# ID: svediakorp-gov1932
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,549
# sentences: 2,085
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


S t a t s-U t s k o tte ts
Betänkanden
under
Lagtima Riksdagen i Stockholm
1828 — 1829
'
%
*
Fjerde Samlingen
Tredje Bandet
af
Bihang till RiksStändens Protocoll.
STOCKHOLM,
Tryckte lios Johan Hörberg, 1829.
Uti a:dra Bandet anmärkas här följande tryckfel, nemi.
1:sta Häftet;
Sid.172 r. 4 ncdifr. står StatsStyrelsen, läs Stadsstyrelsen.
— 178 — 5 uppifr. — af Staden ga- — af Staten garanterad
räntered.
Sstm.sid.— 12 nedifr. — Lönerörelse, — Lånerörelse.
2:dra Jläflet;
Sid 444 r* 10 stäv Sjutullsmedel, läs Sjötullsmedel.
N:o 158.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nåd. Proposition,
ang:de öfverlåtelse till Stockholms
Stad af en del utaf K. M:ts och Kronans
Tomt, BeridareBanan kallad, till HöTorgets
utvidgande. {l.-A.)
IV, M:t har, under den 16 sistlidne Maji, till Utskottet
aflutit en sa lydande Nådig Proposition:
"Med underdånig framställning, hurusom det å
Norrmalm här i Hufvudstaden belägne såkallade Hötorget,
hvarå, sedan äldre tider tillbaka , Allmogen
från Rikets närmast liggande norra och vestra Provincer
till försäljning hitfora deras LandtmannaProducter,
genom dess alltför inskränkta utrymme och
deraf uppkommande trängsel, skall förorsaka flere olägenheter
ej mindre för de till Staden med varor ankommande
Landtman, än för köpare och äfven kringboende
Husegare, hafva hos K. M;t BondeStåndets
Riksdagsfullmägtige för Upsala, Stockholms och Westmanlands
Län i underdånighet anhållit, att detta Torg
måtte på det sätt utvidgas, att så stor del af den
dervid belägne Tomten, Beridarebanan kallad, som
för ändamålet kunde pröfva* nödigt, dertill må få
4 Stats-Utskottets
användas; öfver hvilken anhållan K. M:t hört Desr
ÖfverStfithållare-Embete, som, efter att hafva öfver
den ifrågavarande localen låtit upprätta en fullständig
Charta, hvarå alla de på Beridarebanans Tomt nu
befintlige Byggnader voro upptagne och beskrifne,
och efter inhämtande af erforderlige upplysningar
samt vederbörandes yttranden i ämnet, uti afgifvet underdånigt
utlåtande förmält sig till alla delar instämma
både i omdömet om olägenheterne af Hötorgets
närvarande alltför inskränkta vidd, och uti önskan om
dess af behofvet påkallade utvidgning, så mycket hällre,
som de ofvannäinnde Orternas i sednare åren tilltagande
production och hitförsel af Landtmannavaror ,
för hvilka detta Torg är den hufvudsak ligaste försäljnings-
och upphandlingsplatsen å Norrmalm, derstädes
fordrade ett ökadt utrymme för både Säljares
och Köpares beqvämlighet, samt en grundad klagan
länge försports deröfver, att vägen till och ifrån de
kringliggande husen ofta hindrades och stundom nästan
alldeles tillstängdes af den trängsel, som merändels
där egde rum; och då i afseende på den föreslagne
utvägen för Torgets utvidgande förekomme,
att uppå Beridarebanans norra del, till en längd af
omkring 80 alnar, icke funnos andre Byggnader, utom
4 st, för provisionelle behof af bräder uppförde mindre
betydliga hus och bodar, än ett Gjuthus samt utmed
Torget ett Hofstallet tillhörigt Vagnshus, af
hvilka de fyra förstnämnde utan saknad kunde umbäras,
Gjutugnen , om den framdeles blefve behöflig,
med ringa kostnad nppsättas på ett annat ledigt ställe
Beta likander], N:o i58. 5
å Tomten, och Vagnshnset flyttas till den nya gränsJinien
för Tomten och der åter inrättas, hvadan hela
denna andel af Tomten syntes för K. M:ts och Kronans
behof vara umbärlig, har ÖfverStålhållareEmbetet
i underdånighet hemställt, att samma Tomtandel
måtte till Torgets utvidgande åt Staden afträdas
och upplåtas, samt de derå befintlige byggnader få,
jemte östra och vestra sidomurarne nedrifvas och
borrttagas , samt Vagnshuset förflyttas, intill den utstakade
gränslinie!), och där till lika höjd och beskaffenhenhet
som förut uppföras, för verkställigheten af
hvilka förändringar ÖfverStåthållare-Embetet förmodat
Stadens DrätselCornmision vara hugad bestrida
kostnaden; och skulle, i händelse af Nådigt bifall till
detta förslag, Torget, som nu är endast 135 alnar
långt i sträckningen från Norr till Söder, erhålla en
längd af omkring 210 alnar.
Lika med hvad ÖfverStåthållare-Embetet sålunda
i underdånighet yttrat, har K. M:t funnit de uppgifne
olägenheterne af Hötorgets otillräckliga vidd till
flet behof, såsom försäljningsplats för Landtmannavaror
å Norrmalm, hvartill det är anvisadt, vara grundade,
och till både Säljares och Köpares nytta och beqvämlighet
påkalla ett ökadt utrymme derstädes, hvilket
också lämpligen och utan egentlig afsaknad för K.
M:t och Kronan kan beredas derigenom, att, på sätt
föreslaget blifvit, Torget med en del af K. M:ts och
Kronans derintill belägne Tomt, Beridarebanan kallad,
utvidgas; men då K. M:t ansett verkställigheten
af detta Förslag, enligt 77 §• i Regeringsformen,
6 Stats- TT tskottets
fordra Rikets Ständers bifall; så vill K. M:t härmed
hafva till R. St.Ts Stats-Utskott öfverlemnat att hos
R. St:r föreslå, det Norra delen af berörde Tomt till
hela Tomtens bredd och till en längd af omkring
Åttatio alnar må, för att dermed utvidga Hötorget,
till Stockholms Stad öfverlåtas, under vilkor, att det
å samma Tomteandel utmed Torget belägna Vagnshus,
hvilket för K. M:ts och Kronans räkning icke kan
umbäras, varder, på Stadens bekostnad, å den återstående
delen af Tomten iuflyttadt.
]>e i delta mål till K. M:t inkornne handlingar
bifogas härjemte; och Iv. M:t förblifver R. Sltrs Statsutskott
&c.”
Enligt hvad de i detta mål till K. M:t ingifne
och den K. Propositionen bifogade Handlingar innehålla,
hafva äfven Ägarena af de i granskapet af HöTorget
belägne Fastigheter efter vunnen underrättelse
om ofvanbemälde RiksdagsFuIImägtiges underdåniga
ansökning, hos Öfver-StåthåilareEmbetct anmält, det de
till alla delar instämde uti samma underdåniga ansökning,
enär utom de af RiksdagsFullmägtige anförde
giltige skäl, förekomrne, ibland annat jemväl det, att
vid nuvarande inskränkta utrymme å Hötorget,
i händelse eldsvåda inträffade vid eller omkring Torget,
då Allmogen derstädes är i myckenhet samlad,
en så svår trängsel och oreda skulle uppkomma, att
något eldsläckningsarbete icke blefve möjligt.
Och som, efter hvad K. jVI:t i Nåder tillkännagifvit,
det, för försäljningen af LandtmannaProducter,
af behofvet påkallade större utrymme å Hötorget kan
Betänkanden N:is i58, i5g. j
beredas, utan egentlig afsakuad för K. M:t och Kronan,
förmedelst öfverlåtelse till Stockholms Stad för
närande Torgs utvidgande af Norra delen af K. M:ts
och Kronans Tomt, BeridareBanan kallad, till hela
Tomtens bredd och lill en längd af omkring Åttatio
alnar, så har Utskottet funnit sig böra tillstyrka:
att B.. St:r bifalla den af K. M:t härom framställda
Nådiga Proposition, med dermed förenadt vilkor,
att de å samma Tomtedel nuvarande för
K. M:ts och Kronans räkning ej umbärlige Hus och
Byggnader varda på Stadens bekostnad, å den återstående
delen af Tomten inflyttade, samt att inga
utgifter för Statsverket i framtiden må blifva en
följd af denna förändring.
Den 6 Junii 182g.
N:o 159.
Utlåtande, i anledning af de respeclive RiksStåndens
Beslut i frågati om den nu utgående
SaltpeterGärden. (I.-A.)
Sedan Utskottet erhållit del af det Beslut H. BondeStåndet
den 25 sistlidne Maji i detta ämne fattat, och
innehållet deraf, vid jemförelse med hvad öfrige Respective
RiksStånden i frågan beslutat, funnits föranleda
till serskild anmälan hos R. St:r , så har Utskottet
skolat vördsamt tillkännagifva:
Att Högv. PrästeStåndet och Vixllojl. Borgare Ståndet
gillat Utskottets Förslag, att SaltpeterGärden, nu be
-
8 Stats -Utskottets
stämd till 5 & för hvarje helt Hemman, må än vidare
fortfara; och att denna gärds inlösande med penningar,
till enahanda pris, hvarefter Kronan uppköper
all bevisligen inom landet tillverkad Saltpeter,
må, såsom Utskottets utlåtande i Bilagan Litt. G. till
Memorialet N:o 54 innehåller, bestämdt föreskrifvas:
Att deremot blifvit beslutadt: af II. R. o. A. att
samma gärd bör upphöra, samt ett serskilt anslag deremot
, till SaltpeterNäringens bestånd och bedrifvande
jemte uppköp af Saltpeter i stället af R. St:r genom
Bevillning anvisas.
Samt att H. BondeStåndet, efter det ConstitutionsUtskottet
förklarat, att den af Ståndet äskade, men
af Talmannen vägrade Proposition på bifall till Salt—
petergärdens försvinnande från Statsverkets InkomstTitlar,
utan något dervid fästadt förbehåll af Konungens
sanction, vore emot GrundLagens ordalydelse
stridande, enär Saltpetergärden borde anses för en Statens
Ordinarie inkomst och Statens Ordinarie inkomster
icke kunde af R. St:r borrttagas eller förändras
utan Konungens sanction, har, vid pröfningen af Utskottets
Förslag, rörande den i5 Inkomst-Titeleu
Krut- och Saltpeter-Försäl/ningsrnedel, beslutadt, under
den förutsättning, i afseende på Konungens sanction,
som af ConstitutionsUtskottets Utlåtande bestämmes:
att den af Hemmanen nu utgående Salpetergärd kommer
att försvinna bland Statsverkets Inkomst-Titlar,
och att, i stället, uti StatsRegleringen upptages ett
deremot svarande Anslag, till SaltpeterNäringens bestånd
och bedrifvande, jemte uppköp af Saltpeter;
Betänk anden, N:o i5g. g
till följd hvaraf förfölle Utskottets tillstyrkande, att
Saltpetergärden af Hemmansegare skulle lösas med penningar;
Två
Stånd hafva således stannat emot Två i frågan
om den nu utgående Saltpetei gärdens fortfarande eller
upphörande.
Så vida något af de respective RiksStånden, som
om gärdens upphörande beslutat, icke finner lämpligt
att detta sitt Beslut frångå och öfvergå till den mening
de arne andre RiksStånden yttrat, så att, genom
3 Stånds Beslut, saken på detta sätt afgjord varder; får
derföre Utskottet, med tillkännagifvande, att gärden,
utgörande omkring i6,5oo Lisp. Saltpeter, efter 7 R:dr
24 sk. p:r Lispund., uppgår till circa 123,7Öo R:dr årligen,
vördsamt föreslå:
att, jemnlikt 69 §. Reg.Formen och 3o §. Riksdagsordningen,
Omröstning anställes af Förstärkt Statsutskott
öfver efterföljande
Proposition:
Den som bifaller att Saltpetergärden, som till
5 lif af hvarje helt Hemman nu finnes bestämd, skall
än vidare fortfara; och att denna gärds inlösande med
penningar, till enahanda pris, hvarefter Kronan uppköper
all bevisligen inom Landet tillverkad Saltpeter
såsom StatsUtskottets utlåtande i Bilagan Litt. G. till
dess Memorial N:o 54 föreslaget blifvit, bestämdt föreskrifves
, voterar
Ja.
Den det ej vill, voterar
Nej.
io S t a t s - U t s k o 11 e t s
Vinner Nej, anses Saltpetergärden böra upphöra;
örn Nådigt bifall hvartill R. St:r i sådant fall lära bos
K. M:t i underdånighet anhålla; och ett serskilt anslag
komma att af R. St.‘r anvisas till SaltpeterNäringens
bestånd och bedrifvande jemte uppköp af Saltpeter.
H. EondeStåndet har tillika beslutat, att, på sätt
"Utskottet tillstyrkt i Bilagan Litt. C. till Memorialet
N:o 54, för Saltpeterfondens uppbjelpande må vidare
anordnas en årlig Anslagssumma, utöfver hvad Ståndet
bestämdt i stället för sjelfva Saltpetergärden, samt
att Kruttillverkningen, till hvilken nödiga medel komma
att afsältas, fortfarande orabesörjes af KrigsCollegium:
Att Krut- och Saltpeter-försäljningsmedlen, som
sålunda komma att qvarstå bland Statsverkets inkomster,
må antagas till det af Utskottet calculerade belopp
70,000 R:dr samt
Att Commitlerades för SaltpeterArendernes befattning
må tills vidare fortfara och att enligt Utskottets
Förslag hos K. M:t sker underdånig anmälan om
nödvändigheten, att genom än ytterligare inskränkningar
i omkostnaderne söka tillvägabringa en lättnad
i Statsbidraget för Saltpeterhandteringen. Och är således
af R. S:r bifallet hvad i samma ämne Utskottet
tillstyrkt.
I öfrigt är Utskottet äfven nu i tillfälle att tillkännagifva:
att pröfningen af den utaf Herr Hjerta,
Gustaf, gjorda framställning, om anvisande af ett creditiv
på Riksgäls-Contoiret, för att tillitas, i den händelse
Statsverkets inkomster ej skulle ingå till påräk
-
Betan kanden, N:is i5g, 160. n
nadt belopp, hvilken framställning Utskottet i dess
Utlåtande N:o 123 afstyrkt, blifvit uppskjuten af II. R.
o. A. samt II. BondeStdndet intill dess Statsregleringen
blifvit sluteligen afgjord; hvaremot 11. P rcsteStåndetj
som, med undantag af Utskottets tillstyrkande i afseende
på NumerLolteriet, bifallit Utskottets Memorial
N:o 54, angående Statsinkomsternes beräknande, med
de förändringar och jemkningar i beräkningen af vissa
Inkomst-Titlar som utlåtandet N:o 123 innehåller,
godkänt hvad Utskottet rörande H:r Hjertås berörde
framställning i sistnämnde utlåtande sig yttra t, och
hvilket yttrande är äfven af Vällojl. BorgarcStåndct
bifallet. Den 6 Junii 1829.
N:o 160.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nådiga Remiss,
rörande nedsättning i Arrendet för
Kronohemmanet Berga •§ Mantal på Lofön
i Stockholms Län och Färentuna Härad.
(I-A.)
K. M:t har, genom Nådig Remiss den 2 sistlidne
Maji, till Utskottet öfverlemnat den af Kronofogden
C. J. Lagercrantz hos K. M:t i underdånighet gjorde
ansökning, att, då utgifterne för ofvannämnde Kronohemman,
som han under arrende innehade, med
37 T:r 2gT2T k:pr Spannemål öfverstego Hemmanets
afkastning, uppgående till endast 107 T:r 6 k:pr
Spannemål, fastän vid denna beräkning iblau d utgifterne
ändock icke upptagits något för underhållet af
ii S t a t s - U t s k o 11 e t s
Arrendatorns hushåll, K. M:t, med Nådigt afseende derpå
så väl som alt tillfällen till odlingar eller andre
iörraoner än Åkerjorden lemnade, vid Hemmanet icke
funnos, täcktes för återstående Arrende-åren låta
årligen från och med innevarande år, på nu gällande
arrendet, enligt 1815 års Contract, 6gf T:r Spannemål,
afskrifva 285 T:r, och således nedsätta arrendet
af Hemmanet till 4l T:r Spannemål, som med
Arrendatorns utkomst högst utgöras kunde; öfver
hvilken underdåniga ansökning ej mindre Landsh.Embetet
i Stockholms Län än Kongl. KammarCollegium
och K. StatsContoiret underdåniga utlåtanden till K.
M:t afgifvit.
Af en, på Landsh.Embetets föranstaltande, till
utrönande huruvida till ifrågavarande Hemman funnos
andie, eller flere under Arrendet afsedde förmåner,
än de af Sökanden uppgifne, samt i hvad skick
Hemmanet till häfd och åbyggnad för närvarande befunnes,
utaf Länsmannen i Orten med 2tne Nämndemän
samt en i Landtbruket kunnig och erfaren Ståndsperson
den 18 December 1828 hållen undersökning,
har väl inheintats: att, sedan af Hemmanets afkastning,
den nemi. af åkerjorden, beräknad efter 8:de
kornet till 124 T:r Spannemål, afdroges hvad till
Hemmansbrukets drifvande och inventariers underhåll
m. m. erfordrades, med tillhopa 70 T:r, till arrendets
och öfrige utskylders godtgörande återstodo endast
54 Tunnor Spannemål, och att således, då årliga utgifterne
sainmanlaggdt uppgingo till 85 T:r 3xy k:pr
Spannemål, en brist af 3i Tunnor 3y k:pr Spänne
-
Betänk anden, N:o 160. 13
mål årligen uppkomme; att Skogen för Hemmanets
behof vöre otillräcklig: att några serskildta förmåner
ej åtfölja Hemmanet, samt att till Hemmanets förbättring
icke något af Arrendatorn blifvit eftersatt,
utan att han fast mer med omsorg och kostnad, detsamma
i möjligaste måtto förbättrat, så att Åkern
funnits vara i ganska god häfd, Ängen plöjd och dikad
till igenläggning, Hagmarken röjd, StuguByggnaden
ombygd och försedd med Tegeltak samt öfrige
husen förbättrade; i anseende till hvilka förhållanden
LanushöfdingeEmbetet äfven tillstyrkt den
sökta nedsättningen i arrendet, som till dess nu utgående
belopp skulle vara oförenligt med arrendatorns
framtida bestånd.
Dock som, på sätt K. StatsContoiret anfört,
härvid bör komma i betraktande , alt ifrågavarande
Hemman , såsom beläget endast i J mil ifrån Stockholm,
kan för Arrendatorn, i afseende på en lättare
afsättning och transport af Hemmanets Producter,
samt uthyrandet af rum och lägenheter för sommartiden,
medföra åtskilliga inkomster, hvilka, i en sådan
calcul som den vid berörde undersökning uppgjorde,
icke ingått, och Berga Hemmans Arrende, hvilket
år i8i5 ingicks af annan person, blifvit i gånger
emot det då fastställda Arrendebeloppet öfvertaget af
andre Arrendatorer samt borgen för dess behöriga
utgörande blifvit ställd; så och enär hvarken K. KammarCoIiegium
eller K. StatsContoiret ansett sig kunna
gifva anledning till den sökta nedsättningen, har
Uttskottet
j4 Stats-Utskottets
icke eller funnit skäl att tillstyrka bifall till Kronofogden
Lagercrantz^ ofvanberörde underdåniga
ansökning.
Underdånigt svar i öfverensstämmelse härmed, torde,
i händelse R. St:r godkänna Utskottets yttrande,
lomma att till K. M:t i underdånighet expedieras,
Den 6 Junii 1829.
*
N:o 161.
Utlåtande, ang:de sökt nedsättning i Arrendet
för Edeby KronoHemman på Löfön. (I.-A.)
JHl, M:t har, genom Nåd. Remiss d. 4 Apr. innevarande år,
till Utskottet öfverlemnat Handlingarne 11 ti ett till K. M:t
inkommet mål, rörande underd. ansökning af Capitainen
Olof Hammardahl om nedsättning af Arrendet
under de från den 14 sistlidne Mars återstående 17
Arrende-åren för KronoHemmanet Edeby 2J Mantal
på Lofön i Stockholms Län ifrån i53 til! 100 T:r
Spannemål hälften Råg och hälften Korn.
Af desse Handlingar har Utskottet inhemtat: att
bemälde Capitaine, som med K. KammarCollegii tillstånd
fått på sig transporteradt den Arrende-rättighet
af ofvannämnde Hemman som HofEkonomjen sedan
år 1822 innehaft, grundat sin ofvanberörde begäran
dels på en uppgjord Calcul, enligt hvilken kostnaderne
och besvären af arrendet skulle med 76 R:dr öfverskjuta
alla deraf påräknade förmoner, upptagne
sammanlaggdt till 321 R:dr och hvarigenom skulle
visas omöjligheten att utgöra de af Hemmanet utgåen
-
de arrenden och onera, sedan conjuncluren för Landtmannavaror,
jemförd med den tiden (år i8i5) då
ArrendeContractet fastslalIdes, undergått en ofördelaktig
förändring, dels ock på saknaden af skog, sorn
föga funnes till husbehofs-bränsle och alldeles icke
till stängning; hvaremot Kronan ägde rättighet, att
alltid eller vid inträffande hög Markegång affordra
Arrendet i Contant, som vissa år för Arrendatorn vållade
betydlig förlust;
Till följd af erhållen Nåd. befallning, att öfver
den underd. ansökningen sig utlåta, har Landhöfd.Emfoetet
i Stockholms Län i underd:het anfört: att Edeby
Hemman jemnlikt det utfärdade ArrendeContractet
af den 26 September i8i5 består af g3 Tunneland
7f:dels Kappland Åker, hvarföre, utom ofvannämnde
i53 T:r Sptml, årligen utgöras 4§ T:r så kallad DrängeSpannemål,
7 T:r 6f K:pr KronoTionde, 6 T:r
TertialTionde samt öfrige Pastoralier m. fl. allmänna
onera, hvilka tillika med Arrendet uppgå till 5:te
kornet af utsädet, som på omförmäldte åkerrymd,
deraf ena hälften hvilar då den andra besås, kunde
antagas årligen utgöra 35 T:r. Med anledning hvaraf
äfven Landsh.Embetet ansett arrendet för Edeby
Hemman, som enligt Landsh.Embetets tanka icke borde
beräknas till mer än ungefärligen 3:dje kornet af utsädet
på denna dessutom betydligen onererade Egendom, hvilken
till Åkerjorden icke ägde mer än hjelplig äng och bete
, obetydlig skog och ringa fiske samt inga ständiga
arbetare utom på 1 små lagenheter, vara alldeles för
högt, och med en Arrendators bestånd oförenligt.
i6 S t a t s-U t s k o 11 e t s
K. KamraarCollegium har deremot fästat uppmärksamhet
på den högst märkvärdiga omständigheten, att
Hammardahl, som den 27 Dec. 1828 genom K. M:ts
Bef:hde i Länet i behörig ordning anmältes att öfvertaga
arrendet af ifrågavarande KronoHemman, några
dagar derefter eller den 9 sisth Januarii, innan han
ännu tillträdt detta Hemman, i underd:het sökt nedsättning
af något mer än f uti det fastställde af honom
frivilligt öfvertagne Arrendet för de återstående
17 Arrende-åren, som skulle utgöra för Staten en förlust
och för Hammardahl en vinst af sammanräknade
901 Tunnor Spannemål; och långt ifrån att Collegi11m
funne någon anledning, att lika med LandshöfdingeEmbetet
understödja Hammardahls, på en af honom
uppgjord vinst- och förlust-conto stödd ansökning,
har Collegium ansett sin pligt vara, att destoheldre i
underdthet tillstyrka afslag derå, som Nådigt bifall
till den sökta nedsättningen , föranledd antingen af lättsinnighet
vid afslutandet af en handling som borde
stämplas med allvarsamhet, eller af beräkning att förskaffa
sig en icke förtjent förmon af det allmänna,
skulle gifva anledning till enahanda försök af andre
Arrendatorer af Kronans domainer.
Tilläggandes dock Collegium, att om den förra
händelsen här skulle vara fallet, att Hammardahl icke
förr än efter Arrendets öfvertagande uppgjort den beräkning
öfver de dermed åtföljande besvär och förmoner,
som hade bordt förutgå afhandlingen, Collegium
öfverlemnade till K. M:ts Nåd. pröfning, huruvida Hammardahl
-
2m*
Betänkande n, !\:o 161, 162. 17
mandahl inåtte förunnas den förmon, att inom en viss
bestämd tid afsäga sig arrendet med den i4 Mars
nästkommande år* och ifrågavarande Hemman i föreskrifven
ordning genom ny ArrendeAuction utarren*
deras under de från den tiden återstående 16 år.
Utskottet finner sig böra instämma uti de skäl
till afslag, å Capitainen Hammardahl* begäran om
nedsättning i olvanberörde Arrende, som af K. KamroarCoIlegium
blifvit åberopade, och föreslår derföre
vördsamt:
det samma begäran icke må af R. St:r bifallas}
hvarom underd. skrifvelse, till svar å den K. Remissen,
torde komma alt expedieras. Den 6 Junii
1829,
Nio 16 2.
Utlåtande,■ i anledning af K. Mits Nådiga Retlliss
uppå underdånig ansökning om fortfarandet
af beviljad minskning i Arrendet
för Hogsta och Lambarudds KronoHemman
samt om nedsättning i Årrende-afgilten för
Hemmanet Norrby (i.-A.j
J~[os K. M:t har nu varande Arrendatorn af nämnde
Hemman, belägne i Lofö Socken och Färentuna Härad,
C. A. Karlberga den 28 Nov. sistl. år i underdånighet
sökt fortfarandet 1*11 Arrende-årens slut af den
nedsättning K. Mit, efter R. St:rs begifvande, ge3
B. 2
j8 Stats-TJtskottets
nora N. Bref den 28 October 1823 beviljat, till nästa
Riksdag, af 32 T:r 4f k-.pr Spannemål, i det, genom
Contract den 2S September i8i5, till i3g T:r
17 k:pr Spannemål under 3o år bestämda arrende
för Hemmanen Hogsta med Lambarudd, äfvensom att
K. Mst, för de återstående Arrende-åren af Norrby
Hemman, täcktes i Nåder bevilja enahanda nedsättning
af 25 T:r Spannemål; samt derjemte tillåta Sökanden,
att, efter eget godtfinnande, utgöra arrendet
antingen in natura eller med penningar efter årlig
Markegång, och undfå optionsrätt vid ett nytt blifvande
arrende å berörde Hemman; till stöd hvarföre
anförts, att Arrendet i sig sjelft vore alldeles för
högt uppdrifvet och kunde, utan arrendatorns obestånd
samt K. M:ts och Kronans i följd deraf inträffande
förlust, äfven i en för Åkerbruket mera gynnande
Conjunctur, icke utgöras: att prisen å Spannemål
i några år varit så ringa, att desamma knappt uppgått
till brukningskostnaden, utan att likväl de för
Landtmannen nödige utgifter, i förhållande dertill, i
någon mohn minskats; att Markegångsprisen på Spannemålen,
oftast högt uppdrifne öfver de gångbara prisen,
förorsakade en icke ringa förlust för Arrendatorn
då han ovilkorligen måste lösa Arrendet derefter; samt
att den kostnad och möda , som vid Hemmanens behöriga
häfd och skjötsel måtte användas, vore förspild för
Arrendatorn, då, utan ägande optionsrätt, en annan
deraf kom me i besittning.
Sedan Landsh.-Embetet i Stockholms Län samt
R. KammarCollegium och K. StatsContoiret häröfver
Betänk anden, N:o ifiSi ig
hörde äro; hafva Handlingarne i målet den2 sisth Maji
Blifvit af K; Mit i Nåder till Utskottet öfverlerunäde.
Af desamma har val inherhtats, att LäiidshöfdingeEmbetet
ansett den för Hogsta med Lambarudds Hemlaan
beviljade minskning i Arrende-afgiften, såsom förut
af nödvändigheten påkallad, destolieldre böra under
de återstående Arrende-åren få fortfara, sorn Hemmanens
förmoner sedermera icke vunnit någon tillök-*
ning och conjuncturen för jordbrukaren blifvit allt
mer och mer försämrad; äfvensom att K. StatsGöntoiret,
vid detta af LandshofdingeEmbetet Upplysta förhållande
till K. M:ts Nåd. pröfning i undeld:het Öfverlemnat,
huruvida samma eftergift mätte beViljäs att fortfara
intill nästa Riksdag. Enligt R. St:rs Beslut i detta
ämne vid sist hällne Riksmöte skulle af sig företeende
förhållanden nu närmare utredas, huruvida Arrendet
för Hogsta eller Lambarudd till de i Contractet
utfäste belopp utkiäfvas kUnde; dock söm Utskottet
lika med hvad K. KammarCollégium i ämnet sig yttrat,
funnit Arrendatorns obestyrkta anförande om
fortfarande af enahanda skäl, som föranledde till den
år 1823 endast till nästa Riksdag beviljade nedsättnihgen
i Arrendet för nämnde Hemman icke innefatta
tillräckelig anledning till bifall å dess begäran om Vidare
åtnjutande af samma förmon och destomindre
kunna föranleda beviljandet af den af honom derjemte
sökte nedsättning i arrendet för Norrby Hemman,,
nu utgörande 8t Tunnor Spännemål, med till—
godonjutande af optionsrätt vid blifvande hytt arrende,
och att, efter eget Val, få Utgöra Arrendet an
-
20 Stats-TJ tskottets
tingen in natura eller med penningar efter Markegång,
sorn i desse trenne senare frågor K. M l genom högstberörde
Dess Nåd. Bref den 28 October 1823 redan
förut sig yttrat samt afslagit hvad derutinnan sökt
blifvit och hvartill äfven nu håde LandshöfdingeEmbetet
och Collegierne på anförde skäl afstyrkt Nåd.
bifall; så anser Utskottet sig
icke eller kunna tillstyrka R. St:rs samtycke till
Arrendatorn Karlbergs i ofvanberörde afseenden gjorda
ansökning. Hemställande likväl Utskottet, i betraktande
deraf, att Karlberg förut åtnjutit nedsättning
i Arrendet för Hogsta Hemman, alt till K.
M:ts Nåd. bepröfvande må i underdihet Öfverlemnas,
att, derest så lämpligt finnes, i Nåder förunna
Arrendatorn den förmon, att inom viss bestämd
tid få afsäga sig Arrendet af de nu ifrågavarande
Hemman med den 14 Mars nästkommande år, utan
att behöfva ansvara Kronan för skillnaden i det mindre
Arrendebelopp som genom ny Auction kan för
de återstående 16 Arrende-åren blifva för annor man
faststäldt.
Hvilket, till svar på den K. Remissen, torde K.
M:t i underd. skrifvelse meddelas. Den 6 Junii 182g.
N:o 165.
Utlåtande, i anledning af K. Mits Nådiga Remiss
i fråga om upplåtelse af en plats å
Eskilstuna KungsLadugårds Ägor, för förflyttande
dit af Öster- och Vester-Rekarnes
Betänka ii de il, N:o tÖ3. 2 1
Häraders i Eskilstuna Stad belägne Lazaretts-
och Curhus-Inrättning. (I.-A.)
Directioncn öfver nämnde Inrättning har hos K. M:t
i underdånighet anhållit, att, enär Inrättningen, hvartill
nu begagnades 2:ne för detta behof sedan längre
tid tillbaka inköpte, i Eskilstuna Stad belägne, små
Byggnader, bestående af endast 4 Runi, ägde en högst
otjenlig local, i anseende till det inskränkta Gårdsutrymmet,
belägenheten midt i Staden , Rummens otillräcklighet
och Byggnadens förfallna skick, samt Lazarettets
läge i Staden dessutom medförde större kostnad
genom deltagande i Stadens onera, K. M:t täcktes
i Nåder tillåta, att, för Lazarettslnrättningens förflyttande,
finge upplåtas en plats på Eskilstuna Kungsladugårds
Ägor invid Strömmen nära Landsvägen,
hälst Nordost om Staden och af så stort utrymme,
att en Trädgård eller Promenadplan kunde för de sjuka
inrättas.
I anledning häraf, och sedan ej mindre K. KammarCollegium,
än Eskilstuna Stads Äldste, i afseende
på det Arrende af KungsLadugården Staden innehar,
och Konungens Befallningshafvande i Länet blifvit
hörde, är af K. M:t den i5 November 1826, i Nåder
förklaradt: alt , då Eskilstuna KungsLadugårdsÄgor
, hvarå den af Directionen begärde, platsen vore
belägen, intill Midfastan i832 voro utarrenderade och
Innehafvarne af samma Arrende bestridt Directionens
berörde Ansökning, någon upplåtelse af den ofvannämnde
platsen icke kunde, så länge otnföimalde Ar
-
ags S t a t s * U t s k o 11 e t s
rende varade, äga runi. Men sora K. M;t tillika i
Nåder anbefallt K. M:ts Befallningshafvande att låta
Undersöka, dels huruvida Lazarettets nuvarande local
■vöre otjenlig, dels hvilken plats å KungsLadugårdens
Ägor, i sådan händelse, lämpligast och med minsta
afsaknad för KnngsLadugården skulle för det åsyfta
de
ändamålet framdeles kunna användas, hvilken plats
borde, genom Directionens försorg afmätas och beskrifvas
samt att derefter med berättelse härom och
eget underd. utlåtande i ämnet till K, M:t inkomma ;
så har Konungens Befallningshafvande under den 10
Qctober sisth år i underdånighet insändt dels ett af
Stads- och Lazaretts-Lä k aren i Eskilstuna meddeladt
Betyg af innnehåll: att nuvarande Lazarettet derstädes
vore beläget på en läg och sumpig grund, inom
den mest hopbygda delen af Eskilstuna Stad, nästan
belt och hållet omgjfvet af höga Byggnader och sålunda
hade eU för vädervexling och den för ett Sjukhus
högst nödvändiga snygghetens bibehållande alldeles för
trångt utrymme, hvartill korn att Lazarettets aflägsenhet
från vatten vöre ett hinder för anläggandet af en
nödig Badinrättning, dels ock ett af KronoFogden i
Orten med 2:ne Nämndemän, efter anställd Besigtning
utgifvit Betyg, innefattande? att den för ifrågavarande
Lazaretts-Inrätttning nu begagnade Egendom, i anseende
till det inskränkta Gårdsutrymmet, dess högst
otjepljga local och belägenhet midt i Staden, Rummens
otillräcklighet och Byggnadens förfallna skick,
icke till LazarettslnraUning är passande, men att en
dylik Inrättning tjenligen kunde anläggas på en af lu
/
-
Betan kan den, N:o i63. 23
genieuren Mossberg år 1827 å Charla affattad del af
Eskilstuna Kungsladugårds Ägor om deraf uppläts så
mycket, som för ändamålet kunde erfordras; hvarjemte
Konungens Befallningshafvande, som äfven bifogat
berörde Charta, enligt hvilken den affattade dejen
af KungsLadugårdens Ägor innehåller till storlek
5 Tunneland 27 | kappland, för egen del, under åberopande
af hvad sålunda blifvit utredt, i underdånighet
tillstyrkt, det nödig plats, hvartill ett Tunnland
ansågs vara tillräckligt, måtte invid Eskilstuna
Än å den local , sora Chartan utvisade, i Nåder upplåtas
till en ny Lazaretts-Inrättning för Rekarnes Härader,
helst något tjenligare stalie dertill invid Staden
icke funnes.
Häröfver har K. M:t vidare infordrat Dess Serapliimer-Ordens
Gilles underd. Utlåtande , till följd
hvaraf, Seraph.Ordens Gillet i underdånighet andragit,
att då nuvarande Lazarettet i Eskilstuna hade en
otjenlig local samt otillräcklig och oduglig Byggnad,
kunde Seraph.Ordens Gillet ej annat än vitsorda nödvändigheten
deraf, att denna Inrättning blefve till
lämpligare ställe förflyttad och att, när en mera passande
plats, än på KungsLadugårdens Ägor dertill
icke funnes, det skulle vara en stor fördel för oftanämnde
Inrättning, om för densammas förflyttande,
Ett Tunnland jord å KungsLadugårdens ägor i Nåder
uppläts då nuvarande Arrendet derå upphörde, dock
ansåg SeraphimerOrdensGillet i sådant fall att samma
plats borde, till dess läge och beskaffenhet, närmare
än nu skett, beskrifvas, på det någon tvist derom, vid
11 1
* lili mhi a
2^ Stats-Utskottets
KungsLadugårdens ytterligare utarrenderande ej mätte
kunna uppstå,
Utskottet, som hära erhållit K. M:ts Nådiga Remi,
ss åf den 21 sistl. Februarii, har, med afseende på
hvad K. Seraph.Ordens Gillet i detta ämne anfört,
trott sig böra föreslå, att, så snart nu varande arrende
at Eskilstuna Kungsladugård upphört, så vida ej
annorlunda med arrende-innehafvarne öfverenskomma»
kan, Ett Tunneland jord af dess ägor må till Byggnadsplats
för Rekarties Häraders Lazareltslnrältning,
och så lange den till detta ändamål disponeras, upplåtas,
utan ersättning derföre till Staten.
Tillstyrkande Utskottet derföre
R. St:rs bifall till en sådan upplåtelse, samt alt genom
vederbörandes föranstaltande, innan nytt arlende
om KungsLadugårdens återstående ägor varder
afslutadt, denna, så väl som andre lill serskildta
föremål upplåtne delar af Kungsladugården
må blifva hvar för sig noga utstakade och beskriftie.
Den 6 Junii 182g.
N:o 164.
Utlåtande i fråga om fortsättning af det arrende
Eskilstuna Stad innehar af Eskilstuna
KnngsEadugård. (i.-A.)
Vällofl. BorgareStåndet har till Utskottet remitterat
ett af Herr Pehr Löfvenius afgifvet Memorial, hvaruti
blifvit anfördt: huruledes, då med år i832 tillända—
ginge det arrende af halfva KungsLadugården, sorn den
Betan k anden, N:o 164. 25
så kallade gamla Staden Eskilstuna från längre tider
tillbaka, emot en Tunna Spannemål af Tunnelandet
årligen, hälften Råg och hälften Korn, innehaft, för
Borgerskapet äfven i och med detsamma upphörde möjligheten
att uthärda skyldigheten att hålla ett i senare
tider förökadt antal Hästar till de resandes förskaffande
och till Fångskjuts, emedan Staden, i mistning
af Kungsladugården, som, till mildring i denna tryckande
börda, varit Staden på billigt arrende upplåten,
och i saknad af någon i likhet med andra Städer till
Staden donerad jord, icke ägde tillgång till någon Äng
och Betesmark, derförutan utfodring för Kreaturen,
om ej omöjlig, dock i anseende till dyrheten blefve
overkställbar. Och enär K. M:t på underd. ansökning
af Borgerskapet, att, med undantag af serskild för
Stadens utvidgning begärd mark af KungsLadugårdens
område, få bibehålla arrendet af den öfriga Marken,
i Nåder förklarat sådant ej kunna bifallas, då Kronans
gods ej fingo disponeras och åt privat man upplåtas
annorlunda än efter utlyst och förrättad arrendeauetion,
har å Eskilstuna Stads Borgerskaps vägnar
Motionären anhållit om R. Strrs förord hos K. M:t,
att Staden måtte vid instundande Fardag, emot skäligt
arrende, få tillträda, om ej hela den del af Eskilstuna
Kungsladugård, som återstode, sedan den jord som
till Byggnadstomter och Begrafningsplats blifvit till
upplåtande föreslagen, afgått, åtminstone så stor del
deraf, som erfordrades till framfödande af Kreaturen,
i synnerhet Hästar, hvilka, jemte nödvändiga till deu
betydliga Gästgifveri- och Fång-skjutsen, äfven voro
26 Stats-Utskottets
för varors transporterande till Lastage-platsen vid
Thorshälla oumbärlige. Grundande Motionären i öfrigt
berörde anhållan derpå, att K. M:t, på lika skäl
sorn af motionären voro åberopade genom Nådigt Bref
den 22 Maji i8o5 Kungsladugården mot fortfarande
arrendevilkor ytterligare till Staden upplåtit.
Af högstberörde Nådiga Bref har Utskottet inhämtat,
att K. M:t, på den grund att Staden Eskilstuna,
i saknad af egen jord, skulle genom ifrågavarande
arrendes upphörande låka i mycken förlägenhet,
i synnerhet som en betydlig skjutsning Staden ålåge,
har, till förekommande deraf att Stadens folkmängd,
som från början af Kungsgårds-arrendet ökat sig från
5oo till 2000 personer, skulle genom förlusten af arrendet
aftaga till minskning i Kronans inkomster, i
Nåder tillåtit Staden Eskilstuna, att på 25 års tid
från laga fardagen år 1806 få emot ioo T:r Sp:ml
årligen och öfrige stadgade vilkor bibehålla arrendet
af den hälft af Eskilstuna Kungsladugård sorn Staden
då innehade.
Efter Utskottets förslag i dess Utlåtanden N:is 85
och 86 hafva likväl R. Sttr, i öfverensstämmelse med
livad K. M:t derom i Nåder proponerat, beslutat, att
efter Arrendeårens utgång, derest icke serskild öfverenskommelse
med Arrende-innehafvarne träffas kan, ej
mindre a T:ld jord af KungsLadugårdens ägor må till
ny begrafningsplats för Eskilstuna Stads och LandlFörsamlingar
få användas, än ock en del mark af
KungsLadugårdens ägor till Stadens utvidgande upplåtas,
i den mohn tilltagande folkmängd inom Staden
B e t a ii k a u d e i), N:s 164, »65. 27
föranleder bebofvet af ett vidsträcktare utrymme, vid
hvilket senare jord-anslag det förbehåll blifvit fästadt,
att jorden suecessive, i förhållande till dess bebyggande,
upplåtes, samt det öfriga för K. M:ts och Kronans
räkning utarrenderas på så korrta tider som af det
efter hand uppstående bebofvet af nyä Byggnadsplatser
kan medgifvas,
R. St:r hafva således, med uppoffring af en ganska
betydlig del af KungsLadugårdens ägor redan beredt
Eskilstuna Stad 2tne väsendtliga förmoner. Och dd
med nu gällande grunder för förvaltningen af Kronans
Fastigheter icke öfverensstämmer, att, utan offentlig
Arrende-auction , desamma till enskildes disposition
upplåtas, samt något undantag härifrån för Staden
Eskilstuna i denna del synes Utskottet, vid nyssnämnde
förhållande icke böra äga rum; kan Utskottet
ej eller tillstyrka R. Strrs bifall dertill, att någon
del af det arrende utaf Kungsladugården, som Staden
nu innehar, må, på längre än den i Kgl. Brefvet
d. 22 Maji i8o5bestämda tid mot nu stadgade vilkor innehafvas;
utan bör, efter samma tid, auction lill ny
Utarrendering af Kronans behållna del, af den hälft
Staden utaf Kungsladugården innehaft, i vanlig ordning
anställas, Oen 6 Junii 1829.
N:o 165,
Utlåtande, i anledning af erliållen remiss af
K. M:ts Nådiga Skrifvelse till R. St:r den
19 December 1S28, ang:de fördelningen af
a8 Stats-Utskottets
de, genom en med Kejserlige Ryska Regeringen
afslutad Liqvidations-Convention, influtne
medel.
Hufvudsaklig^ innehållet af Högstberörde JVåd. Skrifvelse
(ordagrant intagen i i:sta Samlingen af Bihanget
under N:o 16) är att, sedan de långvariga Underhandlingarne
emellan Sverige och Ryssland, rörande utredningen
och liqvidationen af de i följd af Finnlands
afträdande till Ryssland uppkomna ömsesidiga fordringsanspråk,
hunnit afslutas, hvarunder inhämtats af inkomne
rapporter från K. M:ts Minister i Petersburg,
att, enligt förefallne discussioner, utaf den Summa
Sverige reclamerat, 1,010,799 R:dr i3 sk. 2$ r:st. jemte
bortmistade Spannemåls-räntor, ersättning med någon
sannolikhet kunde påräknas endast för 4 Poster, tillhopa
utgörande 134,007 R:dr 9 sk. g r:st., och hvarföre
K. M:t, af flere anförde skäl och omständigheter
funnit i Nåder godt authorisera Dess bemälde Minister,
att, derest förmonligare vilkor ej kunde genom dis—
cussion om de serskilde fordringsposterne betingas, eller
en större Summa i ett för allt erhållas, genom formlig
öfverenskommelse afstå från alla Svenska Kronans fordringsanspråk
i Finnland och dem på Ryska Regeringen
öfverlåta emot det attalia å Finnska sidan framställda
fordringsanspråk då och för alltid qvittades och dödades,
samt en ersättningssumma i ett för allt af i5o,ooo
R:dr utaf Ryska Regeringen till Sverige utbetaltes; så
har den 16 Julii 1824 formlig Liqvidations-Convention
Betänkanden, N:o i65. 29
härom jemväl blifvit afslutad, som, jemte fullkomligt
dödande af alla å Finnska sidan framställda fordringsanspråk
hos Svenska Kronan, tillerkänt densamma
i5o,ooo R:dr såsom ersättning i ett för allt för des9
fordringsanspråk i Finnland, hvilken Summa i December
månad samma år blifvit af dertill förordnadt Ombud
hit öfversänd.
Derefter beslutade K. M:t i Wäder den t2 Januarii
1825, att, som enligt företedt utväxlings-Qvittence,
vid ifrågavarande Liqvidations-Convention , 2000 Ducater
blifvit såsom vanlig Canzli-Present af Kejserlige
Byska Begeringen anslagne, en motsvarande Summa
skulle med 4c>oo B:dr Hamb. Banco till Cabinettet för
Utrikes brefvexlingen utbetalas af den genom Conventionen
influtne Summan, hvaraf äfven skulle utgå B.
5oo Svenskt Banco, såsom ersättning till GeneralConsnlen
af Forselles, som haft uppdrag om penningarnes
emottagande och afsändande.
K. M:t förklarade tillika, att, då flere af de å
Svenska sidan uppgifne fordringsanspråk blifvit å Ryska
sidan bestridde och den sluteligen erhållne Summan
utgjorde en ersättning i ett för allt, utan specification
af serskilde fordringar eller erkännande af något företräde
till betalning dem emellan, K. M:t ej fann lämpligt,
att då fatta något beslut rörande fördelningen af
den genom liqvidationen uppkommande tillgång emellan
de Verk och Inrättningar för hvilka fordringsanspråk
i Finnland blifvit anmaldtn, utan att K. M:t ville vid
nästa Riksdag i detta ämne till R. St:r göra Nådig
framställning.
3o Stats-Utskottets
Och enär HÖgtsalig Hennes K. Höghet Prinsessan
Sophia Albertina i lifstiden hos K. M:t gjort framställning
om otillräckligheten af den för II. K. II. anslagne
IlofhållningsSumma, i hvilken H. K. H. ö'nskat genast
kunna vinna någon tillökning, samt K. M:t ansåg Sig
blott gå Nationens önskningar til möte, då K. M:t
omfattade ett tillfälle, som då sig erbjöd, att utan
StatsVerkets betungande kunna, åtminstone till en del,
uppfylla den åstundan, H. K. II. med så mycken rätt
till K. M:ts afseende yttrat, förordnade K. M:t, i följd
häraf, att hvad af LicjvidationsSumman, efter afdrag
af ofvan beviljade utgifter, återstod, skulle intill nästa
Riksdag emot 6 för ioo:de genom serskilde Committerades
försorg förräntas, samt att af de inflytande
räntemedlen, 8000 R:drdm året skulle till H. K. H. Prinsessan
Sophia Albertina Utbetalas; hvarvid K. M:t i
Nåder tillaggt: att H. M:t ville af Egne medel återgälda
de summor, sora i kraft af detta beslut koniuio
att II. K. H. tillfalla, i händelse den af K. M:t vidtagne
disposition icke skulle af R. St:r gillas och
godkännas.
I afseende åter på fördelningen af den å Liqvidationssummän
befintliga Capital-behålJning, utgörande
l38,75o R:dr, har K. M:t funnit förekomma, beträffande
Krigsmanshusets i Wadstena af KrigsCollegiura
yrkade rätt till i6f Hemman i Nylands och Tavastehus
Län, att K. M:t redan den 3 Februarii 181g förklarat,
att Krigsmanshusets anspråk ej kunde sträckas längre
än till ersättning för de efter Freden i Fredricshamn
år 1809 obetalde räntor af samma hemman, hvilket
Betänkanden, N:o 165. 31
förklarande grundade sig derpå, att Krigsmatishuset
genom Finnlands afträdande blifvit befriadt från utbetalning
af underhåll till afskedade Krigsmän, hörande
till f. d. Finska Armeen, till följd hvaraf således all
fråga om Capital-ersättning för desse Hemman borde
förfalla.
Med afseende å innehållet af Fredricshamnska
Tractaten samt fordringsanspråkens beskaffenhet och
hvad vid underhandlingarne förekommit, är följande
fördelning af den behållne ersätt
ningsSumman
.... B:co R:dr 138,750.
af K. M:t i Nåder föreslagen:
1:0 Till Stockholms Barnshus Contant
fordran R:dr 1,86g: 34- 8.
Ersättning för borrtmistad årlig
Spannemåls-inkomst 294 T:r
27 J|:dels kappar Råg och 3o2
T:r 9k:pr Korn, beräknad
till ett Capital af „
2:0 Obetalde räntor till Wadstena
Krigsmanshus „
3:o Magazinslnrättningens fordringar,
härrörande af utborgad
Spannemål till enskilde personer ,,
4:o Arbets- och Spinnhusfondernes
fordringar tillsammans , ,,
Tillhopa R:dr 104,007: 9. 9.
Samt att återstoden, utgörande .... 34,692: 38. 3.
skulle ingå till Öfverskotterne på Statsverkets inkomster,
så framt R. St:r icke ville medgifva, att denna
5o,ooo: — —■
2>749: — 8.
48,710:10: 4*
998: 12. 1.
3a Stats-Utskottets
genom diplomatisk underhandling erhållna opåräknad*
tillgång, öfverlemnades till K. M:ts nådiga disposition
för utomordentliga diplomatiske behof, hvartill de vanlige
anslagen icke varit eller voro till räck lige.
I anledning af detta allt, har sedan Utskottet förskaffat
sig del af och granskat de redogörelser, hvilka
de serskildta af K. M.‘t, för ifrågavarande medels förvaltning,
förordnade Comiwiterade afgifvit, Utskottet
ansett sig böra upplysa:
Att, enligt K. M:ts ofvanberörde Nådiga Beslut
af den 12 Januarii i8?.5, hvilket innefattas uti ett under
samma dag till nu mera framlidne Presidenten,
StatsRådet m. m. Grefve G. F. Wirsen aflåtit Nådigt
Bref, K. M;t, i sammanhang med den Nådiga föreskriften
om Gratificationernes utbetalande till Ryska
Cabinettet och GeneralConsuln af Forselles och det återstående
ersättnings-beloppets förräntande i ofvan uppgifne
ändamål, intill dess N. framställning om Summans fördelning
blefve till R. St.*r gjord, hade i Nåder uppdragit
åt Grefve Wirse'n och StatsSecreteraren Skogman,
att vidtaga de åtgärder och handhafva den förvaltning
som erfordrades till verkställighet af K. Mits
högstberörde Nådiga beslut:
Att den Cabinettet anslagne Gratification, 4°°°
R:dr IJamb. B:co, blifvit den 16 Februarii förstnämnde
år till Hr StatsMinistern för Utrikes Ärenderne utbetald
med efter då gällande 129 sk. cours motsvarande
10,750 R:dr Sv. B;co; varande vid samma tillfälle
priset på Dukater af Mäklare attesteradt till 6 R:dr
per
Betänkanden, N;o i65.
per Ducat* hvarigenom denna utgift, efter sådan beräkning
liqviderad, skulle hafva uppgått till 12,000 R:dr.
Att de åt GéneraICönsuln af Forsselles i Nåder
beviljade 5oo Ridr blifvit på enahanda sätt och under
samma dag utbetalde.
Att vid 1828 års slut Fonden bestått: af atlanta
medel emot hypotheque, af inteckning i fast Egendom,
jemte annan säkerhet, till ett belopp afsammnn
lagdt
. . . . . . . R:dr 57,443: *6. -
Contant behållning ........ 8f,3a6: 32. -
Och hafva de belöpande räntemedlen, som
År 1825 uppgått lill
. R:dr 6219: 3?. 4-
eller tillhopa för alla 4 åren R:dr 27,346: — 7.
blifvit till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia
Albertina successive utbetaldte, i mohn som de influtit
och vederbörligt Ombud till medlens lyftning sig anmält.
Nu Och ehurU-HJtskotlet, enligt hvad dess Utlåtande
Nto 62, pag. 262 innehåller, med R. StJrs sist
församlade Revisorer instämt i det yttrande, att de i
frågavarande medlen bordt i något af Statens Penningeförvaltande
Verk vara insatte samt till redovisning upptagne,
emedan Utskottet ansett derigenom icke boidt
kunna uppkomma något hinder för verkställighet af
K. M:ts och R. St:rs blifvande gemensamma förord
-
TiIIs. Ridr i38,75o:
1826
1827
1828
,* 7702. 28. 10.
„ 7525: 37. io.
„ 5897: 4 o. 7.
3 B.
3
34 Stats-Ut skottets
nande om Summans fördelning; likväl och sora, i nu
förevarande fråga om den serskilda förvaltning, hvarunder
desse medel varit ställde, Utskottet inhämtat,
att, allenast af Nådig Omtanka för H. K. H. Prinsessan
Sophia Albertina i lifstiden, och i anseende till befunnen
otillräcklighet af den för H. K, H. på Stat anslagne
HofhållniugsSumma, K. M:t meddelat Dess Nåd.
föreskrift, att, under tiden till R. St:rs Sammanträde,
medlen skulle fruktbare göras, hvarigenom någon förlust
för det allmänna destomindre ägt ruin, sora, i
hvilken Kronans Cassa Summan blifvit insatt, afkastning
deraf för StatsVerket hvarken varit att påräkna
eller kunnat erhållas; alltså har Utskotlet, efter framställning
af ofvannämnde förhållanden, funnit någon
vidare anmälan till R. St:r i anledning af denna utaf
K. M:t vidtagne disposition icke böra äga rum.
Beträffande den af K. M:t i Nåder föreslagne
fördelning af återstoden på LiqvidationsSumman; så
befinnes, hvad angår Stockholms Stora Barnhusb fordran
för mistad Ärlig Spannemåls-inkomst från Finnland,
(beräknad i K. M:ts Nåd. Skrifvelse till sammanlagdt
51,869: 34. 8.), att, efter Nåd. framställning af
K. NI:t, till R. St:r vid i8i5 års Riksdag af den svåra
belägenhet, hvaruti denna Barnhus-Inrättning råkat,
genom flere olyckliga omständigheter, i synnerhet genom
StorFurstendömet Finnlands afträdande till Ryssland,
hvarigenom Barnhuset, som allt ifrån sin början år
1637 fått af detta, likasom andre Sveriges Landskap
uppbära 4o:de delen af Kronans behållna TiondeSpannemål,
blifvit en sådan till omkring 3oo T:r Sp:ml
Betänkan il en, ?f:o |65. 35
om aret uppgående inkomst beröfvad, II. St:r, enligt
deras tindcrd. Skrifvelse det) i4 Julii r8)5, redan beviljat
Barnhus-Inrättningen ersättning för denna förlorade
inkomst från Finnland, så medelst, att, af den
i BevillningsFörordningen faststälde Stämpel-afgiften,
4 sk. å hvarje par Spelkort som till verkades, R. St:r
anslogo åt Barnhus-Inrättningen hälften af den afgift,
som sålunda borde i Stockholm erläggas, med rättighet
för Barnhus-Direction, att sjelf uppbära och controllera
hela berörde afgift, deraf den andra hälften
borde af Directionen till RiksgäldsContoret lefvereras.
Barnhusinrättningens inkomst häraf har, enligt
företedde Räkenskaper, belöpt
00
Ci
till
798:
.4.
1817
—
565:
3o.
1818
—
95o:
—
*819
—
855:
24.
1820
—
687:
36.
1821
—
618:
—
1822
—
410:
24.
»8a3
—
366:
—
1824
—
276:
—
*n
c*
CO
—
34o:
24.
1826
—
198=
24.
1827
—
168:
—
1828
—
166:
24.
Under hvilka i3 år, således per medium 492 R:dr
B:co årligen utgjort den ersättning Inrättningen, efter
R. Sttrs ofvanberörde Beslut, uppburit för den åt liga
4o:de delen af Kronans behållna TiondeSptml frÄn
36 S t a ts - U t s k o 11 é t s
Finland, hvilken Inrättningen frångeck, och sora en
ligt
en år 1818 till K. M:t afgifven underdånig uppgift
på beloppet, för bägge åren 1808 och 180g utgjorde
sammanlagdt 294 T:r 27 f J k:pr Råg och 3oa
T:r 9 | k:pr Korn, i värde upptagne då, efter 7 *-
R:dr för Rågen till 2,26c: 32: 4- och efter 5 R:dr 40
*k. fö'r Kornet 1763: 18., tillhopa för begge åren
4,024? 2. 4'> hvilka, tillika med de i K. M:ts Kådiga
skrifvelse särskildt upptagne 1,869: 34. 8., äro i Barnhusinrättningens
Räkenskaper, såsom dess i Finland
utestående fordringar, upptagne.
Och som Utskottet, då nu mera icke någon sådan
inkomst från Finland till Svenska Kronan inflyter,
hvaraf Barnhusinrättningen kan få den förut tillgodonjutna
4°?de-delen uppbära, utan denna förmon
för Inrättningen , så vidt densamma ej redan af R.
St:r ersatt blifvit, måste anses hafva med fonden,
hvaraf den tilldelades, gått förlorad; så och då i följd
häraf något större fordringsbelopp, för från Finland
förlorade Inkomster, nu mera skäligen icke bör Stockholms
Stora Barnhus tillerkännas, än det hvartill Inrättningens
vid Krigets slut och Finlands skiljande
från Svenska Kronan derstädes innestående, ännu oguldne
Spunls-fordringar uppgått; tillstyrker Utskottet,
att samma fordringsbelopp tillhopa upptagit i Inrättningens
Räkenskaper till 5,898 R:dr 37 sk. Banco
, må, såsom ostridigt Inrättningen tilldelas af de
nu ifrågavarande medlen, men all vidare ersättning
af Kronan, som med icke mindre än omkring
3169 T:r Sp:ml samt 1166 R:dr 32 sk. penningar
Be-tänkande-n, N:o 165.
37
, å il igen denna Inrättning understödjer, anser Utskottet
icke böra äga rum.
Emot godlgörandet af de upptagne Posterne till
Wadstena Krigsmanshus för obetalde
har Utskottet icke funnit något att erinra.
Men då till följd af K. M:ts Nåd. förordnanden
den 2t April 1825 och den 25 Maji 1827, Arbetsoch
Spinnhus-Fondernej hvilka förut stått under K.
skick de då befunnos, till Disposition af Styrelsen öfver
Fängelserne och C01 rections-Inrättningarne i Riket
, och således nu mera icke utgöra några särskildta
fonder , utan ingått i anslagen för nämnde Inrättningar;
tror Utskottet det för desse fonder upptagne
fordringsbelopp 998: 12. 1.,
nu mera böra tilläggas öfverskotterne på Statsverkets
Inkomster, dit Utskottet anser den af K. M:t upptagne
återstod af 34,692 R:dr 38 sk. 3 r. äfven böra ingå.
Blifvandes, i händelse af R. St:s bifall till hvad
Utskottet sålunda, i afseende på fördelningen af den
influtne ersättningsSmnman, tillstyrkt, en tillökning
i de nu disponible Öfverskottsmedlen alt påräkna till
ett belopp af 81,664 R:dr Banco.
Och lära R. St:r jemväl tillåta, att de i vederbörande
Ver ks räkenskaper ännu balancerade summor,
Räntor
samt till Allmänna Magazinslnrättningen,
dess fordringar för utborgad Spannemål
till enskilde personer
48,710: 10. 4-
2,479: — 8-
Comn>erceCollegii förvaltning, öfverlemnats, i det
38 Stals-Ut skottet*
för fordringar i Finnland, hvilka af de influtne i5o,ooo
R:dr ej ersatte blifva, måga få afskrifvas.
Den 6 Junii 1829.
N:o 166.
Utlåtande i anledning af inkomne anmärkningar
vid någre af Utskottet afgifna Betan»
kanden.
Till Utskottet hafva blifvit återremitterade:
från Högl. Riddcrskapct och Adelli Utlåtandet N:o 5o,
angående inrättandet af ett R. St:rs Archiv:
från Vällojl. Borgare Siandet i:o Utlåtandet N:o i4,
angtde af Marstrands Stad sökt ersättning för utgjord
inqvartering; 2:0 Utlåtandet JV:o 83, örn ersättning
till Staden Philipstad och andre Städer för
TullBetjentes samt deras Enkors och Barns underhåll;
3:o Utlåtandet N:o 85, ang:de anslag af jord
till ökadt utrymme för Eskilstuna Stad;
samt från Hcderv. BondeStåndet Utlåtandet N:o 4°>
ang:de inrättandet af en Allmän Klubb för alla
Fyra RiksStåndens Ledamöter.
Enligt ankomne ProtocoIlsUtdrag hafva dock förstnämnde
Utlåtande N:o 5o blifvit bifallet af H. PresteStåndet,
V. BorgareStåndet och H. BondeStåndet, de
3:ne näst derefter nämnda, godkända af H. Ridd. och
A., H. PresteStåndet och H. BondeStåndet, samt det
sistnämnda eller N:o 4° gdladt af H. R. och A., H.
PresteStåndet och V. BorgareStåndet. Och då, likmatigt
69 §. RegerrngsFormen, desse mål således äro af
Betänkande», N:is 166, 167, 168. 3g
R. St:r afgjorda; har Utskottet, i följd af de gjorda
anmärkningarne ieke kunnat desatnma under vidare
åtgärd taga. Den 17 Junii 182g.
N:o 167.
Vördsamt Memorial. R:g:s-A.
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomne ProtocollsUtdrag,
hafva R. H. St:r gi/lat Utskottets Betänkande
N:o 4o inrättande af en allmän Klubb för alla Fyra
RiksStåndens Ledamöter. Och som verkställigheten af
detta beslut kommer att uppdragas åt RiddarhusDirectionen
samt åt de öfriga 3:ne RiksStåndens CanzliDirectioner
gemensamt, så har Utskottet ansett sig böra
härom serskildt erinra, på det ofvanbemälde Directioner
må, genom hvarje RiksStånd, till efterrättelse och
iakttagande, erhålla del af R. H. St:rs ifrågavarande
Beslut. Den 17 Junii 1829.
