# ID: svediakorp-gov1954
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 55,293
# sentences: 1,253
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bihang
tili
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll,
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
o
Aren 1828 och 1829*
Femte Samlingen,
innehållande
Bevillnings - Utskottets
Memorialt Utlåtanden och Betänkanden.
N:o Z.
Memorial till Rikets Höglofl.
Ständer, om antagandet af
ytterligare Cancellie - betjening.
Sedan R. H. St. Bevillnings-Utskott besiatit,
att, i likhet med hvad vid föregående
Riksdagar varit vanligt, arbeta på 3 Afdelningar;
men hvardera af dessa icke funnit tillfäU
le att annorlunda sammanträda, än på 3:ne
från hvarannan något aflägsna ställen, så har
Utskottet för göromålens oafbrutna och skyndsamma
gång, samt med afseende på de flera
och af olika natur varande ärenden^ som tillhöra
Utskottets befattning, funnit oundgängeligt
att dervid använda biträde af en Cancellist på.
hvar Afdelning, att i egenskap af Notarie föra
Protocoll, och af 3:ne Cancellister till biträde
med renskrifning, handlingars emottagande
och vård m, m. ej mindre på Afdelningarne
än vid Hufvud-expeditionen; och får Utskottet,
vid anmälan härom, hos Rikets Höglofh
Ständer vördsamt anhålla, att, jemte tillBih.
till Riks St. Prot. iSik och /#*?. yte Sami.
ltsta H:t. 1
4 Bevilln..Utskottets Betänkande N:o i, a.
stånd till antagande af ofvannämnde Cancelliebetjening,
arfvoden malle få beräknas för 3.'ne
vid Protocollet tjenstgörande Cancell ister såsom
Notarier, samt för de trenne öfriga Can*
cellister i öfverensstämmelse med hvad för dessa
befattningar efter sig företeende omständigheter
framdeles kan beviljas. Stockholm den
3 December i8l8«
På Höglofl, Ridderska- På Högvördige Preste
pets
och Adelns Leda- Ståndets Ledamöters
möters vägnar: vägnar:
A. Leijonhujvud. J. O, Wallin.
På Wallof!. Borgare- På Hedervärda Bonde.
Ståndets Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar: vägnar:
A. Zethelius. Johannes Svensson.
Gabr. Lagergren,
N:o 2.
Memorial till samtlige Riksstånden,
angående återlemnande
af Kongl. Maj:ts till
Utskottet remitterade Nådiga
Proposition om Salpeter-gärden,
med åtskillige Motioner
i samma ämne.
Bevllln.-Utsköttets Betänkande N'o 2.' 5
Genom Utdrag af det hos Hedervärda
Bonde-Ståndet, d. 24 sistlidne November, håll.
ne Protocoll, som denna dag hos Bevillningsutskottet
föredragits, hafva till Utskottet blifvit
remitterade Kongl. Majus Nådiga Proposition
om afhjelpande af den årliga bristen i Salpeterfonden
och om ett förändradt sätt för
Salpetergärdens uppbärande, samt dels Riksdagsmannen
Anders Danielssons i sammanhang
dermed gjorde anförande till Protocollet, innefattande
hufvudsakligen förslag till en enklare
och förändrad förvaltning af denna fond, samt
deraf följande indragning af åtskillige tjenstemän,
och dels Eric Svenssons från Götheborgs
och Bohus Län vid samma tillfälle afgifne
Memorial derom, att Städerne borde i annan
och högre proportion, än hittils, uti Salpeterskatten
deltaga, samt att lämpligaste sättet för
denna skatts utgörande vore, att, efter hemmansvärdet
på .Landet, samt hus- och jordvärdet i Städerne,
ålägga några Skålp. Salpeter för hvarje
1000 R:dr af uppskattningsvärdet efter atdra Art;
varandes i ofvannämnde Protocolls-Utdrag intagne
de dessutom af Eric Svensson samt en annan
Ståndets Ledamot, Nils Mänsson från Malmöhus
Län, i frågan yttrade meningar.
Ehuru Kongl. Majtts Högstberörde Nådiga
Proposition, såsom jemväl till Höglofl. Stats
Utskottet remitterad, ännu icke ankommit, liar
Utskottet likväl icke ansett sig kunna undgå att
låta ofvannämnde ämnen komma under öfver
-
6 Bevilln.-Utskottets Betänkande N:i 2,' 3-
läggning; men som Salpetergäcden är en Statsverket
tillhörande Inkomst, Hvilken hvarken
har namn eller egenskap af Bevillning, så finner
Bevillnings Utskottet de i merberörde Protocolls
Utdrag framställda ämnen desto mindre
tillhöra Dess upptagande, som, äfven i den händelse
Salpetergärden på sätt Eric Svensson föreslagit,
skulle komma at utgå efter fastigheternas
Taxerings-värden, så väl i Städerne som på
I/andet, sådant med Bevillningen och grunder-'
ne derföre icke hade någon gemenskap. Utskottet
får af dessa skäl och efter den vägledning
Riksdags Ordningens 44 §• och 3 Mom.
lemnar, vördsamt tillkännagifva detta förhållan.
de; och blifver det till Utskottet ankomna Protocolls-Utdrag
till Hedervärda Bonde Ståndet
återlemnadt. Stockholm den 3 Dec. J.8a8,
N:0 3.
Memorial, om återlemnande
af Herr Grefve Hamiltons,
Jacob, hos Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln ingifne Memorial
om anslag till årlig
Lön för en Provincial-Läkare
i Östbo och Westbo Härader.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har, jemlikt
Utdrag af Protocoller, under den 19 idens
na månad, till Höglofl. Stats* och Bevillningsutskotten
remitterat Grefve Hapiiltöns, Jacob}
BevilJn.-Utshoitets Betänkande N\o 3. 4. 7
Memorial, hvaruti af uppgifne orsaker begäres:
1:0 att Ion må anslås för en Provincial-;
[Läkare i Östbo och Westbo Härader: 2:0 att
desse HäraJer måtte, i proportion af deras
bidrag , erhålla Utdelning af Länets Lazaretts-Cassa
och Fond, för att vid Wernamo
uppbygga ett Lazarett , samt 3:0 att
samma Lazaretts afgift, som nu utgår af dessa
båda Härader, inåtte få till Lazarettets underhåll
disponeras, efter enahanda grund, sorn för
de dfrige Lazaretten i Riket.
Då detta ärende till granskning förekommit,
har Bevillnings - Utskottet desto mindre
funnit sig kunna detsamma upptaga, som Utskottet
icke har sig anfdrlrodd någon annan befattning
med frågor, som röra sjukvården, än hvad
angår fortfarandet och beloppet af den så kallade
Curhus-afgiften; och enär Utskottet altså återlemnar
ifrågavarande Motion, hvilken icke
lärer kunna hänföras till någon gemenskap med
Curhus-afgifterne, får Utskottet sådant härigenom
vördsamligen anmäla till den åtgärd, sorn 44
§. 3 Mom- uti Riksdags-Ordningen föreskrifyer.
Stockholm den 31 December 1828.
N:o 4.
Memorial, angående återlemnandet
af en från Hedervärda
Bonde Ståndet remitterad Motion
af Riksdagsmannen An
-
8
Jievilln>~Utskottets lietiinlanda N:0 4.
ders Nilsson från Isie, Malmöhus
Län, om jemkning i Räntorne
lor Tull-väderqvarnar.
Under den 12 i denna månad har Hedervärda
Höride Ståndet till Höglofl, Siats- och
Bevillnings-Utskottens gemensamma handläggning
rerniuerat ett, af Riksdagsmannen Anders
Nilsson från Lilla Isie i Malmohus Län, inlemnadt
Memorial, angående en, uppå anförde
skäl, yrkad nedsättning i Qvarnräntorne för de
under sistförflutne åren skattlagde Wäderqvarnar,
men emedan Bevillning? - Utskottet, vid
detta måls föredragning denna dag, funnit detsamma
angå en grundskatt, hvilken icke bestämmes
genom åtagen Bevillning, och ingalunda
kan hänföras till de uti 60 §. Regerings-fortnen
och 3 1 Riksdags-ortlningen uppräknade
ämnen för Utskottets handläggning; sa
har Utskottet icke kunnat till pröfning företaga
ofvannärnnde fråga; hvilket Utskottet vid återlemnande
af det från Hedervärda BondeStåndet
ankomne Utdrag af Protocollet, härigenom
och i enlighet med föreskriften i 44 §. 3
Mom. af Riksdags - Ordningen, vördsamt får
tillkännagifva. Stockholm d. 31 Dec. 1828-
STOCKHOLM,
tryckt i Marouakdska Boktryckeriet, 1829'
Bevilln.' Utskottets Betänkande N;o 5. $
N:o
Memorial om återlemnandet
af Petter Anderssons från
Hallands Län inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckta
Motion, angående förbud
mot införsel af Utländska
yppighets-varor m. m.
T1.
ill Rikets Höglofl. Ständers Stats- och
Bevillnings-Utskott har blifvit från Hedervärda
Bonde*Ståndet remitteradt Riksdagsmannen
Peter Anderssons från Hallands Län, den 18
sistlidne December, afgifne Memorial, deruti
lian, af anförde orsaker, yrkar dels att Utländska
yppighets-varor måtte blifva till förbrukning
förbudna och att den som införer dylika,
antingen måtte anses hafva förverkat allmänt
förtroende eller landsförvisas, och dels att för.
bud till bruk och införsel af än flere för Landet
umbärliga Utländska Producter måtte föreslås
och tillstyrkas; men alldenstund Bevillnings-Utskottet
funnit de uti Motionen omrörda
frågor icke tillhöra Utskottets behandling,
emedan de afse L3gstadganden emot införsel
samt bruk af Utländska öfverflöds-varor, då
deremot Utskottet endast bör och eger föreslå
Biti. till Riks St.Prot. 1S2S och iSzp. y.le Sami.
j:dra Hit. 2
2 Bevilln.' Utskottets Betänkanden Nlis 5, 6.
fordelningen af den Bevillning, som under
namn af Sjö-Tull utgår; fördenskull får Utskottet
vördsamt anmäla ett sådant förhållande,
samt derjemte ofvannämnda Memorial till Hedervärda
Bonde-Ståndet återlemna.
Stockholm den 5 Januarii 18 2 9-
N:o G.
Memorial om återlemnande al
Kongl. Maj:ts från Hedervärda
Bonde-Ståndet till Bevillnings
- Utskottet åter-remitterade
Nådiga Proposition om
Salpetergärden jemte åtskillige
Riksdags-Fullmägtiges i
samma ämne afgifne skriftelige
och muntelige yttranden.
Wid föredragning i Hedervärda Bonde.Stan.
det af Bevillnings-Utskottets d. 3 sisth Dec. afgifne
Memorial, deruti Utskottet gifvit tillkänna
sin öfvertygelse, att Kongl. Majus till
Utskottet remitterade Nådiga Proposition örn
Salpetergärden jemte de, med anledning deraf,
inom Hedervärda Ståndet afgifne yttranden,
icke tillhörde Utskottets upptagande, har, efter
Bevilln.^Utsköttets Betänkande N-o 6. 3
det Eric Svensson fran Bohus Län anfort
att Salpetergärden icke vore någon grundskatt,
utan verklig bevillning, samt Anders Danielsson
från Elfsborgs Län anmärkt att Bevillningsutskottet
för tidigt vägrat upptagandet af denna
fråga till pröfning, Hedervärda Bonde-Stan.
det funnit att detta ärende borde gemensamt
behandlas af Stats* och Bevillnings-Utskotten
samt således, med ogillande af Bevillningsutskottets
serskildt företagna handläggning vid
.Remissen till begge Utskotten, funnit för godt
att återremittera frågan till detta Utskott, för
att gemensamt med Stats-Utskottet densamma
handlägga.
Sedan Utskottet, till åtlydnad af Riksdags
- Ordningens stadgande uti 3 Morn. af
44 §. afgifvit ofvannämnda Utlåtande till
samtlige Riks-Stånden, så hafva, jemlikt ankomne
ProtocoIIs-Utdrag, Höglofl. Ridderskapet
och Adeln bifallit Betänkandet, samt Högvördige
Preste* och Wällofl. Borgare-Stånden,
utan anmärkning, lagt detsamma till handlingarne.
Utskottet tror sig böra anse sistnämde
åtgärd som bifall till dess yttrade åsigt
i ämnet; och då sålunda 3:ne af RiksStånden
gillat Utskottets åtgärd, samt nyssnätnde
anmärkning, att Utskottet skall för tidigt
vägrat upptaga denna fråga, icke synes vara
förenlig med Grundlagens bud, alt om Utskott
vill återlemna något remitteradt mål, utlåtande
4: Bevillrt,-Utskottets Betänkande N-.o 6,
derom bör sist inom 8 dagar afgifvas; så åfefJ
står endast för Utskottet att hos Hedervärda
Bonde-Ståndet vördsamt tillkännagifva, det Ut»
skottet, vid sådant förhållande, med den återremitterade
frågan icke bör taga annan befattning,
än att härjemte återlemna de i ämnet
ankomne handlingar.
Stockholm den 13 Januari 18:19.
STOCKHOLM,
tryckt i Marouardska Boktryckeriet, i8ssg>
Bevilln..Vtskoitets Betänkande N.o j. i
N:o y.
Betänkande om Grunderne för den
blifvande Allmänna Bevillningen
samt för värdering af fastigheter.
Fiir att fullgöra Regeringsformens föreskrift, uti
dess 70 §•, att Bevillnings-Utskottet åligger, opåmint,
vid hvarje Riksdag uppgifva de allmäni
na grunderne för den blifvande Bevillningens
fördelning, har Utskottet, i afseende på den af
jandet och Städerne utgående Allmänna Bevillningen,
ifrån Riksdagens början sysselsatt sig,
att inhemta alla nödiga Upplysningar om så väl
sjelfva hufvudföremålet, som de flere i Riks»
Stånden gjorde och till Utskoitet remitterade Motioner,
hvaraf en del icke ankommit förrän inom
den tredje månaden ifrån Riksdagens början.
Utskottet har nu fullgjort sin gransknings-skyl.
dighet, Och då Utskottet, till Rikets Höglofl.
Ständers pröfning, härmed får aflemna förslag
till grunder för Allmänna Bevillningen ifrån
och med 1830 till slutet af det år, då nästa
Bevillning af Ständer beslutas, anser Utskottet
sig först böra omnämna, att, i afseende på den
Bih. till Riks.St.Prot. jSzS och iSv. y.te Samt.
3:dje H:t. 1
i ÉevMn.-Utskottets Betänkande N\o 7.
rigtning och omfattning, som borde gifvas åt
samma förslag, Utskottet trott, att Grundlagens
afsigt varit, att ett sådant förslag bör så fullständigt
antyda de grunder, hvarefter Bevillningen
kan utgå och fördelas, att, sedan desse, ellet
andre af annan art, blifvit af Rikets Högloft.
Ständer antagne, skulle åter uppställningen af
sjelfva Bevillnlngs-Förordningen endast blifva
en tillämpningsåtgärd, hvilken icke erfordrade
synnerligen vidlyftiga öfverläggningar, eller be*
hofde mötas af tidsödande svårigheter, då Bevillnings-Förordningens
antagande inom RiksStånden
förekommer. Derföre har också Utskottet
bemödat sig, att, i vissa fall, och der så
lämpeligen kunnat ske, genom Reglementariska
föreskrifter och tillämpningar förtydliga inkomsU
grunderne och classificationerne m. m., hvarefter
Bevillning må påföras och beräknas.
Bland de till Utskottet från respective
Riks-Standen öfverlemnade motioner hafva följande,
här till deras hufvudsakliga innehåll i
korthet upptagne, innefattat framställningar rö.
rande Grunderne för Bevillningens utgörande,
nemligen*.
a) Herr Friherre Cederström, Jacob, har 1
sitt hos Högloft. Ridderskapet och Adeln in*
lemnade project till förändring i Sveriges Statshushållnings*
System lör^slagit, att alla skatter bor*
Bevilln.' Utskottets Betänkande N:ö y. 3
de utgöras i tnon af hvars och ens brutto-inkomst,
samt ansett, att denna hufvudprincip, i afseende
på Bevillningen, genast kunde tillämpas, och
sålunda förmenat, att om calculen, efter en serskild,
i Memorialet under N:o 14, åberopad
Tabell, utsträcktes till den blifvande Bevillningssutnmans
belopp, det snart skulle visa sig, huru
högst obetydlig procent, som erfordrades;
förmodande Herr Friherren, att Bevillnings-Utskottets
arbeten skulle härigenom så förenklas,
det, utan afvaktan af Bevillnings-sumrnans fastställande,
Grunderne för Bevillningens utgörande
kunde Rikets Höglofl. Ständer föreläggas,
helst den behöfliga procenten i allt fall borde
af Fullmägtige 1 Rikets Ständers Verk bestämmas,
först sedan årets totala Inkomst-Summa,
genom taxering, vöre känd»
b) Inom samma Höglofl. Riks-Stånd hat
Herr Friherre Cederström, Anders, yrkat Bevillningens
åläggande, efter de grunder Hert
Friherren uppställt uti en, redan vid 1815 års
Riksdag, under namn af "Tankar rörande Sveriges
Bevillningssätt,> tryckt, och af dåvarande
Bevillnings-Utskott handlagd skrift, som utvecklar
de hufvudsakliga grundsatser, att en viss
skydds-afgift skulle utgöras, till hvilken Embetsoch
Tjenstemannen äfven borde bidraga, ehuru
han i öfrigt, såsom den der med sina mödor in
natura erlade afgift för sina förmoner, borde
Bevilln.'TJtsköttets Betänkande N;ö 7.
vara från skatt befriad: att alla Svenska Hem.
man skulle uppskattas eller värderas, i ett verkligt
proportionell förhållande, det ena till det
andra, i mon af deras afkastning, läge och afsättningsförmoner,
och att Bergverken, med deras
lägenheter, samt hvarje Stad till hus, tomt
och jord, äfvensom öfrige näringar och rörelser,
efter samma princip, till visst värde komrne att
anses. Den sålunda uppkomna värderings-summan
borde derpå divideras med något visst tal,
såsom t- ex. minsta Hemmansvärdet, då hela
Statens Bevillning, sedan skydds-afgiften först
blifvit afdragen, skulle jemnt fördelas på den
uppkommande qvoten af ett antal lika delar;
varande ett Bihang med upplysningar i afseende
på förslagets verkställighet, samt tillhörande
tabeller, skriften vidfogadt.
c) X afseende på Capitations- eller tersonliga
afgiften, hafva Eric Svensson ifrån Bohus
!Län, och Casper Wijkman, inom Hedervärda
jBonde-Ståndet motionerat, den förre, att denna
afgift borde utgöras efter de rättvisa och billi*
ga grunder derföre, som 1789 års BevillningsFörordning
uppställer, och hvilka skola kommit
i förgätenhet, samt den senare, att ifrågavarande
afgift, såsom mest tryckande Allmogen och
den fattigare delen af Nationen, borde alldeles
upphöra, och derest sådant skulle behöfvas, er
sättning sökas genom åtskillige uppgifne utvä*
Bevilln.»Utsköttets Betänkande N‘o j. 5,
gar till beskattning, öfver hvilka senare Ut»
skottet serskildt sig utlåter.
d) Den nu i Bevillnings-Förordningen på»
bjudne Rusttjenst-skatten och Rotefrihets-afgiften.
liar Herr Grefve Spens, C. G., uti ett Memorial,
hvilket innefattar flera Bevillningen rörande
ämnen, ansett böra förvandlas till ett slags
grundränta, hvilken natur dessa afgifier egentligen
skola hafva, samt sålunda föreslagit, ätt de
ej mera såsom Bevillning matte anses och debiteras.
e) Nyssbemälte Herr Grefve har, i samma
Memorial, äfven gjort framställning om olärnpligheten
af den så kallade Minimi - Tariff eri,
hvilken, såsom inskränkande Taxeringsmäns rättighet
och skyldighet, att uppskatta efter öfvertygelse,
och medförande flere olägenheter, Hére
Grefven önskat måtte alldeles försvinna ur Ben
villnings-F örfattningen.
f) I fråga om Capitalers beskattning har
blifvit påstådt: af Eric Norberg, inom Hedervärda
Bonde-Ståndet, att Capitalister borde beskattas
efter sina uppgifter, samt att dervid skulle,
såsom correctiv emot deras underlåtenhet
härutinnan, stadgas, att den som undandragit sig
uppgift om ett fordradt Capita], korrime att bö.?
ta ^:del af dess belopp, samt af Herr Biskop
(i Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o y.
Fave, jemte Herr Biskop Wallenberg i Hög,
vördige Preste-, och Herr Hiessleiter i Wallof!.
Borgare-Ståndet, att alla slags fromma Stiftelser,
som ega Capitaler, borde, uppå anförde skäl,
vara befriade från att vidkännas det räntegifvare
medgifna bevillnings-afdrag,
g) Rättvisan och billigheten deraf, att Emhets-
och Tjenstemän finge oafkortadt åtnjuta si•
na löner och vara befriade från alla återbetala
ningar deraf till Kronan, har, under framställning
om flere dermed sammanhang egande, men
Bevillnings-Utskottets upptagande icke tillhörande
ämnen, Herr P, A, Reutersvärd sökt 3,
dagalägga, samt, på sådan grund, yrkat, att Embets-
och Tjenstemäns löner måtte till sitt
netto-belopp utfalla, hvarförutan Herr Grefve
Cronhjelm, Otto August, uti ett Memorial, sorn
omfattade åtskillige frågor i Bevillningsväg, hem.
ställt, dels huruvida begrafningshjelpen och bi*
draget till Pensions*Cassan borde såsom inkomst
beräknas, samt begärt, att något bestämdt och uttryckligt
stadgande, i detta afseende, åtminstone
matte i Bevillnings*Förordningen intagas, dels
ock anhållit, att Pensioner, som tillkommit genom
egne bidrag, eller, för Enkor med flere, ge-,
nom tillskott af far, mor, eller skyldeman, måtte
blifva från Bevillning fritagne.
Hvad nu först angar Herr Friherre Jacob
Bevilln.-Utskottets Betänkande N'.o 7.
Cederströms ofvannämnde Motion, så och då dea
deri framställde beskattnings-princip står i ett
nästan oskiljaktigt sammanhang med Herr Friherrens
vidt omfattande plan för Grunderna till
ett nytt Statshushållnings-System, har, med förbigående
af hvad som i öfrigt emot verkställigheten
af denna princip kunde invändas, det icke
synts Utskottet lämpligt, att med dess lösryckande
från berörde system, hvilket nu är föremål
för handläggning hos ‘flere Utskott, sorn
deröfver ännu icke' afgifvit något yttrande, serskildt
och isoleradt ifrån det hela,
fästa sig vid Herr Frilierrens förslag till
hufvudgrundsats vid Bevillningens åläggande,
utan får Utskottet alitsa härmed afstyrka
dess antagande.
Friherre Anders Cederströms project har
Utskottet åter icke funnit så fullständigt utveckladt,
att Utskottet kunnat inse, hvaruti dess, af
Herr Friherren omtalde, fördelar och stora företräde
framför hittills följde beskattningssätt
egentligen bestå; utan har Utskottet, i stället,
ej kunnat undgå finna, att de föreslagne värdertngarne
och alla dermed sammanhängande undersökningar,
jemte flere andre, vid verkställigheten,
mötande omständigheter säkert skulle medföra
oberäkneliga svårigheter, betydliga kostnader
saint mycken tidsutdrägt; och då man dertill
tagit i beräkning ovissheten om Bevillningens
utgående och rättvisa fördelning, efter den
-
8 BeviHn.*Utskoltets Betänkande N-.o 7.
na beskattningsmethod, som ännu icke har någon
slags erfarenhet för sig, har Utskottet
trott sig eg a dg mest skäliga anledningar
att vid Bevillningsgrundemes framläggande
icke göra afseende ä Herr Friherre .4»
Cedersiröms ofta nämnde Förslag.
Hvad de öfrige Motionerna angar, så och
enar de icke ifrågasatt någon total förändring i
det nu gällande beskattningssätt, utan endast afsett
partiela rättelser och jeinkningar, torde, till
undvikande af vidlyftighet, desse få anses besvarade
genom de yttranden och förslag, Utskottet,
i afseende på Bevillningsgruoderne, nu går
att afgifva; och ehuru Utskottet dervid trott sig
i allmänna omdömet ega ett stöd för den förmodan,
att de sedan år 1812 gällande Bevill»
ningsgrunder, med den jemkning de numera erhållit,
motsvara sitt ändamål, och att några liuf»
vudsaklige rubbningar deruti hvarken torde vara
önskade eller fördelaktige, har Utskottet icke
dess mindre insett sin förbindelse att, om något,
i grund och verkställighet, rättvisare och
lämpligare förslag kunnat utfinnas, detsamma för
Bikets Höglofl. Ständer framställa; hvarföre ock
omsorgen att, så vidt möjligt vore, icke, förbise
något, som kunde medföra nytta, eller sprida
upplysning i en vigtig, och på Landets väl betydligt
inverkande fråga, föranledt Utskottet, att
äfven nu fästa uppmärksamhet vid ett sistlidna
Bevilln>' Utskottets Betänkande N:o j.
Riksdag tryckt och till Bevillnings-Utskottet de»
diceradt project, hvilket, fastän äfven då föremål
tor granskning, torde förtjena en korrt framställning,
Detta project utgår fråri den grundsatsen,
att Bevillnings-summan; efter den ledning
en tnedelberälning för flere år gåfve vid
handen, skulle, utart bestämmande af nägra allmänna
grunder, fördelas, först af BevillningsUtskottet
på Latten, och sedan af Läns-Comitéer
på Härader, Socknar och Städar, hvarefter
slutligen andre Coinitéer, bestående af personer,
ined erforderfige egenskaper och fullständig kännedom
af alla local-förhållanden, skulle ålägga
hvarje Medborgare en rättvis och, efter hvars
och ens förmåga att utgöra den, lämpad skatt.
Förslagets författare har sedermera tillstyrkt den
förändring deruti, att Sockne-Comitéerne, till en
början, och intill dess Förslagets innehåll och an;
vändbarhet blefve kände och bepröfvade, skulle,
vid fördelningen, tillämpa de nu gällande eller
andra allmänna Bevillningsgrunderi Utskottet,
som ej inser hvad som, under senare förutsättningen,
med Förslagets införande egentligen
vore vunnet, tror för öfrigt, att, ehuru hufvud;
grundsatsen, i frågor om sjelfbeskattning, har
mycken förtjenst, skulle planen likvisst icke kunna
verkställas utan stora olägenheter, sorn otvifvelaktigt
vore fördelarne öfvervägande, helst
Förslaget hvilar på förutsättning af mera insigt
och oväld hos den taxerande, samt mera för*
lo Bevilln.-Utsköttets Bttilnkande N;o 7.
dragsamhet och förtroende hos dentaxerade, än
för närvarande vore att förvänta; hvaraf jern»
väl syries följa, att i samma nion desse egenskaper
äro olika fördelade, skulle misstag och
oundvikliga ojemnheter i beskattningen upp.
komma;
och på dessa grunder kan Utskottet icke eller
understödja antagandet af ifrågavarande Förslag.
Efter noga granskning af förevarande ämne,
har Utskottet stadgat dess öfvertygelse, att
de hufvudgrunder för den egentliga Bevillningen,
sorn sedan 181a varit följde, med några
mindre betydliga förändringar, äro de under vårt
Samhällsförhållande mest rättvisa och lämpliga,
samt sålunda förtjena företräde framför de derifrån
hufvudsakligen afvikande, hvilka fordom
blifvit följde eller varit ifrågaställde; men, innan
Utskottet utvecklar förstnämnde grunder, torde
Utskottet i korrthet få framställa de åsigter, sorn
härutinnan bestämt dess beslut.
Billigheten och fördelarne af Bevillningens
utgörande efter behållna Inkomsten hafva, såsom
städse omtalade, icke kunnat undgå Utskottets
uppmärksamhet; men Utskottet har trott, att den
uteslutande tillämpningen af denna, i sig sjelf
rättvisa, grundsats skulle möta nästan oöfvervinnerliga
svårigheter, i synnerhet som Inkomstbehållningen,
i de fall, der den, efter nu gällande
Stadga, legat till grund för Bevillningen,
Bevillri.-Utskottets Betänkande N:ö <11 n
enligt ilen kännedom Utskottet eger, sällan blifvit
uppgifven, eller af de taxerande beräknad, till
dess verkliga och sannolika belopp, Orsakerne
härtill behöfva ej sökas aflägse, helst de
ådagaläggas af erfarenheten. De grunder deremot,
uppå hvilka nu gällande BevillningsStadga
hvilar, ära sammansatte af flere beskattnings-elementer,
nemligen; Bevillning af personer,
af synbar förmögenhet, inkomst, tillfällig
förtjenst rn. m., hvilka vid första påseendet kunde
synas nog motsatte, men genom förening
sins emellan, t Utskottets tanka, medfört en stor
del af hvarandras fördelar, med undvikande af
betydliga olägenheter, Då Capitations- eller
Skydds afgiften i senare tider blifvit antagen,
äfven af dem, som för öfrigt velat beräkna endast
behållna inkomsten, såsom beskattningsgrund,
torde destamindre något vidlyftigt försvar
derföre vara erforderligt, som dén utgör ett
oundvikligt vilkor derföre, att Kevillnings-behofvet
kan uppfyllas efter de grunder, som nu
föreslås. De fleste och, sorn det vill synas,
mest gällande inkast emot synbara förmögenhetens
beskattning, hänföra sig till orättvisan deraf,
att innehafvare af Egendom eller Rörelse,
ehuru till större eller mindre del skuldsatt, måste
oafkortadt derföre skatta, oansedt han ofta
deraf har obetydlig behållen inkomst; da deremot
Capitalisterne icke på sådant sätt erlägga
någon Bevillnings-afgift till Staten, De orsa.
Elg Beflln.-Utsltoitets Betänkande N'o 7.
leer till klagomål (ifver för hög beskattning, som
ej mindre Jordbrukaren, än Näringsidkaren, sökte,
redan vid sista Riksdagen, göra gällande,
bemödade sig 1823 års Ständer, genom Bevill.
ningens minskande, att efter möjligheten afhjelpa;
och blir det Utskottets alfvarliga bemödan.
de, att äfven nu till samma ändamål bidraga
genom en, i möjligaste måtto, jemn och rättvis
fördelning af den Bevillning, Rikets Höglofl.
Ständer finna för godt fastställa. På dessa skäl
och enär dessutom svårigheten, om icke omöjligheten
af capitalers directa beskattning är af
erfarenheten så bekräftad, att något bättre och
säkrare medel till vinnande af det dubbla ändamålet,
det Staten, å ena sidan, icke måtte förlora
sin, af ett oundgängligt behof påkallade
rätt, och Capitalisten, å den andra, dertill i någon
mon bidraga; så har Utskottet icke funnit
något medel bestämdare leda till ernående af
samma ändamål, än att Låntagaren, som för de
lånta penningarne till Staten förskjuter Bevillr.
ingen, lagligen berättigas att för detta förskott
göra sig betald derigenom, att han, vid räntans
Jiqviderande till Långifvaren, innehåller en viss
stadgad procent deraf.
Vid sådane förhållanden, har Utskottet alltså
ansett det sätt för Bevillningens utgörande,
som har för sig en sextonårig erfarenhet, visslieten
att motsvara sitt ändamål och, såsom nu
-
BevillnsUtskottéts Betänkande N.-ö 7. 13}
inera allmänt kändt i hela landet, medförer både
lätthet vid verkställighet, samt redighet i
fråga om redogörelse och controll, bora, utan
liufvudsakliga förändringar, bibehållas.
Då den så kallade personliga eller Capita»
tions-afgiften, i Utskottets tanka, har sin grund
deruti, att hvar och en för det lika personliga
skydd, som under Dagen åtnjutes, bör serskildt
bidraga till Samhälls-Inrättningens upprätthållande,
emedan ett sådant skydd är af lika vär-t
de för hvar och en, utan afseende på stånd,'
vilkor eller förmögenhet, har Utskottet hvarken
funnit skäligt understödja gjorda hemställanden
om denria afgifts upphörande, eller dess utgö*
rande efter de i 1789 års Författning följde
grunder, helst en och hvar för sin inkomst
eller förmögenhet serskildt beskattas. Utskottet
får alltså härmed föreslå^
1 to
Personlig Skydds-afgift bör erläggas af hvarje
i Mantalslängd skåttek t ifven person, utan afseende
pä ständ, inkomst eller förmögenhet,
olika för mans• och olika för qvirts-personer;
men lika för personer af samma kön. Denna
afgift ntgär ärligen frän och med fyllda
17 till Och med fyllda 60 är, dä densamma
upphör för alla dem, sorn icke af Egendom,
14 Bevilln.-Utskottets Betänkande N-o ».
Tjenst eller Rörelse, ega en Inkomst af 50
R.-dr, eller söm icke utgöra Bevillning af
Lön» Egendom, Rörelse eller Förtjenst,
I öfverensstämmelse med deri här förut
motiverade öfvertygelse har Utskottet jemväl
ansett: att den synbara förmögenheten bör, en*
ligt grunden för 1823 års Bevillnings ■ Förordning,
beskattas; och vid tillämpningen häraf föreslår
Utskottet
alo
Bevillning utgöres af all Fastighet efter värdet,
Utan afseende pä dess natur, med fortfarande
likväl af bevillning ä rust-tjenstmarker Samt
rotefrikets- af giften.
Fastighet har Utskottet åter ansett lämpll»
gast kunna indelas i följande Fyra Classer,
nemligen*.
a) Jordbruket ä Landet med allt hvad dit
enligt 1, 2, 3, 4, 5 och 6 Morn. i 3 §. ii
Art. af nu gällande Bevillnings Förordning kan
hänföras och med derstädes utmärkte undantag;
b) Hus och Jord i Städerna;
c) Bergverken jemte derunder begripne
Grufvor, Masugnar, Bruk* och Manufacturiet
Bevilln.-TJtsiottets Betaniande N.o 7. 15
och allehanda andra dylika Verk och Inrättningar,
samt ,
d) Mjöl- och Sägqvarnat, Walk- och Stampverk,
så val som skattlagde Fiskerier, hvilka
innefattas under Hemmanens skattläggningar, eller
såsom husbehofs-inrättningar i senare tider
tillkommit*
Emot den så kallade Minimi-Tariffen har
vid denna, liksom sistlidne Riksdag, blifvit anmärkt,
att densamma vöre föga förenlig med
Taxeringsmännens rätt och pligt, att efter Ed
och Samvete bestämma värdet å Fastigheter;
men Utskottet har ansett ett sådant bestämmande
genom Tariff nödigt, såsom norm för Bevillningens
beräkning och utgående af Jordbruket
å landet, samt hyser för öfiigt den tankan,
att Taxeringsvärden i allmänhet nu mera blifvit
så stadgade, och grunderne för bedöman^
det så tillgänglige, att denna Tariff bör kunna
tillämpas med så billigt afseende på verkliga
värdet, att någon skälig anmärkning deremot
knappt torde förekomma.
Den af en Motionair såsom nyttig ifrågasatte
Maximi-Tariff har Utskottet deremot ansett,
hvarken af behofvet påkallad eller använd»
bär; och torde Utskottet alltså få föreslås
riG Bevilln.'-TJ t skottets BhUnkande N-.o j'.
3:0
En så kallad Minimi- Tariff upprättas, hvilken
upptager värdet inom hvarje Län å de Hemman,
som innehafvas under egande rätt, äfvensom
å alla Krono-, Annex• och StomHemman,
samt sädane Hemman och Lägenh
heter, hvilka äro anslagne till Hospitalen, jern,
te EcclesiastikCivil- och Militairc-boställen i
och ma. vid uppskattning samtlige Hemmanen,
inom hvarje Län under det sålunda bestämda
värdet, intill dess ny Bevillnings-Förordning
utkommer, icke nedsättas.
I sammanhang ined Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition angående Curhus-afgiftens fortfarande,
har Kongl. Maj:f, af den orsak, att Hospitals
inrättningarne i senare tider, med åberopad,
anledning af sista Bevillnings-Förordningen, fått
vidkännas en dem förut okänd utgift, nemligen
eganderälts Bevillning af 2 K:dr på hvarje
1000 R:dr utaf Hemmansvärdet, i Nåder
till Rikets Ständer dfverlemnat, om icke barmhertighets-inrättningsrne
borde från erläggande
af Bevillning för deras Egendomar af både
hus och jord njuta befrielse, en förmon, som
dessa Inrättningar förut alltid åtnjutit och deraf de
lika mycket nu sorn förr vore i behof; men
Utskottet har icke ansett sig kunna, genom något
undantag i ofvannämnde hänseenden, afvika
från
Bevilln,-Utskottets Betänkande N:o 7, 17
ka från den' här förut antagna allmänna princip
för Bevillningeris utgående af Fastigheter;
och far Utskottet tillika anmäla, att för öfrigt, i
detta ämne, till Rikets Högloft. Ständer afgifves
ett serskildt vördsamt betänkande.
Hvad dernäst vidkommer Bevillning af
Handel, Rörelse, Näringar och Konstflit, så har
Utskottet ansett densamma böra beräknas efter
Inkomsten, med afdrag för oundgänglige omkostnader,
på sätt i 1823 års Förordning ytterligare
finnes omnämndt, eller ock i nya BevillningsFörfattningen
närmare kan bestämmas, hvarvid
Utskottet likväl på förekomne anledningar,
att Taxeringsman, i anseende till den, i vissa
fall, förekommande classification af afgifter,
stundom, då rätta beloppet ansetts vara någon
grad emellan Classerne, stannat i villrådighet,
och nödgats taxera under eller öfver det räftaj,
trott Comittéernes rättighet i detta fall böra vara
mindre begränsad. Af sådana orsaker tillstyrker
Utskottet:
4:0
Bevillning af handel, rörelse, handtverk, närin•
gar, fabrication, konstflit och arbetsförtjenst, i
Städerne och på Bandet, utgöres med vissa
Bill, till Riks.-St. Prot. 1828 och t8z9. f:te Sami.
3 :e H;t. 2
48 Bevilln.'Vtskaitets Betänkande N:ö j,
Procent af Inkomsten, efter de afdrag Söm i
ny Bevillnings-Stadga bestämmas, med iakttagande
af dylike Minimi • Summor och olika
classifcationer, som finnas intagne i 1823 års
Bevill nings Förordning, samt med det tillägg,
att Taxeringsman md ega rättighet uppföra
den Person till Bevillning emellan 2 '.ne af de
stadgade Glassér, som de pröfva icke lämpligen
kunna päföras afgift efter nä gr a af Glassér
ne.
Du Utskottet sålunda föreslagit beskattning
pä synbara förmögenheten, den ina på ett ellef
annat sätt vara nedlagd i fastigheter eller använd
vid handel, rörelse, fabriksinrättningar och hvarje*
handa näringar, utan afseende derpå, huruvida
Främmande Capital må vara deruti instuckne»
följer deraf, att sådane Capitaler icke kunna ser*
skildt beskattas, utan att ^Låntagare bör vara be*'
rättigad, att af långifvare återfå det belopp, som
för dennes räkning till Staten förskjutits.
För öfrigt är Utskottet af den mening, att
det undantag från dylikt Bevillnings-afdrag, sorn
äfven denna Riksdag af flere Motionairer varit
ifrågaställdt för Capitaler, hvilka tillhöra Fromma
Stiftelser, icke bör ega rum annorlunda än
på det sätt 1823 års Bevillnings-Stadga innehåller
för Sparbanks-inrättningame; med hvilka, i anseende
till det för deras bestånd alldeles oundgängliga
behofvet af en sådan lindring, är ett alde*
Hevillni-Zftskottets Betänkande N:o 7. 19
)es eget, till undantag berättigande, förhållande;
Å.f sådane anledningar föreslås alltså:
5:0
Snår af Fastigheter efter deras värde, samt af
handel, rörelse och näring efter inkomsten, Bevillning
utgår, sä komma alla utlänta Capi«
täler af hvad beskaffenhet som helst icke att
serskildt beskattas; men Läntagare, sorn afgiften
till Staten förskjutit, är vid liqvid af
ränta då densamma är förskrifven till mer
än 5 Procent, berättigad att afdraga ett sädant
förskott, hvarvid gälla de Controllei*
i 8a 3 ärs Bevillnings-Förordning innehåller,
utan annat undantag än det deruti medgifné
för sä kallade Sparbanker,
Utskottet hat desto mindre funnit sig borå
fästa afseende vid gjorde hemställanden, att
Låntagahde Embets- och Tjenstemän matte från
Bevillning af deras Löneinkomster, med mera
dithörande, befrias, som Utskottet ansett skäligt,
att desse personer för de fördelär, sorn Samhällsinrätmingert
dem lemnai, äfven böra bidra,
ga till dess upprätthållande; och Utskottet hyser
den öfvertygelsen, att största delen af Löntagare
långt hellre än att utsätta sig för den
misstydning, som ofelbart blefve en följd af
denna berfrielse, efter förmåga vill dela den
allmänna Skattebördan; äfvensom Utskottet icke
50 Bevilln.-Utskottets Betänkande N:d 7,
kunnat gilla det förslag sorn åsyftar ett afdrag
och innehåll af Bevillnings Procenten vid Lönernes
utbetalande, helst mångfaldige Löner directe
af Löntagare uppbäras, utan att utgå från
StatsCassan, samt uppgifter i alia fall skulle
meddelas af Ernbets- och Tjenstemän öfver deras
sportlar och öfrige t i 11 fä 11 ige förtjenster; anseende
Utskottet jemväl, att en sådan olikhet
skulle medföra oreda vid controll, beräkning,
uppbörd och redovisning.
Det har vidare förekommit Utskottet, att
stadgandet, det alla Löner under a00 Hulr B:o
äro från Bevillning frie, icke vore billigt eller
med Statens fördelar förenligt, eftersom en Innehafvare
af mindre Lön, till följe afsina lefnadsomständigheter,
vanligen har lika förmåga att, i sin
mon, utgöra lämplig Bevillnings-afgift, som den,
hvilken, med vida stötre Lön, har deremot svarande
högre förbindelser och ökade behof. Utskottet
har derföre funnit det vara rigtigt, att såsom det
från Bevillning fritagne minimum af Lon stadga
50 R:dr Banco, eller samma belopp, som i
fråga om Skyddsafgiften antagits till norm för
dess fortfarande efter 60 års ålder; och under
dessa förutsättanden föreslår Utskottet:
6.’o
Bevillning utg'öres af de inkomster utöfver 50
R dr B-co, hvilka i egenskap af Lön, Arfvo
-
Hevilla.- Utskottets Betänkande N:ö 7. jj.
den, Sportlar eller tillfälliga Förtjänster tillfalla
de personer sorn äro i Kongl. Maj:ts
och Rikets eller serskilde Inrättningars tjenst.
Utskottet föreslår dernäst ytterligare:
7:0
Bevillning utgöres af de i %:dje Morn., 6 §., II
Art. af 182 a års Bevillrungs-Förordning uppräknade
Actie-Bolag, Societeten, Cassör, Werk
och Allmänna Inrättningar, efter det närmare
bestämmande, som kommer att i Författningen
inflyta.
Beträffande härefter beskattning å tillfällig
ge Inkomster, hvarunder räknas erhållne Testamenten,
Gåfvor, Arf, Fidei-Commisser, Vinstmedel
och hvarjehanda Fynd, så har det synts Utskottet,
att ingen afgift, med mera lätthet och mindre
grundadt skäl till klagan, bör utgöras; samt
att det i dessa fall nu gällande stadgande, det
Bevillning ej erlägges för någon Inkomst, som
icke stiger till 300 R:dr, bur. sålunda förändras,
att beloppet då Bevillning vidtager, bör nedsätf
tas till fulla 50 R:dr Banco eller deremot svarande
värde; hvarjemte Utskottet föreslår, att föreskriften
i ycde §• II Art. af 18-3 års Bevillnings-Förordning
derom, att icke någon Be»
villning erlägges för Testamenten till personer
för långvarig och trogen tjenst, desto hellre bör
22 Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o 7.
försvinnaj som detta stadgande gifvit anledning
till missbruk, hvarigenom Staten furlorat skälig
och påräknad inkomst af Testamenten.
Den hithörande Bevillnings-grunden skuta
le således få följande lydelse:
8:0
Bevillning utgår med vissa Procent af Testamen
ten, Gäfvor , Fidei.Commisser, Arf, Fynd och
Vinstmedel. Frän en dylik Bevillnings-afgift
ma. dock undantagas Testamenten till Fromma,
Stiftelser, samt sädana dispositioner, gäfvor
och inkomster, som ej i värde uppgå till 50
R:dr Banco, eller hvilka, sä väl sorn arf icke
tillfalla personer i det slägtskaps-förhäll ande,
sorn II Art., 7 §• Bevil hängs-För fa 11 «
ningen såsom undantag upprepar.
Enär slutligen Personer finnas med åtskih
lige utvägar att sig försörja; hvilka i-cke kunna
lämpligen hänföras under dessa nu uppgifne
Classificationer, men skäligen böra, efter samma
grund, som i allmänhet är antagen, uti BevtlU
ningens utgörande deltaga, har Utskottet velat
tillstyrka att sådane, på ilere ställen i 1823 års
Bevillnings-Stadga uppräknade personer böra till
Bevilln.-ZJiskottcts Betänkande N:o 7. J3
Bevillning anses, i hvilket ändamål Utskottet
föreslår:
9:0
Bevillning utgöres efter serskilde bestämmanden
af personer i Städerne och pd Landet. hvilka
hafva sådant utvägar att sig försörja, som icke
lampi gen kunna hänföras under ofvanuppe
tagne Bevillriings-grunder, hvarvid, i afseende
pd Classiftcation, gäller hvad q'de funden här
ofvan innehåller.
Under öfverläggning om Grunderne för
Allmänna Bevillningens utgörande, War hos Utskottet
i öfvervägande kommit, ej mindre de föreskrifter
hvarefter Bevillnings-Procentens beräknande
af Fastighet på Landet och i Städerne,
samt Bergverk, Qvarnar, med mera, hittils blifvit
verkställd, än de i sådant afseende inom
Resp. Riks-Stånden gjorde förslag och anmärkningar;
och då detta ämne ansetts ega ett nära,
om ej oskiljaktigt sammanhang med sjelfva Bevillnings
grunderne, har Utskottetföljaktligentrott,
att Förslag till värderings-sätten lämpligen kunde,
på en gång, i etv gemensamt Betänkande till Rikets
Höglofl. Ständers skärskådande öfverlemnas,
så väl för att bereda skyndsamhet, sorn på det
Utskottet jnå, till efterrättelse vid Bevillning»-
24 Hevilla.'Utskottets Betänkande No 7.
Författningens utarbetande, i ett sammanhang
erhålla kännedom om de, ämnet i hela dess
vidd omfattande Grunder, hvilka Rikets Höglofl.
Ständer för Bevillningens utgörande bestämma.
