# ID: svediakorp-gov1948
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 73,684
# sentences: 1,856
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


S t a t s -U t s Ii o 11 e t s
Betänkanden
under
Lagt ima Riksdagen i Stockholm
1828— 1829.
Fjerde Samlingen
FJERDE BANDET
af
.Bihang till Riks Sid neleus Protocoll.
STOC K II O L M,
T ryckt!' lius Johan Hörberg, 1829.
N:o 235.
Ulla tande öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 124, i .anledning
af någre i K. M:ls Nåd. Proposition, om
SlatsVerkels tillstånd och hellof, lörekomne
Allmänna frågor. (U.-A.)
Uti i:a Punclen af berörde Betänkande har, med anledning
af K. Mits Nåd. framställning om nödvändigheten,
att, såsom en Allmän grund för SlatsUtgifternes
bestämmande, Myntvärdet skulle genom R. St:rs
åtgärder vid denna Riksdag bevaras från ytterligare
försämring, Utskottet yttrat den Öfvertygelse, ”att,
då en Myntbestämning ännu icke blifvit afgjord, och
i alla fall åtskillige omständigheter medverkade* att
verkställigheten deraf icke genast kunde följa , förutsättningen
deraf för närvarande icke kunde såsom
grund för StatsUtgifternes bestämmande antagas.”
Enligt från RiksStånden ankomne Protöe^lIsUt
drasr,
har hos II. B. o. A. Hr Grefve von' Schwerin.
/tild :
F. B., under åberopande af sin emot Utskottets Bc
,
.„ :9all 711 i r- JflJRVb’. J/Swft •,
tänkande afgifne reservation, loreslagit: alt Utskottets
Fiirslas, till ökade Stilist!t feif ter icke matte företagas
till sluteligt afgörandej förr än den väckta frågan om
värdet af det gångbara myntet blifvit af gjord ^ hvilken
motion, deruti andre Ledamöter, Ilrr von Hartmans
-
, v Stats-Utskottets
dorffj Angust, oell Tham, IV,, instämt, blifvit till
Utskottet remitterad; hvarjemte Y. BorgareStändet
uppskjutit pröfningen af Utskottets ofvanberörde yttrande,
intill dess Stats- och Banco-Utskotten inkommit
med Utlåtande i frågan om Myntbestämning, och
beslut, i anledning deraf, blifvit fattadt; men deremot
II. PrästeStåndet Betänkandet i det hela bifallit,
och hos H. BondeStändet ansetts, att Myntbestämningen
icke inverkade på Statsregleringen, då derigenom
någon rubbning uti nuvarande Myntvärde icke komme
att äga rum, ulan dermed blott åsyftades undanlödjandet
af det hittills varande förhållandet af kastningar
deruti.
Vid besvarandet af Hr Grefve von Schwcrins ofvannämnde
motion bör Utskottet anmäla, att, vid förehafvande!
hos V. BorgareStändet af Utskottets Förslag
till reglering af BiksStatens 2idra HufvudTitel,
det blifvit yrkadt:
Dels af någre Ledamöter, Hrr Santesson, Leffler
och Stahle j att såsom ett uttryckligt vilkor för någon
löneförhöjnings beviljandeborde förutsättas och förbehållas
j att Myntvärdet vid denna. Riksdag blefve
bestämdt * på det icke eljest, i fall af Myntets förbättring,
skattebidragen skulle blifva drygare, och i
händelse af Myntförsämring, ny fråga vid nästa Riksdag
uppstå om löneförhöjning, som, öfverstigande
Samhällets förmåga att kunna utgöras, det nu ålåge
Representationen, att förekomma, och tiden för löneforliöjningarnes
vidtagande äfven blifva den j frän
hvilken realisationens verkställighet eller SilfverUtväx
-
Betänkande!), N:o 235. v
lingen från Banken vidtoge; dels ock af andre Ledamöter,
Hrr Helsingius, Winberg, Lundman, Langenberg,
Westman, Meijer, Löfvenius och Montan, att
en löneförhöjning i helt nu icke matte äga rum, utan
blott provisoriskt, intill dess att en ny allmän lönereglering
kunde verkställas, emedan det ej vore möjligt
för nu varande B.. St:r att veta, huruvida en Myntbestämning
skulle medföra följder , som inneburo Myntets
försämring eller förbättring, och verkningarne af
Myntbestämningen ej kunde erfaras förr än närmare
nästa Riksdag.
Och har inom H. BondeStåndet en Ledamot äfven
gjort, i afseende på löneförhöjningarne, sistnämnde
förbehåll.
Enär, till grund för den Myntbestämning, som
redan blifvit R. St:rs pröfning underställd, man antagit,
hvad icke synts vara ogilladt, att i R:dr Silfver
skall beräknas efter 128 sk. BancoSedlar, och genom
samma bestämning således endast sökt vinnas en stadga
i det förhållande emellan Silfver och Sedlar, som
nu äger rum; anser Utskottet verkställigheten af en
sådan bestämning icke förändra behofvet af de vid
Statsregleringen föreslagne nya Anslag, desto mindre
som just berörde Myntförhållande, i förening med
andre vid hvarje serskildt fall uppgifne anledningar ,
påkallat deras tillstyrkande; hvadan Utskottet skolat
tillkännagifva den öfvertygelse:
att, de nya StatsUtgifter, Utskottet tillstyrkt, äro
nödvändige.
vi Stats-Utskottets
250 I anledning af Utskottets tillstyrkande i aldra
Funden, alt den indragning' till SlalsVerket af indeldla
löqingsräntorne, hvilken K. M:t i Nåder föreslagit,
för verkställigheten af en Contant aflöning så
val för LaqdsStatprna som den indpldta Armeeps Befäl,
icke måtte åtminstone för närvarande aga rum,
pr hos H. QondeStänfct af Anders Pamelsson frän
Elfsborgs Län anförde att Utskoltet af K. Mils beip|dp
förslag bordt begagna tillfället, alt bereda Räntegifvare*
bästa och säkerhet, genom undarirödjandet
af de lika betungade sorn obehagliga förhållanden
hvilka emellan Räntegifvare och Räntetagare ägde
rum; och då en förändring i nuvarande ojemnhet i
beskattningen borde tillvägabringa* blott efter hand
och med försigtighet', samt således icke alla indeldta
Räntor på en gång indragas, har Anders Danielsson j
ljuder åberopande af sin serskildta motion, om sd
beskaffade Räntor, begärt, att Utskottpt yille taga 1
Öfvervägande:
1 :q Om icke d? indelningshafvare, sorn vilja till
gfaten afstå indelningar och i stället taga lönerne i
Contant, efter deras medelvärde af de 10 föregående
Örens Markegångar, må dertill lemnäs öppen rätt?
2;o Om icke för de tjänster med de indeldta löner,
som hädanefter blifva ledige, Ipnerne pvilkorjigt
må kunna till SlatsVerket indragas och Contant aflöning
, efter den i ira Puncten utsatte grund, j stället
bödärnmas, med vilkpr, att jönerne lill beloppet
kunna förändra*, när RiksStaten till alla delar varder
('pglprad ?
Betänkanden, N:o 235. vn
3:o Huruvida det ej må kunna tillåtas ägare af
FrälseBäntor, att afstå de samma till Staten mot erhållande
af betalning derföre på det sätt, att de sista
10 årens medel-afkastning, efter 5 Procent räknadt,
förvandlades i Capital, som utbetaltes i StatsObligationer,
hvilka med derå löpande Ränta genom Bankens
öfverskottsmedel efterhand kunde inlösas? och
4:o hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för
alt gifva Räntegifvare säkerhet, att de indeldta Räntor,
som, till beredande af den förestående Allm. Regleringen
och i sammanhang dermed af ett förbättradt
Samhällsskick, efter hand kunde till StatsVerket indragas,
för att med penningar betalas, icke skola öfver
rätta värdet blifva uppstegrade, eller vid missväxtår
en öfver måttan hög betalning derföre fordras?
Gemensamt med Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
kommer Utskottet att yttra sig i den af
Anders Danielsson väckta fråga om förmedlande åtgärders
vidtagande emellan Räntegifvare och Räntetagare
, samt angående den om ett förändradt sätt att
utgöra Räntorne in natura.
Beträffande förenämnde af bemälde RiksdagsFullmäglig
framställda frågor, anser Utskottet den första.
och andra af dem vara, genom hvad Utskottet i förra
Betänkandet JV:o 124 sid. i5, 16, 17 och 18 anfört,
besvarade.
Den Tredje frågan, rörande FrälseRäntors afstående
till StatsVeiket, linner Utskottet, enär desse
räntor bero på liqvidförhållanden enskilde personer
emellan, utgöra ett för Statsregleringen främmande
viii Stats-Utskottets
ämne, och bör derföre under någon öfverläggning i
sammanhang med berörde reglering icke förekomma.
Och som, då Utskottet föreslagit, att indeldta
löner fortfarande böra, på sätt hittills skedt, utgöras,
några åtgärder, till räntegifvares betryggande för räntornes
uppstegrande öfver rätta värdet vid indelningarnes
afstående till StatsVerket, för närvarande icke erfordras;
så har, i anledning af den Fjerde frågan,
Utskottet äfven funnit öfverflödigt, att ingå i någon
undersökning om hvilka anstalter som till beredande
af en skälig lindring för Räntegifvaren i omförmäldte
fall må behöfva vidtagas,
3:o Då Utskottet i 3:dje Puncten tillstyrkt: att
ej mindre 6 R:dr såsom minimivärdet å den under
lönerne begripne Spänne mål , än oek enahanda beräkningssätt
af RiksMarkegången, sorn nu iakttages, äfven
hädanefter bör äga rum, bar hos H. R. o. A. Hr
Skogman, C. O., anmärkt såsom olämplig nu varande
Spannemålsberäkning under lönerne, så vida den betraktades
såsom ett correctiv emot Myntvärdets omväxling,
och icke såsom en tillfällig löneförbätring;
emedan, om äfven Spannemålens medelpris under en
längre tiderymd utgjorde en tjenlig måttstock för andre
värden , dess pris dock vore från det ena året till
det andra underkastadt större föränderlighet, än sjelfva
det pappersMynt, emot hvars ombyllighet Spannemålsberäkningen
skulle trygga Löntagaren, och intet
skäl funnes, hvarföre, endast i följd af någre Riksdalers
högre pris på en vahra, sorn föga verkade i
Tjenstemannens UtgiftsSumma i det bela , bans uflö
-
Betänkanden, N:o 235. ix
ning skulle från ett år till ett annat stiga 20 till 3o
procent.
Utskottet finner väl äfven, att, när myntet varder
en stadgad mätare af alla andra värden, det medel
till lönernes rättande efter varuprisen och myntvärdet
i allmänhet, hvilket blifvit sökt och användes
i lönernes beräknande till en del i Spannemål, icke
vidare behöfver begagnas; men så länge, icke genom
ordning i Myntväsendet, förstnämnde mål uppnåtts,
eller verkan af en Myntbestämning, i händelse den
nu beslutas, icke hunnit erfaras, lärer för närvarande
det icke böra anses lämpligt, att berörde Spannemålsberäkning
upphör.
Någon vidare anmärkning i denna del har Utskottet
icke funnit vara gjord, och anledning har således
icke eller förekommit, att ofvanberörde tillstyrkande
i någon måtto förändra.
4:o I den af K. StatsContoiret väckta fråga, om
olämpligheten deraf, att Embets- och Tjenstemän till
Kronan erlägga. Contribution af loner och dera. vidkännas
afdrag till förmän för vissa inrättningar, hvilka
afgifter Utskottet ansett tills vidare måste fortfara,
liar hos H. R. o. A. Hr Friherre Sparre j Sixten j anmärkt:
att Utskottet bordt alternativt uppgöra Löneregleringen
sålunda, att, om grunderne för den blifvande
Allm. Bevillningen skulle blifva oförändrade,
Anslagen till Tjenstemännens netto-behållning på lönerne
bordt ökas med Summan för Contributionerne
100,000 B:dr samt för Centonalen med 3o,ooo R:dr,
oberäknadt Flottans löner, samt, för motsatt fall, lö
-
x Stats-TJtskottets
neanslaget calculeras till minus desse Summor, hvarigenom
R. Sl:r satts i tillfälle att härom besluta och genast
kunnat gifva en ledning i detta afseende för BevillliiogsUtskottet:
Hvarjemte
inom V. BorgarcStandet Hr Montan3
dels af Utskottets tillstyrkande, att de under namn
af dödsfalls- och Avancements besparingar på Joner
skeende innehållningar tills vidare måste fortfara, trott
sig kunna draga den slutsatts, nar Utskottet tillika ej
inkommit med Utlåtande öfver K. Akts Proposition
ang:de bidrag af StatsVerket till Arme'ens PensionsCassa
och AmhalitetsKrigsmansCassan , eller beräknat
de till samma bidrag omförmäldte 28,000 R:dr såsom
StatsVerket frångångpe, att, om samma tillstyrkande
bifölles, man i sjelfva Verket äfven på förhand afslog
K. Akts högstberördp Nåd, Proposition, emedan, om
Afgifterne skulle utgå såsom hittills, de ej ldpfvo,
såsom K. Akt föreslagit, StatsVerket fråntagne och
till Pensionslnrältningarne disponerade; dels ock bestridt
Centonalens utgående af Städernes Embetsraäns
löner, så länge de ej yoro delägare i Civile PensionsFondcn
, hvilken årligen af Centonalen uppbure 10,000
It: dr.
I fråga om Bevilhiingen af löner, anser Utskottet
dess yttrande icke hafva laggt något hipder för B.
St:r, att, i följd af deras BevillningsUtskotts Förslag
till grunder för den blifvande Allmanna Bevillningen,
i hvilket ingått jemväl svar på Ilr Reutersvärds i förevarande
ämne väckta motion, gifva den ledning åt
sistbemäldte Utskott, som erfordrats, för alt vinna
Betänkanden, N:o 235. xi
upphörandet af i frånvarande afgifler, i händelse
allmänna omdömet varit derom ense; men då Utskottet,
å ena sidan, funnit sig icke kunna anvisa några
StatsVerkets tillgångar till användande såsom ersättning
för desse serskildte afgifter, oell, å den andra
åter, bordt bemöda sig, att tillökning i StatsbristSumman,
utöfver liyad den vid sista Riksdag faststäl|tes ,
malte, så yidt möjligt varit, undvikas, torde vid så
beskaffade omständigheler Utskottets åtgärd, att icke
föreslå afgifternps upphörande, böra anses riktig.
Hvad Hr Montans anmärkning hos V. BorgareStåndet
vid Utskottets yttrande och lydelsen deraf angår
, får Utskottet dels hänvisa till dess i sammanhang
med Statsregleringen vid förslaget till y:de HufvudTiteln
bilaggde Utlåtande N;o i/fö, angrde bidrag
af StatsVerkel. till Armeens PensionsCassa och Amiralitets
KrigsrnansCassan, dels ock blott tillägga, alt,
så vida de ifrågakomne Afgifterne samt innehållningarne
af löner icke tills vidare kommo att fortfara,
det icke eller finnes någre tillgångar att öfverlåta till
nämnde Cassör för meddelandet af sådane bidrag K.
Rl:ts Nåd. Proposition omfönnäler och Utskottet tillstyrkt
böra bifallas.
Vidkommande åter Hr Montans bestridande, att
Centonal icke må utgå af Städernas Embetmäns löner,
så länge de ej äro delägare i Civile PensionsFonden, så
utgör frågan derom ett ämne, hvarom motion icke
blifvit väckt inom den i Riksdagsordningen föreskrifne
tid, och kan således icke till pröfning vid denna
Riksdag förekomma. Börande Utskottet likväl upply
-
xii Stats-Utskottets
sa, att den ärliga inkomst, Civile PensionsCassan genom
en viss andel af samma afgift uppbär, grundar sig på
R. St:rs år 1823 fattade beslut samt K.Mrts i anledning
deraf utfärdade Nåd. Bref den 37 April 1825.
5:o Ibland de anföranden som blifvit hos H. R.
o. A. afgifne, vid granskningen af Utskottets Förslag
till RiksStatens reglering under HufvudTitlarne, har
Utskottet funnit ett af Hr Grefve Gyllenborg, Johan
Henningj hvilket bordt till besvarande härstädes upptagas.
Bemälde Hr Grefve har nemligen anmärkt, att, i
förening med nyssnämnde Förslag, bordt af Utskottet
uppgöras en Tableau, som upptoge alla fordringsbeloppen,
Utskottets yttranden derom, med Förslag till
utgifterne och hänvisning till Utskottets Betänkanden
i afseende på raotiverne dertill, samt framställning
af tillgångarne till uppfyllande af behofven, eller i ett
sammanhang en så kallad StatsBudget; äfvensom att
ordningen skulle fordrat, att Utskottet först ingått i
pröfning af det utomordentliga större Anslag som fordrats
för FörsvarsVerkets iståndsättande, samt derefter,
under förutsättning att inga nya Anslag borde
bereda Statens skuldsättning, taga i öfvervägande om
och i hvad mohn tillökning i årliga StatsAnslagen nu
borde kunna äga rum.
Genom det under N:o i53 afgifna Sammandrag
af behofven för samtelige HufvudTillarnes reglerande,
hvarom specielle Förslager eller Betänkanden på en
gång blifvit R. St:rs pröfning nnderställdta, tillika
med en fullständig utredning, N:o i54, af förhåilan
-
Betänkande!), N:o 235. xiii
det nied Öfverskolten på StatsVerkets inkomster, och
de disponible tillgångar som deruti kunna påräknas,
tror Utskottet, under åberopande af dess förut afgifne
Förslager, angående beräkningen af StatsVerkets
inkomster, sig, kanske fullständigare än någonsin tillförene
ägt rum, hafva för B. Sttr framlaggt nödige beräkningar,
Förslager och yttranden, för att tjena till
grund vid beslutens fattande i desse ämnen, fastän,
i sammanhang dermed, Utskottet icke upptagit eller
uppräknat andra anspråk på bidrag af Allmänna Medel.
, af de mångfaldiga sorn vid Riksdagen väckts, än
de sora Utskottet fnnnit med StatsRegleringen äga gemenskap
och bordt bifallas, och hvaröfver yttranden
då kunnat afgifvas.
De svårigheter, som dessutom ännu möta för
uppgörandet af en så beskaffad StatsBudget, hvilken
Hr Grefve Gyllenborg äskat, och hvars beskaffenhet
förutsätter nödvändigheten att Utlåtanden och Förslag,
i alla de ämnen för hvilka densamma är föremål,
tillika bör på en gång afgifvas, hafva till största
delen blifvit af Utskottets Ordförande Hr Grefve
v. Schwerin i dess reservation uppgifne; och Utskottet
får således äfven nu till ofvanberörde handlingar
hänvisa.
Utom det Utskottet ansett den rätta ordningen
för upptagandet af de med Statens reglerande sammanhang
ägande frågor vara, att i första rummet
uppgöra och föreslå, hvad till StatsVerkets årliga utgifter
och inkomster behöfvas, och att sedan pröfva,
hvilka extra ordinarie Anslag derutöfver kunna er
-
xiv Stats-Utsko t tets
fordras samt medgifvas, har Utskottet till en sådan
behandling hemtat anledning jemväl af K. M:ls Nådiga
Proposition, hvaruti, helt och hållet afskild från
regleringen af de urliga iitgifterne och sedan behofven
i afseende på desamma blifvit anmäldte, frågan
rörande de serskildte anslagen till FörsvarsAnstalternes
iståndsättande är framställd. Serskildta utvägar
till desse extra behofs fyllande hafva ock af K. M:t
blifvit föreslagne, så att, äfven af det skälet pröfningen
af berörde behof kunnat serskildt företagas, och
deslohäldre bordt det, som undeisökningar om KrigsMaterielens
tillstånd varit nödvändige och bordt förslagen
i detta hänseende förutgå, under verkställigheten
hvaraf Utskottet, som ifrån R. St:r fått emottaga
påminnelser om Statsregleringens skyndesamma uppgörande,
icke bordt med densamma uppskjuta , till
dess alla nödige utredningar för den förre frågans afgörande
hunnit fullbordas.
Reservationer:
Af Hr GommerceRådet Santesson.- Enär StalsUtskottet
uti dess nu afgifne förnyade Betänkande med
förslag till bestämmande af StatsVerkets Ordinarie
Utgifter intill nästkommande Riksdag, ej behagat fästa
afseende vid mine med Heres inom RiksStånden gjorde
anmärkningar, att tillstyrkte löneförhöjningar ej
måtte komma att utgå, innan stadga i Myntvärdet
vore återställd, och i följd deraf löneförhöjningarnes
belopp först beräknas i RiksStaten från och med det
år, då enligt R. St:rs tillförväntande beslut Silfver
-
I
Betänk anden, N:o 235. xv
ntvexlingen från Banken vidtager, så anser jag mig
högst påkallad, att nu förnya min vid förra Betänkandet
härom gjorda Reservation.
Jag har delat Utskottets yttrade öfvertygelse oin
Löntagares verkeliga behof af den åt dem föreslagna
Lönförhöjning; jag har till och med Reservationsvis
yrkat en större lönförhöjning för visse af de högre
Embeten.
Men då jag måste anse min ovilkorliga första
pligt vara, att vid alla anslags beviljande öfverväga,
huruvida de kunna förenas med de Skattskyldiges förmåga,
och jag ej kan dölja för mig de svåre följder,
som för dem skola uppkomma, om denna Riksdag
slutas utan Myntbestämning, men derefter Coursell
antingen så faller att Skatterne igenom Sedelrnyntets
högre värde blifva 20 å 25 procent drygare än
de vid antagningen anses, — eller så stiger, att vid
en påföljande Riksdag ny anledning derutaf framställer
sig för lönernes höjande ytterligare 20 å 25 procent;
så nödgas jag rösta emot all Löneförhöjning intilldess
myntbestämningen blifvit afgjord; ty jag vill
ej göra mig sjelf och ej emottaga af andra rättvisa
förebråelser, att hafva beviljat en dryg ökning af Statens
utgifter, utan att med detsamma hafva sökt att
sätta den gräns för beständiga nya anledningar till
deras åter höjande, hvilken gräns endast af en säker
Myntbestämning kan tillvägabringas.
Häruti hafva instämt Hr Professoren Hasselroth
samt RiksdagsFullmäktigen Anders Nilsson från Wermlands
Län.
xvi
Stats-Utskottets
Af Hr Grefve v. Schwerin.• Utskottets yttrande,
om nödvändigheten af de föreslagne nya StatsUtgifterne,
synes hafva den vidsträckta syftning, att samma
utgifter böra äga rum, ehvad myntvärdet vid denna
Riksdag kommer att af R. St:r regleras eller ej; men
då jag, i ett beslut om deras fastställande på sådant
vilkor, icke kan förena mig, emedan jag anser all löneförhöjning,
eller godtgörelse till Statens Embetsoch
Tjenstemän för den försämring Myntet undergått
böra uppskjutas, intill dess Myntet varder bestämdt,
så att nya anmälanden om dylika behof vid hvarje
Riksdag icke måga förekomma och ständiga tillökningar
i Embetsmännens löner, under en fortsatt
oreda i myntförhållanderne, blifva föremål för Ständernes
öfverläggningar och föranleda Skatternes ökande;
måste jag emot Utskottets yttrade omdöme i Usta
Puncten reservera mig och i öfrigt åberopa min motion,
det UtgiftsTitlarne icke måga till afgörande företagas
förr än Myntfrågan blifvit definitivt afgjord.
Af Hr CancellieRådet v. Hartmansdorff: För min
del, anser jag Utskottet hafva bordt tillstyrka en bestämd
tidj då den nya StatsRegleringen skall vidtaga,
och att denna tidepunct bordt blifva början af är l83o.
Skälen äro, att StatsRegleringen icke kan anses fulländad,
och att inga beräkningar öfver blifvande tillgångar
kunna göras, förr än dessa bestämmandet! ägt
rum, hvilka nu synas vara desto angelägnare, som föga
mer än ett qvartal af innevarande år återstår. Om
ändamålet med detta underlåtande att utsätta den ordinarie
Statsregleringens början, är att skaffa tillgångar
för extra Anslag, genom uppskof med tillökningen
i de ordinarie: så anser jag sådant vara så mycket
mera oriktigt, som förseendet af Statens ständiga behof
icke bör åsidosättas för de tillfälliga.
Hr Grefve Hamilton, Hr Lagman Noréus och Hr
Grosshandlaren Eckerman hafva häruti instämt, och
ansett det vara så mycket lämpligare, att nu meddela
yttrande om tiden då löneregleringen borde taga
sin början, som förbehåll derom blifvit gjordt uti det
återremitterade Betänkandet.
StatsUtskottets Betänkanden, N:o a36. i
N:o 256.
Utlåtande i anledning af återremiss från arne
R. RiksStånd af Utskottets Betänkande N:o
125, angående regleringen af utgifterne under
RiksStalens Första HufvudTitel med
dertill hörande Utlåtanden Nrris 126 och 127.
(U.-A).
I den ordning StatsUtgifterne uti förstnämnde Betänkande
finnas upptagne får Utskottet, med anmälan att
samma Betänkande jemte bilagde Utlåtanden blifva
af Högv. PresteStcindet och Vällofl. BorgareStändti lill
alla delar bifallne, nu afgifva yttrande i anledning af
de dervid inom H. R. o. A. samt Hederv. BondeStåndet
gjorde anmärkningar.
Åtskillig? Ledamöter af H. R. o. A. hafva ansett
den af Utskottet uti 3:dje Puncten föreslagne tillökning
med 20,000 B;dr i H. K. H. Kronprinsens HofhållningsSumraa,
i anseende till Ökade utgifter för D.D. K.K.
H.H. ArfFurstarne dels icke böra äga rum, dels att
anslaget om det beviljas, bör uppföras under annan
rubrik än den Utskottet föreslagit; men som de öfrige
3:ne RiksStånden ultryekeiigen bifallit samma förslag
och vidare pröfning af denna fråga, jemlikt 6g §. Reg.-  formen således ej vidare kan ske,
har Utskottet, vidblifvande sitt redan afgifne yttrande,
ansett sig icke kunna deruti föreslå någon förändring.
i Stats-Utskottets
2:0 Det ytterligare Penninge-bidrag af 1187 R:dr
37 sk. 4 r:st., som Utskottet i 6:te Puncten föreslagit
i K. HofStallets UtfodririgsStat har af Hederv. BondeStåndet
blifvit afslagit, hvarjemte, vid frågans behandlande
hos H. R. o. A.j Hr Rosenqvist, F. L., yrkat,
att utfodringskostnaden vid K. Hofstallet borde förblifva
vid förra AnslagsSumman, linder förmodan tillika,
att densamma skulle blifva än mera tillräcklig,
genom minskning af det stora hästantalet och StallBe
t jeni ngs-Per sona len.
Sora, på sätt Utskottet i dess förra Utlåtande ådagalaggt,
förevarande tillökning utgör ersättning för den
minskning i det för utfodringen af R. St:r bestämde
hö-qVantum, sorn uppkommit genom utarrenderandet,
efter förändrade grunder, af åtskillige KronoÄngar,
derifrån höet förut utgått; så, och jemte det Utskottet
får upplysa, att minskningen af höet, emot hvad
1823 års Statsreglering utsätter, utgör
för K01 sängs Kronoäng 1810 Lisp.
— Hernö dito  i585 —
— Wiksängs dito
243 —-
— Gorsingeholms och Stubb
ängs
KronoÄngar 1900 — 5533 L;Sp.
derifrån dock afgå de från Ängsholms Kronoäng
mera än då nu utgående  rg3 —
hvadan en brist af  5345 Lisp.
uppkommer,
anser Utskottet, att vid dess förra förslag om meranämnde
penninge-tillöknings uppförande å Stat bör
förblifva.
Betä n kande n, N:o 236. 3
3:o Uti f.de Puncten har Utskottet föreslagit den
tillökning i Anslaget för K. Slottets Police, Lys- och
Renhållning, sorn uppkommer genom aflöning åt 4
nya Slottsknecktar, nödvändige för vården af brandredskapen
vid Stockholms Slott.
Högv. PresteStandet och Vallöf!. BorgareStdndet
hafva beviljat, hvaremot Hederv. BondeSlandet afslagit
uppförandet å Stat af nämnde tillökning; och har
hos H. R. o. A. Hr Rosenqvist, F. L., anmärkt; att
enär Brandredskapen förut i många år varit vårdad af
nuvarande SlottsBetjening, borde den sålunda föreslagne
tillökningen icke eller nu aga rum.
Som vården af den dyrbara Slottsbyggnaden fordrar
all omtanka, och K. Slottet i sådant afseende nyligen
blifvit försedt med ytterligare Brandredskap,
hvars behöriga efterseende, enligt hvad vitsordadt blifvit,
fordrar ökning i Slottsknecktames antal; så
har Utskottet icke ansett sig böra frånträda dess förra
förslag om anslående af Löner åt ifrågavarande
fyra Slottsknektar, enär denna utgift är af nödvändigheten
påkallad och al densammas indragning mehn
och vada för K. Slottets tillräckliga bevarande från
brandskada, skulle kunna uppkomma.
4-o I anledning af de i gtde, io:de, litte, i2Jte,
i3:de och i4:de Puneterne upptagne Anslagen för åtshi
1 lige K. Lustslott, har hos H. R. o. A. Hr Hjerta,
G., anmärkt, att minskning i samma anslag bör kunna
vinnas genom indragning af en del StåthållareLöner;
samt uti Hederv. BondeSldndet RiksdagsFullmäktigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län yrkat, att
4 Stats-Utskottets
förändrad och bättre hushållning med desse Anslag
måtte iakttagas.
Då de af Utskottet infordrade Räkenskaper fö’r
samtelige ifrågavarande Lustslott ej upptaga några PenningeLöner
för Ståthållarne, samt efter hvad deraf inhämtas,
styrelsen vid de K. LustSIotten omsorgsfullt
förvaltas, hvadan ock all möjlig hushållning med AnslagsSummorne
än vidare är att förvänta;
lära de i berörde hänseenden gjorde anmärkningar
få förfalla.
Beträffande serskildt i4:de Puncten, eller Anslaget
för Ärga. Lustslott och Park, har Hr Rosenqvist, F.
Lyrkat, dels att Utskottet bör uppgifva skälet för
dess hemställan om tillökningens fortfarande samt dels,
att då i8a3 års Ständer endast intill denna Riksdag
förhöjt Anslaget, förhöjningen ock bör nu upphöra.
Utskottet får i anledning häraf tillkännagifva, att
redan vid i8a3 års Riksdag, på sätt dåvarande StatsUtskottets
d. 7 Junii samma år afgifne Utlåtande närmare
innehåller, ådagaiades icke allenast, att till ett
fullkomligt iståndsättande af alla Byggnader vid nyssberörde
K. Slott erfordrades icke mindre än 12,124
R:dr 4< sk* 10 rist., utan äfven att derjemte en tillökning
i StatsAnslaget med i5oo R:dr årligen skulle
vara oundgängligen nödig. Och som medgifvas bör,
att meranämnde K. LustSlotts vackra och beqväma läge
nära Hufvudstaden gör det mest tjenligt att af den
K. Familjen oftare besökas än något af de öfrige; har
ock Utskottet ansett att åtminstone den förut beviljade
Betänkan (len, Nio 236. 5
tillökningen, eller rooo R:dr årligen, bör till nästa
Riksdag fortfara;
och torde således vid Utskottets förra förslag få
förblifva.
Vidkommande dernäst i3:de Punctcn och Utlåtandet
N:o 127, eller Anslagen för Strömsholms och Kungsöhrs
Slott samt till reparationer å det förstnämnde, är
hufvudsakligen påyrkadt och anmärkt af åtskillige Ledamöter
inom H. R. 0. A. samt Hederv. BondeStåndet,
att AnsIagsSumman, såsom otillräcklig, bör förhöjas,
samt, hvad reparationerne beträffar, att anvisning af
medel dertill utaf Öfverskotterne å StatsVerkets Inkomster
vore olämplig, emedan, om behofvet funnes gifvet,
de erforderlige Medlen borde å Titeln uppföras;
att Förslaget om Slottsbroarnes uppförande af träd i stället
för jern ådagalade misshushållning; att, utom det
reparationerne kunde uppskjutas till en lägligare tid,
kostnaderne dertill blifvit för högt beräknade och borde
inskränkas endast till Slottsbroarnes försättande i
brukbart skick, hvartill utgiften kunde bestridas aföfverskottet
å de vid sista Riksdag till reparationer å
nämnde Slott anslagne medel; och att kostnaden kunde
nedsättas till 5ooo R:dr, behållningen deri inberäknad,
serdeles som tillräckligt Ekevirke till Broarne
vore på Slottets ägor att tillgå. Varande afHr Danckwardtj
M. G.j åtskillige upplysuingar i en del af desse
ämnen afgifne.
Hvad först angår anmärkningen vid Utskottets förslag
att medlen till de oundgängligaste reparationernes
verkställande vid Strömsholms Slott icke bordt på
6 Stats-Utskottets
Öfverskotten a StatsVerkets inkomster anvisas; så får
Utskottet upplysa, att anledningen till samma förslag
härleder sig derifrån, att berörde utgift blifvit beräknad
för en gång och således ieke lämpligen bör med
det årliga och för andre behof påräknade Anslaget hopblandas;
hvadan det ock
vid Utskottets förra förslag att Reparationskostnaden
må af redan befintlige Öfverskott å StatsVeikets inkomster
utgå, torde få förblifva.
Beträffande sedermera sjelfva beloppet af reparations-utgiften;
så och då Kostnads-förslagen upptaga
icke mindre än 12,400 R:dr för Broarnes uppförande
af gjutet Jern samt 8820 R:dr för desamma af Jern
med beläggning af Tiädplankor, och Utskottet i dess
Förslag afsett den betydliga besparing, sora uppkommer
genom Trädbroars begagnande, då ock förmodeligen
någon del af de förut befintelige materialierue
äfven lära kunna användas;
torde anmärkningen om Jernbroars anskaffande böra
lemnäs utan afseende.
I öfrigt och enär meranärunde af behofvet påkallade
utgifter grundas på behörigen uppgjorde Kostnadsförslag
och Utskottet icke har anledning förmoda,
att desse blifvit för högt beräknade, samt det dessutom
åligger Vederbörande, att vid arbetets utförande
iakttaga ali den inskränkning i utgiften som ernås
kan, hvaraf ock följer, att den möjeliga besparingen i
Anslaget blifver öfverskott, till användande på sätt Utskottet
föreslagit;
anser Utskottet sig icke äga skäl att afvika från dess
Betänkande ii, JV:o 236, 7
förra yttrande i frågan, utan får detsamma till alla
delar åberopa.
Uti Anförande, som hos H. R. o. A. blifvit uppläst
och till Utskottet remitteradt samma dag, som
återremissen af förevarande HufvudTitel beslutades,
liar Hr Friherre Fochj B. FF., föreslagit, dels ökning
i Anslaget för Strömsholms K. Slott samt dels att nuvarande
Ståthållaren dervid, som redan i många år,
icke ulan betydliga egne uppoffringar tjenat utan Lön,
måtte å Allm. Indr.-Staten uppföras till erhållande af
minst 600 R:dr årligen; men sorn desse ämnen icke
blifvit framställde inom den i 56 §. af lliksd.-Ordn.
stadgade tid;
så hafva desamma icke eller kunnat af Utskottet till
hufvudsaklig behandling upptagas.
Sluteligen får Utskottet vördsamt anmäla, att dess
uti Utlåtandet N:o 126 gjorde hemställan om uppförande
på Allm. Indr.-Staten af 800 R:dr årligen för
nuvarande Ståthållaren å Stockholms Slolt, Friherre
Klingspor, är vorden af H. R. o. A. lemnad utan anmärkning
samt af Hög v. PresteStändet och Vällofl. BorgareStändet
bifallen, men deremot af Hederv. BcrudeStåndet
afslagen.
Kommandes, i händelse R. St:r finna godt, att
godkänna, hvad, i afseende på regleringen af RiksStatens
Första HufvudTitel, Utskottet nu ytterligen
andragit, någon förändring, i den af Utskottet förut
för Titeln föreslagne Summa, 71 g,203: 4^. 3., således
icke all äga rum.
Den i5 Julii 182g.
8 Stats-Utskottets
N:o 237.
Utlåtande, i anledning af återremiss från de
respective RiksSlånden af Utskottets Betänkande
N:o 128, angående regleringen afUtgifterne
under RiksStatens 2:clra HufvudTitelj
jemte dervid bilaggde Utlåtanden Nrs
i3o och 131. (U.-Ag
Enligt de från RiksStånden Utskottet tilfhandakomne
anmärkningar vid de af Utskottet föreslagnc tillökningar
i Anslagen å denna HufvudTitel, har Utskottet
funnit:
1:0 I afseende på den tillstyrkta förändringen i
löuerne för: Justities-Stats Ministern
från 5849R.’dr till 65oo R:dr
StatsMinistern för Utrikes
Ärenderne ... —- 684g ,, — y5oo n
samt hvardera af de 6
StatsRåden .... i — 4>8a: zf — 5ooo „
att, u ena sidan, denna tillökning blifvit ansedd icke
böra äga ruin, inom R. o. A. af Hr Rosenqvist af Akers
hult, samt af Hederv. BondeStändet, sorn redan a fs ia -  git Utskottets tillstyrkande i denna del. Grundande sig
detta bestridande hufvudsakligast derpå: att förhöjningen
i lönerne för Statens Embets- och Tjenstemän
skulle vara nödvändig blott för medelclassen och de
lägre saint lägsta graderne, hvilka i synnerhet voro
vanlottade: att ingen af StatsRåden eller Ministrarne
klagat öfver för ringa löne-anslag; samt att Landets
Betänkande n, Nio 2B7. g
ställning i anseende till aftagande handel, aftynande
näringar och ett otacksamt jordbruk icke skulle tillåta
några nya pålagor.
Hvaremot, å andra sidan, så väl inom R. o. A.
flere Ledamöter, Hr von Hartmansdorff', August, Frilierrarne
Ridderstolpe, F., och Boije, Ludvig, samt
Hrr Cederschöld, P. G. och Ribbing, Arvid, samt hos
Vällofl. BorgareStåndet Hrr Noreus, Santesson, Montan,
Ståhle, Landgren och Helsingius yrkat större förhöjning
i desse löner, än Utskottet tillstyrkt, enär de
högste Embetsmännen proportionaliter voro de sämst
Jonte bland hela EmbetsmannaCorpsen , oaktadt att deras
befattningar ägde till föremål Nationens angelägnaste
garantier i sjelfva Regeringssättets utöfning; hvarjemte
vidare blifvit åberopadt, att Regeringen eljest,
för lönernes ringa belopp, dermed Embetsmännen icke
kunde lefva såsom deras värdighet kräfde, utan att
hafva egen förmögenhet eller audre befattningar som
medförde inkomster, måste sättas i nödvändighet att
inkalla de rikaste Medborgarne, utan afseende hvarken
på förtjenster, kunskaper eller erfarenhet; samt
att det icke vore under strid medbehofven, sora Einbetsmannen
med lugn lemnade sin odelade omsorg åt
uppfyllandet af sine pligter, och att det icke eller vore
derunder sorn Konung och Folk, utan all slags eftergift,
kunde hos Embetsmännen göra de fordringar
gällande som Samhällets väl påkallade.
Det har derföre ansetts nödigt, dels att ifrågavarande
löner borde bestämmas för Justitia; SlatsMinistern
ifrån de af Utskottet föreslagne 65oo R:dr till
lo S t a t s - U t s k o 11 e t s
7,8 a 10,000 R:dr för Utrikes Statsministern ifrån
yåoo R:dr till 8, g ä 12,000 R:dr samt för StatsRåden
ifrån 5ooo R:dr till 6 å 8000 R:dr, dels ock att, i afseende
på StatsRåden, löneförhöjningen borde inskränkas till
dera, som icke i egenskap af Militaire-personer kunde
derjemte innehafva något annat Embete, hvarigenom
en större tillökning för de Civile StatsRåden skulle
kunna åstadkommas, utan Statens ytterligare betungande
på det hela.
Utskottet har redan tillkännagifva den öfvertygelse,
att Rikets högste Embetsmän måste vara så Jonte,
att de, utan afseende på egen förmögenhet kunna
använda tid och nit till Statens bästa. Det är ock
endast i anseende till StatsVerkets för mångfalldiga
allmänna behof påräknade knappa tillgångar, som Utskottet
funnit sig föranlåtit, att i detta, som flere andre
fall, inskränka sig till det oundgängligaste och mindre
belopp som redan blifvit tillstyrkt; med erkännande
hvaraf Utskottet äfven nu mäste anmäla, att Utskottet
anser en högre lön-tillökning för Justitias StatsMinistern
, Utrikes StatsMinistern samt StatsRåden icke
för närvarande kunna äga rum. Hvad de Militaire
StatsRåden angår, så uppbära de, hvilka andre löner
bibehålla, icke mera än Taffelpenningar, och då för
öfrigt det icke kan förutses, att personer, som andre
löner innehafva och kunna bibehålla, alltid varda till
de Militaire StatsRåds-platserne utsedde, synes ej eller
någon disposition om de för dem anvisade löner,
till förmon för de Civile, kunna vidtagas.
a:o De af Utskottet för Justities-Räder ne upptagne
löner från 3ioo R:dr lill 4000 R^dr, med deruti inbegripne
iooo R:dr i Taffelpenningar hafva likaledes
ansetts otillräckliga af någre Ledamöter inom R. o.
A.j Hr Friherre Boije, Ludvig, samt Hrr Puke, Eric,
>von HartmansdorffA., och Ribbing, Arvid, emedan
Utskottet icke i tillämpningen följt den likväl erkände
principen, att ekonomiskt oberoende hos Rättvisans Skipa
re vore ett oeftergiflig! vilkor för Statens fordran
på oväld och nit hos dess Tjenare, samt att den ådagalaggde
svårigheten i senare tider, att finna skicklige
personer, som velat åtaga sig desse Embets-platser,
tillräckligen visade missförhållandet emellan de juridiska
Erobetsmännens löner, då flere af dem, som redan
blifvit JustitiasRåd, sökt sig till andre Embeten;
och för alt motverka detta menliga förhållande, eller
att, i anseende till lönevilkorens otillräcklighet skicklige
män, utan egen förmögenhet, hvarken vilja söka
eller bibehålla desse platser, har en ytterligare förhöjning
af iooo R:dr eller lönens beräknande till sammanlaggdt
5ooo R:dr, påyrkats.
Utskottet har, hvad desse Embetsman angår, tillstyrkt
beviljandet af hela det belopp, hvartill K. M:t
i Nåder ansett deras lönevilkor böra bestämmas. Derutöfver
har Utskottet funnit sig icke kunna tillita de
knappa tillgångarne.
Och får Utskottet tillkännagifva, att Hederv. BondeStändet
afslagit den i förevarande punct ifrågaslällde
lönetillökning.
3:o I frågan om löneförhöjningen för SlatsSecreterarne
samt HofCancellcren och JustiliceCancellercn är
ia S t a t s - U t s k o 11 e t s
blifvit anmärkt: inom R. o. A. af en Ledamot, Hr
Crusenstolpe, M. Jatt Utskottet skall utan anledning
och emot 37 §. 1 Mom. Riksdagsordningen föreslagit
löneförbättring för de a:ne sistnämnde Embetsmännen;
men då billigheten deraf medgåfves och för att gå
Utskottet tillhanda, gjordes af Hr Crusenstolpe Motion
derom, på det saken måtte i grundlagsenligt skick komma
under pröfning: af flere andre Ledamöter, Hrr
Rosenqvist af Akershult ^ von Hartmansdorffj August j
Hjerta; Gustaf samt Friherrarne Ridderstolpe s F.j
Sparre> Sixtenoch Boije, Ludvigj att StatsSecreterarne,
hvilkas befattningar voro ibland de vigtigaste
och ansvarsfullaste i Riket och äfven de mest mödosamma
samt förenade med större magt, än StatsRådens,
i skyldigheten och rättigheten att vägra contrasignation,
bordt uppföras till större löner, hvilka ansetts
böra bestämmas, af någre till 5ooo R:dr, eller
lika med hvad för Stat&Råden är tillstyrkt, af en Ledamot
till 45oo R:dr och af en annan till rj 182 I 24.,
eller hvad ett StalsRåds lön för närvarande utgör: af
en del Ledamöter, att HofCancellerens och JustitiacCancellerens
löner i öfverensstämmelse härmed skulle
förhöjas: af en Ledamot att sådant borde äga rum
blott för JustitiasCancelleren, men ej för BofCuncelleren,
hvars Embetsbefattning ansetts icke inverka på
Riksärendernes gång och förvaltning, hvarjemte en annan
funnit någon tillökning för desse 2:ue sistnämnde
Embetsman ej nödig: samt sluteligen att, då Utskottets
förslag, att löneförbättringen för StatsSecreterarne
skulle få tillgodokomma blott de Ordinarie men icke
Betänkan den, N:o 237. i3
de på obestämd längre eller korrtare tid oonstituerade,
endast skulle föröka svårigheten för K. M:t att erhålla
skicklige ämnen till detta vigtiga Embetes förvaltande,
R. St:r i dess ställe borde hos K. M:t hemställa,
att, ehvad StatsSecreterarne voro blott tillförordnade
eller med fullmagt försedde, de måtte få åtnjuta StatsSecreterare-lönen
under den tid de Embelet förrättade.
Hos YällofJ. BorgareStåndet hafva åtskillige Ledamöter,
Hrr Noreus, Rydström, Montan, Santesson och
Stahle yrkat, att ifrågavarande löner matte bestämmas,
såsom i Hr Le/rens reservation föreslagit blifvit, till
4ooo R:dr;
äfvensom Hederv. BondeStandet, sedan en del ansett
lönerne böra förhöjas till blott 3ooo R:dr och en
del protesterat emot all uppsättning utöfver deras nu
varande belopp, denna punct till Utskottet återremitterat.
Jemnlikt 3o §. Riksdagsordningen åligger det StatsUtskottet,
att utröna, pröfva och föreslå det, som till
Stats- och RtgtsVerkens behof erfordras, sedan nödiga
indragningar och besparingar blifvit iakttagne. Rättigheten
och skyldigheten, att tillstyrka de utgifter
sorn böra äga rum, är genom detta stadgande lika gifven
för Utskottet, som rättigheten och pligten, att
verkställa möjliga indragningar. I intetdera fallet har
Utskottet, vid den föreslagne Statsregleringen, underlåtit,
att pröfva så väl nödvändigheten af det ena som
möjligheten af det andra; och då, i afseende på tillökning
i lönerne för HofCancelleren och JustitiaeCancelleren
Utskottet ansett, hvad jemväl Hr Crusenstolpe
14 Stats -Utskottets
medgifvit, att billigheten fordrar, vid bestämmandet
af löneförhöjning åt StatsSecreterarne, att icke förbigå
de 2tne Embetsman, hvilkas befattningar med de förres
äro lika upphöjde och vigtige, tror Utskottet sig
till förslaget om förändrade löner äfven för HofCancelleren
och JuslitiaeCancelleren hvarken hafva saknat
anledning af behofvet, eller genom framställningen
deraf, på sätt som skedt, felat emot Grundlagens föreskrift.
Hvad angår beloppet af lönen för den ene och
andre af desse Embetsmän, har äfven Utskottet funnit
det föreslagne nog ringa, ehuru Utskottet, af skäl som
i det föregående blifvit anförde, ansett det dertill böra
inskränkas.
I följd af de deremot gjorda anmärkningar inom
RiksStånden tror Utskottet sig likväl nu böra föreslå
ifrågavarande löner till högre belopp; och Utskottet
tillstyrker således, med ändring af sitt i delta afseende
förut afgifne Förslag,
att lönen för hvar och en af StatsSecreterarne samt
HofCancelleren och JuslitiaeCancelleren må förhöjas
ifrån nu varande belopp, 2736: 32, till 400° Rldr
B:co jemte förutvarande Spannmåls-anslag derunder,
260 Tunnor, oförändradt.
I anledning af den anmärkning, som förekommit
vid Utskottets, i sammanhang med förevarande lönefråga,
gjorda tillstyrkande, att den föreslagne förhöjningen
för StatsSecreterarne bör få tillgodonjutas blott
af de Ordinarie, men ej af de på korrtare tid tillförordnade,
har Utskottet funnit sig destomindre böra
Retänkanden, N:o iZj. i5
frånträda dess berörde tillstyrkande, som de, hvilka
till desse Embetens förvaltande på obestämd tid kunna
constitueras, äga rättighet att bibehålla den lön de
förut innehafva, och det i öfrigt icke synes lämpligt,
att, om på korrtare tid en Ordinarie StatsSecreterare
skulle komma i behof af tjenstledighet, han derföre skall
sakna den lön, som för honom blifvit på Stat anvisad.
4:o Under åberopande af Re visionsSecreterarnes
maglpåliggaude befattningar, genom utarbetningen, beredningen
och föredragningen i Högste Domstolen af
de till K. M:t inkomne talrike JustitiseÄrenderne, har,
inom R. o. A. Hr Rosenqvist af Akershult föreslagit,
att desse Embetsmäns löner borde ifrån deras nu varande
belopp 1260 R:dr förhöjas till 3ooo R:dr, med
förut under lönen begripet Spannmåls-anslag; hvarjemte
blifvit anfördi: af Hr von Hartmansdorffatt
då mål ifrån KrigsHofRätten i Högste Domstolen föredragas
nu äfven voro tillstädes Militaire-Ledamöter,
hvilka icke beklädt DomareEmbetet, likasom under
Riksens Råds tid, och att, i alla fall, man måste inse
nödvändigheten, att Ledamöterne kunde lita ej blott
på Föredragandens sannfärdighet, utan ock på hans
juridiska kunskaper och förmåga att utreda målen oell
framdraga de hufvudfrågor, på hvilka målens afgörande
berodde; hvarföre, då en hvar kunde finna otillräckligheten
af den lön af 1600 R:dr, som Utskottet
tillstyrkt, lönen borde till 2000 R:dr B:co förhöjas; af
Hr Ribbing; Arvid; att löner för alla 8 RevisionsSecreterarne
borde på Stat uppföras; samt af Hr Pukej Eric; att
den af K. M:t föreslagne tillökning icke bordt nedsättas.
16 Stats-TJtskottets
Hos Vällofl. BorgareStåndet liar vid Utskottets yttrande
i denna punct Hr Noreus erinrat, att Embetsmannens
skicklighet pä samma plats alltid vore lika
vigtig: att det syntes omöjligt, att mäta graden af
skicklighet efter olika tidsförhållanden, men att nian
likväl borde kunna antaga, att åtminstone mödan att
söka kunskap om de mångfalldiga Lagbud och Författningar,
som i senare år tillkommit och hvarje år
tillkomma, vore större nu, än i förra tider, utom det
att rättegångarnes mängd ansenligen tilltagit och uti
då okända former framträdt: att grundlighet uti insigter
och deraf härledd skicklighet voro goda att vidkännas
nu, likasom fordom, hvadan, och enär det ej
syntes möjligt, att uppställa jemförelsen emellan de
fordna Riksens Råds juridiska kunskaper och Högste
Domstolens, man ej eller derpå borde grunda en nedsättning
uti den of K. M:t föreslagne lön, 1800 R:dr,
för RevisionsSecreterarne. — Till detta belopp hafva
afven Hrr Santesson och Ståhle ansett samma lön böra
uppsättas.
Inom Hederv. BondeStåndet är vordet anmärkt:
af flere Ledamöter att Rev.Secreterare-lönen borde
ökas endast till i4oo R:dr och göromålen bestridas af
endast 5 personer, så att, genom indragning af en
R.ev.Secreterare-tjenst, tillgång lemnades till löneförbättring
för de öfrige; hvarjemte en Ledamot förmält,
att, sedan den 6:te RevisionsSecreterare-befattningen
blifvit tillsatt, med afgörandet af Ägo-skiftesmålen ändock
skall kommit att fördröja mera än ett år, och
att,
Betänkande n, N:o 237. 17
alt, då förhållandet således vore nära detsamma som
förut, skal icke skulle vara alt tillstyrka den ifrågaställde
tillökningen; hvaremot åter flere Ledamöter instämt
i nödvändigheten, i och för nämnde mål, af lön
åt en Sjette RevisionsSecreterare; derefter Ståndet, så
i afseende på lönernes antal som beloppet af desamma,
förevarande Punct återremitterat.
För nödvändigheten, att å Stat uppföra lön åt en
6:te RevisionsSecreterare anser Utskottet nog tillräckliga
skäl vara uppgifne, hvilket äfven af flere Ledamöter
inom Hederv. BondeStåndet är insett.
Hvad åter angår den inom samma RiksStånd väckta
fråga om nedsättning afRevisionsSecreterare-Iönens
belopp, under det af Utskottet föreslagne, har Utskottet
dertill så mycket mindre anledning, som anmärkningar
af ofvanberörde stridiga beskaffenhet inom 2tne
andra RiksStånd blifvit gjorda vid den mindre summa
Utskottet föreslagit, emot hvad K. M:t äskat.
Och ehuru grundade samma anmärkningar an
skulle kunna synas; finner likväl Utskottet, då det i
de fleste fall måst, i anseende till bristande tillgångar
nedsätta beloppet af livad K. M:t i Nåder föreslagit,
sig nu icke kunna förändra dess i förevarande fall
gjorda tillstyrkande, vid hvilket någon erinran inom,
Högv. Pi ästeSlåndet icke ägt runi , och hvarvid Utskottet
således förbi ifver.
Kunnande Utskottet icke eller åt flere, än de aF
K, M:t i Nåder uppgifne 6 RevisionsSecreterare, före4
B. a
x 8 Stats-Utskottets
slå löner, hälst mera än 5 sådane löner förut icke funnits
på Stat uppförde.
5:o Åtskillige anmärkningar hafva blifvit framställda
emot Utskottets förslag i denna Punct, angtde
dels til löka d t antal Ledamöter och Betjening inom
Rikets HofRätter, dels förbättring af desse Embetsoch
Tjenstemän® löne vilkor ;
hvilka anmärkningar, i fräsan om Ledambternes
antal, innehålla;
Inom Ridd. och Adeln af Friherre Leijonhufvud
A., att, på sätt Utskottet bedömt Svea och Götha HofRätters
behof af större personal, det ville synas som
en föga billig grund blifvit följd för serskildta beslut
i 2 likartade ämnen, enär Götha HofRätt genom senare
tiders förändringar, likasom Svea Ho/Ratt, fastän i
ringare måtto, fått göromål, hvilka icke förut tillhört
den, och dess arbetsskyldighet, bestämd efter ziffror,
således skulle kunna jemföras med göromålen i Svea.
HojRättj äfvensom Götha HofRätt vore i lika behof
att arbeta på 4 Divisioner, för att icke samla en årligen
stigande balance, hvarförutan en rättvis enhetsprincip
fordrade, att lika mångå ständige Ledamöter
nemi. 5 såsom det minsta antalet voro fördelade på
hvarje Division, antingen de dömde i Stockholm eller
i Jönköping: att Utskottets Förslag, att Staten skulle
till 8 IIofRättsRåder i Svea IiofRätt lemna fulla löner
till 6, men endast 4 dylika till lika antal i Götha
HofRätt, skulle innebära en uppenbar obillighet, samt
att derföre, med bifall till K. M:ts Nåd. Proposition,
HofRättsRåds lön erne i Götha HofRätt borde förhöjas
Betänkande!), N:o 137. ig
till 6, utan afseende på den löneförbättring sorn i allmänhet
blifvit i fråga ställd.
Herr Puke, Eric har anfort: att, om Utskottet folden
åberopade besparingen af Statens medel icke kunde
bifalla K. Mits j\'åd. Proposition, hvad HofBätterne
rörde, i sin helhet, Utskottet dock borde finna billigheten
af bifall Götha HofPiätts underd. anhållan om 1 nya
HofRättsRåds löner, i likhet med hvad Svea HofRätt
länge ägt, samt uppgifva de skäl, på hvilka Utskottet
stridt sitt förkastande af K. M:ts Nåd. Proposition i
denna del.
Hvarjemte Herr Ribbing, Arviel samt Munck aj
Rosenschöld, Eberhard ansett det i allmänhet vara
bättre att förminska rättegångarnes antal än att inrätta
flere Domaie-Embeten.
Inom Ilogv. PresteStändet har blifvit anfördt: af
Herr Professoren Geijer: att som det vore angelägnare,
att göra den redan befintliga personalen effeetivare,
genom vilkor, som, då de beredde sjelfständig utkomst,
tillika lockade skickligheten och ökade arbetsförmågan ,
än att utvidga personalen, utan att vinna ändamålet
hvarken i ett eller annat afseende; samtelige HofRätterne
altså borde bibehållas vid sine Adjnnctionsmedel
till arfvode för Extra Ordinarie Ledamöter, hvilka
medel af besparingarne äfven borde kunna ökas, om
så påfordrades, och deremot de nya Ledamots-Iöner,
Utskottet föreslagit, till deras belopp fördelas till jemnlik
förhöjning på de redan befintlige Ledamöternes nu föreslagne
lönevilkor.
ao Stats-Utskottets
Uti hvilket förslag flere af Ståndets Ledamöter
instämt; samt
af ContraetsProsten Hallström •• att tillräckelig
tillökning af personalen i Svea HofRätt kunde vinnas,
genom 2 Assessors - tjensters uppförande på
Stat, emedan Vice Presidenten kunde utan mehn
för sine öfrige göromål vara Ordförande på en Afdelning,
hvarigenom HofRätten finge tillräckligt antal
Ledamöter för arbetets fortgång på 4 Divisioner.
Hos Vdllojl. BorgareStåndet har Hr Lindqvist, på
skal, som redan upptagne blifvit, yrkat enahanda lönereglering
för Götha HofRätt som af K. M:t blifvit föreslagen,
samt att 2 HofiRättsRåds löner borde samma
HofRätt tillerkännas;
derjemte Herr Ståhle åberopat sin hos Utskottet
afgifna reservation.
Och har af Hederv. BondeStåndet Utskottets tillstyrkande
i denna Punct blifvit afslaget.
I följd af desse anmärkningar får Utskottet vördsamt
upplysa, att Svea HofRätt alltifrån år 1752 haft
6 HofRättsRåds löner på Stat, men Götha HofRätt
hittills aldrig mera än /^: att Utskottet ansett, att, lika
obilligt som det skulle hafva varit, att minska Staten
för Svea HofRätt, sedan göromålen derstädes blifvit så
ansenligen ökade, det ock lika litet funnits anledning,
att öka den för Götha HofRätt, sedan den vidsträckta
Provinsen Wermland blifvit lagd under Svea HofRätts
Jurisdiction samt Skåne och Blekinge jemväl äro skiljde
från Götha HofRätt och fått en serskild HofRätt; samt
att, om framdeles någon annan reglering af Götha och
Betänkanden, N:o 237. 21
Skånska HofRätternes jurisdictioner skulle verkställas,
närvarande antal Ledamöter i Götha HofRätt förmodl.
snarare b 1 il ver öfverflödigt än för ringa. Från denna
HofRätt är för öfrigt icke anmäldt behof af större
personal, och Utskottet har äfven deraf hemtat skäl
för sitt tillstyrkande, att några nya löner för densamma
icke må beviljas.
Utskottet vill icke motsäga nyttan af det Förslag
Professoren Geijer uppgifvit, hvilket äfven inom Utskottet,
på framställning af H:r Öfverste Lefre'11, ifråga
varit under öfverläggningarne om HofRätternes
löneanslag; men då från Svea HofRätt bestämdt är
förklaradt, att arbetet der ej kan medhinnas utan tillökning
af 3 Ledamöter och ingen anledning är betvifla
detta förhållande, då balancer hittills icke kunnat
undvikas och arbetet nu fått betydlig tillvext, genom
de egentligen till denna HofRätt förviste Bergs-, Commerce-
och Karaeral-målen, har Utskottet äfven, på
sätt som skedt, tillstyrkt löner för nämnde antal Ledamöter.
Varandes det i alla fall på K. M:ts Nådiga
pröfning och godtfinnande beroende, huruvida, genom
en härigenom uppkommande möjlighet, alt ytterligare
förhöja lönerne för det redan varande antalet Ledamöter,
arbetet på sådant sätt må mera ändamålsenligt
utföras, än genom en tillökt personal med mindre
löner.
I anledning af Prosten Hallströms anförande bör
Utskottet blott tillägga: alt Svea HofRätt, som mera
än 200 år haft Vice President, är, derföre att den
22 Stats-Ut skottets
residerar i Hufvudstaden, alltid i behof af en Representant,
hvilket vid flere tillfallen visat sig, såsom vid
händelse af Ord, Presidentens sjukdom eller dess ledighet
m, in.; oell om Vice Presidenten åter skulle,
jemte de äldre fiol Rät tsllåderne , vara Divisionschef,
sä komme hans, eller den äldstes göromål, att blifva
vidlyftigare och mån g fal dikare än alla de yngres,enär
Vice Presidenten har hvarjehanda ekonomiska functioner
sig tilldeldte, hvaruti de öfrige Ledamöterna ej
deltaga.
Beträffande åter den af Utskottet föreslagne förhöjning
i lönerne för samtelige HofRätternes Embetsman
och Betjente; så har Utskottet funnit det en Ledamot
inom Ridd. och Adelig yrkat, att lön och taffelpenningarne
åt HofRättsPresidenterne måtte bestämmas
till 55oo R;dr Banco för hvardera, samt att de
anmärkningar, som i öfrigt i denna del blifvit gjorda
inom H. Ridd. och Adeln af H:r Grefve Gyllenborg,
Joli. Henning, Friherrarne Rudbeck , Alexander, Ridderstolpe,
F. och Boije , Ludvig, samt Herr von Hartmansdorff
, August; inom H. PrästeStåndet af ContractsProsten
Agrell och Prosten Kjellström; samt
hos VäIofl. BorgareStlindet af Hrr Noreus, Eckerman,
Lundgren, Landegren, Gezelius, Helsingius, Cron och
Montan hufvudsakligen åsyfta ådagaläggandet utaf behofvet
af högre lön för Presidenten i Svea HofRätt ,
än för de öfrige HofRättsPresidenterne, hvilket dock
blifvit motsagdt af andre Ledamöter inom Stånden ,
H:rr Ribbing och Crusenstolpe ; Biskoparne af FFingärd,
Wallenberg, Tegnér, DomProsten Heurlin och
Betänkande!], Nto 237.
Prosten Grevillius; samt H:rr Sanlesson, Lindqvist,
Rydström , Cronius och /Vinberg.
I afseende härpå- förekommer å ena sidan, hvad,
angrde desse Presidents-löners bestämmande till olika
belopp, blifvit anfört: att de Embets^ och Tjenstemän,
som äro fästade vid Hufvudstaden skulle till
löneförhöjningen äga större anspråk än de i Landsorten-'
ne, och att i enlighet dermed det icke vore förenligt
med rattvisa, att Presidenls-lönerne bestämdes till lika
belopp, utan boide Presidenten i Svea HofRätt få
5oo R:dr mera än hvar och en af Presidenterne i
Götha och Christianstads HofRälter; att, ehuru det
vore orätt att Presidenten i HofRätt hade Rang öfver
JustitiseRådet och följakteligen äfven högre lön, uttoge
likväl rangen, så länge dessa obehöriga förhållanden
icke voro afskalfade, sin rätt: att de skäl, på
hvilka R. St:r år 1810 beviljade 1000 R:dr i Taffelpenningar
åt Presidenten i Svea HofRätt, nemi. att
Svea HofRätt, verkande i samma Ort som Regeringen,
oftare än de öfrige HofRätterne får en tillökning
i de vanliga göromålen, genom Ärender, som
röra Rikets säkerhet, att Ordförande-skapet i Riksrätt
åtföljde detta Embete och att de fleste Tryckfrihetsmål
tillhörde denna HofRätt, — ännu och a 11—
til skulle fortfara: att i senare tider tillkommit äfven
aldra göromål, som förut behandlats af Gollegier ,
och att, då lefnadsutgifterne för Presidenten i Svea
HofRätt, genom hans vistande i Stockholm, vöre dyrare,
än för de andre HofRättsPresidenterne, ingen
anledning vore, att denne President, som från år
a4 Stats-Utskottets
1810 till är 1826 njutit 1000 R:dr årligen i högre löneinkomst
än de andre Prcsidenterne, nu skulle i afseende
på löneförhållandet sättas i en lika ställning
med desse, sedan arbetet blifvit ökadt och förhållanderne
med göromålen blifvit olika och sedan vid 4
Riksdagar den högre löne-förmånen för Svea HofRätts
President blifvit antagen och gillad: nttUtskottet
icke bordt lemna utan afseende den rättvisa fördel
som sålunda blifvit förut af R. St:r tillaggd PresidentsEmbetet
i Svea HofRätt och undanhålla densamma
R. St:rs egen pröfning, utan att, med rättelse
derutinnan, berörde Embete, jemte den lika lön sorn
för de andre Presidenterne bestämdes, skulle bibehållas
vid den serskildta lönen af 1000 R:dr; hvarjemte
äfven blifvit yrkadt alternativt , att taffelpenningarne
för Presidenterne borde ökas med 666 R:dr 3a sk.
för hvardera, och Presidenten i Svea HofRätt erhålla
433 R:dr 16 sk. B:co större tillökning i lönen än de
andre, men i vidrigt fall, och om de föreslagne större
taffelpenningarna ej kunde beviljas, nämnde President
bibehållas vid förrberörde serskildta anslag af 1000
R:dr B:co.
