfve vilja vårda sigom
deras vidmagthållande och förkofran:
och att det är lätt att nedsätta tullprocenten,
om erfarenheten skulle öfvertyga
om det förmonligare häraf, då denna
rättighet, nu som förr, torde blifva öf'verlåten
till Kongl. Maj:t, hvars nitäl
-
g2 Bcvillnings-Utskollets Betänkande N.o 2 7.
skan för näringarnes bestånd och förkofran
alltid blir en borgen för ett nyttigt
och ändamålsenligt användande af
denna rättighet.
Att Brännvinj, Dricka , Porter „ Öl
och Potatoes fått en skyddstull öfver
33|- procent, härrörer deraf, att då senaste
Traetaten med Ryssland medger
dessa varors införsel från Finland för
hälften af den tull, som i tull-taxan är
utsatt, så föijer ock deraf, att dessa varor,
med föreslagna 5o procents skyddstull,
i sjelfva verkligheten hafva mindre
och icke högre skyddstull, än de näringar,
hvilka blifvit gynnade med 33|:dels
procents skyddstull.
Att gamla casserade Kanoner och
Bomber samt Jern-skrot för inkommandet,
ej mindre än Tack- och B ar las tjern,
både för inkommandet och utgåendet,
Sfven fått tillgodonjuta 5o procents
tull, är föranledt of Handels-Societetens
framställningar, och att dessa
varor, såsom Ijenliga till barlast, utan
kostnad kunna transporteras, samt att
sådant gods, af utländsk produetion införd
t, försämrar inhemska tillverkningen,
då detsamma deremot, af inhemsk
produetion utfördt, förbättrar de ut
-
Bevdlnings-Utskoltcts Betänkande IV.o in. g3
ländska tillverkningarne, i bägge fallen,
till miss-credit för Svenska jern-tillverfcningen.
Alt Salpeter äfven fått ett undantag,
bar sin orsak uti den slöra skillnad, sorn
för det närvarande är erne!lan det af Kronan
fastställda höga lösnings-priset å
denna vara, och det i andra länder gångbara
lägre.
Det återstår nu endast för Utskottet,
att redovisa för de föreslagne
5:o Föra nelringarne uti underrättelserna
t ill Tull-taxan.
irsta och 2:dra §§. i nu gällande
Tull-Taxa äro sammanslagne till en §.
i nya förslaget, utan annan förändring,,
än att förbuden äro borttagne.
Uti 3 §. af Förslaget, svarande emot
den 4-'de i nu gällande Tull-Taxa, äro
orden ”på Cravel” uteslutne, sedan Kgl.
Majrt, genom serskild Författning, upphäfvit
skillnaden i tull-väg emellan
Klink-fartyg och fartyg byggde på Cravel,
äfvensom ett tillägg blifvit gjordt,
hvarigenom samma förmon, vid tillfälle
af utlupne Fribref, beviljas för fartygs
Om underr&ltelsdrna till Tull-Taxan*
ftcvillnings-Utskottets Betänkande N.o 27"
utgående till, som förut är stadgadt för
fartygs inkommande från utrikes ort.
5:te §. i gamla Taxan är alldeles
utesluten , på grund af ofvanberörde
upphäfda skillnad emellan olika byggnads-slag
af inhemska fartyg.
6 §. är endast omredigerad och utgör
nu i Förslaget den /^:de.
Vid :de §., som nu innefattas i
den 5:te, äro de förändringar föreslagne:
1:0 att skepps-umgälderna skola utgå i
Svenskt Banco; och 2:0 att skepps-umgälderna
för utgående fartyg endast erläggas
en gång inom ett calender-år.
Denna senare lindringen liar synts Ut
O
o
skottet vara en billighet emot dem, hvilka
endast idka sjöfart emellan Öslersjöbamnarne,
hvarå förtjensten är ringa,
men resorna tätare, och genom den obetydliga
förhöjningen vid skepps-umgäldernas
förvandlande ifrån Hamburger
Banco, med hvilken mynt-sort de högst
sällan till ringa belopp blifvit utgjorde,
till Svenskt Banco, för vinnande af jemna
skillin g-tal, är den föreslagna lindringen
till fullo godtgjord.
Uti 8 §. i nu gällande Tull-Taxa
Bcvillnings-Utskottets Betänkande N.o 27.
är den väsendtligare skillnad föreslagen,
hvilken inhemtas af 6:te §. i nya Förslaget,
att Utskottet velat lemna Fabriksoch
Handtverks-Societeterna tillfälle att
medverka till vinnande af ett rigtigt värde
å sådana varor, hvilka förtullas efter
angifnings-värde, hvarigenom de hufvudsakligen
hafva sig sjelfva att skylla, om
dylika varor, på grund af ett oskäligen
lågt varde, få lägre tull än Lagstiftaren
åsyftat; hvarförutan Utskottet tillagt ett
nytt Moment, som berättigar Fabriksoch
Handtverks-Societeterna, att genom
Ombud vara närvarande vid alla varustämplingar,
och att sätta sin namnteckning
på de så kallade .Piacat-stämplarne.
Uti 8 §. af nya Förslaget, svarande
emot nu gällande 10 §., bar Utskottet
ansett det kunna bero af Tull-Styrelsen
att bestämma den Tull, som bör
erläggas för en i Taxan möjligen förbigången
vara, efter dess jemförliga likhet
med annan i Taxan utsatt vara af samma
slag och beskaffenhet, då derigenom
vinnes tid och sparas kostnad för
gods-egaren.
Emellan nu gällande 11 och g §§.
i Förslaget, är ingen annan hufvudsaklig
skillnad, än att Utskottet ansett tidens
Bcvillnings-UtskoUets Betänkande IV.-o 27,
vinnande i en förtullnings-fråga fordra*
att besvär öfver Tull-Styrelsens beslut
i dylika tvistefrågor directe hos Kongl»
Maj:t öfverklagas.
Uti gamla i5:de, nu föreslagna i3:dö
är, i enlighet med den praxis, som
utan bestämdt stadgande nu eger rum,
det Moment tillagdt, att gods må kunna
transporteras från en stads credit-upplag
till en annans, dock med credittidens
beräkning från den dag godset
först upplades.
Stadgandet 1 19 har i 17 §. i'
nya Förslaget blifvit fö ränd ra dt, med
anledning af den å rått Socker i Taxan
utsatta medel-lull.
20 §. i nu gällande Taxa, som stadgar
vissa minimi-qvantiteter för införseln
af Vin och Caffe, bar blifvit alldeles
utesluten, såsom ändamålslös, då den endast
afser missbruk genom olaga lossning,
och sådan, utan tillsyn ocb controll,
både i ena och andra fallet, ka1!™
utöfvas.
Uti sista Momentet af 24 §• och nu
föreslagna 21, företer sig den lämpliga
förändring,
Bevillnings-Utskottets Betänkande W-o 27. 97
förändring, att Utskottet ansett främmande
lands fartyg icke vara berättigadt
att intaga någon qvantitet af Ved, Beck
och Tjära , utan att derföre erlägga behörig
Tull.
Uti 25:te, och 22:dra, §§., äro endast
några förtydliganden gjorda, utom det,
att hvad förut stadgadt blifvit om fartyg,
som anlända från Pommern och
Wismar endast med Spannmål och Ull,
nu blifvit förvandladt till allmänt stadgande.
Hvad 26 §. i nu gällande* Taxa
stadgar, att Godsegaren skall abandonnera
varan, då den tagit skada om skeppsbord,
och tull icke vill betalas, har synts
Utskottet vara nog strängt och obilligt
emot Godsegaren, hvarföre Utskottet uti
det nya Förslagets 23 §. ålagt Godsegaren
betala full Tull, då han sjelf vill
disponera en förskämd vara, men att,
då densamma abandonneras, varan bör
säljas på auction, och tullen erläggas endast
efter auetions-priset.
Uti nu föreslagna 26 §., svarande
Bill. till R. St. Prof. 1828 och 182g. 5 Sami. 2 B.
j.sta Häft. *
Bevillnings-Utskottets Betänkande IV.-o 27.
emot den nu gällande 2Q:de, är tillagdt,
att Tolag icke får beräknas å de
Varor, för hvilka i Taxan antecknadt är,
att de äro fria från Tolag.
Emot nu gällande föreskrift uti 33
$:n bland underrättelserna, att ilen hittills
beviljade lindringen för Svenska
sjöfarten] på aflägsnare länder endast
fastställdes för 3 år, räknade från och
med 1826, har väl af Handels-Socieleten
i Slockholm, understödd af Kongl.
Commerce-Collegium, anförts, att de ej
ännu anse tiden inne att göra någon sådan
bestämmelse, som den nu föreslag-*
ny, och att denna aflägsna handeln, som
alltid drifves med större kostnader, ej
ännu hunnit den tillväxt och det förbättrade
tillstånd, att den kan helt och
hållet, eller till någon del, umbära den
hittills medgifna uppmuntran.
Men dä inga länder nit mera ärö
okända för de sjöfarande, och en dylik
uppmuntran för vinnande af sjövandt
folk icke lika mycket nu, som förr, är
af behofvet påkallad, samt medgifvas
måste, att då någon annan eller större
financiel fördel af handeln med de aflägsnare
verldsdelarne icke finnes, än
den, som vinnes genom lindring i tul
-
BéviUnings-Utsholtets Betänkande IV-o 27. gg
len, så blir det en ändamålslös uppoffring
af Staten; hvaremot, och derest
dylika speculationer, utan en sådan lindring,
kunna utföras, den olägenhet deraf
uppkommer» att den med lindring
gynnade Godsegaren kan undersälja den,
som afhemtat sina varor från sådana
orter, för hvilka ingen lindring i tullen
eger runi; likvälj och för att lemna rådrum
ät vederbörande att utföra sina för
hand hafvande speculationer och bereda
sig på lindringens upphörande, äri den
3o:de §:n föreslaget, alt nu beviljade
förmoner må fortfarande åtnjutas till
l83o års utgång, då lindringen skall nedsättas
till hälften, och, Sålunda minskad»
beräknas till slutet af 1833hvarefter
den komme att alldeles försvinna.
Bevilinings-Utsköttets sålunda, efter
bästa öfvertygelse, vidtagne åtgärder och
gjorda förslag varda, jemte åtskillige Ledamöters
serskilde reservationer, vördsammast
öfverlemnadetill Rikets Ständers
upplysta bepröfvande och behandling.
Stockholm den i5 Maj 1829.
ioo Bil. till Bevi/lnings-Utskoltets Bet. N.-o 27.
Reservationer:
1:0 af Herr Friherre Leijonhufwudj A. :
Under öfyerläggningarne i förevarande ämnen
inom Högloft. Utskottet, liar jag angifvit
de skäl, som föranledt mig att i åtskilliga
fall vara skiljaktig från Utskottets
beslut. Jag får nu sammandraga dessa skiljaktigheter
i följande moment:
1:0 Att den i allmänhet bestämda skyddstullen,
33-*:dels procent af utförda värdet,
är för hög. Den bör tvärtom genom partiel
nedsättning, i nion af förhållandet,
blifva mera ändamålsenlig och derigenom
ytterligare aflägsna sig från likheten i verkning
med införsel-förbud, hvilket man velat
undanrödja. Skj^dds-tullen skulle , på
sätt Hr Doctor Fellenius anfört, lämpa sig efter
behofvet af olika import-artiklar. Jag
instämmer derföre uti den af honom förslagsvis
uppgjorda nedsättnings-tariff för
åtskilliga rudimaterier;
2:0 Lika med Herr Tham och flere
Ledamöter, har jag bestämt den fixa tullbevillningen
å införd Spannmål till 33 f
procent af dess antagna värde.
Bil. till Bevillnings-Utskottcts Bet. IV.-o 27. ioi
3:o Jag tillstyrker nedsättning till hälften
i den utförda införselsTtullen för följande
artiklar:
Arbetad Alabaster, Apoteks-varor, Bilder,
Bildhuggerier, Gevär, Maschiner och
musikaliska Instrumentera — samt
4:o Jag tillstyrker tullfri import för
nedan uppräknade artiklar:
Böcker af alla slag, lefvande Foglar,
Glober, hvarjehanda Matematiska och Optiska
instrumenter , Handteckningar, Målningar
och Ritningar«
2:0 Herr Uggla, Göran GustafHindrad
af sjukdoms-förfall att deltaga uti de
inom det Höglofl. Utskottets Plenum hållna
discussioner i förevarande vigtiga ärende,
får jag nu, enligt förut gjordt förbehåll,
och i öfverensstämmelse med de åsigter
jag antydt och yttrat inom den Afdelning,
som ärendet beredt, anmäla min reservation
emot Utskottets Betänkande uti
nedannämde delar, dervid jag dock, i anseende
till tidens korthet, måste inskränka
mig till framställandet af endast resultaten
af den mening, som skiljer mig från
pluralitetens, i följande ordning:
102 Bil. till Bcvilluings-Uisko tuts Bet. N.o ij,
1:0 Under ett fullkomligt instämmande
i hufvudprincipen för den af Utskottet
antagna i:sla punkten af grunderna för
Tullbevillningens utgörande, anser jag likväl,
på de af mig i 1823 års Bevillningsutskott
i ämnet anförda skäl (1823 års
Bihang, 5 Sami. p. 408}, mig böra vidhålla
föreslåendet af en sådan redaction af nämnde
punkt, att Tullbevillnings-Taxan, eller
såspm mig synes den lämpligaste benämningen:
Tariffen för Svea Rikets Ständers Tullbevillning,
bör innehålla bestämda afgifter
för alla varors obehindrade in-och utförsel,
samt Tullbevillningen derefter utgå och redovisas,
med iakttagande af den genom 6q
och 89 §§. i Regeringsformen Konungen
tillagda höga rätt, att, till befrämjande af
allmänt väl, genom offentligen kungjorda
författningar, på längre eller kortare tid,
i afseende på omförmälda in- och ulf orselj
samt Tullens bestämmande å Spannmål,
annorlunda i Nåder förordna,.
2:0. a') Om af Utskottets i ir:te punkten
af grundernq, bland annat, gjorda förslag,
att åt Kongl. Majff i underdånighet
skulle öfverlemnäs, att, i afseende på reciprocitets-förhållanden
till främmande Nationer,
vidtaga alla de mått och steg, sora
med landets bästa äro förenliga, rättigheten
för Konungen, alt i slikt hänseende
Bil. lill Bevillning-Utskottets Bet. IV.o 27. to3
förhöja flen af Rikets Ständer stadgade tull,
skulle, såsom mig synes, blifva en omedelbar
följd, så har jag trott en sådan öfverlåtelse
hafva bordt inskränkas inom den gräns
Kongl. Maj:t i Dess till Rikets Ständer i
ämnet aflåtnaNådiga Skrifvelse (Bih. 1 Sami.
N:o 53) behagat i Nåder föreslå, och att
följaktligen till Kongl. Maj:t endast öfverlemnades,
att inom bestämdt maximum,
afseende på förenämnde reciprocitets-förhållande,
till nästa Riksdag förhöja Tullen
å inkommande varor*
Z>) Vid Utskottets ytterligare förslag
i ofvannämde inte punkt, att till Kongl,
Maj:t öfverlåta rättigheten, att nedsätta den
i Tullbeyillnings-Taxan utsatta Tull, anser
jag orden: enligt de af Rikets Ständer
fastställda grunder för Tullbevillningen _,
böra tilläggas, i likhet med hvad vid förra
Riksdagen i frågan egde rum.
3:o I frågan om Tullbeyillnings-pro*
pentens bestämmande i allmänhet, delar
jag fullkomligt de af Herr Donner i dess
skriftliga reservation emot Utskottets Förslag
i denna del framställda åsigler, till
deras hufvudgrund , och anser, under åberopande
af de af honom anförda skäl, i
hvilka jag till alla delar instämmer, den af
Utskptlet föreslagna höga Tull, å åtskilliga
io4 Bil, till Bcvilhungs-Utskotlets Bet. IV.o 27.
så Väl inkommande som utgående varor, af
n5 till och med 5o procent och derutöfver
af varu-värdet, tåla betydlig nedsättning,
dervid jag dock, för min del, anser
i5 å högst 20 procent böra utgöra det
maximi-belopp, hvarutöfver ingen artikel
borde belastas; och förenar jag mig, hvad
serskildt Tullen å Kläde angår, med Herr
Doctor Fellenius} äfvensom jag instämmer
med Herr Donner i frågan om medelvärdet
å Spannmålen,
4:o Slutligen reserverar jag mig emot
den af Utskottet föreslagna Tull af 33J^
procent å införseln af utrikes på Svenska
språket tryckta Bocker_, hvilka jag deremot,
i likhet med hvad för Böcker på alla andra
språk, Musikalier, Not- och Rit-böcker,
Målningar, Handteckningar och Ritningar
af Svenska Konstnärer m. m., blifvit antaget,
anser böra vara från Tullbevillning
alldeles fria,
Herr af Wingård förenade' sig med Hr
Uggla i afseende på sistnämnde punkt.
3:o Herr af Geijerstam, Olof: Emot
det af Bevillnings-Utskottet fattade Beslut,
hvarigenom en Tull-afgift af 4 H-dr B:o
blifvit bestämd på hvarje Skepp:d Tackjern,
sorn exporteras, får jag reservera mig
Bil. till Bcvillnings~Utshottels Bet. N.o 27. io5
på den grund, att ja g anser rigtigare, alt
å en sådan vara, sorn Tackjern, å hvilken
priset för kommande år icke kan med visshet
beräknas, bestämma Tull-afgiften till
vissa procent af varans värde, och hvilken
jag tror borde å Tackjern bestämmas
till 75 procent, samt att jag, äfven
med hänsigt till närvarande Tackjernspris,
anser den föreslagna Tull-afgiften
icke nog hög, för att förekomma, det icke,
genom betydligare export af Tackjern, Stångjerns-tillverkningen
inom Landet skulle, i
brist deraf, minskas vid de Bruk,der Smideslättigheten
är grundad på Köpe-tackjern.
Herr Prosten Nibeliusj S. D._, förenade
sig härmed.
4:o Herr af Rolen: Under öfverläggningen
inom Utskottet, har jag sökt visa,
och jag upprepar nu, såsom min reservation,
att frågan, om mer eller mindre frihet
uti in- och utförsel af varor till och
ifrån Riket, ligger utom den gräns, RiksdagsOrdningens
3i §. utstakar för Bevillningsutskottets
Göromål och Betänkanden. Enligt
åberopade §., skall Bevillnings-Utskottet
uppgifva Grunder för Bevillningen och
Förslag till dess fördelning. I dessa ämnen
hafva Rikets Ständer afgörande rätt,
34 §• Riksdags-Qrdningen stadgar, att xlii
-
io6 Bil. till Bcvillnings-UIskottets Bet. N.o 27.
manna Besvärs och Oeconomie-Utskottet
skall upptaga och handlägga alla frågor
om förändring och upphäfvande af Lagar
och Författningar, som röra Rikets allmänna
Hushållning, Uti sådana mål tillkommer
Rikets Ständer endast att framföra
underdåniga föreställningar och önskningar
till Konungen. Det lärer ej kunna nekas,
att Systemet för iu- och utförseln i Riket
utgör en del af allmänna Hushållningen,
eller att de Författningar, sorn derom stadga,
böra räknas bland dem, hvilka nyssberörde
§. omtalar. Derföre hafva ock de
Motioner, som i detta ämne äro väckta,
blifvit remitterade till både Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieTJtskottel:
lill Bevillnings-Utskottet så vidt
de angå Tull-bestämmelserna: lill Oeconomie-Ulskoltet
i hvad de röra in-och utförsel-friheten,
Ehvad man må säga till
Styrka för den satts, att Bevillnings-Utskottets
göromål i förra delen stå i oskiljaktigt
sammanhang med och böra hemta deras
grund ifrån de åsigter, sorn göras gällande
i den senare, visar sig det för mig
alldeles påtagligt, att Bevillnings-Utskottets
Förslag lill Tull-afgiflerna, som af Rikets
Ständer bestämmas, hör och kan obehindradt
afgifvas utan förutsättning och utan
behof af föregående kännedom 0111 hvad
sorn kan blifva beslutadt till utvidgning
Bil. till Pevilfriings-Utskottets Bet. N.o 27. 107
eller inskränkning af friheten uti import
och export, hvarom Rikets Ständer endast
kunna yttra underdåniga önskningar. Eller
ock skulle det med samma skäl, äfven för
Rikets Ständer, då de hänskjuta detta sistnämnde
ärende till Konungens pröfning,
vara omöjligt, att på förhand besluta om
Tull-afgifterna, Jag har trott, att Bevillnings-Utskottet,
huru mycket det än må
känna sig hågfälldt och nitälskande för
ämnet, likväl icke, emot tydliga Grundlags-stadganden
och emot Riks-Ståndens
derpå grundade Remisser, bordt anse sig
tillständigt att draga under detta Utskott
pröfningen och Betänkandet i en sak, som
iaörer annat Utskott till; och derföre har
jag ej eller kunnat dela den förmenta rätt
Utskottet tillegnat sig, då det nu, ensamt,
Utan samrådande med Oeconomie-Uskottet,
gått detta senare Utskott i förväg med förslag
till Rikets Ständer, huru in- och utförsel-friheten,
under förbehåll af Konungens
höga beslutande-rätt, eller med andra
ord, såsom ett önsknings-mål, hädanefter
må böra anses och bestämmas.
Herrar äf Geijerstam och Cron förenade
sig uti detta Hr af Rotens anförande,
5:o Herr Doctor Fellenius: Ehuru Utgkottet,
bland andra grunder för den blif*
lo8 Bil. till Bévillnings-Utskollets Bet. M-o ■35V
vande Tullbevillningen, äfven föreslagitden:
att de varu-artiklar som i Sverige kunna
produceras ock tillverkas _, men hvarken
i erforderlig mängd eller till den godhet
som andra länders industri dem framkallat
, beläggas med en mindre Tull; men
dack icke sä lag, att den förhindrar möjligheten
af inhemsk täflan med utländning
gen; så synes mig denna princip, hvars
rigtighel ej med skäl lärer kunna betviflas,
vid tillämpningen i afseende på tullen å
utländskt Kläde och flera andra artiklar,
af Utskottet vara förbisedd. Icke blott af
officiela uppgifter, utan äfven af Svenska
Klädes-Fabrikörernas eget medgifvande är
upplyst: dels att vi, hvad,fina Kläden angår,
ej kunna täfla med utländningen, dels
att vårt behof af Kläde blott till hälften af
inrikes tillverkning kan fyllas. Ej mindre
än 400,000 alnar af denna vara hafva således
årligen under loppet af nio decennier,
oaktadt oafbrutet förbud, blifvit till
landet i oloflig väg inpractiserade, utan att
Staten deraf haft ett enda öres inkomst.
Detta har icke, med den verksamhet och
nit en förbättrad Tull-Styrelse ådagalagt,
kunnat ske, åtminstone under de senare
åren, om ej ett oundgängligt behof af denna
varu-arlikel beredt Lurendrägaren verksamt
biträde och skydd af landets invånare
vid varans införande, Den hundra
-
Bil. till Bevillnings-Utskottets Bet. JV-o .27, 109
år i ga lurendrageri-banan liar sålunda blifvit
jemnad och beqväm, och mången hade
väntat, alt Rikets Ständer, redan vid
i8a3 års Riksdag, skulle sätta en gräns för
det sig mer och mer kringspridande lurendrägeriet.
Förhoppningen slog felt,
och man har, såsom ursägt derföre, föreburit,
att man ej bordt brådstörta från ett
Prohibitiv-syslém till ett motsatt annat.
Fem sedermera förflutna år hafva synts
mig tillräckliga till beredande aföfvergången,
och att således nu tiden vore inne
att häfva det onda och genom ändamålsenliga
Stadganden gifva Klädes-importen
(sorn ej kan eller bör hindras) en rigtning,
som, å ena sidan, blefve vinstgifvande
för Staten, och, å den andra, ej tvunge
Importeuren att bli lagbrytare. Huruvida
Utskottet, genom den föreslagna införselstullen
af 33|:dels procent å Kläde och andra
varor, i samma förhållande tagit ett
steg, sorn. leder till det önskade målet, följer
nu att undersöka.
Lägger man till beloppet af denna tull
de öfriga utgifter, hvilka importeuren ovilkorligt
måste vidkännas, uppgå de sammanräknade
till minst 5o procent af varans
värde, och utgöra således, hvilket Utskottet
i Betänkandet medgifvit, i sjelfva ver
-
iio Bil. till Bevillnings-Utskottets Bet. N.o
ket ett förbudj elium uttryckt med siffron
Vi aro således* genom denna åtgärd, ännu
på samma punkt som förut, och resultatet
deraf håller oss en c>o-årig erfarenhet för
ögonen*
Då fiu begäret efter vinst är själen x
äll handel och ett vilkor för dess tillvaro*
låter det ej tänka sig* det någon klok
handlande* under sådana vilkor* skulle våga
eller vilja i denna handelsgren göra ett
försök * då lian har att täfla med lurendrägaren,
nu förvandlad till tullförsnillare*
Denne, långt ifrån att anse sig hindrad af
den sålunda föreslagna tullen* skall tvärtom,
vid minsta beräkning, finna sig indirect
privilegierad att tull föx-sn i lia en vara*
om hvars afsättning allmänhetens behof gör
honom försäkrad, men som en bestämd
Dag* då dell, genom sitt stadgade vilkor
för tillåtelsen* borttagit möjligheten att
kunna på varan något förtjena, gjort för
honom otänkbart, att x loflig Väg införa*
Skall det åsyftade ändamålet, lurendrägeriels
och tullförsnillningens Utrotande, ernås,
anser jag en måttlig tull vara enda
utvägen, och yrkar derföre, ntt* med stöd
af hvad jag anfört, nedanstående artiklar*
belagde med 33-f:dels procent, må mot följande
tull få införas:
Bil. till Bevillning!!-Utskottets Bet.
N.o
27. 1
Spelkort - - - - - -
i5
proceu
Sidentyg , släta , Taft, Le-  vantin, Sidensarge, bro-  cherade, faconerade - -
15
dito.
Hel sidens-dukar - - - -
i5
dito.
Släta Ilalfsidentyg - - - -
15
dito.
Shawlar, Shawletter > af Silke
och Bomull eller Silke och
Ylle -------
j5
dito.
Hvita Bomulls-väfnader - -
20
dito.
Cattuu, Silz, Gingham och
Nankin - - - - - -
20
dito,
Hals- och Näsdukar, af Bomull
20
dito,
Och utom väfnad afYlle, fina
Kläden eller så kallad Dråp
l5
dito,
Casimir, svart och af diver-  se couleurer - - - - -
i5
dito.
Flanell -------
20
dito.
Aln-gods af Linne och Hampa
20
dito.
Linön och Raven-duk - -
20
dito,
Då Högloft. Utskottet icke eller antagit
livad jag vid den lindriga utförsels-tullen
på Ekbark, under Artikeln Bark, anmärkt,
finnér jag mig föranlåten, att deremot
reservera mig. Vid jemförelse, nemi.
emellan införsel-tullen på Björkbark och
ii2 Bil. lill Bevillnings-Uiskoltets Bet. N:o 27.
utförsels-tullen på Ekbarkhvilka bägge äro
ganska lindriga, finner jag en motsägelse,
som icke så lätt synes kunna förklaras.
Jag erkänner rigtigheten deraf, alt, då Björkbark,
en rudimateria för en af Rikets näringar,
ehuru af en sämre beskaffenhet än
Ekbarken, är nödig, och då den i tillräcklig
mängd inom Riket icke lärer kunna förskaffas,
införsel deraf lindras, och att Utskottet
derföre rätteligen frikallat denna
vara från Tolags-afgiften; men vid ett sådant
förhållande kan jag icke gilla en lindrig
utförsels-tull på den förträffliga Ekbarken.
Jag kan ej finna skäl, hvarföre den
vida bättre rudimaterien, jag menar den
fina, saftiga, som endast fås, då Ek-trädet
utslår knopp och börjar safva, skall lika
så lindrigt till utförsel anses, och i den föreslagna
taxan beläggas blott med 12 sk.
af det åsätta värdet, 2 R:dr, 24 sk. per
Tunna, som gör ungefärligen 10 procent.
Utskottet har visserligen förhöjt denna export-tull
från 6 sk., i 1826 års Taxa, till
12 sk.; men då Specialerna från GeneralTull-Styrelsen
intyga, att denna artikel de
senare åren i export nästan årligen tilltagit,
torde tid vara för handen, att Staten
drager af denna handel en tillbörlig nytta;
och att export-tullen af Ekbark, hvilken
inom Riket hellre borde användas, förhöjes
åtminstone
Bil. till Bevillning!-Utskottett Bet, N.o 27. n3
åtrrainstonetill 3o propent, eller 36 st. per
Tunna.
Om Danmark, England och Tyska Orterna
begärligt importera denna goda rudimateria,
må de åtminstone derföre skatta
till Staten. Communicationen deraf från de
södra provincerne, der varan ymnigare finnes,
till de norra, skulle måhända derigenom
blifva lättare och möjligare, enär den höga
export-tullen bör göra priset inom Riket
lindrigare. Importen åter af den vida
sämre, eller Björkbarken, skall i samma
nion minskas. Man klagar emedlertid öfver
dåligt Läder; måhända att orsaken just bör
sökas uti en sämre rudimateria, och, till
någon del, äfven i ökad införsel af Läder
från Finland.
Det lärer dessutom vara en bekant sak»
att, då Ekbark var till utförsel förbjuden»
Svenskt, så kalladt Engelskt, Läder, kunde,
på utrikes Orter, äfven i sjelfva London,
försäljas.
Slutligen har jag trott mig, i anseende
till den fria införseln, som Utskottet tillstyrkt,
af alla förbudna varor, och serde
-
Bih, till R. St, P> 1B28 och 182gS Sami. 2 Bernd.
i.sta Häftet. 8
ii4 Bil. till Bevillnings-Utskottets Bet. N.-o 27.
les hvad beträffar dem, jag specielt ansett
böra med en lindrig Tull beläggas, bora
tillägga, att denna Taxa, som till Kongl.
Majit kommer att öfverlemnas, icke måtte
ställas i verket, utan en föregången väl
ordnad organisation af personalen vid Tullstyrelsen,
oell likasåväl dispöneradt bevakningssätt,
äfven om någon reform tarfvas af
Hall- och Manufactur-stämplingen; och att
således detta fria Handels-Systém icke brådstörtas,
på det våra ädla och patriotiskä
Fabrikanter måtte få tid, i hvad de behöfva,
att kunna täfla med utlänningen, i synnerhet
genom förskaffande af Machinerierj
som dertill kunna behöfvas, någon viss tid
torde böra föreläggas*
6:0 Herr Prosten Svedelius 3 P. G.:
Då Salt är en ibland de för allmänheten
nödvändigaste Import-artiklar, så får jag
reservera mig mot Utskottets Beslut om
Tull-förhöjning å denna vara, i synnerhet
som Tull-afgifterna i öfrigt blifvit nedsatta
och icke förhöjda.
Härmed förenade sig Herrar af Geijerstam,
DillnerLyth och Cron, samt Riksdags
-Fullmägtige Johannes Svensson_, Erik
PerssonAnders Olsson, Per Ersson och
Anders JVilsson.
7:0 Herr Rydströmj Wilh.: I frågan
Bil till Bevillning-Utskottets Bet. N.-o 27. -ii,5
om Tullbestämmelse å till Riket inkonÄmaude
utländsk Ull, har Kongl. Maj:t i
Nåder förklarat: ”att elen grofva Ullen ic”ke
bör fördyras, och den fina bör hål”las
i skäligt pris.”
Uti sitt, i denna fråga nfgifna utlåtande,
bar Kongl. Commerce-Collegium ansett
hög Tull böra åsättas fin Ull, men låg
Tull den grofva Ullen.
Kongl. General-Tull-Styrelsen har i
sitt Utlåtande föreslagit en Medel-tull å
Ull lill 1 sk. per Skålpund.
Uti Betänkandets 5:te Hufvudpunkt ■,
antyder Utskottet den allmänna grundsatts:
”att Rå-ämnen för inhemska Fabrikater
”och Tillverkningar böra beläggas med deli
”möjligaste minsta Tull.”
Utskottet uppgifver vidare, i frågan
om grof Ulls' införsel, den obestridliga
sanningen: ”att Riket har ett verkligt be*
”hof af denna rudimateria, och att Tullgärdet
derå bör förminskas;” äfvensom
Utskottet gifver vid handen, att införsel
af fin Ull är i tilltagande, fastän, som orden
lyda: ”alla åren i ojemförligt ringa
”förhållande till Införsels-qvanliteten af
”grof Ull.”
Ij6 Bil. till Bevilln;ngs~Utskotlets Bet. N.o 27.
Emot dessa premisser kunde väl anmärkas,
alt då Tull-värdet å grof Ull bör
förminskas, såsom en följd af prisets fall på
denna vara utrikes, så borde väl, i analogie
härmed, Tullen derå också nedsättas; och
att uppgiften, det införseln af grof Ull de
senare åren är ojemförligt ringa , i förhållande
till den fina Ullen, motsäges af Regula
de tri; men i allt fall synes den conclusion,
efter dessa premisser, icke hafva
.bordt dragas, hvartill Utskottet likväl härigenom
banat sig väg , att åsätta all slags
Ull 4 sk- ^:o Medel-tull per Skålpund.
Den rätts-princip påstår Utskottet
häraf skall gynnas: ”att massan af Landt”män,
hvilka producera Ull, som föres un”der
benämning af grof, är lika beskyddad
”af Tullen, som de, hvilka anlagt Schäferi”er
af Eleetoral-Får.”
Detta skydd förhåller sig likväl som
8 till 1.
Utskottet medgifver väl, att den föreslagna
Tullen å Ull står i strid med 5:te
Hufvudgrunden, men denna motsägelse skall
•vederläggas dermed: ”att Landtmanna
”interesset
ej bör uppoffras för Stadsman”na.
” Med anledning häraf synes mig den
Bil. till Bevillning-Utskottets Bet. No 37. 117
frågan icke vara obehörig, om båda dessa
interessen skola uppoffras för Stats-Cassans?
Ett ytterligare skäl söker Utskottet
deri: ”att Fabrikanten, som införskrifver
”både fin och grof Ull, kan jemna Tull”afgiften,
så att den faller högre på den fi”na
och lägre på den grofva Ullen.” Om,
detta gäller för Fabrikanten, så blifver förhållandet
alldeles icke sådant för Landtjnännen,
hvilken, efter Utskottets förenämde
antydan och sanna förhållandet, har
behof af den grofva Ullen till sina Husväfnader.
