# ID: svediakorp-gov1952
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,419
# sentences: 2,190
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Betänkan den. N:s 367, 368. ag5
blifver på ifrågavarande behof reserverad. Den 3r
December 182g.
N:o 363.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nåd. Remiss
uppå f. d. vice KronoFogden M. Dali 1—
grens underd. ansökning om eftergift af honom
till betalning ådömde balance-medel.
(I-A.)
Sedan, genom K. Svea IIofRätts laga kraftvunne Utslag
den 23 October 1823, vice KronoFogden Dahlgren
blifvit, såsom ende Testamentstagare efter aflidne
KronoFogden, K. Ränt mästaren Niiman, skyldig
förklarad, att till Kronans Cassa genast inbetala 5gog
R:dr g sk. 1 r:st, som vid hållen rest-ransakning i
ÖslerSysslets Fögderi af Wermlands Län d. g Nov.
1821 funnits af Numan oredovista för uppburne nedsättningsSpannemåls-medel;
så har, i en till K. M:t
år 1825 ingifven ansökning, Dahlgren i underd. anhållit,
om Nåd. tillåtelse till afskrifning af desse medel
eller alt frågan derom blefve R. St:r förelaggd, samt
att ali utmätnings-åtgärd tills vidare kunde blifva inställd,
emot den säkerhet som redan vore vunnen genom
Seqvester på allt hvad Dahlgren ägde och sorn
redan af LandshöfdingeEmbetet blifvit godkändt såsom
tillfyllestgörande; stödjande Dahlgren berörde underd.
ansökning ibland annat derpå: att så väl KronoFogden
Niiman i lifstiden som Dahlgren skola på
serskildta tider hafva till f. d. LandsSecreteraren Kle
-
\
396 Stats-Utskottets
man aflemnat å ifrågavarande skuld fullt deremot svarande
summa: att Kleman, till hvilken Landshöfdingen,
enligt dess egen uppgift, hade uppdragit all befattning
med Spannemåls-upphandlingen och undsättningen
inom Länet, skulle varit den rätta person, till
hvilken influtne medel för undsättnings-spannemål bordt
aflemnas, att, efter hvad R. Sttrs Revisorer yttrat, i anledning
af Landshöfdingens berörde uppgift, Landshöfdingen
för dess förrberörde åtgärd och följderne borde
stå i ansvar: att sådant skulle öfverensstämma med
gällande Författningar och att Sökanden alltså ägde
fullkomlig trygghet för medlens aflemnande, dels i
följd af Klemans officiella egenskap, dels ock i afseende
på Sökandens ovilkorliga rätt, att vid uppkommande
behof söka sin ersättning hos Landshöfdingen som
var den, hvilken på dess ansvar öfverlåtit en honom
enskildt ålaggd befattning: att Kleman ex officio qvitterat
3ooo R:dr B:co af ifrågavarande medel och hos
K. M:t sökt ådagalägga att desamma blifvit i Embetsväg
aflemnade: att den säkerhet, Dahlgrem sökt hos
Kleman, icke borde förminska hans rätt, att, för hvad
som brast, hålla sig till Landshöfdingen, samt sluteligen
att äfven den svåra belägenhet, hvaruti Dahlgren
till a:ne sine Förmän befunnit sig, äfven förtjente uppmärksamhet,
och att hans passiva förfarande varit en
följd af den grannlagenhet han aldrig velat åsidosätta.
I anledning af de härvid förekomne serskilde omständigheter,
är af K. Mit den 8 Mars 1825 i Nåder
medgifvet, att den Dahlgren ådömde utmätning för
ifrågavarande medel tills vidare finge anstå under
Betänkanden, N.‘o 368. 297
fortfarande af den till Kronans säkerhet redan laggde
Seqvester pä Sökandens Egendom; hvarefter och sedan
infordrade underd. Utlåtanden af K. M:ts Bef:h:de
i Wermland, Chefen för Allm. MagazinsÄrendernes
utredning samt K. M:ts och Rikets KammarRätt inkommit,
K. M:t med Nådigt tillkännagifvande att K.
M:t den 1 Nov. 1826 funnit godt i Nåder tillåta, att
anstånd med balancens indrifvande finge, emot Seqresterns
fortfarande till nästa Riksdag äga rum, har
den 19 Nov. sistlidit år, i frågan om den sökta eftergiften,
till Utskottet öfverlenmat Dahlgrens ofvanberörde
underd. ansökning.
Handlingarne i detta mål visa: att uti en, på Dahlgrens
begäran om undersökning derom , att f. d. LandsSecreteraren
Kleman skall å LandsSecreterare-tjenstens
vägnar af Dahlgren uppburit den honom till betalning
nu ådömde Summa, hos K. Svea HofRätt,
emellan Adv.FiscalsEmbetet derstädes och Kleman,
förehafd. samt den i5 Nov. 1824 afgjord skriftväxling,
Adv.FiscalsEmbetet, efter granskning af de handlingar
och qvittencer, på hvilka Dahlgren grundat samma
sitt påstående, funnit dem icke vara af den beskaffenhet,
att talan om ansvar eller ersättning emot K. M:ts
Befihde på dem kunde grundas, hälst 2:ne af Kleman
till Nilman utgifne reverser och ett qvittence voro så
uppenbarligen enskilde Handlingar, alt tvekan derom
omöjligen ägde rum, samt ett senare qvittence äfven
tydligen utmärkte, att Kleman, såsom han uppgifvit,
emottagit de deri omnämnde medel endast i ändamål,
att för Dahlgrens räkning emot qvitto insätta dem i
a()8 Stats-U tslottets
Länets Ränteri, hvaraf följde, att Kleman, såsom Dahlgrens
enskildta Ombud uämnde bestyr sig åtagit, och
underskriften ex Officia icke kunnat missleda Dahlgrens
omdöme i afseende på qvittencets egenskap af
enskild handling, samt den omständigheten att LandsContoirets
Sigill blifvit under qvittencet anbragt, istället
att förvilla, bordt väcka Dahlgrens uppmärksamhet;
hvartill äfven komme, att Dahlgren sjelf nogsamt
ådagalaggt, det han icke betraktat det senare
qvittencet såsom en af behörig person utfärdad ofiiciel
handling, i hvilket fall han icke kunnat anse sig
behöfva, såsom nu skedt, för qvittencets innehåll,
3ooo R:dr B:co debitera Kleman i räkning och dera
taga qvitto samt för räkningens saldo söka intekniog
i Klemans fasta Egendom. — Och har, i följd häraf,
Adv.Fiscalen ansett skäl icke vara för handen
tili annan Embetstalan i målet än den sorn tilläfventyrs
skulle kunna äga rum emot Kleman, för missbruk
af underskriften ex Oflicio samt LandsContoirets
Sigill; men då det ansvar, hvartill Kleman för detta
af honora begagnade konstgrep gjort sig skyldig, icke
kunde öka den bestraffning, dertill han redan för underslef
och bedrägeri i tjensten blifvit af K. HofRätten
dömd, föranläts AdvocatFiscalen att denna talan
icke eller fullfölja.
Finnande K. HofRätten, med afseende på de af
AdvocatFiscalen andragne orSaker, på hvilka AdvocatFiscalen
från talan om ansvar å Kleman i förevarande
mål afstått, skäligt låta vid berörde förklarande
bero.
Betänka n den, N:o 368. 299
Af Styrelsen för Allm. MagazinsÄrendernes utredning
är anmäldt, atta Niimans ofvanberörde balance,
sorn ursprungligen utgjort 8,409 R:dr 9 sk. 1 r.‘st.,
blifvit belaldt til Isammans 5129 R:dr 4^ sk. 4 r:st. B:co,
så att återstoden, hvarföre den sökte afskrifningen
borde ifrågakomma, således endast utgjorde 3279: 11.
g hvartill likväl komme ränta 696: 12. 1. eller tillhopa
3gy5: 23. io. B:co.
Ej mindre K. M:ts Befrlide än K. KammarRälten
hafva ansett det ömmande att dessa medel, såsom en
gång utgifna å nyo skola betalas af Dahlgren, som^
efter hvad K. Mits Befdide andragit, i det ögonblick
Kronans kraf till fullo utgår måste med många barn
befinna sig i en utblottad belägenhet; dock har i öfrigt
K. M:ts Beflhde bestridt Dahlgrens obetyrkta föregifvande,
att Kleman skall af K. M:ts Bef:hde haft
uppdrag alt medel af ifrågavarande beskaffenhet uppbära,
destoheldre som hvarken Numan eller Dahlgren
varit i okunnighet alt, enligt bestämda föreskrifter,
MngazinsMedlen, som för lemnad undsättningssäd indrefvos,
skulle af KronoFogdarne directe lefvereras
till LandtRänteriet och icke till K. M:ts Beflhde ingå.
Och sora något annat än Landi Räntmästarens i
LandsContoiret annoterade qvittence icke vore gällande
för bevis om inbetalning af slike medel, har äfven
Styrelsen för Magazins-Imättningens Utredning funnit
Dahlgren hafva saknat anledning, att, på sätt sorn
skedt, aflemna medlen till LandsSecreteraren Kleman,
hvadan ock denna åtgärd, som ådragit Dahlgren förlust,
ej annorluuda kunde anses än såsom föranledd af
3oo Stats-Utskottets
enskildt förtroende, hvars följder ej i skäligen borde
falla Allm. Magazins-Inrättningen till last, på hvilken
grund, och då full tillgång till Magazinsfondens skadeslöshållande
vore för handen i den med qvarstad
belagde Egendomen, Styrelsen desto mindre ansåge
sig tillständigt, att tillstyrka Nådigt bifall till den
sökte afskrifningen, som på intet sätt vore ådagaiagdt»
att Dahlgrens obestånd genom godtgörandet deraf skulle
beredas.
Varandes jemväl af K. KammarRätten ansedt betänkligt,
att tillstyrka bifall till den sökta eftergiften,
då åtgärden att till Kleman öfverlemna de ifrågavarande
medlen ej annorlunda kunde betraktas än såsom
ett enskildt honom gifvit uppdrag.
Genom hvad sålunda utredt blifvit, har Utskottet
väl funnit ej mindre frågan om Dahlgrens skyldighet,
att ansvara Staten för ifrågavarande uppbörds-medel,
än ock den emot f. d. LandsSecreteraren Kleman jemte
Landshöfdingen i Wermlands Län, i följd deraf, väckta
fråga om ansvar och ersättning, vara i laglig ordning
pröfvade och bedömde, äfvensom Statens rätt,
genom qvarstad å Dahlgrens egendom, behörigen
förvarad för hvad af samma medel ännu oguldet finnes.
Dock som i förevarande mål det serskildta förhållande
sig företer, att Dahlgren, som jemte Numan
till Statens godtgörande en gång redan utbetalt de
ifrågakorane balancemedlen, endast af dervid lemnadt
förtroende till en sin förman och genom dennes oredliga
förfarande, ådragit sig den nu ådömde skulden;
så och med billigt afseende så väl härå och å den
Betänkanden, N:o 368. 3oi
ställning hvari Dahlgren såsom underordnad Tjensteman
till Kleman sig befunnit, som ock derpå, att,
efter hvad K. M:ts Bef:h:de upplyst, Dahlgren, i det
ögonblick Kronans kraf till fullo utgår, med mångå
barn bringas uti en utblottad belägenhet; har Utskottet
ansett sig, med åberopande i öfrigt af de skäl som
föranledt Utskottet att för Landshöfdingen af Wingård
tillstyrka afskrifning af honom till ersättning ådömde
allmänna medel, hvilka f. d. LandsSecreteraren Kleman
under tjensteutöfningen tillgripit och förskingrat,
böra vördsamt föreslå R. Sl:r:
att bevilja v. KronoFogden Dahlgren eftergift från
betalningsskyldighet af hvad utaf KronoFogden, K.
Räntmästaren Niiinans ifrågavarande Balance, ännu
icke blifvit. Kronan godgjordt, utgörande i Capital
och uppgäld tillhopa 3,279 R:dr ix sk. 9 rtst., äfven
som af den ränta som på Capitalbeloppet kan vara
upplupen; samt att R. St:r, i följd deraf, tillåta
att detta Kronans fordringsanspråk må i Räkenskaperne
afskrifvas.
Den 3i December 1820.
Reservation:
Åf Herr Hartmansdorff, August: I afseende på
grundsatsen åberopar jag min reservation, mot den af
Landshöfdingen af Wingård tillstyrkta afskrifning. Men
i afseende på tillämpningen finner jag Herr Dahlgren
vara mindre klandervärd än Herr af Wingård, emedan
det i allmänhet är lättare för en förman att hålla
'S:
3o2 Stats-Utskottets
en underlydande till ordning, än för en underordnad,
alt agta sig för en förmans svek.
Med Hr von Hartmansdorff förenade sig Hr Riben,
Carl Wilhelm,
N:o 369.
Memorial, i anledning af skiljaktiga beslut
inom RiksStånden i frågan angående försäljningen
af 5 stycken Kronan tillhöriga Krigsskepp
och redogörelsen för derför influtne
> medel. (i.-A.)
Effe r erhållen del af de beslut RiksStånden fattat i
anledning af hvad Utskottet först uti Betänkandet Wto
101 och sedermera, på grund af dervid gjorda anmärkningar,
uti ytterligare Utlåtande N:o 218 hemställt
och tillstyrkt, i frågan angående försäljningen af
5 st. Kronan tillhöriga Krigsskepp och redogörelsen
för derför influtne medel, har Utskottet, då dessa
beslut i 2tne omständigheter äro stridige mot hvarannan
och hvardera meningen af 2:ne RiksStånd antagits,
skolat härmed afgifva förslag till sammanjemkning
samt till voteringspropositioner, så vida frågorna
öfverlemnas till Förstärkta StatsUtskottets afgörande.
1:0 Utskottets hemställan att den af Lilla Creditivet
till liquidation af förlusten å hela Skeppshandeln
lyftade Summa 2ii,5i5 R:dr 2 sk. måtte afskrifvas,
har blifvit bifallen af Högv. PrästeStåndet samt Vällofl.
BorgareStåndel, hvaremot Högh Ridderskap?t och
Bet änka nden, JV:o 36g. 3o3
Adeln samt Hederv. BondeStåndet, med afslag å Utskottets
tilstyrkande, beslutat att RiksgäldsContoiret
borde af StatsVerket godtgöras för berörde 2ii,5i5
B:dr 2 sk. B:co.
Då anspråk på ersättning för denna förlust, i händelse
den skulle anses böra fordras, icke synes kunna
väckas mot andre, än de Konungens Rådgifvare, hvilka
möjligen tillstyrkt de åtgärder, hvarigenom förlusten
uppkommit, men desse numera för den förflutna
tiden erhållit decharge; samt ersättningen till RiksgäldsContoiret,
vid sådant förhållande, icke annorlunda
skulle kunna tillvägabringas än medelst anvisande af
serskilt Stats-anslag, som åter, sedan StatsRegleringeu
blifvit fulländad, icke synes kunna anskaffas på annat
sätt an genom ökad Bevillningj anser Utskottet sig
böra inbjuda Högh Ridderskapet och Adeln samt H.
BondeStåndet att, med frånträdande af deras förut
fattade beslut, förena sig med de andra 2tne RiksStånden
uti gillande af hvad Utskottet i denna punkt
hemställt. —
Skulle åter hvarken H. Ridd. och Adeln eller H.
BondeStåndet vilja öfvergå till den andra meningen,
lärer frågan blifva föremål för Förstärkta StatsUtskottets
handläggning, i hvilket afseende Utskottet får föreslå
, till omröstning af bemälte Utskott, följande
Proposition:
Den som bifaller, att den af Mindre Creditivet
till liquidation af förlusten å hela Skeppshandeln lyfta—
de Summa 2ii,5i5 R:dr 2 sk. Banco måafskrifvas, röstar
Ja.
3o4 Stats-Utskottets
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, skall berörde belopp RiksgäldsContoret
af StatsVerket godtgöras och serskilt anslag dertill
afsättas, hvarom BevillningsUtskottet underrättas, för
att med förslag i ämnet till R. St:r inkomma.
2:0 Hög!. Ridd. och Adeln hade inbjudit de respective
MedStånden att tili K. M:t ingå med underd. anhållan,
det laglig undersökning måtte företagas till
utrönande deraf, genom livems förvållande olikhet
uppkommit i köparens och säljarens contract rörande
Skeppet Tapperheten och Fregatten af Chapman,
samt att, om förlust härigenom blifvit StatsVerket
tillskyndad, då mot den person, som denna olikhet
vållat, anspråk mätte göras på ersättning för Statens
berörde förlust.
Denna inbjudning har, enligt ankomne ProtoCollsUtdrag,
endast antagits af Vällofl. BorgareStåndet;
vid hvilket förhållande och då 2tne Stånd äro af olika
åsigt med de andra 2:ne, Utskottet skolat till godkännande
framställa följande förslag till proposition vid den
omröstning, sora i sådant fall af Förstärkta Stats-Utskottet
lärer böra anställas:
Den som bifaller att underdånig anhållan göres
hos K. M:t, det laga undersökning måtte företagas
till utrönande deraf, genom hvems förvållande
olikhet uppkommit i Köparens och Säljarens Contract,
rörande Skeppet Tapperheten och Fregatten af
Chap
-
I
B e t ä n k a n cl e n, N:s 36g, 3yo. 3o5
Ghapman, samt att, om förlust derigenom blifvit
StatsVerket tillskyndad, då mot den person, som denna
olikhet vållat, anspråk måtte göras på ersättning
för Statens berörde förlust, voterar
Ja.
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej; anses underd. anhållan om anställande
af undersökning i berörde hänseende, icke böra göras.
Den 3i December 182g.
N:o 370.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss
a Betänkandet N:o 278, i frågan om upphörande
af Nyeds Sockens Bergslags-frihet.
(I.-A.)
Utskottets berörde Betänkande innehållande, ”det Utskottet
ansåg sig ej äga skäl att för Nyeds Bergslag
tillstyrka de hittills åtnjutna privilegiernas indragning
för närvarande, har blifvit återremitteradt från H.
f?» o. A. samt V. BorgareStåndct på grund af de skäl,
Ur v. Hartmansdorffj uti den vid Betänkandet fogade
reservation, andragit.
Vid den i anledning häraf anställde förnyade
granskning af ämnet, har Utskottet ytterligare erfarit,
att genom K. Resolutionen den 27 Julii 1726, det
blifvit Nyeds Bergslag vid vite förbjudit att, till andre
än de inom Socknen befintlige Bruk, sina kol förS
20
3o6 Stats-Utskottets
sälja. — Då Bergslaget således genom omnämnde ännu
gällande Resolution fått en viss prestation eller
rättare inskränkning i dispositions-rätten öfver deras
skogar sig ålagd, kan Utskottet icke tillstyrka R. St:r
något bestämdt yttrande i hufvudsaken , förr än en närmare
utredning ägt rum öfver beskaffenheten och omfånget
af de ersättoings-anspråk sora vederbörande
Bruksägare möjligen skulle kunna göra, enär Nyeds
Bergslags innebyggare, vid förlusten af Bergslags-privilegierna,
skulle befrias från den inskränkning i deras
kol-försäljning, hvilken de nu äro underkastade,
ii vadan Utskottet tillstyrker:
att R. St:r måtte till svar på K. Mits Nåd, Remiss
i målet, uppgifva detta hinder för afgifvandet af
det yttrande K. M:t äskat; med underd. anhållan,
att detta hinder, måtte intill nästa Riksdag undanrödjas,
genom undersökning huruvida Bruksägarne i
berörde Socken äro berättigade att bibehålla eller
måhända vilja afstå från den dem genom K. Resolutionen
d. 27 Julii 1726 tillagde options-rätt till
de kol, som inom Nyeds Socken tillverkas; då frågan
derefter torde vid nästa Riksdag R. St:r ånyo
föreläggas. Den 3i December 182g.
Reservationer:
Af Hr Biskop Thyselius.- Det är en häfdvunnen
R. St:rs vana, att när de icke kunna göra något annat,
eller bättre, besluta en underd. skrifvelse, med
anhållan om undersökning i ämnet oell målets utredande
till nästa Riksdag. Icke alltid har man gjort
B e t ä n k a n d c n, i\:o 370. 307
si" väl reda för livad man vill Lafva undersökt: sällan
uträttas dermed något af värde; men ett beslut
är dock lagdt till de många Riksdags-besluten och ett
frö utsådt till nya Riksdags-förhandlingar. Att II. Utskottet
handlat i samma anda, som B. St:r, är icke
att undra på. Men här är dock förhållandet särskildt
och eget deruti, att allting redan är undersökt och
befunnet samt att alla, som med saken hafva att skaffa,
finna sig nöjda — Kronan likaså. — Det är upplyst
af handlingarne och erkändt, att Nyeds Bergslag
städse uppfyllt vilkoren för sina Privilegier. — Kolningsskyldigheten
till Bruken är aldrig försummad.
Allmogen är nöjd, Bruksägarne begära icke eller bättre,
än att förhållandet förblifver, som det är stadgadt
genom K. Resolutionen af år 1726. Hvad vill
man då hafva undersökt? Förmodeligen för Iivari ersättning
Bruksägarne kunna förmås, att afstå en för
Bruksrörelsen nödig befunnen rättighet och befria Allmogen
från en skyldighet, öfver hvars tvång deri aldrig
klagat. — Kronan skall då gifva denna ersättning.
Men hvad vinner då Kronan på förändringen? 29 Soldater
i fredstid. Men den mister Rotefrihets-afgiften
med omkring 35o R:dr årligen. För en utgift förden
årliga beklädnaden af, som jag förmodar i5o R:dr
mindst — äfventyrar minskning i Hammarskatten om
Bruksrörelsen afstadnar — och detta allt skall Kronan
betala med ett eller annat tusend R:dr. — Så
visar sig saken för mina ögon. Det låter väl, att
följa en principe, så långt vägen bär; men allmän
och enskildt nytta vinnes ofta bättre genom bibehål
-
I
3o8 Stats-Utskottets
lande af de locala undantag, som förfäderne icke alldeles
så orimligt hafva infört.
Uti denna Reservation hafva RiksdagsFulIraägtige
från Wermland Nils Nilsson och Anders Nilsson instämt.
Af Hr von Hartmansdorff, August: Jag anser öf
verflödigt
att begära den af Utskottet föreslagna undersökning
”om beskaffenheten och omfånget af de ersättningsanspråk,
som vederbörande Bruksägare möjligen
skulle kunna göra, enär Nyeds Bergslags innebyggare,
vid förlusten af Bergslags-privilegierna, skulle
”befrias från den inskränkning i deras kolförsäljning,
”hvilken de nu äro underkastade;” emedan alla till
detta ämne hörande förhållanden redan synas vara
tillräckligen utredda af de handlingar, sorn K. M:t låtit
meddela StatsUtskottet.
Den åberopade K. Resolutionen af den 26 Julii
1726, innehåller: ”att det må blifva alldeles förbudet
”att föra och föryttra Kol ifrån och utom bemälde
”Nyeds Socken, eller att några bruksägare, som haf"ver
Jernverk derutom, må understå sig dem att emottaga,
och till sig draga vid 100 D:r S:mts vite, irsta
”gången, och 200 D:r S:mt 2:dra gången, för den
”som sådane Kol sig olofligen tillhandlar, samt 4°
”M:kr S:mt för säljaren, till hvilket sednare eller 200
”D:r S:mt de böra vara förfallne, så ofta de sedan med
”slik föibuden Kolhandel kunna beträdas.”
Huruvida denna Resolution ännu gäller, synes tvifvelaktigt,
emedan en yngre K. Resolution af d. 10 December
1771, stadfäster K. resolutionen af d. 22 Dec.
1697, som är af följande ordalydelse:
Betänkand eu, N;o 370. 309
3 5-
”Göra de en underdånig berättelse huruledes Kgl.
"Rådet och Presidenten Hr Lilljecrona, den tid, han
”der ä orten var Landshöfding, till Bergverkens så
”mycket bättre drifvande, gjort den förordning, alt
"till hvart och ett bruk i Socknen blefvo vissa bonader
indelta, sorn emot rigtig betalning, skulle göra
”till det bruket sitt arbete, som de voro underlagde;
''men såsom en del Bruksförvaltare denne förordning,
'’i så måtto missbruka, att de nödga desse dem till—
"delte bönder, antingen för en hop odugligt gods, el”ler
på en alldeles osäker credit, betjena: alltså är de”ras
underdåniga anhållande, att dem må stå fritt, att
”föryttra och dit föra sin kol och afvel derest de
'“sj elfve vilja , och om förnöjningen kunna säkre vara - så
”finnér K. M:t denna allmogens begäran helt skälig och
”billig, och vill att Landshöfdingen dem härvid hand”häfver,
så att allmogen intet tvång af BruksPatro"nerne
vederfares, utan fritt stå bemälde sine varor an"norstädes
att föryttra, hvarest de en rigtig betalning
”och förnöjelse undfå kunna.” — Då efter ordet annorstädes
icke ursprungligen står inom Nyeds Bergslag.-  så synes intet skäl vara att numera göra detta tillägg.
Hade meningen varit sådan år 1697, så hade man år
1726 icke behöft stadga att Kolförsäljningen utom
Nyeds socken skulle blifva förbjuden , utan blott bordt
ålägga böter för öfverträdelse!! af ett redan befntligt
förbud. Enär nu en yngre Resolution af 1771 upplifva!’
1697 års privilegier, så synes 1726 års förbud
med detsamma vara upphäfvet.
3io Stats -Utskotets
Men nm raan också antager, att 1726 års Resolution
ännu gäller och inskränker rättigheten för bemmansägarne
i Nyeds socken, alt sälja sina kol endast
till Bruken inom densamma: men till hvilketdera af
dem, sota de behaga: så rubbas ej denna stadga genom
Bergslagsprivilegiernas upphörande. Bruken hafva,
så väl utom, som inora Bergslag, deras vissa Kollag,
hvari andra Bruk icke få göra intrång. Först
när det kan visas, att Kollagens skogar lemna större
Koltillgång än de gamla Bruken behöfva, kan fråga
uppkomma om grundandet af nya verk på samma skogar
; och dylika mål afgöras efter Bergsförfattningarre
antingen skogarne ligga inom eller utom Bergslag.
— Som nu frågan är, icke om upphäfvandet afBergsförfattningarne
i allmänhet, utan endast örn upphörandet
af Bergslagsfriheten i en viss ort, der intet Bergsbruk
idkas, och der det första skälet för samma frihets
erhållande, nemi. ortens ofrugtbarhet längesedan
upphört: så får jag med åberopande af min reservation
vid StatsUtskottets Betänkande N:o 278 .och af
den indragning af Bergslagsprivilegierna, hvilken redan
ägt rum i hänseende till Gunnarskogs Bergslag i
Wermeland, och den som nu blifvit af R. St:r tillstyrkt
i anseende till Grimilbo och Heds socknar i
Westerås Län vördsamt hemställa:
att den frihet från ordinarie rotering, hvilken Nyeds
socken, framför öfriga orter, och utan att en sådan
lindring vidare behöfva, åtnjuter, må genom Bergslagsprivilegiernas
indragning upphöra, med rättighet för
nämnde socken att befrias från de afgifter, och be
-
Betänkanden, N:s 370, 371. 3ii
svär, hvilka den hittills i egenskap af Bergslag möjligen
kunnat vidkännas.
Dessa afgifter och besvär synas, enl. handlingarnes
föranledande, blott bestå uti Rotefrihetsafgifi till
Kronan, och såkallad Griifve-Genannt till Nordmarks
grufvor. Men att dit äfven borde räknas den högre
Tiondesättning som Nyeds socken skall hafva framför
angränsande orter, är enl. KammarCollegii underdåniga
utlåtande af den 18 Dec. 1807, ett ogrundadt
föregifvande, emedan Tiondesältningen rättade sig efter
Tiondens belopp åren 1715, 1716 och 1717, eller
efter den större frugtbarhet socknen jemförelsevis med
gina omgifningar, ägde, redan för mera än 100 år tillbaka.
N:o 571.
R, II. St:rs Förstärkta Stats-Utskotts Memorial,
angående Stora SjöTulls-Bevillningen.
Enligt ProtocollsUtdrag af den 4> l7 och sisth
December, hafva samtelige resp. RiksStånden till Förstärkta
Stats-Utskottet öfverlemnat afgörandet af de
Frågor, rörande Stora SjöTulls-Bevillningen, hvaruti
RiksStånden stannat i olika beslut. Och har till
följd häraf Förstärkta Utskottet, j den ordning Grundlagen
föreskrifver anställt omröstning öfver nedannämnde
i detta afseende af Bevillnings-Utskottet uppgifne,
utaf ItiksStånden godkände Propositioner:
1:0 Den som, jemlikt Bevillnings-Utskottels förslag,
vill, att för en Tunna Beck, med ett TulJvärde
3xa Stats-Utskottets
af 9 R:dr, skall i utförsel-Tull bestämmas 12 skr,
röstar
Ja,
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer för E11 Tunna Beck, med
ett Tullvärde af 8 R:dr, att såsom utförselTull utsättas
8 skr.
Voteringen härom utföll med 65 Ja och 54 iVej.
Och som Ja vunnit, är för en Tunna Beck, med ett
Tullvärde af 9 R:dr, i utförselTull bestämt 12 skr,
2:0 Den som bifaller Bevillnings-Utskottets förslag,
att, för utförandet af 1 Lisp. oarbetade Ben skalf
bestämmas en Tull af 2 sk. 6 r:st., röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer genom omröstning att afgöras,
antingen Tpllen skall utsättas i enlighet med
II. H. o. Ad.s eller V. BorgareStände t s beslut.
Efter VoteringsSedlarnes öppnande, befunnos 84
Ja och 35 Nej. Och som Ja vunnit, är en Tull af
2 sk. 6 r:st. bestämd för utförandet af i Lisp:d oarbetade
Ben.
3:dje VoteringsPropositionen förföll härigenom.
4:o Den som bifaller BevillningsUtskottets förslag,
att, för införsel af En Kanna Utländskt Bränvin af
Säd eller Potatoes utaf till och med 12 graders styrka
och med ett Tullvärde af 3a skr, skall bestämmas
till 16 skrs Tull samt för en Kanna dylikt Bränvin
Betänkande!), N:o 870. " 313
af öfver 12 graders styrka elier Sprit, med i R:drs
Tullvärde, en Tull af 24 sk:r, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; skall genom Votering afgöras antingen
Tullen för dylikt Brännvin skall utsättas i enlighet
med H. R. o. Ad.s eller V. BorgarcStåndets eller
II. BondeStåndets Beslut.
Dessa Propositioner hafva blifvit besvarade nied
68 Ja och 5r Nej. Hvadan och då Ja vunnit, det är
bifallet, att Tullen för införsel af en Kanna utländskt
Bränvin af Säd eller Potatoes, utaf till och med 12
graders styrka och med ett Tullvärde af 32 sk:r,
blifver 16 sk:r samt för en Kanna dylikt Bränvin af
öfver 12 graders styrka eller sprit med 1 R:drs Tullvärde,
24 sk.'r.
Votering öfver 5:te och 6:te Propositionerne kom
härigenom icke att äga rum.
7:0 Den som bifaller Bevillnings-Utskottets förslag,
att, vid införandet af utländskt Bränvin af Ris,
Socker eller Frugt, eller Arrack, Rum, Cognac och
Genever utaf till och med 12 graders styrka, skall,
för en Kanna med 2 R:drs värde, bestämmas 32 sk:rs
Tull, samt att för En Kanna dylikt Bränvin af utöfver
12 graders styrka, med 3 B.:drs Tullvärde, skall
utsättas 1 R:drs Tull, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
314 Stats-Uts kottets
Vinner Nej; skall genom särskild votering afgöras,
antingen ifrågavarande Tull skall utgå efter V. BorgarcStändets
eller H. BondeStändets Beslut.
Med 74 Ja och 4^ Nej besvarades dessa propositioner;
cch då Ja vunnit, är det beslutadt, att, vid
införandet af utländskt Bränvin af Ris, Socker, eller
Frugt, eller Arrack, Rumm, Cognac och Genever,
utaf till och med 12 graders styrka, skall, för
en Kanna med 2 R:drs värde bestämmas 32 sk:rs Tull,
samt att för En Kanna dylikt Bränvin af utöfver 12
graders styrka, med 3 R:drs Tullvärde, skall utsättas
1 R:drs Tull.
8:de Voteringspropositionen förföll härigenom.
9:0 Den som bifaller Bevillnings-Utskottets förslag,
att för på Svenska tryckta, från utrikes ort införda
Böcker, skall bestämmas en införselTull af 25
R-.dr för 100 R:drs värde, samt vill, att genom särskild
votering skall afgöras, huruvida Svenska, utrikes
tryckta Biblar, som inkomma, till Svenska BibelSällskapet
gifna, skola få Tullfritt införas, röstar
•la.
Den det ej vill, röstar
-Nej.
Vinner Nej; skola utrikes på Svenska, tryckta
Böcker fritagas från all införselTull.
Resultatet af denna Votering befanns vara 76 Ja
43 Nej; hvadan och då Ja vann, bifallit är, att, för
på Svenska tryckta, från Utrikes ort införda Böcker,
en införselTull af 25 R:dr för 100 Rtdrs välde skall
Betä nianden. N:o 371. 315
bestämmas; i förening med hvilket beslut tillika anställdes
serskild omröstning, efter följande proposition :
10:0. Den sorn vill, att Svenska, utrikes tryckta
Biblar, som inkomma, till Svenska Bibel-Sällskapet
gifna, skola Tullfritt införas, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer den af BevillningsUtskottet föreslagna
Tull till 23 R:dr af 100 R:drs värde att bestämmas
äfven för införandet af nyssnämnda Svenska
Biblar.
De öppnade Voteringssedlarne innehöllo 76 Ja
och 43 Ve/; och då Ja vunnit, är det bifallet att
Svenska utrikes sryckta Biblar som inkomma, till
Svenska Bibel-Sällskapet gifna, må Tullfritt införas.
11:0. Den som bifaller BevillningsUtskottets förslag,
att, för införandet af nedannämnde Fiskvaror,
Tullen skall bestämmas på följande sätt, nemligen för
saltad eller inlagd Gabeljou, Långor och Torsk, En
Tunna: 2 R:dr 24 sk., för En Tunna Lax: 6 R:dr,
för ali annan Sill, än den som inkommer med en
åttondedels eller en sextondedels tunnor, per hel Tunna:
32 sk., för torra eller rökta Gråsidor eller Seij,
1 LU10 sk., för Långor och Torsk, med derunder
inbegripna Rotchär samt Klippstock, Platt- eller Bredfisk,
pr Lu: 16 sk., samt för alla andra slag dylik
Fisk, pr LÄ: 20 sk., röstar
Ja.
3i6 S t a t s-U t s k o 11 e t?'
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinnner Nej, kommer följande införselTnll att
utsättas, nemligen: för En tunna Cabeljou, Långor och
Torsk: 2 R:dr 12 sk., En Tnnna Lax: 5 R:dr, En
Tunna all annan Sill, än den som inkommit i åttondedels
eller sextondedels Tunnor: 16 sk., 1 L® torra
och rökta Gråsidor eller Seij: 8 sk., 1 L® Långor och
Torsk: 12 sk., samt 1 L® af alla andra slags dylik
Fisk: 16 sk.
Omröstningen härom har utfallit med 62 Ja och
57 Nej\ hvadan och när Ja vunnit, Tullen för infö
randet
af nedannämnde Fiskvaror är bestämd på följande
sätt, nemligen: för saltad eller inlagd Cabeljou,
Långor och Torsk En Tunna: 2 R:dr 24 sk., för En
Tunna Lax: 6 R:dr, för all annan Sill, än den sominkommer
med en åttondedels eller en sextondedels tunnor,
per hel Tunna: 32 sk., för torra eller rökta Gråsidor
eller Seij, 1 L® : 10 sk., för Långor och Torsk, med
derunder inbegripna Rotchär samt Klipp- StockPlatt-
eller Bred-fisk, per L®: 16 sk., samt för alta
andra slag dylik Fisk, per L®: 20 sk.
Som vid anställdt upprop till omröstning öfver
den i2:te Propositionen Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöter
i votering derom icke deltogo, har Förstärkta
StatsUtskottet ansett samma votering ej eller kunna
gifva något resultat, innefattande ett R. St:rs beslut
i ämnet.
i3:o. Den sorn vill, att efter BevillningsUtskottets
Betänkanden, N:o 371. 3^
förslag, för införandet af alla slags livitt Bomullsgarn,
utöfver N:o a5, efter Engelsk beräkningJ Tullen
skall bestämmas till 6 sk. per Skålpund, löstalja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer införsel-Tullen för alla slags
Bomullsgarn öfver N:o 25, efter Engelsk beräkningJ
att utsättas till 5 sk. pr Skalp.
Efter Voteringens slut, befunnos 81 Ja oell Zj
Nej-, hvarjemte en dubbel sedel casserades. Och då
Ja vunnit, är, för införandet af alla slags hvitt Bomullsgarn
utöfver N:o 25, efter Engelsk beräkning, Tullen
bestämd till 6 sk. per Skålp.
14:0. Den som bifaller BevillningsUtskottcts förslag,
att införsel-Tullen för ofärgadt, otvinnadt och
odubbleradt Camelgarn skall bestämmas till 3 sk, per
Skålp., löstalja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; blifver införsel-tullen å nyssnämnda Garn
utsatt till 4 sk. per Skålp.
Med 3a Ja och 87 .Nej besvarades dessa propositioner;
i följd hvaraf och när Nej vunnit, införseltullen
för ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt Camelgarn
är bestämd till 4 sk. per Skålp.
id:o Den som, jemlikt Bevillningsutskottets för
-
3iS Stats -Utskottets
slag, vill, att införselTnllen a i skålp. ofärgadl Linnegarn
skall bestämmas till 6 sk., röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer Tullen å nämnde vara att
utsättas till 8 sk. per skålp.
Denna Votering har utfallit med 3i Ja och 88
Nej. Och sorn Nej vunnit, är InförselTnllen å ifrågavarande
varå utsatt till 8 sk. per skålpund.
i6:o Den sorn, enligt BevillningsUtskottets förslag,
vill, att inkommande Tullen å r skålpund Gummi
skall bestämmas till 4 s^m löstalja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer Tullen å denna vara alt utsättas
till 2 sk. per skålp.
Dessa propositioner hafva blifvit besvarade med
8r Ja och 38 Nej; och då Ja vunnit, är inkommande
Tullen å i skålp. Gummi bestämd till 4 sk*
17:0 Den som bifaller BevillningsUtskottets förslag,
att, för införseln af ali slags Hampa bestämmes
en MedelTull af 5 R:dr per Sk& löstalja.
Den det ej vill röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer införselTnllen att bestämmas,
för ren Hampa, till3R:dr, samt för passIJampa,
till 5 R:dr per Sk&-
Betänkandet), N:o 371. 3iq
De öppnade Voteringssedlarne innehöllo 81 Ja
oell 38 Nej. Och när Ja således vunnit, är för införseln
af ali slags Hampa bestämd en MedelTull af
5 R:dr per Sk®.
i8:de Voterings-Propositionen :
Härvid inträffade samina förhållande som vid den
I2:te Propositionen är antecknadt; hvadan ej eller af
denna Propositionen Lief något resultat.
19:0 Den sorn vill, att, enligt Bevillningsutskottets
förslag, In- och Utförsel-Tullen å Tack- samt
BallastJern skall bestämmas till 4 R-'dr per Sk®, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer genom Votering attafgöras,
om Tullen å Tackjern skall utsättas antingen efter
H. R. o. A. eller Vällofl. RorgareStåndets elier Hederv.
BondeStändets Beslut.
Voteringen har utslagit med 71 Ja och 48 Nej,-  hvadan och när Ja vunnit, In- och Utförsel-Tullen å
Tack- samt Ballast-Jern är bestämd till 4 R:dr per Sk®-
20 och 21 Voteringspropositionerne förföllo således.
22 och 23 Voteringspropositionerne hafva förfallit
derigenom att Vällofl. BorgareStåndet frånträdt
de beslut som dem föranledt.
24^0 Den som bifaller BevillningsUtskottets hemställan,
att Tullen å gamla casserade Canoner och
Bomber samt Jernskrot skall bestämmas för införseln
320 Stats-Utskottets
till 4 R;dr samt för utförsel till 2 R:dr 24 sk. per
Sk®, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer In- och UtförselTullen å
nyssnämnde varunrtiklar att utsättas till 8 R:dr per Sk®.
Voteringen härom har utfallit med 47 3a och 70
Nej; hvarjemte 2 sedlar befunnits dubbla och derföre
icke antagits.
Då Nej således vunnit, är In- och Utförsel-Tullen
å gamla casserade Canoner och Bomber samt Jern
skrot
utsatt till 8 R:dr per SI®.
2Ö:o Den som bifaller BevillningsUtskottets förslag,
att In- eller Utförsel-Tullen å Osmunds Jern
skall bestämmas till 5 R:dr per Sk®, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer In- och Utförsel-Tullen å
närande Jern att utsättas till 8 R:dr per Sk®.
Voteringen utföll med 53 Ja och 66 Nej.
Nej har alltså vunnit, till följd hvaraf in- och
UtförselTullen å Osmunds Jern är utsatt till 8 R:dr
per Sk®.
26:0 Den sora bifaller BevillningsUtskottets förslag,
att InförselTullen å Ankare, Ankarflyn och
Draggar, Armbultar, Rodderjern och Smedjestäd, större
eller mindre, skall bestämmas till 12 R:dr 24 sk.
per Sk®, röstar Ja.
Betänkanden, N:o 37r. 3a 1
Ja.
Den det ej vill, röstar
IN ej.
Vinner Nej; kommer InförselTulIen å nämnde
Artiklar att utsättas till 5 R:dr per SkS.
Denna Votering utföll med 7g Ja oell 4°
Och som Ja vunnit, är InförselTulIen å Ankare, Ankarflyn
och Draggar, Armbultar, Rodderjern och SmedjeStäd,
större eller mindre, bestämd till 12 R:dr 24
sk. per Skäf.
27‘de Voterings-proposition har, i följd af RiksStåndens
bifall till BevilluingsUtskottets jemnkningsförslag,
förfallit.
28:0 Den sorn vill, ätt, enligt BevillningsUtskottets
förslag, för Kopparstick, Estamper och Lithögraphiska
Arbeten, oinbundna, skall bestämmas en Tull, vid införsel,
till 5 R:dr, samt vid utförsel till i R:dr Utaf
100 R:dr värde, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; komma ofvannämnda Artiklar att befrias
från både in- och utförsel-Tu11.
Dessa propositioner besvarades med 74 Ja och 4^>
Nejs hvadan och då Ja vunnit, för Kopparstick, Estamper
och Lithögraphiska Arbeten, oinbundna, är bestämd
en Tull, vid införsel till. 5 Rtdr samt vid utförsel
till i R:dr utaf 100 Rtdrs värde.
5 B. at
3csa Stats-Ut s k o 11ets
29:0 Den sorn bifaller BevillningsUtskottets förslag
att InförselTulle» å Talgljus skall bestämmas till 1
R:dr 3a sk. per L®> röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer Införsel-Tullen å denna vara
att utsättas till samma h&lopp, som i *826 års
Taxa eller 2 R:dr 24 sk. per LS
Omröstningen
härom har utfallit med 3i Ja och
88 Nej.
Och då Nej vunnit, är IhförselTullen å Talgljus
bestämd till samma belopp som 1826 års Taxa utsätter,
eller 2 R:dr 24 sk. per L®.
3o:e Den som bifaller BevillningsUtskottets förslag,
att Målningar, Ilandteekningar och Ritningar,
infattade eller oinfattade, af Svenska konstnärer, skola
tullfritt in- och utföras, me» att för Målningar
o;c., af andra än Svenska konstnärer, skal! bestämmas
en införselTull af 5 Rjdr samt utförselTull af 1 R:dr
å ioo R:drs värde, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
AK Vi nner Nej; komma Målningar, Ilandteekningar
och Ritningar, ehvad de Öro af Svenska eller andra
konstnärer, att befrias från både in- och utförselTull.
Voteringen utföll med 73 Ja och 43 Nej; hvarjemte
3 dubbla sedlar casserats och när Ja således vunnit,
är det bifallet, att Målningar, Handteckningar
Betiinkanden, N:o 371.
och Ritningar, infattade eller oinfattade, af Svenska
konstnärer, skola få tullfritt in- och utföras, men att
för Målningar &c. af andra än Svenska konstnärer bör
erläggas en införselTull af 5 R:dr samt utförselTulI
af 1 Rcdr å 100 R:drs värde.
3i:o2.Den, som enligt BevillningsUtskottets mening,
vill, att, för införandet af alla slag Born-eller OliveOlja
skall bestämmas en MedelTull af 16 sk. per kanna,
röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; skall Tullen å nämnde Artikel utsättas
till 8 sk. per kanna, då den inkommer på Fastager;
men till 3o sk. per kanna, då den på Flaskor
införes.
Voteringen har utfallit med 78 Ja oelf 41 -Ve/.
Och som Ja vunnit, är för införandet af alla slag
Bom- eller OliveOlja, bestämd en MedelTull af 16 sk.
per kanna.
32:0 Den, som gillar BevillningsUtskottets förslag,
att införselTullen för ett Ris Kort- eller CartiePapper
skall bestämmas till 3a sk., röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Ve/V skall Tullen för införseln af ett Ris
dylikt Papper utsättas till 24 sk.
Voteringen härom utföll med 86 Ja ^,ch 3,3 Vey.
3a4 Stats- U t skottets
Och då Ja vunnit, är InförselTulIen för ett Ris Korteller
CartiePapper bestämd till 32 sk.
33:o Den som biträder Bevillningsutskottets förslag,
att InförselTulIen å en Tunna KokSalt skall fee-»
stämmas till 36 sk., röstar
Ja
Den det ej vill., röstar
Nej- ■ .
Vinner Nej; kommer InförselTulIen å En Tunna
JJokSalt alt utsättas till 32 sk.
De öppnade Voteringssedlarne hafva utvisat 69
Ja, och 5o Nej. Och då Ja vunnit, är InförselTulIen
å en Tunna KokSallt bestämd till 36 sk.
34to Den sorn vill, att, jemlikt Bevillningsutskottets
förslag, för införandet af ÖfverskärareSaxar,
skall bestämmas en Tull af 10 R;dr- å too R;drs värde,
vös talja,
■ •
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer denna Tull å nämnde Artikel
att utsättas till 5 R:dr
Med 5j Ja och 62 Nej afgjordes denna fråga.
Och som Nej vunnit; är InförselTulIen å ÖfverskärareSaxar
utsatt till 5 R:dr.
35 Voteringsproposition5
Härvid inträffade samma förhållande som vid 12
och 18 voterings-propositionerne finnes antecknadt.
Betänkande.!;, N:o 371. 325
36;o Den sorn, jemnlikt BevillningsUtskottets förslag,
vill, att införselTullen å Smör skall bestämmas
till 1 R.’dr 16 sk per LU , röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer denna Tull för nämnde vara
att utsättas till det i 1826 ars Taxa stadgade belopp
eller 1 R:dr 24 sk.
Ffter slutad Votering, hafva befunnits 41 Ja oell
78 Nej; hvadan och när Nej vunnit, införselTullen
å Smör kommer att förblifva vid det i 1826 års Taxa
stadgade belopp af t R:dr 24 sk.
37, 38 och '3t) Voterings-propositionerne:
Härvid inträffade samma förhållande som i afseende
på 12, 18 oell 35 Voterings-propositionerne blifvit
anmäldt.
4o:o Den som bifaller BevillningsUtskottets förslag
alt Införsel Rullen för 1 U ToppConfect och CandiSoeker
skall bestämmas till 6 sk., röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer InförselTullen å dylikt Socker
att utsättas sill 5 sk. per U.
Voteringssedlarne hafva, efter slutad omröstning,
innehållit io4 Ja och i5 Nej. Och enär således Ja,
vunnit, är InförselTullen för 1 U ToppConfect och
CandiSocker bestämd till 6 sk.
3^6 StatsUtskottets
4i Voterings-propositionen
förfallen, sedan H. PrestcStändet frånträdt det beslut,
sorn densamma föranledt.
42:0 Den sorn vill, att jemnlikt BevillningsUtskottets
förslag utförselTullen å 1 Tunna Tjära, med ett
Tullvärde af 5 R:dr 16 sk. skall bestämmas till losk.,
röstar
Ja.
Den det ej vili, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer UtförselTullen för 1 Tunna
Tjära med ett Tullvärde af 4 Rtdr 16 sk. att utsättas
till 6 sk. 8 r:st.
Omröstningen utföll med 58 Ja och 6i iVey.
Och som Nej vunnit, är UtförselTullen a 1 lunna
Tjära med ett Tullvärde af 4 Rtdr 16 sk. utsatt
till 6 sk. 8 r:st.
43 VoteriDgs-proposition:
Härvid tillkännagafs enahanda förhållande som ofvan
är anmäldt vid I2,‘i8, 35, 37, 38 och 3g Vote
lingsPropositionerne.
44 Voterings-Proposition
har förfallit, i följd af V. BorgareStdndets frånträdande
af Ståndets beslut om Tull å KalkUll.
45:o Den som hifaller Bevillningsutskottets förslag
att InförselTullen för Kläde och Dråp, efter ett
medelvärde af 6 R:dr per Aln, skall bestämmas till
2 R:dr, röstar
Ja.
Betan k anden N:o 371. 327
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nejs skola Kläden fördelas i 3:ne Classer,
nemi. Grofva till ett värde af 3 R:dr alnen,
Medolfina till ett värde af 6 R:dr alnen, och Fina till
ett värde af 9 R:dr alnen samt InförselTullen derå
bestämmas till TrettioTre och en Tredjedels procent
af berörde Tullvärde.
Vid Voteringens slut befunnos 99 Ja och 20 Nej.
Hvadan och då Ja vunnit, InförselTullen för Kläde
och Dråp är, efter ett medelvärde af 6 R:dr per Aln,
bestämd till 2 R:dr.
Detta allt har Förstärkta StatsUtskottet skolat
hos R. H. St:r vördsamt anmäla. Hvarjemte bifogas
ett vid förrättningen till Förstärkta StatsUtskottet inlemnadt
Utdrag af V. BorgareStåndets Prot. den i3
sisth Januarii med Bilagor i afseende på de under N:s 12,
18, 35, 37, 38, 89 och 43 upptagne VoteringsPropositioner.
Den 14 Januarii i83o.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Vällofl. BorgareStåndet
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
den i3 Januarii i83o.
S. D. Beslöts, att genom Utdrag af Protocollet
till Förstärkta StatsUtskottets Ordförande meddela , att
BorgareStåndets ledamöter af Utskottet icke deltaga
uti omröstning, på grund af de Voteringsproposition
ner, som äro af BevillningsUtskottet uppgjorda, i anledning
af skri jagtiga beslut, i afseende på de Varu
-
3 28 S t a t s - U tskottets
artiklar, hvarå Utskottet tillstyrkt tolags upphörande,
oell hvilka VoteringsPropositioner Ståndet, enligt till
BevillningsUtskottet meddeladt ProtocollsUtdrag 'för d.
17 December 182g, icke annorledes godkännt, än under
åberopande af dess fattade beslut, att Ståndet,
med ogillande af BevillningsUtskottets yttrande, att
frågan om Tolags upphörande på de i sådant afseende
uti BevillningsUtskottets Memorial, N:o 54, uppräknade
Varu-artiklar, kan genom tre Stånds sammanstämmande
beslut afgöras, funnit denna fråga ickeafStåndet
underkastas omröstning i Förstärkt Statsutskott,
utan, såsom varande af Privilegiimåls egenskap, böra
i öfverensstämmelse med ii4§- RegeringsFormen behandlas;
Varandes de VoteringsPropositioner uti omröstningen,
hvaröfver Ståndets ledamöter icke deltaga,
af dem, som uti BevillningsUtskottets Memorial, N:o
54, förekomma’, följande: den i2:tej, angående färgträd,
den i8:de, angående hudar och skinn, den 35:te,
angående silke, den 37:de, 38:de och 3g:de, angående
socker, och den 43:e, angående ull; Och skulle vid
detta ProtocollsUtdrag bifogas de tvänne förut meddelade
Utdrag af Ståndets Protocoll i förevarande amlie,
Ut supra.
In fidem
E. G. Runeberg.
Utdrag af Frotocollet, hållet hos Vallöf!. BorgareStåndet
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
d. 17 December 182g.
S. D. Efter å nyo skedd föredragning af BevillningsUtskottets
Memorial, N:o 54, med förslag till
Betänkande n, N:o 37 r. 329
sammanjemnkning af RiksStåndens beslut, angående
Stora SjötulIsBe vill ningen, samt till VoteringsPropositioner
derom, fattade Ståndet följande beslut:
1:0 Med afslag å hvad Utskottet, under lit. a, b,
d, f, och b, angående i:a, 2:a, 7:e, q:e och ii:te bevillningsgrunderne,
samt öfver momenterne under lit.
i, n, o, p, q, r, s, t och u sig utlåtit, öfverlemnade
Ståndet, under förblifvande vid dess beslut, till Utskottet
ätt i dessa delar vidtaga den för bevillningsmåls
behandling i Grundlagen föreskrifna åtgärd.
2:0 Utskottets yttranden i Memorialet under lit.
c, e och g gillades.
3:o Med ogillande af Utskottets yttrande under
lit. 1, att frågan om Tolags upphörande på de i sådant
afseende uti Memorialet upptagne varuartiklar
kan genom trenne Stånds sammanstämmande beslut afgöras,
fann Ståndet denna fråga af Ståndet icke underkastas
omröstning i Förstärkt Statsutskott, utan
böra, såsom varande af privilegimåls egenskap, i öfverensstämmelse
med 114 §. RegeringsFormen, behandlas,
om hvilket beslut de öfrige RiksStånden samt BevillningsUtskottet
skulle genom särskildt Utdrag af
Protocollet underrättas.
4:o Hvad Utskottet, pag. 20 och 21, sig utlåtit,
i anledning deraf, att Högvördige PresteStåndet, vid
uppräknande af de varor, som, enligt förslaget, skulle
från tolag befrias, uteslutit artikeln Ull, fann BorgareStåndet,
i följd af dess nästföregående beslut, förfalla,
och hvad angående PresteStåndets beslut om en
5 B. .22
33o Stats-Uts kottets
underdånig skrifvelse af It. St:r, i afseende på tolagen,
samt under lit. k och öfver mom. lit. m af Utskottet
yttradt blifvit, ansåg Ståndet ej föranleda till
någon åtgärd å dess sida.
5:o Med frånträdande af de särskilta beslut, som
föranledt den 22, 23 och 44 > ibland de uppgjorde
VoteriugsPropositionerne, ansåg Ståndet desse trenne
Propositioner förfalla, äfvensom Ståndet antog dels
jemnkningsförslaget, angående artikeln g amia kliiderj
i följd hvaraf den 27 YoteringsPropositionen förfaller,
dels Utskottets yttranden, pag. 62 och 63 af Memorialet
öfver artikeln: Segelj och pag. 72—öfver
artikeln: Trädvaror.
6:0 Med förblifvande vid besluten, godkände Ståndet
de öfrige VoteringsPropositionerne, dock, 1:0, hvad
angår den 24:de, med iagttagande deraf, att artikeln:
jernskrotj hvarå Ståndet, på sätt ProtocollsUtdraget
af d. 8 sisth October utvisar, beslutat 8 R.:dr pr Skffi
i införsel-tull och lika mycket i utförsel-tull, bör i
VoteringsPropositionen införas, och 2:0, hvad de VoteringsPropositioner,
som omfatta varuartiklar, hvarå
tolags upphörande är af Utskottet föreslaget, beträffar,
under åberopande af Ståndets härom vidtagne beslut.
7:0 Öfverlemnades till BevillningsUtskottet att iagt—
taga det tillägg, som Ståndet, i likhet med hvad om
artikeln: Segel beslutadt blifvit, enligt meddeladt ProtocollsUtdrag
för d. 12 sisth October, förklarat skola
vid artikeln: Tågvirke äga rum. Ut supra.
In fidem
E. G. Runeberg.
Utdrag af Protocolfet, hållet hos Vallöf!. Borgare-Ståndet
vid Lagtima lliksdagen i Stockholm
den 17 December 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
Memorial Nio 54, med förslag till sammanjemnkning
af RiksStåndens beslut, angående Stora
SjöTulls-Bevillningen, samt till Voterings-propositioner
derom, fann Ståndet, med ogillande af Utskottets
yttrande, att frågan om Tolags upphörande på de i
sådant afseende i Memorialet uppräknade varu-artiklar
kan-, genom tre Stånds sammanstämmande beslut
afgöras, denna fråga icke af Ståndet underkastas omröstning
i Förstärkt Statsutskott, utan, såsom varande
af Privilegii-måls egenskap, böra, i öfverensstämmelse
med 114 §. RegeringsFormen, behandlas; om
hvilket beslut de öfrige Resp. MedStånden samt BevillningsUtskottet
skulle särskildt genom Utdrag af
Protocollet underrättas. Ut supra.
In fidem
E, G. Runeberg.
••..ä!-. f-.A' ■ 1
•IV \ .1
’jbsitii jrä^c,! «>tv ;-j)u-L;.'
.. . i. - ! !* 1! • .
• \a .... ■ ;r,’ *:><\? ,U j?
-
.J. ■ .. • H f.f ' . • | ' ‘ ■ • • i ! ■ - : 1 . / . ■ • ' ' !
, ' . \i : ‘ i r. V.i .">•■' . ■. Ii ‘ ’ ' /iilltt-fj
........ : ' ,
.. -41 !• *r» m .1 (t.-nT>J*
, ',[< i;.i , ... ....«•..y< . !r. .ti-- it 5.t i. .jitnBTM';
Jules;:? abr ■- '■ sel
ffn iaLii!,.-'. tic .; •' «: i- ?'«
. : ti . öir.; • . ' ■ j^Ä ' : ' 1
^ . w H. l;g:M r. . .. i
■ ■ ' v‘;- ' ' ” U
t: liz ;. j it ' ■ V » ■'»> - i J
• !''•>
'
StatsUtsk. Betänkonden, N:o 372. 333
N:o 572.
Utlåtande, i anledning af väckt molion, att
alla frågor om återbetalnings- och ersättuings-skyldighet
emellan K. M:t och Kronan,
å ena, samt enskilde Personer, å andra
sidan, ovilkorligen böra vid laga Domstol
upptagas och afdömas, eller ock, i
annat fall, det EmbetsVerk, som underlåtit
att sådan åtgärd vidtaga, ansvara all förlust
för Staten. (I-A.)
H os H. Ii. o. A. liar Hr HjertaGuslaf, framställt
nämnde motion, med anledning af det förhållande
sorn under öfverläggningeti, angtde ConstitutionsUfskottets
Betänkande om den såkallade Skeppshandeln
blifvit ådagalaggdt, att nemi. ersättningsfrågan emellan
Kronan och enskilde blifvit af Compromissrätt afdömd,
och Hr Hjerta har derjemte ansett, att det Beslut,
R. St:r i öfverensstämmelse med ofvanberörde
Förslag fattade, borde vid Statsregleringens aflemnande
till K. M:t, såsom ett dervid fästadt vilkor meddelas.
Utskottet, till hvars handläggning förevarande motion
blifvit remitterad, har för sin del ansett möjligheten
af att fullständigt kunna besvara förra delen
deraf, eller sjelfva hufvudfrågan, rörande DomstolspröTningen
af alla återbetalnings- och ersätlnings-frå5
B. ?3
u
334 Stats-Utskottets
gor emellan Kronan och euskilde, påkalla nödvändigheten
af en undersökning, huruvida någon brist i Allmänna
Lagens eller Förfaltningarnes föreskrifter, rörande
iakttagandet af K. M:ts och Kronans rätt i allmänhet,
förefunnes, på grund hvaraf motionen kunde
föranleda stiftandet af en serskild Lag eller förklaring
af den redan gällande, och Utskottet har, i följd
deraf, med begagnande af den rätt 4^ §• Riksd.Ordn.
lernnar, öfverleranat de remitterade handlingarne tili
II. iSt:rs Lagutskott, med anhållan att dess yttrande i
ämnet Utskottet meddela.
