# ID: svediakorp-gov1943
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 60,465
# sentences: 1,458
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


stoc'—": ys hög:::a: 's
. : .tUiiriKA BIBLIOTEK
BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens Protocoll
vid Jjagtima Riksdagen i Stockholm
arén USs8 och 1839.
dfietfce gamlingen,
Andra Afdelningen,
innehallande
SUils- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
m. £1. Utskotts gemensamma
Memorial, Utlåtanden och
Betänkande!!.
fc
Andra BasbEI,
Första Häftet.
Anm. Af Stats- och Banco-Utskottens gemensamma
Utlåtanden igenfinnes en del uti
4:de Sami. usta Afd. under N:ne ga, loa, 107
och 10g, samt de öfrige, jemte Stats-, Bancom.
fl. Utskotts gemensamma Utlåtanden, under
serskild Nummerföljd, i 4:de Sami. 3:dje Afd.
Stats- Bev.- Lag- s. Oec.-Uts/its Bet. N:o 78. 3
N:o 78.
Ankom till Exp. Utsk. d, 16 Oct. 1829.
Betänkande, rörande Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående förändrade
grunder för Lego- och Salu-Sågars
samt Valk- och Stampverks Beskattning,
så väl som angående flera inom
Biks-Stånden om Mjöl- och Sågqvarnar
samt deras beskattning väckta
Motioner.
Riks-Stånden hafva, dels endast till Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, och dels till
detta gemensamt med Stats- och Bevillningsutskotten,
remitterat:
1:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
förändrade Grunder för Lego- och SaluSågars
samt Valk- och Stampverks beskattning,
gifven Stockholms Slott den 13 Nov. 1 833,
så lydande:
”Bonde-Ståndet, som serskilda gånger, dels
hos Kongl. Majit, dels hos Rikets Ständer, väckt
fråga om förändring och nedsättning uti Räntorne
för Mjöl- och Sågqvarnar, har senast, genom
dess Talman, vid 1833 års Riksdag, hos
Kongl. Maj:t ytterligare klagat öfver de olikheter,
som till de skattskyldiges förmenta alltför
stora betungande i beskattningen af dessa inrättningar
skola ega rum, samt derföre i underdånighet
anhållit, dels att de orter, der behof
4 Stats- Bev.~ Bag s. Oec.-Utsh. Bet. N:o 78.
och omständigheter så fordrade, må, efter vederbörandes
hörande och anställda behörige undersökningar,
komma i åtnjutande af skälig jemkning
eller nedsättning i den, efter nu gällande
skattläggningsgrunder, påförde ränta för Mjöloch
Sågqvarnar, dels ock att en ny och mera
tjenlig Qvarn-skattläggningsmethod i allmänhet
mätte, genom Kongl. Maj:ts Nådiga försorg, blifva
utarbetad oell vid nuvarande Riksdag Rikets
Ständer till antagande förelagd.
Sedan Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegium
med infordradt underdånigt utlåtande
häröfver inkommit, har Kongl. Maj:t denna fråga
till Nådig granskning förehaft; och då, beträffande
Mjölqvarnar, det, enligt hvad KammarCollegium
anmärkt och upplyst, förekommer, att
vid deras skattläggning samma grund blifvit följd,
som |vid jordens beskattning i allmänhet, att
nemligen, i ränta deraf skulle erläggas i-4:dedel
af inkomsten, utan afdrag af utgifterne, med
undantag af de Norra Provincerne, för hvilka
serskildt blifvit stadgadt, att qvarnräntan skulle
utgöras med minst i-8:del af inkomsten; att, genom
antagande af denna grund, afvikelse veterligen
icke egt rum från någon i äldre tider
gällande lindrigare method eller förr vanlig praxis,
utan tvärtom vore obestridligt, att, vid de i
senare tider skedda skatteläggningar å Tull-Mjölqvarnar,
beräkningen af Tullinkomsten skett
med den sparsamhet, att klagomål öfver för hög
ränta sällan försports; att deremot de i äldre
Stats- B tv•>'. Oec.~Uts7i. Bet. N.o 78' 5
tider tillkomna qvarnräntor vore långt mera betungande,
serdeles S sådana Qvarnar, som från
Krono till Skatte blifvit inlöste, hvarvid Qvarninnehafvarens
förut till Kronan erlagda arrendeafgift
vanligen till ständig afgift förvandlades;
att Qvarnegare i Öfrigt, enär de funnit den vid
skattläggningen åsätta räntan vara för hög, alltid
egt öppet, att hos Kammar-Collegium och vidare
hos Kongl. Maj:t deruti söka nedsättning;
och att det icke eller kunde Qvarnegare betagas,
att, då gällande skäl dertill förekomme, i
den åsätta räntan söka och erhålla förmedling;
så har Kongl. Maj:t ansett någon tillåtelse till
en allmän jemkning eller nedsättning, efter föregångne
undersökningar, i de dessa Qvarnar åsatta
räntor icke kunna medgifvas, ej eller någon
ny method för samma Qvarnars skattläggning
vara af närvarande förhållanden påkallad,
eller annan förändring eller närmare föreskrift
i afseende härpå erforderlig, än att sedan uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 17:de
Februarii 1884 blifvit förklnradt, att all den
ränta, som efter den 4 April X789 blifvit Husbehofs-MjöIqvarnar
åsatt, annorlunda än i enlighet
med hvarje orts skattläggningsmethod,
vid skattläggning af Hemman och Lägenheter,
hvartill de höra, skulle försvinna, samt serskild
ränta eller skattläggning å lmsbehofs-Mjölqvarnar
dädanefter icke ega ruin, deraf också följde,
att, vid Tull-Mjölqvarnars skattläggning,
Qvarnegarens egen hushehofsmäld icke borde,
G Stais. Bev.- Lig- s. Oec.-Utsh. Bet. N:o 78»
på sätt förut förordnadt varit, till ränta upptagas
och beräknas, och att de efter den 4 April
1789 skattlagde Tuil-MjÖlqvarnar, dervid Qvarnegarnes
husbehofsmäld blifvit till ränta ansedd,
må kunna i stadgad ordning erhålla nedsättning
i räntan, derest visas kan, att, med afdrag af
husbehofsmälden, den tullinkomst, som, efter
antagna skattläggningsgrunder, mot den åsätta
räntan svarar, icke kunde vid Qvarnen indragas;
och har Kammar-Collegium erhållit Nådig
befallning att allmän Kungörelse härom utfärda.
Beträffande åter Sågqvarnar och sättet för
deras skattläggning, så har Kammar-Collegium
upplyst, att, enligt de äldre skattläggnings-methoderne,
utom för Vestmanland, dessa Qvarnar
icke blifvit såsom serskilda lägenheter skattlagde,
utan vid hemmanens skattläggning betraktade
såsom Herrligheter, dertill sjelfva vattenfallen
äfven räknades, hvarå, vid grundräntans
bestämmande å jorden, afseende gjordes;
att under den senare tider! icke eller någon
allmän method för Lego- och Salu-Sågars skattläggning
blifvit utfärdad, eller räntan till lika
belopp, som för Mjölqvarnar beräknad, utan att
skatten så å grof- som hnbladiga Salu- och LegoSågar
varit högst skiljaktig och omvexlat från
x-4:del till r-io:del, i-i2:del, i-i3:del, x-3o:del,
till och med 1-5o:del, än af årliga afverkningen,
än af Sågegarnes vinst; att denna beräkning
grundat sig på de serskilda omständigheter, som
vid hvarje Såganläggning förekommit och blif
-
Stats- B ev.-Lag- s. Oec.-Vtsk. Bet. N:o 78. 7
vit stadgad, dels genom Collegii tid efter annan
meddelade beslut för serkilda orter, dels genom
Kongl. Maj:ts serskilda Nådiga föreskrifter,
såsom Kongl. Brefven den 11 April 1788 och
den 19 Octob. i8o8> angående de Norra P10-  vincerne, och den 4 Octob. r8n> i afseende
på Blekinge, att således någon likhet i beskattningen
icke egt rum, utan en del Provincer
varit mera betungade än andra, så att, då t. ex.
i de Norra Provincerne erlägges, af egna skogar,
i-2o:del högst och t-4o:del minst för Salusågning
med fin- och grofbladiga Sågar, men
när virket köpes eller hemtas å allmänning, från
i-3o:del till i-5o:deI af tillverkningen; deremot
i Elfsborgs Län, der allt eågvirket köpes och
hemtas från skogarne i Dalsland och Vermland,
nära Norrska gränsen, räntan utgår med
I-I3:del af tillverkningen, samt i de medlersta
af södra delarne af Riket, der föga skiljaktigheter
i local-förhållanden egde ruin, räntan på
ena stället utgår med blott i-is:del af behållna
inkomsten, såsom i Blekinge, under det annorstädes
erlägges i-io;del af afverkningen. Och
ehuru dessa olikheter i skattläggningsgrunderne
' för Sågqvarnar, hvilka, efter Collegii tanka, icke
utan fog af Bonde-Ståndet blifvit anmärkte,
möjligen kunde på ett mer eller mindre tillfredsställande
sätt jernnäs, skulle likväl flera
svårigheter återstå i afseende på Sågqvarnars
skattläggning, sorn, under tillämpning af nuvarande
method, icke lika lätt kunde undanrödjas,
8 Stats- Bev.- Lag- s, Oec.-Vtsli. Bet. N:o 78.
såsom att vid Lego-Sågar tillförseln af Sågvirke
berodde på en mängd tillfälligheter, som aldrig
med någon sannolikhet kunde beräknas, hvilket
äfven egde rum med Salu-Sågar, endast med
den skillnad, att ovissheten om fortfarande tillgång
på köp virke, och svårigheten att utröna
årliga beloppet af denna tillgång, i medeltal för
en längre tidrymd, här vore mera uppenbar; äfvensom
erfarenheten i öfrigt visat, huru opålitlig
den hittills vidtagna utvägen varit, att genom
skogarnes uppmätning och uppskattning söka
utröna årliga afverkningsbeloppet; vid hvilket
förhållande Kammar-Collegium, ehuru det icke
kunnat vitsorda Bonde-Ståndets uppgift, att,
i anseende till den i senare tider tillkomna
högre ränta å Sågqvarnar, flera dylika inrättningar
dels skola blifvit nedlagde, dels dertill anmälde,
likväl medgifvit behörigheten af BondeStåndets
klagan öfver olämpligheten af den med
Sågqvarnars skattläggning hittills följda method,
jemväl i dc-t afseende, att Sågegaren fatt vidkännas
afgift till Staten för det virke, han af egen
eller andras skog, till eget husbehof, söndersågar,
och att rättelse häruti sålunda vöre af
behofvet påkallad; i följd hvaraf, och då någon
annan utväg svårligen kunde utfinnas, att med
tillbörlig tillförlitlighet utröna afverkningsbeloppet
vid nya Lego- och Salu-Sågar för en kommande
tid, bvilkpt vore enda säkra rättesnöret
för räntans bestämmande vid skoende skattläggningar,
Goilegiurn, i den händelse Kongl. Maj.t
Stats- Bcv.- Lag- s. Oar. UtsA. Bet. N:o 78. 9
å Bonde-Ståndets enskilda framställningar i detta
ämne fästade Nådig uppmärksamhet, till Kgl.
Maj:ts Nådiga pröfning i underdånighet hemställt,
om icke Lego- och Salu-Sågar lämpligast kunde
behandlat såsom Närings- och Fabriks-anläggningar
till förädling af Landtmannens Skog, som
i allmänhet är, tillika med Hemmanets öfriga
egotillhörigheter, till grundränta skattlagd, och
förthy afgift till Staten för dylika inrättningar
erlägges i moa af den vinst eller inkomst, egaren
hvarje år deraf kunde hemta, efter föregången
pröfning af Ortens Berednings- och Taxerinss-Comitéer,
dit Såg-egaren således borde,
under edelig förpligtelse, inlemna skriftlig
uppgift på det virke, han antingen för X,ego
eller till afsalu under förflutne året söndersågat,
att denna afgift då borde blifva vid JLegoSågen
fjerdedelen af den i orten fastställda Sågarelön,
som Sågegaren, efter Taxerings-Comiténs
beräkning af virket, uppburit, och vid
Salu-Sågar äfven en fjerdedel af egarens behållna
inkomst af det afverkade virket från andras
skog, men en åttondedel af behållna inkomsten
af det belopp, häri af egen skog sågat,
så vida någon serskild afgift för hemmanets
skogsproducter, i följd af deras förädling, hädanefter,
såsom hittills, ansåges böra ega rum, och
att således på Taxerings-Cornitéerne skuiie ankomma
att, efter sålunda föreslagna grunder, afgifter
af hvarje Sågqvarn årligen bestämma. Och
har Collegiuin ansett denna föreslagna utväg till
io Stats Bev.- Lag- s. Oec.-Utsh. Bet. N:o 78.
Sågqvarnarnes beskattning företrädesvis förtjena
uppmärksamhet, helst Collegium föreställt sig,
att någon förlust för Staten häraf icke vore att
befara, då en efter ofvannämnde grunder utgående
skatt sannolikt fullt skulle motsvara, om
icke öfverstiga, den ränta, som, efter hittills
gällande method, kunde åsättas; men då, efter
hvad Collegium trott, förslaget skulle leda till
olikhet i beskattningen emellan de nu befintliga
Sågverk och dem, som hädanefter anläggas,
har Collegium, derest af denna orsak, eller på
annan grund, det skulle finnas betänkligt att
antaga berörde förslag, samt den gamla methoden
således äfven hädanefter tills vidare följas,
ansett sig deri böra i underdånighet hemställa,
om icke nu gällande föreskrifter sålunda må
rättas och jemkas:
1:0 att, i öfverensstämmelse med den grund,
enligt hvilken husbenofsmäld blifvit ansedd räntefri,
med skattläggning af Lego- och Salu-Sågar,
någon afgift icke må till Staten beräknas
för allt det virke, sorn Sågegaren till enskildt
husbehof söndersågar, vare sig af egna eller
köpta Skogsämnen;
a:o att å Lego-Sågar räntan fastställes till
lika belopp öfver hela Riket, nemligen till en
fjerdedel af den Sågarelön, som efter den derå
i orten upprättade Taxa tillkommer Sågegaren
för det virke, sorn, i mon af skogstillgången i
orten och närbelägenheten af andra Sågverk,
Stats- Bev.- Lag- s. Oec.-Utsli. Bet. N:0 78, x 1
skäligen Icunde anses vara att till afverkning påräkna,
och att i följd deraf afgiften bestämdes;
3:0 att för Salu-Sågar räntan borde blifva
en fjerdedel af egarens inkomst, efter afdrag af
skogens värde vid Sågen, på afverkningen af köpt
skog, och en åttondedel af vinsten af salusågning
med egen skogstillgång.
Skolandes, enligtKammar-Collegii tanka, med
denna förändring i nu gällande föreskrifter, väl
ingen Sågqvarn hädanefter komma att skattläggas
till så hög ränta, som förr blifvit en del
Sågverk åsatt, men utrymmet för skattläggningsmännens
pröfning, ehuru i möjligaste måtto inskränkt,
ändock blifva så stort, att klagan öfver
mannamon och godtycklig behandling skulle
fortfara, i synnerhet som allt bemödande att
i förhand med säkerhet beräkna skogstillgångar
och afverkningsbelopp fruktlöst aflupe.
Vid öfvervägande af hvad Kammar-Collegium
sålunda anfört och härvid i öfrigt förekommit,
har Kongl. Maj:t funnit, huruledes någon
allmän method för Sågqvarnars skattläggning
icke är gällande, utan att olika föreskrifter,
så i afseende på sättet för afgiftens beräkning,
som beloppet deraf för olika Provincer,
tid efter annan blifvit meddelade; att likväl de
serskilda föreskrifterne i ämnet alla fota sig derpå,
att ett visst ständigt afverkningsbelopp vid
Qvarnarne, beräknadt efter skogstillgångarne i
orten, skulle, till grund för räntan, utrönas och
bestämmas, hvilket åter icke möjligen med nå
-
»4 Stats- B ev.- Lig - s. Oee.-Utsk, Bet. No 78.
gon säkerhet kan verkställas; och att häraf nödvändigt
skolat uppstå en med skäl öfverklagad
ojemnhet i beskattningen af dessa Qvarnar, både
orterna emellan och inom samma ort, föranledande
ofta till obillig tunga eller obillig befrielse. Då
Kgl. Majit, vid detta förhållande, lika med BondeStåndet,
anser behofvet fordra förbättrade samt
med billigheten närmare instämmande stadganden
härutinnan, öfverlernnar Kongl. Maj:t härmed
nu denna fråga till Rikets Ständers ■ pröfning;
och Kongl. Majit finner dervid, för sin
del, att af de serskilda förslag Kammar-Collegiurn
i förevarande afseende framställt, det synes
ega företräde, som åsyftar att afskaffa all
grundränta å Sågqvarnarne och att betrakta dem
endast såsom Fabriks-Inrättningar, deraf årlig
bevillning efter deras uppskattade värde, grundadt
på afkastningen deraf, husbehofssågningen
likväl oberäknad, komme att, såsom för Fabriker
i allmänhet, erläggas samt i BevillningsFörordningen
regleras och bestämmas till ett sådant
belopp, som motsvarade både den nuvarande
grundräntan och bevillningen, hvarigenom någon
minskning för Staten i dess af Qvarnarne
hittills erhållna inkomster, deraf grundräntan endast
utgör det mindre betydliga beloppet af
omkring 14,000 Rdr , icke synes vara att befara.
Såsom skäl till antagande af detta Förslag
framställa sig dels den likhet i beskattningen,
som derigenom skulle uppkomma, dels ock i
synnerhet den omständighet, att Sågqvarnar i
Siats-Bev.-Lflg-s. Oéb.-TJtsU Bet. N:o 78. 18
sjelfva verket icke synas hafva egenskap af sadan
fast egendom, deri grundskatt lämpligen
bör ega rum, helst inkomsten deraf, beräknad
in natura eller i penningar, destomindre kan för
längre tid bestämmas, som, efter hvad ofvan anfördt
är, det alltid blir svart, örn icke omöjligt,
att, såsom grund för en sådan ständig ”skatt,
''med någon tillförlitlighet utröna beloppet af
”den Skog, som vid en sådan inrättning för al 1-  "tid kan komma att afverka*,”
I afseende på antagandet af dett3 Förslag,
förekomma likväl till öfvervägande åtskilliga omständigheter
och dervid i första rummet, huruvida
detsamma äfven på redan skattlagde Sågqvarnar
bör tillämpas; och då, såsom redan är anfördt,
någon i behörig ordning antagen och fastställd
skatdäggningsinethod för Sågqvatnar icke
linnes, hvaraf synes följa, att, om en sådan method
blefve upprättad, densamma äfven borde
för de förut varande Sågqvarnarne tillämpas, då
räntorna för alla sedan 1787 skattlagde Sågqvarnar,
i anledning af den då väckta fråga om ny
skattläggningsmethod för dessa Qvarnar, endast
tills vidare, och tills err sådan method utkommit,
blifvit fastställde och således ovilkorligen
kunna förändras; och då den öfverklagade olika
beskattningen egentligen eger rum för de
redan skattlagde Qvarnarne, så att, med bibehållande
af den deri» påförda grundskatt, icke allenast
samma ojemnhet i beskattningen, som
förut skulle qvarstå, utan ock en mängd frågor
i/{ Stats- Bev.~ Lag- s.Oee.-UtsJt. Bet. N:o 78-
om nedsättning i räntan uppkomma, förorsakande
kostnader för Qvarnegare, och det med förändringen
afsedda ändamål sSledes föga vinnas;
så anser Kongl. Maj:t, för Sin del, förslaget, om
det skall antagas, böra i allo utföras, och således
alla å Sågqvarnarne förut verkställde skattläggningar
förfalla och Qvarnarne endast till
Bevillnings erläggande upptagas.
Vidare bör härvid afseende lemnäs åt följande,
på Privilegier och serskilda Författningar
grundade förhållanden, nemligen: att Qvarnar
på Frälsesäteri-grund, med damfäste derå vid bägge
sidor, äro fria från Grundränta, men att a
Frälsehemmans grund, med damfäste derå vid
bägge sidor, eller å Frälsesäteri-grund, med
damfäste vid Frälsehemmans egor, eller å Frälsegrind,
med damfäste vid ena sidan på Frälse,
säteriegor, räntan förvandlas i Rust-tjenst och
derefter, på föreskrifvet sätt, utgöres; att några
lä Sågqvarnsräntor äro indelte och anslagne till
vissa allmänna behof; attt en del Sågqvarnar
ingått vid Hemmannens skattläggning och blifvit
inbegripne i deras mantal och ränta, andra
skattlagde till gemensam ränta med Mjölqvarnar
eller Fisken eller andra Verk, och några få
från Mjölqvarnar till Sågqvarnar förändrade, med
bibehållande af förra räntan, eller under arrende
för Kronans räkning upplåtne, med vilkor
af serskild räntas utgörande; att för Salu-Sågar,
grundade till mer eller mindre del på Hemmanets
egen, i skattläggningen inbegripna skog,
Stats- Bev.- Bag- s. Oec.-Vtsk. Bet. N:o 78. i5
enahanda och på vissa ställen högre ränta, än
å sådane Sågar, grundade på Köptimmer, blifvit
beräknad; att den Stubböreafgift, som erlägges
af de pä stockfängst frän Kronans skogar grundade
Qvarnar i Rikets Norra Provincer, icke
med sjelfva qvarnräntan har sammanhang; och
då angeläget är, att, genom det ifrågavarande förslaget,
eganderätten icke förnärmas eller sådana
förhållanden, som lämpligen böra qvarstå, rubbas,
anser Kongl. Maj:t, i följd häraf, följande
föreskrifter vara nödige:
1:0 att de Sågqvarnar, som, i grund af nuvarande
Författningar, icke Hafva någon räuta
sig åsatt, endast böra erlägga Bevillningsafgiften,
i likhet med hvad hittills stadgadt varit, eller
under sådan synpunkt hädanefter stadgas kan;
2:0 att för de Sågqvarnar, hvarå grundräntan,
efter Författningar, är förvandlad i Rusttjenstmarker,
den utgöres på sätt om afgifter
för Rusttjenstmarker i allmänhet är eller kan
blifva förordnadt;
3:0 att de Qvarnräntor af enskilde tillhörige
Sågar å Skatte- eller Kronojord, som äro
indelte och anslagne till Tjenstemän, allmänna
Stater och Inrättningar, eller till understöd för
rustning eller rotering, oförändrade utgå tills vidare
och till dess, i följd af sådana föreskrifter,
som serskildt kunna blifva meddelade, en annan
sådan ordning vid dylika räntors erläggande
i allmänhet kan inträda, att förändringen på
dem kan tillämpas;
iG Stats- Bev.- Lag- s. Oec.-Utsh. Rut, N:o 78.
4:0 att de Sagqvarnar, deraf väntan under
Hemmä.nens skattläggning i deras Mantals- oell
Jordeboksräntor är inbegripen, eller som, gemensamt
med Mjölqvarnar eiler Fisken eller andra
Verk, till viss gemensam ränta äro skattlagde,
eller blifvit fran Mjölqvarnar till Sagqvarnar
förändrade, med bibehållande af förra räntan, eller
under arrende för Kronans räkning, med
vilkor af serskilda räntors utgörande utom arrendet,
upplatne, böra i förevarande afseende
undantagas, och någon' förändring af räntorne, i
följd af nuvarande förslag, icke komma i fråga;
5:0 att för Salu-Sågar, grundade till mer
eller mindre del på egen skog, hvilken redan
vid hemmanets skattläggning är beskattad, en
lindrigare afgift bör bestämmas; och
6:0 att Stubböre-afgiften, som erlägges af
de på stockfångst från Kronans skogar grundade
Sågverk i Norra Länen, bör serskildt, såsom
hittills, utgöras, intill dess skogarne blifvit till
hemman indelte, på sätt serskildt förordnadt är.
I sammanhang härmed, och då, i afseende
på Valk- och Stampverks skattläggning, enahanda
omständigheter förekomma, som, rörande Sågqvarnar,
anmärkt är, anser Kongl. Maj:t, att, derest
ofvannämnde förändring med dessa Qvamars beskattning
varder antagen, förhållandet bör blifva
enahanda med afgifterna af Valk-och Stampverk
för andras betjenande, så att grundräntorne
å dessa obetydliga inrättningar upphöra och
bevillnings
-
STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
JLKIDISKA BIBLIOTEK
Stats- B ev.- Lag- s. Oec,-UtsTt. Bet. N:o 78. 17
bevillnings-afgifterne i stället, efter ofvanupptagna
grunder, förhöjas.
De i detta mai till Kongl. Maj:t inkomna
Handlingar skola till vederbörande Utskott serskildt
varda öfverlemnade; Och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd
och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
M, G. Danchvardt
2:0 Herr von Qvantens, Carl, till Ridderskapet
och Adeln ingifna Memorial, deruti han ,
efter framställda anmärkningar, ej mindre emot.
nu gällande Författningar om Qvarnverks skattläggning,
än emot den förändring deruti, sorn
uti förestående Nådiga Proposition, med Mjölqvarnars
undantagande, blifvit för Sågqvarnar
afsedd, föreslagit:
1:0 att grundskatten för Såg- och Mjölqvarnar
må i allmänhet tills vidare bibehållas;
a:o att ingen ny grundbeskattning må hädanefter
ega r-um derföre, att man ombygger en
nedrutten Qvarn eller sammanbygger några enstaka,
hvilka endast derigenom sättas i sitt primitiva
skick, och hvilket vore att förqväfva och
förhindra industrien och all omtanka till förkofran
;
3:0 att framdeles blifvande grundskatter å
alla Vattenverk må bestämmas till 335 pro
Bih.
tillliikj-St. Pro 1.1828 och 182g, 4 Sami. 2 A/d.
1 Band. 2:dra Haft. 1
18 Stats-Bev.-Lag-s. Oec.-Vtsh. Eet. N:o 78.
cent af den af Beskattningsmännen pröfvade
och jemkade säkra afkastningen;
4:0 att de i senare tider högt beskattade
Qvarnar, som ej kommit i åtnjutande af skonsamhet,
må få söka ändring, till vinnande af en
på dessa grunder fotad billigare beskattning; och
5:0 att skattläggning hädanefter bör ske på
Kronans bekostnad, ej på Verkegarens, och bör
ej utgå, innan den är laga-kraftvunnen;
samt till Hedervärda Bonde-Ståndet aflemnade
Memorial af:
3:0 Pehr jonsson från Christianstads Län,
hvilken, på anförda skäl, föreslagit, att de i senare
tider anlagda Mjöl- och Stampqvarnar, der de icke
oundgängligen genom äldre sådana Verks
betydligare aflägsenhet tarfvas, måtte antingen
xnedgifvas, eller i mon af trafiqueringen, som
frångår äldre sådana inrättningar, hvilka med
rustningsskyldighet äro belagde, ovilkorligen desamma
till hjelp deruti anslås; mot hvilken motion
likväl åtskilliga anmärkningar, dels af vice Talmannen
jfon jonsson, dels af Nils Månsson från
Malmöhus Län, med hvilka Nils Nilsson samt
Olof Nilsson från Vermland sig förenat, blifvit
gjorda, äfven som Ståndet i allmänhet sig deremot
förklarat;
4:0 Anders Nilsson från Malmöhus Län,
sorn hemställt, att, då uppå de sistförflutna 10
åren i Motionairens hemort många Tuliväderqvarnar
blifvit uppbyggda, hvilka tillen allt för
hög Qvamränta af tre, fyra å fem Tunnor upp
-
Stats- Bev.~ Lag- s. Öcc.-Utsh. Bet. N:o 78. 1 g
skattats, då deremot de gamla Tullväderqvarnarne
erlägga en ringa afgift, som ofta skall bestå
af endast några kappar säd, samt en märklig
skillnad sig sålunda företer emellan de gamla och
nyare Qvarnarnes afgifter, någon nedsättning för
de senare måtte få ega rum; förmodande Motionairen,
att en sådan af billighet påkallad nedsättning
skulle derjemte uppmuntra till anläggande
af flera nya, vid folkmängdens årliga tilltagande,
behöfliga Väderqvarnar; och
5:0 Riksdags-Fullmägtigen från Christianstads
Län Tafve Larssons Memorial, deruti den
ö'nskan yttras, att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i ämnet måtte i sin helhet blifva antagen
samt hemställan tillika göras, att Innehafvare af
alla slags Såg- Valk- och Stampverk må vara
tillåtet att desamma nedlägga, med tillgodonjutande
af frihet från ali beskattning derföre, samt
att egare af äldre skattlagde Inrättningar af dessa
slag må ega rätt att, i behörig ordning, söka
och vinna förmedling i den åsätta grundskatten,
derest densamma, emot Motionairens yttrade förmodan,
skulle än vidare varda bibehållen.
Med anledning af förstnämnde 3:ne Utskotts
anmodan, har äfven Lag-Utskottet deltagit i öfverläggningarne
om förevarande ämnen, och förenade
Utskotten få nu afgifva följande gemensamma
Utlåtande:
Vid granskningen af de till dessa frågor
hörande Handlingar, och serdeles af de upplys
-
2® Stats- Bev.- Lag- s. Oec.-UtsJt. Bet. N:o 78.
ningar, Kongl. Kammar-Collegii Utlåtande meddelar,
hafva Utskotten visserligen funnit, att i
olika orter och vid olika localförhållanden granska
olika methoder blifvit följda vid äldre och nyare
Slgqvarnars skattläggning, hvaraf äfven högst
olika resultat uppkommit, men då hvarje anläggare
egt rättighet att i den ordning, Författningarne
utstaka, anföra klagan öfver det lidande,
han förment sig vederfaras genom den ågångna
skattläggningen; da Sågqvarnsegare, hvilkas
verk, genom de i senare tider inträffade händelser,
förlorat påräknade skogstillgångar eller på
annat sätt utan egarens förvållande blifvit till
värde förminskade, ega laglig rätt att, i den
ordning Författningarne medgifva, uti den ålagde
Grundräntan söka och vinna minskning eller
förmedling; då det icke vore billigt, att skattläggningarne
å alla öfriga Sägqvarnar skulle emot
deras egares vilja och bifall rubbas, för att
tillfredsställa de klagomål några få anfört; då
skattläggningar, hvilka i laga ordning tillkommit
och vunnit laga kraft, måste tillskynda egaren
af den skattlagde egendomen lika säkerhet i besittning
och orubblighet i ålagda Grundskatter,
som hvarje annan laglig köpeafhandling meddelar
säkerhet enskilda Medborgare emellan, samt
andtligen då, uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
flera undantag blifvit ansedda nödvändiga
och äro föreslagna, i afseende dels på eganderätts-säkerheten,
och dels på andra serskilda omstäudigheter,
hvilka skulle förhindra den genom
Stats- B ev.- Lag- s. Oec.-XJtsh Bet. N:o 78* 21
det Nådiga Förslaget åsyftade allmänna likhet i
grunden för dylika verks utskylder; så
anse Utskotten sig nödsakade att afstyrka
bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition uti hvad den angår alla
de skattläggningar å Sågar, Valk- och
Stampverk, hvilka före 1787 blifvit
verkställda.
Hvad dernäst angår de Sågqvarnar, Valkoch
Stampverk, hvilka efter 1787 blifvit skattlagda,
och hvilka skattläggningar, enligt hvad
den Kongl. Propositionen omförmäler, kunna
undergå förändring, till följe af de uti skattläggningarne
derom gjorda förbehåll, så, och enär
under de derefter förledne 40 år dessa verk till
stor del troligen passerat genom flera egares
händer och blifvit sålda samt köpta under förlitande
på de verkställda skattläggningarnes bibehållande,
och då det dessutom synes obilligt,
att de egare, som vid dessa verk nedlagt penningar
och kostnader, skola utsättas för möjliga
förluster och lidande derföre, att den åberopade
nya skattläggnings-methoden ännu icke blifvit
till efterlefnad fastställd, alltså få Utskotten
vördsamt föreslå,
det Rikets Höglofiige Ständer vilie bos
Kongl. Majit i underdånighet hemställa,
att äfven alla dessa efter 1787 verkställda
skattläggningar måtte förklaras
böra orubbade bibehållas på lika sätt,
21 Stats-Bev.-Lag s. Oec.-ZJtsJ(, Bet. N.-o 78.
som Utskotten om de före nämnde tid
verkställda skattläggningar sig utlåtit.
Hvad slutligen angar de Sigar, Stamp- och
Valkverk, om hvilkas anläggning hädanefter
kan blifva fråga eller, ehuru redan anlagda, ännu
icke blifvit skattlagda, så få Utskotten tillstyrka,
att, med bifall
till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
dessa Verk må betraktas såsom Fabriks-inrättningar,
deraf årlig bevillning
bör erläggas; och vill Bevillnings-Utskottet,
derest denna grund af Pikets
Ständer gillas och fastställes, framdeles
inkomma med förslag om belop
pet
af en sådan Bevillnings-afgift;
hvarom nödigt stadgande i BevillningsFörordningen
skulle intagas.
I afseende på hvad anfördt är af enskilda
Motionairer, få Utskotten, med åberopande af
dess ofvanintagne förslag, i fråga om skattläggningen
af Sågqvarnar, Valk- och Stampverk, för öfrigt
vördsamt meddela följande Utlåtande:
att Kongl. Mnj:t i den Nådiga Propositionen
förklarat Sig icke medgifva någon förändring,
hvarken uti den grundskatt, som Mjöl
qvarnar
för närvarande är ålagd, ej eller uti
methoden för skattläggningen af de Mjölqvarnar,
sorn hädanefter kunna byggas; att, då förmedling
eller nedsättning i räntan af nuvarande
Mjöl- och Sågq varnar kan, då skäl dertil finues,
enligt Författningarne, i laga ordning sö
-
Stats- Bev.- Lag- s Oec,- Utsk. Bet. N:o 78. 23
kas, och de klagomål, som äro anförda öfver det
intrång, som genom nya Mjöl- Stamp- och Väderqvarnar
blifvit tillfogadt äldre sådana verk,
aro frågor, som vid laga Domstol böra upptagas
och afgöras; så få Utskotten föreslå,
att alla dessa frågor, såsom icke tillhörande
Rikets Ständers åtgärder, ina
förfalla.
Herr von Qvant ens förslag, att Skattläggningar
å Mjöl- och Sågqvarnar hädanefter bora ske
på Kronans bekostnad, innehåller yrkande af
en uppoffring å Kronans sida, så mycket obilligare,
som ingen lärer anlägga eller begära
skattläggning å dylika verk, utan att dermed
afse sin egen förmon; och sorn Herr von Qvantens
slutliga förslag, att alla nu i Kongl. Kammar-ColIegiuin
befintliga oafgjorda skattläggningsfrågor
skulle tills vidare hvila, rörande andras
rätt, alltså få Utskotten föreslå,
att båda dessa framställningar må förfalla.
Slutligen, och då det synes obilligt, att den
Qvarnegare, som på ett ställe sammanbygger
tvänne, eller flera förut enstaka Qvarnar, då
han icke derstädes anlägger flera verk eller insätter
flera par Qvarnstenar, än förut nyttjade
varit, skall belastas med ny eller högre Grundränta,
än dessa gamla verk förut varit ålagda;
alltså få
Utskotten, med bifall till Herr von
Qvantens i denna del gjorda framställ
-
a4 Stats- Bev.- Lag- s. Oec.-TJts?;. Bet. N:o 78 o. 7g,
ning, vördsamt föreslå, det Rikets
Högloflige Ständer hos Kongl. Majit
ville anhälla, att, da flera enstaka MjölQvarnverk
pä ett ställe sammanbyggas,
nägon ny skattläggning icke må
ega rum, så vida dessa Qvarnar äro
inom samma hemmans omräde belägna,
samt förut varit skattlagda, eller
flera pär Qvarnstenar icke insättas, än
de, som förut i de åtskiljda Qvarnarne
varit begagnade.
Stockholm den 29 September i8?9-
N:o 79.
Ankom till Exp, Utsk, d. 16 Oct, 1829,
Utlåtande, angående väckt fråga om förändrad
grund för prasstationers utgörande
af hemman.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets yttrande öfverlemnat
åtskilliga med hvarannan gemenskap
egande motioner, hvilka innefattas uti nedanskrifne
3:ne Memorial, nemligen:
1:0 af Casper IVrjkman, som, under flera
Riksdags-Fullmägtiges från Upsala och Stockholms
Län instämmande, framställt svårigheterne
deraf, att flera prestationer, såsom Kyrko-,
Prestgårds
-
Stats- Bev.- lag- s. Oec.-Utsft. XJtl. N:o 79. i5
Prestgårds- oeh andra allmänna Byggnader,
Dagsverken, Håll- och andra skjutsar, Salpe»
ter-afgift m. m., utgå efter hemmanens skattetal,
och ej, såsom billigheten fordrar, efter hemmanens
olika godhet; föreslående derföre Mo*
tionairen, att berörde onera, sedan de blifvit be
stämda
för alla hemman inom By, mitte fördelas
på hvarje Hemmansegare, efter hvars och ens
inom byen innehafvande egolott eller öretal,
derifrån likväl undantagne Jordeboks- och Hemmantals-Räntorne;
2:0
af Olof ^fansson från CalmareLän, hvilken
ock anmärkt olämpligheten af skyldigheternas
beräknande efter hemmantalet, såsom en osäker
måttstock för jordens godhet, och yrkat,
det bidragen till Staten borde utgöras å Landet
efter Jordbrukarens verkliga förmögenhet; i
hvilket hänseende Olof Jansson väl anser någon
tillförlitlig norm blifva svår, om icke omöjlig,
att utfinna, men hemställer dock, att alla
utskylder må bestridas i mon af Lägenheternas
Taxeringsvärde, så framt man icke funné tjenligare
att värdera och taxera hvarje lägenhet
till någon viss årlig afgift per Tunnland af
hela areala innehållet, efter dess godhet i åker,
äng, betesmark och skog m. m.; hvaremot Nils
Månsson med flere förklarat sig icke kunna un\
derstpdja förslaget om utskyldernas beräknande
Bih. till R. St. Fröt. 1828 och 1829, 4 Sami. 2 Afd.
<2 Band, 1 :sta Höft. 3
26 Stats- Bev.- Lag-s. Oec.-Utsk. Uti. N:o yg.
efter Taxeringsvärdet, deraf pSgon billig grund
för jordbeskattningen icke kunde hemtas; och
3:0 af Johan Olsson från Vesterås Län, som,
af enahanda anledning, föreslagit, att BevillningsTaxeringsvärdet
måtte tagas till grund och måttstock
för beräknandet och utgörandet af Hemmanens
alla slags Extra Onera och Gärder; hvilket
förslag Vice Talmannen Jon Jonsson ansett
betänkligt, såsom ledande till rubbning uti de af
ålder för Hemmanens Onera bestämda grunder; vayandes
för dem, hvilkas lägenheter finnas belagda
med högre Extra Onera och Gärder, än de
kunna bära, utväg beredd, att, enligt Författningarne,
söka förmedling så väl i Hemmansräntan
sorn Mantalet.
Sedan Oeconornie-Utskottet funnit de i dessa
motioner afhandlade frågor vara af den omfattning,
attStats- Bevillnings- och Lag-Utskotten
äfven borde deröfver sig utlåta, så hafva förenade
Utskotten tagit de sålunda gjorda framställningar
i noga öfvervägande, och visserligen
insett, att skäl till klagan öfver skatternas olika
fördelning kunna hemtas från Lägenheters af
lika skattetal stora olikhet till deras värde och
godhet, och ntt denna Öfverklagade olägenhet
dels härrörer från den mindre noggrannhet, hvarmed
första skattläggningen pågått, dels ock är
en följd af innehafvarnes större eller mindre
omtanka vid hemmansbruket och begagnandet
af dess flera naturliga förmoner, och så vidare,
men kunna likväl icke instämma uti mo
-
\
Stats* Bev.' Lag- s. Occ.-Utsfc. Uti. N:o 79. 27
tionairernas hemställanden om föreslagna förändrade
grunder för Hemmans-prasstationernas
utgörande, enär, utom den osäkerhet och oreda,
som vid skatternas både afbördande och indrifvande
skulle uppstå, genom de ofta omväxlande
olika värden, efter hemmanens årliga taxation
, en sådan rubbning och föränderlighet
i Hemmanens Onera vore stridande emot
eganderättens helgd och den säkerhet i beräkning,
hvarpå laga fång af jord måste hvila; varandes
genom den Extra Ordinarie beskattningens
eller bevillningens utgörande, enligt berörde
uppskattningsvärde, den för närvarande
mest lämplige jemkning i utskylderna tillvägabragt.
Med anledning hvaraf Utskotten, som icke
funnit någon af de föreslagna grundel na för
prsestationers utgörande af Heraman lämplig,
förklara sig icke kunna
tillstyrka bifall å de nu ifrågavarande
motionerna.
Stockholm den 39 September 18 *9-
STOCKHOLM,
ho* Carl Ab. Pihl, 1839.
Stats• samt Allm.Besv. o.Oec.-TJtsk.jjtl, N:o 80. x
N:0 30.
Ank. till Exp.-Utsk* d. 26 Oct. 1829»
Utlåtande, i anledning af väckt
Motion om rättelse eller
jemkning i afseende på Roteringens
utgörande i Upland.
Uti Memorial, som af Hedervärda Bondeståndet
blifvit till Allmänna Besvärs- och
Oeconornie Utskottet remitteradr, har Riksdagsfullmägtigen
från Upsala Län Casper
Wijkman andragit, huruledes, genom Kongl.
Majus Nådiga Utslag den 2 November 1824,
i anledning af uppstådd tvist om roteringsbesvärets
fördelande vid Soldat-Roten N:o
57 under Lif Compagniet af Uplands Regemente,
förklaras, det 1695 års Indelnings»
Verk för nämnde Regemente uttryckligen
föreskrifver, att, enär de till en Rote indelte
hemman äro belägne uti en och samma
by, roteringen då bör utgöras efter Oreslanden,
om de på hemmanen finnas, men att
samma rotering, då den blifvit lagd på «er
Bih,
t. Riki-St, Prat, 1828 och I829. 4 Sami. 2 Afd. 2 B'.dct,
X:a H;t.
1
a Stats* samt Allm, Besv>o.Oec.-Utsk.Utl.N'.o8o.
skilda byar, skall utgå efter hemmanens utsäde,
godhet och storlekanmärkande Motionairen,
att, allt ifrån Indelnings-Verkets införande
i Upland, roteringsskyldigheten inom
hvarje Rote, ehvad de dertill indelte hemman
legat i en och samma eller serskilde
byar, blifvit efter Oreslanden fullgjord, intill
dess Kongl. Brefvet af den 27 Januarii
1803 utfärdades, sorn förordnade, att roteringen
serskilde byar emellan borde fördelas
efter hemmantal, oc.i sålunda förändrade den
öfver 100 år följda grunden för roteringsafgifternes
fördelning; af hvilken anledning
Riksdägsfullmägtigen Wijkman yrkat den rättelse,
att roteringen i Upland öfverallt måtte
utgöras efter öre t al; men om detta ickeskulle
bifallas, har Motionairen anhållit: att en
jemkning i roteringen finge ske, och dervid
såsom grund följas föreskriften i 1695 års
Indelnings Verk; att hemman uti en Rote,
då de äro belägne uti serskilda byar, böra
deltaga i roterings besväret, efter jemförelse
af deras utsäde, godhet och storlek.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie»Utskotten,
som forehaft detta ämne
till gemensam öfverläggning, hafva dervid
funnit, att, hvad beträffar förra delen af Motionairens
alternativt framställda begäran,
hvarmed åsyftas, att Rikets Ständer skulle
såsom origtig förklara den uti ett Kongl. Majus
Stats- samt Allm. Besv,o Oec.-Utsk. Utl.N:o 80. 3
Utslag i enskildt mål förekommande, enligt
Motionairens åsigt, origtiga tolkning af föreskriften
i 1695 års Indelnings-Verk för Upland,
att nemligen hemman, hörande till samma
Rote, men belägne inom serskilda byar,
böra deltaga i roteringsbesväret, i förhållande
till deras utsäde, godhet och storlek; så hafva
Utskotten
ansett denna fråga icke kunna af
Rikets Ständer till pröfning upptagas.
Vidkommande sedermera den, i fall af
afslag å förberörde begäran, yrkade rotejemkning,
för hvars verkställande Motionairen
likväl icke föreslagit annan grund, än den,
som redan finnes stadgad i 1695 års Indelnings-Verk
och jemväl i Kongl. Majtts ofvanberörde
Utslag den 27 Januarii 1803 blifvit
tillämpad;
hafva Utskotten icke eller funnit
skäl att derå tillstyrka bifall,
då anledning icke förekommer, att något
allmännare behof deraf är för handen, samt,
om jemkning och rättelse i några enskilda
fall är af nöden, vederbörande ega att, på
grund af gällande Indelnings-Verk och För
-
4 Stats-samtAllm.Besv,o,Oec..Utsk.Utl N.-o 8i»
fattningar, i behörig ordning göra sin rätt
dertill gällande.
Stockholm den 17 October 1839.
N:o 31.
Ankom till Exp.-Uisk. d. 26 Oct. 1839.
Utlåtande^ i anledning af väckt
Motion om Anslag till flygsandens
hämmande i Halland.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskotten remitterat en af Friherre Wrangel,
Henning, denr 2g sistlidne Augusti väckt Motion,
att, då de till dämpande af flygsandens
härjningar i Halland hittills anslagna medel
befunnits otillräckliga för den betydliga rymd
af 8000 Tunnland, som flygsands-fälten i Halland
innehålla, Rikets Ständer ville dertill
bevilja något ytterligare understöd, hvilket
Motionairen förklarat vara af högsta angelägenhet
och vigt, så framt man vill fordra,
Stats-samt Allm. Besv.o.Oec,- UtSk.Utl.Nto 81. 5’
att invåname 1 nämnde Province skola kunna
bidraga till skattebördornes utgörande.
H vad salunda hemställdt blifvit hafva
Utskotten i öfvervägande tagit; men anse
sig icke kunna tillstyrka nlgot serskildt anslag
för nu ifrågakomne ändamål, enär Rikets
Höglofl. Ständer å Riks-Statens g:de
Hufvud Titel anvisat medel till Jordbrukets
och Näringarnes befordrande att af Kongl.
Majit fördelas och disponeras, efter pröfning och
jemförelse af förefallande behof; samt invåname
i Hallands Län, dit, i följd af Kongl Brefvet
den 6 Mars 182 2, 1000 Rtdr årligen under 5
års tid , till flygsands-fähens besående, från
nämnde Hufvud-Titel utgått, äfven hädanef-,
ter lära dertill, i mon af befintliga tillgångar,
erhålla ytterligare understöd, i händelse
sådant verkeligen behöfves och af vederbörande
Autoriteter hos Kongl. Majit anmäles.
Stockholm den 17 October 1839.
5 Stats, samt Allm Besv. o. Oec.-XJtsk.XJtl N:o S*.
N:0 8 2.
Ank. till Exp-Utski d. 26 Oct. 1829.
Utlåtande, i anledning af väckte
Motioner om lindring i Roteringen
inom Lima Socken
af Stora Kopparbergs
Län.
Tm Stats- samt Allmänna Besvärs* och Oe*
conomie-Utskottens gemensamma Utlåtande
hafva från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit
remitterade:
Po Ett Memorial af Biksdagsfullmägtigen
från Stora Kopparbergs Län Per Nilsson,
hvaruti klagas öfver den tryckande roterin.
gen inom Lima Socken, som, enligt Indelnings-Verket,
uppå 23! mantal underhåller
40 Soldater, då deremot i den nedra delen
af Länet, der en någorlunda god årsväxt
jemte förtjenster vid Bergverken kunna påräknas,
omkring en Soldat, eller något deröfver.
är på hvarje hemman indelad. Per
Nilsson, som, på grund af upprättad specification,
antager kostnaden för hvarje Soldats
årliga underhållande till 87 R:dr 42 sk.
Riksgäldsmynt, oberäknadt passevolance och
beklädnadsmedlen, upplyser derjemte, att det
Stats- samt Allm. Besa,o Oec.-UtskUtl. N‘o$t. 7
Villebråd och den Fisk, som troligen lockade
Lima Sockens första inbyggare att, under
ett hardt climat , bosätta sig uppå de
långt inpå Sommaren snö- och isbetäckta fjellen,
och sorn fordom lemnade tillgångar till
de stora Utskyldernes erläggande, nu mera
hafva, genom folkmängdens tillväxt och dessa
hjelpkällors anlitande, samt genom de Vattenverk,
hvilka i senare tider inom Orten
anlagts, nästan helt och hållit försvunnit.
Det är uppå alla dessa bevekande skäl
Motionairen, uppå sina hemmavarande Committenters
vägnar, hos Rikets HÖglofl. Ständer
anhåller, att det Lima Socken ålagde
Knecktehåll måtte så jernkas, att, i likhet
med de nedre Socknarne, ej mer än en Soldat,
eller något deröfver, ålägges hvarje helt
hemman, hellst Socknens invånare, efter Motionairens
yttrade förmodan, eljest nödgas
öfvergifva den kalla och ofrugtbara fjelldalen
och söka sinj utkomst på andra ställen af
jorden; och
2:0 Ett Memorial af Riksdagsfulimägtigen
från samma Län Johan Ericsson, med hvilken
Länets öfrige Fullmägtige Eric Johansson
och Eric Ericsson sig förenat, af innehåll,
att då Kongl. Maj t, genom 1 §. af Dess
Nådiga Resolution den 21 October 1682, uttryckligen
täckts förklara: ”att af Dess trög
-
8 Stdtsm samt Allm Besv,öOec.- Utsk. Uti. N:o 8 j:
”na Undersåter och Allmoge i Dalarne,
”hvarken de, sorn nu lefva, eller deras efter*
”kommande, skola nu eller i kommande tilder
blifva betungade med högre Kneckte”håll
än 1200 man, samt att icke eller nå,
’gon refning skall ga öfver deras jord, fast
”de pä sin mark något upprödja och sina egor
'förbättra,'’ samt Kongl Maj:t ytterligare, genom
Nådig Resolution på RikgdagsfuIImägtigen
från Stora Kopparberg» Hän Frost Lars
Anderssons underdåniga ansökning om jemkning
i Kneckte - roteringen inom berörde
Dän, under den g September 1817 behagat
yttra: ”att Kongl. Maj:t, som anser all rubb”ning
i nuvarande äldre förhållanden, med
”hvilken denna rotering hittills, utan hem»
”manens obestånd, kunnat utgöras, vara före»
”nad med betydliga olägenheter, enär en
”rotejemkning, som beredde de nu strängt
”roterade hemman någon lättnad, icke kunde
”ega rum, utan alt föranleda till större tyngd
”och börda för de andra hemmanen, som hit”tills
varit lindrigare behandlade och, af så»
”dan orsak, vid köpeafhandlingar blifvit till
”vida högre pris försålde,” icke kunnat till
Fröst Lars Anderssons underdåniga anhållan
sitt Nådiga bifall lemna, Johan Ericsson, uppå
dessa skäl och då härtill kommer, att
hemmansdelningen inom Dalarne icke kan
jemföras till den i andra Län, enär hvarje
Socken, till rättelse för Kronoskatter, väl
Stäts'‘Samt Allm. l esv o. Oec.~L tsi. T'tl-N:o^2. 9
blifvit ansedd och antagen till visst hemmantal,
men hemmansklyfningen äter är beroende
af de flere eller färre så kallade besutenheter,
i allo bestrider bifall till den af
Pehr Nilsson begärda förändring i Knecktehålls.
skyldigheten inom Stora Kopparbergs
Län; och har Johan Ericsson, såsom ytterligare
skäl för ett sådant bestridande, anfört,
att, om inom Dalarne det ena hemmanet be.
finnes vara bättre än det andra, sådan skiljaktighet
tillkommit, som följd af innehafvarens
mer eller mindre arbetsdrift, hvadan det
skulle vara orättvist, om den idoge brukaren,
till lön för sina omkostnader och nedlagda
möda vid upparbetandet af förut ofrugtbar
jord, skulle påläggas ökade onera, samt Åkerbruk
och Odlingsföretag, uppå sådant sätt,
snarare nedtryckas än uppmuntras.
Hvad sålunda hemställdt och erinradt
blifvit hafva Utskotten tagit i behörigt, öfvervägande;
och då de skäl, hvilka, i Kongl.
Maj:ts här ofvan omförmälda Nådiga Resolution
den g September 1817, finnas anförde
till grund för afslag å Riksdagsfullmägtigen
Frost Lars Anderssons enahanda anhållan om
jemkning i Kneckte roteringen inom Stora
Kopparbergs Län, jemväl ansetts böra af Utskotten
tillämpas för en lika behandling af nu
förevarande Motion,
xo Stats■ samt Allm. Besv. o. Oec.- Utsk. Uti. N:o 8 3.
hafva Utskotten vördsarnt skolat afstyrka
Rikets Höglofl, Siänders bifall
till Riksdagsfullmägtigen Pehr
Nilssons ofvanberörde anhållan.
