# ID: svediakorp-gov1928
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 43,686
# sentences: 1,414
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Betänkande!). agg
Häruti hafva instämt: Herr Biskoppen Doctor
Thyselius, Hr Prosten Heurlin, Hr Grosshandlaren
Ekerman samt Riksdagsfullmägtige Carl Bergman från
Gefleborgs Län, Anders Nilsson från Wermlands Län
samt Nils Strindlund från Westernorrlands Län.
I afseende på Utskottets ät Revisions-Berättelserna
lemnade behandling pä det liela, har Hr Grosshandlaren
Ekerman anfort: Sedan Högh StatsUtskottet, till
följd af Respective RiksStåndens Remisser, nu verkställt
granskningen af de Revisions-Berättelser, sorn
1825 samt 1827 årens församlade Revisorer till R. IL
St:r aflemnat, så utbeder jag mig, att få aflemna min
vördsamma reservation, dels deremot, att Högh Utskottet,
icke alltid öfver Revisorernes yttrade åsigter
behagat aflemna bestämdt Utlåtande, dels uppskjutit
sådane, tills 1826 års Revision af Högh Utskottet
vore verkställd, då jag trott, att Revisorernes yttrade
omdömen serdeles i vigtiga princip-frågor borde
pröfvas af StatsUtskottet, oberoende af de nya upplysningar,
som blifvit föranledde af tillgång på handlingar,
hvilka ej för Revisorcrne varit tillgänglige;
anhållande jag att denna reservation må få åtfölja
Betänkandet till R. H. St;r.
N:o 63.
Utlåtande, i anledning af Herr E. M. Lefflers
Memorial, ang:de fördelningen af den, vid
3oo Stats-TJtskottets
Auctioner å confisquerade varor, utgående
fattigprocent. (I.-A.)
Uti Memorial, som Vallofl. BorgareStåndet till Utskottet
remitterat, har Herr E. M. Leffler förnyat sin
äfven vid i8a3 års Riksdag gjorda framställning om
förändrad grund för fördelningen af den fattigprocent,
som vanligen utgår af confisquerade varors auetionsbelopp;
och har Hr Leffler i sådant afseende föreslagit,
att denna procent, hvilken hittils tillfallit Stockholms
och Norrköpings Städers Fabriks-FattigCassor,
måtte hädanefter tillerkännas Fattigförsörjnings-anstalterna
i den stad, der auetionen å sådane varor förrättas.
I anledning häraf, får Utskottet upplysa, att nu
ifrågakomne fattigprocent utgått endast af de medel,
som influtit för till qvarblifvande i Riket försålda confisquerade
utländska varor af förbjuden egenskap; men
att, sedan, jemlikt stadgandet i K. Förordningen emot
lurendrejeri och tullförsnillning af d. 12 Febr. 1820,
dylikt gods borde afsändas till utrikes ort och der försäljas,
Stockholms och Norrköpings Städers FabriksFattigCassor
äfven upphört att af den dem i Nåder
ti Hägde andel utaf auctionsbeloppet komma i åtnjutande.
Och då någon annan förändring i berörde
stadgande sedermera icke ägt rum, än att varuförsäljningen,
i stället för att ske på utrikes ort, verkställes
uti vissa Stapelstäder under vilkor, att godset exporteras,
hvadan någon fattigprocent vid sådane tillfällen
icke eller utgår, lärer, vid sådant förhållande, Herr
Betänkande n. Sot
Lefllers ofvanbcrörde motion icke föranleda till någon
åtgärd. Den n Februarii 182g.
N:o 64.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om nedsättning
i Räntan å lån ur publika Cassör.
(I-A.)
Under anförande af de skadliga verkningar som, för
näringarne i allmänhet, men synnerligast för Jordbruket,
uppkomma, derigenom att de, till stort antal i
Unfvudstiiden befintliga dels publika och dels privata
Cassör äro,' med få undantag, beräknade på ständig
tillvext genom utlåning mot högsta lagliga ränta och
hvarigenom händer, att på de tider, då dessa räntemedel
skola erläggas, en känbar och för realiserandet
af Landtmannens producter högst förderflig penningebrist
vanligen i landsorterna en längre tid förmärkes,
har Anders Andersson från Östergöthlands Län hos
Hederv. BondeStåndet väckt motion, att räntan å de
lån, som från publika Cassör meddelas, måtte nedsättas
till 4 procent, helst lån emot högre räntevilkor
icke kunna, åtminstone hvad den jordbrukande klassen
af medborgare angår, med någon fördel begagnas och
den nedsättning i ränteinkomst, som derigenom förorsakades,
kunde anses ersatt genom den större säkerheten
i afseende på Capitaiernas återfående. Vid meddelandet
af Remiss å denna motion, har Anders Danielsson
från Elfsborgs Län anfört, det han ansåg
3oa S t. ats-U t skottets
oförsigtigt att väcka en så beskaffad motion, då icke
Jagen om räntans beräknande i allmänhet förändrades;
kunnande, i hans tanka, denna åtgärd föranleda
dertill, att förmöget folk förskaffade sig lånen ur Cassorna
och att den verkligen behöfvande nödgades sedermera
söka Jänebiträde ur andra band, då icke ens
sådane vilkor som de, på hvilka lån ur Cassorna nu
meddelas, skulle kunna erhållas.
Utskottet, som anser räntenedsättningen till hvad
motionären föreslagit eller till de lån som från Publika
Cassör meddelas och till hvilka ett dylikt förordnande,
så länge allmänna Lagens stadgande i g Cap.
HandelsBalkeri icke undergått förändring, endast kunde
utsträckas, icke skulle medföra de välgörande verkningar
motionären åsyftat, hemtar för motionens afstyrkande
ytterligare stöd af den omständighet, att en del
publika Cassors bestämda årliga utgifter äro grundade
på den nu gällande ränteberäkningen och att således
StatsVerket för sådane sine Cassör finge vidkännas
ersättning för den brist emot behofven som, genom
ränte-nedsättningen, uppkomme. Den n Februarii
1829.
N:o 65.
Betänkande, angående åtskilliga, genom K.
M:ts Nådiga remisser, till R. H. St:r öfverlemnade
Svenska Medborgares reclamatio
-
Betänkande n. 3o3
ner, i afseende på ersättning för lidne förluster
genom Skepps-uppbringningar. (Rgs-A.)
Vid sistl. Lagtima Riksdag, behagade K. M:t, jemte
Nådig Skrifvelse af den ii Junii 1823, till R. H. St:r
öfverlemna Handlingar, rörande Svenske Medborgares
anmälde reelamationer, i afseende på ersättning för
lidne förluster genom Skepps-uppbringningar. — I anledning
hvaraf, R. H. St:r, på sätt deras till K. M:t
aflåtne underd. Skrifvelse af den 21 December nyssberörde
år närmare utvisar, förklarade, att, med tillämpning
af hvad 1812 års Ständer yttrat, ersättning
väl borde ega rum för de förluster, hvilka, enligt
sistbemälde Ständers gifna löfte, kunde till betalning
godkännas, men för att, så vidt på R. H. SUr kunde
ankomma, söka förebygga, att på grund af det fattade
beslutet om ersättnings-tilldelande för de ifrågavarande
förlusterne, andra sådana anspråk icke måtte
falla Staten till Jast, fogades härvid det tillägg, att
ett sådant medgifvande icke måtte gälla såsom prejudicat
för andra dylika ersättnings-påståenden, som
framdeles kunde göras; och i sammanhang hvarmed
R. Sttr jemväl fastställde vissa grunder, efter hvilka
reclamationsmålen borde pröfvas, samt, under noggrann
tillämpning af dessa grunder, ersättningarne
beviljas.
Efter det reclamationsmålen blifvit af serskildt i
Wäder tillförordnade Gornitterade granskade, har K.
M:t, enligt tid efter annan till Hrr Fullmäktige i RiksgäldsContoret
ankomne Skrifvelser, i Nåder beviljat
3o4 Stats-TJtskottets
ersättningar till ett sammanräknadt belopp af 291,712
R:dr 28 sk. 8f r:st, och till hvilkas liqviderande RiksgäldsContorets
så beskaffade Obligationer, som R. St:r
föreskrifvit, till vederbörande blifvit anordnade.
Genom serskilda Nådiga remisser af den 19 sisth
Nov., hvilkas innehåll längre fram kommer att anföras,
har K. M:t till Rikets nu församlade St:r behagat
öfverlemna Handlingarne, rörande ig utaf de
vid förra Riksdagen anmäldta reclamationsmål af sådan
beskaffenhet, att, emot de af 1823 års St:r fastställda
grunder, K. M:t pröfvat, det någon ersättning
icke kunde af K. M:t i Nåder medgifvas.
Desse reclamationsmål äro:
1:0 Slupen Tälamodet, seqvestrerad i Stralsund, år
1812, af Fransmännen. — Ersättning för Fartyg och
Last reclamerad af frami. CommerceRådet C. F. Duwels
Borgnärer.
2:0 Galeasen Nordstjernan, uppbragt af Fransk
Kapare utan för Liebau den 23 April 1812. — Ersättning
för Fartyget reclamerad af Skepparen Schmidt
och afl. Handlanden Boyes SterbhusDelegare; samt
för Lasten af frami. CommerceRådet C. F. Duwells
Borgnärer.
3:o Fartyget Hoppet, uppbragt i April månad
1812 af Fransk Kapare. — Ersättning för Lasten reclamerad
af Handelsbolaget G. D. Wilcke & Comp.
4:o Öppna Båten Basen, uppbragt af Fransk Kapare
den i Aug, 1812. — Ersättning för Lasten recla
me
-
Betänkande n. 3o5
»nerad af Assessor J. W. Cöster och för sjelfva Båten
af Borgmästaren Johan Berg.
5:o HukarGaleascn Redligheten3 uppbragt den 19
Sept. i8i3 af Dansk Kapare. — Ersättning för Fartyget
och lasten reclnmerad af L N. Enequists Enka.
Den Kgl. Remissen, i afseende'på nämnde fem reclamations-mål,
innehåller, att K. M:t väl funnit någon
ersättning för förlusterne icke kunna, emot stadgandet
i 2 mom. af R. St:rs underd. Skrifvelse d. 2»
Dec. 1823, i Nåder medgifvas, enär de timat under
krigstillstånd med den uppbringande Makten; men
då det serskildta förhållande härvid inträffat, alt uppbringningarne
skett, dels få dagar efter det krigs—tillståndet
med den uppbringande Makten tagit sin början,
dels under inrikes kustfart, närbelägna orter emellan,
och i ett fall, under det fartyget legat för ankar
vid Svensk strand, ville K. M:t, som för öfrigt inhemtat,
att förlusterne, oberäknadi nyssnämnde omständighet,
äro i mer och mindre mon ersättningsgilde, i
Nåder hafva hänskjutit frågan om deras godtgörande
till R. St:rs pröfning vid innevarande Riksdag.
6:0 Krey ertan Nordstjernan, uppbragt den 18 September
1813 af Dansk Kapare. — Ersättning för Fartyg
och Last reclämerad af Handlanden L. Lindqvist.
Den Kgl. remissen, i afseende på detta reclamationsmål,
innehåller: att, enär Fartyget blifvit af Dansk
Kapare uppbragt den 18 September i8i3, eller på
en tid, då Danmark var i krig med Sverige, K. M:t
20
3oG Stats-Ut skottets
funnit ersättning icke kunna, emot 2 morn. af R. Sttrs
underd. Skrifvelse den 21 December 1823, i Nåder
beviljas; men då härvid förekommer, att krigstillståndet
med Dannemark, genom Krigsförklaringens
utfärdande, tagit sin början endast 3:ne dagar förrän
uppbringningen skedde, samt någon ersättning af K.
Danska Regeringen icke kunnat i ministeriel väg reclamenten
beredas, ville K. M:t i Nåder hafva öfverlemnat
målet till R. St:rs pröfning vid innevarande
Riksdag.
7:0 Briggen Nya Välfärden, uppbragt af Engelsk
Kapare och prisdömd år i8o5. — Ersättning för Fartyg
och Last reclamerad af Grosshandlaren P. Rackman.
8:0 Fregatt Skeppet Iréne, uppbragt i November 1810
af Dansk Kapare. — Ersättning för Skeppet reclamerad
af Carl Leffler och Handelshuset G. B. Santesson»
Söner.
9:0 Preussiska Skeppet Carolina, uppbragt den 23
April 1810 af Dansk Kapare. — Ersättning för Lasten
reclamerad af Handelshuset G. B. Santessons Söner
samt L. W. Prytz.
Den Kgl. remissen , i afseende på dessa 3:ne reclamationsmål,
innehåller, att K. M:t väl, å ena sidan, funnit
någon ersättning icke kunna reclamenterne i Nåder
tillerkännas emot innehållet af 6 mom. i R. St:rs
underd. Skrifvelse den 21 Dec. 1823, deruti stadgas,
att Skepp och Last ej får åtnjuta skydd, såsom Svensk
egendom , enär Skepparen vid uppbringningen ej varit
försedd med behörige Skepps- och PassDocument;
Betänkande n. 3oy
men K. M:t, som, efter en förnyad utredning af desse
mål, inliemtat, att de uppgifne förlusterne för öfrigt
aro i mer och mindre mon af ersättningsgild beskaffenhet,
ville, med afseende på dervid förekomna serskilda
omständigheter, i Nåder hafva öfverlemnat desamma
till Rikets nu församlade St:rs pröfning.
10:0 Briggen Tvärtom, uppbragt d. 19 Julii 1797 af
Spansk Kapare. — Ersättning för Fartyget och Lasten
reclamerad af HandelsBolaget Dan. Elfstrand & Comp.
Den Kgl. remissen, i afseende på detta reclamationsmål,
innehåller, att K. M:t väl funnit ersättning,
ehuru af Committerade för uppbringnings-ärendernas
granskning tillstyrkt med en summa af 47% R:dr 14
sk. 7 rtst., icke kunna, emot föreskriften i 6 punkten
af R. St:rs Skrifvelse den 21 Dec. 1823 i Nåder
beviljas, enär af PrisRättens undersöknings-protocoll,
rörande ifrågavarande uppbringning, inhemtas, att Fartygets
och 2:ne Matrosers namn funnits raderade i några
af SkeppsDocumenterne, hvilka af sådan orsak
ansetts oriktiga; men då deremot de hufvudsakliga
SkeppsHandlingarne befunnits riktiga, och den anmärkta
raderingen omöjligen kunnat tillkomma titan både
Redarnes och Skepparens vettskap, på sätt Committerade
jämväl i underd:het yttrat, ville K. M:t till
Rikets nu förlamlade St:rs pröfning hänskjuta detta reclamationsmål.
11:0 Fartyget Fortunauppbragt d. 22 Nov. 1811,
af Fransk Kapare, men Lasten, för hvilken Handlanden
Niclas Lauren reclamerat ersättning, fridörad samt
3o8 Stats-Utskottets
dess försäljnings belopp hos Pris-Marine-Casseuren i
Diinkerk nedsatt, för att af Laure'n eller Skepparen,
emot qvitto och decharge, lyftas.
Den Kgl. remissen, i afseende på detta mål,
är af följande lydelse: ”K. M:t, som bland andra
frågor om godtgörande af Svenska Medborgares förluster
genom uppbringningar, till pröfning förehaft
ett af Handlanden i Götheborg Niclas Laure'n
gjordt anspråk på ersättning för värdet af en i Skeppet
Fortuna intagen Laddning, uppbragt af Fransk
Kapare den 22 November (8ir, har, då ersättningsskyldigheten
blifvit Kaparen i behörig ordning ålagd,
ansett sig icke kunna, emot innehållet af i5 punkten
i II. St:rs underd. Skrifvelse d. 21 Dec, 1823, en dylik
ersättning af Svenska StatsVerket i Nåder medgifva.
Men då härvid förekommit, att Handlanden
Laure'n icke fött sin förlust af Kaparen godtgjord
samt något serskildt stadgande icke blifvit af R. St:r
meddeladt för en sådan händelse, hvarigenom en förlust
för reclamenten, utan dess eget förvållande, uppkommit,
så mycket hårdare, som handelsföretaget varit
af så loflig beskaffenhet, att uppbringningen blifvit
ogillad af Domstolarne i sjelfva den uppbringandes
Fädernesland, vill K. M:t, som, efter ytterligare
utredning af i frågavarande reclamationsmål, inliemtat,
att Reclamenten icke försummat någon åtgärd
till ersättningens utbekommande af Kaparen, och att
förlusten i öfrigt är ersättningsgild till ett belopp af
g5o R:dr 22 sk. 8 r:st. i Nåder hafva öfverlemnat
detta mål till Rikets nu församlade St:rs pröfning.
Betänkande n. 3og
12:0 Galeasen Gäddan, uppbragt i December månad
1811 af Fransk Kapare, men fridömd. — Ersättning
för Fartyget reclamerad af Friherre Garl af
Wetterstedt.
Den Kgl. Remissen, i afseende på detta reclamationsmål,
innehåller, att K. M:t, som funnit ersättning
icke kunna, emot innehållet af 15 punkten i R.
St:rs underd. Skrifvelse d. 21 Dec. 1823, i Nåder medgifvas,
ville likväl, med afseende på dervid förekomne
serskilda omständigheter, i Nåder hafva öfverlemnat
målet till Rikets nu församlade St:rs profning.
i3:o Briggen Maria Elisabethj uppbragt i Dec.
1810 af Dansk Kapare, men fridömd. — Ersättning
för Fartyget reclamerad af R.edarena, Grosshandl. G.
W. Öhmans ConcoursMassa och Grosshandl. Rydberg.
Den Kgl. remissen, i afseende på detta reclamationsmål,
lyder sålunda: K. M:t har, vid pröfningen
af hosföljande mål, rörande sökt ersättning af
Handlanden G. W. Öhmans ConcoursMassa m. fl. för
lidne förluster genom uppbringning af Briggen Maria
Elisabeth, ansett sig icke kunna, emot innehållet af
R. St:rs underd. Skrifvelse d. 21 Dec. 1823, i5 punkten,
en dylik ersättning i Nåder medgifva, enär Kapuren
blifvit i behörig ordning dömd att förlusten
godtgöra; men då härvid förekommit, att blott en del
af ersättningssumman kunnat af Kapuren utbekommas
samt något serskildt stadgande icke blifvit af R. St:r
meddeladt för de händelser, då en Kaparen ålagd ersättning
icke kommit reelamenten till handa, eller
3io S t a t s - U t s k o 11 e t s
blott till en del utgått, hvarigenom reclamenten, utan
dess eget förvållande, tillskyndats en förlust, så mycket
hårdare, som i sådane fall handelsföretaget varit
af så loflig beskaffenhet, att uppbringningen blifvit
ogillad af Domstolarne i sjelfva den uppbringande*
Fädernesland, vill K. M:t, som tillika inhemlat, att
ofvanbeniälde reclamenter icke försummat någon åtgärd
till ersättningens utbekommande af Kaparen,
samt att den uppgifne förlusten i öfrigt är ersättningsguld
till ett belopp af 7Ö97 R:dr 33 sk. 11 r:st., i
Nåder hafva öfverlemnat denna fråga till R. nu församlade
St:rs pröfning.
i4:o Briggen Triton, uppbrag taf Fransk Kapare i
Junii månad 1810, men fridömd den 3i Julii 1811 —
Ersättning för Fartyget reclamerad af Handlanden J.
D. Egge.
Den Kgl. Remissen, i afseende på detta reclamationsmål,
lyder sålunda:
"K. M:t, som bland andra frågor om godtgörande
af Svenske Medborgares förluster genom uppbringningar,
lill pröfning förehaft ett af Handlanden i Norrköping
J. D. Egge gjordt anspråk på ersättning för
Briggen Triton, uppbragt af Fransk Kapare i Junii
månad 1810, har, enär Kaparen blifvit i behörig ordning
dömd att till reclamenten utbetala den summa,
hvartill Fartyget blifvit försåldt, ansett sig icke kunna,
emot innehållet af i5:de punkten i R. St:rs underd.
Skrifvelse d. 21 December 1823, en dylik ersättning
af Svenska StatsVerket i Nåder medgifva; men
Betänkande n. 31 r
då, utom andra bevekande omständigheter, härvid förekommit,
att Handlanden Egge icke fått sin förlust
af Kaparen godtgjord samt något serskildt stadgande
icke blifvit af R. St:r meddeladt för en sådan händelse,
hvarigenom en förlust för Reclamenten, utom dess
eget förvållande, uppkommit, så mycket hårdare, som
handelsföretaget varit af så loflig beskaffenhet, att uppbringningen
blifvit ogillad af Domstolarne i sjelfva
den uppbringandes Fädernesland, vill K. M:t, som,
efter ytterligare utredning af målet, inhemtat, att reclamenten
icke försummat någon åtgärd till ersättningens
utbekommande af Kaparen, och att förlusten i
öfrigt är ersättningsgild till ett belopp af 6800 R:dr,
i Nåder hafva öfverlemnat detta mål till Rikets nu
församlade St:rs pröfning.
i5:o Galeasen Delphin} i November månad i8n
anhållen af Svenska Douanierer utan för Liebau, men
beslaget ogilladt af PrisConseillen i Paris. — Ersättning
för Fartyg och Last reclamerad af Handelshuset
i Wisby G. M. & J. N. Donner.
Den Kgl. Remissen, i afseende på detta reclamationsmål,
lyder sålunda:
”K. M:t, som bland andra frågor ora godtgörande
af Svenska Medborgares förluster genom uppbringningar,
till pröfning förehaft ett af Handelshuset i
Wisby G. M. & J. N. Donner gjordt anspråk på ersättning,
i och för Galeasen Delphins i October månad
år 1811 timade uppbringning, har då ersättningsskyldigheten
blifvit Kaparen i behörig ordning ålagd,
3i2 S t a t s - U t s k o 11 e t s
ansett sig ej kunna, emot innehållet af i5 punkten i
R. St:rs underd. Skrifvelse d. 21 Dec. 1823, en dylik ersättning
i Nåder medgifva; men då härvid förekommit,
att bemälde Handelshus icke fått sin förlust af Kaparen
godtgjord, samt något serskildt stadgande icke blifvit
af, R. St:r meddeladt för de händelser, då en Kaparen
ådömd ersättning icke utgått, hvarigenom en förlust
för reclamenten utom dess eget förvållande uppkommit,
så mycket hårdare, som handelsföretaget varit af
så loflig beskaffenhet, att uppbringningen blifvit ogillad
af Domstolarne i sjelfva den upphringandes Fädernesland,
vill K. M:t, som, efter eu ytterligare utredning
af målet, inhemtat, att Reclamenterne icke
försummat någon åtgärd till ersättningens utbekommande
af Kaparen, samt att förlusten, med åsidosättande
af R. St:rs ofvanåberopade stadgande, är ersättningsgild
till ett belopp af go5 R:dr 22 sk., i Nåder
hafva öfverlemnat detta inål med tillhörande handlingar
till Rikets nu församlade St:rs pröfning.
16:0 Skeppet TritonA uppbragt den 22 Oct. 1798,
af Fransk Kapare. — Ersättning för Fartyget och Lasten
reclamerad af Handelshuset E. W. Hellström & Son.
Den Kgl. remissen, i afseende på detta reclamationsraål,
lyder sålunda:
"K. M:t, som, bland andra frågor om godtgörande
af Svenska Medborgares förluster genom uppbringningar,
till pröfning förehaft ett af Handelshuset i
Gefle E. W. Hellström <& Son gjordt anspråk på ersättning
för värdet af Handelshusets egande Fartyg,
Betan kan den. 313
Skeppet Triton med dess innehafvande laddning, (uppbragt
Ar 1798 af en Fransk Kapare), för så vidt samma
värde icke blifvit Handelshuset godtgjordt genom
utbekommen assurance, har väl ansett en dylik ersättning
icke kunna af K. M:t i Nåder medgifvas, emot
i3 Morn. i R. St:rs underd. Skrifvelse d. 21 December
1823, deruti stadgas, att då Assurance är tagen blott
för en del af Skeppets eller Lastens värde, Staten
icke åtager sig någon förbindelse att ersätta skillnaden
emellan den bekomne AssuranceSumman och den anmälde
förlusten; men då K. M:t icke funnit med
rättsgrunder öfverensstämmande, att en Medborgare,
hvilken, genom tagen Assurance, visat en loflig och
berömvärd omtanka att hålla sig skadeslös för främmande
Makters olagliga tillgrepp af dess egendom,
skulle sakna all ersättning af Staten för dylika förluster,
som deremot till fullo godtgöras dem, hvilka,
under en för sjöfart osäker tidpunkt, uraktlåtit ofvanberörde
försigtighetsmått, vill K. M:t till Rikets nu
församlade St:rs pröfning hafva öfverlemnat ifrågavarande
ersättningsanspråk.”