I ankommit svar, lemnadt genom Prot.Utdrag af
d. 12 sistl. December, har Lagutskottet anfört: ”att,
”då den väckta motionen icke innehölle Förslog till
”Stiftande af ny, eller förklaring af redan gällande
”Allmän Civil,- Criminal- eller KyrkoLag, utan frå”gan
endast anginge K. M:ts rätt att till gode mäns
”afgörande låta hänskjuta uppkommande ersättningstvister
emellan K. M:t och Kronan samt enskilde;
”Lagutskottet, med stöd af 33'§. Riksd.Ordn. ansåg
”någon handläggning af ifrågavarande motion icke till—
”höra dess befattning.”
Ifrån detta Beslut har dock 2:ne af LagUtskottetS
Ledamöter varit af skiljaktig mening, hvilken de anhållit
mätte få komma till R. St:rs kännedom och bedömmande.
Innehållet deraf finnes upplaget uti det
härjemte bifogade Transumt af LagUtskottets nyssnämnde
ProtocollsUtdrag.
Da Utskottet således nu bör sitt utlåtande öfver
motionen till R. St:r afgifva, får Utskottet, beträffan
-
Betänkanden, N:o 372. 335
fande första frågan att, vid Statsregleringens aflemnande,
R. St:r skulle, såsom ett dervid fästadt vilkor, i
underddiet meddela K. M:t ett beslut af det innehåll,
Hr Hjerta föreslagit, vördsamt anmäla, att Utskoltel
ansett ämnet för motionen vara utan allt sammanhang
med Statsregleringeu , hvars uppgörande, enligt GrundLagen,
tillkomme Utskottet såsom ett ovilkorlig! åliggande,
och att förthy
Utskottet icke funnit lämpligt föreslå R. Sttrs bifall
till Hr Hjertås förslag i denna del.
Vidkommande åter det hufvudsakliga innehållet
af motionen, eller framställningen, att alla återbetal -  nings- och ersättnings-frågor emellan Kronan och enskilde
ovilkorligen böra vid Laga Domstol upptagas
och afdöminas, tror Utskottet tydligare stadganden, än
dem som redan finnas, vara i detta hänseende behöfliga,
och följakteligen böra af vederbörligt Utskott
föreslås; hvilket Utskottet ansett sig böra hos R. IL
St:r vördsamt anmäla. Den 19 Januarii i83o.
Reservationer:
Af Hr Frih. Sprengtporten, J. IV.: Så väl emot
den satts som Utskottet godkänut, utan att några skäl
derför blifvit anförde, som mot formen för målets behandling
får jag mig reservera, förmodande attSlatsUtskottet
i förening med Lagutskottet, varit det vederbörliga
Utskott, som i denna fråga ägt att med
fullständigt utlåtande till R. H. St:r inkomma.
Uti hvilken reservation Hr liibenj C. IV.j instämt,
336 Stats-Utskottets
Emot Utskottets genom votering beslutade alsia»
å sammanträde mellan Stats- och LagUtskotten, till
denna frägas närmare utredning och behandling, hafva
Hrr v. Hartmansdorff, Ans,., Heijkensköld, D.,
Noréus, Lundgren, Ekerman, Santesson, Langenberg
och Stahle sig reserverat.
N:o 373.
Ytterligare Utlåtande, ang:de LåneAnslag lill
en Brobyggnad öfver Tranarps Å. (U.-A.)
Utskottets uti berörde ämne under N:o 53 afgifne
samt af II. R. o. A. och H. PresteStdndet bifallne Betänkande
har till förnyad handläggning blifvit äterförvist
från V. BorgareStändct af den anledning, att
i Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ett mål
lika beskaffadt med detta vore anhängigt, samt från
H. BondeStåndet, i anseende till de af ItiksdagsFullmäktige
Paul Jönsson från Christianstads Län och
Nils Persson från Malmöhus Län gjorde anmärkningar,
nemi. att ifrågavarande Brobyggnad både för
det allmänna och för enskilte vore af mycken vigt,
enär, utom de olyckshändelser som vid Färjans begagnande
ofta inträffade, nästan hvarje vinter och vår,
Courirer och andre emellan Stockholm och Helsingborg
vägfarande finge taga i -J- mils omväg, för att
icke 3 till 4 dygn vänta på möjligheten alt komma
öfver Tranarps Å. Hvarföre och då de tillgränsande
2tne Häraderne icke på något vilkor kunde enskildt
åstadkomma nödiga medel för Brobyggnaden, hvartill
Betänkan den, N:o 373. 337
minst erfordras 5o,ooo R:dr B:co, samt för öfrigt både
Anslag och Lån-biträden af Statsmedlen blifvit
lemnade till flere Hamnbyggnader och Canalers gräfvande,
nu ifrågastäldte LåneAnslaget för anläggandet
af den föreslagne Brobyggnaden ock syntes böra 111 edde
I as, och hvilket, när Brobyggnaden vore färdig, genom
beläggandet af en viss afgift af hvarje vägfarande
eller gående, utan stor svårighet snart skulle kunna
återbetalas.
I anledning häraf får Utskottet upplysa, att Utskottet,
gemensamt med Allm. Besvärs- och OeconomieUtskottet,
uti Utlåtande N:o 6 afgifvit yttrande
öfver flere till Utskottens förenade handläggning remitterade
motioner om StatsAnslag till åtskilliga Brobyggnaders
uppförande; men då nu förevarande motion,
ehuru med de öfrige likartad, endast blifvit till
StatsUtskottet remitterad, har ock Utskottet deröfver
serskildt yttrande meddela bordt.
Hvad de öfrige anmärkningarne beträffar, bar Utskottet,
enär desamma vid ärendets första pröfning
kommit i öfvervägande, destoinindre funnit skäl att
dess förra yttrande frånträda, som detsamma hufvudsakligen
öfverensstämmer med hvad Utskotten uti deras
förberörde af H. PrestcStdndetj V. BorgareStändet
och II. BondeStdndet gillade Utlåtande anfört;
men som detta sistnämnde Utlåtande tillika innehåller
det förslag, att som onekligt vore, att de i flere
delar af Riket oundviklige större Brobyggnader äro
med betydliga kostnader förenade, R. St:r måtte bos
K. M:t i underdihet anhålla, det Bropenningars upp
-
338 Stats -Utskottets
Lärande under längre eller kortare tid må, vid sådana
tillfällen och uppå vederbörandes derom tillgörande
Ansökningar, i Nåder medgifvas; och nu ifrågastäldte
Brobyggnad deribland lärer kunna räknas;
har ock Utskottet ansett förevarande fråga icke erfordra
någon vidare R. II. St:r åtgärd. Den 19
Januarii i83o.
N:o 374.
Utlåtande, i anledning af ytterligare vackt
motion om utgående af Hr Majoren Grönhagens
f. d. innehafde PageLön. (U.-A.)
Under den 27 sisth November har II. R. o. A. till
Utskottet remitterat ett så lydande Anförande:
Alt öka deras antal, som vill bereda nya Utgifter
för det allmänna, är visserligen icke min mening;
men jag skall deremot alltid anse, som en helig pligt
att påkalla rättvisans uppfyllande emot hvarje Medborgare.
— Af denna sednare anledning har jag funnit
mig uppmanad att väcka den motion: att då Högtsalig
Konung Gustaf den III, glorvördigt i åminnelse,
ovilkoi ligt ocli utan något^undantag i sitt Testamente
förordnat och befallt, att de personer, hvilka
vid Konungens död befunnos i H. M:ts enskildta Tjenst
skulle äga och behålla de Löner, som de då innehade,
och Ilr Majoren Gustaf Grönhagen då såsom Page
åtnjöt en lön af i5o R:dr, hvilken han aldrig förverkat
och aldrig blifvit honom fråndömd , fastän samma
lön sedermera icke utgått, så yrkar jag, att Page
-
Betänkande», N:o 374- 33g
Lönen ifrån oell ined 1829 och allt framgent må
Hr Grönhagen tillgodokomrna.
Denna motion har ieke i ordentlig motionsväg
Förut inkommit; ty Hr Grönhagen har blott vilkorligt,
vid återremissen äf Betänkandet N:o i5i örn IndragningsStaten,
begärt, att, i händelse han icke skulle
få uppbära sin PageLön för den tid utbetalningen
deraf upphört, honom åtminstone mätte tilläggas samma
Lön från och med 1828 eller 1829 och allt framgent
under dess öfriga lifstid. Att Hr Grönhagen icke
bestämt årtalet 1828 eller 1829, anser jag vara den
enda orsak hvarföre Utskottet afstyrkt hans begäran;
ty Utskottet älskar och bör älska bestämdhet. Denna
Hr Grönhagens lagliga rättighet grundar sig emedlertid
på Högstsalig Konungens Testamente, hvilket,
då det i allt annat blifvit gällande, fö I ja k te lige 11 bör
vara det äfven, då fråga är om en gammal Officer,
som både i krig och fred troget tjent sitt Fädernerland.
Konung Gustaf III:s Testamente innehåller icke,
att de som vid Konungens olyckliga död voro H. M:ts
enskildta Tjenare skola hafva deras lön endast till
dess de fingo några andra motsvarande; nej! det innehåller
tvärtom ganska bestämdt, att de, utan något
sådant eller annat förbehåll, ovillkorligt i deras lifstid
skola bibehålla de löner, sorn deras HofTjenster medförde.
Det är således efter min öfvertygelse ett våld
och ett bevis på a 11 för litet deltagande uti den vördnad
oell erkänsla, som éfterverlden är skyldig denna
store Konungs minne, alt beröfva Ilr Grönhagen sin
34» Stats-Utskottets
PageLön för liela den tiel han deraf varit i saknad*
och såsom den oförklarligaste och yttersta orättvisa
måste det anses, om honom ej tillägges densamma
från och med 1829, och allt framgent. Att vid detta
tillfälle åberopa K. Kungörelsen af den 19 Aug. 1802,
såsom skäl för prdscriptionstidens beräknande, anser
jag vara origtigt och alldeles icke hithörande, enär
samma K. Författning handlar om fordringar i grund
af Contract, särskildt beting, öfverenskommelse!* och
dylikt, hvarom här alldeles icke är fråga.
Qfvertygad,, att R, II. Stlr lika mycket älska rättvisa,
som att de icke på bekostnad af den oförgätligeKonungens
yttersta vilja skola kunna undanrödja verkaa
af hvad Konungen förordnat, gör jag mig förvissad, att
denna min motion ej skall afslås. Jag har, utom fullkomlig
rättsgrund, äfven billighet och consideratiou
på min sida. Helt nyligen har II. Ii. o. A. tillagt Hr
f. d. .Landshöfdingen Hans Järta, en årlig pension af
2000 R:dr, tvärtemot PensionsFörfattningarnas föreskrift;
så har äfven Hr ÖfversteLieutenant de Motto-»
ni, med afvikelse från gällande författningar, fått sig
tillagt en Pension af 600 R:dr, och är det då icke
billigt; att när man later ädla och upphöjda tänkesätt
göra undantag från författningar, man icke bör hysa
samma tankar, då fråga är att göra rätt, och låta en
Landsman komma i åtnjutande af sine lagliga rättigheter?
Dessa frågor äro ställde så väl till StatsUtskottets
värda Ledamöter, som hvarje Representant af nu
församlade St:r; och då härvid tillika bör komma i
beräkning, att R. H. Sttr på RiksStaten oafkortad!
Betänkanden, 3Y:o 374. 341
lippfört alla de personer, hvilka Högtsalig Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Sophia Albertina uti sitt Testamente
förklarat böra, såsom H. K. II:s enskildta
Tjenare, åtnjuta de löner, hvilka de vid H. K. lits
frånfälle uppburit, samt R. Sttr sålunda ådagalagt sin
vördnad för hvad en Wasa Ättens medlem förklarat
vara sin yttersta vilja, så bör det icke kunna förmodas,
att hvad en Konung af samma älskade Ätt i sina
sista stunder förordnat, kunna öfverlemnas åt glömskan
,och anses icke förtjena ringaste afseende, blott för
alt få lumpna i5o Rtdr Btco besparade i några få år stid.
Jag anhåller vördsamt om Remiss häraf till Statsutskottet
jemte det jag får begära att H. StatsUtskottet
täcktes låta denna min motion ostympad och ordagrannt
intagas uti det afgifvande Betänkandet, så att icke
blott excerperade bitar, utan hela motionen oafkortad,
kommer till R. H. St:rs kännedom.
F. L. Rosenqvist af Åkershult.
Som Utskottet uti Utlåtanden N:is i5a och 254
afgifvit yttrande öfver Hr Grönhagens, G. L., hos H.
R. o. A. gjorde samt till Utskottet remitterade motion,
0111 återfående af dess förut innehafde PageLön, och
R. H. St:r i anledning deraf äfven fattat deras beslut
i denna fråga samt uti berörde Betänkanden lika yrkandc
med det Hr Rosenqvist uti ofvan intagne motion
framställt, eller om meranämnde PageLöns utgående
ifrån år 182g blifvit behandladt;
anser Utskottet Hr Rosenqvists förrberörde motion
böra förfalla. Den 19 Januarii r83o.
342 Stats-Utskottets
N:o 375-
Utlåtande, i fråga om förändring i sättet för
K. RänteKammarens Assignering på Banken
och RiksgäldsContoiret. (I-A.)
I* rån H. R. o. A. har till Utskottet blifvif remitterad
en af Hr von Hartmansdorff, Augustq afgifven så
lydande motion:
''De medel, hvilka till Stats-Contoiret inflyta,
skola, såsom bekant är insättas i Banken; och uppgå
ofta till behållningar af 1 million, och derutöfver.
För att åter uttaga större eller mindre del deraf eller
alltsammans behöfves, efter nuvarande bruk, endast
assignationens underskrift af en Kongl. Räntmästare
och contrasignation af en Bokhållare eller Kammarskrifvare.
Assignerandet skulle väl i StatsContoiret
föregås af anordningar, som StatsCommissarierne
underskrifva, mende synas icke i Banken, hvarest contanta
penningar utlémnas på förberörde tvänne underordnade
tjensteraäns namn utan att man i Banken
vet huruvida anordning föregått assigneringen, samt
om den sednare fol jag tel igen är behörig eller icke.
På dessa begge tjenstemäns ärlighet beror således huru
länge och till hvad belopp StatsContoiret har sina
penningar i Banken i behåll. Samma förhållande är
det med de medel, StatsContoiret insätter på räkning i
RiksgäldsContoiret, Ehuru utmärkt pålitliga och aktningsvärda
de ifrågavarande tjenstemännen i Kongl.
StatsContoiret för ögonblicket äro: så kan dock ett
Be tänka n den, N:o 37a. 343
annat förhållande med deras efterträdare inträda och
i alla läll synes det vara oförenligt med vården om
allmänna medels säkerhet, att icke bättre förvara den.
Nti^oa rättelse i StalsContoirets assignering pä Banken
och RiksgäldsContoiret synes mig följagteligcn vala
nödig, genom assignationernas underskrifvande af
en eller flere bland StatsCommissarierna, jemte Kongl.
Räntmästaren, eller genom någon annan starkare controll
än elen närvarandej hvilken med StatsContoirets
organisation kan vara förenlig.”
Om Remiss till H. StatsUtskottet, anhåller jag
ödmjukeligen.
Utskottet får, i anledning häraf, upplysa, att, då
i sammanhang med den förändrade organisation K.
StatsContoiret år 1824 erhållit, åtskillige tjenster inom
Verket blifvit dels indragne dels med de qvarvarande
sammanslagne, och en annan göromålens fördelning,
åsyftande den möjligaste förenkling med bibehållande
af nödig säkerhet och controll, deraf blifvit en följd,
K. StatsContoiret har, ehuruväl ingen olägenhet af en
sådan vidtagen förändring hittils försports under den
sedermera framflutne tiden, eller i närvarande förhållanden
vore att befara, men indragningen af denna controll
emedlertid föranledt till åtskillige ej mindre vid
senaste Revision af StatsVerkets förvaltning än vid innevarande
Riksdag gjorda erinringar, likväl funnit
lämpligt, att förändra formen af K. RänteKammarens
Assignering; och under den 16 December sisth år är
i detta afseende af K. StatsContoiret beslutadt: att
hvarje assignation hädanefter komme att, utom den
344 Stats-Utskottets
dittills vanliga underskriften af Räntmästaren och comtrasignation
af Bokhållaren, förses med underskrift
af en bland de tillstädesvarande K. StatsContoirets
Ledamöter, med iakttagande deraf, att de assignationer,
som å Räkningarne för Magazins- och CreditivFonderne
utfärdas, af Föredragande Ledamoten för
MagazinsÄrenderne underskrifvas; hvarjemte, enligt K.
StatsContoirets förordnande, denna förändring med innevarande
års början vidtagit, samt serskildta skrifvetser
med underrättelse derom och öfverlemnande af vederbörlige
namnteckningar till Hrr Fullmägtige i Rikets
Ständers Bank och RiksgäldsContoir blifvit expedierade.
Vid så beskaffadt förhållande oeh enär den ytterligare
controll på Kongl. Räntekammarens assignering
som genom ofvanberörde motion åsyftats, under tiden
blifvit inom K. StatsContoiret införd, anser Utskottet
samma motion nu mera icke föranleda någon R.
St:rs åtgärd. Den 19 Januarii i33q.
N:o 576.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts till Utskottet
aflåtne Skrifvelse, angående hyresfritt begagnande
af GeneralAssistanceContoirets Hus
för en blifvande Lornbard-Lånerörelse i Ilufvudstaden.
(R:gs-A.)
JTill Utskottet har ankommit följande
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständers Stats-Utskotl, angående hyresfritt
begagnande af GeneralAssistanceContoireis
Betänk anden, Nto 376. 545
hus för en Blifvande Lombard-Låne-rörelse
i Hufvudstaden; Gifven Stockholms Slott
den 5 December 182g.
Sedan Rikets Ständer ej mindre vid 1823 års
Riksdag, än under nuvarande Riksmöte beslutat, det
AssistanccContoiret bör upphöra att vara en Statens
Inrättning och att den låne-rörelse, som af nämnde
Contoir bedrifvits, skall år i832 inställas, men Rikets
nu församlade Ständer, delande med 1823 års Ständer
öfvertygelsen att Pant-låne-anstalter, hvarest den
fattigare folkclassen må kunna betjenas med mindre
Lånesummor äro lika oumbärliga uti Stockholm soin
i andra Stora och folkrika Städer, ansett denna anstalt,
som i Sextio års tid ägt rum, icke böra alldeles
eller på en gång upphöra, utan GeneralAssistanceGontoirets
Lånerörelse af Stadens Styrelse eller enskilde
personer öfvertagas och fortsättas, samt till
befordrande deraf, i underdånighet anmält sig hafva
bcslutit, att, emot säkerhet, som af Fullmägtige i
RiksgäldsContoiret godkännes, och vissa uppgifne vilkor
en summa af 100,000 R:dr att räntefritt begagnas
i Tio år från den 1 Junii i83a må uti RiksgäldsContoiret
hållas Styrelsen öfver Stockholms Stad tillhanda;
så har Stadens DrätselCommissionefter erhållen
kännedom 0111 detta Rikets Ständers beslut, uti
Skrifvelse af den 22 sisth October, med förklarande,
att den af General AssistanceContoiret bedrifne Lånerörelse
icke kan, på hvad vilkor som häldst, af Stadens
Styrelse förvaltas, underdånigst tilikännagifvit
att då likväl en Pant-låne-inrättning af enahanda be
-
346 Stats-Utskottets
stämmelse och förpligtelse som GencralAssistanceContoiret,
åtminstone för det närvarande vore för Ilnfvudstaden
oumbärlig; samt enskilde personer alltså
torde böra uppmuntras att. densamma under vissa garantier
ändamålsenligt bedrifva, DrätselCommissionen,
för sm del, ansett den af Rikets Ständer beviljade
förmon af räntefritt begagnande på 10 år af ofvanberörde
100,000 R:dr ej vara för ändamålets vinnande
tillfyllestgörande, så framt icke den af GeneralAssistance-Contoiret
nu begagnade local, såsom för
en sådan lånerörelse apterad oell tjenlig, derjemte
finge bibehållas, hälst denna local vore dertill i (leie
afseenden den mäst passande inom Hufvudstaden.
I anledning häraf och sedan upplyst blifvit att,
enligt R. St:rs beslut, det af R:gsContoiret hittills begagnade
hus skall upplåtas till samlingsrum för de
frenne ofrälse Ståudens samt flera bland R. St:rs Utskott,
och det af GeneralAssistanceContoiret nyttjade
lius i stället inredas för RtgsCcntoiret, har K. M:t,
enär kostnaden för denua inredning utan tvifvel blifver
ganska betydlig, och i öfrigt en för RrgsContoiret
mera tjenlig local i grannskapet af dess nuvarande
hus torde kunna mot hyra erhållas, utan att
skillnaden emellan en sadan byra och inrednings-kostnaden
blefve för RrgsContoiret särdeles betungande,
velat härmed i Nåder fästa R. St:rs StatsUtskotts uppmärksamhet
på nyttan och nödvändigheten deraf, att
det af GeneralAssistanceContoiret begagnade bus på
Riddarholmen med dertill hörande lägenheter må för
den blifvande Lombard-låne-rörelsen här i Hufvud
-
Betänk anden, N:o 374. 347
staden under viss bestämd tid hyresfritt upplåtas med
skyldighet för den eller dem, som komma att företräda
GeneralAssistanceContoirets ställe, att underhålla
huset med inventairer, samt ansvara för dess onera ,
allt på sätt Rikets år 1823 församlade St:r, vid då vackt
fråga om GeneralAssistanceContoirets upplösning och
förvaltningens öfvertagande af en Lombard-låne-inrättning
beslutat. Ulan en sådan ytterligare uppoffring
å Statens sida, synes det af R. St:r åsyftade ändamål
med en för Hufvudstadens mindre bemedlade invånare
nödig ansedd lane-inrättning, ej kunna uppnås,
hvaremot, i händelse af bifall, till DrätselComruissionens
framställning, Loinbard-rörelsens bedrifvande möjligtvis
kunde till minskning af Statens förlust, äfven
innan år i83s ifrån RrgsContoiret förflyttas.
Kongl. Majrt förblifver R. St:rs Statsutskott med
Kongl. Nåd och Ynnest väl bevågen. Datum ut Supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Utskottet anser sig till en början böra upplysningsvis
nämna , att på sätt Utskottets af R. St:r
redan bifallne Utlåtande N:o 204, utvisar, GeneralAssistanceContoirets
hus, som har en i alla hänseenden
passande och tjenlig belägenhet, kan med måttlig kostnad
inredas till RrgsContoirets inrymmande, och att
R. H. St:r jemväl bifallit Ustkottets Utlåtande W:o2gg,
deri tillstyrkes, att de för RiksAcrhivet tjenliga rum
343 Stats-Utskottets
och lägenheter inom GeneralAssistanceContoirels Local,
hvilka genast eller framdeles blifva för RrgsContoirets
behof umbärlige, mä upplåtas till RiksArchivet
att hyresfritt begagnas.
Beträffande sjelfva förslaget, så, utom det Staten
skulle komma att belastas med en alldeles opåräknad,
årlig utgift lill byra för de rum, som af R:gsContoiret
skulle komma att begagnas, vill det synas
mindre lämpligt, att när åt RigsContoiret kan anvisas
hus och lägenheter, hvilka af R. St:r disponeras, detta
R. St:rs enskildta PenningeVerk skulle förflyttas till
enskild ägares hus och möjligen tillsammans med andra
hyresgäster, hvilka icke lära underkasta sig de ordningar,
i afseende på stängsel och vård, som för ett Sltrs eget
hus kunna föreskrifvas och vederbörligen handhafvas;
och att en sådan uppoffring, både af kostnad och af
säkerhet för ett R. St:rs Verk, skulle göras för att
tililvägabringa Låne-undsättnings-anstalter, egentligen
till förmån för Hufvudstadens Innevånare af den fattigare
classen; men hvilka Inrättningar, Staten icke
har någon skyldighet, att underhålla, fastän till deras
stiftande, Staten ulfästat sig, att med ett räntefritt
Lån af 100,000 R:dr Stockholms Stad biträda.
Härförutan förekommer jemväl, att om, efter
Utskottets förut yttrade af R. St:r godkände åsigter,
ändamålet i mera fullständig måtto skall ernås, böra
ifrågavarande Lån-anstalter helst finnas på spridda
trakter inom Hufvudstadens område, men hvilket ändamål
skulle motverkas, örn LombardLåne-rörelsen
kom
-
Betänkanden, N:s 37G, 377. 34g
komrae att bedrifvas af en enda Entrepreneur och på
ett enda ställe.
På grund häraf, anser Utskottet sig icke till*
ständigt att tillstyrka R. H. St:r, att förändra deras,
i afseende på dispositionen af GeneralAssistanceGontoirets
fasta Egendom, redan fattade beslut.
Den 19 Jan. t83o.
Reservation:
Af Hr Lundgren.- Med afseende på de i K. Mits
Nåd. Skrifvelse upptagne skäl och omständigheter, anser
ja? böra tillstyrka R, II. St:r att bifalla K.
Mits Nåd framställning.
N:o 377*
Utlåtande öfver Hr Hjertås, Gustaf Adolph,
från H. R. och Adeln remitterade Motion,
att, till hästafvelns förbättrande, medel
måtte, i mån af behofvet, få, under vissa
bestämda villkor, lånas utur den uti RiksgäldsContoiret
befintlige, så kallade HingstMedels-Cassan.
M edelst utdrag af H. R. o. A:s Protocoll för den 3
sisth November, liar till Utskottets handläggning blifvit
remitterad Hr Iljerias, Gustaf Adolph, motion, af
innehåll: att, sedan, genom 3:ne Stånds beslut, Utskottets
Betänkande, rörande Hästafveln i Riket, nu mera
kan anses vaia af R. Sl:r bifallet, och, i följd deraf,
S B. 24
i
35o Slats-U tskottets
ett årligt Anslag af 7000 R:dr för Hästafvelns förbättrande
kommer att utgå, äfvensom Ottenby Kungsgård
till Stuteri-anläggning får användas, enär det derå nu
varande Arrende upphör, så uppstår naturligtvis dea
fråga, hvarest medel skola tagas, så väl till första
uppsättandet af berörde Stuteri, som af de för flera
Provinser i landet högst behöfliga Landt-Beskällare.
Och derest utaf förenämnde, i afseende på ändamålet,
allt för knappa anslag både inköp och underhåll borde
bekostas, skulle härigenom en sådan långsamhet
åstadkommas vid den åsyftade hästafvels-förbältringen,
att den samma knappast biefve synbar; hvadan motionären
uppgifvit en utväg, hvarigenom han tror, att
det erforderliga Capitalet kunde erhållas.
Uti PLiksgäldsContoiret finnes insatt den såkallade
UingstmedelsCassan utgörande R:dr 37,008: 35. 3.; och
för denna Summa skall RiksgrsContoiret till KrigsCollegium
betala 5 procents årlig ränta, hvaraf åtskilige
utgifter för hästafveln bestridas. Och föreslår altså
Motionären, att till första uppsättandet af de genast
behöflige Landtbeskallare, äfvensom af Ottenby
Stuteri, enär det kommer att upprättas, medel, i mån
af behofvet, utur nämnde Cassa måtte få lånas, emot
skyldighet, att, när tillgångar dertill kunde finnas,
återgälda Capitalet, men att för de lånta summorne,
intilldess de voro till fullo betalde, till K. KrigsColIegium
erlägga samma ränta, som nämnde Collegium
derföre af RiksgäldsContoiret nu erhåller.
Hvad nu först angår den så kallade f. d. Allmänna
HingstMedelsCassan, på hvilken Motionären gifvit an
-
Betänk and en, Nio 377. 35r
visning, så har denna Gassas Fordringar oell Contanle
Medel, till ett sammanräknadt belopp af Ridr 37,008:
35. 3., blifvit, till följd af R. St:rs Beslut vid 1809
och 1810 årens Riksdag, från K. KrigsCollegiura tili
RiksgäldsGontoirets disposition öfverletnnad; men hvaraf
nu endast återstår ett af nyssbemäldté JK. Collegio
emot intecknings-säkerhet, Ullånädt Capital af Ttidr
16,000. — Och, i afseende på räntan, sorn, efter Motionärens
uppgift, skall årligen till K. KrigsCollegium
erläggas å föri berörde, till RiksgäldsContoiret lefvererade
Summa af Ridr 37,008: 35. 3., så har, i följd af
den vid i8a3 års Riksdag skedde StatsReglering, all ränteutbetalning
från RiksgäldsContoiret å f. d. Allmänna
HingstMedels-Gassan med sistnämnde år upphört.
jämlikt den, vid innevarande Riksdag, skedde
StatsReglering, äro, för hästafvelns förbättrande, 8000
R:dr å 8:de HufvudTiteln uppförde, för att med 1000
R:dr disponeras lill de nödvändigaste Lön-förbättringar
åt de vid Stuterierne varande Tjenstemän och Betjente
samt återstoden till Hästafvelns förbättrande användas,
på sätt K. Mit i Nåder finnér lämpligast och ändamålsenligast.
Enär således R. HL Stir vid detina Riksdag redan
en gång bestämt den årliga summa, som till Hästafvelns
förbättrande pröfvats erforderlig, anser sig Utskottet
böra
tillstyrka R. H. Stir, att Hr Hjertås ifrågavarande
Motion måtte få förfalla.
D.en a3 Januari i83oi
352 Stats-Utskottets
Reservation:
Af Hr Friherre Silfverskjöld? Jag kan ej instämma
med Utskottet och tillstyrka, det Hr Hjertås motion
må förfalla.
Det med motionen afsedda ändamål, anser jag
vara alltför vigtigt för att icke blifva befrämjadt; och
i osäkerheten om Stuteri-Styrelsen blir i tillfälle, att
genom Regeringens försorg, eller genom lån af eiiskilte,
erhålla de erforderlige medlen till uppsättandet af
Ottenby Stuteri samt till anskaffandet af Landtbeskällare,
tror jag att Utskottet lämpligen kunnat tillstyrka
R. St:r, alt:
RiksgäldsContoiret må hålla Styrelsen öfver StuteriInrättningen
tillhanda penninge-förskolt af högst
Trettiofem Tusen Riksdaler att, i mohn af behofvet,
lyftas, dock alltid i jemna jooo Riksdaler-tal, under
villkor, att Styrelsen aflemnar dess till RiksgäldsContoiret
ställde, uti StatsContoiret annoterade
förbindelse, att de lyftade Sunimorne med löpande
fem procents årlig ränta utaf Statsanslaget återgälda,
i sådant förhållande, att hvad som t. ex. lyftes
år i83o, återbetalas till J;dcl jemte upplupne räntan,
hvarje af de nästpåföljande fyra åren, hvad
som lyftes år i83i, likaledes till hvarje af de
näst påföljande åren o. s. v. så alt alla de lyftade
Summorne äro med ränta återguldne senast år 1834»
hvadan utaf Stats-anslaget bör innehållas och till
R:g:sContoiret afieranas hvad sorn hvarje år i Capitalmedel
och ränta erläggas bör, enligt den uppgift
Betänkanden, N:s 377, 378. 353
derå, sorn från R:g:sGontoiret varder StatsGontoiret
meddelad.
Det enda, i min tanka betänkliga skäl emot antagandet
af detta förslag, som jag inom Utskottet hört
yttras, är, förutsatt fara af ett prejudieat för hypotiserandet
eller anticiperandet af Stats-anslag. Jag tror
likväl att detta motskäl bör förfalla, då man betänker
att RiksStaten är uppgjord för fem år,’och att således
den föreslagne åtgärden endast innebär enahanda förhållande,
som om man vid ett års början uppbar hela
årets anslagssumma, i fall Staten vore för blott ett år
bestämd. Jag är dock ingalunda böjd, att som allmän
regel hylla principen, men tror att en god hushållning
någon gång klafver undantag, och att ett sådant
i förevarande fråga skulle leda till Stats-osconomisk
fördel.
Hr Öfverste Lefrén, Ur Prosten Ostberg samt lii
Lagmannen Stahle hafva uti förestående Reservation
instämt.
N:o 578.
Utlåtande, i anledning af Hr Rosenblads ,
Bernil., motion, rörande åtskilliga, föreslagna
afskrifningar i RiksgäldsConloirets Räkenskaper.
(Ihgs-A.)
Från II. R. o. A. har till Utskottet blifvit remitterad
en motion af Hr Rosenblad> Remlin så lydande:
354 Stats-Utslottets
”1:0 Då skyldigheten att inlösa de af RiksgiildsContoiret
på 1790-talet utgifne Koppar-polletter blifvit
på Banken öfverflyttad;
då sedan 180g inga sådane till inlösen blifvit anmäita;
då efter det förändrade myntvärdet, dessa polletters
utmyntning på Skffi ungefärligen motsvarar den
af R. St:r nu stadgade lagliga skiljemynt; då således
ingen anledning förefinnes, att någonsin inlösta KopparPoletter
skola komma att lemna någon tillgång åt
RiksgäldsContoiret;
så föreslår jag:
”att det bland RiksgäldsContoirets tillgångar upptagne
värde af Kopparn uti utelöpande Skiljemynts Polletter
må af skrifvas.
2:0 Då det torde finnas mindre lämpligt att balansera
en RiksgäldsContoirets fordran hos sig sjelf;
då vid de anslag eller anordningar Rikets Stander
vid denna Riksdag beviljat eller gjort, icke någon
skillnad blifvit fästad emellan de begge afdelningarne
af RiksgäldsVerket, för hvilka sedan 1823 särskildt
bokslut blifvit földt;
så tillstyrker jag
att RiksgäldsContoirets vid 1828 års. slut balaneerade
fordran på ett ställe oclt, skuld på, ett annat, för egna
insättningar, i 3-procent-fånet R.-dr 1,646,000 må med
upplupen ränta af skrifvas,
3:o Då f. d. Skånska HingstpremieCassans i Mariaeberg
Kronan tillhörige egendom intecknade fordran
af i4,ooo R;dr blifvit utan ersättning från Statsverket
till RiksgäldsContoiret allemnad;
Beta nkanden. N:o 378. 355
då Räntas betalande för denna skuld från Statsverket
till RiksgäldsContoiret tyckes vara en öfverflödig
virement emellan 2:ne Statens Cassör:
så föreslår jag:
JJalt med i83o års början nämnde fordringspost må afskrifvas.
"
I afseende på nsta punkten, så får Utskottet upplysa,
att R. H. St:r redan bifallit Stats- och BancoUtskottens
gemensamt afgifne Betänkande JY.-o 20. (4:de
Sami. 3:dje Afdeln.) deri tillslyrkes , att uti RiksgäldsContoirets
Räkenskaper för nasti, år 1829 måtte afskrifvas
värdet af Kopparn uti SkiljemyntsPoletlerne,
upptaget ibland Tillgångarne med R:dr 27,745: 36. 6
Banco; hvadan, i detta ämne, från R. II. St:rs sida,
någon ytterligare åtgärd icke kan äga rum.
Beträffande 2:dra punkten, så, enär de vid sistl.
Riksdag beviljade Lån-biträden till Canal och andra
Byggnader, och hvartill erforderlige medel skolat genom
upplåning anskaffas, redan utgått och blifvit bestridde;
samt någon så beskaffad upplåning för desse
ändamål icke vidare kan komma i fråga, så får Utskottet,
som, vid detta förhållande, anser den serskilde
bokföringen häröfver böra med år 1829 upphöra,
vördsamt tillstyrka:
a) att RiksgäldsContoirets enskilda Fordran för
insättningar uti 3 procents-lånet, hvilken vid 1828 års
slut, besteg sig i Capital till R:dr 1,646,000, men
hvilket, efter erhållen upplysning, blifvit, under
loppet af år 182g, förminskadt till R:dr 1,466,000,
må, tillika med all beräknad ränta, uti Riksgälds
-
356 Stats-U tskotte t s
Contoirets vanliga Hufvudbok, som för år 1829 vai*
der upprättad, afskrifvas.
b) Att likaledes uti serskilda Hufvudboken för år
1829 må afskrifvas på Skulderne d. 3t December
samma år, RiksgäldsGontoirets nyss berörde fordran;
och
c) Att den uti serskilda Hufvudboken upptagne
öfriga skulden, jemte tillgångarne, sådane, som de
samma befinnas den 3i December 1829, må inbalanceras
uti R:g:sContoirets vanliga Hufvudbok, som
för år i83o skall upprättas; då, i följd häraf, dea
serskilda bokföringen öfver låne-biträdena och anslagen
till Canal- och andra byggnader samt upplåningen
mot 3-procents ränta, kommer att med år
1829 alldeles upphöra.
Slutligen, rörande 3:dje punkten, så har härvid
förekommit, att räntan å det utaf f. d. Skånska Hingstpraemii-Cassan,
emot intecknings-säkerhet uti Mariaebergs
Egendom, utlånte Capital af 14,000 R:dr är inbegripen
uti den summa af 17,000 ftldr, sorn, enligt
Utskottets, af 3;ne RiksStånd godkände, Betänkande
N;o 3o2 (IV Sami. I Afd.) är upptagen ibland de ifrån
och med innevarande år i83o för R:g:sConloiret beräknade
årliga inkomster; och att på efi annan sida,
uti den, vid innevarande Riksdag, fastställde RiksStaten,
anslag till ifrågavarande Räntas godtgörande,
är å 3:dje HufvudTiteln beräknadt och uppförd t.
Och då, vid detta förhållande, bifall till motionen
skulle åstadkomma en rubbning i den redan verkställda
Stats-reglcringen, så
B tänkanden, Näs 378, 379. 357
anser sig Utskottet, på grund häraf, icke kunna
Motionärens framställning i denna del understödja
och tillstyrka.
Den 23 Januari i83o.
N:o 579-
Betänkande, i anledning af väckta motioner,
rörande granskningen och approba donen. af
R:gsContoirets smärre CreditSedlar. (R:gs-A.)
Uti detta ämne äro väckta följande motioner, nemi.:
Hos H. R. o. A. har Hr von Quanten„ Carl, uti
afgifvct skriftligt yttrande anfört, det han ansett såsom
ett värdigt föremål för R. St:rs uppmärksamhet
och omtanka, att Allmänheten icke lemnäs i osäkerhet
om det gångbara myntets värde, äfven sedan det
blifvit gammalt eller beroende af Tjenstemäns godtycke:
att anlédningen härtill blifvit hemtad, dels af Hr
von Quantens egen erfarenhet, dels af Allmogens i
Orten och dels af rättskaffens Tjenstemäns beklagelser,
isynnerhet öfver PitgsContoirets cassationer af dit
remitterade sedlar, då manerfarit, ej allenast, att sådane
små sedlar, som efter gammalt bruk, kungjorde
principer och juridiskt omdöme, bordt till uppgifna
Valeurer godkännas, blifvit till sitt värde nedsatta,
utan ock, att stundom blotta hälften tili venster, antingen
ensam eller i förening med öfversta fjerdedelen,
utan derom förutgången Kungörelse, blifvit tillerkänd
ett värde, sora den aldrig bordt få, i saknad
af den nedersta högra fjerdedelen, sorn, innefattande
358 Stats-Utskottets
namnen med de fina raderne, bör utgöra yttersta
grunden för all pröfning af hvarje sedel eller förbindelse.
Man har ansett mycket svårt och derföre länge
tvekat, innan man velat meddela Uppbördsmännen
några föreskrifter till efterrättelse vid sedlars pröfning
och de hafva derföre ex usu på ett dyrbart sätt måst
köpa sina osäkra reglor; ändtligen hafva några föreskrifter
i ämnet blifvit gifna genom en i afskrift aflemnad
Kungörelse; men Hr von Quanten tror, att de
tilläfventyrs skulle kunna och böra göras mera bestämda,
för att vinna det allmänt nöjaktiga ändamålet,
som är godtyckets uteslutande, och försätta alla i en
lika otvifvelaktig rätt och hvar och en i tillstånd,
att vid bruket af någorlunda sundt begrepp sjelf bedomina
hvad man äger.
Såsom biträde vid författandet af Lag i ämnet,
som på ett lätt begripligt sätt förvissar innehafvaren
om hvarje sedels värde, hvarvid mindre afseende bör
göras på Verkets förlust, än på enskiltes, föreslår,
Hr von Quanten, såsom hufvudprincip, alt hvarje sedel
skall infrias af det Verk, som den utgifvit, till
den valeur, sorn utan att äfventyra någon dess förlust,
med moralisk visshet kan erkännas, och alt pröfningen
deraf bär utgå egentligen från den nedersta fjerdedelen
til! höger, — Efter antagandet häraf, tillses
först, såsom i hvarje annan förskrifning, underskriftens
vigtighet. Om nu af denna återstår blott ena
namnet som bör vara igenkännelig!, men det andra
kan vara bortiifvet eller utslitet, sä tror Motionaircn,
Betänkande n, N:o 079. 35g
alt underskriften bör godkännas. När nu denna står
i förening med de fina raderna, som genom sin ställning
ensamt kunna bevisa sedelns valeur, eller vidare
i synbart sammanhang, med så mycket till större
eller mindre del af sedelns context, som genom sin
ställning likaså säkert, som en ziffra, bevisa sedelns
primitiva valeur; så bör han till sådant belopp anses
ega förbindande kraft till infrielse; hvaraf följer otvifvelaktig!,
att de öfrige felande sedelns delar icke kan
gifvas något värde, utan utgifvarens äfventyr af förlust,
helst det är obevisligt, att den frånvarande fjerdedelen
någonsin haft någon underskrift, hvarförutan
ingen förbindelse lärer kunna erkännas. — Detta synes
väl i allmänhet vara nog för den åsyftade bestämmelsen,
men Motionairen tror sig såsom ett tilllägg
böra föreslå, att, i händelse af befintlig rifning
å den ofvanberörde hufvudsakliga delen af en sedel,
den icke får förringa dess värde , om de således åtskiljde
delarne vid sammanhållning synhart befinnas
hafva varit sammanhängande. — Och har Motionairen,
för att upplysa och bestyrka sina framställda
åsigter, åberopat flera bifogade, å en serskild förteckning
upptagne CreditSedlar.
Och som desse sedlar, på sätt uti Förteckningen
närmare är vordet utveckladt, förekommit Motionairen
så beskaffade, att R:gsContoiret äfven vid en juridisk
pröfning icke skulle kunna undgå förbindelsen
att dem infria till det af innehafvarne uppgifne värde;
i hvilken öfvertygelse, Motionairen, jemte föreslående
af bestämd lag i ämnet, till framtida efterrättelse, äf
-
36o Stats -Utskottets
ven yrkat, att R. H. St:r täcktes förordna, att genom
deras Fullmäktiges j R:g:sContoiret försorg, ofvanberörde
Creditsedlar måtte, efter skedd granskning, infrias
med deras falla primitiva värde tillsammans 55
R:dr Riksgälds.
Hos H. BondeStåndet haino
RiksdagsFulimäktigen från Elfsborgs Län And.
Håkansson, uti skriftlig motion, med bifogande af
2tne Creditsedlar, hvardera godkänd för 16 sk., samt
en casserad Bancosedel, jemte framställning af sinn
egna åsigter, enligt hvilka, vederbörande icke skola
hafva riktigt förfarit vid dessa sedlars granskning, föreslagit,
att en föreskrift för Bänkens och R:g:sContoirets
Administratörer måtte utfärdas, hvarigenom ali
godtycklighet upphörde och man kunde komma i tillfälle,
att med säkerhet beräkna hvad en sedel är värd,
och ej som nu äfventyra att bjudas 16 sk. för i R:dr
och 2 R:dr.
2:0 B.iksdagsFullmäktigen från Kronobergs Län
Pehr Ericsson, har jämväl uti afgifvet Memorial, under
framställning af de förluster, Allmänheten får vidkännas
derigenom, att, vid utbyte af gamla och förslitne
sedlar, erhålles icke mer än 12 å 16 sk. för 1
och 2 R:dr, för det att något väsendtligt ord är borta
ifrån sedeln, och hvarpå såsom bevis åberopas 3:ne
bifogade Creditsedlar, godkände endast för 16 sk. hvardera
, yrkat, att Tjenstemännen i Banken och RiksgäldsContoiret
matte, genom allmän Författning förbjudas,
att efter godlycko cassara en sedel, för det
Betä nkanclen, N:o 37g. 361
alt några ord saknas; då en hvar i öfrigt kan se, alt
den ej är förfalskad.
Öfver dessa Motioner, af hvilka Ihr von Quantens
är vorden remitterad endast till SlatsUtskottet,
men de 2:ne öfrige till Stats- och BancoUtskotten,
hafva H:rr Fullmäktige, i Riksg:sContoiret, efter Statsutskottets
anmodan, i afseende på Creditsedlarne, utlåtande
afgifvit och deri till en början fästat StatsUtskottets
uppmärksamhet derpå, att den Commissarierne,
i afseende pä förslitne sedlars approbation och
cassation', åliggande skyldighet är åtföljd af otaligt
många svårigheter; hurusom det ligger utom möjlighetens
gräns att så uppfylla denna skyldighet, att, å
ena sidan den enskilde, som innehafver en sådan till
utbyte företedd sedel, icke må, genom den förlust,
lian dervid får vidkännas, finna anledning till missnöje,
utan att RiksgäldsContoiret å andra sidan må
utsättas för en gifven förlust, och huru som det vid
de fleste fall blir omöjligt, att urskilja, antingen försök,
att genom hopfliekning, rasurer och flera slag af
förfalskning, gifva sedeln ett högre värde, ån den från
början egt, eller, såsom någon gång handt, endast
okynne och försök alt föranleda villrådighet, i afseende
å tillämpningen af de för sedel-approbation och
cassation följde grunder, eller ock, hvad för det mesta
är fallet, endast verklig förslitning vållat det skick,
hvaruti den företedde sedeln befinner sig. — Det var
först vid 1810 års Riksdag som en allmän norm stadgades
för smärre Creditsedlars approbation och cassation,
då R. St:s då varande Statsutskott, genom
362
Stats-Utskottets
Skrifvelse till Herrar Fullmäktige, Under den t October
nämnde år, åt Herras* Fullmäktige öfverlemnade,
tält, utan hinder af någon dittills följd praxis, leita
verkställa granskningen af skadademindre Creditsedlar
j efter den allmänna grundsats j att j så, framt RiksgiildsContoiret
icke möjligen kan tillskyndas någon f örlust
j Sedlarne godkänna till det belopp sonij vid hvarje
förefallande händelse} profvas bura innchafvaren
tillgodo komma; och sedan H:rr Fullmäktige, i anledning
deraf, genom Utdrag af Protocollet den 8 derpå
följde November, uppdragit åt Commissarierne, att,
med Fullmäktiges beslutande och afgörande rättighet,
verkställa granskningen af inkommande smärre Creditsediar
efter den uti SlatslJtskottets ofvanberörde ProtocollsUtdrag
stadgade allmänna grundsats; så hafva
Commissarierne, på grund deraf och med tillämpning
endast af denna allmänna föreskrift, för hvarje serskildt
fall verkställt granskningen af förslitne småsedlar
samt approberat eller casserat de samma, allt efter
det förhållande, hvartill hvarje sedels beskaffenhet
föranledt, intilldess Hjrr Fullmäktige, med anledning
af K. Mtts Nådiga Skrifvelse den 19 November 1823,
genom till samtlige Konungens Befallningshafvande den
20 derpå följde December afbiten Skrifvelse, till vederbörande
Uppbördsmäns efterrättelse låta uppgifva,
att, efter enahanda grund, som inom Rikets Ständers
Bank, i afseende på dess småsedlar följes och iakttages,
bör den högra fjerdedelen, som innehåller fina
trycket och namnen, vara alldeles hel och ostyckad,
så framt RiksgäldsContoirets Credit-sedlar på 2 R:dr
Betänkanden, N:o 37g. 363
och derunder ovilkorligen skola till inlösen godkännas,
men hvaraf, jemlikt berörde Skrifvelses vidare innehåll,
likväl icke följde, att sedlar, hvilkas luigia fjerdedel
är mer eller mindre stympad, ovillkorligen casseras,
utan kunde af Uppbördsmännen ratade sedlar
möjligen för större eller mindre belopp blifva godkände,
enär de företeddes i PiiksgäldsContoiret, der, i följd
af Rikets Högloft. Ständers åt Styrelsen af RikgäldsVerket
serskildt lemnade uppdrag, granskningen af
förslitne. och stympade småsedlar får verkställas efter
den allmänna grundsats, som StatsUtskottet vid 18■ o
års Riksdag genom dess ofvan omförmäldte ProtocollsTJtdrag
stadgat. Detta stadgande blef således en ytterligare
af IRrr Fullmäktige godkänd grund för förslitne
sedlars bedömande; och hafva Commissarierne,
med tillämpning af dessa föreskrifter samt med iakttagande
af all den noggranhet och den vård om, å
ena sidan, Contoirets och å andra sidan, den enskildes
rätt, som vid så mångfaldigt omvexlande förhållanden
i denna del kunnat iakttagas, sökt rättfärdiga
det dem, i afseende på meranämnde approbation och
cassation lemnade uppdrag, alltid i Öfverensstämmelse
med de ytterligare följde grunder. — Commissarierne
hafva nemligen, vid alla de tillfällen, då högra fjerdedelen
af en till inlösen företedd, försliten mindre
sedel ej funnits så fullständig, att den samma, jemlikt
H:rr Fullmäktiges i det föregående omnämnde stadgande,
kunnat ovillkorligen inlösas för sedelns fulla
Valeur, alltid med iakttagande af oftanämnde, vid
1810 års Riksdag, fastställde allmänna grundsatts, så
364 Stats - Ut sk ot tets
förfarit, att när från en sedel, den delen, som innefattar
blott fina trycket med namnen är skiljd , inlöses
denna frånskiljda del med minsta Valenren af en
Creditsedel och det öfriga, då ej sådane delar saknas,
sorn anses kunna tillskynda RiksgäldsContoiret någon
förlust, antages till det belopp, hvarå sedeln lyder,
dock med afdrag af hvad för fina trycket och namnen
bordt afdragas; för öfrigt iiade, vid tillämpningen
af denna allmänna grund, till en nödig controll
mot RiksgäldsVerkets förlust, alltid blifvit iakttaget,
att Piiksgäldssedlar å 2 R:dr, då ordet Riksdaler, men
ej Valeuren 2, hvarken i bokstaf eller ziffra, finues
pä deras högra sida, der fina trycket och namnen äro
sammanhängande, approberas för En R:dr och att sådane
sedlars vänstra sida, om den är fullkomligt hel
och innehåller alla Valeurerne, äfven antages för En
R:dr; och blifva på enahanda sätt sedlar å En R:dr,
när ordet Riksdaler ej finnes i behåll på deras högra
sida, som i sammanhängande skick upptager fina trycket
och namnen, alltid godkände till endast Sexton
Skillingar, emedan örn den öfriga delen med fullt uttrvckta
valeurer företes, den då inlöses för Trettiotvå
j
Skillingar; hvarförutan och hvad angår sedlar å Sexton
Skillingar, hvilken Valeur är den minsta, hvarå
sedlar af RiksgäldsContoiret nu mera utgifvas, dea
norm alltid vid deras granskning följes, att då af en
sådan sedel företes någon del, så beskaffad, att den
innehåller namnen, jemte något af fina trycket, inlöses
denna sedel för sedelns fulla Valeur, hvaraf följer,
att
Betänlanden, N:o 379. 365
att någon ersättning ej kan beviljas en sådan sedels
Öfriga del, antingen den är större eller mindre.
Herrar Fullmäktige tillägga, alt dessa äro de allmänna
grunder, dem Commissarierne följt, i afseende
på deras nu i frågavarande åtgärder, hvilka dock
vid till oändlighet omvexlande förhållanden, kunna 1
vissa smärre delar vara förändring underkastade ; oell
då alla de till mindre Valeur godkände, Remisshandlingarne
bilagde , sedlar äro, enligt dessa grunder, bedömde,
hafva H:rr Fullmäktige ansett något ytterligare
icke återstå att anföra, i hvad Remissen angår Cotnmissariernes
öfverklagade åtgärder.
Beträffande åter den tillika gjorda framställning,
att tillförlitligare och mera ändarnålsenlige grunder,
än de hittills följde, måtte för förslitne sedlars approbation
och cassation uppgöras, så hafva Hrr Fullmäktige
hemställt, om icke de, vid slstförflutne Riksdag,
för BancoVerket i detta hänseende stadgade och genom
Hrr BancoFullmäktiges GirculaireBref den g Januarii
i8a4 Konungens samtlige Befallningshafvande
meddelade grunder, äfven vid RtgsGontoiret till alla
delar måtte få iakttagas; nied tillägg, det Hrr Fullmäktige
ej funnit något förslag i detta fall, som mern
än detta, undanrödjer de öfverklagade olägenheter
ne.
StatsUtskottet har tagit detta allt i r.oggrannt öfvervägande.
Och som, efter hvad Hrr Fullmäktiges
ofvan intagne Utlåtande upplyser, några serskilda och
bestämda föreskrifter, i afseende på granskningen af
5 B. a5
366 Stats -Utskottets
förslitne smärre Creditsedlar, icke blifvit af R. H. St:r
meddelade, efter hvilka Commissariernes i RiksgäldsContoiret
öfverklagade förfarande med de motionerne
åtföljande Creditsedlar skulle kunna af StatsUtskottet
i administrativ väg pröfvas och bedömas, så har Utskottet,
med anledning af motionerne, ansett sig icke
kunna
tillstyrka annan åtgärd, än att, i händelse R. H.
Stir skulle täckas bifalla Utskottets uti Betänkande
N:o 357 gjorda hemställan, att, i afseende på granskningen
och approbationen af RiksgäldsContoirets Creditsedlar,
mätte stadgas och tillämpas enahanda grunder,
som, i afseende på granskningen och approbationen
af Bankens så kallade småsedlar af nu brukliga
formulairer, varda vid denna Riksdag föreskrifne,
det må lemnäs hvarje innehafvare af till förmenta
värdet nedsatte eller casserade Creditsedlar ,
öppen rättighet, alt desamma till ytterligare granskning
efter dessa nya föreskrifter uti RiksgäldsContoiret
förete. Den 26 Januarii i83o.
N:o 380.
Utlåtande, i fråga om genom AfräkningsContoirets
indragning mindre Controll på K.
RänteKammaren uppkommit.
Till följd af II. R. och A:s till Utskottet aflåtne Remiss
uppå Herr Hjertås, Gustafa begäran, det Utskottet
måtte undersöka, huruvida indragningen af det så
Betänkan den, N:o 38cn 367
kallade AfräkningsContoirct kunnat föranleda till mindre
fullständighet i Controllen å K. RäntcKammaren,
samt i sådant fall vidtaga nödige åtgärder till en dylik
Controlls återinförande; får Utskottet Upplysa: att
ibland de åligganden, som tillhörde det under K. KnmmarGollegium
förut lydande men vid den nya regleringen
af K. StatsContoiret på R. Sin s begäran vid 1 8?.3
års Riksdag uti underd. Skrifvelse den 20 Octöber berörde
år indragnfi AfräkniOgsContoir, hvars göromål
dels hufvudsakligen till StatsContoiret, dels till KammärCollegii
öfrige Contoir och andre Verk öfverflytt
tåts, Var åtgärden af Annotation öfver den del af Rikets
Inkomster j soni hfvereras till K. RäritcKarnmaren.
En sådan Annotation hölls dessutom äfven af Bokhållaren
i K. StatsContoiret, och den serskildta Controllen
i AfräkningsContoiret fullföljdes icke till något
ändamål, utan stannade alldeles vid denna formalitet.
Deremot har Controllen i K. StatsContoiret alltid
fortgått, genom en underhållen jemförelse emellan K.
RänteKammarens Räkenskap och Bokhållarens Annotationer,
eller de så kallade MemorialBöcker, hvilka
äfven af R. Sttrs Revisorer i sådånt ändamål begagnas,
och sluteligen controlleras öfverensstäm melsén >
desse delar genom RiksHufVudBoken, sorn af bägge i
frågavarande Specialer, RänteKammarens Räkenskap
och MemorialBoken verificeras.
Utom nyssnämnde MemorialBok föres af Ränttliästarne
en lika lydande annotation, hvilken tjenar till
ledning och Gontroll för upprättandet af RänteKam
-
368 Stats-Utskottets
marens HufvudBok i hvad den rörer inkomsten* När
desse bägge MemorialBöcker emot hvarannan jemföras
och öfverensstämma, synes en tredje af lika beskaffenhet,
endast medförande större omgång och tidsutdrägt,
ej af nöden, utan tillräckelig Controll vunnen
sådan den nu finnes. Det åligger derjemte Bokhållaren
i K. StatsContoiret, att noga tillse, det behörige
attester öfver skedd insättning i Banken eller PiiksgäldsConloiret
företes, innan han å RänteKammarens
qvittencer meddelar sin påskrift om annotation, utan
hvilken desse Qvittencer ej äro gällande: Varande i
sjelfva Attesterne föreskrift härom lemnad, så att enskilde
Personer, sorn Penningar för RänteKammarens
räkning lefverera, ej kunna blifva i okunnighet om
huru Qvittencernc, för att vara behörige, skola vara
beskaffade och sålunda sjelfve kunna vaka deröfver alt
deras inbetalningar blifva på vederbörligt ställe antecknade.
Kongl. KammarCollegium hade först ensamt och
sedan i förening med Kongl. StatsContoiret, inseende
öfver Kongl. RäntcKammaren, och i följd så väl häraf
som af Kongl. KammarGollegii åliggande att controllera
KronoUppbörden på det hela borde ej mindre
de i Kongl. RänteKammaren inflytande medel än
äfven alla af Kongl. StatsContoiret anordnade utgifter
i Kongl. KammarCollegium genom dess AfräkningsContoir
annoteras. Detta Kongl. KammarCollegii åliggande
har nu mera upphört och, enligt Kongl. Kungörelsen
af den 10 April 1828, tillhör den löpande
Betänkanden, N:s 38o, 381. 36g
Controllen öfver KronoUppbörden ensamt Kongl. StatsContoiret.
Vid desse förhållanden och enär K. StatsContoiret,
ansvarigt på det hela inför K. M:t, för så väl
ett behörigt iakttagande inom K. Räntekammaren af
dess Tjenstemäns åligganden, som för göromålen i de
öfrige under K. StatsContoirets inseende stående Departementer,
hvarken af ett under annat Verk lydande
Contoir lämpligen bör controlleras, eller derigr norn
skulle kunna göras mera ansvarigt, har Utskottet, af
den undersökning, som, i följd af Hr Hjertås motion,
ägt rum,
icke hämtat anledning, att hos R. St:r föreslå någon
underd. hemställan lill K. M:t i detta ämne.
Den a3 Jan. i83o.
N:o 331.
Utlåtande, i anledning af erhållen ålerremiss
å Betänkandet N:o 3i8, rörande verkställd
revision af StatsVerkets Räkenskaper och
Förvaltning för år 1826.