Uti de till Utskottet remitterade Memorial,
som innefatta ^framställningar om värderings sätten,
hafva följande anföranden egt rumt
h) 1 afseende pä Fastighets egares egne uppgifter
om dessas värde hafva inom Höglöfl. Ridderskapet
och Adeln Herr Grefve Gyllenborg,
Johan Henning, och inom Vällofl. BorgareStåndet
Herr J3. H. Santesson, sammanstämt i
den åsigt, att dessa egne uppgifter borde upphöra,
uppå anförde skäl, af Herr Grefve Gyl*
lenborg, att de voro utan ändamål, då de ej skola
verka på Taxeringsmäns godtyckliga pröfning,
helst de nu gällande prtesumtive värden skola
vara uppfattade i en tid, då Uandt-Egendomar
och deras prodoeter egde minst en tredjedels
högre värde än för det närvarande; hvar.
före ock deras nedsättande i samma förhållande
yrkades vara en råttsfordran; och af Herr
Santesson, att man just genom den i uppgifterne
sökte och liemtade ledning kommit till de
betydliga olikheter, som nu finnas inom hvarje
ort, hvarföre grunden för värdens åsättand e borde
vara en, hvilken, i Motionairens tanka, med
största enhet och öfverensstämmelse skulle til
-
evilIn.-Utskottets Pelim kändt J&o 7. 25
lämpas, om den finge bero af
xerings- och Prbfnings ■ Comitéernes bedbin.
mande och jemförande af värden å Egendomar
sins emellan; hvarjemte Herr Friherre
Ridderstolpe, Fredrik, i denna fråga varit af den
mening, att Taxeringsman borde, med det dy.
ra ansvaret af afiagd Ed, ega rätt att, i förhållande
till andré Egendomar inota, Districtet,
nedsätta Taxeringsvärdet å den Egendom, hvars
värde de finna af egare vara, utöfver verkliga
förhållandet, uppgifvit, och Herr Grefve Spens,
C. G., ansett otjenlig!, att Comitéer, i III Art.
2 §. 16 Mom. Eevillnings-Fdrordriingen, förbjudas
nedsätta, men tillåtas höja ett uppgifvet
värde, hvarföre ock Motionairen, under anförande
af åtskillige anledningar dertill, att dessa
värden för högt uppgifvas, föreslagit, att Taxeringsman,
då ett sådant fall inträffade, skulle i
Taxerings-I.ängden anmärka det värde, de ansågo
larnpligare, och att sedermera, i alla Attester
om Bevillningsvärden, dessa borde på det
sätt upptagas, att egarens uppgift blefve grunden
för Bevillningens utgörande, men Comitéens
uppskattning gällande vid alla de tillfällen, der
afseende på Bevillningsvärdet vore genom Författningar
och Instructioner föreskrifvit.
t) De uti lil Art. 2 §., 35 och 17 Mom.
af 1823 ars Bevillnings-Förordning intagne stadgauden
derom, att Domare skola till Härads*
■s6 Bevilln^Vtskottets Betänkande N:o 7,
Skrifvare insända förteckningar öfver försålde
Fastigheter och derföre utfäste Köpeskillingar
och att Köpehandling, om så fordras, bör företes,
äfvensom att sådane köp borde tjena Taxeringsman
till ledning och jemförelse, hafva
varit föremål för anmärkningar af Herr Georg
von Heyne, som sökt ådagalägga olägenheterne
vid sistnämnde föreskrifts efterföljd, och under
yrkande, att öfrige bestämmanden i detta fall
,voro tillräckliga för att åstadkomma en tjenlig
Värdering, föreslagit uteslutandet af ofvannämni
de öfverklagade st ad gändin från en blifvande Be*
yillningS'Förordning.
k) Allt afseende, vid värdens bestämmande,
uppå Brandförsäkrade åbyggnader på Landet
hafva Herr von Qvanten, Carl, och Herr B. H.
Santesson ansett böra försvinna, den förre på
den grund, att sådane ej lemna sina egare hy.
ra eller afkastning; i grund hvaraf Motionairen
begärt den förändring af lil Art. 3 §. 16 Morn,,
att åbyggnader måtte åsättas värde efter afkastning
och ej efter köpeskilling eller brandfors
säkring.
/) I fråga om värdering af Hus och Tom->
ter i Stdderne, har blifvit yrkadf, af Herr Gref.
,ve Cronhjelm, Otto August, det sådane Hus
och Tomter böra undergå ny värdering åtminstone
hvart 5:te eller 8;de år, i anseende till
Bevill n.' TJlskott(ts Betänkande N'o jl 37
de betydliga förändringar, sorn under tiden inträffa;
af Herr von Qvanten, Carl, att de borde
uppskattas efter deras product, hyra, och att
egare, sorn drifva borgerlig näring i egna hus^
borde för de sistnämnde beskattas ungefär lika
med dem, som för sådan Lägenhet erhålla hyra
o. s. v., samt af Herr Santesson B. H., att
ingen grund för värde å Hus i Stadt på sätt
3 Art. 4:de §. 16 Moni. bjuder, hädanefter
måtte få tagas af Brandförsäkringsbeloppet, utan
att, till följd häraf, endast gångbara värdet måtte
utgöra den rätta värderingsgrunden, som borde
bemtas af samma källa, nemligen Taxeringsmäns
bedörnmande; hvarom Motionairen, till
Vallöf], Borgare-Ståndets Protocoll, på det sätt
munteligen utvecklat sin mening, att då, numera,
ett mindre antal af Städernes hus, än förr,
voro försäkrade i allmänna Brandstods-Inrättningen,
och många i serskilda Brandstods-Föreningar,
så inom- som utomlands, svårigheter
skulle möta att härom erhålla tillförlitliga uppgifter
och controller; uti hvilket ämne flere vär-'
de Ledamöter inom Vällofl. Borgare-Ståndet
yttrat dels öfverensstämmande, och dels stridiga
åsigter, men Herr Kleman, Johan Jacob, unt
der anförande af hufvudsakligen samma skäl och
åsigter som Herr Santesson, och med tillägg, att
han ej ville bestrida flet sista Köpeskillingen eller
Brandförsäkrings-värdet må tjena Taxeringsman
till vägledning och jemförelse, serskildt
•j8 Eevi//ft.» Utskottets Betänkande N:ö fl
motionerat, att Taxeringsman i Städerne utan
alla andra band än dem Ed, tamvete och öfvertygelse
dlägga, md ega att bestämma hastighetsvärdet
för hvarje är efter i orten gängbara pris.
m.) Beträffande värdering ä Bergverken, har
Herr Friherre Ridderstolpe, Fredrik, andragif, att
alla Bruk i hvarje Län iiorde sättas i 3:ne
Classer och derefter betala för productions.yinsf»
att skatt fur Manufactur-Smiden lämpligast kun,
de utgöras efter föregående årets afkastning vid
denna handtering, och att, i stället för nu gällande
stadgande, om serskild värdering å Masugnar,
”sd vida de ej ingått i värdet af den
Egendom de tillhöra,” det senare uttrycket borde
förändras till ”Masugnar som sälja sin production.
’’
Dessa anföranden hafva blifvit noga granskade
vid jemförelsen med nu gällande Bevillmngs
- Förordnings hithörande bestämmanden;
men Utskottet tror sig icke böra föröka vidden
af detta betänkande genom någon egentlig vederläggning
af Motionairernas åsigter, i de fall,
dessa äro från Utskottets afvikände, utan får endast
med tillämpning af de framställningar, som
Utskottet ansett vara användbara och nyttiga, i
korrthet redogöra för de förändringar och tilllägg,
Utskottet, i förevarande ämne, går att föreslå.
Bevl/ln>-Utskottets Betänkande N:o 7. 2g
Ulskoltet liar först fästat uppmärksamhet
dervid, att den i berörde Stadga af år 1823
meddelade föreskrift, att Taxerings. Comitéer
ej få nedsatta ett af Fastighets.egare uppgifvet
värde, icke synes i allo förenlig med den allmänna
grundsats, att Taxeringsmän böra förfara
efter sin, på Ed, Samvete och Sakkännedom
grundade öfvertygelse, och att, då det stundom
inträffar, det egare, af flere orsaker, såsom för
att vinna högre Lån, eller, efter sista Bränvins.
Författning, vid Bränvins bränning, kunna begagna
en större panna, uppgifva ett vida högre
värde, än det verkliga, men Taxerings-Comité
icke eger detsamma nedsätta; så vöre en offentlig
autoritet så lill sägandes nödsakad, att bekräfta
en mot sanningen stridande uppgift. Med
fästadt afseende äfven derå, att det är båda
rättvist och med'Statens sanna interesse öfverensstämmande
att beskattningen grundar sig på des
verkliga värdet, hyser Utskottet den mening, att
det bör tillkomma och åligga Taxeringsmän, när
grundade skäl dertill äro för handen, så att
ett uppgifvet värde å Fastighet, vid jemförelse
med angränsande Egendomar inom TaxeringsDistrictet,
och i betraktande af andre hithörande
omständigheter, finnes vara för högt eller för
lågt tilltaget, — att detta värde till det rätta och
sanna förändra; hvarvid Utskottet likväl, till
vinnande af nödig Controll och på det denna
rättighet ej må godtyckligt begagnas, ansett att
% o Beviltn,- ZJtsiötteis Betänkande Ni‘6 jl
skälen härtill böra 1 Protocollet korrtligen anteknad
Men då för öfrigt ingen kan antagas säkrare
känna och följaktligen bättre kunna värdera sin
Egendom, än egaren sjelf, och den följd synes
stå i förening med ofvannämnde förslag, att alla
öfverdrifna uppgifter om Fastighetsvärde^
såsom under ofvannämnde förutsättning ändamålslösa,
innan korrt skulle upphöra, har Utskottet
funnit betänkligt tillstyrka bifall ä gjorde
yrkanden, att egne uppgifter skulle afskaffas, och
i stället trott desamma böra upplysningsvis fortfara
samt tjena till ledning och jemförelse. Utskottet
får derföre, såsom en hufvudsaklig grund,
att vid värdering iagttagas, föreslå:
lolo
Berednings,- Taxerings och ProfningsComiteerné
md ega, niir grundade skäl dertill ärö för
handen, att Faslighet blifvit uppgifven utöjver
eller under dess verkliga värde, att detsamma
nedsätta eller höja; doct böra skälen dertill i
Protocollet anteknas; äfvensom det i MinimiTär
jf en bestämda förhållande i allmänhet icke
får understigas.
Hvad dernäst angår värdering af Fastighet
d Landet, har Utskottet icke funnit skäl till
någon annan hufvudsaklig förändring i stadgan,
derne derom uti 1823 års BevillHings-Förord
-
BevillnrUtsköttets Betänkande N;o 7; jjJ
1
tung, a'n det härmed tillstyrkte uteslutandet a£
föreskriften i lytde Mom* 2 §. III Art. af
följande lydelse: ”varande det i öfrigt Comité*
”ens pligt, att på Åra och Samvete icke sätta
”någon Egendom till lägre värde än den kunde
”komma att gälla om den utan tvångsmål skulle
sälj as.” Detta stadgande är nemligen i Ut-«
skottets tanka utan egentligt ändamål, samt le-j
der endast till förvillande af begreppen, enär
det icke lärer vara möjligt, att med visshet nå-’
got härom på förhand bestämma. Utskottet föreslår
fördenskull:
i
lito
Mufvudsakliga Städgandernt i lil Art, 2
17, 18, ig, 20 och 22 Mom. af 1823 dra
Beyillnings-Författning, om värdering af Får
stigheter pa Landet, höra bibehållas; dock med,
Uteslutande af föreskriften, att icke någon cgendom
far dsättas lägre värde, än den kunde
komma att ega, vid försäljning utan tvångsmål.
Nu gällande grunder för värdering af
fastighet i Städerne synas ändamålsenlige,
när dervid endast iagttages, att ett äldre
Brandförsäkrings-värde numera, efter Ver-i
kets upplösning, ej kan tjena till efterrättelse
vid värdering. Utskottet har vid'are, i afseende
på användbarheten af en Minimi-Tariff
3i Éevilln,-Utskottets Betänkande Nto y,
för Städérnes Faslighets-vardén, funnit en sådan
icke nu, mera än förut, vara lämplig
eller kunna uppgöras; men deremot tror Utskottet,
såsom det minsta värde, hvartill i
15randstodsBolag försäkrad Stadsegendom får
uppskattas, kunna antagas det, hvarföre dyli»
ka inhemska Bolag gifvit assurance; och då
kändt är, att de i sådant afseende nyligen
anställde värderingar i allmänhet skett efter
billiga grunder, och med afseende på gäng.
bära priset', har Utskottet ansett den i senaste
Bevillnings - Stadgas III Art., 4 §., 16
Morn., under då gällande Brandförsäkringsvärdens
belopp medgifrie nedsättning i fråga
om Brandstodsvärden, för det närvarande
desto mindre vara af behof påkallad, som dessa
Egendomar, om olycksfall icke inträffa, ej
lära undergå någon serdeles förändring innan,
vid blifvande Riksdag, ny Bevillnings*
Förordning utfärdas; och föreslås alltså:
1 am
De i 1823 ärs Bevillnings-Förordning gifne föreskrifter
om värdering af Fastighet i Stad
fortfara, med den förändring, att minimum
af värde är det hvartill hus blifvit i Allmänna
Inhemska Brandstods-Bölag till försäkring
antaget; derunder nedsättning pä intet vilkor
mä ega rum.
Hvad
f
Bevilln.-Utskottets Betänkande N.o 7. 33
Hvad dernäst vidkommer värdering af
de i lil Art» 2 §. 23 och 26 Mom. uti
1823 års Bevillnings Författning uppräknade
Bruk, Bergverk och flere Bergshandteringen
tillhörige samt dermed jemförlige Manufacturinrätmingar,
så har, i fråga om Jernbruket!,
visserligen förekommit, att ojemnhet vid Bevillning
för Bruken skall derigenom inträffa,'
att Comitéerna vid bestämmande af Stång*
jerns-försäljningspriset kunna handla efter olika
åsigter, men dä ingen serskild framställ»
ning skett i detta, vid förliden Riksdag äfvenledes
omtvistade, samt genom votering af.
gjorda ämne, och Utskottet, vid noggrann öfverläggning
derom, icke kunnat finna någon
lämpligare och med de i öfrigt antagne
Värderingsmethoder mera öfverensstämmande
grund för Jernbrukens uppskattning, än den
nu gällande, har Utskottet endast ansett, att
derutöfver ett uttryckligt stadgande borde,
på lämpligt ställe, intagas derom, att vid
värdering af Bruk, som hafva egna Grufvor
och Masugnar, dervid Malm och Tackjern,
öfver eget behof, försäljes, bör afseende på
ett sådant förhållande fästas, så att behållna
afkastningen, genom denna försäljning, i Värderings-Summan
behörigen inberäknas. I
följd häraf föreslår Utskottet t
Bih. till Riks-St. Prot. igzg och y.te Sami.
3;dje H:t. 3
34' Jkmlln--Utskottets Betänkande, N:o 7.
13:°
Att Bergve'rken, med alla derunder inbegripne
och dertill räknade eller dermed jernför lige
Manufocturier, Werk och Inrättningar pä
Landet, böra uppskattas efter de uti 1823
ars Bevillnings-Författning stadgade grunder,
med uttryckligt tillägg i afseende pä Stångjerns-Bruken,
huru Jernets rätta verkliga värde
hvarje ur skall bestämmas, huru uppskattning
skall ske för de till Bruk hörande Masugnar
och Grufvor, som ligga i Annat TaxeringsDistrict
än sjelfva Bruket, samt att den afkastning
af Malm och Tackjern, som vid
Stångjerns-Bruk tillhörige Grufvor och Masugnar
kan uppkomma, genom försäljning af den
Malm och det Tackjern, som brytes eller tillverkas
utöfver Brukets egna behof, behörigen
beräknas vid bestämmandet af Bruks-Egendoms
värde<
Utskottet eger dessutom anledning till
den förmodan, att missförstånd stundom in**
träffat, i fråga om värdering af Masugnar på
det sätt/ att sådane, som lydt under Egendom,
blifvit värderade både serskildt och i
sammanhang med denna Egendom. Det är
kändt, att Masugnar och Grufvor finnas, hvilka
icke lyda under visst Bruk, och att dessa
vanligtvis äro fördelade i lotter, hvaraf nå*
Hevilla.' Utskottets Betänkande N-o 7; 3$'
gon eller någre tillhöra dels Bruk, sorn sjelf*
va begagna och förädla tillverkningen, dels
ock andra personer, hvilka afyttra sina erhållna
Producter af Malm eller Tackjern;
och Utskottet har altså ansett följande rättel-,
ser och förtydligandet* böra ega runs, nemi.:
a 4:0
Att, i stället för ordalydelsen i II Art., 4:dt
"Masugnar, så vida de ej ingått i värdet af
s>den Egendom de tillhöra,'’ det härom i nya
Bevillnings-Stadgan skulle heta: ”,Masugnar'
”och andelar deruti, hvilkas tillverkning för”säljes,
så vida de nemligen icke ingått i vär’det
af den Egendom, hvarunder de lyda:1’ och
15:0
Att, i stallet för orden ’’Grufvor andre11 soni
finnas i II Art., 4:de pag. 3 3, bör det /i«*
ta: ‘1Grufvor och Grufvelotter andre.”
Utskottet har vidare öfvervigt de i nu
gällande Bevillnings-Stadga tillämpade grunder
För värdering af Mjöl- och Sågqvarnar, Valkoch
Stampverk, in. mu, samt i sammanhang
dermed tagit kännedom om Kongl. Majits till
Rikets Höglofl- Ständer aflåtne Nådiga Proposi»
j 6 Bevilln.-ZJt skottets Betänkande N-.o 7.
tion, angående beskattningen å Sågqvarnar, samt
Valk- och Stampverk; men Utskottet, sorn fiir
(ifrigt i detta ämne icke fått emottaga någon
anmärkning, eller något förslag till förändring,
har icke för sin del funnit skäl att tillstyrka
någon hufvudsaklig förändring, i afseende på.
ofvannämnde stadgariden.
Under förbehåll likväl, att, efter sig före*
teende omständigheter, få angifva de förslag,
som kunna blifva föranledde af Höglofl. Stats*
Utskottets tillgörande med anledning af Högstbexörde
Nådiga Proposition, och, med iakttagande
af det förändrade förhållande, sorn uppkom*
mit genom Kongl. MajUs, efter 18x3 års Riksdag,
utfärdade Nådiga Förordning om Husbe*
hofs-Qvamars befrielse från skattläggning, får
Utskottet alltså föreslå:
a 6 io
De Grunder för värdering af Mjöl- och Såg*
qvarnar, Valk- och Stampverk, som finnas utvecklade
uti III Art. 2 §• 20 och 26 Mom. af
1823 ars Bevillnings-Förordning, böra bibehållas,
men i fråga om det uti slutet af 20
Mom. 2 §. III Art. omnämnde undantag för
Mjöl- och Sågqvarnar tillägges vid Momentets
slut' ”'eller sedermera såsom husbehofs.
”inrättningar tillkomne, emedan desse qvar*
Bevilln.-Utsk<yiett Betänkande N:o 7* 37
”nar iöra vid Hemmansvärdet afses och in”beräknas.
"
Fiskerier, hvilka icke äro under Hemmanens
skattläggning inbegripne, eller vid bestämman.
det af deras värde ingått i beräkning, och sålunda,
såsom i Jordeboken serskildt upptagne,
utgöra lägenheter för sig sjelfve, böra serskildt
till Bevillning uppskattas, hvarföre Utskottet ansett
6ig böra föreslå;
17^0
Värdet ä Fiskerier, som utgöra serskilde, i Jordeboken
upptagne, Lägenheter, utan att vara i
Hemmanens Skattläggning inbegripne, eller
hafva i deras uppskattningsvärde ingått, bestämmes
salunda, att behållna afkastningen uträknas
till Capital genom Fem (5) Procent.
Detta allt underställes vördsamt Rikets
Höglofl, Ständers pröfning; och får Utskottet,
med bifogande af reservationer och serskilde
meningar, tillika anmäla, att de motioner, sorn
kunnat hänföras under egenskap af Beviilnings-
eller Värderingsgrunder, men icke blifvit
i detta Betänkande upptagne, skola i serskildte
Memorialer vördsamt besvaras.
Ett exemplar af 1S23 års Bevillnings-För
-
£8 Bil t- BeviUrisUtskotttts Betänkande N:o f.
ordning blifver härjemte bifogadt» Stockholm
dea 6:te Mats 1829.
Reservationer.
Af, Herr Friherren och Presidenten Leijönhuf"
vud. ”Hbglofl, Utskottets nu justerade Betanleande
innehåller åtskilliga förändringar i de
grunder för Bevillningens utgörande, hvilka
Första Afdelningen tillstyrkt, hvaraf den följd
mast uppkomma, att Afdelningen uppställning
af znotiverne för sitt förslag blifvit i vissa fall
förändrade eller uteslutne. Jag har icke kunnat
dela dessa Utskottets förändringar och får
följaktligen hänföra mig i hufvudfrågorne till
den redactions-form, sorn Afdelningens Förslag
innehåller; men jag anser icke nödigt att underställa
detsamma Rikets Höglofh Ständers prof»
ning. Jäg vill i stället åfnöjas dermed, att,
utan åberopande af de skäl, som bestämt min
öfvertygelse, vördsamt anmäla de hufvudsakliga
ämnen, deruti jag skiljer mig från Utskot»
tets Betänkande.’5
”1:0 Första Momentet bör erhålla denna
lydelse:'1
”Skydds-afgift erlägges, utan afseende 'på
Bil. t. Sevillu.- Utskottets Betänkande N:ö 7. 39
”stind, inkomst eller förmögenhet, af hvarje i
”mantals-längd skattskrifven person, olika för
”män och olika för qvinnor, men till lika belopp
”inom samma kön. Denna afgift utgår årligen,
”från och med fyllda 17 till och med fyllda
”60 år, då densamma upphör för dem, som
”icke at egendom, tjenst eller rörelse, ega en
^inkomst af 50 Rtdr, eller som icke utgöra bevillning
af Lön, Egendom, Capital, Rörelse el»
”ler Förtjenst.” *
2:0 ”Fjerdé Momentet bör erhålla följande
lydelse:
”Bevillning af handel, rörelse, näringar,
konstflit och arbetsförtjenst, utgår med vissa
procent af den (efter de i nu gällande Bevillnings-Stadga
eller annorledes medgifne afdrag)
återstående inkomst, hvarvid dock för vissa
Handlande, Skeppsredare, Borgare och andra
Personer af åtskilliga stånd och vilkor bestämmes
en maximi- och en minimi-afgift, likväl
efter den indelning för Städerne sinsemellan,
sorn nu gällande Stadga innehåller; deraf åter
följer, att den classification emellan högsta och
lägsta summan, som i öfrigt blifvit intagen i
II Art. 2, 3 och 4tde §§. af nu gällande Be«
yillnings-Stadga kommer att upphöra.5’
3:0 ”Femte Momentet har jag afdelat i
(vänne perioder, som lyda på följande sätt:
40 Bil t Bevilln.-Utskottets Betänkande Na
”ilo Capitaler sorn äro instuckne i Faslig,
heter, handel, rörelse, fabriker och näringar, beskattas
pä det sätt, att Låntagaren, sam afgiften
till Staten förskjutit, är berättigad till visst
afdrag vid liqvid af räntan, med de controller
för öfrigt, som 1823 års Bevillnings-Förordning
innehåller, man annat undantag än det deruti
medgifna för så kallade Sparbanker; dock varder
dervid det förbehåll gjordt, att reglementariska
förändringar måga i Författningen inflyta,
derest bshofvet så fordrar,”
s,2:o Vinsten af Capitaler, sona äro utlånte
till personer, hvilka icke erlägga bevillning
för fastigheter, handel, rörelse, fabriker eller näringar,
skall uppgifvas och påföras till beskattning.
”
”4:0 Sjette Momentet skulle antyda [följande
Bevillningsgrund;”
”Bevillning utgöres med viss procent af
de inkomster utöfver 50 R;dr Blco, som i
egenskap af lön, arfvoden, sportlar eller tillfällige
förtienster, t ill fal la? do personer, som äro i
Kongl. Majits och Rikets eller serskilde Inrättningars
tjenst; men i! sådan egenskap beräknas
icke bevillning å den så kallade centonalen,
ehvad den utgöreS genom innehållning eller
eljest.’*
Bil■ t. Bevilln.-Utsköitits Betänka ide N\u 7. 41
’’5:o Ordr.lydelsen i g:de Mom. hat Af.
delningen sålunda uppfattal
”Bevillningen uigår med vissa procent af
Testamenten, Gåfvor, Fidei-Cornmisser, fjermare
Arf, Vinstmedel och rrsättning för hvarjehanda
Fynd. Från en dylik Bevillnings-afgift må
undantagas Testamenten till fromma Stiftelser
samt sådane dispositioner, gåfvor och inkomster,
sorn ej i värde uppgå till 50 R:dr, eller hvilka
icke tillfalla personer i det slägtskaps-för*
hållande, som II Art. 7 §. Bevillnings-Författningen
såsom undantag upprepar”
Med Herr Friherren och Presidenten förenade
sig Herr Rydström; äfvensom, så vidt
reservationen afsåg serskild beskattning och uppgift
af sådana Capitaler, sorn icke äro instucirne
i fastigheter, handel, näring eller rörelse,
Eric Persson från Gefleborgs Län, Anders Andersson
från Skaraborgs Län och Johannes
Svensson från Jönköpings Län; den sistnämnde
under anförande, att h*n dertill hade desto större
anledning, som han noga kände, att flera Capitaler
voro från all beskattning undanhållne.
Herr Friherre Wrangel, Henning: ’5Då jag,
i flera hänseenden, hör till minoriteten vid frågan
om de Allmänna Grunder för Bevillningens
utgörande, som till Rikets Ständers bepröfvande
nu inlemnas, anser jag mig föranlåten,
43 Bil-1. Bevilln-Vtskottets Betänkande N:o y.
atti afven bifoga en reservation; hvilken jag skall
söka att motivera.5'1
”De af Utskottet uppgjorde Bevillning^-  grunder äro icke annat än, på sin höjd, en ny,
förbättrad upplaga af 1833 ars Bevillnings*Författning,
der man bibehållit det godtyckliga be»
slattningssättet af synbar förmögenhet, i stället
för att utarbeta mera rättvisa och ändamålsenli»
ga grunder. Visserligen hade jag, för egen del,
ansett mitt den 3:dje Junii 2823. inlemnade
Utlåtande om ny method till BevilIningens utgörande
(Se 5:te samlingen af Bihangen, pag.
114) för det lämpligaste, ehuru det kanske vore
förknippadt med några omvägar och omständigheter,
som förskräcka vid. utförandet; men
med afseende å dessa, trodde jag Baron Auders
Cederströms förslag, med några få jernktiin»
gar, mera passande eiler åtminstone jemnare fördelande
beskattningen.”
”Detta förslag innehåller, att, då erfarenheten
lärt, det behållna inkomsfén, såsom grund
för Bevillningen, ehuru theoretiskt rigfig, icke
Vöre fullkomligt användbar, och att den nu varande
beskattningen af synbara förmögenheten äfven
medförde sina svårigheter, man i en medelväg
torde finna det rätta» I min tanka har
Herr Friherren ganska nära hunnit detta mål.3*
Bil. t. Bertlin.*-Utskottets Betänkande N:a j. 43
*’Dst är en känd sanning, att försäljningsvärdet
icke gifver någon säker grund för beskattningen.
Herr Friherren har derföre ansett,
att värden å Fastigheter böra noga jemkas och
bestämmas i proportionell förhållande efter ser»
skilda beskaffenheter, såsom afkastning, läge, afsättnings-tillfälle
och mera dylikt: att Fastigheter
på detta sätt, samt äfven alla andra förmåner
af näring, handel, m. ra. böra till ett visst värde
uppskattas; och att, sedan sålunda en värderingssumma
för hela Riket vore funnen, man
borde dividera denna med minsta värdet, då
qvoten blefve det antal lotter, på hvilka Bevillningen
skulle fördelas, med afdrag af ordinarie
och extra ordinarie utgående skatter.'*
”Af en serskild Bok, som Motionairen till
Bevillningsutskottet inlemnat, kan närmare inhemtas
kännedom om hans förslag, hvars fördelar
i min tanka egentligen äro följande:
s:o Att blott en gång efter hvarje Riksdag
behöfvas Berednings* Comitéer, ra. m.
Sto Att såval Styrelsen, som den Skattdragande,
kan på förhand bedöma den Bevillning,
som blifver hvarje enskild förmögenhet ålagd.
3:0 Att öfverskottens alltför tryckande stor»
lek lättare kan förekprnmas.’’
44 Bil t. Bevilln--Uts'ottet$ Betänkande N‘.o 7.
”Enligt de af Uiskotiet föreslagne och nu
gällande Bevillningsgrunder, deremot, bestämmes
Bevillningen på förhand, eller utan kännedom
af Egendomarnes verkliga värde, öfver hela Riket,
hvarigenom nödvändigt antingen brist eller
öfverskott skall blifva en följd.’’
”Det är också, till förekommande af denna
olägenhet, som Utskottet nu, i likhet med hvad
som skedde 1823, tillstyrkt den så kallade Minimi
Tariffer., hvilken leder till det mest vilkorliga
beskattningssätt, som man kan tänka sig
i ett organUeradt Samhälle, och hvilket är ännu
olämpligare i en Constitutionel Stat, der
man eger rättigheten att sig sjelf beskatta; ty
huru är det möjligt att gissningsvis kunna uppgöra
en jemförelse-värdering emellan alla Län
inom Riket, då det är med svårighet man inom
Härader kan tillvägabringa en sådan. Så
väl conjuncturen, »om tillfälliga händelser kun.
lia till den grad försämra ett Läns Productionsvärde,
att det vore höjden af orättvisa, att dumma
efter en förfluten tid, hvarigenom man kornme
att betala för del, man icke mera eger eller
åtnjuter.”
”Visserligen är detta sätt att beskatta det
beqvämaste, för att ega en giltig förevändning
till upptagande af ett öfverskott; men så nödvändigt
det är, att Statsverket icke lider någon
Bil. t. Bevilln.^Utsköttets Betänkande N'o 7. 45'
brist, så väsendtligt är det äfven, att de Skattdragandes
börda icke må blifva alltför tryckande.’’
”Af sådan anledning anser jag Minimi-Tariffen
böra aldeles afskaffas, och, i stället för
de nu gällande, andra, på rättvisa stödda, Bevillningsgrunder
uppgöras.”
”Jag ville önska, att denna min korrta framställning
vore tillräcklig, för att hos Rikets Stander
kunna gifva anledning till återremiss af
Utskottets Betänkande, med begäran, att sådana
grunder måtte uppgöras, efter hvilka en fördel,
ning utaf Bevillningen kan tillvägabringas, som
underrättar hvar och en, icke blott huru mycket
han är ålagd att betala, utan äfven hvad
han, efter billiga grunder, sjelf anser utgöra sin
andel af Bevillningen,”
”Vöre frågan endast att inför Ridderskapet
och Adeln försvara mina grundsatser, så skulle
jag visserligen undvika, att låta min Reservation
åtfölja Utskottets Betänkande. Väl hade
jag också kunnat göra några anmärkningar
vid ännu flera punkter, men som jag förmodar
att en återremiss säkert kommer att ega rum,
anser jag mera i sin ordning att dröja dermed,
intill dess Betänkandet återkommer till slutligt
afgörande.”
46 $i!( t."Bevilto>Utskottets Betänkande N:6 yi
S hvad detta anförande angick Minimi-Ta»
fillén instämde deruti Herr Donner,
Herr Uggla, G, G.' ’’Då allmänna O*
pinlonen inom. Höglofl. Urskottet så enstam”
roigt synes hafva förklarat sig för den hufvud™
grund för Béviilnings utgörande efter synbar
förmögenhet, hvars fastställande, såsom i prin»
cipen orättvist, jag vid irenne föregående
Biksdagar bestridf, har jag ansett det vara
en fruktlös möda, att fortsätta en strid, hvars
utgång icke kunde vara tvifvelaktig. Sorn
jag likväl nu icke, mer än förr, kunnat öfver,
tygas om olätapligheten af den af mig föreslagna
Bevillningsgrund efter behållen inkomst, i
förening med nu gällande Capitationc- afgift,
hvilken grund Utskottet öppet erkänt vara i sig
sjelf rättvis, får jag, under åberopande af hvad
jag vid 18*5» 181.8 och 18213 årens Biksdagar
i ämnet anfört, reservera mig emot Utskottets
förslag i denna del och anhålla, att denna min
mening må åtfölja Utskottets Betänkande tili
Rikets Höglofl. Ständer,”
Herr Ho/Predikanten Dillner : ”Mot Höglofl.
Bevillnings-Utskottets nu antagna Betänkande,
rörande Grunderne för Bevillning, får
jag i följande afseende mig reservera: Personela
Beviliningen borde, i min tanka, lindras för
den arbetande folkclassen, eich ersättning för den-r
Bil- t. Bevilhi^Utskoticts Betänkande• Niö yr 4’^
na mistning i Intraderne sökas hos en och hvar,!
som är i lyckligare njutning af Sifvet, det vill säj
ga hos den,. som af handel, näring, rörelse och’
lön, har en betydlig inkomst. öeo som kan
hälla hästar och granna eqvipager, hafva förgylla
da och siden-möblerade rum, gifva Ahasveri
måltider, låta läckra och dyrbara viner flöda m.
m,, den synes mig åtminstone bättre orka, äf,
ven för sitt personliga skydd, kontribuera till
Staten, än daglönaren, torparen, inhysesmaönen
och den terftige jordbrukaren, som med svett
och möda näppeligen kunna lifnära sig.’J
Härmed instämde Herr Kyrkoherden Lylli}
Anders Andersson frän Skaraborgs Län?
”Då jag, i frågan om Capitations- elier desi så'
kallade personliga Skydds-afgiften, varit af stridig
tanka med Höglofl, Utskottets pluralitet, får jag
emot det afgifna Betänkandet i denna del mig
reservera. Jag inser alltför väl, att denna af-j
gift ej kan umbäras, men tror, att den ber fördelas
efter en annan och en mera rättvis grund
än den närvarande. Man har hitdls såsom stöd
för dess utgörande anfört, ''att hvarje medborn
”gares skyldighet vore, att med en viss del
’’af sin arbetsförmåga eller deremot svarande
”värde i penningar lemna bidrag till försvar
”och upprätthållande af den Samhällsordning,
5Ssom gifver alla samma skydd och säkerhet.
48 Bil. t. Bevilln.'Utskottets Betänkande N:o 7.
Delta medger äfven jag, och att elen således
bör, till sin allmänna grund vara lika för alla,
men endast så vida föränderlig, som den, i
min tanka, bör utgöra en viss lika del af hvars
och ens inkomst, denna senare bestämd och be*
räknad liksom för Bevillningen efter II Art.
Mig synes det obilligt och orättvist, att en person,
som t. ex. har 10,000 Hulr i årlig inkomst,
skall betala samma summa som den,
hvilken har 100 Btdr. Den förre njuter större
fördelar af Samhälls-inrättningen, påkallar
mera dess skydd, och måste vara närmare fästad
vid dess bestånd; han har också många gånger
Större förmåga att utgöra beskattning, Dättheten
och möjligheten att skatta, måste och bör
alltid utgöra en af hufvud-omständigheterna,
som tages i betraktande vid alla skatters fördelning,
åtminstone i de fall, der det, såsom här,
verkligen låter sig göra. I min tanka vore det
derföre en lämplig, hithörande grund för denna
afgifts utgående, an hvar och en för det skydd
han åtnjuter, bidrager till StatsCassan med en
dags inkomst, på det sätt: att en minstä afgift,
ungefärligen motsvarande den nu varande person
liga, först bestämmes efter behofvet: att, med
antagande af 300 arbetsdagar, hvar och en således
borde erlägga -ji^tdel af sin inkomst i Capitation
och att, örn en sådan afgift blefve mindre
än ofvannämnde minimum, det senare då
borde
Bil. t, J3(viltri.'UtsÅötiets Betänkande N:ö 7; 49
borde utgöras. Så skulle t. ex. en Löntagare
med 600 R:dr Lön betala * R:dren Hand*
lande med 1500 R,:dr inkomst 5 R:dr, en
Jordbrukare med 600 R:dr revenue % R:dr.
Saken blefve icke svår att verkställa, den vore
i min tank« högst rättvis och, om den äfven,'
som jag fruktar, icke hade så särdeles stora verkningar,
efter den högre afgiften icke träffade
den stora massan, utan endast den betydligt
mindre förmögnare delen af Samhällets medlemmar,
så skulle den dock skänka Allmogen
och de fattigare, hvilka jemförelsevis äro mycket
tyngre beskattade, än lyckligare lottade Med-'
borgare, någon liten lindring och, derigenom
att billigheten och förmågan att skatter utgöra
erkändes såsom grundsatser , en sann och ovar*
derlig tillfredsställelse
”För öfrigt är jag äfven från ifrågavarande
beslut så vida skiljaktig, att jag tror' att Capi-’
tations-afgiften icke bör börja förr än efter fyllda
18 år, vid hvilken tid man först kan sägas
vara fullkomligt arbetsför.”
’’Jag anhåller, att detta mitt yttraride måtte
få åtfölja Betänkandet till Rikets Högloff/
Ständer.”
Bill. till Riksf/St. Prof, 1S2S och 1S29. /.-fe Sami.
3=e H;t. 4
$ö Bil- t, Bevilln.-Utskottets Betänkande N.o 7.
Detta yttrande biträddes af Pehr Eriksson
frän Kronobergs Kan, Jacob Petter Andersson
från Östergöthlands Län, Pehr Bu gé från Gottland,
Tufae Larsson från Christianstads Län, Erik
Perss n från Gefleborgs Län och Anders Ols*
son från St. Kopparbergs Län.
Herr Tham, Wollrath: ”Att Statens behof,
förenadt med afseende på lättnad i Bevillningen
för andra Medborgare-Classer, åstadkommit
Bevillnings åläggande på Löner och fordrar dess
bibehållande, på sätt Ständerne fastställde denna
afgift år 1823, medgifver jag, men kan aldrig
medgifva att denna beskattning har grund
uti rättsprincip ; ty lika litet som den enskilde
Husbonden bör eller kan göra afdrag på den
lön dess tjenare betingat sig, lika litet finnes
annan rätt än behofvets kraf, att Staten, eller
den Allmänna Husbonden, genom bevillning
återtager en del af den lön, Staten lofvat sine
Tjenstemän för fullgörandet af deras embetspligter,
hvarföre jag anser att bevillning på löner
bör betraktas som ett nödvändigt ondt. Då
jag utgår från denna synpunkt, nödgas jag reservera
mig emot Pluralitetens nu fattade beslut,
att alla löner, som öfverstiga 50 R:dr, skola
med Bevillning beläggas; jag yrkar och vidhåller
så mycket mer det Beslut, som Rikets
Ständer sista Riksdagen fastställde, att frikänna
alla de löner från bevillning, hvilka icke upp
-
Bil. t. Bevilln,'-Utskottets Betänkande No 7. 51
gingo till 200 R:dr, som dessa löntagare lill
största delen icke endast genom lönen hafva
sin utkomst, utan måste söka andra hjelpmedel
dertill, så vida de icke sjelfva ega förmögenhet
eller kunna understödjas af föraldrar; att
detta är händelsen med hundrädetals Tjenstemän,
ifde mindre graderne inom Militairen, likasom
särdeles i Stockholm med nästan aliade
civile Embetsmål), som äro, hvad lönens storlek
beträffar, i lika cathegorie, lärer icke behöfva
bevisas.”
”Sorn Bevillnings-Utskottet äfven föreslagit
den förändring uti 1823 års Bevillnings-Förordning,
att alla Testamenten, som uppgå till
och öfver 50 R:dv, och icke äro gifna till närmaste
skyldemän, 'aro underkastade Bevillningsafgift,
hvarifrån alla de Testamenten, som icke
uppginge till och öfver 300 R:dr, förut voro
fritagne, så får jag reservera mig äfven emot
detta beslut, af följande skäl: Att denna afgift
merendels drabbar de minst förmögna) samt allmännast
Allmogen,”
’’Att sistnämnde Medborgare-Class, hvilken
sällan eger noga kännedom orri gällande Författningar,
nödgas med kostnad tillita andras råd
och hjelp i afseende på degformaliteter af borgen
för Bevillningen med ”mera, som fordras,
så framt ej afgiften skall erläggas innan Testa
-
'5<f JB/Z. t. Eevilln.-XJtskottets Betänkande N:ö 7;
mentet vunnit Laga kraft, och således innan
Testamentarien är säker, att få begagna Testamentet,
och att Domstolarne blifva öfverhopade
med prdfningar af dylika Borgens-skrifter,
hvarigenom deras mångfaldiga göromål än mera
okas, samt att jag icke anser den vinst, Staten
af den fdreslagne förändringen tillskyndas,'
motsvara de förluster, okunnige eller mindre
kunnige Testamentarier härigenom kunna få vidkännas,
ej eller det besvär, som träffar både Panter
och Domare.”
Herrar Uggla, Nordenankar, af Geijerstam,
af Billbergh, Petersson, Alund och Donner förklarade
sig vara af enahanda tankar med Herr
Tham.
Herr Dom-Prosten Fellenius: ”Ehuru jag
icke deltagit i discussionen om denna beskattning
på svagt lönte Tjenstemän, för att icke förgäfves
motsäga, då så mångå talade derför, erkänner
jag dock, att jag varit af minoritetens antal
och förenar mig med de Herrar, sorn reserverat
sig emot beslutet, af följande skäl, som
jag anhåller det Höglofl. Utskottets Betänkande
få åtfölja. Kongl. Maj:t liar, i sin Nådiga Proposition
till Rikets Höglofl. Ständer, i Nåder
förklarat, att ”Kongl. Maj:t ej föreslår andre ti 11-  ’’ökte eller nyare utgifter, än dem, som nödvän*dighelen
påkallat och hvad, för en fullständig
Bil. t, Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o 7. 53'
”reglering af de ärliga Stats-Utgifterne pröfvas
”nödigt, kan utgå, utan förhöjning af nuvarande
beskattnings-sumnra;” och då Kongl. Maj:t
i samma Nådiga Proposition, efter beräknandet
af de årliga utgifterne, i jemförelse med beloppet
af Stats-Verkets ordinarie och extra ordi•'»narie
Inkomster, har ådagalagt, att en Statsbrist
uppkommer af 1,708,2 30 Rtdr, som genom serskild
Allmän Bevillning bör fyllas, förklarar Kongl.
Majit slutligen, att, sedan det vid sista Riksdag
bestämda Bevillnings-anslaget af 1,653,500 Rjdr
derifrån afdrages, blott ett större bidrag af Allmän
Bevillning fordras af 54,730 R:dr. Det
kommer visserligen an på Rikets Höglofl. Ständers
beslut om beräknandet af denna Statsregle.'
ring; för min del kan jag likväl icke instämma,
att en beskattning af nya utgifter, emot den
Kongl. Propositionen, skall, i första ruinmetj
drabba Statens så många svagt lönte Tjenstemän,
hvilka förut varit frie, men nu, från 50
till 200 Rldrs lön, skola deraf erlägga Bevillning.
Jag talar härvid icke, likasom ej eller
vid frågan om Fullmagts-Chartorne, af något
Stånds-interesse ; jag talar emot en beskattning
al alla lägre Stånds-Glassers svaga lönevillkor,
så väl Militairers som civile och ecclesiastique
Tjenstemäns, hvilka alla, af Staten, eller af Medborgerliga
Inrättningar, knapt njuta hvad i och
för tjensten fordras, än mindre hvad tili en nödtorftig
bergning erfordras; och jag kan icke, på.
54 Bil. t Bevilln.-TJlskottets Betänkande N:o 7.
dessa ömmande skäl, deltaga i det fattade beslutet;
jag vill icke, då jag känner mångens af
dem svåra belägenhet, till hemorten medföra
medvetandet, att hafva bidragit att taga det minsta
brödstycke från någon fattig, men trogen
och redlig tjenare, som, sedan han erlagt sin
ordinarie -Bevillning, tyckes böra blifva frikal- t
Jad från den extra ordinarie.”
Herr Prosten Grape: Det Höglofi. Ut
skottet
har föreslagit fortfarande af den föreskrift,
hvarigenom stadgas att Bevillnings-afdrag rnå
utgå vid utlåningar utur de till pios tisus anslagne
cassör. Detta förslag kan jag för min
del icke biträda. I synnerhet vill det synas
mig alltför obilligt, att med sådant afdrag besvära
våra så kallade Fatlig-cassor. Bevillningen
träffar här dem af våra likar, hvilka icke
sjelfve ega hvad som till lifvets oundgängligaste
behof erfordras, ty till deras lifnäring oell
vård skulle det blifva användt, som i Bevillnings-afdrag
utgår. Hvarförutan, då våra Fattig-cassor
förnämligast äro tillkomne genom frivillige
sammanskott, det förefaller mig mindre
lämpligt att beskatta hvad välviljan tilldelar åt
armodets barn. Med ett ord: ehvad jag afser
ändamålet med dessa Cassör, de fattigas försörjning,
eller medlens tillkomst, menniskokärlekens
och välgörandets offer till nödställda likar, fin
-
Bil- t. BeviUn^Utskottets Betänkande No 7. 55
ner jag, fur min del, det föreslagna Bevillnings.
afdraget olämpligt och obilligt,”
”Vördsamt anhåller jag att detta yttrande
måtte, såsom min reservation, i Protocollet intagas,
för att det Höglo!!, Utskottets Betänkande
till de Eespective Biks-Stånden åtfölja.’’
Och yttrade sig Herrar Dillner, Svedelius
och Lyth dela Herr Prosten Grapes åsigter L
detta afseende.
Herr Kyrkoherden Lyth: ”Jag måste anmärka
orättvisan af stadgandet uti II Art, 2 §.
6 Mom. Bevillnings-Förordningen, som upphöjer
Uäns-Markegången till ovillkorlig norm för
beräknandet af löne-inkomst i spanmål; äfvensom
jag, till följd af de genom en värd Ledamot
redan framställde och utaf mig gillade åsigter
om frihet för Bevillnings-afdrag för sådane
capitaler, som tillhöra fromma Stiftelser, reserverar
mig mot Utskottets fattade beslut, med
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning
om barmhertighets-inräitninears befrielse från
Bevillning för dem tillhörige hus och jord.”
Herr Prosten Nibelius•• ”Jag reserverar mig
dels emot Utskottets beslut om Bevillningsutgörande
af Hospitals-lägenheter och alla Fattigmedel
och dels i fråga om 5Ue Bevillnings-,
56 Bil, t, BeyillnrUtsk&ttets Betänkande N'6 7i
grunden, hvarvid jag hyser en sä vida skiljaktig
mening, att jag anser det deri, genom uttrycket:
”då ränta är föreskrifven till mer än 5
Procent,” intagne bestämmande i det afseende
föga lämpligt, att en sådan utsträckning utöfver
hvad förr varit stadgadt endast skulle medföra
den olägenhet, att, såsom en följd af detta band,
ränta ännu mera sällan än hittills torde blifva
utfå,st under 6 procent.”
Herr Cron'. ’’Från Höglofl. Bevillnings-Ufskottets
Förslag, i hvad det innehåller angående
Bevillning af Testamenten, har jag varit i
så måtto af skiljaktigt tänkesätt, att jag icke trott
ett testamente, gifvet åt ett tjenstehjon för trogen
tjenst, borde betungas med någon bevillning. Efter
nu gällande BevilInings-stadga äro alla Testamentarisk!
förordnanden, som gifvas för trogen
tjenst, undantagne från Bevillning, hvilket, efter
min tanka, kån sträckas för långt och tjena till
prsetext för ett allmänt undandragande af denna
afgift, då man måste antaga, att Testator alltid
anser sig vara den förbunden, åt hvilken han
önskar Successionen till sin egande-rätt. Jag
har derföre varit af den tanka, att befrielse från
Bevillning af så beskaffade Testamenten borde
inskränkas till endast sådane personer, som, hos
Testator mantalsskrifne, antingen voro hans egentligen
så kallade tjenstehjon eller begagnades för
någon närings utöfvande. Med sarcasmer hafe
Bil. t, Bevilln.*UtskottCts Betänkande N-o •j: 57
va väl blifvit häremot framkastade en och annan
invändning; mea hvilken sak eger en så absolut
nytta, ätt deraf ej kunna uppstå missbruk?