N:o 168-
Utlåtande, ang:de väckt fråga om löneförhöjning
för R. St:rs Justitiae-Ombudsman. (R:g:s-A.)
Uti en hos Högl. R. och A. väckt samt till Utskottet
remitterad motion har Hr Hjerta, Gustaf, under förklarande,
att han visserligen vore bland dem, som ansåge
Justitiae-Ombudsmans-Embetets organisation kunna
på ett ändamålsenligare sätt inrättas, likväl och då
4o
Stats -Utskottets
Grundlagsenliga Institutioner icke kunde så snart förbättras,
samt det vore af stor vigt att under tiden R.
St:r i delta deras Embete kunde använda utmärkte
och kunnige män, föreslagit, att Justitice-Onibudsmannens
Lön matte fastställas till Sooo R.dr om ärets I
anledning af hvilken motion Hr von Hartmansdorff ,
August, inom samma PriksStånd yttrat, att han icke
funne lika talande skäl för den föreslagne tillökningen
i Justitieombudsmannens Lön, som för löneförhöjning
för JustitiéeRåden, enär den förre under utöfningen af
sitt Embete bibehöile dess förut innehafvande Tjenst,
hvadan Hr von Hartmansdorff ansåge att förhöjning i
JustitiasOmbudsmannens lönevilkor endast borde äga
rum i den händelse, att den som härtill utsåges icke
förut beklädde något Embete, hvaraf lönen motsvarade
skillnaden emellan Justitia;Ombudsmans och Justi
tias Prads-lönerne,
Vid öfvervägande häraf och med afseende på hvari
Hr vou Hartmansdorff anfört har Utskottet ansett sig
icke böra tillstyrka någon tillökning i den å Stat för
R. St:rs Justitieombudsman uppförde lön, Den 17
Junii ifctey.
i anledning al de hos Väliofl. BorgareSlåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Utlåtande
Wto 90 offer Expeditions-Utskottets Me
-
N:o 16g,
Betan kanden, N:o 169. 170. 4*
morial N:o 22, angående tillökadt biträde
vid Correctur-läsning. (R:g;s-A.)
Enligt Utskottet tillhandakomne ProtocolIsUtdrag,
liar ofvanberörde Utlåtande blifvit hos Högloft. Ridd.
och Adeln, den x April, lagdt till Handlingarne. Högv.
PresteStåndet bar jemväl den 9 Juni, med bifall till
Expeditions-Utskottets ifrågavarande Memorial , låtit
lagga samma Utlåtande till Handlingarne; äfvensom
Hederv. BondeStåndet, d. x April, afslagit nyssnämnde
Utlåtande. Och då Expeditions-Utskottets Memorial
således är af 3:ne RiksStånd gilladt, så kunna de emot
Stats-Utskottets deröfver afgifna Utlåtande framställde
anmärkningar icke fordra någon ytterligare handläggning,
hvilket till svar på återremissen, Utskottet, får
härmedelst Yällofl, Borgat éStåndet tillkännagifva. Den
17 Junii 1829.
N:o 170.
Utlåtande öfver Hr Friherre Wrangels, Henning,
motion om införskrifning från England,
för Statens räkning, af en Cylindrisk
Boktryckare-Präss. (R:g:s-A.)
Högh Ridd.och Adeln har, medelst ProtocollsUtdrag af
den 3o Mars, till Utskottet remitterat en af Hr Frih.
Wrangel, Henning, hos bemäldte RiksStånd gjord motion,
hvari Hr Friherren, i afseende på tryckningen af
RiksStåndens Protocoll och Bihanget dertill, föreslagit,
^2 Stats-Utskottets
att tili nästa Riksdag anstalt måtte göras, att från
England förskaffa en Cylindrisk Boktryckare-präss af
den nyaste uppfinning, hvarigenom, efter motionärens
yttrande, skall vinnas en otrolig fortgång i tryckning
och lättnad i arbete för den, som har correcturen
om hand.
Utskottet känner väl icke inrättningen af den uti:
motionen omförmälde Boktryckare-Prässen, men vill
derföre icke betvifla motionärens uppgift, att ju, genom
användande af en så beskaffad tryckpräss, den så
kallade afdragningen eller sjelfva trycknings-åtgärden
skulle kunna fortskyndas, ehuru Utskottet icke kan
inse, att, i afseende på correcturet, någon lättnad jemväl
skulle kunna åstadkommas.
Förhållandet härmed må likväl vara hvilket som
helst, så anser Utskottet dock införskaffningen af förbättrade
Boktryckare-prässar böra, såsom en förStaten
främmande åtgärd, öfverlemnas åt den enskilda speculationen
och omtankan; på grund hvaraf Utskottet
finnér sig icke kunna tillstyrka bifall till den ifrågavarande
motionen. Den 17 Junii 1829.
N:o 171.
Utlåtande, i anledning af yrkad indragning
utaf de i K. Kammar- Bergs- och CommerceCollegierne
varande PresidentsEmbeten.
(U. A.)
Till Utskottet har blifvit remitteradt ett till Högh
R. o. A. af Herr Rosenquist af Åkershult, F. L., in
-
'Betänkanden, Nio 171, 172. 4^
gifvet Memorial, deruti, på anförde skä 1, hemställes,
att de i berörde K. Gollegicr varande PresidentsEmbeten
mätte indragas och de samma Embeten anslagne
löner och Taffelpenningar StatsVerket besparas; i anledning
hvaraf Utskottet får vördsamt tillkännagifva,
att som detta ämne äger gemenskap med den hos R.
Stlr vid flere Riksdagar förehafde fråga om förändring
i organisationen af Rikets StyrélseVerk och detsamma
äfven, i sammanhang dermed, blifvit, i grund
af Serskildta Utskottets vid sednaste Riksdag afgifne
yttrande, hos K. Mit i underdånighet anmäldt samt
således beror på hvad som i liufvudfrågan vidgöres;
så hemställer Utskottet, att förrberörde Motion må
förfalla. Den 17 Junii 182g.
N:o 172.
Utlåtande, angående indragning af VexelControlleursBefattningarne.
(U.-A.)
Uti ett från Yällofl. BorgareStåndet till Utskottet remitteradt
Memorial har Herr Jan Lamberg förnyat
den vid förra Riksdagen väckte fråga om Indragning
af VäxelGontrolIeursBeställningen samt, med anförande
att samma befattning icke är af ringaste nytta ,
helst den ingalunda kan förekomma missbruk, om sådane
begås, men indragningen deremot föranleder till
besparing uti Statens utgifter, hemställt att underd.
anhållan hos K. Mit måtte göras om indragning af
merberörde Beställning; uti hvilken hemställan Herrar
Sandblad och Ekerman sig förenat.
44 Stats-Utskottets
Utskottet, sora inhemtat, att, jemlikt K. M:t*
derom meddeldta Nåd. föreskrifter, de af RiksStatens
8:dfc HufvudTitels Besparingar intill sistl. Riksdag bestridde
arfvoden i och för Controllen vid VäxelNoteringen
i Stockholm och Götheborg alltsedan utgått af
Andra HufvudTitelns besparingar,
hemställer vördsamt, att, i likhet med hvad R. Stlr
uti Deras d. 23 Oct. 1823 till K. M:t aflålne underdåniga
Skrifvelse angående RiksStatens 8:de Hufvudlitel
i denna fråga förklarade, förnyad underd.
anmälan hos K. M:t måtte göras, att derest uppdragen
med VexelNoteringarne i Nåder pröfva*
böra än vidare fortfara, de dertill erforderliga kostnader
måtte anordnas utaf den å sistnämnde HufvudTitel
till K. Mits Nåd. disposition i och för extra
utgifter, uppförde årliga AnslagsSumma.
Den 17 Junii 182g.
N:o 175.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion om
Anslag lill inköp af trenne Taflor.
(U.-A.)
U"ti Memorial, som till Utskottet blifvit remitteradt,
har Herr Friherre Klingsporr, Fr. Ph., anfört, att,
då Lönetillökningar för nästan alla Stater och Embeten
vid denna Riksdag föreslås som nödvändige,
det äfven skulle kunna synas, som. K. Academiens för
de fria Konsterne Stat kunde påkalla någon välvilja af
R. Stn; af hvilken anledning och med fästad upp
-
Betänkanden, N:o 173. 45
märksamhet på den verkliga tillfälligheten att för närvarande
uti Riket finnas 3 å 4 Artister af första rangen
, Herr Friherren, under förhoppning att någon
gång Nationens skatter i Konstväg samlas och iordningställas,
hemställt att 3ooo R:dr Banco för denna
gång måtte blifva anslagne, till beställande för ett
blifvande NationalMusei räkning , af en Tafla utaf
hvardera af desse Konstnärer, såsom ett Landskap och
2tne HistorieSujetter, helst ur Svenska Historien; uti
hvilken hemställan Herr Anckarswärd, August, sig förenat,
med tillägg, att om Motionen bifalles, Förslagets
utförande matte åt Motionären sjelf uppdragas.
Då, på sätt i Utskottets under N:o >43 afgifne
Utlåtande, angående RiksStatens Femte HufvudTitel,
omförmäles, brist på utrymme förefinnes för de redan
befintelige Staten tillhörande Taflor, hvilkas vårdande
i saknad af nödigt anslag för deras underhåll
och renovation skall äfventyra*,
anser Utskottet sig sakna skäl att Motionärens förrberörde
Förslag om flere Taflors anskaffande understödja.
Den 17 Junii 182g.
Reservation:
Af Herr Assessoren P. Lagerhjelm. Utskottet
motiverar sitt afslag på hvad som uti Betänkandet
N:o i43 förekommer. Detta innehåller afstyrkande
vid ett hegardt anslag för en Musaei byggnad, stort
R:dr i5o,ooo, i betraktande till de mångfaldiga angelägna
behof, som påkalla bidrag af Statens inskränkta
tillgångar; men deremot tillstyrkande af anslag håde
för eu gång och årligen, på det att taflorne mut
-
te kunna tillbörligen vårdas. Vid detta tillstyrkande
hafva inga väsendteliga anmärkningar blifvit i RiksStånden
gjorda. Med ifrågavarande motion synes egenteligen
hafva åsyftats att förekomma den händelse
att Rikets Musaeum skulle sakna arbeten af sådane
Konstnärer, hvilka det alltid blir en ära för Riket att
hafva ägt. Det anslags måtta sorni motionen begäres,
har äfven väckt min uppmärksamhet; hvartill kommer
att anslaget å Stat för Ledamöterne af fria konsternes
Akademi, icke på längre tid undergått någon
förändring, under Myntvärdets oafbrutna fallande. På
dessa förenade skäl, och då den Allmänna Opinion
odeladt stadgat sig för de utmärkta Konstnärer, hvilka
kommit i åtanka vid denna motion, anser jag mig
böra för densamma tillstyrka bifall, i det säkra hopp
att Rikets Ständer icke äro likgiltiga om Landsmäns
förtjenster och den ära, som derifrån tillflyter nationen
sjelf.
Häruti har Herr Lagman Noreas instämt.
N:o 174.
Utlåtande, angående ifrågaslälld belöning för
Assessoren J. P. Juringius. (U.-A.)
Uti Memorial, som Högloft. R. o A. till Utskottet remitterat,
har Herr Peresvetoff Morath, C. A., andragit,
huruledes Assessoren J. P. Juringius vore en bland
dem som för nyttiga uppfinningar sig kanske mäst utmärkt
och dervid haft hvarken enskild kostnad eller
möda ospard. Och har, med uppgift å beskaffenhe
-
Betänkande», N:o 174. 47
ten af 4 s& kallade Patentcr, dem Juringius, med anledning
af Kongl. Förordningen om uteslutande Privilegier
af den 28 April 181g, skall erhållit, Motionären
hemställt, att för en af berörde uppfinningar
eller ett nytt ganska enkelt och kraftigt sätt, att använda
Menniskotyngden genom trampning, och hvarigenom
Juringius kunnat, med sitt med nämnde uppfinning
försedde Fartyg Gefion, i slutet af år 1826
flere gånger föra en myckenhet varor och äfven Passagerare
emellan Norrköping och Stockholm, på lika
mångå dagar, som flere seglande Fartyg dertill behöfde
veckor samt i Junii och Julii månader år 1827,
då eri stark och ihärdig vestlig vind hindiade andre
Fartyg alt framkomma med den Spannemål som flere
orter i Riket behöfde, för att stilla sin hungersnöd,
framgå med 200 Tunnor Råg härifrån till Nyköping
på 3:ne dagar med 6 Trampare, Skepparen och Lotsen
oberäknade. Äfvenledes hade Juringius ådagalagt
nyttan af så kallade Tramp-Qvarnar, hvarmedelst
Mjöl och Gryn af hvad beskaffenhet som helst kunna
på ganska kort tid till husbehof erhållas. I anledning
hvaraf och då nämnde Fartyg kunde fortskaffa»
en Sjömil i timmen och troligt vore att Trupper, på
en niondedel af den tid, som nu vanligen fordrades
att marchera t. ex. emellan Norrköping och Stockholm
landvägen, skulle genom trampning och segel
kunna sjövägen framkomma, hvarigenom Kronoskjuts
och Inqvartering i Landet kunde mycket besparas,
oberäknadt vinning af tid och besparing i kläders
slitning m. m., Motionären, under åberopande af flere
48 Stats -Utskottets
andre raeddeldte belöningar för uppfinningar åt ser*
skildte Personer, hemställt, att en summa af io,öoo
R:dr Banco måtte anslås såsom belöning åt Assessoven
Juringius för sin trampinrättning, ehuru Juringius med
en sådan summa ej blefve fullt ersatt för den tid och
de kostnader han under nära 7 år användt, för att i
mekaniskt hänseende gagna Fäderneslandet.
Härvid har Herr af Grubbens, IG W., hufvud*
sakligen anmärkt, att han icke ansåge de i förevarande
Motion anförde uppgifter vara så påtagliga eller bevi*
sande den ifrågakomue Tramp-Inrättningens gagnelig*
het, att någon belöning derföre borde Juringius med*
delas, serdeles som berörde inrättning ej vore någon ny
uppfinning, enär i andre Länder dylika förut funnit?;
hvarefter motionären uti ett till Utskottet afgifvet Memorial
ytterligare meddelat åtskillige upplysningar och
uppgifter i ämnet, under bifogande af flere bevis och
handlingar, som till mer och mindre del vitsorda desse
Tramp-inrättningars nytta så för Staten som för
enskilte*
Utskottet förmodar, att om ifrågavarande TrampInrättningar
äro af den beskaffenhet och det värde,
som Motionären uppgifvit, Uppfinnaren icke lärer sakna
uppmuntran och ersättning medelst deras afyttrande
åt enskilte personer, utan anspråk af ersättning från
Statens sida; af hvilken anledning och enär merberörde
uppfinning ej undergått det officiella bedömande, sorn
synes erforderligt till beredande af behörig pröfning,
huvuvida densamma är af den vigt och nytta att någon
be
-
Betnnkanden, N:is 174, 175. 49
Belöning må kunna uppfinnaren meddelas, Utskottet
anser sig
ej kunna tillstyrka bifall å Herr Pereswetoff Moraths
förberörde Motion. Den 17 Junia 182g,
N:o 175.
Utlåtande, i anledning at K. M:ts Nåd. Remiss
af Handlingarne i målet, angående inköp af
Hemmanet Mellby för Staden Strömstads
räkning utaf allmänna Medel. (U.-A.)
O
A nämnde Stads Äldstes och Borgerskaps vägnar har
lios K. M:t RiksdagsFullmäktigen Hr Sam. Meijer i
underd. anhållit, att, som Borgerskapets vanmakt betager
detsamma all möjlighet, att inom sig skaffa tillgång
till erläggande af nedsatt Köpeskilling för Hemmanet
Mellby, hvars ägare frånvunnit Staden dess betesmark,
K. M:t i Nåder tacktes,anslå samma Hemman
åt Staden, hvarigenom omkring 1000 fattige Innevånare
kunna bibehållas vid utsigten att uti sitt arbete finna
sin bergning; hvarjemte, såsom ytterligare stöd för
Lerörde anhållan, Hr Meijer i underd. anfört, att loealen
för Strömstad, som är bygd på berg och endast
deraf omgifven, erbjuder der ej, i likhet med den för
andre smärre Städer i Pöket, någon utväg för Innevånarne,
att underlätta lefnadsbehofven genom trädgårdsplantering
eller åkerbruk; att Stadens enda fördel ligger
uti belägenheten vid Hafvet, derigenom ock Närin3
B. 4
5o Stats -Utskottets
garne endast omfattat Fiske och Handel, men sedan
dels Fisket, i och nied detsamma sorn sillen upphörde
att komma till Svenska kusten, ej mera erbjudit på
nära 3o år någon export-artikel, utan endast medel
för den fattigare Classen att lifnära sig samt dels
Skogstillgången blifvit så inskränkt, att den ej heller
nu mera är föremål för skeppning; så visade sig
ock genast för handeln å denna ort de mest missgynnande
utsigter, att hoppet om sjelfbestånd, medelst
den inskränkta handeln med kringboende Landtman
och Allmoge, försvann i samma stund som Norrige
förenades med Sverige, emedan Strömstad, i anseende
till olikheten uti båda Rikenas TullLagar, icke kunnat
täfla med sina grannar, hvarken uti ett sorteradt varulager,
eller uti prisen, hvilka numera lockat Innevånarne
i Landet omkring Staden, att i Norrige handla
sina behof, hvarigenom Strömstads både ut- och inländska
Handel blifvit öfverflyttad på de vid Gränsen
belägne Norska Städer; att med ett nära tillintetgjordt
Fiske, med en afstannad handel och i saknad af jord
och allt annat Näringsfång fattigdomen i Staden måste
ovilkorligen öka sig; och att Staden, som i synnerhet
lidit mycket under de krig Sverige altsedan 1700-talet
fört med Norrige, väl af Konung Carl XII, såsom
ersättning för hvad Staden förlorat, undfått tvenne
Hemman, egenteligen ämnade till muhlbete, men genom
en Rättegång, som för några år sedan börjades
af ägaren till det nästgränsande hemmanet Mellby,
mistat icke allenast större de^en af detta muhlbete,
utan ock nära halfva delen af den plats, hvarå Staden
Betänkan (i en, N:o 175. 5t
är bygd, derigenom Stadens Innevånare förlorat sista
medlet försitt uppehälle, och en stor del af deni, som
köpt sina Tomter och derå uppfört Boningshus, gått
i mistning af sin äganderätt och ställde utom Stadens
grund, på en ofri grund, der de bero af ägarens godtycke,
i fråga om hvad eller huru mycket de böra
årligen betala för rättigheten alt bebo sine egne Hus;
varande, med åberopande af K. M.'ts Nåd, Befallning,
värdet af det begärdia Hemmanet Mellby utröndt och
enligt vid den underd. ansökningen bilagd Beskrifning
uppgifvet till 6000 R;dr Banco,
Utskottet, till hvars åtgärd Handlingarne i ämnet
medelst K. Mits Nåd. Remiss af d. 28 sist!. Mars blifvit
öfverlemnade, får vördsamt tillkännagifva, att Utskottet
anser en så beskaffad Utgift, sora den i förrberörde
underd, ansökning åsyftas, destomindre böra
af StatsVerkets för andre oundgänglige behof påräknade
Medel bestridas, som andre Rikets i betryck varande
Städer icke lära sakna lika giltiga skäl sorn Strömstad
att af det allmänna begära understöd; hvadan
Utskottet hemställer:
att någon inlösen af Hemmanet Mellby för Strömstads
Stads läkning utaf Statens medel ej må äga
rum. Den 17 Junii 182g.
\
N:o 176.
I anledning af erhållen återremiss af Utskottets
Utlåtande N:o 58, angrde väckt fråga
i
Stats-Utskottets
om de så kallade DjeknePenningarnes upphörande.
(k-A.)
Af inkomne ProtocollsUtdrag bär Utskottet inhämtat
att vid dess ofvanberörde Utlåtande blifvit erinradt:
hos II. Ridd. och Adeln,, af någre Ledamöter, dels att,
utom det olämpliga sorn Jåge i sjelfva systemet af
Utskylders utgående efter matlagen, det hittills iakttagne
uppbördssättet af ifrågavarande afgift 5,800 R:dr,
som skulle upptagas af omkring 1,800,000 Personer,
vore ett skäl, hvarföre samma afgift borde upphöra,
emedan den ökade det invecklade af Kameral-Verket,
och att derföre, om Utskottet ej kunde tillstyrka upphörandet
af DjeknePenningarne, de åtminstone måtte
på samma sätt som Lagmans— och Häradshöfdingeräntan,
ingå lill SlalsVerket och derifrån till LäroVerken:
dels att, då Kongl. Proposition om reglering
af Anslag till LäroVerken i allmänhet vore gjord, det
synts lämpligast, att Utskottet i sammanhang dermed
ville taga denna angelägenhet i betraktande och föreslå
Djekne-Penningavnes upphörande samt ersättning
till Consistorierne för deras belopp, hvilket skulle föranleda
enkelhet i uppbörden inom flere Län; dels ock
att behofvet af den ifrågavarande afgiftens bibehållande
nu mera, efter något öfver 200 år efter dess tillkomst
för upphörandet af tillåtelsen för fattige Studerande,
att vandra ikring och begära hvad de behöfde
för sitt underhåll vid LäroVerken, icke blifvit -af Utskottet
ådagnlagdt; men i händelse dess fortfarande för
Consistorierne förefunnes, borde dock inkomsten upp
-
Betan k anden, N:o 176. 53
tagas på Stat ibland StatsVerkets Extraordinarie Inkomster
och uppföras till utgift ibland de medel, sorn
kunde anvisas för fromma stiftelserj med rättighet
för Consistorierne att lios K. M:t anmäla behofvet^
och efter dess Nåd. pröfning undfå sine anordningar
deraf intill nästa Riksdag, hvarom Skrifvelse till K.
M:t borde aflåtas, med anhållan, ej mindre att K. M:t
täcktes i Nåder anbefalla, det med lefvereringen och
redovisningen af Djekne-penningarne hädanefter måtte
ske lika som med de öfrige KronoUtskylderne, hvilka
ingå till StatsYerket, än ock att K. M:t vid nästa Riksdag,
efter föregången undersökning täcktes gifva R. St:r
Nådig Proposition i ämnet.
Och är inom H. BondeStåndet anmärkt, hufvudsakligen,
att det vore destomeru orimligt att bibehålla
ofvanuämnde afgift, som densamma känbarast träffade
den fattigaste Classen ,• att bibehållandet af Djeknepenningarne
stöde i strid med förslaget till en förenklad
methode för GrundSkalternes utgörande och förkorrtning
af jordeboken, äfvensom att man dessutom icke
ägde någon upplysning eller åtminstone icke någon
controll på huru medlen användes.
Uti det återremitterade Utlåtandet anser Utskottet
sig tillräckeligen hafva utvecklat de orsaker, af hvilka
Utskottet funnit den ifrågavarande Afgiften böra, på
sätt som sker, än vidare fortfara. Och som hvad ofvan
blifvit anfördt icke gifvit Utskottet anledning att
förändra dess i ämnet redan yttrade öfvertygelse, hvilken
blifvit delad af de 2:ne öfrige RiksStånden, som
bifallit Utskottets Förslag; så får, å den erhållne åter
-
54 Stats-Utskottets
remissen, Utskottet sådant H. R. och Allein samt Hederv.
BondeStåndet tillkännagifva. Den 17 Junii 182g,
N:o 177.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nådiga Remiss
rörande den Forssel-ersättning, sora
till Statsverket Rör gifvas af de Räntegifvare,
hvilka blifvit befriade från skyldigheten
att in natura lefverera Hö och Halm
till Kongl. Hofstallet. (I-A.)
Hos K. M. hafva R. Stil* vid sista Riksdag, med tillkännnagifvande
i underd. af deras beslut, att de Räntegifvare
i Upsala j Stockholms, Södermanlands och
Westmanlands Län , hvilka dittills in natura lefvererat
de deras Hemman ålagde Hö- och Halm-räntor,
antingen till K. M:ls Hof-Stall i HufvudStaden, eller
för HofStallets räkning på anvista ställen, skulle dädanefter
derifrån befrias och derföre erlägga lösen ,
efter Markegångspris, i underd. anhållit, alt K. M:t,
efter vederbörandes hörande, i Kader täcktes bestämma
,deri forssel-ersättning, som Räntegifvarne kunde
finnas böra, jemte lösen efter Markegång, till Statsverket
erlägga; Och sedan K. M:t efter det Räntagifvnrne
i ofvannämnde Län hörde blifvit samt K. KammarCollegium
och K. StatsContoiret tillika med K.
M:ts Befallningshafvande med utlåtande i ämnet i
underd. inkommit, tagit R. St:rs berörde underd. anhållan
i öfvervägande, samt dervid under den ig Ja
-
Betänkanden, N:o 177. 55
nuarii 1825 i Nåder förordnat, att denna forssel-ersättniug
borde intill R. St:rs nu varande Sammankomst
utgöras med 1 sk. 4 r:st., för hvai je Lispund
Hö och Halm, enligt den för Ränte-Spannemålen bestämda
grund; så har K. M:t, i afseende på frågan,
huruvida och till hvad belopp samma forsselersättning
må för framtiden utgå, under den 19 November sist—
lidit år till Utskottet öfverlemnat de derom till
K. M:t ingifne Handlingar.
Af desse har väl inhemtats, alt Räntegifvarne,
oaktadt den verkliga förmon som dem genom Befrielsen
från Räntans utgörande in natura tillskyndas, likväl
dels helt och hållet undandragit sig all forssej-ersättning,
dels till obetydligt och mycket olika belopp
i allmänhet erbjudit en sådan och att blott en ringa
del velat åtaga sig en eller flere skillingars afgift per
Lispund , äfvensom att K. M:ts Befthde härom yttrat
sig olika och föreslagit från 2 sk. 8 r:st., 1 sk. 4 rist.
samt 1 sk. till endast 8 r. B:co Lispundet.
Dock sorn K. Kammai Collegium och K. StatsContoiret
gemensamt tillstyrkt antagandet af den utaf
K. M:ts Befthde i Westmanlands Län föreslagne beräkningsgrund,
alt nemligen, med anledning af K.
Förordningen den 22 Julii i8o3, sorn fastställer i
Forssel-lön för den indeldta Afrads- och KronoTionde
Spannemålen 16 sk:r per Tunna , hälften Råg och
hälften Korn, hvilken vanligen skall väga 12 Lispld ,
ifrågavarande ersättning må blifva 1 sk. 4 r. per Lisp.
RänteStråPersedlar för samtelige Räntegifvarne, hvilka
sådaue hittills för K, HofStallets läkning in natu
-
56 Stats-Ut skottets
ra utgjort; altså har Utskottet funnit sig höra föreslå:
det R. St:r inäga bifalla, att äfven för framtiden
forssel-lön för de till K. Hofstallet anslagne Höoch
IdalmRäntor, hvilka, till följd af R. St:rs Beslut,
nu mera böra af Räntegifvarne i Upsala,
Stockholms, Södermanlands oell Westmanlands Län
efter Markegångspris lösas, varder ttll i sk. 4
per Lispund bestämd. Den 17 Junii 1829.
N:o 178.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts d. 10 sistl. Apr.
aflåtne Nåd. Remiss till Utskottet, af Handlingarne
i målet, rörande f. d. Arrendatorn
af Gripsholms Kungsladugård, Inspectoren H.
Håkanssons underd. ansökning om eftergift
af obetaldt arrende. (L-A.)
Af berörde Handlingar har Utskottet inhemtat, att,
sedan K. M:t, i Nåd. Skrifvelse till K. KainmarColfegium
den 25 April 1826, förordnat, att Håkansson,
i anseende lill dess betydliga förluster vid den år 1825
samma KungsLadugård öfvergångne vådeld, skulle, så
vida Jöftesmännen för arrendet det medgåfvo, lemnäs
anstånd, till dess KungsLadugården afträddes, roed
betalningen så väl af hvad utaf 1825 års arrende kunde
vara obetaldt, som af arrendet för den återstående
tiden; så har Håkansson, hvars arrenderätt den 14
Mars sistl. år tilländagått, uti underd. ansökning den
26 i samma månad hos K. M:t i underd:het anhållit,
Beta n handen, N:o 178. 57
ali, då ej mindre de betydliga förluster lian genom
eldsvådan lidit, än sedermera bafde utgifter till förskaffande
af husrum för sig, hustru och flere oförsörjda
barn, så medtagit hans få tillgångar, att, oaktadt
bästa vilja, att göra rätt för sig, han vore alldeles urståndsatt,
att kunna det återstående arrendet betala,
K. M:t täcktes, med behjertande af Sökandens genom
branden iråkade utblottade tillstånd, antingen af gunst
och Nåd befria honom ifrån betalning af det återstående
arrendet för KungsLadugården, eller ock denna
baus underd. bön till R. St:r framställa, och emedlertid,
intilldess De sig deröfver yttrat och K. M:t sitt
Nåd. Beslut fattat, Nådigst anbefalla inhibition med
arrendets utkräfvande.
K. M:t, som öfver denna underd. ansökning infordrade
Dess och Rikets KammarCollegii och StatsContoirs
underd. utlåtande, förklarade derjemte i Nåder,
alt, intilldess K. M:t sig öfver ansökningen vidare
utläte, Håkansson skulle erhålla anstånd med betalningen
af det bristande arrende-beloppet, så vida
bans Löftesmän, deröfver hörde, sådant medgåfvo,
eller i annat fall, Håkansson för samma arrende-belopp
ställde vederhäftig borgen.
Efter det behörig borgen sedermera af Håkansson
blifvit aflemnad för det obetalde arrendet, uppgående
till 2,5oo R:dr B:co, samt K. M:ts Befallningshafvande
i Södermanlands Län och Kammar AdvocatFiscalsEmbetet
sig i ämnet yttrat och förmält det någon
eftergift af det ifrågavarande arrendet syntes icke
kunna i underdthet tillstyrkas, i annan ordning, än att
58 Stats-Utskottets
R. St:r dertill lemnade Deras bifall; har med anledning
deraf, och då Håkansson, genom K. M:ts j\ådBref
den 28 Junii 1826 blifvit, i anseende till honom
genom eldsvådan åbragdte förluster och deribland af
19 T:r 24 k:pr Råg och 3i T:r 24 k:pr korn tillaggd
ett understöd af Statsmedlen med 333 R:dr 16 sk. B:co,
K. StatsGontoiret i afgifvit gemensamt underd. utlåtande
med K. KammarCollegium förklarat sig icke
kunna i underdlhet tillstyrka den af Håkansson sökta
eftergift af det obetaldte arrendet.
K. KammarCollegium, som deremot trott att berörde
Summa, hvilken K. M:t tilldell Håkansson, i an-'
ledning af hans underd. ansökning om befrielse från
arrendet för en af honom innehafvande till Gripsholms
Slott hörande lägenhet, Bondängen kallad, vore
att anse som en från K. M:t utgången Nådegåfva, hvilken
K. Mit säkerligen i Nåder Sjelf icke ansåge böra
beräknas vid den sökta eftergiften af en till StatsCassan
anvist ränta, har i underd:het förmält sig hafva
hämtat så mycken anledning af den Håkansson öfvergångna
vådeld, föranledd, enligt Urtima TingsRättens
den i3 Augusti 182.5 hällne undersökning, af branden
i Gripsholms Fabrikslnrättningar, äfvensom af de deraf
följde, af välkände män uppskattade förluster,
uppgående i serskildte hufvudposter till 16,33g
R:dr 35 sk. g rist. och 7,25g: 38, att, äfven
med nedsättning af desse summor, dcstoheldre fästa
K. M:ts Nåd. uppmärksamhet å de Håkansson öfvergångna
olyckor, hvilka på en gång förstörde hvad
denne i orten väl Lände och aktade man genom flit
Betänkandcn, K:o 187. 5g
och omtanka under sin lefnad kunnat samla till bergning
för sig vid tilltagande ålder och aftagande klåften
samt de sina, som han derigenom blef urståndsalt,
att, vid arrendetidens sjut, 2J år efter branden, öfvertaga
det nya arrendet och derigenom upphämta en
möjlig långsam ersättning för de lidne förlusterne, hvilka
förstorats derigenom att han blef nödsakad, till
herbergerandet af gröda och kreatur under den korta
återstående arrendetiden, dyrt uppföra hus, hvarföre
han vid afträdandet ej kunde vänta full ersättning;
och denna beklagansvärda ställning, hvaruti Håkansson
genom desse på hans Hustrus och Barns framtida
bergning så väsendtligen inverkande olyckor blifvit
försatt, trodde Collegium onekeligen förtjena K.
MttsKåd. behjertande, att till R. Sttr göra nådig framställning
om eftergift af det återstående arrendet, hvilket,
om det skulle utgå, sannolikt komme att utgöras af
de personer, som, i hopp om K. M:ts Kådiga mellankomst,
derföre borgat, ty uti de genom eldsvådan
af Håkanssons tillgångar öfverblefne grushögar vore ej
något dertill att upphämta.
Enligt hvad de i Kader remitterade Handlingarne
vidare innehålla har, vid undersökning inför Selebo
HäradsRätt den i3 Augusti 1825, om anledningen till
den vid Gripsholms KungsLadugård den 2 i samma
månad inträffade eldsvåda, det blifvit upplyst: att
samma vådeld icke uppkommit genom någon af arrendatorn
eller hans folk begången ovarsamhet, utan derigenom,
att eld, ifrån deri vid samma tillfälle i brand
varande ej långt ifrån KungsLudugården belägne Glips
-
6o Stats-Utskottets
holms Fabrik, blifvit med vindell öfverförd, under
det att Håkansson med de fleste af sitt folk varit belijelpelig
med eldsläckningen å sistnämnde ställe; att
nödige försigtighetsmått, till förekommande af eldens
antändande vid Kungsladugården ifrån de närbelägne
Fabriksbyggnaderne likväl varit vidtagne, derigenom,
att Spruta med tillhörande käril och vatten hållits i
beredskap och folk varit å olika håll på vakt utstäldt;
samt att Håkansson, som om olyckan underrättad, genast
begifvit sig ifrån Fabriken , hade, återkommen
hem, utmattad af ansträngning under försöket alt förekomma
eldens vidare lopp vid den i Fabrikshuset uppkomne
eldsvåda, afsvimmat, dalian anländt till den redan
antände Ladugården, och der länge legat utan sansning,
samt sjelf ej kunnat göra något lill förekommande
af eldens vidare utbredande.
Värdet, 16,809 R:dr 35 sk. 9 r., på den Håkansson
tillhörige lösegendom, som vid eldsvådan gåttförlorad,
och hvilken bestått dels af betydlige qvantiteteF
Spannemål och foder, dels af kreatur, inventarier,
matvaror oell diverse persedlar, ar af Sex i orten boende
personer år 1825 bestyrkt, såsom icke annorlunda
eller högre upptagit, än i förhållande till vanliga
priser i orten, sedan både Spannemål, Hö och Halm
blifvit beräknade efter förutgångne årets Markegångsvärde;
äfvensom 12 särskildte i Orten bosatte Landthushållare
vitsordat, att den summa 7289 R:dr 38 sk.,
hvartill Håkansson beräknadt sine förluster, genom
saknaden af Uthus till inbergning af i8a5 års gröda
och kosluaderne lill inköp af nödigt foder för kreatu
-
Betänkanden, N.‘f> 178. 6 r
rens framfödande m. ni., icke vore, vid jemförelse
med ortens gångbara och Markegångspriser, för högt
upptagen.
Enär det således blifvit utredt, alt Inspectoren
Håkansson, utan något sitt eget förvållande, och utan
att kunna sådant förekomma, genom omförmäldte
eldsvåda blifvit förlustig sin betydligaste Egendom,
och såmedelst är vorden betagen möjligheten att, medorasorgsskyldighet
för en talrik famille, kunna det nu ifrågavarande
för Gripsholms KungsLadugård ännu oguldne arrende
afbörda; samt härtill äfven kommer, att, enligt hvad
ett af SlottsFörvaltaren på Gripsholm utgifvit bevis innehåller
, de 333 R:dr 16 sk. B:co som K. M:t den
28 Junii 1826 såsom Gratification tillagt Håkansson ,
blifvit af honom aflemnade till Ståthållaren öfver
Gripsholm till ersättning åt Slotts-Stat-tagande för den
af Lägenheten Bondängen inbärgade, efter frivilligt åtagande
af Håkansson under dess vård i SädesMagasinet
vid KungsLadugården förvarade , men vid eldsvådan
jemväl uppbrände Spannemål; har, i betraktande af
alla desse för Håkansson talande omständigheter, Utskottet
funnit anledning vara, äfven fastän godkänd
borgen blifvit för Kronans obetalde fordran hos honom
ställd, att samma fordran efterskänkes.
Och tillstyrker fördenskull Utskottet vördsamt
det It. St:r måga bifalla, att ofvanberörde af Håkansson
för år ännu obetaldte Arrende honom
eftergifves, och beloppet deraf 25oo Ib dr Banco i
Räkenskaperne afskrifvas. Den 17 Junii 1829.
1
6a Stats-Utskottets
N:o 179.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nåd. Remiss
uppå ÖfverDirecteuren P. A. Norstedts underd.
ansökning, att till Skatte få lösa den
under Carlbergs Kungsgård lydande KronoLägenheten
PihlUdden. (I.-A.)
K. M:t har i Nåder den to sistl. April till Utskottet
öfverleranat Handlingarne i detta mål, hvaraf inhemtas:
att ifrågakomne på Stadshagen å Kungsholmen i
Qvarteret Mälaren under N:o 9 å fri och egen grund
belägne Lägenhet, som, i följd af förändrade Tullbevaknings-anstalter
och Tullhus-anläggningar, blifvit,
genom byte emot den till Carlberg förut hörande så
kallade Hundgården år i8o5 lagd till Carlbergs Kungsgård,
utarrenderades med derå varande Hus och Åbyggnad
år 1806 på 3o år, emot årligt arrende af 65 R:dr
24 sk. och skyldighet för Arrendatorn, att, utan ersättning
för förbättringar eller nybyggnader densamma
afträda vid arrendetidens utgång. Utgörande, enligt
upprättad planritning, tomtplatsen vid denna Lägenhet,
med afdrag af Åbyggnaderne, 12 Kappland mycket
bergbunden mark.
ÖfverDirecteuren Norstedt, hvilken nu mera innehar
berörde arrende och vid Pihludden äger ett Stil—
Gjuteri, hvars ständiga eldning fordrade aflägsenhet
från Staden, har, för att kunna företaga de till Gjuteriets
vidare utvidgande erforderlige Byggnader, dem
han under en osäker besittning icke vågade uppföra.
Betänkanden, N:o 178. 63
hos K. M:t 1 underd. anita11it, att till Skatte få lösa
denna plats, såsom af ålder ej Carlberg tillhörig och
af naturen derifrån sliljd af Carlbergs-viken ; förmodande
Sökanden, att denna Lägenhet, i anseende till
dess inskränkta utrymme och bergaktiga beskaffenhet
icke kunde af Carlberg med någon földel begagnas.
Häröfver hörd, bar K. KammarCollegium andragit:
att, om det å ena sidan icke kunde bestridas, att
ju en osäker besittningsrätt vöre, som Norstedt anfört,
ett hinder för större anläggningar, vore det likväl, å
andra sidan, en förmon för Staten, att, genom utarrendering
upphämta ett med tiden i bredd gående
högre arrende och hvartill läget af denna lilla nära
Ilufvudstaden varande Lägenhet skulle ansenligen bidraga;
och då densamma snarare utgjorde ett lustställe
än erbjöde utrymme för större anläggningar, så
kunde Collegium, som icke insett större våda af eldning
vid ett Stilgjuteri än vid hvarje annan eldstad,
icke i underd. understödja den underd. ansökningen,
men om, vid jemförandet af de hinder till enskildte
anläggningar, hvarifrån saknad Eganderätt onekeligen
vore oskiljaktig, med den årliga inkomst, som Staten
genom utarrendering af denna Lägenhet kunde upphämta,
den förra omständigheten skulle anses så Öfvervägande,
att Staten borde frånskilja sig densamma, så
syntes ändock tiden dertill icke inträffa förr, än vid
arrendetidens slut år i335, då den förmonligast för
Staten på auction till den mästbjudande kunde försäljas
emot viss årlig ränta, enligt de särskildta grunder,
Stats-Utskottets
som i sådant fall borde underställas K. M:ts Nådiga
granskning.
Sorn det vid PihlUdden anlagda StilGjuteri för
närvarande är det enda, som i Hufvudstaden finnes att
tillgå, och dess utvidgande, såsom för härvarande
Boktryckerier af vigt, icke bör sakna uppmuntran; så
och vid det förhållande, att den ifrågavarande Lägenheten
dels icke af alder tillhört Carlbergs Kungsgård,
utan tillfallit Kungsgården genom utbytet af en derunder
lydande till allmänt föremål nu mera begagnad
lägenhet, dels ock, i anseende till sin mycket bergbundna
mark icke kan, förutan hyran af Byggnaderne,
gifva någon afkastning, har Utskottet trott denna
Lägenhet kunna utan afsaknad för Staten Kungsgården
frånskiljas, så vidt Kronan varder om den årliga
inkomst som deraf nu upphämtas förvissad; Och Utskottet
tillstyrker derföre:
att, så vida ÖfverDu ecteuren Norstedt, som icke
uppgifvit under hvilka vilkor han velat Lägenheten
till Skatte lösa, erlägger till Kronan, såsom Skattelöseskilling,
beloppet af io års arrende, efter nu gällande
Contract, med 655 B.. BancoSedlar, och derjemte
försäkrar Kronan, att i alla tider uppbära en
årlig ränta eller afgift för Lägenheten af 65 R:dr
a4 sk. B:co, full ägande- och dispositions-rätt deröfver
för evärldeliga tider må, till Norstedt och hans
rätts innehafvare öfverlåtas. Den 17 Junii 1829.
B e f S n k an cl e n, 'N:o 180. 65
N:o iso.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nåd. Remiss,
i fråga om indragning af Rå och Rörs
samt Insockne-Friheten å Hemman som blifvit
skiljde ifrån Säterierne. (I.-A.)
Sedan K. M:ts Befallningshafvande i Hallands Län, i
anledning af vederbörande KronoBetjenings yrtande,
det de flere tinder Säterierne Oshult och Sjöboholm
lydande Insockne Frälsehemman, som, enligt företedde
Köpebref, med fullkomlig äganderätt blifvit till Iboerne
försållda, måtte, såsom skiljda ifrån Säterierne,
anses icke vidare vara berättigade, att Insockne-Frihet
åtnjuta-, genom Utslag den 3 Sept. 1822, förklarat något
hinder af gällande Författningar ej vara för desse
hemman, ehuru afsöndrade ifrån Säterierne hvarunder
de lydi, att bibehålla deras urgamla Insockne-egenskap,
då, enligt K. Kungörelsen den 6 April 1810
Ridd. och Adeln afsagt sig rättigheten att med andras
uteslutande besitta Säterier, och något stadgande om
afsöndrade Insocknehemmans omförande i Jordeböckerne
till Utsockné ej vore kändt; men K. KammärGollegillin,
hvars pröfning KammarAdvocatFiscals-Embctet
underställt K. M:ts Bef:h:des berörde Utslag, på anförda
skäl och med åberopadt stöd af 3:dje Puncteh i Kgl.
Förordn. den 6 Wov. 1678, 4'de Punden i K. Påbudet
den 1 Mars 1681 samt K. Brefvet den 29 April 1807,
upphäfvit K. Mits Be.'f:des öfverklagade Utslag och
3 B. 5
66 Stats-Utskottets
meddelat det Beslut, att Hemmanen, så länge de ej
under ofvannämnde Säterier återvunnos, icke kunde
få tillgodonjuta andre förmoner än Utsockne Frälsehemman
i Halland tillkornmo; hvaröfver underd. besvär
blifvit af Aboerne på de ifrågakomne Hemmanen
hos K. M:t i underdlhet anförde; så har K. M:t, som
uppskjutit med Dess Nåd. yttrande i detta Besvärsmål,
i afseende på den allmänna frågan, huruvida Rå och
Rörs samt Insockne Frälsehemman, efter den 6 April
1810 afsöndrade från de Säterier, hvarunder de lydi,
höra förlora deras Rå och Rörs samt Insockne frihet,
i Nåder velat inhemta R. St.rs underd. yttrande, i
hvilket afseende handlingarne i förenämnde mål, jemte
Utdrag af Allmänna Beredningens Protocoll i ämnet,
blifvit den i3 November sisth år till Utskottet öfverlemnade.
Af de upplysningar och Utlåtanden i ämnet som
K. M:ts Befrhde i de öfrige Länen och K. KammarCollegium
afgifvit, har Utskottet inhemtat:
att uti Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Westerbottens,
Jemtlands och Norrbottens Län några Rå och Rörs
samt Insockne Frälsehemman icke finnas: att inom Upsala,
Westmanlands, Nerike och Wester Norrlands Län
inga Rå- och Rörs-hemman, sedan den 6 April 1810,
äro från Säterier afsöndrade: att antalet af de från
nämnde tid Säterier frånskiljda serskildta hemmansdelar
af Rå och Rörs natur utgjort i Stockholms Län
5, Skaraborgs 38, Kronobergs 2, Jönköpings 20, Östergöthlands
2, Södermanlands 6, Elfsborgs i3, Calmar
19, och Wermlands 3; af Insockne Frälse likaledes
Betänkanden, N:o 180. 67
ifrån den bestämda tiden i Malmöhus Län 61 Mantal,
Christianstads 36J d:o, Blekinge 6* d:o, Götheborgs
och Bohus Län i3§ d.‘o och i Hallands Län 102
st. dylika Hemmansdelar; samt att någon indragning
af desse Hemmans Rå och Rörs samt Insockne-frihet
i allmänhet icke ägt rum, utom i Christianstads Län,
hvarest vid 1824 års allmänna jordransakning fråga
om en sådan indragning blifvit väckt och i anledning
hvaraf K. M:is Befthde derstädes förordnat, att de
afsöndrade Insockne Frälsehemmanen skulle till Utsockne
i Jordeboken omföras.
Med utredning af förhållandet i afseende på Rå
och Rörs samt Insockne Frälsehemmanens tillkomst,
har K. KammarCollegium yttrat den mening, att, då
Rå och Rörs-rättigheten samt Insockne-friheter från
äldsta tider varit tillagde Säterierne för det arbetsbiträde
de af så beskaffade Hemman och Torp hade
att påräkna till Sätesgårdarnes vidmagthållande, och
ett sådant biträde frånginge Sätesgårdarne i samma
stund Rå och Rörs samt Insockne Hemmanen derifrån
afsöndrades och kommo i annor ägares hand, hvadan
ock K. Brefvet den 29 April 1807 förklarat det vara
med Författningarne instämmande, att från Säterierne
skiljde Insockne-Hemman skulle förlora deras Insocknefrihet,
borde ock detta Stadgande ytterligare fortfara
och blifva gällande, intill dess ett sådant frånskiljdt
hemman återlades under gamla Hufvudgården; hvaremot
Rå- och Rörs-hemmaneiij såsom belägne inom ett
lagligen bebyggdt Säteries rågång, enligt rättsgrunder
syntes, utan afseende på ägare och att de blifvit frän
-
68 St ats-Ut skottets
skiljde Sätesgården, Jjöra hädanefter tillgodonjuta sia
Rä- och Rör frihet, så länge Säteriet är så bebyggd!
och vårdadt som Författningarne föreskrifva;
dock har Collegimu härvid tillika fastat uppmärksamheten
på de betänkliga följder, genom hernals- och
rflttegångsfrågor, som skulle uppstå, om de friheter,
som köpare ansett åtfölja jorden, komrao att upphöra
derigenom, att densamma genom försäljning eller på
annat sätt blifvit skiljd ifrån Sätesgården, och hurusom
ett sådant stadgande skulle till en del motverka
och försvåra jordens styckning och den deraf följande
bättre odling.
De af Collegium åberopade Författningar innehålla :
3:dje Puncten i K. Förordningen den 6 Nov. 1678,
”När een Sätesgård är rätteligen bebygd och med Ägor
”sampt dess cultur försedd, medföfier den frijhet, att
”ther under leggia Ladugård till tarf och beqvemlig”het,
och sedan njute then byen, sampt dhee Hem"man
och torp, det vare sigh Skatte eller Frälse un”der
Råå och Röör; the nembligen som Husbonden
”sjelf äger , och med fulla skahl bevisligen leggja in”nom
then Bålbyens ägor, uthi hvilken Sätes- och Af”vclsgården
är belägen, antingen sådane Hemman nyligen
eller för långe tijder sedan bebygde abre, al le—
”nast det gitter giörligen . pröfvat varda, att sådane
"gårdar inom byens ägor och bohlstada skäl finnas
"uptagne, eller ock att urminnes häfd är åkommen.”
4:de Puncten i K. Påbudet den 1 Mars 1681. "Va”randes
nu således uthaf det som ofvanbemäldt ähr
"kunnogt hvad som för rätta Sätesgårdar må skattas
Betänkandet:, N:o 180. 69
''och hållas; Så på thel raan ock theijcmpte veta tua
"hvad Hemman och Torp under Råå oeh Röörs frij”het
måste begrijpas: thy skall derunder förstås först
”och främst sjelfva Sätegården, som är bruk ader för
”detta af Ridderskapet och Adeln, nu brukas eller
"framdeles upptages och brukas katt, så vijda deras
”afvell och bruuk sig sträcker, aldeles som ofvantill
”förmält är. Ytterligare och till dät andra, then Byen
"sorn Sätegården ligger uti och the Hemman samma
”Adelsman tillkommer i samma By mäd tlieras Torp
"gamble eller nybygde, så många som inom samma
”Byes rätta Ägor med Råå och Röör, eller annan
"laga Byskillnad begrepne äro, oeh Ridderskapet och
"Adeln nu tillstå och tillhöra, eller med laga fång
"acquireras kunna.”
Åf desse K. Författningars vida-re innehåll synes,
att den afår 1678 tillkommit i följd af några i afseerr
ds på råtta J örståndet af Säteriers så ock Råå och
Röörs rättigheter enligt Drottning Christinas Placat *f
år 1638 j inrijtade missbruk , samt att en annan uttydning
af någre therpå gjöras velat, än förb.te Stadgas
och Privilegierncs egentliga förstånd vore .■ att
1681 års K. Författning, efter likaledes försporda
missbruk så med Sätesgårdarnes som med Råå och
Röörs friheters extension emot samma K, Stadga,
åsyftade att hindra för inånga Rå och Rörs samt Insockne*
rättigheter, till skada för K. M;t och Kronan,
men ej att återtaga dem som verkeligen efter desse ,
Författningar borde åtnjutas; hvarjemte den fråga,
hvari 1807 års af K. Kam. Coll. åberopade K. Bref
7 o Sta t»-Utstötte t»
meddelades, angick Hemman som den tiden blifvit
sållde til Ofrälse personer och, på sådant sätt skiljde
från Säteriet, förlorat deras Insocknefrihet.
Sedan likväl nu niera, efter år 1B10, äfven ofrälse
få innehafva Säterier, Rå och Rörs samt Insockne
FrälseHemman, och de förhållanden, som gällde med
desse Hemman, då de endast lingö af Ridderskapet
och Adeln besittas och som derpå hade afseende,
lämpligen ej böra anses fortfara längre än till den tid
samma rättighet upphörde; så, enär från år 1810 en
mängd både Insockne samt Rå och Rörs Hemman
blifvit afsöndrade ifrån Säterierne, utan att fråga uppstått
om indragning åf friheterne, som å Rå och RörsHemroaii
äro betydlige, emedan de icke vidkännas
Ord, Rotering och KronoTionde samt åtnjuta skjutsfiihet
lika med Säterierne, men å InsockneHemman
deremot, i jemförelse till Utsockne ej är af betydenhet,
sedan i Skåne Insocknet fått lika Rotering med
Utsocknet, och det skulle leda till osäkerhet i ägande!
ätten, motarbeta jordens delning och uppodling
samt åstadkomma flere förändringar i Utskylders fördelning
och utgörande jemte mångfalldiga rättegångar
i Hemulsfrågor enskilde emellan, om ej det skulle anses
såsom en följd af 1810 års Concessioner, att Råoeli
Rörs- samt InsockneFriheterne ej förloras derigenom,
att Hemmanen skiljts ifrån de Säterier hvarunder de
hört; har, jemväl i betraktande deraf, att lörfattningarne
i ämnet förut varit tydda på annat sätt, ehuru
de ändock icke bestämdt innehålla friheternes upphörande
vid dylika tillfällen, hvilket bestyrkes ej min
-
Betänkanden, N:o i So. 71
dr# af ofvanåberopade 1678 års Placat och 1681 års
Stadga än ett K. M:ts Nådiga Bref den 11 Febr. 1735,
meddeladt i följd af R. St:rs underd. skrifvelse uti en
dera communicerad fråga, angående Insocknerättigheten
i Skåne, Halland, Blekinge och BohusLän, Utskottet
lika med hvad Föredraganden inför K. M;t i förevarande
fråga sig yttrat, och Rikets allmänna Äreuders
Beredning jemväl tillstyikt,
ansett de sedan år 1810 ifrån Säterierne afsöndrade
Rå och Rörs samt Insockne FrälseHemman icke
hafva, genom en sådan afsöndring, deras friheter
förlorat; dock finner Utskottet att de afsöndringar,
som före den 6 April samma år ägt rum, icke
kunna härå tillämpas.
Tillstyrkande Utskottet, i händelse denna mening
af R. St:r godkännes, att underd. svar på K. M:ts
Nådiga Remiss i öfverensstämmelse dermed varder
expedieradt. Den 17 Junii 1829.
N:o 181.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts till Utskottet
aflåtue Nådiga Remiss af Handlingarne
i målet rörande Majoren von Steijerns underd.
anhållan om evärdelig Skattemannarätt
å 2:ne under Starby Kungsgård lydande
Lägenheter Hallaslätten oeh HerrsjöÄngen.
(i.-A.)
Uti en den n December sistlidit år till K. M:t ingifven
underd. ansökning har Majoren, Commendeu
-
7*. Stats-Utskttet*
ren och Riddaren H. von Steijern, i underd. anhållit,
att, såsom någon ersättning ej mindre för de stora
förluster, uppgående till ej mindre än 280,000 Dtr
Kopparmynt, som Sökandens Fader i lifstiden fått
vidkännas för bedrifvandet af den vid Wadstena anlag
de LinneFabrik, än ock de uppoffringar Sökanden
gjort för förbättrandet af den för underhållet af nämnde
Fabrik under arrende npplåtne Starby Kungsgård,
den tid han enligt Contract deraf varit innehafvare,
och hvarigenom Kungsgårdens värde blifvit
betydeligen förhöjd t, K. M:t täcktes bos R. St:r föreslå,
det Sökanden mätte tilläggas evärdelig Skattemannarättj
utan serskild lösen j men emot erläggande af den
vid fordna Skattläggningen 1ilagda ränta/ij pä 2.-ite under
nämnde Kungsgård lydande Lägenheter j Wallaslätten
och Herrsjö Angen > hvilka Sökanden skall betydligen
uppodlat} hvilken underd. anhållan Sökanden
förmodade så mycket rättvisligare kunna bifallas,
som Starby-Arrendet vid afträdande! år 1833 föga
kunnat påräkna någon förhöjning i och för desse Lägenheter,
om de voro uti lika ouppodladt skick som
då Sökanden Kungsgården tillträdde, och densamma
dessutom, genom de inom Gårdens rågång verkställda
och äfven bebyggda odlingar, vujinit så förökadt värde,
att med säkerhet lika eller,större arrende kunde anses efter
år x 833, fastän Wallaslätten och Herrsjö Angen
derifrån afskiljdes, som ditintills för hela Egendomen
blifvit betald t, derest inga serskildta onera dermed
blifvit förknippade; och har Sökanden härjemte erbjudit
sig, 1 händelse K. M:t och Rikets Ständer funno
Betänkande n, N:o i8t. 73
Wadstena LinneFabrik för det allmänna medföra den
nytta, att den ännu borde få åtnjuta något understöd,
hvarförutan den icke kunde underhållas, att, oaktadt
nu ifrågavarande odlade Ängar på sätt föreslagit blifvit
derifrån skiljdes, förnya det nu gällande Contractet
för återstoden af Starby på 3o år, utan afseende
derpå att Kungsgården från 1833 förlorade sin utsyningsrätt
från den till Götha Canal och Ekeplanteringar
aflemnade Skogsparken Fohlehagen, samt de
genom försäljning till Skatte nu mera från Starby
skiljda Skalgen och Eneby parkerne.
Af liandlingarne i detta mål, hvaruti blifvit hörde
ej mindre K, Kammar- och K. Commerce-Collegierne
än K. Mtts Befthde i Östergöthlands Län, som
efter Undersökning på stället, uppgifvit så val Starby
Kungsgårds närvarande tillstånd och afkastning som
dess fordna beskaffenhet., har Utskottet inhemtat:
Att, sedan en Kammarduks- och finare LjnneFabrik
år 1753 blifvit anlagd på Slottet i Wadstena,
och Interessenterne deruti den 5 April 1704 erhållit
K. M:ts Privilegium, i hvars 4:(^e Punct förklarades,
det Interessenterne ägde ali emottaga Kungsgården Starby
med alla dess tillhörigheter emot behörigt arrende
och vissa vilkornär det Contract tilländalöpte, som
då varande arrendatorn innehades så öfverläts både
Fabriken och KungsgårdsArrendet till Sökandens Fader,
Assessoren Vult von Steijern i lifstiden, hvilken
var innehafvare af bägge delarne intill den 3 December
1801, då K. Kammar- och CommcrceCoIlegierne
utfärdade nytt ArrendeContract å Starby Kungsgård
74 Stats-Utskottets
för nu varande innehafvaren, under en tid af 3o år ,
räknadt ifrån Midfastan år i8o3, till samma tid i833,
emot ett årligt arrende af 200 T:r Sp:ml, hälften Råg
och hälften Korn, och ålagd skyldighet, att, under
den tid Arrendet fortfore, behörigen drifva och vidmagthålla
den i Wadstena anlagdc LinneFabrik. Och
hafva de bägge Lägenheterne, hvarå Sökanden begärt
Skatternanna-ratt, blifvit år 1730 skattlagda: VallaSlätten
för en årlig afkastning af 36 £ Lass Hö till
18 D:r 4 öre och 2 D:r S:mt för 2 Tunneland ensädes-
och Örmyllejord, samt HerrsjöJngeiij eller sona
den äfven kallas Knopängen, hvilken varit en under
Wadstena Slott lydande och uli Starby Arrende inberäknad
samt allt hittils under Kungsgården brukad
Lägenhet för 5o Lass Hö, med 21 D:r 8 öres S:mts
ränta.
Att Egendomen synts hafva år 1754 varit i synnerlig
vanhäfd, hvilket slutats deraf att endast omkring
4° Personer funnos på Kungsgårdens ägor, och
att större delen af desse ägor begagnades af hvilken
som det åslundade: alt på 1760-talet en bättre Hushållning
med Gården vidtagits, enär afkastningen efter
denna tid uppgått till 4 ä 5oo Tlr Spannemål årligen:
att för närvarande deremot på Kungsgårdens
Ägor lefde omkring i3o Personer, FabriksArbetarne
ändock oberäknade: att productionen nu uppginge i
medelår till 1200 Tunnor Spannemål af olika slag ,
äfven roed den som erhålles från de Lägenheter, å
hvilka Sökanden begärt Skattemanna-rätt, samt att
Linne-Fabriken i Wadstena drefs på det sätt Con
-
B elan kan den, IV:o 181. yS
trädet föreskrifter: att hallaslättenj sona, belägen i
anil från Starby och innehållande 168 T:ld 27 £:dels
i:pld, vid Skattläggningen icke ansågs kunna gifva
mera än 36 ~ Lass Hö och vid nu varande Arrendatorns
tillträde af Kungsgården blifvit fördeld i 8 Torp,
hvilka hvardera gjorde 2 dagsverken i veckan, nu mera
vore, sedan Arrendatorn 1810 och följande åren uppodlat
de delar, som dertill voro tjenliga , indelad i 4 Farmer,
hvilka hvardera holle en dräng vid Starby och gåfve
i årlig afkastning 20 T:r Spannemål; samt att HerrsjöJugen,
belägen ii mil ifrån Starby och i vidd utgörande
144 T:lnd 14 ktpld, allt intill dess odling
deraf 1814 företogs, endast lemnat 4° å 5o Lass Ilo
i årlig afkastning, men att denna lägenhet, som bure
gräs och Säd i Circulation, nu producerade minst
a5o Lass Hö och 180 å 200 T;r Spannemål årligen,
Den första upplåtelsen af Starby Kungsgård åt Interessenterne
i Wadstena Linne-Fabrik stadfästades
efter K.. St:rs Secreta Utskotts underd. tillstyrkande
vid 1706 års Riksdag: ihet måtte Interessenterne, så
länge Fabriken underhålles, få obeliindrade nyt]a.
Kongsgården för samma arrendesumma, j sorn diltils
blifvit betald, så att Kongsgårdens nytjande skulle
blifva oskiljaktigt från Fabrikens bestånd, under hvilken
försäkran, som år 1785 den 21 Mars af K. M:t
ytterligare bekräftades, Sökandens fader i lifstiden
skall, i förhoppningen af en sådan oqvald besittnings
nedlaggt de af Sökanden uppgifne betydliga kostnader
för Fabrikens underhållande och bedrifvande.
V
y6 Siats-Utskottets
Genom det med K. M:t och Kronan sedermera
år 1801 ingångne nya ArrendeContract om Kungsgårdens
innehafvande, i hvars i5:de Punct skyldigheten
att underhålla Fabriken jemväl är vorden Arrendatorn
föreskrifven , har väl någon ersättning derföre och
för de kostnader sora på Kungsgården kunde nedläggas
icke annorlunda blifvit Arrendatorn medgifven,
5n i det fall, att han skulle, i följd af Högstsalig Hennes
Maj:t Drottning Hedvig Elisabeth Charlottas GiftermålsContract,
komma att frånträda ArrendeContractet
inom Arrendetidens slut.