Ifrågavarande Betänkande, som bifallits af H. R. o. A.
samt H. PresteStändetj har blifvit återremitteradt från
de öfrige 2:ne RiksStånden på grund af dervid gjorda
anmärkningar, hufvudsakligen innehållande: att,
hvad först angår de till reparations-arbetet å Svea
LifGardets Cassern anordnade medel, Utskottet, genom
dess tillstyrkande om sådana åtgärders vidlagande
hvarigenom StatsVerket må beredas ersättning för
370, Stats-Utskottets
Jivad derifrån till nämnde reparation utbetalts, ingått
uti ett icke tillåtligt klander af Konungens beslut,
enär berörde hemställan åsyftade ett fullkomligt uppliäfvande
af K. Mits under den 2 Mars 1825 i grund-,
lagsenlig ordning meddeldte förordnande, enligt hvilket
såväl Regementet som Stockholms Stad befriats
från skyldigheten alt vidkännas reparatio.ns-kostnaden:
att Utskottet deremot handlat grundlagsenlig!,
om det i stället i, anmärkningsväg gjort anmälan mot
Konungens rådgifvare och föredragande att det nu
åter syntes, sorn Utskottet med flit sökt leda anmärkningen
från den rätta i Grundlagen utstakade vägen,
i ändamål att göra densamma utan ali påföljd och
ändtligen att Utskottet, då det tillstyrkt ersättning af
StatsVerkets utgift till berörde reparation, tillika bordt
uppgifva, huru och af hvem en sådan godtgörels.o
borde utkräfvas,
I följd af berörde anmärkningar, har Utskottet
förskaffat sig del af de förordnanden som, tid efter
annan, rörande ifrågasatte Casserns reparation, af K,
M:t blifvit ChefsEmbetet vid Regementet meddeldte ;
och har Utskottet derigenom erfarit att K. M:t, genom
Nåd, Skrifvelse d. 25 Nov. 1823 , förklarat, det
Svea RifGardesRegementets anhållan om penninge-tillskott
för detta ändamål vöre billig, och att Regementet
icke borde betungas med den till iståndsättandet
af Cassernen erforderliga kostnad; samt att K,
M:t genom Nåd, Bref den 2 Mars 1825 ytterligare förklarat,
det K. M:t funne Stockholms Stad icke kunna
åläggas att denna reparation bestå, utan ville tillåta
Betänkan den, N:o 38i.' 371
alt medel dertill finge från StatsVerket utgå.— Under
d. 12 December 1827 har K. M:t derjemte meddelt
Nådigt Förordnande rörande framtida underhållet af
LifGardesRegementernas Casserner, hvaraf Utskottet
ansett sig böra i transsumt meddela följande:
”1:0 Till reparation och underhåll af GardesRegementernas
till fot Casserner och dertill hörande
byggnader, formeras genom en viss afgift af Rege
inenterne,
en serskild Gassa vid hvarje Regemente.”
2:0 Denna afgift, som bestämmes till 2 R:dr
per man vid Andra LifGardet, erlägges af hvarje dertill
hörande Compagnie ifrån och med den dag det i
^Hasscrnen inflyttar och fortfar så länge nu gällande inqvarterings-beräkniug
äger rum, "Den utgår qvartaliter
genom afdrag å den contanta inqvartering Stockholms
Stad till Regementet utbetalar och i händelse
af Commendering, minskas densamma i förhållande
till det antal manskap, för hvilket ingen contant inqvartering
erhålles. På lika sätt och med lika vilkor
utgår ifrån och med början af nästa år, afgiften vid
Svea LifGardet, men bestämmes för detsamma endast
till Två R;dr E:co perman, emedan genom en serskild
vid Regementet redan förut vidtagen anstalt, Regementet
besörjer underhåll och målning af sängar, skrin
och öfriga inventarier, som vid Andra Gardet deremot
komma att vidmagthållas på reparationsfondens
bekostnad.”
"3:o Följande reparationer böra, med Cassornas
medel, af Directionerne bestridas, nemligen: alla yttre
bmtfälligheter å Gasscrnbyggnadcvne ock uthusen,
372 Stats-Utskotets
staket, bryggor och portar, gatuhållningen samt gårdsplanens
grusning m. in., golf i Cassernrummen, förstugor
och kök, omsättning af spislar och kakelugnar,
nya fönsterkarmar, bågar, kors och plattar, äfvensom uti
Andra Gardets Cassern.” etc.
”För öfrigt och då Svea LifGardet, vid dess inflyttning
i Fredriksliofs Cassern, på egen bekostnad
reparerat och förändrat det förra Slottet till Cassern
och derigenom åsamkat sig en ännu ej afbetaldt betydlig
skuld, ”bafve Vi i Kader velat tillåta att, af de
hädanefter afsättandc Inqvarterings-medel till Gassernernas
framgena underhåll, hvarje år 333 R:dr 16 sk.
må användas till ränta och Cnpital-afbetalning å be-y
rörde sktdd, dock med det dervid fästade uttryckliga
förbehåll, att Cassernhusens reparation och underhåll
derigenom ej i någon måtto försummas eller åsidosattes.
”
Vid det sålunda upplysta förhållandet och då,
sedan Regementet äfvensom Stockholms Stad blifvit af
K. M:t från all godtgörelse af reparationskostnaden fri—
kallade, det endast återstode att öfverlemna målet till
H. ConstitutionsUtskottets handläggning, men detta
Utskott redan fulländat granskningen af StatsRådets
Protokoller för den förflutna tiden och för förvaltningen
derunder tillstyrkt decharge, finner Utskottet,
äfven med hänsigt till de nu vundne upplysningar,
hvilka, såsom icke tillgänglige uti K. StatsContoirets
handlingar, för Utskottet vid målets behandling förra
gången icke varit kände, sig äga anledning hemställa;
Betänkan den, N:o 381. 3^3
det frågan om ersättningsanspråks väckande för hvad
af StatsVerkets medel utbetalts i och för reparationen
af Svea LifGardes Cassern må förfalla.
Emot den af Utskottet uti 2:dra punkten af Betänkandet
N:o 318 tillstyrkta underd. anhållan: "att å
allmänna byggnads-anslaget några dispositioner af främmande
egenskap ej må äga rum,” har blifvit anmärkt,
att den å samma anslag anordnade summa, till Casserners
uppbyggande för PionierCorpsen vid Wanäs,
icke innebure skälig anledning till en sadan framställning,
enär denna inrättning, ehuru förlagd vid Wanäs,
icke hade ringaste gemenskap med dervarande
Fästningsarbete, samt då inom 8:de HufvudTitein icke
funnits något mera lämpligt anslag alt tillita, sedan
det visat sig att Fångvårds-anslaget icke lemnade full
tillgång för denna nyttiga utgrening af Fångvårdsanstalterna
inom Böket.
Till stöd för Utskottets i detta ämne yttrade åsigt
torde det endast vara nödigt upplysa, att K. Mits
Nåd. Skrifvelse d. i. Mars 1826, hvarigenom byggnads-arbetet
anbefalldes och förordnande örn medlens
anvisande gafs, innehåller, det Casserner borde uppföras
å Wanäs för så väl der blifvande 2:ne Compagnier
Pionnierer som ock för den Garnison, hvilken
der komme att förläggas, äfvensom att vid uppgörandet
af Förslaget till fördelning af ÅrsAnsIaget för pu->
blike husen i Landsorterna, vanligen en hel klass af
anmälda reparations-arbeten måste till påföljande år
uppskjutas. — Förblifvande sålunda i hufvudsaken vid
sia förut yttrade mening, får Utskottet, med ytterit'"
374 Stats-Utskottets
gare hemtad anledning deraf, att PionnierCorpsen, på
sätt i anmärkningarne äfven yttrats, utgör en Fångvårds-anstalt,
vördsamt tillstyrka;
det R. Sier uti underd. skrifvelse till K. M:t, må,
jemte framställning af nu anmärkte förhållande, yttra
den underd. förmodan att, sedan anslagen för
Fångvårds-anstalterna i Riket blifvit vid denna Riksdag
ansenligen ökade, det för Kronans hus och
byggnader i orterna bestämda års-anslag hädanefter
må endast för dess egentliga ändamål användas,
Pen 23 Januari; t83o,
Reservationer;
Af Hr Grefve von Schwerin: Då det Utlåtande
StatsUtskottet nu afgifvit, afviker från det Utlåtande
som i Betänkandet N:o 3i8 finnes intaget, samt jag
i InkomstAfdelningen deltagit i den preliminaira granskning
som grundlagt det förra utlåtandet, men icke i den
senare, uther jag mig att få afgifva följande förklaring.
K. M:ts, bland StatsContoirets handlingar befintliga
Nåd. Skrifvelse!- rörande utbetalningar till Fredrikshofs
Gassern och som grundlagt Utskottets Utlåtande
N:o 3i8 innehålla enkla anordningar och Utskottet
kunde af dessa skrifvelser icke inhämta det K.
M:t fattat beslutet att kostnaden för Gasernen skulle
af StatsVerket bestridas. Då sålunda anledning fanns
till den förmodan att de anordnade summorna möjligtvis
blifvit utbetalte såsom förskotter, ålåg det Utskottet,
som kände att 1823 års R. St:r funnit sig icke
kunna motsvara K. M:ts gjorda Nåd. proposition om
Betänkanden, N:o 381. 375
anslag på Stat till Fredriksliofs Cassern, att uppföra
summans belopp såsom åter ingående till StatsVerket.
Ej heller syntes denna fråga lämpligen kunna utgöra
ett anmärkningsmål mot K. Mits rådgifvare.
Genom K. M:ts, till ChefsEmbetet vid Första Eif’
Gardet i ämnet aflåtne Nåd. Skrifvelser, och som Utskottet,
med ledning af gjorde anmärkningar, förskaffat
sig, synes visserligen målet vara af annan natur.
Dessa nya för Utskottet vid frågans första behandlande
obekante Nåd. Skrifvelser, kunna väl inverka på RiksStåndens
blifvande beslut, men i min tanka icke på
Revisorers opinioner och deras handlingssätt, då Revisorerne,
som känna att StatsVerket i alla dess delar
bör för dem uppvisas, böra förvänta att inom det
Verk, hvars räkenskaper de granska, också alla de
handlingar skola finnas, sorn fordras för att erhålla
rigtig åsigt af förhållandet,
Samt af Friherre Sprengtporten: Fullkomligen
instämmande i det beslut, hvarigenom Utskottet, med
frångående af sitt förut afgifna utlåtande, tillstyrkt
att frågan om ersättningsanspråks väckande för hvad
af SlatsVerkels medel utbetalts i och för reparationen
af Svea LifGardes Casern må förfalla j finnér jag
mig likväl föranlåten att reservera mig mot det skäl
Utskottet framställt till redovisning för sitt behandlingssätt
af frågan, och hvilket skäl skulle innefattas
i den redan fullbordade granskningen af StatsRådets
Protokoller; en framställning den jag anser stridande
mot 29 af Riksdagsordningen.
376
Stats-Utskottets
N:o 382.
Utlåtande, till följd af erhållen remiss, ifrån
samtlige RiksStånden, uppå K. M:ts, den 8
December 1829, till R. St:r aflåtne Nåd.
skrifvelse, ang:de lättad utväg till Lånebidrag
åt Fastighets-ägare.
Sedan fråga hos R. St:r blifvit väckt att använda
Statens credit, för att meddela Fastighetsägare ett af
ninständigheterne påkaliadt lånebiträde; så har K. M:t,
uti ofvanberörde Nåd. Skrifvelse, hvilken till ordalydelsen
igenfinnes under N:o 86 i 1 Sard. 3.'dje Bandet
af Bihanget till RiksStåndens Protocoller, gifvit R.
St:r sina tankar i detta ämne tillkänna.
K. M:t erindrar uti denna Nåd. Skrifvelse att, då
Svenska åkerbrukets framsteg under de sist förflutne
20 åren icke i samma måu verkat till producenternes
ökade välstånd, landtegendomar fortfara nog allmänt
att besväras med skulder, till ett räntebelopp sorn
medtager egarnes årliga öfverskott och icke lemnar
dem hoppet, att kunna afbörda capitalerne; att detta
förhållande vore så mycket mera bekymmersamt, som
åkerbrukets produclers fallne pris och fortfarandet af
dryga daglöner försvårade jordägarens ställning, samt
att det framställdte förslaget åsyftade alt bereda jordegare
en utväg till capitalernes successiva återbetalning,
hvilken de, lemnade åt sig sjelfve, icke kunde
åstadkomma. ,
Beta nk anden, N:o 382. 377
K. M:t fäster derjemte R. St:rs uppmärksamhet
pä den lätthet Rikets Financiella tillstånd lemnar för
antagandet af ett sådant förslag.
I detta afseende åberopas af K. M:t: att, ehuru
allmänna Bevillningens årliga belopp sedan år 1812
blifvit minskadt med 4^0,000 R:dr, Saltpetergärden
vid 1823 års Riksdag till hälften borttagen samt ingen
af ordinarie skalterne förökad, af kastningen af de indirecta
pålagorne likväl så tillväxt, att för de 4 åren
1824, 1825, 1826 och 1827 StatsVerket kunnat till
R:gsContoiret aflemna ett betydligt öfverskott, efter
att hafva bestridt alla för desse år på RiksStaten uppförde
utgifter, samt derutöfver utomordentlige och oförutsedda
utgifter för omkring 2 Millioner R:dr;
att, under de sista fem åren, oaktadt 1826 års
missväxt, nära 2 Millioner R:dr Silfver ingått i Banken
såsom realiseradt öfverskott af Rikets exporter
öfver dess importer, utan att för detta ändamål serskild
beskattning, lån, eller ständig tillökning af Sedelstocken
behöft användas;
att, genom de öfverskott på StatsVerkets inkomster,
som blifvit till RtgsContoiret aflemnade, och dem,
som på Allmänna Bevillningen inträffat, RrgsContoirets
äldre skulder blifvit vid 1829 års slut nedsatte
till ett obetydligt belopp och R:gsContoii et dessutom,
sedan sista Riksdag, kunnat betala öfver 2 Mill. R:dr
till Canalbyggnader och J mill. R:dr till Strömrensningar,
utan att för mer än en högst ringa del dertill
hafva behöft upptaga nya lån, enligt den authorisation,
som 1823 års St:r i sådant ändamål gifvit;
378 Stats-Utskottets
samt att jemväl II. Stir nii, uti öfverskotten på
StatsVerkets inkomster för åren 1828 oell 1829 med
andra för handen varande tillgångar, funnit utväg så
väl att bestrida flere utgifter för en gång, söm att*
utan Allmänna BeVillnihgens förhöjning eller lån, anslå
hära Tre milh R:dr till FörsvarsVerkets istflndsättandéi
tinder
sådant förhållande oell då Staten såjunda
icke Vöre 1 behof1 af lån för egen räkning, antager
K. Mit, att den allmänna crediten kan, utan minsta
olägenhet, begagnas för att understödja de jordegare
som behöfva omsätta aldie skuldförbindelser och ärö
i tillfälle att gifva tillräckliga säkerheter;
Till följd hvaraf K. M:t till R. St:r öfverlemna! j
att vidtaga de utvägar, sorn leda till detta mål, medelst
utgifning af obligationer , dem Statens financiellä
ställning borde lätteligen göra användbara på förmånliga
vilkor, serdeles om R. Stir till deras amörtissement
anvisa något bidrag af disponibla tillgångar;
Dock har K. M:t ansett, att för det närvarande
denna upplånings- och utlänings-anstalt icke bör med
Banken förenas Utan häldre åt RtgsCöntoiret uppdragas;
Varande
sluteligen af K. Mit forklaradt: att då
de af Staten utgifne förbindelser grundades på goda
inteckningar i ländtegendomar; då den årliga ränta,
som af Fastighetsegare erlades, betäckte den, sora
Staten å sina förbindelser vidkändes; och då den årliga
afbetalningen användes till successivt inköp af
obligationerne, följde deraf, att, under det fastighets
-
Betänkanden, N:o 383. 379
egarnes skuld afbördades endast efter enkel ränteberäkning,
men amortissementsfonden växte med sammansatt
ränta, Statens skuld kunde till fullo infrias
innan de enskilde låntagarnes,
* * *
Remissen af denna K. Mits Nådiga Skrifvelse haV
från R. o. A., Borgare- och /ionrZe-Stånden blifvit beledsagad
af flere Ledamöters inom desse RiksStånd,
i ämnet afgifne anförandetti
Af desse Ledamöter har en, inom V. BorgareStåndet,
under yttrad öfvertygelse så väl, att upplåning
i verkligt silfver borde företrädesvis antagas,
som ock, att låneoperationen kunde af RiksgäldsContoiret
ombesörjas, med iakttagande deraf att Banken
silfver inväxlar, tillstyrkt sådane låns upptagande som
Hr Rosenblad uti den af honom väckte till BancoUtskottet
remitterade motion föreslagit.
Af en annan Ledamot inom samma Stånd äro
uppgifne följande modificationer i fråga om verkställigheten
af den upplåning, Hr Rosenblad föreslagit,
nemligen:
att lånen ej måga upptagas med större förlust än
12 proc. eller så att minst 88 R:dr erhållas för en
obligation på 100 R:dr;
att räntan må bestämmas till 4J proc. — betalas
hvarje halft år — och, såsom å Discont-lån, prsenumerationsvis
erläggas;
att till amortissement må anslås i§ proc.;
38o Stats-Utskottets
samt att obligafionerne niaga göras ouppsägbara
å långifvarens sida.
Af någre Ledamöter inom dels R. o. A., dels ock
H. BorarfeStåndet är vordet yrkadt: att, i händelse förslaget
skulle af Utskottet tillstyrkas, den princip måtte
vid fördelningen af lånen följas, att i första rummet
egare af Krono- och Kronoskatte-jord, såsom de hvilka
drogo de tyngsta skattebördorne, borde detta understöd
tillgodonjuta;
samt att dernäst och i allmänhet denna förmån borde
tillgodokomma egare utaf mindre Fastigheter, såsom,
om än innehafvare af privilegierad jord, likväl i drygare
mohn, än de större Fastighetsegarne och Possessionaterne,
bärande tyngden af Bevillningen.
Af en Ledamot inom V. Borgare-Ståndet har åter
yttrats: att om R. St:r nu beslutade upptagande af
lån, borde Statens skuld till Banken först dermed afbördas,
hvarefter, då Banken fått godtgörelse för sin
fordran, hinder ej vore för Banken att sedermera utlåna
medlen mot godkänd säkerhet.
Och innefatta i öfrigt de till Utskottet från ofvannämnde
3.“ne RiksStånd remitterade anföranden i
ämnet ej mindre, å ena sidan, ett erkännande af de
med förslaget åsyftade fördelar, än ock, å den andra,
ett bestämdt afstyrkande af så väl obligationernes utgifvande
af RiksgäldsContoiret sora couponernes utgifvande
af Banken, under andragande af följande hufvudsakhga
anmärkningar vid det nu framställdte förslaget,
nemligen:
att
X
Beta n tanden. N:o 382. 381
att i stället för användandet af Statens credit till
Jordbrukets underhjelpande, borde för detta ändamål
ett CreditSystem med enskilde capitaler söka tillväga—
bringas;
att den i allmänhet såsom riktig erkända sats: att
Staten borde så litet som möjligt inblandas i enskilde
förhållanden, vore äfven tillämplig i denna fråga;
att de olägenheter, som i afseende på jordbruket
väckte bekymmer, gåfvo ej vika för tillkonstlade capitaler,
men kunde endast af kloka Lagar och en nitfull
förvaltning aflägsnas;
att ett land utan verkliga capitaler ej kunde använda
ouppsägbara räntepapper;
att ett land med redan alltförmycket skuldsatt
jord erhöll ingen fördel derigenom att denna jord uppmuntrades
att låna mera;
att, innan man tänkte på införandet af ett fondsyste'me,
det syntes nödigt, att åt folket bereda och
lemna ett ordnadt mynt, närings- och handelsfrihet,
tjenliga, praktiska vetenskapliga undervisnings-anstalter
och bestämda, lättfattliga Lagar;
att, då i betraktande tages, att Tull-, ChartseSigillatae—
samt Post-afgifterne, under sednare tider,
blifvit betydligen tillökade, och alt, i anseende till
anvisande vid denna Riksdag af tre millioner Riksdaler
till Försvarsverkets iståndsättande, blifvande öfverskott
under desse fem år ej kunde bereda någon minskning
i folkets skattebördor, tycktes landets ställning
S B. 26
visa sig i en mindre fördelaktig dager, oaktadt den
ordinarie bevillningen ej under sednare tider förböjts;
att, genom begagnande af Statens credit för alt
understödja de jordegare, som behöfde omsätta äldre
skuldförbindelser och voro i tillfälle att gifva tillräckliga
säkerheter, de enskilde förhållanderne syntes blifva
dragne under magten, de större Fastighetsegarne
erhålla hjelp, men de mindre, hvilka icke kunde erbjuda
någre för ett allmänt Låneverk antaglige säkerheter
deremot stjelpas och bringas i armod;
att om lånet upptages utom landet, blefve, utom
det politiska beroende, hvaruti Riket, såsom gäldenär,
möjligen kunde komma att stå, den gifna årliga förlusten,
att lantan gick ur landet, hvilket skulle verka,
lika med undervigt i handel, till fattigdom och ett
ofördelaktigt inflytande på Coursförhållanderne;
att då, i händelse af låns upptagande å Utrikes
ort, StatsCrediten troligen ej komme att begagnas för
mera än 4 Millioner, kunde ej heller genom denna
upplåning någon rantenedsättning beredas, enär intecknad
gäld inom landet uppgick till 60 å 70 Millioner;
att,
om åter lånet inom landet upptoges, lånebrist
emellan enskilde skulle uppkomma och räntan
deraf stegras;
att, om likväl antoges, att upplåningen för sig
gått, skulle af utlåningen följa, att LåneContoirets
obligationer såsom ett fruktbart capital utträngde sedelmyntet;
alt det sednare skulle ingå i Banken och
der uttömma silfret samt realisationen derigenom till
-
Beta nlanden, N:o 382. 383
intetgöras, och att, genom obligationerncs inlösande
efter hand af Capitalisterna, en fördel bereddes endast
detri pä de mindre bemedlades bekostnad, under det
capitalerne drogos frän landets verlliga näringar;
att i Öfrigt inrättandet af ännu ett slags Statsbank
i RiksgäldsContoiret troligen skulle hafva till följd en
större förvirring i de enskilde credit-förhållanderne,
samt allt stiga i dyrhet, dä, genom circnlerandet af
3:ne särskilde slag af pappersmynt, BaticoSedlar, RiksgäldsSedlar
och RänteCoupons, värdet af desse papper
säkert mäste falla;
att, då de skuldsatte betaide sina räntor i sedlar,
men LåneContoiret efter gällande cours, skillnaden
blefve en Statens förlust som sannolikt skulle öfverstiga
dess vinst genom den i förslaget beräknade sammansatta
räntan,
samt att, om än nrithmetisk vinst pä amortissementsfondens
förräntande kunde vinnas, en stor förlust
dock måste uppkomma för flere amorterande generationer
och Staten, i följd deraf, förlora»
Desse inom RiksStånden redan frarnställla inkast,
emot antagandet af hvad K. IVRts Nåd. Proposition innehåller,
hafva, vid frågans behandling hos Utskottet,
blifvit tagne i noggrannt betraktande.
Utskottet har funnit någla af dem påkalla uppmärksamhet,
och Utskottet erkänner rigtigheten af den
sats att jordbruket icke hämtar någon fördel ensamt
af underlättade penninge-tillgångar, Utan i förening
med andra till befordrande af en allmännare ordning
384 Stats-Uts kottets
och verksamhet i de öfrige Näringarne mera liufvudsakligt
bidragande anstalter.
Det kan likväl icke nekas, att de gäldbundne Fastighetsägarnes
belägenhet i närvarande ögonblick framställer
sig bekymmersam, i följd af det missförhållande,
som en längre tid ägt rum och ännu fortfar, emellan
de låga värdena på jordens produeter och de dryga
utgifter, jordbrukets drift medtager — ett förhållande,
hvilket, i förening med en i flere fall ännu
ojemn beskattning och skyldigheten att fullgöra andre
skuldförbindelser, utan utväg för jordbrukaren, såsom
för andre Näringsidkare, att i produeterne af sin Näring
äga ett hypotheksmedel till penninge-understöds
erhållande, otvifvelaktigt skall blifva ännu mera kännbart
under öfvergången från ett Myntförhållande till
ett annat.
Behofvet, att nu komma jordägaren till hjelp, symes
således icke böra ifrågaställas, — det ådagalägges
annu närmare dels af det allmännare anlitande af Diseonterne,
som denne MedborgareClass, och deribland
jemväl innehafvare af mindre Hemmansdelar, i senare
tider måst begagna, oaktadt att kostnaderne för desse
lån, genom extra utgifter, öfverstiga den lagliga
räntan, dels ock af den ofta befunna svårigheten, att
annorstädes än uti visse Allm. Cassör, och äfven der
under mångfalldiga omgångar och kostnader, erhålla
lån emot fast pant.
Utskottet har derföre, äfven med erkännande af
den anförda sattsen, att Staten borj så litet som möjligt,
inblandas i enskilde förhållanden, trott att Statens
Betänkanden, N:o 38a. 385
mellankomst^, till beredande af nödig lättnad ocb mildring
i en del fastighetsägares förlägenhet, af omständigheterne
påkallas och bär begagnas, så vida Staten,
Ulan våda för sig, i detta hänseende kan lemna något
biträde, och detsamma äfven kan meddelas, utan tyngd
hvarken för nu varande eller kommande tiders skattdragande.
Under andre vilkor anser dock Utskottet Staten
icke böra inlåta sig i ett lånsysteme, och Utskottet
liar, under förutsättning, att denna grundsatis af It.
St:r godkännes, med hufvudsakligt fäste derpå ingått
i undersökning, huru de 2tne för ändamålets uppnående
föreslagne utvägar:
1:0 upptagandet af ett Statslån
2:0 fördelning deraf emellan Fastighetsägare, emot
säkerhet af inteckning, bäst kunna användas.
Härvid har, i anledning af de inora RiksStånden
yttrade betänkligheter emot både ett Utländskt låns
upptagande och ett låns anskaffande inom landet, det
synts Utskottet, att hviiketdera af desse sätt för upplåningen
begagnas, någon menlig verkan deraf pä realisationen
af myntet ej kan uppkomma, aldraminst om
lånet upptages i Silfver, hvarmed den för realisationens
fortgång förut beräknade disponible Fond kommer att
tillökas.
Om tillika, för ett lån i Silfver, ej annan än låg
ränta, bestämmes samt långsam återbetalning förbehålles,
torde Landets egne Capitalister icke finna någon
fördel i att speeulera derpå genom Silfver-inköp,
och dertill uppsäga sine hos enskilde utlånta medel:
\
386 Stats-Utskottets
hvadan, genom desse försigtighetsmåtls iakttagande,
farhågan, att genom ett låns upptagande för Statens
räkning, Capitaler skola från Landets verkliga Näringar
dragasbör försvinna.
Den förvirring i enskilde Credit-förhållanderne
man tillika fruktat blifva en följd af den föreslagne
anstallten bar Utskottet trott kunna förekommas, dels
derigenom, att räntan på de lån, Staten utlemnar,
icke bestämmes så låg, att en större vinst af desse
låns erhållande föranleder allt för stort tillopp af
lånsökande, dels ock derigenom, att ej hela lånefonden
på en gång utsläppes, utan endast successivt och
på särskildta fastställda terminer utgifves.
Utskottet tror således, att, sedan It, St;r nu fattat
beslut om myntbestämningen och realisation, några
betänkligheter .icke möta för ett Låns upptagande
i Silfver af Staten, för att, såsom K, M:t i Nåder
åsyftat, dermed bispringa en del i penningeförlägenhet
varande enskilde jordägare; hvarvid Utskottet tillika
ansett ett sådant förhållande kunna uppställas emellan
ränte- och capital-liqviderne på det lån som upptages
och de som utgifvas, att, med förekommande, d
ena sidan, af någon möjlig förlust för Staten, å den
andra sidan beredes behöfvande fastighetsägare utväg,
att emot lägre ränta än den nu varande lagliga, få
’C\ sine Egendomar belänta på ett sätt, som försäkrar
dem både om möjligheten, att från dessa skulder en
gång blifva befriade, och att det sker med minsta
tunga för dem, genom säkerheten emot uppsägning
och genom en successiv måttlig afbetalning.
Betänkanden, N:o 382. 387
Utskottet tillstyrker fördenskull:
att R. St:r måga bifalla upptagandet af ett lån för
Statens räkning, af högst Två Millioner R.dr i
Svenskt SilfverSpecie, efter gamla Myntfoten, i ändamål
att användas till lån emot inteckning i Jordegendom
å Landet och i Städerne.
I afseende på verkställigheten af denna Upp- och
Utlåning, instämmer Utskottet uti den i K. M:ts Nådiga
Skrifvelse framställda tanka :
att densamma icke bör af R. St:rs Bank bedrifvas,
utan åt Rikets Ständers RiksgäldsContoir uppdragas,
destohäldre, som, ibland grunderne för den beslutoe
Myntregleringen och Bankens rörelse för framtiden,
R. St:r antagit nödvändigheten af Bankens skiljande,
så mycket möjligt är, ifrån Staten, dess behof och
functioner.
I det fall R. St:r pröfva godt bifalla upptagandet
för Statens räkning af ofvanberördeLån, anser Utskottet
R. St:r tillika böra om K. M:ts Nådiga sanction
till beslutet derom i underdånighet anhålla, för
att, på förut öfligt sätt, K. M:ts Nådiga authorisation
må blifva Hrr Fullmägtige meddelad till de
åtgärder, som i berörde afseende blifva af nöden.
Åberopande Utskottet, i afseende på grunderne
för verkställigheten af ifrågavarande Upp- och UtJåning
sine serskilde under N:is 383 och 384 härvid
bilaggde Utlåtanden.
Den 2 Febr. i83o.
Reservation (se pag. t).
t
/.
Reservation
vid Betänkandet N:o 382, äfvensom med
anledning af dermed sammanhang ägande
Betänkanden JNT:is 383 och 384-
Af Heri’ von Hartmansdorff, August: Jag erkänner
välgörenheten af det ändamål, som åsyftas, nemi.
räntans nedsättning. Men deraf följer icke att Staten
bör omedelbart befatta sig med att bedrifva saken.
Och då intet förslag, som skall utföras, får betragtas
blott såsom grundsats, utan afseende på dess tillämpning:
så har jag funnit både tiden och sättet för dess
verkställighet vara sådane, att ändamålet icke kan
hufvudsakligen vinnas; men skada och vådor för det
allmänna deremot uppkomma af sådan vigt, att de
vida öfverväga den enskilda fördel, som möjligen kan
tillskyndas en eller annan låntagare.
Utskottet har delat sitt Betänkande i 3:ne delar,
den första angående grundsatsen, de andra bägge rörande
verkställigheten, eller om upp- och utlåningen.
Betragtade man icke de bägge sednare, i förening med
det första, så skulle man lätteligen kunna föranledas att
antaga en lockande grundsats, hvilken sedermera i utförandet
befunnes sådan, att man hade skäl att ångra
sitt första beslut. Till förekommande deraf måste jag,
oagtadt målets fördelning, bilägga min reservation vid
det första Betänkandet, för att genast visa hvart dess
antagande skulle leda i det andra och tredje.
5 B. 26 *
ii Stats-Utskottets
En hufvudvillfarelse synes ligga till grund för
liela detta förslag, den nemligen, att anse penningars
förräntande annorlunda än andra näringar, hvilka under
loflig täflan med alla öfriga, må inbringa ål sina
idkare allt hvad de kunna, i synnerhet när deltagandet
deri är för alla medborgare obehindradt. Lika
litet, som Staten bör befatta sig med bedrifvandet af
andra näringar, emedan lian med sina öfvervägande
och af medtäflarne ofta oberäkneliga krafter förslöf
och förbryllar deras verksamhet utan att kunna densamma
ersätta, lika litet bör Staten befatta sig med
penningeförräntning, emedan det leder till samma förderfliga
slutföljder, som Statens växelhandel, spannemålshandel
m. m. Men ingen föregående erfarenhet
synes kunna afhålla oss från nya försök i samma väg,
förr än vi å nyo fått pligta derföre med nya förluster
för Staten och ny ofärd för enskildta. Jag skall först
söka visa, att försöket är orättvist, och sedan att det
är skadligt.
Att penningen är en loflig egendom likasom ett
Hemman, ett Bruk, ett Hus eller ett Fartyg lärer
ingen kunna neka. Att ägaren för utlåningen af sina
penningar är lika berättigad, att taga den ränta han
kan betinga sig, som ägaren af de öfriga egendomarne,
att för dem taga det arrende, den hyra eller den
fragt han kati få, är äfvenså klart. Ville Styrelsen,
som redan satt en taxa för penningeräntan, jemväl
sätta taxor för arrenden, hyror eller fragter: så skulle
den ifrigaste klagan och motsträfvighet förspörjas;
och ville hon sedermera köpa hemman, bruk och far
-
Betänkanden, N:o 282. >it
tyg, för att genom deras öfverlåtande till andra på
billigare vilkor, än de gångbara, nedsätta fastighetsägares
och skeppsredares lofliga inkomster af deras yrken
tili förmån för köpmän, hyresgäster och passagerare:
så skalle missnöjet ofelbart ökas med förvåning.
Likväl vore ett sådant foretag icke obilligare, än att
vilja till förmån för fastighetsägare förringa penningeägares
vinst på deras Capital. — Det enda Staten
kan och bör göra i delta hänseende är att tillse, det
låntagare och långifvare icke göra hvarannan orätt på
halten af hvad de låna och betala , samt att täflan
mellan in- och utrikes låntagare och långifvare må
äga rum, till förekommande af ömsesidiga prejerier.
Allt detta vinnes genom realisationen. Att göra och
upprätthålla deri, synes således vara Statens enda
pligt och rättighet i delta hänseende.
Om än Staten ansåge sig knnna och böra sänka
penninge-räntan förr än hon faller af sig sjelf, genom
jemnvigten mellan näringarne och Capitalerna i det
egna landet och i verldshandeln; så vore det ett lika
frugtlöst förspillande af Statens krafter, som bemödandet
att sänka hafsytan vid stranden, förr än verlds*
hafvets hvälfningar medförde ebb. Banken har redan
länge åt sina låntagare borrtskänkt sina medel, genom
lägre penninge-ränta än den gångbara; under det, att
han å andra sidan icke gjort rätt åt sina sedelhafvare.
Oagtadl Banken för närvarande till utlåning använder
18,000,000 B.:dr ä 3, 4 °cb ^ proctts ränta,
och Stockholms Stads Brandförsäkringsverk omkring
i,85o,ooo å 4 proc:t, förutan hvad andra Cassör och
iv Stats-Utskottets
långifvare lemna under 6: så liar dock icke den allmänna
penningeräntan nedsjunkit, utan lån å 6 proc:t, bevillningen
oafdragen, äro ganska begårliga, utom hvad lån
på inteckning beträffar, i anseende till brist på antagliga
panter, såsom nedanföre närmare skall utredas.
Hvad 20 millioner icke kunnat, under flera år
uträtta, det skola 5 millioner ännu mindre kunna i
hast åstadkomma. Hela följden af åtgärden blifver
således att de som fått lån i RiksgäldsContoiret å 5
proctt, kunna sälja sina fastigheter för högre summa,
an då de förut voro behäftade med inteckningar å 6
promt. De nya Rrgdslånen skulle, så vidt den lägre
räntan beträffar, blifva likasom Bancolånen å 4 promt
ännu äro, skänker, dem Staten gör åt ögonblickets innehafvare
af de intecknade egendomarne; och skulle
derföre, på sätt Transport-lånen i Banken varit, kunna
blifva en handelsvara, om man icke sökte förhindra
det.
Om räntenedsättning skulle försökas: så borde väl
början göras med Discontlån och lån på namn i allmänhet,
och icke med lån på inteckning; ty de sednare
såsom förmonligare för låntagaren, särdeles ur
Cassör, af hvilka han nästan aldrig äfventyrar uppsägning,
kunna bära högre ränta, än de förra, som
städse skola omsättas, eller ofta uppsägas, och för
hvilka räntan på förhand afdrages. Men att nedsätta
penningeräntan i det hela vore ett företag så stort,
att Staten förr skulle ruinera sig sjelf, och Rikets
penningeverk, än han dermed någorledes kunde lyckas.
Han måste derföre inskränka sig till'de inteck
-
Betänkanden, N:o 382. v
nade lånen, eller dem som minst trycka gäldenären,
och följaktligen längst borde vara skonade. Men som
den enskilde penningeägaren kan rädda sin inkomst
genom de uppsagde Capitalens utlåning på namn eller
genom deras användande i egendomskö’p, handel eller
andra näringar, så drabbar åtgärden förnämligast de
inteckningshafvare, hvilka Staten mäst borde skydda,
eller dem som äro till för allmänna ändamål, såsom
Staten sjelf, näml. fromma Stiftelser och Försäkringsanstalter,
hvilka antingen icke kunna vara näringsidkare
eller, enligt författningar, dem Staten sjelf utfärdat
eller stadfästat, äro förbjudna att göra sina Capitaler
frugtbärande annorledes än genom intecknade
lån. De måste underkasta sig den rärate-förlust, Staten
tillskyndar dem, likasom de förut, genom sedelförsämringen
måst lida en Capital-förlust af 62J proc:t.
Innan den ena prässningen slutade genom realisationen
så skulle den andra vidtaga. Kyrkor, Fattigvårdslnrättningar,
Hospital, Barnhus, Läroverk, Stipendii- Pensions-
och Försäkrings-anstalter skulle se sina tillgångar
förminskade. Hvem skulle ersätta bristen? —
Om It. St:r bade viljan dertill: så skulle de dock svårligen
hafva förmågan, derest de skulle godtgöra alla,
och hvem skulle i annan händelse hafva företräde?
Antingen nödgades då Krigsmagten till lands och sjös,
samt CivilStaterna hvar för sina PensionsCassor tillskjuta
mera, eller Cassornas förkofran hämmas och
Pensionerna minskas. Understöd åt Studerande, fattiga,
sjuka och nödlidande skulle blifva ringare, brandförsäkrings-
byggnads- och med ett ord alia afgif
-
vt Stats-Utskottets
ter, som genom Cassör bestridas eller lindras, varda
större. Missnöje och klagan skulle från alla håll förspörjas,
och rigtas mot Staten, som genom sina företag
vållat så många förluster, och hvilka om än i
sjelfva verket ringare än de förra Capital-förminskningarne,
dock skulle falla starkare i ögonen, emedan
de icke undanskymdes af lika namnvärden, utan
röjdes af den ringare ziffran.
Sedan jag nu betraktat förslaget under allmänna
synpunkter, skall jag öfvergå till granskning af dess
detailler.
För att främst åt intccknade fastigheters ägare och
dernäst åt ointecknade förskaffa lån lill t procents
billigare ränta, än den vanliga och lagliga; skulle Länen
erhålla hvar sin andel i nion af dervarande inteckningars
belopp, i förhållande till hela Rikets; sökande
till mindre lån hafva företräde framför sökande
till större; men ingen få under 3oo och ingen öfver
3o,ooq R:dr, ej eller i förhållande till pantens värde
mera än j af medeltalet å egendomens Taxeringsvärde
för åren 1825—1829.
De fleste, hvilkas egendomar äro intecknade förandra
än Banco-lån, sorn redan äro förmånligare än
R:g;sContoirets nya lån skulle blifva, och hvilka följ—
agteligen icke vilja tillbyta sig dessa, hafva sina fastigheter
vanligen behäftade med större lån äi^ j af taxeringsvärdet,
ehuru detta är i Länen så olika, 'att någon
allmän och tillförlitlig beräkningsgrund deraf icke
kan, utan öfvervägande af öfriga förhållanden, härledas.
Ingen annan låter i allmänhet inteckna sin egen
-
Betänkan den, N:o 382. vii
dom, än den som icke kan dessförutan erhålla erforliga
lån, emedan inteckningskostnaderne drabba honom
utöfver räntan. Inteckningar komma derföre icke gerna
i fråga, utan för betydligare summor i förhållande
till egendomens storlek, eller då ägarens credit
är svag, till följe af äldre inteckningar, elior annan
skuldsättning. Den som åt sina bekanta förräntar ett
litet arf, eller en Enkas besparda skärf, lärer hvarken
anse det mödan värdt att utbyta en sådan inteckning
mot RiksgäldsContoirets, eller vilja för en
ringa vinning på några år, rubba gamla vänskapliga
förhållanden. Den som varit betydligare gäldbunden
till flera enskildta, har ock merendels af farhoga för
uppsägningar, förskaffat sig ett större Cassa-lån, för
att dermed betala sina enskildta fordringsägare, och
sedan vara betryggad mot framtida uppsägningar.
Kostnaderna för ett Cassa-lån hafva också gjort, att
man icke gerna tagit ett sådant utom i Banken, för
så litet som så litet sorn j af taxerings-värdet, enär
Cassorna vanligen belåna med i eller f af verkeliga
värdet; hvarefter enskildta inteckningar ändock ofta
komma. Är således egendomen intecknad öfver f af
taxeringsvärdet: så kan ägaren icke utan Cassans bifall
få klyfva hennes inteckning, ej heller utan samtycke
af sednare inteckuingshafvare öfverflytta sin skuld från
Cassan eller enskild man, på RiksgäldsContoiret, derest
icke både summan och sedeln, som skulle transporteras,
alldeles motsvarade den summa Riksg:sContoiret
kunde lemna och de betalningsvilkor sorn Contoiret
fordrade. Men om det än ginge ihop med summan:
viii Stats-Utskottets
sä skulle det nästan aldrig lyckas med förskrifningen:
ly sådana betalningsvilkor sora de nu föreslagna hafva
hvarken mellan enskilda eller Cassör hittills varit vanliga.
Cassorna skulle svårligen medgifva någon låneklyfning,
i anseende till det större besväret med många
små, än med färre stora lån. Sednare inteckningshafvares
bifall skulle sällan vinnas, dels för äfventyrligheten
deraf om alla icke voro ense, dels emedan
åtgärdens ändamål, räntans nedsättning, vore rakt stridande
mot samteliges egen fördel, såsom långifvare.
De skulle således samfäldt vägra, och fastighetsägare,
som icke kunde inlösa alla sina inteckningar med det
nya lånet, nödgas afstå äfven från de f. Endast de
få, som hade iuteckningar under f af Taxeringsvärdet
och som följagteligen mindre behöfde omsätta sina
lån, och för hvilka åtgärden mindre varit beräknad,
skulle således hafva gagn deraf; men ingen skulle, såsom
Utskottet synes förmoda, kunna undgå anskaffandet
af gravations-bevis, emedan RiksgrsContoiret derförutan
icke kan veta om egendomen är fri från alla
eller flera inteckningar, än dem lånsökanden uppgifvit.
Mindre fastighetsägare som icke hafva sin egendom
högre belånt än med y af Taxeringsvärdet och kunna
vara belåtna dermed, äro merendels i den goda författning
att de kunna afvagta erhållandet af ett ännu
förmonligare Bancolån; och för dem som icke äro iså
god författning förblifva de -J lika otillräckliga från
RiksgrsContoiret, som från annan hand. Endast för
större egendomshafvare, hvilkas intecknade skulder
icke öfverstiga f af flera sammanlagda Hemmans
Betänkanden, N:o 382. ix
Taxeringsvärden, och hvilka ej äro belåtna med ett
Bancolån, i anseende till ringheten af dess maximibelopp
6000 R:dr kunde de nya lånen i RiksgrsContoiret
vara af vigt. Men föreskriften att ringheten
skall gifva företräde, betager dessa egendomshafvare
utsigten att blifva delagtiga af lånet, förr än erfarenbeten
visat huruvida det icke tillitas af de smärre.
Förlägenheten kan lika litet hos oinlecknade fastigheters
ägare, som hos de öfriga afhjelpas genom
lån, utan endast genom afsättning. Om icke denna
beredes åt fandtmannen; så är den tillfälliga lånetillgången
snart förtärd, och ägaren, som var i bryderi
innan lånet togs, och innan hans förmöganhet derigenom
försvagades, skulle sedermera med förminskad
credit, och med den tillökning i contanta utgifter,
hvilken räntan förvållar, befinna sig i större förlägenhet
än före egendomens belåning, ty den skuldsatte
landtmannens varor äro på torget icke begärligare, än
den skuldlöses. Likaså förhåller det sig med innehafvare
af stadsegendom. De få icke större hyra för sina
hus, derigenom att dessa belånas. Om städernas rörelse
aftager: så sjunker stadsegendomarnes afkastning
och ägarens förlägenhet är ohjelplig, derest han icke
har annan inkomst att lefva af.
Hvarken Discontlåns begagnande eller andra öfverklagade
olägenheter kunna förekommas: så länge
hufvudsaken, lönande rörelse, saknas.
Om fastighetsägares förlägenhet kunde afhjelpas
genom inteckningslån: så vore hon visserligen öfverstånden;
emedan denna utväg redan är öfverdrifvet
x Stats-Utskottets
begagnad, utan att brist på lånetillgångar ändock
försports. Då landtegendomar frivilligt försäljas, utgör
de gamla inteckningarnes öfvertagande vanligen
^ eller | af liqviden. Sker utmätnings-auction, så
uppgå de ofta till hela försäljningssumman, och ibland
derutöfver, särdeles i Städerna, der Banken någon
gång icke ens fått ut sina fordringar, ehuru de äro
intecknade framför alla andras. — De flesta Cassör
hafva, för brist på antagliga fastighetspanter, antingen
outlånta capital innestående, eller nödgas de förränta
dem mot säkerhet af namn och borgen.
Men om fastighetsägarens förlägenhet kunde afhjelpas
genom lån, och antagliga panter funnos att
belåna, månne han häldre skulle söka de nya lånen
i RiksgäldsContoiret, än de gamla i Cassorna? Jag
betviflar det. Cassorne belåna fastigheter såsom redan
nämndt är till i och äfven §■ icke blott af taxerings-
utan af verkeliga värdet; de antaga inteckningar
efter Banken och fordra i allmänhet mindre formaliteter
än denne, de utlemna penningarne i den
ordning sökanderne ingifvit fullständiga handlingar;
de fordra 6 proctts ränta, inbetald till hälften hvar
6:te månad; men uppsäga icke gerna lånen fastän räntan
som oftast uteblifver halfva och hela år öfver
förfallotiden. RiksgäldsContoirets nya lån skulle utgå
endast till f af Taxeringsvärdet; och samma bevis
erfordras som för Banco-lån, Penningar erhållas icke
förr än tillgången blifvit fördelad mellan Länen, efter
beloppet af deras inteckningar, ingen ägare af ointecknad
egendom erhåller något förr än de tnlecknade
Betänkanden, N:o 382. xt
först blifvit belånta, och samtelige lånen undfås endast
i den mohn de smärre utgått framför de större, det
vill säga, efter den största möjliga tidsutdrägt. Endast
5 proc:t fordras i ränta, men derjemte 1 paoctt i afräkning
å Capitalet, eller alltid 6 proctt af den ursprungliga
lånesumman, att betalas en gång om året.
Men om betalningen uteblifver 1 månad öfver förfalJotiden;
så uppsäges ^ af det ursprungliga Capitalet;
och om låntagaren 3:ne gånger beträdes med en dylik
försummelse, infordras bela lånet. Då nu den, som.
behöfver låna, vanligen gör det för alt hjelpa sig ur
ögonblickets trångmål; så äro större beiåningsrätt,
mindre formaliteter, säkrare och snarare tillgång å
penningar, samt trygghet mot uppsägning för tillfälliga
försummelser, mera väsendteliga, än motsattsen
af allt detta, och skuldens försvinnande på 37 år, enär
låntagaren i alla fall icke slipper med ringare’ årlig
afbetalning än 6 proc;t af det ursprungliga Capitalet.
Förlägna ägare af ointecknad egendom synas föl jagte—
ligen icke heller hafva någon väsendtelig hjelp att vänta
af desse lån, och de som icke behöfva, lära ännu
mindre tillita dem.
Det kunde således hända, att R;g:sGontairet på en
gång skuldsatte sig utrikes för de ifrågavarande 2,000,00a
R:dr Silfver eller millioner R:dr Svenskt Banco,
utan att mera än i eller en hel million R;dr Banco
blefve till en början begagnad, och att af återstoden
endast 1 eller 200,000 R:dr årligen utginge, R:g:sContoiret
finge då, under väntan på inhemska låntagare,
betala räntan till de utländska, af Statens me
-
xn Stats-Utskottets
del, hvartill ingen annan tillgång än nya lån befinnes.
Skulle åter R:g:sContoiret icke upplåna större summor
utrikes än som årligen till följe af inkommande låneliandlingar
erfordrades, och f o I jag te I igen endast söka
37, eller 74, eller 100,000 litdr silfver i sönder, att
återbetalas på 37 år med 4 Procent ränta och 1 Procents
afbetalning: så skulle utländska Bankierer antingen
icke anse mödan värdt, att befatta sig med sådane
småsaker, eller ock låta oss betala lånet så mycket
dyrare; och i håda fallen skulle vi för vigtigare
händelser skada Rikets credit, lika som enskildt man
skulle skada sin , örn han på främmande ort sökte
låna 10 R:dr, med årlig afbetalning af 24 sk. i Capital
och ränta.
R;g:sContoiret får blott ränta 1 gång om året;
men skall sjelf betala ränta 2:ne gånger. Antingen
skall räntebetalningen från Länen fördelas på olika
halfår eller quartal: så att medlen derigenom inflyta
på flera tider, eller ock mäste R:g:sGontoiret alltid
ligga i förskott för ett halft års räntor.
Då fastighetslån få tagas till så ringa belopp,
som 3oo R:dr och de smärre låntagarne skola hafva
företräde för de större: så kunde fastighetslånen i den
nya Låne-Banken, som upprättades i R:g:sContoiret,
uppgå ej mindre i antal, än i totalbelopp till likhet
med den gamla LäneBankens fastighetslån. Följden
deraf blefve antagandet i R:g:sContoiret af en motsvarande
Tjenstemannastat. Utskottet har väl föreslagit,
att LäneBankens tjenstemän skulle i della hänseende
Betänkanden. N:o 382. xrn
gå R:g:sContoiret tillhanda; men då sådant icke kan
ske, utan så vida desse tjenstemän vore öfverflödiga i
Banken, och följagteligen borde der sättas på Indragningsstat:
så skulle förflyttningen utgöra en besparing
för Banken och följagteligen för det hela , endast så
Jange de förflyttade tjenstemännen lefde; men för återstoden
af de 37 åren äfvensom för Indragningsstaten
efter deras förlopp och för alla andra tjenstemän än
de öfverflyttade linge R:g:sContoiret sjelft bestrida kostnaderne.
Likaså vore det med remisslaget å räntorne
samt med alla andra förvaltningskostnader här hemma
och utrikes, förluster på concourser och uteblifvande
räntor, m. m.
Det utrikes lånet skulle upptagas åren i83o och
i83i; men realisationen icke ske förr än år i832.
Någon förbättring i coursen kunde ej uppkomma af
lånets indragning, emedan den borde ske genom silfver,
som infördes i Banken och hvaremot Bancosedlar
utfärdades till intecknings-bjudarne, men ej genom
vexlar, som ökade den vanliga tillgången för handeln.
Om Statslånet skulle erhållas för godt pris: så måste
Stats-obligationerna göras små, för att lättare kunna
afsättas. I samma raon, som de blifva af ringa belopp,
komma de atti Cassakistor och i allmänna rörelsen
ersätta Bancosedlar. Statsobligationerne skola
då verka på sedelstocken likasom dess förökande med
vanliga Bancosedlar utan fond, det vill säga till förryckande
af det för realisationen fastställda förhållandet
emellan silfver och sedlar af 5 till 8, till försämring
af sedelvärdet och till coursens höjande, eller
xiv Stats-Utskottets
med ett ord till uppskof oell hinder för den väsendte»
ligaste af alla åtgärder förcrediten, nemi. realisationen.
Dröjsmålet dermed och hög cours emedlertid, under
det, att inhemska låntagare liqviderade capital
och ränta i det försämrade sedelmVntet, skulle föranlåta
R:gsContoiret, antingen att i hopp om realisation
taga af det i Banken deponerade SilfverCapitalet, till
ränleliqviden, eller ock, att af Statens medel betala
coursskillnaden. Äfven i förra händelsen finge Contoiret
åtminstone sätta till transportkostnaden för det
silfver, som till betalningens verkställande skulle utföras.
Rikets vanliga vexelbehof skulle genom den årliga
afbetalningen af 5 proeit ökas med 2Ö6,666f R:dr
B:co hvilket ock i sin nion skulle motarbeta realisationen
, och städse verka ofördelagtigt på Coursell.
O111 än realisationen ändock skedde t så är det naturligt,
att ett Statslån, som gjordes före hennes inträffande,
och som möjligen kunde detsamma förhindra,
men hvilket emedlertid försäkrade långifvaren
om återbetalning i silfver skulle framlocka alla
dertill användbara medel inom landet. Följden deraf
blefve åter, att när RtgsContoiret sedermera eller derjemte
behöfde upptaga lån till Städer och corporationer,
eller till Creditiven, mot återbetalning i sedlar: så
skulle medel brista för dessa Statslån, eller ock räntan
å de samma blifva högre än eljest till skada för
Staten, och möjligtvis äfven för enskildta, om hon
blefve så hög att både intecknings- och namn-lån
uppsades hos enskildta, för att insättas i Statslånen.
Under det man ville nedsätta räntan och skaffa lån, å
Betänkanden, N:o 382. xv
den ena sidan, skulle man å den andra höja räntan
och vålla lånebrist eller tillintetgöra sin egen afsigt.
För sjelfva lånets erhållande beräknas ock en kostnad
af 8 till 10 proc:t eller 4 å 5oo,ooo R:dr B:co hvilken
summa ytterligare kommer att ökas i händelse
obligationerne vid deras inlösen stigit öfver pari.
Till betäckande af alla dessa årliga och oundvikliga
kostnader, samt tillfälliga och sannolika förluster
finnes ingen annan tillgång än i procent årligen d. ä.
53,333-y R:dr B:co. Otillräckligheten deraf särdelesom
realisationen icke inträffar kan en hvar inse; men skadan
för hela riket af en sådan olycka, om hon genom
lånet skulle fÖrvållas kan ingen beräkna.
Innan realisationen är gjord och stadgad samt en
fast grund således blifvit lagd för våra credit-företag,
eller innan nästa Riksdag, synes följagteligen den föreslagna
åtgärden icke böra komma i fråga. Men anser
man staten dessförinnan nödvändigt böra särskildt
bidraga till räntans nedsättning å smärre intecknade lån ,
så kunde det ske enklast och lättast derigenom, att
R.‘gsContoiret afbetalade vissa summor på Statsverkets
skuld till Banken 4s400>00° R*dr och alt denne dermed
utvidgade sina lån på fastigheter i samma mon,
som ansökningar och fullständiga handlingar inkomme,
utöfver beloppet af de för samma ändamål redan anslagna
tillgångar. Finge RrgldsContoiret upplåna de
dertill nödiga medel a 4 procent: så kunde Banken äfven
utlåna dem dertill; men i annat fall finge 5 procent
derföre betalas till Banken, likasom RtgdsContoiret
gjorde till sina långifvare. Ägare af intecknade
XVI
Stats-Utsk. Bet. N:o 382.
fastigheter åtnjöte ändock 1 proctts lindring, och Banken
erhölle fastighetspant i stället för R:gdsContoirets
obligationer för sina fordringar hos Statsverket. LaneBankens
personal torde ej behöfva annan tillökning,
än som knnde lemnäs af de tjenstemän, hvilka blefve
öfverflödiga vid förändringarne med YäxelBanken. Inga
särskildta kostnader förvållades RrgdsContoiret, emedan
det från Bankeu såsom tillökning i hans behållna
ränte-vinst återfinge, samma 4 eller 5 procent, sorn
det sjelft betalade till sina långifvare. RrgdsContoiret
gjorde hvarken någon ny, eller utländsk gäld, utan
omsatte blott sina skuldsedlar till Banken i skuldsedlar
till allmänheten. Funne man att dessa upp- och utlåningar
i förening med Creditivens upptagande m. m.
verkade till sedelmyntets försämring: sä kunde åtgärden,
genom öfverenskommelse mellan Fullmägtige i bägge
verken inställas och äfventyr å alla sidor undvikas.
En våda, och måhända den största som af förslagets
antagande skulle följa, återstår ännu att varna
för, nemi. rikets inledande i stående statslån hos utländningen.
Att göra sådane då nöden oundgängligen
fordrar är utan tvifvel rigtigare än att göra tvångslån,
vare sig genom sedelförsämring, eller huru som
hälst. Men att med äfventyr för realisationen vilja
skuldsätta riket hos utländningar för att gifva skänker
åt enskildta på allmänna inrättningars, och på statens
bekostnad, och att göra det fastän ändamålet kunde
vinnas, utan våda, och ytterligare skuldsättning,
blott genom en enkel omflyttning af Bankens och R:gdsContoirets
fordringar och skulder, det frestar till den
förmodan, att man anser statslån nyttiga i sig sjelfva,
och att man med detta endast söker en handpenning
på statsskuld, för att sedermera vid tillfälle kunna gå
längre. Man säger att det är blott det första steget
som kostar på; men det är just derföre man skall agta
sig att taga det, särdeles när det recommenderas under
det förföriska skälet att förringa enskildtas, och med
detsamma kanske de flesta Jagstiftarnes egna skulder.
Uti denna reservation hafva instämt Herr Ribenj
C. TV-j Herr Prosten Östberg och Herr Eckerman.
N:o 383.
StatsUtsk. Betänkanden, N:o 383. 38g
N:o 385.
Ullåtande, ang:de sättet för upptagandet af
det Statslån Utskottet i serskildt Betänkande
N:o. 38a föreslagit R. St:r.
I den händelse R. H. Sl:r skulle finna godt bifalla
det förslag om upptagande för Statens räkning af ett
Jan, högst Två Millioner R:dr i Svenskt Silfver Specie,
efter gamla Myntfoten, Utskottst, i anledning af K.
M:ts derom till R. St:r aflåtne Nåd. Skrifvelse, genom
ofvannämnde Betänkande, underställt R. St:rs pröfning,
har, i sammanhang dermed Utskottet härigenom skolat
till R. St.Ts godkännande öfverlemna följande
Hufvudgrunder j
på hvilka Utskottets Beräkningar i förevarande afseende
hvila.
Åt Herrar Ftillmägtige i R. Sttrs RiksgäldsContoir
uppdrages att uppgöra accord om ett lån af Två Millioner
R:dr i Svenskt Silfver Specie, gamla myntfoten,
på de förmonligaste villkor.
i:o Räntan blir högst 4 procent, hvilken erlägges
till hälften hvarje halft år, och såsom amortissementsfond
anvises den högre årliga ränta och Capital-afbetalning
å primitiva Capitalet som, genom utlåningen,
till Riksgälds-Contoiret inflyter; hvarigenom detta Lån
på omkring Zj år blir liqvideradt.
2:0 Obligationerne utställas antingen i Svenskt
Silfver Specie eller ock i Utländskt mynt. Kommandes
räntebetalningen och amortissement att verkställas
t'-
3go Stats-Utskottets
antingen i Stockliolm eller å Utländsk ort, allt efter
som derigenom de lindrigaste lånevillkor kunna för
Staten betingas.
3:o Lånet må hälst emottagas uti 2 å 3 terminer
under loppet af innevarande och nästkommande år
i83r.
4:o RiksgäldsContoiret öfverenskommer med långifvaren
om obligationernes valeurer; dock skola desse
ställas å jemna 100-tal.
5:o Mellangiften och provisionen för delta till 4
procents ränta bestämda lån, deruti inbegripen kostnaden
för Silfrets transport och lefvererande i Ranken,
må ej öfverstiga 8 högst 10 procent, med afseende
å den jemkning sora, vid villkorens uppgörande,
kan förekomma äfven för de båda olika fallen, att
lånet upptages antingen i Svenskt mynt med räntebetalning
i Stockholm eller i Utländsk myntsort, med
räntebetalning å Utländsk ort; börande likväl företräde
lemnäs åt det förstnämnde sältet.
6:0 Hrr Fullmägtige i RiksgäldsContoiret äga att
med Långifvarne öfverenskomma:
a) om den tid som bör förflyta ifrån Lånets emottagande,
innan uppsägning af större eller mindre del
af Lånet å RiksgäldsContoirets sida får ega rum,
hvilken uppsägning ensamt förbehålles RiksgäldsContoiret;
b)
om bestämmande af uppsägningstiden; och
c) i hvilka tidningar uppsägningen skall tillkännagifva».