Och för dessa missbruk bör väl icke det nyttiga
annihilera*. 1 blotta föreställningen om en
sådan hsftnonie emellan en husbonde och hans
underlydande; att den förre finner sig den se*,
nare förbunden, ligger för mig en så vacker,'
och i våra dagar så sparsamt förekommande idée,
att jag, för min del, anser den böra mera hedras;
mera uppmuntras; än den ringa inkomst
förtjenar afseende, hvilken Staten uppoffrar genom
så beskaffade testamentens undantagande
från Bevillning, hädanefter såsom hittils; hvarföre
jag ock, med ofvannämnde inskränkning,'
röstat för bibehållande af den uti 1833 års
Bevillnings-Stadga intagne exception i denna
del.”
Herr Dönner förenade sig i denna fråga
med hvad Herr Cron sålunda andragit,
Herr Westerstrand: ”Efter det jag reserverat
mig mot Höglofl. Utskottets beslut, angåen.
de värdering af brandförsäkradé Hus i Städerne,
får jag utbedja mig att få närmare utreda
mina åsigter i denna del.”
”Efter hvad Höglofl. Utskottet föreslagit,
skola Berednings-, Taxerings- och PröfningsComitéerne,
vid all beskattning efter II Art. i
blifvande Bevillnings-Stadgan, ega oinskränkt
magt, att beskatta en hvar till det belopp, Co
-
58 Bil. t. Bevilln-Utskottets Betänkande N-.o 7;
mitéerne finna billigt, utom i den omständigheten
att brandförsäkrade Hus i Städerne icke
må nedsättas under försäkringsvärdet. Jag medgifver
gerna, att Hus i Städerne, till förekommande
af måhända inträffande mordbrännerier,
icke böra fått försäkring öfver sitt
värde, men helt annai ar Husets värde, och
den Summa, hvarmed samma betalas, och den
afkastning det gifver, »edan underhållskostnaden,
TJtskylder och Premii-afgifter afdragits, som vanligen
blir högst ringa, men hvilken likväl borde
vara grunden för beskattningen. För de
Hus, som i förra Brandförsäkrings-inrtättningen
egde del, voro afgifterne nästan fullt betalte;
meri dessa gingo förlorade. Nya Inrättningar
äro nu öfverenskomne, men jag fruktar att des.
sa hvila på ännu sämre grunder än de förra.
Brinner det försäkrade Huset, så brinner vanli*
gen Lösegendomen,som oftast svarar i värde e.
mot ett Trädhus, och då skulle väl Husets
värde ersättas, men Lösegendomen icke.”
”Dessutom förekommer, dels att flere Hus
i Städerne äro försäkrade i Utrikes Försäkringsverk,
och dels oförsäkrade, hvarmedelst, och då
en jemn beskattning afses, ändamålet blir svårt
att finna, om föreslagne grunderne skola blifva
gällande. Jag tycker mig ock finna en motsägelse
i beskattnings-sättet efter hvad föreslaget
är, enär åbyggnader på Landtegendomar,
Bil. t. Bevilln-Utskottets Betänkande N:o 7. 59
som äro brandforsäkrade, och hvars Fond är
säkerhetsgifvande, icke ansetts böra upptagas lika
med Städernes, så att dylika Egendomar först
till åbyggnaden skola utföras, och sedan jordens
värde, hvarmedelst icke hädanefter, som förut
skett, en och annan Landtegendom knappast samfällt
taxerats till den Summa, hvilken svarar
mot Husens Brandförsäkring. Jag, som icke
vill frångå a(t Beskattnings - Comitéerne böra i
sin befattning hafva rättighet att fritt och oberoende
handla efter Ed och Samvete, anser, i
följd af hvad anfördt är, det bör denna rättighet
få sträcka sig till Brandforsäkrade Hus i Släderne,
så alt icke de nog eljest vanlottade egarne
deraf må komma i uppenbart lidande; och
åberopar i öfrigt Herr Santessons i detta afseende
till Wällofl. Borgare.Ståndet ingifne Motion,”
”Att dessa mina tankar måtte få åtfölja
Höglofl. Utskottets Betänkande, anhålles ödmjukast.
’’
Herr Donner öfverensstämde, rörande detta
ämne, äfven uti föreslående reservation.
Tufve Larsson fiån Christianstads Län:
”Efter det sätt, hvarpå jag, vid uppläsandet,
förmått uppfatta Höglofl, Bevillnings-Utskottets
Betänkande, i anledning af Kongl. Majus Nådiga
Proposition, angående förändrade grunder för
6 o Bil, ii Bevilin.-Utskottets Betänkande N:d 7»'
Lego* och Salu»Sågars samt Valk- och Stampyerks
beskattning, har jag funnit mig föranlåten
vid detta Betänkande anmärka några omständigheter,
hvilka jag önskar måtte, såsom min enskilda
tanka, få i Protocollet ingå och Betänkandet
till Besp. Biks;Stånden åtfölja.’’
”Utskottet har, för en sådan beskattning,1
hufvudsakligen och endast med ett enda tilllägg,
antagit de uti lil Art.i 2 §*, 20 och 26
Mom. af 1823 års BevillningsIFörordning stadgade
grunder, att för framtiden bibehållas. Vid
öfverförande på Bevillningen af Salu- och Lel
go-Sågars beskattning bör all grundränta för
sådane Verk alltid alldeles försvinna, eller der
den i jordräntan ingått, afräknas, Likaledes an-f
ser jag, för jemnhetens och likhetens skull af
denna beskattning öfver allt, att en allmän så
beskaffad förändring af redan skattlagde Saluoch
Eego-Sågars beskattning, der det kan ske,
verkställes. Ett bestämdt stadgande i dessa delar
är högst nödigt, och jag hade önskat så
mycket hellre, att i Utskottets Betänkande icke
sakna yttrande härom, sorn Kongl. Majtts ofvan;
otnförmälde Nådiga Proposition antyder dessa
omständigheter. Jemväl yrkar jag, att den frihet
måtte lemnäs hvarje egare af sådane Vattenverk
öppen, att, då han icke finner sin räkning
vid bibehållandet af desse Verk under den
derå tillkomne beskattningen, få. desamnig ned;
jBil. t. Bevilln.-tJtsköttets Betänkande N:ö 7, 6^
lägga med befrielse, i sådant fall, från Skattens!
utgörande; eller, der skattläggningen deraf är i
Jordräntan inbegripen, hos Konungens Befalla
ningshafvande söka förmedling derå.”
”Då en sådan beskattning af Lego-SågaÉ
af Berednings Comitderne på landet, efter sådane
grunder, bestämmes, är nödigt, att en någor.*
lunda säker beräkning af desse Verks årliga afJ
kastning blir möjlig; och då derjemte ett på billighet
grundadt bestämmande af ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter mellan Egaren och
Disponenten af sådane Sågverk, å den ena sidan,
och dem, som deraf för afverkning sig
begagna, å den andra, jemväl vunnes, hvilket
förhållande, åt godtycket lemnadt, kan leda till
ganska eftertänkliga olägenheter; så anser jag
derjemte det böra åt Berednings-Comitéeme
öfverlämnäs, att årligen för Lego-Sågar bestämma
en Taxa, hvarefter afverknings-lönen der3,
eller legan, beräknades.”
"'Helst hade jag önskat, att KongL Maj:ts
Nådiga Proposition i sin helhet blifvit antagen,
och åberopar slutligen, i afseende på Valk- och
Stampverk, så väl densamma, som ock hvad jag
här ofvan haft äran anföra.”
STOCKHOLM,
tryckt i Marquardska Boktryckeriet, 1839-
Bevilln,-Utskottets Betänkande N:o 8. i
N:0 8-
Betänkande, i anledning af Casper
IVijkmatis Motion om Bevillning
å hvarjehanda utländska öfverflöd?-varor.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har RiksdagsFullmägtigen
från Upsala Län, Casper Wijkman,
uti ett till Bevillnings.Utskottet reniitteradt Memorial,
innefattande Motion, att den så kallade
Capitations. eller Skydds-afgiften borde upphora,
derjemte föreslagit, att, till ersättning för
denna afgift, Bevillning borde bestämmas, bland
annat, för bruket af utländska Viner, Caffe, Thé,
större Sidenpersedlar, samt Möbler, som äro för--  gylda, sidenbeklädda eller af utländska trädslag
tillverkade, äfvensom för Rum med Sidentapeter»
Sedan Utskottet, på satt Betänkandet otti
Allmänna Grunderne för Bevillningen innehåller,
funnit sig icke kunna understödja Motionen
om Skydds-afgiftens upphörande; så har
den framställda frågan om Bevillning å öfverflödsvaror
varit föremål lör öfverläggning hos
Utskottet, och derom får, till utlåtande öfver
Bilu till Riks>’St. Prot. 1828 och 1329- f'te Sami•
4:e H;t»
t
BeviMri.-Utsköttets Betänkande N'o 8.
Casper Wijkmans Memorial, i denna del, Utskottet
anföra, att, då de utländska varor, som
här i landet förbrukas, äro genom införsel-tull
belagda med Bevillning; då denna Bevillning
träffar consumentén eller förbrukaren, och då
ytterligare afgift å nyttjandet af de i Motionen
uppräknade utländska Artiklar, i egenskap af
Allmän Bevillning, hvilken beskattningsgrund
vid flere Riksdagar varit antagen, men lika ofta
blifvit såsom olämplig förkastad, å ena sidan
synes strida emot billighet, och, å den andra,
efter erfarenhetens vittnesbörd, är förenad med
obestridliga svårigheter, att för en skälig och
jemn fördelning utfinna några rätt användbara
grunder, samt med eftertänkliga olägenheter vid
Controllerne emot missbruk och underslef i de
Uppgifter, efter hvilka Bevillningen skulle tillämpas;
har Utskottet, på desse skäl, ansett sig
vördsamt böra tillstyrka , att Bevillning
icke mätte, efter Motionairens förslag, stadgas
för förbrukningen af utländska Viner,
Café, The, Sidenpersedlar, Sidentapeter eller
Möbler af utländskt träd, med förgyllning
och sidenbeklädnad.
Hvilket Betänkande, hvaremot Eric Persson
från Gefleborgs Län sig reserverat, varder,
jemte reservationen, till Rikets Höglofl. Stan
-
Bevllln.-UtskottétS Betänkanden H!irIs 8, g, j
ders bedröfvande härntfed vördsamt öfverlemhadh
Stockholm den 6 Mars 18 a 9.
Reservation
af Erik 1Persson från Gefleborgs £än: £.
mot detta beslut reserverar jag mig så vida,
att jag icke anser Högloft Utskottet böra ovilkorligt
afstyrka Bevillnings utgörande för tit—
iandska öfverflödsvaror, innan det visat sig, huruvida
Statsbehofvet med lämpligare skattebidrag
kan uppfyljas»
JV:0 C).
Betänkande, rörande Prosten Sif*
vertssons och Casper Wijkman*
Motioner o'm Bevillning å kortspel.
Uti ett hos Högvördige Preste-Ståndet ingifvéfc
Och till Utskottet remitt^radt ‘Memoriaf, hafi
Contratcs-Prosten Sifvertsson sökt visa behofvet
fech nyttan deraf, att någon sKajt lades å denl||
Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o g;
sorn spela kort, och i sådant afseende föreslagit,
att hvarje mantalsskrifven person, hög eller
låg, som vill begagna kort till spel, skulle i
skatt gifva a till 5 R:dr B:co om året och att
den, som vid mantalsskrifning afsagt sig detta
bruk, men ändå begagnade det, skulle plikta a o
B:dr Banco, åklagarens ensak, och har Motionairen
förmenat, att de af honom mycket öfverklagade
och, i hans tanka, mer och mer öfverhandtagande
kortspel, skulle af en dryg skatt
derå motverkas; hvarjemte Ledamoten af Hedervärda
Bonde-Ståndet, Casper Wijkman, i sammanhang
med en till Utskottet remitterad Motion
uti andra serskildt besvarade ämnen, äfven
vackt fråga om JBevillnings erläggande för kort»
spel.
Utskottet förmodar, att, om äfven kortspelandet
vore så allmänt och i senare tider tilltagande,
som Contracts-Prosten Sivertsson vill
förutsätta, ett sådant missbruk icke kan förekommas
genom BevillningS-afgifter, samt anser
för öfrigt, att de anklagelser och fiscal iska in»
biandanden i husliga lifvets förhållanden, som
otvifvelaktig! skulle följa af det vite, hvilket,
om det åsyftade ändamålet i någon måtto kunde
vinnas, troligtvis borde utsättas för underlå*
fen uppgift, flerfalldigt uppvägde den påräknade
nyttiga verkan af denna beskattning; och da
serskilda Författningar dessutom] stadga straff
Bevilln -U t skottets Betänkanden N:o 9, 10. 5
för det egentliga missbruket af kort eller deras
begagnande till äfventyrliga spel, ett tidsfördrif
icke torde mer böra, i detta än andra fall, ined
skatt beläggas.
Af sådana anledningar, och enär för öfrigt
genom kortstämplingen en Bevillning utgår, som
drabbar dem, hvilka nyttja kort,
har Utskottet icke funnit skäligt tillstyrka,
bifall till Motion air er nes yrkande om serskild
Bevillnings et läggande af dem, som
spela kort; hvilket allt dock härmed vördsamt
öfverlemnas till Rikets Höglofl. Ständers
skärskådande och beslut.
Stockholm den 6 Mars 1829.
N:0 10.
Betänkande, angående Herr fjfoh.
Norcei Motion om befrielse från
Bevillning af recognitions-smide.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har blifvit remitterad
till Bevillnings-Utskottet en af Herr
6 Bevillni-Utskattets Betänkande Nto fa.
Noraus ingifven Motion, att Eevillnings-Stadgan
af år 1823 icke innefattar någon bestämd
grund för Bevillning^ utgörande af det smide,
sorn tillverkas nfot recognition, och hvilket tillförene
från Bevillning varit befriad!, enligt Kongl,
Maj:ts Nådiga Bref af den 11 Februarii 18135
att afgiften för det så kallade recognitians-smidet
bestämmes i Kongl. Förordningen den 15
Junii 1803, från 32 sk. till i R:dr af hvarje
Skeppund, och således minst utgör 66 R:dr 32
sk, för en tillverkning af 100 Skeppund Stång,
jern, sorn, efter vanlig Hamrnarskatts-beräkning,
endast drager beskattning med Ett, eller i vis.
sa fall, Två Skeppund Stångjern: att, om Innehafvare
af recognitions-smidesrätt icke ens begagnar
denna rättighet, måste han i detta fall
derföre betala dubbel Hammarskatt; och att sålunda
en del af samma slags tillverkning vid
ett och samma Bruk betalar 3 a 4 gånger högre
skatt, än den andra, utan vidare fördel, än
den, j.om alltid borde anses gifven, att vid redan,
med Behörigt tillstånd, inrättade verkstäder
få drifva tillverkningen till den möjligen största
höjd; hvarföre Motionairen, under förutsätt,’
ning, att jemlifchet i beskattnings-grunden är
det stora ändamål, som bör sökas, anser dertmed
öfverensstämma, att recognitions-smidesrätlen
bör från Bevillnings-afgift befrias, helst han
förmodar en så beskaffad rättighet flerestädes ej
blifvit sökt, qm .1803 års Kongl. Förordning
Bfcvilln- Utskottås Betänkande N:ö lod 7
stadgat Bevillnings erläggande för den, lika»
som för det nya Hammarskatts-smidet,
Utskottet, som tagit detta under öfvervägande,
delar icke Motionairens åsigt, att uti 1823
års Bevillnings-Stadga saknas bestämd grund för
Bevillning af recognitions-smide. Denna benämning
är väl icke begagnad, men då samma
Författning (pag. 50) ej mindre har uttryckt:
Den för hvarje Bruk tillåtna tillverkning, än
stadgar att ”vid de Bruk, som ega oinskränkt
smidesrätt, skall förflutna årets tillverkning, som
af egaren behörigen uppgifves och med vederbörande
Embetsmäns intyg till riktigheten styrkas
bör, för Bevillningens utgörande, tjena till
grund, måste otvunget deraf följa, att de föreskrifter,
som gälla för det hela, äfven sträcka
sig till hvarje del, således ock till recognitionssmide,
der något dylikt är tillåtet. Utskottet
vill likväl icke underlåta, att vid författandet
af den blifvande Bevillnings-Stadgan begagna
anmärkningen, att tillse om en ökad tydlighet
kan gifvas åt ämnet.
Hvad åter angår hqfvudsaken, befrielse
från Bevillnings erläggande för recognitions-stni.
de, anser Utskottet sjelfva recognitions-afgiften,
ehuru beräknad efter annan grund, till ett högre
belopp, likväl egentligen vara af enahanda
patut oeh beskaffenhet med den i äldre fctidec
8 Bevilln>'Utskottets Betänkande N:o 10.
forst bestämde Hammarskatten, och motsvarande
de ständiga grundräntor, som åtfölja all annan
fast Egendom, för hvilken icke destomindre måste
utgöras Bevillning; och detta äfven utan att
den, sistnämnde Egendomar åsatte, olika skattläggning
kommer under vidare betraktande, än
att Egendomens värde derefter upptages högre
eller lägre.
I öfrigt förutsätter Kopgl, Förordningen
den 15 Junii 1803 för möjligheten, att vinna
rättighet till recognitions-smide, sådane vilkor,
som utmärka de med största förmoner gynnade
Bruk, hvilka alltså, med de mindre förmonliges
uteslutande, komma i åtnjutande afen ökad
Näringsfrihet, så mycket förmonligare, sorn den
drifves uti förut anlagde verkstäder med redan
antagne arbetare, som i alla fall måste underhållas,
och följaktligen, utan någon serdeles utgift
i dessa delar, inbringar åt Bruksegaren en
större behållning, hvaraf Staten icke bör sakna
en skälig Bevillning. Det af Motionairen bifogade
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den litte
Februarii 1813 afhandlar en enskild fråga, bedömd
efter de uti 1800 års Bevillnings-För»
ordning stadgade föreskrifter; och kan destomindre
nu tagas till någon ledning för omdömet,
som Statens ökade behof verkat en betydlig förändring
i de förhållanden, sorn då legat till
grund fö? det Nådiga beslutet.
Bevilln.-TJtskotlets Betänkande N:o 10, g
Af dessa skäl, och då Utskottet föreslå-*
git bibehållande af de uti 1823 års Bevillnings-Stadga
gällande Allmänna Bevillningsgcunder,
kan Utskottet icke tillstyrka
annat afseende ä Motionen, än att, hädanefter
som hittills, vid värdering af Stångjerns-
Bruk, som hafva recognitions-smidesrätt,
recognitions-afgiften ingår i beräkning
bland tillverknings-kostnaderne, till afdrag
från effecternes värde, samt sålunda minskar
den behållning, hvilken', ansedd såsom
ränta, bestämmer det Capital, hvartill Bruket
uppskattas; dock varder detta vördsamt
öfverlemnadt til Rikets Höglofl. Ständers pröfning.
Stockholm den 6 Mars 1829.
Reservation.
af Herr Friherre Lilljehorn t Emot beslutet
i denna fråga får jag sålunda mig reservera,
att, ehuru jag icke kan instämma med Motionairen
derom, att recognitions-smide bör alldeles
från ifrågavarande beskattning fritagas, jag
likväl, i anseende till detta smides serskilda
egenskap, anser detsamma böra beskattas 2 proportion
med gamla Hammarskatten.
jo Bevilln,'Utskottet? Betänkande 2V:ö u.
N:0 11.
Betänkande, angående serskildte Förslag
till förenklande af Berednings-
och Taxerings-Comitéer*
nas förrättningar.
IVfotioner, innefattande Förslag, att förenkla de
Berednings- och Taxerings-Comitéerna på Landet
nu tillhörande förrättningar, hafva vid denna
Riksdag blifvit väckte:
1:0 Hos Höglofl, Ridderskapet och Adeln
af Herr Grefve Posse, Erik, som föreslagit, att
Berednings, och Taxerings-Comitéerna på Landet
ej må årligen hållas, utan endast första
gången, då ny eller vid Riksdag förändrad Bevillnings-Förordning
skall tillämpas och tjena
till efterrättelse- Enligt Motionairens harvid
yttrade tanka, skulle, genom en sådan förändring,
ändamålet med Comitéernas förrättningar icke
förfelas, om Pröfnings-Comité bibehölles så organiserad
som hittils, med Ledamöter, som förut
varit Taxeringsman: om Häradsskrifvame
blefvo skyldige, att till Pröfnings-Comitéen uppgifva
timade förändringar och förslag till Bevillning
i hvarje serskildt fall: om detta förslag
granskades af utsedde personer, en utaf
hvarje Class inom hvart och ett Härad, och
Bevilln-rTJtskottets Betänkande N-.o ii, ix
Protocoll deröfver bifogades ; samt om Prof*
nings-Comitéen blifvit berättigad, att förordna
lämplig undersökning på stället, i händelse
något skulle förekomma, som icke dessförutan
Jcunde af Comitéen afgöras; och har Motionär»
ren för öfrigt, da han emot sitt förslag föresett
den invändning, att årliga Fastighets-försäljningar
och förändringar i Näringsgrenar eller per»
sonliga förhållanden skulle göra Comitéerna år.
ligen nödvändiga, yttrat den öfvertygelse, att
hvarken Staten eller den Skattskyldige bör kun»
na anses lidande, om det af Berednings-, Taxerings-
och Pröfnings-Comitéerne stadgade Fastighetsvärde,
hvilket Motionairen ansett icke
böra efter gjorda köp förändras, blefve för
högst Fern år gällande, och den Skattskyldige
ålades, att vid mantalsskrifningen årligen uppgifva
sitt tillverkningsbelopp; skolande de personel
förändringarne vara säkrare och lättare
kända vid Mantalsskrifningen än vid Berednings.
Comitéen.
tito Hos Högvördige Preste »Ståndet, utaf
Herr Prosten Sifvertsson, hvars förslag går der»
på ut, att Mantalsskrifningen och BeredningsComitéerna
lämpligen kunna till en sammankomst
förenas, och Taxerings.Comitéerna försvinna,
om Pröfnings-Comitéen fortfore, eller
ock Pröfnings-Comitéen upphöra, om TaxeringsComitéerna
bibehöllos,.
12 Bevilln>-ZJtskottets Betänkande N.o u.
3k> , Hos Hedervärda Bonde - Ståndet, af
Hans Jansson från Elfsborgs Län, som fram*
ställt den mening, att Beredrungs-Comitéerne utan
olägenhet kunna indragas, men otn de likväl
skulle fiir nödige anses, ej bura sammanträda
oftare än året näst efter hvarje Lagtima Riksdag,
då möjligen inträffade förändringar i Bevillnings-Eörfattningen
kunde det påkalla.
4:0 Af Lars Olofsson i Tulus, sorn, med
hänsigt till de olägenheter innevånarne uti
Jemtlands Län få vidkännas genom långa och
besvärliga resor till de på olika tider af året
■utsatte Berednings- och Taxerings •Comitéerna,
tillstyrkt, att, såsom i Vesterbottens Län skall
tillgå, dessa Comitéer måtte hållas vid en och
samma tid, aå att Beredningen blefve förrättad
den ena, och Taxeringen den andra dagen, derest
icke bägge Comitéerna kunde på en dag
sammanträda.
5:0 Af Eric Andersson Bang från Herjeådalen,
som, i afsigt att åt innevånarne i denna
af naturen mindre väl lottade Province bereda
lindring uti det besvär, årliga Beredningsoch
Taxerings-Comitéerna medföra, likaledes
åsyftat, att de måtte befrias från så beskaffade Comitéers
förrättningar oftare än en gång efter hvarje
Riksdag, och att den Taxering, som då sker,
kunde förblifva gällande till nästa Riksdag.
BevillnsUtskottets Betänkande N;u n. 13
Dessa Motioner, som alla utgå från den
åsigt, att Berednings- och Taxerings-Comitéer.
na i allmänhet äro för Landet i hög grad besvärande
genom de resor, kostnader och tidspillanden,
Comitéernas Ledamöter och Härads»
skrifvarne måste vidkännas, samt hvar för sig
icke uträtta annat, än hvad en Comité ensam,
skulle kunna lika väl fullgöra, helst Berednings-Comitéerna
vanligen skola följa Häradsskrifvarnes
Förslag, och Taxerings-Comitéerna,
hvilka af Ledamöter från Berednings-Comitéerna
äro sammansatte, sällan frångå dessa sénares
åtgärder, hafva, x anledning af meddelade
Remisser, blifvit hos Utskottet öfvervägde, jemte
de hos Respective Riks-Stånden anförde serskildte
yttranden i ämnet; och som Utskottet,
ehuru frågan, till sin beskaffenhet, egentligen
rörer det Reglementariska af Bevillnings Författningen,
likväl ansett angeläget och lämpligt,
alt densamma i förhand behandlas, på det Rikets
Höglofl. Ständers Beslut öfver de framställde
förslag till Berednings- och Taxeringsförrättningarnes
förenklande måtte få ligga, till grund
för de åtgärder, hvilka, sedan BevillningsGrunderna
blifvit »tadgade, Utskottet tillhöra; så gåc
Utskottet nu, att öfver de ofvanomförmälde Mo;
tionerna afgifva sitt serskildta Betänkande
Utan
att förneka Motionairernes uppgifter,1
det Berednings- och Taxerings-Comitéerna med»
14 Bevillni-Zhslottets Betänkändé N'p i ii
fiira kostnad, tidspillan och besvär, kan Utskot*
tet dock icke antaga, att i ett ämne, af så myc»
ken vigt och ömtålighet, stim utöfningert af
Folkets dyrbara beskattningsrätt, sådane olägen*
heter böra mindre beräknas och förtjena mindre
afseende, än dea inflytelse och nytta Befednings-
och Taxerings-Comitéernes förrättningar
och förbindelser, om de noggrant handhafvas,
medföra för vården om de Skattskyldigés, under
Taxeringen beroende, rätt och bästa. Det
har för Utskottet visat sig klart och påtagligt,
ätt denna åsigt ligger till grund för inrättningen
af de tvänne Comiléer, Motionairerne nu
Velat inskränka. Lika litet Utskottet kart skilja
sig ifrån den öfvertygelse, att en jemn och rättvis
fördelning af Bevillningen icke bibehålles,
Utan iakttagande af de beständiga jemkningar,
som årliga förändringar och omvexlande förhållanden
i Egendomsvärden och skattskyldigeS
Vilkor göra nödige; lika mycket är ock Utskottet
förvissadt örn sanningen af den grundsats,
ätt flere personer med mera utbredd kännedom
om alla de locala omständigheter, Som böra inverka
pa Taxeringen, skola uppfylla Taxeringsmäns
grannlaga åligganden bättre och tillförlitligare,
än ett mera inskränkt antal. Om, på
sätt Motionairerne anfört, det inträffat, att Berednings.
Comitéernas arbete stundom ej varit
annat än en tillämpning af HäradsskrifvarneS
förslag, ejler att Taxerings-Comité låtit bero
‘Bevilln-'Utskottet i Betänkande N:o 11. 1,5
vid de förslag, Berednings-Comitéerne upprättaf,
så bör likväl från ett sådant förhållande,
som ofta lärer ega sin grund deri, att Härads-;
skrifvarens förslag varit väl uppgjordt och Ber
rednings-Comitéernes åtgärd ingen rättelse fordrat,
i intet fall dragas den slutföljd, att inrättningen
af Comitéerna är i principen origtig och
onyttig. Vigten af Comitéernes bestämmelse
uttryckes i de föreskrifter, efter hvilka de skola
handla, och Comitéerna, likasom hvarje institution,
gagna i den mon, de med sorgfällighet
motsvara deras kall. Hvad som blifvit ytt-;
rädt derom, att olika åsigter och beslut, då Ledamöterne
i bägge Comitéerne skulle vara desamma,
på sådan grund ej kunna förväntas,
har förekommit Utskottet föga grundadt eller
med rätta förhållandet öfverensstämmande, då endast
visse Deputerade från Berednings-Comitéerne
inom Districtet kunna i Taxerings-Comi-(
téeme deltaga och dessa senare, som i en vidsträcktare
omfattning behandla Berednings-Co-1
mitéernes göromål inom flere mera inskränkta
Districter, således äro försatte i tillfälle, att till
enhet och jemlikhet sammanjemka och rätta
de åsigter, hvilka vid Beredningen egt tum.
Stadgandet al», när Taxerings-District utgöres
af endast en Socken, blott en af hvarje dass
bland Berednings-Comitéens Ledamöter må såsom
Taxeringsman bibehållas, men att antalet
af Ledamöter i Uaxerings-Comitéen ändock skall
j6 jBevillri>‘Utskottets Betänkande N:o ii<
uppfyllas , innebär härvid ett ytterligare cor»
rectiv.
I anseende härtill och 'då fördelarne af
att bibehålla Berednings- och Taxerings-Cornitéerne,
såsom de två forsta instancerna i Bevillningsmål
för landet, i Utskottets tanka, betydligen
öfverväga de olägenheter, Motionairer*
ne haft för afsigt att afböja, tror Utskottet sig
säkrast iakttaga hvad beskattningens vigt och vården
otti de skattskyldiges rätt kräfver, då Utskottet
icke
instämmer i Motionairernes förslag
till förändring eller inskränkning äf ifra«
gavarande Comitier; men deremot vördsamt
hemställer, att Berednings- och Taxerings•
Comitéernes förrättningar m", hädanefter pa.
lika sätt sorn hittills, fortgå.
Lars Olofssons i Tulus och Erik Andersson
Bångs ofvan anförde framställningar om Jemtland
och Herjeådalen kunna egentligen ej anses
annorlunda än såsom åsyftande, för dessa
orter, ett undantag från de allmänna föreskrifterna;
men ehuru . Utskottet inser, att dervaran.
de locala förhållanden verka svårigheter, som
falla Taxeringsmännen och Kronobetjeningen
till last tyngre, än i andre mera befolkade delar
af Riket, kan Utskottet likväl, enär de skäl,
som
Bevilln.'Utskottets Betänkande N.-o ii. 17
aom i Utskottets tanka tala för Berednings- och
Taxerings-Comitéernes bibehållande,'måste öfverallt
i Landet vara enahanda, och Beskattningsrätten
icke lämpligen bör, i olika Provincer,
olika utöfvas, destomindre tillstyrka för Jemtland
och Herjeådalen några serskilda föreskrifter
i detta afseende, sorn det torde få antagas,
att Comitéernes sammanträden, utur flere synpunkter,
kunna medföra nytta för ortens innevånare,
och det i öfrigt bör förmodas, att vederbörande
Länestyrelser icke lära underlåta,
att, i hvad på dem ankommer och omständigheterna
tillåta, ordna Taxerings-förrättningarne
med all möjlig uppmärksamhet och omsorg för
Taxeringsrnännens och de vid Taxeringarne
tjenstgörande Tjenslemäns lindring uti det besvär
förrättningarne förorsaka.
Hvad dernäst angår förslaget att på en
gång förrätta Mantalsskrifningen och Berednings.
'Taxeringen, så, utom det, att den tid af året,
då Mantalsskrifningen verkställes, icke är lämplig
för Bevillningens bestämmande, äro ock de
vid hvardera af dessa förrättningar förefallande
göromål så vidlyftige och omfattande, att de,
serdeles hvad Mantalsskrifningen angår, ofta
hvar för sig fordra flera dagar och således dels
Bih, till Riks.-St. Fröt. i8z8 och 1S29. j:te Sami.
4=e H;t. 2
l8 BevillnrJJtskottets Betänkande N.o ii4
icke skulle kunna på en gång verkställas un*
der den korta tidrymd, inom hvilken Mantalsskrifningarné
skola afslutas, dels vålla så myc*
ken tidsspillan, med åtföljande kostnader och
svårigheter, att derigenom visserligen mera vöre
förloradt än vunnet för de Tjenstemän och öfrige
Personer, hvilka med hvardera förrättningen
hafva att skaffa.
Utskottet kan af sådana orsaker icke eller
finna skäl, alt understödja den i detta af-,
seende gjorda Motion.
Detta, .med de hos Utskottet yttrade skiljaktige
meningar i ämnet, varder till Rikets
Högloft. Ständers bepröfvande vördsamt öfver»
lemnadt. Stockholm den 7 Mars 1829.
Reservationer.
Af Herr Tham, Wollrath: ’’Jag ar öfver*
tygad, att, så länge Minimi-Tariffen bibehålles
och den författning tages, att det värde, som
vid första, efter Riksdag, infallande Pröfnings*
Comité fastställes för Egendom^, skall i allmänhet
gälla till nästa Riksdag, man gerna kunde
inskränka Berednings-Comitéerne att hållas endast
en gång, eller första året efter hvarje Riks
-
Bil.l Bevilln.-Vtskottets Betänkande N'o i y. 19
dag; men om årliga Berednings-Comitéer bibe*
hållas, torde böra iakttagas, att sådant, i glest
bebygda orter och vidlyftiga Församlingar, kan
medföra mycket större tyngd genom långa resor
för Ledarnöterne, än motsvarande nytta af
sjelfva Inrättningen. I händelse, som jag förmodar,
ett sådant Local-förhållande verkligen
finnes i Jemtland och Herjeådalen, tillstyrker jag,
att det måtte medgifvas dessa orters innevånare,
att, sedan, vid första Berednings-Comité efter
denna Riksdag, grunden blifvit lagd för
Hemmans-taxeringen till nästa Riksdag, då, om
innevånarne för sig ansågo nyttigt, genom Länestyrelsen,
hos Konungen anhålla, att slippa
ytterligare Berednings.Comitéer, och att således
Bevillnings-Taxeringen finge, för de öfrige åren,
innan en ny blifvande Riksdag, i första instan.;
ten uppgöras af Taxerings-Cotnitéer, dem Konungens
Befallningshafvande då egde att så indela,
att minst 2;ne Ledamöter från hvarje
Församling der vore närvarande.”
Herr Rothlieb, Axel, instämde i den del
af detta yttrande, som hade afseende å de för
Herjeådalen och Jemtland förekommande serskilde
omständigheter.
Herr af Billbergh , J. P. ”Uppoffring af
tid för det Allmännas gagn är äfven en gärd,
Som, besynnerligen för Närings*Classen, ofta är
st o Bil. t,Bevilln-TJtskotteis Betänkande N:o i i:
lika betungande med en contant utlaga. Lagstiftaren
bör således vara lika angelägen att icke
onödigtvis borttaga Medborgarens dyrbara ar»
betstid, för allmänna angelägenheters vårdande,
som att icke utöfver behofvet pålägga andra
bördor. Med tillämpning af denna grundsats
har jag sökt göra mig redo för anledningen till
det olika stadgandet för Landet, emot för Stä—
derne, att Comitéer på Landet skola bereda Bevillnings-Taxerings.
ärendena, innan de förekomma
vid Taxerings-Comiteerne, då deremot alla
Taxeringsmål uti Städerne omedelbarligen tillhöra
Taxerings-Comitéerne, och har det sig deraf
visat, att det egentligen är för taxationen af
Fastighetsvärdet, som Berednings-Comitéerne på
Landet blifvit förordnade. Då likväl dessa Fastigheter
nu mera erhållit ett under flere år
bepröfvadt stadgadt värde; då dessa värden icke
liro underkastade årliga förändringar; och då
i alla fall hvarje Socken skall hafva minst en
Representant uti Taxerings-Comitéen; så anser
jag det destohellre göra tillfyllest, att BeredningsComitéerne
endast sammanträda första året efter
hvarje Riksdag, som det beror af Konungens
Befallningshafvande, att bestämma antalet
af Taxerings-Comitéer och dem indela, hvaraf
följer, att desse Comitéer kunna efter behof
mångfaldigas, så att flere Ledamöter ifrån hvarje
Socken der kunna deltaga uti Taxerings-angelägenheterne,
i hvilket fall Taxerings-Comi
-
Bil.t. Bevillri.'Utskottets betänkande N'.ö n,
léeme icke böra sakna alla erforderliga specie*
la upplysningar ifrån hvarje Socken. Enär
denna inskränkning uti Berednings-Cornitéernes
sammanträden sålunda icke synes medföra nå.
gon våda, hvarken för det allmänna eller den
enskilde, men besparar många dagsverken, besynnerligen
i de norra Provincerna, samt minskar
Häradsskrifvarnes nog öfverhopade göromål, tror
jag min pligt vara att vördsammast tillstyrka
denna förändring; och anhåller således,-ntt denna
min reservation må få åtfölja Höglofl. Utskottets
Betänkande till respective Stånden.”
Härmed förenade sig Herrar Prostarne
Kellström, Widén och Gumelius.
Herr Prosten Dillner; ”Berednings- och
Taxerings-Comitéerne böra kunna sammanslås
till en enda, lika så väl på Landet, som i Stä-:
derne, och det så mycket hellre, som alla förhållanden,
i afseende på Taxering, äro långt
mindre invecklade på Landet, än i Stad. Att
tvinga hittills svagt lönade Tjenstemän, Härads,
skrifvarne och en fattig, tillräckligen onererad,
Allmoge, i synnerhet uti glest bebygde och
svagt befolkade Provincer; att tvinga dem göra
tvänne serskilda resor i stället för en; att taga
en lång krokväg i stället för den raka och gena
till samina mål; det är att lägga skatt och
tunga på undersåten; det är att mångfaldiga gö
-
2* Bil. t. Bevilln.-Urskottets Betänkande N:o iil
römalen onödigtvis; alt förspilla millioner dagsverken,
ati förorsaka Folkstockningar å Gästgifvaregårdarna,
och att öppna tillfällen för oordningar,
utsväfningar, fylleri, m. m.; det är ett
Comité-raseri — tidens rådande anda. — Kalla
denna Comité, sorn hålles på Uandet, Berednings-
eller Taxerings-, namnet gör intet till
saken; men minska districtet för densamma till
högst tre Pastorater; öka, om så godt synes, an.
talet af ^Ledamöter, så är jag förvissad, att samma
goda ändamål skall vinnas likaväl genom
ett sammanträde, som genom tvänne. Hvad
serskildt Herjeådalen, denna af naturen högst
vanlottade Province, angår, är jag, lika med Motionairen
Erik Andersson Bång, fullkomligen
öfvertygad, att Berednings- och Taxerings-Comitéers
hållande, endast första året, sedan ny
Bevilinings-Förordnirig utkommit, vara till ändamålets
vinnande tillräckligt, och att årliga
Bevillnings-Taxeringar deremot skulle öfver
höfvan betunga denna fattiga Allmoge.’*
Herr Kyrkoherden Lyth gillade till alla delar
hvad Herr Prosten Hillner anfört; och Herr
(ron förenade sig i frågan om Berednings- och
Taxerings - Comitéernes sammanslående, men
kunde icke medgifva, att i detta ärnneo lika föreskrifter
borde ega rum för olika orter, hvar.
före Herr Cron i denna omständighet gillade
Höglofl. Utskottets afgifne Betänkande.
Bevilln.-Utskötteis Betankände N'o iz. 33
N:0 12.
Betänkande, angående dels Motioner
af Herr Grefve Cronhjelm, Otto
dugust, Herr Rothlieb, Axel, Herr
Anjou, N. jf., och Herr Lindqvist,
Pehr, om inskränkning uti Kongl.
Kammar-Rättens befattning med
Bevillningsärenden, dels ock ett af
Herr Grefve Spens, C. G., ingifvet
Förslag till inrättande af en
Riks-Pröfnings-Comité.
Ifrån Högloft. Ridderskapet och Adeln, Hög*
vördige Preste-Ståndet och Vallöf!. BorgareStåndet
har Bevillnings-Utskottet fått emot.
taga Remiss å serskilde, inom dessa Riks*
Stånd väckte Motioner, att den granskning
och pröfning af Bevillnings-ärenden, hvilken
Kongl. Kammar*Rätten, med tillämpning af
nu gällande BevillningsStadga, utofvat, måtte
genom bestämda föreskrifter inskränkas.
Motionairernes framställningar uti detta ämne
instämma i den åsigt, att, då PröfningsComitéerna
äro att anse såsom Rikets Ständers
Deputerade> hvilka i Taxeringsmål besluta
med Rikets Ständers rätt, och dessa
Comitéers vidtagne åtgärder och beslut in*
14 Bevil!n'.' Utskottets Betänkande N:0 12.
nefatta utöfning af Svenska Folkets rätt, att
sjelf sig beskatta; sa vore med helgden af
denna rätt icke förenligt, att Taxerings-förlättningarne
underkastades, i Kongl. KamarRätten,
en allmän granskning, med den påföljd,
att Comitéernes Beslut kunde upprifvas
och Taxeringarne ändras eller återförvisas,
ändock att Comitéerne handlat efter Ed
och Samvete, och besvär, hvarken af den
Skattskyldige eller å Kronans sida, egt rum.
Anledningar till dessa Motioner hafva Motionairerne
förmält sig hemta ifrån Kongl*
Kamar Rättens förfarande med åtskilliga af
RevisionsContoiren derstädes väckta anmärk,
ningar, hvilka skola ledt derhän, dels att,
uti serskilde Taxeringsfrågor inom Stockholms
Stad, Pröfnings-Comitéens Beslut blifvit
undanröjdt, och målet till Comitéen återförvisadt,
med föreskrift, att utan hinder
af sin förra åtgärd, ånyo ingå i granskning
af grunderne för Taxeringen och bestämma
Bevillningen; dels ock, att, inom flere Län,
det Fastighetsvärde blifvit ogilladt och för*
Fastadr, som Pröfnrngs-Comitéerne, icke un.
der, men vida utöfver Minimi-Tabellen, vid
Bevilln ings - Förordningen bestämt; hvilken
ändring, om den blefve beståndande, skulle,
efter hvad Herr Rothlieb anfört, föranleda
till behof af nya Comitéer för annan värdessättning
å Fastigheterne.
Bevilln.-Utsköttets Betänkande N:o 12. 25
Till förekommande af slika förhållanden
för framliden, oell till befordrande af
en sådan Bevill nings.Förordningens tillämp.
ning, som kan vara förenlig med Svenska
Folkets beskattningsrätt, med egenskapen af
Taxerings- och PröfningS-Cornitéerne, samt
med helgden af deras åtgärder, och beslut, så
väl som med hvarje skattskyldigs enskilda rätt
och säkerhet emot äfventyret att i tidens
längd blifva påbördad utskylder utöfver hvad
han, efter laga kraftvunne Beslut, erlagt, har
Herr Grefve Cronhielm yrkat, det måtte en
gräns sättas för Kongl. Kammar-Rättens godtyckliga
behandling af Taxerings, och Pröfnings-Comitéerne
och i sådant afseende, uti
nya Bevillnings-Förordningen tydligen stadgas,
att Pröfnincs- och Taxerings-Cömitéernas Ledamöter,
såsom varande Rikets Ständers Deputerade,
ej p i något sätt kunna anses std under
K ammar Rät t en'- att de aldrig kunna åläggas att
omgöra en Taxering, söm de en gång, efter
Ed och Samvete, verkställt'- att en blifvande Comité
ej eller kan åläggas omgöra hvad en redan
upplöst Comité redan gjort, och slutligen,
att Kammar-Rätten ej eger annat åliggande med
Taxeringsmålen, än alt pröfva och afdöma de
anmärkningar, som, vid revisionen af Uppbördslängderne,
kunna af Revisions-Contoiren blifva
gjorde, samt de klagomål, som göras öfver
Prof nings-Comitées Utslag i Taxeringsmåh, äf
-
2 6 Bevilln.-Utsiottets Betänkande N'a iaf
vensom Herr firefve Cronhjelm ansett en viss
tid böra fastställas, eller, om den redan är fast”
ställd, uti Bevillnings-Förordningen utsättas, efter
hvilken inga anmärkningar emot de Skattdragande
eIler Uppbördsmännen fä göras, samt
likaså för de Domstolar, hvilka skola anmärkt
ningar pröfva, en viss tid, inom hvilken slutlig
Dom skall meddelas, vid påföljd, att, i annat
fall, den Embetsman, som fördröjt saken, men
ej den Skattdragande och Uppbördsmännen, eller
deras Enkor oell Barn, kunna förbindas att Restantie
ne betala i hvaremot Herr Rothlieb,
jemte det han hemställt, det Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit 1 underdånighet anhålla,
att de ifrån Kongl. Kammar-Rätten utgangne
anmärkningar rörande Hemmans-värden
mätte inställas och blifva utan påföljd, sami
tillstyrkt, att någon bestämd tid fastställes, inom
hvilken anmärkningar böra göras, om de skola
för gällande anses, har, i frågan om KammarRättens
befattning, föreslagit det Beslut, att
hädanefter Kammar-Rättens anmärkningar ej må
sträckas till Rikets Ständers eller deras Deputeterades
åtgärder, då åtagen Bevillning utgått,
såvida ej tydlig afvikelse från Be.villnings-Förordningen
blifvit begången, hvarigenom minskning
i påräknad och åtagen Bevillning eller fel
i ziffran uppstått; börande för hvarje fall Kongl.
Majtts Nådiga föreskrift och tillstånd till anmärkningens
utfärdande föregå, i enlighet med
Bevilln.-ZJtskottts Betänkande No 12. 27
hvad stadgadt är; inen Herr Prosten Anjou
har inskränkt sig till uttryck af den önskan,
att Bevillnings- Utskottet matte fana anledning
föreslå, sä tydliga och bestämda föreskrifter, att
Pikets Ständers i 57 §• Regerings-Formea
stadgade rätt, alt sig sjelfve beskatta, icke för
framtiden kränkes eller äfventyras; i hvilket
afseende, och för den möjliga händelse, att
Pröfningskomité kunde, med förgätenhet af
dess pligt, nedsätta Taxeringsvärdet, inom ett
Xiän, under det af Rikets Ständer paräknade
och Xöreskrifne Minimi-belopp, Herr Prosten
föreslagit såsom correctiv, att i sadant
fall Rikets Ständers Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
skulle i underdånighet hos Kongl. Maj'.t
begära och utverka rättelse. Herr Kindqvist har
framställt sitt förslag salunda, att, om den
Skattskyldige icke klagat öfver PröfningsComitéens
åtgärder, och LandsKamererare, KronoFogde
eller Häradsskrifvare ej dervid anmärkning
gjort, Kamar - Rättens vidare behandling med
den Skattskyldige och den Taxering han undergått
mätte helt och hållet för framtiden upphöra.
Dessa nu omformälde Motioner, med
hvad i anledning deraf blifvit yttradt hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, utaf Herr
Grefve Posse, Arvid, Herr Friherre Ridder•
stolpe, Fredrik, Herr Friherre Boije, Fredrik,
a8 BevillnrTJtsköttets Betänkande N‘ö 12';
Herr Tham, Wollrath, Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf, Herr von Hohenhausen, Carl, och Herr
af Billbergh, J. P., hafva alltså hos Bevillnings-Utskottet
till öfverläggning förekommit
och utgöra föremål för det utlåtande Utskot.
tet nu går att afgifva, sedan Utskottet frånskiljt
och uti serskildt betänkande af denna
dag till besvarande upptagit de delar af
Herr Grefve Cronhjelms och Herr Rothliebs
framställningar, som angå bestämmelse af
Praascriptions-tid för anmärkningar i Bevillnings-Mål,
samt Herr Rothliebs förslag till
underdånig hemställan i afseende på verkan
af Kongl. Kammar-Rättens redan utfärdade
anmärkningar emot verkställd nedsättning
af Fastighetsvärdet i åtskilliga Län,
hvilka ämnen, efter Utskottets tanka, äro af
den beskaffenhet, att de med Motionernas
hufvudsakliga syftemål, eller inskränkning
uti Kongl. Kammar-Rättens handläggning vid
Taxerings.ärenden, icke hafva något, egent*
ligt, än mindre ett oskiljaktigt sammanhang.