Men som, det oaktadt, sedan förmonen af Kungsgårdens
innehafvande emot det primitiva Arrendet genom
samma Contract gått för ägaren af Fabriken förlorad
, han, efter hvad utredt blifvit, vidtagit, i afseende
på Kungsgårdens skötsel, sådane åtgärder, att
den, såsom anfördt är, Iemnar för fiamtiden mångdubblad
afkomst, emot förut, och, ehu: under arren
detiden
betydlig nytta kommit Arrendatorn till godo
af de verkställda odlingarne, det ändock synes ovisst,
om de på Egendomen nedlagda mödor och kostnader
genom den ökade afkastningen under nu varande arrendetiden
fullt ersättas, hvaremot det är ostridigt, att
Statens Egendom vid samma tids slut återlemnas i ett
vida bättre skick än den af Sökanden emottogs; altså,
och då dessutom, efter hvad handlingarne vitsordat,
Fabriken blifvit väl underhållen, så att de senare åren
värdet af tillverkningarne jemväl uppgått till högre
beiopp än tillförene, har Utskottet, lika med hvad
K. M:ts Bef:h:de och K. Collegierne i ämnet sig yttrat ’
Betan ka uden, N:o 181, jj
ansett Majoren von Steijern hafva gjort sig förtjent af
K. M:ts och R. Sttrs välvilja, så att, vid afträdandet
af Starby Arrende, han icke må finna sig aldeles utesluten
ifrån någon vidare delaktighet af den frukt han
frambragt genom sine omsorger och nedlaggde kostnader,
hvilka, om han det velat, han kunnat ansvarslöst
bespara sig.
Emot de år 1810 af R. St:r lagda grunder för
dispositionen och förvaltningen af Kronans Fastigheter
i allmänhet kan dock Utskottet icke tillstyrka, hvarken
att de ifrågavarande Lägenheterne, på sätt hegardt
blifvit, Kronan af händas, eller att sjelfva Kungsgården,
efter nu varande Arrendets slut, i annan ordning,
än den sorn af K. M:t och R. St:r redan finnes föreskrifven,
varder å nyo förarrenderad; men, då det således
på Majoren von Steijern sjelf får ankomma, huruvida
han, vid ett blifvande nytt Arrende, må finna
fördel i att till Wadstena Fabrikens vidare fortsättande
i de nya Arrendevilkoren ingå, föreslår Utskottet:
att,
såsom en billig ersättning åt Majoren von Steijern
för det arbete och de kostnader han å Kungsgården
nedlagt till dess förbättrande och bringande
i det skick den nu befinnes, R. St:r måga tillerkänna
honom och hans rätts innehafvare den förmon,
att på en tid af 20 år, räknade ifrån nu varande
Arrendets slut, innehafva och begagna de 2:ne ofvan
omförraäldte, öfver 1 mil ifrån Kungsgården belägne,
af Majoren odlade, Lägenheterne Walla-Slätten
och Herrsfö-Jngen, emot årlig afgift derföre till K.
^8 Stats-Utskottets
M:t och Kronan af den ränta, som enligt redan skedd
Skattläggning finnes desamma åsatt, Börandes samma
Lägenheter, som, i följd häraf, under berörde tid
af 20 är Kungsgården frånskiljas, efter samma års
förlopp i icke sämre skick än nu och utan all ersättning
för derå vidare gjorda förbättringar till
Kungsgården återläggas; äfvensom i öfrigt vid den
härigenom medgifne upplåtelsen iakttagas de säkerhetsmått,
som, vid bortarrenderandet af Kronans
Fastigheter, i afseende på lagliga häfden, vården
och skötseln deraf vanligen äga rum. Den 17 Junii
1829.
Reservati ont
Af Herr CommcrceRådet Santesson • Då Högh StatsUtskottet
uti dess härom beslutade Betänkande till R.
H. St:r ansett sig böra lika med Konungens Befthde i
Östergöthland och K. KammarCollegium understödja
Majoren von Steijerns ansökning om något vedermäle
af R. St:rs erkännande af dess nedlagde möda och kostnad
vid Starby Kungsgårds förbättring, så måste jag
dock reservera mig emot det sätt dertill', hvilket Högh
Utskottet efter votering med en knapp pluralitet beslutat
att till R. St:r föreslå.
Jag delar med H. Utskottet den öfvertygelse, att
någon abalienation för Staten för alltid af så pass betydliga
jordägor, som de ifrågavarande ej kan föreslås;
men vid den af Utskottet utredda, för någon Statens
bortarrenderade tillhörighet aldeles ovanliga förbättring,
»å väl af sjelfva Starby Kungsgård, sorn i synnerhet af
Beti» okanden, N:o 181. yg
de ifrågavarande atne Utängar, och i synnerhet vid det
under öfverläggningen inom Utskottet tillika upplysta
förhållande, att Major Steijerns företrädare i Arrendet
ägt Rikets år iy56 församlade St.‘rs löfte och försäkran
att få, emot det vida lägre Arrende, som då var faststäldt
för hela Starby egendom, orubbad bibehållas
dervid så länge den dervid anlagde fabriks-inrättning
vederbörligen fortsattes och underhölles, och hvilket
Arrende ej i följd af någon Arrendators försummelse,
utan genom magtspråk frångick nuvarande Arrendators
Fader och förvandlades i det drygare arrende på 3o
år, som sonen nu innehafver, har jag för min del lika
med öfrige af minoriteten inom Utskottet ansett R.
Sttrs erkännande, att Major Steijern gjort sig förtjent
af R. St:rs välvilja och uppmärksamhet, ej vara på ett
nog värdigt och i någon mohn Majoren von Steijerns
nedlagda förbättringskostnad motsvarande sätt uttryckt,
med den föreslagne upplåtelsen på ao år af de arne
utängar, som Utskottet tillstyrkt. Jag bar ansett den
tid, som dessa ägor borde till Major Steijerns begagnande
under gamla räntan upplåtas, böra bestämmas
till aldraminst 3o år, hvilket ock motsvarade den af
R. St:r fastställda tid för hvarje Arrende, efter hvilka
3o års förlopp, det sålunda åter blifver tillfälle att
förena dessa utängar med sjelfva Starby Kungsgård,
om det skulle finnas för Staten förmonligt; eller ock,
att R. Strr, om de anse ängarne äfven ej böra skiljas
från Starby Kungsgård, förunnade Majoren Steijern en
förlängning af i5 år från dess nu innehafde Arrendes
tilländagående, mot de samma Arrende-vilkor lian nu
80 Stats-Utskottets
utgör. Det pre'judicat nian befarcr af ett sådant uni
dantags beviljande åt någon Arrendator af Kronans
lägenheter, kan jag ej annat än önska rätt ofta framdeles
måtte lika förtjent åberopas, tj då skola sannerligen
Kronans bortarrenderade Kungsgårdar komma att
i allmänhet se något annorlunda ut än de fleste vanligen
vid Arrendenas tilländagående befinnas, och Staten
skulle, efter ej lång tid, skörda helt andra inkomster
af dess egendomar än som nu ingå.
Jag anhåller att denna min enskilta tanka som
reservation får åtfölja Högh Utskottets Betänkande till
R. H. St:r.
Herr Grefve Hamilton, Hr Amiralen von Schantz,
Hr ÖfversteLieutenanten von Heijne, Hr Prosten Grevillius,
hafva med Hr CommerceRådet Santesson instämt
i tillstyrkande, att R. St:r måga bifalla att på
en tid af 3o år de ifrågavarande Lägenheterna böra
under uppgifne vilkor till Herr Majoren von Steijern
upplåtas.
N:o 132.
Utlåtande öfver de hos Hederv. BondeStån»
det gjorda Anmärkningar vid Berättelsen
N:o q5 om den af Utskottet förrättade
granskning af RiksgäldsContoiret, GeneralAssistance-Contoiret
samt f. d. FilialDiscontInrättningarne.
Från H. BondeStåndet har ofvanberörde Berättelse
blifvit återremitterad, medelst ProtocoIIsUtdrag, af
hvilket
Betänkanden, N:o 182. 8r
hvilket inhemtas, att, sedan ärendet den 21 och 24
April, förevarit och blifvit lagdt på Bordet, så hade
vid förnyad föredragning häraf, den 4 Maji, RiksdagsFullmägtigen
från Elfsborgs Län, Anders Danielsson,
uti ett skriftligt anförande framställt åtskilliga anmärkningar
, uti hvilka RiksdagsFullmägtigen från Malmöhus
Län Nils Månsson sig förenat; Och skola desse
anmärkningar, efter hvad Anders Danielsson yttrar,
vara, om ej af svårare, åtminstone af sådan beskaffenhet,
att man kan fråga: ”Är det väl så tydligt
"att Förvaltningen bör hafva dechargen, innan man
”sett allt?”
Anmärkningarne äro:
1:0 Att ConvoyCommissariatet fått i RiksgäldsContoiret
lyfta 133,333 R:dr 16 sk. på ett Greditiv, sorn Rikets
Ständer bestämt till 66,6GG R:dr 3a sk.
Utskottet får härvid föra till minnes, att frågan
om ConvoyCommissariatels Creditiv är fullständigt utredd
uti Utskottets Utlåtande N:o 67, i anledning af
R. H. Sirs, åren 1825 och 1827, församlade H:rr
Revisorers afgifne Berättelse örn granskningen afRiksgäldsverket,
GeneralAssistanceContoiret och f. d. FilialDiscontlnrättningarne:
att 1825 års Revisorer val
funnit redaetionen af R. H. St:rs Beslut mindre
tydlig, men att de, på skäl, hvilka uti deras
yttrande i ämnet äro motiverade, ansett meningen
vara, att 66,666 R:dr 32 sk. skulle kunna hvarje år
få lyftas, om nemi. K. Maj:t i Nåder pröfvade GonvoyCommissariatet
vara i behof af ett sådant penniu
3
B. 6
82 Stats-Utskottets
ge-understöd : Att Utskottet instärut uti denna Revi
sorern.
es
3:ne RiksStånd, i och med detsamma Utlåtandet N:o
67 blifvit af dem bifallet, nemi. af Högvörd. PresteStåndet
den i3 Mars, af Vallofl. BorgareStåndet den
13 Junii, och af Hederv. BondeStåndet den 19 Mars.
2:0 ”Att H:rr Fullmäktige tvärs emot Ansvarig”hetsLagens
föreskrift utbetalt en betydlig del afmin"dre
Creditivet,” hvarmed lärer inenas den senast
är 1828 utgifne Summan af 364,oi5 R:dr 2 sk.
Uti nu ifrågavarande Berättelse JY:o g5 p. 9 och
följande, är förhållandet i allt hvad som angar utbetalningen
från RiksgäldsConloiret af dessa 364, oi5 R:dr
a sk. fullständigt framlagdt; och hvarvid Utskottet,
för egen del, yttrat, det Utskottet icke funnit något
att vid den skedde utbetalningen erinra, enär de härföre
till H:rr FuIImägtiges efterrättelse stadgade föreskrifter
blifvit behörigen iakttagne; vid hvilket
yttrande någon erinran ej blifvit gjord af Högt. Ridd.
och Adeln, af Högv. PresteStåndet, eller af Vällofl.
BorgareStåndet.
3:o Att Utskottet icke föreslagit någon åtgärd,
till ordnings vinnande, i afseende på de af Anders
Danielsson benämnde SkuldObligationer till Utländska.
Medborgarej och hvarmed lärer menas de för RiksgäldsContoirets
fordna utrikes gäld utfärdade, så kallade
PartialObligationer.
Uti 'det förut åberopade Utlåtandet N:o 67 är af
Utskottet anmäldt (p. 36g) att för de , genom RiksgäldsContoiret,
inlösta PartialObligationer, hörande
B e t ä 11 k a n d en , K:o 18?. 83
till Lånet i Leipzig, AfskrifningsBevis vöre till Contoiret
inkommet: Att, i afseende på de med RiksgäldsContoirets
medel infriade, för Lånen i Holland utgifne
PartialObligationer, för hvilka afskrifningsbevis icke
funnos i RiksgäldsGontoiret, hade H:it Fullmäktige
uppdragit åt Svenske och Norrske Consuln i Amsterdam,
Westerberg, att för de derstädes inlösta PartialObligationer,
behörige afskrifningsbevis anskaffa och
inskicka, en åtgärd som Utskottet för sin del funnit
vara den lämpligaste, som af H:rr Fuilmägtige kunnat
vidtagas; och beträffande de öfrige PartialObligationerne,
hvilka i Stockholm blifvit infriade och
förvaras i Banken, så h«^de Utskottet, med anledning
af H:rr Fullmäktiges gjorda hemställan, hos R.
H. St;r föreslagit och tillstyrkt, alt de sam
ma,
på RiksgäldsContoirets bekostnad, måtte afskickas
till Amsterdam, för att, till erhållande af AfskrifningsBevis,
derstädes företes; vid hvilket förhållande
den Utskottet gjorda förebråelse om underlåtenhet,
att föreslå någon åtgärd synes sakna ali grund.
Härefter yttrar sig Anders Danielsson sålunda:
"Men, utom desse, som mig synes, vigtiga ämnen,
''anhåller jag att få fästa Utskottets uppmärksamhet på
”några besynnerligheter i Redogörelsen:
"Pag. 16 uppgifves öfverskotten vid 1828
"års slut till
. 1,704,803: 34. -
"Lit, A. redovisar blott vid 1827 års
"slut influtne
887,387: 35. 1.
och 1828 års GassaRäkning 609,633: 26. 6.
1,497,021: i3. 7.
84 S la ts-Ut skottet»
Om, vid Berättelsens blotta genomläsning, en än
sä ringa uppmärksamhet blifvit använd, så bade det
genast bordt falla i ögonen, att de förstnämnde 1,704,803
B;dr 34 sk. utgjorde det totalbelopp, hvarmed RiksgäldsContoirets
enskilda Inkomster, åren 1823 till och med
1828, öfverstigit utgifterne under samma tidrymd; och
hvilket belopp fått benämning af Öfverskott. Någon
förblandning af ett sådant öfverskott med öfverskotten
på StatsVerkets förslagsvis beräknade Inkomster, synes
så mycket mindre hafva bordt kunna komma i fråga,
som den så högst betydliga slutsumman af 17,538,563
R:dr g sk. 8 r:st. tyckes hafva bordt påkalla serskild
uppmärksamhet samt föranleda till en närmare undersökning
om rätta förhållandet; i hvilket fall, och derest,
efter den i Berättelsen leranade hänvisning till de
bilagde Utdragen ur Cassa-Räkningarne Litt. A. &D.,
en sådan undersökning blifvit anställd, det genast skolat
utrönas, att ifrågavarande, från StatsVerket lefvererade
öfverskottsmedel äro under sin serskilda Titel
eller Rubrik, ibland alla öfrige RiksgäldsContoirets
Intrader upptagne till redovisning uti CassaRäkningen
för det år, då uppbörden egt rum.
Vidare yttras: ”Huru skall jag förstå sådant. För
”mig synes det, som denna mängd Tabeller voro bäst
”ersätta med en fullständig uppgift på verkliga förhållandet
med Contoirets tillstånd, grundad på specifik
”uppgift af allt, som influtit och blifvit utbetaldt se”dan
sista Redogörelsen för R. St:r.”
Utskottet kan icke inse, huru en fullständig uppgift
för ett PenningeVerks uppbörd kan åstadkommas
Beta nkanden, N:o 182. 85
på annat sätt, än att inkomster och utgifter redovisas
och jemföras; detta är också iakttaget, då vid Berättelsen
äro fogade specifika och fullständiga Förteckningar
öfver alla RiksgäldsContoirets Inkomster och
Utgifter, åren 1823—1828 eller de sex sist förflutne
åren.
Derefter förmäler den värde RiksdagsFullmäktigen:
"Äfven har det visat sig för mig, som den så kallade
”Disconträttigheten på Banken blifvit begagnad, då 3
"procents upplåning bordt, enligt 1823 års Ständers
"Beslut, hafva egt rum; och om än summan, enligt
.'Bil. Litt. F., blott är 104,717 R:dr 28 sk. 10 r:st.
"synes mig saken icke riktig.”
VII Artikeln af det vid 1823 års Riksdag af R. H.
St:r utfärdade Allmänna Reglemente för RiksgäldsContoiret
innehåller, att upplåning mot 3 pe:ts ränta icke
kungöres, derest beloppet, som på Creditivet i Banken
blifvit begagnadt och skall godtgöras, icke uppgår till
minst Ett Hundra Tusen R:dr ; äfvensom det för öfrigt
är öfverlemnadt åt Fullmäktige, alt, med tillämpning
af de stadgade grunderne, närmare bestämma
livad som för tillfället pröfvas tjenligasl; så att, å ena
sidan , Banken icke må komma att besväras med ständiga
förskott, och å den andra, R:g:sContoiret icke
belastas med tillökad skuld mot 3 prcts ränta. — Sådane
äro föreskrifterne i Reglementet: och får Utskottet
härvid meddela den serskilda upplysning, att den
vid 1828 års slut på Creditivet i Banken disponerade
summa af 104,717 R:dr 38 sk. 10 r:st., blifvit inom näst
påföljde Januarii månad godtgjord, genom de från Ban
-
86 Stats-Utskottetj
len lefvererade i5o,ooo R:dr, såsom afbetalning, för
år 1828, på StatsVerkets Skuld till Banken.
Någon öfverträdelse af gifne föreskrifter har således
icke egt rum; och om en sådan tillämpning af
dem blifvit gjord, som man nu synes yrka, så hade
med mera skäl kunnat föras Hrr Fullmäktige till last,
om de låtit kungöra upplåning mot 3 plcts ränta af en
i det hela icke serdeles betydlig Summa, hvilken endast
var behöflig till betäckande af Bankens Fordran,
ehuru en denna Fordran vida öfverstigande Inkomst
vore, inom 14 dagar derefter, att med säkerhet påräkna.
Slutligen, och med föranledande af senast anmärkta
omständighet, framställes den anhållan, ”att Utskottet
mätte lemna serskild uppmärksamhet till den del
'af Räkenskaperne, som rot er RiksgäldsContoirets förhållanden
till Banken. — Af Bil. Litt. F. ses, att
”Banken nu ligger i ett förskott af g68,i62 R:dr 5 sk.
”8 rist. för FilialDiscont-utredningen, som likväl ej
”Jemnat större brist än 523,578 Rldr 45 sh. 11 rist.”
Härvid har Utskottet ansett sig böra erinra, att,
enligt R. H. Stlrs bestämda föreskrift, föras och afslutas
öfver utredningen af Götha Cana I-Bolags samt
Malmö f. d. Discont-Inrättningar, serskilda Räkenskaper
för hvardera Disconten; hvadan förminskningen
af Bankens Förskotts-fordringar för utredningen af
desse Disconter måste uteslutande bestämmas af hvad
»om utaf de utestående Fordringarne kan indrifvas.
Att Bankens Fordran, i och för utredningen af
Götha Canal-Bolags f. d. Discont, rid 1828 års slut,
Betänka nd«n, N:o 18a, r83. 87
utgjorde 968,162 R:dr 5 sk. 8 r:st., fastän bristen icke
upptages till större belopp, än 523,578 R:dr 43 sk. ir
r:st., är vordet anmärkt såsom oriktigt; men denna
anmärkning förklaras helt enkelt derigenom, att Bankens
Fordran icke kan liqvideras med osäkre fordringsbevis,
utan endast med verkligen influtne medel, och
att alla både Skulder och tillgångar måste, till numernira
beloppet, uti Räkenskaperne upptagas och mot
hvarandra balanceros. För öfrigt får Utskottet tillkännagifva,
att ifrågavarande Berättelse har, vid slutlig
föredragning hos Höglofl. Ridd. och Adeln den 4
Maji, hos Högv. PrcsteStåndet och Vällofl. BorgareStåndet
den 28 April, blifvit lemnad utan anmärkning,
äfvensom, att desse 3:ne RiksStånd då bifallit den af
Utskottet för Herrar Fullmäktige i RiksgäldsContoiret
föreslagnc Decharge. Den 20 Juni 182g,
N:o 185-
Utlåtande, i anledning af begärd upplysning
rörande verkställighet å ett Rikets Ständers
Beslut. (I.-A.)
Hos H. R. och Adeln har Herr Hjerta^ Gusta/i anförande,
som blifvit till Utskottet remitteradt, begärt,
det Utskottet måtte uppdragas, att afgifva yttrande till
R. St:r, huruvida R. St:rs Beslut, angående vården och
förvaltningen af Kyrkornes Fastigheter och medel samt
granskning af redogörelsen derföre blifvit i verket ställd,
och om den af K. M.t under den 12 April 1S1S utfår
-
88 Stats-Utskottets
dadé Instructiorij angående serskild Revision af KyrkoRiikenskaperne
blifvit upphofd} men, i fall sådant ej
skedt, med förslag till ny skrifvelse inkomma, och
B.. St:r i detta fall utöfva Folkets rätt, att sig allena
beskatta samt iakttaga Församlingarnes rätt, alt örn
Kyrkomedlen disponera och sjelfve genom Revisorer
verkställa granskning öfver deras användande.
Utskottet, som, vid företagandet af denna motion,
inhämtat, att R. St:rs i ämnet år 1823 till K. M:t afgifne
underd. Skrifvelse grundat sig på Lag-samt Allmänna
Besvärs-och Economi-Utskottens gemensamma
Förslag, har, i anseende så väl härtill som Ärendets
beskaffenhet i öfr igt, ansett det af Motionären begärdte
uppdrag desto mindre ingå i Utskottets befattning,
som, enligt 14 §. i Instructionen för R. St:rs JustitiaeOrnbudsmnn,
det åligger honom, ”att vid hvarje Riksdag
för R. St:r uppgifva, hvilka af deras vid sist förflutne
Riksmöte, fattade Beslut och gjorda hemställningar
blifvit af Konungen gillade, utfärdade och i
verket ställde.”
Utskottet får dock nu mera upplysa, hvad af Justitiie-Ombudhnannens
nyssberörde Berättelse vidare
torde vara att finna, att K. M:t, sedan K. KammarColleginm
och K. KammarRätten hörde blifvit, genom
Kådigt Bref den t September 1824, i afseende på R.
St:rs gjorda Förslag och hemställan, så väl i allmänhet
om Församlingarnes val af Revisorer till granskning
af deras Kyrko-Piäkenskaper, som att nämnde
Räkenskaper från Skåne, Halland, Blekingen samt
Götheborgs och Bohus Län måtte hädanefter undan
-
Betänkanden, N:s 183, 184- 89
dragas den granskning de hos nämnde Collegier böra
undergå, icke i Nåder funnit godt, att för närvarande
bifalla någon förändring i hvad genom K. Instructionen
den 12 April i8i5 blifvit härutinnan i Nåder förordnadt,
utan kommer dermed tills vidare att på vanligt
sätt förhållas. Den 23 Junii 1829.
N:o 184.
Utlåtande ang:de begärd underrättelse huruvida
en af R. St:r begärd ändring i K. Förordningen
den 22 Julii i8o3 rörande Tiondeoch
Räntegifvares m. fl. rättigheter och
skyldigheter ägt rum. (I.-A.)
H ligh Ridd. och Adeln har till Utskottets besvarande
remitterat ett anförande af Herr Hjerta, Gustaf', hvaruti
han andragit, att, med R. Sttrs beslutanderätt i
allt hvad till Skatteväsendet hörer, det torde böra
räknas till de missförstånd, som man i senare tider
ganska ofta sett förnyas, alt en directe så ingripande
åtgärd, som den R. St:r sistledne Riksdag vidtogo, att»
genom underd. Skrifvelse till K. M:t, ang:de ändring
af K. Förordningen den 22 Julli l8o3 om Tionde- och
Räntegifvares samt tagares ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter, icke lärer föranledt någon Regeringens
Kungörelse; i anseende hvartill Herr Hjerta anhållit»
att StatsUtskottet mätte derom till R. St:r inberätta,
samt ny Skrifvelse föreslå. Och skulle dervid förefinnas,
alt något EmbetsVerk vågat tillstyrka, att
go Statj-Utslotteti
nämnde R. Stlrs Beslut icke skulle i verk sättai, förmodade
Motionären, att Utskottet, enligt sin pligt,
föresloge R. St:r den åtgärds vidtagande, som vore
förenlig med deras värdighet såsom det sig sjelf beskattande
Svenska Folkets Representanter.
Af Års-trycket för 1823 kan finnas, att redan den
1 Oclobcr berörde år K. M:t, i anledning af R. St:rs
underd. Skrifvelse den 20 förutgångne Augusti, ”med
fästadt afseende å Tionde- och Ränte-gifvares samt tagares
ömsesidiga förmon, för godt funnit i Nåder förklara,
att tillsägelse om Afrads- eller Tiondes-lefverering
in natura bör hädanefter ske sist dagen efter
Thomee dag, samt att i de fall, då Räntetagare är
boende utom Häradet, den då medgifna tillsägelsen
hos KronoFogde eller RegémentsSkrifvare bör göras
sist å Fjortonde (i4) dagen före Thoma? dag, på det
de må kunna, innan nämnde dag, Räntetagare sådant
tillkännagifva, vid påföljd, att eljest någon uppsägning
icke må anses vara gjord.”
Och får Utskottet härjemte upplysa, att frågan
om omformäldte ändring i ofvanberörde K. Förordning
vid sista Riksdag behandlades af R. St:rs Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Economi-Utskott. Den 23
Junii 182g.
N:o 185-
Utlåtande, i anledning af K. M:ts den 16 sistl.
Maji till Utskottet aflåtne Nåd. Skrifvelse,
ang:de anslåendet af ett K. M:t och Kro
-
\
Betänkanden, N:o i85. 91
nan tillfallet Dana-arf till en ScholaeFond i
Wahlö Församling af Upsala Stift. (I.-A.)
Högstberörde Nåd. Skrifvelse innehåller:
”Uti underdånig skrifvelse af den 25 sistlidne Februarii
har DomCapitlet i Upsala till K. M:t öfverlemnat
en af Wahlö Församling, genom dervarande
Kyrkoherden, Prosten Magister P. Wallinder, i underd:het
framställd anhållan derom, att ett, i stöd af
vederbörande HäradsRätts af LagmansRätten fastställde
och laga kraftvunne Dom, till K. M:t och Kronan
hemfallet DanaArf, belöpande, enligt Bouppteckning,
till 2,977 R:dr g sk. 8 r:st. B:co, efter aflidne Kyrkoherden
J. J. Hörners efterlemnade och nyligen äfven
aflidna Enka, Helena Catharina Hörner född Hagström,
hvilken i lifstiden varit inom bemälde Socken bosatt,
måtte af K. M:t, i likhet med hvad år 1810 vid ett
dylikt tillfälle i NorrTelje Stad skall hafva ägt rum,
i Nåder anslås till Fond för en Skolinrättning inom
ofvannämnde Församling, som deraf vore i största behof
och hvarigenom densamma, hvilken nu icke hade
någon Comminister, i händelse den blifvande Skolmästaren
derjemte borde vara Prest, äfven kunde vinna
en behöflig tillökning i Presterligt biträde; hvilken
framställde begäran DomCapitlet, under vitsordande
af förenämnde uppgifne omständigheter, med dess underdåniga
förord till Nådigt bifall beledsagat; — hvaremot
uti serskild till K. M:t ingifven skrift Majoren
G. Koschell i underd:het anmält, hurusom , i anledning
deraf att hans nyligen aflidne broder, Grosshand
-
g2 Stats-Utskottets
laren G. W. Koschell, innehaft lagligen tillförordnadt
Förmynderskap för Fader- och Moderlösa Barnen Mathilda,
Maria och Charlotta Östlund, de der varit
vårdade och försörjde af bemälda KyrkolierdeEnka
Helena Catharina Hörner samt genom hennes Testamentariska
Disposition af den 8 September 1820, sorn
i vederbörlig ordning blifvit lagligen bevakad, fått sig
af qvarlåtenskapen anslaget ett understöd af EltTusende
födr B:co, på sätt genom insändt Utdrag af
Frösåkers HäradsRätts DomBok för den 2 October
1826 var styrkt och hvilka medel skulle ställas under
disposition eller förvaltning af Wahlö Församlings
Fattigvård, Majoren Koschell först nu mera erhållit
kunskap ej mindre derom, att Enkan Ilörners qvarlåtenskap
blifvit såsom Dana-Arf ansedd, än ock om
Wahlö Församlings ofvanomförmälde underd. ansökning;
vid hvilket förhållande Majoren ansett sin pligt
fordra att icke de omyndiga Barnens rätt utan uppmärksamhet
lemna. Och vill K. M:t, som i anseende
till den yppade frågan om Enkan Hörners Testamentariska
Disposition anbefallt Dess JustitiaeCantzler, att
med afseende å K. M:ts och Kronans härunder beroende
rätt, tillse att densamma blifver behörigen bevakad
samt låta förhållandet vederbörligen undersöka?
härmed, beträffande Wahlö Församlings gjorda underdåniga
ansökning, hafva till Rikets nu församlade
St:r i Nåder öfverlemnat frågan, huruvida det belopp
af Enkan Hörners efterlemnade qvarlåtenskap, hvilket
såsom Dana-Arf kan komma att K. M:t och Kronan
tillfalla, må till det af bemälda Församling i un
-
Betänkanden, N:o 185. g3
derd:het begärdte behof och gagneliga ändamål få användas;
i hvilket afseende Handlingarna rörande detta
anine nu B. St:rs Statsutskott tillsändas. K. M:t förblifver
R. Sttrs Statsutskott &c.”
Då, enligt hvad ContractsProsten, Kyrkoherden
Wallinder upplyst, Barna-undervisningen inom Wahlö
Församling, hvarest ifrågavarande Dana-Arf fallit, finnes
i ett ganska beklagansvärd! tillstånd, enär, utom
y Fjerdingar Spannemål årligen, något anslag icke finnes
till bestridande af dertill erforderlige utgifter, och
Consistorium, i anseende till det högst nyttiga ändamål,
som Församlingen med sin ofvanberörde underd.
ansökning åsyftat, ntmligen att, med dess biträde,
kunna derstädes grundlägga en UndervisningsAnstalt
för Församlingens fattigare barn, äfven understödt den
underd. ansökningen; har Utskottet, med afseende jemväl
derpå, att Enkan Hörners efterlemnade qvarlåtenskap
till det mästa blifvit inom nämnde Församling
förvärfvad, ansett sig böra tillstyrka:
att det belopp af Enkan Hörners efterlemnade qvarlåtenskap,
hvilket såsom Dana-Arf kan komma att
K. M:t och Kronan tillfalla, må till det af Wahlö'
Församling i underd:het anmäldta behof få användas.
Lärande, i händelse af bifall härtill, underd. svar
på K. M:ts ofvanberörde Nåd. Skrifvelse , i öfverensstämmelse
härmed homma att från R. St:r expedieras.
Den 23 Junii 182g.
Reserva tion:
Ilr Assessoren Lagerhjelm > Hr Biskop Thyselius
Hr Prosten Grevillius, Hr CommerceRådet Lamberg,
g/j. Stats-Utskottets
Hr Grosshandlaren Winberg och Hr Lagman Ståhle,
hvilka icke instämt uti Utskottets förestående utlåtan»
de, hafva, såsom grund för deras serskildta mening,
anfört: att, som, enligt hvad K. M:t behagat i Nåder
tillkännagifva, Enkan Hörner i lifstiden, genom den
8 Sept. 1820 författadt Testamente, förordnat, huru
stor del af hennes efterlemnade qvarlåtenskap skulle
till enskilde personer användas, och i sammanhang
dermed äfven föreskrifvit, att de af henne till Barnen
Östlund donerade medel borde ställas under förvalt4
ning af Wahlö Församlings Fattigvård, ulan att tillika
yttra någon afsigt, att till bemälde Församlings
disposition vidare vilja upplåta något af sin Egendom;
så och då de af Församlingen, för den begärde uppoffringen
å Statens sida af de erhållne Dana-Arfsmedlen
åberopade skäl, ibland hvilka ingått äfven behofvet
af Predikobiträde åt Pastor, icke kunde anses innefatta
tillräcklig anledning, att StatsVerkets ifrågakomne
på Lag och Författningar grundade inkomst till
Församlingen upplåta; borde hvad såsom DanaArf efter
Enkan Hörner komme att K. M:t och Kronan tillfalla,
under behörig Titel bland StatsVerkets Ordinarie
Inkomster upplagas och i föreskrifven ordning
till R:g:sContoiret öfverlemnas för att af R. St:rsFullmägtige
serskildt förvaltas, samt R. H. St:r tillhandahållas
för ändamål som med undervisningen i Riket
stodo i sammanhang.
Betänkande!), N:o 186.
N.'0 186.
Utlåtande, angående ersättning till Assessoren
Hellberg för liden förlust å en contraherad
lefverance af ArtillerieHästar. (u. ao
Till Utskottet liar Hederv. BondeStåndet remitterat
ett Memorial af RiksdagsFullmäktigen Andreas Johansson
från Götheborgs och Bohus Län, innehållande hemställan,
att Assessoren A. Hellberg måtte tilläggas ersättning
förliden skada på en Artillerie-Häst-entreprenåd
år 1808, utgörande i Capital 2,267 B:dr 38 sk.
8 r:st. och 6 procents ränta om året från Martii månads
utgång nämnde år till innevarande tid 2,819 R:dr
24 sk., eller tillhopa 5,087 It:dr 14 sk. 8 r:st. E:co;
anförande Motionären tillika, att denna uleblefne ersättning
så skuldsatt Hellberg, att dess Egendom blifvit
utmätt och till Auction anslagen samt att detta
oförutsedda lidande, ökadt med andre motgångar, numera
bragt honom med Hustru och fem oförsörjda
barn i den svåraste belägenhet, sedan han vid en ålder
af 56 år varit i Statens tjenst ifrån år 1789, med
ordinarie befattning från år 1794 och 28 år såsom
KronoFogde i Inlands Fögderi af Götheborgs och
Bohus Län.
Utskottet får anmäla, att fråga om denna ersättning
jemväl förevarit vid sisth Riksdag, i anledning af
K. M:ts i ämnet aflåtne Nåd. Skrifvelse, samt blifvit
genom dåvarande StatsUtskotts utlåtande d. 12 Mars
i823^.fulIkomligen utredd och sedermera af R. St:r
96 Stats-Utskottets
beliandlad; af berörde Utlåtande inhemtas hufvudsakligen,
alt Hellberg vid en å LandsContoiret i Götheborg
anställd EntreprenadAuction åtagit sig att lefverera
60 st. Hästar för Artilleriets behof; att efter det
*
samma anbud, enligt föreskrift vid Auclionen, blifvit
dåvarande GeneralKrigsCoinmissariatets i Wenersborg
pröfning och antagande hemställdt, Konungens Befthde,
enär Commissariatets yttrande inom bestämd tid icke
blifvit ineddeladt, tillsagt Hellberg att afvakta Coramissariutets
yttrande och emedlertid vara beredd att
lefverera Hästorne om och när de påfordrades, emedan
reqvisitioner å de Batteriers aifäidande från Götheborg,
för hvilka Hällarne blifvit upphandlade, redan
voro till K. Mits Bef:hde inkomne; samt att Hellberg
änteligen, i saknad af lefverering, för Hästarnes
utfodring och deras afstående till Säljarne eller afyttrande
under upphandlingsprisen, fått vidkännas en
kostnad, uppgående, enligt verificerad Räkning, till ofvanberörde
belopp 2,267 h;<h' 38 sk. 8 r:st. Ersättning
för denna kostnad bade dock, i anledning af Hellbergs
hos K. M:t anförde underd. besvär öfver Högste
Befälhafvarens för f. d. Vestra Armeen fastställelse
af GeneralKrigsCornissariatets Utslag, deruti skadestånd
åt Hellberg vägrats, af K. M:t blifvit år 1809
afslagen; hvarefter, uppå Hellbergs underd. Ansökning
att, med afseende å uppgifne serskilde omständigheter,
af gunst och nåd tilläggas ersättning för den
honom i följd af omförmälda upphandling åbragte förlust,
K. M:t uti den 19 Febr. 1823 aflåten Nåd. Skrifvelse
-
velse till Rikets dä församlade Sttrs ompröfvande öfVerlemnat,
om icke, i anledning af dervid förekommande
omständigheter, sistberörde ersältnings-bel -pp måtte
af serskildte medel anvisast uti underdånigt svar hvarå
R. St:r uppå anförde skäl förklarade, att StatsVerket
destomindre borde vidkännas någon utgift till ersättning
af den förlust Hellberg på omförmäldfa sätt skall
drabbat, som andra, hvilka genom misslyckade speculationer
på lefverancer till Kronan kunna blifva lidande,
skulle af bifallet Lill sådan ersättnings meddelande
föranledas att väcka enahanda anspråk.
Ehuru Utskottet visserligen funnit att Assessoren
Hellb erg, under förlitande på Konungens Befthdes, såsom
tillika dess dåvarande Förman, olficielt meddelade
yttrande, tillskyndats förlust genom åtagandet att
tillhandahålla ifrågavarande Hästar, kan likväl, i grund
af hvad R. St:r sålunda förut i ämnet stadgadt samt
enär utgången af Hellbergs möjeligen väckte anspråk
mot den eller dem som till förlusten varit vållande
icke blifvit ådagalagd, Utskottet icke tillstyrka, att
StatsVerket må vidkännas någon utgift för Hellberg!
merberörde förlust. Den 23 Junii 182g.
N:o 187-
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N;o 43, angående
ändring i K. Placalet den 27 Au3
B. 7
o8 Stnts-Ufsköttets
gusti 1723, rörande vilkoren för Bergs- ,
Bruks anläggande.
Enligt afla Ine ProtocollsUldrag af den 12 och i4
sistlidne Februari, hafva H. Ridderskapet oell Adeln
samt llcdeiv. BondeStåndet till Utskottet åtci remitterat
dess ofvannämnde Utlåtande, vid hvilket af
Herr von Hartmansdorff blifvit erinradt: att, då Utskottes
förslag, att uppgifterna lill Kronan för Bruksöch
Bergshandteringen md bestämmas efter enahanda
grund eller till livart 3o:de, ehvad rudimaterien hemtas
d Frälse- eller Krono- och Kronoskatte jord som de med
nämnde Handteringar förenade förlags- och brukningskostnader
'äro af jordens natur oberoende^ endast kunde
hafva afseende på de Bergsbruk sorn i framtiden
anläggas, ordet framdeles eller hädanefter synts vara
utur tillstyrkandet uteglömdt, emedan, örn det tillämpades
äfven på dem sorn redan vore anlaggde under
andre beskattningsvillkor, sådant skulle medföra en
betydlig minskning i Kronans Inkomster.
Inom H. BondeStåndet är deremot af RiksdagsFullmägtige
Casper Wijkman från Upsala Län och
Anders Danielsson från Elfsborgs Län anmärkt, att
det skulle innefatta en orättvisa och afven ofördelaktigt
verka på dem, sorn redan idka Bruks- och Bergshandtering,
om Afgifterne till Kronan, såsom Utskottet
tillstyrkt, bestämdes till 3o:de delen af tillverkningen,
ehvad rudimaterien tages å Frälse- eller Kronooch
Skaltegrund; samt att de, som hädanefter fingo
anlägga Bruk och Bergverk med en afgift till Kronan
c
B e t ä n k a n d. e n, N:o 187. gg
af endast hvar 3o:de Tunna, skulle kunna undersälja
dem som fortfarande skulle erlägga livar io:de Tunna,
hvarigenom desse åter skulle blifva föranlåtne söka
och kanske äfven kunna utverka sig nedsättning i förut
fastställde grundskatter.
Uti hvilka anmärkningar några andre af Ståndets
Ledamöter instämt.
Utskottet, som, för besvarandet af desse anmärkningar
sökt vidare upplysning om förhållandertie med
afgiflerne för Bruks- och Bergshandtering»!, har dervid
inhemtat: att, ehuru den af Utskottet tillstyrkta
lika beskattning af Metall- och Mineral-Producter icke
bör hafva någon retroactiv verkan på de Inrättningar,
som genom ordentliga Resolutioner redan blifvit beskattade,
utan endast bör komma i fråga för dem,
hvilka hädanefter skola taxeras, skulle emedlertid, en
tillämpning deraf till både äldre och nyare Verk likväl
icke hafva något så hufvudsakligt inflytande på
Kronans nu varande Inkomster af Bergverken, som
det i förstone vill synas, emedan det så kallade Tionde-Jernet
af Tackjernsblåsningarne, den förnämsta
af Statens nu ifrågavarande Intrader, grundar sig nu
mera, icke på en viss andel af liela tillverkningen,
hvars belopp Bergsfogdarne, för den orsaken, fordom
skulle genom vägningar vid Hyttorna controllera och
bestämma, utan utgår nu med vissa Pund Tackjern
för hvarje blåsningsdygn.
En sådan afgift, beräknad efter blåsningstiden,
åtogo sig först Öster-och Vester-Bergslagerne år i685;
sedermera Norbergs Bergslag år 1686, hvarefter en
ioo Stats-Utskottets
lika beskaffad Tiondesättning, genom Författningar
tid efter annan blifvit för Rikets öfrige Bergslager bestämd
; och är afseende härvid fästadt dels på jordens
natur af Skatte eller Frälse, hvarifrån Malmerne blifvit
hemtade, dels ock på de större eller mindre fördelar,
som i öfrigt äro förenade med Tack jernsbiåsningen
på hvarje ställe; varandes för de fleste hyttor
afgiften närmare hvart 3o:de Skeptd.
Af de så kallade Ädlare Verken, såsom Silfver,
Koppar, Bly, Cobolt m. fl.; äfvensom af Alun, Vitriol,
Rödfärg m. m. utgår Kronans afrad till visst
belopp af hela tillverknings-qvantiteten. Utom vid
Sala och Löfås finnes icke något Silfver-Verk , och
afgifterne af desse 2tne grunda sig på ordentlige Contracter
emellan Staten och Delägarne.
Hvad KopparVerken angår, är det endast Stora
Kopparbergs Bergslag, som utgör hvart io:de Skeptd
till Kronan, efter att förut hafva erlaggt först hvart
4:de och sedan hvarje 8:de i följd af de förmåner
Verket af Staten åtnjuter. De öfriga KopparVerken,
som äro beskattade, erlägga nästan alla blott hvarje
3o:de Skeptd.
Endast ett AlunVerk ocb några få Vitriol-, Svafvel-
och RödfärgsVerk erlägga hvart io:de Skeprd
eller Tunna, såsom belägne på KronoSkatteGrund;
hvarjemte Tunabergs och Vena CoboltVerk, hvilka
på senave åren blifvit taxerade, skola betala hvart
3o U.
Efter sådane upplysningar, anser Utskottet sig väl
desto häldre böra förblifva vid dess i denna fråga från
Betänkande n, N:o 187. ror
böljan fattade grundsatts, att, till näringarnes lättnad
och förkofran, afgifterne för lika handtering i
allmänhet böra blifva lika, utan afseende på naturen
af den grund, hvarpå Inrättningen är anlagd, som ett
annat förhållande skulle högst menligt inverka på Näringarne,
utan att medföra någon ökning i Statens
inkomster, och snarare vålla minskning uti dera, genom
nödvändigheten att bevilja utomordentliga frihetsår,
till förekommande af Verkens nedläggande; Men,
med anledning af de inom H. Ridderskapet och Adeln
samt H. BondeStåndet gjorda anmärkningar, tror
Utskottet, i afseende på den olikhet som sig företer
med de redan skattlagde Verk, sig böra i så måtto
jemka dess förra af Högv. PresteStåndet och Vällofl.
BorgareStåndet gillade Förslag,
att afgifterne till Kronan för de Bruks- och Bergsanläggningar
som hädanefter skattläggas, af den
Class för hvilka årliga afgifterne till K. M:t och
Kronan utgå med visse procent af tillverkningens
belopp, må bestämmas efter enahanda grund, eller
till hvar 3o:dedel, ehvad Rudimaterien hämtas å Frälse-
eller Krono- och KronoSkattejord, emedan de
med nämnde handteringar förenade Förlags- och brukningskostnader
äro af Jordens natur oberoende.
Den 23 Junii 1829.
Reservation
Af Herr Commerce-Rådet Santesson, som i så
måtto varit af skiljaktig mening, att Herr CommerceRådet
ansett det tillägg i Utskottets Förslag böra äga
102
Stats-Uts kottets
ruin, att det på K. M:ts Nådiga bepröfvande borde
få ankomma, efter derom af Vederbörande gjorde
underd. ansökningar, huruvida i serskildt fall dylika
äldre Inrättningar, hvilka voro högre taxerade, äfvenledes
måtte komma i åtnjutande af den förmedling uti
afraden, hvartill de skäligen kunde synas berättigade;
kunnandes likväl de Verk, hvilkas afgifter grundade
sig på ordentliga Contracter med Staten och
voro en följd af motsvarande förläningar af Staten,
icke komma i fråga till en sådan jemkning.
Härigenom har Hr. Commerce-Rådet ansett Statens
båtnad bäst och säkrast vara förvarad, emedan en
mindre men alltid säker afgift för det allmänna
vore förmonligare, än att, såsom ofta inträffade, till
förekommande af Verkens nedläggande ooh Näringarnes
förfall, utomordentliga frihetsår måste beviljas
för omöjligheten att kunna de högre afgifterna erhålla.
tåning föi1 Fabrikören Godlund. (U.-A.)
It. o. A. iugifvet samt till Utskottet remitteradt anförande,
hemställt, att ett årligt understöd måtte meddelas
Fabrikören Godlund, såsom belöning för dess
oegennyttiga företag, att på egen bekostnad och med
uppoffring af tid och möda, genom Eleclricitetens användande
, till hälsan återställa lame samt af ätskillige
sjukdomar angripne till största delen fattige per
-
N:o 188.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om be
-
hm-, uti ett till Höglo!].
Bet anlander), N:o 177, 178. io3
söner, hvilkas antal uppgått sisth December månad
till omkring 200, hvarom bevis flere gånger blifvit i
Tidningarne Stockholms Dagblad och Dagligt Allehanda
införde samt, tillika med en af Godlund förd
Journal, äfven Motionen bifogade, med uppgift derjemte
af Motionären, alt han med fördel begagnat
sig af Godlunds ElectricitetsMachiner, dem Godlund
sjelf sammansatt och hvaraf linn skall innehafva Irenne
större och en mindre, hvilkas kraft samt goda och
fullkomliga verkan medelst bilagt intyg af så optisk
som mathemalisk Instrumentmakare blifvit vitsordade ;
tilläggande Motionären, att vilkoret för Godlunds belönande
borde blifva, att han med electricitets-försöken
hädanefter jemväl bispringer de fattige och olycklige
Personer som honom anlita; i anledning af hvilken
motion Herr af Grubbens, N. W., hufvudsakligen
anfört, att uti K. SundhetsCollegium finnes en
större och vida bättre ElectricitetsMachin, än desom
af Godlund kunna presteras, och hvilken fritt får begagnas
af alla de medellösa i och utom Hufvudstaden,
sorn dertill anmäla sig; att denne ElectricitetsMachin,
som derjemte hörer till UndervisningsVerket vid MedicoChirurgiska
Institutet, vore en Statens Egendom
och äfven såsom sådan funnes upptagen uti K. Mits
Nåd. Proposition om Statsverkets tillstånd och behof;
att Staten icke borde belastas med understöd för sämre
ElectricitetsMachiner, då den redan hade en god
att underhålla; att om Fabrikören Godlund förfärdigat
ElectricitetsMachiner, som icke voro någon ny
uppfinning, för att betjena allmänheten, oftast emot
io4 Stats -Utskottets
betalning, vore sådant en hans egen JVäringsspeculatinn
och hvarföre ingen belöning behöfves; att flere
af de i Godlnnds JournalsUtdrag uppgifne personer
kunde intyga, att de varit så obetydligt sjuke, att de
utan Electricitel kunnat hjelpas, om de anmält sig
hos någon Läkare; att vid den i K. SundhetsCollegium
varande EleetricitetsMachin blifvit anställd en
kunnig och skicklig Läkare som betjenade de sjuke
med apliceringen af Electriciteten efter Konstens Regler
och efter Patientens sjukdomsförhållanden, hvaremot
Godlund ej ägde de kunskap-r som erfordrades
för att rätt använda nämnde medt ; samt att, ehuru
Godlund lyckats i flere af sine cur , sådant likväl snarare
vore en lyckträfF, eller ock ett så bestämdt ondt
hos den sjuke, att hvem som helst kunnat aplicera
Electriciteten; hvarjemte Herr Grefve Frölich, Dav,,
samt Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, i ämnet sig yttra
dt,
Då, på sätt i Utskottets under N:o 128 afgifne
Utlåtande, angående regleringen af RiksStatens 2:dra
HufvudTitel , oujförmäles, samt här ofvan anfördt
blifvit, K, SundhetsCollegium innehar en ElectricitetsMachin,
ämnad att betjena medellösa sjuke i och utom
IJufvudstaden, hvilken Inrättning blifvit vitsordad ej
mindre af bemälte K, Collegium än Svenska LäkareSallskapets
å Trycket utgifne Handlingar; och i anledning
deraf Utskottet hemställt om uppförande på Stat
af 600 R:dr årligen intill nästa Riksdag till K. SundlielsCollegii
disposition att, med iagttagande af dervid
föreslagne vilkor, utgå så väl för underhållet och be
-
Betan Landen, N:is 188, 189. io5
gagnandet af samma Eleetricitets-Machin till fattige
sjukes kostnadsfria betjenande, sora till arfvode för
den dervid anställde Läkare samt tjenlige rums anskaffande
för appareillens placerande, liar något Anslag
ock synts Utskottet icke böra äga rum, för underhållandet
ytterligare af en dylik Inrättning, hvilken icke
allenast ansetts vara öfverflödig, utan hvars nytta
äfven blifvit betviflad.
Utskottet finnér sig således icke kunna till B..
H. St:rs bifall understödja förrberörde Motion, utan
hemställer, att densamma må anses böra förfalla.
Den iZ Junii 1829.
N:o 139-
Utlåtande, angående Anslag af allmänna Medel
till tryckning af Landshöfdingarnes EmbetsKungörelser.
(U.-A.)
K. M:t har, medelst Remiss dat. den 2 nasti. Maji, i
Kåder behagat till Utskottet öfverlemna en af de vid
detta Riksmöte närvarande Hrr Landshöfdingar afgifven
underd. Skrift, hvaruti anmäles, huruledes Tjenstexnännen
vid LandsStaten, nemligen LandsSecreteraren,
LandsKammereraren och KronoFogdarne hittills, i
brist af något stadgande i ämnet, varit nödsakade,
att af egne medel och löneinkomster sjelfve bestå den
icke obetydeliga kostnad, som åtgår till tryckning af
K. M:ls Beflhdes Kungörelser, hvilka skola i Kyrkornc
uppläsas samt till åtskillige ErabetsVerk och orter
c
io6 Stats-Utskottets
afsändas, äfvensom till de vanlige Fångförpassningarne,
hvilkas tryckning, i anseende till mängden som erfordras,
vore nästan oundvikelig; men då tryckningskostnaden
för Gästgifveri-Dagböcker och MarkegångsTaxor,
enligt K. Resol. på Allmogens Besvär den 22
Mars 1770 och den 29 Nov. 1706, skola utgå af Allmänna
och Extra UtgiftsMedlen, hafva Hrr Landshöfdingar
ansett billighet och rättvisa fordra, att, i
likhet dermed, kostnaden till Kungörelsernes och
Fångpassens tryckande jemväl borde af Ränterimedlen
bestridas, helst någon antaglig grund svårligen skulle
linnas, hvarföre LandtStatens Tjenstemän mera i ena
än andra afseendet borde betungas med så beskaffade
utgifter, som icke drabba andre Embetsroän i och för
utöfningen af deras tjänstebefattningar; förklarande
Hrr Landshöfdingar tillika i underd., att, som icke
allenast StatsUtskottet vid 1823 års Riksdag ansett
LandsStaterne böra befrias ifrån denna kännbara utgift,
utan äfven R. Sl:r, såsom skäl till afslag endast
anfört, så väl den olikhet De trott sig finna uti beräkningen
af desse utgifter, som äfven förmodan att
tryckningskostnaden för enskiltes räkning uti Calculerna
ingått, Hrr Landshöfdingar förmodade, att R. St:r
åtminstone beviljade halfva AnslagsSumman eller ioo
R:dr för hvarje Län, utgörande 2400 R:dr årligen.
Utskottet, som tillika erhållit del af de denna
fråga rörande Handlingar, har deraf inhemtat, att sedan
så väl vid 1817 och 1818 som 1823 årens Riksdagar
fråga blifvit väckt, om ersättning till KronoBetjeningen
för den kostnad, som i och för tryckningen af
/
Betänkan (len, N:o 189. 107
omförmäldte Kungörelser kunde åtgå samt StatsUtskottet,
uti deröfver afgifvet Utlåtande af den 29 Mars
sistnämnde år, förklarat, att Utskottet, sorn ansåg
denna kostnad för KronoBetjeningen medföra en kännbar
utgift, hvarifrån befrielse skäligen kunde önskas,
likväl hvarken vore i tillfälle, att beräkna det härtill
erforderliga belopp af Statens medel, eller funne frågan
kunna lämpligen i annan ordning handläggas, än
efter Landshöfdingarnes underd. anmälan derom hos
K. M:t, genom hvilken anmälan förhållandet i samtlige
Länen blefve utredt och ett generelt Förslag upprättadt,
till grund för ärendets närmare bedömande;
så, och efter det de fleste Landshöfdingarne i Riket,
uti en till K. M:t aflåten samt till StatsUtskottet öfvérlemnad
Skrift, med åberopande af hvad StatsUtskollet
i förrberörde måtto yttrat, underdånigst ingifvit,
ej mindre serskilde calculer öfver ifrågavarande
kostnad för hvarje Län, under loppet af de då sistförflutne
fem åren, än ock ett derpå grundadt Förslag
öfver årliga tryckningsutgifterne för så väl hvarje Län
serskildt, som för alla Länen tillhopa, upptagande ett
sammanräknadt belopp af 5ooo R:dr, hade, vid granskning
af förrberörde Handlingar, hos R. Sttr förekommit,
att de uppgifne kostnaderne till tryckning af
Landshöfdingarnes Kungörelser, i en del Län blifvit
beräknade efter medium af utgifterne dertill, under de
da sislförflutne fem åren, men i andra åter efter dåvarande
förhållande samt att desse uppgifter för ätskillige
Län icke på något sätt blifvit bestyrkte, utan
innelutlade endast en förslagsberäkning, upprättad af
jo8 Stats-Utsiottets
dem, hvilkas fördel deraf vore beroende, och sorn
destomindre kunde läggas till grund för ett Statsanslag,
som uti densamma äfven syntes vara upptagen
kostnaden för sådane Kungörelser, hvilka för enskiltes
räkning utfärdas och af dem borde bekostas; hvadan
och enär således från dessa uppgifter någon tillförlitlig
grund icke kunde hemtas för bestämmandet af ett Anslag
till bestridande af de årliga kostnaderne i och för
tryckningen af Landshöfdingarnes Embets-Kungörelser,
samt, efter det Statsregleringen dåmera blifvit uppgjord,
tillgång för ett sådant anslag saknades, R. St:r,
på sätt deras i ämnet under den 3 Dec. 1823 aflåtne
underd. Skrifvelse innehåller, ej eller kunde, i frågans
dåvarande skick, några Statens Medel till meromförmäidte
behof bevilja.
Som, på sätt sålunda upplyst blifvit, R. St:r vid
a:ne förutgångne Riksdagar medgifvit billigheten af
ersättning för berörde tryckningskostnader, och den
dervid förekomne anmärkning, i afseende på den för
ämnets sluteliga bedömande nödig ansedde utredning
af egenteliga kostnadsbeloppet, nu mera synes förfalla,
sedan LänsStyrelserne inskränkt sine anspråk å samma
ersättning till 100 R:dr för hvarje Län, eller till mindre
än hälften emot det i förslaget för samtelige Länen
förut beräknade belopp af 5oooR:dr; så anser Utskottet
sig böra vördsamt tillstyrka:
att ett årligt anslag af 100 R:dr för hvarje Län,
till bestridande af kostnaden för tryckningen af
Landshöfdingarnes Embets-Kungörelser må, intill
Betin Landen, IV:o 189. 109
nästa Riksdag, då mera bestämda uppgifter på verkliga
behofvet böra erhållas och vid en blifvande
reglering af LandtStaternes Löner tagas i öfvervägande,
beviljas och å Stat under RiksStalens Åttonde
HufvudTitel upptagas med tillhopa 2400 R:dr;
oeh får Utskostet tillika anmäla, att enär den K. Remissen
i ämnet till Utskottet ankommit sedan dess
Utlåtanden angående reglering af RiksStatens HufvudTitlar
blifvit afgifne, frågan om berörde Anslag ej
eller i sammanhang med samma reglering kunnat behandlas.
I öfrigt och som af Handlingarne inhämtas, att i
de fleste Län Kronofogdarne samt i åtskilige nndre
jemväl Häradsskrifvarne, Magistrater och Kyrkor deltaga
i bestridande af kostnaden för omförmälJte tryckning,
finner Utskottet anledning till den hemställan:
att den sålunda föreslagne tryckningskostnads-ersättningen
måtte i främsta rummet komma sistbemälte
Tjenstemän och Authoriteter till godo, samt den
kostnad, som öfverskjuter ofvan föreslagne trycknings-ersättning,
af LänsStyrelsens egne Tjenstemän
ensamt bestridas. Den 23 Junii 1829.
Reservation!
Af Herr Friherre Palmstjerna: Då jag anser eti
under detta namn beviljad löneförhöjning icke öfverensstämma
med Utskottets förut, i afseende på RiksStatens
2!dra HufvudTitel, yttrade öfvertygelse, så reserverar
jag mig emot Utskottets beslut i denna del.
I 10
Stats-Utskottets
N:o 190.
Ullätande, i anledning af vackt fråga om ersättning
till frami. BergsRådet, Frih. Hermelins
Arfvingar. (U.-A.)
Uli ett till H. R. o. A. ingifvet och derifrån lill Ulskottet
remitteradt Memorial, har Hr Ribbing, Arvid,
under åberopande af R. St:rs åtgärd att tid efter annan
utbetala betydliga summor till de personer, som
under förflutne krigsår lidit förluster genom-Skeppsuppbringningar
och Gonfiscalioner, anfört, att, oagtadt
genom minskning år iSio uti allmänna Bevillningen
äfven de förluster, som Innevånarne i allmänhet
uti Vester- och Norrbottens Provincer lingö vidkännas
genom en fiendtlig Rysk Invasion och Gärders
utskrifningar, till någon del lindrades, samt i sådant
afseende jemkning emellan de mer och mindre lidande
sökt beredas, erhöll likväl framlidne Frih. Sam. Gust.
Hermelin eller hans rätts innehafvare icke någon ersättning
för den serskildta förlust, i och för honom
fråntagne Materialier till den af Fienden uppförde Brobyggnad
öfver Luleå Elf, ehuru LandshöfdingeEmbetet
derom hemställt, och K. M:t Nådigst lofvat att
framdeles hafva sådant i åtanka, hvilken ersättning,
uppgående, efter godkände Räkningar till 1,124 R:dr
B:co, sedermera icke heller kunnat utbekommas af
skäl, att Frih. Hermelin fått njuta 8 å 9 månaders
räntefritt betalningsanstånd med dess Kronoutskylder
för år 1809, till ett belopp af 1,692 R:dr B:co, och
Betänk and en, N:o 190. m
att lian, likasom nämnde provincers öfrige innevånare,
åtnjutit den allmänna lindringen i Bevillningens utgörande;
men enär merbemälte Friherre, under en otacksam
motgångs period för jernhandteringen, uppoffrat
sina tillgångar på anläggningar i Norrbotten, hvilka
dock nu komme i andras ägo, bära för dem och Staten
frugt, och största delen af sistnämnde Krono-ntskyider
voro tillkomne såsom följd endast af Frih.
Hermelins uppoffringar, syntes det Motionären, att ett
sådant räntefritt betalningsrådrum icke bordt begagnas
såsom skäl, då Fastigheterne icke kunde så hastigt
genom en tvungen försäljning realiseras och annan
tillgång icke kunde anskaffas. Och då i stället
för 9 månader nu mera 19 år förflutit, utan ränta
och utan ersättning af sjelfva capital-förlusten för Brobyggnaden
samt den för de allmänna förlusterne medgifne
lindringen uti 1810 års Bevillning icke ens kommit
Frih. Hermelins Arfvingar till godo af den anledning,
att DebiteringsLängderne i afseende å den dåvarande
progressiva Bevillningen blefvo hitsände och
icke kunde af Uppbördsmännen, med förebärande af
deras okunnighet eller glömska om Egendomens läge
i den af fienden occuperade provincen, behörigen förminskas,
hvartill komme, att bemälte Arfvingar åtagit
sig betalnings-skyldighet till Wadstena KrigsmanshusCassa
till ett mångdubbelt större belopp, som icke
kunde af dem lagligen utkräfvas, under förutsättande
att äfven tillgodonjuta de återstående efterlemnade
tillgångarne; har Motionären hemställt, alt förenämnde
1,124 B:dr med ränta, efter afdrag af räntan å
na Stats-Utskottels
förrberörde Krono-utskylder, må frami. Frih. Hermelins
Rättsinnehafvare tillerkännas, att utgå af de medel,
hvilka, enligt K. M:ts Nåd. Proposition till R.
Sttr förmälas hafva Riket tillkommit i liqvid med
Rejs. Ryska Regeringen, i och för det krig, hvarigenom
det lidande uppkommit, hvarföre ersättning nu
Vikas, och sådant med större skäl af både Lag och
billighet, än Friherrurne Hermelins dryga utbetalningar
till Statens alllmänna Cassa, till hvilken de lagligen
icke ägt någon skuld, ännu årligen foitfara.
Af de Handlingar, dem Motionären, enligt dess i
förevarande Memorial gjorde förbehåll, sedermera till
Utskottet aflemnat, har inhemtats, att, enligt tiil Landshöfdingen
i Norrbottens Län under den i3 Nov. 181 i
allåten Nåd. Skrifvelse, bade, vid föredragningen af
de underd. ansökningar, hvarmed åtskillige invånare
af detta Län inkommit om befrielse från Kronoutskylders
erläggande för åren 1808, 1809 och 1810, K. M:t,
hvad först beträffade den sednare tiden eller från och
med år 1810, funnit ali fråga i detta ämne böra helt
och hållet förfalla, sedan R. St:r, i betragtande af
Provinsens lidande under då sistförflutne krig, på sätt
BevillningsStadgan innehöll, redan i betydligaste måtto
eftergifvit utskylderne; men deremot, med afseende å
annu innestående Krono-restantier för åren 1808 och
1809 till Landshöfdingen öfverlemnat de ingifne HandJingarne,
med Nådig befallning, att, efter behöriga
undersökningar på stället, i ett sammanhang utreda
och bestämma, i hvilka delar de lidne förlusterne varit
-
Betänkanden, N:o 190, n3
rit af dets känbara beskaffenhat, att ytterligare och
serskildte förmäner, utöfver dem som R. Sttr för Länet
i allmänhet beviljat, billigen kunde Sökanderne
tilläggas: och skulle, intill dess sådant hunne blifva i
underd:het anmäldt, det på Landshöfdingen få ankomma,
att inställa indrifvandet af de obetalda KronoUtskylderne
för alla dem, som, efter skäliga anledningar,
syntes vara i behof af ytterligare lindring.