7:0 Om Lånet icke kommer alt igenom bestämda
årliga Capital-afbetalningar amorteras, utan, genom
Beta nkanden, Nlis 383, 384- 3gr
Obligationers inlösande, bör RiksgäldsContoiret med
influtne inbetalningar inköpa Obligationer, då de säljas
under eller till pari; men, när de stiga deröfver,
begagna uppsägningsrätten.
8:o Skulle emot en högre mellangift, meri lägre
ränta, lån af RiksgäldsContoiret kunna upplagas, vare
det Hrr Fullmägtige öppet lemnadt, att i öfverenskommelse
derom ingå, så vida större förmoner deraf,
än efter ofvan gjorda beräkningar, kunna visa sig.
Den i Febr. i83o.
Utlåtande, angående så väl sättet för utlåningen
af de medel, hvilka genom upptagandet
af det i Betänkandet N.'o 382 föreslagne
lån, skola för RiksgäldsContoirets Hrr
Fullmägtige blifva Disponible till låns utgifvande
emot inteckning i Jord-egendom å
landet och i städerne, som visse allmänna
föreskrifter i detta hänseende för bemälte
Hrr Fullmägtige.
I frågan om rättigheten till delaktighet af den till sådane
fastighetslån bestämda fond, har Utskottet väl
ansett de personer, hvilka behöfva omsätta äldre skuldförbindelser,
i första rummet deraf böra komma i åtnjutande.
Men då äfven andre, hvilka äro i tillfällex
alt gifva, tillräcklige säkerheter icke böra vara ute
-
392 Stats-Utsko ttets
slutne ifrån Törmönen att, genom begagnandet af denna
Jåne-inrättning, kunna afbörda sig mera besvärande
icke intecknade skulder, i synnerhet om fondens
tillgångar det medgifva, har Utskottet, för att, så vidt
möjligt är, utsträcka den dermed åsyftade hjelpen,
trott denna fonds anlitande böra stå öppen jemväl för
sökande af nya lån emot pant af jord, hvarvid äfven
i betraktande hos Utskottet kommit, att, då de första
inteckuingarne merendels innehafvas af publique
Verk; så skulle, i händelse tillgångarnc allenast förbehöllos
förut intecknad jord, en allt för hastig rubbning
i nu varande förhållanden kunna äga rum.
Så väl i afseende på nyss anförde omständighet,
som hvad Utskottet i öfrigt trott böra iakttagas, lifl
befordrande deraf, att alla Orters Fastighets ägare
måtte ske lika rätt samt dem beredas förmoner äfven
i tiden och sättet för ränte- och Capital-afbelalningarnes
afbördande m. m. underställes II. St:s pröfning
följande
Forsla g
till allmänna grunder för ofvan omförmaldta ullaning
emot inteckning i Jord-egendom.
1:0 Så snart Hrr Fullmägtige afslulat om ofvanberörde
Statslån i silfver kungöras allmänneligen de
Terminer, (hvilka böra utsättas så tidigt som möjligt
är, på det lånsökande i aflägsnare orter må kunna
hinna anskaffa erforderlige lånedocumenter) inom
hvilka ägare af Jord-egendom på landet och i städerne,
som af desse lån vilja sig begagna, böra hafva
Betänkanden, N:o 384- 3g3
ingifvit deras lånehandlingar, antingen directe lill RiksgäldsContoiret
eller genom K. M:ts Bef:h:de, de, som
Jenina ny inteckning, i originaler, men de, hvilka
söka öfverflyttning från annan hand af redan ägande
intecknade skulder, uti bestyrkta afskriften, jemte de
bevis, som RiksgäldsContoirels Fullmägtige anse nödige,
för att Verket må kunna i förre iunehafvarens inteckningsrätt
inträda.
Andre bevis, som för Banco-lån, efter senaste
författningar, erfordras, böra jemväl praisteras, samt
all möjelig, med RiksgäldsContoirets fullkomliga säkerhet
förenlig lättnad beredas för låns öfverflyttande
på redan varande inteckningar, till undvikande i raöjeligaste
måtto af ny kostnad för låntagaren af inteckningslösen,
gravationsbevis o. s. v.
2:0 Till högre belopp, än som motsvarar § af
Egendomens taxeringsvärde, efter medeltal af det genom
Taxerings-Committe'en åsatte värde för åren
i8a5 till och med 1829, må ej lån utlemnas; dock
utan afseende för öfrigt i hvilken ordning inteckningen
är beviljad.
3:o Årliga ränte- och Capital-afbetalningar å
desse lån liqvideras tillsammans med 6 procent å primitiva
lånebeloppet, hvaraf räntan beräknas till 5 procent
å det sedan sista afbetalningen återstående Capital;
det öfriga utgör Capital-afbetalning.
4^o Denna ränte-*- och Capital-afbetalnings liqvid
sker endast en gång om aret och till låntagares i olika
Orter af Riket destomera fördel och beqvämlighet
3g4 Stats-U tskottets
på den tid af året, som för hvarje ort en gång för
alla, efter K. M:ts Bef:h:des uppgift, blir bestämd. Är
lånet bekommet annan tid af året, Jiqvideras första
gången endast räntan för mellantiden intill den sålunda
bestämda terminen första året.
5:0 Desse ränte- och Capital-afbetalningar få göras
kostnadsfritt för Lån-innehafVarne uti LandtFtänteriet,
med anteckning tillika af hvarje qvittence uti LandsContoiret.
Remisslage å procent härföre godtgöreä
af RiksgäldsContoiret.
6:0 Reverserne ställas uti Svenskt Banco. ^
7:0 Lån af denna Fond meddelas icke under 3oo
R:dr B:co och icke Öfver 3o,ooo R:dr samma mynt;
hvilken sistnämnde Summa ock arden högsta, som till
en och samma Låntagare må lemnäs, äfven på flere
Egendomar och uti flere lån sammanräknadt.
Lån beviljas i den ordning handlingarne blifvit
behörigen completterade, antingen i RiksgäldsContoiret
eller hos K. Mtts Bef':h:de; och vare, i afseende på
företrädet till lån, hvarom handlingar på en och samma
dag blifvit complette, sökande till mindre lån berättigade
framför de som söka större lån. — Skulle
likväl, vid sista Låneterminens förlopp, tillräckligt antal
Sökande icke hafva sig anmält, att, på ofvannämnde
vilkor lån undfå, äge dä RiksgäldsContoirets FuIImägtige
öppet, att, utan annat vilkor än fullgod inteckning
i jord-egendom, lån till andre Sökande utgifva.
8:0 För att bereda en lika förmon åt alla Orters
Fastighets-ägare, och derjemte, i enlighet med den af
Betänk anden, N:o 384. 3g5
K. M:t uttryckta Nådiga afsigt, egentligen afhjelpa de
redan skuldsattes förlägenhet, må afseende göras derpå
, att hvarje Län erhåller lån till ett belopp, som
motsvarar förhållandet emellan Länets intecknade skulder
och hela Rikets, efter de uppgifter man redan
äger; dock så, att om Lånsökande från något Län ej
anmält sig, till erhållande af fulla beloppet af den
för Länet sålunda berak nade Summa, detta ej får uppehålla
fondens utlåning till Lånsökande från öfrige
Länen.
g:o När ränte- och Capital-afbetalning uteblir en
månad öfver förfallotid, lagsökes låntagaren så val
derföre som derutöfver för af primitiva Capitalet,
hvilken genom ett sådant dröjsmål hvarje gång tillika
anses förfallen. Låter någon på detta sätt lagsöka sig
3 gånger, vare hela Capitalet 3:dje gången, utan vidare
uppsägning, förfallet till betalning.
10:0 Intecknings-förnyelse och alla af lagsökning
följande kostnader bör Låntagaren vidkännas.
11:0 i R:g:sContoirets sida äger någon uppsägning
icke rum; men låntagaren skall efter 6 månaders uppsägning
vara berättigad, att lånet sig afbörda. Vid belänad
Egendoms försäljning må lånet i föreskrifven ordning
öfvertagas af Köparen, att derföre ansvara under
enahanda förbindelse som ålegat förste innehafvaren.
12:0 Allt hvad som inflyter utöfver det belopp
som till räntebetalning å Obligationerne samt till omkostnader
erfordras, går till Amortissements-Fonden.
3g6 Stats-TJtskottets
Allmänna Föreskrifter.
1:0 Öfver den i Utlåtandet N:o 383 samt detta
Utlåtande omförmäldte Upp- och Utlånings-Anstallt
skall i RiksgäldsContoiret serskild räkning föras.
2:0 Hela Upplånings-beloppet skall på Depositläkningen
i Bankeu insättas, och äga Banco-Fullmäglige,
vid deras beräkning af SilfverFondens förhållande
till Sedelstocken, i afseende på tiden för realisationens
verkställande, att anse den på denna räkning
då inneslående behållning i Silfver såsom Bankens.
3:o De vidare föreskrifter som, för verkställigheten
af utlåningen på jordegendomar, kunna erfordras,
äge RiksgäldsContoirels Hrr Fullmägtige att meddela.
Varandes det bemälde Hrr Fullmägtige öppet lemnadt,
att, i den händelse de af den beslutne utlåningen härflytande
förvaltnings-åtgärder skulle erfordra någon
större tillökning i den Tjenstemannn-Personal som
B:g:sContoiret för närvarande äger, med Hrr Fullmägtige
i R. St:rs Bank öfverenskomma, om icke de personer
inora BancoVerket, hvilka hafva befattning med
Lånvigilancen derstädes, äfven måga öfvertaga dylika
åtgärder i afseende på R:g:sContoirets ifrågavarande
utlåning.
Den 2 Februarii i83o.
Betänkanden, N:o 385. 397
N:o 335.
Ytterligare Utlåtande uti frågan ang:de af
Marstrands Stad sökt ersättning för utgjord
inqvartering. (U.-A.)
Utskottets uti berörde ämne under N:0 269 sednast
afgifne Betänkande, hvilket H. PrestcStåndct och II.
BondeStiindet Jagt till Handlingarne, har af II. Ii. o.
/I. samt V. BorgäreSiåndet blifvit återremilteradt, på
grund af dervid utaf Hr Grefve v. Rose/ij Axel} och
Hr Meijer gjorde samt af flera Ledamöter inom sistnämnde
2:ne RiksSlånd understödde anmärkningar,
hvilka innehålla: ätt Utskottet godtyckligen bedömt
frågan och icke meddelt yttrande orrt de handlingar
och bevis, som Motiönairen företett, att Marstrands
Stad, hvars vanmakt härledts från krig, brand, afstannad
handel och rörelse, förlorade privilegier samt
ett öfverdrifvet inqvarterings-besvär, nu mera framställde
ett olyckligt Samhälle, der Folkmängden förminskats
till en tredjedel, bestående af 771 personer,
af hvilk# tuera än 4°° äro upptagne på fattig-försörjning,
hvaraf följt, att hvarje utskyld med tredubbel
tyngd fallit på de fåj som ännu kunna genom JNäringar
äga en torftig bergning, hvarvid tillika blifvit anfördt,
att Statslnkomsterne af Staden, sora för år 1828
utgjorde inalles 776 R:dr, till större delen åtgå för
underhållandet af dess för Staten i krigstider dyrbara
Hamn; att förrberörde af Landshöfdingen i Länet
5 B. 27
398 Stats-Utskottets
vitsordade och allmänt kända olyckor öka det i sin
natur lagliga anspråk på rättvisa, som Staden ägde
och hvilket vore grundadt på de mäst giltiga och tillförlitliga
bevis, utvisande icke allenas’ ltt Marstrands
Stads innevånare måst utgöra en inr ./af tering, hvartill
Staten bordt bekosta utgiften, utan äfven bestyrkande
af sjelfva inqvarteriiigen, så till antal som tid;
att Stadens berättigande till ersättning och densammas
belopp lätt kunde utredas vid jemnförelse af Iv.
M:ts IN åd. Bref, som tydligen stadga, hvad som i inqvartering
bestås hvarje grad; att Staden, redan åren
1770 och 1771 blifvit beviljad en viss frihet från inqvarteringsbördan
, ehuru denna fördel ej kommit Staden
till godo derföre, att Innevånarnes välstånd fordom
gjort uppoifringen i denna del lätt, men att sedan
detta försvunnit, K. M:t, uppå Stadens Borgerskaps
underd. anhållan om tillgodonjutande af den
dem tillagde rätt, år i8i3 i Nåder anbefallt en undersökning
till reglerande af samma rätt, hvilken undersökning,
af hvarjehanda hinder fördröjd, dock ej
slutats förr än år 1822, då Borgerskapet erhöll den
sista rättelsen, men genom hvilket uppskof, hvartill
Staden icke varit vållande, den ock oskyldigt i g år
fått vidkännas utgifter som Staten, men ej Marstrand
bordt påkosta; att inqvarteringen, under den tid, då
befästningen ökades med 2:ne Fästningsverk och en
ny Fyrbåk anlades, varit ovänligen tryckande, att då
Borgerskapet, som ända till år 1811 bekostat ljus och
ved åt de till inqvartering berättigade, utan att derföre
yrka ersättning till längre tid, i öfrigt inskränkt
Betänkanden, N:o 385. 3gg
sin anhållan erni ersättning endast från den tid som de
bevisligen utgjort denna skyldighet, Stadens innevånare
destoheldre gjort sig förhoppning om bifall dertill,
sora 2:ne andie Städer, Malmö' och Landskrona, i afseende
på deras inqvartering, erfarit den rattvisa, som
nu vill vägras Marstrand, hvilken Stad lidit både en
längre lid och mast utgöra en fördubblad inqvartering ;
att Staden, sorn år 1824 afbrann, ej i likhet med
Norrköping, Borås och flere andre Städer, åtnjutit något
allmänt bidrag till dess återuppbyggande; samt
sluteligen att om endast en fjerdedel eller femtedel af
det ifrågastäldte ersnttnihgs-beloppet, utgörande, enligt
Utskottet förut meddeldte Förteckningar, 36,146
R:dr 10 sk. B:co, beviljades, merberörde af olyckor
tryckta Stad skulle med tacksamhet och någorlunda
belåtenhet emottaga en sålunda minskad liqvid; hvaremot
åtskillige andie Ledamöter yrkat bifall på Utskottets
Betänkande, serdeles som frågan genom trenne
RiksStånds förut fattade beslut blifvit afgjord samt
af sådan anledning ExpeditionsUtskottets förslag till
R. Sttrs Underd. skrifvelse i ämnet redan af samtelige
RiksStånden blifvit justeradt och godkändt.
Efter öfvervägande af hvad sålunda ytterligare
förekommit, får Utskottet anföra, att Utskottet, uti
dess under N:o 14 nfgifné Betänkande i ämnet väl
förklarat, att sorn beräkningen af den utaf Marstrands
Stad utgjorde inqvarteringén skedt efter enahanda
grund för alla åren ifrån och med 1806 och till vida
högre belopp än vid Armeens Flottas Götheborgs
Escadre uti inqvarterings-penningar först ifrån 1819
4oo Stats-Utskottets
års början bestås; att flere af de åden företedde Förtekningen
upptagne personer icke varit, enligt 1720
års Inqvarterings-Ordning, till fri Incjvarterings begagnande
berättigade, såsom i och för sine resor och
Förrättningar åtnjutande tractamenten eller aflöning,
samt att, sedan Krigstidens slut, någon större Garnizon,
Militär-Samling eller Arbets-Commendering icke
skall hafva varit i Marstrand förlagd, Utskottet, enär
någon tillförlitlig uppgift å den Marstrands Stad tilläfventyrs
tillkommande ersättning hvarken blifvit behörigen
upprättad eller af den år 1822 i föreskrifven
ordning haline och Utskottet tillhandakomne undersökning
kunnat vinnas, för bestämmande af ersättningsbeloppet,
icke heller, uti det ofullständiga skick,
hvari detta mål befanns, kunde något hufvudsakligt
förslag i afseende på samma ersättnings meddelande
då afgifva; men häraf kan ej den slutsats dragas, att
meranämnde Stad skulle gå i mistning af den fordran
Staden kunde äga efter afdrag från det fordrade ersättningsbeloppet
af hvad antingen origtigt eller för
mycket beräknadt blifvit eller ock Staden ålegat att i
inquartering bekosta.
Då likväl denna utredning, i målets närvarande
ofullständiga skick, icke kan af Utskottet verkställas,
utan synes böra föranstaltas af vederbörande Verk och
Authoriteter, och Utskottet icke anser billigt, hvarken
att låta Staden imedlertid vänta på ali afbetalning
å en ersättning, hvarå den redan i så lång tid
varit i mistning, ej heller att, på sätt inom RiksStånden
yrkadt blifvit, föreslå någon viss summa, hvarmed
Betänka n de JM:o 385. 401
Staden Marstrand borde åtnöja sig i ett för allt, utan
afseende på det större belopp, hvartill Staden, efter
målets utredning, kan finnas berättigad, får Utskottet
vördsamt hemställa:
att R. H. St;r måtte af RiksgäldsContoirets medel
anslå omkring J af Stadens förmenta fordran, eller
en Summa af i\rio Tusende Rtdr, att förskottsvis utbetalas
i afräkning åden ersättning, som, efter skeende
utredning, kan varda Staden tillerkänd, och af
kommande St:v anslagen. Den 2 Fejir. i83o.
Reservationer;
Af klr Grefve v. Schwerin F. B.: Jag delai;i så måtto
Utskottets tanka att jag anser Staden Marstrand äga en
obestridlig fordran och finner det icke vara R. St:r
värdigt att genom ett gång efter annan gifvet förklarande
det frågan icke är tillräckligen utredd uppskjuta
slutliga liejuiderandet af samma fordran j men hvad
beträffar grunden för liqvidationen kan jag ej instämma
i phiralitetens tanka. —■> En fordran, sådan sorn
den ifrågavarande, är af natur att kunna genom accord
uppgöras. Staten liquiderar denna fordran med
Staden; den sednares sak blifver det att liquidera de
enskilde fordringsegarne eller hvarje husegare särskildt
och då härvid inträflhr omöjligheten för Staden att
kunna uppgöra liquid för hvad en husegare på inqvarteringsräkningen
för några, oqh tjugu, år tillbaka egt
att fordra, är äfven Staden, i tillfälle att, på sätt nu
skett, föreslå i liquid en bestämd summa af hvad densamma,
enligt räkning, för inqvartering har att for
-
/[oa Stats-Utskottets
dra, hvilket anbuds bifallande jemväl, enligt hvad
Landshöfdingen i orten förklarat, är höjden af hvad
Staden väntar.
På grund häraf anser jag för min del det Utskottet
bordt föreslå R. St:r åt R:g:sGontoiret uppdraga att
K. M:t tillhandahålla den af så väl Riksdagsfullmägtig
för Staden Marstrand som af Landshöfdingen i Orten
föreslagne summa till liqvid af Stadens ifrågavarande
fordran, så vida K. M:t skulle finna denna summa,
utgörande af hela i räkningen uppförde fordringsbeloppet,
kunna i liquid lämpligen antagas.
Häruti hafva Hr Friherre Sprengtporten, Hrr Narius
j Ekerman, Langenberg och Stahle instämt.
Hr Prosten Agrell har ansett sig icke kunna instämma
i pluralitetens tanka, enär derigenom anslag
på slump, eller innan fordi ingsanspråket utrönts,
blifvit beviljadt.
Af Riksdagsfullmäktigen Nils Strindlund från Westernorrlands
Län: Då Högloft. Utskottet tillstyrkt alt
till Marstrands Stad må utbetalas gooo R:dr förr än
utröndt blifvit, huruvida Staden äger en fordran, sorn
kan uppgå till detta belopp eller icke, så får jag
emot ett sådant tillstyrkande mig reservera på följande
skäl:
i;o Hafva R. Sl:r vid denna Riksdag afgjort frågan
genom Trenne RiksStånds beslut och underdånig
skrifvelse i ämnet afgått till K. M:t, hvarigenom R.
St:r gifvit sin åsigt tillkänna.
Betänkan den, N:o 385. 4°5
2:0 Är det oformligt, att tillstyrka en skulds liquiderande,
förr än ntröndt blifvit, om den är verklig.
3:o Är den reclamerade förmenta fordran hos
Staten till en del alltsedan år 1806 och således gammal;
och du Westerbottens Rotehållare vid denna
Riksdag sökt sin Rotefrihets-afgift, som de ägt tillgodonjuta
sedan år 1818, enligt R. Stms vid samma
års Riksdag till K. M:t afgifne underdåniga skrifvelse;
så har SlatsUtskottet tillstyrkt att nämnde Rotehållare
ej få njuta sin fordran till godo längre än från detta
år, på skäl att de influtne medlen voro ingångne
bland Statens tillgångar och redan anyände. Vid
detta tillfälle har StatsUtskottet deremot iagttagit en
hel annan grundsats för sitt beslut; men jag för min
del anser att ingen skillnad bör göras på fordringsägaren,
hvem han än må vara, utan endast den rätt
han å sin sida kan förete.
4:0 Skulle hvarje Motionär, enligt Grundlagarne
äga rätt, att då Ständerne genom sine sammanstämmande
beslut afslagit hans vid en Riksdag väckte fråga,
å nyo vid samma Riksdag väcka motion i samma
sak, och Riksdagsgöromålen blifva så ansenligt ökade,
att Riksdagens längd skulle fördubblas, som ändå ly
värr är för lång.
Uti hvilken reservation Riksdagsfullmäktige Per
Persson från Örebro Län, Johan åndersson från Upsala
Län, Eric Andersson från Westmanlands Län,
Carl Bergman från Gefleborgs Län, Olof Persson från
Stockholms Län samt Anders Nilsson från Wermland»
Län instämt.
4°4
Stats-Utskpttets
N:o 586.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om
upphörandet af Åkerbo Härads dagsverksskyldighet
under Kongsöhrs Kongsgård.
(I. A.)
Frun H. -Son«?e-Ståndet liar Utskottet erhållit remiss
å ett af Riksdagsfullraägtigen Joran Andersson från
Westerås Län afgifvit Memorial, deruti han, så väl å
egna sorn öfrige till Kongsöhrs Kongsgård och f. d.
Stuteri, dagsverksskyldige hemmansägares vägnar inom
Åkerbo Härad, yrkat att, i likhet med hvad vid 1823
års Riksdag blifvit den, för dagsverkens utgörande till
Dahlby och Fliinge Kongsgårdar, anordnade Allmogen
medgifvet, få njuta befrielse från den lösen efter
markegång, berörde Härads dagsverksskyldige Invånare
nu för sina dagsverken erlägga samt anhållit att samma
lösen måtte alldeles afskalfas, enär dagsverkena
icke härrörde från någon Jordeboks- Skattläggningseiler
Man tals-ränta, utan voro enahanda med deni
som till Fliinge och Dahlby förut utgjordes; tillförseende
sig Jöran Andersson så mycket hellre R. StCrs
bifall härtill, som Åkerbo Härad vore, genom sina
locala förhållanden nästan öfver dess förmåga onereradt
och dess invånare längesedan, ur samma skäl
som dagsverksskyldige till Dahlby och Fliinge, bordt
söka och förtjent befrielse från alla ifråga satte, så
kallade lijelpedagsverken, hvilka icke från ordinarie
räntor vore härflytande.
Betan landen, N:o 386. 4o5
Och hafva med Jöran Andersson sig förenat Tufve
Larsson från Christianstads Län och Auders Wilsson
från Isie i Malmöhus Län, denne sistnämnde under
förklarande, att lika beskaffad dagsverksskyldighet utgjordes
inom Oxie Härad af berörde Län till Sandö
Kongsgård, och hvilket onus jemväl borde, i Anders
Nilssons tanka, för berörde Härad upphöra,
Rikets år 1823 församlade Ständer beviljade väl
åtskillige under Dahlby och Fliinge Kongsgårdar dagsverksskyldige
Härader befrielse från de så kallade
hjelpedagsverkena och anslogo en deremot svarande
tillökning i penningar å Stuteriets Stat, på grund af
de i ämnet hållne undersökningar och öfrige genom
vederbörandes hörande vundne bestämda upplysningar;
och af de Utskottet tillhandakomne handlingar
har inhemtats, att de nu ifrågakomne Dagsverksskyldigq
socknar allmänt yttrat den önskan att, root afstående
till Staten af den nu hemmanen tillkommande
så kallade Dagsverks-tunnan varda från dagsverksskyldigheten
till Kongsöhrs Kongsgård befriade, Men
då förhållandet med denna dagsverksskyldighet icke
af de i ämnet tillgänglige handlingar kan fullständigt
inhemtas och Utskottet således icke är i tillfälle att
bedöma i hyad mån Kronan härigenom kan komma
att förlora, eller huruvida gällande contracter om
Kongsgårds-arrenden, eller andra omständigheter, kunna
ligga till hinder mot förslagets verkställighet, anser
Utskottet målet för närvarande icke vara så fullständigt
utredt att Utskottet kan tillstyrka detsaminas
4o6 Stats-Utskottets
upptagande till pröfning af 11. St:r, men hemställer
dock att R. St:r må hos K. M:t i und:het anhålla,
det K. M:t rörande den sökta befrielsen från ifrågasatte
dagsverksskyldighet, må i Nåder infordra vederbörandes
und. utlåtanden saint sedan fullständig
utredning af ämnet skett, vid nästkommande Riksdag
öfverlemna detsamma till R. St:rs bedömmande.
Den 2 Febr. i83q.
Reservationer:
Af Hr Grefve von Schwerin: I anledning af gjord
hemställan om Snejringe Härads Innevånares befrielse
från II jelpedagsverkens utgörande till Strömsholms
Kungsgård, hafva R. St:r, med bifall till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens gemensamt
gjorda tillstyrkande, i Betänkandet N:o io3 den 16
November sistlidet år, redan befriat de inom nyssnämnde
Härad eller Strömsholms Fögderi af Westmanlands
Län belägna Krono- och KronoSkatteHemman
ifrån de dem, utöfver ordinarie Skattläggningen, hittills
påförda så kallade hjelpe- eller KneckteTunnedagsverken
till Strömsholms Kungsgård, under vilkor,
att den såsom vederlag derföre hvarje SoldatRote årligen
tilldeldta erl Tunna KronoTiondeSäd, eller derföre
utsatt lösen i penningar, från samma tid varder
indragen och StatsVerket besparad.
Förhållandet med de nu ifrågakomne Åkerbo Härads
dagsverksskyldige Hemmansägares åligganden till
Kungsohrs Kungsgård synes mig vara alldeles enahanda
med det, som, uti ofva oberörde Betänkande,
Betänkan den, N:o 386. 4°"
är i afseende på Snefringe Häradsboer utredt. Och
anser jag, i följd deraf och på grund af It. St:rs ofvan
åberopade beslut, en lika förmån böra Åkerbo Häradsboer
tillgodokomma; hvadan jag, för min del,
tillstyrker, att, linder enahanda vilkor, som med befrielsen
för Hemmanen inom Snefringe Härad blifvit
fästadt, nemi. indragning till StatsVerket af vederlaget
i KronoTiondeSäd, de till Kungsöhrs Kungsgård
och f. d. Stuteri dagsverksskyldig Hemmansägare inom
Åkerbo Härad måga ifrån berörde dagsverken eller
derföre enligt 1810 års Riksdagsbeslut utgående lösen
efter Markegång, ifrån detta års början såsom med
Snefringe Härad skedt, af R. St:r befrias.
Häruti har Hr Lagman Noréus instämt.
Af Eric Andersson från Westmanlands Län: För
min del kan jag icke gilla H. StatsUtskottets Betänkande
till svar å Göran Anderssons från Westerås Län
väckta motion om befrielse från de så kallade Hjelpedagsverken
, som af Åkerbo Härad blifvit utgjorde tiil
Kungsörs KongsLadugårdar. Det förekommer mig
högst besynnerligt, att StatsUtskottet kan vara sig
olikt, då det i en dylik fråga, sammansatt med Ekonomiutskottet,
afgjorde och frikände Snefringe Häradsboer,
att utgöra dylika Dagsverken af samma beskaffenhet
till Strömsholms Stuteri. Dessutom hafva 180g
års R. St:r bestämdt yttrat, att så snart Kungs- och
KungsLadugårdar skulle utarrenderas, skulle en sådan
Dagsverksskyldighet in natura upphöra. K. M:ts Bref
af den 3 December 1812 bestämmer uttryckeligen, att
408 Stats-Utskottets
sädane Hjelpe-dagsverken, som icke grunda sig på Resolutioner
och Författningar, skola genast derefter
upphöra, och då förhållandet efter min tanka, är i
likhet med Snefringe, vet jag icke hvar en undersökning
skall vara mera behöflig i den ena provinsen af
samma Län af samma beskaffenhet. Jag tillstyrker
alltså, att Hjelpe-dagsverksskyldigheten för Åkerbo Härad
, som icke grundar sig på K. Resolutioner eller
Författningar, och endast frivilligt åtagande, måtte
genast upphöra med samma vilkor som för Snefringe
Härad är bestämdt, nemi. att Åkerbo Härad måtte afstå
den DagsverksTunna eiier ersättning i Spannemål
utgörande 121 T:r 25k:pr Säd till K. M:t och Kro->
nan, som skulle motsvara 2260 Dränger-hjelpedagsverkan.
Häruti hafva instämt P, Pehrsson från Örebro Län,
Carl Bergman från Gefleborgs Län, Joh. Andersson från
Upsala Län , Olof Pehrsson från Stockholms Län och
A. Nilsson från Malmöhus Län. Den 3o. Jan, i83a.
N:o g37-
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om
utvägs vidtagande, till betäckande af den
brist, sorn möjligen kan uppkomma uti de
beräknade tillgångarne för anslag sorn vid
denna Riksdag blifvit beviljade.
(I-A.)
I detta ämne hafva hos H. R. o. A, 2:ne motioner
blifvit väckta, nämligen: af Hr Crusenstolpe, M. J.
Retänkanden, N:o 387. 409
som yttrat, att, då man ihogkomme det RiksStånden
vid flera tillfällen öfverskrida de af Utskotten uppgifne
anslagssummor, under det de afsedda tillgångarne
icke kunnat ökas i man deraf och att, i händelse af
ett missvext-år som verkade förhöjning i Embetsmännens
löner, de R:dr RiksgäldsContoiret för så
dant
fall bör tillhandahålla StatsVerket lomme att
tillitas, måste man medgifva möjligheten deraf, att
medel åtminstone något år kunde komma att saknas
för bestridande till fulla, beloppet af alla de utomordentliga
Stats-anslag dem R. St:r beslutat. Att R. St:r
tillkännagifva, huru i sådan händelse förfaras borde
har motionären ansett vara af största vigt, emedan i
annat fall den sannolika följden blefve en snar, kostsam
och med föga glädje af Folket motsedd Urtima
Riksdag. Till förekommande af en sådan händelse,
har derföre Hr Crusenstolpe föreslagit, antingen att
StatsUtskottet i den blifvande Instructionen för R:g:sContoirets
Fullmägtige bemyndigar dem, att, i händelse
af brist uti de beräknade tillgångarne för de af R.
St:r fastställde anslag, vidtaga erforderliga åtgärder till
behofvens fyllande, eller ock att R. St:r till K. M:t i
underd:het öfverlemna, att, i den händelse berörde
tillgångar något eller några år icke försloge till fullt
betäckande af alla, de utomordentliga anslagen, sjelf
intill nästa Riksdag pröfva deras företräde, med hänsigt
till föremålens beskaffenhet och vigt; dock så,
att de summor, R. St:r för hvarje särskilt behof
högst anordnat, icke måtte i något fall öfverskridas;
samt
4io S t a t s - U t s k o 11 e t s
2:0 af Hr Ribbing, Arvid, som, under bestridande
af Bevillnings-Utskottets förslag, att beräkna bränvinsbi
ännings-afgiften till ett belopp af 460,000 R:dr
och att dessutom anvisa utgifter på öfverskotten å samma
inkomst föreslagit, att Stats-Utskottet ensamt eller
i förening med auoat Utskott må uppgifva hvarest
medel skola tagas till ersättande af den brist, som i
Stats-inkomslerna skulle uppkomma, derest K. M:t, i
följd af inträffande missväxt, funne angeläget, att för
någon längre tid inställa Bränvinsbränningen i Riket.
Likaledes har Hr Printzensköld i sino anmärkningar
vid Stats- och Banco-Utskottens Betänkande Wto
22 om Extra Stats-Regleringen, fästat uppmärksamhet
på behofvet af ett dylikt Creditiv.
Då Stats-Utskottet i afseende på den ordinarie,
samt Stats- och Banco-Utskotten i afseende på den
Extra Statsregleringen icke uppgifvit andra tillgångar
än sådane, sorn med säkerhet böra antagas uppgå till
de påräknade beloppen; så hysa Utskotten inga tvifvelsmål
om deras tillräcklighet. Men då densamma
är påräknad endast så vida något afbrott i de årliga
inkomsterna icke äger rum, och då särskildta anvisningar
blifvit gjorda på de möjligen blifvande öfverskotten,
så att af dem någon ersättning icke är med
visshet att förvänta, för den brist, som genom Bränvinsbränningens
inställande eller andra till den ekonomiska
lagstiftningen hörande mått och steg skulle uti
inkomsterna kunna uppkomma: så erfordras utan tvifvel
någon åtgärd till afböjande af de olägenheter,
Betänkanden, N:o 387. 411
sora dylik brist skulle förvålla. Enär dessutom på
RiksgäldsContoiret äro anvisade åtskilliga Lån och Creditiv,
för hvilka ingen annan tillgång finnes än lån,
och Creditiven äro af den beskaffenhet, dels att man
icke kan på förhand beräkna om och när desamma blifva
behöfiiga, dels att deras utbetalning icke alltid kan
fördröjas, intilldess medel hinna upplånas, utan måste
bestridas af RiksgäldsContoirets under händer hafvande
tillgångar; så visar sig ifrågavarande åtgärd desto ouingängligare.
Men att dertill välja den utväg, som Hr
Crusenstolpe synes hafva åsyftat, att nemi. låta vissa
anslag, efter K. M:ts bepröfvande utgå företrädesvis,
och de öfriga stå tillbaka, kan Utskottet desto mindre
tillstyrka, som en allmän osäkerhet och oreda samt
ökade kostnader derigenom skulle i styrelsens särskilda
grenar förvållas. Under förutsättning alltså, att
de af R. H. St:r beviljade anslagen af hvad beskaffenhet
som helst, ovillkorligen böra vara att tillgå på
béstämda tider, och till utsatt belopp, får Utskottet
vördsamt hemställa:
att, derest någon brist tillfälligtvis skulle uppkomma
uti det påräknade beloppet af de till Statsverket
eller R:g:sContoiret anslagna inkomster och tillgångar,
hvilken ej af öfverskott, eller andra för
handen varande medel betäckes, R:g:sContoiret må,
på sätt äfven tillförene öfligt varit, anskaffa skillnaden
genom lån, dock under förbehåll, att dessa i
mon af blifvande tillgångar återbetalas, och att de
i det hela icke få öfverstiga hvad som till de be
-
^,3 S t a t s - U t s k o 11 * t *
stämda anslagens, samt de beviljade och begagnade
lånens eller creditivens fyllande erfordras.
Den 2 Februari i83o,
N:o 388.
Memorial, rörande charteringen af den Förbindelse,
som af Götha CanalBolag skall a [lemnäs
och intecknas uti CanalYerket och dess
ägande Fastigheten
Ibland andra villkor, som blifvit stadgade, i afseende
på det, vid innevarande Riksdag, till Götha Ganalbyggnads
fullbordande beviljade ytterligare Lånebiträde
af 845,334 R:dr, är väl föreskrifvet, att Canol-Bolaget
skall medgifva Staten rättighet, att, utan Bolagets
vidare hörande, fö'r hela nyssberörde summa taga
första intecknings säkerhet uti GanalVerket, dess område
och ägande fastigheter, Motala mekaniska Verkstads
anläggning dock ej derunder inbegripen; men då
uti beslutet icke finnes omnämndt antingen Bolaget eller
RiksgäldsGontoiret skall vidkännas inteckningskostnäderne,
så har, vid det tillfälle, då R. H. St:rs Beslut
i ämnet skoiät, genom Utskottet, Hrr Fullmäktige i
RtgtsContoiret meddelas, Utskottet fått anledning att
på denna omständighet fästa serskild uppmärksamhet.
Det är väl vanligt, att Låntagaren sjelf anskaffar Intecknings-
och Gravations-bevis, innan lånsumman utgifves,
men sådant kan Vid ifrågavarande fall icke vara
förhållandet, enär, för penuingarnes lyftning uti R:g:s
r
Con
-
Betänk anden, N:is 388, 389. 4t3
Contoiret, annat förbehåll, å Statens sida, icke finnes
vara gjordt, än att Canal-Bolaget skall hafva till nyssbemälte
Contoir aflemnat sin förbindelse, att de stadgade
vilkoren antaga och fullgöra; hvadan och då för
berörde intecknings] erhållande utgifterne, uppgående
endast för stämpladt papper till något öfver 2000 R:dr,
icke blifvit tagne i beräkning vid Canalbyggnads-anslagets
beviljande,
Utskottet ansett sig böra hemställa, om icke H. H.
St:r skulle finna lämpligt hos K. M:t i underd. anhålla,
det SlatsContoiret måtte undfå Nådig befallning
att låta, utaf det i Chartaj-Sigillatse-Contoiret
varande förråd af stämpladt papper, till Hrr Fullmäktige
i R:g:sContoiret, efter requisition och emot
qvitto, utan någon betalning, utlemna det stämplade
papper, som till chartering af Götha Canal-Bolags
ifrågavarande Förbindelse erfordras.
Den 2 Februari i83o.
N:o 389-
Svar på återremissen från H. Ridd. och Adeln
af Utlåtandet N:o 2p5, i anledning af f. d.
Kammereraren vid Götha Canal-Bolags f. d.
DiscontContoir i Götheborg C. A. Iggeströms
till Utskottet ingifne ansökan, i afseende
på dess uppbördsbrist. (R:g:s-A.)
Vid detta från Högloft Ridd. och Adeln återremitterade
Utlåtande, äro anmärkningar framställda:
5 B. 28
4 Stats-Utskottets
Af Hr Ugglaj Göran Gustafsorn yttrat, det hart
fullkomligen gillar den tillstyrkta rättelsen uti Liquidationen
med CommerceRådet N. Malms Concoursmassa,
hvarigenom räntefordringen nedsättes fran 46o3
R;dr 37 sk. 9 r:st. till 365o R:dr 1 sk. 9 r:st.; men
att det pä det högsta väckt hans uppmärksamhet, om
ej förundran, att Utskottets pluralite', på anförde skäl
och med ledning af någre bland Utskottets Medlemmars
gifne intyg, af consideration för Iggeström, som
orden lyda, tillstyrkte eftergift af en Summa, (nämnde
365o R:dr 1 sk. 9 rist.) som, pä sätt en Ledamot af
Utskottet, (Hr Riben) i dess mot Utskottets Betänkande
afgifne och af en tredjedel af Utskottets liela personal,
(Hr Riben inberäknad) understödda Reservation,
ganska riktigt anmärkt, endast skulle komma CoramerceRådet
Malms rätts-innehafvare tillgodo, utan
att Iggeström för sin person hade deraf den ringaste
förmån; en sanning, som bevtses tillräckligen deraf,
att emot Iggeström, såsom icke lagsökt för Balancen
och följaktligen ej genom Domares eller Executors
Utslag förpliktad, att ränta derå godtgöra, något
kraf af RiksgäldsContoiret ej kan komma i fråga att
anställas; hvaremot, enligt hvad Handlingarne i målet
upplysa, tillgång till denna Skulds betalande ur Malms
Concoursmassa bör kunna påräknas.
Att enär deraf är uppenbart, att den considerations-princip
för Iggeström, som Utskottet omnämner
och hvarmed Utskottet sökt, att sitt tillstyrkande i
denna del omgärda, endast förer till ett resultat till
consideration de facto för CommerceRådet Malm och
Betänkanden. N:o 38g. 415
Borgenärerne i hans gäldbundna Bo, hvilka alltså i sjelfva
verket skulle komma att skörda frukten af den
Välvilja, hvarmed raan förmält sig vilja Iggeström omfatta,
i rak motsatts med hvad för Malms med-Cautionist,
numera afl. GeneralMa joren von Utfall egt
runi, hvilken så till Capital som ränta fullt utbetalt
den på honom belöpande hälft i Iggeströms balance.
Att en uppoffring af Statens medel, med frånträdande
derjemte af den säkerhet och de utsigten R:g:sContoiret
har, att, utan förnärmande af någons lagliga
rätt, beloppet ur Malms Coneoursmassa återvinna,
i förevarande fall skulle vara så mycket mindre
på sitt ställe, eller, Under hvad skenbar förevändning
som helst, böra af National-Representationen bifallas,
som åtminstone för Hr Uggla äro okände de anspråk
på gåfvor af R. Sttr delägarena i Malms ConcoUrsmassa
kunnat förvärfva; och det i öfrigt icke lärer
kunna bestridas, att en uppoffring å Statens sida af
detta slag, den må drabba R:g:sContoiret eller Banken,
beloppet må vara bokfÖrdt och räntebärande
eller ej, i allt fall kommer att utgöra det allmännas
förlust och således i sin, ehuru ringa mohn, bidraga
till den ännu ej fulländade taflan öfver Götha Canal
och dess på obestånd komna Discont.
Att hvad åter angår den af Iggeström sökte afskrifning
för de så kallade Discontlånen med tillhopa
R:dr 872: 9. 6. Btco, egentligen utgörande influtne,
af Iggeström uppburne, men icke af honom redovisade
utdelningar ur 2tne Concours-massor, så är
4i6 S t a t s - Ut s k o 11 q t s
förhållandet härmed i så måtto olika med den föregående
delen af della afskrifningsmål, att en eftergift
af denna skuld, såsom i Iggeströms Concours bevakad
samt emot honom och hans hustru till betalning
fasställd, endast kan komma desse gäldenärer enskildt
tillgodo, hvadan den af StatsUtskottet promulguerade
considerationen för Iggeström här synes vara
tillbörligen afsedd. Ilrr Fullmäktige i Riksg.Contoiret
hafva väl, i sammanhang härmed, öfverlemnat till StatsUtskottets
pröfning, huruvida Iggeströms vanlottade
belägenhet och fleråriga, besvärliga och ansvarsfulla
.befattning vid Götha Canal f. d. Discont kunde lända
till stöd för något tillstyrkande hos R. St:r af bifall
till hans ansökning; men Hrr Fullmägtige hafva dock
derjemte inför samma Utskott uttryckligen förklarat
sig icke kunna tillstyrka den af Iggeström begärda afskrifningen,
för hvilken enahanda talande skäl, som, i
afseende på den vid 1823 års Riksdag honom beviljade,
icke kunnat företes. Utskottet har icke eller anfört
några sådane skäl, utan slumpvis tillstyrkt hela
Skuldens afskrifning i massa. Om å ena sidan Iggeströms
nu varande mindre lyckliga belägenhet, i förening
med hans omförmäldte besvär och ansvar vid en före
detta lemnad tjenstebefattning, hvilken likväl, för att
sluta af lika beskaffade bestyr vid DiscontVerken i
allmänhet, ické torde böra räknas bland de minst
fördelaktiga platser i samhället, ej kan lemnäs ulan
allt afseende, så synas å andra sidan de uppoffringar,
Staten, till hans fromma, redan gjort, böra tagas i
en rättvis beräkning.
Betänkanden, N:o 38g. 4'7
Att dä Iggeström genom R. St:rs vid sista Riksdag
fattade beslut, kommit i åtnjutande af afskrifning,
dels med R:dr 7000 å den Gassa-brist, som bao, under
sin tjenstetid, såsom Kammererare vid Götha Canal
f. d. Discont, sig åsamkat, och dels med ytterligare
R:dr 6750 för misskrifningar å den så kallade
3-procents-Räkningen, utgörande sammanräknat icke
mindre än R:dr i3,75o Btco, så synes Iggeströms belägenhet
i afskrifningsväg icke hafva varit den mest
vanlottades, enär ovedersägligt är, att han redan nju.-  tit prof på en välvilja och frikostighet af R. St:r, sorn
ej en gång Statens högre Embetsman torde kunna påräkna;
samt det för öfrigt icke heller blifvit faetiskt
och bestämdt utredt, att Iggeström och hans hustru
sakna all tillgång att återgälda ifrågavarande, af honom
förskingrade R:dr 872: 9. 6., anser Herr Uggla,
vid sådant förhållande, den sökta eftergiften i denna
del för närvarande icke böra beviljas, utan att krafvet
härutinnan må tills vidare emot Iggeström hållas
öppet till dess hans oförmåga att skulden betala blifvit
fullkomligen ådagalagd och bestyrkt, då afskrifningen
sedan gör sig sjelf.
Hr Rosenqvist af Akershult Fredr. Leonh., har anfört,
hurusom ifrågavarande Betänkande bereder ett
ypperligt tillfälle till generositets- och cajolerings-systémets
utöfvande emot Götheborgsboer. Han förmäler
sig nyttja pluralis, enär här icke allenast är fråga
om att göra Kamereraren i Götheborg Iggeström en
grace, uten ock att Creditorerne i CommcrceRådet
4i8 S t a t s-U tskottets
Malms Concours skulle komma att draga största fördelen
deraf. — Hr Rosenqvist hade i ett föregående
Plenum, då fråga var, att efterskänka Götheborgaren
Billqvist försnillade Krono-afgifter för Bränvinspannor,
yttrat, huru farligt han ansåg att lemna prsejudicater
X afskrifningsväg. Ett bevis derpå visade sig nu uti
det förevarande Betänkandet, der det säges: ”Efter in”bemtad
underrättelse om den välvilja, hvarmed 1823
"års Ständer behagat omfatta Iggeström, i anseende
"till hans redlighet, har Utskottet ansett sig böra till—
"styrka nu församlade Ständer den ifrågasatta afskrifningen.
’’ Utskottet har således tagit till skäl, att som
1823 års Ständer gjort en present åt Iggeström på Statens
bekostnad, så skola par consequence 1829 års St:r
göra åt samma Man en lika grace. Hr Rosenqvist ville
icke yttra sig öfver den åberopade redligheten, då
frågan är, att samma Man, på hvilken ordet redlighet
har afseende, kommit på balance; men det vore
af handlingarne upplyst, att vid x8a3 års Riksdag efterskänktes
denna Iggeström 7000 R:dr balance-medel
och 6700 R;dr missräkningspenningar samt att nu föreslås
eftergift af 4^22 R:dr 11 sk. 4 r:st- Således
skulle under loppet af 2;ne Riksdagar åt en Göthehorgare
skänkas af Statens medel ej mindre summa än
18,272 R:dr xx sk, 4 Gst, När man tillika betraktar,
att den person, åt hvilken denna artighet göres, bär
varit Embetsman, som genom balance och missräkning
förorsakat Staten denna förlust, och att Nationens Ombud,
den Lagstiftande Församlingen, göra presenten,
så öfverlemnade Hr Rosenqvist åt Coraxuittenterne, Sven
-
Betan ka nelen, N:o 389. 4'9
ska Folket, att göra reflexioner och conclusioner häröfver.
För egen del, skulle Hr Rosenqvist aldrig finna
det rätt eller billigt, mindre lemna sin röst till bifall
åt en afskrifning, uppkommen genom, minst sagdt,
försummelse och slurf. Då utaf Handlingarne Hr Rosenqvist
icke funnit några skäl eller bevekande omständigheter
för den föreslagne afskrifningen, så lära motiverne
för den samma igenfinnas deri, att personerne,
som skola gynnas, äro Götheborgsboer, och att Herr
Landshöfdingen i Götheborgs Län Grefve v. Rosen är
deras förespråkare; men ehuru ömande dessa senare
omständigheter för somliga kunna vara, så skall Hr
Rosenqvist likväl icke af några considerationer föras
från ett rätt bedömande af sak, vida skiljaktig från
person.
Hr Friherre Åkerhjelm, G. F., har yttrat, att Hr
Riben tydligen utredt, att, om, på sätt Utskottet föreslagit,
man nu skulle efterskänka 4^22 R:dr, så erhåller
Kamereraren Iggeström endast deraf 822 och
det öfriga går till CommerceRådet Malms Creditorer.
Genom Ombudsmannen i Disconten, har upplysning
vunnits, att tillgångar sannolikt finnas, om icke för
hela summan, åtmindstone för någon del deraf, i Malms
Massa; hvarföre det synes ock Herr Friherren angeläget,
att man afskiljer det belopp man tilläfventyrs
skulle vilja efterskänka åt Iggeström, och att, i afseende
på bristen hos Malm, icke bör afskrifvas ett större
belopp, än som icke utgår ur bans Massa.
Hr von HartmansdorffAugust, har, såsom Fullmäktig
i R:gdsContoret, instämt uti de yttranden, sona
420 Stats-Utskottets
Hr Friherre Åkerhjelm och Hr Uggla afgifvit samt
tillagt, att om, efter hvad under discussionen hos II.
R. o. A., sagdt blifvit, R:gsContoret beräknat sig ränta
utan rättighet dertill, så skulle man utan tvifvel
upphäfvit himmelshöga rop om våld, då man nu endast
med anspråk på barmhertighet kan föra ett så
högt språk: Att ingen ting är att få i Malms massa,
är väl möjligt; men det är dock ickeutredt; och imedlertid
har man väl lika mycket skäl att tro på Fullmäktiges
och deras Ombudsmäns officiella uppgift,
som på en enskild Ledamots utsago. Man har anfört,
att Iggeström begått en miss-skrifning, emedan han
åtog sig mer, än han kunde sköta. Sådant var dock
hans eget fel och förmodligen föranledt af bemödandet,
att, genom en större verksamhet, vinna en större
förtjenst. Om nu Iggeström derigenom vunnit flere
tusen R:dr, månne Staten då fått dela dem? Likasom
man nu begär, att Staten måtte dela hans förluster.
Efter öfvervägande häraf, har Utskottet ansett de
framställde anmärkningarne icke kunna föranleda till
någon förändring i de åsigter af ämnet, sorn bestämt
Utskottets förut afgifne Utlåtande; och vid hvilket
Utskottet alltså förblifver.
För öfrigt får Utskottet vördsamt anmäla, att det
återremitterade Utlåtandet blifvit till alla delar bifallet
af Högv. PresteStåndet och af Vällofl. BorgareStåndet
den 21 Oct.; äfvensom Hederv. BondeStåndet
den 3o i samma månad godkänt första punkten, rörande
rättelse i den med CommerceRådet Malms Concours
uppgjorda Ränte-Iiqvidation, men afslagit Utlå
-
Betänkanden, Niis 389, 390. 421
landet i andra punkten om afskrifning af Fordringar,
i oek för Iggesti ömska Uppbördsbristen. Den 4 Februarii
i83o.
Reservationer:
Hr von Hartmansdorff och Riben åberopade sina
vid förra Utlåtandet fogade Reservationer.
N:o 390.
Svar på de hos H. R. o. A. samt II. BondeStåndet
gjorda anmärkningar vid Utskottets
afgifne Utlåtande N:o 272 öfver RiddarhusDirectionens
framställningar, dels om tryckning
af RiddarhusDirectionens Protocoll öfver
Justeringar af R. o. Ars Protocoll, och
dels om anslag till upprättande och tryckning
af R. o. Ars Protocoll; äfvensom yttrande
öfver de hos hemäldte 2:ne Riksstånd,
i sammanhang med anmärkningarne,
väckta motioner om anslag till upprättande
af Register öfver RiksStåndens Protocoll
vid innevarande Riksdag. (R:gs-A.)
Detta Utlåtande N:o 272, hvilket är vordet bifallet
af H. PresteStåndet den 16 October och af V. BorgareStåndet
den i3 i samma månad, har, i anledning
af gjorda anmärkningar, blifvit från de 2:ne öfriga
RiksStånden till Utskottets ytterligare handläggning
återremitterad!.
422 Stats-Utskottets
Hos H. R. o. A. har Hr von Hartmansdorff
August; yttrat, det Iian nu mera vunnit den upplysning,
sorn hos Utskottet saknades, då det ifrågavarande
Utlåtandet afgafs, att nemi. R. St:r vid i8i5 års
Riksdag, enligt hvad deras lill K. M:t under den 5
Aug. i8(5 aflåtne underd. skrifvelse visar, beslutat,
att för utarbetande af Register till hvart Ständs Protocoll;
hvilket; genom försorg af hvart Stånds serslildta
Canzli besörjes; betalning af Tio R:dr för
hvart tryckt ark skulle beviljas samt utaf de till Riksdagskostnadernes
bestridande anslagne medel utgå.
Skälet, hvarföre dessa medel icke redan blifvit
anordnade vore ej annat än att registrerandet ej gått
i fullbordan. — Nu lärer Registret i det närmaste
vara färdigt, och äfven utan afseende derå, anhåller
Hr von Hartmansdorff, att, i anledning af R. St:rs
vid i8i5 års Riksdag ofvanberörde beslut, Rikets nu
församlade H. St:r mätte, genom StatsUtskottet erinra
Hrr Fullmäktige i R:gsGoritoiret att samma Beslut
bör gå i verkställighet, när ett sådant Register till
dem öfverlemnas. Hvarförutan och efter man synes
sätta i fråga om ett Register är nödigt, Hr von Hartmansdorff
tillstyrkt, att ett Register äfven måtte emot
enahanda anslag upprättas öfver närvarande RiksdagsProtocoll,
emedan det annars blir omöjligt att få rätt
på hvad man uti dem söker.
Herr Riben; C. W., hade till alla delar instämt
uti Hr von Hartmansdorffs afgifne yttrande.
Hos H. BondeStändet hade vice Talmannen Jon
Jonsson, med företeende af R. Stars, af Hr von Hart
-
Betänkanden, N:o 3go. /^ij
mansdorfF åberopade underd. skrifvelse af den 5 Augusti
1815, yrkat, att anslag af allmänna medel måtte
bestämmas för upprättande af Register öfver ej
mindre R. o. A. Protocoll vid i8r5 års Riksmöte, än
ock öfver BondeStåndets Protocoll vid nu påslående
Riksdag.
Hvad nu först angår frågan om anslag för upprättandet
af Registret öfver R. o. A:s Protocoll vid
i8t5 års Riksdag, så, enär nu upplyst blifvit, att ett
sådant anslag redan är vordet af Rikets då församlade
Stsr beviljadt, har Utskottet, med afseende härå, ansett
sig böra, med frånträdande af sitt förra yttrande
i denna del, tillstyrka:
att, derest H. R. o. A. låter upprätta Register öfver
dess Protocoll vid i8i5 års Riksdag, må, i följd
af det vid samma Riksdag fattade Beslut , för upprättandet
af detta Register, anslås, utaf de till bestridande
af kosinaderne för innevarande Riksdag
anvisade medel, Tio Riksdaler Banco för hvarje
tryckt ark samt kostnaden för tryckningen af detta
Register utaf samma medel serskildt godtgöra*.
Beträffande åter motionen om anslag för upprättandet
af Register till RiksStåndens Protocoll vid denna
Riksdag, så och på enahanda grund , som serskild
betalning blifvit beviljad, anser Utskottet sig böra
tillstyrka:
att för de Register öfver Protocollen vid innevarande
Riksdag, hvilka RiksStånden finna för godt låta
upprätta, må anslås serskild betalning af Tio R:dr
Blco för hvarje tryckt ark af sådane Register; och
Stats-Utskottets
att de upprättade Register!), såsom Bilagor tiil Protocollen,
tryckas på allmän bekostnad; då betalningen
för det ena och andra kommer att utgå utaf
de till bestridande af Utgifterne för nu påstående
Riksdag anvisade medel. Den 4 Februarii i83o.
N:o 391.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nåd. Remiss
uppå BergsCollegii underd. Berättelse,
ang:de Löfås Silfververk. (I--A.)
Efter de upplysningar K. M:t år 1823 behagade meddela
R. då församlade St:r om de åtgärder som blifvit
vidtagne, i följd af R. St:rs vid 1810 och 1818
årens Riksdagar gjorda uuderd. hemställan, aiTg:de det
i Stora Kopparbergs Län belägne Löfås Silfververk;
funno R. St:r, det all fråga om indragning af de genom
ArrendeContraktet å samma Silfververk, Bergsfogden
Forslind förunnade friheter och förläningar då
förfölle; men som R. St:r inhemta!, huruledes den
KronoTiondeSpannmål, Disponenten af Löfås för Verkets
bedrifvande vore berättigad lösa inom vissa Socknar
i St. Kopparbergs Län, blifvit med endast 1 R:dr
i Bancosedlar per Tunna betald, ehuru, vid beviljandet
af denna förmon, enligt R. Stms underd. skrifvelse
den 3o Jan. 1770 och K. Brefvet den 5 derpåföljde
April varit fästadt det, på dåvarande innehafvarens af
Verket, Rådmannen Lundströms eget medgifvande grundade,
vilkor, alt hvarje Tunna sådan Spannemål skul
-
Betänkanden, N:o 3gi. 42^
le lösas med en SpecieRiksdalcr eller 2 lod silfver,
så anliöllo, i underd. skrifvelse den 29 Julii 1820 R.
St:r, det sådane åtgärder måtte vidtagas, att Statsverket
i denna del måtte af sin tillständiga rätt komma
i åtnjutande; hvarjemte, och på det R. St:r alltid
måtte komma i tillfälle, att erfara Silfververkets ställning,
samt huruvida någon större inkomst deraf för
framtiden kunde vara att förvänta, R. St:r i underdthet
utbådo sig K. M:ts Nåd. afseende å den underd. önskan,
att K. Bergscollegium kunde undfå befallning,
alt vid hvarje Riksdag meddela, ej allenast fullständig
uppgift om de föreskrifter, sora för Verkets bedrifvande
blifvit lemnade, utan ock en, på verkställde
undersökningar å stället grundad berättelse, huruvida
desse föreskrifter blifvit af disponenten behörigen
iakttagne.
K. M:t förständigade i anledning deraf den 26
derpåföljde Augusti K. Collegium, att under loppet
af hvarje Riksdag till K. M:t i underd. afgifva, för
att sedan R. St:r meddelas, en sådan uppgift och Berättelse.
Och sedan K. Bergscollegium under den 11 November
sistlidet år till K. M:t inkommit med underd.
Berättelse i detta ämne; har K. M:t den 5 December
samma år behagat densamma till Utskottet öfverlemna.
Innehållet deraf är följande:
"Till åtlydnad af E. K. M:ts, uti Nådigt Bref den
'T5 Maji 182: meddelade befallning, att Collegium
"skulle med noggrannhet tillse, att innehafvaren af
"Löfås Silfververk, hvilken genom E. K. M:ts och Dess
526 Stats -Utskottets
'•Högsta Domstols den 19 Dec. 1820 fattade beslut blifvit
bibehållen vid de ifrån längre tider tillbaka Silf—
”ververket upplåtne förläningar, såsom af honom icke
”förverkade, behörigen och efter de föreskifter Bergs”Collegium
ägde att gifva, underhölle Verket, äfvensom i
”öfrigt iakltoge och uppfyllde de vilkor och förbindelser,
”sorn med detsammas upplåtelse blifvit fästade, har Colle”gium
redan under den [\ Junii 1822, efter en vid Lötåsen
”anställd Comrnissions-föri ättning, uppgjort och last”stäldt
en arbetsplan för Grufvedriften derstädes; och
”täcktes E. K. M:t, af i underdthet bilagde afskrift ut”af.
Collegii bref i detta ämne till Bergmästaren, in”hämta,
att Collegium förordnat, icke allenast, att
”den dittills vanliga och nödiga arbetsstyrkan skulle
”användas för sjelfva malmbrytningen, hvilken på van”ligt
sätt borde fortgå, så att Silfvertiliverkningens
”fall, till ytterligare förlust för Staten, i möjligaste
”måtto måtte förekommas, utan ock, att det skulle
”åligga innehafvaren, att, till beredande, om möjligt
”vöre, af en förmånligare Grufvebrytning och högre
”Metall-tillverkning för kommande tider, årligen ut”föra,
efter af Gollegium föreskrifven ordning, ett för”sökningsarbele,
svarande emot den behållning, hvar”af
han genom de Silfververket upplatne förläningar
”vöre i åtnjutande.