Bevillnings- Förordningen af år 1823
innehåller uti III Art. 7 §., 2 och 3 Momenterne
, att när , uppå anmärkning af
Lands-Kamererare, Krono-Fogde eller Hä-'
xadsskrifvare, Pröfnings-Comité funnit skäligt
Taxerings-Comités åtgärd rätta, den Skattskyldige
må, inom viss tid ifrån delfående
Bevilln.'ZJtskottets Betänkande N:o 13. 39
af Pröfnings-Comités Beslut, fullfölja sin ta-]
lan, genom till Kongl. Kammar-Bätten ställde
Besvär, sorn af ÖfverStåthållaren i Hufvudstaden,
och Konungens Befallningshafvande
1 Orterne,till Kongl. Kammar-Rätten
insändas, för att i laga ordning behandlas;
samt att vederbörande å Kronans vägnar ega
med Skattskyldig lika rätt, att öfver Pröfnings-Comitéens
åtgärd sig hos Kongl. Kammar-Rätten
besvära. I grund af dessa Stad.
ganden, har Kongl. Kammar-Rätten hittills varit
Öfver-Domstol uti Bevillningsmål. Det
är icke genom någon till Utskottet ankommen
Motion yrkadt, och ej eller har Utskottet
eljest, för egen del, funnit anledning
tillstyrka, det deaoa Öfver-Domstol i Bevillningsärenden
hädanefter må upphöra. Uti
skottet anser fastmera, för vården om den
enes och andres under Taxeringen beroende
rätt, nyttigt och oundgängligt, att, sedan Rikets
Höglofl. Ständer, genom åtagandet af en
viss Bevillnings-Summa och genom stadgandet
af den Förordning, efter hvilken Bevillningen
skall fördelas och utgå, utöfvar
Svenska Folkets rätt att sjelf sig beskatta,
samt uppdragit tillämpningen åt Taxeringsman,
sorn ibland Folket väljas, en Ofver-,
Domstol finnes, för pröfningen af deras ta-]
lan, hvilka anse sig förnärmade.af Taxeringsmännens
åtgärder, och icke vilja deråt nöjas.
/
3o Eevilln.' Utskottets Betänkande N:ö 12»
Huru gränsorne för denna Öfver-Dorn1”
stols befattning med Bevill nings-målen mi.
utstakas, är det ämne» som förrberörde Motioner
egentligen omfatta. I denna fråga
förekommer, att de mål, hvilka af PröfningsComitéerne
afgöras, röra å ena sidan den
Skattskyldige sorn taxeras, och å den andra,
Kronan, till hvilken Bevillningen ingår. Likasom
den Skattskyldige, då han med Taxeringen
är missnöjd, eger att genom besvär
sin talan fullfölja, sa bör ock» efter Utskottets
tanka, ordningen vara enahanda, för iakttagandet
af Kronans rätt, sorn genom dess
Ombud vid Taxeringarne bevakas, och häraf
följer då, att Kongl. Kammar-Rätten bör
upptaga och pröfva de mål, uti hvilka Besvär
öfver Pröfnings-Comitéemas Beslut ant
föras.
Det återstår dernäst, att utreda och bei
Stämma om och hvad pröfningsrätt, som derutöfver
kan böra tillkomma Kongl, Kammarrätten,
i anledning af anmärkningar ifrån
dess Revisions-Contor. Onekligt är, att Kronans
rätt beror, ej mindre under hvarje serskild
Taxering, än ock väsendtligen af dessa
förrättningar i deras hela omfattning. Om
Taxerings-Corniréer så förrättade Taxering in»
om deras Districter, att Fastighetsvärdet för
alla Districterne i Länet, sammanräknadt, ic
-
Bevilln.-Uiskottets Betänkande N.o 12. 31
ke uppginge till det för Bevillningen på*
räknade Minimi-belopp af Fastighetsvärdet i
Fänet, så skulle detta ej kunna till rättelse
befordras, genom ändrings sökande hos Pröfnings-Cornitéen
af Kronans, vid Taxerings.’
Coroitéerne närvarande Ombud, hvilka sakna
tillfälle, att känna resultatet af de serskilde
Taxeringarne på det hela* Ej före än vid
Pröfnings-Comitéen kan denria allmänna öfversigt
ega rum. Och det bör då tillhöra
Kronans närvarande Ombud att densamma
iakttaga, för att, efter behof, göra Kronans rätt
gällande. Enahanda skyldighet bör val al igga
detta Ombud, derest Pröfnings Comiréeris
beslut skulle så utfalla, att Fastighets-värdet
för Fänet understege Minimi-Sumrnan. Men
om den händelse inträffade, att Ombudet
ändock icke i sådant fall fullföljde talan emot
Pröfnings-Comitéens beslut, så blir det
i hög grad vigtigt, att, vid en högre Instance,
denna försumlighets inverkan på Bevilla
ningen kan afböjas och tillsyn ofelbart ega
rum derå, att Fastighetsvärdet i allmänhet
inom hvart och ett Län icke understiger Minimi-summan.
Denna tillsyn har Utskottet
vidare ansett lämpligen böra Kongl. Kammar;
Hatten tillhöra.
Ändtligen ligger ock magt derå, att den
Bevillning, sorn i behörig ordning de Skatt*
32 Bevilln.-Uts,kottets Betänkande N:o 12,
skyldiga ålägges, blifver rigligt debiterad,
uppburen ock redovisad, och i denna del
utgöra Bevillningsärendena ett ostridigt ämne
för den revisionsrätt, Kongl. Kammar-Rätten,
enligt dess Instruction, har att utöfva
öfver Räkenskaperne.
Men härutöfver anser Utskottet ingen
anmärknings- eller pröfningsrätt, i de mai
och ärenden, som af Taxerings- och PröfningsCotnitéerna
behandlas, böra Kongl. KammarRätten
tillkomma; och är det, under dessa Isigter,
Utskottet vördsamt får å Motionerne,
så vidt de åsyfta inskränkning och bestämmande
af gränsorne för Kongl. Kammar-Rättens
befattning med Jievitlningsärenden, tillstyrka
bifall sålunda, att Kongl. Kammar-Rätten
må tillhöra:
ato Att i Taxeringsmäl pröfva inkomne besvär,
antingen af Skattskyldige eller Kronans
Ombud, och i anledning deraf meddela
den rättelse hvartill skäl kan förejipnäs.
2to Att väcka och i behörig ordning pröfva
anmärkningar, som äsyfia rättelse i Fastighets-värdering,
om inom något Län summan
af Fastigheternas Taxerings-värde understiger,
Bewillii-Utskottets Betänkande N-.o 12. 33
derstigér den i Minimi-Tariffen utsatta min•
sta Värde-summa för Länet-, och
g.-o Att upptaga och afgörä sådana anmärkningar
, som vid Revision af Räkenskapcrne
kunna förekomma emot debitering,
uppbörd och redovisning af Bevlllhings.
medlen
Hvaremot,
när Fastighetsvärdet inom hvart
bch ett Län uppgår till hvad Minimi-Tariffen
bestämmer, och klagomål ofver taxering hvarken
af Skattskyldig eller af Kronans Ombud anföras,
Kongl. Kammar-Rätten ej skulle ega, att uti
Taxerings- eller Pröfnings-Corniténs åtgärder och
beslut hagon ändring göra.
Hvad Rikets Högloft. Ständer härom be»
sluta, kommer Bevillnings Utskottet att iakttaga,
uti det Förslag till Bevillnings-Förordning, sorn
Utskottet, sedan Bevillningsgrundeme blifvit
stadgade, har att afgifva, och till hvilket då
äfven hörer att bestämma, ej mindre hvilka
Tjenstemän böra iklädas skyldigheten att vid
Taxerings- och Pröfnings-Comitéerne iakttaga
och bevaka Kronans rätt, öfver hvilken det, enligt
nu gällande Bevillnings-Stadga, åligger Hä
-
Bih. till Riks-St.Prot. i8z8 och 1829. y.te Sami.
4tde H:t. 3
34 Bevillrii'Utskottets Betänkande N'o 12,
radsskrifvare; Kron«fogde och Landskamerera';
re, alt hafva tillsyn, än ock huru beskaffade föreskrifter
i detia afseende böra gifvas för ända»
målels befordrande, på det sätt, som närmast in^j
stämmer med principen, att Kronans, likasom
den enskildtes rätt, bör, der den finnes förnär*
mad, genom ändrings-sökande iakttagas.
Till nära gemenskap och sammanhang med
de utaf Utskottet nu besvarade Motioner, har
Utskottet ansett sig böra hänföra det förslag,
som uti en af Herr Grefve Spens hos Höglofl.
Bidderskapet och Adeln väckt och derifrån till
Bevillnings-Utskottet remitterad Motion, angå»
ende åtskillige ändringar uti Bevillnings-Författningen,
tillika blifvit framstäldt, om inrättande
af en Riks-Pröfnings-Comité, sammansatt af Rikets
Ständers Justiiias-Ombudsman och Tjugufyra
Fullmäktige uti Banken och RiksgäldsContoret.
Motionairen, som medgifvit, att enskilda
taxerings-frågor och de, uti hvilka den
Skattskyldige är klagande part, böra, såsom hittills,
i Kongl. Kammar-Rätten afgöras; men deremot
ansett, att, enär tolkningen af BevillningsFörordningen
ofta innebär verklig lagstiftningsåtgärd
, en del af beskattande magten skulle
tvärtemot 57 §. Begerings-Formen frångå Rikets
Ständer, om sådan tolkning tillhörde ett
Embetsverk, har, i följd af denna åsigt, med
Biks-Pröfnings*Comitén åsyftat, att den vid al*
“Bevilln.'Utsfåttets Betänkande. N-.o 12. 351.
3a tillfällen, der princip-frågor Qti Bevillnings-»
mål äro för handen, skulle i högsta Instancen
tolka Bevillnings-Författningen, och i sådant af.;
seende föreslagit redaction af de stadganden,'
hvilka, angående berörde Comité, om den be*
slutes, borde i Bevillnings-Förordningen inflyta,
I öfverenstämmelse med hvad Utskottet här
ofvan utlåtit sig, angående den befattning, Ut-i
skottet ansett tillhöra Kongl, Kammar-Rätten, såsom
Ofver-Domstol i Bevillningsmål, och med
öfvertygelse, att Motionairens afsigt, det beskattningsrätten
icke måtte frångå Rikets Ständer
genom sådana tolkningar af Bevillnings-Förordningen,
som innefatta verklig Lagstiftning, bör
och kan lämpligast uppfyllas derigenom, att aÉ
sjelfva Författningen gifves all möjlig fullständighet,
tydlighet och bestämdhet, samt att, när
så sker, hvartill hvarken Utskottets uppmärksamhet
skall uteblifva, eller Rikets Höglofl. Ständers
egen omsorg lärer komma att saknas, någon
hufvudsakligen vigtig förklaring eller annan tolkning,
än den, hvilken i dessa, likasom i andra,'
ofta lika magtpåliggande mål, kan med Författningens
tillämpning och vederbörande Embetsverks
pröfningsrätt förenas, icke torde blifva erforderlig;
helst om nu gällande BevillningsStadga,
äfven för kommande år, bibehålles, med
de tillägg och förtydliganden, érfarenheten uu-l
36 Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o ij.
der flerårig tillämpning påkallat; anser Utskottet
anledning
icke vara för fränden, att hos
Rikets Höglojl. Ständer den ifrågavarande,
under namn af Riks-Pröfnings Comité, föreslagna
hya Institution tillstyrka.
Dock varder detta allt till vidare bépröfvande
af Rikets Höglofl. Ständer hemstäldt; hvarvid
de under öfverläggningen hos Utskottet yttrade
skiljaktiga meningar och reservationer bifogas.
Stockholm den 7 Mars 1829-
Reservationer.
Af Herr af Billbergh, J. P.; ’5Den tänka,
sorn hos en och annan möjligen kunde uppkomma,
då jag afgifver serskildt yttrande i detta
ämne, att det föraniedes af någon nitälskan för
det Verk, om hvars befattning med Bevillningsärenden
nu är fråga, borde ma hända förmå,
mig att med stillatigande låta de, efter min tanka,
origtiga framställningarne afgå till RiksStåndens
närmare bepröfvandej men, utom det,
att jag inom mig bär ett eget Vittnesbörd, att
jag hvarken eger eller någonsin kan få minsta
Bil. t- Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o 12. 37
böjelse, att vilja medverka till ett Större Revisions-ansvar
tor Kongl. Kammar-Rättens Revisions*
Contor eller ökadt arbete för Domstolen,
genom ändamålslösa befattningar, bjuder mig
min Representantspligt, att endast afse sak och
icke låta andras omdömen verka på mitt handlingssätt.
Jag anser öfverflödigt att här ingå uti vederläggning
af motiverna för de af Motionairerne
gjorda framställningar, då Högsta Magtens
sanction af de åberopade fac.ta nogsamt bevisar,
att hvarken godtycklighet eller ett för vidt utsträckt
tjenstenit legat till grund för Kongl.
Kammar-Rättens Embets-åtgärd; men, innan jag
ingår uti det allmänna omdömet öfver gränsen
för Kongl. Kammar-Rättens befattning med Bevillningsmål,
torde inig tillåtas att yttra mig öfver
de af lista Afdelningen föreslagna punkter,
hvilka skola bestämma Kongl. Kammar-Rättens
anmärknings- och pröfnings-rätt.
Vid I :sta Punkten, som innehåller, att
Kongl. Kammar-Rätten eger att pröfva inkommande
besvär i Taxeringsmål, af Skattskyldige
och af Kronans Ombud, har jag icke annat att
påminna, än att tillika stadgas må, huruvida
Kongl. Kammar-Pätten, på grund af inkornne
besvär, eger att bestämma den summa, sorn,
efter bepröfvad rättsgrund, den Skattskyldige
§8 Bil. t. Bibiflni-Utaltottets Bellin bände N:6 12 .-
åstahfta böf. De£ är i Saknad af ett dylikt stad»
gande, sora Kongl. Kammar-Rätten varit förän.,
låten, då ändring bordt ega rum, att återförvisa
frågan till ny taxering.
Hvad angår den i 2:dra Punkten omföra
mälda anmärknings- och pröfnings-rätt i frågor
om rättelse i Fastighetsvärderingar, som understiga
hvad för hvarje Län, genom Bevillnings»
Författningen, kan varda såsom Minimi-summa
faststäldt, så är det egentligen vid Lands-Contoren,
som rättelse i dessa delar bör beredas,
dels af den orsak, att Eands-Contoret är i tillfälle
att genast upptäcka inträffandet af denna
icke sannolika händelsen, dels derföre att endast
Pröfnings-Comitéerna kunna, då de af Eandsj
Contoren underrättas om förhållandet, bestämma
de Egendomar, hvilkas värden skola ökas
för att uppnå den understigna Minimi-summan,
hvaremot Kongl. Kammar-Rättens Revisions.
Contor icke förr, än efter 2 å 3 år, får känna
Resultatet, dl det blefve ännu svårare att afgöra,
hvilka af de Egendomar, som redan fått tillgodonjuta
en nedsättning, böra ersätta bristen.
Vidkommande åter 3:dje Punkten, eller
att Kongl. Kammar-Rätten eger upptaga och afgöra
sådana anmärkningar, som vid Revisionen
af Räkenskaperna kunna förekomma emot
debitering, uppbörd och redovisning af BevilF
Bil. t. BeviUn,-Utskottets Betänkande Nolg, 39
nings-medlen, så är detta ett förhållande emellan
Kronan och dess Uppbörds-män, som icke
annorlunda bör i Bevillnings-Stadgan antydas,
till undvikande af äfventyret, att hafva sagt för
mycket eller för litet, än som redan stadgadt
finnes uti IV Art. 4 §. 1 Mom. af Bevillningsi
Stadgan, nemligen, att de Instructioner och Förordnanden,
rörande räkenskaperna öfver Kongl.
Maj:ts och Kronans till Stats-Verket anslagna
räntor, samt uppbörden och redovisningen, som
redan utfärdade finnas, eller framdeles kunna
utfärdas, skola jemväl i allt, som angår Bevillningen,
lända Uppbördsman och de flere vederbörande
till ofelbar efterlefnad.
Härefter kommer jag till den fråga, som
Motionairerne framställt oGh Afdelningen velat
bestämma genom de föreslagne grunderna, nemligen,
huruvida Taxeringsmännens åtgärder i
något afseende böra controlleras af Kongl, Kammar-
Bättens Revisions-Contor? Så vidt denna
fråga har afseende på tillämpningen, der Författningen
utsätter grader eller classer, besvarar
jag honom utan all tvekan med ett Nej, emedan
Lagstiftaren och det Medborgerliga förtroendet
uppdragit åt vissa Taxeringsman, hvilka,
efter aflagd Ed, äro både berättigade och förpligtade
att, efter bästa öfvertygelse, på samvete
bestämma de belopp, som bero af Taxeringsmauna
- pröfning ; men ett motsatt svar måste jag
40 Bil. t BeviUn.'ZJts!;ottets Betänkande N'o 33.
lemna, då frågan angar de grunder, pfter hvil.
ka Taxeringen sker,
Att bevisa vådan utaf, att Taxeringsmanna»åtgärden
i denna senare del skulle vara utan
all controll, anser jag nu vara öfverflödigt, då
Afdelningen tillerkänt både Skattskyldige pch
Kronans Ombud rättigheten att öfverklaga Taxerings-åtgärderna.
Jag inskränker mig således
dertill, huruvida det är tillfyUestgprande, att
Kronans Ombud vid Taxeringarne ega besvärsrätten.
Rikets Ständers heligaste pligt och if*
rigaste bemödande, att fastställa sådana beskatt®
nings-grunder, sorn, i ett rättvist förhållande, träffa
alla Medborgare lika, kan icke på annat sätt
befrämjas i tillämpningen, än att det Verk, dit
alla Taxeringslängder böra insändas, eger efterse
och granska, att dessa beskattnings-grunder
blifvit på alla ställen lika tillämpade.
Lika säkert man kan antaga, att hvarje
Taxerings-Cpmité gör tillämpningen efter bästa
öfvertygelse, 1 i ka mycket måste man antaga såsom
sannolikhet, att Kronans Ombud vid Taxering^
och Pröfnings-Comitéerna, utan ansvar,
kunna efter egen öfvertygelse låta bero vid samma
tillämpnings-grunder, som Comitéerna, och
då skall rättelse eller jemnlikhet aldrig vinnas,
enär besvär icke anföras och det ena Länet
jcke känner, huru Författningen i ett annat Lap
Bil-t. Bévilln.~JJtskottets Betänkande N:0 12, 4j.
lillämpas. Erfarenheten talar tillräckligt i detta
fall, då Kronans Ombud vid Taxeringarna
hittills högst sällan anfört några besvär, mert
Pfver.Revisionen deremot anmärkt många orig.
tigheter och ojemnheter. Uti nu gällande stadgauden
har jag likväl anmärkt den brist, hvilken,
afbulpen, troligen'gifvit ett annat begrep oru
nödvändigheten af Öfver-Revisionens controllerande
åtgärd, nemligen, att Revisionen icke haft
såsom pligt sig ålagdt, att äfven anmärka, då
Skattskyldige, genom origtig tillämpning af Beskattnings-grunderna,
blifvit lidande.
På ofvan anförda skäl får iag vördsammast
föreslå följande controllerande Stadganden
att inflyta uti Bevillnings.Förordningen:
1:0 Att så väj Skattskyldige, som Kronans
Ombud, ega att öfver Taxerings-åtgärder anfö*
ra Besvär hos Kongl. Kammar-Rätten, som då
äfven må ega att bestämma den förändrade Taxerings-summa,
hvartill besvären kunna förän.;
leda.
2:0 Att Öfver-Revisionens gransknings-åtgärd
i Taxerings-frågor bör inskränka sig der-;
fill, att efterse, att Författningens grunder blifvit
på alla ställen lika tillämpade, och, der annorledes
skulle befinnas, befordra rättelse, an,
tingen den verkar till Kronans eller den Skatt*
skyldiges fördel.
fpt Bil.t>Éevilln^Utskotteis Betänkände N:ö
g:o Att, då Taxeringsmännen äro befriade
ifrån allt ansvar, de äfven böra vara obesvärade
med förklaringars afgifvande; hvadan anmärkningar
eller besvär i Taxerings-frågor böra förklaras
af det Kronans Ombud, som varit närvarande
vid Taxerings- eller Pröfnings-Comitén,
I fall detta mitt yttrande icke skulle vinna
Höglofl. Utskottets bifall, anhåller jag, att
detsamma, såsom min enskilda tanka, må få åtfölja
Betänkandet till respective Stånden.”
Af Herr Kyrkoherden Lyth: min tanka
bör Icke Kongl. Kammar-Rätten få upptaga Kronans
Ombudsmäns anmärkningar och besvär
emot Pröfnings-Comiténs åtgärder.”
Herr Cron' ”1 bedömandet af åtskillige
inkomne Motioner, åsyftande Kongl. Kammar.
Rättens skiljande från ali befattning med Beyillnings-Taxerings-ärendena,
hvarken vill eller
kan jag, för min del, instämma uti Pluralitetens
mening, att rättighet bör lemnäs Kongl. Karnmar-Rätten
till pröfning af inkommande besvär
öfver Taxerings-åtgärder, då Kronans Ombud
eller den Skattdragande finna sig befogade till
klagan. Jag anser häruti ligga en halfmesure,
som jag icke gillar; och så länge väg till klagan
är öppen, tviflar jag att klagomål uteblifva;
Bil, i. Hevilla,-Utskottets Betänkande N:ö i af, 43'
hvaraf följer Kongl. Kammar.Rättens inbiandan*
de i Taxeringsmännens göromål, hvilket Motio»
nairerne ansett olämpligt och således velat motverka.
I denna del hyser jag lika tänkesätt med
Motionairerne, af skäl, dem jag nu anhåller få
vidare utveckla;
Så länge man ej frånträder den satts , att
de uti Bevillnings-Stadgan uppräknade Comitéer
utgöra Rikets Höglofl. Ständers Deputera,
de, som, vid tillämpningen af samma Stadga,
utöfva Rikets Höglofl. Ständers rätt; hvilket,
enligt mitt begrepp, vilt med andra ord innefatta
den mening, att dessa Comitéer äro under
enahanda cathegorie som Rikets Höglofl. Ständer
sjelfva, i hvad som rörer den dyrbaraste af
Nationens rättigheter, sjelfbeskattningen; så länge,
säger jag, denna satts erkännes, kan jag ej
neka, att föreställningen, det dessa Comitéers
åtgärd skulle ställas under någon dödlig Autorilets
Domsrätt, väcker häpnad och gör mig
nära stum af förundran. Mera än en gång har
inom Höglofl. Utskottet jag hört åberopas, att
Kongl. Kammar-Rätten är en af Regeringens organer;
jag erkänner ock rigtigheten af denna
metaphor; men finner just deruti det egentligen
motbjudande, att Kongl. Kammar-Rätten skulle
ega inblanda sig uti den, Svenska folket, uteslutande
förbehållne beskattningsrätten. Yttersta
grunden för så väl Bevillningen, som ali an
-
44 Bil. l. BevillnrUtskottets Betänkande N:o i2.
nan beskattning, lärer förgäfves sökas annorstädes,
än i det ingångna Samhälls-Contractet emellan
Regeringen å ena, och Folket å andra
sidan; och då jag nu anser Kongl. Kammar-Rät.
ten vara Regeringens Ombud i frågor om beskattning,
medgifver jag dess rättighet att tillse,
det den andra Contrahenten, Folket, till fullt
belopp utgör den utfästade Bevillnings-Sumrnan;
men lika litet, som, uti contracter emellan
enskilde, den ene eger rättighet undersöka
sättet eller medlen, huru eller hvarigenom den
andra Contrahenten åtkommit hvad denne ut»
gifver, blott Contractet fullgöres; lika litet kan
jag med mitt begrepp om rätt förena, att Kongl.
Kammar-Rätten tillkommer någon pröfning, huru
Folket sins emellan fördelar Bevillningen, endast
den utgår till Staten med den utfästa
summan.
Såsom ett vigtigt skäl för Kongl. KammarRättens
bibehållande vid den föreslagna granskningsrätten,
har äfven blifvit åberopadt, att
Pröfnings-Gornitéerne kunna begå misstag, och
att således någon Domstol bu.r finnas, som eger
magt att rätta sådane. Om ändring och rättelse
altid vore synonymer, eller om ofelbarhet
möjligen kunde förutsättas hos Kongl. KammarRätten,
vore jag benägen genast gifva vika för detta
skäl; men då ofullkomlighet är hela inensklighetens,
icke blott individers lott, och jag följaktligen,
Mil. i, Bevilln.-Ulskottets Betänkande N:o 12. 45
ined all vördnad för Kongl, Kammar.Rätten, och
Utan all föresätta att såra, likväl vågar antaga
möjligheten, det kunna äfven af Kammar-Rätten
begås misstag, som tarfva rättelse, och så vidare
in infinitum, hvilket allt oaktadt, en gräns för
klagan nödvändigt måste finnas; anser jag lämpligare
stadga denna gräns inom, än utom sakens
natur, som icke medgifver Regeringens
medelbara eller omedelbara inblandande i Taxerings-görömålen,
beroende endast af Folkets
eget bedömande. Man bör härvid ej eller
förbise att, — en Bevillnings-Stadga må egnas ali
den tydlighet, all den bestämdhet, som är möjlig,
uppkommer likväl vid dess tillämpning en
sådan myckenhet biomständigheter, dem Lagstiftaren
ej kunnat förese, — att mycket, ja ganska
mycket måste läggas på Taxeringsmännens Ed
och Samvete, att decidera efter egen inre öfvertygelse.
Det ligger, i dessa fall, klart för
mig, att denna öfvertygelse, som jag ej vill förblanda
med blind tro eller nyck, hvilar hos
Taxeringsmännen, boende i elen Skattskyldiges
hemort och med honom i närmare contact, uppå
långt säkrare grunder, än hvad man med
sannolikhet kan fordra af Personer, utgörande
Pröfnings Comiléer, hemtade från vidsträcktare
trakter; och ännu mera gäller detta för Herrar
Ledamöter i Kongl, Kammar-Rätten, då frågan
kan angå någon Skattskyldig i Skåne eller
Norrland,”
46 BeviUn.-Utskottets Betänkande JV.o 13.
”Af de6S3 skäl förnyar jag mitt bestridan^
de, att Kongl. Kammar-Rättens åtgärd vid Be-villnings-ärendena
ml utsträckas vidare, än att
tillse» det den af Rikets Höglofl. Ständer åtagande
totalsumma kommer att inflyta, samt att
de Kongl, Kammar-Rätten underlydande Tjenstemän
fullgöra deras förbindelse vid debiteringen,
uppbörden och redogörelsen.”
Herr Bergelin förenade sig till alla delar
med Herr Cron.
N:o Z3.
Betänkande, angående en af Herr
Grefve Spens, C. G., väckt Motion
om infordrande af upplysningar
rörande Kongl. KammarRättens
anmärkningar emot Bevillnings-Comitéerne
i åtskillige
Län.
Uti anförande hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, kvilket blifvit lill Bevillnings-Utskottet
remitteradt, har Herr Grefve Spens andragit, hu
-
BévilJnsUtskotteis Betänkande N\0 x 3'. 4^
rusom han, genom flera till Resp. Riks-Stånden
ingifne' Memorial, inhemtat, att Kongl,
Kammar-Räitens anmärkningar emot senare årens
Bevillnings-Comitéer varit ställda, icke
blott emot det Län, der Herr Grefven bodde,’
utan äfven mot nära hälften af Rikets öfrige
Län, och då en noggran öfversigt af dessa mål,
i Motionairens tanka, torde blifva mycket gagnelig,
ej mindre för Bevillnings-Utskottet, än
för Rikets Höglofl. Ständer, för att i tid få utredt,
i hvilka delar de förra Författningarne
gifvit anledning till olika tydningar, har Herr
Grefven dels hemställt, om icke Bevillnings-Utskottet
skulle finna nödigt, att, på sätt 42 §,
Riksdags-Ordningen föreskrifter, denna upplysning
infordra, dels ock anhållit, att densamma
måtte Rikets Höglofl. Ständer meddelas, samt
att de Summor, som varit i fråga, blefve, såsom
af vigt i Statistiskt hänseende, specifikt
upptagne.
Utskottet har, under handläggning af de
Memorial, som Motionairen åberopat, och
hvilka åsyftat inskränkning uti Kongl. Kammar-Rättens
gransknings- och pröfningsrätt i
Bevillnings-ärenden, icke funnit för sig nödigt
att infordra de upplysningar Motionairen ifråga,
ställt, emedan desse icke hafva något egentligt
inflytande på den ofvannämnda princip-frågan,|
samt dessutom de anmärkningar, hvilka, unde<
48 BwillnrUtskotteis Beiänkanden N-ris 13, 14.-
den förflutna tiden må hafva skett, till följd af
möjlig tvätydighet 11823 års Bevillnings-Förordring,
icke äro föremål för Bevillnings-Utskottets
i Grundlagen bestämda tillgörelse; och da
Utskottet i serskildt Betänkande, utan vägledning
af ifrågaställde uppgifter, uti ätit sig öfver
det, som i hufvudsaken blifvit framstäidt,
har Utskottet alitsa icke ansett sig böra
vidtaga någon serskild åtgärd, i anledning
af Herr Grefvens anförande; hvilket förhållande
härmed hos Rikets Höglofl. Ständer
vördsamt anmäles.
Stockholm den 7 Mars 1829*
N:0 l-dj..
Betänkande, angående yttrande af
Herr Grefve O. A. Cronhjelm om
bestämmande af viss tid för utfärdande
och pröfning af Kammar-Rättens
anmärkningar emot
Skattdragande och Uppbördsmän,
samt
Bevilln.-Utskottets Betänkande N.o 14, 4g
: /
samt. af Herr Axel Rothlieb,., dels
i samma ämne, och dels om inställande
af gjorda anmärkningar
om Hemmansvärden.
1 sammanhang med gjorda framställningar örn
inskränkning i Kongl. Kammar-Rättens rättighet,
att granska och pröfva BeViUnings-mål,
hvarom Utskottet afgifver serskildt Betänkande,
har blifvit af Herr Grefve Cronhjelm föreslaget,
att viss praescriptionstid måtte bestämmas, efter
hvilkens förlopp ej någon anmärkning finge göras
af Kongl. Kammar-Katten emot de Skattdragande
och Uppbördsmännen; alt äfven viss
tid må bestämmas, inom hvilken Domstölarne
skola anmärkningsmål afgöra; att, derest sådane
Stadganden redan finnas, borde desamma i Bevillnings-Förordningen
intagas5 med anledning
hvaraf Herr Grefven, efter anförande af exem- "
pel på den tidsutdrägt, som i anmärkningsväg
egt rum, anhållit, att en praescriptionstid af 3
år i afseende på anmärkningarne mätte Kammar-Kätten
föreläggas, och ytterligare en tid af
3 år bestämmas, inom hvilken Domstolarnes
pröfning af dessa frågor borde senast vara
Verkställd; äfvensom Herr Rothlieb hemställt,
Bill. till Riks.’St. Prot. 1828 och 1829. t--te Sami.
4:e Hit.
BevillnrZJtskottets Betänkande N-.o 1^,
dels, att Rikets Högloft Stander måtte hos Kongl*
Majrt i underdånighet ania la, det de anmärka
ningar , som under senare åren blifvit gjorde,
emot de Hemmansyärden Comitéerne bestämt,
måtte inställas och blifva utan påföljd, samt
dels äfven att någon bestämd tid fastställes, inom
hvilken anmärkningar, för att vara gällande?
böra anmälas.
I fråga om den föreslagna prscscriptionstidens
bestämmande har Utskottet sig bekant, att
Författningar i dessa afseenden finnas, uti hvil.
lea Bevillnings-Utskottet, efter Utskottets tanka,
icke eger tillstyrka förändring eller tillägg; och
då Utskottet icke eller funnit lämpligt under*
stödja den yttrade meningen, att dessa Siadganden,
hvilka gälla för Kronans Uppbördsverk i
allmänhet, skola i Bevillnings - Förordningen
intagas 5
sä anser Utskottet hvad Motionairerné i
dessa delar anfört icke kunna af Utskottet
bifallas.
Hvad sedermera vidkommer Herr Rothliebs
serskilda hemställan, så, emedan de för
Bevillnings-Utskottet i Grundlagarne bestämda
gränsor icke medgifva, att Utskottet tager någon
befattning med de anrnärknings-mål, som,
yppkomne under en förfluten tid, äro föremål
Bevilln^Utskottets Betänkande. N'o 14 51
för vederbörandes handläggning och afgörande,
Utkommer det
icke Bevillnings-Utskottet att sig utlåta,
huruvida den föreslagna underdåniga anhållan
må ega rum.
Sådant varder dock Rikets Högtofl. Ständers
bedömande härmed vördsamt understäidt.
Stockholm deri 7 Mars 1829*
STOCKHOLM,
tryckt i Marquardska Boktryck&riet, iS2Q'
BevillningsUtsiotlets Betänkande N:o 15. 1
N:o 15,
Betänkande, angående Stämplade
Papper saf giften.
Såsom en ledning för BevillningsUtskottets
omdöme vid uppgörandet af förslag till den
Bevillning, Rikets Högloft. Ständer, med anledning
af Go och 61 §§. af Regeringsformen,
må åtaga sig att, till Statsbristens fyllande,
erlägga iör bruket af stämpladt Papper från
och med början af nästkommande , till och
med slutet at det år, då näst infallande Riksdag
löper till ända, har det varit Utskottet
nödigt först tillse, huruvida den af Rikets
Högloft. Ständer vid senaste Riksdag beslutade,
samt af Kongl. Maj:t , genom Kådig
Kungörelse den 8 Januarii 1824, till efterlefnad
påbudne Författning i detta ämne haft
till påföljd de då påräknade inkomster för
Statsverket. Sorn denna Nådiga Författning,
ehuru gifven den 8 Januarii, likväl icke hunnit
blif va allmänt kungjord förr , än redan
åtminstone 2 månader af året 1 824 hade framskridit;
bar Utskottet icke kunnat taga detta
års intrader, utgörande 246,466 R:dr 5 sk.
8 rist. , till någon pålitlig beräkningsgrund;
Bih, till Riks, St, Prot, 1328 och 1S29, *5 Sami, 1.
5 '.te Haft,
3 BevillningsUtstottets Btlänkande N:ö Tji
men deremot fästat sin uppmärksamhet dervid,
att hela års-inkomsten för begagnadt
stämpla dt Papper bestigit sig
År 1825 till 307,859: 40: 10.
1826 — 298,950: 3: n.
fich 1827 — 025,529: 17: 6.
932,339: 14: 3-  eller i medeltal för hvartdera af dessa irenne
Sr 310,773 R:dr 4 sk. 9 r:st. Derigenom att
försäljnings-provisionen, som förut erlades af
köparen utöfver Chartaj-valeuren, vid senaste
Riksdag blef hänförd, att ersättas af Staten
frände inkomne Chartaemedlen , hafva utgifterne
för Chartas-Sigillalas-Contoret undergått
en betydlig förhöjning, och utgjort:
År 1825 20,386: 15: a
1826
21,217: 19: 10.
och 1827 22,894: 44: 6. c ■
'■ —- -64,498: 31: G,
eller per medium årligen 21,499 R:dr26sk,
G r:st, så att, sedan omkostnaderrie äro afräknade,
ett behållet årligt öfverskott influtit
genom Chartae-Sigillatas-uppbörden, till bestridande
af StatsVerkets öfrige utgifter, med
289,273 R:dr 26 sl'. 3 rist. Såsom en slutföljd
af denna um rsökning visar sig, att
medelsurornan afde inder hvartdera året 1825,
1826 och 1827, o. tortadt influtne Charlas-,
medel med 33,779 R:dr 4 sk. g rist öfverstiga
de , uti calcuien vid senaste Riksdag;
jBevillningsUtskotietS Betänkande N:o 15. 5
tleraf påräknade 277,000 R:dr. Af denna erfarenliet
har Utskottet trott sig hemta fullkomlig
anledning att, i saknad af några bätti
äre eiler mera användbare , tillstyrka Rikets
Höglofl. Ständer bibehållandet än vidare af
de, i nu gällande Författningen antagne hufvudgrunder
för Chartae-Sigillats-afgiften, med
några smärre deruti föreslagne jemkningar ,
Sorn icke förutsätta någon minskning i det
liela, utan endast én af billighet och rättvisa
påkallad jemnare fördelning; och med fästadt
afseende härå, vågar Utskottet antaga såsom
högst sannolikt, att den oafkortadt inflytande
årliga inkomsten för afyttradt stämpladt
Rapper skall kunna förslagsvis beräknas i
rund summa till det belopp , Kongl. Majus
Nådiga Proposition, angående StatsVerket*
tillstånd, upptager, eller 300,000 R:dr.
Enär Utskottet sålunda i det Väsendtlig*
bibehållit hvad som förtal blifvit stadgadt, angående
bruket af stämpladt Papper ; har det
förefallit Utskottet mindre lämpligt, att betunga
StatsVerket med omkostnaden för tryckning
af det förslag till en ny förordning
härom, hvilket härjemte nu vördsamt aflemnas
till Rikets Höglofl, Ständers närmare pröfning
; och, utom denna besparade kostnad,
har Utskottet af den underlåtna tryckningen
äfven trott den fördel vara Rikets Höglofl.
Ständer beredd, att, då de föreslagne förän
-
4 BevillningsUtskottets Betänkande Nio 15,
dringar äro utsatte bredvid de nu gällande
stadgarne, kan jemförelsen lättare, och med
mera noggranhet samt minsta uppoffring af
tid, företagas och verkställas.
De uti blotta ordställningen, i afsigt att
gifva meningen en större fullständighet eller
tydlighet, af Utskottet föreslagne smärre
förändringar äro på detta sätt så i ögonen
fallande, att Utskottet tror sig kunna , till
undvikande af en onödig vidlyftighet, undgå
derom anföra något vidare; hvaremot Utskottet
nu går att redovisa de skäl, som ,
hemtade dels af Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition,
dels af serskilde Motionairers framställningar,
och dels af Utskottets egen uppmärksamhet
vid ämnet, föranledt några föreslagne,
mera väsendtlige förändringar : och
tror Utskottet sig härvid lämpligast kunna och
böra följa den ordning, Uti hvilken dessa ämnen
förekomma i den projecterade Författningen.
§. 3, 6 Mom. Inom Utskottet anförde
exempel, att mera än sannolika skäl förekommit,
det Chartor, som förut varit begagnade
och påtecknade, blifvit någon gång, genom
serdeles konstskicklighet, befriade från
den emottagna påskriften, och å nyo använde,
har visat angelägenheten, att i möjligaste
BevillningsUtskottets Betänkande N.o 15. 5
måtto söka förekomma ett sådant missbruk,
och föranlåtit de förändringar, som äro föreslagne
så väl uti 3 §. 6 Mom. som ro §. 3
Mom. af nya Författningen.
3 §. 8 Mom. Då Utskottet kommit i erfarenhet,
att hyrescontracter, ehuru ämnade
att gälla för helt år, och äfven pl sådant sätt
begagnade, likväl blifvit stälde på halft år,
eller stundom några månader, till undvikande
af högre ChartceSigillatae.afgift; har
detta förhållande, mot verkande Författningens
syftemål, föranledt det vid 3 §. 8 Mom. föreslagne
tillägg.
4 §. Vid uppställningen af 4 §. uti nu
gällande Författning, angående bruket af
stämpladt Papper har , oaktadt de tid efter
annan dervid gjorda förbättringar, likväl Utskottet
ansett ovigt, och lätt ledande till misstag
eller förvillelse , att en och samma handling
på flera, till och med 7 serskilde ställen
finnes upptagen, att olika charteras efter de
olika Verk, hvartill Jen ingifves eller hvarifrån
den utgår Utskottet, som tror denna
öfverflödiga vidlyftighet kunna undvikas i
förening med en klarare och mera åskådlig,
samt följaktligen misstag mindre underkastad,
uppställning, har af sådane skäl alldeles omarbetat
denna §. uti Tabellarisk form, upptagande
i Alfabetisk ordning alla de rätte
-
6 SevillningsUtskottets Betänkande N;o i 5I
gångshandlingar, hvilka i serskildta Momerirer
ära föremål för denna §. uti nu gällande
Stadga.
Ansökningar. Under utarbetandet af
den här ofvan omförmälde Tabell, har Utskog
tet funnit, hurusom uti nu gällande Stadga
dinnes föreskrifven en förhöjning i Chartaebeloppet
för aldra, Jtdje och följande arken
af ansökningar eller inlagor, som aflemnas till
en del Embetsverk ; då deremot en dylik
förhöjning i Chartae-afgiften för lika beskaffade
handlingar, ingifne till andra Autoriteter,
eller till Kongl. Majit i andra ämnen,
än egentliga rättsfrågor, icke eger rum; och
då ett vidlyftigt skrifsätt, ofta icke påkalladt
antingen af sakens vigt eller af en nödig ve.
derläggning mot vederparfens skäl, synes böra
allestädes medföra ett lika afseende och en
proportionerlig! lika beskattning; har Utskottet
ansett sig böra föreslå den uti Tabellen
vidtagna förändring, rörande ansökningars och
dermed likartade handlingars charterande.
Burbref. Den större skillnad i förmoner
och förhållanden, som eger rum emellan
Handlande i Stockholm och Götheborg, och
deras vederlikar i de öfrige Rikets Städer,
tror Utskottet vara tillräckligt skäl till den
uti Chanse-beloppet å Burbref för Grosshandlare
och öfrige handlande 1 förstnämnde
BevillningsUtskottets Betänkande N:i» i j. y
Städer föreslagna förhöjning, visserligen icH
lee öfverstigande billighetens gräns.'
Certificater. Genom Nådig Proposition
till Pikets Höglofl. Ständer den 26 Novemb.
sistlidet ar, har Kongl. Maj:t föreslagit de ändringar
uti nu gällande Förordning om bruket
af stämpladt Papper, dels, att chartering i
Certepartier eller HyresContracter om Fartyg,
som begagnas för varutransporten emellan inrikes
orter, måtte alldeles upphöra; och dels,
att den härigenom minskade inkomst kunde
ersättas genom förhöjning å Chartas-beloppet
för Sjöpass. I sammanhang härmed har
ock Herr Stahle, uti ett från Välloll. Bor-’
gareStåndet lill Utskottet rernilteradt Memo-'
rial, yrkat, att Färjemans-Bolaget i Helsingborg
måtte befrias från den till 13 sk. bestämda
ChartsB-Sigillatae-afgift å båt-pass eller
Certificater, emedan denna afgift, föreskrifven
till lika belopp för inhemska fartyg i allmän-,
het, mot rättvisa och billighet, drabbar lika
tungt, så väl 2 ä 3 Lästers drägtige , små ,
öppna båtar, hvilka på en ä två timmar fullborda
deras utrikes sjöresor flera gånger om
dagen, sorn det största Svenska skepp för
den längsta utrikes fart; hvarjemte Herr
Ståhle tillika begärt , att Färjemans-Bolaget
måtte tilläggas ersättning af StatsVerket för
de betydliga utgifter lill stämpladt Papper å
deras båt pass, de efter 1824 års Stadga måst
8 BevillningsUiskottets Betänkande N:o 15.’
vidkännas. Vid öfvervägandet af dessa arn-’
nen, har Utskottet trott, att, då den inkomst,
som kan ernås genom Certepartiers charterande,
icke ar af den betydenhet, att den
motsvarar de olägenheter den medförer, och
dessutom i möjligaste måtto böra undanrödjas
alla hinder, som fjettra inrikes rörelsen;
bör ock Utskottet tillstyrka bifall åt hvad
Kongl. Maj:t i denna del föreslagit; Och Cer*
tepartier för Inrikes Fartyg således
vara befriade från annan Chartering,
än såsom bilagor, om de i någon
Rättegång måste inför Embete
Verk uppvisas,
Deremot anser Utskottet, lika
med hvad Kongl, Majit i Nåder
jemväl föreslagit, stämplade Pappersafgiiten
för Certiftcater eller Sjöpass
för utrikes gående inhemska
Fartyg, med billighet, kunna höjas
från 12 till 16 sk. och för utländska
från 24 till 32 tsk.; hvaremot
samma afgift för öppna båtar, hvilka
få begagnas för utrikes resor,
torde böra nedsättas från 12 till 4
sk.; men en fullkomlig befrielse
från denna chartering å pass för
Färjemansbåtarne i Helsingborg kan
Utskottet så mycket mindre tillstyr
-
Bevillnings Utskottets Betänkande N:o 15. g
lea, som dessa båtar redan njuta undantag
från många betydligare a£-  gifter, hvilka de större utrikes gående
fartygen måste vidkännas} samt
denna befrielse tillika skulle omin.
tetgöra en å dessa farkoster nödig
controll; men den af Herr Ståhle
gjorda framställning om återbärande
af hvad Färjemans-Bolaget, sedan
1824, utgifvit för Chartor å
uttagne Sjöpass , är ett ämne , som
Utskottet anser ligga utom gränsen
för dess befattning.
Resolutioner. Hos Utskottet har kommit
i öfvervägande , att Bergmästarne ofta,
å Embetets vägnar, utom vid Bergs-TingsRätternes
sammanträden, utfärda vissa Resolutioner,
betyg och öppna bref, om hvilkas
charlerande nu gällande Författning icke lemnar
några föreskrifter. Följden häraf har
varit ett olika förfarande i dessa delar af olika
personer, alltid blottställde för villrådighet
huru de bordt sig förhålla. Att afhjelpa
denna brist, åtminstone till någon del, har
Utskottet derföre uti Tabellen öfver Rättegångshandlingars
charterande intagit så beskaffade
Resolutioner, samt Mästare- och MästerSvens-Bref
inom Hammarsmeds-Embetena,
tillika med Masmästare-, Hyttedrängs- och
Uppsättare-Bref,
TÖ BzvillningsXJtskottets Betänkande K o 15.
Testirnonia. Da ett icke obetydligt antal
studerande ynglingar befinna sig medellösa,
och Staten ej genom den , ehuru ringa,
afgift till stämpladt Papper å Testirnonia
Gymnastica och Academiska Nations-Betyg,
bör försvara den dessutom nog mödosamma
banan för dem, som egna sig åt Studier och
Vetenskaper ; har Utskottet häraf trott sig
ega giltiga skal, att föreslå, det så beskaffade
betyg måga från chartering fritagas.
4\de /. 2 Mom. Arj'skiften. Till den
lörändrade progression uti beloppet af stämpladt
Papper å arfskiften, hvilken blifvit föreslagen
att grundas på Sterbhusets behållning,1
har Utskottet trott sig finna en mera är. billig
anledning deruti , att arktalet , som erfordras
för arfskifte i ett Bo af ringa vilkor,
ofta kan af nödvändigheten uppdrifvas vida
högre, än som erfordras för denna handling
uti ett mångdubbelt förmögnare Sterbhus, dä
i sådane fall den fattigare kom att högre
beskattas, än den rike. Hvarförutan Utskottet
ansett Arfskiften i allmänhet icke böra
betungas med hög chartering, enär en sådan
i betydlig oiuQ redan blifvit erlagd för den
föregångne Bouppteckningen; samt i alla fall
controllen vid arfskiftens chartering är liten
eller ingen.
Morgongdfvobref. Då en, åt Hustru,
i allmän Lag förvarad rättighet är, att
BevillningsUtskottets Betänkande N;o 25.’ 11
åtnjuta Morgongåfva, ehvad den blifvit genom
skriftlig afhandling försäkrad eller icke;
Uti hvilket förhållande troligen bör sökas
anledningen hvarföre Morgongåfvobref så sällan
förekomma, men slika afhandlingar, enär
de någon gång upprättas, nästan alltid at ofvan
anförde skäl, innefatta förordnande om
någon del, som icke innehafver egenskap af
frivillig uppoffring; har Utskottet ansettjemförelsen
emellan Morgongåfvobref och Testamente
mindre lämplig, och en lika chartering
å så beskaffade handlingar följaktligen
ej eller böra ega rum. Enär likväl en utredning
öfver hvad Hustrun kunde blifva tillagdt
genom Morgongåfvobref, utöfver hen*
nes lagliga rätt, ständigt skulle blifva underkastad
svårigheter, stundom ock kanske omöjlighet;
har Utskottet trott sig med billighet
kunna föreslå en jemkning, på det sätt ,
att Morgongåfvobref i allmänhet och utan afseende
å hvad de, utöfver lag, tillägga Hustru,
förses med Charta af i procents värde
mot totalsumman, hvarom genom dylik handling
blifvit förordnadt.