Till följe häraf hade Landshöfdingen Ekorn uti
Skrifvelse d. i3 Januarii i8i3 i underd:het insändt de
af Domhafvauderne i orten i detta ämne hällne undersökningsProtocoller,
och för egen del, bland annat, i
underdthet anfört, att, enligt hvad samma Protocoli
utvisade, BergsRådet, Frih. Hermelins Egendomar icke
haft större känning af Fiendens besök i landet, än i
allmänhet andre Jorgägar.e, hvilka Utskylderne sig afbördat,
men att BergsRådets, å dess Lastplats vid
GäddviksSundet upplagde Bräd-förråd blifvit af Ryska
Armden användt till en Brobyggnad öfver Sundet,
samt att allt det jern och öfriga smide dervid åtgått
blifvit taget från dess i Länet varande Jernverk, i
hvilket afseende BergsRådet väl lidit en känbar förlust,
men då densamma bade egenskap af de olyckor,
som kunde träffas i en Handelsrörelse, och icke berättigade
till befrielse från de grundräntor och afgifter,
som åtfölja fasta Egendomar, enär ägaren icke varit
isrståndsalt att dem begagna pä sätt ställningen och
förhållandet i Landet medgifvit, öfverlemnade Landshöfdingen
till K. Mits Nåd. bepröfvande, huruvida
3 B. 8
• - 'k
i
ii4 S t a t s - U t s k o 11 e t s
någon eftergift af BergsRådets Utskylder lunde äga
rum, och om icke dess ansökning derom borde anses
förfalla, sedan han afslått sin Egendom till sine Creditorers
förnöjande, och nämnde utskylder blifvit i
Concoursen bevakade samt då berodde på Domstolens
afgörande; hvadan ock, i det uuder d. io Mars iS13
till Landshöfdingen härå aflåtne Nåd. Svar samt till
KammarGollegium i ämnet afgångne K. Bref, något
afseende icke blifvit fästadt å BergsRådets underd. Ansökning.
Under d. i3 Nov. 1811 hade K. M:t äfven i Nåder
låtit Sig föredragas ej mindre Landshöfdingens i
Norrbottens Län serskildta underd. skrifvelse, med anhållan
om Nådigt tillstånd att emellan Allmogen i Länet
jemt fördela de förluster den genom utskrifningar
till Ryska Armeen lidit, samt med anmälan om ersättning
för kostnaderne vid de för Ryska Troupperne
verkställde Brobyggnader, än ock, i sammanhang dermed,
en al RiksdagsFuIbnäktigen A. Åberg och tvenne
af enskifta personer ingifne underd. Ansökningar i enahanda
ämne. Och då den lindring i BevillningsUtskylder
R. St:r lemnat Westerbottens Invånare varit
allmän, utan dervid hafdt afseende på olika orters större
eller mindre förluster och lidanden, fann K. M:t
det vara billigt och med sakens beskaffenhet öfverensstämmande,
att en jemkning i ersättningen för de betydligare
bidrag som enskifte nödgats göra till Fienden,
serdeles af Materialier till Brobyggnader och dylikt,
på behöriga grunder företoges. Öfvertygad att
Westerbottens Inbyggare, med den samdrägt och med
-
B e t ä 11 landen, N:o 190. 115
borglighet sorn dem alltid utmärkt, sjelfmant önskade
att fä fördela de ännu obotade följderne af ett olyckJigt
krig, på sådant sätt att, genom en rättvis lindring,
derus undergång malle alböjas som varit ett
närmare inål för fiendens härjning, täcktes K. M:t,
med öfverlemnande af de inkomne Handlingarne, i
Nåder anbefalla Landshöfdingen, att, i hvad Norrbottens
Län beträffade, med utsedde HäradsFullmäktige
och Städernes Deputerade sammanträda och öfverlägga
om en sådan reparation och ersättning samt huru
denna borde gäldas m. m.
Uti Skrifvelse den 3o Jan. 1813 anmälde i underd:het
Landshöfdingen, det han, till fullgörande af
berörde Nåd. befallning, utsatt sammanträden med
Deputerade från Soeknarne i Länet, till fördelande af
den contribution Ryska Makten under kriget Landets
Innevånare ålagt, hvarvid desse Deputerade, sedan
Torneå Fögderies Allmoge redan före Länsdelningen
en slik jemkning inom sig sjelfve förrättat, enhälligt
förklarat sig beredvillige, att inom hvarje Socken en
sådan fördelning företaga, hvilken, enligt Allmogens
yttrade önskan, komme att gå i verkställighet, och
medlen att, inom tvenne årstid från 1813 års början,
uppbäras, så framt icke Landet äfven år 1814 skulle
med missvext hemsökas, då ett längre anstånd blefve
af nöden. Beträffande dernäst de på Ryska Befälets
Ordres anlagde Broar öfver Calix och Luleå Elfver;
så hade, hvad Byggnaden af den förra angeck, hvartill
Landets samtlige Innevånare blifvit af fienden förklarade
skyldige bestå kostnaden, Öfver- och Neder
-
n6 S t a t s-U t s k o 11 e t *
Calix Socknemän sig emellan öfverenskommit om byggnadsersättningens
utgörande, efter deras innehafvande
HemmansMantal, på sätt det inför Landshöfdingen d.
16 April 1812 hällne och af honom insände Protocoll
närmare utvisade, i hvilket beslut dock ÖfverCalix
Socknemän skola sökt ändring, men hvarå Landshöfdingen
icke gjort något afseende, utan förklarat det
en gång vidtagne beslut borde gå i verkställighet; men
hvad deremot vidkomme godtgörandet af kostnaderne
för Brobyggnaden öfver Luleå Elf, så hade ej mindre
en del af Luleå Stads Borgerskap, än Luleå Sockens
Allmoge velat undandraga sig ersättandet af de omkostnader,
som till berörde Brobyggnad åtgått, och
en del af Stadens Handlande Borgerskap jemte BergsRådet,
Friherre Hermelin förskjutit, sedan Allmogen
afstått från allt anspråk i afseende på till Brobyggnaden
utgjorde dagsverken, samt aflemnade Hus och
Timmer, i anseende hvartill Landshöfdingen ansett sig
icke kunna någon åtgärd i detta ämne vidtaga, utan
i underd:het öfverlemnat målet med åtföljande Handlingar
till K. Mtts Nåd. pröfning; men likväl förmodat
följderne af denna kostsamma Broanläggning blifva
för vederbörande mindre kännbara; såframt något
partie Bjelkar kunde å Allmänningen få af Allmogen
huggas, för att till Stadens lidande Innevånare öfverlemnas,
och om BergsRådet Hermelin, i anseende til*
de a hans Bruks Egendomar under kriget tillskyndade
öfrige förluster kunde erhålla någon eftergift af 1809
års Kronoutskylder.
Betänkande!), N.*o igo. 117
Häruppå meddeldtes jemvät under den 10 Mars
t8i3 det svar, att K. M:t i Nåder gillat så väl de
af Landshöfdingen vidtagne åtgärder till fördelning
Länets Innevånare emellan af de Contributioner, som
af Fiendtliga Makten under sist påstående krig emellan
Sverige och Ryssland blifvit dem pålagde, sorn
de emellan Neder- och ÖfverCalix Socknemän öfvercnskomne
samt af Landshöfdingen fastställde grunder
för ersättningen af kostnaderne vid den på Ryska
Befälets befallning uppförde Brobyggnad öfver Calix
Elf; att K. M:t, på sätt Landshöfdingen i underd:het
hemställt, i Nåder tillåtit, det ett partie Bjelkar finge
uppå Kronans Allmänning huggas, för att, efter föregången
underd. anmälan, så väl om den till detta ändamål
erforderlige myckenhet, som angående sättet att
verkställa huggningen deraf, jemte den dertill åtgående
kostnad, efter Landshöfdingen pröfning af vederbörandes
behof, såsom ersättning tilldelas dem af Luleå
Stads Innevånare, som vid den af Fienden anbefallde
Brobyggnad öfver Luleå Elf blifvit mäst lidande:
samt att, beträffande Landshöfdingens underd. anmälan
ang:de eftergift för BergsRådet, Frih. Hermelin af
180g års Krono-utskylder för dess BruksEgendomar i
Norrbottens Län, K. M:t, enär BergsRådet dåmera afstått
all sin Egendom till sine Creditorers förnöjande,
funnit en sådan eftergift för honom för det närvarande
icke böra äga runi; men ville dock i anseende
till Frih. Hermelins känbara lidande, framdeles, enär
Boets omständigheter hunnit utredas, tillse hvad nåd
Lunde honom personligen beviljas.
11B Stals-Utskottets
Det var med den anledning detta K. Bref innehöll,
sorn Curatorerne i BergsRådet Frih. Hermelius
Concours, å bemälte Frilierres Creditorers vägnar, i
underdthet anliöllo , alt sedan de resterande Kronoutskylderne
för dess Egendomar i Norrbottens Län
blifvit för åren iBio, iBi i och 1812 liqviderade, K.
M:t i Nåder mätte täckas, i anseende till det mångfaldiga
lidande, sorn öfvermått desse Egendomar, bevilja
dem anstånd till år i8i5 med betalningen af de för
merberöide Egendomar för år 1809 resterande Krono-titlagor,
emedan den ersättning olvnnnärnnde innehafvare,
jemlikt nyss åberopade K. Bref agde att af
de öfrige Hemmanen i Socknarne åtnjuta för de lidne
förlusterne, icke skulle hinna att inom år i3i5 uppbäras,
och hvaruppå K. M:t, medelst Nåd. Resol. af
d. 16 Mars 1814 pröfvade skäligt att, i anseende lill
det lidande, som under sista kriget blifvit ofvanomförrnälde
Egendomar tillskyndadt, bifalla Sökanderncs
underd. anhållan om anstånd till år 1810 med betalningen
af de för Meldersteins och Svartå Bruk med
dertill hörande Egendomar för ar 1809 återstående
Kr 0110-utsky Ider.
Sedermera inkomma till K. M:t Kamrnarherrarne,
Friherrarne Carl och August Hermelin med underd.
anhållan, om ersättning för deras aflidne Faders, BergsRådet
Frih. Hermelins förlust af ofvannäinnde lill
Brobyggnaden öfver Luleå Eif använde bräder, jeni
och smide med 1,124 Rtdr 02 sk. B:co ock ränta derå
endast ifrån i8i5 års början, emedan K. M:t intill
nämnde tid beviljat anstånd med de det begärda er
-
Betänkanden, N:o 190. 11 g
sältningsbeloppet motsvarande, för Meldersteins och
Svartå Bruk nied tillhörande Egendomar för år 180g
återstående Krono-utskyider 1,692 R:dr 14 sk. g rtst.
hvarvid Sökanderne bland annat anförde, huruledes
de såsom prioriterade, men obetalde fordringsägare i
de ras framlidne Faders Coneours, uppfyllt hans förbindelser
till det allmänna, i det de betalt och årligen
afbetalar en mångdubbelt högre summa, hvartill de
lagligen icke varit förbundne och hvaröfver K. M:t på
lätt Dess i styrkt Afskrift Handlingarne bilagde Nåd*
skrifvelse till K. KrigsCoIlegium af d. 12 Nov. 1826
fmehåller, serskildt till dem låtit förklara Dess Nåd.
Välbehag.
Häröfver bordt, hade K. StatsContoiret i underd.
skrifvelse af d. 12 April 1826 sig utlåtit, att om, efte-
hvad sålunda uti ersättningsfrågorne och dermed
genenskap ägande ämnen i Nåder afgjordt och beslutad
blifvit, Sysslomannen i Frih. Hermelins Coneours
ej cess mindre skulle ansett sig befogade att af Kronan
yrka betalning för de till Brobyggnaden öfver
Lule, Eif lefvererade materialier, hade det utan tvifvel
äegat dem dervid ställa sig till efterrättelse K*
KamnarRättens d. g Junii 1S14 utfärdade Kungörelse,
hvari enom, till åtlydnad af den uti K. Rescriptet af d. 21
Maji samma år gifne Nåd. befallning, var stadgadt,
att ala de, som hos K. M:t och Kronan förmente sig
äga imestående fordringar för lefverancer, upphandlingar.
Magazins-procent eller andre ersättnings-anspråk
if hvad beskaffenhet det vara måtte, i och för
1808 o:h 1809 årens krigsrustningar, borde, vid för
-
!2o Stats-Utskottets
lust af all vidare talan sina fordringar sjelfve eller
genom laga Ombud eller behörig rätts innehafvare,
inom 1814 å>'5 slut hos KammarRälten anmäla; men
då sådant icke skedt, utan ersättningsfrågan först flere
år derefter blifvit väckt och således ej ens inom den
i K. Kungörelsen af d. 19 Augusti 1802 för Kronan*
fordringar hos enskilte och enskiltes hos Kronan stadgade
praescriptionstid af 10 år, öfverlemnade K. StatsContoiret
till K. M:ts Eget Nåd. bepröfvande, huruvida
å ifrågavarande underd. ansökning något afseende
måtte kunna göras.
I allt fall ansåg K. StatsContoiret sig icke äg»
anledning att i underd:het tillstyrka Nåd. bifall å den
sökte ersättningen, ty om å ena sidan BergsRådet
Frih. Hermelin, förmedelst aflemnandet från dess Egendomar
af omförmäldte brädförråd och smide, tillskyrdats
en större förlust, än Länets Invånare i allinänlet
fått vidkännas, så hade ock å andra sidan bem/lte
BergsRåd S3rot dess ConcoursMassa, genom anstårdet
med 1809 års Krono-utskylders erläggande, njuti en
serskild förmån framför de öfrige Jordägarne, hilka
dem i behörig tid sig afbördat, i anseende hvartill
och då nämnde utskylder, enligt Räkenskapernes föranledande,
icke förrän år 1817 blifvit liqvideradesamt
vederbörande således i sju år fått räntefritt be/agna
och till Bruksrörelsens understöd använda en l«lftera
större Summa, än den fordran för hvilken betdning
med ränta nu sökes, icke skäligen synes bordt .unna
Lia gas öfver uteblifvandet af allt skadestånd frat Kronans
sida; hvartill Lomme, att ersättningen f<r den
ifrågavarande förlusten egentligen var bestämd och påräknad
att utgöras af de öfrige Hemmanen i Socknarne,
hvadan och emar det af Curatorerne berott, att
vid de derifrån influtne ersättningsmedels utdelning,
boets rätt till andel deri bevaka och iagttaga, något
godtgörande af merberörde förlust icke syntes böra
komma det allmänna till last.
I anledning häraf har K. M:t, efter det Sökanderne
med påminnelser i underdihet inkommit, medelst
Nåd. Resol. af d. 3 Aug. 1826 förklarat, att som
R. St:ri betragtande af det Norrbottens Län under Ryska
kriget öfvergångne lidande, betydligen eftergifvit 1810 års
Krono-utskylder, hvilken förmån frami. Frih. Hermelins
inom Länet belägne Egendomar jemväl tillgodokommit,
samt K. M:t, derjemte, under den 16 Mars
1814 i Nåder beviljat anstånd till påföljande året med
betalningen af de å berörde Egendomar för år 1809
återstående Krono-utskylder, funne K. M:t icke skäl
att till den underd. ansökningen lemna Nådigt bifall.
Vid öfvervägande af hvad sålunda i ämnet förekommit,
anser Utskottet frågan om förevarande ersättning
böra förfalla. Den 23 Junii 1829.
N:o 191.
Utlåtande, angående Anslag af Medel lill Stockholms
Stads Storkyrka. (U. A.)
Jemlikt ankommet ProtocoIlsUtdrag från Högv. PresteStåndet
af d. i5 December näsllidet år, har till Utskottet
122 S t a t s - U t s k o 11 c t s
blifvit remitteradt ett af Herr Biskopen. Doctor
Wallin afgifvit Memorial, innefattande hemställan oin
understöd till Stockholms Stads StorKyrka med ungefärligen
iooo R:dr om året; i hvilket afseende Herr
Biskopen anfört: att Kyrkan antingen vore en enskild
Församlings tillhörighet, eller Statens, men i
förra fallet skulle den ock ensamt disponeras af Församlingen
och, blott på vilkor, som densamma medgifvit,
upplåtas till allmänt bruk och nyttjande. Af
Riksdagsordningen, sorn stadgade Gudstjenstens hållande
derstädes för R. St:r, skulle då lika litet följa,
att Kyrkan borde sakna ersättning, som att de i
Grundlagen stadgade, men frivilligt åtagne RiksEmbeten
skulle skötas utan Lön. Vore åter Kyrkan
Statens Egendom syntes den ock böra af Staten underhållas,
i likhet med Landets Domkyrkor, som långt
mindre anlitades och hvilka af dithörande Församlingar
utan all underhållsskyldighet samt ofta utan
all slags afgift begagnades. Om, å ena sidan, en sådan
förmån på många ställen dels redan förorsakat, dels
nödvändigt skulle förorsaka Domkyrkornes förfall, enär
de med blotta Statsbidraget måste ej allenast underhålla
sig sjelfva, utan äfven ConsistoriiHus, BiskopsBoställen,
Leclorers och Sysslomans Embetsgårdar,
så skulle å andra sidan, der allt Statsbidrag saknades,
ett sådant förfall i tidernas följd lika oundvikeligen
inträffa, till obotlig skada både i allmänt och enskildt
hänseende. I ett sådant predicament vore Storkyrkan,
hvilken, oagtadt Församlingens största och villigaste
ansträngningar, dock stuteligen ej kunde motstå
Betänkande!), N:o igr. 123
tidernas åverkan, påskyndad i märkelig måtto genom
dess begagnande för Nationens stora och tätt återkommande
Högtider, då den toges i besittning på ett
sätt, att icke allenast VeckoGudstjensterne under de
långa fcnheredelserne måste inställas och Församlingsboerne
genom de vidsträckta öfvei byggnaderne utestängas
från sina drygt hyrda bänkrum, utan äfven
läktare, pelare, väggar, monumenter, orgelverk m.
m. genom fugt, damm och ali den våldsamhet, sorn
vid sådant timrande vore oundvikelig, toge för hvarje
gång en märkbar skada. Kyrkan hade, sedan sista
lliksdagen, blifvit ut- och invändigt reparerad för en
Summa af 33,974 R:dr i sk. 5 r. B:co; men då denna
kostnad med omkring 10,000 R:dr öfverstigit förslaget,
hade det fortgångna arbetet väl ej kunnat inställas,
men åtskilligt måst förbigås, såsom t. ex. förgyllningen
af Läktarne och renoveringen af den dyrbara
Ehrenstrahlska Taflan, hvilken, om ingen åtgärd
snart med henne vidtoges, skulle blifva ohjelplig.
Dessutom vore, sedan år i8n, dels de förfallne PresteBoställena
totalt reparerade, dels ett nytt Skolhus
inköpt, för tillsammans nära 30,000 R:dr; och då
KyrkoCassan förut icke allenast var alldeles medtagen,
utan betydligen skuldsatt samt den contribution
af 1 sk. på hvarje BevillningsRiksdaler och £ per
mille al Fastighetsvärdena, hvilken Fösamlingen på
Allmänna SockneStämmor åtagit sig för en tid af först
fem och sedan tio år, vore, ehuru för mången ganska
tryckande, döck otillräcklig till Skuldens amortissement;
kunde svårligheten alt utfinna de erforder
-
1Stats-Utskottets
lige medlen äfven lätt inses. Sedan de vid Kyrkan
förutvarande vaDprydiiga Salubodar blifvit borttagne,
samt, efter Kyrkogårdens förläggning utom Hufvudstaden,
inga lik. vidare nedsattes i stora Grafven,
voro ock derigenom Kyrkans inkomster betydligen
förminskade, hvilka, då den nu för det mesta berodde
på tillfälligt uppjagade Bänkhyror, ej kunde i denna
form påräknas såsom för framtiden bestående, och
kunde i allt fall ej på långt när motsvara behofvea.
Deremot hade, efter tidernas påfordran, Lönerne måst
ökas för Kyrk,'Rådets Notarie, Organisten och en
talrik Kyrkobetjening; och om i sådant sakernas skick
intet biträde vore att förvänta från Statens sida, så
skulle S:t Nicolai Församling bittert beklaga, att den
ej med likgiltighet kunnat åse det vördnadsvärda Templets
förstöring, hvilken sålunda blott fördröjd genom
de enskilda uppoffringarne, dock en annan gång skulle
ovilkorligen intläfFa, då en dylik reparation ej 2:ne
gånger gjordes på detta sätt. Motionären hoppades
dock, att en sådan National-olycka och nesa skulle afböjas
och ej såsom förande en isolerad KyrkoMenighets
talan, men i Fäderneslandets namn, och i namnet
af den Helgedom, som vore jemnårig med Rikets
Hufvudstad och Lagbundna Samfundsordning, samtidig
med fosterjordens vigtigaste öden, heligaste minnen
och yngsta förhoppningar, påkallade han ofvanberörde
vinga men hjelpliga understöd • åt de åldriga
murarne, inom hvilka det Svenska Folkets förnämsta
högtider begås, oeh hvilket understöd blott svarade
ungefärligen mot halfva räntan af de nyss för Kyr
-
E c t ä n k a n d e n, Nto igr. ia5
kans iståndsättande förskjutne medel, hvaremot Församlingen,
iklädande sig hela det öfriga skuldbeloppet,
utan vidare anspråk framgent ansvarade för Kyrkans
värdiga underhållande.
För bedömandet af denna fråga har Utekottet
ansett sig böra upplysa, att vid sistlidne Riksdag StatsUtskottet,
uti dess under den i3 Kov. i8a3 afgifne
samt af R. St:r bifallne Utlåtande, i anledning af yrkad
ersättning för reparationskostnaden å StorkyrkoFörsamlingens
Orgelverk, ådagalagt, att sjelfva Kyrkan
blifvit bygd och äfven undergått åtskillige förändringar
pa Sveriges fordna Regenters, eller, som är
detsamma, på allmän bekostnad, hvartill äfven enskiltes
Donationer stundom bidragit; att StatsVerket icke
obetydligt biträdde Församlingen till dess Presterskaps
aflönande, att förhållandet således icke är att Kyrkan
ovilkorligen tillhör Församlingen, enär någon ovilkorlig
öfverlåtelse eller GåfvoBref till styrka för sådan
uppgift ej kunnat företes, och så mycket mindre vore
att förmoda, som inom Stockholm icke finnes någon
annan Kyrka med tillräckligt utrymme för sådane
NationalHögtidligheter, som i Storkyrkan anställas
och hvartill jemväl sjelfva inredningen vittnade att
den varit ämnad; hvadan och då nyttjande*rätten af
denna Kyrka blifvit upplåten åt SlorkyrkoFörsamlingens
Innevånare, utan någon dermed förenad Statens
afsägelse, att den vid högtidliga tillfällen begagna,
och detta icke blott under den då uppgifne tiden,
men äfven många gånger tillförene egt rum, utan att
någonsin pretention å Församlingens sida blifvit gjord om
I2Ö Stats-Utskottets
ersättning för hvad Kyrkan med dess Inventarier lidit
af ett sådant begagnande, det ansågs att berörde reparationskostnad
både kunde och skäligen borde afFörsamlingen
ensam vidkännas, enär Församlingen deremot
begagnade en Kyrka, sorn den icke bygt, och
äfven någon gång i sednare tider Kyrkans prydnader,
utan församlingens bekostnad, blifvit förbättrade. Af
hvilka skäl SlatsUtskottet dessmindre kunde tillstyrka
bifall till motionen, som Församlingen af ett sådant
bifall kunde hemta anledning att äfven framdeles göra
påståenden om ersättning, till äfventyrs mera utsträckta
än den då ifrågastäldte.
Då, enligt hvad sålunda utredt blifvit, StorkyrkoFörsamlingen
icke lärer kunna tillerkännas något så
beskalfadt bidrag af allmänna medel, som H:r Biskopen,
Doctor Wallin påyrkat, bär, uppå ofvanåberopade
af 11. St:r förut godkände skäl,
Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka, ntt något
understöd af StatsVerket må StorkyrkoFörsamlingen
meddelas. Den ii Junii 182g.
Reservationer:
Af Herr Rådman Lundgren: '''Då StorkyrkoFörsamlingen
enligt Herr Biskoppen Doctor Wallins uppgift,
onekeligen har haft så dryga kostnader för Kyrkans
både in- och utvändiga Reparationer, hvaraf en
del återstå, samt den begagnas vid .Nationens Stora
Högtidligheter, då inredningar dertill ofta förekomma,
hvilka förorsaka skada så väl å sjelfva Kyrkan som Orgelverket,
tyckes det vara billigt alt, endera efter Mo
-
Betänkanden, N:o igr. 127
tionärens yttrande, något lämpeligt årligt anslag dertill
af Staten bestämmes, eller tjenlig ersättning för hvarje
gång Kyrkan begagnas till andre än Församl ingens egne
Gudsljenster, och hvilket jag härmed får tillstyrka.”
Af Herr ContractsProsten Ostberg.- ”Jag reserverar
mig emot H. StatsUtskottets Betackande, ur det
skäl, att, då St. Nicolai eller Storkyrkan i Stockholm
kan jemföras med Domkyrkor i allmänhet uti Pukets
öfriga Provincer, och dessa Domkyrkor njuta betydliga
anslag af Staten, anser jag billigt, att det årliga
biträde Motionären yrkar, varder beviljadt, hälst StorkyrkoFörsamligens
Ledamöter måste vidkännas ganska
dryga kostnader vid Kyrkans och dess Ornamenlers
iordningsställande efter hvarje Högtidlighet som för
Statens räkning der anställes.”
Af Herr Professoren Bexell.- ”Då såsom Ledamot
i II. StatsUtskottets utgifts-afdelning, jag icke allenast
deltagit i behandlingen af detta ärende, utan äfven lika
med afdelningen tillstyrkt afseende å motionen ; då
vid frågor om ökade StatsUtgifter och i samma nion
om ökade bördor på mina egne och på mine Skattdragande
Medborgares skuldror, jag anser det för en
mig åliggande samvetsplikt att genom en redlig sanningsforskning
förskaffa mig sakkännedom; har jag
på en sådän grund Jagt mitt omdöme och allemnat min
röst. Orubbligt qvarstående vid min både i afdelningen
och i H. Utskottets Plenum uttalade öfvertygelse,
får jag såsom Reservation emot det i H. Utskottets
plenum fattade beslut åberopa efterföljande afdelningen
förslag till betänkande:
128 Stats-Utskottets
”Då, enligt hvad sålunda utredt blifvit, Storkyrko
Församlingen
icke lärer kunna tillerkännas något så
beskaffadt bidrag af allmänna Medel, sorn H:r Biskoppen,
Doctor Wallin påyrkat, har likväl, i betraktande
af de utgifter, som Församlingen tillskyndats och ytterligare
tillskyndas i anseende till R. H. St:rs begagnande
af Kyrkan innevarande Riksdag och deraf uppkommande
reparationer å Kyrkans inredning och
prydnader, Utskottet ansett sig böra vördsamt föreslå
:
alt en Summa af 5oo R:dr B:co må, såsom Kyrkohjelp,
till StorkyrkoFörsamlingen öfverlemnas, att
af de till Riksdagskostnadernes bestridande anslagne
medel utgå.”
Af Herr ContractsProsten Agrell: ”Att Storkyrkan
skall af allmänna medel blifvit anlagd och till en del
underhållen, hvarken bestrides eller medgifves. En
närmare utredning af detta förhållande är en rättsfråga,
sora må bero af Vederbörandes pröfning och
afgörande. Men om ock Staten i större eller mindre
mån deltagit i Kyrkans fundation och conservation,
är sådant en omständighet, som inträffar med de fleste
äldre Kyrkor i Riket, utan att Staten derföre tillegnat
sig någon eganderätt eller fri disposition af dylika
Tempel. De stora kostnader, hvilka Församlingen i
sednare tider användt till Storkyrkans inredning och
*
förskönande, utan allt anspråk på bidrag af Statsmedel,
bevisar åtminstone, att Församlingen ansett sig ega
obestridelig rätt till sin egen Kyrka. Skulle Staten
tro
Betänkanden, jV:q 191. 129
tro sig Kafva någon bättre rätt, må saken genom ordentelig
rättegång afgöras, och örn Kyrkan Församlingen
fråndörnes, torde ersättning för nedlagda kostnader
Församlingen tillerkännas, hvilken ersättning säkerligen
skulle blifva en betydlig Fond förden nya Kyrkobyggnad,
som Storkyrko-Församlingen då blifver nödsakad
att uppföra; men intill dess Rättegången afgjord
ar, förbehålles Församlingen fri disposition af sitt
Tempel, och skälig ersättning af Staten vid de tillfällen,
då Kyrkan upplåtes till begagnande till andra
an Församlingens egna Gudsljensler.”
Herr DomProsten Holmström; ”Emot Utskottets
beslut reserverar jag mig och anser det vara ett Statens
åliggande, alt hålla StorkyrkoFörsamlingen skadeslös
för de omkostnader, som blifva en följd af
Kyrkans begagnande vid Nationens stora högtidligheter.
Om Statens tillgångar icke medgifva något större
eller mindre årligt anslag för detta ändamål, så
vöre det väl åtminstone en rättvis fordran, att R. St:r
förklara sig villige och skyldige att betala hvad i och
för det Allmännas skull den enskildta Församlingen
hädanefter kan komma alt bekosta.”
Varandes likaledes af Herr Lagman Noreus samt
Herr Aspelin reservationer anmäldla emot Utskottets
förestående Beslut,
N:o 192.
R. H. St:rs Förstärkta StatsUtskotts Memorial,
rörande beräkningen af SlatsVerkets
3 B. 9
(3o Stats -Utskottets
Inkomster, i vissa delar, intill dess den
vid nästa Riksdag skeende Statsreglering
bl ifver gällande.
Till följd af erhållne Remisser från samtelige Respective
RiksStånden, har Förstärkta StatsUtskottet, i
den ordning GrundLagarne föreskrifva, till afgörande
företagit de frågor i afseende på beräkningen af StatsVerkets
inkomster, hvaruti resp. RiksStånden stannat
uti olika Beslut, samt verkställt votering öfver följande
af RiksStånden godkände Propositioner:
i:a Voteringen.
Den, som bifaller StatsUtskottets Förslag i dess
senare Utlåtande N:o ia3 rörand c Mantalspenningar nes
utgående och beräknande till 3i5,ooo R:dr årligen,
voterar
J a.
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej; komma, med antagande af Utskottets
tillstyrkande i första Memorialet N:o 54 med dervid
bilagde Betänkande Litt. A. i samma ämne, MantalsPeuningarne
att beräknas till 3oo,ooo R:dr.
Efter VoteringsSedlarnes öppnande hafva befunnits
55 Ja och 64 Nej; Och sorn Nej vunnit; altså är
MantalsPenningarnes beräknande, enligt StatsUtskottets
tillstyrkande i Memorialet N:o 54 med dervid bilagde
Betänkande Litt. A. i samma ämne, till 3oo,ooo R:dr,
Rifallet.
Betänkanden, Nio 192. i3i
a.-dra Voteringen.
Den, sorn bifaller, att NumerLotteri-Inrattningen
tills vidare bibehålles, voterar
Ja.
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej; kommer samma Inrättning att med
l834 års utgång upphöra.
Desse Propositioner hafva blifvit besvarade med
67 Ja och 5?. Nej; och då således Ja vunnit, kommer
NummerLotteri-Inrättningen att tills vidare bibehållas.
3.dje Voteringen.
Den, som bifaller, att SjöTulIsMedlen i RiksStaten
upptagas och beräknas brutto till 2,100,000
R:dr, voterar
Ja.
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej; kommer samma InkomstTitel alt upptagas
till brutto 2,200,000 R:dr.
Voteringen häröfver har utfallit med 54 Ja och
65 Nej; i följd hvaraf och då Nej vunnit, SjöTullsMedlen
komma att i RiksStaten upptagas till 2,200,000
R:dr B:co.
4-de Voteringen.
Den som bifaller, att Saltpetergärden, som till 5
U af hvarje helt hemman nu finnes bestämd, skall än
vidare fortfara; och att denna gärds inlösande med
penningar, till enahanda pris, hvarefter Kronan upp
-
löper all bevisligen inom Landet tillverkad Saltpeter,
såsom i StatsUtskottets Utlåtande i Bilag. Litt. C. till
dess Memorial N:o 54 föreslaget blifvit, bestämdt föreskrifves,
voterar
Ja.
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej; anses Saltpetergärden böra upphöra;
om Nådigt bifall hvartill R. St:r i sådant fall lära bos
K. M:t i underd. anhålla; och ett serskildt anslag
komma att af R. St:r anvisas till Saltpeter-Näringens
bestånd och bedrifvande jemte uppköp af Saltpeter.
Och som Voteringen härom utföll med 52 Ja och
67 Nej; i följd hvaraf Nej vunnit; alltså komma R.
St:r att hos K. M:t i underd. anhålla om Dess Nådiga
bifall till Saltpetergärdens upphörande, samt serskildt
anslag att anvisas af R. St:r till Saltpeter-Näringens
bestånd och bedrifvande jemte uppköp af Saltpeter.
Della har Förstärkta StatsUtskottet skolat hos R.
H. St:r vördsamt anmäla. Den 1 Julii 182g.
N:o 193.
Betänkande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande N:o 66, angående
inrättning af en Paquet-Post. (U.-A.)
Högiofi . R. och A., Högv. PresteStåndet samt Vällofl.
BorgareStåndet hafva till Utskottets förnyade handläggning
behagat återlemna ofvannämnde Utlåtande
Beta utan den, N:o ig3. r 3 >
med åtskillige deremot gjorde anföranden, uti hvilka
hufvudsakligen blifvit yrkadt och anmärkt, att Paquet-Posten
bör gå hela året igenom en gång i månaden,
eller i händelse sådant ej ske, den då heldie
bör gå under vinterniånaderne än ora sommaren; att
den, uteslutande, endast bör gå om vintern; att PaquétPost-inrättningen
äfven bör sträckan åt de Norra
Provinserne samt gå till Gefle, antingen öfver Falun
eller öfver Upsala; att en dylik Paquet-Post borde
inrättas åt Carlstad; äfvensom att den från Ystad borde
utsträckas åt Malmö, då genom denna sednare Stads
nästan dageliga communication med Lund, Aeademien
derstädes äfven af denna Inrättning kunde draga nytta,
samt att Paquet-Poster äfven borde gå åt så väl Helsingborg
som Gottland; att denna Post icke alls bör
komma i beröring med Ångbåtarne, hvilket af Utskottet
föreslaget blifvit, utan gå samma väg som BrefPosten,
på det att de, t. ex. i orterne emellan Stockholm
och Norrköping boende äfven må kunna begagna
denna inrättning och af hvilken förmon de vore i
mistning, derest Päquet-Posten under somrnarmånaderne
befordrades med ÅngFartyg; att emellan de orter,
som äga communication med hvarandra mader sommarmånaderne
Paquet-Post icke synes tarfvas, men deremot
böra vidtaga, då Ångbåtfarten upphör och fortfara
till dess den åter begynner; att ifrågavarande
inrättning torde medföra större än de af Utskottet
beräknade kostnader och tilläfventyrs årliga kännbara
förluster, hvadan det föreslagne försöket borde inställas;
men, om det komme att äga rum, då uttrycke
-
134 Stats-Utskot te t *
ligen måtte bestämmas, att fovtskaffningen af denna
Post icke får hvälfvas på de till Bref-Postens skjutsande
indeldta Hemman, såsom redan nog betungade; att,
derest Paquet-Posten, med afseende å kostnaden, icke
kan gå liela året igenom, en gång i hvarje månad,
den då heldre, än att endast under Sommaren vara i
gång, må gå hvarannan månad bela året om; att, till
förekommande af Paqueters skadande under transporten,
PostVagnarnes Korgar eller Lådor, deruti Paqueterne
förvaras, måtte sättas på fjedrar; ått Taxan
så bestämmes, att den blifver lindrigare för Böcker
och litterära producter, än för andra saker; att, då
Utskottet underlåtit, att taga i betragtande Statens
ansvarsskyldighet för Paqueter, i händelse de skulle
förkomma, hvaraf följt, att ej heller någon bevakningskostnad
blifvit beräknad och det äfven torde vara
osäkert, huruvida Skjutsen kan erhållas efter Gästgifveri-Taxa,
då ej sådan skjuts får begagnas, Utskottet
måtte närmare utreda desse förhållanden; samt sluteligen,
att icke någon synnerlig förlust synes vara att
befara vid meranärande Inrättning, enär den serskilda
anstallt, som af enskilte blifvit träffad till Paqueters
förande emellan Stockholm och Norrköping nu under
loppet af sex år skall burit sig.
Utskottet har uti dess i ämnet afgifne utlåtande
medgifvit den nytta, som ifrågavarande inrättning,
lika med alla anstalter, hvilka leda till en lifligare
communication orter emellan, ofelbart bör medföra,
men då dermed är förenad en utgift af allmänna medel,
har Utskottet icke trott sig böra fästa sig, ute
-
Be tänka tiden, N:o 193. r35
slutande, vid den första omständigheten, ulan då det
ännu vore ganska problematiskt, huruvida en sådan
nnstallt, af Staten ombesörjd, icke skulle leda till
minskning i beräknade Statsinkomster, böra afgifva ett
sådant Förslag, som åtminstone inskränkte den möjJiga
förlusten. Derföre har Utskottet föreslagit Sommarmånaderne
till försökets anställande, då lindring
i skjutsningskostnaden vinnes derigenom, att Paketer
kunna på de enskilte ägarnes bekostnad, medelst Ångbåtars
begagnande fortskaffas till de orter, hvarifrån
de sedermera genom PaketVagnar vidare skulle fortgå;
och då flere af anmärkningarne antyda, det tillfällen
under Soinmarmånaderne gifvas, att med SjöLägcnheter
få Paket och sändningar befordrade, har
Utskottet trott sig böra anmäla, att det, ur samma
synpunct, tillstyrkt, att PostPaketvagnarne borde gå
till och genom de inre delarne af Riket, der coramunication
sjövägen saknas. Utskottet anser dock att
försöken med For- eller Post-Vagnars införande böra
ske uti en mindre scala. Blefve utslaget dervid förmånligt,
då och icke förr, borde i Utskottets tanka,
inrättningen utvidgas. Dertill fordrades icke att afväg
ta nästkommande Riksdag, utan sådant kunde ske,
sedan ett års erfarenhet vore vunnen, 1 händelse R.
H. St:r nu
till K. Mit inginge med underd. anhållan, att, sedan
vederbörande anmält, att det första årets försök
lyckats utan bety del ig förlust för det allmänna,
K. M:t då täcktes låta utvidga inrättningen, så att
denne post icke allenast afginge en gång i hvarje
136 Stats - Utskottets
månad fram och tilbaka hela året igenom, ritari
oek Utsträcktes så ut Norra Orterne öfver Upsala
till Gefle som andre Pukets Provinser, deni K. M:t
i Nåder funne kunna vara i behof af en PaketPost.
På detta sätt fördröjdes en Inrättning, sorn länge
varit väntad, endast ett år, att sättas i större scala,
örn den funnes bära sig, men betydligare förluster
undvekos i motsall fall. Skulle likväl någon ändring
eller utvidgning i hvad föreslagit blifvit nu genast
böla ega rum,
tror Utskottet densamma lämpeligen böra inskränkas
derhän, att den åt Södra Orterne gående PostPaketVagnen,
i stället för att ifrån Christianstad, gå
directe till Ystadj afginge från förstnämnde Stad öfver
Helsingborg, Landskrona > Lund, samt Malmö åt
Ystad > derifrån den återvände öfver Christianstad;
en ändring, som, jemte det att den medförde en ganska
obetydlig ökad kostnad, då omvägen uppgående
till ett ringa miltal, satte flere Städer i beröring
med PaketPosten än det första Förslaget innehåller.
De till BrefPosten indeldte Hemman, hvaraf en
del redan äro genom sträng postföring nog hardt betungade,
synas icke kunna åläggas, alt fortskaffa Pa—
ketPosten och enär Håll- och ReservHästar icke heller
dertill torde böra användas,
lärer befordrande af denna Post icke kunna på annat
sätt verkställas, än efter träffande öfverenskommelse!'
med enskilde personer. Utskottet tror således
den i förslaget upptagne Skjutskostnaden ,
uppgjord efter hvad för Gästgifveriskjuts erlägges,
Betänkanden, N:o 19I. 137
till äfventyrs vara för ringa , oell böra förslagsvis
ökas ined en fjerdedel.
Skulle PaketPosten komma att gå äfven vintcrmånaderne,
så, utom att Skjutskostnaden och Condueteurernes
månateliga arfvoden då komma att utgöra
dubbelt belopp emot hvad förslaget nu upptager,
ökas ock kostnaden med anskaffandet af Kälkunderreden
för Vagnarne. Vägarne i Riket äro ock vissa årstider
så beskaffade , att på ena hållet erfordras hjul
och på det andra medar, hvilket ofta nog torde komma
att medföra svårigheter för PaketPostens jemna
gång och göra ett större antal hjul- och kälkunderreden
bchöfligt, att på vissa ställen finnas i förråd.
För öfrigt och i anledning af derom väckta frågor
, anser Utskottet:
1:0 alt fjedrar under Vagnskorgarne icke medföra
någon synnerlig nytta men väl kostnad, helst vid uppgörandet
af det reglementariska flere saker lärer förbjudas
alt medtagas, såsom Krut, våta varor, med
undantag af medicamenter, samt allt, som genom gnidning
kan antändas, hvartill kommer, att foror och
transporter i allmänhet gå på åkdon utan fjedrar.
a:o Att hos K. M:t i underd. anhålles, att vid
Taxans uppgörande, Böcker och litterära produeter
företrädesvis emottagas vid Postvagnarnes afgång från
hvarje Station, samt att taxan så lindrigt som möjligt
är och med afseende på Inrättningens bestånd utsättes.
Och 3:o att frågan om ersättning för Paketer
som förloras, är ett Reglementet för Paquet-Posten
138 Stats-Utskottets
tillhörande detailäiende, sora icke synes vara föremål
för R. H. St:rs åtgärd.
Detta allt underställes R. H. St:rs pröfning med
tillkännagifvande, att Hedervärda BondeStåndet under
den 5 sisth Mars bifallit Utskottets i ämnet förut
nfgifue Utlåtande. Den 23 Junii 1829.
N:o 194.
Vördsamt Memorial!
Det är anledning till anmärkning emot föredraganden
för Handels- och FinanceÄrenderne, hvarom Remiss begäres
till ConstitutionsUtskottet, inför hvilket anledningarne
uppgifvas skola. Den 3 Julii 182g.
N:o 195.
Vördsamt Memorial!
Det är anledning till anmärkning emot Föredraganden
för Handels- och FinanceÄrenderne, hvarom Remiss
begäres till ConstitutionsUtskottet, inför hvilket
anledningarne uppgifvas skola. Den 3 Julii 182g.
N:o 196.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nåd. Remiss
till Utskottet den 20 sistl. Junii, uppå
en underd. ansökning om upplåtelse af en
Betan kanden, N:o ig6. i3g
Örebro Slott tillhörig Tomt, för uppförande
af ett nytt Scholashus i Örebro Stad.
(I.-A.)
H os K. M:t hafva Dess Bef:de i Örebro Län samt Biskopen
i Strängnäs Stift, å Consistorii vägnar, i gemensam
underd. skrifvelse, anmält, att, då förberedande
anstalter skolat träffas till uppförande af den nya Skolhusbyggnad
åt Carolinska Trivial-skolan i Örebro,
hvartill K. M:t i Nåder täckts gilla och fastställa behörig
ritning, förslag blifvit väckt, att en liten jordlägenhet,
belägen vid nya Quaien och tillhörig Örebro
Slolt samt den K. M:ts Bef:de anslagne Boställsjord, innehållande
n,Ö36 qvadratalnar och således mindre än
ett Geometriskt Tunneland, kunde för everldeliga tider
få upplåtas till Tomt åt den nya SkolByggnaden.
Consistorium, som i denna anstalt funnit åtskillige
betydliga förmoner för Skolinrättningen och äfven
fästat sin uppmärksamhet på det särdeles prydliga läge,
som denna local erbjöde för en så smakfull byggnad
som den ifrågakomne, hade i anledning deraf, såsom
ersättning för berörde lägenhet, tillbjudit en i everldeliga
tider utgående, årlig afgift af Tunnor fullkomligt
afradsgilld Råg a 36 kappar på Tunnan, och
att, till säkerhet derföre, åt nuvarande och blifvande
Landshöfdingar i Örebro, denna afgift skulle vid gamla
Scholaegårdens försäljning, såsom en beständig Tomtöre-
eller Grundskatt, fästas vid sjelfva Tomten af samma
gård, i hvilkens hand den i en framtid än kotnme
och till hvad ändamål den äu måtte användas.
i4o Stats- Utskottets
Och då K. M:ts Bef:de, hvilken i detta ämne helt och
hållet delade Consistorii åsigter och önskade kunna
medverka till Örebro Stads förskönande, för sin del,
ansett sig kunna ingå på Consistorii berörde anbud,
anhöllo K. M:ts Bef:de och Consistorium i underdihet
om K. M:ts Nåd. tillstånd till upplåtelsen af den ifra—
gakomne jordlägenheten, emot det utfästa vilkoret.
Sedan LandshöfdingeEmbetet, i afgifvit underd.
utlåtande, rörande antagligheten af den såsom ersättning
för afkastningen af platsen betingade årliga afrad,
yttrat den öfvertygelse, att samma jordrymd, innehållande
dryga 27 kappland, bringad till den högsta
möjeliga odling, aldrig skulle kunna lemna den
behållna afkomst som för dess upplåtelse blifvit erbjuden,
samt att således blifvande Boställslnnehafvarcs
eller Kronans rätt, genom en på omförmäldte vilkor
grundad öfverlåtelse af merberörde äga ingalunda
förnärmades utan snarare befordradest så har K. KammarCollegium,
hvars underd. förord till ofvanberörde
underd. ansökning blifvit hegardt, med Handlingarnes
öfverlemnande till K. M:t, i underdrhet andragit, att,
med afseende ej mindre på det mera fördelaktiga läge
för det nya Skolhuset, som den ifrågavarande tomten
ägde framför hvilken annan local som hälst inom
Staden, och den för detta ändamål mindre tjenliga local,
hvilken den för Carolinska TrivialSkolan inköpta
Gård erböde, än ock & den erbudne ersättningen folden
åt Skolan afstådde jorden, hvarigenom , utan framlida
grnvation för SkolCassan, K. M:t och Kronan,
eller Landshöfdingen, såsom innehafvare af dess rätt,
Betänk anden, N:is ig6, 197. i/ji
blefve försäkrad om allt det skadestånd som rimligen
knöde för 27 kappland jord, äfven af bördigaste beskaffenhet
begäras, samt äfven i betraktande deraf, att
Landshöfdingen i Örebro Län destoheldre kunde för
sitt hushåll umbära ifrågavarande jordtäppa , som han,
utom betydlig Boställsjord, ägde icke allenast en större
Trädgård, utan äfven serskild täppa till jordfrukter
nära intill Slottet, i underdthet tillstyrkt, att den
emellan Landshöfdingen och Consistorium afslutade afhandling
matte vinna K. M:ts Nåd. bifall och fastställelse.
Utskottet, som, enär full ersättning sålunda är
vorden Kronan försäkrad i alla tider för upplåtelsen
af den ifrågavarande jorglägenheten, funnit något hinder
icke vara, att, genom dess afträdande, bereda
tillfälle till den beslutne nya Skolbyggnadens uppförande
på en för dess anläggande mera tjenlig local än
den hittills varande, får, i följd af K. M:ts Nåd.
Remiss, tillstyrka:
det R. St:r måga Jemna bifall till den emellan Consistorium
och K. M:ts Bef:de ingångne afhandling
om nämnde jordlägenhet, samt att densamma, på
de af Consistorium erbjudna vilkor, må till dess disposition
i omförmäldte afseende upplåtas. Den 3
Julii 182g.
N:o 197.
Utlåtande, i fråga om Gästgifveri-Hemmans
vid stora Landsvägarne i Norra Upland be
-
14 2 Stats-Utskottets
friande från Rotering och KronoTiondes erläggande.
(I.-A.)
RiksdagsFullmägtigen för Bälinge, Waxsala och Rasbo
Härader i Upland Eric Jansson har, i ett från Hederv.
BondeStåndet till Utskottet remitterad t Memorial
anfört, huruledes de olägenheter, som åtföljde Gästgifveri-rörelsen,
i anseende till det högst betydliga antal
resande, hvilka färdades åtminstone på de större
Landsvägarne i Orter, der Ångfartygs begagnande ej
kunde komma i fråga, skulle de senare åren ansenligen
ökats; och med framställning af de besvärligheter,
som Gästgifvare vid flere Norr om LäneResidenset i Upland
belägne Gästgifvaregårdar fingo vidkännas, i förhållande
till de ringa förmoner, som de åtnjöto, har,
enär en del Gästgifvaregårdar vid stora Landsvägen
väl voro från Rotering befriade, men andre åter,
närmast belägne, ännu vidkändes detta tryckande onus,
Motionären anhållit, att de GästgifveriHemman vid
Stora Landsvägarne i Norra Upland, som voro med
Rotering besvärade, måtte, efter föregången undersökning,
derifrån befrias, eller ock få uppbära motsvarande
årlig ersättning i penningar; äfvensom att, då
åt omförmäldle GästgifveriHemman icke funnos indeldte
någre sådane förmoner, som uppvägde de Gästgifverirörelsen
åtföljande olägenheter, berörde Hemman
kunde blifva från KronoTiondes erläggande frikände,
hvilken Tionde-afgift, der den redan vore indeld
kunde ersättas af Kronans behållne TiondeSpannemål.
Efter hvad Utskottet af K. Resolutionen på Allmogens
Besvär den i Aug. 1727 och K. GästgifveriOrdningen
den 12 December 1734 inhemtat, tillhör
det Landshöfdingen i de Orter, der Gästgifvaregärdarne
och Gästgifveriet, efter skedd undersökning vid
Tinget i Allmogens närvaro, ined tillförne meddeldte
förmoner icke kunna uppehållas, att till K. M:t afgifva
underd. förslag, hvad friheter, efter Ortens och
farvägens beskaffenhet, dem skäligen lemuas inå. Och
som, i följd häraf, Utskottet ansett ifrågavarande ämne
i den ordning, detsamma nu inkommit icke tillböra
R. St:rs pröfning;
så kan ej eller Utskottet någon åtgärd i anledning
deraf tillstyrka, utan finner, det vederbörande, sorn
till större förmoner, än de hvilka GästgifveriHeminanen
vid Stora Landsvägen i Upland nu åtfölja,
anse sig berättigade äga, att', i den ordning författningarne
föreskrifva, sig till erhållande deraf anmäla.
Den 3 Julii 182g.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet
för en del Hemmansägare i WesterNorrlands
Län att, med andras uteslutande,
få idka fiske af hvad beskaffenhet som hälst
vid egen strand i ÅngermannaElfven. (i.-A.)
ederv. BondeStåndet har till Utskottet remitterat
ett Memorial af RiksdagsFuIlraägtigen från WesterNorr
-
N:o 198.
144 Stats-Utskottets
lands Län Nils Strindlund, hvaruti lian anfört: att
svårligen någon rimlig orsak kunde uppsökas, hvarföre
de längst efter ÅngermannaElfvan emellan berg
och höjder belägne små odlingslägenheter redan i äldsta
tider blifvit bebodde och befolkade, medan ännu
händigare samt af Climat och växtlighet bättre lottade
ägovälden voro ointagne och odisponerade, om ej
Elfvens då ägande rikedom och tillgång på Fisk varit
dertill föranledande. K. M:t och Kronan, sorn ägde
uppbära skatt af allt hvad Bonden kunde sjel(fika
och furu, fann likväl billigt, att de sorn of desse förmoner
sig begagnade borde erlägga någon lämplig afgift
till Kronan; och de Byar uti Thorsåker, Botheå,
Sållefteå, Resele och Ramsele Pastorater, hvilkas ägor
gingo ned till Elfven, bade derföre blifvit belaggde
nied en mycket högre skatt än de, med afseende å
sin jord i jemförelse till sina grannar, bordt erlägga.
Genom uppbärandet af Hemmansskatten skulle sålunda
Kronan hafva frånträdt sin rätt till bedrifvande
af fisket för egen räkning, eller upplåtelsen deraf till
annan man, än som skattade för vattnet vid sin strand;
men sedan de längre bort boende, eller de, som genom
Strömdragens ofta inträfFade förändringar eller
andre orsaker sago att en del Hemmansägare njöto,
vid bättre lägenheter, förmoner, som de vid egen strand
ej kunde vinna, erbjudit K. M:t oell Kronan ytterligare
arrenden, för att få till begagnande upplåtna de
redan deras grannar tillhörande härrligheter, och då
de åter, hvilkas rätt sattes i fråga, inläto sig, antingen
af
Betänkanden, Nto 198. i45
af okunnighet eller af fruktan, att, i strid med Kronan,
gå om sin, genom fiskrättens begagnande, möjeliga
utkomst förlorade, i arrende-anbud, uppkommo de om
desse fisken nu varande ArrendeAuctioner. Men som ofvannämndePastorats-boer
härigenom fingo vidkännas lidanden
och betryck, då de, urståndsatte att af den utöfver
dess godhet uppskattade jorden hämta nödig bergning
och bestrida alla de Pastoraterne åliggande tyngder
och besvär, måste söka en oumbärlig inkomst genom
fisket, hvarföre rättigheten dertill, vid de derom
anställde Auctioner blef så dyrt inköpt, att de derigenom
endast blefvo mera olyckliga; så har, med anledning
deraf, Motionären föreslagit, det måtte en sådan
Författning utfärdas, som berättigade nämnde Pastoratsboer
, att, till följe af sin skattemanna-rätt, allena
vid egen strand få idka fiske, af hvad art och
natur som hälst i ÅngermannaElfven, Kronans rätt till
KungsÅdra dock oförkränkt; anhållande Motionären,
att, derest önskadt afseende ej skulle fästas å hvad sålunda
framställts, åtminstone den rättighet kunde Hemmansägarne
i meranämnde Pastorater tillerkännnas,
att få sine vid ÅngermannaElfven varande stränder i
så måtto fredade från andras intrång, att stadgadt
blefve, det ingen, vare sig hvem som helst, måtte få,
utan deras tillstånd och utan träffad serskild öfverenskommelse,
begagna deras skattemanna-strand i och för
idkandet af fisket; uti hvilken motion John Larsson
från Medelpad instämt.
Vid öfvervägande af detta ämne har Utskotlet
3 B. 10
; rQC\
14G Stats-Utskottets
in hem tat: att på gjord underd. framställning redan år
1720, det de som äga Land intill någon Elf, Sjö, salt
eller friskt vatten måtte obehindrade få njuta fiskelägenheten,
som intill deras strand sig sträcker, K.
M:t, i Nåd. Resolution på Allmogens allmänna besvär
den 2Ö Maji berörde år, §• 38, förklarat,
”art Allmogen skall i detta fall rätta sig efter Lag
och Förordningar, samt hvars och ens rätt och förmoner,
dem rättvisan ej tilläte att taga ifrån den
som sådant af ålder innehaft och tillägga jordägaren:”
att K. Stadgan om Fiskerierne i Riket den i4 November
1766 medgifver, att, fastän det bör förblifva dervid,
alt visse Fiskeslag i strömmar äro Kronan utlryekcligen
förbehållne, Kronofisket likväl icke hindrar
Strandägare, att i samma vatten annat fiske nyttja;
samt att, på Allmogens i Ångermanland och Medelpad
Underd. anhållan, det Författningarne om KronoFiskeriernes
derstädes bortarrenderande genom Auction
mätte upphäfvas, och desamma Allmogen upplåtas
emot en lämpad afgift, som vid Markegångens sättande
kunde åläggas, K. M:t genom Nåd. Resolution
den 4 Mars 1774 förklarat, att som dessa fisken ostridigt
höra under Kronans ägo, och fria disposition,
och Auctioner jemväl äro att anse för det säkraste
medlet till befrämjande af Kronans förmonligaste inkomst
deraf, hvarförutan ingen rätt och pålitlig grund
till desse Fiskens taxerande gåfves; K. M:t alltså icke
kunnat Allmogens härom gjorda ansökning bifalla.
Uti en af R. St:r vid sista Riksdag K. M:ts Nåd
pröfning underställd fråga, om närmare bestämmande
Betänkandert, N:o 198.
af Strandägares fatt till fiske, har K. M:t, i anledning
af R. St:rs underd. framställning, om undersöknings
vidtagande, till utrönande, dels huruvida det vöre mera
förmonligt för Staten, att hagon inskränkning Uti
de Kronan förbehållne rättigheter, i afseende på Kronofisken,
medgåfvés, och gränsorne för desartimä när”
mare bestämdes, än genom FörfattOingafne skedt, dels
ock, om, på sätt yrkadt blifvit, jordägaren boede anses
lagligen berättigad, att en större frihet vid idkande
af Fiske tillgodonjuta, genom Nåd. Bref till Ki
KammarCollegium den 8 Febr. 1825, förklarat Sig i
Nåder icke hafva funnit någon vidare undersökning
eller Utredning derom, ärt som redan skedt, eller i
öfrigt någon åtgärd böra äga rum, utan ansett i det
förra afseendet lämpligt vara, att låta möjliga jernkningar
ankomma på vederbörande jord- och strandägares
anmälan i hvarje serskildt fall, hvafs framställande
icke kunde dem förmenas, och hvarvid Ki M;t efter
granskning af de förhållanden söra sig företedde, ägde
tillfälle, att pröfva, hvad afseende å en sådan anmälan
kunde göras och hvilka åtgärder, i anledning
deraf filntioS skäligen böra äga rum; och iden senare
frågan åter, såsom beroende på Vederbörlig Domstols
pröfning i hvarje serskildt fall, undersökningen vara
utan ändamål, så länge någon rättegång i ämhet icke
Uppstått, samt således till R. St:rs Underd. förslag icke
lemnat Nådigt bifall.
Och enär sålunda ej mindre Kronans än enskildes
rättigheter i afseende på Fiskes idkande blifvit genom
Författningaine bestämde, samt K< Mit, på sätt anfördt
S t a t s - U t s k o t t e t s
ur, redan yttrat sig öfver en af R. St:r förut gjord
framställning, om utsträckning af jordägares rättigheter
i detta fall; finner Utskottet, i följd af RiksdagsFullmägligcn
Strindlunds .. ofvanberörde motion, icke
någon anledning att tillstyrka, det R. St:r i detta ämne
å nyo må K. M:t med en underd. hemställan besvära,
hälst K. M:t, enligt hvad dess omförmäldte
JSåd. Bref innehåller, i Nåder förklarat sig vilja i
hvarje serskildt fall pröfva de frågor om jemkningar
derutinnan som af Strand- och Jordägare kunna i underdthet
anmälas ; • utan tror Utskottet det härvid böra
förblifva samt i öfrigt ankomma på de skäl och bevis
desse senare, för en vidsträcktare Fiskesrätts begagnande,
eller inskränkning uti den som af andre redan
utöfvas, kunna i laga ordning gällande göras.
Den 3 Julii 1829.
N:o 199.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts till Utskottet
aflåtne Nådiga Proposition af den i3
November sistlidet år 1828, angående Sala
SilfverVerk. (I.-A.)
Efter inhämtad behörig kännedom af K. Mtts ofvanberörde
Nåd. Proposition, med dertill hörande Handlingar,
går Utskottet nu, att för R. St:r framlägga de
upplysningar, hvilka för pröfningen af ämnet synas
erforderlige:
Sala SilfverVerk, som från urminnes tid finnes
hafva varit en Kronans tillhörighet, roen tid efter
Befänkanden, N:o 199. 1^9
annan varit än åt enskildte personer, än ål det år 162.4
inrättade Sala Bergslag till disposition, på längre eller
kortare terminer, öfverlenmadt, blef år 1675 lemnadt
under förpantning åt KammarRådet Gripenstjerna, för
en ansenlig summa penningar, som han Kronan försträckt.
Då denna förpantning upphörde, öfverlät Konung
Carl XI, genom transport af den 20 Jannarii 1682,
Verket med dess tillbehör och inventarier, såsom det
för ögonen stod, åt Sala Bergslag och deras arfvingar,
till ett perpetuelt och everldeligt bruk, så länge
de förmå hålla det vid magt och efter rätt bergsvis
drifva: K. M:ts och Kronans regale, samt en fri disposition
förbehållen, efter tillverkningen och välsignelsen,
att öka eller lindra afgiften.
Genom samma transport öfverlemnades jemväl till
Bergslaget VindköringsSpannemålen samt garden, Kyllinge
Sågqvarn och Mjölqvarns Tull, hvilken från Stadens
första fundation och då Borgerskapet antog Grufvan,
varit förlänt till underhåll för fattige och förlamade,
som kunde blifva slagne i grufvan och eljest
vid Hytteverken fördärfvas. Äfvensom åt Bergslaget
uppläts arrendet af räntorne utaf de Sex Salberget
undcrlagde Socknarne, med tillstånd, alt af dessa räntor
få förvandlade i ved och kol, så mycket som Bruket,
emot betalning efter Kronovärdering, tarfvade och
icke uppbar i persedlar, nemligen för 1 stafrum ved
efter 9 Mark Kopparmynt och en stig kol med 6 Mark
Kopparmynt; hvarförutan Kronan skulle underhålla
byggningen sorn Proberaren bor uti och SilfverKam
-
t5o Stats-Utskottets
maien; Och uppläts vidare Bergslaget till Konststatens
pnderhållande rättigheten att årligen af sdfvertillverkningen
innehålla 2400 D:r Silfvermynt, förutom Grufvedrängshjelpen,
i SpannemåJ och Penningar; samt
ännu 3?6 D;r Silfvermynt Dagsverkspenningar, derjemte
Kronan lofvade att på Dess bekostnad låta drifva
tJarls-r-schachtet.