”Således och på grund af en vid Commissons-för”rättningen
uppgjord summarisk räkning för 12 år,
”enligt hvilken, då i Debet upptogs hvad Bergsdriften
”kostat, och i Credit så väl Kronomedlen, uträknade
”i penningevärde efter LandsContoirets uppgifter, som
Betänkanden, N:o 3gt. 427
”inkomsterne af tillverkningen, en behållning för alla
”åren uppkommit af R:dr 3i5?.: 3i sk. 3 r:st. Banco
”eller för hvardera året af 262 R:dr 32 sk. B:co; har
”Collegium, nied afseende derjemte å den omständighet,
att kostnaden för en famn i afsänkande eller fält
”uti sådant herg af flinta och jern blodigt hornberg,
”sorn vid Löfåsen förekommer, kunde antagas uppgå
”till omkring 38 å 4° Rldr Banco, funnit skäligt att
”för framtiden utsätta Nio cubikfamnars brytning så”som
totalsumma af försÖkningsarbetet föråret, ehvad
”detsamma på ett enda eller flere ställen tillsammans”tagne
blefve anstäldt, hvilket belopp syntes varn så
”mycket mera lämpligt, som det komme nära med
”hvad som merendels ägt rum på 1760- och 1 780-ta”len,
då försökningsarbeten drefvos med fullt alfvare;
”men som någon tid och kostnad äfven borde beräkning
på visse af Collegium föreskrifne förberedande
”åtgärder för Grtifvearbetets fortgång, och hvilket allt
”inom de första åtta årens förlopp borde kunna verkställas,
så har Collegium ansett sig icke kunna bestämma
försökningsarbetets årliga drift under dessa 8
”år högre än till 5 famnar årligen efter föreskrifven
”plan. Och som detta Verks scrskilta beskaffenhet
”fordrade en närmare Embctsmaona-tillsyn öfver drif”ten
deraf, har Collegium ålagt ej mindre Bergmästa”ren
än Geschworner» i orten, alt, i hvad på dem
”kunde ankomma, hålla alfvarlig hand deröfver, att
”de, i afseende på Bergs- och Grufvedriften af Colle”gium
meddelade förordnanden blefvo ordentligen fri 11—
”gjorde och iaktlagne, samt alt vid visad efterlåten
-
428 Stats-TJtskottets
•”het å innehafvarenS'- sida, sådant till Collegiura genast
inberätta, förutan hvad om det ena eller andra
”uti års-relationerne borde inflyta ; hvarjemte det
”skulle vara Geschwornerns skyldighet, att efter sain”råd
med Bergmästaren, på stället utstaka och föreskrifva,
hvilka och huru många arbetsrum under året
”borde drifvas, vidden deraf m. m., äfvensom att no”ga
controllera huru mycket som årligen verkstäldes,
”ej allenast af försökningsarbetena än ock af den van”liga
malmbrytningen, för hvilket ändamål Geschwor:,
nern å tjenliga tider hvarje år borde sig å stället infinna,
utom vid de öfrige tillfällen, då dess tillsyn
”deremellan kunde vara af nöden.”
”Att nu Geschworner!! äfven fullgjort förrberör”de
honom af Collegium ålagde pligt, hvad tillsyn
”öfver Löfås Silfververks bedrifvande vidkommer, täck”tes
E. K. M:t Nådigst inhämta af i underd. bifogade
"afskrifter utaf bans årliga berättelser derom, hvilka
”dessutom utvisa beloppet af de försöknings-arbeten
”sorn för hvarje år blifvit utförda, nemi.:
”för år 1823 en ortdrifning af 4§;§ Cubikfamnar
182
182
182
182
182
samt 1829  2
Summa 33f Cubikfamnar
”för alla dessa sju år.
”Ef
-
”Efter fern famnar om året, som föreskrifva blifvit
blifvit för de första åtta åren, borde väl hela
”beloppet vara 35 famnar; men då, enligt Geschwor”nerns
intygande, den bristande if famnen bör kpnna
”medhinnas inom detta års slut, har Collegium för
”denna orsak icke ansett någon anmärkning härå för
”närvarande skäligen kunna göras. Att åter en år
”1828 verkställd brobyggnad Öfver trenne sänkningar
”i rad åt Sydväst ifrån Svabs Tvärort, sorn går snedt
”ifrån Adolf Fredrics till Gripenhjelms gång blifvit af
"Geschwornern ansedd svara emot Två famnars ort,
”är väl icke så alldeles som sig vederbör; men då
”denna vid arbetsplanens upprättande oförutsedde och
”således vid det årliga ortarbetets nedsättning under
”de första åtta åren från g till 5 famnar, ej beräk”nade
brobyggnad haft sammanhang med försöknings”arbetet
i Svabs Fält och kostnaden dervid uppgår
”till fullt så mycket som för tvänne famnars ortdrif”ning;
så har Collegium vid Geschwornerns på sakkännedom
grundade begifvande i detta fall låtit be”ro,
intilldess att vid förloppeTrrf de uti arbetsplanen
”beräknade ätta första åren, en närmare och fullständig
undersökning om grufvedriften i allmänhet vid
”Löfås hinner verkställas.”
”Endast en Silfvertillverkning har under desse
"ifrågavarande Sju år kunnat år 1827 anställas, hvar”vid
erhållits: Silfver 36 löd. m:kr 8 lod 10-^ grän
”samt Bly 16 Sk& 8 LU 16 m:kr metallvigt; dock
”upplyser Geschwornerns senast ajgifne berättelse, att
5 B. 20
/}3o Stats-U tskottets
”något malm blifvit samlad för en snart anställande
”ny smältning, dervid också en efter förra smältnin”gen
återstående Skärstenssamling kommer att till
”godegöras.
”
”Af föregående täcktes E. K. M:t Nådigst inhäm”ta,
att driften af Löfås Silfververk under de senare
”åren visserligen icke lemnat något fördelaktigt resultat;
trien sådant lärer härleda sig egenteligen från
”Grulvornes svaga och spridda malmtillgångar som
”ännu gifva föga hopp om någon lönande Bergsrörel”ses
igångbringande'derstädes.”
Varandes vid denna underd. Berättelse bifogade
så väl afskrift af Kongl. Collegii deri åberopade Bref
till Bergmästaren i orten, som Utdrag af de till Kgl.
Bergscollegium insände Geschworner-relationer från
Öster- och Vester-Bergslagens Bergmästaredöme åren
från och med 1822 till och med år 1828, rörande
driften vid Löfås Silfververk, äfvensom vederbörande
Geschworuers uppgift om förhållandet med arbetets
gång derstädes sistlidet år.
Af desse Handlingar har Utskottet väl funnit anstaUter
vara vidtagne i ändamål, icke allenast att
Silfver-tillverkningens fall, till ytterligare förlust för
Staten, utöfver hvad den får vidkännas genom saknaden
af de betydliga räntor, hvilka till Verkets upprätthållande
äro anslagne, i möjligaste måtto må förekommas,
utan ock att en högre metall-tillverkning
derstädes för framtiden må kunna vinnas; hvarjemte
af ett K. M:ts Nåd. Utslag den 18 Mars sistlidet år
inhämtats, att, med gillande af K. KammarRättens i
Betänkanden, N:o 3yi.
denna del meddelade Beslut, Bergsfogden Forsslind i
lifstiden, såsom innehafvare af Löfås SilfverVerk,
blifvit förklarad skyldig till K. M:t och Kronan betala
skillnaden emellan hvad i Sedelmynt nedan voré
erlagdt och hvad i Specie-Silfver-lliksdaler, efter i
B:dr för T:n och gångbar cours bordt i lösen erläggas
för den till Verket upplåtne KronoTionde-Spannemå!
uti Säthers och Näsgårds Läns Fögderier.
Och ehuru, genom R. St:rs af K. M:t gillade Beslut
den 3o Januarii 1770, innehafvarne af Löfås Silfververk
erhållit försäkran, som genom K. M:ls Högste
Domstols den 19 December 1820 meddelade Utslag
blifvit ytterligare fastställd, att vid dem beviljade
rättigheter och förinoner allt framgent oqvalde bibehållas,
så länge de Verket behörigen och efter de af
Bergscollegium bestämda föreskrifter vidmakthålla,
samt, i följd deraf, de till Silfververkets drift upplåtne
Kronoförläningar icke kunna, så länge berörde
vilkor rätteligen uppfylles, emot innehafvarnes begifvande,
dem afhändas. Likväl och då, af den Berättelse
om Löfås-Verkets gång, som nu blifvit R. St.T
meddelad, det finnes, att, under de sistförflulna 7
åren, hela tillverkningen derstädes utgjort saramanlagdt
icke mera än 36 lod. marker 8 lod ios^ gtän
Silfver samt Bly 16 Sk£> 8 LS 16 m:kr metallvigt,
hvilket mindre fördelaktiga resultat skall, efter hvad
Bergscollegium upplyst, härleda sig från Grufvornes
svaga och spridda malmtillgångar, hvilka gifva föga
hopp om någon lönande Bergsrörelses igångbringande
derstädes; har Utskottet, enär, för en sa obetydlig
4 ja Stats-Utskottets
Silfvertillverkning om året, som 5 lödige marker eller
något derutöfver, Staten under samma tid vidkännes
en icke obetydlig uppoffring, trott det vara angeläget,
att. någon åtgärd påtänkes, hvarigenom fortfarandet af
denna förlust för Staten må i framtiden upphöra.
Utskottet tillstyrker derföre, i anledning af det
om Silfver-tillverkningen vid Löfås upplysta förhållande,
att R. St:r hos K. M:t i underd. anhålla, det K.
M:t behagade med innehafvarne af Verket låta
uppgöra någon så beskaffad Öfverenskommelse, att,
emot det de befrias ifrån skyldigheten att detsamma
vidare bedrifva, och erhålla ersättning antingen genom
förläningarnes bibehållande under någon viss
tid, efter arbetets nedläggning, eller på annat sätt,
de till Verkets bedrifvande upplåtne förläningar
och förmoner måga tili Kronan indragas.
Den 4 Februarii i83o.
N:o 592.
Utlåtande, i anledning af verkställd Revision
af KrigsfondsRedogörelseti från d. 3i October
i825 tili samma tid 1827. (I.-A.)
Sedan Utskottet, uti betänkande! N:o 62 afgifvit yttrande,
i anledning af R. St:rs åren 1825 och 1827 församlade
Revisorers framställningar rörande Krigsfondsmedlens
förvaltning, samt tillika meddelt upplysning
om Fondens tillstånd intill 1828 års slut, har Utskottet,
medelst Kådig Remiss, i gransknings ändamål fått
I
Betänlt anden, N:o 392. 4^3
emottaga en i vederbörlig ordning författad redogörelse
öfver nämnde Fonds förvaltning från d. 3r Oet.
1825, till hvilken tid afslutade räkenskaper förut blifvit
aflemnade, och till October månads slut år 1827;
och har Utskottet, vid granskningen af denna räkenskap
funnit de för den senare tiden meddelade uppgifterna,
till den del de i samma Räkning äro synliga,
vara behörigen verificerade. -t- Då Utskottet derjemte
uti förra Betänkandet redan tillstyrkt afgifvandet
af underd. skrifvelse med anhållan, att Krigsfondens
ännu utestående fordringar måtte, så skyndsamt
sig göra låter, indrifvas och beloppet imellertid uti
RiksHufvudboken under halancetitel upptagas, hvilket
tillstyrkande Utskottet nu åberopar och förnyar, återstår
blott en omständighet, som Utskottet trott sig
böra anmäla till R. St:rs kännedom.
Bland Krigsfondens fordringar balanceras en summa
af 3,192 R:dr 10 sk. 8 r, uti f. d. Öfversten, Friherre
Willebrgnds Conkurs, hvarom Utskottet inhemtat,
att K. M:t genom Nådigt Bref af d. 18 April 1826
förordnat, att sedan Friherrinnan Willebrand erbjudit
sin mans borgenärer 20,000 R:dr B:co såsom Accord
i ett för allt, utöfver hvad Borgenärerne vid delning
af Conkursmassans tillgångar kunde tillfalla, Kronans
Ombud för StatsVerkets räkning jemväl ägde att samma
anbud antaga, hvarvid likväl icke korome att beräknas
hvad Friherrinnan på Kronans fordran serskilt
inbetalt. Ofvanstående belopp som , sedan dividenden
utfallit, ännu återstår å primitiva fordringsbeloppet,
är att betrakta såsom StatsVerkets förlust, att i Rä
-
u
434 Stats-Utsk ottets
kenskaperna afskrifvas.—I detta fall har således Statsverket,
genom antagandet af det gjorda förlikningsanbudet,
gått i mistning af dess tillständiga rätt, enar,
visse Fordringsägare, som på förlikningen ej ingått,
sedermera lära erhållit liqvid till fullt belopp.
Vid detta förhållande och då, i afseende på de
allmänna medel sora gå igenom R. Sl:rs verk, den föreskrift
är till iakttagande stadgad, att någon förminskning
af utestående fordringar ej må genom accord
äfventvras, hemställer Utskottet
att R. St:r uti underd. skrifvelse anhålla, att enahanda
grundsats må hädanefter följas äfven i afseende
på StatsVerkets medel, då sådane hos enskilte
personer eller corporationer kunna vara utestående.
Den 4 Fehr. i83o.
N:o 393.
Utlåtande, angående ersättning till Majoren,
Friherre C. G. Koskull för förlorade Löniugsförtnåner.
. (U.-A.)
Hos K. M:t h ar Majoren, Friherre C. G. Koskull,
som, enligt Nådig Fullmakt, varit Major och Ba~
taillonsChef vid f. d. Regementet Royal Svedois med
6a5 R:drs årlig lön, men vid Regementets upplösning
i Mars månad i8i5 blifvit lönlös, och sedermera, ifrån
Augusti månads början 1817, kommit i åtnjutande af
Majors Expectancearfvode, 200 R:dr årligen, i underdånighet
anhållit om ersättning för hvad han, efter
upplösning af Regementet, icke fått uppbära af nyss
-
Betänkanden, N:o 3g3. 4^5
berörde Majors lön, och om fortsatt åtnjutande på
Allmänna IndragningsStaten af samma lön intill dess
lian kunde undfå motsvarande eller högre löneförmåner
å Stat; hvarvid tillika i underdånighet anfördt blifvit,
att, då R. St:r under innevarande Riksdag tillagt
OfversteLieutenanten G. de Mottoni, hvilken på samma
tid, som Sökanden varit Förste Major vid ifrågavarande
Regemente, en dylik ersättning, samt alla öfrige
vid detta Regemente tjenstgörande Officerare, efter
Regementets upplösning, hvar för sig erhållit befordran
och dermed förenade löneinkomster, så att
sökanden i närvarande ögonblick vore den enda af
hela OfficersCorpsen, hvilken mäst utan vidare befordran
eller ersättning frånträda sin innehafde och ingalunda
förverkade Majors-beställning, Sökanden af
alla dessa förenade omständigheter hämtade förhoppning,
att K. M:t täcktes i nåder inse både rättvisan
och billigheten af dess underdåniga begäran, samt i
följd deraf till densamma lemna Nådigt bifall; och
har, efter det K. StatsContoiret afgifvit dess uuderd.
utlåtande i ämnet, K. M:t, af den anledning, att R.
St:r under innevarande Riksdag tillagt ÖfversteLieuteuanten
de Mottoni, hvilken, på samma tid som Friherre
Koskull, varit Major vid Regementet Pioyal
Svedois, ersättning för förlorade löneförmåner, den
a3 nasti .Januarji detta mål till StatsUtskottet i Nåder
öfverlemnat.
Af handlingarne har inhemtats, att Friherre Koskull
genom K. M:ts Nåd. Fullmakt af den ig April
i B14 s blifvit förordnad, att vara Majer och Bataillons
-
436 Stats-Utskottets
Chef vid Regementet Royal Sve'doiäy, med tour ifrån
dess erhållne Constitutorials dato d. 19 nästförutgångne
Febr. samt åtnjutande af de löneförmåner som
framdeles komma att bestämmas, och hvilka sedermera,
enl. Nåd. Ordres, gifne Högqvarteret Strömstad.
den 1 Aug. sistberörde år bestämdes i likhet
med hvad en Officerare af samma grad vid Konungens
Eget Värfvade Regemente innehade, att afKrigsFonden
qvartaliter utgå ; varande af K. StatsContoiret
i underd. hemstäldt, att? derest K. Mst i Nåder skulle
anse Majoren Friherre Koskull böra komma i åtanka
till någon löneersättning, Nådig Proposition derom
tili R. Stsr måtte aflåtas och lika Nåd vederfaras alla
andre ännu i tjenst varande Officerare, som vid ifrågavarande
Regemente varit anställde, men ännu ej till
löner på Stat, eller motsvarande förmåner blifvit befordrade,
dock att i enlighet med praescriptionsförfattBingarne,
någon retroactiv löneberäkning ej borde
komma i fråga, för dem, som derom ej gjort ansökan;
i hvilket afseende K. StatsContoiret ock uppgifvit
sig endast känna att vid detta Regemente förut
anställde GeneialMajoren m. m. Grefve Montrichard
och Capitainen L, Stjernstam för det närvarande åtnjöto
blott ExpectanceArfvoden.
Som R. H. St:r, i anledning af Utskottets under
N:is IÖ2 (pag. 394) och 204 (pag. 283) afgifne Utlåtanden,
förklarat Öfverste-Lieutenanten de Mottoni berättigad,
att, för dess innehafde Förste Majors-beslällning
vid Regementet Royal Sve'dois, erhålla Löneersättning,
och med Majoren, Friherre Koskull enahan
-
Betan k anden, N:o 3g3. 4^7
da förhållande sora för Öfv. Lieut. de Mottoni anfördt
blifvit, i så matto äger ruin, att den förstnämnde
jemväl erhållit K. M:ts Fullmakt å den beställning,
som han, i anseende till upplösning af det Regemente,
hvarvid han tjenslgjort, mast jemte innehafvande
lön frånträda; så och då vanligt varit, att då Corpsen
blifvit reducerade eller tjenster indragne, de, som
enligt Fullmakter, innehaft Beställningar med Löner,
fått samma Löner intill afgång eller befordran bibehålla;
har Utskottet äfvenledes funnit Majoren, Friherre
Koskull böra tillgodokomma ersättning för den
Löneinkomst han vid merberörde Regemente innehaft
pcb utan eget förvållande frånträdt; och Utskottet får
derföre hos R. II. St:r vördsamt föreslå:
att, Majoren, Friherre Koskull må, intill dess han
erhåller motsvarande eller högre lön ä Stat, uppföras
å allmänna IndragningsStaten till åtnjutande
årligen af 2Öo R:dr jemte det Expectance-arfvode
af 200 R:dr han derå redan innehar, hvilka sammanräknade
45° R:dr utgöra det belopp, som, enligt
K. M;ts nu gällande Stat, Andre Majoren vid
Konungens f. d. Eget Värfvade Regemnnte i Lön
bestås.
Beträffande Sökandens underdåniga anhållan, att
lindfå ersättning för hela den tid lian af den honom
tillagde Majorslön varit i mistning; så och enär K.
Kungörelsen af den 8 Sept. 1824, angående prsescriptionstiden
för anmälan af fordringar hos StatsVerket,
bestämdt innehåller, att alla de, vare sig Erabetsoch
Tjenstemän eller enskiltc personer, som efter Stat
4>8 S'tats-Utskottets
JVi r a flön ingar och underhåll, eller kostuads-ersättliingar
eller provisioner ra. m., kunna hafva något att
fordra af StatsVerket, skoia ofelbart om liqvid hos K.
StalsContoiret sig anmäla inom slutet af December
månad året efter det, hvarunder fordringen tillkommit,
vid den påföljd för uragtlåtenhet häraf, att all fråga
om betalning ovilkorligen komrae alt förfalla, samt
förevarande ansökning först den 6 sisth Nov. blifvit
till K. M:t i underdfhet afgifven och till K. StatsContoiret
remitterad;
anser Utskottet Friherre Koskull i följd af högstberörde
stadgande icke vara berättigad att, för längre
tid än ifrån början af år 1828 samma ersättning
åtnjuta; lärande, i händelse R. II. St:r bifalla hvad
Utskottet sålunda föreslagit, Löneersättningen för
åren 1828 och 182.9, med 5oo R:dr af allmänna lur
dragningsStatens besparingar böra utgå.
I sammanhang härmed har Utskottet ansett sig
böra vördsamt tillkännagifva, det Utskottet erhållit
behörig uppgift å de i Svensk tjenst ännu qvarvarande
Officerare vid f. d. Regementet Royal Svedois, hvaraf
inhemtats, att icke någon af dem är i saknad af
Lön eller ExpectanceArfvode, af hvilket sistnämnde
endast de af K. StatsContoiret ofvanuppgifne 2:ne Ollicerare
äro i åtnjutande. Den 4 Februarii i83o.
Betänkan den, N:o 3g4. 4^9
N:o 394.
R. H. St:rs Förstärkta StatsUtskotts Memorial
ang:de verkställd votering i visse frågor hörande
lill Stora SjöTullsBevillningen.
Sedan R. St:rs Bevillningsutskott afgifvit Utlåtande
under N:o 65, i anledning af Vällofl. BorgareStåndets
Förslag alt förandra några till Förstärkta StatsUtskottet
öfverlemnade Yoteringspropositioner, ang:de Stora
SjöTullsBevillningen, och samtelige respective RiksStånden
den 2g sisth Januarii samt i och 3 innevarande
månad funnit godt de af BeviliningsUtskottet i
samma Utlåtande föreslagne nya redactioner till ifrågavarande
Voteringspropositioner godkänna; så har
Förstärkta StatsUtskottet denna dag, i grundlagsenlig
ordning, anställt omröstning öfver desse sistnämnde
propositioner, nemi.
ilo angrde Färgträd, oraspadt, alla slag.
”Den, som bifaller BevillningsUtskottets af Högh
R. o. A.j Högv. PresteStändet och Hederv. BondeStcindet
godkända Förslag, att för införandet af alla slag
oraspadt färgträd, skall bestämmas en Tull af 3 R:dr
å 100 R:drs värde, löstalja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer införselsTullen för alla slag
oraspadt Färgträd, att enligt Vallod. BorgareStåndets
Beslut, utsättas till i R:dr å lqo R:drs värde.
44o Stats-Utskottets
Voteringen härom utföll med 78 Ja och 4i Nej.
Och som Ja vunnit; är för införandet af alla slag
oraspadt Färgträd bestämd en Tull af 3 R:dr å 100
Jpdrs värde.
2:0 ang:de Hudar och Skinn.
Den sora bifaller BevillningsUtskoltets af Höglofl.
R. 0, A.j IJögv. PresteStändet och Heder v. BondeStåndct
gillade Förslag, att för införandet af hudar och
skinn, som ej inbegripas under Pelsverk, skall bestämmas
en Tull af 8 r:st. per u för oberedda och torra,
samt 6 r;st. per Ä för saltade, röstar,
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer i enlighet med Vällofl. Borgare,
Ståndets beslut, ifrågavarande Tull att, för 1 U
oberedda torra hudar och skinn, bestämmas till 4 r.,
samt för 1 U oberedda, saltade, till 3 r:st.
De öppnade Voteringssedlarne hafva innehållit 8a
Ja och 37 Nej.
Och är, till följd häraf, afgjordt att, i öfverensstämmelse
med R. o. A.-Sj Preste- och Bonde-Ståndens
Beslut, för införandet af Hudar och Skinn, sorn ej inbegripas
under Pelsverk, en Tull skall bestämmas af
8 r:st, per & för oberedda och torra, samt 6 rist. per
# för saltade. ''s
3:o angtde Silke, rått, ofärgadt, oberedt.
”Den, som gillar BevillningsUtskottets, af Höglofl.
R. o. A. j Högv. PresteStändet och Hederv. B onde Slån
-
Betänkanden, N."o 3g4- 441
det bifallne förslag, att Införselstull på rått, ofärgadt
och oberedt Silke, skall bestämmas till 6 sk. per u
röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Yinner Nej; kommer jemnlikt Vällofl. BorgareStåndets
beslut, Tullen å dylikt Silke att förblifva vid
hvad derom i 1826 års Tulltaxa stadgas, eller 2 sk.
per M.”
Efter Voteringssedlarnes öppnande befunnos 81 Ja
och 38 Nej.
Och som Ja vunnit; altså är BevillningsUtskottets,
af R. o. A.j PresteStändet och BondeStändct bifallne
förslag, att InförselTull på rått, ofärgadt och oberedt
Silke, skall bestämmas till 6 sk. per # godkändt.
4:o ang:de Socker.
”Den, som vill att, jemnlikt BevillningsUtskottets
af Höglofl. R. o. A.j Högv. PrästeStåndet och Hederv.
BondeStändet godkände förslag, för införandet af rätt',
mascovade eller brunt, Cassonade eller Terres och Tetes
samt hvitt Pudersocker, skall bestämmas en medel-tull
af 1 sk. 6 r:st. per U, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Yinner Nej; kommer denna Tull att, i öfverensstämmelse
med Vällofl. BorgareStåndets beslut, utsättas
för rått, mascovade eller brunt, tjll 10 r:st. samt
44a Stats-Utskottets
för Cassonade eller Terres samt Tetes oell livi It Pudersocker
till 2 sk. per
Denna Votering har utfallit med 83.1a oell 36 Nej.
Och som Ja vunnit; altså är jemlikt Bevillningsutskottets
af R. o. A. samt Preste- oell Bonda-Ständen
godkände förslag, förordnadt, att, för införandet
af rått Mascovade eller brunt, Cassonade eller Terres
och Tetes samt hvitt Pudersocker, skall erläggas en
Medel-tull af j sk. 6 r:st. per i".
5:o ”Den som bifaller Bevillnings-Utskottets af
Höglofl. R. O. A. och Högv. PresteStåndc.t godkände
Förslag, att för införandet af beredt krossadt Lumpsocker
och Havana Terres skall bestämmas en Tull af
4 sk. per m, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer genom Votering, att afgöras
om denna Tull skal! utsättas, antingen efter Hederv.
Bonde St dådets eller efter Väl lod. BorgareStändets beslut.
”
Med 82 Ja och Nej besvarades desse Propositioner.
I följd hvaraf, och då Ja vunnit, BevillningsUtslottets
af R. o. A. samt Preste.Slilndet godkände Förslag,
att, för införandet af beredt krossadt Lumpsocker
och Havanna Terres en Tull af 4 sk» P>' fö är bestämd.
Votering öfver 6:te Proposition-, körn härigenom
icke att äga rum.
Betänkande!). N:is 3g4, 3g5. 44^
7:0 Ull, okammad, okardad.
Den, som, jemnlikt BevillningsUtskottets af Högt.
R. 0. A. samt Iledérv. EondeStåndet godkända Förslag,
vill, att för införandet af alla slags Ull skall
bestämmas en Medel-tull af 4 sk. per U, löstalja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer i likhet med Högv. Presteoell
Vällofl. /JorgareStändens beslut, Införsels-tullen
lör 1 u Ull, som icke öfvergår ett värde af 1 R:dr
B:co att utsättas till 2 sk. samt för 1 g Ull, som öfverstiger
1 R:dr B:co värde, till i5 procit af värdet.
Voteringen härom utföll med 60 Ja och 5g Nej.
Och som Ja vunnit; altså är för införandet af
alla slag Ull bestämd en Medel-tull af 4 sk. Per &•
Hvilket allt Förstärkta StatsUtskottet skolat hos R.
II. St:r vördsamt anmäla. Den 6 Februarii )83o.
N:o 395.
R. II. Stlrs Förstärkta StatsUtskotts Memorial,
angående Städernes Salu-Accis.
Då, enligt aflålne ProtocollsUtdrag af den 29 sist).
Januarii samt 1 innevarande månad, respective RiksStånden
godkänt de Voterings-propositioner Bevillningsutskottet,
i Memorial N:o 64, för afgörandet af frågan
om Städernes Salu-Accis, föreslagit; bar af Förstärkta
StatsUtskottet omröstning, till följd af R. St:rs
berörde beslut, denna dag blifvit i behörig ordning
anställd, nemligen:
444 Stats -Utskottets
Efter 1:sta Propositionen:
Den som vill, att jemnlikt BevillningsUtskottets
af H. PresteStåndet och H. BondeStåndet gillade förslag,
Salu-accisen skall fördelas till samma summa
och på enahanda sätt, som den vid Kongl. Kungörelsen
den 3o Nov. 1810 fogade och vid BevillningsUtskottets
Betänkande N:o 5i bilaggde Tarilf utvisar,
samt att för öfrigt, i fråga om befriandet från denna
afgift m. ra. skall iakttagas hvad som i nämnde Betänkande
och i Utlåtandet N:o 56 blifvit föreslaget, löstalja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; skall genom votering afgöras, om i afseende
på Salu-accisen antingen Ilögl. Ridd. och Adelns
eller Vällofl. BorgareStåndets beslut skall tjena till
efterrättelse.
Voteringen härom utföll med 76 ja och 4^ Nej.
Och enär således Ja vann; är beslutadt, att,
jemnlikt BevillningsUtskottets af llögv. PresteStåndet
och HederVi BondeStåndet gillade förslag, Salu-accisen
skall fördelas till samma summa och på enahanda
sätt, som den vid K. Kungörelsen den 3o Nov. 1810
fogade och vid BevillningsUtskottets Betänkande N:o
5i bilaggde Tariff utvisar, samt att för öfrigt, i fraga
om befriandet från denna afgift m.m., skall iakttagas
hvad som i nämnde Betänkande och i Utlåtandet N:o
56 blifvit föreslaget.
Hvilket Förstärkta StatsUtskottet skolat vördsamt
för K. St;r anmäla, Den 6 Februarii i83o.
N:o 396.
Betänkande!), N:o 3g6. 44^
N:o 396.
R. II. Sl:rs Förstärkta StatsUtskotts Memorial,
angående Bevillningsfrihet för Vaktare vid
Fljgsands-fälten i Halland.
Enligt ProtocollsUtdrag den 22 och 25 sistl. Januarii
samt i innevarande månad, hafva samtelige respective
RiksStånden till afgörande af Förstärkta StatsUtskottet
öfverlemnat den väckta frågan om Vaktares vid
Flygsands-fälten i Halland befriande från Bevillnings
erläggande; till följe hvaraf Förstärkta StatsUtskottet
i behörig ordning denna dag verkställt
omröstning derom, efter följande godkände Voteringspropositioner.
Den, sorn bifaller BevillningsUtskoltets förslag,
att sådane personer som äro boende vid Flvgsandsfälten
i Halland, med serskildt uppdrag att vakta och
vårda de derå gjorda planteringar må, till ett antal
af högst 12, befrias från Bevillning, så vida de icke
drifva annat näringsfång, eller innehafva Egendom,
hvarföre Bevillning erlägges, samt att ett Stadgande
härom må i BevillningsFörordningen intagas, röstur
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; anses hvad BevillningsUtskottet sålunda
tillstyrkt vara afslaget; och kommer den härom väckta
fråga, i följd deraf, att förfalla.
5 B. 3o
/
446 Stats-U tskottets
Efter voteringssedlarnes öppnande hafva befunnits
57 Ju och 62 Nej.
Och då således Nej vunnit; har hvad Bevillningsutskottet
sålunda tillstyrktj blifvit afslaget, samt frågan
om Bevillningsfrihet för Vaktare vid Flygsandsfälten
i Halland förfallit;
Hvilket Förstärkta StatsUtskotlet skolat för B;
St:r vördsamt anmäla; Den 6 Febr. i83o.
N:o 397.
R. H. St:rs Förstärkta StatsUtskotts Memorial *
angrde Porlo-afgiften för Inrikes Brefväxlingen.
Till höijd af Respective RiksStåndens den 22 och 25
sistlidnd Jahuarii samt den 1 innevarande månad lemnade
bifall till de af R. St:rs Bevillningsutskott i Memorial
Nio 58 fÖresidgne VoteringsPropositiöner, för
afgörandet af frågan, rörande PörtöAfgiften för Inrikes
Brefvexlingen; har Förstärkta StatsUtskottet denne
dag i fastställd ordning anställt omröstning öfver
berörde Propositioner, nemi.:
”Den, som gillar hvad BevillningsUtskottet i Betänkandet
N:o 47 tillstyrkt, äng:de PörtöAfgiften för
Inrikes Brefvexlingenj röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Betänkanden, N:is 3g7, 3g8. 447
Vinner Nej; blir den beräkning* ÖfverPostDirecteuren
för PostPorto Och dess förhöjning i det äf Utskottet
omförraäldte Utlåtande föreslagit, derigenom
godkänd.
Denna Votering utföll med 87 Ja och 32 iVe/.
Och som Jet vann; alltså har BevillningsUtskottets
tillstyrkande i Betänkandet N>o 47, ang:de PortoAfgift
för Inrikes Brefvexlingen blifvit gilladt.
Hvilket för R. St:r Förstärkta StatsUtskottet får
Vördsamt anmäla. Den 6 Februarii i83o.
Nio 393.
R. il. Sl:rs Förstärkta StatsUtskotts Memorial,
anglde verkställd omröstning i frågan om
Tull å Spannemål.
Efter erhållen del af de Respective RiksStåndens den
i5, 17 och 21 December sistlidet år samt 8 nästlidne
Januarii meddelade bifall till de, ang:de Tull å Spanneraål,
af R. St:rs Bevillningsutskott i Memorial N:o
55 föreslagne VoteridgsPropositionef; har Förstärkta
StatsUtskottet denna dag i behörig ordning öfver samma
propositioner* anställt omröstning, sålunda, neml.J
i:sid Voteringert*
Den som gillar Bevillningsutskottets tillstyrkande
att de grunder, Hr af Wingård föreslagit för In- och
UtförselTullen å Hvete, må godkännas och till K. M:ts
prÖfvande i underd:het föreslås, röstar
ja.
448 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; lommel' att antagas en til) nästa
Riksdag oföränderlig sammanslagen In- och UtförselTull
för Hvete af 5 R:dr, endast på det sätt föränderlig,
att, i samma mohn den ena Tullen ökas, skulle
den andra minskas, eller tvärtom, allt efter utsigterne
till en bättre eller sämre skörd.
Med 86 Ja och 33 Nej besvarades desse propositioner.
Och sora Ja vunnit; alltså är gilladt Bevillningsutskottets
tillstyrkande, att de grunder, Hr af Wingård
föreslagit för In- och UtförselTullen å Hvete,
må godkännas och till K. M:ts pröfvande i underd:het
föreslås.
2ld r a V o teringen.
Den, som bifaller BevillningsUtskottets förslag,
att In- och UtförselTullen å nedannämnde Sädesslag
må åtminstone till nästa Riksdag bestämmas efter följande
Tariff, nemi.:
Tullvärde
Rd.
9- 1
Tunna
Bohvete
Inf.Tull
Rd. sk.
4: 24.
Utf.TuIl
Rd. sk. r.
— 3. 6.
8.
i
D:0
Råg . . .
4- -
— 3.—
8.
i
D:o
Ärter . .
4- -
— 3.—
6.
i
Dra
Korn och
Malt 3. —
— 2. 8.
4..
i
D:o
Hafra . .
- 1. 4-
6.
i
D:o
Vicker . .
3. —
— 2. 8.
röstar Ja.
t
Betänkan de n, N:o 3g8. 44g
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer att antagas för nedannämnde
Sädesslag en till nästa Riksdag oföränderlig sammanslagen
In- och UtförselTull, endast på det sätt föränderlig,
att, i samma mohn den ena Tullen ökas, skall den andra
minskas eller tvertom, alltefter utsiglerne till en säml’e
eller bättre skörd, salunda att den sammanslagne
Tullen efter deuna grund fastställes på följande sätt
nemligen :
För Bohvete R:dr 24.
»
„ 4- —
;> Ärter
„ —
,, Korn och Malt hvardera „ 3. —
„ Hafre
„ 2. —.
„ Vicker  „ 3. —
Efter VoteringsSedlarnes öppnande, befunnos 81
Ja och 38 Nej.
Och då således Ja. vunnit; är BevillningsUtskottets
förslag bifallet, att In- och UtförselTullen å nedannärnnde
Sädesslag må åtminstone till nästa Riksdag
bestämmas efter följande Tariff, nemi.:
Tullvärde
Inf.Tull
Utf.Tull
Rd.
Rd. sk.
Rd. sk. r.
9-
1 Tunna
Bohvete
. 4: 24.
— 3. 6.
8.
I D:o
Räg
. 4- ~
— 3. —
8.
1 D:o
Ärter
• 4-
—- 3. —
6.
1 D:o
Korn och Malt
. 3. —
«— 'i. 8
4-
i D:o
Hafre
— 1. 4.
45o Stats-Utskottets
Hvilket Förstärkta StatsUtskottet får för R, H, Slär
vördsamt anmäla. Den 6 Februarii i$3o,
N:o 599-
R, H. St:rs Förstärkta StatsXJtskotts Memorial,
ang:de verkslällcl omröstning i frågan ang;de
försäljningen af de 2:ne Kronan tillhörige
Kj igsSkeppen Tapperheten och af Chapman,
Sedan i anledning af StatsUtskottets Memorial N;q
36g, rörande RiksStåndens skiljaktiga Reslut i frågan
ang;de försäljningen af 5, stycken Kronan tillhöriga
Krigsskepp och redogörelsen för derföre inflntne medel
, H, BondeStHndet den 7 sisth Januarii funnit godt
att antaga den gjorde inbjudningen, att biträda Preste-
och BorgareStändens beslut, hvarigenom bifallits
Utskottets hemställan att den af Lilla Creditivet till
liqvidation af förlusten å hela Skeppshandeln lyftade
Summa 2ii,5i5 R;dr 2 sk, må afskrifvas, och hvar-?
medelst den i samma Memorial föreslagne itsta Voteringsproposition
förfallit; så har, till följd af de respective
RiksStåndens, i anledning af meranämnde Memorial
under den 4> 7 och 8 Januarii, samt t innevarande
månad fattade beslut, Förstärkta StatsUtskottet,
i föreskrifven ordning, denne dag anställt omröstning
öfver de öfrige i detta ämne godkände Voteringspropositioner,
nemi.:
"Den, som bifaller, alt underd. anhållan göres
hos K. M:t, det laga undersökning måtte företagas,
Betänkan den, N:o 3gg. 4^*
till utrönande deraf, genom hvars förvållande olikhet
uppkommit i köparens och säljarens Contract, rörande
Skeppet Tapperheten och Fregatten af Chapman, samt
att, om förlust derigenom blifvit Statsverket tillskyndad,
då mot den person, som denna olikhet vållat,
anspråk måtte göras på ersättning för Statens berörde
förlust, voterar
Ja,
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej; anses underd, anhållan om anställande
af undersökning i berörde hänseende, icke böra
göras,
Propositionerne besvarades med 86 Ja pch 32 Nej.
Hvarjemte en dubbel sedel blifvit kasserad,
Och sora Ja således vann; skola R. St:r alltså
hos K. M:t i underd:het anhålla, (Jet laga undersökning
må företagas till utrönande deraf, genom hvars
förvållande olikhet uppkommit i Köparens och Säljarens
Contract, rörande Skeppet Tapperheten pch Fregatten
af Chapman, samt att, pin förlust derigenom
blifvit StatsVcrket tillskyndad, då mot den person,
som denna olikhet vållat, anspråk måtte göras på ersättning
för Statens berörde förlust.
Hvilket till R. H. St:r Förstärkta StatsUtskottet
skolat vördsamt anmäla. Den io Februarii i83o.
Stats-Utskottets
N:o 400.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss
på någre af Utskottet afgifna [Betänkanden.
^Tedan nämnde af Utskottet afgifna Utlåtanden hafva
blifvit återremitterade, nemi.:
Från H. PresteStande.t den 7 Dec. sistl, år.
N:o 323, i frågan ang:de förändring och reduction
af Hemmansräntorne i de Län, der desamma nu
finnas i ett större antal persedlar utförde; hvaremot
de öfrige RiksStånden under den 11, 17 och 21 i
samma månad bifallit berörde Utlåtande.
Från H.
N:o 334, i anledning af väckt motion, att förteckningarne
öfver Kronans hus och byggnader måtte
till trycket befordras; dock hafva de öfrige RiksStånden
samma Utlåtande under den 7, 11 och 23 i berörde
månad bifallit; samt
från V. BorgareStändet den 4 sistl. Januarii.
N:o 354, öfver åtskillige vid GeneralAssistanceContoiret
tills vidare anställde Tjenstemäns, till Utskottet
öfverlemnade underd. ansökning, att, vid nämnde
Contoirs upplösning, med expectance-löner varda hugnade;
deremot de öfrige RiksStånden bifallit berörde
Utlåtande den 4» i[ och i5 i samma månad.
Och som, genom 3 Stånds Beslut, desse mål blifvit
afgjorda; alltså anser Utskottet sig, till följd af
75 §. RiksdagsÖrdningeti, någon vidare befattning med
desamma icke kunna taga. Den i3 Februarii i83o.
Be tän k and en, N:o 4oi.
453
N:o 401.
Memorial, i frågan om grunders uppgörande
för regleringen af HofStatsPensioner. (I. A.)
Utskottet, sora redan förut, uti Betänkandet N:o 254,
framställt nödvändigheten att stadga vissa grunder för
att vid framtida regleringar af HofStatsPensioner tjena
till ledning och efterföljd, får, då Utskottet icke
är i tillfälle att känna de serskildta förhållanden sora
vid denna frågas behandling möjligen höra komma i
öfvervägande, samt tiden nu icke eller medgifver att
derom från vederbörande infordra fullständige uppgifter,
härmedelst, i öfverensstämmelse med den framställning
StatsUtskottet vid sisth Riksdag, under d. 12
Augusti 1823, redan gjort i samma ämne, vördsamt
tillstyrka:
att, på det någon ledning må finnas för R. St:r i
de fall, då beviljandet af Pension för afgångne K.
Personers HofStats personal kan ifrågakomma, R.
St:r nu i underd:het anhålla, det ett förslag, som
upptager de till K. Hofven hörande Embets- och
Tjenstemäns samt Hoffruntimmers och Betjenings
serskilta befattningar, jemte de pensions-helopp, som
anses lämplige, måtte varda upprättadt och till
R. St:rs granskning vid nästa Riksdag öfverlemnadt:
ankommande det sedermera, vid tillämpningen
deraf, uppå R. St:r, att, efter sig företeende
serskilta omständigheter, pröfva och reglera, hvilka
454 Stats^Utskottets
af de personer, som dertill kunna föresläs, må å
Allmänna IndragningsStaten till Pension uppföras.
Den i3 Februarii j83o.
N;o 402,
Memorial, i anledning af skiljaktiga Beslut
inom HiksStånden i fråga om fördelningen af
det mindre Creditiyet, till de dermed åsjfe
tade ändamål,
Enligt från RiksStånden ankomne ProtocollsUtdrag af
den 22 sistlidoe Januarii samt i innevarande månad,
bär Utskottet inhämtat, det H. PresteStändet och V.
BorgareStändetj med bifall till Utskottets Utlåtande»
N:o 280 och N:q 36o, beslutat: att, af det mindre Credi
t i vet, som blifvit bestämdt till ett belopp af En Million
R:dr, f böra vara att tillgå för oundvikeligen nödiga anstallter
till Rikets försvar och f för andra högst vigtiga
och angelägna ändamål; hvaremot det blifvit förklarad!:
af H. R. 0. A., att af samma Credit»v7 ”hälften, eller
”5oo,ooo R?dr borde vara att tillgå för oundvikligen
”nödiga anstajlter till Rikets Försvar, och hälften el”ler
5oo,ooo R:dr för andre högst vigtiga och angeläg”11a
utomordentliga behof;” samt af H. BondeStändet.-  ”att af lilla Creditivet hälften afsättes och anslås för
”Rikets försvar och hälften för andre högst vigtiga
”och angelägna ändamål.” ■
Och då, ang:de ifrågavarande Creditivs fördelning,
2 Stånd således stannat emot 2, har Utskottet
Bctänkanden, N:o 4o3. 4^5
ansett samma fråga böra af Förstärkt Stnts-Utskott
afgöras,
Dock som en olikhet j redactionen af R. a. A:s
och BondeStåndets beslut sig företer, och lydelsen af
Bondeståndets beslut öfverensstämmer närmare med
Grundlagens innehåll i 63 §. RegeringsFormen än R.
o. A:s; alltså anser Utskottet sig böra inbjuda H,
R. o. A.j, att förena sig om den af BondeStåndet i
detta hänseende beslutna redaction, Öfverlemnande
Utskottet, under förutsättning att denna inbjudning
af R. o. A, antages, till R. St:rs godkännande följande
proposition, för omröstningen af Förstärkta StatsUtskottett
Den
som vill, på sätt H, PresteStåndet och V.
BorgareStåndet beslutat, att af det mindre Creditivet,
Un Million R:dr, f böra vara alt tillgå för oundvikeJige
nödige anstalller till Rikets försvar, och £ för andre
högst vigtiga och angelägna ändamål, röstar
Ja,
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer, i enlighet med R. o. A.s
jamt BondeStciiidets beslut, af samma Creditiv hälften
att afsättas och anslås för Rikets Försvar och
hälften för andre högst vigtiga och angelägna ändamål,
Den i3 Februarii i83o.
456
Stats-Utskottets
N:o 403.
Berättelse om verkställd granskning af Chartoe-Sigillatas-Contoirets
Räkenskaper för år
1826.
(RtgsA.)
Den uti ChartaeSigillataeContoiret för år 1826 upprättade,
uti KainmarRälten, utan Anmärkning, granskade
Hufvudbok har blifvit StatsUtskottet tillställd, och
hvarest från år 1825 inbalanceras:
Behållning.
Af stämpladt papper .. 2,007,471: 3. 5.
Ostämp|ade Vexel
hlanketters
värde. . 187:21.—
Hos Försäljningsmännen
innestående Contante
medel . . . 135,7 rg: —• 10.
Ostämpladt papper till
ChartaeSigillatae efter
inköpspris .... 14,863: 26.—
Proprie Balancer . . 8,10g: 17. 4-
Iuventarie-persedlar . 200: 13. 7.
2,i6ö,55o: 34. 2,
Och då härifrån afdragas
Uppbördsmännens
Öfverlefvereringar
920:43-10.
Betänkanden, N:o 4o3. 457
Återstå inbalancerade
Behållningar och
Fordringar:
hvaraf upptagne i colurnnen
för ChartseSig.
2,009,819: 25. 2.
samt i
d:o för
Contante
Medel
i55,8io: i3. —
1826 Ars UppbördOrdinarie
stämpling. . 286,623: 16.—
Extra stämpling. . . . 1,811:28.—
Influtit genom Ghartss
försäljning
296,496: 43. 6.
Diverse  i5:2g.—
Ersättning å g r:st. arket
för ombytte maculerade
Ghartor . . 172: 6. 3.
Ogodtgjorde Öfverlef
vereringar
4o8: 26. 3.
Från SjötullsKammaren
för Certepartier
år 1825  585: 26. 4.
Värdet af ostämplade
Vexel-blanketter . . 220.
.2,165,629: 38. 4
586,332: 3i. 4.
Transport 586,332: 3i. 4- ?,165,62g: 38. 4.
458 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Transport 586,33a: 3t, 4* 2,t65,6a9:38, 4,
Tillkommer den från
Räntekammaren utbetalte
summa till
upphandling afpapper
samt expenser
vid ChartaeSigillatoSGontoiret.
...... ti,554: 8. >
Hvaraf upptages uti columnen
för ChartaeSig.
287,382: 27. 5,
D:o d!o
för Contante
medel.
. 3io,5o4: 11, it. £97,886: 39. 4«
R:dr 2,763,316:29. 8,
1826 Jrs Utgiftert
Afskrifni ngar.
a) Maculeradt stämpladt
papper,., 3,<44* 7* “
b) Genom
våda förlorade
Char
tor.. 600: to. -
c) Omstämplade
Två-skill.
Chartor.. i,o4t:32. -
d) Chartae
- Sigill.
Försälj-
Trpt 4)706: 1. -
Betänkande!!, N:o 4«3.
Trpt 4>78ö: i. -  hingsmännens
pro
visioner.
. 13,982: i5. 6. i8)768i 16. 6.
Hvaraf upptagas i coJuronén
för ChartasSigill,
i r,3411 i3. -
samt för
Contant. 7A27- 3. 6.
UtgifterDiverse
Omkostnader
i ; 1,287:20.10.
Papper
till Cliar
taeSigill.
io,75o:3o. i, ^g, %tu
Hvaraf upptagas i columnen
för ChartaeSigiik
7: 28. »
samt D:o
för Con-*
fante rafi1
del i i i , t2,o3o: 22. rf4
Charta: För sälj ning.
De försålde Chartornes
debiterade värde efter
stämpeln, upptaget
i columnen för
ChartaeSigillatse 1 » i 296,49?: 43. &
Lefvereringj upptagen
i Contante Columnen :
Till Ränte-kamraaren
57,4n: 17. 4.
Trpt 57,411: r7.4* 3^7,3o2: i4-n.
fy60 Stats-U tskottets
Trpt 57,4u: 17.4. 327,302: 14, u.
Till
Landt
Ränte
rierne.
» 225,100. 32. 1. 0S2 5i7t 1. 5. /? o r r
’7 609)819: 16. 4*
Balance till År 182J.
Behållning.
Af stämpladt papper 1,987,088: 27. 3.
Ostämplade Vexel
Blanketters
värde . . 124:46- —
Ostämpladt papper till
ChartEeSigillatse .. i4,852: r 1. n.
Hos Försäljningsmännen
innestående
Contante medel . . i4ij02g:36.—
ProprieBalancer . . . 11,096:36.—
Inventarii-persedlar . . 200:13. 7.
2,154,392: 6.JU.
Hvarifrån afgå Försäljningsmännens
Öfverlefvereringar
. 694: 41- 7-
Återstår Behållning,
sorn till år 1827
utbalanceras:
I columnen för Char
tseSigillatas
..... 1,989,357: 16. 1.
Dito för Contante
Medel ........ 164,339:45. 3.a-1g3-gQ7. t3 ^
R:dr 2,763,516:29. 8.
Betänkande!), N:o 4°3-
I afseende på Proprie Balancerne, så har Kam*
tnarCollegium, uti dess, under den i Mars 1828, afgifne
underd. Utlåtande, i anledning af It. St:rs, år
1827, församlade Revisorers Berättelse, om granskningen
af GhartxSigillatseVerket, anmält, att, enligt
en bifogad, af KammarAdvocatFiscalsEmbetet afgifven
Förteckning, återstå nu mera endast R:dr 5o34:
i4 sk. 7 r:st utaf 1825 och äldre årens Proprie Balancer,
som utgjorde R:dr 8109: 17. 4> och hvilken
sistnämnde summa oförändrad till år 1827 utbalanceras;
hvadan Proprie Balancerne blifvit, efter år 1826,
förminskade med R:dr 3,oy5: 2. g. — Och »ra alltså
ifrån hela det till år 1827 utbalancerade
belopp af ...... . R:dr 11,096: 17.2.
Afdrages förenämnde på 1825 och
äldre årens Proprie Balancer iudrifne
........... „ 3,075: 2. g.
Återstå ......... R:dr 8,021: 14. 5.
Hvaraf proprie Balancer för
i8a5 och äldre åren 5,o34: i4- 7-  Samt tillkomne år
1826 ...... 2,986: 47* to.
R:dr 8,021: i4* 5,
Efter hvad ChartaeSigiilatseContoirets nu ifrågavarande
Hufvudbok visar, har Gontante uppbörden
för stämpladt papper, extra stempling
xn. m. utgjort * 298,g5o: 3. ir.
Transport ag8,g5o: 3.11.
S B. 3i
462 St a ts-Ut sk o 11ets
Transport 298,950: 3. 11.
Deremot afföras följande omkostnader:
a)
Försäljningsmännens Provisioner
$3,982: i5. G.
b) Expencer vidChartsäSigillatseContoiret
i ; 1,287! 20. io;
c) Papper till Chartsé
Sigillatae
< « a « • 10,750: 3o. i. a6>oaoi ,a 5,
Återstår alltså Behållning . . * 272,929: 33. 6i
Detta resultat, som Hufvudboken visar, kan lik-*
väl icke vara det verkliga; enär, på ena sidan, inbetalningar
emottagas uti BänteKammaren, hvilka icke
blifva uti Hufvudboken antecknade, och på den andra,
der icke heller' påföres, hvarken aflöningen till tjenstgörande
inom ChartaeSigillataeConföiret, eller andra
omkostnader i och för ChartaeSigillatseVerket, hvilka
omedelbart af StätsContoiret bestridas, antingen genom
anordning på BänteKammaren , eller, genom utbetalningar
ifrån Landtränterierhej
Då ChartaeSigillatseVerket, fastän stäfdt under
StatsContoirets inseende, är ert serskild, för sig bestående
Inrättning, har Utskottet ansett det vara i sin
ordning, att Hufvudboken, som uti ChartseSigillatseContoiret
upprättas, omfattar allt hvad som tillhörer
ChartseSigillataeVerket; så att utaf denna Hufvudbok
må kunna inhélntas upplysning om StatsVerkets behållna
Inkomst af stämplade pappers-afgiften. Men
som vederbörande uti StätsContoiret, efter erhållen
Betänkan den, N:is 4o3, 4^3
underrättelse om hvad sålunda vid granskningen af
ifrågavarande Hufvudbok, förekommit, hos Utskottet
tillkännagifva, det sådane förberedande anstalter redan
äro af StatsContoiret vidtagne, att den Hufvudhok,
sorn uti ChartaeSigillatseContoiret skall upprättas
för innevarande år i83o, erhåller den af Utskottet
för nödig ansedde fullständighet, så har Utskottet
funnit någon serskild åtgärd från R. H. St:rs sida i
detta hänseende icke kunna erfordras.
Pen j3 Februarii i83p?
N:o 404.
Memorial, angrde Gratification åt StntsComjnissarien
Westerstrand jemte arfvoden för
andre lios Utskottet biträdande personer.
Till följd af K, M:ts Nåd. Förordnande den i3 November
1828 har Hr StatsCommissarien och Riddaren
P. Westerstrand, allt ifrån Riksdagens början tillhan—
dagått StatsUtskottet med erforderlige upplysningar i
afseende på så väl Statsregleripgens uppgörande som
öfrige StatsVerket rörande frågor,
För den möda Hr StatsCommissarien härvid nedlaggt
under ofta vidlyftiga och grannlaga undersökningar,
äfvensom stundom lemnadt biträde vid utarbetningen
af ärenderne till deras skyndsammare expedierande,
har Utskottet nu ansett sig böra hos R. H.
St:r anmäla Hr StatsCommissarien till något vedermäle
af R. St:rs erkänsla.
464
Stats-Utslottets
Med afseende på Riksdagens ovanliga längd och
arendernes större antal än vid sistförflutne Riksmöte,
får Utskottet föreslå:
det R. St:r må för StatsCommissarien Westerstrand
af Riksdagskostnadsmedlen anslå en Gratification af
2000 R:dr D:eo.
Utskottet får likaledes anmäla att, i likhet med
hvad vid förre Riksdagar ägt rum, Utskottet under*
Riksdagens lopp begagnat dels ett serskildt Räkenskapsbiträde,
dels ock en serskild Secreterare vid Afdelningen
för mål rörande ManufacturDisconten, för hvilken
Afdelning serskild Vaklbetjening uti K. GömmelceCollegium
varit antagen.
Utskottet tillstyrker: det såsom lämplige arfvode
och vedergällning härföre i ett för allt, R. Stur
måga bevilja äfven af Riksdugskostnads-medlen
ål den person som inom Utskottet tillhandahåll
med Kainererare-göromål , . . R:dr 1,666: 32,
åt Secreteraren för målen rörande ManufacturDisconten
......... R;dr 25o.
samt åt Kongl. CommerceCollegii Vaktbetje
ning
R:dr Jo,
Den t3 Februarii i83<».
Utlåtande, i frågan om nedsättning af arren
-
N uvarande Arrendatorn af Skellnora Kungsgård i
Stockholms Län, Lieulenanten J. V. af Uhrj som le
-
det för Skellnora Kungsgård.
(I-A.)
Betänka uden, N:o 4°5. 4^5
dan ar 1828, eller efter förste arrende-arets förlopp,
lios K, M:t i underd:het anhållit om nedsättning i
samma års arrende från 2491 tunnor Spannmål, hvartill
det vid senast hällne Auction uppgått, till 5o ttr,
eller det belopp förre Arrendatorn årligen erlagt, men
till hvilken anhållan K. M:t ej funnit skäligt lemna
bifall, har uti sisth December månad till K. M:t ingifvit
en förnyad underd. ansökningsskrift rörande arrendet
för sagde Kungsgård, och deruti andragit, huruledes
erfarenheten numera öfvertygat honom att arrendebeloppet
vore allt för högt, och att det icke utan
hans fullkomliga undergång skulle kunna utkräfva;
till oförminskadt belopp. För att förebygga denna
olycka, som komme att drabba icke allenast honom
sjelf jemte en talrik famille utan äfven de personer,
hvilka borgat för arrende-skyldigheternas fullgörande,
erbjödo sig väl tvänne utvägar, den ena att söka befrielse
från hela arrendet, den andra att begära nedsättning
i arrendesumman. Då Sökanden likväl, till
Kungsgårdens upphjelpande ur det förfallna skick hvari
den till alla delar vid emottagandet befanns, derå redan
nedlagt betydliga kostnader, som, i händelse arrendet
upphörde, skulle komma efterträdaren till godo,
och Sökanden äfven påbörjat de reparationer, hvilka,
efter af- och tillträdes-domen, honom åligga, har
lian funnit sig nödsakad välja det senare alternativet
och fördenskull underdånigst anhållit om arrende-beloppets
nedsättning från 2497 tunnor till 200 tunnor
årligen, samt lill stöd härför uppgifvit: att Kungsgården,
så till åker och äng som åbyggnader, vid emot
-
466 Ståts-Utskottets
tagandet varit i ett högst förfallet skick; att ingen el*
ler ringa ersättning derför blifvit afträdaren ålagd;
att Sökanden annu icke utfått de honom tillerkände
husrötemedel; att Qvarnhuset första året till det me»
sta nedrasat, hvarigenom Qvarnen, sorn utgör den
förnämsta inkomstkällan vid Kungsgården, blott obetydligen
kunnat begagnas och hvilket haft till följd
att Allmogen med sin mäld begifvit sig till andra
Qvarnar i orten och ändtligen, att Sökanden både år
1828 och 1829 erhållit mycket svag skörd. Bifogande
Sökanden derjemte en Calcul öfver Kungsgårdens
afkastning, jemförd med kostnaderne vid dess skötsel
som utvisar, att det nu utgående arrendet omöjligen
kan, utan Arrendatorns obestånd, utgöras,
Sedan vederbörandes utlåtanden i ämnet inkom»
mit, har K. M;t under d. 3o pästj. Januarii behagat
remittera berörde ansökning till StatsUtskottets handläggning;
och får Utskottet först i korrthet omnämna
liufvudinnehåljet af vederbörande Embetsverks afgifna
yttranden,
Så väl LandshöfdingeEmbetet i Stockholms Län
som K. KammarCollegium hafva öfverensstämt i det
omdöme, att det ofördelaktiga utslaget af den utaf
Arrendatorn uppgjorda calcul öfver inkomster och utgifter
vid Kungsgården, eller ott Arrendatorn fått vid»
kännås en årlig förlust till ungefär lika belopp, som
den årliga arrendesumroan, borde sökas snarare uti
uppställningen af Calculen och det dervid nyttjade
beräkningssätt, än i verkliga förhållandet. — LandshöfdingeÉmbetet
har dock, på grund af en utaf Kronofogden
i orten uppgjord beiåkning öfver Kungsgårdens
inkomster och utgifterna vid densamma, enligt
hvilken dessa senare öfverstiga de förra med 64 t:r
12 k:pr Spannmål, för sin de| i underd:het tillstyrkt
den begärda nedsättningen, under förklarande att, efter
LandshöfdingeEmbetets tanka, 200 tunnor Spannmål
vore den högsta inkomst af Kungsgården som,
med afseende å en Arrendators framgena bestånd, skäligen
kunde påräknas.