Stockholm den 17 October 1829*
N:o 83.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 26 Oct. 1 SS9•
Ytterligare Utlåtande, i anledning
af erhållne återremisser
å Utskottens Betänkande,
N:o 35, angående Vacanceafgifts
erläggande till Krigsfonden
af de Rust- och Rotehållare
vid Båtsmanshållet,
hvilkas Båtsmän under krig
afgå.
Sedan Stats samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utskotten uti afgifvet Utlåtande
Stats- samt Allm. Besv o.Oec.-Utsk. 1'tl.N: 083. 11
N:o 35, af den 5 nästförflutne Junii, uppå
anförda skäl, ansett sig icke höra tillstyrka
Rikets Höglofl Ständers bifall för Kongl.
Maj ts, i Nådig Proposition den 29 October
1828, Rikets Ständer meddelade önskan, det
ville Rikets Ständer bestämma en lämplig
Beklädnads-vacance-afgift, att af de Rustoch
Rotehållare vid det ordinarie Båtsmanshållet,
hvilkas karlar på ett eller annat sätt
hädanefter under krig från tjensten afgå,
till Krigs-fonden utgöras, från den tid vacancen
yppas och till krigets slut, har berörde
Utlåtande af Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit
bifallet, hvaremot detsamma från de öfrige
trenne Respective Riks-Stånden återremitterats,
med anmärkningar af nedannämnde
Herrar Ledamöter nemligen:
Inom Höglofl. Ridder skåpet och Adeln:
1:0 af Herr Friherre Palmstjerna, Carl
Otto, Herr Friherre Cederström, Jacob, oell
Herr Tham, Wollrath, hvilka förenat sig i
den öfvertygelse, att, då den, genom Kongl,
Förordningen om Allmänna Beväringsmanskapets
inrättande af den 27 October 1812,
Rust- och Rotehållare medgifna befrielse att
under kriget afgången karl ersätta förr, än
tre månader efter återvunnen fred, icke kan
anses innebära någon frikallelse från beklädnadsskyldigheten
under den tid kriget påstår,
3 2 Stats- samt. Allm. Besv.o. Oec.‘XJtsk.lrtl.N:o8$>
det vöre nied billighet förenligt, att, då Båtsmannen
under fält råget afgått, sistnämnde
skyldighet, genom en afpassad vacance afgift
af Rust- och Rotehållare, fortsatt utgjordes
såsom ersättning för den kostnad, Krigs-fonden
måste vidkännas för den i det vacanta
numret insatta Bevärings-Ynglingens beklädande;
och
2:0 af Herr Grefve Horn, Claes Fredric,
och Herr Hjerta, Gustaf, hvilka, utan att
ku nna gilla de af Utskotten anförde motiver,
likväl förklarat sig med Utskotten instämma
i afstyrkande af bifall till Kongl.
Majus Nådiga Proposition, hufvudsakligen uppå
de skäl: att, sedan Båtsmannen under kriget
afgått, det icke kan inses, till hvilkens
beklädande vacance-afgift af Roten skall utgöras;
att, genom befrielse från en sådan beklädnadsskyldighet,
förhållandena blifva mera
jemnade emellan den Rotehållare, som förlorar
sin karl och den mera lycklige, sorn
får behålla honom, enär, om den senare får
vidkännas en fortfarande beklädnadsskyldighet,
blifver den förre deremot betungad med
kostnaden af en ny dyrlejd karls uppsättan»
de; samt att, då det är billigt att minska
skattebördorna, der sådant är möjligt, de Båtsmans-rotar,
som under kriget blifva vacante,
synas böra från den tryckande beklädnadsskyldigheten
befrias.
Stats-samtAllm. Besv.o,Oec,.ZJtsk, t/tf. iV:o83* 13
Inom Högvördige Preste-Ståndet'
af Herrar Biskoparne m. m. Doctorerne
Faxe, Wingård och Wijkman, ContractsProstarne
Herrar Nibelius, Nordin och Agrell,
Herr Professoren m. m. Bexell och Herr Prosten
Anjou, hvilka Talares yttranden förena
sig i bifall till den af Herr Friherre
Palmstjerna, vid Utskottens först afgifna Betänkande,
fogade Reservation, och, sorn följd
deraf, framställa den åsigt, att, då de, genom
Indelnings-Verket, vid jorden fästade skyldigheter
till Militien äro beräknade i alla
köp och skiften, hvarje åtgärd bör förekomxnas,
sora syftar derhän att från en Medborgare-class
till en annan hvälfva de Statsbördor,
som uteslutande tillhöra den förra och
således äro helt och hållet främmande för
den senare. Herr Professor Bexell har derjemte
tillagt det förklarande, att Herr Professoren
önskade, om möjligt vore, kunna lemna
sin röst för allas lättnad, men att Herr
Professoren al 1 drig skall lemna den för den
enes lindring på den andres bekostnad.
Inom Vällofl, Borgare Ståndet:
af vice Talmannen m, m. Herr Noréus,
samt Herrar Montan, heffler, Modin, Lamberg,
Donner, Lundman, Dalenius} Löfvenius, Ahlund,
14 Stats-samt Allm, Besv.o. Oec.-TJtsk. Utl.N:o^Zi
Stahle, Richert och Brovallius, hvilkas afgifna
yttranden hufvudsakligen deruti sammanstäm,
nia, att, då Eust- och Rotehållare vid Båtsxnanshållet
redan åtnjutit en betydlig lindring,
genom befrielse från uppsättande och
beklädande under krig af Fördubblings-Båts*
män, det ingalunda kan synas obilligt, om
den uti Kongl Maj:ts Nådiga Proposition
nmförmälde Beklädnads - vacance- afgift till
Krigs fonden af Rotarna erlägges, från den
tid deras karlar under kriget afgå, samt att,
om Rust- och Rotehållare vid Båtsmanshållet
icke destomindre skulle från denna afgifts
utgörande varda fr i k a 1 lade, rättvisan
fordrar, att en lika förmon beviljas Städerne,
hvilka genom gällande Författningar äro skyh
dige ansedde att, för deras Båtsmanshåll, under
krigstid erlägga en fördubblad vacanceafgift
mot den i fred bestämda; hvarjemte
af någre Talare yrkadt blifvit, att den Beklädnads*
vacance afgift, sora för Rust* och
Rotehållare vid Båtsmanshållet nu blifvit i
Nader föreslagen, jemväl må utsträckas till
Rust- och Rotehållare vid den indelta Arméen.
De förenade Utskotten, hvilka, med sky 1-  dlg uppmärksamhet för en inom irenne
Riks-Stånd nog allmänt yttrad öfvertygelse,
motstridande den, sorn i Utskottens först i
detta ämne afgifna Betänkande blifvit fram
-
Stats- samt Allm. Besv.o.Oec-Utsk.Utl- N:o 83. 15
ställd, ansett sig böra, utan hinder af berörde
Betänkande, företaga detta ärende till ny
pröfning, hafva till Rikets Höglofl Ständers
uppmärksamhet och granskning vördsamt skolat
anmäla hvad dervid förekommit.
Vidkommande således först sjelfva hufvudfrågan:
huruvida med billighet kan blifva
öfverensstämmande, att de Rotar vid Båtsmanshållet,
hvilkas karlar, pä ett eller annat sätt, under
krig afgå, böra åläggas att till Krigs-fonden
betala Beklädnads-vacance- afgift så länge kriget
Jortfar, hafva Utskotten funnit, att, då, enligt
de om Båtsmanshållet i serskilde Provincer
af Riket afslutade Contract, Kongl.
Förordningen den 23 Maji 1690, Kongl.
Rescriptet den 11 September 1773 och Kongl,
Kungörelsen den 10 September 181 6, samtlige
Rotar äro förbundne att, vid uppbrott
till krigstjenst, förse sina Båtsmän med fullständig
uppsättningaf Utrednings- och Beklädnads,
persedlar, samt att dessa persedlar, efter tilländagången
slitningstid, med nya ersätta; då
den, genom 1812 års Kungörelse om Beväringsmanskapet,
i 20 §., Bust- och Rotehållare
förunnade befrielse från recrutering, under
krigstid, icke innefattar någon frikallelse
från den Rotarne, i stöd af Contract, åliggande
beklädnadsskyldighet; då den tillfälliga
händelsen af Båtsmannens afgång under kriget
icke bör för Roten medföra befrielse
16 Stats-samt Allm. Besv.o.Oec.-Utsk. Uti. N:o 83.
från skyldigheten att bidraga till beklädandet
af elen Bevärings-Yngling, som, för den
tid kriget fortfar, i det lediga numret insattes,
enär, i annan händelse, och då krigskostnaderne,
synnerligast under ett försvarskrig,
måste af landets Allmänna Skattebidrag bestridas,
de Rust- och Rotehållare vid Batsrnanshället,
hvilkas karlar under hela kriget
effectivt tjenstgöra, skulle komma att jemväl
deltaga i beklädnads-anskaffningen för de vacanta
numren; samt då slutligen den analogie
Utskotten, enligt deras först afgifna Utlåtande,
trott sig hafva funnit emellan Rustoch
Rotehållare vid Båtsmanshållet och Rotehålien
vid de indelta Infanteri-Regementena,
vid närmare granskning måste förfalla, enär de
senare, enligt KneckteContracten, aldrig varit
förbundna att sina Soldater under krig bekläda,
hafva Utskotten, med frångående af
sin tillförene i detta ämne gjorda
hemställan, uppå alla ofvananförde
skäl, vördsamt skolat tillstyrka: att
Rust- och Rotehållare vid det ständiga
Båtsmanshållet å landet må, i
stöd af den rätt att härom förordna,
sorn genom 80 §• Regerings
formen
blifvit Rikets Ständer gemensamt
med Konungen tillerkänd,
förklaras skyldige att, utan afseende
-
Stats samt Allm. Besv.o.Oec.-Utsk Z7/£. 2V:o 83. 17
de derå, om deras Båtsmän under
kriget afgå eller icke, oafbrutet och
så läng* kriget fortfar, till Kongl.
Maj:t och Kronan utgöra det beklädnadsbidrag,
sorn, genom 5:te och
9:de Momenten af Kongl. Kun*
görelsen den 10 September 1816,
blifvit fastställdt att, under Manskapets
uppfordring till krigstjenst,
af Roiarne utgöras, såsom vederlag
för den af Kongl. Majit och Kro»
nan uti samma Kungörelse åtagna
förbindelse att Båtsmännen under
kriget, likasom å passevolance, bekläda.
Hvad härnäst beträffar tiden, hvarifrån
samma afgift erläggas skall, samt de grunder,
som dervid i öfrigt böra följas, hafva Ut*
skotten ansett sig kunna till Rikets Höglofl.
Ständers bifall hemställa,
att, sedan persedlarne, vid uppbrottet
från Roten, blifvic till fullgod
beskaffenhet aflemnade, Rotarnes
förbindelse att berörde passevolance-afgift
erlägga, må vidtaga; för
Blh, t. Riks.St. Prot. 1828 och 1829- 4 Bani. 2 dfd. 2 B:dct.
g:a H:t,
2
■i-8 StqtsJ samt Allm.Besv.o .Oec.-TJtsk.Utl. N-.o 83.
Beklädnads per sedia mc (bestående af
1 Vallmars-tröja, 1 Vallmars-vest,
1 par Vallmars-byxor, 1 Halsduk,
1 Hatt 1 pär Läderskor, 2 pär Ullstrumpor
och 2 st. Skjortor) 12 månader
från den dag Båtsmannen
blifvit till tjenstgöring inmönstrad;
och för Uppfodrings • persedtarne
(sorn utgöras af 1 Kapprock af Vallmar,
1 Kappsäck af Segelduk, 1 Ylletäcke
och 1 Hängmatta af Buldan)
3 år från samma tid; att, så snart
ofvan utsatte terminer ingått och
Kronan således mäste anses blifva
i nödvändighet satt att nya persedlar
anskaffa, persedlarnes fulla värde
efter då för året, inom hvarje
Län, fastställde markegångspris, bör
af Bust» och Rotehållare till Kongl,
Maj:t och Kronan erläggas; samt
att lill de Rotar, hvilkas karlar under
kriget afgått, och hvilka bekUidnadsafgift
till Kongl. Majit och Kro.
nan erlagt, skall vid krigets slut,
beklädnads-afgiften af Kronan återbäras
för så många månader, som
återstå af den tid, för hvilken berör»
de afgift förskottsvis inbetald blifvit,
I anledning af väckt fråga om den här
tillstyrkta Beklädnads- passevolance-afgiftens
Stats samt Allm,Besv.o.Oec.-Utsk.Uti N-.oS^, 19
utsträckande, jemväl till Rust- och Rotehål.
lare vid de indelta Regementena, hafva Utskotten
vördsamt skolat förklara, att, då Rusthållare*
vid de beridne eller afsutne Cavalleri-Regementena
förbindelser att ersätta
under krig uppkommande defecter å karl- och
häste-monderingen, äro af ännu vidsträcktare
beskaffenhet än Rust' och Rotehållares vid
Råtsmanshället, enär någon v iss brukningstid
å persedlarne icke är inom förstnämnde vapen
bestämd, och härtill kommer, att grunderne
för en monderingspassevolanceafgifts
erläggande af de Rustande under krigstid,
dertill den Kongl. Propositionen i öfrigt Icke
föranleder, ej för närvarande kunna anses
vara så utredde och bestämde, att något beslut
derom nu kan af Rikets Högloft Ständer
vidtagas, samt då, hvad Rotehållare vid
indelta Infanteriet beträffar, desamma, enligt
Kneckte-Contracten och öfrige gällande
Författningar, icke äro förbundne att sina
Soldater under krig bekläda, hvadan ock något
annat bidrag till Manskapets beklädande,
än det genom Kongl. Förordningen den 30
December 1819 under fred bestämda, dem
ej kan affordras;
tillstyrka Utskotten vördsamt, att
någon åtgärd till hvad i dessa afseenden
hemställdt och föreslaget
20Bil.t.Stats-samtAllm.Besv.o.Oec. Utsk.Utl.Niofi3«
hlifvit icke må af Rikets Högloft.
Ständer lemnäs.
Några Ledamöters serskilda tankar varda
härbos bifogade.
Stockholm den 17 October 1829,
Reservation
af Riksdagsfullmägtigen Nils Strindlund från
Vester-Norrlands Län:
Den inom ett visst Riks-Stånd förklararade
samt af samma Stånd genom beviljad
återremiss af ämnet gillade handlings-princip:
”att hvarje åtgärd bör förekommas, som syftar
derhän, att från en Medborgsre-class till
annan hvälfva de Statsbördor, som uteslutan.
de tillhöra den förra och således äro helt
och hållet främmande för den senare,” har
blifvit synnerligen gynnad af sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie’Utskotten,
då desse icke allenast, under
omfattande häraf och med (skyldig?) upp
-
Bil.t.Stats-samtAllm.Besv.o.Oec,.Utsk.Utl.N:o%3. sr
marksamhet för en inom 3:ne Riks-Stånd
(nog allmänt?) yttrad öfvertygelse, tillstyrka
till och med bördans iterförläggande på den,
som möjligen varit skyldig att bära, men nu
mera ingalunda, mer än någon annan, är
pligtig att draga densamma; jag menar Beklädnads.
vacanee-afgiftens utgörande af Rustoch
Rotehållarne vid Båtsmanshållet, hvilkas
Båtsmän under krig afgå.
Efter de »f Utskotten citerade manga
åratal och data har jag ej kunnat komma till
samma resultat sorn dessa, följaktligen deraf
kan hända, att jag ej kan sluta på samma
sätt. Ehuru i 1812 års Kungörelse om
Beväringsmanskapet, 20 §., vid frågan om
den Rust- och Rotehållarne förunnade befrielsen
från Recruteringsskyldigheten, icke
uttryckes någon frikallelse från den Rotarne
åliggande beklädnadsskyldigheten, så stadgas
ej eller i Kongl. Förordningen den 23 Maji
i6go, Kongl. Rescriptet den 11 September
1773 och Kongl. Kungörelsen den 10 September
2816, att då samtlige Rotarne aro
förbundne, att, vid uppbrott till Krigstjenst,
förse sine Batsman, med fullständig uppsättning
af utrednings- och beklädnads-persedlar,
samt att desse persedlar, efter tilländagången
slitningstid, med nya ersätta; — det
skulle åligga dem, att med beklädnad förse
andra än egne Båtsmän eller dem, som trä
-
• 22 Bil.t.Stats-samtAllm.Besv.o.Oec.-Ut.sk. Utl.N:o kg.
da i egne Båtsmans ställe. Eller hvem skola
de bekläda? Ingalunda den i den lediga
numern inträdande Be värings-Ynglingen; ty
han skall beklädas af ingen Bust- eller Rotehållare,
utan af Kongl. Majit och Kronan
allena. Om Soldaters och Båtsmäns svepning
och begrafning lärer ej frågas.
För den, som vill följa gången af Representantens
handlingssätt, skall lätteligen
synas, att oftast, vid behandlingen och afgöxandet
af densamme förelagde ärenden, frågas
allenast efter, huruvida saken rörer mer
eller mindre det eller det Ståndets interesse
till jivilket man hörer, den eller den örtens'
från hvilken tnan är, den eller den handte.
ringens, som någon idkar, mera än hvad som
gagnar det Allmänna och som är det rättvisaste
och allmänt nyttigaste. Rättvisan blir
ofta ej annat än en consequent orättvisa och
Representantens göromål är mången gång ett
fortsatt bemödande för bibehållandet af sina
på medborgares billiga rätts-anspråk vunna
inkräktningar. Att söka återföra skicket till
ett mera rättsenligt förhållande kallas orättvisa,
och att mot en försökt ny inkräktning
våga ett motstånd, kallas en hvälfning till
de privilegierades förfång och prejudice.
Då Kongl. Maj:t i den Nådiga Propo.
sitionen framställt den önskan, det ville Ri
-
Biltt>Stats*samtAllm.Besv.o,Oec.-Utsii. Uil.N:083. s> 3
kets Ständer bestämma vacance-afgiften, att
till ett lämpligt belopp erläggas af BåtsmansRotehållarne,
hafva förenade Utskotten deremot.
sökt bevisa, att hvad Kongl. Maj:t således
i Nåder Önskar, redan med kraft af gällande
Dagar och Afhandlingar, är Båtsmanghållets
skyldighet. Om detta skulle vara förhållandet,
vore någon Rikets Ständers åtgärd onyttig;
och Kongl. Majh bade då ej behöft
framställa den Nådiga Propositionen
Emedlertid,
enär, till inträdande af beklädnads
- vacance afgiftens erläggande, torde
fordras ett Rikets Ständers af förut gifne beslut
och gällande Författningar oberoende medgifvande;
så synes den Nådiga Proposition
nen vara väl beräknad, när den denna gång
rörer de förras interesse. Härigenom skola
bland massan af de beslutande de interesserades
ja eller nej betyda intet och sedermera,
om fråga icke uteblifver I nästa eller en senare
Riksdag om en lika beklädnads-vacanceafgifts
erläggande af Soldatehållet; så kunde
ock denna röna en lätt framgång, när, jemte
de nu betungade och skadelystne, fur hvarje
framställning bland den nu blifvande pluraliteten
tillika skulle kunna tänkas en eller
annan ja-man. Det var ej folkets kärlek för
Envålds-Regenten, som bragte denna till
enväldet; det har varit folkets och den underlägsnes
förtryck, som gjort det; och det
84 BiI,t.Stats-samtAllm.Besv.o,Oec.‘Utsk.Utl,ZV:og3.
är orättvisan mot den mindre förmögne af
den mägtigare, som sjelf sedermera hamnar
sig å förtryckaren och som sätter i nödvändighet
den underordnade, att offra nästan
allt, för att för det lilla återstående ega ett
skydd emot sina förföljare.”
Emot Utskottens fattade Beslut 1 ämnet
reserverade sig äfven följande Utskottens
ledamöter af det Hedervärda Bonde-Ståndet,
nemligen Riksdagsfullmägtige Olof Pehrsson
från Stockholms Eän, Olof Mänsson från
Blekinge, Pehr Pehrsson från Cal ma re Eän,
Hans Hansson från Gefleborgs Län och
Anders Ericsson från Jemtland.
STOCKHOLM,
tryckt i Marquardsxa Boktryckeriet, 1829.
Stats- samt Oee.-Ltsk. Uti. N:o 84- t
N:o 84-
Ankom till Exp. Utsk, d. 28 Oct. 1819.
Utlåtande öfver Herr Friherre C.Ii. Anckarsvärds
Memorial, angående Sveriges
Försvars-anstaltei', jemte flera Riksdagsmäns,
i anledning deraf, afgifna
yttranden.
H ögloflige Ridderskapet och Adelli har, den g
sistlidne December, till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotten remitterat
ett af Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, afgifvet
Memorial, innefattande tankar om Sveiiges
försvars-anstalter, deruti Friherren, efter några
i allmänhet gjorda reflexioner öfver sjelfständighetsbegreppet
, med serskild tillämpning
till Scandinaviens sjelfständighet, ingår i undersökning
om de försvars-anstalter , hvilka i
detta hänseende för Sverige synas Friherren
nödvändiga. Resultatet af dessa undersökningar,
såsom det af Friherren uppgifves, är följande:
r:o
Att Sjöförsvaret nu mera för Sverige
är olämpligt, i anseende till bristande förmåga
att åstadkomma något verkligt.
2:0 Att anslagen för Sjöförsvaret, i följd
häraf, böra minskas till hvad som erfordras för
underhållet af ett inskränktare Marin etablissement
, nier i afseende på Handelns befrämjan
Bi/t,
till IL St. Fröt. iSi&oc/i 18 ?.y, 4 Sami. 2 AfcL.
2 liand, lulje Haft. 1
a Stats- samt Oec.-TJts/t. Uti, N:o 84.
de, än på Rikets forsvar, men I)varifrån ett
Skärgårdsförsvar snart kunde utgå vid tillfälle
af behof, om planen i sådant afseende uppgjordes.
3:0 Att Sverige påkallar ett med mogen
öfverläggning uppfnttadt Befästningssystem, såsom
enda utvägen att jemna de underlägsna
krafterna, till någon lofvarxde förmåga att kunna
tillvägabringa ett kraftfullt försvar för sjelfständigheten,
om den hotades.
4:0 Att en Gräns-Fästning mot ÅlandsSkären,
till något skydd för Hufvudstaden, varit
mer i system, än anläggningen af VVanäs
Fästning.
5:0 Att sistnämnde Fästningsbyggnad matte
inställas, så länge medel för angelägnare
punkters befästande icke äro för handen.
6:0 Att nuvarande Bevärings - Exercice
är i militairisk bildningsväg utan ändamål; ty
att Bevärings-ynglingen,' vid fyllda 20 år, en
gång i sin lefnad, under 12 dagar leker med
Geväret, gör honom, från ingen synpunkt, hvarken
mer eller mindre tjenstbar som Soldat;
och den härpå använda kostnaden är förspilld
utan något resultat.
7:0 Att National - Beväringen borde till
Beklädnaden formas medelst en allmän antagen
National-Beväringsdrägt, utan Statens betungande.
8:0 Att bildningen till militairisk tjenstbarhet
borde ingå i folkundervisningen i allmänhet,
till och med i6:de året, och derifrån
Stats* samt Oec-Utsh. Uti, N:o 84. 3
till och med det ao:de äret Sstadkommas genom
Söndags-exercicer,utan Stats-Verkets betungande.
g:o Efter 2 r 81-9 Sider skulle den tili
krigstjenst activa Bevärings-skyldigheten inträda
och fortvara till och med fyllda 25 Sr. Under
denna tid skulle de Beväringsskyldige a utsatt
Helgedag, vid Sommarens början, vid Socknekyrkan
eller på annan tjenlig samlingsplats,
till mönstring och exercice sammankallas, och
likaledes en gang vid Sommarens slut. Af denna
Beväringsclass skulle Styrelsen, i mon af
medel och pröfvadt behof, kunna bilda och
sammandraga Batailloner till högst 12 dygns
exercice, sa nära hemorten, som möjligt; och
skulle de Beväringsskyldige för sådana tillfällen
af Stats-Verket kosthållas , men begagna
sina egna kläder, och hela denna styrka kunna
uppbådas att vid påkommande behof rycka
ut i fält.
10:0 Efter fyllda 35 till och med fyllda
35 års ålder, skulle de Beväringsskyldige en
gång örn året på Kyrkobacken mönstras och
exerceras; och skulle, i händelse af krig, Fästnings-Garnizoner
kunna, efter behof och genom
lottning, uttagas från denna dass, och den activa
hären äfven ifrån densamma förstärkas,
om behofvet och en i Landet inträngande fiende
gjorde det nödvändigt.
ir:o Ifrån 35 till och med 40 ars ålder,
skulle Beväringsskyldigheten innefattas endast uti
4 Stats ■ samt Oee,~Utsk. Bet. N:o 84.
Province-försvaret, eller resning uti massa, och
för denna händelse behöfvas inga föreskrifter.
iS:o Att målskjutningar borde här, såsom
i andra Länder, införas såsom Folklek, och prisutdelningar
af Statsmedel för de bästa skotten
ega rum.
13:0 Att Landets försvarsplan bör vara
allmänt känd, för att kunna vara allmänt hyllad,
och att detta äc enda vilkoret för styrka
och fasthet i en sadan plan.
14:0 Att Stats-(Jtskottet, vid Stats-Förslagets
uppgörande, måtte denna gång ingå uti
Försyars-Systemets granskning till alla dess detailer,
och att en för försvaret af Scandinaviens
sjelfständighet säkerligen uppgjord och det
hela omfattande defensionsplan måtte af StatsUtskottet
granskas, så i anseende till uppfattningen
af det hela, sorn till detailernas sammanhang
dermed.
15:0 Att Stats-Utskottet vid denna Riksdag
måtte beledsaga Förslaget till hvarje utgift,
serdeles för Försvars-Verket, med motiver
för behofvet, emedan Friherren icke föreställer
sig, att någon rättskaffens Representant
längre lärer kunna, på blott god tro, lemna sitt
bifall till Skattebidrag, om hvilkas nödvändighet
han ej genom en öppen och fullständig bevisning
är öfvertygad, helst man nu synes äfven
hos oss vilja öppna dörren till Statslåns-Systeinets
olycksbådande afgrund för ett Land, så
beskaffadt som Vårt, der ett sådant system icke
Stats- samt Oec.-Utsh. Uti. N:o 84. 5
kan hemta något stöd från en redan tillvarande
industriel kraft och inneboende förmåga till
en hastigt tilltagande utveckling af en sådan.
Dessa Friherrens tankar om Sveriges försvar
äro beledsagade med anföranden utaf flera
af Ridderskapet och Adelns Ledamöter.
Grefve Brahe, M„ anför hufvudsakligen:
1:0 att ett Sjöförsvar, i betraktande af
Sveriges geografiska läge, synes af behofvetpåkalladt,
icke för att ensamt i farans stund tillitas,
och då utgöra enda räddningsmedlet, utan
för att gemensamt med Landtförsvaret verka till
gemensamt ändamål;
2:0 att ett Befästnings-system finnes upprättadt
på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, och
af Högstdensamme gilladt redan före 1823 års
Riksdag; att det »tär iden »armaste gemenskap
med Central-försvaret, i sammanhang hvarmed
Wanäs Fästningsbyggnad blifvit företagen och
fortgår i mon af anslag; att i Befästnings-systemet
ingått plan till befästande af Stockholms
avenuer in. m,;
3:0 att Bevärings-Systemet öppnat en helt
ny Epoque i Europas Militairväsende i allmänhet;
att det, under form af skyldighet, återgifva
folken den fria mannens ursprungliga rättighet
att bära vapen till sitt lands försvar; att ett
fojkfattigt land, sorn hvarken kan uppställa eller
på fredsfot bör underhålla någon betydligare stående
aimée, måste på National-Beväringen utan
tvifvel beräkna och linna sitt Uufyudsakliga för
-
6 Stats- samt Oec.-Utsk. TJtl- N:o 84.
svar. Men att omtankan fordrar också, att vid
denna, som andra beräkningar, ej lata alltsammans
bestå i ziffran, utan äfven något i möjligheten
att verkställa; att det således icke är
allenast med hänsigt till folkmängd, utan äfven
till osconomiska förhållanden, som Sveriges Bevärings-System
bör tagas i betraktande; att,
ehuru nyttigt det är, att vid inträffande krig en
hvar vet sin plats i fråga om försvar, är det
likväl icke nödigt att öfvergå till ytterligheter
i fråga om detta system; att Sverige hittills
iakttagit en medelväg; att denna mitta, som
bestämmer, hvilka krafter man vid ett infallande
krig med säkerhet bör påräkna, icke kan
öfverskridas utan pä bekostnad af folkets trefnad
i fred; att förslaget om Beväringsskyldighetens
utsträckande, så långt friherren föreslagit,
äfven möter andra hinder än de financiela;
att af dessa i främsta rummet sig framställer
den förlägenhet, hvari Jordbruk och Näringar
skulle försättas derigenom, att en så betydlig
del af, till större delen, arbetande medlemmar
rycktes från deras vanliga yrken och sysslosättningar,
hvilken förlägenhet skulle uti många
olika former inverka på hvarje individ; och
att följderne deraf vore svåra om ej omöjliga
att förutsäga;
4:0 att Beväritigens korta öfningstid icke
fullkomligt uppfyller sitt ändamål, deruti instämmer
Grefven med Motionairen. Men den
har likväl, långt ifråg att blott kunna anses
Stats- samt Oec.-TJtsk. ZJtl. N:o 84.
sorn en lek med geväret, medfört den hufvudsakliga
och lyckliga verkan, att ali farhåga för
militair-tjenstgöring blifvit derigenom undanröjd
och derjemte hos ungdomen lifvat en krigisk
anda. Grefven upplyser derjemte, att förslag
äro uppgjorda till afhjelpande af den så allmänt
öfverlclagade brist i undervisningen, som nämnde
korta exercicetid medför, hvarvid man sökt
förena, så mycket som möjligt, de militaira fordringarne
med Landets oaconomiska ställning
och näringarnes interessen;
5:0 att det visserligen vore af väsendtlig
nytta att kunna införa den Nationaldrägt, hvarom
Friherre Anckarsvärd talat; att Kongl. Maj:t
på ett mera lämpligt sätt sökt befordra denna
vigtiga angelägenhet, emedan, utan allt slags
ersättning åt dem, som den anlägga, svårigheter
måhända skulle möta, enär antagandet beror
af hvars och ens godtfinnande, grundadt på begreppet
om nyttan deraf; att Staten ej kan
undandraga sig understöd eller bidrag i detta
fall, då det onekligen tillhör Staten att kläda,
beväpna, föda och löna sina försvarare;
6:0 hvad Befälet för Beväringen vidkommer
, så delar Grefven den af Motionairen yttrade
öfvertygelsen, att bildning bereder förmåga
att föra befäl öfver andra; att på den plats,
hvartill Konungens förtroende kallat Grefven,
det alltid, och så länge Grefven densamma innehar,
skall blifva dess yttersta bemödande att
befordra vetenskaplig bildning inom Svenska
8 Stats- samt Oec.-Utslt. Uti. N:o 84.
Hären; men att till befäl hufvudsakligen påräkna
unge män, visserligen bildade, samt äfven
lifvade af den bästa rnilitairiska anda, men
ovane vid sitt yrke, oerfarne vid Soldatens vård
och tjenstens öfriga fordringar, skulle, serdeles
i fråga om det unga Beväringsmanskapets anförande,
icke vara rådligt, utan borde äfven häri en
medelväg sökas, genom att bland Bevärings-ynglingarne
utvälja tjenliga ämn*n till SubalternOfficerare
och Underbefäl, hvilka, under äldre
och erfarne Officerares ledning, kunde vinna
öfning i sitt yrke och derigenom bana sig väg
till högre befordran efter deras förtjenster;
7:0 att Stats-Utskottet, enligt Grefvens öfvertygelse,
ingalunda kan befatta sig med
uppgörandet eller granskningen af Sveriges Försvarsplan,
än mindre med Scandinaviska Halföns,
emedan sådant tillhör uteslutande de båda
förenade Rikenas Konung, i stöd af bägge Rikenas
Grundlag; men att Grefven ville, till bevis för
de yttrade sattserne, gå Stats-Utskottet tillhanda
med alla de upplysningar, som af Stats-Utskottet
möjligen äskas.
jpj Grefve Cronstedt, Claes, anser Sjöförsvaret
böra intaga första rummet i Scandinaviens försvar,
saint yrkar, till följe deraf, icke allenast
nödvändigheten att fortfarande öka och underhålla
detsamma i Öfverenstärnmelse med den
uppgjorda planen, utan ock att bereda utvägar
till Sjö-befäls och manskaps större öfning.
Friherre af Nordin, C. J., delande i ali
-
Stats- samt Oec.-Utsb. litt. N:o g4- 9
mänhet de åsigter af ämnet, Grefve Brahe uttryckt,
yttrar: f:o att ett Sjöförsvar är nödvändigt
för att, sä länge som möjligt, förhindra
landstigningsförsök och sedan oroa fiendens communicationer;
2:0 att fienden, i händelse han
lyckas någorstädes landstiga, mäste oförtöfvadt
anfallas af den närmast stäende del af Arméen
och de angränsande Provincernes 5 Beväringsclasser;
3:0 att, i händelse fienden, detta oaktadt,
lyckats att fästa sig i landet, verkan af
Centralförsvaret dä inträder i sin fulla kraft.
Häraf följer således behofvet af Flottor; —• en
forokad öfning för Beväringen—;och Central-Fastningar.
Friherren är förvissad, att vi kunna afvärja
hvilket anfall som helst, blott en fast vilja
och ett lugnt förtroende till Konungen sammanhåller
våra bemödanden för den heliga saken:
Fäderneslandets Försvar; anseende i detta,
som i många andra fall , talen göra mindre till
saken och handlingen mer.
Grefve Rosen, Adolph, yrkar nödvändigheten
af ett Sjöförsvar, visar möjligheten deraf,
samt utreder anledningarne till den förmodan,
att väsendtliga förändringar i Europas Sjökrigsanstalter,
i följd af ångkraftens användande, skall
komma att ega rum.
Herr Lefrén, ffohan Pehr, delar i allmänhet
Grefve Brahes och Friherre af Nordins åsigter,
men yrkar: 1:0 att Landets säkerket ytterst
och egentligen hvilar på samtlige Medborgares
förmåga och deraf uppkommande vilja
io Stats- samt Oec.-Vtsh. Uti. N:o 84.
att personligen deltaga i Landets försvar, och
att ett val ordnadt systern för folkets upplysning
och vapenofningar utgör hufvudvilkoret för
uppkomsten och bibehållandet af en sådan förmåga;
anser- ej nödigt eller klokt att utsträcka
nuvarande Beväringsskyldighet, icke eller att
exercice eger ruin under alla Bevärings-åren,
men säger bestämdt, att den närvarande är för
inskränkt, samt anser 3:ne Exercice-möten vara
tillfyllestgörande och nödvändiga; 2:0 att Skärgårds-flottan
är en af de väsendtligaste och minst
kostsamma länkarne i Försvars-systemet, och
intager, i vigt, rummet näst efter Beväringens
vapenofningar; 3:0 att Central-försvaret för ingen
del är afsedt för att utesluta försvaret å
öppna fältet; att fienden tvärtom bör mötas med
all den kraft, Landet kan åstadkomma; att ett
fattigt folk bör taga till grundsatts att göra korta
men alfvarsamma fälttåg, men Styrelsen vara
betänkt på medlen att göra försvaret möjligt,
äfven om de första kraftiga försöken misslyckats;
och sålunda uppkommer begreppet af det Centrala
försvaret, som till sin grund är ett nödfallsmedel,
men säkert verkande och nödvändigt
att förbereda.
Herr Coijet,C. F., anser Skärgårds-flottan böra
utgöra Hufvud-elementet i Sveriges Sjöförsvar,
men att Fregatter och mindre seglande fartyg
äfven böra finnas, synnerligen för att beskydda
handeln, och derunder tillika gifva öfning åt
Sjöbefäl och lölk.
Stats- samt Oec.-Utsfi. Uti. N:o 84 11
Genom remiss från Hedervärda BondeStåndet,
har äfven till Utskotten ankommit Rera
derstädes, i anledning af Friherre Anckar svärds
ofvannämnde Memorial, afgifna yttranden, deruti
Anders Håkansson fran Elfsborgs Län, med
fästadt afseende på de menliga följder för Bonde-Ståndet,
hvilka, med ett utvidgadt Conscriptions-system,
synas Talaren förknippade, framställer
Friherrens förslag såsom ledande till hela
Svenska Allmogens förtryck och förvandlande
till en för alla andra slags yrken otjenlig och
för Landet desto mer kostsam Soldathop. Han
anser: att stående Arméen alltid är kärnan i
Landets försvar; att Allmogen i bebofvets stund
otvunget offrar allt: Lif och Blod, för Konung
och Fädernesland, samt anför bevis härpå ur
Sveriges Historia.
Uti detta yttrande har förenat sig Johan
Bingtsson från Vester-Norrland, hvarefter de flesta
af Ståndets Ledamöter förklarat Anders Håkanssons
åsigter uttrycka deras gemensamma
tanka.
Hans Jansson från Elfsborgs Län yttrar:
att Rikets försvars-anstalter äro en sak, sorn virserligen
förtjenar all uppmärksamhet, ty vår
sjelfständighet och frihet beror derpå. Att sätta
de förra på så respectabel fot som möjligt,
är att betrygga de senare. Men då man söker
vinna detta mål genom nya inrättningar, så böra
dessa afse, icke allenast en förökad personal
vid Rikets Krigsinagt, utan äfven sättet att till
-
ii Stals- samt Öec.-Utsk. Uti. Nro 84-
skapa och möjligheten att underhålla denna Försvars-styrka,
både i moraliskt, fysiskt och csconomiskt
hänseende. Han anser Friherre Anekarsvardf
förslag medföra menliga följder för
Religion, Sedlighet och Uppfostran, och, under
en sträng tillämpning, bereda en ojemn fördelning
af den med Fosterlandets försvar förenade
bördan.
Vice Talmannen jjfon jonsson anser det,
enligt Grundlagen, icke tillhöra någon annan, än
Konungen, att framställa planer till beslut om
förändring eller förminskning af Sjöförsvaret,
hvilket måste blifva Rikets oundgängliga
vapen.
Casper Wijkman från Upsala Län bestrider
väl, att förslaget innebär en sådan våda som
de förenämnde Ledamöierne af Bonde-Ståndet
förmenat, men anser en utsträckning af Jdeväringsskyldigheten
nu icke vara verkställbar.
Eric Andersson från Vesterås Län befarar
detsamma vara i högsta grad vådligt och ledande
till sinnenas uppretande.
Vidare hafva Utskotten fått emottaga, genom
ytterligare remiss från Höglotlige Ridderskapet
och Adeln, anmärkningar och idéer, i
anledning af Friherre Anckarsvards Tankar om
Rikets Försvarsanstalter, hvilkas innehåll Författaren,
Herr Montgommery, Gustaf, i slutet af afhandlingen,
sammanfattat uti följande sattser:
Stats- samt Oec.-Utsh. Uti. N:o 84. i3
1:0 att Conscriptions-Systemet är hufvudgrunden
för försvaret af vär politiska sjelfständighet;
s:o
att Central-försvaret dermed står i ett
bestämdt och ovilkorligt samband;
3:0 att en tillräcklig Skårgårds-flotta derifrån
är lika oskiljaktig, som deri af hufvudsaklig
nytta och synnerlig användbarhet;
4:0 att för densamma ett Sjö-etablissement,
oåtkomligt för belägring fran fasta landet, i
närheten af Stockholm borde inrättas;
5:0 att Hufvudstaden borde befästas, och
kan sålunda utgöra ett vigtigt och uthållande
försvar;
6:0 att Wanäs Fästning är en ganska nyttig
och icke planlöst uppförd, centralt belägen
Hufvud-Depot;
7:0 att baserade derpå och i sammanhang
dermed, längs Arméens osconomiska operationslinier,
om möjligt, inom hvarje af Landets Regioner,
Filial- eller Operations-Depöter borde
uppföras, icke starkare befästade, än som fordras,
för att sätta dem i säkerhet för fiendtliga StröfCorpser;
8:0
att vissa af Mälarens Sund och de märkvärdiga
förenings-punkterne af Landets vigtigaste
vägar vid Jönköping borde befästas, dock icke
med kostsamma permanenta verk;
9:0 att Allmänna Beväringen och Indelta
Arméen, i mon af vacancer, borde amalgameras;
,4 Stats- samt Oec.- TJtsk. Uti. N:o 84.
10:0 att Militair-Lärare borde anställas vid
alla offentliga högre och lägre Scholor;
11:0 att de i Arméen qvarstående Officerare
borde årligen exercera den Beväring, sorn.
icke ingått i Regementenas Numer;
„is:o att Guerilla-kriget till lands och vatten
är närmast öfverensstämmande med Landets
focala fordringar och det fruktansvärdaste för en
inryckande fiende.
Med sistnämnde anförande hafva till Utskotten
blifvit remitterade åtskilliga inom Riddeiskapet
och Adeln afgifna yttranden.
Herr von Vegesack, Ernst, har framställt
sina åsigter af Sveriges försvar och dervid hufvudsakligen
anmärkt:
1:0 att ingen egentlig Försvars-plan kan.
af Rikets Ständer uppgöras;
3:0 att nuvarande 5 Bevärings-classer, i
förening med stående Arméen, äro tillräckliga
för Landets försvar, men att större öfning och
bildning likväl fordras;
3:0 att vi böra ega så väl Skärgårds- som
Örlogsflotta, men att den senare ej behöfver
vara alldeles så talrik, som andra Talare yrkat;
4:0 att Central-Försvar af sig sjelft uppkommer,
sedan man är slagen vid gränserna;
att Central-Fästningar böra finnas, men att Wanås
icke är lämplig punkt dertill, utan snarare
trakten af Kongsohr; samt att en Fästning borde
finnas i Upsala-trakten.
Herr Nordensköld, Otto Gustaf, anser Or
-
Stats- samt Oec.-TJ tsh. Uti. N:o 84. i5
logsflottan för Rikets försvar ovilkorligen behöflig,
men nekar ej Skärgårdsflottans nytta och
nödvändighet.
Grefve Platen, Baltzar Bogislaus, utvecklar
Central-Försvarets grunder och nödvändigheten
att under fredstid förbereda detsaminas möjlighet,
samt anser Sveriges Sjöförsvar egentligen
böra grundas på Skärgårds-flotta i förening
med Ångfartyg och Fregatter.
Slutligen hafva Utskotten, genom remiss af
den 17 sistlidne Augusti, fått från Högloflige
Ridderskapet och Adeln till utlåtande emottaga
ett af Heir von Qvanten, Carl, afgifvet tryckt
anförande* under titel: Tankar om Forsvars
Verkets
och Arméens Organisation
Talaren framställer 3:ne frågor:
1:0 Hvilka äro de Nationer, på hvilka Scandinavien
synnerligast bör fästa sin uppmärksamhet
vid frågan om etc ändamålsenligt FörsvarsSystem?
2:0
Hvarpå bör Scandinaviens Hufvudförsvar
grunda sig?
3:0 Om en fiendtlig Armée skulle gå öfver
Ålands Haf på isen till Grislehamn, eller
sjövägen landa på våra kuster och hota Hufvudstaden,
bör då Periferiförsvaret antagas framför
Centralförsvaret och, om det senare antages,
huru bör det ordnas?
Efter dels politiska, dels militairiska betraktelser,
besvarar Talaren dessa frågor sålunda:
att då England, Preussen och Danmark hafva
i6 Stats- samt Og.-UtsA. Uti. N:o 84-
i grunden lika politiskt interesse med oss, Ryssland
är den Magt, som egentligen bör fästa var
uppmärksamhet; att, då Sverige till det mesta
är kringflutet af haf, sjöförsvaret, synnerligen eri
Örlogs-Flotta, bör utgöra hufvud-försvarsrnedlet,
samt att, ”om en fiendtlig Arrnée skulle förmå
lauda på våra kuster, måste den bekrigas och
tillintetgöras, genom en National-armering och
allmän resning i massa.”
Vidkommande dernäst Armeéns organisation,
sa anser Talaren indelta Arméen böra alldeles
afskaffäs, såsom, i dess tanka, både för kostsam
och derjemte otjenlig och otillräcklig för
ändamålet, samt i dess ställe skyldigheten till
krigstjenst utsträckas till 30 års ålder för alla
folkclasser utan undantag; samt Exercice-Depöter,
i stället för nuvarande Regementen, inrättas,
hvilka borde hållas i verksamhet från
och med October till och med Maji månad
hvarje år, och der det unga manskapet emellan
ao:de och 2 5:te året borde exerceras afdelningsvis
under bestämda tider, hvarefter en 3:ne
veckors sommarmanöver borde fullborda bildningen.
Ifrån 2 5:te året skulle all exercice
upphöra, men skyldigheten till krigstjenst fortfara
till fyllda 30 år.
Vidare lemnär Talaren förslag till en total
förändring af indelta Cavallefiet, i hvars ställe
20 Cavalleri-Depöter, af 2 50 tnan hvardera, borde
inrättas, af hvilka 4 tillsammans skulle utgöra
ett
Stats- samt Ofic.-Uts*. Uti. N:o 84. 17
ett Regemente, hvarjemte meddelas ett project
till aflöning för Befälet vid Infanteriet, med 25
procents förhöjning för Cavalleriet.
Slutligen anser Talaren att 3--dje HufvudTitelns
anslag höra nedsättas, hvartill de inskränkningar,
han föreslagit, förmenas gifva anledning;
att Rikets Ständer böra taga i betraktande
nyttan af att alla Embetsmäns Boställen
bortarrenderas, hvarigenom en jemnare Lönereglering,
äfven inom de Civila Standen, kunde
komma att ega rums att Wanäs Fästningsbyggnad
bör inställas, dä penningar bättre kunna användas,
såsom till Sjöförsvaret, Dockbyggnader
&c.; att Pionnier-Corpsen, i följd deraf, bör
upplösas och fördelas pä Correctionshusen; samt
att anslagen till Gottlands Nationai-Beväring
mä minskas.
Med uppmärksamhet hafva de förenade Utskotten
genomläst och med noggrannhet pröfvat de
vidlyftiga, dels tryckta, dels skrifna Handlingar,
som, rörande detta lika vigtiga som vidtomfattande
ämne, blifvit till Utskotten remitterade,
och hvilkas hufvudsakliga innehall nu blifvit
anfördt.
Ainnet har päkallat den strängaste och mest
sammanhällna uppmärksamhet ä Grundlagarnes
bestämmelser för Riksdags-ärendenas behandling;
det alfvarligaste bemödande att ej intränga pi
Styrande Magtens område; den största varsam
Bih.
till R. St. Prot. 1828 och 182g, 4 Sami. 2 Afd%
1 Band. Ztdje Höft. 2
i8 Stats samt Oec. Utsh, Uti. N:o 84.
het vid uttalandet af Utskottens åsigter, rörande
de yttrade serskilda meningarne örn vissa delar
af Rikets Försvarsanstalter.
Då, å ena sidan, Friherre Anckarsvärd yrkat:
att Stats-UtskotteC, vid Stats-Förslagets uppgörande,
måtte denna gång ingå uti FörsvarsSystemets
granskning till alla dess detailer; att
en för försvaret af Scandinaviens sjelfständighet
säkerligen uppgjord och det hela omfattande defensions
plan måtte af Stats-Utskottet granskas,
så i anseende till uppfattningen af det hela, som
till detailernc-S sammanhang dermed m. m ; samt,
R andra sidan, flera Ledamöter, sa val inom
Höglo fiige Ridderskapet och Adeln som Hedervärda
Bonde-Ståndet, hvilka sig öfver motionen
utlåtit, bestridt Stats-Utskottets och Ständernes
rätt att i en så beskaffad gransknings- och
förslagsåtgärd sig inlåta; så hafva förenade Utskotten
trott sig, i främsta rummet,kböra till utredande
upptaga denna fråga. Utskotten hafva
ej af Motionairens nyss anförda ord: ’’säkerligen
uppgjord och det hela omfattande defensims plan
kunnat fatta annan mening, än att dermed åsyftades
en af Styrelsen uppgjord så beskaffad
plan, helst en motsatt tydning af Motionairens
ord, som vore meningen, att Stats-Utskottet
borde en sådan plan med alla dess detailer uppgöra,
skulle, enligt Utskottens tanka, innebära
en i uppfattningen lika grundsattsstridig, som
i verkställigheten omöjlig fordran.
Ehuru Utskotten anse önskligt, att så väl
Stats- Samt Oec,-Utsh UtL N:o 84. t§
Folket, sorn dess Representanter i allmänhet, egde
den kunskap, sorn fordras, för att någorlunda
klart fatta och bedöma möjligheten och sättet
för Rikets försvar, emedan en om Rikets
väl vårdsam Styrelses omsorger och bemödanden
derigenom ansenligen skulle lättas, många missförstånd
uteblifva, och fördelar äfven för försvarets
beredande härflyta; så anse Utskotten
likväl, att folkets ombud, af omtanka för dess
framtida säkerhet, böra vara lika angelägne om
att icke offentligen uttrycka folkets tanka öfver
detailerne af sättet att, i händelse af behof, försvara
sig, som de böra vara mone om att i ord
och gerning inför hela verlden i allmänhet Uttrycka
dess orubbliga föresatts, att under fredens
lugn bidraga till sådana förberedande åtgärder,
som fordras, för att i farans Stund kunna,
med fullt hopp om framgång, försvara Konung
och Land; men om ock en allmännare kunskap
örn krigsväsendet inom Representationen
egde rum, anse Utskotten likväl, att det Vora
mindre väl betänkt, om Ständerne, med begagnande
af den rättighet dem i 89 §• RegeringsFortnen
är förvarad, skulle företaga sig försöket
att uppfatta en försvar&plart för Riket, emedan
Lagstiftande församlingar icke sammansättas, under
förutsättning att de skola befatta sig med
Administrativa ärendens beredning, hvilket i alla
välbeställda Stater tillhörer Styrelsen, utan
med den allmänna Lagstiftningen, medBeskattningen,
samt med Förvaltningsåtgärdernes granskning.
20 Stats- samt Oec.-Utsk. Vik N:o 84
Sedan Utskotten salunda ansett sig hvarken
böra eller kunna befatta sig med utarbetningen
af planen för Rikets försvarsanstalter, hvilket
icke eller, efter Utskottens förmenande, af Motionairen
åtyftats, återstår att utreda, huruvida
Rikets Ständers Stats-Utskott, i stöd af Grundlagen,
eger rättighet, att af Styrelsen fordra ett
offentligt framläggande af en så beskaffad plan
för Rikets försvar, som Motionairen förutsatt
såsom befintlig, och ansett Stats-Utskottet böra,
så väl i anseende till uppfattningen i det hela,
som till detailernes sammanhang dermed, granska,
för att derpå grunda sina tillstyrkanden,
rörande Statsutgifterne, hvilka sålunda motiverade
borde för Rikets Ständer framläggas.
Å ena sidan är det klart: att Stats-Utskottet,
likasom alla andra Rikets Ständers Utskott, i
stöd af 4? §. Riksdags-Ordningen, i allmänhet
eger att genom sin Ordförande hos Hof-Cancelleren
begära utverkandet af Konungens Nådiga
befallning till vederbörande Verk oell Embetsman,
att aflemna de muntliga eller skriftliga
upplysningar. Utskottet anser sig behöfva; att
Konungen, enligt 5 8 §• Regerings-Formen, vid
hvarje Riksdag bör låta för Stats-Utskottet uppvisa
Stats-Verkets tillstånd i alla dess delar till
inkomster och utgifter, fordringar och skulder;
samt, enligt 59 §. Regerings-Formen, låta till Utskottets
öfverläggning framställa hvad Staten
kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterne;
att Stats-Utskottet, enligt 63 §. Regerings-For
-
Stats- samt Oec.-VtsJu Uti. N:o 84. 21
men, bör uppgifva och Rikets Ständer pröfva
Statsverkets behof, bestämma huru serskilda
summor af Beviliningen skola till serskilda ändamål
användas, och dessa summor under bestämda
Hufvud-Titlar uti Riks-Staten ansia; att
medlen, enligt 65 §. Regerings-Formen, icke
mä annorlunda användas än fastställdt blifvit;
samt att Stats-Utskottet, enligt 30 §. Riksdagsordningen,
åligger efterse och granska om, emot
Rikets Ständers beslut, de till hvarje Hufvud.
Titel anslagne summor befinnas dragna till andra
ändamål, än dem, som under samma Hufvud-Titel
höra, eller något af Rikets Ständer
fastställdt anslag, är öfverskridet.