17:0 Mecklenburgska Galeasen Latona, uppbragt den
12 Maji 1810 af Engelsk Kapare. — Ersättning för
Fartyget reclamerad af Handelshuset J. F. Erdman
& Comp. samt Handlanden E. W. Groskurds ConcoursMassa
gemensamt, och för Lasten af nämnde
ConcoursMassa.
Den Kgl. Remissen, i afseende på detta reclamationsmål,
lyder sålunda:
3i4 S t a t s - U t s k o 11 e t s
"Vid öfvervägande af den i hosföljande Handlingar
förekommande fråga oin ersättning till Handelshuset
J. F. Erdman & Comp. samt Handlanden C.
W. Groskurds ConcoursMassa för lidne förluster genom
uppbringning af Galeasen Latona med en deruti
intagen laddning Koppar, har K. M:t funnit en dylik
ersättning icke kunna, emot innehållet af 6, 8 och 9
punkterne af R. St:rs underd. Skrifvelse d. 21 Dec.
1823, i Wäder beviljas, enär det i Galeasen Latona
intagne partie Koppar, enligt Connoissementer, varit
afskeppadt för Hamburger risico och räkning, samt
Fartyget vid uppbringningstillfället fört annan Flagg,
än Svensk; men då edeligen blifvit styrkt, att Kopparen,
oaktadt uppgiften i Connoissementet, verkligen
tillhört Handlanden Groskurd, och den omständighet,
att Fartyget seglat under främmande flagg icke vållat
dess uppbringning och condemnation, vill K. M:t till
R. St:rs pröfning vid nuvarande Riksdag i Nåder hafva
hänskjutit detta mål.”
18:0 Briggen Mentor, uppbragt af Engelsk Kapare,
den 3o April 1806. — Ersättning för Fartyg och
Last reclamerad af Handelsbolaget Michael Kock <5c
Söner, genom Simson Kock.
Den Kgl. Remissen, i afseende på detta reclamationsraål,
är af följande lydelse:
"Vid öfvervägande af den i hosföljande Handlingar
förekommande fråga om ersättning till Handlanden
i Uddewalla Simson Kock för lidne förluster genom
uppbringning af Briggen Mentor, har K. M:t funnit
Betänkande n. 3i5
en dylik ersättning icke kunna, med tillämpning af de
grunder för uppbringnings-ärendernas behandling, R.
St:r fastställt, i Nåder beviljas, enär Briggen Mentor,
efter att hafva intagit Laddning i La Rochelle, blifvit
af Engelsk Kapare uppbragt på en tid, då England
var i Krig med Frankrike och nämnde Hamn i bloquade-tillstånd,
af hvilket förhållande ett giltigt skäl
för uppbringningen och condemnationen kunnat hemtas;
men då de uppgifne förlusterne i öfrigt äro af
ersättningsgild beskaffenhet och Committerade för uppbringnings-ärendernas
granskning tillstyrkt deras godtgörande
med en summa af 8277 R:dr 34 sk. 10 r:st.,
vill K. M:t till R. St:rs pröfning vid nu varande Riksdag
i Nåder hafva hänskjutit detta mål.”
19:0 Briggen Minerva> befraktad i Amsterdam år
1802 för Franska Regeringens räkning, men befraktningen
upphäfven å nämnde Regerings sida. —Ersättning
härföre reclamerad af Handelsbolaget G. M. &
J. N. Donner.
Den Kgl. Remissen, i afseende på detta reclamationsmål,
är af följande lydelse:
”K. M:t, som, vid öfvervägande af den i hosföljande
Handlingar förekommande fråga om ersättning
till Handelshuset i Wisby G. M. & J. N. Donner för
liden förlust genom en med Franska Republiken år
1802 öfverenskommen, men sedermera upphäfven befraktning
af Handelshusets egande Fartyg Minerva ,
funnit någon ersättning icke kunna reclamenterne i
Nåder tillerkännas med tillämpning af de grunder R.
3i6 S t a t s - U t s k o 11 e t s
St:r under den 21 December 1823 i underd. uppgifvit
för godtgörande af Svenske Medborgares förluster genom
uppbringningar, vill likväl, med afseende på det
i målet förekornne serskilta förhållande, i Wäder hafva
öfverlemnat detsamma till Rikets nu församlade St:rs
pröfning.”
Jemväl har från Vällofl. BorgareStåndet till StatsTJtskottet
blifvit remitterad en af RiksdagsFullmäktigen
för Staden Wisby G. W. Donner till nyssnämnde
RiksStånd ingifvet Memorial, jemte en till R. H. St:r
ställd Skrift, med bifogade Handlingar, deruti begäres
ersättning för Galeasen Delphin och dess Last, (bär
ofvan upptagen i i5 punkten), samt godtgörelse af den
frakt, som för Briggen Minerva blifvit med Franska
Regeringen öfverenskommen; och hvilket reclamationsmål
äfven finnes upptaget under 19 punkten.
Då nu Utskottet åligger, att öfver förenämnde 19
reclamationsmål utlåtande afgifva, får Utskottet vördsamt
andraga, att, när K. M:t i Wäder pröfvat, att,
emot de af i8a3 års St:r fastställde grunder, ersättningar
icke kunde ega rum, samt Utskottet, efter noggrann
granskning af hvad Handlingarne innehålla, icke
funnit skäl att tillstyrka någon förändring eller utsträckning
i de en gång af R. H. St.T i detta afseende
fastställde grunder; så har Utskottet ansett någon ersättning,
i afseende på merberörde, nu ifrågavarande
19 reclamationsmål, icke böra beviljas.
I sammanhang härmed, får Utskottet serskildt anmäla,
att, genom remiss af den 19 sisth Wovember*
Betänkande n. 317
K. M:t i Nåder behagat till Utskottet öfverlemna
Handlanden Eldrup* underd. Ansökan örn ersättning
af Staten för dess lidna förlust, genom den, år 1824,
i Södra America af en Spansk Kapare gjorda uppbringning
af Briggen Sophia.
Som, enligt sökandens egen uppgift, uppbringningen
egt ruin efter sista Riksdag, och således icke
ens tillhörer dem, hvilka varit föremål för 1823 års
St:rs Beslut, har Utskottet
ansett sig så mycket hellre böra den af Eldrup i
underd. sökte ersättning afstyrka, som i allmänhet,
efter Utskottets åsigt, förluster genom Skeppsuppbringningar,
lika litet, som förluster i andra
näringsvägar, böra komma i fråga att af Staten
godtgöras.
2.'ne Ledamöters serskilda meningar bifogas. Den
11 Februarii 1829.
Reservationer:
Af Herr J. U. Winberg: "Emot Höglofl. Statsutskottets
fattade Beslut i uppbringningsmålen af skiljaktig
tanka, får jag deremot reservera mig, och till
stöd för min reservation andraga:
Att sedan K. M:t i likhet med dess aflåtna Nådiga
Remisser till Högh Utskottet, funnit någre af de
Medborgare, hvilka lidit genom uppbringningar, förtjente
af R. Stirs närmare uppmärksamhet, ehuru K. M:t
cj trott sig kunna lemna dem någon ersättning, då deras
anspråk i ett eller annat afseende ej kunde tilläm
-
318 S t a t s - U t s k o 11 e t s
pas de grunder R. St:r vid förra Riksdagen för ersättningars
beviljande fastställde,hade H. Utskottet, utan att
ingå i partiella undersökningar öfver billigheten af hvarje
anspråk, i allmänhet framställt, såsom Motif för dess
afslag och såsom ett hinder för någon ytterligare concession,
'desseaf R.St:r framstäldegrunder. Jag sätter visst ej
i fråga att jualia de ifrågavarande anspråken, åtminstone
i någon af de 28 punkter R. St:r såsom ersättningsgrunder
uppstält, ej öfverensstämma dermed. Derföre
är mig en borgen Herrar Comitterades uppgift, K.
M:ts Kådiga yttrande och den undersökning i detta
afseende H. Utskottet lärer hafva företagit. Denna förutnämnde
omständighet var dock både för K. M:t och
för Herrar Comitlerade väl bekant, och likväl hafva
desse Herrar Comitterade funnit sådane särskilta bevekande
omständigheter förekomma, hvad desse ig uppbringningsmålen
beträffar, att de underställt dem K.
M:ts närmare bepröfvande, och K. M;t öfverlemnat
dem till R. St:rs behjertande. Hvad kan väl vara meningen
med detta ytterligare hänskjutande till R. Sttr?
Det kunde väl rimligen ej vara den, att få utredt det
redan flere år kända förhållandet, att anspråken ej i
allo öfverensstämde med de grunder R. St:r framställt
för ersättningars beviljande. Af de 161 stycken Reclamenter
som anmält sig, erhöllo ju de fleste afslag,
förblefvo utan all ersättning, och likväl har K. M:t
ej funnit dem förtjenta af vidare uppmärksamhet. Det
är endast de nu ifrågavarande 19 stycken, dem K. M:t
pröfvat böra än vidare komma under skärskådande af
R. St:r. Jag måste således föreställa mig att både K.
Betänkande n. 3 rg
M:t oell Herrar Comitterade ej allenast kunnat finna
att äfven billiga ersättnings-anspråk gifvas, fastän de
ej öfverensstäinde med alla de åberopade grunderna,
utan äfven funnit verkeligen desse 19 målen vara af sådan
beskaffenhet. Hvarföre skulle ej R. St:r, tvärtemot
H. Stats-Utskottets pluralitet, möjligen kunna finna
detsamma? Hvarföre skulle ej R. St:r kunna finna att
en ytterligare pröfning öfver billigheten af desse anspråk
bör företagas? Hvarföre skall H. Utskottet framkasta
ett hinder, som må hända är blott af pecuniär
och i sådant fall af mindre värdig beskaffenhet, då
fråga är om ersättning till olycklige medborgare, hvilka
Staten ej förmått skydda till deras egendom, eller
i tid varna för faran? Hvarföre förebära en consequens
i handling med föregående Ständer, förrän man pröfva!
dess consequens med rättvisa och billighet?
Högh Utskottet hade derföre i min tanka bordt
gå K. M:t till mötes, och ej mindre för dess egen tillfredsställelse
skull, bordt undersöka, huruvida någon
eller flere af desse Reclamenter ägde billiga fordringsanspråk
till ersättning af Staten, pröfva om ej någon
af dem möjligen till och med ägde dem större, än de som
redan åtnjutit ersättning. Jag tog mig den friheten uppmana
ocb uppmanar än ytterligare dertill, då jag, utan
att vara i pecuniärt hänseende det ringaste interesserad
i dess frågors afgörande, likväl tror mig böra behjerta
en sak, den en enkel rättskänsla befaller mig
att ej pröfningslöst skjuta ifrån mig. Jag trodde mig
kunna uppmana dertill, då jag hade mig bekant närmare
förhållandet med ett af de ifrågavarande upp
-
320 Stats-Utskottets
bringningsmålen , genom hvars korta framställning , jag
hoppas kunna ådagalägga billigheten af målens närmare
granskning.
Ett Svenskt Fartyg afseglade den ig Augusti
1813 från Wisby, lastadt med trädvaror och kalk, till
Rostock, sålunda 8 dagar förrän det Danska Placatet
utfärdades, hvarigenom Svensk Egendom förklarades
underkastad condemnation. Motvind uppehöll Skepparen
under dess resa, och han blef den 18 September,
således 3 dagar sednare än krigsförklaringens datum
, eller den termin R. St:r fastställt för ersättningars
beviljande, uppbragt af en Dansk Kapare och införd
till Eckenförde i Hollstein, der skepp och last
FOctober månad condemnerades. Svenska Truppernas
inryckande i Hollstein, hade kort derefter den
följd, att fartyget, enligt Ordre af Svensk Auctoritet,
den g Januarii 1814 frigafs, och den redan låssade
delen af lasten måste åter föras om bord. Fartyget,
infruset, kunde då ej afsegla, och afslutandet af
Tractaten i Kiel få dagar derefter eller den i4 samma
månad, som upplöste alla ömsesidiga reclamationsanspräk,
hade den påföljd att fartyget och lasten
åter togs i besittning af Danska Kaparen. K. M:t har
väl i Wäder förordnat en ministeriel framställning hos
Danska Regeringen om ersättning för nämnde skepp
och last, men så vidt mig är bekant, har ej någon
påföljd uppkommit deraf, till förmån för den Svenska
Skepps- eller Last-ägaren.
Om nu denna framställning är med sanningen enlig,
torde några ytterligare frågor tillåtas mig.
Har
Betänkande n. 321
Har antingen ägaren eller Skepparen kunnat möjligen
så tidigt komma till kännedom af det Kgl. Danska
Patentet eller af Danska Krigsförklaringen, att
olyckan kunnat undvikas, och har således någon kunnat
underrätta Skepparen att det fredliga förhållandet
med Dannemark upphört?
Har ej genom KielerTractaten denna återställda
Svenska Egendom blifvit åter bortskänkt, och i sin
mån medverkat till beredande af en större fördel för
Kronan Sverige?
Är då ej ägarens anspråk till ersättning af Staten
billig och rättvis, och kunna ej flere af de ifrågavarandes
anspråk vara af lika klar beskaffenhet?
Bör en begäran om en närmare målens pröfning
anses obillig eller förmäten, och är den ännu ej att
hoppas af R. St:r.
Af Herr CommerceRådet Santesson;
Till protocollet för den ig Januarii.
Jag kan för min del ej biträda det nu upplästa Förslag
från Högh RiksgäldsAfdelningcn, att Högh StatsUtskottet
skulle, utan all vidare noggrann speciel handläggning
eller granskning, skilja från sig K.M:ts flere till Utskottet
insände Nådiga remisser, angående uppkomne särskilde
förhållanden vid fråga om verkställighet af senaste
R. H. St:rs beslut om godtgörande af åtskillige
Medborgares förluster igenom uppbringningar af Magter,
med hvilke Riket var i fredligt förhållande.
Mine skäl härtill äro följande:
1:0 Anser jag det ovilkorligen åligga Utskottet ef
21
-
322 Stats-Utskottets
ter 28 §. Riksd.Ord. att bereda och utarbeta det ärende,
sorn på grundlagsenlig väg vid denna Riksdag kommit
till dess handläggning.
2:0 Senaste R. St:rs beslut hvarken kan lägga, eller
har lagt, något hinder i vägen derföre.
Vid efterseende af deras då fattade beslut, så
lyder det:
”Jemte det R. Strr, uti det vid flere Riksdagar
”förehafda mål angående Ersättning af Svenska Staten
”för Svenska Medborgares genom uppbringningar lid—
”ne förluster, beslutat, att en sådan ersättning bör
”ega rum för de förluster,.hvilka, enligt 1812 års St:rs
”gifne löfte, kunna till betalning godkännas; hafva R.
”Strr för ersättningsbeloppens bestämmande och det”ta
måls slutliga ntredning stadgat följande grunder,
”hvilka StatsUtskottet, i afseende på hvad derutaf kan
”på Herrar Fullmägtiges åtgärd ankomma, skolat till
”Ilerrar Fullmäktiges efterrättelse meddela.”
T det outredda skick, hvaruti hela frågan då ännu
befann sig, var det naturligt, att R. Strr måste
igenom bestämde och limiterade vilkor söka förekomma
alltför vidsträckte ersättningsanspråk å de sökandes
sida, äfvensom för mycken Leuteration å den
verkställandes.
De kunde då vä! förutse, att flere i förväg ej kände
omständigheter skulle under utredningen och vid
verkställandet förekomma; och jag påminner mig mycket
väl, hvad i dåvarande Statsutskott yttrades under
discussionen r "Bättre nu limitera för strängty framdeles
spörjs nog om någon enskild derigenom skulle af
B e t ä n k a n d e n. 3a3
särskilde forhållanden finna sig särdeles förfördelad
och det blir tid nog då leuterera det.
Nu är åter förhållandet annorlunda — alla inom de
stadgade praescriptionstiderne inkomne ansökningar om
ersättning för uppbringningar af de Magter, som voro
i fredligt förhållande med Sverige, äro nu kände och
utredde, äfvensom de särskilde eller extraordinaire
omständigheter för någre af dem, sorn förmått K. M:t
att till R. St:r göra serskild framställning härom.
3:o Vid desse K. M:ts särskilde remissers besvarande,
står det visserligen StatsUtskottet fritt att föreslå
och R. St:r alt afgöra, om afseende kan göras
till alla, eller blott några, eller till och med ingen
af de särskilde ansökningar; men då K. M:t funnit
sådane särskilde förhållanden med de nu ifrågavarande
målen , att K. M:t ansett sig böra dem till R. Stms
pröfning öfverlemna, så kan det väl på intet vis anses
lämpeligt, att Stats-Utskottet eller R. St:r, skulle
undandraga sig denna pröfning.
De hinder för förra beslutets verkställande, sorn
mött än i dénena, än i den andra, men merendels för
hvarje mål blott i en enda, och som det tycks af K. M:t
smindre vigtig ansedd punkt, har K. M:t sjelf anmärkt,
men tillika, då målet i öfrigt befunnits af ersättningsgild
beskaffenhet, anmält sådant, äfvensom för någre
bland dem i nåder särskilt uttryckt att befundna brister
uti någon af de formalitets pre'stationer, som R.
vSt:r föreskrifvit, bevisligen ej härrört af någon oloflig
idkad handel, utan varit en tvungen följd af alldeles
extraordin. omständigheter, hvadan K. M:t ock om någre
*
3?4 Stats-U tskottets
af desse mål särskildt yttrat, huru sådane ersättningssökande
Liefve dubbelt hardt lidande, örn desse särskilde
omständigheter ej kunde afses. .På detta sätt af
K. M:t nådigst behjertade någre dess enskilde undersåtares
angelägenheter, kunna väl då ej skäligen afvisas,
ifrån ali närmare skärskådning af R". St:r sjelfve 1
eller deras Utskott, hvilke anses ännu närmare böra
behjerta medborgares behof af lindring och hjelp.
4:o Kan jag intet heller antaga på förhand det
af RiksgäldsAfdelningen sluteligen anförda motiv för
en sådan målets afvisning genast, att ett efter föregående
granskning och beredning tilläfventyrs följande
tillstyrkande af någon del eller alla de sökte Reclamationer,
skulle innefatta orättvisa emot andra, som
ej fått eller nu sökt sådan, ty desse kunna icke vara
andra än de der dels ej inom den en gång stadgade
prajscriplionsliden anmält sig, och sålunda förlorat
fatalierne, dels de, vid hvilkas mål K. M:t ej funnits
sådane omständigheter förekomma, att de borde föranleda
Remiss till R. St:r.
Att här uppgifva de olika fall, som de ifrågavarande
handlingar förete, Liefve för vidlyftigt, och
hörer ej till ämnet nu, då jag med anledning af
RiksgäldsAfdelningens förslag ej anser nu frågan vara:
om Stats-Utskottet tillstyrker något afseende på de
af K. M:t för Reclamenternes considererande framställde.
särskildt talande skäl,' utan blott, om den för
ett till- eller afslyrkande i alla fall nödvändigt erfor
-
Betänka uden. 320
derliga speciela gransknings åtgärd skall vidtagas, eller
kan undvikas eller afsägas.
Som ett exempel på sådane särskilde omständigheter,
torde dock nu på förhand få nämnas: der Kaparens
egen Regering ogillat uppbringningen och ålagt
Kaparen ersättning, men denna ej kunnat möjeligen
utbekominas.
Vidare: der uppbringningen skett få dagar efter
Krigsförklaringen, sorn ej möjeligen kunde vara Skeppseller
Godsägaren vid dess afsegling känd. — o. s. v.
När nu de af i8r3 års St:r bestämde grunder innefatta,
att, der Kapare blifvit tilldörnd att ersätta,
äfvensom då uppbringningen skett efter Krigsförklaringstiden,
sådane förluster ej äro berättigade att få
ersättning, så syns lätt, hvad anledning K. M:t dock
haft att underställa dylike frågor R. St:rs närmare
Ledömmande.
Och tilläde Hr CommerceRådet muntligen: I öfrigt
förenar jag mig med Hr Winberg uti allo, med det undantag
endast, att jag ej kan säga mig vara ointresserad uti
utgången; Handlingarne visar dock dettas obetydlighet,
för att inverka på min öfvertygelse i saken, såsom allmänt
ärende. De af mig anförde exempel äro ock ej hämtade
af de mål mig enskildt angå; måhända skoladesse
senare befinnas ej stå i alldeles samma Calhegori
med de uppgifne; det blir ej min, utan öfrige Högh
Utskottets Ledamöters sak att bedomina , och örn äfven
de mig interesserande målen skulle blifva de ende,
som skulle dömmas att ej böra godtgöras, skall
jag vara tillfredsställd att hafva i min mon bidragit
326 Stats-Utskottets
att skaffa godtgöreise åt de öfrige, hvaribland jag
känner Enkor och Faderlösa Barn i rätt knappa omständigheter;
utan att såra grannlagenheten har jag
ansett mig berättigad att, så länge frågan ej varit partiel,
utan allmän , och aldrahälst så länge den endast afsett
princip-frågan, om målet skall till närmare granskning
företagas eller ej, deltaga i discussion och öfverläggning
af ämnet, hälst få af de i It. Sttrs Utskott
förekommande allmänna mål lära vara af den beskaffenhet,
att icke någon eller flere af Utskottets Ledamöter
hafva enskildt interesse uti afgörandet.
När åter fråga om partiella behandlingen af hvarje
utaf de nu ifrågaställde nppbringningsmål förekommer,
så skall jag visserligen veta alt jäfva mig i afseende
på de 2:ne uti hvilke jag har andel.
När Högl. Utskottet återfår Afdelningens fullständiga
Betänkande till jufterande , förbehåller jag
mig att närmare få utveckla min enskildta tanka.
Till Protocollet för d. 18 Februarii.
I enlighet med mitt förbehåll den ig:de föl l. månad,
då HögJ. StatsUtskottet, vid detta ärendets priliminaira
föredragning från Riksg:s Afdelningen, fattade
dess beslut att hos R. II. St:r afstyrka allt
afseende till de af K. M:t uti dess nådiga Remisser
till StatsUtskottet framstälde, K. M:t förekomne
särskilde omständigheter för flere af desse Ersättningssökande,
får jag nu, sedan Afdelningen inkommit
med Förslag till Betänkande i ämnet , reservera
min ifrån pluralitetens alldeles skiljaktiga tanka,
och närmare uppgifva skälen derföre.
Betänkan den. 327
R. fl. St:rs underd. Skrifvelse till K. M:t af den
20 Deöemb. 1823, innefattar följande beslut i afseende
på utredandet och granskandet igenom Committé',
samt sedermera sluteliga pröfningen af K. M:t utaf då
ifrågastälde Ersättningsanspråk, nemligen: (se Bih. till
R, Ståndens Protocoller 10 Bandet 2 Tom. 2. pag. 224.)
”Och få alltså R. St:r, med tillämpning af hvad
”R. St:r, uti deras den 18 Julii 1812 aflåtne underd.
”skrifvelse, yttrat, förklara, att ersättning bör ega rum
”för de förlusterj hvilka enligt sistbemälde Ständers
”gifna löfte kunna till betalning godkännas; hvarvid
”dock R. St:r, för att, så vidt på dem kan ankomma,
”söka förebygga, att, på grund af nu fattade beslutet
”oin ersättnings tilldelande för de ifrågavarande förlu”sterne,
andra sådane anspråk icke må falla Slaten till
”last, skolat tillägga, att ett sådant medgifvande för
”denna gång icke må gälla såsom praejudicat för andre
'”dylika ersättnings-påståenden, som hädanefter kunna
>’göras.” Hvarmed det lärer befinnas vara ganska tydeligt
utmärkt, att desse andraj och hädanefter ej
kunna hafva afseende på annat än dä okände ersättningsanspråk,
eller för derefter timande senare siike
förluster; och ännu mera påtageligt blir sådant, då man
läser nämnde R. St:rs Betänkande i sitt sammanhang,
och genast, på den samma sida pag. 11Ö som nu citerade
ordalydelse, igenfinner, att R. St:r bestämdt
inskränkte antalet till de Ersättningar, som kunde ifrågakomma,
inom de 161 mål, som förut varit anmälde.
Inom desse äro ock, på sätt Afdelningens Betänkande
vitsordar, innefattade: alla de nu af K. M:t
3^8 Stats- Utskottets
anmälde 19 särskilde ansökningar, men ej den 20 af
Handlanden Eldrup, som, för dess långt efteråt ur 1824
i Södra America lidne uppbringning af Briggen Sophia,
ej kan komma under enahanda betraktande.