Efter de premisser Utskottet sålunda
framställt, skulle jag derföre trott ett annat
resultat bordt följa.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, och såsom, efter mitt
förmenande, rätts-enligare, har jag derföre
i Utskottet haft äran föreslå:
1:0 Att all Ull, sora införskrifves från
Tyskland, må beläggas med 4 sk. B:o Tull
per Skålpund. Denna Ull svarar i allmänhet
emot vår vanliga Svenska Ull, och
en sådan Tull derå skall således skydda
Producenten i vårt Fädernesland.
fi8 Bil. till Bevillnings-Utskottets Bet. N.o 27.
2:0 Att Jutsk och Isländsk Ull icke
inå åsättas högre Tull än 6 r:st. per Skålpund.
Dessa Ullsorter äro lätta att igenkänna
från alla andra , hvarigenom säkerhet
i controllen kan beredas , och utaf
dessa Ullsorter hafva Allmogeu för sina
väfnader det största behof.
Enär dessa åsigter icke vunnit pluralitetens
bifall, så har jag emot Utskottets
Beslut i denna del mig reserverat; och såsom
en följd häraf, anhåller jag att denna
min reservation får åtfölja Betänkandet.
Härutinnan instämde Herrar Virgin,
C., Bergelin , Westerstrand, A., Brovalli
lis, L. G. , Meijer och Cron.
8:0 Herr Donner, JY. G.: då jag i åtskilliga
delar ej kan instämma i det förn
slag till Tull-Tariff, sorn af Höglofl. Utskottet
blifvit uppgjordt, får jag, med anmälan
af min reservation, vördsamt fram-,
ställa mina skäl till densamma,
1:0 Utskottet har för åtskillige varor
föreslagit, så väl för inkommande sorn ut-,
gående, en tull af 20, 25, 33 i till och
med 5o procent af varans värde. En så
hög tull anser jag ledande till tull-försnillning,
då vinsten deraf är så betydlig. En
Bil. till Bevillnings-UtsJiotlcts Bet. AT.o *7. 119
kommande tid torde vara förbehållet, att
bringa sättet för Statsbidragens utgörande
till den största möjliga enkelhet; men så
länge man måste begagna utvägen, att igenom
tull-afgifter skaffa medel tili Statsbehofvens
fyllande, tror jag att höga tullafgifter
ej leda till detta ändamål.
Höglofl. Stats-Utskottet har i dess Betänkande
om Stats-Verkets inkomster, efter
föregående årens resultat, för Statens reglerande,
beräknat behållningen af Tullmedlen
för året till i,5oo,ooo R:dr, samt
att till uppbörden och bevaknings-kostnaden
skulle fordras 45»,000 R:dr, som utgöra
3o procent af behållningen. -— Då kostnaderne
äro så betydliga, är gifvet att en
talrik bevakning finnes. Det oaktadt vågas
öfverträdelser mot tull-förfaltningarne,
och antalet af upptäckte öfverträdelser utgöra,
enligt officiel uppgift, lör år 1828
ett antal af 724. Att så bevaka våra kuster,
utgörande en sträcka af flera hundrade
mil, omgifne af skärgårdar och en vidsträckt
gräns, att tullförsnillning på någon
punkt ej blefve möjlig, skulle måhända medtaga
liela tull-Jnkomsten.,
Jag anser derföre säkraste medlet att
förskaffa Staten inkomst, att förminska anfedningarne
till öfverträdelser af författnin
-
*20 Bil. till Bevillnings-Utskotlcis Bet. 2¥;o 27,
garn-e, vara, att bestämma en lindrig tull,
som för inkommande oell förädlade varor
eller konst-producter, Spannmål och Landtmannavaror,
för ingen artikel borde öfverstiga
10 procent af värdet, på det alla näringar
måtte njuta ett lika skydd. Mot
denna tull förutser jag den invändning,
att våra inhemska näringar ej derigenom
kunna vara skyddade emot utländsk medtäflan.
Härpå får jag svara, att då en utländsk
vara, utom tull, måste betala convoyafgift,
som per medium kan beräknas till
2 procent, Tolag 2 procent, Frakt och Assecurance,
öfver hufvud 6 procent, som med
jo procents tull, utgör minst 20 procent
i omkostnader; och då en Näring eller
Fabrication, som för oss är naturlig, bör
kunna producera eller tillverka en vara till
lika pris som utrikes, emedan här ej är
dyrare att lefva, tror jag den inhemska Näringen
hafva allt det skydd den billigtvis
bör kunna fordra, så vida man tillika vill
visa någon billighet mot Consumenten; och
härigenom förmodar jag denna invändning
vara vederlagd.
I den för åtskilliga artiklar bestämda
utförsels-tull af 33|-:dels till 5o procent af
värdet, kan jag ej instämma, såsom , efter
mitt omdöme, ej rättvis emot de handteringar
den angår.
Bil. till Bevil/nings-Utskottets Bet. iF.-o 27. 121
2:0 Det å Spannmål satta medelvärde,
hvarefter inkommande Tullen blifvit bestämd
till 33 procent, anser jag för mycket
afvikande från rätta förhållandet, och
anser detta värde böra nedsättas 33f:-  dels procent, eller en tunna Råg från 8 till
5 R:dr 16 sk. Banco, och de andra Sädesslagen
efter detta förhållande.
För öfrigt reserverar jag mig
3:o Emot den föreslagna förhöjningen
å utgående tullen för kreaturs-ben ifrån
5 r:st till 2 sk. 6 r:st per L#, då tullen
utgör lika mycket, som rätta värdet af denna
artikel, och någon tillräcklig afsättning
för densamma ej annars finnes inom Riket;
4:o Emot den föreslagne införsel-medel-tullen
å all sort Hampa, hvarigenom tullen
på den goda Hampan, som endast införes
och begagnas, blifvit förhöjd från 3
till 5 R:dr per Sk#, utan anser den böra
vara, som hittills 3 R:dr per Sk#, emedan
denna vara är nödvändig för vår Skeppsfart,
den man väl ej bör försvåra i en dålig
conjunctur, och den tidpunkt ännu torde
vara aflägsen, då den inhemska productionen
kan fylla behofvet;
§:o Emot utgående tullen på Spiror,
122 Bil. till Eevillnings-Utskottets Bet. N:o 27.
som, utgörande 25 procent af värdet, jag
anser för hög och i likhet med den för
andra träd varor,, böra nedsättas lili 5 procent;
6:0 Emot den förändring, som Utskottet
föreslagit i 25 §. af underrättelserna
till tull-taxan af den 16 Mars 1826, nya
förslaget 22 §. — Enligt a5 §. af förstnämnde
tull-taxa bestås ingen föling, när
Skeppare ankomma antingen med barlast
eller ifrån Pommern och Wismar, endast
med Spannmål och Ull. Detta stadgande,,
rörande Pommern och Wismar är troligen,
bibehållet sedan detta land och denna stad
tillhörde Riket, och då det ansågs likasom
om Fartygen ankommit från inrikes ort;
men, enligt nya förslaget,, skulle ingen häring
bestås för Spannmål och Ull från
hvilken ort som helst. Det sorn är i fråga
kan väl anses mindre betydligt, och det
torde nu mera sällan inträffa, att Spannmål
behöfver införas från Utrikes Ort,
roen då erfarenheten år 1827 bevisat att
det kan inträffa, då mycken Spannmål
infördes från andra orter än Pommern
och Wismar, och då jag ej kan
finna något skäl, hvarföre den Sjöfarande
ej må njuta föling af så nödvändiga och
nyttiga varor, som Spannmål och Ull, så
val som af alla andra, kan jag ej instämma
uti att fråntaga Sjömannen en ringa
Bil. till Bevillnings-Utskottets Bet. IV.o 27. 123
belöning, den han i sitt mödosamma och
farliga yrke hittills af den betydliga inflytande
tullen åtnjutit, och anser derföre
föring alltid böra bestås, utom då fartygen
anlända med ballast.
g:o Herr Alund, G. L.: Sedan jag varit
i tillfälle att jemföra Utskottets utarbetade
Förslag till grunder för Tu.llbevillningen
med det af Kongl. Majlis och Rikets
Ilögl, CommerceXollegium till Kongl.
Majit afgifne Betänkande uti enahanda ämne,
samt derjemte inhemtatde åsigter, som
ledde pluralitelen af Ledamöterna i Bevill-.
nings-Utskotfet vid 1823 års Riksdag för
upprättandet af sitt då afgifna Betänkande,
som ock de verkningar det beslut sjmes
mig hafva medfört, sorn Rikets Ständer vid
nämnde Riksdag fattade i afseende på ”fri,
införsel af alla utländska varor, emot bestämd
Tull/’ och derförutan förskaffat mig
upplysning om grunderna för Kongl. Majlis
Nådiga inskränkningar uti Ständernas berörde
stadgande; får jag, som icke i allo
kan förena mig uti Utskottets nämnde Förslag,
nu i korthet uppgifva skälen i allmänhet
för min olika mening.
De hufvudsakligase skälen äro;
ilo Synes mig rättvisa och billighet
fordra, alt alla näringar njuta lika skydd,
och att den ena af dem ej gynnas med
i2?i Bil. tiX Bevillnings-Ulshottets Bet. N.o 27.
formoner, soin undandragas den andra;
jemförelse!! emellan 2:dra och 3:dje punkterna
af de utaf Ulskoltet föreslagna grunderna
för den blifvande Tull-bevillnineen.
ådagalägger en synbar ngtning till afvikelse
från nämnde grundsatts af billighet och
rättvisa.
Antagas berörde grunder, så skola
Landtbruket och Bergshandteringen för de
betydligaste af sina produetioner, såsom
inbegripne under a:dra punkten, gynnas
med ett större skydd än de flesta, om ej
alla, Stadsmanna-industriens produeter,
hvilka tydligen komma att hänföras under
den mindre gynnande cathegorien , eller
3.‘dje punkten, i likhet med hvad som
skedde vid förra Riksmötet. Denna olikhet
i behandling af Näringarne, af hvilka,
efter min tanka, ingen stjufmoderligt bör
behandlas, synes mig också destomera orättvis
och kränkande en naturlig billighet ,
som Bergshandteringen och Landtbruket
för sin betydligaste produetion i vida mindre
nion behöfva det skydd emot utländsk
medtäflan, som undandrages Fabrikerna,
af hvilka de vigtigaste, dels till större delen,
dels helt och hållet, förädla utländsk
rudimateria, och hvilka senares produeter
dessutom icke ega denförmonen, som Jernet,
Spannmålen, Brännvinet m. m., att
Bil. till Bevillnlngs~Utskottets Bet. N.-o 27. 1a5
de» ansenliga frakt-kostnaden för utländsk
vara af samma slag, redan innehåller ett
naturligt hinder, som, utan tillhjelp af
artificiela skydds-anslalter, försvårar främmande
medtäflan, om ej i de flesta fall gör
den omöjlig.
2:0 Synes mig lmfvud-grundsattsen i
Utskottets Förslag fela ej mindre emot
Statsklokhetens af erfarenheten sanctionerade
föreskrifter , än , såsom nyss blifvit
visad t , emot rättvisans ovilkorliga förnnfts-bud.
Med Utskottets pluralitet delar jag lifligt
den afsky för Lurendrägeriet, som så
ofta i Utskottets Betänkande finnes uttryckt;
men jag hatar icke dessmindre Tull-försnillarens
oärliga och brottsliga yrke. All verkan
af Utskottets förslag, att upphäfva alla
införsel-förbud, lärer endast blifva, att, i
stället för ett ondt, ett annat större införes,
nemligen: att, i stället för en betydlig oloflig
införsel i Lurendrägeri-väg, en ännu vidsträcktare
Tull-försnillning, i ordets egentliga
mening, organiseras.
En obestridlig erfarenhet har i alla Länder
och i alla tider ådagalagt, att Tull-försnillning
är vida svårare att förekomma och
motarbeta, än Lurendrägeri; och dessa svå
-
15.6 Bil. till Bevillnings-Utskoltets Bet. N.-o 37.
righeter, ehuru, sora det tyckes, förbisedde
af Utskottets pluralitet, äro så ofta beskrif11a
och så noga kända, att jag anser öfverflödigt
att nu upprepa dem.
Ehuru de hittills vidtagna författningar
och anstalter så otillräckligt lyckats att förekomma
det ojemförligt lättare motarbetade
Lurendrägeriet, så kan jag också derföre
icke instämma i de sangviniska förhoppningar*
som Utskottets pluralitet i Betänkandet yttrat,
att nemligen General-Tull-Styrelsens
anstalter och förslag skola i någon Större
mon hädanefter förmå motverka den ännu
farligare Tull-försnillningen, i fall dörren,
(så att säga), för densamma lemnäs vidöppen,
genom antagande af de i Betänkandet
föreslagna grunderna.
Öro Synes mig, utom berörde erinringar
emot Betänkandets grunder, en alldeles
serskild obillighet emot Svenska Fabrikerna
oell Haiidtverkefierna deruti innehållas.; ty
vinner Utskottets åsigter och förslag kraft
af Lag, så gå, som mig synes, Fabrikerna
och Handtverkerierna ovilkorligt till undergång,
med de följder för samhället, som vid
sista Riksdagen tillkännagåfvos inför Bevillliings-Utskottet;
och vid en slik utsigt lärer
det ej skäligen kunna påstås vara för mycket
sagdt att en alldeles speciel orättvisa ros
Bil. till Bevillning-Utskottets Bet. N-o 27. 127
jer sig mot Fabrikerna. En sådan utgång,
som jag förut nämnt, later på förhand med
säkerhet beräkna sig i hvilkendera händelsen
sorn helst, antingen de till Fabrikernas å
utländska Fabrikater föreslagna Skydds-afgifter
verkligen utgå eller icke. I senare händeisen,
eller vid förutsättning af en i stort
organiserad Tullförsnillning, sorn sannolikt
inträffar, skola Fabrikerna ej kunna uthärda
täflalr med främmande länders Fabrikanter;
men om man ock förutsatte den troligtvis
icke inträffande händelsen, att de stadgade
Skydds-afgifterna verkligen erlades, och att
utländska Fabrikaterna ej afgiftsfritt i smugleri-väg
infördes; så skulle dock de inhemska
Fabrikernas undergång vara gifven, endast
af det skäl, att, det första och andra
Aret efter den tillåtna införseln, Svenska
Marknaden, såsom alltid skett och sker vid
öppnandet af en ny debouché, skulle till den
myckenhet blifva öfverlastad med utländska
Fabricater, att prisen, både på dessa och
de inhemska, skulle, för en följd af år, nedtryckas
till produetions-priset, och äfven
tinder detta, samt ett stort lager blifva
qvarliggande, sorn i mångå är stängde all
afsättning för Svenska Fabrikanten.
jag är ej okunnig om tidsandan, och
är således beredd, att, för mina yttranden i
detta ämne, af flera beskyllas för illibera
-
128 Bil. till Bevillnings-Utskoltets Bet. IV.-o 27»
lism och skråsinne; men samhälls-känslan
Ljuder mig att frimodigt tillkännagifva mina
åsigter, och således aktar jag ej livad
småsinnet härom tänker eller yttrar.
Det är utan allt tvifvel, att en aftynande
handel icke endast verkar till Stäf
demas utan äfven till Landets vanmagt, samt
att handelns trefnad medförer lif åt Landtmanna-näringarna,
äfvensom alt Fabriksidkaren
och Handtverkaren för sitt välstånd
Lero af Handelns förkofran. Jag är likväl
ej af den mening, att. Bevillnings-Utskottets
nu afgifna Betänkande skall härtill blifva
bidragande, och det synes mig högst vådligt,
att gå tillväga på så radicalt sätt, som Utskottet
föreslagit; ty Stads-manna-näringarna skola
derigenom förintas, och följaktligen Landtmannens
bopp om välstånd undergräfvas.
Utaf Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse lill
Rikets Ständer, angående Förslag till förnyad
Taxa för Tull-afgifterna å inkommande
och utgående varor, af den i3 sistl. Febr.,
inhemtas: ”att med Tull-Taxors upprättande
åsyftas det dubbla ändamålet, nemi. att
^förskaffa Staten en betydlig, lätt utgåenkle
, inkomst, och att åt inhemska JVärin”gar
bereda det skydd emot utländsk med”täjlarij
som de i större eller mindre nion
behöfva:
Bil. till Bevillniiigs-Htskoltets Bet. JV.-o if. 12g
behöfva: att omsorgen i förra hänseendet
”inskränker sig dertill, att, i förhållande till
”varans värde och serskilda beskaffenhet,
”bestämma afgifterna så, att de icke fresta
”till olofliga Handels-företag, fördyra de för
”inhemska tillverkningar erforderliga främjande
Rå-ämnen, eller försvåra inhemska
”produeters afsättning på utrikes orter; att
”Kongl. Maj:t, på grund häraf, ansett någon
”förhöjning icke bora ega runi, hvarken i
”Utgående tullen å Rikets export-varor, eller
”uti Införsels-tullen å de för Fabrikerna erforderliga
Rå-ämnen; i afseende åter på det
”skydd, som, genom försvårande elier uteslutande
af främmande medtäflan, åsyftas
”för de inhemska Näringarna, har Kongl.
”Majit förklarat Sig vilja, under fortsatt om”vårdnad
för dessas bestånd och förkofran,
vid utöfningen af den Lagstiftande
”Magt, sorn Grundlagen tillägger Konungen
”i de mål, som angå Rikets allmänna IIus”hållning,
äfven hädanefter iakttaga den
”varsamhet, som är af nodell, för att bereda
”allmänt gagn, med undvikande af enskilda
”förluster och olägenheter, samt befrämja
”de industriela krafternas friare utveckling,
”utan en hastig rubbning af nuvarande förfallande.
”
Bih till R- St. Fröt. 1828 och 182g. 5 Sami. 2 B.
t:sta Häft. 9
i3o Bil. till Bevillnings-Utskottets Bet, N.-o 27.
På grund häraf, samt med fästadt afseende
å Commerce-Collegii till Kongl.
Mai:t i underdånighet afgifna Betänkande
öfver General-Tull-Styrelsens underdånigst
aflemnade Förslag till grunder för Tull-Bevillningen
samt ny Tull-Taxa, anser jag serdeles
varsamhet böra iakttagas vid tillåtelsen
att emot Tull få införa varor, som hittills
varit förbudne, samt att sådant endast
kan eller bör medgifvas i de fall, då fråga
antingen är om sådana tillverkningar, hvilkas
fortfarande beskydd emot utländsk medtäflan
synes utan väsendtligt ändamål, eller
ock om sådana tillverkningar, hvilka anses
kunna, utan att inhemska tillverkaren undertryekes,
tåla utländsk medtäflan.
Oaktadt ofvanberörde antydningar, har
likväl Utskottets pluralitet, såsom en af
hufvudgrunderna för den blifvande Tullbevillningen,
föreslagit: ”det en allmän
”frihet må förunnas att, emot en afpassad
”Tull, i Riket införa alla utländska varor,
”samt att sådana varu^artiklar, hvarmed i
”Sverige handel kan drifvas, må i den
”Tullbevillnings-Taxa, som af Rikets Hög”lofl.
Ständer nu skall fastställas, med derföre
utsatt Tull intagas.”
Att något verkligt skydd härigenom
icke blifvit beredt lör de Näringar, hvil
-
Bil. till Bevillning-Utskottets Bet. N.o 9.7. j-3i
kas uppkomst man bordt befrämja emot utländsk
medtäflan, så att deras producenter
må kunna fortsätta och utvidga deras rörelse
samt, på detta sätt, ehuru i annaa
väg, bereda Staten en större och säkrare
inkomst, än den TuU-afgifterna inbringa,
är för mig så tydligt, att jag icke en gång
anser något sken dertill sig förete; ty då
alla varor emot Tull blifva till införande
tillåtna, hvar finnes väl controll, att Tull
erlägges? Att fullkomligen hämma tullförsnillning
i Sverige, anses af mig och de,
som hafva kännedom af Rikets vidsträckta,
samt lill en del med öar och holmar omgifna
kuster, för en absolut omöjlighet, serdeles
med den Tullbevaknings-personal,
som nu finnes, oaktadt årliga aflöningen uppgår
till omkring 5oo,ooo R:dr Banco,
Under Prohibitiv-systém vet man alltid
med visshet, att en förbuden vara, sorn
säljes, är lurendrägad; men då fri införsel
emot tull är medgifven, hvilken är väl då
i stånd att ansvara för, och hvad bevis
skall man ega, att varan verkligen blifvit
förtullad? Och då någon fullständig controll
i detta afseende icke lärer kunna uttänkas,
kan man med all visshet finna, att
Riket, derest Utskottets afgifna förslag skulle
blifva gällande, blifver öfversvämmadt
af oförtullade varor, och att Staten särne
-
r 32 Bil. till Bevillnings-Utskottels Bet. IV.-o 27.
deist skall viling föga ersättning af berörde
liberalitets-systém, för allt hvad dea
förlorar genom Fabriks-idkarnes och Handtyerkarnes
minskade Bevillning samt arbetarnes
uppkommande förlägenhet och fattigdom,
till serdeles skada för det allmänna,
som jag tror snart skall medgifva, att
utländningen redan fått tillgodonjuta alltför
mycket utaf de arbets-löner, hvilka
qvarstanna i landet, för att upphjelpa våra
Fabriker och Handtverket ier.
Så länge jag icke är fullt öfvertygad
om möjligheten att förekomma tullförsnillning,
utan detta för mig är problematiskt,
lian jag icke instämma uti Utskottets äsigter
och förslag, angående den fria införseln
af alla utländska, så väl Fabriks- som
Handtverkeri-varor , helst det förmenta
skydd man genom Tull-afgifter lemhat Fabrikerna
och Handtverkerierna skall illusoriskt
verka motsatsen af hvad Utskottet
antydt. Jag är icke eller nog lycklig att
kunna dela Utskottets pluralitets yttrade
åsigt, att nemi. den sedan 1823 års Riksmöte
Ökade importen af utländska varor,
samt de till Statens cassa, i följd deraf,
influtna förökade Tull-inkomsterna medfört
någon absolut nytta för Landet; ty efter
mitt sätt att se, bevisar det blott att en
betydlig del af landets redbaraste export
-
Bil. till Bevillning1;-Utskottets Bet. IV.0 27. 133
artiklar blifvit utskeppade till ulländningen,
för att godtgöra de öfverflöds- och
luxe-arliklar, hvarmed hufvudstadens och
andra städers Handelsbodar och Magazin
m. m. nu äro så rikligen fournerade, oaktadt
den mängd, sorn allmänheten deraf
sig redan förskaffat. Jag tror att det varit
för Riket både nyttigare och bättre, om
Utskottet påtänkt och föreslagit något medel
att hämma den förderfliga och allt förstörande
luxen, än att, som nu skett, inbjuda
densamma ; Qy det är alltför väl
kändt, för att kunna, med hopp om framgång,
motsägas, att der luxen börjar med
alt vara gäst, blifver han snart husbonde).
.— Utskottet lärer väl icke gitta förebära
okunnighet om Nationens böjelse för utländskt
kram,
Efter dessa mina åsigters utveckling
lärer det förefalla mindre besynnerligt, om
jag icke kan deltaga uti Utskottets ofvanberörde
Beslut, sorn innefattar oinskränkt
rättighet alt, emot stadgad Tull, få från
Utrikes orter införa alla slags varor, och
synnerligast, efter min skiljaktighet, sådana
Fabriks-varor, sorn här i Riket tillverkas,
och hvilka både genom godhet och pris
tillfredsställa allmänhetens billiga Önskan,
samt derjemte alla Handtverkeri-väror; förmodande
jag så mycket säkrare, att mina
134 Bil. till Bevillnings-Utskottets Bet. N.-o 27.
åsigter skola hos Respective Riks-Stånden,
vinna afseende, som de grunda sig på Kongl.
Majrts ofvan åberopade Nådiga Skrifvelse,
hvilken nogsamt antyder nödvändigheten att
bereda de inhemska Näringarne det skydd
emot utländsk medtäflan, som de behöfva.
Såsom en allmän grundsatts, i fråga
om det beskydd i Tullförfattningarne hvar
och en af Fabriks-inrättningarne må tillkomma,
synes mig Commerce-Collegii antydan
höra följas, att sådana Fabriks-rinrättningar,
å hvilka betydligare Capital blifvit nedlagda,
och som lemna bergning och ut-,
komst åt ett större antal menniskor, samt
bereda afsättning af inhemska rå-ämnen,
oell hvilka Fabrikers bestånd och vidare
utveckling således äro af allmännare vigt,
i synnerhet förtjena uppmärksamhet.
Af sådan anledning anser jag Klädes-,
Ylle-, Stofts-?, Siden-, Bomulls-, Linneoch
Porcellaines-rfabrikerna böra mycket
varsamt behandlas, serdeles, som det visar
sig, att deras, idkare, mera än förr, lärt sig.
inse behofvet, att följa berörde fabricationers
framskridande i andra länder j och på sådan
grund yrkar jag fortfarande af de hit-,
tills gällande förbuden, så i afseende på
berörde fabricationer, som ock alla handl-,
yerkeri-varor.
Bil. lill Bevillnings-Utskottets Bet. IV.-o 27. i35
I detailerna ansel' jag mig bora serdeles
anmärka olämpligheten af den å Ullen
satta medeltull af 4 sk. Banco per #,
såsom både stridande mot den afUtskottet
högt uttalade principen, alt alla rå-ämnen
för inhemska fabricater och tillverkningar
skola beläggas med möjligaste minsta Tull,
äfvensom mot den af Kongl. Maj:t i Nåder
afgifna Propositionen om Får-afvelns förbättrande
i Riket.
Stödjande mig på Utskottets förberörde
princip, anser jag det icke eller vara
rigtigt, att Tullen å Bomull och Socker
blifvit så mycket ökad, helst dessa effeCter
utgöra rå-ämnen för våra fabriker.
Den förhöjda Tullen å Saltet kan jag
icke eller godkänna, helst denna artikel
utgör en af våra nödvändigaste varor, och
således bör vara pålagd den lägsta Tull.
Uti den af Utskottet medgifna rättigheten,
att emot tull få införa Krut och
Salpeter, kan jag icke eller ingå, såsom,
efter min tanka, högst vådlig.
10:0 Hr Pelersson j P. : Ehuru frågan
om Handels- och Näringsfriheten, i
löin tanka , icke egentligen hörer till Beyillnings-Utskottet;
likväl, och då den, i
I '6 Bil. till Bevillnings~Utsköuets Bet, N.o 0.7,
förening med principerna för Prohibibysystemets
npphäfvande, genom hit remitterade
Motioner och Anföranden , kommit
att vidiöras, kail jag ej återhålla mina enskilda
å si g ter i dessa ämnen, enär grunderna
för Tnll-Taxan äfvenväl tyckas utgå
från samma synpunkter.
Med sjöfarten stå visserligen Handel ,
Fabriker och Näringar i ett ovilkorligt nära
samband, så att, med enderas upplösning,
falla äfven de öfriga, till och med
Handt ver kerierua,
Till nytta för Landet, i det hela, äro
Städer anlagde, i ändamål att Landtmannen
hos Stadsmannen skulle kunna föryttra
sina produeter tili vidare befordran genom
handel och sjöfart med inhemska fartyg åt
aflägsna länder,
Att upphäfva en sådan sakernas ordning
och kullstörta hela Närings-systémet
inom Städerna, anser jag vara stridande
emot flere Kongl. Stadgar och Författningar
samt 114 §• RegeringsFormen, äfvensom mot
all billighet och rättvisa, så vida afsigten dermed
icke är, att på detta sätt upplösa Borgare-Ståndet
från dess maglegande rätt inom
Svenska Nalional-representationen, der
del icke föi glömmes i beskattnings-väg,
Bil. till Bevilliungs-UtskotleU Bet. N.o 2j. i3y
många andra stora o nera oberäknade, hvilka,
rätteligen betraktade, icke böra förgätas,
utan tjena att befästa det föreningsband,
som bör vara rådande Samhällsclasserna
emellan, så vida detta ej skall
söndras genom ovilja och missförstånd,
tillkomne genom föremål af inskränkning
i enderås förut egande rättigheter, på grunder,
som uti ett upplyst tidehvarf borde
vara främmande, åtminstone att offentligen
framställas; ty rätt undersökte, lära dä
räkna sin upprinnelse från samma källor,
hvarifrån de klandras,
Rigtig fosterlands-känsla uppkommer
förnämligast derigeuom, att Landtman och
Stadsman äro förenade, likasom kropp och
själ. Endera upplöst, är det hela söndradt;
eller som två syskon, de der låta
hvarandra behålla sitt, utan minsta åtrå
att förnärma hvarandra. Genom en sådan
förening skola alla misshälligheter och partier
försvinna, Staten vinna styrka och trefnad,
samt endrägt i handling och beslut
framträda till befästande af närvarandes
och efterkommandes väl. Men jag vill afbryta
detta ämne och närma mig det, som
utgör Höglofl, Utskottets föremål: grun
derna
för den blifvande Tull-Taxan.
dag tillstår gerna min okunnighet örn
i38 Bil. till Eevillnings-Utskottets Bet. N.o 27*.
valet af de rätta, samt mindre skicklighet
att uppgifva och urskilja dem från de skadliga,
och i sådant afseende liar min beslutenhet
stannat deruti, att den ena näringsgrenen
i Samhället bör skyddas likaså
väl som den andra; och af dessa åsigter
bär min öfvertygelse blifvit stadgad: att Närings-idkaren
bör vara äfven så fredad från intrång,
som Jordbrukaren och Bergsmannen.
Må man invända häremot livad som helst,
bäll jag ej öfvergifva den lankan, att för
Sverige är det ännu för tidigt upphäfva
Prohibitiv-systcmet i allo, eller att antaga
en så kallad Skydds-tuli i stället för
Förbud.
Mina motiver härtill bestå i det begrepp
jag fattat om Tullförsnillning och
Lurendrägeri. Tullförsnillning anser jag
uppkomma, då en ringare vara angifves för
en bättre, eller ett mindre parti för ett
större; men Lurendrägeri, när Tullen helt
och hållet förbises.
Genom en stadgad hög skyddstull fö-,
rekommes, i min tanka, aldrig Lurendrägeri.
Det enda, som dervid vinnes, är ombyte
af benämning; ty blir, sorn sagdt är,
$kydds-tullen hög, så lurendrägas lika mycket;
och utsättes den för låg, förfelar den
det åsyftade ändamålet: Fabrikernas vid**
magthållande och vidare uppkomst.
Bil. till Bcvillnings-Utskottets Bet. N.o 27. i3g
Icke eller hafva andra Stater i Europa
lemnat Svenska Fabriks-idkare reciproque
införsels-förmoner af sina tillverkningar
J tvärtom, de förekomma införsel
deraf genom det noggrannaste iakttagande
af en och annan behöflig Svensk products-artikel;
och jag kan ej inse, hvarföre
Svenskarne skola vara mera liberala
an andra Nationer, hvilka icke besväras
med så stora och svåra natur-hinder för
utöfningen af deras yrken, som den Svenska,
Då jag således icke har kunnat dela
lika mening med Utskottet i principerna
för grunderna till Tull-Taxan, kan jag ej
eller förena med min öfvertygelse, att artikeln
Koksalt är den, som främst borde
komma i åtanka till förhöjd tull, utöfver
luxe och öfverflöds-varor.
Hvar och en känner och vet, att Salt
ej är Landets egen product, utan måste,
såsom en nödvändighets-vara, utrikes ifrån
införskaffas, hvartill Stapelstäderne varit
ålagde ett visst qvantum årligen, vid ansenligt
stadgadt vite för -uraktlåtenheten
deraf.
Jag hade derföre snarare väntat nedsättning
å denna artikel, än förhöjning ifrån
*
jio Bä. till Bevillnings-Utskottcts Bet. IV.-o 27.
3a sk. till 36 sk. tunnan, hvarigenom Koksalt
fått en tullafgift öfver 28 procent, utom
j5 procent convoy-afgift rn. m., och alltså
nära den skydds-tuil, som blifvit stipulerad
till fredande af inhemska fabricätiouer
och produetioner, då luxe- och öfverflödsartikel
r deremot endast äro belagde med
26 å 20 procent, samt derunder, derföre
att Salt ej kau lurendrägas.
Elter mitt begrepp örn rätt och billighet,
är en sådan taxation rakt stridande
deremot, enär i öfvervägande får komma,
att Salt erfordras till allt, till och med
Brödet, lifvets första behof, hvartill Salt
således intager ett oskiljaktigt rum.
Det andra skäl, som blifvit anfördt,
till stöd för förhöjningen, att den ej drabbar
Importeuren, utan Consumenleil, hade
jag tänkt förbigå, men då ett sådant skäl
ej blifvit afsedt för alla öfriga införskaffade
varor, så inser jag icke eller, hvarföre
det mera skall gälla för Salt än allt
annat. Importeuren får i alla fall vid Saltets
erhållande och efter skedd ullastning
genast erlägga Tid leii, som, först en lång
tid derefter, åter ingår, ofta med förlust
deraf, genom varans fall och undermål efter
utminuteringcu.
Vid artikeln Spannmål har jag ock
Bil. till Eevillnings-Utskottets Bet. N.o 27. 141
kommit i skiljaktig mening med Utskottets
pluralitet.
Icke mindre än någon annan, afser
jag afven' så väl skydd för Jordbrukaren,
som Näringarne i allmänhet; men jag kan
derföre ej afvika från enlighet i grunderna
mera för den ena än den andra.
Med gillande af principen, att en fixerad
tull å Spannmål bör i Taxan ega rum,
kan jag dock icke godkänna de deruti stadgade
pris, emot de gångbara, och yrkar
derföre deras nedsättning lill de verkliga
nu gällande, om Tullen skall fixeras till
5o procent.
För Öfrigt förenar jag mig i allo med
Herr Borgmästaren Ålund, under anhållan,
att denna reservation må Betänkandet till
Rikets Ständer få åtfölja.
lito Erik Persson från Gefleborgs
Län: Lin och Linneväfnad anser jag erfordra
en lika Skydds-tull, sorn Spannmål, och
det så mycket hellre , som erfarenheten visat
, det brist på Spannmål oftare inträffat,
än brist på Lin och Linneväfnad inom
Riket. Dock har Utskottet trott sig höra
bestämma 5o procent å införsel på Spannmål,
men för Lin och Linneväfnad blott
142 Bil. till Bevillnings-Utskottets Bet. N.o 27.
33f procent, hvilken princip af Tänkaren
ej kan erkännas, emedan den ena Rikets
Province behöfver lika skydd, som den andra,
Hvad införsel-tullen å Salt och Caffe
beträffar, vädjar jag till Allmänhetens bedömande,
om det är rättvist, att bestämma
en högre Tull å det förra, som är en oundviklig
nödvändigliets-vara, och en lägre på
det senare, som med skäl borde få beräknas
bland öfverflöds-artiklar.