Å andra sidan, eller emot behofvet af högre lön
för Presidenten i Svea HofRätt,. än som för de öfrige
2:ne Presidenterne biefve bestämd, har deremct
andragits: att Presidenten i Svea HofRätt hade fleri,
jemte sig, äfven bland Justiliens högre Embetsmål,
med taffelpenningar försedde, hvilka delade Represmtationsskyldigheten,
hvilket icke vore förhållandet
med de öfrige HofRättsPresidenterne, hvilka, såsom
%
Betänkan (i en, N:o 337. 25
högste Embetsman, hvar i sin Landsort, ensamme
fingo representera: alt Presidenten i Svea HofRätt
icke ägde något företräde framför de öfrige 2 Presidenterne,
emedan de ägde lika rang, och K. M:t för
dem föreslagit lika lönevilkor: att för närvarande
dem emellan icke gåfves någon annan primarite', än
den som grundade sig på äldre fullmagt: att den
gamle tvisten om Uppsvearnes företräde framför
Götherne icke åstadkommit något godt i Landet: att
för öfrigt lefnadssättet i Stockholm ej skulle vara dyrare
än i Jönköping och Christiansstad, hälst i Jönköping,
hvarest, såsom medelpuncten för Communicationen
emellan Norra och södra Sverige, månge resande
inträffade, samt Presidenten vore den ende höge
Embetsmannen som representerade derstädes , samt
slutcligen att om högre priser på lefnadsmedel skulle
blifva skäl för en högre aflöning åt Presidenten i Svea
HofRätt, samma skäl ock borde gälla för större Löne-vilkor
åt Ledamöterne och Betjeningen i denna
HofRätt, hvilken skillnad K. M:t dock icke funnit
billig eller af behofvet påkallad.
Och sorn Utskottet, hvarest fråga förut varit väckt om
en ytterligare tillökning af 5oo R:dr för Presidenten
i Svea HofRätt, fastän Utskottets pluralitet densamma
icke bifallit, vid pröfningen af ofvnnberörde anmärkningar
funnit sig böra, på grund af de skäl som
emot tillökningen blifvit åberopade, förblifva viddess
tillstyrkande af lika löner för alla 3 HofRättsPresidenterne;
så varder ock det
26 Stats-Utskotlets
af Utskottet i afseende på desse Jöner redan afgifne
förslag till R. St:rs sluteliga pröfning, oförändradt
åter öfverlemnadt.
I afseende på 5:te Puncten har i öfrigt blifvit anmärkt
inom Ridderskapet och Adela af Hr Hjerta,
Gustaf, sotn i allmänhet ansett det icke vara någon
nödvändighet för en del högre Embetsman i Orterne
såsom Presidenter och Landshöfdingar rn. fl. att representera,
eller någon skyldighet för .Staten att afse
ett sådant behof — att löneförbättringen för HofRätterne
blott torde böra sträcka sig till HofRättsRådsoch
Assessors-graderne, men icke till de öfrige Tjenstemännen,
för hvilka man lyckats att, genom sportler
och extra inkomster, ställa så till, att de borgerligt
kunde draga sig fram ; af Iir Crusenstolpe, M. J.,
att hvad AdvocatFiscalsrbefattningarne angingo, för
hvilka Utskottet icke tillstyrkt någon lönförbättring,
i anseende till de med desse tjenster förenade Sportel-inkomster,
så hade det förhållandet inträffat inom
Svea HofRätt, att ingen Sökande på längre tid anmält
sig till den ledige AdvocutFiscalstjensten derstädes,
i anseende till de ringa inkomsterne,. hvilket syntes
bevisa, att antingen inga Sportlar af serdeles betydlig
art funnos, eller ock att de voro af den beskaffenhet,
att grannlagenheten förbjöde de personer,
som kunde komma i fråga, att taga emot dem; samt
af Hr Munck af Rosensköld, att om llofRätternes Ledamöter
erhölle tillökning på sine löner, Revisionsskillingarne
då måtte upphöra. Och inom Vällofl,
BorgareStändet af Hr Lindqvist, att, då AdvocatFi
-
Betänkan den, j\T:o 2 3y. 27
sen leus och Secreferarens Sportler vore tillfälliga och
saknade all bestämdhet, billigheten syntes påkalla bifall
till den af K, M:t för desse Tjenstemän i Nåder
föreslagne obetydliga löntillökning, hälst deras befattningar
voro trägna och magtpåliggande; hvarjemte Hr
Helsingius likaledes ansett såsom vilkor för iöneförhöjningarne
åt Hofll ät terne böra förenas upphörandet
af Revisionsskillingars nedsättande derstädes, samt, till
Correctiv emot besväirandet med onödiga rättegångar,
något ansvar i stället af Högste Domstolen åläggas;
och hafva Hrr Hemberg och Mallsson funnit någon
förhöjning i Tjenstemanna-Iönerne icke böra äga rum.
Hvad desse omständigheter vidkomma, hafva de
förstnämnde redan varit under öfvervägande hos Utskottet
före beslutets fattande till det frainställdte Aflöningsförslaget
för HofRätterne samt frågan örn Revisionsskillingen
åter funnits innefatta ett ämne, hvilket
icke tillhörer detta Utskotts pröfning.
Och har någon ändring derigenom således icke
kunnat uppkomma uti Utskottets redan afgifna tillstyrkanden.
6:0 Vid Utskottets Förslag i denna Punct, om
uppförande på Stat af de 3817 R:dr 35. 2., jemte derunder
beräknade 354 T;r Spannemål, som erfordras
för RåksBokslutsContoiret, samt fastställandet af den
för StatsContoiret ad interim uppgjorda nya Staten,
i anledning hvaraf någon anmärkning inom Ridd. o. A.,
PrästeStåndet och BorgareStändet icke ägt rum, har
hos BondeStåndet Anders Danielsson från Elfsborgs Län
gjort den erinran, att, ehuru tillfredsställande det va
-
28 Stats-Utskottets
rit att erfara, att åtminstone en förändring ägt runi,
hvarigenom Tjenstemanna-numern blifvit nedsatt ifrån
45 Personer till 3o, regleringen dock icke blifvit fullständigt
tillvägabragt medelst de lönebelopp, hvilka
inom Verket förefunnos, och hvarföre det upptagne
beloppet af 3817 R:dr 35. 2. bestridts, samt Verkets
Stat ansetts böra inom alla graderne undergå en nedsättning
af i5 procent; hvarjemte samme Ledamot anfört:
att fastän K. M:t föreskrifvit, att ingen Tjensteman
måtte innehafva annan befattning tillika på Rikets
Stat, Calendern för detta år likväl visade, alt
flere, af personalen vid detta Verk, innehade befattningar
inom andre Verk.
Och har, sedan äfven Casper Wijkman ifrån Upsala
Län och Anders Nilsson från Wermland förenat
sig med Anders Danielsson, utlåtandet i denna del
blifvit af Ståndet ålerremitteradt.
Utskottet anser sig, i följd häraf, dels blott behöfva
åberopa hvad dess i ämnet afgifna utlåtande
innehåller, nemligen att R. St:r sjelfve redan år 1823
anvisat de kostnader, som för RiksBokslutsArbetet kunde
pröfvas nödige, på Öfverskotten af StatsVerkets Inkomster,
och att, med afdrag af samma kostnader,
det måttliga beloppet af 1258 R:dr 45. 2. således endast
är i fråga såsom ny utgift för Verket, öfver
hvars förändrade organisation de Ledamöter, som utgiften
bestridt, dock betygat deras tillfredsställelse;
dels ock vidare upplysa, i afseende på den från Calendern
hämtade uppgift, alt flere at Verkets personal
skola emot K. Brefvet den 24 Mars 1824, inne
-
Betänkanden, N:o 287. 29
hafva andre Tjenstebefattningar: att, af de uppgifne personerne,
flere ännu icke inträdt i de nya löneförmonerne,
utan fortfarande tjena med lön efter gamla Staten;
att en ibland dem, efter nära 5 års Tjenstetid
såsom Ordinarius ännu tjenar utan lön: att de befattningar
någre på andra ställen nu innehafva äro sådane,
att hinder af Högstberörde Nåd. Bref till desammas
bibehållande för närvarande icke möter; samt att
i alla fall fråga skulle kunna uppstå, huruvida meranämnde
K. Bref bör på dem, som Ordinarie befattningar
förut innehaft, hafva någon retroactiv verkan.
Utskottet har, i följd häraf, funnit sistberörde
anmärkning af sig sjelf förfalla, och förnyar derföre
dess förut gjorda hemställan:
att, med fastställande af den för K. StatsContoiret
ad interim uppgjorda AflöningsStat, R. St:r måga
tillåta, att de föreslagne 3,817 35. 2. med der
under
beräknade 354 -Ttr Spanneraål å Stat uppföras.
Vid Utskottets serskildta tillstyrkande: ”att de
löneförbättringar, som för Rikets Embets-och Tjenstemän
föreslagne blifvit, icke måga få åtnjutas af andre
än dem, sora verkelig tjenst göra, och att detta vilkor
varder med beviljandet af desamma förenadt,” har
blifvit anmärkt: inom Ridd. och Adeln af Hr Ribbing
Arvidj att Utskottet bordt, såsom vilkor för lönens
utgifvande, föreslå: att den skall (/vitteras afden tjenstförrättande
Embetsmannen, emedan eljest föga skulle
vinnas genom Utskottets goda mening, att lön-tillökningen
skulle komma den tjenstförrättande till godo;
t
3o Stats -U. tskottets
livar jemte lios BondeStåndet Anders Danielsson till Utskottets
ofvanberörde förslag yrkat det tillägg: att, i
anseende till dels nu förestående reglering inom EinbetsVerken,
hvartill icke mindre än 7 Committe'er
skulle vara förordnade, dels till den vid denna Riksdag
möjeligen blifvande Myntbestämning, några löneförhöjningar
nu icke annorlunda än såsom provisio-,
nelle borde beviljas.
Hvad Herr Ribbings förslag angår, synes antagandet
deraf öfverflödigt, då, i händelse det af Utskottet
tillstyrkta vilkor bifalles, vederbörande Verk, som löner
utbetala, icke torde komma alt lemnäs i okunnighet
om föreskriften härom till behörig efterrättelse.
Och som, beträffande Anders Danielssons förbehåll,
yttrande deröfver redan blifvit meddeladt uti Utlåtandet
N:o 286; altså
anser Utskottet någon förändring i ofvanberörde
tillstyrkande icke böra göras.
7:0 Emot de för Presidenten i K. KammarRätten
till uppförande å Stat föreslagne 1000 R:dr Taffelpe.n7
ningar, sorn K. M:t förut af HufvudTitelns besparingar
låtit sedan år 1827 utbetala, har hos Ridd. och
Adeln Herr Rosenqvist af Akershult anfört: att, då den
för nämnde Verk senast utnämnde President tillika
innehade en annan hög befattning, derföre han njöte
en ansenlig lön, och bans tid således icke skulle medgifva
honom att ensamt sysselsätta sig med PresidentsjEmbetet,
skäl icke skulle vara ali belasta Staten med
Eetänkanden, N:o 237. 3r
denna utgift af 1000 R:dr intill dess organisationen af
hela Verket gått för sig; hvarjemte Hr Hjerta, Gustaf
ansett bemälde President redan vara så billigt allönnd,
att något behof af de föreslagne Taffelpenningarne icke
förefunnes. Inom Hederv. BondeStåndet hafva Eric
Carlsson från Upsala Län m. fl. Ledamöter, yrkat
summans nedsättning till 5oo R:dr, dels ock Anders
Danielsson från Elfsborgs Län m. fl. andra, under yrkande
af afslag på Betänkandet i denna del, yttrat den
önskan, att Utskottet måtte föreslå R. St:r, att hos K.
M:t i underd. anhålla, det sådane af mindre nödvändighet
påkallade löneförbättringar hädanefter icke måtte
anvisas å någon Titels besparingar, serdeles innan R.
St.r fått tillfälle att sig deröfver yttra.
I följd af den, i anledning häraf, från ofvannämnda
2:ne RiksStånd erhållne återremiss på denna Punct,
får Utskottet anmäla, att, sedan K. M:t i Nåder tilI—
kännagifvit sin afsigt, att utan något vidare nytt anslag,
än ifrågakomne Taffelpenningar, vid den nya organisationen
af KammarRätten besörja lönernes förhöjning
åt samma Verks Embets- och Tjenstemän, Utskottet
destomindre funnit sig böra vägra förslag till
berörde Taffelpenningars uppförande på Stat, som de
öfrige Presidenterne förut fått detta belopp sig i samma
ändamål tillagdt.
Det har dessutom varit beskaffenheten af Embetet
och Tjensten hvarpå Utskottets Förslag till lönevilkors
bestämmande i hvarje fall alltid haft afseende,
icke på personliga ställningen i samhället af den som
för närvarande deraf varit innehafvare.
I
32 Stats-Utskottets
Om denna grundsatts finnes riktig, lära anmärkningarne
i närvarande fråga äfven vara vederlagda.
Och som Utskottet icke finnér någre giltige skäl till
en sådan hemställan, som den Anders Danielsson föreslagit;
så
kan densamma ej eller af Utskottet tillstyrkas.
8:0 Vid den i åttonde Puncten föreslagne öfverflyttning
af Anslaget för BcrgsScholan i Fahlun ifrån
g:de HufvudTiteln till den a:dra, har Utskottet funnit
någon erinran icke vara gjord; men emot den tillika
uppförde, af Stats- samt Allra. Besvärs- och Ekonomiutskotten
gemensamt tillstyrkta förhöjningen i Anslaget
rned iooo R:dr är anmärkt: inom Ridd. och Adeln
af Hr Rosenqvist af Akershult.- samt hos BondeStändet
af Eric Carlsson från Upsala Län och Anders Danielsson
från Elfsborgs Län m. fl. att någon förhöjning i
detta anslag icke vore behöflig.
Genom 3 Stånds Beslut är likväl Utskottens tillstyrkande
i denna fråga bifallet;
Och varda derföre ofvanberörde iooo R:dr här bibehållne,
att med de förut beviljade 2800 R:dr å
andra HufvudTiteln och BergsCollegii Stat uppföras.
g:de I anledning af Utskottets tillstyrkande, att
å Stat uppföra 16,666 R:dr 32 sk., såsom erforderlige
för anskaffandet af den utaf R. St:r för MinisterStaten,
redan år i8a3 beviljade Anslagssumma af
100,000 R:dr Hamb. Banco, efter 128 sk:s Cours, har
hos Ridd. och Adeln Herr Hjerta Gustaf gjort den
erinran, att Utskottet synes hafva förgätit, att ingå i
någon
Betänkandet), N:o 237. 33
någon undersökning om bela detta anslag verkligen
behöfdes. I följd af Myntbestämningsfrågan syntes Utskottet
äfven hafva bort alternativt föreslå, att utsätta
anslaget i Svenskt Banco, om det lyckades att
erhålla myntbestämning. Det har trotts vara af yttersta
vigt att icke fastställa i Staten anslag i utländska
Myntsorter utan i Landets eget mynt, emedan
detta alltid satte Styrelsen i nödvändighet, att söka
bibehålla Myntet vid sitt värde; och har Herr Hjerta.
för öfrigt i allmänhet yrkat, att Minister-Statens aflöning
måtte nedsättas till 75 å 80,000 R:dr Hamb.
B:co och såsom skäl derföre åberopat att ett så stort
antal ministrar, som det nu varande aldeles icke skulle
behöfvas då de fleste diplomatiske Posterne kunde
bestridas med Charges d’affairs; hvarjemte äfven hos
BondeStändet Anders Danielsson frän Elfsborgs Län 3
ansett olämpligt att upptaga Utländska Myntsorter i
StatsFörsIaget, af det skäl, att anledning derigenom
uppkomme till begäran af ersättningar för betäckandet
af Cours-differencer, och vidare andragit, att, enär
Svenska MinisterAflöningen före år 1809 vore betydligt
lägre än nu, och då utgick i Silfver, det vore
svårt att förklara anledningen till den vunne tillökningen;
hvadan och enär KonungaRiket Norrige nu
äfven bidroge till den gemensamma MinisterStatens
aflöning, detta anslag borde nedsättas; men i fall sådant
ej vunne bifall, borde Utskottet dock vid sitt
förnyade Betänkande foga en uppgift på de Utrikes
Ministerlönerne före år 1809 i jemförelse med de nu
4 B. 3
\ ■ T ' •
7
Stats-Utskottets
varande till samma MinisterPoster utgående löneansiag.
Hvarom flere Ledamöter med Anders Danielsson
sig förenat.
Vid i8a3 års Riksdag, då uti Minister-StatsAnslaget
af R. St:r beviljades en tillökning af 10,000 R:dr
H. JBco, i anseende till detta anslags för ändamålet förut
varande otillräckliga belopp, go,ooo R:dr H. B:co,
ehuru äfven det bidrag använts, som KonungaRiket
Norrige till CabinettsCassan lemnade, afläts till StatsUtskottet
ett generell Förslag å erforderlige MinisterAflöningar
på Utrikes Ort, hvaraf visade sig, att desse
aflöningar uppgingo till en Summa af 120,000 R:dr,
utom beräkning af de för Extra utgifter eller hemliga
behof nödige medel, och att till samma ändamål var
på det hela äfven från Norrige påräknadt ett årligt
bidrag af i5,ooo R:dr allt Hamburger Banco. Behofvet
pröfvades då noggrant af R. Sttr, som icke biföl lo
bela det äskade beloppet, utan gjorde deruti ansenlig
inskränkning.
Utskottet har ansett angelägenheten af de år 1823
nödige befunne diplomatiske kostnader oförändradt vara
för handen, och har således icke trott sig böra
deruti föreslå någon minskning; ej heller uti detta
ämne förelägga R. St:r någon slags utförlig beräkning,
enär fråga om ändring uti närvarande verkliga anslaget
icke varit väckt hvarken inom något RiksStånd
aller af K. M:t.
Ändamålet med detta anslag, hvilket till större
delen skall disponeras på Utrikes Ort har fordrat dess
Betänkanden, N:o 237. 35
beliam mande uti Utländsk Myntsort, så länge vårt
eget gångbara mynt saknar bestämdt och erkändt värde;
och R. St:r hafva vid föregående Riksdagar, äfven
då fråga om förändring i beloppet varit under
pröfning, ansett lämpligt, att i berörde afseende icke
göra någon ändring.
Utskottet finner icke eller nu någon sådan böra
äga rum.
10:0 Utskottets Förslag i denna Punct, att till
aflöningar och omkostnader vid Tullverket uppföra
en summa af 45o,ooo R:dr; i stället för den vid sista
Riksdag i samma ändamål antagne af 388,388: tö. har
föranledt anmärkningar inom H. T\. o. A. dels af Hr
Grefve Gyllenborg, Joli. Henning, och dels af Hr ///erta,
Guslaf, af innehåll: att Utskottet upptagit denna
Förslagssumma betydligen högre, än 182'i års Statsreglering
samt K. M:t dem beräknat, utan att framställa
grunderne derföre, eller att meddela en utveckling
af förhållanderne, som dertill gifvit anledning,
samt att, örn man i allmänhet icke borde lemna större
tillgångar till disposition för obestämda utgifter,
emedan lättare tillgång stundom öppnade anledningar
till behof, som i annat fall uteblefvo; så hade ock
Utskottet i förenämnde afseende icke bordt lemna så
stort utrymme åt de förre: att Utskottet borde uppgifva,
huru det kunde vara möjligt, att TullStatens
löner uppgått till ett vida högre belopp än K. M:t
sjelf begärt och uppgifvit; hvarjemte icke bordt undfalla
Utskottet dess bestämda skyldighet, att hosConititutionsUtskottet
anmärka, när det funne Staterne
36 Stats-Utskottets
öfverskridne, hvilket ju, enligt Utskottets egen redovisning,
skedt,utan att anledningarne omtalats.
Och har hos Heclerv. BondeStåndet Anders Danielsson
från Elfsborgs Län, med hvilken Casper Wijkman
från Upsala Län och Hans Jansson från Elfsborgs
Län sig förenat, gjort erinran af hufvudsakligen
lika beskaffenhet, med tillägg: att anslagssumman,
till bestridande af utgifterne för Tullverket ej borde
få beräknas högre än till de 4°o,ooo R:dr K. M:t begärt,
under det uttryckliga vilkor, att LöningsStaterne
för TullStatens Tjenstemän, utan undantag måtte
efter af R. St:r ofördröjligen verkställd granskning,
å RiksStaten upptagas; finnande Anders Danielsson
tillika förundransvärd!, att Utskottet icke fästat uppmärksamhet
vid det lönebelopp som af Styrelsen blifvit
GeneralTullDirecteuren beviljadt, ett lönebelopp,
som, fastän denne plats icke vore att anse såsom den
förste och mäst magtpåliggande i hela Riket, ännu aldrig
inom detta Land skall ägt sin like såsom contant
löne-anslag. Hvaremot många Ledamöter af Ståndet
ansett Utskottets förslag i denna punct böra bifallas.
Då Utskottet besvarade de anmärkningar, som
äfven i detta hänseende gjordes inom R. o. A. vid Utskottets
beräkning af den behållna inkomstsn af Tullmedlen,
tillkännagaf Utskottet, att i förevarande fall
Utskottet tagit till ledning det icke blott för närvarande,
utan rinder en följd af år existerande verkliga
förhållandet, hvilket, enligt räkenskaperne, Utskottet
uppgifvit för år 1821 med 1826, äfvensom för år 1827
L
Betänkanden, N:o 337. 37
enligt Hr GeneralTullDirecteurens uppgift, samt calculationvis
för år 1828, och Utskottet åberopar nu
det derjemte meddeldte yttrandet, att, ”du för innevarande
år en förändrad reglering med Tullpersona”len
blifvit vidtagen, hvarigenom omkostnaderne åt”minstone
för tillfället och innan de på Expectance”Stat
förflyttade Tjenstemän och Betjente hinna att
”åter användas eller afgå, komma att i någou mohn
”ytterligare ökas, tror Utskottet sig hafva rätteligen
”förfarit, då det för Tullverkets utgifter afsatt en
”summa af 45o,ooo It:dr, hvilken i alla fall är att
”anse ej såsom ett anslag, hvilket ovilkorligt kan för
”Tullverket användas, utan såsom ett Calculations-be”lopp
närmast det, som enligt Stat och Författningar
”kommer att utgå.”
Efter hvad Utskottet äfven redan anmält, medtaga
Tullverkets Aflöningskostnader största delen af
AnslagsSumman.
R. St:r hafva sjelfve medgifvit i deras underdskrifvelse
till K. M:t d. 22 Dec. 1823, ang:de Tullverkets
nya Organisation, att svårigheten att Controllera
uppbörden syntes göra det mera än eljest nödvändigt,
att löna Tullbetjeningen så, att den ägde sin utkomst
af den lön Kronan består; derjemte R. Sl:r vidare,
ibland annat, anfört, att i motsatt fall kunde befaras,
att Tullinkomsten blefve så mycket mindre, hvarföre
jemväl den otillräckliga aflöning, hvarmed Tull-personalen
vore försedd redan hos oss torde hafva verkat
till skada, både för de Näringar sora af Tullbevak
-
38 Stats-Utskottets
ningen skola skyddas, och för StatsVerket, som af
Tullen skulle hemta en af sine betydligaste inkomster.
Oell lärer det således hafva varit destomindre anledning,
alt förslagsvis upptaga utgifterne till lägre
belopp, än sorn verkligen ägt rum, då en så beskaffad
större summa sorn den R. St:r nu antagit, blifvit
beräknad att intill nästa Riksdag utgöra uppbörden af
Tullverket, på det felande tillgångar för de nödige
Controllerne deröfver och för Verkets Administration
åtminstone icke böra blifva skäl för en mindre inkomst,
i händelse den till liela påräknade beloppet
icke skulle ingå.
Om nödvändigheten, att äfven för Tullverket få
bestämda AflöningsStater, derpå har Utskottet fästat
R. St:rs uppmärksamhet, samt tillstyrkt, att förslag till
sådane måtte hos K. M:t af R. St:r| begäras, och Utskottet
förbehåller sig jemväl nu, att framdeles, efter
slutad revision af Tullveiket, få närmare utveckla
hvad méd så beskaffadt förslag Utskottet anser böra
åsyftas; inrn att derförinnan, i anseende till det
hittills iaktlagne sätt för regleringen af aflöningen inom
detta Verk, ingå i bedömmande af den ene eller andre
lönens beskaffenhet har Utskottet icke funnit
lämpligt.
För öfrigt bör Utskottet tillika upplysa, att, före
sista Riksdag, någon serskild summa aldrig varit afsatt
till Stat och omkostnader för detta Verk, utan
allenast netto-inkomsten beräknad, sedan de Verket
åtföljande utgifter blifvit bestridde. Då fanns likväl
till ordningen höra, att äfven i detta afseende en för
-
Betänianden, N:o 237. 3g
slagsvis beräknad Summa, för aflöningen samt alla
andre utgifter, i RiksStaten uppfördes; oell enär Anslagets
berörde egenskap eller dess natur af Förslagssumma
icke lemnar rum för någon så beskaffad åtgärd,
sorn den Hr Hjerta i afseende på anmälan hos
ConstitutionsUtskotlet ansett böra vidtagas; finner Utskottet
ock något vidare yttrande i följd af påståendet
derom icke erfordras,
Den af Utskottet redan föreslagne Summa till
Stat och omkostnader för Tullverket Varder således
ofö rändrad R. St:rs pröfning understäld.
ri:o Under lika beskaffade anmärkningar, som de
näst förestående i afseende på Tullverket, liar, rörande
den.för PoslVerkels AflöningsStat och omkostnader
föreslagne Summa af 200,000 R:dr, hos R. o. A. Hr
Grefve Gyllenborg, Joh. Henning samt Hr Hjerta, Gustaf,
begärt uppgift på orsakerne, som dels föranledt
detta, emot 1823 års AnslagsSumma, 2o3,34o R:dr
46. io., förhöjda belopp, dels ock vållat Postutgifternes
uppstigande år 1827 till 2g4,ooo R:dr; hvarjemte
inom Hedcrv. BondeStdndet, hvarest många Ledamöter
yrkat bifall till Utskottets i denna punct framsläldta
Förslag, Anders Danielsson från Elfsborgs Län
ansett Anslaget böra nedsättas lill det i K. M:ts Proposition
begärdle belopp 209,663.* 32. 2., samt Utskottet
böra förklara, hvarföre omkostnaderne för PostVerket
under de uppgifna 4 åren till den graden öfverstiga
den beräknade AuslagsSumman att utgifterne
för det sista året öfverstigit beräkningen med ej
mindre än 84,000 R:dr.
4o Stats-Utskottets
Orsaken, hvarföre under alla åren sedan år 1823
Postverkets utgifter visat sig större, än det anslag R.
St:r vid sista Riksdag beslöto att förslagsvis dertill i
RiksStaten upptaga, ligger i allmänhet deruti, att det
belopp R. St:r beräknade, och hvilket med 85oo R:dr
understeg hvad för samma år åtgeck, varit otillräckligt
till bestridande af de mångfaldiga från Posternes
fortskaffande oskiljaktiga utgifter, synnerligast de, sora
för Utrikes Brefväxlingen öfver Hambnrg och Helsingör
erfordrats och sora öfverstigit den år 1828 dertill åtgångne
Summa, 76,688: 3o. 4-> för år 1825 med 9,982:
11. 3., för år 1826 med. 40,676: 4*• »o. och 1827 med
66,870: 3. 10.; hvarjemte, ibland annat, kostnaderne
för SjöPostfarten vid Ystad förändrat sig
från år 1823 R:dr 9,689: 34. 4-
till år 1824
n,493:3g.—
1825 .
„ i3,ig4:i3. 5.
182
och 1827 .
„ 24,842: to.—
Uti denna senare summa inbegripes likväl tillika
en extraordin. reparationskostnad å Ånfartyget Coustitutionen
12,000 R:dr; Och hvad som än ytterligare bidragit
till 1827 års UtgiftsSummas höga belopp, är
den då verkställde liqviden af 1826 års utgifter för
Postfarten på England, 20,400 R:dr äfvensom andre
detta år uppkomne större kostnader förPostStatens aflöning,
i följd af inrättade flere nya PostContoir och
deraf föranledt behof af aflöning för flere Postförare.
Utan afseende på de tillfälliga anledningarne till
1827 års höga utgiftssumma har Utskottet trott sig
J
Betänkanden, N:o 237. 4l
icke böra underlåta, att, i Caldulen öfver hvad för
Postlni ättniBgens utgifter under de härefter följande
åren kan erfordras, taga i beräkning ofvan angifne
förhållanden, och med antagande tillika, "att vinsten
af Postinrättningen i första rummet bör användas till
densammas ändamålsenliga förbättrande, innan någon
behållning för Statsverket må påräknas,” hvadan äfven
kostnaden till den föreslagne nya PaquetP osten
ansetts böra af Postmedlen förskjutas, har Utskottet
således icke kunnat till Stat och Utgifter för ifrågavarande
Verk föreslå mindre summa, än den tillstyrkta
af 25o,ooo R:dr',
hvilket belopp derföre än ytterligare underställes R
St:rs pröfning.
12:0 Vid regleringen af SundhetsCoIIegii Stat har
Utskottet tillstyrkt:
a) lön-tillökning för Gollegii Kammererare med
3o3 R:dr 24 sk. jemte derunder begripne 29 T:r Sp:ml.
b) att ifrågastäildt uppförande på Medicinal-Stalen
af årligt arfvode, i5o R:dr, till ProvincialChirurgen
i Stockholms Län icke måtte bifallas.
Dervid äro inom RiksStånden några anmärkningar
icke gjorda.
c) uppförandet på Stat af 600 R:dr B:co för underhållet
af en Electricitets-Machin.
Anmärkningar af olika beskaffenhet äro häremot
gjorda. De innehålla: dels ett bestridande af hela anslaget.
Skälen härtill innefattas uti anföranden: inom
Ridd. oell Adeln af Herr CederschöldP. G._, som dock,
tillika förmält sin afsigt ingalunda vara att beröfva
* 1 v
42 Stats-XJ tskottets
Vetenskapen något slags understöd; alt a förtjente Läkare
i Stockholm skola förut med framgång förestått
den ifrågavarande Machinen, hvarföre de icke haft
någon lön, men funnit sig belåtne med de betjenades
tacksamhets offer, och att SundhetsColIegii Vaktmästare
äfven skola såsom en förmon sökt befattningen att
kringdraga skifvan: att Electricitetens nytta till Sjukdomars
botande varit länge känd: att sättet att begagna
densamma vore detsamma nu som förr, och att om
någon nv upptäckt skett, den borde bidraga att bota
så många ilere och i samma mohn öka vedergällningen;
inom Vallofl. Borgare St ände t af Hr Stahleatt
anslaget vore öfverflödigt, då en Electricitets-Appaj-eille
förut är att tillgå vid Seraphimer-Ordens Lazarettet:
att vedergällningen till en arbetskarl, i56 R:Jr
årligen för kringdragning af skifvan vissa timmar af
dagen vore för hög, då årliga anslaget för en HofRättsPost
icke blifvit upptaget till mera än 120 R:dr:
att den till reparation af Machinen afsatte Summa ,
132 R:dr, jemväl skulle vara öfverdrifven, och att
Machinen derförutan vore afsedd egentligen för Hufvudstadens
innevånare; samt inom Ilederv. BondeStåndct
af flere Ledamöter j som alla instämt deruti, att
Landet icke borde skatta för en Inrättning, hvaraf endast
Hufvudstaden emottoge nyttan.
dels påstående om anslagets nedsättning till 200
eller högst 3oo R.dr B.coi derföre blifvit åberopadt
bos II. Ridd. och Adeln af Herr Rosenqvist af Åkershult:
samt hos Vallofl. BorgareSlåndet af Herr Leffler, att
Machinen vore tillgänglig endast 4 dagar i veckan och
Betänkande!), N:o 237. 4^
3 timmar 0111 dagen: att underhållet deraf i flere år
icke kostat mera än 4° R:dr firl., utan att hvarken
Läkaren eller den sorn kringdragit skifvan afsagt sig
besväret, saint att Sportler derjemte med bruket af
Eleclriciteten voro förenade.
dels oek det yrkande, att det af Utskottet föreslagne
belopp borde få räknas rctroactivt ifrån detta års början,
emedan, såsom anförd t blifvit inom H. Ridd. och
Adeln af Hr Grefve Frölich, David samt Hrr Dahlman
och Uggla, Doctor Saeve, hvilken haft en ovanlig
framgång i sine Gurer med Electi icitet, hvaribland
kunde nämnas det nya resultatet af Electricitetens
verkningar, till återställande aftal- och liörsel-förmågan
hos Döfstumme, utan arfvode redan länge betjenat
den medellösa allmänheten, och att man icke kunde
begära, att han skulle än vidare dermed fortfara
och ytterligare af egne medel underhålla Mac biri en;
utan borde 600 R:dr för detta år anvisas på öfverskotten
af StatsVerkets inkomster.
Utskottet, som, med afseende på det om den ifrågavarande
Inrättningens gagnelighet af SundhetsCollegium
lemnade vitsord och då utredt blifvit att inom Hufvudstaden
något tillskott för dess underhåll och placerande
icke är att förvänta, funnit nödige medel icke
böra saknas dertill, i synnerhet som med Inrättningen
blifvit afsedt, icke blott Hufvudstadens fattiges betjenande,
utan äfven en tillgång för medellöse sjuklingar
ifrån Landet, att derigenom hämta hjelp och förbättring,
har, enär jemväl andre Ledamöter inom RiksStåudcn,
Hr Munck af Rosensköld, samt Hrr Montan
44 Stats-Utskottets
och Winberg yrkat anslagets beviljande för Inrättningens
behöfliga utvidgande, ansett sig, i anledning af
förrberöYde anmärkningar,
destomindre böra frångå sitt redan afgifna Förslag,
som dermed blifvit förenad det vilkor att summan
blott till nästa Riksdag bör beviljas, och dess ändamålsenliga
användande stå under SundhetsColIegii
uppsigt.
Anslagets beräknande ifrån och med detta år kan
Utskottet icke föreslå, då alla på Stat uppförde
medel icke kunna komma i fråga att utgå för än
den nya RiksStaten vidtager att vara gällande; •—
Och att för innevarande år anvisa utbetalandet deraf
på Öfverskotten af StatsVerkets inkomster, dertill
tror Utskottet sig äfven sakna skäl.
d) beviljandet af den utaf K. M:t i Nåder föreslagne
förhöjning af 3ooo R:dr i anslaget till farsoters
och smittosamma sjukdomars botande.
Inom H. Ridd. och Adeln hafva, i afseende härpå,
H:rr Cederschöld P. G. och Crusenstolpe M. J. , förenat
sig med Herr Lefrén i dess inom Utskottet yttrade
serskildta tanka, att det väl borde vara Statens
åliggande att förse Länen med nödig LäkarePersonal,
men att alla kostnader för hälsovården i öfrigt borde bestridas
af Länets innevånare sjelfva, hvarigenom behofven
bättre skulle blifva controllerade och en större sparsamhet
iagttagas; hvarjemte Jderr Hjerta Gustaf äskat
upplysning huruvida icke ordning förefunnes i dispositionen
af detta anslag, emedan, då tillgång redan
vore beredd till rese- och tractaments-kostnader för
Betänkanden, N:o 237. ^5
farsoters och smittosamma sjukdomars hämmande j genom
den så kallade 3-skillings afgiften, det vöre svårt
att inse, huru något serskildt dertill behöfde uppföras;
emedan ej utredt blifvit, i afseende på rubriken:
medicamenter åt fattige sjuke, alt denne kostnad orsakats
af farsoter ; emedan arfvoden för tjenstförrättande
Pr ovincialLäkare syntes böra utgå af extra medel,
och emedan mäst förundransvärd! syntes arfvodet
på detta anslag för ProvincialChirurgen i Stockholms
Läiij då icke veterligt vore, att detta Län beständigt
utsattes för Farsoter.
Hos V. BorgareStåndet hafva H:rr Santesson och
Ståhle instämt i Herr Lefre'ns Reservation; och hos
H. BondeStåndet är af Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, jemte flera Ledamöter som med honom sig
förenat, äfvenledes begärt, att Utskottet måtte uppgifva
anledningarne till det ökade behofvet, samt utreda
hvad som menades med arfvoden till tjenstförrättande
Provincial-Medici och arfvodet åt ProvincialChirurgen
i Stockholms Län, då Lazaretter, GarnizonsSjukhus,
Institutet och öfrige Inrättningar för
hälsovården borde äfven kunna fylla Länets behof af
en Chirurg; deremot hos sistnämnde RiksStånd många
Ledamöter instämt i bifall till Utskottets förslag i
denna del, lika som någon anmärkning dervid inom
H. PräsleStåndet ej ägt rum.
Beträffande den förändring, som någre StåndsLedamöter
ansett böra, i afseende på kostnaden för
hälsovården inom Orterne, tillvägabringas nemi. att
sådane afgifter borde af Länsinnevånarne sjelfve efter
o
k ''
46 Stats-Uts kottets
öfverenskomrnebe bestridas, liar Utskottet trott verkställigheten
deraf komma att mötas af flere svårigheter,
då en serskild Taxering på Länens innevånare
tidtals deraf Liefve en följd , och hvilken, åtminstone
på flera ställen skulle föranleda Skattebidrag för tillfället
vida öfveistigande det högst ringa belopp, som
nu, genom ett på liela Riket föideladt mindre anslag,
äger rum; hvarföie äfven Utskottet funnit sig till en
sådan förändring icke böra gifva anledning.
Hvad Herr Hjertås samt Anders Danielssons anföranden
angår; så får Utskottet upplysa, att den så
kallade 3- eller 5-skilIings-afgiflen tillkommit endast
och allenast för den Veneriska smittans hämmande,
samt att de, genom densammas utgörande befintlige
tillgångar, icke äro att påräkna vid erforderliga åtgärder
till botandet af uppkomne andre Allmänna
sjukdomar eller farsoter samt förekommandet af deras
utbredande. Desse åtgärder dela sig då åter emellan
beordrandet af Läkare till erforderligt biträde å
de ställen, hvarest sfidane saknas, och hvilka Läkare
äfven böra fortskaffas och aflönas, samt fattiga sjukas
förseende med nödige Medicarnenter på allmän bekostnad.
Anledningen hvarföre Arfvodet till ProvincialChirurgen
i Stockholms Län af detta anslag utgår,
bar Utskottet uppgifvit i förra Betänkandet N:o 128
p. 85, hvilket, så i afseende derpå som huru Utskottet
ansett samma arfvode, åberopas.
Och som, på grund af Räkenskaperne , det äfven
redan blifvit uppgifvit, i hvad mohn , efter anslagets
Betänkanden, N:o 237. 4,7
minskning vid 1823 års Riksdag, detsamma sedermera
funnits otillräckligt; så liar Utskottet, i anledning af
desse anmärkningar, icke något alt tillägga, utan öfverlemnar
till
R. St:rs vidare bepröfvande dess förut gjorda tillstyrkande
i denna del.
e) I detta Moment af i2!te Puncten förekomma:
1:0 Fortfarande anslag 2210 R:dr B:co för Veterinärinrättningen
i Stockholm, enligt serskildta Utlåtandet
derom N:o i3o.
Någon anmärkning emot tillstyrkandet i detta fall
finnes icke vara gjord.
(Den i sammanhang dermed i berörde Utlåtande
besvarade fråga om serskildt anslag, till uppförande
afen nybyggnad för Veterinär-Inrättningens behof,
hvilket anslag Utskottet afslyrkt, har likaledes varit
under öfverläggning och blifvit från alla 4 RiksStånden
återremitterad, i följd af många Ledamöters yrkanden
om Förslag till ett dylikt anslags beviljande.
Då ännu icke, till öfverläggning uti Utskottet förevarit,
den del af K. M:ts Nådiga proposition rörande
f. d. Allmänna Magazinslnrättningens Utredning,
som angar dispositionen af denne Inrättnings Byggnader,
och i förening hvarmed Utskottet utfäst sig att
taga i öfvervägande jemväl frågan om utvidgadt utrymme
för Veterinärinrättningen, anser Utskottet sig
ock böra med pröfningen af desse anmärkningar uppskjuta;
och förbehåller sig derföre att med serskildt
utlåtande i detta ämne till R. St:r inkomma.)
48 Stats-Utskottets
2:0 en tillstyrkt ny utgifts uppförande pä Stat med
1200 R:dr B:co, till årliga arfvoden, 5o R:dr, åt en
DjurLäkare i hvarje Län.
Sedan, efter pröfning af de anmärkningar som
emot förslaget härom blifvit gjorda inom RiksStånden ,
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonornieUtskotten
i gemensamt Utlåtande N:o 47 funnit sig böra föreslå,
att desse arfvoden till uppgifvit belopp måga
beviljas;
så kommer, i händelse af R. Sttrs bifall dertill, äfven
nyssberörde 1200 R:dr att på denna HufvudTitel
uppföras.
3:o D:o till Arfvoden för nya ProvincialLäkare
1200 R.-dr B.co.
I anledning af hvad Stats- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomieUtskotten i gemensamt Utlåtande
N:o 60 härom tillstyrkt, varder
denna utgift till förändradt belopp 2000 R:dr till
uppförande å Titeln anmäld.
i3:o Då Utskottet tillstyrkt bifall till -K. M:ts
Nåd. Proposition om uppförande på Stat af 5ooR:dr,
till löner för 1 Vaktmästare vid StatsRådet och 2 Vaktbetjenter
åt Högsta Domstolen, är dervid anmärkt hos
R. o. A. af Hr Hjerta^ Gustafatt, om StatsRådet till
sin uppassning behöfde annat biträde än sin egen betjening,
kunde denna angelägenhet utan all svårighet
besörjas genom någon af Hofbetjenterne; hvadan Hr
Hjerta bestridt detta uppförande på Stat, så framt
meningen icke vore, att tillika införa nämnde Vakt
-
mä
-
Betänkande n, Nio 212. 4g
mästare pä RangOrdningen, såsom en ingredierände
del af StyrelsePersonalen; hvarjemte hos BondeStåndetj
Anders Danielsson från Elfsborgs Län yUrat sig
anse riktigast, att YaktBetjeningen aldrig uppfördes på
Stat, utan att deras aflöning alltid borde utgå af besparingarne
på HufvudTitlarne samt derföre föreslagit,
att den ifrågakomne Vaktmäslarelönen och aflöningen
åt de 2:ne andra Yaktbetjenterne mätte hädanefter utgå
på samma sätt som hitintills skedt utan att den
föreslagne löntillökningen på 2tdra HufvudTiteln upptoges;
deruti flere Ledamöter hörts instämma.
Utskottet har för sin del trott behofvet af det
ifrågakomne Tjenare-biträdet för StatsRådet och Högsta
Domstolen icke kunna mera umbäras, än alla
andre EmbetsVerk samt R. St:r sjelfve och deras Utskott
kunna sådant undvara, och får således, utan vidare
afseende på de gjorda anmärkningarne
underställa Förslaget om de ofvanberörde 500 Ridrs
uppförande på Stat, R. St:rs vidare pröfning.
i4:o Vid de tillökningar Utskottet föreslagit uti
allmänna förslagssummorne för Charta;SigillatceVer-*
kets omkostnader samt till Skrifmaterialier och Expertcerj
ved och ljus för Collegierne nu fl. publiquc Verk
hafva, med undantag af ett yttrande af Hr Ribbing>
Arvidj hvarigenom han förmält sig, på grund af dess
förslag i frågan om förändrat sätt för Domares aflöning,
icke kunna tillstyrka uppförandet på Stat af den
upptagne tillökningen, 6000 R:dr i anslaget till Skrifmaterialier,
någre egentliga anmärkningar väl icke
4 B. 4
5o Stats-U t slottet*
funnits vara gjorda; ehuru inom R. o. A. Hr von
Hartmansdorff framställt, såsom ett medel till minskning
i den större åtgången på skrifmaterialier inom
Verken, der Expeditionslösen ägde rum, att lemna
dem på Entreprenad åt Secreteraren eller dem som
uppsatte Expeditionerne, då, genom det att vinsten
på dragen stil lomme i strid med vinsten på Skrifmaterialier,
någon besparing möjeligen på de senare
kunde Staten tillskyndas; äfvensom hos Vällojl. Borgareståndet
Hr Leffler fästat uppmärksamhet på den
större kostnad som uppkommit derigenom att papperet
till ChartaSigillata toges ifrån Banken, hvilken
kostnad syntes umbärlig, så vida icke motsvarande
förökning i inkomsten å ChartaeSigillatae-försäljningen
uppkomme; men emot Utskottets tillstyrkande, i sammanhang
med frågan om bestämmandet af sistnämnde
anslags belopp, alt Ljuspenningarne måtte till Statsverket
indragas af alla de deraf i åtnjutande varande
EmbetsVerk, åt hvilka löneförbättringar blifvit tillstyrkta,
äfvensom ej äga rum för de ExtraOrdinarier
som hädanefter inträda i EmbetsVerken, äro åtskiIfige
anmärkningar gjorda, inom R. o. A.,' af Hrr Rosenqvist
af Åkershult, von Hartmansdorff, A., Cederschöld,
P. G. och Tham, PH., af innehåll: alt ehuru
sparsamhet och hushållning i förvaltningens hela omfattning
vore högst af nöden, Utskottet likväl, dådet
icke skall låtit denna grundsats hos sig gälla, när det
angått de högre och högsta Embetsmännen, icke bordt
vara sig så olik, då det anginge de läge och lägste:
att det vore grymt, att borttaga från ExtraOrdina
-
Betänkanden, JV:o 237. 51
rieme den enda ärliga inkomst de för träget arbete
lande få af Staten, innan de hunnit arbeta sig till
någon Ordinarie lön: att Utskottets oväntade Hushållside
i denna del borde rättvisligen ogillas! att när lönerne
redan voro för små, det vore en olämplighet,
att minska dem ännu mera, genom borttagandet af
detta tillskott, hälst för de Tjenstemän, som tillträdde
ledige tjenster, utan förhöjda löner, hvilket innefattade
en löneminskning för den ena, under det inan ökade
inkomsten för den andra; samt att, om man ville
göra indragningen af ljuspenningarne gällande äfven
för dem som icke fått tillökning i lönen, denne senare
åtminstone borde ökas till så stort belopp, som
motsvarade ljuspenningarnes medelpris för 5 år.
Och hafva, uti Hr Norei förslag, i dess emot
Utskottets tillstyrkande i denna fråga afgifna reservation,
alt ljuspenningarne borde uträknas efter ett medium
af de sista 5 åren för de Erabets- och Tjenstemän,
hvilkas löner blifvit förhöjde, och tilläggas lönerne,
samt att en lika beräkning borde ske vid
de löneförhöjningar, som hädanefter kunde uppkomma,
instämt, hos Högv. PresteStändct, Biskoparne af
TVingard, Faxe, Tegnér, Professorerne Geijer och
Morén, ContractsProstarne Pettersson, Nordin och
Agrell, Prostarne Kellström, Grevillius, Hvasser och
Elfström, sam t Kyrkoherden Ahlqvist/ och hos V. BorgareStändet,
Hrr Eckerman, Aspelin, Leffler, Montan,
Lundgren, Landegren, Lindqvist och Cron, hvilken
sistnämnde äfven ansett de medel, som nu under namn
af ljuspenningar utgå, Lunua i rund summa anordnas
fa Stats^Utskottets
till hvarje Verks Ordförande, för att deraf sedermera
till arfvoden göra utdelningar.
Då Utskottet, i följd af ofvanberörde anmärkningar
, ansett sig böra frångå dess förut gjorda tillstyrkanden
om ljuspenningarnes indragning; får Utskottet
nu vördsamt föreslå:
att denna serskildta inkomst för Embetsman i allmänhet
samt för Ordinarie och Extraordinarie Tjenstemän
må varda bibehållen; men då det torde finnas
mindre lämpligt, att bevillning för denna inkomst
erlägges, hvilket skulle blifva följden, om
ljusmcdien under lönerne blefvo inbegripne, tillstyrker
Utskottet: att i afseende på deras utdelande ett
lika förhållande, som hittills ägt rum, må fortfara.
Börandes i följd häraf hela den af K. M:t i Nåder
föreslagne tillökning i anslaget till Skrifmaterialier
och expencer samt ved och ljus för Collegierne
m. fl. publique Verk 10,000 R:dr upptagas, samt anslaget
i den nya Statsregleringen således till 60,000 R:dr
uppföras, under det af Utskottet förut gjorda förbehåll,
att de på FörslagsAnsIagen blifvande besparingar
tillika med Öfverskotten på Statslnkomsterne, till
R:g:sContoiret aflemnas.
Den af Herr von Hartmansdorff åsyftade besparing
i kostnaden för Skrifmaterialier synes icke kunna
vinnas genom det dertill uppgifne medel; då expeditioner
ifrån ErabetsVerken, hvarföre lösen erhålles,
alltid skola utfärdas på stämpladt papper, samt mer
och mindre dragen stil i sådane expeditioner icke
verkat på åtgången af skrifmaterialierne för Verkens
Betänkande n, Nio 237. 53
egne behof. — Gällande detta såsom svar äfven på
Herr Ribbings anförande.
15:0 Anslaget till rese- och tractaments-penningar
för civile Embets- och Tjenstemän, 10,000 It:dr årligen,
som Utskottet ansett böra vid samma belopp förblifva
, har inom RiksStånden lemnats utan anmärkning.
16:0 De mindre anslag, sorn Utskottet, i anseende
till omöjligheten att vid nu varande Riksmöte
åstadkomma den hufvudsakliga förändring i LandsStats-Tjenstemännens
lönevilkor, som K. Mit behagat
i Nåder föreslå, ansett sig, till afhjelpande af åtminstone
någre deruti befunne brister böra tillstyrka, hafva
föranledt åtskillige anmärkningar, hvilka Utskottet
trott sig för ordningen skull böra indela uti 3ine Classeri
nemi.
1:0) Sådane, genom hvilka blifvit ogilladt allt
ytterligare Statsanslag för närvarande åt LandsStatsTjensterne.
2:0) Sådane, som innefatta Specielle erinringar
vid Utskottets tillstyrkanden, samt
3io) Sådane, som åsyfta anslags beviljande äfven
till andre behof än dem Utskottet anmält.
Till Första Classen synes höra Hir Grefve Gyllenborgs
, Joli. Henning , anförande hos Ridd. och Adeln,
att, då, under medgifvande af behöflig löneförbättring
för LandsStatens Tjenstemän, Utskottet förklarat
den, som K. M:t i Nåder föreslagit, till ett belopp af
i53,ia3 R:dr, böra för närvaraude uppskjutas, och
således, med lika anspråk som öfrige Embets- och
54 Stats-Ut slottets
Tjenstemän otvifvelaltigt kommer alt nästa Riksdag
åter framställas, varsamhet i allmänhet syntes böra iakttagas
vid bestämmandet af löner , som icke på förändring
bero, hälst det visade sig tämmeligen tydligt,
att, sedan denna Riksdag haft till föremål, att taga
allt hvad tagas kunde, och sedan genom InkomstTitlarnes
högre beräkning Öfverskotten blifva obetydliga
oell minskning i Tull- och Postlnkomsternes behållning
i följd af Utskottets förslager torde vara att förvänta;
ökade inkomster till ytterligare löneförhöjningar
icke eller skulle blifva att påräkna och låneutvägar
eller ökad bevillning möjeligen då behöfva sökas,
för att bestrida Statens Embets- och Tjenstemäns högre
aflöning; hvarjemte blifvit andraget af Herr Rosenquist
af Akershult att denne Class af Civile ifrån
och med Landshöfdingen till och med Enspännaren
skulle vara den bäst lönta; att det vore alldeles onödigt
att några nya ordningar i denna väg vidtogos,
så vida icke meningen vore att börja med en
rättvis jemkning af Landshöfdingarnes olika löner , jemförelsevis
med hvad deras Vederlikar, VicePresidenter,
GeneralMajorer m. fl. åtnjöto; samt att derföre frågan
om LandsStatslönerne borde till en lägligare tifil
helt och hållet uppskjutas; hvarom förenat sig Herr
Ribbing, Arvid, emedan man i alla fall återkomme
till samma fråga nästa Riksdag, då man säkerligen
skulle åberopa, att man nyss vid den föregående gjort
anslag. Och har hos V. BorgareStandet dels en Ledamot
bestridt allt ökadt Anslag för LänsStaterne,
enär det redan varande skulle genom en jemnare för
-
Betänkanden, N:o 237. 55
delning kunna lemna full tillgång till förhöjning uti
de deribland nu vanlottade löner, dels ock en annan
ansett, att med hvad nu blifvit föreslaget borde anstå
till dess en ny allmän lönereglering kunde äga rum ;
hvilken mening jemväl blifvit yttrad inom H. BondeStåndet
af flere Ledamöter, som derifrån dock gjort
undantag dels för Länsmän, dels för Fjerdingsman
och dels för FångVaktmästarne.
Utskottet, som, i anledning häraf, blott har att
yttra sig, huruvida de mindre löneförbättringar och
nya löner, hvilka Utskottet för LandsStaterne föreslagit,
icke kunna eller böra tills vidare uppskjutas,
och förekomma i sammanhang med en reglering af
det hela, får i detta afseende vördsamt anmäla, att
Utskottet ansett, hvad äfven vid närmare pröfning af
dess förslag torde visa sig, att likasom de framställdle
löneförbättringarne för någre visse LandsStatsTjenstemän
och Betjente äro af behofvet högst påkallade och
derföre icke böra uppskjutas, de i öfrigt tillstyrkta
nya utgifter funnits dels för görornålens behöriga gång
vid LandsCancellierne och LandsContoiren oundviklige,
dels ock nödvändige för beredandet af de fördelar
som åsyftats genom en lämpligare redan verkställd
förändrad Fögderi-indelning inom någre Län.
Vid bestämmandet af de nya lönerne torde Utskottet
destohäldre böra anses hafva iakttagit all möjlig
varsamhet, då Utskottet föreslagit desamma till
ett vida lägre belopp än hvad K. M:t ansett samma
Tjenstemän böra tillerkännas; Och då Utskottet således
icke gifvit anledning till några vidsträckta anspråk
5Q Stats-. Utskottets
i dessa fall, äfven om vid nästkommande Riksdag frågan
om en allmän lönereglering för LandsStaterne
skulle till hufvudsaklig pröfning förekomma, hvartill
Utskottet tydeligen inser ett serskildt tillskott blifva
(nödvändigt, tror Utskottet äfven,
att R, St:r nu böra, utan afseende på uppskofvet
med regleriugen af det hela, taga i öfvervägande
de serskildta tillstyrkanden Utskottet rörande LandsStaternas
reglering framställt,
I Andra Classen förekomma;
a) vid de för LandsKamererarne i Blekinge, Gottlands
j Jemtlandsj Westerbottens och Norrbottens Län
tillstyrkta löneförbättringar; inom Ridd. och Adeln af Hr
Rosenqvist af Åker shult; att, i afseende på de 3:ne sistnämnde,
Förslaget icke borde bifallas,, derföre, att
man borde antaga, alt de år 1810 tillskapade LänsStyrelserne
i Jemtland och Norrbotten snart borde upplösas
och Jemtland återförenas med WesterNorrlands
Län samt Norrbotten med Westerbottens, hvarigenom
LandsKamererarnes m. fl. nya löner i Jemtland och
Norrbotten blefvo Staten besparde och LandsKamererarens
i Westerbotten löneinkomster åter förökade.
Och är inom Hederv. BondeStändet den för desse
5 LandsKamererare föreslagne löneförbättring af någre
Ledamöter bestridd, men af andre åter medgifven,
Sorn, efter hvad Utskottet veterligt är, någon fråga
nu icke blifvit väckt om upplösning af de i Jemtland
och Norrbotten varande LänsStyrelser, och det
skäl sorn Herr Rosenqvist deraf hämtat för sitt bestridande
således förfaller; så enär i öfrigt någon speciell
Bctä ii Landen, N:o 237.
anmärkning vid desse löneförbättringarna icke förekommit,
lära ock R. St:r, med afseende på de för desamma
af Utskottet åberopade skäl, finna billigt att desamma
bevilja.
b) vid uppförandet på hvarje Läns Stat af en
LänsNotarie med 100 R:di' årligt arfvode; inom Ridd,
och Adeln af Herr von Hartmansdorff* A., alt LänsNotarierne
icke bordt ställas på en så godtycklig fot,
att de endast med 100 Rtdrs arfvode skulle fästas vid
Tjensten, samt sedermera bero af LandsSecreterarens
godtfinnande att efter behag aflöna dem, enär, i följd
deraf, vid ombyte af LandsSecreterare, tvister desse
Tjenstemän emellan skulle kunna uppstå om lönevilkoren,
samt ändamålet, att vid LandsCancelliet fästa
LänsNotarien, förfelas; Börandes LänsNotarien derföre
vara oberoende af LandsSecreteraren, och denne senare
sjelf bekosta sitt öfriga Skrifvarebiträde vid Cancelliet;
af Friherre Cederström* J.* med hvilken sig
förenat Friherre Ridderstolpe* F.* att detta oberoende
skulle vara desto nödigare, sora LänsNotarien å LandsCancelliet
borde motsvara LänsBokhållaren å LandsContoiret,
samt, förande Cancelliets Diarium och Registratur,
lätta Landshöfdingens Controll på LandsSecreterarens
tjensteutöfning och jemväl begagnas såsom
denne senares Substitut, i händelse af förfall; Hvaremot
Herr Hjerta* Gustaf* anfört, att Konung Carl XI
vid LandsStaternes organiserande grundade denna Inrättning
derpå att KammarCollegium och Landshöfdingen
sjelfve skulle vara de coutrolleraude authorite
-
58 Stats-Utskottets
terne, samt de andre Tjenstemännen ansvarige för
Uppbördens redovisning och Beslutens expedierande,
derföre desse senare äfven sjelfve skulle aflöna sine
biträden; och då denne princip syntes riktig, samt
ännu tvistigt vore, huruvida Landshöfdinge-Embetena
motsvarade tidens fordringar, och om icke Landets
Civil-indelning borde göras om på samma gång som
man verkställde en ändamålsenlig Ecclesiastiqve-indelning;
så borde under tiden icke eller Tjensterne undergå
någon förändring; hvadan LänsNotariers uppförande
på Stat bestreds såsom ännu mindre nodvändige
för Controllen, hvilken om den erfordrades, aldrig
borde utöfvas af en underordnad Tjensteman; hvarförutan
äfven beviljandet af de nu ifrågakomne 100 R:dr
snart skulle föranleda begäran af större löner; hvilket
förhållande gällde äfven för LänsBokhållares och Cancellisters
löner i Jemtlands och Westerbottens Län;
äfvensom Herr Ribbing, Arfvid, ansett LandsSecreterarne,
såsom ibland de bäst lönte Tjenstemän, böra
sjelfve gifva erforderlig lön eller andel af Sportlerne
åt LänsNotarierne, eller, om de ej sådant ville, vara
detta biträde förutan.
Hos Vållofl. BorgareSt cindel har äfven den åsigt
af någre Ledamöter yttrats, att LänsNotarien, hvars
befattning vore vigtig, då denne Tjensteman tillika
skulle kunna substitueras för LandsSecreteraren, icke
borde hufvudsakligen af honom uppbära sin aflöning,
och att vid en allmän reglering af LandsStaterne en
sådan Lön måtte LänsNotarien tilldelas, att han utan
beroende af LandsSecreteraren kunde hafva sin an
-
Betänkande», N:o 237. 5g
ständiga bergning; men en Ledamot har trott, attoni
LandsSecreterarne fingo rättighet, att såsom substituter
begagna LänsNotarier, och deruti njöto en förmon
framför andre Embetsman, det ock vore billigt, att
de sjelfve lönade desse Vicarier.
Och hafva inom Hederv. BondeStdndet äfven mange
Ledamöter ansett något arfvode på Stat icke böra
tillerkännas desse Tjenstemän, i synnerhet som tillgång
på skicklige Sökande till desse befattningar förmodats
ändock icke komma att saknas, enär de kunde komma
i tour till ledige LandsStats-Tjenster.
Vid pröfningen af desse anmärkningar, har Utskottets
pluralitet funnit dem, som innefatta ett bestridande
af all utgift af Staten för LänsNotariers aflönande,
böra godkännas.
Utskottet frånträder således dess förslag om desse
Tjenstemäns uppförande på Stat till ett årligt arfvode
af 100 R:dr Btco hvardera, hvarigenom, såvida bifall
dertill lemnäs, en minskning i den för LandsStaterne
förut föreslagne hela summa uppkommer med sammanlagdt
24°° R^dr.
c) och d) till de för Norrbottens och Jemtlands Län
föreslagne löner åt LänsBokhållare; samt den löneförhöjning,
som blifvit tillstyrkt för LandsContoiristerne
samt LandsCancellisterne i alla Länen, hafva inom Hederv.
BondeStandet någre Ledamöter nekat bifall; hvaremot
månge andre desamma beviljat.
I följd häraf, och då inom de andre 3 RiksStånden
någon speciel erinran i denna del ej ägt rum, utom
hvad Herr Hjerta om LänsBokhållare och Cancel
-
60 Stats-Utskottets
lister i sammanhang med frågan om LänsNotarierne
yttrat, förblifver Utskottet vid sine härom redan afgifne
tillstyrkanden.
e) vid de föreslagne 3 nya KronoFogde-Lönerne
för Kronobergs, Wermlands och Norrbottens Län.
Inom R. o. A. af Hr Hjerta, Gustaf, att, ehuru
en delning af Fögderierne borde ske, men intill dess
hela Länsindelningen blefve rättad, det likväl vore
orätt att ingå i någon partiel delning, de nu ifrågakomne
nya Fö’gderierne ej heller borde upptagas på en
tillämnad ny LöneStat samt således blifva de bäst lönta
, emedan då man på detta sätt gåfve desse Kronofogdar
mera än de äldre i omgifvande Fögderier, följden
skulle blifva anspråk på löneförhöjning för desse
vid nästa Riksdag; inom Hogv. Presteståndet, af Prosten
Grape: att, i enlighet med den af Utskottet yttrade
grundsats, att hälst tillstyrka löneförhöjningar
åt de Embets- och Tjenstemän, hvilka deraf voro i
största behof, Utskottet icke hade bort glömma Kronofogdarne
i de Norra Länen, om löneförbättring för
hvilka motion blifvit väckt; och då Utskottet åt en
nyligen tillkommen Kronofogde i Norrbottens Län föreslagit
800 R:dr B:co i lön, under erkännande att
samma lön, fastän dubbelt högre än hvad Kronofogdarne
i Orten uppbure, icke kunde i närvarande tider
mindre bestämmas, hade i följd deraf ock; de,
som således åtnjöto hälften af hvad de minst borde
uppbära, bordt anses vara i största behof af löneförbättring:
alt en stor ojemnhet låge uti Utskottets förslag,
att åt LandsKameierareq i Westerbottens Län,
I
B e t ä n k a n de n, N:o 237. 61
som förut i lön uppbure 857 R:dr 27 slt. eller dubbelt
mera än Kronofogdarne, tillstyrka löneförhöjning
af3ooR:dr, eller nära Jtd&lar af hela Kronofogde-lönen,
men åt Kronofogdarne ingen, derigenom desse senares
lön, som förhölle sig för närvarande till LandsKamererarnes
såsom 9 till 17, och enligt K. M:ts Nåd.