Uti samma åberopade skrifvelse, yttrade R. Sttr
vidaret
”Sedan R. St:r salunda utmärkt, hvilka af de an”mälte
Reclamationsmålen böra blifva föremål för den
”förnyade granskningen, samt tillika uppgjort de grunJJder,
efter hvilka en sadan granskning skall förr tittås ,
”så få, för verkställigheten deraf, den R. St:r, i anseende
till Riksdagens nu för banden varande slut,
”icke äro i tillfälle att sjelfve åstadkomma, R. Sttr
”hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det täcktes,
”i sådant afseende, E. K. Mtt i Nåder förordna en
”Committé', med nådig föreskrift) för Committerade,
”att, med noggrann tillämpning af ofvan faststälde
”grunder, utreda och granska de ifrågavarande Re”clamationsmålen,
samt föreslå hvardera Reclamen”tens-
ersättningsbelopp. Och, på det ett länge Ön”skadt
slut i detta för Reclamenterne af så mycken
”vigt varande mål desto snarare må kunna ernås, vå”ga
R. St:r jemväl underdånigst hemställa, örn icke
”Committerade kunde föreläggas, att inom 1824 års
”slut till E. K. Mtt inkomma med fullständig utredning,
enligt de faststälde grunderne, samt att derefter
E. K. Mtt behagade, efter föregången Nådig prof"ning,
i öfverensstämmelse med samma grunder, slutliJ'gen
bestämma det ersättningsbelopp, som en hvar må
"tillkomma
Betänkan den. 329
Under denna af B.. St:r, åt K. *M:t uppdragna
Nådiga pröfning, har K. M:t, enligt Dess till StatsUtskoltet
nu meddelade Nådiga Remisser, hvaraf ordagranne
Utdrag äro intagne uti afdelningens föreslagne
Betänkande, funnit väl sig ej kunnat för desse
mål , i anseende till för hvart och ett af dem förekommit
hinder, uti någon enda af de 24 särskilte punkter,
hvilka R. St:r uppgifvit som grunder för Committerades
noggranna beföljande vid den dem uppdragna
granskning, tillämpa den K. M:t uppdragna rättighet
att sluteligen bestämma och anbefalla utgifvandet af
det ersättningsbelopp, som en hvar må tillkomma,
men deremot, att sådane särskilde förhållanden vid
flere af dem framstälde sig, som förmådde K. M:t att
åter fästa R. St:rs uppmärksamhet på de härvid ifrågavarande
Svenska Medborgares lidande och deröfver
framstälde klagan.
En sådan följd af denna åt K. M:t i underdånighet
uppdragna pröfning af så väl de enskilde ansökningarne
om ersättning, som de dertill förordnade
Committerades utlåtande derom efter af dem skedd
fullständig granskning, på grund af R. St:rs föreskrifter,
har jag för min del trott Högh Utskottet desto
mindre bordt anse aldeles oväntad, som senaste R. Sttr,
vid öfverlemnande af de nämnde 161 mål till förenämde
granskning, om än med rätta anseende sig böra igenom
bestämde föreskrifter förekomma alt för vidsträckte
ersättningsanspråk å de sökandes, äfvensom för mycken
leuteration å den verkställandes sida, dervid väl
ej heller lära kunnat undgå förutse, att flere då i för
-
33o Stats-Utskottets
väg ej kände omständigheter lätteligen skulle förekomma
under utredningen och vid verkställandet, dem, på
Nådig anmälan af K. M:t, på sätt nu skett, Rikets
näst församlande St:r ägde pröfva, och, om någon enskild
dervid funnes synnerligen förfördelad, sådant afhjelpa.
Då emedlertid Högh Utskottet icke funnit Sig föranlåtit
taga närmare del och kännedom af de särskilte
och olike omständigheter, som härvid företett sig,
och på hvilka K. M:t täckts i Nåder fästa R. St:rs
uppmärksamhet, anser jag mig böra uti denna reservation,
uppdraga åtminstone en kort teckning af dem:
De hinder, hvilka mott K. M:t, att, vid ytterst
noga beföljande af de utaf R. St:r stadgade grunder
för ersättnings medgifvande åt de Medborgare som lidit
ifrågavarande förluster af uppbringning, ej anordna
ersättningsbeloppet, hafva för målen under N:o i, 2,
3, 4> ^ och 6 varit den a.-dra; för målen N:o 7, 8,
9 och 10 den 6:tes för målen N:o ir, 12, i3, i4 och i5
den l5.dej samt för N:o 16 den l3:deaf de utaf R.
St:r uppstälde 24 särskilde punkter för egenskapen af
ersättningsgilde mål.
Hvad den förstnämnde eller 2:dra punkten beträffar,
så lyder den: "Ersättning må ej tillstyrkas för
"andre förluster, än dem, som blifvit Svenske Medborgare
tillfogade af Magter, med hvilka Riket var
”i fredligt förhållande/* (ofvanåberopade Bihang
10 Bandet 2. 2. pag. 240).
och den lill dess förklarande påföljande 3:dje:
Betänka n den. 331
"Epokerne af krig eller fred med Frankrike och
"Preussen bestämmas i enlighet med Hans Excellence
"Herr StatsMinisterns för Utrikes Årenderne derom med”delte
utlåtande, samt, i afseende'på England och Dan”nemark,
i enlighet med hvad K. Mits Nådiga Skrifvelse
innehåller
Och blifva desse 2:ne punkter i sjelfva underdåniga
skrifvelsen närmare utredde som följer: (pag. 227.)
”Hå Epokerne af fiendtligheters utöfvande emot
"Sverige, särdeles af Frankrike, Preussen, England
”och Dannemark, icke altid under senare åren blifvit
"bestämdt utstakade och inskränkte inom tiden af of"fentelig
Krigsförklaring och offentligt fredsslut, utan
"Pukets fredliga och ofredliga förhållande med frära"mande
Magter ofta bade börjat och upphört i följd
”af särskilde Deplomatiske Communicationer, hafva
"Committerade hos E. K. M:t anhållit om nådig föreskrift
i afseende på tiden, när Sveriges fredliga förhållande
till desse främmande Magter, under senare
”åren, från och med år 1807, må hafva existerat, upp"liört
eller ånyo vidtagit, för hvilken tid de hos Com"mitterade
anmälde ersättningsanspråk, med få undantag,
blifvit gjorde, och har E. K. M:t till Commit"terades
rättelse i denna del aflemnat Herr StatsMini"sterns
för Utrikes Ärenderne i ämnet afgifne utlåtande,
hvilket Committerade sålunda tillämpat, att, med
"undantag af hvad som rörer Frankrike, der gräns"linien
emellan freds- och krigs—tillstånd ansetts bestämd
genom Pommerns oecupation i början af år
"j8i2, Committerade i afseende pä Preussen,England
332 Stats-Utskottets
”och Dannemark, funnit upphörandet af de Politiske
”och Commercielle förhållanden samt de ömsesidiga
”Beskickningarnes återkallande, utmärka att Krigstillståndet
in träd t. — Sedan E. K. M:t uti Dess ofvan"berörde
Nådiga Skrifvelse till R. St:rs Statsutskott af
”d. ii sisth Junii i Nåder gillat Gommitterades åsigter,
”så vidt desamma rörde Frankrike och Preussen, men
”deremot förklarat tiden för beräkningen af Fredstill”ståndets
fortfarande med England till dagen af Krigsförklaringen
d. 17 Nov. 1810, och med Dannemark
”likaledes till Krigsförklaringsdagen d. i5 Sept. i8i3’
”så anse ock R. St:r, att hvad E. K. Jll.-t salundaytt”ratj
bör vid pröfningen, huruvida förlusterne ägt rum
”under tillstånd af Krig eller Fred, lända till ofelbar
”efterrättelse.”
Om än sålunda fredliga förhållandet upphörde,
och Krigstillståndet vidtog med Krigsförklaringsdagarne
på de ställen, der Krigsförklaringarne utfärdades,
måtte med rättvisa och billighet dock ej kunna förenas
en så sträng tillämpning deraf, att det Fartyg,
som derförinnan, följakteligen så mycket vissare uti
Skepps- och Last-ägares fullkomliga ovetenhet härom,
afseglat, och, (hvad fallet är med flere af de till denna
Glass hörande 6 fartyg) blott helt få dagar efter
sådan Krigsförklaring blifvit uppbringadt, skall anses
lika med det, som Agaren, oaktadt kännedom af ett
sådant förhållande, utsände och vågsamt blottställde
för faran. *
Då Rikets år 1823 församlade St:r, enligt hvad
här anförts,*uti deras underd. Skrifvelse tydeligen ut
-
Betänkande n. 333
tryckt, att de dervid följt den ledning K. M:ts egen
nådiga tolkning af tiden gifvit dem och K. M:t nu till
R. St:r täckts hemställa, såsom serskild förekommande
omständighetj att från föreskriften i nämnde 2:dra punkt
undantag måtte göras för de fall, då dels uppbringningen
skett helt få dagar efter Krigsförklaringen, dels
under en äfven vid Krigstillstånd oumbärlig kustfart
emellan Inrikes orter, samt i ett fall (det mig dock
synes inträffat med 2:ne, nemligen Fartygen Hoppet
under N:o 3 och Redligheten under K:o 5) då röfvandet
skett af Fartyg liggande till ankars vid Svensk
Strand; — så synes denna nu af K. M:t gjorda Kådiga
Proposition till R. St:r bäst förklara K. M:ts ofvannämnda
åt förra R. St:r gifne ledning för deras
bestämmande af epoken för Fredstillståndets öfvergång
till Krigstillstånd, väl hafva afsett Krigsförklaringstideiij
men ej, att denna, till mehn för Reclamenterne,
bör tillämpas annorlunda än från den tid de kunnat
äga sig detta förhållande bekant; i följd hvaraf jag
ock ansett Höglofl. StatsUtskottet bordt häraf hämta
full anledning, att tillstyrka R. H. St:r att nu antaga
denna K. M:ts såmedelst gifna förklaring.
Såsom ett exempel bland de nyssnämnde 6 Ersältliingsmålen
kan jag, jemte åberopande af hvad en annan
Ledamot, Hr Winberg, uti dess Rieservation anfört,
ej underlåta här upprepa det serskildta förhållandet
med, under K:o 6, framstälda Fartyget Nordstjernan,
att detsamma utgått från Wisby i Augusti
1813, och blifvit uppbragt till Eckenwärde i Hollstein
d. 18 Sept., 3 dagar efter daterandet i Stock
-
334 Stats-Utskottets
liolm af Krigsförklaringen mot Dannemark, hvilken
(enligt Acten äfven bilagdt vederbörligt bevis) kungjordes
i Carlshamn, der Fartyget var hemma, ej förr
än d. 10 October, eller öfver 3 veckor efter uppbringningen
i Hollstein; — att derefter, vid Svenske Trupparnes
inryckande i Hollstein uti början af Januarii
1814 5 Befälhafvaren anbefallte Magistraten i Eckenwärde
återställa Skepp och Last till Ägaren, men att
årstiden hindrade verkställigheten deraf, hvaremedlertid
Tractaten i Kiel d. i4 samma månad mellankom,
då omedelbarligen efter inträdande af detta nya fredstillstånd
Skepp och Last för andra gången togos från
Ägaren, i följd af den stipulation, hvarigenom ”Konungen
af Sverige till fördel för Konungen af Dannemark,
” (som orden lyda) ”afstod från alla recla”mationer
för Svenska Fartyg och Laddningar uppbringade
igenom Danska Kapare, alltifrån Fredsslu”tet
i Jönköping, ända till vidtagande af verkeligt
”Krig/’ Och att alltså, detta Skepp, ehuru redan
de facto frigjordt, åter skiljdes från Ägarens våld igenom
sjelfva senare Fredstractaten, för hvilken sällsamma
händelse ock Committerade i deras underd.
anmälan af målet hos K. M:t tillstyrkt serskildt afseende.
Det yrkade och utredda ersättningsbeloppet härföre
är B:co R:dr 6,348: 4- —
Uppbringningen af de 5 öfrige utaf
först förekommande 6 mål har likaledes
skett inom få dagar efter Krigsförklaringen,
och deras resa alltså äfven varit
Transport 6,348: 4- —
Betänkande n. 335
Transport 6,348: 4-~
hör jad, innan Skeppare eller Godsägare
ägde sig Krigstillståndet bekant. För
2:ne af dem, N:o 3 och 5, åberopas
det förut uppgifne förhållande, att de
togos under liggande vid Svenska vallen;
deras bådas ersättningsbelopp är af
Committerade uppgjordt till samman
lagdt
5,53o: 6. 2.
samt de 3:ne öfriges, ff:o 1, 2 och 4 611 13,698:
Eller för alla 6 tillsammans R:dr 25,576: 47- —
Den 6:le punkten, af de grunder R. St:r år 1823
bestämde för Committerades utredning, och hvilken K.
M:t funnit hindra Sig från anordnande af ersättningsbeloppet
för uppbringningsmålen N:o 7, 8, 9 och 10,
lyder:
”Då Skeppare vid uppbringningen antingen icke varit
”försedd med sådane Skepps-och Last-Document, soro,
”enligt Författningarne, bordt vara om bord till den
”Ort, dit Skepp ooh Last voro destinerade, eller om
”Skepparen befunnits innehafva dubbla eller falska
”Skepps- och Last-Document, eller i öfrigt genom
”otillåtne åtgärder, vårdslöshet eller försummelse sjelf
”vållat uppbringningen, anses förlusten af sådant Far”tyg
ej ersättningsgild.”
Handlingarne, tillhörande nämnde 4 Mål, upplysa
dock, enligt Committerades första underd. utlåtande
örn dem till K. M:t, och K. M:ts derpå dem lemnade
befallning att, oaktadt nämnde hinder, utreda det i
öfrigt ersättningsgilda belopp af reclamationerne, äf
-
336 Stats-Utskottets
vensom Committens derpå följda senare underd. betänkande,
att så väl Committerade befunnit, som ock
K. M:t förklarat Sig anse de för desse Fartyg nyttjade
simulerade Skepps-Passen varit endast tvungne medel
att skydda Skepp och Gods för våldet; äfvensom det
blifvit fullt utredt samt obestrideligen bestyrkt, så väl
att den uppgifne förlorade egendomen tillhörde Reclamenterne,
som ock att uppbringningen vederfarits
dem under en loflig bandel. Reclamationsbeloppet af
dessa 4 Mål gör, enligt Committe'ns utredning, sammanlagdt
. . .
R:dr 32,5g3: 20. 2.
Jag anser mig bär skyldig uppgifva, att det är
bland desse 4> som jao ar enskild interesserad uti de
2-‘ne under N:o 8 Irene, och ,N:o g Carolina — för
ett belopp tillsammans af R:dr 3,656 4° s^- 9 nst.,
enligt hvad Ilandlingarne vitsorda; visserligen ej att
förakta, men ingalunda af den vigt, att icke jag anser
min skyldighet som Riksdagsman vida mera ålägga
mig framhålla de öfrige Medborgares allmänna rättsoch
billighetsanspråk till ersättning för deras lidande,
om än rättigheten att yttra mig derom skulle köpas
med försakande af min egen andel.
Uppbringningsmålen under N:o 11, 12, 13, 14
och i5, för en sammanräknad af Committen utredd
summa R:dr 16,353: 3o. 7. (oberäknadt för N:o 12,
till hvars utredning Reclamenten synes ej hafva pracsterat
tillräckelige handlingar) äro alla af den art, att
bin
-
Betänkande n. 337
hindret för utbetalningen af dem legat uti i5 punkten
afR. St:rs föreskrifter för UtredningsCommitte'en. Denna
lyder:
”1 alla de mai, der ersältnings-skyIdigheten blif”vit
genom DomKaparen i vederbörlig ordning ålagd,
”upphör allt anspråk på vidare ersättning af Svenska
”Staten.” Men K. M:t bar behagat uti Dess nu afgifne
Nåd. Remisser härom yttra:
”Att K. M:t väl, då ersättnings-skyldigheten bl i f—
”vit Kaparen i behörig ordning ålagd, bar ansett Sig
”icke kunna, emot innehållet af i5:de punkten i R. St:rs
”underd. Skrifvelse den 21 Dec. 1823, en dylik ersättning
af Svenska StatsVerket i Nåder medgifva;
”men då härvid förekommit, att Reclamenterne icke
”fått sine förluster af Kaparne godtgjorde, samt Halgot
särskilt stadgande icke blifvit af R. St.-r medde”ladt
för en sådan händelse, hvarigenom en förlust
”för Reclamenterne, ulan deras eget förvållande, upp”kommit,
så mycket hårdare, sorn handelsföretaget varit
"af så loflig beskaffenhet, att nppbringningen blifvit
“ogillad af Domstolarne i sjelfva den uppbringandes
”Fädernesland, ville K. M:t som, efter ytterligare
”.utredning af ifrågavarande Reclamationsmål, inhäm”tat,
att Reclamenterne icke försummat någon åtgärd
”till ersättnings utbekommande af Kaparne, och att
”förlusterne i öfrigt 8ro ersättningsgillde till utförda
”beloppen, i nåder hafva öfverlemnat desse mål till
”Rikets nu församlade Ständers pröfning.”
Och månne, med billighet, väl kan åsidosättas allt
afseende till denna K. M:ts nådiga framställning?
22
338 Stats -Utskottets
Målen N:o 16, 17 och ib äro åter under andra
och olika förhållanden, men hafva, lika med de här
förut uppgifne, erhållit, förutan till del Committerades
tillstyrkan af ersättning, äfven det afseende af K.
M:t, att blifva för dervid förekomne särskilde förhållanden
anmälde till R. H. St:rs närmare bedömmande,
och böra väl således äfven få påräkna detta. Beloppet
af desses Reclamationer har jag ej haft tillfälle
att få känna.
Med denna provisionella utredning har jag sökt
åtminstone ådagalägga, att ämnet påkallat ett närmare
skärskådande, än hvad H. StatsUtskottets nu beslutade
bejänkande till R. H. Sl:r framställer, som
synes mig innefatta, utom reciten af K. M:ts Remisser
i ämnet, endast ett omotiveradt afstyrkande hos
R. II. St:r.
Skulle åter de nu gjorde Reservationer eller andra
anmärkningar inom PiiksStånden föranleda återremiss,
och de af K. M:t nådigst uppgifne särskilde förhållanden
för ena och andra af desse nu ifrågastälde
mål blifva närmare utredde, så skall, derom är jag
öfvertygad, ej afseende vägras äfven desse få återstående
Medborgare, hvilke, de fleste med fullt lika goda
sköl som flere af dem, hvilke redan erhållit deras
ersättning, förlitat sig till det löfte R. St:r år 1812
gifvit, medelst bifall till K. M:ts nådiga Proposition,
att, af den besparade utbetalning å då afskrifna Sveriges
Utrikes gäld, afsätta någon Fondj hvarå ersättning
kunde anvisas för sådane bevislige förluster, som
under en loflig handel och sjöfart blifvit tillfogade
Betänkan den. 33g
Svenske man, af Magter, med hvilka Riket varit i fredligt
förhållande; likasom till K. M:ts och It. St:rs rättvisa
Considererande, att ej ensamt desse med deras egendom,
utan hela Staten, må ansvara för det ofvannämde
aftal uti Fredsslutet i Kiel, hvarmed K. M:t fann
sig höra qvitta Dess undersåtares anspråk för, medelst
denna Tractat, Riket tillskyndade mångdubblade större
fördelar. Jemför man då, att nyttja en Svensk
Riddersmans ord vid sista Riksdag i dess Stånd: Vinsten
af försvunnen Utländsk gäld af flere Millioner i
Silfver-, och erhållandet af ett Konungarike, å ena sidan,
mot några 100,000 R:drs ersättning till egne Medborgare
å den andra, hvilkas så beskaffade förluster
just varit en hufvudanledning till de Krig, som slutades
med sådane Resultater; så har den af R. St:r en
gång tillerkända ersättningsrätt åt desse Medborgare
väl icke varit annat än fullkomlig rättvisa; men i följd
deraf, bör äfven medgifvandet nu af de ofvannämnde
16 ä 18 uppbringningsmålens slutliqviderande Contant
eller med Statens Obligationer, till belopp omkring
R:dr 70 å 80,000 eller något deröfver, Annas påkalladt
af högsta billighet.
Uti hvilka Reservationer, Herr Lagman Ståhle
instämt.
N:o 66.
Utlåtande, angående inrättning af en PaquetPost.
(U.-A.)
H
Lundblads, J. Fr., motion om inrättande af cnPaquet
-
ögl. R. o. Ad. bar till Utskottet remitterat Hr af
3^0 Stats-Utskottets
Tost, för fortskalfandet af Elef, Böcker och Paqueter
emot viss taxa, till underlättande af litterär och industriel
communication inom Riket; och har Motionären,
under förmodan, att en sådan inrättning, i anseende
till den dermed förenade nytta, med tiden ej allenast
borde betäcka utgifterne för dess vidmakthållande,
utan äfven i en framtid lemna öfverskott åt
PostCassan, tillika föreslagit, att, då utgifterne för
PaquetPosten till en början ej kunde fullt bestridas
af de inflytande afgifterne, antingen a5,ooo R:dr B:co
dertill årligen måtte anslås intill nästa Riksdag eller ock
PostTaxan ökas med i5 procent, för att så till detta ändamål
som Postens förbättrande inom Landet användas.
Utskottet, som för behandlingen af denna fråga
sökt förskaffa sig alla nödiga upplysningar i ämnet,
liar ansett, att hvad som underlättar communicationer
orter emellan, och helst en sådan inrättning som
den nu föreslagne, bör, såsom medförande enskild och
allmän nytta, af Staten understödjas, i den mahn densamma
deraf hemtar fördel.
Då likväl af samma Inrättning resultatet i afseende
på kostnaden icke kan bestämdt uppgifvas och
Rikets tillstånd fordrar en omtänksam hushållning
med Statens medel tror Utskottet försöken med en
PaquetPosts inrättande böra göras i en mindre scala
och således till en början erhålla en mindre utsträckning;
hvarföre Utskottet får föreslå:
att en PaquetPost, såsom i synnerhet behöflig för
Rikets inre orter, dit sjölägenheter saknas, måtte
inrättas på det sätt, att den en gång i månaden, un
-
Betänka uden. 34t
der den tid öppet vatten är eller ångbåtarne färdas,
afginge fram och åter från Norrköping öfver
Linköping, Jönköping, Wexiö och Christianstad till
Ystad och ifrån Ar boga öfver Örebro, Mariestad, Lidköping
och Alingsås till Götheborg med vagn och 2
hästars anspann samt med endast enbetsåkdon och
1 häst fran Westerås öfver Köping och Westra
Bergslagen till Falun, på hvilken väg en större Paquetvagn
icke synes erforderlig.
Enligt upprättad Calcul skulle Omkostnaderne,
bestående uti:
SkjutsLegaj beräknad lika
med hvad för Gästgifveriskjutsen
erlägges, ifrån Norrköping till
Ystad fram och åter, 6 resor . 401* — ~
ifrån Arboga till Götheborg
d:o d:o . 293: 18.-  ifrån Westerås till Falun .... 84= 24. - 778: 42. -
DagTractamcnte för 3 Conducteurer
å 45 R:dr i Månaden,
eller för 6 Månader  810:
Inköp af 2:11 ePostvagnar och
ett Enbets-åkdon  341: 32. -
för året uppgå till Banco ii:dr i,g3o: 26. -
oberäknadt den för en gång utgående, men på en
mängd ar fördelade, utgiften för VågBalancer med
vigter för Paqueternes vägning vid ofvannämnde PostStationer
samt vagnarnes årliga underhållskostnad med
| eller i af deras inköpspris jemte skälige Arfvoden
åt de Postförvaltare, hvilka, i händelse PaquetPoslen
34a Stats-Ut skottets
ställes under PostStyrelsens uppsigt, erhålla, befattning
med Paqueternes emottagande, uppvägning och
afsändning.
Ehuru inkomsten af PaquetPostlnrätlningen, såsom
beroende på Paqueternas antal och vigt, icke
kan på förhand med någon tillförlitlighet beräknas
samt således ej eller af något Taxe-förslag utrönas,
synas likväl utgifterne derför icke påkalla hvarken
tillökning i PostTaxan eller något särskildt StatsAnslag;
utan torde tillåtelse för ÖfverPostDirecteuren,
att, emot behörig redovisning, af Pos t Sfedfefrförsk juta
den åtgående kostnaden vara det enda som i sådant
afseende för Inrättningens tillvägabringande erfordras.
Derest R. H. St:r bifalla hvad Utskottet sålunda
föreslagit och hemstält, lärer underd. skrifvelse härom
till K. M:t aflåtas med underd. anhållan tillika, det
K. M:t öfver Förslaget och dermed sammanhang ägande
dctaile-omständigheter täcktes infordra vederbörandes
utlåtande, samt, i fall af Inrättningens verkställighet,
i Nåder icke allenast vidtaga nödige mått och
steg till förekommande af PaquetPostcns skadeliga inverkan
på BrefPosten, genom förminskning iden sednares
påräknade Intrader och befordrande af Lurendrägeri
och Tullförsnillning, antingen medelst Paqueternes
vederbörlige öppnande på första eller sista Stationen
i afsändarens eller emottagarens närvaro, eller
ock på annat tjenligt sätt, utan jemväl meddela
de reglementariska föreskrifter, som för Inrättningens
ändamålsenliga utförande kunna linnas af nöden, hvar
-
Betänkande n. 34?
med B.. H. St:r torde förena den underd. önskan,
att Håll- och Reserve-skjutsskyldige icke måtte med
PaquetPostens förskaffande betungas. Den 1i Februarii
182g.