Testamente. Då Utskottet ansett den
uti 1824 års förordning stadgade befrielse
från Chartering å sådane Testamenten, hvilka
af Husbonde upprättas till Tjenares förmon,
dels sakna fullkomligt giltiga skäl, och
dels kunna föranleda till hvarjehanda miss
-
17 BevillningsUtskotteis Betänkande N:o 15:
bruk, hvarigenom Statens inkomst på ett mindre
rättsenligt satt undergår förminskning:
Och då derjemte Utskottet, under öfverläggningen
orri grunderna för allmänna bevillningen
velat bringa tili enhet den uti Bevil
Inings-Stadgan på några ställen redan antagne
princip, att 50 R:dr skulle utgöra den
maximi-summa, hvaraf bevillning ej borde
i vissa fall beräknas och Utgå; Så har ock,
i öfverensstämmelse härmed, Utskottet antagit,
att inga andra testamenten till oskylde
personer, vare sig åt Tjenare för trogen tjenst
eller af hvilken annan egenskap som helst,
böra från chartering frikallas, än endast de,
hvilkas belopp icke uppgår i värde till nyssnämnde
summa,
/. 5. Uti en från Högvördige PresteStåndet
till Utskottet remitterad Motion, har
Herr Doctor Häggblad, efter en korrt framställning
om olämpligheten af all beskattning,
tagen af Statens Embets- och Tjenstemän i
allmänhet, hufvudsakligen anmärkt till ändring
den, i hans tanka, allt för höga Chartas-Sigillatasafgiften
för Tjenstefullmagter, då den skall utgöras
med 6 procent af lönebeloppet, hvarigenom,
tillagde Cancellie-gebuhr , Vadstena
Krigsmanshusafgift, Sigillpenningar och Lazarettsafgift,
Staten återtager 15 ä 16 procent
af den för ett år anslagna lönen; utur hvilka
skäl Motionairen yrkat, att ChartasSigillataä
Bevillnings Utskottets Betänkande N:o 15. 13
afgiften för sådana Fullmagter måtte antingen
alldeles upphöra eller åtminstone nedsättas
till 3 ä 4 procent af den Lön, som
åtföljer tjensten , hvarå Fullmagt erhålles ;
Uti hvilket anförande Herrar Doctor Fellenius,
ContractsProsten Heurlin och Kongl.
Ofver-Hofpredikanten Hedrén sig förenat.
Med afseende å hvad sålunda blifvit moriveradt,
har Utskottet funnit med rättvisa och
billighet öfverensstämmande, att CharoeSigillatoe-beloppet
å Embets- och Tjenstemäns
Fullmagter bör nedsättas från 6 till 5 procent
af de Embetet eller Tjensten åtföljande
Löneförmoner.
Deremot har en förböjd Stämpel-afgift,
uti tvänne olika grader, blifvit föreslagen att
erläggas för Fullmagter å Caractére, utan åtföljande
tjenst; Genom hvilken förhöjning ,
och föreskriften om handlingars chariering,
då de ingifvas till Tull- eller PostStyrelserne,
till lika belopp som hos Rikets Gollegier,
äfvensom genom föreslagrte förhöjningar å
Chartan för åtskilliga Rättegångs-handlingar,
Utskottet tror, med de tillika stadgade
bättre controller mot underslef, fullkomlig ersättning
skall vara Staten beredd för den minskning
i inkomst, som uppkommer af nedsättriingen
uti Chartse-beloppet till Fullmagt å
verklig Tjenst eller Embete.
l4 RevillningsUtsitotteis Betänkande ISfm 15/
§, 7* Enär Utskottet ansett de (vänne
olika salt 7 uti nu varande förordning om
stämpladt Pappers begagnande, utsätter för
gradationen vid chartering å HyresContractef
och Köpebref å ena och Skuldsedlar å anr
dra stället , icke vara af verkligt behof påkallade
5 men enahanda grunder deremot göra
Författningens tillämpning underkastad mindre
svårigheter och bereda säkerhet mot misstag;
har Utskottet, med fästadt afseende tillika
ä den i alla fall nog dryga Chartseafgift
, som eger ruin för HyresContracter oell
Köpebref, trott sig ega anledning till den
förändring uti föreskrifterne örn chartering å
sistnämnde afhandlingar , att förhöjningen i
Chartasbeloppet icke skall vidtaga emellan
de utstakade Summorne eller förr, än ett
visst belopp af arrende- eller köpe-summan
fullt öfverskjuter näst föregångne, i Författningen
bestämda, mindre penningevärde.
Inom Hedervärda FondeStåndet har ock
EiksdagsFullmägtigen från Vesterås Län E.
Norberg, uti ett afgifvet, till Utskottet remitteradt
Memorial, yrkat, att mera bestämdhet,
än som skett, borde egnas 7 §. uti 1B341
års ChartteFörordning , och deruti bestämdt
uttryckas, om med orden ”Egendomsegares
underhafvande Torpare och Tjenstefolk äro
befriade från chartering ä deras arrendecontracterf*
åsyftas den mening, att en Fa~
JievillningsUt skottets Betänkande N:o 15 i 15
stighetsegares alla underhafvande, det vare
sig Bönder eller öfrige ofvanuppräknade ,
böra tillgodonjuta denna befrielse , eller om
den endast nia utsträckas till Torpare och
Tjenstefolk J hvilken senare tolkning Mo«
tionairen desto hellre velat antaga för den
rätta , som något signum , eller skiljetecken ,
icke skall finnas emellan de orden : Underhafvande
och Torpare: derom likväl andre
varit med honom af skiljaktig tanka. De i
denna del citerade orden , hafva uti Författningen
denna lydelse och comatering; ’’Af
Husbönder afslutas med underhafvande Aloer,
Torpare, Tjenstefolk eller andre arbetare
etc.”, hvaraf vill synas, att Motionairen
lika mycket misstagit sig i framställningen
af ordalydelsen, derifrån han uteslutit:
Aboer; som han gjort sig ett felaktigt begrepp
om Momentets rätta , och som Utskottet
synes , nog bestämdt uttryckta mening ,
att ArrendeContracter emellan Husbönder
och uppräknade underhafvande ej behöfva
charteras, då de vid Mantalsskrifningarne
uppvisas ; dock har Utskottet , för att i möjligaste
måtto undanrödja ali tvätydighet ,
uti nya förslaget ej allenast sökt,
genom förändrad ordställning , närmare
bestämma meningen , utan
äfven tillagt ordet: Hälltenbruka-'
re, bland underhafvande.
BevillningsUtskotteis Betänkande N:o 15. 16
§. 8. Uti serskilde till Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda BondeStåndet ingifne
samt till Utskottet remitterade Motioner
har blifvit anmärkt; af Herr Professor
Gravander, att uti nu gällande Förordning
saknas föreskrift, huru lysningscharta skall till
storlek bestämmas för utländsk man, som i
Sverige ingår äktenskap, hvilken brist Motionairen
önskat se afskafFad t Af Herr ContractsProsten
Heurlin, att Bevillningsafgiften
efter 2 Art. af nu gällande BevillningsStadga
vore en så mycket mindre lämplig
grund för beräkning af Chartasbeloppet å
lysningssedlar till äktenskap , som största antal
giftermål ingås af Allmogens Söner och
Drängar, hvilka intill den tiden vanligen
icke erlagt någon Bevillning , eller egt
egen serskild Debetsedel , utan varit upptagne
på Fadrens eller Husbondens; ehuru
de kunna vara rike mäns söner, de der
först vid äktenskapets ingående emottaga ofta
betydlig fast egendom; hvilket oaktadt, char.
tan till deras lysningssedlar likväl icke kan
beräknas högre , än till en dylik handling åt
Backstuguhjon , Torpare eller Soldater : att
samma olämplighet förekommer inom EmbetsmannaClassen,
då en person träder i
gifte samma år han vunnit befordran, och
således ej fått någon Debetsedel på den af
lönen utgående Bevillning; oberäknad den
olik
-
BevillningsUtskottets Betänkande N:o 15. 17
olikhet, som härleder sig af indeld löns stigande
eller fallande efter markegångsprisen t
att genom den införda controllen uppstår den
svårighet för en person, som ej erlägger BeJ
villning efter 2 Art., det måste lian , i händelse
han är bosatt utom Pastoratet, med
kostnad och besvär, vida öfverstigande lysningschartans
värde, från en oftast aflägse boende
Häradsskrifvare skaffa bevis, huruvida
han det föregående året varit taxerad till Bevillning
eller icke: och att kostnaden för lysningssédlars
transporterande till hufvudstaden
, jemte aflöningen för ett RevlsionsContoir
i Kongl. KammarRätten kunde besparas
för Staten, om dessa sedlars slutliga
granskning öfverflyttades till LandsContoiren
i hvarje Province; uti hvilket anförande
tillika instämt Herrar Prostarne Agrell, Grel
vlllius och Hvasser, Professoren Bexell och.
Kyrkoherden Lyth , med tillägg af den förstnämnde,
att icke alltid endast mannens Bevillning
efter a Art., utan äfven qvinnans ,
borde tjena till grund för bestämmandet a£
den charta , hvarmed deras gemensamma lysningssedel
skulle förses : Af Herr Prosten
Nibelius, att, till besparande af den förspilda
kostnad, som årligen användes på en ofantlig
mängd chartor, alla lysningar kunde
Utfärdas helt enkelt på vanligt papper, men
Bih, till Riks, St. Prat. 1S28 och 1519, 5 Sani, 2,
5-.te Heijl.
18 EeviUningsTJtskottets Betänkande N:o 15.
algiften dervid beräknas Staten efter gällande
grunder , och vid årets slut de sålunda
influlne medlen , jemte ett utdrag af Iysningsboken,
insändas till vederbörande LandsContoir:
Och af RiksdagsFullmägtigen från
Elfsborgs Län Hans jansson, att, då papperets
tillverkning, stämpling och kringsändande
vore för Staten betungande , dess anskaffande
för den deraf är i behof ofta förenadt
med långa resor , och Embetsmäns tid
upptagen med redovisning för detta papper;
att chartering å lysningssedlar måtte upphöra
, samt Statens härpå grundade inkomst
contant uppbäras och redovisas af Herrar
Kyrkoherdar, hvaremot vice Talmannen inom
Hedervärda JinndeStåndet Jon Jonsson
ansett de åberopade resor för lysningschartors
anskaffande icke förtjena något afseende,
då de icke päkalla3 af någon ovilkorlig nödvändighet
, utan kunna undvikas genom Herrar
Pastorers benägenhet, att emottaga penningar
och vid årets slut tillägga den erforderliga
chartan ; deruti RiksdagsFullmägtige
Erik ylnclersson från Westerås Län , Botvid
Jonsson från Östergöthland , förre Talmannen
Lars Olsson från Bohus Län och Eils
Mänsson från Malmöhus Län , sig jemväl
förenat.
Af hvad sålunda blifvit anfördt och
hvad vidare kommit under öfvervägande, hai
Bevillnirtgs Utskottets Betänkande &:o 15, 1 Q
Utskottet ansett en fullkomlig omarbetning
af 8 §. uti Författningen angående bruket
af stämpladt Papper för lysningssedlar till
äktenskap vara af behofvet påkallad; hvarvid
ock uti nya förslaget influtit den hittills
saknade föreskrift, huru chartas-heloppet m-a
bestämmas å lysningssedel för Utländsk man,
som, i Sverige icke Mantalsskrifven, vill här
i landet ingå äktenskap. Vidkommande åter
anmärkningen mot den hittills följde grund
för Lysningssedlars charterande; så enär yttersta
principen för all Lagstiftning mäste
vara, att den med billighet förenar bestämdhet
och tydlighet, samt således vid tillämpningen
är latt, klar och oberoende al aik vilkorligt
bedömande, hvilka egenskaper Utskottet
trott sig finna uti de hufvudbeslämmelser,
som uti 1824 års Författning äro gifJ
ne till uträkning för chartss-beloppet å lys-1
ningssedlar, i förhållande till mannens bevillning
effer 2:dra Art; har ock Utskottet,
då inga bättre eller säkrare grunder blifvit
uppgifne, ansett sig böra förblifva vid de i
denna del hittills gällande. Deremot har Utskottet
ansett så mycket mera olämpligt, att
charttebeloppet å lysningssedlar skulle i någon
rnon afse qvinnans förmögenhet eller
vilkor, som det egentligen är mannen, ej
qvinnan , som begär lysning; och han således
skulle prenurnerationsvis erlägga afgift
för en förmögenhet, af hvilken lian
2o BevillningsUtsftöttets Betänlande N:o 15;
möjligen aldrig '(orarne i besittning. I afseende
å controllen på ebartering af sådana
lysningssedlar, som utfärdas för Allmogens
Söner och Drängar, hvilka, så vidt kändt är,
ej hafva enskild egendom, utan äro mantals,
skrifne hos Fader eller Husbonde, har Utskottet
gifvit Författningen samma ordalydelse,
sorn Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till Consistorierne
af deri 25 Januarii 18S6 föreskrifver
i och tror dermed vara undanröjd all billig
anledning till klagan öfver svårighet af
denna controll. Då härjemte ig §. 2 Mom.
i Förordningen medgifver Herrar Kyrkoherdar,
att, om de så för godt finna, sammanslå
uti en eller flere chartor hela det belopp,
som erfordras för alla under året utfärdade
lysningssedlar; har Utskottet ansett hvarken
kostnaden för stämplade papperets tillverkning,
eller svårigheten, som möjligen någon
gång skulle kunna möta vid chartans anskaffande,
vara skäl af sådant värd,e, ätt de förtjena
vidare afseende eller föranleda till den
yrkade tillåtelsen, att ovilkorligen få med
contanta penningars erläggande till Pastor
godtgöra den för lysningssedlar erforderliga
charta; hvarföre ock Utskottet, med tillägget,
att detta liqvidationssätt är allmänneligen medgifvet,
i öfrigt förbiif vit vid nu gällande Författnings
stadganden i denna del. Hvad slutligen
angår förslaget, att granskningen af
stämpel-afgiftens rigtighet för lysnings£harlor
BevillningsViskottets Betänkande N:oi5. af
borde öfverflyttas frän Kongl. KammarRälten
till LandsContoiren, anser Utskottet sädant
destomindre lämpligt, som denna revision ,
olikartad med de LandsContoiren i allmänhet
tillhörande göromål , skulle onödigtvis
öka mängden af deras förut nog sammarihopade
befattningar; och derigenom dessutom
ingalunda kunde bereda Staten någon indragning
af ett RevisionsContoir i Kongl. KammarRätten,
enär samma Contoir tillika har
flera andra revisioner, såsom öfver Tullverkets,
Postverkets, Convoij-Commissariatets och
umer-Lotteriets räkenskaper, att årligen
förrätta, så att endast en person inom detta
Contoir, under 8 månader, sysselsättes med
den nu egentligen ifrågavarande granskning.
§. 9- Uti 2:ne från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till Utskottet remitterade Memorial,
hafva Herrar J. Zengerlein och C. F.
Rothlieb anmärkt, att då all 3nnan bevillning
utgår i slutet eller efter det ar, för
hvilket beskattningen beräknas, inåste likväl
stämpel-afgifien för Tidningar erläggas förskottsvis
innan stämpling meddelas : att Tidnings-utgifvare
lätt kunna blottställas, att, i
ovisshet om blifvande Prenumeranters antal,
belasta sig med en för stor upplaga, då deras
häraf uppkommande förlust ännu mera
ökas genom förlorade stäropel-afgiften : att
papperets transporterande till och ifrån Riks
-
22 BevillningsUtskottets Betänkande N.o 15,
gäldsContoiret äfven medförer kostnad och
tidspillan: att Tidnings - utgifvarens ännu
märkligare skada ofta beror på stämpel-Mästarens
ovana eller skicklighet, så att, derest ett
eller flera ark förbigås, Redacteuren kan vara
blottställd få ett exemplar af sin Tidning
tryckt på ostämpladt papper och derföre sakfällas
till 50 R:dr böter: och att den åt PostContoirets
Tjenstemän anslagne sportel af ?.
R:dr för hvarje TidningsNummer, som de
afsända och utdela till Prenumeranter, ökar
kostnaden för läsarne till 50 procent; Af hvilka
skäl desse Motionairer funnit Tidningars
stämplande vara olämplig och yrkat, att de
härom gällande föreskrifter måtte upphöra ;
samt denna afgift till Staten, i fall den skal!
fortfara, i stället inflyta genom stämpling å
Prenumerations-sedlarne, på det sätt, att för
hvarje sådan, på en gång, erlägges hvad som
svarar mot den Nummerföljd eller Arktal,
hvarpå sedeln lyder; men alt afgiften för
de Tidningar, sorn afgå til! Landsorterne ,
må uppbäras och redovisas af Postverkets
Tjenstemän, hvilka bäst ega tillfälle att, vid
liqvidalioneu med Tidningsutgifvarne, innehålla
det belöpande Postporto, utan att underslef
dervid bör vara att befara; hvarjemte
desse Motionairer slutligen tillagt den
erinran, att, då icke allenast bevillning a£
Tidningsutgifvarens inkomst uppbäres, ulan
kfven en afgift honom påbördas för sjelfva med
-
BevillningsVtskottets Betänkande N:o 15. S 3
let, hvarigenom denna inkomst beredes; synes
en dubbel beskattning till Staten vara
honom ålagd för denna näringsgren.
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda
blifvit anfördt emot den hittills begagnade
Tidnings-stämplingen , har likväl icke
visat sig för Utskottet någon mera enkel och
rättvis grund till Statens skadeslöshållande
för den Tidningar lemnade portofrihet, eller
någon säkrare controll för denna ersättnings
behöriga utgörande; och då Utskottet
ej eller kan gilla den åsigt, att Tidningsutgifvare
ligga uti något egentligt förskott
lör stämpel-afgiften, enär de sjelfve likaledes
af sina prenumeranter uppbära, vid årets
början, betalning för en sedermera successivt
utkommande Tidskrift; då det måste i öfrigt
räknas en Redacteur till egen last, om han
icke förstår någorlunda bedöma ungefärliga
antalet af de Prenumeranter, han må kunna
påräkna, och han således låter stämpla ett
större partie papper, än han, icke för ett enda
nummer, utan för en längre tid kan ^behöfva
att använda; samt då, hvad angar ,pap-,
perets transport till och från stamplings-orten,
en Tidnings-utgifvare, lika med hvilken
annan, som genom näring eller rörelse vill
förtjena något, måste vidkännas de med näringen
föl jäktige kostnader och besvär; sä
har Utskottet icke kunnat tillstyrka, att den
24 EiviilnfagsUtshottets Betänkande N:o 15.
biltills föreskrifha stämpling å Tidningar ml
upphöra. Vidkommande den våda , hvarföre
man velat anse en Tidningsutgifvare vara
blottställd, genom en möjlig försummelse
eller vårdslöshet hos den, som förrättar stämplingen
, bör Utskottet, till undanrödjande af
denna farhåga, upplysa, att uti RiksgäldsContoiret
tvänne extra Ordinarie Tjenstemän
äro förordnade, hvilka emot åtnjutande arfvoden,
genomräkna allt inkommande Tidningspapper,
dels för att efterse, huruvida dess
qvantum öfverensstämmer med uppgiften derom,
och dels för att iakttaga, det intet ark
må återlemnas utan åsatt stämpel. Den framställda
anmärkningen mot Tjenstemännens
vid Postverket årliga arfvode af s Rtdr för
hvarje Tidnings-numers afsändande, är föranledd
af en i administrativ väg tillkommen
författning, och eger icke något sådant sam.
band med egentliga Bevillningen, att Utskot.
let anser sig tillhöra deröfver lemna något
Utlåtande, Hvad slutligen angar det af ofvanbemälte
Motionairer gifne Förslag , att
Postförvaltarne borde uppbära och redovisa
den, Staten tillkommande, ersättning för Tidningars
portofrihet, hvilket besvär troligen ej
skulle kunna åläggas desse Tjenstemän, utan
serskildt uppbördsarfvode; så tror Utskottet
sig icke böra tillbakaliålla den anmärkning,
hvars sanning erfarenheten tillräckligen vitsordat,
att, då stämpel-afgiften för Tidningar
J3evillning$Utskottets Betänkande Nio 15. 25
sedan sista Riksdag oafbrutet utgått, utan att
någon Redacteur, sorn, genom kunskaper, urik
iIIning och naturanlag för sitt yrke, kunnat
fästa allmänhetens uppmärksamhet, saknat
ett nödigt antal Prenumeranter; hvilket
bäst bevisas genom tillökningen uti antal
af de under tiden utkomne Skrifter a£
denna art; så enär tillika det synes vara utan
ändamål, att, vid ett dylikt förhållande;
på Statens bekostnad gynna utgifvandet af
Tidningar, hvilka icke genom eget värde kunna
vinna afsättning eller bereda utgifvaren
vedergällning för möda och kostnad, har Utskottet
trott billiga skäl saknas både för Tidnings-utgifvare
att klaga, som för Utskottet att
förändra något af hvad Författningen stadgar,
angående Tidningars stämpling, och följaktligen
äfven att öfverflytta på Postförvaltare
uppbörden af denna Statens inkomst,
hvarvid skulle erfordras nya controller, icke
lätt tillgänglige, och kanske mera besvärande,
än hvad de nuvarande tillvites.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
har Herr M- /, Crusenstolpe ingifvit ett, till
Utskottet remitteradt Memorial, innefattande
anhållan, att, mot erläggande af Stämpelafgift,
rättighet måtte vinnas att sända med Posten,
utan serskild betalning, hvilken Bok eller
tryckt Skrift som helst , i likhet med hvad
nu eger ruin endast i afseende på Tidning
?G BevillningsUiskottets Betänkande N:o 15,
gar. Uti härvid gjorda anmärkningar , -har
Herr C. W. Riben bestridt bifall Bt detta
förslag; hvilket ater Herr J. af Wingård
förmodat bäst kunna verkställas genom inrättandet
af en serskild Paquet-Post, sorn,
i sammanhang med den vanliga Bref-Posten,
kunde genom Gäslgifvare-skjuts fortskaffas.
Härjemte har tillika kommit i öfvervägande
en af Herr Uggla, G. G., redan vid sistlidne
Riksdag gjord och nu ytterligare inom
Utskottet förnyad framställning, att Periodiska
Skrifter och sa kallade, Brochurer måtte
tillerkännas Portofrihet, emot en lika stämpelafgift,
som den nu erlägges för Dagblad,
Hvad härvid först angar egentligen så
kallade Böcker, anser Utskottet deras afsändning
med den vanliga brefposten leda till
ett oskäligt förs varande af detta för de skjutsskyldige
redan nog tryckande onus , och
tror häruti ligga ett tillräckligen giltigt skäl
för sitt tillstyrkande, att Herr Cr ns ens tolp es
begäran i denna del icke må bifallas; Och
vill Utskottet framdeles, i sammanhang med
de frågor, som röra Postverket, meddela sitt
utlåtande öfver de af Herr J. af Wingård
gjorda framställningar, angående Böckers afsändande
med sä kallad Paquet-post. X afseende
åter på frågan om Brochurers och Periodiska
Skrifters portofrihet och dermed förenade
stämpling; så, emedan såtiane, dels
BevillningsUtsiottets Betänkande N:o 15. 27
icke utgifvas i någon betydlig mängd, oell
dels, or» de blifva väl författade, kunna vara
af ett större vetenskapligt värde, liar Utskottet
ei tvekat att tillstyrka, det må pörtofriliet
dem tillerkännas mot vanlig stämpelafgift,
då de ej öfverstiga 4 ark ; För hvilket
ändamål blifvit föreslaget ett Tredje Moment
att tilläggas denna 9
Det ytterligare föreslagna tillägg af afven
ett 4tde Moment i samma 9:de §. har
för ändamål, att förekomma underslef med
stämpling af Tidningar, Brochurer och Periodiska
Skrifter, sorn, mot en dylik stämpling, få
begagna Portofrihet.
(/. 10. Då det förekommit Utskottet oläropligt,
att Cheferne för Kongl. Majlis CancellieExpeditioner,
samt Presidenterne i Rikets
Collegier, försedde med underlydande
Tjenstemän, skulle åligga någon omsorg eiler
ansvarighet för charleringen å derifrån utgående
handlingar i allmänhet; har Utskottet
iunnit skäligt föreslå en sådan förändring uti
ao §. 5 Morn., att denna ansvarighet må öfverflyltas
på den , sorn contrasignerar de på
detta ställe serskildt uppräknade expeditioner.
/. 10. 6 Morn; Det för Bokhandlare ,
Tidningsutdelare i allmänhet och Postförvaltare
i synnerhet, då de utlemna.en ostämplad
28 BevillningsUtskotte.ts Betänkande N:o Jg.
Tidning, uti 13 §. 6 Moro. stadgade ansvar
af 5 R:dr 16 sk. böter för hvarje sådant exemplar,
har förekommit Utskottet , att vara
mindre lämpligt, enär någon gång skulle kunna
inträffa den händelse, att tillämpningen
häraf blefve en långt hårdare bestraffning ,
än den, i andra fall, följer på verkliga brott
af svårare beskaffenhet, ehuru brott och straff
alltid böra stå uti ett visst förhållande till
hvarandra. Till en nödig ansedd rättelse
härutinnan har derföre Utskottet föreslagit
den förändrade uppställningen af ofvan åberopade
moment; och emot en utsatt högre
böiessumma 13 R:dr 16 sk. för de ifrågavarande
förbrytelser, ansett desamma i hela dess
vidd, eller utan beräkning af de utdelade
exemplarens antal , vara försonade, dock med
tillagd skyldighet för förbrytaren, att tillika
godtgöra Staten den skada han förorsakat.
/, r6. Sedan all befattning med Charta^
Sigillatse.Contoiret blifvit öfverflyttad från
Kongl. Kammar-Collegium till Kongl, StatsContoiret,
har uppställningen af nya Författningen
blifvit bringad till enlighet med
detta förhållande, genom nödige ändringar
så väl i 16 §. angående Försäljningsmäns antagande
i Stockholm, som ock på alla ställen
i nuvarande Förordningen , hvarest omtalas
Kongl. Kammar-Collegii, nu mera Kongl,
Stats-Contoirets, åligganden,
BevillningsUtskottets Betänkande N:o 15^ 29
Efter vunnen upplysning, att uti Statens
räkenskaper balanceras en icke obetydlig fordran,
utestående hos Domare för erhållet stärnplailt
Papper; och dä ej eller exempel saknas,
der slike medel gatt alldeles förlorade ,
hvilket äfven torde blifva händelsen med
större delen af hvad nu upptages under titel:
Balance; föreslår Utskottet, att det undantag
16 §. af nu gällande Förordning innehåller
för Ordinarie Domare från allmänna
föreskriften om borgens ställande för det
stämplade Papper på Credit emottages, desrohelre
må upphöra att hädanefter vara gällande,
som den säkerhet Staten kan hafva uti
dessa Embetsmäns löner är, vid jemförelse af
deras behof af stämpladt papper, en sådan obetydlighet,
att den förtjenar, snart sagdt, intet
afseende; Och Domaren ej mera, än någon
annan Statens tjenare, billigtvis bör fordra
att, utan ställande borgen, få under deras
förvaltning någon del af Statens medel.
Detta allt, jemte hvad det bifogade förslaget
till sjelfva Författningen innehåller ,
samt några Ledamöters serskildt yttrade skiljaktiga
meningar och reservationer med bilagdt
Förslag, varder dock vördsamt öfverlemnadt
till vidare pröfning af Rikets Höglofl. Ständer,
som, derest Betänkandet vinner bifall ,
lära uti serskild underdånig skrifvelse låta
komma till Kongl. Maj;ts kännedom hvad sorn
jo BevillningsUiskotteis Betänkande N,'© 1511 ’
blifvit föreslaget, i anledning af den ofvan
omförmälde Nådiga Proposition.
Stockholm den 7 Mars 1829.
Reservationer:
Af Kr Presidenten Triherre Lejonhufvud:
Mag vill icke öka vidlyftigheten af de yttranden,
som skola åtfölja detnu justeradeBetänkanJ
det om stämplade Pappers-afgiften, med någon
egentlig utveckling af de skäl , som bestämt
mig, att i vissa fall skilja mig från pluralitetens
mening} — Det synes mig tillräckligt
att åberopa innehållet af det förda Protocollet,
samt för öfrigt endast punktvis upprepa mina,
tid efter annan, anmälda skiljaktigheter i
följande ordning :
Ilo. Den Redactionsform,' sorn ChartteSigi
11 atss-Kungöre]sen år 1824 innehåller uti 3
§. 6 Mom. och 10 §. 3 Morn., bör bibehållas,
med den tilläggning i förstnämnde Moment,
att icke något stämpladt helt ark får begagnas
såsom biläggnings-Chartaderest arket är
stympadt eller varit förut nyttjadt.
2:0. Ätt ifrån Chartas-Sigillatte-Författ3
ningen bor utgå det bibehållna stadgandet i
Bil. till Bevilln. Utsltot. Betänk, N:o 55. 5i
3 §. g MomJ, att atal ej eger rum, i fall enskild
person begagnar högre Charta än före-!
skrifvet är.
3:0. Att uti 5 §. bör hädanefter bibe*
hällas det nu gällande stadgande, att grunden
för åtskilliga Fullmagters chartering bör
vara sex procent af löneinkornsferne etc.; IA.
kasom, i afseende på stämpladt Papper å med.
delade afsked jag icke finner nog giltig anledning
till den af Utskottet tillstyrkta förändring,
utan later jag för min del stadgandet
i 1824 års Kungörelse fortfara, så att
grunden för Chartsebeläggningen blifver den
inkomst af sysslan, hvilken uppgifvits till be^
villning sista året före afskedstagande!,
4:o. Att, uti Bouppteckning, bör fastighetsvärdet
beräknas efter föregående årets uppskattning
till bevillnings erläggande.
5:0. Att Utskottets Förslag, det den handling,
som en gång blifvit behörigen försedd
med stämpladt Papper , icke må ytterligare
charteras, om än handlingen företes å stället,
der högre Charta erfordrats, icke må hänföras
till Bättegångs-Fulltnagter , om hvilka den
allmänna föreskriften bör gälla, samt
6:0 Att ingen hänvisning till viss §. i
nu blifvande Eevillnings-Förfaltningen bör
3 a Bil• till Bevilln. Utskot. Betänk. N:o 15.
blifva bindande, eftersom osäkert är, om denna
författning erhåller dess nu gällande indelning.
’*
Herr Tham, TUollrath: ’’Vid bedöman*
mandet af Chartaä-Sigillatat-Ombudsmannens
syssla i Stockholm , har jag icke haft alseon*
de på sysslans rang utan dess vigt, och då
denne Embetsman har om händer en högst
betydlig Kronouppbörd och sysslans oundvikliga
vård icke lemnar någon ledighet hvar*
len för- eller eftermiddagar , utan anställande
af ett pålitligt biträde, så har jag ansett
rättvist tillstyrka lika procent för honom som
öfrige försäljningsmännen , på det att Staten
af denna sysslas innehafvare må ega rättighet
fordra fullkomligt uppfyllande af de con*
trollér och öfriga ändamål , som med detta
Embetes tillvarelse är åsyftadt , hvilket är
grunden till min emot pluralitetens beslut i
denna fråga gjorda reservation.”
Herr Uggla, G. G.: **I öfverensstämmelse
med hvad jag i Utskottets andra Afdelning
redan i ämnet anfört, finner jag det
med portofriheten åsyftade ändamål vara i ,
väsendtlig mon förfeladt, genom den serskilda
afgift, under namn af arfvode till Postbetjeningen,
hvarmed Tidningarne , utöfver
den i sig sjelf besvärande stämpel-bevillnin;
gen
Bil. till Bevilln. Utskot. Betänk. N:o 15 j 33
gen betungasi Genom denna afgift, utgörande
1 R:dr Banco för emottagningen och
en lika summa för utlemnandet a £ hvarje
Tidnings-exemplar, utan afseende på dess
pris och de flere eller färre gånger den, under
året, utgifves, blifva Tidningarne, redare
vid nästa Post-station från hufvudstaden, för
den läsande allmänheten utom den samma,
ända till 50 procent och derutöfver i prisen
förhöjde, och deras kringspridande i samma
mon försvåradt,”
Den af Utskottet gjorda framställning ,
ätt denna fråga, såsom föranledd af en i administrativ
väg tillkommen Författning, icke
eger något sådant samband med egentliga Bevillningen,
att Utskottet ansett sig tillhöra
deröfver lemna något utlåtande, Iean jag för,
min del så mycket mindre gilla > som jag
tvärtom tror, att om, hvad någon nu mer ej
lärer bestrida, Rikets Ständer i någon sak ega
en beslutande rätt för sig allena, är det i ämnen,
som hafva närmaste samband med de
Bevillningar, de, enligt grundlagen, ensamt
ega rätt att fastställa; en rättighet, hvars grund*,
lagsenliga utöfvande, i förevarande fall, icke
bör för Rikets Ständer vara mera främmande,
eller kunna dem lagligen betagas, än fast-}
ställandet af de föreskrifter, som i allmänna'
Bi A till Riks. St, Fröt. 132S och 1829, 5 Sami, 3.
5.-fe Haft,
34 till Hedlin. Utskot. Betänk. No 15'
JSevillnings-författningen af flem uttryckligen
meddelas, angående beloppen af ej mindre
losen till Häradsskrifvare för Debetsedlar*
utskrifvande, än vederbörandes arfvoden vid
Mantals-skrifnings- och Bevillning* Taxerings,
förrättningarne, äfvensom i afseende på den
j Chartas-Sigillatse-Fbrordningen af Rikets Stäm
•ler likaledes till vissa bestamda procent stadgade
provision för försäljningen afstämpladt
Papper, samt til! Lands Contoiren och Landträntmästare,
för uppbörden och redovisningen
deraf. För mig framställer det sig åtminstone
ögonskenligen klart , att förevarande
fråga är af en så alldeles lika natur med
nyss åberopade, redan gällande, Lagbestämmelser,
att för mitt begrepp icke är fattligt, huru
Rikets Ständer lagligen kunna sakna en
rätt, i det ena fallet, som de, i det andra, redan
ega och hittills oklandradt utöfvat. Då
jag således icke kan anse det hittills gjorda
bestämmandet af Postbetjeningens arfvode
för annat, än en godtycklig, indirect beskattning,
som, tillkommen i annan väg, än den
Regeringsformen i 57 och 60 §§. utstakat, går
i bredd med den Bevillning, Rikets Ständer
sjelfve bestämt, har jag för min del trott, att
i f 1 aga varande afgift borde till dess belopp af
Rikets Ständer bestämmas, och att, i följd deraf,
ett reglementarisk! stadgande, om och till
hvad belopp densamma skolat utgå, bordt af
Utskottet föreslås; dervid, för vederbörande
Bil. lill Btvilln. Ufskot. Betänk. N:o 15. 35
Post betjentes möda och besvär i denna del,
vissa procent af Prenumerations* eller Bokladsprisen
kunde bestämmas, i närmaste likhet
med hvad i bokhandeln i slikt afseende
eger rum; Tidnings-, Periodisk Skrifts- eller
Bruchure-utgilvare obetaget , alf, derest
Postbetjeningen ej skulle dermed åtnojas,
sjelfve directe ombesörja Tidningarnes eller
Skrifternas afsändattde på Posten <ich i följd
deraf låta inlemna deni å Post-Contoiren,
medelst fogadt omslag af en så kallad chemise,
med påskrifven adress, emot rättighet,
att få den, såsom ett bref, hvars Portoafgift
genom stämplingen blifvit Staten godtgjord, å
PostChartan uppförd och till vederbörlig ort
afsänd.’’
Uti hvilken reservation Herrar Sifvertsson
och Alund samt Riksdagsmännen Erik
Palsson, Anders Nilsson, Per Eriksson och
Fale Burman lill alla delar instämde. Pierr
af Geijerstam: ”1 andra länder hänger Tid.
ningsstämplingen tillsammans roed stämplingsoch
consurntions-afgift af alla andra tillverkningar.
Hos oss deremot har man icke infört
ett dylikt systern i allmänhet , så att
stämpel-afgift är använd på den minst lönande
af näringar, Tidningsskrifveriet, oell
dessutom endast på spelkort. Om man jem^
för våra Tidningar med Utländska, så skall
nian lätt finna, att ett Svenskt Blad på långt
36 Bil. till Bevilln. Utskot. Betänk. Nto 15,
när icke tål samma beskattning, som t. éx. ett
Engelskt, hvilket har tio gånger flera läsare,
20 gånger högre Prenumerationspris , och
30 gånger högre annoncepris. Våra Tidningar
äro ännu icke annat, än Drifhusväxter ;
som ej tåla mången vindflägt, och man borde
kanske hellre uppmuntra, än nedtrycka
dem. Gerna erkänner jag, att de icke i god-J
het äro hvad de borde vara; men vi kunna
vara säkre, att de aldrig blifva goda förr,än
deras utgifvande blifver ett säkert och lönande
yrke. Då först lockas män af verkligt
värde och talang, att befatta sig dermed; den
låga tonen och smädelsen föraktas och försvinna.
Goda Tidningar hafva visat sig vara
ett mägtigt, ja numera ett oundgängligt, vilkor
för utbildningen af ett folks tänkesätt och
kunskaper, Mig synes derföre, att man, vid
sådant förhållande, borde snarare lätta deras
utgifvande, än försvåra det, genom en i vårt
beskattnings-system i allmänhet obegagnad
Bevillning.*’
”Den sattsen, att stämplingen skall ersatta
Postporto, tror jag icke vara så alldeles rig-'
tig; ty då skulle de Tidningar och Periodiska
Skrifter, som icke afgå med Posten, utan
stanna inom productions-orten, på det sättet
betala för något, som de icke erhålla, och jag
tror, att, efter framdragandet af detta skäl,
slutsatsen utan undantag bordt blifva, attén
-
Bil, till B mila, Utskot. Betiink, N:o 15. 37
'däst de exemplar, sorn afgä med Posten, böra
stämplas. Derigenom vore denna afgift betydligen
minskad, och jag får, i fall förslaget
om totalt upphälvanjde ej går igenom, för min
del, såsom alternativ, föreslå denna utväg.”
”Man anförer vidare ett annat skäl, nem-,
ligen, att utgifvare på förhand uppbar prenumeration
och bör kunna beräkna sin af-i
sättning.
*’FörhalIandet lärer deremot vara , att
Tidningsutgifvare aldrig förr, än, under lop-'
pet af Februarii Månad, kunna beräkna sin.
upplaga, och följden är, att de, halfannan månad
åtminstone, fåfängt dagligen bortkasta, ej
blott ett a tvåhundrade ark papper och deras
tryckaielön, utan äfven ett par hundrade runstycken
i bevillning. De skatta då äfven
för det, som de icke ens afsätta, utan hvarpå
de tvärtom, i alla fall, hafva förlust. Det anses
till och med nödigt, att, hela året igenom,
hafva exemplar qvarliggande , för att kunna
fullgöra kommande reqvisitioner. Sålunda
uppkommer alltid en mängd Maculatur, hvarföre
nu skatt måste utgöras. Dessutom kan,'
under nu gällande indragningsmagt, lätt hända,
att en Tidningsutgifvare skattar till Kronan
för en tillverkning , sorn aldrig blifvit
färdig. Han har t. ex. låtit stämpla en mängd
papper, hans Tidning blir indragen, och han
38 Bil. till Bevilln, Utskot. Betänk. N'.o 15.
Ian, med den för dessa Skrifier rådande o.
likheten i papper och format, icke få köpare
till sitt papper, som, till yttermera förlust,
genom stämpling, blifvit oduglig till allt annat
tryck.
*’Man omtalar vidare kostnader och besvär,
som Tidningsutgifvare måste, lika med
andra producenter, i förhand vidkännas. Utari
att inlåta mig i någon undersökning, huruvida
dylika kostnader och besvär ligga i
sjelfva sakens natur, vill jag blott anmärka,
att de förutgående kostnader och besvär, som
vanligen vidlåda näringarne , icke äro Kronoutskylder
för tillverkningarnes afsättning,
logen fråga är, att icke Stämpelafgiften allt
för väl knöde fortfara, i händelse Tidningsrörelsen
här vore att i något hänseende förlikna
med hvad den är uti Frankrike, England,
Noria America och Tyskland. Der utgör
den ett fullvuxet träd, som tål att qvistas
och klippas; här utgör den en spad telning,
sorn icke tål att så handteras, ehuru han
är af samma slägte med det frodiga trädet.
En väsendtlig skillnad exsisterar i öfrigt
emellan Tidnings-skrifveriet och andra handtverk.
Handtverkaren i en liten Stat har
jemförelsevis enahanda afsättning och publik
med handtverkare i en stor Stat, har
en krets af kunder att betjena. Denna krets
ar nästan lika talrik i Sverige sorn i Frank
-
Bil, lill B t vllin. Uiskol. Betänk. N:o 15. 39
rike, fast kretsarnes antal är så betydligt o»
lika, Tidriings-skrifvaren deremot har lika
många kunder, som personer finnas, hvilka
tala hans sprak. Talas detta af en half million,
så kan han äfven med den största skicklighet
icke få mera än tjugondedelen af den
afsättning, som en lika skicklig Tidningsskrifvare,
hvars språk talas af 10 millioner.
Således, då man kan utan orättvisa beskatta
en handtverkare, efter lika grunder, i Sverige
och i Frankrike, blifver det deremot alltid
en orättvisa alt , äfven med förutsättande af
den högst drifna skicklighet hos Författaren
och vetgirighet hos Nationen, lika beskatta
en Tidning eller skrift i Sverige och i Frank,
rike, i hvilka Länder de till Tidningsväsendet
hörande förhållanden äro så högst skiljaktige.
Denna betraktelse hade bordt förmå
oss att sist lägga consumtions-afgift på
Tidningar, fast vi likväl först hafva lagt den
på dessa. Der comsumtions-afgift eger rum
i all rörelse, der ega Tidnirigs-skrifvaren och
Tidnings-läsaren icke skäl till klagan deröfver
att en sådan afgift drabbar Tidningarne;
men der den icke finnes, utom i fråga om
den svagaste Näringen, Tidnings-skrifveriet,
der är det orättvist.
Endast genom Stämpel-afgiftens fullkomliga
upphäfvande, anser jag denna orättvisa
kunna undanrödjas; ty de föreslagna altenia
-
4« B il. till Bevilln. Utskot. Betänk. N;o 154
tiverne äro mer eller mindre svåra att verk-s
ställa- Att stämpla Prenumerations.Sedlarne
låter sig ej verkställa; ty för alla exemplar*
som gä med Posten, finnas inga Prenumerations-Sedlar,
och en Redacteur, som ville försnilla
från Kronan , skulle lätt finna utväg,
att äfven för staden, i större eller mindre
grad, undvika deras utfärdande,
Det enda billiga och verkställbara vöre
att genom Taxerings - Comitéerne så beskatta
Tidnings-utgifvare, att Staten blefve
■någorlunda ersatt för den demlemnade Portofrihet.
Derigenom försvunne också det
hårda pcb olämpliga i den dubbla beskattningen
, nemligen, att utgifvare af en Tidning,’
sorn i Stämpel-afgift betalar till Kronan Ett
par tusende R:dr årligen, dessutom hlifver af
iTaxerings - Comitéerna dömd att ytterligare
för näring ochj rörelse betala kanske looRrdr.
Om något är dubbel beskattning, så är det i
Tnin tanka detta. Jag vill derföre föreslå , att
man, till exempel, kunde påföra en Tidningsutgifvare
6 procent af hans inkomst eller der.
Utöfver, och låta honom dermed vara befriad
från ali vidare bevillning, helst controllen
är lättare vid denna näring, än vid de flesta
andra, emedan Prenumerations-priset är allmänt
kändt och man, utan serdeles svårighet,
kan få ungefärlig reda på Prenumeranternas
antal.
Bil> till Bevilln. Utskot'. Betänk. N:o z 5i 41]
Härmed förenade sig Herr Hey&en-i
skjöld och Herr Kyrkoherden Lyth.
Herr af Rolén, J. S.: ”Vid 3 §. 1 och
2 Momenterne , der det tillätes att med stärnpeladt
Papper belägga vissa handlingar, sorn
äro chartering underkastade , bör, i min tan-'
ka, tilläggas, att Chartor å hela ark icke
få till beläggning nyttjas. De så kallade BeläggningsChartor
äro inrättade just för detta
ändamål 5 de stämplas nu mera på ett serskildt
slags papper, som icke , lika med vanligt
skrifpapper, lemnar rum för möjlighet ,
att, genom radering eller annorledes, utplåna
anteckningen, till hvilken handling Charlata
användes. Innan denna anstalt vidtogs ,
saknades icke anledningar, att hela ark, stun-i
dom af betydlig valeur, som en gång varit
till chartering nyttjade, blefvo , sedan påskriften
å dem utplånats , antingen begagnade
för andra gången , eller ock till utbyte
root nya chartor antagne. Detta missbruk
förekommes, om det förbjudes, att chartera
handlingar, genom beläggning af stämpladt
papper å hela ark , och jag inser ej , att något
giDigt hinder mot ett sådant stadgande
kan härledas från den förmenta svårigheten,
att å landet alltid ega tillgång till BeläggningsChartor,
helst det åligger vederbörande
försäljningsman att ständigt, efter behof, hafira
stämpladt Papper i beredskap, hvilket, i
4» Bil. lill Bevilln. Utskot. Betänk. N:o 15.
samina rnon BeläggningsCharlorne Införas, till
ett allmännare nyttjande , måste påkalla försäljnin^smännens
omtanka , att derefter lämpa
reqvisitionerna af dessa Chartor, sorn ock
hafva den fördel med sig, att dertill åtgår
mindre papper, och de äro lättare att förvara.”
''Att, vid 3 §. 6 Morn., införa, det Skrifchartor
skola , då skriften ej går öfver på
andra sidan , vara lörsedda med anteckning,
till hvilken handling de blifvit begagnade,
är i min tanka alldeles öfverflödigt och o*
nyttigt , enär hvarje charta , hvarå skrift
finnes, i och med detsamma utvisar, huru
Chartan blifvit använd.’’
^Uti 3 §. 9 Morn. förordnas, att, om, vid
handlingars chartering eller till lysningssediar,
högre charta, än föreskrifven är, af enskild
person frivilligt begagnas , ege åtal
derå ej rum. Detta Moment synes innefatta
Stadgande för en casus , som ej kan inträffa.
Icke skulle åtalet kunna väckas af den enskilde
, som frivilligt charterat , icke eller
kan det göras å Kronans vägnar, som genom
den högre charteringen fått sin rätt fullt ut;
dessutom finnes i författningen ej någon påföljd
bestämd för nyttjandet af högre charta,
än vederbör. Det är endast för underslef
och sådan origtig chartering , hvarigenom
Kronan förlorar, som Böter blifvit utsatte.
Bil. till Bevilln. Utskot. Betänk. N:o 15. 43
’’Utskoltet liar i 3 §, ii Mom. föreslagit
, att den handling , sorn en gång blifvit
med stämpladt Papper försedd , icke erfordrade
ytterligare chartering, om samina handling,
vid annan Domstol eller myndighet, sedermera
företes och chartan dervid då ännu
finnes bilagd. Detta stadgande afviker från
den i Chartse-SigillattB-Förordningen antagna
allmänna princip, att Rättegångshandlingar
skola olika charteras, vid olika Verk, och det
leder utan tvifvel mycket till Kronans skada,
om, vid handlingars företeende eller inlemnande
uti högre Instancer, det för charteringen
gör tillfyllest, att Charta, vid en nedre
Instance, blifvit bilagd till det lägre belopp,som
der varit nödigt. RättegångsFullmagt t. ex.,
som kan gälla genom alla Instancerrie, om
den så är ställd, charteras vid HäradsRätt med
4 sk., men i Kongl. Majus Cancellie med 12 sk.