Proposition skolat komma att blifva såsom 10 till 11,
hädanefter blefve som 9 till 23: att vid undersökning
af de skäl, som blifvit åberopade för löntillökningen åt
LandsKamererarne i de Norra Länen, samma skäl skulle
tala högre till förmon för Kronofogdarne derstädes,
emedan FögderiDistricterne i Westerbotten voro desamma
som de från längre tider varit, och folkmängden
inom hvardera Fögderiet säkert under de sistförflutne
5o åren vunnit en tillvext af minst 5o procent, hvarigenom
förökadt Tjenstebesvär för Fogdarne uppkommit;
men då i Norrbottens Län förhållandet i så måtto
förändrats, att det största, eller Luleå Fögderi,
Blifvit fördeladt till 2, Luleå och Calix Fögderier,
företedde sig likväl den skillnad, att i detta senare,
näst det minsta Fögderiet, åt hvars Fogde Utskottet
tillstyrkt den omförmäldta lönen af 800 K:dr B:co,
Folknummern svarade mot hälften af Folkmängden i
Westerbottens första samt emot •§■ af Folkmängden i
Westerbottens andra och Norrbottens första Fögderi,
äfvensom att i Hemmantal, Calix Fögderi uppginge till
|:delar af Hemmantalet i Westerbottens första och till
hälften i Westerbottens andra och Norrbottens första
Fögderi, hvaraf jemväl syntes att Fogden i Calix Fögderi
vore i och för Tjenstcn vida mindre sysselsatt äa
6a Ståts-Utskottets
de med 400 Rldr lönade Fogdar i öfrige Norra Fögderierne:
att i öfrigt det locala förhållande, sora
Utskottet i afseende på LandsKaroererare-sysslorne
åberopat, nemb att om de i de öfrige Lanea
fordrade mera arbete än i de Norra, så voro de
åter i desse senare vida besvärligare i afeende på
orternes läge och beskaffenhet än i de förra, mäst
talade för Kronofogdarne, hvilka egentligen hade
besvär af de Norra Orternes läge oell beskaffenhet,
genom nödvändigheten för dem, att, i och för deras
mångfaldiga Embetsbefattning med uppbörd, auctioner,
besigtningar, beskattningar, utmätning, afvittring
ni. m., tillbringa en större del af året under resor,
ofta på obanade vägar: att desse Tjenstemän, hvilka
saknade Uppbördsmäns andel i Bevillnings-procenten,
hvilkas resepenningar icke betäckte ^ af resekostnaderne,
hvilka ingen ersättning för papper och Skrifmaterialier
tillkorame och hvilka, i stället att hafva
njutit förbättring i sine lönevilkor, måst vidkännas
förminskning, i thy att dem vid sista regleringen
tillagde 2:ne spill-kappar, blifvit reducerade till en half
kappe, således borde komma i åtnjutande nf en interimslönförbättring
intill dess en allmännare lönereglering
kunde för sig gå, destoliäldre som Utskottet med
förslag till löneförökning ihogkommit Embetsman om
hvilka ingen framställning i detta afsseende skedt hvarken
från K. M:t eller RiksStånden; Inom H. BondeStåndet
af flere Ledamöter, att de 2:ne nya KronoFogdelönerne
för Kronobergs och Wermlands Län
kunde undvikas, derigenom, att förut varande Kro
-
Betänkanden, N:o 237. 63
nofogdar derstädes erhöHo lönerne förökade till det
belopp som svarade emot hvad andre Kronofogdar i
Fögderier af ungefärligen lika areal och folkmängd
åtnjöto, hvilket äfven borde gälla i afseende på förslaget
om en ny Häradsskrifvare i Wermland, och att
tillstyrkandet om nya löner för en Kronofogde och
en Häradsskrifvare i Norrbottens Län borde gillas med
vilkor, att de förut så kallade Lappfogdarne, i de
arne LappmarksFögderierne, hvilka ingingo i deri nya
Fögderiindelningen, alldeles indrogos; hvarjemte inom
sistnämnde RiksStånd andre Ledamöter, dels helt och
hållet bestridt desse nya löner, likasom alle andre på
förevarande HufvudTitel föreslagae löneförbättringar,
dels och med godkännande af behofvet utaf de nya
Kronofogdelönerne, ansett beloppet af de samma icke
böra öfverskrida hvad Staten för sådane tjenstcr inom
hvarje ort bestöde.
Hvad, i anledning häraf, först angår frågan, huruvida
någre löner böra beviljas för de nya tjenster,
som, i följd af den verkställde Fögderilndelningen
tillkommit; så enär behofvet och nyttan af berörde
fördelning icke kunnat motsägas samt K. M:t i Nåder
fannit nödigt, att hos R. St:r anmälan gjorts om anslag
till löner för desse tjenster; har Utskottet som
äfven insett angelägenheten deraf icke bordt draga i
betänkande, att till R. St:rs bifall föreslå sådane löners
uppförande på Stat.
Beträffande beloppet, hvartill lönerne n>å anses
böra upptagas; så har Utskottet af ofvanberörde vid
Utskottets derom förut afgifne förslag gjorde anmärk
-
64 Stats AU t s k ot t e t s
ningar , hämtat anledning, att samma förslag sålunda
förändra, att Utskottet i dess ställe tillstyrker:
dels att 3:ne nya Kronofogde - löner för nämnde
3 Län må på Stat uppföras till det belopp, som
närmast öfverensstämmer med hvad för lika sysslor
i Orten nu på Stat betsås, men hvilket belopp för
hvar och en af desse nye Tjenstemän dock ej får
öfverstiga 800 R:dr Contant, resepenningarne deruti
inbegripne, dels ock att ny lön för 1 Häradskrifvare
i hvardera af de 1 sistnämnde Länen må beviljas
till 45o Rldr åt hvardera.
fj I anledning af Utskottets Förslag, att, till fylU
nåd i 100 R:drs lön för de Länsmän^ som icke redan
åtnjuta detta belopp, anslå en viss summa för de Län,
inora hvilka detta förhållande ägde rum, är inom
Ridd. och Adeln af Herr HjertaGuslaferinrad t, att
då Utskottet åberopat de allt mer ökade utmätningsauetionerne
för Krono-restantier, såsom en anledning
till löneförhöjningen, detta snarare vore ett ibland de
vigtigaste skälen att afstyrka densamma, hvarjemte
idels Herr Ribbing, Arvid> dels ock inom H. Bonde*
Ståndet RiksdagsFull/nägtige från Jönköpings Län anmärkt,
att ibland de omförmäldte Länen blifvit uteslutet
Jönköpings, ehuru af de derstädes varande a3 Länsmän,
åtskillige funnos som icke innehade förenämnde
lönebelopp, hvarföre anhållits, att desse Tjenstemän
måtte komma i åtnjutande af lika förmoner med alla
andra deras vederlikar inom Riket; varandes tillika
Utskottet tillhandakommen en nppgift från LandsCon
toiret
-
Betänk anden, N:o 2 3 n. fil
toiret 'i Jönköping, på de Löne-inkomsler efter Stat,
Länsmännen i samma Län innehafva, uträknade efter medeltal
för io år ifrån och med 1814- till och med 1823,
utvisande att en Länsman i Östra Härad icke innehar mer
än 45: 36. 2. samt en i Östbo Härad blott 10: 23. 11.
äfvensom att af g serskilde inom andra Härader af
nämnde Län utom Stat anställde dylike Betjente, en
äger 48: 23. it. årlig lön men de öfrige ingen, i följd
hvaraf för detta Län skulle erfordras, till verkställighet
af Utskottets förslag sammanlagdt en Summa af
904." 36. Och hafva äfven RiksdagsFuIlmägtige från
Malmöhus Län Kils Månsson samt Anders Kilsson i
Tottarp förbehållit, att Länsmännen i Skåne, sorn icke
hade Boställen, måtte komma i åtnjutande af de förmöner
som Utskottet för andre Länsmän föreslagit.
Efter hvad Utskottet förut anmält hafva för någre
Län förteckningarne på Länsmännen icke innefattat
specifiqve uppgifter på hvar och ens lön, utan blott
sammariskt derom lemnat upplysning. Ibland de Län för
hvilka detta förhållande ägt rum är äfven Jönköpings,
och Utskottet har derföre icke kunnat upptaga detsamma
ibland de Lön för hvilka ett bestämdt belopp blifvit
anvisadt, såsom erforderligt för lönernes förhöjande
till minst 100 R:dr hvardera.
Om R. St:r bifalla Utskottets tillstyrkande i afseende
på berörde löneförbättring, blifva dock 660 R:dr
alt tillgå utöfver den af Utskottet fördelade Summa
af 734o Rtdr, af hvilket öfverskott på den föreslagne
fulla Summan af 8000 R:dr ofvan omförmäldte i Jön4
B. 5
66 Stats-Utskottets
köpings Län på Stat varande arne Länsmän kunna undfå
den ifrågavarande lönefyllnaden. Men som Utskottet
ansett en minskning uti Länsraannapersonalen böra
söka åstadkommas, genom förändring i Districternes
indelning, och tillstyrkt R. St:r, att hos K. M:t i underd.
anhålla om Nådigt Förslag dertill; så finner Utskottet
icke
lämpligt, att för de utom Stat tillkomne Länsmän
i Jönköpings Län något löneanslag tillstyrka.
Hvad Länsmännen i Skåne angår, så är för Christianstads
Län nödigt tillskott redan föreslaget; och då,
enligt de Handlingar Utskottet haft att tillgå, desse
LandStats-Betjente i Malmöhus Län icke hafva under
joo R:dr i lönevilkor, behöfver någon serskild summa
i detta afseende för dem icke upptagas.
Utskottet föreslår således:
att det redan anmäldta beloppet 8000 Rrdr, till löneförbättringar
åt Länsmän, hvilkas synnerliga behof
deraf Utskottet i öfrigt trott icke kunna ifrågasättas,
må af R. St:r till uppförande å Stat bifallas,
g) Utskottets förslag till successiv indragning af
de för Fjcrdingsmanna-befattningarne nu varande löner
samt desse befattningars förändrande till MunicipalSysslanden,
uti hvilkas utöfvade FrälseHemmans
egare hädanefter borde deltaga, har jemväl blifvit till
ny handläggning återremitteradt, i följd af dervid
gjorda anmärkningar inom R. o. A. af Herr Grefve.
Gyllenborg , Joli. Henning, som anfört, att tillstyrkandet
0111 indragning af desse löner skulle sakna
grund i rättvisa, enär alla Statens tjenster borde lika,
Betänkanden, N:o 237. 67
såsom hittills, af .Staten lönas, och hade synts så
mycket mera oväntadt, sorn, då icke minsta omsorg
för jordbruket vid denna Riksdag visat sig, man åtminstone
bordt vara trygg, att jordens eller Hemmanens
rättigheter icke skulle sättas i fråga, hvarförutan
act skulle vara desto betänkligare alt nu inskränka
den större rättighet hvilken i detta hänseende frälsejorden
af ålder tillkommit, som frälsejorden kunde
lika i alla stånd ägas, och, om man började inskränka
frälsejordens rättighet, man icke kunde förutse hvar det
i framtiden stannade, oaktadt att ägande-rättens helgd
likväl borde betryggas för alla förändringar. Och har
Herr Hjerta, Gustaf ansett Utskottets tillstyrkande,
att inblanda Frälsejords ägare i deltagandet af Fjerdingsmansbefattningarne,
såsom ett misstag, derigenom
Utskottet inträdt på Privilegiernes omfång, samt att
denna fråga borde på ett annat sätt behandlas och i
öfrigt syntes hafva sammanhang med Frälse-ägares
representationsrätt i BondeStåndet.
Inom II. PrästeStånclet ar af Professor Geijer
anfördt: att det så kallade MunicipalSystemet vore af
sådan beskaffenhet, att det icke kunde blott och bart
påbjudas, då det lmfvudsakligast berodde på god medborgerlig
vilja, hvilken icke läte sig befalla, att, emedan
Sverige ännu ägde mera Municipallnrättningar,
än andre Europeiske länder, borde de ock med så mycken
mer sorgfällighet vårdas, som tiden ingalunda
vore för detta Systeme gynnande, enär allt ginge ut
på centralisering och att göra det minsta bestyr till
Statsbestyr: att under sådane förhållanden det syntes
få Stats-Ut slottets
oklokt, att indraga de obetydliga Statsbidrag som redan
blifvit beviljade till Municipal-anstalternes upprätthållande
, och utan hvilka de så mycket snarare
skulle gå till undergång: att ibland andre vore äfven
det ringa, som Staten bestode till Fjerdingsmans bättre
aflöning i visse LundsOrter, der genom läge, befolkning
oeh andie förhållanden Fjerdingsmännen hade
mäst att göra: att frågan om en sådan förmåns åtnjutande
väl kunde synas ringa i sig sjelf, men ej vo •
re det genom den princip som derigenom uttalades;
samt att i öfrigt det skulle medföra en menlig verkan
på opinionen, att beröfva de fattige Fjerdingsmännen
deras ringa lönevilkor i den s^und man be
■
sf %
slote en nästan allmän löneförhöjning.
Flere Ledamöter inom sistnämnde RiksStånd hafva
häruti instämt; hvarjemte andre Ledamöter ansett
Fjerdingsmännen antingen böra lönas öfver allt eller
ock aflöningen afskaffas öfver allt; äfvensom Fjerdingsmanna-sysslandets
utsträckning äfven till ägare af
Frälsejord synts mindre lämpligt, så länge ännu icke
all jord inom Fäderneslandet iklädt sig samma natur
och alla häfdvunna prserogati ver såmedelst försvunnit.
Hos H. BondeStändet har blifvit yrkadt, dels att,
i anseende till de mångfaldiga göromål som nu tillhörde
Fjerdingsmännens befattningar och hvarigenom
de hindrades ifrån skötandet af egen jord, antingen
så beskaffade löner borde åt Fjerdingsmännen öfverallt
fastställas, att de kunde anses fullkomligen tillräck —
lige, eller ock det nuvarande anslaget proportionaliter
fördelas på alla Länen; dels att endast Fjerdingsman
Betan kan den, IV:o 25y. 61)
i de Orter, sorn tigga omkring de större Landsvägarne,
men andra icke, borde få löner; dels att, om
lönerne indrogos, sjelfve befattningarne ock borde
upphöra och Länsmännen ensamt draga försorg om
göromålens bestridande; dels att 0111 Frälsehemmansägare,
kommo att deltaga i Fjerdingsmansbestyret, i
betraktande äfven borde komma, att inom de Socknar,
hvarest större delen utgjordes af reservsk julsskyldige,
desse borde komma i åtnjutande af någon lindring
i skjutsningsbesvär»!, och intilldess Skjutsregleringen
b lefve förändrad, Fjerdingsmanslönerne oafkortadt
utgå; samt sluteligen att, ehvad indragning af
Fjerdingsmanslönerne komme att äga rum eller ej ,
Kronobetjeningens rätt till Fjerdingsmans biträde icke
borde lemnäs obegränsadt, utan alt ett specielt stadgande
borde utfärdas, som upptoge alla de fall i hvilka
Kronohetjeningen ägde rätt, att påkalla Fjerdingsmans
biträde.
Om äfven såsom en följd, af den R. o. A. förut
tillhörande rättighet, att ensamt innehafva oell besitta
Frälsejord, kunnat betraktas den befrielse, ifrån skyldigheten
att deltaga uti besväret med Fjerdingsmannasysslornes
bestridande, hvilken hittills ägare af FrälseHemman
åtnjutit, enär detta onus åtföljt allenast jord
af Krono-och KronoSkatte-natur ; lärer likväl, då genom
privilegier en sådan befrielse icke uppkommit och
således ej eller kunnat förbehållas vid det tillfälle då
ofvanberörde uteslutande rättighet af R. o. A. afstods
och medgifvande lemnades, att frälset ma af alla utan
undantag innehalvas och ägas, den nu väckta frågan,
•jo Stats-Utskottets
öm frälsets deltagande uti förenämnde onus icke eller
kunna anses vara af den art, att [Jtskottet, genom dess
upptagande sedan K. M:t derom framställt Nåd. Proposition,
må anses i någon måtto hafva på privilegiernes
omfång inträdt.
Hufvudsakligen har den omständighet, att Frälsejorden
nu mera kan lika af alla stånd ägas, synts Utskottet
böra leda till det mera jemnlika deltagandet i
medborgerliga besvär, som med förslaget i detta ämne
åsyftats. Och som de häremot gjorda anmärkningar
icke gifvit Utskottet anledning, att frångå dess
härutinnan förut yttrade omdöme, samt Utskottet ej
eller trott de skäl som emot Fjerdingsmannalönernes
successiva indragning, blifvit anförda böra verka ändring
uti hvad Utskottet derom redan tillstyrkt, enär
flere af Hederv. BondeStåndets Ledamöter yttrat den
öfvertygelse att en sådan indragning bör följa af det
frivilliga åtagande, hvarigenom Fjerdingsmanna-befattningen
såsom ett Municipul-sysslande hädanefter bör
komma att utöfvas; alltså tillstyrker Utskottet än vidare
att
allt efter som nuvarande innehafvare af desse indeldta
eller contanta löner afgå, samma löner tilt
StatsVerket indragas, samt befattningarne derefter,
på sätt K. M:t och Collegierna ansett lämpligast,
förblifva ett Municipal-sysslande, hvars utöfvande
jemväl bör Frälsejorden destohäldre åtfölja, som i
Orter der jord af endast sådan natur finnes, Kronobetjeningeu
icke bör vara i saknad af det biträde,
som genom nämnde befattningars bibehållande åsyftas.
Betänkande n, N:o 237. 71
Ji) Den af Utskottet föreslagne löneförhöjning för
Fångvaktmästare och Vaktknecktar har inom Bonde-'
Ståndet af flere Ledamöter ansetts icke vara behöflig,
enär desse personer skulle hafva tillfälle, att genom
Marketenteriers hållande m. m. skaffa sig andre bidrag
till deras uppehälle; derföre, och då genom K
M:ts N. Proposition eller af enskild Motionär fråga icke
blifvit väckt om en sådan tillökning, Fångbevakningens
aflöning borde vid det hittills bestådde beloppet förblifva.
Andre Ledamöter inom samma RiksStånd hafva
dock, lika med Utskottet, i betraktande af de med
desse Tjenste-åligganden förknippade obehagliga förhållanden,
funnit berörde löneförhöjning vara högst
nödig. Finnande Utskottet, i följd deraf, sig böra
vid sitt tillstyrkande i denna del förblifva.
i) Emot uppförandet på Stat af redan bevil jadi
arfvode, 5o R:dr åt FångPredikanten i Landskrona,
är anmärkning icke gjord.
k) Öfver de anmärkningar som blifvit gjorda i afseende
på Garnizons- och FångPredikanlens å Waxholms
Fästning lönevilkor, är serskildt yttrande afgifvit
i Utlåtandet N:o 23g. I följd af hvad detsamma
innehåller anmälas här till uppförande på Stat ytterligare
åt bemälde Predikant 100 II:dr eller
tillhopa 191: 32.
[) och m) Vid de till bestridande af Landshöfdingens
i Christianstads Län samt LandtRäritmästarens i
Götheborgs och Bohus Län löner förslagsvis beiaknade
summor, för den förre 2000 R:dr och för den se
-
yz Stats-Utskottets
nar* 400 B.‘dr hafva icke helier några anmärkningar
ägt runi.
I Tredje Classenj af de emot Utskottets Utlåtande
rörande LandsStateroe gjorda anmärkningar, har
Utskottet ansett sig böra upptaga alla de serskildta anföranden
som blifvit afgifna;
Hos Ridd. o. Adeln af Hr Grefve Sparrej Eric.,
angtde-löneförbättringars beviljande nu afven för LänsBokhållare,
K ronofogdar, Häi'adsskrifvare och Länsmän
inom Gefleborgs Län, såsom de inom samma Län
mäst vanlottade Tjenstemän, äfvensom att för Länsmännen
hvilka saknade Boställen, tjenlige Kronohemman
malte dertill anslås när de blefvo Åbo-ledige,
och emedlertid ersättning derföre genom Contant anslag
gifvas.
Af Hr Friherre Cederström j Jacob, att, då R. St:r
vid sista Riksdag beslöto en löneförhöjning ej blott
för LandsKamererarne i Bohus Län och på Gottland,
utan äfven för Kronofogdarne och Länsmännen derstädes,
fastän verkställighet deraf icke kunnat äga
rum, enär inga bestämda medel anvisats, Utskottet
borde nu, så vida icke behofvet deraf kunde vederläggas,
samma Tjenstemän på Stat uppföra till den
lönförhöjning som i8a3 års St:r redan ansett nödig;
samt af Hr af Schmidt> G. L.j att Utskottet
matte taga i närmare öfvervägande behofvet af löneförbättring
för LandsSecreteraren i Westerbottens
Län, samt föreslå för honom lön till lika belopp sora
för LandsKamereraren stadgadt blifvit.
Betänkande!!, N:o 237. 73
Inom Ilögv. PresteSlåndet
af Prosten Nordin, att Häradsskrifvarne i allmänhet
hade bordt anmälas till löneförbättring, så att
deras löner blifvit ungefärligen lika med Kroiiofogdarnes.
Af Prosten Dillner.- att enär Vaktmästare och
HofRättsposter blifvit ihogkorane med löntillökning,
Häradsskrifvaren i Härjeådahlen, som, utan Boställe,
icke njöte i Ordinarie lön mera än 16 R:dr 3.2 sk. och
i MantalsskrifningsProvision 100 R:dr, icke bordt uteslutas
ifrån dem som ansetts vara i största behof af
bättre lönevilkor.
Af Prosten Dedekind: att för Kronofogdar och
Häradsskrifvare på Gottland lönevilkoren bordt afUtskottet
regleras till närmare förhållande med like Tjens
t eina as i andre Provinser.
Af Prosten Forslind: att, då en allmän lönereglering
nu icke kunnat åstadkommas, en partiell lönetillökning
åtminstone bordt ske för de Kronofogdar
och Häradsskrifvare som icke ägde Boställen, så att
för de förre lönen uppginge till 866 R:dr 32 sk. och
för de senare till 666 R:dr 32 sk.
Af Professoren Morén: att ifall Utskottet skulle
finna sig kunna en sädén partiell löneförbättring föreslå;
Kronofogden och Häradsskrifvaren i Carlskoga
och Lekebergs Fögderi då äfven måtte varda ihogkomne;
samt
af ContractsProsten Anrell: att Utskottet måtte
föreslå, att någon ersättning gåfves de Kronofogdar
och Häradsskrifvare, som voro utan Boställen, samt,
^4 Stats-Utskottets
på sätt K. M:ts Nåd. Proposition innehåller, 100 R:dr
åt hvar och en af dem gifvas.
Inom Vällojl. BorgareStänden.
Af Hr Leffler: att, då vid sista Riksdag StatsUtskottet
insåg; behofvet af löneförbättring förLandsSecreteraren
i Götheborgs och Bohus Län, ehuru Utskottet
då ej kunde enskildt för honom föreslå sådan, utan
att dermed borde till denna Riksdag anstå, då en allmän
lönereglering för LandsStaten förmodades inträffa,
Utskottet nu måtte taga detta i övervägande och föreslå
löneförbättring åt denne Tjensteman.
Varandes inom H. BondeStåndet jemväl yrkadt, af
flere Ledamöter dels att Kronofogdar och Häradsskrifvare
i allmänhet borde påtänkas med högre löner,
hälst der Boställen för dem icke finnas; dels att de
af desse Tjenstemän, hvilkas löner icke uppgå till det
belopp, hvilket Utskottet för de nya tjensterne föreslaget,
måtte erhålla förhöjning.
Då Utskottet redan anmält de hinder, i bristande
tillgångar, sorn vid detta Riksmöte framställt sig,
för vidtagandet af en så allmän förbättring i LandsStatsTjenstemäunens
löner, som R. St:r åsyftat samt
K. M:t i Nåder föreslagit; och af de discussioner inom
RiksStånden, sorn, i anledning af Utskottets förslag
till reglering af 2:dra IIufvudTiteln, förefallit, Utskottet
icke funnit inotsagdt dess tillstyrkande, att med
den generelle löneförhöjningen åt LandsStatsTjenstemannen
bör uppskjutas, för att åt de Militaire Tjenstemännen,
hvilkas löner mäst fordra påökning, måtte
Lunna verkställas en nödig förändring i detta afseen
-
Betänkandcn, N:o 237. 75
de; så liar Ulskottel, vid det förhållande, att några
nya tillgångar icke kunna af Utskottet uppgifvas för så
vidsträckta utgifter som äfven de här ofvan tillstyrkta
partielle löntillökningar erfordra, trott sigock kunna frågorne
derom i ett sammanhang till besvarande upptaga.
I det föregående har Utskottet redovisat skälen
för desse tillstyrkanden af de nya löner och partielle
mindre löneförbättringar som för LandsStaterne blifvit
hos B.. St:r anmäldta.
Hvarken vill eller kan Utskottet ifrågaställa behofvet
af de lön-tillökningar som nu ytterligare blifvit
påyrkade, om än någon jemkning i afseende på
desse påståenden för visse grader skäligen kunna äga
rum; men som allt detta står i oskiljaktigt samman»
hang med den allmänna lönereglering, hvars uppskjutande
R. St:r synas hafva godkänt; så får Utskottet
jemväl tillkännagifva:
att några nya anslag, i anledning af förrberörde
anmärkningar icke kunna af Utskottet föreslås.
Hos Hederv. BondeStåndet har RiksdagsFullmägtigen
Olof Jansson från Calmar Län yrkat, att serskildt
Utlåtande måtte af Utskottet gifvas öfver dess motion
ang:de boställe åt Häradsskrifvaren i Tunaläns, Aspelands
och Säfvedes Häraders Fögderi, genom användandet
dertill af en del af Hemmanet Plittorp i Misterhults
Socken, hvaraf hälften, jemlikt K. Resolutionen
den 27 Nov. 1792, vore på 4o år Kronan frånliänd,
men snart till Kronan ålerfölle; förmodande
Motionären, att bifall dertill destohälldre borde före
-
76 S ta.t s-U t s t »t tels.
slas, sora Utskottets förslag i öfrigt deraf icke rubbades,
och det öj eller kunde innefatta ett förnärmande
för de lottlöse, ora af tillfälligheten utväg bereddes
till förbättring i vilkoren för den, sora ensamt af ett
särskildt förhållande kunde hämta fördel.
Son» först år i832 Kronan kommer i disposition af
förenämnde Heramansbälft, och för de tvänne år sorn
derifrån till nästkommande lagtima Riksdag återstå
det icke synes Utskottet mera angeläget, än för liela
den förflutna tiden, alt för nyssbemälde Häradsskrifvare
anskaffa boställe; så har Utskottet redan förut,
vid handläggningen af ofvanberörde motion, ansett olämpligt,
att med någon serskild hemställan i detta
ämne till R. St:r inkomma, och derföre Utskottet äfven,
i sammanhang med flere andre motioner, tiII—
kännagifvit, det Utskottet genom det redan afgilna
Förslaget ansett ifrågavarande Motion varu besvarad
och således icke erfordra vidare Utlåtande.
De skäl, som af Motionären nu ytterligare blifvit
anförde, hafva icke kunnat förändra denna Utskottets
öfvertygelse i sjelfva saken; hvadan ej eller
nu Utskottet tinner sig kunna bifall till motionen tillstyrka.
17:0 Vid hvad Utskottet föreslagit, i afseende på
den tillernade förbättrade löneregleringen för Landtmäteristaten
i Orterne, är någon anmärkning icke
gjord.
18:0 Det tillstyrkande Utskottet afgifvit, alt, >ned
begagnande af de för Landshöfdingarne på Stat nu befintelige
anslag, utan vidare utgift för StatsVerket^
Betan landen, N:o 237. 77
en för desse Embetsman lämplig lönereglering måtte
vidtagas, har lernnat rum för den erinran inom R. o.
j4. af Herr Cederschöld, P. G. j att B. St:r icke borde
så aldeles ovilkoriigt öfverlemna åt Regeringen, att
verkställa denna reglering’, utan att fastställa grunderne
derföre, såsom t. ex. att en Landshöfding, som
bodde in i landet icke borde få lika stor lön som en
Landshöfding, hvars Residence lage vid allmän farväg;
äfvensom att det vilkor borde vid regleringen
fästas, att accorder för Landshöfdingeplatser afskaffas
och hädanefter inga nya måtte äga rum; hvarjemte
hos 11. BondeStandet Casper Wijkman från Upsala Län ,
ansett, att i den underd. Skrifvelse till K. M:t, sorn
rörande denna reglering komme att expedieras, tillika
borde uttryckas den underd. önskan: att förslag
till regleringen måtte R. St:r vid nästa Riksdag föreläggas.
Som , efter hvad K. M:t i Nåder behagat tillkännagifva,
nu varande missförhållanden emellan lönerne,
hvilka för visse af desse tjenster äro alldeles otillräckliga
men för andra åter utöfver behofvet stora ,
föranleda en ny reglering af ifrågavarande löner, och
vid bestämmandet af desammas belopp för framtiden,
icke lärer underlåtas, att tagas i öfvervägande alla
sådane omständigheter som på innehafvarnes mer och
mindre behof kunna äga inflytande; alltså anser Utskottet
några allmänna grunder i detta afseende icke
behöfva uppgifvas, utan tror,
att vid Utskottets tillstyrkande i detta fall bör förblifva.
— Utskottet finner väl äfven att ett hufvud
-
i
^8 Stats-Utskottets
sakligt vilkor för en ändamålsenlig reglering af lönerne
för CivilStaterne i Allmänhet är ett noggrant
och strängt handhafvande af redan gifna förbud emot
Tjenstemanna-accorder; men då någon serskild anledning
icke blifvit uppgifven för en hemställan å
R. St:rs sida till K. M:t i detta ämne, har Utskottet
ej eller funnit nödigt, att förslag till någon sådan
i sammanhang med förevarande fråga afgifva.
19:0 I anledning af hvad Utskottet i i9:de Puncten
tillstyrkt har hos R. o. A. blifvit anmärkt, af
Herr von Hartmansdorff, att R. St:r icke borde hos
K. M:t göra någon framställning, hvarigenom de gillade
det sätt, alt tillsätta en mängd tjenster genom
Constilulorialer och emot arfvoden, så att Tjenstemännen,
i stället för att vara oberoende, blefvo föremål
för godtycklig behandling: att så länge EmbetsVerkens
närvarande inrättning icke vore upphäfven, Tjenstemännen
ock borde genom Fullmagter tillsättas och i
vanlig ordning aflönas; och att det vore tid nog att
sysselsätta sig med löneindragningarne, då en ny inrättning
af tjensterna ägde rum.
Då, såsom en följd af EmbetsVerkens nya Organisation,
hvarmed åsyftas minskning i Tjenstemannapersonalen,
det ostridigt skulle inträffa, i händelse
under tiden, som för beredelsen till den nya ordningen
framflyter, ledige tjenster blefvo genom Fullmagter
ordentligen tillsatte, att innehafvarne af dem, hvilka
vid den nya Inrättningens vidtagande funnosöfverflödige,
måste på IndragningsStat förflyttas, har Utskottet uti
K. M:tsi förevarande fall framställdte Nådiga begäran
Betänkanden, N:o 237. 79
trott sig böra igenkänna en Nådig omsorg, att icke
med flere löntagare, an oraständigheterne oundvikeligen
påfordra, belasta den allmänna IndragningsStaten.
Utskottet har fördenskull äfven funnit sig böra
till R. St:rs bifall framställa K. M:ts högstberörde Nådiga
begäran, och finner af de gjorda anmärkningarne
ingen anledning,
att detta tillstyrkande återtaga eller förändra.
I öfrigt får Utskottet anmäla att H. BondeStåndet
denna Punct i Betänkandet redan bifallit.
20:0 Vid förslaget om öfverflyttning af KrigsHofRättens
Stat till den 3:dje HufvudTiteln har anmärkts
hos R. o. A.j af Hr Hjerta, Gustaf, alt en sådan öfverflyttning
i sig sjelf vore af ringa vigt, då medlen
till lika belopp utgingo i bägge fallen, men att Utskottet
derföre borde fästa ett bestämdt vilkor vid denna
öfverflyttning, att anslaget tillhörde 3:dje HufvudTiteln
blott i det fall, att KrigsHofRälten till densamma
öfverflyttades, emedan eljest det blefve ett nytt
tillfälle, att än en gång begagna KrigsFIofRättens Stat
till 3:dje HufvudTitelns förökande, hvilket förhållande
kunde inträffa, om R. St:r med detta anslag höjde
3:dje HufvudTitelns summa och K. M:t än en gång,
emot Grundlagens föreskrift, ansåge sig kunna låta
densamma på 2:dra HufvudTiteln qvarstå. Och hafva
inom Bondeståndet flere Ledamöter, med afseende
derpå, att de Mili laire Ledamöterne, som på kortare
tid förordnades, alltid voro försedde med andre löner
på Stat och vanligen voro i allt fall boende i Hufvudsladen,
yrkat att arfvoden för Militaire Ledamö
-
8o Ståts-Utskottets
terne borde nedsättas, för de 2tne som hvardera
uppburo 600 R:dr, till 400 R:dr, och för de 3 som
åtnjöto 4ö° Rtdr till 3oo lt:dr hvardera; derjemte en
Ledamot, i anledning af den uteblifna påföljden af R.
St:rs beslut år i8?.3 om den ifrågavarande Statens öfverby
ttande till 3:dje HufvudTiteln, begärt förslag till
det stadgande, hvarigenom det för KrigsHofRätten erforderlige
och i nämnde HufvudTitel beräknade anslag
måtte komma att innehållas, i händelse Staten-s öfverflyttning
äfven denne gång skulle sakna påföljd.
Utskottets Förslag i detta ämne innehåller bestämdt,
att , med uteslutande af KrigsHofRättens Stat
ifrån 2sdra TIufvudTiteln, den matte till den 3:dje HufvudTiteln
öfverflyttas. Benämningen flyttning förutsätter
dessutom, att hvad från ett ställe till ett annat
öfverföres , icke meia, eller åtminstone så länge en
sådan förändring fortfar, på det förra kan qvarstå.
Och som Utskottet i alla fall, vid den definitiva
Statstegleringen eller i det förslag till RiksStat, som
kommer att till R. St:rs bifall öfverlemnas, ej underlåter,
alt behörigen iakttaga det beslut som R. St:r
äfven i detta afseende fatta; så anser Utskottet all vidare
åtgärd än den redan föreslagne härutinnan öfverflödig.
I anledning af det inom Iiederv.' BondeStåndet
gjorde yrkande om nedsättning i de för de Militaire
Ledamöterne anslagne arfvoden, finner dock Utskottet
lämpligt föreslå: det tillägg i R. St:rs blifvande underd.
skrifvelse, rörande öfverförandet af KrigsHofRättens
Stat på 3:dje HufvudTiteln:
att
B e t ä n k a n d e n_, 3V:o 9.37. 81
alt berörde arfvoden böra utbetalas ”till redan
stadgadt belopp för dem, som lill sådan tjenstgöring
ifrån annan ort inkallas, men med 33f procents
fö rminskning deruti, då i Stockholm stationerade
Militairpersoner till samma befattningar utses.”
De nya tillstyrkanden, som, i följd af inom RiksStånden
gjorda anmärkningar vid Utskottets förut afgifna
förslag till andra HufvudTitelns reglering, här
ofvan blifvit R. St:rs pröfning understäldte; nemi.
att lönerne för de fyra StatsSecreterarne samt för
HofCancelleren och JustitiaeCancelleren ökas ytterligare
med 5oo R:dr för hvardera, eller
tillhopa
. R:dr 3,000: ■?
att, med ljuspenningarnes bibehållande
för Ordinarie samt Extraordinarie
Embets-och Tjenstemän, anslaget till
Skrifmaterialier och Expencer m. rn.
ökas med
. .
R:dr 4>ooo: —• —
att för nya ProvincialLäkares aflö—
nande ytterligare bestås R:dr 800.
samt att en ytterligare tillökning i
lönen för Garnizons- och FångPredikanten
å Waxholms Fästning beviljas
med .
. «, • R:dr 100. — —
föranleda, så vida desse Förslag af
R. St:r bifallas, en ytterligare tillökning
på HufvudTiteln af samman
laggdt
. R:dr 7,900.
4 B. 6
g2 Stats-Utsköttets
derjemte tillkomma, om R. St:r godkänna
den i Utlåtandet N:o 247 föreslagne
öfverflyttning från 5:te till 2:dra HufvudTitelnaf
2:ne Architectslöner, 1000
R:dr, som likväl icke innefatta någon
ny utgift, hvaremot kommer att försvinna
de för LänsNotarierne beräknade R:dr 2,400.
så att med R:dr 5,5oo. — —
mera, än de förut upptagne . . „ 23o,o44: 3i. 10,
(i hvilken sistnämnde Summa likväl
innefattas de ökade FörslagsSummorne
för omkostnader vid Tull-och PostVerken
samt CliartseSigillata:Contoiret tillsammans
118,364: 22. 8.)
eller tillhopa R:dr 235,544* 3i. 10.
blifver den tillökning, som i det hela nu på 2tdra
IIufvudTiteln föreslås.
Reservationer:
I anledning af Utskottets tillstyrkande i i:a Punctcn,
ang.-dc lonerne för Stats Håden har II:r Öfverste Lefrén
åberopat hvad han vid afgifvandet af StatsUtskottets
förra Betänkande i detta ämne skriftligen anfört;
hvarjemte Herr Lagman Noréus fortfarande instämt
uti Herr Öfverstens berörde anförande.
Hvarmed sig förenat H:rr Lagerhjelm och von
Schantz samt CommerceRådet Santesson.
2:dra Tundén: Lönerne för JustiticeRåden.
Emot Utskottets utlåtande derom hafva reserverat
sig H:rr Amiral von Schantz; Öfvers te-Lieu ten an ten von
Betänkan den, N:o 237. 83
Heyne och Lagman Noreus, hvilka ansett desse löner
böra bestämmas till 5ooo R.-dr för hvar och en.
4-de Punden Lönen för Revisions Secreterare.
H:rr Lagerhjelm, Noreus och Santesson hafva ansell
berörde lön höra bestämmas till det belopp K.
M:t föreslagit eller 1800 R:dr.
S.-te Punden .■ Äng.-de K. HofRatterne.
Emot Utskottets i samma Punct upptagne yttrande
rörande Presidenternes löner, har H:r Lagman
Noréus såsom Reservation åberopat dess vid behandlingen
af Utlåtandet N:o 128 hos Vällofl. BorgareStåndet
gjorde yrkande om 5oo R:drs högre löneanslag
årligen för Presidenten i K. Svea HofRätt än för Presidenterne
i öfrige HofRatterne, hvarigenom den förres
lön skulle komma att uppgå till 5oooR:dr; hvarvid
H:r Lagmannen, såsom skäl för samma yrkande,
anfört: att redan vid 1810 års Riksdag stadgades
taffelpenningar för Presidenten i K. Svea HofRätt till
ett belopp af 1000 R:dr årligen; att den då afgifne
K. Propositionen upptager såsom skäl, att denna K.
HofRätt, verkande i samma ort, som Regeringen, oftare
än de öfrige HofRatterne, får en tillökning uti de
vanliga göromålen, genom Ärender, som röra Rikets
säkerhet; att Ordförandeskapet i RiksRätt åtföljer detta
PresidentsEmbete; att de fleste Tryckfrihetsmål,
hvilka i besvärsväg inkomma, tillböra denna K. HofRält;
att utom dessa alltid fortfarande skäl, HofRätlens
göromål i sednare tider fått en ny tillökning derigenom,
att vissa mål, sorn uti besvärsväg förut be
-
84 Stats-Utskottets
handlats af K. CommerceCollegium blifvit till HofRätter—
ne i allmänhet, och alla ifrän K. Bergscollegium till
Svea HofRätt förviste; att, på sätt den upprättade Statistiska
Tabellen utvisar, är ock Svea HofRätts Jurisdiction,
både i anseende till areal och folkmängd,
större än de andre HofRätternes, hvarföre det ock
blifvit nödvändigt att fördela HofRättens göromål på
flere Divisioner, äfvensom en tillökning i Ledamotsoch
Tjenstemanna-Personalen redan är af K. M:t i
Kader beviljad, och nytt löneanslag för denna personal
af Utskottet föreslaget; i anledning hvarafochdå,
utom det mödosammare af denne Presidents* Embetsmannakall,
han, såsom bosatt i Stockholm, mäste
vidkännas en högre lefnadskostnad, än de öfrige Presidenterne,
och den representation, ifrån hvilken lian,
såsom Chef, äfven med den största enskilda anspråkslöshet,
icke kan skilja sig, alltid skall medföra större
utgifter uti flere till hushållsbehofven hörande delar
än i Landsorterne, H:r Lagmannen icke funne någon
anledning, att denne President, som ifrån 1810 intill
1826, då K. M:t tilläde de 2tne öfrige Presidenterne
hvardera 1000 R:dr såsom taffelpenningar, alltid njutit
en denna summa motsvarande högre löneinkomst,
nu skulle blifva i en lika löneställning med desse, och
således sakna medel att uppfylla de större behof, som
för honom nödvändigt måste uppkomma ; hvartill äfven
komme, att den högre löningsförmånen för Svea
HofRättsPresident vid fyra Riksdagar blifvit antagen
och gillad, serdeles som göromålen blifvit ökade mera
för K, Svea HofRätt än de öfrige HofRätterne och
Betänkan den, N:o 337. 85
obilligt vore att göra en förändring i dessa lönförhållanden,
enär mödorne och arbetet alltid skola kännas
tunga för den Embetsman, sorn saknar nödig bergning
och denna tyngd ännu mera vore tryckande folden
, hvars förtjenster beredt honom ett högre kall.
Häruti hafva H:rr Amiral v. Schantz, Assessor
Lagerhjelm, Rådman Lundgren och Grosshandlaren
Eckerman instämt.
ts.te Punden moni. cl)
och smittosamma, sjukdomars hämmande.
Herr Öfverste Lefrén har åberopat dess i ämnet
förut afgifna reservation samt tillagt: Utskottet har
ej ogillat grundsatsen, men ansett det skulle blifva
alltför tryckande för en Landsort, som blifvit hemsökt
med en smittosam sjukdom, att sjelf påkosta
botemedlen och alt hela landet lättare kan bära samma
utgift. Detta synes vid första påseendet vara billigt,
men är det ej i grunden, emedan hvar och en
ort bör hjelpa sig sjelf och vårda sina egna angelägenheter,
för att upprätthålla ett sjelfständigt sinne,
hvartill i första rummet hör att en Landsorts innevånare
ej tillita det allmänna, förrän utredt blifvit,
att den öfverståndna olyckan varit så tryckande att
Landsorten bör under vissa år njuta någon lindring
i bevillningen, hvilket efter min öfvertygelse är det
rätta sättet att godtgöra hvad olyckan åstadkommit.
16 Punden mom. b) H:r Biskop Thyselius har
yttrat det han icke kunde instämma i Utskottets beslut,
att utesluta LänsNotarierne från ordinarie Stat,
86 Stats-Utslottets
helst Utskottet sjelf medgifvit att ifrågavarande Tjenstemän
borde vicariera för LandsSecrelerarne då desse
af Embetsresor eller laga hinder afhållas från Tjenstens
utöfning. — Härmed förenade sig Herr Major
Heykensköldj H:r Lagman Noréus j H:r CommerceRådet
Santesson samt H:r DomProslen Heurlin.
N:o 238-
(Bil. till a:dra Hufv.Tit.)
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o i3i, rörande
tillökning i lönen för Kyrkoherden i
"Waxholm. (U.-A.)
Vid samma Betänkande har blifvit erinradt inom H.
PresteStåndet af någre Ledamöter, att då K. M:t redan
för flere år tillbaka i Wäder förklarat 700 T:r behållen
Spannmål såsom det minsta möjliga qvantum
för en Kyrkoherdes aflöning, lönen för Pastor i Vaxholm
bordt af Utskottet uppföras till ett belopp mera
nära detta minimum, emedan bemälde Pastor, för
dess dubbla befattning såsom både Kyrkoherde och
Fångpredikant icke kunde vara belåten med den ringa
Summa Utskottet föreslagit, samt någon KronoSpannemål
destoheldre för honora anvisas, som StadsPastor
i Marstrand, hvilken tillika vore Fångpredikant
på Carlstens Fästning, ägde sig anslagne 5o T:r
Spannemål såsom Kyrkoherde i Staden, utom den
Penningelön han såsom Prest å Fästningen njöte af
Betänkande n, N:o 238. 87
Staten; och borde, om serskildte tillgångar icke meia
voro att disponera, utväg för en skälig löneförbättring
åt förstnämnde Predikant utfinnas, genom minskning
i något af de nya anslag, som på IIufvudTitlarne af
Utskottet voro tillstyrkta;
Äfvensom hos V. BorgareStändet flere Ledamöter
yrkat, att, i anseende till bemälde Pastors högst svaga
lönevilkor, hvilka år 1828 sammanlagdt knappt uppgått
till 3oo R:dr , åtminstone 20 T:r Spannemål årligen
måtte för honom anvisas.
I anseende till desse anmärkningar, och då ännu
icke II. R. o, A. samt Hederv. BondeStändet till slutelig
pröfning förehaft Utskottets i detta ämne förut
afgifna Betänkande, anser Utskottet sig böra hemställa,
att R. St:r, med afseende på de upplysningar Utskottet
rörande beskaffenheten af lönevilkoren vid KyrkolierdeBeställningen
i Waxholms Stad redan meddelat,
äfvensom derpå, att till FångPredikantsBeställningen
erfordras en äldre person, som, i anseende till de
högst svaga löneförmoner som Pastorstjensten i Waxholm
åtfölja, dock icke torde söka desse förenade befattningar,
måga bifalla:
att, såsom ett undantag af nyss anförde skäl, för
innehafvaren afFångPredikantsTjensten i Waxholm
en ytterligare tillökning i arfvodet med 100 R:dr
B:co anslås, så att berörde arfvode till sammanlagdt
200 R:dr å Stat uppföres.
88 Stats-Utskottets
N:o 259.
Utlåtande öfver gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o i3a angående regleringen
af utgifterne under RiksStatens
Tredje HufvudTitel. (U.-A.)
Till följd af dea Utskotlels berörde Betänkande från
samll. Respeetive RiksStånden, erhållne återremisser,
får Utskottet, med iagttagande af den ordning, i hvilken
ämnena i Betänkandet förekomma, öfver de gjorda
anmärkningarne vördsamt Utlåtande afgifva.
1:0. I anledning af Utskottets, i enlighet med
K. M:ts Nåd. Proposition, gjorde hemställan, att den
till KrigsCollesji Stat nu hörande GeneralFältTygmäslarelönen
må till den föreslagne nya GeneralitetsStaten
få öfvei flyttas, har, hos H. BondeStdndetCasper
Wijkman j från Upsala Län, som beslridt hela
inrättningen af berörde GeneralitetsStat, yrkat, att
GeneralFSltTygmästarelönen mätte, såsom förut, på
KrigsCollegii Stat uppföras, samt denna lön, deruti
någon tillökning icke skulle vara afbehofvet påkallad,
äfvensom hela anslaget för KrigsCollegium, till det
belopp, som vid sista Riksdag bestämdes, oafkortadt
utgå.
Någon förändring i öfrigt uti den för KrigsCollegium
vid förra Statsreglei ingen uppförde Anslagssumma
har af Utskottet ej blifvit föreslagen; och som, i
fall en serskild GeneralitetsStat kommer att äga rum,
GeneralFältTygmästarelöncn naturligtvis bör å den
-
Betänkan den, N:o 23g. 8g
samma och ej å KrigsCollegii Stat vara uppförd, beror
frågan om denne löns öfverflyttning på det beslut
B. II. St:r fatta öfver nästföljande Punct.
2tdo. Rörande sjelfva GeneralitetsStaten. d) Dess
upprättande har blifvit bestridt, hos H. R. o A. af
H:rr Grefvar Horn, C. F.j och Gyllenborg, J. H., samt
H:«t Tham, W. , Ankar swärd, A., och Rosenqvist af
Akershult, F. L., bos H. P raste Ståndet af H:rr Prostarne
Svedelius, Hallstrom och Forsslind samt hos H.
BondeStändet af Casper Wijkman och Eric Carlsson,
frim Upsala Län m. fl., hufvudsakligen på den grund,
att dels något serskildt Generalitet under fredstid ej
vore behöfligt, utan RegementsCheferne hvar för sig
torde vara de högste Befälhafvarne, dels ock till Generaler
kunde utnämnas RegementsChefer med bibehållande
af deras Indelningar vid Regementerne; och hafva
flere instämt uti Herr v. Heynes, genom dess vid
Utskottets Betänkande fogade Reservation, yttrade tanka
, att, då Generaler på detta sätt tillsattes, de i
stället till RegementsBefälets förande förordnade Öfverste
Lieutenanterne kunde erhålla en Contant lönetillökning,
hvardera af 2000 R:dr; hvarjemte Herr
Prosten Forsslind ansett, att, i stället för 6 FördelningsGeueraler,
lika många GeneralAdjutantsbeställningar
borde inrättas, hvartill de utmärktaste BataillonsCheferne
kunde befordras, hvilka, ulan att vara
besvärade af FördelningsGeneralens höga rang och
dermed förenade större representationskostnad, endast
för tillfället åtnjöte det anseende, som hval je serskildt
uppdrag klafver och vore med denne lika användbare
go Stats-Utskottets
vid Mönstringar, Inspectioner och större Öfningsläger
under freden, eller vid ett krigsutbrott lika förberedde
att uppträda såsom Härförare; och vore de uti
detta sednare fall så väl under det pågående kriget
som efter den återstälda freden ovilkorligen berättigade
till en mot deras vigtiga befattningar svarande
högre aflöning; men de kunde uti det förra, under
nfvagtan och viss förhoppning om en Öfverste-Indelning,
såsom deras yttersta belöning, under tiden möjligen
åtnöjas med 2000 R:dr i lön och 1000 R:dr uti
Rese- och Fouragepenningar; hvaremot af de 6 föreslagne
Generalslönerne öfverblefve en tillgång af 18,000
R:dr, hvarmed en nödig förbättring uti BataillonsChefernes
nog knappa lönevilkor kunde tillvägabringas.
I afseende på nyttan af serskildte Generalsbeställningar
får Utskottet åberopa hvad i förra Betänkandet
af Utskottet blifvit anfördt; och då Utskottet således
vidhåller dess förut yttrade tanka, att en GeneralitetsStat
bör finnas, hvilket äfven blifvit yrkadt hos
H. R. o A. af Herr Grefve Brahe, M., Herr Frih. af
Nordin, C.J., Herr Frih. v. Duben, C., m. fl. får Utskottet
upplysa, att en reglering af denna Stats aflöning,
på sätt Herr v. Heyne föreslagit, under förutsättande,
att derjemte alla Öfverste - Indelningar vid
Regementerne bibehöllos oförändrade, skulle medföra
en större kostnad, än som erfordras för de af Utskottet
föreslagne Generalslönerne i Contant, i förening
med en skälig Öfverste-Indelningarnes nedsättning; ty
då 18 sådaue Indelningar vid IufanleriRegemcnterne
Betänkande n , N:o 23g.
kunna antagas nu utgöra, a 5ooo R:dr,
omkring
R:dr 90,000: — •—
har Utskottet deremot föreslagit för lika
många RegementsChefer, å 3,4oo
R:dr
således en skillnad af
R:dr 61,200: —
,, 28,800: —
och då härtill läggas lönetillökningar
för 6 RegementsBefälhafvare med Öfverste
Lieutenants Aflöning å 2000
R:dr, oberäknad äfven möjligen ifrågakommande
löneskillnad för Officerare
af lägre grader, som härigenom
till högre graders tjenstgöring skulle
komma att förordnas • . . 12,000: — —
öfverskjuter Summan häraf .... R:dr 40,800:
de af Utskottet föreslagne 6 Fördelnings
Generalslöner
33,000: — —
med R:dr 7,800:
blifvande denna difference ännu större enligt Herr
Prosten Forsslinds Förslag, hvilket, såsom innefattande
en organisationsfråga, väl ligger utom Utskottets
pröfning, men hvarvid Utskottet dock får yttra den
tanka, att, inom Militairen, avancement i lön bör vara
förknippad med avancement i Befäl, och att en
Befälhafvare, som dertil äger erforderlig skicklighet,
ej bör kunna ställas under Inspection eller under Befäl
af en Officer uti subordinerande grad samt att den
person som uti Ekonomiskt afseende åtnjuter yttersta,
belöningen bör' innehafva det högsta Militair-befäl, äf
-
g2 Stats-U t slottets
vensom man af honom bör hafva rätt förvänta den mäst
utsträckta verksamhet.
b) Uti de af Utskottet föreslagne Generals Lönernes
belopp har förhöjning blifvit yrkad hos H. R. o.
A. af Herr Grefve Bralie_, M., Herr Frih. af Nordinj
C. J.j och Herr Frih. StjerncronaD.s hvaremot hos
jR. o. A. Herr Crusenstolpe M. J. och hos H. FråsteStåndet
H:rr Professorerne Geijer ock Gravander ansett
dessa löner böra nedsättas; och är, å ena sidan,
anfördt: att FördelningsGeneralerne böra med befälet
Öfver alla inom deras districter förlaggda Regementer
och Gorpser äfven förena högsta ansvaret för de
inom Provincerne belägne Fästningar, Förråder eller
Militair-Etablissementer; att de äro. nödsakade att bo,
troligen i någon Stad, i Centern af de Trupper och
Fästningar, som blifvit nt deras öfverinseende anförtrodde,
samt af sine lönevilkor bekosta alla resor inom
deras till arealen vidsträckta Generalbefäl, äfvensom
i fråga om Fouragepeuningarne företedde sig ett olika
förhållande emot hvad Utskottet förment, för dem,
som äro piik lige att inspectera 3 å 4 Regemente!' och
derutöfver, ofta af olika vapen, under dessas alla vapenöfningar,
mot dem , som det åligger blott exercera
ett nära dess hem stationeradt Regemente; att GeneralFältTygmästare-,
Fortifications- Generals- och Cavallerilnspecteurs-platserne
voro för alla dem, som
tjenade inom dessa 3:ne Vapen, det enda och högsta
mål hvartill de kunna sträfva; att vid de tvänne förstnämnde
en större vettenskaplig bildning och vid den
sednare en större och ulmärktare skicklighet vöre
Betänkatiden, N:o alg. g 3
oundgänglig; att å 1696 Års Stat GeneralQvartermästaren,
eller Chefen för Fortification, innehade i Lön
3ooo Daler, som a 2-% D:r T:n svarade emot 1,333-JT:r
Sp:ml och å 6 R:dr T:n skulle utgöra i BancoSedlar
8,000 R:dr; samt att Cavallerilnspecteuren innehade
den största verkningskretsen inom sitt vapen,
och dess kall i följe deraf vore ett af de besvärligaste
och ansvarsfullaste, för hvilket en aflöning, endast
med 5oo Rtdr överskjutande lönen för en under
denna Befälhafvare lydande Regementschef ej innefattade
något riktigt förhållande; men å andra sidan,
hafva deremot vid jemnförelse med de löner , som
blifvit föreslagne för StatsRåden, StatsSecreterarne
och HofRättsPresidenterne, Generalerne ansetts vara
af Utskottet avantagerade på Civile Vederlikars bekostnad.
Utskottet får, i afseende på hvad om GeneralQvartermästare-Lönen
på 1696 års Stat blifvit anfördt,
upplysa, att den upptagne Summan 3ooo D:r utgör,
såsom orden lyda, Lönen med Resepenningar och allt;
och då denna Summa, efter 1664 års Myntfot utgörande
i5ooR:drSp., förvandlas till nuvarande Bancomynt
å 128 sk., uppkommer en Summa af ^000 R:dr, sorn
är mindre än hvad Utskottet för FortilicationsGeneralen
föreslagit, eller 4>5°° Rtdr, Resepenningar oberäknade.
Utskottet bör likväl tillägga, att år 1696 fanne
en Stat för det Kongl. Rådet, uppgående till en Summa
af 167,600 D:r, derå GeneralsPersoner, GeneralGouverneurer,
Presidenter m. fl. voro uppförde till Löner
ifrån 4>ooo till 14,000 D:r, och derå dåvarande Gene
-
g4 Stats-Utskottets
ral-Qvartermästaren, FältMarskalken Grefve Dahlberg
tillika åtnjöt 8000 D:r. Men då Riket vid denna tid
ägde ett vidsträcktare område och större tillgångar, än
nu, samt dess ultramarinska besittningars försvar gjorde
ett kostsammare Krigsbefäl nödvändigt, tror Utskottet,
att en jemnförelse härmed i ena eller andra fallet
ej är serdeles bevisande, och att, vid frågan om att
nu reglera en Stat, Lönernes så väl antal som belopp
bör lämpas efter närvarande förhållanden. Härvid
bär Utskottet ej kunnat undgå att fästa afseende
å den jemnförelse, som blifvit gjord emellan Generalsoch
StatsRåds-Lönerne, hvilka sistnämnde Utskottet ej
trott sig kunna föreslå högre än 5ooo R:dr; och då
Utskottet ej kan neka att StatsRåds-Embetena dels
äro af en högre vigt och dels för sina innehafvare
medföra en större lefnadskostnad, har Utskottet ansett
sig böra föreslå,
att FördelningsGenerals-Lönerne, inbegripne Resekostnads-Medel
1000 R:dr och Fourage-Medel 600
R:dr, ifrån 6000 R:dr, såsom förut blifvit föreslaget,
nedsättas till 5,5oo R:dr, derigenom desse Generaler
försättas i lika vilkor med General-FältTygmästaren,
Generalen för Fortification och Cavallerie-Inspecteuren,
för hvilka Utskottet, såsom förut,
tillstyrker 4>5oo R:dr åt hvardera, utom Resekostnads-Medel,
som efter Räkning böra utgå.
Då emedlertid för närvarande GeneralsPersoner
af Infanteriet innehafva 14 st. f. d. RegementsChefsIndelningar
till ett sammanräknadt belopp af nära
74,000 R:dr, hvilka alla äro beräknade alt ingå uti
\
Betänk .anden, N:o a3g. g5
Lönevilkoren för Itegementerne; så får Utskottet, jemte
förslaget att på Stat uppföra Sex FördelningsGenerals-Löner,
hemställa:
att beloppet af dessa Löner, äfvensom CavalleriGenerals-lönen,
intill dess förenämnde Indelningar
genom Innehafvarnes afgång blifva disponible, må,
för Regements-Löneregleringen i det hela användas.
c) Adjutanter nes Arfvoden äro, genom ett i Utskottets
förra Betänkande förekommande Tryckfel, orätt
uppgifne alt förut hafva varit färre till antalet, ännu
blifvit föreslaget. Då, i enlighet med verkliga förhållandet,
ordet: flere i stället införes, tror Utskottet Hr
Prosten Hallströms, hos Högv. PrästeStändet, härvid
gjorde anmärkning vara nöjaktigt besvarad. Ehuru
hos TI. Ridd. o. A. af Hr Grefve Horrij C. F.j och Herr
Rosenqvist af Aker shult, F. L., blifvit yrkadt, att hela
Anslaget till Adjutanlernes Arfvoden borde afslås, och
af Herr Grefve Brahe, M., att Förste Adjutanternes
Arfvoden borde förhöjas, har Utskottet, åberopande
hvad i dess förra Betänkande blifvit anfördt, och enär
K. M:ts Nåd. Proposition för Utskottets förslag i denna
del blifvit tagen till grund, ansett sig vid berörde förslag
böra förblifva.
d) De af Utskottet föreslagne 6 Fördelnings-Labarnes
Arfvoden å 100 R:dr, hvilka hos II. Ridd. o.
A. Herr Rosenqvist af Åkershult, F. L. ansett för ringa
och hos II. BondeSlåndet Casper Wykman och Eric
Carlsson frän Upsala Län m. fl. ansett vara helt och
hållet onödige, fur Utskottet ytterligare, på grund af
g6 Stats- Utskottets
livad i förra Belänkandet blifvit an förd t, hemställa
till upptagande å Stat till enahanda belopp och antal.
e) Alt någre Fält Marskalks-Löner må beviljas, att
framdeles efter i krig skedde utnämningar utgå, har
hos H. R. o. A. af Hrr A akar swärd, A. och Rosenqvist
af Akershult, F.L., samt hos II. B onde Ståndet af
Casper Wijkman blifvit bestridt; hvarvid blifvit anfördt:
att denna höga Militairgrad inom vår Aimee
ej vore behöflig, aldraminst såsom upptagen på Stat
med bestämd Lön; att, i fall denna bestämmelse finnes,
platserne nog blefvo fyllde under den första campagne,
Armeen lomme att göra; att under krig Fältmarskalken
säkerligen åtnjöte Fälttractamente i förhållande
till sin värdighet; att det vore emot allt riktig
grund för hvarje Lönereglering att med löneanslag
afse pesoners pensionerande; samt, i händelse någon
hög Militairförtjenst skulle uppstå och vara lycklig
nog att rädda fäderneslandet, eller eljest tillskynda
det förmåner genom vapenlyckan, det då borde
vara förvaradt åt samtiden att med belöning erkänna
sådane tjenster, i hvilket fall det äfven ej stort
skulle komma i beräkning hvad It. Sttr nu kunde finna
för godt att bestämma; äfvensom bos H. BondeStåndet
Eric Carlsson från Upsala Län m. fl. ansett,
att, i stället för de af Utskottet föreslagne 2:ne FältMarskalkslöner,
en sådan kunde vara tillräcklig.
Af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet ej
funnit skäl att frångå, dess förra härutinnan gjorde
förslag, hvilket Utskottet nu får förnya.
Vid
Betänkanden, N:o 23g. 97
Vid den af Herr Dorchimont:> TV. A0 hos H. R. o.
A. väckta fråga om anslående genast af 2:ne Fältmarskalkslöner,
med lämnadt val åt Arme'ens nuvarande
arne FältMarskalkar, Deras Exellencer Grefvnrne
Stedingk och Sandels, att dessa löner emottaga elier
deras förut inoehafde Öfverste-indelningar bibehålla,
har, enär K. M:ts Nåd. Proposition ej något härom
innehåller, och frågan efter Motionstiden vid denna
Riksdag blifvit väckt, Utskottet ej kunnat fästa något
afseende.
J) A den af Utskottet föreslague rättighet för Generaler,
dock ej flere än 1 på en gång, att vid 65 års
ålder, efter afskeds tagande, erhålla pensioner å Allmänna
Indr. Staten, i likhet med Landshöfdingar, har
hos H. R. o. A. af Herr Grefve Gyllenborg, hos H.
PresteStdndct af Herr Prosten Svedelius oell hos H.
BondeStiindet af Casper /'Vijkman och Eric Carlsson
fran Upsala Län m. fl. afslag blifvit yrkadt, på den
grund, att dels Allm. Indr. Staten som härigenom i
en framtid skulle blifva betydligen ökad, borde vara
skiljd ifrån Militaire-anspråk, dels Generalerne alltid
voro delägare i Armeens PensionsCassa och således
derifrån er höllö sådan Pension, som, då nya PensionsStaten
derstädes kunde sättas i verkställighet, syntes
vara tillräcklig, och dels denna förmon för Generalerne
skulle leda till fastställande af enahanda grund
för pensioner genom alla grader af hvilka de högsta
sist borde komma i betraktande. Å andra sidan bar
deremot, hos H. R. o. A. af Herr Grefve Brahej /!/.
4 B. 7
gB Stats-Utskottets
Herr Grefve Posse, C. H. , Herr Friherre af Nordin,
C. J., Herr Friherre v. Duben, J. C., Herr v. Platen,
A. C., Herr Uggla, C. TV., och Herr Dorchimont, TV.
A., hos H. Pr ds teStåndet af Herr Biskoppen Faxe
och hos V. BorgareStåndet af Herr Aspelin, blifvit
anmärkt, att dessa pensioner borde vara till antalet
oinskränkte, såsom med Landshöfdingepensioner är
förhållandet.
Utskottet, sorn ansett Statens knappa tillgångar
ej böra i detta afseende med flere Pensioner, än de
2:ne föreslagne, belastas, har derjemte förmodat, att,
då endast 3:ne pensionerade Landshöfdingar för det
närvarande linnas, ehuru antalet af Landshöfdingelöner
på Stat är 24, proportionen af 9 effective Generaler
emot 2 pensionerade, skulle kunna bära sig; och
då Utskottet anser det med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att någre så beskaffade pensioner
för Generaler finnas att tillgå, får Utskottet, oagtadt
hvad deremot blifvit anmärkt, dess förra förslag härmedelst
förnya.
3:o GeneralAdjutantsExpeditionens generela anslag
till Adjutanters arfvoden, ved och ljus samt skrifmaterialier
m. m., af Utskottet föreslaget till 4j000
B:dr årligen, har blifvit oanmärkt lemnadt; hvaremot
det för GeneralAdjutanten föreslagne arfvode, bos H.