Men å andra sidan är otvifvelaktigt: att
Riket, enligt r och 4 §. Regerings-Formen,
skall styras af Konungen, ej af Konungens
Rådgifvare eller Folkets Representanter;
att, enligt. 7 §. Regerings-Formen, alla Regeringsärenden
skola i Stats-Rådet föredragas, utom
dem, sorn angå Rikets förhållanden till främmande
Magter, och Commando-mål, hvilka senare
Konungen, i egenskap af Högste Befälhafvare
öfver Krigsrnagten till Hands och Sjös,
omedelbarligen besörjer; att Konungen, enligt
14 Regerings-Formen, eger högsta befälet öfver
Rikets Krigsmagt till Lands och Sjös; att,
enligt 36 §.3 mom. Riksdags-Ordningen, tillvaron
af sådana Riksärenden förutsättas, hvilka,
tidigt Regerings-Formen, icke på Rikets Ständers
åtgärd ankomma; att, enligt 90 §. Rege
-
aa Stats-" samt Oec,- Utsi, Uti, N:o 84.
rings-Formen, under Rikets Ständers och deras
Utskotts pröfning icke må, uti något annat fall,
eller på annat sätt, än Grundlagen bokstafligen
föreskrifver, komma frågor om verkställigheten
af någon inrättning; att blott Rikets Ständers
Constitutions-Utskott, enligt 105 §. Regeringsformen,
eger tillgång till Stats-Rådets Protocoll,
likväl med undantag af dem, som blifvit
förda i Ministeriela ärenden och Commando•
inål, hvilka endast i det, som rörer allmänt kända
och af Utskottet uppgifna händelser, må kunna
fordras; att Tryckfrihets-Förordningens a
, som bestämmer, att Handlingar i allmänhet
må af en or' hvar kunna erhållas, för att genom
trycf JttentliggÖras, likväl i dess 4 mom,
derifrån. iland andra, uttryckligen undantager
Protoco.l, hållna i Ministeriela ärenden och
Commandomål jemte Stats-Råds Protocoll och
Handlingar; att 3 §. 10 mom. lika uttryckligen
förbjuder allt kungörande i tryck af hvad,
som rorer Statens å färda varande underhandlingar
med främmande Magter, eller etjest af
Konungen, i sammanhang med dem, tillernade beslut
och ajsigter, samt Dess Ministrars, Ruds
och Sändebuds värf, om det ej sker med Regeringens
tillstånd eller med officiel tillåtelse; samt
att, i fall sådant kungörande sker af den, sorn
Konungens och Statens hemligheter betrodde äro,
brottet då straffas , enligt 4 Cap. 5 §. Missgärnings-Balken.
Dessa äro de Grundlags-Stadgauden, hvilka
Stats- samt Oec.-Utsk. Uti. N:o 84. *3
kunna anföras såsom mer eller mindre bevisande
för och emot den af Motionairen yrkade sattsj;
men intet af dem alägger eller berättigar Utskotten
att af Styrelsen fordra ett offentligt meddelande
af planerne för Rikets försvars-anstalter,
intet af dem förbinder Konungen att sa beskaffade
upplysningar meddela. Grundlagens Stiftare
hafva i detta, likasom i flera likartade fall,
befunnit sig på den icke skarpt bestämbara gränsen
emellan Styrelsens och Folkombudens naturliga
magtområden och derföre sett sig af sakförhållandenas
kraf föranlatne att, i stället för
positiva, i viss §. uttryckta, stadganden, vädja
till Grundlagarnes uttalade anda, till Statsrriagternes
ömsesidiga upplysning om hvad samhällets
väl fordrar, till deras inbördes förtroende,
vid medlens utfinnande att detsamma befordra.
Utskotten anse ej detta såsom en brist i våra
Grundlagar, utan tvärtom såsom en fullkomlighet,
såsom ett helsosamt medel till bibehållande
af moraliskt samband emellan Konung och
Folk, ett samband, sorn försvagas i samma förhållatide,
som Lagstiftaren skulle försöka att genom
Lagbud bestämma sådana förhållanden, som
ligga utom den positiva Lagstiftningens gräns
och förmåga.
Till följe af dessa nu yttrade grundsattser,
har Stats-Utskottet icke ansett sig hvarken genom
Grund-Lagarnes bokstaf eller anda förbundet,
eller berättigadt att, i detta fall, efterkomma
Motionairéns önskan, ej eller med Riket*
i\ Stats- samt Oec. Utsh. Uti. N.-o 84-
väl och bästa Öfverensstämmande, att af Konungen
begära del oell kännedom af Rikets Försvarsplan,
i afsigt att densamma offentligen meddela,
såsom motiv för de af Utskottet till- eller
afstyrkta anslag till Försvarsverket, hvaraf likväl
ej den slutsatts får dragas, att Utskottets
Ledamöter saknat de upplysningar, som varit
behöflige för bestämmandet af deras röst vid
Stats-regleringens uppgörande, eller att Utskottet
behöft framlägga omotiverade förslag, ehuru
försvarsplanerne icke kunnat, eller, efter Utskottets
tanka, bordt såsom bilagor Betänkandena
åtfölja, om de ock varit af Styrelsen Utskottet
meddelade.
Sådan är Utskottens åsigt af motionens formela
del, och Utskotten hade måhända här
kunnat sluta; men då motionen blifvit till Utskottens
utlåtande remitterad och densamma vidrörer
blott serskilda delar af försvarsanstalteme
samt framkallat manga upplysande och äfven
dyrbara yttranden af så väl åtskilliga Konungens
Rådgifvare, som andra Ledamöter inom RiksStåuden;
så anse Utskotten sig icke böra underlåta
att, i anledning af hvad sålunda förekommit,
äfven sin tanka uttrycka.
Vid den mörka tafla, Motionairen uppdragit
öfver den politiska ställningen i Europa,
hafva Utskotten blott i förbigående fästat sin
uppmärksamhet, för att deraf få ett tillfälle att
anställa jemförelse emellan vårt samhällsskick
och andra Länders, emellan hvad vi ega och de
Stats- samt Oec.-Utsh. Uti. N:o 84. a5
sakna. Denna tafla, i fall den någorstädes finner
sin urbild, bör åt Scandinaviens inbyggare
ge en förnyad anledning att älska den Styrelseform
och de Grund-Lagar, som skydda deras
borgerliga trefnad, och vörda den Regentsiägt,
Sorn samvetsgrannt uppfyller sina åtagna och besvurna
förbindelser, och att i behofvets stund
känna sig ej endast pligtige, men ock mägtige
att, för försvaret af Scandinaviens frihet och sjelfständighet,
hvarken frukta faror, försakelser eller
uppoffringar. Det är hvarje inedborgares
pligt att lifva och underhålla denna öfvertygelse
om egen borgerlig trefnad, detta förtroende
till en vårdande Styrelse. Förenade utgöra de
den grund, hvarpå Statens bestånd och sjelfständighet
ytterst hvila, de skapa viljan, och med den
formägan att afvärja allt anfall, all främmande
inblandning i Statens inre angelägenheter.
Utskotten tro sig endast gå Motionairens
Önskan till mötes, då, utan att förbise vådan af
de collossala krafter, som i en framtid för fosterlandets
sjelfständighet möjligtvis kunna blifva
hotande, Utskotten utan fruktan och utan
öfvermod uttala den öfvertygelse, att Sverige
kan försvaras, och att ingen af dess inbyggare
är för frihet och sjelfständighet så känslolös, att
han vill undandraga sig de bördor, som med
försvaret deraf äro oundgängligen förknippade.
Huru detta försvar bär inrättas och om de förberedande
anstalterne dertill böra hufvudsakligen
lämpas till Sjöförsvaret, eller uteslutande
16 Stats- samt Oec. Utsk. Uti, N:o 84.
rigtas åt Uandtförsvaret, är hvad som först bör
tagas i betraktande.
Motionairen yrkar det senare, på grund
deraf, att han anser Sjöförsvaret olämpligt, i anseende
till bristande förmåga att åstadkomma något
verkligt. Utskotten åter tveka ej att framställa
den öfvertygelse, att Sjöförsvaret kan åstadkommas
och bör begagnas j förening med
Landtförsvaret; att, likasom deteria vapnet icke
utan fördel understödjes af det andra, så måste
det ena slags försvaret räcka det andra handen
till förenade bemödanden för ett gemensamt mål.
En närmare utveckling af denna tanka anse Utskotten
ligga utom kretsen af deras befattning.
I enlighet med dessa nu yttrade åsigter
anse sig Utskotten alldeles icke kunna tillstyrka
att minska anslagen till Sjöförsvaret till hvad
som erfordras att endast underhålla ett inskränktare
Marin-etablissement, utan hysa Utskotten
det fasta hopp, att Rikets Högloflige Ständer,
af Konungen närmare upplysta om Försvarsverkets
tillstånd och behof, och sjelfve lifvade af
en sann fosterlandskänsla, icke skola sakna utvägar
att sammanbringa de erforderliga medlen,
på ett sätt, som med Rikets sannskyldiga bästa
finnes förenligast.
Tvisten om ett periferiskt eller centralt
Försvars-system med deraf följande Fästningsanläggningar,
anse sig Utskotten icke behöfva
upptaga; deri är redan afgjord till fördel för det
senare. Krigshistorien bevisar bäst fördelen af
Stats- samt Oee. TJtsJt. Uti. N.o 84. 37
det centrala försvaret; den visar oss mägtiga och
rika Stater, sorn fallit, i brist på ett sådant, eller
nödgats för sin frälsning vidtaga de otrhördaste
uppoffringar. Både theori och erfarenhet
förena sig om att vitsorda detta systems gagnelighet,
och det är ej mindre mägtiga Stater,
som längst böra uppskjuta vidtagandet af den
enda utvägen att jemna de underlägsna “krafterna,
till någon lefvande förmåga att kunna tillvägabringa
ett kraftfullt försvar för sjelfständigheten
när den hotas."
Utskotten instämma således helt och hållet
i de åsigter, rörande Centralförsvaret, som Herr
Friherre Nordin samt Herrar Lefrén och Montgommery
utvecklat; och om äfven Utskotten icke
anse Wanäs Fästning ensam uppfylla alla de
vilkor, som med ett fullständigt Centralfästningssystem
åsyftas, så äro dock Utskotten långt ifrån
att, med Motionairen och Herr von Vegesack,
vilja tillstyrka inställandet af denna Fästningsbyggnad
och anläggandet af en Fästning
mot Ålands-skären, så vida dermed menas en
Landt-Gränsfästning, hvilken, ehuru under gynnande
omständigheter och vid offensiva företag
gagnelig, likväl, vid en fiendtlig invasion, kunde
komma att blifva en önskvärd vapenplats
för fienden.
Att National-Beväringen icke ännu är allt
livad den kunde och borde vara; att den tarfvar
en större militairisk tjenstbarhet, och, till vinnande
deraf, en längre fortsatt ändamålsenlig,
20 Stats- samt Oec. Utsh. Uti. N:o 84.
efter landets tillgångar och näringarnes fordringar
beräknad, vapenöfning, mäste erkännas oell
bör afhjelpas. Men att, såsom Motionairen påstår,
nuvarande Btvärings-exercice är utan allt
ändamål, och nuvarande Bevärings-Lag blott
ofullkomligt uppfyller den stående Arméens otillväcklighet,
kan ingalunda medgifvas. Utskotten
tro: att den numeraira styrkan af vår National-Beväring
står i ett väl afpassadt förhållande
till våra näringar och oaconomiska tillgångar;
att, i betraktande af vårt lands läge, gränser,
naturliga beskaffenhet och deraf följande
försvarsmedel, denna Beväring, tillsammans med
den stående Arméen, uppgår till en, mot beliofvet
och möjligheten att den underhålla, fullt
svarande personal; och att en ökning deraf,
genom att utsträcka Bevärings-skyldigheten ända
tili 4o:de året, såsom Motionairen föreslagit,
skulle vara utan ändamål, så länge ej Staten
magtat anskaffa alla för en så stor styrka erforderliga
förråd af beväring, utredning m. in. Finnas
åter dylika förråd, så skola i vapen redan öfvade
försvarare icke fattas, och säkert, om Utskotten
icke alldeles misskänna det Svenska folklynnet,
skall, efter fulländad Beväringspligt, den till fri
man utvecklade ynglingen, i farans stund, af
fri vilja och egen fosterlandskänsla, gripa till
vapen, utan att behöfva dertill kallas endast
af lydnaden för en af Samhället ålagd tvångslag.
I sammanhang med frågan om angelägenheten
af något mer utsträckta vapenöfningar för
Stats- samt Oen.-Utslt. Vtl. N:o 84. 29
nuvarande Beväringsmanskap, anse Utskotten
sig böra uttala den öfvertygelse, att en National-Beväring,
för att kunna uppfylla hvad man
af densamma har att vänta, icke får sakna en
så kallad Stam af stående trupp; att vår nuvarande
indelta Armée utgör den mest ändamålsenliga
Starn för Sveriges Beväring, samt
att densamma, långt ifrån att, såsom Herr v. Qvanten
bestämdt yrkat, oph af Friherre Anckarsvärd!
åsigter synes blifva en följd, afskaffas, bör framgent
till behöflig styrka bibehållas, men dess
tjenstbarhet . fullkomnas, i den mon tillgångarne
medgifva och krigskonstens fortgående utbildning
kräfver.
Motionairens yttrande om folkbildningen
i allmänhet öppnar för undersökningen en ny
bana, hvars mål omfattar den vigtigaste, på alla
åldrar verkande, national-angelägenhet. Men
då denna angelägenhet redan utgjort och ännu
utgör föremål för en noggrann och allsidig undersökning,
hvaraf resultaten äro att förvänta,
så anse sig Utskotten endast böra tili t tt korrt
besvarande upptaga de frågor, Motionairen framkastat,
rörande,lämpligheten deraf, att med den
allmänna folkundervisningen förena bildningen
till militairisk tjenstbarhet, genom införandet i
Scholan af vapenöfningar för ungdomen, frän
12 till och med 16 års ålder.
Åtskilliga farhågor hafva inom Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit yttrade för följderna ai
ett sådant förslag, i fall det skulle antagas, och
3o Stats- samt Oec. Utsh. Uti, N:o 84-
ehuru Utskotten icke i allo dela dessa farhågor,
anse de dock de föreslagna ätgärderne, dels i verkställigheten
vara med åtskilliga svårigheter behäftade,
<lels åter till det åsyftade målet icke ledande.
Inrättandet af Folkscholor inom hvarje Socken
eller mindre District, om ock allestädes möjligt
i ett glest befolkadt land, möter redan stora
hinder, hvilka än mer skulle förökas genom
det stadgandet, att Exercicemästare vid hvar och
en Schola skulle anställas. Folkscholans syftning
är, att, efter ett ringare fastställdt kunskapsmätt,
bereda en allmän medborgerlig bildning; tillämpningen
deraf till serskilda yrken och serskilda
pligter hör till en annan dass af bildning,
till en annan ålder, än barnets.
Försvarsskyldigheten åligger mannen; det
är han, som bör utbilda sin förmåga att den
uppfylla. Vapenöfningarne fordra krafter, ihärdighet
och öfvertygelse om deras nödvändighet..
Såsom tvångsmedel, införda i Scholan, blifva
de uttröttande och tnodfällande; till barnlek böra
de icke förringas.
Oin folkscholan utbildar begreppet om fädernesland,
medborgerliga pligter och deraf följande
medborgerliga rättigheter; om hon, jemte
själsodlingen, befordrar den physiska utbildningen
till kroppens stärkande och krafternas förökande;
så har hon hunnit sitt mål och beredt
de förmögenheter, dem behof och omständigheter
sedermera både böra och kunna, till serskilda
ändamål, fullkomna.
Stats- samt Oec.-tJtsA. Uti. N:0 84- 3i
Att vid Kyrkorna hvarje Söndag om sommaren
anställa vapenöfr.ingar, är ett af alder i
Sverige öfligt bruk, sorn af Gustaf II Adolph
formligen påbjöds och reglerades, och hvaraf en
lemning ännu qvarstår i Kyrkoparaderna, hvilkas
nytta erfarenheten vitsordat.
OirqUtskotten, utan att förbise de olägenheter,
sorn för allmänheten skulleuppkomma genom
dessa kyrkoparaders utsträckning till Beväringen,
skulle erkänna deras fördelaktiga inflytande,
sker sådant erkännande, likväl under förutsättning,
att dessa öfningar anställas med ynglingar,
som, i anseende på krafter och kroppsutbildning,
deruti kunna med fördel deltaga.
Men ynglingar från 16 till 20 års ålder hafva,
sällan i vårt land, uppnått den växt och kroppsstadga,
som fordras för Gevärets obehindrade
handterande m. m.
Uti Motionairens förslag, att målskjutning
borde, såsom en folklek införas och med premier
uppmuntras, instämma Utskotten, ehuru
de icke förbise svårigheter vid verkställigheten.
I de norra och skogrika Länen, der bössan är
ett förvärfningsmedel och landtrnannens ständiga
följeslagare vid dess skogsvandringar, är
färdigheten i hvarje skjutning redan så fullkomnad,
att något derutöfver ej återstår att önska.
Deremot i slättbygderna, der ett motsatt förhållande
eger rum, skulle, genom den föreslagna
utvägen, måhända kunna vinnas hvad landets
natur i de förra sjilfrnant åstadkommit;
3a Stats- samt Oec.-Utsk. Uti. N--o 84-
men då ett lagstadgande härutinnan synes min"
dre lämpligt, torde uppmuntrande efterdömen
endast kunna ifrågakomma.
Motionairens önskan, att en National-Beväringsdrägt
matte anläggas, är, efter hvad flera
Talare inom Högloflige Ridderskapet och Adeln
upplyst, och af de till Stats-Utskottet i Nåder
öfverlemnade förslag för regleringen af Arméens
inateriela behof vitsordas, redan förekommen.
Utskotten fä således blott tillägga den
önskan, att fördelarne af denna förändring i Beväringens
beklädande måtte inses och begagnas.
Motionairen yrkar, att Landets försvarsplan
bör vara allmänt känd, för att vara allmänt hyllad,
och att detta är enda vilkoret för styrka
och fasthet i en sådan plan. Om med denna
försvarsplan afses rigtningen af Krigsförvaltningen
i allmänhet, Krigsrnagtens utredning och
öfning, anordnandet af Fästningar och Förråd,
ett militairiskt bedömande af Landets förmåga
till ett alfvarligt försvar; så äro Utskotten
af den tanka, att kunskapen derom icke nog
kan spridas och förtydligas, samt att hemligheten
deri är lika omöjlig att iakttaga i afseende
på fienden, som förderflig i afseende på oss
sjelfva. Förstås åter med Försvarsplan en på
förband, under serskilda, på en närmare kännedom
otn locaierne hvilanda förutsättningar
af olika anfalls- och försvars-utvägar uppgjord
operationsplan, så kunna Utskotten, för sin del,
icke
Stats- samt Oec.-Uts/c. Vt!. N:o 8j. 33
icke tro, att den utgör föremål för offentligheten.
Slutligen har det ej undfallit Utskottens
Uppmärksamhet, att de kunna finnas, som, måhända,
anse den varsamhet, med hvilken Utskotten
behandlat förevarande ämne, såsom ett
försummadt tillfälle att befordra samhällsförhållandenas
utveckling och fuffkomning. Men
Utskotten hafva, vid afgifvandet af deras Betänkande
öfver den vigtiga frågan, ansett magtpåliggande
att ej gifva anledning till misstänka
om ett begär, å Representationens sida, att intränga
på Styrande Magtens område, samt anse,
utan afsigt att förnärma andras öfvertygelse,
att samhällsförhållandenas utveckling och fullkomning
endast kunna tillväga-bringas genom en
stigande sann insigt af Regeringssättet, genom
Grundlagarnes uttryckta verkliga beskaffenhet,
genom ett varsamt och lugnt bemödande att i
Grundlagsenlig Väg undanrödja der^is möjliga
brister och, framför allt, genom ett ömsesidigt
samvetsgrannt iakttagande af deras genom bokstafven
uttryckta anda, så länge de såsom antagne
och besvurne Lagar äro gällande.
Under förutsättning, att Rikets Högloflige
Ständer i allmänhet godkänna Utskottens sätt
att handlägga motionen, samt de åsigter Utskotten,
i anledning af densamma, framställt, tillstyrka
Utskotten vördsamt,
Bi/i. tillRiks-St. Fröt. 1828 cch 182g, 4 Sami. 2 AJd‘
2 Band. luljc Haji t 3
34 Bil. till Stats- samt Oec.-Utsk. Uti. N:o 84.
att motionen icke ma föranleda till
någon serskild vidare åtgärd.
Några Ledamöters serskilda tankar varda
Jiärhos bifogade.
Stockholm den 17 October 1839*
Reservationer;
Af Herr von Hartmansdorff, August: Enär
de sammansatta Utskotten äro öfverens derom
att afstyrka all åtgärd å Rikets Ständers sida, i
anledning af de förevarande motionerna; så synes
mig, att denna mening både kunnat och
bordt i Betänkandet uttryckas på ett sätt, som,
mera än det antagna, instämt med Utskottens
befattning och med de kunskaper, som af Utskottens
medlemmar kunna begäras. Det tillhör
icke Stats- och Oeconomie-Utskotten att ingå
i sådana tolkningar af Grundlagarnes andemening,
hvilka, enär de äro på sitt ställe, endast
synas vara Constitutions-Utskottets sak. Det kan
icke begäras af pluraliteten bland Utskotten? medlemmar,
att känna krigskonsten nog, för att öfver
Rikets För«vars-system inlåta sig i stridskrift.
Åtminstone är det händelsen med mig; och jag
har derföre, genom denna reservation, velat
uttrycka, att jag icke tillstyrkt något vidlyftigare
svar från Utskotten gemensamt, än den enkla
förklaringen, "att Utskotten icke funnit skäl
aft för närvararande tillstyrka någon förändring
Bil. till Stats- samt Oec, Utsi. Uti. N:o 84. 35
i Beväringsskyldigheten; och sorn Motionairernes
framställningar för öfrigt icke synas kunna föranleda
till någon åtgärd å Rikets Ständers sida; så
hemställa Utskotten, att desamma jemväl måtte
förfalla.” Derigenom hade det icke blifvit betaget
de Ledamöter, som egt förmåga att med
sakkännedom ingå i närmare utveckling af ämnet,
att genom bifogade serskilda yttranden upplysa
både Riks-Stånden och Motionairerne om
sina åsigter.
I denna reservation instämde Herr Grefve
von Sehwerin, Herr Grefve von Fersen, Herr
af Sillén, Lars Gabriel, Herr Riben, C., W.,
Herr Rådman Lundgren och Herr Grosshandlaren
Ekerman.
Af Herr af Melin, H. G.: Oaktadt den militaira
sakkännedom, hvarmed de förenade Utskottens
Betänkande är författadt, får jag härmed
reservera mig, emedan jag ej kan instämma
i den utsträckning af vissa delar i detailerne
detsamma erhållit.
STOCKHOLM,
hos Cari. A b. Pihi, 1829.
'.V '''■ .<->6. . . , ) - ' v. , ; ...... *.
:■ l ,■ - -m, .i! , > ; : - I
* S£‘; ■ ■'1 • >iiV. '> i ■ ■;•( ... ;. ; '
SRUU ii:',' ' i* s;jv|,- .«
* • ' ' # « . * .rf . <1*
* i.J..cf 1 tv i ?:; { ■ ? > '■ ■ , ; , »
• i ii'. ::irel ... •. • -
-llfc; ■ , . -i.';. . J • ■
nvr.i.. j.-j, ■ ., ,.
tuo ..dnia rt'.'HJoM da» ■&' S.-irsjKVJ « ,f
( ,'i-j
ii: ,! .ré.u. v> ;i ,t- I. ’
■ ’• •: ..Vij-rO : : .r. V :: yr
■ -•' \ ' V-.,'. . ;• ’ -rj
- . . -" > re ' i
. i
-iHt tre! ?s -..r\ ;; V.:
•K« -vi-u • :>K •:>*> >> I.ti /y.idh-i Aiy. '■{
,
• • -
,*■!'/r;. • ■ ■ r '
Stats- o. Bevilln, Utsk. Betänkande N:o 85. l
N:o 85.
Ankom lill Expeil. Utskottet (len 29 Octob. 1829.
Betänkande, angående Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielssons motion
om befrielse från Bevillning
efter 2:dra Art. för dem af Skaraborgs
och Elfborgs Läns Allmoge,
som icke äro kände för
verklig förmögenhet.
T-Jli eif Memorial, »om af Hedervärda BondeStåndet
dels blifvit till Bevillnings-Utskottet
remitteradt, och dels till sitt innehåll Stats—
Utskottet meddeladt, har Riksdagsfulltnägtigen.
Anders Danielsson från Elfsborgs Län, efter
en omständlig afhandling om Rikets hvarjehanda
oeconomiska förhållanden, och öfver orsakerna
till den , i hans tanka, rådande allmänna
fattigdom hos Svenska folket, serdeles
i Skaraborgs och Elfsborgs Län, yrkat, att, då
beskattningen redan vore för hög, all möjlig
sparsamhet vid utskyldernas beviljande måtte
iakttagas m. m. samt, i afseende på nämnde
tvänne Län, begärt en serskild tillåtelse för
Taxeringsman att från all bevillning efter
Bill. till Rikl-St. Prot. 1S28 och tS^9i 4 Sami. 2 ^fd, I,
,j[ide Ht. t:dra B.det.
2 Stats* o. Hevilla, Utsi. Betänkande N:o 85.
2:dra Art. i allmänhet befria Allmogen, med
undantag endast af dem, sorn kunna vara kände
för någon verklig förmögenhet.
Utskotten hysa , lika med Motionairers
den önskan, att en ändamålsenlig sparsamhet
vid utskylders beviljande, äfvensom ali möjlig
rättvisa vid deras fördelning, må blifva
iakttagen, och skola, för sin del, ej underlåta,
att dertill medverka; men emedan hvad
angår det egentliga föremålet för motionen „
elier Bevillningsfrihet efter 2:dra Art. för
dem, i Skaraborgs och Elfsborgs Län, sorn icke
äro kända för förmögenhet, Rikets Högloflige
Stander godkänt BevillningsUtskottets
förslag, att en viss Beviilnings-afgift bör, efter
värdet af fastighet, utgöras ; anse Utskotten
deraf följa, att den af Anders Danielsson
begärda befrielsen icke kan medgifvas,
enär Statens behof af en sådan inkomst synes
vara afgjordt, och Motionairen icke eller
uppgifvit, huru den derigenom uppkommande
brist med mera billighet skulle kunna ersättas.
Utskotten tro för öfrigt, att en sådan
skattfrihet skulle innebära orättvisa emot öfrige
skattskyldige medborgare, samt att densamma,
dels efter Motionairens förslag, icke
kunde tillämpas, utan att lemna utrymme för
godtycket, och dels icke är behöflig, då den
Stats- o. Bevilln, Utsi. Betänkande N:o 85. 3
verkligen utfattige Brtillgodonjuta afkortning}
hvarföre Utskotten,
på dessa skäl, icke kunna undgå alt
afstyrka bifall till hvad Molionairen
sålunda begärt..
En häremot afgifven Reservation bifog3s«
Stockholm den 3 October 1839.
Reservation
af Anders Andersson från Skaraborgs
JLän : ’’Då jag, såsom boende i den ort, för
hvilken Anders Danielsson begärt lindring i
Bevillningen, nogsamt känner, att förhållandet
är sådant, som han detsamma skildrat, får
jag reservera mig emot ifrågavarande Betänkande
, helst den lindring motionen åsyftar ,
i min tanka påkallas lika mycket af den i dessa
Uandsorter varande nöd, som af billigheten,
hvarföre j3g också hoppas, att motionera
af Rikets Högloflige Ständer blifver bifallen.''
4 Stats- o. Bevilja. Utsk. Betänkande N:o 86.
N:o 86.
Anltom till Expetl. Utskottet den 29 Octob. 182g.
Betänkande, i anledning af Herrar
Lundmans, Ålunds och Lefflers Motioner
om Uppbörds - provision
till Städernes Magistrater m. m.
H.„„ Lundman, Ålund och Lefler hafva
hos Välloflige Borgare-Ståndet afgifvit serskilda
lill Stats- och Bevillnings-Utskotten
remitterade anföranden , hvaruti blifvit fratnställdt:
af
Herr C. F. Lundman: att viss provision
måtte Städernes Magistrater blifva tillerkänd
för den Kronans uppbörd , Botn dem
till indrifning åligger j
af Herr Ålund: att, som Magistraterne
borde ansvara för Kronouppbördens rigtiga
debitering, indrifvande och redovisning, men
de till biträde härvid tillförordnade Embet»-  och Tjenstemän derföre icke egde någon lön
af Staten , i det blifvande Statsanslaget alltså
måtte upptagas aflöning till Städernes Uppbördsman
, efter enahanda grund, som för
Landets Uppbördsman i Nåder blifvit föreslaget
att utgå på samma titel, som för Stock
-
Stats- o. Stvilln. TJtsk. Betänkande N:o 86. 5
holms Slatl ; men, i fall detta icke lunde bifallas,
åtminstone Städerne, hvar för sig , fa
till aflöning för Stadens Krono-Uppbördsverk,
behålla den derstädes utgående andel af den
procent, som blefve anslagen till delning Krono-Uppbördsrnännen
emellan j samt
af Herr E. M. Leffler: att, ehuru detta
senare påstående vid sistlidne Riksdag icke
blifvit bifallet , han likväl icke kunde undgå
nu förnya detsamma , då Städernes tillstånd
i allmänhet försämrats och fattigdomen
derstädes tilltagit, samt dels den föreslagna
utvägen syntes högst billig , i synnerhet för
de Städer, der Landets Uppbördsman hade
alls intet att göra med Taxeringen eller Bevillningsuppbörden,
och dels för öfrigt, enär
Landets invånare åtnjöto den fördelen ,N att
de icke serskildt utgjorde kostnader för Bevillnings-
uppbörderne , det icke funnes något
gällande skäl dertill, att Städerne i detta
fall skulle bära större tunga än Landet, hvars
Uppbördsmäns aflöning Staten bekostade, och
Städerne nekas att få tillgodonjuta en lindring,
uti denna Krono-Uppbördsmäns aflöning,
hvilken de sjelfve inom sig genom
Bevillning utgjort.
Hvad, i anledning häraf, beträffar det
åsyftade Statsanslaget till aflöning åt Städernes
Tjenstemän för deras besvär med Kro
-
6 Stats- o. Sevillu. Ulsk. Betänkande N.o S6.
jno-uppbörden , hafva Riket» Ständer, vid de
a:ne sistförflutne Biksdagarne, då alldeles
enahanda frågor förevoro , redan förklarat,
att någon jemförelse icke kunde göias emellan
Stockholms Krono-Uppbördsverk sams
Uppbördsbetjeningen i de öfrige Siäderne i
Riket, hvilka, för öfrigt, vid deras privilegierande
fått sig tillagde vissa inkomster
och förmoner, som blifvit upptagne och beräknade
att utgöra tillgång för deras Tjensteman»
aflönande , och att, på sadan grund ,
någon aflöning på Rikets Stat icke kunde bestås
för desse Städers Uppbördsbetjening.
Vid den nu förnyade framställningen I
ämnet , finna Utskotten icke vara framlagd
någon sedermera tillkommen mera giltig anledning
till bifall å Förslaget om en sådan
aflöning ; och Utskotten kunna derföre icke
annat än tillstyrka
afslag å hvad i denna del yrkadt
blifvit.
Hvad dernäst angar den del af rnotionerne,
som åsyftar bifall dertill, att, utan all
sammanblandning med procenten af Bevillningssumman
på Landet, måtte till aflöning
för hvarje Stads Krono-Uppbördsverk få användas
den derstädes utgående andel af den
procent, som blifver anslagen till fördelning
Statso. Hevilla'. Vt sk. Betänkande N: o 86. 7
Krono Uppbördsmännen emellan; hafva Utskotten
desfomindre funnit några sådana skäl
och omständigheter anförda , som kunna medföra
ändring uti de i 1820 års Bevillningsförordning
i detta ämne intagne stadganden,
sorn det synes uppenbart , att Pröfnings-Co.
mittéerne, hvilka kunna i ett helt öfverse
Taxeringsarbetet och öfrige härvid förekommande
omständigheter, bäst kunna bedöma,
huru ifrågavarande arfvode, under jemförelse
med hvarje Tjenstemans verkliga göromål
oc!i omkostnader, rättvisligen bör fördelas och
antagas, att sådant hittills skett med bil- ,
ligt afseende å vederbörandes förtjenster och
skäliga anspråk, då ingen anmärkning i detta '
hänseende blifvit gjord, och Utskotten
afstyrka, vid sådant förhållande, bifall
till hvad Motionairerne härom I
yrkadt.
Stockholm den 17 October 18a9;
8 Stats- o. Bevilln. Ulsk. Betänkande N;o 87.
Nio 87-
Antom till Exped. Utskottet den 29 Octob, 1829.
Betänkande, i anledning af så väl
Kongl. Majits Nådiga Proposition
till Rikets Högloft. Ständer om
Curhusafgiftens fortfarande, som
åtskilliga dervid aTgifna yttranden,
samt i ämnet väckta Motioner.
Uti en till Rikets Högloft. Ständer, under
den 19 sistlidne November, aflåten Nådig
Proposition, angående Curhus-afgiftens fortfarande,
hvilken blifvit remitterad från Högloft.
Ridderskapet och Adeln och Högvördige
Preste-Ståndet ensamt till BevillningsUtskottet,
men från Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet till Stats-och
Be v ill ni ngs-Ut skottens gemensamma handläggning,
har Kongl. Majit , efter anförande af
hvad Rikets Högloft, Ständer vid 18a5 års
Riksdag, uti förevarande fråga beslutit, först
i Nåder tillkännagifvit, alt Kongl. Majit
derom under den 10 Mar* 1824 utfärdat allmän
Kungörelse, samt, med anledning af Rikets
Högloft. Ständer* yttrande för verkställigheten,
förordnat, att förvaltningen af Curhus-afgiften
skulle besörjas af de Directioner,
hvilka, i enlighet med Kongl. Majit» Nådiga
Instruction den 17 December 1817, blifvit
tillförordnade, samt att, sedan Seraphimer
-
RAKNING
öfver
CURHUS-MEDLENIN. N. LAN.
För År 18—
Hörer till Stats- och Beotlin. Utskottets Betänkande N;o 87,
N. iV.
Debet.
Balance från År 18 _ •
Contant behållning i X.andt-Ränteriet
D;o hos vederbörande Förvaltare
Utlånte Medel ....
Resterande Curhus-afgift .
Obetalde Underhålisersättningar ,
Invenfarier .....
Debiterad Curhus-Afgift för detta ar af
af 000 personer å o sk. . ,
Ränta å utlånt Capital . i
Underhålls-ersättning .
000
00
OOO
Ooo
000
000
000
000
00
S u m rn a
Vcrific.
pag
-
Banco
o
o
R:dr.l sk. rst
0000
0000
i 0000
Carlius.
Vcrific,
Pa5*
B
a n c 0.
Credit.
R:dr.
sk.
rst.
Afkortningar, enligt Längder . , .
Afskrifning af underhålls-ersättningai
med mera .....
000
000
0
0
Utgifter.
000
Aflöning för Läkarevård . oo
Sjukskötsel . . oo
0
0
Underhåll för ooo patienter med ooo por-  tioner (om bestämdt pris derå är ut-  satt) ä o sk. . . < .
Medicamenter .....
Ved, Ljus och Olja ....
Beklädnad ......
Inventarier ......
Reparationer .....
Skrifmaterialier . . . .
Begrafningskostnad .....
Diverse utgifter, enligt specificauon
030
030
030
000
000
00
00
00
00
0
0
0
0
0
0
0
0
0
Öfverskott, att, enligt Comiterades beslut,
användas till Allmänna sjukvården i
000
Länet .....
000
Ealance till år 18—1
Behållning i Ränteriet . . ,
hos Förvaltaren
Utlånte Medel med. upplupen ränta
Obetalde Underhålls-ersättningar
Inventarier, enligt Instrument deröfver .
000
00
000
000
000
0
0
0000
|
Summa
m, —
-
■  -
0000
v
Sillin- o. Bevilln. Utsk. Betiinbande No 87. 9
Oidens-Gillet, vid början af hvarje år, till
Kongl, Majit i underdånighet inlemnai ett,
på grund af senast fastställda MarkegångsTasor,
upprättadt Förslag på Hospitals- oell
Barnhus-Fondens inkomster, ville Kongl.
Majit derefter i Nåder bestämma till hvad
belopp Hospitalsfonden egde något öfvers'ott
att till understöd för Lazaretten aflåta,
hvarom underrättelse hvarje år komme att
Kongl. Majlis Befallningshafvande meddelas,
till upplysning vid Curhus-afgiftens bestämmande
; äfvensom att Kongl. Majit derjemte, i
afseende på den af Rikets Ständer tillstyrkta
granskning af Seraphimer-Ordens-Gillets Räkenskaper,
i Nåder föreskrifvit, attderroed borde
förhållas, enligt Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer af den 2 8 Februarii
1823, samt att Kongl, Majit dessutom, efter
erhållen underrättelse, att ett Lazarett och
Curhus i Norrbottens Län blifvit uppbygdt
och inrättadt , i Nåder stadgat, att Curhus.
afgiften i samma Län skulle derstädes efter
Rikets Ständers föreskrifter användas.
Af Kongl. Sundhets-Collegii Berättelse
hade Kongl. Majit inhemtat, att antalet af
Veneriske sjuke år 18127 utgjort 3,393 personer,
och vid beräkning af samtlige Sjukhus-inrättningarne
således varit något mindre,
än medeltalet ifrån och med år 1822 till
och med år 1826, hvilket utgjorde 9 ,
io Stais- o. Hevilla. Utsk. Betänkande N:o 87.
men att likväl, på några Sjukhus, antalet år
1837 öfverstiga förenämnde medeltal, hvilket
af Tabellerne närmare upplysta förhållande
uppenbart visade nödvändigheten af
fortfarande kraftiga anstalter till hämmande
af en sjukdom , sorn dessförutan skulle
hafva de menligaste följder för närvarande
och kommande generationer. Kongl. Maj:t
Rade, vid framställning för Rikets Ständer
om angelägenheten af Curhus-afgiftens fortfarande,
likväl icke kunnat undgå att tillika
ådagalägga: huru nödigt det vore, att samma
afgift äfven matte användas att understödja
de för helsovården sd hehöflige Lazare/ten
, hvilka f ör öfrigt i allmänhet voro
förenade med Curhusen genom gemensam
Styrelse , Läkarevård, betjening och
tyggnad,
Sedan Kongl. Maj:t i Nåder tillkännagifva:
att Seraphimer- Ordens-Gillets Berättelse
och dervid bifogade Sammandrag utvisade
det Curhus-afgiften för år 1826 utgjort
302,805 R:dr 3Ö sk. 5 r:st. , men Lazarettet
inkomster blott 28,047 R:dr 33 sk. 5
r:st. Banco; att utgifter och afskrifningar upp.
gatt till 121,641 R:dr 28 sk. 1 r;st. Banco;
samt att Lazarettens inkomster bestå i Collecter
, frivilliga Gåfvor vid bröllopp och
barndop, legosängs-afgift af detri, som kunna
jStats- o. Bevitln. Vtsk. Betänkande N".087.11
betala, och, på några stallen, i räntor af frugtbärande
Capital, yttrar Kongl. Maj:t , att de
flesta Lazarett äro i den belägenhet, att da
icke kunna med dessa sina inkomster underhållas,
samt än mindre, fastän behofvet sådant
kräfde, utvidgas och förbättras på ett
sätt, som en väl inrättad Helsovårds-anstalt
fordrade , och att de icke ega något grundadt
anspråk' på understöd af Plospitalsfonden.
Ehuru det med Rikets Ständers underdåniga
tillstyrkande instämmande Kongl,
Brefvet den 10 Sept. 1765 innehölle , att
Lazaretten skulle underhållas på Läns-in-vånarnes
egen bekostnad, hade Lazaretten
likväl, de tider, då spannmålsprisen varit högre
och Hospitalens utgifter lägre, i anse--  ende dertill att deras ändamålsenliga inrättning
ej varit i fråga, erhållit af Hospitalsmedlen
betydliga understöd, som, utom större
Summor före år 1808, Irån och med namnde
år till år 1825 bestigit sig till 328,069
B;d 40 sk. 8 r., och hvilka för Hospitalsfonden
haft den menliga påföljd, att dess Capital
under samma tid blifvit minskade
ifrån 212,091 R:d 38 sk. 8 r:st. till 82,602 R:d
42 sk* 2 r. Banco.
Hospitalens utgifter hade, till följd af
de sedan år 182^ inträffade låga spannmålsprisen,
vissa år betydligen öfverstiga deras
i* Stats- o. Sevillu. Utsft. Betänkande N:o 87»
inkomster, sä att de endast är 1827, genom
de dä, med anledning af 1826 ärs missväxt
oell då uppkomne hoga markegångspris, ökade
inkomster, kunnat lemna iLazaretten understöd
med 10,000 Ridr, och fastän Hospitalens
inkomster, genom en omtänksam
hushållning, ifrån år 1808 till år 1825 blifvit
något ökade både i spannmål och contanter
, hade likväl lågt pris på spannmål,
hvari deras förnämsta inkomster bestå, ofördelaktigt
verkat derpå, äfvensom påbörjad
förbättring af dessa välgörenhets-inrättningar
skulle i sin fortsättning medföra betydlig
tillökning i utgifterne.
Då nu angeläget vore, att dessa förbättrings
anstalter fortfore och äfven desto hell2
re sträckte sig till intagande af ett större
antal vansinnige, än utrymmet och tillgångarne
hittills tnedgifvit, som flere, i denna olyckliga
belägenhet stadde, ej sällan måst afhida
blifvande lediga rum, samt ovisst Vore,
huru spannmålsprisen framdeles komme att sig
förhålla, och i hvad mon Hospifals-inkomsterne
derigenom kunde blifva tillokte, funne
Kongl. Majit , att Lazaretten, med undanlag
af nedannärnnde, får hvilka serskilda
omständigheter forekornme, icke kunde påräkna
något understöd af Hospitals-medlen,
åtminstone icke sd länge Hospitalens
Stats- o. Bevilln. Utsk. Betänkande N;o 87. 13
inkomster är o nödiga för deras tillbörliga
underhållande och bättre organisation; Varande
ny-snämnde årliga bidrag följande ,
nemligen :
1 :o Till Lazarettet och Curhuset i Stockholm
tgooj R:dr, att godtgöra den kostnad,
dessa inrättningar inåste vidkännas för intagande
af en mängd personer, sprn icke tillhöra
Staden, ulan från Landsorterna hitkornina
och insjukna ; 2:0 Till Loka BrunnsLazarett
200 R:d, hvilka i längre tid dertill
varit anslagne; 3:0 Till Linköpings Lazarett
i5o R:dr, af orsak, att Hospitals-fonden
i Östergöthland har någon, ehuru mindre betydlig
inkomst af Donationer, som blifvit gjorda
ej mindre för sjuke än för vansinnige ,
samt 4:o Till Wisby Lazarett 400 R:dr uppå
förekomna serskilda omständigheter.
I anledning hvaraf Kongl. Maj;t gjort
Rikets Ständer den Nådiga framställning, att
Curhus-ajgiften, sådan den dr 1825 af
Rikets Ständer beviljades, matte fortfara
att utgå intill nästa riksdag, att för Curhusen
och Lazaretten gemensamt användas
i deu mon behof vet fordrar, samt med
iakttagande af de vilkor och föreskrifter
för Öfrigt, som uti Kongl. Majds, på Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse, grunda
-
14 Siats- a. Beilin. Utsk, Betänkande N:r> 87.
de Nådiga Kungörelse af den, 10 Mars
iSai, vore intagne.
Kg!. Majhhar, i sammanhang härmed, fästat
■Rikets Ständers uppmärksamhet påStatsVerketä
ersättnings-anspråk för åtskilliga till några Curlius
gjorda förskott, hvarmed förhållandet vöre
följande, nemligen: att, sedan Kongl. Maj:t,
genom Nådig Skrifvelse den 23 Maji 182 r,
förordnat, att, till uppförande a£ en i Veterinair-Inrättningen
i Stockholm nödig Stall--  bgygnad , beräknad i kostnad till omkring
15.000 R.dr, skulle användas 3,693 R:dr 36
sk. 8 rst., uti StatsContoiret innestående besparingar
å den till föremål, hörande till Me-’
dicinal-Staten och Läkarevården , anslagna
Summa af 10,000 R:dr årligen , och att det
vidare erforderlige beloppet, dock icke öfver
nämnde 15,000 JRidr, skulle förskottsvis ut—
betalas af öfverskotten å StatsVerkets inkom-»
ster emot framdeles ersättning af de till Curhus-Inrättningarne
i Riket till ett belopp af
32,985 R:dr 46 sk. 6 rst. utbetalda förskott
af berörde till Medicinal-Staten anslagna
10.000 R:dr; så hade Sundhets-Collegium, mi
underdånig Skrifvelse den 3 Mars 1825,30-'
malt, att, då Collegium , till följd af dess å*?
liggande att tillse, det denna summa blefve
behörigen ersatt, derom aflåtit erinringar
till vederbörande Curhus - Directio
-
Stats• o. Hevilla. Utsi. Be Hink ande N:o 87. 15
ner , dessa tillkännagifvit , att, i anseende
till Curhus-rredlens otillräcklighet, kunde tills
vidare hvarken afbetalning verkställas eller
bestämd lid dertill utsättas; i anledning hvaraf
Collegium i underdånighet hemställt , att,
t afräkning å dessa lordringar, betalning lil!
ett bestämdt belopp hvarje år kunde i Nåder
fastställas. Vid pröfning af denna hemställan
hade förekommit, dels att några af ofvannämnde
Curhus-Inrättningar häftade för
betydliga skulder utöfver ifrågavarande förskott,
och dels att vid de öfrige Curhusen
allenast funnes någon mindre betydlig
behållning, samt att, under sådana förhållanden
, indrifvandet af ofvanberörde ersättning
skulle verkat menligt i afseende
på det med Curhusl- Inrättningarne åsyftade
angelägna ändamål; hvarföre Kongl.'
Maj:t funnit betänkligt att tills vidare vissa
betalningsterminer specielt fastställdes, utan
deremot ansett, att det på hvarje JDirection
finge ankomma att , efter tillgångarne, skulderne
afbörda; och sedan hvad sorn ifrån 1825
års början influtit från vissa Curhus-jDirectioner
blifvit Stats-Verket ersatt, ville Kongl,
Majit till Rikets Ständer nu öfverlemna att,
i förhållande till Curhus-inrättningurnes ställ,
jiing och tillgångar, sorn hädanefter kunde
blifva att påräkna, bestämma, antingen
meranämnde skuld bör af Curhitsmedlen
16 Stats- o. Bevilln. Utsk, Betänkande N:o 87.
gäldas, samt, i sådant fall, huru dermed
skulle förhållas, eller om deremot afskrifning
tua beviljas , utgörande återstående
fordringen af /nerber år de förskotts-summa
deri 19 sistl. November:
Af Stockholms Läns Curhus 1272: ig, 10.
Slutligen har Kongl. Majit i Nåder till
Rikets Ständer öfverlemna!, örn icke Barmhertighets-inrättningar
borde från erläggande
af Bevillning för deras egendomar af både
hus och jord, ej mindre i Städerne än på Landet,
åtnjuta befrielse.
Vid föredragning af denna Nådiga Proposition
har blifvit an förd t: hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln af Herr Friherre Fredric
Ridderstolpe att, efter upphörande af det an«
slag, 700 R:dr, som Vesterås Lazarett fordom
erhållit af Seraphimer-Ordens-Gillet, öfverskott
å 3-sk:s-afgiften tillflutit Lazaretts
-
„ Wisby
„ Wenersborgs
„ Östersunds
„ Nyköpings
samt Uddevalla
do 234: 21. 6
d\o 6639: 6. 8
d:o 2943: xo. -
d-.O 1 1 g: 26. 10
d:o 198: 42. 4
Tillsammans R:dr 11,457: 31. 2.
Hassan,
Stats- o. Bevilhi. TJtsk. Betänkande N:o 87. 17
Cassan, och att Länets Pröfnings-Comité,
i anseende till Cassans behof, bestämt den-*
na afgift att fortfarande utgå med 5 sk.,
hvarförutan Lazarettet ej skulle kunna underhållas
; och af Herr Gustaf Hjerta: att
nödvändigt vore efterse , det de af Rikets
Ständer sista Riksdag föreskrifna vilkor för
afgiften till Curhusen blifvit iakttagne, bland
hvilka Motionairen ville minnas, att ett varit,
det Lazaretts-fonden skulle lenina bidrag
i tnon af antal sängar å Sjukhusen och att,
om sådant iakttagits, ingenting vore att anmärka
; men Utskottet, i annat fall, borde till
Rikets Ständer inberätta förhållandet ; samt
hos Hedervärda Bonde-Ståndet, af Petter
Pehrsson från Calmare Län: att han väl toge
för gifvet, att Curhus-afgiften borde och måste
fortfara, men funne, att förändrade före-*
skrifter i afseende på användandet och förvaltningen
vore behöflige, helst denna förvaltning
för Landet och Städerne varit gemensam,
ehuru obestridligt är, att Landets
afgift vida öfverstiger Städernas, fastän tvärtom
från de senare skola varit å Curhusen
intagne ett vida större antal sjuklingar än
från Landet , hvartill ingen rättvis anledning
{örefunnes, utan yrkade Motionairen,
att af Curhus-medlen mätte inrättas serskilda
fonder för Städerne och för Landet
Bihl tili Rikt-Si. Pro t, I8zS och 1829, 4 Sami. 1 Afd. i,
4ide H:t. zaira Bd.
i}> Stats- o. Bevilln. Utsk. Betänkande N:o 87.
af de derifrån tillskjutne medel, och att
hvardera fonden skulle underhålla sina sjuke,
samt serskild räkning och redogörelse
deröfver föras,
Genom antagandet af detta förslag, borde
afgiften kunna för Landet nedsättas och.
åtminstone sällan uppgå till det höga belopp
af 4 ä 5 sk. Eleo utaf hvarje mantalsskrifven
person ; äfvensom att blifvande öfverskott
för Landsfonden kunde användas till underhåll
åt fattige personer, som voro behäftade
med andra än veneriska sjukdomar, och
såmedelst en för församlingarne ofta tryckande
börda lättås.
Den förvaltande Directionen hade hittills
varit utnämnd af Landshöfdingen , men
rättvist vöre, dels att Länets invånare, sorn
tillsläppa medlen, finge genom Sockne- eller
Här ads vis valde Hector er utvälja dem, som
jemte Landshöfdingen komme att utgöra
Directionen, dels ock att af Electorerne utsagos
serskilda Revisorer, helst de i annan
ordning tillförordnade Pröfniogs - Comitéer
deråt måhända icke kunnat lemna mycken
tid. Granskningen borde sträcka sig ej blott
till Räkenskaperna eller Ziffran, utan till
sjelfva förvaltningen eller hushållningssättet
med Länets medel, sjukvården, inrättningens
beskaffenhet samt erforderlige förbättringar $
Stats-o. Emilin. Utsk. Betänkande N:o 87.' 19
hvarföre det äfven borde stadgas, huru förfaras
skulle med de anmärkningar emot
förvaltningen, hvartill Revisorerne kunna
finna anledning.
Slutligen och dl, åtminstone i en eller
annan ort, skall inträffat, att Curhus-inrättningarne,
vid deras öfvertagande af Länen
vid början af år 1824, varit behäftade med
tillkomne skulder under den förra förvaltningen,
hvilka icke tillhört Länen utan Staten,
och försök skola skett att påföra X,änen
dessa skulder, yrkade Petter Persson, att Länen
derifrån måtte befrias, på den grund,
att Inrättningarne bedrifvits af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet
genom serskilde Directioner
och Förvaltare, för hvilkas hushållning
intet ansvar borde åligga Länen, hvilkas ovilkorliga
rätt det varit att , emot erläggande
af 3 sk. för hvarje mantalsskrifven person,
erhålla fri vård för de af venerisk smitta
angripne sjuka, utan afseende derpå, om
afgiftens belopp förslog eller lemnade öfverskott;
och skall äfven i de Län, der Inrättningarne
egt öfverskott , sådant icke hafva
kommit dem till godo vid den , efter Beslutet
vid sista Riksdag, förändrade reglering :
Af Eric Andersson Bång från Jemtlands
Län: att ifrågavarande afgift endast syntes
böra betunga de orter, som blifvit besmittade,
, gten med det aflägsna Herjeådalen in
-
3,0 Stats- o. Bevilhi, Utsi. Betänkande N:o 87»
träffade det lyckliga förhållande, att ingeri
nu vore eller i mannaminne varit besvärad
af den knappt till namnet kända veneriska
sjukdomen, ehuru afgiften af Provincens, i
förhållande till andra orter, vanlottade invånare
utgått med det dryga beloppet af 3 sk.
Banco för person ; hvarföre billigheten syntes
fordra , att denna afgift för Herjeådalen
alldeles försvunne, eller att, om hinder dervid
molte, och Östersunds Curhus-Inrättning
ytterligare funnes böra från Herjeådalen understödjas,
afgiften måne nedsättas till minimibeloppet
1 sk.; samt af Nils Insulin från Stockholms
Län ; att, då en betydlig fond genom
Curhus-afgiften skall vara samlad, hvilken
blott inom Stockholms Län lärer uppgå till
50,000 R:dr, samt smittan dessutom, såsom
förhållandet vore i berörde Län , om ej helt
och hållet upphört, åtminstone ganska betydligt
aftagit, Insulin hemställt, om ej nämnde
afgift, såsom hädanefter öfverflödig, mätte alldeles
upphöra • och har större delen af Hedervärda
Bonde-Ståndet instämt uti Petter
Perssons förenämnde yttrande.