Betänkanden, N:o 4o5.
467
K. KammarCoIlegium liar deremot ansett äfven
den af Kronofogden uppgjorda beräkning tåla följande
förändringar, nemligen;
att af den för Gårdens skötsel beräknade arbetsstyrka,
eller 4 egna drängar utom 3:ne dagsverken för
hvarje dag, 2lne drängar kunde indragas och derigenom
en årlig besparing i utgift beredas af 33 ■§• t:r Sp:rnl
att, i stället för 4* 3lne pigor kunde
bestrida förefallande ut- och insysslor;
uppkommande deraf en minskning i utgifterne
af , « » . < t t t , » > 12 t;r —>
samt att det till Arrendatorns och
lians familles årliga underhåll i CalcU
len
upptagne anslag af 5o tunnor Spann
mål,
borde, med beräknande af hvad
ladugården och trädgården dertill bidroge,
kunna nedsättas till 3o ttr och ifrån
Calculen således aldragas j ■ > t t » äo t:r
tillsammans 65f t.*r Sptrnl
hvarigenom Calculen, sålunda ömgjord icke framvisade
någon förlust. Medgifvande dock Collegium att
utslaget i verkligheten icke sällan blifvei* helt olika
med det på papperet och att det sålunda kan hända,
att Arrendatorn, i stället att af Kungsgårdens öfvertagande
upphenita förmån, derigenom blifver lidande.
Af sådan anledning och under yttrande, att örn Collegium
å ena sidan ansåge det ledände till missbruk,
vid ari-endes ingående, att en speclilant, i hopp om
nedsättning i ett med Klubbslag och Contract befästadt
arrende, genom högre anbud än som med klokhet
kan förenäs, möjligen utestänger en sansad speculant
att deruti ingå, Collegium Ock, å den andra,
funne det vara mot Statens värdighet att upphemta
någon förmån af en missräknad speeulation på ett arrende,
som möjligen kan förstöra en hel famille, har
K. KammarCoIlegium i underd:het afstyrkt den begärda
nedsättningen i arrendet; men deremot hemställt
om icke K. M:t skulle täckas förunna Lieutenanten af
Uhr samma förmån som K. M.‘t vid dylika tillfällen
tillförene beviljat, att få afträda Skellnora Kungsgård
(
468 StatsUtslottet*
Mrdfastan 1831 med befrielse både för sig och löftes«
män att ansvara för skillnaden uti ett möjligen blifvande
lägre arrende, likväl med skyldighet att inom
nästkommande Mars månads utgång sådant hos Collegium
tillkännagifva, på det ny ArrendeAuction så tidigt
må kunna kungöras och ny Arrendator antagas
att trädesjorden af honom behörigen kan varda brukad.
— Och har K. Collegium slutligen tillagt, att
den förlust Arrendatorn förmält sig medelst afträdande!
få vidkännas genom vid Kungsgården nedlagde
kostnader uti odlingsföretag och verkställde reparationer,
icke vore att befara, enär han blifver i tillfälle
att göra sina ersättningsanspråk gällande vid den
af- och tillträdes husesyn som å Kungsgården kommer
att äga ruin.
På de skäl K. KammarCollegium anfört och i
likhet med hvad uti flera dylika fall vid denna Riksdag
blifvit medgifvit, får Utskottet tillstyrka:
att Lieutenanten J. V. af Uhr må berättigas, att
Midfastan år i83i frånträda arrendet af .Skellnora
Kungsgård med befrielse för honom och lÖftesmännen
att ansvara för den minskning i arrendesumman,
som genom ny auction kan uppkomma, men
med åliggande dels för Arrendatorn och hans löftesmän
att fullgöra alla genom ArrendeContractet
åtagne förbindelser från tillträdet intill nämnde tid,
och dels för den förstnämnde att inom den tid sorn
K. M:t behagar bestämma, gifva tillkänna, huruvida
han vill begagna den honom nu förunnade rättighet,
så att Kungsgården må i vederbörlig ordning
å nyo hinna utbjudas å ArrendeAuction, för
att tillträdas d. i4 Mars i83i.
Och torde, i händelse af bifall till denna hemställan,
underd. skrifvelse derom böra till K. Mit expedieras.
Den t6 Februarii i83o.
Betan kan den, .Nio i$o6. 469
N:o 406.
tillåtande, i fråga om att uppbörden af åtskilige
förvaltande Verks inkomster böra
af StatsVerket Öfvertagas, emot erläggande
till samma Verk af bestämda års-anslag; rn. m.
(I-A.)
Sedan H. Stir vid 182^ års Riksdag, i sammanhang
med fiagan om Rikshufvudbokens upprättande, oell
med åsyftning till en större fullständighet i Riksbokslutet,
uti underd. skrifvelse af den 23 October 1823
anhållit, att en förähdrad reglering i vissa delar af
Uppbörds- och RedogörelseVerket måtte blifva sålunda
vidtagen:
1:0 Att, med undantag af de Bevillnings-medel som,
efter R. St:rs vidtagne eller vidtagande beslut, skola
inflyta till RigsGontoiret, all Kronouppbörd, Skatt oell
Afgift, under hvad namn det varu må, borde till vinnande
af enhet i förvaltnings-systeånet, samt ordning
och enkelhet i räkenskaperne, ingå till StatsVerkets
Cassör, för att sedan, med bibehållande af benämningen
och till bestämda belopp disponeras af K. M:ts
och Rikets StatsContoir, dels till StatsVerkets direeta
utgifter, och dels till de förvaltande Verkens förmån,
sådan den dem hittills tillgodokommit, hvilket allt
skulle i Riksliufvudboken upptagas och redovisas, och
hvarigenom dispositions- och granskningssättet öfver alla
dessa medel, hvilket på K. Mit och R. Stir ankommer,
icke rubbas,
5 B. 32
470 S t a ts-U t s k o 11 e t s
2:0 AU alla Kronans intrader, med undantag endast
af elfective rnilitiac-indelningshafvares löner, må
uppbäras öcli redovisas af uppbördsman, hvilka hafva,
executif rättighet, samt de till Rähterierne influtpe
contante medel genast Iefvereras till K; StatsCoötöirets
disposition, börande Regemeutsskrifvafe likväl äfven'
till K. StatsContoiret afgifva specificerad räkning öfver
ofvannämnda af dem uppburne indelta löner, uti hvilken
räkning lönerne till deras belopp efter Markegång
upptagas;
3:o Att som Uppbördsmännen i Riket hafva uppbörd
för flere ändamål, och afgifva speciella redovisningar
till särskilta af hvarandra oberoende Verk,
ofta på olika terminer, samt således kunna vara i
tillfälle att med medel, hörande till en uppbörd ,
betäcka bristen på en annan, och äfven längre tid
dölja verkliga balancer, det måtte stadgas, att all i
penningar inflytande Kronouppbörd, af hvad namn det
vara må, bör indrifvas endast vid de för Allmänna
Revillningens tippbärande bestämda tvenne Lfppbördsoch
Rest-stämmorne; och
4:ö Att, genast efter fullbordad årlig uppbördsbefattning,
redovisningen pä én Och samma tid för
alla särskilta slags medel må verkställas;
så har K. M:t öfver desse ämnen i Nåder infordrat
K. Krigs- och KammarCoIlegiernes samt StatsContoireUs
öch KammarRättens underd. yttranden, samt
under den 15 November 1828 öfverlemnat handlingarne
i detta mål, till StatsUtskottets kännedom med nådigt
förklarande, att K. M:t under d. i5 October be
-
Betänkande», N:o 4°b- 47i
forde år utfärdat allmän kungörelse angående åtskillige
förändringar med Uppbörds- ocb RedogörelseVerket,
ledande till både lättnad för de skattskyldige
Och större enkelhet samt säkrare confroll vid LandtUppbörden,
hvarjemte K.- M:t fästat StafsUtskotfeU
Uppmärksamhet på lämpligheten deraf, att alla KronoArrende-afgifter,
äfven då de ej äro utsatte i Spannmål
eller Höj varda, på sätt KammarCoIlegium och’
StatsContoiref i underd:het tillstyrkt,- bestämda till
lefverering årligen , i den för all annan gröndskatt
föreskrifna ordning.
Sedan genom K. Mits ofvannämnda Kåd. Kungörelse
af den id Öctober 1828 erforderlige föreskrifter
blifvit lemnade uti flere af de utaf R. St:r vid 1823
års Riksdag framställde fall, så att den Kronouppbörd
son! af Regementsskrifvarne blifvit bestridd, R O. m.-  för 1829 skall eniotfägäs och redovisas endast af KroIiofogdarne,
och lefvereräs till Ränlerien på samma gång
som den öfrige KronoUppbörden, samt att indelningshafvare
och särskilta Uppbördsman hvilka icke hafva
executiv rättighet, böra hålla sina Uppbördsstämmor
allenast vid de för Allmänna Uppbördens emottagande'
bestämde terminer;' och enär jemväl, till följd af R.
St:rs vid innevarande Riksdag fattade, af K. M:t i
Kader gillade' beslut, att KronoÄrrende-afgifter hvilka
hittills bort prenumerationsvis, före d. i4 Mars årligen,
i contant erläggas, komma för framtiden att
uppbäras och lefvereräs i den för ali annan grundskatt
föreskrifne ordning; så har, genom dessa åtgärders
vidtagande, de ämnen blifvit befordrade till verk
-
Stats- Utskottet s
stalli gliet, som utgöra föremålen för ofvannämnde 2:dra ,
3:jo oell 4:de puncter.
Vidkommande åter den i:sta puncten, eller förslaget
att all KronoUppbörd, med undantag af Allmänna
Bevillningen, borde ingå till StatsVerkets Cassör,
och disponeras af K. StatsContoiret, dels till StatsVerkets
directa utgifter, dels till de förvaltande Verkens
förmån, anser Utskottet det vara af obestridlig nytta, och
ej allenast ledande till enbet och större ordning vid
Uppl lorden af Skattebidragen, utan äfven till lättnad
och bättre controll vid deras redovisning, om alla medel
, med undantag af Piiksgäldsmedlen blefvo till ett
oell samma ställe inlcfvererade och redovisade, hvarigenom
de mångfaldiga redogörelser hvilka Uppbördsrnännen
hittills ålegat afgifva till de särskilta Verken,
skulle lill det mästa komma att upphöra, och liela
deras redovisning för allmänna Statsbidragen innefattas
endast uti en räkning. Den ersättning de förvaltande
Verken i följd deraf tillkom för hvad till Statsverket
sålunda direete ingick, skulle antingen utgöras
af behållningen utaf de inflytande ifrågavarande Verk
tillhörande inkomsterna, eller af bestämda års-anslag,
grundade på ett medium af desse inkomster för de senare
åren. Utskottet, som nogsamt inser alt det första
af dessa alternativer skulle komma att inleda Statsverket
uti årliga liqvid-förhål landen med de särskilta
Verken, hvilka det oaktadt, hädanefter såsom hittills,
icke kunde förr än sedan allmänna räkenskaperne voro
afslutade, eller långt efter den tid för hvilken redovisningen
skedde, erhålla kännedom om beloppet af
Betänkanden, N:o 4°^- 47^
deras inkomster, liar derföre trott sig icke böra tillstyrka
detta första alternativ; men anser deremot att
det andra alternativet, eller de särskilta Verkens förseende
med årliga anslag, matte tillerkännas ett afgjordt
företräde, såsom medförande de hufvndsakliga
fördelar att medlens förvaltning och redovisning blef
enkel och lätt; att de förvaltande Verken , enär deras
Uppbörd blir förvandlad från manga spridda och stundom
till beloppet mycket föränderlige inkomst-titlar,
till ett bestämdt års-anslag, blifva i tillfälle att på förhand
och till beloppet noga beräkna sina tillgångar och
kunna lämpa sin hushållning derefter; att Uppbördsmännen
i orterna blifva befriade från det icke obetydligabesväret
att afgifva redogörelser till många förvaltande
Verk; och alt desse Verks omsorger med
Uppbördens emottagande från Landsorterne, samt densammas
conlrollerandc och granskande komma att upphöra,
hvilket bör bereda besparing i deras förvaltningskostnader.
Men föratt, vid bestämmandet af dessa
anslag, så mycket säkrare närma sig den summa hvilken
borde tillkomma livart och ett af de särskildta
Verken, och dymedelst trygga så väl dem som Statsverket
för möjligen befarade förluster, anser Utskottet
lämpligt att Penningar samt Indelta Räntornes Kronovärde
och Spannmålens Tunntal , der sådant förekommer,
särskilt böra en gång för alla såsom bestämda
anslag uppföras, dock så, att, i afseende å de prisförändringar,
som Ränte-per,sedlar och Spannmål äro
underkastade, borde vid hvarje ny Statsreglering, ett
medeltal af de värden hvartill Indelta Räntor och
/
4y4 ,S t a t s - U tskotfets
Spannmål under de sista 5 åren till StatsVerket in»
gått, tagas till gr»nd för bestämmapdet af de pris
derå som för fle följande åren, intill vidtagandet af
nästa Statsreglering! skulle de särskildta Verken till?
godokprpma.
I afseende på bestämmandet af de Verks medel
soia i följd häraf lämpligen anses kunna directe till
Statsverket ingå, borde en noggrann utredning om
beskaffenheten af dessa Verks Inkomster tillvägabringas,
till utrönande af de belopp, hvilka, såsom årliga
anslag, i stället, skulle dem tillkomma, hvarvid vore
att iakttaga, att capitalei- och ipteressen samt tillhö*
vige eller donerade fastigheter, hvaraf revenue er*
hålles, skulle undantagas och icke komma uti någon
beräkning, enär sädane äro att anse såsom enskilt för*
mogenhet eller tillhörighet, hvarmed Statsbestyret icke
bör hafva att sig befatta i
pch anspr Utskottet några svårigheter icke höra mota,
att |StatsVerket, emot erläggande af bestämda
års-anslag, öfverfog uppbörden af följande medel;
1:0 PassevolanceMedlen.
3:0 'Wadstena iCrigmanshus^-medlen*
3:0 Qivile-Stateps och Armeen? PensionsrCassors
medel, med undantag af delegarnes afgifler, hvil-?
ka uppbäras af Cassornes redogörare.
4:0 Inva|id|»usFondens medel.
5:o Spinnhus-medlen.
<5:o Skogsplanterjngs-medlen.
7:0 JagtCassa-medlen.
Betänkan de n, N:o 4oS. 4?5
3:o Jemtlands Läns Allm. Sammanskotts^-medel
nern). Räfstetings-penningar
ProvincialLqkares lönertillskot):.
ÖfverskottsIJökp^medel,
q:q Strömsholms Stuteji-inede|,
10:0 Flyinge D:o,
>i:o Djekne-penningar,
12:0 Lappmarks Ecclesiastik-medlen,
}3:o ConvoyTmedlen hvilka såsom ingående till TallVerket,
kunde såsom Tull-medel anses, samt
årligt bestämdt anslag deremot anvisas åt ConvoyCassan.
Deremot anser Utskottet följande medel vara af
enskild beskaffenhet, och med hvars redovisande Statsbestyret
icke borde besväras:
1:0 Riddarhns-medlen,
2:0 Eoöres-medlen, inflytande endast j Upsala pcb
Stockholms Län,
3:o Arbetshns^medlen 5 diQ i Skaraborgs Län.
4:0 Vägbyggnads-medien, utgående i Kronobergs,
Götheborgs, kYermlands och Gefleborgs Län,
5:o Bromedlen i Christianstads Län.
6:0 Fattigförsörjnings-medlen.
7:0 FabriksFattigCassa-medJen, samt
B:o Lazaretts- och Kurhus-afgifterne, hvilka borde
jemkas och regleras samt antingen blifva ställde
under någon allmän Styrelse, eller förvaltas för
och uti hvarje Län särskildt,
kinder namn af Borgholms Garnisons Service-ipedel
har hittills ingått ett obetydligt belopp af qm
-
476 Stats-Utskottets
kring 16 R:dr årligen öfverhufvud, hvilket numera ^
då ingen Garnizons-sCrvice å Borgholm erfordras, borde
helt och hållit upphöra att vidare utgöras.
Om StatsVerket, såsom nu föreslaget blifvit, korn-'
mer att öfvertaga åtskilliga förvaltande Verks inkomster,
borde, i sammanhang"med undersökningen om beskaffenheten
af deni, jemväl en reglering af de UppbördsTitlar,
hvaraf ifrågavarande Verks Inkomster utgöras,
blifva vidtageti, till befrämjande deraf, att de
på ett mera ändamålsenligt sätt, och icke, såsom nu
eger rum, under mångfaldigt olika benämningar debiteras,
så att när t. ex. Böter förekomma å flere
Verks medel, sådane alltid måtte tillsammans upptagas
endast å et-t ställe.
Och skulle R. H. StJr behaga gilla de ås i g t e 1?
Utskottet här framlagt, hemställer Utskottet:
att R. StJr hos K. M:t i underddiet anhålla, atfe
tjenlige åtgärder måtte vidtagas till erhållande af de
i sammanhang härmed erfor der lige upplysningar och
utredningar, så att förhållanderne måtte kunna för
nästkommande ft. St:r fullständigt framläggas, och
de beslut då fattas hvartill omständigheterne må
kunna föranleda. Den 16 Fehruafii i,83o«.
N:o 407.
Utlåtande,. ang:de åtskilliga omständigheten
hörande till RiksBokslutet.. (I.-A.).
För afgifvande af det Utlåtande i flere frågor hörande'
till RiksHufvudboken sonf, enligt'Utskottets förbe
-
Betänkanden, N:o ^oj. 477
håll i Belänkandet N:o 62, hör R. St:r underställas;
får Utskottet nti vördsamt föreslå de åtgärder som i
hänseende till bokslutningen, controllen och redovisningen
i allmänhet blifvit nödige ansedde.
I afseende på redovisningen för de förskotter vare
sig emot redovisning eller återersättning som af Statsmedlen
blifvit utbetalte eller vidare utbetalas, till
följd af K. M:ts serkilta Nåd. föreskrifter, har Utskottet
uti dess Betänkaude N:o 62 föreslagit de åtgärder
som ansetts behöflige med hänseende till förskotts-tagarnes
redovisningsskyldighet; men på det äfven beloppet
af sådane oredoviste förskotter, mätte uti räkenskaperne
vara synligt, och den å dem skedde tillkomst
eller förminskning må kunna controlleras, har
Utskottet ansett lämpligt, att alla sådane förskotter
böra särskildt i RiksHufvudboken balanceras, och intill
dess vederbörlig redovisning egt rum, betraktas
såsom en StatsVerkets tillgång, och finner Utskottet
för detta ändamål tjenligt föreslå: att uti RiksHufvudboken
matte, f. o. m. för i83o, en särskild GeneralRäkning
inrättas, hvilken ej allenast skulle upptaga
de från föregående och till påföljande året befintelige
oredoviste förskotter, och de sorn under året tillkommit,
utan jemväl afföra de som blifvit redovisade eller
återersatte; samt att resultatet af desse förhållanden
derjemte måtte uti RiksHufvudbokens CpaitalRäkoing
ingå.
Enahanda Grewera/Räkning anser Utskottet, i öfverensstämmelse
med dess af R. 11. St:r redan gillade
förslag uti ofvannämnde Betänkande N:o 63, böra uti
478 Stals-Utskotets
RiksHufvudboken finnas öfver g:de IIufvudTitelns ute*
stående fordringar, jemte de lån eller förskott som af
samma Titels tillgångar årligen må blifva utbetalte eller
återlkjviderade, så att det vid hvarje års början
oell slut utestående Capitalet blifver synligt och uti
Riks Hufvud bokens CapitalRäkning balanceradt; dock
utan att någon sammanblandning med Titelns årliga
anslagssumma härigenom måtte kunna äga ruin.
Under granskningen af de Redogörelser och Ilufvudböcker
som blifvit upprättade af åtskillige så val
förvaltande som sådane Verk, hvars inkomster bestå
Uti Statsanslag, har Utskottet erfarit, att dessa redovisningar
i mer eller mindre mohn, sakna den fullständighet
och de upplysande egenskaper sorn af vårt
i allmänhet nu mera i flere delar förbättrade bokförings-systeme
billigen kunde förväntas, ocb att de
jemväl till sin uppställning innefatta en mångfaldighet
af olika, stundom ganska invecklade och otydliga methoder,
lill hvilkas utredande Reyisorerne ofta mäste
förspilla mycken tid och möda; och enär ett sådant
förhållande i hög grad påkallar åtgärders vidtagande,
hvarigenom rättelse i dessa delar må kunna tillvägabringas,
har Utskottet ansett ledande till ändamålets
vinnande, om, för ifrågavarande räkenskaper, tjenligt
Formulair upprättades i öfverensstämmelse med de för
RiksBoksluts-arbetet gällande grunder, så att de till
furin och uppställning måtte så vidt möjligt vore blifva
lika; och hvilket är så mycket angelägnare, som
sådant måhända innebär det enda vilkoret af möjlighet
för R. Si rs Revisorer' att, under den för deras
Betan landen, N:o '\oj. ^"9
förrättning bestämda tid, tillbörligen medhinna dnas
gransknings-arbete. Utskottet anser nämnde Formulär
böra grunda sig på de för en ordentlig bokföring i allmänhet
gällande principer, så att det må innefatta
fullständighet, enkelhet, säker cnntroll, så liten vidJöftighet
som möjligt, saint lättfattlighet för äfven
dem, som icke äro närmare bekante med bokföring,
och att Formuläret jemväl bör tydligt anvisa, alt RaJancerne
från det föregående och till det följande året
skola fullständigt upptaga tillgångar i fastigheter, fordringar,
behållningar i penningar eller elfecter, äfvensom
skulder, allt i penningpyärde; hörandes derjemte
föreskrifvas, att i hvarje Hufvudbok, intages ordentlig
Cassa-redogörelse, och der Verket har räkning nied
Banken eller PiigsGontoiret, serskilt conto för sådan
räkning,
I afseende å den uti Bet, N:o 6a. väckta fråga,
huruvida Räntekammarens llufvudböcker böra åtföljas
af Contra-räkningar med Ranken och RtgsQonloij-et,
har väl blifvit upplyst, att sådane Contra-rakningar
alltid blifvit förde, och äro samt blifva för
It. St:r och deras Revisorer att tillgå; men Utskottet
anser, att fullkomlig controll och ordning i denna del
endast vinnes derigenom, att löpande Räkningar med
Banken och RtgsContoiret, åtminstone i årsvis, summariskt
för hvarje conto, ingå i sjelfva RäntekammareHufvudboken,
hvarigenom denna, uu egenteligen blott
varande till Cassabok, får densamma afslutnings-confroil,
som en Hufvudbok kan lemna.
48o Stats-TJtskottets
Oin R. H. St:r gilla hvad Utskottet sålunda föreslagit,
torde underd. skrifvelse i desse ämnen böra till
K. M:t expedieras. Den 16 Fehruarii i83o.
N:o 408.
Memorial, rörande Reglementet, som för R:gsContoiret
skall utfärdas. (R:g:s-A.)
Ehuru R. H. St:rs beslut ännu saknas uti åtskilliga
ämnen af sådan beskalFenhet, alt föreskrifter derom
höra intagas uti det Reglemente, som af R. H. Sirishäll
för RlgsContoiret utfärdas, har Utskottet likväl
ansett sig böra, för tidens vinnande, till R. H. Stms
granskning och godkännande afgifva Förslag till berörde
Reglemente i de delar, som kunnat uppsättas af
lista, aldra, 3;dje och 4^de Afdeluingarne.
Vid öfverlemnande af berörde Förslag, har Utskottet
skolat vördsamt anmäla följande omständigheter,
hvilka Utskottet ansett sig böra R. II. Stirs ompröfvande
serskildt underställa,
ilo
3.-eije Afdelningen 53 rörande Länet till Staden
Borås.
Uti Stats- och BancoUtskollens, af R. H. Silf
bifallne Utlåtande (Nio 3o sid. 3p6) heter deti ”att
”Staden Borås, under alldeles enahanda vilkor, sorn
”de, hvilka, under 1823 års Riksdag, blifvit stadgade
”för det Staden då beviljade Låne-biträde; må åter
-
Betänk anden, ]\~:o 4°8* 4^1
'‘bekomma hvad af samma Låne-understod redan in''gatt,
eller till R.gsContoiret vidare ingär/*
Enär den upplysning erhållits, att alla Lånesummor,
hvilka varit intecknade uti de år 1827 afhrände
husen, blifvit till RrgsContoiret inbetaide; och
endast dessa kunna komma i fråga att till Staden återgå,
men de orden eller till Rrgs Contoir et vidare ingär
skulle vid nämnde förhållande kunna föranleda
till den misstydning, att icke blott Capital-afbetalningarne
på de Lån, som qvarstå i egendomar, hvilka
icke afbrunnit, utan ock de Capital-afbetalningar, hvilka
framdeles komma att i föreskrifven ordning erläggas
på de lån, Staden från R:gsContoiret återfår, höra
i låneväg Staden å nyo tillhandahållas, så äro merberörde
ord: eller till R.-gsContoiret vidare ingär uteslutne
ur Förslaget.
2:0
4-de Afdelningen §. 61 rörande Creditivet till Spant
ncmäls anskaffning vid inträffande missväxt.
Uti Stats- Banco- samt Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottens
gemensamt afgifne och af R. H. St:r
godkände Utlåtande (N:o n3, IV Sami. 2 Afd.) äro
väl vilkoren för GreditivMedlens användande till Spannemåls
anskaffning föreslagne, men något stadgande,
huru förhållas hör med det som utaf Creditivraedlen
inflyter har icke blifvit föreslaget. — Och ehuru det
synes ligga i sakens natur att såd^ne medel böra återgå
till R:gsContoiret, hvarifrån penningarne blifvit förskjutne,
har Utskottet likväl trott, alt sådant hör be
-
482 Stats-Utskottets
stäindt uttryckas; i hvilket hänseende Utskottet ult
ofvanberÖrde 61 §. föreslagit följande tilläggi
”1 den mån Credilivtnedlen återbetalas, skola dg
"till Capital och derå möjligen inflytande lanta till
"PuksgäldsContoiret , genom StatsContoiret , aflefve"rera
s."
Skulle R, H, St:r godkänna hvad uti lista och
aldra pnnkterne är vordet föreslaget,
torde blifva nödigt, att Beslutet härom meddelasExpeditionsUtskottet,
till iakttagande uti de underd.
Skrifvelse!-, som till K. Mit kommer att i ämnet
afgå,
j:ö
4-de. Af tiehl. §. 66 rörande Anslaget till anläggande af
en V.xtlulediiing till Carlscrona,
Uti Utskottets af R, H. Stir godkända Utlåtande
(Nio g) hvari anslaget tillstyrkes, heter det mot sluteti
"Beträffande medlen härtill och hvilka, enligt R.
"Sius förra Beslut, borde äf Fullmäktige i Riksgäldskontoret,
genom Stats-Obligätioner, anskaffas, enär,
"enligt iBak års Stats-reglering, utgifter! ej kundean”visas
på StatsVerkets Inkomster, såsom för andra
"oundvikliga och angelägna behof erfordcrlige, så skalf
"Utskottet, då den definitiva Stats-regleringen hunnit
"fullbordas, Uppgifva dert tillgång, sörö för ändamålets
"vinnande kan för efin nas.
Igenom Utskottets sedermera aflåtne och af R, fl,
Stil' jemväl bifallne Memorial (Nio 335 p. 97) är väl
ett Creditiv för ifrågavarande behof på EigisContoirefanvisadt;
men som, eller livad Utskottet eifarit, un
-
Betänkanden, N:o 4<i8. 483
dcrd. Skrifvelse till K. M:t redan afgått, i fullkomlig
öfverensstämmelse med Utskottets först afgifne Utlåtande
N.‘o g, och således icke blifvit i underdthet anmäldt,
hvarifrån medlen skola tagas,
så har Utskottet ansett sig böra hemställa, örn icke
ytterligare underd. skrifvelse må till K. M:t ufgifvas
med underrättelse, att de ifrågavarande medlen i
R:g:sContoiret utbeko,mmas.
Den 16 Februari i83o.
Stats-Utsk ottets Betänk., !N:o 409. 4^2
N:o 409.
Förstärkta StatsUtskottets Memorial, angående
den Allmänna Bevillningens fördelning.
Efter erhållen del af de respective RiksStåndens den
17 och 18 i denna månad meddelade Beslut, ang:de de
af R. H. St:rs Bevillningsutskott uti Memorial N:o 70
föreslagne VoteringsPropositioner, rörande Allmänna
Bevillningens fördelning; har Förstärkta StatsUtskottet
denna dag i föreskrifven ordning, öfver samma
Propositioner anställt omröstning sålunda, nemi.:
l:a Voteringen.
Den, som bifaller BevillningsTJtskottets, afllöglofl.
Ridd. o. Adeln , Ilögv. PresteStåndet samt Hederv. BondeStåndet
godkände Förslag, att minimi-afgiften af Bevillning
för Mäklare och SkeppsClarerare i Stockholm
och Götheborg skall utsättas till 3o R:dr, röstar
J a.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer minimi-afgiften för nämnde
personer att, enligt Vällofl. BorgareStåndets beslut,
bestämmas till 20 R:dr.
Efter Voteringssedlarnes öppnande, hafva befunnits
90 Ja och 29 Nej.
Och då således Ja vunnit, skall minimi-afgiften
af Bevillning för Mäklare och SkeppsClarerare i Slockholm
och Götheborg utsättas till 3o R:dr B:co.
S B. 33
486 Stats^UtskoHets
2:dra Voteringen.
Den som, i enlighet med BevillningsUtskottets af
Höglofl. Ridd. och Adeln, Högv. PrästeStåndet och
Hederv. BondeStåndet godkände Beslut, vill, att i 14 §-  af BevillningsFörordningen skall införas ett senare Moment
af följande lydelse: ”För Handlande eller Handtverkare,
hvilka i och för rörelsen begagna Handelsbetjente,
Gesäll, Lärling eller Arbetare, må någon
nedsättning under minimi-beloppet icke äga rum. Dock
undantages härifrån Enka efter Handlande eller Handtverkare,
som varit taxerad under minimi-afgift, hvilken
Enka må i och för rörelsen begagna en Handelsbetjent,
Gesäll, Lärling eller Arbetare och likväl, efter
Taxeringsmännens pröfning, påföras bevillning under
minimi-afgiften,” röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer berörde tillägg i enlighet
med V. BorgareSlåndets Beslut att i Författningen
icke intagas.
Denna Votering utföll med 80 Ja och 3g Nej.
Och då således Ja vunnit, kommer att i i4 §• af BevillningsFörordningen
införas ett senare Moment af
följande lydelse: ”För Handlande eller Handtverkare,
hvilka i och för rörelsen begagna Handelsbetjente,
Gesäll, Lärling eller Arbetare, må någon nedsättning
under minimi-beloppet icke äga rum. Dock undantages
härifrån Enka efter Handlande eller Handtverkare,
som varit taxerad under minimi-afgift, hvilken En
-
Betänkanden, N:o 409. 4^7
la må, i och för rörelsen begagna En Handelsbejtent,
Gesäll, Lärling eller Arbetare och likväl, efter Taxeringsmännens
pröfning påföras Bevillning under minimi-afgiften.
”
3.-eije Voteringen.
Den, sorn bifaller Bevillningsutskottets, utaf Höglofl.
Ridd. och Adeln, Högv. PrästeStåndet och Hederv.
BondeStåndet antagne Förslag: att Krögare,
Krögerskor och de, som hålla Likör-kammare, Spiscjvarters-
och Värdshusidkare, samt Tracteurer, oberaknadt
Bevillning för Bränvinsminutering, då den tillätes,
skola betala i Stockholm och Götheborg minst
10 R:dr och i de öfrige Städerne, minst 6 R:dr 32 sk.;
att det skall åligga dem, som till sådan Näring meddelar
Tillståndsbref, att, genom antagande borgen,
försäkra Kronan om afgiftens utgörande; att alla Krögare,
Krögerskor, Spisqvarters- och Värdshusidkare,
hvilka hafva en bättre och förmånligare rörelse, än
de minst taxerade Krögarne, skola taxeras till 5 för
Hundradet af den inkomst de anses hafva af rörelsen;
att denna afgift skall erläggas afven af hvar och en
annan, som med behörigt tillstånd försäljer bränvin
samt att sådane personer skola taxeras särskildt, oan«
sedt de utgöra bevillning för borgerlig rörelse, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; komma enligt Vällofl. BorgareStåndets
beslut, föreskriflerne härom uti 182a års BevillningsStndga
i stället att bibehållas.
488 Stats-Utskottets
Dessa Propositioner hafva besvarats med g3 Ja,
och 26 Nej. Och sorn Ja vunnit, är beslutadt, att
Krögare, Krögerskor och de som hålla Likör-kammare,
Spisqvarters-och Värdshusidkare samt Tracteurer,
oberäknadt Bevillning för bränvinsminutering, då den
tillätes, skola betala i Stockholm och Götheborg minst
io R:dr och i de öfrige Städerne minst 6 R:dr 32 sk.;
att det skall åligga dem, som till sådan Näring meddelar
tillståndsbref att, genom antagande borgen, försäkra
Kronan om afgiftens utgörande; att alla Krögare,
Krögerskor, Spisqvarters- och Värdshusidkare,
hvilka hafva en bättre och förmånligare rörelse, än
de minst taxerade Krögarne, skola taxeras till 5 för
Hundrade! af den inkomst de anses hafva af rörelsen;
att denna afgift skall erläggas äfven af hvar och en
annan, som med behörigt tillstånd försäljer bränvin
samt att sådane personer skola taxeras särskildt, oansedt
de utgöra Bevillning för borgerlig rörelse.
4-dc Voteringen.
Den som vill att Mästare, Packare, Vindragare,
Lin-, Hamp-, Tjäru- och Brädvräkare, Packhus- och
Vågkarlar, skola, jemlikt BevillningsUtskottets, af Höglo!].
Ridd. och Adeln, Högv. PrästeStåndet och He~
derv. BondeStåndet bifallne Förslag, taxeras i 2:ne Glassér,
nemligen den itsta till 4 Rsdr och den 2:dra till
2 R:dr, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Betänkande n, N:o 409. 48g
Vinner Nej; skola ofvannämnde Personer, jemlikt
Vällofl. BorgareStåndets beslut, taxeras lika nied Arbetskarlar
i Städerne,
Efter Voteringens slut, hafva befunnits 80 Ja och
3g Neji i följd hvaraf och då Ja vunnit, Mätare, Packare,
Vindragare., Lin-, Hamp-, Tjäru- och Brädvräkare,
Packhus- och Vågkarlar skola taxeras i 2:ne
Classer, nemligen den i:sta till 4 h-ldr och den a:dra
till 2 R:dr.
S.-te Voteringen.
Den sora bifaller BevillningsUtskottets, af Högh
Ridd. och Adeln, Högvörd. PrästeStundet och Vällofl.
BorgareStårdet godkände Förslag, att Åkare i Stockholm
och Götheborg, som icke äro Borgare, skola
taxeras i 5 Classer, nämligen:
itsta
Classen
20
R:dr
2:dra
D:o
i5
3:dje
D:o
10
n
4-de
D:o
5
»
5: te
D:o
3
)•
röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer, jemlikt Hederv. BondeStåndets
beslut, ofvannämnde 5:te Class af 3 R.:dr att uti
författningen icke intagas.
Voteringen har utfallit med 67 Ja och 02 Neji
hvadan och då Ja vunnit, det är beslutadt, att Åkare
490 Stats*Utskottets
i Stockholm och Götheborg, som icke äro Borgare,
skola taxeras i 5 Classer nemi.:
*:sta Classen till 20 R:dr
a:dra D:o — i5 „
3:dje D:o — 10 „
4>de D:o — 5 „
och 5:te D:o — 3 „
6:te Voteringen.
Den, som, i enlighet med BevillningsUtskottets
af Högh Ridd. och Adeln , Väll. Borgare- och Hederv.
BondeStånden, godkände Förslag, vill, att FastighetsBevillningen,
hädanefter, sorn hittills, skall utgöras med
2. R:dr för hvarje iooo:de R:dr af det uppskattade värdet,
röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; skall, jemlikt Högv. PrästeStåndets
beelut, denna afgift utgå med 2 R:dr 4 sk. för hvarje
rooorde R:dr af det uppskattade värdet.
Omröstningen har utfallit med 93 Ja och i5 Nej i
hvarjemte en sedel, såsom dubbel, blifvit casserad.—
Och som Ja alltså vunnit, skall FastighetsBevillninge»
hädanefter, som hittills, utgöras med 2 R:dr för hvarje
ioootde R:dr af det uppskattade värdet.
j.-dc Voteringen.
Den, som vilt att 20 §. i nya BevillningsFörordningen
skall erhålla följande lydelse: ”Då ali annan i
Riket hefintelig, Rotering underkastad, Jord af Krono-,
Skatte- och Frälse-natur, enligt Rikets Ständers
Betänkanden, N:o 4°9- 491
beslut, boide vara till Kneckte- och BAtsroanshållet
indelad, inen Hemman och Hemmansdelar eller Jord
Jikväl gifvas, sorn ännu ej kommit att vidkännas ett
sådant onus, utan att något motsvarande dem ålngdt
är, skola desse, utan afseende derpå antingen de tillhöra
Land eller Stad> för en sådan Rotefrihet så länge
de den åtujuta, årligen betala Tolf R:dr för belt
Hemman och i lika förhållande för mindre delar eller
Jordlotter <Stc. (se Förslaget till Författningen), röstar
Ja.
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej; skola, efter BorgareStandets beslut,
orden "utan afseende derpå j antingen de tillhöra Land
eller Stadf uteslutas, men §. för öfrigt till den föreslagne
ordalydelsen bibehållas.
Voteringen har utfallit med 86 Ja och S3 Nef
Och när Ja vunnit, så kommer 25§.inya BevillningsFörordningen
att erhålla följande lydelse: "Då all annan
i Riket hefintelig, Rotering underkastad, Jord af
Krono-, Skatte- och Frälse-natur, enligt Rikets Ständers
beslut, borde vara till Kneckte- och Råtsmansliållet
indelad, men Hemman-och Hemmansdelar eller
Jord likväl gifvas, sorn ännu ej kommit att vidkännas
ett sådant onus, utan att något motsvarande dem
alagdt är, skola desse, utan afseende derpå , antingen
de tillhöra Land eller Stad, för en sådan rotefrihet,
så länge de den åtnjuta, årligen betala Tolf R:dr för
belt Hemman och i lika förhållande för mindre delar
eller Jordlotter &c. (SeredactioneniFörfatln.-Försiaget).
492 Stats -U tskottets
8:cle Voteringen.
Den som bifaller BevillningsUtslottets af Hög lod.
Ridd. och Adeln, Högv. Preste- samt Hederv. BondeStånden,
antagne Förslag att ”Spannemåls-handlande,
som icke äro Jordägare, Arrendatorer eller brukare
af Hemman på Landet, taxeras efter deras rörelse, lika
med Städernes Handlande, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer, enligt Vällofl. BorgareSlåndels
beslut, i BevillningsFörordningen att i stallet intagas
ett stadgande af följande lydelse; Spanncmälshandlande
böra för deras särskildta Handelsrörelse
beskattas ehvad den idkas pä Land eller i Stad i följd
hvaraf^ Bevillning ; enligt denna Art.; bör erfåggas äfven
för sadan Spanncmälshandel; som af Jordbrukaren
drifves och bevisligen Öfver stiger beloppet af dennes
egna produetion eller egna behof.
Dessa Propositioner hafva besvarats med 85 Ja
och 33 Nej; hvarjemte en sedel måst casseras; och då
Ja vunnit, är bifallet, att "Spannemålshandlande, som
icke äro Jordägare, Arrendatorer eller Brukare af Hemman
på Landet, taxeras efter deras rörelse lika med
Städernes Handlande.
g.ile Vateringen.
Den som antager BevillningsUtskottets af Hederv.
BondeStåndet godkände Förslag att det Bevillnings-afdrag
lör utlånte Penningar, soia Låntagare är berat
-
TSetänkanden, N:o 4°g. 4g5
tigad att af Långifvare återfå, skall stadgas till Fem
procent af Räntan för alla utlånta Capitaler, utan afseende
derpå om de äro intecknade eller icke, så framt
nemligen Räntan är till mer än Feni för hundrade bestämd,
röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer detta Ränte-afdrag, enligt
de 3:ne öfrige resp. RiksStåndens beslut, att hädanefter,
som hittills, utgöras med a R:dr af hvarje iooo:de
R:drs éapital och i förhållande dertill, för mindre Lån,
som i fast Egendom intecknadt, är, men med 5 procent
af Räntan för de Capitaler, hvilka icke emot en sådan
säkerhet blifvit utlånte, under villkor i bägge
dessa fall, att Räntan till mer än 5 procent är bestämd.
Denna Votering har utfallit med 68 Ja och 5o
Nej, samt en dubbel sedel blifvit casserad. Och som
Ja vunnit, är stadgadt, att det Bevillnings-afdrag, för
utlånta Penningar, som Låntagare är berättigad att af
Långifvare återfå, skall bestämmas till 5 procent af
Räntan för alla utlånta capitaler utan afseende derpå
om dc äro intecknade eller icke, så framt nemligen
* Räntan är till mer än 5 för Hundrade utsatt.
Hvilket allt Förstärkta StatsUtskottct härmed skolat
bos R. II. St:r vördsamt anmäla.
Den 2i Februarii i83o.
Stats-U tskottets
N:o 410.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss
af Utskottess Betänkande N.‘o 38a, ang:de
lättad utväg lill Låne-bidrag åt Fastighetsägare.
G enom Utdrag af Högloft. Ridd. och Adelns Protocoll
den urte innevarande månad har Utskottet nndfått
del af de anmärkningar, som inom bemälte Riksstånd
blifvit vid ofvanberörde betänkande af flere Ledamöter
gjorda; likväl och som, enligt Ilögv. Pr asteStåndetsj
Vällofl. BorgareStandets och Idederv. BondeStåndets
samma dag fattade beslut, berörde Betänkande
blifvit af dem bifallit oeh frågan af 3. Stånd således
afgjord är; alltså har, till följd af6g.§. RegeringiForinen,
Utskottet ansett sig dermed ej kunna någon
vidare befattning taga.
Ibland ofvannämnda anmärkningar förekomma äfven
omständigheter, hvilka kunna hänföras under de
i Utskottets Utlåtanden Nto 383 och 384 omförmäldta
ämnen; oeh får Utskottet i anledning deraf vördsam!
anmäla, att desse omständigheter skola vid pröfninge»
af de emot sistnämnde Utlåtanden inom 3 RiksSiånd
gjorde serskildte anmärkningar tagas under öfvervägande
och besvaras.
Den 23 Februarii i83o*
Betänkanden, N:is 4io,
495
N:o 411.
Memorial, i anledning af skiljaktiga Beslut
inom RiksStånden i fråga om den af Marstrands
Stad sökte ersättning för utgjord
inqvartering.
Enligt från RiksStånden ankomne ProtocollsUtdrag af
den 10, 11 och i5 innevarande månad, hafva, i anledning
af Utskottets Utlåtande N:o 385 i ofvanberörde
ämne, de beslut blifvit af RiksStånden fattade:
att Ridd. och Adeln bifallit Utskottets hemställan:
”det R. St:r måtte af RiksgäldsContoirets medel anslå
omkring en fjerdedel af Stadens förmenta fordran eller
en Summa af gooo R:dr, att förskottsvis utbetalas
■i afräkning å den ersättning, som, efter skeende utredning,
kan varda Staden tillerkänd, och af kommande
St:r anslagen.”
Hvaremot BondeStandet denna hemställan afslagit,
samt åter PrästeStändet deruti gjort den ändring,
”att Nio Tusende Riksdaler Banco borde beviljas Staden
Marstrand såsom ersättning, i ett för allt, för dess
förmenta ifrågavarande fordran:”
och BorgareStändct likaledes, såsom ersättning för
den från utgjord inqvartering härledde fordran hos
Staten, tillaggt Staden Marstrand en summa af gooo
R:dr B:co, af RiksgäldsContoirets medel, varigenom
Marstrand skulle anses vara för omförmäldte anspråk
till fullo godtgjord.
4g6 Stats-Utskottets
Vid detta förhållande och som 3:ne RiksStånd ansett
Staden Marstrand vara till ersättning berättigad,
ehuru Ridd. och Adeln varit af olika mening med
Preste- och BorgareStånden, i afseende på totalbeloppet
af densamma; alltså anser Utskottet sig böra inbjuda
Ridd. och Adeln, att de 2:ne nyssbemälde RiksStåndens
beslut i detta ämne biträda, då genom 3:ne
Stånds beslut frågan afgjord blifver; men skulle Ridd.
och Adeln icke finna godt att denna inbjudning antaga;
då anser Utskottet saken böra till afgörande af
Förtäckt Statsutskott liänskjutas, i hvilket afseende
till bifall framställes följande Voteringsproposition :
”Den, som bifaller att af RiksgäldsContoii ets medel
anslås omkring Jjtdel af Staden Marstrands förmenta
fordran eller en Summa af 9000 R:dr, att förskottsvis
utbetalas i afräkning å den ersättning, som, efter
skeende utredning, kan varda Staden tillerkänd och
af kommande St:r anslagen; röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej; kommer Staden Marstrand att af
RiksgäldsGontoirets medel utbekomma såsom ersättning
för sin från utgjord inqvartering härledde fordran
hos Staten, en Summa af 9000 R:drB:co, hvarigenom
Marstrand skall anses vara för omförmäldte
anspråk till fullo godtgjord.
Den 24 Februarii i83o.
Betänkanden, N:o 4*2.
497
N:o 412.
Utlåtande öfver ExpeditionsUtskottets Memorial
N:o 35o, ang:de en underd. skrifvelse om.
verkställd granskning af Lazaretts- och Curlius-räkenskaperne.
(R:gs-A.)
Uti detta Memorial, som från samtlige RiksStånden
blifvit till Utskottet remitteradt, har ExpeditionsUtskottet
anfört huruledes i öfverensstämmelse med Statsutskottets
af R. Sttr bifallne Betänkande N:o 296,
ang:de verkställd granskning af Lazaretts-och Curhusräkcnskaperne
för år 1826, ExpeditionsUtskottet afgifvit
Förslag Nto 245 till underd. skrifvelse, och hvilket
förslag icke allenast blifvit af samtl. RiksStånden
godkändt, utan ock underd. skrifvelse i ämnet till K.
M:t med H. Ex. Hr Grefvens och LandtMarskalkens
samt de öfrige RiksStåndens Hrr Talmäns underskrifter
forsed t. Men då före afsändningen af denna underd.
skrifvelse, befunnits, att den af Utskottet i dess
ofvanberörde Betänkande gifna och i den underd. skrifvelsen
följda uppgift, -att total-beloppet af räntan å
ett deri omnämndt, uti Hufvudböckerne balanceradt
SkuldCapital 11,533 R:dr 16 sk., hvilken ränta utgör
692 R:dr om året, skall från år i8o4till 1827, utgöra
ig,5i5 R:dr 36 sk. 11 r:st., icke möjligen kan vara
med verkliga förhållandet instämmande; så, och på det
R. Sttr icke måtte hos K. M:t göra en deremot stridande
anmälan, har ExpeditionsUtskottet ansett sig
böra R. H. Sttr underställa, huruvida icke till rättel
-
4g8 Stats-Utskottets
se i berörde afseende frågan må till StatsUtskottet öfverlemnas,
och sedan sådan rättelse blifvit vunnen,
underd. skrifvelse, med iakttagande deraf, till K. RI:t
expedieras.
Utskottet får, i anledning häraf, förklara, att
ehuru Utskottets yttrande (sid. 4^4)» hvarifrån anledningen
till anmärkningen blifvit hemtad, innehåller,
att, enligt hvad en kort anteckning uti de till Utskottet
öfverlemnade Hufvudböcker för åren 1824, 1825
och 1826 föranlederj ränta till ett oförändradt belopp
af 692 R:dr, å Fondens skuld under rubrik: Konungens
EnsaksBötesMedelj blifvit alltifrån år 1804 hvarje
år påförd, detta yttrande likväl icke bordt kunna
föranleda till den slutsats, att Utskottet uppgifvit, det
någon ränta från år i8o3 icke är vorden utbalancerad,
— så mycket mindre, som genom det nyttjade
ordet föranleda, är vordet antydt, det Utskottet icke
ingått uti någon undersökning om förhållandet med
räntepåföringen uti äldre årens räkenskaper, och hvilket
Utskottet ansett vara olämpligt, då det till år 1825
iubalancerade räntebeloppet blifvit, genom föregångne
Revisioner, till riktigheten controlleradt. — Enligt den
af vederbörande nu mera Utskottet meddelade uppgift,
är uti 1804 års Hufvudbok inbalancerad ränta
lill ett belopp af 429t Rtdr 36 sk. ii r:st., och hvilket,
tillagdt den ifrån samma års början och till 1826
års slut upplupne och påförde ränta efter 692 R:dr om
året, eller tillsammans för dessa åren i5,23i4 Rtdr*
alltså utgör den uti Berättelsen uppgifne, till år 1827
utbalancerade räntesumraa af ig,5t5 R:dr 36 sk. u r:st.
Betänkanden, 3V:is 4,a» 4*3- 499
För öfrigt får "Utskottet tillägga, att afsigten med
den af Utskottet tillstyrkta undersökning icke kunnat
vara, att få skulden till beloppet utredd, enär detta
genom Revisionerne var tillförlitligen controlleradt,
utan endast att utrönas måtte, huruvida sjelfva Skulden
vore af sådan beskaffenhet, att den antingen bör
betalas eller afskrifvas; hvadan, i Utskottets omdöme,
till grund för den underd. skrifvelsen, i afseende
på skuld-beloppet, endast skulle kunna anmälas hvad
sorn, enligt Utskottets Berättelse, utbalanceras till år
j827 serskildt i capital och serskildt i ränta.
Den 24 Febr. i83o.
Rättelser:
Vid Uti. N:o 38a sidan XVI a:a raden nedifrån står:
hafva instämt Hr Riben, C. W., läs: Hrr Gyllenhaal, L. II,,
Riben, C. IV, etc.
Vid Uti. N:o 4°7 sidan 479 5:te raden nedifrån står:
§årsvis skall vara mänadsvis; samt 2:dra raden nedifrån
slår: varande läs svarande.
Stats-Utsk. Betänkanden, N:o 4*3. 5oi
N:o 413.
Utlåtande öfver Hr Rosenblads, Bernh., motion
innefattande förslag till bestämmande
af tiden och sättet för invexlingcn och upphörandet
af R:gsContoirets Creditsedlar.
(R:ga-A.)
JMedelst ProtocolIsUtdrag af den 20 sist!. November,
har berörde motion blifvit från H. R. o. A. tillika
med de deraf föranledde yttranden, till Utskottet
remitterad, och hvilken motion lyder som följer:
Med afseende derpå:
att sedan Banken iklädt sig ansvarigheten för alla af
R:gsGontoiret utgifne CreditSedlar, all skillnad emellan
desse och Bancosedlar upphört;
att 2:ne slags pappersmynt af alldeles lika art är Öfverflödigt;
att
endast kostnaden för B.:gsContoirets Sedel-till verkning,
utom aflöning för Cassörer m. fl., går årligen
till g,5oo å i5,5oo B.:dr;
att den större lätthet allmänheten ägt för vexling i
RrgsGontoirets Cassör, äfvensom den större beqvämlighet
Piiksgäldssedlarne för rörelsen erbjudit, upphöra,
om B.. St:r antaga BancoUtskottets förslag
om Transporträkningens upphörande, samt förenkladt
Kassaförings- och Vexlingssätt i Banken;
att den mindre säkerhet de nu varande BäksgaldsSedlarne
erbjuda mot efterapning och förfalskning än
5 B. 34
—.. . ■ J
5
oi Stats-Utskottet*
de nya Sedlar, BancoUtskottet föreslår R. St:r, att
af Banken utgifvas, fordrar att genom samma RiksgäldsSedlars
upphörande, att såsom mynt i Riket
erkännas, åtminstone för en framtid förekomma all
verkan af å dem försökt förfalskning eller efterapning
;
att deremot å en annan sida närvarande Innehafvares
rätt fordrar, att, ehvad anstallt som för RtgsSedlarnes
indragning kan pröfvas nödig, Innehafvarne
lemnäs tillräcklig tid att göra sin rätt gällande;
att, med ledning af Allmänna Lagens stadgande, i afseende
på kraf för skuldfordringar i allmänhet 10
års prescriptionstid tyckes härvid förena både det
allmänna och enskildta interesse^ fordringar;
så får jag vördsamt föreslå:
1:0 att med Mars månads utgång år i83o all vidare
tillverkning af RtgsContoirets GreditSedlar, eller af
de så kallade RtgsSedlarne må upphöra;
2:0 alt i R:gsContoirets Cassör utvexling af befintelige
förråder af dessa Sedlar må fortfara till sex veckor
efter den dag, då Banken börjat utgifva sina nu föreslagne
nya Sedlar;
3:o att sedan utvexlingen af RtgsSedlarne upphört,
Fullmäktige uppdragas, att hos K. M:t i underdthet
anhålla om utfärdande af en Allmän Kungörelse,
bestämmande en prescriptionstid afTio (io) år från
Kungörelsens datum, inom hvars förlopp alla af
RtgsCoutoiret utgifne CreditSedlar böra derstädes
till inlösen vara uppviste, vid vite att eljest förklaras
förlustige af all inlösningsrättj börande den
-
Betänkan den, N:o 413- 5o3
na kungörelse under prescriptionstiden minst en gång
om året ifrån Predikstolarne uppläsas och i officiella
tidningen införas;
4:o att till prescriptionslidens slut med dessa Sedlars
inlösen förfäres såsom hittills.
Detta Hr Rosenblads förslag är i mer eller mindre
måtto vordet motsagdt af andre talare. Hr Friherre
Boye, Ludv., har ansett förslagets antagande
skola medföra de skadligaste följder. —- Allmänheten
har blifvit vand vid räkningen i RigsSedlar; och indragningen
af dessa Sedlar skulle, i Hr Frihérrens tänka,
höja alla priser till Banco, och dymedelst göra
RörelseCapitalet jämnt 5o procent svagare.
Äf Hr Lefrén, Johan Pehr, är yttradt, att om
värdet af En Riksdaler RrgsSedlar skulle blifva enhet
för Landets hya MyntSyste'me, så blefve det
vid nästa Riksdag tillfälle att öfverlägga om Hr Rosenblads
motion. Men då realisationen ännu icke kommit
i gång, har Hr Lefre'n ansett det vara nyttigt,
att RtgsSediärne, såsom hittills, cursera, dock att inga
nya sedlar varda slagne. Hr Tham, Wolrath, har
satt i fråga, huruvida det vore för tidigt, att besluta
hvad som med nödigt tålamod i framtiden följer af
sig sjelft. Om realisationen går för sig och Specieroynt
kommer i rörelsen, skall det efter hand uttränga
småsedlarné, och RrgsSedlarne af sig sjelfve försvinna:
under tiden skall man vänja sig vid jemförelsen
i värdet af R:gsSedlarne emot Speciemyntet, likasom
nu af dessa Sedlar emot BancoSedlarne. Först då
när*, man blir vand vid denna jemförelse skulle Hr
5o4 Stats-Utskottets
Tham vilja instämma med Motionairen; men innan
Silfver kommit i omlopp, hade han ansett det ifrågavarande
förslaget icke böra verkställas.
Detta, tillika med hvad i öfrigt under discussionen
blifvit yttradt, har Utskottet tagit under noggrannt
öfvervägande.
De af Hr Friherre Boye framställde åsigter kan
Utskottet icke dela.
Af erfarenheten känner man, att alltsedan år
i8o3, då värdet af RrgsSedlarne emot Bancomyntet
stadgades, både köpslut och andra penninge-afhandlingar,
fastän uppgjorda i RtgsSedlar, blifvit med Bancomynt
liqviderade; och att Allmänheten nu mera förstår
så lätt, att uträkna skillnaden i värdet af Bancomyntet
emot RrgsSedlar, att Bankens småsedlar merendels
alltid, åtminstone i den mindre rörelsen, benämnas
efter deras värde i R:gsSedlar.
Hvad åter angår den af Friherren befarade prisförhöjning,
såsom en följd af RigsSedlarnes indragning,
så anser Utskottet förhöjning eller sänkning i pris å
varor m. rn. icke bestämmas af sättet, att med större
eller mindre zifFertal uttrycka penningens värde, utan
att helt andra orsaker äro härtill bidragande. — Och
torde Utskottet få tillägga den anmärkning, att om
någon verklig olägenhet, efter hvad Hr Friherren anser,
skulle blifva en ovilkorlig och nödvändig påföljd
af RtgsSedlarnes indragning, så är i och med det samma
sagdt, att utgifningen af dessa Sedlar aldrig skall
upphöra, enär enahanda orsak måste i alla tider åstadkomma
enahanda verkan.
B e t ä n k a n de n, N:is 4i3, 4^4* 5o5
Ehuru Utskottet i allmänhet gillar förslaget, kan
Utskottet likväl icke instämma med Motionairen, i afseende
på tiden och sättet för R:gsSedlarnes indragning,
enär Utskottet anser några brådstörtande åtgärder
i detta hänseende mindre tjenliga. Utskottet föreslår
alltså:
a) Att med samma dag, som Banken öppnas
för utvexling af Silfver mot BancoSedlar, all tillverkning
af RtgsSedlar inställes.
U) Att de, vid berörde tid, i förråd varande
och utelöpande R:gsSedlar, må uti R:gsContoirets
Cassör på vanligt sätt ut- och invexlas, så länge de
icke äro förslitne.
c) Att, i afseende på prescriptionstiden, det öfverlemnas
åt R. St:r vid nästa Riksdag, att, efter då
varande förhållanden, härom besluta.
Den 24 Febr. i83o.
N:o 414.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss
på Utskottets Betänkande N:o 383, angående
sättet för upptagandet af det Lån, R. St:r,
genom bifall till Utskottets Betänkande N:o
382, beslutat.
Då Utskottet nu går, att besvara de anmärkningar,
som inom Höglofl. Ridd. och Adeln, Vällofl. BorgareStändctj
samt Hederv. B ondeSlandet emot förrberörde,
af Högv. PrästeStändet den ni denna månad bifallne,
Betänkande afgifvits; får Utskottet, till följd af
5o6 Stats*»Utskottets
dess derom gjorda anmälan i Utlåtandet N:ö 410 och
den ordning, hvaruti ämnena i Betänkandet N:o 383
förekomma, först afgifva yttrande öfver flep hos Ridd.
och Adelil^ vid förehafvande!: af Utlåtandet N:o 38a;
af Hr Hjerta> Gustafgjorda, af en annan Ledamot
understödde framställning: att R:g:s-Contoirets Fullmägtige
icke borde få med denna Upp-och Utlåningsrörelse
sig befatta, så yida jcke realisationen sanctioneras,
utan i annat fall fråga derom icke komma att
äga rum; hvilken mening äfven delats inom BondeStåndet
af en Ledamot, som yrkat att realisationens
verkställande bordt såsom vilkor för lånets upptagande
antagas.