11. o. A. af Herr Rosenqvist af Akershult, F. L., ansetts
öfverflödigt, enär göromålen kunde anförtros åt
innehafvare af någon af de bättre RegementsChefslöncrne
och den ej föraktliga summan af 10,000 R:dr
om året derigenom besparas; och har hos II. Bonde
-
Betänkand en,.'N:o 23g. gg
Ståndetj Casper Wijkman yrkat della arfvodes nedsättning
från 3oo till 200 R:dr i månaden, hvilket,
jemte fria Boningsrum i Stockholm borde fullt svara
emot GeneneralAdjutantens besvär af tjensten numera
ringare än fordom, sedan hela Finska Armeen och
den i Pommern förlaggde Militairslyrka frångått Svenska
Armeens förslager, hvilkas uppgörande, jemte utfärdande
af nödige Ordres för Mölen och Arbetscomluenderingar
trotts vara hela sysselsättningen för den
dyra GeneralAdjutantsExpeditionen, då tillika en StatsSecreterare
för behandlingen af Krigsärender finnes.
Derjemte hafva Eric Carlsson frän Upsala Län m. fl.
ansett, att GeneralAdjutanten, efter indragningen af
ÖfversteTndelningen vid f. d. Adelsfane-Regementet,
borde erhålla skillnaden emellan den lön han innehade
och finge bibehålla, då han till GeneralAdjutant
förordnades, och det lönebelopp med taffelpenningar,
som GeneralAdjutanten, enligt Utskottets uppgift hittills
åtnjutit.
Besparingen af hvad Utskottet för GeneralAdjutanten
föreslagit, skulle ej utgöra 10,000, utan endast
3,6oo R:dr, eller ett arfvode å 3oo R:dr i månaden,
hvilket kommer att åtnjutas jemte Lön vid den Corps
der han för öfrigt är anställd. Enligt den af Utskottet
föreslagne allmänna reglering, hvilken förutsätter en
förminskning af RegemcntsGhefs-Indelningarne, kan en
sådan bibehållen Lön ej blifva högre, rnen väl lägre,
än 3,ooo Rjdr, och således GeneralAdjutantens hela
Inkomst högst 6,600 R:dr ari., hvilken Utskottet ansett
böra honom tilläggas, icke endast såsom ersättning
IOO Stats-Utskottets
för vid tjensten anvSnd arbetstid, utan äfven såsom
tillgång för de med dess befattning förenade många
och betydliga utgifter. Då, enligt skedd uppskattning,
cn och annan RegementsChefs-Indelning, med afkastning
af Boställen, uppgår till sistnämnde Summa, och
derutöfver; och då, enligt hvad Utskottet i förra Betänkandet
uppgifvit, General Adjutantens nu åtnjutne
Löneförmoner, bestående af f. d. Adelsfane-Regeroentets
Chefs-Indelning och de å GeneralAdjutantsStaten
varande Taffelpenningar utgöra minst 6,800 R:dr åri.,
synes hvarken Herr Rosenqvists eller Eric Carlssons
Förslag åsyfta någon besparing, utan snarare leda till
förhöjning i Utgift; och då Utskottet lika litet kan
medgifva en sådan förhöjning, som instämma uti Casper
Wykmans förslag till nedsättning af GeneralAdjutantsArfvodet,
hemställer Utskottet,
att det å Stat må få uppföras till det af Utskottet
förut föreslagne belopp.
4:o Att på IngenieurCorpsens Stat GeneralQvartermästare-Lönen
må oförändrad qvarstå, har, hos H.
Ridd. och Adeln af Herr Grefve Horn, C. F., och hos
H. BondeStändet af Casper Wykman blifvit yrkadt;
och får Utskottet, i afseende på denna anmärkning,
åberopa hvad Utskottet, så väl i förra Betänkandet,
som nu här ofvanföre i t:a och 2ta Puncterne anfört.
Den af Utskottet föreslagne Lönetillökning för
Majorer, Capitaine!- och UnderConducteurer har af Hr
Grefve Horn endast för UnderConducteurerne blifvit
medgifven, men helt och hållet bestridd af Casper
Wykman och någre andre Ledamöter af H. Bonde
-
Betänkande ii, H:o a3g. i o i
Ståndetanförande Casper Wykman: att, ehuru kärt
det skulle för honom vara att bevilja allt som fordrades,
förbjöde likväl dess begrepp om heder och dess
skyldiga omtanka för landets fattiga Allmoge alt bevilja
något, utan att först beräkna tillgångarne; att dessa
berodde på ett mer eller mindre stigande allmänt
välstånd, hvilket likväl i Landet förgäfves söktes och
således lemnade ingen garantie för beviljandet af Löneförhöjningar;
att, i afseende på den större vetenskapliga
bildning Utskottet ansett fordras hos IngenieurCorpsens
Officerare, anspråken på sådan bildning böra
vara allmänna för alla Corpser och alla Statens Embetsman;
samt att KrigsAcademien borde förse Corpsen
med behöflige Officerare, hvilka, såsom uppfostrade
genom betydliga biträden af Staten, äfven då vore i
tilfälle att med deras erhållne högre bildning uti någon
mohn återgälda det Allmänna de, i och för deras
uppfostran, gjorde förskotter.
Att Utskottet aldrig lemnat ur sigte beskaffenheten
af Statens tillgångar, derom får Utskottet åberopa
dess förslag till många och betydliga nedsättningar af
Anslag, hvilkas äskade tillökning ej synts Utskottet vara
oundgänglig. Men lika litet Utskottet någonsin haft
för afsigt att onödigtvis ålita Statens tillgångar, lika
litet kan Utskottet medge dem vara så knappa, alt
deraf ej skulle kunna afses en årlig tillökning af 1700
R:dr för en Corps, hvars medlemmar af den undervisning,
de erhållit vid KrigsAcademien, hvarken kunna
hemta någon serskild fond till lifsbergning eller för
erforderlig vetenskaplig bildning hafva nog, utan i detta
102 S t a t s - U t s k o 11 e t s
sednare afseende oaflåtligen måste arbeta på alt förkofra
sig och följa med sin tid, oell dessutom med
trägna tjenstegöromål hela året igenom äro sysselsatte;
och får Utskottet, i följd häraf, hemställa,
att den föreslagne tillökningen må blifva bifallen.
Hos II. Ridd. och Ad. har Herr Franc Sparre.D.
anmärkt: att Secreteraren vid IngenieurCorpsen af ålder
i rang och Löneberäkning varit ausedd lika med
Capitainerne, men genom tid efter annan skedde förändringar
blifvit skiljd från denna paritet; att han
vid 1816 års Lönereglering eihöll 5oo R:dr med derunder
beräknade 4o T:r Spira:!, hvilket, i anseende
till Penningelönen, var till zififran lika med DepartementsSecreterarnes
i KrigsColIegium, men i verkligheten
genom skilnaden emellan beräkningen af Sp:m:Ispriserne
på Militaire- och Civil-Slaterne, på n artill
1827 utgjorde en förlust för denne af 1124 R:dr; att
med anledning häraf, och då rättelse, oagtadt gjord
underd. anhållan, icke år 1816 kunde vinnas, i underd:het
åter begärdes år 1827, att detta ämne måtte
tagas i Nådigt behjertande, då K. M:t täcktes i Nåder
tillägga Secreteraren en Löneförbättring af 100 Ridr
med 10 T:r Spiral, hvarigenom han åter kunde anses
i likhet med DepartementsSecreterarne, dock utan ersättning
för den förflutna tiden; att, enligt den antagne
gagneliga principen vid Embetsverkens reglering, att
ett mindre antal bättre lönte Personer besörja göromålen,
KrigsCollegii Tjenstemanna-Personal inotsåge
en redan i flere andre Embetsverk skedd Tjenste- och
Lönereglering, hval igenom Departements-Secreterarne
Betänkande», N:o 239. 1 o3
Lo mm o till Löner, svarande mot tidens traf'och myntvärdet;
samt att Secreteraren vid IngenieurCorpsen,
hvilken, såsom ensam, ej genom indragningar kunde
hjelpas, då blefve lemnad utan den Löneförbättring,
sora alla hans vederlikar erhöllo, och skulle endast
hafva en osäker förhoppning att om fem år kunna
dertill förhjelpas, om icke saken vid Staternes reglerande
denna Riksdag tillvägabringades; och har Herr
Franc Sparre, Chef för IngenieurCorpsen, som vid den
K. Propositionens författande var frånvarande i tjeusteangelägenheter
och då ej kunde för Secreteraren
bevaka den rätt, som säkerligen af K. M:t i Nåder ej
blifvit förnekad, nu föreslagit, att, i förhållande till
de i nyreglerade Verken fastställde Secreterare- och
Kamererare-Löner till 1000 å 1200 R:dr och NotarieLöner
till 800 R:dr, en Lön af 900 R:dr måtte beviljas
för Secreteraren vid IngenieurCorpsen, som vore
ensam i det Verk han tillhörde och derigenom måste
betrakta sin syssla såsom den sista han eiholle, utan
förhoppning att i andra främmande Verk vinna någon
befordran.
Utskottet får härvid upplysa, att DeparteinehlsSecreterare
i KrigsCollegium, för hvilka det ännu ej
är afgjordt, om de vid en ny reglering af Verket erhålla
Lönetillökning eller ens komma att bibehållas,
åtnjuta 582 R:dr 24 sk. med derunder beräknade 55
T:r Sp:m:l, och således något, ehuru obetydligt, mindre
än hvad, efter deri år 1827 af Tredje IlufvudTitelns
Besparingar vundne Lönetillökningen, nu innehafves
af Secreteraren vid IngenieurCorpsen, för hvil
-
jo4 Stats-Utskottets
ken
något anspråk på högre vetenskaplig bildning ej
föranleder till fråga om löneförbättring; och då K,
M:t något härom ej i Wäder föreslagit, samt den nu
derom väckte fråga tillkommit efter motionstidens slut
vid denna Riksdag, har Utskottet derå ej kunnat fästa
något afseende.
5:o Vid Staten för ÖfverCommendants-Expeditionen
i Stockholm har, med åberopande af hvad Friherre
Anckarswärd, C. H.j vid K. Propositionen förut anmärkt,
allt beviljande af Anslag blifvit bestridi, hos
II. Ridd o. Ad. af Herr Anckarswärdj A. och Herr
Rosenqvist af Åkershult, F. A., samt hos*//. BondeStåndet
af Casper Wijkman; äfvensom af Eric Carlsson från
Upsala Län ra. fl., som dock medgifvit det för Gommendanten
föreslagne Arfvode.
Då Utskottet i dess förra Betänkande upptagit oell
besvarat Hr Frih. Anckarswärds anmärkning, och då
den tillökning, Utskottet föreslagit å denna Stat, förut
utgått af Tredje HufvudTitelns Besparingar, hvilka,
om de af Utskottet framställde förslag bifallas, hädanefter
blifva betydligt inskränkte, dels ock enligt
Utskottets hemställan i dess Betänkande J\T:o 151, i första
rummet skulle användas till fyllande af brister i
Anslaget för Arme'ens Materiel, och således ej kunna
för någre andre betydligare behof inom Titeln påräknas,
får Utskottet nu förnya hvad för ÖfverCommendants-Expeditionen
i Stockholm af Utskottet förut
blifvit föreslaget.
6:0 Huruvida en ArlillcricStah är nödvändig, derom
har hos R. o. A. Ilr Grefve Ilortij C. F.j fordrat upp
-
Betänkanden, N:o 23g. io5
lysning, och hafva Hr Rosenqvist af Akershult, F. L.
samt Casper JVijkman och Eric Carlsson från Upsala
Län med flere Ledamöter af Heclerv. BondeStdndet
bestridt den af Utskottet i anslaget för denna Statföreslagne
tillökning, emedan, såsom skäl dertill, Utskottet
ej yttrat annat, än att denna tillökning af Utskottet
ansetts behöflig.
Den upplysning Hr Frih. Silfversköld inför II.
R. o. A. meddelat, att Artilleriets Befälhafvare behöfver
någre Tjenstemän sig till biträde, emedan han annars
slutligen skulle nödsakas att sjelf uppgöra Ritningar
och förrätta renskrifning, förmodar Utskottet
innefatta tillfredsställande svar på Hr Grefve Horns
anmärkning; och får Utskottet, i afseende på angelägenheten,
att den af Utskottet föreslagne tillökning i
Anslaget å Stat uppföres, erinra, att Utskottet i förra
Betänkandet upplyst, det en emot denna tillökning svarande
summa förut för ArtillerieStaben utgått af Tredje
HufvudTitelns Besparingar, hvilka, enligt hvad i
nästföregående 5:te Punct blifvit anfördt, härefter ej
synas kunna dertill anvisas; hvadan Utskottet hemställer,
att dess förra Förslag i detta afseende må bifallas.
7:0 För CommendantsSlaten har all tillökning i Anslaget
på Stat blifvit bestridd, hos H. R. o. A. af Hr Rosenqvist
af Åkershultj F. L.j och hos Hederv. BondeStandet
af Eric Carlsson från Upsala Län m. fl., emedan,
då Utskottet ej anfört något skäl till den föreslagne
tillökningen intet skäl förekomme att densamma
bifalla; hvarjemte Hr Grefve Horn, C. F., och
106 Stats-Utskottets
Casper Wijkman ansett någre Commendanter i Haparanda
och Grisslehamn ej behöfvas; anförande Casper
TVijkman: att med begreppet om dylika beställningar
alltid förenade sig tillvaron af fästning eller åtminstone
en af flere Corpser och Vapen bestående
Garnizon, hvilket ej inträffade med ifrågavarande platser;
att en TullTjensteman der syntes lätteligen kunna
bestrida alla göromål som föreföllo; samt att, om
vid Gränseorterna nödvändigt fordras en person, beklädd
med MilitairTitel , erfarenheten visat, det sådane
Personer numera ej äro sällsynte vid Tullverket.
Utskottet får härvid upplysa, att större delen af dea
föreslagne tillökningen har, såsom af förra Betänkandet
synes, förutafTredje HufvudTitelns Besparingar utgått;
och hafva de, enligt K. M:ts Nåd. Propositioni, tillkomne
Commendanterne i Gränseorterne Haparanda och
Grisslehamn synts Utskottet lika nödige som de förut varande,
med enahanda aflöning försedde i Ystad och Helsingborg,
der i och för någre större Garnizoner serskille
Commendanter ej heller äro behöflige, hvadan Utskottet,
som uti pröfning af hvad Casper TVijkman i öfrigt
anfört ej kunnat ingå,
hemställer Utskottets förra Förslag till R. H. Sltrs
bifall.
Å hvad, hos V. BorgareStändet, Hr Cronius anfört
angående otillräckligheten af de för Commendanten
i Christianstad föreslagne HushyresMedel, hvilka Hr
Cronius ansett böra ifrån 5o R:dr till 200 R:dr förhöjas,
har, enär i detta afseende ej mera af K. M:t blifvit
äskadt, Utskottet ej kunnat fästa nugot afseende.
Betänkande n, Nto a3g. 107
8:0 Att Anslaget för KrigsAcademien tinder de
sednare åren utfallit med en ständigt stigande brist,
hafva, hos II. R. o. A. Hr Grefve Horn, C. och
Hr Anckar swärd, A., samt hos H. BondeStändet Casper
Wijkman ansett så mycket besynnerligare, som
nästan alla varuvärden varit i fallande; hvadan närmare
upplysning härom blifvit äskad och emedlertid ali
tillökning i Anslaget bestridd, med yrkande, att, ifall
sådant vore nödigt, Pensionsbeloppet för hvarje betalande
Cadett i stället kunde okas; och har Hr Rosenqvist
af~ Åkershult, F. Lansett, att, då B.. St:r
för behofvet uppfört ett sådant, på förslag och calculer
grundadt Anslag, att det skolat räcka till, men
förvaltningen ej varit bättre, än att brist uppstått och
mera blifvit användt, än hvartill man haft rättighet,
undersökning och ansvar derpå borde följa, men ej
en sådan tilltagsenhet authorisera till en större Anslagssumma,
för att kunna dermed göra en ännu större
misshushållning.
Härvid får Utskottet upplysa, att, med undantag
af Aflöningen, i hvilken någon tillökning hvarken sedan
sista Riksdagen ägt rum eller nu är i fråga, Academiens
Utgifter, h varibland äfven underhållet af Carlbergs
Slott, äro af den natur, att de ej på förhand
kunna till beloppet bestämmas, utan måste efter nödvändige
behofver lämpas; och inträlfar här ett förhållande,
enahanda med många andra sådane inom
StatsVerket, att anslagne FörslagsSummor för obestämda
behof ej varit tillräcklige utan fordrat större
eller mindre tillskott. Redan före år 1824 hade så
-
io8 S t a t s - U t s k ot t e t s
dane tillskott för Krigs Academien erfordrats, ehuru
detta ej vid 1823 års Statsreglering beräknades. Alt
de år 1826 betydligen ökats, härrörer ifrån det genom
detta årets missväxt uppstegrade pris å lifsmedel.
En emot Cadetlernes Underhåll svarande PensionsAfgift
erlägges väl af de betalande och utgör nu omkring
326 R:dr 3a sk. Btco. Men , enligt grunden för
Academiens inrättning, underhåller Staten derjemte
derstädes ett betydligt antal FriCadetter, hvilkas underhåll
vid stegrade priser äfven förorsakar ökad Utgift
för Staten. Utskottet hade, innan förra Betänkandet
afgafs, noga gjort sig underrättadt om dessa
förhållanden, och då Utskottet nu ytterligare tillkännagifver
dess öfvertygelse, att någon misshushållning
med de anslagne Medlen ej ägt rum; och den uppkomne
Bristen ej vidare kan å Besparing.arne på HufvudTileln
anvisas; hemställer Utskottet,
att Anslaget för KrigsAcademien, sådant det af Utskottet
blifvit föreslaget, å Stat må få uppföras.
Vid Utskottets hemställan, att hvad genom framdeles
skeende indragningar å denna stat kan besparas,
må blifva eu tillökning i anslagen för UndervisningsVerken
i allmänhet, har hos IL R. o. A., Hr Friherre
af Nordin, C. anmärkt, att en af Statsregleringens
liufvudgrunder derigenom skulle rubbas, örn detta
anslag å Tredje HufvudTiteln skulle dragas till föremål,
som tillhörde en annan, nemligen den Fjerde;
och som för öfrigt It. St:r hvart femte år reglerade
Statsanslagen, och då voro i tillfälle att öfverföra en,
genom ny reglering möjligen uppkommen, besparing
t
Betänkanden, N:o a3g. 109
till den HufvudTitel, som deraf knnde pröfvas vara i
Lehöf, har Hr Friherren trott, att den summa, som
för ett eller annat år kunde blifva bespard, icke förtjenade
det afseende, att derigenom inskränkning göres
i den Konungen hittills lämnade rättighet, att
fritt och obehindradt för Tredje HufvudTitelns föremål
disponera alla å densamma uppkommande Besparingar;
hvadan Hr Friherre» yrkat, alt det af Utskottet
föreslagne tillägg mätte uteslutas; och har,
hos V. BorgareStändet Herr Cronius ansett det lämpligare
och med ändamålet, hvartill medlen äro disponerade,
mera enligt, att uppkommande besparingar
u detta anslag användas till flere FriCadetters underhållande;
äfvensom Hr Stahle yrkat, att sådane besparingar
måtte användas till Garnizonsbarnens undervisning,
på det att serskildt anslag till detta ändamål
kunde undvikas.
Då Utskottet ej kan bestrida, att, enligt hvad Hr
Frih. af Nordin anfört, redovisningen för StatsMedlen
skulle invecklas, om emellan Biksdagarne besparingar
på en HufvudTitel skulle användas till föremål under
en annan, instämmer Utskottet i så måtto i Hr Friherrens
yttrade mening, att först viden skeende Statsreglering
den ifrågasatte öfverflyttningen må verkställas,
och att hvad da af Anslaget för KrigsAeademien må
befinnas öfverflödigt, må komma Undervisningsverken
i allmänhet och ej Tredje HufvudTiteln tillgodo;
hvaremot och då Utskottet anser det nuvarande
antalet af Fri-Kadetter ej vidare böra ökas, samt
fråga ej förekommit om anslag af medel till Garni
-
iio Stats-Utskottets
zonsbarnens undervisning, med undantag af de 390
Pitdr, som till Svea LifGardes 'Barnhuslnrättning redan
utgå , de af II:rr Cronius och Ståhle yttrade meningar
ej kunnat af Utskottet understödjas.
9:0 Vid Utskottets förslag, att uti den för Allmänna
GarnizonsSjukhuset vid förra Statsregleringen
uppförde Anslagssumma någon tillökning ej må beviljas,
har, hos II. R. o. A., Herr Grefve Brahe, 1)1.,
anmärkt; att det i Kongl. M:ts Nåd. Proposition beräknade
sjukantal af 200 Man per medium dagligen,
eller 4° man mera, än som vid förra Statens uppgörande
påräknades, ej borde anses för högt tilltaget,
då under i års tid, eller från och med den 1 October
1828 till och med den sista Mars detta år sjuknuniern
per medium utgjort 217 man dagligen, oberäknadt
det antal lindrigare sjuke, som vårdats i Regementernes
Gazerner; att desse sednares medicamenter
afven bekostas af GarnizonssjukhusFonden; att
sjukligheten bland Garnizonen någon gång varit så
stor, att ÖfverCommendanten för bristande antal Sängar
å Sjukhuset nödgats förbjuda de sjukas dittransporterande;
att vid inträffad större sjuklighet inom
Hufvudstadens eller granskapets Militaire, eller genom
Garnizonens förökande, eller genom arbetscommenderingars
hitbeordrande, en betydligare sjuknummer uppkomme,
som gjorde ett högre anslag behöfligt; att
den större kostnad, som, vid jeranförelsen emellan
SeraphimerLazarettet och Allra. GarnizonsSjukhuset
visat sig a sjuksäng vid det sednare emot det förra,
härledde sig ej allenast derifrån, att åtgångssummorne
Betan kand en, W:o 23g. 111
till grund för Calculerne voro tagne på ett år, då
GarnizonsSjukhuset hade nödgats vidkännas högst betydliga
Utgifter för upphandling af InventariepersedJar
af olika slag, utan äfven från den skiljaktighet,
som emellan desse bägge Inrättningar nödvändigt måste
uppstå; enär vid SeraphimerLazarettet intogos circa
144 personer, deraf hälften troligen kunde anses sängliggande,
och deraf minst en tredjedel Qvinnor, som
nyttjade lika ofta sina egna som Lazareltets persedlar;
de sjuka derstädes vårdades i circa 27 rum och eldstädernes
antal vore omkring 47; 2 Underläkare bodde
på stället och 6 tjenstgörande Läkare hade ingen
aflöning, utan biträdde endast för sin undervisning;
då deremot å GarnizonsSjukhuset varit intagne ända
till 282 personer dagligen, endast Karlar, deraf ^:delar
ansågos kunna gå uppe, åto full portion, inberäknad
frukost, som ej bestås på Lazarettet, och sleto Sjukhusets
kläder; de sjuka vårdades i omkring 5o å 60
Rum och de begagnade eldstädernes antal hade varit
91; 8 UnderLäkare och 6 Medicinaldrängar ägde aflöning;
samt Medicamenter, för de utom sjukhuset
skötteMilitairer år 1828 ensamt uppgått till i836R:dr
20 sk. Och har, på grund af allt detta, Herr Grefven
yrkat, att GarnizonsSjukhusets Anslagssumma,
på sätt K. M:t i Wäder äskat, ifrån 3i,3ig R:dr 9 sk.
4 r:st. till 37,5oo R:dr måtte förhöjas.
Utskottet kan visserligen ej neka, att kostnaden
för en Sjuksäng per medium bör blifva något högre
vid GarnizonsSjukhuset än vid Seraphiroei-Lazarettet;
men då sjuknummern år 1825 per medium dagligen
\
712 Stais-Utskottets
vid det förra utgjorde endast i45 och år 1826 i53,
ehuru den sedermera varit större; får Utskottet, under
förmodan, att densamma åter skall kunna förminskas
till det förut påräknade antalet af 160 och
derunder, erinra, att, sedan ifrån Anslaget
R:dr 31,3ig: 9. 4-
afgått generela Utgifter, som till sjuksärigskostnaden
ej kunna hänföras, nemi.
Aflöning för SjukhusDirectionens Tjenstemän,
Commissarie!!, SjukhusSkrifvaren,
2 SjukhusLäkare och 8 Underläkare
samt en Vaktmästare hos Directio
nen
R:dr 2,58o: — —
Medicarnenter för Convalescenterne,
och sjuka
af Regementerne utom
Sjukhuset
„ 2,5oo:
5,080:
Återslå . R:dr 26,239: g. 4-
hvaraf lör 160 sjuksängar belöper på hvarje omkring
164 R:dr och således mera än vid SeraphimerLazarettet,
der en sjuksäng kostaromkring i55f R:dr årh; hvadan
Utskottet anser sig böra vidhålla dess förra förslag,
under åberopande af hvad dervid i öfrigt blifvit anfördi,
och hvilket af H. BondeStåndet blifvit bifallet.
10:0 Löneregleringen för Indeldta Arméens Befäl
sådan den af Utskottet är föreslagen, har gifvit anledning
till många och vidlyftiga anmärkningar.
d) Hvad hos II. Ridd. och A. blifvit anfördt, af
Hr Friherre af Nordin> C. J.j Hrr Thanij IV., Dorchimont
-
Betänkandet), N:o a3g. 113
elli mont j TV. A., och Kuylenstjerna, Gangtde indragning
till StatsVerket af Indelta räntor och KronoTionde
samt Arrenden af öfverflödigt Boställen och Iitdeldta
Arméens förseende med Contanta löner, äfvensom
af Hr Frih. Sparre, S., ang:de afdrag afEmbetsoch
Tfenstemäns löner till Bevillning m. m. är genom
Betänkandet N:o 235 serskildt besvaradt.
b) Utskottet har föreslagit, att Löneregleringen för
"hela Indeldta Arméen borde göras generel, så att de
Bättre lottade Regementerne-s indelningar minskades,
för att bereda någon tillgång till de sämre lottades
förbättring, samt att, der localen sådant medgåfve,
omflyttning af Boställen måtte ske, till vinnande af
mera öfverensstämmelse emellan deras godhet och motsvarande
grader. Häremot hafva hos H. Ridd. och Ad.
Hr Grefve Horn, C. F., Hrr Tham IV., Nordenankar
G., Anckarsward A,, och Rosenqvist af Akershult, F.
L.; hos V. BorgareStåndet Herr Winberg; samt hos
II. BondeStändet Casper TVijkman anmärkt, att öfverflyttning
från ett Regemente till ett annat af Räntor
och Boställen skulle cj mindre leda till total rubbning
af Indelningsverket, än äfven blifva högst svåv, om
icke omöjlig att verkställa, samt ansett, att hvarje
Regemente borde få behålla hvad detsamma, enligt
Indelningsverket tillkomne, hvarmed, i Heres tanka, i fall
af fullkomlig återgång till de primitiva grunderne och det
rya tillkomne Befälets indragning, Regementet kunde
vara belåtet, deremot andre ansett, i likhet med hvad
Herr ÖfversteLieutenanten v. Heijnes reservation vid
4 B. 8
114 Stats-Utskottets
Utskottets förra Betänkande innehåller, att de mest
vanlottade Regementerne borde erhålla nödige tillskott
i Contant.
Emot den af Utskottet föreslagne nedsättning af
löner ne för vissa grader, under hvad K. M:ts Nådiga
Förslag upptager, hafva ock, med yrkanden, att det
vid K. Propositionen måtte förblifva, i allmänhet anmärkningar
blifvit gjorda, hos Kidd. och Adeln af Hr
Grefve Brahe M., Hr Grefve Posse C.H., Hr Frih. af
Nordin C. J., Hr Frih. Stjerncrona D., Hr Frih. TVrcde
C., Hr Frih. Duben C., Hr Frih. Sparre S., Hrr
Leijonflycht C. A, Dorchimont IV. A., Liljenstolpe C.,
Nordenankar G., Knylenstjerna G. von Schantz J., och
Stjerngranat, H.l saint hos TT. PrcstcStändet af Hr
Professor Geijer och Hr LifMedicus Ekströms och
speeielt rörande Skånska Infanteri Regementerne af Hr
Friherre af Nordin, som påstått, att nedsättning skedt
i hvad desse Regementer redan innehafva, af Hr von
JVcigel, Ch. E., och af LifMedicus Ekström, som yrkat,
alt RegementsLäkare borde erhålla lika löner här
som vid andre Regementer , af Prosten Peterssonj hvilken
förmält, det RegementsPastorerne borde erhålla
lika lön med andre Regementspastorer; samt hos V.
BorgareStändet af Hrr Hemberg och Stahle, som ansett
alt desse borde aflönas helt och hållet lika med andre
indeldta Regementer; — rörande LifRegementets
och Smålands GrenadierBatailloner af Hrr af TVetterstedt.
j J. E.; Liljenstolpe, C., Kuylenstjerna, G.y samt
rörande Cavalleriet och Ryttmästarne i synnerhet af
Hr Friherre Stjerncrona, D., Hr von Schantz, J., Hl*
Bctänkanden, JV:o a3g. n5
Munckaf Rosensköld, E,, samt Hrr Noreus, Ståhle och
Eckerman.
De af Utskottet gjorda nedsätlningar äro grundade
i allmänhet så väl på jemföreisen emot hvad Civile
Embets- och Tjenstemän i motsvarande grader åtnjuta
som på ett noga beräknande af Statens förmåga,
att de äskade lönetillökningarne åstadkomma; dock
har Utskottet, i afseende på Infanteriet ansett sig i
så måtto böra frångå dess förra förslag, att Utskottet
nu hemställer:
det lönerne för RegementsLäkarne och RegementsPastorerne
vid Skånska InfanteriRegementerne må
få ökas till enahanda belopp med lÖnerne för dylike
Tjenstemän vid andre Regementer, och således
med 100 R:dr hvardera förhöjas; hvaremot Utskottet
ej funnnit skäl, att i öfrigt föreslå någon ytterligare
tillökning för dessa Regementer, vid hvilka når
gra accorder ej äga rum, såsom vid de andre Regementerne,
der större löneförmonér blifvit tillstyrkta;
och kan Utskottet ej medgifva riktigheten af Hr Frih.
af Nordins, anmärkning, enär de af Utskottet föreslagne
AllöningsSummor för hvardera Regementet öfverskjuta
gamla Staten med 3868 R:dr och ingen serskild
lön i den senare blifvit nedsatt. Hvad GrenadierBataillonerne
beträffar, har Utskottet ansett, att
Cheferne och Majorerne vid desse Corpser, såsom
ägande mindre befäl, än Chefer och ÖfversteLieutenanter
vid Regementer af 2lne Batailloner, äfven med
mindre löner kunna åtnöjas.
u6 Stats -U tsLottets
I afseende på den yrkade förhöjningen af Cavalleriets
föreslagne lönevilkor, kan Utskottet ej annat än
erkänna angelägenheten utaf att aflöna Befälet vid Cavalleriet
på ett sätt som motsvarar dess för Hästars
och sadelmunderingars underhåll oundvikeliga kostnader,
samt derjemte dess billiga anspråk pa en tarflig
bergning; och Utskottet anser sig på desse skäl böra
frångå de, emot K. M:ts Nåd. Proposition, tillstyrkta
nedsättningar; samt deremot föreslå hvad här nedanföre
uppgifves.
Vid uppgörandet af det Förslag Utskottet, uti Betänkandet
N:o i32, till Armeens lönreglering afgaf,
fann Utskottet sig uti första rummet böra göra afseende
på de af K. M:t uti Dess Nåd. Proposition framställda
skäl till regleringens verkställande, så att fullkomlig
likhet öfver hela Armeen derigenom vunnes,
hvilket sätt äfven Utskottet ansåg vara det som närmast
öfverensstämde med rättvisans fordringar, äfvensom
med den sparsamhet, hvilken med Statens tillgångar
måste iakttagas; och i hvilket senare afseende Utskottet
beräknat, att vid åtskillige Regemente!' funnos
tillgångar utöfver hvad Utskottet då ansåg nödigt till
dem anslå, till ett sammanräknadt belopp af vid pass
54,5oo R:dr, hvilken summa således kunde anslås, till
fördelande på andre sämre lottade Regementer, och
hvarigenom serskildt anslag af Statsmedel till desse
senare blef bespardt. Emedlertid har, med anledning
af de gjorda anmärkningarne och de inom Utskottet
sedermera inhämtade tillförlitlige upplysningar, Utskot
-
Betänkande!!, N.‘o 23g. 117
tet insett utvägen, att undvika rubbningen utaf Indelningsverkets
hufvudsakliga former, bibehålla den förut
gillade grundsatsen af lika lönevilkor, så vidt sådant
kan låta sig göra när tillgångarne bestå af Boställen,
Indelta räntor och Contanta anslag uti helt olika
proportioner inom serskildta Regemenler — samt
derjemte undvika någon serdeles betydlig större kostnad
för SlatsYerket; och uppväges den som blifvit
oundgänglig ;utaf fördelen, att en så beskaffad reglering,
som den Utskottet nu får föreslå, lemnar tillfälle
till en mera afpassad fördelning utaf de olika för
handen varande tillgångarne.
Utskottet föreslår R. St:r, att indeldte Arme'ens
Lönereglering må, på sätt Tabellen närmare i detalj
utvisar, blifva verkställd på det sätt, att:
1:0 Hvarje Regemente, med undantag af LifRegementets
Dragoner och Hussarer, hvilka fördela tillgångarne
till likhet inom sig, skall behålla de Boställen
och Indelta Räntor, hvilka, enligt företedde uppgifter,
dit räknas och ej till Kronan redan äro indragne.
2:0 Det belopp af löne-vilkor, som för hvarje InfanteriRegeraente
(de Skånska uudantagne) anses tillfyllest,
är, enligt förut afgifne Stater, 37,370 R:dr,
för hvarje GrenadierBataillon 17,880 R:dr och för
Jemtlands Jägare 28,760 R:dr. De Regementer,
hvilka inom sig äga tillgångar, att fylla denna summa,
behålla beloppet, men hvad af Contante anslag
eller Corporals-löner densamma öfverskjuter, ingår
till löne-regleringens allmänna fond.
n8 S t a t s - U t s k o 11 e t s
3:o De Skånska InfanteriRegementerne föreslås till
3i,i3o R:dr hvardera, och bekomma ifrån Skånska
Cavallerierne erforderlige Boställen, hvilkas belopp
afkortas på Contanta anslaget; kommandes denna afkortning
Cavallerierne till godo,
4'.o Utbyte af Boställen sker, der K, M:t så pröfvar
lämpligt, emot beräkning i Contant. På lika vilkor
bekommer LifRegeroentets Grenadier-Bataillon Boställen,
5:o De Contante Anslag, CavalleriRegementerne för
närvarande åtnjuta, disponeras så, att 10,640 R:dr
af dem LifRégementet nu innehafver begagnas, när
K. M:t finner lämpligt, till de Norra Escjvadronernes
Befäl, och resten aflcmnas, i den mohn Vacance
blir, till Allmänna Löne-regleringsFonden,
6:0 CavalleriBelälets Lönevilkor regleras i mohn af
hvarje Regementes ofvan bestämda tillgångar och
med bibehållande i det närmaste af den proportion
lönerne emellan, som de af K, M:t meddelade Stater
upptaga.
7:0 Till Allmänna Löne-regleringsFondon ingår utom
hvad här ofvan är nämdt, Chefs-indelningen vid f.
d. AdelsfaneRegeraentet; samt alla de nu för löneregleringen
skeende Contante anslag.
8:0 Behofvet af Contante anslag utvisas af Tabellen:
för Cavalleriet . . . 10,640: — —
„ Infanteriet . . . 2i5,i53: 23. 6. „ „
220,793: 2J. 6.
Betänkande n, N:o 214, 23g. i ig
Tillgångarne: uti
i8a3 års anslag; i43,45g: 43. 10.
Adelsfan e-lönen 5,600: — —
Corporals- och
Contante löner 28,733: 27. 8.
Fyllnaden som nu
tillstyrles 48,000: ^ &
Om R. St:r gilla hvad Utskottet i detta ämne föreslagit,
får Utskottet tillika tillstyrka R. St:r:
att, jemte underdånig framställning deraf, hos K.
M:t i underd. anhålla, det K. M:t täckes hufvudsakligen
bifalla detta Förslag till Indeldta Armc'ens
löne-reglering och låta detsamma, på sätt K. M:t i
Nåder finner lämpligast, gå uti verkställighet i
den mohn de påräknade tillgångarne för afsedde
andamål kunna disponeras.
Utskottet har visserligen, för att kunna å ena sidai
motsvara den tämligen allmänt yttrade önskan
alt liufvudgrunderne för Indelningsverket måtte varda
bibehållne, och å den andra att kunna sätta K.
Mt i tillfälle att definitivt reglera FörsvarsVerkct,
hvad personalen beträffar, icke obetydligt ökat anslaget
för Indeldta Arme'ens befäl, mot hvad dess förra
Betänkande innehöll.
Utskottet har dock icke tvekat i valet emellän
att föreslå denna tillökning, och att lemna reglerin
gen
af Arme'ens lönevilkor ofulländad, till ny omsorg
fcr kommande Ständer.
Utskottet för sin del öfvertygadt, att, livad nu
fcreslagit blifvit, bör, för en längre följd a f år, fylla
frchofvet för denna gren af Statsförvaltningen samt att
120 Stats-Utskottets
ett större anslag för Arnaeens befäl skalle öfverstiga
Nationens förmåga, förestår
att II. St;r uti anderd, skrifvelse till K. M:t angående
Löneregleringen, för Armeen uttrycka en, sådan öfvertygelse.
c) Beviljandet af ali slags tillökning, för att verkställa
den ifrågavarande löneregleringen har helt ock
hållet blifvit bestridt hos H. R. o.. A. af Hr Grefve
Horn , C. F.j och Hr Ankar syvard ^ A.s, hos H. Pr'dsteStändet
af Hr Prosten Afzeliussom derjemte ansett,
att alla lönerne borde bestämmas i Spannemål;
hos, V. BorgareStändet af Htrr Helsingivs och Matsson
samt hos H. BondeSlåndet af Casper Wijkman
och Eric Carlsson från Upsala Län m. fl., under förutsättande
att de gamla indelningarne skulle, i fall de
rätt användas, blifva tillrä.cklige, och med yrkandf
dels att Tredje Bataillonens, Befäl vid hvarje Regemente
måtte indragas,, dels att annars någon minslning
i Befälet måtte äga rum; i hvilken tanka äfves.
instämt Hr Tersmeden, G. It.j och Hr von Troilx E%
samt H:rr IVoreus och Eckerman..
Ehuru Utskottet är öfvertygadt, att i och fiv
Beväringsmanskapets Exercice ett tillökadt Befäl är
nödigt och att således hela Tredje Bataillonens Edal
ej kan indragas , samt alt till detta JBefäls aflöning erfordras
serskildta medel, antingen den på Regeraenternes
Stater är uppförd, eller, såsom Eric Carlsson
föreslagit, utgår af anslaget till Beväringsmanskapet;
Vapenöfningar, tror Utskottet dock att någon minskning
uti den i K. M:ts Nåd. Förslag upptagne Perso
-
Betänkande n, N:o 23g. 121
nal kan till vägabringas; Och får Utskottet i detta afseende
förnya dess i förra Betänkandet gjorda hemställan,
att II. St:r härutinnan må göra underdånig
framställning, Emedlertid kau resultatet af en möjligen
skeende minskning uti Befälets personal ej nu tagas
i beräkning.
dj Rörande tiden för löne-regleringens verkställande
har Hr Grefve Brahej anmärkt, deruti flere
Ledamöter af H. R. o. A. hufvudsakligen instämt, att
regleringen, i stället för att, enligt hvad den Nåd.
Propositionen innehåller, ske genast samt nästan ptl
en gäng, är, enligt Utskottets förslag, lemnad till
Yerkställighet först i en mycket aflägsen framtid.
Utskottet har visserligen insett, att intill dess Innehafvare
af de, den nu antagne löningsgrunden öfverstigande
löner, hinna afgå, en brist uti tillgången
till löneregleringens verkställande genast i hela sin
vidd skall uppstå; men då detta inträffar med alla
Löneregleringar som på föregående reductioner skola
grundas, i följd hvaraf de nya lönerne till en början
med mindre belopp måste utgå, och då den af K,
M:t i Nåder föreslagne utväg, att till fyllande af denna
brist en del Boställen, som till Statsverket skulle
indragas, tills vidare finge vid Regementerne bibehållas,
utan afseende på den derigenom förorsakade brist
i StatsVerkets inkomster, ej kan användas, då hela
frågan om Boställenas indragande till Staten förfaller;
har, utöfver den förslagne tillökningssuuiman på det
hela
. .
4®>ooo; —
122 Stats-Utskottets
de tills vidare besparde Generalslönerne 37,5oo: —•
samt nuvarande Corporalslönerne, som,
enligt planen, med tilldelande af Ro
telöner,
ersättas  28,733: 37. 8.
S:ma B:co R:dr 114,»33: 27. 8.
hvilken genast för regleringens verkställighet kan disponeras,
Utskottet ej kunnat tillstyrka, alt Staten med
något ytterligare anslag af medel i detta afseende må
betungas.
ej Att de indeldta Lönerne under loppet af Aflöningsåret,
beräknade efter ett fastställdt minimi-belopp,
kunde förskottsvis få uppbäras qvartaliter ifrån
närmaste LandtRänleri samt af Regementsskrifvarne
vid Redogörelseårets utgång med Ränteriet liqvideras,
hvilket bos H. R. o. A. af Hr DorchimontTV. A.*
blifvit föreslaget, såsom af mycken vigt för Indeldta
Arme'ens befäl, som annars finge vänta härå i5 månader
på sin aflöning, har Utskottet ej kunnat tillstyrka;
enär härtill skulle erfordras betydliga Förskottssummor,
hvartill någon tillgång på RiksStaten ej finnes,
och StatsVerket derigenom skulle uti en mängd
liqvider och äfven möjeliga förluster invecklas.
f) Vid Utskottets förslag att Subalterner och de
till visse Stationer ej inskränkta Tjenstemän, der tillgången
sådant medgifver, måtte på lön få sig anviste
visse andelar af BoställsArrenden, att i lika ordning
med annan löneinkomst tillträdas, har hos H.R. o. A.
Hr Frih, af Nordin, C. J., gjort följande anmärkning,
i hvilken Hrr Platen, A. C., och Kuylenstjerna, G.,
samt hos V. BorgareStändet Hr Noreus, hufvudsakli
-
Betänkanden, N:o 23g. 123
gen instämt: att nemi. verkställigheten af Utskottets
Förslag helt och hållet berodde derpå, huru och för
hvilkens rakning den föreslagne utarrendcringen skulle
verkställas: att, i fall denna utarrendering skedde Regementsvis,
Iöntagarne kunde, genom Arrendatorer
mindre noggranhet eller oförmåga att utgifva det stadgade
arrendet, till större eller mindre del beröfvas de
Jöneförmoner Staten försäkrat dem; äfvensom Regementschef
eller Direction, som hade uppsigt öfver Boställena,
deras utarrendering och uppbörden af inflytande
arrenden, icke hade något eget interesse alt bevaka,
då öfverflödige BoställsArrenden skulle till annat
Regemente lefvercras; att afkastningen af de Boställen,
som ej kommo att användas till Indelningshafvares
verkliga besittning och således borde utarrenderas,
vore beräknad till en Summa af 240,000 R:dr,
hvilken skulle utgöra en ganska betydlig del af det
yngre och lägre Befälets löne-anslag, på hvilken de
högst ombytliga Spannemålsprisen komme att till den
betydenhet inverka, att de i sig sjelfve förut nog
knappa Lönerne icke skulle uppgå till mer än hälften
af hvad de utgjort ett föregående år, att det vidare
syntes af stort interesse för Samhället på det hela,
att odlad jord, till ett Capitalvärde af icke mindre än
6 Millioner, blef brukad och skött på det mäst ändamålsenliga
sätt; att dertill fordrades en längre besinningstid,
helt andra grunder för utarrendcringen,
än de hittills stadgade, och Arrendatorns befrielse
från underhåll af andre Hus och Byggnader, än de
som oundgängligen äro erforderlige; att arrendebelop
-
124 Stats-Utskottets
pet bör utrönas och bestämmas på det nogaste, med
fästadt afseende på den blifvande Arrendatorns framtida
bestånd, och hvaröfver det årliga arrende sedermera
icke får höjas, utan Auction endast afse den
Städja, sorn för hela Arrendetiden på en gång vid
tillträdet skulle erläggas; samt att en sådan hushållning
med Kronans Jord svårligen låter förena sig med
det yngre och lägre Befälets intresse, som hufvudsakligen
måst afse den största möjliga Löneinkomst under
de år, det ijenade inom de grader i Arme'en, som
af Arrendeinkomsten erhålla sina löner. Och har Hr
Frih. af Nordin föreslagit, på dessa skäl, attutarrenderingen
af alla öfverblifvande Boställen måtte verkställas
för Statens räkning och deremot den af dessa
Boställen i och för Löneregleringen påräknade Inkomst
af StatsVerket utbetalas; kunnande visserligen härigenom
inträda, att Staten ett och annat år härpå hade
förlust; men medium af 5 å 6 års beräknad och
verkligt influten inkomst skulle blifva skiljaktig endast
med några få procent, hvilket likväl ej borde medföra
betänkligheter, då det på Samhällets trefnad och
förkofran på det hela hade ett direct inflytande, att
Regementernes samtlige yngre Befäl på säkert sätt lönas,
och att odlad Svensk Jord för ett värde af 6 Millioner
icke längre vansköttes. Hvad den härigenom
för Staten ökade Spannmåls-inlägt beträffade kunde
den vid de efter hand uppgörande ArrendeContracter
förekommas derigenom, att Arrendet bestämdes att efter
Markegång utgöras; och vore det otvifvelaktig!,
hvad nu gällande Contracter angår, att, om Staten
Betänkanden, N:o alg. 125
afsade sig, i ond och god tid, dess Optionsrätt att in
natura uttaga det stipulerade Arrendet, mot det att
Arrendatorn å sin sida afstode ifrån rättigheten att in
natura lefverera detsamma, i flere Provinser många
Arrendatorer skulle gå in härpå; hvartill komme, att,
genom flere nuvarande Arrendatorer obestånd många
arrenden snart folio tillbaka till Kronan.
I afseende på frågan, att Staten skulle emottaga
Arrendena af öfverflödiga Boställen och deremot Contant
aflöna en del af Indeldta Armeens Befäl, hvilket Utskottet
ej kan tillstyrka, får Utskottet åberopa dess
Betänkande N:o i32. Då Utskottet således fortfarande
föreslår, att, till löner för Suballerner och andre
med Boställen in natura ej försedde Tjenstemän vid
indeldta Begementerne, vissa andelar af BoställsArrenden
må anvisas, har Utskottet förbisett hvarken desse
Tjenstemäns eller det allmännas fördel. Att lönerne
ett och annat år kunna, genom Spannemålsprisernes
fall förminskas, har ännu ej ansetts för ett hinder att
i Spannemål bestämma löner, hälst de ett annat år,
genom Spannemålsprisernes stigande tillökas och då.
ersätta ett föregående års förlust. Häruti komma dessutom
de ifrågavarande löntagarne, att dela lika öde
med det äldre Befälet, hvars inkomst består i indeldta
räntor och Boställs-afkastningar, och således äfyen
af Spannemålspriserne beror.
Hvad de öfverflödige Boställenas utarrendering
beträffar, anser Utskottet, att, ehuru deraf härflytanarrenden
blifva anviste att af vissa löntagare, i likhet
nied andre indeldta räntor, uppbäras, detta ej lägger
ia6 St a't s-Utskottets
något hinder i vägen för en äridamålsenligare författning
härutinnan ; derom Utskottet gemensamt med Allm.
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet skall afgifva Utlåtande.
Herr Friherre af Nordin har vidare anmärkt, att
Utskottet borde upplysa, af hvilken fond ersättning
skulle utgå till den nu i tjenst varande personal, sorn
lomme alt förlora, om på sätt Utskottet tillstyrkt,
den belöpande andelen af arrenden skulle lika med
all annan lön tillträdas.
Då nu varande innehafvare af Boställen eller arrenden
deraf tillträdt desamma med rättighet, att derå
njuta laga fardag, kan visserligen en sådan förmån
dem ej ifråntagas; meri ehuru härigenom inträffar,
att deras första efterträdare en längre tid an vid vanligt
Lönetilllräde, få afvagta sin blifvande högre inkomst,
anser Utskottet, att de, tillsatte på sådant
vilkor, härmed utan ersättning böra få åtnöjas; kommande
sedan i ytterligare succession, då af- och tillträde
bör ske, såsom Författningarne om Löner stadga,
en sådan förlusts beräknande ej mera i fr åga.
Hos H. R. o. A. har Hr Ribbing, A., och hos
H. PrästeStändet H:rr Professorerne Geijer och Gravander
samt H:rr Prostarne Nordin och Bromé yrkat,
att så val Subalterner, som öfriga Befälet, med
Boställen till bruk och besittning borde förses; tilläggande
Herr Professor Geijer, att Boställens innehafvande
och deras afkastning borde af sjelfva åflöningen
vara oberoende och ifrån densamma ej afräknas; emedan
de värderingar, sora skulle ligga denna beräkning
Betänkandet), N:o 23g. 127
lill grund, voro högst osäkra och otillfredsställande
håde i sig sjelfva och i förhållande till lefnadens olika
dyrhet på olika orter, och följakteligen den likhet,
som genom fördelningen skall tillvägabringas, långt
mera skenbar än verklig oeh komme att föda mer missnöje
än belåtenhet, samt emedan derigenom sönderslets
det band, som fästade Boställsinnehafvaren vid
sin jord, och gåfve honora trefnad och fördel af dess
odlande, då han långt mindre än förr deraf finge njuta
frukterna5 ty ett landtbruk, sorn han ej för egen
räkning, utan endast såsom ett i den stora Löneregleringen
lottägande inhyseshjon finge drifva, skulle för
honom hvarken mer bli en omedelbar fördel eller en
angenäm sysselsättning; och Verkningarne häraf på enskild
lycka och moralitet inom Armeen bli ej de fördelaktigaste;
hvaremot för begge det gamla Svenska
Boställssystemet vore gynnande.
Frågan om Subalterners förseende med Boställen
har af Utskottet blifvit noga Öfvervägad, och Utskottet
har härvid haft ledning af den erfarenhet, som
föranledt nu gällande Författning om Subalternboställens
utarrenderande, och enligt hvilken det visat sig, att
Ynglingar, vid deras forsta inträde på den militäriska banan,
antingen måst skuldsätta sig för att vinna medel och
förlag att sköta ett mindre lönande jordbruk, eller utlemna
sina Boställen till Arrendatorer eller Hälftenbrukare,
ofta till förlust för dem sjelfve och skada för det allmänna,
hvars jord blifvit vanskött. Då derjemte onekligen
unge Militairer bättre använda sin tid, om de
arbeta på att inhemta nyttiga kunskaper och fullkomna
128 Stats-Utskottets
na sig i sitt egentliga yrke, än om de genast börja att
blifva jordbrukare; har Utskottet, som äfven i denna
del följt det af K. M:t i Nåder meddelade Löne-regleringsförslag,
ej kunnat frångå dess förra hemställan,
att för Lieutenanter, Fändrikar och Cornetter någre
Boställen till bruk och nyttjande ej måga anvisas. —-  Hvad Herr Professor Geijers anmärkning beträffar,
får Utskottet tillkännagifva, att redan vid Indelnings»
Verkets första införande Boställenas mer eller mindre
godhet blef vid deras tilldelande tagen i beräkning,
emedan den derå, enligt Skattläggning, åsatte Ränta
ifrån de Indelte Lönerne afdrogs, och har nu ett nästan
lika förhållande ägt rum, då den genom hållen
undersökning uppskattade behållne afkastningen af
hvarje Boställe linder Lönen tagits i beräkning, en åtgärd
så mycket nödvändigare, som det ej later sig
göra att efter ett visst förhållande utfinna Boställen
som till godhet svara mot hvarje grad, eller inom en
och samma grad äro lika; varande likväl vid Löneregleringen
så afpassadt, att, så vidt sig göra låtit,
det anviste Boställets afkastning ej fullt uppgått till
Lönens belopp, samt således någotLöne-tillskott kommit
att Bostället åtfölja.
gj Det Pris d Spanmdletij efter Medium af de näst
före Ar 1827 förflutne 10 årens Markegångar tagit och
uppgående till 7 å 8 R:dr Bico T:n, hvilket ingår uti
uppskattningen så väl af Indelte Lönerne som af Boslällsafkastningen
hafva, hos H. R. o. A.j Herr Friherre
Stjerncrona, D. , Herr Friherre WredeC,t
Herr
Betankanden, N:o 23g. 129
Herr Frih. Duben, IL, Herr Frih. Sparre. S., Herr
Tham, W., Herr Leyonflyckt, C. A., Herr Platen j
A. C., Herr Liljenstolpe, C., Herr Nordenankar, Q.,
Herr Kuylenstjerna, G., och Herr v. Schantz, J.y hos
H. PrästeStåndet Herr Prof. Geijer och hos V. BorgareStändet
Herr Noréus ansett för högt och ledavdande
till ett för beräkningen osäkert och för Löntagarne
menligt resultat.
Utskottet här härvid följt den uppskattning K.
M:t lätit verkställa och R. St:r förelägga; och ehuru
Utskottet, såsom i dess förra Betänkande anföies,
redan insett den öfverklagade olägenheten, har Utskottet
likväl, i brist af annan ledning, derefter mäst
rätta sitt förslag, hvilket i fall af ett lägre beräknadt
pris, å spannemålen med lönernes bibehållande till
samma belopp, naturligtvis skolat medföra behofvet
af en större tillökning i Contant anslag,
h) Angående Armeens accorder och dervid skeende
missbruk hafva hos H. R. o. A. Htrr Tersmeden
och v. Troil afgifvit anföranden, hvilka tillhöra
LagUtskottets behandling, och hvaraf Utskottet ej i
någon pröfning kan ingå; varande dessutom, enligt
hvad i K. Propositionen tillkännagifves, K. M:t i Nåder
betänkt på utfärdandet af ett nytt AccordsReglemente,
så snart frågan om Löneregleringen blifvit
formligen afgjord.
Utskottets Förslag, att den Cassa, som till jemkning
af accorderne, i Öfverensstämmelse med mera
jemnade löner, kommer att bildas, måtte i det fall,
4 B. q
13o Stats-TJtskottets
då tillgång kunde saknas för uppfyllandet af dess biläggande,
erhålla anvisning på RiksgäldsContoiret å
nödigt förskott, dock ej utöfver en Summa af 100,000
R:dr, och emot skyldighet till återbetalning så fort
någre medel inflyta, hvilket af Hr Tham s JV. j Hrr
Professor Geijer och Caspar TVijkman blifvit bestridt
får Utskottet, med åberopande af hvad i förra Betänkandet
härom blifvit anfördt, härmedelst förnya.
i) Vid denna Punct förekommer sluteligen en fråga,
som redan vid förehafvandet af K. Mrts Nåd. Proposition
hos II. Ridd. o. A. af Herr Ribbing, A.j blifvit
väckt och nu till Utskottet å nyo remitterad, nemi.
alt Officerare vid Indelta Arme'en måtte uppmuntras
att idka Landtmäteri och således få tillfälle att genom
egen förtjenst bereda sig tillgång till fyllande af de
behof, hvartill en sparsam aflöning ej är tillräcklig.
Utskottet, som ej allenast inser den ekonomiska
nyttan af detta förslag, hvilket äfven kunde leda till
afhjelpande af blist på Landtmätare i vissa orter,
utan äfven tror det medföra en nyttig sysselsättning
för unga Militairer till vinnande af nödiga kunskaper,
har härmed skolat tillstyrka,
att R. St:r hos K. M:t göra underd. hemställan, att
Indelta Armeens Officerare ej mindre må erhålla
tillstånd att, efter undergången behörig examen, idka
Landtmäteri, än äfven dertill uppmuntras, dock utan
att sådant må, i befordringsväg, leda till förfång
för LandtmäteriStatens Tjenstemän.
Betänk,inden, N:o 23g. i3r
n;o Anslaget för ExercitieEsqvadronernes Underhall
är af H. BondeStåndet bifallet och af de öfrige
Bespective Stånden leinnadt utan anmärkning.
12:0 Vid Staten för Lifgardet till Häst hade Utskottet
afstyrkt den äskade Lönetiilökningen för högre
Befälet, på den grund, att, enligt Utskottets förmodan,
genom någon minskning i personalen, tillgång
kunde beredas för de qvarblifvandes löneförbättring; och
hafva, hos H, Ridd o. A. Herr Grefve Brahe, M. och
Hr Frih. af Nordin, C. G., häremot anmärkt: att den
genom K. Brefvet d. ig Fehr. 1823 för Befälet på Besparingarne
anviste, roen af Utskottet till uppförande
å Stat ej tillstyrkte lönetillökning af tillsammans 32Öo
R:dr, endast utgjorde en fyllnad till vinnande af likhet
med de lönebelopp, som Officerarne vid GardesRegementerne
till fot åtnjuta; att Befälets större personal
skulle vara nödig ej endast för tjenstgöringen
inom Regementet utan äfven för vaktgöringar m. m.;
att den af Utskottet föreslagne minskningen ej kunde
på flere år medföra den afsedde tillgången, emedan
det enl. 16 §. Reg.-Formen beror på hvarje individs
eget godtfinnande, att från tjensten afgå; att, som den
afgående måste anses berättigad till den accordsersättning,
sorn han sjelf bevisligen erlagt, men någre serskildte
Medel dertill af Utskottet ej blifvit anviste,
t ’ 7
afven denna utgift måste, och det i främsta rummet,
af den indragne lönen godtgöras; samt att det ej kunde
vara ändamålsenligt, alt genom ett af R. St:r nu
fattadt beslut gifva Löningstagarne vid dessa Regementer
hopp om förbättrade löneförmoner, men låta
,32 Stats-Utskottets
uppfyllandet af detta liopp helt och hållet bero på
nästkommande St:rs, vid då blifvande Statsreglering,
fattande beslut.
Utskottet har ej, i afseende på den ifrågasatte
minskningen af befälet, velat föranleda till något R.
St:rs beslut, utan endast antydamöjligheten att utan Statens
ytterligare betungande, för Officerare vid denna
Corps vinna en Lönetillökning, i fall den skulle
anses oundgängligen nödig, deruti Utskottet likväl ej
kan instämma; och kan Utskottet följaktligen ej tillstyrka,
att dertill någre serskildte Medel å Stat må uppföras.
Herr Grefve Brahe har vidare anmärkt, att Utskottet
nedsatt den för UnderBefälet äskade lönetillökningen
ifrån 6,829 R:dr 16 sk. till 3,2i3 R:dr 11
sk.' Sådant äger likväl ej full riktighet; ty, vid en
speciel jemförelse emellan den af K. M:t iNåderprojecterade
Staten och Utskottets förslag, skall tydligen
synas, att ingen annan nedsättning egt rum, än å de
ojemna lönerne för 5 Trompetare och 25 Rotmästare,
med 33 R:dr 16 sk. för de förra och 80 R:dr 35 sk.
för de sednare eller tillsammans u4R:dr 3 sk. Denna
af Utskottet för UnderBefälet föreslagne lönetillökning
har blifvit helt och hållet bestridd, hos H. R.
o. A. af Herr Grefve Horn., C. F.j och Herr Rosenqvist
af Åkershultj F. L,, samt hos H. BondeStåndet
af Casper Wijkman och Eric Carlsson från Upsala
Lån m. fl.; och anser Herr Rosenqvist: att utgifterne
för denna Corps, i stället för att ökas, böra
minskas, att detta utan synnerlig afsaknad kunde gå
för sig, om en Estjvadron indroges, sedan en dylik
Bctänkanden, N:o 239. 133
i stället från Norrige tillkommit; samt att, om denna
Lifvakt skulle ökas till 2:ne Esqvadroner, dem Brödrafolket
icke torde undandraga sig att underhålla, en
ännu större inskränkning af det kostsamma Hästgardet
kunde äga rum.
Som de föreslagne iönerne för UnderBefälet äro
lika med hvad uti Förslaget till Lönereglering för
Indeldta Cavalleriet är upptaget, och ej kan nekas,
att detta UnderBefäl, synnerligen i anseende till tjenstgöringsOrtens
dyrhet, är i största behof af förbättrade
vilkor, får Utskottet dess förra förslag härutinnan
nu förnya, och derjemte hemställa, huruvida det vore
It. St:r väldigt, att ens ifrågasätta någon Besparing
för Svenska StatsVerket på Brödrafolkets bekostnad.
i3:o Vid Utskottets afstyrkande af bifall till den
för Kronprinsens Husar Regemente äskade tillökningen
af 974 Rtdr sk. och 2 T:r Sp:ml hafva, hos H. R.
o. A. Hr Grefve Brahe, M., och Hr Frih. Stjerncrona,
D., anmärkt: att denna tillökning ej, såsom Utskottet
föregifvit, egentligen innefattade en löneförbättring
för det högre Befälet, utan alt dermed
åsyftades, att kunna lemna tillräcklig Lön åt de tvenne
Majorerne och skilja dem från Revenuen af sina
liittilts egande Esqvadroner; att härtill fordrades mycket
mera än den begärdte förökningen i anslag, men
resten tillvägabringas dels genom minskning uti Esqvadrons-Chefernes
Inkomster, dels genom indragning af
UnderBefäl m. m., att riktigheten af den ide'en ej borde
kunna bestridas, att hvarken Chefen eller Majorerne
såsom controllerande Authoriteter böra tillika vara
134 Stats-Utskottets
Esqvadrons- eller CompagnieChefer, isynuerhet vid
värfvade Regemente!'; att vi på krigsfot behölde mera
Cavallerie än vi nu på fredsfot hade, och att detta
Regemente hädanefter, såsom hittills skett, vid infallande
krig troligen lomme att ökas till 900 ä 1,000
Hästar, då 2:r,e Majorer voro af nöden med lönevilkor,
oafhängige af EsqvadronsStatens; samt att detta
Regemente under de sist förflutna i5 åren haft tillfälle
alt uti krig mäst utmärka sig af Svenska Cavalleriet,
och att det under fred fullgjorde sitt PassevolanceContract
utöfver hvad Staten äfven med den strängaste
granskning ägde rättighet att fordra.
Då vid Lifgardet till Hast de tvenne Majorerne
äro med Esqvadroner försedde, utan att någon förändring
deruti blifvit ifrågasatt, och då enahanda inrättning
vid Kronprinsens HusarRegemente förut, äfven
under krig, kunnat bära sig, är Utskottet af den
tanka, att den ytterligare kan fortfara, så vida förändringen
ej kan tillvägabringas utan Statens betungande
med anslag dertill af serskildte Medel, hvilkas
beviljande Utskottet ej kan ti Istyrka; varande Utskottets
förra förslag i denna Punct redan af H. BondeStåndet
bifallet.
i4:o Den för Svea Lifgarde af Utskottet föreslagne
tillökning af 4,ooo R:dr såsom bidrag till Underbefälets
löneförbättring, hvartill Utskottet derutöfver
ansett tillgång kunna vinnas genom minskning i Compagniernes
antal och deraf följande indragning af en
del af Befälets personal, har blifvit bestridd, hos H.
R. o. A. af Herr Grefve Horiij C. F. Ilen- Ankar
-
Betänkan den, N:o 23g. 135
svärd j A. , och Herr Rosenqvist af Akershult, F. L.,
saint hos H. BondeStåndet af Casper PIA/kilian och
Eric Carlsson från Upsala Län m. fl. på den grund ,
att, genom dels Compagniernes förminskning i antal
och dels båda Regementernes sammanslående under en
Chef, sådane indraguingar och besparingar kunde beredas,
att Underbefälets vilkor blefve förbättrade utan
Statens serskildta betungande; hvaremot Herr Grefve
Brahe, M., och Herr Friherre af Nordin, C. J., ansett
den af Utskottet föreslagne tillökning vara alltför
ringa och hela det äskade anslaget af ro,oa5 R:dr
4i sk. af nöden, samt anfört: att, om äfven minskning
i Compagniernes antal skulle ske, likväl uti en
Hufvudstad med en i förhållande till dess omfång så
ringa Garnizon, man måste proportionera Befälets antal
ej allenast efter hvad tjenstgöringen inom Regementet
och Compagnierne fordrade, utan äfven efter
livad som behöfdes till Vakter och andra tillfälliga
Cornmenderingar inom Hufvudstaden; att efter 2:ne
Compagniers reduction och dermed förenad indragning
af motsvarande Befäl för hvardera, endast i6
SubalternOfficerare på Regementet åferstode, hvaraf
4 är berättigad till Semestre, och till tjenstgöringen
endast funnos io ä ii; att, då för sjuke, beständige
vakthafvande och commenderade ytterligare afgå 3
å 4> till den vanliga vaktgöringen jemte tjenstgöringen
inom Compagnierne återstode ej iner än 6 å 7 ,
att dagligen af hvardera Regementet på Vakt voro
commenderade 3, och de således skulle komma att gå
på vakt med endast 3 nätters frihet; alt med Under
-
i36 Ståts-Utskottets
Officerare och Corporaler skulle, genom indragning,
uppstå i det närmaste enahanda förhållande; att, i
fall Majorerne skulle förlora sina Compagnie!', för
deni fordrades motsvarande lönetillökning och om andre
compagnier indrogos, fordrades för dem aecordsersättningar;
att i afseende på den blifvande tillgången
genom indragningen, lika hinder mötte, som ofvanföre
vid frågan om Lifgardet till häst blifvit anförde;
samt att tillökningen för Regementsofficerare
och öfrige, som måste hålla sig hästar, vore lika med
hvad vid Indelte Regeraenternes lönereglering blifvit
beräknadt.