Dessutom hafva serskilde Motioner i denna
fråga blifvit gjoids, inom Vällofl. Borgare-Stdnclet
af Herr Vallst rom , sorn anhållit,
att, (ill befrämjande af enhet i Taxerings-
och Redovisnings-åtgärder , helst i
vidsträckta Län. der serskilda resor och med
-
Stals- o. Bevilln. Utsk. Bttänkånde N;o 87# a i
borgerliga uppdrag medföra kostnad och tidspillan,
måtte stadgas, att revision å Curhusafgiftens
räkenskaper inom hvarje Län alltid
må förrättas af Pröfnings-Comiténs Ledamöter,
dagen efter det Comiténs arbeten äro
slutade, så att något serskildt sammanträde af
Läns-Deputerade i detta afseende hädanefter
måtte undvikas ; hvaruti, under leranade
upplysningar, dels om tiden för Curhus-räkenskapernes
afslutande och Pröfnings-Comitéernes
sammanträden, samt dels att en sådan
granskning, som Motionairen föreslagit,
på flera orter egt ru:n, atsk i 1 lige Ledamöter
af Vällofl. Borgare-Ståndet instämt ; samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Casper
Hijkman från Upsala Län, som, efter framställning
af Rikets Höglofl. Ständers beslut i
denna fråga vid sistlidne Riksdag, anfört:
att vid de, till följd af meddelte föreskrifter,
höstetiden 1824. utlysta sammanträden, Curhusafgiften
blifvit i några Län bestämd till
3 sk. och i andra till 5 sk. Banco; att Revisorer
äfven då utsågos till Räkenskapernas
granskning ; att Motionairen deltagit i en sådan
Revision för Upsala Län , der afgiften
blifvit bestämd till 3 sk., hvarvid han fått
inhemta , det samma afgift genom felaktig
förvaltning blifvit så sammanblandad med
Lazarettsfonden , att förhållandet med de serskilda
utgifterne för Gurhuset och Lazarettet
ej kunnat bestämdt utredas; deremot har
si Statt- o. Bevilln. Vtsk. Betänkande N:o 87'
"det icke undfallit Revisorernes uppmärksamhet,
att treskillings-afgiften högst betydligt
öfverstigit det afsedda behofvet) men Länets
Invånare skola dock så mycket mer blifvit
bedragne i sin billiga väntan om nedsättning,
sorn de sedermera, eller från och med 1824,
hvarken blifvit kallade att yttra sig öfver årliga
beloppet af oftanämnde afgift eller deltaga
i revisionen af dess förvaltning , hvilken
senare befattning blifvit öfverlemnad till
Länets Pröfnings-Comité, hvars Ledamöter
Landshöfdingen ensam utsage. Med öfvertygelsen,
att Venerisk smitta i de flesta orter
af Riket, liksom i Upsala Län, sällan visade
sig på Landsbygden, åtminstone i den
höga grad, att så betydliga bidrag , som de
genom denna afgift inflytande, borde samlas
till smittans förekommande, anser Motionairen,
enär allmänna välmågan så märkbart aftagit,
att i synnerhet jordbrukaren med svårighet
förmår utgöra sina skatter, det hvarje
skattskyldig med skäl kan fordra upphörandet
af den till Veneriska smittans hämmande
hittills utgående afgift; dertill kunde läggas
de ytterligare skäl, att afgiften icke sällan
användes till annat ändamål än det, som
utgjorde vilkoret för dess första åtagande, att
den, en gång tillfälligtvis bestämd, oförmodadt
kunde förvandla sig i en ständig beskattning,
hvilken dessutom vore högst obil-;
ligt fördelad, dä den utginge efter persona
-
Siats- o. Bevilln. Vtsk. Betilniande N:o87-«3
len samt således mest drabbade Landtmannen
oell den arbetande folkclassen , ehuru
alla Statsbidrag borde bestämmas efter förmåga
att utgöra dem och hvars oell ens större
eller mindre behof af skydd ; hvarföre Mntiortairen
yrkat upphörande af personela
af giften till Veneriska smittans hammander
men om likväl inom något Län Venerisk
sjukdom skulle yppa sig, borde medel till dess
botande finnas, och ett anslag af ;o,ooo Rtdrför
hela Riket vara tillräckligt, hvilket, i sådanc
fall, kunde tagas af de till Riksgälds-Contoi-i
xet aflemnade besparings-medel, med oeftergifligt
vilkor , att detsamma endast användes
till Veneriska smittans hämmande och att
hvarje Läns deröfver årligen upprättande
Räkenskaper till Riksgälds Contoiret insändas,’
för att af Rikets Ständers Revisorer granskas;
och hafva härmed sig förenat Juhan Anders,
son och Eric Jansson från Upland samt Olof
Persson från Stockholms Län, äfvensom de
flesta af Hedervärda Bonde-Ståndet deruti
instämt.
Detta allt hafva Utskotten låtit under
öfvervägande komma, samt dervid tillika tagit
kännedom om de, vid Seraphimer-OrdensGillet
och i Riks-Hufvud-Boken om Curhus-
och Lazaretts-medlen afslutade. Hufvud-Räkningar
till och med år 1826 , jemfötde
med åtskillige, jemlikt 7:de punkten i
ai Stats• o. Bevilln. Vtsk. Betänhandt N:o 87.
Kongl. Maj:is Nådiga Kungörelse den 10
Mars 1824 till Riksgälds Contoiret fran LänsStyrelserne
insände Berättelser om Revisionen
af Curhus- och Lazaretts-Räkenskaperne.
Härvid hafva Utskotten fästat sin uppmärksamhet
vid det förhållande, som äfven
af Rikets Ständers Revisorer åren 182Ö och
3827 blifvit anmärkt, att i dessa Räkenskaper,
liksom i nästan alla Berättelserne, Curhus-
och Lazaretta-medlen blifvit så sammanblandade,
att deras serskilda belopp icke
kunnat med säkerhet utrönas, äfvensom att
Utskotten funnit, att redovisningen öfver deras
användande i allmänhet är gemensamt
uppgjord, att, med få undantag, det icke
synes hvad Curhus-anstalten för hvarje Län
årligen kostat, eller hvad öfverskott den dertill
sammanskjutna afgift lemnat, för att användas
i enlighet med föreskrifterne derom
i Kongl. Maj ts ofvannämnde Nådiga Kungörelse»
Bemödandet att i dessa hänseenden
vinna säkra upplysningar har äfven mött
svårigheter derigenom, att flere Läns-Styrelser
alldeles underlåtit att insända RevisionsBerättelserne;
men Utskotten hafva emedlertid
trott sig finna anledningen till ofvannämnde
sammanblandande af Curhus- och
Lazaretts-Räkenskaperne deruti, att dessa Inrättningar,
jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga J11-  struction, af den 17 December ib»73 varit
Stass- o. Hevilla. Utsk. Betänkande N:o 87. 25
styrde af en gemensam Direction, och att ej
allenast äldre formulairer för Räkenskaperne,
utan äfven det, som åtföljde Rikets Höglofl.
Ständers underdåniga skrifvelse af den
30 September i8;5, och hvilket, jemlikt
Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets, i anledning
af RikelsStänders Revisorer» anmärkningar, under
den 6 Februarii 1826, afgifna underdåniga
yttrande, blifvit till allmän efterrättelse vederbörande
meddeladt, föreskrifvit och medgifvit
en sådan gemensam redovisning, ehuru
den uppå Rikets Ständers underdåniga hemställan
grundade 2:dra punkten i Kongl.
Kungörelsen den 10 Mars 1824 uttryckligen
stadgar, att denna afgift skall hållas alldeles
skiljd från Hospitalens äldre fonder,
hvilket synes förutsätta en äfven alldeles
skiljd redovisning.
Ehuru någon egentlig granskning af
meranämnde räkenskaper nu icke utgör föremål
för Utskottens handläggning och dessutom
för en noggrann öfversigt deraf möta
de här ofvan uppgifne svårigheter, hafva Utskotten
likväl trott, att, så vidt den låter sig
göra, en korrt framställning om afgiftens årliga
totalbelopp och sjukantalet borde meddelas.
Enligt Rikshufvudboken har debiterade
Curhusafgiften uppgått ;
a6 Stats- o. Bertlin. Utsi. Betänkande N:o $j'.
År 1824 till
97,952: 19. 6.
- 1825 -
109,088 : 20. —
- 1826 - ......
106,772: 28. 3.
Summa R:dr
313.813 « 19. 9.
Och när sammanlagde af-
kortningarne för dessa år
afdragas med
11,425 : 33. 6.
af ersta r alltså en behållning
af R:dr 302,387: 34. 3.
så att med säkerhet synes kunna antagas, att
afgiften uppgått för dessa 3:ne år till 300,000
R:dr. Curhus-Inrattningarne hafva under
samma tid , enligt Sundhets-Collegii uppgifter,
varit begagnade af följande antal sju«
ke , nemligen :
O
Ar i824 af personer 3,355.
- ih25 - — 0,337.
och - 1826 - —- 5,254.
pers. 9,946.
Medelsumman för hvarje af dessa år utgör
följaktligen 3,315-3 ; och om hela af
giften
fördelas på detta antal , visar sig en
kostnad för hvarje Patient af utöfver 3o R:dr
Banco; men då manga Cnrhus-Inrattningar
hafva behållningar och de fleste Ietnnat un
-
Stafs• o'. Bevilln. Utsi. Betungande N:o 87. 37
derstöd åt Lazaretten ,' följer deraf, alt kostnaden
icke uppgått till denna summa, ehuru
Landet, för ändamålets vinnande, sammanskjutit
en deremot svarande afgift.
Så väl af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
, som af Sundhets-Collegii uppgifter,
har Utskottet för öfrigt inhemtat, att sjukantalet
år 1827 val undergått någon minskning
emot förra årens medeltal från och med
1822 till och med 1826; men denna förminskning
är dock föga betydlig, och det
lärer följaktligen blifva nödigt att vidtaga
fortfarande kraftiga anstalter för utrotande
af den ännu fortfarande Veneriska sjukdomen.
I betraktande häraf, samt då förhållandet
i denna omständighet är nästan enahan-l
da, som vid nästlidne Biksdag, tveka Utskott
ten icke att vördsamt tillstyrka , det de Motioner,
som åsyfta upphörande af Curhusafgiften,
måtte ogillas ; hvaremot Utskotten
föreslå: att en årlig afgift till Veneriska
smittans botande, och hämmande må intill
nästa Riksdag utgå af hvarje person, som
betalar mantalspenningar, till det belopp
och med de vilkor i öfrigt, som nedanföre
bestämmas,
Utskotten hafva dervid destomindre kun.
nät fästa afseende å Casper JVijkmans förut’
nämnde framställning: att den hittills ut
-
98 Stats■ o. Bevilln. Utsk. Betänkande N:o 87;
flående Curhus-af giften matte ersättas genom
ett anslag af 20,000 R-.dr, som detta
anslag , utan tvifvel , skulle blifva otillräckligt
, samt dessutom ingen afgift med mera
skäl bör vara personlig , och följaktligen
mindre billigt öfverklagas , derföre att den
lika träffar alla , och således äfven Samhällets
fattigare elasser , enär detta så allmänt
nyttiga bidrag underhåller Curanstalter, hvilka
egentligen blifvit inrättade för dessa classer
och af dem nästan uteslutande begagnas.
I fråga dernäst om det i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition intagne Förslag: att, af
deruti anförde anledningar, ifrågavarande
afgift mätte gemensamt användas för Curhusen
och Lazaretten, i den nion hehofvet
fordrade, hysa Utskotten den öfvertygelse
, att då samma afgift från början tillkommit
för ett visst bestämdt behof, så bör
äfven bidraget hufvudsakligen derföre , utan
sammanblandning med andra Fonder, beräknas
, samt upphora om och när det åsyftade
ändamålet vore vunnet. Då derjemte Lazaretten
böra underhållas på Länsinvånarnes
egen bekostnad , torde det tillhöra deras
enskilda omvårdnad, att, i afseende på den i
och för deras nödvändiga' utgifter möjligen
uppkommande brist, förfara efter godtfinnande
samt hvarje orts behof och serskilda förhållanden
; hvartill jemväl kommer, att erfa;
Stats- o. Bevilln. Utsk. Betänkande N:oSj. 29
renheten vitsordat , det Lazaretten sedan
sista Riksdag egt bestånd , utan att mera än
året 1827 erhålla det för dem alla mindre
betydliga anslaget af 10,000 R:dr, deraf åter
synes troligt, att Lazaretten kunna bestrida
sina oundgängeliga omkostnader med egna
fonder och inkomster, jemte de tilllällige bidrag
Curhusmedlen lemna, efter de år 1810
om deras disposition härtill gjorda medgifvanden
; och kunna Utskotten , med stöd af
dessa skäl , således icke annorlunda tillstyrka
det nu i/rågaställde gemensamma användande
af dessa medel får Curhusens och
Lazar ettens behof, än att den vid sista
Riksdag, under vissa vilkor, medgifha disposition
af Curhusens utgifter ofverskjutande
inkomst ma i och för allmänna helsövardén
användas, pä sätt här nedan närmare
bestämmes,
Utskotten anse sig för öfrigt, höra upplysa,
dels att det af Herr Hjerta omnämnda
bidrag icke skulle, på sätt han anfört, lemnäs
af Lazaretts fonden, hvilken, i likhet med
Curhus-inrättningarne, deraf borde komma i
åtnjutande, utan i stället utgå från Hospitals-
och Barnhus-fonden, som på förenämndt
sätt, sedan sista Riksdag, endast ett år lärer
varit i tillfälle att fullgöra detta vilkor, dels
ock, att Nils Insulins uppgift, det i Stockholms
Län skulle finnas en fond af omkring
So Stats o. Bevilln. Vtsk. Betänkande N.-o 87;
50,000 R:d, icke öfverensstämmer med rätta
förhållandet, enär balancerade behållningen i
1827 års Räkenskaper utgjordes endast af
18,5oi R;d i3 sk. 10 r., hvaraf en del måste
påräknas för det påföljande årets behof,
och större delen utgjordes af ett till Inrättningen
doneradt, utlånadt Capital, hvaraf endast
Räntan blifver använd.
Petter Perssons, från CalmareLän, förslag,'
att af Curhus-medlen matte inrättas serskilde
fonder får Städerne och får Landet af
de derifrån tillskjutne medel, och att hvardera
fonden skulle underhålla sina sjuke,samt
af skilj d räkning och redogörelse deröfver fåras,
är, i Utskottens tanka, icke antagligt, enär,
å ena sidan, uppgiften att från Städerne skulle å
Curhusen varit intagne ett vida större antal
sjuklingar än från Landet, icke är på något sätt
styrkt eller sannolik, då smittan på Landet, i
anseende till frånvaro af Läkare och Allmogens
mindre insigt om dess beskaffenhet ,
snarare blir mera utbredd, och, å den andra,
en dylik åtgärd säkert skulle medföra betydlig
tillökning i förvaltnings-kostnaderne. Utskotten
anse icke eller skäl för handen att
bi träda Eric Andersson Bångs ovilkorliga
yrkande om upphörande eller nedsättning af
Curhus-afgiften för Herjeådalen, helst, hvad
nedsättningen angår, densamma destomindre
lärer vara ett föremål för någon åtgärd al Ri
-
Stan- o. Bevilln. Utsk. Betänkande Nio 87. 31
kels Högloflige Ständer, som del beror a i Provincens
Comiterade , ali en sådan nedsättning
besluta.
Med antagande af dessa hufvudgrunder,
och ined uteslutande af nu mera icke lämpliga
föreskrifter, dels i fråga om Lazarettsoch
Barnhus-fondens bidrag, samt dels i afseende
på Norrbottens Län , sedan, enligt
uppgift i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
Lazarett och Curhus äfven der blifvit inrättade,
få Utskotten alltså vördsamt föreslå,
att Bikets Högloflige Ständer, i svar å
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition, ville i underdånighet
tillkännagifva, det Rikets Ständer,
hvilka, vid det sjukdoms-förhållande,
som här ofvan blifvit framlagdt, insett nödvändigheten
deraf och alltså bevilja, att, till
Veneriska smittans botande och hämmande ,
en viss här nedan bestämd afgift må intill
nästa Riksdag utgå af hvarje mantalsskrifven
person; men, uppå de här ofvan anförde skäl,
icke anse sig kunna annorlunda medgifva det
i Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition ifrågaStällda
gemensamma användande för Curhusen
och Lazaretten , i mon af dessas behof
utaf den så kallade Curhus-afgiften ,
än att den vid sista Riksdag, under vissa
vilkor, tillåtna disposition af Curhusens, utgifterne
öfverskjutande inkomst må, i och
föt allmänna helsovåtden, disponera» på sätt
32 Stats- o. Sevilla. Vtsk. Betänkande N.o 87.
de serskilda föreskrifter, som Rikets Ständer
för medlens utgående och användande meddela,
närmare utvisa, samt alt Rikets Ständer
deremot anse ifrågavarande afgift ytterligare
böra utgöras på lika sätt och med hufvudsakligen
enahanda vilkor, som vid i8r3 års
Riksdag fastställdes, och funnit lämpligt, att,
i och för verkställigheten, bestämma följande
allmänna stadganden, nemligen :
ilo Till Veneriska smittans hämmande
och utrotande utgöres årligen, från och med
år 1830 till och med det år, då nästa Riksdag
slutar, en Curhtts-afgift af hvarje person,
sorn betalar mantalspenningar, med ett
minimum af 1 sk., och ett maximum af 5 sk.
Banco, lika för alla betalande inom hvarje Län 4
efter dess behof; börandes afgtften bestämmas
antingen till ettdera af dessa belopp eller deremellan,
men tnå icke, utan vid högst trångan -  de omständigheter, fastställas till det högsta.
2:0 Denna afgift skall utgå , användas
och redovisas inom hvarje Län serskildt, så
att den blifver alldeles sk il jd från Hospitalens
och Lazarettens fonder , samt Rä«
kenskaperne deröfver, med förbehåll, att de
härigenom inflytande medel icke begagnas
till andra ändamål, än Curanstalterne, efter
behof och öfverenskommelse, inrättade på ett
eller
Stats- o. Hevilla. Vtsk, BetilnkaniU N:o 87. 35
eller flera ställen inom Länen, tned mimlte
nämnde medel icke skulle, för Veneriska smittans
,'iämmande, till fulla beloppet åtgå, di
öfverskottet får, efter bestämmande af de i <
punkten omnämnde Corniterade, under tieilannämnde
Laris Directioners inseende, aflvändas
fur allmänna helsovården inom Länet,
serdeles vid uppkommande farsoter.
3:0 (»eriörn Fullmägtige från Stads- och
Landsförsamling irne bör, inom 2lne månader
efter Riksdagsbeslutets kungörande, en
Deputerad från hvatje Härad utväljas iniör
Häradsrätten; och sammanträde dereiter <te
utsedde Deputerade på den tid och det ställe,
Konungens Befallningshafvande utsätter ,
för att, under Landshöfdingens ordförande,
besluta genom öfverenskommelse eller votering
per Capita, deruti Landshöfdingen eger
deltaga, örn sammansättningen till form och
personer af den Comité med nödige Suppleanter,
som skall årligen intill nästa Riksdag
så val revidera och granska Räkenskaperne,
jemte styrelsen och förvaltningen af Curhusinrättningen,
som ock derefter ej mindre utsätta
bidraget till Lazarettet af tilläfventyrs
varande öfverskott, an för följande året bestämma
den afgift, som kan erfordras; hvilka
befattningar, otn Deputerade så för godt finna ^
Bill, lill Riks-Si. Prat. 1828 18*9, 4 Sami, 2 Aldi g,
4\de H-.t. %;dra B:det,
54 Stats- o'. Bet 'ilin. Vt si. Betänkande No 87]
afven kunna till Pröfnings-Comitén öfverlemna».
Städerne Stockholm och Götheborg
anses likväl i dessa hänseenden såsom serskilda
Län.
4:0 De från' Hospitals- och Lazaretts-'
fonderne inom hvarje Län skiljda Curhusinedlen
användas af en, jemlikt Kongl. Maj.-ts
Nådiga Instruction för Curhus- och LazarettsInrättningarne
af den 17 December 1817,
tillförordnad Diréction, och redovisas årligen
inför de, enligt 3;die punkten utsedde Comiterade,
hvilka, om de tillika äro Ledamöter
af Pröfnings-Comitén, i de om deras sammanträden
utfärdade allmänna Kungörelser
förut erinrade om detta deras serskilda ålig»
gande, efter skedd granskning af Räkenskaperne
och Förvaltningen, bestämma ej mindre
det bidrag, sora af tilläfventyrs varande
öfverskott må användas för öfriga helsovården
i Länet, än, efter föregången undersökning,
den efter behofvet och inom det i första
punkten stadgade belopp inskränkta afgiften
för påföljande året} börande ej allenast
en serskild Berättelse om nämnde Revision
årligen tryckas, utan ock, genom Läns-styreisernes
försorg, ett exemplar deraf till hvarje
kyrka sändas, att från Predikstolarne kun-1
göras, samt Seraphimer-Ordens-Gillet, Sundhets-Collegium
och Riksgälds-Contoiret deraf
Undfå hvar sitt exemplar, det sistnämnde fö?
Siats- o> Hevilla. Ut:sk. Betänkande N:o §7-35
alt Rikeis Ständers Revisorer och Bevil!-  nings-Utskottet tillhandahållas; Och skall i
dessa tryckta Berättelser äfven utsättas till
livad belopp Comiterade bestämt afgiften för
det följande året, hvarefter debitering och uppbörd
af oftanätnnde afgift komuier att, på förr
vanligt satt, tillika med de ölrige Kronoutskylderne,
verkställas.
5;o Räkenskaperne öfver Curhus-medlen
skola upprättas i enlighet med det här
bifogade formulaire, men må ej afslutas förr,
än Comiterade på ofvannämnde sätt bestämt
'det bidrag, sorn må kunna lemnäs till öfriga
hälsovården.
Slutligen och som Kongl.1 Majus Nådiga
Proposition dessutom innefattar 2:ne ämnen,
öfver hvilka Utskotten redan meddelat
serskilda yttranden , nemligen :
a) Nådig framställning, huruvida några
Curhus-Inräitningars skuld till Besparings-]
fonden af anslaget till Medicinal-staten och
Jjäkarevården skulle återgäldas och huru dermed
skulle förhållas, eller om afskrifning kun.
de beviljas; i anledning hvaraf Stats-Utskottet,
uti Memorial N:o 155, (p. 415 & 416)
uppå anförde skäl föreslagit, att dessa medel
må fortfarande i Räkenskaperne balanceras; och
56 Siats- o. tovilia- Vtsk. Betänkande N'.o Sy,
b) Frågan , om icke Rarmhertigbets-inrättningar
borde från erläggande af Bevillning
för deras Egendomar af både hus och jord
så val i Städerrie som på landet njuta befrielse;
hvilket Bevilinings-Ulskotte', uti härom,
under N:o 25, afgifvet Betänkande, ansett sig
icke kunna tillstyrka; alltså och då Pikets
Stander redan härutinnan fatlat med Utskottens
tillstyrkande öfverensstämmande beslut,
hemställa Utskotten , att, i enlighet härmed,
svar i dessa frågor målte uti den underdåniga
Skrifvelse» inflyta.
En häremot a fg i Iven Reservation varde?
vördsamt bifogad.
Stockholm den 17 October 18^9.
Reservation
af Herr af Billbergh , J.P.: ”Då Utskotten,
afvikande från de grunder och förslag den
Kongl. Propositionen meddelar, etti 2 punkten
föreslagit: ’’att afgiften till Veneriska
”smittans hämmande skall utgå , användas
J’och redovisas , så att den hlifver alldeles
skiljd ifrån Hospitalens och Uazaret”tens
Fonder samt redovisningen deröfver,
med förbehåll, att dq härigenom
Jiil- t. Stais, o, Bev. Vtsk. Betänkande N;o 87. 37
"inflytande medel icke begagnas till andra
•'ändamål , än Curanstaherne , med mindre
•'nämnde medel icke skulle, för Veneriska
"smittans hämmande, till fulla beloppet ut’’ga
, då of verskottet får användas för cili”inanna
hälsovården inom Länet, serdeles
*’vid uppkommande farsoterså hafva Utskotten
väl beredt möjligheten af CurhusanStalternas
i Riket bestånd och förbättrande ,
i tnon af behofvet, meri deremot alldeles
förbisett det egentliga föremålet med den
Kongl. Propositionen , som är , att äfven
Bans-Bazar ett en må erhålla det tillskott,
sorn erfordras för deras vidmagthållande.
Under den tid, då Hospitalsinrättningarne
och Läns-Lazaretten voro sammanblandade
och under en Öfverstyrelse, erhöllö
Uazaretten erforderliga och betydliga understöd
af Uospitalsfonden ; men då denna
senare Fond helt och hållet måst disponeras
lill dess egentliga föremal , i följd af Hospitalens
skiljande från Lazaretten och concentrerande
på färre ställen , till vinnande
af större och ändamålsenligare utvidgning,
sorn fordrat en större omkostnad , så har följden
deraf blifvit, efter hvad ej mindre den
Kongl. Propositionen innehåller, än Kongl, Seraphi
mer-Ordens-Gillets tryckta underdåniga
Utlåtande, angående Länshospitalen, Lazarettet»
och Gurhusen i Riket den 8 Oetohét
38 Bil. t. Slais-o. Btv. Ulsk. Betänkande N:o 87.
1828» ännu specielare ådagalägger, att Lazarettens
egna och bestämda inkomster på de
flesta ställen varit och äro otillräcklige för
Lazarettens bestånd.
Vid ett sådant sakens utredda förhållande
J synes det mig icke lämpligt , att LänsLazarettens
upprätthållande skall bero af den
tillfälliga omständigheten , att elt öfverskott
eller ett otillräckligt öfverskott af Curhusrnedlen
linnes , till användande för Lazarett
tens oundgängliga behof.
Enligt Kongl. Brefvet den 10 September
1765, öfverensstämmande med Rikets
Ständers då afgifna tillstyrkande , skola Ba~
zaretten underhållas pd Länsiuvanarnes
egen bekostnad, och enligt Kongl. Majus
Nådiga Instruction, af den 17 Decem ber 1817,
skola Curhus- och Lazaretts-inrättnir.garne
förvaltas af en serskild Direction inom hvarje
Län,
Af dessa sammanlagda omständigheter:
att de fleste Läns-Lazaretten icke kunna ega
bestånd, utan att erhålla ökade anslag, att
Lazaretten äro lika oumbärliga , sorn Curhusinrättningarne
; att både Lazarett och
Curhus» skola underhållas på Länsinvånarnes
egen bekostnad; och att båda Inrättningarrte
förvaltas af en gemensam Direction;
Bil. t. Stats- o. Btv. Utsi. Betänkande N.’o 87. 5g
anser jag den enkla slutföljd iiora uppkomma;
att det nid hero af hvarje Läns fullmugtige
ifrån Stads- och L a n dsfors a nilin garn e,
ej mindre att profva bada Inrättningarnes
behof och, i förhållande dertill, bestämma
af giften ifrån 1 skill, till högst 5 shill, för
hvarje mantalsskrifven person , än att, med
iakttagande af hvad Fö? fattningar ne i allmänhet
stadga om ordningen viii LcinsLazarellen,
gemensamt med Länsstyrelserna,
förordna om den hushållning och de vilkor
f ör anslagen , sorn de finna f örmonligast,
fast alltid med fåstadt afseende derå, att
jemväl den värnlöse och medellöse sjuklingen
pd Lazaretlen md vinna en erforderlig
vård. Och hvad serskildt angår redovisningssättet;
så enar LänsLaz-sretten och Curhusen
sedan år 1817 varit och hädanefter komma
att förblifva underhvarje Ijäns egen förvaltning
, samt antagas måste , såsom ledande till
besparing i hushyror samt i aflöning till Läkare
och Oeconomie-Betjening m, m. , att
Cnrhusen böra sammanslås med Lazaretten J
der deras anläggande på ett och samma ställe
erfordras samt utrymmet sådant medgifvcr, i
hvilket fall det skulle blifva svårt och ledande
till en ändamålslös vidlyftighet att fördela
kostnaderne i serskilda redovisningar
för hvardera Inrättningarne , tror jag , olika
med Utskotten, mera ordning och säkerhet
derigenom befordras., att redovisningen f^r
40 lill, t. Stats-o, Etie. Utsi. Betänkande N;o 87,
ILazareus- och Curhuskostnaden blifver gemensam
för de ställen , der Inrättningarne äco
sammanslagne. Genom denna enhet uti
anslagen , förvaltningen och redovisningen
vinnes trygghet för båda 3 nrättningarnes bestånd,
minskad utgiftskostnad, lättnad i Förvalt
ningsomsorgen samt en enklare och säkrare
gransk ningscontroll.,’
H ärmed förenade sig Herrar Nordenanckar,
birgin och Alund.
STOCKHOLM, Elmeus och Granbergs Tryckeri,
1829
StatS‘Beviiln.s,A!lm.Eesv.-o.Oec-,Utsli.Eet,N:o 88. r
N:o 88.
Anjc. till Exp.’U(sk. d. 3 Nov, 182g,
Betänkande, i anledning af väckta
motioner Om en förbättrad
Organisation af Tullverket
m. m.
T
A ill Stats-, BeviUnmgs- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens handläggning
hafva följande Motioner blifvit remitterade:
Ifrån
Högloft. Rid der skap et och Adeln
i!o
Herr Thams, Wollrath, hvaruti yrkas,
att den lön, som Öfver-Styrelsen vid
Tullverket åtnjuter, för framtiden borde beräknas
till vissa procent af Tulluppbörden,
hvarigenom Tull-Styrelsens interesse skulle
närmare förenas med Nationens, och vissheten
derom» att kunskaper, kraft och ansträngning
erfordrades, för att vid dessa Embeten
och Tjenster blifva väl lönt, skulle vid förefallande
ledigheter afhålla de mindre tjen
ihÅ.
t, Riki-St, Prot. 1828 och 1829. 4 Sami. 2 Af i. 2 B'.detl
5:e H:t,
1
H Stats-,Bevilln.s.Allm,Besv.o.Oec-,Utsi,Bet.N:o 88*
lige, att täfla om en dylik befattning, och
Ilegeringens omsorg mera blifva att eftersöka
den skickligaste, än att behöfva välja bland
en mängd Sökande; hvarjemte Motionairen
jemväl föreslagit, att alla vid Rikets inre
Städer befintlige Tullbevakningar måtte indragas,
hvarigenom tillgång till högre löner
för den öfriga Tullbetjeningen kunde erhållas,
så fort de indragne platsernas innehafvare
antingen dö eller transporteras till Sysslor
å andra ställen; i sammanhang hvarmed
Motionairen jemväl hemställt, att alla andra
Districts-Chefs Embeten, än dem, som kunna
anses oumbärliga vid en sträng kustbevakning,
måtte indragas»
2:0 Herr Friherre Anckar svar ds, Cart
Henric, deruti Herr Friherren, efter ert
teckning af Tull Styrelsens närvarande tillstånd
och förhållande till andra Händers, förklarat,
det han funnit anmärkningsvärdt : att
Rikets Ständers vid 1823 års Riksdag ådagalagde
åsigter, i afseende på Tull Styrelsens
organisation, i många delar icke tillvunnit
sig något afseende; att Tullverkets Stat icke
år uppförd på Riks-Staten; att Tull-Styrelsen
icke hos oss, såsom i andra Händer, är förenad
antingen under Finance-Departementet eller
Cömmercb-Collegium, hvars personal icke derföre
behöftökas; att General-Tull-Directeurenå
lön är nära dubbelt så hög, som Stats-Rå
-
'Stats-3B(.vUln.s.Allm>B&sv.o.Ozc TJtsk Bet.N.;o 88* 3
»Tets, Presidenternas, Justitia Radens och Stats»
Secreterarnes, samt att förhållandet af Depar»
ternents Chefernas löne»vilkor icke kan jeni»
föras med deras vederlikar inom Hof-Rätten
och andre Cöllegier; yrkande Herr Fri*
herren, af sådan anledning , ätt Rikets Ständer
sjelfve tnåtte bestämma löne-beloppet för
Tull-Tjenstemännen i allmänhet.
Motionairen förmodar, att Tullverkets
göromål måtte vara ojemförligt större i flere
andra Stater, än hos Oss, men tror, att man
der utesluter öfverflödigt skrifveri, sorn i
yårt Lant! onödigt begagnas.
De i Stockholm, Götheborg, Gefle, Norrköping,
Carlshamn, Carlscrona, Calmar* Wisby,
Malmö, Ystad, Helsingborg, Landscrona
oell Uddevalla varande Tulldistrict-Kammare
borde, enligt Motionairens tanka, i egenskap
af Hufvud-Tulldistricts orter, ställas direele
Under Kongl Commerce Collegii öfverstyrelse,
och de öfrige 16 Tullkamrarne fjborde
kunna ställas, i mon af deras närbelägenhet,
Under någon af de ofvantiämnde HufvudTullkammare.
Ytterligare har Herr Friherren anfort,
att de sa kallade Tulldistricts Chefeme med
deras Secreterare synas vara obehöflige, hvadan
deras indragande yrkaS, då controllen
4 Stats-,Bevilln.s.Allm.Besv.o.Oec.-Utsh.Bet.iV:o88*
öfver de serskilda Tullkammar-förvaltningarne
bättre skulle kunna åstadkommas genom
för tillfället förordnade, skicklige personers
inspections-resor och oförväntade ankomst,
än genom sådana inom hvarje ort bosatte
högreTullControlleurer; att till vinnande af
säkra Gontroller, i afseende på Utländska varors
införande, vore ledande, om våra Consuler
och vice Consuler, å främmande handelsplatser,
ålades att postdagligen, eller oftare,
i händelse af mera magtpåliggande fall,
ej mindre till Commerce-Collegium, än tilL
den Tullkammare i Sverige, till hvars district
någon från utrikes ort afgående last
vore destinerad, edler någon farkost kommit,
insända afskrifter af Tullbevaknings-handlingarne
vid de utländska Tullkamrarne; att
I,ots* och JBåkverket borde lyda under TullStyrelserne,
äfvensom Dykeri. Verket och
Quarantaines.inrättningen under Hufvud-TuIIkamrarnes
delaktighet i Chefsskap och förvaltning.
I fall Städerne borå ega, under namn.
af Tolag, någon andel i Statens Tullinkomster,
syntes det Motionairen lämpligare, om
de vid Tullkamrarne, medelst stadgad procent
af Tulluppbörden, finge qvartaliter uppbära
den, hvarigenom alla Tolags-Kamererai.
e och Packhus-Agenter blefve öfverflödige^
Stnts-, Bévilln.-s. Allm.Besv.o.Oec.-Usk.Bet.N-.o 88, 5
Alla sä kallade Tullförvaltare vid de
13 Hufvud-Tullkamrarne borde kallas District-Chefer
och hafva till föremål att inspectera
och styra bevaknings-ärenden inom
districtet. Dessa magtpåliggande tjenster borde
besättas med ytterst skicklige, nitiske och
verksamme män, samt en lämplig tjenstegrad
tilldelas hvarje Tull-agent, i anseende till
subordinations-förhållanden de olika tjenstegraderna
emellan.
Ingen under de 13 Hufvud-Tullkamrame
lydande Tull-Officiant borde fästas vid
någon viss Tullplats , Inspection eiler Con»
toir.
District-Chefen borde kunna beordra
Bevaknings-Controi leur, Öfver-Uppsyningsman,
Jagt-Lieutenant eller Under-Controlleur,
att, efter omständigheterna, förvaltade
vigtigaste förrättningar , hvarigenom Motionairentror,
att flere Embetsman skulle kunna
indragas.
Hufvud-Tull-Uistrictkamrarne borde till
antalet kunna ökas i mon af uppbörden, såsom
ledande till uppmuntran för UnderTullkamrarnes
Styresmän, att, genom nit och
verksamhet, kunna komma till en förmonli*
gare befattning.
6 Stats-,Bevilln.-$.Allm,Besv.o,Oec.-Utsli,Bet,N:o88,
District-Chefer och Öfver-Uppbörds män,
som vid Hufvud-Tullkamrarne borde komma
i Tull k amar- Controlleurernes ställe, Be*
vaknings-Controlleurer eller Öfveruppsyningsman,
Bots- och Tulljagts-Befälhafvare,
samt Under-Bevaknings Controlleurer horda
af Kongl. Majit utnämnas, enligt CommerceCollegii
förslag pä 3 personer; men Tullvaktmästare,
undantagande dem vid de 13
Hufvud-Tullkamrarne, skulle af Commerce*
Collegium tillsättas,
Ytterligare har Motionairen yrkat: att
älla Bevaknings-Officianter borde ställas p|
militairisk fot; att ingen borde komma på
förslag till Öfver-Tull Offioiants beställning,
utan att hafva undergått offentlig examen i
de vetenskaper och sprik, som fordras, för
att på grundsattser kunna stödja anbefallda årsberättelser
om handelns, sjöfartens och näringarnes
tillstånd inom Tullkamar-districtet,
hvilka berättelser borde tryckas och allmän*
heten tillhandahållas; och att ett fullständigt
Reglemente för alla Tull-Offlcianter mätte
utfärdas, såsom vilkor för en systematisk rjenstemtöfning:
Herr
Friherren har äfven ansett, att åf
skilliga Inspectioner, Tullkamrar och Contoir
i Stockholm och Götheborg kunna sammanslås,
och flere tjenster sålunda till bespa'
Stats-iBevUlnsS.AUm.BesvM.Oec* Utsh.Bet.N:cS8< 7
ring indragas och osynlige utgifter för^
sv inna.
Slutligen, och i öfverensstämmelse med
ofvan anförde åsigter af Tullverket, har
Motionairen yttrat den önskan: att de egen*
mägtiga taxationerne vid Tullverket måtte
upphöra, och alla sportlar fastställas enligt
författad och tryckt taxa; att den inrikes
Landt-Tulläbevakningen, utom den vid Norrska
gränsen, borde indragas; samt Utrikes och.
Inrikes Bevakningen förenäs; och ändteligen,
att alia Sjö. och Gränse-Tull-Domstolar samt
Tull-Fiscaler och Ombudsmän måtte afskaffas»
Ifrån HedervHrdii Bonde Ständet',
Af 7, J. Rutberg, som yrkat, att Tull**
Styrelsen borde öfverlemnas till Kongl, Corn*
merce-Collegium, såsom bidragande till besparing
i utgifter.
Ibiand de inom Ridderskapet och Adeln]
af flere Ledamöter afgifna serskilda^ yttranden
, innehåller Herr Friherre Åke1 hjelms
af Margrethelund anförande omständliga upplysningar,
angående de ämnen motionerna
omfatta; och få Utskotten, som noga granskat
hvad anfördt är, samt dermed jemfört ej
mindre de i afseende på Tullverket, sedan
8 Stais -BivUln.ms.AllriuBivv.o.Oec.t Ulsh.B :t.'N:o gg.
i 8a 3 utkorane Kongl. Författningar, än Ge.
neral-Tulf-Styrelsens till Utskottens kännedom
komna flerfaldiga åtgärder, nu afgifva följande
vördsamma utlåtande:
I afseende på Tullverkets nya organisation,
hafva Utskotten funnit, att Rikets Ständers
under 1823 års Riksdag hos Kongl.
Majit derom framställda underdåniga önskningar
i det hufvudsakliga blifvit uppfyllde.
Att åtskilliga jemkningar likväl i verkställigheten
skulle finnas nödige, torde lätt inses,
och dessa hafva, i Utskottens tanka, varit af
omständigheterne föranledde.
Den anmärkta afvikelsen, att serskild©
Departements-Chefer blifvit anställde, ehuru
Rikets Ständer önskat, att Secreteraren och
Kamererare© skulle tillika bestrida dessa
befattningar, synes mera röra namn än sak,
emedan, o:n de sistnämnde skolat deltaga i
Tull-Styrelsen, andra personer, under andra
benämningar, rriåst förrätta deras egentliga,
inagtpaliggande_ sysslor, helst Kamereraren,
hvilken är ansvarig för Boksluts-Contoiret, i
annat fall skolat, såsom tillika Chef för Karneral-DepartementetJcontrollera
sig sjelf, samt
Secreterarens rnångfalldiga och den största
skyndsamhet fordrande göromål icke medgifva,
att han på en gång sköter dessa och en
Departements-Chefs åligganden, till hvilka
Siais-,Bevi!ln.-s.A!lm.Besv.o.Oec.-Uis!i.Bet.N:o8%. g
det äfven hörer att, vid företagna Embetsresor
och genom oväntade besök, tillse, huru
underordnade Tjenstemän fullgöra sina skyldigheter,
oell att, der så nödigt finnes, befordra
rättelser.
Utskotten hafva för öfrigt inhetntat, att
de föränd ringar, rättelser och indragningar,
som erfarenheten och omständigheterna föraniedt,
dels redan äro vidtagna, och dels
komma att, så fort sig göra låter , vidtagas;
i hvilket afseende Utskotten få upplysa, att
fem Tull-Distriet-Chefs-platser äro föreslagna
till indragning, och att bibehållandet af
de gine återstående för Stationerne Götheborg,
Skåne och Blekinge, synes både nödigt
och nyttigt för ernåendet af de af den förändrade
Tull - organisationen väntade fördelar.
Hvad åter aflöningen och Tjenstemannapersonalen
vid Tull-Staten angår, så anse
Utskotten först, att Innehafvarne af de högre
functionerne böra vara lönte i mon af deras
E rnbetens vigt, och att dehärvidgjordaanmärkningar,
samt med andra Embetsmäns aflöning
anställda jemförelse!-, egentligen ådagalägga,
att dessa senares lötieförmoner icke stå i ett
rigtigt förhållande till deras upphöjda platser
och ett förändradt myntvärde, samt dernäst,
dels, att Tull-Staten i allmänhet icke är be
-
io Stats-,Bevilln.s,AUm,Besv.o.Oec,-Uts>;.Bet.N;( S$
lastad med ett större antal Embets- och Tjenstemän,
än Sveriges vidlyftiga kuster och den
långa gränsen emot Norrige erfordra, och
dels, att dea aflöning, de åtnjuta, ej mindre
utgår på det under närvarande förhållanden
mest lämpliga sätt, än är afpassad efter huf.
vudändamåiet, att förvärfva redliga och kunniga
Embets- och Tjenstemän, hvilket endast
torde kunna vinnas derigenom, att man bereder
'dem sådana lönevilkor, att de deraf
anständigt kunna lefva, utan att tillgripa olofliga
utvägar. Rigtigheten och nyttan jaf dessa
grundsattsers tillämpning tro Utskotten
vitsordas af Tullintradernas betydliga okände
i senare tider, hvarvid Utskotten till jemförelse
få uppgifva, att administrations-kostnaden
vid Tullverket ifrån och med 1814 till
och med år 1823 upgick till omkring jtdel
af bela uppbörden, men ifrån och med3i824
till och med 1838 utgjort endast något öfver
jtdel.
Då Tullverkets nu varande Organisation
synes mer och mer närma sig det dermed
åsyftade ändamål, och hufvudsakligen är
inrättad efter Rikets Ständers år 1823 derom
yttrade önskningar hvarvid någon fråga icke
uppstod att ställa detta Verk under FinanceDepartementets
eller Commerce-Collegii öfverstyrelse,
så tyckes en sådan, nu i motionerna
ifragaställd åtgärd ingalunda behöflig
Stats-1Bevilln..s,Allm.Besv-o.Oec.-Utsk.Bet.N:o88 ri
eller "lämplig, 1 synnerhet då för detta vigtiga
Uppbördsverk, hvarvid Bikets hufvudsakligaste
Bevillningsintrad indrifves, i Utskottens
tanka, erfordras en egen administrativ
Styrelse, med tillräcklig magt, att kraftigt
besluta om och verksamt ordna hithörande
ämnen, och hvilkas Ledamöter hufvudsakligen
häråt ,kunna egna sin tid och sina bemödanden,
samt äro i tillfälle att företaga
Inspectionsresor, utan att vara bundne vid
vissa tider. Att denna 'Styrelse under sådana
förhållanden hvarken kan lämpligen
förenäs med Handels- och Finance-Expeditionen
eller Commerce-Collegium, tro Utskotten
vara allt för uppenbart att närmare
behöfva utvecklas.
Tull-Statens uppförande å Rikets allmänna
Stat anse Utskotten hittills hafva varit hindrad
t deraf, att Tull-Tjensternas mängd och
Verkningskrets äro underkastade täta förändringar
och måste jemkas, ökas eller minskas
i mon af ombytliga handelsförhållanden. Af
sådan anledning sker hvarje år en ny af
Kongl. Maj:t pröfvad och fastställd Organisation;
och då hithörande Räkenskaper revideras
först inom Tullverket, sedan i Kongl.
Kammar-Rätten och sist hos Rikets Ständers
Revisorer, synes härigenom all nödig säkerhet
hafva varit vunnen, hvarförutan denna
fråga, såsom förut endast behandlad af Statg»
12 Stats-,Bevilln.*s.Allm.Besv.o.Oect.Utsk.Bei,N,S$.
Utskottet, nu beror på Rikets Höglofl. Ständers
serskilda profning.
Enär Utskotten för öfrigt icke anse behöfligt,
att nu afgifva något serskildt Utlåtande
i frågor om Tull-Doinstolarne, då des*
sa ämnen blifvit serskildt af Uag-Utskottet
behandlade, få Utskotten endast slutligen tillkännagifva,
att en Sportel-Taxa för Tullverket
blifvit, på Kongl. Maj;ts Nådiga befallning,
genom Tull-Styrelsens försorg utgifven,
samt att Chefen för Tull.Styrelsen upplyst,
det ett Tjehstgörings-Reglemente !för Tullverket
kommer att Kongl. Majits Nådiga pröfning
underställas, så fort såväl Tull-Systemet,
blifvit af Rikets Ständer och Kongl. Majit
antaget, som de dermed sammanhang egande
åtskilliga Författningar utfärdade.
De öfriga af Motionairerne väckta frågor
synas Utskotten af 'så reglementarisk
egenskap, att de svårligen kunna rigtigt be.
dömas af andra, än de Embets- och Tjenstemän,
som dervid kunna följa erfarenhetens
ledning.
Vid sådant förhållande, och då Utskotten,
på sätt ofvan anfördt är, hysa den öfvertygelsen:
att Tullverkets förvaltning blifvit
organiserad enligt Rikets Ständers önskan
och till allmän nytta; att Tull-Styrel
-
StatS‘Bevilln.s.AllmtBesv,o.Oec-Utslt'-.Bet.N:o$$. 13
sen verksamt sökt? motsvara det,v som varit
föremål för dess inrättning; samt att Rikets
Ständer hafva ali anledning tillförse sig, det
Kongl. Maj:t lärer i Nåder vidtaga de, för
ett ytterligare befordrande af detta ändamål,
nödiga åtgärder; så finna Utskotten, för sin
del,
någon underdånig hemställan i dessa
ämnen för det närvarande icke
behöflig, utan föreslå, att de härom
väckta motioner må förfalla;
Hvilket likväl allt till Rikets Höglofl.
Ständers upplysta pröfning vördsamt öfverg
lemnäs.
Stockholm den 31 October 1829.
14 Stats-, Banco-, Eevilln.-,°Lag- s. Occon.-l/tsk, Bet ,N,&g.
N:o 89.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 3 Nov. lSsg.
Betänkande, angående väckta förslag
till grunder för ett förändradt
Statshushållnings^
och Beskattnings-system.
■ffrån Höglofl. Eiddetskapet och Adeln har till
Stais- samt Allmänna Eesvärs* och Oeconomie»
Ufskolten blifvit remitteradt ett Memorial af
H err afS l én, Georg Axel, hvilken, under för.
klarande, att Sveriges beskattningsvetk under
seklernes lopp blifvit fördt från dess ursprungliga
enkelhet till villervalla och oreda, att detsamma
befinnes vara en hopgyttring af forntida
misstag och medeltidens barbari, samt att det
framter ett qvarstående, ett fördröjande Vid o«
rimligheter och orättvisa, ansett det icke vara
obehörigt att tänka på beskattningens återförande
till en jemnare plan, och i sådant ändamål
föreslagit, att, med undantag af befrielse
från skyldigheten att deltaga i allmänna byggnader,
hvilket deltagande borde utan någon ersättning
kunna påläggas, de friheter, den privilegierade
jorden njuter, skulle inlösas af Staten
efter de värden de ega, och till hvilken ända
ali sådan jord borde skattläggas efter hvarje
orts method, och derefter den blifvande Jorde»
Stats-, Banco-, Bcvilln.-, Lag- s, Oecon.-Utsk. Bet. N.&). 15
bots- och Mantals-räntan, Kronobonden, Ordinarie
Roterings-skyldigheten samt Skjutsningsbesväret
förvandlas efter de 10 sista årens marJ
tegång i Länet, då en tiondedel af dessa j o
årens sammanslagna belopp skulle blifva den
ränte-fond , sorn , förvandlad till Capital eften
sex procent, borde utgöra det inlösnings-belopp,
sorn Staten till jordegaren måste utgifva; hvarjemte
Motionairen hemställt, att berörde löse»
stillning skulle godtgöras, antingen genom öfverlåtelse
af deh mängd Statens odisponerade
jordegendom, der egande* ratten är Staten ännu
förbehållen, elier ock genom försäljning deraf
hemmansvis uppå offentliga auetioner, sedan
densamma likväl förut blifvit fördelad i mantal
samt skattlagd och ordinarie roterad.
Derjemte har Högloft. Ridderskapet och
Adeln till Stats-, Banco-, Bevillnings-, Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
handläggning öfverleranat en Motion af
Herr Friherre Cederström, Jaques, deruti Fri*
herren, sorn, under sistförflutna Riksdag, väckt
fråga om fastställande af ett nytt system för
Fäderneslandets Stats-husliållning , hvars nytta
då församlade Ständer erkände, men hansköto
utarbetandet från sig till Styrelsen, (se Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse af den 12 Julii
3833, N:o a 6) ledd af den motsatta öfvertygelsen,
att ett uti hela Stats-organisationen så
allmänt ingripande förslag borde utgå från fol
-
6 Stats-, Banco- Bertlin,-, Lag- Occon,-Utsk. Bet. iV.gg-.
tets Representanter, och Styrelsen endast blifva
medlande skiljomari mellan ,de stridiga interessena,
3 nyo utvecklat sina äsigter i detta
ämne samt, med stöd af den grundsats, att för,
nämsta fordringen för varaktigheten af en Monarkiskt
Constitutionel Styrelse-form, sorn till
sjelfva sin idé måste anses för intet annat än
den till största möjliga fullkomlighet utbildade
republikanska, vore enighet, hvilken, moder till
alla medborgerliga dygder, sjelf icke kunde fin«
nas, med mindre allas rättigheter och skyldigheter,
såsom medborgare vore lika, samt att
olikhet häruti alstrade stridiga interessen, misstroende
, förakt för Lagarno och egennyttans
seger öfver hvarje känsla af medborgerlighet,
till Rikets Höglofl. Ständers pröfning framlagt
ett förslag att, med hänsigt till det sålunda antydda
ändamålet, i öfverensstämmelse med Sveriges
Styrelseform reglera dess beskattnings- och
myntväsende, handel, näringsflit, allmänna uppfostran
och försvarsverk, hvilket förslag är sammanfattadt
under följande punkter:
1:0 att all jord bringas till samma natur ;
2:0 att alla Stats-bidrag utgöras i mon af
inkomst;
3,0 att alla Lagar och Författningar, hvilkas
åsidosättande bereder enskild fördel på samhällets
-
Siats-,B:co-,hevilla-.Lag-s.Oec.Utsk,Bet.N:o &g. 17
hälleis bekostnad; alla sorn inskränka industriens
utveckling och nienniskokraftens fria
användande till eget underhåll ; alla hvilka
isolera vissa Gasters interessen från Nationens
gemensamma; alla som för vissa näringar innebära
förmynderskap; alla som inskränka allmännelig
rättighet att sälja hvad man eger
der det gäller mest, och köpa hvad man behofver
der det gäller minst, böra afskaffas;
4:0 Myntbenämningens förändring till
vanlig vigt i Metall;
5:0 Nationens allmänna bildning i Schölorna
till förmågan att verksamt deltaga i
Landets försvar, anfalls- och försvars-vapens
ändamålsenliga användande, så väl enskildt
som i förening med andra, samlade i trupp,
med dertill hörande Krigs-Lagar och Reglementen;
6:0
att Stats-anslagen göras tillräckliga;
7:0 att öfverskott och besparingar, jemte
ett årligt anslag, bestämmes till bildande
af en National-tillgång vid påkommande be?
liof, såsom missväxt, pest, krig;
A, 1, Riki-Si. Prot, 1828 och l8®9- 4 Sami, 2 Afi, 2 BMet.
5ie H't.
2
iS Stals^B-.co.iBevilln. ^Lug-s.Oec. Utsk.Bet.N.cSg.