Emot Utskottets pluralitet får jag äfven
reservera mig i hvad sorn rörer den höga
Export-Tullen å Tack-jern, emedan jag ej
häruti kan instämma. Väl erkänner jag, att
förädlings-vinsten bör inom Riket behållas,
men icke på Bergsmannens bekostnad; utan
bör Tullen å Tack-jern så bestämmas, att
Tillverkaren kan detsamma exportera, då
han ej af Bruksegare kan erhålla ett pris,
som svarar emot möda och kostnad.
12:0 Fale Burman från Norrbottens
Län: Jag förenar mig med Borgmästaren
Alund, i synnerhet i 2idra punkten af hans
anförande, eller i den åsigt, att sådana varor,
hvilkas införsel är skadlig för Landet och
Näringarna, och derföre hittills varit förbjudna,
äfven nu måtte beläggas med förbud;
emedan jag anser alltför höga Skydds
-
Bil. till Bcvillnings-Utskottcts Bet. N.o 27. i4'i
tullar snarare motverka än befordra ändamålet.
x3:o Tafve Larsson från Christianstads
Län: Då den af Utskottet föreslagna
Tull å Humla, i min tanka, icke innebär tillräckligt
skydd för denna Landtmanna-näring,
reserverar jag mig emot förslaget i denna
del, ocb yrkar, att Införsels-tullen derå måtte
åtminstone fördubblas.
De till detta Betäckande hörande , genom Bevillningsutskottets
försorg tryckte, Allegater aflemnas i serskildt
Häfte.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Tryckeriet, 1829.
Bevillnings-Ulskoltets Utlåtande N;o 28. i
N:o 28.
Ånköm deii Qtde Juna i83§;
Utlåtande, i anledning af de vid
Betänkandet ovi Grunderna
får den blifvande Allmänna
Bevillningen samt får värdering
af fastigheter inom
Rihs-Stånden gjorde anmärk*
ningar.
Samtlige Riks-Ståndert hafva återremitte»
fat Betänkandet, N:o 7, om grunderna för
Allmänna Bevillningen samt för värdering
af fastigheter; hvarvid tillika åtskilliga an*
märkningar blifvit framställda, dels mot
Utskottets Betänkande, Nio 8, Öfver Casper
JVijkmans Motion om Bevillning för hvarjehanda
öfverflöds-varof, hvilket blifvit
återremitterad t från Högloil. Ridderskapet
och Adeln Samt Hedervärda Bonde-Ståndet,
dels ock emot det endast från Högh Ridderskapet
och Adeln återlemnade Betänkandet,
N.-o 9, angående Prosten Sijvertssons och
Bih. lill R. St. Prot. 1828 och 182g. 5 S. i Afd. 2 B.
a: dr a Häft.
t
a Bevillningt-UtskotteU Utlåtande I\T.o 28.
Casper Wijkmans Motioner om beskattning
för Kortspel.
Enär sistnämnde tvänne Betänlcanden
angå ämnen, hvilka ega gemenskap med
Bevillnings-grunderna, och blifvit i sammanhang
dermed inom Riks-Stånden behandlade,
anser sig Utskottet på en gång
höra upptaga och besvara hvad emot dessa
är vordet anmärkt.
Då Utskottet i Betänkandet N:o 8 afstyrkt
förslaget att med Bevillning belägga
förbrukningen af åtskilliga öfverflödsvaror,
har deremot en Ledamot afHöglofl.
Ridderskapet och Adeln anmärkt, att, enär
ifrågavarande Bevillning, under den tid den
erlades,inbringadeårligennära i5o,ooo R:dr,
hvilka egentligen erlagts af de förmögnare
classerna, det vore besynnerligt att afskaffa
denna afgift, för att bäras af alla classer
gemensamt, hvadan, såsom en rättvisa emot
folket, blifvit hemställdt omåter upplifvande
af detta bevillningssätt, med den modification,
att de så kallade små titlar, hvilka
leda mera till besvär i verkställigheten
än något lönande resultat, måtte afskaffas
och afgiften inskränkas till förbrukningen
af Vin, Caffe och Socker, på det sätt, att
hvar och en, som angaf sig att nyttja vin,
skulle erlägga 2 R:dr, samt för bruket af
Bevilltiings- Utskottets Utlåtande N.o 28. 3
caffe och socker 1 R:dr. Denna afgift vöre
ringa för dem, som gåfvo sig dessa njutningar;
men då deras antal kunde antagas
till i5o,ooo, funnes härigenom en tillgång
för betydlig, håde att lossa från de classer,
som ensamt borde hära dem, och att
för Staten eftergifva; hvarjemte åtskilliga
Ledamöter ansett lämpligt och nyttigt, att
i allmänhet med serskild Bevillning belägga
öfverflöds-artiklar. Inom Hedervärda
Bonde-Ståndet har en Ledamot förment,
det bruket af utländska öfverflöds-varor
föranleder till stora olägenheter, såsom
fattigdom, otillräcklighet af Embets- och
Tjenstemäns löner m. m.; men, enär vanan
af sådana artiklars bruk icke medgåfve
ett tvärt afbrott, borde detta onda till
en början endast minskas derigenom, att
njutningen af allt utländskt öfverflöd, från
och med det finare till och med det gröfre,
belädes med en lämplig afgift; och hafva
flere Talare yttrat enahanda åsigter >
samt desto hellre tillstyrkt serskild beskattning
å öfverflöds-varor, som deras import,
på sådant sätt, torde, i någon mon,
minskas.
Utskottet finner deremot, å ena sidan,
att Moliverna för dess redan i ämnet yttrade
mening icke blifvit vederlagda derigenom,
att en Talare förnekat dem ett af
Bevillnings-Utskotlels Utlåtande N.o 28.
erfarenhet bekräftadt vittsord, och anser
det, å der\ andra, för tvifvelaktigt, om af-,
giften å öfverflöds-varor skulle, på sätt man
lörment, nästan uteslutande träffa de förmögnare,
utan synes det mera troligt, att
beskattningen i stället skulle allmänt och
mest kännbart bäras af de mindre förmögna
classerna, ibland hvilka ett stort antal
personer, nu mera, nog allmänt nyttja dylika
artiklar, till ex. socker och caffe; och
då härtill kommer, att det, enligt hvad en
Talare yttrat, möter oöfvervinnerliga hinder,
att, vid en direCt beskattning å dessa
artiklar, Uppdraga gränsen emellan och bestämma
serskilda afgifter för en större eller
mindre förbrukning; så linner Utskottet
sig desto hellre böra ytterligare afstyrka
den ifrågaställda allmänna Bevillningen
för bruket af utländska viner, caffe, thé,
m. m., Som ofvannämlide Betänkande redan
blifvit af Högvördige Preste- och Vällofh
Borgare-Ståndet antaget; hvadan Utskottet,
i sådant skick, får öfverlemna ärendet till
Höglofl. Ridderskapets och Ådelns samt
Hedervärda Bonde-Ståndets hufvudsakliga
pröfning.
Utan afseende på Utskottets afstyrkande
förslag, har en Ledamot af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ansett, att hvar och
en, som nyttjar kort, borde derföre erläg
-
Bcvillnings-Utskottets Utlåtande N.o 28 5
ga 2 R:dr B:o, hvilket föranledt till återremiss
af det i ämnet under N:o g afgif11a
Betänkande ; men som detsamma redan
blifvit af de trenne öfriga Respective RiksStånden
bifallet, får Utskottet härmed sådant
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
YÖrdsamt anmäla.
Sedan Utskottet sålunda i dessa ämnen
sig utlåtit, går Utskottet att besvara
anmärkningarna mot Betänkandet om grunderna
för den blifvande Bevillningen; men,
i anseende till anmärkningarnas mångfald
och olikhet, har Utskottet, för tydlighetens
och ordningens .skull, trott sig böra ordna
och upptaga desamma i följande hufYud-afdelningar,
nemligen :
1:0 Yttranden om Utskottets förmenta
skyldighet att afgifva åtskilliga upplysningar
och beräkningar i afseende på Bevill11
ingens utgående och fördelning sedan sista
Riksdag;
2:0 Anmärkningar emot Utskottets Betänkande
i allmänhet, och den deruti följda
hufvudprincip, jemte serskilde Talares för
-
{5 Bevillning!;-Utskottets Utlåtande N.o 28,
slag till förändring eller till nya grunder
för Bevillningen ;
3:o Anföranden till vederläggning af
Utskottets föreslagna serskilda grunder för
Bevillningen och värdering af fastighet
ter; samt
4:o Framställningar om Bevillningens
nedsättning, lindring deri för flere orter
och åtskilligt mera, hörande till fördelning
gen och det reglenientariska,
I.
Åtskilliga Representanter, serdeles in*
om Hedervärda Bonde-Ståndet, hafva klandrat,
att Utskottets Betänkande icke varit
åtföljdt af hvarjehanda beräkningar öfver
Bevillningens utgående och fördelning,
m. m.; äfvensom det blifvit äskadt, att Utskottet
nu mätte uppgifva 5
i:o Till huru stort belopp den till
Stats-Cassan efter förra Riksdagen årligen
inkomna allmänna Bevillningen öfverstigit
den anslagna summan 2,170,000 R:dr;
2:0 Antalet af deni» hvilka erlagt personlig
skyddsafgift och huru mångå der
-
Bevillnings-lliskottets Utlåtande N-o 28.
ibland, som varit skattskrifne n) i Städerna;
vid Bergverken, jemte derunder
-begripne Masugnar, Verk och Manufacturier;
c) vid Mjöl- och Såg-qvarnar, Fabriker
samt andra Verk och Inrättningar
på landet; och
3:o Värdet af de till Bevillning beräknade
fastigheter så på Landet som i
Städerne, med serskild specification af
Hemmans och Lägenheters olika naturer
och värden m. m.; hvarjemte en Ledamot
ansett önskligt, att Utskottet låtit sitt Betänkande
åtföljas af en Tableau, som gjort
jemförelsen alla Näringar emellan åskådlig,
och hvaraf man kunnat förvissas, atthvardera
af dessa Samhälls-classer bär dess rätta
andel i skattebördan.
Då Utskottets grundlagsenliga pligt
inskränkt sig dertill, att för Rikets Högh
Ständer framställa förslag till hufvudgrunde-rna
för den allmänna Bevillningens utgörande
intill nästa Riksdag, har Utskottet,
vid fullgörandet af denna skyldighet
förfarit på enahanda sätt, som vid förra
Riksdagar varit vanligt; men Utskottet egde
icke yttra sig om tillämpningen af dessa
grunder, eftersom beräkningarne öfver
det genom Bevillningen till Slats-Cassan
sedan sisla Riksdag influtne belopp, dess
8 Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 18.
fördelning och mera dylikt icke förr bör
tagas i öfvervägande och framställas, än
då behofvet af Bevillning blir bestämdt,
vid hvilken tidpunkt det är Utskottets åliggande
att föreslå sättet för densammas
fördelning och, i ett sammanhang, utlåta
sig om allt, sorn dermed har gemenskap.
Utskottet anser sig således icke nu
böra efterkomma de af några Ledamöter
på ofvannämnde sätt framställde önskningar
om afgifvandet af åtskilliga beräkning
gar öfver Bevillningens fördelning och
utgående, utan får endast anföra, att hvar
och en, som derom vill taga kännedom,
kunnat upplysas i afseende på större de^
len af dessa uppgifter, dels, genom de
tryckta General-sammandragen öfver Re-,
villningen, hvilka för de förflutna åren till
och med år <826 äro från Rikets Ständers
Riksgälds-Uontoir utdelade, dels ock af de
Berättelser, sam blifvit af Rikets, Ständers
Revisorer åren 1825 och 1827, samt af
HöglofL Stats^Ulskottet, under nuvarande
Riksdag, efter granskning af Stats-, och
Riksgälds-TVerken, afgifne, En del af de
ifrågasatta upplysningar torde för öfrigt
framdeles kunna inhemtas af den Tabell
öfver Bevillningens utgående af vissa Sam-,
hälls-classer, som, med anledning af en
Fevillnin"s-Utskottets Utlåtande N.-o 28. 9
Motion hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
blifvit i behörig ordning infordrad.
II,
Emot Utskottets antagna hufvud-princip
och dess utveckling i Betänkandet har
af några Talare blifvit anmärkt; att Utskottet
ej framkommit med något nytt, utan
egentligen afskrifvit 1823 års Bevillningsstadganden;
att syftningen till Jordbrukets
alltför härda beskattning derigenom vore
synbar; att ojemnhet såmedelst uppkommit
emellan Ilandet och Städerna, samt att
jern-haiidteringen vore, enligt yttrade
olika meningar, än för lindrigt och än för
hårdt beskattad,
I det afgifna Betänkandet har Utskottet
tillkännagifva, att, i dess tanka, de
sedan en längre tid följda grunder för Bevillningen
borde, med några föreslagna
jemkningar, hufvudsakligen bibehållas sådana
de år 1823 antogos. Långt ifrån alt
instämma i lika mening, som en och annan
Talare uttryckt till förringande af hitintills
gällande bevillnings-syslém , har Utskottet
fattat den öfvertygelse, att det gamla
, af erfarenheten till sin brukbarhet vilis
-
io F.cvillnings-Utskottets Utlåtande N.o 28.
ordade, bör, med behöfligä jemkningar,
blifva beståndande, om icke betydliga olä*
genlieter dervid möta , i synnerhet derest
nya projecter i detta .ämne icke innebära
elementen till något påtagligen bättre och
mera .ändamålsenligt. Flera i detta hänseende
afgifna yttranden äro sins emellan
stridiga, utan att innehålla eller åtminstone
utveckla någon egentlig beskattningsgrund;
och någon ledning för Utskottet
bar följaktligen icke deraf kunnat hemtas.
Utskottet bar hvarken föreställt sig alt kunna
tillfredsställa alla fordringar eller uppgifvit
sina förslag såsom ofelbara och fullt
motsvarande ändamålet; men då VäHofi.
Borgare-Ståndet gillat den af Utskottet
följda hufvud-princip i allmänhet för Bevillningens
utgörande, samt öfverläggningarne
inom de öfrige respective Riks-Stånden,
ehuru derunder förekommit mångfalldiga
anmärkningar emot serskilda delar,
icke lyckas tillkännagifva någon allmän
önskan om hufvudsaklig rubbning i denna
princip, eller den synbara förmögenhetens
beskattning ; så hemtar Utskottet ej mindre
derifrån, än af de i Betänkandet N:o 7
anförde skäl, tillräcklig anledning att vidhålla
sin i detta afseende yttrade öfvertygelse.
Utskottet kan, för sin del, icke inse,
Bevillning*-Utskottets Utlåtande. N.y 18. «i
luiru raan af förslaget, att jorden bör, efter
sitt värde, deltaga i Bevil!nings-bördan,
kunnat härleda den siutsatts, att Landtbruket,
efter denna grund, får vidkännas
för bård beskattning, då icke ens beloppet
af denna skatt ännu kommit i fråga eller
finnes angifvet. Ingen har yrkat eller lärer
med billighet kunna fordra, att jorden
skall alldeles fritagas från Bevillning , och
då betviflar Utskottet, det någon mera allmän
tillämplig, billigare och mera jemt
träffande grund kan bestämmas, än afgift
efter det 'verkliga egendoms-värdet_, enär
detta alltid bör bero hufvudsakligen på afkastningen
och öfriga förmoner å ena sidan,
jemförda med onera, å den andra.
Utskottet känner visserligen, att jordbruket
är med skatter betungadt, men anser det
högst orättvist, att, på sätt åtskilliga anföranden
tyckas utmärka , såsom en hufvudorsak
dertill uppgifva Bevillningen, hvilken
jemförelsevis endast i mindre nion dertill
bidrager,
Hvad åter Jernhandteringen eller Bergverkens
beskattning angår, så har det icke
varit Utskottet oväntadt att, ur olika synpunkter,
härom inhemta motsatta meningar;
men deraf torde med skäl kunna slutas,
att förslaget i detta afseende närmar
isig det rätta, helst Utskottet, icke utan fö
-
12 Bevillnings-Ulskottets Utlåtande N:o 18.
fegängen pröfning, vunnit den öfvertygelse,
att i grunderna för Bergverks uppskatta
ning alla vigtiga omständigheter blifvit lill
iakttagande anförde, hvarom Utskottet dessutom
närmare får sig yttra , då detta ämne
serskildt förekommer.
De anmärkningar, Herr Friherre Jacob
Cederström aflemnat, innehålla, i afseende
på Herr Friherrens Motion om ett förändrad!
StatshushåUnings-system, att, då densamma
blifvit remitterad till Bevillningsoch
flere Utskott, hade det ålegat Bevillnings-Utskottet
att antingen öfverlägga derom
i sammanhang med hvad Motionen i
öfrigt innehåller, eller också om Bevillnings-principen
i och för sig sjelf, emedan
densamma skall, efter Herr Friherrens,
förmenande, kunna tillämpas lika väl enskildt,
som om det öfriga an ta ges; anförande
Herr Friherren sedermera med egna
ord: ”Då det icke torde vära möjligt be”stridaj
att Sverige eger i,468j>oo mantals-.
”skrifne personer j och att man af de min
”Motion bifogade Tabeller kommer att fin”na,
det hvarje person öfver hufvud kan
”beräknas ega en inkomst af 3ooR:dr_,bör
”bevillningen kunna utgöras med intet fullt
”en half procent j om bevillnings-summan
”utgör 2j000jO00. Att sådant skulle lätta
* "beskattnings»bördan > genom en jemn
Benil ni ngs-Utskottets Utlåtande N.-o 18. i3
Vfördelning, synes tydligt, då somliga nu
”deremot få betala 5 till io procent afin,
J'kornsten. Det är just sådana förhållan”derij,
hvarigenom de förmögnare classer”nayi
synnerhet Tlandels-classen , undanfdragas
beskattning j då deremot Jordbru”karen
blir för tungt tryckt, dag anhål”ler
derföre , att Devi Unings-Uts kott et Ulriika
med de öfriga Utskott > till hvilka
”min Motion är remitterad, af göraj omic”ke
denna del bör isolerad bearbetasj eller
”om Utskotten vilja i ett sammanhang ut"”låta
sig om Motionen.”
Bevilinings^IJtskoltet har, genom Deputerade,
deltagit i de Öfverläggningar, som
inom förenade Utskotten egt rum i anledning
af Hr Friherre Cederströms Motion,
och, så fort ske kan, lärer Utlåtande deröfver
meddelas; men då sådant, i anseende
till ämnets omfattning, ännu icke medhunnits,
och Utskottet, utan afseende derpå,
måste hesvara återremissen, får Utskottet,
i afseende på den grundprincip för
Bevillningen, som Herr Friherren antydt,
nemligen: dess utgörande i mon af hvars
och ens brutto-inkomst, anmanka: att de
olägenheter, som visade sig vid tillämpningen
af 1810 års system, eller bevillning af
behållna inkomster, och hvilka förnämlig
gast uppkommo deraf, att pluraliteten af
i4 Eevilhungs-Utskottets Utlåtande N.-o 28.
de skattdragande antingen saknade vilja
eller skicklighet och kunskap att uppgöra
rigtig beräkning öfver sina inkomster (ett
förhållande, som ännu är nog synbart vid
de tillfällen inom Städerna , der denna
princip nu användes), skulle i ännu högre
grad inträffa vid utförandet af Herr Friherrens
förslag att beräkna Bevillningen
efter brutto-inkomsten, emedan det enskilda
interesset dervid erhölle en större anledning
alt blifva verksamt, och detta system
innebär den stora orättvisan, att de, som egde
lika stor brutto-inkomst, skulle betala
lika afgift, utan afseende på de sinsemellan
olika omkostnader, som oundvikligen fordras,
att tillvägabringa denna inkomst, och
hvilka för en del, till ev. Capitalister, äro
inga, då de åter för Jordbrukare och Näringsidkare
medtaga en större eller mindre
del af intraderna; att vid denna beskattnings-method
de största svårigheter
möta för controllering af uppgifterna på
annat sätt, än genom Taxerings-Comileernas
godtyckliga, på ingen säker grund
livilande omdöme, och att dessa förhållanden
på intet sätt förändras eller upplysas genom
den af Herr Friherren gjorda uppgift
derom, att i Sverige finnas 1,468,000 mantalsskrifna
personer, som öfver hufvud
skulle kunna räknas hafva en inkomst af
3oq R:dr B:o hvardera, hvilken förijtsätter,
Bevillnings-TJtshottets Utlutanch N.-o 28. j5
att älla dessa personers sammanlagda årliga
inkomst skulle utgöra 44°>400>000
B:o, och innehåller beräkningar, för hvilka
Utskottet icke funnit någon antaglig eller
af erfarenheten bekräftad grund.
Af alla dessa skäl, anser sig Utskottet
böra afstyrka allt antagande
eller tillämpning till Bevillningsgrunderna
af Hr Friherrens förslag.
Herr Friherre Anders Cederström'^iar
bemödat sig att närmare utreda grunderna
för sitt i Utskottets Betänkande omnämnde
Bevillnings-project, samt dessutom sökt ådagalägga,
att Utskottets Förslag icke vore
rättvist; men Utskottet nödgas förklara,
alt förenämnde grunder och deras tillämpning
icke genom Herr Friherrens nya utveckling,
i Utskottets tanka, blifvit tydligare
eller mera lämpliga än de voro förut;
och då Utskottet redan i ämnet yttrat sig,
anser Utskottet desto mindre behöfligt att
nu ingå i någon utförlig vederläggning af Hr
Friherrens åsigter eller närmare redogöra
för sina egna, som Utskottet förmodar det en
sådan vidlyftighet hvarken i allmänhet torde
fordras eller leda till något nyttigt ändamål,
emedan Utskottet nogsamt förutser, att
Herr Friherren derigenom icke skulle öfvertygas
eller afhållas ifrån att än ytterligare
till antagande framställa meranämnde.
i6 Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 28.
ofta ingifne, fast ej af Rikets Högl. Ständer
gillade Project. — Utskottet inskränker
sig derföre till meddelande af den
upplysning, att, enligt ordalydelsen i Utskottets
yttrande, det förnämligast varit de
föreslagna värderingarne oell alla dermed
förenade undersökningar, hvilka, i Utskottets
tanka, skulle medföra svårigheter,
kostnader och tidsutdrägt, Ulen icke, såsom
Herr Friherren antager, Comitéernes
organisation, hvarom ingenting i Betänkandet
yttras; hvarförutan det lärer inses, att,
efter Herr Friherrens project, som antager.
Capitationsafgift, Bevillning för fastighet
efter värde, för rörelse, näring m, m. äfven
deli syhbara förmögenheten beskattas»
samt att detsamma följaktligen, så framt
man gillar Herr Friherrens eget omdöme
om 1812 års Beskaltnings-systém, grundar
sig pil principiöshetj och Utskottet åberopar
för Öfrigt sitt förra Utlåtande, som afstyrker
bifall lill ifrågavarande Bevillningsproject,
Såsom skäl för antagandet af andra
bevillnings-grunder, än dem Utskottet föreslagit,
har Herr Friherre Boije hufvudsakligen
anfört: att, der Statens hägn ger
trygghet åt större fördelar och större njutningar,
der äro förbindelserna åt Staten
desto
Bevillnings-Utskottels Utlåtande IV.o 28. i 7
desto större; att således progression i förmögenhet
bör följas af progression i béskattning,
samt 1810 års Beskattnings-syslém
derföre åter upptagas, med erforderliga
modilicationer och rättelser, hvilka
Utskottet borde föreslå; och till correctiv
härvid angifvit edgång, hvilken PrÖfningsComiten
skulle ålägga, då Kronans Ombud
eller 2:ne Comitens Ledamöter anse
den skattskyldiges uppgift tvifvelaktig; med
påföljd att den, som ej ginge eden, finge
vidkännas en, emot uppgiften, fyrdubbel
Bevillnings-afgift. En annan Talare har
äfven hyllat 1810 års system, samt ansett,
att om, vid dess tillämpning, betydlig brist
uppkommit i det påräknade beloppet, skall
deremot 1812 års, eller det nu gällande,
visat en annan stor miss-calcul, eller att
Bevillnings-summan vida öfverstigit beräkningen;
och har dels en Ledamot af Väl*
lofl. Borgare-Ståndet trott, att, liksom vis*
sa grader föreskrifvas vid beräkning af Be*
villning å Embets- och Tjenstemäns löner,
en ungefärligen dylik progression borde,
på föreslaget sätt, iakttagas vid Borgares
beskattning, i nion af olika inkomst, samt
dels åtskilliga Ledamöter inom Hedervärda
1 onde-Ståndet yrkat återgång till sy
-
Bih. till Pn St. P- 1828 och 182g, S S. 1 AJd. 2 B.
s.dra Häftet. 2
i8 Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 28.
stémet af behållna inkomstens beskatt*
ning.
Öm Utskottet icke alldeles missförstått
allmänna meningen vid detta Riksmöte,
så antyder densamma, att ett hufvudsakligt
bibehållande af nu gällande princip
för Bevillningen önskas af de flesta, helst
inom respective Riks-Ståhden endast några
få anmärkningar förekommit mot dess allmänna
grundsattsi Vid sådant förhållande
anser Utskottet icke rådligt att, äfven med
modificationer* återgå till 1810 års hufvudsakliga
stadganden, då en treårig erfarenhet
tillräckligt visade, huru litet dessa motsvarat
sitt syftemål och de dermed gjorda
beräkningar. I en tid * då patriotismen i
Landet fått nytt lif, då en och hvar insåg
vigten alt ordentligt utgöra de allmänna bidrag*
sorti erfordrades för bevarandet af Fäderneslandets
trygghet samt de nya Inrättningarnas
bestånd, —- utgick likväl Bevillningen
redan första året, eller för 1810,
med en långt större brist* än förr varit
vanligt, och detta deficit blef Större med
hvartdera af de bägge följande åren. I
Utskottets tanka gifves dessutom för den
rätta progressionen blott en regel, nemligen:
att den skattskyldige, som eger mera
eller har större inkomst, betalar högre afgift,
i förhållande till sin större förmo
-
Bevillnings-Utsfioltets Utlåtande N.o 28.
genhet eller inkomst; då deremot obilligt
är, att lill ex. för ett värde af 1000 R:dr
skall erläggas högre afgift derföre, att det
innehafves af en egare, än om samma värde
vore fördelad t på tvänne; och då Utskottet
för öfrigt betviflar den förväntade
ofelbara verkan af det i alla hänseenden
vådliga Édgångs-syslemet, men deremot
fruktar att interesset, i strid med öfvertygelsen
öm det rätta, understöd! af biygseln
att vidgå eri origtig uppgift, alltför
ofta kunde vinna en, för den moraliska
känslan hos Nationen , mycket skadlig se*
ger i kan Utskottet icke föreslå ett slags
Värjemåls-ed såsom correctiv för mindre
noggrannhet i beskattnings-uppgiften
I fråga om det betydliga och, efter
hvad man påstått, för Landet mindre fördelaktiga
öfverskott, sorn vid tillämpning
af nu gällände BeVillnings-Stadgä skall uppkommit,
så, utom det Utskottet anser att det
alltid är Statens Och de skattdragandes fördel
ätt en brist undvikes uti de erforderliga bidragen,
hvilken på ett elier annat sättmåi
sté fyllaS, skall det af framdeles aflemnande
Calciiler häröfver visa sig* att detta öfverskott
icke varit serdeles stort, och att beräkningarhe
vid Bevillningens fördelning
Sålunda skett med den noggrannhet, Sorti
i sådana amilen är möjlig.
ao Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o sS.
En Ledamot af Bevillnings-Utskottet
har till Ridderskapets och Adelns Protocoll
lemnat åtskilliga uppgifter om beloppet af
bevillning, som utgått af borgerlig rörelse
under flere föregående år, hvaraf velat hemtas
den slutsats, att, ehuru denna rörelse
är i jemnt tilltagande, hafva Bevillningsbidragen
deraf blifvit icke obetydligt förminskade,
samt varit godtyckligt och mindre
jemnt fördelade. Orsaken härtill skall
finnas deruti, att Borgare taxeras egentligen
af egna medbroder, och att någon annan
bestämd grund för taxationen, än Taxerings-männens
egna oberoende pröfning,
icke finnes. Till vinnande af rättelse härutinnan,
har Motionairen icke ansett annan
utväg , än att Bevillnings-Utskottet, med
ledning af föregående årens TaxeringsLängder,
och med beräkning af hvarje Stads
totala borgerliga rörelse, föreslår, och Rikets
Ständer fastställa den summa, som
Handlande för sig, Fabriqueurer för sig, der
de finnas, samt Handtverkare och Borgare
i allmänhet för sig, i hvarje Stad, böra
utgöra efter 2 Art., samt att derefter Taxerings-man
fördelade den sålunda fastställda
summa på personerna inom hvarje af dessa
classer, i raon af hvar och ens större
eller mindre inkomster; dock sålunda, att
procenten borde progressivt ökas i moa af
inkomstens större betydenhet.
Bevillning Ut skottets Utlåtande N.o 28. 2 1
Utskottet liar förut upptagit och bedömt
ett vid sista Riksdag till då varande
Bevillnings-Utskott aflemnadt Förslag, som
hufvudsakligen hvilar på samma grundprincip
för all Bevillnings utgörande; och
då Utskottet, af anförda skäl, icke funnit
detsamma antagligt i sin helhet, synes det
ostridigt, att projectet än mindre kan tillämpas
för Bevillningens utgörande af någon
viss dass Medborgare, helst dervid förekommer,
att, med afseende på de vexlande
förhållanden i Handel och Näringar,
som inträffa under den emellan Riksdagarna
förflytande tid, det ingalunda blefve
för Beviilnings-Utskottet och Rikets Höglofl.
Ständer möjligt, att bestämma en verkligen
rättvis, constant Bevillnings-summa
för Handlande, Fabriqueurer, Handtverkare
och andra Borgare inom hvarje af Rikets
Städer, i synnerhet då den Bevillning, som
under föregående åren utgått, härvid lemnade
föga ledning, enär densamma, på sätt
Motionairen sjelf upplyst, hvarken varit
jemnt fördelad eller utgått till det belopp,
som vederbordt. Utskottet hemställer följaktligen,
att detta förslag icke må antagas.
21 Bevillnings-Utskoltett Utlåtande N-o 28.
III.
Härefter åligger Utskottet att redovisa
för anmärkningarna vid de partiela grunderna
för Bevillningen, dervid den ordning
kommer att följas, som i Utskottets Betänkande
blifvit iakttagen,
Första Grunden. Ledamöterna inom Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva i allmänhet
emotUtskottetsFörslag ifråga om personliga
Skydds-afgiftenj anfört: att den måtte hel t och
hållet upphöra såsom allt för tryckande för
den fattigare classen; dels att något skäl
för denna afgifts utgörande lika af alla
icke kunde hem ta ä från förmonen af personligt
skydd för hvarje Medborgare, enär
sådant vöre af mindre värde för dem, sorn
nödgas framsläpa sitt lif i fattigdom och
elände, än för den, som åtnjuter rikedom
och andra veiddsliga fördelar, dels att, om
än hvar och en kände sig i lika behof af
personligt skydd, betalningen derföre icke
borde utgå till et1 lika numerairTbelopp för
alla, hvarigenom den ene med ali sin egendom
och, den andra med en penning, sorn
lian icke det ringaste aktar, komme att
köpa sig detta skydd, utan i stället mätas,
efter det värde sjelfva er sä ttni n gs -sura man
bade, icke uti emottagarens hand utan i utgifvarens
och efter dess förmåga att den
-
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande N-o 38. a?
samma erlägga, så att likheten i värdet af
personligt skydd äfven komrae att förefinnas
i ett för alla lika kännbart värde i betalningen
derföre; af dessa orsaker hade
man, då jordegendomar å landet voro i
allmänhet svårt betungade, yttrat den allmänna
önskan, att Capitations-afgiften, som
borde vidtaga först vid fyllda 18 år, måtte
nedsättas för de mindre bemedlade, men
deremot, i progressivt förhållande till inkomst
och förmögenhet, ökas för de mera
bemedlade; hvarjemte, inom Hedervärda
Bonde-Ståndet, serskildt blifvit yttrade
enahanda åsigter, samt en Ledamot tillstyrkt
antagande af de grunder, 1789 års
Bevillnings-stadga härutinnan utvisar.
Herr Grefve Posse har tillstyrkt: att
Skydds-afgifteir borde förhöjas, hvilket, i
Herr Grefvens tanka, dels skulle medföra
lindring i Fastighets- beskattningen och
dels bereda Landtmannen åtskilliga fördelar.
En dylik förhöjning kunde på det
sätt tillvägabringas, att Skydds-afgiften bestämdes
till det belopp, som 6 dagsverken
utgöra efter hvarje orts markegångspris;
hvarförutan en annan Ledamot, inom samma
Riks-Stånd, funnit billighet deruti, att
Skydds-afgift icke erlägges förr än vid den
tid, Ynglingen inträder i Bevärings-åren,
peli alt den såmedelst uppkommande minsk
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:0 a8.
ning skulle ersättas genom fördelning på
de öfriga betalande från nämnde ålder
till 60 år.
De anmärkningar, som emot denna
Beviliningsgrund och sättet för utgörandet
i allmänhet förekommit hos Hedervärda
Bonde-Ståndet, hafva, alltsedan afgiftens
första antagande, städse inom detta Riks-.
Stånd blifvit framställde; men Utskottet
förmenar att samma klander icke nu mera
än förr vederlägger de enkla och i Utskottets
tanka rättvisa skäl, hvilka i Betänkan*,
det anföras, samt härmed vördsamt ytterligare
åberopas,
I fråga om den ålder, hvarvid denna
afgift bär begynna, vill det för Utskottet
synas mest lämpligt, att tidpunkten, då
förmågan att försörja sig med eget arbete
upphunnits, äfven bör blifva den, då skyddsafgiftens
erläggande börjar. Detta förhållande
lärer, i allmänhet taladt, inträffa vid'
uppnådda 17 år; och om stundom undantag
härifrån förete sig, bör man ej derifrån
hemta stöd för ett allmänt stadgande,
sorn strider emot sjelfva grundsattsen; och
Utskottet tillstyrker, af sådan orsak, att
det förra förslaget äfven i detta hänseende
må bibehållas.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o a8 *5
Ehuru framställningen om ifrågavarande
afgifts förhöjning på uppgifvet salt
icke eger gemenskap med Bevillningsgrunderna,
anser sig Utskottet likväl höra förklara,
att det ingalunda instämmer i de
åsigter, som i förenämnde hänseende blifvit
yttrade, och att Utskottet icke anser
troligt, alt de förmodade fördelarne för
Landtmannen äro jemförliga med de olägenheter,
som i stället drabbade honom,
om denna afgift blefve ökad efter förutnämnde
beräknings-grund.