Emot hvilket allt Bergslaget skulle underhålla
Konststaten med hvad dertill hörde och Hytteverken,
jemte betjeningen vid Verket, Vind- Vask- och Lafve-!
körningarne, samt till K* M:t inlefverera det tillverkade
s:.|fret, med undantag af de till Konststaten an^
slagne 2400 D:r Silfvermynt, emot en betalning af 10
D;r Silfyermynt för lödiga marken, f i groft och 3. i
smått Mynt; med förbehåll för K- M:t och Kronan
att efter forsta årets förlopp, der Gud ville behaga
Grufvan idkeligen välsigna, i proportion derefter, samma
afgift öka eller lindra, och det efter sorn K. M:t
förnimma kunde, förevarande svårigheter sig förminska
och välsignelsen sig förmera.
I anledning af denna Transport utfärdades af
KainmarCollegium den 10 December 1685 ett serskildt
Contract, angående arrendet af de Silfververket under-*
lagde Sex Socknarnes, Sala, Möklinta, Norrby, Tärna,
Kyla och Kumbla 1734g M:tal, behållne räntor, gärder,
vinterkörslor, vind- och vask-kömingar, skjutsfärds^
boskaps- och mantalspenningar, sorn uppläts Bergslaget
på Sex års tid, emot ett faststä|dt arrende af 6767 D:r
7 öre 20| p:r Silfvermynt, sora årligen, vid vissa terminer,
skulle till Kronan betalas, tillika med ma 11 talspennin
-
Betänk anden, N:o igg.' löt
garne efter fulla beloppet; hvilket Contract sednast d.
15 Jan. 1704 prolongerades.
Sedan emedlertid betalning för Bergslagets tillverkade
Silfver blifvit, tid efter annan, för Grufvans antagande
och på det Bergslaget icke skulle aftröttna,
förhöjd till 11, n§ och 1708 till 12 D:r Silfvermynt,
samt Bergslaget dels år 1717, i anseende till omöjligheten
att tillverka något silfver emot den utsatte betalningen,
beviljats fri utmyntning på dess tillverkade
silfver, under förbehåll att förhöjningen' på myntet
tillfölI K. M:t och Kronan, dels ock år 1720, i anseende
till Bergslagets då beträngda tillstånd blifvit förunnad
hela utmyntningsfriheten, framförde Bergslaget
år 1738 ansökning om vidare frihetsårs ålnljutande,
eller åtminstone på 900 eller 1000-lödige M:kr, hvaremot
Bergslaget erbjöd sig att till K. M:t och Kronan erlägga
hvar tionde mark af hvad deröfver kunde tillverkas.
Såsom resultat af denna ansökning följde, efter
åtskillig jemkning och reglering med Bergslaget, K.
Mtts.Nåd. Transport-Resolution af den 9 Sept. 1741,
hvarigenom stadgades att Bergslaget från nämnde dag
framgent och everldeligen, så länge Bergslaget förmådde
efter rätt Bergsvis hålla Grufvan och Silfververket
vid magt och behörig drift, fick behålla Verket, emot
det att Bergslaget, i stället för det dess tillverkade
Silfver efter 1682 års Transport och sedermera gifne
resolutioner blifvit af Kronan inlöst och betaldt efter
derå faststälde priser, skulle till Kronanerlägga en afgift
af tiondcdclen af liela tillverkningen, hvilken bor
-
i52 Stats-U tskoltets
de till K. Myntet inlemnas och hvaraf, sedan berörde
/gidel blifvit afdragen, Bergslaget skulle återbekomma
5% förmyntade, för hvilka Bergslaget tillhörde att bestå
myntarelönen och slagskatten; att, då tillverkningen
steg öfver 2000 lödige m:kr, skulle dessutom till
Kronan betalas för hvarje lödig m:k af Bergslagets/gideJar
af detta öfverskott, En daler Silfvermynt, och om
tillverkningen gick öfver 25oo lödige m:kr, för hvarje
öfverskjutande m:k En Daler 16 öre Silfvermynt, på det
Kronan skulle erhålla någon ersättning för den ränta
och dagsverken, som Bergslaget till Konststatens underhåll
erhöll;
att i stället för den summa af 2400 D:r Silfvermynt,
Bergslaget, enligt 1682 års transport fått, till
hjelp för Konststatens vidmagthållande, utaf Silfver—
tillverkningen innehålla, Bergslaget, mot det hela Verket
med Konststaten, och hvad dertill hörde, blefve
af detsamma ensamt underhållet, framgent skulle icke
allenast orubbadt fa njuta alla de förläningar af Hemman
och räntor, som till Silfververket och Sala Stad
af fordna Konungar donerade blifvit och hvaruti Sala
Stads- och Grufve-jord vore inbegripen, utan ock enligt
1682 års Transport åtnjuta och uppbära grufvedrängslijelpen
af de Tolf Socknarne i Salbergs Län, så
ock Dagsverks-penningarne eller Jordeboks- och Mantals-dagsverken
af de Sex arrenderade Nedre Socknarne
i hemäldte Län, jemte Kyllinge Sågqvarn;
alt jemväl Bergslaget förbehölls, såsom uti 1682
års transport, Kyllinge Qvarntull och skogarne uti
Salbergs Län, saint hvad som Allmogen tili de 12
B e f å~h k a n d e n, N:o igg. 153
Socknarne enl. K. Förordningar, Föreningar oell Contracter
varit och än voro skyldige till Silfververkels
tjenst att prasstera, såsom Konstgrafsbyggtiader, Dammars
vidmagthållande, Årensning, Grässkärning, Afterkörning
, Storstockskörssel m. rn. som derunder begripes;
hvarmed komme att förblifva såsom tillförene,
så att Bergslaget såsom innehafvare af K. M:ts och
K ronans rätt, egde njuta dem på samma satt, som då
K. M:t och Kronan hade Verkets drift om händer;
och att, hvad beträffade arrendet af de sex Socknarne
i Salbergs Län, som Bergslaget efter serskildte
Contraetet af år 1704 innehade, K. M:t ville låta detsamma
genom K. KammarCollegium genomse och renovera,
samt priset på persedlarne efter tidens beskaffenhet
lämpa och utsätta;
Till följd hvaraf ock ett nytt Gontract blef af
KammarCollegium den 20 Sept. 1743 utfärdadt, hvarigenom
Bergslaget under ett perpetuelt arrende, så
länge och ej vidare, än det efter Bergsvis håller Silfververket
vid magt och med full flit drifver detta
Verk, och Bergslaget riktigt betalar Arrendet, upplåtits
räntorne af de Sex Nedre Socknarne i Salbergs
Län , bestående af samma persedlar och utskylder, sorn
nämnas i i685 årsContract; hvaremot Bergslaget skulle
till Kronan betala en ständig afgift af 6715 Daler Silfver
myn t, och dessutom, då tillverkningen stege öfver
2000 lödige m:kr, såsom ersättning i 1735 års ständige
markegångspris på räntepersedlarne en successivt stigande
afgift vid 2100 lödige m:kr med 63ojDaler Silf'vermynl,
och oin tillverkningen skulle
154 Stats-Utskottets
stiga öfver 2,3oo lödige M:kr betalas • . 1,260 D
2,400 1,575
2,5oo 1,890
2,600
2,205
2,700 2,520
2,800
2,835
2,900 3,i5o
vid hvilken Summa det sedermera komme att förblifva,
ehuru högt tillverkningen än deröfver stege, emedan
den ständiga arrendesumman, sammanlagd med denna
förhöjning, svarade emot ständiga markegångspriset på
persedlarne, som K. M:t 1735 i Nåder approberat;
derförutan Bergslaget årligen skulle aflemna Mantalspenningarne,
efter fulla beloppet, till K. M:t och
Kronan.
Före utfärdandet af hvilket Contract K. M:t,uppå
R. St:rs underd. hemställan, på det Silfververket med
tiden icke måtte Iida brist på nödigt timmer och storvirke,
uti Nådigt Bref af den i3 November 1741 förklarat,
att den så kallade Nora Allmänning skulle
vara Silfververket förbehållen, samt på allt möjligt
sätt till framtiden besparas.
Varande sedermera af Bergslaget, enligt öfverenskommelse
vid 1802 års Commission, efterskänkt dels
Knekteveden och Kuektekolen, som varit en lämning
af Allmogens skyldigheter emot den fordna KnekteUtskrifningsfriheten,
dels ock de extra onera af A-rensning,
konstgrafsbyggnad, grässkärning, dammars underhållande,
storstockskörscln samt vägbyggnad emellan
Grufvan och hyttorne, hvilka extra onera ansågs
Betänka nd en, N:o 199. i55
hafva bordt upphört med är i652, emot de då, genom
samma års Riksdagsbeslut stadgade visse mantals
öke- och dränge-dagsverken , som Allmogen efter den
tiden måst utgöra.
Vid samma Commission blef jemväl öfverenskommet,
att Mantalsveden och Mantalskolen, som tillden
tiden för hvarje Mantalsskrifven person Jefvererats
med ett stafrum ved emot en betalning af 12 sk.,
skulle blott af de skogegande Hemmannen utgå, då
den af Bergslaget reqvirerades och i sådan händelse
betalas efter ett skäligt pris , som utaf Allmogens och
Bergslagets Deputerade inför LandshöfdinngeEmbetet
årligen skulle fastställas; äfvensom Bergslaget
vidare eflergaf af Grufvedrängshjelpen, som af hvarje
Grufvedrängs Mantal utgick med 2 fjerdingar säd oeh 2
sk. i penningar (handskepenningar kallade) den contanta
afgiften af 2 sk,; och slöts sluteligen den öfverenskommelse
om sädén, sorn utgått i roon af personernes
antal, och således till olika belopp allt efter sorn
Allmogen hade det ena året flere, det andra färre
personer, uti sin tjenst, att densamma skulle lefvereras
lill ett gifvet belopp, bestämdt efter medeltal af
mantalen åren 1 y33 och iBor , till 5i8 Tunnor.
Hvilket allt af Kongl. M:t, likväl endast för den
tid Bergslaget innehafver Silfververket, blef, genom
K. Resolme af den 22 November och 3i December
i8o3 stadfästadt.
Förenämnde emellan K, M:t och Kronan och
Bergslaget slutade Contract, uppgjordt efter en sådan
i56 Siats-Utskottets
beräkning, att Silfververket deraf skulle njuta fördel
då tillverkningen vore under 2,900 lödige m:kr, men
att Statsverket deremot erhölle någon behållning i
mön som tillverkningen stiger deröfver, var länge
för Statsverket föga betungande; men sedan Silfvertillverkningen
med tiden aftagit, och deremot priset
å räntepersedlarne från Contractets afslutande, stigit
mera än dubbelt i värde emot Silfret, hade deraf en
betydlig förlust för Statsverket uppkommit; hvilket
föranlät R. Sttr vid 1809 och 1810 års Riksdag hos
K. M:t i underdånighet anhålla, att en vettenskaplig
undersökning vid Bergverket ora Grufvans och Silfververkets
beskaffenhet måtte anställas af kunnige
Bergsmän, samt åt dem äfven uppdragas att höra
Bergslaget om vilkoren för en ny reglering af contractet
och Grufvedriften, så att ett aftal mätte träffas,
hvarigenom Interessenternes bestånd och Ortens fördel
kunde med någon vinst för Statsverket förenas ; hvarvid
tillika af R. St:r yttrades den underdåniga önskan
att nämnde undersökning måtte fulländas innan näst
derpåföljde Lagtima Riksdag, på det att ett afgörande
beslut då skulle kunna tagas.
Uti Nådigt Bref af den 26 Mars 1810 täcktes K.
M:t, med bifall till Strrnes berörde underdåniga anhållan,
i Nåder förordna BergsRådet och Riddaren
Rothoff jemte Bergshauptmannnen och Riddaren Pihl,
att anställa en så beskaffad undersökning, som R. St:r
begärt, och vid samma tillfälle höra Bergslaget i
fråga om vilkoren för en ny Reglering af conlractel
Betänkande n, K:o 199. 1A7
och Grufvedriften, derom berättelse borde till Bergscollegium
aflenmas.
De committerade, som insågo nödvändigheten, att
i en allmän omfattning och systematiskt sammanhang
känna Grufvans förhållande i Bergsmanna-afseende ;
hvarpå ett omdöme skulle grundas angående Grufvans
så kända men ännu obegagnade som sannolika tillgångar
af malm, anhöllo i sådant afseende hos K. M:t
i underdånighet om nådigt tillstånd för nu mera aflidne
Markscheidern, Bergshauptmanen Polheimer att afmäta
och på Charta lägga alla i Sala Grufva tillgängeliga
ar betsrum, att noga undersöka skölarnes förhållande
och inflytande på malmlagren och att af alla
sådane i grufvan befintelige Berg-arter deraf kännedom
kunde hemtas om Grufvornas särskildte förhållanden
på olika ställen, uppgöra en Stuff-samling; till
hvilken underd. anhållan K. M:t, uti Kådigt Bref
till Bergscollegium den 4 Junii 1810, lemnade Kådigt
bifall; i följd hvaraf vederbörligt förordnande utfärdades
för Bergshauptmannen Polheimer, efter hvars
död denna förrättning af hans son, Geschworner vid
Stora Kopparberget A. Polheimer blef fullbordad.
I sammanhang hvarmed, enligt K. M:ts särskildta
Kådiga tillstånd, försök med Silfverprocessen i Sala,
af bemäldte Polheimer och då varande Auscullanten,
nu mera Bergshauptmannen J. H. af Forsselles blefvo
anstälda, hvarefter de Committerade i September
1816 hörde Bergslaget i afseende å Regleringen af
Conlractet om Sala Silfververk samt 0111 Grufvedriften.
158 Stats — Utskott ets
Bergslagslnteressenterne härvid i första rummet
åberopande helgden och orubbeligheten af de ingångne
Contracterne eller 1682 och 1741 årens Transporter,
förklarade, att då vid den anställda vettenskapliga
undersökningen åtskillige försök, särdeles med
smältningsprocessen blifvit gjorda , hvars Resultater
väl då för närvarande visade sin verkan för ändamålet;
men hvilkas bestånd för framtiden ej ännu vunnit
den stadga att derpå kunde byggas säkra slutsatser,
hälst erfarenheten visade, att partiella besparingar
i en så vidlyftig omfattning, som det ifrågavarande
Verkets drift, ej medförde den för det hela,
der efter hand tillfälligheten gjorde, på andi a håll, omkostnader
nödvändiga, som svarade deremot: så, jemte
det Bergslaget erbjöd sig att, enligt ett af KrigsCommisarien
Ahlström afgifvet project, till K. M:t och
Kronan betala Silfverskatten och Arrendet, efter 1741
års transport och 174^ års Contract, beräknadt efter
en gifven Silfvértillverkning af 2,900 Lödige M:kr, antingen
den dertill uppgick eller ej, hvilken Siifverafgift
jemte Myntarelonen och Slagskatten, enligt Ahlströms
beräkning (med 120 sk. cours) skulle utgöra
7,943 R;dr och Arrendesummen i,644 R:dr 8 sk. B:coSedlar,
ansåg Bergslaget det i samma mon, som Bergslaget
hade fördel och besparing af den förbättrade
Grufve- och Hyttedriften, Statsverket borde för förlusten
på Räntorne ersättas; men att, då erfarenheten
borde bestyrka värdet deraf, ert tid af minst 10 år
syntes böra leranäs Bergslaget, under liviIken förtroendet
dertill kunde befästas, hvarefter det anbud å
Betänkande n, N:o 199. i5g
Bergslagets sida kunde få uppgöras, som i ofvanberörde
afseende funnes lämpeligt.
Sedan de Comrnitteradc till Bergscollegium inberättat
resultatet af den hällne vettenskapliga undersökningen
tillika med hvad af Bergslagslnteressenterne
sålunda blifvit anfördt, afgaf Collegium den 21 Januari!
1818 dess Betänkande i ämnet, hvilket i afseende
på förhållandet med Grufvebrytningen vid Silf—
ververket upplyser, att Grufvan tillförene under 2:ne
perioder, nemligen vid rylde och i8:de seclernes början,
genom cfterlåtne förberedande anstalter för framtiden,
råkat uti lägervall; men genom skicklige personer
och ihärdighet återförts uti ett bättre tillstånd,
så att Silfvertillverkningen bibehållits emellan 2000
och 2Öoo lödige M:kr intill år 1796, hvarefter tillverkningen,
i anseende till felaktig brytningsmetbod för
60 år tillbaka, kommit i aftagande, så att den från
nämnde år till 1806 varit årligen i medeltal vid pass
2,200 lödige M:kr, och de derpå följande 10 åren endast
1610 M:kr årligen, utan att likväl någon anledning emot
Bergslaget förekommit, att det underlåtit ställa sig
utfärdade författningar till efterrättelse eller i öfrigt
brustit i fullgörandet om hvad Contracterne om Grufvedriften
föreskrifva; men att, enligt hvad utrönt blifvit
vid ofvannämnde vettenskapliga undersökning, ej
allenast de varande eller snart blifvande malmfallen
voro tillräckelige att, under en tid af 20 till 25 år
gifva Malm för en årlig tillverkning af mera än 2000
lödige M:kr, utan ock att flere nästan till fullkomlig sakel
het bestyrkta anledningar voro, att betydlige
160 Stats-Utskottets
Malmförråd i obruten klyft fun nos, sa väl på åtskilligt*
djup i Grufvans Sydöstra oell Nordvestra ändar ,
som under dess nuvarande botten, hvaraf en större
tillverkning vore att förvänta efter den tid af 20 å 25
år, som erfordrades för att kunna bereda sig åtkomst
till desse större obrutne förråder.
Varande i samma Betänkande vidare yttrad t, att
då, på sätt Collegium närmare utvecklat, för skattefriheten
af grufve- och stadsjorden, hvaraf den förre
utgjorde tillsammans i,023 Tunneland af Wäsby fordna
Kungsgårds och andre Hemmans ägor, och den sednare
bestode af nämnde Kungsgårds, jemte i6| Mantalsägor,
som enligt Sala Stads Privilegier af år 1624 blifvit
donerade till delning emellan Tomterne i Staden, förklarade
från grufvedriften oskil jäktige, Kronan hade
full ersättning derföre medelst afgifterna af Sala Stad,
som sannolikt icke kunde existera på detta ställe, utan
jordbrukets och bergsbrukets gemensamma biträde; då
för den förmedling, som, i anseende till vattenskador
genom fördämningar vid Silfververket, måst förunnas
ii| Mantal, Kronan äfvenledes åtnjöte en icke obetydlig
om ej fullkomlig ersättning genom Räntorne af
de uti Sagan anlagde Vattenverk, som, om desse fördämningar
icke fhnnos, skulle förlora största delen af
sitt drifvatten, hvilket sistnämnde förhållande äfven
inträffade med Kyllinge så väl Såg- som Mjölqvarn ,
af hvilka den förra från Dammarnes anläggning varit
en husbehofs-såg för KonstStaten, och den sednare,
skattlagd till 70 Tunnor Spapnemål, från äldre tider
och
I '
Betänkande n., N:o 199. i6r
seli efter 1682 & 1741 ;°,IS Transporter, förlänad till
underhåll för de fattige ooh förlamade samt i Grufvan
slagne eller eljest förderfvade arbetare och Bergsmän
; och då de så kallade adlare Verken i allmänhet
tilan recognitionsafgift innehade sådane skogar, som
de Silfver Verket, till understöd med storvirke och
timmer upplåtne Nora och Enångers allmänningar;
så visade det sig, att StatsVerkets egentliga förlust,
i följd af 1741 års Transport, berott af de till KonstStatens
underhåll anslagtie räntor jemte den såkallade
Grufvedrängshjelpen , hvilken väl, enligt den, vid
t8oa års Coaimission, nied allmogen träffade öfverenskommelse,
af Allmogen, utan afkortning i dess Hemmansränta
, utgör till ett fastställt belopp af 018 T:r
Säd; men i så måtto graverar Kronan, alt derföre
hestås dels den lindring i Roteringen, att i allmänhet
Tre Mantal anslagits till Roten i stället för Två i öfriga
delen af Länet, hvarigenom en minskning af ungefär
63 Soldater uppkommit, dels ock i63 Tunnor
SpannemAJ, hvilka, linder namn af dagsverkstunna,
till lika fördelning lemnäs de 163 Rotarnc i Sahlbergs
Fögderi; men hvaraf för bristande Spannemål utgår
blott 22 ^ kappar in natura på Roten och resten efter
3 D:r Silfvermynt tunnan; och hade, enligt af
Bergscollegium åberopadt Utdrag af Bergslagets Uppbördsbok
, värdet af Grufvedrängshjelpen, tillika med
de öfrige till KonstStatsmedlen hörande Räntorne, i
medeltal af ro år, från och med 1806 till och med
i8i5, uppgått till 7,673 R:dr 47 sk. årligen, hvaraf,
3 B. n
j6a Stnts-TJtsk ottets
då derifrån afräknades Kronans Ts:del af den då va-«.
rande låga Silfvertillverkningen samt behållningen å
myntarelön och slagskatten, tillsammans i medeltal
2,3oi R:dr 8 sk. 8 r., StatsVerkets förlust utgjort
5,372 R:dr 38 sk. 4 r-j hvarförutan Kronans förlust i
följd af det genom 1743 års Contract, om Räntorne
från de Sex nedre Socknarne i Sahlbergs Län afslutade
arrende, såsom upprättadt ur den synpunkt, att
Bergslagslnteressenlerne deraf skulle hafva vinst, i
den mon Silfvertillverkningen utgjorde mindre än
2,900 lödige M:kr, men deremot Kronan, vid en Silfver
till vei-knirig till detta belopp hafva full ersättning
för de upplåtne Räntorne, beräknades hafva, under
nyssnämnde 10 år i medeltal uppgått till icke mindre
än 7,821 R:dr 17 sk. 4 årligen.
Med framställning af hvilka förhållanden Bergscollegium,
uti dess förenämnde Betänkande, jemte
afstyrkande af Silfververkets öfverlemnande till Interessenterne,
deraf följden sannolikt skulle blifva, att
Grufvan för bristande förlag snart måste ödeläggas,
i underdthet föreslagit åtskillige anstalter till vinnande,
på annat sätt, af det åsyftade ändamålet*), bestående
hufvudsakligen deruti, att af de besparingar, som
under en tid af 25 år hunne samlas af anslagen till
Silfververket, en fond skulle inrättas för grufvedriftens
upprätthållande i framtiden, hvarmedelst, i förening
med en påräknad högre Silfvertillverkning, efter
*) Bih. t. R. St:rs Prot. 1817 ock >818 års Riksdag 4:<fe
Saint. sid. j385. — iSa3 års Riksdag \ Sami. 4 B. sid. 2.
*
Betänkanden, N:o rgg. i63
nämnde års förlopp Statens förläningar skulle kunna
till det mästa indragas eller ersättas.
Sedan BergsCollegii berörde förslag blifvit till R.
St:r, vid 1818 års Riksdag, öfverlemnadt, samt St:rne
efter granskning deraf, uti underd. skrifvelse den 6
Junii sistnämnde år, hos K. M:t anhållit, ej allenast
att Sala Bergslags Interessenter måtte varda öfver förslaget
hörde, utan äfven att K. M:t, jemte föranstaltande
af sådane åtgärder, som med Kronans fördel,
utan Bergslagslnteressenternes förnärmande, kunde förenas,
täcktes vid påföljande Riksdag i Nåder meddela
R. St:r resultatet, på det ett afgörande beslut i frågan
då skulle kunna fattas, yttrade Bergslagslnteressenterne,
uti afgifvet underd. utlåtande, att, efter deras
förmenande, någon rubbning, emot 77 §. Reg.Formen
ej kunde ske uti de med Sala Bergslag slutade Contracter,
eller någon annan ändring uti Silfververkets
författning föreskrifvas, än den som med Interessenternes
egen önskan och medgifvande instämde; att
grunderna för det af Bergscollegium framställde Förslag
till Reglering härutinnan, såsom hämtade från
resultatet af 10 års kostnadsräkningar och från de
förhoppningar som vetenskapliga undersökningar lofvade
om malmtillgångar och kostnadsbesparingar i
framtiden voro af den beskaffenhet, att de af oförutsedde
händelser lätt kunde rubbas, och sålunda icke
med fullt förtroende borde antagas; att förslaget ej
kunde med Interessenternes bestånd sättas i verkställighet
m. m.; men att det dermed åsyftade ändamålet
eller Interessenternes och Ortens fördel, jemte någon
164 Stats-Utskottets
vinst för StatsVerket skulle på drägligare vilkor kunna
erhållas; hvarvid blifvit af Bergslagslnteresscnterne
föreslagit, att tills vidare den fö.ändring i 1743 års
Contract kunde vidtagas, att någon för Bergslaget
dräglig summa årligen afsattes till samlande af en
fond, som, enär den vunnit en viss storlek , kunde
med sin ränta motsvara hvad, enligt samma Contract,
vore tillagdt Bergslaget till Verkets drift, hvarefter
de arrenderade räntorne skulle till Kronan återlemnas,
-med förbehåll för öfrigt å Bergslagets sida, att
detsamma under full äganderätt till SilfverVerket,
skulle bibehållas vid 1682 och 1741 årens transporter
samt derjemte komma i åtnjutande af åtskillige uti
BergsCollegii förslag omnämnde förmoner. I anledning
af desse Bergslagets anmärkningar inkom Collegium
med ytterligare andraganden i ämnet, hvarefter, och
sedan frågan, vid 1823 års Riksdag blifvit till R. St:r
å nyo öfverlenmad, R. St:r i underd. skrifvelse den 4
October sistberörde år anfört, huruledes R. StCr nogsamt
insågo, alt en förändrad reglering af Grufvedriften
vid Sala Silfververk borde äga rum, så vida Staten
skulle kunna erhålla en billig ersättning för sina
betydliga uppoffringar till Verkets fortsättande; men
att enär härvid förekomme, det Bergslagslnteressenterne,
under åberopande af innehafvande Contract,
bestridt all rubbning, utan deras samtycke, i Silfververkets
närvarande författning, och någon jemkning af
de utaf Bergscollegium och Bergslagslnteressenterne
uppgifne från hvarandra i väsendtlig mon afvikande
förslag, i afseende å den ifrugaställde regleringen icke
I
Betänkanden, N:o 199. i65
kunde af R. St:r företagas, och , i ett sädant sakens
skick, verkan af det emellan Staten och Bergslaget om
Silfververket afslutade Contract borde komma under
pröfning, som ej tillhörde Lagstiftande Magten, R. St:r
fingo i underckhet anhålla, att K. M:t ville låta utarbeta
förslag till en sådan af economien vid Sala Silfververk
jemkad reglering, som med Statens fördel instämde
och af Bergslagslnteressenterne funnes antaglig,
samt vid nästpåföljande Riksdag i Wäder meddela R.
St:r resultatet jemte Nåd. Proposition om de åtgärder
K. M:t, på grund af då befunnet förhållande, ansåge
närmast ledande till ändamålet.
I anledning häraf behagade K. M:t uti Nåd. Skrifvelse
d. 18 Nov. 1823 anbefalla Bergscollegium, att
med dertill i behörig ordning utsedde befullmägtigade
ombud för Sala Bergslags Interessentcr, uppgöra ett
så beskaffadt förslag som, i förrberörde afseende blifvit
af R. St:r begärdt.
Förslag till Reglering blef sedermera, d. i3 Dec.
i8a5, af Bergslagets Deputerade, till Bergscollegium
afgifvet, samt gjordes till föremål för flera munteliga
öfverläggningar emellan Collcgium och de Deputerade.
Så väl uti berörde förslag, som ock under de deraf
föranledde öfverläggningar, är vordet å Bergslagets
sida aridraget; att Bergslaget föreställde sig, det någon
rubbning icke kunde ske utan deras eget medgifvande,
hvarken i 1741 års transport eller i 1743
års Contract, enär Bergslaget uppfyllt de för everldeligt
åtnjutande deraf fastställde vilkor, att det vore
lika oförenligt med lielgden af de ingångne contrac
-
,66 Stats-Utskottets
terne, sora roed möjligheten af bergsdriftens ytterligare
upphjelpande och sjelfbstånd, hvartill, medelst
Bergslagets ansträngningar, första steget nu kunde anses
vara taget, och följaktligen äfven med Statens sanna
fördel, om Bergslaget icke en längre tid fick åtnjuta
de påräknade tillgångarne till den uppgjorda pia*-  nens ändamålsenliga utförande, intilldess sig visat, att
Bergslagets sjelfbestånd vore för framtiden tillräckligen
försäkradt; att, på dessa grunder, Bergslaget icke
kunde ingå i alla de begifvanden och serskilde närmare
bestämningar, Bergscollegium, med fästadt afseende
å Kronans största möjliga vinst, föreslagit; men att
likväl Berslaget, under erkännande af nödvändigheten
att så reglera, att Staten med full säkerhet kunde
påräkna upphörandet af dess ifrågakomne förluster, så
fort nemligen sådant med vinnande af det dubbla ändamålet
af Statens fördel och Bergslagets bestånd kunde
förenas, Bergslaget ville medgifva vissa sådane
jemkningar uti BergsColIegii förut afgifne förslag, som
borde bidraga dertill att göra den ifrågavarande regleringen
å Statens sida mera antaglig, i samma mon
som, utan någon känbar afsaknad för Bergslagets lnteressenter,
ändamålet med regleringen derigenom inom
kortare lid och med större säkerhet kunde vinnas.
Till följd af dessa åsigter är, uti det af Deputerade
uppgjorde förslag, såsom vilkor för regleringen,
Bergslaget förbehållet:
a) att ingen rubbning intenderas hvarken i Sala
Stads privilegier af år 1624 eller transporten af Silfaer
Verket till Bergslaget den 20 Januarii 1682 och
Beta n ka nden, N:o igg. 167
stadfästelsen derå den g September 17415 med hvad
deraf härflyter, rörande tionden, myntarelönen och
slagskatten till Kronan, eller förlänade rättigheter till
konststatens underhållande med dammar, vattenledningar
och flottleder m. rn., som SilfverVerket är anslagit
och Bergslaget af fordno njutit och begagnat;
b) att, som SilfverVerkets framtida förseende med
nödige kol, ved och byggnadsvirke är ett oundgängligt
vilkor för en god och fullkomlig bergsdrift, och
denna borde kunna bestå äfven med Allmogens, å de
Verket, såsom skogsdistrict anslagne Tolf Socknarne,
skäliga frihet, att jemväl, när liela deras skogsproduction
för bergsdrifteu ej behöfves, genom ett måttlig),
afsalu till andra, utan skogarnes förödande sig försörja,
den så kallade Nora Allmänning hel och hållen till
SilfverVerkets disposition öfverlemnas, att begagnas
och förvaltas efter de serskilde hushållsordningar, som
för ändamålet finnas tjenliga och af Bergscollegium
stadgas; likväl utan någon derigenom uppkommande
rubbning uti enskildes derstädes tilläfventyrs redan
ägande laglige rättigheter.
Hvaremot, då det åsyftade ändamålets vinnande
hufvudsakligen derpå berodde, att de förluster Statsverket
lider genom 1743 års perpetuella arrende-contract,
rörande de Sex Socknarnes räntor, må i framtiden
kunna upphöra, under det att tillika bergsdriften
vid SilfverVerket kommer i ett sådant skick att
Kronan af en högre tillverkning må njuta ersättning
och någon vinst för de till Konststatens underhållan
-
t 68 Stats-Ut.skottets
de anslagne räntor, Bergslaget, enligt samina förslag
skulle sig åtaga följande förbindelser, nemligen:
i:o Alt en fond af Bergslaget inrättas, genom
livars afkastning SilfverVerket i framtiden blifvcr i
tillstånd att, med umbärande af vinsten på 174J års
ArrendeContract, upprätthålla Bergsbruket ifrån eljest
möjligen inträffande förfall; oell till hvilken fonds formerande
Silfververket årligen, och ehvad tillverkningen
eljest må utgöra, men så länge den ej öfverstiger
2,5oo lödige m:kr, alsätter 5oo R:dr B:eo, samt sedermera
derutöfver 100 R:dr B:eo för hvarje fulla
Joo-födiga m:kr; att till beredande af ömsesidig större
säkerhet vid beräkningen af fondens progressiva
tillökning, dessa årliga afsättningar till fonden skola
utgå i silfver efter de sednare årens medeleotirs, pä
det sätt, att, vid en silfvertiMverkning af a,5oo födige
m:kr och derunder, de årliga tillskolterne till
fonden borde utgöras med i85 Specie SilfverRiksdafer,
och denna afsättning för hvarje fulla 100 lödige m:kr
silfver, som utöfver 2,5oo årligen tillverkas, ytterligare
ökas med ett nytt tillskott till fonden af 37 SiIfverRiksdaler;
att de sålunda afsatte medel skulle i
gångbart mynt förvandlas efter medelvärdet af Bergslagets
för året gjorde silfverförsäljningar; utan att
Bergslaget ifrån skyldigheten till desse afsättningar
till fonden skulle äga åtnjuta någon befrielse vid andra
än sådane serdeles olyckshändelser, som 8 §. uti
1741 års transport omnämner, då Bergslaget, efter
nödig pröfning af sakens vigt, borde balva att förvänta
skälig lindring.
Betänkande», N:o 199. 169
2:0 Att emot det Si Ifver Verk et, under den tid,
som för fondens samlande beliöfvcs, feck åtnjuta 1743
års ai rende-contract till alla delar, såsom hittills orubbadt,
borde hushållningen vid Verket och bergsdriften
under tiden i det görligaste sättas uti sådant skick,
att af malmlillgångens fortfarande välsignelse kunde
förväntas en högre tillverkning till Statens och Bergslagets
gemensamma fördel; men den fond, som sålunda,
och efter hvad förut nämndt är, efterhand bildades,
förvaltas af Silfververkcts administration under
Bergslagets revision och BergsCollegii ytterligare coutroli,
allt efter det serskildta Reglemente, som härom
med Bergslaget kunde upprättas, och vinna K. M:ts
JMådiga stadfästelse, till befrämjande af fondens behöriga
förvaltning och dess förökaude, icke allenast genom
de årlige tillskotten, utan ock genom den ränta,
som af medlens ändamålsenliga fruktbargörande härllyter,
och hvarvid till desto större säkerhet, borde
iakttagas, att fondens tillgångar, så fort sådant efterhand
ske kunde, nedläggas uti jordegendom, som, emot
viss span målsränta utarrenderas.
3:o Att när på detta sätt en så stor fond hunnit
samlas, att årliga afkastningen deraf utgör eller motsvarar
itoo tunnor Spanmål, af hälften Råg och hälften
Korn, en afkastning, hvilken, efter antagen medelmarkegång
för spaninålen af 6f R:dr B:co tunnan,
kunde anses ungefärligen uppgå mot Bergslagets vinst
af 1743 års arrendecontract, Silfververkets afsättning»:-  till fondens förökande väl koinmc att alldeles upphöra,
men Bergslaget deremot ovilkorligen skulle från
170 Stats-Utskottels
samma tid antingen till StatsVerket betala de genom
contractet arrenderade räntorne till fulla värdet efter
årliga markegången, med bibehållande af contractet
i allt öfrigt, eller ock detsamma då genast upphöra
samt räntorne till StatsVerket öfverlemnas, allt eftersom
sådant vid den tidpuncten kunde befinnas vara för
Staten eller SilfVerverket lämpligast; men den sandade
fonden jemte dess afkastning i alla fall blifva med
Silfververket orubbligen förenad, dock att afkastningen
årligen användes till samma ändamål, som om behållningen
af räntorna nu vore stadgadt.
Öfver detta förslag blefvo Bergslagets Interessenter,
den 28 Junii 1827, vid Sala allmänna BergsRätt
hörde samt förklarade dervid sig nöjde att ingå på
hvad deras Deputerade sålunda föreslagit och medgifvit;
hvarefter Bergscollegium den 12 December sisth
år 1828 finnes hafva till K. M:t i underd. inkommit
med det uppgjorda Reglerings-förslaget, jemte eget
utlåtande i ämnet.
Dervid Bergscollegium, för egen del, hufvudsakligen
yttrat: att Coilegiuin desto mindre kunde ogilla
de grunder, på hvilka Sala Bergslag ansett sin rätt,
att bibehållas vid de, genom K. Transport-Resolutionen
den 9 Sept. 1741 och Arrende-conti actet den 20 Sept.
174a, Bergslaget upplåtne och Silfververket åtföljande
förläningar och donationer, helig och orubblig, som
Bergslaget å sin sida icke underlåtit, att ställa sig utfärdade
Författningar och föreskrifter till efterrättelse;
att om äfven, emot förmodan, beståndet af contractet
skulle, genom målets öfverlemnande till laga pröfning
Betänk an den, iV:o 199. 1-1
kunna häfvas, Collegium svårligen kunde inse, hvad
sein dermed i sjelfva verket vore vunnet, så vida som
det nemligen torde böra antagas, å ena sidan, att Silf—
ververket, utan något direct understöd, ungefärligen
motsvarande det Bergslaget nu, på grund af ingångne
Contracter, tillgodonjuter, för det närvarande icke
skulle kunna fortdrifvas på rätt bergsvis elier med
behörigt fullföljande af den plan, sorn för Grufvubrytningen
och i allmänhet Silf ver t i 11 verkningens successiva
utvidgande redan blifvit uppgjord och till en
del, med dryg kostnad, i verket ställd, och, å andra
sidan, att Silfververkets öfverlemnande åt sitt öde, i
det verkligen lofvande skick, hvari detsamma sig nu
befinner och efter så stora derå förut gjorda uppoffringar,
skulle, genom de menliga och förstörande verkningarne
deraf på ortens urgamla folknäring samt de enskilde
delägarnes bestånd, för det allmänna tilläfventyrs
medföra större eller i visst afseende mera kännbara
förluster, än dem man från början genom förändringen
velat undvika;
att i betraktande således deraf, att så väl den
ifrågavarande ortens, som det allmännas interesse fordrade
upprätthållande af Sala urgamla Silfververk ,
som under serskilda tidskiften tillförene varit af stor
vigt för StatsVerket, och under de sednare åren blifvit
uppbragdt till den icke så obetydeliga tillverkningen
af 3ooo lödige marker Silfver och derutöfver; att
en vidtagen förändring eller rubbning utaf de rörande
Silfververket hittills gällande K. Resolutioner eller
behörig ordning ingångne Contracter skulle, utan
173 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Bergslagets begifvande dertill vara betänkligt, så länge
icke visadt är, att Bergslaget, å sin sida, förverkat de
rättigheter, som derigenom blifvit detsamma formligen
tillerkände; samt att för öfrigt en nu vidtagen oförväntad
åtgärd till inskränkande eller försämring af de förmoner
och vilkor, hvarmed Silfververket af Bergslaget
för närvarande innehafves, skulle blifva icke allenast
för rörelsen och orten skadlig, utan äfven förnärmande
de Bcrgslags-Interessenters rätt, som, genom
ingångne köp och på god tro, af deras nu innehafvande
Bergsrnanstomter med tillhörande Grufvudelar
blifvit ägare under den skäliga förväntan, att, emot
fullgörande af åtagne skyldigheter i afseende på Bergsdriften
oqvaldt få tillgodonjuta de dem af Staten derföre
tillerkände förmoner, Bergscollegium, ehuru dess
bemödanden att, till StatsCassans större vinst, närmare
sammanjemka Collegii år 1818 uppgjorde plan för Regleringen
och Bergslagets sedermera yttrade åsigler,
endast i vissa delar rönt någon framgång, trott sig böra
till antagande å Kronans sida hemställa ofvanintagae
Regleringsförslag, hvarigenom ett säkert, om än något
aflägset mål skulle sättas för de uppoffringar, som
Staten, måhända ej alldeles förgäfves, under den förllutne
tiden gjort och ännu någon tid måste göra, för
vidmagthållandet af Sveriges så till sägande enda Silfververk
;
att Collegium till denna hemställan ansett sig äga
så mycket större anledning, som dels, å ena sidan,
tiden för den ifrågavarande fondens samlande, genom
en högre uppdrifven silfvertillverkning, deröfver Gol
-
Beta ii k anden, JV:o igg, 173
Jcgium ägde att i möjligaste måtto hålla hand, torde
i verkställigheten och genom en klok administration
kunna betydligen förkortas, dels äfven, A andra sidan,
Collegium höll före, att omsorgen för Verkets behöriga
och vidare uppkomst kräfde nödig tillsyn derå, att,
genom de årliga tillskottens allt för höga uppstegrande,
Bergslagets krafter icke fmgo medtagas på ettsätt,
sorn kunde blifva menligt både för sjelfva bergsbruksrörelsen,
såsom folknäring betraktad, och för de enskilde
delägarnes bestånd, samt det allmännas verkliga
fördel, oberoende af den förut opåräknade och således
tillfälliga penningevinst, som genom förläningarnes indragning
möjligen kunde StatsCassan tillskyndas;
samt att, vidkommande serskildt de sa kallade
KonstStats-räntorne, som Bergslaget till följd af 1741
års K. Transport-Resolution innehafver, Collegium ansett
frågan derom nu mera så mycket häldre böra tills
vidare förfalla, som Statsverket vid nuvarande silfvertillverkning
af 3,000 lödige M:kr årligen, icke allenast
till fullo njuter ersättning för desse förlänade räntor, utan
äfven derutöfver har att påräkna någon direct vinst.
Hvarjemte blifvit bifogad en ytterligare uppgift
från K. BergsCollegii ActuarieContoir, å Silfvertillverkningen
vid Sala Silfververk under de sednaste förflutna
10 åren, utvisande att tillverkningen uppgått
åren 1823 till .... löd. M:kr 2,098 — Lod 7 §,
1824 2>%5 — „ 2 J.
1825
1826
2>687 — w 7 i3>o37
~ „ 2. -
174 Stat*-U t skottets
Och har K. M:t, med öfverlemnande af alla till
målet hörande handlingar, uti Dess lill Utskottet den
i3 November sisth år 1828 aflåtne Nådiga Proposition,
ordagrannt intagen i i:a Sami. af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll N:o 29, förklarat:
”att på de grundade skäl Bergscollegium sålunda i
"underdånighet anfört, och då i öfrigt, genom en ökad
"Silfvertillverkning, i följd af den vid SilfverVerket
"antagne förbättrade plan för gi ufvedriften, Staten
"hädanefter icke komme att vidkännas så ansenliga
"förluster i och för dess åt detta Verk medgifna förmaningar
och förmåner, som de förra åren inträffat, ville
"K. M:t, nu i Nåder öfverlemna till R. St:rs Statsutskott
"att föreslå R. St:r antagande af hvad Bergslaget till
"Kronans framtida ersättande för förlusten å berörde för"läningar
och förmoner föreslagit; till följd hvaraf det
"skulle åligga Bergscollegium noga tillse, att de åtgärder,
"som till förslagets behöriga verkställighet erfordras,
"varda fortfarande vidtagne, som oek i öfrigt halla
"verksam hand deröfver, att Verkets drift för en stigande
Silfvertillverkning på ett ändamålsenligt sätt
"besörjes."
I anledning häraf, och då, i anseende till de emellan
K. M:t och Kronan samt Sala Bergslag ingångne
Afhandlingar, ett begifvande å Bergslagslnteressenternes
sida, till någon för Kronan mera förmonlig
utväg, att erhålla ersättning för Dess till Silfververkets
upprätthållande afstådde förläuingar, icke kunnat
vinnas; får
Betänkan den, N:o 19g. 175
till R. St:rs bifall Utskottet vördsamt öfverlemna
det af Bergslaget antagne, af K. Bergscollegium
understödde och af K. M:t i Nåder godkände ofvanberörde
Förslag, till reglering af en framtida
ersättning för de förluster Kronan genom Förläningarne
vidkännes, nemligen att,
emot det ingen rubbning äger rum, hvarken i
Sala Stads Privilegier afår 1624 eller Transporten af
Silfververket till Bergslaget den 20 Januarii 1682
och Stadfästelsen derå den g Sept. 174* > IT>cd hvad
deraf härflyter rörande Tionden, Myntarelönen och
Slagskatten till Kronan, eller förlänade rättigheter
till Konstens underhållande, samt att Nora Allmänning
till Silfververkets disposition öfverlemnas, att
begagnas och förvaltas efter de serskildta Hushållsordningar
som för ändamålet finnas tjenlige, utan
hinder uti enskildes derstädes till äfventyrs redan
ägande lagliga rättigheter,
en Fond af Bergslaget inrättas, till Bergsbrukets
framtida upprätthållande ulan vidare begagnande
af 1743 års ArrendeContract, Såmedelst: alt, vid
en tillverkning af 25oo lödige Marker, Silfververket
afsätter 5oo R:dr B:eo, samt sedermera derutöfver
100 R:dr B:co för hvarje fulla joo lödiga Marker,
hvarmed Silfvertillverkningen öfverskjuter beloppet
af 25oo lödige Marker, och hvilka årliga afsättningar
till Fonden utgå i Silfver efter de senare årens
inedelcours, så att, vid en tillverkning af 25oo lödiga
Marker, årliga tillskotten utgöras med 185 Specie
SilfverRiksdaler samt för fulla 100 lödige Marker
176 Stats- Utskottets
derutöfver med 37 Specie SilfverRiksdaler, och desse
medel sedan i gångbart mynt förvandlas efter medelvärdet
af Bergslagets för uret gjorda Silfverförsäljningar:
kunnande ifrån skyldigheten till sådane afsättningar
till Fonden ingen befrielse Bergslaget medgifvas,
utom vid sådane serdeles olyckshändelser,
som 8 §. i 17.41 års Transport omnämner, då Bergslaget,
efter nödig pröfning af sakens vigt, håralt förvänta
skälig lindring;
alt berörde Fond, icke allenast genom de årliga
tillskotten, utan ock genom den ränta, sorn af medlens
ändamålsenliga fruktbargörande härflyter, bildas
skall, om Fondens tillgångar, så fort sådant efter
band ske kan, nedläggas uti jordegendom, som emot
viss Spanneinälsränta utarrenderas; samt
att, när på detta satt en så stor Fond hunnit
samlas, att årliga afkastningen deraf utgör eller
motsvarar 1100 Tunnor Spannemål, hälften Råg och
hälften Koin, SilfverVerkets afsältningar lill Fondens
förökande komma att upphöra, hvaremot Bergslaget
då skall, ifrån samma tid, antingen till Statsverket
betala de genom Contractet arrenderade
Räntorne till fulla värdet efter årliga markegången,
med bibehållande af Contractet i allt öfrigt, eller
ock kommer det att då genast upphöra saint Räntorne
att till StatsVerket öfverlemnas, allt eftersom
sådant vid den tidpunclen kan befinnas vara för
Staten eller SilfverVerket lämpligast; men den samlade
Fonden skall, jemte dess afkastning, i alla fall
blifva
Betänkanden, N:o rgg. 177
blifva med SilfverVerkct orubbeligen förenad, dock
att af kastningen årligen användes till samma ändamål,
som om behållningen af Räntorne stadgadt är.
Då likväl angeläget är, att StatsVerkets rätt, i
följd af det med Bergslaget nu träffade aftal, varder
i behörig ordning bevakad, så att inom möjligaste
korrta tid det åsyftade ändamålet må upppnås; anser
Utskottet tillika nödigt:
att, jemte det K. Bergscollegium hädanefter såsom
hittills vakar öfver Silfververkets drift på rätt Bergsvis
och tillser att hvad för en stigande tillverkning
på ändamålsenligt sätt bör iakttagas icke åsidosattes,
K. KammarCollegium, såsom det Embetsverk, hvilket
äger inseendet öfver Kronans gods sig uppdraget
oell handlägger alla mål rörande Krono-Räntornes
bestämmande, må af K. M:t i Nåder anbefallas,
att hålla hand deröfver, att hvad, enligtBergslagets
åtagande, bör, i följd af Silfvertillverkningens
årliga belopp, till den ifrågavarande Fondens
bildande erläggas, blifver i detta ändamål afsatt,
administreradt, och till jordegendoms inköp
användt samt Fonden ärligen förökas icke allenast'
genom de fastställde årliga Capital-tillskosten, utan
ock med det genom Fondens förräntande inflytande
interesse!; äfvensom att bernälde K. Collegium bör, om
icke årligen till K. M:t i underd., åtminstone vid hvarje
Riksdag till R. St:rs Statsutskott afgifva Berättelse
derom, i sammanhang med de uppgifter på K. M:ts
och Kronans Domainer och sältet huru de förval3
B.
t
iyS Stats-Utskottets
tas, som till följd af K. Brefvet den 3 December
1810 af K. Collegium aflemnas.— Administrationen
af Sala Silfververk dock härigenom icke betaget,
att, rinder Bergslagets Revision , vidtaga alla de åtgärder,
som böra till Fondens förvaltning, förökande
och förräntande.
Tillstyrkande Utskottet, att underd. anhållan härom
hos E. M:t må af R. St:r göras i sammanhang
med meddelandet af det Beslut R. St.*r, i anledning
af K. M:ts Nådiga Proposition rörande Sala Silfververk,
fatta. Den 3 Julii 1829.
N:o 200.
Utlåtande, i anledning af de Berättelser, som
R. H. Strrs till Stats- Banco- och RiksgäldsVerkens
öfverseende åren i8a5 och 1827
församlade Revisorer afgifvit, angrde d§ under
K. M:ts och R. CommerceCollegiurn
ställde Fonder och Medel. (R:gs-A.)
Sedan till Utskottet blifvit öfverlemnade R. FT. St:rs
till Stats- Banco- och RiksgäldsYerkens öfverseende
förordnade Revisorers den 14 Dec. 182S och den
7 Dec. 1827 afgifne Berättelser om granskningen af
de under K. M:ts och R. CommerceCollegiurn ställde
Fanders och Medels förvaltning och räkenskaper för
åren 1822, 1823, 1824, 1825 och 1826, så får Utskottet,
i anledning af de i samma Berättelser förekommande
ämnen, hvilka ansetts fordra utlåtande,
Betänkande n, ]V:o 200. 175
nu till R. H. St:r aflemna vördsamt yttrande i den
ordning, i hvilken hvarje serskild fråga i BerätUlserne
förekommer.
§• I*
Länet till VetenskapsAcademien.
Vid genomläsning af Berättelsen för år 1820, omfattande,
i afseende på ManufacturDiscont- och UllDiscontFonderne
åren 1823 Och 1824, samt i anseende
till Allm. ArbetshusFonden, SpinnhusMedlen och ManufacturMedlen
åren 1822 och 1823, har först förekommit
Revisorernes framställning rörande det räntefria
lån af 4°oo R:dr B:co, som af ManufacturDiscontfonden
blifvit K. VetenskapsAcademien meddeldt till
inlösen af Svensk Botanik och Zoologie samt Ekonomisk
Botanik, i afseende på hvilket lån förhållandet
varit sådant, att sedan K. M:t, enligt Nåd. Skrifvelse
till K. Com.Gollegium bifallit, att utgifvaren af
nämnde Veik skulle, för privilegier, lager af oförsålde
exemplar och graverade kopparplåtar, hörande
till desse arbeten, njuta ersättning med 8000 R:dr B:co,
på det sätt, att halfva summan sknlie såsom lån till
K. Vet.Academien utbetalas räntefritt af ManufacturDisconten,
och den andra hälften utgå af anslagen å
Nionde HufvudTiteln emot framtida ersättning, i den
morr berörde arhetens fortsatta utgifvande och försäljning
af exemplar kunde medgifva, sedan ManufacturDiseontFondens
fordran först hunnit blifva godtgjord,
så hafva R. H. St:r, enär stående lån hvarken
borde af ManufacturDiscontFonden meddelas för an
-
180 Stats-Utskottets
dra ändamål än anläggning af nya, i Riket förut okända
uppfinningar och inrättningar i Fabriks och Slögdeväg
, eller fingo af Fonden lemnäs räntefritt eller på
obestämd tid, samt den an viste ersättningen till ManufacturDiscontFonden
för hvad densamma till omförmäldte
behof försträckt, icke på längre tid kunde vara
alt förvänta, uti underd. skrifvelse till K. M:t af
den 3 Nov. i8a3, anhållit att den hälft af inköpssumman
för ifrågavarande Verk, som af ManufacturDiscontFonden
blifvit förskjuten, eller 4000 ®-:^r R;co>
måtte, lika med andra hälften utgå af Nionde HufvudTitelns
anslag, och att således ersättning derifrån
kunde ManufacturDiscoritFonden tillgodokomma. — I
anledning häraf har K. M:t efter inhämtande af K.
Corn.Coll. underd. utlåtande, uti skrifvelse till bemälte
K. Coll. af den 5 Maji 1824» i Nåder förklarat, att
K. M:t ansett det å ManufacturDiscontFonden förtkottsvis
beviljade anslag till inlösande af ofvannämnde Botaniska
och Zoologiska Verk icke vara för Fondens
ändamål främmande, enär utvidgad kännedom af fäderneslandets
naturalster, på sätt äfven blifvit yttradt
i fråga om ett år i8o5 tillstyrkt lån-understöd för Lif—
medicus Westring vid utgifvande af dess Verk om
Svenska Lafvarne, kunde på flera sätt för inhemska
fabrikerne blifva af mycken båtnad; hvadan K.
M:t funnit någon annan åtgärd, i anledning af R. St:rs
anhållan om ManufacturDiscontFondens godtgörande
för detta förskott, för det närvarande icke böra
äga rum, än att K. M:t anbefallt K. VetenskapsAcademien,
att till K. M:t i underd. inkomma med
Betänkanden, N:o 200. 1Sr
uppgift , huruvida någon behållning genom ifrågavarande
Verks fortsatta utgifvande och försäljning af redan
tryckta exemplar, hittills uppkommit, och huru
snart ett, emot kostnaden för Verkets inlösen svarande
belopp, ansågs kunna på detta sätt inflyta. Och
hafva Revisorerne sluteligen yttrat, att af de i K.
Corn.Coll. tillgänglige handlingar, någon underrättelse
icke kunnat erhållas, huruvida en sådan upplysning
sedermera från K. VetenskapsAcadernien inkommit.
Uti det underd. utlåtande, som K.
öfver Revisorernes ifrågavarande Berättelse till K. M:t
afgifvit, har bemälte K. Coll. i afseende på förenämnde
lån yttrat, att ehuru Revisorernes ofvanbérörde
anmälan icke blifvit framstäld under form af anmärkning,
hade K. Coll. likväl ansett sig böra i den omständighet,
hvarom den handlar, begära npplysning
från K. VetenskapsAcadernien; i anledning hvaraf Academien
under den i5 Mars 1826 tillkännagifva, att euJigt
den serskilta räkning, som årligen upprättas, hade
ifrån den dag Academien mottog lagret af exemplar,
hörande till Svensk Botanik och Zoologie, och intill
ofvannämnde tid, i försäljningsmedel endast influtit
8o3 R:dr 20 sk. 7 r:st., men att deremot utgifterne
såväl för complettering af defecter i gamla lagret, som
för tryckning och gravering af nya fortsatta häften,
stigit till 3,o56 R:dr 4 9 rtst, hvadan Academien >
ehuru den af sina egna medel, från och med år 1Ö21, till
understöd för desse arbeten , årligen afsatt 45o R:dr, eller
till och med år 1826 ett belopp af 2,25o R:dr B:co,
I?2
Stats-U tsk ottp Is
hittills icke varit i tillfälle, att på ManufaclurDiscontFondens
förskott kunna göra någon afbetalning; anseende
Acadeniien i Öfrigt det icke vara möjligt, att på
förhand bestämma, när en sådan vinst på desse arbeten
kunde inflyta, att ManufacturDiscontFondens fordran
blifver till fullo betald.
I afseende på ifrågavarande lån hafva 1827 års
Revisorer jemväl anmält det af K. VelenskapsAcademien
under d. i5 Mars 1826 uppgifna förhållande, samt
derjemte tillkännagifva, att, enligt hvacj Revisorerne
inhemtat, nämnde förhållande ännu vore oförändradt;
att utgifvandet af ifrågavarande litterära arbeten ännu
tillskyndade Aoademien förlust, i stället att medföra
vinst, och att det vore endast af en betydligare
försäljning i framtiden, som det kunde väntas, att Academien
skulle erhålla ersättning försina förskotter till
detta ändamål.
Utskottet får nu endast anmäla, att efter den
upplysning Utskottet blifvit meddeld, någon afbetalning
å förenämnde lån ännu icke till ManufacturDiscontFonden
influtit, samt att den från K. VetenskapsAcademien
infordrade underrättelse rörande försäljningen
af ofvanomförmäldte Zoologiska och Botaniska
Verk innehållit, att alldeles enahanda förhållande i
berörde afseende ännu äger rum, som det, på sätt förbemäldt
är, till 1827 års Revisorer uppgifna.
I afseende på Allmänna ArbetshusFonden hafva
Allmänna ArbetshusFonden.
Betänka tiden, N:o 200. 18?
1825 års Revisorer uti deras Berättelse anfort, att R.
St:r i anledning af vid föregångne Revisioner gjorde
anmärkningar ansett det vara upplyst, att ehuru användandet
af nämnde Fond till det vid dess första inrättning
åsyftade ändamål, eller anläggning af Allmänna
Arbetshus i orterne, långt för detta upphört, några
föreskrifter likväl icke blifvit meddelade om desi
begagnande till något annat bestämdt och nyttigt föremål,
utan att Fonden blifvit på serslilta tider anlitad
om medel för åtskilliga tillfälliga behof och således
tid efter annan minskats, så att den år 1825 rätteligen
utgjorde endast 11,694 R:dr 3o sk. 9 r:st.; och
enär detta förhållande i afseende på en det Allmänna
tillhörig och R. Sttrs granskning underkastad Fond,
syntes icke vidare böra fortfara, hade R. St:r, som
ansett samma Fond företrädesvis böra användas till
ett föremål, som vore närmast förenligt, ej blott med
dess primitiva bestämmelse, utan ock med dess närvarande
egenskap att till en betydlig del icke vara
rörlig, i underd:het anmält den önskan , att Allm.
ArbetshusFonden malte anslås till förmån för KronoSpinnhusen
i Landsorterne och för framtiden benämnas
SpinnhusFond, samt att Fondens Gapital-tillgångar hädanefter
icke måtte till större eller mindre belopp
medtagas, men att årliga räntan af denna Fond, hvilken,
så vidt densamma icke redan vore i lånväg disponerad,
borde genom utlåningar göras fruktbar,
måtte, efter afdrag af utgifterne, användas såsom bidrag
till bestridande af kostnajerne för omförmäldte
KronoSpinnhus; i följd hvaraf Allm. ArbetshusFondens
184 Sta ts-Utskottets
tillgångar skulle komma att hädanefter upptagas och
redovisas i Hufvudboken öfver de under K. CommerceCollegii
förvaltning ställde Spinnhusmedel.
I anledning häraf har K. CommerceCollegium uti
dess på Nådig befallning afgifne underd. utlåtande,
yttrat, att Allmänna Arbetshus-Fonden, efter upphörandet
af dess utgifter för det ändamål, hvartill den i
början varit ämnad, blifvit genom K. Brefvet af den
n Julii i8o4 anslagen till befrämjande af linplanteringen
och linneväfuaden; att föreskrifter således icke
kunde anses saknas, angående denna Fonds begagnande
till ett bestämdt och nyttigt föremål: att några
betydligare utgifter, till linplanteringens och linneväf- «
nadens befrämjande väl icke i sednare åren, af Allmänna
ArbetshusFonden hade blifvit bestridde; men att
det likväl vore af vigt, alt för detta, eller andra lika
angelägna ändamål, hafva, när behofvet så fordrade,
alt tillgå en Fond, hvilken, i följd af K. M:ts Nådiga
beslut, samlad genom medel, som icke R. St:r, utan K.
M:t anvist, det följakteligen tillkomme endast K. M:t att i
Nåder disponera; att för öfrigt Medel för KronoSpinnliusen
i Landsorterne redan funnos å RiksStateu an\iste;
husFonden skulle utgöra ett ganska obetydligt belopp,
enär en del af dess tillgångar voro, emot tie
procents ränta på längre tid utlånte; hvarefter K. M:t
uti Nådig skrifvelse till K. Comm. Coll. af den 5 Maji
1824, förklarat, att K. M:t, med afseende å hvad K.
Coll. sålunda i underd. upplyst och anfört, icke funnit
skäl bifalla, alL Allmänna ArbetshusFonden må,
Betan kanden, N.‘o 200. 185
på sätt R. St:r hemstält, uteslutande anslås till förmån för
KronoSpinnhusen i Landsorterne. — Och sorn Revisorerne
funnit, vid de serskildta tillfallen, då fråga varit
väckt om Allmänna ArbetsliusFonden, det vara upplyst
oeh ådagalagdt, att denna Fond, inrättad i följd
af K. Brefvet den 18 No v. 1783 och grundad genom
ett anslag af 4ooo R:dr, som K. M:t anvist af influtna
ensaksböter, sedermera blifvit ökad, dels genom
de i Stiften' besparade Pastoralier, dels genom åtskillige
andra medel, såsom fattig-procenten af Inventariisumman
vid bouppteckningar, de fattigas andel i böter,
frivilliga gåfvor m. m.; samt det vore onekligt, att
det anslag, med hvilket denna Fond blifvit grundad,
utgjort så beskaffade Allmänna medel, som, enligt nu
gällande Stadgande!), icke få disponeras annorlunda,
än till de föremål och i den ordning, som vid Statsregleringen
blifvit bestämda, — hvilket förhållande
äfven föranledt dertill, att Allmänna ArbetshusFondens
förvaltning och räkenskaper blifvit underkastade
Revision af R. St:r; så hafva Revisorerne, som icke
kunnat dela de i K. Comm. Collegii underd. utlåtande
yttrade åsigter, angående beskaffenheten af
ifrågavarande Fond, ansett sig böra fästa R. St:rs
uppmärksamhet på de skäl, hvilka, enligt hvad förbemäldt
är, grundlagt K. Mits afslag å R. St:rs anhållan
om Allm. ArbetshusFondens användande till
förmån för KronoSpinnhusen i Landsorten.
K. Comm. Coll. häröfver afgifue underd. utlåtande
innehåller, att det visserligen vore onekligt, det
ensaksböter nu mera inflyta till SlatsVerket, men att
186 Stats-Utskottets.
det anslag af 4ooo R:dr utaf sådane böter, hvarmed
Allm. ArhetshusFonden år 1783 grundades, blifvit,
enligt hvad K. Brefvet af den 18 Nov. 1783 visade,
utbetaldt icke af StatsVerket utan af de öfver Barnhusen
och Hospitalen committerade Herrar Seraphimer- '
Riddare; och vore det i alla fall ovedersägligt, att
det varit K. M:t och icke R. St:r, som anvist så väl
nämnde anslag, som de öfrige inkomster, med hvilka
denna fond blifvit samlad. Beträffande Allm. ArbetsliusFondens
disposition, ansåge K. Coll. något tvifvel
icke kunna uppstå derom, att densamma tillkommer
K. M:t och icke R. St:r, hvilka icke eller någonsin
gjort anspråk på dispositionsrätt af denna Fond. R.