Utskottet tror sig hafva emellan de stridiga åsigterne
i denna Punct tagit en medelväg uti dess förra
förslag, vid hvilket Utskottet således anser sig böra
förblifva.
l5:o Vid Slaten för Andra Lifgardes Regementet,
som med Svea LifGarde är lika aflönt, gäller allt
detsamma, sorn i nästföregående Punct är anfördt.
16:0 För Wermelands Falt Jaga r eli c geni e ute hafva,
hos H. R. o. A., H:r Ribbing, A. och hos TI. BondeStändet
Casper TVijkilian och Eric Carlsson fran Upsala
Län m. fl. bestridt den af Utskottet föreslagne Lönetillökningen;
anförande Herr Ribbing: att Utskottet i
detta afseende upptagit och godkänt ett förslag, som
vore stridande emot den K. Propositionen och af ingen
Riksdagsman blifvit väckt; att K. Propositionen åsyftade
Löneförhöjning egentligen för StabsCapitainerne,
men Utskottets förslag deremot en disposition af de^
förhöjda Anslaget, som hufvudsakligen kömöte Rege
-
Betänkanden, ]\r:o 23g. 137
mentsOfficerarne till godo, hvarjemte Utskottet upptagit
5oo Il:dr till Musiken, hvartill K. Propositionen ej
gifvit någon anledning, — samt Casper Wijkman.- att
någon Löneförhöjning ej erfordrades, emedan CompagnieChefs-lönerne
vid denna Corps voro mycket förmonliga
genom ett aldeles ovanligt fördelaktigt PassevolanceContract
å Beklädnaden.
Utskottet får härvid upplysa, att K. M:t hade i
Nåder föreslagit Lön
för RegementsChefen till .... R:dr 2000.
Förste Majoren  1106: 32. —
Andre Dito  1000. — —
StubsCapitainerne hvardera . . . 400> — —
hvaremot Utskottets förslag upptager
för liegementsGhefeu Il:dr 1,488: 16. —
Förste Majoren  7Öo. — —
Andre Dito .
700. — —
StabsCapitainerne hvardera . . 4^°- — —
hvaremot för Capitainerne med Compagnie ingen Lönetillökning
hvarken af K. M:t eller Utskottet blifvit föreslagen;
och förmodar Utskottet, att härigenom de
gjorde anmärkningarne i afseende på Lönetillökningens
belopp skola förfalla. Hvad angår den ifrån K. Propositionen
något afvikande fördelningen af deruti äskade
Summa, har Utskottet, efter erhållen Promemoria
derom af GeneralÅdjutanten för Armeen och inhemtad
kännedom om Regementets vilkor och ställning, trott
sig kunna denna fördelning grundlagsenlig! hos R. Sluföreslå;
och har Utskottet nu ej heller funnit skäl att
samma förslag frångå.
138 Stats-Utskottets
17:0 Emot den af Utskottet för Artillerie-Regementcruc
föreslagne tillökning i anslag utöfver den tillgång
dertill, som genom indragning af Konungens Eget Värfvade
Regemente vinnes, liar anmärkning blifvit gjord
endast af Casper Wijkman, som anser: att Statens
Tillgångar äfven här ej medgifva någon tillökning; att
sedan Artillerie-Vapnet, genom ofvanberörde indragning
erhållit 58,425 R:dr i4 sk., den ytterligare tillökningen
af 27,988 R:dr 17 sk. vöre öfverflödig; att,
i afseende å de för ArtillerieBefälet erforderlige kunskaper,
gällde hvad angående IngenieurCorpsens Ofltcerare
blifvit anfördt, och att emot det af Utskottet
andragne skälet, att ArtilleriePersonalen borde under
fredstid bildas, kunde invändas, att detta ej kan tillämpas
på flere af dem, hvilka föreslagits till Löneförhöjning
å Artilleriets Stat, såsom RegementsLäkare,
RegementsBokhållare, Tygskrifvare in. fl.
Utskottet får härvid upplysa, att den genom indragning
af Konungens Eget Värf. Regemente för
ArtillerieRegementerne beräknade tillgång, ej utgör
58,4-25 ll:dr i'4 sk., utan endast 49)220 Rtdr i4 sk.,
och att de i förstnämnde Summa, enligt K. Propositionen,
inbegripne 1979 T:r Spunt med ett värde af
gögö R:dr blifvit af Utskottet anviste lill andra behof
inom HufvudTiteln, samt alt, hvad de serskilte Tjenstemännen
beträffar, hvarken deras antal öfverstiger
behofvet för den nödiga tjenstgöringen, eller deras Löner
blifvit föreslagne högre än vid andre Corpser;
och får Utskottet i öfrigt åberopa hvad i dess förra
Betänkande i denna Punct blifvit anfördt, då Utskottet
nu förnyar hvad deruti blifvit föreslaget.
Betänkanden, N:o 23g. 139
Herr Grefve Brahe, M., liar anmärkt, att en Difference
af 323o R.:dr hvarmed den af Utskottet föreslagne
Summa understiger hvad som blifvit för Artilleriet
äskadt, borde ytterligare anvisas; men då denna
Difference utgör de ojemnheter, som genom Silfverberäkning
uppkommit, och här, såsom vid andra Stater
af Utskottet, för Summornes jemnande, blifvit afdragen,
lärer denna anmärkning förfalla.
18:0 T anledning af den vid Anslaget till Rcrnontcring,
Skoning och Medicamenter m. m. för Värfvade
(kavalleriets och Artilleriets Hastar, af Casper IVijhman
gjorde anmärkning, att Skoningen vid Artilleriet
är upptagen till J- R:dr mera per Häst årligen, än vid
LifGardet till Häst, får Utskottet upplysa, att beräkningen
angående ArtillerieHästarne är gjord, efter
hvad denna artikel verkeligen efter företedde räkningar
kostat StatsVerket, då deremot PassevolaneeContracter
äro upprättade med EsqvadronsCheferne vid LifGardet
till Häst om samma behofs fyllande.
19:0 Artilleri Hästars
afsutne Cavalleriet eller af andre Privatej emot en
ersättning af 7J T:r Sptml p:r Häst årligen, sorn de
förra skulle erhålla genom qvittning af CavalleritläsleVacanceAfgiften
och de sednare genom anordning från
StatsVerket har, hos H. R. o. A., Herr Grefve Horiij
C. F.j ansett ej vara behöfligt; utan vore det mindre
kostsamt och lika nyttigt, att Artilleriet inköpte sina
Hästar, när de behöfdes såsom förut skett; och har,
hos II. BoiideSlåndctj Casper kVijkman yttrat: att,
i4o Stats-TJtskottets
om äfven berörde förslag, såsom Utskottet tillkännagifvit,
icke ägde gemenskap med Indelningsverket, det
Lade så mycket större sammanhang med StatsCassan,
hvilken det förorsakade en ökad Utgift af icke mindre
än 2065 T:r Sp:ml, hvilken utan olägenhet under
fredstid kunde, om icke aldeles upphöra, åtminstone
till någon del nedsättas; samt att, då i öfrigt någon
garantie ej gåfves, att så beskaffade accorder, som de
omförmäldte, skulle till erforderlig mängd kunna tillvägabringa»,
Utskottet hade, i händelse verkställigheten
af förslaget Lomme att uteblifva, bort yttra sig,
huru i sådant fall skulle förhållas. Herr Friherre
Silfversköld, C.j har deremot hos H. R. o A. yttrat,
utan att sådant af någon Ledamot blifvit bestrid t: alt
ArtilleriHästar på det föreslagne sättet, med minsta
kostnad kunde anskaffas ; att vid Åkande-Artilleriet
Lehöfdes 19^2 st. Hästar till 12 Batterier och vid del
llidande 856 till 4 Batterier; att vid pass en Åttondedel
häraf skulle komma att af Staten ständigt underhållas
och en annan Åttondedel genom Contracter
med Rusthållare tillhandahållas under Exercitietiden;
att vid ett krig härigenom hästar finnas för en fjerdedel
af behofvet; samt att detta antal vore det minsta,
som under fredstid erfordrades, för att gifva Artilleristerne
nödig öfning i maneuvre och ridning.
Utskottet får härvid upplysa, att den af Herr
Grefve Horn föreslagne utvägen, att för behofvet upphandla
ArtillerieHästar, varit vid flereårs Öfningsmöten
begagnad, med anvisning af Medel dertill å Tredje
HufvudTitelns Besparingar; men alt det på en gäng
Betänkan cl en, N:o 23g. i4r
förefallande behofvet uppdrifvit inköpspriserne, oell,
då Hästarne, af brist på Medel till deras fortfarande
underhåll, måst efter öfningstidens slut ater föryttras,
sådant skett med betydlig förlust till 5o Procent och
derutöfver af Inköpspriset. Att deremot för den måttliga
Utgiften, af 7 i T:r Sp:ml per Häst årligen, alltid
hafva ett visst nödigt antal ArtilleriHästar att påräkna,
anser Utskottet för Staten förmonligt. Då till
den härvid erforderlige kostnaden en betydlig tillgång
genom Konungens eget värfvade Regementes indragning
vinnes, nemi G979 T:r
samt äfven genom förändring af Gardes
Regementernes aflöning m. m., på Tredje
HufvudTiteln finnas odisponerade,  6n —
erfordras såsom egentligen nytt Anslag härtill
på Titeln endast  275 —
S:ma 2,865 T:r
hvilka sistberörde 275 T:r., efter det å Inkomsterne
förslagsvis antagne Statpris, utgöra i Contant 1,375
R:dr och sammanlagde med de odisponerade 611 T:r,
en Summa af 4>43o R:dr. Med åberopande i öfrigt
af hvad i Utskottets förra Betänkande härom blifvit
anfördt, fån Utskottet dess Förslag i denna Punct
härmedelst förnya, och dervid
tillägga, att hvad af de anslagne 2_,865 T:r Spiral,
sedan så många Contracter som möjligt blifvit til 1—
vägabragte, kan öfverblifva, må till ArtilleriHästars
anskaffande på annat sätt få användas, såsom K. M:t
i Nåder linner lämpeligt.
r^2 Stats-Utskottets
20:0 Anslaget till Fourageringen fur Vårfvadc
Cavallen'ct och Artilleriets Hästar liar, lios H. R. o.
A. j Herr Grefve Horn, C. F., ansett nog högt beräknadt,
då det vore calcnlerat på samma grund,
som Fourageringen vid K. Hofstallet, emedan Hästarne
der äro större oell behöfva större Rationel- samt
fodras på Stall hela året om, hvaremot Cavallen- och
ArtilleriHästarne sommartiden kunde släppas på bete;
hvarjemte Herr Grefven trott det i allmänhet vara
nödvändigt, att, då så stora anslag begärdes för uppgifne
behof, dessas verklighet och oundviklighet noga
utreddes innan anslagen beviljades; men det syntes Herr
Grefven sorn Utskottet i alla dessa frågor, icke sjelf
tagit nog kännedom om förhållandet, än mindre derom
upplyst R. St:r; väntande Herr Grefven derföre
en närmare redovisning för RiksStatens Tredje HufvudTitel
och utredning af behofverne för densamma
vid åtel remissens besvarande. Och hafva, hos II.
BondeStåndet, Eric Carlsson från Upsala Län m. 11.
yrkat, att Fourageringspriset för Artilleriets Hästar
matte i Stat upptagas efter hvad förut skett,
nemi. 85 R:dr för hvarje Häst, och att, om icke någon
möjlighet blefve att för denna Summa bestrida
Fourageringen, fyllnadssumman mätte afBesparingarne
anordnas.
Hr Grefve Brahe, M., och Hr Frih. af Nordin,
C. J., hafva deremot ansett Utskottet hafva utan giltigt
skäl nedsatt det Anslag K. M:t på ovedersägliga
grunder äskat; enär otillräckliga anslag väl kunna anvisas
för Personal och Materiel, ty den förra (inge
Betänk andon, N:o 23q. i43
hjelpa sig så godt lian kunde och den senare kunde
lemnäs i otjenstbart skick; men Hästens föda kunde
icke förknappas, och enär de uppgifne erforderlige
qvantiteterne Hafra, Hö och Halm icke kunde anses
för högt beräknade, och icke heller prisen derå
sägas vara öfver de gånghare; samt enär frågan endast
vore derom, alt, utan afseende på de åsatte pri—
sernes calculerade belopp, livad det ena året i AnslagsSumman
kunde brista, mätte till erforderlig fyllnad
anvisas å Statslnkomsternes Öfverskotter emot det
att den ett annat år uppkommande Besparing matte till
samma årsöfverskotler iLiqvidenmed R:g:sContoiret ingå.
Att Utskottet verkligen tagit kännedom om beskaffenheten
af de behofver, som till fyllande blifvit uppgifne,
och att Utskottet äfven ej underlåtit att för R.
St:r framlägga alla förhållanden så noga som, med
undvikande af allt förstör vidlyftighet, varit möjligt,
derom får Utskottet, ibland annat, åberopa dess förra
Betänkande uti förevarande punkt. Utskottet har dessutom
ej tillstyrkt allt hvad K. M:t till fourageringen
äskat, ehuru detta ej uppgått till hvad B. St:r vid förra
StatsRegleringar för K. HofStallets Hästar anslagit;
ty då Rationen hela året igenom för en Häst vid Hofstallet
utgör 21 kan. Hafra i LU Hö och io& Halm,
upptager deremot den af K. M:t i Nåder föreslagne
Staten en Ration vid LifGardet till JFIiislj under 2:ne
ExercitieMånader
Hafra 3 kannor.
Hö 12 u
Halm 4 ®
i44 Stats -Utskottets
under de öfriga io Månaderne
Hafra jj kan.
Hö 12 U
Halm 4 ®
vid Kronprinsens HussarRegemente under 2tne ExercitieMånader
IIafi.
3 3§ kan.
Hö 5 s
Halm 6 U
under de öfriga io Månaderne
Hafra 3 kan.
Hö 5 u
Halm 6 U
samt vid Artilleriet under 4 ExercitieMånader
Hafra 3 kan.
Hö i o U
Halm 8 U
under de öfriga 8 Månaderne.
Ilafra aj kan.
Hö io U
Halm 8 ti
samt hela FourageringsStatens Summa 142,692 R:dr
23 sk. 4 i:st. för 1289 Hästar svarande mot en kostnad
af 110 R:dr 33 sk. 7 r^st. per Häst. Utskottet
har likväl ansett, att Anslaget för Kronprinsens HwssarRegemente
bär beräknas lika med nu gällande Passevolanee,
eller 77 R:dr 32 sk. per Häst om året,
och att den större kostnad, som något år uppkommer
derigenom, att vid upjytegradt pris å Hafra, Passe
vo
-
Betänkan den, N:o a3g. 145
VolanteUrerne, enligt Contraktet, böra dessutom ersättas
skillnaden emellan 3 R:dr lö sk. T:n och hvad den
derutöfver verkligen kostar, hör godtgöras af Tredje
HufvudTitelns Besparingar; hvilket förslag Utskottet
nu förnyar. Men då Utskottet i öfrigt ej anser, att
efter hvad oin dispositionen af denna HufvudTitels Besparingar
är hemstäldt härefter något för Fourrageringen
kan å Besparingarne anvisas, tror Utskottet det
blifva nödigt, att Anslaget ’ för Lif Gar dt t till Iliist
och Artilleriet, der Passevolancer nu ej äger rum, förhöjes
till uoR:dr per Häst; och hemställer Utskottets
att således för 4iå LifGardets och 35a Artilleriets,
tillsammans 767 Hästar,'a 10 R:dr, utöfver hvad
Utskottet förut tillstyrkt, en Summa af 7670 R:dr
till detta ändamål å Stat må varda uppfördt; äfven-»
som Utskottet förnyar dess förra hemställan, att R.
Sttr hos K. M:t måtte i underd:het anhålla, att
Passevolance om dessa Utgifters bestridande, må,
så vidt sådant kan ske på hilliga vilkor, med Ve-»
derhörande uppgöras.
I afseende på den Brist i FourageringsAnslagen
af i 32,352 Ridr 37 sk. 2 r:st., som uppkommit sedau
sista Riksdagen, och deraf 57,985 R:dr 3 sk» 10 r:st.
redan från HufvudTitelns Besparingar utgått, men återstoden
74,367 Rtdr 33 sk. 4 r:st. ännu ej är ersatt, har,
enär Utskottet afstyrkt någre serskildteMedels beviljande
härtill, Hr Frih. af Nordin anfört: att hvad vid sista
Slatsregleringen af R. St:r härtill uppfördes, väl var grundadt
på då gällande PassevolanceContracter, men sorn
4 B. ‘ 10
,46 Stats-Utskottets
dessa uppsades, hade en brist uppkommit som sålunda
vore en tillfällig, vid StatsAnslagets fastställande,
icke beräknad Utgift, för hvilken ersättniag icke borde
med billighet kunna nekas; att Utskottets anvisning,
det Summan kunde liqvideras af Besparingarne
för de tvenne sisla åren, visserligen kunde öga rum,
derest icke de blifvande besparingarne redan af K. M:t
vore afsedde för andra högst vigtiga ändamål, hvaribland
må nämnas, att för complettering af Indelta
Arme'ens brukbara Gapotter erfordrades, utöfver den
årliga afgången, 53oo stycken, eller det antal, hvars
anskaffning under de sista 4 åren måst uppskjutas , och
hvarom en jemnförelse emellan KrigsCollegii Reqvisitionsförslag
och K. Mits Nåd. Stater för nämnde år
gåfve upplysning; att, derest icke de blifvande Besparingarne,
jemte redan deraf förskottsvis disponerade
67,985 R:dr afsetts till Capottcrs anskaffning, hade
kostnaden för dessa 53oo Capotter jemte flera' andra
behof måst uppföras ibland erforderlige Medel att
anvisas för en gång; samt att antingen, måste således
Indelta Arme'en förblifva utan ifrågavarande antal
Capotter, eller ock den ersättning lemnäs, som K.
M:t i Nåder föreslagit.
Uti någon pröfning af hvad Hr Frih. af Nordin anfört
angående anskaffning af Capotter för Indelta Armeen,
har, enär K. Propositionen intet derom förmäler,
Utskottet ej kunnat ingå; och har Utskottet i
öfrigt ej funnit skäl att frångå dess i förra Betänkandet,
i detta afseende, gifne yttrande.
Betänkanden, N:o 23g. 147
21:0 Anslaget för LifBcväringsRegementet är af
H. BondeStåndct bifallet och af de öfrige Respective
RiksStånden lemnadt utan anmärkning.
22:0 Angående Anslaget för Gottlands NationalBeväring
bär, hos H. R. o. A, Hr von Troil, E., anfört:
att Utskottet väl afstyrkt gjorde Motioner om
förökadt Anslag, men Utskottet bordt finna, att det
redan varande 25,585 R:dr är alldeles för stort, att
ändamålet med underhållande af BeväringsBefal i fredstid
ej kan vara något annat, än att gifva BeväringsManskapet
den krigiska bildning, som gör det skickligt
att i beliofvets stund inträda i ledet bland Fäderneslandets
försvarare; att till detta ändamål hittills i
Halland, med mer än dubbel befolkning nfbt Gottland,
ej funnits mer än 2:ne Compagnie!-* Befäl ; att i
den folkrikaste af våra Provinser, Skåne, som hade
vid pass 10 gånger så stor befolkning som Gottland,
erfordrades, enl. Utskottets förslag, 18 Compagniers
Befäl både för Beväringen och den roterade Infanteristyrkan;
att Gottlands behof af BeväringsBefäl, i förhållande
härtill , vore 2:ne Compagnier, och om således
en sådan Bataillon, som den föreslagne i Halland,
komrae att där förläggas, hvilket vore tillräckligt
, kostnaden derföre blef 6000 R:dr och således en
besparing vunnes af mer än 19,000 R:dr årligen, å
hvilken Utskottet ej bordt underlåta att fästa afseende.
Häremot har Herr Frih. Cederström , J., anfört:
att Gottlands Nationalbeväring utgöres af hela Provinsens
population emellan i5 och 5o år och uppginge
till 8000 Man, för hvilka finnas ett Befäl af 75
1^8 Stats — XJ tskot tets
Officerare, som ej kunde anses för mycket; att Gottlands
från fasta Landet isolerade läge, och längre tid
af året derifrån afstängde comnuinication, gjorde det
nödigt, att behöfligt antal försvarare funnes inom Provincen,
hvilken i detta afseende ej kunde jemnföras
med Provincer å fasta Landet; hvarjemte hos V. BorgareStändet
Herr Donner yrkat, att Anslaget, för en
nödig förbättring af Officerarnes vilkor, må ökas,
emedan Compagnierne med trenne Officerare, i Capitaine,
i Lieutenant och i Fändrik utgöres af 3 å
/joo Man, samt Capitainens Lön vore endast 3oo R:dr,
Lieutenantens i5o R:dr och Fändrickens ia.0 R:dr,
hvilket vore högst otillräckligt till lifsbärgning.
Af skäl, som Utskottet i dess förra Relänkande
anfört, har Utskottet hvarken å ena eller andra sidan
kunnat ingå i någon pröfning af förändring i det här
i frågavarande Anslaget; varande Utskottets förra förslag
i denna Punct af H. BondeStåndct bifallet.
9.3:o För Hallands Beväring» Bataillons Befäl hafva
hos H. BondeStåndct Casper BVijkman och Eric
Carlsson frän Upsala Län m. fl. ansett onödigt att
öka lönernes antal; emedan Folknumern i Provincen
ej så tilltagit, att det förut bestådde Befälet nu, mer
än förr, kunde vara otillräckligt, hälst en stor del af
Ortens Beväringsskyldiga Ungdom antecknar sig till
sjötjenst, och emedan, i händelse för Reväringens
Exercice ett större Befäl, än nu finnes på Stat, klefve
nödigt , tillräckligt antal dertill kunde under Exercicetiden
inkallas från närmast varande Regemente,
emot åtnjutande af Rese- och Tractamentspenningar;
Betänkande n, N:o 239. i4g
hvarjemte, hos H. R. o. A., Herr v. Troil, Em., ansett
de för denna Bataillons Befäl föreslagne löner, utan
något skäl, vara större än Befälets vid Wermlands
FältJägareRegemente, hvilket sistnämnde hade sig det
besvär framför BeväringsBefälet, ålagdt, att emellan
mölen äfven föra en expedition.
Utskottet får här, likasom i förra Betänkandet,
yttra, att Utskottet ej kunnat bestrida behofvet af den
ifrågasatte tillökningen i Befälets Personal; hvilkens
completterande genom comruenderingar af Indeldte
Regementers Befäl från andra Provincer torde möta
svårigheter; och i afseende på Lönernes belopp, får
Utskottet hänvisa till en jemförelse emellan i6:de och
2a:dje Puncterne af förra Betänkandet, hvaraf skall
synas, att lönerne för CompagnieBefälet vid Wermlands
FältJägareRegemente och Hallands BeväringsBataillon
är o aldeles lika, med undantag af Capitainernes,
af hvilka vid förra Corpsen Coinpagnie-revenue
åtnjules, som säkerligen öfvers t iger Lönedifferencen.
24:0 Anslaget för Bev arinas Manskapets Vapenöfning,
är af IJ. BondeStandet bifallet och af de öfriga
Respective RiksStånden utan anmärkning lemnadt.
2Ö:o Det af Utskottet föreslagne Anslaget för
KrigsCollcgii Departementen, till FörsvarsVerkets Mate
rida behof, hafva hos H. R. O. A. Herr Grefve
Brahe, M. och Hr Friherre af Nordin, C. J., ansett
för ringa; anförande Herr Grefve Brahe.- alt inhemtad
kännedom af de till ämnet hörande så kallade
mindre detaillerne säkerligen skulle medfört ett annat
resultat än den föreslagne nedsättningen i Anslagssura
-
f5o Stats-Ut skottets
man; att efter närmare pröfning af dessa mindre
delailler Utskottet skolat finna nödvändigheten af Materielens
iståndsättande, completterande oell Arliga
underhållande, i följd hvaraf skyldigheten skolat erkänna
hvad sorn fordrats ; att, då R. St:r under senaste
i3 Ar aldrig ansett sig kunna fullt ul bevilja de Anslag
K. M:t för Muterielens upphjelpande begärt, utan
genom afkortningar och nedsättningar blott afbjelpt
en del af det nödvändiga krafvel, det ej borde förefalla
oväntadt, att vid hvarje Riksdag de gamla bristerne
åter framträdde i afvagtan på nya Anslag; att
de Materiela behofvens fyllande först i Behofvets stund
vore vådligt, om ej omöjligt; och att man under fredens
lugn borde bereda de försvarsanstalter, som aflägsna
kriget eller då det inträffade, bidrogo till framgång;
— samt Herr Frih. af Nordin; att det förefallit
anmärkningsvärdt, det Utskottet, försedt af K. M:t
med alla nödiga detail-upplysuingar, ansett sig kunna
föreslå R. St:r att hos K. M:t anmäla afslag å dess
gjorde framställning, i ett för Rikets framtida säkerhet
så vigtigt ämne som Armdens Materiela underhåll,
under det att Utskottet öppet förklarar, att det af
de lemnade Ilandlingarne icke tagit kännedom, åtminstone
icke den, som erfordrats för att derifrån
kunna hemta stöd för dess yttrade mening; alt, oiu
Utskottet icke funne lämpligt föreslå tillräckliga medel
i della afseende, följden deraf oundvikligen Liefve,
att de förråd, som genom anslag för en gång tilläfventyrs
blefve fyllda, och hvarvid K. M:ts afsigt varit,
att Rikets förråder allt framgent skulle bibehål
-
B e t ä n k a n d e n, N:o 23g. i5t
Jas; understundom måste tillitas, och R. St:r ånyo
om några Ar erfara, att dc tomma förråderne påkalla
ett förnyadt Anslag för deras, islåndsättande; samt
att, enligt ett Herr Frih:s yttrande bilogadt sammandrag,
det Herr Friherren önskade, att Utskottet måtte
granska, det syntes, att de Medel som kommit Arjneens
och Flottornes materiela behof tillgodo, utgjort
från och med 1810 till och med 1818 per medium
årligen I,5i5,8g3 R:dr 37 sk. 10 r:st., men från
och med 1819 till och med 1828 endast 1,373,167
R:dr 4o sk. 8 r:st. B:co, och att, om den Million,
som R. St:r år 18 10 vid en Cours af 62 sk. på Hamburg,
för detta ändamål beviljade, skolat såsom af
K. M:t vid 1818 års Riksdag blifvit yrkadt, utgå efter
den sedan uppstegrade Coursen, antingen sådan
den var år 1818; eller sådan den årligen blifvit noterad,
hade för åren 1819 till och med 1828 differencen,
utöfver hvad som utgått, i förra fallet blifvit
5,oi8,32i R:dr 25 sk. 9 r:st. och i det sednare
9,85i,654 R:dr 41 sk. 9 r:st. B:coSedlar. Härjemte
har Herr CrusenstolpeM. tillkännagifva den önskan,
att, då Utskottet utan anfördt skäl nedsatt det
af K. M:t begärde anslaget, men förmodat den föreslagne
nedsatte Summan blifva för de Materiela Beliofven
vid FörsvarsVerket till Lands tillräcklig, så
vida nödige Medel dessutom af R. St:r beviljas, att
till Wanäs och Kungsholms Fästningsbyggnader samt
förrådernes behöriga completterande för en gång utgå,
Utskottet måtte hafva gifvit upplysning, huru Utskottet
ämnade bedöma den stora frågan om de serskildt
152 Stats-Utsköttets
för FörsvarsVerket hegärde öfver 3f Milioner; ty om
R. St:r nu biföl le, såsom en besparing, den af Utskottet
tillstyrkte nedsättningen, men Utskottet sedermera
framkom med tillstyrkan af ett totalt bifall till
de serskildt äskade 3,5gi,ooo R:dr, kunde händerne
vara bundne på R. St:r, i afseende på den sednare
frågans afgörande, genom den förklaring, att den förra
nedsättningen skett med förutsättning, att allt det
öfriga skulle beviljas; hvadan Utskottet borde bestämt
yttra sig öfver den sednare frågan, innan, eller i sammanhang
med det föreslqgne Anslaget till KrigsCollegii
departementer för FörsvarsVerkets Materiela behof; äfvensom,
hos H. BondeStäncletj Casper Wijkman anmärkt,
att Utskottet hade bort af den anviste TotalSumman
626,000 R;dr föreslå fördelning till de i KrigsCoIlegium
inrättade serskildta Departementer för ArtilleriUtrednings-
och FortificationsÄrender, hvarigenom
större redighet i uppställningen och bättre åskådlighet
vid granskningen kunna tillvägabringas.
Utskottet har granskat ofvenberörde af Herr Frih.
af Nordin meddelade sammandrag, utan att vid Zifiran
något varit att anmärka; men hvad den deruti
omnämnde CoursdifFerenoen beträffar, så, utom det
att R. St:r densamma ej godkänt såsom grund föranslagets
beräknande, får Utskottet erinra, att en stor
del af Arme'ens förråders behof är oberoende af Utländska
myntförhållanden, samt att den uträknade
dilferencen är vida större, än den Summa, som K.
M:t, sedan anslagen för de förflutna åren till de mindre
beloppen utgått, nu i .Nåder äskat såsom behöflig
Betänk anden, N:o 239. i53
för en gång lill Förrådernes completterande; hvadan
det år 1818 äskade Anslag, om än Statens tillgångar
medgifvit detsamma i hela sin utsträckning, kunnat
anses till en del öfverflödigt. Då, ehuru Utskottet
tagit behörig kännedom af de speciela utredningar öfver
behofven, K. M:t i Nåder meddelat, Utskottet likväl
ej kunnat ingå i pröfning af härtill hörande mindre
detaiiler, såsom bestämmandet' af qvantiteter och
värden å vissa BeklädnadsPersedlars beståndsdelar o.
s. v., och då Utskottet hållit före, att äfven någon
besparing på prydlighetens bekostnad kan öga rum,
utan att Trupperne derigenom blifva mindre tjenst—
bara; har Utskottet af ofvanberörde omständighet
liemtat anledning till den förmodan, att, i fall R. Sttr
bevilja det anslag för en gång som till förrådernes
completterande kan pröfvas nödigt, derom Utskottet
måste uppskjuta sitt yttrande intill dess Financeregleringen
blifvit uppgjord och förhållandefne med Bankens
och RiksgäldsCJontorets tillgångar närmare bestämde,
äfven ett årligt Anslag, lika med det år 1823
beviljade, skall blifva tillräckligt för Armdens Materiela
behof, så mycket mera, sorn det nu, enligt Utskottets
Förslag blifvit ökadl med de 34,000 R:dr ,
som ansetts erforderlige för krut-tillverkningens behof,
hvilket förut af den allmänna Anslagssumman för
FörsvarsVerket till Lunds blifvit bestridt. Att detta
Anslag, sådant det skulle komma KrigsCollegii Departementer
till godo, af Utskottet föreslaget lill en
sammanlagd Summa af 626,000 R:dr, ej kunnat uti
serskildle belopp för hvarje Departement fördelas,
154 Stats-XJtskottets
bärrörer deraf, att Utskottet efter nedsättning af den
pä det liela äskade Summan, saknat ledning för bestämmandet
af en gifven proportion delarne emellan;
oell som dessa Departementet behof alla år ej kunna
vara lika, ulan för det ena kan erfordras så mycket
mera som behofvet för det andra är mindre under
samma år,
föreslår Utskottet, såsom lämpligast, att årliga fördelningen
af detta Anslag må lill K. M:t i underdånighet
öfverlemnas.
26:0 Å Anslaget till Lif Mundering för Indcldta.
Infanteriet, hvilket Utskottet, med anledning af K.
M:ts Nåd. Proposition, efter beräkningen af 4 i stället
för den förut antagne 3 års förbrukningstid, föreslagit
till nedsättning, ifrån förra Anslaget g5,ooo till
71,000 Ittdr, har yrkats ytterligare nedsättning, hos
H. R. o. A. af Herr Grefve Horn_, C. F., som ansett,
alt slilningstiden borde beräknas till 8 år, och alt en
möjlig farhåga för mindre modern snitt å Munderingen,
i fall slitningstiden förlänges, icke härvid bör
lägga något hinder i vägen; af Herr Grefve Gyllenborg,
J. Hsom anfört: att Utskottet icke nöjaktigt
gått R. St:rs fordringar till mötes, att sjelfve få
se och bedöma och icke, i allmänhet, tro på Utskottets
omdöme, hälst förhållanderne i förevarande ämne
lätteligen kunna framställas; att allmänna omdömet
har varit, det brukningstiden kunde beräknas till
6 år, hvilket Herr Grefven ock yrkat; att, då Utskottet
tillkännagifvit, det BeklädnadsCassornes belopp
icke äro af särdeles betydenhet, af Utskottet skäligen
Betänkandets, N:o 23g. i55
lunde fordras upplysning om hvarje Cassas tillgångar
till LifMunderingar vid hvarje Regemente, i anseende
till hvilka det allmännare omdömet ansett dem redan
vara utöfver erforderligt antal och behof; samt alt
det syntes onyttigt, att, efter Utskottets omdöme,
uppskjuta afgörande i detta ämne till nästkommande
Riksdag, då nu fullständiga upplysningar, beledsagade
med 10 års erfarenhet, borde nu kunna bereda
en afgörande åtgärd i denna fråga; — af Herr Ane~
harswiirdj A.j sorn ansett, att, utan fara för misstag,
slitningstideri kan bestämmas till 6 år; emedan om
man för 6 år sammanräknar Regementernes Excreieetid,
så skall den ändå visa sig alltför korrt för varaktigheten
af en så beskaffad Mundering, äfvensom
mäst af allt de Cassör, som uti BeklädnadsDirectionernes
vård linnas, beviste möjligheten för en nedsättning
i Landets bidrag till detta ändamål; — samt
hos II. BondcStändet af Casper /Vijkman som ansett:
alt, då Utskottet ej bestridt möjligheten af vidare
utsträckning af slitningstideri, Utskottet äfven hade
bort pröfva det verkliga förhållandet och på grund
deraf tillstyrka R. St:r att tiden för hvarje munderings
slitning bör fastställas till 6 år, och således det
af Rotarne nu utgående Beklädnadsbidraget på desse
6 åren för delas, hvilket vore fullkomligt antagligt och
beredande åtminstone någon lättnad i Allmogens besvär
, hvaraf den är i största behof; samt att R. St:r
borde förbehållas redovisning för BeklädnadsCassorne
vid hvarje Riksdag.
156 Stats- Utskottets
Med hänvisning lill K. M:ts Nåd. Instruction för
BeklädnadsDirectionerne vid Indeldte InfantcriRegenienterne,
af den ii Julii 1822, får Utskottet upplysa.
att den antagne slitningstiden endast utgör en
beräkningsgrund för bestämmandet af så väl Kronans
bidrag som Kotebållarnes afgift till BeklädnadsCassorne,
men att det ej, i följd deraf, är absolut nödvändigt,
att, efter hvarje förlopp af sådan tid, en ny
Mundering skall uppdragas, utan beror det på hvarje
Regementes BekläduadsDireetion, i hvilken tvänne Rotehållare
alltid äro Ledamöter, alt tillse, det efter
behofvet nya Persedlar anskaffas. Att den beräknade
slitningstiden af 3 år varit nog korrt, derom vittnar
så väl möjligheten att i BeklädnadsCassorne samla någon
behållning, som K. Mits Nåd. förslag att till 4 år
förlänga denna lid, efter hvilken Anslaget härefter
kommer alt beräknas till 71,000 R:dr årligen,
enligt hvad Utskottet förut föreslagit och nu ytterligare
till R. Sltrs bifall hemställer.
Möjligheten att ytterligare förlänga beräkningen
af Slitn-ingstid förmodas väl af Utskottet, som tagit kännedom
af BeklädnadsCassornes i LandtRänterierne innestående
Behållningar, hvilka för en del äro större,
men vid andra obetydliga; men Utskottet har i detta
afseende ej ansett sig kunna bestämdt föreslå hvarken
Sky eller 6 å 8 År; utan har Utskottet endast kunnat
till R. H. St:r hemställa: •
att R. St:r hos K. M:t i underd. begära, att vid
nästa Riksdag fullständiga utredningar öfver det då
varande förhållandet i delta afseende må R. St:r
Betänkanden, N:o 23g. 157
meddelas, för att vid då skeende Statsreglering tagas
till grund för BeklädnadsAnslagets bestämmande,
tilläggande Utskottet nu, förslaget om underd.
anhållan, att då, för II. Strrs Statsutskott må
samlade tillhandahållas de nästföre Riksdagen öfver
BeklädnadsMedlen afslutade ÅrsRedogörelserne.
Och får Utskottet upplysa att dylika Redogörelser
årligen till K. KrigsCollegium ingå för alt, efter
skedd granskning, till BeklädnadsDirectionerne återsändas
och vid GeneralMönstringar Rotehållarne förevisas.
Kommandes Utskottet för öfrigt att gemensamt med
Allm. Besvärs- och EconomiUtskottet yttra sig i den
serskildt väckta frågan om Rotehållarnes förbindelser
i förevarande fall.
27:0 De å Tredje HufvudTiteln af Utskottet föreslagne
Diverse Allmänna Anslag hafva af Heclerv, BondeSlåndet
blifvit bifallne och af de öfriga Respective
RiksStänden lämnade utan Anmärkning.
28:0 Anslaget till Oförutsedda MilitaireBehof hafva,
hos //. R. o. A. Herr Grefve Gyllenborg> J.
och Herr Rosenqvist af Åkershult, F. L., helt och hållet
bestridt, samt Herr Grefve Horn, C. F., och, hos
Hederv. Bonde.Ståndet j Casper Wijkman ansett böra
betydligen nedsättas; emedan dels hvarje behof är under
sin serskildta Titel upptaget och beräknadt, dels
mångfaldiga mindre, förut till denna rubrik hörande
Utgifter numera blifvit uppförde på Stat, och dels
det eljest gåfve tillfälle att af detta Anslag använda en
del till sådana Löne-förliöjningar, som R. St:r vid denna
Riksdag afslogo, hvilket ej vore förenligt med R.
158 Stats-Utskottets
St:rs beskattningsrätt; och har ytterligare Herr Grefve
Gyllenborg anfört: att ett Anslag med denna benämning
för första gängen vid Statsreglering förekomme;
alt Tredje HufvudTiteln, vid dess första uppfattande,
varit indelt i AflöningsAnslag och Behofven för FörsvarsVerkets
Materiel, och de mindre Utgifter, sorn
icke derunder kunnat beräknas, hafva i flere år, förmodligen
till i8i5, blifvit anvisade att utgå af HufvudTilelns
Lönesparingar eller Anslaget för Extra Utgifter,
så väl civila, som militaira, på 8:de HufvudTiteln,
alt sedermera en bestämd andel af Anslaget för Matelielen
blifvit afsatt, omkring 5o,ooo R:dr årligen till så
kallade Oförutsedde Ali 1 i tui re Behof, Extra Löner, Gratificationer
m. rn., som gjort betydlig minskning i Anslaget
och tillgången å Titeln för Materielen , men ökat
Extra UtgiftsAnslaget, hvilket förtjenar StatsUtskottets
uppmärksamhet, till beredande af en återgång, så att
utvägar till Extra Utgifter icke må på Tredje HufvudTiteln,
utan blott i denna HufvudTitels Lönebesparingar
samt i 8:de HufvudTitelns Anslag för Extra
Utgifter sökas. Hvaremot Herr Grefve Brahej M.j anmärkt,
att det för Oförutsedde Behof af K. M:t äskade
Anslag af 53,i4* B.:dr 33 sk. 9 r:st. icke bortutan
skäl af Utskottet till den jemna Summan af 5o,ooo R:dr
nedsättas, enär hvad erfarenheten visat, härtill fordrats
vida större Anslag än det närvarande.
Då Utskottet nu förnyar dess förra förslag i denna
Punct, får Utskottet tillkännagifva: att Utskottet
anser det både billigt och nödigt, att ett Anslag för
Oförutsedde Behof på Tredje HufvudTiteln finnes j att
Betänkande»!, N:o 23g. i5g
dertill af Anslaget för FörsvarsVerket i allmänhet under
de föregående åren blifvjl afsatte och använde vida
större Summor än den nu föreslagne, utan att sådant
vid hällne Provisionel- öfver StatsVerks-förvaltningen
gifvit anledning till någon Anmärkning; att
någre Löne-besparingar, efter vidtagande af dermed
af Utskottet föreslagen disposition, till Oförutsedde Behof
ej synnerligen blifva att påräkna; samt alt nedsättningen
till jemn Summa ej förorsakat någon minskning
på HufvudTiteln , emedan, såsom af 25:te Puncten
i förra Betänkandet kan inbemtas, en lika nedsatt Summa
blifvit afdragen vid calculen till utfinnande af Summan
för KrigsCollegii Departementer, hvilken således
kommit att behålla det belopp, hvarmed föYevarande
Anslag blifvit minskadt.
29:0 Angående den från Andra HufvudTiteln liitflyttade
KrigsHofRaltens Stat har Utskottet här ej någon
Anmärkning att besvara.
30:0 Spafimålsbcråkningen under PenningeLönerne
har, i anledning af hvad i detta Betänkande blifvit anfördt,
ej undergått någon förändring emot hvad som
i förra Betänkandet finnes upptaget.
31:0 Slutligen hafva, hos H. R. o. A. Herr Gref.
Horn, C. F., ansett Utskottet böra vid detta Betänkande
foga en ny Tabell öfver Tredje HufvudTiteln, emedan
den förut afgifne ej är så utförlig som man haft
skäl att vänta, och Herr Crusenstolpe, M. J., anmärkt,
att, då Utskottet vid alla de öfriga IIufvudTitlarne
hopsummerat de serskiljjte Anslagen, till öfversigt af
160 Stats-Utskottets
hela HufvudTiJelns Anslag, Utskottet förbigått detta i
afseende på Tredje IlufvudTileln.
Då Utskottet trott den afgifne Tabellen vara så
utförlig, som det kan erfordras, och någon närmare
upplysning om den äskade ytterligare utförligheten ej
blifvit meddelad, samt då de serskildta Anslagen å berörde
Tabell verkligen äro hopsummerade, har Utskottet
i detta afseende ej något vidare att anföra. Utskottet
får blott nu tillägga, att enligt de i detta Betänkande
gjorde förslag, komma, så vida de af R. St:r
bifallas, de förut tillstyrkte Anslagsbeloppen för 3:dje
HufvudTitelns behof att undergå den förändring:
att, enligt loide Puncten, Summan för indelta Arin
e'en ytterligare tillökas med .... 23,834: 5. G.
och att för fourageringen af LifGardets
till Häst oell Artilleriets Hästar,
än vidare, enligt 2o:de Puncten tillkomma
7,670. — —.
tillhopa 3i,5o4t 5. 6.
hvarifrån dock bör afdragas differencen
emellan de förut föreslagne och
nu, i 2:dra Puncten, nedsatte Gene
ralslönerne
3,000. — —
så att med tillsammans R:dr 28,5o4: 5. 6.
TitelnsSiutsumma, enl. förra Förslaget 3,226,754: 3o. 1.
är ökad till
R:dr 3,255,258: 35. 7.
Re
-
é
Betänkanden, N:o a3g. t6i
Rese rvationer!
Vid 2'.dra, Punden, ang:de GeneralitetsStaten.
Af H:r Öfversten Lefrén: K. M:t har i Dess till
R. Sttr afgifne Nåd. Proposition, rörande Arme'ens
Lönereglering i Nåder för godt funnit att reducera Generalitetets
Personal från
med löneförmåner 103,917: 8.
och Resekostnader  6,000: —
samt förra Chefslönerne för
IngenieurCorpsenoch General
FältTygmästarelönen
....... A,865:24. , n _
"■1 1 '■ *— I o3t
till g med ett löne- och Resekostnadsbelopp af 58,5oo
R:dr, hvarigenom en besparing uppkommit af 56,282
R:dr 32 sk. Det vill således synas att StatsUtskottet
kunnat anse denna ganska starka reduction förtjena
uppmärksamhet, såsom bevisande en afgjord syftning
till sparsamhet; och att Utskottet således icke saknat
anledning att bifalla den Nådiga propositionen, hellst
en visad obenägenhet i detta fall sannerligen icke är
inbjudande för Styrelsen att fortsätta ett sådant System
der det sig göra låter. Utskottet har redan i sitt
förra Betänkande nedsatt det af K. M:t föreslagne
LöneAnslaget för Generalitetet med gooo R:dr, och
nu ytterligare med 3ooo tillsammans 12,000 R:dr eller
mera än 20 procent emot hvad K. M:t i Nåder
föreslagit. Jag reserverar mig vördsamt emot detta
sätt att behandla denna fråga och tror, att R. St:r i
stället att ytterligare nedsätta detta LöneAnslag hade
skäl att serskildt betyga K. M:t deras underd. tack»
4 B- 11
162 Stats-Utskottets
samhet för den föreslagne reductionen af Generalitetet
, hvars nuvarande antal för en Stat som Sverige
är för stort.
Yid io:de Punden j om Indelta Arméens Befäl.
Af H:r Eckerman: I afseende å Höglofl. Ulskottets
framställde Förslag, till lönereglering för Indelta
Arme'en, anser jag mig böra derjemte vördsammast
föreslå, att R. St:r hos K. M:t uti underd. anhålla,
att K. M:t med bibehållande af de föreslagne hufvudgrunderne
, och proportionerne emellan lönerna, täcktes
i Nåder låta Arme'ens lönereglering gå uti verkställighet,
på sätt K. M:t finner lämpeligast, eftersom
de påräknade tillgångarne för afsedde ändamål kunna
disponeras.
Af H:r Öfv. Lieuten. v. Heijne: Då i följd af de
anmärkningar som i RiksStånden blifvit gjorde vid
Utskottets första Betänkande om Löneregleringen för
Indeldta Armeen , Högh Utskottet nu antagit den grundsa
tts min förra Reservation innefattade, nemligen att
Löneregleringen bör verkställas inom hvarje Regemente
och icke generelt öfver hela Arme'en, och hvarigenom
intet af hvad Indelningsverket tillhörer af boställsafkastning
eller Räntor kan öfverflyttas från det
ena Regementet till ett annat: är väl Indelningsverket
om detta förslag af R. St.'r antages bibehållit uti
det skick det nu .befinnes ■— men för de rubbningars
återgång som hittills ägt rum uti detta IndelningsVerk
liar Högh Utskottet icke framställt något förslag, men
Väl uti detta sednare Betänkande däremot tillstyrkt en
sanction af R. St:r till den första och yäsendtligaste
<L >
Betänkande n, N:o 23g. 163
rubbning af IndelningsVerkets grundprincip — nemligen
den i8o5 vidtagna utvägen att fråntaga en del
Boställsägare rättigheten att öfver sine boställen sjeifve
disponera — hvarigenom — (man invände hvad
man vill deremot) det factum ligger öppet för hvar
och en, att mängden af desse genom publike Authoriteters
bestyr sedan år i8o5 utarrenderade Boställen
blifvit vanskötte — många Indelningshafvare förlorat
ulan minsta eget förvållande flere års lön —och fråga
på alfvar uppstått inom StatsTJtskottet om icke
mindre än 10,000 R:drs årligt anslag af Statsmedlen
för att betacka dylika förluster. Det är emot Utskottets
tillstyrkande af ArrendeSystemets fortfarande, genom
hvilken Auctoritet som hälst annan än Boställsägaren
sjelf, jag måste reservera mig, och tror att så
fort nu varande ArrendeContracter upphöra, alla boställen
böra till Boställsägarens fria disposition återJemnas
för att så väl återgå till det första ändamålet
den store Stiftaren af Indelningsverket åsyftade, nemligen
att lemna försvararen af Fosterjorden såsom lön,
en liten egen del till fri disposition af den jord han
försvarade, som ock för att freda StatsCassan — lika
som det nu föreslagna icke öfverflödiga löneförbättringsauslaget,
från obehöflige ersättningsanspråk örn
hvarje Indelt tjensteman får sjelf besörja om bruket
eller borrtarrenderingen af sitt boställe.
Dernäst måste jag reservera mig mot det obestämda
i Utskottets. Betänkande, om Öfverste-lönernes
användande så fort de afträdas af nu varande Innehafvare,
jag anser dem ovilkorligen böra återgå
164 Stats-Utskottets
till Öfverstarne för Regera en terne. Desse Embetsman
ägde förr hela äran, eller obehaget af sine Regementers
hållning och duglighet, de kunde jemte en Chefs
anseende äfven utöfva en faders både alfvar och understödjande
godhet mot yngre obemedlade Officerare,
genom den tillräckliga utkomst dem var beredd
af IndelningsVerkets store Stiftare; de äro väl nu titulerade
Chefer, men med ÖfversteLieutenants löner,
hvars otillräcklighet, för det Chefskap dem åligger,
icke lärer behöfva af mig vitsordas. Arme'eBefälets
organisation, i afseende på tjenstgöringsförhållanden ,
tillhör ingen annan än Konungen: jag känner detta,
och ingen kan vara tryggare i detta afseende än jag;
men, i anseende till Indeldta Armdns löner, äger Nationen
genom sine Representanter en röst — och om
det är Representationens alfvar att bibehålla och återställa
vårt så väl Civila som Militaira IndelningsVerk,
Sr det både deras rätt och pligt, att uttala denna öfvertygelse,
och afgifva denna rost i bestämda ordalag.
I Öfrigt åberopar jag hvad min förra Reservation
innehåller i afseende så väl på frågan om Generalslöner,
i händelse särskilte sådane äro behöflige, som
på den enkla uppställningen af grunder för en 3:dje
BataillonsBefäls aflöning.
H:r Biskopen Doctor Thyselius har i öfrigt reserverat
sig emot Utskottets förslag att den ifrågakomne
tillökningen må för framtiden finnas tillräcklig, såsom
efter H:r Biskopens tanka icke lämpligt, så länge R,
St:r cj beviljat allt hvad K. M:t för ändamålet begärt
Betänkande!), N:o 23g, i65
och regleringen således ej kunde anses vara definitif
saint så länge Myntvärdet ej blifvit bestämdt.
Vid 20 Funden, ang:de Fourageringen för Varfv (ida
Cavallcriets oell Artilleriets Ilastar.
Af Hr Friherre Palmstjernaj som föreslagit det
tillägg vid Utskottets hemställan, att i det fall möjligen
brist uti AnsIagsSuinman mot beloppet af de
blifvande PassevoIaneeContracterne skulle uppkomma,
skillnaden intill nästa Riksdag må förskjutas, och utaf
RiksgäldsContoret ersättas.
Uti denna Reservation hafva Hr Grefve v. Schverin
samt RiksdagsFulImäktigen Nils Strindlund från
WesterNorrlands Län instämdt, med tillägg af den
sistnämnde, att i händelse öfverskott å Anslaget skulle
uppkomma, desamma till RiksgäldsContoret aflemnas.
Af H:r Noréus; Jag reserverar mig emot det beslut
Utskottet uti 20 puncten af nu uppläste Utlåtande
fattat, angående anslaget till Fourageringen för
värfvade Cavalleriets och Artilleriets Hästar, icke i
afseende på den förhöjning i årliga underhållskostnaden
af io R:dr p!r häst, som blifvit antagen fo'r Lif—
Gardets och Artilleriets Hästar, men af det skäl, att
Utskottet under förutsättning, att, genom träffande af
PassevolanceContracter om denna fouragering, ändamålet
med den säkerhet skulle kunna vinnas, att någon
betydlig brist icke borde vara att befara, och
att R. St:r således kunde undvika, att antaga K,
M:ts uti Dess Nådiga Proposition gjorde framställning,
att den brist, som genom stigande pris å fourageringspersedlar,
något år kunde uppkomma, borde fyllas
i66 Stats -Utskottets
och anvisas, att utgå af öfverskotten på StatsVerkets
Inkomster, emot det alt den genom lägre pris
andra år uppkommande besparing skulle ingå uti* öfverskottsliqviden
med RiksgäldsContoret. Utskottet
liar medgifvit, att af besparingarne inom 3:dje HufvudTiteln
någon tillgång icke är att förvänta för alt
fylla den brist, som, oansedt det förhöjda anslaget, någon
gång kan inträffa, och deraf följer, att i fall fourageringspersedlarne
genom missväxt något år stegras i pris,
hehofven måste lemnäs ouppfyllde. Någon annan utväg
blir då icke öfrig, än att nedsäla hästarnes antal,
och om delta för något år skulle, utan någon svårare
inverkan på Militaireföi hållanden , kunna ske, är
dock förlusten gifven genom ett lågt pris vid deras försäljning
och ett högt pris, då nya hästar i de försåldas
ställe måste uppköpas. Jag kan således icke finna något
mera förenligt med de oinbytlige förhållanderne
i utfodringskostnaden, än att en viss summa, sådan
som Utskottet föreslagit, calculeras, samt att hvad som
deraf det ena året kan besparas», det vare sig antingen
uppå PassevolanceContracter, eller genom direct
uppköp af Fourageringspersedlar, och utan att lemna
företräde åt någondera af dessa anstalter, reserveras
till ett annat år, för att uppfylla • uppkommande
brist. Dessa reserverade medel kunna ändock någon
gång_ blifva otillräcklige, och det är vid sådane tillfällen,
som öfverskotten borde få ålitas. Då StatsAnslag
äro sådane att de icke med säkerhet kunna
calculeras, utan vid vissa oförutsedda händelser betydligen
skola variera, bör en utväg finnas, att på
-
Be län k anden, iV:o a3g. 167
räkna för deras uppfyllande, för att icke lemna ett
verkligt behof ouppfyldt, och lor att undvika en större
framtida förlust. Brist för vissa år hvad fourageririgskostnaden
angar, enär anslaget utgöres af en viss
summa, kan icke undvikas, äfven om PassevolanceContracter
äro träffade, ty det är icke att förvänta,
att någon kan vara hugad ingå sådane Contraeter,
utan att vissa förbehåll, om Fouragerings-persedlarnes
pris, skola igenom dessa vara stadgade. Vinsten
i goda år skulle annars af Speculanten beräknas alltför
stor, för att kunna betacka förluster i missväxtår,
och den nu föreslagne ständiga summan skulle säkert
alltid blifva otillräcklig. Förhållandet med PassevolanceContracterne
om hästarnes underhåll vid Kronprinsens
Husarer bevisar detta; ty så snart Hafran i
pris öfverstiger 3 R:dr 16 sk. T:n, skall skillnaden
deremellan och det verkliga priset serskilt ersättas
Contrahenterne. Denna ersättning borde äfven få utgå
pä enahanda sätt som den brist, som för LifGardets
och Artilleriets hästar kan uppkomma, och icke
anvisas på besparingarne. En likhet för anslag af
enahanda beskaffenhet bör altid ega rum, och denna
brist kan ofta uppgå till en så betydlig summa, att
densamma, utan att andre angelägne Statsbehof åsidosättas,
icke af besparingarne kan fyllas.
Af alla dessa skäl förblifver jag vid min uti Utskottet
yttrade öfvertygelse, att den summa Utskottet
föreslagit till four ager ingskostnaden för värfvade Cavalleriels
och Artilleriets hästar bör ä Tredje HufvudTiteln
upptagas j men att den brist som genom förhöj
-
168 Stats-Utsk. Bet. JNT:o alg.
ning i priset a four ager ingsp er sedlar angot ar katt
uppkomma bor fyllas och anvisas att utgå af ifver*
skotten på SlatsVcrkels Inkomsteremot det> att den
besparingj som genom låga pris ett annat år kati ego.
rum j skall ingå till Iiiksgä/dsContoiret vid liquiden om
bfverskotten på StatsVerkets Inkomster.
Häruti hafva instämdt Hr Ståhle samt RiksdagsFullmäktige
Eric Andersson från Westmanlands Län,
Pehr Pehrsson från Örebro Län och Anders Nilsson
från Malmöhus Län.
Vid 2 6:te Puncteiij ang:de Lif Munderingen för Indelta
Infanteriet.
Af Riksdags-Fullmäktigen Anders Nilsson från
Wermlands Län: Som flere Motioner inom Respective
RiksStånden blifvit väckte rörande BeklädnadsPassevolancen,
kan jag nu icke förena mig i det beslut R.
H. St:rs Statsutskott fattat, utan får åberopa hvad
Friherre Ankarsvärds, Grefve Horns, Casper Wijkmans
med fleres Anföranden innehålla, jemte min egen i
ämnet väckta motion om tidens förändrande i Beklädnadssättet
från 3 till 5 å 6 år. — Skulle sådant icke
vara verkställbar, i anseende till tidens förändrande,
så förklarar jag högtidligt, att nödvändigheten fordrar,
det man måtte återkomma till vårt först upprättade
KneckteContract, som berättigar Rotehållare att, af
egna tillverkningar, utgöra Soldatens Släpmundering;
och jag finner denna åtgärd så mycket mera nödvändig,
som alla penningar är hos Landtmannen försvunna.
— Jag anhåller att dessa mina enskildta tankar
måtte till R. H. St:r få åtfölja.
Förslag till Lönereglering för Indelta Cavalleriet.
Innehafver för
närvarande
Anses böra
innehafva
Boställen och
Räntor.
Contanta
Anslag.
Summa.
Boställen och
Räntor.
Contanta
Anslag.
Summa.
5 6,576
29,072
18
1,200
8,g5o
57,776
38,022
18
6
LifRegeroents Hussarer
5
I I
—
—
5
I I
[85,648
24
5
—
—
85,648
24
5
Jemtlands Hästjägare Esqvadron
2,492
29
4
—
—
2,492
29
4
2,492
29
4
6,64o
—
—
9,132
29
4
Westerbottens d:o d:o
■
—
—
—
—
—
—
—
—
4,000
—
—
4,000
—
—
LifRcgementet regleras inom sig och
afgifver till Norra Estfvadroncrne
hela contanta anslaget af io,i5o-  De senare bekomma i öfrigt 49°
från Smålands Hussarer.
45,400
3
58o
45,980
45,400
20
3
_
45,400
20
3
Boställsvärdcringen är för hög.
52,160
r 1
2,95o
3,ooo
55,110
42
24
11
60,902
7/j
63,902
3
[ 1 t3,o63
•9
2
—
—
r 13,o63
'9
2
,
Summa
246,604)45!
2I
16,680
-1
-
263,284
45| 2
246,604)45! 2
10,640
-
257,244
45
2
^ B. Bet. IV:o 23g.
Förslag till Lönereglering för Indelta Infanteriet.
LifRegements Grenadierer . . . .
NB I ar Boställen af de till Kronan
indragne 3oo6: 42.
Smålands Grenadierer
LifGrenadierer, Piothålls
LifGrenadierer, Rusthålls . . . .
Westgötha . .
Uplands
.
Skaraborgs
Södermanlands
Kronobergs
Jönköpings
.
Dahl .
Helsinge
Elfsborgs
Westgöthadafs
Bohus Läns
Westmanlands
Westerbottens
Calmare
Nerikes
Wermelands
Jemtlands
Södra Skånska Infanterie R:gt .
Norra Skånska D:o
Summa
Innehafver för närvarande
Boställen och
Räntor.
6,390
8,621
36,i84
38,o39
34,887
33,495
32,347
36,634
28,087
31,666
3r,o94
22,555
27,175
37,475
4o,5r9
30,785
i5,925
40,914
20,446
20,406
j4,i96
Contante
Anslag.
16
8
12,240
29
6
5,45o
>9
—
1,800
28
8
3,900
5
9
4,152
7
5
1,800
7
3
0 D960
8
2
i,95o
4
9
1,930
■ 5
IO
1,800
36
10
2,000
33
6
2,000
33
6
1,95°
35
3
L95o
24
3
2,000
7
3
i,95o
4i
—
2,000
i5
10
1,960
4o
—
7,883
43
—
6,483
•7
1
2,000
—
—
27,062
—
—
27,062)
26
1588,7481381 6| 123,283)
IO
Summa.
— j i8,63o
14,071
37,984
4i,939
39,o39
35,295
34,297
38,584
3o,937
33,466
33,o94
24,555
29,125
3q,425
42,519
32,735
17,926
42,864
28,329
26,890
16,196
16
29
*9
28
32
7
7
8
4
i5
36
33
33
35
24
7
4'
■ 5
8
11
‘7
6(712,032!
Anses böra
innehafva
Boställen och
Räntor.
Contante
Anslag.
Summa.
9,597
10
8
8,482
37
4
0
CO
00
—
—
8,621
29
6
9,258
18
6
17,880
36,i84
■9
—
1,185
29
—
37,370
38,o39
28
8
—
38,o39
28
8
34,887
5
9
2,482
42
3
37,370
—
33,495
7
5
3,874
4o
7
37,370
—
32,347
7
3
5,022
40
9
37,370
—
36,634
8
2
735
3q
10
37,370
—
28,987
4
9
8,382
43
3
37,370
—
31,666
i5
IO
5,703
32
2
37,370
—
3i,o94
36
10
6,275
14,814
11
2
37,370
—
22,555
33
6
[4
6
37,370
—
27,175
33
6
10,194
i4
6
37,370
—
]77,995
1 r
6
—
—
)7 7,995
I I
6
30,785
7
3
6,584
40
9
37,370
—
i5,g25
4'
—
21,444
7
37,37°
—
40,914
i5
10
—
40,914
10
10
20,445
4°
—
16,924
8
—
37,370
—
—
20,406
43
—
16,963
5
—
37,370
—
—
14,196
'7
1
14,563
3o
11
28,760
—
—
—
3i,i3o
—
—
3i,i3o
—
—
—
—
3i,i3o
—
—
3i,i3o
-1
—
|591,75513a 1 61215,153
23
6
806,909
8
Betänkanden, Nto 240. 169
N:o 240.
Utlåtande, i anledning af återremiss från de
respectivc RiksStånden af Utskottets Betänkande
N:o 133, ang:de regleringen afUtgifterne
under RiksStalens fttle HufvudTitelj
jemte dervid Lilaggde Utlåtanden N:is 134»
135 & 136. (U.-A)
1:0 Vid irsla Puncten af Betänkandet N:o 133 angrde
de förut a Academie oell ScholieStaten under Titel;
Anordning utonl Stat utgifne Medel är inom II. BondeStåndet
anmärkning gjord vid olikheten i de på 2:ne
serskildta ställen pag. 2j2 upptagne belopp af den för
Scholan i Calmar indeldta Spanmål; hvarföre Ståndet
funnit för god t, att Betänkandet i denna del återremittera.
Beloppet af berörde Spanmål, 45 Pn-, har å det
senare stället, eller i Utskottets tillstyrkande, genom
Tryckfel oell förbiseende deraf vid Correctui—läsningen
blifvit oriktigt upptagit, till i45 T:r hvilket visar
sig af det utförda värdet på så väl desse 45 T:r som 66
T:r 3 fjerd. 6 kpr Spanmål för Gymnasii- och SeholaeStaten
i Götheborg, efter 5 R:dr för Tunnan med tillhopa
555 R:dr 27 sk.
Rättelse i detta afseende kommer dock vid RiksStatens
uppgörande att iakttagas.
2:0 2:dra Puncten, ang:de det tillstyrkta anslaget
för Religions- och Barna-Undervisningen i de nya CapellFörsamlingarne
i Wermlands Finnmarker, samt
4 B. 12
lyo Stats-Utskottets
3:djc Puncten rörande Öfverflyttningcn ifrån 5:te
till 4:de HufvudTiteln af det till 3oo R:dr nedsatta
anslaget för Meclianiska Scliolan äro af II. BondeStåndet
bifallne; och några anmärkningar i desse delar
hafva ifrån de öfrige resp. RiksStånden Utskottet
icke tillhanda kommit.