Reservation:
Af Herr Kammarherren Nordenfeldt, O.: Ehuru
jag lika med Högi. Utskottet erkänner nödvändigheten,
att, nied afseende på besparing af Statens Medel,
föreslå första inrättningen af en PaketPost uti så
liten scala, att den endast blifver ett försök för alt
utröna om och huruvida denna nyttiga Inrättning ännu
i vårt Fädernesland kunde vinna stadga, delar jag
likväl ingalunda Utskottets tanka att PaketPosten borde
inskränkas till SommarMånaderne eller till den
tid då Ångbåtar kunna begagnas, emedan jag tror att
försöket då skulle misslyckas. Jag anser för ett af de
väsendtligaste vilkoren för denna, såsom för hvarje
Postinrättning, ätt den jemnt och oafbrutet, om äfven
till en början mindre ofta, må kunna påräknas i
alla årstider. Förutan denna visshet, skulle Allmänheten
troligen icke vänja sig att anse inrättningen annorlunda
än såsom tillfälliga lägenheter, sorn lemnäs obegagnade
derföre att de inträffa ojemnt, ofta när de minst
behöfvas, och att den således aldrig skulle vinna den
framgång eller medföra den nytta som dermed åsyftas.
Behofvet af litterära och industriella produeter
bör naturligtvis kännas ungefär lika både sommar och
vinter. Om sommaren erbjuder sjöfarten , emellan aflägsna
orter, många tillfällen till communicationer
344 Sta ts-Utskot tets
sora om vintern saknas. Jag finner således icke skål
att just i denna senare årstid låta Inrättningen hvila,
endast för den omständigheten att pakelerna då, i stället
för sjövägen, skulle föras landsvägen emellan Stockholm
och Släderne Norrköping och Arboga, enär för öfrigt
marche-routen blefve densamma. Betydligare kostnad
vore väl icke att befara, genom utsträckningen öfver vintermånaderne,
om man vid första inrättningen bestämde
endast en häst såsom nödvändigt afgående, samt ålade
afsändarne att inlemna sina paqueter till Postverket
så tidigt att med den BrefPost, som afginge näst före
PaquetPosten, erforderlige hästar förden sednare kunde
betingas i förhållande till de inlemnade paqueternas
mängd. Vore då ett riktigt porto åsatt, skulle naturligtvis
kostnaden för ett större bäste-antal derigenom
betäckas och inrättningen i sådant fall bära sig sjelf.
Jag hade äfven önskat att den del af Sverige,
som ligger Norr om Stockholm, icke blifvit i förslaget
alldeles förbigången. Det synes mig att ett försök
åtminstone borde göras för att öfvertyga sig huruvida
denna betydliga del af Fäderneslandet skulle,
i någon mohn och efter hand, kunna komma i åtnjutande
af den ifrågavarande inrättningens förmoner;
och detta så mycket heldre som, äfven i denna riktning,
Ångbåtsfart dels redan finnes dels ar föreslagen
att ytterligare inrättas.
Utan att ingå i några mindre detailler, hvarmed
jag, för min del, tror att 11. H. S:r icke böra på förhand
sig befatta för alt icke möjligen lägga hinder i
vägen för de förändringar som vid förslagets verk
-
Betänkande n. 345
stadighet kunde blifva nödiga, anser jag det R. H. St:r,
med uppgift på de lornäinsta destinationerne — t. ex.
Skane med afseende på Tyskland och Danmark; Götheborgs
med afseende på vestra provinserna och Norrige
— samt Norra Sveriges så långt inrättningen deråt
befinnes verkställbar, — borde inskränka sig att genom
underd. Skrifvelse anhålla det K. M:t täcktes anbefalla
vederbörande Auctoriter att, efter uppgörande
af marche-router och reglementariska föreskrifter,
verkställa den åsyftade PaketPostlnrättningen, med
begagnande af befintliga Ångfartyg, sd lange det 'dr
öppet vattens och till lands i de uppgifna riktningarne,
under de öfriga årstiderna. Inrättningen skulle då
sannolikt, i mohn den af allmänheten uppmuntrades
och lemnade inkomst, utvidgas till begagnande i längre
sträckningar och på flere vägar.
Om R. II. St:r fastställa att hvad af Postmedlen
kan inflyta utöfver den för StatsVerket beräknade behållna
intraden af 100,000 R:dr B:co, såsom H. Utskottet
föreslagit, må af K. M:t få disponeras till
Postinrättningens förbättrande, tviflar jag icke att
dessa öfverskottsmedel skola blifva tillräckliga för det
nu åsyftade ändamålet.
Uti hvilken reservation, Herr Öfversten Lefre'n,
J. P., samt Herrar Santesson, Winberg och Ståhle
till alla delar instämt.
N:o 67.
Ullålande, i anledning af R. H. Strrs, åren
i8a5 och 1827 församlade Hrr Revisorers
346 Stats-Utskottets
afgifne Berättelser om granskningen af RiksgäldsVerket,
GeneralAssistance-Contoiret och
f. d. FilialDiscont-Inrättningarne. (R.-A.)
Genom remisser från samtlige RiksStånden, hafva
till Utskottet blifvit öfverlemnade It. H. St:rs, åren
1825 och 1827, församlade Hrr Revisorers Berättelser
om den, sagde år, utaf dem förrättade granskning af
RiksgäldsContoiret, det derunder lydande General Assistance-Contoir
samt Götha Canal-Bolags, Götheborgs
och Malmö f. d. Discont-Inrättningar; och får Utskottet,
med anledning häraf, nu afgifva dess vördsamma
Utlåtande öfver de i samma Berättelser till R. H. St:rs
pröfning och afgörande hemstäldte ämnen samt öfver
de af bemälte Hrr Revisorer tillstyrkte åtgärder.
i:a Afdelningen.
182S ars Revision.
§• «.
Ang:de lefveren ingen till RiksgäldsContoiret
af Öfver skotten på StatsVerkets förslagsvis
beräknade Inkomster.
Sedan, af den anledning, att ÖfverskottsMedel på
StatsVerkets förslagsvis beräknade Inkomster icke blifvit
från K. StntsContoiret lefvererade för något sednare
ar, än år 18ig, Hrr Fullmäktige uti Skrifvelse till
K. StatsContoiret af d. 26 Maji 1825 begärt, att sednast
uti derpålöljande Septemb.|månad erhålla uppgift
Betänkande n. 347
om och huruvida några ÖfverskottsMedel voro att förvänta,
så hade K. StatsContoiret, till svar härå, under
d. 12 i sistberörde månad, insändt en upprättad Liquidation
öfver 1820, 1821, 1822 och 1823 årens Öfverskott,
enligt hvilken, RiksgäldsContoiret skulle tillkoim
nia en Summa af 124,487 11:dr 37 sk. 2 r:st. Bco, hvilket
belopp äfven blifvit till RiksgäldsContoiret inbetaldt;
men då det i flera hänseenden vore af serdeles
vigt och angelägenhet, att de RiksgäldsContoiret tillslagna
Öfverskott på StatsVerkets förslagsvis beräknade
Inkomster måtte kunna ju förr dess heldre af RiksgäldsContoiret
disponeras, eller åtminstone med säkerhet
tagas i beräkning den tid på året, då upplåning
skulle ske mot RiksgäldsContoirets Obligationer med
Tre procents ränta, till godtgörande af de, under de
första Nio månaderne af hvarje år, uti Banken begagnade
förskott till Canal- och andra Byggnader, hafva
Hrr Revisorerne ansett sig äga anledning hemställa, om
icke R. H. St:r skulle finna lämpligt hos K. M:t i
underd. anhålla, det måtte K. StatsContoiret undfå
Nådig befallning, att hvarje år, sedan Riks-Hufvudboken
blifvit afslutad, lemna Hrr Fullmäktige underrättelse,
huruvida, enligt en sådan afslutad Hufvudbok,
några ÖfverskottsMedel må vara att förvänta,
samt, i sådan händelse, till hvad belopp, (pag. 3 R. B.)
Som "Utskottet härvid inhemtat den upplysning,
att dylika ÖfverskottsMedel för åren 1824, 1825 och
1826 blifvit, hvarje år, efter Riks-Hufvudbokens afslutande,
i behörig ordning till RiksgäldsContoiret afIcfvererade,
och såmedelst är fullgjordt hvad Hrr Re
-
348 Stats-Utskottets
visorerne med deras hemställan åsyftat, har Utskottet
funnit anledning nu saknas att tillstyrka, det K. M:t
med någon underd. anmälan i detta ämne besväras.
§• 2-
Angtde K. Con voy-Gommissariatets på Riks*
gäldsContoiret anvisade Creditiv.
I afseende å det, vid sisth Riksdag, K. ConvoyCommissariatets
på RiksgäldsContoiret anvisade Creditiv,
hade följande Beslut blifvit Hrr Fullmäktige till
efterrättelse meddeladt: ”1 sammanhang med regleringen
af RiksStatens Tredje HufvudTitel, hafva R. St:r
”för godt funnit, att, jemte det åt K. M:t blifvit öf"verlemnadt,
att använda de Sextio Sex Tusen Sexhundra
Sextio Sex R:dr 32 sk. B:co, som af SjöTulls”Intraderne
äro anslagne K. Convoy-Commissariatet,
”hvilka skulle serskildt å 3:dje HufvudTiteln itppföras,
”ett motsvarande Creditiv anvises, att, efter föregån”gen
pröfning och K. M:ts Nådiga Beslut, begagnas,
”i mån af behofvet och emot Comrnissariatets Förbin”delse,
hvarefter, vid nästa Riksdag, kommer att för”ordnas,
huru de medel, som, på grund häraf, kunna
”för StatsVerkets räkning lyftas, bora ersättas.”
Och hafva Hrr Re visorerne emot de utbetalningar
på detta Creditiv, som, åren 1824 och i8a5, med
66,666 R:dr 32 sk. B:eo hvartdera året, blifvit verkställde,
väl ej funnit något att erinra, enär desamma
ägt rum, i följd af K. M:ts Nådiga tillkännagifvanden;
men Hrr Revisorerne hafva dock ansett sig böra fästa
Betänkande n. 34g
R. II. St:rs uppmärksamhet på den olika tolkning,
hvartill redactionen af R. H. St:rs ifrågavarande Beslut
skulle kunna föranleda. Sedan der först linnes
utsatt en summa af66,(i66 R:dr 32 sk. B:co, men utan
tilläggning af ordet årlig, samt straxt derefter förekomma
orden: motsvarande Creditiv; så skulle härifrån
kunna härledas den slutsats, att ordet motsvarande
hade afseende på den utsatte summan af 66,666
R:dr 32 sk., och att denna följaktligen skulle utgöra
Maximi-beloppet af hvad som intill nästa Riksdag
kunde få disponeras. En sådan tolkning hafva Hrr
Revisorernc likväl ej ansett vara den rätta, enär bekant
vore, att, ifrån längre tid tillbaka, K. Convoy-Commissariatet
haft på Stat ett bestämdt årligt Anslag af
66,666 R:dr 32 sk. B:co och att, vid de 2tne sist hällne
Riksdagar, någon annan förändring med närande
Anslag icke synes hafva blifvit vidtagen, än blott den,
att, i stället för att tillförene Anslagssumman kunnat
ovillkorligen hvarje år af K. Convoy-Commissariatet
lyftas, någon lyftning af det på RiksgäldsContoiret
anvisade Creditiv icke får ske förr än behofvet blifvit
af K. M:t i Nåder pröfvadt. Vid detta förhållande
hafva Hrr Revisorerne ansett sig böra hos R. H. St:r
anmäla ofvanberörde anmärkta otydlighet i Beslutet
rörande ifrågavarande ämne, på det serskild uppmärksamhet
på redactionen af föreskrifterne må egnas, i
händelse ett lika beskaffad! Creditiv skulle vid innevarande
Riksdag K. Convoy-Commissariatet anvisas,
oaktadt Cornrnissariatet uti Convoy-Afgifterne ägde ansenliga
Inkomster, och hvilka, enligt TullRäkenska
-
35o Stats-Utskotets
perne, befunnos hafva för åren 1821, 1822 och 1823
bestigit sig till ett sammanräknadt belopp af 242 R:dr
35 st. Silfver Species, 34,929 R:dr i4 st. Hamb. B:co
och 526,158 R:dr 20 sk. 5 r:st. Sv. B:co. (p. 4 R. B.;
Och finner Utskottet, lika med Hrr Revisorerne,
redactionen af det ifrågavarande Beslutet mindre
tydlig; äfvensom Utskottet anser sig desto hellre
böra gilla den af Hrr Revisorerne antagne tolkning,
sorn densamma öfverensstämmer med R. H. St:rs i
ämnet aflåtne underd. Skrifvelse af d. 20 Nov. 1823.
§. 3.
Rörande Nu m m e rL ot ter i ets Behållnings aflemnande
till RiksgäldsContoiret m. m.
a) Ang:de NummerLotteri-Inrättningens Fordran
hos Hainnbyggnads-Directionen i Helsingborg, som,
jemte berörde Inrättnings öfrige, behållne Tillgångar,
blifvit, enligt R. H. St:rs vid sisth Riksdag fattade Beslut,
till R:g:sContoiret öfverlemnad, hafva Hrr Revisorerne
anmält, att, enär till RtgrsContoiret icke blifvit
aflemnad någon af bemälte Hamnbyggnads-Direction
utställd ordentlig förbindelse, utan blott Åtta st., under
serskilde dagar, af Directionen utfärdade Quittencer,
af hvilka 5 st., hvardera på 2000 R:dr, innehålla,
att Directionen, i afräkning på det Lån, sorn
K. M:t, genom Nådig föreskrift, anslagit till Helsingborgs
Hamnbyggnad, från K. NummerLotteriDirectionen
emottagit den uti Quittencet utsatte summan, och
att Directionen förbinder sig att ansvara för den Nå
-
Betänkande n. 351
digst föreskrifne 5 p:C:ls räntan, men de 3:ne öfrige,
på tillhopa 499° R-dr, innehålla icke någon slags förbindelse,
hade väl Hrr Fullmäktige af K. Nummer'
Lotteri-Directionen begärt närmare upplysning om ifrågavarande
fordran, men att Directionen, till svar härå,
endast lenmat anvisning på förenämnde Quittencer samt
K. M:ts i ämnet till Directionen aflåtne 3:ne Nådiga
Skrifvelser, af hvilka, i den ena, under d. 7 Augusti
i8o5, K. M:t på LotteriFonden anordnar 10,000 R:dr
emot 5 procents ränta, jemte Nådigt tillkännagivande,
det K. M:t framdeles ville anbefalla återbetalningssättet,
samt i den andra, under d. 17 Septemb. 1806,
anbefallt K. Nominel Lotteri-Directionen att förskottsvis
utbetala 499° R-‘dr, och ändteligen, uti Skrifvelsen
af d. 17 Augusti 1S20, i Nåder tillkännagifva, att
Räntebetalningen, som förut utaf StatsMedlen utgått,
lomme, i följd af den, vid 1818 års Riksdag, skedda
Statsreglering, att upphöra; och hade, vid sådant förhållande,
Hrr Revisorerne funnit lämpligt anmoda Hrr
Fullmäktige att, med anledning af K. M:ts ofvanåberopade
Nådiga Bref, förskaffa sig närmare upplysning
om de villkor, emot hvilka Lånet blifvit beviljadt,
samt derefter vidtaga de ytterligare åtgärder, hvartill
de erhållne upplysningarne kunde föranleda, (p. 7 R. B.)
Utskottet har, rörande detta ämne, inhemtat, att
H:rr Fuilmägtige, tillföljd af H:rr R.evisorernes nyssberörde
tillstyrkande, uti Skrifvelse till K. M:t af den 22
Decemb. 1825, i underd. anhållit om närmare underrättelse
om de i Nåder stadgade villkor, så väl, i afseende
på återbetalningen af LånCapitalet, som räntan,
35i Stats-Utskottets
sedan den upphör,t, att från StatsVerket utgå; men
att, i svar härå af den i5 Januarii 1826, K. M:t i
Wäder behagat H:rr Fullmäktige meddela: att enär
Helsingborgs Hamnbyggnads Direction, i saknad af
serskild fond, ej är i tillfälle att å ifrågavarande, af
WummerLotteri-medlen för längre tid tillbaka erhållne
föiskott göra någon afbetalning, K. M:t funnit godt
i Nåder förordna, att samma uti Räkenskaperne, såsom
tillgång, upptagne belopp af i4>99° R:dr skulle
hos R. Ii. St:r vid först infallande Riksdag till afskrifning
anmälas.
Och som K. M:t, under d. ig Novemb. sisth år,
aflåtit Nådig Skrifvelse till Utskottet om denna afskrifning,
och Utskottet i anledning häraf, redan afgifvit
serskildt Betänkande N:o 56, så får Utskottet nu endast
samma Betänkande vördsamt åberopa.
b) I sammanhang med frågan om NummerLotteriInrältningens
till RiksgäldsContoiret aflemnade Tillgångar,
hade hos H:rr Revisorerne förekommit, huruledes
R. H. St:r, vid sisth Riksdag, beslutat, att NummerLotterilnrättningens
behållning i penningar och
fordringar skulle till RiksgäldsContoirets disposition öfverlemnas,
och tillika stadgat, att, ifrån och med år
1824, skulle uti RiksgäldsContoiret hållas Lotteriinrättningen
tillhanda allt hvad till förefallande utgifters
bestridande erfordras, i den oförmodade händelse,
att Lotteri-spelet ett eller annat år med förlust
utfölle, genom hvilka förfoganden, R. II. St:r, enligt
H:rr
Rättelse:
Sidan 296, rad. i5, står Nordenfeldt, läs Frih. Palmstjerna,
Betänkande n. 353
H:rr Revisorernes tänka, hade antydt, det skulle behållningen
af Lotteri-vinsten för hvarje år omedelbarligen
komma RikgäldsGontoiret till godo, emot det på
andra sidan RiksgäldsContoiret skulle komma att vidkännas
den förlust, sorn på Lotteri-spelet inträffade;
och hade de år 1827 lörsamlade Herr Revisorer uti
denna åsigt jemväl instämt, (pag. 8. 1825 Rev. B. —
pag. 8. 1827. Rev. B.)
Till vinnande af närmare upplysning härom, har
Utskottet tagit kännedom af R. H. Sltrs till K. M:t
i ämnet aflåtne underd. Skrifvelse af den 20 Novemb.
1823, hvilken innehåller: att till R. St:rs kännedom
kommit, att, sedan utöfver hvad af Lotteriinrättningens
Inkomster blifvit Staten godtgjordt, ett betydligt
öfverskott uppkommit, hvilket uti den underd. Skrifvelsen
linnes till beskaffenhet och belopp specificeradt,
och hvilket LotteriDirectionen, i ändamål att dermed
betacka möjligen inträffande förluster innehållit. Och
emedan denna behållning egentligen vore att anse,
såsom ett öfverskott å den i Stat påräknade Inkomst
af NummerLotterilnrättningen; men med de, vid r8io
års Statsreglering, fastställde grunder icke öfverensstämde,
att några fonder samlas af StatsVerkets medel,
R. St:r beslutat, att förrberörde öfverskott skulle,
i likhet med öfverskotten å andra Statens intrader,
till RiksgäldsContoiret öfverlemnas; hvaremot det
skulle uppdragas åt H:rr Fullmäktige i nyssnämnde
Contoir, att, uppå skeende behörig requisition, hålla
NumraerLolterilnrältniogen tilt handa allt hvad till
23
3r>4 Stats-Utskottets
förefallande utgifters bestridande erfordras, i den oförmodade
händelse, att Lotteri-spelet ett eller annat år
nied förlust utfölle.
I anledning af livad sålunda är vordet upplyst,
finner Utskottet det H:rr Revisorernes yttrade åsigt
väl icke strider emot R. II. Sttrs omfönnälte Beslut;
men då NuramerLotterilnrätlningen förvaltas af en
Styrelse, sorn inför K. M:t är redovisande, anser Utskottet
med antagen ordning samt med R. H. St:rs beslut
mest öfverensstämmande, att den ifrågavarande
behållningen för hvarje år ingår till K. StatsContoiret
och derifrån, i likhet med öfverskotten å andra StatsIntrader,
aflemnas till RuksgäldsContoiret.
cj Vidare hafva H:rr Revisorerne hemställt: om
icke, enär Lotteri-spelet nu mera bedrifves för RiksgäldsContoirets
räkning och på dess äfventyr, den Öfverstyrelse
af NummerLotterilnrättningen, som föres
af en utaf K. M:t i Nåder tillförordnad Direction,
/ / '
kunde på lika sätt, som ÖfverStyrelsen af GeneralAs
sistanceContoiret
åt Fullm. i RiksgäldsContoiret uppdragas;
och hvilket H:rr Revisorerne ansett sig desto
hellre kunna tillstyrka, som utredningen uti RiksgäldsContoiret
af Götheborgs Discont med år 1826 kommc
att upphöra, och återstående utredningen af de a:ne
andra Disconterne syntes H:rr Revisorerne kunna, inom
en icke aflägsen tid, vara i det närmaste fulländad,
(p. 8. Rev. B.)
Som K. M:t, uti Dess till R. H. St:r aflat ne Nådiga
Proposition af d. i3 Novemb. 1828, ang:de Stats
-
Betänkande d. 355
Verkets tillstånd och behof, behagat föreslå, det NumrnerLotterilnrättningen
skulle, efter en viss tids förlopp,
upphöra, så anser Utskottet H:rr Revisorernas
hemställan böra hvila intill dess R. H. St:r fattat
sitt beslut, i afseende på K. Mits ofvanberörde Nådiga
förslag.
§• 4-
Angi de den så kallade gamla Riksgälden.
För betalningen af den så kallade Gamla Riksgälden
hade genom K. Mits, uppå R. H. St:rs derom gjorda
underd. anhållan, utfärdade Nådiga Kungörelse af
d. 10 Septemb. 1823, en prcescriptionstid blifvit bestämd
till den sista December 1824, inom hvilken vederbörande
fordringsägare, skulle sine innehafvande
Fordringsbevis, vid förlust af all rätt till betalning,
till liqvid uti RiksgäldsContoiret förete; Och hade,
inom denna föreskrifne tid, endast blifvit anmäld Drakenbergska-Famillens
fordran, till ett belopp af r 146
Dllr 14 öre Slmt eller igi Rldr 3 sk. 6 r:st. B:co. Men
enär Reclamenten icke kunnat föi ete de för lyftningen
erforderlige handlingar, och någon utbetalning således
icke fått äga rum, hade Hlrr Fullmäktige förordnat,
att ofvanberörde, inom prsescriptionstiden, anmälda
fordran skulle tills vidare uti Räkenskaperna
qvarstå. Vid detta förhållande, och då all den öfriga
så kallade Gamla Riksgälden blifvit, till ett belopp
af 240,812 Rldr 2g sk. 7 rist., uti 1824 års Räkenskaper
afskrifven, hafva Hlrr Revisorerne till R. H. St,:r
356 Stats-Utskottets
hemställt, om icke en praescriptionstid af ett år kunde
bestämmas, inom hvilken de, för lyftningen af
Drakenbergska Famillens ifrågavarande fordran, nödige
handlingar böra, vid förlust af all rätt till fordringens
utbekommande, nti RiksgäldsContoiret företes; på
det en så ringa och obetydlig summa, som den förut
omförmälda, icke måtte komma att år ifrån år uti
Räkenskaperne ytterligare balanceras. (pag. io Rev. B).
Utaf Commissariernes i RiksgäldsContoiret afgifne
Utlåtande, som finnes intaget uti H:rr Fullmäktiges
Protocoll för d. i3 Januarii 1825, har Utskottet
inhemtat, att den ifrågavarande Fordringen grundar
sig på o:ne st. af K. LiquidationsCommissionen utfärdade
och d. 29 Mars 1727 till betalning godkände LiquidationsRäkningar,
enligt hvilka, Fordringen hos K.
M:t och Kronan inneliades af ÖfversteLieuten. Eric
Drakenberg å 54o D:lr 17 öre 4f pgr. och af Lieutenanten,
sedermera Ryttmästaren Eric Drakenberg å
6o5 D:lr 29 öre lif pgr. Sant; att uti R. St:rs Kungörelse
af d. 7 April 1744) ang:de deras legitimerande,
som sjelfve ej äro fordrande hos Kronan, utan vilja
för hvarjehanda på R. St:rs Contoir anviste Kronans
Skulder, å andras vägnar, uppbära betalning
stadgas och förordnas, att, enär arf efter någon gifves,
som under en eller annan Titel haft hos Kronan
att fordra, Arfvingarnes Fullmakt till penningarnes
uppbärande af någonderas Syssloman i Stockholm, på
det sätt bör vara beskaffad, innan den må antagas, att
Domaren i orten, om alla den dödes efterlemnade Arfvingar
samt hvars och ens uti KronoFordringen, efter
Betänkande n.