St:r hade ock uti deras underd. skrifvelse i förevarande
ämne framställt sine tankar om Allm. ArbetshusFondens
användande, icke i form af beslut, utan såsom
en underd. önskan, hvarå det följakteligen berott
af K. M:t att göra det afseende , som K. M:t i
Nåder pröfvat nyttigt. Och enär således de premisser ,
på hvilka K. Coll. i dess ofvanåberopade underd. yttrande
afstyrkt bifall till R. St:rs underd. anhållan angående
Allmänna ArbetshusFondens användande, och som
äfven utgjort skälen för K. M:ts Nådiga beslut att densamma
afslå, voro fullkomligen enlige med föihållandet;
samt någon grundad anmärkning emot desse premisser
för öfrigt icke kunde ega rum, utan att densamma
nödvändigt måste sträcka sig äfven till sjelfva
resultatet eller beslutet, så kunde K. Coll. för sin del
icke finna af hvad anledning de skäl, sorn grundlagt
K. Mtts alslag å R. Sttrs underd. anhållan i fråga om
Betänkande!), N:o 200. 187
Allm. ArbetshusFondens användande, ansetts förtjena
11. Sl:rs uppmärksamhet.
Då Utskottet vid dess nu verkställde revision af
K. Comm.Collegii Fonders och medels förvaltning för
år 1827, erfarit, att Allm. ArbetshusFonden, till följd
af K. Brefvet den 25 Maji samma år, blifvit från K.
Coiiim. Coll. öfverflyttad till Styrelsen för Fängelserne
och Arbetsinrättningarne i Riket,
finner Utskottet vid sådant förhållande, någon åtgärd
i detta ämne icke böra R. H. St:r föreslås.
§. 3.
Enkan Schmidts skuld.
Uti Berättelsen af år i8a5 hafva Revisorerne sill—
teligen, i fråga om de afskrifningar som under åren 182?
och 1824, ur ManufacturDiscontFonden egt rum , fästat
uppmärksamhet vid en Summa af 268 ll:dr, som
uppå gjord underd. ansökning af Diverse-Handlanden
J. C. F. Schmidts Enka, Eva Carin Schmidt, född Appelroth,
blifvit afförd; i afseende på hvilken fråga
förekommit, att sedan Enkan Schmidt, sorn genom
underlåtenhet att söka afträdesförmån efter sin afledne
Man, ådragit sig betalningsskyldighet af dennes
skuld till ManufactuiDiscontFonden, utgörande i primitivt
capital 600 R:dr B:co, hos K. M:t i underd.
anmält, att hon å samma skuld, som genom en af
henne verkställd afbetalning å 200 R:dr , samt en influten
utdelning ur Fabriksidkaren Appelroths ConcoursMassa
å 52 R:dr, då var minskad till 348 R:dr,
icke kunde någon vidare afbetalning åstadkomma, men
188 Stals-Utskttets
att Kramhandlare!] C. F. Berggren, för att bidraga
till hennes räddning, åtagit sig att inbetala 80 R:dr
af hennes skuld till Fonden, såvida hon erhöll eftergift
af öfriga skuldbeloppet och Berggren undfick
alla till detta skuldfordringsmål hörande handlingar;
samt Enkan Schmidt af sådan anledning i underd.
anhållit att K. M:t täcktes med antagande af berörde
anbud, i Nåder bevilja henne eftergift af skuldens
återstående belopp; så har K. M:t uti Nåd. Skrifvelse
till K. Comm. Coll. af den 26 Nov. 1823 förklarat,
att då förre Fabriksidkaren Appelroth, som i ManufacturDiscontFonden
belänt Handlanden Schmidts ifrå—
gakomne skuldebref, hade lemnat Riket, och Fondens
fordran i allt fall icke syntes af honom kunna utbekonimas,
samt tillgång jemväl hos Enkan Schmidt saknades,
ansåg K. M:t det af henne gjorda betalningsanbud
vara med ManufacturDiscontFondens sannolika
fördel öfverensstämmande; i anledning hvaraf och med
afseende tillika på de för Enkan Schmidt förekomne
bevekande omständigheter K. M:t fann godt i Nåder
bifalla, att med antagande af nämnde betalningsanbud,
den öfriga Skulden finge, i enlighet med K. Brefvet
af den 1 October 1817, eftergifvas och i ManufacturDiscontFondens
Räkenskaper afskrifvas.
Efter granskning af förhållandet hafva Revisorerne
yttrat sig vara öfvertygade ej blott om de ömmande
omständigheter, som i afseende på Enkan Schmidt
förekommit, utan äfven att K. M:ts Nåd. Beslut i detta
ämne, så vidt möjligen utrönas kunnat, varit med
ManufacturDiscontFondens sanna förmån 11 stämman
-
Betänkanden, N:o 200. 189
de: men då en eftergift af publik fordran, grundad
derpå, att en del af samma fordran betaltes, efter
Hevisorernes tanka, innefattade en afhandling om allmänna
medel, som icke synles förenlig meddegrundsattser,
hvilka i allmänhet äro gällande, i afseende
på dylika medels förvaltning ; hafva Revisorerne ansett
sig böra på ifrågavarande afskrifning fästa R. St:rs
uppmärksamhet.
K. Comm. Coll. har uti häröfver afgifvit underd.
utlåtande anfört, alt i händelse beslutet om afskrifning
af Enkan Schmidts återstående skuld till ManufacturDicontFonden
hade varit grundadt endast derpå,
att en del af samma skuld inbetaltes, hade Revisorernes
åtgärd, att å denna afskrifning fästa R. St:rs
uppmärksamhet, kunnat synas icke sakna anledning ;
men deremot ådagalade Revisorernes egen framställning
af förhållandet, hvilket dessutom vore uppenbart,
att skälet till afskrifningen ingalunda varit den erbjudne
afbetalningen, utan den omständighet, att den ringaste
utsigt icke visade sig, att genom strängare åtgärder
kunna å Enkan Schmidts skuld något vidare
utbekomma; vid hvilket förhållande antagandet af
det utaf annan person gjorda afbetalningsanbud beredde
ManufacturDiscontFonden en opåräknad förmån.
Och då det instämde icke blott med K. M:ts Nådiga
Bref till K. Collegium af den 1 October 1817, utan
ock med R. St:rs egen uti underd. Skrifvelse af den 8
Augusti i8i5 framställda önskan, att sådane, ManufacturDiscontFondens
balancerande Fordringar, för
igo Stats-Utskottets
hvilka någon utsigt till betalning icke vidare äger
rum, böra i Räkenskaperne afskrifvas; samt K. M:t
funnit, att nämnde förhållande inträffat i afseende på
Enkan Schmidts ifrågavarande balancerande skuld,
borde den omständighet, att afbetalning af en del utaf
samma skuld af annan person erböds, icke hindra en
afskrifning, som i allt fall kunnat äga rum; och skulle,
i K. Goll. tanka, ManufacturDiscontFondens förmån
hafva blifvit illa bevakad, om det tillfälle blifvit
åsidosatt, som genom det gjorda afbetalningsanbudet
visade sig, att bekomma ersättning åtminstone
för en del af Enkan Schmidts skuld. För öfrigt ansåge
K. Coll. det vara föga skäl till anmärkning vid
ett beslut, om hvilket Revisorerne sjelfve vltrat, att
det varit med ManufacturDiscontFondens sanna förmån
instämmande.
Utskottet delar visserligen den princip, som synes
hafva föranledt Revisorernes erinran uti ifrågavarande
ämne, att nemligen eftergift af publique fordringar
icke är förenlig med de grunder, som i allmänhet
äro gällande rörande allmänna medels förvaltning.
Då likväl Utskottet, i afseende på den nu förevarande
serskilta fråga, tagit kännedom om de åtgärder,
som till indrifning af Enkan Schmidts skuld blifvit
vidtagne, har Utskottet med afseende derå, att, i
händelse icke ofvannämnde betalningsanbud blifvit antagit,
ManufacturDiscontFonden troligen kommit i saknad
af hela fordringsbeloppet, funnit den eftergift,
som till det belopp ofvan är anmäldt, blifvit af K.
Beta n kan den, Nto 200. igi
,M:t i Nåder medgifven, hafva ledt till en bestämd
förmån för ManufacturDiscontFonden,
tagande af Revisorernes anmärkning rörande ofvanomförmäldte
afskrifning.
Enligt Revisorernes Berättelse af år 1827, omfattande
i fråga om ManufacturDiscont- och UIIDiscontFonderne
åren 1825 och 1826, i afseende på Manufactm
Medlen och Allm. ArbetshusMedlen åren 1824
och 1825, samt beträffande SpinnhusMedlen året 1824
och första halfåret 1025, hafva Revisoierne vid deras
veikställde granskning först fästat uppmärksamhet å
den förlust ManufacturDiscontFonden gjort på 2tne
utifrån införskrifne och derefter på offentlig Auction
fö rsålde helicoidiske Öfverskäraremachiner, jemte underhålls-
och resekostnad för en Fransk Mekanist till
deras uppsättning. I afseende härpå hafva Revisorerne
anmält, att berörde machiner, som varit beskrifne
och till försäljning utbudne af en Fransk Mekanist
vid namn Cochelet, och hvilkas införande i Riket troddes
komma att bereda väsendtlig nytta för inhemska
Klädesfabrikerne, blifvit, i följd af K. Brefven af d.
7 Julii 1824 samt d. 16 Februarii, d. i3 Maji och d.
29 Julii 1825, på ManufacturDiscontFondens bekostnad
införskrifne, i ändamål, att sedermera på öppen
auction försäljas till det pris, som för dem kunde erhållas,
med rättighet för köparen att icke allenast till
och anser på sådan grund icke anledning till upp
-
Jnfurskrifven Fabriksreclskap.
192 Stats-Utskottets
machinernes uppsättande och tillärande, begagna en i
sådant afseende hitkommen Mekanists biträde, utan
ock att, emot borgen eller annan säkeihet, njuta anstånd
under viss tid med betalningens erläggande, men
med förbindelse deremot, att hålla machinerne tillgänglige
för de Fabriksidkare, som åstundade taga
kännedom om deras verkan och sammansättning. —. Inköpssumraan
för dessa machiner utgjorde R:dr 7,750: —■
Underhålls- och resekostnad för en Mekanist,
som inkom för att lemna underrättelse
om deras uppsättning och användande t,216: 32.
S:a ft:dr 0,966: 32.
Och som vid den å ofvannämnde machiner
anställde Auction, hvarvid de af 2tne
Klädesfabrikanter i Stockholm inropades, desamma
icke uppgått till högre belopp än . . 2,810: —•
Så hade ManufacturDisconten, i och för
inskaffandet och uppsättandet af ifrågavarande
ÖfverskärareMachiner, vidkänts en
uppoffring af 6,l56: 32.
I sammanhang härmed hafva Revisorerne anfört,
att K. M:t genom Nåd. Skrifvelse af den 21 September
1825 med afseende å den fördel, som ansågs skola
tillskyndas inhemska Ylle-, Siden- och BomullsManufacturerne
derigenom, att de i främmande länder använda
förbättrade machiner och redskap för väfnader
af nämnde slag blefvo i Riket kände och begagnade,
behagat, uppå gjord underd. ansökning af Deputerade
för Stockholms Fabriks- och ManufacturSocieteter,
bi
-
Betänkande ii, N:o 20 0. ig3
bifalla, alt 2.*ne Väfstolar, en Utslagningsråachin, Irörande
till den så kallade Jaquartska mekaniska väfveri-invättningen,
en omgång machiner för KamuIIsspånad
och en så kallad Mölstol för faconerade sidenband,
skulle för Allmänna medel införskrifvas och i
sådant afseende ett förskott af 20,000 Francs af ManufacturDiscontFondens
behållna medel utbetalas; samt
att Machinerne efter hitkomsten borde på Auction
fö rsäljas under samma vilkor, som för de på allmän
bekostnad införskaffade Öfverskäraremachiner bestämdes;
och skulle så väl resekostnad och underhåll för
en skicklig Mekanist till machinernes uppsättande som
den möjligen uppkommande skillnaden emellan deras
inköpspris och det belopp, hvartill de kunde på Auction
försäljas, utgå antingen af de till Manufacturernes
befrämjande anslagne medel, så vidt de dertill
lemnade tillgång, eller i annat fall, af ManufacturDisconlFondens
vinstmedel.
Desse sistnämnde machiner, för hvilkas införskrifning
8,o46 ll:dr 3a sk. 6 r:st. år 1826 blifvit af ManufacturDiscontFonden
förskjutne, hade väl icke blifvit
försålde under den tid, hvars räkenskaper utgjort
föremål för granskning af 1827 års Revisorer; men
Revisorerne hade likväl inhämtat, att Auctionssumman
äfven för dem icke skall betäckt de kostnader, som
för deras inköp och införskaffande ägt rum; och då
Staten, genom båda ifrågavarande införskrifningar af
Fabriksredskap, fått vidkännas betydlig förlust, hvilket
syntes vittna, att de inkomne machinerne icke
3 B. i3
ic)4 Stats-Utskottets
motsvarat hvad man af dem väntat, hafva Revisorerne
yttrat den önskan, att dylika inköp af redskap och
modeller hädanefter icke må beviljas, utan förut inhemtad
säker upplysning om deras användbarhet och
nytta.
I anledning af Revisorernes förenämnda anmälan,
har K. Corn.Coll. uti dess till K. M:t afgifne underd.
utlåtande i ämnet, anfört, att så vida man ville anse
upphandlingen och införskaffandet af ifrågavarande
lielicoidiske Öfverskärerimachiner och öfrige Fabriksredskaper
under synpunkt af en vanlig handelsspeculation,
det icke kunde nekas, alt en förlust derpå till
zilfran uppkommit; men om man åter betragtade ändamålet
och afsigten med denna åtgärd, att nemligen,
genom införandet af åtskillige i främmande länder använde
förbättrade machiner och redskap, söka ytterligare
fullkomna den inhemska Ylle- Siden- och BomullsManufacturen
och derigenom bereda en väsendtlig
nytta icke blott för dessa Manufacturer utan äfven för
det allmänna; så syntes den gjorde penninge-uppoffringen
icke böra sättas i jemförelse emot den högre
vinst Staten tillskyndas genom beredandet af en ökad
upplysning vid utöfningen af nämnde handteringar; att
K. Coll. icke kunde dela Revisorernes åsigt, att det
låga priset, hvartill omförmäldte machiner försålts emot
hvad de kostat, skulle utmärka det macliinerne icke
motsvarat hvad man af dem väntat. Det vore sällan,
att påräkna, att i Sverige, der större capitaler för rörelsers
bedrifvande i allmänhet fattas, en Fabrikant
skulle uppoffra någon större summa på nya inrättnin
-
Betänkande n, N:o 200. ig5
gar oell redskap, hvilkas nytta han väl hört omtalas,
wien icke ännu fullkomligen erfarit, och hvilka möjligen
skulle, sedan de en gång här blifvit såsom eftersyn
inskaffodc, härstädes för lindrigare pris kunna förfärdigas.
Det vigtigaste och nyttigaste redskap kunde följaktcligen
komma att bortgå för ett ytterst lågt pris,
utan att sådant i ringaste nion bevisade något emot
dess värde; och då Staten framställde ett sådant nytt
slags redskap såsom modell, i ändamål att få detsamma
vid inhemska Fabrikerne användt , syntes det högre
eller lägre priset derpå icke böra komma i beräkning.
K. Coll. har i öfrigt upplyst, att innan ifrågavarande
machiner och redskap införskrefvos, meddeltcs
af åtskillige Vetenskapsmän intygande om redskapens
fördel och nytta; viii hvilket förhållande och då
densamma sedermera blifvit af serskilte Fabriksidkare
inköpt , för att vid deras Fabriker begagnas, K. Coll.
ansett redan i detta afseende vara iakttagit hvad R.
St:rs Revisorer önskat, att inköp af redskap icke må
beviljas utan förut inhämtad upplysning om deras användbarhet
och nytta.
Då Utskottet, vid dess nu verkställde granskning
af ManufacturDiscontFondeos räkenskaper och förvaltning
för år 1827, erfarit, att ett ytterligare förskott
af 10,000 Francs under nämnde år blifvit Stockholms
FabriksSocietets Deputerade beviljadt till införskaffande
af ofvanomförmäldte Fabriksredskap, hvilken under
loppet af samma år samt år 1828 blifvit på Auctioner
i K. Cora.Coll. försålde tili Jet pris, räkenskaperne
för desse år utvisa, har Utskottet ansett sig böra
igG
Stats-Utskottets
vid afgifvandet af sin Berättelss öfver förenämnde
för år 1827 förrättade granskning, i ett sammanhang
utlåta sig uti förevarande ämne.
Ibland de summor, hvilka enligt Revisorernes Berättelse
af år 1827 influtit i afbetalning å beviljade
förlagslån ur ManufacturDiscontFonden, förekommer
en post å i63 R:dr 7 sk. 7 r:st., utgörande slutelig
utdelning från Ahlmarkska Concoursmassan å ett Fabriksidkaren
Clausen för flere år tillbaka beviljadtoch
af Ryltmästaren A. J. Hedman sedermera öfvertagit
lån, hvars efler utredning af Concourser, fcalancerande
belopp, utgjorde vid 1824 års utgång 10,716 R:dr 20
sk. B:co. Angående denna skuld till ManufacturDiscontFonden
har Utskottet inhemtat, att sedan förre Ryttmästaren
Hedman, jemte sedermera aflidne Kammereraren
Ahlmark, i följd af den skyldighet de iklädt
sig att ansvara för lån, som Fabriksidkaren Clausen i
lifstiden af ManufacturDiscontFonden erhållit, öfvertagit
till betalning i föreskrifven ordning hvad å skulden
af Clausens till Borgenärerne afträdda tillgångar
ej kunnat gäldas, utgörande omkring i5,ooo R:dr B:co,
och Hedman dervid såsom ytterligare säkerhet efter
påfordran inlemnat till DiscontFonden en med hans
hustrus, Gustafva Hedmans, född Bedoire, namn undertecknad
förbindelse till ansvar för berörde skulds
afbetalning, men genom laga undersökning, som efter
det Ahlmark afträdt sin egendom till Borgenärers för
-
Clausens
Betänk anden, N:o 200. igj
nöjande, och Hedman utur Riket olofligen afvikit, blifvit
hållen i anledning af Hustru Hedmans förnekande,
att hafva underskrifvit eller ens afvetat den i hennes
namn afgifne löftesförbindelsen, denna uppgift
blifvit styrkt, och hustru Hedman således från all betalningsskyldighet
befriad, deremot Inspectoren A.
Ziervogel och Kyrkoherden A. Wirelius, hvilka å sagde
förbindelse tecknat deras intygande, att Hustru
Hedman densamma egenhändigt underskrifvit, ehuru
de sådant icke åsett, förklarats skyldige att den genom
nyssberörde intyg ManufacturDiscontFonden orsakade
skada ersätta, hvarföre ock godtgörelse af ManufacturDisconten
blifvit sökt bos Ziervogel och Wirelius,
hvilken sistnämndes bo äfven kommit i Concours
tillstånd, utan att dymedelst eller genom utdelning
af Ahlraarks och Hedmans Concoursmassor större
afbetalning kunnat erhållas än att 10,509 R-'dr B:co
af ManufacturDiscontens berörde fordran ännu befunnos
obetaldte; så har Hedmans måg, Majoren P. N.
Gussander bos K. M:t i underddiet anhållit, att K.
M:t måtte täckas af Nåd tillåta, det Hedman finge till
Riket återvända och befrias från åtal för oftanämnde
löftesförbindelse, emot det att Sökanden godtgjorde
ManufacturDisconten dess återstående Capitalfordran
med 1000 R:dr årligen, intilldess densamma blifvit till
fullo liqviderad; i anledning hvaraf K. M:t, med afseende
å harvid förekomne serskilte omständigheter under
den 21 Dee. 1836 i Nåder bifallit, att Hedman
finge, till Riket återkomma fri från åtal för det uppgifna
förhållandet att han utan Hustruns samtycke
Stat. s-Utskottets
tecknat hennes förbindelse till ofvanomförmäldte lån
af ManufacturDisconten; dock med härvid fästadt vilkor,
att Major Gussander icke allenast för uppfyllandet
af sitt åtagande, att med årlig afbetalning af 1000
R:dr intilldess berörde lån blifver till fullo Iiqvide—
rädt, Hedmans skuld till ManufacturDisconten gälda,
ställde sådan säkerhet, sorn af K. Com.Goll. godkändes,
utan ock iklädde sig skyldighet, att till vederbörande
återbetala hvad som till följd af de vittnes-intyg
Kyrkoherden Wirelius och Inspector Ziervogel
meddelt å förenämnde i Hedmans hustrus namn tecknade
förbindelse, blifvit i afräkning på förenämnde lån
i ManufacturDisconten erlagdt.
Utskottet har nu vunnit den underrättelse, att, efter
det Major Gussander till K. Comm.CoII. iulemnat behörig
förbindelse, att på sätt ofvanbemält är, infria ifrågavarande
skuld, han under den 25 September sistlidit
år fullgjort första inbetalningen med 1000 R:dr B:co.
Och sorn genom del af K. M:t sålunda i Nåder antagne
betalningsanbud, en direct fördel blifvit Man.
DiscontFonden beredd,
har Utskottet ansett sig icke annat tillhöra, än att
härom hos R. H. St:r göra vördsam anmälan.
§. 6.
Lånet till Motala Verkstad.
Ibland de under åren 1825 och 1826 beviljade
förlagslån för nya inrättningar i Slöjdeväg, hafva
1827 års Revisorer ansett sig böra serskilt fästa uppmärksamhet
å det, sorn till fullbordande af Mechaniska
Betänkanden, N:o 200. 19g
verkstaden vid Motala blifvit Götha Canal beviljadt,
emot vanlig återbetalningssky Idighet på 6 års tid, men
med föreskrift, att Räntan, till 4 procent beräknad,
skulle af Nionde HufvudTiteln utgå, och för hvilket
lån säkerheten bestode uti Canalbolagets autorisation
för Canalverkets Direction, att för lånesumman utfärda
förbindelse. Revisorerne hafva i ämnet anfört, att
efter alla de stora uppoffringar, hvilka R. St:r i och
för Götha Canal-Bolag fått vidkännas, och då R. St:r
vid sednaste Räksdag lemnade det sista bidraget under
uttryckligt förbehåll, att detta låneanslag måtte anses
blifva det yttersta, sora Staten till Canalbyggnadens
fortsättande består, så att något tillskott derutöfver
framdeles ej måtte af Bolaget påräknas; det hade varit
önskligt, att ej finna Staten med Götha CanalBolag
å nyo, fast i annan väg inblandad: neli då Götha
CanalBolag redan hos Staten stöde i så stor skuld,
syntes Bolagets autorisation för Directionens skuldförbindelse
icke innebära den säkerhet, som för lån uti
DiscontFonden är stadgad, äfvensom genom denna CanalBolaget
förunnade Lånförsträckning, tillgångarne å
nya förlagslån för andre näringsidkare blifvit inedtagne.
I afseende på ifrågavarande lån har Utskottet inhemtat
följande förhållande.
Hos K. M:t hade Directionen för Götha Canal inkommit
med underd. ansökning om ett årligt anslag
af Nionde HufvudTiteln för en vid Motala inrättad
Mekanisk verkstad för Canal Verkets behof; uti hvilken
ansökning och en dervid fogad berättelse 0111 Re
-
200 Stats-Utskottets
visionsn vid Götha Canal för år i8a5 blifvit uppgifvet,
att de till Verkstadens byggnader och förråder
redan använde kostnader uppgått till 106,641 R:dr 5
sk. 9 rtst.j att större delen af denna betydliga summa,
eller 84,000 R:dr, mast tagas af tillgångarne för Canalarbetet,
bland hvilka något anslag för Mekaniska
Verkstaden icke inbegripes; att för år 1820 yterligare
erfordrades 43>ooo R:dr, om inrättningens utföring
skulle kunna med full drift fortsättas; att inrättningen,
fullt färdig, förmodades skola kosta omkring
200,000 R:dr, samt att återstoden af den till Canalbyggnadens
fullbordande anslagne summa icke lemnade
någon tillgång till utgifternas bestridande för Mekaniska
Verkstaden, utan att deremot en brist af omkring
i8g,ooo Rtdr i den för GanalVerket erforderlige
summa förmentas skola uppkomma.
Sedan K. M:t i Nåder anbefallt K. Bergs- och
CommerceCollegierne, att efter det Fullmäktige i JernContoiret
blifvit hörde, i anledning af förenämnde underdåniga
ansökning inkomma med underd. utlåtande,
har sistbemält K. Collegium för dess del yttrat, att,
ehuru beskaffenheten och omfattningen af omförmäldte
mekaniska Verkstad icke blifvit af Götha CanalDirection
detailleradt uppgifven , K. Cöll. likväl ägde den
öfvertygelse, att Inrättningen varit och blifver af mycken
nytta för CanalVerkets fortgång, samt att densamma
äfven sedan nämnde arbete hinner fullbordas, skall
blifva behöflig för Verkets vidmakthållande. Att fördel
deraf också kunde påräknas för Bengsbandteringen,
utmärkte Fullmäktiges i JernContoiret ufgifne underd.
Betänk an den, N:o 200. 201
yttrande; och då, enligt hvad CanalDirectionen i dess
underd. ansökning anmält, ovanligt skickliga ledare
voro vid Mekaniska Verkstaden anställde, förekomme
likaledes anledning till den förmodan, att kännedom
örn sättet att tillverka machiner, redskap och verktyg
i allmänhet, af lika god beskaffenhet som de utländske,
skulle kunna vid denna Inrättning inhemtas och sedermera
inom fäderneslandet utspridas. Med afseende
härå och enär betydliga kostnader redan blifvit på
meranämnde Mekaniska Verkstad använde, samt densamma,
enligt Directionens uppgift, icke kuude fullbordas
och bibehållas i ett emot ändamålet svarande
skick utan serskildt bidrag, ansåge K. Coll. denna inrättning
visserligen förtjena att hugnas med understöd,
så vida dertill af Allmänna Medel funnes tillgång
; men då de på Nionde HufvudTileln till Manufacturerncs
befrämjande anslagne medel redan voro till
andie ändamål anviste, samt ManufacturDiscontFonden
, enligt de af K. M:t och R. St:r fastställde grunder,
icke finge annorlunda, än i låneväg användas för
sådane Fabriksanläggningar, hvilka äro till lån berättigade,
ägde K. Coll. under sin förvaltning inga medel
att i förenämnde afseende föreslå.
K. M:t bar derefter uti Nåd. skrifvelse af den ia
October 1826 gifvit K. Comm. Coll. tillkänna, att sedan
K. M:t under den 10 förutgångne Augusti i anledning
af Directionens öfver Götha CanalVerk underd.
framställning rörande utvägarne att fullborda den vid
Motala anlagda Mekaniska Verkstaden, och i sammanhang
dermed i underd. gjorda anhållan örn ytterligare
202 Stats-Utskottets
anslag härtill af Allmänna medel, funnit godt, att med
afseende å den allmänna nytta, som anläggningen af
nämnde Verkstad komme att medföra icke blott för
jernhandteringen serskildt, utan ock, genom förbättrade
redskaps och verktygs förfärdigande och danande af
skicklige arbetare, för alla grenar af Manufactur och
Slöjd, i Nåder förklarat sig vilja af medel, som i sådant
ändamål kunde af K. M:t disponeras, till fullbordan
af ifrågavarande anläggning meddela ett lånbiträde
af Femtio Tusende Riksdaler emot återbetalning
med en tredjedel om året efter 3 års förlopp
och fyra procents årlig ränta ifrån lånets uppbärande,
hvilken ränta komme att serskildt af Nionde HufvudTiteln
godtgöras, under vilkor, att Götha CanalBolag
autoriserade Directionen, att för denna Summa
på Bolagets vägnar afgifva sin förbindelse , och att
Bolaget samtyckte, att till verkstaden använda det belopp
af omkring 5o,ooo R:dr, hvartill Bolagets inkomster
för åren 1825, 1826 oeh 1827 ansetts uppgå;
Om hvilket allt Directionen ägde att till Actieägarne
vid deras nästa sammankomst göra framställning och
derefter med underd. anmälan om deras beslut till
K. M:t inkomma; så har Directionen öfver Götha
CanalVerk uti underd. skrifvelse af den 18 September
1826 anmält, att Actieägarne i nämnde CanalVerk,
å Bolagsstämma den i5 i samma månad, och efter erhållen
del af K. M:ts ofvanomförmäldte Nådiga beslut,
icke allenast autoriserat Directionen att, på CanalBolagets
vägnar, afgifva den erforderlige förbindelsen,
för det af I\. M:t i Nåder crbudna lånet, stort
Betänkan den, N:o 200. 2o3
5o,ooo R:dr Banco, utan ock medgifvit, att Canalinkoinsterne
för de trenne åren 1825, 1826 och 1827
finge till Verkstadens färdigbyggande och första förläggande
användas; Och som K. M:t vid ytterligare pröfning
af detta ämne, ansett ifrågavarande Mekaniska
Verkstad vid Motala vara en så beskaffad anläggning
i Slöjdeväg, att det för densammas fullbordande af K.
M:t i Nåder beviljade lånbiträde af 5o,ooo R.:dr borde
utgå af den för dylikt ändamål afsatta summa af ManufacturDiscontFonden;
alltså anbefaldes K. Comnr
Coll. att i följd deraf och i öfverensstämmelse med de
för lån ur nyssberörde Fond faststälde vilkor, meddela
Directionen öfver Götha CanalVerk formnlaire till
den skuldförbindelse, som Directionen , på sätt den i
underd. anmält, korome att å CanalBolagets vägnar’
såsom säkerhet för lånet afgifva. Och hade, sedan Canal
Directionen till K. Comm. Coll. aflemnat dess å
Bolagets vägnar utfärdade, i föreskrifven form författade
skuldförbindelse för ifrågavarande lån, samt dervid
jemväl företett ProtocollsUtdrag deröfver, att Bolaget
under den i5 September 1826 befullmägtigat Directionen
att nämnde Skuldförbindelse å Bolagets vägnar
utfärda, berörde Förslaglån å 5o,ooo Rtdr B:co
blifvit under den i5 November sistnämnde år från
MnnufacturDisconten ttll Götha CanalDirection utassigneradt.
Till följd af Nådig befallning, har K. Comm.
Coll. afgifvit underd. utlåtande i anledning af 1827
års Pievisoi ers gjorde anmälan i afseende på ofvan
nämnda
lån, och deruti yttrat, alt då den Mekaniska
2c>4 Stats-U tskottets
Verkstaden vid Motala, enligt hvad allmänt kändt vöre,
både till sin omfattning och sina egenskaper i öfrigt,
vore af vigt för näringarne och slöjderne i allmänhet,
samt K. M:t af sådan anledning ansett densamma
kunna hänföras till sådane inrättningar, hvarföre förlagslån
i ManufacturDiscontFonden äro i K. M:ts Nådiga
Bref af den 9 December 1818 medgifne, syntes
den af Revisorerna anmärkta omständighet, att tillgången
för andre lånsökande derigenom minskats, så
mycket mindre hafva vid lånets beviljande kunnat komma
i fråga, som något visst lånebelopp för hvarje
sådan icke vore bestämdt, utan berodde på anläggningens
större eller mindre vidd och omfattning. I fråga
åter örn säkerheten för detta lån, hvilket utgått från
en Fond, som efter K. M:ts Nådiga förordnande förvaltas
och icke ägde gemenskap med de medel, hvaraf R. St:r
kunde hafva lemnat Götha CanalBolag låne-understöd
till CanalByggnaden, så hade K. M.*t uti förut åberopade
Nådiga Skrifvelse af den 12 October 1826 förordnat
hvad säkerhet för detta lån borde ställas, och
hvilket blifvit af K. Coll. behörigen iakttaget.
Enligt hvad Utskottet vid granskning af de under
K. Coram. Coll. stående Fonders förvaltning för
år 1827 inhämtat, har K. M:t under d. 5 Dec. samma
år i Nåder beviljat Götha CanalBolag till ofvannämnde
ändamål ännu ett ytterligare låne-understöd ä 5o,ooo
R:dr att af ManufacturDiscontFonden utgå under enahanda
vilkor och återbetalningsskyldighet som för det
föregående under den 12 October 1826 beviljade lån
blifvit bestämde; Och Utskottet blifver således i till
-
Betänkande n, N:o 200. 2o5
fälle att uti Berättelsen öfver berörde granskning för
år 1827, yttra sina tankar i ett sammanhang rörande
båda desse Götha CanalBolag i Nåder beviljade lånebiträden.
§• 7-
Ändring i Marnif adurDiscontReglementet.
Under fortgången af 1827 års Revision, hafva
Revisorerne erindrat sig, att li J, i K. M:ts Nådiga
Reglemente för ManufacturDiscontFonden af den 12
Februarii 1827 innehåller, att den låntagare, sedelutgifvare
eller acceptant, som vågar söka någon i samma
Reglemente icke uttryckeligen föreskrifven förmån
vid afbetalandet af sin Disconlskuld eller Räntan derföre,
skall anses sin Disconträtt alldeles förlustig och
derutöfver plikta 100 R:dr Specie, utan att afseende i
någon måtto å hans ansökning må göras. Och hafva
Revisorerne visserligen ansett händelser kunna gifvas,
då ansökningar, sådane som de hvilka föranledt ofvanomförmäldte
beslut, kunna vara nödige, och då ett
strängt iakttagande af nämnde §. i Reglementet icke
skulle vara med billighet förenligt; men då det, efter
Revisorernes tanka, icke vore lämpligt, att ett lagbud
finnes, som icke tillämpas och i vissa fall icke utan
obillighet kan tillämpas, hafva Revisorerne funnit sig
äga anledning att hos R. St:r tillstyrka, det underd.
hemställan hos K. M:t måtte göras om upphäfvande
af nyssåberopade Stagande i Reglementet för ManufacturDiscontFonden.
Då, enligt hvad Utskottet har sig bekant, K. M:t
medelst Kungörelse af den \o April sistlidet år, täckts
2o6
Sta ts-Utskottets
i Nåder förordna, att ofvannämnde 11 §. i det för
ManufacturDisconten under den 12 Febr. 1817 utfärdade
Reglemente kommer att till dess kraft och
verkan upphöra, saint det genom den föreslagna underd.
skrifvelsen till K. M:t af Revisorerne åsyftade
ändamål , sålunda redan är vunnit,
har Utskottet ansett sig endast böra sådant hos R.
H. St:r anmäla.
Revisorerne hafva uti dess ifrågavarande Ber ä t tel—
0 /
se framställt anmärkning dervid, att K. M:t genom
Nåd. Skrifvelse af den i3 Dec. 1826 bifallit, det Herr
CornmerceRådet och Riddaren G. Lenngren, som, uppå
gjord underd. ansökning, vid 76 års ålder erhållit
Nådigt afsked, skulle, med afseende på dess
mångåriga tjenstetid och dess derunder ådagalagda utmärkta
förtjenster, få under dess öfriga lifstid bibehålla
det af Hr CornmerceRådet å ManufacturDiscontFonden
innehafde arfvode af 160 R:dr, hvilka af Fondens
vinstmedel skulle utgå. Revisorerne hafva i denna
fråga anfört, att då författningarnes stadgande oin
rättighet för Embetsmän, som uppnått en viss ålder,
att efter afskedstagandet bibehålla deras lön såsom
pension ej är utsträckt till de arfvoden, som en Embetsman
utom sin lön kan innehafva, kunde Revisorerne
icke undgå, att fästa uppmärksamhet å det undantag
i närande afseende, som vid ifrågavarande tillfälle
ägt rum, hällst, i händelse afskedstagande Embetsmän
jemte deras löner äfven fingo bibehålla de
CornmerccRädet Lenngrens arfvode.
Betänkanden, N:o aoo. 207
arfvoden de kunna innehafva, IndragningsStaten skulle
Blifva allt för mycket belastad; och, ehuru Revisorerne
visserligen värderade de utmärkta förtjenster,
sorn i förevarande fall grundlagt beslutet, hade Revisorerne
likväl, enär detta beslut innebure ett undantag
från Författningarne, ansett sig böra hos R. St:r
hemställa, om icke det förklarande måtte meddelas,
alt rättigheten för afskedstagande Embetsman af en
viss ålder till lönens bibehållande ej sträcker sig till
de arfvoden, som af dem kunna innehafvas.
I afseende på förberörde framställning, har K.
Corn.Coll. uti dess på Nåd. befallning afgifne underd.
utlåtande yttrat, att då Revisorerne egentligen fästat
sin uppmärksamhet vid den våda, som skulle uppkomma,
om alla afskedstagande Embets- och Tjenstemän,
som uppnått en viss ålder, skulle jemte lönen
äfven få efter afskedstagandet åtnjuta de arfvoden
de i tjensten innehaft, ansåge K. Coll., att den benådning,
hvarom här vore fråga, icke bordt väcka
någon serdeles farhåga för de följder, som blifvit befarade,
enär uti det K. Bref, som tillägger CommerceRådet
Lenngren omförmäldte förmon, icke finnes
det ringaste nämndt om någon rubbning af gällande
principer för förvaltningen af Statens medel; utan haK.
M:t endast velat lemna en utmärkt förtjent Embetsman,
då han efter en långvarig tjenstetid vid hög ålder
tagit afsked, det vädermäle af dess Nåd. välvilja,
att han för sina få återstående dagar icke skulle sakna
något af de inkomster, han under sina mångåriga
mödor i det allmänuas tjenst af Staten uppburit, och
2o8 Stats-Utskottets
derföre tillåtit honom att få bibehålla det obetydliga
arfvode, som här vore i fråga, och hvilket icke ens
utgått af Statsmedlen utan af ManufacturDiscontens
vinstmedel; hvarjemte K. Coll. upplyst, att CommerceRådet
Lenngren aflidit den 16 Nov. 1827, eller innan
Revisorernes anmärkning utfärdades, samt att hau
således knappt ett år fick åtnjuta den honom i .Nåder
tillagde förmån.
Då K. M:t, på sätt förbemält är, i Nåder tillåtit
numera afledne CommerceRådet C. Lenngren,
att vid sitt afskedstagande få jemte lönen bibehålla
det arfvode af 160 R:dr, han under sin tjenstetid af
ManufaclurDiscontFonden uppburit, kan Utskottet väl
icke annat än, lika med Revisorerne, anse detta Nåd.
beslut innefatta ett undantag från Författningarnes
allmänna stadgande i afseende på Embetsman, hvilka
vid viss ålder erhålla afsked med pension; och Utskottet
tror, att Författningarnes föreskrift i denna
del är redan så bestämd, att det förklarande, hvarom
Revisorerne gjort hemställan, icke är af nöden.
Som likväl det undantag, som vid nu ifrågavarande
serskilta tillfälle ägt rum, innebär ett bevis af K. M:js
Nåd. bifall och välvilja för en Embetsman af hög ålder
samt af allmänt erkänd skicklighet och redlighet,
kan Utskottet, ur denna synpunkt, icke för sin del
finna anledning till erindran vid ofvanberörde CommerceRådet
Lenngren beviljade förmån, hvilken utgått
af ManufacturDiscontFondens räntevinst, och äfven
i afseende på det utgångna beloppets storlek i
så obetydlig nion betungat nämnde Fond.
Betänkande n , N:o 200. 20g
§• 9-
Bergis och Andrés Ian.
Sluteligen hafva 1827 års Revisorer i afseende på
fö rvaltningen af UllDiscontFonden anmält, att K. M:t,
genom Nåd. Bref af den 2.3 Mars 1825, beviljat Capitaine
A. W. Bergi, till anläggning af en Klädesfabrik
å dess Egendom Gransholm i Kronobergs Län,
ett förlagslån af 10,000 R:dr, att emot tre procents
årlig ränta och återbetalning af en tiondedel af Capitalet
årligen efter fem års förlopp, saint den säkerhet
af inteckning eller borgen, sorn af K. Corn.Coll.
godkändes, utgå af besparingarne på UllDiscontFonden
under vilkor, att vid Fabriken, som inom 2:11c
år borde vara i full gång, företrädesvis tillverkades
gröfre eller Commisskläden, samt under åliggande för
K. Mits Befthde i Kronobergs Län, att öfver Fabrikens
fortgång äga tillbörlig uppsigt, och förhållandet
af dess tillstånd årligen till K. M:t i underdthet inberätta,
hvarvid, i händelse de föreskrifne vilkoren funnos
icke vara uppfyllde, lånsumman komme att genast
återfordras; äfvensom att K. M:t, genem Nåd. Bref
af den 25 Januarii 1826, af UllDiscontFonden tillagt
Klädesfabriksidkaren G. F. Andre', för en i Örebro
anlagd Klädesfabrik, ett dylikt lån af 5ooo R:dr mot
alldeles enahanda vilkor och förbindelser, som, på sätt
nyssberördt är, för Capitainen Bergi blifvit bestämda.
— Och då, enligt de för UllDiscontFondens förvaltning
gällande föreskrifter, denna Fonds ändamål vore,
3 B. 14
nio S t a t s - U t s k o 11 e t s
alt meddela Ian i Discontväg åt de YlleFabriksidkare,
sorn behörigen styrka sig hafva upphandlat inrikes
fallen ull, samt förenämnde 2:ne lån således icke
kunde annat än anses såsom främmande för denna
Fond, hafva Hevisorerne , som funnit det vara af väsendtlig
vigt, att hvarje Fond icke användes för andra
föremål, än dem, för hvilka den är anslagen, trott
sig äga anledning att å ifrågavarande a:ne lån fästa
R. Sttrs uppmärksamhet; i afseende på hvilken anmärkning
K. Corn.Coll. uti afgifvit underd. utlåtande
anfört, att da K. M:t ansett ofvanberörde Fabrikers
anläggning i orter, der sådane förut icke finnas och
der afsättning af Ull funnits trög och mindre lönande,
hufvudsakligen befrämja Landtmannens production af
denna vara och bidraga till dess afyttrande, hvadan
äfven vid desse Fabriker egentligen bör tillverkas gröfre
kläden, som kunna användas till beklädnad för Regementerne
i dessa orter, syntes de lån, som för dessa
ändamåls vinnande utgått, icke skäligen böra benämnas
såsom främmande för UllDisconten, hvilken är
inrättad lill lån för befrämjande af afsättning inom
landet på inhemsk ull, och såsom uppmuntran för Fabriksidkare
alt af sådan ull sig begagna.
I anledning af hvad rörande denna fråga förekommit,
har Utskottet utaf de från Kronobergs och
Örebro Län till K. Corn.Coll. insände FabriksBerättelser
för år 1827 inhemtat, att Capitainen Bergis
Fabrik nämnde år varit i full gång synnerligast med
beredande af gröfre kläden ; att vid densamma begagnats
9 stolar samt sysselsatts i3 Mästare, Gesäller och
Betänkaöden, Nio 200. a i t
Lärlingar samt 20 diverse arbetare, och att tillverk-»
ningen af finare kläden uppgått till ett belopp af 1750
R:dr, af Coiömisskläden till 12,807 Rädt’ och af Filtar
tili 4, 522f jR:dr eller tillsammans 19,109 R:dr 32 sk*
B:co; äfvensom att vid Fabriksidkaren Andre'» Klädesfabrik
blifvit under ofvännämnde år vid 3:ne stolar
och med biträde af 4 Gesäller, 4 Lärlingar och
14 andre arbetare, lilIvei kadt af finare och gröfre
kläden till eli sainmauräknadt belopp af 23,ou Ridr
28 sk, B:eo.
Vid sådant förhållande finnér tjtskottet visserligen,
att ifrågavarande 2ine lån varit af direct nytta fÖt
Ullprodilcenterne inom de Landsorter, der ofvannämnde
Fabriksanläggningar ägt ruin. Men då UilDiscontFondens
bestämmelse är, att för kortare lid och
genom en lifligare omsättning af Capitalernc understödja
de Yllefabriksidkare, som upphandla inrikes fallen
ull, hvarmed icke synes förenligt att lån derutur
få innehafvas under tio års lid,
anser Utskottet sig böra föreslå Ri H. Stir, att hos
K. Mit underdi hemställan göres om förbemält^
2:ne Iåns öfverflyttande på den af ManufacturDisconten
till förlagslån anslagne Fond, så snart
dess disponible tillgångar sådant medgifva. Den 3
ju lii 182g,
N:o 201.
Berättelse, arilde deti innevärätidé Riksdag
verkställde Revision af de under K. Mits
an Stats-Utskottets
och Rikets CommerceCollegiura ställde Fonder
och Medel.
I likhet med hvad som är fSreskrifvit angående revision
af Stats- och Riksgälds- samt Allmänna MagazinsVerken,
åligger det StatsUtskottet att äfven granska,
huruvida de under K. M:ts och Rikets Commerce"
Collegium ställde Fonder och Medel blifvit i behörig
ordning förvaltade och redoviste; Och Utskottet får
nu, sedan denna granskning blifvit verkställd, om
förloppet deraf, tili R. H. St:r afgifva vördsam Berättelse.
Berörde Fonder och medel, hvilka dels ännu äro
dels varit ställde under K. Comm. Collegium, utgöras
af ManufacturDiscont- och UllDiscontFonderne, ArbetshusMedlen
samt de till Manufacturernes befrämjande
anslagne Medel; och då R. St:rs år 1827 församlade
Revisorer öfversel! Förvaltningen af ManufacturDiscont-och
UllDiscontFonderne till och med år 1826
samt af Allmänna Arbetshus- och Manufactur-medlen
till och med år 1825, har Utskottets Revision omfattat,
i afseende på ManufacturDiscont- och UllDiscontFonderne,
året 1827, i afseende på Manufacturmedlen
åren 1826 och 1827, samt i afseende på Allmänna
Arbetshusmedlen år 1826 samt första hälften af år
1827, vid hvars förlopp behållningen af sistnämnde
medel blifvit, till följd af K. Brefvet den 25 Maji 1827
öfverlemnad till ÖfverStyrelsen för Fängelserne och
Arbetslnrättningarne i Riket.
Litt. A.
Capital-Slut öfver Manufactur-Discont-Fonden År 1827.
Debet.
Balance från År 1826.
Skuld till Banken på Räkningen N:o 8. . ; . . . 89*101: 5. 4-
„ „ N:o 5 812,638: 22. 5.
Utelöpande Attester xo,53o: 16. —
Balance till År 1828.
Fordringar hos säkra Låntagare i>474>*2°: 35. 9.
Gessionanter
129,866: 20. 2.
46,000: — —
266: 32.—
9 [2,269
i,65o,253
43
39
» »
„ „ UllDisconten
Inventarii Conto ....
Summa 12,56a,5at31351 8
Stockholm af Manufactur-DisconWContoret den 12 April 1828.
3 B. Bet. 1Y:0 201 j p. 2i3.
Credit.
Balance från År 1826.
Fordringar hos säkra Låntagare 1,482,860: 19. 5.
.. Cessionanter 117,771: 9. 2.
InventariiGonto
UllDisconten
Vinst oéh Förlust Cont-o.
56,ooo. — —
266: 32. -
1,656,898
Inkomsten.
Ordinarie Räntor 52,7o5: 17. 8.
Räntor från förfallodagen 6,214: 22. 9. 58;grg. 40. 5.
Ärsättningar :  9: 4- 8.
Sia 58,928: 45. 1.
Gravationer.
Interesse till Banken för Lånet N:o 8. 2,673: 1. 6.
„ „ „ N:o 5. 23,626: 4. 4.
Arfvoden 2,847: i3. 5.
Aflöning 5,52i: 19. 1.
Extra Utgifter
. 2,127: 37. 6.
Centonal
79: 32. 3.
Hus-Reparationer
3a4: 24. 8.
Tecknologiska Institutet r4,ooo. —
Vinsten År 182J
Balance till År 1828.
Skuld till Banken på Räkningen N:o8 89,101: 5. 4-
„ „ „ W:o 5 786,506: 32. 4.
Utelöpande Attester 22,288: 25. 1.
51,199: 36. 9.
7>7a9
897,896
9
Summa 12,562,5a3|35j 8
12
i4
L. H. Willman.
E. F. Ström.
7 A
Betänkanden, N:q 201. at3
§. 1.
ManufacturDiscontFondens Förvaltning.
Utskottet sorn vid denna Revisionsförrättnings början
från K. Comm. Coll. fått emottaga såväl Berättelse
om förvaltningen för de ifrågavarande åren, sotn
alla till samma år hörande Böcker, Räkenskaper och
Handlingar, har inhämtat, att enligt det härjemte bilagde
Capitalslul öfver ManufacturDiscontFonden för
år 1827, Litt A., denna Fond, genom influtne Räntor
å utlånte Medel, sedan utgifterna för Fondens förvaltning
blifvit afdragne , haft en
inkomst af
21,729 R:dr 8 sk. 4 r.
af hvilken Summa likväl anslaget
till Tecknol. Institutet för
år 1827 utgått med i4,ooo.
så att Fondens egentliga tillväxt
under året endast utgjort 7729 R:dr 8 sk. 4 r.
Under sistnämnde år har K. M:t meddelat K.
Comm. Coll. följande Nåd. beslut, hvilka kunna anses
äga sammanhang med ManufacturDiscontFondens
förvaltning i allmänhet, nemi.:
1:0 medelst Nådigt Bref af den 20 April 1827, att
ej mindre BomullsSpinneri-idkare, än äfven Innehafvare
af Yllespinnerier må ifrån början af år 1828, i
förhållande till värdet af deras tillverkningar, upptagas
i den allmänna fördelningen af ManufacturDiscontFonden,
hvarvid, då Spinneri och Väfveri i samma
Fabrik äro förenade, värdet af Disconträtten för garn
bör afräkna* å värdet och Dis:out-rättigheten för den
ai4 Stats-Utskottets
färdiga väfnaden; äfvensom att herörde Lånrätt finge
af vederbörande ti||godonjutas äfven för år 1827, så
vidt Fondens opåräknade tillgångar det medgåfvo.
2:0 genom Nådigt Bref af den 9 Maji 1827, att
arbetare i Eskilstuna Fristad, hvilka under deras Ge-,
gälltid gjort sig kände för flit, sedlighet och skicklighet,
samt derom kunna förete intygande af ordningsmannen,
må, så snart de blifva Mästare i Fristaden,
få emot vederhäftig borgen upptagas till Lån af 3oo
högst 4oo R:dr, naen deras lånerätt sedermera för det
följande året och framgent på vanligt sätt, eller efter
tillverkningsvärdet bestämmas; hvarjemte K. Gomm.
Coll. anbefalldes att då sa beskaffade lån upphunne
ett belopp af 4°oo R:dr, derom till K. M:t inkomma
med uppgift, jemte berättelse, i hvad män det afscdda
ändamålet härmed vöre vunnet; samt
3:o genom Nådigt Bref af den 17 October 1827,
att K. Gomm. Goll. ifrån samma års början, äger att
af ManufacturDiscontFondens tillgångar årligen, efter
egen pröfning, använda 200 R:dr, dels till någon förbättring
i ManufacturDiscontContoirets Ordinarie Vaktbetjenings
knappa lönevilkor , och dels till arfvode för
en Extra Vaktbetjent lill biträde vid inträffande Sjukdomsförfall
hos Ordinarie Vaklbetjcningen, eller då
andra omständigheter sådant påkalla.
I speciella frågor, rörande lån af ManufacturDiscontFonden,
hafva under år 1827 följande K. Bref
till K. Comm. Coll. ankommit;
;;o af den 5 April 1827, hvarigenom Innehafvaren
af Ölands Alun Verk förklaras, väl vara pligtig
Beta n k anden, N:o 201. 2i5
alt inom den i allmänhet föreskrifne liden, till K.
M:ts Bef:hde eller ock till K. Gomm. Coll. inlemna
sin, af vederbörande Bergs- och KronoFogde bestyrkta
tillverkningsuppgift, och att lian, enär densamma
inom behörig tid till K. Coll. inkommit, må,
på grund deraf, i repartitionen af fonden upptagas;
men att han deremot, med ingifvande! af edgångsbeviset,
må äga anstånd till Februarii månads slut, vid
den påföljd likväl, om samma bevis då icke inkommit,
att lian ovilkorligen skall anses hafva sin lånrätt
för året förlorat.
2:0 af den 26 September 1827, angående tillstånd
för Bruksidkaren S. Oven, att njuta anstånd med inbetalningen
af den summa stor i3,ooo R:dr, hvilken
han år 1827 innehade utöfver den för året honom
tillkommande lånerätt, på det sätt, att honom ålåg
under samma år endast afbetala 6000 R:dr; samt
3:o af den 3i October, af innehåll, att Fabriksidkaren
A. R. Lorents lånerätt för tillverkningen af
Porter icke får öfverstiga 3o,ooo R:dr så framt icke
ManufacturDiscontFondens tillgångar framdeles skulle
erhålla den tillökning, att en sådan begränsning af
hans lånebelopp finnes, utan våda för öfrige låneberättigadc,
kunna uppbära.
§. a.
Inf or skrifven Fabrik sr eds kap.
Dessutom har K. M:t under d. 2j Februarii 1827
af ManufacturDiscontFondens tillgångar, i Nåder beviljadt
Stockholms Fabriks- och ManufacturSociete
-
aiö Stats-Utskottets
ters Deputerade ett ytterligare förskott af jo,ooo
Francs till betalande af de igenom Deputerades försorg
ifrån Frankrike införskri fn e KamullsSpånads- och
VäfnadsMachiner.
Rörande nämnde förskott liar Utskottet ansett sig
böra anmäla, att sedan , på sätt af Utskottets utlåtande
öfveå- R. S. Revisorers Berättelse af år 1827 upplyses,
K. M:t i Kader förordna t, att af ManufacturDiscontFondens
beliållne Medel, ett Förskott af 20,000
Francs skulle till ofvanbemäldte Deputerades disposition
utbetalas för inköp i Frankrike oell biltransport
af åtskillige Machiner af ny uppfinning, hvilka ansetts
för Fabrikerne mäst behöflige, samt efter hit—
kornsten borde på Auction försäljas, under dervid föreskrifne
vilkor, hvarefter den till äfventyrs uppkommande
skillnaden emellan inköpssumman för Machinerne
och det belopp, hvartill de kunde på Auction
försäljas, skulle utgå antingen af de till Manufacturernes
befrämjande anslagne Medel, så vidt de dertill lemnade
tillgång, eller i annat fall af ManufaeturDiscontFondens
vinstmedel, så hafva bemäldte Deputerade
hos K. M:t i underd. anmält, att en Väfstol för Bomullstyger
samt de för Kamullsberedning och Spånad
erfoi derlige Machinerne liit ankommet, åtföljde af en
Fransk Mekanist och dess hustru, den förre för uppsättning
och den sednare för undervisnings meddelande
om begagnandet af sistnämnde Machiner: men då
kostnaderne för inköp, transport och uppsättning af
ofvannämnde väfstol och machiner, äfvensom dels redan
bestiidde dels oundvikligen förestående utgifter
Betänkandcn, N:a aoi. 217
för Machinernes liitförskaffande och iordningsslällande
samt till godtgörande af de med desse machiner inkomne
personers resekostnad och underhåll uppginge till
ett belopp, som vida öfverstege det redan erhåll ne
förskottet af 20,000 Francs, hafva deputerade anhållit
, det K. M:t måtte täckas i Nåder meddela Deputerade
ett ytterligare förskott af 10,000 Francs, för
alt användas till det af Deputerade uppgifne ofvannämnde
ändamål; hvarefter K. M:t medelst Dess
Högstberörde Nåd. skrifvelse till K. Comm. Coll. af
den i3 Febr. 1827 i Nåder förordnat, att berörde Förskott
finge af ManufacturDiscontFondens behållna medel
, emot framdeles redovisning och öfrige förut i Nåder
stadgade vilkor till Deputerade utbetalas.
Till följd af K. M:ts Nåd. förordnande har sedermera,
efter det anmäldt blifvit, att bland ofvanberörde
Fabriksredskap de 3:ne Kamulls-Spinnstolarne
med dertill hörande föiberedningsmachiner voro fullkomligen
färdige och härstädes uppställde, K. Com.Colt.
gått i författning om samma machiners försäljning på
öppen Auction, hvarvid högsta anbudet, som efter af
K. Coll. gjord underd. anmälan, blifvit af K. M:t i
Nåder antagit, uppgått till 8,o5o R:dr. Beträffande
åter ofvannämnde Väfnadsmachin, har väl densamma
icke blifvit försåld under den tid, som utgör föremål
för Utskottets granskning; men Utskottet har likväl
vunnit den upplysning, att för samma machin blifvit
vid derå i början af sistlidet år verkställd auction hetaldt
200 R:dr B:c®. Af den utaf deputerade sedermera
ingifne och af K. M:t gillade redovisning för de
2i8 Stats- Utskottets
af dem uppburne förskott till uppköp och hitförskaffande
af ifrågavarande machiner, är upplyst att
de 3:ne Kamullsspånadsmachinerne
kostat i inköp R:dr 8,348." 46. —
Transport, complettering och uppställning
2,716: 4- —
Till Mekanisten Pigny och dess hustru 2,742:2g. 11
samt den Mekaniska Väfstolen
uti inköp  253:29. 6.
Hittransport och uppställning  181: 3o. 10.
eller tillsammans R:dr 14,242: 44- 3.
Och som, enligt hvad ofvan är omförmäldt,
desse Fabriksredskap blifvit å
auction försålde till sammanräknade . . 8,25o: — —.
utgör förlusten derå R:dr 5,992:44- 3.
Då nu härtill lägges den förlust som
ManufacturDiscontFonden, enligt hvad
Utskottet uti dess utlåtande öfver R.
St:rs Revisorers Berättelse af är 1827,
anmält, förut vidkänts vid försäljningen
år 1825 af 2Ine för allmän räkning
inkomne helicoidiske Öfverskäraremachiner,
hvilken förlust utgjort R:dr 6,156: 32. —
så visar sig, att’ManufacturDiscontFonden, genom desse
begge införskrifnings-åtgärder tillskyndats en sammanlagd
kostnad af 12,149 R:dr 28 sk. 3. r:st. B:co;
Och utgöra desse nu här samfäldt upptagne machiner
all den Fabriksredskap, som sålunda med biträde
af MauufacturDiseontFondens medel hittills inkommit.
Betänkanden, N:o 201, 219
Utskottet är hufvudsakligen af den i Corn.Coll.
ofvanberörde underd. utlåtande yttrade mening, att i
ett land, sådant som Sverige, der Capitaier oftast saknas
i den enskildes hand lill företag af större omfattning,
det är af stor vigt och nytta, att Staten genom
sin mellankomst underlättar dessa företag, då de äro
af någon allmänt nyttig beskaffenhet, äfven om en sådan
åtgärd å det allmännas sida skulle vara förenad
med uågon uppoffring. Lika med Revisorerne anser Utskottet
likväl det vara högst angeläget, att Staten icke
lemnar detta sitt biträde åt den enskildta omtankan,
utan att full visshet vunnits om ofvannämnde allmänna
fördel deraf, och att äfven sedermera noga bö!r
iakttagas, att det enskildta interesset icke varder på
det allmännas bekostnad för mycket gynnadt; isynnerhet
som erfarenheten visat, att företag i Statens namn
alltid äro i hög grad kostsammare än de, som göras
i den enskildes,
I afseende på ifrågavarande ämne har Utskottet
inhemtat, att införskrifningen af förenämnde Machiner
och Fabriksredskap icke företagits förr än nyttan
och användbarheten deraf blifvit genom sakkunnige
personer intygad. Utskottet har också under Riksdagens
lopp genom någre af sine Ledamöter låtit taga en närmare
kännedom af desse Machiner och Fabriksredskap, å
de ställen h är i Staden der desamma äro uppställde och
begagnade. Och Utskottet har derigenom vunnit
den upplysning, att desamma äro af en här i Riket
hittills okänd beskaffenhet; att de både i afseende på
220 Stats-Utskottets
en betydlig vinst i tid och besparing af arbetskrafter
fullkomligen uppfylla det med dem åsyftade ändamål,
och således med verklig framgång användas af de Fabriksidkare,
af hvilka de innehafvas. Då således dea
penningeuppoffring ManufacturDiscontFonden fått vidkännas
genom ifrågavarande Machiners och Fabriksredskaps
införskrifning , sy.nes till större delen motsvarad
af den nytta desamma redan hafva tillskyndat
och genom ett allmännare spridande af kännedomen
om deras företräde, troligen kommer att i
framtiden ännu ytterligare tillskynda inhemska Näringarne,
anser sig Utskottet vid ett sådant förhållande, icke
äga skäl att vid nämnde införskrifningar och deraf
uppkomne förlust för ManufacturDiscontFonden,
göra någon anmärkning.
§• 3.
Fonden till Jorlagstån.
Hvad angår den af ManufactarDiscontFondenS
medel till förlagslån för nya, här i Riket förut okända
uppfinningar och inrättningar i Slöjdeväg afsatta
summa, 200,000 R:dr R:co, utgjorde vid 182.7 års
ingång, beloppet af dylike beviljade lån i34,553: 12. 5.
Af desse lån har under loppet af
samma år endast influtit den å Handlanden
A. R. Lorents lån inträffade första
afbetalning
i3,333: 16. -
Betänkanden, N:o 20r. 221
Och var således beloppet af de före
ur 1827 beviljade förlagslån vid samina
års slut minskadt till ........ 121,219: 44-^
hvarvid Utskottet likväl bör anmärka, dels att en annan
under loppet af år 1827 förfallen inbetalning å
ett utgånget förlagslån, nemligen å det ÖfverDirecteuren
P. A. Korstedt meddeldta, icke inträffat förr än i
början af 1828, i anseende dertill, att bemälte ÖfverDirecteur
under tiden till K. M:t ingifvit underd.
ansökning om 3:ne års anstånd med inbetalningen af
berörde lån, hvilken anhållan blifvit af K. M:t i Nåder
afslagen; dels att det Gonsuln O. Beckman redan
år 1825 beviljade förlagslån å 6000 R:dr B:co, till färgstofters
beredande af Svenska måss- och lafarter, hvilket
lån finnes uti ofvanstående summa inbegripet, ännu
icke blifvit uttagit.