8:0 att tillräckligt antal goda vapen
för hela Nationens vapenföre män, med behöflig
aitirail, utredning och ammunition, tillhandahållas
för möjligen påkommande behof;
g:o att nödige medel lemnäs Styrelsen
till att understödja idogheten och framkalla
konstfärdigheten till varualstring;
ioto att alla i följd af denna förändring
onyttiga, så civila som militaira tjenstebefattningar
indragas, i den mon de blifvit
öfverflödiga och innehafvarne afgå; varande
till närmare utredning och åskådlighet
af dessa åsigter och förslag bifo»gade 14
st. sakrika och utförliga tabeller, hvaraf några
exemplar i tryck redan till respective
Hiks-Stånden blifvit utdelade.
Sedan Utskotten funnit, hvad afven
Herr Friherre Cederström till Protocollet
förklarat, att den del af Friherrens Motion,
som har afseende på förändring med myntets
nuvarande benämning och beskaffenhet,
utan olägenhet för det hela, kunde af Banco-]
Utskottet serskildt behandlas; så har Banco»Utskottet
detta ämne i öfvervägande tat
git; och får vördsamt meddela, att Banco Utskottet,
för sin del, icke, lika med Motional»
ren, kan inse, det den föreslagne förändringen
klefve i någor måtto bidragande att gö«
Stats-,B:co ,Be^illn. ,Lag-s.Occ.-Utsk.Bet.Nu §9, 19.
ra myntväsendet för allmänheten enklare och
begripligare; utan skulle tvärtom, efter Utskottets
öfvertygelse, de mest invecklade svårigheter
i all handel, samt en mängd oredor
och förvillelser hos nästan alla folkclasser
blifva oundvikliga följder af en reform, åsyftande
ingenting mindre än att helt och
hållet utplåna begreppet om mynt, såsom
gemensam mätare af varors inbördes förhållande,
och att hvarje serskild vara deremot
komme att omedelbarligen mätas och värderas
efter annan vara, utan biträde och mellankonst
af någon siffer-beräkning i penningar.
Utskottet kan icke eller ens föreställa
sig möjligheten, alt något dylikt, genom hvad
åtgärder som helst, skulle kunna lillvägabringas;
ty fastän hos alla folkslag i deras första
barndom handeln utan tvifvel begynt
med omedelbart varubyte, lärer exempel lika
litet kunna åberopas, att något samhälle
i längden och vid mera utvidgade handelsförhållanden
qvarstarinat på denna punkt,
som att, efter en sådan vunnen utveckling,
det någonsin gått dit tillbaka. Andtligen
och i fullkomlig motsatts med hvad Motionairens
förslag synes innebära och åsyfta, anJ
ser Utskottet, att, till mildring och afböjande
af de olägenheter och förluster för enskilde,
som merendels åtfölja Statsoeconomiska
förändringar, helst då de röra myntväsendet,
fordras framför allt, att möjligheten af en
20 Stats-,Bcci-,Bevilln,-,Lag-s,Oec, Ulsk Bet Nu 89.
jemförelse emellan det nya och det förut bestående
ej bortblandas och försvåras ; och
utur denna synpunkt, som äfven legat till
grund för Stats- och Banco-Utskottens i dessa
ämnen uppgjorda och till Rikets Ständer
afgifna förslag , finner Banco-Utskottet
sig icke ega skäl att Motionen i of*
vanlrerörde hänseende, för dess del,
understödja.
Stats-, Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs» och Oeconomie Utskotten håfva åter
ansett sig böra gemensamt och i ett sammanhang
yttra sig öfver de öfriga delarne af
ifrågavarande Motioner , och få således tillkännagifva,
att, ehuru de väckta Motionerne
innefatta Förslag, hvilka åsyfta åtskilliga nyttiga,
både till mer enkelhet och större jemlik»
het ledande reformer såväl uti Beskattningen
som uti Statshushållnings-systemet i allmänhet,
hysa likväl Utskotten den öfverlygelsen,
att dessa förslag , hvilka måste i sin
helhet och i ett sammanhang betraktas , äro
af den beskaffenhet, att, under närvarande
förhållanden , verkställigheten deraf skulle
möta hinder och svårigheter, hvilka icke, utan
åsidosättande till en viss grad af egande-rät»
tens helgd, skulle kunna öfvervinnas ; och
Utskotten anse sig på sådan grund föranlåtne,
att, utan att ingå i någon detaillerad
Stats-)B:cO’iBevilln,-,Lag»s,Oec..Utsk.Bst. N:ogg, 21
granskning af de framstälde förslagen, böra
ti 1 Rikets Höglofl. Ständer hemställa :
att desamma matte lemnäs utan bifall.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den 22 October 1829.
Reservation
af Herr Friherre Cederström, Jacob i
Sedan Utskotten förvärfvat öfvertygelse derom,
att nyttiga Reformer i Motionerne blifvit
föreslagne, förefaller Utskottens tillstyrkande,
att dessa Motioner af Rikets Ständer
ej må bifallas, mer än besynnerligt. Farhåga
för nyttiga reformer, så väl i beskattningen
som uti Statshushållnings-systemet i allmänhet,
synes mig städse böra vara främmande
för ett fritt folks representanter. Inga
hinder, inga svårigheter finnas, som icke genom
den fria mannens vilja kunna undanrödjas;
ty viljans magt är allmagt , att vilja
är att kunna, intet arbete är i sådant afseende
för svårt.
22 Stats-,B:co*,Bevilln..,Lag‘S.Oic..UisLBet,N:( 8g,
Utskottens uppgift, att dessa hinder ooh
svårigheter Icke, utan åsidosättande till en
viss grad af eganderattens helgd, kunna öfvervinnas,
är alldeles icke grundad på verkliga
förhållandet, och bevisar, lika med den
långa tid Utskotten användt för att inkomma
med ett så obestyrkt yttrande, att Utskotten
skygga för vidden af det arbete, en fullständig
bearbetning af Motionerne skulle medfört,
att de saknat vilja att den företaga, och
sökt befria sig derifrån genom denna lika
obevista som obevisliga uppgift. Då nu emedlertid
Riksdagen nalkas sitt slut, och en
fullständig utarbetning af de Förslag , som i
dessa Motioner innefattas , icke mera kan
medhinnas, anser jag ingen annan utväg återstå,
för att i framtiden bereda framgång för
de af Utskotten vitsordade, i Motionerne
befintlige förslag till nyttiga reformer, såväl
i Beskattningen sorn i Statshushållnings-syStemet
i allmänhet, än att öfverlemna lill
Kongl. Majit att låta till nästa Riksdag granska
och i sina detailer fullständigt utarbeta
dessa förslag, för att Rikets Ständer vid nästa
Riksdag föreläggas; i hvilket afseende
Betänkandet synes böra återremitteras till
Utskotten.
stockholm,
tryckt i Marjjuardska Boktryckeriet, 1829*
Stats- Be v,- sTtmt Oec,-Uts7<. Bet. N:o 90. t
N:o 90.
Ankom till Exp. Utsk. d. } Nov. 1829.
Betänkande, i anledning af åtskilliga Motioner
om förändring i sättet för
Grundräntornas eller Krono-Tiondens
utgörande.
H ögloflige Ridderskapet oell Adeln har till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remitterat ett Memorial af Friherre
Palmstjerna, Carl Otto, deruti yttras, att egare
af sådana Frälse-, Skatte- eller Krono-Hemman,
hvilkas Grundräntor förnämligast bestå uti
Spannmål, hafva en bedröflig erfarenhet deraf,
att den utaf Hemmanen utgående skatt är högre
under missväxtår, än vid vanliga skördar,
och beräknas allt högre, ju kännbarare missväxten
är. Detta synes Friherren omvändt,
emot hvad det borde vara, då, i dess ställe, nedsättande
af skatterne under missväxtår vore mera
enligt med Statens ändamål. Men då vinnandet
af denria fördel icke lärer vara förenligt
med sjelfva den i nuvarande grunden för
skatternes utgörande, inskränker sig Motionairen
till det ändamål , att den Hemmanen åtföljande
Grundskatt och Krono-Tionde matte framgent
komma att utgöras på ett mindre tryckande
sätt.
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 1829, 4 Sami. 2 slfd.
2 Band. G:te Haft. 1
i Stats- Bev- samt Oec.- ZJtsh. Bet. N:o ge.
Ledd af den öfvertygelse, att Hemmansegaren
vore mera belåten, om följderna af ett
missväxtår fördelades på flera efterföljande, så
att den stundom alltför dryga skatte-tillökningen
ej tili sitt bela belopp genast efter en otillräcklig
skörd utkräfdes; samt att Staten eller
Löntagaren äfven borde vara bättre betjente
dermed, att deras inkomster i Afrad och Krona-Tionde
icke blifva så ytterligt ojemna, sorn
förut ofta inträffat, har Friherren derföre Uppgifvit
det förslag;
Att alla för Hemman eller Lägenheter
in natura beräknade Grundräntor eller Tionden,
af hvad namn som helst, de må vara Kronan
behållna eller utgå till Löningstagare, till Undervisningsverk
,■ Allmänna Inrättningar, eller
såsom Augment eller Frälse-Räntor , eller Uti
hvad annat ändamål sorn helst, skola från och
med 1830 och allt framgent utgöras på efterföljande
sätt:
Sedan årets Markegångspris, enligt gifna
föreskrifter, blifvit satt, hopsummeras dermed markegångsprisen
för de senast förflutna 4 åren,
och femte-delen af summan blir det pris, hvarefter
räntorne för året erläggas. Uppsägning
till leverering in natura får endast göras af Räntegifvaren,
och, i den händelse sådant sker och
årets Markegångspris understiger det uträknade
betalningspriset, så betalar Räntegifvaren derjemte
skillnaden uti contant.
Stats- Bev.- samt Oec. Utsk. Bet. N:o 96. 3
I sammanhang härmed har Herr von Qvanten,
Carl, jemväl med ogillande af den orimliga
och orättvisa princip, att, i samma mort
som en Räntegifvare nedtryckts under tyngden
af en svar missväxt, han ytterligare skall belastas
med högre Skattebidrag, för till vägabringande
af rättelse härutinnan föreslagit ■, att Markegången
må bestämmas för 5 år. Skulle Spannmålsprisen
under dessa 5 år ändra sig, anser Motionairen
detta fullkomligen corrigeras genom
den ömsesidiga rättigheten att uppsäga Spannmål
före Thonuedagen, hvilken, enligt Herr
von Qyantetis mening, ej lärer kunna upphäfvas.
Derjemte hafva från Hedervärda BondeStåndet
blifvit till Utskottet öfverlemnade serskilda
Anföranden * med klagan öfver de olägenheter
och det betryck, Räntegifvare skola
vidkännas genom det sätt, hvarpå Afrads- oell
Kröno-Tiönde-Spanmnålen måste utgöras, till
Ståndet ingifne af nedannämnde Riksdags-Fullinägtigei
Hans
Jansson från Elfsborgs Län,
Jacob Petter hindersson från Östergöthlands
Län,
Petter Persson från Calmare Län,
Carl Hinricsson Bergman från Gefleborgs Län,
Anders Danielsson från Elfsborgs Län,
Anders Ahlsson frän Lilla Isie i Malmöhus
Län,
Samuel JSnsson och Per JSnsson från Calmare
Län,
'4 Stats• Sen.- Mffif Oec.LJtsh. Bet. N:o 90.
.Ene Svanberg fran Vester-Norrlands Län,
Per Persson fran Christianstads Län,
Per Jonsson fran samma Län,
Anders Brisman fran Skaraborgs Län,
Tufve Larsson fran Christianstads Län,
Anders Nilsson frän Tottarp i Malmöhus
Län,
Eric Ersson frän Stockholms Län,
Per Olsson frän Södermanlands Län,
Olof Nilsson frän Vermlands Län,
Petter Pettersson frän Jönköpings Län, samt
till Oeconomie-Utskottet enskildt af
Olof Jeppson frän Blekinge Län.
Med förbigående af ett omständligt upptagande
utaf de i hvart och ett af dessa Memorial
förekommande uppgifter och framställningar
om förhällandet i serskilda orter, hafva de
yttrade klagomälen och i följd deraf gjorda förslag
befunnits åsyfta följande hufvudsakliga ändamål
:
1:0 Att Uppsägnings- eller Options-rättighet
skulle tillkomma endast Räntegifvaren och
således nä honom få bero, hvilketdera han helst
åstundade, antingen utgöra Afrads- och KronoTionden
in natura, eller desamma med penningar
lösa.
3:0 Att den Ränte- eller Löningstagare, som
fran samma Hemman uppbär endast ett mindre tiondebelopp,
skulle vara förbunden att derföre taga
lösen efter Markegångspris med skälig förhöjning
för forlönen; att Tionde-Spannmålen mat
-
Stats- Bcv.- samt Occ.-Vtsh, Bet. N:0 90. 5
te fä afletnnas pä närmaste möjliga afstånd, samt
Byar och sammangränsande Hemman, så vidt
ske kari, anvisas till en och samina ort; med
hvad mera som blifvit yrkadt, till lindring i
forslingsbesväret.
3:0 Att Räntegifvaren skulle ega rättighet,
att genom Konungens Befallningshafvande få
Räntetagare» kungjordt, om leverering göres in
natura eller orri Lösen med penningar erlägges.
4:0 Att äfven Kronans behållna Spannmålsräntor
borde med penningar få lösas.
5:0 Att ständiga Tionde-anslag mätte upprättas
och Kronan uppbära äfven den indelta
Spannmålen, samt Inrielningshafvarne taga deras,
löner directe af Stats-Cassan.
Om hvad sålunda blifvit framställdt, hafva
Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
ansett sig böra inbjuda Bevillningsutskottet
till gemensam öfverläggning; i följd
hvaraf de 3:116 Utskotten förehaft detta ämne
till öfvervägande och dervid, i afseende på Friherre
Palmstjerna.r ofvanberörde Förslag, rörande
Afrads- och Krono-Tiondens framtida utgörande,
funnit sig först böra fästa Rikets Höglollige
Ständers uppmäi ksamhet derå, att Herr
Friherren uti detta Förslag äfven inbegripit Skatte
frälse-Räu tespannmål en.
Vid pröfningen af denna fråga förekommer,
att sättet för utgörandet och liqviderandet
af denna senare Ränte-Spannmål helt och hållet
beror af de Lagligen stadfästade Köpeafhand
-
6 Stats- Bev.- samt Oec.-UtsA. Bet. N:o go.
lingar, hvarigenom Frälsehemmans egare till andra
personer upplåtit besittningsrätten af hemmanen,
men sjelfva förbehållit sig räntans åtnjutande,
och att således all förändring häruti skulle
rubba egandgrättens helgd, på hvilken grund
Utskotten
anse sig bpra tillstyrka afslag å denna
del af Herr Friherre Palmstjertias
Motion,
Hvad dernäst angår bemälde Friherres förslag,
att grundräntor eller tionde af hvad namn
som helst, sorn af Hemman eller Lägenheter
böra in natura utgöras till Kronan, Löntagare,
Allmänna Verk och Inrättningar, eller såsom
Augmentsränta erläggas, skola på det sättet med
contant betalas, att årets Markegångspris skall
hopsummeras med Markegångsprisen för de senast
förflutna 4 åren, och räntorne för året erläggas
med i-5:tedel af det pris, som genom
denna summa erhålles, hvarvid Friherren gjort
(let tillägg, att uppsägning till leverering in natura
endast skulle få ske af Räntegifvaren; så
anse Utskotten, att de Räntetagare, hvilka endast
a å 3 år under högre pris å varor skulle
uppbära den indelta räntan efter en deremot
icke svarande beräkningsgrund, finge vidkännas
en obillig förlust, då andra, vid ett omvändt
förhållande, erhöllo en lika obillig vinst, och
då Utskotten dessutom finna, å ena sidan, att,
genom det sistnämnde tillägget om uppsägningsrätt
för Räntegifvaren allena, en obillig olikhet
Stats- J5av.- samt Oeo.-UtsL Bet.. N:o 90. 7
uppkommer emellan Räntegifvares och Ränte»
tagares rättigheter, och å den andra,ater, att om
uppsägningsrätten äfven skulle tillhöra Räntetagarne,
den mera Jemnhet i räntornes contanta
licjviderande, som Motionairen åsyftat, icke
med säkerhet kan påräknas, hvarföre
Utskotten icke eller kunna tillstyrka
bifall på denna del af Motionen.
Hvad åter beträffar Herr von QvantenS framställning,
att Markegången borde bestämmas för
5 år, så kunna Utskotten så mycket mindre
tillstyrka bifall derå, som en sådan markegångssättning
icke kunde grundas på kända, utan endast
på supponerade pris och troligen skulle
förorsaka, att uppsägningsrätten och de följder
deraf, man söker att undvika, skulle ännu melan
hittills blifva begagnade; Utskotten
fa derföre vördsamt tillstyrka, att Herr
von Qvanten! Motion äfven må förfalla.
Efter att sålunda hafva afgifvit Utlåtande
öfver Friherre Palmstjerna! och Herr von Qvanten!
Motioner, återstår lör Utskotten att yttra
sig i anledning af de flera inom Hedervärda
Bonde-Ståndet frambragta förslag och påståenden,
i afsigt att åstadkomma ett på mera billighet
grundadt förhållande emellan Räntegilvare
och Räntetagare, hvilket vigtiga ämne under
flera Riksdagar varit föremål för Rikets Högloflige
Ständers öfyerläggningar. Och då det
icke lärer kunna besnidas, att till dt upprepa
-
8 Stats- Dev,- samt Oec. Utsk, Bet. N:o 90.
de klagomålen för Räntegifvarne icke saknas
skäliga anledningar, och att således förändrade
stadganden erfordras, hvarigenom dessa anledningar
kunna undanrödjas, på ett sätt, som ické
störer jemn vigten emellan Räntegifvares och
Räritetägares ömsesidiga rättigheter; få Utskotten
, i sådant ändamål och i öfverensstämmelse
med sina efter noggrannt öfvervägande fattade
åsigter, till Rikets Högloflige Ständers pröfning
öfverlemna följande förslag:
1:0 Att, vid utgörande af så väl Krono-Tionde-
och Afrads-Spannmål, sorn
äfven alla andra å Hemman och Lägenheter
indelta Räntor, hvilka in natura
utgå, det må vara Räntegifvaren
tillåtet, att löre Thomsedag hvarje
år tillsäga, om han vill utgöra prasstationer
in natura ellet betala desamma
med penningar efter den för året
fastställda markegång.
2:0 Att, derest Räntegifvaren icke
före Thomaedag begagnat denna sin
uppsägningsrätt, eger Räntetagare;! lika
rättighet att fordra räntornes erläggande
in natura, eller med contant,
så vida han derom tillsäger inom
den s 5 derpåföljande Januarii.
3:0 Om Räntegifvaren före Thonnedag
verkställer en sådan uppsägning,
skola räntepersedlarne vara levererade
inom den 25 påföljande Januarii;
Stats- Bev.- samt Oec.-Uts7(. Bet N:o go. q
sker ater uppsägningen af Räntetagare
n.. pä sätt förut stadgadt är, bör levereringen
vara verkställd inom den
25 påföljande Februarii.
4:0 För att med ömsesidig säkerhet
kunna begagna uppsägningsrätten, och
till förekommande af onödiga kostnader,
må det vara sä väl Räntegifvare,
som Räntetagare tillåtet, att, senast
14 dagar före den stadgade uppsägningstiden,
sig hos Konungens Befallningshafvande
anmäla , för att om
samma uppsägning erhålla Allmänna
Kungörelser, hvilka då, inom uppsägningstiden,
böra kungöras till ömsesidig
efterrättelse.
5:0 Om hvarken Räntegifvaren eller
Räntetagaren verkställer uppsägningen
till leverering in natura, skola räntorne
ovilkorligen betalas med contant efter
markegångspris, och enär Räntegifvaren,
i fall Utskottens förenämnde förslag
vinner bifall, således är befriad
från skyldigheten att vid andra tillfällen
, än då han sjelf sådant åstundar,
lemna Spannmålen in natura, anse
Utskotten billigt, att, då Räntespanninålen
med contant betalas, den forseliön,
som hittils varit stadgad till
16 sk. Banco för en tunna Råg och
Korn samt ta sk. för en tunna Haf
-
?Q (Stats* B ev.- samt Oec.-Utsk, Bet, N:o 90.
re, hädanefter bor fördubblas, helst
skjutslegan j allmänhet, sedan den tid, v
då forlönen för Afrads-Spannmalen bestämdes,
blifvit till ett icke obetydligt
belopp förhöjd,
6:0 Få Utskotten föreslå, att Rikets
Högloflige Ständer hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att det måtte
tillåtas Räntegifvaren, att antingen
jn natura på Kronans närmast belägne
Magazin leverera Kronans behållna
Ränte-, Krono-tionde- eller Afradsspannmål,
eller ock densamma meri
contant betala efter hvarje års Markegångspris,
utan tillökning af forsellönen,
hvilketdera Räntegifvaren helst
åstundar, dock att det alltid på Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning och godtfinnande
skulle bero, att låta uttaga Kronans
iinmediate behållna Spannmål in
natura, vid alla de tillfällen, då behofvet
gjorde sådant oundgängligen
nödvändigt.
7:0 Som Utskotten äro öfvertygade,
att manga af de, i och för räntornes
utgörande, öfverklagade olägenheter
redan för detta skulle hafva upphört,
om beständiga Tionde-anslag blifvit
uppgjorda, hvarvid Tiondegifvare bordt
blifva fördelta till närmast belägne Tiondetagare,
och Byar samt nästgrän
-
Bil. till Stats? Bev.- s. Öec.-ZJtsk. Bet. N:o go, 11
sande Hemman, så vidt möjligt varit,
anslagne till en, och icke flera, och
Utskotten inbemtat, att flere förberedande
åtgärder blifvit vidtagne inom
Rikets serskilda Provincer, till sådana
ständiga Tionde-anslag; alltså få Ut-r
skotten föreslå Rikets Högloflige Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om Nådig Befallning
till vederbörande att meri all möjlig
skyndsamhet bringa de ständiga Tionr
deanslagen till fullbordan,
Några Ledamöters serskilda tankar bifogas,
Stockholm den a? October 1829.
Reservationer:
Af Herr Prosten Astrand: Hittills gällan-t
de Författningar, rörande Afrads- och Kronotionde-Spannmål,
stadga: att Räntetagaren och
Räntegifvaren skola hafva lika rättigheter; att
den förre är skyldig emottaga, den senare skyldig
utgöra prestationen in natura, derest de icke
åsämjas om ett lösnjngspris. Denna princip
synes mig icke, utan den största våda och orättvisa,
kunna rubbas. En tvångslösen är å ena
sidan äfventyrlig för Räntegifvaren, sorn torde
hafva nog svårighet att sammanbringa de contanta
penningar, han behöfver till sina utskyldtr,
och derföre ej bör tvingas till en penning
-
is. Bil. t. Stats- Bev.-s. Oec.-Utsh. Bet. N:o 90.
utlaga i stället för en natura-prasstation; a andra
sidan är det icke mindre orättvist att, efter
sammansatta Utskottens förslag, helt och hållet
öfverlemna Räntetagaren åt Räntegifv.arens sodtycko.
Beredningen har tillstyrkt, att Räntegiivarén
skall hafva rättighet att före Thomzedag
tillsäga, antingen han vill in natura eller
med penningar, efter markegång, med 33 skillinge
r$ förhöjning, afbörda sig sin prestation.
Följden af detta förslag skulle alltid blifva den,
att, örn markegångspriset blifver högt, så levererar
Räntegifvaren Spannmålen in natura, men
om det blifver för lågt, hvilket oftast är händelsen,
så länge Markegången sättes i slutet af
October eller första dagarna af November, då
spannmålsprisen annu icke hafva satt sig, utan
hållas nere af concurrencen mellan de Jordbrukare,
som äro stadde i penningförlägenhet, och
för nöd skull sälja ä tout pris, så skall alltid
Räntetagaren blifva . lidande genom en lösen,
långt under det pris, till hvilket han sedan sjelf
måste köpa sitt spannmålsbehof. Vinner detta
förslag framgång, så förutser jag, att Regeringen
och Rikets Ständer skola blifva öfverhopade
af Löntagares Klagomål och anspråk på ersättning
af Staten för härigenom lidna förluster.
Dessa klagomål och anspråk torde blifva så mycket
oafvisligäré, sorn Grurid-Lagéh och naturliga
billigheten kräfva, att Löntagarnes rättigheter
förvaras o förkränkta. Kongl. Förordningaroe
af den 33 Julli. 1803 och deri 30 Sep
-
Bil. till Stats-Bev.-s. Oec.-Utsl. Bet. N:o 90. 1 >
temher 1815 synas mig innefatta sä visa och
tydliga stadganden, att klagomålen öfver Räntetagares
prejeri troligtvis icke böra tillski ifvås
annan orsak, än Räntegifvares okunnighet om
sina i Författningarne grundade rättigheter, eller
ock missbruk och olagligheter vid Författningarnes
handhafvande. Der finnes noga bestämd
forslingsvägens längd, och tiden inom
hvilken forsedel skall utfärdas, samt tiden inom
hvilken natura-praestationen skall vara fullgjord,
eller lösen erlagd. Der finnes bestämdt, huru
förhållas bör, då tvist om Spannmålens duglighet
uppstår. Der finnes uttryckligt förbud emot
det missbruk, att till skiljda levereringsställen
anordna grannar inom samma trakt eller by.
Vid sammansatta Utskottens tillstyrkande
i 6 morn. får jag anmärka, att jag anser den
RäntegifVarne medgifna frihet, att, efter markegång,
utan forlön betala Kronans behållna Räntespannmål,
högst betänklig, då den kränker Kronans
rätt, på hvilken öfrige Räntetagares rätt
att erhålla Ränte-Spannmålen forslad, eller för
densamma få lösen med beräkning af forlön,
grtindar sig. Denna partiela lindring är tillika
ett ingrepp i eganderätten, emedan ju mindre
inkomst Staten erhåller för den Kronan behållna
Ränte-Spannmålen, desto större summa uppkommer
att af alla genom allmän Bevillning
fyllas. Den ojemnhet i bördor, sorti gtnorn
denna frihet åstadkommes, skall dessutom leda
till inbördes afund grannar emellan, samt så
-
14 Bil. t. Stats- Bev.-s. Oec.-Utsk. Bet. N:o qd
lunda underhålla och föröka klagomålen öfver
ojemn beskattning och bemödandet att afskaffa
den Räntetagarne tillkommande forlön.
På dessa grunder afstyrker jag allt afseende
å de väckta motionérne.
Häruti instämde Heirar Contracts-Prostarne
Forsslind, Grevillins och Dedekind.
Af Herr Professor Gravander: Emot det
Beslut, sorn Högloflige Utskotten nu fattat, anmäler
jag min Reservation, och anhåller'vördsammast;
att denna ma få åtfölja Betänkandet
till de Respective Riks-Stånden.
Hå man tillbakaser och besinnar, hurri ifrån
ålder med all Tionde varit beskaffadt, är
det väl bekant, att densamma både blifvit lemnad
och emottagen in natura, denna tionde måtte hafva
utgått under hvad namn som helst, och till
hvad ändamål som helst, antingen Kronan behållen,
eller förlänt till Militaire, Civile och Ecclesiastique
Embetsinän, till inkomster för Kyrkor,
eller till anslag för Fromma Stiftelser rn. m.
Den längre obestämda tiden till dess lemnande
och emottagande bestämdes efter hand
igenom utkommande Författningar till i synnerhet
gifvarens fromma; likasom tionden ifrån
en större qvantitet nedsattes till en mindre, men
bestämd; också hufvudsäkligast till Tiöndegifvarens
förmon. Den tid var, då Afrads* och
Krono-Tionden skulle forslas till hvad ort som
helst inom Lagsagan, hvarest Tiondetagare!) fann
afsättning för sin vara. Kongl. Kungörelsen af
Bil. till Stats- B ev.- s. Oee.-Utsh. Bet. N:o 90. i5
ISoj gaf en inskränkning uti miltalet; härigenom
vann också Tiondegifvaren.
Rörande Uppsägningstiden till leverering
in natura, mäste denna rättvisa i princip och
tillämpning lika afse håde Tiondegifvare» och
Tiondetagare» ömsesidiga samma rätt; eljest är
afseendet skeft och tidsbestämmelsen ensidig.
Stadganden kunna icke lagligen så göras* Kongl.
Kungörelsen af 1803* den ao September 1815
och den I October 1823 stadga rigtigt och fullständigt
om tiden och sattet till uppsägning. Jag
yrkar dessa Författningars orubbliga efterlefnad
hädanefter som hittills; de ärö rättvisa; de afse
Ömsesidiga billiga rättigheter.
Sedan laglig uppsägning skett* är det Spannmålen
som skall lemnäs. Föräridring häruti
är sedermera ett köp och beror rättvisligen af
ömsesidig frivillig öfverenskommelse. Ingendera
Contraheiiten har dervid lagligt företräde,
och kan icke eller få det. Vill Tiondetagaren
sälja sin Spannmål, och Tiondégifvaren köpa
den* stånde det dem fritt, örn de så åsämjas;
men denna Spannmål är Tiondetagarens
till full och laglig disposition. Den * som genom
arf, gåfva eller köp* tillträder en egendom,
tillträder honom med alla deraf utgående
onera. Afrads- .och Kronö-Tionden äro, ibland
dessa, icke för honom nya.
Förslaget om Losningsprisei efter Markegång
är icke för mig i något afseende tänkbart, såsom
antagligt. Markegångspriset är i det liela
i6 Bil, till Stats- Bev.- s Oec.-TJtsl:. Bet. N:o go.
icke att anse för årets stadgade pris. Vid deri
tid, då Markegångarne nu sättas, är det hvarken
i allmänhet för landet kändt, hvilka tillgångarne
äro i olika landsorter, och med hvilka den
ena kan med afseende å behof biträda dea andra
, ej eller uti enskilda Landskap, Enskilde
känna då ännu icke, huru stort deras
Spannmålsförråd kan blifva, och kunna således ej
eller döma, om det för dem blifver förmonligt att
påtänka köpet af den ifrån dem utgående Krono-Tionden,
eller icke. Let har händt, att
Markegången blifvit satt högre, än det sedermera
stadgade sädespriset. Då har Tiondegifvaren
uppsagt sin Spannmål. Den ömsesidiga
rättigheten är bevarad genom Författningar, och
jag kan icke vika ifrån yrkandet om dessas äfven
hädanefter bevarade helgd. Man bör aldrig
ens vilja stifta nya Lagar, da varande gamla
äro goda och rättvisa.
Lämpligaste tiden till Markegångssättning,
i hvad Afrads- och Krono-Tiondepriset angår,
var onekligen Thomas dag; då kände man sitt
Spannmålsförråd; då voro vinterprisen mera
eller åtminstone närmare stadgade; då inträffar
tiden för Tiondens utgörande. Ändring häruti
har medfört flera olägenheter. Återförande skulle
vara af högt värde, ehuru icke inverkande
på åtskilliga Staters försäkrade fria disposition
af den dem anslagna Tionde och andra Räntepersedlar.
Att Spannmålsprisen vid nuvarande
tid
Bil. till Stats- B ev.- s, Oec.-Utsii. Bet. N:o 90. i 7
tid för Markegångssättningarne äro understundom
lägre, än vintertiden , är af fléra skäl naturligt.
Den enda punkt, som jag skulle kunna
bifalla möjligen behöfva förtydligande, dl Författningen
varit olika förstadd och tillämpad ,
är i förslaget det, att, i händelse af Utsökning
om Restantier, hos Konungens Befallningshafvande
gjord, ingen losen, och ingå omkostnader dervid
ina egä runi, icke ens Sorti förskott. För
min del anser jag sista Kongl. Författningen
härom för så tydlig, att hon ej tatfvar någon
förklaring. Den rättvisan bör jag här offentligen
göra Konungens Befallningshafvande i Nyköpings
Lall och underordnade Kröno-Betjente,
att derstädes aldrig fordras, aldrig tagéS någon
sådan lösen eller Urngäid, utan att villig,
prompt och kostnadsfri Émbetsatgärd lemnäs
till Restantiers infordrande och öfverstyrandé.
Så förstås och tillämpas der Kongl. Författningen.
Hvad serskildt angår den Kronotionde, sorti
är anslagen till Ecclesiastitpae ändamål, är derom
serskildt och sä bestämdt stadgadt, att ingen
öfverläggning Och intet beslutande örn sättet
till dess utgående Och emottagande äro förenlige
med bestående Lagar och Privilegier.
Kgl. Resolutionen på Presterskapets Besvär 1719
stadgar, att ”Kronotionde varder, på tätt Kongl.
Eili. till R. St. Prat. 182S och 1829, 4 Sami. 2 Afd.
2 Band, 6:te Haft. 2
i8 Bil. till B ev.- Stals- s. Oee.-tJtsk. Bet. N:o ga;
Förordningen idys in fl- föreskrifva, in natura
afllevereradKongl. Brefvet af den as December
1699 innehåller: ”anbelangande Presterskapets
samt den Tionde-Spannmål, sorn till Gymnasii-
och Schola Betjent emes underhåll År anslagen,
håller Kongl. Majit betänkligt att förklara
densamma under Reglementet, utan hafva de hädanefter,
som förr, att uppbara deras anslagne
Kronotionde in natura, eller som de med Allmogen
sig förena hinna." I anledning af dessa
och Hera Kongl, Stadganden, innehålla Presterskapets
Privilegier af ar 1723» uti 3:<lje §, att
”alla personer af Prediko Embetet och Laroståndet
skola oförryckt behålla alla sina vSlfångna
friheter, donationer, forlaningar, vederlag, alldeles
efter Brefvens innehåll." Uti 4:de §. stadgas
vidare, bland annat, om Tionde anslag till Atädemier
och andra Läroverk, till Kyrkor och
Hospital, samt till Riskopars och Lärares aflöning
m. rn., äfvensom- att ''ali Presttionden
skall ovagerligen utgöras efter idys års RiksdagsBeslut
och OrdningLandshöfdingarne, ibland
andra, skola häröfver, enligt 27 §. Presterskapets
Privilegier, vaka. Så länge 114 §. af Regerings-Formen
förblifver oförändrad och i helgd,
tryggar jag mig dervid, hvad serskildt angår den
här omnämnda Kronotionde, att derom ingen
granskning, rörande förändring i sättet till dess
Utgörande, kan företagas.
Slutligen får jag reservera mig emot sjelfva
Voterings-Propositionen. Före dess fattan
-
Bil. till Bev, Stats. t.. Oec.-Utsh Bet. N:o go. 19
de uppgjordes härtill flera förslag. Mitt var,
då Herr Friherre Palmstjerlias Motion åsyftar
ändring uti hittills varande sätt till Kronotiondens
utgörande, så: den som bifaller tillstyrkandet
dertill, lagge fjfa; —— den det ej vill,
lagge Nej; vinner Nej, anses Motionen böra
förfalla. Jag har talat och talar för afslag å
Motionen, och för afslag å alla de Motioner,
som blifvit gjorda och sorn åsyfta förändring uti
gällande Författningar, rörande Afrads- och
Kronotionde-Spannmålen.
Af Prosten Doctor Häggblad: Jag reserverar
mig äfven emot detta Ue»lut, icke allenast
af de skäl, som Herr Prosten Astrand anfört,
utan ock i synnerhet derföre, att härigenom,
emot 114 §. Regerings-Formen, rubbning
sker uti Presterskapets Privilegier, hvarigenom
Kyrkor, Academier, Gymnasier och Scholor,
samt Ecclesiastique Indelningshafvare, äro försäkrade
om fri disposition af de Spannmålsanslag
in natura, hvilka dem förlänta blifvit.
Med Doctcr Haggblad förenade sig Domprosten
Fellenius och Doctor Rönbeck.
Af Herr af Sillén, L. G.: För min del
instämmer jag i så måtto uti Herr Friherre
Palmstjernas Förslag, att Lösningspriset för
Kronotionde- och Afrads-SpannroSlen, antingen
den är Kronan bespard eller anslagen till Lö^
ningar, Undervisningsverk eller andra Allmänna
Inrättningar, bör bestämmas af skatteårets
markegång, sammanlagd med de fyra nästförflut'
3P Bil. till Stats- Bev.-s. Oec, Utsk.Bet. N:o 90.
11a Srens markegangspris, sS att en femtedel deraf
blifver den lösen, sorn skall erläggas, med
tillägg af den forsellon, sorn hittills varit stadgad.
Derigenom skulle, efter min tanka, dessa
skatters utgörande under missväxtår blifva
mindre tryckande, så väl Räntegifvare sorn Räntetagare
närmare känna hvad den ena borde utgifva
och den andra hade att påräkna, samt
detta losningssätt jemväl i sin mon förekomma
mera betydliga förändringar i Spannmålsprisen.
Deremot anser jag uppsägningsrätten till
leverering in natura böra vara lika på Räntegifvarens
och Räntetagareps sida, och tiden derföre
såsom hittills förblifva Tliomsedag, hvarigenom
alla de konstlade och invecklade förhållanden
undvikas, hvaraf Utskottens förslag utmärker
sig, men under det af mig ofvan föreslagna
vilkor, att forsellönen förblifver oförändrad
till det belopp, som hittills. Den förhöjning
deruti, som Utskotten föreslagit, synes mig
utgöra en tillökning i Skattebördor, och skall
hafva den följd, att Räntegifvaren nästan alltid
finner fördel vid att uppsäga Spannmålen till
leverering in natura, hvilket sällan sker till Räntetagarens
båtnad. Denna forsellön bör likväl
jemväl erläggas till Stats-Verket, lika så väl som
till andra Räntetagare; ty jag inser ej skälet dertill,
att Stats-Verkets behållna Räntor skulle vara af
sämre egenskap, ändem Staten till andra förlänt,
och det förekommer mig lika oförklarligt, att
Rikets Ständer skulle besluta, att den ena Rän
-
Bil. till Stats- Bev.- s, Oec -Utsh. Bet. N:o ga. 21
tegifvaren borde gifva 3? sk, mera i lösen för
sin Räntetunna, än den andra. Man invänder,
måhända, att Stats-Verket eljest skulle blifva
belastadt med för mvcken Spannmål, och förlust
deraf uppkomma. Jag svarar derpå, att rättvisa
och ett jemlikt utgörande af skattebidragen
äro, i min tanka, de vigtigaste föremålen för
Rikets Ständers åtgärder, och jag befarar icke
eller, att Stats-Verket skall blifva besväradt
med för mycken Spannmål, om lösnjngspriset
bestämmes på det sätt jag tillstyrkt, samt de
hittills gällande Författningar om forslingsakyldigheten
varda bibehållna.
STOCKHOLM,
mos Cari. Ab. Pihi, 1829.
• t-.- r r?-;* •
- - ■ — ■ " . •• . 1 I. .
■
<•»!; , il '* '
|(M J t ,. ' i -
■ * vät t ;r> i *
v./.-. 7. i. • -• ;• 1. .*■ • ' . . v„ i ■
V i<*i.... .".i./; •
• ' ■ ■ 1 . .... ■ -- f. * i..-. -1* i; ■ Jw / I T 1
" . ■ \ v:i > .»:r / •
•' •; . '■;»*> -...v i •' .
1! '/
.. . ,-;o«.l i
Cl . . . 'i . ■* ? ■ i -.... ■.
Stais- samt Allm. Besv.- o. Oee.-Utsfc. Uti. N.o gi. t
N:ö gu
Ankom till Exped.-Utsk. d. io Nov. 182g.
Utlåtande , med anledning af
gjorda heinställanden om lindring
för åtskilliga Län i
vilkor en för betalandet af
Undsättnings-skulderna efter
1826 års missväxt.
O ti Protocolls Utdrag, af den t och 9 Junii
innevarande år, hafva, från Hedervårda BondeStåndet,
till de förenade Utskottens Utlåtande,
blifvit ofverlemnade samtlige närvarande Piiksdags-Fullmägtiges
från Jönköpings, Kronobergs
och Calmare Län, Fullmågtige Eric Anderssons och
Anders Anderssons från tVestmanlands Län, Olof
Carlssons, Anders Anderssons i Fogelsrum och Jacob
Better Anderssons från Östergöthlands Län, Johan
Bengtssons från Wester.-Norrlands Län, Pehr Pehrsson
Lundströms från L,Vesterbottens Län , L,ars Ols
-
Bih, till R. St. Pro t. 1S28 och 1829. 4 S. 2 Afd, 2 B. 1
^tde Häftet.
2 Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. N.o gt.
sons , Anders Erikssons oell Eric Anderssons frim
Jemtlands Län, Carl Gus'af Fahlanders oell Lars
Olssons från Stora Kopparbergs Län, f. B. Talemannen
och Riddaren Lars Olssons sami Erie
Svenssons frän Bohus Län, Bengt Ericssons och
Daniel Anderssons frän Wermlands Lian, Olof Pehrs,
sons från Stockholms Län, Anders Håkanssons frän
Elfsborgs Län, Anders Anderssons frän Upsala Län,
Anders Svenssons och Börje Börjessons frän Hallands
Län samt Fale Burmans frän Norrbottens Län,
livar för sig gjorda yrkanden , ”ali enahanda för -  ”trion,'sorn beviljats Skaraborgs Läns invånare,
”i fråga om liqviderandeb-af den år 1826 erhåll”11a
Undsåttnings-spannmal, jemväl måtte de gäld”skyldige
inom Jönköpings, Kronobergs, Calmars,
”Westerås, Östergöthlands, Wesler-Norrlitnds ,
”Westerbottens, Upsala, Jemtlands, Stora Kopparbergs,
Götheborgs- och Bohus, Werm Ian di och
”Hallands Län tiilgodokommai sammanhang
hvarmed af lÄiksdags-Fullmågiigcn från Malmohus
Ijån, Nils Mänsson, jemte flere af ofvanuppråknade
Motionairer, under yttrad förmodan, att den
lindring i betalnings-vilkoren för ifrågavarande
Undsåttnings-spannmål, sorn redan år Skaraborgs
Lån förunnad, endast blifvit för de faltigares
skuld ifrågastålld/, och således ej kommer att
lill de förmögnare utslråckas, hemställt, att sist
-
i5'lali- samt Allm. Bcsvi- o. Oec.-Ulsk. Ull. N:o Q1. 3
berörde grundsatts för lindrings beviljande åt
de Läns invånare, för hvilka Motioner nu våckta
blifvit , äfvenväl måtte tillämpas och bestämmas,
Hvad sålunda yrkadt och föreslaget blifvit
hafva de förenade Utskotten i öfvervägande tagit
5 men då Rikets Hoglofl. Stander, genom deras
till Utskottens Betänkande N;o 55, af den
25 sistl. Maji, lemnade enstämmiga bifall, redan
beslutat, att Stats Utskottet enskildt borde, uti
dess Utlåtande öfver Kongl. Majtts Nådiga Proposition
om afskrifning af förra Magazins-Fondens
äldre fordringar för undsättnings-spannmål,
samt Creditiv-Fondens, efter 1826 ars missväxt,
skedda användande, yttra sig i fråga om det anstånd,
som med återbetalningen af den ännu resterande
ersåttnings-skulden må kunna Pukets
öfriga gältibundna Lån beviljas, ån jemväl godkändt
Utskottens, vid samma tillfälle, yttrade
tanka, enligt hvilken Utskotten ansågo sig, för
närvarande, icke böra tillstyrka, att den, med
anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition,
för Skaraborgs Lån föreslagna serskilda reglering
må till de öfriga Län, som för undsättnings-skulder
ännu häfta, utsträckas, hafva de
förenade LTtskottcn, sedan Stats-Utskottet i dess
Utlåtande N:o 209, af den tö Julii innevarande
4 Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. IV.-o Q2,
Sr, redan föreslagit de hufvudgrunder, hvarefter
de för 1826 ars Undsättnings-spannmål i Landet
ännu utestående fordringar må behandlas,
och om så skalle påfordras, utan afvaktan af
Rikets Stånders medgifvande, äfven kunna afskrifvas,
ansett sig icke tillkomma att någon Rikets
Håglofl. Ständers åtgärd , i anledning
af de hår ifrågavarande Motioner,
föreslå, ån mindre att bifall för dem
tillstyrka.
Stockholm den 1 Nov. iSitp
N:o 92.
Ankom till Exp,-Utsk. den 10 Nov. 1829,
Utlåtande, i fråga om Indelnings-jemkning
och lindring
i Båtsmans-hållet inom Biehinge
Län.
Under yttrad farhåga , att den Indelningsjemkning
af Båtsmans-roteringen inom Blekin
-
Stats- saint Allm. Bes v.- o. Oec.-Utsk. Uti. N.o Q2. 5
ge , derom Provincén redan, under 1818 års
Riksmöte, blifvit af Konungen och Rikets Slån
der försäkrad , icke skall komma till verkställighet
på ett sått, hvarigenom den dermed
för orten åsyftade lindring varder tillvägabringad,
hafva Riksdags-Fullmågtige för berörde
Province, Yice Talemannen Jon Jonsson samt
Olof Mänsson och Ola Jeppson> uti ett till Hedervärda
Bonde-Ståndets Protoeoll afgifvet, och
derifrån till Stats- samt Allmänna Besvärs - och
Oeconomie-Utskottens gemensamma utlåtande remitteradt
Memorial, anhållit: att Rikets Höglofl.
Ständer behagade, under nuvarande Riksmöte,
slutligen handlägga frågan om berörde Indelnings-jemkniug,
så att verkställigheten deraf genast
må ega rum, utan att Rikets Ständer behöfva
sig med detta ämne vidare befatta.
Då de uppgifter, om hvad vid detta ärendes
behandling hittills egt rum, som i berörde
Motion innefattas, icke åro på sådant sått ordnade,
att någon fullständig öfversigt, deraf kan
erhållas, hafva Utskotten ansett sig åligga, att
nedanstående berättelse derom inför Rikets Hoglofl.
Ständer vördsamt framlägga. .
Sedan, vid i8t5 års Riksdag, Fullmågtige
från Blekinge, under framställning af den ojemn
-
6 Slal-s- samt Allm. Besv.-o. Oec.-ZJtsk. Ull. N.-o 92.
litt, hvarmed Roterings-bördan inom Provincen
var fotdelad, anhållit, att en Indelnings-jemkning
matte, till afhjelpande af denna olägenhet,
få anställas, samt Rikets Ständer, i Skrifvelse
den 27 Julii samma år, denna begäran till Kongl.
Majtts Nådiga bifall i underdånighet anmält, täcktes
Kongl. Maj t, uti till Rikets Ständer den i4April
1818 aflåten Nådig Proposition, förklara,
det Kongl. Majit, — sorn funnit att Provincen Blekinges
indelning, för Båtsmäns underhållande,
sådan den nu utgöres, ”skall vara ojemn och
”tryckande, enär erfarenheten visat, att af i5oo
”Båtsmän, som Blekinge bordt utgöra, ofta ett
”stort anta! måst vara vacant, genom en del Rust”hållares
oförmåga att dem upprätta och utru-,
”sta, och att den rättighet Författningarna vid
’’utehlifven Båtsmans-uppsättning lemna, att utskrifva
de Rustande sjelfve. rycker skattdragan”de
Jordbrukaren tili ett yrke, som deraf föga
”vinner, hem tät anledning att ej aflägsna den lid
punktj
dä rättelse härutinnan kan åstadkommas, pä
'”det alt det antal Båtsmän Blekinge derefter åläg”ges
j verkligen må kunna utfordras j utgå och på"räknas,
samt Författningarna, emot försummelse
derutinnan, behörigen handhafvas.
I anledning af denna Nådiga Proposition ,
samt det deruti meddelade förslag till en ny
Stats- samt Allm. Be,sv.- o. Oec.-Utsk. TJtl. N.o 92 7
Indelnings-jemkning för oftanåmnde Province,
förklarade Pikets Stander, i underdånig skrifvelse
den 29 .Maji 18)8, att, af hvad ej mindre
de då meddelte Handlingar iuhehålla och upplysa,
ån vid 1 Si5 års Riksdag i detta amne blifvit
anfördt och beslutadt, Rikets Stander ’’fun”nit
det varå utan allt tvifvelsmål, att Båtsmans”indelningen
i Blekinge, sådan den nu utgöres,
”med j5oo man Indelnings-Båtsmån af 911 Marigid,
icke allenast år högst ojemnt fördelad, listan
ock skal! för ganska många Hemmans-ega”re
vara till den grad betungande, alt, efter
”hvad erfarenheten vitsordat, ofta ett stort an”tal
Båtstnans-Numer antingen måst vara vacant,
”genom de Rustandes oförmögenhet att dem upp”såtta
och utrusta, eller ock att den Rustande,
”når Vacance ej kunnat tillåtas, sjelf måst ut”skrifvas,
till skada och förfång för dess eget
”hemmansbruk,”
Rikets Stånder ansågo sig derjemte bora fasta
Kongl. Majus Nådiga uppmärksamhet dervid:
att, vid indelningens upprättande, år i685, föreslogs
högst 20 Daler Silfvermynts ranta för
hvarje Indelnings-Båtsmans presterande, samt
att de Hemman, hvilkas ränta ej uppgick till det
belopp, att den kunde anses svara mot en
Båtsmans utgörande, skulle undfå fyllnaden an
-
8 Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-Utsh Uti. N.-o Q2,
tingen af andra, högre råntade Hemman, under
namn af öfverskotts-rånta , eller ock af andra
, till understöd får Rustningen, indeldta
Hemman, under namn af reserv-ränta; att dessa
räntor dock icke med förvandling utgingo ,
utan endast till sitt bestämda Dalerta] i kontantapenningar,
deruti sedermera ingen annan ändring
skett, ån att de nn beräknas efter 5 Daler Silfvermynt
Riksdalern; samt att Rusthållen deremot åro
skyldiga att utgöra sina prtestanda till Båtsmannen
uti persedlar, som redan år 1697 beräknades
till 24 Dalar Silfvermynts värde.
Då Båtsmans indelningen ålades, var myntoch
varuvärdet uti ett så jemt förhållande emot
hvarandra, att rustningen då kunde anses mindre
tryckande, enar en Båtsman den liden kunde
för den anslagna räntan i det närmaste underhållas,
utan att Stamrotens åliggande eller Reserv- oell
Fyilnads-hemmanens" proportiorierliga bidrag var
mer betungande för den ena ån för den andra. Varuvärdet
har likväl sedan den tiden undergått
en stor förändring, i jemförelse mot penningens
värde, och i samma mon, som det förra stigit,’
har det senare fallit. Då nu, sådant oaktadt,
bidraget af Reserv- och öfverskott® - rån torna
fortfar att utgå i penningar till sitt primitiva
belopp,
Stats- saint Ålim. Besv.- o. Occ.-Utsk. Uti. N.-o 92. g
belopp, utan förvandling eliev annan förändring
och beräkning, ån den hår ofvan omformålda,
men Stamroten eller Rusthållet dock måste utgöra
Båtsmanskostnaden i persedlar, som, efter
1816 års markegång, skall uppgått lill 74R:dro9
sk. 4 r:st. Banco, så visar sig en så betydlig
olikhet i rustnings besväret Hemmanen emellan,
emot den tid då indelningen skedde, att afsig—
ten dermed, som var, att hvarje Hemman iProvincen
skulle draga lika tunga, kan numera anses,
redan till en stor del, hafva gått forlorad.
Vid sådana forhållanden, och då både rättvisa
och billighet syntes påkalla en skålig rättelse
och jemkning härutinnan, "om landetmed
Hemmanens bestånd skall kunna utgöra det antal
Båtsmän, som detsamma kan åläggas/’ ansågo Rikets
Ständer, som, lika med hvad Kongl. Maj-.t
uti dess Nådiga Proposition täcktes yttra, funnit
JJdcn tidpunkt ej böra ajlägsnas, då rättelse häruti
kan åstadkommas■“ sig böra i underdånighet
instämma uti den af Kongl. Maj:t gjorda Nådiga
Proposition om en ny Indelnings-jemkning uti
Blekinge Lån, under de förbehåll och vilkor,
Bill. till R. St. Prot. 1828 och 1829. 4 S. 2 Afd. 2 B. 3
<j:de Häftet.
lo Stass- samt Allm. Besv. o. Oec.-Utsk. Uti. IV.-o ,92.
sorn i den Nådiga Propositionen upptagas} oell
'anhollo Rikets Ständer derjemte underdånigst,
”att, sedan en sådan Indeinings-jenikning försig”gått,
resultaten deraf måtte, vid nästa Riksdag,
”Rikets Ständer meddelas, på det de måtte kunelia
taga ärendet under närmare öfvervägande
”och, likmätigt 80 §. Regerings-Formen, gemensamt
med Kongl. Maj:t, fastställa de förändrin”gar
och rättelser, som kunna finnas härutinnan
”skäligen bora ega rum.”
För verkställigheten af hvad Rikets Ständer
sålunda i underdånighet hemställt, hlefvo serskilde
Committerade, af Kongl. Maja i Nåder
förordnade, och under den i5 No v. 1821 med
instruclion forsedde. Uti afgifvet underdånigt
Förslag lill en ny indelnings-jemkning för ProViacen,
hafva dessa Committerade ansett den hittills
varande Båtsmans-styrk an hora minskas med
249 man , samt i öfrigt projecterat en jemnare
fördelning af Rotehållarnes förbindelser att underhålla
den öfriga Indelnings styrkan, utgörande,
uppå 911 dertill anslagna Hemman, ett antal
af i2Öx Båtsmän.