Denna senare och högre charteringen skulle,
efter Utskottets förslag, försvinna derföre,
att chartering egt rum, då Fullmagten vid
HäradsRätten begagnades.’’
”Sportlar vid tjenst aro ibland de inkomster,
hvilka, efter Utskottets förslag, böra tågås
till grund för beräkningen af charta vid
Fullmagter på Embete och Tjenst. Jag tror
ej eller, att Sportel-inkoinsterne kunna härvid
lemnäs utan afseende, enär de, vid åtskilliga
tjenster, utgöra den hufvudsakliga aflöningen}
44 JBiU till Bevillnl Zhskot. Beiiinh, N:o Tji
men jag finner angelägenheten, att stadgandet
härom, hvarigenom efterträdare i tjenst
beskattas för inkomst, som företrädaren njutit,
så lämpas och förtydligas, att beskattningen
icke i vissa fall blifver alldeles oskälig.
Vid flera tjenster, gifves sportelrätt af den
beskaffenhet, att inkomst deraf sällan eller
aldrig, under en persons tjenstetid, uppstår,
men, när den eger rum, kaa vara ganska betydlig.
Revisorer i Kongl. KammarRätten t. ex*
hafva en icke obetydlig procent af hvad
som, efter deras anmärkningar, till Kronan
inflyter. AdvocatFiscaler hafva vissa procent
af Krono-Uppbörds lfalancer , som de åtala
och indrifva, För iakttagande och utsökande
af Kronans Dana-arfsrätt, bestås tertial af arfsbeloppet,
o. s. v. Dessa slags spordar äro
alldeles tillfälliga; de kunna det ena året inbringa
ganska mycket och vida mer, än Ordinarie
Lönen, men, under loppet af många
påföljande år, alls intet. De äro således icke
jemförlige med sådane sportlar , hvilka
alltjemt förefalla, och det är dessa senare,
som, i anseende till deras egenskap , att för
tjenstemannen utgöra en påräknelig årlig inkomst,
böra, likasom den årliga lönen, tagas
till grund för Fullmagts-chartering. Deremot,
om en mera tillfällig och sällan utgående
sportel, af högt belopp, skulle för någon tjensteman
inträffa, året förr, än hans tjenst blif;yer
ledig och återbesattes, och denna inkomst
Bil. till Bevilln. Utskof. Betänk'. N.o 15. 45
då tages 1 beräkning, vid Chartans bestämmande
för efterträdarens Fullmagt, så visar
sig alldeles påtagligt, att denne senare derigenom,
i ett ganska ojemnt och obilligt förhållande
till de vanlige inkomsterne, vid tjensten,
betungas, ehuru sportelrättens egenskap
sätter honom i osäkerhet, att, under sin tjenstetid,
någonsin få hemta deraf någon inkomst.
Jag bar icke velat medverka till ett lagbud,
sorn lemnar rum för detta missförhållande,
och jag tror icke, att det förekommes, genom
den utvexling af ordalag, sorn utgör skillnaden
emellan Redactionen i förra ChartteSigillatae.
Förordningen och uti Utskottets nu
afgifna förslag, i denna del.”
’’Afsked från tjenst kan, efter min tanka,
i afseende på charteringen, icke hänföras
till någon jemförlighet med Fullmagt på tjenst.;
i annat fall, än då den afskedstagande får bibehålla
sin lön, eller undfår förbättring i caractére.
lalla andra fall, är afskedet blott en
bekräftelse af tjenstemannens godtfinnande, att
ur tjensten afgå. Genom Fullmagt, kommer
han till en fördel , och för denna må han.
vidkännas Charta till handlingen. Genom
afskedet vinner han ej något, som kan honom
förvägras ; och då finnes det väl icke
eller någon grund, hvarföre denna handling
bör belastas med en dryg utgift till stnmpladt
Papper. Jag för min del anser, att om
46 Bil. till Btvilln. Utskot. Betänk. N:o 15.
afsked icke få blifva alldeles cliartsefrie , de
åtminstone icke bora charteras annorlunda, än
såsom Utslag från det Embetsverk , hvarest
alskedet utlärdas,”
Herrar Prostarne Dillner och Grape
samt Herr Kyrkoherden Lyth voro, i fråga
örn Afskeds-chartering, af enahanda tankar.
Herr af Billbergh, J. P.: ’’Då uti 1 6 §.
stadgas, att Collegier, Embetsverk och Embetsmål]
skola, uppå requisition, erhålla det
för utöfningen af deras Embeten erforderliga
stämplade Papper; att det åligger Domare
och Häradsskrifvare, eller den Mantalsskrifningen
förrättar, att vara försedde med tillräckligen
stämpladt Papper, till erforderligt
belopp, och att för öfrigt, så väl i Städerna
som på Landet, erforderligt antal ChartseSigilatae-Försäljningsmän
utses och förordnas,
vill häraf synas, hvad ock nu gällande Stadga
föreskrifver, att olika skyldigheter, i säkerhets-
och redovisningsväg, böra tillhöra dem,
hvilka, i kraft af innehafvande Ordinarie
tjenst, äro förpligtade att hålla Allmänheten
tillhanda stämpladt Papper, och olika dem,
hvilka frivilligt åtaga sig en sådan befattning,
utan att innehafva ordinarie tjenst. De nu
gällande stadganden, att hos alla, som hafva
uppbörd af stämpladt Papper, bör inventering
ske, vid hvarje års sint; att försäljningsman,
som ställa borgen för sin uppbörd, skola år;
Bil. till Bcvilln. Utskot. Betänk. N:n 15 47
ligen redovisa försäljningen, och att Ordinarie
Domare, hvilka icke ställa borgen för
deras uppbörd, skola hvarje halft år redovisa
uppbörden, äro val i så måtto rättsenlige, att
no göres skillnad emellan försäljningsman,
som frivilligt åtaga sig denna befattning, och
försäljningsman, hvilka , i följd af innehafvande
Embete eller tjenst , dertill äro förpligtade;
men äfven ibland dessa senare
förekommer den olikheten, att, då OrdinarieDomare
äro bestämdt fritagne ifrån borgens
ställande, så synes deremot, sorn Häradsskrifvare
skulle vara förpligtade att ställa borgen
för det stämplade Papper, som de böra hafva
till allmänhetens betjenande, vid Mantalsskrifningarne.
”
”Att nu, på sätt Höglofl. Bevillningsutskottet
beslutit, jemna detta olika förhållande
med det stadgande , att hvar och en ,
som emottager stämpladt Papper till försäljniag,
och sålunda jemväl hvarje Ordinarie Embetsoch
Tjensteman, skall ställa behörigen pröfvad
och godkänd borgen för det erfordeliga
Chartse-beloppet, kan jag, för mindel, ickeförlika
hvarken med billigheten eller med begreppet
om Författftingens ovilkorliga efterföljd.
’»
”Det stridande 1 grundsatsen, att fordra
säkerhet, medelst borgens anskaffande för ett
48 Bil. till BevillrL Utskot. Betänk'. N;ö ig1
påtvingadt åliggande,’ bevisar sig säkrast deraf,!
att, om en Domare eller Häradsskrifvare, som
finner sig besvärad af denna försäljningsskyldighet,
förklarar sig icke kunna anskaffa den
fordrade borgen, så kan han icke derföre af-'
sättas från sin ordinarie tjenstebefattning och
icke eller honom lemnäs något stämpladt
Papper, hvaraf följden blifver, att Författningens
föreskrift blifver utan kraft och veri
kan, och att allmänheten saknar tillgång på
stämpladt Papper, der det, efter Författning
gens anvisning, bordt finnas. Skulle åter eri
sådan Embetsman endast kunna eller vilja
skaffa borgen för 500 R:dr, men behofvet fordrar
en uppbörd af 1000 R:drs värde, sa
uppfylles ändamålet blott till hälften,”
wDen företrädesrätt Kronofordran, enligt
Författningarne, eger, de kortare redovisnings-terminerna,
den rättighet Konungens
Befallningshafvande ega att, emellan redovis-*
nings-términerna, af förekommande skäl och
omständigheter, anställa inventering eller redovisning
affordra, och lättheten att, för möjligen
yppad Cassabrist, genast söka införsel
uti ordinarie Tjenstemannens lön , äro tillräckliga
garantier för Kronans säkerhet, örn
vederbörande redofordrare uppfylla deras Erni
betspligt;”
n
Bil. lill Bevilln. Utskot. Betänk. N:o 15. 4g
”På dessa skäl och grunder anser jag
stadgandet om borgens ställande för uppbör-*
den af stämpladt Papper endast böra tillämpas
på dem, hvilka frivilligt åtaga sig en sådan
försäljning och icke innehafva ordinarie
tjenstebefattning, med befrielse från tätare
redovisnings-skyldighet, än en gång om året,
men att Embetsverk, så väl som ordinarie
Embets-och Tjenstemän, hvilka dels för tjenste-utöfningen
sjelfve behöfva, dels såsom
tjenstepligt blifvic ålagde att hålla allmänheten
tillhanda stämpladt Papper, böra vara befriade
ifrån att ställa borgen för hvad de behöfva
af stämpladt Papper, men deremot vara
förpligtade att redovisa denna uppbörd
8:ne gånger om året.’*
”Emot det af Utskottet fattade beslut,
angående stämpling af Tidningar, Periodiska
Skrifter och Brochurer, är jag i så mått»
skiljaktig, att jag anser mig härvid böra hafva
afseende på möjligheten att ytterligare ,•
än sorn nu sker, kunna belasta närvarande
ordinarie Bref*Posten. Att en sådan utsträckning
af Portofrihet för dessa Skrifter skulle
betydligen öka Postväskans tyngd , tager j3g
för bestämdt afgjordt; och om denna tillökning
skulle fordra ett ökadt antal hästar för Postföringen,
som jag anser mera sannolikt, sä
Bihang till Riks-St, Prot. 7828 och 1829, S-te Sami, 4
bds Haft,
50 Bil• till Bevilln. Zhskot. Betänk. N:o 15'
blefve Postverkets kostnad härföre troligen
större, än som kunde svara emot den tillökade
Stämpel-afgiften; hvartill äfven hos mig i
öfvervägande kommit, huruvida Posthemmanen,
i mort af behofvet, kunna tillförbindas att
skjutsa med ett större antal hästar , än det
nu biukliga, På dessa grunder anser jag den
ökade Portofriheten, i följd af stäraplingsskyldigheten,
böra inskränkas till Tidningar
och Periodiska Skrifter, äfvensom, till motvigt
för den ökade tungan medelst tillkomsten
af Periodiska Skrifter, att Tidningar må
ega lika rätt med Periodiska Skrifter, att varda
befriade från stämplings-skyldigheten, då
de icke vilja begagna Portofriheten , under
enahanda controll och vilkor, sorn nu för
Periodiska Skrifter blifvit föreslagne, hvarigenom
äfven en rättvis lindring kommer de
TidningsRedacteurer till godo, hvilka utgifva
Dagblad, i afsigt att endast inom utgifningsorten
begagnas.”
I hvad Herr af Billbergh yttrat, angående
borgens ställande af Domare m. fl.
för cbartor, dem de å Embetets vägnar reqvirera,
instämde Herr af Geijerstamj äfvenså
Herr Prosten Wahlström i fråga om Tidnings-
stäm pl ingen.
Herr DomProsten Fellenius: ”Då fråga,
under sista Riksdagen, förekom om be
-
Bil, till Bevilln. Vtskot. Betänk. N:o 15." 51
stämmande af beloppets beräkning förj Fullmagts-cbartor,
erkände också jag missförhållandet
uti förra beräkningssättet vid Full.
rnagter på indeld och penningelön; men jag
kunde icke öfvertygas om billigheten af deri
då beslutna procenten. Jag har också, under
tiden, sedermera ännu mera blifvit styrkt
i denna öfvertygelse. Jag har biträdt Motionen
härom och yttrat, att, genom denna
höga procent, Tjenstemän nästan blifvit ansedde
som Stjufbarn i Slaten; och anser
inig nu skyldig alt gifva skäl för detta yttrande.
Statens Tjenstemän måtte, såsom
Medborgare i Samhället, få njuta samma rättvisa
vid en beskattning , sorn andra Medborgare
i dylika fall, och icke på ett utmärkt
sätt mera betungas ; och jag vill söka styrka
detta med exempel.”
”En Landtbrukare köper en Egendom
för 1000 R:dr och har deraf en tarflig bergning
samt, hvad mera är, kan öfverlemna
densamma i arf till barn och efterkommande,
men betalar i Bevillning för Köpebtefvet
derå, efter summans storlek, blott 5 R;dr 36
sk. En Grosshandlare i Stockholm betalar
chartan på dess Borgare-Bref med 18 R:dr;
En Handlande i 2:dra Glassens Städer med
6 R:dr;— och dessa Medborgare hafva full rätt,
inom sin verkningskrets, att utvidga£sin 105
55 Bil. till Bevillri. Utslot. Betung N:o 15*
reise, förbättra sina relationer och förkofra
sin förmögenhet; men på samma tid får en
Skollärare, som användt sin ungdom och sitt
lilla fädernearf för studierne, gått sina Lärograder
med heder igenom och aflagt prof på
skicklighet i tjenst, Fullmagt på en Itectors^
syssla vid en högre Lärdomsskola, med 80
Tunnor Säd i Lön, och betalar efter en hög
markegång, för sin Fullmagts-charta 50 JRtdr,
eller, följande året, vid en låg, 5o R:dr;
men detta är icke nog:— Cancellie-gebiihr erlägges
med 7J procent af lönen, Krigsmans-*
hus-afgiften med 2 procent och derutöfver ,
afgiften till Lazarettet och för Sigillet: Summa
öfver 16 procent. Denne Skollärare tillträder
sedan sin syssla, uppoffrar derföre sin
tid och sina krafter, men betalar ändå för
hvarje steg, som han gör till vidare befordran,
högre och högre Fullmagts-chartor. Och
detta förhållande gäller uti alla stånd och
vid alla grader, så väl civile och militaire
som ecclesiastike. — Ett sådant missförhållande,
i anseende till andre, förut sagde Medborgare,
synes ju vara obilligt. — Jag skulle
ock kalla det orättvist. Staten tager ju med
den ena handen hvad den gifver med den
andra, En Husbonde t. ex., om jag får nyttja
denna ringa liknelse, känner ju sin pligt
att gifva tjenaren sin lön, samma dag sin lön.
Icke skulle han kunna eller böra, med någon
rätt eller billighet, affordra den skmkligf
Bil• till Bevilln. XJtsköt. Betänk, N:o 15. 53
tjenaren, då han får sitt städjobref, en skatt
eller ett afdrag, för att få ingå i dess tjenst,
af första årets Lönevilkor, icke eller sedermera,
ju mera han avancerar och får större
fOrtroendetjenster, större oell större afdrag;
men här är fråga att tjena Fäderneslandet.
Den billighet , den rättvisa måtte dock
dervid åtminstone böra ådagaläggas, att de,
som uppoffra sig för fäderneslandets tjenst,
gedan de användt sina ungdomsdagar , för
att vinna en dertill erforderlig skicklighet,
icke, på ett utmärkt sätt, framför andra
medborgare beskattas. Den nedsättning
till 4 procents beräkning af bevillning på
lönen ^ på Fullmagts-charta, som Afdelning
gen föreslagit, anser jag, på dessa grunder, vara
med någorlunda rätt och billighet beräknad.”
Herr Prosten Dillner och Herr Kyrkog
herden Lyth voro i detta ämne af samma
mening.
Herr Cron: ”Sedan Höglofl. Utskottet
nu fastställt det förslag till en ny ChartasSigillatae-Förordning,
hvilket kommer att un-'
derkastas Rikets Höglofl. Ständers ompröfvande,
anhåller jag få till Protocollet anteckna
min enskilda mening, i hvad den afviker
från samma förslag. Med undantag
^f en enda handling, derom jag vill serskildt
54 Bil. till Bevilln. XJiskot. Beir.nk. Njo i5.
yttra mitt omdöme, har jag icke, genom de
föregångne discussioner och rådplägningar,
funnit mig öfvertygad om någon billig eller
rättsenlig grund för alla de nu föreslagna
nedsättningar i chartsebeloppet å vissa hand»
lingar, emot hvad 1823 års Stadga derom
innehåller ; och hvilka nedsättningar jag således
ansett och anser destomindre bordt ega
rum, som utsigterne icke lofva någon minskning
i den hittills utgjorda Bevillning i det
hela. Att dessa nedsättningar, tillämpade å
de titlar, sorn sannolikt äro af största inflytande,
t. ex. Embets- och Tjenstemäns Fullmagter,
Arrendecontracter och Köpebref m.
m. , att dessa nedsättningar skulle ersättas
genom de på några ställen lämpliga befunne
förhöjningir i chartaebeloppet å vissa Rättegångshandlingar
och å de så kallade Caracters-Fullmagter.
anser jag högst problematiskt;
och min öfvertygelse gränsar nära till visshet
om ett motsait förhållande, då jag tager
i öfvervägande , att, all fåfäng titelsjuka
oaktadt , likväl antalet af Fullmagter å verklig
tjenst icke obetydligt öfverstiger det å
blotta caracterer, hvilka senare, äfven i mon
af den högre charteringen, torde komma att
undergå någon vidare minskning.”
*’Det enda undantag, som gäller i denna
min allmänna reservation , afser nedsättning
uti det chartaebelopp, hvarmed Embets.
Bil. till Bevilln. Utskot. Betänk.-Hm 15. 55
mäns afsked bör beläggas, då icke samma afsked
innefattar antingen benådning med högre
caractére, och således är att anse lika
med en Fullroagt ulan åtföljande tjenst , eller
försäkran om några andra förinoner,
hvartill den afskedstagande icke eger laga
anspråk, dd chartering bör iakttagas efter de
grunder, förslaget derom innehåller. Att ett
så beskaffadt afsked, hvarigenom ingen annan
fördel beredes en person, än att återgå till
huslig stillhet, icke belastas med högre chartasafgift
, än sorn erfordras för ett bevis eller
utdrag af Protocollet ifrån samma autoritet,
der afskedet expedieras, synes mig föreskrifvet
af en så sträng rättvisa , att jag hvarken
vill eller kan annat, än yrka denna satts.’’
”Helt motsatt är förhållandet med én
Fullmagt* Då afskedet skiljer en person
från åtnjutna fördelar, försäkrar Fullmagten
om åtkomsten till nya. Att vägen till en
sådan Fullmagts ernående måste banas genom
nödiga kunskaper, hvars inhemtande beledsagas
med dryga omkostnader för en vårdad
uppfostran, medgifves gerna ; men man
må likväl icke lägga hela denna kostnad endast
på skickligheten för Embelsmannayrket,
då upplysningen icke är umbärlig i alimanna
sammanlefnaden och medförer ett behag,
som gör henne värdig att eftersträfvas
äfven för sin egen skull, utan afseende å
56 B\\. till Bevilln. Vtskot. Bettini, N.o i5«
fortkomst på Embetsmannabana!]. Om man
derjemte tager i betraktande den eoncurrence
af sökande, som Inträffar vid hvarje ledig tjenst
eller embete, ligger det i öppen dag, att
den, som vinner befordringen, om ock i
lingsta grad dertill meriterad, likväl måste
ansa sig gynnad af ödet ; huru mycket mera
då, i den händelse någon gång inträffade,
att han ej förmår tysta den inre öfvertygelsen,
att han vunnit sin befordran på en
eller flere mera meriterades bekostnad. Jag
tror således, att ingen, som vunnit befordran,
eller, såsom det i dagligt tal icke olämpligen
kallas , gjort lycka , kan underkastas
någon beskattning, den han med mera nöje
må utgöra, än den, som hittills egt rum för
Eullmagtsomkostnaderne, hvilka följaktligen
jag anser minst bordt komma till nedsattning,
’’
”En del af de nu anförde skäl tala lika
högt mot nedsättningen å chartse;beloppet
för Köpebref.”
Uti hvilken reservation; i hvad den röxer
de af a:dra Afdelningen föreslagne, samt
af Högloft. Utskottet gillade nedsättningar af
xiu gällande Chartae-Sigillatte-afgifter, Herr
Borgmästaren Pettersson samt Erik Persson
Anders Andersson, Eric Pålsson, Tufve
Bil. till Bevilln, Utskot. Betänk, K:o 15. 5^
Larsson, Jacob Petter Andersson med flere
af Hedervärda BondeStåndet sig förenade*
Herr Ålund: ”Jag anser det' af Utskottet
nu antagna Förslag till Redaction af Författningens
4 §. mindre lämpligt, och föredrager
det, som finnes i iS24 års Förordning,
emedan detsamma synes mig redigare
och lättfattligare.”
Herr Pettersson: ”Under åberopande af
mitt redan afgifne Förslag till Författningens
uppställning, hvilket torde få åtfölja Betänkandet
till Resp. Riks-Stånden, får jag för
öfrigt anmärka, dels, att, vid Bouppteckningars
chartering, i min tanka, bör tagas i bejakning
den summa, som uppkommer, då deri
upptagne Fastigheter uppskattas efter deras
Taxeringsvärde, och dels, att någon nedsättning
i stämplade Pappers-afgiften för Fullmagter
synes mig icke böra ega rum] __
hvarföre jag ock i dessa delar emot Höglofl.'
XJtskottets beslut mig reserverar.”
Johannes Svensson från Jönköpings Län:
”Jag reserverar mig emot förslaget, att alla
äktenskapsförord skola charteras lika,eller med
a R;dr, och jag anser, att stadgandet i gamla
Förordningen om deras chartering lika med
FideicommisstBref bör bibehållas, då värdet',
58 Bil. till Bevilln. Utslot. Betan*. N:o 15,
som dessa förord afse, är i så hög grad skilj,
aktigt.” Anders Andersson från Skaraborg,»
Län, Erik Pålsson från Elfsborgs Län, Erik
Persson från Gefleborgs1 Län och Jacob Petter
Andersson från Östergöthlands Län förenade
sig härutinnan med Johannes Seensson.
Anders Nilsson från Malmöhus Län :
”Jag förenar mig till alla delar med den förändring,
Herr KammarRättsRådet Uggla framställde
emot Höglofl. Utskottets beslut, nemligen,
att 4 eller högst 5 ark af en upplaga
matte på en gång med Posten afsändas , ty
annars skulle den kanhända blifva allt för
mycket betungad. Och som vi i BondeStåndet,
efter min tanka , nog enfaldigt tillstyrkt
indragningsmagtens bibehållande för
utgifvandet af Tidningar, och således icke
anse dem vara -blödige eller nyttige , böra
vi äfven i denna fråga vara conseqventa.”
Förslag till ändring i ChartceSigillatce Förordningen,
§• 4-
Chartering af Rättegång^ och andra
offentlige Skrifter.
Bil. till Sevillu. Utskot. Betänk. N:o 15. 5g
De Rättegångs- och andra skrifter, som
till Oss i underdånighet, eller till Ofver- och
linder Rätter , samt vederbörande Embetsverk
och Embetsman ingifvas eller företes, äfven,
som de Resolutioner, Fullmagter, Domar och
Utslag och andra handlingar, hvilka ej i 6
§. undantagas, skola vara, efter Arktalet, der
icke summans belopp tjenar till grund för
charteringen, med stämpladt Papper, till efterskrifne
belopp, försedde, nemligen:
1:0 Vid Härads-, Bergs-TingsRätter, samt
RådhusRätter i de Städer, der KämnersRätter
ej finnas, Kämners- och HallRätter, Städernes
Collegier och FörmyndareKamrarJ, Handels-
och Handtverks-, samt alla sammankomster,
der Magistrats-person är närvarande :
Afskrifter, hvilka ingifvas söm Bilagor 4 skAnsökningar,
första Arket . . . . 4 sk.
andra dito .... 5 sk.
tredje och följande . 6 sk.
Arfskiften, der Boets behållning ej öf
verstiger
50 R:dr frie,
Men förses med ChartaSigillata ,
då behållningen går:
Ifrån 5o R:dr till fulla loo R.dr 4 sk
”
100 Rjdr till fulla 1 000 R:dr 6 sk
”
1000 R:dr till fulla 5000 R:dr 8 sk
”
5000 R:dr till fulla 10,000 R;dr 12 sk
Och
deröfver ...... 16 sk
-
6o Bil. till] Bevillni Utskot. Betänk. Njg 15.
Det exemplar, som stannar inom
Sterbhuset, bör med hela stämpelpappersbeloppet
beläggas, men det
andra, som hos Domstolen qvarblifver,
charteras ej.
De af delnings-instrumentet utdragne
lottlistor aro, såvida de icke
vid Domstol och Embetsverk upp-i
tes, då de anses för Bilagor, från
stämpladt Papper ......
Attester ...,** i . .
Arrenden, se Contracter härefter.
Berättelse öfver uppgångne eller upp^
rättade Rågångar, Tomt- eller Egoskillnader
...
Besigtnings-Instrumenter
Betyg om Bofasthet
Bevis öfver Egoskillnader, Inteckningar
m. m
Bilagor, som åtfölja Ansökningar, och
ej serskildt nämnas .... i
Bilbref å Inrikes Fartyg! ....
Borgens-skrifter  1 l
Bouppteckningar förses med stämpladt
Papper, då behållne Summan utgör;
L
Ifrån och med 35 R:dr till och med
100 R:dr
Ifrån 100 Rtdr och vidare för hvarje
fulla 100 p;dr . . , . .
frie
4 sk.
4 skl
4 sk.
4 sk.
4 skJ
4 sk*
24 sk.
4 s^:
4 sk.
8 sk,
iBil. till Btvilln. Utskot. BeVdnk.' Nto 15. 613
Men om behållningen ej uppgår
till förstnämnde Samma, är Documentet
från ChartaSigillata , . fritt.
Bytesbref, se Köpebref.
Certepartier, eller Hyres-Contracter om
Fartyg till Utrikes Orter i propor^
tion af Summan, nemligen :
Under till och med 25 R:dr l '• 3 sk.
deröfver för fulla 50 R:dr . . 6 sk.
för fulla 75 R:dr 1 . 9 sk,
*’ för fulla 100 R:dr . . 12 sk.
’* för fulla 150 R:dr . . 24 sk.
Och deröfver för hvarje fulla
50 Rid .... .....8 sk.
Constitutorialer, elier förordnanden till
förrättningar 4 sk.
Contracler, Arrende- och Hyres- m. m.
enskilde personer emellan, angående
Egendomar, Hus, Rum, Bodar,
Källare, Tomter, Trädgårdar, Akrar,
Angar och Beteshagar m. m.,
så på Landet, som i Släderne, skola,
oafsedt det sätt, hvarpå de finnas
upprättade, jemväl om de bilf.
vit inför vederbörande Embetsverk
och genom deröfver meddelade
ProtocollsUtdrag afslu tade, an tingen
skrifvas på eller beläggas med stampladt
Papper, beräknadt efter arrende-summan,
hyran eller afgä.lden4‘
62 Bil. till Bcvilln. Utskot. Betänk. N:o 15.
då den i penningar utgöres, nemligen
i
Under till och med 10 R:dr . 3 sk.
för fulla 15 R:dr  5 sk.
” fulla 20 R;dr ..... 6 sk.
” fulla 25 R:dr . . . . .9 sk.
” fulla 30 R:dr . . . . . 12 sk.
” fulla 40 R:dr * . . • .24 sk*
” fulla 50 Rtdr 36 sk.
” fulla 75 R:dr . . . R:dr 1 : —t
fulla 150 R:dr . . ”1: 24 sk.
deröfver för hvarje fulla 50 R;dr 24
Men till alla Contracter och Afhandlingar
utan viss Summa, skall,
efter samma grund och förestående
Tariff, Charta anskaffas till det belopp,
hvartill deri betingade persedlar
eller förmoner kunna skattas.
enligt senast faststälde Markegå
ngs- eller i orten gångbara pris
å de varor, som i MarkegångsTaxan
ej finnas upptagne; och om
Contract derjemte innehåller något,
som till visst värde icke kan bestämmas,
ökes Chartan i afseende
derpå med 6 sk.'
Contracter, Fördels- och Undantags-,
charteras, när de för Domaren uppvisas,
till en tredjedel emot hvad
Bil. till Bevilln. Utsliot. Beiänk. N:o 15. 63
förestående Tariff innehåller, dock
icke under  3 sk.
I afseende på skyldigheten att
Uppvisa Arrende- och Hyres-Contracter
etc. å Landet och i Städerne
vid Mantals-skrifningen, gäller
hvad 9 §. 12 och 13 Mom. innehålla;
dock undantagas derifrån ej
mindre de Contracter och Afhandlingar,
som af Husbönder afslutas
med underhafvande Äboer, Hälftenbrukare,
Torpare, Tjenstefolk
eller andré Arbetare, hvartill stämpladt
Papper ej erfordras, förrän de
hos Domaren eller Executorn till
laglig åtgärd företes, än ock det
af Hyresman innehafvande exemplar
af HyresContract, i Städerne,
hvilket är fritt från stämpladt Papper,
intill dess detsamma hos nämnde
myndigheter uppvisas, då det
som Bilaga bör charteras.
Contracter, Köpe-, hvarå följer Köpebref 12 sk.
Till sådane Contracter och köpeAfhandlingar
emellan enskilde personer,
bestå Contrahenterne stämpladt
Papper till hälften hvardera ,
om ej annorlunda dem emellan
derom aftaldt är; men å de Con
-
$4 Bil• till Bevjlln. Utskoti BetQnA. N:o 15,
tracter, som af vederbörande för
Kronans, samt Kyrkors, Acadepiiers
, Gymnasiers , Skolors och
Hospitalers räkning, eller af Officerare,
på Rotebönders och Rusthållares
vägnar, varda afslutade,
angående Arrenden af Kronans
och allmänna Inrättningars Jord
eller hvad annat frågan röra kan
eom icke finnes i 6 §. undantaget,
skall den, som med Kronan, Dess
Ombud eller Officerare i något af
de förenämnde ämnen contraherar,
efter här ofvan föreskrifne grund,
bestå stämpladt Papper å det, exemplar
han undfår.
Domar och Protocöllsorn innehålla
någon Rättens Dom . . i . .6 siri
Domboks Utdrag, äldre eller yngre, antingen
de innehålla något Rättens
Utslag eller ej .... i 4 sk.'
Duppliker, Första och Andra arken . 4 ski
de följande 5 sk.
Egendom, Vittnesbörd eller betyg om,
Ograverad
* ‘ • 4 sk,
Exceptioner, lika med Duppliker.
Fastebref, förses med Charta-Sigillata
till en fjerdedel emot hvad för
Bytes- och Köpebref stadgas, eller
Bil. till Bevilln. Utskot. Betänt. N:o 15. 65
en fjerdedels procent af Köpeskillingen
till och med 150 R;dr,
samt till en åttondedels procent
af hvad deröfver stiger, på nedanskrifne
sätt:
Under samt till och med 35 R:dr
För fulla 50 R:dr
„ fulla 75 R:dr
,, fulla 100 R:dr
„ fulla 125 R:dr
,, fulla 150 R:dr
samt deröfver för hvarje fulla 50
• R.dr ,•».,»»»*«
Men, i händelse Fastebref, sorn,
enligt Kongl. Förordningen den 5o
Junii 1800,på lagstånden fast egendom
alltid bör (agas, anmäles vara
förkommet, då det inför Domaren
skall uppvisas, bör det bevis eller
Protocolls - Utdrag , som i stället
företes, om det skall gälla, vara
med stämpladt Papper försedt till
lika belopp, som det, hvarmed det
fölkomne Fastebrefvet bordt vara
belagdt.
Fidei-Commissbref, och andra dylika
förordnanden, skrifves på stämpBih,
till Riks, St. Prat. JS28 och 1829, 5 Sami.
5.te Haft.
3 sk.
6 sk.
g sk.
12 sk.
15 sk.
18 sk.
8 sk.
66 Jiil. till Bevilln. Utskot. Betänk, N:o 15.'
ladt Papper eller belägges dermed
till en fjerdedels procent af den
bortgifne egendomens, vid Bevill-.
ningsTaxermgen, uppskaltade värde,
då den består i fast Gods ,
men efter Boupptecknings-värde
Mätismanna ordom eller Domarens
pröfning , då den utgöres i
Jjösören.
Fräjdebevis 1 i 1
Fullmagter, till Rättegångs utförande .
Förklaringar, lika med Ansökningar.
Förordnanden, (ill Förrättningar . ;
Förskrifningar, lika med Skuldebref.
Gesäll-Bref
Gåfvo-Bref, lika med Köpebref.
Husesyns-Instrument .... I i
Inlagor, lika med Ansökningar.
Instrument, Besigtnings, Skattläggnings
och
värderings
Intecknings-Bevis, som skrifves å Skut.
debref med Charta , .
", Om deras beviljande eller upphäfvande
... i .... .
Kallelser , till Fordringsegare i Con
curser
J
Köpe-Bref, på Fast egendom å Landet
och i Städerne, samt å Skepp och
Fartyg, Bruk- och ManufacturVerk,
Smiden och Smidesrättigheter
samt Hammarskatter; Frälse
4 sk';
5 sk,
4 sk.1
i? sk;
4 sk,
4 sk.
frie.'
4 sk.
4 ski
Bil. lill Bevilln. Utskot. Betänk. N:o 15. 67
räntor, Fabriker och andra Inrätt*
ningar, med hvad mera, som under
eganderätt föryttras och vid
Domstolarne uppbjudes eiler intecknas,
förses med stämpladt Papper
efter värdet, beräknadt till en
procent af mindre summor till och
med 150 R;dr, samt till en half
procent af hvad sorn stiger deröfver,
nemligen t
Under till och med 10 R:dr . »
för fulla 15 R:dr
fulla 25 R:dr , , , , , ,
j, fulla 50 R:dr 1 1 , , >
„ fulla 75 R:dr
5, fulla 100 R:dr > . R:dr it
,, fulla 125 R:dr » : — 1:
„ fulla 150 R;dr , —- 1 i
Och deröfver för hvarje fulla 50
R :dr • » » <* , • • * , •
Är i Bytes-, Gäfvo- och Köpebref
å fast egendom , visst varde
ä den samma ej utsatt, beräknas
Chartan efter det värde, som för
egendomen vid sista BevillningsTaxeringen
blifvit fastställdt, och
bestå Contrahenterne till Bytestach
Köpebref hälften hvardera till
stämpladt Papper, om ej annorlun*
da derom sluiadt är,
5 sk,
8 sk,
12 sk,
24 sk,
36 sk,
i 2 sk
24 sk,
12 sk,'
68 Bil. till Sevill n. Utskot. Betänk. N:o 15.
liibeller, lika me<l Dupliker.
Morgongåfvo- Bref, lika med FideiCommiss-bref.
Mäsiare-Bref, i Skrän och Manufacturier:
I Stockholm och Götheborg samt
första Classens Städer . R:dr 2: ■—
Andra och Tredje Classens Städer
....... R:dr 1: —
Fjerde och Femte d:o . . . , 32 sk,
Protester, lika med Dupliker.
Protocolls-TJtdrag lika med DomboksUtdrag.
Repliker, lika med Dupliker.
Reverser, se Skuldebref.
Rägä ngs-Bevis, eller Berättelse öfver
deras uppgående eller upprättande,
se Berättelse.
Räkningar, godkände eller accepterade,
lika med Skuldebref.
Oaccepterade, lika med enskilde
personers bref i handel och
vandel , samt undfångne qvittencer
öfver erlagd betalning , förses
med Charta, då de till Executorer
och Domare ingifvas, och då
endast såsom Bilagor, efter hvad
derom ofvan stadgadt är.
Skrifter , som ingifvas eller utfärdas
vid Handels- och Handtverks-;
Bil. till Bevilln. Utskot. Betänk. N:o 15. 69
samt andra sammankomster, der
Magistratsperson är närvarande 5 sk.
Skuldebref, hvaribland äfven lån för
Officers-Accorder, löpande sedlar,
godkände eller protesterade assignationer,
de må innehafvasaf enskilde
personer eller publike
verk, böra, då de för Domare och
.Executor uppvisas , föises med
stämpladt Papper, i följande Pt0-  gress'on;
Från och med 2 5 R:dr till och
med 50 B:dr ....... S sk.
Deröfver för hvarje fulla
25 R;dr
3 sa
linder
2 5R:dr frie, utom då
de i Concurser företes, hvarvid
de förses med stämpladt Papper,
som vanliga Bilagor.
Slägtskaps-Bevis ........ 4 sk.
Stämningar, till Parter och Vittnen ,
hvilka, från såväl desse som
andre Bätter, måga, i saknad
af stämpladt Papper, utfärdas å
ostämpladt , utan att sådant
*jo Bil. till Bevilln, Utskot. Betänk. N:o i§,
förminskar Svarande Partens
skyldighet , att dera i svaro--  mål ingå; men i sådant fall,
bör en sådan handling vid
uppvisandet för Domstolen genast
med stämpladt Papper af
Käranden till föreskrifvet belopp
förses med . , , , , 4 sk»
Stämningar, offentlige å Rättens dörr u sk.
Testamenten , såsom de der äro upphäfvande
eller förändringar
underkastade, behöfva vid uppvisandet
ej förses med högre
iin Sex skillingars Charta, utan
skola, först då de vunnit laga
kraft, beläggas med stämpladt
Papper, svarande emot trefjer^
dedels procent af den bortglfne
egendomens behållna värde enligt
Bouppteckning; dock bör
vid Testamentets bevakande
med serskildt bevis styrkas,
det vederbörlig Borgen blifvit,
enligt Kongl. Kungörelsen deri
11 December 1811 , 1 och a
§§, för den belöpande Chartan
ställd , intill dess alt detsamma
vunnit laga kraft ; kan , efter
timadt dödsfall, lösa egendom
l
Bil. till Bcvilln, Vtskot. Betänk. N:o 15
mens värde ej utrönas Inora
den tid handlingen bör vid
Domstol uppvisas, ställe då In■nehafvaren
borgen för stämpelafgiften
, intill dess Bouppteckning
hålles och Charta anskaffad
är ; men om, genom ett så
beskaffadt förordnande , egendomen
ej är med fulleganderätt
, utan blott till nyttjande
öfverlåten, så belägges skriften
med stäropladt Papper till ~:dels
procent af det testamenterade
värdet, efter hvad förut stadgadt
är. Dock undantagas fran
detta stadgande ej allenast sådane
Testamenten, som gifvas
till makar och skyldemän i
upp- och nedstigande led, eller
icke innefatta annan förändring
i arfsrätt, än att antingen
Systrar tilläggas lika lott
med Broder, eller ock alt arfvingarnes
anspråk jernkas, med
hänseende till af en och annar!
förut erhållne förskott, utan äfven
de, hvarigenom Husbonde
tillägger Tjenare någon gäfva
för långvarig och trogen
tjenst, då den Testamenterade
Summan ei uppgår till
72 Bil. till Eevilln. Utskol. Betänk, No 15.
mer än Trehundrade Riksdaler;
i annat fall charteras de lika
med andra förordnandem
Transport- och Öfverlåtelsebref, äKrono-Rusthåll
, förses med stämpladt
Papper som andra Köpebref
, men för Öfverlåtelse eller
Transport å Kronohemman
med hälften mindre än vanliga
Köpebref, oell för skatt»
lagde Nybyggen med en fjer-»
dede),
Utdrag, af äldre eller nyare Protocoll
och Domböcker , se DomboksUtdrag.
Auctions-Protocoller . « . < « 4 sk
Utslag, som af Rätten utfärdas . * 4 sk
Vittnesbörd, lika med Betyg.
Vittnesskritler Dito.
Bil. till Bevilln, Utsiot, Betänk. N:o 15. 73
4J » ’
•■Q
“ H
C~> Q)
£ -o
:ra G
w Q)
w en
ert «»
c- a
rt
co
n n»
£ S
"t-* 1-4
^4 0)
co .<-*
U-4
Q>
rt H
B ®
5 CL*
o- ••
B. o tö
_ ^ *s
Sm
rt
1
>
Silfver-
Rubel.
?«£ |
.3 2. ST O
O j» t_* 0
O TThO*
c 0 •
* ,
Under till oell med
Ilo
IlS
Deröfver till och med
44o
5oo
Derutöfver till och med
1,100
i,25a
Vidare till och med
Samt öfver
2,200
2,joo
I0O
400
IIO
44a
2000 2,ioo
2J0
looo
2,500,
Io5
250
joo
5ooo
Sooo5oo’ 10,0001 1
_ 6
12
24
Secunda och Tertia Vexlar anses
lika med Qviltencer,
7'i Bil. till Bevillri. Utskot. Betänk. N:o
Alla Utländska Vexlar , som
inom Riket presenteras, böra med
stämpladt Papper beläggas till lika
belopp, som för Svenska Vexlars
stämpling är utsatt.
f ° • t
Alders Bevis , lika med Fräjdebevis,’
Äktenskapsförord , lika med FideiCommissbref.
Öfverlåtelse , se
Transport.
g:o Vid Consistorier, Nedre BorgRätter,
Lagmans- och RådhusRätter,
der KämnersRätter äro, samt Ma»
gistrater,
Äfskrifteri .. . i i . . J 4
Ansökningar, första Arket .... 4
Andra dito .... 6
Tredje och följande i 8
Arfskiften, se Första Momentet.
Attester , . * i * 5
Arrenden, se Contracter i Första Mot».
Berättelse, öfver uppgångne och upprättade
Rågångar, Tomt- eller Egoskillnader
. t i ... 5
Bésigtnings-Instrumenter 5
Betyg, om Bofasthet, ograverad egendom,
Fräjd och Ålder .... 5
Bevis, öfver Egoskillnader, Inteckning
gar m. m, 5
Bil. till Bevilln. Vtskot. Betiinh N:o 15'. 75'
Bilagor, som åtfölja ansökningar, och
ej serskildt närnnas , . . . . 4 sk,’
Bil-Bref å Inrikes Fartyg och Skepp 34 Bkt
Bofasthet, se Betyg.
Borgensskrifter . . . * .,1 ", 6 sk:i
Borgare-Bref, i Stockholm och Götheborg
:
för Grosshandlare 1 ", R:dr 20; —
„ andre handlande . „ 15: —
„ Fabrikörer ", „ 12: —■
,, Skrä-handtverkare och Manufacturister
.... 6: —-
„ Andre Borgare, som ej höra
under Skrå .... „ 4: 2-1 sk,'
I städeme af första Classen.
För Grosshandlare 1 , . R:dr 12. —
Andre Handlande och Fabrikörer
. . , ; . 9.
Skrå*handtverkare och Ma
nufucturister
...” 4: 24 sk»
Andre Borgare, som ej höra
under Skrå . . , ” 2; —
I Städerne af andra Classen!
För Grosshandlare • 1 R=dr g, „
Andre Handlande och Fabrikörer
..... I’ 6. —-
Skrå-handtverkare och Ma;
nufacturister . , 1 . 3.' —•
Bil. till Bevilln. Utskot. Betänk. N:o 15.
Andre Borgare, som ej höra
under Skrå ... . v 1: 34 sk,
I Släderne af tredje Classen.
För Grosshandlare , . B:dr G. —
Andre Handlande och Fabrikörer
” 4: 24 sk.
Skrå-handtverkare och Ala.
nufacturister , . , , ’’ 2: 12 sk,
Andre Borgare, som ej höra
under Skrå . . , ” i: 34 sk.
I Städerne af fjerde Classen,
De, som vinna Burskap å
Utrikes handel . . . K:dr 4: 24 sk.
Andre Handlande och Fabrikörer
if 3, —
Skrå-handtverkare och Ala
nufacturister
, , . . ” 1:24 sk,
Andre Borgare, sorn ej höra
under Skrå , . , M ii —
I Städerne a£ femte Classen,
De, som vinna Burskap å
Utrikes handel . . • R:dr 3. —•
Andre Handlande och Fabrikörer
” i; 12 sk;
Skrå-handtverkare och Ala
nufacturisler
1.
Bil. till Bevilln. Utskot. Betänk. Njo 15. 77
Andre Borgare , som ej höra
under Skrå ...” —36 sk.
Bouppteckningar, se första Momentet.
Bytesbref, se Köpebref i första Momentet.
Certepartier, se första Momentet.
Certificater, till Fribref och Turkiska Documenter.
för hvarje ....... la sk.
å Skepp eller Gods . . . . n sk.
Constitutorialer, eller Förordnanden till
förrättningar 6 sk.
Contracter, se första Momentet.
Domar och Protocoll, som innehålla
någon Rättens Dom .... 6 sk.
Domböcker, Utdrag af Äldre arens . 5 sk.
Dupliker, första Arket .... 4 sk.
Andra dito 6 sk.
Tredje och följande . • 8 sk.
Egendom, Vittnesbörd om ograverad 5 sk.
Exceptioner, lika med Dupliker.
Fastebref, se första Momentet.
Fidei-Commissbref dito.
Fräjde-Bevis ......... 5 sk.
Fullmagter, till Rättegångs utförande 6 sk.
Förklaringar, se ansökningar.
Förordnanden, till förrättningar, se
Constitutorialer
Förskrifningar, lika med Skuldebref i
första Momentet.
Gåfvobref, lika med Köpebref dito.
Husesyns-Instruraent 5 sk,
78 Bil. till Bivitln, Utskot. Betäni. IST:o i§.
Inlagor, lika med Ansökningar.
Instrument, Besigtnings-, Skattläggningg
och
Värderings- . . ... 5 sk.’
Intecknings-Bevis, som skrifvas å Skuldebref
med Charta . . , friel
’’ Om deras beviljande eller upp
häfvande
* . 5 sk;
Kallelser, i Concourser ..... 5 sk,'
Köpebref, se första Momentet.
Kibeller, lika med Dupliker.
Morgongåfvobref, lika ined Fidei-Commissbref
Mäklare,
slutsedlar, hvarje l . 8 sk.'
Mätarebref, Skepps-, å Inrikes Fartyg a4 sk.
Utrikes dito . . . R:dr i. —
Notariats Attester eller Bevis, som Notarii-Publici
afgifva:
Till Inrikes, första Arket , . 5 sk!
andra och hvartdera af
de följande . . 6 sL
Till Utländingar, hvart Ark . 12 sk.
Pass, Sjö-, å öppna Båtar, då de till Utrikes
få afgå, under till och med
fem läster ‘4 sk*
” Öppna och däckade Båtar, samt fartyg
ifrån fem till och med femton
läster i . 8 sk.
35 Fartyg ifrån 15 till och med 30
läster ........ 12 sk;
** il deröfver ? , ♦ ; . 16 sk.
Sil- till Bevilln, Utsköt, Setank. N:o 15. 79
” Utländska Fartyg , dubbelt efter
ofvanskrifne grund.
’’ A Skepps-och Fartygs-Besättningar 16 sk.
Protester, lika med Dupiiker
rrotocoll, Utdrag derur, som ej innefattar
nigot Rättens Utslag . 5 sk,
Prestebref ■ ........ 1 n sk!
Repliker, lika med Dupiiker
Reverser, lika med Skuldebref i första
Momentet.
Rågångar, se Berättelse.
Räkningar, se första Momentet.
Sjö-Assurance-Bref, till och med 100
Rörs belopp ...... 3 sk.
deröfver för hvarje
fulla 100 R:dr . 1 sk.
Skiljobref, i Äktenskap och Trolof
ningar
........ 6 sk.
Skuldebref, se forsta Momentet.
Slägtskaps-Bevis i 5 sk.'
Stämningar, till Parter och Vittnen 5 sk.
med enahanda stadgande
som i första Momentet
är föreskrifvet.
Offentlige å Rättens Dörr . 24 sk!
Testamenten, se första Momentet.
Testimonia Gyrnnastica ...» 2 frie.’
Tillståndsbref, att hålla Näring och Caffe,
då sådant tillätes, och mera
dylikt hvarmed Burskap icke
är förbundet.
So Bil. till Sevillu. Utskot. Betänk. N:o 15.