Under år 1827 har K. Mit af omförmäldte anslag
till förlagslån, i Nåder beviljat dylika lån åt följande
personer, nemligen:
1:0 Enkan Charlotte Schotte, född
Sääf, till utvidgande och fullkomnande
af hennes tillverkning af artificiella blommor
enl. K. Br. d. 3 Febr. 1827 R:dr 2,000: — -  2:0 Fabrikören A. J. Pochet för anläggning
af en Fabrik i stort, för att
af Potatoes tillverka gryn tillså kallade
besparingssoppor, enligt K. Brefven af
den 2 Mars, 20 April och 7 Junii 1827 16,000. — -
3;o Fabriksidkavne härstädes P. &
L. D. Lamm till understöd för deras till
-
a22 Stats-Utskottets
verkning af Commisklädcn och Filtar,
enligt K. Brefvet d. 2 Mars 1827 .... i5,ooo. —
4:0 Fubriksidkaren Carl Vougt för
anskaffandet och begagnandet vid dess
här i Stockholm anlagde Klädesfabrik af
ifrån Frankrike införskrifne machiner
till beredande af en finare och jemnare
spånad samt till Klädes öfverskäring,
enligt K. Brefvet den 4 Maji 1827 . . . i5,ooo. *■*■
5:o Gustafsbergs Fabriks Interesscnter
till fullbordande af deras anlagde
Fabrik för tillverkning af så kalladt
Oäkta eller Stenporccllain, enl. K. Brefvet
af den 8 Aug. 1827 ......... 20,000: —*
6:0 Götha Canal Bolag till den vid Motala
anlagde Mechaniska verkstadens fullbordan,
enl. K. Brefvet den 5 Dec. 1827 5o,000. —
Summa 118,000.
Och då denna summa tillägges ofvanherörde
vid 1827 års slut återstående
belopp af äldre förlagslån ........ 121,219; 44* 5*
uppgå de vid nämnde års utgång beviljade
förlagslån till ett sammanräk
nadt
belopp af .
239,219:44* 5.
Hvarvid likväl bör upplysas, att då denna summa af
beviljade förlagslån, med 39,219 R:dr 44 sk. 5 rtst. öfverstigit
Fondens anslagssumma, det för Götha CanalBolag
bifallne ofvannänmde lån å 5o,ooo R:'dr B:co,
i anseende till bristande tillgångar icke eller kunnat,
inom slutet af år 1827, annorlunda an till en mindre
Betänkande n, N:o 201. 223
del utbetalas, pä sätt bär nedanföre uti detalj närmare
skall btifva anmäldt.
I afseende på ofvannämnde till förlagslån afsatte
Fonds förvaltning i allmänhet har K. M:t, till förekommande
deraf att denna Fond icke må blifva för
sitt ändamål overksam derigenom, att derå beviljade
lån icke fordersammeligen lyftas, medelst Nåd. Bref
till K. Corn.Goll. af den 5 Dec, 1827 fastställt en praescriptionstid
af 3 månader för lyftningen af alla då
beviljade lån, räknad från den dag låntagarneaf samma
K. M:ts Nåd. beslut erhållit del, samt af 6 månader
för lån, som dädanefter i Nåder beviljades, räknadt
ifrån den dag, då K. Mtts Nåd. beslut om lånens beviljande
fattas, med påföljd, att medlen eljest till förmån
för andre lånsökande varda disponible.
I anledning af enskildte ansökningar rörande lån
utur nämnde Fond har K. M:t dessutom genom Nåd.
Bref af den 5 Sept. 1827, beviljat Fabriksidkaren
Rhode , hvars vid Fredriksdahl i Järlösa Socken af Upsala
Län tillämnade StenPorcellainsFabrik icke kommit
till fullbordan, den förändring uti inbetalningsvilkoren
för det af honom uppburne förlagslån, å 2000
R:dr, att hälften finge den 5 Mars och andra hälften den 5
Sept. 1828 erläggas; samt genom Nåd. Bref af d. 26
Sept. 1827, tillåtit Fabriksidkaren Blocks Enka, att
under återstoden af den fastställde tiden för det hennes
man i lifstiden förunnade förlagslån å Öooo R:dr
för dess anlagde Fabrik för äkta Plaiterarbeten få
samma lån bibehålla.
224 Stats-U? sköttel*
§• 4-
Pochets Förlagslån.
Beträffande ofvannärande Fabriksidkaren Pocliet
beviljade Lån, anser Utskottet sig böra anmäla, att
sedan bernäldte Fabriksidkare hos K. M:t i underd.
anhållit om ett låneunderstöd af 16,000 R:dr till anläggning
af en Fabrik i stort, för att af Potatoes tillverka
gryn för såkallade besparingsSoppor och derigenom
till billigt pris bereda ett sundt och starkt närande
födoämne, som tillika hade fördelarne att kunna
lätt transporteras och ulan fara af förskämning en
längre tid bevaras, samt K. Gomm. Goll. uti häröfver
på Nådig befallning afgifvit underd. utlåtande upplyst,
att ifrågavarande anläggning både hade den egenskapen
att vara ny, och i fråga om dess allmänna nytta
kunde jemföras med hvilken annan Inrättning som
hällst af dem, som hittills åtnjutit låne-understöd af
ManufacturFondens anslag, har K. M:t medelst Nåd.
Bref till K. Co mm. Coll. af den 2 Mars 1827, funnit
skäligt, att, till befrämjande af verkställigheten utaf ofvanberörde
Fabriks anläggning på den af Sökanden
tillämnade större scala, i Nåder bifalla, att han
af det till förlagslån utur ManufacturDiscontFonden
afsatta anslag, må erhålla ett lånebiträde af Sexton
Tusende R:dr, emot behörig af K. Comm. Coll.
godkänd säkerhet och under de vilkor i öfrigt, som
uti K. Brefvet af den 9 December 1S18 äro föreskrifne,
jemte förbindelse för Sökanden, att inom 3:ne månaders
-
Betänkanden, N:o 201. 2»5
naders förlopp, räknade frän den 1 April 1827, hafva
ifrågavarande inrättning fullbordad; hvarjemte Kj
M:t, i anledning af Pocliets sedermera gjorde underd.
anhållan, att fabriksbyggnaderne och apparaterne,
tillika med Sökandens personliga borgen, måtte få anses
såsom en tillfyllestgörande säkerhet för ifrågavarande
lån, under den 20 April sistnämnde år öfverlemna!
till K. Comm. Coll. att pröfva beskaffenheten
af det hypothek Pochet för ofvannatnnde förlagslån
erbjuder, samt tillse huruvida berörde hypothek till
större eller mindre del innefattade tillbörlig säkerhet
för lånesumman, i hvilket fall Pochet endast för återstoden
vore pligtig alt ställa vederhäftig borgen. Pochet
har derefter i nämnde ändamål hos K. Comm.
Coll, erbjudit: 1:0 inteckning för 5ooo It:dr uti dess
i Stockholm å Kungsholmen i Qvarteret Traktören
under N:o 3 på fri och egen grund belägna, för 7638
B:dr 16 sktr brandförsäkrade fasta egendom, med
tomt, jord, hus och åbyggnader samt dervarande väggfasta
tilihörigheter och brandredskap; uti hvilken egendorn
likväl en äldre inteckning för en summa af
3ooo It:dr redan egde rum.
2:0 inteckning för 11,000 R:dr i de byggnader, hvilka
u berörde egendom kommo altför Fabriks-inrältningen
uppföras, äfvensom i de dertill hörande machiner och
redskap; och
3:g en af GeneralMajoren L. Camps ingången borgen,
att nämnde 11000 B:dr verkligen skulle användas
till byggningars uppförande saint Machiners och
3 B. i5
226 Stats -ti tskottets
Redskaps förfärdigande ock inköp till ifrågavarande Fahrikslnrättning,
äfvensom, att densamma skulle sättas i
gång inom loppet af 5 månader, räknade från den i Maji
1827. Men som K. Comm. Coll. genom ProtocollsUtdrag
af den 8 i berörde månad, uppå anförde skäl
förklarat, att då omförmäldte Fastighet ej kunde anges
innefatta säkerhet för mer än 3ooo R:dr, K. Coll.
vid sådant förhållande funne sig ej kunna det beviljade
Förlagslånet till Sökanden utbetala; så har Pochet
uti ytterligare underd. ansökning anhållit, att K.
M:t i Nåder måtte meddela K. Comm. Coll. befallning,
alt den af Sökanden erbudne borgen och säkerhet,
såsom fullt giltig och tillräcklig antaga; i anledning
hvaraf K. M:t genom Nåd. Bref af den 7 Junii
1827 förklarat, att K. M:t, som ansett Sökandens
oförmögenhet, att anskaffa fullgiltig säkerhet för det
honom beviljade lånebidrag, ej böra verka dertill, alt
den åsyftade allmänna nyttan af det företag, som utgjorde
föremål för samma lånebidrag, skulle alldeles
uteblifva, funnit godt i betraktande häraf i Nåder tillåta
, att, utan förbindelse för Sökanden att anskaffa
annan eller större säkerhet än den han redan erbjudit,
ofvanberörde förlagslån af Sexton Tusende Riksdaler
finge till honom anordnas och utbetalas; i följd
hvaraf K. M:t anbefallt K. Comm. Coll. att för ManufacturDiscontFondens
räkning, uti den af Pochet
panterbudne egendomen söka inteckning för så stor
del af lånesumman, hvarföre nämnde egendom kunde
innefatta säkerhet, samt derjemte antaga den borgensförbindelse,
i afseende på Fabriksanläggningens behö
-
Betan kanden, Nio 2or. 227
riga verkställighet in. m., som Pocliet till K. Collegium
ingifvit; hvarjemte K. JVI., i anseende till den
för lånets återgäldande till en del bristande säkerhet,
i Nåder förordnat, att vid hvarje serskildt tillfälle, då
lefverans af den tillämnade Fabrikstillverkningen för
K. M:ts och Kronans räkning äger rum, halfva beloppet
af den Pochet derföre tillkommande betalning
skall i afräkning på skulden, innehållas; äfvensom
K. M:t sluteligen, vidkommande behöriga fullgörandet
af de öfrige för lånets tillgodonjutande föreskrifne vilkor,
i Nåder förständiga! K. Comm, Goll. att deröfver
hafva uppsigt, samt tillse det medlen varda till
deras rätta föremål använde; i hvilket afseende K.
Coll. AdvocatFiseal ägde, att hvar tredje månad taga
kännedom af den tillämnade Fabriksbyggnadens tillstånd
och fortgång samt med berättelse derom till K. Coll.
inkomma.
Ofvannämnde förlagslån är sedermera till följd af
K. M:ts Högstberörde Nådiga befallning, till Pochet
utbetalt den 16 Julii 1827, emot det att inteckning för
hela lånesumman erhållits uti dess ofvannämnde fölen
summa af 5ooo R:dr B:co (utöfver den äldre Inteckningen
å Booo R:dr) inköpta egendom, samt GeneralMajoren
Camps till K. Comm. Coll. aflemnat dess
borgens förbindelse, att återstoden 11,000 R:dr skulle,
på sätt ofvanberördt är, användas tillden ifrågavarande
Fabriksinrättningens fullbordande.
Enligt hvad Utskottet jemväl inhämtat, har K.
Comm. Collegium. sedermera under loppet af sistledit
år , uti närvaro af K. Coll. AdvocatFiseal samt sak
-
228 Stats — XJtsk o t tets
kunnige personor anställt besigtning och värdering af
meranämnJc uti Pochets hus pä Kungsholmen inrättade
Fabrik för tillverkning af Potatesgryn; hvarvid
K. Coll. funnit såväl att de för berörde tillverkning
nödige machiner och inrättningar fullkomligt svara
mot ändamålet, som äfven att de kostnader, som för
byggnadernes uppförande och iståndsättande samt Fabrikslnrättningens
anläggande blifvit använde uppgå
till en summa af 18,890 It:dr 22 sk. 6 rst. Ihco; Och
som K. Coll. ansett Fabriksidkaren Pocliet sålunda hafva
fullgjort de vilkor, som för ofvannämnde Förlagslåns
begagnande blifvit honom i afseende på Fabrikens
iståndsättande föreskrifne, samt GeneralMajoren Camps
hos K. Coll. anhållit om återfående af dess aflemnade
borgen för Fabrikslnrättningens fullbordande,
bar K. Collegium hos K. M:t i underd. hemställt, om
icke, enär de af bemälte GeneralMajor i berörde afseende
åtagne förbindelser numera blifvit uppfyllde,
samma borgen måtte till honom återställas; hvilket
K. M:t också under den 29 April sistlidet år i Nåder
bifallit.
Genom en lefverans till K. M:t och Kronan af
PotatesGryn har Pochet varit i tillfälle, att under
den 11 April sistledit år till ManufacturDiscontFondcn
göra en afbetalning å dess ifrågavarande lån
med 600 It:dr B:co; och har Utskottet, som under den
nu verkställde Revisionsförrättningen, hos K. Comm.
Coll. AdvocatFiscal, i egenskap af ManufacturDiscontFondens
Ombudsman begärt uppgift rörande närvarande
förhållandet i afseende på säkerheten för ifråga
-
Betänk an den, N:o 20 r. 229
varande förlagslån, erhållit den officiela underrättelse,
att sedan Stockholms Stads Brandförsäkringsverk
låtit förrätta ny värdering å såväl gamla huset, som
de förledit år uppförde byggnaderne , bemäldte Verk,
nppå Pochets gjorde ansökning om högre Brandförsäkring
å egendomen, numera beviljat denna högre
brandförsäkring till ett sammanräknadt belopp af
i3,5oo R:dr, hvaruti likväl hvarken äro inräknade de
på stället befintlige till Fabriken hörande lösa persedlar
och redskap, som för förlagslånet blifvit anskaffade,
ej eller ett till egendomen hörande och i K. Comm.
Coll. inteckning inbegripet Tobaksland af större areal,
hvilket, om det utarrenderas, lemnar en icke obetydlig
årlig afkastning. Och då således Fastigheten ägde
ett vida högre värde, än när lånet utlemnades; en afbetalning
derå af 600 It:dr blifvit, såsom ofvanbemäldt
är, verkstäld; upplupne Räntor å Janet hittills ordentligen
ingått, samt Poeliet tillkännagifvit, att äfven
innevarande år en ytterligare afbetalning å Capitalet
vore att förvänta, i anseende till nya lefveranser
af Potatesgryn för Kronans behof', ansåge Ombudsmannen
tryggheten mer och mer beredd, och förlust
å detta lån icke böra befaras, utan att detsamma blifver
vid förfalloliderne, hvilka ännu icke på 2tne år
börja, hos Fonden godtgjordt, samt att, i händelse någon
brist likväl skulle uppstå, densamma bör vid
pantförskrifne fastighetens realisering inflyta.
Utskottet har ansett sig böra detta förhållande till
R. H. St:rs ConstitutionsUtskott anmäla.
2 jo Stats-Utskottets
§. 5.
Lånet lill Motala. Verkstad.
Vidkommande det Götha CanalBolag Nådigst beviljade
ytterligare förlagslån å 5o,ooo R:dr, utöfver
det år 1826 i Nåder meddeldta, till den vid Motala
anlagde Mekaniska Verkstads fullbordande, har Utskottet
funnit förhållandet härmed vara följande.
Sedan Götha CanalDirection uti underd. skrifvelse
al den 11 April 1827 hos K. M:t anmält de hinder,
som mött för verkställigheten af Bolagets vid dess allmänna
sammankomst deu i5 Sept. 1826 fattade beslut,
att, med antagande af det af K. M:t under den
to förutgångne Augusti gjorde anbud af ett lån på
5o,ooo R;dr till fullbordande af den Mekaniska Verkstaden
vid Motala, under vilkor blaud annat af Bolagets
samtycke att till verkstaden använda det belopp
af omkriug 5o,ooo R:dr, hvartill Bolagets inkomster för
åren 1820, 1826 och 1827 ansågos uppgå, begäraNåd.
tillåtelse, att till Bolagets godtgörande för sistomförmäldte
Femtio Tusende R:dr och behofvens fyllande
i öfrigt, få antingen öppna en ny frivillig Actieteckning
på af Bolaget fastställde hufvudgrunder, eller
upptaga ett ytterligare lån på längre tid, emot lindrig
ränta, samt pantförskrifning af Verkstaden eller
Canalinkomsterne, samt CanalDirectionen i underd.
anhållit att såsom den enda utväg för Verkstadens
fullkomnande och den tillämnade återbetalningen till
Actieägarne, ett nytt låneunderstöd af ManufacturBesparingsFonden
i Nåder mätte beviljas, så har K. M:t>
Betänkanden, N:o 2or. a3i
genom Nåd. Bref af den 4 1827 tillkännagifva,
det K. M:t funnit något lånebidrag af allmänna medel
icke kunna äga ruin för beredande af återbetalning
till Actieägarne af ofvanberörde 5o,ooo B.:dr;
rnen derjemte i Nåder förklarat, det K. M:t med afseende
å vigten deraf att de påbörjade anläggningarne
vid ifrågavarande Verkstad måtte till nytta för så väl
Götha CanalBolag som inhemska Slöjderne i allmänhet
snart vinna fullbordan, ville vara betänkt, att i
mohn af behofvet, för detta ändamål anslå ett ytterligare
lånebiträde af 5o,ooo R:dr af medel, som dertill
kunde af K. M:t disponeras, så framt Actieägarne
i Canalen åtogo sig ansvarighet för lånets återbetalning
på samma sätt som för det förra länet, hvarom
Directionen skulle äga, att till Actieägarne göra framställning
och derefter med underd. anmälan om deras
beslut till K. M:t inkomma. — CanalDirectionen har
derefter i underd. anmält att vid den i sådant afseende
med Actieägarne i Götha CanalBolag till nämnde dag
utsatta Extra Bolagsstämma, Directionen lemnat dem
del af K. M:ts ofvanberörde Nåd. Skrifvelse, hvarvid
Bolaget, jemte förklarande af sin underd. tacksamhet
för detta ytterligare bevis på K. Mits omsorger för
befrämjande af nyttiga företag, uppdraget åt Directionen
att å Bolagets vägnar, afgifva den äskade ansvarsförbindelsen
för återbetalningen af det i Nåder
beviljade nya lånebiträdet 5o,ooo B.:dr B:co, med 4
proctts årlig ränta och en tredjedels afbetalning å Capitalet
årligen efter Tre års förlopp; hvarjemte i afseende
på företaget att genom ny Actieleckning eller
ada Stats-Utskottets
låns upplagande hos private, dels anskaffa medel lill
Verkstadens vidare fullbordande och förläggande och
dels bereda tillgång till Åctieägarnes godtgörande för
de frenne årens Canalinkomster, Directionen underd:st
förmält, att Bolaget, som funnit det förstnämnda
ändamålet vara genom det omförmäldta ytterligare lånebiträdet
ernådt, men deremot det sednare ännu
ouppfyldt, beslutit att icke vidare ställa i fråga någon allmän
contant utdelning af Canallnkomsterne för åren i8a5,
1826 och 1827, utan att i stället såväl dessa Inkomster
som de i grund af II. jStrrs beslut vid sednast©
lliksdag och 1824 års Bolagsstämmo-Protocoll Actieägarne
tillkommande intrader för år 1828, hvilka oagtadt
det sednast i Nåder medgifna lånebiträdet, voro
Lehöflige till företagets utvidgande vid Verkstaden, må
blifva för alltid i Verkstaden innestående, under viltor
att för sammanräknade beloppet deraf, sorn antoges
till 62,824 R:dr eller två procent af hela ActieCapitalet,
till Actieägarne utfärdas fordringsbevis eller
förskrifningar på sätt och i den ordning vidar©
omförmäles; och har Directionen, som på Bolagets
begäran till K. M:ts Nåd. Sanetion i underd. anmält
detta Bolagets beslut, yttrat den öfvertygelse, att detsamma
innefattade den enda under dåvarande omständigheter
möjliga utväg att i någon mon tillfredsställa
Åctieägarnes förhoppningar om åtnjutande af dea
utdelning af Canallnkomsterne, hvarom de i sednast©
Riksdagsbeslutet förvissades, samt upprätthålla Actiernes,
isynnerhet efter 1826 års Bolagsstämma vacklande
värde.
B etänkanden, N:o 201. a33
I anledning häraf har K. M:t uti Nåd. Bref af
den 5 Dec. 1827 gifvit K. Corn.Goll. tillkänna, att K.
M:t, sorn ansett det vara en följd af Götha CanalBoJags
ingångna ansvarighet för återbetalningen af såväl
det Mekaniska Verkstaden vid Motala förut under
den 10 Äng. 1826 beviljade lån, som det nu sökta ytterligare
lånebiträdet, att hvad dertill vid förfallotitiderne
erfordras, men icke af Bolagets gemensamma
disponibla tillgångar kan godtgÖras, bör på samtelige
Actieägarne i förhållande till Actiernes antal fördelas,
velat, för atti möjligaste måtto bidraga till fullbordande
af ifrågavarande allmänt nyttiga anläggning, för
detta ändamål i Nåder bevilja CanalBolaget ett ytterligare
låneunderstöd af Femtio Tusende It:dr, att 'så
snart och i den mon medel inflyta, utgå af den till
understöd för nya anläggningar, i Fabriks- och Sloj—
deväg å ManufacturDiscontFondeu afsatla summa, emot
enahanda återbetalningsskyldighet och ränta, som för
det förra lånet blifvit bestämdt, samt under vilkor,
dels att Directionen på Bolagets vägnar å lånesumman
afgifver sin förbindelse, och dels att, på satt Bolaget
beslutit , Canallnkomsterne från och med 1820 till och
med 1828 odeladt till Verkstadens fullkomnande användas;
hvarjemte K. M:t i Nåder förklarat sig vilja äfven
för detta sednare lån anvisa ränta å Nionde HufvudTiteln.
Efter det Götha Canal-Direction hos K. Com.-  Coll. företett den i ProtocollsUtdrag för Directionen
utfärdade autorisation att för ifrågavarande lånesumma
å Bolagets vägnar afgifva dess skuldförbindelse samt
234 Slals-Utskottets
denna förbindelse jemväl blifvit lill K. Corn.Coll. afJemnad,
bar under den 18 Dec. 1827 blifvit af bemälte
K. Coll. till Directionen ulbetaldt så stort belopp
ä berörde förlagslån, som tillgångarne då medgifvit
eller 10,000 R:dr Btco; och äro, enligt den upplysning
Utskottet från K. Coll. erhållit, följande summor
sedermera från ManufacturDiscontFonden ulassignerade
i afräkning å samma lån, nemligen den 4
Junii 1828, gooo R:dr , den 16 Julii 5ooo R:dr,
den 3o Julii r333 R:dr 16 sk., den i5 October
1000 R:dr, den 17 December 2000 R:dr, den 18 December,
genom inlösen af en till följd af K. Brefvet den
1 förutgångne Julii, under den 23 October acqepterad
anvisning, 8000 R:dr, den ig Dec., genom inlösen af
en dylik accept å 5ooo R:dr, samt den 24 Dec. 2000
R:dr, eller sammanlagdt med de under år 1827 utbetaldte
10,000 R:dr, en summa af 43)333 R:dr 16 sk.
B:co, så att den ännu från ManufacturDiscontFonden
obetaldte återstoden af sednare lånet utgör 6,666 Rtdr
32 sk.,hvilken summa likväl K. Corn.Coll. under denåMars
innevarande år accepterat till framdeles utbetalning.
Vid jemförelse af förhållandet med detta sednare
lån till Götha CanalBolag och det som år 1826 i Nåder
beviljades, har den olikhet förekommit, dels att
K. Comra. Coll. underd. utlåtande icke blifvit i Nåder
infordradt rörande detta sednast sökte lånebiträde, dels
äfven i afseende på räntan, hvilken väl blifvit af CanalDirectionen
uti dess sednare skuld-förbindelse likasom
i den för det först erhållna lånet förskrifven
till utbetalning af Bolaget, men enligt hvad K. M:t i
B c länkanden, N:o 201. 235
Nåder förordnat bör af Nionde HufvudTiteln ManufacturDiscontFonden
godtgöras, alt nemligen räntan
å förra lånet, enligt hvad Utskottet inliemtat, blifvit
till följd af K. M:ts Nåd. befallning till K. StatsContoiret
ifrån bemälte Verk af Nionde HufvudTitelns
tillgångar ordentligen erlagd i den mot) samma ränta
förfallit; hvaremot i afseende på sednare länet K. M:t
väl, på sätt ofvanbemäldt är, förklarat Sig i Nåder
vilja äfven för detta lån anvisa ränta å Nionde HufvudTiteln;
men då K. Corn,Coll. i början af detta år
anmodat K. StatsContoiret, att till K. Coll. låta anordna
den vid 1828 års slut förfallna räntan å de inom
1827 års utgång utbetaldte 10,000 B:dr, har K. StatsContoiret
gifvit tillkänna, att K. StatsContoiret icke
erhållit K. Mils Nåd. befallning om utbetalning af ränta
för sistberörde lån; och kar K. Coll. härom hos
K. M:t gjort underd. anmälan, i afseende å det Nåd.
Förordnande rörande ifrågavarande räntas utbetalande,
som K. M:t kunde i Nåder finna godt, att K. StatsContoiret
meddela. Härå har likväl, enligt Utskottet
meddeld underrättelse, K. M:ts Nåd. Svar ännu icke
ankommit.
Vid pröfning af sistnämnde som äfvenväl förutnämnde,
på ManufacturförlagsFonden Götha CanalBolag
beviljade låneunderstöd,
liar Utskottet funnit beskaffenheten i afsende på
formen och säkerheten föianleda till afgifvande anmälan
hos R. H. St:rs ConstitutionsUtskott, uti föreskrifven
vederbörlig ordning.
236 Stats -Utskottets
§• 6.
UllDiscontFonden.
Beträffande UllDiscontFonden, har densamma, enligt
hvad det härvid fogade Capitalslut Litt. B, närmare
upplyser, under Sr 1827 vunnit en förkofran,
som efter afdrag af de å samma Fond i Nåder beviljade
arfvoden , utgör 4)676 R:dr 27 sk. 8 r:st.; Och
har Utskottet härvid särskildt inhämtat, alt de S Capitainen
Bergis och Fabriksidkaren Andre's af denna
Fond utgångne Förlagslån under året upplupne Räntor
blifvit ordentligen inbetaldte.
§• 7*
Maniljadur me dien och Allmänna. Arbetshusmedlen.
Till upplysning om förhållandet med de till Manufacturernes
befrämjande af Nionde HufvudTiteln anslagne
medel för åren 1826 och 1827 samt med Allmänna
Arbetshusmedeln för 18" > och första hälften af
år 1827, får Utskottet härhos bilägga författade Utdrag
af Räkenskaperne för nämnde Medel, Litt. C,
med anmälan, att då, på grund af K. Brefvet den 25
Maji 1827, sistnämnde medel från K. Coniin. Coll. öfverlemnades
till Styrelsen för Fängelserne och Arbetsinrättningärne
i Riket, utgjorde behållningen af Contanta
Medel och Reverser för Utestående fordringar
tillsammans 7,459 Ridn 34 sk. 3 r:st. B:co. Hufvudsak!
iga orsaken till denna betydliga förminskning af
Allmänna ArbetshusFonden äro de af K. M:t medelst
Nådigt Bref af den 25 Maji 1827 anbefalde afskrif
-
Litt. B.
Capital-Slut öfver Ull-Discont-Fonden År 1827.
Debet.
Credit,
Balance från År 1826.
Balance från År 1826.
UII-Discont-Fondens Skuld till Manufactur-Discont-Fonden . . .
56,ooo
Fordringar hos säkra Låntagare ....... 133,5^5: 24. —
„ „ Cessionanter ... ...... 33,r 36r 3o. 5.
,, „ Banken ..... ..... ar,612: 26. 6.
188,324
3a
11
1 -v
Finst och Förlust Conto►
Influtne Ordinarie Räntor År 1827 ...... 4>234* 2r- 8.
,r Räntor från förfallo-dagen ... .... 929: 46. —
Sra 5, i64: 19. 8.
Afgår:
Utbetalte Arfvoden .......... 280. —
Centonal ............. 2: 4°. /jn
Balance till År 1828.
Vinsten År 1827
4,876
V
&
Fordringar hos säkra Låntagare ....... 141,016. — •—
,t Cessionant»' ......... 35,564: 25. 1.
Balance till År /828.
„ „ Banken .......... 6,620: 35. 6.
; 1 83,201
12
7
| Ult-Discont-Fondéns 5kuld till Manufactirr-Discont-Fonden . . .
46,000
Summa J
239,201
12
7
Summa
239,201
12
7
Stockholn» af Manufactur-Discont-Contoret den n April 1828.
3 B. Bet. N. o 2 01, p. 236.
L. H. Willman,
E. F. Ström.
J.
—■ l-l—lil».
Litt. C.
Utdrag af 1826 och 1827 års Räkenskaper för Manufactur-
och Allmänna Arbetshus-Medlen.
Manujadur-Medlen.
Behållningar och Utestående Fordringar Från år i8i5 5,789: 3. —
afgår Skulder
38: 3. ir
Återstår . .
Inkomster år 1826
1827
12,470: 3(3. 3.
7,168: 3i. 4-
Summa lv:dr
Utgifter år 1826 ....... j . . . 9,663:26. 6.
1827 r2,066: 46. 8,
Behållningar och Fordringar vid 1827 års slut . . . 3,683: 20. 7,
afgår Skulder
i4: 27. 1
Aterstar
Summa R:dr
Allmänna Arbetshus-Medlen.
Behållningar och Fordringar från år 1825
Inkomster år 1 826 691:32. 1
För lörsta hälften af år 1827  291: 45. 10,
Banco.
Summa R:dr
Utgifter år 1826  185: 11. 2.
För första hälften af år 1827 11,075: 12. 4.
Till Öfverstyrelse» för Fängelserne och Corrections-Inrättningarne i
Riket, lefvererad behållning af Contanta Medel och Reverser för
utestående fordringar vid Junii månads slut år 1827 . . . . .
Sm
R:di
5,75o
19,648
26.399
21,730
3,668
25.399
17,736
983
18,720
11,260
7459
47
'9
18
25
4*
8
27
a9
18,720
23
34*
Stockholm af Kongl. CoiiimerceCollegii Första Räkenskaps-Contoir den 18
October 1828. „
J. M. Härstedt.
3 B. Btt. N.-o 201, p. 236.
Bet änkanden, N:o 201. 237
ningar ur nämnde Fond, och deribland synnerligast
afföringen af den tili inköp af ett boställshus för Biskopen
i Götheborgs Stift af Fonden utbetalte Summa,
stor 7Öoo R:dr.
1 afseende på denna Afskrifningssumma har Utskottet
inhemtat, att sedan R. St:r så väl vid i8i5års
Riksdag, som vid 1817 och 1818 årens Riksmöte hos
K. M:t anhållit, att den Biskopen i nämnde Stift af
Allm. ArbetshusFonden tillagde årliga hushyra af 700
R:dr måtte upphöra, och nämnde summa få till det
med Fonden åsyftade ändamål användas, K. M:t uti
Nåd. skrifvelse till K. Corn. Coll. af den 3 Febr. 1819
förordnat, alt denna hushyra skulle upphöra, samt
till inköp af boställshus åt Biskopen i Götheborgs
Stift anslagit en summa af 16,000 R:dr, att utgå
af Allmänna ArbetshusFonden med 10,000 R:dr, så
snart dessa medel blefvo disponibla, samt de öfrige
6000 R:dr anordnas af StatsVerkets öfverskott på intraderne,
för hvilken förstnämnde af Allm. ArhetshusFonden
utgående summa 5 procents årlig ränta borde
komma Fonden tillgodo af de i nämnde Stift inflytande
besparde Pastoralier. K. M:ts Befallningshafvande
i Götheborg, som erhållit K. M:ts Nåd. uppdrag,
atti samråd med Biskopen om ofvannämnde inköp gå i
författning, hade derefter hos K. M:t i underd. anmält,
att han gemensamt med Biskopen träffat aftal
om inköp till förenämnde ändamål af ett nybygt hus
i Götheborg emot en summa af i3,5oo R:dr Banco
samt anhållit om Nådig stadfästelse å det mellan säljaren
å ena samt Konungens Befallningshafvande och
a38 Stats-Utskottets
Biskopen a andra sidan afslutade KöpeContract; Oelj
som K. M:t i anledning häraf, under den i Mars 1820
i Nåder funnit godt, att till det afslutade KöpeContractet
lemna Nådigt bifall, samt anbefallt K. Gomm.
Coll. att till Konungens Befdides i Götheborg disposition
inom den 1 derpåföljande April af ArbetshusFondens
tillgångar anordna y5oo R:dr B:co, så blef
till underd. åtlydnad häraf berörde summa till Konungens
Bef:hde utbetald; hvarjemte K. M:t under
ofvannämnde dag i Nåder gifvit K. Coinm. Coll. tillkänna,
att K, M:t anbefallt K. StatsC mtoiret, att fy 11—
naden i Köpesumman af öfverskottet å StatsVerkels inkomster
utbetala.
Enligt Utskottet meddeld underrättelse, har den
af K. M:t i Nåder bestämde 5 procents Räntan å förenämnde
af ArbetslmsFonden utgångne ySoo R:dr
blifvit årligen af Consistorium i Götheborg till Fonden
inbetald.
K. M:t har sluteligen, på sätt ofvan är omförmält,
genom Nåd. Bref till K. Comm. Coll. af den i5
Maji 1827 förordnat, att ifrån Allmänna ArbetshusFonden,
som efter afdrag af de Två Tusende R:dr K.
M:t i Nåder beviljat till kostnaderne för en Arbetsskola
i förening med Normal-Institutet för Vexelundervisningen,
lemnade en tillgång af 16,243 R:dr 9
sk., först skall genom afskrifning i Räkenskaperre afgå
de till Linculturens befrämjande i Fahlu och Jönköpings
Län lemnade summor med tillsammans i463 R:dr
34 sk. 11 r:st., äfvensom Fondens fordran hos Consistorium
i Götheborg för de till inköp af ett nytt Bi
-
Betänkan (len, N:o 20 r. 23g
skopshus derstädes, enligt K. Brefvet den 3 Februarii
1819 förskjutne 7,5oo R:dr; hvarefter Fondens återstående
behållning i det skick den befunnes, skulle
öfverlemnas till disposition af ÖfverStyrelsen för Fiingelserne
och Correctionslnrättningarne i Piiket; i följd
hvaraf den genom högstberörde Nåd. bref anbefalde
räntebetalning å förskottet till inköp af Biskopshus i
Götheborg komme att upphöra, samt den löneandel ,
som Kammarförvandten uti K. Comin. Coll. första RäkenskapsContoir
af denna Fond hittills årligen uppburit
, att hädanefter utgå af Andra HufvudTitelns
besparingar.
Vid den nu fullbordade revision har icke varit
något att anmärka vid de Böcker ock räkenskaper, som
äro för de ifrågavarande åren upprättade öfver de
under K. Corn.Coll. förvaltning ställde Fonder och medel,
och har Utskottet funnit dessa Böcker och Räkenskaper
vittna om ordning och noggranhet hos vederbörande
Räkenskapsförare. De till Fonderne hörande
säkerhetshandlingar hafva, vid anställd inventering
funnits i behörigt skick; och vid granskning af
den till Utskottet öfverlemnade Berättelse om Fonde
ines vid 1827 års slut balancerade fordringar, samt
af K. Corn.Coll. AdvocatFiscals, i egenskap af Fondernas
Ombudsman , förda lagsökningsdiarium, har Utskottet
erfarit, alt fordringarne blifvit noggrannt bevakade
och utsökningsärenderne med behörig drift
handhafde. Den 3 Julii 182,9.
a^o Stats-Utskottets
N:o 202.
Utlåtande öfver Herr C. Aroseli!! Memorial',
ang:de dels förlängning af tiden för åtnjutande
af förlagslån ur ManufacturDiscontFonden,
dels rättighet för Fabriksidkare i
allmänhet, att för län ur nämnde Discont få
ställa äfven annan säkerhet än förskrifningar
för försålde tillverkningar.
Uti Memoria), som Vällofl. BorgareStåndet till StatsUtskottets
Utlåtande remitterat, liar Hr Carl Arosenius
anhållit få fästa R. H. Sttrs uppmärksamhet på
följande 2:ne omständigheter, nemi.
1:0 Att de så kallade förlagslån ur MannfaeturDisconlFonden
för nya eller här i Riket hittills icke
ulöfvade slöjder, enligt nu gällande föreskrifter, få
utgifvas endast på sex år, så att lånet de tre första
åren innehafves utan Capital-afbetalning, men under
de tre återstående åren hela Capitalet måste återbetalas;
och då, i Motionärens tanka, dessa bestämmelser
mera tjenade att stjelpa än hjelpa anläggaren af
någon ny och här okänd Fabrik, enär omöjligen
kunde förutsättas, att han under så korrt tid skall
hafva bringat Verket i det skick, att hela det försträckta
förlaget till nybyggnader och rörelsens bedrifvande
kan utan bans kännbara skada eller verkliga
undergång honom frånryckas, föreslås, att förlagslån
ur ManufacturDiscontFonden måtte få innehafvas
i 10 år, hvaraf 5 utan afbetalning och de 5 öfriga
för lånets infriande. 2:0
Betänkanden, N:o 202. 141
9'o Att den rättighet sorn redan vore medgifven
ät vissa Fabriksidkare, såsom Glasbruksägare och Eskilstuna
Manufacturister, att till säkerhet för lån i ManuläctnrDiscontFonden
icke nödvändigt lemna föj-skrifningar
af dero, sorn köpt deras til Iverkningar, utan
hvilken annan borgen eller hypothek, sorn af K, Cotn■merceGollegi
11 m godkännes, syntes böra utsträckas äfven
till andre Fabriksidkare, hälst det vore nogsamt bekant
att desse ej alla tider af året kunna påräkna en jeron
försäljning, ulan stundom hafva hopade lager, ochde
således, vid nu gällande föreskrifter icke alltid kunna
begagna sig af den lättnad Staten velat bereda åt deras
rörelse, hvilket utan svårighet skulle vinnas, om
de ägde samma förmon sorn åt de Förstnämnde Slöjdeidkarne
blifvit beviljad; en förändring, hvarvid, i
Motionärens tanka ManufactuvDiscontFotrden hvarken
kan vinna eller förlora , då vederhäftigheten i alla fall
lika som hittills måste undergå en behörig pröfning.
Hvad först vidkommer Motionärens förslag rörande
förlängning i tiden för åtnjutande af förlagslån ur
ManufaeturDiscontFonden, inser Utskottet nogsamt,
att fastställandet af en längre tid än den hittills bestämde,
för bil>ehållandet af dylike förlagslån, skulle
leda till en långsammare omsättning af den lill delta
ändamål afsatte summa. Utskottet har likväl erhållit
den upplysning, att innan de till Götha CanalBolag
för Motala Mekaniska Verkstads fullbordan beviljade
förlagslån böi jade utgå, FörlagsFonden icke varit
i högre grad anlitad, än att vanligen de odisponerade
3 B. 16
Sf?. , „ ' ' • ' s ' '
st4?. Stats-Utskottets
tillgångarne utgjort eri gansia betydlig del derutaf,
och att således under vanliga förhållanden tillgångarne
dittills verkligen hade medgifvit en utsträckning i
tiden för åtnjutande af erhållne förlagslån. Och då
återbetalningen af ett sådant lån måste, för att detsamma
skall kunna för dess innehafvare medföra den
dermed åsyftade fördel, dels icke inträffa förr än den
gjorda Fabriks-anläggningen hunnit kamma till fullbordan,
och låntagaren kunnat deraf draga någon vinst,
dels bör vara ställd på sådane terminer, att låntagaren
deraf icke för mycket betungas, finner Utskottet,
på det ifrågavarande föndel för låntagaren må kunna
så vidt möjligt är förenas med en lämpligen afmätt
omsättning af Fonden,
sig böra i så måtto tillstyrka R. H. St:rs bifall till
den gjorde framställningen, att tiden för innehafvande
af förlagslån, som hädanefter af ManufacturDiscontFonden
beviljas, må vid de tillfällen, då K.
M:t så pröfvar nödigt, förlängas till Åtta år, med
skyldighet, att efter Tre års förlopp, erlägga en
femtedel af Capitalet årligen , under vilkor i öfrigt,
som hittills varit iakttagne.
Beträffande sedermera Motionärens hemställan, att
Fabriksidkare i allmänhet må erhålla rättighet, att till
säkerhet för lån utur ManufacturDiscontFonden få
ställa äfven annat hypothek än förskrifningar för sålde
tillverkningar, har Utskottet inhemtat, att 4 §•
det för ManufacturDiscontFonden nu gällande Reglemeqte
af den 12 Februarii 1817, innehåller, det de
Reverser eller aecepterade invisningar, sorn anmälas
Betänkanden, N:o 202. i43
till discontering, skola vara utgifne för Svenska Manufacturvaror,
| ställde på viss nian eller ordres. Anledningen
till denna föreskrift, har, i Utskottets tanka,
troligen haft sin grund uti den ytterligare controll,
som derigenom vinnes på rigtigheten af den lånsökandes
tillverkningsuppgift; men denna controll är likväl
icke af någon betydenhet i annan händelse än då
Fabriksidkaren blir i tillfälle att försälja hela sin tillverkning,
och hans lånerättighet beror i allt fall af
dess hos HallRätten afstämpiade eller edeligen uppgifna
tillverkning. Och då i öfrigt Fabriksidkaren vid
de tillfällen, då han saknar afsättning af sin tillverkning,
snarast är i behof af lån-biträde, hvilket han,
enligt hittills gällande föreskrifter, icke kan erhålla,
utan mot reverser af de personer, som af honom köpt
bans tillverkningar, samt Fabriksidkaren vid ett sådant
förhållande, måhända ofta sättes i frestelse att
begagna sig af förskrifningar , hvars innehåll icke äro
med verkliga förhållandet öfverensstämmande, finnér
Utskottet sig böra tillstyrka:
att, i likhet med hvad någre Fabriksidkare redan
är medgifvit, det må blifva alla lanbernttigade Fabriksidkare
i allmänhet öppet lemnadt, att för lån
ur ManufacturDiscontFonden äfven ställa annan säkerhet
af godkänd borgen eller andra godkände
skuldsedels hypothek, än förskrifningar för upphandlade
Svenska Manufactiirvarpr; hälst i Utskottets
tanka Fondens säkerhet derigenom icke det ringaste
förminskas.
0
2^4 Stats-Utskottets
Om R. H. Sfr lemna bifall till de båda nu föreslagne
förändringarne uti LåneReglementet för ManufacturDiscontFonden,
torde underd. framställning till vinnande
af K. M:ts Säd. bifall i dessa afseendeu böra
göras. Den 3, Julii 182g.
Nro 205.
Utlåtande öfver Friherre von Saltzas, E. F.»
Memorial om lånerättighet i ManufacturDiscontFonden>
för idkare af Tvål- och Såplillverkning.
Högl. R. o. A. bär tilt StatsUtskottets utlåtande remitterat
ett af Frih. E. F. vob Saltza ingifvet Memorial,
deruti Friherren yrkat, att då alltsedan år 1788
Regering och Ständer skola tid efter annan uppmuntrat
anläggning af Tvål- och Såp-sjnderier inom Riket,
hvilket haft den önskade framgång, att åtskilliga sådane
Fabriker blifvit anlagde, den rättighet, sorn blifvit
flere andre Fabriksidkare tillagd, att undfå Ilan af
Ma nu fa c t u r Discon t Fon <1 en , enär de prestera den säkerhet
Författoingarne bjuda, jemväl måtte idkare af
förstnämnde tillverkningar medgifvas. .
Utskottet får i anledning häraf anmäla, att då ,
enligt hvad Utskottet inhämtat, rättighet till lån ur
ManufacturDiscontFonden, från början ansetts böra
egentligen tillkomma sådane Fabriksidkare, hvars tillverkningar
dels äro förenade med större kostnad, dels
utur andre »skäl äro af den beskaffenhet och vigt, att
Betänkan den, N:o 2o3. 245
de äro framför andre i behof af understöd för att
lunna med utlänningen concurrera, så har nämnde
lånrättighet, jemlikt det för ManufacturDiscontFonden
nu gällande Reglemente, blifvit tillagd alle, som
tillverka väfnader af Ull, Silke, Bomull, Lin, Hampa
och Kamelhår, samt polerade äggjerns och andra
fina Manufactursmiden. Sedermera hafva Glasbruksägare,
hvilka, efter Finlands skiljande från Sverige
ansetts för sine tillverkningar både behöfva och vara
förtjente af låneunderstöd, blifvit tillerkände ifrågavarande
lånerättighet, som derefter, i anledning af
väckt fråga vid 1823 års Riksdag blifvit utsträckt till
Alunverksägare,' samt sluteligen, uppå enskilde] underd,
ansökningar, jemväl till Oljeslagerier, samt serskilte
idkare af Porcellains- och Plaiter-tillverkningar, m. fl.
I allmänhet är Utskottets tanka, att i ett land,
der brist på Capitaler kan anses utgöra ett väsendtligt
binder för fabricationens fortkomst, det skulle leda
till en stor fördel för inhemska Näringarne, om hvarje
Fabriksidkare kunde för sine tillverkningar påräkna
lånerättighet i ManufacturDiscontFonden. Men då en
sådan utsträckning af lånerätten skulle, med de tillgångar
Fonden för närvarande äger, föranleda till en
betydlig nedsättning i lånebeloppen för de idkare, sorn
redan äro till lån berättigade , hvarigenom desse kornmo
alt undanryckas ett af dem hittills åtnjutit biträde
af allmänna medel, synes, under nuvarande förhållanden
någon sådan allmän lånrättighet icke kunna
eller böra medgifvas, med mindre ManufacturDisconten
vunne en tillökning uti sin CapitalFond. Och sora
246 Stats-Utsk. Betänk., N:o 2o3.
efter de upplysningar Utskottet erhållit, denna tillökning
borde för att kunna uppfylla ändamålet, bestiga sig
till icke mindre än omkring En Million R:dr B:co, till
hvilket ytterligare anslag Utskottet icke känner någre
medel att föreslå, anser Utskottet sig icke kunna gifva
anledning till en så beskalFad allmän lånerättighet
i ManufacturDiscontFonden. — Hvad serskildt beträffar
Tvål- och Såp-tillverkningen, kan densamma anses
vara allmänt känd, och sysselsätta de i sådant afseende
anlagde Fabriker ej någon större arbetspersonal.
Afsättningen af dessa tillverkningar är vanligen
jemn, och någon betydlig införsel ifrån utrikes ort af
Såpa har under sednare åren ej ägt rum. Importen
af sämre Tvål har väl varit betydligare, men då R. H.
Sttrs Bevillningsutskott uti dess nyligen afgifne Betänkande
föreslagit en förhöjning i tullen på nämnde Tvålsort
af i sk. på hvarje skålpund , är anledning förmoda,
att detta skall medföra ytterligare fördel för
Svenska Tvål-tillverkningen. Vid hvilket förhållande,
och' enär, i händelse den ifrågaställde lånrättigheten
medgåfves Tvål- och Såpsjuderierne, de fleste andra
Fabriksinrättningar med lika stort skäl borde blifva föremål
för åtnjutande af en dylik förmån,
Utskottet ieke anser sig böra bos R. H'. St:r tillstyrka
något afseende å förenämnde motion. Bea
3 Julii 1ÉU9,
Rättelse: Sid. 176 rad. i3 står om läs och
Betänkanden, N:o 204.
N:o 204.
Utlåtande, i anledning af gjorda motioner om
anskaffande af bestämda Samlingsrum m. m.
för de 3:ne ofrälse RiksSlånden samt för
Högv. PresteStåndet till Utskottet remitterade åtskilige
i ofvanberörde ämne, hos detta RiksStånd gjorda
motioner.
Af Herr Prosten Astrand genom ett skriftligt anförande,
deri Herr Prosten, efter framställning af det
uppehåll med Riksdagsärendernes behandling, som förorsakas
äfven derigenom, att, i brist af rum, vissa R.
St:rs i GrundLagen föreskrifne Utskott icke kunna genast
efter det de blifvit valde, organisera sig och
komma i verksamhet, förestår, att R. H. St:rs Fullmäktige
i Banken eller RiksgäldsContoiret måtte i sin
Instruction få sig föreskrifvet, att innan början af
hvarje Riksdag gå i författning om anskaffande af passande
Rum och öfrige förnödenheter för R. St:rs i
Riksdagsordningen uppräknade Utskott, uti hvilken
motion Herr Prosten Broome sig förenat.
Herr Biskoppen och vice Talemannen m. m. Doctor
af Wingård hade, i anledning häraf yttrat, det
han icke ansåge "'"det uppgifne förslaget fullt tjenligt,
”emedan R. St:r disponera flere Hus, och således de
-
ll. St:rs Utskott och Klubbar. (Rsgs-A.)
3:ne serskildta PtotocolIsUtdrag äro från
Den 28 November 1828.
3. B
25o Stats- U (slottets
”ras Fullmäktiges åtgärder endast skulle blifva önskningar
af troligen lika senfärdig och inskränkt på"föijd
sorn den, hvilken en samlad Representation nu
”lönt,” — När Riksdag hålles uti någon ProvinsStad,
”har det varit vanligt, att Local-Auctoriteterne anskaffat
rum äfven för Riksdagsmännen. Om detta icke
”behöfves eller icke anses behöfvas i HufvudStaden,
”kan dock Stadens Styrelse bereda lägenheter för de
”i GrundLagarne gifne och till antal af Ledamöter
”och vanlige Afdelningar kände Utskott. EmbetsVer”Len,
som innehafva de publika Husen, ega troligen
”ett utrymme, som för tillfället kan inskränkas;”
och i följd hvaraf Herr Biskoppen hade hemställt,
om icke R. St:r borde i underdånighet hos K. M:t
inhålla, att för hvarje Riksdag vederbörande anbefallas
anskaffa tillräcklige och i öfrigt tjenlige Ruin till
R, St:rs Utskotts sammanträden, så väl in plenis, sorn
på Afdelningar och till deras Canzlier.
Häruti hade Hrr Prostarne Hallström och Åstrand
samt Profcssorerne Gravander och Bexel instämt.
Deri 1 December
hade Herr Professoren Bexell, uti ett skriftligt anförande
yttrat, att de röster, som lioja sin klagan
emot den långsamt framskridande behandlingen vid
Riksdagarne, af Fäderneslandets vigtigaste angelägenheter,
saknade, i Herr Professorens tanka, icke all rätt
att blifva hörde och observerade. Riksdagarnes slut
inom viss tid vore ett vilkor för en constitutionel behandling
af RiksdagsÄrenderne , men det vore aldeles
icke tänkbart, att detta vilkor någonsin skall uppfyl
-
Éetän konden, Nio iJö4- a5t
las, så länge RiksStånden ännu fortfara, att tinder si*
lia öfverläggningar ega detta obehagliga, detta skiljda
local-förhållande till hvarandra, så lange de ännu flere
veckor efter Riksdagens början, dels aldeles sakna
rum för sine Utskotts sammanträden, dels äfven ega
dem, men kringspridda och olämpliga; hvadan Herr
Professoren, som ansett afhjelpandet af detta onda
vara ett steg, taget framåt på den constitutiohela
bildningens bana, gjort följande motion: "Att beslut
fattas och åtgärder genast vidtagas för anskaffande
och inköp af en tjenlig lo cal j der alla RiksStånden
komma i en närmare ömsesidig beröring bade ined
hvarandra och med sina Utskottsina Canzliers och
hvarvid Herr Professoren tillagt, att H. R. o. A. har
redan länge egt en både rymlig och tjenlig local för
sina sammanträden. Frågan vore således nu endast,
att under ett tak öfverläggningssalar för de Tre ändra
RiksStånden samt rum för deras Canzlier oell för
de Utskott, hvilka icke redan, likt Banco- och Statsutskotten,
ega en bestämd local, må kunna anskaffas.
Det vore icke tänkbart, att ett Land kan säkna tillgångar
till anskaffande af Samlingsrum för sin Representation,
der man icke saknat dem för åtskilliga andre
kostbara praktbyggnader, icke tänkbart, att man
längre skall tillåta den kalla besinningens Land, att
i glömska och förgätenhet nedsänka ett förslag , sorn
åsyftar skyndsamhet och ordning i ärendernas behandling,
besparing i de hittills varande Riksdagsköstnader
och undvikande af den smädande anmärkning, att
Svenska NationalRepresentationen, till Rådplägnings
-
25at Stats-U tskottets
local alltid åtskiljd , äfven vid hvarje Riksdag såg en
längre tid onyttigt försvinna, innan den ännu egde
tjenliga rum för sina Utskotts verksamhet, men att
beslutsamhet saknades, för att bjuda en förbättrad sakernes
ordning inträda.
Herr Doctor Hedrén hade, med anledning af
Herr Prosten Åstrands och Herr Professoren Bexells
gjorda här ofvan intagne motioner, anfört, att den anmärkta
olägenheten, i afseende på saknaden af Rum
för Utskotten icke vore ny. Anskaffandet af tjenligt
öfverläggningsrum åt ett af RiksStånden till innevarande
Riksdag hade äfven mött de största svårigheter:
och hade icke ett af Hufvudstadens EmbetsVerk, med
stor uppoffring af egen beqvämlighet, härvid beredvilligt
gått till mötes, så hade behofvet troligen icke
kunnat, efter önskan tillfredsställas. Genom vidlöftiga
bevis behöfde dock ej ett behof ådagaläggas, som
på ett så klart och tillika så förödmjukande sätt talar
till hela Nationen, för sig sjelf. Att detta behof måtte'
afhjelpas lärer icke heller af någon motsägas; dock
ville Herr Doctorn härvid tillägga den önskan, att det
måtte afhjelpas på ett grundligt och fullkomligt sätt;
hvadan Herr Doctorn föreslog såsom enda medlet att
fullkomligen afhjelpa Representationens ifrågavarande
behof, att inköpa och aptera ett serskildt dertill bestämdt
hus. Med en för ändamålet tjenlig belägenhet
i medelpunkten af Staden nära Rikets Embetshus och
Nationens egne Penningeverk, om sig så göra låter,
äfven för öfrigt med god och behaglig omgifvelse,
framför allt med tillräckligt utrymme, borde detta
Betänkanden, N:o 204. a53
detta hus undergå de nödiga förändringar och tillbyggnader
saint förses med alla de ruin och |beqväm
ligheter,
sorn erfordrades, så att icke allenast Ut
skotten
med deras Canzlier, Archiver, Förmak och
Vaktrum, utan äfven Ståndens Klubbar vore på ett
passande sätt logerade: och hvad som för det hela
vore lika nödigt och värdigt, så, att rymliga och anständiga
SarnlingsSalar funnes inrättade för de Riksstånd,
hvilka nu sakna dem, eller som nära är detsamma,
hvilka ega dem så ofullkomligt mot ändamålet
svarande, som de nuvarande. Representationen
skulle då genast vid sitt sammanträde, och Utskotten
i ögonblicket af sin formation , hafva allting i ordning,
för att utan uppehåll kunna begynna Riksdagsarbetet,
utan att, likasom främmande på en af andra
resande upptagen Gästgifvaregård, behöfva både
med förlägenhet och förödmjukelse underhandla om
nödigt herberge.
I afseende på kostnaden, så blir den visserligen
betydlig; men när får det nödvändiga försummas, af
den orsak blott att det kostar ? Denna kostnad ansåge
dock Herr Doctorn ringa emot fördelen, ja ringa emot
flere andra företag, som för national-äran blifvit fullbordade.
Och om det icke får anses som en utmärkt
nationalära att representationen eger sitt eget hus,
så är det åtminstone ett medel att undvika national-förödmjukelse.
Den fruktade kostnaden blifver
dessutom mycket förminskad genom uppkomne besparingar.
Betydliga summor utbetalas hvarje Riksdag
till hyror för de af Representationens en
-
skilda Afdelningar begagnade Rum. — Dessa skulle
qvarstanna i StatsCassan, om Nationen hade sitt eget
hus. Det loide äfven icke länge dröja förr än alla
R. Stir hålla sina öfverläggningar öppna för Allmänheten,
Alla öfriga fördelar oberäknade, skulle denna nu
mera tämligen allmänt af Opinionen påkallade public
citet medföra den stora, mångfaldigt gagnande vinsten
af minskade RiksdagsProtocoll, hvilkas tryckning sisth
Riksdag uppgått lill nära 60,000 R:dr Btco, Men
nyssnämnde förändring kan icke ens påtänkas förr än
med utvidgade och förbättrade öfverläggningsrum.
Sammanläggas alla dessa, genom uppförandet af en
egen Nations - byggnad , uppkomma besparingar, och
beräknas ett deremot svarande Capital, så torde, vid
noga beräkning, deri föreslagne byggnaden snarare
medföra vinst än förlust, oberäknad den hufvudsaklig
ga fördelen att kunna disponera ett för Lagstiftni ngeu
serskildt bestämdt och i alla dess delar afpassadt hus,
— Det hufvudsakliga torde blifva penninge-anslaget,
men detta synes kunna intagas i den nu uppgö>
lande allmänna Stats-regleringen, och ställas till framtida
amortering gemensamt med öfriga nu skeende anslag;
och skulle, mot förmodan, härvid möta någon
betänklighet, kunde blott med 1 \ högst 1 skillings
afgift på hvarje Bevillnings R:dr, efter 2tdra Artikeln,
Intill nästa Riksdag ändamålet vinnas, Något hinder bör
leke heller deraf uppstå, att ett af RiksStånden redan
har sitt eget hus på dess enskilda kostnad uppfördt
oell underhållet. Ty dels uppkomma genom den här
föreslagne byggnaden Stora besparingar som äro för
Betänkanden, Nto 204. a55
bela Representationen gemensamma; och dessa uigöra
troligen af kostnaden det betydligaste; dels tror man
sig kunna påräkna den liberaliteten ifrån detta Stånds
sida, att icke för en ringa enskild båtnad, vilja hindra
en allmänt god och nyttig sak, dels ock, i händelse
frågan om ersättning skulle uppstå, kunde den
blott sträcka sig till SessionsSalarne, emedan de öfrige
Lägenheterne voro gemensamma , dervid äfven den
vanligen betydligare andel af Riksdagskostnaderne, som
af det ena eller andra Ståndet användes, torde böra
afses. Lämpligast och önskligast vore dock , i Hr
Doctorens öfvertygelse, att anslaget meddelades, utan
all sådan vidräkning, på den allmänna Stats-regleringen.
— Aldraminst bör någon förlägenhet fruktas, 1
afseende på en passaude local. Om H. R. o. A. skulle
vilja tillåta, att den rymliga, till dess hus hörande,
nu obebodda Tomt finge emot skälig afgift till denna
byggnads uppförande begagnas, så återstod ingen ting
att önska, för ett i högsta måtto passande och värdigt
uppfyllande af Representationens behof i merberörde
afseende. Skulle åter detta icke kunna vinnas, vore
Hr Doctoren säker att, då R, St:rs Beslut blifvit bekant,
tillfälle skulle snart yppas, att på något annat
lämpligt ställe få den framställda Önskan uppfylld.
De af Hr Piofessoren Bexells och Hr Doctor Hedre'qs
ifrågavarande motioner föranledda yttranden hos
Hederv. RondeStåndet, äro jemväl från nyssbetnäldla
RiksStånd till Utskottet öfverlemnade.
Den 10 December har från Högv, PresteStåndet
sedermera till Utskottet blifvit remitteradt ett af Ht
256 Stals-Utskottets
Prosten Östberg afgifvet anförande, deri Hr Prosten
förklarar, att, ehuru han till alla delar instämmer
med en värd Ledamot deri, att det vore Staten väldigt
anskaffa ett Hus på en passande local, hvari kunde
beredas rum, ej blott för de 3:ne ofrälse Ståndens
Plena, Canzlier och Klubbar, utan ock förde Utskott,
som ej redan hafva sina bestämda runi, skulle Hr Prosten
likväl tveka för närvarande tillstyrka, att Staten
inköpte och inredde ett sådant hus, helst stora anspråk
äro gjorde på dess kraftyttringar i penningeväg,
och hvilka han fruktar, äfven med den bästa
vilja och de största ansträngningar, ändock ej till heja
sin vidd kunna tillfredsställas. Men den med mycket
skäl öfverklagade förlägenheten om rum vid Riksdagar
kan afhjelpas på ett annat sätt, som ej allenast
icke betungar Staten, utan gifver åtminstone en negativ
vinst, emedan det märkligen skulle förminska de
dryga Riksdagskostnaderne. Efter R. II. Sttrs Beslut
vid sisth Riksdag kommer GeneralAssistanceContoiret
att med Riksdagsårets utgång upphöra med Lombardrörelsen
för Statens räkning samt att ställas på utredning,
hvilken bör kunna verkställas inom 2 år. De
hus detta Contoir occuperar blifva således ledige till
Statens disposition. Hr Prosten föreslog likväl icke
(såsom orden lyda) att dessa rum skulle beredas till
ifrågavarande ändamål, utah vore meningen, att, om
R. H. St:r skulle anse nödvändigt, att R:g:sContoirets
befattningar än vidare fortfara, detta Contoir måtte
förflyttas i Lombardrörelsens local, hvarest det finner
tillräckligt utrymme för sine functioner, och att dess
Betan ka uden, N:o 204. 207
nu begagnade, rumrika och för dess förrättningar alldeles
öfverflödigt stora Hus matte öfverlemnas åt R.
H. St.T att disponeras under Riksdagarne. — Uti denna
till sin loeal ganska tjenhga åbyggnad, med ej så
betydlig kostnad, inredas rum för de 3 ofrälse Ståndens
Plena, Canslier och Klubbar samt för de Utskott,
som nu sakna egna bestämda rum.
Utskottet, som, lika med Motionärerne, nogsamt
insett och erkänt angelägenheten deraf, att, i och för
Riksdagarne här i Hufvudstaden, R. H. St:r må kunna
disponera en egen tjenlig och välbelägen local, der,
ej mindre Samlings- eller Sessionsrum må kunna anvisas
åt de 3:ne ofrälse RiksStånden jemte rum för
deras Canzlier och Archiver, än äfven rum för de
R. St:rs Utskott, hvilka, vid hvarje Riksdag, ovilkorligen
skola tillsättas, men nu sakna egna bestämda rum,
bar företrädesvis fästat sig vid Hr Prosten Östbergs
förslag, enär detsamma skulle kunna snart och utan
serdeles eller betydlig kostnad, bringas till verkställighet.
Och för att, i afseende på den af Hr Prosteu
föreslagne local, inhemta närmare upplysning, huruvida
den för ändamålet vore tjenlig, har Utskottet
communicerat motionen Hrr Fullmäktige i RcgsConloiret,
med anmodan, att öfver den å Contoirets fasta
Egendom befintlige åbyggnad låta författa ordentliga
grundritningar, serskildt för hvarje våning, samt dermed,
jemte eget utlåtande öfver Motionen, till Utskottet
inkomma.