Ibland de skäl, som föranledt Utskottet tillstyrka
It. St:.- det ifrågavarande Lånets upptagande, har, såsom
af prsemisserne till det återremitterade Betänkandet
synes, jemväl den omständighet ingått, att en sådan
åtgärd skujle i sin mohn bidraga till undanrödjandet
af de olägen heter, sorn vanligen åtfölja öfvergången
från ett myntförhållande till ett annat, äfvensom
gifya styrka åt Bankens Silfverfond till realisationens
fortskyndande. Och då förslaget om lånets
upptagande, fastän dess hufvudsakliga syftemål är att
bereda understöd åt gäldbundne jordägare, således skedt
jemväl under förutsättning, att R. St:rs beslut om
myntbjestämning och realisation går i verkställighet,
hvilket beslut blifvit till K. M:t$ bifall öfverlämnadt;
får Utskottet, i anseende till den inverkan som desse
bägge åtgärder på hvarannan äga, föreslå:
att R. St.Y till K. M:ts Nådiga ompröfvande i un
-
Betänkan de n, N:o 4!4- ^°7
derd:het öfverlemna, att, i sammanhang med Dess
Kådiga sanction å den af R. St:r i underd:het föreslagne
myntbestämning och realisation, äfven utsätta
tiden, då det nu fastställdta lånet må taga sin början.
Börandes, i händelse R. St:r sådant bifalla, hufvudgrunderne
för upplåningen härefter rättas (seöPuncten,
nya Förslaget).
Vid Betänkandet K:o 383 är i allmänhet erinradt:
att, i anseende till förlusten både för enskilde
peli Staten, genom de årligen utgående räntebetalningarne,
äfvensom de oberäkneliga följderna af en förliastig
och oförmodad uppsägning, föreskrift bordt tillstyrkas
om lånets upptagande inom Riket, så vida tillgång
dertill funnes;
att af Fullmägtige i R:g:s-Conto|ret kungöras borde,
att både Svenske Medborgare och TJtländningar
äga, att inom v‘ss concurrera i afseende på lånets
meddelande, hvilket kungörande borde ske äfven på
Europas pennjnge-rväxlande Beurser, och viss tid bestämmas,
inom hvilken förseglade eller skriftliga anbud
må vara till R:g:sConloiret ingifne; hvaremot åter
andre ansett:
att Svenske Medborgare skulle äga företräde, att
försträcka Staten det nya Lånet, och först ett halft år
efter den derföre bestämda yttersta terminen , Utländningen
inbjudas, att lämna detsamma; samt lånet upptagas
i flere mindre poster, hvarigenom flere Capitalister
kunde concurrera och Staten sålunda erhålla de
lörmonligaste vilkor:
5o8 Stats-Utskottets
att Utskottet bordt uppgifva, hvilka Controller
ansågos tjenlige till förvissande derom, att rättigheten
att göra anbud till lånets lefvererande blefve allmän,
så att den som erbjöd de billigaste vilkor antoges:
att BancoFullmägtige borde, gemensamt med Fullmäktige
i R:g:sContoiret, ombesörja upplåningen, emedan
denna operation egentligen knappt rörde R:g.*sContoiret,
åtminstone vida mindre än Banken, på hvars
förmåga att utföra realisationen den komme att hafva
ett ganska stort inflytande:
alt fördelaktigare vilkor än de af Utskottet föreslagnc,
borde kunna erhållas, samt
att grunderne och sättet för det föreslagna lånets
upptagande bordt närmare bestämmas.
Hvarjemte hos Ridd. o. Adeln af Hr Rosenblad,
Bernhard, blifvit meddeladt ett särskildt Förslag till
Hufvudgrunder för R:g:s-Contoircts upplåning af 2
millioner R.dr Svenskt Silfver Specie j ef ter gamla Myntfoten,
till fond för lån å jordegendom, hvilket Förslag
i flere delar tjent Utskottet till ledning vid den
fö revarande frågans förnyade öfvervägande.
Utskottet får i anledning af förenämnde anmärkningar
anföra: att, såsom dess förut afgifne Utlåtande
innehåller, Utskottet icke tillstyrkt någon positiv föreskrift,
att lånet skall å Utländsk Ort upptagas; men
då Utskottet dels ansett omöjligt, att ett lån i Silfver,
till så betydligt belopp som det ifrågakomne, kan inom
Landet fås, på annat sätt, än att Svensk man
skulle såsom ombud för någon Utrikes vistande Capitalist
detsamma erbjuda, eller ock lånet i motsvarande
Betänkanden, Nfo 4*4- 5og
belopp Banco-sedlar lefvereras, genom hvilket sednare
lånesätt, ändamålet med företaget alldeles icke skulle
vinnas, dels ock funnit det ostridigt kunna på bättre
vilkor utrikes ifrån erhållas, om Fullmägtige i R:g:sContoiret
hafva sig öppet lemnadt, att directe med Längifvaren
om lånet uppgöra; så har, i frågan om företrädet
att försträcka Svenska Staten detsamma, Utskottet
ej eller trott lämpligt, att, genom någon bestämd
föreskrift, i detta fall, inskränka friheten för
Fullmägtige, att antaga de förmonligaste vilkor som
kunna erbjudas.
Med godkännande af de gjorde anmärkningarne inom
Ridd. o. Adeln samt BorgareStändet i afseende på
behofvet af ett stadgande rörande allmänt kungörande
om lånets upptagande, tiden för anbuds afgifvande
derå, äfvensom nödig säkerhet för förhindelsernes uppfyllande,
äro särskilde föreskrifter derom af Utskottet
föreslagne i 6:te Puncten af de förändrade Upplåningsgrunder
sorn nu tillstyrkas.
Beträffande yrkandet inom Ridd. o. Adeln, att
BancoFullmägtige, gemensamt med Fullmägtige i R:g:sContoiret,
borde besörja upplåningen ; åberopar Utskottet
dess af 3 RiksStånd redan bifallne tillstyrkande:
Alt verkställigheten af Upp- och Utlåningen icke
bör af R. St.-rs Bank bedrifvas; hvarigenom således
denna fråga redan är af R. St:r afgjord.
Och som Utskottets Förslag till de Maximi-bestämmelser,
för räntas och provisions beräknande, utöfver
hvilka Utskottet nu ansett lånet ej må sökas eller
antagas, icke utesluter möjligheten för Fullmägtige
5io S t a t s - U t s k o 11 e t s
i R:g:sContoiret att kunna för Riket lindrigare vilkor
betinga, då äfven en större vinst af lånet erhålles, än
den, som, efter de nu beräknade strängaste vilkor,
enligt bifogade Calcul, visar sig; alltså bar Utskottet,
med hänvisning tillika till de förändringar och tillägg
i grunderne för lånets upptagande, sorn i detta
Utlåtande äro föreslagne, icke något vidare att tillägga,
i anledning af de allmänna erinringar sorni öfrigt
blifvit emot Utlåtandet N:o 383 gjorda.
Vid de särskildta Puncter af Hufvu dgrutulerne föp
den blifvande Upplåningen, som berörde Utlåtande innehåller,
hafva följande speciella anmärkningar ägt rum.
Emot i.-sta Punct en.
Af en Ledamot inom Ridd. och Adeln.- att Utskottet
föreslagit en obestämd ränta, nemligen till högst 4 Procent,
hvilket synts mindre riktigt, emedan R. St:r borde
sjelfve bestämdt utsätta ränte-beloppet, så att Speculanterne,
i likhet med hvad som sker i andre Länder,
blott täfla om Capital-beloppet,
Inora BondeStåndetj att, då icke vilkoret, att myntbestämningen
skall yara skedd, funnes stadgadt, det
kunde hända, alt lånevinsten icke en gång betäckte
räntan för obligationerne och att således bristen måste
af R. St:r fyllas:
Inom Borgare- och BondeStänden, alt sista Mom.
eller orden: hvarigenom detta län pä omkring är
blir liqvideradt borde utgå och förflyttas till 3:dje
Punctcn af Betänkandet N:o 384, euär, enligt de af
B e t ä n k a n d e n, Nro 4 > 4- 5n
Utskottet föreslagne Upp-och Utlåningsgrunder, StatsVerkets
skuld, med förbindelse af 4 procents ränta
och i procent? ärlig Capital-afbetalning, icke komme
att amorteras på mindre tid än 45 år, samt med 4
proc. ränta och 2 proc. Capital-afbetalning på 28 år,
då deremot Gäldenärernes skulle liqvideras på 37 år:
Inom BorgareStåndet: att uttryckas matte, det
RrgrsContoiret, efter att hafva af Låntagarne incasserat
lånen, kan, med begagnande af sin uppsägningsrätt,
då inbetala hela återstoden af det utaf Contoiret
upptagne lån och att, endast i det fall, att RrgrsContoiret
är i tillfälle att till amortissement använda melan
1 proc. å primitiva Capitalet årligen, den uppgifne
tiden af år skall närmas; samt
att tillika föreslås borde, huru stor afbetalning
på det upptagne LånGapitalet skall af RrgrsContoiret
årligen göras af den dertill anvisade Amortissementsfond,
samt att R:g:sContoiret borde åläggas amortera
så stor del af de utelöpande obligationerne, att det
upptagne länet kunde vara betaldt på år, emedan
eljest kunde inträffa, att låntagarne betalt sine skulder,
men Statens dock icke vöre på den beräknade tiden
liqvidetad; till förekommande hvaraf, kunde i
i:stq Momentet tilläggas vid ordet ”inflyter” orden:
"och ofverblijver sedan de ärliga, kostnaderne för lånerörelsen
a/dragits.
Utskottet har väl ansett anledning icke saknas,
att ju ett lån på lindrigare ränte-vilkor än 4 procent
kunde erhållas, och Utskottet har derföre i 8:de puncten
af förra Förslaget, lätnnadt öppet åt Fullmäglige
5i2 S t a t s - U t s k o 11 e t s
i RiksgäldsContoiret, ”att, så vida större förmo ner,
”än efter de af Utskottet gjorde beräkningar, visade
”sig, afsluta om länet emot högre mellangift och lng"re
ränta;” men då Utskottet godkänner den gjorda
anmärkningen, att räntan bör till visst belopp af B.
St:r bestämmas, och Utskottet anser den böra utsättas
till 4 procent; hälst i annat fall, genom den större
mellangiften, Capitalet som uppbäres, skulle blifva
mindre; finner Utskottet sig äfven böra frångå dess
förut afgifne förslag om ränte-beloppet, samt i det nu
afgifvande förändrade förslaget bestämdt tillstyrka:
att räntan blifver 4 procent.
Ehuru Utskottet icke kan bestrida riktigheten af
den mening, att, utan myntbestämning eller realisation,
brist för RiksgäldsContoiret kunde uppkomma
genom olika Cours-förhållanden, vid liqviden af räntan,
på det upptagne lånet med den för de utgifne lånen
ingående vinst; tror Utskottet likväl, att, i följd
af det sammanhang med verkställigheten af Myntbestämning
och realisation, som, efter hvad i det föregående
är nämndt, Utskottet ansett ifrågavarande Upplåning
böra äga, och genom utvägen, att på depositiräkningen
i Banken hafva det inkomne Silfret disponibelt,
någon förlust på clet hela för RiksgäldsContoiret
icke skall uppkomma emellan den påräknade räntevinsten
och den ränte-utgift Coritoiret får vidkännas.
Till styrka härföre, så väl som riktigheten af den
tid, hvarunder RiksgäldsContoirets eget lån skall amorteras,
åberopas vidare den bilaggde Calculen öfver resultaten
af både Upp- och Utlåning; och som för öf
-
B e t ä n t a n d e fi, N:o 4i4> 5i3
rigt en viss årlig afbetalning på Capitalet nu blifvit
tillstyrkt: fond derföre anvisad: rättighet lämnad RiksgäldsContoiret
att efter io års förlopp uppsäga större
eller mindre del af lånet: (se i:sta och g:de Puncterne
af det nu afgifne Förslaget) samt derjemte i i2:te
puncten af Utlåningsgrunderne stadgadt blifvit, att
allt hvad som inflyter utöfver det belopp som till räntebetalning
å Obligationerue samt till omkostnader erfordras,
skall gå till AmortissementsFonden, hvilka
alla omständigheter böra försäkra, att lånet inom den
uppgifne tiden tiden amorteras, så anser Utskottet derigenom
de vid denna Punct i öfrigt gjorde Anmärkningar
vara besvarade.
Emot 2:clra Puncten.
Inom Ridd. och Adeln, samt BorgareStåndet, dels
att Obligationerne så mycket häldre bordt ställas i
Svenskt Silfvermynt, som R. St:r vidtagit beslut till
beredande af ordning och stadga i Svenska myntet,
dels ock att Räntebetalningen och Amortissement borde
verkställas i Stockholm eller vid det Svenska LandtRänteri,
som den långifvande önskade.
Utskottet har ansett hinder, för de förmånligaste
vilkofs erhållande, möjligen skola uppkomma, om
icke Långifvarnes önskan, att få förskrifningarne ställde
äfven i den Orts Mynt, hvarest betalningarne skola
erläggas, kan uppfyllas. Och då liqvid af Ränta
och Capital i alla händelser bör ske efter det metalliska
förhållande, som emellan Svenskt Silfver Specie
och det långifne Myntet figpr rum, och icke efter
514 S t a t s - U t s k o 11 c t s
Cours-beräkning, har Utskottet trott rättighet böra
Jämnas Obligations-innehafvarne, att både å Utländsk
Ort och i Stockholm få uppbära räntan och förfallet
Capital; dock så, att, till förekommande af skyldig—
lieten för PuksgäldsContoiret, att för desse liqvider hålla
dubbla fonder, i senare händelsen , penningarnes
lyftning skaij ske en månad förr äri liden dertill å Utländsk
Ort blifvit bestämdj hvarigenom någon förlust
för RiksgäldsContöiret ej synes uppkomma, då genom
desse tidigare liqvider liespares provisionen sorn i annat
fall skulle beräknas.
(Se härom i:sta och 2:dra Monu i 4'-de puncten af
nytt Förslag till Upplåningsgrunder.)
Finnande Utskottet, i följd af dé deruti meddelade
föreskrifter, icke behöfligt det af Herr Rosenblad
Bernhard, föreslagne Stadgande: om rättighet för Fullmägtige,
atty efter bestämd Cours, till Silfvermynt
omskrifva Obligationerne; ursprungligen ställde i Utländskt
mynt.
Emot 3:dje Puncieri.
Inom BondeStändetj att, i den händelse lånen till
Fastighets-ägare icke till hela beloppet utginge, räntan
på det upptagne lånet torde komma att få godtgöras
genom Bevillning, hvaraf BondeStåndet lomme
att vidkännas den största andelen:
Inom Borgare- och BondeStanden: att, då Utlåningen
berodde dels på tillräckligt antal Lånsökande,
dels på antaglig säkerhet, Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
borde lämnas rättighet, att inhibera så stor del
B e t ä n k a n d e n, N:o 4*4* 5i5
af lånet, sorn ej behöfdes, eller ock lånet icke upptagas
förr, än de behöfvande Jordbrukarnes Ansökningar
inkommit.
Inom Ridd. och Adeln att, på det skakningen i
penningeförhållanderne ej måtte blifva alltför stark,
maximi-beloppet af Upplåningen för hvarje år borde
blifva högst 5:te-delen af hela Upplåningssumman, 2
Millioner R:dr; eller också den lefvereras på 4 särskilde
terminer, med 5oo,ooo R:dr inom September
månad detta år, lika Summor inom Maji och September
månader åri83i, och de sista 5oo,ooo R:dr inom
Junii månads slut i832.
Såsom svar på den första af dessa anmärkningar,
åberopar Utskottet de nya föreskrifter, som Utskottet
i iotde Puncten af förändradt Förslag till Upplåningsgrunder
tillstyrkt, jemte hvad angtde Utlåningen och
dermed sammanhang ägande frågor i Utlåtandet N:o
4i5 vidare tillstyrkt blifvit.
Ingen Långifvare torde utan motsvarande ersättning
vilja underkasta sig vilkoret af det obestämda
fall, att en del af Lånet koinme att lefvereras och en
del icke. Sådant skulle ovilkorligen stegra priset på
lånet och till intet göra den förmån som deraf är beräknad.
Men, då ej mindre till lättnad för Utlåningen
än förekommande af en större rubbning i penningeförhållanderne
inom Landet, Utskottet anser lämpligast
att bestämmandet af terminerne för lånets lefvererande,
äfvensom Summan, som vid hvarje termin
skall ingå, bör till RiksgäldsContoirets Fullmägtige öfverlämnäs;
har i enlighet härmed föreskriften i 3:dje
5i6 Stats-Utskottets
runden af förra Förslaget blifvit förändrad, (se 5:te
Puncten, nya Förslaget).
Emot /f:de Punden.
Inom BorgareStändet: att Obligationernes Valeurer
borde ställas på jemna iooidetal öfver, men ej under
iooo H:dr, och
inom BondeStåndet: att ett Maximum syntes böra
utsättas, t. ex. iooo R:dr.
Desse anmärkningar bar Utskottet ansett icke föranleda
till ändring uti hvad denna Punct hufvudsakligen
innehåller; men till följd af hvad Utskottet i
den nya 4tde Puncten tillstyrkt, är i den y:de Puncten
som upptager enahanda föreskrift, som den nu
ifrågakomne rörande Obligationernes Valeurer, tillagd
följande eftermening : “i det hujvudmyntj hvarå Obligationerne
lyda.”
Vid 5;te Punden.
Inom Ridd. och Adeln: att lån emot lägre ränta
och högre förskrifning, än för hvad som incasserades,
skulle blifva betungande, då återbetalningen genast
börjar och skall vara verkställd inom vissa år:
att Utskottet derföre hellre bordt stadga 4§ Procent
ränta och deremot berättiga RiksgäldsContoiret, att
upplåna emot full valuta:
att Utskottets ränteberäkning vore oriktig, då 4
beräknade på 90 utgjorde 4|;dels och ej 4 procent,
hvadan ej eller ränte-vinsten blefve 1 procent utan
blott
Bctänianden, N:o 4*4* 517
blott £:dels, och föga behållning således skulle uppkomma
till betäckande af risque och förvaltningskostnader:
hvarjemte
inom BorgareStåndet blifvit erinradt: att, vid jemförelse
af de vilkor, på hvilka andra Stater upptogo
Lån, mellangiften af8, högst 10 procent vöre för hffg:
och borde bestämmas antingen till 5 procent, då Staten
sjelf ej behöfde lånet, eller nedsättas till Atmiu8åg
procent; så vida icke utmärkas borde, det möj-,
ligen bästa vilkor borde betingas och att mellapgiften,
transportkostnaden inberäknad, ej finge öfverstiga
8 procent. , ,;y,j
Hvad de 2:ne första af desse anmärkningar pngåg,
hafva de samma af flere Ledamöter både inom Ridd.
och Adeln och inora BorgareStpndet redan blifvit ver
derlaggde, samt företrädet af det lånesätt, Utskottet
föreslagit, framför det af fullt Capital . emot ; högre
ränta, omständligen blifvit ådagalagdt genoin deröfver
upprättade, hos nämnde 2:ne RiksStånd företedde Galculer.
Utskottet anser således öfverflödigt, att ingå
uti bevisning om riktigheten af dess beräkningar yi*
dare, än att med bilagde Calcul, visa, det långt bqg
bära sig aldrahälst, om det upptages i Svenskt Specie,
med räntas betalande i Stockholm. Upptages åter lånet
i Utländskt mynt med ränteliquid på Utländsk
Ort, torde måhända, i anseende till kostnaderne vid
remisserne af räntan och möjeliga förluster genom
i
Cours-förändringar, omkostnaderne få beräknas något
högre, hvilket förhållande Utskottet äfven i sitt förra
5 B. 35
5i8 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Betänkande afsett då Utskottet föreslagit, att rabatten
, med afseende på denna omständighet, bör bestämmas
till 8 a io procent.
Emot 6:te Punctcn
Är hos BorgareStändet anmärkt, att Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret borde föreläggas, att så föranstalta,
att det upptagne lånet ej liqviderades senare, än
sådant kunde ske med användande af de tillgångar,
som af de deraf utlånade medel inflyta.
Genom hvad Utskottet anfört och tiilstyrkt, i anledning
af anmärkningarne vid itsta Puncten i förra
Förslaget, anser Utskottet äfven denna anmärkning
vara besvarad.
Likväl och sorn Utskottet nu mera anset! viss tid
böra utsättas, vid hvilken RiksgäldsContoiret äger begagna
sin Uppsägningsrätt; äfvensom det synts Utskottet
angeläget, att af Fullmägtige med Långifvarne
uppgöras vilkoren för den bestämda Amortissementsfori
denis användande till Capital-afbetalning m. m., sorn
vid dylika afhandlingar erfordras; så hafva de i 6:te
Puncten meddelade Stadganden, nu intagne i 8:de
Puhctén af nya Förslaget, erhållit de deraf följande
ändringar och tillägg.
J:de Puncten.
Dervid är inom VälJofl. BorgareStandet åberopad
den i anmärkningarne vid förra Förslagets i:sta Punct
qrinrade saknad af föreskrift, huru mycket skulle till
lånets amorterande årligen användas. — Det svar Utskottet
derå redan afgifvit, åberopas.
Betänkande n, N:o 4>4- 5i{f
En Ledamot inom Ridel, och Adeln liar andragit:
att innehållet af denna Punct förutsatte dea händelse,
att Obligationerne ej skulle utan uppsägning presenteras
till inlösen; hvaraf en ny Gassa skulle uppkomma;
men att Betänkandet ej innehölle någon föreskrift
huru denne AmortissementsFond borde förvaltas.
I frågan derom har det visserligen icke undfallit
Utskottet, att den enklaste utvägen onekeligen vore,
att R. Sttrs Bank förräntade desse medel till 5 procent
och åter i Discontväg utlånte dem, samt alt ett
sådant biträde ifrån Banken kunde anses så mycket
billigare, som Bankens ställning, genom det influtne
Silfret blifvit högst betydligt förbättrad; men då denna
utväg står R. St:r öppen, att vid deras nästa Sammanträde
vidtaga, och R:g:sContoiret dessutom, intill
nästa Riksdag, äger bestämda lånebehof, som måste
fyllas utöfver det belopp, hvartill Amortissementsfonden
inom den tid kan komma att uppgå; — har
Utskottet för det närvarande inskränkt sig till det förslag
till föreskrifter om denna fonds förräntande som
i g-.de Puncten finnes intaget.
8;de Puncten.
Då, efter hvad Utskottet tillstyrkt, räntan bör till
visst bestämdt belopp utsättas; aqs.er Utskottet det i
denna punct föreslagne stadgande förfalla.
Underställande Utskottet, på grund af hvad vid
denna frågas förnyade öfvervägande bos Utskottet förekommit,
R. St:rs pröfning följande:
5ao StatsUtskottet*
FÖrändradt Förslag till Hufvudgrunder för TtiksgaldsContoirets
upplåning af det till upptagande af R.
St.r beslutne lån, till fond för lån å Jordegendom.
Åt Hrr Fullmägtige i RlgsContoiret uppdrages, att
upptaga ett Lån i Silfver motsvarande 2,000,000 R:dr
i Svenskt Specie, efter gamla myntfoten, på de för
Staten förmonligaste vilkor; dock med iakttagande af
följande grunders
1.
Lantan blifver 4 proctt, och erlägges till hälften
hvarje halft år. Å Capitalet afbetalas årligen minst 1
proctt, antingen genom obligationers inköp och dödande
inom bestämda tider, eller genom hvilket annat
sätt, som med största fördel för R:gsContoiret kan
med långifvaren öfverenskommas, dock så, att lånet
valder inom 37 år till fullo liqvideradt. Lånen blifva
uppsägbara endast å R:gsContoirets sida; dock må
R:gsContoiret kunna medgifva, att för större eller
mindre del af lånet ej begagna denna uppsägningsrätt
inom en tid af högst 10 år, efter lånets emottagande.
Till gäldande af förrberörde 5 procst eller 1,00,000
R:dr SilfverSpecie, användes årligen en motsvarande
summa af den Ränta och Capital-afbetalning, som
vederbörande fastighetsägare till R:gsContoiret erlägga.
Alla de kostnader, hvilka det kan åligga R:gsContoiret,
att för upp- och utlåningen bestrida, utgå
af den 6:te procenten. Hvad deraf icke för detta ändamål
erfordras, ökar amortissements-fonden.
Calculer öfver upplåning af 1,800,000 R:dr i Silfver och betalningen af
derföre utfärdande Skuldförbindelser d 2,000,000 lt:dr s. m., löpande
med 4 procents ärlig ränta; samt öfver utlåningen af förstnämnde
summa, hvarå låntcigarne årligen afbetala 6 procent, nemi. 5 proc.s
ränta och återstoden i afräkning å Capit alet; var andes pä förslag 3ooo
R.dr i Silfver årligen beräknade till omkostnader nes bestridande.
Utlåningen.
Upplåningen.
Capital.
Ränta
å 5 proc.
Afbetalning
å Capitalet.
Capital.
4 proc:ts
ränta.
Till om-  kostnader
Årlig amor-  tiss emerits-  tillgång.
ira Året
1,800,000
90,000'
[8,000
2,000,000
80,000
3,000
25,000
a;a „
1,782,000
89,1 OO
[8,900
[,976,000
79,000
3,000
26,000
3:e „
1,769,100
88,160
I9,84°
[,949,00°
77,960
3,000
27,040
4-0 ,»
1,743,260
87, töo
20,84o
[,92 [,gÖ0
76,880
3,ooo
28,1 20
5:e „
1,722,420
86,120
2 t,880
[,893,840
76,760
3,ooo
29,240
6:e „
!,700,54o
85,o3o
22,970
[,864,600
74,58o
3,ooo
3o,420
7:0 ..
[,677,570
83,880
24,[20
[,834,l8o
73,370
3,ooo
3t,63o
8:c „
i,653,45o
82,670
25,33o
[,8o2,55o
72,100
3,ooo
32,900
Q-.e „
1,628,120
81,410
26,590
[,769,650
7°,79°
3,ooo
34,210
io:e „
i,6oi,53o
80,080
27,920
[,735,44o
69,420
3,ooo
35,58o
n.e „
1,573,610
78,680
29,320
[,699,860
68,000
3,ooo
87,000
ia:e „
1,544,290
77,210
80,790
[,662,860
66,520
3,ooo
38,480
i3:e ,,
[,5i3,5oo
75,680
32,320
[,624,380
64,980
3,ooo
40,020
i4:e „
1,481,180
74,060
33,940
[,584,36o
63,370
3,ooo
41,63o
i5:e „
1,447,24.0
72,360
35,640
[,542,730
6[,7to
3,ooo
43,290
i6:e „
1,411,600
70,580
37,420
*.499.44°
59,98°
3,ooo
45,020
17:0 „
1,374, [8°
68,710
39,290
1,454,42°
58,[80
3,ooo
46,820
i8:e „
1,334,890
66,740
41,260
[,407,600
56,3oo
3,ooo
48,700
!9:e »
1,293,630
64,680
43,320
[,358,900
54>36o
3,ooo
60,640
ao:e „
i,25o,3 to
62,520
45,480
[,308,260
52,33o
3,ooo
52,670
21 :a „
i,2o4,83o
60,240
47,76°
1,255,590
5o,220
3,ooo
54,780
221a „
[,157,070
57,860
5o,i5o
[,200,810
48,o3o
3,ooo
56,970
23:e „
[,106,920
55,35o
52,65o
OO
CO
0
45,760
3,ooo
69,240
2\:e „
[,054,270
52,7 [ 0
55,290
[,084,600
43,38o
3,ooo
61,620
a5:e „
998,980
49,95°
58,o5o
[,022,980
40,92°
3,ooo
64,080
2 Öre „
g4o,g3o
47,o5o
6o,g5o
968,900
38,36o
3,ooo
66,640
2p.e „
879,980
44,000
64,000
892,260
35,690
3,ooo
69,310
28:e „
815,980
40,800
67,200
822,960
32,920
3,ooo
72,080
agre „
748,780
37,44°
70,560
760,870
3o,o3o
3,ooo
74.97°
3o:e „
678,220
33,910
74,090
675,900
27,040
3,ooo
77,960
31 :a „
604,13o
3o,2 [ 0
77,79°
597,94°
23,920
3,ooo
81,080
32:a „
626,340
26,320
8 [,680
516,860
20,670
3,ooo
S4,33o
33:e „
444,66o
2 2,2 3 0
86,770
432,53o
17,800
3,ooo
87,700
34:e „
358,890
17,940
90,060
344,83o
[3,79°
3,ooo
91,210
35:e „
268,83o
13,440
94,56o
253,620
10, t4o
3,ooo
94,860
36:e „
174,270
8,720
99,280
168,760
6,35o
3,ooo
98,650
3 7 re „
74,99°
3,760
74-99°
1,800,000
60,110
2,410
3,ooo
60,110
2,000,000
Sista
cl
årets inbetalning 78,740.
:o utbetalning 65,520.
Öfverskott 13,220.
5 B. Bet. N.-o 415.
Stockholm den a5 Febr. i83o.
lsr. Tauvon.
Betfinkanden, N:o ^i5.
3.
Länet indrages icke i vexlar, utan i Silfver, som
i Banken på Deposit-räkningen insättes.
3.
Rabatten eller mellangift och provision för lånets
anskaffande, jemte kostnaden för silfrets fria lefvererande
i Banken, antingen trsnsport och nssurnnce m. m.
af långifvaren eller af R:gsContoiret besörjes, må ej
öfverstiga 8, högst io proctt.
4-
*
Capital och ränta betalas i Stockholm eller på utländsk
ort, och i den orts mynt, hvarest betalningarna
skola erläggas, allt efter som de lindrigaste lånevilkor,
på det ena eller andra sättet, kunna erhållas.
Göras anbud både i Svenskt och Utländskt mynt,
höra, derest vilkoret* för öfrigt äro i det hela lika
fördelaktiga, företräde lemnäs åt de förra.
Om obligationerne ställas till betalning å utrikes
ort, bör innehafvaren dock alltid vara berättigad,
att i Stockholm uppbära ränta och förfallet Capital i
Svenskt Silfvermynt, efter det metalliska förhållandet
mellan detta och det långifna myntet; hva,dan detta förhållande
bör, till framtida efterrättelse å obligationerna,
utsättas. Den innehafvare, som vill i Stockholm
uppbära Capital eller ränta, åligger att lyfta
penningarne en månad förr än tiden dertill å utländsk
ort blifvit bestämd,
5.
Sedan K. M:t meddelat Dess Nåd, beslut att lånet
må upptagas; äga Fullmägtige i R:gsContoiret att
522 Stats-Utskoltets
med långifvarne öfverenskomma om terminer helst 3
å 4, då lånet skall lefvereras, äfvensom om det belopp,
hvilket å hvarje termin skall afleninas.
6.
Genom Kungörelser, som införas i Svenska, Hamburgska
, Londonska oell Parisiska Tidningar, utsätta
Fullmäktige en lämpelig tid, inom hvilken till R.‘gsContoiret
inlemnas förseglade anbud å lånets försträckande
på de nf II. St:r bestämda grunder. Alla
de inkommande anbud öppnas på den utsatta dagen;
och, inom viss bestämd tid, efter något anbuds antagande,
åligger långifvaren att till säkerhet för uppfyllandet
afsina förbindelser, deponera valuta, eller
ställa antaglig borgen för procrt af den erbjudna
lånesurmnan; hvilkas förlust skall, utom påföljd efter
lag, drabba långifvaren, derest han brister i fullgörandet
af sina åtaganden.
7-
Fullmågtige i RrgsContoiret öfverenskomma med
långifvaren om obligationernas valeurer; dock skola
dessa ställas på jemna ioo:delal i det hufvudmynt,
hvarå obligationerna lyda,
8.
Med långifvaren uppgöra Fullmägtige jemväl, och
utsätta i obligationerna:
a) det år efter hvilket RrgsContoiret äger begagna
uppsägningsrätten för större eller mindre del af
lånet.
b) Uppsägningstidens längd,
Betänkanden, N:o 41^* 523
c) De Orters Tidningar, uti hvilka uppsägningen skall
tillkännagifvas.
d) Vilkoren för den bestämda Amortissements-fondens
användande till Capital-afbetalning m. m., som med
vid dylika afhandlingar erfordras.
9-
Om lånet icke kommer att amorteras genom årliga
Capital-afbetalningar på hvarje obligation, utan
genom obligationers inlösande för ett motsvarande Capital-belopp:
så äga Fullmäktige att begagna denna
utväg, endast då obligationerna säljas under eller till
pari; men böra uttryckeligen förbehålla sig, alt när
obligationerna stiga deröfver, få efter hand uppsäga
dem till inlösen al pari: så att lånet ovilkorligen må
vara liq viderad t inom 37 år, utan äfventyr af förlust på
Capitalet. Skulle obligationerna stiga öfver pari, förr
än R:gsContoirets uppsägningsrätt inträder, böra de
för Capital-afbetalningar till RrgsContoiret inflytande
medel, hvilka under tiden icke kunna till skuldens
amorterande användas, emedlertid förräntas uti de
lån, som RrgsContoiret behöfver för andra ändamål
upptaga, eller om sådane icke förefinnas, uti den så
kallade HandelsDisconten i R. Strrs Bank.
10.
Till betäckande af den brist i tillgångarne för
liqvid af capital och ränta på statslånen, hvilken kan
förvållas genom fördröjda Capital- och länte-betalningar
å fastighetslånen, böra Fullmägtige i R:gsContoiret
berättigas att upptaga lån, hvilka återgäldas, i
den mon dessa betalningar inflyta. Den ränta, R:gs
-
5a4 Stats-Utskottets
Contoiret för dessa lån får vidkännas, ersältes på sätt
uti 9 puncten af utlåningsvilkoren närmare bestämmes.
Den 25 Febr. i83o.
Reservationer:
Emot Utskottets beslut att till K. M:ts Nadina
omprofvande i underd.-liet öfverlemna, att i sammanhang
med Dess Nådiga sanction å den af 11:s St.r i underdånighet
föreslagne mynt bestäm ning och realisation äfven
utsätta tiden f då det nu fastställda Lånet må taga
sin börj alij reserverade sig Hr Friherre Sprengtporten
Hr Öfverste Lcfrénj Hr Prosten Grevilliusj Hr Lagman
Noréusj Hr CommerceRådet Santesson, Hr CommerceRådet
Lamberg, Hr Lagman Ståhle, Anders Nilson
från Wermland och Anders Nilsson från Malmöhus
Län, hvilka ansågo berörde punct böra erhålla
följande lydelse: "att R. St:r jemväl till K. M:ts bepröfvande
öfverlemna när början med lånets upptagande
må göras.”
Af Herr von Hartmansdorffj August; Sedan Rikets
skuldsättning, för vissa enskildta fastighetsägares
räkning, blifvit af 3;ne RiksStånd beslutad, har för
mig, såsom ledamot af StatsUtskottet, endast återstått,
att söka göra denna åtgärd för fäderneslandet så litet
skadlig, som möjligt. En af de väsendleligaste punkter,
hvari detta mitt bemödande misslyckats, angår tiden
för silfverlånets upptagande; och jag anhåller att
få fästa R, St:rs uppmärksamhet på vigten, att derom
fatta ett bestämdare beslut, jan StatsUtskottet föreslagit.
Betänkande n, N:o 4>5. 5a5
I sitt förra Betänkande N:o 383 utsade Utskottet
bestämdt, att länet borde upptagas åren i83o och
i83i, eller förr än Bankens silfverutvexling skulle äga
runi. Deremot anmärktes, att sedelmyntets försämring
och coursens stegring, samt följagteligen realisationens
fördröjande eller förhindring skulle förvållas
genom den utelöpande sedelmassans ökande med 5y
millioner R:dr nya sedlar, eller med mera än £:del af
hela det gamla rörelsecapitalet, innan man börjat med
silfverutvexlingen, hvarigenom sedelvärdet kunde upprätthållas
eller de möjligen öfverflödiga sedlarne indragas.
Utan att egenteligen upptaga denna anmärknings
yttrar Utskottet nu, ”att då förslaget om lånets
”upptagande, fastän dess hufvudsakliga syftemål är att
”bereda understöd åt gäldbundna jordägare, skedt jem”väl
under förutsättning alt R. Stjrs beslut om mynt”bestämning
och realisation går i verkställighet, hvil—
”ket beslut blifvit till K. Mets bifall öfverlemnadt, får
"Utskottet, i anseende till den inverkan, som dessa
"bägge åtgärder på hvarannan äga, föreslå, att R. St.
till K. M;ts nådiga, ompröfvande i underdånighet öfverlemna,
att i sammanhang med dess nådiga sanction
å den af R. St.'r i underdånighet föreslagna myntbestämning
och realisation, äfven utsätta tiden då det nu fastslälldta
länet må taga sin början, Genom denna ordalydelse
synes man väl hafva med lånets upptagande
så förknippat Konungens sanction af realisationen, att
det förra icke skulle kunna ske, utan i förening med
den sednare. Men som sjelfva realisationsförslaget är
obestämdt, och villkorligt: så kan en fullkomlig sane
-
5i6 Stats-Utslottets
tion deraf icke blifva annat än liba sädan. It. St:rs
förslag angående realisationen innehåller i 6:le punkten
: alt ”tiden för silfverutvexlingens början ej må af
”R. St:r närmare bestämmas än genom meddelad föreskrift
åt BancoFuIlmägtige, att, efter fullbordandet
”af alla föreskrifna förberedande åtgärder, sednast vid
”i83i års slut bos K. M:t göra underdånig hemställan,
om utsättande af tiden, då utvexlingen skall ta”ga
sin början.” — R. St. hafva således för densamma
icke utsatt någon bestämd tid, af farhoga, att om
än den erfordrade silfver-fonden funnes , och behöflig
utmyiitning vöre verkställd, kunde andra inre eller
yttre omständigheter, såsom missväxt, krig, och deraf
följande ofördelagtig cours göra silfverutvexlingen äfventyrlig,
och böra föranleda hennes uppskjutande.
Häraf följer, att om Konungen sanctionerar R. Sttrs
beslut rörande realisationen, men coursen, vid början
af år i832, och framgent intill nästa Riksdag, blefve
ofördelagtig: så kunde äfven silfver-utvexlingen böra
lika länge fördröjas, — Om nu lånet skulle upptagas,
blott R. Sttrs beslut om realisationen vore sanctioneradt:
så kunde det hända, att R. St. vid nästa Riksdag,
endast hade gäld, men ingen realisation, att de
sjelfve just vållat det sednare, genom det obestämda
beslutet om lånets upptagande, men att skulden kastades
på regeringen allena, emedan hon kunnat utsätta
lånets upptagande lika väl samtidigt med eller
ejler realisationen, som före densamma, och alltid hade
emot sig anliängarne af 2 alternativ, emedan lion
endast kunnat välja 1 af de 3:ne.
Betänkande n, N:o 414. 5ij
Med författningar af så tvåtydig och äfventyrlig
beskaffenhet kunna hvarken regering eller folk vara
belåtne aldrarninst uti ämnen, der den största möjliga
säkerhet i företag och beräkningar bör äga rum. Ehvad
pluraliteten må vilja: så bör den, uti ett ärende af
denna stora vigt, bestämdt säga sin menings till efterrättelse
både för allmänna och enskildta åtgärder. —
Alternativen kunna hufvudsakligen icke vara flera än
3:ne: 1:0 Realisation utan lany eller 2:0 Realisation och
lån i föreningy eller 3:o Län utan realisation, och
med hennes äfventyrande. Som alla fyra Stånden icke
längesedan förenat sig om det i:sta alternativet, och
trenne Stånd sednast om det 2:dra; men intet Stånd
annu förklarat sig för det 3:dje: så synes man med
skäl kunna antaga att de a:ne första utgöra pluralitetens
mening. Både fördenskull, och emedan hennes
antagande är för riket säkrast tillstyrker jag vördsamt,
alt lliksStånden måtte i stället för bifall till den anförda
punkten i Utskottets Betänkande besluta:
att lånet ej må upptagas förr än Bankens silfverutvexling
börjat, eller samtidigt med densamma,
efter öfverenskommelse mellan Fullmägtige i Banken
och R:g:sContoiret.
Bägge Verken kunde då understödja, eller lätta
livarandras operationer och gemensam fördel derigenom
beredas.
Om detta beslut i hufvudsaken godkännes: så torde
början af 5 punkten böra erhålla följande förändrade
lydelse:
Sedan Fullmägtige i Banken och R:g:sGontoiret ge
-
5a8 Stats-Utskottcts
mensamt utsatt tiden då lånets upptagande må börjas,
äga Fullmägtige i RtgrsContoiret etc. lika med
förslaget. —
Uti denna mening instämde Hr Riben.
Emot Utskottets tillstyrkande i 3 puncten: "att
rabatten, eiler provision och mellangift för det upptagande
länet må uppgå till 8 högst 1o procent."
Af Hr Prosten Östberg: Jag reserverar mig emot
Höglofl. Utskottets beslut att långifvaren beviljas en
rabatt af 8 ä io procent inberäknade transport-kostnaderna.
Jag bar ofta hört anföras vid discussionen
af detta ämne att räntan utomlands är ofta blott 3
procent, och att afsigten med detta lån i sammanhang
ined realisationen är att nedtvinga räntorna äfven i
vårt land; alltså, då omkostningarna vid silfrets införande
i Banken är calculerade till 4 procent, och His
Eckermark bestämt rabatten för Lånet böra bestämmas
till 5 procent, inberäknade omkostnaderna, anser jag
Långifyaren böra å.tnöjas med i procents rabatt å Lånesurnman,
jemte 4 procents årlig ränta,
Uti denna åsigt instämde Hrr. Gyllenhaal och Riben.
Af Hr Grosshandlaren Eckerman: Emot Höglofl.
Utskottets tillstyrkande, att, det till afhjelpande af
Fastighetsägares å Landet betryckta belägenhet, beslutade
Lån af 2 millioner uti silfver, får upptagas af
R:g:sContoiret, emot en rabatt af 8 eller io procent
reserverar jag mig, på den grund, att andra Länder
emot 4 pi'oc:s ränta, erhålla lån öfver pari, och jag
således icke kan inse, hvarföre Sverige, sorn genomen
vis Regeyings omsorg, äger fred och lugn inom och
\
B e t ä n k an d e n, N:s 4i4> 4*^' ^29
utom Riket, samt utan några så kallade Statslån,
skall, när början härmed göres, behöfva underkasta
sig hårdare vilkor, än andre Stater. Jag tillstjrker
således, att, R. St:r, för detta låns erhållande, behagade
föreskrifva, att ej högre rabatt må medgifvas
än 5 procent, Transport-kostnaden deruti inberäknad.
Likaledes reserverar jag mig deremot, att uti 6 §.
af UtlåningsReglementet är tillåtet för Låntagarne, att
ställa sine förbindelser uti BancoSedlar. Enär R:g:sContoiret
upptager lånet uti silfver, och förbinder sig
detsamma inom 3y år uti silfver återbetala, så följer
ock efter mitt omdöme deraf, att lånen till Låntagarne
skola i silfver utlämnas, och att räntan så väl som
återbetalningen skall uti silfver erläggas. Ett motsatt
förhållande skulle endast medföra möjeliga vådor och
förluster för R:g:sContoiret. Deremot anser jag Låntagarne
berättigade att på Depositions-räkningen insätta
sitt silfver, intill dess Realisationen tager sin
början.
N:o 415.
Utlåtande, i anledning af de inom Höglofl.
Eidel, ock Adelnj Yällofl. EorgareStdndet
samt Hederv. BondeStåndet gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 384»
med förslag till allmänna Grunder för RiksgäldsContoirets
utlåning emot inteckning i
Jord-egendom.
Vid besvarandet af dé i detta ämne från bemälte 3:ne
Riksstånd erhållne återremisser, får Utskottet anraäT
53o Stats-Utskottets
la, att vid i:a Ptinelen af ofvanberörde Förslag det
blifvit erinradt:
att, i likhet med hvad som blifvit anmärkt vid
3:e Puncten af Upplåningsgrunderne i afseende på inbibitionsrätt
för Fullmägtige. i RiksgäldsContoiret af
större eller mindre del af lånet, som skall upptagas,
Staten först borde känna lånebebofvet och säkerheten
i inkomne complette låneacter, samt derefter utvägar
vidtagas för lånetillgångars anskaffande:
att, vid öfverflyttningen af redan ägande skulder,
den gamle inteckningen måste i original tjena till hypotheque
för ny förbindelse å länet efter de betalningsvilkor
som bestämmas:
att låntagaren borde åläggas, att, med det lån
han erhåller, liqvidera de inteckningar som förut besvära
Egendomen, så alt riktiga lånehandlingar derefter
blefvo ingifne till Staten, alt förvaras:
att, genom serskild förbindelses afgifvande, med
hypotheque af intecknad äldre revers, en dubbel bevakningsskyldighet
uppkomme för RiksgäldsContoiret,
den ene i afseende på Egendomen och den andia,
med uppmärksamhet på den serskilda förbindelsen vid
försummad räntebetalning;
att Utskottet förbigått medgifvande af postponering,
hvarigenom, utan behof af de intecknade lånens
uppsägning, de kunde fortfara att näst efter RiksgäldsContoiret
i egendomen qvarstå, så framt vederbörande
derom voro ense,
att Utskottet bordt specificera de andre bevisj sorn
för Bancolän efter senaste författningar erfordraSj till
Betänkanden, *N:o 415. 53 r
undanrödjande af misstag å Hrr Fullmägtiges sida om
Beskaffenheten af desse bevis; samt
att Fullmägtige bördt få föreskrift, att lemna forrnulaire
till skuldebrefven samt uppgift på alla de
handlingar och bevis, som för låns undfående böra
presteras.
I afseende på den första af desse anmärkningar,
åberopar Utskottet det Utlåtande, Utskottet afgifvit
öfver den vid 3:e Puncten af Upplåningsgrunderne
gjorda enahanda erinran.
På andre än originalförskrifningar har Utskottet
alldrig föreställt sig, att något lån kan från Riksgälds—
Contoiret komma att utbetalas, men på det, vid öfve!
flyttningen af förut inteknad skuld, lånsökande
måga, inom den utsatte tiden, kunna visa de handlingar,
på hvilka deras låne-anspråk sig grunda, har
Utskottet trott nödigt, att, för detta fall, lemna deni
rättighet, att vid första anmälan förete bestyrkte afskrifter
af lånedocumenterne.
Hvad den förmenta dubbla bevakningsskyldigheten
för RiksgäldsContoiret vidkommer, blifver densamma
icke annan, än den alla allmänna cassör få
vidkännas, hvarest lån omsättas i nye pantägares namn
emot serskilde skuldförbindelser, upptagande ansvarigheten
för de förbindelser förre låntagaren sig utfäst,
och hvilka biläggas de förut ingifne äldre lånedocumenterne.
Olikheten emellan den för ifrågavarande
lån afgifvande nya förbindelsen och den äldre skuldsedeln,
ligger således blott i de nya vilkor, sora föreskxåfterne
för desse låns meddelande utstaka.
4
532 S t a t »-U 18 k o 11 e t s
I öfrigt har Utskottet trott det vara lämpligast,
att, genom en allmän föreskrift, åt Hrr Fullmägtige
öfverlemna pröfningen af de prästanda som erfordras,
för att RiksgäldsContoiret må kunna inträda i förre
innehafvarens inteckningsrätt, enär alla de serskildte
omständigheter, hvilka härvid till iakttagande å låutagarnes
sida, allt efter de äldre reversernes beskaffenhet,
blifva nödige att föreskrifva, icke kunna af
R. St:r förutses.
Formulären för skuldebrefven samt beskaffenheten
af bevisen för Bancolån äro detaille-omständigheter,
hvilka Utskottet ansett icke vara föremål för de
Allmänna Grunderne för lånens utgifvande, utan böra
ankomma på Fullmägtige att meddela.
Utskottet hänvisar i öfrigt till den förändrade redaction
i:a Puncten af Utskottets förra förslag erhållit.
Vid 2:dra Puncten är anmärkt:
att dels af Egendomens Taxeringsvärde vore för
lågt belopp såsom Maximum för lån, Rtan att minst
hälften eller eller §• af värdet borde Lunna erhållas,
dels ock att 1829 eller sista årets Taxeringsvärde,
såsom tillförlitligare, borde tagas till grund för beräkningen,
äfven på det låntagarne måtte kunna undvika,
att hos K. M:ts Bef:h:de begära bevis öfver de
af flere års Pröfnings-Committe'er åsatte Egendomsvärden:
att
lånen borde nedsätta; till \ af värdet:
«
att
Beta n kander], N:o 4t5. 533
att föreskrift saknades, att 3 års räntor på de lån,
Som med företrädesrätt kunde finnas i panten intecknade,
jemväl Loide uti värderingsbeloppet ingå: huru
stor summa förut fio^e Vara i egendomen intecknad;
om lånen fingo utgå emot inteckning i Bruks-ock Jordegendom
samfäldt, oell, i afseende på Städernes iäne1'ätt,
jorden belänas efter gemensam beräkning med
åbyggnaden, hvarföre uttrycket; ’’Jorcl i Stciclernc'
borde förändras till ”Jord-egendom å Städernes område:”
att
ett förtydligande af grunderne, hvarefter Stads
Egendomars belänitigsvärde skall utrönas, erfordrades,
hälst erfarenheten visat, att BraiidfÖrsäkringsvärdet
ofta varit högre än vederbordt:
att för desse lån ej senare inteckning än efter
Banken eller Brandförsäkringsverk borde antagas:
att det af Fullmäktige i RiksgäldsConloiret måtte
få bero, att nedsätta lånen under f af värdet; samt
att, enligt hvad 1 alla lånereglementen iakttoges,
Ultryckeligen stadgas borde, af hvilken natur den fasta
Egendom skall bestå som finge belänas.
Utskottet har, livad Egendomens Taxeringsvärde
angår, ansett sig böra, ej mindre för att trygga RiksgäldsContoiret
ifrån förluster, än ock för att äfven
genom denna omständighet kunna sträcka förmonen
af hela låneanstalten till ett större antal jordegare,
antaga det uppgifne beloppet af f, destobäldre som
Banken icke utlånar utöfver | af Taxeringsvärdet. Och
anser Utskottet desto mindre anledning, att ifrån sitt
S B. 36
534 Stats-Utskottets
redan nfgifna tillstyrkande i denna del afvika, som,
å en annan sida, det blifvit anmärkt, att beläningsvärdet
borde nedsättas till | af taxeringsvärdet.
Beträffande antagandet endast af 1829 eller sista
årets taxeringsvärde, kan Utskottet icke anse det så
tillförlitligt som medeltalet af de 5 föreslagne årens,
hvilket senare likväl bör antagas efter PröfningsCoinmitte'ernes
värde. Och vidkommande inberäknandet i
lånevärdet af 3 års räntor på intecknade äldre skulder,
anser Utskottet någon föreskrift derom ej erforderlig,
då icke högre belopp än § af Taxeringsvärdet
blifvit tagne till grund för högsta lånesumman.
Utskottet har nu utsatt: att i de f skola inberäknas
äldre inteckningar, som blifva qvarstående i
Panten; och äro derigenom frågorne, dels huru stor
summa förut får vara i en Egendom intecknad, dels
ock. om antagandet af icke senare inteckningar än efter
Banken eller Brandförsäkringsverk, besvarade.
Endast jordens värde har Utskottet ansett böra i
föreskrifven ordning ligga till grund för lånesummornes
bestämmande, och genom tillstyrkandet i i:a Puncten,
att endast sudan Jord-egendom pä Landet och i
Städerne, hvilken såsom säkerhet för Bancolän är antaglig,
får cf RiksgäldsContoiret belånas, lärer frågan om
Egendomens natur jemväl anses besvarad.
Finnandes Utskottet öfverflödigt, att för Fullmägtiges
åtgärder, i den händelse, att en erbuden pant
skulle finnas hafva gått i köp för mindre belopp än f
af Taxeringsvärdet och att densamma, med behörigt
iakttagande af Statens rätt och säkerhet, dertill igke
Betä n Landen, N:o <{t 5. 535
kan belänas, föreslå någon serskild föreskrift, då | blifvit
antagne såsom grund endast för den högsta lånesutnman.
Det tillägg, som vid slutet af 3:e Punden blifvit inom
BondeStåndet yrkadt, af orden: att lånen genom uppfyllandet
af de i samma punct meddelade stadganden
på omkring Ö7 är lic/v ider as j är i nya förslaget, iakttaget.
Vid fe Punden är anmärkt:
inom Ridd. och Adeln af en Ledamot, att tiden
för Ränte- och Capital-afbetalningsliqviden bordt bestämmas
till 2 gånger om året; samt
inom BorgareStåndet: att, på det RiksgäldsContoiret
ej skulle blifva skyldigt betala ränta på det upptagne
lånet förr, än tillgångar dertill erhöllos, dess
egne räntebetalningar borde ställas efter den termin
som för inflytande tillgångar blefve bestämd.
Desse anmärkningar anser Utskottet vara besvarade
genom det nya stadgande, som i denna Punct
blifvit föreslaget, och hvarigenom utväg är RiksgäldsContoiret
beredd, att, med de för räntebetalningarne
på Statslånet påräknade tillgångar, kunna berörde liqvider
verkställa.
Vid 5.-e Punden
är anmärkt dels Los Ridd. och Adeln dels hos
BorgareStåndet :
att låntagarne i RiksgäldsContoiret, vid afbördandet
af ränte- och capitulprocent, ej borde blifva
mera gynnade än äldre Fastighets-låntagare i Ranken,
eller ock desse senare få samma rättighet, att vid li
-
536 Stats-Utskottets
qvideme kostnadsfritt få gora sine inbetalningar 1 LnndtRänteriernei
att
tydeligen utsättas borde, att, örn inbetalningen
skedde i LandtRänteriet, den skulle ske så tidigt,
att medlen kunde på förfallotiden vara i Banken
För RiksgäldsContoirets räkning insatte, och ingen
ränta anses betald förr än den vore i Banken inlefvererad:
att
Ränte- och Capital-afbetalningar borde få ske
äfven till RiksgäldsContoiret directe, samt
att remisslage å de från Ränterierne, till RiksgäldsContoiret
ingående Ränte- och Capital-afbetalningar
ej borde äga rum, såsom medförande en ökad utgift.
Enär syftemålet med ifrågavarande lån ar, att göra
dem för inneliafvarne så fördelaktige som möjligt,
Under iakttagande, å andra sidan, af Statens säkerhet;
lära hvarken de Vilkor, som för Bankens lån och liqviden
af desamma blifvit föreskrifne, böra lägga hinder
i vägen för de fördelar som till lättnad vid betalningen
kunna beredas desse RiksgäldsContoirets gal—
denarer, eller de böra förläggas, att förr an på förfallotiden
sine skulder afbörda; hvadan med iakttagande
endast af den förändring i redactionen af förevarande
Punct, sorn ansetts nödig för utmärkandet, att
betalningen skall ske hälst i RiksgäldsContoiret, fastän
den äfven får verkställas i LandtRänterierne, Utskottet
ansett Punctens innehåll böra blifva oförändradt;
jemväl i afseende på beräkningen af remisslage, som
för desse, likasom för andre allmänna medel, icke synts
böra LandRäntraästarne frånkännas.
Vid 6:e Puncten
är den anmärkning gjord
inom Ricki, och Adeln af en Ledamot, att Förskrifningarne
borde ställas på Ilamburger-Banco eller
Svenskt Silfver, efter 1664 års myntfot, så vida någon
säkerhet skulle vinnas att erhålla tillbaka samma
mynt som det RiksgäldsContoiret sjelf upplånt, emedan
i annat fall det kunde inträffa, att RiksgäldsContoiret
vid låneoperationens slut finge betala efter en
högre cours, än det mynt gällde, hvaruti RiksgäldsContoiret
erhölle sin betalning.
Genom det sammanhang, som det beslutne Statslånets
upptagande äger med realisation, och då Utskottet
förutsatt, att det ena icke bör ske utan verkställighet
af det andra, har, såsom en följd afR. St:rs
förklarande, att, ifrån den dag utväxling af Silfver
vidtager, Banken skall vara skyldig att sine efter samma
dag utgifne sedlar med Svenskt Silfvermynt inlösa,
derigenom i R;dr t B:cosediar erhåller lika värde
med i Rtdr i Silfver, Utskottet ansett sig destomindre
böra föreslå, att Statens gäldenärer skulle i annat
mynt än Btcosedlar förskrifva sine skulder, sorn
ett deremot stridande stadgande möjligen kunde anses
innebära ett misstroende till R. St:rs beslut, Varandes
äfven härvid af Utskottet i betraktande tagne de
olägenheter som skulle åtfölja ränte- och afbetalningsliqvidernes
verkställande i klingande mynt, emot sedlars
begagnande vi desammas besörjande.
Vid 7--e Puncten
hafva följande anmärkningar ägt rum,
538 Ståts-Utskottets
inora Borgare- och BondeStänden: att maximi beloppet
för lånen kunde nedsättas till 20 å 10,000 R:dr
samt minimibeloppet till 200 å i5o R:dr: mindre lån
gifvas företräde framför större, då de blifvit sökta på
samma tid och för dem erbjödes godkänd säkerhet;
samt fonden blifva tillgänglig blott för jordbrukare
och ej delas af Bruks- ock Fabriksidkare, hvilka ägde
andre anslag för sig bestämda:
att med granskningen, huruvida handlingarne voro
complette, K. Mits. Befdide icke borde taga någon
befattning:
att beloppet af de lån, som i sista mom. om förmälts,
borde begränsas, så vida, med afseende på afsigten
att först hjelpa de förut skuldsatte, ej detta
aiGment borde helt och hållet utgå:
att blott till | af pantens värde, äfven om summan
öfversköt 10,000 B;dr, men med ett maximum af
3o,ooo R:dr, lån borda beviljas af de medel, som
återstodo, sedan sökande, sorn inom sista terminens
förlopp sig anmält, efter de i öfrigt stadgade grunder,
erhållit lån:
att nya låntagare, som erbjödo tillräcklig säkerhet
borde hafva företräde, eller åtminstone lika rätt
Med dem, hvilka ville beläna äldre inteckningar; samt
inom Ridd. och Adeln att mera tydlighet borde
gifvas åt sista mom. , emedan man deraf eljest lätteligen
kunde draga den slutsats, att de deri omnämnde
Jånsökande voro befriade ifrån skyldigheten i afseende
på Ränte- och Capitalafbetalningen.
I anledning af den yrkade nedsättningen i mini
-
Betänkanden. N:o 41^> 53g
mibeloppet af länen, hvilken Utskottet medgifver till
någon del kunna äga rum, har, såsom en medelväg
emellan de förut tillstyrkta 3oo Pitdr och det belopp
nf i5o R:dr, som hos BondeStåndet ansetts böra utgöra
minimum, Utskottet antagit, att under 200 R:dr,
hvilken summa äfven inom BondeStåndet blifvit föreslagen',
län af denna fond icke böra utlemnas.
Uti maximibeloppet har Utskottet icke funnit skäl,
alt göra någon ändring.
Då det blifvit stadgadt, att icke för annat ändamål,
än låneunderstöds meddelande emot pant af jordegendom,
ifrågavarande fond bör användas, har en
föreskrift om visse näringsidkares uteslutande från delaktighet
deraf synts Utskottet icke vara lämpelig.
Utskottet är äfven af den tanka, att granskningen
och pröfningen af lånehandlingar ske i RiksgäldsContoiret,
samt att mindre lån beviljas företrädesvis framför
större;
Dock som endast i det fall, att tillräckligt antal
sökande icke anmäla sig, att på föreskrifne vilkor undfå
lån, rättigheten är Fullmäktige lemnad, att, utan
inskränkning till beloppet, mot fullgod inteekuingssäkerhet
beläna jordegendom; så lärer deremot destomindre
någon giltig anledning till anmärkning förekomma,
sorn fondens ständiga förräntande, emot den
beräknade procenten är ett oeftergifligt vilkor för Statens
betryggande från förluster på det upptagne Silfver
lå net.