I Stockholm och Götheborg R:dr 4: 24 skI
Städerne af första och
andra Classerne . . . ’* 3: —
I de öfrige Städerne och på
Landet . . . . . . ** 1: 24 sk.
Tomtskillnader, se Egoskillnader.
Utdrag af äldre arens Domböcker m. m. 5 sk.
** ” Protocoll, som innehåller Rättens
Utslag eller Dom . . 6 sk.
*' ’* AuctionsProtocoll . . . 5 sk.
Utslag, Rättens
. 6 sk.
Vittnesbörd, lika med Betyg.
Vittnes-skrifter, dito*
Värderings-Instrumenter, se Besigtnings.
Vexlar, se första Momentet.
Ålders Bevis, se Betyg.
Egoäkillnader, se Bevis.
Äktenskaps förord, lika med FideiCommissbref
i första Mom,
De härmedelst föreslagne Ändringar
bestå hufvudsakligast deruti: att 7 §. , som
jag för min del anser öfverflödig att utgöra
något eget helt, blifvit indragen i 4 §. 1
Momentet i Alfabetisk ordning, under bibehållande
af samma föreskrifter, som 7 {. i
vissa fall stadgat.
Såsom
Bil. till Bevilln. Ulskot. Betänk. N:o 15. 81
Såsom skäl för mitt förslag härtill, hafva
mina åsigter utgått från viljan, att göra allt
enkelt, som kan vara det. Också förmår detta
mitt sammandragande en lätthet för sakegare,
att i en §. och ett Moment i början af
Författningen uppfinna alla de stadganden ,
som äro bestämde till efterlefnad för charterande
af Handlingar, vid första Lagskipningsverken,
der ock de fleste af dylika ärenden
förekomma till handläggning , som i förstnämnde
§. varit beskrifne.
Härförutan hafva ock följande ändringar
förekommit mig nödige i st Mom. 4 §. ,
såsom:
1 »o. Ätt Bil- och Matare-Bref böra åtskiljas.
Af den sammansättning, som härmed
egt rum, kan man lätt ledas till den slutföljd,
att Utrikes Fartyg skola ega Svenskt
Bil-Bref, hvilket likväl icke är tänkbart. Också
kunna Bil-Bref utfärdas af enskilde, sa på
Landet, som i Städerne, men Mätare-Bref
ovilkorligen af Magistraterne.
Torde hända jag mötes härvid med den
invändningen, att charteringen är lika, då de
skola företes, och derföre kunna de gerna stå
Bill', till Riks-St, Fröt. i828 °cäiS29 y,te Sami. 6
otte Häjt.
Bil. till Sevill. Vtskot. Betänk. N:o 15!
ihopa. Jag svarar harpa: hvarföre dä icke
också sammanfoga alla de fall, der charteringen
är enahanda ?
2:0 Att Certificater och Sjöpass hvar för
sig böra uppföras i Alfabetisk ordning, såsom1
handlingar varande af synnerlig olika art
och beskaffenhet. De förre utfärdas af Ma-j
gistraterne, och de senare af Tull-Kamrarne,
Med den ändring ; som i charteringeif
af Sjöpass blifvit föreslagen, torde vidare utveckling
för min mening icke vara nödig.'
Deremot åberopas min serskilda Classification'
till vederbörlig uppmärksamhet;
3:0 Gesälls- och Mastaré-Bref, liar jag
fiån 4 §. 2 Morn., flyttade till 1 Momentet^
såsom dit rätteligen hörande.
t Stockholm den j6 Januari! 1829.;
P. Petterssora,
STOCKHOLM, Elméns och Grånber»s Tryckeri, 1823;
He^illn.-lJtskottets Betänkande N.o 16. i
N:ö l6.
Ank. till Exp. titsk. d. 3 April iSjg.
Betänkande* i anledning deraf, att
Kongl. Majit* i sammanhang med
Nådig Proposition om Curhusafgiftens
utgörande, till Rikets
Ständer i Nåder öfverlemnat4 cm
ickeBarmhertighets-lnrättningarne
borde från erläggande af bevillning
för deras egendomar af
både hus och jord njuta befrielse.
I sammanhang med Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition
om Curhus-afgiftens fortfarande, har
Kongl. Maj:t i Nåder fästat Rikets Högloft.
Ständers uppmärksamhet derpå, att HospitalsInrältningarne
i senare tider fått vidkännas en
förut okänd utgift, nemligen den, med åberopad
anledning af sista Bevillnings-Eörordningen,
påförde egande-rätts bevillning med a R:dr
för hvarje 1000 R:dr af hemmansvärdet, hvilken
afgift Seraphimer-Ordens-Gillet trott Hospw
talerne, såsom varande Eattig-Inrättningar* ej
böra åläggas. —- Då anledning saknades dertill,
Bih» lill Riks.-St, Prat. 1828 och 1829» ?-'r« Sami•
6te Hit* 1
g Bevilln.'TJtskott,ets Betänkande N:0 16.
att endast hus och byggnader, tillhörande Barmhertighets-.
Inrättningar, men icke deras jord*
egendom, blifvit i IV Art. af Bevillnings-För*
ordningen från erläggande af dylika afgifter fri-,
tagne, blefve följden deraf, att, i samma mod
Hospitalernes inkomst användes till Bevillning*,
afgifter, i samma rnon minskades deras förmåga
till välgörenhet, och när dessa Inrättningar icke
kunna emottaga och underhålla ett lika stort
antal Hospitalshjon, som när Inkomsten bibehålies
oförmin .kad, samt obestridligt vore, att,
då Seraphimet Ordens-Gillet uti de ArrendeContract,
som om fastigheter upprättas, tillför*
hinder Arrendatorerne att godtgöra egande-rätts
bevillningen, hvilken, utan serskildt aftal, ej
kunde dem åläggas, desse komma att utgöra så
mycket mindre i arrende, och bevillnings-afgiften
i alla fall drabba och förminska HospitalsInrättningarnes
inkomst, hvarföre, och som för
öfrigt nästan alla Hospitals-hemman vöre ut.
arrenderade till enskilde personer, hvilka såsom
Arrendatorer erlägga serskild bevillning, hvarigenom
Staten af dessa hemman åtnjuter en
hevillnings-afgift, som icke utgår från de mångfalldiga
hemman i Riket, hvilka vore under
egarnes bruk och nyttjande; så har Kongl. Maj:t
till Rikets Ständer i Nåder öfverlemnatt om
icke Barmhertighets-Inrättningarne borde fran
erläggande af Bevillning för deras egendomar
af bade hus Och jord, ej mindre i Städerne än
Bevill n.-lJtskottets Betänkande No 16; j
pä Landet, njuta befrielse, en förmon, som
dessa Inrättningar fdrut alltid åtnjutit, och deraf
de lika mycket, som förr, vöre i behof.
Uti det rörande Grunderne för Allmänna
Bevillningen till Rikets Högloft. Ständer aflåtne
Betänkande har Utskottet i förevarande äm»
ne yttrat, att Utskottet icke ansett sig kunna,
genom något undantag i ofvannämnde hänseen.
den, afvika från den förut i Betänkandet antag,
ne allmänna princip för bevillningens utgående
af Fastigheter; och Utskottet får härmed vördsamt
hemställa, att, om Rikets Höglofl. Ständer
täckas godkänna hvad sålunda blifvit före*
slaget, en underdånig Skrifvelse måtte till
Kongl. Maj:t afgifvas, hvaruti Rikets Höglofl,
Ständer
i svar å ofvan upptagne Nådiga Förslag
tillkännagifva, att, då det såsom en hufvudgrund
för sä valden senaste Bevillnings-Förordning,
som för den blifvande Bevillningen,
antagits, att en viss afgift efter värdet
erlägges af äll jord, utan afseende på dess
natur, hafva Rikets Höglofl, Ständer ansett
sig destomindre kunna, utöfver hvad Bevillnings-Förordningen
i IV Art> 3 Mom.
innehåll er, från denna allmänna grundsatts
göra något undantag för BarmhertighetsInrättningar,
som en sådan eftergift må
hända torde leda till enahanda anspråk fren
4 Bevilln.-Utskottets Betänkanden N'-ris 16, 17,
andre, med desse, i ett eller annat afseende,
jemförlige institutioner.
Hvilket dock till Rikets Högloft. Ständers
profning vördsamt öfverlämnäs. Stockholm den
41 Mars 18*9.
N.-o 17,
Ank. till Exp, Utsk. d. 3 April 1829*
Betänkande, angående Herr Grefve
O. J. Cronhjelms Motion, att Rikets
Höglofl. Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om afskrifning af åtskilliga
Anmärkningsmedeh
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
Herr Grefve Cronhjelm väckt en till Bevillnings-Utkoltet
remitterad Motion, hvaruti anföres:
att ett stort antal mer och mindre fattiga
Medborgare skola, i följd af Kongl. KammarRättens
Anmärkningar, blifvit dömde att betala
skatter för till och med iq år tillbaka; att sådant,
i Motionairens (anka, tillkommit af (väly*
Btvilln.-Utskottets Bttånkandt N:o 17. 5
dige, ja otydlige Författningar, och att ile fleste
af desse Skattskyldige, enligt hans kännedom,
skola sakna det nödvändigaste, så att af anmärknings-sunnnan,
uppgående, som Herr Grefven
vill minnas, till 8000 R:dr, icke skola kunna
erhållas mer än j 3 2000 R;dr; och hemställes,
af sådane anledningar, att Rikets Höglofl.
Ständer ville, efter Stats- och Revillnings-Ut*
skottens hörande, låta, så skyndsamt sorn möji
ligt, underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t
afgå om afskrifning af ifrågavarande Skatter, så
att Medborgare samt Rnkor och Barn icke måtte
bringas till tiggarstafven för utbetalning af Tio
års Utskylder, dern de icke skola kunnat ana;
hvarjemte Motionajren äfven anhållit, att Utskotten
tillika måtte åläggas afgifva yttrande huruvida
Kammar-Rättens Revisions-Contoir, i och
för denna sak, borde undfå 25 Procent af
Anmärknings-Summan,
Utskottet har härvid funnit, att om
fråga vore, att utlåta sig i afseende på de af
Kongl. KammarRätten gjorde Anmärkningar eller
de beslut, hvarigenom de af Motionairen omnämnde
Skattskyldige blifvit ålagde betala de
Utskylder, som dem, i anledning af berörde
Anmärkningar, blifvit påförde; så hade det icke
tillhört Bevillnings-Utskottet, att deröfver sig
yttra; men då det från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till Utskottet remitterade Memorial
6 Btvilln.-Vtskottets Betänkande Nö 17.
endast angar en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t om afskrifning af Bevillning, som blifvit
ålagd i grund af Anmärkningar; så anser Utskottet
sig obehindradt att derom Utlåtande
afgifva.
Af de uti Herr Grefve Cronhjelms Motion
anförde omständigheter finner Utskottet flere
skäl för tillstyrkande af den afskrifning, Motio.
nen åsyftat; men då Utskottet icke kan med
säkerhet bedöma, huruvida en sådan afskrifning
bör ega rum för alla, eller blott en delaf
de personer, hvilka, på anfördt sätt, blifvit
ålagde sådane Anmärkningsmedel utbetala, får
Utskottet härmed vördsamt tillstyrka, att Rikets
Högloft. Ständer ville, uti underdånig Skrifvelse,
hos Kongl Majit anhålla:
att Kongl. Majit täcktes infordra vederbörande
Embetsverks utlåtande om de personers
förmögenhet s-tillstånd, hvilka fått sig
denna betalningsskyldighet ådömd, samt, efter
sig det vid företeende omständigheter, i
Nåder afgöra om och hvilka af ifrågavarande
persöner borde få tillgodonjuta Kronans
andel uti desse Bevillningsmedel,•
Men hvad åter angår Anmärknings-procenten till
Kongl. Kammar-Rättens Revisions.Conlor, så
anser sig Utskottet
derom icke kunna något yttrande afgifva,
enär denna fråga rörer Tredje Mans rätt,
Bevilln.* Utskottets Betänkande N:o 17. 7
Hvilket allt Rikets Höglo!!. Ständers pröfning
vördsamt underställes, med bifogande af
de i ämnet afgifne Reservationer. Stockholm
den 30 Mars 18a 9-
Reservationer:
Herr Friherren Leyonhufvud: Då det» i min
tanka, icke tillhörer Bevillnings-Utskottet att taga
befattning med eller meddela omdömen öfver Anmärkningsmål,
hvilka blifvit i vanlig form arthängige
och derefter öfverlemnade till Vederburandes
pröfning; så bör jag ej eller biträda
Höglofl. Utskottets beslut i nu förevarande ämne,
utan får jag hänföra mig till Första Afdelningens
förslag till Betänkandet, hvilket innehåller»
att Utskottet icke eger afgifva något hufvudsakligt
yttrande öfver Motionairens framställningar.
Härmed förenade sig Herrar Nibelius och
Rydström»
Herr af Billbergh". Med den af Heer Friherren
Leyonhufvud yttrade tanka, att förevarande
fråga icke kunde af Utskottet hufvudsakligen
behandlas, instämmer jag fullkomligt; men
då Utskottets Pluralitet beslutit, att till Kongl.
Majit skulle öfverlemnas, att i Nådeväg efterskänka
hvad Kongl. Majit funne billigheten fordra,
anser jag mig härvid böra göra den Re*
8 Bil i. BeviUn>-Utskotiets Betänkande K:a i^4
SerVatiört, ätt då icke iitredt eller bestyrkt ät,
hvarken i hvilken mon de Skattskyldtge sjelfva
varit vållande till tidsutdrägteh, eller att de
äro i det fattigdörns-tiilståhd, att de icke förmå
utgöra den dem ålagde Bevillningen, saknar
jag fullgiltig anledning) alt för den Speciela
frågan tillstyrka Rikets Stander att Vidtaga
ett sådaht beslut^ men hvaremot denna och de
flere i samma ämne afgifne Motioner, i förening
med min egna erfarenhet, huru ofta den
hogsta rätt, i anseende till inträffande tillfälliga
händelser, vid speciela tillämpningen, kan medföra
den största obillighet, gifvit mig en så mycket
större anledning att yttra den önskan, att
Kongl. Majtt måtte ega rättighet, då Nåd SÖieS,
i följd af laga kraftvilnnä Feslut, som ålägga
betalning af Bevillningsmedel, att sådane Nå*
de-ansökningar, efter omständigheterna, pröfva
och afgöra, sorn i annat fall, Domslutet kart
hafva gått i verkställighet, innan Rikets Ständer
sammankomma, hvartill kommer, att det Synes
mig mindre lämpligt och mindre förenligt
med andan af 90 §. i Regeringsformen, att Rikets
Ständer sysselsätta sig med pröfningen af
dylika enskildes angelägenheter, hvilkas antal
otvifvelaktigt skulle ökas, i den mon kändt blefVe,
att Rikets Ständer härmed taga befattning.
STOCKHOLM*
tryckt 1 MabouArdska Boktryckeriet, 18*9*
\
Bevilln.-ZJtskottets Betänkande N.o 18. 1
N:o 18.
Ankom till Exp.-Utsk. den 97 April 1829.
Betänkande öfver Herr Kongl. HofPredikanten
Dillners Motion, att
Proste-Tunnor måtte från Bevillning
befrias.
Uti en från Högvördige Preste-Ståndet remit^
terad Motion, har Herr Kongl. Hof.Predikanten
Dillner anfort, att då Kongl. Majit i Nådig
Resolution af den io:de Mars 171g förklarat,
att Prostarne, i anseende till deras myckna besvär
med resor, correspondance och hvarjehanda
det Embetet vidhängande Sysslor^ mäste oförryckt
och frie frän all contributiön njuta den
dem derföre bestådda ringa och ingalunda emot
deras besväc och omkostnad svarande lön och
vedergällning, som vore allenast en Tunna
Spannmål af hvarje tillydande Församlings
Kyrkoherberge.' då denna rättighet ytterligare
blifvit försäkrad genom Presterskapets ännu
gällande Privilegier, af den 16 October 1723:
då, uti Nådig Resolution af den 31 Januarii
1727, Kongl. Majit funnit betänkligt att gifva
sitt Nådiga bifall till Prostarnes sökta postfrihet på
de bref och skrifter, som de uti Embetsärenden
Bilt. till Riks St. Prat. 1828 och 1829, l:tc •Sami.
T-e H*.t. 1
• 5 Bevllln.'TJtskottets Betänkande N.o 18.
till Consistorium afsända, af det skäl, att dem;
i anseende till deras besvär af resor och correspondance,
deras Proste-Tunnor bestås frie från
all contributiön: då Kongl. Kammar-Collegium
uti Utslag af den 11 Maji 1791 förklarat, det
Proste-Tunnor vöre frie från Bevillning: då, i
följd häraf, Prostarne alltid skola egt en i Författningarne
grundad rätt att njuta oftanämnde
förmon, undantagen från Bevillning, och Regeringsformens
114 §. uttryckligen förbehåller
Kongl. Maj:t roagten, att låta samtlige Rikets
Ständer »lerås privilegier, förmoner, rättigheter
och friheter åtnjuta; och då Contracts-Prostarnes
besvär, göromål och resekostnader, genom K:gl.
Majus Nådiga Kungörelse den 17 Mars 1824,
rörande Oeconorniska Besigtningar å KyrkoherdeBoställen,
Capellans- och Klockare-Bol samt
Preste-Stom-Hemman, i ganska betydlig moll
skola blifvit ökade, så ansåge Motionairen skäligt,
att Proste-Tunnorne, i likhet med Émbetsoch
Tjenstemäns resepenningar och tractamen»
ten i Kronans ärenden, blefve från all Contribution
befriade, och att uti Bevillnings-Stadgan
intoges, med tydliga ord, det Proste-Tunnorne
vore Bevillningsfrie, på det Tjenstemän icke
må finna anledning att uppjaga en Kyrkoherdes
Bevillning af lön och honom godtyckligt beskatta;
upplysande Molionairen för öfrigt, genom
exempel, att ifrågavarande Bevillning icke vöre
så obetydlig, enär inkomsten af Proste-Tunnan,
på sätt sorn i Södra Jemtland skall inträffat,,
tillagd den uppgifne egentliga lönen, kan åstad
-
Bevilln.-Utskottets Betänkande N'o 18. 3
itömma den progressiva förhöjningen från a till
3 procents Bevillning, samt att Prostarne i
Jemtlands Län, uti åtskilige deras Ernbetsbefattningar
tillhörige ärenden, stundom finge bekosta
30 till 40 mils resor, och ofta deröfver,
för Herjeådalen.
Utskottet har tagit hvad salunda anfördt
blifvit i öfvervägande;
men dä, genom den af Rikets Högloft Ständer
sjelfve, samt således äfven af Hög v äril
ige Preste.Ståndet, till Statsbehofvens fyllande,
åtagne Bevillning, äldre tiders stadgauden
i förutnämnde afseende destomindre
synas vara tillämplige, sorn inkomsten af
Proste-Tunnorne onekeligen, är jemförlig
med de extra Löne-förmoner, som i och
för Tjenstebefattningen tillfalla andra Embets•
och Tjenstemän, och hvilka, enligt
i'dra Mom. af 11 Art. af 1823 års Be-,
villnings-Stadga, skola beräknas vid bestämmandet
af det Lönebelopp, hvarföre Bevillning
erlägges, samt enär, om äfven, enligt
Motionairens uppgift, Froste- Tunnör endast
vore ersättning för resor, tractamenten och
andra kostnader, sådant ingalunda kunde
berättiga till ett för andra dylika förhållanden
icke medgifva undanlag, finnér Utskottet
alltså icke skälig anledning att tillstyrka
bifall till Herr Kongl. Höf-Predikanten
Dillners ofvännämnde Motion,
'4 BeviUn>'Utsköttets Betankande N-ö i8.
Dock varder sådant vördsamt öfverlemnadt
till Rikets Höglofl. Ständiers pröfning och beslut,
med bifogande af en i ämnet afgifven,
utaf flera Ledamöter biträdd Reservation,
Stockholm den 18 April 18?9.
Reservation
al Herr af Billbergh, J. P.
Motionen synes mig icke afse någon fordrad
ny fördel åt Contracts-Prostarne, utan endast
ett yrkande, att Froste-Tunnorne må uttryckligen
befrias ifrån Bevillnings erläggande,
på grund af stadgandet uti IV Art. 3 §• af
18 a 3 års Bevillnings-Förordning, som fötmår,
’ att i beräkning af Löne-inkomst icke ingär
”Tractamente under Commenderingar utom Sta”tion
på mindre tid, än 6 fortfarande månader
,5på året, Fältaflöning i krig på längre eller
”korrtare tid, Pensioner till Delegare af Armé”ens
och Amiralitets Pensions.Cassorne, Hus~
"hyror och Inqvarteringspenningur, Embets• och
’Tjenstemäns Resepenningar och Tractamenten i
”Kronans ärenden, samt Reseunderhåll och Trac*
9’tarnenten i och för Riksdagar,-,”
Bil. t. Bevillh.-Utsköttets Betänkande Nto 18. 5
Utaf detta stadgande visar sig för mig
tydligt, att Lagstiftarens mening varit, att sådane
inkomster, hvilka endast äro att anse såsom
en ersättning i och för kostnaden vid utförandet
af serskildte uppdrag, skola vara befriade
ifrån Bevillnlngs erläggande. Att detta är
den inskränktaste meningen af stadgandet, bekräftar
sig deraf, att Hushyror och Inqvarteringspenningar,
som mera närma sig åt Löningsförmoner,
jemväl äro befriade ifrån Bevillnings
erläggande.
Då nu påtagligt är, att Proste-Tunnorne,
bestående af 1 Tunna Spannmål ifrån hvarje
Kyrkoherberge, icke förslå till godtgörande af
de Resor, den Postporto och den tillfälliga gästning,
som är en oundviklig följd af ContractsProstarnes
åligganden, och att dessa uppdrag
icke äro eftersträfvade, i anseende till den ringa
ersättningen för de dermed förenade serskilda
kostnader, men väl föränderlige, såsom beroende
af Biskopparnes förtroende, så kan jag icke annat
finna, än att ett förklarande, att Proste-Tunnorne
skola ingå uti beräkning af Löne-Inkomster,
vore stridande både emot rättsgrund och
billighet. Emot rättsgrund, så vida förmoner,
beviljade åt Civila och Militaira tjenstemän,
icke äfven skulle tillämpas på Eclesiastique
Tjenstemän, och, emot billighet, då häraf hända
kan, att större delen af Prostetunne-Inkomsten
åtginge till Bevillningen, hvilket senare
jag af följande exempel vill bevisa: Om en
6 Bil, ti Bevilln• Utskottets Betänkande N:o 18,
Contracts-Prost taxeras för en ordinarie och
extra ordinarie inkomst, utom Prostetunnorne,
uppgående till 1,200 Rtdr, så betalar han derföre
efter 2 procent 24 R:dr. Okar man nu
denna Inkomst med 4 Tunnor Spannmål a
5 R:dr, så blir hela Ziöne-Inkomsten 1,220
R:dr, hvarå 3 procent skall beräknas, då bevillningen
belöper sig till 36 R:dr 38 sk. 10
rst., hvaraf skulle följa, att för 4 Tunnor Spannmål,
uppskattade till 20 Rtdr, har han endast
i behåll 7 Rtdr 9 sk. 2 r:st.
Will man åter rådfråga äldre stadganden
i detta ämne, så lemna de det starkaste stöd
för denna min åsigt.
Kongl. Resolutionen på Presterskapets Besvär
den 10 Mars 1719, lyder sålunda: ”Prostärne
må, i anseende till det Em-betet vidhängande
hvarjehanda besvär, Correspondance
och Sysslor, oförryckt och frie för all contribution,
njuta den dem bestådde Spannmåls-Tunnan
af hvarje tillydande Församlings Kyrkoherberge.”1
I öfverensstämmelse med denna Kongl.
Resolution hafva Prostetunnorne i de äldre
Bevillnings-Författningarne varit expresse undantague.
Rikets Ständers Bevillnings-Förordning
den 21 October 1756, då den förordnar om
Presterskapets Lönebevillning, innehåller vidare;
Bil. t Bvilln^Utskoltets Betänkande N'o J.8. ^
,JDock undantages härifrån allt hvad tillförene
varit fritt, — — *- — — såsom ock Prostetunnorne.
”
Bevillnings-Förordningarne den 21 Junii
J762 och den 30 Januarii 1770 hafva, i an«
seende till Prostetunnorne, ordagrannt samma lydelse,
som 1756 års Förordning,
Att 1789 och senare arens BevillningsFörordningar
icke specielt undantaga Proste-tunnorne,
torde icke kunna hafva annan grund, än
den, att 1789 års Bevillnings Förordning icke ger
så utsträckt definition på Löne-Inkomst, som
senare Bevillnings-Förordningarne, hvaraf följden
ock varit, att Prostetunnorne, efter 1789
års Förordning, icke blifvit till Bevillning taxerade:
och då senare Bevil lnings-Förordningar
hänfört, under Lön, jemväl Extra arfvoden,
Tractatnenten på vanliga tjenstgörings - orter,
Compagnie- Reveniier, Tingsgästningspenningar,
Expeditions-lösen och andra Sportiar; så hafva
undantagen blifvit flera och generelare, så att
derunder äfven bordt förstås Prostetunnorne.
Under förmodan, att Bespective Stånden,
upplyste om sakens rätta sammanhang, icke lär\
gilla det Beslut, Utkottets pluralitet i denna fråga
fattat, anhåller jag, att denna min Reservation
må få åtfölja Betänkandet.’’
Härmed förenade sig Herr Friherren och
Ordföranden, Herr Friherre Wrangel, Herrar
8 Bevilln.-Utskottets Betänkande N:ö ig,
Tham, Nordenankar, Rydström och samtlige
Herrar Eedamdterne af Högvbrdige PresteStåndet;
med undantag af Herr Contracts Proj
sten Svedelius.
N:0 19.
Ank, till Exp.-Utsk. d, 27 April 1819.
Betänkande, angående Herr Carl Valleys
Motion om böter för dem,
som i Städerne försumma att
vid andra Uppbörds - stämman
betala Krono-Utskylder.
Vallöf]. Borgare-Ståndet har till Bevillningsutskottet
remitterat ett Memorial af Herr Valley,
deruti han anmärkt, att en af nu gällande
Bevillnings-Stadgas väsendtligaste brister vore,
att de skattskyldige kunna, utan ansvar, underJ
låta att vid Uppbtirdsstämmorne erlägga sine
Krono-Utskylder och dermed uppskjuta intill
dess Executions-betjeningen infinner sig att uttaga
dem, hvaraf åtskillige olägenheter uppkomma,
såsom att Utskylderne icke ingå till
Kronans Cassör vid den tid de äro påräknade,
att Executions-betjeningen på sådant satt mycket
besväras och att Kropan genom balancer
Bevilln.'Utskottets Betänkande N\o 19. 9
och bortflyttningar m. m. ådrages förluster, som
icke skulle ega rum, örn nämnde underlåtenhet
och dröjsmål lämpligen förebygdes; och har
Motioriairen, i anledning häraf, hemställt, om
icke, i likhet med hvad för Hufvudstaden redan
finnes stadgadt, den Författning kunde för
Städerne i hela Riket vidtagas, att den skatt*
skyldige, som icke å andra Uppbördsstämman
erlägger sina Krono Utskylder, skulle vara förfallen
till en, i förhållande lill deras belopp bestämd
plikt af t. ex. Q skillingar på Riksdalern,
hvilka böter borde tillfalla Executions-beljeningen,
såsom ersättning för deras besvär vid Restantiernes
indrlfvande.
Utskottet hyser den öfvertygelsen, att dröjs?
mål med betalning af Krono-Utskylder i ali.
mänhet sällan har sin grund i tredska hos den
skattskyldige, utan snarare i svårigheten, att på
utsatt tid kunna desamma utgöra, samt att de
olägenheter, som åtfölja skatternas utsökande äro
af vida mindre betydenhet för Staten än för
den skattdragande, som underkastar sig detsamma,
så att, af omtanka för egen fördel} hvar och
en, som förmår, lärer söka undvika följderne
af utmätningen;
och Utskottet finner destomindre skäl att,
till ytterligare mehn för de skattande, föreslå
några stadganden om böter för dem,
hvilka} vid andra Uppbördsstämman i Stä.
3 0 Bevilliu-ZJtskottets Betänkande N-ö ig.
d me, icke erlägga sine Kronoutskylder,
som Rikets Högloft, Ständer, uti underdånig
Skrifvelse af den 20 December 1823,
funnit sig förani ätne i underdånighet anhålla
örn upphörandet af det, i förberörde
hänseende, uti Kongl. Kammar-Collegii Cir-,
cutaire af den 18 Februarii 1806^ föreskrifne
bötes-anSvar; i följd hväraf Utskott
tet således icke kan understödja Herr Val*
lefjs ifrågavarande Motion,
Dock varder sådant till Rikets HöglofL
Ständers omprdfvande vördsamt öfverlemnadt»
Stockholm den a2 April 182g,
STOCKHOLM,
tryckt i Märiiuardska Boktryckeriet, *839.1
Bevilla^Vttkotttts Bethnkande N*o jo. X
N:o 20.
Änk. till Exp.-Utsk. tl. 8 Maji 183<J.
Betänkande, angående Herr E. N.
Memsetts Memorial om befrielse
för Staden Borås från Bevillnings
erläggande under Tio års tid.1
Riksdags - Fullmägtigen frän Stadén Borås,
Herr Memsen, har, uti ett hos VäUofl. BorgareStåndet
afgifvet Memorial , S Stadens
Invånares vägnar, till Rikets Höglofliga
Ständers behjertande hemställt, att då Stads,
och Kyrko-Cassorne för närvarande vöre behäftade
med skuld af omkring 94,000 Rtdr
Råneo, och det, i Invånarnes närvarande
belägenhet, blefve svårt att utgöra de ökade
skatter, som till dessa Cassör borde eiläggas,'
Borus Stads Invånare alitsa, m ute varda för
Tio ars tid bejrtade frän ali Bevillning för
Egendom, Rörelse och Person, hvarigenom, I
Motionairens tanka, skulle åt Samhället be«
redas en uppmuntran, att med desto krafti.
gare steg närmas det mål, som åsyftade ej
mindre Statens än enskildt gagn, och hvar.,
ifrån det så plötsligt genom alne förstörande
eldsvådor blifvit störtadt i den yttersta van»
magt.
Bilu till Riks St, Prof. 1828 och 1329» yte Sanni,
S=e H;t. l
a BeviUn.-TJtskottets Betänkande JV.o Qo.
Efter dertill gifven anledning, har Herr
Memsen, under ärendets behandling i Bevillnings
Utskottet, meddelat åtskilige, till en
del på officiella hand'ingar grundade, upp»
lysninear; deraf Utskottet inhemtat hurusom
den diiecta förlust, som, i och för uppbrände
hus och lösören, vid 182 2 års elsvåda dräll*
bade Staden Borås, efter afdrag af Brandförsäkrings-ersättning
och välgörenhets bidrag,
uppgått till ----- R:dr 175,435»
och förlusten vid 1827 ^rs eldsvåda,
med enahanda afdrag, utgjort - 194,716,
eller tillsammans R:dr 370,151.
Af de hus, som voro uppförde å Stadens
386 st. , privata personer tillhöriga tomter ,
hade endast åbyggnaderne , uppå 37! tomter
undgått eldens härjning, och i brandförsäkringsersättning
vid serskilde terminer hade
Stadens Invånare tillgodokommit
R:dr 344,980,
men, sedan derifrån afgått Riksgälds
- Contoirets fordran för
Byegnads-Eån — — 83>900,
och enskilde personers in*
tecknade fordringar till
omkring - — — — 89,260.
173,160.
återstod endast ett ersättningsbelopp
med R:dr 171,820.
Bevilln.-ZJiskottets Betänkande N'o a o.
hvilket likväl medfört en mindre fördel, än
påräknadt varit, derigenom att en del af
Summan utgått med betalnings-bevis, hvilka
först efter någon tills utdrägt infriades. Föröfrigt
skall Stads-Samhällets belägenhet blifvit
förvärrad derigenom att det nära färdigbygdå
Rådhuset afbrunnit utan att vara brand,
försäkradt. Utom det af Riksgälds-Contoiret
till allmänna byggnader rneddelte Lån af
10,000 R:dr, hvarföre Stads Cassan häftade,
vore densamma besvärad med ungefärligen
lika skuld till enskilde personer; äfvensom,
enligt beräkning för 5 år, dess årliga utgifter
utgjorde ett medium af 10,601: 12.
men bestämda inkorristerne
endast ----- 2,738: sa. 2.
Så att Invånarne årligen
måste utgöra R:dr 7,862: 36 10,
och ändock vidkännas ordinarie Krono-Utskylder
till ett medelbelopp af 4 800 R:dr
36 sk. 7 rist, samt Roteringskostnad med
1,064 R dr Banco.
Stads Samhället, sorn år 1825 utgjordes
af 1,304 personer, har likväl, med ansträngd
verksamhet, efter bägge eldsvådorne, sökt
att å nyo uppbygga Staden, hvilket synes
deraf, att husvärdet sistnämnde år utgjorde
endast 83,600 R:dr, men år 1827 stigit till
förut anförde eisättnings - summa 344,980
4 Bevilln<-Vtsk6tteta Betänkande N'o so.
R:dr, hvartill må läggas värdet af qvarvaran»
de Byggnader, samt att de hus i Borås, för
hvilka blifvit sökt delagtighet i Städernes
Allmänna Brandstods-Bolag, vid 1828 års
slut, uppgick till ett uppskattnings-belopp af
355,000 R:dr Banco. Dock är det troligt,
alt tillgång härtill hufvudsakligen blifvit
beredd genom Lin, helst en del af Stadens
Invånare häftade i Götheborgs Lån-Contor,
vid detta års ingång, för 65,916 R:dr
Banco.
Vid sådane förhållanden kan det, pä
giltiga skäl, antagas, att den oeconomiska ställ,
ningen i Borås blifvit, sedan Rikets Ständers
senaste sammankomst, för det hela, betydligen
förvärrad; och då Staden genom den rubbning
i handel och näringar, som nödvändigt
skolat härigenom uppkomma, äfven lidit ansenliga
förluster, samt, till följd deraf, ännu
icke, utan svårighet, kan utgöra de för StadsCassan
och andre allmänna behof erforder]ige
utgifter; så lärer det vara obestridligt,
<itt Statens Understöd till Borås, genom lindring
i shattsrne, är destomer behöfligt, som de
vanliga Stats-bidragen icke, under närvarande
omständigheter, enligt Utskottets öfvertygelse,
kunde af Staden utgöras, utan att fördröja Samhällets
förkofran och möjligheten för Inyånarne,
att till Stats.Utgifterne framdeles
lemna större afgifter, hvilka, måhända, i be^
Bevilln.-Utskottets Betänkande N.o äo. 5
|yillig matto skola gifva öfverstjutande ersättning
för den eftergift, som nu ma beviljas.
I fraga om sättet och gränsen för denna
lindring, hyser Utskottet den öfvertygelse att
den totala befrielse frän Bevillning för borgerliga
rörelsen, som är begärd, icke, å ena sidan,
är lämplig eller billig , enär Invånarnes
Egendom icke blifvit alldeles eller utan un.
dantag förstörd genom eldsvådorne samt tror.
ligtvis ätskiliige personer jemväl nu finnas
boende i Borås, hvilka efteråt till Staden inflyttat;
men då, å den andra, onekligt är,
att genom eldsvådorne sådane förhållanden
uppkommit, hvilka ur flere synpunkter verkat
menligt för borgerliga rörelsen och minskat
den behållning, sorn derigenom kan arn-;
ses uppkomma,
får Utskottet endast salunda i denna del
tillstyrka bifall lill Motionen, att Utskottet
föreslär, det för bor gerli g rörelse i
Staden Borås, intill nästkommande Riksdag,
md utgöras Bevillning till hälften af
hvad som sd väl i allmänhet, som för den
Classen Städer i synnerhet, derom kommer
au stadgas.
I afseende på frihet från den så kallade
personliga eller skyddsafgiften, framställa sig
hufvudsakligen enahanda förhållanden med
de nyss anförda, hvilka, i Utskottets tanka,
6 Hevilla- Utskottets Betänkande N:o 2 o.
föranleda dertill, att nathon allmän och ovil
lorlig eftergift icke skäligen kan medgifvas,
hvarföre Utskottet, i enlighet med Rikets
Högloft- Ständers beslut vid sistfurlidne
Riksdag , tillstyrker, att de Invånare, söm
genom den / o ras Stad senast öfvergdngne
eldsvåda blifvit urstdndsatte att erlägga
skyddsafgift, ma, intill nästa Riksdag, efter
Taxeringsrndnnens pröfning oell bestäm’
mande, derifrån befrias.
Slutligen och hvad angår Bevillningsafgiften
för hus och Tomter, så och då endast
de få hus, sorn varit uppförde å 37 Tomter,
undgått eldsvådan samt deras egare derigenom,
på åtskilligt sätt, blifvit lidande,
anser sig Utskottet ega full anledning hem•
ställa att den, sista Riksdag, för alla
Tomter, hus och byggnader i Bords medgifne
befrielse fran Bevillning ma, intill
nästinstundande Riksmöte, utan rubbning,
destohellre fä fortfara sorn större olycka
derefter öfvergdlt Staden.
Den af Motionairen föreslagne tid af
Tio år för åtnjutandet af lindring i skattebidragen
har Utskottet deremot, på sätt redan
är nämndt, ansett böra inskränkas intill blifvande
Ständers nästa Sammanträde.
Bil. t. Bvilln.'Ltskoitets Betänkande No 20 7
Dock varder sådant allt, jemte gjerde
Reservationer, till Rikets Höglofl Ständers
iipplysta profning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 5 Maji 181:9,
Reservationer.
Af Herr Presidenten Friherre Leijonhufvud:
Jag reserverar mig emot Höglofl, Utskottets
beslut, i de delar detsamma afviker fran
Första Äfdelningens Förslag och i sådant
ändamål åberopar jag dess ordalydelse i Fa
och 3:dje momentet, nemligen:’’
”1 frågan om sättet och gransen för
denna lindring, hyser Utskottet den öfver,
tygelsen, att den sökta befrielsen frän Bevillning
för borgerlig rörelse icke har någon egentlig
grund af behof eller billighet, efter sorn
Jnvånarnes Egendom icke blifvit alldeles
eller utan undantag förstörd genom eldsvådorne,
samt troligtvis åtskill ige personer
jemväl nu finnas boende • Borås, hvilka
efteråt dit inflyttat; och då Taxeringsmännen
dessutom ega och böra bestämma den Be«
villning, sorn må utgöras, efter verkliga förhållandet,
samt äfven, om hittills i detta hän
-
g Bil. t. Bevilln.'Utskottets Betänkande N:ö 90,
seende gällande stadganden bibehållas, näs
behofvet så fordrar, kunna utsätta nfgiften
för Rörelse till lägre belopp, än den minsta
inom hvarje dass;
får Utskottet, pä desse grunder, afstyrka
bifall till Mationairens hemställan i denna
omständighet
”Slutligen får Utskottet äfven vördsamt
hemställa 5
alt Hus- och Tomtegare i Börås 'matte
varda, intill nästa Riksdag, befriade frän
Bevillnings erläggande ej allenast för vår•
det af de åbyggnader, som ärö uppförde 5
de är 1897 afbrände Tomter, utan äfven
för alla Tomter, hvilka efter denna eldsvåda
ännu icke blifvit bebyggda
Härmed förenade sig Herr af Rolén och
Herr Prosten Nibelius.
Herr Prosten Svedelius: Emot den af
Höglofl. Utskottet, uti förevarande Betänkan»
de, medgifna befrielse från Bevillning äfven
för de husegare i Borås, dem eldsvådan icke
öfvergått reserverar jag mig, dels emedan jag
anser denna befrielse principlös, dels emedan
den synes mig stridande emot de åsigter, hvilka
bestämt Höglofl. Utskottets beslut om Bevill»
Btvilln*' Utskottets Btlänkandt N:o Ji.
hings erläggande för sådane fastigheter, »otti
tillhöra fattig-inrättningar och fromma stif^
telser.’’
Herr Hof-Predikänten Dillner j Erie Perkiö
ion frun Gefleborgs Län och Johannes Svensson
frän Jönköpings Län reserverade sig äfven
emot beslutet i afseende på Bevillning för
Hus och Tomter, samt åberopade såsom deras
mening det af Herr Friherre Leijonhufvud
anförde förslag i detta alseende.
Pehr Ericsson frän Kronobergs Län: Jag
har lika mycken känsla och värma som någon
annan och beklagar visst den olycka,
som träffat Staden Borås; men jag kan svårligen
medgifva denna Stad befrielse från
Bevillning, emedan den börda, som borttages
från detta Samhälle, träffar andre Medborgare
och Orter, som icke tåla högre skatt. Min
ort, till exempel, är högst, fattig och behöfde
nedsättning i de dryga skatterne. Jag kan
således icke tillstyrka befrielse för Borås pl
annat vilkor , än att Städerna godtgöra den
förlust, som härigenom uppkommer för Staten,
helst vi. när det brinner på Landet
icke få någon sådan hjelp eller eftergift. Jag
får således i allo reservera mig från Höglofl;
Utskottets beslut i d^nna fråga.
jo Ecvilln.-Utskoltets Betänkande No 31.
Ankom till Exped. Utskottet den 21 Maji 1820.
Betänkande, angående Herr Friherre
Fredrik Ridderstolpes
Motion om uppgörandet af nya
grunder för Taxcrings-värdet
m. m.
tiar Herr Friherre Ridderstolpe väckt en ,
ilen 3 sistlidne April , till jBevillningsUtskottet
remitterad så lydande Motion:
”1 Plenum af den 30 Mars förbelidl*
jag mig, att, i anledning af hvad som af flere
Talare under innevarande Riksdag blifvit
yttradt , angående Minimi-Tabellen , få
göra en ny Motion. Denna består i min
vördsamma hemställan till Ridderskapet och
Adeln samt öfrige Respective Med-Stånden
om tillvägabringande af :
N:o 21.
”1:0. En anmodan till BevillningsUtskottef,
att uppgöra grunder till nytt Taxeringsyärde
å skattskyldige egendomar öfver he
-
Bévilhi.-Uiskvttels Betänkande N:o 2 1. U
la Piket, med afseende å natur, beskaffenhet
och afkastningspris.”
”j:o. Befallning till samtlige Herrar
iändshöfdi ngar, att vid tillfällen af de Taxeringar,
sorn nyss efter Riksdagen hållas, med
stöd af dessa grunder, uppgöra Förslag till
ny Taxering af värden i Städerne och å
X«andet.”
”När sådane Taxeringslängder, noggrannt
uppgjorde, efter samma uttryckligt bestämda
grunder, hinna från iänen inkomma, och
deras sammanräknade Bevillnings - summor
skulle finnas öfverstiga nuvarande MinimiTabells
totalsumma, kan lätteligen, då proportionen
iänen emellan , på detta — den
mathematiska vissheten närmast kommande
sätt, blifvit utredd, vissa procent af Taxeringsvärdet
nedsättas, eller höjas, för att få
jorden att bära den skatt, som Rikets Högloflige
Ständer pröfva rättvis; och sålunda
till nästa Riksdag Minimi-Tabeller uppstå ,
hvilka ej , såsom de nu varande hafva, endast
att tacka slumpen för sitt belopp.”
”De i första punkten omförmälde grunder
böra ej vara svåra att uppgöra för alla
möjligen inträffande fall och för alla slag af
räntebärande egendom , börande nettobehållningen
uppgifvas i varor, och dessa varor
»2 Btvillni-XJtsköiltlt lielUnkaudt Nro tu
beräknas uti de i orten gångbare Torgpris —
alltsammans enligt ett medium af 10 år.”
’*Vid nästa Riksdag skulle Rikets Ständer
kunna besluta öfver användandet af de
vunne upplysningarne, Qm en Comité nu
kunde utväljas, bestående af en insigtsfull
och oväldig man från hvarje landskap, hvilken
Comité egde att insamla Länens uppskattningslängder,
och ransaka om, i det uppgjorda
iörslaget, de fastställde grunderne nog-;
grannt blifvit följde.”
Andamålet med denna Motion; syne*
vara, dels att vissa allmänna grunder för
Taxeringsvärdet å skattskyldiges egendomar;
skulle bestämmas, och dels att, sedan detta
värde för alla fastigheter blifvit för hvarje
Län utröndt, ett förslag deröfver måtte till—
vägabringas, hvilket vid nästa Riksdag kunde
föranleda till en Minimi-Tabell, sorn vora
efter tillförlitliga grunder uppgjord och lärn-;
pad efter verkliga förhållandet.
Då den af Motionairen angifoa hufvudgrund
för egendomsvärde, nemligen a/kastningens
nettobehållning, enligt
Utskottets tanka, är mycket ombyt?
lig och beroende af många omständigheter,
hvilka ofta med sjelfva
iBtvillri.-UtskotUlt Betänkande aT; a)
fastigheten och dess egentliga värd®
hafva föga sammanhang, samt dessutom
denna afkastnings beräkning
efter torgpris icke lärer kunna
-verkställas, da ett medeltal af dessa
pris på de flesta Orter med
svårighet, och på andra, från Städerne
mer aflägsna tracter, alldeles
icke kan utrönas, så finner Utskottet
destomindre skäl att för värdering
uteslutande antaga och föreslå förstnämnde
grund, som Utskottet an-i
ser föreskrifterne för uppskattning
till Taxeringsvärde i i8g5 års BevillningsStadga,
hvilkas bibehållan-r
de i hufvudsaken Utskottet i Betänkandet
N:o 7 tillstyrkt, vara ändamålsenliga,
helst de äfven gifva
anvisning att behörigt afseende bör
lästas å afkastning och afscittningstillfdlle;
och med anledning af
dessa gällande skäl afstyrker Utskottet
antagandet af hvad Motionairen,
utan någon närmare utveck-]
ling, yrkat om bestämmandet af ofvannämnde
method för värdering af
fastighet.
Utskottet förmodar för öfrigt att någon
ytterligare upplysning icke erfordras i afseende
på de nu gällande allmänt känd»
i4 Bevilln.^Uiskottets Beliinkande N:o an.
och tillämpade grunder för Taxeringsvärden
å fast igheter; men Utskottet anser sig
deremot, i afseende på Motionairens föregifvande,
att nuvarande Minimi-Tarijf skulle
endast hafva slumpen att tacka fur sitt belopp,
böra erinra om förhållandet i detta hänseende,
nemligen: att då, vid i8i5 års Riks.
dag, de gällande fastighetsvärdena å jord befunnos,
af åtskilliga anledningar, för vissa
Orter vara mindre tillförlitlige och i allmänhet
för höga, blef en jemkning deruti med—
gifven och verkställd ; att Rikets Ständer ytterligare
år 1818 sökte rätta de irringar och
alltför stora nedsättningar, som uppkommit,
och att slutligen vid sistlidne Riksdag, efter
flere års medelbelopp, och i enlighet med
alla de upplysningar, som kunde erhållas,
uppgjordes den nu gällande Minimi-Tariff
med den beslutade, sedermera mer och mindre
riktigt tillämpade, föreskrift , att hemmansvärden,
sorn ännu funnos mindre öfverensstämmande
med det rätta, finge , icke
i allmänhet, men väl partielt jemkas och rättas
; och tror Utskottet , under sådane omständigheter,
att ingen rättvis orsak förefinnes
till det förmenande att hemmansvärden
och Minimi-Tabell hafva slumpen att tacka
för sitt belopp.