3:o I anledning af Utskottets Förslag i 4-'de PilnCten,
om uppförande på Stat af den, af K. M.t i Nåder
antagne Förslagssumma 1,5oo R.dr, till godtgörande
af Biskopens på Gottland indeldta Hemmansläntor,
hvilka, i följd af honom beviljad tillåtelse att
ifrån LandtRänteriet uppbära lönen efter Markegångsuträkning,
blifvit ifrån Anslaget för ClerecieStaten uteslutne,
är inom H. B onde Ståndet anmärkt af Casper
FFijkman från Upsala Län samt Eric Svensson från
Götheborgs och Bohus Län , att Utskottet icke upplyst,
huruvida delta förändrade loningssätt grundade sig på
något R. St:rs förordnande i ämnet; hvadan, och då
det icke skulle vara enligt med stadgade förvaltningsgrunder,
att ett Undantag för Biskop Eberstein personligen
kunde äga runi uti det vanliga sättet för Ränte-tagare,
att directe af Räntegifvarne uppbära räntor,
bifall till Utskottets förslag i denna del afstyrktes
, intill dess ett allmänt stadgande i detta fall blefve
faststäldt; hälst uti Utskottets Memorial, ang:de
beräkningen af StatsVerkets inkomster icke något ord
förekomme, hvaraf slutas kunde, att ifrågavarande löningsSpanmål
verkeligen blifvit deri inberäknad. Och
har Vice Talmannen Jon Jonsson äskat underrättelse,
Betan k anden, N:o 240. 171
huruvida Biskopen på Gottland, genom den af Utskottet.
föreslagne åtgärd till lönens uppbärande i Contant,
möjeligen skulle kunna komma alt erhålla något högre
belopp än örn lönen, såsom indeld, utginge af
dertill anvisade Heinmansränlor, på sätt Förut vanligt
varit.
Utskottet, som i det återremitterade Utlåtandet
ledan uppgifvit, att K. M:t, af orsaker, sorn jemväl
deruti blifvit omförmäldta, i Nåder beslutat, alt liqviden
af ifrågavarande Biskop Eberstein på lön anslagne
liemmansräutor, skall i den ordning föreskrifvet blifvit
verkställas, har icke kunnat tinna samma ordning vara
emot stadgade förvaltningsgrunder stridande, då den
står i enlighet med hvad för Gymnasii- och Schol*r
Statens l i 1 lök ta löner är vordet i Nåder bestämdt. Att
i Inkomst-Betänkandet specifikt upplaga alla de serskildta
till StatsVerkets behållna Ordinarie Ränta ingående,
indragne oell besparde lönings- rn. fl. Räntor,
bar Utskottet ansett Öfverflödigt och utan allt ändamål,
då endast sammantagne beloppet deraf bordt sökas
för beräkningen af Inkomst och Utgift. Ifrågavarande
indeldta räntor hafva emedlertid blifvit så väl
af Utskottet sorn af K. M:t intagne i calculeti öfver
de påräknade inkoinstertie, och den serskildta uppgiften
derom har synts Utskottet lämpligast förekomma,
der frågan om ersättningen lill Indelningshafvarne skolat
behandlas. Då JYIarkegångspi iset sättes lika med
det verkeliga värdet af räntepersedlarne, blir förhållandet
med lönen nu alldeles enahanda sorn då den
ulgeck såsom indelt af de anvisade räntorne, roen', idet
1^2 Stats-Utskottets
fall, att räntepcrsedlarnes värde öfverstiger Markegångspriset,
får indelningshafvare» nu mindre än förut, sedan
det ej mera på honom beror, att välja emellan
lösen för persedlarne och deras Iefvererande in natura,
biskop Eberstein har dock underkastat sig sådant, och
enär StatsVerket icke vidkännes någon högre utgift,
genom förändringen i lönens utbetalande, då räntorne
till StatsVerket ingå efter det värde, i öfverensstämmelse
hvarmed lönebeloppet för hvarje år bestämmes,
har Utskottet icke funnit något hinder, att K. M:ts
Nåd. Förslag i detta afseende till bifall framställa.
4:o Utskottets tillstyrkande, i 5:te Funden, af bifall
till det af K. M:t i Nåder föreslagne anslag af
2000 R.-dr till aflöning för Lärare vid den i Stockholm
inrättade IVor/nalSchola för VexclUndervisningens befrämjande,
har gifvit anledning till den erinran inom
TI. 1’r'dsteStändet af Ur Doctor Hedrén, att, enär denna
Inrättning utgjorde en Hufvud-beståndsdel af den
förbättring i FolkUndervisningen, som Committcrade
till öfverseende af Allm. UndervisningsVerken föreslagit,
och vore en anstalt till bildandet af skicklige Lärare
för FolkScholor åt hela Fäderneslandet, men icke
tillkommit blott för Hufvudstaden eller den deromkring
liggande Localen , anslaget borde, till det af enskilde
Motionärerne föreslagne belopp, 3333 R:dr 16 sk. ari.,
förhöjas; hvilken Summa, så vida Inrättningen skulle
bringas till fullkomlighet, minst erfordrades, ehuru
Directionen, innan den ännu efter slutad reparation
af llyggnaderne blifvit öfyertygad om otillräckligheten
af förstnämnde belopp, inskiänkte sig dertill uti dess
Betänkan den, N.'o 240. 173
lios K. M:t gjorde underd. anhållan; hvarjemte, och
då det Sällskap, som redan före sista ltiksdag bildat
sig lill befrämjande af YexelUndervisningen, genom
både nit för saken och uppoffring af egne tillgångar,
uppgående till mera än 7000 R:dr, samt derutöfver
2000 R:dr, hvarföre Sällskapet ådragit sig en räntebärande
skuld , arbetat för det ändamål hvars kraftiga
befordrande R. St:r sjelfve önskat i införandet af Vexelundervisningsrnethoden
uti alla Landsorter, den begäran
syntes icke vara obillig, att detta ökade belopp af
3333 R:dr 16 sk. matte åtminstone till 10 år utsträckas,
enär hvarken skicklige Lärare skulle vilja ingå på så
ansvarsfulla förbindelser under så korrt tid som 5 år,
eller resultater lill en säker slutsatts öfver Inrättningens
fördelar eller brister derunder kunde hämtas; hvarjemte
ersättning borde gifvas Sällskapet för de spplånta
2000 R:dr, för hvilka ingen annan tillgång funnes, än
de med moda och kostnader beredda Schol-Materialierne
i Läse-, Räkne- och Skrif-Tabeller.
Uti hvilket anförande Herr Biskopen Doctor Wallin,
Biskopen Doctor Faxe samt Professoren Bexell
instämt.
Hvaremot hos H. BondeStändet anmärkningar
emot Utskottets ifrågavarande förslag blifvit framställda
af Casper IVijkman från Upsala Län, Nils mansson
från Malmöhus Län, Nils Strindlund från Westernorrlands
Län samt Anders Nilsson från Wermland,
syftande derhän, alt den uppoffring af Hus- och Local
Staten redan gjort åt Sällskapet för Vexelundervisningens
befrämjande vore mera än sorn skäligen kun
-
174 Stnts-Utskottets
de fordras, och att Landet, för hvilket Slaten icke
kunde åstadkomma något anslag till undervisningens
befordrande, icke borde lill ytterlighet utsträcka sitt
deltagande i underhållet af Stockholms undervisningsanstalter;
hvarföre äfven det af Utskottet tillstyrkta
anslag horde afslås.
Ifos V. BorgareStåndet har väl Hr Leffler upplyst,
att Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottet skall
angtde denna fråga fallat sitt beslut, med tillstyrkande,
förenat med vissa vilkor, hvaråt StatsUtskoltet
borde lemna uppmärksamhet samt ämnet i öfrigt blifva
föremål för gemensam öfverläggning.
Orsaken hvarföre Utskottet detta ämne ensamt
behandlat, är uti Betänkandet N:o i33 uppgifven.
Hvad af de enskilda Motionärerne blifvit anfördt, har
hos Utskottet tagits i noga öfvervägande, samt ej
mindre den i frågavarände Scholaris hufvudsakliga föremål,
såsom en bildningsanstalt för FolkLärare, än
ock frågan om det större anslag, som utöfver hvad
K. M:t i Nåder proponerat, åt densamma blifvit hegärdt,
kommit i betraktande.
Och ehuru Utskottet icke vill betvifla VexelundervisningsSällskapets
behof af mera utvidgade tillgångar,
för att kunna underhålla Scholan i det skick
Sällskapet för ändamålet anser nödvändigt; likväl och
enär inom ett BiksStånd anmärkningar emot Utskottets
Förslag i denna del blifvit gjorda af aldeles
motsatt beskaffenhet, eller att StatsVerket borde icke
ens med något årligt PenningeAnslag Scholan biträda,
samt inom 2:ne BiksStånd någon erinran i öfrigt icke
Betänkanden, N:o 240. 175
ägt rum vid det belopp som Utskottet, på grund af K.
M:t Nådiga Proposition, tillstyrkt; finner Utskottet,
nied oförändrad öfvertygelse, att beliofvet framdeles
af en sådan serskild LäroAnstalt som den meranämnde
Scholan, torde komma att upphöra, sig böra förblifva
vid dess derom afgifna förslag, så i anseende
till det tillstyrkta Anslagets belopp som tiden hvarunder
det på Stat må upptagas. Kunnande Utskottet
icke föreslå någon ersättning för den af Hr
Doctor Hedren omförmäldte serskildte skuldsumma,
2000 R;dr B:co, hvarföre UndervisningsSällskapet
häftar.
5:o 6:tc Punden, innefattande förslag till ersättning
åt Upsala Academie för år 1810 mistadt anslag
till StallStaten och RidScholan derstädes m. m. t i 11-  liopa utgörande )44°' Rsdr 32 sk.|, hvilken ersättningspost
H. BondeStändet afslagit, i förening med Utskottets
serskildta Utlåtande N:o 134 > berörde ämne,
är från Yällofi. BorgareSldndct, tillika med samma
Utlåtande, återremitterad, sedan den föreslagne ersättningen
blifvit motsagd af Hr Eckermanj som anfördt:
att R. St:r år i8iq säkerligen på goda grunder
skola fattat beslutet om anslagets indragning: att
Ridskolan förut begagnats endast af någre få rike
Mäns Söner, hvilka lätteligen genom erforderlig betalning
bordt bidraga till inrättningens bestånd; alt
för närvarande den ännu mindre skulle nyttjas, sedan
en dylik vid KrigsAcademien funnes att tillgå, och
alt dessutom af de till Universilelerne beviljade 18000
R:dr nödigt anslag till Ridscholun äfven kunde tagas.
176 Stats-Utskottets
Då Utskottets pluralitet fästat det afseende på
berörde anmärkningar, att, i följd af desamma, Utskottet
funnit sig böra frånträda sitt redan afgifna
tillstyrkande i denna fråga; har Utskottet oek nu
skolat till R. St:r vördsamt hemställa:
att den föreslagne ersättningen icke må beviljas,
samt beloppet deraf i44° Rtdr 32 sk. således ej
eller komma att utgå.
Dock bör Utskottet tillkänagifva, att dess förra
Utlåtande blifvit bifallet af H. PrästeStändet den 21,
oell af II. I\. o. A. den 22 sislidne Maji.
6:0 Den af Utskottet i 7:de Puncterij jemte Utlåtandet
Wto 135 föreslagne ersättning af 4oo R:dr 8 sk.
lill Lunds Aeademie, för ur 1810 mistade Aflöningsmedel
och Tullfrihetsersättning, har likaledes hos V. BorgareSländet
blifvit af Hr Eckerman j af enahanda skal,
som emot ersättningen till Upsala Aeademie åberopats,
nemi. att indragningen deraf till StatsVerket
icke skedt, om ej den grundats på rättvisa, ansedd icke
böra äga runi, hälst om denna reclaination bi föl les,
flere andre dylike då äfven skulle vid nästa Riksdag
göras lill föremål för R. St:rs pröfning.
Och ehuru II. BondeStändct jemväl afslagit Utskottets
tillstyrkande i denna del; åberopar dock Utskottet
härutinnan dess afgifna Utlåtande Wto i35,
som, hvad angår nyssnämnde 4oo R:dr 8 sk. äfvenledes
blifvit af 11. PrästeStändet samt af II. B. o. A.
bifallet.
Vid förehafvandet hos II. PrästeStändet af berörde
Utlåtande har Professoren Geijer, då Utskottet,
\
Betänkanden, N.‘o 177
i följd af 56 §. Riksdagsordningen, ansell sig ej kanna
upptaga dess motion, rörande årligl anslag af i5a
R:dr 4 sk. lill Upsala Academie för likaledes år 1810
från Rind Tullfrihets ersättning, såsom efter tiden
väckt, hemställt, om ej samma motion, i anledning
af Utskottets bifall till den i lika fråga för Lunds
Academie begärde ersättning, måtte lill Utskottet återgå,
såsom en i sammanhang med sistnämnde ämne
väckt ny motion; hvarefter Ståndet beslutit, att frågau
0111 Upsala Academies berättigande till återfående af
förrberörde innehafde Tullfrihets ersättning skulle till
Utskottet remitteras.
Enligt 56 §. Riksdagsordningen kunna väl frågor,
som af redan fattade Beslut eller redan upptagne Ärenden,
eller under Riksdagen inträffande händelse omedelbarligen
föranledas, upptagas; meti då samma §. i
det föregående innehåller, att, med undantag af Grundlagsfrågor,
nya ämnen af Riksdagsmän cj väckas må,
sedan 1 månad från Riksdagens början, enl. 27 §., tilländalupit;
och Utskottet, ehuru likartad den af Professoren
Geijer väckta fråga om ersättning till Upsala
Academie är med den förutnämnde frågan rörande återgifvandet
af Lunds Academie frångången Tullfrihetsérsättning,
likväl icke kan anse Professoren Geijers
begäran annorlunda än såsom ett nytt efter motionstiden
väckt ämne, har Utskottet jemväl nu funnit sig
af nyssnämnde Grundlags §. hindradt, att lill behandling
upptaga Professorens merberörde motion.
7:0 8:de Puncteiij angtde tillökning med 1000 R:dr
B;oo i anslaget, 1000 R:dr, för Gymnastiska Centrallnsti
-
178 Stats-Utskottets
tutet, tillika med det i samma ämne afgifna serskildta
utlåtande N:o i36, hafva från samtelige respective PiiksStånden
blifvit återremitterade, på grund af anmärkningar,
sorn inom H. R.o.A.j II. PrästcStändct och V.
BorgareStandet dels afsett högre anslag för denna Inrättning
än Utskottet tillstyrkt, dels ock vissa vilkor för den
redan föreslagne tillökningen, men hos II. BondeStåndet
deremot åsyftat dels nedsättning i det tillökta anslaget
med 5oo R:dr dels ock afslag derå helt och hållet.
Inom R. o. A.j hvarest Hr Cederschöld P. G.j
Hr Grefve Horn, C. F. Hr Friherre Palmstjernaj B.
K. och Hrr Vegesachj Achilles, talat för Anslagets förhöjande,
har blifvit anfördt: att, då erfarenheten om
Gymnastikens nytta såsom det säkraste medel ej allenast
att stärka svaga kroppar, utan äfven till botande
af mångå krämpor och Chroniska Sjukdomar, vore så
allman, att den af ingen kunde betviflas, denna inrättning
ock borde på ett kraftigt sätt understödjas, så
att man kunde draga nytta af den förtjenstfulle Stiftarens
ännu återstående verksamhet, hvilken hans redan
framskridna ålder nekade att kunna blifva serdeles
långvarig: att Institutets behof aldeles icke skulle
uppfyllas genom den af Utskottet föreslagne tillök—
ningssumma, emedan ibland dem som nyttjade Inrättningen
många obemedlade lingö begagna den gratis,
och således mindre tillgångar voro af betalande personer
att påräkna: att, om icke hela den af Hr von
Vegesach föreslagne Summa 5,900 R:dr kunde beviljas,
Utskottet åtminstone måtte föreslå
Betänkan d en, N:o 240.
>79
åt Föreståndaren
„ ÖfverLäraren .
„ 3 UnderLärare
1.500 It:dr B:co.
1,000 — —
1.500 — —
samt, i afseende på nödige tillgångarne för andre utgifter,
såsom discretioner samt utfodringskostnad för
en Voltigeringshäst, Utskottet förena sig, att, såsom
Friherre Palrnstjernas reservation innehölle, föreslå en
underd. anhållan hos K. M:t, att, den i mohn besparingar
på f.de IIufvudTiteln det medgåfvo och K. M:t
så funne nödigt, för Gymnastiska Central-Instilutet
måtte anvisas hvad som ytterligare kunde oundgängligen
erfordras; hvilket förslag borde göras i alla fall,
så vida högre anslag ej kunde tillstyrkas.
Herr af Grubbens j N. V. och Hr von HartmansdorffAugustj
hafva yttrat sig anse den af Utskottet
föreslagne tillökning af 1000 R:dr tilliäckelig, men Hr
von Hartmansdorff har tillika föreslagit: att Institutet
måtte ställas under någon uppsigt, så att R. St:r måtte
blifva förvissade, att medlen för ändamålet användes,
i hvilket afseende uppgifvits Directionen öfver
Stockholms Stads Undervisningsverk, ål hvilken denna
uppsigt kunde uppdragas; äfvensom att Anslaget
borde beviljas, under förbehåll, att en Lärobok i Vetenskapen
af .Professoren Ling utarbetades samt den
ifrågakomne Directionen öfver verkställigheten deraf
vakade, så att man finge mera nytta af Inrättningen
än den tillfälliga practiken för ögonblicket.
Hos H. PrästeStåndet har Corn ministern Dahlgren
sökt ådagalägga otillräckligheten af den redan föreslagne
tillökningen i anslaget för Lärarenes allönande,
j8o Stats-Utskottets
hvartill icke någon tillgång skulle vara att påräkna i
de merendels blott under Höst- och Vinter-månaderne
ingående inkomster af dem sorn begagnade Inrättningen,
hvilka inkomster till det mästa behöfde användas
till reparationer m. m., hälst Professoren Ling,
utom andre nödvändige utgifter för Inrättningen, årligen
utgåfve till aflöning för Lärare i,4oo R:dr B:co
och sålunda 4oo R:dr mera än hittills af R. St:r för
Inrättningen varit beviljadt. Med tillstyrkande af förhöjning
till 1,000 R:dr, utöfver hvad Utskottet redan
föreslagit har Comminister Dahlgren äfven förenat det
förslag alt en Lärocours i Gymnastiken måtte af Stiftaren
utarbetas, samt att med det nya anslaget måtte
fästas den underd. önskan af R. St:r, att K. M:t täcktes
för Institutet utfärda något Reglemente som föreskrelve
hvad en inträdande Lärare borde kunna, och
hvad af honom fordrades för att såsom skicklig anses.
Denna tillökning har äfvenledes blifvit yrkad af
Biskoparne Tegner, Faxe, Professörerne Geijer och
Bollinder, Domprosten Holmström, Pros tärne Pettersson,
Broomé, Dillner och Dedekind, samt Kyrkoherden
Lytlij äfvensom af Biskopen Doctor JVallin, under
oeftergiflig! vilkor, att hvad Professoren Ling,
under sitt verksamma lif, både genom theoretiska
forskningar och practisk handläggning såsom Gymnasiark
upptäckt, uppfunnit, och hos sig sjelf bringat
till klart systeme, måtte af honom samlas och ordnas
ju förr, ju Häldre, för att, dels, nedskrifvet i afliandiingar,
dels åskådlig gjordt i Tabeller, efterhand och
Betänkanden, N:o o.\o. i8t
åtminstone till någon del årligen af trycket utgå, oell
derigenom förvaras som en national-tillhöi ighet.
Och hafva af V. DorgareSlåndets Ledamöter H:rr
Noreus, Santesson, Winberg och Langenberg, förenat
sig om det tillstyrkande Hr Frih. Palmstjernas Reservation
emot Utskottets förslag innehåller.
I anledniug af hvad sålunda blifvit andraget, har,
beträffande först frågan om en större tillökning i årliga
Anslaget för det Gymnastiska Centralinstitutet, än
som af Utskottet redan blifvit tillstyrkt, eller att en
underd. anhållan hos K. M:t måtte göras om anvisning
på 4:de HufvudTitelns Besparingar af hvad för
Institutet ytterligare kan erfordres, Utskottet trott det
fördubblade beloppet af 2000 R:dr, hvartill StatsAnslaget
för denna Inrättning blifvit upptaget, böra kunna
anses tillräckligt, att, i förening med de inkomster
som från enskilde personer Inrättningen årligen tillflyta,
bestrida de för dess behöriga vidmagthållande
erforderlige utgifter, destoheldre sorn Inrättningen förut,
oaktadt dess mindre inkomster af StatsVerket, ändock
kunnat bestå och till en bildningsanstalt för Lärare
utvidgas.
Utskottet har derföre icke eller funnit sig nu kunna
något vidare bidrag i detta ändamål föreslå,
samt äfven ansett den af Hr Frih. Palmstjerna oroförmäldta
åtgärd mindre nödig, då Besparingarne
på HufvudTiteln stå under K. M:ts fria disposition
och det är att förmoda, att K. M:t, i det fall att
det beviljade Anslaget skulle vid något tillfälle icke
finnas fullt tillräckligt, icke lärer underlåta att tillde
-
]S2 Stats-Utskottets
la Inrättningen det ytterligare biträde nämnde tillgångar
kunna medgifva.
Angående åter det anmäldte beliofvet af en Lärobok
i Gymnastikeu, så erkänner Utskottet erhållandet
af en sådan vara ett nödvändigt vilkor för vissheten,
att, efter stiftarens borrtgång, det ifrågavarande Institutet
kan upprätthållas, samt att Gymnastiken härstädes
icke upphör alt såsom vetenskap behandlas. Det
synes således äfven angeläget, ali Professoren Ling sättes
i tillfälle, att åt efterkommande förvara de kunskaper
han i Gymnastiken samlat, genom deras afhandJande
på ett sätt som till Gymnastikens fullkomnande
och vidare utbredande kan medverka, och då för möjligheten
af ett sådant arbetes utförande Professoren
ostridigt bör af det allmänna kunna påräkna någon
ersättning för den uppoffring af möda och kostnad,
som derifrån blifva oskil jäktige, tillstyrker Utskottet:
att R. St:r måga bevilja en Summa i ett för allt
af 2000 It:dr B:co att af R:g:sContoirets medel åt
Professoren Ling utbetalas, i det bestämda ändamål,
att han, för åtnjutandet deraf, författar en Lärobok
i de Theoretiska och Practiska delarne af Gymnastiken.
Finnande Utskottet sig tillika böra föreslå:
att R. S:tr i sammanhang dermed och vid tilIkäti—
nagifvandet af det fördubblade StatsAnslaget för det
Gymnastiska Centralinstitutet, till K. M:t frambära
den underd. önskan, att detsamma varder ställdt
under uppseende af någon utaf Styrelseroe, öfver
de i Ilufvudstaden varande Allm. Inrättningar, så
-
Betänkanden, N:o a4g. 183
Som t. ex. Directioncn öfver Stockholms Stads Undervisningsverk,
som bör äga, att 0111 fördelningen
af de till Inrättningen beviljade Anslag förordna,
och på hvars underd. anmälan, att förenämnde Lärobok
är aflernnad, K. M:t täcktes låta tillkännagifva
Fullmäktige uti R:g:sContoiret att ofvanberörde
2000 Rjdr B:co måga till Professor Ling få utbetalas.
Frågan om det Reglemente som för Centralinstitutet
eller dess Lärare kan erfordras, synes Utskottet
innefatta ett ämne, tillhörande administrationen at Institutet,
för hvilka nödige föreskrifter efter sig företeende
behof af K. M:t, på vederbörandes underd. anhållan,
i Nåder meddelas. — Någon framställning i
denna del från R. St:rs sida har Utskottet ansett icke
erforderlig.
8:0 I afseende på gide Puncten, upptagande den
till utgående under denna IlufvudTitel, af Stats-samt
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten gemensamt, föreslagne
summa 60,000 R:dr, till löneförbättringar åt
Lärare vid Universiteterne och ElementarLäroverken ,
har Utskottet funnit något vidare icke vara inom de
respective RiksStånden anfördt, än att H. BoncieSlåndet
beslutit, att afgörandet af denna punct borde hvila
, i afvaktan på ytterligare Utlåtande från begge Utskotten,
i anledning af återremissen af desse Utskotts
serskildt afgifne Utlåtande i ämnet.
Och anser sig Utskottet härvid således endast böra
åberopa hvad dess med Allm. Besvärs-och Ekonomiutskottet
under N:o 5t. afgifna svar på samma ålerremiss
innehåller.
i84 Stats-Utskottets
Kommande1!, i följd af detta ytterligare Utlåtande
i frågan om regleringen af RiksStatens ^;de HufvuclTitelj
och då de af Utskottet för Professoren Ling
föreslagne 2000 R:dr, i fall desamma af R. Sttr varda
beviljade, böra af RiksgäldsContoiret utbetalas, den
högre AnslagsSumman å denna HufvudTitel, såsom den
i Utlåtandet N:o i34 är upptagen med i4j,8i4:45' 4-  att minskas, genom afdrag af förut upptagen
ersättning till Upsala Academie i,44°* 32.
till R:dr 140,374: iö. 4»
9:0 I sammanhang med de anmärkningar, som inom
V. BorgareStdndet blifvit gjorda i afseende på den
föreslagne regleringen af 4:de HufvudTiteln, är af Hr
Nordus framställd den önskan, att Utskottet ville taga
i betraktande, huruvida icke en underdånig ansökning
måtto hos K. M:t göras om infordrande af SpecialStater
för Clerecie- och LdroVerkens Anslag i KronoTionde
och Penningar, en åtgärd, hvilken ofelbart
skulle leda till den närmare kännedom, som fordras
för uppgörandet af Embetsmanna-Staten på 4;de HufvudTiteln,
på enahanda sätt som nu föregått med den
3:dje HufvudTiteln, och dertill äfvenledes borde höra,
att alla Ecclesiastique-Staten tillhörande KronoBostiillen
uppgä/vos och uppskattades.
Och har Hr Santesson med Hr Noreus förenat si",
O 7
beträffande SpecialStaterne öfver Clereciet och UndervisningsVerken,
såsom nödvändige hjelpkällor, då R. St:r
finna ett sådant specielt tillvägagående böra ske.
Ut
-
Betan kan cl en, N:o 240. i85
Utskottet medgifver, att B. St:r icke böra mera
sakna tillgång på specifique uppgifter 0111 Clereciets
saint Gymnasii- och Scholaö-Staternes från Statsverket
utgående aflöning, än för andre Embetsman» och deribland
äfven Academietnes, för hvilka specifiqve AflöningsStater
redan finnas upprättade; och sorn, genom
Jättlieten, att komma i erfarenhet af rätta beloppet
utaf hvars och ens lönevilkoiq så beskaffade SpecialStater
böra leda till många vigtiga upplysningar fölen
allmän öfversigt af förhållnnderrle, då den definitiva
regleringen för LäroVerken ifrågakommer, och tillika
vara af nytta i Statistiskt afseende för bedömandet af
Boställens beskaffenhet, anser Utskottet sig, med godkännande
af Herr Norel Förslag, böra, i anledning
deraf, nu hemställa:
att hos K. M:t den underd. anhållan af R. St:r göres,
det K. M:t i Nåder behagade anbefalla Vederbörande
Embetsverk, att intill nästa Riksdag uppgöra
fullständiga SpecialStater för Clereciets samt Gymnasii-
och Scholae-Staternes anslag i KronoTionde och
Penningar, samt uppgifter å Taxeringsvärdet af Ecclesiastique-Bostäilena.
Reservationer:
Emot Utskottets Utlåtande öfver anmärkningarne
vid 6:tePuncten, rörande ersättnings anslag till Upsala
Academies StallStat och Ridskola.
Af Hr Friherre Palmstjerna, Hrr von Heijne och
Heijkensköld, Utskottets samtelige närvarande Lcdamö4
B. i3
i86 Stats-Utskottets
ter utaf H. PrästeSlåndet, samt af Hrr Noréus ock
Santesson, hvilka ansett, att, om R. St:r år 1810 på
goda grunder indrogo det årliga anslaget 910 R:dr 3a
sk., såsom då kunnande afAcademiens egne medel bestridas,
den åtgärd, sorn Utskottet i förra Betänkandet
föreslagit, att gifva ersättning derföre så väl som för
den sedan år 1823 tillökta utgiften af 53o R:dr, icke
borde anses mindre rättvis, enär desse utgifter nu mera
icke kunde af Academiens tillgångar utgöras och^
enär Academien blifvit försäkrad, att icke vidkännas
samma kostnader längre än tills vidare samt intill dess
på Kronans Stat något bidrag dertill kunde vinnas.
Af desse skäl , äfvensom med afseende på de inskränkningar
som sedan år l8i3 blifvit gjorde uti förmoner,
dem Academien för sin Ridskolas Underhåll förut åtnjutit,
hade Utskottet äfven nu åter bordt draga i betänkande,
att den ifrågasatte Utgiften i44° k:dr 32 sk.
fortfarande tillstyrka, destomindre sora de för den
allmänna Undervisningen vid Academien nödige anslag
icke borde vidkännas någon minskning, för den brist
som i underhållet af Ridskolan i senare tider uppkommit,
och en sådan brist ej eller borde gravera de till
bestämda ändamål för Universiteterne föreslagne 18,000
R:dr. Hvarförutan jemväl 2:ne RiksStånd, H. R. o. A.
samt H. PresteStåndet redan bifallit Utskottets förut
afgifne Utlåtande.
Betänkanden, N:o 24f» 187
N:o S41.
(Bil. till 4;Je Hufv. Tit.)
Fornyadt Utlåtande, om hegardt fortfarande
LöneAnslag åt Lärarne vid Stockholms Stads
Undervisningsverk-. (U.-A.)
Utskottets Utlåtande N:o 137 i denna fråga, hvilket
af H. R. o. A. samt H. PrestcStåndet bifallits, och
hvarvid hos V. BorgaPeStåndvt några anmärkningar
icke blifvit gjorda, är från H. B ondeSt&ndet till Ut*
skottet återremitteradt, i anledning af ett utaf Halis
Jansson från Elfsborgs Län afgifvit anförande, hvaruti
någre andre af Ståndets Ledamöter instämt, af det
innehåll: att, då Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottet,
enligt dess Betänkande N:o 86 rörande Lancaster*
Scholors inrättande, ansett FolkScholor vara Commu*
nal-angelägenheter, hvilka endast äro föremål för Me»
nigheternes egne frivillige bidrag, och derföre ej funnit
sig kunna tillstyrka, att LandsFörsamlingarnes
ScholLärare aflönades af Statens medel, i synnerhet
som R. St:r vid sista Riksdag förklarat, att Statens
förbindelse endast vore att anvisa, ej alt bekosta den
Allmänna BarnaUndervisningen, men StatsUtskottet
Uti ofvanberörde Utlåtande deremot föreslagit ett Anslag
af 160 j Tunnor Spannemål , till disposition åt
UndervisningsYerkens Direction i Stockholm; en anmärkningsvärd
olikhet i åsigter härutinnan skulle, vid
jemförelse af desse bägge Betänkanden, förevisa sig,
hälst ibland behofven för det till Stockholms Schöl»
Lärares Aflöning begärdta nyssnämnde Spannemåls
-
188 Stats-TJtskottets
Anslag räknades äfven 3 Allmänna BarnaSchoIor, ehuru
det vore svårt att inse någon olika syftning med
sådane Scholor i Stockholm och på Landet, utan desses
ändamål på alla ställen vore lika. Och borde StatsTJtskottets
förevarande tillstyrkande således icke bifallas,
utan Anslaget till StatsVerket så mycket häldre indragas,
som Hufvudstaden ägde nog många Allmänna LäroAnstalter
och Inrättningar, hvilka af Staten bekostades
och underhöllos, men hvarföre de fleste Landsorters
Innebyggare, i synnerhet den fattigare Classen , i anseende
till sin aflägsenhet, ej kunde påräkna någon
nytta, fastän de måste bidraga till deras underhållande.
Varandes af Nils Mänsson från Malmöhus Län
härvid tillagdt, att af det Anslag som till Läroverken
i allmänhet blefve beviljadt, borde kunna tagas hvad
till nu ifrågavarande behof erfordrades, eller, om i
fall tillgång dertill icke skulle förefinnas, uti berörde
Anslag fyllnad vinnas af ÖfverskottsMedlen.
Ehuru Hr Biskopen Doctor Wallin, i dess uppgift
i Motionen om den förändring som UndervisningsVerken
inom Hufvudstaden undergått, omförmält äfven
3 derstädes tillkomne BarnaSchoIor, angår dock frågan
af ofvannämnde SparmemålsAnslag endast ElementarUndervisningen
eller de Lärolnrättningar, till vetenskapernes
och den högre bildningens inhemtande,
hvilkas underhållande tillhörer Staten, i följd af dess
åliggande att om ungdomens undervisning derstädes
draga försorg; hvaremot det af Allm. Besvärs- och
Ekonomiutskottet behandlade ämne omfattar de så
kallade FolkScholorne, hvarest undervisningen inskräu
h
-
Betänkanden, N:s 2^1, 2^2. t8c)
kcs till livad Föräldra-pligterne egentligen åtföljer,
nemi. Barns sedliga bildning och, första Christendomskunskap,
samt derföre ock böra utgöra föremål för
Menigheternes egne bidrag.
Till något så beskaffadt omdöme, som det RiksdagsFulImägtigen
Hans Jansson i desse begge alldeles
olika ämnen framställt, har, i följd häraf, Utskottets
ifrågakomne Utlåtande icke bordt gifvu anledning.
Och som Utskottet, lika som It. St:r vid förra
Riksdagen, pröfvat behofvet af det till fortfarande på
vissa vilkor tillstyrkta Anslaget; alltså anser Utskottet
hvad ofvan blifvit anmärkt icke föranleda till ändring
i Utskottets derom redan uttryckte af 2 Stånd gillade
mening.
Att för berörde Anslag anvisa nödige tillgångar
på Öfverskotten af StatsVerkets Inkomster, torde finnas
så mycket mera olämpligt, som detta anslag icke
innefattar en utgift för en gång utan bör, till dess
detsamma enligt förslaget kommer alt upphöra, årligen
utgå. Och åberopar Utskottet härvid i öfrigt dess
i Utlåtandet N:o 187 redan tillkiinnagifna öfvertygelse
i afseende på dispositioner å Öfverskotten.
N:o 242.
(Bil. till 4;de Hufv. Tit.)
Ytterligare Utlåtande, i fråga om publikt understöd
åt Författaren af Svenska Folkets
Historia under Konuugarne af WasaÄtten.
(U.-A.)
Utskottets härom under ]V:o i38 afgifna Utlåtande,
sorn blifvit den 21 och 22 sistlidne Maji bifallit af
iga Stats-Utskotlels
H, PresteSlandct och H. BondcStändet j är vordetAlerreroitteradt
ifrån de lino andre RiksStånden, sedan
dervid blifvit erinradt; inom /?, o, A. af H:r von
Hartmansdorff\ Augustq att Utskottet icke bordt af-»
styrka ali uppmuntran för ett arbete, som redan hlifvit
påhörjadt och ägde åtskillige förtjenster, då Ut-«
skottet tillstyrkt belöning för ett, sora roan blott önskat
och ännu ej sett. Det syntes dock vara en gifven
regel, att först förbättra det som finnes och i andra
rummet vårda det som skall få en tillvarelse,
och Historien om Konungarne af Wasa Ätten borde
således, under samma vilkor som i Utskottets Utlåtande
Rr:o i3g uppgifvits för Cail XI;s Historia, eller
så vida K, Mit, efter vederborandes hörande funne
henne förtjena understöd, företrädesvis komma i åtnjutande
deraf, Inora V. BorgarrStåndet af Hr Noréus:
att Författaren till ifrågavarande Historiska arbete,
Hr Strinnholm, genom sitt outtröttliga forskningsnit,
sin sällsynta förmåga att skildra Historiska Garacterer
och gifva händelserne sin sanna färg, försenade större
uppmärksamhet än de fleste Historieskrifvare, Under
strid med de dagliga behofven, hade han fulländat sitt
arbete, för hvilket han bordt kunna vänta belöning
uti begäret hos Svenska Medborgare, att göra sig bekante
roed sitt Fäderneslands händelser under dess
mäst ärofulla period; och Hr Nore'us har derföre hemställt,
att helldre en summa af fioo R;r måtte denne
Författare tilläggas för de redan utkorane delarne af
nämnde Historia, än det belopp beviljas, sorn i Utskottets
Utlåtande N:o IJ9 blifvit föreslaget, emedan j
T
Betan kander), N.'o 2^2. igi
om Hr Strinnholm sattes i tillfälle, att fortsätta sitt
påbegyndta arbete, en Historia om Konung Carl Xl:s
Regeringstid äfven erhölles. I hvilket tillstyrkaude
hafva instämt Herrar Santesson och PVinberg.
Vid pröfningen af de bägge serskildta motionerne,
som utgöra föremål för Utskottets 2:ne Utlåtanden N:s i38
och r3g har inom Utskottet anledning ansetts icke saknas
till den förmodan, att Hr Strinnholm, med den
stilistiska förmåga han visat sig äga, skulle söka vinna
den belöning af 2000 R:dr B:co sora för erhållandet
af en fullständig Historia om Konung Carl Xl:s Regeringstid
blifvit af Utskottet föreslagen, och uppnår
han detta mål, så. är derigenom för honom äfven beredd
en mera passande vedergällning för dess nit att
gagna det allmänna, än man velat för närvarande honom
tillskynda.
Utlåtandet N:o 243 utreder vidare orsaken hvarföre
Utskottet för en hlifvande Författare af Konung
Carl XI;s Regering företrädesvis ansett sig böra tillstyrka
belöning, och med åberopande deraf samt af
de skäl hvilka grundlaggt Utskottets Utlåtande N:o
138 kan Utskottet icke frångå dess i detta ämne redan
afgifna yttrande; ehuru Utskottet anser för en
tillfredsställelse för sig att förklara, att, när en gång
den nu ifrågakomne Författaren fulländat sitt arbete,
han bör anses förtjent af någon vedergällning äfven
af Allmänna medel, samt att Utskottet hoppas, det
R. St:r då icke underlåta, att fästa behörigt afseende
på det förtjenstfulla af hans vid utförandet af samma
arbete nedlagda möda.
iQ2 Slgts-Utskottets
N:o 243.
(Bil. till 4*de Hufy. Tit.)
Ytterligare Utlåtande, i fråga om Anslag af
SlatsMedel, för författandet af en fullständig
Historia om Konung Carl XI:s Regering
samt den så kallade Frihetstiden.
(U.-A.)
I afgifvit Utlåtande K:o i3g liar Utskottet tillstyrkt,
alt en Summa af 2000 It:dr matte af It. Sttr beviljas,
såsom belöning åt den som framlemnar en sådan
Historia om FörmyndareRegeringen under K. Garl XI:s
omyndiga år, samt bans egen Regeringstid hvilken,
behörigen granskad, af K. M;t kan finnas värdig en
sådan belöning; hvaremot Utskottet afstyrkt allt bidrag
af StatsVerkcts tillgångar för fortsättningen af
det utaf Herr Cederschöld påbegyndta utgifvandet af
äldre Riksdagsllandlingar från oeh med Riksdagen
år 171g till år 1772.
I anledning deraf har blifvit anmärkt, inom /?.
o. A. af Hr v. Hartmansdorff samt inom V. BorgareStåndet
af Hr Noréus > på sätt Uti. N:o 242 innehåller,
att en belöning för det redan påbörjade arbetet
om Svenska Folkets Historia under Kanungarnc af
/Hasa Allen företrädesvis borde bestämmas fram fö v
det ifrågavarande ännu blott önskade Historiska Verket;
hvarjemte inom H. R. o. A■ Hr Crusenstolpe,
Magnus Jacob^ ansett såsom alldeles oriktigt, att ål
Regeringen uppdroges, att belöna den okände kanske
tijlocb med ännu ofödde Författaren af en Historia om
Betan k anden, N:o 243. 19!
Carl XI, da man icke sett något prof på beskaffenheten
af denna Historia, och då R. St:r kanske i sitt
bedömande af Bokens halt möjeligen voro af aldeles
motsatt mening med Regeringen, utan borde, med besparing
emedlertid af den föreslagne summan, tiden
afbidas då en sådan afhandling blefve alhnängjord ,
innan man belönade den; hvaremot Utskottet bordt
så mycket häldre tillstyrka lifgifvande! på allmän bekostnad
af Riksdagshandlingarne, som IJr Cedersehjölds
förtjenstfuIla arbete i denna väg nogsamt visade hvad
nytta för det historiska Studium deraf kunde hemtas.
Va landes Utlåtandet N:o i3g af H. PrästeStandet
gilladt, samt af H. BondcStandct i förra delen afslaget
och i den sednare bifallet.,
Då Utskottet ansett Statens tillgångar icke medgifva
beviljandet af de flere understöd åt Historiska
Författare, hvarom väckta motioner handlat, har Utskottet
äfven trott sig böra bland dem urskilja hufvudsakligen
den, genom hvilken man åsyftat upphöjandet
af en angifven bestämd brist i historiskt hänseende,
rörande en af Fäderneslandets mest vigtiga
Regerings-perioder, framför sådane arbeten, sorn, ehuru
förtjenstfull, dock till största delen innefattade
blott sammanförandet af hvad man förut ägde eller
ett aftryck af allmänna Handlingar, af hvilkas vidlyftighet
en betydlig kostnad för det Allmänna kan
förutses, utan alt något direct behof derigenom blefve
uppfylldt.
Detta med de flere skäl det återremitterade Betäflkuudet
upplager, har föranledt Utskottet att före
-
jg£ Stats-Utskottets
draga förslaget af en belöning för erhållandet af en
Historia om Konung Carl XI:s Regering, framför beviljandet
af understöd, åtminstone för närvarande,
till fortsättning af Herr Cederscbölds Arbete äfvensom
åt Författaren af Svenska Folket under Konu?igarnc
af JYasa Ätten* och Utskottet anser de gjorda anmärkningarne
icke vara af den beskaffenhet, alt de
bordt förändra Utskottets i ofvanherörde Utlåtande
a fg i fria Förslag.
N:o 244,
(Bil. till fade HufV. Tit.)
Ytterligare Utlåtande, i anledning af väckt
motion om StatsAnslag för utgifvandet af
nyttiga böcker åt de fattigare Folkklas
seme,
(U.-A.)
Från II. BandeStåndet har det Utlåtande, Utskottet
under N:o 140 i detta ämne afgifvit, blifvit återremitterad!,
på grund af någre Ledamöters dervid gjorde
anmärkningar, nemi. af RiksdagsFullmägtigen Hans
Jansson från Elfsborgs Län, att, enär löneförhöjningar
för Embetsman i de flesta fall blifvit tillstyrkta
äfven så väl som anslag till åtskilliga Läroverk, Inrättningar
och Allmänna Stiftelser hvaraf den arbetande
Classen droge liten eller ingen nytta, i anseende
till sin moraliska och economiska upplysning och
utveckling, men motionen i ofvanberörde ämne afslagen,
tanken naturligtvis fördes till den slutsatts,
att Utskottet ansett Allmogens undervisning i Landtbruket,
Ladugårdsskötsel och Skogshushållningen m.
ni. för mindre vigtig än Iöneförliöjningarne, ehuru
alla Ledamöter i Staten, som bidrogo till dess upprätthållande,
ägde lika anspråk på dess omsorg och
omvårdnad; samt af Anders Danielsson från Elfsborgs
Län m. fl. att, i händelse R, St:r beviljade det af
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
tillstyrkta anslag af 60,000 R:dr för LäroVerken
i Riket, af desse medel äfven borde utgå erforderligt
belopp för beredandet af tillgång på de mäst nödiga
böcker åt de fattigare FolkClasserne,
Innehållet af det återremitterade Betänkandet visar,
att Utskottet, då det erkänt den föreslagne anstalten,
såsom medel alt kunna medverka till en större
sedlighet och arbetsllit hos Allmogen, och att uppmärksamhet
derå fästas bör, icke ansett Allmogens
undervisning i detta afseende mindre vigtig än något
annat, fastän Utskottet till föremål af sudan beskaffenhet
icke funnit Anslag af Statens medel behöfva användas,
enär serskildta Stiftelser inom Orterne finnas
med hvilkas ändamål öfverensstämmer, att, der sådant
kan anses behöfligt, befordra äfven utgifvnndet
af nyttiga böcker.
Bestämda föremål för de i Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande föreslagne
60,0001 R;dr till LäroVerken, hafva blifvit uppgifne,
och någon del af desse medel i händelse de af
R. Sl:r bifallas, torde destomindre böra derifrån skiljas,
till uppfyllandet af den afsigt ifrågavarande motion
åsyftadt, som, enligt Förslaget, icke mindre än nästan
bela Anslaget skulle derigenom medtagas, utan att
ig6 Sta ts-Utskottets
någon nytta derigenom för det Allmänna blefve beredd.
Utskottet får derföre tillkännagifva, alt, i följd af
de gjorda amnärkningarne, Utskottet icke funnit anledning
att frångå sin i detta ämne redan yttrade mening,
äfvensom att, af de öfrige Piesp. RiksStånden,
H. R. o. A. samt II. PrästeStåndet det förut afgifna
Utlåtandet bifallit.
N:o 245,
(Bil. till 4;de Hufv. Tit.)
Ytterligare Utlåtande, angrde hegardt fortfarande
Anslag för Elementar- eller ProfScljolan
i Stockholm. (U.-A.)
I anledning af Utskottets i detta ämne afgifne Utlåtande
Wto i4i bär inom Ii. BondeStåndct Casper
TVijkman från Upsala Län och Anders Danielsson
från Elfsborgs Län yrkat, att de för Elementar- eller
ProfSeliolan i Stockholm erforderlige 3,4oo R:dr borde
inbegripas uti och utgå af den Allmänna Anslagssumma
sora å Fjerde HufvudTiteln kunde blifva beviljad
för LäroVerken i Riket; i följd hvaraf Utlåtandet
till Utskottet återremitterats.
Utskottet anser sig härvid endast böra göra de
värde Ledamöterne af BondeStåndet uppmärksamme
på den omständighet, att ett anslag, som för innevarande
års behof erfordras, icke kan anvisas på tillgångar
sorn törst med nästkommande års ingång äro
att disponera, blott till föremål för samma års i
RiksSlaten bestämdt föreskrifne Utgifter, och får i öf
-
Betänkanden, N:is 245 , 246. 197
vigt tillkännagifva, alt Utskotlct icke liar något att
tillägga dess redan gjorde tillstyrkande i frågan om anvisning
af ofvanberörde 3,4oo R:dr på nu varande
Öfverskotter å StatsYerkets Inkomster; hvilket tillstyrkande
redan blifvit bifallet af H. R. o. A. och
II. PrästeStändet samt lemnadt utan anmärkning af
[V. BorgareStändet.
N:o 246.
(Bil. till 4:dc Hufv. Tit.)
Ytterligare Utlåtande, i anledning af väckta
motioner om förökade Anslag för vissa LäroInrättningar
m. m. (U-A)
H os H. B onde Siandet har Anders Danielsson från
Elfsborgs Län, vid förehafvande! af Utskottets LTtlåtande
N:o 142 i ofvanberörde ämne, anfört, att i öfverensstämmelse
med den af honom förut yttrade mening
, i frågan om utgifvandet af nyttige böcker för
de lägre FolkCIasserne, han trodde uppmärksamheten
böra fästas på den äfven af beliofvet påkallade angelägenhet,
att bereda utgifvandet af tjcnlige Läroböcker
till förbättrande af den Allmänna Undervisningen
vid Universiteterne, hvilkas Läroböcker voro med fel
i flere delar behäftade; och då det vore af mycken
vigt för Nationen, att skicklige män, som arbetat sig
in i de nyare Läromethoderne, sattes i tillfälle alt
utgifva tjenligare och med vettenskapernes framsteg i
senare tider mera öfverensstämmande Läroböcker, borde
det nu anraäldta beliofvet äfven komma i betrak
-
tg8 Stats-Utskottets
tande och beräkning vid bestämmandet af det blifvande
Allmänna Anslaget för LäroVerken.
Och är på grund häraf Betänkandet af Fl. BondeStandet
ålerremilteradt.
Ibland de åtgärder, som Commiterade, till granskning
af Uppfosllings och Undervisninasanstalterne i
Riket, föreslagit, till samma anstalters förbättrande,
är äfven den tillstyrkt, att publikt understöd måtte
meddelas åt Förfaltare af vetenskapliga arbeten saint
en FörlagsFond bildas till Läroböckers Utgifvande å
Trycket; men då K. M:t funnit hela den betydliga
Summan af 168,000 R:dr, i hvilken den nödiga tillgången
(Ör nämnde ändamål jemväl blifvit irtnebegripen,
icke böra komma Under pröfning, förr än Allmänna
tänkesättet om de föreslagne reformerne i det
hela hunnit närmare stadga sig, samt endast nu i
Nåder föreslagit beviljandet af det, till Löneförbättringar
åt Lärare vid Uni versiteterne och ElementarUndervisningsVerken
afsedde belopp, tror Utskottet sig
äfven med skäl hafva tillstyrkt, att de frågor, hvilka dess
ofvannämnde Utlåtande upptager, och således äfven den
af Flerr Bråkenhjelm väckta, rörande Anslag till belöning
åt Författare af tjenlige Läroböcker icke böra förblandas
med det utaf R. Sltr nu äskade lÖnforbättringsanslag;
hvadan Utskottet icke kan instämma i RiksdagsFuIlmägtigen
Anders Danielssons förslag, att berörde
Anslag må till erforderlige kostnader för Läroböckers
omarbetning och utgifvande, tillika användas.
Ej mindre H. R. och Adeln än II. PfästeStändet
hafva bifallit Utskottets härom yttrade åsigt, och nå
-
Betänkan den, N:s 246, 247. 199
gon anmärkning emot densamma liar inom V. BorgareStåndet
ej eller förekommit.
Utskottet Förblifver således vid hvad härutinnan
redan tillstyikt är.
N:o 247.
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid Betänkandet
JN:o i43j ang:de RiksStalens Femte
Hufvudtitel» (U. A.)
H ögl. R. o. Å., V. BorgareStåndet samt II. BondeStåndet
hafva, i grund af nedan upptagne anmärkningar,
till Utskottets förnyade handläggning återremitterat
berörde Betänkande, hvilket H. PresteStändct till
alla delar bifallit.
Ko Vid i:sla och 2: dr a Punct er ne innefattande Anslagen
för Svenska samt TVitterhets- Historie- och
Antiauitets-Academierné»
Hos H. BondeStåndet har RiksdagsFulIraägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län bestridt den del
af samma Anslag, som Utgår för Jettoner, till utdelning
bland Academiernes Ledamöter, hvilken Jetton-utdelning
han ansett tillkommen blott för att förmå deni
bevista sammankomsterné.
Då berörde Anslag förut blifvit af R. St:r medgifne
och å Stat från längre tider tillbaka uppförde;
anser Utskottet cj skäligt, att deri föreslå någon
nedsättning.
a:o Vi(l3:clje runden, eller Anslaget för Fria Konsternas
Acadcmic, liar Anders Danielsson anmärkt,
huruledes det i lians tanka vore högst olämpligt, att
i StatsFörslag upptaga främmande myntsorter, för att,
efter hans förmenande, derifrån hämta aldrig uteblifvande
anledningar, att begära ersättningar till betäckande
af coursdilferencer; i hvilken erinran flere Ledamöter
af ff. BondeStändet instämt.
Enär med de uti Academiens Anslag inbegripne och
till ReseStipendier för Konstnärer bestämde 2000 R:dr
11. B:o ett lika förhållande som med MinisterStaten
inträffar, eller att medlen, ehuru beräknade å Stat uti
Svenskt Banco, likväl böra efter cours anordnas i utländskt
mynt, såsom endast användbart för de utrikes
vistande personer, hvilka fått Stipendierne sig tillagde,
och Utskottet, i dess Utlåtande Nio 237 öfver
återremissen af Betänkandet N:o 128, ang:de RiksStatens
2:dra llufvudTitel besvarat enahanda vid Anslaget
för MinisterStaten förekommande anmärkning,
får under åberopande af samma yttrande, Utskottet
föreslå:
att ofvanberörde anmärkning må förfalla.
Hos H. R■ o. A. har Hr Danckwardt, Magn. Georg,
med anledning af K. M:ts Nåd. Förordnande af d. 3i
Jan. 1826, yrkat, att 2:ne å denna Stat uppförde Löner
för 2:ne Architecter, nemi. en för K. Slottets större
Byggnader och Trädgårdsanläggningar samt en för
Bro- och VattenByggnader, begge med tjenstgöringsskyldighet
vid ÖfverlntendentsEmbetet; måtte med 1000
R:dr å samma Embetes Stat öfverflyttas.
Och
Beta n kandell, N:o itfl. 201
Och sorn Utskottet af K. M:ts i ämnet under nämnde
dag till K. StatsContoiret aflåtne Nåd. Skrifvelse
i nilein tat, att K. M:t, efter vederbörandes hörande
och gjorde förslag, i Nåder bifallit, att ofvanberörde
Löner må, på sätt Hr Danckwardt uppgifvit., å ÖfverlntendenlsEmbetets
Stat öfverflyttas och denna öfverflyttning
hvarken föranleder till någon ökad Statsutgift
eller till något mehn vid StatsVerks-förvaltningen
på det hela, får Utskottet tillstyrka:
att merberörde 2tne Löner af tillhopa 1000 R:dr
må, med beloppets afdragande från Academiens Stat,
på denna HufvudTitel tilläggas Anslaget för ÖfverIntendentsEmbetet
under Andra. IIufvudTiteln och
den sålunda förekommande förändring vid den definitiva
Statsregleringen observeras.
3:o Vid Utskottets uti S.-te Puncten gjorde hemställan
om Anslag för rengöring och uppsättning af de
K. Museum tillhörige Tajlor^ har inom Hederv. BondeStåndet
blifvit anfördt: af RiksdagsFullmäktigen Hans
Jansson frän Elfsborgs Läiij att, med den kännedom
han ägde om eländet hos den fattigare classen af medborgare,
åtminstone i dess ört och de tårar och klagorop
han derifrån hört öfver verkställda utmätningar
för bristande utskylder, öfver penningebrist samt öfver
afstadnade arbetsförtjenster och varu-afsättningar,
hän ansåge lämpligast, att den fattige skattdragaren.
först förhjelpes till en tarflig bergning innan ifrågavarande
Anslag bestämdes, då denne derefter icke skulle
neka det deltagande i de utgifter, som för både sköna
4 i4
2o 2 Stats-Utskottets
och nyttiga konster samt Nationens ära och anseende
af honom kunde erfordras: Af Anders Danielssonj att
anslaget för Taflornes iståndsättande vore öfverflödigt,
under förmodan, att K. M:t nog lärer, på säll förre
Konungar gjort, på K. Slottet upplåta nödige rum för
Taflorne samt tillika låta ombesörja desammas iordningställande;
och af Vice Talmannen Jon Jonsson
att Utskottet borde undersöka och uppgifva, om icke
nödigt och lämpligt utrymme för de K. Museum tillhörande
Samlingar kunde finnas uti något Kronans hus
i Stockholm att tillgå.
Sorn de öfrige Irenne respective RiksStånden dels
bifallit förevarande anslag, dels Jemnat detsamma oanmärkt,
har Utskottet icke ansett sig böra frånträda dess i
ämnet förut afgifne yttrande;
men Utskottet bör dock, i anledning af Vice Talmannen
Jon Jonssons ofvan intagne anmärkning anmäla,
att för närvarande af Utskottet ej kan uppgifvas något
annat Kronans Hus härstädes hvarest merberörde Taflesamling
lämpligen kan inrymmas.
4:o I anledning af Utskottets förslag i 6:te Puncten
om tillökning i Statsbidraget för RiksMuseurn samt anslag
af Medel till K. VetenskapsAcademien för upplåtande
och inredande af tjenlig local till
uppställande af nämnde Musei samlingar har, med åberopande
eller instämmande i den Betänkandet bilagde
reservation, inom H. R. o. A., V. BorgareStåndet och
H. BondeStåndet dels, å ena sidan, blifvi t anmärkt, att
berörde tillökning bordt föreslås antingen till 3ooo
Betänkanden, N:o 247. 2o3
B:dr eller oek till det belopp sorn K. I\I:ts Nåd. Proposition
innehåller, serdeles sorn Academien ieke allenast
befrämjade sitt vetenskapliga ändamål, utan äfven
tjenade Staten såsom Rådgifvare i en mängd förvaltnings-ärender;
dels ock, å den andra sidan, erinradt:
alt som förhöjning .uti Lönerne för Statens Embetsman
i allmänhet icke ännu blifvit inedgifven, Academiens
Tjenstemän ej eller borde serskildt till lönetillökning
af StatsVerket vara berättigade, helst Academien sjelf
skulle äga förmögenhet, och att, med afseende å Statens
små tillgångar, hela förslaget måtte förfalla, hvilket
af andre åter blifvit bestrid t; att de angelägna utgifterne
borde först besörjas och sedan utvägar påtänkas
till Samlingarnes uppställande i förbättrad ordning,
enär det reella borde hafva företrädet framför det sköna;
att med anslagens beviljande borde förenas bestämda
vilkor till beredande af lätthet för allmänheten att
få beskåda Samlingarne och på stället idka Studier;
samt att försigtighet vid anslagets beviljande erfordrades,
emedan, 0111 det vid Riksdagens början gjorde
förslag om inköp af en Samling Insecler m. m. antagits,
följden blifvit att derför erfordrats ett större hus
och en icke ringa personal att förvara och bevaka de
*
liflösa djuren.
Då de sålunda gjorde anmärkningar innefatta stridiga
åsigter och någon bestämd ledning deraf för ett
förändradt omdöme i hufvudsaken ej kan hemtas;
får Utskottet till afgörande öfverlemna dess i ämnet
redan afgifna förslag.
9.o4 Stats-Utsk o t tets
5:o I afseende på Utskottets tillstyrkande i '/.de
Tundén om Ansiag till invexling af Silfver.1eHöner ,
för att vid K. Vetenskaps Academiens sammankomster
utdelas, äro framställningar om Anslagets upphörande
gjorde inom H. R. o. A. af Hr Crusenstolpe j Magn.
Jacob j samt uti II. BondeStåndet af Anders Danielsson
från Elfsborgs Län, af de skäl nemi., att så denna
som öfrige Academier, der Jettoner utdelas, äro
af större omfattning oell betydelse, än att de medelst
sådane anstalter borde uppmuntras; att det måtte vara
den vetenskapliga framställningen och en sysselsättning
af högre syftning, som skulle ditlocka åhörare
och icke blott en liten drickspenning, som der
erhölles; samt att så väl denne , som alla slags undantags
föreskrifter, rörande Silfvervexling i R. St:rs
Bank, borde såsom obehöriga anses. Och liar H.
Exc. Hr Grefve af Wetterstedt Gustaf j i förevarande
fråga yttrat , att Jetton-utdelningen borde
betragtas 'såsom ett gammalt från andra Academier
hemladt bruk, hvilket R. St."r hittills icke ansett
såsom en onyttig utgift, men medförde för de Ledamöter,
som erhålla Jettonerne, en ökad inkomst;
samt att då Staten icke meddelar något större bidrag
än utvexiingen af samma Jettoner, frågan om deras
upphörande ej vore af synnerlig vigt.
Utskottet bär, vid öfvervägande af hvad sålunda
förekommit,
icke funnit tillräcklig anledning till förändrande af
dess förra tanka i ämnet och kan således ej eller
Betänkanden, N:o 247. 2o5
föreslå indragning af ifrågavarande mindre betydliga
Statsutgift.
6:0 Vid 8.cle Punden j eller Anslaget för Dramatiska
Spectaklet.
Hos H. Ii. o. A. har Hr CrusenstolpeMagn. Jacob,
yrkat, att då, sedan samina för Byggnadens underhåll
bestämde Anslag beslöts, förändrade omständigheter
inträffat så val medelst den Dramatiska Theatrens
uppbrinnande, hvarigenom de begge i HufvudStaden
varande Theatrarne blifvit sammanslagne och
större utrymme vunnits för den Dramatiska Scenen,
med en Anslaget troligen fullt motsvarande ersättning,
som ock att några sådane Dramatiska Producter af
stort värde och mycken omkostnad, att de behöfva
genom serskilt anslag uppmuntras, sedan den tiden
icke blifvit gifne , så borde ock hela Anslaget Statsverket
besparas; hvaremot H. Esc. Hr Grefve af
Wetterstedt j Gustafa tillstyrkt Anslagets fortfarande,
såsom ledande sitt ursprung från annan orsak än blotta
byggnadens underhållande; hvarförutan inom H.
BondcStåndct blifvit anmärkt: af Hans Jansson från
Elfsborgs Län, att anslaget borde nedsättas, enär det
vore tungt för den fattiga Allmogen, som ofta sjelf
vore i saknad af lifvets nödvändiga uppehälle, att ändå
nödgas contribuera för ett ändamål, som endast
tjenade Hufvudstadens Publik och de bäst lottade
medborgare till tidsfördrif och nöje, särdeles som Staten
bekostat sjelfva Inrättningen och densamma, såsom
ägande en betydlig och daglig inkomst, borde
kunna äga bestånd, ulan det stora årliga bidraget af
206 Stats -Utskottets
det allmänna; tilläggande Hans Jansson, alt det mäst
intressanta Skådespel vore den sköna naturen; det
nyttigaste tidsfördrif: Flit oell arbetsamhet; den sannaste
moral: Religonens, dygdens och menniskokärlekens
förenade bud; af Nils Mänsson från Malmöhus
Län, att då serskildt Hus för Dramatiska Spectaklet
nu mera ej funnes, utan Operahuset dertill begagnades
och någre kostnader fö I ja k te I ige n numera icke beliöfde
användas till reparationer derå, borde Anslaget
i mohn derefter eller till hälften nedsättas; och
hafva Anders Danielsson frän Elfsborgs Lån, Anders
Johansson Brisman frän Skaraborgs Lån och Lars
Ericsson från Gefleborgs Län , af den anledning bestridt
ifrågavarande Anslag, att 0111 Inrättningen icke
bure sig sjelf, Stockholms Stad borde bekosta denna ,
likasom dess andra, lustbarheter.
Då delta Anslag ej utgår till högre belopp än
hvartill detsamma under bättre myulförhållanden bestämdes
;
har Utskottet destomindre ansett sig böra föreslå
indragning eller nedsättning deraf, som, efter hvad
kändt är, Dramatiska Thcatren , vid den Spectakelhuset
öfvergångne eldsvåda, mistat en betydlig del
af dess under en längre tid samlade Materiel och
Gardcrobe, hvilka troligen ej under den tid, som
sedan branden förflutit, kunnat med dess ringa tillgångar
anskaffas.
7:0 Sluteligen har hos II. R, o. A. vid det i r)tde
Puncten förekommande Anslag till ved- och ljuspenningar
för VitlerhetsAcadcmien, Fria Kousterues Aca
-
Betänkanden, N:o ifyj. 207
demie, Bildthuggare-Attelien vid Räntiarebanan och
Dramatiska Spectaklet, Hr Crusenstolpe, Magn. Jacob,
i afseende på ved- och ljusmedel för Dramatiska Speetaclet,
framställt enahanda anmärkning, sorn i nästföregående
Punct finnes upptagen.
Då enahanda skäl, som uti berörde Punct blifvit
anförde, äfven synas böra ligga till grund för fortfarandet
af den andel Dramatiska Theatern utaf
detta Anslag åtnjutit och de öfrige Irenne RiksStånden
lemnat hela Anslaget utan anmärkning, anser Utskottet
sig böra tillstyrka:
att ifrågavarande Anslag må till det förut uppgifne
beloppet utgå.
Enligt hvad ofvan, i anledning af de vid Förslaget
till 5:te HufvudTitelns reglering inom RiksStånden
gjorda anmärkningar, blifvit anfördt, skulle således,
enligt Utskottets mening, någon annan föränringi
samma förslag ej komma att äga rum, än alt,
med minskning af de 1000 R:dr för 2:ne Architectslöner,
som ifrån Staten på denna Titel för Fria Konsternes
Academie bör öfverfiyttas till a:dra HufvudTiteln
och ÖfverlntendentsEmbetets Stat, hela anslagsSutnman
för denna HufvudTitel med nämnde belopp
nedsättas till 27,085 R:dr 4° sk
-
208
Stats-Utskottets
N:o 248.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 144» an~
gående regleringen af Utgifterne under RiksStatens
Sjette HufvudTitel, (U. A.)
Berörde Betänkande, sorn H. PresteStåndet och V.
BorgareStändet bifallit, har af H. R. o. A. saint H.