Vid 8:e Punden
har den anmärkning blifvit gjord inom Borgare
-
54 o Stats-U tskottets
Ståndet,- att livar och en sorn lemnnde säkerhet, i fdreskrifven
ordning, borde, utan skillnad af Län, vara
till lån berättigad, hälst en tillförlitlig kännedom om
inteckningssumroorne för hvart och ett Län, i det af”
seende som nu komme i fråga, destomindre kunde
vinnas, som Bergsbruk icke hade beläningsrätt, och i
flere orter sådane egendomar funnos, hvilkas urskiljande
härvid skulle vara svårighet underkastadt.
Motivet för Utskottets förslag i denna del är i
den anmärkta föreskriften anfördt; men som, vid närmare
öfvervägande af berörde föreskrift, Utskottet funnit
densamma möjeligen kunna föranleda till en emot
verkliga behofvet inom otterne skeende fördelning af
lånetillgångarne, så har, med godkännande af den gjorda
anmärkningen, Utskottet ansett det i förevarande
Punct tillstyrkta stadgande böra helt och hållet utgå,
g.-dc Funden.
Anmärkningarna vid densamma, framställda dels
inom Ridd■ och Adeln dels inom BorgarcStåndet och
dels inom BondeStåndetj innehålla väsendtligast;
att då Ränte- och Capital-afbelalningen icke skedde
inom en månad efter förfallo-tiden, Gapitalet skulle
anses för uppsagdt:
att det syntes tillräckligt föreskrifva; att om försummelsen
sträcktes derhän, att 3 års ränta icke betaltes,
densamma skulle genom lagsökning affordras
och hela Capitalet anses till betalning uppsagdt:
att 2 månaders tid borde lemnäs dem som uteblefvo
med Ränte- och Gapital-afbetalning på förfal
-
Betänkanpen, N:o 54i
Jotiden, oell de, som efter nämnde tid icke fullgjorde
deras betalningsskyldighet, första gången lagsökas blott
för afbetalningsbeloppet, men andra gången äfven för
-T^:del af Primitiva Capitalet samt 3:e gången vara skyldige
betala hela återstående låne-summan. Som Utskottet
funnit den förut bestämda tiden efter förfallodagen,
vid hvilken lagsökning borde emot försumlig
gäldenär anställas, nog inskränkt, och det synts Utskottet
ändamålsenligare, att vid uraktlåtenhet af Ränte-
och Capital-afbetalnings afbördande fästa skyldigheten
af ränte-ersättnings erläggande till RiksgäldsContoiret
efter 6 för 100 på det förfallna beloppet;
så har, jemte detta äfventyr, tiden, innan lagsökning
må anställas, blifvit utsträckt till 6 månader efter förfallotiden,
men stadgandet i öfrigt, om hvad af capitalet
vid sådan händelse tillika bör indrifvas och när
detsamma till fulla beloppet må anses till betalning
förfallet, blifvit oförändradt bibehållet i 8 Puncten af
nya förslaget.
1o;de Puncten.
Med godkännande af den anmärkning som dervid
inom BorgareStåndet blifvit gjord, har Utskottet i g:de
Puncten af nya förslaget tillaggt, att intecknings-säkerhet
äfven för utgifierne till inteckningsförnyelse
samt alla af lagsökning följande kostnader skall i den
afgifvande förbindelsen utfästas och lemnäs.
H:te Puncten.
Inom Ridd. och Adeln har en Ledamot dervid erinrat:
-
542 Stats-Utskottets
att skuldsedlarne, sora låntagarne till RiksgäfdsContoiret
utfärda, måtte blifva uppsägbar^ å Conloirets
sida, antingen på 6 månader eller 1 år, samt att
RiksgäldsContoirets Fullmäktige en gång för alla erliöflo
den föreskrift, att, i händelse af krig och så
snart stora Creditivet vore lyftadt samt K. M:t underrättat
Fullmägtige örn Statens behof, de nu meddelande
lånen genast skulle till betalning uppsägas.
Desse åtgärder skulle icke allenast tillintetgöra hela
ändamålet med ifrågavarande låneinrättning, utan
äfven öka den förlägenhet, hvars undanrödjande med
densamma åsyftats; hvadan Utskottet funnit ofvanberörde
anmärkningar icke föranleda tilt någon ändring
i denna Punct, hvars innehåll således, endast med
något förtydligande af uttrycket blifvit intaget, i iotdc
Puncten af nya förslaget.
12; t c Puncten.
Tvenne Ledamöter inom BondeStåndet hafva, 1 anledning
af tillstyrkandet i denna Punct, föreslagit, att,
som Aroortissementsfonden lomme att ligga-oförräntad,
JUksgäldsContoiret borde uppgöra sådane vilkor med
långifvarne, att Contoiret kunde få göra successiva
afbetalningar i mohn af ©disponerade tillgångar.
Såsom svar härpå, åberopas g:de Puncten afGrunderne
för Upplåningen. Varandes stadgandet i denna
Punct ordagrant bibehållit i utte Puncten af det nya
Förslaget,
Betänkandet), N:o 4t5. 543
Allmänna Föreskrifter ne.
Ibland de anmärkningar sorn vid desamma gro
framställde förekomma:
att, i händelse tillökning i RiksgäldsContoirets
Personal blefve för utlåningen behöflig, RiksgäldsContoirets
Fullmägtige borde få välja de personer till hvilka
de kunde äga förtroende, utan skyldighet alt hålla
sig inom BancoVerket, hvars Tjenstemän dessutom,
enär Lane-rörelsen ej af Banken skall bedrifvas, icke
borde åläggas att under ett annat Verks Styrelse subordinera;
samt
att beslutas borde, det Låne-fonden skall af R.
St:rs Revisorer granskas, efter den Instruction som för
Banken och RiksgäldsContoiret blifvit bibehållen, enär
en ny Instruction för revision af StatsVerket vore stadgad,
och till äfventyrs ifrågavarande fonds granskning
skulle med StatsVerkets jemfÖras, samt således ej till
deu närvarande tiden utsträckas.
Vid de förändringar som i afseende på arbetet
inom Banken förestå, kunna möjligen flere Tjenstemän
derstädes blifva umbärlige; Och då vid sådant förhållande
Utskottet trott desse, med erforderlig skicklighet,
böra, till undvikande af en större ExpeetanceStat för
Banken, till tjenstgöring inom RiksgäldsContoiret vid
ifrågavarande Utlånings-befattning anställas; tror Utskottet
att Hrr Fullmägtige i RiksgäldsContoiret må,
företrädesvis, och innan andre personer antagas, med Hrr
BancoFullmägtige öfverenskomma om det biträde som
af Bankens Tjenstemanna-personal kan vara att påräkn^.
Serskildt Stadgande, ang:de Riksgälds-Gonloirets
544 Stats-TJtskottets
Fullmägtiges åliggande, att till R. St:rs Revisorers
granskning öfverlemna redogörelserne för fondens förvaltning,
är i de allmänna föreskrifterne tillagdt.
Fördndradt Förslag till Allmänna Grunder för utlåning
frän RiksgäldsContoiret emot inteckning i Jordegendom,
1:0.
Så snart Hrr Fullmägtige afslufat om upptagandet
af det lån i Silfver, motsvarande 2 Millioner i
Svenskt Specie, hvarom serskilde föreskrifter blifvit
meddelade, kungöras allmänneligen, så tidigt som möjligt,
de terminer, inom hvilka jordägare på Landet
och i Städerne höra hafva ingifvit deras Jåne-handlingar
till RiksgäldsContoiret, antingen directe eller genom
K. M:ts Befthde, de, som lemna ny inteckning,
i originaler, men de, hvilka söka öfverflyttning af redan
intecknade skulder, uti bestyrkta afskrifter, jemte
de handlingar och bevis, som RiksgäldsContoirets Fullmägtige
anse nödige, för att Verket må kunna i förre
innehafvarens inteckningsrätt inträda.
Endast sådan Jord-egendom på Landet och inom
Städernes område, hvilken såsom säkerhet för Bancolån
är antagelig, får af RiksgäldsContoiret belånas, och
de handlingar samt bevis, som förBanco-Iån efter senaste
Författningar erfordras, höra' prsesteras, men
för öfrigt, till undvikande af ny kostnad för låntagarne,
all mÖjelig, med RiksgäldsContoirets fullkomliga säkerhet
förenlig lättnad beredas för låns öfverllyttande
på redan varande inteckningar.
Betänkande!), N:o \15. 545
2:0.
Till liögre Capital-belopp, än som motsvarar fdelar
af Egendomens Taxeringsvärde, efter medeltal af
det genom PröfningsComitte'erne åsatte värde för åren
1825 till och med 1829 må ej lån utlemnas. Uti desse
§:delar inberäknas sådane äldre inteckningar, som uti
panten blifva qvarstående.
3:o.
Årliga Banté- och Capital-afbetalningar å desse
lån liqvideras tillsammans med 6 proc:t å primitiva
låne-beloppet; räntan, beräknad till 5 proctt å det
sedan sista af betalningen återstående Capital, och det
öfrige i afräkning påCapitalet, hvarigenom lånen inom
37 år blifva till fullo betaldte.
4:o.
Hvarje låntagare erlägger Capital-afbetalning oell
ränta blott en gång om året; men inbetalningarne fördelas
så, efter orternas beqvämlighet, att ungefär så
många Län, som innehafva £ af hela låne-fonden,
göra deras inbetalningar inom hvarje qvartal. Fullmägtige
dock obétaget, att i afseende på betalningsterminernas
antal och tidepunkterna, då de skola inträffa,
göra de jemkningar, omständigheterna kunna påfordra.
Låntagaren betalar första gången blott 5 procents
ränta ifrån den dag, han lånet emottagit intill
den, som för framtiden bestämmes till årlig afbetalningsdag,
för både Capital och Bänta.
5:o.
Hesse Bänte- och Capital-afbetalningar göras i
BiksgäldsContoiret, men få äfven kostnadsfritt för lån
-
546 Stats-TJtskottets
inneliafvarne verkställas i LandtRänteriet. med anteckning
tillika af hvarje qvittence uti LandsGontoiret.
Remisslage a J:dels proc:t härföre godtgöres af RiksgäldsContoiret.
6:0.
Reverserne ställas uti Svenskt Banco.
7:0.
Lån af denna Fond meddelas icke under 200 R:dr
B:co och icke öfver 3o,ooo R:dr samma mynt; hvilken
sistnämnde summa är den högsta, som till enoch
samma låntagare må lemnäs, äfven på flere Egendomar
och uti flere lån sammanräknadt.
De inom hvarje termin inkomne låne-handlingar
upptagas på en gång till pröfning; å dem, som befinnas
fullständige, beviljas lånen, att utgå efter lånesummornes
belopp, på det sätt att ansökningar om
smärre hafva företräde framför ansökningar om större
lån,, men lika lån beviljas i den ordning fullständiga
handlingar för desamma inkommit. — Skulle likväl,
vid någon låne-termins förlopp, tillräckligt antal Sökande
icke hafva anmält sig, att, på ofvannämnde vilkor,
lån undfå; äge då RiksgäldsContoirets Fullmägtige,
att, till undvikande af ränte-förlust, meddela
lån utan inskränkning till beloppet, endast fullgod inteckningssäkerhet
derföre erhålles.
8.
Den, som utöfver förfallotiden uteblifver med
Ränta eller Capital-afbetalning, hör, för hela den tid
de förfallne medlen således, för RlgsCoptoiret saknas,
serskildt å dem erlägga 6 procits ränta, Om rån
-
Betänkan den, N:o 4*5. 547
ta eller Capital-afbetalning uteblifver 6 månader utöfver
förfallotiden, lagsökes låntagaren så väl derföre,
som derutöfver för Js af primitiva Capitalet, hvilken
genom ett sådant dröjsmål hvarje gång tillika anses
.förfallen. Låter någon på detta sätt lagsöka sig 3
gånger, vare hela Capitalet 3:dje gången, utan vidare
uppsägning, förfallet till belalning.
9*
Intecknings förnyelse och alla af lagsökning följande
kostnader bör låntagaren vidkännas; oell skall
intecknings-säkerhet äfven derföre i den afgifvande förbindelsen
utföstas.
10.
Å B:gsContoirets sida äger någon uppsägning af
iånen icke rum; men låntagaren skall, efter 6 månaders
uppsägning vara berättigad, att lånet sig afbörda.
Vid belänad Egendoms försäljning må lånet öfvertagas
af köparen, att derföre ansvara under enahanda
förbindelse som ålegat förste innehafvaren,
11.
Allt hvad som inflyter utöfver det belopp som
till räntebetalning å obligationerne samt till omkostnader
erfordras; går till Amortissements-fonden,
Allmänna Föreskrifter.
1.
Öfver den af B, St:r beslutna Upp-och Utlåningsanstalt,
för beredande af lättad utväg till lönebidrag
åt Fastighetsägare, skall i R:gsContoiret serskild räkning
föras, som, jemte alla de till fondens förvaltning
548 S tats-Utskottets
hörande handlingar, skall till granskning af It. Sirra
Revisorer och Statsutskott, vid deras samman träden
afleranas.
Vid beräkning af Silfverfondens förhållande till
Sedelstocken, i afseende på tiden för realisationens
verkställande, äga BancoFuIlmägtige i händelse Silfverlånet
blifvit upptaget och på DepositRäkning i Banken
insatt, förr än realisationen börjat, att anse den
på ifrågavarande räkning då innestående behållning i
Silfver såsom Bankens.
3,
De vidare föreskrifter sorn, för verkställigheten
af utlåningen på Jordegendomar, kunna erfordras,
äge RrgsContoirets Hrr Fullmägtige att meddela. I den
den händelse de af den beslutne utlåningen härflytande
förvaltnings-åtgärder sknlle erfordra någon större tillökning
i den Tjenstemanna-personal, som R:gsContoiret för
närvarande äger, böra Fullmägtige i RrgsConloiret företrädesvis
och innan andre personer dertill antagas, med
Hrr Fullmägtige i R. St:rs Bank öfverenskomma, om icke
de personer inom BankoVerket, hvilka, vid de förändringar
som der förestå, möjligen kunna blifva umbärlige,
må tjenstgöra i RrgsContoiret vid ifrågavarande
låne-för rättningar.
Den 25 Februarii i83o.
Reservationer:
Af Hr von HartmansdorffAugusts Om RiksStån
den
icke skulle finna för gpdt, att utsätta Silfverlå
nets
-
Betänkande n, N:o 4*5. 54g
nets upptagande till samtidigt med eller efter Bankens
Silfverutvexling: sä synes intet annat medel, till att rädda
det allmänna från förluster, återstå, än att låta
de Fastighets-ägare, till hvilkas förmon Silfver-upplåning
göres, jemväl förbinda sig, att till K:gsContöiret
i Silfver återbetala Capital och ranta. Invänder man
deremot, att ingeri på sådarié vilkor skulle vilja begagna
lånen, af fruktan alt derpå förlora: så bevisar
det bäst huru äfventyrlig åtgärden är för RigsContoiret,
och att man i sjelfva verket åsyftar, att låta Staten,
eller alla medborgare samfäldt betala en del af
vissa medborgares skulder. —- I enlighet med denna
anmärkning, bör 6 §. erhålla följande lydelse:
Reversérne ställas uti Svenskt Silfvermynt,'
Emot föreskrifterna! i i och 5 §§. hvarigenom Konungens
Bef:h:de åläggas, att vara comraissionairer för
enskildte låntagare, reserverar jag mig äfvenledes.
LandshöfdingeEmbetena ärö redan öfverhopade med
göromål, och vid hvarje Riksdag begäres både förökning
i personalen och löneförhöjning, än åt LandtRäntmästare
än åt LandsSecreterare, LandsKamererrire och
Länsbokhållare, Ökas deras förrättningar äfvén med
enskildta uppdrag så skola både personal och löner
ännu mindre blifva för sina egenteliga ändamål tillräckliga.
Det var icke längesedan en tid, då man ansåg
sig saklöst kunna ålägga Presterskapet alla möjliga
förrättningar. Nii synes ordningen vara kommen
till LandsStaterna, att undergå samma öde. Men erfarenheten
i det förra fallet borde afhålla oss ifrån
att göra flera rön på en ovigtig väg.
5 B. 37
55o Stats-Utskottcts
Den mindsta lånesuramans nedsättning från 3oo
till •200 R:dr anser jag öfverdrifven. Redan 3oo R:dr
är å låntagarens sida för liten summa att bära intecknings-
och lånehandlings-omkostnader utöfver räntan;
och på långifvarens sida, är summan alltför ringa att
fördelas och bokföras under 37 års afbetalning, Om en
myckenhet af sådane små lån verkeligen korame att
uttagas: så skulle låne-anstalten genom ytterligheten
af dess utminutering, desto säkrare förfela sitt ändamål"
Med
Hr von Hartmansdorff, instämde Hrr Gyllenhaal
och Riben med tillägg af Hr Gyllenhaal, det
han ansåg 5oo R:dr böra fastställas såsom minimum
för de meddelande Lånen,
•j.-de Punkten.
Af Hr Riben; Jag har inskränkt mitt yrkande i
afseende på minimibeloppet af de lån, som komma att
utgå, till 3oo R:dr, icke derföre, att jag anser detta
belopp vara det lämpligaste, utan af orsak att jag
trott mig kunna förekomma den orimliga nedsättning
som Utskottet nu beslutit. Efter min tanka hade 5oo
R:dr, varit ett lämpligt minimum, då åter dess nedsättande
till 200 R:dr, som nu fastställts, skall hafva
till påföljd att lånen tagas mera för att afhjelpa tillfälliga
behof än att bereda någon utveckling och lättnad
åt Jordbruket. Kommande dessutom kostnaderne
vid låntagningen att till minimi-lånen stå i ett orimligt
förhållande.
Med Hr Riben instämde Hrr Heykensköld, von
Hartmansdorff' och Lefrén.
Betänkande u, N:o 4i5. 551
B: de Punkten.
Af Hr Friherre Sprengtporten: Jag anser det förslag,
Utskottet i denna punct afgifvit, leda till beslut
om erläggandet af ränta på ränta i det fall att förfallne
inbetalningar uteblifva. Då sådant står i strid
med allm. Lageus stadgande, kan jag ej eller deruti
instämma, utan föreslår jag, att häldre den straffbestämmelse
för försumlig gäldenär bör utsättas, att vid
uteblifvandet med förfallne inbetalningsposter, han
skall för sådan tid betala i stället för 5, 6 procent
ränta på liela Capitajet, samt följakteligen, utöfver
hvad han eljest bordt, erlägga r procent.
Härmed förenade sig Herr Gyllenhaal.
Q.-de Punkten.
Af Hr Lagman Noreus j som förklarat, att ett
stadgande härom syntes vara utan ändamål, då inteckning
icke kunde för obestämd summa beviljas: någon
grund icke funnes för charteringen af skuldebrefven i
detta fall, samt Il:g:sGontoiret dessutom ägde säkerhet
Uti det intecknade liypotheket för 3 års obetalde räntor,
och således äfven för det mindre belopp hvartill
i något fall utsökningskostnaden kunde inom denna
tid uppgå. Intecknings-tagande för ofvanberörde utgifter
skulle dessutom medföra sista rätten; och som
blott uppehåll, utgifter och omgångar för Låntagarne
härigenom uppstodo, utan motsvarande nytta för R.:g:sContoiret;
så har Hr Noreus yrkat, att senare Momentet
i den föreslagne nya 9 Puncten borde helt och
hållet utgå.
Häruti hafva Hr Friherre Sprengtporten samt Hr
Gyllenhaal sig förenat.
\ /
552 Stats-Utskottets
N:o 416.
Memorial, angående den Summa af ^o.ooq
R:dr, som är anvisad för KrigsCollegii Departementers
materiella behof och Kruttillverknings-kostnaderne
att årligen utgå
utaf Öfyerskolten på StatsVerkets ordinarie
och extraordinarie Inkomster för åren från
pch pied i83o? (R:gs-A.)
Enligt R. H. St:rs Beslut, skola, till fyllnad i anslaget
för KrigsCollegii Departementers materiella behof
och Krut-tillyerknings-kostnaderne, 70,000 R:dr årligen
från RiksgäldsContoiret utbetalas utaf Öfverskotten
på StatsVerkets Inkomster för åren från och med
i83o, så vidt de dertill (emna tillgång. — Som uttryckligt
stadgande saknas, huru förhållas bör i den
händelse, att öfverskotlsmedjen för ett år icke uppgå
till ofvanberörde belopp, men för ett påföljande år
öfverstiga 70,000 R:dr, huruvida nemi. ett sådant öfverskott
får användas till betäckande af en förut yppad
brist i den anslagna årliga Summan af 70,000
R:dr; men angeläget är, att en bestämd föreskrift
härutinnan varder uti Reglementet för RiksgäldsContoiret
till Hrr Fullmäktiges efterrättelse meddelad;
så har Utskottet, under förutsättning, att det med R.
II. St:rs mening och afsigt är närmast instämmande,
skolat vördsamt
hemställa, det måttp af R. II. Sl:r förklaras, att
Jill och med 70,000 R:dr må årligen utaf de anvi
-
Betänkande n, N:o 416. 553
sade öfverskottsmedlen från BiksgäldsContolret utbetalas,
så vidt de dertill lemna tillgång; men att
någon ersättning för hvad som för ett år brister i
ofvanberörde summa af 70,000 R:dr, icke får tagas
af Öfverskotten för ett annat år.
I händelse denna hemställan af R. H. St:r bifalies,
torde Beslutet böra hos K. M:t i underdånighet
anmälas. Den 25 Februarii i83o.
Reservationer:
Af Friherre Silversköld: Jag kan icke instämma
med Utskottets pluralitet; att hos R. St:r föreslå, det
den brist som möjeligen ett eller annat år kan uppkomma,
uti de för KrigsGoll. Departementer och kruttillverkningen
på öfverskotten af StatsVerkets inkomster
anvisade 70,000 R:dr om året, icke skall fyllas af
öfverskotten ett annat år, så vida de på det hela, dertill
lemna tillgång. (Instruct. §, 97.)
R. Sl:rs beslut i denna fråga, grundadl på Statsutskottets
Betänkande N:o 3o4 och afgjordt genom
Nämnd, anser väl jag lika med Utskottet fordra förtydligande,
förrän att kunna med bestämda ordalag
intagas i Instructionen för Fullmägtige uti R:gsContoiret,
men jag kan icke antaga att R. St:rs tanke varit
någon annan, än att sedan de pröfvat och erkändt
utgiftens nödvändighet, den endast af den anledning
blifvit på öfverskotten anvisad och icke ibland 3:dje
HufvudTitelns ordinarie anslag uppförd, att R. St:r
redan innan denna utgift kom i fråga hade fastställt
beräkningen för StatsVerkets inkomster. Jag kan så
-
55^ Stats-Utskottets
ledes i slutledning häraf intet finna annat än att ifrågavarande
anslag skall utgå så vidt StatsVerkets tillgångar
det möjligen medgifva; ej att den redan, i ett
anslags anvisande på öfverskott, innefattade osäkerhet
af detsamma, skulle ökas med en ytterligare, icke
af nödvändigheten påkallad; hvilket inträlFade om det
ena året full tillgång skulle saknas, och denna brist
icke finge fyllas af öfverskotten det andra, dåde dertill
kunde lämna tillgång.
Af dessa orsaker tror jag, att det varit mera öfverensstämmande
med R. St:rs afsigt om Utskottet
uti Instructionen för R:gsContoirets Fullmägtige föreslagit:
att
det belopp, hvarmed öfverskotten det ena året
möjligen understiga ifrågavarande 70,000 R.:dr, får
af de påföljande, innan nästa StatsReglering, förflytande
årens öfverskott ersättas, derest desamma dertill
lemna tillgäng, och hvilket bör uti StatsContoirets
årliga liqvider med It:gsContoiret upptagas.
Min mening kan likväl icke vara den, att om
öfverskottsmedel utöfver 70,000 H:dr skulle inflyta
det ena året, ett sådant öfverskott skulle af StatsContoiret
få innehållas eller reserveras till betänkande af
den brist sorn ett annat år kunde uppkomma, utan att
desse borde till RtgsContoiret i vanlig ordning aflemnas.
Häruti hafva instämt Hrr Påbetij v. Hartmansdorff
och Lefrén.
Af Hr Frih. Sprengtporten; Jag instämmer uti
det hufvudsakliga af Hr Frih, Silfverskiölds reservation,
med illägg, att jag finner den tolkning, som
Betänkan den, N:o ^16. 555
StntsTJtskottet gifvit åt R. H. Sttrs beslut i denna fråga
så mycket mera oväntad, då R, St;r nyligen, med
förändring af Inkomstberäkningen, anvisat ett ordinarie
StatsAnslag af 124,000 R;dr på öfverskotten,
hvarigenom så mycket mindre anledning är, alt dessa
öfverskott nu mera för hvarje år skola lemna full tillgång
till betäckande af ifrågavarande anslag af 70,000
R:dr.
Af Hr Lagman Ståhle: Äfven jäg instämmer i
hufvudsaken uti ofvaninförde reservation, och hemtar
dertill «tt ytterligare skäl deraf, att R. St:r i detta
ämne redan till K. M:t allåtit underd, skrifvelse under
R:o 3o5 och deruti yttrat: att R, Sttr för Försvarsverkets
iståndsättande "ytterligare anvisat af öfverskotterne
på StatsVerkets Inkomster, så vidt de dertill
lemna tillgång, 70,000 R:dr årligen att från och med
innevarande år i83o af R:gsContoiret utbetalas.” Jag
finner häraf meningen tydlig att 5 års anslag, om
snmmanlagde öfverskotten dertill lenina tillgäng, böra,
till nästa Lagtima Riksdag utgå5 och att i allt fall
kan någon annan föreskrift icke i Inslructionen inflyta,
än som ordagrannt öfverensstämmer med R, St;rs
berörde underd. skrifvelse.
Med Hr Lagman Ståhle hafva instämt Hr Lagman
Noreus och Hr CommerceRådet Santesson.
I
1
Stats-Utskottets Betänk., N:o 417- ‘55/
Memorial, i anledning af R. Strrs Beslut, angrde
Saltpetergärdens ersättande, genom anvisning
på tillgångar af Tullmedlen och Bråri
-
Sédan, med anledning af livad BevillningsUtskottet
i Memorial N:o 68 föreslagit, R. St:r under den 12,
i5 och 17 innevarande månad bifallit, att hvad om
den till ersättning för Sallpetergärden, 124,000 R:dr,
föreslagne
förfalla, samt R. St:r anvisat denna ersättning att utgå
af de. StatsVerkel utaf Bränvins- och TullBcvillningen
inflytande tillgångar, utöfver det belopp, hvartill
de uti RiksStaten blifvit beräknade,■ så och då
Saltpetergärden under år i83o utgår på hittills vanligt
sätt, och motsvarar an-slaget på 8:de HufvudTiteln,
samt då ersättningen för densamma under år
i83r och följande åren genom Bränvins- och TullBevillning
inflyter, icke genom R:gsContoiret, utan till
StatsContoiret directe, och följakteligen det emot ofvannämnde
124,000 R:dr svarande belopp, sorn, enligt
RiksStaten skolat inberäknas uti den från RtssContoiret
till StatsContoiret för år i83o och följande åren
utgående StatsbristSumma nu mera icke kan eller behöfver
afR:gsContoiret utbetalas; hemställer Utskottet:
att R. H. St:r i den underd. Skrifvelse till K. M:t, som ,
enligt hvad BevillningsUtskottet tillika föreslagit,
N:o 417.
vinsBevillningen.
(I-A.)
5 B.
t
558 Stats-Utslottets
skall afgifvas, med underrättelse, att R. St:r ansett
Saltpetergärden böra, på vanligt sätt, utgå till nästa
år, då de af R. St:r vid denna Riksdag beslutade
Bränvins- och Bevillnings-författningar komma
att träda i verkställighet, med hvilken tid jemväl
Saltpetergärden bör upphöra, derjemte i underd:het
tillkännagifva:
att elen ifrån R:gsContoiret till StatsContoiret utgående
StatsbristSumraa kommer att utgöra förar
i83o, och följande år, intill nästa StatsReglering
endast 1,727,200 R:di- årligen.
Den 25 Febr. r83o.
N:o 413.
Utlåtande öfver ett af Hr Memsen lios V. BorgareStåndet
afgifvet, till Utskottet remitteradt
Anförande, ang:de yrkadt tillägg, i afseende
på grunderne för fördelningen af det
Staden Borås beviljade Lånebiträde.
CR:gs-A.)
Berörde anförande innehåller, att, sedan, i enlighet
roed Stats- och BancoUtskottens Betänkande N:o 3o,
R. H. St:r, till följe af K. M:ts Nåd. Proposition, bifallit,
att Borås Stads Invånare må erhålla, utom ett
äldre, till större delen inbetaldt Lån root 3 proc:t»
ränta, äfven ett nytt mot 5 proc:t; och då dessa Lån
till beloppens storlek i det närmaste öfverensstämma,
skulle Motionairen önska, att få fästa Utskottets uppmärksamhet
på nödvändigheten deraf, att, till undvi
-
l
BetänLanden, JNTro 4i8. 5åg
Lande af, att, till undvikande af misshälligheter,
Gominitterade och Lånsökande emellan, den allmänna
regel vid Lånens fördelning linge gälla, att något företräde
lill åtnjutande af 3 proe:ts-länet ingalunda bör
ega rtinij ehvad en Läntagare tillf örene innehaft större
eller mindre del deraf utan äga Commitlcradc, all tillsCj
det en hvar Låntagares slutliga Länsumnia i möjligaste
måtto utgöres till hälften af 3 proc.-ls och lill
hälften af 5 proccntsLänetj emedan annars det obehagliga
förhållande kunde inträffa, att en Lånbeliöfvande,
som efter förra eldsvådan ansågs vara berättigad
till en större andel af då beviljade Lånet, just
derföre nu ville väcka företrädes-anspråk på 3 proeentsLånet,
oaktadt samma person tilläfventyrs kan vara
mindre i behof af Lån nu, än förra1 gången. Detta
vore i Motionairens tanka så mycket mera obilligt,
som han specielt känner, att (lere Invånare linnas nu
vara i högsta behof af Lån, som viii förra Lånets
fördelning till fördel för deras mera behöfvande likar,
icke begagnade detta understöd; och desse skulle nu,
om det befarade företrädes-anspråket finge äga runi,
blifva ifrån åtnjutande af 3 proc:tsLånet alldeles uteslutna;
anseende Motionairen ett tillägg i Reglementet
för Hrr Fullmäktige i R:gsContoiret vara nf högsta
vigt i denna del, för att skydda Committerade från
hvarjehanda, oförtjente anmärkningar.
Utskottet får, i anledning häraf upplysa, att, enligt
R. H. St:rs Beslut, skall hvad som utaf det, vid
1823 års Riksdag Staden Borås beviljade Lån blifvit,
i följd af den Staden år 1827 öfvergångne eldsvåda,
56o S t a ts-Utskottets
infordradt oell till RrgsContoiret inbetaldt, till Staden
återgå, under enahanda vilkor, som, vid detta
Lans beviljande, varit stadgade, att nemi. fördelningen
af Låne-medlen skulle uppdragas åt en serskildt
tillförordnad Commite', och att de Tomtegare borde
företrädesvis understödjas, som i synnerhet kunde vara
i behof af Låne-biträde utaf Allmänna medel.
Under alldeles enahanda vilkor, som de här ofvannämnde,
är också det nya Lånet åt enskilde till belopp
af 60,000 R:dr beviljadt.
Den grundsats är således härigenom antydd, att,
vid Lånemedlens fördelning, afseende skall göras på
de Lånsökandes större eller mindre behof af Lånebiträde
af allmänna medel; och då, för urskiljandet
häraf, erfordras kännedom om de Lånesökandes ekonomiska
ställning; men en sådan kännedom icke kan
af Hrr Fullmäktige förväntas, så ligger det i sakens
natur, att fördelningen måste uppdragas åt Committerade,
hvilka äro närmast i tillfälle, att dessa förhållanden
utröna och bedöma. Äfvensom att, när
Committerades åtgärder i detta hänseende nödvändigt
mäste bestämmas af deras enskilda opinion om de
Lånsökandes större eller mindre behof af understöd,
skulle en speciel föreskrift, som inskränkte Committerades
fria pröfning, att, i förhållande tili hvarje
Lånsökandes behof, fördelningen verkställa, icke vara
förenlig med R. St:rs afsigt med Lånets beviljande,
att nemi. de mest behöfvande böra företrädesvis understödjas.
Betänkande n, N:o 419- 56r
På grund häraf får Utskottet alltså
afstyrka bifall å den af Motionairen väckta fråga.
Den 27 Febr. i83o.
N:o 419.
Utlåtande, i anledning af Hrr Fullmäktiges i
RrgsContoiret hos Utskottet gjorda hemställan,
i afseende på kostnaderne för den inteckning
som skall tagas uti Götha Canal
och dess egande Fastigheter, till säkerhet
för det vid innevarande Riksdag beviljade
BjggnadsLånebiträde. (R:gs-A.)
Sedan Utskottet lemnat Hrr Fullmägtige i RrgsContoiret
del af R. H. St:rs fattade beslut, ang:de det, vid innevarande
Riksdag, Götha CanalBolag beviljade ytterligare LåncBiträde,
så hafva bemälde Hrr Fullmäktige, uti afJåten
skrifvelse lill StatsUtskottet af den 28 sisth Januari!,
jemte anmälan, att Bolagets förbindelse å
nämnde Låne-biträde blifvit till RrgsContoiret aflemnad
samt, i afräkning å anslaget, lyftade 120,000 Rrdr,
tillika, i afseende på den inteckning, som till säkerhet
för nämnde Låne-biträde, skall tagas, men om
hvars besörjande föreskrift saknas, hos Utskottet gjort
förfrågan, huruvida denna angelägna åtgärd med alla
dermed förenade preliminaira bestyr, i afseende på införskaffandet
af Intecknings och Gravationsbevis samt
andra för upplysning om de pantförskrifne Faslighe
-
S6a Stats-Utykottets
teryes och Jordlotternas vidd och beskaffenhet, nödiga
handlingar böra, i enlighet med vanlig praxis vid slika
förhållanden, af pantegaren besörjas och till Långifvaren
kostnadsfritt öfverlemnas, eller i motsatt fall
och för dea händelse, att desse bestyr af Hrr Fullmäktige
skola utföras, hvarifrån medlen till de dertill
åtgående, icke obetydliga kostnader skola tagas.
Enligt till Utskottet ankamne ProtocollsUtdrag,
är Utskottets Memorial, N:o 388, rörande Charteringen
af Bolagets förbindelse, som skall intecknas, vordet
bifatlit af H. R. o. A., samt H. PresteStåndet och
V. BorgareSlandet men återremitterad! från H. BondeStåndet,
Och då sålunda är afgjordt, att det till förenämnde
förbindelses Chartering erforderlige stämplade
papper erhålles från ChartaeSigillatacContoiret utan någon
betalnings erläggande, återstår blott frågan om
de öfrige inleckningskostnaderne.
Då, genom ofvanåberopade Memorial N:o 388,
Utskottet tillstyrkte, att Bolaget skulle befrias från
kostnaden för charteringen, var denna tillstyrkan hufvudsakligen
föranledd deraf, att en sådan befrielse
kunde, utan Statens betungande, Bolaget beviljas; men
som förhållandet icko kan vara enahanda med de öfrige,
ifrågavarande Utgifter, hvilka med contant ovilkorligen
måste bestridas, så har Utskottet ansett sig
böra vördsamt tillstyrka:
att dessa Utgifter väl ruå af R:gsContoiret förskjutas,
emot ersättning af CanalBolaget, efter den räkning,
som derå kommer att afgifvas; egandes Bola
-
Betänkanden, N:o 4*9- 563
get, att antingen inbetala beloppet till R:gsContoiret
eller ock låta detsamma på anslaget afdragas.
Den 27 Februarii i83o.
Reservationer:
Af Hr CommerceRådet Santesson: Vida mindre,
såsom den der interesserar mig för Götha CanalBolag^
än som Ledamot af StatsUtskottet, anser jag mig högst
skyldig att reservera min mot H. StatsUtskottets nu
fattade beslut helt stridande öfvertygelse , och grutiderne
för densamma. — Desse senare har jag ej behöft
hämta fjermare än från H. StatsUtskottets egna
Betänkande af den 2 i denna månad under N:o 388,
hvilket ord från ord så lyder:
”Ibland andra vilkor, som blifvit stadgade, i afseende
på det, vid innevarande Riksdag, till Götha
”Canalbyggnads fullbordande beviljade ytterligare Lå”ne-biträde
af 845,334 R:dr, är väl föreskrifvet, att
"CanalBolaget skall medgifva Staten rättighet, att
”utan Bolagets vidare hörande, för hela nyssberörde
”Summa taga första intecknings-säkerhet uti GanalX^r”ket,
dess område och ägande fastigheter, Motala Me”chan.
Verkstads anläggning dock derunder ej inbegripen
; men då uti beslutet icke linnes omnämndt
"antingen Bolaget eller R:gsContoiret skall vidkännas
”intecknings-koslnaderne, så har, vid det tillfälle, då
”R. H. St:rs beslut i ämnet skolat, genom Utskottet,
”Hrr Fullmäktige i R:gsContoiret meddelas, Utskottet
”fatt anledning att på denna omständighet fästa serskild
uppmärksamhet. — Det är väl vanligt, att Lån
-
564 Stats-Utskottets
J'tagaren sjelf anskaffar Intecknings- och GraJ'v
a t i o ns-b cvi s, innan LäneSumman utgifves, men
”sådant ’kan vid ifrågavar ande fall icke va”ra
förhållandet, enar, för penningarnes lyftning
”uti R.gsContoiret, annat förbehåll, å Statens sida, icke
finnes vara gjordt, än att CanalBolaget skall hafva
”till nyssbemälte Contoir aflemnat sin förbindelse, att
”de stadgade vilkoren antaga och fullgöra; hvadan och
"då för berörde Intecknings erhållande, utgifterne uppegående
endast för stärnpladt papper till något öfver
”2000 R.dr, icke blifvit tagne i beräkning vid CanalJJbyggnads-anslagets
beviljande,
”Utskottet'ansett sig böra hemställa, öm icke R.
”H. St:r skulle finna lämpligt hos K. M:t i underd:ljet
”anhålla, det StatsContojret måtte undfå Nåd. befallning
att låta, utaf det i ChartajSigillataeContoiret va”rande
förråd af stärnpladt papper, till Hrr Fullmäktige
i R:g9Contoiret, efter reqvisition och emot qvitto,
utan någon betalning, utlemna det stämplade
”papper, som till Chartering af Götha CanalEoIags
”ifrågavarande förbindelse erfordras.”
Då detta blifvit af R. St:r gilladt, så tpåste, efter
min öfvertygelse, den nu å nyo väckta fråga, såsom
ej blott till principen, utan ock hvad sjelfva speciella
frågan om Intecknings- och Gravations-beviskostnaden
angår, af R. St.-r afgjord, icke hafva bordt
af Utskottets Plenum upptagas, men aldraminst tillstyrkas
på ett sätt, som står till den grad i rak strid
med nämnde af R. H. St:r för blott 10 å 12 dagar
sedan på Utskottets egna förslag fattade beslut som
Betänkande n, N:s 4*9? 4a0, 565
det nu lios R. St:r tillstyrkta; från hvilken påtageliga
inconsequence jag alltså reserverar mig, under den förhoppning
och fullkomliga öfvertygelse, att samlelige
RiksStånden, vid fästande benägen uppmärksamhet
härå, täckas förklara denna fråga, såsom en gång afgjord
igenom R. Sttrs gillande af StatsUtskottets Betänkande
N:o 388, höra förfalla, och derföre afslå Utskottet
nu expedierade Betänkande.
Häruti instämde Friherre Sprengtporten och Prosten
Grevillius samt Hr Leffler.
N:o 420.
Ytterligare Utlåtande, angrde Hr Hjertås, Gustaf
Adolph, motion, att, till hästafvelns
förbättrande, medel måtte få, under vissa
vilkor, lånas ur den i RrgsContoiret befintlige
IiingstmedelsCassan. (R:gs-A.)
Emot Utskottets förut i detta ämne under N:o Zjj
afgifne och af H. PresteStändet samt V. BorgareStändetj
enligt Utskottet tillhandakomnc ProtocollsUtdrag,
under den 8 innevarande månad, gillade Betänkande,
hafva anmärkningar, som till detsammas återremitterande
föranledt, blifvit framställde, så väl inom H.
Ii. o. A. af Hr Grefve Brahe, M.> Hr Friherre Silfverskjöld
j C.j och flrr Hjerta, G. A., Nordenankar,
G,, samt Munck af Rosensköld, E. Z.j sorn ock inom
H. BondcStåndet af RiksdagsFullmäktigen från Malmöhus
Län Nils Pehrsson, med hvilken sig förenat Riks
-
566 Stats-Utskottets
dagsFuIlmäktige Anders Danielsson fran Elfsborgs Län
ocli Nils Månsson jemte öfrige RiksdagsFullmäktige
frän Skåne, samtlige RiksdagsFullmäktige från Halland
samt Lars Pehrsson och Samuel Jönsson från
Calmare Län, uti hvilka anmärkningar den gemensamma
önskan blifvit yttrad, att R. St:r måtte bifalla
Hr Friherre Silfverskjölds förslag i dess Reservation
emot Betänkandet, att, för uppsättandet af Ottenby
Stuteri samt till anskaffande af LandtBeskällare, RtgsGontoiret
skulle bålla Styrelsen öfver Stuterilnrättningen,
i mån af behof, tillhanda ett penningeförskott af
högst 35,ooo R:dr, som komme att jemte ränta genom
innehållningar af StatsAosIaget R:gsContoiret godtgöras;
och är såsom skäl till detta förslags antagande
utaf bemälte Stånds Ledamöter hufvudsakligen anfördt:
alt, så vida icke liela ändamålet med det vid innevarande
Piiksdag till hästafvelns förbättrande beviljade
anslag skulle förfelas, det vore nödvändigt att sätta
StuteriStyrelsen i tillfälle att emottaga den snart ledigblifvande
Kungsgården Ottenby, hvartill likväl fordrades
betydliga utgifter dels för anskaffandet af Dragare
och rnventairer för Kungsgårdens behöriga skötsel
och häfd, dels ock för inköpandet af ett tillräckligt
antal Beskällare och Stokreatur för Stuteriets uppsättande,
hvilka utgifter, enär de på en gång måste äga
rum, ej kunde bestridas med de årliga StatsAnslagen; att
enär R; St:r anslagit local till en ny Stuteriinrättning,
de ock borde anskaffa de till densammas uppsättande
erforderliga medel; att då hvarken Statens tillgångar
medgåfvo något serskildt anslag för ifrågavarande än
-
Betänkande!), N:o fao. 56j
danial, eller HingstmedelsCassan dertill kunde disponeras,
det framställdta förslaget, att RrgsContoiret,
hvilket emottagit ej mindre samma Gassa än ock andra
för hästafvelns förbättrande hopsamlade medel,
skulle förskjuta det belopp, som erfordrades, desto
mindre borde möta något motstånd, som någon förlust
eller våda för R:gsGontoiret dermed icke vore förenad,
enär detsamma, jemte erhållande af 5 proc:ts
ränta, blefve för hela förskottsuinman inom loppet af
5 år, medelst de från StatsVerket utgående anslagen,
godtgjordt; att, i jemförelse med de många andra låne-operationer,
som nämnde Contoir vid innevarande
Riksdag fått sig ålagde för bestridande af så väl anslag
som beviljade låne-understöd, meddelandet af det
ifrågaställdte förskottet vore af föga betydlighet; men
att deremot den beslutade Stuteri-anläggningen vid
Ottenby skulle obestridligen blifva af stor nytta för
Landet, hvilket Stuteri likväl, utan antagandet af raerberörde
förslag icke kunde sättas i fullt stånd, hvaraf
följden blefve, att Rusthållare fortfarande komrao
att af Befälet påtrugas Danska Remonter, hvilka, såsom
allmänt kändt vore, saknade erforderlig styrka
och härdighet.
Detta med hvad mera inom de 2tne RiksStånd,
som ofvannämnde Betänkande återremitterat, anfördt
blifvit, har Utskottet tagit i nogrannt öfvervägande;
och ehuru Utskottet icke kan frånträda den åsigt, som
legat till grund för Utskottets förra Utlåtande i ämnet,
att nemligen anticipationer på årliga Statsanslag
icke böra, såsom i sjelfva principen oriktige, medgif
-
568 Stats-Utskoltets
vas, har Utskottet likväl, erkännande vigten och angelägenheten
deraf, att, inom den kortaste’ möjliga
tid, en förbättrad inhemsk hästafvel må kunna erhållas,
trott, att, då en annan utväg för Utskottet visar
sig, hvarigenom erforderliga förskott till de förberedande
anstalterne för Ottenby Stuteris snara uppsättande
kunna blifva att tillgå, denna utvägs begagnande
kan af Utskottet, utan förnärmande, af ofvanomförmäldte
princip, tillstyrkas. — Utaf de hos Utskottet
uppgjorda Caleuler befinnes, att RrgsContoirets Inkomster
innevarande år i83o böra betydligt öfverstiga
de Utgifter, som åligger Contoiret att under loppet
af samma år bestrida; och då det sålunda uppkommande
öfverskottet bör, enligt It. H. St:rs föreskrift,
uti Banken förräntas mot 3 procrts ränta, men
en del af detsamma kan med full säkerhet för medlens
återbekommande och med större fördel för RtgsContoiret
användas till ifrågavarande allmänt nyttiga
ändamål, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka R.
II. St:r:
att, till uppsättande af Ottenby Stuteri samt till anskaffande
af LandtBeskällare, RrgsContoiret må, tillhandahålla
Styrelsen öfver Stuteriinrättningen ett penninge-förskott
af högst Trettio Fem Tusen R:dr, att,
efter behöriga reqvisitioner, i mån af behofvet, lyftas,
dock alltid i jemna Tusen Riksdalertal, under
vilkor, att de lyftade summorne med löpande Fem
procents årlig ränta utaf StatsÅnslaget återgäldas, i
sådant förhållande, att hvad som t. ex. lyftes år
i8jo, återbetalas till £, jemte upplupne räntan,
1
é ' \
Betänk ande ii, N:s 420, 42I> 56g
livarje af de nästpåföljande Fyra åren, livad sorn
lyftes år 1831, likaledes till * hvarje af de nästpåföljande
åren o. s. v., så att alla de lyftade summorne
äro med jänta -återguldne sednast år 1834;
hvadan utaf StatsAnslaget bör innehållas och till
R:gsContoiret aflemnas hvad som hvarje år i capital-andel
och ränta erläggas bör, enligt den uppgift
derå, som från R:gsContoiret varder StatsContoiret
meddelad.
Dock har Utskottet trott det förbehåll vid ifrågavarande
förskotts meddelande böra fästas,
att K. M:t i Nåder bifaller ofvanomförmäldte vilkor
saint derom låter underrätta Fullmäktige, hvarförinnan
något förskott icke får af R:gsContoiret,
utbetalas. Den 2 Mars i83o.
N:o 421.
Utlåtande, angående väckt fråga om förbättring
i lönevillkoren för Tjenstemännen uti
R:g:sContoiret, i likhet med hvad R. St:r
vid innevarande Riksdag för BancoStaten beviljat.
(R:gs-A.)
Sedan Vällofl. BorgareStåndet, genom bifall lill BancoUtskottets
Memorial N:o 112, angående förbättring
ad interim i BancoStatens löneinkomster, beslutit, att,
under vissa vilkor och bestämmelser, en provisionel
tillökning af 20 procent i ett för allt skall från och
med innevarande år i83o utgå för alla Ordinarie och
570 Stats-Uls Kottets
Extra löner inom Verket; så liar Hr Noreus, Juti
ett inora bemiilte ItiksStånd afgifvet och till StatsUlskottet
remitteradt Anförande, fästat Ståndets uppmärksamhet
derpå, att Embets- och Tjenstemännen
inom It:g:sContoiret hafva R. St:rs löfte om lika förmåner
med BancoStaten, hvilket löfte Hr Noreus ansett
nu böra sättas i verkställighet.
Härförutan hafva Coramissarierne i R:g:sContoiret,
uti en hos Hrr Fullmäktige derstädes ingifven , till
StatsUtskottet ställd och af bemälde Hrr Fullmäktige
till Utskottet öfverlemnad ansökning, å egne och samtlige
under dem lydande Tjenstemäns och Betjentes
vägnar, anhållit, att varda hos R. H. St:r anmälde
till löneförhöjning i likhet med hvad för Bankens
Tjenstemän, genom Banco Utskottets ofvanherörde Memorial,
blifvit tillstyrkt, eller till tjugu procents uppgäld
å de nu, enligt Stat och serskildta Förordnanden,
vid RtgtsVerket utgående löner; till stöd för hvilken
anhållan hufvudsakligen är vordet anfördt: att den
vid i8i5 års Riksdag, förunnade löneförbättring för
R:g:sContoirets Tjenstemän och Betjente, i likhet med
BancoBetjeningen, numera, sedan under den påföljande
tiden prisen på större delen lefnadsförnödenheter
beständigt stigit, ingalunda uppfyllde det ändamål,
som, vid löneförhöjningens beviljande, dermed åsyftats,
eller lönernes jemnande till ett belopp, svarande
emot de löntagandes behof efter tidens fordringar och
förhållanden; att de Commissarierne och dem underlydande
Tjenstemän åliggande göromål icke i något
afseende sedermera blifvit minskade, utan tvärtom, i
Betänkanden, N:o 4 2• • %r
följd af R. H. St:rs beslut vid sistförflutna Riksdag,
betydligen ökats, ehuruväl, sådant oaktadt, Tjenstemanna-personalen,
sedan nyssnämnde Riksdag, genom
indragning af En Commissarie-Beställning och T vänne
Contoirs-Skrifvare-Tjenstcr, undergått en icke obetydlig
minskning, och som de med dessa Tjenster förenade
göromål blifvit på de qvarvarande Tjenstemännen
fördelade, ulan att för desamma med sålunda ökade
tjensteåligganden åtföljt någon förbättring i lönevilkor,
så hade de härföre anslagne löner kunnat Verket besparas;
anseende Sökanderne sig för öfrigt hafva en
ytterligare anledning till deras gjorde anhållan uti den
likhet, hvilken, så ofta fråga varit om löneförmåner,
alltid, vid föregående Riksdagar , ansetts böra äga rum
emellan Bankens och RtgtsContoirets Tjenstemän.
Vid öfverlemnande! af ifrågavarande ansökning,
hafva Hrr Fullmäktige, jemte vitsordande af de deruti
andragne omständigheter, för egen del yttrat, att
de ansågo de af BancoUtskottet för tillstyrkandet af
den ifrågaställde löneförhöjningen för BancoStaten åberopade
skäl vara, under i öfrigt alldeles lika förhållanden,
så mycket mera talande för R:g:sContoirets
Tjenstemän, sorn personalen derstädes, de sednare åren
minskad till antalet, följaktligen hade en mera inskränkt
utsigt till vidare befordran än Bankens Tjenstemän
kunna påräkna; hvadan Hrr Fullmäktige, i betraktande
häraf och då det, enligt hvad de förmodade, med
säkerhet kunde förutsättas, att göromålen i R:g:sContoiret
hädanefter snarare komme att ökas än minskas,
trott sig äga fullkomlig anledning att med sitt förord
5^1. Stats-U tskottets
understödja Commissariernes ansökning; dock med den
dervid tillagde hemställan, att, i händelse någon tillökning
i Sökandernes löner skulle beviljas, enahanda
lönförhöjning måtte tillgodokorama samtlige i R:g:sContoiret
varande Embets- och Tjenstemän , i likhet
med hvad för BancoStaten blifvit föreslaget.
Enär i sednare tider den allmänna grundsats blifvit
af R. H. St:r erkänd såsom rättvis och billig, att
Tjenstemännen och Vaktbetjeningen vid R:g:sContoiret
böra tillgodonjuta aflöning till enahanda belopp, som
deras vederlikar i Banken; och hvilken grundsats blifvit
i sin fullhet tillämpad vid i8i5 års Riksdag, da
den för R:g:sContoiret ännu gällande AflöningsStat
reglerades och fastställdes; så har, vid öfvervägande
häraf tillika med hvad Hrr Fullmäktige i deras Utlåtande
anfört, Utskottet funnit skäligt
tillstyrka, att, i likhet med hvad, genom R. H.
S!:rs vid innevarande Riksdag fattade Beslut, är vordet
BancoStaten beviljadt, en provisionel tillökning
af Tjugo (20) procent i ett för allt må, ifrån och
med innevarande år i83o, R:g:sContoirets Embetsoch
Tjenstemän samt Vaklbetjente tills vidare beviljas
uti de, enligt i8i5 års Stat samt R. St:rs serskildta
förordnande vid denna Riksdag, för närvarande
utgående ordinarie löner; dock under förbehåll,
att berörde löneförhöjning af tjugo procent
endast kommer alt, i egenskap af serskildta årliga
arfvoden, utgå, samt att följaktligen, i fråga oin
Tjen-y
Betänkande!), N:o 4?.i. 5j5
Tjensternans eller Vaktbetjentes pensionering, blott
sjelfva lönebeloppet, men icke arfvodet eller den
ifrågavarande provisionel lönetillökningen får tagas
i beräkning vid pensionens bestämmande.
Och har Utskottet jemväl, såsom ytterligare skäl
för den nu föreslagne löneförhöjningen för Betjeningen
vid R:g:sContoiret, ansett sig böra hos B. H. St:r anmäla
hvad Utskottet, vid anställd jemförelse emellan
aflöningens belopp år 1816, då i8i5 års Stat först blef
gällande och hvad densamma för det närvarande utgör,
inhemtat, nemligen att, oaktadt, enligt Commissariernes
af Hrr Fullmäktige vittsordade uppgift, gÖromålen
vid Verket sedan berörde tid icke undergått någon
förminskning, aflöningssuraman för Ordinarie Tjenstemännen
samt Vaktbetjeningen, uppgående, jemlikt
merberörde Stat, med inberäkning af den vid i8i5 års
Riksdag beviljade löneförhöjning, till R:dr 27,000.
likväl sedermera blifvit, i följd af skedde
indragningar utaf 2 Commissariebeställningar,
1 Canzlist-tjenst vid Hrr Fullmäktiges
Expedition, 4 Contoirs-Skrifvare-sysslor
och 2Kammardrängs-tjenster,
för hvilka löner varit på Stat uppförde
till ett sammanräknadt belopp af 4>95o. — -
nedsatt till R:dr 22,o5o. —. -
hvartill dock kommer serskildt beviljad
tillökning i ordinarie lönen för Canzli
sten
vid Hrr Fullmäktiges Expedition „ y5.
Utgörande således ordinarie aflöningen för
Tjenstemanna-personalen och VaktbeS
B. 39
5y4 Stats-Utskottets
tjeningen vid R:g:sContoiret för närvarande
R:dr 22,125.— -
hvilken summa, i händelse den nu tillstyrkta
löneförbättring tills vidare varder
af R. H. St:r bifallen, kommeatt
ökas med
. • -  4.45-5. — “
eller till ett sammanlagdt belopp af R:dr 2Ö,55o.— -  och skulle således, äfven med inberäkning af ifrågavarande
20 procents arfvoden, aflöningssumman komma
att med 4$° Rtdr understiga hvad densamma utgjorde
enligt i8i5 års Stat, innan någon af de deruti
uppförde Tjenster blifvit indragen.
I sammanhang med förevarande fråga, har Utskottet
äfven tagit under öfvervägande en af Boktryckaren
S. Rumstedt till Utskottet serskildt ingifven ansökning,
deruti han, som, enligt uppgift, blifvit år
1789 såsom Sättare vid RrgrsContoirets Tryckeri antagen
med en lön af 120 R:dr, hvilken sedermera är
vorden förökad år 1796 med 3o R:dr, då Sökanden
förordnades till Factor, och år 1802 med 5o R:dr, då
han, i egenskap af Föreståndare, erhöll inseendet öfver
berörde Tryckeri, anhåller om någon förbättring
i sina, sedan sistnämnde år oförändrade, lönevilkor;
och som Utskottet af vederbörande inhemtat upplysning
derom, att Rumstedts uppgifter äro med verkliga
förhållandet öfverensstämmande, samt att han städse
med noggrannhet och ordentlighet fullgjort de åligganden,
som varit förenade med hans innehafvande
ansvarsfulla befattning; alltså och med afseende såväl
Betänkande n, N:o 421. 575
härå sorn å den långa tid Rumstedt varit i RtgtsContoirets
tjenst använd samt de, i anseende till ett försärnradt
mynt och stegrade varupris, nu mera förändrade
förhållanden emot den tid, då ifrågavarande
Jönevilkor för honom fastställdes, har Utskottet trott
sig äga full anledning
tillstyrka en personel tillökning för Boktryckaren
Rumstedt af Tjugo procent i det till indragning uti
i8i5 års Stat för t Factor eller Sättare uppförde
arfvode af i6f R:dr i månaden eller 200 R:dr årligen,
att utgå från och med innevarande år i83o
och tills vidare; dock under förbehåll, att denna tillökning
af 20 procent icke kommer att tagas i beräkning
vid bestämmandet af den pension, som Rumstedt
möjligen framdeles kan enligt författningarne tilläggas.
Då ofvanberörde, vid 1815 års Riksdag, utfärdade
AflöningsStat för RtgtsContoiret, dels till följd af
de, enligt hvad här ofvan nämndt är, skedde indragningar
af flera deruti upptagne Tjenster, och dels genom
sedermera tillfälligtvis inträffade förändringar och
serskildta af R. H. Sl:r fattade beslut, icke mera öfverensstämmer
hvarken, i afseende på Tjensternas antal
, med det af Utskottet vid innevarande Riksdag
uppgjorda och på R. H. St:rs pröfning beroende Reglemente
för nämnde Contoir, eller, i afseende på löneoch
pension s-beloppen, med verkliga förhållandet, har
Utskottet låtit upprätta och får härhos lill R. H. St:rs
godkännande och fastställelse öfverlemna förslag till
ny AflöningsStat för R:g:sContoiret, uti hvilken, ej
('
576 Stats-Utskottets
mindre de ordinarie Jönerne för de nuvarande Befattningarne
vid Verket blifvit, i enlighet med R. St:rs
fattade beslut, utförde, med anteckning derjemte af
den provisionel tillökning i desamma, som Utskottet
nu tillstyrkt, än ock de sedan förra Statens utfärdande
inträffade förändringar i afseende på Pensions- och
Expectanee-Staterne behörigen iakttagne, äfvensom
Missräkningspenningarne för de atne VexIingsCasseurerne
vid CreditSedelVerket blifvit uppförde till det
belopp, hvartill de, jemlikt R. Sttrs beslut vid 1823
års Riksdag, för det närvarande utgå.
Slutligen har Utskottet, i afseende på de vid
sisth Riksdag, samtlige Vaktbetjente uti R:g:sContoiret
beviljade så kallade Skopenningar, i likhet med hvad
Bankens Vaktbetjening förut erhållit, trott sig höra
vid detta tillfälle, sedan R. II. St:r nu mera, medelst
gillande af BancoUtskottets hemställan i dess ofvanbcrörde
Memorial Nto 112 (pag. ao) bifallit, att en
summa af 4276 R:dr får af Banken till nästa Riksdag
utbetalas för åtskilliga bestämda årsanslag, hvaribland
det erforderliga beloppet för ifrågavarande Bankens
Vaktbetjente förunnade förmån äfven blifvit upptaget,
vördsamt hos R. H. St:r hemställa,
huruvida icke Skopenningar må till enahanda belopp,
som vid 1823 års Riksdag beviljades, eller
Trettio Riksdaler för hvardera årligen, af samtlige
vid R:g:sContoiret tjenstgörande Ordinarie Vaktbetjente
fortfarande intill R. Stlrs nästa sammankomst
uppbäras eller så länge Vaktbetjeningen i Banken får
tillgodonjuta en sådan förmån. Den 1 Mars i83o.