Då för öfrigt Vällofl. Borgare-Ståndet
bifallit Utskottets Förslag i denna del, och
Högvördige Preste-Ståndet lemnat detsamma
utan anmärkning, hemtar Utskottet äfven
deraf ytterligare anledning för tillstyrkandet
att de hufvudsakliga stadganderne
i förevarande moment må bibehållas; men
med föranledande af de allmänna anmärkningarne
emot skydds-afgiften samt det förändrade
beslut, som längre fram kommer
att omnämnas, i afseende på grunderna för
Bevillning af Döneförmoner , har inom Utskottet
till öfverläggning förekommit den
fråga: om icke äfven skydds-afgiften borde
upphöra för alla dem, som fyllt 60 år
och icke hafva en inkomst af fulla ett hundrade
Riksdaler. Meningarne hafva i denna
omständighet Varit dglade, så att åt
-
26 Bevillnings- Utskottets Utlåtande N.-o 28.
skillige Ledamöter, sorn ansett gränsen för
denna afgift icke stå i sammanhang med
den för löneförmoner, velat bibehålla förra
stadgandet; men vid anställd votering
har, hufvudsakligen på den grund, att för
de fall, der befrielse egde rum, samina inkomst
borde, vid upphörandet af detta undantag,
bestämma skyldigheten att erlägga
Bevillning, ehvad densamma skulle utgå af
löneförmoner, eller såsom skyddsafgift, —
Utskottets pluralitet ansett ofvannämnde
förändring från 5o till 100 R:dr böra iakti
tagas, hvilken Utskottet alltså härmed får
framställa.
Andrei Grunden. De anmärkningar,
som härpå hafva afseende, äro hufvudsak-,
ligen: att hus i Städerna, hvilka ej hafva
någon grundränta eller andra onera, i likhet
med jorden å Landet, draga för ringa
skatt emot den senare; att, med antagande
af 1789 års bevillnings-sättj denna afgift
måtte utgå efter hyror; att om detta
icke i allmänhet vore verkställbar!, åtminstone
fastigheter i Huvudstaden antingen
måtte på sådant sätt beskattas eller indelas
i 3:ne classer med olika, i förhållande
till värdet, progressivt stigande bevillningsafgifler;
alt bevillnings-grunden för Qvarnar,
Sågar och Stampar vore i strid med
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 18. 27
stadgandet härom i i8a3 års Bevillning»*
Förordning; och ändtligen attBevillningen
ej bör åläggas sådana husbehofs-inrättningar.
Ben princip, sorn till grund för Bevillning
antager afkastningen, tror Utskottet
visserligen vara rigtig för vissa fall;
men vid dess uteslutande tillämpning, i
detta sorn i andra hänseenden, mota betydliga
olägenheter, hvilka till större delen
undvikas, om, på sätt nu sker och Utskottet
föreslagit, afgifteii beräknas efter
egendoms-rvärdet, emedan detta hufvudsakligen
skall bestämmas genom den afkastning
ett hus lemnar eller kunde gifva. Det har
icke eller undfallit Utskottet, att fastigheter
i de större Städerna, förnämligast
Stockholm och Götheborg, gifva en betydlig
afkastning i hyror; men de ega också,
i jemförelse med hus i mindre Städer, vida
högre värde, hvaraf, i motsvarande
måtto, drygare beskattning utgår; och då
förhållandet med husen i Hufvudstaden, är
enahanda i det afseende, att ett hus i sjelfva
Staden eller nära dervid på Malmarne
ofta eger dubbelt och måhända högre värde
, än ett af samma storlek, som ligger
mera aflägse och gifver mindre afkastning;
så finner Utskottet icke skäligt godkänna
a8 Bevillnings-Utshollets Utlåtande N.-o 28.
eller föreslå den grundsatts, att fastighet 1
Stockholm bör progressivt beskattas.
Dernäst får Utskottet, med anledning
af en, inom Vallöf]. Borgare-Ståndet, ifråga
om Mjöl- och Såg-qvarnar m. m., gjord
anmärkning, upplysa, alt missförstånd om
Utskottets mening derigenom uppkommit
alt, på sätt Utskottets Ledamot, Hr Rydström
inom Ståndet anmält ordalydelsen i
stället för den med Utskottets justerade
Betänkande öfverensstämmande - - ”fiskelier,
hvilka icke innefattas” etc., genom
utlemnande af ordet ”icke” blifvit alldeles
motsatt den rätta; och äro för öfrigt Utskottets
åsigter i detta afseende närmare
utvecklade vid i6:de och i^tde grunderna
för fastighets-värdering.
Af sådana anledningar tillstyrker Utskottet
å nyo att, med nyssnämnde rättelse,
den 2:dra Bevillnings-grunden må
bibehållas.
Tredje Grunden. Fortfarandet af en
minimi-tariff fö*’ fastighets-värden å Län-
det har inom alla Riks-Stånden blifvit
klandradt ur olika synpunkter. Man har
B evilla ings-Utskotteti Utlåtande N.-o 28, 29
icke allenast ansett den beskattning, sorn
derigenom uppkommer, för orättvis och
sträng, då jordbrukaren, mer än någon
annan producent, vore underkastad misslyckad
production, och då, efter hvad sorn
velat ådagaläggas, fördelningen af en viss
summa på hvarje Province tillintetgör sjelfva
beskattuings-rätten och den dervid beböfliga
frihet att jemföra och pröfva förhållandet
lill andra skattskyldige; utan
jemväl velat fästa uppmärksamheten dervid,
att under 5 års tid möjligen oeconomiska
och /mandela förhållanden kunna
inträffa i vissa Provincer och föranleda
till oförmåga att utgöra den Provincen
påförda Bevillnings-summan> hvilken icke
der kunde utgå j utan att undertrycka det
färre antalj som kunde bära densamma;
äfvensom den anmärkning serskildt blifvit
inom tvänne Riks-Stånd gjord , alt det
tvång, som åtföljer minimi-tariffen, icke
vore förenligt med Taxeringsmäns åligganden
att uppskatta efter ed och samvete; i
följd af hvilket allt blifvit yrkadt bos
Högh Ridderskapet och Adeln samt Yällofl.
Borgare- och Hedervärda Bonde-Ståndet,
att minimi-tariffer borde afskaffas, samt
inom Högvördige Preste-Ståndet att eden
för Taxeringsman icke må ytterligare blifva
bibehållen.
3o Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 2S.
Då åtskillige Ledamöter inom Respective
Riks-Stånden yttrat häremot stridande
åsigter och sökt visa nyttan och nödvändigheten
af denna Tariff, torde Utskottet
icke behöfva ingå i någon utförlig vederläggning
af hvad söm blifvit å andra sidan
anfördt. Erfarenheten har dessutom
ännu icke i något afseende gifvit stöd åt
de gjorda anmärkningarne, helst en minimitariff
sedan år 1818 funnits, utan att, så
vidt Utskottet känner, några olägenheter
derigenom uppkommit. Denna Tariff är
från början uppgjord efter de värden, som
Taxeringsman åsatt fastigheter på Landet,
utan någon dylik inskränkning, och, i Utskottets
tanka, synes det övedersägligen att
detina Tariff icke är för hög deraf, att*
fastän vederbörande Comiiéer ej allenast
begagnat deli vid sista Riksdag medgifna
rättighet till jemkning och nedsättning af
egendoms-värden , utan äfven för vissa
Län vidtagit generela nedsätthingar, har
likväl summan af hela Rikets fastighetsvärden
med omkring 20 millioner öfverstigit
summan af Tariffens minimi-värden
för hvarje Län. Utskottet tror för öfrigt:
att bestämda beskattnings-grtinder icke kunna
uppgifvas af den beskaffenhet, att dé
påräknade bidragen icke sköla med svårighet
utgöras under sådana missgynnande
ceconomiska och financiela förhållanden 1
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 28- 3i
isom blifvit, på sätt här ofvan anfördes, af
en Talare omrörde; alt den af jorden med
i per mille utgående Bevillning, i jemförelse
med andra skatter, icke egentligen
är tryckande; att principerna för dylika
afgifters utgörande mäste bestämmas med
afseende på allmänna förhållanden och icke
efter möjliga undantag> samt att, i Utskottets
tanka, minimi-tariffens tillämpning
icke står i strid, utan tvärtom i öfverensstämmelse
med Taxeriilgs-eden, enär denna
ed förbinder till ett noga iakttagande
af föreskrifterna i Bevillnings - Stadgan ;
Och på dessa samt de i återremitterade
Betänkandet anförde skäl, förnyar
Utskottet hvad deruti hemställes
i afseende på minimi-tariff för
fastighets-värden å Landet.
Fjerde Grunden. Utom det hos Högl.
Ridderskapet och Adelil framställda Förslag
i afseende på Bevillning af Handel,
Rörelse och Näringar, hvarom Utskottet
här ofvan yttrat sig, har en Ledamot af
samma Riks-Stånd ansett skillnaderna i
Classerna ej vara så stor, att tillägget om
debitering emellan dessa vöre behöfligt; äf
-
3i £cvillnings-Utskottets Utlåtande N.o 28.
vensom hos Vällofl. Borgare-Ståndet blifvit
ånfördt: att bibehållandet af de förr stadgade
minimi-summor och olika classificationer
för Städerne vore mindre lämpligt,
enär Taxeringsman äro skyldige att beskatta
efter ed och öfvertygelse, samt handtverkerier
och skeppsfart nu skola befinna
sig i mycken vanmagt, dåBevillningen alltför
bål dt träffade de Borgare, som voro utan rörelse
, i jemförelse med andra Samhällsclasser;
att förenämnde stadganden om
vissa classer och minimi-summor derföre
borde förkastas och , efter Taxeringsmännens
omdöme j ingen beskattas högre
än efter förtjenstj inkomst och förmåga;
men att, i lall detta ej bi föl les, åtminstone
sista Bevillnings-Förordningens stadganden
måtte bibehållas derom, att när
Taxeringsman anse någon Borgare icke
mägta betala den minsta afgiften, han må
uppföras till en ringare; samt att Handtverk,
Handel och Rörelse, som å Landet idkas,
borde lika beskattas, sorn i Städerna, helst
de, som idka Näringar på Landet, äro befriade
från utskylder till Staden och flere
personliga skyldigheter, som åligga Städernas
Borgare; hvarjemte dels blifvit hegardt,
att tillåtne afdrag från inkomsten
matte närmare bestämmas, och dels en Ledamot
ansett de i detta Moment föreslag
ne
-
Bevillning*-Utskottets Utlåtande N.o 28. 33
ne grunder så otydliga och obestämda, att
en närmare utveckling deraf borde meddelas.
Vid bestämmandet äf den från Handel*
Rörelse och Näringar härflytande inkomst,
hvaraf Bevillning skall utgöras * hafva
ofta, i brist af tillförlitliga uppgifter
och controller* mott svårigheter, som för^
anledt dertill, att ifrågavarande blaSsificationer
och minimibelopp blifvit antagne
såsom rätteSnoren i vissa fall för Taxeringsmännen;
och då ei-farenheten visat en Sådan
ledning vara ej mindre nödvändig, än
för ändamålet tjenlig, samt Utskottet nu
tillika föreslagit den modificatiön * att delilia
afgift* när anledningar dertill förekomma,
får äfven påföras emellan dessa GlasSer*
lärer destomindre nägön grundad anledning
till klagan i detta hänseende förefninas,
som Taxeringsman alltid ega rätt
att * inom förenämnde, efter förhållandet
lämpade gränsor, bestämma Bevillningén
efter inkomsten.
För öfrigt torde det undanlag, söm
tillåter, att Taxeringsman må utsätta eli
ringare minimi-afgift för den Borgare, som
Bih. till R. St. Fröt. 1828 och 1829. 5 S. 1 A/d. 2 B,
z.dra Häft. 3
34 Bevillnings-Utskotlcts Utlåtande N.o 28.
ej mägtar erlägga den fastställda minsta afgiften
inom sin Glass, äfven komma att bibehållas;
men då så väl denna fråga, sorn
ett närmare utmärkande af de afdrag, hvilka
må ega rum, höra till de ämnen, sorn
vid Bevillnings-Författningens redaetion böra
bestämmas, blir Utskottet först då i tillfälle
att än vidare utlåta sig deröfver, och
Utskottet skall icke eller då underlåta att
häruppå fästa all nödig uppmärksamhet.
I afseende på beskattningen å handtverk
m. m. å Landet, får Utskottet åberopa
innehållet så väl af denna som Nionde
Grunden, med serskildt förklarande, alten
alldeles lika beskattning i dessa hänseenden
för Landet och Städerna icke är verkställbar
ur flera skäl, och synnerligen derföre,
att classificationerne och minimi-afgifter
för Borgare bero af Städernes inbördes
storlek och förhållanden ; och enär slutligen
detta Moment synes innebära all den
tydlighet och utveckling, som är förenlig
med dess egenskap af Bevillnings-gi und»
samt tillämpningen deraf nu icke bör komma
i fråga, tror Utskottet, vid dessa förhållanden,
någon förändring icke böra vidtagas
i oftanämnde Bevillnings-grund.
Bevil/nings-Ut skottets Utlåtande A.o 28. 35
Femte Grunden. I fråga om Capita*
Jers beskattning hafva nu, liksom vid före*
gående Riksdagar .mångfalldiga anmärkningar
förekommit. Efter deras olika rigtning
torde de kunna hänföras till tvärine slag,
nemligen dels sådana som angå sjelfva
principen för Capitals beskattning, dels
ock sådana, som afse sättet för denna
princips tillämpning.
I princip-frågan hafva några Talare
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln ansett
Bevillnings innehållande af Låntagaren
alldeles olämpligt, och föredragit Capita*
listernes directa beskattning med uppgifna
förslag, än att egare af utlånta Capital
skola inför närmaste autoritet liqvidera
sin Bevillning emot anteckning å Reversalet,
hvilket aldrig mer borde vara till
betalning förfallet om en sådan anteckning
saknades _» än att hvar och en borde åläggas
uppgifva sina fordringar» hvarigenom
större delen af dylika torde blifva beskattade,
helst om den förlorade hela Capitalet,
som öfverbevistes om undandöljande,
och än att gäldenärernes uppgifter om sina
skulder kunde controllera Capitalisternas
om sina fordringar, i synnerhet då
Taxerings-Comitéerne vanligtvis skola vara
i tillfälle att känna Capitalisternes ställning;
hvarjemte åtskilliga Ledamöter af
36 Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 28.
Hedervärda Bonde-Ståndet gjort sammå
yrkande om direct Bevillning å Capital,
utan annan framställning om verkställigheten,
än dels att fastighets-egare borde
få afdrag i Bevillningen till så stort belopp,
som han visade vara iiltecknadt, och
dels att böter för Capitals underlåtna
uppgifvande kunde* enligt Eric Norbergs
Motion, utgå med en tredjedel af Capitalet;
hvaremot Herr Modin endast yrkat,
det skillnad må göras emellan Capital *
som äro instuckna i fastighet, handel, rö*
reise* fabriker och näringar* samt de till
personer* hvilka icke erlägga Bevillning för
fastighet eller öfriga näringsgrenar, utlånte
Capital, söm nu obilligt skola undgå
beskattning, och på sådan grund böra serskildt
Uppgifvas samt med Bevillning beläggas;
och en annan Ledamot, äfven inom
Vällofl. Borgare-Ståndet, begärt, att Utskottet
antingen måtte föreslå annan beskattnings-grund
eller starkare och mera
bindande controller än 1823 års BevilU
nings-Stadga föreskrifver*
En utförlig vederläggning af hvad sålunda
blifvit ifrågasatt torde vara mera
öfverflödig i detta så ofta utredda ämne;
hvarföre Utskottet inskränker sig till framställningen
af det allmänna omdöme: att
erfarenheten nogsamt utvisat, huru alla före
-
Eevillnings-Utskottels Utlåtande N.o iS. 37
skrifter om Capitals directa beskattning
blifvit illuderade; att stadgandet derom icke
vore förenligt med Utskottets system
om den synbara förmögenhetens beskattning,
derföre att, enär alla egare af fastighet,
Handlande, Näringsidkare m. fl. finge
njuta motsvarande befrielse från Bevillning,
i mon af innefiafvande Lån, en betydlig
brist troligen inträffade derigenom , alt så
få Capitalister kunde åtkommas; och att ,
om det äfven icke kan med fog motsägas,
det Capitalister nu ofta icke vidkännas Bevillnings-afdraget,
den följd likväl bör
kunna förutsättas, alt, vid tillämpningen af
det ifrågaslällde systemet, långt flere fordrings-egare
skulle undgå den directa beskattningen,
helst det enskilda interesset
bär controllen vid tillämpningen af Stadgandet
om afdrag. För öfrigt anser Utskottet
de föreslagna controller och påföljder
i och för uppgift om Capital och
underlåtenheten i detta afseende vara af
den beskaffenhet, att de kunde ganska menligt
inverka på allmänna förtroendet och
förnärma egande-rätten på ett sätt, att Landet
och serdeles Låntagare sannolikt derigenom
skulle få erfara ett vida större lidande
än det, som genom underlätet Bevillnings-afdrag
inträffar. — Den mening,
att Capital, som äro utlånte till personel',
hvilka icke skatta för Fastighet, Nä
-
38 Eevillnings-Utshottets tillåtande N.o '18.
ring eller Rörelse, böra uppgifvas och ser*
skildt beläggas med Bevillning, kan Utskottet
icke eller finna lämplig, på flere
skäl, bland hvilka de hufvudsakligasle äro
först de, som i allmänhet förekomma och
redan äro anförde emot stadgandet om dylika
uppgifter, samt dernäst, att det vore
förenadt med största svårighet, äfven för
Långifvaren, att uppdraga gränsen emellan
dessa och andra Capital, helst det oftast
torde vara för honom okändt, huru Låntagaren
använder de försträckta penningarne,
och att dessutom, enär en och hvar erlägger
Bevillning för sin inkomst, af hvilken
räntan för lånla penningar måste utgöras,
äfven den som nödgas låna, utan
att ega Fastighet eller drifva Handel eller
Rörelse o. s. v., är berättigad att njuta
Bevillnings-.afdrag.
Utskottet finner derjemte de Controllör,
i fråga om verkställigheten af dessa
afdrag, soin år 1823 bestämdes, vara ändamålsenliga
och öfverensstämmande med
syftningen , alt icke alltför mycket ingripa
i enskilda credit-förhällanden, samt föreslår
desto hellre deras bibehållande, sorn
Utskottet icke fått emottaga något förslag
till förändring deraf.
1 afseende på tillämpningen, hafva dels
Bevilhiings^Utshotlels Utlåtande N.o 28.
3g
2:ne Ledamöter inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln velat, vid Bevillrungs-afdraget,
flista det vilkor, att gäldenär icke finge
detsamma åtnjuta, utan då han å förfallodagen
ordentligen liqviderat sin ränta,
och emot uttrycket i detta Moment.* "vid
"lic/vid. af räntaj dä den är förskrifven
”till mer än 5 procentJ’ blifvit anmärkt,
icke allenast af en Ledamot inom Högvördige
Preste-Ståndet, att låntagare icke
förr än räntan uppgår till mer än 5|- procent,
må vara berättigad att innehålla bevillningen,
emedan den lagliga räntan, äfven
sedan Bevillnings-afdrag skett, ändock
stiger högre, utan äfven inom Yällofl. Borgare-Ståndet,
att redactionen i 1823 års
Författning bör bibehållas, efter som den
föreslagna nya tyckes lemna rum för den
icke rigtiga slutföljd, att afdrag äfven egde
rum å ränta, sora endast utginge med 5|
procent, ehuru meningen lärer vara, nu som
förr, att ränta, om afdrag skall ske, bör
vara till 6 procent förskrifven; äfvensom,
i afseende på förslaget om undantag från
afdrag endast för Sparbanker_, flere Talare
inora Högvördige Preste- och Vällofl.
Borgare-Stånden med många skäl sökt motivera,
det ett sådant undantag borde utsträckas
till alla capital, sorn tillhöra
fromma Stiftelser, hvarmed olika Talare
velat förstå, än Fa t tig-inrättningar, än
4o Bevillning!-Utskottets Utlåtande IV.-o 28.
Schöler, än Enke- och Pupill-Cassor, än
Sjukanstalter, m. fl. De åtskilliga härföre
angifna bevekelsegrunder åsyfta hufvudsakligen
att ådagalägga, huru dessa inrättningars
förmåga till välgörenhet, genom
ett sådant afdrag, inskränkes till håde allmän
och enskild skada; varandes Bevillliings-procentens
innehållande, i en Talares
tanka, icke förenligt med Regeringens
försäkran, att flere Stiftelser skulle få åtnjuta
6 procent.
Ett Stadgande, att Bevillningsafdrag
endast skulle få ega rum då räntan erlades
på förfallodag, synes innebära en syftning,
sorn icke tillhörer Bevillnings-rFörfattningen,
och skulle dessutom, vid verkställigheten,
förorsaka tvister och oredor, då
inånga omständigheter kunna inverka på
räntans mer eller mindre ordentliga inbetalning,
svårigheter alltid skulle uppstå vid bevisning
om rätt förfallodag o. s, v. ; hvar-,
före Utskottet icke kan tillstyrka, det något
afseende må, fästas, å det härom gjorda
förslag,
I
Dernäst får Utskottet förklara, att meningen
varit, hvad också tydligen i Bevillnings-grunden
utmärkes, att Bevillningen
får innehållas så snart ränta är Jörskrijven
till högre belopp än 5 procent *
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande N-0 28. 41
och att Utskottet, till förekommande af
missförstånd och missbruk, ansett härföre
höra utsättas en bestämd gräns; hvarföre
Utskottet, som tror den föreslagna vara
lämplig, icke kan understödja hvad i detta
ämne, på ofvannämnde sätt, blifvit
tillstyrkt,
Ora det äfven icke kan bestridas, att
Bevillnings-afdraget i någon mon förminskar
Inkomsterna för Barmhertighets-inrättningar,
och att det således borde befrämja deras
ändamål, derest en sådan förminskning
kunde undvikas; så hyser likväl Utskottet
den öfvertygelse, att dessa bevekande skäl
mäste vika för den hufvudsakliga princip,
sorn i synnerhet grundlagt så väl fordna
Ständers som Utskottets Beslut i denna fråga,
den nemligen, att undantagen i detta
hänseende skulle verka, icke på Statens
ytan den enskildes rätt, emedan den låntagare,
sorn, för sin synbara förmögenhet
eller inkomst, erlägger bevillning, bör lika
0vilkorligt vara berättigad till sin ersättning,
ehvad han förskjutit afgiften för en
fordran, som tillhör enskild person, eller
någon cassa. Dessutom torde en lämplig
gräns för undantagen svårligen kunna uppgifvas,
helst de fleste cassör och publika
inrättningar, på en eller annan grund, kun^
de göra anspråk på alt få tillgodonjuta den^.
4"t Bevillitiiigs-Utskottets Utlåtande N.o s8.
na fördel. Med Sparbanker förekomma
deremot de serskilda förhållanden, att en
stor del af deras fonder mäste hållas rörliga,
samt att det är för deras bestånd nödigt,
att få så hög ränta som lagligen kan
erhållas, helst Sparbankerna till en del
gifva ränta på ränta; och förtjena dessa
inrättningar tillika, i Utskottets tanka, ett
serdeles beskydd derföre, att de kraftigt
uppmuntra den arbetande classen till sparsamhet
och en, utom denna väckelse, oftast
slumrande omtanka för framtiden. Och
torde Utskottet slutligen, till svar å invändningar
derom, att Regeringen skall
försäkrat åtskilliga inrättningar om 6 procents
ränta, endast få anmärka, att beloppet
af ränta, så snart den icke öfverskrider
hvad Lagen derom bestämmer, är ett föremål
för öfverenskommelse emellan långifvare
och låntagare.
Sjette Grunden. Hos Utskottet har i
närmare öfvervägande kommit hvad som
bos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige
Preste- och Vällofl. Borgare-Ståndet
blifvit erinradt emot Utskottets Förslag,
att Bevillning af Löne-inkomster borde utgå
så snart dessa stiga till 5o R:dr, De
Talare, sorn yttrat sig hos Höglofl. Ridder
-
Bevillnings-Utskottcts Utlåtande N.-o 28. 43
skåpet och Adela samt Vällofl. BorgareStåndet
, hafva ogillat dea ifrågasatte förändringen
i Minimi-summan, såsom orättvis
och saknande giltiga skäl, samt föreslagit
bibehållande af den i nu gällande Bevillnings-Föifattning
bestämda gräns för
löntagares Bevillningsfrihet, eller 200 R:dr;
hvaremot meningarne inom Högvördige
Preste-Ståndet varit så vida delade, att någre
Talare äfven yttrat nyss anförda åsigter,
men de fleste deremot ansett nedsättning
i detta fall lämplig, då många löntagare,
som borde och kunde erlägga Bevillning,
likväl alldeles undgå sådant, derigenom
att de beräkna och uppgifva sina
löne-inkomster till mindre än 200 Rid*-;
i anledning hvaraf man såsom ett medelbelopp
tillstyrkt, att endast löne-inkomster
linder 100 R:dr borde vara fritagna från
beräkning till Bevillning.
Olika tankar hafva äfven inom Utskottet
egt rum, och då i allmänhet den
mening gjort sig gällande, att det till 5o
R:dr bestämda minimi-belopp vore för lågt
och mindre lämpligt, har, genom votering,
blifvit beslutadt hvad Utskottet härmed
vördsamast föreslår, att Bevillning för löne-inkamster
bör taga sin början när des~
sa uppgå till julla 100 R:dr B:o; och bar
Utskottet grundat denna hemställan derpå,
44 Bevillning-Utskottets Utlåtande N.-o 18.
att, i Utskottets tanka, största delen af lön-,
tagare, som hafva en bestämd och uppgifven
löne-inkomst emellan 100 och 200 R:dr,
utan olägenhet kan och hör utgöra en min-a
dre afgift till Staten, med lika billighet,
som den med högre löneförmoner forsed-,
de mäste erlägga förhöjd bevillning.
Sjunde Grunden. Herr Friherre Fredric
Ridderstolpe har, i afseende på bevillning
af Actie-Bolag, ansett, att deras vinst
ej allenast borde uträknas efter den utdelade
procenten, utan ock dertill läggas nn-,
der året förökade inventarii-persedlar, i
hvilket afseende Taxerings-Comite'erne skulle
ega göra omslutning af räkenskaperna,
för att se den verkliga vinsten.
Utskottet, sorn anser, att en säker och
bestämd grund alltid bör föredragas framför
en vacklande och obestämd, har derföre
destomindre kunnat fästa afseende på
detta förslag, som ett sådant räkenskapernas
omslut, hvars uppgörande TaxeringsComite'ernas
tid icke lärer medgifva, kunde
på flerehanda sätt upprättas, samt leda
till ganska olika resultat, och det dessutorn
är tydligt, att hvad Bolaget det ena året
Bevillning*-Utskottets Utlåtande N.-o 28. 4^
forvärfvar i inventarier* bör till någon del
minska utgifterna samt således höja utdelningen
ett annat år; och af sådana anledningar
torde Sjunde Grunden få förblifva
bförändrad»
Åttonde Grunden. I öfverensstämmelse
med de åsigter Herr Thams och flere
Ledamöters vid Betänkandet afgifna reservation
innehåller* i afseende på Bevillning
af Testamenten, har inom respective RiksStånden
, med undantag af Hedervärda
Bonde-Ståndet, blifvit yrkadt, att, liksom
hittills, äfven nu 3oö R:dr borde blifva det
minsta belopp af gåfva eller testamente ,
hvarföre Bevillning må utgöras. Anledningar
till denna mening aro i synnerhet
hemtade derifrån, att mindre testamenten
merendels tillfalla de ringare classerna
och de mest behöfvailde, samt att ofta mångfalldiga
kostnader, i och för Lagfart och
Rättegångar, träffa den, som får en dylik
gåfva, äfvensom att den ifrågaställa förändringen
skulle öka det besvär, som tillkommer
Domstolarna i afseende på borgens-förbindelsers
emottagande; hvarförutan
inom Yällofl. Borgare-Ståndet en Talare
ansett billigt, att testamente för trogen
46 Fevillnings-Utskottets Utlåtande iV.-o 28:
tjenst bör, såsom hittills, vara fritt från
Bevillning.
Hos Pådderskapet och Adeln hafva
dessutom 2:ne Ledamöter förment, att, då
stadgandet om Testaments-Bevillning nu
vore alldeles isoleradt, inkomsten af dylika
gåfvor och dispositioner borde beräknas
och beskattas såsom annan årlig inkomst;
och af en Ledamot i HögvÖrdige PresteStåndet
finnes påmint, att Bevillning af
fynd vore så mycket mera olämplig, sorn
en sådan beskattning, skadlig för Veten~
skaperna i allmänhet, motverkade det ändamål,
som dermed sökes, att uppmuntra
till forskande derefter.
Då skiljaktighet i fråga om det belopp,
hvarvid Bevillning i förevarande fall
borde först erläggas, äfven egt rum inom
Utskottet, har, genom omröstning, blifvit
bestämdt, att Utskottet skulle vidhålla sitt
i förra Betänkandet intagna Beslut i denna
del; och Utskottet har hvarken funnit
några antagliga skäl anförde för den meningen,
att Gåfvor och Testamenten för
trogen och långvarig tjenst må från Bevillning
fritagas, eller ansett något synnerligt
afseende böra fästas vid den mindre betydliga
tillökning i Domstolarnes göromål,
som torde blifva en följd af de föreslagna
Berillniiigs-Utskottets Utlåtande N.o 28. 4?
förändringarne; och då dels Testamentens
beräknande och beskattande såsom ali annan
årlig inkomst är oförenlig med de olika
grädationer i fråga om Bevillningens
utgörande, hvilka härvid alltid iakttagits,
samt det, i Utskottets tanka, är obestridligt,
ej mindre alt lynd är en tillfällig opåräknad
inkomst, för hvilken någon afgift
bör tillfalla det allmänna, än att sådana
icke torde undandöljas för att undvika
denna ringa pålaga, får af sådana anledningar
och under åberopande af de skäl ,
som i det återremitterade Betänkandet anföras,
Utskottet härmed åter i samma skick
framställa den åttonde Bevillnings-grunden.
till Rikets Ilögl. Ständers upplysta pröfning.
1 ./ \ . i/.-. ' Ci'
Nionde Grunden. Då denna punkt
inom Vällofl. Borgare-Ståndet befunnits
otydlig, hafva flera Ledamöter begärt att
närmare, än som nu skett, måtte bestämmas
hvilka personer som dermed förstås.
Utskottet, sorn tror denna Grund innefatta
den tydlighet och bestämdhet som
kan deråt lemnäs, utan att ingå i ett vid
Grundernas uppgifvande ej lämpligt uppräknande
af alla, som härunder förstås,
får dessutom endast upplysa, att här
48 Bevillnings-Utskottets Utlåtande N;0 28.
ifrågavarande personer upptagas på flere
ställen i 1823 års Bevillnings-Förordning,
till exempel å pag. i4 till och med 24,
i fråga om Städetfta»
Tionde Grunden. Den bland moti=.
verna till denna grund 1 Utskottets Betänkande
yttrade mening, att fastighets-egares
egna uppgifter borde fortfara, har blifvit
klandrad inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln af en Ledamot, som ansett dessa
uppgifter innehålla endast eii Onödig formalitet,
och dessutom önskat» det Utskot*
tet föreslagit: ”att iilfälligä köp icke mätte
leda till riy Uppskattning/’ samt af en annan,
som trott det böra ankomma på hvar
och en att, utan tvång till uppgifter, underkasta
sig debitering tili Bevillning;
hvarjemte åtskilliga Ledamöter af Vällofl.
Borgare-Ståndet yttrat den tanka» att Taxerings-Comiteär
icke kunna hemta någon tillförlitlig
ledning af egarnes egna uppgifter»
hvilka, då fen i detta hänseende är mera
noggrann än en annan, endast missleda;
hvadan afskaffandet af föreskriften härom
icke skulle medföra någon våda»
Bevillnings-Utskottets Utlätand« N.o a8, 49
Då Utskottet, långt ifrån att såsom
värderingsgrund föreslå, att tillfälliga köp
skulle föranleda ny uppskattning, endast
ansett nyttigt, att så väl Domares under*
rättelser om dylika köp, som Egares egna
uppgifter, skulle fortfara såsom någon ledning
för Taxeringsman, utan att inverka
på deras fria rätt att, efter ed och öfvertygelse,
uppskatta fastigheter, Samt, i Utskottets
tanka, inga vådliga följder härigenom
kunna uppkomma, men deremot alltid
nyttiga upplysningar vinnas, finner Utskottet
ingen anledning att frånträda den
i dessa afseenden tillkännagifna mening»
Elfte Grunden. Inom Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln framställdes af en Ledamot
det yrkande, att bestämdt borde föreskrifvas,
det BrandfÖrsakrings-beloppet ej
får öka Taxerings-värdet å Landtegendom,
emedan det vore obilligt att beskatta någon
för det hati bygger för efterverlden;
hvarjemte en Ledamot af Vällofl. BorgareStåndet
ansett meningen i detta Moment
otydlig, derigenom, att 21 Mom. 2 § 3
Bih. tilt R. St. P- 1828 och 182gJ, 5 S. t AJd. 2 B.
2: dr a Häftet. 4
5o Bevillning!-Utskottets Utlåtande. N.o :>8.
Art. i 1823 Ars Författning uteslutits, och
en annan, att både 16 och 21 Mom. vore
origtigt utelemnade. Flere Ledamöter hafva
dessutom yttrat, än att Brandförsäkringsvärde
å hus vid Landtegendom borde vid
Taxeringen alldeles icke afses, och än att
detta förhållande vid värdets bestämmande
skäligen kunde komma i beräkning.
Utskottet får, med anledning häraf,
upplysa, att ifrågavarande 16 Mom. icke
kunde i Värderings-grunden upptagas, då
Utskottet deruti, på sätt vid 10 Punkten
ådagalägges, föreslagit en hufvudsaklig förändring,
och att 21 Morn. af den grund
blifvit förbigånget, att åtskilliga jemnkningar,
i afseende på Brännvins-bränningsrättigheten,
kunna komma att ega rum uti
detta Moments innehåll, men då de förenade
Utskott, som behandlat sistnämnde ämne,
nu derom inkommit med serskildt Förslag,
som i och för sitt syftemål kan verkställas,
utan att lägga hinder för Taxeringsvärdets
åsättande, samt Utskottet anser, att
de i 2i Mom. intagna Sladganden om det
afseende, som, vid värdets bestämmande å
Landtegendom, bör fästas å Brandförsäkrade
Åbyggnader, äro med rättvisa Öfverensstämmande
och på ett lämpligt sätt hänföra
sig till alla härvid förekommande omständigheter;
så får Utskottet föreslå, alt
Beviilnin"s~Utskottets Utlåtande N.o 18. 5 t
21 Mora. af a §. 3. Art. må införas ibland
de uti ifrågavarande Grund intagna hänvisningar.