I anledning häraf hafva Herrar Fullmäktige låtit,
utaf de planritningar öfver R:g:sContoirets Egendom,
s58 Slats-Utskoliels
hvilka finnas bland de till gamma Egendom hörande
Handlingar, taga sådane Copior, sorn Utskottet begärt,
samt å de samma äfven låtit utmärka de förändringar
Hrr Fullmäktige ansett nödige, för altgöra huset tjenJigt
till det föreslagne ändamålet; — vid hvilka ritningars
öfverlemnande Hrr Fullmäktige anfört, att, efter
de samraas föranledande, således befinnes, att i Våningen
En Trappa upp från gatan blifver tillgång pä
ett rum till höger, örn 34 J;dels alnars längd och 12
alnars bredd med fyra serskildte dertill hörande mindre
runi, och till vänster ett rum 22 £ alnar långt och
11 alnar bredt, äfven med tillhörande fyra mindre
rum: Två trappor upp blifver till höger: ett rum
34 3 alnar långt och 12 alnar bredt med tillhörande
3:ne rum, och till venster: ett rum 22 \ alnar långt
och 11 alnar bredt med fyra mindre rum. Båda dessa
våningar äro 5’ alnar höga. — Tå nedra, bottnen
finnas i3 serskildta rum, hvilka, jemte de i båda FlygJarne
befintlige 25 rum, böra blifva för Utskotten med
deras Afdelningar och Canzlier tillräckliga; hvarförutan
finnas serskildta rum, så väl för personer, som böra
hafva vård om Egendomen, sorn för flera Vaktbetjente;
men någon utväg till rum för Klubbar finnes icke
annorlunda, än genom nybyggnad, på nedra gården,
kvilken dock skulle blifva ganska kostsam, enär hela
grunden dertill måste pålas, och skulle, enligt ett bifogadt,
af Commissarien och Riddaren Ek upprättadt
Förslag , kostnaden för de ifrågavarande förändringarne
komma att uppgå till Ellofva Tusen Två Hundra
Tjugonio (11,229) R:dr 36 sk. B:co, hvilken summa doek
Betänkan cl en, 3V:o 204. 25g
kori komma att något ökas, om de murar, som skola
borttagas, föranleda nya bjelkars inläggning, hvilket nu
ej kan förutses. — Af allt detta hafva Hrr Fullmäktige
ansett det vara ådagalagdt, att R;g:sContoirets Hus
är till det ifrågavarande ändamålet fullkomligen tjenJigt
och användbart, samt att kostnaden för de nödige
förändringarne blifver ganska obetydlig i jemnförelse
med den minskning i Riksdags-utgifterne, som
framgent är att påräkna, genom besparing af Hushyror.
Utskottet har, efter anställd noggrann granskning
af förrberörde ritningar öfver rummen i RtgrsContoirets
Hus, dem Utskottet äfven besett, funnit sig kunna
och böra instämma med Hrr Fullmäktige deri, att
detta Hus är ganska tjenligt och tillräckligt, att inrymma
de 3:ne ofrälse RiksStånden med deras Canzlier
och Archiver, äfvensom derstädes finnes, utom
Plenirum för StatsUtskottet, tillgång på tillräck lige
rum för följande Utskott, nemi. Constilutions-, Bevillnings-,
Lag-, Allmänna Besvärs- och Ekonomi- samt
ExpeditionsUtskotten. — Dessutom kunna, såsom hittills,
Embetsrum anvisas för R. St:rs Justitieombudsman
samt de personer, hvilka skola hafva inseendet
Öfver, och vården om Huset. Men hvad angår RiksStåndens
Klubbar, så finnes uti RtgtsCantoirets nuvarande
Byggnader för dem intet utrymme; utan lärer
R. St:rs, i anledning af Utsk, Bet. N:o 40, redan fattade
Beslut uti detta afseende böra gå uti oförändrad
verkställighet.
Sådan har Utskottet funnit beskaffenheten af R:g;sContoirets
Hus; och, för att vinna närmare upplys
-
26» Stats-U tskottets
ning, huruvida, i händelse R:g:sContoirets förflyttning
till annat ställe skulle komma i fråga, de på GeneralAssistanceContoirets
local varande Byggnader kunde
till R:g:sContoirets inrymmande begagnas, samt ungefärliga
kostnaden för Byggnadernes inredning till ett
sådant ändamål, har Utskottet öfver dessa 2:ne omständigheter
infordrat utlåtande af förrbemälde Commissarie
Ek, sora, i följd häraf, uti afgifvit Memorial»
ej allenast fullständigt utredt, att uti GeneralAssistanceConloirets
Hus kan finnas tillräcklig tillgång på alla
de rum och lägenheter, som R:g:sContoiret, i och för
de befattningar, hvilka nu äro åt detsamma uppdragne,
möjligen kan komma att behöfva, utan ock bifogat
ett af honom upprättadt förslag öfver ungefärliga
kostnaden till inredningen af AssistanceContoirets Hus
för begagnande af R:g:sContoiret, och hvilken kostnad
är uti förslaget upptagen till 3970 R:dr 20 sk. B:co.
Vid dessa sålunda utredda förhållanden, och då,
enligt R. II. Sttrs vid innevarande Riksdag fattade beslut,
GeneralAssistanceContoiret skall i början af år
i833 aldeles upphöra, har Utskottet icke tvekat
tillstyrka R. II. St:r att besluta,
i!o att RiksgäldsContorets på Riddarholmen belägne
Hus, efter verkställd ändamålsenlig inredning, i närmaste
öfverensstämmelse med förut åberopade planritningar,
må upplåtas och begagnas:
a) till Samlings- eller SessionsRum för de 3:nc
ofrälse RiksStånden, samt för lerås Canzlier och
Archiver.
Betan kander), N:o ao5. 261
b) Till Pleni-Rum för StatsUtskottet, såsom
hittills; till SessionsRum, Canzlier och Arcliiver för
Constitutions-, Bevillnings-, Lag-, Allmänna Besvärs-
och Ekonomi- samt Expeditions-Utskotlen.
c) Till EmbetsRum, såsom hittills, för R. St:rs
Justi tiaeOmbudsman.
d) Rum till de personer, hvilka skola hafva
inseendet öfver samt vården om Huset.
2:0 Att H:rr Fullmäktige låta, på RäksgäldsConloirets
bekostnad, besörja om Rummens inredning och aptering
samt inköp af erforderlige Meubler och loven
tariipersedlar.
3:o Att derest emellan Riksdagarne, någon eller någre
Commite'er af K. M:t i Nåder varda tillförordnade,
för hvilka erforderlige Rum uti Kronans Hus icke
öro att tillgå, måga sådane, uppå K. M:ts Nådiga
tillkännagifvande härom, till begagnande af desse
Commite'er uti ifrågavarande Hus hyresfritt begagnas,
men med de vilkor, som för öfrigt af Herrar
Fullmäktige bestämmas.
4:o Att deremot skola de för RiksgäldsContoiret beliöflige
Rum och Lägenheter få disponeras uti GeneralAssistanceContoirets
Egendom , i hvilket hänseende
H:rr Fullmäktige skola ega , att på RiksgäldsContoirets
bekostnad, låta besörja om rummens ändamålsenliga
inredning.
Skulle R. H. St:r finna för godt bifalla hvad Utskottet
sålunda föreslagit och tillstyrkt, torde Utskottet
få sig uppdraget, att lemna H:rr Fullmäktige i
RiksgäldsContoiret, till efterrättelse och verkställighet,
7fn Stats-Utskottets
del af Beslutet, ined erinran, att inredningarne i båda
Husen bora företagas så tidigt, alt allt må kunna
rara uti behörigt skick, innan R. H. Stir till nästa
Lagtima Riksdag komma att sammanträda.
Stockholm den 3 Julii 1829.
Nio 205,
Berättelse om Velkstältl granskning af PostVerkets
förvaltning år 1826, samt Utlåtande
öfver åtskillige af 1825 och 1827 årens
B. St:rs Revisorer framställde omständigheter.
(R:gs-A.)
5. ..
Sedan Utskottet fullgjort sitt uti Grundlagen stadgade
åliggande att granska den del af SlatsVerkets tillstånd
och förvaltning för år 1826, som utgöres af
PostVerket, får Utskottet nu framställa resultatet.
Från år 1825 balanceradési
Postverkets Fordringar ,. . R:dr i35,44&38. r,
Postverkets Skulder „ 38,725.'r4-9-
Räkenskaperne för år 1826 Utvisa:
Ingående Balaiice från år 1825 .... R:dr 38,725. 14-9*
Utgifter!
till Aflöningar för PostStaten
Ridr 31,589: 24.5.
För Postillo
ner
. .. R:J‘ _^ijM-44Tt96;43.9.
Transport 44»J96:43- 9- 38,725: 14- 9-
Betänk anden, N:o 2u5.
Transport 44j 19^1 4^. 9.
Ljuspenningar
1,343:44- ~
Till Postförare 35,011.‘ 14. 8.
SjÖpostfarten till Gottland 2,606: 32. -  Utrikes Brefvexlingen... i32,8o8: 29. 6.
Norrska Postens förskaffande
.
Diverse och tillfälligt...
Telegraf-Inrättningen ...
Roteringsersättningar ...
Hushyror
Restitutioner 3
Afskrifningar J
Revisionsprocent
Ersättning för recommen
derade
Bref
Lörietillökniug
Gratificationer
-
Pensioner
Nådår och Begrafningshjelp
Lefvereringar till K. RänteKamrnaren
År
1826
R.‘dr 62,947:4^- 4*
År 1827  ,, 39,272: 10. 1 r,
Balance till år 1827
Summa
4,384: 25, 2.
6,631: 14. S,
G40: 24. -  867: 34. 6,
18: 16. -
682: 42.6.
376: 28. 6,
278: 5. -  666: 3a. -  369: 21.4»
2,496: 25. 7.
1,069: 5. 4.
265
38,725: 14. 9.
934,449* 6- 6.
102,220: 6. 3,
161,875: 7. 9.
537,269 15. 3.
264 Stat. s-Utskottet*
Hvaremot Debet upptager:
Ingående Balance från år 1826.... R:dr 135,44®- 38. i.
Inkomster:
Af Inrikes Brefvex
lingen
R:dr ig5,4i3:4o- *
af Utrikes Dito ... „ i6t,756: i 5. 6.
af Fraktmedel  „ . 3,762:39.11.
.
Extra Ordin. Uppbörd
„ 863: 2. r r.
Bötesmedel  „ 23g: 16. 8.
Anrnärkningsmedel . „ 1,317: - n. . Ig< M<
Balance till år 1827  38,468: 25. 3
Summa 537,269: 35. 3.
Behållna Inkomsten för året, vid 1823 års Stats
reglering
påräknad till 116,322 R:dr 33 sk. 4 r:st. har
således utgjort R:dr 128,go5: i3. 5.
hvaraf dock endast influtit uti K.
RänteKammaren  ,, 102,220: 6. 3.
Det öfriga •  „ 20,685: 7. 2.
har ingått uti Balancerne till nästföljande år.
Inkomsterne hafva således bordt uti det hela lemna
ett öfverskott af R:dr 12,582: 28. 1, men hafva
egentligen för Cassan utfallit med en brist af R:dr
14,102: 27. 1.; hvilken brist bör beräknas ytterligare
ökad genom Indeldta Löners utgående från StatsVerkets
öfriga tillgångar med R:dr g4: 32. 6. Bristen uti
påräknade netto-behållningen blir således, noga räknadt,
R:dr i4>'97: 1 •• 7-
Krigs
-
Betänkan den» N:o 2o5. a65
Krigsmanslnisets Centonal har derjemte utgjort R:dr
33o: i5. 2.
Till år 1827 utbalanceras*
Postverkets Skulder:
Öfverlefvereringar från PostCöntoiren de äldre
åren. R:dr 357: i3. 5.
för år 1824 ... 1 i .... . ,, 33: 10. g.
sedan äldre åren uti Pommern ,, i,5g2: 33. 10.
för anskatfade Ångfartyg ... „ 25,6o4“ i5. —1
äldre besparingar på utgiftstitlar ,, 10,873: 29. 1.
Gentonal-medel. ........ „ 7: 19. 2.
Summa 38,468: 25: 3.
PostVerkets Fordringar:
Gamla , behörigen bevakade . . .
R:dr
6,006: 34. 3.
för sednare år dito dito ....
789: 7. 4.
för nästförflutne år .........
>>
162: 42. 6.
för år 1826 ej lefvererade Postmedel
354= 4. 6.
sedan äldre åren i Pommern . . .
!*
9,739: 17, ir.
på åtskilligt sätt för längre tid till-
baka tillkomne
>)
10,292: 29. -
sedan förra åren, förskott för Ry-
ska och Finska PostAmten . . .
})
3,846: t. 2.
för året, förskott för dessa PostAmt
»
9,98.1: — 3.
Äldre fordran hos Norrska Post-
Verket
16,485: 34. 2.
åtskilliga förskott .
i’
17,294: 33. n.
förskott till köp af Ångfartyg . . .
74,087: 3g. 5.
uti Lindbergs Conen rsMassa ....
5 >
12,170: 28. -
uti Påhls Sterbhus
99
160: 23. 4.
Summa R:dr
1(11,870; 7. q.
3 B.
18"
i66
Stats-Utskott ets
Räkenskaperne äro med mycken ordning förde,
öfverensstämma med af K. M:t fastställde Stater, samt
äfven med RiksHufvudboken, när den skillnaden iakttages,
att Postverkets Räkenskaper upptaga, såsom
Postverkets medel, allt hvad som i och för löpande
året ut- eller ingår för Postverkets räkning, hvaremot
i RiksHufvudboken åtskillige mindre summor hänföras
till andra Uppbörds- och XJtgifts-titiar, såsom
t. ex. Ob servationsmedel, Restitutioner ni. fl.; äfvensom
att uti RiksHufvudboken balanceras de lefvereringar,
hvilka ägt rum efter den sista December och
hvilka åter uti Postverkets Räkenskaper såsom lelverering
afföras. RiksHufvudboken utvisar således i vissa
fall genom de balancerade förskottens upptagande
såsom en ökad Postverkets tillgång för året, en större
behållen inkomst än den verkliga, enär det ökade
forskotts-beloppet uti påföljande års Räkenskaper förvandlar
sig till bestämd utgift.
Eland utbalancerade fordringar innefattas de äldre,
så väl i Sverige, som uti Pommern, hvarom Utskottet
uti Betänkande N:o 62 förmält sig yttrande
skola afgifva efter en af Räkenskaperne inhemtad närmare
kännedom om saken.
R. St:rs år 1827 församlade Revisorer hafva, i afseende
på äldre fordringarne uti Sverige, uppgående
år i8a5 till 6,422 R:dr 23 sk. g rtst., anmält, att åtgärderne
till dessa medels indrifvande visat sig föga
verksamme, och ansett ”nödigt att R. St:r hos K. M:t
Betänkanden,, N:o 2o5. 267
”i underd. anhålla, det en serskild utredning må före”tagas
till utrönande, huruvida tillgång för nämnde
”fordringars utbekommande finnes eller afskrifnieg der”före
kan blifva oundviklig.”
ÖfverPostDirectionen har uti underd. Utlåtande
af den 21 Junii 1828 upplyst, att af förenämnde medel
år 1826 blifvit inbetaldte .... R:dr 4>8: 27. 6,
(Räkningarne utvisa ^7. 6.)
Åf det återstående ärt
ännu beroende på utredning, hvartill
åtgärder äro vidtagne ..... „ 3,317: 33. 8.
att anmälas till afskrifning ...... ,, 161: 20. 8.
f. d. Consuln Gloerfeldts Balance,
hvartill tillgång saknas
. „ 2,024: 32. ir,
R:dr 6,422: 23. 9.
Af de på utredning beroende medel , hafva
väl åtgärderne i afseende på 2!ne poster, tillsam
mans
utgörande 239: 28. 3., visat sig så litet verksamme
, att ifrån den dag Konungens Bef:bde blifvit erinrade
meddela upplysning om hvad till målens fullföljande
blifvit tillgjordt, nära 8 år åtgått intill den,
då ett sådant svar å denna erinran ankommit: att vederbördnde
Magistrater blifvit anmodade öfver förhållandet
meddela närmare besked ; men Utskottet anser
dock icke detta förhållande vara nog vigtigt, för att
böra gifva anledning till formerande utaf en serskild
utredning i och för dessa Balancer, enär de öfrige behörigen
blifvit handlagde och Utskottet bör äga skäl
förmoda, att Vederbörande hädanefter icke lära un
-
aG8
Stats-Utskottets
derlåta alt fullgöra hvad till deras Embetsbefattning
hörer.
R. St:rs Revisorer för år 1827 hafva dernäst framställt,
att ”Besparingar på åtskillige UtgiftsTitlar från
”äldre tider till ett belopp af 10,873 R:dr 29 sk. 1
"r:st. och utbetalningar öfver Stat, äfven längesedan
”tillkomne, utgörande 10,292 R:dr 29 sk. finnas år från
”år balancerade, de förre såsom Kronans skuld och de
”sednare såsom Kronans fordringar; men då dessa poesier,
härledande sig ifrån förra Räkenskapsformer, icke
”i någon nion inverka på PosLVerkets ställning eller
?’Cassa, synas dessa begge summor böra från Räknin”garne
uteslutas, lill undvikande af Räkenskapernes onö”diga
vidlyftighet.”
Utskottet har af Räkenskaperne samt af ÖfverPostDirectionens
underd. Utlåtande af den 21 Junit
1828 funnit, att den såsom StatsVerkets fordran balancerade
summa af R:dr 10,292: 29. -
utgöres utaf:
Utbetalningar utöfver 1812 och i8t3
årens Stater för materiella utgifter
„ 3,524: —-
förskjutne medel till resekostnad . . : 22. -
Postmedel, ej Iefvererade från Finska
PostContoiren  ,, 6,711: 6. t.
Summa R:dr 10,292: 29. -
Då de sistnämnde R:dr 6,711: 6. 1. vid Liqvidationen
med Kejserliga Ryska Regeringen icke blifvit till
Betänkandet), N:o ao5. 26g
betalning godkände och förhållandet med de öfrige utaf
Revisorernes med ÖfverPostDirectionens Utlåtande
och med Räkenskaperne öfverensstämmande anmälan
ar tillräckligen upplyst, så får Utskottet vördsamt
tillstyrka R. St:r.
att hos K. M:t i underd. begära Dess Nåd. befallning
till vederbörande <att utur Postverkets Räknitr»
gar afföra så väl sistnämnde, såsom fordran balancerade
summa af R:dr 10,292: 29., som den förstnämnde såsom
skuld balancerade summan af R:dr 10,873:2g. 1.
§• 4-
R. St:rs Revisorer år 1827 hafva äfven tillstyrkt
underd. anhållan om undersökning och utredning af
förhållandet med de, såsom fortsättning under många
förflutna år, balancerade Statens fordringar hos åtskillige
Postmästare uti f. d. Svenska Pommern, tillhopa
utgörande R:dr 9789: 17. 11 samt med de åtskillige
Statens skulder till Postmästare uti f. d. Svenska Pommern,
tillhopa utgörande R:dr 1,592; 33. 10. ÖfverPostDirectionens
und. Utlåtande af den 21 Juni 1828 upplyser,
att den såsom Statens fordringar balancerade summa,
beslår till större delen af sådane utbetalningar från PostConloiren,
som grunda sig på Stat och Författningar,
men hvilka likväl, såsom ej verificerade, under tiden icke
kunnat affö ras; varandes likväl nu mera sådane handlingar
införskaffade, hvarigenom möjligt blir att upprätta den
erforderliga slut-liqvidationen, som uti 1828 års Hufvudbok
kan ingå; äfvensom detta Utlåtande upplyser,
att af Statens skuldsumma största delen eller
R:dr 1571: 20. 5. är aflöningsbrist för år i8i5, som
27°
Sta ts^Ut skottets
af Pommerska Kammaren blifvit förskjuten, och hvilket
kommer att intagas i förenämnde Liqvidation,
samt att resten R:dr 21: i3. 5. är öfverlefvereringar.
Enär Utskottet af förestående ÖfverPostDirectionens
Utlåtande bör äga skäl förmoda, att ändtlig utredning
af dessa Balancer kan blifva verkställd utan
någon åtgärd från R. Sttrssida, så anser Utskottet sig
Uti detta afseende icke böra tillstyrka R: St:r annat än
underd. anhållan hos K. M.t om bestämmandet af,
och kungörandet om, en viss prsescriptionstid , för
bevakandet af den fordran enskild raan kan anse sig
bos Staten äga för skedd öfverlefverering af de serskilda
3:ne poster, som tillsammans utgöra sistnämnde
summa R:dr 21: 13, 5.
I afseende på de årliga Pensioner, hvilka blifvit
anvisade å Postverkets Botes- och Observations-medel,
får Utskottet anmäla: att deras belopp under året utgör
R:dr 1,146: 44m att dylika anordningar ursprungligen
härleda sig från en tid, som föregått närvarande
Statsskickets tillvaro, och att föregående R. St:r
icke ogillat formen för dessa dispositioner. Utskottet
anser således ingen anmärkning böra äga rum i afseende
på det förflutna, och är derjemte af den tanka,
att något ytterligare stadgande för framtiden icke
för närvarande af omständigheterne påkallas, enär anordninganie
ära inskränkte inom det belopp sora hittills
för sådant ändamål använde tillgångar medgifva;
samt dessutom den utväg för pensionering, som den i
sednare åren inrättade CivilStatens PensionsCassa lem
-
5.
Betänkande n, N:o 2o5. 371
nar, måste minska antalet Pensions-berättigade af de
förut till delta andamål ensamt afsedde medel.
§• 6.
Bland ännu balancerade äldre fordringar är en
summa af R:dr 16,485: 34- 2. upptagen såsom Svenska
Postverkets fordran af det Norrska, och hvilken
fordran härleder sig fran ett af det Svenska beräknadt,
men af det Norrska bestridt porto-belopp för
Norrska Bref till och från Altona. Målet beror på
Nåd. pröfning af K. M:t; och sorn Utskottet anser angeläget
att denna betydliga Balance-post må snart afgöras,
tillstyrker Utskottet:
att R. St:r uti underd. skrifvelse, må hos K. M:t
anhålla att detta mål med det snaraste varder definitivt
afgjordt.
§• 7-
Under loppet af året 1826, bar PostVerket fått
vidkännas en ansenlig förlust derigenom, att dåvarande
Svenska Consuln i Helsingör Lindberg underlåtit,
att till K. Danska PostVerket aflefverera en summa
af R:dr 12,170: 28., hvilken i vanlig ordning, till honom
var remitterad, för att ersätta detta PostVerks
kostnad vid Svenska Utrikes Postens förande genom
Danska Staterne; och hvarefter Lindberg uppgifvit sin
stat. Åtgärder äro vidtagne till bevakande af den sålunda
uppkomne Postverkets fordran, och har K. M:t
sédermera täckts föreskrifva en sådan ordning med dylika
liqvider, att all förlust i detta afseende för närvarande
för PostVerket är förebygd.
272
S tats-Utskottets
§. 8.
Sedan sista Riksdag har Utrikes Postgången blifvit
lättad samt mera beqvämt och säkert inrättad genom
ett regelmässigare oah skyndsammare förskaffande
från Ystad till Pommern; och anser Utskottet, att
de kostnader, som i detta afseende blifvit gjorde för anskaffandet
af Ångfartyg, ehuru betydlige, likväl varit
ändamålsenligt och nyttigt använde; äfvensom att den
nya inrättningen uti längden skall medföra en gifven
Ekonomisk fördel.
De uti R.äkenskaperne under rubrik för Ångfartygs
anskaffande ännu balancerade summor kunna hvarken
såsom tillgång eller skuld vidare påräknas; men äro
fortfarande uppförde på sådant sätt, derföre att liqviden
derom ännu ej blifvit definitivt afslutad hvarken
med K. Preusiska Regeringen eller den person, som
Jefyererat Ångmachiperne,
Utskottet anser sig' böra inberätta för R. St:r,
alt, under loppet af år 1826, äro af K. RI:t vidtagn6
åtskillige anstalter till befordrande af serskilda Landsorters
regelbundna communication genom Postväsendet.
3;ne nya PostContoir äro inrättade, nemi.: Trel_
leborg, Motala och Alltorp på Dalsland, och postgån
gen
emellan Örebro och Nyköping sker nu 2 gånger
i hvarje vecka. Derjemte har K. M:t, under den i5
November, Nådigst anbefallt ÖfverPostDirectionen att
uppgöra förslag till förnyad, fullständig reglering af
Postgången inom Riket i allmänhet. Den 3 Julii 182g.
Beta» kandcn, N;o 206.
N:o 206.
Ullålande, i anledning af väckte frågor om
Boställen för Häradshöfdingar eller ersättning
åt dem som deraf äro i saknad samt
angående inköp af Krono-Skalte-Hemmanet
Holm i Norra Helsingland, för alt till Boställe
för Häradshöfdingen, Kronofogden och
Häradsskrifvaren derstädes användas. (U.-A.)
Genom serskildte ProtocollsUtdrag har Hedervärda
BondeStåndet till Utskottet remitterat nedannämnde
RiksdagsFuIlmäktiges Motioner, nemi.:
1:0 Af Anders Andersson från Skaraborgs Län,
som anfört, att Kållands, Barne, Ase och Wiste Häraders
Domsaga af nämnde Län, ehuru för Domhafvanden
en bland de mest besvärliga i hela Riket, i anseende
till de många Urtima Ting och andra lönlösa förrättningar,
som der förekomma, saknar Boställe till förbättrande
af dess Domhafvandes lönevilkor; och då,
inora Domsagan funnes åtskillige indragne Boställen
vid Adelsfane-ltegementet, har RiksdagsFullmäktigen
hemställt, att ett sådant, utan betydlig förlust för
Kronan , måtte till Häradshöfdinge-Boställe varda anslaget,
serdeles som han ej kunde föreställa sig, att
någon Domsaga finnes, hvarest göroinålen äro så trägne
och besvärlige samt inkomsterne så ringa, som ifrågavarande.
2:0 Af Jacob Peter Anderssom från Östergöthlands
Län, som, under andragande att Göstrings och Aska
274 Stats-Utskotlets
Häraders Domsaga inom berörde Län, innehållande
nära nio mil i längden med omkring 700 hela hemman
och en mängd Militaire Boställen, gifver Domhafvanden
en trägen tjenstgöring, i hvilken han året
igenom måste begagna Skrifvarebiträde af tre Personer,
till hvilkas aflönande jemte dess egen tarfliga försörjning,
PenningeLönen 75 R:dr samt Sportelmedlen
äro knappa; hemställt, att bemäldte Domhafvande»
som med nit och drift sköter dess kall och Allmogen
med mogna råd städse lillhandagår, ej längre måtte
vara i saknad af Boställe och hvartill Motionären föreslår
någon af de inom Domsagan passande KronoLägenheter,
nemligen: antingen Fohlhagen, en Kronoskog
med Skogvaktaretorp och en Krono-Äng , Bränningen,
tillsammans, eller någon del af Bispmotala
Kungs-Ladugård, eller ock indragna Bostället Blickenstad,
sedan Arrende-Contracterne derå upphört samt
Häradshöfdingen emellertid af andre Kronans Räntor
eller KronoTioode erhålla ersättning; hvarjemte bemäldte
RiksdagsFullmäktig uppgifvit, att meranämnde
Domsaga, sammanhängande med Lysings och Dahls
Härader, till en enda, år 1747 blifvit frånskiljd Bostället
Hageby Storgård, som indrogs och försåldes
till Skatte, hvarefter Domsagorne år 176a blefvo åtskiljde;
men som nämnde Boställe under tiden blifvit
löst till Skatte, förblef ock Domsagan ulan Boställe
och Domhafvanden fick bibehålla endast penningelönen
, samt att uppå underd. ansökningarom återgående
af fordna Bostället Hageby eller erhållande åtminstone
af Räntan deraf, intill dess annan odisponerad Krono
-
Betankanden, N:o 206. 2^5
Lägenhet kunde anslås eller ock annan KronoLagenhet
för Häradshöfdingen anvisas, afslag följt; hvadan och
då Kronan en så lång tid tillgodokonimit Skattelöseskillingen
för nteranämnde Boställe och ersättning för
detsammas, vid andie förhållanden, skedde indragning
skäligen bör gifvas , samt Rikets år 182a församlade
Ständer föreslagit, att en reglgring med Kronoskogar,
Allmänningar och indragne JägareBoställen måtte vidtagas
samt desamma upplåtas till Boställen för Domare
och KronoBetjente å de orter, der en sådan förmon
för dem saknas, i anledning hvaraf K. M:t, genom
Nåd. Skrifvelse till Dess och Rikets KammarCollegium,
skall förklarat, att frågan härom, efter vederbörandes
hörande, skulle ankomma på vidare underdånig anmälan;
så ansåge Riksdagsfullmäktigen utsigt sig visat
för meddelande af samma ersättning.
3:o Af Börge Börgesson från Hallands Län, innefattande
hemställan, att då många Häradshöfdingar
befinna sig i saknad af BoställsHemman, hvaremot andre
åter, deribland flere med vidsträckta och förmånliga
Domsagor, innehafva ganska betydliga Boställen,
som på intet sätt kan anses jemnadt genom de i3R:dr
16 sk. B:eo Staten, såsom så kallade Boställspenningar,
lill de förre årligen består, och en sådan olikhet
i vilkor, inom en och samma Embetsmannacorps,
hvars alla medlemmar bestrida ett vigtigt och ansvarigt
kall med mångfaldiga lönlösa, besvärliga och
kostnader medförande tjensteförrättningar, icke synes
förenlig med den omvårdnad för desse Embetsmäns
oberoende ställning, som åligger Staten derest den och
2.7 6 Stats-U tskottets
Allmänheten skola ega rättvist anspråk å deras oafbrutna
nit och osparda krafter; samtelige ej med BoställsHemman
försedde Häradshöfdingen må hugnas
med en till 333 R:dr 16 sk. Bauco förhöjd Lön, att,
likasom den nuvarande, i ett för allt qvartaliter anslås
och utgå af Statsmedlen ifrån oell med nästinstundande
års början; och
4:o Af Eric Persson och Lars Larsson från Gefleborgs
Län, hvilka anfört, att, ehuru genom K. Br.
den 20 April i683, Häradshöfdingarne erhållit den
försäkran, "att de böra med ett godt och beqvämt
Hemman till Boställe i hvarje Jurisdiction varda försedde,
hvilka allt framgent blifva DomareSäten och
aldrig hvarken genom köp eller skiften, fast mindre
genom donationer skola dragas derifrån;” och i följd
häraf Landshöfdingarne uti den för dem ännu gällande
Instruction af den 4 Nov. 1734 blifvit anbefallde,
”att tillhålla Häradshöfdingarne, hvilka, på det Rättsökande
icke må med kostnad, hinder och tidspillan ,
besväras att resa lång väg efter Stämningar, blifvit
med visse Hemman till Boställen försedde, att vistas
på berörde sig anslagne Gårdar,” samt författningarne
således bestämma icke allenast, att Häradshöfdingarne
bora förses med Boställen, utan jemväl antyda,
alt de verkligen blifvit dermed försedde; har likväl
under de 145 år, som förflutit ifrån den tid ofvan
förstberörde Nådiga Bref emanerade, Häradshöfdingen
i Norra Helsinglands Domsaga hittills ej
kommit i åtnjutande af denna honom och hans Embetsbroder
tillagda förmån, hvilken omständighet bå
-
Betänk an den, JY.o aofi. 277
de för honom sjelf och den rättsökande allmogen varit
af destomera menligt inflytande, som, utom det
att den förres inkomster betydligen minskats genom
nödvändigheten att hyra bostad, det många gånger varit
underkastadt de största svårigheter för honom att
få hyra en tjenlig local inom Domsagan och afseende
icke kan hafvas derpå, att en sådan local ei hålles midt
i Domsagan eller i ändan deraf. Och då ifrågavarande
Domsaga icke är af mindre omkrets än 12 mil
hvaraf mehn åstadkommits för de rättsökande som ofta
nödgas resa 8 å 10 mil, för att inlemna Stämningar,
erhålla vederhäftighetsbevis m. 111. samt Domböcker
och öfrige EmbetsHandlingar äfventyrat både förskingring
och annan skada derigenom, att de flyttats till olika
ställen; vore lätt att inse hvilket mehn af allt detta
uppkommit, under villrådigheten huru den af verkligt
behof påkallade Boställs-anskaffningen skulle kunna
tillvägabringas med den minsta kostnad för Slaten,
hafva likväl ortens önskningar i sådant afseende
blifvit mötte af den enskildta välviljan genom Assessoren
Joh. Löflings anbud af sin Egendom, KronoSkatteHemmanet
Holm, N:o 3, nära ett Mantal, att till
framtida ,Boställen för Häradshöfdingen, KronoFogden
och Häradsskrifvaren i orten upplåtas för en summa
af 7000 R:dr R:co, deraf Löfling sjelf såsom gåfva anordnat
f-:del, så att lösesumman endast skulle komma
att bestiga till 4666 R:dr 32 sk. nämnde mynt; och
som samma köpeskilling vore högst billig samt Egendomens
läge och beskaffenhet äro i alla afseendén fördelagtige
till nämnde Embets- och Tjenslemäns Bc
-
278 Stats-U t s k o 11 e t s
ställen och KronoFogden samt Häradsskrifvaren jemväl
deraf äro i behof; hafva bemälte PuksdagsFullmäktige
tillika hemställt, alt sistnämnde Summa må för det
uppgifne ändamålet af Statsmedlen anslås; varande Assessoren
Löflings Motionen bifogade SaluBref af följande
lydelse:
Genom detta mitt öppna Salubref, gör jag Johan
Löfling allom velterligt att alldenstund , under min
Fyratioett-åra tjenstetid såsom KronoFogde i Noria
Plelsingelands Fögderi, jag erfarit huru, genom bär i
Orten saknade Boställen, för de civile Embets- och
Tjenstemännen, Domaren, KronoFogden och Häradsskrifvaren,
ej mindre desse, merändels vid Tjensternes
tillträdande i Orten främmande, mötas och ofta
hela tjenstetiden följas af bekymmer, kostnader och
skuldsättningar för att, efter besvärliga byresflyttningar,
omsider komma till någon egen säkrare Bostad,
än äfven Ortens Allmoge, då, utan afseende å dess
eller bemälde Tjenstemäns beqvämlighet, de sednares
bosättning måste sökas hvar häldst, närmare eller aflägsnare,
den kan erhållas, af långväga och besvärliga
resor hindras och betungas vid de angelägna Ärenders
uträttande hos desse Tjenstemän, som dageligen
förefalla, ej att förtiga osäkerheten af Embetshandlingarnes
dragande och flyttande än hit, än dit, i brist
af bestämde förvaringsrum, samt jag, som under min
långa tjenstetid, genom sparsamhet och indraget lefnadssätt,
förvärfvat mig KronoSkalteHemmanet Holm
N:o 3, örn Femton Öres- två Penningeland, särdeles
beqvämt till Boställen för nämnde Embets- och Tjen
-
Betänkan (len, N:o 20 6. 27g
stemän, beläget just uti den, eller Högs Socken, hvarest
de fleste KronoFogdens och Häradskrifvare!)! Indelningsgifvare
äro boende, i nuvarande Norra Helsingelands
Domsagans medelpunkt invid den allmänna
Landsväg, som från Öster till Väster genomskär Landet,
allaredan af särkild välvilja mot min närmaste
efterträdare i sysslan, nu tjenstgörande Herr KronoBefallningsmannen
Nils Lide'n skänkt och förärat honom
af mitt nämnde Hemman en del eller Fem Öres,
Nitton och ett Tolftedels Penningeland, men vid öfvervägande
af ofvanberörde oell flere olägenheter af
felande Boställen för denne Orts med nog svaga inkomster
tjenande bemälde Civile Embets-och Tjenstemän
, jag beslutat hvad länge utgjort föremålet för
mine, på den oemotsageliga erfarenheten, grundade
önskningar, att, såsom varande Enkeman och barnlös,
i denmon, som, utan förnärmande af andras rätt,
jag lagligen kan, afhjelpa för en kommande framtid
omförmälde olägenheter samt, förenande mine Arflagares
rättmätiga och billiga anspråk med den i Lag
förvarade, ej afsagde, rätt jag äger, att sälja min sjelfförvärfvade
Fasta Egendom till hvem och på hvad sätt
jag häldst behagar, innan jag kallas från mödornes
och bekymrens verld, där efter mig lemna en handling
af allmän rättvisa och min särskilda tillgifvenhet
det stånd, hvari jag genomvandrat en lång, omsorgsfull
och arbetsam lefnadsbana; Fördenskull, sedan
Herr KronoBefallningsmannen Liden, medverkande
till det goda ändamål jag åsyftar, frivilligt afsagtsig
berörde gåfva, emot det han i stället kommer af ne
-
280 Stats-Utskottets
danstående köpeskilling att undfå Två Tusende R:dr
Banco, och derest Allernådigst samt Högvederbörligt
bifall till BostälIs-inköp af StatsVerket för Häradshöfdingen
i Norra Helsingelands Domsaga, KronoFogden
och Häradsskrifvaren i Norra Helsingelands Fögderi
vid innevarande Riksdag, vinnes, upplåter och försäljer
jag härmedelst mitt ägande och med behörige
FångsHandlingar förvarade KronoSkalteHemman N:o
3 , om Femton Öres- och Två Penningeland i Holm ,
Högs Socken, med allt hvad dertill, uti jord, skog och
mark, mulbete, fiske, och fiskevatten, qvarn och
qvarnställe, hus och åbyggnader eller hvad det vara
må, nu hörer, af ålder lydt och hädanåt Lagligen
tillvinnas kan, för en modererad köpeskilling, stor
Sju Tusende Riksdaler i Svenska BancoSedlnr och på
det sätt, atti
Häradshöf dinge-Bostället kommer att utgöra Sex
Öresland och bestå af Lägenheten Hönåker benämnd,
med fyllnad i den jord, som derstädes brister lill fulla
Sex Öresland af Hemmanets andre derintill närmast
belägne Ägor, men utan annan Åbyggnad, än de i
Ägorna befintelige Ängslador:
KronoFogdeBostället, likaledes Sex Öresland, belägne
närmast intill och omkring Hemmanets Gård
och Åbyggnad, hvilken, af mig i Tiettiotre år bebodd,
skall enskiljd, utan rubbning eller vidare liqvid tillhöra
detta eller KronoFogdeBostället, samt
Häradsskrifvare-Boställetj utgörande de återstående
Tre Öres- Två Penningeland, bygges å Hemmanets,
>
® Betänkande,n, Nio 206. 281
hets, vid så kallade Balldra- eller Baldurs-Gatan, belägna
äga, med jord dertill, först Knngsgärdsinyran
och fyllnad efter Skatt vid Byggnadsplatsen, seda»
till Åker åt detta Boställe, i nion af dess Skattelal ,
beräknats antingen af den , som Hemmanet tillhörer,
undantagande Bönåker , som från IläradshöfdingeBostället
icke skingras, eller ock annan passande lägenhet,
som till Åker göras kan; Börande, efter desse
grunder, genom Landtmätare i vederbörlig ordning,
hvardera Boställets lätta tillhörighet, efter deras bestämda
Skatteta! , uti Inrösnings- och Afrösningsjord ,
i möjeligaste beqväma och minst spridda Läge för
hvardera Bostället, skiftas och utbrytas, att, jemte
Boslällenens besittningstagande af deras Innehafvare,
verkställas antingen medan jag lefver, när jag Egendomen
afträda vill, eller ock genast efter min död, vid
hvilket endera tillfälle, Köpeskillingen bör af mig eller
Rättslnnehafvare få lyftas till det belopp, af Allmänna
Medel, med Två tredjedelar eller Fyra Tusende
Sex HundradeSextioSex Riksdaler, Trettiotvå Skillingar
Banco, som lätteligen komma att återstå sedan
jag, för att ännu ytterligare befordra, understödja
och, efter min förmåga, bidraga till det härmed åsyftade
lika för Embetsmännerne som Landet, nyttiga
ändamålets vinnande , beslutat och härmed förklarar,
att jag, af min öfriga tillgång, anordnar en
Summa af Tvåtusende Trehundrade Trettiotre Ridr
Sexton Skillingar Banco, hvarmed fyllnaden i ofvanutsalte
Köpesumma gäldas skall och utan någon slags
3 B. )q
9.82 Sta ts-Utskottets
afkortning utgå bör. Till yttermera visso bär jag
detta öppna Köpebref, i närvaro af tillkallade Vittnen,
egenhändigt underskrifvit och med mitt vanliga Sigill
bekräftat. Holm i Norra Helsingeland , den itsta
December 1828.
./. Löfling.
Sigill.
Till Vittnes:
Er. Schönborg, Joli. Gallstedt ,
Fahnjunkare. Krono Uppbördsskrifvare.
Eikännande Herr Assessor Löflings goda ändamål
med ofvanstående Salu Afhandling, förklare vi oss
dermed nöjde, utan hinder af oss på Fem öres Nitton
och ett tolftedels penningeland' af Holms Hemman
meddeldte GåfvoBref, som till ali verkan i denna del
kommer att upphöra emot det vi i stället undfå den
oss bestämda andel af Köpeskillingen eller Två Tusende
Riksdaler Banco. Glimsta den 1 December 1828.
N. Lidén.
Sigill.
A. M. Lidén.
Sigill.
Till vittnes:
Er. Schönborg, Johan Gallstedt,
Fahnjunkare. KronoUppbördsSkrifyarc.
Att förestående Afskrift är lika med det för mig
nppviste och egenhändigt undersk rifne Original-köpebref
betygar. Hudiksvall den 1 December 1828.
På Embetets vägnar
O. J. Lieberath,
Borgmästare.
Sigill.
Betänk anden, N:o 206. 2.83
Oell hafva, vid föredragningen inom Hederv. BondeStåndet
af förstnämnde 3:ne Motioner åtskillige Ledamöter
yrkat, att Boställen å Statens bekostnad, måtte
tilläggas de Häradshöfdingar, sorn deraf äro i saknad,
hvaremot andre åter dels bestrid t allt StatsAnslag
i denna del, dels ansett Fnnevånarne i Domsagan
böra inköpa Boställen, såsom i Blekinge tillgått, der
Häradshöfdingarne äfven varit i saknad af Boställen,
men sådane blifvit af Häradsboerne anskaffade.
Vid behandlingen af dessa frågor, har hos Utskottet
förekommit, att uppå vid 1817 och 181S årens
Riksdag väckte motioner om förbättrade aflönings-vilkor
för Häradshöfdingarne i allmänhet, dåvarande
Stats-Utskott uti deröfver gemensamt med Lag-Utskottet
afgifvet utlåtande af den 18 Mars sistnämnde år,
som af R. St:r bifölls, förklarat, att någon förändring
eller förbättring i Härädshöfdingarnes lönevilkor, som
i alla fall vore i ett jemförligt förhållande med hvad
Statens öfrige Embets- och Tjenstemän innehade, då
icke kunde i Statens belägenhet påtänkas, utan syntes
den tid böra afvaktas, då genom indragning eller
besparing af öfverflödiga Sysslor och Löner, tillgångar
måga kunna yppas, att utan Statens ytterligare
betungande, tillvägabringa ett annat löningssätt för Häradshöfdingarne,
om det af R. St:r ansågs nödigt; att,
i Anledning af Häradshöfdingen uti Näs oell Gillbergs
Härader af Wermland Nils Örtendahls till K. M:t ingifne
samt till StatsUtskottet remitterade underd. Ansökning,
att antingen något tjenligt Hemman måtte inlösas
till Boställe för honom, eller ock löneförhöjning
iB4 Stats-Utskottets
honom beviljas, emedan lian, såsom blott innehafvande
yS R:drs lön, men icke något Boställe, vore otillräckligt
lönad för egen utkomst och Skrifvares underhållande,
R. St:r uti underd. Skrifvelse af den g Maji
1818, till svar å den Nåd. Remissen yttrat, att då vid
1815 års Riksdag, R. St:r beviljade Löntillökning för
Civile Erabets- och Tjenstemän i allmänhet, R. St:r
funno, att ej någon med indeld Lön, boställe, löningsjord
eller ränta försedd Löntagare, skulle af samma
tillökning blifva delaktig, hvarföre och emedan Häradshöfdingarne
i allmänhet åtnjuta någondera af berörde
lönförmåner och dessutom uppbära expeditionslösen,
som år 1812 förhöjdes med 5o procent, desse
Embetsman, icke upptogos till förhöjning å sine Löner,
på hvilken grund och med afseende å Statens
förlägenhet, som icke medgåfve nya utgifter till förbättring
i Häradshöfdingarnes lönevilkor, R. St:r funno
sig icke kunna bifalla hvad Häradshöfdingen Örtendahl
sökt; och att af samma skäl StalsUtskottet,
uti utlåtande af den 21 Mars 1823, som Rikets då församlade
Sl:r godkändt, öfver RiksdagsFullmäktigen Anders
(Anderssons ofvanberörde framställning om inköp
af Boställe åt Domhafvanden uti Åse, Barne, Wiste
och Kållands Häraders Domsaga, icke eller ansett sig
kunna tillstyrka beviljande af något Anslag för nämnde
Häradshöfdings förseende med Boställe på Statens
bekostnad. Och har, i enlighet med hvad sålunda i
enahanda frågor förut beslutat blifvit,
Utskottet destomindre ansett sig kunna tillstyrka
It. II. St:rs bifall å de uti förstnämnde 3:ne pune
-
Betänkanden, N:o 2o5. 285
ter gjorde framställningar om Boställens anslående
eller ersättning åt de deruti omformäldte Häradshofding»',
hvilka af sådane äro i saknad, som många
andre med ringare Löneinkomster än desse försedde
Embets- och Tjenstemän icke äga hvarken
Boställen eller Inqvarteringsmedei, sig tilldeldte: af
hvilka anledningar Utskottet icke eller trott sig böla
ingå i pröfning af de i sammanhang härmed väckte
frågor örn disponerande af ofvananförde Lägenheter
till HäradshöfdingeBoställen;
Börande Utskottet tillika upplysa, alt de af RiksdagsFullmägtigen
Anders Andersson, såsom från AdelsfaneRegementet
indragne, uppgifne Boställen, afhvilka
han föreslagit, att någotdera malte till HäradshöfdingeBoställe
användas, äro, likasom alle öfrige Indelningar
och Boställen vid berörde Regemente, bestämda,
att, i mohn af ledighet ingå och användas för InvalidFondens
räkning, och således icke eller äro till
det uppgifne ändamålet disponible.
Hvad sluteligen beträffar den i sistberörde 4:^e
punct upptagne hemställan om inköp af Hemmanet
Holm, för att till Boställen åt Häradshöfdingen, Kronofogden
och Häradsskrifvaren i orten disponeras; sa
och enär det gjorde erbjudandet af nämnde Egendom
emot en nedsatt köpeskilling synes innefatta fördel
för K. M:t och Kronan, i förening med flere Tjenstemäns
förseende med Boställen, mot én ringa uppoffring
å Statens sida;
har Utskottet funnit sig äga skäl föreslå R. H. Sl:r
alt, jemte underd. anmälan örn förhållandet med
a86 Stats-Utskottets
ifrågavarande inlösen af Hemmanet Holm, hos K.
M:t i undcrd. anhålla, att detsamma må för Statens
räkning inköpas och till det uppgifne ändamåtet användas,
så vida, efter föregången piöhling af frågan
med de dertill hörande omständigheter samt sedan
vederbörande deröfver hörde blifvit, förrberörde
inköp finnes vara af den fördelaktiga beskaffenhet,
som här ofvan blifvit omförmäldt, i hvilken
händelse den belöpande köpeskillingen torde böra
bestridas af nu belintelige Öfverskotter ä StadsVerkels
Inkomster. Den i5 Julii 1829.
N:o 207.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Löners
anslående åt LandsFiscaler. (U.-A).
Uti ett till H. R. o. A. ingifvet samt derifrån lill
Utskottet remitterad t Memorial, har, af anledning,
att K. M:t, i Dess Nåd. proposition om StalsVerkels
tillstånd och behof, med Nådigt afseende å hvad Jt.
Sttr vid sista Riksdag sig derom utlåtit, föreslagit en
ny lönereglering för den så kallade LänsStaten, dit
LandsFiscaler lämpligast kunna hänföras, och på det
R. St:r jemväl må komma i tillfälle att behjerta belägenheten
för desse lönlösa t östeman, hvilkas umbärlighet
förgäfves torde i fråga ställas, då de äro
enda personer i Landsorterne, genom hvilka Jnstilian—
Cantzleren skall till verkställighet befordra K. M:ts
Nåd. befallningar, eller hvad han i grund af dess
Betänkanden, 3V:o 207. 287
Embete agtar nödigt föreskrifva , oberäkriadt LandsFiscalernes
egenskap af Allmänna Åklagare, deraf
bebofvet torde blifva ännu större, då åt minstone Kronofogdars
lika befattning hädanefter lärer blifva mera
sällsynt, Herr Klingstedt, G. F., hemställt, att Lön
för en LandsFiscal i hvarje Län till ett belopp af
a5o R:dr varder på Stat anslagen, och hvilken för
Länet föreslagne Lön, i händelse JustitiseCantzleren
skulle finna Länens vidd fordra flere Fiscaler, kunde
fördelas emellan de tjenstgörande Fiscalerne i hvarje
Län.
Som R. H. St:r hifallit Dess Allm. Besvärs- och
Oecon. Utskotts under den ig Januarii innevarande
år afgifne Utlåtande, N:o 33, hvaruti blifvit föreslaget,
att underd. anmälan bos K. M:t måtte göras om
indragning af LandsFiscalstjensterne vid nuvarande InneUafvärnes
afgång; anser Utskottet ock, i följd deraf,
att ifrågavarande motion bör förfalla.
Den i5 Julii 182g.
N:o 208-
Utlåtande, angående Allmänna Mo gazi n sin rättningens
förvaltning samt fortgången af detta
Verks utredning. ~ (I.-A.)
Då Utskottet, jemlikt dess åliggande och hvad uti
i5 §. af Betänkandet N:o 62, angående de sedan senaste
Riksdagen verkställda Revisionsförrättningarne ,
blifvit antydt, nu går att afgifva yttrande öfver All
-
288 Stats-Utskottets
männa Magazinslnrättningens förvaltning och utredning,
får Utskottet, till beredande nf en lättare öfversigt
och behandling inom RiksStånden af detta ämne, på
förhand uppgifva Betänkandets HufvudAfdelningar.
Dessa aro:
1:0 yttrande i anledning af R. St.rs år 1820 församlade
Revisorers Berättelse rörande MagazinsVerket;
och har Utskottet åt de deri väckta, men vid Revisionstidens
slut ännu ej afgjorde frågor, i ett sammanhang
gifvit den fullständiga utredning, som af Räkenskaper
och öfrige Handlingar intill närvarande tid stått
alt vinna;
2:0 Yttrande öfver 1827 års RevisionsBerättelse
i hvad den angår Allmänna Magazinslnrättningen;
samt
3:o Berättelse om verkställd granskning af denna
Inrättnings förvaltning och Räkenskaper för år 1826.
Uti ofvanåberopade Betänkande N:o 62 har Utskottet
väl yttrat, att det, i sammanhang med Revisionsarbetet,
ämnade behandla de flere Allmänna Mag-azinslniättningen
rörande frågor, hvilka vid nu påstående
Riksmöte blifvit väckta dels genom, serskilte
af K. M:t i Nåder aflåtne Propositioner dels ock genom
i RiksStånden framställda motioner; men då desse
egentligen afse grunderne för Inrättningens förvaltande
hädanefter , eller inverka på det slutliga resultatet
af utredningen, samt för öfrigt i allmänhet äro remitterade
till flera Utskotts gemensamma handläggning,
anser Utskottet lämpligast alt serskilt yttrande öfver
dem afgifves, i synnerhet sorn den kännedom 0111 Ver
-
Betänkandcn, N:o 208. 289
kets förvaltning under en föregående tid, som erfordras
för bedömandet af de åtgärder sorn hädanefter
böra vidtagas, i allt fall vinnes af detta förutgående
Betänkande.
Första Af delningen j omfattande 1S2S års
Revisions Berättelse.
§• I(
Angående de för Verkets förvaltning
meddelade föreskrifter.
(Rev. Beritt, för år i8z5 pag. 5—9.)
Efter meddelandet af en historisk öfversigt ej mindre
af Allmänna Magazinslnrättningens uppkomst och
de flera under tidens lopp med densamma timade
förändringar, än äfven af Inrättningens sluteliga upplösning,
hafva R. St:rs år 1825 församlade Revisorer
i första rummet till R. St:rs kännedom anmält de åtskilliga,
mer eller mindre betydliga skiljaktigheter,
som förekomma emellan R:s St:rs under den 10 December
1823 till K. M:t aflåtne underd. skrifvelse
rörande allmänna Magazinslnrättningens upplösning
samt hvad K. M:t i anledning deraf täckts i Nåder
besluta, och hvarom K. M:t, medelst Nåd. Bref af
deu 17 Mars 1824, behagat till efterrättelse förständiga
såväl f. d. Allmänna MagazinsDireclionen, som
den sedermera i Nåder tillsatte Styrelsen öfver Allmänna
Magazinslnrättningens Utredning.
För att tydligt framställa dessa olikheter, har
UtskoAtet bibehållit den uppställning Revisorerne be
-
2qo Stats-Utsk ottets
gagnat, med tillägg vid hvarje serskild punkt af det
omdöme Utskottet ansett sig böra afgifva.
1:0 It. St:r hade i underd. föreslagit, alt Allmänna
Magazinslnrätlningen inåtte upphäfvas och dess
befattning med Kronans Spaunemälsintrader och dessas
användande för Kronans behof upphöra, samt
nämnde intrader, i likhet med hvad tillförene skett, i
Kronans Magaziner emottagas och utdelas af tillförordnade
Uppbördsman, under tillsyn och vanlig controll
af K. M:ts Befallningshafvande och disposition af K.
StatsConloiret, som i allmänhet agde öfverinseende!
ä uppbörden och förvaltningen af Stats Verke ts inkomster;
äfvensom R. St:r ansett lämpligast, att K.
StatsContoiret tillika finge sig Magazinslnrättningens
Utredning anförtrodd, sedan R. St:r förklarat sig ej
vidare vilja samma Inrättning med penninge-anslag
upprätthålla.
Deremot hade K. M:t uti dess ofvanåberopade
Nådiga Skrifvelse val bifallit hvad i underdånighet blifvit
hemstäldt ona Allmänna Magazinslnrättningens upplösning
, men för Verkets utredning utnämnt en serskild
Styrelse, som tills vidare och i vanlig ordning
derjemte borde handhafva befattningen nied Kronans
sädes-inlrader och förseendet af Staternes behof; dock
hade K. M:t anbefallt Dess och Rikets StatsContoir ,
att föreslå de åtgärder, hvilka, sedan Allmänna Magazinslnrättningens
utredning försiggått, kunde blifva
af nöden, i afseende på öfverflyttandet till StatsContoret
af bestyret med uppbörden och dispositionen af
StatsVerkets SpannemålsRäntor på ett sätt, så att den
Betänlanden, ]V:o 108. 291
i StatsCon toirets förvaltning rådande enkla oell fullkomliga
ordning derigenom icke rubbades.
Utskottet kan härvid icke undgå yttra den öfvertygelse,
att om, enligt R. St:rs underd. hemställan,
StatsContoret genast vid Inrättningens upplösning erhållit
befattning med utredningen, i stället för att
under fortgången deraf och vid en, genom den år
1826 inträffade missvext, brydsam tidpunkt, få på sig
öfverflyttade den serskilda Styrelsens åligganden , hade
otvifvelaktigt, derigenom att en och samma EnibetsAuthoritet
ifrån början öfvertagit och fortsatt utredningen,
denna kunnat lemna samma resultat, som
nu visat sig, men derjemte med besparing i förvaltningskostnaden.
2:0 TiJI den af R. St:r framställda önskan alt
Spanmålshandel för Statens räkning icke måtte, såsom
före år IÖ2Ö skett, bedrifvas , utan denna handelsgren
oberoende lemnäs åt enskildta Speculationens
omsorger, hade K. M:t förklarat Sig vil ja, under vanliga
förhållanden, i Nåder samtycka, likvisst med undantag
i sådane fall, då, till undvikande af dryga
transportkostnader för den säd, som till Staternas behof
disponeras, det någon gång kunde blifva nödvändigt
att köpa Spannemäl på ett ställe och åter sälja
på ett annat.
Detta undantag från R. Sttrs, af K. M:t i öfrigt
Nådigst gillade önskan, anser Utskottet vara påkalladt
af omtankan, att vid förvaltningen af de till fyllande
af Statemes spaunmålsbehof beviljade anslag
kunna, då tillfälliga omständigheter sådant erbjuda,
292 Stats-Utskotets
bereda besparing i utgifterna samt att derigenom någon
rubbning af den utaf R. St:r yttrade allmänna
grundsats ej ägt rum.
3:o I anledning af R. St:rs underd. tillstyrkan, alt
Socken- eller DistrictMagaziners anläggning i Gefleborgs,
Westernorrlands, Jemtlands, Westerbottens och NorrbottensLän
måtte på det kraftigaste uppmuntras och understödjas,
hade K.M:t, som i Nåder bifallit, ej mindre att
försök finge göras med sådane Magaziner på de af R. St:r
uppgifne vilkor, än äfven att rättigheten till undsättningsspannmåls
återgäldande till trefjerdedelar med säd in
natura borde utsträckas till Stora Kopparbergs- och
Wermlands Län, behagat dessutom och i anledning
af f. d. Allmänna MagaziusDirectionens i skrifvelse
d. 20 Januarii 1S24 gjorda underd. förfrågan samt inkomna
underd. yttranden från K. M:ts Bebhde i de
Norra Länen, i Nåder förordna, att äfven de äldre
Spannmålslunen finge in natura återbetalas efter enahanda
grunder, som för de senare årens lån i hvarje
Län blifvit fastställde, samt att Invånarne i de Socknar
eller Härader, som ville åtaga sig gemensam ansvarighet
för hela beloppet af deras spannmålsskulder,
borde njuta anstånd med betalningen intill dess frågan
om DistrictMagäzinerna blefve slutligen afgjord och
spannmål till sådana Magaziners formerande komme
att utlemnas; äfvensom K, M:t, uppå gjord underd.
anmälan af Dess Bef:hde öfver Jemtlands Län, uti
skrifvelse den 19 Jan. 1825, genom Nåd. Bref till UtredningsStyrelsen
af den 27 derpåföljde April, förklarat
sig hafva bifallit åtskillige af K. M:ts Befdide fö
-
Betan i anden, N:o ?.($• 2q3
reslagne Modificationer till befordrande af DistrictMagazins-anläggningarne
i nämnde Län, samt att befrielse
från Räntas erläggande för de åren i8r3, 1817,
1818 och 1819 beviljade understöd, vore att anse såsom
redan medgifven genom K. Brefvet d. 17 Mars
1824, i den händelse DistrictMagazincr inom Länet
blefvo inrättade.
Nu och då R. St:r, uti deras till K. M:t a/låtne
underd. skrifvelse, icke hemställt om beviljandet af
rättighet för undsättningsskyidige att liqvidera äldre
arens långt förut förfallna Lån, medelst ålerlefverering
in natura, utan endast anhållit att en slik förmån
malte fortfarande medgifvas i afseende på sådanelån,
som uppkommit efter 1821 års missväxt i de Norra
Länen, och än mindre föreslagit någon eftergift af redan
förfallen eller upplöpande ränfg å aldie årens obetalde
Spannmålsskulder, hafva Revisorerne anmärkt
dessa olikheter samt i öfrigt tillagt, att en sådan ränteefterskänkning,
hvilken vid i:sta Qvartalets slut år
1825, endast för Jemtlands Län besteg sig till 8,885
R:dr 46 sk. 3 r:st., och för öfrige Län, som möjligen
ingingo på DistrictMagaziners inrättande och derigenom
tilläfventyrs äfven förvärfvade sig rättighet till en
dylik befrielse från Räntebetalning, kunde uppgå till
betydliga belopp, otvifvelaktig! komme att medföra
ytterligare minskning uti Allmänna Magazinslnrättningens,
till betäckande af dess skulder, påräknade tillgångar.
Ehuru Utskottet finner Revisorerne destohellre
ägt anledning lill den yttrade anmärkningen, sorn K.
\ - n. .'v. (. .
. \ ■ ■ . -\J ■ , .
' : '■
■ . / ■ . f ■ ■ ^
agi Stats-Utskottets
M:t sii viii viii förutgående som äfven vid nu påstående
Riksdag, i frågor om undsättnings-fordringars efterskänkande,
ansett nödigt göra framställning till R,
St:r, tror Utskottet likväl under närvarande förhållanden,
då hufvudfnremålet i Utskottets tanka, ar att
Ln inga MagazinsUtredningen till slut, ofvanberörde anmärkte
åtgärder, sorn till en del äfven härrört från
tillförlitlig kännedom om omöjligheten att af de orters
invånare, der undsättningar år efter år måst meddelas
, till fullt Lielopp och efter allmänt gällande ordning
utkräfva Spannmålslånen; icke föranleda till någon
åtgärd. Och bör Utskottet upplysa att det af Revisorerne
uppgifne belopp 8,885 R:dr 4^ s'4- 3 rtst,
som skulle utgöra Magazinslnrättningens ränteförlust
inom Jemtlands Län, ännu i Räkenskaperna balanceras
och alt någon utsträckning af förluster i denna väg
inom andra Län icke kommit i fråga eller numera
äro att befara; — samt
4:o Uti omnämnde Nåd. Rref af d. 17 Mars 1824,
liade K. M:t, i anledning af hvad R. St:r framställt
uti deras underd. Skrifvelse, rörande anvisandet af ett
serskildt Creditiv i händelse af en allmännare missväxt,
yttrat sig i följande ordalag: ”Att då R. St:r
”trott sig böra i underd. hemställa vissa vilkor för
”anlitandet af det Creditiv på En Million R:dr, som
”R. St:r anvisat till K. M:ts Nåd. disposition för att
»'bereda utväg till anskaffande af säd i händelse af stör’’re
missväxt, K. M:t, vid förekommande fråga om Cie”ditivets
lyftning, ville i Nåder tillse, att det varder
”användt på ett sätt, som till allmän och enskild nyt
-