I afseende slutligen på Herr Friherre
Ridderstolpes framställning, att en ny ali-:
Bevilln.-Utskottet» Betilniande Nto 21. i5
tnän värdering till grund för upprättandet af
en Minimi-Tariff vid nästa Riksdag matte
öfver hela Riket anställas, och i sådant ändamål
tillvägabri rigas befallning till LänsStyrelserne
om vidtagandet af härföre nödiga
åtgärder, hvilket endast torde kunna ske
genom Rikets Höglofl. Ständers underdåniga
framställning i ämnet hos Kongl. Maj;t, hyser
Utskottet den öfvertygelse
att en sådan värdering, vid hvilken
enskilda interesse! icke skulle
underlåta att visa sig verksamt, och
dervid, i olika orter, olika tillämpning
af de föreskrifne grunderne
icke kunde förekommas, ingalunda
sk ulle medföra mera upplysning i
ämnet, eller orsaka jemnare beskattning
Länen emellan, än den, hvarpå
närvarande Minimi-Tariff hvilar,
helst denna uppskattning, äfven
verkställd efter gemensamma
föreskrifter , och sedermera dels af
behofvet och dels efter de serskilde
Btadganden, Rikets Ständer meddelat,
vid senaste Riksdagar undergått sådana
jemkningar, att rättvisare proportion
i afseende på fördelningen
icke genom en ny allmän värdering
är att vänta ; och då härtill
kommer, att denna af Motionairen
f6 Bevllln,-ljiskbitett Betänkande K:q a*.
ifrågaställde åtgärd säkerligen ick»
kan verkställas utan betydlig kostnåd,
så föranlåtes Utskottet äfven i
denna del afstyrka bifall till Herr
Friherre Ridderstolpes Förslag,
Dock hemställes sådant vördsamt till
Rikets Höglofl. Ständers upplysta bepröfyande.
Stockholm den ia Maji i8ag«
Ankom till Exped. Utskottet den *l Maji 18*9*
N:o 22.
Utlåtande, t anledning af anmärkningar
emot Betänkandet N:o
i o, angående Herr Johan Norel
Motion om befrielse från
Bevillning af Recognitionssmide,
Utskottets Betänkande^ 3ST:o 10, angåenderécognitions-smides-beskattning,
har blifvit återremitterat
frat} Höglofl. Ridderskapet och
Adeln,
Bevilln.-UtSkottets Betänkande N:o sa. 17
Adeln, Vallofl. Borgare- samt Hedervärda
Bonde Ståndet ; hvarvid inom förstnämnde
RiksSiånd, Herr Friherre Liljehorn, under
meddelande af åtskilliga uppgifter, hvilka icke
vid Betänkandets afgifvande voro för Utskottet
okände, sökt ådagalägga den betydliga
skillnaden emellan beskattning å smide ,
hvarföre erlägges hammarskatt med t. ex. r8
R:dr för 100 Skepp., och recognitions-smide ,
som är betungadt med en skatt af 66-| till
loo R:dr för samma tillverkning, samt yrkat,
att sistnämnde smide matte beskattas i
samma proportion med Ordinarie Hammarskatten
j och har derjemte hos Vallofl. Borgare-Ståndet
Herr Noréus närmare utvecklat
förhållandet med denna sinidesrätts uppkomst
och beskattning, hvaraf han dragit den
slutföljd, att recognitions-smidet, såsom egentligen
tillåtet vid äldre privilegierade bruk,
borde jemföras med de smiden, hvilka betala
1 Skepp, jern i Hammarskatt för 100
Skeppunds tillverkning, samt att, om detta
anses kosta 18 R:dr, och bevillningen derå
äfven beräknas efter antagen förtjenst af 600
R:dr, afgiften för recognitions-smidet, efter
dess högsta belopp eller 100 R:dr, blefve 52
H:dr högre på 100 Skepp. Med i8o3 års
Kongl. Författning afsågs en större inkomst
Bi/i, lill Riki-St, Prot, I828 och 18^9, 5 Sami, a
t;de H:t,
58 B ev ilin.- TJtshoäetS Betänkande N:o S(2i
förStaten, di, enligt 1800 års BevillningsFörordning,
den sedermera föreskrifna vinstberäkningen
icke var stadgad, utan Bevillningen
beräknades pä annan grund, hvaraf ville synas,
att Bevillnings-Utskottet ej sett ämnet i sin
lielhet, när recogniiionsafgiften blifvit jemförd
med grundskatt. Så hade den ej tillkommit,
utan såsom en beskattning i ett för
allt, och ora 1812 års Bevillnings Förordning,’
hvilken utkom före i8i3 års i motionen åberopade
Kongl. Bref, vöre, till och med i
sjelfva termerna, enlig med 1823 års BevillningsStadga,
skulle man, vid jemförelse med
1800 års Smideslörordning, finna, att någon
annan afgift till Kronan för Recognitionsr
smidet icke varit åsyftad än den, som under
titel af recognition blifvit bestämd, men då
Motionairen önskat, att detta allt måtte af
Utskottet tagas i öfvervägande, har han likväl,
med anledning af hvad en Bevillningsutskottets
Ledamot inom Vällofl. BorgareStåndet
anfört, slutligen medgifva, att han ej
bestridde all beskattning derå, utan blott yrkade,
att den ej borde vara så hög, som den
närvarande, i jemförelse med den, hvilken
drabbar annat privilegieradt smide ; och har
äfven en värd Talare inom Hedervärda Bonde-Ståndet
begärt derstädes: beviljad återremiss,
i grund af hvad Herr Friherre Lilje-,
horn i sin reservation yttrat,
BeviIln>~Utslottets Utlåtande N:o 2st. låg
Äf sådan anledning har denna fråga i
hela sin vidd hos Utskottet å nyo kommit t
öfvervägande; och ehuru Utskottet, hvarken
vid afgifvandet af dess förra Betänkande eller
vid detta tillfälle, kunnat undgå att inse;
det Recognitionssmide är betungadt med betydligt
högre skatt än annat smide, kan Utskottet
likväl, i anseende till de åtskilliga
förut anförda omständigheter, sorn, sådant oaktadt,
göra detta smide mer eller mindre
fördelaktigt, och då det är lika uppenbart y
sorn numera af Motionairen medgifvet, att
detsamma icke bör alldeles fritagas från Ber
villning, i detta afseende icke afgifva annat
Utlåtande än det, som innehålles uti det förra,
af Högvördige Preste-Ståndet under den'
30 Mars redan bifallne Betänkandet, N:o 10,’
hvilket således å nyo härmed vördsamt underr
ställes de öfrige sine Respective Riks-Ståndens
upplysta pröfning.
Stockholm den 15 Maji 1829;
ao Eevilln.-Utskottets Memorial N.-o a5.
Ankom till Exped. Utskottet »len 21 Maji 1819,
N:o 23.
Memorial, i anledning af anmärkningar
inom Välloflige Borgare-Ståndet
emot Utskottets
Betänkande, angående serskilda
Förslag till förenklande af
Berednings- och TaxeringsComitéers
förrättningar.
Jnom Välloflige Borgare-Ståndet har, vid
föredragning af Utskottets Betänkande, Nion,
angående serskilde Förslag till förenklande
af Berednings- och Taxerings - Cornitéernas
förrättningar, blifvit hufvudsakligen anfördt ,
dels att Berednings - Comitéerne icke behöfde
sammanträda mer än en gång efter
hvarje Riksdag, och göromålen för öfrigt bestridas
af Taxerings - Comité , och dels att
begge dessa flomiléer borde sammanslås
till en enda, med något inskränktare district,
än de nu för Taxerings - Comitéerna vanlige;
och är, i grund af dessa anmärkningar,
Betänkandet återremitteradt; men som, enligt
ankomne Protocolls-Utdrag, Högloflige
Ridderskap och Adeln den 30 sistl. Mars
gillat, samt Högvördige. Preste-Ståndet under
Bevilln, Utskottets Memorial N.-o 23 och 24. ai
samma dag, och Hedervärda Bonde-Ståndet
den 1 sistl. April bifallit hvad Utskottet i
dessa frågor hemställt, återstår härvid för Utskottet
ingen annan åtgärd än att vördsamt
underrätta Välloflige Borgare-Ståndet om detta
de Trenne öfrige Riks«Ståndens beslut.
Stockholm den i5 Maji i8stfl
-
Ankom till Exped. Utskottet den 2 1 Maji 1829.
N:o 24>
Memorial, i anledning af gjord
anmärkning emot Utskottets
Betänkande, N:o 14, angående
bestämmande af viss tid
för utfärdande och pröfning
af Kammar-Rättens anmärkningar.
Med anledning af en Ledamots yrkandei
att den, i Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 14, afhandlade fråga om bestämmandet af
viss tid för utfärdandet och pröfning af Karn*
8 3 jBev ilin.-Ut skottets Memorial N:o 34.
rrsar-Rättens anmärkningar ; hade sammanhang
med Utskottets förut återremitterade
Betänkande, N:o 12 , rörande förändring af
KammarRättens befattning med Bevillningsärertden,
har Hedervärda Bonde-Ståndet, sedan
förstnämnde Betänkande, i hvad det afsåg
inställandet af gjorda anmärkningar emot
Hemmansvärden, blifvit lagdt till handlingarne,
återremitterat berörde fråga om praescrip»
tions-tids utsättande,
Vid föredragning inom de öfrige 'Brenne
RiksStånden är Utskottets ifrågavarande
Betänkande, under den 30 sistl. Mars, gilladt
af Högloflige Ridderskapet och Adeln , samt
af Högvördige Preste- och Välloflige Borgare-Ståndet
bifallet; med anledning hvaraf
Utskottet om ett sådant de öfrige Trenne
Riks-Ståndens beslut härmed får vördsamt
underlätta Hedervärda Bonde-Ståndet.
Stockholm den i5 Maji 182g.
'Bevilln.-Utskottets Utlåtande N;o 25. ?3
Ankom till Exp. Utskottet den 21 Maji 1829;
N:o S15.
Utlåtande, till följd af gjorda an•
märkningar vid Betänkandet,
N:o 16, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga jramställning,
om icke Barmhertighets-inrättningar
borde från erläggande
af Bevillning för deras egendomar
af både hus och jord
njuta befrielse.
Under den »4 sistlidne April har Högvordige
Preste-Ståndet återremitterat Utskottets
Betänkande, N.oi6, hvaruti, sedan Utskottet
i Betänkandet, N:o 7, ansett sig, i afseende
på bevillning af de Barm hertighets inrättningar
tillhörige hus och jord i Staderne och
på landet, icke kunna genom något undantag
afvika från den förut i Betänkandet antagna
allmänna princip för bevillnings utgående af
fastigheter, Utskottet föreslår underdånigt svar
uppå Kongl. Maj:ts, i sammanhang med Cur.
liusafgiften , gjorda Nådiga framställning i
förtberörde afseende ; hvarvid blifvit dels anmärkt,
att, då genom bevillningsafgiftersuc -  gående af Barmhertighets-rinrältningars egen
-
24 Bwilln.-Uisbattets Utlåtande N:o 25.
dom, deras förmåga till välgörenhet minskades,
dessa inrättningar borde derifrån befrias,
och dels nå den grund , att ifrågavarande
befrielse möjligen skulle kunna medföra, att
Summan af ett I äns Fastighetsvärde kotnme
att understiga Minimi-Tariffen, utaf en Ledamot
föreslaget , afl ett sådant fritagande
måtte tillvägabringa®, icke genom undantag
från debitering, utan genom afkorrtning af
den bevillning , hvartill dylika fastigheter
blifvit debiterade j hvarförutan en annan Ledamot
lemnat den upplysning, att, om hithörande
Capital befriades från bevillning,
sådant endast träffade Låntagare ur deras
Cassör, men att bevillningsfriheten för deras
fastigheter åsyftade en verklig nedsättning i
Statens ink om st er.
Utskottet har tagit detta allt i öfvervägande
; men då Utskottet ej funnit några
skäl anförde, hvilka icke, före Utskottets beslut
i ämnet, varit föremål för öfverläggning,
saknar Utskottet anledning att tillstyrka förändring
uti sitt redan afgifna yttrande , och,
då delta bifallits af Vällofl. Borgare-Ståndet
den 9, samt af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
och Hedervärda BondeStåndet den 21
sistlidne April, får Utskottet vördsamt hemställa,
om icke Högvordige Preste-Ståndet äfven
täcktes biträda den af de orne öfrige RiksStånjlen
i detta afseende redan bifallna mening.
Stockholm den i«, Maji 182g.
litvilln.-Utskntteis Betänkande N:o 26. 25
Ankom till Exped. Utskottet den a t Maji 1829.
NiO 0,(5.
Betänkande, angående Herr af
IVingårds Motion om Tull å
Spannmål.
TJti ett till Ridderskapet och Adeln ingifvet
och den 23 December 1828 till BevillningsUtskottet
remitteradt Memorial, har Herr
Johan af Wingård anfort, att Landtmannens
förlägenhet och deraf härflytande bekymmer,
genom den hastiga omvexlingen i spannmålsprisen
, från ytterst låga , vid tillfälle af
goda skördar, till orimligt höga , vid inträffande
missväxtår, icke kunna afhjelpas, genorn
uppköp för Statens räkning , hvilken åtgärd
, efter hvad erfarenheten utvisat , medfört
stora förluster, utan att ändamålet, jemna
spannmålspris, derigenom kunnat vinnas;
att, på grund häraf, Allmänna Magazins-Inrättningen
, enligt Rikets Ständers
Beslut vid sista Riksdag , nu mera är upplöst,
och Ständerne förklarat sig icke anse
nyttigt, att Spannmålslager upphandlas för
Statens räkning; samt ändteligen £tt den oväntade
händelsen inträffat under år 1828,
att Sverige icke allenast egt öfverskott af
spannmål , utan afven med förmon deraf
«6 Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o 26.
kunnat afyttra till Utländningen, af hvilka
omständigheter Herr af Wingård hemtat
den öfvertygelse , att rätta tidpunkten nu
vore inne alt stadga sådane åtgärder, sora
kunde betrygga landets invånare emot spann,
rnålsbrist vid infallande missväxt och underlätta
landtmannens afsättning af denna
dess jords förnämsta product i goda år, utan
prisens oskäliga ombyten.
Motionairen har ansett, att landtman-'
nen i synnerhet saknar sådane spannmålsköpare
, som samla större lager och derigenom
få lika interesse med landtmannen emot
spannmålsprisens häftiga fall , hvilket förr
menas icke kunna förekommas, så länge spannmålsbandeln
är inskränkt till mer eller mindre
närbelägna orters behof för dagen , då
mer eller mindre tillförsel nödvändigt skall
orsaka ständiga fluctuationer ; hvaremot, om
stadga skall vinnas , Motionairen tror , att
spannmålshandeln icke ensamt bör bedrifvas
af Åkerbrukaren och Minuthandlaren, för fyllande
af dagliga behofvet , utan förnämligast
af Grosshandlaren , som med större Capital
speculerar ej allenast på inhemska behofvets
fyllande vid inträffad brist, utan
äfven på Utländningens förseende med denna
nödvändighetsvara, då det lönar sig, men
att , om ett i detta afseende lämpligt system
jkall kunna verkställas, det mäste ordnas på
Bevilln.-Utskottets Betänkande Nio a6. 527
det sätt , att äfven utländsk spannmål , under
vissa oföränderliga restrictioner, kan få
ingå i köpmannens större beräkningar,
Detta syftemål anses likväl alldeles icke
kunna vinnas, så länge Tullen på spannmål
är underkastad godtyckliga, obegränsade förändringar,
hvarunder köpmannen aldrig vågar
ingå i större upphandling, aldraminst af
utländsk spannmål. För att bereda möjlighet
och säkerhet för en stadgad fortfarande
spannmålshandel har Herr af Wingård derföre
föreslagit , att Rikets Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet skulle anhålla , det
Kongl* Maj:t behagade för vissa år fastställa
fixa medelpris, med en derefter lämpad införseltull,
hvilken Tull endast d vissa tider
om året borde få höjas eller sänkas i gif-;
ven proportion af spannmålsprisens fallande
eller stigande ifrån samma medelpris, och
har Herr af Wingård på dessa grunder föreslagit
, att, Tulltaxan på spannmål kunde
uppgöras efter de grunder, hvilka nedanstående
Tariff anvisar och som för närvarande
aro i England tillämpade.
28 Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o 26-
När R:dr Rg*.
I Tunna Hvete kostar i5 utbetalas i Tull 5 R:dr
I Tunna Råg — 12 — — ”4 —
I Tunna Korn — C) — — 3 —
I Tunna Hafre — 6 — — - 2 —
När priset går lill — 16 R:dr betalas i Tull 4 —
— 13 - 3 -
— io - 2 —
— ^7^ - J ^ —
— 17 - 3 —
— 14 -2 —
— 11 - 1 —
— ~~
När priset går till — '”TfTlhdrutbet. iTull 2 —
— 13 - t —
— 12 - | —
—  9, “ jL,~
När priset går till — 19 R:dr - 1 R;dr
— 16 - | —
— 13 - i —
— Jto^ 'JU,-'
Hvarvid den minsta Tullafgiften skalle stanna
, och hvilken alltid skulle erläggas som
minimum vid högre pris , och som Transitotull
vid återutskeppning af utländsk spannmål
samt såsom utgående Tull för den
Svenska.
t
Vid spannmålens fallande under medelprisen,
i5 R:dr Rgs. för Hvete , 12 Dito
lör Råg, 9 Dito för Korn, och 6 Dito för
Hafre, skulle skyddstullen utgå på så sätt, att:
Bivilln.-Vtskbttets Betänkande N:o «6. 5g
När R:dr R:gs. R:drRgs,
1 Tunna Hvete kostar 14 betalas i Tull 6 —
j Tunna Råg
1 Tunna Korn
1 Tunna Hafre
I Tunna Hvete
I Tunna Råg
l Tunna Korn
I Tunna Hafre
I Tunna Hvete
1 Tunna Råg
1 Tunna Korn
I Tunna Hafre
1 Tunna Hvete
I Tunna Råg
1 Tunna Korn
1 Tunna Hafre
1 'Tunna Hvete
j Tulina Råg
1 Tunna Korn
1 Tunna Hafre
Och samma Maximi-Tull för alla möjliga
lägre pris.
Som Svenska stapelstädernes köpman ega
rättighet att på nederlag upplägga utländsk
spannmål, skulle säkerheten, att Tullen icke
annorlunda än efter ofvannämnde Tariff undergick
förändring, föranleda dertill, att köpmännen
, di spannmålsprisen å någon utländsk
ort voro liga , toge denna vara i utbyte
emot sina exporter, för att vid stigande
8
5
i3 R, R:gs.bet,iTull
10
7
s
12 R;dr
9
6
}
11
8
5
10 R:dr Rgs,
5
4
3
T
6
5
4
8
7
6
JL
9
8
n
6
10
9
8
7
oo Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o 26.
pris äter densamma exportera emot Transito^
Tull; den höga Tullen på spannmålsinförsel
hos oss, så länge sädesprisen voro vid
eller under de stadgade medelvärdena, skulle
försäkra Landtmannen emot all skadlig inverkan
af den på nederlag upplagda spann-}
målen, och Köpmannen, hvilkens interesse
det vore att upprätthålla prisen, skulle, då
de föllo, sjelf upphandla landets öfverskott,
för att antingen exportera till Utländningenj
eller ock, vid inträffande brist och stigande
pris, åter inom landet försälja. Genom en
sådan ordning för spannmåls-införsel och för-!
tullande har Herr af Wingård trott, att Landt?
mannens fördel vore bevakad genom säker--  liet till afsättning i goda år och säkerhet er
mot brist i missväxtår, samt att dessutom den
stora fördelen skulle kunna tillskyndas fäderneslandet,
att Svenska Köpmannen kunde
actift deltaga uti andra nationers spannmåls-^
handel.
Vid öfverläggning ora denna Motion,’
emot hvilken anmärkningar blifvit gjorda
hos Ridderskapel och Adeln af Herr Friherre
Åkerhjelm, Gustaf Fredr., Herr Uggla,
Carl Vilhelm, och Herr Lefrén Joli. Pehrl
har förekommit 2Jne hufvudsakliga, af dem
anförda, inkast emot möjligheten att verk-*1
ställa Herr af Wingärds förslag. Det första
hemtas af Landets vidsträckthet, olika local,
Sevillu.- Utskottets Betänkande N:ö 36.’ 31^
och de under samma tid på flera serskilda
ställen varande högst olika pris, som ofta
förändras och derigenom skulle föranleda till
täta ändringar af Tullen och svårligen medgifva
säker grund för samma förändringar ’
dem i synnerhet Herr Friherre Åkerhjelm
ansett stridande emot den säkerhet, sorn af
Köpmannen måste sökas och hvilken endast
genom bestämd, icke varierande Tull , kan.
erhållas. Det andra inkastet grundas på Kgl.
Maj;ts år 1826 utfärdade Nådiga Kungörelse,
i afseende på handeln och sjöfarten mellan
Sverige samt Ryssland och Finland, hvilken
medgifver, att, då spannmål till Sverige införes,
sådant från Finland får ske emot half
Tull, hvilken således, vid inom Sverige stigande
pris, och derefter, enligt Herr af Wingärds
Förslag, nedsänkt Tull, skulle blifva
så ringa, att, om priset i Finland vid samma
tid vore lågt , öfverflöd af spannmål blefve
Sverige påfördt, hvilken spannmål, om den
icke under året kunde afsättas, skulle, för ett
kommande bättre år, nedtrycka inhemska prisen
och således skada Svenska Jordbrukaren*
I afseende på det Första inkastet , har
Utskottet trott, att spannmålsprisens nuvarande
stora ombytlighet och olikhet i serskilda
orter af Riket egentligen ega sin grund uti
brist på verklig och ordnad spannmåls-handel,1
samt derföre ansett, att denna olägenhet och
52 Beyilln,-Utskottets Betänkande N:o 26.
deraf hemtade skäl borde upphöra , om förslaget
för öfrigt kunde nu verkställas-, emedan
syftningen med dess införande är att
vinna en säker och jemn afsättning, som åter
borde jemna prisen, och att, då medelpris
vissa bestämda gånger om året, t. ex.,
hvar 3:dje eller 4:de Månad, skulle i afseende
på Tullen fastställas, efter ordentliga uppgifter
från de af Rikets Stapelstäder, der Börs
och edsvurna Mäklare finnas, en MedelTull,
lämplig för hela Riket, kunde vinnas.
Till undanrödjande af de farhågor, som
liemtas från den rättigheten Finska Handlande
ega, att för Finsk spannmål vid införsel
i Svensk hamn tillgodonjuta 50 procents
nedsättning i Tullen, har Herr af Wingård,
uti ett serskildt till Utskottet ingifvet anförande,
föreslagit:
i;o. att till Jordbrukets skydd en under
10 år orubblig Införsel-Tull på spannmål
borde fastställas; men, på det att spannmålsbrist
icke härigenom skulle förorsakas
vid missväxtår, har han derjemte föreslagit:
2:0. att enskilda spannmåls-förråd eller
nederlags - magazin för Sädes - Import
och Export under nämnde 10 år borde få
inrättas uti de Rikets Stapelstäder der Börs
och
Bevilln.:Utskottets Betänkande No ?6. 35
beli edsvurne Mäklare finnas och hvarest således
spannmålsprisen kunna med möjligaste
säkerhet noteras, till grund för den af honom,
uti dess Motion, uppgjorda beräkning för erläggande
af stigande eller fallande Tull.
3:o. Att all den Inrikes eller Utrikes
upphandlade spannmål, som uti dessa nederlags-magazin
upplägges , må af egaren fritt
disponeras under de utsatta xo åren, att antingen
exporteras eller åter inom Riket för«
säljas,
A.
4:o. Ätt för den, som exporteras, bör
‘Transito-Tull erläggas, hvilken kunde bestämmas
till | procent af det medelpris, sorn
stadgades för den omtalade tidens spannmålshandel.
5:o. Att för den spannmål, som från
nederlagen föryttrades inom Landet , skulle
betalas en Tull, lämpad efter prisens fallande
och stigande , under eller öfver medel--  värdet, på sätt Herr af Wingärds Motion
i ämnet nogare antyder, samt att all Tull
för spannmål från dessa nederlag skulle, efter
nämnde grunder, erläggas utan afseende
på Orten, der den vore upphandlad.
Bih, till Riks.-St. Prat, 1828 och IS29» 5 Sami, 3
8;cfc H-.tet.
34 Bevilln^Utskottets Betänkande N\o 26.
6:0. Att bestämda gränsor borde uppdragas
emellan dessa, för en viss tid och på
vissa ställen rnedgifna, obegränsade spannmålsupplag
och den redan i äldre Författningar
alla Rikets Stapelstäder förunnade rättigheten,
att på nederlag upplägga omalen spannmål. Och
7:0. Andtligen: att, om dessa förslag
vinna bifall , borde underdånig hemställan
föreslås, att af Rikets Ständer frambäras till
Kongl. Majit, som, enligt Regeringsformen,
har och måste hafva beslutande-rätt i afsede
på spannmåls-Tullen.
Utskottet, sorn, lika med Motionairen ,
kanner den svåra ställning, hvaruti Svenska
Jordbrukaren sig befinner genom ostadiga
spannmålspris, svår afsättning i goda år,
och fara för bristande tillgång i missväxtår ,
är äfven öfvertygadt , att dessa olägenheter
icke kunna, utan stora förluster, och aldrig
med säkerhet afhjelpas genom Statens mellankomst
eller genom Allmänna MagazinsInrattningar
, samt anser enda botemedlet
vara en väl ordnad och på säker grund
bvilande fri spannmålshandel , i förening med
enskild omtanka, att i goda år bereda behållningar
för kommande missväxtår, delar
äfven med Motionairen den öfvertygelse, att
det förslag, dess till Ridderskapet och Adeln
ingifna Motion innehåller, skulle blifva ett
Bevilln.'Uts\otUts Betänkande N.-o a6, 35
verksamt medel till vinnande af det sökta
målet, så vida andra omständigheter icke för
närvarande deremot! lade oöfvervinneliga
hinder i vägen. Utskottet nödgas anse den
år i8a6 med Byssland, under helt olika förhållanden
i anseende till Svenska spannmålstillgången,
och för öfrigt med afseende på
Landets fördel i allmänhet, afslutade Handels-Convention,
göra verkställigheten af Hr,
af Wingärds Förslag omöjlig, enär ali spannmål
från Finland , antingen den directe infördes
eller på nederlag upplades, alltid vid
förtullningen till användande inom Landet ,
skulle njuta till godo den i Tractaten
betingade halfva Tull, och befarar Utskottet
dessutom att 2:ne olika slag af nederlag för
spannmål, om de ock, med bibehållande af
Conventionens helgd, kunde utföras, skulle
orsaka oreda och kunna åstadkomma missbruk,
samt tror att olika Författningar för
en och samma rörelse icke inom ett Land
böra införas, eller med ordning låta sig verkställas;
Utskottet måste derföre, af dessa skäl,
för närvarande afstyrka antagandet af Herr
af Wingärds gjorda Förslag till SpannmålsTull;
men då Utskottet,
för sin del, tror, att, under andra
Handelsförhållanden med Finland ,
af detta förslag anledning skulle
kunna hemtas till antagande af så
-
g 6 BcvUln,zUtskotteis Betänkande N:o 36-
dane grunder för Spannmålshandelri
och Tullen derå, som verkade till
denna handels stadga och framgång
samt jordbrukarens deraf beroende
fördel, anser Utskottet sig pligtigt
föreslå, att Rikets Höglofl. Ständer,
uti en underdånig Skrifvelse
till Kongl. Maj:t, måtte anmäla så
val sjelfva förslaget som de orsaker,
hvilka nu hindra tillstyrkande
att detsamma använda, med under--  dånig anhållan, att Kongl. Maj:t^
då förändrade omständigheter det
medgifva, täcktes deråt lemna den
Nådiga uppmärksamhet, som ej mindre
Motionairens till allmänt väl
syftande ändamål än äfven sjelfva
Förslaget förtjenar.
Ehuru Grundlagen förvarar åt Konungen
rättigheten att bestämma Tullen å Spann-]
mål, önskade likväl Utskottet att kunna framlägga
något eget förslag, som ådagalade Utskottets
bemödande att efter möjligheten bereda
säkerhet för jordbrukaren att, så vidt
tinder närvarande förhållanden är möjligt ;
vara någorlunda tryggad emot alltför stora
flucluationer i Spannmålsprisen.
Om äfven de fördelar, som Herr af
jFFingdrds förslag synes erbjuda, således ic
-
Bevilln.-Vtsköltets Betänkande N:o 26. Zj
te nu i sin helhet stå att vinna, tror Utskottet,
att det för landet vore fördelaktigt,
om Tullen å Spannmålen vore fri för någon
längre tid, eller åtminstone till nästa Riksdag,
och bestämdes så , att den, å ena sidan,
icke vore lägre, an att den under goda
år tryggade Svenska jordbrukaren för skadlig
medtäflan af Spannmålsproducenter i andra
länder, hvarest climat och öfrige förhållanden
ofta alstra ett betydligt lägre pris å denia
a vara, än i Sverige, och, å den andra, icke sd
h'6g att den ej, under mindre god skörd eller
missväxt, kunde blifva beståndande och försäItra
de producenter inom landet, hvilka torde
hafva Spannmål till afsalu, om ett pris;
som någorlunda motsvarade det mindre belopp,
de då kunde hafva att försälja, utan att
för mycket betunga dem , som vore i behof
att köpa. En sådan Tull borde väcka den
enskilda speculations-andan, så väl att, vid
lyckligare skördar inom landet , spara och
uppköpa öfverflödet för kommande behof,’
som att, vid mycket låga pris utomlands,
derifrån upphandla och här på Nederlag upplägga
Säd, samt torde, på sådant sätt, i någon
tnon förekomma den nu ofta rådande
alltför stora olikheten i Spannmålsprisen.
Vid föreslåendet af denna Tull, har
val ofvannärnnde convenlion med Ryssland ,
hvarigenom Tullen är nedsatt till hälften ä
den Spannmål, som liitföres från Finland,'
38 Bevilln.-TJiskottets Betänkande N:o 26,
medfört sina svårigheter; men Utskottet förmodar,
att, om härvid, i fråga om skyddstullens
belopp, följes samma princip, som
i Betänkandet om TullBevillningen antages
för införsel af Potatoes och Brännvin
, samt denna Tull således bestämmes
till minst 5o procent af ett gifvet , icke
för lågt beräknadt tullvärde , Spannmålsproducenten
vore försäkrad för skadlig införsel
, dels från Finland, enär der råda till
en stor del samma climat och öfriga förhållanden,
som hos oss, samt således skillnaden
i pris icke bör vara större, än att en Tull
af a5 procent, jemte frakt och andra umgälder,
blefve tillräcklig, och dels från andra
länder der prisen icke sällan äro så låga,
att de synas kunna bära ifrågavarande tullbelopp.
— Utskottet har således ansett, att för
Spannmål borde, intill nästa Riksdag, fastställas
följande tullvärde och afgift, nemligen ;
Tullvärda. InförselsTull.
UtförselsTull*
R;dr sk.
R:dr sk.
R;drsk, r.
g. —• En Tunna Bolivete
4=
24
- 3. 6.
lo. — i D;o Hvete
5=
— 4.
8. — i D:o Ärter
4:
—
— 3- —
8. — l D:o Råg
4:
—
— 3: —
6,-1 D:o Korn och Malt
3t
_
— 2. 8,
4. — I D:o Hafre
2:
— I. 4.
6. — 1 D;o Vicker
3;
—
— 2, 8.
Bevilln.~Utskottets Betänkande N:o s6, 5g
Och får Utskottet, i den händelse detta
Förslag skulle af Rikets Högloft. Ständer gillas,
vördsamt hemställa,
att detsamma äfven måtte af Rikets
Ständer öfverlemnas till 7Cgl.
Majus Nådiga afseende, vid utöfvandet
af Dess Höga rätt att härom
förordna.
Dock varder detta, jemte afgifne reservationer,
härmed till Rikets Högloft, Stan--  ders upplysta ompröfvande öfverlemnadt.
Stockholm den 13 Maji 1829-
Reservationer:
Af Herr Tham: Erfarenheten tror jag
hafva bovist, att odlingarna och åkerbruket i
Sverige nu stigit till den höjd, ati Landet i
goda år producerar betydligt mera spannmål,
än för invånarnes behof erfordras, att me~
delpiåtUga år fylla behofvet och äfven torde
lemna något öfverskott samt att brist å denna
nödvändighetsvara endast uppkommer då
missväxt inträffar i större delen af de egent
-
4© Bil. till Btvilln..Utskott. Bet. N:o 26;
liga sädesproducerände provincerna; för hvilka
påståenden året 1826 samt de nästföregående
4 och båda efterföljande åren torde lemna ovedersägliga
bevis. Om derföre de öfverskott,
som de bättre åren lemna, kunde uppläggas
i reserve till behofvets fyllande, då
missväxt inträffar, så borde åtminstone intet
ett missväxtår orsaka brist och nöd. Att för
Statens medel samla dessa öfverskott i allmänna
magazin, är en åtgärd, hvarmed det
sökta ändamålet icke kan vinnas, utan de
största förluster och uppoffringar; det har äfven
erfarenheten bevist, hvaraf följer att en
fri, på säkra grunder hvilande, spanmålshandel,
dertill är den enda utväg, hvaraf framgång
kan hoppas; men om denna handel
skall åstadkomma önskad verkan, så måste
köpmannen kunna varn försäkrad emot stora
förändringar i införselTullen å spannmål, och
denna Tull så afpassas att den i goda år försvarar
Svenska Jordbrukaren för spannmålsprisets
fällande genom införsel af £rämman-i
de säd och i missväxtår lemoar möjlighet, att,
utan prisets oskäliga stegrande, fylla bristen.
Vid beräkningen af InförselTall å spannmål
måste alltså jemförelsen med prisen 1
Finland i synnerhet komma i fråga, emedan, en.
ligt sista Conventionen med Ryssland, 'spann-'
mål ifrån Finland får i Sverige införas riiöt
half Tull. Då man afser climatets likhet I
Sverige och Finland och att åkerbrukskostn^-
Bil, till Bevilln,'Utskott, Bet. No 26: 4i'
den äfven å båda ställen torde vara jemlika,'
förmodar jag att en Tull af 2 R:dr R:gds på
Råg, (den spannmålsartikeln som Finland egentligen
har att aflåta); då till denna Tull
lägges frakt och alla andra dertill hörande
kostnader, bör försäkra Svenska Jordbrukaren,
att Råg icke emot denna Tull kan med förmon
från Finland i Sverige införas, vid andra
tillfällen, än dä missväxt och deraf yppad
brist skulle stegra Svenska Rågprisen
åtminstone 4 B:dr R.‘dgs öfver de Finska.
Af sådan grund tror jag att InförselTullen
på spannmål, så vida man vill hos Konungen
i underdånighet anhålla att få den, emellan
denna och nästa Riksdag, fixerad, icke
borde föreslås högre, än
för Bohvete ....1.3;
Hvete och Mais ..... 3 : 16.
Hafre 1: 16.
Korn och Xornmall .... 2 :
Råg och Arter . ; . . . 2: 32.
Och då den 5o procents högre Tull, Be--  villningsUtskottet föreslagit, enligt min öfvertygelse,
icke bör hvarken önskas eller föreslås
som fix, och icke skulle kunna sorn sådan
stadgas, utan att oskäligt uppdrifva sädesprisen,
om ett missväxtår skulle orsaka behof
af Utländsk spanmåls införande och deri-;
genom öka nöden hos den, som behöfde kö-j
pa denna vara, måste jag så mycket mer reservera
mig emot Utskottets höga spannmålsr
42 Bil. till Bevilln.. Utskott. Bet. N:o a6,
Tull, som jag, enär Fabriquer och Handtvetkerier
anses skyddade med 33! procents införselTull
af varornas verkliga värde, icke
finner något skäl att sätta Tullen å spann--  mål lill 50 procent af ett värde, hvartill den
aldrig uppgår utan vid svag och intill missväxt
gränsande årsväxt.
Härmed förenade sig Herr Pettersson.
Af Herr af Wingård: Jag skulle all
deles
sakna hvad jag anser vigtigare att ega
för en Riksdagsman, än kunskaper och äfven
god vilja, nemligen tact , om jag vidlyftigt
reserverade mig emot Utskottets beslut. Det
är någon ting så vanligt att man, uti sin välmenta
ifver, under våra Riksdagar stöter på
patrull, att jag ej mer än. någon annan kunnat
undvika det; men väl kännande af gammalt
hvad sorn är att göra vid sådane tillfällen
, har jag begärt lösen och fått den Uti
svaret: ’’FörsIaget duger.’* Härmed bör jag
vara nöjd och är det visserligen också, då ej
mer än ett enda argument, hvarföre förslaget
icke nu kan verkställas, blifvit anfördt, och
hindret, ehuru ansedt gälla öfverallt, dock
icke anses gälla för alltid. En förändring,
jag sökte gifva förslaget, under öfverläggnin.
garne, så inom afdelningen som Utskottet,
liar dock icke blifvit upptagen i Betänkandet,
ehuru på sätt och vis vederlagd genom
Bil. till Bevilln.-Utsiott. Bet. N:o 26. 43
en votering. Jag begagnar mig således af
min Riksdagsmannarätt och söker göra denna
min åsigt gällande genom en reservation
inför talrikare församlingar med kanske
bättre framgång än hitintills.
Den af mig anförda förändring uti af.
gifna och på det hela af Utskottet till principen
gillade Förslaget innefattade den önskan ,
sorn jag nu förnyar, att, så vida Rikets Stander
äfven skulle gilla principen, hos Kongl.
Maj:t underdånigst måtte begäras, att hvad
icke kan, i öfverensstämmelse med detta Förtullnings-system,
nu vidtagas för Norra och
Ostra Sverige, i anseende till Ryska Handels-Convenlionen
, nådigst måtte medgifvas
såsom gällande för Sydvestra delen af Svenska
kusten utanföE Öresund, hvilken; från
Finland aflägsna, af bördiga Svenska Provinser
omgifna trakt troligen icke skulle lida
mehn af Finnarnes Spannmåls-speculationer.
Utskottet har visserligen sagt, att det
tror olika Författningar för en och samma
rörelse icke inom ett land böra införas, eller
med ordning låta sig verkställa : en mening
som förmodligen refererar sig till mitt ändringsförslag;
men jag vågar tro, å min sida,
, att denna satts hvarken hitintills blifvit
tillämpad eller någonsin strängt blir det i
vårt vidsträckta olikartade land, Man söker
^4 Bil. ti/l Bevilln,-Utskott. Bet. N:o 26.
ja erhålla olika flyttningstid uti olika Provincer;
man har ju olika beskattningar, så
till belopp, som beräkningssätt, uti olika
delar af Riket, så för personer som egendom
; hvilken mängd af undantagslagar finnes
icke för olika ställen ? Och för att visa
förhållandet uti dess närmaste sammanhang
med förevarande fråga: äro icke just Nederlagsrättigheterne
olika för1 olika Stapelstäder;
samt har man ej väckt fråga, vid denna Riksdag,
om inskränkandet af Stapelstads-rättigheten
till färre Städer? — En åsigt som icke
saknat understöd inom Utskottet. Huru länge,
till skada för vår transito-handel just med
Einland, saknade icke Stockholm oinskränkt
nederlagsrättighet under det Götheborg och
Carlshamn egde den. Om, till följe af likstämmighets-principen,
denna rättighet så tidigt
funnits i Sveriges största handelsstad nära
Finska och Bottniska vikarne, som på Sö-'
dra och Vestra kustens vida mindre Städer,
nog skulle Finska handeln efter skiljsmässan
med detta land fått en för Sverige fördelaktigare
riktning än den nu eger; men andra
principer voro då gällande, äfvensom andra
än dagens skola blifva det hädanefter. Sundast
torde dock den blifva som medger, att
en activ transito-handel utan band och restrictioner
alltid får uppsta, der belägenheten
ar passande och capital eller credit finnes*
Bil. till Bevilln.-Utskott. Bet. N:o 26. 45
Några sa allmänna grundsattser inom vårt
Land, som Betänkandet omförmäler, hafva
således hvarken kunnat tillämpas hitintills
eller blifva det hädanefter. Och, på det he-i
la, hvad är sjelfva Byska handels-conventionen
annat än en undantagslag, förmonlig för
de delar af Landet, som af den kunna sig be-]
gagna, och billig just till följd häraf, ehuru
kanske mindre förmonlig för Spannmåls-producenten
i dessa delar; men om orter finnas,
som hvarken hafva gagn eller skada af
denna convention, hvarföre gifva den ett inflytande
längre än den sjelf förmår?
Om de häruti interesserade orterne kuni
<le höras, skulle snart visa sig, att man oftast
i Landsorterne bedömer sina fördelar rättare
än förmodas, under omsorgen att genom
Författningar bereda dem. Så skulle, tillexempel,
måhända Götheborgs handlande sägaj
att de befarade icke Finnarnes täflan, blott dem
medgifvesrättigheten få disponera sin uppköpta
spannmål när och hvart som helst. Och kanske
Bikets bördigaste Provincer, inberäknadt Östergöthland,
ända till Götha Canals sista sluss,
skulle säga: vi vilja gerna hafva en bestämd
afsättningsort för vår Spannmål, äfven om
den skulle ligga något långt ifrån oss, blott
der finnas Capital, In~ eller Utländska, lika
godt, men tillräckliga, samt speculation]
hos dg handlande,
*t6 Bil. till BeviHn.*Utskott, Bet, Nfo aG.
Det må för öfrigt gerna vara ställets
Grosshandlare inedgifvet att äfven köpa Utländsk
spannmål och skicka den jemte vår
till hvilket ställe af jordklotet som helst ,
blott de hindras, genom ett orubbligt Förtullnings-system,
att undersälja oss inom landet,
samt dem gifves samma interesse som vi
ega, att hålla Spannmåls-prisen uppe i goda
år och billiga i dåliga.
Jag finner således ingenting som hindrar,
att ju, i fall förslaget duger, Rikets
Ständer iinderdånigst kunna hemställa, att, så
vida Kongl. Maj:l skulle finna detsamma,
Kongl. Maj:t täcktes, med begagnande af sin
höga, uti 60 RegeringsFormen förvarade
rätt, låta införa detta Förtullnings-systern på
"Vestra kusten, oberoende af Ryska Tractaten
och Dess fortfarande helgd.
Härmed förenade sig Herr af Geijerstam.
Af Herr af Billbergh : ^Under den öfvertygelse,
att endast en fri och på säker
grund hvilande Spannmålshandel kan upprätthålla
Spannmålsprisen och hindra det
skadliga inflytandet af samma prisers betydliga
fallande eller stigande, har jag biträdt
den af Utskottet antagna meningen , att en
fix Tull å Spannmål, som bereder möjliga
-
Bil- till Bevilln.-Utskott. Bet. N:o 26. 47
heten utaf att speeulera med denna vara både
i verldshandel och inom eget land, borde
stadgas, och att, så vida samma åsigt gillades
af Kongl, Majit, som, enligt 60 §. i Regeringsformen,
eger förhöja Tullen å inkommande
och utgående spannmål, man icke borde
kunna befara brist, hvarken i afsättningen
under goda år, eller i tillgången under
missväxtår; alltid förutsättande, att industrien
och hågen att förtjena skulle locka en mängd
sneculanter att i goda år köpa spannmål, dels
för att dermed undsätta egna landsmän under
missväxtår, dels för afyttring på Utrikes
orter, då prisen der äro högre, än hos oss ;
men då Utskottet begränsat denna fixation
till nasta Riksdag och föreslagit 5o procents
Tull af ett allt för högt pris å spannmålen,
anser jag dessa bestämmelser alldeles motverka
det ändamål man sökt vinna. Att kalla
det en fix Tull, sorn i ögonblicket af dess bestämmande
begränsar tiden för dess bestånd,
är att ingifva en farhåga hos Speculanten, som
är oförenlig nied den säkerhet hvar och en
fordrar, som skall äfventyra sitt Capital uti en
speculation, som kan fordra 4 ä 5 år, innan den
realiserar sig, och hvarförinnan ändring i
Tullsystemet kan vara att befara.
Första vilkoret tror jag således vara, att
båda Statsmagterna, så vida de dela Utskottets
öfvertygelse om nyttan deraf, attén fix Tull
bestämmes, tillika förklara, att denna Tuli
48 Bil. till Bevilln.-Utskott. Bet. N:ö 26.
kommer att ständigt vara gällande, C
samma mon ett sådant förklarande vinner
förtroende , i samma mon lifvas allmänna
industrien att derefter göra sina beräkningar
i afseende på spannmålshandeln. Men'
dernäst ligger stor vigt uppå, att den fixaj
Tullen bestämmes så proportionerlig, att
den endast lemnar ett behöfligt, men icke
öfverdrifvet skydd förSvenska Jordbrukaren^
och att den icke öfver hufvan betungar spann-i
målspriset, då olyckan af en missväxt skulle
göra det nödvändigt att införskrifva Utländsk
spannmål.
Den af Utskottet föreslagna införsels^
Tullen å spannmål tror jag vara öfver be««
hofvet af beskydd, emedan flera års erfarenhet
visat, huruledes prisen å spannmål i
Ostersjöhamnarne nära balancerat och under»
stundom varit lägre än våra inhemska; kunJ
nandes denna höga Tull å spannmålen icke
eller ega bestånd under missväxtår, emedan
spannmålsprisen då skulle blifva så höga,
att få kunde mägta köpa sitt nöd vändighetsbehof
af spannmål, hvilket lätteligen inhem-i
tas deraf, aft Tullen å vårt allmännaste sädesslag,
Rågen, blifvit föreslagen till 4 R:dr
Råneo för tunnan. När nu härtill lägges Convoj-afgift,
Frakt, Assecurance-afgift, Mätarepenningar
, Intorkning , Magazin s-hyra och'
Köp,
Bil. till Bevilln.-Utskoti. Bet. N:o 26. 49
Köpmanna-avance, och ytterligare tillkommer,
att spannmålen alltid stiger på andra orter i
förhållande till missväxtens betydenhet hos
oss, så visar sig nogsamt, att en faderlig
regering aldrig i missväxtår kan betunga landet
med en så dyr brödföda, besynnerligen
då producenten af spannmål är den hufvudsakligen
behöfvande och då det står i Hegeringens
magt att lindra nöden.
Jag vet väl ,' att det är af fruktan för
missbruk af Ryska Conventionen, hvarigenom
Finnarne äro berättigade att emot half Tull
införa spannmål , som Utskottets pluralitet
trott det vara nödigt att stadga den föreslagna
höga Tullen; men, utom det att likheten uti
climatet för Finland med det för Sverige
närmare förlikar spannmåis-interessena uti dessa
Länder, bör jemväl tagas i betraktande,
att äfven annat Lands spannmål, då den, genom
möjliga missbruk af Certificater, skulle
komma att öfverföra* ifrån Finland, likväl
alltid blir betungad roed dubbel Frakt och
Assecurance, samt med ej mindre in- och
utlossnings-kostnader i Finland, än Comtnissionsarfvode,
hvilken ökning till det nogaste
torde kunna räknas uppgå till hälften af den
Tull, sorn gäller, då spannmål före® directe
ifrån annat Land än Finland till Sverige.
Bilt. till Rikt-St, Prat, 1818 och 1819, 5 Sami, 4,
8 :de H.t,
Bil. till JBevilln,.-Utskott, Bet. N:o <xG,
Öm deremot den fixa Tullen bestämmes
till 3 R:dr för en tunna Bohvete, till 3 R:dx
a6 sk. för l tunna Hvete och Mais, till s
lR:dr 32 sk. för x tunna Råg och Arter , tili
2 Rtdr för x tunna Kon, Malt och Vicker,
samt till i Rldr 16 sk. för i tunna Hafre j
tror jag Landtmannen vara fullkomligen skyddad
emot intrång af främmande spannmål i
goda år, och att denna Tuli möjligen skull®
kunna bestå under missväxtår.
A£ Herr Donner: Under åberopande af
mitt vid Betänkandet om TullBevillningem
gjorda Reservation, får jag förklara, att jag i
Betänkandet om Tuli å spannmål icke elles
kan instämma»
Slut på 5 Sami. i ista Afd. i \sta Bande!,.
STOCKHOLM.
Elmé/is och Granbergs Tryckeri; 18 s §1