Tolfte Grunden. Åtskilliga anmärkningar
inora Vällofl. Borgare-Ståndet åsyfta
lättelse i Utskottets tillstyrkande, att
minimum af värde å hus i Stad bör vara
det, hvartill dessa blifvit i allmänna inhemska
Brandstods-Bolag till försäkring
antagna, emedan ett sådant påbud skulle
vara med åtskilliga olägenheter förenadt,
då mångå bus vöre alldeles icke eller i
utländska Brandförsäkrings-anstalter försäkrade,
då Brandstods-värdet icke skall vara
tillförlitligt, helst verkliga värdet beror
af hvarje Stads rörelse, och Försäkringsvärdet
alser den kostnad, sorn fordras för
att åter uppbygga ett hus; och ändtligen då
man dessutom icke har assurancen för intet,
samt denna Grund kunde medföra den mindre
lyckliga följd, att försäkringar sökas i
utländska Compagnie!-; hvaremot Hr Monthan,
som för öfrigt instämt i Utskottets
åsi"ter, endast önskat, att i stället för uttrycket:
”Inhemska Brandstods-Bolag/’ borde
nyttjas orden: ”Inhemska , af Konungen
sanclionerade Brandstods-Bolag.” Och har
tillika en Ledamot, som utvecklat den me
-
52 Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 28.
ning, att, med iakttagande af samma princip,
som gäller för Landet, eller den, att
blott jorden, men icke för dess bruk behöfliga
hus, egentligen till värde uppskattas,
ingen Bevillnings-afgift bör betalas för de
lägenheter en Stadsbo till eget bruk begagnar,
i sammanhang dermed hemställt,
att, så vida någon uthyrer eller borrtarrenderar
Rum eller Lägenheter, Hyres- eller
Arrende-Contract borde hos TaxeringsComiten
företes, och afgiften efter deras
belopp bestämmas, med rättighet för Co^
mitén att pröfva om hyran vore för låg,
och då uppskatta eller värdera lägenheterna
som uthyras. En annan Ledamot har
äfven trott, alt vid uppskattning af byggnad
å Stads-jord utom Stadens staquet bör
förfaras efter enahanda princip, som vid
uppskattning af åbyggnad å landet; samt
derjemte funnit någon stridighet emellan
16 och 17 Mom. 4 §• 3 Art. i BevillningsFörordningen.
De svårigheter, som möta vid bestämmandet
af en allmän norm för uppskattning
af värdet å hus inom Städerna, hafva
icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
och Utskottet har, under Öfverläggningen
i detta ämne, en trott sig finna, att den
enda lämpliga ledning härvid vore den af
Utskottet antagna, eller Brandstods-värdet.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 28. 53
Ulskottet känner äfven, att många hus finnas,
som ej blifvit i dylika inhemska anstalter
försäkrade; men det är dock troligt,
att då en allmän regel, i afseende på fastigheters
värde, svårligen kan angifvas,
skulle någon ledning i detta hänseende erhållas
genom jemförelse med de hus, som
äro delaktiga af Brandstods-Bolag. Motiven
för grundsattsen alt bestämma det å
hus i Städerna i Brandstods-Föreningar antagna
värde såsom ett minimum vid taxering,
äro, efter Utskottets tanka, icke vederlagda,
och det beror af Taxerings-männen
att, om dessa värden äro för låga,
upphöja dem till det verkligen gällande;
och då allmänt kändt är, att, utom Allmänna
Brandstods-Bolaget, flere dylika
Föreningar finnas inom Riket, har Utskottet,
för att äfven i fråga 013a deri försäkrade
hus finna ett minimum af värde, begagnat
uttrycket: ”Allmänna, Inhemska Brandstods-Bolag,
” hvarigenom ingen olägenhet,
men väl en nödig controll för värdet, kan
uppkomma, i synnerhet som det icke må
befaras, att Husegare hellre skall, af sådan
anledning, söka försäkring i utländska
Compagnier, enär ingalunda följer, att
så assurerade hus, blifva lägre värderade,
än de, som äro delaktiga i Svenska Försäkrings-anstalter.
Af dessa skäl föranledes
Utskottet afstyrka de ifrågaställa förän
-
54 Pevillnlngs-UlskoUeCs Utlåtande N.o 28.
dringar i Utskottets förslag om värdering
af lms i Städerna.
De skäl, sorn föranled t Utskottet att
föreslå Bevillning» erläggande ensamt efter
värde, äfven för Stads-fastighet, liar
Utskottet anfört, med anledning af förra
anmärkningarna mot den andra, detta ämne
äfven omfattande, Bevillnings-Grunden,
och då Utskottet icke kunnat biträda den
för afgift af fastighet i Stad föreslagna
principen om i evillning efter hyror och
arrenden, torde något närmare Utlåtande
om hvad sorn, i afseende på dess verkställighet,
blifvit framställdt, icke vara erforderligt.
Beträffande slutligen öfriga till Städerna
hörande, utom staqueten belägna, fastigheter,
så igenfinnas i 17 Mom. 5 § 3 Art.
de af några Ledamöter ifrågaställa Stadganden;
och enär beskaffenheten af stridigheten
emellan 16 och 17 Mom. af 4 §•
2 Art. icke är uppgifven, kan någon Utskottets
åtgärd i detta afseende desto mindre
1111 erfordras, som denna omständighet
vid Författningens redaclion framdeles förekommer.
Vid sådant förhållande, får Utskottet
å 11 vo till Vallöf!. Borgare-Ståndets ompröf
-
Bevillning!- Utskottets Utlåtande IV.-o 28. 55
liing framställa ifrågavarande Bevillningsgrund
, hvilken lios de Irenne öfriga respective
Riks-Slunden blifvit lemuad utan
anmärkning.
Trettonde Grunden. DS afkomsten af
de under Bruk lydande Hemman och Lägenheter
icke vore annan än de tjenslbarheter,
hvilka af dem utgöras till Bruken ,
liar Herr Norceus, biträdd af flere Ledamöter
inom Vällofl. Borgare-Ståndet, ogillat det
i 1823 års Bevillnings-Förordning intagna,
och af Utskottet till bibehållande föreslagna,
stadgande, det Hemman och Lägenheter
till Bruk skola värderas serskildt, och deras
värde afdrugas. Den uppgifna anledningen
dertill är, atL methoden kunde
leda till dubbel beskattning, hvarföre andra
föreskrifter härom syntes nödvändiga;
hvarjemte en annan Ledamot anmärkt, att
vid bestämmandet af Jernbruks-inkomster,
följes i vissa orter Hammarskatts-priset,
hvilket ofta vid försäljning ej erhålles, och
trott det lämpligare, att till grund för beräkningen
antaga contracls-priset, hvilket
icke borde vara okändt för ortens Taxei ingsComile'.
56 Bevillnings-Ut skottets Utlåtande N.-o 28
De Hemman, som lyda under ett Bruk,
äro stundom mindre behöfliga för Bruksdriften,
och stor svårighet skulle ofta inträffa,
om man ville uppdraga gränsen
emellan dem, som borde räknas till Bruksegendomen
och dem, hvilka, såsom dervid
umhärliga, kunde afsöndras till serskild
värdering. Dessa och flera skäl ligga till
grund för Stadgandet, att Hemman och
Lägenheter skola serskildt uppskattas; och
enär dessutom dessa Hemmans-värden få
från hela Brukets Uppskattnings-summa afdragas,
anser Utskottet derigenom dubbel
beskattning vara förebyggd; äfvensom det
är en följd af nämnde method, att om stundom
ett Hemmans högre värde igenom
dess afkastning i Skogs-effecter icke vore
rigtigt afsedt, skillnaden inbegripes i Brukets
värdering, hvarvid tillgång på egna
kol m. m. tages i beräkning. Att misstag
och en deraf följande ojemn, mindre rigtig
beskattning egt rum, är troligt, och sådant
kan måhända icke undvikas genom
någon metod; men Utskottet skall, på sätt
i3:de Grunden innehåller, bemöda sig att
gifva hithörande Stadganden ali möjlig
tydlighet och bestämdhet, samt derigenom,
så vidt ske kan, förekomma anledningen
till dylika misstag för framtiden.
För öfrigt torde någon egentlig grund
Bevillnings-Utskottets Utlåtande JV.-o 28. £>7
till anmärkningen om Hammarskatts-priset
icke i hithörande Stadganden förefinnas,
då det ingalunda är föreskrifvet, att detta
pris skall tjena till ledning vid värdets
bestämmande; helst det, i anledning af
härvid gjorda anmärkningar, till TaxeringsComitéerna
öfverlemnadesatt fastställa detta
pris, och således är dem öppet att tillämpa
Contracts-priset.
I Utskottets tanka kan derföre i3:de
Grunden bibehållas sådan dqn i Betänkan*»
det blifvit framställd.
Fjortonde och Femtonde Grunderna.
Inom Höglofh Bidderskapet och Adeln har
en Ledamot anfört: ”att Masugnar ofta
äro ett onus för Bruk ” hvartill de höra,
hvilka åf flere anledningar stundom kunna
köpa Tackjern tili lägre pris, än de
kunna tillverka detsamma; att då omständigheterna
någon gång föranleda försäljning
af Tackjern till en Granne, hvilket
då skulle medföra serskild uppskattning för
Masugnen, vöre det rättvisare alt föreskrifva,
det Tillverknings-priset toges till grund
för beräkningenj som då skulle bestämmas
till vissa procent af öfverskottet mot Ti
-
53 Bevillnings-Ulskottets Ullätande So 9.8.
onde-jems-pi iset, och ej såsom nu sker
med Stångjerns-Bruken. En Talare i Vallöf],
Borgare-Ståndet har så vida varit af
samma mening, att lian velat, det Masugnar
eller Gruf-lotter borde för sig serskildt uppskattas,
helst de voro afsöndrade Egendomar
och borde som Hemman anses, då man
betraktar att Hemman bibehålla denna
egenskap, ehuru det ena har Skugs-lillgång
och det andra Bergslags-tillgång; hvarförutan
Riksdagsmannen från Örebro Län,
Per Persson, uttryckt den farhåga, att tillägget
i fråga om Masugnar af orden : ”hvilkas
tillverkning försciljes,” kunde leda till
en obillig och dubbel beskattning för Bergsmän
, hvilka sälja sin Tackjerns-tillverkning,
helst Masugns-productionen skall
ökat värdet på den Egendom, som deruti
deltager, hvarföre han begärt, att nyssnämde
tillägg måtte uteslutas eller förtydligas.
Under de invecklade förhållanden, som
ega rum vid Bergshandteringen, tror Utskottet,
på sätt förut anförts, attdetii8a3
års Bevillnings-Förordning intagne värderings-sätt
för Bruk, är det mest lämpliga,
enär dithörande föreskrifter erhålla all den
tydlighet, som kan åstadkommas. En följd
af detta uppskaltnings-sätt är, att de Masugnar,
som tillhöra ett visst Bruk och hvil
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 28. 5g
l<as tillverkning der användes, intages i
Brukets värderings-summa. Men andra
Masugnar uppskattas serskildt liksom andra
Verk och Inrättningar (pag. 3i i i8a3 års
Förordning). Att Masugnar finnas, hvarest
til L ver k n i ngs-priset blir ganska drygt, är
icke för Utskottet obekant; men sådant får
behörigen iakttagas vid beräkningen af Brukets
värde, om Masugnen deri inbegripes,
eller, vid deras serskilda uppskattning, der
sådan eger rum. Föreskrifterna härom måste
lämpa sig efter allmänna förhållanden,
och när någon afvikelse härifrån inträffar,
är det, i Utskottets tanka, egarens sak alt
förse Taxerings-Comilen med tillförlitliga
upplysningar och att i stadgad ordning
klaga öfver dess åtgärd, om han tror sig
derigenom förnärmad. Utskottet har för
öfrigt sökt fullständigt motivera de föreslagna
förändringarne, hvilka åsyfta undanrödjandet
af de misstag, som förut förefunnits.
Förenämnde anmärkning inom
Hedervärda Bonde-Ståndet grundar sig för
öfrigt på ett missförstånd om Utskottets
Förslag, då ingen ändring i hufvudsaken
blifvit tillstyrkt, samt det åberopade tillägget
endast åsyftar att förekomma att
Masugnar, som tillhöra Bruk, dit de lemna
sin tillverkning, icke, på sätt som förut skett
och föranledt mångå reslitulions-mål, må
uppskattas både serskildt och i ett sam
-
6o Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.-o 28.
manhang med Bruket; hvarföre Utskottet
icke eller, i fråga om dessa bägge Grunder,
kan frångå sitt förra Betänkande.
Sextonde Grunden. Sedan Utskottets
Ledamot, Tufve Larsson från Christianstads
Län, i fråga om beskattning af Legooch
Salu-sågar vid förra Betänkandet afgifvit
en reservation, hafva någre Ledamöter
inom Riks-Stånden förenat sig i samma
åsigter, äfvensom inom Vällofl. BorgareStåndet
blifvit anmärkt, att denna punkt
borde hvila intilldess Utlåtande inkommit
öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
beskattningen å Såg-qvarnar samt,
Yalk- och Stamp-verk.,
Utskottet har, då frågan förra gången
behandlades, lemnat utan afseende Tufve
Larssons framställning, af den orsak, att den
af honom ifrågasatte Bevillnings-grund icke
kunde antagas eller tillämpas, så länge
förenämnde lägenheter utgöra grund-ränta;
och då Utskottet ovilkorligen bordt i ett
helt yttra sig öfver Bevillnings-grunderna,
utan rätt att på förhand besluta i ett ämne,
som utgjorde föremål för en till flere
Utskotts gemensamma handläggning remit
-
BeviUnings-Utskotteli Utlåtande N.o 28. 61
terad Kongl. Proposition, återstod För Utskottet
ingen annan utväg än att, under
det förbehåll Betänkandet innehåller, föreslå
Bevillning å dessa Verk och Inrättningar
efter närvarande förhållanden. Någon
förändring har sedermera icke eller
inträffat, och Utskottet får af sådan orsak
förnya sitt förra yttrande i frågan.
Då ingen påminnelse skett vid Sjuttonde
Grundentorde densamma få anses
såsom bifallen.
IV.
Det återstår slutligen för Utskottet att
upptaga de framställningar om Bevillningens
nedsättning med mera, hvilka, på sätt
förut är nämndt, böra utgöra föremål för
en serskild afdelning.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har
den allmänna önskan blifvit yttrad, att
om, efter förmodan, nedsättning i totala
Bevillnings-summan kunde vinnas, minskning
i Bevillnings-utgifterne må , i mon deraf,
endast ega rum för Jordbruket, och att,
6:i Reviilnings-Utskottets Utlåtande N:o 28.
i
mä-ma Bevillningen, en för Jordbruket behöflig
minskning må till vägabringas genom
motsvarande förhöjning i den af Städerna
utgående Bevillning, i synnerhet hvad angår
fastigheter, hvilka, såsom icke besvärade
med grundskatt oell i öfrigt långt
mindre betungade än egendomar på Landet,
syntes tåla en sådan förhöjning; hvarförutan
inom samma Riks-Stånd blifvit anmärkt
af Botvid Jonsson frän Östergöthland,
alt Utskottet ännu icke besvarat en
af honom i samma syftning afgifven Motion;
af en Talare, att då man borde förmoda
det Bevillnings-summan vid denna
Riksdag betydligen skulle nedsättas, Utskottet,
efter hans mening, begått ett fel,
då i Betänkandet icke vidrörts grunderna för
en sådan nedsättning; och af en annan, att
den för Jordbruket begärda lindringen endast
må komma Krono- och Kronoskaltejorden
till godo; hvarförutan, i serskilde
Anföranden, sökt ådagaläggas, att hemmans-värden
i allmänhet är o för höga och
således förorsaka en för Jorden, i jemförelse
med Städerna, alltför dryg beskattning,
hvarföre dessa värden borde betydligen
nedsättas, i hvilket afseende en Ledamot
föreslagit en minskning af 200 R:dr
för hvarje hemman i Blekinge.
Bevillnings-Utskottets Tilla tande N.o 28. 6">
Någre Ledamöter af Höglo fl. Riddersl<apet
oell Adelil hafva äfven anselt Jorden
i yttersta behof af nedsättning i värdet,
dervid en Talare begärt att Sfäderne
och Jernbruket! i stället må beläggas med
en högre skatt; men en annan, som klandrat
att Utskottet icke tillräckligt pröfvnt
inkomne Motioner eller uppgifvit motiv
för sina åtgärder, har dels med en jern förande
Tnbleau emellan Taxerings-värden
180G och i8ro vehl visa att de Provincer,
der Bergverk finnas, sistnämnde år fått ett
relativt lägre Taxerings-värde än de, hvars
liufvud-näring vore Jordbruket, och dels
påstått alt afgiften för Hemman och Qvarnar
borde nedsättas från 2 R:dr för hvarje 1000
Rrdrs värde till hälften eller åtminstone
till i R:dr 16 sk.; att alla böter för utehlifvande
med uppgiften till Bevillning,
äfvensom för uteblifven inställelse vid Mantals-skrifning
desto hellre borde försvinna,
sorn vederbörande Tjenstemän, hvilka dervid
skola vara närvarande, kunna ur handlingarne
erhålla nödiga upplysningar, samt
att Inspectorer och Fogdar icke borde påföras
någon Bevillning. Herr af Maliaborg
har dessutom, i sammanhang med frågan
om Capitalers beskattning, klagat öfver
räntors oordentliga liqvid, och tillstyrkt att
Utskottet borde, gemensamt med Lag-Utskottet,
föreslå en Lag, som kunde före
-
64 ReviUnitigs-Utskottets Utlåtande N.o 18.
komma att Gäldenärer dröja , ofta i flera
år, med liqvid af ränta, men ändå äska
att få tillgodonjuta Bevillnings-afdrag;
hvarförutan en Talare, under framställning
om myntvärdets inflytelse på Bevillningen,
begärt att Utskottet ville taga Myntvärdets
reglerande i beräkning af möjligheten
för den contanta Bevillningens utgörande*
Då det varit Utskottets åliggande att
angifva Grunderna för den allmänna Bevillningen,
har Utskottet dervid följt den
enda rätta och alltid hittills iakttagna ordning,
att utmärka de föremål, som skulle
med Bevillning beläggas; men Utskottet
trodde och tror ännu, att alla framställningar
och förslag, i afseende på nedsättning
och jemkning vid Bevillningens utgörande,
äro förtidiga innan beloppet blifvit
bestämdt af den statsbrist, som skall
med Bevillning fyllas, — hvarförinnan beräkningarne
skulle sakna säkert stöd samt
följaktligen endast missleda omdömet; och
kan Utskottet, under sådana förhållanden,
hvarken efterkomma de i förenämnde afseenden
yttrade Önskningar, eller meddela
något Utlåtande öfver de flere här ofvan
upptagne ämnen, hvilka tillhöra dels Bevillningens
fördelning och dels ej mindre
frågan om lindring och undantag från denna
-
Bevillnings-UtskotCets Utlåtande N-o 28. 65
tia afgift, än det reglementariska och redactionen
af Författningen*
Sedan Utskottet sålunda utlåtit sig öfver
de, vid Betänkandet N:o 7, gjorda hufVudsakliga
anmärkningar, torde, under åheropande
af de motiver, som blifvit utförde
så väl i Utskottets förra, sora detta
Utlåtande, bär på ett ställe få i nummerföljd
upprepas de Grunder för Bevillningen
och Fastigheters värdering, hvilka nu
vördsamt föreslås, nemligen;
1:0 Personlig Skydds-afgift bör erläggas af
hvarje i Mantals-längd skattskrifven person,
utan afseende på stånd, inkomst
eller förmögenhet, olika för mans- och
olika för qvinns-personer,men lika för personer
af samma kön. Denna afgift utgår
årligen från och med fyllda i7 år till
och med fyllda 60 år, då densamma
upphör för alla dem, som icke af Egendom,
Tjenst eller Rörelse, eg a en inkomst
af 100 R:dr, eller som icke ut
-
Bih till R. St. Fröt. 1828 och 1829. 5 S. 1 A/d. 2 B.
s.dra Haft. 5
66 Bevillnings-Utskottcts Utlåtande IV.-o 28.
göra Bevillning af Lön, Egendom, Rörelse
eller Förtjenst.
2:0 Bevillning utgöres af all fastighet efter
värdet, utan afseende på dess natur,
med fortfarande likväl af Bevillning å
rust-tjenst-marker samt rotefrihets-afgiften.
Fastighet indelas i fyra classer, nemligen:
a)
Jordbruket å Landet, med allt hvad
dit, enligt 1, 2, 3, 4» 5 och 6 Mom.
i 3 §. 2 Art. af nu gällande Bevillnings-Förordning,
kan hänföras
och med derstädes utmärkte undantag;
Hus
och Jord i Städerna;
c) Bergverken, jemte derunder begripna
Grufvor, Masugnar, Bruk och
Manufacturier och allehanda andra
dylika Verk och Inrättningar;
d) Mjöl- och Såg-q varnar, Valk- och
Stamp-verk, så väl som skattlagde
Fiskerier, hvilka icke innefattas under
Hemmanens skattläggningar el
-
BevUlnittgs* Utskottets Utlåtande N.o 18. 67
ler såsom husbehofs-inrältningar i
senare tider tillkommit.
En så kallad Minimi-Tariff upprättas»
hvilken upptager värdet inom hvarje
Län å de Hemman, som innehafvas under
egande-rätt, äfvensom å alla Krono-,
Annex- och Stom-hemman, samt sådana
Hemman och Lägenheter, hvilka äro
anslagne till Hospitalen, jemte Ecclesiastik-,
Civil- och Militaire-boställen;
och må, vid uppskattning, samtlige Hemmanen
inom hvarje Län, under det sålunda
bestämda värdet, intill dess ny
Bevillnings-Förordning utkommer, icke
nedsättas. *
0 Bevillning aF Handel, Rörelse, Handtverk,
Näringar, Fabrication, Konstflit
och Arbets-förtjenst, i Städerne och på
Landet, utgöres med vissa procent af
inkomsten, efter de afdrag, som i ny
Bevillnings-Stadga bestämmas, med iakttagande
af dylika minimi-summor och
olika classificationer, som finnas intagne
i 1823 års Bevillnings-Förordning,
samt med det tillägg, att Taxeringsman,
må ega rättighet uppföra den person
till Bevillning emellan tvänne af de
stadgade classer> som de pröfva icke
68 Bevillningi-Utskottets Utlåtande IV.o 28.
lämpligen kunna påföras afgift efter några
af classerna,
5:o Enär afFastigheter efter deras värde, samt
af Handel, Rörelse och Näring efter inkomsten,
Bevillning utgår, så komma alla
utlånta Capital, af hvad beskaffenhet
som helst, icke att serskildt beskattas;
men Låntagare, som afgiften till Staten
förskjutit, är vid liqvid af ränta,
då densamma är förskrifven till mer
än 5 procent, berättigad att afdraga ett
sådant förskott, hvarvid gälla de controller
1823 års Bevillnings-Förordning
innehåller, utan annat undantag än det
deruti medgifna för så kallade Sparbanker,
6:0 Bevillning utgöres af de inkomster utöfver
ett hundrade Riksdaler B:o, hvilka,
i egenskap af Lön, Arfvoden, Sportlar
eller tillfälliga förtjenster , tillfalla
de personer, som äro i Kongl. Maj:ts
och Rikets eller serskilda Inrättningars
tjenst.
y‘.o Bevillning utgöres af de i 3:dje Morn,
6 , 2 Art. af 1823 års Bevillnings
Förordning
uppräknade Actie-Bolag,
Societeter, Cassör, Verk och allmänna
Inrättningar, efter det närmare bestäm
-
Beitillnin2fS~TJtskottets Utlåtande N.-o 28.
maude, som kommer att i Författningen
inflyta.
8:0 Bevillning utgår med vissa prooent af
Testamenten, Gåfvor, Fidei-Commisser,
Art', Fynd och Vinstmedel. Från en
dylik Bevillnings-afgift må dock undantagas
Testamenten till fromma Stiftelser,
samt sådana Dispositioner, Gåfvor
och Inkomster, som ej i värde uppgå
tilt 5o R:dr Banco, eller hvilka, så
väl som Arf, icke tillfalla personer i det
slägtskaps-förhållande, sorn 2 Art, 7 §.
Bevillnings-Författningen såsom undantag
upprepar.
9:0 Bevillning utgöres efter serskilde bestäinmanden
af personer i Städerna och
på Landet, hvilka hafva sådana utvägar
att sig försörja, som icke lämpligen
kunna hänföras under ofvanupptagna
Bevillnings-grunder, hvarvid, i afseende
på classification, gäller hvad Fjerde
punkten här ofvan innehåller,
10:0 Berednings-, Taxerings- och PröfningsComiteerna
må ega, när grundade skäl
dertill äro för handen, att Fastighet
blifvit uppgifven utöfver eller under
dess verkliga värde, att detsamma nedsätta
eller höja; dock böra skälen dertill
i Prolocollet antecknas; äfvensom
ja Bevilfoings-UlsAoltets Utlåtande N.-o itt.
det i Mimrai-Tariffen bestämda förhållande
i allmänhet icke får understigas,.
11:0 Hufvudsakliga Stadganderne i 3 Art.
2 , lq, 18, fg, 2Q, 21 och 22 Mom.
af 182.3 års Bevillnings-Författnrng,
em värdering af Fastigheter på Landet,
böra bibehållas; dock med uteslutande
af föreskriften, att icke någon
Egendom får åsältas lägre värde, än
den kunde komma att ega vid försäljning
utan tvångsmål.
12:0 De i 1823 års Bevillnings-Förordning
gifna föreskrifter om värdering af fastighet
i Stad fortfara, med den för- <
ändring, att minimum af värde är
det, hvartill hus blifvit i allmänna
inhemska Brandstads-Bolag till försäkring
antaget; derunder nedsättning
på intet vilkor må ega rum..
i3:o Att Bergverken, med alla derunder inbegripna
och dertill räknade eller dermed
jemförliga Manufacturier, Verk.
och Inrättningar på Landet, böra uppskattas
efter de uti 1823 års Be vill—
nings-Författning stadgade grunder,
med uttryckligt tillägg i afseende på
Stångjerns-Bruken, huru Jernets rätta
verkliga värde hvarje år skall be
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 28. 71
stämmas, huru uppskattning skall ske
för de till Bruk hörande Masugnar och
Grufvor, som ligga i annat Taxeringsdistrict
än sjelfva Bruket, samt att den
afkastning af Malm och Tackjern, som
vid Stångjerns-Bruk tillhöriga Grufvor
och Masugnar kan uppkomma, genom
försäljning af den Malm och det Tackjern,
som brytes eller tillverkas utöfver
Brukets egna behof, behörigen beräknas
vid bestämmandet af Bruksegendoms
värde.
fl 4:0 Att, i stället för ordalydelsen i 2 Art.
4 : ”Masugnar, så vida de ej ingått
”i värdet af den egendom de tillhöra,”
det härom i nya Bevillnings-stadgan
skulle heta: ”Masugnar och andelar
”deruti, hvilkas tillverkning försäljes,
”så vida de nemligen icke ingått i vär”det
af den egendom, hvarunder de
”lyda.”
i5:o Att, i stället för orden ”Grufvor andre/’
som finnas i 2 Art. 4 §• Pag33,
bör det beta: ”Grufvor och Grufvelolter
andre.”
16:0 De grunder för värdering af Mjöl- och
Såg-qvarnar, Valk- och Stamp-verk,
som finnas utvecklade uti 3 Art. 2 §.
j2 Bevillnings-Ulskotlets Utlåtande N.o 28.
20 och 26 Mom, af 1823 års Bevill»
pings-Förordning, böra bibehållas,
men i fråga om det uti slutet af 20
Mom. 2 §. 3 Art. omnämnda undantag
för Mjöl- och Såg-qvarnar, tillägges
vid Momentets slut: ”eller sedermera
såsom husbehofs-inrättningar
”tillkomne, emedan dessa Qvarnar bö’’ra,
vid hemmans-värdet, afses och in”beräknas,
”
17:0 "Värdet å Fiskerier, som utgöra ser
skilde,
i Jordeboken upptagne, Lägenheter,
utan att vara i Hemmanens
skattläggning inbegripne, eller hafva i
deras uppskattnings-värde ingått, bestämmes
sålunda, att behållna afkastningen
uträknas till Capital genom
Fem procent.
Detta allt, jemte några afgifna Reservationer,
varder till Rikets Ilögl, Ständers
pmpröfvande vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 22 Maji 182g,
Bil, till Bevillaings-Uiikottets Ull. N.o 28, 73
Reservationer:
Af Herr Friherre A. Leijonhufwud:
"Jag har icke i något fall förändrat mili
mening, i afseende på Grunderna för Allmänna
Bevillningen samt Värderings-sätten;
och derföre åberopar jag å nyo de skiljaktigheter,
som min, vid Betänkandet N:o 7,
bifogade Reservation innehåller, med serskildt
förklarande, att jag icke delat pluralitetens
Beslut, att förändra sista perioden
uti i:sta Bevillnings-Grunden; densamma
bör, i min tanka, oförändrad bibehållas,
enligt förra Betänkandets uppställning, och
den dervid i min Reservation gjorda tilläggning.
"
Herr Tham, Wollr.: "Med åberopande
af min, emot förra Betänkandet, i afseende
på Bevillning för Löner, gjorda Reservation,
måste jag anmärka, att jag anser
för obilligt och orättvist, att lägga Bevillning
på de Tjenstemäns löner, som icke
jppgå till fulla 200 R:dr B:o årligen; ty
if erfarenheten anser jag bevist, att alla
Militairer, hvilka icke ega större lön, med
* •
y4 Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N.-o 28.
dea svårligen kunna bestrida de sysslan åtföljande
utgifter, och derjemte fylla lifvets
oundgängliga behof, så vida de utom lönen
icke ega andra tillgångar, samt att piuraliteten
af Civila Embetsman, serdeles i Stockholm,
som icke ega mer än 200 R:drs lön,
icke kunna hafva något öfverskott, och sällan
ensamt deraf kunna lefva. Det exempel,
som af Ledamöter inom det Hederv. BondeStåndet
uti Utskottet blifvit anfördt, att några
Klockare med 200 Rrdrs lön kunna vara
belåtna, anser jag icke gifva skäl till orättvisa
emot den stora mängden Tjenstemän,
af hvilka, med denna löne-summa, fordras
kunskaper, nit och skicklighet i utöfningen
af Statens värf, oaktadt denna lön
föga öfverstiger hvad en fulldugtig Arbetsdräng
erhåller, då lön och föda beräknas, och
af hvilken inga sådana kunskaper kräfvas.’*
”För att vinna likhet emellan nästföregående
Minimi-summa i 2 Art., som blifvit
nedsatt ifrån 200 R:dr till 100 R:dr, har
Utskottet ökat Minimi-summan i 1 Art. ifrån
5o R:dr till 100 R:dr, under hvilken sist--  nämnde Inkomst-summa personer vid fyllda
60 år skola vara befriade ifrån personel
Bevillning. Utom det, att Grunderna
för dessa serskilda Articlar äro alldeles
olika, emedan Inkomst-afgiften efter 2 Art.
är progressiv, och afser behållen inkomst,
Bil. till Bevillnings-Utskottels Uti. IV.o 28. 75
då deremot dea personela afgiften är lika
för alla, och endast afser arbetsförmåga,
men icke inkomst, är syftningen med den
nu stadgade Miuimi-summan af 5o R:dr
för dem, hvilka fyllt 60 år, att Lagstiftaren
ansett menniskan i allmänhet icke ega
full arbetskraft efter fyllda 60 år, men
deremot beräknat 5o Rrdrs inkomst svara
emot den aftagande arbetsförmågan.
Att hädanefter vilja befria dem ifrån personela
Bevillninger.s utgörande, hvilka, efter
60 års ålder, hafva en inkomst emellan
5o och 100 R:dr, synes icke allenast
orättvist, relativt till dem under Co år,
hvilka icke hafva någon säker eller stadigvarande
inkomst, utan skulle äfven leda
till en betydlig minskning uti Bevillningsinkomsten
efter 1 Art., besynnerligen då
härtill kommer, att alla andras inkomst,
utom Löntagares, svårligen kunna till det
nogaste controlleras, hvaraf föl jer, att befrielsen
äfven kunde komma att tillämpas
på dem, hvilka i verkligheten hafva öfver
100 Rrdrs inkomst.’'
"I ändamål att uppmuntra allmänna
välgörenheten, och för att icke belasta
den verkligen behöfvande, som vanligen
är föremålet för gifmildheten, är nu stadgadt,
att Gåfva eller Testamente, hvars belopp
icke uppgår i värde till 3oo Rrdr,
Bil. till Bevillnings-Utskottets TJtl. N.-o 28.
sltall vara befriadt från Bevillning^ erläggande;
men då Utskottet förbli fv i t vid
sitt förra Beslut, att denna summa skall
nedsättas till 5o R:dr, finner jag mig desto
mera befogad, att förnya min förra Reservation
i denna fråga, som jag anser den
liögst obetydliga tillökningen i Bevillningen,
som härigenom skulle kunna vinnas,
på intet sätt svara emot de sannolika följderna:
att det motverkar gifmildheten ; att
den, som erhåller en gåfva, uppgående i
värde till 5o å 3oo R:dr, får obetydligt i
behåll, då derifrån skall afgå, utom Bevaknings-omkostnaderna,
6 procents Bevillning;
och att detta skall, i betydlig nion,
öka en mängd Embetsmäns besvär, då alla
de formaliteter, medelst borgens anskaffande
och bevakande, uppgifters meddelande
m. m,, som Kongl. Förordningen den 11
December 1811 föreskrif.ver, jemväl skola
iakttagas för Gåfvor och Testamenten af
så ringa värden,”
”Min vördsamma anhållan är således,
att Rikets Höglofl. Ständer behagade antaga
och fastställa hvad uti dessa Bevillningsfrågor
är stadgadt uti i8a3 års BevillningsFörordning,
såsom, efter min tanka, fullkomligen
grundadt på rättvisa och billighet,
”
Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N.o 38 77
Härmed förenade sig Herrar Uggla,
G. G. , af Geijerstam , O., Nordenankar ,
G.j Wirgin, C.j och af Billberghj J. P.