BondcStändet blifvit till Utskottets förnyade handläggning
återremitteradt, på grund af nedan upptagne anmärkningar,
i’o Vid a.-dra Puncteninnefattande Anslaget för
Invalid Hospitalet.
Under yrkande, att Utskottet måtte utreda, huruvida
alla Adelsfanelndelningar till Invalidlnrättningen
ingå elier blott de sorn år 1812 funnos indragne,
har RiksdagsFullmäktigen Anders Danielsson från Elfsborgs
Län i förra fallet bestridt ett sådant orda-förstånd
af Författningarne, helst han ansett Invaliderne
mera belåtne med 4° å 5o B:dr hvardera till inaccorderande
på Landet, än med Gasernlefuaden, som för
Staten vore mångdubbelt dyrare; hvaruti RiksdagsFullmäktigen
Casper Wijkman från Upsala Län instämt.
Utskottet får i anledning häraf upplysa, att, uppå
K. Mits vid 1812 års Riksdag aflåtne Nåd, Proposition
om inrättande af ett Invalidhus, R. St:r i underd.
skrifvelse af den 16 Julii samma år förklarat,
att då de derutinnan erkände ej mindre ett förnyadt
vedermäle af K, M;ts hulda omvårdnad för dess trög
-
Betänkan den, N:o 248. 209
na undersåtar, än cn af billigheten påkallad omtanka för
deras bergning, som i striden för Fosterlandet uppoffrat
hälsa och arbetsförmåga, de qj eller funne något
hinder, det något af de K, LustSlotten med tillhörande
Byggnader och Lustparker, sorn K. M:t kunde dertill
i Wäder utse, till detta välgörande ändamål Liefve
användt, med undantag af de samma Lustslott underlydande,
och såsom inkomst för StatsVerket påräknade
Heraman och Lägenheter; och medgåfvo R.
St:r likaledes, att, alla dädanefter vid Adelsfane-Regementet
ledige blifvande Boställen med Indelningar
och Räntor, till understöd för Invalidhuset anslogos.
Och sorn R. Sttrs Eget beslut således legat till
grund för InvalidHospitalets inrättande, samt i följe
deraf alla vid AdelsfaneRegementet ledige blifvande
Indelningar till det afsedde ändamålet böra användas,
anser Utskottet sig icke äga skäl, att föreslå någon
förändring i det för nämnde Inrättning uppförde
Anslag,
2:0 6:te Pune t en j eller IJospitalers och Lazaretters
underhåll.
I afseende på detta Anslag, som H. PresteStändet
och V, BorgareStändet bifallit, samt H. R. o. A. lemnat
oanmärkt, hafva BuksdagsFullmäktige Casper Wijkman
^ Nils Mansson m. fl. yrkat, att då i sednare tider
äfven sådan ränta eller tionde, som uttryckeligen varit
donerad till något visst Läns Lazarett eller Hospital,
blifvit indragen till SeraphimerOrdensGillets disposition,
men det vore i sin ordning, att Anslagen oförryckt
bibehöllos för det ändamål hvartill de voro
2io Stats-Utskottets
gifne, Utskottet borde bestämdt upplysa, huruvida sådana
donationer blifvit inberäknade under den i denna
Punct upptagne ordinarie Ränta oell Tionde.
Jemte anmälan, att berörde Anslag innefattar hela
Statsbidraget för Hospitalers oell Lazaretters underhåll,
får Utskottet tillkännagifva, att sedan, genom
f« t sk i 11 ige förslag till en förändrad organisation alLänsHospitalen,
Rikets år 1823 församlade St:rs uppmärksamhet
blifvit fästad derå, att desse Inrättningar dittills endast
ofullkomligt motsvarat det med dem åsyftade ändamål,
enär, enligt hvad K. SeraphiinerOrdensGillet, uti
dess under d. 3Dec. i822aflåtne underd. Berättelse, angrde
LänsLazaretten i Riket m. m., jemväl erkänt, allt för
få anstalter varit vidtagne till Ilospitalshjonens förbättring,
på hvilken grund och dä dels tillgång saknades
till samtelige LänsHospitalens förbättrande, dels
ock dessa Inrättningars fullkomnande icke syntes kunna
äga rum, med annat vilkor, än att, genom sammanförandet
af ett större antal dårar på ett ställe,
utväg bereddes till iubcmtande af den erfarenhet, som
erfordrades, för att använda de uti sednare tider bepröfvade
medel till svagsintes botande; så förklarade
R. St:r uti underd. skrifvelse af d. lj Nov. 1828, det
de ansågo en fullständig omskapning af de dåvarande
Länsliospitalen, med undantag af det på Gottland,
hvarmed ett serskildt förhållande inträffar, böra vidtagas
på det sätt, att, genom dessas förening, åtskillige
CentralHospital bildades, för hvilkas fullkomligare
inrättning nödig tillgång kunde vinnas, genom den sålunda
uppkommande besparing i utgifterne; hvarvid
Betänkanden, N:o 2.48. 211
bestämmandet af desse CentralHospitalers antal oell förläggandet
deraf på sådane ställen, der tjenlige Byggnader
redan voro för banden, borde bero af en närmare
undersökning och pröfning af hithörande omständigheter
med hufvudsakllig hänsigt till förändringens
ändamål och dess utförande med förut befintliga
tillgångar. I den öfvertygelse , att, för Hospitalslnrättningarnes
bibehållande uti, ett förbätlradt skick, en
närmare tillsyn dervid vore nödvändig och borde ät
en på stället organiserad Styrelse öfverletnnas, funno
B. St:r äfven nödigt, att de föreslagne CentralHospitalen
ställdes under omedelbart inseende och förvaltning
af närmast varande Lazaretts- och Curhus-Direction,
i hvilken Stiftets Biskop borde intagas såsom
Vice Ordförande, eller den Prestman, han i sitt ställe
kunde utse, erhålla inträde såsom Ledamot, då Dilectionen
äfven finge inom sig välja enannan Vice Ordförande;
och borde af denna Direction bero, att, efter
som det med Hospitalets förmån kunde anses förenligt,
uppdraga Sysslomans-befaltuingen åt Hospitalets
Läkare eller Predikant eller ock åt någon annan person;
i följd hvaraf SeraphimerOrdensGillets directa befattning
med Hospitalslnrättningarne i Biket skulle
upphöra och ingen annan åtgärd dermed tillkomma
OrdensGillet, än den, som, enligt K. Instructionen d.
17 Dec. 1817 tillhör detsamma, i anseende till Lazaretten
i Biket. Och ansågo B. St:r tillika , i anledning
af dessa förslag, en bestämd reglering af LänsHospitalens
Fonder och tillgångar böra vidtagas , samt hvarje
Cenlralllospital deraf erhålla sin andel, som skulle
sia S t a t s - U t s k o 11 c t s
einottagas af dess Direction att förvallas på det sätt,
sorn genom Högstberörde Instruction blifvit i afseende
pä Lazaretts- och GurhusMedlen föreskrifvet; vid hvilken
reglering likväl borde tillses, att de Fonder, sorn,
genom private donationer tillkommit, endast tillädes sudane
CentralHospital, hvari de Län, till hvilkas förmån
donationerne blifvit gjorde, kornmo att äga del, samt alt
ändamålet med donationerne alltid i så måtto uppfylldes,
att från det Län, till hvilket desamma hörde,
ett deremot svarande antal durar linge å Hospitalet
njuta inrymme, utan minskning i den rätt, som Länet
eljest, i följd af delagtigheten uti den gemensamma
Inrättningen kunde tillkomma; neli nnhölio It.
St:r sluteligen i underdrhet, att, i händelse hvad de
liti omförmäldte måtto föreslagit vunne Nåd. bifall,
K. M:t i Nåder täcktes förordna om de åtgärder, som
för verkställigheten kunde erfordras.
Lärande, i grund, af hvad sålunda utredt blifvit,
de gjorde anmärkningarne förfalla.
3:o Vid Sjunde Funden> upptagande Anslaget för
Stockholms Stora Barnhus har hos II. R. o. A. blifvit
anmärkt af Ilr Cederschjöld> P. G.j att oagtadt Staten
så betydligen bidroge till Barnhusets underhållande,
samma Inrättning likväl ingalunda skulle svara emot
sitt ändamål, att förekomma värnlösa och i synnerhet
oägta barns förstörelse i Hufvudstaden; och emedan
Stockholms Stad, som allena hade nytta af Barnhuset,
icke velat till dess underhåll, ännu mindre till
dess åsyftade utvidgning, bidraga med den ringaste
directa afgift, eller dertill använda något af Stadens
Betänkan den, N:o 248. 213
betydliga FattigvårdsAnslag, ansåge Hr Cederschöld
det oeftergifliga vilkor vid Anslagets beviljande för
Stora Barnhuset böra föreskrifvas, att Barnhuset ovägcrligen
skall för alltid mottaga hvarje spädt oägta barn,
med skyldighet för modren att antingen under ett års tid
derstädes göra tjenst såsom Annna , eller ock erlägga
1 R.-dr 16 sk. B.-co i veckan, under loppet af So veckor,
och Stockholms Stad dymedelst sättas i nödvändighet,
att tillskjuta hvad som tarfvades för ett ändamålsenligt
underhållande af dess eget Barnhus; hvarjemte
Hr Cederschjöld fullständigt upplyst hvad som i
delta ämne vid sistlidne Riksdag förekommit. Och
har II. Exc. Hr Grefve De la Gardie, Jacob, härutinnan
instämt under anförande, att icke mindre än
jgoo T:r Spannmål, som fordom varit använde till
ett Barnhus i Malmö alltsedan FörmyndareRegeringcn
under Konung Carl XI blifvit från Skåne öfverflyttade
till Stora Barnhuset, utan att hvarken Malmö Barnhus
, Skåne eller den öfriga delen af Sverige deraf
droge den ringaste nytta, äfvensom att de penningar,
sorn nu under namn af Uppfostringshjelp allt sedan
slutet af i77o:talet ifrån SerapliimerOrdensGillet utdelas
öfver hela Riket till fattige barns understöd,
vöre en ny gärd, utgående ifrån Malmö Barnhus till
iner än |:delar och till ungefär en |:del eller något
mindre ifrån en lika enskild inrättning uti Upsala Län.
Som, enligt hvad Hr Cederschjöld sjelf uppgifvit,
K. M:t, efter det vederbörande blifvit hörde, i anledning
af R. St:rs d. 20 Nov. i8a3 aflåtne underd. skrifvelse,
innehållande förslag om åtgärders vidtagande
214 S t a t s - U t s k o 11 e t s
och deribland det af Hr Cederschöld nn uppgifne, till
befrämjande af oägta barns vård inora Hufvndstaden,
dervid R. St:r tillika till K. M:ts Nåd. afgörande i underdthet
öfverienioade, huruvida verkställigheten deraf
kunde med Barnhusinrättningens fördel, bestånd
och tillgångar förenas, icke funnit sig kunna i Nåder
villfara R. Sttrs önskan härutinnan; samt de 3:ne öfrige
respective RiksStånden bifallit Anslagets fortfarande
till det belopp Utskottet uppgifvit;
så har Utskottet icke ansett sig kunna föreslå någon
förändring, hvarken i afseende på Anslaget eller
i de för Stora Barnhusinrättningen nu gällande
föreskrifter.
4:o Det i 10 Puncten upptagne Anslag för Institutet
för Blinda och Döfstumma , hafva H. PrästeStändet
och V. BorgareStåndct bifallit; men af II. R.
o. A. samt H. BondeStåndel är denna Anslagsfråga
återremitterad, i grund af anmärkningar, framställde
af Hr Ribbing, Arv., samt RiksdagsFullmäktige
Lars Nilsson från Norrbottens Län, Petter Jonsson
från Jönköpings Län och Casper Wijkman från Upsala
Län, i hvilka 3:ne sistnämndes anföranden större
delen af H. BondeStåndets Ledamöter instämt.
Uti berörde anmärkningar påyrkas, att Anslaget
måtte tillökas med 2000 R:dr, på det Institutet må
kunna ytterligare emottaga en döfstum person från
hvarje Stift; och har i sådant afseende blifvit anfördt,
att Inrättningen vore en bland de mäst välgörande och
hade till föremål alt bilda de mäst vanlottade men
-
Betänkande!), N:o,248. 215
niskor till nyttiga Samhällsmedlemmar, och hvilka,
lemnade ohiilpne, skulle blifva i okunnighet 0111 Religionens
hud; alt de som ej vinna inträde på Institutet
måste af Soeknarne födas och underhållas, enär
de medellösaste af dem bestå af Allmogens harn, samt
att tillgång för samma tillökning genom besparing i
något annat Anslag, såsom t. ex. för Dramatiska Spectaklet,
borde kunna vinnas.
Som berörde anmärkningar åsyfta tillökning i
Anslaget och vid detsammas uppförande Utskottet
afgifvit yttrande öfver gjord motion om samma tillökning,
hvilken motion hufvudsakligen upptager hvad
nu anmärkt blifvit;
så har Utskottet icke anlett sig böra frångå dess i
ämnet förut afgifne Utlåtande.
Sluteligen får Utskottet vördsamt anmäla att i:a,
3:dje, 4;de, 5:te, 8:de och g:de Puncterne i förevarande
Betänkande blifvit af II. R. o. A. lemnade utan
anmärkning, samt af de öfrige trenne resp. RiksStånden
bifallne.
N:o 249.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
inom H. B. o. A., V. Borgare Stein det
samt H. BondeStundet vid de under N:is
i45 och i46 afgifne Betänkanden ang:de
2i 6 Ståts-Utskottets
RiksStatens Sjunde HufvudTitel, innehållande
PensionsStaterne och dermed gemenskap
ägande frågor. (U. A.)
Enligt berörde anmärkningar, liar
1:0 Hos H. R. o. A.j Hr v. Hartmansdorff, Aug.,\
afseende på Statens Pensions-anslags öfverflyttande till
Arme'ens och CivilStatens PensionsCassor, anmärkt såsom
i hans tanka origtig den åtgärd, att, i stället för
K. StatsContoiret allena, åt Myndigheter, som icke
voro Statens, utan af enskilte Delägare utnämnas och
erhålla Decharge, öfverlemna förvaltningen af Statens
Medel; hvilken anmärkning åter Herr af Billberg, J. P.,
icke ansett grundad.
Utskottet, som anser lämpligast, att, på sätt som
stadgadt blifvit och nu iagttages, ifrågavarande PensionsAnslag,
i enlighet med de derför Utfärdade Reglementen
redovisas af de Verk, åt hvilka förvaltningen
af Delägarnes enskildte fonder och bidrag jemväl
blifvit uppdragne, kan så mycket mindre godkänna
ofvanberörde anmärkning, som Pensioners utbetalande
dels från K. StatsContoiret och dels från de enskildta
Cassorne endast skulle medföra omgångar och olägenheter
för Pensionärerne sjelfve samt tillskynda K. StatsContoiret
och dess inskränkta TjenstemannaPersonal
en betydlig tillökning i dess förutvarande många göromål;
af hvilka anledningar
Utskottet icke finner skal, att till R. H. St:rs bifall
föreslå någon ändring i afseende på speciella utbetal
-
Betänkanden, N:o 2/[g. un
talningar af de bidrag, sorn Armecns och CivilStatens
PensionsGassor frän StatsVerket meddelas.
2:0 Inora V. BorgareStändet är af Hr Eckerman.
yrkadt, att bestämdt bör föreskrifvas, huruvida granskningen
af Arme' eds Pe nsionsCassas förvaltning bör af
It. Skirs Revisorer verkställas eller ej, på det frågan
derom ej på deras godtyeko må bero och olika förfarande
vid serskildta Revisioner äga rum; hvarjemte
hos H. BondeStåndet RiksdagsFullmäktigen Anders Danielsson
anfört, att Utskottet borde föreslå bestämda
föreskrifter om Revisorernes åliggande i afseende på
samma granskning.
Vid öfvervägande häraf och då förvaltningen af
Statsbidragen till CivilStatens PensionsCassa af R. II.
Stms Revisorer granskas samt enahanda granskningsrätt
af Arramens PensionsCassa bör deni tillkomma,
hemställer Utskottet, att R. H. Stirs Revisorer
må tillhöra att grafiska Armeens PensionsCassas Räkenskaper
och förvaltning för de Fonder, som af
StatsMedel bestå eller uppkomma.
3:o Vid de i 1:sta Punden upptagne Anslag till
CivilStatens Pensionslnrättning för Embets- och Tjenstemän
har inom V. BorgareStändet blifvit anmärkt
af Hrr Modin och Ståhle, att som Motion vid denna
Riksdag blifvit väckt om rättighet för Städernes Embets-
och Tjenstemän till deltagande uti samma inrättning,
bemälte H:rr äfven förmodat Utskottet hafva
bordt uti dess förevarande utlåtande yttra sig deröfver;
i hvilken tanka Ståndets öfrige Hrr Ledamöter
sig förenat.
4 B. i5
' 1 '
2I8 Stats-Utskottets
Utskottet, sora funnit förrberörde till dess handläggning
remitterade Motion icke äga sammanhang
med Statsregleringen och således icke böra dervid
upptagas, skall i samma fråga serskildt yttrande afgifva.
1 afseende åter på sjelfva Anslagen till nämnde
PensionsTnrättning, har inora H. BondcStåndet PiksdagsFullmäkligen
Anders Danielsson afstyrkt desammas
ökning i synnerhet för Enkor och Barn efter alla
slags Tjenstemän; anförande dervid hufvudsakligen,
att plägseden att gifva Pensioner åt eflerlefvande ganska
skadligt inverkade på Samhället, enär Embetsmäns
Hustrur och Barn nu mera icke tro sig behöfva
arbeta för sin bergning , under förmenande att af Staten
äga anspråk på fyllda behof, hvilket förhållande
ldefve än mera olämpligt, genom lägre EmbetsmänS
tillsättande nu mera af K. M:t, då deremot fordom
deras Hustrur och Barn icke ansågo sig vara öfver
den sig sjelf närande MedelClassen, och färre voro
utan utvägar för sin bergning, enär Hustrurna såsom
sjelfve arbetande jemte Männen Under desses lifstid,
vid deras frånfälle icke voro ovane vid arbete, samt
barnen aldrig uteslutande räknade på Statens tjenst utan
på andre näringstillfällen , hvarigenom ock befunnos
mindre antal mot nu af sökande unge Män och arbetslösa
Qvinnfolk, samt skattebidragen, såsom fördelade
på flere, voro mindre i förhållande till de lönade och
PensionsClasserne; och hafva häruti många af samma
Stånds Ledamöter sig förenat; hvarjemte RiksdagsFuIlmäktigen
Wils Strinlund yrkat, att Erabets- och Tjen
-
Betänkanden, N:o 249. 219
steman genom egne tillskott borde sjelfve bereda den
åsyftade pensioneringen, samt Nils Mansson från Malmöhus
Län anfört, att mänga andre finnas, hvilka,
ehuru lika nyttige som Embets- och Tjenstemän, likväl
icke hafva att vänta eller kunna förvärfva något
bidrag för deras Enkors och Barns underhall.
Som anmärkningar mot ifrågavarande Anslag endast
blifvit gjorde inom ett RiksStånd, har Utskottet *
icke ansett sig böra frånträda dess förra yttrande i
ämnet och hvartill Utskottet destomindre ager anledning.
som berörde Anslag, äfven med inberäknande
af den förestagne tillökningen deri, utgör ett
för de Pensionsberättigades bergning ganska otillräckligt
bidrag; hörandes Utskottet, i anledning af
meranämnde anmärkningar, tillika upplysa, att Embets—
och Tjenstemännen under deras tjenstetid till
Pensionslnrätlningen erlägga betydlige och ständige
afgifter utaf deras Löner och såmedelst sjelfve underlätta
Statens understöd, så för dem på deras ålderdom,
som för de genom döden afgåendes Enkor och
Barn.
4:o Vid Anslagen som i 2:dra Pnncten upptagas
för Militaire Embets- och Tjenstelnans samt UnderOfficerares
och deras vederlikars Enkor och Barn äro
anmärkningar gjorde endast inom H. BondeStåndet:
desse innehålla, att emedan det högre MilitairBefälet
rikligt förskalfat sig Pensioner, en bättre reglering af
Pensionerne borde, utan ytterligare Statsbidrag, tillvägabringas,
helst en sådan vore af stort behof för
UnderOlhccrsClassen, som borde komma i åtnjutande
220 Stats-Utskottets
af högre Pensioner samt att hvad serskildt beträffade
tillökningen i Anslaget för Militaire Einbets- och
Tjenstemannens Enkor och Barn, K. M:t derom lärer
aflåtit Nåd. Proposition, i händelse behofvet så fordradt.
Af enahanda skäl som i nästförutgående Punct,
angtde anslagen till CivilStatens Pensionslnrättning
' blifvit af Utskottet anförde,
anser Utskottet sig ej eller kunna afvika från dess
förra yttrande i fråga om nu förevarande Anslag.
Och får Utskottet härvid tillägga, att pensioneringen
för Militaire Einbets- och Tjenstemän är genom
fastställde Reglementen bestämd, och någon rubbning
deri, ledande till annan fördelning inom PensionsClasserne
så mycket mindre nu kan komma i fråga,
som bestämmandet af Pensionerne utur denna, genom
Deiägarnes bidrag till största delen formerade och
underhållue Cassa, tillhör K. M:t och KrigsBefälet.
5:o I anledning af Utskottets Utlåtande N:o i46,
ang:de bidrag af Statsverket till Arméens PensionsCassa
och Amiralitets-KrigsmansCassanj har blifvit yrkadt
inom H. R. o. A.> af Hr Crusenstolpej M. J
att det uti K. M:ts Nåd. Proposition af den r3 sisth
Dec. äskade PenningeAnslag af 43oo R:dr till Aromens
PensionsCassa måtte, såsom af högsta vigt för reglering
af Armefens pensioner, beviljas; åberopande Hr
Crusenstolpe härvid siri vid Tredje HufvudTiteln gjorde
anmärkning, att samma Anslag, utan StatsVerkets
betungande kunde bestridas medelst nedsättning i FördelningsGeneralernes
Löner; och af Hr Grefve Cron
-
f
B e t ä n k a n d e n, N:o 22t
stedtj Claes, att Amiralitets-Krigsmaqs-Cassan matte
erhålla samma fördel sorn Armeens och CivilStatens
PensionsCassor redan innehafva, eller åtnjutande af
de så kallade liggemånaders lönbesparing, och att i
afseende på den af AmiralStaterne begärde fördelning
af en per mille afgiften emel lan Wadstena Krigsmanshus-
och Amiralitets-KrigsmansCassorne, Utskottet
måtte föreslå R. St:r, att hos K. M:t göra underd.
hemställan, det K. M:t täcktes göra denna fördelning
på sätt i Nåder lämpligt synes; hvilket sistnämnde yrkande
Hr Lefrén, J. P., på anförde skäl bestridt;
samt hos II. BondeStåndet af RiksdagsFullmäktigen
/Anders Danielsson, att Utskottet borde uppgifva bestämda
föreskrifter, angående delningen af samma
afgift.
Utskottet, som uti sitt ytterligare Utlåtande angående
RiksStatens Tredje HufvudTitel yttrat sig rörande
nedsättningen uti Lönerne för FördelningsGeneralerne,
får bär endast anföra, att, då Utskottet uti
berörde Betänkande N:o iij.6 förklarat, att behofvet af
Pensionsförbältringarne till största delen bör kunna
afhjelpas genom afstående till Arme'ens PensionsCassa
af rättigheten att uppbära den löneinnehållning, som
under benämning af Begrafningshjelp förut till Statsverket
ingått,
Utskottet icke ansett sig kunna frånträda samma
yttrande eller tillstyrka vidare StatsUtgift för
detta ändamål; utan hemställer, att Hr Crusenstolpes
ofvanberöide yrkande må för falla.
22a Stats-Utskottets
Hvad dernäst beträffar Hr Grefve Cronstedts anmälan
om Amiralitets-Krigsmans-Cassans berättigande,
att uppbära de så kallade Liggeinånaders lönebesparingar;
så och då detta ämne är en ny fråga, som ej
blifvit anmäld inom den i 56 §. af Riksd.Ordn. föreskrifne
tid,
har, i följd af samma stadgande Utskottet icke kunnat
berörde ärende till hufvudsaklig pröfning upptaga.
Vidkommande sluteligen en per miite Agiften
samt densammas fördelning,
finnér Utskottet, af skäl som uti sistberörde Betänkande
blifvit anförde, sig icke kunna behandla frågan
derom, såsom beroende på vederbörandes egna
underd. anmälan bos K. M:t, om vinnande af den
rättelse i nämnde fördelning, hvartill en förutgående
utredning af förhållandet möjligen kan gifva anledning.
I öfrigt bar Utskottet skolat tillkännagifva, att
oftanärnnde Betänkanden Nis t45 & 146 blifvit af H.
PrästeStändet bifallne.
N:o 250.
Utlåtaude, i anledning af återremiss af Betänkandet
N:o 147, angående RiksStatens
Åttonde HufvudTitel, för Allmänna och
Extra Utgifter. (U.-A.)
Berörde Betänkande, som H. PrästeStändet till alla
delar bifallit, har af H. R. o A.> V. BorgareStåndet
Betänkande», N:o a5o. 223 '
samt H. BondeStåndet blifvit återremitteradt, på
grund af nedan upptagne anmärkningar.
1:0 Vid 3:dje Funden, innehållande Ansia" för Fångars
Skjuts, underhåll, Medicamenter rn. rn.
I anledning af Utskottets i samma Punct gjorde
hemställan, att underd. anmälan hos K. M:t måtte
göras, att, till minsknings beredande i fångkostnaderne,
vederbörande EmbetsVerk och Authoriteter må
anbefallas, att iagttaga de af R. St:r i Deras underd.
Skrifvelse af den 23 Oet. 1823 i sådant ändamål föreslagna
åtgärder, har hos H. R. o. A. Hr Danckvardt,
Magn. Georg, anmärkt, att som K. M:t i Nåder låtit
utfärda Dess Nåd. föreskrifter i förevarande ämne, det
således icke synes vara lill något tjenande, att anbefalla
iagttagande af så nyligen fattade beslut.
Och som Utskottet, efter erhållen del af de tillika
åberopade Circulaire-Brefven i ämnet, inhemtat
att K. M:t i Nåder icke allenast under den 29 Jan.
1824 förordnat om iagttagande af en del af de utaf
R. St:r föreslagne föreskrifter samt ålagt Landshöfdingarne,
dels att yttra sig om de öfrige, dels sjelfve
uppgifva de vidare anstalter, som kunde till fångkostnadernes
förminskande på hvart ställe synas lämplige,
utan äfven under den i3 Oct. sistnämnde år, sedan
Landshöfdingarnes utlåtanden inkommit, meddelt de
vtterligare stadganden i frågan, som ansetts kunna leda
till ändamålet och derjemte anbefallt K. KaramarCollegium
och K. StatsContoiret, att i fall dessa EmbetsVerk
antingen då eller framdeles, med anledning
224 St a ts-Ut skottets
af förekommande förhållanden, skulle Hnna några vidare
utvägar kunna vidtagas, ledande till minskning
i de med fångföringen förknippade utgifter, än som
redan blifvit i Nåder anbefallde, med anmälan och
förslag i sådant afseende till K. M:t i underdånighet
inkomma; så och under instämmande uti den af Hr
Danckwardt sålunda yttrade åsigt,
föreslår Utskottet, att Utskottets förrberörde hemställan
må, såsom redan verkställd, förfalla.
2|p Vid 8.-de Puncten, eller Anslagen för Byggnader
och Reparationer i Stockholm.
I afseende på den del deraf som innehåller An-,
slaget för K. Slottet, är inom II. BondeStändct påyrkadt
af Riksdagsfullmäktige!) Anders Danielsson frän
Elfsborgs Län, att samma Anslag bör nedsättas till
i5,ooo Rjdr, så vida serskildt Anslag kommer att bestämmas
för färdiggörandet af den såkallade Lejon-,
backen.
Då K. Mit i Dess Nåd. Proposition, angående
StatsVerkcts tillstånd och behof, tillkännagifvit, att,
till Lejonbackens ombyggnad, af K. Slottets Anslag,
dels 8000 Rtdr ärligen redan utgått, dels ytterligare
kommer att bestridas den erforderlige kostnaden utöfver
de dertill på en gång äskade 120,000 Rtdr,
hvarvid K. M:t tillika i Nåder förklarat, att i Slottets
närvarande skick, då ännu mycket återstår för dess
fullkomliga in- och utvändiga reparation, det årliga
Anslaget knappt kan medgifva användandet af en del
deraf till ifrågavarande serskildta kostnad.
Betänkanden, N:o i5o. aa5
finnér Utskottet icke skäl, att föreslå någon nedsättning
i Anslaget, utan hemställer, att vid det af
Utskottet förut föreslagne belopp må förblifva.
Beträffande Anslaget för öfrige publike Byggnader
i Stockholm, har inom V. BorgareStåndei Ur Lagman
SiuMcj under medgifvande, att samma Byggnader
tarfva reparation, anmärkt, alt Utskottet ansett det
förutvarande Anslaget otillräckligt, utan att likväl utreda
om användandet deraf öfverensstämt med R. Stms
föreskrifter, äfvensom Utskottet, i Hr Lagmannens
tanka, bordt föreslå, att R. St:r mätte hos K. M:t i
linderd:het anhålla, att, vid publique byggnader och
reparationer härstädes, verkställigheten må ske genom
EntreprenadAuctioner, som skola ej blott uti Stockholms
Tidningsblad och genom uppläsning i Hufvudstadens
Kyrkor, utan afven i Kyrkorne inom de till
Hufvudstaden nästgränsande Länen kungöras, enär i
Landsorterne äfven kunna-'finnas Handtverkare, som
böra vara berättigade att emottaga arbetet, om deras
anbud pröfvas antaglige samt begagnandet härvid af
dem likaså väl måtte vara tillåtlig!, som det vöre H.
it. o. A. medgifvet, att nyttja egna arbetare. Tilläggande
Hr Lagmannen sig vara lill denna framställning
så mycket mera föranlåten, som inom Utskottet
blifvit upplyst, att, vid ifrågavarande på ett inskränkt
sätt kungjorde EntreprenadAuctioner, sällan flere, än
en speculant sig infunnit, hvarefter vanligen beting
0111 arbetet skedt, hvilket skulle kunna förekommas
genom de af Hr Lagmannen föreslagne mera utsträckte
Kungörelserne om EntreprenadAuctionerne; livar
-
326 Sta t s-Utskottets
förutan Hr Lagmannen jemväl ansåge uppmärksamhet
böra fästas derpå, att genom ceconomiska syner bör
controlleras, det Embetsman, som innehafva Boställshus,
icke, genom försummelse af dem åliggande mindre
förbättringar eller egentligen underhållsskyldigheter
föranleda större reparationer, som genom behörigt
vårdande kunnat undvikas, i hvilket yttrande Hr CommerceRådet
Santesson instämt; hvarjemte hos H. BondeStandet
RiksdagsFullmäktigen Anders Danielsson anfört,
att tillökning för Publike Husens reparationer
icke skulle behöfvas, åtminstone ej till mera än 3o,ooo
R:dr; att Utskottet bordt tillstyrka R. St:r, att hos
K. M:t begära en noggrann eftersyn af Kronans byggnader,
så att de stora, kostsamma och på en gång
skeende reparationer må kunna undvikas, och att K.
M:t täcktes Nådigst låta med uppmärksamhet följa ÖfverlntendentsEmbetets
förvnltningssätt vid så väl planernes
uppgörande, som tillsynen med reparationer
och byggnader, samt att Utskottet må till beviljande
föreslå nämnde 3o,ooo R;dr, med vilkor att LandtmäteriContoirets
Hus skyndsamt iståndsättes.
Som Utskottet i dess Betänkande N:o 149 tillstyrkt
R. St:r, att hos K. M:t i underd:het anhålla,
att det Embete, som det tillhör att antingen uppgöra
eller granska ByggnadskostnadsFörslager, varder försedt
med sådan Instruction, att origtiga beräkningar
och i följd deraf missledning vid Byggnads-arbetens
företagande, icke så ofta må äga rum, samt derjemte
uti-Utlåtandet N:o s47 väl ådagalagt nödvändigheten
af tillökning i förevarande Anslag som ock antydt
Betänkande», N:o 2Öo. 227
verkställandet af den nödige reparationen af LandtmäteriContoirslIuset;
så
finner Utskottet berörde anmärkningar väl icke
föranleda till nedsättning af ifrågavarande Anslag;
men Utskottet bör likväl i anledning deraf tillkännagifva,
att Utskottet icke skall underlåta att i specielt
förekommande frågor om hittills varande Anslagets
skedde användande och efter behörig utredning af förhållandet,
anmäla de anmärkningar, som dervid kunna
yppas med föreslående tillika af de ytterligare åtgärder
som skulle kunna finnas nödige, till beredande
af nu blifvande Anslagets tillräcklighet genom ändamålsenlig
disposition deraf och förekommande af möjeliga
missbruk i afseende på medlens förvaltande; och
får, i sammanhang härmed, Utskottet upplysa, att,
genom K. Reglementet af d. it Jan. 1820, hvarefter
de som bebo Kronans Slott och Hus hafva att sig rätta,
föreskrifter blifvit meddeldte rörande så väl vården
af de publike Byggnaderne jemte oeconomiska besigtningar
derå, som ock Boställshafvarnes åliggande i
afseende på behörigt underhåll af dem upplåtne rum
och lägenheter.
3:o Vid g.-de Pune ten eller Anslaget för Byggnader
och Reparationer i Landsorlerne, har hos II. R.
o. A, Hr Frih. Ridderstolpe, Fr., hemställt, att då, i brist
af nödige medel, Regeringen varit nödsakad, att neka
Anlsag till strykningen med oljefärg af Slottstaket i
Westerås, Utskottet må, genom anvisande af medel,
sätta Regeringen i tillfälle, att, medelst anordnande
af denna högst nödiga reparation, undvika en bety
1
r
228 Stats-Utskottets
dande utgift för StatsVerket; varande af 2.'ne i ämnet
nieddeldte och Hr Uriherrens anförande bifogade R.aporter
nämnde reparationsnödvändighet vitsordad.
Då Anslagets användande med dertill börande detail-omständigheler
samt ordningen för reparationernes
verkställande i mohn af tillgång på medel, äro
frågor af administralif beskaffenhet och icke kunna af
II. St:r behandlas; \
anser Utskottet Hr Frih. Ridderstolpes berörde hemställan
icke fördra någon It. Sttrs åtgärd.
4:o I anledning af uppgiften i 1/^.,-de Punden att
det Anslag af 6 R.-dr 4° sk., sorn Ramlösa Hälsobrunn
åtnjutit, nu mera blifvit, såsom på längre tid ej utanordnadt,
från vidare beräkning biand bestämda StatsAnslag
uteslutet, har uti V. BorgareSlåndet Hr Lagman
Ståhle yrkat, ali då grund saknades för uteslutandet
af Anslaget och detsamma utgår till enskild
man, af hvars godtfinnande det beror att lyfta beloppet
för läDgre eller korrtare tid, Utskottet måtte sig
utlåta, huruvida det kunnat på giltiga skäl utesluta
nämnde Anslag ibland utgifterne.
Utskottet får i anledning häraf upplysa, att då,
på sätt Utskottet utredt, Anslagets utbekommande
ej på ^digre tid ifrågakommit, har Utskottet deraf
hämtat skäl till beloppets uteslutande från bestämda
StatsUtgifter; men häraf kan ej den slutsats dragas,
att vederbörandes rättighet anses gått förlorad i afseende
på medlens utbekommande efter derom i behörig
ordning skeende anmälan; kunnande denna mindre
utgift bestridas af det å denna HufvudTifel till rcstilulioner
förslagsvis uppförda Anslag af 4ooo R:dr.
5:o Vid 22 Pundens eller Anslaget för Slröins~
holms Stuteri.
RiksdagsFullmäktigen Johan Jacob Rulberg från
Norrbottens Län bär, under åberopande af den, rörande
misshushållningen vid näniude Stuteri, sistförflutne
Riksdagar förekomne fråga och hvilken förauledt lill
R. St:rs underd. skrifvelse!-, med framställning om nödige
anstalters vidtagande till vinnande af snar och
verksam rättelse derutinnan, hos H. BondeStåndet anmärkt,
att Utskottet bordt utreda otn någon åtgärd i
anledning deraf blifvit af K. M:t vidtagen.
Då R. St:r, af förekomne skäl och på sätt deras
under d. 18 September 1823 aflåtne underd. skrifvelse
närmare utvisar, i underd:het anhållit, det K. M:t
täcktes i Nåder låta vidtaga de förändringar med Stuteriets
förvaltning, hvilka närmast och säkrast kunna
uppfylla ändamålet, och Utskottet inhemtat, att K.
M:t, i anledning af R. Strrs sålunda gjorde underd.
anhållan, låtit verkställa de rättelser i samma förvaltning,
som med afseende å Stuteriets egentliga bestämmelse
funnits erforderlige, samt ledande till en bättre
hushållning vid Stuteriet;
finner Utskottet sig icke äga skäl, att i afseende på
RiksdagsFullmäktigen Rutbergs sålunda gjorde yrkande
vidtaga någon åtgärd, enär frågan, af R. Storedan
bedömd, blifvit till K. M:ts Nåd. bepröfvande
i underd:het öfverlemnad.
23o Stats -Ut.skottets
6:0 Vid 23 Punden, eller om Anslag dels af jooo
R:dr lill de nödvändigaste Löneförbättringar åt de vid
Stuterierna varande Tjenstemän och Betjente samt dels
af 7000 R:dr till Hästafvelns förbättrande hafva anmärkningar
blifvit gjorde hos H. R. 0. A. af Hrr Hjerta,
G. A., Nordenankar, Gust., och Ribbing, Arvid,
Grefve Fersen, Hans, Hr Rosenqvist, Fredr. Leonli.,
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm och Grefve
Horn, Clas Fredrics inom Y. BorgareSlåndet af Il:rr
Helsingius och Rydström samt uti H. RondeStåndet
af Riksdagsfullmäktige Johan Jacob Rulberg fran Norrbottens
Län, Göran Andersson irna WesthianlandsLän,
Vice Talmannen Jon Jonsson, Anders Danielsson från
Elfsborgs Län, Per Jonsson från Öland, Per Ericsson
från Kronobergs Län m. fl.; innehållande desse anmärkningar
hufvudsakligen, dels yrkanden om tillökning
i anslagen, såsom för ändamålen otillräcklige,
dels att Ottenby Kungsgård, i anseende till dess fördelagtiga
läge och beskaffenhet för Inrättning af Stuteri,
måtte dertill upplåtas, utan afdrag eller minskning
i anslaget och alt i sådant afseende de återstående
arrendeåren af samma Kungsgård böra inlösas, i
händelse inlösandet kan med ringa kostnad verkställas
genom accord; samt dels att Anslag icke måtte äga
rum, enär ändamålet likafullt skulle förfelas, eller ock
utgå, endast till det belopp, som Utskottet föreslagit,
och hafva derjemte åtskillige förslag blifvit framställde
rörande så väl Anslagets användande som utvägars vidtagande
för HästAfvelns förbättrande och Regementernes
förseende med infödde Hästar; hvarförutan Hr. Hel
-
B e t ä n k a n d c n, N:o 2Ö0. 23i
singins samt RiksdagsFullmäktigen Anders Danielsson
yrkat, att Utskottet borde meddela de af Ilr Gripenstedt
äskade och i förevarande Betänkande om förmäldte
upplysningar rörande Statens Inventarier å
Kungsgårdarne samt de sednares förvaltning , dervid
Anders Danielsson tillika hemställt, att då med Kungsgärdarne
åtskillig efterlåtenhet en lång tid skall försports
så val i allmänna tillsynen sorn enskilta vården,
och således nödigt vore, att B. St:r fästade K.
M:ts uppmärksamhet på angelägenheten af att en behörig
undersökning i denna del Verkställes, Utskottet
måtte tillstyrka den underd. anhållan hos K. M:t af
R. St:r.
rto) Alt Inventering Öfver Kronans på Kungsgårdarne
varande Inventarier och Efiecter atibefalles.
2:0) Att noggrann controll hålles på uppfyllandet
af de i Göntracter å KungsgårdsArrenden stadgade
grunder.
3:o) Att de anhefalde oeconomiska synerne å
Kungsgårdarne matte ordentligt hållas; och
4:o) Att K. M:t mätte anbefalla K. KammarCollegium,
att ej tillåta fritagande från skyldigheten,
att icke afhända eller försälja Skogs- eller foder-tillgång
ifrån Kungsgårdarne.
Utskottet, som tagit detta allt med hvad mera
anmärkningarne innehålla uti noga öfvervägande, får
hvad forst angar den yrkade tillökningen i de föreslagne
anslagen, anföra:
att Utskottet, under åberopande af hvad i denna
del uti det återremitterade Betänkandet är andra
-
232 Stats-TJtskottets
get, icke kan tillstyrka någon vidare tillökning i de
Anslag, hvilka till löneförbätlringar. samt Häslafveins
förbättrande, föreslagne blifvit.
[Ivad dernäst vidkommer frågan om Ottenby
Kungsgård", så och då anmärkningarne mera allmänt
änlyda, att densamma bör, likasom fordom, till Stuteriinrättning
användas och flerfaldige fördelar derigenom
kunna vinnas för befordandet af förbättring i
Svenska Hästracerne, har Utskottet, enär tillika nu
mera blifvit upplyst, att vederbörande EmbetsVerk
fråndömt nuvarande Arrendatorn arrende-rätten å
Kungsgården, funnit skäligt hos K. H. Sttr vördsamt
hemställa:
att ruerberörde Kungsgård med tillydenheter, dock
utan någon Statens kostnad för återvinnandet deraf,
må, då Arrendet derå på ett eller annat sätt i laga
ordning upphörer, anslås och användas till Stuteri
efter de föreskrifter, som K. M:t kan pröfva lämpligt,
att, efter vederbörandes hörande, i Nåder
meddela; hvarom, i händelse denna hemställan af
It. H. St:r bifalles, Skrifvelse torde till K. M:t i
underd. aflåtas.
Då Utskottet uti ifrågavarande Betänkande hemställt,
att det deri för Hästafvelns förbättrande föreslagne
Anslag måtte användas, på sätt K. M:t i Nåder funne
lämpligast och ändamålsenligast, och någon anmärkning
häremot icke blifvit gjord ;
anser Utskottet sig icke tillhöra att ingå i någon
pröfning af de i afseende på Anslagets användande
fram
-
■I
Betänkan den, Wto a5o. 233
framsläldte förslag, såsom innefattande detailomständig.
heter, hvilka af R. Sl:r svårligen kunna eller
böra behandlas.
Beträffande ändteligen framställningen rörande
Kungsgårdarnes förvaltning och de i sammanhang dermed
anmäldte förslag 0111 inventeringar derå m. m.;
så har Utskottet, enär icke bestämdt blifvit uppgifvet
till hvad mer eller mindre del uraktlåtenhet
i de af R. St:r förut stadgade föreskrifter, så i afseende
på Kungsgårdarnes förvaltning som för fullgörandet
af de för de sammas utarrenderande stadgade
vilkor, ägt rum, icke eller funnit sig kunna i
dc sålunda gjorde förslagen instämma eller i anledning
deraf föreslå någon R. St:rs åtgärd.
7:0) H. BondcStanclct har härförutan äskat upplysning
om orsaken till de uti g.-de och l3:de Punctcrne
förekommande tillökningar i Anslagen för Byggnader
och reparationer i LandsOrterne samt Tiondeprofvare.
I anledning hvaraf Utskottet får tillkännagifva,
att skälet för ifrågavarande tillökningar är detsamma
som tinnes uppgifvet pag. 244 i Utlåtandet N:o
i33, angide regleringen af utgifterne under RiksStatens
4;de HufvudTitel, och som afven vid slutet af
den nu ifrågavarande blifvit åberopadt.
8:0) I följd af Stats- samt Allra. Besvärs- och
OeconomieUtskottens den 18 sisth Maji afgifne samt
af R. H. Sl:r bifallne Betänkande N:o 3o, kommer
vid den definitiva Statsregleringens uppgörande det
hittills på gide Hufvudliteln utgående Anslag till er4
B. jG
9.34 Stats-Ut skottets
sättning af jordförluster genom Canal-anläggningar,
att med 5ooo It:dr ä den Åttonde IIufvudTiteln uppföras.
Bifalla R. St:r hvad Utskottet sålunda tillstyrkt
och anmält, kommer Anslaget å denna Titel att, utöfver
hvad Bet. N:o i4y upptager, ökas med 5ooo R:dr.
N:o 251.
Ytterligare Utlåtande, angående Medel till ombyggnad
af den så kallade Lejonbacken vid
Stockholms Slott. (U.-A.)
Af H. R. o. A. samt H. BondeStandet har Utskottets
i berörde ämne under N:o 149 afgifne Utlåtande blilvit
återremitteradt, i grund af dervid gjorde anmärkningar.
Hos H. R. o. A. är anmärkt af Hr Grefve Gyllenborg,
Johan Henning, att Utskottet, utan allt
omdöme tillstyrkt, att en skuld för ifrågavarande arbete
skall ifrån RiksgäldsContoret af StatsVerkets Öfverskotter
ersättas, ehuru i Hr Grefvens tanka, Lån
för HufvudTitlarne icke bordé äga rum, helst det
läge i öppen dag, att, genom HufvudTitlarnes skuldsättning
och lånens godtgörande sedermera af StatsVerkets
öfverskotter, StatsAnsIagen öfverskridas med
en total rubbning i Statsregleringen och beräkning af
StatsUtgifterne, hvarförutan föreskriften om de sednares
fördelning på vissa HufvuuTitlar illuderas och
Betänkande n, N:o a5i. a35
förvandlas till en död Bokstaf utan betydelse och
inflytande; samt af Hr Rosenqvist af Åkershult j Fredr.
Leonh.j att dä de till Lejonbackens ombyggnad upprättade
kostnadsförslag finnas behäftade med samma
fel och oskickligheter, som kostnadsförslagen öfver
Götha CanalByggnad samt icke upptäckas kan hvart
120,000 R:dr tagit vägen, som blifvit nedgräfde i Lejonbacken,
någon Summa, utöfver det årliga Byggnads-anslaget
för Stockholms Slott ej heller bör beviljas;
hvarjemte Hr Friherre Klingspor j Fredr.,
uppgifvit och utredt anledningarne till missförhållandet
emellan de vid sista och denna Riksdag förekomne
förslag å Byggnadskostnaden; i anledning hvaraf
Hr Grefve v. Schwerin, Fredr. Bogisl., samt Hr Dankwardt
j Magn. Georg j yttranden och upplysningar afgifvit.
Inom H. BondeStåndet har RiksdagsFullmäktigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län anfört: att Lejonbackens
reparation syntes honom vara ett bevis i
smått på nya tiders förvaltningssätt, då man först låter
förfalla, för att sedan på en gång återställa genom
nybyggnader med beräknande af vida mindre kostnader
än som fordras och dervid gör större företag
än som i planen tilläronals samt sedermera fordrar Anslag
till nästa Riksdag, men under tiden lånar upp
CapitaJer, hvars Räntor af dessa Anslag skola betalas,
derefter fordrar fortfarande Anslag till betalande af
gjorde skulder samt sist låter en del af StatsVerket i
sender möjligtvis bankruttera. Af hvilka anledningar
Anders Danielsson ansett Utskottet hafva bordt före
-
al6 Stats-Ut slottets
slA arne åtgärder, nemi- ito att beträffande betalningen af
redan ådragne skulder, densamma väl måtte godtgöras af
behållningen å StatsVerkets Öfverskotter, hvarvid Utskottet
bordt utreda och tillkännagifva huru, då K.
Slottet år 1823 nyss undergått en stor reparation och
R. St:r påräknat, att besparingarne å det fortfarande
Anslaget af 25,000 R:dr för K. Slottet skulle användas
till Lejonbackens reparerande, 120,000 Rrdr kunnat
åtgå, utan att mer eller mindre del derå blifvit
afbetald; samt 2:0 i afseende på Anslaget för Reparationernes
fullbordande, att R. Sttr, enär de icke
kunna finna tillgångar för så oförväntade behof, vållade
af oriktiga kostnadsförslag och afvikelse!' ifrån
deras 1823 uppgifna beräkningar af besparing å anslaget
till K. Slottets byggnader och reparationer, hos
K. Rl:t böra i underd. anmäla deras beslut att icke,
till fortsättande af den sålunda utöfver första uppgifna
behofvet utsträckta reparationen af Lejonbacken,
anslå serskildta Medel, utan att desse böra tillvägabringas
genom det under 8:de IIufvudTiteln uppförde Anslag
till Slottets byggnader och reparationer och hvilket
Anslag i sådant fall skulle bibehållas vid nuvarande
belopp; yrkande Anders Danielsson, att, i händelse
Utskottet icke gillar nämnde förslag, hela reparationen
måtte till annan tid utsättas, då StatsVerkets
så kallade tillgångar lättare kunna af de skattdragande
anskaffas; Och är af merbemälte Riksdagsfullmäktig
sluteligen hemstäldt, att R. St:r vid detta
tillfälle böra i underd. meddela deras beslut, att hädanefter
dylika företag icke medelst Lån böra utfö
-
Betänka tide ii, N:o a5r. 237
ras, enär följden af det öfverklagade systemets införande
mäste blifva, att efter det de skattdragande fält
på sig fördela de tunga bördorne af öfvertlödiga
dagliga StatsUtgifter, tagas äfven i Låneväg enskillé
och Allmänna Verks tillgångar, till bestridande af Statens
tillfälliga utgifter, hvarigenom, sedan de som
skatta , icke längre kunna betala den som lånat, alla
skulle finna sig narrade och bedragne.
Utskottet som, på sätt det återremitterade Belänkandet
innehåller, vid bedömandet af denna fråga
tagit kännedom af alla ämnet rörande Handlingar,
har vid öfvervägande af hvad sålunda anmärkt blifvit,
destomindre funnit sig äga anledning att frånträda
dess förra hemställan, sorn R. H. Sttrs bifall dertill
icke förorsakar den af Hr Grefve Gyllenborg och
Riksdagsfullmäktigen Anders Danielsson befarade
skuldsättning och StatsVerkets deraf uppkommande
obestånd, enär dels nu befintelige Öfverskott å
StatsVerkets inkomster lemnar tillgång för bestridandet
af den för ändamålet föreslagne utgift eller
120,000 R:dr, och något serskildt SlatsAnslag således
icke beliöfver anvisas, samt dels till godtgörande
af den derutöfver erforderliga kostnaden för arbetets
fullbordande, hvarken K. M:t i Nåder äskat
eller Utskottet föreslagit något annat Statsbidrag
än af det på RiksStat för Slottsbyggnaden redan
uppförde Anslag.
238 Stats-Utskottets
N:o 252.
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid Betänkandet
N:o i5o, ang:de RiksStalens Nionde
HufvudTitel. (U.-A.)
Berörde Betänkande, som H. Preste Ståndet bifallit,
har af II. R. o. A., V. BorgareStändet och H. BoncleStåndet
blifvit återremitteradt; i anseende till nedannämnde
dervid förekomne frågor, nemi.
1:0 I anledning af Utskottets uti Betänkandet N:o
147, ang:de RiksStatens 8:de HufvudTitel gjorde förslag,
alt de hittills på gide HufvudTiteln utgående
Anslag för Jordföl luster genom anläggningarne af Götha-
och Södertelje-Canaler, borde än vidare från sistnämnde
Titel utgå, hafva inom II. R. o. A. Hr CrusenstolpeMagn.
Jacobf och uti V. BorgareStändet
Hr CornmerceRådet Santesson yrkat samma Anslags
öfverflyttande på 8:de HufvudTiteln, i enlighet med
hvad K. M:t i Nåder föreslagit i Dess om StatsVerkets
tillstånd och behof aflåtne Nåd. Proposition.
Som Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
uti deras under d. 18 sisth Maji afgifne
Betänkande N:o 3o, föreslagit, att g:de HufvudTiteln
må befrias från berörde utgift och R. St:r detta bifallit,
samt densamma, i följd deraf, nu blifvit af Utskottet
å RiksStatens 8:de HufvudTitel uppförd,
kommer nämnde yrkande att förfalla.
2:0 Då Utskotten i samma Betänkande äfvenledes
tillstyrkt att g:de HufvudTiteln måtte tillökas med
Betankanden, N:o 252. 209
20,000 R:dr, för att, jemte beloppet af de derifrån
på andra HufvudTitlar öfverflyttade Anslag, uteslutande
användas till understöd vid ägoskiften samt till
fortskyndande af AfvittringsYerket i Rikets Norra
Provinser;
så kommer berörde tillökning af 20,000 R:dr att
vid StatsRegleringen uppföras å denna HufvudTitel;
och som R. II. St:r härtill redan lemnat deras bifall
samt derigenom otillräckligheten af Titelns förutvarande
Anslag blifvit ådagalagd, lärer ock den af Hr
Grefve Gyllenborg, Joli. H.j gjorde framställning förfalla,
nemi. att senom uppskof i Anslaget till nästa
Riksdag, utgifterne nedsättas, serdeles som Hr Grefven,
ehuru medgifvande nyttan af enskiften och allmänna
bidrag dertill likväl anser att desamma nu mera kunna
betydligen inskränkas, sedan blott för Skåne flere
HitndradeTusende R:dr af Statens medel i sådant
ändamål redan utgått, och SpannmålsProductionen i
Riket så tilltagit att Spannmålsbrist icke vidare synes
att befara, då under de sistförflutne åren behofven icke
fordrat de ymnigare Spannmåls-tillgångnrne sorn Landtmannen
vid saknad afsättning med bekymmer nu måste
osållde förvara.
3:o Hos II. BondeStändct har RiksdagsFullmäktigen
Casper IVijkman från Upsala Län anmärkt, att
då med förevarande Titels Anslag vore förenadt det
vilkor, att hvad af tillgångarne kan vara för ett år
odisponeradt bör till det påföljande året öfver för as ■>
för att vidare användas till förefallande behof, hade
Utskottet bordt upplysa, huru mycket af denna Huf
-
2^o Stats -Utskottet*
vudTitel vöre odisponeradt, samt tillika uppgifva, så beloppet
af Titelns räntebärande fordringar från förra åren,
som ock huruvida icke genom de utgifne Lånen, oni
än till någon del lemnade till Näringarne, de disponible
tillgångarne allt för mycket medtagits med uppkommande
tillika af ett större behof för nävarandc,
än eljest bordt äga rum.
Utskottet, som tagit noga kännedom om g:de HufvudTitelns
tillstånd, får upplysa, att jemlikt hvad K.
M:ts under d. 22 sisth April till K. StatsContorel aflåtne
Nåd. Skrifvelse, ang:de dispositionerne å Titeln
lör innevarande år innehåller, erfordras!
1:0) till godtgörande medelst afskrifning eller utbetalning
af förut anvisade flerfaldiga utgifter för år
1828 och föregående åren, på sätt K. StatsContoiret
uppgifvit R;dr 44>79^: >7- 2-
2:0) Anslag, som utgå
detta är 45- f •
och 3*o) Anslag, tillhörande Titelns
reglering för år 182g, som
dels äro förslagsvis beräknade, dels
ej utgå förr än år i83o „ 60, [66: 32. -
Tillhopa I5:eo lt:dr i5o,45o: 44- 3.
eller 42j43o R:dr g sk. utöfver den, enligt företedde
Galculer, påräknade disponibla tillgången för året: li viken
skil nåd jemte de ytterligare utgifter till mindre betydligt
belopp,som serskildt kunna i Nåder anvisas attinnevarande
år på Nionde HufvudTileln utgå, komma, enligt
K. M:ts tillika meddeldte Nåd. Förordnande, att, iden
inom desamma icke kunna godlgöras genom besparin
-
Betan kanden, N:s 2O2, 253. 24t
gar å FörsIagsSummorne, ersättas af nästa års anslag
under nämnde Titel. Blifvande Förtekning på förevarande
Titels utestående fordringar jemte uppgift på
livad i Ränta och Copital-afljctalningar är 182g deraf
påräknas inllyta, härjemte bilagd sub. Litt. A.
Kommande, i följd af detta ytterligare utlåtande,
anslaget å Nionde HufvudTjteln att förändras ifrån
n4,348: 3o. 6. till i34,348: 3o, 6.
N:o 255,
Utlåtande ang:de gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 151 om Regleringen
af Anslagen under RiksStalens Tionde
llufvudTitel. (U.-A.)
Sedan Utskottet å dess Betänkande N:o i5i ang:de
regleringen af Anslagen under RiksStatens Tionde HufvudTitel,
från samtl. RiksStånden, erhållit återremisser
med åtföljande Anmärkningar, får Utskottet nu, i den
ordning ämnena i berörde Betänkande förekomma, öfver
desse Anmärkningar Utlåtande vördsamt afgifva.
1:0 Vid Utskottets Förslag, alt, i enlighet med K.
M:ts Nåd. Proposition, till Utgifter i oell för Bakoch
Lotslnrättningen j å RiksStatens Tionde HufvudTitcl
måtte få uppföras ett emot Bak- och Lots Af giftens under
StatsVerkets Inkomster beräknade belopp svarande
Anslag af 5o,ooo R:dr, med rättighet lör K. M:t,
att för ofvanberördc ändamål äfven använda dea den
-
242 Stats-Utskottets
11a InkomstTitel uppkommande Öfverskotter, liar blifvit
anmärkt,
lios H. R. o. A.j af Hr Grefve Cronstedtj Clas
och Hr Nordensköld, O. G./ att Danska. Fy rings Meden
äfven bordt i Anslaget för Båk- och Lotslni ättningen
ingå, tilläggande Hr Nordensköldj att sådant säkerligen,
ehuru ej specielt nämndt, uti K. M:ts Kådiga
Proposition varit åsyftadt, emedan Danska FyringsMedlen,
ehuru uppburne i Helsingör, dock äro en afgift
i och (för underhållet af Fyrbåkarne> Nidingen,
Kullen och Falster, hvadan desse Medel så mycket
häldre borde till K. M:ts Nåd. disposition öfverlålas,
som den uppförde Lots- och BåkMedelsSumma, 5o,ooo
R:dr, så litet öfverstiger hvad hittills till detta ändamål
blifvit användt, eller omkring 48,000 R:dr, att
föga båtnad är i förbättringsväg att förvänta, samt
hos V. BorgareStåndet af Hr Santesson: att man
ännu ej kände, hvad effect den förändrade Taxan för
Sjöfartens Afgifter till Lots- och Båklnrättningen komme
att hafva på Inkomstens förhöjning, och således
icke kunde beräkna, om den af R. St:r Lots-och BåkInrättningen
tillerkände användningsrätt af dess hela
belopp, äfven utöfver i Stal calculerade 5o,ooo R:dr,
kunde blifva tillräcklig för ändamålet; samt att den
nu gjorde förändring med Lots- och Båklnrättningens
skiljande ifrån allt bidrag af io:de HufvudTiteln , men
tillika betagande den de 35oo R:dr H. B:co Danska
FyringsMedel, sorn ovedersägligt rättvisligen tillhörde
den, skulle blifva, i stället för nyttig, högst menlig
för Lots- och BåkVerket, samt dymedelst äfven för
Betänkande!!, N:o 248. 243
vår handel och sjöfart; hvadan Hr Santesson yrkat,
att delta förhållande, så mycket sorn möjligt, måtte
närmare undersökas.
Med hänvisning till K. M:ts Nåd. Proposition pag.
60, der för Båk- och Lotslnrältningen äskas en emot
Inkomsten af Båk- och LotsAfgiften svarande Anslagssumma
af 5o,ooo R:dr, och pag. 68, der Båk- och
LotsAfgiften beräknas till en Inkomst af lika Summa
eller 5o,ooo R:dr, men Danska FyringsMedlen deremot
serskildt, under Titeln Ersättningar, upptagas såsom
en tillgång för RiksStatens andra behof af y333
R:dr 16 sk. R:dr B:co, får Utskottet yttra dess öfvertygelse;
att K. M:t lill förmån för Båk- och Lotslnrättningen
ej åsyftat att erhålla mera än hvad Båksoeh
LotsAfgiften i och för sig sjelf inbringar, och förmodar
Utskottet, att, sedan öfverlåtelsen deraf blifvit
af R. Sltr medgifven, K. M:t lärer i Nåder vidtaga en
sådan Afgiftens reglering, att Inkomsten deraf uppfyller
det åsyftade ändamålet, Båk- och Lotslnrättningens
nödiga underhåll, utan att dertill komma att behöfvas
något tillskott af Danska FyringsMedlen, hvilka
dessutom enligt trenne RiksStånds, vid pröfningen
af StatsUtskottets Betänkanden N:is 54 och 123 angående
regleringen af StatsVerkets Inkomster, lättade
Beslut, böra ibland RiksStatens alllmänna tillgångar^
och ej till Båk- och Lotslnrättningen , ingå.
2:0 Uti den af K. M:t, till Kostnaderna vid ofningar
får Flottans Bemanningemot StatsVerkets Inkomst
af BåtsmansVacanceAfgiften svarande, äskade
Anslagssumma af 25,000 R:dr har Utskottet, ehuru
■ 244 Stats-Utskottets
noga inseende vigten och nyttan a(' den ifrågavarande
Utgiften, likväi med iagttagande af nödig inskränkning
inom de för handen varande SlatsVcrkets tillgångar,
föreslagit en nedsättning af 10,000 R:dr; hvarvid
hos H. />. o. A. Hr Grefve Cronstedtj ClaSj anmärkt,
att hela BåtsmansVacanceAfgiften borde till
detta behof anvisas, och Hr Nordensköldj O. G. instämmande
uti samma anmärkning, yttrat den förmodan,
att det alltid vore K. Mits rättighet, att anbefalla
uppfyllandet af alla vacanta Båtsmans- både
Stads- och LandsNummer, för att sedan återsätta så
många på YacaneeAfgift, som Fredstjensten möjligen
kunde tåla, och att med den sålunda inflytande VacaneeSumman
gifva resten den så nödiga öfningen,
att den fullt ut skulle kunna svara emot den kärna,
som fordrades när Fäderneslandet aclivt påkallade sitt
sjöförsvar.
Utskottet, som ej inser, hvartill det skulle tjena,
att anbefalla uppfyllandet af Vacanta Båtsmansnummer
för alt återsätta dem på VacanceAfgift, enär
licinia Afgift utgår efter en gifven Författning och
dess belopp ej beror på något slags accord med Roteliållarne,
kan visserligen ej bestrida K. Mits rättighet
alt vid Båtsmanshåilet tillåta de vacancer, som
med Flottans behof af Manskap i fredstid kati vara
förenligt; men då BåtsmansVacanceAfgiften är en i
RiksStaten påräknad Statsintrad, bör, i Utskottets
tänka, densamma till RiksStaten oförryckt ingå och
ej något deraf användas till hvad serskildt föremål
som hälst, ehuru, utöfver hvad som påräknadt varit,
Betänkanden, N:o 253. 245
Öfverskott derå kan uppkomma; och då Utskottet
, utan afseende på livad i BåtsmansVacanceAfgift
till StatsVerket inflyter, föreslagit Summan af
j5,ooo R:dr såsom det högsta Utskottet ansett RiksStatens
tillgångar för det ifrågavarande behofvet nu
kunna medgifva, anser sig Utskottet böra vidhålla
dess i förra Betänkandet härom yttrade mening.
3:0 Utskottet har, för att ådagalägga dels behofvet
af den förstärkning i Tionde HufvudTitelns Anslag,
som K. M:t i Nåder åsyftat, genom äskande af
serskildta Medel för Båk- och Lotslnrättningen, dels
nödvändigheten af inskränkningar och besparingar i
Utgifterne för Sjöförsvaret, så vida de med för handen
varande tillgångar skola kunna bestridas, till R.