Lag, ägande del dess vittnesbörd meddela, på det hvar
och en sedan uti Contoiret vederbörlig rätt ske måtte
och till, ingens förfång några steg göras, som, genomen
ofullkomlig underrättelse om de i Riket varande åtskilige
Slägter eljest lätteligen sig skulle kunna tilldraga.
Det af fordringsbevisens innehafvare företedde
Utdrag af Arfskiftet efter afl. Ryttmästaren Drakenberg
visar, att flere Arfvingar funnits; men huru stor
andel uti Kronofordringarne hvar och en af desse Arfvingar
tillkommit, samt hvilka personer nu mera äro
innehafvare af deras rätt, har icke blifvit upplyst eller
någon handling företedd, som utvisar, att E. Drakenberg,
hvilken utgifvit Fullmakten för lyftningen
af ifrågavarande Fordringar, af vederbörende ett sådant
uppdrag erhållit.
Vid öfvervägande häraf; och då Reclamenten redan
ägt tillräckligt utrymme och tid att de erforderliga
Handlingarne anskaffa,
anser Utskottet sig böra tillstyrka bifall till Hrr
Revisorernes hemställan, och att, i följd häraf, Hrr
Fullmäktige i RiksgäldsContoret få sig uppdragit,
att, genom Kungörelse, som 3:ne gånger införes
uti officiella Tidningsbladet, låta tillkännagifva, att,
så framt de ifrågavarande Fordringsbevisen skola
kunna emot Staten göras gällande, böra de för betalningens
utbekommande, genom serskild författning ,
föreskrifne Handlingar uti RiksgäldsContoret förete
sednast inom ett år, räknadt från den dag, ofvanberörde
Kungörelse varder första gången uti Tidningsbladet
införd.
358 Slats-Ut skottets
§. 5.
Angående f. d. K. Corn mitteens för Krigsför
val tni ngsÄrenderne utgifne, af Iliksg.
Conior et accepterade, utelöpande Invisning
a r.
Ibland RiksgäldsContoret balancerade skulder förekommer
en summa af 106 R:dr 12 sk., bestående af
f. d K. Commilteens för KrigsFörvaltningsÄrenderna
utgifne och åren 1810 och 181 i af RiksgäldsContoret
till betalning accepterade Invisningar. Enär nu dessa
Invisningar, efter så lång tids förlopp, icke blifvit
till inlösen företedde, hade fli r Revisorerne funnit sig
äga anledning hos R. H. St:r föreslå, det en praescriplionstid
af ett år jemväl måtte bestämmas, inom hvilken,
berörde Invisningar böra , vid förlust af all rätt till
betalning, uti RiksgäldsContoret företes, (p. i3. Rev. B.)
Som 1111 mera en tid af 18 år förflutit sedan ifrågavarande
Invisningar utgåfvos och accepterades, samt
desamma redan för 16 år tillbaka voro till slutlig inlösen
förfallne, så har Utskottet trott sig böra bifall
å Hrr Revisorernes hemställan tillstyrka, och att, i
afseende på kungörandet, iaktlages hvad i näst ofvanstående
punkt är föreslaget.
§. 6.
Angående uti Räkenskaper ne balancerade
förskott till inlösen af förkomne, skadade
och förfalskade CreditSedlar.
Vidare förmäla Hrr Revisorerne, hurusom, tili
RiksgählsContorets Räkenskaper balanccras ibland Till
-
Betänka n den. 35g
gångarne en summa af 681 R:dr 4 sk. RiksgäldsSedlar,
svarande emot 454 R:dr 2 sk. Ö r:st. B:co underrubrik:
Förskottsvis utbetalda medel lill inlösen af förkomne
j skadade och förfalskade C redi t Sedlar; uti
hvilken summa linnas inbegripne 5o R:dr GreditSedlar,
hvarmed förhållandet är följande: Är 1804 beviljades
Vaktmästaren E. Malmberg förnyelse af ett, under
den i3 Oct. t8o3, af RiksgäldsGontorets DepositionsContor
å derstädes till realisation insatte 5a
R:dr i CreditSedlar, utfärdadt Bevis, hvilket skall hafva
blifvit bemälde Malmberg frånstulet; och, till säkerhet
för hvilken sålunda beviljade förnyelse, Malmberg
aflemnat D. G. Hildebrands uthändigade och uti
dennes ägande Rå- och RörshemmanBygd \ mantal
intecknade Förbindelse, att förden ifrågavarande summan
af 5o R:dr CreditSedlar hålla RiksgäldsContoret
skadeslöst, i händelse det förlorade RealisationsBeviset
skulle till rätta komma. Då, efter omkring 22
års förlopp, det äldre RealisationsBeviset ännu icke är
vordet till infriande företedt, utan troligen lärer vara
förstördt; men bevakningen och förnyelsen af ofvannämnde,
för en så ringa summa meddelade Inteckning
är förenad håde med besvär och serskild kostnad,
för hvilken sednare ingen ersättning kati erhållas,
så hafva Hrr Revisorerne tillstyrkt, att, derest
merberörde, äldre RealisationsBevis icke skulle, vid
nästa Riksdag, vara inkommet, en prsescriptionstid då
måtte varda bestämd, efter hvars utgång, Beviset icke
mera skulle vara betalningsgildt. (p. i3 Rev. B.)
Efter inhemtade närmare upplysningar om ofvan
-
36o Stats- U tskottets
berörde balanceradc summa af 681 R:dr 4 sk. i CreditSedlar,
har Utskottet funnit densamma bestå af följande
poster:
1:0 Ifrån äldre tider tillbaka anordnade förskott till
inlösen af skadade och tvetydiga samt förfalskade CreditSedlar;
och hvarföre numera någon ersättning icke kan
förväntas, utgörande tillhopa Gred.Sedi. R:dr 376: 4. "
2:0 År i8o3 Postmästaren Sundell beviljad
förnyelse af bortstulne Sedlar .... 55: — -
3:o Samma år Vaktmästaren Malmberg
beviljad förnyelse af förut omförmälte
JtealisatiansBevis
5o: —■ -
och 4:o År 1804 BruksPatronen Söderberg
beviljad förnyelse af 45q R;dr i CreditSedl.
, hvaraf dock a5o R:dr sedermera inkommit
och blifvit af honom godtgjorde , så
att de äldre, oinlöste Sedlarne endast uppgå
till en summa af
200:
Tillhopa Cred.Sedl. R:dr 681: 4- ~
hvilka uti Räkenskaperne upptagas till motsvarande
belopp i Banco eller R:dr 4^4: 2> 8.
Beträffande först Hrr Revisorernes hemställan, i
afseende på det förnyade RealisationsBeviset, så anser
Utskottet sig böra tillstyrka, att, genom Kungörelse,
som 3:ne gånger införes uti Officiella Tidningsbladet,
ett års prsescriptionstid, att räkna ifrån den dag, Kungörelsen
första gången är införd, förelägges, inom
hvilken tid det äldre RealisationsBeviset hör företes,
så framt detsamma skall vara betalningsgildt.
Be tänkande n.
361
Vidkommande åter Förskotten till inlösen af skadade
och tvetydiga samt förfalskade Sedlar, så och da,
på sätt här ofvan anfördt är, någon ersättning för dessa
förskott numera icke kan förväntas, finner Utskottet
sig äga anledning hemställa, om icke dessa Förskott
till ett sammanräknadt belopp af a5o R:dr 34 sk. 8
r:st B:co må uti Räkenskaperne afskrifvas.
Slutligen och hvad angår de Postmästaren Sundell
och Brukspatronen Söderberg beviljade förnyelser
af CreditSedlar, så, enär nu mera utöfver 24 år
äro förflutne, sedan dessa förnyelser ägt rum, får
Utskottet tillstyrka, att för uppvisandet af de äldre
förnyade CreditSedlarne stadgas enahanda proescriptionstid,
som, i afseende på RealisationsBeviset, är
föreslagen; och att emedlertid för Sundell och Söderberg
serskildta Contos uti RiksgäldsGontorets Hufvudbok
varda öppnade.
Angående en uti Räkenskaperne balancer
a d summa, under rubrik: Capital, Ränta
och Expencer för en, genom K. M:ts Nåd.
Dom, till betalning fastställd R. St:rs
fordna DiscontVerks Skuld.
Under rubrik: Capital, Ränta och Expenser för
en, genom K. M.-ts Nådiga. Dom, till betalning fastställd
R. St.-rs fordna DiscontVerks Skuld balanceras
likaledes bland RjksgäldsContorets Tillgångar uti Räkenskaperne
1137 R:dr 24 sk- 4 r:st., hvarom IJrrRevisorernes
Berättelse innehåller den upplysning, att
362 S tats-Ut skottets
Directionen öfver fordna DiscontVerket med RiksgäldsContorets
CreditSedlar, uti hvilket RiksgäldsContoret
var delägare för Evia Femtedelar och enskilde personer
för en Femtedel, å DiscontVerkets vägnar, utgifvit
förskrifningar med tre procents ränta, ställde
till Innehafvnren , att, vid anfordran inlösas. Att, på
grund af serskild erhållen Nådig authorisation , bemälde
Direction låtit, genom Kungörelse, införd i Allmänna
Tidningarne, uppsäga alla så beskaffade, åren
’792» '79^> 1794-> 179^ och 1796, utgifne Förskrifningar,
med tillagd erinran, det någon ränta å dessa
Förskrifningar icke komme alt godtgöras längre, än
till d. 3i Dec. 1799. Att en Vinhandlare i Helsingör
vid namn Georg Gustaf Segelin instämt RiksgäldsContoret
till K. Svea IIofRätt, och yrkat, att Contoret
måtte åläggas att, jämte 3 prc:ts ränta, inlösa 2:ne
ibland förenämnde, uppsagde Förskrifningar, båda utgifne
den 24 Nov. 1795, hvardera på 5oo R:dr R:gs.
Och sedan den, å RiksgälsdContorets sida, gjorde invändning
om de enskilde Delägarnes i DiscontVerket
instämmande blifvit ogillad, har, genom slutlig Dom
af den 17 Januarii 1817, K. M:ts Högste Domstol förklarat
RiksgäldsContoret skyldigt, att ifrågavarande
Förskrifningar infria, med beräknad 3 pr:ts ränta till
dess betalning skedde. — Som någon ersättning af de
enskilde Delägarne i förra DiscontVerket icke kan erhållas,
så hafva Hrr Revisorerne hemställt, om icke
den ifrågavarande summan af R:dr 1137: 24 sk. 4 *!st,
B:co må utur Räkenskaperne afföras. (p. 14 Rev. B.)
Utskottet anser sig desto hellre böra tillstyrka
B e t ä n k a n d e n. 363
bifall till Hrr Revisorernes hemställan, som någon
ersättningstalan emot de private Delägarena nu mera
icke ens kan vara öppen, enär ifrån den 17 Januarii
1817, linder hvilken dag, K. M:ts Nådiga Dom är
utfärdad, mer än tio år äro förflutne.
2:a Afdelningen.
i8'2~ års Revision.
§• I#
Angående en på mindre Creditivet
lyftad Summa.
Uti Berättelsen förmäles, att på det mindre Creditivet
K. M:t i Nåder behagat disponera a5o,ooo R:dr,
genom Dess till H:rr Fullmäktige, under den 8 Mars
1826, härom aflåtne Skrifvelse, och deri K. M:t i Nåder
gifver H:rr Fullmäktige tillkänna, det K. M:t sedan
hela StatsRådets tankar blifvit inhemtade, funnit
oundvikligen nödigt, att till andra högst vigtiga och
angelägna ändamål, än utomordentliga anstalter för
Rikets försvar, disponera ofvanberörde summa af 25o,ooo
R:dr af mindre Creditiv-Summan, och att desse 25o,ooo
R:dr altså komme, att till K. StatsContoiret, uppå dess
requisition, utbetalas.
Derjemte hade till H:rr Fullmäktige blifvit aflemnadt
följande:
Utdrag af Protocollet öfver Handels-och FinanceÄrender,
hållet inför H. M:t Konungen, i StatsRådet
å Stockholms Slott den 8 Mars 1826.
Närvarande:
JustitiaeStatsMinistern, H. Exc. ll:r Grefve Gyllenborg.
364 Stats-Utskottets
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne, H. Exc. Hr
Grefve af Wetterstedt.
StatsRåden: H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Cederström.
H. E. Hr Grefve Skjöldebrand.
II. E. Hr Grefve Mörner.
Hr Friherre Wirsen.
Hr Grefve Löwenhjelm.
HofCanzleren von Schulzenheim.
StatsSecreteraren Skogman.
K. M:t behagade, efter inhemtande af hela StatsRådets
tankar och enligt dess enhälliga underdåniga
tillstyrkande, i Nåder förklara, att H. M:t fann oundvikligen
nödigt, att för andra högst vigtiga och angelägna
utgifter, än dera, som utomordentliga anstalter
för Rikets försvar kunna påkalla, nu disponera 260,000
R:dr å de 5oo,ooo R:dr af mindre CreditivSumman,
hvilka för sådant ändamål äro afsedde. Och K. M:t
befallte, att Bref skall under denna dag till Fullmäktige
i R. Sttrs RiksgäldsContoir i behörig ordning expedieras,
med förständigande, att tillhandahålla förrberörde
25o,ooo R:dr, för att till StatsContoiret, uppå
dess requisitum, utbetalas.
Ex protocollo
A. F. Normelin.
Genom K. SlatsContoirets till Hrr Fullmäktige,
under d. i5 Mars, allåtne Skrifvelse, om utbekommande
af liela den på Greditivet anordnade summan, upplyses,
alt den samma skulle, efter Fullmäktiges i Jern
-
Betänkande n. 365
Contoiret fördelning, användas till Låne-biträde på
korrtare tid för Bruks- oell Sågverksegare i Wermeland.
Oell Lief, på grund af en sådan erhållen upplysning,
K. StatsContoiret uti RiksgäldsContoirets räkenskaper
debiteradt för de lyftade, ifrågavarande
25o,ooo R:dr.
Sedermera hade K. M:t, i Skrifvelse af d. 27 Junii
1827, i Wäder behagat Hrr Fullmäktige tillkännagifva,
att, vid föredragningen af Fullmäktiges i JernContoiret
underd. Skrifvelse af den 12 i samma månad, om
fortgången af Liquiden utaf senare hälften af merberöfde
Lån-understöd, K. M:t, som härvid inhemtat,
att å den utlemnade suraman då redan 237,483 R:dr
16 sk. blifvit i Capital återbetalte, samt att behörige
åtgärder voro vidtagne till återstodens indrifvande,
funnit godt i Wäder förordna, att hvad å Lån-summan
då redan influtit, eller hädanefter inflyter i Capitalafbetalning,
skulle, genom K. StatsContoirets försorg,
till RiksgäldsContoiret återlemnas. Och hade Revisorerne
utaf den från vederbörande i RiksgäldsContoiret
infordrade och, under den 5 December sistberörde
år 1827, meddelade uppgift inhemtat, att K. StatsContoiret
låtit till RiksgäldsContoiret lefverera 249,750
R:dr, så att sistnämnde dag endast 25o R:dr vore oguldne
utaf den lyftade summan af 25o,ooo R:dr.
Vidare yttra sig Revisorerne: ”Det här ofvan intagne,
Fullmäktige meddeldte Utdrag af StatsRådets
Protocoll, i afseende på ifrågavarande CreditivMedels
lyftning, upptager väl icke ändamålet af desse Medels
användande, änskönt uppgiften deraf måste legat till
366 Stats -Utskottets
grund för StatsRådets dertill lemnade enhälliga tillstyrkande;
raen, ehuru R. St:r, vid i8a3 urs Riksdag,
beslutat det villkor, vid mindre Creditivets lyftning,
att de utomordentliga behof och föremål, i och för
hvilka, de summor, som deraf uttagas, ansetts erforderliga,
skola fullständigt uppgifvas och en summarisk
Redovisning deröfver upprättas; Likväl, och enär detta
heslut icke blifvit åberopadt eller innehållet deraf
omnämndt uti den slutliga LSkrifvelse till Fullmäktige
i R:g:sContoiret under d. 16 Dec. 1823, hvari R. St:r,
genom deras Statsutskott, med anledning af 63 §. i
1809 års RegeringsForm, anordnat det mindre Creditivet,
att, vid utomordentliga tillfällen och behof,
uppå K. M:ts Nådiga tillkännagifvande härom, från
R:g:sContoiret utbetalas, hvaremot R. St:r, enligt i3
§. af 1823 års Riksdags-Beslut, Jemnat till rättelse det
af K. M:t i Nåder meddelade förklarande, att K.. M:t,
i afseende på Creditivens begagnande och Redogörelsen
derföre, vill noga iakttaga hvad 63 och 64 §§. RegeringsFormen
samt 3o och 68 §§. Riksdagsordningen
i detta afseende föreskrifva, utan medgifvande af sådana
villkor och föreskrifter, som deremot kunna vara
stridande, hafva Revisorerne funnit, det Fullmäktige,
under saknad af bestämd föreskrift om fortfarandet af
det villkor, som R. St:r i förstnämnde måtto stadgat,
icke kunde anses, genom ifrågavarande Creditiv-summas
utbetalning, hafva underlåtit något, som dervid
blifvit dem till iakttagande ålagdt. — Då Hrr Revisorer
likväl af ofvannämnde förhållande icke säkert kunnat
bedöma, huruvida, med tillämpning af förenämn
-
Beta nlanden.
367
de Grundlags-ställen, R. Stms fordran af föremålets
uppgift och summarisk redovisning, såsom villkor för
mindre Creditivets lyftning, må anses vara eftergifven,
eller böra fortfara, så glafva Hrr Revisorer hemställt,
om icke R. St:r framdeles skulle finna nödigt,
att, genom mera bestämda föreskrifter i denna fråga,
gifva åt deras Fullmäktiges och Revisorers omdöme
«n säker och ofelbar ledning. —
Slutligen innehåller Berättelsen; Af K. StatsContoirets
Skrifvelse till Hrr Fullmäktige i R:g:sContoiret
visas den lyftade Creditiv-summans föremål, nemligen
undsättning för JernVerks- och Såg-egare i Wermeland:
Och blifva R. St:r således sjelfve i tillfälle ntt
pröfva, huruvida Creditivets disposition till en så beskaffad
utlåning må finnas med R. St:rs afsigt öfverensstämmande.
Men enär Hrr Revisorer ansett utom
fråga, att den af Låntagarena erlagda ränta borde
tillfalla R:g:sContoiret, af hvar» medel Lånet blifvit
försträckt, med så mycket större skäl, som delta Contoir
måst tidtals upptaga Lån mot ränta; så hade Revisorerne
tillstyrkt Hrr Fullmäktige, att, derest vid
inbetalningen af de a5o R:dr, som, den 5 December
1827, voro återstående på det Capitalbelopp, hvilket,
till följd af K. M:ts Nådiga Bref den 27 Junii nämnde
år, skulle till R:g:sContoiret återgäldas, någon ränta
icke varder lefvererad, då göra erinran om utbekommande
af R:g:sContoirets tillständiga rätt i detta hänseende.
(p. i—4 Rev. B.)
Med anledning af detta Revisorernes tillstyrkande,
hade Hrr Fullmäktige, då, vid inbetalningen af
368 Stats- Utskottets
nyssberörde Capital-återstod, någon ränta icke blifvit
afleinnad, aldraförst anmodat K. StatsContoiret foga
anstalt derom, att de ränte-medel, hvilka, enligt af
Fullmäktige i JernContoiret upprättad Slut-Liquid,
redovisas och till K. StatsContoiret lefvereras, måtte
komma R:g:sContoiret till godo; men, enär, till svar
härå, under den 4 Januarii 1828, K. StatsContoiret
lemnat den upplysning, att de utaf ifrågavarande Creditiv-medel
disponerade Lån voro med ränta återbetalte,
men att, i anseende till åtskilliga gjorda dispositioner
af dessa ränte-medel, de icke kunde från K.
StatsContoiret lefvereras, vände sig Fullmäktige till K.
M:t, med underd. anhållan om Nådig upplysning, när
de utöfver omkostnaderne för de utlånte 25o,ooo R:dr
återstående ränte-medel till R:g:sContoiret voro att
förvänta; hvarpå K. M:t i Svar under d. 20 Februarii
1828 i Nåder behagade Fullmäktige meddela, att sorn
uti de, beträffande lyftning af mindre Creditivet, gällande
föreskrifter, något förbehåll om räntas erläggande
ej blifvit gjordt, K. M:t funnit Fullmäktiges
ifrågavarande underd. framställning icke föranleda till
någon åtgärd; — helst i förevarande fall, den å omförmälte
ränte-medel, efter bestridande af omkostnader
för medlens utlåning, uppkomne behållning blifvit
använd till understöd för de, genom vådeld nödställde
Invånarena i Borås Stad, och sålunda utgått till ett
föremål, för hvilket K. M:t, år 1822, disponerade
medel af mindre Creditiv-summan; och hvilket K. M:t
ansett desto hellre tillhöra Dess Nådiga omsorg, sorn
Hrr
Betan kande n. 369
Hrr Fullmäktige varit, genom det för dem faststäldte
Reglemente , förhindrade, att medgifva någon lättnad
för nämnde Invånare, vid återbetalningen af de ByggnadsLån,
som R. St:r, efter förra eldsvådan, dem beviljade.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit under
öfvervägande. Och beträffande först Creditivmedlens
utlemnande frän RiksgäldsContoiret, så finner
Utskottet icke något, att, i afseende härå, emot Hrr
Fullmäktige erinra. Vidkommande åter frågan om räntan
, så anser Utskottet, det Hrr Revisorerne rätteligen
fästat sin uppmärksamhet härvid; likasom Hrr Fullmäktige,
i afseende på verkställigheten af Hrr Revisorernes
föreskrift, icke underlåtit något, som på dem
kunnat ankomma. När likväl, hvarken uti 63 §. af
RegeringsFormen, ang:de lyftningen af mindre Creditivet,
eller uti R. If. St:rs till K. M:t i detta ämne
aflåtne underd. Skrifvelse, ej heller uti StatsUtskottets
utfärdade Anordning å desse medel, omförmäles någon
ränta, som å lyftade Creditiv-medel skall godtgöras,
samt den ifrågavarande räntebehållningen blifvit använd
för ett godt ändamål, hvartill annan tillgång
saknats, anser Utskottet det anmäldte förhållandet nu
icke gifva anledning till någon vidare åtgärd.
§. 3.
An gede Partial-Obligationer, hörande till
R.‘g:s Con toirets fordna Utrikes Gäld.
I afseende på R:g:sGont:s fordna UtrikestGäld, är
af Hrr Revisorer anfördt, att de trött sig icke böra
24
3yo Stats-Utskottets
lemna oanmärkt ett förhållande, som, i deras tanka,
förljenar uppmärksamhet. — Efter de upplysningar,
Hrr Revisorerne varit i tillfälle inhemta, äro PartialObligationerne
för de i Leipzig och Holland upptagne
Lån icke utfärdade af R:g:sContoiret, utan af Commissionairerne
för Lånen, hvaremot Hufvud-förbindelserne,
hvilka skola tjena till säkerhet för dessa Partial-Obligationer,
äro deponerade hos vederbörlig Autorite'
å den Ort, der Lånen äro upptagne. Och om
nu under hand inlöste Partial-Obligationer skulle, genom
någon tillfällighet, gå förlorade, innan desamma
blifvit företedde och annullerade hos den Autorite',
under hvars vård Hufvud-förbindelserne finnas, så skulle,
oaktadt Skulden till det belopp, de inlöste partialObligationerne
innehålla, blifvit betald, på grund af
Hufvud-förbindelserne, så vida någon afskrifning å dem
icke egt rum, möjligen i en framtid kunna väckas anspråk
på Statens skyldighet att godtgöra hela det belopp,
hvarå dessa Förbindelser lyda. Och då Revisorerne
tillika hade erfarit, att åtskillige partialObligationer,
hörande till Lånen i Leipzig och Holland,
blifvit, före i8i5 års Riksdag, tid efter annan, genom
RiksgäldsContoiret, liquiderade, men att der icke finnas
gällande Afskrifningsbevis för dessa Obligationers
belopp, så hafva Hrr Revisorerne ansett sig böra fästa
Hrr Fullmäktiges uppmärksamhet på ofvanberörde
förhållande, för att vidtaga de åtgärder och utvägar,
hvarigenom de befarade möjliga olägenheterne
må kunna, äfven i den mest aflägsna framtid, förebyggas.
(p. 5 Rev. R.)
Betänkande n.