Herr Dom-Prosten Fellenius instämde
i hvad denna Reservation afsåg 6:te och
8:de Grunderne om Bevillning af Löne-inkomster
samt Testamenten, och Hr Kleman
ansåg äfven , att det i nu gällande Bevillnings-Förordning
stadgade minimum för
Bevillning af Lön borde bibehållas.
Herr Uggla, G. G., var, under åberopande
af sin, Betänkandet N:o 7 bilagde
Reservation, skiljaktig från Beslutet alt beskatta
den synbara förmögenheten.
Herr af Billbergh, J. P.: ”Att be-»
slämma en lika Bevillnings-grund för fastigheterna
i Städerna, som för Fastigheterna
på Landet, anser jag medföra Både
allmän och enskild obillighet. Allmän
obillighet i det afseendet, att Jorden har en
grundskatt, som icke åtföljer husen i Städerna,
och att^ all Jord är productgifvande,
hvilket icke ovilkorligen gäller för hus i
Städerna, eller endast då tillfälle gifves att
få Hyresman; enskild obillighet, då den,
som har betydlig hyra af sitt hus, icke betalar
mer, än den, som har ingen eller eu
obetydlig hyra att uppbära.”
78 Bil. till Bevilhiings-Ulskottds Uti. N.-o 28.
”För att vinna rättelse i dessa delar,
har jag yrkat den beskattningsgrund för
Hus i Städerna, att Fastighets-afgiften skulle
bestämmas till hälften emot hvad Fa»
stigheter å Landet erlägga, men att Fastigheterna
i Städerna derjemte skalle erlägga
4 procent af byrån.”
”Då åbyggnader å Landet icke taxeras
till något bestämdt värde, utan blott, dåde
äro brandförsäkrade, skola afses^i don mort
en emot förlust af eldsvåda tryggad egendom
eger ett större värde > anser jag jemlikhet
i detta fall vinnas, om Hus i Städerna påläggas
i Fastighets-Bevillning 1 per mille
af värdet, så länge Jord-egendom betalar
2 per mille; men hvaremot skäligt är,
då Hus i Städerna gifva deras egare en direct
inkomst genom hyra, att de i sådant
fall taxeras till en afgift, svarande emot
Jordens grundskatt, hvilket lämpligast sker
derigenom, att en viss procent af hyran
erlägges såsom Bevillning.”
”Resultatet af denna förändrade Beskattnings-grund
kan väl icke tillförlitligen
uppgifvas, emedan General-sammandragen
öfver Bevillningen sammanslår i ett
värde Hus, Tomter och Stadsjord; men
då |a3,141 Hus och 60,126 Tunnland
Stadsjord äro sammanlagda yärderade till
Bil. till Bevillnings-Utskottets Vtl. IV.-o 28. 7g
54*°53,317 R:dr, så ock derest man antager,
att af denna summa Husens värde
uppgår till 5o millioner, blifver närvarande
Bevillningen, som för dem utgöres, efter
2 per mille, 100,000 R:dr, men, nedsatt
till hälften, skulle den endast komma att
utgöra . . R:dr 5o,ooo.
”Då kändt är, att Husen 1
Stockholm och Götheborg, som
utgöra det största värdet, gifva
en allmännelig revenue af 6 procent,
och att Taxerings-värdet i
allmänhet understiger det verkliga
värdet, som i de större Städerna
Bestämmes efter hyresbeloppet,
synes med all säkerhet kunna antagas,
att Hyres-summan, hvarå
Bevillning skulle beräknas, utgör
minst 3 procent af Taxerings-värdet,
5o millioner, hvaraf uppkommer
en summa af i,5oo,ooo R:dr,
och, då härå beräknas 4 procent,
skulle det utgöra . . e . . . 60,000.
Summa R:dr 110,000.
”Sålunda ro,000 R:dr mer, än nu betalas,
men hvilken tillökning endast träffar
de Husegare, hvilka hafva inkomst af
sina hus, hvaremot de Husegare, hvilka
8o Bil. till EevUlnings-Utskottets Uti. lV:o 28
sakna en sådan fördel, blifva lindrade, och
hvarjemte ändamålet vinnes, att mera likhet
uppkommer emellan fastigheters i Städerna
och på Landet Bevillnings-Taxering.”
Herr Prosten Kellström: ”1 Herr af
Billberghs Reservation, att en annan Bevillnings-grund
bör antagas för Hus i Städerna,
än för Fastighet på Landet, förenar
jag mig i så måtto, alt den inskränkes
till de större, och serdeles Stockholm och
Götheborg. Utsträckes den äfven till de
mindre, fruktar jag, att derigenom skulle
tillskyndas dessa en oskälig lindring framför
Landet, och Staten förlust. Stockholm
och Götheborg deremot, der Hus vanligen
gifva 6 procent och derutöfver, då af
Egendom på Landet ej kan räknas mer än
2, 3, högst 4 procent, anser jag, om
jemlikhet i beskattning skall ega rum,
antingen böra påföras Bevillning för deras
Hus efter den af Herr af Billbergh föreslagna
Grund, eller också få en högre per
mille afgift,”
Herrar Grefve Rosen och A. Rothlieb
samt Riksdags-Fullmägtigen Fale Burman
från Norrbottens Län voro af samma tanka
som Herr Prosten Kellström
Herrar
Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N.o 28. 81
Herrar Prosterne Frimarij Dillner och
Nibelius samt Herr Petersson reserverade
sig emot 8:de Grunden, och yrLide att Bevillning
af Testamenten borde först erläggas,
då de uppgå till ett värde af 3oo R:dr.
Emot den vid första Grunden nu föreslagna
förändring, alt de, som fyllt 60
år, endast skulle erlägga Skydds-afgift, då
de hade en inkomst al 100 R:dr, reserverade
sig Herrar Kleman> Ålund s Rydström^
Petersson och Donner, som önskade att
det nu gällande minimum eller 5o R:dr måtte
bibehållas.
Af Eric Pehrsson frän Gefleborgs, Län:
”Då jag icke kunnat instämma uti Högloft.
Utskottets Beslut alt befria dem, sofn begagna
utländska öfverflöds-varor, från Bevillnings
erläggande för bruket deraf, får
jag deremot mig reservera,”
”Jag bar alltid ansett och anser, att
den, som vill brill jerå med utländskt öfverflöd
och icke är nöjd med inländska
tillverkningar, bör derföre till Staten erlägga
Bevillning, såsom en skälig ersättning
för det skadliga inflytande hans begär för
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 1829. 5 S.j 1 A/d. 2 B.
s.dra Häft. 6
U2 Bi/, till B evillnin gs- Ut sk ottcts Uti N.ö 28.
utländsk yppighet förorsakat, så i moraliskt
som oeconomiskt afseende. Höglofl.
Utskottet har väl, såsom grund för Motionens
afstyrkande, anfört, att flere bland
de lägre Classerne, som sådant begagnar,
skulle få vidkännas en dryg beskattning,
hvilket jag, som skäl för afslaget, icke kan
erkänna, emedan den, hvilken liar råd att
begagna utländskt öfverflöd, alltför väl må
erlägga skatt till Staten — han må tillhöra
hvilken dass som helst.”
Hvarförutan Eric Pehrsson j i fråga
om Bevillning af Löne-inkomst, ansåg det
förra förslaget om afgifts erläggande, så
snart Lönen uppginge till 5o R;dr, böra
vidhållas,
, 5 ; ' ' N „ ,
Pehr Ericsson från Kronobergs Lån:
”,Jag reserverar mig emot Utskottets Förslag,
att Låntagare skulle få rätt alt afränta
afdraga Bevillningen. Det skulle val
innebära en lindring för desse; men, i min
tanka, gör det bara krångel och svårigheter.
I min ort, åtminstone, är det ganska
svårt att få låna, äfven emot fulla 6 procent;
hvarföre jag påstår att intet något
afdrag å ränta må ega rum.”
Johannes Svensson frän Jönköpings
Lån och Jäders Andersson från Skara*
Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. IV.-o 7.8. 83
borgs Län reserverade sig deremot, att i
4:de Grunden blifvit föreslaget, det Fastigheter
i Städerne skulle beskattas efter lika
grund sorn Fastighet på Landet, Förhållandet
vore, i deras tanka, helt olika, och
åtminstone borde Hus i Städerne, Stockholm
och Götheborg, beskattas antingen
efter deras afkastning i hyra eller denna
Bevillning, om den skulle beräknas efter
värdet, i Stockholm utgå till dubbelt och
i Götheborg till hälften högre belopp än
afgiften för Fastigheter å Landet,
Tufve Larsson från Christianstads Län:
"Jag reserverar mig emot den nu föreslagna
förändringen i 6:te Bevillnings-Grun»
den, emedan jag anser den af Utskottet i
dess första Betänkande till 5o R:dr bestämda
grän6, hvarvid afgift skulle beräknas,
vara den rätta; och då Höglofl. Utskottet
icke eller vid detta tillfälle gjort afseende
på min framställning om Bevillning af Sågar,
Qvarnar och Stampar, får jag åberopa
min i detta ämne afgifne, och förra Be»
tänkandet bifogade, Reservation.”
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteiksfu. Tryckeriet, 1829,
Bevil&ungs-Utskoltels Utlåtande N.o 2g. r
N:o 2p.
Auli om till Exjj.-Utsfc. cl. »5 Jccnii 1829.
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Betänkandet
om stä?nplade Pappersal
gift en.
De anmärkningar, som skett vid Utskottets
Betänkande N:o i5, angående Stämplade
Pappers-afgiften, hafva föranledt återretniss
deraf från alla Riks-Stånden. Då
Utskottet nu utlåter sig deröfver, skal! Utskottet,
så vidt ämnenas gemenskap sinsemellan
medgifver, iakttaga samma ordning,
sorn följdes i förra Betänkandet, nemligen
den, efter hvilken sjelfva Författningen är
uppställd.
3 $. 6 Mom. Med anledning af hvad
Utskottets Betänkande jemte Förslaget till
Författning i detta Morn., samt 3 Morn. 10
§. innehåller, i afseende på controll vid
Handlingars chartering, har Herr Hjerta,
Gustaf, med föregifven kännedom om miss
-
Sih. till R. St, P- 1828 och 182g, SS.j AJd. 2 B.
j.dje. Häftet. 1
2 Bevillnings-UtskottetsUtlåtande N.-o ig.
bruk, som härvid skola ega rum, och då
de största förluster lära uppkomma i fråga
om charteriug af Köpebref och Köpe-afhandlingar,
fästat uppmärksamheten dervid,
att denna afgift, i stället för att utgå
genom Chartae-lösen, borde erläggas på samma
sätt som Wadstena Krigsmanshus- och
Sterbhus-afgiften , nemligen alt Domare till
vederbörande Uppbördsman uppgifva förteckningar
på de under året skedda Köpeafhandlingar
om Fastighet och deras belopp,
samt att derefter på vederbörandes
Debetsedel upptoges den afgift, som borde
erläggas.
Då åtskilliga Talare inom Högloft. Rid-*
derskapet och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
yttrat enahanda åsigter och yrkat
deras mer och mindre vidsträckta tillämpning,
torde det vara tjenligt, att här på
ett ställe upptaga och besvara hvad i detta
ämne blifvit anfördt.
Herr Hjertås mening har hos Högloft.
Ridderskapet och Adelil varit biträdd af en
Ledamot, som ansett detta påbud kunna
utsträckas till och vara lika lämpligt för
fastebref; af eu annan, som varit af samma
tanka med den sistnämnde, men dels
trott Bevillnings-Utskottet böra sammanträda
med Lag-Utskottet för att upprätta
Bevillning-Utskottets Utlåtande N.o 2g. 3
forsing till stadgande i afseende på controllen
för Fastebrefs chartering, och dels
ansett ett lika Uppbördssätt kunna användas,
äfven i fråga om afgiften för Bouppteckningar;
samt af en tredje, hvilken likväl
förmenat Herr Hjertås förslag ej kunna
lämpas till andra än Köpe-afhandlingar,
samt att ändamålet, hvad Fastebref
anginge, bäst skulle vinnas genom del stadgande,
att sådana ovilkorligen borde skrifvas
på stämpladt papper, hvilket Domaren
alltid borde konna anskaffa lill erforderligt
belopp, då Fastebrefven vanligen icke kunna
utfärdas förr än på 4-de Tinget; hvarjemte
stridens Danielsson från Elfsborgs
Län, med förklaring, att Utskottets Förslag,
så vidt det handlade om sjelfva afgifterna,
gåfve mindre anledning till påminnelser
än i fråga om controllerne, sarntunder
anmärkning att han, med bibehållande af
nu brukligt sätt att chartera, ej kunde tänka
sig någon utväg att förekomma de ofta dervid
rådande missbruk, föreslagit, att afgiften både
för Köpe- och Fastebref skulle af uppbördsman,
i grund af Förteckningar från Domaren
, debiteras och uppbäras med Kronoutlagorna;
att afgiften för lysnings-sedlar
borde likaså utgöras, och Pastor hvarje år
lemna Förteckning på alla sådana lysningar;
att med Hyres-arrende-och LandtboGontracter
måtte förfaras efter samma grund,
4 tevillnings-Utskotlets Utlåtande N.o ig.
samt äfven Bouppteckningar på detta sätt
undergå chartering, då Domaren vore i
tillfälle uppgöra en förteckning deröfver
och utsätta behållnings-summorna, hvarvid
dock Sterbhus-delegarne skulle till Domaren
lemna borgen, alt sedermera tillställas
Uppbördsmannen; och hafva flere Ledamöter
af Hedervärda Bonde-Ståndet instämt
med Anders Danielsson.
Utskottet har tagit detta allt i noga
öfvervägande, och först, i fråga om Köpeoch
Fastebref, funnit deremot förekomma
: att per mille-afgiften icke, på sätt man
antagit, debiteras af Härads-Skrifvaren eller
uppbäres tillsammans med öfrige Kronoutlagorna,
utan debiteras och uppbäres alldeles
serskildt af Kronofogden; att nyaconlroller
fordrades i afseende på bägge nyssnämnde
Tjenstemän, och att den nya, nu föreslagna
methoden för denna afgifts indrifvande,
skulle icke så obetydligt öka deras förut
mångfalldiga göromål; att detta uppbördssätt
dessutom droge långt på tiden, helst om
förteckningarne, i afseende på Köpebrefs
charlae-afgift skulle lemnäs på en gång med
dem öfver per mille-afgiften, hvilka icke
afgifvas förr än efter 3:dje uppbudet; att,
j och för Köpebref, en svårighet molte
derigenom, att Säljaren, derest icke serskild
öfverenskommelse skett (om hvars innehåll
Bevil/nings- Utskottets Utlåtande N.o 29. 5
man ej alltid kunde erhålla kännedom),
hör betala halfva afgiften, men, innan uppbörds-tiden,
kunde sakna all tillgång, vara
borrtflyltad eller död, hvilket äfven, så
väl i fråga om Köpebref som Fastebref,
gäller för Köparen, hvilken dessutom före
uppbördstiden kunde ånyo hafva afhändt
sig egendomen, och att i allmänhet Domarens
kall fordrar lika, om ej högre förtroende
än Uppbördsmannens.
Utskottet kan således icke tillstyrka
bifall till hvad i dessa afseenden
blifvit föreslaget; men får i stället,
med anledning af ett gjordt förslag,
till Rikets Ständers pröfning, längre
fram i detta Utlåtande, vördsamt
framställa ett stadgande, som, till
förekommande af missbruk i dessa
hänseenden, torde i det närmaste
uppfylla ändamålet.
Beträffande dernäst Bouppteckningar,
så synes Förslaget icke användbart på den
grund, att Sterbbus-delegare ej antecknas
i Mantals-längd, och således svårligen kunde
debiteras. Hvarken Domaren, HäradsSkrifvaren
eller Kronofogden känna dessutom
alla, ofta talrika arfvingar, hvilka kunna bo i
andra Län, ja lill och med utrikes; och afsådan
anledning anser Utskottet de härom nu gal
-
§ Bevi/lnirigs-Utskoltcts Utlåtande N-o 29.
lande Stadganden vara mera lämpliga och
ändamålsenliga.
Icke eller finner Utskottet Förslaget
jnera tjenligt och behöfligt i fråga om Lysnings-Chartor,
eller Hyres- och ArrendeContract,
då, 1 förra fallet, uppbörden nn
mera sker utan olägenhet och med tillräcklig
controll, samt Utskottet, genom serskilda
förut föreslagna åtgärder, sökt förekomma
några härvid mötande svårigheter,
samt, i det senare, det vore utan egentligt
ändamål och föga verkställbart, enär ingen
controll funnes för säkerheten af Chartevingen
eller uppbörden.
Emot direct uppbörd afen motsvarande
afgift, i stället för chartering, förekommer
dessutom i allmänhet, att syftningen
med föreskriften om det stämplade Papperet,
den nemligen, att såsom ett vilkor för
legitimerandet af de flesta civila afhandlingar,
Staten erhåller en inkomst, hvilken,
till följd af nämnde dess egenskap, utgår
genast och utan serdeles svårighet, skulle
genom ett annat uppbördssätt i det närmaste
blifva förfeladt, och att, i Utskottets
mening, denna afgift, med den ytterligare
controll, som nu föreslås, utgöres
lika säkert och vida enklare, än efter det
föreslagna uppbördssätt, hvilket slutligen
Bevilhings-Utskottets Utlåtande N:0 2g. 7
icke lämpligen kunde föreskrifvas i Författningen
om stämplad t Papper,
Den af Herr Grefve Posse ifrågasatte
contioll , att Fastebref borde ovilkorligen
skrifvas å den Charta, som derföre vore bestämd,
låter, på sätt äfven inom Höglofl,
Ridderskapet och Adeln upplystes, alldeles
icke verkställa sig, emedan Chartor nu icke
utgifvas eller kunna utfärdas å alla de olika
valeurer, hvarmed Fastor skola förses, och
Biläggnings-Chartor således till fyllnad måste
användas.
Deremot bar Herr Grefve Posse äfven
omnämnt ett annat correctiv mot origtig
Chartering för Bouppteckning och dylika
Handlingar, nemligen, att om de finnas
sakna Charta, när helst de officielt företes,
skola de, utan afseende på derå befintlig
påskrift om Chartering, genast förses med
det stämplade papper, som felar; och då
Utskottet anser det vara hvar och ens
skyldighet, att så vårda de handlingar han
bar om hand, att Chartan, om den verkligen
funnits bilagd, icke borrtkommer, samt
tager för gifvet, att, när ett sådant stadgande
finnes och handhafves, hvar och en
skall tillse, både att den Charta som vederbör
verkligen bilägges, samt sedermera
taga den till vara, får Utskottet, på sådana
8 Bevillnings-Utskotlcts Utlåtande N;0 2g;
skäl, och i den förmodan , att de fleste i
dessa hänseenden öfverklagade missbruk
härigenom förebyggas, vördsamt föreslå följande
tillägg vid 3 §. 5 Mom. efter ordet
”hemvist:” dessutom skall hvarje förut
uppvisad Original-handling eller Skriftj
som är utgifven efter det denna Författning
börjat tillämpas, då den vid Domstol
eller annan Embets-myndighet företes
, vara förse dd med vederbörligt stärnpladt
papper; och påskrift å Handlingen,
angående verkställd Chartering utan Charta
3 vid intet tillfälle gälla, utom då lagligen
styrkas kan_, attj behörigen annulleradt>
stämpladt papper varit bi lagdt > men förkommit.
Och har Utskottet ansett detta
stadgande dels icke böra verka retroactivt,
och dels att det icke kan skäligen åläggas
den, sorn en gång bilagt stämpladt papper,
hvars förstöring lagligen kan visas, att
å nyo vidkännas denna afgift.
3 ,§\ 8 Mom. Herr Hjerta här önskat,
att det Stadgande härvid skulle i Författningen
intagas: ”det i och för Contract
erlagd Chartse-afgift endast gäller för lika
lid, som samma Contract;” men Utskottet
får härom endast åberopa den i Författ
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande JY.o 2g. 9
nings-förslaget intagna nya redaction, hvilken
synes Utskottet tillräckligt bestämd,
och äfven emot det af Herr Hjerta sökta
ändamål svarande.
3. <$*. g Mom. Den inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln gjorda anmärkning
om onödigheten af den i detta Mom.
intagna förklaring, kan Utskottet icke godkänna,
då erfarenheten visat, att åtal, i afseende
härpå, verkligen egt rum; — ett missbruk,
hvilket skäligen bör förebyggas genom
denna i sig sjelf alldeles oskadliga
förklaring.
En Ledamot af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln har för öfrigt, med åberopad
anledning utaf Herr af Rolens Reservation,
yrkat, att Chartor å hela ark icke borde
fä nyttjas till beläggning; men då tillgång
på behöfliga Beläggnings-chartor icke alltid
finnes i Landsorterna, och stadgandet
om Chartering, vid ansvar, är ovilkorligt,
bar Utskottet icke trott det med ett billigt
afseende på dessa omständigheter förenligt,
att, i författningen härom, intaga någon
bestämd föreskrift, helst de omtalde
missbruken högst sällan torde förekomma.
10 Bevillnings-Vtskottets Utlåtande N.o 2g.
4• §• 1 Morn. Utskottet får härmed
först anmäla, att, på förekommen anledning,
det Tull-District-Chefs-Embetet är en myndighet,
hvarest Charlering kommer i fråga,
Utskottet funnit detta Embete böra
införas bland dem, som uppräknas i 4;de
Afdelningen,
Ader. Af Herr Lindqvist har hos
Väiiofl. Borgare-Ståndet blifvit yttrad den
önskan, att, vid Chartering af Revisionsacter,
sådana Handlingar, som förut vid
Under- och Hof-Rälter blifvit behörigen
charterade, icke måtte vid ingifvandet å
nyo beläggas med stämplad t papper till
fullt belopp, utan afseende på den förut
skedda Charteringen.
Utskottets Förslag, att bibehålla Chartering
af Revisions-acter med 5 sk. arket,
grundar sig på den nu erhållna upplysning
om det i Hof-Rälterna iakttagna heräkningssätt,
att smärre bilagor sammanslås
till så stort antal, som ungefärligen motsvara
ett ark, hvarefter stämplade pappersafgiiten
utgår, och då Charteringen sålunda
ungefärligen blir svarande emot skillnaden
emellan denna afgift i Hof-Rätterna
och hos. Kongl, Majit, hår Utskottet ansett
någon förändring i denna del nu så mycket
mindre lämplig, som Motion vid den
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 2g- ji
lia Riksdag blifvit väckt om upphörande
af Lösen för Revisions-acter, och det utaf
möjligt bifall till detta Förslag torde blifva
en följd, att Revisions-acter alldeles
befrias från Chartering,
Betyg. Inom Yällofl. Borgare-Ståndet
bär blifvit äskadt, ej mindre att det borde
j Författningen bestämdt utsättas, att Vederhäflighets-bevis
på Reversal, som till
Banco-Disconten och till Pro vince-Låne-contoiren
ingifvas, böra vara från stämpladt
papper fria, helst Embetsman, i anledning
deraf, blifvit besvärade med påminnelser
och rättegångar, än att enahanda befrielse
må ega rum för Vederhäftighets-bevis till
Handtverkare vid Entreprenade-Auctioner i
det fall, att den med beviset försedda personens
anbud icke antages; äfvensom att
i allmänhet bestämmas måtte, hvilka Vederhäftighets-bevis
skola vara från förseende
med stämpladt papper fria,
Till följd af den allmänna princip, att
Skuldsedlar icke charteras förr än de intecknas
eller utsökas, har i allmänhet varit
antaget, att Vederhäftighets-betyg å Discont-
och andra Lånhandlingar icke med
Charta beläggas; och ehuru något Stadgande
om deras förseende med stämpladt
papper icke är i Författningen intaget, an
-
12 Uevillniags-Utskottets Utlåtande N.-o 2g.
ser Utskottet och föreslår härmed, att bland
undantagen i 6 §. pag. 35 må införas: "Uederhäftighets-betyg,
sam skrifvas på Luiihandlingarmen
för öfrigt tror Utskottet
Författningens Stadganden i dessa fall vara
tydliga ooh tillräckliga.
Borgare-Bref. Då Utskottets Förslag
om Chartering å Borgare-bref för Grosshandlare
i Stockholm grundar sig på ett
rättvist afseende å olika förhållanden emellan
handels-förmoner i Hufvudstaden och
andra Rikets Städer, finner Utskottet den
häremot, inom Vällofl. Borgare-Ståndet,
gjorda anmärkningen icke förtjena afseende.
Certificat. Det synes icke eller behöfligt,
att, jemlikt Herr Stdhles tanka,
•Färjemans-Bolaget i Helsingborg befrias
från stämpladt papper å sina båtpass vid
postföring öfver Sundet, enär afgiften endast
är 4 s^., och densamma, på sätt Utskottets
Betänkande innehåller, torde bidraga
till en måhända icke öfverflödig
Controll.
Deductioner. Utskottet anser för gifvet,
att då Deductioner, som till Kongl.
Maj:t i underdånighet inlemnas, enligt Utskottets
Förslag böra för a:dra och följande
arken beläggas med stämpladt papper
Bevillnings-Vtskotlets Utlåtande N.o 2g. i3
till icke mindre än 1 R:dr 24 ingen
annan vidlyftighet torde komma att ega
rum, än dea sakens beskaffenhet oundgängligt
fordrar; och finner, enär samma skäl,
som föranledt höjning af den betydligt
lägre Chartan å 3:dje arket vid andra
Domstolar, icke härvid egentligen är tillämpligt,
således Herr Crons anmärkning
i detta ämne om högre Charta å 3:dje arket
icke bör verka någon förändring.
Stämningar. Några Ledamöter af
Hedervärda Bonde-Ståndet hafva yrkat, att
Stämningar ovilkorligen höra vara med
Charta belagda, då de communiceras med
Svaranden, och en annan åter har föreslagit,
att de alldeles kunde befrias, samt den
högre Chartan läggas på i:sta arket af Utslaget
eller Domen; och är serdeles första
Förslaget af flere Ledamöter bestridt. Utskottet
kan icke eller biträda något af dessa
Förslag, då Parter på Landet, i brist af
Chartor, ofta kunde blifva förlustiga sina
Bältegångs-förmoner, samt svarande Parten,
ehuru han kunnat uttaga stämning å Vittnen
m. fl., icke är förbunden att lösa någon
expedition; förmodandes Utskottet för
öfrigt, att Domarens och närvarande Kronoåklagares
tillsyn icke torde mer saknas i
detta, än i andra dylika fall.
j4 Bevillnings-Ut.skottets Utlåtande N.-o ig.
Testimonia. Erkännande billigheleil
af den inom Högvördige Preste-Ståndet i
detta afseende gjorda anmärkning, föreslår
Utskottet, att Testimonia Scolastica äfven
böra befrias från stämpladt papper, och
denna befrielse å vederbörligt ställe i Författningen
införas.
Ägtenshaps-Förord. En Ledamot af
"Vallofl. Borgare-Ståndet bar ansett Utskottets
bestämmande af viss lika Charta till
2 R:dr, å Agteuskaps-förord, mindre billigt,
och föreslagit, att | procent borde utgå
af Fastighet, men, i fråga om Lösören,
en sådan beräkning iakttagas, sorn för Contract,
med en viss till 6 sk. proponerad
förhöjning för hvarje högresumma, eller ock,
att vissa classer måtte bestämmas, antingen
efter Domarens pröfning eller Mätismanna
ordom.
Anledningen till Utskottets Förslag
om en viss fixerad summa har varit den,
att det, i de flesta fall, är omöjligt bestämma
hvad belopp ett sådant förord afser,
helst egendomen, som är i fråga, ofta tillträdes
under sjelfva Ägteoskapet, och icke
sällan torde vara mer eller mindre förvandlad,
då det kommer i fråga att göra förordet
gällande. I Utskottets mening är ett
bestämdt och genast tillämpligt Stadgande
härvid vida bättre, än ett, som sällan kan
Bevillnirigs-Utskottets Utlåtande N.-o ig. i5
verkställas, och hvaraf följden blefve, att
dessa förord oftast antingen undgingé eller
måste få lika Chartering med Bilagor;
och Utskottet saknar, vid sådant förhållande,
anledning att frångå sitt förra beslut
i denna del.
4 §• 2 Mom. Ar fskif ten.. Då den
af Utskottet föreslagna Redaction tydligen
Utmärker, att Arfskiften icke böra charteras,
utom då de vid Embetsverk företes,
förfaller af sig sjelf den hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln gjorda anmärkning
om olämpligheten af deras ovilkorliga Chartering;
och till besvarande af de inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckta påståenden,
att Arfskiften borde charteras uti ett,
i moa af behållningen, för hvarje fulla
100 R:dr beständigt stigande förhållande,
torde blott behöfva upprepas, att den egentliga
stämplade pappers-afgiften erlägges för
Bouppteckningens behållning, samt att Arfskiftes-chartering,
som ofvannämndt är, endast
kommer i fråga, när det vid Domstol
företes , och således är nära nog jemförlig
med en annan Bilaga; hvarföre ock Utskottet
anser sitt förra yttrande härom på goda
skäl grundadt.
i6 Bevillnings-Utskottets Utlåtande N.o 2f>
Morgon',åfvo-bref. Som dessa afhandlingar
onekligen medföra en ofta betydlig
fördel för den som deraf kommer i åtnjutande
, kan Utskottet ick ' understödja den
i Hedervärda Bonde-Ståndet gjorda framställning,
att den derföre, med bibehållandet
af förra stadgandet, föreslagna Chartasafgift
borde alldeles upphöra.
Testamenten. En Talare bos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln har förmenat,
att Utskottet förfarit mindre consequent,
då Utskottet skall tillstyrkt lindring i
stämplade Pappers-afgiften å Testamenten
för långvarig och trogen tjenst. Inom
Högvördige Preste-Slåndet har Herr DomProsten
Fellenius yrkat, att, i enlighet
med gjord anmärkning emot Bevillningsgrunderna,
Testamenten under 3oo R:dr
desto hellre borde vara chartcefrie, som
dessa dispostioner vanligen tillfalla de fattigare
classerna; och har en Ledamot i
Vällofl. Borgare-Ståndet yttrat enahanda
tänkesätt; en annan ansett, att endast Testamenten
för trogen tjenst under 3oo R:dr
borde i förevarande fall fritagas, hvaremot
Herr Alodin yttrat, det Staten, genom stadgandet,
att Testamenten vid bevakningen
endast skola beläggas med 6 sk. Charta,
och först, då de vinna laga kraft, behörigen
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande IV.-o 39. 17
rigen chartera», ofta går miste om sin inkomst,
emedan många år kunna förflyta
under Rättegången; och har lian, på sådan
grund, trott lämpligast vara, att Testamenten
inför Domstolen förses med slämpladt
papper till fullt belopp, med rättighet för
Testaments-tagare att, dä Testamentets
upphäfvande styrkes med laga kraftvunnet
Utslag, återfå afgiften för Charlan, i
den ordning Bevillnings-Utskottet lätt kunde
utfinna» Sådant vore» efter Herr Modins
tankaj icke orättvist, emedan Testamentstagare
merendels är Laglig Innehafvare
af den åt honom testamenterade
Fgendom; och för öfrigt saknade den invändningen
grund, att värdet åLösegendom
icke skulle kunna utrönas, då Bouppteckningen
bör vara afslutad 3 månader, men
Testamente bevakadt först inom 6 månader
efter dödsfallet»
Af Utskottets i Betänkandet afgifna yttrande
om Testamenten, iemfördt med den
föreslagna förändringen i Författningens
Redaction, inhemtas tydligen, att Utskottet
tillämpat samma grundsatts för Chartering,
som för Bevillning af Testamenten; och
då Utskottet, vid besvarandet af de i det
-
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 182g. S S. 1 Afd. 2 B.
3:dje Käft. a
i8 Bcvillnings~UtskoUetf Utlåtande N.o 2g.
ta hänseende emot Bevillnings-afgiften gjorda
anmärkningar, trott sig böra bibehålla
den grund, att, utan alla undantag, endast
de testamentariska dispositioner, som icke
i värde uppgå till 5o R.-dr, skola fritagas
från Bevillning, finnér Utskottet icke skälig
anledning, att i och föi Charteringen
vidtaga någon förändring.
Det inom Vällofl. Borgare-Ståndet
gjorda Förslag, att Testamenten, vid bevakandet,
genast skola fullt charteras, skulle
onekligen, om det blefve antaget, medföra
den fördel, att vederbörande befriades från
all omsorg att efteråt indrifva ifrågavarande
afgift; men emedan detta Förslag, å ena
sidan, icke är billigtj enär det ganska ofta
inträffar, att den, som, i grund af Testamente,
gör anspråk på lös och fast Egendom,
icke deraf är Innehafvare och stundom
aldrig hlifver det, samt, å den andra,
icke är verkställbar, dels derföre, alt många
Bouppteckningar icke kunna afslutas
förr än efter bevaknings-tiden, och dels
af den anledning, att Gåfvans belopp ofta
är beroende af en utredning, som kan räcka
flere år; så bör Utskottet icke tillstyrka
hvad sålunda blifvit föreslaget.
■ Pevillnings-Ulskotlets Ettil tände IV,-R 29, 1 p
5. §■ Fullmagter. I fråga om fle af
Utskottet föreslagna Grunder och Stadgande!)
för Chartering af Fullmagter, hafva
flerfaldig» anmärkningar och yrkandea
förekommit inom alla Riks-Stånden.
E/hot nedsätiningen för Fullmagter
ti verklig tjenst, frän 6 till 5 procent, har
Herr Dom-Prosten Fellenius anfört, att
Charlan borde blifva nedsatt till \ proc.
på samma grunder, som Herr Dom-Prosten
i sin Reservation framställt; men 2.*ne Ledemöter
af Vallöf]. Borgare-Ståndet hafva,
under åberopande, den ene af Herr Crons,
och Herr .PeierMott af sin egen Reservation,
yrkat, det Fullmagter å verklig tjenst borde,
såsom förut, beläggas med stämpladt papper
till 6 procent af lönen; och äro inom Heder v.