Sedan, af flere Rust- och Rotehållare inom
Blekinge, underdåniga Besvär öfver Committé
-
Stats- sami Allm. Besv. o. Oec.-Utsh. Uti. N.o 92. 11
rades Förslag blifvit anförda, täcktes Kongl,
Maj:t, genom Nådig Skrifvelse den 9 Maji 1826,
anbefalla dess Befallningshafvande i Lånet att»
efver hvad Rusthållarne, så väl å ena som andra
sidan, andragit, med underdånigt yttrande
inkomma, dervid Konungens Befallningshafvande
egde att, rörande åmnet i hela dess vidd,
utan hinder af hvad Kongl. Maj:t härutinnan redan
stadgadt, sig utlåta.
De förenade Utskotten, hvilka, uppå skedd
förfrågan, erhållit den upplysning, att det från
Konungens Befallningshafvande i Blekinge Lån
uti åmnet infordrade underdåniga Betänkande
ännu ej, vid medlet af nåstförflutne October
månad, till Kongl. Maj:ts Krigs-Expedition inkommit,
anse sig, vid så beskaffad! förhållande,
och då de öfver den nya Indelnings-jemkningen
anförda Besvär ännu åro af Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning beroende, icke kunna understödja
Motionairernes begäran, att Rikets Hoglofl. Ständer
måtte frågan om berörde jemknings verkställighet
till slutlig handläggning nu företaga; men då
Utskotten, med erkännande af de ömmande förhållanden,
som, för en stor del Rusthållare inom
Blekinge Lån, eger rum, och hvilka, af Konung
och Ständer längesedan medgifna, föranled,
12 Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-UtsL Uti. N.-o Q2.
beslut, hvilkas verkställighet <3oek ännu saknas,
icke ansett detta ärende bära utan all uppmärksamhet,
å Rikets Ständers sida, lemnäs,
hemställa Utskotten vördsamt, det ville
Rikets HSgl. Ständer, i afgående Skrifvelse,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att, så framt detta mål ej redan
vunnit den fullständiga utredning,
att Nådig Proposition om det upprättade
Rotejemknings-forslagets fastställande
kan, under nu påstående Riksmöte, varda
till Rikets Ständer aflåten, Kongl. Maj:t
täcktes Dess Nådiga framställning derom,
vid nåstinträffande Riksdag, Rikets
Ständer meddela, på det att Provincen
Blekinge ej längre mätte, med äfventyrande
af dess invånares trefnad och bestånd,
blifva i saknad af den lindring i
den ojemnt tryckande Roterings-bärdan,
som, redan för n år tillbaka, blifvit
af båda Statsmagterna såsom rättvis erkänd
och till verkställighet beslutad.
Stockholm den i No v. 1829.
STOCKHOLM, 1829,
tryckta i Ecksteinska Boktryckeriet.
Stats- samt Allni. Besv.- o. Oee.-Vlsh. XJtl. N-o g3. k3
N:o f)3.
Ankom till Exp.-Utsk. den ti Noy. 182g.
Ytterligare Utlåtande, med anledning
af erhållen Aterremiss
å Utskottens Betänkande, N:o
55, angående Dykeri- och
Bergnings-anstalterna i Riket.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
Betänkande, jN:o 55, af den 11
sistforflutne Julii, innefattande förslag till bildandet
af en ny Dykeri - och Bergnings-forsorg
för Rikets vidsträckta kuster, har af Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit bifallet, hvaremot detsamma
, från de öfrige tvenne resp. Riks-Stånden,
år vordet återremitterad t med anmärkning
gar af nedannåmnde Herrar Ledamöter, nemi. t
Inom Högloft. Ridderskapet och Adeln :
Af Herrar TYiherrarne af Nordin > C. J.±
Cederström j Jac. och von StedingkS. Herrar Iljer
-
Bih. till R. St.Prot. 1828 och 1829 4 S. 2 Afd 2 B. 1
Häftet 71.
l4 Stats- samt Allm. Desv. o. Oec.-Utsk. Uti. N.o g3.
ttij Gustaf j Lefrén, Johan Petter, Rothlieb , C. F.
och Cederschjöld, Pehr Gustaf.
Inom Högvördiga Prcste-Ståndet :
Åf Herr Presidenten m. m. Poppius, Herrar
Biskoparne Faxe och Hedrén', Herr Domprosten
Heurlin, Herrar Professorerne Geijer och Bolméer
samt Herrar Prostarne Grevillius, Anjou,
Spiering och Nordin.
Inom Vallo/liga Borgare-Standet :
Af vice TaTmannen m. rrt. Herr Noréus,
samt Herrar Lundgren, Sandblad , Santesson, Leffler,
Winberg, Landegren, Ståhle, Modin, Wallström
och Löfvenius.
Till -vinnande af elen möjligaste enkelhet
och korthet vid anförandet och bemötandet af
de, under vidlyftiga discttssioner inom de respective
Riks-Stånden framställda erinringar och
skiljaktiga åsigter, så vål i fråga om sjelfva principen
för den nya anstaltens organiserande, som
mot åtskilliga detailer i de reglementariska stad-*
gandena , hafva Utskotten, i stället att hvarje
Ledamots yttrande serskildt upptaga, sökt att,
hvad hufvudsakligen anmärkt blifvit, under vissa
Moment, hår nedan sammanföra och besvara.
Stats- samt Allm. B csn.- o. Oec.-Ulsk. Ull- N.-o q3. i5
Emoi Utskottens hemställan, att Dykeri- oell
Bergning?-försorgen må ål tvånne elier flere å
Rikets kuster, dislrictvis bildade Bolag upplåtas,
halva förenämnde Talare nästan enhälligt
erinrat, att, genom en sålunda spridd och osammanhängande
anstalt, frivilliga föreningar till
Dykeri- och Bergnings-försorgens öfvertagande
endast kunna förväntas uppå de kuster af Riket,
hvarest strandnings-håndelser oftast inträffa, och
företaget alltså kan åt Bolaget lofva en större
vinst, h varemot andra vidsträckta stränder, och
serdeles de vid Pukets Nordliga kuster, sannolikt
skulle komma i saknad af alla anstalter till sjönödlidandes
hjelp; såsom följd hvaraf allt yrkadt
blifvit, att befattningen med bergning af strän-*
dadt skepp och gods matte åt ettj enda Compag-»
nie eller Bolag varda ofverlemnad, hvars förnämsta
åliggande borde blifva, alt, på alla punkter
af Rikets hafskust, från Haparanda tili Strömstad,
åt sjö-nödlidandes räddning, till lil och egendom,
foga verksamma anstalter och den sorgfålligaste
vårdnad. Utskotten hafva, vid denna
frågas upptagande till förnyad pröfning, så mycket
hellre ansett sig böra frånträda dess förut
gjorda hemställan, och deremot förena sig i den
inom 3me Riks Stånd, med så mycken enhällig»*
het. yttrade mening, sorn de skål, hvilka, till
|6 Siats- samt Ålim. Resv.-o. Oec.-Ufsk. TJtll4N:o\g3,
slödi derföre, blifvit framställda, icke kunna motsågas,
samt många Ledamöter af Utskotten, enligt
livad de vid förra Betänkandet fogade Reservationer
utvisa , redan då delat den tanka,
hvilken inom de trenneRiks-Stånd, som återremiss
Beslutat, visat sig vara allmänt hyllad. Utskotten
hafva alltså till Rikets Höglofl. Siånders Bifall
vördsamt skolat tillstyrka,
att Dykeri- och Bergnings- försorgen i
Riket ma åt ett enda Bolag upplåtas.
Vidkommande härnäst Hr Rothliebs hemställan,
att Dykeri- och Bergnings-anstallerna
matte, såsom hitintills, uppdragas åt några redvälsinnade
och förtjente män, mot en viss
afgift till Staten , samt Herr Hjertås Förslag, att
en täflan af serskilda anbjudare till Dykeri-försorgens
öfvertagande borde få ega rum, och pröfningen
af det antagligaste anbudet blifva af
Kongl. Maj:t beroende, hafva Utskotten, i afseende
å den förstnämnda af dessa hemställande!),
vördsamt skolat förklara, att, då 6ö §. RegeringsFormen
uttryckligen i orV]uå ev fastställandet af några
monopoller till sanning för Kronan eller enskilda
personer och
fad sammansättning, utan offentlighet i åtgärder
och redovisning, just innebår ett bland de mest
Stats- samt Allm. Bes v.- o. Oec.-Utsk. Uti. N. o g 3. 17
talande skål för upphåfvandet af det hittills varande
Dykeri- och Bergnings-Compagniet, Utskotten
ansett sig lika litet böra understödja
detta, som Herr Hjertås Förslag, att minsta anbudet
må till Dykeri- forsorgens öfverlagande berättiga,
enär af Konung och Stånder uppå förhand
lagda och, med hänsigt till den skeppsbrutnes
och Dykeriets ömsesidiga belåtenhet,
moget pröfvade vilkor icke bora lemna rum för
en sådan täflan till underbud, som genom auction
år alt förvänta; hvaremot Utskotten
vördsamt tillstyrka, att, under de vilkor
och förbehåll, som af båda Stats-magterna
varda beslutade, Dykeri- och
Bergnings-försorgen må åt dertill hugade
Speculanter genom actie-teckning, erbjudas.
Af Herr Rothlieb har blifvit afstyrkt, att Statsverket
må fylla den tilläfventyrs bristande actieteckningen.
Vid öfvervägande af d enna omständighet,
och ehuru, med afseende ej mindre
å Samhällets pligt, alt vidtaga åtgärder lill räddande
af i lifsnöd stadda enskilda Medborgare,
och, i dessa vådans ögonblick, skydda dem mot
möjligheten af plundring och misshandling, ån
å angelägenheten deraf, alt, vid strandniugshån
-
i8 Stats samt- Allm, Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. IV.-o g3.
delser, förekomma lurendrägeri och tullförsnillning,
Bergnings-anstalterna icke kunna för Staten
anses främmande, men deras tillvaro och
ordningsfulla handhafvande deremot med det
allmännas säkerhet och fordran äro närmast
oskiljaktiga, hafva Utskotten likväl ansett betänk -  ligt vara att tillstyrka Stats-Vcrkets deltagande
med en obestämd summa för en Inrättning, som,
dä densamma på råttsenliga och ömsesidigt billiga
vilkor varder organiserad, otvifvelaktig!, och
med mesta hopp otti framgång, hor af enskilda
personer kunna öfvertagas; såsom följd hvaraf
Utskotten ock vördsamt foreslåj, att, så framt,
första actie-teekningen ej skulle uppgå lill det
derföre bestämda minimi'belopp, i5o,ooo R:ds>
Banco, och alltså antagas måste, att de erbjudna
vi!koren ansetts icke kunna med Bolagets
fördel och bestånd förenas. Kongl. Majit mätte,
uppå derom af Förvaltningen af Sjöärendena
gjord underdånig hemställan, i Kader täckas
piöfva och undanrödja de hinder sig i detta
afseende iörete, samt derefter lemna vederbörande
tillfälle till en ny och lika allmän actie'*
teckning.
Herr Hjerta Ilar föreslagit, att tiden för det
nya Bolagets octroy matte bestämmas till endast
io år, med förutsättande deraf, att ”om vinster
-
Stats- samt Allm. Besv. o. Öec.-Utsk. Ull. N.-o g3. i q
na blefvo utomordentliga, skulle, efter denna
tids forlopp, ett nytt Bolag erbjuda sig får ringare
bergnings-Ion;*’ men då icke, med någon
sannolikhet, antagas kan, att enskilda personer,
för en så kort tid, skulle finna sin rakning vid
att nedlägga penningar i ett foretag af så stor
omfattning ocb med så vidsträckta förbindelser
och betydliga förlag i inventarier, samt då hvarje
anledning till hinder för den nya Inrättningens
äordningbringande sorgfälligt bör undvikas
,
hafva Utskotten härigenom vördsamt
skolat förnya sin redan förut gjorda tillstyrkan,
att tiden för den nya octroyen
måtte till 20 år fastställas.
Under yttrad förmodan, att, ’*då en actie
”säljes till det låga priset af i oo R:dr, Skutskeppare,
Fiskare och måhända äfven Lurendrägare
blifva de mest ingredierande delegarne uti
”corporationen,” har Herr Rothlieb trott sig linna
en ytterligare anledning till anmärkning mot
det af Utskotten framlagda Förslag; hvaremot
Herr Friherre von Stedingh yttrat: *’att, om hvar
”och en, som har 100 Pitdr, skulle få teckna
’*sig lör en actie, vore Herr Friherrn öfvertygad,
*’att ingen actie teckning kotnme att ega rum;”
9 0 Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk, Uti. N.-o g3.
men då Utskotten sig föreställt, att, genom nedsättning
i beloppet af hvarje actie, teckningen
för den nya anstalten borde underlättas, samt
att, i samma mon denna teckning Liefve allmännare
och spridd till jemväl de mindre förmögna
Medborgare-classer i Rikets alla Provincer,
skulle den enskilda uppmärksamheten oell
controllen öfver uppfyllandet af Bolagets åtaganden
blifva mera verksam; hafva Utskotten,
med bibehållande af deras i denna omständighet
redan yttrade öfvertygelse,
vördsamt skolat tillstyrka, ätt beloppet å
hvarje actie må till 100 R:dr varda
utsatt.
”Såsom nödig säkerhet för det högsta vite,
”som kan åläggas Bolaget, om det ej fullgör si”na
skyldigheter,” har Herr Hjerta föreslagit,
att en summa , hvars belopp Talaren dock icke
uppgifvit, borde af Bolaget i Banken deponeras;
hvarjemte Herr Sandblad, utgående från enahanda
princip med Herr Hjertahemställt, att
en sådan deposition, ”innefattande garanti för vil—
korens uppfyllande och ersättning för förfördelande,
” måtte till 10,000 R:dr i Silfver varda
bestämd. Utskotten, som icke utan skål förmoda
-
&(ats“ samt Allm. Besvo. Öee.-Ulsk. Uti. N'.o g3. *4
da, att Bolagets tillförbindande att serskildt sammanskjuta
och i Banken nedsätta ett capital,
Sorn för Bolaget Liefve alldeles ofruktbart, skulle
medföra ett kraftigt hinder för actie-teckningen,
och som i öfrigt ansett 5:dje §. itsta och
2:dra Mom. af de projecterade Bolags-reglorna
innefatta den vidsträcktaste förbindelse, att behöfliga
medel tillskjuta, som Actie-egare skäligen
åläggas kan,
hafva, vid sådant förhållande, skolat
afstyrka Rikets Högloft. Ständers bifall
till hvad af Herrar Hjertå och Sandblad
i denna omständighet föreslaget blifvit»
I anledning af Utskottens hemställan, att
det nya Bolaget må, intill nästa Riksdag, varda
från Bevillnings utgörande befriadt. mén att derefter
å Rikets Hoglofl. Ständers profning bör
ankomma, om och till hvad belopp Bevillning
af behållna inkomsten erläggas må, har af Herr
Friherre af Nordin den öfvertygelse blifvit yttrad,
”att, med de jemkningar i tid och vilkor,
”sorn Utskotten föreslagit, hoppet om blifvande
^vinst blifver så ringa, att nian ej bör, genom
Bibi till R. St. Prot. 1828 och 1S29. 4 S. 2 Afd. 2 B. i
Hältet 7J.
aa Stais- samt Allm. Besv.- o. Oee.-ZJtsk. Uti. N.-o g3.
”ett! sådant förordnande, annu mera försvåra
”actie-teckningen.” Utskotten få, i anledning
häraf, vördsamt förklara, att då, vid tillfallen
af ett större antal slrandnings-håndelser under
Rikets kuster, en betydlig inkomst, ett eller annat
år, kan det nya Bolaget tillflyta, samt den
andel deraf, som vid sådana förhållanden, och
under namn af Bevillning till Stats-Verket varder
aflemnad, ingalunda bör kunna stämplas med
den motbjudande benämning, att utgöra en ä
Statens sida, från Skeppsbrutne, upphemtad vinning,
enär medlen, före deras afleverering till
Stafs cassan, utgjort Bolagets lagliga egendom,
Utskotten jemväl ansett med billighet vara förenligt,
att en så beskaffad större inkomst för Bolaget
varder, i likhet med vinsten af andra medborgerliga
företag, beskattad;
och hemställa alltså, såsom tillägg
till Utskottens i detta afseende redan
gjorda tillstyrkan, att den Bevillning,
som, efter kommande Ständers beslut,
tillåfveniyrs kan blifva Bolaget framdeles
ålagd, icke må öfverstiga fem procent
af Bolagets, efter bokslut för året,
tillflutna behållna inkomst, sedan alla
förvaltnings-kostnader, samt sex procent
Stats*- samt Allm. Besv.- o. Osc.-Utsk. Uti. N.o $3. *3
å f!et inbetalda Actie-capitalet, forst
tlerå afråknadc blifvit.
Flere Ledamöter inom de Respective RiksStånden
hafva föreslagit, att Ordföranden i dea
Dfrection, som, till förvaltande af Bolagets angelägenheter,
samt Dykeri-och Bergnings-anstalternas
handhafvande, varder i Hufvudstaden nedsatt,
må af Kongl. Majrt i Nåder utnämnas; och
då befrämjandet eller uraktlåtandet jemväl af
Statens fördelar och förbindelser i flere afseenden
blifva beroende af den mer eller mindre
ordning, hvarmed Bolagets Direction sitt erhållna
uppdrag fullgör, samt då i Directionens befattning
tillika ingår utöfvandet af en Policemagt,
hvars verkningar och utsträckning icke bör för
Konungen vara obekant, hafva Utskotten, då,
uppå sådana skål, Statens säkerhet synes påkalla,
att, i en administration af förevarande beskaffenhet,
ega en Representant till bevakande
af det allmännas rätt och fordran,
vördsamt skolat tillstyrka, det måtta
Kongl. Maj:t i underdånighet varda anmodad,
alt Directionens Ordförande utse
och med dess Nådiga för »rdnande
tillsätta.
94 Stats- saint Allm. Besv.- o. Occ.-Utsk. Uti. N.-o $3.
Emot de förenade Utskottens Förslag till
Förordning örn de skyldigheter och J ur möner, som
tillkomma det, till Dykeri- och Bärgnings-anstalternas
besörjande i Riket, bildade enskilda Bolag,
hafva åtskilliga anmärkningar blifvit inom de
Respectiye Riks-Siånden framställda, hvilka anmärkningar
Utskotten, i den ordning berörde
Förslag dertill föranleder, hår nedan skolat tilj
besvarande upptaga.
Det bär alltså blifvit erinradt? vid
5 §.
af Herr Friherre af Nordin, att Stadgan-;
deua i 5:dje och 4:de Momenten måtte, till
förekommande af missförstånd , ytterligare förtydljgas,
samt af Herr Sandblad, vid 2;dra Momentet,
"att lossning i nödfall må tillåtas innan
bevakning om bord kommit,” och vid tredje
och fjerde momenten,’’att främmande Bergnings'
redskap nia af den Skeppsbrutne få begagnas,
utan att föranleda till förhöjda procent, om
”Skepparens försök, att med eget folk verkställa
"bergningen, skulle misslyckas.”
Utskotten få, med anledning häraf, vördsamt
förklara, att då lossning eller varors transporterande
i land, från strandadt fartyg, icke
annorlunda, ån i närvaro af Krono-, Dykeri-eller
Tull betjent^bör tillåtas, enär controllen
Stals- samt Allm. Besv.- o. Occ.-Utsk. Uti. N.o g3. i5.
emot lui’endrågeri och tullförsnillning, i motsatt
händelse, alldeles förfelas, samt Skepparen
i öfrigt alltid år oförhindrad, alt, genom kastning
öfver bord af en del af lasten, låtta skeppet,
der sådant, för detsammas räddning eller
bringande af grund, finnes af omständigheterna
Utan dröjsmål påkalladt,
anse Utskotten sig icke bunna medgifva
någon förändring i 2 Morrits innehåll
;
hvaremot, med fästad t afseende å de vid 5:dje
och 4’.de Momenten gjorda erinringar, samt
efter ytterligare profning af de i dessa båda Mo
ment innefattade grannlaga föreskrifter, Utskotten
funnit sig böra till Rikets Höglofl. Stånders bifall
föreslå följande förändrade redaction:
3- Jj'e Momentet.
”Alt Skeppare å strandadt fartyg må
”vara tillåtet, att, så långe han helst
”vill och kan, med eget folk, och den
”om bord befintliga redskap, allena sofka
rådda skepp och gods; men orp
’’han deruti misslyckas och, för rådd”ning
af det strandade, nödsakas att,
a 6 Stats~ samt Ailm. Besv- o. Oec.-Utsk. Uti. IV.-o <)3.
”ter 60 timmars forlopp från den tid,
”då Dykeriets hjelp bevisligen blifvit
”honom erbuden, utan att då antagas,
”af Dykeriet biträde begära, skall
”Skepparen , såsom ersättning derföre,
att Dykeriets personal och inventari”er
mäst, under afvaktan å utgången af
^ ”Skepparens egna räddnings-försök, i be
redskap
hållas, uti Bergnings-procent
”erlägga en fjerdedels förhöjning utöfver
”hvad 6:te §■ i allmänhet föreskrifver,”
Mom entcl .■
”Att deremot och då Skeppare , ef”ter
att hafva vägrat emottagandet af Dy”keriets
honom bevisligen erbudna biträde,
”sedermera om hjelp anlitar personer,
”som icke äro i Dykeriets tjenst, eller vid
”hergningen begagnar för tillfället anskaf”fad
redskap, men, då alla dessa hjelpmedel
befinnas otillräckliga, omsider ser
”sig nödsakad alt 0111 räddning Dykeriet
”tillita , skall bergnings-procenten erläg”gas
med femtio procents förhöjning utöf”ver
hvad i 6:te jj. för hvarje serskildt fall
”stadgadt finnes.” \
"Bevisning derom, att Dykeriets biträ
-
Stats- samt Allm. Resi’.- o. O er,.-Utsk.Utl. N.o g3. 27
”de blifvit Skepparen erbudet, skall, der
”.sådant äskas ,j Aj Dykeri-ombudets sida
”åstadkommas i den ordning allmänna La”gen
uti 17 Ca pi t le t Rättegångs-Bal ken i
”allmänhet föreskrifver; och mål öfverlemnande!
till Skepparen i Ivänne vitt”nens
närvaro af detta Reglemente, på sätt
05 §. sista Momentet här nedan derom förordnar,
i de fall, då de närvarande ej förstå
”den Skeppsbrutnes språk, betraktas som
”laga bevisning derföre, att Dykeriets hjelp
”blifvit honom tillsagd.”
6. 5.
Vid 4:de Momentet af denna §. bar Hr Sandblad
hemställt, ”att, i fall annan last finnes i Fartyget,
uppgående till lika högt värde, som de upp”räknade
(varorne) , bör afgiften nedsättas till 8
”procent;” hvarjemte af Hrr Dalenius ^ Modin och
Westman yrkadt blifvit, att bergnings-procenten
för trädvaror måtte varda nedsatt.
Då trädvaror vid strandnings-händelser, antingen
de med äfventyr och möda skola på vågorne
hopsamlas och flottas ; till stranden eller
upphemtas ur fartyg, deri vatten inträngt, vanligen
äro mera besvärlige att berga än andra effecter,
men deras värde derenaet är ringa i jemfö
-
iS Stats- samt Allm. Desv.-o. Occ.-Utsk. Uti. N.-o g 3
reise till de varor i som i däckade fartyg vanligen
transporteras, anse Utskotten det redan föreslagna
bergnings-arfvodet af i5 procent icke tåla nedsättning*
hvaremot Utskotten, med herbtad anledning
af [Ir Sandblads anmärkning, och till ytterligare
förtydligande af detta Moments in nehåll *
vördsamt föreslå följande förändrade redactioö
deraf:
‘'Består lasten endast af trädvaror *
”Golf- Mur- eller Taksten, Kalk, Krita*
”Salt, Stenkol eller Ballast, och större
”eller mindre del deraf måst lossas, er”lägges
till Bolaget femton procent af
”Fartygets och lastens värde; men utgö”res
lasten derjemte, till Större eller min”dre
del, af sådana dyrbarare varor, för
”hvilka, enligt nästföregående 3:ne Mo”ment
af denna §., en mindre bergnings”proCent
i hvarje serskildt fall blifvit bestämd
, utgår bérgnings-arfvodet för sist—
”nämnde Varor endast med beräkning af
”den lägre procenten. Lastens hufvud”sakliga
beskaffenhet bestämmer vid så”dana
tillfällen den procent , som för sjelf—
^va Fartygets bergning bör Dykeriet tillkomma*
-
Stats- samt Allm. B t: sv.-o. Oec.-Utsk. Ull. N.-o g3. 2g
”komma, så att, då största qvantiteten
”eller lästetalet af laddningen utgjorts af
”trädvaror, sten o. d., beräknas femton
”procent, men i annan händelse rättas
”afgiften efter nästföreslående 3:ne Mo"ment.
”
7- S
Herr
Presidenten m. m. Poppius har trott sig
i Redactionen af denna f. finna en otydlighet,
som fordrar rättelse, utan att likväl närmare utmärka
den ordställning, hvars rätta mening Herr
Presidenten förklarat sig icke kunna uppfatta. Vid
en förnyad granskning af §:s innehåll, hafva Utskotten
i sista perioden deraf förmodat sig anträffa
anledningen till den af Herr Presidenten gjorda
anmärkning, och föreslå alltså, till vinnande af
ökad tydlighet, följande ordalydelse:
”Dock skall Bolaget för alla sådana omkostnader
med egarne till skepp och
”last deltaga, i förhållande till den Bola”get
tillkommande bergnings-procent.”
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 182g. 4 S. 2 Afd. 2 B. 3
Häftet 7!
3o Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-TJtsk. Uti. N.-o g3.
io. S
I
anledning af bemälde Herr Presidents erih»
rån: ”att arbetslöner oell tractamenten blifvit i
”Silfver beräknade, en beräkning, som vid andrä
”utbetalningar ej eger rum,” få Utskotten förklar
ra, att, sorn liqviderne i de flesta fall komma att
ske med utlänningar, hvilka, för en jemförelse
till deras eget mynt, lättare kunna bibringas begrepp
om Svenskt Specie, än om vårt lands mångfalldiga
Pappersmynt , samt då härtill kommer,
att arbetslöner, som genom författning bestämmas
för en tid af 25 år, skäligen böra sättas i oberoende
af de omväxlande Värden, som från ett
Pappersmynt äro oskiljaktiga; Utskotten anse sig
icke böra frånträda sin i denna omständighet redan
gjorda hemställan, hvartill anledning jemväl
blifvit hemtad från Hamburger Assurance-Compagniets
i Götheborg stationerade Ombuds, rörande
Dykeri-inrättningen i Sverige inbegärda och, jemte
öfrige handlingar i detta mål, med Utskotten cornmunicerade
yttrande.
Deremot, och med fästadt afseende å Herr
Friherre af Nordins erinran om angelägenheten
att närmare bestämma , på hvad sätt och genom
hvem de arbetare skola betalas, som med berg
-
Stats- samt Allm. Desv.- o. Oec.-Utsk. Uti. N.o g3. St
ning Skeppare hiträdt, innan Dykeriets hjelp begärd
blifvit, hafva Utskotten vördsamt skolat fö
reslå
följande förändrade yedaction af 10 $:
"Dagtractamentet för Dykeri-Commissa”rien,
under påstående förrättning, bestämmes
till trettiosex skiilingar Svenskt
"Silfver, antingen i klingande mynt ef
’’ter
1664 års myntfot, eller ock med
”Banco-Sedlar efter det förhållande emelian
dessa Sedlar och Silfver-Piiksdalern,
Som är eller varder bestämdt, samt arbetslönen
för det vid bergningen begag"nade
manskap , efter arbetets iner eller
''mindre besvärlighet och dermed förenad
"våda, icke under sexton och icke öfver
”tjugufyra skiilingar Silfver för hvarje
"dag; efter hvilken beräkningsgrund Dy”kerUBolaget
jemväl skall åligga att liqvidera
det främmande manskap, som,
”innan Dykeriet om biträde anlitades ,
"tilläfventyrs varit af Skepparen begag"nadt;
kommandes den arbetslön, som
"derutöfver möjligen kan vara af Skepparen
"utlofvad, alt af honom till manskapet
•'serskildt utbetalas.”
32 Stats- samt Allm. Besvo. Oec.-Utsk. Uti. N. o g3.
ii. §•
Utskotten, hvilka, vid Öfvervägande af Herr
Presidenten Pöppii anmärkning, ”att den till åtta
”dagar utsatta längsta lid för räknings meddelande
”åt Skepparen kan, i vissa uppgifna fall, utgöra
”anledning för en icke välviljande Dykeri-Tjenste”man
att onödigt uppehålla Fartyget,” lika med
Herr Presidenten funnit denna tid höra förkortas,
föreslå vördsamt följande lydelse af ifrågavarande
$:s 2:dra Moment:
”Bolagets Ombud skall, i sådant afseende,
”ovilkorligen och vid erssättnings-ansvar,
”vara skyldigt att dagen efter sedan han
”från Domstolen fått emottaga det i laga
”ordning upprättade och gillade Värde”rings-instrumentet
öfver hvad bergadt
”blifvit, tillställa Skepparen specificerad
”räkning öfver alla de omkostnader, som,
”i öfverensstämmelse med denna Förordning,
böra af Skepp och last godtgöras;
”kan sådant af Ombudet icke medhinnas,
”ege Ombudet att derom genast göra an”mälan
hos Domstolen, som, efter pröf”nidg
af de anmälda hindrens giltighet, utsätter
annan dag för räkningens afgif”vande.
”
Stals- samt Allm. Eesv-- o. Oec.-Utsk. Uti. IV.-o gZ. 33
12. §'.
Den stridighet Herr Presidenten Poppius anträffat
emellan denna och 21 §. skall här nedan
vid den sistnämde §. blifva till besvarande och
rättelse upptagen.
14. S.
Af bemälde Herr President har blifvit erinradt,
vid 1 Morn., ”att Kungörelse örn bergadt
Fartyg och gods, hvartill egare icke känd är, blott
må behöfva införas i en officiel inländsk Tidning,
och icke, på sätt Utskotten hemställt, jemväl i
något kändt Hamburger eller Engelskt Tidningsblad;”
samt vid 4, Mom. ”att upplysas bör hvad
som menas med öfverskotts-medlens deponerande i
Ränteriet, dermed sedermera Lag och Författningar
likmätigt skall förfaras;” hvarjemte Herr Presidenten
förklarat sig anse det vara nog liårdt att
blottställa den olycklige egaren för äfventyret af
en prcescriptions-tid, som till endast ett år vore
inskränkt.
Utskotten, hvilka, lika med Herr Presidenten,
hemställt, att den i 1 Morn. omförmälda Kungörelse
må i Post- och Inrikes-Tidningarne 3 gånger
införas, kunna icke föreställa sig någon olägenhet
34 Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. N. o
deraf, att enahanda tillkännagivande i utländska
Tidningar meddelas, enär ytterligare tillfällen der*
igenom lemnäs den okände egaren att om sin saknade
egendom kunskap erhålla, samt Inrättningens
Sndamål hufvudsakligen åsyftar att, så vidt möjligen
ske kan, hvad bergadt blifvit, egaren tillhan*
dahålla, antingen han Svensk eller Utländsk man
är; hvadan ock Utskotten, med förnyande af
deras i denna omständighet redan gjorda till*
styrkan,
vördsamt föreslå den till ökad bestämd-:
het ledande förändring i i;sla Momentets
redaction, att dylika tillkännagif*
vanden jemväl må, i någon af Regeringen
bestämd Hamburgs- och Londons Tid-*
ning, införas.
Då Utskotten föresloga att bergadt Skepp
och Gods, det sistnämnda så framt förskämning ej
måste befaras, skall, då egaren är okänd, under
ett års tid från den dag Kungörelsen sista gången
blifvit i någon af förenämnde Tidningar införd, egaren
in natura tillhandahållas, men först efter denna
tids förlopp uppå offentlig Auction försäljas,
samt öfverskottsmedlen, sedan alla omkostnader
guldne blifvit, i närmaste Landt-ränteri deponeras,
naturligtvis till lyftning af den eller de personer4
Stais- samt Ailm. Besv.- o. Oec.-Ulsk. Uti. IV:o g3. 35
hvilka dertillj i laga ordning, sin egande-ratt bestyrka>
ansågo Utskotten sig hafva framställt dea
mest lämpliga och med allmänna Lagens stadganden
i likartade fall närmast öfverensstämmande
behandling-, till bevarande af allmän och enskild
rätt; hvilken öfvertygelse Utskotten, som, i sammanhang
med Herr Presidentens ofvanberörde anmärkning,
icke fått emottaga anvisning uppå mera
rättsenliga iakttagelser i denna omständighet,
anse sig icke kunna frånträda.
‘9- $•
Vid granskning af denna §. har Herr Presidenten
Poppius förklarat ”sig anse viss procent för
”Krigs-skepps bergning ej lämplig, utan att med
”dem bör förfaras efter de öfverenskommelser, som
”serskilda Nationers Regeringar derom kunnat eller
”kunna sluta.”
Utskotten få , till bemötande af denna anmärkning,
erinra, att, om det strandade Krigs-skeppet
är fiendtligt, kan, emot 5 J. i Mom. af detta Reglemente,
hagot Val, i fråga om bergnings-sättet,
Befälhafvaren å Fartyget icke tillkomma, Utan bör,
enligt krigsbruk, hvad räddas kan Svenska Kronan
såsom pris tillfalla, sedan Dykeriets bergningsprocent
och bestridda kostnader godtgjorda blifvit.
3G Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Ull. IV.o93.
I händelse åter det å grund eller strand råkade
Örlogs-fartyget tillhör en magt, som med Sverige
befinner sig i vänskapligt förhållande, beror
af Befälhafvarens pröfning att, med den rätt 5
§. i Mom. de sjöfarande i allmänhet tillerkänner,
antingen sjelf besörja Fartygets bergning eller ock
Dykeri-et derom anmoda, sedan han, i den ordning
a5 §:s sista Mom. föreskrifver, genom vederbörande
Dykeri-Commissaries försorg, blifvit underrättad
om de afgifter, hvilka i senare händelsen böra
till Dykeri-inrättningen erläggas.
Efter sålunda meddelade upplysningar om de
motiv, hvarå det anmärkta Stadgandet sig stöder ,
hemställa Utskotten vördsamt,
att 19. §. må oförändrad bibehållas.
2 1.. §.
Med anledning af den vid 12 §. här ofvan
omförmälda anmärkning, och då, emot hvad Förvaltningens
af Sjö-ärendena samt Commerce-Collegii
gemensamt afgifna förslag till Reglemente i
i5 §. origtigt och uppå ett för Utskotten missledande
sätt innehåller, Tolag af bergadt och försåldt
gods ensamt tillkommer den Stad, inom hvars
Tulldistrict strandiiingcn timat j men icke den Stad,
inom
Stais- samt Allm. Besv.- o. Oet.-Utsk, Uti. JY.o 93. .17
inom hvars Tulldistrict försäljningen skcr„ hafva
Utskotten, med erkännande af anmärkningens
vigtighet, vördsamt skolat hemställa, att första
perioden af 21 §. 1 Mom. måtte erhålla följande
lydelse:
”Tolagen tillkommer, på sålt och i den
■”ordning 12 §. närmare anvisar, den
”Stad, inom hvars Tullkammare-district
”strandningen timat.”
25 g.
Bemåide Hr President har ansett innehållet
af sista Momentet i denna §., såsom redan idet
föregående af samma §:s stadganden innefattädt,
kunna såsom öfverflödigt utgå.
Utskotten dela, i denna omständighet, icke
Hr Presidentens öfvertygelse, men anse deremot,
att åt ett Piegiemente, serdeles af förevarande
beskaffenhet, den möjligaste tydlighet och fullständighet
bör beredas. Det år af sådan orsak,
och på det ändamålet och nyttan med Dykeriresdementets
öfverlemnande till Befålhafvaren å
u
strandadt fartyg icke må, för sjönödlidande åf
Bih. lill R. St- Prot. 1828 och 182g 4 S» 2 Afd 2 B. 4
Haftet 7^.
38 Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk. Uti. N.o g3.
främmande Nationer* gå förlorade, Utskotten
vördsamt föreslå, alt ifrågavarande senare Moment
af 25 §., må erhålla följande ordalydelse:
”Vid Dykeri Commissariens ankomst om
”hord på det strandade fartyget, bör
”ett tryckt exemplar af detta Reglemente,
tippå Svenska språket, då fartyget
”år Svenskt elier Norrskt. men oppa
”Engelska, Fransyska och Tyska språ
”ken,
då fartyget befinnes vara fråm
”mande
Nation tillhörigt, af honom
”till Befålhafvaren genast allemnas.”
3. §.
”Stadgandet i denna §. om Förvaltningens
'af Sjöärendena åliggande att handla i samråd
”med Directionen,” har Hr Presidenten Poppius
”ej funnit lämpligt,” men deremot ”ansett båttre
vara om uttrycket i samråd utbytes mot: efter
Directionens hörandeB'
Utskotten deremot anse, för sin del, betånkjigt
vara, att åt Förvaltningen af Sjöärendena
öfverlemna rättighet att härutinnan godtyckligt
tillvågagå och, utan Bolagets begifvande, förändra
eller ombyta de, före Bolagets formeran
-
Stats- samt Allm. Besv.- o. Occ.-Utsk. Uti. N.-o Q 3. 39
de, bestämda stationer, hvarigenom opåräknade
kostnader skulle kunna Bolaget tillskyndas.
Då det deremot alltid blifver från Dykeriinrättningens
fördel oskiljaktigt, att, med ledning
af erfarenheten, utse och föreslå de localer,
hvarifrån hjelp åt Sjö-nödlidande verksammast
och med mesta skyndsamhet kan meddelas, hemställa
Utskotten att 1 Momentet af ifrågavarande
§. må erhålla följande än mera förtydligadegredaction;
”Förvaltningen
af Sjöärendena tillhörer
”att hafva uppsigt derå: det endast pålitlige,
vålfrejdade och skicklige Betjente
i Bolagets tjenst begagnas; att, in"nan
actie-teckning öppnas, bestämma,
”och sedermera, om behofvet så fordrar,
•'uppå derom af Bolagets Directiort gjord
”hemställan, ombyta de punkter å B.i”kels
kuster, uppå hvilka hufvud- och
”bi-förråd , till förvarande af Dykerf”och
Bergnings-redskapen, böra anlag”gas,
o. S. \,”
4o. §,
Herr Landegren har, vid anställd jemförelse
emellan denna samt 56, 38 och 4x §§;s innehåll:
4o Stats samt- Allm. Bcsv.- o. Oec.-Ulsk. Ull. IY:o ff3,
funnit tvifvelaktigt, huruvida meningen vore att
de> såsom föijdafstrandnings-händelser, uppstående
rättsfrågor, bora, i rättegångs-väg, betraktas
såsom tviste- eller brottmål.
I anledning häraf, och då, jemlikt o5 Cap.
5 §• Rå 11 eg ångs-B al ken, tvist i Sjöråtts-sak bor,
genom vdil, hos Hof-Rått fullföljas, hemställa
Utskotten vördsamt, att, med bestämdt utmärkande
häraf, oell till förekommande af befaradt
missförstånd, 2:dra Momentet af 4o §. må erhållit
följande lydelse:
'"Varder missnöje anmäldt, skrifve Do”maren
det strax å utslaget, och utsätta
”tillika dagen, då vadet fullföljas bör,
”och inlagan till Hof-Rått ingifvas,o. s. v.’*
4t §.
Herr Presidenten Poppius har, i anledning
af hvad uti denna §. förekommer, om ändrings
sökande i Hof-Råttens Utslag, framställt den fråga
: "huru förhållas bör, då klagan vill föras öfs’ver
någon af Förvaltningens af Sjöärendena åt-,
^gärder ?”
Utskotten fl, med erkännande af den ökade
fullständighet, som, genom intagandet af ett stad
-
Stats- samt Allm. Bcsv.- o. Oec.-Utsk. Uti. N.-o g 3, 4t
gande, afven i denna omständighet,* åt Reglementet
beredes, vördsamt hemställa, att emellan
4i och 42 §§. må tillsättas en ny §. af följande
lydelse:
"Om Bolagets Directiort ej åtnöjes med
"Förvaltningens af Sjöärendena beslut i
"de omständigheter, hvarom 5i §. af
"detta Reglemente handlar, ege Direktion
att sina till Kongl. Majit ställda
"underdåniga besvär, i Krigs-Expedition
"ingifva, inom trettio dagar efter erhål"len
del af det beslut, som öfverklagas.”
44 §. (blifvande 4o §).
Med förutsättande af Rikets Hoglofl. Ständers
bifall till hvad af Utskotten hår ofvan, i
fråga om grunderna för den Bevillning DykeriBolaget
tilläfventyrs kan framdeles varda ålagd,
tillstyrkt blifvit, hemställa Utskotten vördsamt,
att sista Mom. af denna §. må erhålla följande
derefter rättade redactiont
"Ankommande uppå då sammanträdande
"Ständers beslut, om och till hvad be"lopp
Bolaget må tillfSrbindas alt Bevillning
utgöra; dock må en sådan Be
-
42 Stats- samt Allm. Besv.- o. Oec.-Utsk, Uti. iV.o g3,
”villnings—afgift icke öfverstiga fem pro”cent
af Bolagets, efter Bokslut för året,
”tillflutna behållna inkomst, sedan alla
”förvaltnings-kostnader samt sex procent
”å det inbetalda Actie - capitalet först
”derå afräknade blifvit.”
I de delar förändringar ej här ofvan, uppå
anförda j-skäl, tillstyrkta blifvit, hafva Utskotten
vördsamt skolat åberopa och till R. II. St:rs bifall
å nyo anmäla, ej mindre deras under N:o 53 deri
ii Juli delta år afgifna Betänkande med dervid fogade
förslag till Reglemente för den nya DykeriJnrättningen,
än det af Utskottens beredning författade
och Herr Friherre Cedcrstrums då afgifna
Reservation åtföljande project till Bolags-reglor,
hvilket sistnämnda, af Utskotten nu mera gilladt,
är afsedt att af Kongl. Majit , i form af Nådig
Kungörelse, med inbjudning till Actie-teckning allmänheten
meddelas; och hafva, i öfverensstämmelse
med hvad här ofvan, i fråga örn berörde Actietecknings
verkställande, tillstyrkt blifvit, Utskotten
skolat föreslå följande förändrade redaction af Bolags-reglornas
5.§. 2. Moment;
”Om deremot vid Subscriptions-tidens slut
”Actie-teckningen ej uppgår till det derföre
bestämda minimi-belopp i5o,ooo
”R:dr, och alltså antagas måste att de er"budna
vilkortm ansetts icke kunna med
Stats- samt Allm. Bcsv. o. Öec.-Vtsh. Uti. N:o g3.
''Bolagets fordel och bestånd förenas, hat*
”Förvaltningen af Sjö-ärendena att så”dant
hos Kongl. Maj:t i underdånighet
”anmäla, med uppgifvande derjemte af
”de orsaker, hvilka, i Förvaltningens talida,
Utgöra hindel* fÖi* Actie-teckningens
”framgång, då Kongl. Majit efter pröfning
och undanrödjande af sådana hin”der,
meddelar Dess Nådiga föreskrift om
”Öppnandet af en ny och lika allmän Ac”tie-teckriing.
”
Slutligen hafva Utskotten skolat anhålla, det
måtte Högh Expeditions-Utskottet varda anmo.dadt
att, vid utskrifvande! af förslaget till Reglemente,
benäget låta verkställa de mindre rättelser, hvil-*
ka vid nästan hvarje blifva en- följd deraf, att
de först projecterade flere och districtvis organiserade
Bolag, nu blifva till ett enda för hela Riket
föiändrade.
Någre Ledamöters yttrade serskilda tankar
Varda härjemte vidfogade. Stockholm den I November
1829.
Reservationer:
af TIcrr von Hartmansdorff j Augnst. I anledning
af Kongl, Maj:ts Nådiga skrifvelse, rörande Dykeriet,
och dervid fogade handlingar, anser jag Utskotten
endast hafva bordt yttra sig öfver grun
-
44 Bil. t. Stats- s. Allm. Besv.- o. Oec.-tJtsk. Vtl. N.-o Q.%
derna och de förmoner R. St. tillstyrltas att åt
Compagniet bevilja; men ej att ingå i de reglementariska
föreskrifterna, till hvilkas pröfning jag,
åtminstone för egen del, finnér mig sakna erforderlig
sak-kännedom; och hvilkas innehåll dock slutligen
måste ändras , i fall något Bolag icke kan
bildas under de vilkor, som nu blifvit föreslagna.
Häruti instämde Herr Prosten Forslind.
Herr af Sillén. Lars Gabriel.- I Hr von Hartmansdorjfs
Reservation förenar jag mig , med bifogandeaf
den erinran mot Utskottens förslag till bestämmande
af den bevillning, sora af kommande Ständer kan
blifva det nya Bolaget ålagd, att, jemlikt 61, 62
och 70 §. Jj. Regerings-Formen, Bevillning icke
kan af Piikets nu församlade Ständer fastställas för
längre tid än intill nästa Riksdag, samt att följaktligen
hvad derifrån utgöras bör måste blifva
föremål för då sammankommande Ständers pröfning.
Herr Professor Gravander .- Äfven jag instämmer
i Herr von Hartmansdorffs Reservation,
blott med det tillägg att, efter min tanka, bör
med ifrågavarande reglementariska föreskrifter
förhålla sig som med andra Bolags-reglor, hvilka,
för pröfning och sanction, eller ändring före
snnctionen, af vederbörande Associationer i underdånighet
öfverlemnas.
STOCKHOLM, tryckt i Eckstcinska Tryckeriet, 1829.
Stats- samt Oec.-Utsk, Uti. N:o g4- t
N:o g\.
Anköm tili Exp. Utsk. d. 9 Nov, 1829.
tJtlålande , i anledning af yrkad jemkning
i den Provincen Skåne ålagda
Ordinarie Rotering.
Tni Stats- Samt Allmänna Besvärs- och Oeconornie-Utskottens
gemensamma handläggning,
hafva från dé Eespective Kiks-Stårtden blifvit
öfverlemnade följande med hvarandra gemenskap
egande Motioner, nemligen:
Från Höglöjlige Ridder skåpet och Adeln.
ilo Ett Memorial af Herr Hallenborgj, Cart
Johan_, som, — efter gjord framställning om de
flere origtigheter och misstag, hvilka, efter Motionairens
åsigt, blifvit begångne Vid Extra Roteringens
i Skåne förvandling till ständigt eller
ordinarie Knecktehåll, samt, då någon åtgärd tili
rättelse derutinnan icke blifvit vidtagen* såsom
följd af Rikets Högloflige Ständers, vid 1818
och 1823 årens Riksdagar, hos Kongl. Majit
derom gjorda underdåniga anhållanden, men Kgl.
Majit deremot, genom Nådig Skrifvelse den 4
Maji 1827» förklarat, att i den verkställda roteringen
någon förändring icke kommer att ske, —-
Bih. till B. St. Prot. 1828 och 1829, 4 Sami. 2 A/d.
2 Band. 8;de Haft. i
a Stats- samt Oec.-Utsh. TJtl. N:o 94.
anhällit, "det alla de Hemman och Lägehhe’
ter i Skåne, hvilkas egare vaiit frånvarande
”vid det af Landshöfdinge-Embetet utlysta sammanträdet
och, till följe deraf, blifvit ansedde
‘•hafva ingått på ständig rotering, måtte blifva
”derifrån frikaliade, och fa återgå till extra ro“teskyldighet,
så väl som alla de lägenheter,
”hvilka icke fått tillgodonjuta den utlofvade
”femtedels-nedsättningen.”
I anledning af denna begäran, har, till
Högloflige Ridderskapets och Adelns Protocoll,
blifvit:
a) af Herr Friherre Wrangel, Henning,
efter meddelad öfversigt af Skånska ordinarie
roteringens tillkomst samt de, emot dervid förelupne
felaktigheter, under senare år fruktlöst
anförda klagomål, yrkadt: ”att Rikets Ständer måt”te,
uti underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t,
’"å nyo frambära deras redan förutgjorda, men
’’icke uppfyllda önskan om laglig rättelse och
”jemkning i Skånska ständiga roteringen, livar”till
äfven hörer, att de jordegare, sorn, på
”grund af deras frånvaro vid förra sammanträ’’den,
blifvit till ständig rotering genom magt’’språk
dömde, må ega rätt att bestämdt yttra
’’sig, huruvida de samtycka till extra roterings•‘skyldighetens
utbytande eller icke; samt att
'‘Rikets Ständer täcktes lemna lämpligt anslag
*’till bestridande af kostnaden för en slik rote
’jemkning;
och
b) af Herr Friherre af Nordin, Carl Jo
-
Stats- samt Oec.-UtsJ^ Uti. N:o 94. 3
haHj upplyst, det Kongl. Maj:t, vid underdånig
föredragning af Rikets Ständers, vid 18x8
och 1823 arens Riksdagar oell senast i underdånig
Skrifvelse den 17 December sistberörde
år, gjorda underdåniga hemställan ”om jemkning
af den nu gällande roteringen, äfvensom
’ att den vacance-afgifjt, sorn allt ifrån
"r8i6 till Stats-Verket ingått af öfverloppsro”tarne
måtte komma de Roteringsskyldige till
'•godo,” i Nåder funnit, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Majit redan tillförene beslutit,
”att så länge det af de Roteringsskyldige
’’sjelfve fattade beslut och stadgade vilkor stod
”fast, nemligen: att ingen skulle, vid den senare
roteringsförrättningen, åläggas en större ro’’teringsskyldighet,
än den, som vid första extra
”roteringsförrättningen åsattes, vöre all rättvis
''jemkning omöjlig, hvadan ock, intill dess detta
"vilkor af de Roteringsskyldige sjelfve varder
”undanröjdt, Kongl. Majit ansett Sig icke böra
”deti föreslagna rotejemkningen bifalla; men beträffande
den senare delen af Rikets Ständers
”hemställan, eller att den, sedan år 1815, in"flutne
Ofverlopps - Rote - Vacanceafgiften måtte
'•komma Rotarne till godo, så har beloppet af
”Stats-Contoiret utbetalts till Rotarnes egen disposition.
”
2:0 Ett Memorial af Herr Friherre Wrangel
j Henning, deruti Herr Friherren, med yttrad
öfvertygelse ”om Regeringens loyauté att vilja
”rätta det felaktiga och, i medvetandet af sina
\ Stats- samt Oec.-Utsh. Uti. N:0 94.
”afsigters renhet, oafbrutet söka främja tlet nyttiga
samt begagna hvarje tillfälle att bereda
”det förtroende för Regeringen, som städse bör
”allt mer och mer ökas och taga fasta rötter,”
ansett sig böra, såsom den enda utväg, tillberedande
för Provincen Skåne af rättelse och lindring
i de ojemnt och orättvist tryckande förbindelser,
som genom ordinarie Knecktehållet
uppkommit, hos Rikets Högloflige Ständer hemställa
:
”att den nu varande ständiga roteringen
”mätte upphäfvas och förvandlas till Extra Rotering,
hvilken, under sådant skick, bör under”gå
en rotejemkning, rättad efter hemmanens
”godhet, med iakttagande, att det antal extra
”Soldater må bibehållas, som existerade före
5*ständiga Knecktehållet, de nuvarande Extra
”Rotar inberäknade;”
”att, sedan denna åtgärd för sig gått, alta
de ofvannämnde vid Roteringsåtgärden frånvarande,
hvilka klagat, måga bibehållas vid
”extra roteringen, om de sådant önska, och de
”öfrige förblifva ständigt roterade, inen med åtnjutande
af en femtedels förminskning;”
”att, om än, uppå sådant sätt, Skånska
”Indeldta Infanteri-Regementena minskas med
”några Hundrade Nummer, denna förlust, en”ligt
Herr Friherrens öfvertygelse, är rikligen
”ersatt genom den rättvisa och loyala behand”lingen
af saken, äfvensom genom Skåningar
-
I
Stats- samt Oec,-Utslc. Uti. N:o 9}. 5
“nes välslgnelserika tacksamhet mot en Regering,
sorn med välvilja gar Nationens önskningar
till mötes;'4 samt
“att en viss tid matte varda bestämd, in“om
hvilken de roterade i Skäne må komma i
“åtnjutande af hvad Motionairen föreslagit.44
Herr Friherre af Nordin, Carl Johan, har,
med anledning af dessa hemstälUnden, till Ridderskapets
och Adelns Protocoll förklarat, att
det vore med Herr Friherrens både pligt och
öfvertygelse öfverensstämmande, att förena sig
i den af Herr Friherre IFr angel gjorda framställning,
med yttrad önskan derjemte, att Statsutskottet
måtte söka undanrödja det vilkor, som
af Rotehållarne år 18I2 fästades, “emedan detta
“vilkors fortfarande gör det rättas ernående
“i denna sak omöjligt, då deremot, sedan det“ta
hinder blifvit undanröjdt, en på skäl och
“rättvisa grundad jemkning kan och bör ega rum.44
Frän Högvördige Preste-Ständet.