Härvid liar Utskottet, utaf de hos Hrr Fullmäktige
i RiksgäldsContoiret lörde protocoll och dertill hörande
Handlingar, inhemtat, att sedan Hr StatsSecreteraren
för Handels- och Finance-Ärenden, uti en till
Hrr Fullmäktige under den 5 Mars förlidit år 1828
a flåten Note, tillkännagifvit K. M:ts Nådiga Beslut, att
låta till Leipzig utskicka, för att å Ilufvud-förhindelserne
afskrifvas, de uti RiksgäldsContoiret förvarade,
annullerade partial-obligationer, hörande till det derstädes,
år 1802, upptagne Lån; och att i sådant hänseende,
en fullständig Förteckning in duplo öfver dessa
Obligationer borde uti RiksgäldsContoiret upprättas
och till K. M:t i underd. öfverlemnas, så hade Hrr
Fullmäktige, uti den underd. Skrifvelse!! af den 20
Mars, med hvilken nämnde Förteckningar till K. Mit
inskickades, framställt den underd. önskan och förmodan,
att till vinnande af afskrifning på Hufvudförbindelserne,
1109 stycken partial-obligationer, hvardera
på 1000 Fl. Holl. Count, hvilka före år t8i5 blifvit
här i Stockholm med Svenskt Bancomynt af RiksgäldsContoiret
inlöste och derstädes förvaras, torde,
genom K. Mits Nådiga försorg, till Amsterdam varda
utskickade. Med anledning hvaraf K. Mit, uti Skrifvelse
af den 10 nästpåföljande April, behagat till svar
meddela, det K. Mit i Nåder väl för godt funnit tillåta,
att de, genom RiksgäldsContoirets försorg, inlöste
partial-obligationer må, jemte de öfriga af K. Mit infriade,
till Leipzig utsändas, för att å HufvtidDocumenten
afskrifvas; hvaremot K. Mit ansett, det böra
bero af Hrr Fullmäktige, att sjelfve vidtaga erforder
-
372 Stats -Utskottets
lige åtgärder, i afseende på de till förra Svenska StatsLånen
i Holland hörande handlingar.
Jifter hvad Utskottet äfven inhemtat, hade samtlige
uti RiksgäldsContoiret förvarade, till LeipzigerLånet
hörande PartialObligationer till ett antal af 2832
stycken, hvardera på 5oo R:dr Sachsiskt Conventionsmynt,
och således äfven de af RiksgäldsContoiret inlöste,
varit utskickade till Leipzig, samt efter det de
samma derifrån återkommit, blifvit, på Nådig Befallning,
till R:g:sContoiret öfverlemnade, jemte ett af
Magistraten i Leipzig, under den 2.4 sisth October, ut~
färdadt Betyg, af innehåll: att förrberörde å en Betyget
bifogad och deri åberopad Förteckning upptagne
2832 st. Obligationer blifvit hos Magistraten företedde,
annullerade oell dödade; så att det af Revisorerne,
icke utan skäl, för nödigt ansedde Afskrifningsbevis
för dessa Obligationer nu mera erhållits.
Beträffande åter de af RiksgäldsContoret, dels i
Amsterdam och dels här i Stockholm inlöste, till f. d.
Lånen i Holland, hörande Partial-Obligationer, för
hvilka Afskrifningsbevis saknas, så hafva Hrr Fullmäktige,
i afseende på dem, som, genom vederbörande
Commissionairer i Amsterdam blifvit inlöste och der
förvaras, till ett antal af 562 st., men för hvilka Afskrifningsbevis
ännu icke kunnat erhållas, i sisth November
månad uppdragit åt Svenske och Norrske Consuln
derstädes Westerberg, att om anskaffande af väderbörligt
Afskrifningsbevis besörja. Och hvad angår
de öfrige, ifrågavarande, till f. d. Holländska Lånen
hörande PartialObligationer, så kan för dem afskrif
-
Betänkande!). 373
ning på HufvudDokunienten icke erhållas, under annat
villkor, än att Obligationerne företes till dödande
i Holland. — Men som, på ena sidan Hrr Fullmäktige
ansett betänkligt, att härtill begagna sjölägenhet,
och på den andra kommit i betraktande de dryga
omkostnader, som Obligationernes förskaffande
landvägen, antingen med Posten, eller ock med någon
serskidt afskickad pålitlig man skulle medföra,
hafva Hrr Fullmäktige funnit sig böra till R. H. St:rs
eget afgörande hemställa frågan om den ytterligare
åtgärd, som bör vidtagas, i afseende på afskrifningen
för dessa Obligationer, hvilka emedlertid äro till
förvarande uti Bankens eldfria hvalf deponerade, och
såmedelst all våda, i afseende på deras förstöring, förebyggd.
Vid öfvervägande af Hrr Fullmäktiges nyssnämnde
hemställan, finner Utskottet, lika med Hrr Fullmäktige,
icke rådligt, att låta afsända Obligationerne
sjöledes, men som desamma förr eller senare, måste,
på RiksgäldsContorets bekostnad, till Amsterdam
afskickas, anser Utskottet lämpligast öfverlemna åt
Hrr Fullmäktige, att härom föranstalta, när och på
hvad sätt, Hrr Fullmäktige pröfva, att sådant med
minsta kostnad, men utan äfventyr, må kunna ske;
dock så tidigt, att H. M:t Konungens SlutLiqvidation
icke derigenom fördröjes. Och blir Utskottet i tillfälle,
att om förhållandet med RiksgäldsContorets fordna utländska
gäld lemna närmare upplysning, uti den allmänna
Berättelse, rörande RiksgäldsConloirels för
-
374 Stats-Utskottets
vältning och tillstånd, sora af Utskottet skall af
gifvas.
§• 3.
Ang:de Borgen för Te s t a rn e n t sB e vi 11 n i n ge n.
Såsom ett med BevillnitigsUppbörden nära gemenskap
egande ämne, hafva Revisorerne fästat sin uppmärksamhet
på ett serskildt inträffadt förhållande med
TestaraentsBevillningen. — Ehuru uti K. M:ts Nådiga
Kungörelse af d. ii Dec. x 81 r, angående åtskilliga
omständigheter, att iakttagas för Controllen å nämnde
Bevillning, är uttryckligen stadgadt och föreskrifva,
att, vid Testamentens uppvisande vid DomstoJarne,
ovilkorligen skola företes vederbörande Uppbördsmäns
Attester öfver emottagne och af dem, på
eget ansvar, godkände Löftesförbindelser för BevillningsAfgiften,
K. Svea Hofrätt likväl, i afseende på
flera derstädes uppvisade Testamenten, emottagit sjelfva
Original-Löftesförbindelserne och desamma, jemte
de öfriga Handlingarne till RiksgäldsContoret inskickat;
men hvarifrån de till K. HofRätten måst återställas,
för att, genom dess försorg, mot vederbörande
Uppbördsmäns Attester, utbytas. Och då de, genom
Högstberörde Nådiga Kungörelse, påbudne Controllör
på TestamentsBevillningen icke kunna handhafvas
under annat vilkor, än alt hvad, som är stadgadt
om Uppbördsmännens Attesters afleranande till
Domstolarne, varder behörigen iakttaget, hafva Hrr
Revisorerne ansett sig böra ofvanberörde förhållande
anmäla, såsom en anledning för R. II. St.Y att taga
Betänkande ti.
under öfvervägande, huruvida, till befrämjande af en
säkrare och ofelbar verkställighet af hvad, i afseende
på TestamentsBevillningen, Domstolarne till iakttagande
är föreskrifvet, det må befinnas nödigt, att någon
serskild ansvarspåföljd för underlåtenhet härutinnan
varder stadgad (p. 6. Rev. B.)
Utskottet, som för sin del instämmer uti Hrr Revisorernes
åsigt, anser sig böra tillstyrka, att deras
hemställan öfverlemnas till Lag- samt Bevillningsutskottens
handläggning.
§• 4-
Ang:de Gratifica tion till Commissarien Ek.
Sedan Commissarien och Riddaren D. Ek, sorn
har närmaste inseendet öfver Riksg.Contts hus och fasta
Egendom, år 1025, hos Hrr Fullmäktige anmält nödvändigheten
af åtskilliga betydligare, utvändiga reparationer
å de till nämnde Egendom hörande byggnader;
och hvilka reparationer, enligt vederbörande Byggmästares
och Handtverkares bifogade Kostnadsförslag,
skulle komma att uppgå till ett samtnanräknadt belopp
af 3ig8 R:dr 38 sk. 8 r:st B:co, så hade Hrr
Fullmäktige väl bifallit dessa reparationer, men tillika
förordnat, att verkställigheten skulle utbjudas på entrep
renade.
I anledning af det uti Stockholms Tidningsblad
härom införda tillkännagifvande, hade 2:ne anbud inkommit,
det ena med utsatt summa af 4666 R:dr 31
sk., och det andra 4^oo R:dr, allt Banco, men, enär
Hrr Fullmäktige funnit skillnaden emellan beloppet
af Kostnadsförslaget och Anbudssummorne vara sä ganska
betydlig, hade Hrr Fullmäktige pröfvat lämpligt,
att låta verkställa ifrågavarande reparationer,
efter räkning, under ledning och tillsyn af Commissarien
Ek. — Och då, enligt bemälde Commissaries afgifne
redogörelse, hela kostnaden uppgått endast till 2319
R:dr 16 sk. i r:st., och således understigit Förslaget
med R:dr 879: 22. 7., så hafva Hrr Revisorerne, med
förklarande af deras bifall till de af Hrr Fullmäktige
vidtagne åtgärder, tillika ansett sig böra till R.
H. St:r hemställa, att Commissarien Ek, i anseende
till dess ådagalagde berömliga nit och omtanka vid
utförandet af detta åt honom uppdragna serskildta
Värf, måtte med någon lämplig belöning varda ihogkommen.
(p. 6 Rev. B.)
Lika med Revisorerne, finner Utskottet Commissarien
Eks ådagalagde nit och omtanka förtjena uppmuntran
till efterföljd af andre Embetsman, åt hvilka
serskilda förrättningar varda uppdragne; Och hvadan
Utskottet anser sig böra tillstyrka, att, såsom ett vedermäle
af R. Sttrs uppmärksamhet, honom tilldelas
en Gratification af Fem Hundra Rtdr B:co, att utgå
utaf R:g:sContoirets medel.
§. 5.
Angtde Gratificationer till någre bland GenAssist.
-Con t: s Tjenstemän.
Sedan det så kallade 4tde UtlåningsDepartementet
uti Gen.-Assistance-Contoiret blifvit, år 1824, indraget,
så hade vederbörande i nämnde Contoir, i Jutii
Betänkande n, 377
månad Ar 1827, i anseende till en, serdeles under de
nästförflutne sex månaderne, inträffad ovanlig tillökning
i antalet af utgångne Lån, hos Hrr Fullmäktige
anmält nödvändigheten af förrberörde, indragne Departements
återupprättande; Och hade Hrr Fullmäktiges
pluralite' väl pröfvat, det ifrågavarande UtlåningsDepartement
icke vara beliöfligt, men likväl ansett
frågan härom böra till Hrr Revisorerne öfverlemnas;
i sammanhang hvarmed Hrr Fullmäktige tillstyrkt
Hrr Revisorerne, att hos R. H. St:r anmäla de Tjenstemän
vid Gem-Assist.-Contoiret, hvilka med Lånerörelsen
varit sysselsatte, till erhållande af Gratificationer
för deras ovanliga möda och nit. Och hafva
Revisorerne, beträffande det indragna UtlåningsDepartementets
återupprättande, meddelat Fullmäktige det
svar, att, då Fullmäktiges pluralite' pröfvat, att detta
Departement kan umbäras, och följaktligen icke är behöflig!,
Hrr Revisorerne ansett sig så mycket mindre
Röra tillstyrka ändring i detta af Hrr Fullmäktiges
pluralite' fattade Beslut, som, genom 3:dje Punkten
uti Instructionen för Revisorerne, det är dem uttryckligen
förbjudet, att uti tillökning af Sysslor ingå. —
Hvad åter angår frågan om Gratificationerne, så hafva
Hrr Revisorerne, efter inhemtade närmare upplysningar,
funnit skäligt hos R. St:r tillstyrka, att de Tjenstemän
vid Gen.-Assist.-Gontoiret, hvilka under de sex
sista månaderne af år 1826 och de sex första månaderne
af år 1827 med Lånrörelsen varit sysselsatte,
måtte med Gratificationer för deras nit och möda varda
ihogkomne. (p. 31 R. B.)
378 Stats-Utskottets
Utskottet har, i afseende på 4;de UtlåningsDepartementets
indragning, inhemtat, att, enligt för nasti,
år, på grund af Riksmarkegångs-priset för den under
lönerne vid Gen.-Assist.-Contoiret beräknade Spannemål,
fastställde AflöningsStat, uppgår besparingen på
de vid nämnde Departement indragne Löner, till omkring
3ooo R:dr B:co. — Och beträffande Gratificationerne,
så, och efter det Hrr Fullmäktige, enligt
Utskottets begäran, till Utskottet inkommit med förslag,
i afseende på, ej mindre summan af Gratificationerne,
än äfven de Tjenstemän emellan hvilka den
skulle komma att fördelas, anser Utskottet skäligt tillstyrka,
att, jemlikt Hrr Fullmäktiges nyssberörde förslag,
de deri namngifne Tjenstemän varda med Gratificationer
hugnade, nemi. 3:ne UtlåningsCommissarier
och en Casseur, hvardera Ett Hundra Sextio Sex och
Två Tredjedels R:dr och 3:ne Contorsskrifvare, hvardera
Sextio Sex och Två Tredjedels R:dr; och hvilka
Gratificationer, till ett sammanräknadt belopp af Åtta
Hundra Sextio Sex (866) R:dr 32 sk. B:co, i händelse
af R. H. St:rs bifall, komma att oafkortade utgå utaf
Gen.-Assist.-Cont:s medel. Den 18 Februarii 1829.
Reservation:
Af Herr Grosshandlaren Ekerman: I anledning af
IL Utskottets framställning ang:de de från R:g:sCont.
lyftade 25o,ooo R:dr, anser jag, det H. Utskottet bordt
■understödja Revisorernes i deras Berättelse gjorde hemställan
om angelägenheten deraf, att R. St:r genom
bestämde föreskrifter om hvad som af Hrr Fullmägtige
Betänkande n. 379
bör iakttagas, vid lyftandet af de uti 63 §. af RegeringsFormen
omnämnde Creditiver, på det derigenom
en säker och ofelbar ledning må gifvas åt så väl Hrr
Fullmägtiges, som Revisorernes omdöme och i afseende
å den ränta som för de meddelade Lånen influtit,
så synes det mig vara så mycket mera obestridligt,
att samma Ränta bordt hållas R:g:sContoiret tillhanda,
som detta Verk sjelf hittills till sine utgifters bestridande
varit nödsakadt att emot Ränta upplåna Penningar.
N:o 68-
Memorial!
Då R. St:r vid sista Riksdag, enligt Deras underd.
skrifvelse till K. M:t d. 3 December 1823, beslutit,att
Allmänna IndragningsStaten, hvilken förut, i sammanhang
med R. St:rs Revisorers Berättelser, hvartannat
år blifvit genom trycket meddelad, i det ställe skulle,
endast vid hvarje Riksdag till hela dess innehåll
genom Trycket utgifvas, samt att, vid de emellan Riksdagarne
inträffande Revisioner af StatsVerket uti deröfver
utfärdande Tabeller upptagas och allmängöras
de förändringar, som sedermera förefallit och hvarigenom
denna Stat blifvit ökad eller minskad; i enlighet
med hvilket beslut R. St:r jemväl förordnade, att
IndragningsStaten för samma år 1823 skulle till trycket
befordras, samt på enahanda sätt som publika författningar
utgifvas till allmän kännedom , jemte Extract
af Rikshufvudbokens Capital-räkning med bilagor att
med Post- och InrikesTidningen utdelas; så har Ut
-
38o Stats-Utskottets
skottet, med anmälan härom, funnit sig böra till R,.
St:r vördsamt hemställa, huruvida R. St:r må finna
nödigt, alt enahanda åtgärd, i afseende på den nu
varande Allmänna IndragningsStaten för år 1828 af
Utskottet vidtages; hvarvid likväl Utskottet tillika anser
sig böra upplysa, att kostnaden för samma tryckning,
i anseende till den vidlyftiga omfattningen af berörde
Stat icke torde komma att understiga det belopp
af 790 R:dr B:co, hvartill den sista gången uppgick,
och med afseende hvarå Utskottet för sin del tror nyttan
af ifrågavarande tryckning icke motsvara de derföre
erforderliga utgifter. Den 18 Februarii 1829.
N:o 69.
Utlåtande, angående Anslag af Medel, till fullbordande
af de i Hufvudstaden anlagdc Correctionslnrättningar.
(U.-A.)
Till R. St:r har K. M:t aflåtit följande af Samtelige
Respective RiksStånden till Utskottet remitterade Nåd.
Proposition af den 26 sisth November.
(Se i:sta Samlingen af Bih. N:o a3.)
Ehuru R, II. St;r, uti Styrelsens öfver Fängelscrne
och Arbctslnrättningarne i Riket vid Högstberörde
Nåd. Proposition bilagde underd. Skrifvelse af d. 17
Nov. sisth år, finna en i både moraliskt och oeconomiskt
hänseende vät grundad framställning af Correctionsväsendet
i hela dess omfattning; har dock Utskottet, egenteligen
med ledning deraf ansett sig böra sammanfalla
de hufvudsakliga upplysningar, hvilka kunna tjena lill
Betänkan den. 381
grund för bedömandet af det dermed åsyftade för
menskiigheten gagneliga ändamål.
Behofvet af Allmänna Arbetsanstalters inrättande
till beredande af en mildare och lämpligare utväg att
förvara och behandla straffade förbrytare eller vanartige
personer, än att öfverlemna dem ut det overksamma’
och i alla afseenden skadeliga fängelselifvet,
hade redan år i8o4 föranledt till stiftande af sådar.e
Inrättningar i Carlskrona och på Sveaborg. —• Finlands
frånträdande förorsakade likväl att nyttan af den sistnämnde
Inrättningen gick för Sverige förlorad, och, i
brist af Arbetsinrättningar, blefvo Fängelserne på en
gång straffanstalter åt förvunne brottslingar och förvaringsinrättningar
för lösdrifvare och lättingar: trängsel
samt en högst vådlig och skadlig sammanblandning
af brottslige och icke brottslige blefvo närmaste
följderne af detta olyckeliga tvångstillstånd, och de
skadliga verkningarne deraf visade sig på Herehanda
sätt.
Sedan detta tilltagande onda till någon del blifvit
afhjelpt genom inrättande på åtskillige ställen af
de uti K. Circulairen till LänsStyrelserne af d. 10 Nov.
1807 och d. 28 Maji 1813 anbefallde LänsCorrectionshus
i allmänhet, gjorde, med anledning af K. M:ts
Nåd. Proposition vid 1815 års Riksdag angående förbättring
af StrafTLagarne , Rikets då församlade Ständer
underd. anmälan örn nyttan och nödvändigheten
af ändamålsenliga Arbets- och Correctionslnrättningar,
under önskan tillika, att K. M:t innan nästföljande Riksdag
ville låta företaga verkställigheten af en Correc
-
38a Stats-Utskottets
tionslnrättning, och, om möjligt vore, bringa den till
fullbordan samt till kostnadernes bestridande för detta
företag förskottsvis använda de medel, som K. M:t
derföre behagade utse, hvilka förskotter af Statsverket
vid den kommande Riksdagen skulle ersättas. R.
St:r förklarade då, att det med Arbets- och CorrectionsInrättningarne
åsyftade stora och till mensklighetens
förbättring ledande ändamålet gjorde hvarje steg af
vigt, hvarigenom åtminstone deras början kunde befrämjas
och ett mönster för deras framtida utvidgande
erhållas.
Anläggningen af Corrections-anstalterne i Länen
fortskred emedlertid, så att efter hand dylika voro
fullbordade i flere Län, alla hufvudsakligen ti 11väga—
bragte genom frivilliga sammanskott af Länens Innevånare
och af hvilka åtskilliga ännu underhållas dels
genom fortsatte sådane bidrag, dels medelst anslag af
Statsmedel; men i andre Län åter, som jemväl ansågos
hafva behof af lika Inrättningar, saknades tillgångar
för deras upprättande.
Den mindre hufvudsakliga nytta desse Correctionshus
medförde visade sig dock deraf, att de Län, uti
hvilka de blifvit inrättade, icke dessmindre försågo de
allmänna Fängelserne med lika antal som förut, och
det tilltagande behofyet af större utrymme för försvarslöse,
dels för brott straffade, dels för brott icke
kände personer, jemte R. Sttrs ofvannämnde underd.
anhållan föranledde inredandet af Wadstena Krigsmanshus
för 3oo CorrectionsArrestanter; roen då detta
oagtadt Fästningsfängelserne likväl syntes förblifva otili
-
Betänkande n. 383
räcklige för liysande af både för brott dömde och försvarslöse
personer samt detta sednare förhållande var
håde skadligt och helt och hållit stridande mot ändamålet
af desse Fängelser samt fordrade vidtagandet af
någon ytterligare CorrectionsAnstalts inrättande, afgaf
K. M:t under d. io Dec. 1817 Nådig Proposition
till It. St:r, att Bor g horn Is Slott på Öland måtte inredas
till en större Arbets- och Corrections-Inrättning.
Till svar härå anförde B. St:r i underd. Skrifvelse
den 20 Junii 1818, att de väl förde sig till minnes
deras i detta ämne år i8i5 yttrade önskan, men
att de, med afseende å Statens tillgångar samt de
många och dryga behof, som måste fyllas, ej funno
möjligt bevilja de betydliga summor, som för en fullkomlig
Correctionslnrätlnings upprättande ansetts nödige,
men öfverlemnade till K. M:ts disposition för
detta ändamål 20,000 R:dr årligen till den nästföljande
Riksdagen, samt anslogo äfven uti den vid samma lid
uppgjorde StatsRegleringen Medel, att af K. M:t för
nämnde ändamål disponeras, på sätt K. M:t pröfvade
nödigt och nyttigt.
Efter det K. KrigsCollegium samma år inkommit
med underd. anmälan, att tr ängsel i Fästnings-fängelserne
genom den beständigt tilltagande mängd försvarslöse
personer, som af Länsfängelserne blifvit ditsände,
så ökats, att utväg för deras inrymmande inom
Fängelserna måste beredas och denna tillökning ansetts
utan tvifvel komma att fortfara och ställningen
i detta afseende med hvarje dag således blifva betänkligare,
samt utvägen att erhålla tillräckligt utrymme
384 Stats-UtskottetS
i Borgholms Slott för slike personer försvunnit, Lief
nödvändigt, att Wadstena påbörjade CorrectionsAnstalt
fullbordades och i möjligaste måtto utöfver det
först afsedde utrymmet utvidgades, hvilken utvidgning
ock redan år 1S19 finnes hafva blifvit fulländad.
Som antalet af de till denna Inrättning försände
personer ändock fortfor att tilltaga, och, i anseende
till det trånga utrymmet i Wadstena samt svårigheten
att derstädes förskaffa Correctionisterne sysselsättning
inom Inrättningen med de deraf uppkomne binder för
hufvudsakliga ändamålet eller fångarnes moraliska förbättring
tillika med deras säkra förvarande, en mera
passande local för inrättandet äf en till alla delar systematisk
och ändamålsenlig CörrectionsÅnstalt .syrités
af béhofvet starkt påkallad, så blef i sådant afseende
först undersökt om tillståndet i allmänhet vid alla
Fängelser och Allmänna Arbetsinrättningar, och en
Commite' till granskning af de häraf uppkomne serskildta
frågor rörande Fångväsendet och dess förbättrande derefter
organiserad, hvilken Commite' tillstyrkte, att Wadstena
Correctionslnrättning, såsom belägen i en ort,
der Arbets-tillgång saknades , borde förläggas till Stockholm
och alla de försvarslöse personer, som funnos i
Wadstena och på Rikets Fästningar dit förflyttas.
Genom Nådig Proposition till R. St:r år 1823 behagade
K. M:t, jemte öfverlemnande af Commiterades
underd. betänkande, förklara, alt K. M:t, på anförde
skäl, ansett det vara af mycken vigt, om, på sätt
Comit
-
Betänkanden. 385
Comilterade föreslagit, ett Correctionshus i HufvudStaden,
i stället för det i Wadstena varande, Liefve
inrättadt; i anledning hvaraf R. St:r yttrade, att De,
nogsamt inseende ej mindre bristerne vid den i Wadstena
varande Correctionslnrättning, än oek nödvändigheten
af en på bättre grunder organiserad dylik
anstalt här i Staden, likväl, i saknad af tillgång för
den erforderliga kostnaden, icke kunde några medel
dertill anslå; hemställande R. St:r tillika, att Tanto
BränneriByggnader måtte till Correctionslnrättning
användas.