Bonde-Ståndet anföranden framställda af
enahanda syftning, deruti nedsättningen förklarats
olämplig, dels på de grunder, att
den, sorn blir befordrad till Biskopp, Prost
eller annan Tjensteman med hög lön, borde,
med tillfredsställelse, betala 6 procent
ttf sin blifvande inkomst, samt att hvad
Herr Dom-Prosten Fellenius i sin Reservation
anfört icke skall vara gällande, och
dels, emedan minskningen vore alltför obetydlig,
samt man icke utan skäl borde vidtaga
en förändring, som, utan att serdeles
gagna de ifrågavarande Tjenstemännen,
so Bevillning.;-Utskottets Utlåtande N.-o iff.
endast åstadkommer en ojemnhet i dessas
vilkor emot deras, som förut vunnit befordran*
För
den föreslagna nedsättningen frårt
6 till 5 procent, tror sig Utskottet hafva
anfört grundade och, i dess tanka, icke vederlagda
skäl$ och Utskottet vili blott, med
anledning af hvad i ämnet blifvit yltradt
i Hedervärda Bonde-Ståndet, anmärka, att
en allman princip bör lika gälla och tillämpas
för alla Embets- och Tjenstemän,
utan afseende på Stånd eller Grad, samt
att, då billighet och behof tala för nedsättning,
den ifrågasatta ojemnheten emellan
dem som blifva befordrade, då Chartan
beräknas efter en lägre procent, och
deni, sora förut erlagt en större, desto mindre
förtjenar afseende, som denna invändning
med samma skäl kunde förebringas
emot all förbättring i Löntagares vilkor*
Herr Hjertås anmärkning, att Utskottets
Förslag möjligen skulle kunna så förstås, att
Fullmagter i Arméen skulle förses med dubbelt
högre Charta än andra, har deremot föranledt
Utskottet att, ehuru en sådan tillämpning
endast kan uppkomma genom ett missförstånd,
till förekommande häraf, förtydliga
hithörande Moment genom Redaetions
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N;o 29. »t
tillägget: "hvarunder förstås Tjenstebref*
der i Arméen!’
I afseende pä beräknings-grunden för
Fullmagters C/iartering liar hos Högl.
Ridderskapet och Adela Herr Carl Printzensköld
ansett dennas utgörande, efter Företrädarens
lön, innebära en af erfarenheten
besannad orättvisa, då spannmål och
sportlar så ofta ingå i lönen samt åstadkomma
stor olikhet det ena året emot det
andra, och i stället föreslagit, att hvarje
Tjensteman borde erlägga denna afgift efter
den lön, som hail åtnjuter det år, då
lian presenterar sin fullmagt till påteckning,
att den är utlöst, och, om sportlar
skola beräknas, — en fråga, hvilken Talaren
ansåg Utskottet närmare böra öfverväga,
— så vöre ingen annan utväg, än
att, i afseende på dem, taga företrädarens
uppgift till grund.
Utgående från samma åsigter om olämpligheten
att beräkna företrädarens inkomst
för sista tjenste-året, har Herr Dom-Prosten
Heurlinij sorn förut afgifvit en af Utskottet
besvarad Motion j frågan, föreslagit, att
CharljE-beloppet mätte beräknas efter medium
af de 5 sista årens, tjernsten åtföljande
och till Taxering uppgifna , Löne-förmojier.
Derigenom skulle ingen förlust [träffa
33 Eevillnings-Utskottets Utlåtande N.o ig.
Stats-Verket, oeh icke något serdeles större
besvär uppkomma för Häradsskrifvare»
sorn förut böra meddela uppgifter för ett
år; anseende Herr Dom-Prosten denna fråga
t synnerhet vara af största vigt för
Eeclesiastique- och Läro-Staterna, hvilkas
löner, till liufvudsakligaste delen, utgå i
Spannmål, hvarå priset är så vexlande.
Vid Herr Prcntzenskölds Förslag får
Utskottet anmärka: att det icke innebär
någon säker grund, då Lönen ofta tillträdes
ti till 3 år efter Fullmagtens utfärdande,
äfvensom tjenst och lön ieke sällan
emoftagas sedan större eller mindre deL
af ett år förflutit, hvarigenom således villrådighet
vid beräkningen skulle uppkomma,
ofta åtföljd af samma orättvisa, i anseende
till ombytliga spannmåls-pris , som nu>
vill undvikas; att Fullmagter icke alltid
behöfva företes i och för Lönens uppbärande,
samt att den enkla controllen, att
Cbartan erlägges genast vid tjenstens tillträde,
skulle upphöra; och då härtill kommer,
att företrädarens extra inkomster ändå
måste afses, anser Utskottet det vara uppenbart,
att Herr Printzenskölds Förslag
skulle medföra långt mera omgångar och
osäkerhet än det beräknings-sätt, som nu
iakttages, utan att innebära några egentliga
fördelar.
flevillnings-Utskotteti Utlåtande N.o 25. *3
Då dernäst Herr Dom-Prosten Heurlins
Project, ehuru det visserligen är grundadt
på en billig princip, skulle erfordra
vidlyftiga och för vederbörande, förut träget
sysselsatte, Tjenstemän besvärliga uträkningar
från olika håll öfver indeldt Lön
och extra Inkomster, samt således göra
mera omgång, med måhända mindre säkerhet;
kan Utskottet icke eller understödja
detsamma, utan vidhåller för sin del
hvad i detta hänseende förut varit gällande.
Utom den inom Yällofl. BorgareStåndet
gjorda anmärkning, att CaractérsFullmagter,
när de åtföljas af tour och befordrings-rätt,
hvilka vore en verklig belöning
för skicklighet, endast borde charteras
lika med Fullmagter å verklig tjenst,
hafva så väl inom nyssnämnde Riks-Stånd
som Högvördige Preste-Ståndet vidlyftiga
Anföranden blifvit gjorda, för att ådagalägga
det mindre lämpliga i den af Utskottet
föreslagna höga chartering å så kallade Caractérs-Fullmagter;
men Utskottet finner
destomindre skäl till undantag för Fullmagter
med tour och be for dr i ngs-rätt, som
de, hvilka dermed hugnas, erhålla en fördel
utöfver den, Titeln kan anses medföra,
och skicklighet eller förtjenst alltid bör
förutsättas såsom anledning till Caractérs
-
a4 Bevil/nings-Utskottets Utlåtande N.o ap.
Fullmagters utfärdande, samt åberopar föp
Öfrigt de skäl Betänkandet innehåller.
Afsked. I enlighet med Herrar aj
Role'ns och Crons i frågan afgifne Reserr
yationer , har inom Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet
blifvit yrkadt, att afsked endast borde charteras
såsom Protocolls-Utdrag eller Utslag
från den autoritet sora detsamma beviljar,
Då det synes kunna antagas, att ingen
Embets- eller Tjensteman begär afsked
utan syftemål att derigenom erhålla någon
fördel, samt dels -afgiften för Chartan är
nedsatt lill en tiondedel emot den, hvarmed
Fullmagteii förses, och dels det föreslagna
charlerings-sättet med förde den mindre
lämpliga följd, att Embets- och Tjenstemän,
'utan afseende på skillnaden i deras
förhållanden, måste erlägga lika Chartasbévillning
för afskedet, så torde bibehållandet
af Utskottets Förslag, i denna del,
icke innefatta någon obillighet.
6. §. Herr Ståhle har inom Yällofl,
Borgare-Ståndet begärt, att tydligen mätte
ftadgas, huruvida Allmogen må vara berat®
Bevillnin^-IJtskottcts Utlåtande N.o 2,9. *5
tigad att från Kongl. Maj:ts Stats-Expeditioner
erhålla Handlingar, på ostämpladt
papper utskrifne, af den grund, att, ehuru
det är förordnadt, det Allmogen för alla
Besvärs-skrifter, Ansökningar och Förklaringar,
som hos Kongl, Maj:t jngjfvas, vore
från Charta-Sigillata fri, deraf icke bestämdt
följer, alt afskrifler af dessa Handlingar,
sorn från Kong!. Majlis CancellieExpeditioner,
eller Kongl. Resolutioner, sorn
Öfver skrifterna meddelas, från chartering
för Allmogen undantagas,
Oaktadt det är en allmänt antagen och
tillämpad princip, alt i sådana ärenden,
hvarvid frihet från slämpladt papper på
Ansökningar och Handlingar får tillgodonjutas,
de deröfver meddelade Domar, Utslag
och Resolutioner icke eller böra charteras,
har Utskottet ansett ett tillägg derom
i det af Herr Ståhle uppgifna fall icke
vara olämpligt, och föreslår, att å behörigt
ställe (pag. 29 i förra Författningen)
må tillsättas orden: ”jemte de Resolutioner
j Utslag och Domarj som med anledning
deraf utfärdasmen i fråga pin
Afskriften innebär Författningen, iUtskpU
fets tanka, tillräcklig tydlighet.
26 B ev i lin ings-Utskot tets Utlåtande N.-o 29.
7 ,$*. Contracter s Kape- och BjtesBref.
Inom Högvördige Preste-Ståndet har
Herr Prosten Hallström anmärkt, att dea
för chartering af Contracter, äfvensom
Köpe-, Bytes- och Gåfvo-bref, så val i
förra Författningen som nya Förslaget antagna
princip, det en relativt högre chartering
erfordrades, när summan, som vore
i fråga, understege i5o R:dr, än när hon
ginge deröfver, icke skall hafva någon skälig
anledning och än mindre någon rättsgrund,
helst detta stadgande vore gynnande
för den bemedlade, men med sin
tyngd träffade den mindre bemedlade;
och inom Yällofl. Borgare-Ståndet är af
Herr Cron., under åberopande af sin Reservation,
klandrad den afUtskottet i denna
§. föreslagna progressiva chartering, såsom
verkande nedsättning i afgiften.
Utskottet har, i fråga om progressionen,
bibehållit den princip, som i allmänhet
följes, så väl i fråga om chartering,
som lösen af alla de Documenter, hvilka
lyda å viss summa, som har inflytelse på
afgiftens bestämmande, den nemligen, att,
till undvikande af de bägge ytterligheterna,
att afgiften ej måtte blifva alltför obetydlig:,
då fråga är om mycket låga summor,
och alltför hög, örn den skulle i alldeles
oförändrad progression fortgå , med
Bevillnings-Utskottets Utlåtande IV.u ag. 27
afseende endast på ziffran, någon skillnad
i dessa fall göres, så att, vid en viss gråns,
afgiften börjar minskas, nied bestämmande
likväl af ett allt framgent gällande minimum.
Då likväl den högre charlae-afgiften
för samma summa träffar alla lika, anser
Utskottet något skäl till ändring uti en
hittills alltid gillad progression icke förefinnas;
och får, i afseende på Herr Crons
anmärkning, fästa uppmärksamheten å de
skäl, som i första Betänkandet anföras.
Casper Wijkman har ansett för en underlåtenhet,
att Chartae-Sigillatae-Förordningen
icke uppdrager någon skillnad i
chartering af Contracler, dä icke någon
löseskilling för upplåten jord erlägges_, eller
då den återbetalas vid upplåtelse-tidens
slut; men enär Utskottet föreslagit, huru
Förpantnings-bref skola charteras, anser
Utskottet någon ytterligare bestämmelse i
detta afseende endast medföra otydlighet
och leda till stridiga begrepp vid verkställigheten.
Utan att kunna instämma i ett annat
påstående af Casper Wijkman ^ att Fördelseller
Undantags-Contracter endast borde
charteras såsom Bilaga eller Köpebref, tror
Utskottet, att del bibehållna stadgandet om
»8 Bevillning Ut sko Hels Utlåtande No
deras beläggande med stämpladt papper
till en tredjedel emot andra Contraeter är
billigt och ingalunda innefattar en för hög
beskattning.
Föranledt dertill af Herr Hjertås, till
följd af Eric Norbergs i förra Betänkan*'
det besvarade Motion i ämnet, gjorda an^
märkning, har väl Utskottet ansett det kunna
leda till någon än ytterligare tydlighet,
om ordet ”Landtbönder” införes näst efter
Hälftenbrukare; men att der, på sätt äfven
föreslogs, intaga ”Förvaltare och Arrendatorer,
” är, i Utskottets tanka, icke
rigtigt, da Contraoter med Förvaltare icke
upptagas bland dem, som skola charteras,
och de således äro frie; men deremot ut*
tryck I i "en bestämmes, att Arrende-Contracter
skola, efter uppgifven grund, förses
med stämpladt papper; äfvensom Utskottet
funnit det af Casper Wijkman begärda
förmenta förtydligande, alt införa
ordet "Jordegare’' i stället för Husbonde,
hvarken vara behöfligt eller lämpligt, helst
en origtig tillämpning vid Arrende-Contracter
derigenom kunde uppkomma.
Till besvarande af Herr Winbergs
hemställan, att stadgandet, det contrahenter
böra till hälften hvardera betala Char*
tan till Köpe- och Bytesbref, hvilket nu
Pcvillnings- Utskottets Utlåtande JY.o %cj.
Syntes endast hafva afseende pä de fall,
der visst värde ej vore åsatt, måtte gälla
i allmänhet vid alla köp och skiften; af
Casper Prijkmans yrkande* det bestämdt
måtte stadgas* ätt Jordegares Contract är
fritt från annan än Biläggnings-Charta, då
det företes hos Em bets-myndig het, när
Landtbondeiis exemplar blifvit lill fulla beloppet
charleradt, samt af Anders Danielssons
anmärkning, att det måtte föreskrifvaS,
det den* sorn uppvisar ett Contract
eller dylik Handling* bör ombesörja
eharteringen * — torde endast behöfva upplysas:
att stadgandet pag. 3p om Bytesoch
Köpebref är ovilkorligt* och äfven finnes
i allmänna Lagen; att i Författningen
är den slutföljd antydd* det endast det
ena exemplaret bör charteras och det andra
vara fritt* samt att io §. 3 Morn, innehåller
allmänt stadgande, det vederbörande,
som emottaga Handlingar* skola tillse,
det ingifna Handlingar behörigen charteras,
hvaraf följer* att sådant gäller äfven
för den, som uppvisar Contracter.
Skulcle-Bref. Genom det här ofvan
föreslagna tillägg vid 3 §. 5 Morn., har afseende
blifvit fästadt å den ifrågasatta
controllen, det intecknade Skuldebref alltid*
då de till Lagsökning företes, bora va
-
3o Bevillning*-Utskottets Utlåtande. N.-o 2g.
ra försedda med behörig Charta, eller dermed
anjo beläggas.
Vexlar. Efter pröfning af de anmärkningar
Herr Winberg gjort vid Vexlars
Chartering efter 1824 års Författning, nemligen:
i:o att afgiften å Francs vore, relativt
till andra Mynt-sorter, något för hög,
och att, i stället för de förra summorna,
borde utsättas 600 Francs i första, 2,400
i andra, 6,000 i tredje och 12,000 i fjerde
rummet; och 2:0 alt Silfver-rubel-columnen,
såsom mindre erforderlig, kunde utgå,
eller ytterligare tillsättas en Rubel-bancoassignations-column,
såsom den vid alla
Varu-transactioner på Petersburg vanliga
myntsort, — har Utskottet funnit dem vara
fullkomligt grundade, och får af sådan
anledning tillstyrka den förändring i Tabellen,
som serkild bilaga utvisar.
8 Herr Dom-Prosten Heurlin har
väl icke ansett sina anmärkningar emot
nu gällande beräkningssätt af Chartte-beloppet
å Lysnings-sedlar hafva blifvit i Utskottets
förra Betänkande vederlagda, hvarföre
de å nyo blifvit framställda till Utskottets
besvarande; men Utskottet kan,
B evil In in g! - T'l skot tels Tillåtande ÄI-o 29. 3l
ä sin sida, icke undgå linna, att de bestämmelser
för denna Chartering, hvilka år
1824 antogos och nu blifvit till hufvudsakligt
bibehållande föreslagna, hafva de i
Betänkandet angifna och för dylika stadganden
så nödiga egenskaper; och då Utskottet
anser, att de föreslagna modificalionerna,
om ock lämpliga för ett eller annat
undantag, i allmänhet skulle gifva rum för
ovisshet om icke godtycke, kan Utskottet
icke eller nu tillstyrka bifall till hvad som
är vordet yrkadt i förenämnde afseende.
Enär Utskottet vunnit kännedom derom,
att någon Act, motsvarande Lysning,
icke eger rum, då personer af Judiska nationen
ingå Ägtenskap, har Utskottet icke
kunnat afse det inom Vällofl. BorgareStåndet
gjorda yrkande, att Judar måtte
åtkommas med en, Lysnings-chartan motsvarande
afgift; och åberopar Utskottet
i fråga om dylik afgift af fremmande Trosförvandter,
sitt förra Förslag om Charta
å Lysnings-sedlar för utlänningar.
g ,5*. 3 Mom. Hvad Utskottet här föreslagit
om Brocliurers och periodiska
Skrifters portofria afsäitdande med Posten
3? Bevillnings-Utskottets Utlåtande N-o ap.
emot vanlig stämpel-afgift, så snart de iclce
öfverstiga 4 a,’k> har på den grund
blifvit bestridt inom Vällofl. Borgare- och
Hedervärda Bonde-Stånden, att Postförare
redan förut voro mycket betungade genom
forslande af Postväskan* som, genom ökade
Bref och Tidningars porto-frihet, blifvit ansenligen
förstorad, och att Ökandet af detta
onus, Utan serskild ersättning, vore obilligt,
helst derigenom kunde hända, att
ännu en häst ofta finge ailvändas till Postens
framförande; och är af sådana anledningar
yrkadt, att, om ändamålet icke
på annat sätt kunde vinnas, det i detta afseende
föreslagna tillägg måtte alldeles ut-»
gå ur Författningen.
De anförda omständigheterna hafva,
förrän Förslaget i ämnet framställdes hos
Utskottet, varit öfverläggnings-ämnen; men
som dervid upplystes: att i Sverige utgifvas
ganska få periodiska skrifter; att dessa
redan någon gång blifvit såsom Tidningar
stämplade och begagnat portofrihet,
utan någon olägenhet; och att, med den
inskränkning till 4 ark> sora blifvit bestämd,
och genom den kostnad, hvilken
uppkommer af stämplingen, som för rättighetens
begagnande måste utsträckas till
hela upplagan , periodiska Skrifters och serdeles
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande )V.o 39. 33
deles Brochurers afsändnnde med Posten
mera sällan torde komma i fråga, och aldrig
till den mängd, att någon egentlig
tonga vid Postföringen derigenom uppkommer;
så har Utskottet, med afseende å den
båtnad (dr Vetenskaper och Upplysningen i
allmänhet, som kunde blifva följd af denna
åtgärd, trott sig både i förra Betänkandet
kunna tillstyrka, och nu å nyo framställa
detta Förslag.
ti §. Härvid har väl i Högvordige
Preste-Ståndet den Redactions-förändring
blifvit föreslagen, att i irsta Mom. vid
5 ’ Ch a r tre - S i g i 11 a tae - O rn b u d s m än, ” malte tillsättas
orden: ”sorn böra vara -vålfrej
datlemen
då sådant ovilkorligen mäste
fordras af alla dem, sorn erhålla något offentligt
uppdrag, torde en serskild föreskrift
härom icke vara mera behöflig i detta
än i andra fall.
Bill. till R. St. Fröt- 1828 och 1829. 5 «y., 1 Afd. 2 B.
3:dje Helft* 3
34 Bevillnings-UtsfiOtiets Utlåtande IV.o ig.
i3 <$“. 4 Morn. Under anförande, all
Stadgandet i detta Moment icke bestämde
om Förbrytaren borde straffas såsom Upp-5
bördsman eller bedräglig Creditor, har Hr*
Friherre F. Ridderstolpe yrkat, att någonting
härom måtte stadgasj, och att detta, såsom
en ny Motion, äfvert mätte remitteras till
Lag-Utsköttetj oell uppgafs äfven exempel
på behöfvet af ett sådant bestämmande.
Utskottet, som erhållit upplysning derom,
alt Herr Friherrens Motion verkligen blifvit
från Höglofl. Ridderskapet och Adelil
till Lag-Utskottet remitterad, anser derföre
någon åtgärd å dess sida härvid icke
påkallas,
*3 $*. 6 Morn. Hos Höglofl, Ridderskäpet
och Adeln har blifvit af en Ledamot
anmärkt, att det här föreslagna vite, i3
R:dr i6 sk., hvartill Boktryckare eller annan
Utdelare af Tidning, Brochur eller
Periodisk Skrift, söm bordt vara, men icke
Vore, stämplad, hvarje gång för sådan underlåtenhet,
gjorde sig förfallen, är alltför
lågt, och kunde gifva anledning till missbruk,
då man egde tillfället öppet och skylla
på Arbetare, om ostämpladt papper blefVe
begagnadtj hvaremot det nu gällande
Béviilnings-Utskotiets Utlåtande N.ö 2$. 35
V-ite vore så stort, att sådant icke gerna
kundé skei
Då det i 1824 års Förordning bestämda
vite af 3 R:dr 16 sk. för hvarje ostämpladt
exemplar, hvarigenom den felande,
för till ex; endast 100 ostämplade exemplar
af en Tidning, skulle plikta 333 R:dr
16 sk., på sätt Betänkandet äfven innehåller,
icke står i ett rättvist förhållande till
förbrytelsen, anser Utskottet det nu föreslagna
af i3 R:dr 16 skj desto hellre vara
deremot afpassadt, som dessutom stadgas,
ätt Stämplings-afgifteU skall serskildt erSättaSi
-
dS*. 16. Olika meningar hafva inom
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl.
Borgare-Ståndet uppstått, i afseende
på det af Utskottet ifrågasatta Stadgande,
att äfven Ordinarie Domare borde ovilkorligen
ställa borgen för det af dem på credit
emottagnä stämplade papper. Till stöd
för bibehållandet af den i 1824 års Författa
liing Ordinarie Domare medgifna rättighet*
att utan borgen få, emot redovisnings-skyldighet,
på credit emottaga stämpladt papper,
har hufvudsakligen blifvit ånfördt:
att Domare vöre ovilkorligen nödsakade,
36 Bevillnirigs-Utskottets. Utlåtande N.v ig.
att, för eget bruk och Parters behof, vara
försedde med stämpladt papper; att Domare
ofta kunna komma i mindre behagligt
förhållande till andra, genom hehofvet att
begära en sådan borgen, samt att DomareEm
betet vore så magtpåliggande, det ett
sådant förtroende icke borde förvägras;
hvarjemte dels en Ledamot af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, hvilken ansett, att
någon betydlig bafance icke kunde uppkomma,
då redovisnings-inventering skedde
hvarje halft år, såsom en ytterligare
controll föreslagit, att Ad vocat-FiscalsEmbetet
i hvarje Hof-Rätt skulle upprätta
och tillsända Konungens Befallningshafvande
Förteckningar öfver beloppet af det
stämplade papper, som, enligt lill HofRätten
inkomna Domböcker och Protocoll,
bordt åtgå, och dels en annan hemställt,
att Domaren måtte få, i stället för
borgen, lemna säkerhet i honom tillhörig
ograverad egendom.
Åtskillige Talare hafva deremot instämt
i den af Utskottet yttrade mening,
samt trott det vara mindre lämpligt alt,
företrädesvis framför andra Embets- och
Tjenstemän, fritaga Domare från ställande
af borgen, helst Statens medel derigenom,
på sätt erfarenheten visat, kunde komma
att förskingras.
Eevilhungs-Utskotlels Utlåtande N;0 29. Zj
Yid förnyadt öfvervägande ofalia härvid
mötande förhållanden, har Utskottet
funnit att, om å ena sidan de förluster,
som kunna ådragas Staten derigenom, att
stämpladt papper erhålles på credit, utan
borgen, förtjena uppmärksamhet; så förekommer
å den andra, att det för en Domare,
som vill vara alldeles oberoende,
visserligen kan vara både obehagligt att
begära och svårt att erhålla borgen: att
då en Domare, icke såsom andra Chartmförsäl
jningsmän, får afsäga sig all befattning
dermed, utan ovilkorligen för sin
Embets-utöfning måste hafva erforderligt
stämpladt papper, betydliga olägenheter
skulle möta, örn han antingen icke ville
eller kunde ställa denna säkerhet. Af sådana
anledningar, och i betraktande deraf,
att Staten uti många andra hänseenden
måste, utan att sådan garantie kan ega rum,
anförtro betydlig uppbörd i sina Embetsoch
Tjenstemäns händer, samt att antagas
bör, att det vigtiga Domare-Embetet i allmänhet
är och blir tilldeJadt åt dem, som
förtjena offentligt och enskildt förtroende,
så att sällan någon förskingring bör inträffa,
helst om de, hvilka öfver redovisningen
hafva tillsyn , fullgöra sina åligganden;
så har Utskottet ansett sig ega
skäl att afvika från sin mening i förra
Betänkandet, i afseeende på borgens stal
-
38 Bevillnings-Utskottcti Utlåtande lY.-o 2g,
lande af Domare, samt får i stället tillstyrka
: det Ordinarie Domare må befrias från
den ovilkorliga skyldigheten att praesters*
en sådan borgen, emot de ytterligare cons
trollér, som Utskottet går att föreslå.
i
Beträffande dessa Controller, så finner
Utskottet Herr Friherre Jacob Cederströms.
Förslag, att Hof-Rätternes Advocat-FiscalsEmbeten
skulle meddela Förteckningar öfs
yer de Chartor, som, enligt Domböcker och
Protocoller, bordt åtgå, alldeles icke verkställbara,
då dessa Tjenstemäns, af vigtiga
göromål upptagna, tid ingalunda kan medgifva
deni att förrätta detta högst vidlyftiga
arbete; och denna anstalt dessutom, i
Utskottets tanka, vöre utan ändamål, enär
det är en omöjlighet, alt tillförlitligt ber
räkna Chartae-åtgången hos Domare, såsom
af mångfaldiga omständigheter beroende.
Utskottet får deremot föreslå, att den
Domare, som icke stäljer borgen för sin
fihartae-uppbörd. Jior fyra gånger om året,
nemligen inom den i5 Januarii, i5 April,
i5 Julii och i5 Oclober, för hvart qvartals
uppbörd, redovisa; äfvensom att Koiir
qngens Befallningshafvande må ega, när
så lämpligt pröfvas, inventera Charlas
fg^rådet;
JBpvillnitigsr Utskottets Utlåtande N.o i,g. 3g
Dessa Controller skola, efter Utskottets
förmodan, medföra önskade resultat, och
om Rikets Höglofl. Ständer täckas bifalla
livad Utskottet i dessa hänseenden nu föreslagit,
kommer i förra FörfattningSrförslaget
inga andra ändringar att äga rum, än
att de förut (pag. 4,9) utplånade orden:
uOrdinarie Domare härifrån undantagna/’
lomma att qvarstå, samt att i slutet af §.
£pag. 5o) Stadgandet om Jnyenteringen bi??
behålles med följande tillägg efter ordet:
”medlen” ”jyra gånger om året, eller inom
den i5 Januarii, i5 April, i5 Julii och 15
October ; egandes vår B ef alin in gsh afva n •?
de att hos Ordinarie Domare, som ej ställt
borgen, anställa Inventering när så lamp*
ligt pröfvas."
Herr Grefve Arvid Posse har, såsom
en controll för behörig chartering, uppgift
vit att, vid inventering afArchiver, elter??
trädare borde vara ovilkorligen skyldige er??
Sätta det belopp af Charta Sigijlata, sorn saknas
å Handiingarne ; men då det, geiiorn de
gällande och nu ytterligare föreslagna städganden
om påskrift å alla brukade Char??
för, missbruk genom nytt begagnande af
dem, sorn äro bilagde Handlingar i Areldy,
är förekommet, och det dessutom icke allenast
vore svårt, utan oftast omöjligt, att
inventera ett Archiv hvarje gång det, ge«
'<fo Bevillnings-Ulskottets Uttätancle N.-o zq
nora någon tillfällighet, lomme att af någon
annan än ordinarie Tjenstemannen förestås,
samt denne ieke med annat vilkor
kunde derföre ansvara, tror Utskottet dessa
förhållanden innebära tillräcklig anledning
att afstyrka Förslaget härom.
En Ledamot af Vallöf!. Borgare-Ståndet
har väl önskat, att Utskottet, vid besvarandet
af åter-remissen, ville låta trycka
de förändringar i Chartas-Förordningen,
sorn Utskottet funne böra qvarstå; mea
emedan dessa förändringar, utan att vara
i sammanhang med det, som bibehållits i
förra Författningen, svårligen kunde rigtigt
uppfattas, och de skäl, sorn Utskottet
i sitt förra Betänkande emot hela Författningens
tryckning anförde, nu, till besparing
af tid och kostnad, äro i ännu högre
grad gällande, så har Utskottet inskränkt
sig till att i en serskild Bilaga upptaga de
förändringar i Redactionen, som nu till antagande
framställas.
Med bifogande af de emot delta Utlåtande
förekomna Reservationer, får Utskottet
vördsamt öfverlemna sådant allt
till Rikets Högh Ständers upplysta pröfning.
Stockholm den 29 Maji 182g.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. IV.-o 2g. 41
Förslag till ytterligare Redactionsföränclringar
i Kungö reisen angående
stämplade Papper.s-afgiften.
3 §.
Vid 5 Mom. tillägges efter ordet ’diem
vist.
” ”.Dessutom skall hvarje förut uppvisad
Original-handling eller Skrift, som
är utgifven ejter det delina Författning
börjat tillämpas , då den vid Domstol eller
annan Embets-myndighet företes, vara försedd
med vederbörligt stämpladt Papper;
och påskrift å Handlingen, angående verkställd
chartering utan Charta, vid intet
tillfälle gälla, utom dä lagligen styrkas
kan, att behörigen annulleradt stämpladt
Papper varit bilagdt, men förkommit.
4 §•
I 1 Morn. tillägges vid 4-‘de Afdelningens
slut: ”samt Tull-Districl-Chefe/-och
Under ”Betyg” införes: ”frän Skolor—frie,
” och i stället för orden: ^Teslimonia
Gymnasticn” sättes : "Testimonia
Gymnastica och Scholastica.”
4 2 Bil. till Bevillning*-Ut t kottets Uti. N.q sg,
5 §.
Vid det Morn., som börjar med orden;
”Då WJ eller något Verk” etc. , tillägges
efter uttrycket : ”kommer att åtnjutas*'
(hvarunder förstås tjeflsfegrader i Ar*
ine en').”
6 jf
Efter orden £pag. 29 i 1824 års För?
ordning) "sorn hos Oss i underdånighetingifvas”,
lillsättesj följande mening: ”jemte
de Resolutioner j Utslag och Dornar, hvilka
, med anledning deraf) till Allmogen
utfärdas.”
Näst efter : 'Varg-gårdars anläggande,
frågor derom” (^pag. 35), insattes: ”vederhäjtighets-betyg
j sorn skrifvas på Lättehandlingar”
7
§•
Vid den CP3?1 37) förut i fråga om
Cbartae-frihet för åtskilliga Contracter fös
reslagna nya redaction, tillägges efter: "hälls
teuhrukare” ordet; ”Landtbonden.”
Bil. till Bevillnings- Utskottets Uti.
set- I stället för den Qaag. 4°) befintliga Tariff införes en su lydan
de,
nemligen :
o>
Cl
-;
Rahel Banco-  Assign.
5 0 *-s
5 5 2.2.
0 *— ?
P- rf, O er-
• ? p-r
Hamburger
Banco R:dr.
Holländsk)
Courant R:dr.
S 2 =
?■ 5 0
pr* 0
cä JT1
►5
c
B
Er: s-
B
CfQ c/5
Francs.
Afgift
Svenskt
Banco.
Under till och
med .....
600
I2Ö
100
110
2Ö0
25
600
6
Deröfver till
och med . .
24OO
5oo
O
O
vt
440
1000
io5
to
■Pv
O
0
12
Deröfver till
och med . .
6 000
1,200
1000
I [00
2Ö00
2Ö0
6000
24
,
a-
Vidare till och
med samt öf-
V6& e> ••• *
I 2,000
2,500
2000
2200
5ooo
5oo
12,000
I
44 Bil. till Bevilluings-Ulskoltcts Uti. N.o 2g.
16 §.
I stället för de i det förslag, som åtföljde
Betänkandet N:o i5 CPa£- 4.9) nyttjade
orden: ”Hvar. och en, som på credit
emottager stämpladt papper till försäljning,
Bör” etc., föreslås bibehållandet af förra
ordalydelsen, eller: "hvar och en, som
på Credit emottager stämpladt papper till
försäljning , ordinarie Dorkare härifrån undantagen
, hör” etc. och det i ofvannämnde
Förslag (pag- 5o) utplånade Mom. om inventering,
kommer att qvarstå med tillägg,
på följande salt, nemligen:
”Ordinarie Domare, sorn ej för de dem
lemnade Chartor ställa borgen, afgifva
redogörelse för uppbörden tillika med de
influtna medlen fyra gånger om året, eller
inom den i5 Januarii, i5 yl pr il, i5 Julii
och i5 October; egande Vår Befallningshafvande,
att hos ordinarie Domare, som
ej ställt borgen , anställa inventering, när
sä lämpligt prof vas.”
Bil. till Bevillnlngs-Utskottets Uti. N;o sg. 45
■- , 1
Reservationer:
Af Herr af Geijerstam , Olof: *’Det af
Herr Hjerta, Gustaf, inom llöglofl. Ridderskapet
och Adeln samt af Anders Danielsson
inom Hedervärda Bonde-Slåndet
uppgifna Förslag, att den hittills bestämda
chartering å Köpe-afhaiullingar skulle
upphora , och att i stället en deremot svarande
afgift för dessa Afhandlingar utgå på
det sätt Wadstena Krigsmanshus-afgift hittills
utgifvits, anser jag medföra flera förmoner,
så väl derföre, att denna afgift då
omöjligen kunde Staten undansnillas, emedan
Konungens Befallningshafvande, i händelse
vederbörande Domare voro förbundne
att dit insända Förteckningar på alla
inom hvarje Län gjorda köp, vore i tillfälle
att tillse det berörde afgift blefve behörigt
indrifven och redovisad; som ock derföre
att sättet, hvarpå Staten erhöll denna inkomst,
vore mycket lättare och äfven mindre
kostsamt än det hittills begagnade;
hvadan jag också, på dessa skäl, får reservera
mig emot det afBevillnings-Utskottet
i denna sak fattade beslut/’
46 Bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N:0 i>j.
”Äfven får jag reservera mig emot ett
annat Utskottets Beslut, hvarigenom det
blifvit föreskrifvet* att inventering af det
hos Domare befintliga stämplade papper*
skulle hållas fyra gånger om året, derföre
att jag icke anser det behöfligt, emedan
Staten visserligen icke torde fått vidkännas
någon förlust på det af vederbörande Domare
uttagna stämplade papper* i händelse
den hittills gällande föreskriften, att inventering
och redovisning borde tvänne
gånger om året hållas* blifvit behörigen
verkställd, samt derföre* att Domare då
skulle besväras af inventering under de tider,
de äro sysselsatta med de Ordinarie
Tingen, och då de möjligen icke blifvit till
fullo ersatta för det belopp af stämpladt
papper de åt Parter utlemna t, hvilken ersättning
ej sällan måste utsökas genom biträde
af Krönobetjeningem”
”1 denna Reservation instämde Herr
Uggla , Göran Gustafså vidt den angick
Rågan om Chartering af Röpe-afhandlingar.