3:0 Ett Memorial af Herr Prosten Nibelius,
hvaruti hemställes, att då, såsom allmänt
kändt är, Skåne, sedan längre tid tillbaka, drager
en peimanent roteringstunga, som, efter
Herr Prostens yttrade förmodan, på intet satt
under fredstider delas af någon annan landsort,
samt då, utom kostnaden för karls legande och
Ständiga underhållande, årliga beklädnads- och
passevolance-afgifter tillika utgöras, Staten måtte,
på ett eller annat sätt, i fredstider sjelf öf
-
G Stats- samt Oec.-Vtsk. Uti. N:o ryj
-
vertaga dessa afgifter, och derigenom nSgon lindring
beredas för Rikets ensamt permanent Roteringshållande.
Likväl, och på det Staten icke
må vara utan all ersättning för ett sådant öfvertagande,
föreslår Herr Prosten, att Stats-Verket
må uppbära och gagna den betydliga afgift
för lediga Rotar, sorn årligen ingår, och som
emellan Rotehållarne eljest borde fördelas.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
4:0 Ett anförande af Riksdags-Fullmägtigen
från Christianstads Län Pehr P ehrson j deruti
Motionairen, efter erinran om; de många
misstag, som vidlåda det för Skåne uppgjorda
Roteringsverk, samt Rikets Höglotlige Ständers,
med deraf heintad anledning* under 1818 ars
Riksmöte, hos Kongl. Maj:t gjorda anhållan om
en ytterligare undersökning till vinnande af nödig
rättelse derutinnan, hvilken för Provincen efterlängtade
undersökning dock ännu icke tagit
sin början, begär, att berörde roteringsjemkning
uu måtte till verkställighet befordras.
Innan Utskotten, öfver hvad sålunda yrkadt
och hemställdt blifvit, sitt Utlåtande här
nedan afgifva, hafva Utskotten, för att sätta Rikets
Högloflige Ständer i tillfälle att, i ett sammanhang,
kunna öfverskåda de åtgärder, som åt
detta ärende hittills blifvit lemnade från RiksArchivet
^och Kongl. Maj:ts Krigs-Expedition,
Stats- samt Oec.-Uts/i. Uti. N:o g4. 7
förskaffat sig alla derstädes tillgänglige, detta
mål rörande vidlyftige handlingar samt, med biträde
deraf, uppställt följande Historiska öfversigt
af Ordinarie Roteringens i Skåne första uppkomst
samt den behandling dermed gemenskap
egande angelägenheter sedermera erhållit.
Uti ett till Kongl. Maj:t, under 18*2 års
Riksdag i Orebro, ingifvet Memorial, anhöllo de
fleste närvarande Possessionater af Ridderskapet
och Adeln i Skåne och samtlige Fullmägtige af
Skånska Presterskapet, under andragande af de serskilda
skäl och omständigheter, som gjorde Extra
Roteringen i Skåne, framför andra orter, tryckande,
bestående uti Mantalens olikhet, Hemmanens
inskränkta områden och svårigheten att lega
folk i en Province, der flera Cavalleri- och
Infanteri-Regementen voro förlagde, samt ett
vidsträckt åkerbruk kräfde alla arbetsföra armar,
att Extra Roteringen måtte inskränkas till 1800
Rotar, och således ett lika antal af tjenstgörande
Soldater och Båtsmän vid uppkommande krig
till Rikets försvar uppbådas, hvaremot de voro
beredde och villige att beständigt underhålla
det manskap, för hvilket deras roterade jord
borde ansvara., hvarjemte, och sorn någon tillgång
till aflöning för Befälet icke vore anslagen, Sökanderne
i underdånighet öfverlemnade till Kongl.
Majrts Nådiga välbehag, om utväg dertill borde
beredas genom underhållandet af ett mindre antal
Rotekarlar, hvilket på det sätt kunde ske,
att, om antalet på det hela bestämdes till iaoo
8 Stats- samt Oec.-Utsk, TJtl. N:o g4.
man tjenstgörande, borde i sådant fall, för de
öfrige 600 Rotar, årligen erläggas 6 T:r Spannmål
för hvarje Rote, hälften Råg och hälften Korn,
eller tillsammans 3600 Tunnor, såsom en tillgång
både för Befälets aflöning och Manskapets
beklädnad, sedan samma Manskap hädanefter
komrne att utgöra en beständig Trupp; och hemställde
Sökanderne i öfrigt, om icke Kongl. Maj:t,
genom dess Befallningshafvande i Malmöhus och
Christianstads Län, i Nåder täcktes låta höra
Länens öfriga Roteringsskyldige Invånare, om
de härvid hade något att erinra, eller om de
häruti sig förenade, då framdeles, sedan Kongl,
Maj:t fattat Dess Nådiga beslut, efter skedd gemensam
öfverläggning, en billig roteringsjemkning
emellan alla rotering underkastade hemman
i underdånighet kunde få föreslås.
Genom en, vid samma tillfälle, till Kongl,
Maj:t i underdånighet inlemaad Skrift, tillkännagåfvoSjuRiksdagsfulIrnägtige
af Skånska Allmogen,
att de i det mc-sta förenade sig uti ofvanberörde
underdåniga anhållan, men att de ansågo
det vara mera ledande till jemlikhet i roteringsbördan,
att inga Vacancer tillåtas, utan
att hela styrkan af 1800 man ständigt vore uppsatt.
Med anledning af dessa af en del Extra
Rotehållare sålunda gjorda frivilliga erbjudanden,
täcktes Kongl. Maj:t, genom Nådig Skrifvelse
den 27 October 1812, uppdraga åt dåvarande
General Befälhafvaren i Skåne, En af Rikets
Herrar, Eält-Maiskalken m. m. Herr Gref
-
Stats- samt Oec.-Utsk. Uti. N:o g4> 9
ve Tollj att, gemensamt med Konungens Befallningshafvande
i Malmöhus och Christianstads
Llän, höra samtliga Extra Rotehållare öfver följande,
af Kongl. Maj:t i Nåder gillade Propositioner,
till grund för den dittills varande Extra
Roteringens förvandling i ordinarie eller
Ständigt Knecktehåll:
1:0 att Rotehållarne, i stället för 3 573
man Soldater och Båtsmän, som i krigstider böra
af dem uppsättas och beklädas, åtaga sig att
hålla 2000 man ständige Soldater, hvilka med
Torp och jord, eller motsvarande underhåll in
natura jemte boningsställe på Rotens egor, borde
förses; derutöfver Rotehållaren för Soldatens
underhåll vid Möten och Mönstringar borde årligen
erlägga 8 Bdr samt hvart tredje år förse
Soldaten med en ny släpmondering, i fullkomlig
likhet med lifmonderingen. Häremot blefvoRotehållarne
försäkrade, att icke med någon annan utgift,
af hvad namn det vara må, i och för roteringen
belastas, samt att äfven njuta befrielse för de
hittills vanliga utskrifnings- eller rotepenningar;
2:o att under fredstid 400 Rotar skola,
till lättnad i roteringsbesväret, få vara vacante,
emot erläggande af Sex Tunnor Spannmål, hälften
Råg och hälften Korn, till Kongl. Majit
och Kronan för hvarje ledig Rote, Mötes- eller
Passevolance-afgiften inberäknad;
3:0 att de Roteringsskyldige, i händelse
de härutinnan ingå, ega att, efter gemensam
öfverläggning, i underdånighet föreslå det sätt
io <Sla's- sami Oec, UtsTt. Vt/. N:o 94.
oell de utvägar, som kunna leda till en billig
och jemlik rott ringsjemkning emellan de extra
rotering underkastade hemman, derefter Kongl. \
Maj.c i Nåder vill förordna hvad ratt och billigt
vara kan.
Såsom skäl för det af Kongl. Maj:t, i afseende
å det blifvande ordinarie Knecktehållets
numerair, emot de gjorda anbuden, förändrade
vilkor, behagade Kongl. Majit i Nåder
förklara, att, ehuru Kongl. Maj:t insett, att det
för Rikets försvar är vida förmonligare att ega
en stående, öfvad och vid krigslydnad van Trupp
af mindre antal, än en större, som, uppsatt först
vid ett krigsutbrott, måste en längre tid sakna
nyssnämnde lör Krigsmän väsendtliga egenskaper,
har likväl, vid pröfningen af frågan örn
beloppet af det ständiga roteringsmanskapet, det
icke kunnat undfalla Kongl. Majits Nådiga uppmärksamhet,
att Skåne, genom Kongl. Maj:ts
vid sista Riksdag vidtagna Höga beslut, blifvit
befriadt från Vjrgeringen, sorn var en stående
Trupp af 1000 man, och att således, genom antagande
af hvad nu erbjudet blifvit, endast skulle
uppkomma en tillökning af 800 man; vid hvilket
förhållande och då nödigt vore, att Infanteriets
styrka i denna gränsort, hvarest, utom Artilleri,
förut blott funnes ett Infanteri-Regemente
af 800 man, sä mycket som möjligt ökades,
så, oansedt befrielsen från Vargeringen,
sorn af de till Rusthåll indeldta Hemman blifvit
utgjord, egentligen icke kommer de extra
StiMs- samt Oec.-Utsk. Uti. N:o g4. 11
Rotering underkastade Hemman till godo, dock,
som härigenom tillfället till Roteringskarlars anskaffande
ostridigt blifvit lättadt, hade Kongl.
Maj:t, enär äfven deri betydliga kostnad beräknas,
som, vid utbrottet af ett krig, ett i hast
legdt och uppsatt betydligt antal dugligt manskap
medför, ansett med billighet öfverensstämma,
att den i ofvannämnde måtto erbjudna ständiga
Trupp må till aooo man förökas.
Som följd af detta Nådigst erhållna uppdrag,
inberättade och hemställde i underdånighet:
a) Hans Excellence m. m. Herr Grefve
Tollj under den a 8 Januarii 18 13:
att mängden af extra Rotehållare förklarat
sig villig och benägen för en ständig rotering,
och att ganska få yrkat den extra roteringens
bibehållande;
att flerfalldiga önskningar och förbehåll blifvit
framställda, hvilka så mycket mindre kunnat
till någon enstämmighet förenas, sorn många
frånvarande Possessionater insändt skriftliga
anföranden;
att de till vacance under fredstid bestämda
400 nummer måtte blifva för sig afgkiljde och icke
pro rata parte på de effectiva Rotarne indelas;
att dessa vacancer måtte Piesterskapet företrädesvis
förunnas; samt
att den tillämnade jemkningrn af 57a Rotars
förminskning icke måtte på förhand divi
-
12 Stats• samt Oec.-Utsk. Uti. N:o g4-
deras efter den styrka, hvarmed Länen, det ena
mot det andra, nu äro roterade, emedan sådant
skulle förutsätta, att 1811 års Extra Rotering
vore rigtigj sorn dock icke är händelsen.
b) Landshöfdingen i Christianstads Län,
under den 14 Januarii 1813:
att sammankomsten med extra Rotehållare
inom Länet egt rum den 8 i samma månad;
att Landshöfdingen, för att på en gång
kunna i underdånighet framlägga vederbörandes
syar, låtit i Kungörelsen örn extra Rotehållarnes
sammankallande inflyta: att de frånvarande
finge ätnöjas med de närvarandes beslut;
att Länets samtlige roteskyldige Invånare,
med underdånig tacksamhet och med ganska
få undantag ingått ä Kongl. Maj:ts Nådiga
Preposition;
att några Possessionater begärt befrielse
från Mötes-passevolancens utgörande och Soldatens
beklädande;
att den gemensamma önskan blifvit framställd,
det Regementet måtte befrias från andra
Arbets-Commenderingar, än de, sorn till Konungens
och Rikets tjenst pröfvas nödige;
att deras antal, som Önskat att vid extra
rotering få förblifva, utgjorde omkring 60 Rotar;
samt
att olikheten i Christianstads och Malmöhus
Läns rotering vöre högst betydlig, så att,
då ex. gr. 3 Hemman i Ströö Socken af förstnämnde
Län, som utgöra en Rote, innefatta
Scats~ särne Oec.-Utsh. Uti. N:o g4<
tillhopa 52 Tunnland uppskattad jord i aker
och äng, inträffar det förhållande inom Malmö*
hus Län, att till hvarje rote i Ortofta Socken
äro anslagne 536 uppskattade Tunnland odlad
jord af aldra bästa beskaffenhet.
Landshöfdingen m. m. Herr Grefve De
la Gardie slutar sin berättelse med yttrande af
det underdåniga hopp, ”lian gemensamt med
Länets Invånare hyser: ”att om tidernas skick
”framdeles skulle tillåta en lindring i bördor,
”som nuj då Fäderneslandet det kräfver, så
”frivilligt åtagas_, Kongl. Maj:t af vanlig
”Nåd då ville ihågkomma detta Län.”
c) Landshöfdingen i Malmöhus Län, under
den 21 Januarii 1813:
Att extra Rotehållare, vid hållen sammanmankomst
den 13 i samma månad, enhälligt,
och med undantag blott af 4 Säteri-Innehafvare,
i hufvudsaken antagit Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition , samt dervid önskningsvis fästat följande
underdåniga förbehåll:
l:o att en Roterings-Gommission måtte af
Kongl. Majit varda i Nåder utsedd och förordnad
;
2:0 att den nya Roteringsskvldigheten måtte
bestämmas efter Daler och Öre af Hemmanens
sanna värde, med afdrag för deras olika
tyngder; och
3:0 ”alt ” vid denna nya reglering, ”ej
”något Hemman eller någon Lägenhet må
”uppsättas till högre rotering, än hvarmed
j4 Stats- ram* Oec.-Utsh. Uti. N.o 94.
"detsamma redan i extra rotering är b ela"dt,
7 O O
”och att således den förminskningKongl.
Nådiga Proposition åsyftar, må samvetsgrannt
och proportionaliter tillkomma
”h var och en i den nja Roteringsskjldig”
heten.”
Efter emottagande af dessa underdåniga
Berättelser, täcktes Kongl. Maj:t, genom Nådigt
Bref den 33 Martil 1813, uppdraga åt Hans
Excellence m. m. Herr Grefve Poll samt Landshöfdingarne
i Malmöhus och Christianstads Län,
att förklara Kongl. Maj:ts Nådiga välbehag öfver
den af Skånska Egendomshafvarne och öfrige,
jemte Allmogen i allmänhet, visade beredvillighet
att bidraga till en fullkomligare inrättning
med det extra roterade Krigsfolket i
Provincen, medelst hufvudsakligt antagande af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ett ständigt
Knecktehåll; samt att Kongl. Majit således
funnit, “att de, i en och annan måtto, sökta
“undantag, väckta betänkligheter, eller gjorda
“förbehåll, borde tillskrifvas antingen serskilda
“locala förhållanden eller en ännu ej utveck“lad
erfarenhet om den närmare beskaffenheten
“och nyttan för Rotehållarne sjelfva af den föreslagna
förändringen , men icke någon obenägenhet
eller bristande nit att göra ett redan
“åtaget och fastställdt bidrag till Rikets Försvars“styrka
så kraftigt i verkställigheten, som det
“blifva kan.“ •— — —
Stats- saint Oec.-Utsh. Uti. N:o 94. i5
I sammanhang härmed, och efter att punktvis
hafva pröfvat och Sig i Nåder utlåtit öfver
de vid Rotehållarnes första sammanträden framställda
serskilda vilkor och förbehåll, behagade
Kongl. Maj:t anbefalla Dess Befallningshafvande,
att af de Roteskyldige, vid med dem utsättande
ytterligare sammankomster, begära ett cathegoriskt
Svar, till antagande eller förkastande af
följande, (till dess hufvudsakliga innehåll,) här
nedan upptagna Nådiga Proposition, nemligen:
1:0 att, nuvarande 2572 Rotar indelas till
Sooo, med förmedling af de öfverskjutande 57ä ;
2:0 att af dessa 2000 Rotar, 1600 skola
vara effectiva och 400 Vacante under fred och
krig i 50 Sr, mot en ärlig afgift af 6 Tunnor
Spannmål;
3:0 att de Rotar, sorn vid Extra Roteringen
förblifva, icke få någon förmedling åtnjuta;
4:0 att å Vacante antalet först skola afräknas
de Rotar, som vid Extra Roteringen förblifva;
5:0
att förmedlingen, från Extra Rotering
till ständig, skall i allmänhet beräknas med en
femtedels minskning i nuvarande styrkan, så att
t. ex. den, som hållit fem Extra Roterings-Karlar,
framdeles skulle komma att hålla fyra Ordinarie
Soldater, o. s. v.; samt att öfverskjutande
7 2 Rotar påräknas till användande för blifvande
rotejemkningar;
6:0 (Denna punkt innefattade blott omständliga
föreskrifter, huru med Vacancernes för
-
i6 Stats- samt Oec.-UtsL Uti. N:o g4,
delande borde förhallas, i den händelse sådana
skulle af Rotehållare åstundas, utöfver det tillåtna
antalet Q
7:0 att Soldaten skall erhålla Torp med
dertill hörande jord, eller ock boställe på Rotens
egor och mot jorden Svarande förrnoner)
att Mötes-Passevolance med 8 Rdr årligen bör
af Roten erläggas; samt att Roten hvart tredje
år skall lemna en Släpmondering, antingen
itl natura eller liqviderad med penningar efter
markegång; samt
g:o att Regementena befrias för everdeliga
tider fiån Commenderingar till arbete hos enskilda
Personer eller Bolag utom Provincen.
Kongl. Maj:t täcktes derjemte, i Högstberörde
Dess Nådiga Skrifvelse, till vederbörandes
underdåniga efterrättelse, förklara!
"att de, sorn i ständiga Knecktehållet
"ingå, icke kunna få påökning i ordinarie
"Koteringen utöfver den extra, som de nu
"utgöra, men väl komma att tillgodonjuta
"sin proportionerliga minskning i förhållande
"till det nedsatta nummertalet och befintliga
”beskaffenheten af hvarje egendom och lägenhet,
”enligt tillgörande reglering och de vilkor för
”öfrigt, Som komma att innefattas i den In”struction
om Roterings-Commissionens undersökningar
och åtgärder, som kommer att utfär”das,
sedan hufvudfrågan är afgjord, och Kongl,
”Majit fått erfara, i hvad mer eller mindre nion
Stats- samt Oec.-Utsh. Uti. N:o 94. 17
”en så beskaffad allman rättelse, efter den nu
”ifrågavarande nedsättningen, vidare önskas el”ler
oundvikligen rriå erfordras;" och
”att Landshöfdingarne borde i de af dem
”utfärdade Kungörelser tillkännagifva: ”att de
”Härader , sorn icke inom den för samman”trädet
i Läne-Residencen utsatta tid in”sändt
sina Fullmäktige, för att sval' afgif”va,
anses, som hade de Kongl. Maj:ts JYå”diga
Proposition till alla delar antagit.”
Till underdSnigste åtlydnad af Högstberörde
Nådiga föreskrifter, inberättade:
a) Landshöfdingen i Christianstads Län,
i Skrifvelse den 27 April 1813 > att, vid den.
samma dag å Lands-Cancelliet hållna Sammankomst,
endast 34 hela Rotar förklarat sig vilja
vid extra Roteringsskyldigheten förblifva; hvadan
hela det öfriga antalet Rotehållare, deraf
dock största delen från Sammankomsten uteblifvit,
anses hafva å Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition^ ingått; och
b) Landshöfdingen i Malmöhus Län,
i Skrifvelse den 26 Maji 1813, att, vid hållna
Sammanträden den 21, 22, 25 och 2ö:te i
samma månad, Friherrinnan Gyllenstjerna för
Krapperups Gård och Gods, Kammarherren Friherre
Macklean för Svaneholm samt Landshöfdingen
Friherre von Nolcken för Jordebärga Gård
och Gods, begärt att vid extra Roteringsskyldighe
Bih,
tillRiks-St.Prot. 1828 cch 1829, 4 Sami. 2 eijd.
2 Band. 8:de Haft. 2
18 Stats~ samt Oec.-Uts/i. Uti. Nio g4.
ten få förblifva; men att alla öfriga Rotehållare,
af alla stånd och vilkor, med enhällig röst
den Nådiga Propositionen i Underdånighet antagit.
Med fästad Nådig uppmärksamhet vid den
enighet, deraf ifrågavarande Sammankomster varit
utmärkta, behagade Kongl. Majit, genom Nådiga
Skrifvelser af den 2a Junii 1 8 1 3, uppdraga
åt Dess befallningshafvande i berörde tvänne
Län, att, "i anledning af Extra Rotehållarnes
”sålunda visade berömliga nit och beredvillighetj
förklara dem Kongl. Majits synnerligä
\Nådiga välbehag
Genom Nådigt Bref, den q 6 April 1 814>
täcktes Kongl. Majit utnämna nu mera aflidne
t. f. Ofver-Ståthållaren, Landshöfdingen rn. rn.
D. Edelcreutz till Ordförande i den Commission,
som inom Skåne koinme att den nya Roteringen
verkställa, och derjemte Nådigst föreskrifva,
huru denna Gommission, i anseende till
dess Personal, borde sammansättas.
I sammanhang härmed behagade Kongl.
Majit i Nåder förordna, att Kongl. Brefvet den
23 Mars 1813 borde hufvudsakligen läggas
till grund för Commissionens arbeten, dem Kongl.
Majit ansett böra omfatta tvänne hufvudföremål,
nemligen:
aj) Jemkning i Extra Roteringeri, hvilken
Stats- stlm t OeC.-ZJtsti. Ut!. fj:o
dock allena finge sträckas till de Hemman
och. Lägenheter j som icke ingått i Ordinarie
Knet ktehål.let ; och
b) verkställigheten af deri antagna Propositionen
om Estra Roteringéns förvandlande till
ett ständigt Knecktehåll.
I afseende å det senare uppdraget, älåge
Comrnissionen:
i;o (att iakttaga de allmänna grunder, som
i resta och j:te mornentena af Kongl. Brefvet
den 23 Mars 1813 innefattas och här ofvan
upptagne ärof)
2:0 att tillse, det Länen icke' betraktas
hvart för sig, utan tillsammans, samt att lika
grunder och lika värden böra bestämma hvars
och ens andel i Knecktehallet i hela Provincen,
dock sa, att ingen kan p Af öras högre Ordinarie
Nunler, än han nu utgör Extra Rotering;
3:0 att verkställa anteckning, hvilka Rotehållare
önska att underhålla effectiva Soldater,
eller vara vacante;
4:0 att bestämma hvarje Regementes Stånd;
och
5:0 att upprätta ett allmänt Kneckte-Contract,
samt dervid reglera Soldaternes vilkor, i
öfverensstämmelse med de grunder, som i 7:de
momentet af Kongl, Brefvet, den 23 Mars
J813 innehållas.
Sedan Roterings-Commissionen , Under loppet
af ett och tvåtredjedels år, hunnit deti
ao Stats- samt Oec.-JJisk, IJtk N:0 94.
ta vigtiga och omfattande uppdrag fullborda, afgaf
Commissionen, med bifogande af det upprättade
nya Roterings-Verket samt flera i ämnet
upplysande handlingar, den 18 December
1 81 5» dess underdåniga Berättelse, deraf, efter
en förutgången vidlyftig redovisning för de grunder,
som i detailerna blifvit följde vid ifrågavarande
Rotering, upplyses:
att all afkastning af Hemman och Lägenheter
blifvit i penningat uppskattad och förvandlad
;
att behållna afkastningen af hvarje Extra
Rote funnits i medeltal utgöra 760 Rdr Banco;
att alla Extra Rotar, med denna behållning,
blifvit ansedde böra underhålla en Ordinarie
Soldat;
att sådana Rotar blifvit tillerkände en femtedels
lindring; men att de Extra Rotar, hvilkas
afkastning befunnits öfverstiga 918 Rdr, ansetts
icke böra någon förmedling åtnjuta;
att, efter den af Commissionen tillvägabragte
nya Reglering, ”803 Rdr innefatta den
”Summa, hvarmed hvarje ständig Rote„ samt
”en femtedel mindre, eller 643 Rdr, det belopp,
”deraf hvarje Extra Rote hädanefter kommer
”att utgöras;"
att Comiterade erkänna möjligheten af
sådana felaktigheter i indelningen,, som af origtigaj
missledande eller saknade uppgifter kurirflat
vållaSj samt att Comiterade, såsom följd
deraf, icke finna något att erinra mot Kongl,
Stats- samt Oec.-Utth Uti. N:o g4. 21
Maj:ts Nådiga tillåtelse för RotehSllarne att sjelfve
och inom sig fa jemkningar företaga, då
sådant icke verkar till ändring i Rotarnes antal
eller den af Comiterade projecterade Compagnie-Indeiningen;
att
båda Länen blifvit roterade med tillsammans
1985 ständiga Rotar, deraf 1 600 afsedda
att blifva effectiva och 385 vacanta under 50
ar, mot viss derföre bestämd afgift;
att 103 Rotar förblifvit vid Extra Roteringen,
hvilka Rotar, såsom följd af med dem
skc-dd oinrotering, blifvit af Commissionen uppsatta
till 126;
att Posthemman jemväl och tills vidare blifvit
under de» ständiga Roteringen inbegripna; och
att hittills icke verkställd Rotering af en
del Militise-Boställen inom Provincen, likasom
öfverskottsräntan af sådana till rustning vid Cavalleriet
anslagna Hemman, hvilkas hela grundränta
ej finnes dertill indelad, kunna, efter Kongl.
Majits Nådiga godtfinnande, användas till fyllande
af de brister, som, genom nödiga rättelser
och jemkningar i den af Comiterade
verkställda nya Rotering, kunna uppkomma.
Uti till Kongl. Majit insänd underdånig Skrifvelse,
d. 28 Dec. 1815» har Landshöfdingen öfver
Christianstads I,än, Herr Grefve De lii Gardie_,\
flera omständigheter yttrat sig öfver det af Commissionen
upprättade nya Roteringsverk samt
deruti, bland annat, framställt origtigheten i Gominissionens
beräkning af de vid Estra Rote
-
aa Stats- samt Oec.-Utsh. Uti, N:o g4>
ringen qvarblifna Rotar, utöfver de till ständigt
Knecktehåll indelta 2000 Nummer, med erinran,
att, om alla Extra Rotehållare ingått på
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, hade icke
mer än 2000 Ordinarie Rotar kunnat uppkomma;
hvadan de beredvillige, enligt Herr Landsliöfdingens
underdåniga förmodan, nu icke böra,
genom de förras vägran, tillskyndas en ökad
tungaj deruti Landshöfdingen, å Länets
vägnarj anhåller om Nådig rättelse. — Herr
Landshöfdingen har derjemte ansett ostridigt vara,
”att den ökade kostnaden af ständigt Kneck”tehåll,
ej endast uppgår till hvad som, genom
’ en femtedels förmedling, kunnat besparas, utan
”äfven öfverstiger den, och att således alla de
’ fRote hällareis om fått ingen eller mindre för-.
”medling j långt ifrån att komma i åtnjut an”de
af den förmonKongl. Maj:ts Nådiga
”Proposition synes afse, endast finna sig bellas
tade med ett i betydlig grad ökadt onus/*
Sedan Kongl Krigs- och Kammar-Collegierne,
häröfver hörde, uti afgifvet underdånigt
Utlåtande hufvudsakligen erinrat, att vid den
verkställda nya Roteringen icke blifvit följd den
vid dylika förrättningar förut vanliga och föreskrifna
grund, det hvarje Hemman och Lägenhet
skulle åsättas Rotering efter dess mantal i Jordeboken,
sorn alltid bör varagrundadt på de tillhörande
egornas iner eller mindre förmonliga
beskaffenhet eller bördighet samt Hemmanets el
-
Stats- samt Oec.-TJtsfu Uti. N:o fyj. 23
ler Lagenhetens förmoner uti Fisken , Mjöl- och
Sågqvarnar samt afsättnings-tillfälien rn. m.,och
hvilket äfven i Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction
för Extra Roteringens verkställande i Riket, af
den 5 Februarii r 81 t, till iakttagande finnes anbefalldt,
då i 3.'dje §. föreskrifves, att 2 mantal
i Skåne vore det högsta, som på en Rote bestås,
hvaremot Comiterade endast tagit tili
grund hvarje Hemmans årliga och behållna afkastning,
hvilken dock icke blifvit alltid uträknad
efter hvad Landtmätare-Chartor och Beskrifningar
samt Storskiftes- och Enskiftes-Handlingar
kunnat upplysa, utan dels efter de upplysningar
, Roterings - Co rnmissionens i Orten vistande
Ledamöter meddelat, och dels efter uppgifter,
som tillstädesvarande Allmoge lemnat om
de Roteskyldige Hemmans och Lägenheters
godhet, äring och behållna inkomst, och hvilka
uppgifter icke alltid kunna antagas för så pålitlige,
att icke misstag deruti arn möjlige; täcktes Kongl.
Majit, efter Nådig pröfning af ej mindre de af
Roterings-Gommissionen vidtagna åtgärder samt
de deremot, i gg serskilda Besvärs-Atter, af
ett vida större antal Rotehållare anförda klagomål,
ari af hvad de Kongl. Collegierne öfver
allt detta i underdånighet yttrat, under den
2 1 October r S • 7 , förklaras
att, då en jemkning al Extra Roteringen
bordt föregå indelningen till Ordinarie Krrecktehållet,
Coutmissionen rätteligen förfarit, då densamma
icke tillagt de Hemman, sorn år ibir
i4 Statt- samt Oec. Utsh. Uti. N:o 94.
blifvit allt för lindrigt roterade, den eljest i
allmänhet utlofvade förmedlingen till en femtedel
;
att den af Gommissionen vidtagna och nu
af en del Rotehållare icke utan anledning öfverklagade
Stgärd, derigenom Proviucen på det
hela blifvit indelad till siir i stället för endast
2000 Rotar, ”likväl skäligen hvarken bör
”verka till rubbning i den upprättade Roterin”gen
eller till någon rättighet för Besväranderna
”att till Extra Roteringen återgå, men att der"emat
ersättning och understöd i Roteringen
”bör det ständiga Knecktehåliet samfälldt tillbomma,
” i förhållande till det verkligen befintliga
öfverskottet, sedan afdrag skett, ej mindre
för de vid Extra Roteringen qvarblifna numer,
än för det anslag, som till Postförselns godtgörande
erfordras;
att de af Commissionen i dess underdåniga
Berättelse serskildt omförmälda Militise-Boställen
samt icke till fulla grundskatten indelta
Rusthåll, uppå Nådigst pröfvade skäl, ansetts böra
från ytterligare Rotering förblifva befriade; samt
att Kongl. Maj:t, såsom följd af allt detta,
i JYdder fastställt det af Commissionen upprättade
Roteringsverk.
I sådant skick befann sig detta ärende, då,
vid 18ig års Riksmöte, och i anledning af åt
skiiliga, hos Rikets Ständer, derunder väckta klagomål
mot det för Skåne upprättade Roterings
-
Stats- samt Oec—Utsk.Utl. N:o 94. a5
verk, Rikets Ständer, uti underdånig Skrifvelse
den 22 Junii samma år, och efter upprepande
af de af Krigs- och Kamtnar-Collc-gierne mot
berörde Roteringsverk gjorda erinringar tillkännagåfvo:
huruledes Rikets Ständer af de vid
Roterings-Commissionens sammanträden hållna
Protocoll, som ock af det flera gånger ändrade
och rättade j samt på flera ställen, i brist
afl rubriker j alldeles otydliga och på åtskilliga
andra j nästan oläs/i ga Roter ingsverket
samt af de till Kongl. Maj:t deröfver i underdånighet
ingifua besvär, förklaringar och utlåtanden
, inhemtat: “att Hemman blifvit från Rote“ringsverket
uteslutna, och andra, förut Rotering
“dragande, i stället upptagna; att egor, som vid
“Enskiftet tillhört ett Militias-Boställe, fått sig
“serskild Rotering åsatt, ehuru all Boställsjord
“bör vara af enahanda natur och vidkännas ena“lianda
tunga eller förinoner; att, ehuru Kongl.
“Maj:t, i Sitt Nådiga Bref af den 23 Martii
“1313, i allmänhet försäkrat hvar och en, som
“inginge i ständiga Roteringen, om en femte“deis
minskning i förut varande roteringsbesvär,
“Hemman likväl gifvas, dem Comiterade å“lagt
en större Rotering, än de förut i extra
“Rotering haft; att tvänne lika delar af ett och
“samma Hemman, som hafva enahanda egor,
“både till storlek, godhet och bördighet, men
“olika egare, fått ena hälften större och andra
“hälften mindre roterad; att flera Hemman med
“större vidd och bättre egor, samt således äfven
26 Stats- -samt Oec.-TJtsk. Vtl, N:o
“större afkastning eller inkomst, erhållit mindre
“Rotering, än sämre Hemman med mindre vidsträckta
egor och mindre afkastning; att upp“täckta
Ödeshemman blifvit uteslutna frän Roteling,
på origtiga grunder, utan undersökning,
“hvarest den jord varit belägen och af hvilken
“den innehades, som samma Hemman borde
“rätteligen tillhöra; att Hemman, som i extra
“Roteringen qvarblifvit, fått en vida större Rotering
än de förut dragit, och att Commissio“nen
sammansatt dem i Rote med Hemman,
“belägna från dem på flera mils afstånd; att
“Hemman, hörande till så väl ständiga som extra
Roteringen, blifvit i flera Rotar fördelta,
“till icke ringa förlust och olägenhet för Inte“ressenterne;
att Corniterade, vid öfvervägande
af Krono- ochK rono-Skatte-Hemmans större
“åligganden, än utsockne Frälse, och dessa se“nares
högre än insockne Frälse, likasom insockne
Frälses högre än Säteri, till vinnande
“af likhet i jordens behållna belopp, ökat in“komsten
för hvarje Mantal Säteri med 30 Rdr,
“hvarje Mantal insockne Frälse, med 15 Rdr,
“samt hvarje Mantal utsockne Frälse, med g R:dr,
“hvarigenom tillökning skett, icke ensamt efter
jordens godhet, utan äfven i inon af den
“större eller mindre frihet, det ena Hemmanet
emot det andra, efter Privilegier och För“fattningar,
åtnjuter, och hvilken frihet desto“mindre
bordt komma i fråga vid Roteringens
“utsättaude, eller öka detta besvär, som Säte
-
Siats- samt Oec.-XJtsh. Uti, N:o 94. 27
“rier i Skane, lika med alla öfriga Sätesgårdar
“i Riket, likmätigt 8 §. i 1723 års Ridderska“pets
och Adelns Privilegier, varit til Iför- ne
“befriade från ständig Rotering, samt in- och
“utsockne Frälsehemman derstädes i stället ut“gjort
utskrifningspenningar, då deremot, med
‘'den af Corniterade följda grund, jorden å så väl
“Säterier som in- oell utsockne Frälsehemman,
“skulle roteras högre eller mera än lika god
‘‘och gifvande å Krono- och Krono-Skattehem“man,
ett roleringssätt, sorn aldrig förut va*‘rit
kändt j och således icke eller af någon Ro“teskyldig
kunnat underställas Kongl. Maj:ts
“Nådiga pröfning; att, änskönt uti Kgl. Maj:ts
“Nådiga Instruction den 5 Februarii
“hvarefter Rotering skulle åsättas all oroterad
“jord i Riket, föreskrifves, det den lägenhet,
“som ej kan svara för och uppgå till ett sexron“dedels
Mantal, bör ifrån Rotering befrias, lägenheter
likväl finnas med Rotering belagde,
“hvilka blott kunna uppskattas till i-riittiosjet“tedels
Mantal, hvarutinnan, enär sådant är
“hvarken tillätet eller föreskrifvet uti Kongl,
“Brefven den 23 Mars 1813 och den 26 A“pril
1814, Corniterade så mycket mera af“vikit
från förstnämnde för Roteringens verkställande
Nådigst stadgade grund, som vid per“sedlars
utgörande till Soldaten, och i synnerhet
vid Torpbyggnader och biträde dertill,
“.-törsta svårighet för en Roteskyldig n.åste
“uppstå för deltagande i dessa åligganden, utan
28 Stals- samt Oec.-UtsA. TJll. N:o 94.
“att förnärmas; att, ehuru, enligt 2 §. af 1 81 1
“ars Kongl. Instruction, Comiferade bordt
“undersöka, huruvida sådana skyldigheter äro
“Hemman ålagda, hvarföre de antingen borde
“helt och hållet, eller ock till någon del, befrias
“från Botering, drtta Nådiga stadgande likväl ic“ke
lått gälla till någon lindring i Roteringen
“för Arbetshemman i allmänhet, som, efter För“fattningarne,
måste utgöra så kallade Hofveri“er
till Kungsgårdar, Boställen m. fl., och hvil“ket
förfärande, i tidens längd, kan verka till
“dessa Arbetshem mans ödesmål ocb Åboernes
“oförmåga till Roterings utgörande; att något af“drag
af behållna inkomsten för ängar icke blif“vit
gjordt, oaktadt egaren till dessa Lägenheter
ofta måste, för bergningen, använda betydande
kostnad; samt att, fastän de vid sjökullen
belägna Socknar fått Nådigt löfte om Båts“mäns
hållande, i stället för Soldater, Sockne“ioännen
derstädes likväl, till största svårighet
“för Rotekarlars legande och med allmän hug
“hos Allmogens söner och drängar för tjenstgöring
till sjös, blifvit till Soldat-roterings utgörande
anordnade. “
Rikets Ständer, som af allt detta funnit
tillräckligen upplyst, att, vid den ifrågavarande
Roteringen, sådana olikheter uppkommit, som
icke instämma med en jemn fördelning af
Roteringsbesväret j hvaruti alltså både rättvisa
och billighet påkalla jemkning och rättelse
, anliöllo i underdånighet, det täcktes Kgl.
Majit, efter vederbörande Landshöfdingars hö
-
Stats- samt Oec.-VtsL Vtl, N:o <yf. 29
rande samt infordrande af Krigs- och KammarCollegiemes
underdåniga utlåtande, utfärda en
ny Instruction för Roteriugens verkställande i
Skånska Länen samt derefter anbefalla en ny
undersökning och rotering i dessa Län, samt
att de Roteringsskyldige, hvilka vid förra Roteringen
icke varit tillstädes, följaktligen äfven
Boställs-innehafvare, måtte till den nya undersökningen
behörigen kallas och vid densamma
ega rätt afgifva det utlåtande, hvartill de kunna
anse sig befogade, ”dock att Roteringeu
”förblifver i sitt nuvarande skick, intill dess
”en sådan undersökning skett, och dervid blifvit
utrönt, hvilka jemkningar och rättelser i
”denna Rotering skäligen kunna och böra ega
■”ruin;” och förklarade Rikets Ständer slutligen,
att, enär deras nu gjorda underdåniga framställning,
angående Skånska Roteringen, endast åsyftade
en billig jemkning och rättelse i de
delar , der den ena Roteskjldige kan finnas
lidande och mera betungad, än den andra,
Rikets Ständer i underdånighet hoppas, “att
“Kongl. Maj:t skulle med Nådigt välbehag de“sto
mera härtill lemna bifall, som ändamålet
“är befordrandet af Kongl. Majtts Nådiga afsigt,
“att låta en hvar tillkomma en lofvad och påräknad
lättnad i Roteringsbesväret, samt dymedelst
vinna den likhet i tunga och besvär,
“hvilken bör utgöra hufvudsakligaste vilko“ret
för ett så vigtigt värfs (Verks?') fraan“tida
bestånd.”
3o Stats- samt Oec.-Vtsk, Uth N:o gj.
Härefter och sedan, vid i 81 3 ars Riksdag,
Rikets Högloflige Ständers uppmärksamhet blifvit
fästad dels derå, att den, vid i 8 i 8 års Riksmöte,
af Rikets Ständer i underdånighet begaida
undersökning och nya rotering inom
Skåne ännu icke gått i verkställighet, dels ock
å den omständighet, att, ehuru Kongl, Maj:t i
Nåder anslagit 6 Tunnor Spannmål utaf hvardera
af de i berörde Province tillkomne Ofverloppsrotar,
till de ordinarie Rotarnes understöd,
räknadt från och med år 181 6, likväl hittills
ingen lindring deraf skall de Roterade
vederfarits, anhöllo Rikets Ständer, i Underdånig
Skrifvelse den 17 November 1823, att
vederbörande Verk och Embetsman måtte i Nåder
varda anbefallde, att, i afseende å Rotehållarnes
förhjelpande tili det dem tillkommande
understöd af ifrågavarande Ofverlopps-rotars
erlagde Vacance-afgift, vidtaga de åtgärder, som
kunna finnas nödiga tili befordrande af skyndsam
verkställighet af de fattade besluten.
Beträffande åter frågan om en ytterligare
undersökning och jemkning af den åren Igr4
och 1815 i Skåne verkställda Rotering; så, och
ehuru t. f. Ofver-Ståthållaren m. m. Friherre
Etlelcreutz samt Kammar-Rådet Fägersten, uti
häröfver infordradt underdånigt Utlåtande, anfört,
samt Kongl. Maj:t, på grund deraf, i Nåder
förklarat, “att, för en sådan jemnare fördelning
af Roteringsbesväret, hvilken Kongl.
“Majit jämväl önskat låta förrätta, hinder mött uti
Stats- samt Oec.-Utsh. Uti. N:o g4, 3i
“det af Rotehallarne i Skane, vid ständiga Eo“teringens
atagande, gjorda förbehåll, att ingen
”mätte blif va högre än förut roterad”, förmodade
Rikets Ständer likväl, att, då, genom begagnande
af det uppkomna öfverskottet, 86 Rotar,
någon vidare jemkning och nedsättning uti
Roteringen synes kunna tillvägabringas, derest
Rotehallarne i allmänhet skulle hellre önska att
för framtiden erhålla förminskning i sjelfva Roteringsberäkningen,
än, såsom nu är stadgadt,
åtnjuta lindring i Beklädnads- och Recruteringskösfnaderna,
för hvad af Ofverlopps-rotarnes
afgift kan belöpa, och hemställde alltså, med
förnyande af deras vid 1818 års Riksdag gjorda
underdåniga anhållan, ”om icke ändamålet, sä
”på Statens som på Rotehållarnes sida_, skid”le,
genom en sådan ytterligare reglering_>
”kunna vinnas; i hvilket fall de erforderlige
“åtgärderne, till närmare utrönande, huru den“samma
i verkställigheten kan utfalla, torde blif“va
i Nåder vidtagne, men emedlertid den verk”ställda
Roteringen i dess nuvarande skick
”förblifva.”
Med hemtad anledning af Rikets Ständers
sistberörde underdåniga Skrifvelse, täcktes Kongl.
Maj:t, under den 29 Augusti r8*5, i Nåder anbefalla
Dess och Rikets Stats-Contoir, att, efter
granskning af från vederbörande Konungens Befallningshafvande
infordrade uppgifter samt ef
-
3a Stats- samt Oec.-TJtsh. Uti. N:o 94.
ter afdrag, af hvad till Postförselns bestridande
inom Skane, af Rote-Vacancemedlen redan utgått,
anvisa behållna öfverskottet af dessa, under
arén 1816-1824, af 86 Ofverlopps-rotar
erlagde Vacancemedel, till fördelning emellan de
Rotar, som i Ordinarie Krieckteliållet ingått; och
har Stats-Contoiret, till åtlydnad af denna Nådiga
föreskrift, under den 16 Junii 1826, uppå
Malmö Ränteri anordnat:
för Christianstads Län . Rdr 7,006: 45; 2,
för Malmöhus dito , . , 15*965: 36: 3,
tillsammans B:co Rdr 22,972: 33: IJ»
att, efter stadgade grunder, vederbörande Rotehållare
emellan fördelas; varandes berörde understöd,
till följd af Kongl. Stats-Contoirets vid
samma tillfälle Konungens Befallningshafvande
meddelade föreskrift, för följande åren, eller från
och med för 1825, ur Landtränterien i Malmö
och Christianstad, efter Konungens Befallningshafvandes
anordningar, till Rotehållarne directe
utbetaldt.
Slutligen, och i anledning af Konungens
Befallningshafvandes i Malmö, den 29 September
1826, och i Christianstad den 15 October
samma år, hos Kongl. Maj:t underdånigst gjorda
anmälanden, att, då Rotehållarne varit i LäneResidencen
sammankallade, att öfver dispositionen
-
Stats- samt Oec.-Utsk. Ut!. N:o g4- 33
nen af betörde, linder den i 6 Junii samma ar, från
Kgl. Stats-Contoiret anordnade och till understöd
för Ordinarie Koteringen anslagna Vacancemedtl
förordna, pluraliteten i förstnämnde Län beslutat>
att med dessa medel grundlägga en BeklädnadsIfond,
hvaremot största delen af Rotehållare i Christianstads
Län ansett medlen böra iLandt-Ränteriet
nedsättas* för att användas till kostnadernas
bestridande viden önskad ny allmän Roteringsundersökning
i Skåne; samt att, vid berörde Sammanträden
> anhållan tillika blifvit del-om gjord,
att, utan afdrag för de med PoStföringcn förenade
kostnader, Vacance-afgiften af samtlige Öfverlopps-Rotar
måtte Rotehållame Vid det ständiga
och effectivä Knecktehållet tillgodokomma,
täcktes Kongl. Majit, den 4 Maji 1827, genom
Nådig Skrifvelse till Stats-Contoiret och öfvariberörde
Dess Befallningshafvande, förordna:
“att, hvad angar den väckta frågan om en
“ny undersöknings företagande, i ändamål att ytterligare
jemna Roteringsbördan, Kongl Majit
“hade önskat att en sådan undersökning låta anställa,
så framt det af Rotehållame, vid stän“diga
Knecktehåilets åtagande, gjorda förbehåll
“att ingen dervid borde åläggas högre Ordina“rie
Rotering, än den Extra Rotering han tillförene
utgjort, icke hade en sådan jemnare
“fördelning hindrat; och att, enär detta förbe“håll
bordt ovilkorligen iakttagas, Kongl. Majit
“funnit den Skånska Roteringen hafva blf
Bih.
till R. St. Fröt. 1828 ocIl 1829, 4 Sami. 1 4fd.
2 Band. 8:do Haft. 3
34 Stats- samt Oee.-Utsh. Uti. N:o 94*
”vit verkställd med ali den billighet och rätt”■visaj
som i förening dermed varit möjlig”;
hvadan ock Kongl. Maj:t ansett denna fråga nu
så mycket mindre böra föranleda till rubbning
af den redan verkställda Soldat-Indelningen, som,
genom en deruti vidtagande förändring, tvifvelsutan,
på sätt en del Rotehållare äfven sjelfve
befarat, skulle uppstå nya olägenheter, måhända
större, än dem man önskade undanrödja;
att, enär Postheinrnanen af Postmedlen njuta
sin ersättning, Kongl. Maj:t i Nåder bifallit,
att det hittills, genom Kongl. Brefvet den 2 r
October 1817, anbefallda afdrag för Postförselu
icke vidare bör ega rum eller förminska Ofverlopps-Rotarnes
bidrag till det ständiga Roteringsbesvärets
lättande; samt
att, i afseende å användandet af de till understöd
sålunda anordnade medel, hvarje Rotehållare
egde att, efter eget godtfinnande, sin andel
contant uttaga.
Sedan de förenade Utskotten sålunda egt
tillfälle redovisa för hvad i detta vigtiga och
grannlaga arrende unde, den förflutna tiden, tillgjordt
blifvit, återstår för Utskotten att sig utlåta
öfver de, vid nu påstående Riksdag, i samma
ämne väckta enskilda Motioner.
Vidkommande således först den af Herr
Hallenborg gjorda och af Herr 1'riherre Wrangel
understödda hemställan,' att alla de Rotehållare,
som varit frånvarande vid de inom Lä
-
Stats- samt Oee.-Utsk. Uti. N:o g4. 35
he-Residencen hallna sammankomster, mitte
fran Ordinarie Rotering frikallas och till Extra
Roteringsskyidighet få återgå, så förekommer
dervid: att den Proposition, deröfver Roteh&Ilarne
vid ifrågavarande Sammankomster äro hörde,
först blifvit väckt och framställd afProvincen
Skånes vid 1812 års Riksmöte närvarande
Representanter af de frenne Ständ, sorn i Rotelingsbesväret
deltaga; att, i ett så vigtigt och
magtpåliggande ärende, de frånvarande, efter I)tSkottens
öfvertygelse, icke borde få fördröja verkställigheten
af de närvarandes med så mycken
enhällighet fattade beslut, eller försvåra möjligheten
för pröfningen af den härunder beroende
hufvudsakliga fråga, huruvida ett eller tvanne
Regementen, och till hvad styrka hvartdera, kunde
af de dittills varande Extra-Rotarne formeras;
att Rotehållarne oemotsägligen varit skyldige
att hörsamma Konungens Befallningshafvandes,
uppå Kongl. Maj:ts uttryckliga Nådiga befallning,
och under tillkännagifvet vilkor , om
berörde sammanträden utfärdade offentliga Kungörelser,
hvarvid de, af laga förfall hindrade*
egt att orsaken till sitt uteblifvande styrka, eller
ock att sin talan skriftligen eller genom befullmägtigadt
ombud bevaka* hvilka senare tvänne
utvägar af ganska många Rotehållare finnas
vara begagnade; samt, då slutligen de ifrån sammankomsterne
frånvarande, eller genom Roterings-Cornmissionens
åtgärder, efter eget förmenande,
i sin rätt förnärmade Rotehållare, hvar
36 Stat*- samt Oee,~UtsT. JJtd. N.-o
för sig, egt tillfälle att sina underdåniga besvär
deröfver Kongl. Maj:ts Nådigaste pröfning underställa
;
anse Utskotten, uppå alla dessa skäl,
sig icke kunna till bifall understödja
livad af Herr Hallenborg och Herr
Friherre TT rangel i denna omständighet
begärdt blifvit.
Hvad dernäst beträffar Herr Hallenborgs
yrknr.de. att de Rotehållare, hvilka, vid deri
verkställda Roteringen till Ordinarie Rneckteliåil,
icke erhållit förmedling eller nedsättning
till en femtedel mot den extra Roteringstunga,
de hittills fått Vidkännas, måtte till extra Rotering
få återgå, har det icke undfallit Utskottens
uppmärksamhet, huruledes hvarken Kongl.
Maj:ts, i 5ite punkten af Dess Nådiga Skrifvelse
den 23 Mars 1813» Rotehållarne gifria försäkran
: ”att förmedlingen från extra Rote"ring
till ständig skall i allmänhet ber älmås
”med en femtedels minskning i nu varande
”styrkan, sä att t. ex. den, som hållit fern
”extra Rote ringskarlar^ framdeles skall korn”ma
att hålla fyra ordinarie Soldater”_, eller
Kongl. Maj:ts, under den 26 April 1814, Roterings-Commissionen
meddelade föreskrift, ”att
”jemkning i extra Roteringen allena finge
”sträckås till de Hemman och Lägenheter,
”sorn icke ingått i ordinarie Knecktehållet”f
blifvit af den tillsatta Roterings-Commissionen
Stats- samt Öfc.-Vtsh. Uti, N:o g4- ^7
till underdånig efterrättelse iakttagne, enär Corn»
missionen, efter egen pröfning, först uppskattat
hvarje Hemmans och Lägenhets årliga afkastning,
och sedan, med ledning deraf, förordnat,
huruvida förmedling eller ej kunde medgifva*,
hvarigenom inträffat, att det hufvudsakligaste
vilkor, under hvilket den emellan Kongl.