Sedan R. St:r således, både vid i8a3 års Riksdag
och vid de 2,‘ne nästföregående Puksdagarne, instämt
i de åsigter om angelägenheten af Fångväsendets och
Corrections-anstalternes förbättrande i Landet, hvilka
K. M:tför Dem låtit framställa, beslöt K. M:t år 1825,
i anledning af deras bestämdt yttrade önskningar, och
jemväl dertill föranledd af det till synbar oreda och
våda tillväxte och tillväxande antalet Fångar och försvarslöse
Personer inom Landet, att skrida till flere
kraftiga och verkande åtgärder för det ondas snara
af hjelpande, och för ernående af de utaf Konung och
Ständer gemensamt åsyftade förbättringar inom Fångväsendet.
För detta ändamål organiserades sistnämnde år
Styrelsen öfver Fängelserne och Arbets-Inrättningarne
och hvilken samma år gick i författning om påbyggnad
å gamla Husen vid Långholmen, i stället för de
förut beslutade och i första Planen intagne Nybyggna
25
-
"7
386 Ä t a t * - U tskottets
der, bestående af i CentralByggnad och 4 Flyglar der
äfven företogos samt, sedan Corrections-Inrättningen i
Wadstena hunnit upplösas, de å sednare stället använde
Byggnader till K. SeraphimerOrdens-Gillets disposition
öfverlemnades.
Sedan emedlertid tillfälle yppats, att förlägga Corrections-Inrättningarne
i Hufvudstaden för bägge Konen
pä hvar sin serskildta Local, genom det att den under
Stora Barnhusets ägo varande vidsträcktare Tomt med
flere äldre Byggnader, som begagnades till SegelduksFabrik,
kunde af FångStyrelsen få användas, och då
en betydlig besparing i kostnaden, beräknad för hela
planens verkställande till 325,ooo R:dr B:co, skulle af
en för Corrections-Inrättningarne i det hela uppgjord
sednare plan uppkomma tillika med ett hastigare vinnande
af de sökte ändamålen, om denna sednare bragtes
i verkställighet, beslöt K. M:t d. 26 Maji 1826, att
Corrections-Inrättningen för Qvinnokönet skulle å Norrmalm
och den för Mankönet å Långholmen förläggas;
i anledning hvaraf Byggnads-arbetet med möjligaste
skyndsamhet och drift företogs och fortsattes af Fångarne
vid Långholmen och af hvilken orsak ett så stort
antal deraf från Wadstena till en början blef uppflyttadt,
som med utrymmet och säkerheten för deras vårdande
fanns förenligt; hvarefter Correctionisterne till
livar sin afdelning förflyttades.
Flere fördelar hade genom denna delning af Corrections-Inrättningarne
och Könens afskiljande från
hvarandra visat sig uti större ordning inom hvardera
Inrättningen, ökad sedlighet och bättre hälsotillstånd
Betänkande n. 387
bland Correctionshjonen , ett friare utrymme för arbeten
i Verkstäder och Logemenler samt uti mindre tvån1'
för Fflngarne af bägge Könen, då frugtan för deras
sammanblandning icke mera lade band på deras frihet
inom Inrättningarne; och sedan det hinder för slöjder
och serskildte arbetens lättare och mera utsträckta bedrifvande
försvunnit, som varade så länge bägge Könen
bebodde en och samma Inrättning, bade det äfven
lyckats Styrelsen, att bereda och förskaffa privata arbeten
åt alla Hjonen uti Qvinno-Corrections-Inrättningen
och åt så många i den för Mankönet, sora icke
xned byggnads-arbeten borde användas, så att inom
korrt tid hela Qvinno-Personalen sysselsattes på ett för
densamma, Staten och Arbetsämnenas ägare förraonligt
sätt. Och hafva uti ullkamning, finare väfnader, sömnader,
spånad, ullplysning och hvarjehanda slags arbeten
Arbetshjonen vid den Norra Corrections-Inrättningen
i allmänhet vunnit en sådan skicklighet, att
lefveranser af ämnen till förarbetning i desse slöjder
nästan dagligen ökats, och, oberäknadt det vigtiga ändamålet
som vunnits genom Correctionshjonens beständiga
sysselsättning, har inkomsten deraf uppgått till
ett betydligt belopp. Från medlet af Julii månad 1827
till årets slut inbringades af desse arbeten omkring
4ooo R:dr och från 1828 års början till October månads
slut har inkomsten af Correctionshjonens arbeten
uppgått till 970g R:dr samt, efter den upplysning Utskottet
sedermera erhållit, för hela året till 12,261
R:dr, allt Banco. Från denne Inkomst skulle dock de
pr»raier, som för större arbets-product och skicklig
-
388 Stats-Utskottets
^ het, efter en stadgad tariff, till Arbetshjonen utgå,
afdragas.
Vid Södra Corrections-Inrältningen, der den hittills
eihållne vinsten af FångPersonalens dagliga sysselsättning
vore hufvudsakligen nedlagd uti arbetsproducten
ä Byggnaderne, hvarest daglönen, prsemiern©
inberäknade, för ett dagsverke äfven i Verkstäderne,
för det närvarande endast uppgår till 7 sk. 3 r:st. B:co,
har dock, i mohn af Byggnadsarbetets förminskande,
åtskillige private beställningar i Snickare-, Skomakare-
och Skiäddare-Handtverken äfven förarbetats, af
hvilka inkomsten för året kan beräknas till 2000 B:dr
Btco; varande å Styrelsens sida flere åtgärder vidtagne,
för att, sedan Byggnaderne äro fullbordade, genom
en allmännare sysselsättning med private arbeten, vid
denna inrättning vinna samma ändamål som redan vid
den å Norrmalm äro erhållne. Härvid torde ock böra
anmärkas, att största delen af de vid Corrections-Inrättningarne
förrättade arbeten åt främmande, tillhört
requisitioner från Garnizonen, Handlande, Borgare,
Fabrikanter och Handtverkare inom Hufvudstaden, hvarigenom
och så länge den enskildta industrien omfattar
dessa arbeten, allt förskott till uppköp af råämnen för
Statens räkuing kan undvikas.
Ifrån d. t Mars 1826 till d. 1 October 1828, hafva
i3oi personer blifvit å Correctionshusen i Hufvudstaden
intague, inberäknade de ifrån Wadstena från
och med år 1825 upptagne 4oo Gorrectionister. Under
samma tid hafva i laga tjenst blifvit uttagne 576 Correctionshjon
af bägge Könen och af dessa har jdel
återkommit af Mankönet och nära fdel af Qvinnorne.
I afseende på Kostnaderne för hela Byggnadsarbetet,
hvaraf mindre betydligt till innevarande år
återstår; så har, i stället för de till förenämnde Planens
utförande beräknade 320,ooo R:dr, genom arbetets
verkställande efter den andra Planen, ett belopp
af 204,47! Rtdr 10 sk. dertill funnits tillräckligt samt
cn besparing af 120,528 R:dr 38 sk. altså uppkommit,
oagtadt vid utförandet utrymmet, beräknadt för endast
1000, erhållits för 1200 Correctionister, till ändamålsenligt
logerande och förvarande samt derjemte
medgifvit inrättande af ett större antal Verkstäder,
serdeles vid den Södra Inrättningen; än som vid Förslagens
och Ritningarnes uppgörande blifvit förutsedt.
Till denna Byggnadskostnads bestridande, äro, jemlikt
de Styrelsens underd. Skrifvelse bifogade RäkenskapsSammandrag
samt de upplysningar Utskottet i denna
del sig förskaffat, använde:
Af de under Styrelsens disposition ställde Öfverskolter
och Behållningar dels å det Stockholms f. d.
Correctionshus beviljade Anslag och ArbetshusFonden»
och dels å Anslagen för Götheborgs och Norrköpings
Spinnhus R:dr 58,36o: 34* 6.
Af Öfverskotten å StatsVerkets inkomster,
enligt K. M:ts Nådiga Skrif
velser
till StatsContoret under särskilta
dagar åren 1827 och 1828 io4,563:
Tillhopa R:dr 162,923: 34- 3.
och uppkommer således en brist af •• . 41 »^47: 9-
3go Stat* - Utskottets
uti ofvaunärnnde för hela Byggnadsarbetet
erforderlige R:dr 204,471: 10.—
Utskottet, sora uti det föregående sökt uppfatta,
hvad som föregått, för att befordra verkställighet åt
de af Konung och St:r gemensamt åsyftade förbättringar
i Fångväsendet, har visserligen icke förbisett,
att K. M:t, efter i8a3 års Riksdag, utan någon R.
St:rs anvisning för detta ändamål disponerat en summa
stor io4,563 R:dr af Öfverskotten på StalsVerkets
Inkomster och bör icke underlåta att detta förhållande
framställa; men, som R. St:r både vid 1823 och
de föregående Riksdagarne delat K. M:ts Nådiga åsig—
ter om vigten och angelägenheten af Fångväsendets
och Correctionsanstalternes förbättring och, äfven i
afseende på den nya criminella lagstiftningen, ansett
en förändring nödvändig, och R. St:r redan år i8i5
yttrat deras anderd, önskan, att K. M:t ville låta företaga
verkställigheten af en Gorrectionslnrättning, och,
om möjligt vore, bringa den till fullbordan, hvarvid,
äfvensom vid påföljande Riksdagarne R. St:r hufvudsakligen
öfverlemnat frågan om sjelfva verkställigheten
till K. Mits Eget Höga bedömande, under erkännande
af ett nästan i jemn tillökning fortgående behof
af en bättre sakernas ordning i denna del, för
att vinna det för menskligheten och allmänna säkerheten
så vigtiga ändamålet, att med brottslingarnes säkra
förvarande kunna förena ett kraftigt bemödande för
deras moraliska förbättring; alltså och då den efter
dessa grundprinciper uppgjorde och väl öfvertänkta
plan för Fångväsendets förbättrade, skick, (hvartill äf
-
Betänkande n. 3g r
▼en må , ibland allt annat, räknas FångStyrelsens åtgärder
i afseende på Malmö Citadells inredning till
ett Correctionelt Arbets-fängelse,) uti verkställigheten
med en ovanlig framgång och skyndsamhet närmat
sig till det stora ändamålet, och efter hvad Utskottet,
som vid besök å Inrättningarne i Hufvudstaden erhållit
en närmare kännedom om desammas beskaffenhet
och den der rådande goda ordning, har full anledning
att antaga, gifver en säker förhoppning att under sin
fortgång tillfredsställa hvad mensklighet och en upplyst
Samhällsordning måste anse såsom en af deras
mäst nödvändiga fordringar och hvilka icke böra lemnäs
ouppfyllde, enär medel kunna vara att tillgå att
dem företaga och att fortgå till deras fullbordan,
tvekar Utskottet så mycket mindre
att underställa R. H. St;r att afskrifva de af Öfverskotten
å StatsVerkets Inkomster tilländamålet disponerade
io4,563 R:dr, som R. St:r redan är i8i5 ansågo
förbättringen af Correetions-anstalterne vara af
den vigt, att R. StrrtillK. M:t öfverlemnade att utse
dertill erforderlige medel för att den påföljande Riksdagen
ersättas och Öfverskotten efter i823års Raksdag
uppstigit till en då icke förutsedd eller ens förmodad
höjd. På dessa grunder och enär Utskottet
funnit att de upprättade förslagen, hvilka till verkställighet
af den först uppgjorde planen, till Correctionslnrättningarne
i Stockholm, fordrade en kostnadssumma
af 325,ooo R:dr, då deremot, under ernående
af de fleste af de fördelar, det förra förslaget
erbjöd, en skyndsammare verkställighet vunnits
3g2 Stats-XJtskottets
med en till 204,47* R:dr jo sk. nedsatt kostnadssumma,
hemställer Utskottet äfven att de
R:dr 23 sk. 9 r;st. B:cq, hvilka redan under det
förflutna året varit för Styrelsen oundgängeligen nödige,
för att godtgöra uppköpte och till en större
del redan använde materialier och för alt kunna
fortsätta och fullborda Correctionslnrättningarne i
Stockholm, matte å Öfverskotten af StatsVerkets
Inkomster anvisas och tili Styrelsen utbetalas, för
att till ändamålets ernående användas.
Hvad derefter angår Styrelsens hos K. M:t i underdthet
gjorda och uti Dess Nådiga Proposition upptagne
hemställan, att^den Summa af io,5g4 R:dr 34
sk. 3 r:st B:co, som ännu icke influtit af den till Cor
rectionslnrättningen
anslagne Arbetshus-fondens fordringar
hos private och först under loppet af år 183x
af Låntagarne till fullo inbetalas, måtte, såsom oundgängeligen
nödvändig för byggnadskostnadens betäckande,
förskottsvis få utgå af FångUnderhållsMedlen,
emot återgäldande i mon som förenämnde fordringar
ingår och sist inom x831 års slut,
finner Utskottet något hinder så mycket mindre sig
förete, som, enligt den upplysning Utskottet erhållit,
desse medel äro utlånte emot sådan säkeihet,
som icke lemnar något tvifvelsmål för deras inbetalning
inom föreskrifven tid.
Sluteligen och alldenstund ifrågavarande Inrättnings
framtida bestånd ovilkorligen kräfver, att densamma
icke belastas af ett allt för stort antal Gorrectionsbjou
, hvarigenom den skulle förr eller sedna
-
Betänkande n. 3g3
re blifva otillräcklig och ytterligare falla StatsVerket
till last, och en sådan personalens tillväxt högeligen
är att befara dels till följe af Inrättningens belägenhet
i Stockholms Stad, dels till följe af den lätthet
som Inrättningens tillvaro erbjuder åt vederbörande
att undgå vidsträcktare åtgärder med vanartige personer
till stor del synes bero dels af de grundsatser,
hvarifrån Mantals- och SkaltskrifningsFörordningarne
utgå, dels fränden grad af alfvar och stränghet,
hvarmed vederbörande tillämpa och handhafva dem,
helst erfarenheten utvisat att CorrectionsPersonalen
till en icke obetydlig del utgöres af sådane personer,
hvilka saknat ett bestämdt och således af tillfällige arbetsförtjenster
oberoende Näringsfång; finnér Utskottet
den hemställan vara af omständigheternes kraf högeligen
påkallad,
att R. H. St:r hos K. M:t i underd:liet anhålla om
vidtagandet af nödig Författning, hvarigenom de
personer, hvilka sakna bestämdt uppgifvit och godkändt
näringsfång, måga allvarligen tillhållas att söka
tjenst och försvar. Den 24 Februarii 1829.
N:o 70.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om
skatte-lösen af Presterskapet i Skåne tillhöriga
hemman, som ej äro af Boställs-natur.
(I.-A.)
Med framställning af de många och väsendtliga fördelar,
som äro en följd af Landtmannens egande rätt till
3g4 Stats-Utskottets
den jord han brukar, och under åberopande af det
exempel som blifvit gifvet, genombeviljandetaf rättigheten
att lösa Kronohemman till skatte, har RiksdagsFullmägtigen
från Torna, Bara och Harjagers Härader
i Malmöhus Län, Anders Nilsson väckt motion om
en allmännare utsträckning af nämnde rättighet, och
således äfven till hemman, hvilka innehafvas af Presterskapet
i Skåne och icke äro af boställs-natur, utan
emot städja upplåtas på vissa år eller viss persons lifstid,
med vilkor af årliga afgifter eller prsestationer in
natura. Och har Motionären sökt visa, att, utom
den nytta, som för det allmänna härigenom skulle
uppkomma, indelningshafvarne sjelfve deraf hade förmån,
enär, i stället för den städjepenning, som nu
till högt belopp för en gång erlägges och i förhållande
till hvars betydlighet de årliga afgifterne äro destomer
nedsatte, oftast till menligt inflytande på efterträdares
rätt, de kunde påräkna en högre och för alla
år bestämd inkomst.
Efter hvad Utskottet i detta ämne inhemtat, hade
BondeStåndet vid senast förflutne Riksdag, genom
dess Talman, hos K. M:t i underd:het anhållit, att, i
anseende till de flere olägenheter som skola härflyta
deraf, att så kallade Preste- Klockare- Annex- och
Memsal-hemman i Skåne, Halland och Bohus Län,
för det närvarande stå under Presterskapets enskilda
disposition, K. M:t mätte täckas, till befrämjande af
den allmänna och enskilda välmåga, som eganderätten
alltid medför, i Nåder tillåta, det ifrågavarande
B e t ä n k a u d e n, 3g5
hemman kunde af deras Aboer få till skatte lösas;
men att K. M:t, efter vederbörandes hörande, under
den i Mars 1827 deröfver resolverat: att alldenstund
Presterskapets dispositionsrätt öfver ifrågavarande hemman
blifvit befästad, genom 4 §• a? dess den 16 October
1723 undfångna Privilegier, som innehålla en
försäkran om Presterskapets orubbade bibehållande
vid dess innehafvande Prestgård»', Praebenden, Annex-
och Mensalhemman, af hvad namn de vara må;
genom K. Förordningarne den 19 September samma
år, den 23 December 1747 och den 21 Februarii 1789,
hvilka förbjuda skatteköps beviljande å alla boställen,
Beneficii-, Mensal- och Annex-hemman, Prestebordsstommar
och utjordar, som till PrestebordeDS förbättring
och styrka anslagne blifvit och oindelte
äro, samt genom K. M:ts den 8 October 1823 senast
gifna Nådiga försäkran, att Ecclesiastike hemman
och lägenheter icke skola, genom Jordeboks-förändringen,
ombyta den natur som genom Privilegierne
dem tillkom, fördenskull och då för öfrigt serskilte
underd. ansökningar om skatteköp af Annexoch
Mensal-hemman i Skåne, Halland och Bohus
Län blifvit afslagne samt beviljandet af den sökta förmånen
blifvit af Presterskapet i dessa orter, såsom ledande
till minskning och förändring af dess påräknade
löne-inkomster, bestridd, hade K. M:t icke funnit
skäligt att till BondeStåndets i förrberörde måtto gjorda
underd. ansökning bifall lemna.
I likhet med hvad K. M:t sålunda i Nåder förklarat,
anser ock Utskottet frågan om Skatteköp af
3g6
Stats-Utskottets
ifrågasatte hemman afse en rubbning af Presterskapets
privilegier, på grund hvaraf Utskottet finner sig
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om bötesmedels
ingående till Statsverket, hvilka
förut uppburits af Allmänna BarnhusDire
-
I anledning af Anders Danielssons från Elfsborgs Län
hos Hederv. BondeStåndet väckta, till StatsUtskottet
remitterade motion, att, sedan K. KammarRätten genom
Utslag känt Allmänna BarnhusDirectionen skyldig
till Statsverket återbära hvad bemälda Direction
under de senaste 10 åren uppburit af de i K. PoiiceKammaren
fallne böter, förhållandet härmed måtte
närmare utredas, så att StatsVerket, utan all för lång
tidsutdrägt, må komma i åtnjutande af dess tillständiga
rätt, får Utskottet anmäla, att, då K. KammarRättens
i detta ämne den 6 Junii förlidet år gifna Utslag
af Allmänna BarnhusDirectionen blifvit hos K.
M:t i underd:het öfverklagadt och frågan således i
rättsväg nu är under pröfning, Utskottet anser någon
åtgärd i ämnet å R. St:rs sida för närvarande icke
kunna vidtagas. Den 28 Februarii 182g.
nied den väckta ofvanberörde motionen icke kunna
taga befattning. Den 28 Februarii 1829.
N:o 71
ctionen.
Betänkande!). 397
N:o 72.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om
npphäfvande af förbudet mot de å Öland
befintliga Kronohemmans försäljande till
Skatte. (I.-A.)
Uti Memorial, å hvilket StatsUtskottet erhållit re-'
miss, hafva RiksdagsFullmägtige från Öland Samuel
Jönsson och Pehr Jönsson anhållit att, sedan de på
Ön varande Kronans Tjenstemän och Betjente, i det
närmaste blifvit med Boställen försedde, tillåtelse att
till Skatte lösa der befintlige Kronohemman måtte
äfven för barnlöse Åboer åter medgifvas samt förmånsrätt
dervid beviljas dem, som antingen för flera år
tillbaka sökt en sådan förmon och i LandtRänteriet
nedsatt Köpeskitlings-medlen eller ock genom serskilt»
Contracter blifvit berättigade till hemman. Hvarjemte
nämnde RiksdagsFullmägtige yrkat alt de lägenheter,
hvilka ytterligare kunde komma i fråga att anslås till
indelningshafvare, måtte af nuvarande Åboer i deras
och efterlefvande makars lifstid få bibehållas eller,
såvida godvilligt afträdande ägde rum, husrum och
tillständigt underhåll upplåtas och bestås. —
I afseende på detta ämne har Utskottet inhemtat
att, sedan genom K. Brefvet d. 22 Februarii 1814 *
blifvit förordnadt, att Skatteköp å de till bohemman
åt Tjenstemännen på Öland uppgifne Kronohemmanet),
icke borde tillåtas, K. M:t uppå serskilt tillförordnade
Comitehades underd. hemställan, under d. 24 October
3gS Stats-Utskottets
»8i5 ytterligare förklarat, att Skatteköp å sådane Kronohemman
på Öland, hvilkas Åboer ej hade egna barn
äfven skulle inställas, intilldess alla de Tjenstemän på
berörde Ö, åt hvilka bohemman borde anslås, dermed
kunnat förses. —
Då det likväl är att förmoda, att denna reglering,
efter så lång tids förlopp, i det närmaste kunnat
verkställas, får Utskottet, i anledning äf ofvanberörde
motion, och till befrämjande af de fördelar, som ej
mindre för Staten än för de enskilte, genom Kronojords
upplåtande under Skattemannarätt, uppkomma,
hemställa, det underd. anhållan hos K. M:t göres derom,
att, om äfven Skattelösen af ett och annat utaf
barnlösa Åboer brukadt Kronohemman, såsom tjenligt
att användas till ännu felande Bohemman, icke kail
medgifvas, sådant likväl icke må förhindra, att de Kronohemman,
hvilka genom sitt läge eller beskaffenhet
i öfrigt icke kunna komma i fråga att till Boställen
användas, äfven utaf barnlöse Åboer få, så vidt nu
gällande Författningar sådant medgifva , köpas till
Skatte. Beträffande motionärernes framställning, rörande
den enes företrädes rättighet framför den andre
att en sådan lösen verkställa, samt den ersättning,
som vid ett hemmans godvilliga afträdande bör Åboen
tillerkännas, anser Utskottet detta vara ämne för vederbörande
Ernbets-Authoriteters pröfning och afgörande,
men icke utgöra föremål för någon åtgärd å R.
St:rs sida. Den 28 Februarii 182g.
Betänkande n. 399
N:o 73.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, alt
Boställen, som innehafvas af i Landtbruket
oerfarne personer, måtte utarrenderas. (I.-A.J
RiksdagsFuIlmägtigen från Inlands Norra och Södra
Härader af Götheborgs och Bohus Län, Andreas Johansson
har uti afgifvet, till StatsUtskottet remitteradt
Memorial hemställt, att, då i hans hemort icke
sällan skall inträffa, det boställen, som innehafvas af
unga och med landtbruket oerfarne underofficerare,
trumslagare och musikanter, blifva till den grad vanskötte,
att de icke lemna i afkastning mera än fjerdedelen
af hvad nästgränsande', väl häfdade hemman gifva,
det stadgande måtte meddelas, att boställen, hvilka
tillfalla oerfarne ynglingar, skola på minst femton år
utarrenderas, på det andre trefne och arbetssamme
medborgare genom deras öfvertagande må komma i
tillfälle att, i förening med såväl Statens som indelningshafvarens
nytta, bereda sig nödig bergning. —
Denna framställning, såsom grundad blott på ett
tillfälligt förhållande inom en viss ort, anser Utskottet
ej kunna föranleda till någon åtgärd å R. H. St:rs
sida till beredande af ändring och utsträckning i nu
gällande allmänna stadganden rörande militiae-boställens
utarrenderande. Den 28 Februarii 1829.
N:o 74-
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om försäljande
till Skatte af Indelningarne vid
4oö Stats-Utskottets
AdelsfalmeRegementet i dea mån nuvarande
Innehafvare afgå. (I.-A.)
Hos Hederv. BondeStåndet liar RiksdagsfuIImäktigen
Wils Håkansson från Kronobergs Län, under åberopande
af den utaf erfarenbeten bestyrkta grundsats, att
utarrenderade lägenheter vanligen befinnas i vida sämre
skick än de sora under egande rätt innehafves,
hemställt att, om äfven militia! boitällens öfverlåtande
under sistnämnde vilkor icke i allmänhet läte sig göra,
en sådan hushållning dock måtte vidtagas med de boställen,
hvilka i mohn af Officerarnes vid f. d. AdelsfahneRegementet
afgång, blifva ledige att till Kronan
indragas.