”
Herr äf Billbergh, J. P.: ”Då mångå
anmärkningar blifvit gjorda, som åsyfta alt
vinna någon controll i afseende på Charteringen
af Köpe- och Faste-bref, så, ehvad
man vill anse dessa fordringar på Controll
bil. till Bevillnings-Utskottets Uti. N.o 2g. 47
liäileda sig ifrån öfvertvgelsen om, eller
medvetandet af, inträffade underslef, eller
endast ifrån den lätthet, hvarmed missbruk
vid dylika Handlingars Chartering, i saknad
af all bontron på verkställigheten, förmenas
kunna utöfvas; synes mig DomareCorpsen
i detta fall dela lika interesse med
hvarje rättänkande inom den administrativa
Corpsen af Embetsman, att sjelfve böra
önska en sådan controll, sorn aflägsnar
Sjelfva misstankan, att Köpehandlingar,
öcharterade eller med åsatt för ringa charta,
skola kunna utlemnasU
”Instämmande med Utskottet uti deii
meningen, att öfverflyttandet på Kronobetjeningert
, att serskildt uppbära och redovisa
denna uppbörd, skulle förorsaka eii
mångfald af svårigheter , såsom tidsutdrägt
med medlens uppbärande, äfventyr
af bristande tillgång samt ökade göromål
för de Tjenstemän, hvilka förut ärö
belastade med vidlyftig redovisning, jemte
det, att nya Controllör skulle stadgas, till
förekommande af möjliga missbruk under
ett sådant förändradt uppbörds-sätt med
dessa medel* bär jag föreslagit den enklare,
och, efter min tanka, säkrafe controllen,
med bibehållande för öfrigt af närvarande
Stadgande, angående charteringen afKöpebch
Faste-bref, att, likasom a:dra, 12:1»
48 Bil. till Bevillnings-Utskotlets Uti. N:o 2g.
och i3:de Momenterna uti io:de §. förmå,
att Fullmagter skola företes innan någon
inställes i tjenst, samt att Arrende- och
Hyres-Contracter skola uppvisas vid Mantals-skrifningarne,
i ändamål att controllera
dessa Handlingars chartering, så skulle
äfven eLl nytt Moment i samma §. införas,
som stadgar, att Köpe- och Faste-bref skola,
vid Mantals-skrifningarna, för samma
ändamål, uppvisas.”
”1 fall respeetive Stånden skulle behaga
lemna mera uppmärksamhet åt detta
Förslag, än Utskottet, tager jag mig den friheten
vördsamt föreslå, att delta nya Moment
må erhålla följande lydelse:”
”Efter slutet af hvarje Ting åligger
det Domare att in d upp lo till KronoFogden
aflemna uppgift på de vid Tinget
lagfarne Köp, hvarå tredje uppbudet blifvit
meddeladt , innehållande ej mindre
köpesumman, än det Chartse-belopp, hvarmed
hvarje Köpe- och Faste-Bref är belagd
t, och derest något 3:dje uppbud icke
skulle hafva blifvit beviljadt, bör bevis
derom till Krono-Fogden afgifvas. Af dessa
uppgifter behåller Krono-Fogden det
ena exemplaret, för att dermed verificera
uppbörden af per mille-afgiften till Wadstena
-
Bil. till Bcvillnings-Utshotteis Uti. Bl .o 2Q. 49
Stena Krigsmanshus, och aflemna det andra
exemplaret lill Härads- eller Mantals-Skrifvaren,
som, vid Mantals-skrifningen * eger
fordra uppvisandet af dessa Köpebref, med
dertill hörande Fastebref, i den ordning
de sista vid Domstolen hinna utfalla , samt
å dem anteckna intyg, att de blifvit företedde
och befunne vederbörligen charterade.”
*’I Städerna erhålla vederbörande Mantals-Skrifvare
enahanda uppgift ifrån Magistraterne,
samt hafva lika åliggande med
Mantals-Skrifvare på Landet.”
"Skulle någon vägra uppvisandet af
dessa Handlingar, eller origtigheter förefinnas,
anmäles sådant genast lill Konungens
Befallningshafvande* som befordrar
den rättelse sakens beskaffenhet fordrar.”
Herr Prosten Grape: ”Emot beslutet i
fråga om vilkoren för ordinarie Domares
befriande från skyldigheten att ställa borgen
för af dem på credit emottaget stämpladt
papper, reserverar jag mig i så måtto, att
jag tror den controll, som finnes föreskrifven
i 1824 års Chartte-Sigillatas-Förordning,
behörigen handhafd* vara för ändamålet
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 182g, S S. 1 AJd. 2 B.
3:dje Häft. 4
So Bil. till Bcvillnings-Utskottets Ull. IV:o 29,
tillräcklig, och således den för hvarje qvartal
ålagda redovisning öfverflödig samt endast
ledande till onödigt besvär för Domare,
hvilka stundom fyra månader å rad och
äfven derutöfver äro ganska träget sysselsatta
af göromål vid ordinarie Ting.”
Herr Cron åberopade sin förra Reservation,
med tillägg, att han ej kunde instämma
i Utskottets åsigler i fråga om
Revisions-acter,
Eric Pehrsson från Gefleborgs Län
och Johannes Svensson från Jönköpings
Länj reserverade sig emot den i 5 §. tili
5 procent af Löne-inkomst föreslagna
Charteringen å Fullmagter för Embets- och
Tjenstemän, samt yrkade, att dessa Fullmagter
malte, såsom hittills, beläggas med
stämpladt papper lill 6 procent,
Emot Uskottets i 2:dra Mom. 4 §• af
Chartce-Sigillatas-Förordningen intagna förslag
orri Testamentens beläggande med
Stämpladt papper, så snart de utgöra ett
värde af 5o R:dr, reserverade sig Herr
Domprosten Fellenius och Herr Petersson
samt ansågo nu gällande Författnings stadgande
i detta hänseende böra tjena till
efterrättelse.
Bil, till Bevillning,i-Ut sko tiets Ull. N-o 2 9. Sl
Johannes Svensson från Jönköpings
Län och Anders Olsson från Kopparbergs
Län yrkade, att det af Höglofl. Utskottet
nu föreslagna tillägg vid 5 Mom. 3 §. i
Chartse-Sigillatas-Förfaltningenalldeles borde
uteslutas, emedan ett sådant stadgande, i
deras tanka, hvarken vöre behöfligt eller
lämpligt. '
STOCKHOLM, tryckt i EckstEinska Tryckeriet* i8agä
BeyiUnings-Utshattets Betänkande N;o 30. *
Ankom till Expert. Utsk, den 16 Juni! 1829.
N:o 30.
Betänkande, 1 anledning af Kongl.
Majits Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, rörande BevillningsStadgans
tillämpning för 1824.
och påföljande år vid hemmansvärdets
nedsättning i vissa Län.
A ill Bevillnings-Utskottet hafva samtlige
Respective Riks-Stånden remitterat Kongl.
Maj:ts under den 6 sistlidne Mars till Rikets
Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse af
följande lydelse:
>’Sedan Rikets Ständer vid 1823 års
Riksdag beslutit en nedsättning, icke öfverstigande
10 procent uti det dittills uppskattade
hemmansvärdet för Allmänna Bevillningens
utgörande och upprättat en derefter
lämpad Tariff, som för hvarje Län bestämmer
den summa, hvarunder sammanlagda
värdet å de uti 2 Art. 3 §. 1 och 4
Mom. af Beviiinings-Stadgan omfÖrmälde
Mih, till Rikt-St. Prot, åren 1828-1829. 5 Samt. t Afd. I.
2:dra B.det.
S Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5oi
hemman ej finge intill nasta Riksdag beräknas;
så har, vid tillämpningen af den medgifna
allmänna nedsättningen å hemmansvärdet,
olika begrepp hos Taxerings- och Pröfnings-Coinitéerna
i Riket uppstått, enär sam-;
ma nedsättning blifvit begagnad uti i5 Län
endast till jemkning å de hemman, som fun-,
nits för högt värderade, men i de öfrige Länen
till minskning af värdet å alla hemman,
likväl med iakttagande, att den för Lär
net bestämda Minimi-Summa icke understigits.
Uppå vederbörande Revisions-Contoirsj
vid granskning af' 1824 års Landsböcker
och räkenskaper för allmänna Bevillningen,
gjorda anmärkningar emot sistnämnde , utan
pröfning af enskilda förhållanden vidtagna ,
nedsättning af alla hemmansvärden i vissa
Län, har Kongl, Majit och Rikets KammarRätt,
under åberopande af 3:dje Art. 2 §.
2, 16, 17 och 22 Mom. uti 1825 års BevillningsStadga
, genom serskilde Utslag ogillat
en sådan allmän nedsättning och ålagt
de skattskyldige, emot hvilka Reservationskraf
blifvit anställda, att utgöra hvad derigenom
Kongl. Maj;t och Kronan frångått,
så väl i Bevillning efter 2 Art. 3 §., som
afgifter för Arrendatorer och brukare af
andras hemman m. m. samt den efter hem3'
Bevillnings~Uts\otte.ts Betänkande N:o 5o. 3
mansvärdet utgående Brännvins-brännings*
Bevillningen.
Flera underdåniga besvär öfver KammarRättens
Utslag i ämnet hafva redan till
Kongl. Majit inkommit; och ehuru Kongl.
Majit, å ena sidan, funnit, alt KammarRätten,
af de åberopade föreskrifterne i 1820 års
BevillningsStadga och den tillämpning de i
de flesta Länen vunnit, icke saknat anledning
för det beslut, hvari KammarRätten
stannat, har Kongl. Majit, å andra sidan, ta-i
git i öfvervägande, att denna iråga har in*
flytande på ett stort antal skatiskyldige, icke
blott för år 1824, utan ock för den påföljande
tiden till innevarande års slut, samt
alt BevillningsStadgans redaction i någon
nion kunnat förorsaka den olika tillämpning,
som egt rum ; vid hvilket förhållande Kongl.
Majit ej tvekat att till Rikets nu församlade
Ständer öfverlemna att besluta, huru med de
i förberörde måtto vidtagne åtgärder i afseende
på hemmansvärdets nedsättning i vissa
Län skall förfaras.
I händelse Rikets Ständer finna för godt
att vid PröfningsComiléernas åtgärder i dessa
delar låta bero, komma naturligtvis de
gjorda anmärkningarne och alla deraf föranledda
mål att förfalla.
4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o Säl
Kongl. Majit fäster slutligen Rikets
Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att den BevillningsStadga, som vid denna
Riksdag antages, i redactionen erhåller all
den tydlighet och fullständighet, hvarigenom
misstag vid tillämpningen af densamma må,
i möjligaste måtto, undvikas ; kunnande uppJ
lysningar i sådant afseende vinnas af de Beslut
och Förklaringar, rörande tillämpningen
af föregående Bevillnings-förordningar, som
dels KammarRätien, dels Kongl. Majit meddelat,
och af hvilka Rikets Ständers Bevillningsutskott
haft tillfälle att taga kännedom.
Kongl. Maj;t förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevå-*
gen. Datum ut supra.”
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Vid föredragning af detta ärende hos
Höglofl. Ridderskapet oell Adeln, har Herr
Axel Rothlieb anfört, att, då i Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse förekommer i ”i händelse
Rikets Ständer finna för godt att vid Profil
in gs- Corn it ('eril as åtgärder i dessa delar
Idta bero, komma naturligtvis de gjorda anmärkningarna
och alla deraf föranledda
mål att förfalladenna Nådiga Förklaring
Bevillnings- Utskottets Betäniandt N:o 3o. 5
vore så tydligen bygd på 57$. Regeringsformen,
der Svenska Folkets rätt att sig beskatta
är förvarad, att den ej annorlunda bör
förstås, än som uttrycket af den ömmaste
vård om Svenska Folkets rätt ; och ehuru
Herr Rothlieb vid denna Riksdag väckt Motion
i ämnet, vore numera ingen annan åtgärd
behöflig, än den Kongl, Maj:t Nådigst föreslagit,
så vida den , sorn man borde hoppas,
blefve af Rikets Ständer antagen ; hvarföre
Talareri önskade i alla deras namn, som äro
föremål för anmärkningarne, att Bevillningsutskottet
ville tillstyrka bifall till PröfningsComitéernas
beslut sedan sista Riksdag, på
det att Rikets Ständer icke måtte förbise,
det deras egen värdighet är så nära förenad
med helgden af de åtgärder, som deras
Comiterade, Berednings-, Taxerings- och Pröfnings-Comitéerna
iakttagit,
För att kunna öfverse rich bedöma
samt för Rikets Höglofl. Ständer framlägga
förhållandet i detta ämne, har Utskottet, å
vederbörliga ställen , sökt alla tillgängliga
upplysningar, och får nu derom aflemna följande
framställning.
Vid granskning af Landsböckerne för år
1854, har Kongl. KammarRättens RevisionsContoir,
i afseende på begagnandet af den
i 1825 års BevillningslÖrordning medgitna
6 bevillnlngs~T7tskottets betänkande N:o 56;
nedsättning i hemmansvärden, funnit anledning
till anmärkningar emot nedsättningsåtgärderne
i följande Län för år 1824, nemligen
Stockholms, Upsala, Nyköpings, Westerås,
Malmöhus, Kronobergs, Calmar och
Ölands, Götheborgs och Bohus, Skaraborgs,
Östergöthlands och Jönköpings Län. Utskottet
torde först ta fullständigt upptaga förhållandet
mtd Malmöhus Län, för hvilket
anmärkningarne äro utredde och genom
KammarRätiens Utslag afgjorde, så att ds
nu, genom underdåniga besvär ej mindre af
PröfningsComitén, än enskilda personer äro
under Kongl. Maj:ts Nådiga skärskådande.
BeredningsComitéerne i Malmöhus Län
hafva i allmänhet ansett den för år 1825
verkställde uppskattning af hemmansvärden
vara lämplig och icke deruti vidtagit någon
egentlig förändring , hvaremot några besvär
af de skattskyldige ej ifrågakommit, men
TaxeringsComitéerna funno sig dock böra
begagna d6n i BevillningsFörordningen gifna
rättighet till åtskilliga speciela jemkningar
och nedsattningar, så att Summan af Taxerings-Corniténs
åsätta värden med 409,862
R:dr understigit Summan af 1820 års henvmansvärden.
PröfningsComitén har derefter,
sådant oaktadt,' och då sammanlagda
värdet ändock betydligt öfversteg det i Minimi-
Tariffen utsatta, beslutat och verkställt
Bevillnings.Utskattets Betänkande N:o So. 7
en allmän nedsättning öfver hela Länet af
7g procent, hvarigenom en minskning uppkom
af 1,610,747 R:dr, hvilket oaktadt,
Summan af PröfningsComiténs beräknade
värden uppgick till 19,755,74g R:dr eller
öfver En half million högre än beloppet i
Minimi-Tariflen, utgörande 19,215,855 R:dri
Med påstående, att denna senare nedsättning
vore stridande emot 22 Mom. 2 §. III. Art.'
i 1825 års BevillningsFörordning, har KammarRättens
andra RevisionsContoir, i utfärdad
anmärkning yrkat, att icke allenast egande-rätts
Bevillning borde utgöras förden
af PröfningsComitén verkställde allmänna
nedsättning, utan äfven för de af hemmansvärdet
beroende afgifter af Arrendatorer samt
för brännvins-bränning; och sedan denna
anmärkning blifvit, med Kongl. Maj:ts Nådiga
tillåtelse, med vederbörande communice-’
rad och Reservationskraf anställde, har KarnmarRätien,
— på följande hufvudsakliga grunder,
nemligen att föreskriften i 2 Mom. 2 §,
af BevillningsFörordningen endast åsyftar
jemkning i värdet å de hemman, som kunna
anses för högt värderade och således en
speciel pröfning af hvarje sådant hemmans
Taxerings- Summa: att en allmän nedsättning
vore stridande mot nämnde §ts föreskrifter;
i 16 Morn., att uppgifvet värde må
höjas men ej nedsättas; i 17 Morn., att ingen
egendom lår sättas till lägre] värde än
8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:0 5o.'
den kunde komma ali gälla, om den utan
tvångsmål skulle försäljas, samt i 2-2 Morn.,
att, vid den tillåtne nedsättningen, värdet väl må
för serskilda egendomar dels höjas dels nedsättas;
men ingalunda detta verkställas genom ett
allmänt och obestämdt omdöme, helst skälen
till hvarje förändring borde i Protocollet
omständeligen anföras; samt att det vöre
både Taxerings- och PröfningsComitéerna
ålagdt tillse, det desse stadganden följdes,
men icke medgifvet att, på sätt nu skett,
derifrån afvika,  genom Utslag den 16 Maji
1828 gillat anmärkningen samt ålagt de
skattskyldige att ersätta hvad StatsGassan
genom en sådan nedsättning frångått,
I Stockholms och Nyköpings Län har
förhållandet varit ungefärligen enahanda, så
att, efter det speciela jemkningar vidtagits
af Berednings- och Taxerings-Comitéerne,
en allmän nedsättning i hemmansvärdet för
Stockholms Län till to och i Nyköpings
Län till 7! procent hos Pröfnings-Gomitéen
egt rum , men med undantag af Skaraborgs
samt Götheborgs- och Bohus Län, —för hvilka
anmärkningarne torde förfalla, af orsak,
att sammanhanget blifvit, serdeles för Skaraborgs
Län , nöjaktigt upplyst genom inkomne
förklaringar, — hafva generela nedsättningar
i de öfrige Länen äfven blifvit beslutne af
Berednings- och Taxerings-Goroitéerne för
FÖRTECKNING på de Län, hvarest, se/Ian Hemmanen specielt blifvit jemkade till sina rätta värden, Allmänna nedsättningar dessutom äfven egt rum; utgörande beloppen, så vidt
utrönas kunnat, följande:
Första Revisions-Contoiret.
Stockholms Län 0 »
Upsala Län * 0 0 ■ 0
Nyköpings Län 0 * t
Westerås Län t $ »
Andra Rcvisions-Contoiret
Malmöhus Län 0 * t
Kronobergs Län 0 0 0
Calmara Län 000
Ölands Län .**00
Östergöthlands Län 0 0
ganska nära
närmare
minst
Dito
Jönköpings Län 0 0
Summa 12,555,187- I 25,107.
Allmän
nedsättning
i värdet.
Belöpan-  de Bevill-  ning.
2,000,000.
4,000.
1,000,000.
2,000. j
1,000,000.
2,000.
1,000,000.
2,000. j
1,610,747-
3,221.
525.299-
1,050.
1,180,911.
2,561.
514.800.
629.
2,634,472-
■ ' ,
5,369- j
1,238,958-
2,477- ]
I
[<
Nedsättning blifvit anbefalld endast at Pröfnings-Comitén.
Nedsättningen är ensamt af Pröfnings-Comitén anbefalld.
Af Profmngs-Comiten nedsatt, sedan vid Taxeringarne genom speciela jemkningar förut blifvit nedsatt 409,862 R:d.
Dito, sedan vid Taxeringarne förut specielt blifvit nedsatt 56,755 R:d.
Här har äfven elen allmänna nedsättningen redan af Taxerings-Comitéerne blifvit vidtagen.
Dito — — — Dito — — — Dito — — _
{Ur}:™ (!fn ?.^,n^nna nedsättningen till större delen vid Taxeringen blifvit vidtagen; men hvad som ännu återstod af de 10 procent, soin Pröfnings-Comitén
ansett ovilkorlig! vara medgifne, derom har sistnämnde Comité förordnat nedsättning.
!r y r C‘ allmänna neasätningar till någon del egt rum, synnerligen för ett Fögderi, utgörande omkring 759,845 R:d, hvarefter Pröfning--
• Cn’ ’0.m UnnI „ värde-summa ösverskjuta minimum med 1,167,385 R;d, meddelat Norra och Södra Vedbo Härader i4 å 18 procents ned
Tl
,,1 R 1 i*Sr0®,u“ed förenämnde 769,845 R:d, gör motstående i,a58,958 R:d; men de öfrige 668,,72, eller skillnaden emellan 1,167,385 och
499,u3 R.-d, halva icke blifvit begagnade till nedsättning. 7’
Att 1824 års hernmansvärde-summa för Jönköpings Län, enligt Bevillnings-Sammandraget, oaktadt ej mindre de Speciela nedsättningar, än förenämnde
janna nedsättning 1 2d8)958 R:d, likväl är högre än 1818 års Tariff, härrörer dels deraf, att 1820 års värde, enligt Bevillnings-Sammandraget för deta
ar, a 92 ,000 iogre än 1818 ars i Tariffen utsatte minimum, dels deraf, att värdet i 1824 års General-Sammandrag med 472,800 R;d öfverskiuter
,ve ver iga e oppe , emedan 01 Noira och Södra Vedbo Härader, Pröfnings-Comiténs nedsättning till största delen icke blifvit observerad
Anmärkning:
Detta är förfallandet för ar 1824, och förhållandet för de följande åren är ganska nära lika.
Stockholm Kongl. Kammar-Rättens i;st» och s:dra lievisions-Gontoir den 8 Maji 182g.
G, Alm, G. P, Sebell.
(Hörer till Dev. Ulsk, Bet. N:o 3o.)
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3o. g
Socknar och Härader, hvarefter PröfningsComitéerne
stundom än ytterligare nedsatt
hemmansvärdet i allmänhet, och stundom inskränkt
denna åtgärd till nedsättning för de
Härader, hvilkas Comitéer ej sådant iaktta*
git; dervid dock rr.ed Calmare Län förekommer
det serskilda förhållande , att, sedan af
föregående allmänna nedsätiningar vid Berednings-
och Taxerings-Comitéerne uppkommit
det resultat, att Länets sammanlagda
hemmansvärde understigit MinimiTariffens
med 269,196 Rrdr, Pröfnings-Comitéen
förordnat, att värdet skulle upphöjas i viss
proportion för några Härader, hvarigenom
Summan för Länet blifvit ungefärligen 6o,ooq
Rrdr högre än det i Tariffen fastställda.
Utskottet får för öfrigt åberopa en i
Kongl. Kammar-Rättens Revisions-Contoir
uppgjord, här bilagd, Tableau olver de anmärkte
Summorne för hvarje af de Län,
hvilka nu egentligen äro i fråga ; och visar
denna Tableau, att Kammar-Rättens irsta och
ardra Revisions-Contoir för år 1824 utfärdat
anmärkningar emot nedsätiningar till ett belopp
af omkring 12,555,187 Rldr, samt att
eganderätts bevillning derå utgör 26,107
Rrdr, men då anmärkningarne endast för
några Län äro fastställde och för andra ännu
icke rigtigt utredde samt i en del af
dessa Summor äfven ingå sådane nedsatt
-
jio Bevillmngs-TJtsJioltels Betänkande N:o oo.
ringar som äro partiela, så kan Utskottet
ingalunda anse ofvannämnde Summor såsom
tillförlitligt uppgifvande ifrågavarande allmänna
nedsättningar ; men Utskottet får för öfrigt
upplysa, att Totalsumman af 1824 års
liemrnansvärden för de å nämnde Tableau
uppräknade Län nära nog öfverensstämt med
sammanlagda värdet för de följande åren.
Som en det af dessa mål ännu icke äro
af Kongl. Kammar-Rätten afgjorde, samt
handlingarne i andre blifvit utställde till vederbörandes
förklaring, har Utskottet endast
kunnat få fullständig del af allt hvad som
rörer Malmöhus Län . för livilket målet är
complett, sedan såväl Konuugens Befallningshafvande
, efter uppdrag af Pröfnings-Cornir
ten, å dess vägnar, anfört underdåniga besvär
, som åtskillige enskilde personer klagat
öfver Kammar-Rättens Utslag, samt vederbörande
deröfver blifvit hörde; och anser sig
Utskottet i korthet böra ur dessa handlingar
anföra : att Pröfnings-Comiténs åtgärd velat
försvaras derigenom, att de stadganden i
Bevilinings-Förordningen , som RevisionsContoiret
åberopat, egentligen skulle vara
gifne för Berednings- och Taxerings-Comitéerne-,
att, då hela taxeringsvärdet betydligen
öfverstigit det i Minimi-Tarilien antagna
, Pröfnings-Comitéen med lika skäl ansett
sig egt nedsätta detta värde, när det
icke skedda under Minimi-Tariflfens, som det
rBevillning$-TJtskottet8 Betänkande N:o 5oi ii
varit Comitéens åliggande att höja detsamma
till likhet med Tariffen, om behofvet så fordrat;
och har ytterligare stöd för detta förfarande
blifvit hemtadt icke allenast deraf, att, med
anledning af serskildt väckt fråga, huruvida
Pröfnings - Comité , i afseende på Bevillnings-Taxering,
får, utan föranledande a£
anförde besvär, jemka och rätta Taxeringar-j
ne, både till förhöjning och nedsättning,
Kongl. Maj:t i Nåder förklarat sådant vara
hufvudsakliga ändamålet för Pröfnings-Co~
mitén , hvilken ock , likmätigt dess pligt
och ändamål, först blifver i tillfälle i ett
sammanhang öfverväga Taxerings-åtgärden i
de serskilda Comitéerne och, genom det
Pröfnings-Comit!éen tillkommande öfverinseende
derå, med de jemkningar, som finnas
nödige , besluta en allmän jemförelse i taxeringarnes
district samt dymedelst tillse,
att i skatiebördorne befordras likhet och ett
rättvist förhållande Medborgare emellan ,
samt jemväl att Rikets Ständer, i fråga om
Minimi-Tariflen , sjelfve yttrat , ”genom nu
medgifven nedsättning i värdet för hela Riket
och serskildt för hvarje Län med tillsammans
26,900,000 R:dr minskat det värde
1818 års Tariff derå utsätter” ; och är på
dessa grunder, å Comiténs vägnar, yrkadt,
att Pröfnings-Comiténs nedsättnings-åtgärd
desto hellre måtte gillas , sorn Länets hela
hemtuansvärde ändock öfyersliger Minimi*
12 Bevillnings-ZJtskottets Betänkande N:o 3o
Tariffens med 617,472 R:dr ; hvarförutan
enskilde klagande utgått Irån samina åsigter,
med lillägg, att, i anseende till fallna
pris på jordbrukets producter, de hemman
åsatte värden , äfven efter ifrågavarande nedsättning
, snarare vöre öfver än under det
rätta och verkliga,
Kongl. Kammar-Rätten har, under åberopande
af de här ofvan intagne, ur Be.
villnings-I^örfattningen hemtade skäl , till ytterligare
ådagaläggande deraf, att PröfningsComiténs
förfarande -'ore i strid med Bevillnings
- Förordningens syftning och föreskrifter
i detta afseende, anfört, alt de Heste
Pröfnings-Comitéer icke ansett sig kunna
besluta någon allmän nedsättning i hemmansvärdet
{ att det vore orättvist och oförenligt
med ändamålet’ af allmänna föreskrifter och
grunder för bevillningens fördelning samt
rubbande den åsyftade jemlikheten i beskattning,
om invånarne i ett Län finge tillgodonjuta
en lindring i sina utlagor , som, i
följd af riktig tolkning af Bevillnings-Stadgan,
i de fleste Län icke bl il vit medgifven ;
hvaijemte Kammar-Rätten upplyst, att det i
besvären åberopade Kongl, Majds Nådiga
beslut, meddeladt uti bref till Kammar.
Rätten den ig December 1827, skulle bekräfta
rigtigheten af Kammar-Rättens åsigter,
helst detta, med anledning af Kain
-
Bevillnings-Vtskottets Belänkande N:o 5o. i3
mar-Rättens Revisions-Contoirs besvär, i ett
enskildt fall, gifna Nådiga beslut törklarar
det vara hufvudsakliga ändamålet för Pröfnings-Comitéer
att äfven , utan anförde besvär
af den skattskyldige, jemka och rälta
Taxeringarne , så att de lika träffa de skattdragande,
samt dessutom innehåller: ”att
PröfningS-Comiténs åliggande att, utan föranledande
af besvär, i vederbörlig proportion
Medborgare emellan nedsätta en eller annan
bevillning icke kunde vara af samma egenskap
, som att nedsätta Taxerings-Summan
under den skattskyldiges uppgift.”
Detta allt har Utskottet tagit i öfvervägande
; och ehuru 2 Mom. a §. III. Art.
uti 1823 års Bevillnings-Förordning, jemförd
med 22 Mom. af samma Art. och
gifver ett fullgiltigt stöd åt de Comitéer,
hvilka ansett sig icke kunna besluta allmän,
utan allenast vidtagit partiel nedsättning med
åtföljande jemkning i hemmansvärdet, samt
KammarRättens RevisionsContoir således, i
Utskottets tanka, icke saknat anledning till
de utfärdade anmärkningarne, likväl och som
härvid förekommer, å ena sidan, att de nog
invecklade och obestämde föreskrifter , sorn
182,3 års BevillningsFörordning härom innehåller,
till det anmärkta förfarandet desto
hellre kunnat gifva anledning, sorn dessa
föreskrifter blifvit på ungefärligen lika sätt
14 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3o;
uppfattade och tillämpade i Tio gf Rikets
Län , samt, å den andra, att, om de åsigter,
som grundlagt anmärkningarna och KammarRättens
öfver en del af desse meddelade
beslut, skulle i rättsväg göra sig gällande vid
målens slutliga afgörande, deraf blefve en
följd, att betydliga Summor måste indrifvaa
af skattskyldig?, som kunnat anse sig tryggade
af PröfningsComités, utaf Kronans dervid
närvarande Ombud icke öfverklagacle
beslut, och att sådant i verkställigheten torde
medföra mycken svårighet derigenom, att
utbetalning på en gång för flera år blefveganska
kännbar, samt att många förändringar i afseende
på hemmäns-egare o. s. v. inträffat,
så tror sig Utskottet ega grundade an-'
ledningar till den hemställan,
alt Rikets Högloft. Ständer måtte
med tacksamhet omfatta hvad
Kongl. Majit med den i detta ämne
afgifna Nådiga Proposition åsyftat,
samt således förklara, att
det md få bero viel de, af Profnings-,
Taxerings- och BeredningsComiiéerne,
för är 1824 och de påföljande
åren, vidtagne nedsättningar;
och lärer, om denna mening
bifalles, Rikets Höglofl. Ständer,
i Öfverensstämmelse härmed>
Bevillnings~Utskottets Betänkande N;o 5o. i5
till Kongl. May.t a/lata underdd
nig Skrifvelse.
Dock hemställes sådant allt till Rikets
Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 3 Junii 1829^
Stockholm.’
Elméus och Granbergs Tryckeri, 182gi
T
FÖRTECKNING på de Län, hvarest, sedan Hemmanen specielt blifvit jemkade till sina rätta värden, Allmänna nedsättningar dessutom äfven egt rum; utgörande beloppen, så vidt
utrönas kunnat, följande:
Allmän
Belöpan-
nedsättning
de Bevill-
i värdet.
ning.
2,000,000.
4,000.
Nedsättning blifvit anbefalld endast af Pröfnings-Comitén.
1,000,000.
2,000.
(För arne Fögderier har den allmänna, på obestämdt omdömé grundade nedsättning&n redan vid
l slik nedsättning af Pröfnings-Comitén efter omröstning besluten.
Taxeringen blifvit företagen, men för de
1 Fögderierna är
1,000,000.
2,000.
Nedsättningen är ensamt af Pröfnings-Comitén anbefalld.
1,000,000.
2,000.
jl 5:ne Fögderier har den allmänna nedsättningen redan vid Taxeringarne blifvit företagen och
(anbefalld.
‘or de andra Fögderierne är den af F
röfnings-Comitcn
1,610,747.
3,221.
Af Pröfnings-Comitén nedsatt, sedan vid Taxeringarne genom speciela jemkningar förut blifvit nedsatt 409,862 R:d.
525.299.
1,050
Dito, sedan vid Taxeringarne förut specielt blifvit nedsatt 56,755 R;d.
1,180,911.
2,361.
Här har äfven den allmänna nedsättningen redan af Taxerings-Comitéerne blifvit vidtagen.'
314,800.
629
Dito — —— Dito — — — Dito — —
2,634,472.
5,569
( Här har den allmänna nedsättningen till större delen vid Taxeringen blifvit vidtagen; men hvad
l ansett oyilkorligt vara medgifne, derom har sistnämnde Comité förordnat nedsättning.
som ännu återstod af de 10 procent, som
Pröfnings-ComiUn
1,238,958.
2,477*
Här har vid Taxeringen allmänna nedsä tningar till någon del egt rum, synnerligen för ett Fögderi, utgörande omkring 75g,845 R:d, hvarefter Profning -  1 Comitén, som funnit Länets värde-summa öfverskjuta minimum med 1,167,085 R:d, meddelat Norra och Södra Vedbo Härader i4 ä 18 procents ned-  1 sättning med 499,115 R:d, som, med förenämnde 739,845 R:d, gör motstående i,238,g58 R:d; men de öfrige 668,372, eller skillnaden emellan 1,167,085 och
J 49g, 110 R:d, hafva icke blifvit begagnade till nedsättning.
| Att 1824 års hemmansvärde-summa för Jönköpings Län, enligt Bevillnings-Sammandragef, oaktadt ej mindre de speciela nedsättningar, än förenämnde
Jallmänna nedsättning i,238,g58 R:d, likväl är högre än 1818 års Tariff, härrörer dels deraf, att 1823 års värde, enligt Bevillnings-Sammandraget för del-  ita år, är 928,000 R;d högre an 1818 års i Tariffen utsatte minimum, dels deraf, att värdet i 1824 års General-Sammandrag med 472,800 R:d öfverskjuter
^det verkliga beloppet, emedan för Norra och Södra Vedbo Härader, Pröfnings-Comiténs nedsättning till största delen icke blifvit observerad
12,555,187* 1
25,107.
Första Revisions-Contoiret.
Stockholms Län 0 * ganska nära
Upsala Län * 0 0 * närmare
Nyköpings Län * * * minst
"Westerås Län *00 Dito
Andra Revisions-Contoiret,
Malmöhus Län 0 0 * t *
Kronobergs Län 000*0
Cahnare Län »0*00
Ölands Län 000*00
Östergöthlands Län 0009
Jönköpings Län
Summa
Anmärlning:
Detta är förhållandet för ar 1824, och förhållandet.för de följande åren är ganska nära lika.
Stockholm af Kongl. Kammar-Rättens ljsta och g:dra Revisions-Contoir den 8 Maji 182g.
G, Alm, G. P, Sehell,
(Hörer till Ber. Utsk, Bet. N:« 3o.)