Majit och extra Rotehållare träffade öfverenskommelse
om Roterings‘kyldighetens förändrade
utgörande blifvit »lslutad, icke emot de senare
är vordet samvetsgrant uppfylldt; hvartill
kommer, att Provincsn, likaledes emot den
af Kongl. Maj:t Nådigst meddelade försäkran,
blifvit genom Cornmissionens förvållande öfverroterad
med nr hela Rotar; men då dessa,
jemte än flera vid den ständiga Roterlngens
uppgörande inträffade misstag, från erhållna Instructioner
skedda afvikelse)-, eller emot de Roteringsskyldige
påtagligen begångna förorättanden,
hvilka, vid i8>8 och 1823 årens Riksmöten,
af Riket» Ständer till Kongl. Majits Nådiga
uppmärksamhet i underdånighet anmälde
blifvit, nu mera icke kunna, utan vid en ny
allmän undersökning och Rotejemkning inom
Provincen, undanrödjas eller afhjelpa», men <-  mot hvilken, till sin billighet och nödvändighet,
redan vid aine tillfällen af Kongl. Majit
Nådigst erkända anstalt, ert af Rote hallarne,
vid Ständiga Roteringens åtagande, fä.-tailt och
här ulvan omlöimäldt vilkor- ausetts ligga till
hinder,
38 Stats- samt Oec. Utsi:. Uti. N:o 9^.
tillstyrka Utskotten vördsamt, det ville
Rikets Högloflige Ständer, för att omsider
öppna en utväg för afbjelpandet
i möjligaste matto af de emot senast
i Skäne förrättade Rotering, vid sä
mänga tillfällen och ur sä grundade
anledningar förda klagomal, i afgående
Skrifvelse underdånigst begära, det
täcktes Kongl. Maj:t, genom vederbörande
Dess Befallningshafvande, låta,
uppå saipma dag och timma, å LandsCancellien
i Malmö och Christianstad,
minst två månader efter den dag,
Kungörelsen derom blifvit i Länens
alla Kyrkor uppläst, sammankalla samtlige
Rotehållare vid Södra och Norra
Skånska Infanteri-Regementena, samt
till deras besvarande framställa följande
tvänne alternativ:
a^) huruvida vid den redan skedda Roterlngen,
samt det, till understöd för densamma,
af Kongl. Majit Nådigst beviljade anslag af öfverroterade
Numers Vacanee-afgift, framgent,
och utan minsta rubbning, bör förblifva;
eller
b) om Rotehållarne hellre åstunda, att en
ytterligare jemkning i berörde Rotering bör
anställas; då, i sådant fall, nédannämnde grunder
och vilkor derföre skola af Rotehållarne,
utan ringaste modificationer eller förändringar i
ordalydelsen, antagas, nemligen:
Stats* samt Oec,~Utsk. Vtl. N:ö q4- -3g
i:o.att det vid ständiga Roteringens Stagande
gjorda och af Kongl. Maj:t stadfästade
förbehåll, ”attingen Rote katt påföras högre
”ordinarie Numer, än han förut utgjort ex”tra
Rotering”j må anses undanröjdt och icke
ligga i vägen för den blifvande Rotejemkningen;
8:0
att förmedling, eller nedsättning till högst
en femtedel i den förr utgjorda extra Roteringen,
skall, så vidt tillgång finnes, tillgodokomma
alla de Rotar, som uppå ständiga Knecktehållet
ingått, «ien, vid bristande utvägar för en
allmän så beskaffad lindrings meddelande, företrädesvis
tillerkännas de Rotar, som deraf finnas
i mesta bebof;
3:0 att, vid denna nya Rotering, Hemmantalet
väl må läggas till grund, men med fastadt
afseende derjemte å hvarje Hemmans och Lägenhets
uppå tillförlitliga upplysningar beräknade
afkastning af tillhörande Jord, Qvarnar, Fisken
och öfriga Herrligheter, samt dess, såsom följd
deraf, egande förmåga, att i Roteringen, till
ökad eller minskad andel, deltaga;
4:0 att Säterier samt In- och UtsockneFrälsehemman
icke må, vid egande lika Hemmantal
och afkastning med Krono- och Kronoskattehemman,
beläggas med högre Rotering,
än de sistnämnde;
5:0 att Rotarnes antal icke får öfverstiga
2000, deruti inberäknade de 126 Rotar, som
vid Extra Roteringen 1'örblifvit;
40 Stats- rawaf Oec. Utst. Ut!. N:o g£.
6:0 att all jord, som, enligt sin natur, är
ordinarie Rotering underkastad, och år 1813 tillhörde
sådana personer, hvilka, vid de, samma år,
i Läne-Residencen hallna sammankomster, ansetts
hafva å det ständiga Knecktehå|let ingått,
skola, utan afseende å det större eller mindre
Hemmantalj hvartill de, efter Ortens skattläggningsmethod,
antingen redan äro eller kunna
blifva uppskattade, i ordinarie Roteringen ingå;
7:0 att i alla de omständigheter, hvilka
icke, genom de i föregående punkter innefattade
vilkor, befinnas ändrade, böra föreskrifterna
i Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelser, den 23
Mars 1813 och den 26 April 1814, till efterrättelse
vid den skeende Rotejemkningen förblifva
gällande;
8:0 att kostnaderna, i och för den nya Roterings-Commissionens
resor och aflönande, böra
bestridas till ena hälften af Stats-Verket och till
den andra af den Ro tefri hets-afgift, som, till
understöd för ordinarie Knecktehållet, för närvarande
är anslagen ;
Och enär, vid de skeende sammankomsterne,
en allmän öfverensstämmelse icke kan,
i anseende till Rotehållarnes i vissa omständigheter
skiljaktiga interessen, förväntas, behagade
Rikets Högloflige Ständer i underdånighet föreslå,
till Kongl. Majtts Nådigste bifall:
att öppen omröstning må, efter en uppå
senaste Mönster-Verk grundad och af MajorsExpeditionen
granskad uppropslängd, öfver de
Stats- samt Oac.-lhsh, Uti. N:o g4- 41
framställda alternativen, med Ja och Nej anställas,
dervid Ja hör anses bifalla Roteringens
förblifvande i dess nuvarande skick, men Nej
deremot uttrycka den röstandes önskan, att en
ny Rotering matte, uppå ofvan bestämda vilkor,
anställas;
att för hvarje hel Rote en röst må aflemnas,
samt följaktligen hvarje Rotehållare ega
att afgifva så många röster, sorn liela Rotar af
honom egas och underhållas;
att, då flera Interessenter finnas i en Rote,
dem skall åligga att, föiedenå Lands-Cancelliet
utsatta sammankomst, örn c-tt och samma beslut
sig förena, så framt deras röst, sorn blott för
hel Rote får af gifvas * skall vid omröstningstillfället
kunna upptagas;
att frånvarande Rotehållare må ega att skriftligen,
genom ombud, sina röster afgifva, likväl
med vilkor, att Fullmagt, då sådan utfärdas, bestämdt
innehåller, för hvilketdera af de båda
alternativen röstas skall;
att flesta rösterne, från båda Lunett sammanlagdaj
må oåterkalleligen afgöra, antingen
vid den redan skedda Rotering för framtiden
skall förblifva, eller en ny Rotering öfver hela
Provincen anställas;
att Roteiiållarne, sedan votering öf> er hufvudfrågan
för sig gått, genast och vid samma tillfälle
må ega, att inom hvardera Länet välja
tvänne Ledamöter i den nya Roterings-Commission,
sorn sammanträda bör, i händelse 10-
42 Stats- samt Oec. TJtsk. Uti. N:o g4*
sternas utslag på det liela skulle till en Rotejemkning
föranleda;
att de Rotehållare, som vid de utsatta sammankomsterna
sig hvarken muntligen eller skriftligen
anmäla, skola anses hafva instämt i de
närvarandes , genom flesta rösterna, afgjorda
beslut.
För den händelse, att omröstningen skulle
för en ny Rotering? anställande utfalla, behagade
Rikets Högloflige Ständer hos Kongl.
Majit underdånigst begära:
att en serskild Commission måtte, så snart
underdåniga Berättelser, om det senare Alternativets
antagande, från orten ingått, i Nådec
tillförordnas, med fullständig Instruction förses,
samt i verksamhet försättas;
att denna Commission måtte utgöras af
Rio Personer, deraf Kongl. Majit täcktes utse
och förordna Ordföranden och Fyra Ledamöter,
samt Rotehållarne utvälja de öfriga Fyra,
deraf Tvänne inom hvartdera Länet;
att Ordföranden väl bör uppdragas ledningen
af Commissionens arbeten och öfverläggningar,
men att han, vid tillfällen af omröstning,
icke ina i beslutet deltaga;
att, så framt vid en öppen eller muntlig
omröstning inom Commissionen, röstefne befinnas
till antalet lika, ny omröstning med slutna
sedlar må anställas, dervid en sedel afiägges;
Stats- samt Occ.- TJtslt. Uti. N:o g4> 4-3
att Commissionen mätte i Nåder til 1 förbi
n cl a s den ordning och drift i fullgörandet af
dess erhållna uppdrag, att det nya RoteringsVerket,
sedan Krigs- och Kammar-Collegierna
samt vederbörande Landshöfdingar deröfver hörda
blifvit, ofelbart måtte, vid näst inträffande
Riksdag, kunna Rikets Ständer, till den åtgärd
80 §. Regerings-Formen föranleder, i Nåder
föreläggas;
Och täcktes Rikets Högloflige Ständer emedlertid,
i likhet med hvad vid 181 8 och
1823 årens Riksmöten egt rum, provisoriskt
meddela sitt bifall dertill, att det redan upprättade
Roterings-Verket tills vidare må i orubbadt
skick förblifva.
Herr Friherre FTrangels förslag: att den
nuvarande ordinarie Roteringen måtte upphäfvas
och förvandlas till extra Rotering med lika
Rotetal, sorn före ständiga Knecktehållets införande,
hvarefter de, vid år 1813 hållna Sammankomster
i Läne- Residencen, frånvarande
Rotehållare, hvilka underdåniga besvär sedermera
anfört, skulle, om de sådant åstundade, vid
extra Roteringen bibehållas, men öfriga Rotar
förblifva ständigt roterade, med åtnjutande af
en femtedels förminskning;
anse Utskotten deremot sig icke kunna
tillstyrka,
enär de, vid Roterings-Verkets uppgörande,
inträffade partiela misstag eller skedda afviktiser
44 Statt- samt Oec.-Utsk. Vtl. N:o g4-
fran i allmänhet öfverenskomna och fastställda
grunder, (^deruti allt nödiga rättelser, genom
den af Utskotten här föreslagna utväg, kunna
åstadkommas) icke böra verka till upphäfvande
af den emellan Kongl. Maj:t och Rotehållarne
år 1813 träffade allmänna öfverenskommelse
örn Knecktehållets framgena utgörande, på ett
sätt, som för ej mindre Provincens enskilda,
än hela Rikets försvar, befunnits mest kraftfullt
och ändamålsenligt. De emot det nya Roterings-Verket
anförda enskilda besvär äro redan,
hvar för sig, af Kongl. Maj:t pröfvade och,
i hvad möjligen ske kunnat, i Nåder afhulpne,
hvadan det ej synes vara af behof att tillåta
dessa Klagande att till extra Rotering få återgå,
enär, såsom följd af en sådan återgång, de
Skånska Infanteri-Regementenas nuvarande styrka
sannolikt blefve till omkring hälften förminskad.
I politiskt hänseende, och sedan det
i tiarnizoner inom Malmö och Landskrona Städer
hittills förlagda Konungens Eget Värfvade
Regemente nu mera, efter Kongl. Maj:ts derom
meddelade Nådiga befallning, blifvit upplöst,
synes Utskotten ej eller, å Rikets Ständers sida,
försigtigt vara, att, utan oundvikligt behof,
biträda en föreslagen åtgärd, att än ytterligare
minska styrkan af det Reguliera Infanteri, som
bör i beredskap finnas för försvaret af Rikets
sydligaste gränser.
Till den af Herr Prosten Nibelius gjorda
Bil. t. Stats- samt Oec.-Utsf:. Uti. N:0 g!\. $5
hemställan, att Staten matte öfvertaga kostnaderna
för Mötesunderhållet och Soldaternes beklädnad,
finna Utskotten sig ej eller kunna Rikets
Högloflige Ständers bifall tillstyrka,
da, genom Rotehållarnes enstämmiga bifall till
7;de punkten i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
den 33 Mars 18^3» dessa kostnader af dem
frivilligt åtagits, och hittills, utan all erinran, utgjorda
blifvit.
Slutligen hafva Utskotten, till närmare upplysning
öfver detailerne af tvänue med detta
ärende gemenskap egande omständigheter, skolat
vördsamt bifoga, under
Ifit. A., ett af Roterings-Commissionen den
X 8 December I S * 5 upprättadt Sammandrag, sorn,
ej mindre till Local- än Militairisk Indelning,
utvisar förhållandet med Skånes nuvarande ordinarie
och extra Rotering; och
Lit. B. Sammandrag af de Rote-Vacancemedel,
till understöd för ordinarie Knecktehallet
i Skåne* som af Kongl. Stats-Contoiret blifvit
för åren 1814—1824 anordnade.
En Ledamots reservation varder härjemte bilagd.
Stockholm den 5 November 182g.
Reservation
af Riksdags-Fullmägtigen Pehr Pehrsson
från Christianstads Län.
Vid det af Högloflige sammansatta Statssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskot
-
46 Bil. t. Stats- samt Oee.-Utsk'. Uti. N:o g4-
ten utarbetade Utlåtande , angående sökt jemkning
och ändring i Skånska Boteringen, har jag
funnit mig föranlåten att göra följande anmärkningar,
hufvudsakligast i afseende på arne uti
Utlåtandet förekommande yttranden, det ena, att
en rigtig jemkning icke skulle kunna tillvägabringas,
utan att Rotehållarne först afsade sig
det till grund för öfvergången från extra till
ständig Rotering antagna vilkor, att ett Hemman
icke borde påföras mera Ordinarie Rotering,
än sorn förut i extra Rotering varit detsamma
åsatt. Hetta vilkor anser jag vara ganska
väl grundadt och vidhåller det derföre destohelhe
, sorn, genom den föreslagna nedsättningen
till i-3.'tedel, eller att, af aooo Extra Rotar,
endast /6oo ständiga skulle uppkomma, en
vida större oreda och förtryck i Roteringsbördan
vore att förmoda, och vid ett sådant förhållande
det ena onda skulle botas genom ett
annat till hälften värre.
Det andra af Utskotten antagna stadgande
innefattar, att ingen ändring eller jemkning,
i afseende på ifrågavarande Rotering, må ega
rum, utan att Rotehållarne, genom Kgl. Maj:ts
Befallningshafvande i Länet, blifvit hörde och
tillfrågade, huruvida de äro nöjda tned att Roteringen
förblifver i det skick, hvaruti den nu
befinnes, och att, om skiljaktighet i meningarne
dervid skulle uppstå, antagandet af den föreslagna
förändringen komme att genom omröstning
afgöras.
Bil. t. Stats- samt Oec. Vtsh, Uti. N:o g4. 4?
Härvid ma det tillåtas rriig att hemställa,
om det kan stå tillsammans med en rigtig rättsprincip,
att genom votering afgöra en fråga af
så mycken vigt, som den ifrågavarande; enligt
min öfvertygelse, är detta förfarande origtigt,
ty hvarje Rote, sorn i och för dess Rotering
iinnes synbart lidande, måste ovilkorligen vara
till jemkning och rättelse berättigad; härpå utgår
ock den af mig i detta ämne väckta motion;
och ehuru dc-t är långt ifrån mig att vilja
undandraga mig bidraget till Landets försvar,
liar jag likväl icke trott mig böra eller kunna
undgå att uti Roteringsbesväret yrka en mera
jemn fördelning, än den, sorn hittills varit rådande.
Hemmantalet har visserligen, i de fleste
fall, varit normen för Roteringen inom Skåne,
men derförutan hafva ock Chartor och beskrif
ningar, der sådana varit tillgängliga, hufvudsakligast
blifvit följde, ehuru för 20 å 30 år tillbaka
taxeringen, nygjord på mångfalldiga ställen,
olika tillgått; så t. ex. har den bästa jorden i
det ena byalaget blifvit uppskattad till 4 grader,
då den åter i ett annat upptagits till 6 grader,
och ofta har det inträffat, att det byalaget, hvars
jord varit uppskattad till-högsta graden, haft vida"
sämre egor, än der, hvarest jorden blott varit
till 4 grader taxerad; i öfrigt känner jag bestämdt,
att den tid, hvarom jag har ofvan nämnt,
tillgick med jordens gradering på det sätt, att
Landtmätaren taxerade de största åkerfälten hem
-
48 Bil t. Stats - samt Oec.-Utsk. Uti. N:o 94.
ma på sina rum; så har det ock tillgått med
Skånska Roteringen, ty på ett enda ställe har
ett helt Läns Rotering verkställts; jag tror lik- '
väl , att det varit angeläget för Roterings-Commissionen
att hemta grunder för Roteringen,
icke endast utiir förevista Chartor och Handlingar,
utan ock medelst undersökning på stället,
liellst de, genom sistnämnde förfarande, vunnit
kännedom så väl om locala förhållanden,
sorn om de onera, hvilka, i grund af förra Indelningsverket,
af Hemmanen Utgått, och den
stora olikhet, söm i detta afseende egde rum
emellan de till Militias-Boställen anslagna Arbets-
samt Lönings- och Fördels-Hemman.
Högt önskar jag, att Utskotten måtte taga
denna vigtiga sak i noga öfvervägande, och yrkar,
att äfven de, sorn för närvarande utgöra
extra Rotering, måtte varda hördé, huruvida de
på den ständiga Roteringen vilja ingi, helsten
sådan rättighet ej bör dem betagas, för det de,
då ändringen från extra till ständig Rotering
skedde, icke insågo nyttan och nödvändigheten
deraf.
Én jemkning i Roteringen inom Skåne är
i sanning synbarligen nödig, men ej bör dell
ske genom Votering, ty ett stadgande, som
skall för en framtid blifva gällande, måste med
ali möjlig försigtighet beredas; och jag skulle ,
derföre tro, att ändamålet bäst vunnes derigenom,
Bil. till Stals- t, Oec.-Utsh. Uti. N:o g4.
nom, att en Comité organiserades, som uti hvarje
Socken inom Länet anställde undersökning*
’ och derefter afgäfve yttrande om den Rotering,
sorn , med afseende på locala förhållanden, hvart
och ett Hemman kunde anses tåla.
Bilt. till JR. St. Pro 1.1828 och 1819, 4 Sami. 1 jifd,
2 Band, 8:de Haft. 4
Lit- A.
Sammandrag öfver beloppet af Skånska Infanteri-Indelningen, till så väl
det ständiga, som extra Kneckte-hållet.
Stancliga
Kneckterotar,
Jemkade extra rotar, som
icke höra till det ständiga
Knecktehållet.
för hvilka manskap
skall underhållas.
1 som stå vacanta 1 5o
1 efter hvarandra föl-  jande år.
IOO
27
.
IOO
23
100
21
IOO
24
i3
400
95
i3
IOO
21
100
26
IOO
24
IOO
>7
53
0
0
vj-
88
53
IOO
26
IOO
26
IOO
2Ö
roo
26
4oo
io3
1
1
100
26
IOO
23
IOO
25
IOO
25
%
400
99
%
800
183
66
800
202
60
1600
385
126
Norra Regementet:
Östra Bataillon.
Willands Compagnie
Vestra Göinge dito
Gärds dito
Frosta dito
På Bataillonen äro indelte
S:i
Vestra Bataillon.
Norra Åsbo Compagnie
Luggude
Rönnebergs
Onsjö
dito
dito
dito
På Bataillonen äro indelte
S:t
Södra Regementet:
Ostra Bataillon.
Albo Compagnie
Ingelstads
Herrestads
Färs
dito
dito
dito
På Bataillonen är indelt
Vestra Bataillon,
Bara Compagnie
S:a
Torna dito
Skytts dito
Wemmenhögs dito
På Bataillonen äro indelte
Recapitulation.
Norra Regementet
Södra dito
Indeldt till det mesta i Willands och till någon del i Östra
Göinge Härad.
Indeldt i Vestra Göinge och någon del af Östra Göinge,
samt Frosta Härader.
Indeldt i Gärds, Willands, Vestra och Östra Göinge, samt
Frosta Härader.
Indeldt i Frosta och iiågon del af Onsjö, samt Harjagers
Härader.
Indeldt i Norra Åsbo, Bjera och något öfver hälften i Södra
Asbo Härad.
Indeldt till^ större delen i Luggude och med återstoden i
Södra Åsbo Härad.
Indeldt i Rönnebergs och till någon del uti Luggude Härad.
Indeldt till största delen i Onsjö och resten i Harjagers
Härad.
Indeldt i Albo, Färs, Järrestads och Ingelstads Härader.
Indeldt i Järrestads och Ingelstads Härader.
Indeldt till det mesta i Herrestads och med återstoden i
p’ärs och Ljunits Härad.
Indeldt i Fårs, Frosta och Torna Härader.
Indeldt till större delen i Bara och med återstoden i Oxie,
Wemmenhögs och Torna Härader.
Indeldt i Torna och Bara Härader.
Indeldt till det mesta i Skytts och med resten i Oxie Härader.
Indeldt tiil större delen i Wemmenhögs och med återstoden
i Ljunits Härad.
S:a
Malmö den 18 December 1815.
DAN. EDELCREUTZ.
L. Fägerstén j C. Barnekov. Nils Trolle.
Gustaf Hoffler. J. Granbeck.
På Södra Regem, vägnar.
Tillhör Stats- och Oec.-Utsh. Uti. N:o 94-
G. Von Kr cerner.
Lit B.
Sammandrag af de Rote-vacance-medel* till understöd
för Ordinarie Knecktehållet i Skåne, som af Kongl. StatsContoiret
blifvit anordnade för åren i816-1824, med
anledning af från Länen inkomna uträkningar.
Dels in natura,
dels i contant
levereras rotevacancespann
mål.
Christianstads Län.
Vacancespann
mål för 28 Öfverlopps-rotar,
enligt årlig
markegång,
Deraf anordnad
ersättning
för Postförseln.
Återstående
beloppet till
ständiga
Knecktehållet.
6480
7ör år
1816
• •
I 200
S
6660
7560
MM
1817
1818
• •
• •
129^
1470
r 1612
4
5
3784
43
7
7272
1819
•
1372
57G0
1820
•
1120
338
7
4
78 j
4°
8
4896
1821
952
287
33
10
664
'4
2
4896
1822
• •
952
290
4
6
661
43
6
4320
1823
• •
84o
253
1
11
586
46
1
3888
1824
• •
756
228
46
4
527
1
8
51732
S:a
10017
för58öf-
3oio
2
4
7006
45
8
Malmohus
Län.
verl. rot.
7128
34
9
För år
1816
» •
2436
9995
i
—
1817
• •
2320
V
11903
3
10
—*
1818
1 •
2784
11137
38
10
—
1819
• •
2590
32
—1
* >467
16
4
12172
i5
8
835.0
44
i
—
1820
• •
i.9i4
7471
25
8
—
1821
• •
1595
693S
4
—
—
1822
• •
1682
180
!9
11
i5oi
28
1
5759
16
—
—1
1828
•
1392
!4p
15
—
1242
33
4887
33
—
1824
• •
1174
—
125
.6
6
i°49
7
6
7358i
16
6
S:a
17888
8
—
1922
l9
9
i5965
36
3
Anmärkn. Från och med år 1825 hafva dessa Medel, genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes försorg, blifvit från Landt-Ränterien
till vederbörande directe utbetalde.
i.Tillhör 1Stals- och Oec.-Utsh Uti. N:o g4*
, t 5
, •
.. ' . -v
i
i
t t' i: ' ; i
'
. ’ --:Ac. ■
rii
J
Stats- samt Oec.-Vtsk. Uti. N:o 95. Si
N:o 95.
Ankom till Exp. Utsk. d, 12 Nov. £829,
Utlåtande, i anledning af gjord hemställan
om de Skånska Infanteri-Regementenas
befrielse från Garnizonstjenstgöring
under fredstid.
I Memorial, som deri 7 Maji detta ar blifvit
finn Högloflige Ridderskapet och Adeln till Statssamt
Allmänna Besvärs- oell Oeconomie-Utskottens
gemensamma Utlåtande öfverlemnadt,
har Herr Hallenborg, Carl Johan, såsom tillägg
till dess under innevarande Riksmöte gjorda
Motion om rättelse och jemkning i den Provincen
Skåne ålagda Ordinarie Rotering, anfört:
att, sedan större delen af Konungens Eget
Värfvade Regemente är vordet upplöst, manskap
af Södra Skånska Infanteri-Regementet blifvit
sorn Garnizon i Malmö Citadell förlagdt; att
Motionairen befarar en lika beskaffad Cornmenderitig
ur Skånska Infanteri-Regementena till
Garnizon i Landskrona, så snart den öfriga delen
af förstnämnde Regemente hunnit upplösa»;
samt att, genom dessa Comrrienderingar,
Rotebördan blifvér ännu mera tryckande för
dem, som hädanefter mäste fortfara med ständig
Roterings utgörande 1 Skåne, Rotehållaren,
i stället att erhålla påräknadt biträde af Soldaten
för sitt eget åkerbruk, måste sköta deri Gom
-
5a Stats- samt Oec.-UtsJt, Uti. Nio g5.
menderades Torp, Recryters anspråk vid värfningar
stegras, Soldatens moralité försvagas genom
daglig beröring med arrestantei^ och hans
helsa lider vid den magra spis, som för ett dagtractamente
af 8 sk. B:co Iean erhållas; anhållandes
Motionairen, uppå alla dessa skäl, “att, i den
“Skrifvelse Rikets Högloflige Ständer kunna kom“ma
att till Kongl. Majit i underdånighet aflåta,
“i anledning af den om Skånes Rotering serskildt
väckta fråga, den underdåniga önskan
“jemväl måtte införas, att Skånska Infanteri“Regementena
må blifva befriade från Gar(‘nizonstjenstgöring
i fredstid.
Med anledning af berörde Motion, härtill
Riddderskapets och Adelns Protocoll blifvit yttradt:
af
Herr Grefve Brahe, Magnus, att då,
efter Konungens Eget Värfvade Regementes
successivt skedda upplösning, tillräcklig militairstvrlca
i Garnizonerne ej funnits till fångarnes
bevakande, commenderingar från andra Regementen
måst verkställas till en numerair af omkring
60 man; att Herr Grefven skulle betrakta
som en origtighet, om denna comrnendering,
till en början, utgjorts från andra än närmaste
Regemente, helst billigt är, att Provincens milita!
r i första rummet sörjer för Provincens säkerhet;
att, i den händelse, på sätt Motionairen
yrkat, de Skånska Infanteri-Regementena skulle,
i fredlig tid , från Garnizons-tjenstgöring befrias,
Stats- samt Oec.-Utsfr. Uti. N'0 95. 53
mångfaldiga olägenheter, ökade roarchekostriader
och måhända jemväl ändamålets förfelande, måste
befaras, dä, vid behof af Trupp i Stad till
allmänna säkerhetens betryggande, commendering
måste ske ur ajlägsnare Regementen; att
Kron-Prinsens Hussarer, af flera uppgifna skäl,
icke kunnat bestrida ifrågavarande commendering;
att till fångbevakning fordras Soldater försedda
med skjutgevär; att det ur Södra Skånska
Infanteri-Regementet för närvarande cornmenderade
manskap, hvars aflöning är bestämd
till 10 skillingar per man om dagen, enligt hvad
så väl t. f. General-Befälhafvaren som Regements-Befälet
vitsordar, derföre erhåller tillräcklig
och sund föda; att, i den mon Artilleriet
hinner att ökas, detta vapen kommer att öfvertaga
tjenstgöringen i Malmö; att, om ifrågavarande
commendering skulle behöfva ökas eller
läcka utöfver några månader, kommer densamma
att ofta, och jemväl med detachernenter ur
ilet Norra Skånska Infanteri-Regementet, ombytas;
samt att slutligen, om, emot hvad nu kan
förutses> en Infanteristyrka en lungre tid behöfver
i Malmö bibehållas, hvilket Herr Grefven
anser Kongl. Majit obestridligen ega att
ensam i Nåder bestämma, komma andra Regementen
tilläfventyrs att om denna Garnizonstjensgoring
alternera;
af Herr Grefve Horn, Claes Fredrik,
att det vöre öfverensstämmande med hushållningen
för det allmänna, om commenderingas
54 Stats- samt Oec.-Utsl. Uti. N:0 g5.
till Garnizons-tjenstgöring af ifrågavarande beskaffenhet
med värfvad trupp bestriddes, samt
att, då ofvanomförmälde commendering består
af endast 60 man, densamma bordt, enligt Herr
Grefvens tanka, af Kron-Prinsens Hussar-Rernente
utgöras.
De förenade Utskotten hafva hvad sålunda
hemställdt och upplyst blifvit i behörigt
öfvervägande tagit; och då, jemlikt 14 §. Regerings-Formen,
Högsta Befälet öfver Rikets
Krigsmagt till Lands och Sjöss är åt Konungen
uppdraget, hvadan frågan om de ständiga Regementenas
heordrande till sådan tjenstgöring,
som Rikets nytta och allmänna säkerhetens upprätthållande,
jemväl under fredstid, kan af dem
påfordra, i kan blifva föremål för Rikets
Ständers prö,f!‘.ig; samt då bärtillkommer, att,
enligt hvad Herr Grefve Brahe, i den dubbla
egenskapen af Rf presentant och Konungens
General-Adjutant föi Arméen, till Högloflige
liidderskapets och Adelns Protocoll förklarat,
Styrelsen uppbjudit alla medel att göra ifrågavarande
tillfälliga commendering ur Södra Skånska
Infanteri-Regementet för Rotehållare och
manskap så lindrig som möjligt,
anse Utskotten sig icke kunna någon
åtgärd tillstyrka i anledning af Pierr
Hallenborgs förevarande hemställan,
hvilken de förenade Utskotten i öfrigt ansett
icke ega något egentligt sammanhang med de,
Bil. till Stals- s. O ec.-TJtsl;. Uti, N:o g5. 55
i Utskottens Betänkande N:o 94, af denna dag,
behandlade flera motioner om jemkning i Skånes
nuvarande ständiga Rotering, och derföre
nu skolat till besvarande serskildt upptaga.
Några Ledamöters serskilda yttrande varder
härhos bifogadt.
Stockholm den 5 November 18S9.
Reservation
af Prosten Broome,
Jag kan ej annat än instämma uti den af
H err Hollenborg yttrade önskan, och det på
samma skäl som Herr Hallenl anfört. Tillägga
bör jag dock, att jag ser ett serskildt
afseende af folkombudet böra fästas vid folkets
sätt att se en sak, sådan som denna, och vid
de mer eller mindre tydligt uttryckta vilkor,
under hvilka det derpå ingått. Nu vet jag, att det
var Skånska Rotehåliares önskan, hopp och mentala
förbehåll, då de ingingo på permanent Rotering,
att de icke skulle på det serskilda sätt,
sorn nu egt rum, blottställas för det vidare betungande,
som, åtminstone vid Soldatens anvärfning,
skall komma att ega rum; detta tänkesätt
hysa de ännu, och det är det jag tror mig uttrycka
genöm min reservation, under det jag
£6 Bil. till Stan- s. Oec.-UtsR. Uti. N:o 95.
för egen tiel gör mig mindre fruktan, sa länge
vi njuta lyckan af en så liberal och foikälskande
Styrelse. *
I denna Reservation instämde Herr Commerce-Rådet
Hemberg, samt Riksdags-Fullmägtige
fran Malmöhus Län Nils Mänsson och
Anders Nilsson.
STOCKHOLM,
hos Cakl Ab. Pihl, 1829.
t
Stals* samtAllm.Besv, o.Oec.-Utsk.Utl, N:o 96. 1
N:o 96.
Ank. till Exp,‘Utsk. d. 14 Nov. 18129*
Ytterligare Utlåtande, i fråga om
Städernes lnqvarterings-Besvär.
Högvördige Preste-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva, vid skedd föredragning,
bifallit Stats* samt Allmänna Besvärs och
Oeconomie-Utskottens Betänkande, N:o 67,
angående Städernes Inqvarterings - besvär,
hvaremot Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt Vällofl. Borgare-Ståndet detsamma återremitterat,
på grund af gjorda anmärkningar:
Inom Högloft. Ridderskapet och Adeln’.
af Herrar af Billbergh, J P. och Munck
af Rosensköld, Eberhard, samt
Inom Välloflige Borgare-Ständet’.
af vice Talmannen rn. m. Herr Noréus
samt Herrar Stahle, Santesson, Lumberg, Leffler,
Eckerman, Falkman och Montan.
Bih, t. Riks-St, Brot. 1828 och 1829, 4 Sami. 2 Afd. 2
\
9:e H:t. 1
* Stats• samt Allm. Besv.ö.Oec.* Utsk, Uti. N:o 9 6.
Enär de erinringar, hvilka af bemälde
-Representanter framställde blifvit, med livar"
annan i flesta delar hufvudsakligen öfverensstämma,
hafva Utskotten, för desammas
besvarande, trott sig välja den enklaste uppställning,
då Utskotten i efterföljande moment
tillhopaställt de gjorda anmärkningarne.
Af Herr af Billbergh har blifvit, i stöd
af 1720 års [Riksdagsbeslut samt den i följd
deraf utfärdade Inqvarterings*ordning, yrkadf
att Inqvarteringskostnaden bör vidkännas af
Städerne allena; hvaremot Herr Noréus ansett
samma kostnad, i enlighet med hvad StatsRådets
Herrar [Ledamöter, då den Kongl.
Propositionen till Pikets Ständer i detta
ämne beslutades, alternativt tillstyrkt, böra
af Allmänna 1 evillningen bestridas, och således
ej mera komma att utgöra ett Städerne
allena betungande onus.
Utskotten få, i afseende å dessa hvarannan
motstridande hemställanden, åberopa den
grund för Städernes framgena förbindelse att
inqvarteringen utgöra, som uti Rikets Ständers,
vid 1809 och 1810 årens Riksmöte, fattade
beslut finnes bestämd, och derigenom
äldre stadganden i detta ämne otvifvelaktigt
böra till kraft och verkan upphöra, i den
mott samma beslut kan hinna att till verkställighet
befordras, så vidt oell sä fort Statens
Stats- samt Allm.Besv.o Oec.'Uts’-. Utl.N:og6- 3
tillgångar medgifva, att de för Truppernes
Inqvartering i garnizonerade Städer erforderlige
byggnader uppliyra, inköpa eller upp.
fora låta. Men då af den, i Utskottens förra
Betänkande,föreslagna undersökning, til 1 nasta
Riksdag, af de tillgångar för Inqvarteringens
bestridande på det bela, som af Städernes
Tolag, eller öfrige till understöd för Inqvarterings-besväret
förunnade donationer och förmoner,
blifva att påräkna, hufvudsakligen
kommer att bero , huruvida och till hvad
belopp något ytterligare anslag för ifrågavarande
behof moj igen kan komma att erfordras,
anse Utskotten emedlertid, i denna frågas
nu varande outredda skick, det vara för
tidigt att bestämma, huruvida bristen på det
hela bör betäckas, antingen genom en Ri.
kets Stapel-Städer beviljad tillökning i Inqvarterings-Tolagen
, genom öfrige Städers
bidrag, eller af Allmänna Bevil bringen, utan
lärer föroidnandet härom, efter öfvervägande
af sig företeende skäl och omständigheter,
lämpligast böra af näst sammanträdande Ständers
pröfning blifva beroende.
Herr af Billberghs hemställan: ”att de
5,Släder som uppbära Tolag, men icke hafva
”någon Garnizon eller ock en ganska ringa, i förhållande
till Tolags-uppbörden, måtte anses
’’skyldige att afstå någon del af denna Tolag
”till de Städer, som hafva större Inqvarte
-
4 Stats-samt Allm- Besv. o. Oec.-rtsk.ZJtl.N:o g6.:
”ringstunga, än som svarar emot Tolagen och
”de öfriga förmoner, samma Städer anses haf’’va
af Garnizonens vistande på stället,” torde,
af hvad Utskotten vid nästföregående
Moment egt tillfälle yttra, få anses i hufvudsaken
vara besvarad, enär den af Utskotten
tillstyrkta undersökning, till vinnande af tillförlitlig
kännedom om de tillgångar, för Inqvarteringens
bekostande, som redan finnas
inom Städerne att tillgå, och desamrnas derefter
skeende sammanställning mot Summan
af all den utgift, som för de värfvade Truppernes
Inqvartering erfordras, just har för
ändamål tillvägabringandet af den jemkning,
Städerne emellan, af ett för närvarande högst
olika tryckande besvär, som af den värde
Talaren yrkas, Utskotten hafva likväl härvid
ansett sig böra ;tillägga, det Utskotten
icke kunna med Herr af Billbergh förena sig
derom, att, vid uppskattandet af hvarje Stads
tunga af Inqvarteringä-besväret, jemväl bör
i beräkning tagas ”de förmoner Staden anses
’’hafva af Garnizonens vistande på stället,’' enär
dessa förmoner, om än deras verklighet antages,
omöjligen kunnari penningar mätas, och
i öfrigt, enligt sin natur måste vara högst
ombytliga, såsom i flesta fall beroende af de
anstalter för Truppernes förseende med sina
förnödenheter, hvilka i hvarje Garnizons ort
kunna af Befälet vidtagas.
Stats samt Allm, Besv. o, OecUtsk. Utl,N:o 96. 5
Af Herrar Munck af Rosensköld, Noréus
och Lamberg har den öfvertygelse blifvit
yttrad, att, sorn följd af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition och den utredning deruti blifvit
meddelad, medel bordt af Utskotten föreslås
och vid denna Riksdag af Rikets Ständer anvisas,
till åstadkommande af en nödig befunnen
lindring i Städernes Inqvarterings.besvär,
samt 'verkställighet derigenom beredas åt
Rikets Ständers redan vid 1809 och 1810
årens Riksmöte fattade beslut ; hvarjemte af
Herr Stahle är vordet yrkadt, att behöfligt
anslag för Arméens inqvartering måtte på
3:dje Hufvud titeln uppföras, i likhet med
hvad för Sjö-tiupperne redan eger rum.
De förenade Utskotten, hvilka, lika med
bemälde Stånds Ledamöter, önskat att, ännu
vid denna Riksdag, kunna, för Rikets med
ständige Garnizoner försedde Städer, föreslå
den lindring, som med ett redan tjugu-årigt
Riksdags beslut närmast vore öfverensstämmande,
hafva i deras förra Betänkande pag.
32, 33 och 34 uppräknat och klart ådagalagt
de flera och betydliga hinder, som för en
slutlig behandling af denna angelägenhet sig
för närvarande förete, och Utskotten underställa,
såsom följd deraf, ännu en gång de respective
Riks-Ståndens upplysta pröfning, huruvida
det af Utskotten kunnat bero att des.
8a hinder undanrödja, likasom, örn, vid mot;
6 Stats samt Allm.Besv o Oec.-TJisk. Ull-N;o 96.
satt förhållande, det till nästa Riksdag oundvikliga
uppskof nied frågans afgörande kan,
med sken af rättvisa och billighet, de före»,
nade Utskotten till last förås. Utskotten
hafva, vid ärendets behandling, lemnat ali
möda ospard att upplysa och utreda hvad
dermed sammanhang eger, samt derefter, i
de mest bestämda ordalag, föreslagit de förberedande
åtgärder, hvilka, före nästa Riksdag,
ansetts än ytterligare behöflige, en bestämdhet
i utmärkandet af saknade upplysningar,
som, om densamma af 1823 års Ständer
blifvit i deras till Kongl. Majit aflåtna
underdåniga Skrifvelse iakttagen , oivifvelaktigt
förekommit det vidare uppehåll med Inqvarterings-besvärets
jemnare och rättsenligare
fördelning, sorn, af de utöfver billighet
betungade Städers Representanter, nu icke utan
skäl öfverklagas. Att emedlertid, i sakens
nuvarande outredda skick, hos Rikets Höglofl,
Ständer tillstyrka anslags beviljande af Statens
medel för lindring i Inqvarterings-besväret,
hafva Utskotten funnit med deras pligt
och öfvertygelse oförenligt; och då de skiljaktiga
interessen, sorn i denna fråga sammanträffa,
oundvikligen måste föranleda till klander
af Utskottens tillgöranden, hafva Utskotten
hellre valt att anses med allt för mycken
betänksamhet tillvägagå, än att hafva tillstyrkt
Rikets Ständer en ny Stats-utgift, för
Stats samt Allm.llesv.o.Oec. L tsk. Uti. N:o 96, 7
hvars belopp antagliga beräknings-grunder ej
kunnat framläggas.
Herrar Noréus, Leffler och Falkman hafva
ansett af 1809 och 181Q årens Riksdagsbeslut
följa, det Utskotten nu bordt föreslå
inköpandet af de Stall-byggnader och Magazins-rum,
dem Städerne Malmö, Ystad och
Helsingborg, uppå egen bekostnad, för derin»
om förlagde sqvadroner af Kronprinsens Hussar-Regemente,
låtit uppföra, och genom hvilket
inköp lindring genast kunde dessa Städer
beredas från byggnadernes underhållande intill
nästa Riksdag; men enär 1809 och 1810
arens Ständer, hvilkas underdåniga hemställan
till Kongl. Majit, !,att i de Städer, hvar”est
Cavalleri-trupper äro i Garnizon eller
”Stånd-qvarter förlagde, Stall och andra till
”magazin och förvaringsrum för fourrage m. in.
”erforderlige hus genast måtte, på Statens be”kostnad,
varda anskaffade”, lika litet med Nationens
, vid sedermera haline Riksmöten,
tillsammanskomne Ombud, några medel för
detta ändamål anslagit, samt då af Rikets nu
församlade Ständer icke skäligen fordras kan,
att medel till inköpande för Statens räkning
af de i Malmö, Ystad och Helsingborg varande
Stall- och Magazins-byggnader, skola
anvisas, innan undersökt är , huruvida ifrågavarande
Lägenheter äro, till byggnadssätt
och inredning, af en ändamålsenlig och var
-
8 Stats samt Allm- Besv.o,Oec--Utsk Ull, N:o g 6,
aktig beskaffenhet, sami deras_pris icke öfverstigande
hvad billigt vara kan , helst för
Stats-Verket i annan händelse kan blifva
mera fördelaktigt, att behöflige Stall-och Ma»
gazins-rum antingen upphyra eller ock, inom
berörde Garnizons-orter , af sten lata uppfö»
ra, hafva Utskotten ansett sig böra inskränka
sin hemställan i detta afseende till den
förberedande besigtning och värdering af de
erbudne Lägenheterne, sorn i Utskottens Betänkande
N:o 67 finnes, pag. 37 uti 1 Mora.,
innefattad; och få Utskotten, med hemtad anledning
af hvad sedermera i detta ämne fö.
rekomnsit,
nu vördsamt hemställa , att denna
undersökning och värdering jemväl
må till de i Helsingborg uppå Stadens
bekostnad till äfventyrs upp«
förda Stall- och Magazins-byggna»
der för den der förlagda Hussarsqvadron
utsträckas.
Hvad härnäst vidkommer Herrar Munck
Rosenshölds och Stähles anhållan , att Sta•
den Helsingborg mätte, vid denna Riksdag, beviljas
enahanda lindring med Städerne Malmö
och Ystad, samt Herrar Santessons, Lombergs
och Lejfers begäran, att Götheborg, lika med
sistnämnde tvdrrne Städer, mätte befrias frän inbetalning
af Capital och Ränta ä dess innehaf
-
Stats samt Allm. Besv.o.Oec.-Utsk.Ull. N:o 96. 9
vande län af Staten, hafva Utskotten vördsamt
skolat erinra, att de lån, med hvilkas Capital
och Ränte-afbetalningar anstånd blifvit intill
nästa Riksdag för Städerne Malmö och
Ystad af Utskotten tillstyrkt, erhållits för bestämdt
uppgifna ändamål , eller Casserners ,
Stalls- och Fourrage-Magazins uppförande för
Garnizonerade Cavalleri-trupper samt derjemte,
såsom från Riksgälds-Contoiret utgångne,
kunna af Rikets Höglofl. Ständer efter
omständigheterne dispoueras; hvaremot, enligt
de närmare upplysningar Utskotten inhemta!,
sig företer, att de lån, som af Stä*
derne Götheborg och Helsingborg för närvarande
innehafvas, blifvit hos Ranken upptagne,
det förra eller Götheborgs Stads, den
15 Noy. 1819, till afbördande af 1Itskillige skulder,
som efterhand, genom inköp och underhällande
af åtskilliga publika byggnader, Staden äsamkade
blifvit, af hvilket lån, som från början
utgjort 200,000 Rtdr med löpande 5 procents
ränta och förbindelse att årligen med
10 procent af primitiva Capitalet återgäldas,
1001167 Rtdr 46 sk. n r:st. för närvarande
äro oliqvideradej samt det senare, eller Staden
Helsingborgs, den 3 Febr. 3816, mot vanlig
inteckning, i. likhet med enskildes fastighets-lån,
utan uppgift om ändamål eller behof,
till belopp af 6000 R:dr mot 4 procents ränta
och 2 procents årlig afbetalning å Capitalet,
deraf för närvarande återstår 3914 R:dr
jo Slats-samt Allm. Besv.o.Oec.-Utsk- Uti. N:o g6.
7 sk, 4 rist. Banco. Vid sådant förhållande,
och då ifrågavarande tvänne lån utgöra en
del af Bankens säkra tillgångar , samt någon
eftergift med inbetalningen deraf från de
skuldsatte Städerne således icke annorlunda
kan ega ruin, än att Stats-Verket ikläder sig
den betalnings skyldighet till Banken, sorn
för närvarande Städerne åligger, då 1 sådan
händelse skulle intill nästa Riksdag erfordras,
jör Staden Götheborg, hvars återstående
lån, jemlikt Rikets Höglofl. Ständers, med bifall
till Banco-Utskottets Betänkanden Ntris
44 och 66, den 22 Maji och 11 Julii detta
år redan fattade beslut, bör år 1833 vara till
fullo inbetaldt, ett anslag af circa 115,000
Rldr, samt för Helsingborg, som årligen bör
erlägga 6 procent af primitiva Capitalet, med
360 Rldr, intill nästa Riksdag, en summa af
1800 R:dr Banco, anse Utskotten, — enär inlösandet
till Staten af den i Götheborg uppförda
Cassern-byggnad Icke annorledes blifvit,
genom 1809 och 1810 årens Riksdagsbeslut,
försäkrad, än så vidt och så fort Statens tillgångar
det medgifva, samt, hvad Helsingborg
beträffar, någon upplysning om de i samma
Stad till Hussar - sqvadronens begagnande
upplåtne Stall- och Magazins-byggnader alldeles
saknas, för anställandet af en jemförelse
emellan dessa lägenheters värden och den
gäld till Banken, om hvars öfverflyttande på
Stats-Verket fråga nu uppstått, —
Stats-samt Allm Besv. o-Oec.-Utsk UtLN:o g6. ii
sig icke kunna tillstyrka , att enahanda
förmon af intill nästa Riksdag
uppskjuten Capital, och räntebetalning,
som för Slätterne Malmö
och Ystad blifvit af Utskotten fö>
reslagen , må till Götheborgs och
Helsingborgs Städer utsträckas.
Af Herr Stahle har blifvit erinradt, att
det af Utskotten, i dess Betänkande N.-o 67,
till infordrande föreslagna ''Sammandrag, öf”ver
hvarje Stads af Staten erhållna förlänin”gar
och förmoner samt derföre bestämda vilgor
och ändamål angår Städernes genom
114 §. Regeringsformen försäkrade privilegier,
hvadan Herr Stahle yrkat, att, så framt
inbegärandet af dessa upplysningar varder
bifallet, Ridderskapets och Adelnssamt Presteståndets
privilegii.frågor jemväl ina blifva föremål
för en dylik undersökning ; men då
blotta infordrandet af statistiska uppgifter öfver
Städernes inkomster, till upplysning vid
slutliga pröfningen af en Städerne i allmänhet
rotande fråga, ej kan innebära någon
rubbning i Städernes privilegier, hafva Utskotten,
som instämma i den af Herr Santesson
till Välloflige Borgare-Ståndets Protocoll
yttrade förmodan , att offentliggörandet
af hvad handlingarne i Städernes Archiv
utvisa icke skall vara af menlig verkan, ansett
sig icke böra frånträda deras uti ifrågava
-
12 Stats-sarritAllm,Bcsv.o. Oec.-Utsk, Uti, N:o 96.
rande omständighet, hos Rikets Högloft. Ständer
redan gjorda hemställan; hvilket förklarande,
å Utskottens sida, jemväl torde få åberopas till
bemötande af Herrar Noréi, Eckermans och
Montans erinran, att merberörde undersök,
uing af Städernes inkomster, i paraléle mot
de utgifter som af dem bestridas, ej måtte få
sträcka sig till andra donationer än dem, sorn
i och för Inqvarterings-bes väret tillkommit.
Vidkommande slutligen Herr Montans
framställning derom, att de Städer, som besväras
med inqvartering för tågande Trupper,
måtte derföre åtnjuta ersättning , hafva
Utskotten vördsamt skolat åberopa deras, under
N:o 6g, den 4 sistförflutna September, af.
gifna utlåtande, i fråga om tågande Truppers
inqvartering och provianterings-sätt.
Sedan Utskotten, uppå alia ofvananförde
skal, förklarat sig, af de inom Riks-Stånden
väckta anmärkningar, icke hafva heintat
anledning till frånträdande af de hemställanden,
för behandlingen vid denna Riksdag
af frågan om Städernes Inqvarterings-besvär,
som i Betänkandet N:o 67 innefattas ,
anhålla Utskotten vördsamt, det behagade
Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet,
med de öfrige tvänne respective Rj&s
-
13 Bil.t.Stats-samt Allm.Besv.o.Gec.- TJtsk.Z7//,Ar:o.g6
Standen förena sig i bifall till berörde
Betänkande.
Tvänne Dedamöters serskildt yttrade
tanka varder härhos öfverlemnad.
Stockliolm den 5 Nov. 1829.
Reservation
af Herr Lefler, E. M.
Sorn jag från början deltagit uti närvarande
frågas behandling, kan jag icke annat
än vitsorda det outredda skick, hvaruti
densamma sig befinner , och sorn Höglofl.
Utskotten för Rikets Höglofl. Ständer redan
tillkännagifvit. Detta förhållande har visserligen
lagt hinder i vägen, för att i allmänhet
bereda de Städer, som äro med Garnizoner
betungade, den lindring häruti, sorn
Rikets Höglofl. Ständer, vid 1809 och 1810
årens samt flera påföljande Riksdagar, ansett
billig och dem tillernat; men ehuru ärendet
i sin helhet icke nu kunnat utredas till
ett önskadt, förväntadt och af behofvet högt
påkalladt slutligt afgörande, har jag dock
trott och äfven inom Beredningen yrkat, att
14 Bilt .Stats-samtAlhn.Eesv.a,Oec.~Utslt.ZJtl.N:o 96.
en partiel lindring emedlertid borde beredas,
serdeles de Städer, som för egen räkning
byggt och underhålla Stallar och Magazin;
och detta så mycket hellre, som Rikets Höglofl.
Ständer från början förklarat sin önskan
vara, att lindring häruti måtte genast til 1 vägabringas.
Jag hade derföre trott, att en undersökning
bordt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begäras, som, så skyndsamt som
möjligt, beredde tillfälle för de Städer, sorn
ännu för egen räkning bekosta och underhålla
Srallar, att slippa detta tryckande onus,
och att för samma ändamål ett ungefärligt
anslag, svarande mot behofvel, kunnat göras,
med ledning af de uppgifter, sorn Fullmägtige
från berörde Städer inlemnat. Slutligen
får jag äfven förklara, att jag ansett, det Höglofl.
Utskotten bordt lemna något afseende
till de yrkanden, dem så väl Lagman Stahle
gjort för Helsingborgs Stad, som Götheborgs
Fullmägtige för sistnämnde Stad, derom att
emedlertid, och intilldess hufvudfrågan slutligen
blifver afgjord, dessa Städer åtminstone
måtte slippa ränta och capital afbetalningarne
af de lån, som Städerne innehafva af Banken,
helst, hvad Götheborgs Stad angår, den
Cassern, som Staden för egna medel uppbyggt
och ålit sedan underhållit, är mera värd än
berörde resterande iånesumma, hvilken skuld,
om Staden fått tillgodonjuta den lindring uti
Inqvarteringstungan, som Rikets Höglofl,
Stats- och Bevilln.'Uis&, jjil. N:o 97. 15
Ständer längesedan gifvit full anledning att
hoppas, redan varit fullt liqviderad.
Hvad jag salunda haft äran anföra, an*
häller jag måtte, såsom min Reservation, få
åtfölja Utskottens Betänkande till Rikets
Höglofl. Stander,
I denna Reservation instämde Herr Comtnerce-Rådet
Santesson.
N:0 97.
Ankom till Exp.Utsk. d- 12 Nov. 1829.
Stats och Bevillnings-Utskottens
Utlåtande, angående åtskilliga
åtgärder till befordrande
af en Bergslags inrättande i
Norrbottens Län.
Då Rikets Ständer, vid 1818 års Riksdag,
vände sin uppmärksamhet åt Jernmalms- och
Skogstillgångar ne inom Norrbottens Län, framställde
sig äfven den allmänna nyttan af en
16 Stats• och Bevilln.-Utsk. Uti. N:o 97.
ny Jernbergslags och nya Jernbruk9 inrättande
i denna ort. Rikets Ständer ansågo vestliga
delen af Ofver Calix samt den sydliga
och ostliga delen af Gelliware Socknar inne»
fatta de ijenligaste ställen för sädana anlägg,
ningar, och förklarade, uti underdånig skrif*
veise under den 15 Junii 1818, att en undersökning
borde företagas, angående en båt»
farts inrättande uppå de nära malmberget flytande
Lina och Engeså elfvar, samt att, i fall
allmänna medel vore att tillgå, icke allenast
strömrensning och en redan nödig funnen
Slussbyggnad vid Rantakoski, utan ock väganläggning
ej mindre till malmlastplatsen vid
Lina-elfven, än ifrån Räktforss till Törehamn,
äfvensom byggnaden af en masugn med till-i
hörigneter borde bekostas. Rikets Ständer beviljade
dessutom skattefrihet under 50 års
tid för nybyggen och tackjernsblåsning, föreslogo
praernier åt den malmforslande Allmogen
och anhöllo i öfrigt i underdånighet hos
Kongl. Majit, att ytterligare skogsutsyningar
eller förläningar af Allmänningar på Kronans
Parker måtte inställas, intilldess en
allmän öfversigt om Bergslags-inrättningen
kunde fattas.
Vid den, i anledning af Rikets Ständers
berörde underdåniga Skrifvelse, förrättade undersökning
utröntes, att förslaget rörande
malm
-