St:r inberättat resultatet af dess i detta afseende gjorde
undersökningar; och förekommer ibland de af Utskottet
uppgifne omständigheter, att Flottan, genom
åtskillige af K. förvaltningen af Sjöärenderne afslutadc
Contracter otti EkevirkesLeJverancer, kan anses
vara betydligen skuldsatt. Härvid hafva i V. BorgareStåndet,
af Hrr Ståhle , Santesson och Hemberg, samt
i H. BondeStåndet af Casper Wijkman, anmärkningar
blifvit gjorda, hvilka hufvudsakligen öfverensstämma
deruti, att, då K. M:ts Nåd. Proposition tillkännagifver,
det Flottan redan var skuldsatt för contraheradt
Ekvirke men ytterligare upphandling deraf
för någon tid kunde undvikas, det förefallit
oväntadt, att likväl dessutom tvenne Contrac.ter om
högst betydliga lefverancer af utländskt Ekvirke blifvit
afslutade korrt före och under Riksdagen, hvar
-
246 Stats-U tskottets
igenom cn skuldsättning alagts Staten för öfver ftdels
Million, innan R. Stlr medhunnit granska och bedöma
Statens tillgångar för nya Anslag; äfvensom beskaffenheten
af dessa Contracler i så måtto befunnits anmärkningsvärd,
att hela fördelen af betalningsvilkoren
vore på Köparens sida , hvilket förmodligen ej
kunnat äga rum, om icke säljaren haft för afsigt att
få lefverera en sämre vara eller derföre erhålla ett
högre pris, än vanligt; och har Hr Hemberg ansett
uppmärksamhet dervid böra fästas, att den i K. Propositionen
uppgifne Skulden för utländskt Ekvirke af
109,132 Rldr 38 sk. 9 r:st. primitivt ej utgjort mera
än 83,207 R:dr 4 >';st. men genom Coursförändring
blifvit ökad med mera än 3o Procent, samt alt
derjemte Flottan för inhemskt Ekvirke har en betydlig
skuld.
Att någon motsägelse emellan K. Mits Nåd. Proposition
och K. Förvaltningens af Sjöärendérna till
StatsTJtskottet lemnade Uppgifter förefinnes, kan Utskottet
ej neka; men Utskottet förmodar, att K. Mit
i Nåder ansett! att Flottan ej är skuldsatt för andra
EkvirksLefverancer än de redan verkställde och för
hvilka betalningstiden redan är förfluten, hvilket inträffar
endast med de uppgifne 109,132 Rldr 38 sk. 9
rist., som tillkommit i en tid, då en större extra tillgång
af SkeppsförsäljningsMedel påräknades; att vid
uppgörandet af de mindre betydliga Contracterne om
inhemskt Ekvirke, som åren 182g, i83o, 183r och
i832 bör betalas, Flottans årliga Anslagssumma och
Arbetsplan, blifvit tagen i beräkning; samtattde Cort
-
Betänk anden, N:o 253. 247
tracter, enligt 1»vilka Lefvererings- och Betalningstidernes
bestämmande bero på Köparen och rättas efter
framtida tillgångar och behof, ej kunna sägas innefatta
en nuvarande skuldsättning. Hvad beskaffenheten
af det på sistnämnde vilkor till lefvererin" con
*
C
traherade Utländska Ekvirke beträffar, innehålla Contracterne,
att den bör vara fullgod men ej sämre;
och äro priserne, af circa R:dr B:co per Cubikfot,
i förhållande till hvad som blifvit betaldt för inhemskt
Ekvirke, hvilket vanligen är af mindre godhet
och dimensioner, ej att anse såsom utomordentligt höga.
Då i öfrigt något serskildt Anslag af Medel ej blifvit
äskadt för verkställandet af de ifrågavarande Contracter,
och deras afslutande, i Utskottets förra Betänkande
blott upplysningsvis omnämdt, innefattar en
förvaltningsåtgärd , som ej på förhand, utan först då
deraf föranledd Utgift till granskning förekommer,
kan af StatsUtskottet eller R. St:rs Revisorer fullständigt
bedömas, har Uskottet ej någon åtgärd i
detta afseende att för det närvarande hos R. St:r föreslå.
Men då, enligt hvad Utskottet förut, på grund
af K. Förvaltningens af Sjöärenderne uppgift, tillkännagifvit,
en längre tid förflutit, sedan inventering i
Flottans Ekvirkes Förråder ägt rum, så att den påräknade
behållningen möjligen kan vara ringare, hemställer
Utskottet,
att R. H. St:r hos K. M:t må i underdfhet anhålla,
alt sådan inventering må i Nåder anbefallas, och behörig
controll ,öfver Vederbörandes redovisningsskyldighet
dervid iakttagas.
248 Stats-U tskottets
I afseende på den af Hr Hemberg anmärkle betydliga
Coursskillnad å den i K. Propositionen uppgifne
skulden för utländskt Ekvirke får Utskottet enl.
K. Förvaltningens af Sjöärenderna uppgift, upplysa,
att Contraeterne härom, afslutade i H. B:co, vid låg
Cours blifvit uppgjorde, och beloppet i Sv. B:co uti Räkenskaperne
uppfördt, men att vid de derefter inträffade
Betalningsterminer Coursen varit betydligt uppstigen;
varande äfven, i Utskottets tanka, en detaillerad undersökning
härom endast lämplig, i sammanhang med granskningen
af Räkenskaperne för den tid Utgiften ägt rum, och
då den till hela sitt belopp bör vara behörigen verificerad.
4:o Såsom ytterligare upplysning om Tionde HufvudTitelns
tillstånd hade Utskottet uppgifvit, att, enl.
K. M:ts Nåd. Bref till K. StatsContoiret af den 2 No v.
1824, en ny reglering af Flottans AJlöningsStater blifvit
verkställd, hvarigenom väl å AflöningsAnslaget uppkommer
en blifvande Besparing af 2,337 Rtdr 44 sk
3
rist., men hvilken Besparing så väl som ett tillskott
från denna HufvudTitels Anslag för Materiella Behof
af circa 3o,ooo R:dr Ari. tills vidare erfordras till underhållande
af en genom denna reglering uppkommen
JndragningsStat/ varande likväl Anslaget för Materielen
lättadt genom öfverflyttning till AflöningsStateu af
Coopvaerdie - Karlars Underhåll
m. m. omkring i4,ooo--
och minskning i Beklädnadskostnaden
för det till mindre
styrka reducerade SjöArtillerieManskapet,
omkring 18,000.-- -j2 000
Betänkan den, N:o 253. 249
Tios II. BondcStändet liar Casper IVijkman härvid
anmärkt: alt Utskottet ej med tystnad bordt förbigå
det grundlagsstridiga deri, att tvärtemot stadgandet i
64 oell 65 §§. Regcr.form., "den upprättade Staten"
för Flottan blifvit utan R. St:rs börande förändrad
samt de till Flottan "anslagnc Medel annorlunda använde
iin faststäldt blifvit/’ att Utskottet icke bordt förbise
den anmärkningsåtgäi d, som häraf måste följa;
att, om en annan princip infördes, än som uti berörde
Grundlags stadganden finnes etablerad, sådant
icke vore öfverensstämmande med god ordning inom
StatsVerket, med R. St:rs Beskattningrätt samt med
Embets- och Tjenstemäns säkerhet; att till R. St:rs pröfning
alla frågor om förändringar uti redan fastställde
AflöningsStater borde aflemnas, innan förändringen
vidtoges, hvadan några Extra- och InterimsStater ej
omtalas i Grundlagarne; bestridande Casper l'Vrijkman>
på sådan grund, att de för flottans IndragningsStat erforderlige
3o,ooo R:dr borde härefter få anvisas på
Anslaget för FörsvarsVerket i allmänhet, hvilket af
Besparingar, som på Lönerne uppkommit, bordt erhålla
ersättning för hvad af detsamma till aflöning utgått;
och har det yrkats att Utskottet bör upplysa
hvarföre sådane Besparingar blifvit till Lonerj Arfvodenj
ExspeclanceLönerj LönejyllnaderErsättningar och
Afgifter till PensionsCassorj använde. Hos H. R. o.
A. är å andra sidan af Hr Grefve CronstedtClaSj
och Hr Frih. af Nordin, Carl Johaiij anfördt: att så
väl de till CoopvaerdieKarlarnes aflöning m. m. förut
4 B. 17
25o Stats-Utskottets
utgångne 14,000 R:dr, som den mot minskningen i
Sjöartilleristernss Beklädnad svarande Summa af 18,000
R:dr, ehuru inbegripne under Anslaget för FörsvarsVerket
i Allmänhet, likväl utgjort förut anviste Medel för
Flottans Personal,och kunna för densamma fortfarande
användas; hvarjemte Hr Frih. af Nordin, med åberopande
af R. St:rs underd. Skrifvelse af den 3o April
1810, deruti medgifves K. M:t alt under hvarje JlufvudTitel
fritt och obehindradt disponera AnslagsSunimornej
ansett, att äfven hvarje annan öfverflyttning
från ena till andra Anslaget inom HufvudTiteln kunnat,
i fullkomlig öfverensstämmelse med våra constitutionela
Stadganden, anbefallas, i händelse K.M:t pröfvat
sådant nyttigt och ändamålsenligt.
Öfver den utaf Casper Wijkman anmälte Anmärknings-anledning
anser Utskottet sig icke böra något
annat Utlåtande afgifva, än att det anmärkte förhållandet
redan uti Utskottet varit pröfvadt och uti dess
förra Bet. N:o 151 framstäldt. Vid Ilr Grefve Grönstedts
och Hr Frih. af Nordins anförande af giltigheten,
att till aflöning använda besparde Underhålls- och BeklädnadsMcdel,
får Utskottet erinra, att, då Flottans
Anslag till Försvarsverket i allmänhet befunnits otillräckligt,
det påtagligen varit ändamålsenligare att för
brister deruti använda hvad af samma Anslag kunnat
besparas. Men, ehuru Utskottet ej kan bestrida, att,
enligt R. Sttrs underd. skrifvelse af d. 3o April 1810
K. M:t sedermera inom HufvudTitlarne fritt disponerat
Anslagen, kan Utskottet likväl ej medgifva, att
R. St:r skulle vara häraf hindrade att föreskrifva vis
-
Betänkande!!, N:o a5o. 251
sa vilkor för gifne StätsAnslags användande; och har
Utskottet, oagtadt sä väl ofvanberörde af llr Friherre
af Nordin, sorn hos H. PresteStändet af Hr Professor
Geijer och hos V. B or gare Ståndet af Hr Noréus häremot
gjorde anmärkningar, ansett sig böra förnya dess
hos R. II. St:r gjorde hemställan, om vidtagande af
det Stadgande, att under de Titlar som röra FörsvarsVerket,
Besparingar, som uppstått ä Anslagen till
de Materiela Behof ven ej få användas till reglering
eller förbättring af Löner , samt att nppkomne LöneBesparingar
böra i första rummet användas till
betäckande af de Brister, som möjligen under samma
tid kunnat uppstå å de, till fyllande af Materiela
Behofven, beviljade Anslag.
5:o Hos H. R. o. A. hafva ytterligare Hr Grefve
Cronstedt, Clas, Hr Frih. af Nordin, Carl Johan,
Herr Nordensköld, O. G., och Hr Crusenstolpe, M.J.,
anmärkt: att Tionde HufvudTitelns ställning och behof
voro för K. M:t så tillräckligt kände, att den af
Utskottet bos R. St:r tillstyrkte åtgärd att lill K. M:t
ingå med underd. framställning om vidtagande af sådana
inskränkningar och Besparingar i Utgifterne för
Sjöförsvaret, som, med iagttaget beredande af Rikets
säkerhet, öfverensstämma med Nationens förmåga att
Utgifterne åstadkomma, vore öfverflödig; äfvensom Hr
Grefve Cronstedt anfört: att Utskottet misstagit sig om
beloppet af Tionde HufvudTitelns årliga Brist, då Utskottet
derifrån ej afdrqgit de 48,5ooR:dr, som blifvit
anslaget för Materielen af Utskottet lillagde; samt att
Utskottet borde upplysa, hvaruti de å Materielen upp
-
202 Stats-Utskottets
ta-gne .Indelte Räntor, 2621 R:dr 32 sk., bestå eller
hvartill de äro anslagne, emedan detta ej kunde
igenfås hvarken i Utskottets Betänkande eller i
1823 års Statsreglering.
Ehuru Utskottet icke dragit i tvifvelsmål, alt ju
K. M:t äger kännedom af Tionde HufvudTitelns Tillgångar
och tagit desamma under beräkning vid uppgifvande!
af Sjöförsvarets framtida behof, hälst Utskottet
af K. StntsContoirets Handlingar funnit, att K. M:t
sjelf årligen i Nåder bestämmer den specifika föidelningen
af Anslagen inom Titeln; bar, Utskottet likväl,
sedan de upplysningar om denna HufvudTitels förvaltning
hvilka uti K. Mtts Nåd. Proposition ej lemnats
nog fullständige, serskildt blifvit inhemtade, ansett sig
böra underställa R. II. St:r angelägenheten deraf, att
uti underd. Skrifvelse till K. M:t framställa de bekymmer
R. St:r hysa för tillräckligheten af Anslagen
för Sjöförsvaret, såvida dispositionen deraf skall fortgå
på sätt som hitintills; och förblifver Utskottet ännu
af samma öfvertygelse. Den i tillgångarne för Sjöförsvarets
behof, efter hittills gällande plan, uppkommande
årliga Brist, hvilken Utskottet genom dess undersökningar
insett, har så mycket mindre under sjelfva
Calculen bort med den för HufvudTiteln föreslagne förstärkning
af 48,5oo R:dr minskas, sorn Utskottet, just
för att med giltigt skäl kunna föreslå denna förstärkning,
uppgifvit Bristens deraf oberoende belopp. Och
får Utskottet i afseende på de under Anslaget för FörsvarsVerket
i allmänhet upptagne Indelta Räntor, åberopa
den i Betänkandet N.’o :5i pag. 341 och 342 der
-
Betänka n cl en, N:o 253. a53
öfver förekommande utredning, hvilken visar, att de
utgöra den på Gottland till Flottans behof anslagne
Skattetjära, i Räkenskapcrne upptagen till Krouovärde
524 R:dr 16 sk., hvilket till Markegångs förvandling,
förslagsvis fem gånger taget, af Utskottet blifvit utiördt
till 2,621 R:dr 32 sk.
6:0 Vid den af Utskottet, i enlighet med K.
Brefvet af den 2 Nov. 1824, utförde Summa för Lö~
nings Stater ne har hos H. R. o. A. Hr Grefve Cronstedt
j Clasj anmärkt, att Spanmålen under lönerne
blifvit upptagen till i4,54 1 T;i' men utgör rätteligen
endast 14,533 T:r hvilket härrörer deraf, att uti K.
M:ts Nåd. RegleringsStat af den 2 Nov. 1824, missskrifningar
eller misstag som vid 1825 års Nådiga
Staters utfärdande blefvo rättade, i så måtto ägt
rum, att Spanmålen under lönen för en Expeditionsbokhållare
vid Carlskrona Station upptagits till 5o
T:r i stället för 3o Tr, men att deremot en VaktmästareLön
vid samma Station, eller i4o R:dr, med
derunder beräknade 12 T:r Sprml, blifvit alldeles uteglömd,
i följd hvaraf Utskottets beräknade totala AflöningsAnsIag
i penningar 435,535 R:dr 36 sk. jemväl
borde tillökas med sagde i4o ll:dr, men anslaget i
Sp:ml under Lönerne med 8 T:r förminskas; och har
Hr Grefve Cronstedt derjemte erinrat, att, sedan erfarenheten
nu mera vitsordat, att CivilPersonalen vid
Flottans Stationer i Stockholm och Götheborg vid
RegleriugsStatens uppgörande år 1824 blifvit för ringa
beräknad, densamma ovilkorligen mäste, utöfver
nämnde af Utskottet följde regleringsStat tillökas med
7
254
Stats-Utskottets
Vid Stockholms Station,
Spant un
-
der Lönen
3o: - i Revisor, Lön .. ., R:dr 5oo: -
3o: - i Bokhållare  ,, 4°°' -
i5: - j Kammarskrifvare „ 220: -
10: - 1 Contorsskrifvare. „ i5o: -
1,270: -
Vid Götheborgs Station
3o: - 1 Revisor R:dr 5oo: -
i5: - i Kammarskrifvare „ 220: -
720:
i3o T:r
R:dr 1,990: -
hvilken tillökning i Personalen hufvudsakligen’ öfverensstämde
med den i K. Mits Nåd. Förvaltnings- och
RedogörelseReglemente för Flottan af den 29 Aug.
1825 för nämnde Stationer utförda Personal, och jemväl
blifvit provisoriskt på fyra år tillåten genom K.
Brefven den 29 Aug. 1825 och 22 Oct. 1828.
Utskottet har, vid efterseende uti de för år 1825
och följande åren af K. M:t i Nåder fastställde Stater,
funnit så väl VaktmästareLönen till i4o R:dr
med 12 T:r Sp:ml som det under ExpeditionsBokhålJareLönen
förminskade Sprmlsbelopp till 3o T:r, vid
Carlskrona Station, vara i berörde Stater observerade;
och som Utskottet anser, att detta bör vid Statsregleringen
rättas, och sådant egentligen borde' ske
genom öfverflyttning af i4o R:dr från Anslaget för
Materielen, hvilket derigenom från den förut föreslagne
jemna summan af 6o5,ooo R:dr skulle förvandlas
till den ojemna af 6o4,86o R:dr, hemställer Utskottet,
om icke, sä väl i afseende på denna omständig
-
Bctänkanden, N:o a53. 255
het, sorn derå, att denna del af Tionde HufvudTiteln,
enl igt hvad ådagalagdt blifvit, ej tål någon
minskning,
berörde >4o R:dr må, såsom en tillökning i Tionde
HufvudTiteln, under dess LöningsStater få vid
Statsregleringen uppföras.
Hvad deremot de vid Stockholms och Götheborgs
Stationer tillkomne Civile Lönerne beträffar, så, enär
de, dels äro blott provisoriskt anslagne, dels äro anviste
på Tionde HufvudTitelns besparingar, deraf de
fortfarande kunna utgå, Utan hinder af det om Besparingarnes
användande föreslagne Stadgandet, hvilket
aldrig retroactivt kan verka på hvad förut å de
samina är anvist, kan Utskottet ej tillstyrka att dessa
Löner å Ordinarie AflöningsStaten må varda uppförde.
7:0 I öfverensstämmelse med Hr Amiralen v.
Schantz's Utskottets förra Betänkande åtföljande Reservation,
har hos H. R. 0. A. af Hr Grefve Cronstedt
j Clas j och Hr Nordensköld, O. G. , hos H.
PrästeStänclct af Herr Professor Bolmer och hos V.
BorgarcStändet af Hr Santessonj blifvit anmärkt, att
då,,Flottans ConstrnctionsCorpsj enligt äldre Stadganden,
varit och enligt R. St:rs Beslut af den 20 Dec.
182 ) borde vara lika aflönt med IngenieurCorpsen ,
samt Utskottet å den sistnämndes Stat under Tredje
HufvudTiteln föreslagit Lönetillökningar för Majorer,
Capitaine!- och UnderConducteurer, Utskottet äfven
hade bort föreslå enahanda Lönetillökningar å ConstructionsCorpsens
Stat, utgörande för
256 Stats-Utskottets
1 Capitaine eller Major R:dr 3oo. ,— —
2 PremierLieutenanter eller Capitai
ner
å 200 R:dr  „ 400. — —
3 UnderConstructeurer å 5o R:dr. . „ t5o.
Tillsam. R:dr 85o. — —
Utskottet får, i anledning häraf och då, såsom
anfördt är, R. St:r vid nasti. Riksdag erkänt, såsom
billigt, att Flottans ConstructionsCorps bör åtnjuta
enahanda lönevilkor med IngenieurCorpsen, funnit sig
böra till R. St:r hemställa:
att, till likhet ined den förhöjning som i aflöningen
för sistnämnde Corps blifvit af Utskottet tillstyrkt,
en förbättring uti ConstructionsCorpsens löner nu
äfven må lä äga rum samt för detta ändamål nyssberörde
summa af 85o R:dr B:co, till fördelning på
ofvannämnde sätt, beviljas såsom ytterligare tillökning
i io:de HufvudTitelns AnslagsSumma.
8:0) Den Summa af 3o,ooo R:dr årligen, hvilken
Utskottet föreslagit att af Anslaget för Materielen tills
vidare utgå till Aflöning för Flottans Indragnings- eller
sä kallade Extra och ExspectanceStat, hafva hosH.
R. o. A. Hr Grefve Cronstedt, Clas, och lii- Nordensköld,
O. G., förklarat vara otillräcklig och ansett
böra ökas till minst 34,000 R:dr, utom 120 T:r
Sp:ml in natura och hvad som kan erfordras i tillökning
för 1781 T:r Sp:ml beräknade under Lönerna.
I anledning häraf får Utskottet upplysa, all enligt
de af K. M:t för innevarande år i Nåder fastställde
Stater, uppgår hela IndragningsStaten vid Flottan
till 51,909 R:dr i penningar, hvarifrån böra afgå för
Betänkanden, N:o 253. 257
LotseriStaten 1,200 R:dr, hvilka uti ofvan upptagne
48,5ooo R:dr äro inbegriptie och böra af Anslaget för
Båk- och Lotslnrättningen utgå. Till
återstoden R:dr 50,759:
finnes, enl. Hr Grefve Grönstedts egen
uppgift, tillgång uti 16 Vacanta Pre
mierLieutenants
Löner å 400
R:dr 6,4oo: —
Arrenden för BålsmansChefs
Boställen
1,800: —
Skillnad i Surnmorne  800: —
Permitterade SjöArtilleristers
och otillsatte Matrosers
underhåll 9^72: 4o. a ,
——  18,072: 40. —
hvadan det återstående Beliofvet är R:dr 32,687: 4°- —
utom 120 T:r Sp:ml in natura. Då ifrån 1825 års
början till 1828 års slut denna IndragningsStat nedgått
ifrån 77,165 R:dr till 61,959 R:dr, är det att
förmoda, att densamma, med undantag af LotseriStaten,
skall, efter ett härmed epligt förhållande, till
nästa år vara förminskad till 48.000 R:dr eller der
under.
Men för det fall att en sådan förminskning
till fullo ej skulle inträffa, hemställer Utskottet:
att hvad, utöfver de härtill bestämde 3o,ooo R:dr,
möjligen kan erfordras må anvisas att utgå af Anslaget
till oförutsedde Utgifter.
9:0 Att till sistnämnde Anslag en viss Summa af
Utskottet blifvit föreslagen, att vid Statsregleringen,
afskiljd ifrån Anslaget för FörsvarsVerkct till Sjös i
a58 Stats-Utskottets
allmänhetj upptagas, har Hr Grefve Cronstedt ansett
olämpligt, emedan K. M:t hvarje år serskildt i Nåder
förordnar, huru det Allmänna Anslaget å Titeln i detail
skall användas. Men då enahanda förhållande
förut ägt rum med Allmänna Anslaget å Tredje HufvudTiteln,
och i det, K. M:ts Nådiga Proposition åtföljande,
specifika Förslag till reglerande af densamma
en serskild Summa till oförutsedde Utgifter nr
upptagen, har Utskottet ansett likhet härutinnan höra
iagttagas HufvndTitlarne emellan.
10:0) Hr Grefve Cronstedt har ytterligare anmärkt,
att det å Tionde HufvudTiteln till Rese~ och TractainentsPenningar
uppförde Anslag af 3,533 R:dr 16 sk.
redan förut varit otillräckligt och ännu mer blifver
det genom den af Utskottet föreslagne åtgärd, att från
Andra Titeln öfverflytta kostnaden för de Militaire
Personers Aflöning, som från Flottan sitta i KrigsHofRätten
; och anser Hr Grefven, att detta Anslag,
hvaraf utgå 27 BåtsroansGompagnieChefers Resepenningar,
kostnaderne för de flerfaldigt Commenderingar
och flyttningar så väl af dessa Officerare, som af
andre, Flottans Stationer emellan, Räkenskapers öfversändande,
ärlige Mönstringsförrättningar m. m./
borde ökas till 6,000 R:dr. Men då h i tily t tn ingen af
KrigsflofRättens Ledamöter ej kommer att med betydligt
belopp gravera detta Anslag, och dd K. M:t
ej deruti äskat någon tillökning,
hemställer Utskottet, att det vid Statsregleringen
må förblifva eförändradt.
BetSnfcanden, N:o 253. 259
n:o Anslaget till Spa nnemålsUpph andlin g och Bagerikostnader
af 20,000 R:dr årligen, bar hos V. Borgare.
Ständet, Hr Ståhle anmärkt böra nedsättas, om
en uti K. M:ts serskildte Nådiga proposition gjord
framställning af en Summas öfverflyttning från Allmänna
MagazinsFonden till Proviantlagret i Carlskrona,
bifalles. Men då den i Nåder föreslagne Afskrifningen
af Flottans skuld för ett längesedan på en gång
emottaget Proviantlager ej kan inverka på Flottans
kommande årliga Utgifter i och för dess Spannemåls
behof, och då dessa Utgifter bestå dels uti Magazineringskostnaderne
för de å RiksStatens Tionde HufvudTitel
anslagne 9,4^3 T:r Sp:ml in natura , dels
kostnader för den Sp:ml, som, utöfver Anslaget in
natura, måste för Flottan upphandlas, och dels Utgifter
till förmälning och förbakning, anser Utskottet
någon nedsättning i Anslaget ej böra äga rum.
12:0 I afseende på den af Hr Grefve Cronstedt,
Clas, hos H. B. o. A. gjorde framställning, att så vida
Generalerne vid 65 års ålder kunna erhålla pension
å Allmänna IndragningsStaten, i likhet med Landshöfdingar,
Amiralerne äfven böra uppföras till åtnjutande
af samma förmån, samt den af Vice Talmannen
Jon Jonsson m. fl. uti H. BondeStåndet väck le fråga
om tillökning i InqvarteringsPenningarne för Båtsmännen
i Carlskrona; '
så och enär K. M:t icke funnit skäl att något uti
förenämnde afseende R. Sl:r meddela samt Motioner
härom icke blifvit väckte inom den i 56 §. Riksdagsordningen
stadgade tid; anser Utskottet sig icke
\ .
260 Stats-Utskottcts
kunna samma frågor till hufvudsaklig pröfning
upptaga.
Bifalla R. St:r hvad i detta Utlåtande blifvit tillstyrkt,
kommer den för io:de HufvudTiteln förut fö
reslagne
Summa R:dr 1,201,527: 7.4.
att ökas med Ko ersättningen för
den i 1824 års Stat uteglömde
Vaktmäslarelön vid Carlskrona
Station R:dr 140.
2:0 För lönetillökningar
å Flottans ConstructionsCorps
Stat med . . R:dr 85o.
eller tillhopa „ 990 — -
så att hela Summan skulle blifva R:dr 1,202,517: 7.4.
>
Reservationer:
Af flr Amiral v. Schantz: vid 2:dra Funden — Utskottet
har icke ansett sig äga anledning ändra dess i
förra Betänkandet N:o i5i fattade beslut att af BålsmansVacanccMedlen
endast tillstyrka i5,ooo R:dr B:co
till Exercice för Flottan, ehuru anmärkningar blifvit
gjorda och återremissen vidfogade; öfver otillräckligheten
af ett så ringa anslag, hvilket ock inhämtas
af räkcnskaperne öfver förflutna årens ExerciceExpeditioner
, när nu härtill kommer att Utskottet föreslagit
till vapenöfning åt Armeens BeväringsManskap 60,000
R:dr B:co samt till ExerciceEsquadroners underliåll
22,000 R:dr; Så synes mig Utskottet hafvit skäl föreslå
R. St:r att enligt K. Mits Nåd. Proposition liela
Betänk anden, N:o 253. 261
BatsmansVncanceAfgiften, till Flottans Exercice blifvit
anslagen, eller ock hvad jag inom Utskottet vördsamt
framställt, att, sedan för StatsVerkets behof af dessa
VacanceMedel fråntagits 10,000 R:dr, det återstående
till ExerciceFonden åt Sjöförsvaret anslagits, någon
gång hade då genom höga Markegångspris, större
Summa erhållits än de föreslagne i5,ooo R:dr.
4:de Puncten — Då Utskottet fortfarit att i detta
Betänkande lika med det förra N:o i5r vidhålla den
sats att medel blifvit obehörigt tagne ifrån MaterialAnslaget
till AflöningsStaten; ett förhållande som ej
mindre af Hr Grefve Cronstedt än Hr Frih. af Nordin
blifvit vederlagdt samt med calculer fullkomligen upplyst;
får jag såsom ett ytterligare bestridande af denna
Utskottets uppgift, åberopa min förut vid Betänkandet
N:o i5i och pag. 343 afgifna reservation; till
hvilken jag äfven får hänvisa i anseende till den af
Utskottet hos R, St:r föreslagne underd. skrifvelse,
om sättet att använda besparingarne inom Titlarne
som röra FörsvarsVerket; varandes denna framställning
i min tanka så mycket mindre lämpelig, som den innefattar
ett upphäfvande af K. Mtts höga rätt att under
hvarje HufvudTitel på sätt Högst densamma för
godt finner fritt disponera de der uppkomne besparingar.
5:te Puncten — Jag kan icke heller dela Utskottets
tanka om angelägenheten af den nu, lika som
i förra Betänkandet R. St:r föreslagne underd. skrifvelse,
om io:de HufvudTitelns tillstånd samt medlens
bättre användande, och får i sådant afseende åbero
-
i6?. Stats-TJtskott ste
pa den öfver förre Betänkandet afgifne reservation
p. 346.
I 8:de Puncten af Betänkandet yttrar Utskottet att
livad utöfver 3o,ooo R:dr till Extra- och ExspectanceStatens
aflöning, erfordras skulle utgå af Anslaget till
oförutsedda händelser, jag finnér icke något skäl att
hänföra en förutsedd och ovilkorlig utgift till de oförutsedda,
ej heller någon våda vara, att medgifva och
bestämma aflöningen för ifrågavarande personal, till
erforderliga Summan, 34,000 R:dr B:co. Det är i min
tanka bättre att å en Anslagssumma äga öfverskott
än brist, det förra blir alltid redovist, men det senare
är ofta svårt att fylla.
io:de Puncten — bka med hvad Hr Grefve Cronstedt
emot förra Betänkandet anmärkt finner jag den
till Rese- och Tractamentspenningar föreslagna Summa
3333: 16 B:co vara otillräcklig, hälst ReseReglementet
tillägger högre tractamente nu än förr och att Flottornas
sammanslående gifvit anledning samt behof af
Officerarnes ombytliga användande till tjenstgöring vid
Stationerna; atrslagets förhöjande till 6000 R:dr är
således af behofvet påkalladt.
i2:te Puncten — Det af Hr Grefve Cronstedt väckta
nya ämne, att, sä vida 2:ne af Herrar Generaler
vid 65 års ålder erhålla på IndragningsStat, hvad Utskottet
föreslagit eller årligen 3ooo R:dr B:co, bör lika
förmohn föreslås åt Amiraler; har Utskottet ej ansett sig
kunna till öfverläggning upptaga enär motion härom icke
blifvit väckt inom den tid 56 §. RiksdagsOrd. föreskrifver,
men då denna §:s sista moment berättigar
Betänkande n, N:o 263. 263
alt väcka ny motion efter den tid 27 §. RiksdagsOrd.
stadgar, enär redan upptagna ärender dertill föranleda,
så anser jag, varit behörigt att Utskottet öfver
detta nya ämne Utlåtande afgifvit; af sådan öfvertygelse
ledd får jag till bedömande omnämna sältet huruledes
AroiralsPersoner som äga lön på Stat efter
innehafvande grad, enär de, föråldrade, icke mer tjensten
förmå utöfva och om afsked anhålla, skulle kunna
årligen erhålla, en i min tanka lämpelig inkomst
till framtida bergning af 2,5oo R:dr B:co utan att
StatsVerket med betydlig utgift på IndragningsStat betungas.
— Den afskedade Amiralen erhåller enligt PensionsReglementet
1000 R:dr i Pension, dess ledigblifna
lön blifver då tillagd den i tour äldsta Amiral,
som i följd af gällande författning och såsom tjenstgörande
vid någon af de flere Amiralsgraden tillhörande
tjenstbefattningar har fyllnad i innehafvande CommendeurCaptens
Lön, till AmiralsLön, som minst utgör
1000 R:dr och som för närvarande Trenne Amiraler njuta,
om desse 1000 R:dr då i stället tilldelas den afskedade,
så vore endast 5oo R:dr att på IndragningsStat
uppföras; att på sådane vilkor föreslå R. St:r till
uppförande på JndragningStat ett lika antal Amiraler
som Generaler tror jag icke varit olämpeligt, och möjeligen
af R. St-.r beviljats såsom ledande till godt ändamål
utan betydelig kostnad för Staten.
Hr Öfverste Lefrén har instämt uti de tillstyrkanden
Hr Amiralen von Schantz’s ofvanberörde reservation
, i afseende på 2:dra och 4^de Puncterne, innehåller.
264 Sta t s-Utskottens
Af Hr Lagman Noreus.- vid 4-'de Punct.en—Jag reserverar
mig emot Utskottets Beslut, angående hemställan
till It. St:r, att vid K. M:ts dispositions-rätt af
besparingarne inom HufvudTitlarne, måtte, hvad beträffar
de Titlar som röra FörsvarsVerket, fästas de
vilkor, att besparingar, som uppstått å anslagen till
de materiela behofven, ej få användas till reglering
eller förbättring af löner, samt att uppkomne lönebesparingar
i första rummet användas till betäckande
af de brister, som möjligen under samma tid kunna
uppstå å de till fyllande af materiella behofven beviljade
anslag.
Jag finner ett sådant förbehåll leda till inskränkning
uti K. M:ts rätt, att i allmänhet disponera besparingarne
inom hvarje af RiksStatens HufvudTitlar,
men jag finner äfven att det ändamål, som
sökes för de bägge Titlarne, som innefatta regleringen
för utgifterne till FörsvarsVerket, framför något annat
är af mycken vigt, och att just detta ändamål
åsyftades af K. M:t då den nya löneregleringen inom
Flottan stadgades. Igenom de uppå IndragningsLöneStaten
uppkommande successiva besparingarne, finner
man ock en årlig betydelig ny tillgång för Flottans
Materiel uppkomma och sluteligen stadna vid en jemnt
fortfarande större summa. Jag medgifver att K. M:ts
fria disposition af besparingarne inom HufvudTitlarne
icke finnes uti Grundlagarne uttryckt, men den antogs
vid det nya Statsskick, som år 1809 iiiträdde och bör
alltid antagas, såsom en ostridig följd af en väl ordnad
-
Betänkande n, Wto a53. a65
liad Statsreglering. Ett ändamålsenligt uppfyllande af
Statsbehofven är icke derförutan att förvänta , och jag
Lan icke fatta, huru R. St:r skulle kunna tilltro sig att
anordna, huru en uppkommen besparing inom en Titel
hör användas, för att kraftigast Verka till vinnande
af Titelns hufvudändamål. Behofven omvexla och
framställa sig olika den ena tiden emot den andra,
och det är just derföre, som det är nyttigt att för
hvarje tillfälle, utan serskilde föreskrifter kunna bedomina
sättet, att med största nytta för Riket använda
uppkomne besparingar.
Af Hr CommerceRådet Santesson, i frågan om
Bak- och Lots Inrättningen. Ehuru, igenom 3:ne RiksStånds
enstämmiga bifall till StalsUtskottets förslag
uti dess så väl förra , som sednare Betänkande, att bland
Statens Ordinarie Inkomster inräknas och med en
Summa af 9,333 R:dr iG sk. Banco uppföras, under
namn af Danska Fyringsmedel, de R:dr 3,5oo Hamb.
Banco, som årligen ingå i aftalad ersättning, ett för
allt, af de Elseneur passerande Skepp, BorgareStåndets
häremot stridande beslut, att desse Medel skulle
directe ingå till Båk- och LotsVerkets Inkomster, lärer
fä anses för denna gång förfallit; men LotsVerke^
har dock härigenom gått miste om en dess rättmätigaste
tillgång, och det derföre äfven måste finnas destomera
betänkligt och osäkert, huruvida Båk-och Lotsverkets
Inkomster på sådant sätt komma att förslå
fullt till Fyrbåksanstalternes underhållande, och ännu
mera till deras iståndsättande och uppbringande till
4 B. 18
2o6 Stats-Utskottets
ett någorlunda försvarbart skick, ifrån det alldeles
motsatta hvari de sig nu befinna; så nödgas jag reservera
min, i anledning häraf, inom StatsUtskottet yttrade
enskilda tanka, att en lika Summa, som nu kommer
att till StatsCassan ingå för Danska FyringsMedlen,
måtte till återutgående anslås på io:de IlufvudTiteln
, och alltså der tilläggas de 5o,ooo R:dr, hvilka
redan der äro upptagne till Lots- och Båk-Inrättningens
underhållande. Till de härföre, 1 min tanka, så
talande skäl, sorn jag haft äran anföra Uti min särskilda
Reservation vid StatsUtskottets första Betänkande
om StatsVerkets Inkomster, N:o 54, och hvad vid
återremissen så deraf, sorn af Utskottets Betänkande
Nio i5i om StatsVerkets Utgifter på iotde IIufvudTiteln,
blifvit dels inom H. R. o. A., dels inom BorgareSländet
yttradt, anhåller jag nu få lägga, att utom
ett sådant direct användande af hela inkomsten utaf
Båk- och Lotslnrättningen, och alidi a synnerligast af
det sorn erliålles från Elseneur för der passerande
främmande Fartyg, skall Svenska Staten, så länge
Fyrbåkslnrättningen ej är bragt uti fullkomligt godt
stånd, ej väl rättvisa denna uppbörd af främmande
Nationers Skepp, och undanrödja ali skälig anledning
till klander för denna betalnings upptagande, utan att
derföre göres fullt skäl, hvilka grannlaga omständigheter
R. St:r, i min tanka, dock visserligen ej böra
förbise.
Hr Amiral v. Schantz har häruti instämt.
Af Hr CommerceRådet Sanlesson j i frågan om
af slutade Conlracter om Ekevirkes lefver encer: Då jag
Betänk anden, N:s 253, 254•
ej kan dela StatsUtskoltets yttrade åsigter, i anledning
af inom RiksStånden gjorde anmärkningar vid den betydliga
SkeppsEkeverkes upphandlingen på de mäst
ovanlige och besynnerlige vilkor, emedan jag anser
lika så väl för skuldsättning, hvad man åtagit sig att
framdeles betala, sorn hvad redan är förfallet, och
emedan jag ansett anmärkning emot denna handel
mäst ändamålsenligt hafva bordt äga ruin nu genast,
då den blifvit känd, och ej, som Utskottet yttrat,
först då när framdeles betalningen derföre i fråga
kommer; så nödgas jag ock 1111 reservera denna min
särskilda mening härom, och med ett befarande, att
denna frågas lätta behandlande nu, i längden kommer
att blifva alltför kostsamt,
N:o 254.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 152, angående reglering
af Allmänna IudragningsStaten.
(U. A.)
Vid nedannämnde Funder af berörde Betänkande äro
anmärkningar gjorde , nemlln:
1:0 Andra Puncten om Ansiag för AmiralitclsKanimarRådet
Elers.
Inom H. Bonde.Standct. har RiksdagsFullmäktigen
Jolian Jacob Rutberg anmärkt, att nämnde anslag ’ej
borde å denna Stat öfverföra?, utan tillgång derför
sökas å io:de HufvudTitelns besparingar, hvaraf utgiften
rätteligen skulle utgå.
a68 Stats-Utskottets
Då R. St:r förut medgifvit, att de Löne-ersältningar,
som blifvit Embets- och Tjenstemän tillagde
vid indragning af deras Embeten eller Tjenster, från
Allm. IndragningsStatens Anslag utgått, och ifrågavarande
Anslag uppkommit, genom den med K. KrigsHofRätten
vidtagne och till besparing i StatsUtgifterne
ledande reglering,
finner Utskottet icke skäl, att, i anledning af förenämnde,
inom ett RiksStånd gjorde anmärkning,
frånträda dess i ämnet förut afgifne förslag.
a:o Femte T urte ten, ang.-de en Bergsmästaren Jacobsson
tillagd ersättning.
Denna ersättning har väl af bemälte RiksdagsFullmäktig
blifvit bestridd, på grund af Hr Friherre
Palmstjernas, Betänkandet bifogade, reservation; men
som af den åberopade reservationen ådagalägges, att
enahanda anmärkningsfråga blifvit vid ärendets behandling
af Utskottet pröfvad,
anser Utskottet sig icke kunna förändra den af dess
pluralitet förut gjorde hemställan.
3:o Sjunde Funden, upptagande Lönetillokning för
Kammarskrifvaren Westman.
Under förmenande, att Westman aldrig söker någon
syssla och att hvad åt honom beviljas blir en
lifstidspension, har hos H. BondeStåndet Riksdagsfullxnäktigen
Johan Jacob Rutberg yrkat, att nämnde Löneersättning
måtte tagas af Besparingarne och ej å
Allmänna IndragningsStaten uppföras.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet så mycket
mindre kunnat frångå dess förra hemställan, som, en
-
Betänkande!), N:o 254. 269
ligt hvad Utskottet inhemtat, Westman uti K. StatsContoiret
tjenstgör, utan att derföre åtnjuta någon serskild
Lön.
4:o Åttonde Punden om den under io;de HufvudTiteln
nu upptagne LolserilndragningsStat.
RiksdagsFullmäktigeu Johan Jacob Rutberg har
likaledes yrkat, att nämnde Stat må förblifva under
io:de HufvudTiteln, hvarigenom 740 R:dr B:co årligen
skulle komma att minskas i utgiften på det hela.
Utskottet har af detta anförande
icke funnit skäl att frångå sitt förra förslag i förenämnde
afseende.
5: to Q:de Punden, f. d. Landshöfdingen Järlås Pension.
Hos H. R. o. A. har Herr Crusenstolpe, Magn.
Jacob, anmärkt, att då R. St:r vid sistlidne Riksdag
beviljat Pensionen intill derpå följande Riksdag, Utskottet,
i stället för Pensionens utgående tills vidare,
bo)/dt föreslå densammas tilldelande intill nästa Riksdags
hvaremot Hr v. Hartmansdorff, August, ansett
det vara ovanligt och orätt, att ställa en Embetsman
på PensionsStat blott fem år i sänder och ej för alltid,
intill dess han åter inträdde i Statens tjenst med
motsvarande lön, samt att, med afseende å Landshöfding
Järtas förtjenster, som berättigade honom till
R. Strrs erkänsla, R. St:r borde på sistberörde vilkor
bevilja honom ifrågavarande Pension, och icke göra
den till föremål för obehagliga öfverläggningar och
serskildta beslut vid hvarje Riksdag; hvarförutan, det
blifvit anfördt och yrkadt, inom H. R. 0. A. af Hr
2yo S t a t s - TJ t s k o 11 e t s
Jloserif/visl af Akershult, Fredr. Leonic., att elium
han vöre okunnig om de så kallade Patriotiska åtgärder,
sorn föranledt Pensionens beviljande sför Lands-,
höfding Järta, utan afseende på PensionsFörfattningarnes
föreskrift, Hr Rosenqvist likväl förmodade, att
Nationen ägde rättighet att af Landshöfdingen verksamhet
oeh grundsattser vänta , det han med sådane
åtgärder icke afstannade ulan dermed fortfore, då
lian ock borde blifva förvissad att icke glömmas; hvadan
, med bestridande af Pensionens fortfarande, IIr
Rosenqvist ansett Landshöfding Järta böra vara nöjd
med den Pension, som lian redan åtnjutit: uti V. BorgareStdndet
af Hr Helsingius att en så stor Pension
af Statens Medel, som den ifrågavarande vore en miss- *
hushållning dermed, enär Innehafvaren derigenom undanhölles
från Statens tjenst, och det ej kunde förmodas
det den med pension begåfvade skulle vilja åter
inträda i tjenst; att Utskottet, närmare än som skedt,
bordt utlåta sig deröfver huru Jange denna IJension
skulle fortfara; alt tillstyrkandet i den anmärkte Puncten
vore så mycket mera orättvist, som LUskottet, vid
pröfning af frågan om en mindre betydlig pension för
Assessoren Wahlström, lemnat densamma utan afseende,
ehuru denne Tjensteman synts vara till Pension
mera berättigad än Landshöfding Järta , som ej torde
vara i egentligt behof deraf och dessutom skulle äga
förmåga ätt genom Skrifter bereda sin utkomst; samt
i H. BondeSlåndct af Johan Jacob Rutberg, att då R.
St:r gifvit Pensionen i förlitande dertill, att Landshöfdingen
Järta skulle begagnas i Statens tjenst, men
Betänkanden, N:o 254. 271
sådant ej nu syntes vara meningen, borde ock Pensionen
indragas, samt de 10 å 12,000 R:dr Banco,
sora han redan uppburit anses mer än tillräckligt svarande
mot de tjenster han gjort Fäderneslandet.
Utskottet har öfvervägat hvad sålunda anmärkt
blifvit, men icke funnit de af B. St:r år 1823 anförde
och af Utskottet uti sitt förra Betänkande åberopade
skäl för tilldelandet af pension åt Landshöfding
Järta, i någon måtto genom dessa anmärkningar förringade;
utan förnyar således sin förut gjorde hemställan
uti detta afseende,
C:o Tolfte Puncteiij om reglering af Pensioner för
Högts. II. K. II Prinsessan Sophia Albertinas
HofStat och Betjening.
Härvid har blifvit anmärkt, inom H. R. o. A. af
Hr Crusenstolpe j Magn. Jacob, att Utskottet bordt
uppgifva så väl personalen som Pensionsbeloppen, enär
derförutan det vore svårt för R. St:r, att bestämma
hvad för ändamålet i sjelfva verket erfordrades, och
af Hr Hartmansdorff j August, som instämt i berörde
anmärkning, att HofStaten i allmänhet ej borde åtnjuta
Pensioner, som till deras belopp öfverstego
alla andre Civile och Militaire Embets- och Tjenstemäns;
till stöd hvarföre, blifvit anfördt, alt en person,
sora blott några månader innehaft en Hof-syssla,
fått vid den K. Personens frånfälle bibehålla hela lönen
såsom Pension för lifstiden, då deremot en Civil
Embetsman icke åtnjöte en sådan förmån förr, än han
tjent 4° år och uppnått 65 års ålder, med så försva
-
irji Stats-Utskottets
gad hälsa, att han vore oförmögen till tjenstens ordentliga
bestridande; att de Militoire Tjensternänuen voro
ännu mera vanlottade, emedan de nödsakades för
det mästa pensionera sig sjelfVe genom afgifter af deras
löner, ehuru otillräcklige devore; atida Hof-syssJorne
voro de beqvämaste befattningar, hvartill inga
kutiskapsprof fordrades och hvarvid lif och lemmar
icke eller synnerligen äfventyrades, skäl ej heljer förefunnes,
hvarföre deras innehafvare skulle så öfverdrifvet
pensioneras, hvilken grundsats äfven i allmänhet voregällande
i afseende på Pensioners tilldelande åt HofFruntimmer,
då, ehuru de Fruntimmer, sora erhålla Pension
af StatsVerket, skulle vara Enkor eller ock befinna
sig i torftig belägenhet, HofFruntimren deremot undfiingo
Pensioner, utan afseende på deras behof deraf,
äfven om deras Män Jefde och voro försedde med de högsta
och bäst lönade Embeten i Staten; hvarjemte Hr
von Hartmansdorff ansett nödigt, att bestämdt borde
uppgifvas, hvilka personer, som af de till Gratificationer
föreslagne 23oo R:dr, skulle komma i åtnjutande.
Uti H. BondeStandet är det föreslagne PensionsAnslaget
vordet bestridt af Jolian Jacob Rutberg, som
ansett ifrågavarande, så till personal som i rang för
högt tilltagne HofStat ieke berättigad till Pensioner
af StatsVerket, enär Högts. H. K. H. Prinsessan efterlemnat
enskild förmögenhet, hvaraf Desss Tjenare
kunnat belönas.
Utskottet får, i anledning häraf, åberopa hvad
dess förra Betänkande innehåller, att, i öfverensstämmelse
med hvad R. St:r, vid regleringen af Indrag
-
Betan k an den, N:o 254. 273
ningsStaten för Ilögsts. Hennes M:t EnkeDrottningen
Hedvig Elisabelh Charlottas IIof och dertill hörande
Personers öfverfly ttando på RiksStaten, år 1Ö18, iakttogo,
Utskottet ansett den nu föreslagne summan af
x4,ooo Rtdr böra anslås, att å Allm. IndragningsStaten
uppföras såsom tillgång för Pensionerne, Högts. fl. K.
Höghets enskilde Pensionärer deruti inbegripne, och alt,
i följd deraf, till K. M:ts visa och Kådiga afgörande
äfven nu öfverlemnas alla vid denna Pensionsreglering
förekommande frågor i hela deras vidd, endast under
förbehåll, alt det för ändamålet sålunda anslagne belopp
ej må vid utgifternes bestämmande öfverskridas.
För detta tillstyrkande bar Utskottet äfven hämtat
stöd deraf, att, i afseende på åtnjutandet af HofStatsPensioner,
den grund redan finnes vara afK. Mitlagd,
genom K. Brefven den 4 Nov. 1818, d. 27 Mars och
22 April 181g samt 14 Jan. 1824: att samma pensioner
”innehafvarne tillgodokomma, intill dess de genom
döden afgå, så framt de ej å annan Stat hädanefter
undfå lön, arfvode eller pension, eller förbättring i
redan erhållne inkomster, i hvilka fall pensionerne
skola, i molin deraf, antingen med motsvarande belopp
förminskas eller ock alldeles upphöra.”
Och då detta, ehuru i förra Betänkandet ej uttryckt,
varit af Utskottet i betraktande taget, får Utskottet
nu tillägga, att, under förutsättning af iakttagandet
af en lika ordning, rörande den nu ifrågavarande
PensionsStatens successiva indragning, beviljan^.
det af ofvanberörde anslag 14,000 Rtdr är vordet af
Utskottet tillstyrkt.
2^4 Stats -Utskottets
Med föranledande af förestående anmärkningar»
bifogar Utskottet nu, under Litt. A. med E. de med
K. M:ts Nådiga Remiss Utskottet tillhanda komne Förteckningar
och Uppgifter dels å HofStats-Personalen
och deras nu innehafvande löneförmoner samt dels å
dem, som af Högts. H. K, H. Prinsessan blifvit tillag—
de pensioner.
Förbehållande sig likväl Utskottet, att, i anledning
af de vid denna Punct gjorde anmärkningar, framdeles
till R. St:r få inkomma med serskildt Förslag till de
grunder, hvilka Utskottet kan finna höra för framtida
regleringar af HofStats-Pensioner stadgas och tillämpas.
7:0 Trettonde Punctenx ang:de fortfarande Löneersätt--  ning för II. Exc. Hr Grefve Rosenblad samt Vice
Presidenten af Wählberg*
Hr Crusenstolpej Magn. Jacobx har hos Högl. R.
o. A. anfört, att då hans önskan om en jemngod tillökning
i Inkomsterne för samtelige StatsRåden ej kunde
uppfyllas, det icke eller i hans tanka vore lämpligt,
att bevilja tillökning åt någon af StatsRåden serskildt
och således öppna vägen för sträfvandet efter
biförtjenster, oförenlige med ett värdigt utöfvande af
det vigtiga Rådgifvare-kallet; hvarförutan i Hederv.
BondeStåndet Joli. Jacob Rutberg anmärkt, dels att
ifrågavarande Årfvoden icke bordt komma i fraga samt
dels att Utskottet ålegat uppgifva de så kallade härvid
förekommande omständigheterj emedan R. St:r
dessförinnan ej torde kunna inse, huruledes ett i tjenst
Betänkan (len, N:o 2^4. 27^
varande StatsRåd och en med full Lön pensionerad
Vice President kunna vara i behof af extra Pensioner.
Sedan Vice Presidenten afWåhlberg nu mera aflidit,
derigenom all vidare fråga, i afseende på den
Jöneersättning han åtnjutit, förfallit, får Utskottet,
beträffande den till H. Exc. Ilr Grefve Rosenblad ännu
utgående, andraga, att då berörde Löneersättning härleder
sig ifrån serskildta med StatsRåds-Embetet ic^e
sammanhang ägande mödor och arbeten i Statens tjenst
under en längre tid, Utskottet ej kunnat instämma uti
den här ofvan yttrade öfvertygelse, att samma ersättning
bör upphöra, endast af den anledning att andre
StatsRåd ej deraf kommit i åtnjutande; och enär skälen
för Mans Exc. Hr Grefve Rosenblads berättigande
till fortsatt uppbärande af det Arfvode honom å TullVerkets
Stat varit tillagdt, och hvilka skäl äfven legat
till grund för Utskottets hemställan, blifvit fullständigt
upptagne uti K. M:ts i ämnet aflåtne Nåd. Proposition ,
deraf RiksdagsFulImäktigen Rutberg, i likhet med andre
Riksdagsmän, lärer undfått del, anser Utskottet,
förblifvande vid dess förra förslag, icke allenast öfverflödigt
att desamma här upprepa, utan äfven
de gjorde anmärkningarne af den beskaffenhet^ att
de böra förfalla.
8:0 Femtonde Punden, upptagande atskillige Page
Pensioner.
R.iksdagsFullmäktigen Johan Jacob) Rutberg har
ansett desse Pensioner, såsom obehörige, icke böra
beviljas, enär innehafvarne deraf redan år 1792 upphörde
att tjenstgöra i egenskap af Fager; hvarigenom,
276 S t a t s - U t s k o 11 e t s
ock, efter Rutbergs tanka, deras rättighet till lön vid
samma tid upphört.
Utskottet, som uti dess förra yttraude fullständigt
utvecklat skälen för berörde pensioners tilldelande,
har icke ansett den gjorde anmärkningen föranleda
till någon ändring uti förr afgifne förslag.
I afseende på den i samma Punct förekommande
fråga om Majoren Gust. Grönhagens rätt till erhållande
af Pension såsom Page, sedan han kommit i åtnjutande
af ett Pensionen motsvarande ExpectanceArfvode,
har bemälte Major hos Högh R. o. A. anmärkt,
att det Expectance-Arfvode han åtnjuter icke
äger sammanhang med Page-Lönen, enär Arfvodet
blifvit honom tilldeladt för bi vistade Fälttåg, såsom,
lönlös Officer; att Expectance-Arfvodet väl till ziffran
utgjorde ett lika belopp som Page-Lönen, eller i5o
R:dr, men i anseende till sjelfva värdet alldeles icke
svara deremot, enär nämnde belopp vid början af
1790-talet, efter 128 sk. Cours, motsvara 4°° R:dr,
och efter hvilken beräkning Löne- samt Pensions-förhöjningar
skola blifvit Embets- och Tjenstemän samt
Pensionärer tilldeldte; att om, i följd häraf, Hr Grönhagen
komrae i åtnjutande så af Page-Lönen som Expectance-Arfvodet
tillika, sammanräknade beloppet ändock
skulle understiga värdet af blotta Page-Lönen;
att, beträffande ersättningen för den tid Hr Grönhagen
varit sin Page-Lön förlustig, dels utan åtnjutande af
annan Lön än 5o R:dr, dels ingen Lön innehaft, eller
intill år ;8i5 då Expectance-Arfvodet honom tillädes,
Utskottet icke uppgifvit dc Författningar, som lade
Betänkanden, N:o 254- 277
hinder i ■vägen för Medlens utbekommande för den
förflutne tiden, och hvilka Stadgande!) lian tillika ansett
icke kunna på honom tillämpas, då frågan icke
vore om utfående af någon fordran hos StatsVerket, '
utan om erhållande af hans egna hos Staten innestående
Penningar, hvilka, i kraft af Högstsalig Konung
Gustaf IILs Testamente, honom men icke StatsVerket
tillhörde; och att, då Utskottet icke tillämpat berörde
Författningar på Lieutenanterne H. H. och J. F. DuRietz
samt Capitainen Friherre B. v. Liewen, med
hvilka förhållandet vore enahanda, somför Hr Grönhagen,
han ock horde lika rättvist behandlas; vrkande
Hr Grönhagen sluteligen, att, i händelse han icke skulle
få uppbära sin Page-Lön för den tid han begärt,
honom åtminstone måtte tilläggas samma Lön från och
med början af år 182.8 eller år 1829 och allt framgent
under dess öfriga lifstid.
Utskottet, som vid frågans bedömande förra gången
tagit i öfvervägande alla dervid förekomne omständigheter
och deribland äfven sådane, som nu anförde
blifvit,
har icke funnit skäl, att i grund af berörde anmärkningar,
frångå dess af trenne RiksStånd utan
anmärkning lemnade hemställan i ämnet;
Och ehuru någon vederläggning af meranämnde anmärkningar
och det deri upptagne yrkande om PageLönens
åtnjutande från början af åren 1828 eller 1829
således icke synes erforderlig, får Utskottet likväl, i
anledning deraf, upplysa Hr Grönhagen, att Pensioner,
som redan före år 1792 tillkommit, ännu utgå
278 Stats-Utskottet*
till oförändradt belopp, samt att de på denna fjåga
tillämplige stadganden om praoscriptionstiden, innefattas
uti K. Kungörelsen al d. 19 Aug. 1802, hvarigenom
förordnats, att fordringar hos StatsVerket, grundande
sig på Contracter, serskildta beting, öfverenskommelser
och förbindelser, böra, med undantag af
all uppbördsmanna-befattning och redogörelse-ansvar,
vid förlust af all rätt till betalning, kräfvas och å vederbörligt
ställe till utbekommande anmälas inom tio
år, ifrån den dag sjelfva fordringen kunnat och bordt
göras gällande; men att för kraf och utsökande utaf
de fordringar af enahanda upphof, som då eller under
den förflutne tiden tillkommit, prseseriptionstiden,
vid lika äfventyr, må beräknas till tjugu år ifrån kungörandet
af berörde Författning.
9:0 Sextonde Pune ten j ang.-de Fröken To rnerhjelni s
Pension.
RiksdagsFullmäktigen Nils Strindlund från Westernorrlands
Län har väl hos H. BondeStåndet anmärkt,
att denna Pension ej borde beviljas längre än
till nästa Riksdag, på det R. St:r då måtte erfara,
huruvida behofvet fortfore, emedan anslaget eljest skulle
räcka för alltid; men som Utskottets förslag öfverensstämrner
med R. Sttrs, vid Pensionens tilldelande
för Fröken Tornerhjelms moder år 1823, fattade beslut,
och deraf ovilkorligen följer, icke allenast att
Pensionen bör upphöra, så snart behofvet icke mera förefinnes,
ett förhållande, som äfven inom nästa Riksdag
kan inträffa, utan äfven att R. St:r äga öppet,
Betänkanden, N:o 254. 27g
att äfven då pröfva, huruvida Pensionen hör indragas,
1 händelse Pensionärens vilkor dessförinnan blifvit för—
bättrade;
anser Utskottet förevarande anmärkning böra förfalla.
10:0 Sjuttonde Punclen,
flir f. d. Lands Kamerer aren , Assessoren C. M.
TVahlström.
Anmärkningar äro gjorde: hos H. R. o. A., af Ilr
“v. HartmansdorffAug. , att Utskottet synes hafva utgått
från en oläglig åsigt af frågan, nemligen den,
huruvida Wahlström, såsom afskedad KronoFogde, vore
berättigad till Pension, emedan om han haft en sådan
rättighet, K. M:l kunnat bevilja honom Pensionen,
utan remiss derom till It. St:r; men då nu åter
frågan vore, om icke sådane omande omständigheter
förekomma, att Wahlström, ehuru icke till Pension
berättigad, måtte på IndragningsStaten erhålla något
understöd, Utskottet ock bordt taga dem i noga öfvervägande;
och af Hr Nordenankar, Gr. P., som, med
vitsordande så af Wahlströms nödstäldta belägenhet,
som dess nit och skicklighet, i egenskap af Tjensteman,
yrkat, att Pension måtte honom tilldelas; Inom
Y. BorgareStändct; af Hr Rydström , som, med hufvudsakligt
instämmande uti Hrr v. jHartmansdorffs och
Nordenankars yttranden, anfört, att, till betäckande af
den balance, som Wahlströms Vicarius i KronoFogdetjenstcn,
under det Wahlström biträdde vid utmarks-:
fördelningen på Öland, sig åsamkade, all hans Egen
-
aSo Stats-Utskottets
dom måst utmätningsvis försäljas; att ett armbrott
högst ofördelagtigt inverkade på hans arbetsförmåga;
och att han sålunda, utan eget förvållande, iråkat den
bittraste fattigdom samt följaktligen, framför mängden
af den, som anropade Staten om uppehälle, vore,
efter Hr Rydströms omdöme, berättigad till understöd,
särdeles som K. M:t åtskillige gånger tillagt
honom Gratificationer, som R. St:rs Revisorer lemnat
utan anmärkning; och af Hr Ilelsingiusj sorn ansett
Utskottet hafva handlat inconsequent deruti, att, ehuru
medgifvet blifvit, att både Landshöfdingen Järtas
pensionerande och en dylik förmåns tilldelande åt Assessoren
Wahlström strider emot formerne, Utskottet
dock, med undantag från Författningarne, tillstyrkt
det förra, fastän innefattande ett betydligare anslag,
men funnit sig icke kunna med förord beledsaga det
sednare, fastän för Staten medförande en ringare utgift
till en otvifvelagtigt mera behöfvande och afven
förtjenstfull Statens Tjensteman; samt uti H. BondeStåndet.
• af Samuel Jönsson och Per Jonsson från Calmare
Län samt Jolian Jacob Rutberg från Norrbottens
Län, hvilka, med afseende å Wahlströms tjensternanna-förtjenster
och iråkade fattigdom, yrkat, att honom
borde af Staten tilldelas någon hjelp på dess ålderdom.
Ehuru Utskottet medgifver, att hvad sålunda blifvit
anfördt, synes innefatta för Assessoren Wahlström
särdeles ömande omständigheter, har likväl, enär hvarken
Iv. M:t eller vederbörande EmbetsVerk derå, med
stöd
Betankandcn, N:o 9.54. 281
stöd af Författningnrnes bestämda föreskrift, kunnat
fästa det afseende att Pension borde Wahlström tilldelas
,
Utskottet icke heller ansett sig böra dess förra yttrande
i ämnet frånträda, utan får detsamma oförändradt
till ytterligare pröfning framställa.
I anledning af den anmärkning, som Hr Helsingius
framställt) att nemligen Utskottet icke lika förfarit
vid behandlingen af de Landshöfdingen Järta och
Åssessoren Wahlström rörande Pensionsfrågor, får Utskottet
förklara) att Utskottet icke kan medgifva samma
anmärknings vigtighet, enär emellan desse frågor
det olika förhållande ager ruin, att It. St:r sjelfve för
den förstnämnde förut beviljat undantag från PensionsFörfattningarnes
tillämpning, hvaremot, hvad Assessoren
Wahlström beträffar, dess pensionerande innefattar
ett nytt ämne, hvilket Utskottet ansett sig böra,
enligt gällande Författningar, pröfva och R. Sttrs
beslut underställa.
lito Adertonde Punden, om tillökning i Anslaget för
Lönlöse Officerare.
Inom Högh R. o. A. är anmärkt: af Hr Grefve
Brahe, Matt ännu finnes ett ganska betydligt antal
af fattige i Arme'en qvarstående Officerare, sorn hittills
icke hunnit att komma i åtnjutande af ExpecianceArfvoden,
hvilket jemte den befunne otillräckligheten
af Arfvodenas belopp, utgjort änledningarne till yrkandet
om tillökning i nämnde Anslag; alt Utskottet
4 B. >9
282 Stats-Utskottets
tagit för ringa kännedom af ämnet, när man besinnade
dels luiru otillräcklig tillgängen af 100 R:dr vore
för en af flere Personer bestående Familles bergning
pä det aldra tarfligaste sätt samt dels huru de med ett
sä ringa understöd försedde Officerare kunna blifva så
tjenstbara som vederborde, då de saknade medlen att
kunna sig försörja och vinna förkofran i sitt yrke,
hvarjemte Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., under yrkande
af tillökning i förevarande Anslag, anfort: att
Svenska Militaire-väsendet, likasom andre Nationers,
ej kunde i fredstid bibehållas på samma fot som i
krigstid fordrades, hvarföre ock i Frankrike och England
en mängd Officerare voro ställde på half sold under
freden, för att vid tillfälle af krig vara att tillgå;
att dermed skulle kunna jemfÖras åtgärden här i
Riket, att genom ExpeetanceLöner åt Officerare i fredstid
kunna uppsätta nödigt befäl vid utbrytande krig
och att således i Hr Grefve Brahes förslag läge grunden
för en hushållsprincip.
På sätt R. Stirs till K. M:t aflåtne underd. Skrifvelse
af d. 23 Julii i8i5 innehåller, har väl det serskildta
Anslaget af 10,000 R:dr till Expectance-Stat
för lön löse Officerares och andre Tjenstemäns underhåll,
blifvit beviljadt med afseende å desse Personers
förtjenster under sednaste krig och Statens pligt att
gifva dem sin utkomst till dess de efter hand, vid yppande
ledigheter, kunna till tjenster på ordinarie Stat
befordras; men häraf anser "Utskottet icke följa, att
ifrågavarande anslag äfven är bestämdt till ExpectanceArfvoden
ut sådane under samma krig tjenstgörande