I anledning af härå erhållen remiss får Utskottet
upplysa att, enligt R. Sttrs vid 1812 års Riksdag fattade
beslut, alla derefter ledigblefne Adelsfahnelndelningar
ingått och fortfarande ingå till disposition af
Directionen öfver Invalidlnrättningen för bestridandet
af de med samma Inrättnings föremål förenade kostnader;
och då sålunda de Adelsfahnelndelningar, hvilka
till indragning återstå, icke äro att påräkna för
StatsVerkets allmänna behof samt de före år 1812indragne,
lika med öfriga StatsVerket behållne lägenheter
blifvit utarrenderade samt för sin afkastning äro
upptagne under den bland StatsVerkets inkomster förekommande
Titel: Arrenclemedelanser Utskottet sig,
i afseende på sådane indragne Adelsfahnelndelningar,
icke kunna tillstyrka något serskildt undantag från de
röran
-
i
Betänkanden, N:is 7 4 °ch 75. 4oi
rörande Kongsgårdars och andra Kronolägenheters förvaltningssätt
gällande allmänna grander. Den 28 Fehruarii
1829.
N:o 75-
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om bidrag
till underhållandet af Hallnäs Bro i
Westra Härad af Jönköpings Län. (I.-A.)
Riksdagsfullmägtigen för Westra Härad af Jönköpings
Län, P. Pettersson har uti afgifvet, till Utskottets behandling
remitteradt, Memorial andragit att, sedan innehafvaren
af Hallnäs hemman i berörde Härad, hvilken,
emot Roteringsfrihet för samma hemman, haft
sig ålagd skyldigheten att underhålla Hallnäs Bro, detta
åtagande sig afsagt emot belöpande Rotefrihets-afgifts
utgörande; så har underhållsskyldigheten af samma
bro blifvit på Häradet öfverflyttad, och då detta
onus blefve för orten nog tryckande i anseende dels
till den utgift af nära 4ooo R:dr Häradet fått vidkännas
genom ombyggnaden af nämnde bro och dels till
den betydliga längd af 1200 a i3oo alnar landsväg sorn
af hvarje hemman måste vidmaglhållas, har P. Pettersson
anhållit, att den Rotefrihets-afgift Hallnäs Hemmansegare
numera erlägga till Kronan, måtte af Häradet
få uppbäras såsom ett af billighet och rättvisa
påkalladt bidrag till brons behöriga underhållande.
Enär, enligt gällande Författningar, broar och
vägar i allmänhet skola af orternas invånare sjelfve
26
4o2 Stats-Utskottets
hållas i farbart skick samt motionären icke närmare
uppgifvit eller styrkt på hvad grund undantag i detta
afseende för Hallnäs bro egt rum eller med hvad rätt
innehafvaren af Hallnäs hemman kunnat afsäga sig ett
en gång åtaget, bestämdt onus, finner Utskottet sig,
i anseende till det outredda skick, hvari frågan nu
befinnes, icke kunnat tillstyrka bifall å Motionärens
ofvanberörde anhållan. Den 28 Februarii 1829.
N:o 76.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om StatsVerkets
rätt till Öfvermålskappar å den Ecclesiastike
Staterne anslagne IironoTiondeSpannmål.
(I.-A.)
Hos Hederv. BondeStåndet har Anders Danielsson
från Elfsborgs Län uti afgifven motion sökt fästa RiksStåndens
uppmärksamhet på en af vederbörande RevisionsContor
inom K. KammarRätten väckt anmärkningsfråga,
hvarmed förhållandet är följande. Sedan
vid granskningen af 1819 års KronoRäkenskaper för
åtskillige Län anmärkningar blifvit gjorda dervid, att
öfvermålskapparne å större delen af den för Kyrkorna,
Presterskapet och LäroStaterna anordnade KronoTionden,
ej voro beräknade StatsVerket till godo,
och K. KammarRätten funnit sig, i följd af K. Brefvet
den 16 October 1826, böra hemställa till K. M:ts
Nådiga pröfning, huruvida dessa anmärkningar borde
utfärdas, hvaruppå K. M:t genom Nådig Skrifvelse d.
Betänkanden, N:o ^6. 4°3
27 Mars 1823 förklarat, det K. M:t med nådigt afseende
på hvad 4§. af PresteStåndets Privilegier innehåller,
funne ifrågastäldte åtal mot ett förhållande, hvilket
förut i långvarig tid, utan klander, ägt rum, icke skäligen
böra fullföljas; har vederbörande Revisor, under
åberopaude af hvad K. Förordningen d. 16 November
1727 icke dess mindre medgåfve samt den större betydenhet
för K. M:t och Kronan och Rikets skattskyldige
som anmärkningsmålet innefattade, uti en till
K. M:t ingifven skrift åt ämnet gifvit en omständligare
utveckling och sökt ådagalägga, att Statens rättighet
i förenämnde hänseende vore grundad, och har K.
M:t under den 18 Januarii sistlidet år i anledning deraf
meddelt det yttrande, det K. M:t, som ej funne
skäl för närvarande göra någon ändring i Dess förut
fattade beslut att anmärkningarne icke skulle till vederbörandes
förklaring utställas, ville i målet hafva
inhemtat K. KammarCollegii och K. StatsContorets
underd. utlåtande. —
Då enligt uppgjorda Calculer qnmärkningsbeloppet
årligen uppgår till 3,377 I tunnor och de 10
år, till hvilka efterräkning får sträckas, skulle utgöra
icke mindre än 33,776 T:r, har, i anseende till ämnets
vigt, Motionären hemställt, att StatsUtskottet måtte
anmodas förskaffa sig del af handlingarne i frågan
samt derefter yttra sig, dels, huruvida R. St:r må
kunna finna sig befogade att hos K. M:t i underd-.het
anhålla om målets fortgång i anmärkningsväg eller
ock huruvida den calculerade tillgången 3,377 \ T:r
4 04 Stats-Utskottets
Spannmål årligen må uti Statsregleringen såsom inkomst
hädanefter upptagas. —
Efter hvad Utskottet inhemtat, har denna fråga,
för hvars bedömmande vidlöf tiga och noggranna forskningar
i äldre tiders författningar och räkenskaper
måst anställas, redan blifvit af Collegierna handlagd,
så att det anbefallda underd. utlåtandet innan kort
kommer att afgifvas. Och då K. M:t derefter blifver
i tillfälle att, på grund af det fullständigt utredda
förhållandet, efter sig företeende, skäl, pröfva
och afgöra huruvida anmärkningsmålet skall fullföljas
eller ej, anser Utskottet någon åtgärd å It.
H. St:rs sida icke vara erforderlig, helst ett tillstyrkande
för målets fortgång, på sätt motionären föreslagit,
borde vara grundadt på öfvertygelsen om anspråkets
rättmätighet, för hvars bestämmande åter Utskottet
, om äfven lämpligt ansåges att dess tid användes
på undersökning och utredning af så beskaffade
invecklade tvistefrågor icke ägde annan ledning än de
uppgifter, som af de K. Collegierna nu komma att
till K. M:t i underd:het afgifvas. Och har, i följd
häraf, ej fråga kunnat blifva om beräknandet bland
StatsVerkets inkomster af det Spannmåls-belopp anmärkningen
upptager. Den 28 Februarii 182g.
N:o 77.
Memorial, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande, angående sökt befrielse
från Tiondes utgörande för Alun-till
-
Betänkanden, Nlis 77 och 78. 4°å
verkningen vid Lowers Bruk, samt om uppmuddrande
af Hamnen vid Degerhams Lastageplats.
(U.-A.)
Sedan Högh It. o. A. den ig, Hög v. PresteStåndet
den 17 samt Vällofl. BorgareStåndet den 10 sistlidne
December gillat Utskottets i förenämnde fråga meddeldte
utlåtande, påfordra de hos Hederv. BondeStåndet
härvid gjorde anmärkningar icke någon ytterligare
åtgärd, då frågan enligt 69 §. uti Reg.Formen
Lör anses såsom redan afgjord. Den 7 Mars 182g.
N:o 78.
Memorial, i följd af återremiss uti frågan om
inköp för Statens räkning af Landsorts och
Korsö Fyrbåkar. (U.-A.)
Sedan Utskottet, under den 18 sisth December, afgifvit
yttrande, i anledning af K. M:ts Nåd. Proposition,
om inköp af Landsorts och Korsö Fyrbåkar, har väl
Högh R. o. A., i anseende till dervid gjorde anmärkningar,
återremitterat detta ärende till Utskottets åtgärd;
men som de trenne öfrige RiksStånden bifallit
berörde Utlåtande, nemligen Högv. PresteStåndet och
Vällofl. BorgareStåndet den 29 samt Hederv. BondeStåndet
den 24 sisth December, hvarigenom frågan
alltså, likmätigt 69 §. i Reg.Formen, är afgjord; så
får Utskottet, i följd af återremissen, sådant härmedelst
vördsammeligen anmäla. Den 7 Mars 1829.
4o6
Sta ts-Ut skottets
N:o 79,
Memorial, i anledning af Utskottets Utlåtande,
angående den Förste KammarMusicus
B. Crusell tillagde Pension. (U.-A.)
Förenämnde fråga, hvarom Utskottet uti Betänkande
N:o 38 sig utlåtit, har Hederv. BondeStåndet, på grund
af åtskillige anmärkningar, till Utskottets handläggning
återremitterat; men som berörde Betänkande redan
blifvit bifallet af Högh B., o. A. den 12, af Högv.
PresteStåndet den 9 samt af Vällofi. BorgareStåndet
den 6 nästl. Februarii, och Ärendet alltså, likmätigt
69 §. Reg.Fortnen, är afgjordt; har Utskottet ansett
sig icke nu kunna deråt lemna någon ytterligare åtgärd.
Den 7 Mars 182g.
*
N:o 80.
Memorial, i anledning af återremiss uti frågan
om Stipendier för Officerare, till bivistande
af Krig utrikes. (U.-A.)
Höglofl. R. och A. har väl, genom ProtocoIlsUtdrag
af den 3o nästl. Januarii, till Utskottets åtgärd återremitterat
dess i ofvanberörde fråga under JV:o 19 affiifne
Utlåtande; men som Högv. PresteStåndet den 26,
Vällofi. BorgareStåndet den 3o och Hederv. BondeStåndet
den 26 i samma månad, gillat Utskottets yttrande,
Betänkande!), N:is 80 och 81. 4°7
samt Ärendet altså, likmätigt 69 §. Reg.-Formen, är
afgjordt ; så får Utskottet sådant till svar på nämnde
återreruiss vördsamligen anmäla. Den 7 Mars 182g.
N:o 81.
Memorial, i anledning af återremitterade frågan
angående raserandet af en gammal Kyrkogård
vid Landskrona Stad samt dess ordnande
till en allmän Trädgårds- eller Promenad-Plats.
(U.-A.)
Det Utlåtande som Utskottet under N:o 17 i berörde
ämne afgifvit och hvartill Högloft. R. och A. den 3o
samt Hederv. Bondeståndet d. 26 sisth Januarii lemnat
deras bifall, har deremot af Högv. PresteStåndet och
Vällofl. BorgareStåndet blifvit till Utskottets åtgärd
återremitterat, på grund af åtskillige anmärkningar,
hvilka hufvudsakligen afsett, att den i ämnet väckte
motionen icke bordt af Utskottet betragtas såsom
en enskild, R. St;rs åtgärd ej tillhörande, angelägenhet,
då kostnaden förden ifrågavarande platsens iordningsättande
närmast skall tillhöra K. M:t och Kronan,
som till publike Byggnaders och Fästningsverks
uppförande och anläggande låtit använda de å samma
plats befintelige Byggnads-rnaterialier; att ställets nuvarande
eländiga beskaffenhet j såsom bestående af hålor
och träsk, uppkommit af den för K. M:ts och Kronans
räkning verkställda raseringen af en plats, som utgör
en nödig communication emellan nya och gamla Sta
-
4o8 Stats-Utskottets
den och hvars utjemnande oell plantering skulle hinda
till Stadens förskönande med förekommande af osundhet,
osnygghet och illgerningar samt att Landskrona
Stad, i händelse Motionen icke skulle vinna de afseenden
den åsyftat, borde äga full rättighet, att,Jpå Statens
bekostnad, få gamla Kyrkogårdsplatsen i det Lyida
och jemna skick, som den före raseringen befanns,
på det Staden måtte undgå enahanda känbara utgifter,
sorn för Kyrkan, hvars fullbordande Staten lemnat
Staden till en enskild kostnad af icke mindre än 20,000
K;dr B:co, som till en del ännu vidlåder Stadens innevånare,
hvilka dessutom skuldsatt sig för 10,000 R:df
B:co, till inköp af ett Scholaehus, sorn äfven skall tillhört
Staten att uppföra, i följd af Konungs och Ständers
utfästande vid Gamla Stadens beslutade flyttning
och undanrödjande.
På sätt Utskottets i ämnet förut afgifne utlåtande
innehållei', är den. af Motionären gjorde hemställan
hufvudsakligen icke afstyrkt, utan endast ansedd såsom
en angelägenhet, hvilken bör hos K. M:t i underd. anmälas.
Detta yttrande kan Utskottet destomindre frånträda,
som Utskottet icke anser sig tillständigt att för
ett så beskaffudt ändamål som det förevarande föreslå
en utgift af StatsVerkets tillgångar, då‘Statens åliggande
att den bekosta hvarken af Motionären eller
genom de gjorde anmärkningarne blifvit behörigen
styrkt, samt dessutom all uppgift saknas å den officiella
Handling, hvarpå ett sådant förpliktande å Statens
sida möjligen kan finnas grnndadt. Den 7 Mars 1829.
Betan k anden, Näs 82 och 83. 4°9
N:o 82.
Memorial i återremitterade frågan angående ett
Lunds K. Academie frånkändt Tionde-Anslag.
(U.-A.)
I anledning af de Anmärkningar som inom Ilögv.
PresteStåndet blifvit gjorde vid Utskottets i berörde
fråga under N:o 28 afgifne Utlåtande, har Utskottet
ansett sig endast böra nämna, att samma Utlåtande
af de öfrige trenne RiksStånden, jemlikt ankomne ProtocollsTJtdrag
af d. 26 och d. 3o sisth Jannarii, blifvit
godkändt och antaget, samt alt, då ärendet följagteligen
enligt Reg.-Formens 6g §. är att anse såsom
afgjordt, Utskottet icke kunnat i någon pröfning af
anmärkningarne ingå. Den 7 Mars 182g.
N:o 83.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ersättning
till Staden Philipstad och andre
Städer för TullBetjentes samt deras Enkors
och Barns underhåll. (U.-A.)
H err D. Cron har genom Memorial, som Vallöf!.
BorgareStåndet till Utskottet remitterat, andragit, att,
oagtadt de för Staden Philipstad utfärdade Nådiga
Privilegier hafva det egna från andre StadsPrivilegier
afvikande, att antalet af Innevånare som der få bosätta
sig är inskränkt till 60 Hushåll, detta lilla Samhälle
likväl uppfört ett icke obetydligt Fattighus samt till
4io Stats-Utslottets
Fattigvården måst contribuera med omkring 1000 R:dr
Banco årligen. Desse tryckande utgifter, som förut
endast egt rum för Personer som egenteligen tillhört
Staden oell der gagnat, hafva i sednare tider, i anseende
tili stationerande inom Staden af åtskillige TullVerkets
Erabets- och Tjenstemän, deraf inora få år
någre a fl i d i t och efterlemnat i o Personer, som för det
närvarande belasta Fattigvården, uppstigit till en kostnad,
som hotar att bereda innevånarne från närande
till lärande medlemmar jemte Stadens totala undergång.
I anledning hvaraf motionären tillika hemställt,
dels att i händelse den ökade men i dess tanka öfverflödiga
Tullbevakningen i Philipstad skulle finnas nödig,
Tullstyrelsen måtte åligga skyldigheten att då
antingen dess Tjenstemän och Betjente sjelfve eller vid
deras död efterlefvande Enkor och Barn icke förmå
försörja sig, draga omsorg om deras bergning, utan att
Staden, som erlägger sin andel i LandtTuIls-ersättningen,
dermed vidare betungas, samt dels att så väl
Philipstad må af TullMedlen tilläggas ersättning för
redan ntgifne och vidare erforderlige Medel för underhåll
af förenämnde Personer, enligt verifiperad årlig
räkning, som äfven öfrige Städer i Riket, der inrikes
Tullbevakningen medför lika tunga för FattigGassorne,
komma i åtnjutande af enahanda ersättning; i hvilken
sistnämnde framställning Hrr Ålund och Landegren sig
förenat.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt anmäla,
att som TullSlatcns Embets- och Tjenstemän samt
Betjente äfvensom deras Enkor och oförsörjde Barn
Betänkanden, N:o 84- 411
undfå Pensioner af de vid Tullverket varande samt
med betydliga Statsbidrag försedda Pensionslnrätlningar,
och desse Personer alltså, såsom ägande understöd
för deras bergning, icke synas böra belasta fattigvården
å de ställen der de vistas;
bar Utskottet ansett sig sakna skäl att tillstyrka bifall
å Herr Crons ifrågavarande Motion. D. 7 Mars
1829.
N:o 84-
Utlåtande, angående väckt fråga om Löne-ersättninsr
till RådhusRätternes Notarier för
O
handläggning af göromål, som tillhört de
indragne AccisRätterne. (U.-A.)
Till Utskottet bär Vällofl. BorgareStåndet remitterat
ett så lydande:
Memorial!
Tillförene, medan AccisRätterne utgjorde en
Domstol för handläggning af alla Beslagsmål, var af
Tullmedlen för Notarien en viss liten Lön på Stat
anslagen, men sedermera, då AccisRätterne försvunno
och deras Functioner på RådhusRätterne öfverflyttades,
så indrogos Notariernes löner, märkvärdigt nog,
vid samma tid, som öfriga TullStatens Tjenstemannalöner
förbättrades, och RådhusRätts-Notarierne deremot,
som icke äro Statens utan Stadens Tjenstemän
och af den förra icke njuter en fyrk i lön, hafva icke
dessmindre betungats med detta serskildta Onus, och
4i2 S t a t s - U t s k o 11 e t s
dertill att utan lösen bekosta RansakningsProtocoIlernes
och Utslagens utskrifning, ett exemplar utom det,
som i Rättens minnesböcker mäste qvarligga. Denna
njugghet i smått ar hvarken rättvis, särdeles lönande
eller värdig Nationen ; ty de smärre Tjenstemännen få
dessutom nog göra skäl för sitt tarfliga bröd. Hvarföre
om ändring och lättelse härutinnan vördsammast
anhålles.
C. Fr. Lundman.
Utskottet får i anledning häraf vördsamt andraga,
att som, jemlikt R. Sters under den 2 April 1810 hos
K. M:t gjorde underdåniga anhållan om uppliäfvande
af AccisRätterne och de dithörande måls upptagande
af Städernes PiådstufvuRätter, desse sistnämnde äga att
derför åtnjuta Expensmedel och Expeditionslösen; så
och enär skälig ersättning för handläggningen af dylika
mål synes vara RådhusRätternes Notarier beredd;
kan Utskottet icke tillstyrka bifall å Motionärens förberörde
hemställan. Den 7 Mars 1829.
N:o 85-
Utlåtande, angående Anslag af Jord till ökadt
utrymme lör Eskilstuna Stad. (U.-A.)
K. M:t har under d. ig November näs lied i t Ar till
Utskottet i detta ämne aflåtit nådig Proposition:
(Införd i usta Samlingen under N:o 3a.)
Utskottet får, på sätt och med de vilkor högstberörde
Nåd. Proposition innehåller, vördsamt tillstyr
-
Betänkanden, N:is 85 och 86. 413
ka, att den deruti uppgifne mai ken af Eskilstuna KungsLadugårds
ägor må till Eskilstuna Stads utvidgande upplåtas
i den mohn nu tilltagande Folkmängd inom Staden
föranleder behofvet af ett vidsträcktare utrymme;
och torde, i händelse denna hemställan bifalles,
B. II. St:r hos K. Mct i underd. anmäla det förbehåll
vid ifrågavarande JordAnslag, att Jorden successive,
i förhållande till dess bebyggande, upplåtes
samt det öfriga för K. M:t och Kronans räkning utarrenderas
på så korta tider, som af det efter hand
uppstående behofvet af nya Byggnadsplatser, vare
sig för Kyrka, Stads- eller Fristads-Byggnader m. m.
kan medgifvas. Den 7 Mars 1829.
N:o 86.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nåd. Proposition,
angående upplåtande af Tvenne Tunneland
Jord på Lotten N;o 8 af Eskilstuna
KungsLadugårds ägor, till inrättande af en
ny begrafningsplats för Eskilstuna Stads- oell
Landt-Församlingar. (U.-A.
Till R. St:r har K. M:t i detta ämne aflåtit en af
samtlige respective RiksStånden till StatsUtskottet remitterad
Nåd. Proposition af d. ig sisth November.
(Sc usta Samlingen N:o 18.)
Uppå de i högstberörde Nåd. Proposition upptagne
skäl samt enär, medelst upplåtande af ifrågavarande
Jord till Begrafningsplats, de med Jordfästningar iEskils
-
414 Stats-Utskottets
tuna Stad hittills förenade olägenheter för Stadens Innevånares
hälsovård hufvudsakligen synas kunna förekommas,
har Utskottet ansett sig böra vördsamt tillstyrka
;
att meranämnde 2ine Tunneland af Eskilstuna KungsLadugårds
ägor må på föreslagit sätt upplåtas, för
att till det uppgifne ändamålet i vederbörlig ordning
användas. Den 7 Mars 1829.
N:o 87-
Utlåtande, i anledning af K. Mits Nåd. Remiss
uppå LandsKammereraren, Hr KammarRättsRådet
Sellings Ansökning om dess
PensionsRätt vid afskedstagande!;. (U.-A.)
H os K. Mit har LandsKammereraren i WesterNorrlands
Län, Hr KammarRättsRådet och Riddaren af K.
Wasa-Orden Magn. Selling i underd. andragit, huruledes
han, som vore öfver 70 år gammal, icke länge
kunde dröja att tänka på afskedstagande ifrån LandsKammererare-tjensten
; men då, enligt nu gällande Författningar,
Selling endast skulle få behålla ett ringare
belopp i contant emot den indelta Lön han under
tjenstetiden åtnjutit, hvilket satte honom i yttersta
förlägenhet och bekymmer, enär han äger Hustru och
flere barn, anhåller Selling underdånigst, att efter erhållande
af Nådigt Afsked få bibehålla sin Lön på extra
eller indragningsStat, efter Markegångs uträkning;
hvilken Nåd sannolikt icke länge vid hans ålder skulle
Betänkan den, N:o 87. 4'5
fä begagnas, deremot om lian för fem år sedan tagit
afsked, han derigenom tillskyndat StatsVerket en större
gravation an den tillökning lian genom Nåd. bifall
härtill, komme att åtnjuta: åberopande Selling i öfrigt
dess långa tjenstetid, hvarutaf han ifrån 1786 till 1796
varit Länsbokhållare och sedermera eller 32§ år LandsKammererare,
samt att han, jemte sine åligganden i
denna ansvariga och trälsamma tjenst, derunder han
med flere bevis af Kongl. Nåd blifvit hugnad, äfven
sökt vara nyttig utom tjensten, medelst utgifvandet å
trycket åren 1801 och 18[6 af en Afhandling om
LänsKammarVerket, som af allmänheten med bevågenhet
blifvit emottagen; Och har, efter det K. M:ts
och Rikets StatsConloirs underd. utlåtande häröfver
blifvit infordradt, K. M:t, i betragtande af de för
Sökandan förekomne serskilte omständigheter och
med anledning af hvad R. St:r, enligt underd. Skrifvelse
af den i4 Aug. 1823, i afseende på LandsKammereraren
1 Westerås Ekelund medgifvit, medelst
Nådig Remiss af den 22 sisth Januarii, till Utskottet
öfverlemnat Handlingarne i detta mål, till det afseende
och den åtgärd PensionsAnsökningen kan finnas förtjena.
Uti berörde Utlåtande har K. StatsContoret anfört,
att LandsKamereraren, KammarRättsRådet Selling,
enligt K. Br. den i3 Mars 1770 och K. Förordn.
den 24 Jan. 1778, 5 mom. hade varit berättigad, att,
vid afskedstagandet efter uppnådde 70 års ålder, få
för sin öfriga lifstid behålla hela Lönen på Stat såsom
Pension, så framt desse Författningar ännu voro
41 (j S t a t s - U t s k o 11 e t s
gällande. Men som den förändring deruti, i afseende
på de med indeldta Löner försedde LandsStats Embets-
och Tjenstemännen, blifvit uppå R. St:rs vid
1818 års Riksdag i underd:het anmäldte beslut, vidtagen
genom K. M:ts JVåd. Bref den 25 Junii samma
år samt K. KamrnarCollegii derpå grundade Kungörelse
af den 11 Oct. 1819, att LandsKamererare,
som dädanefter erhölle Afsked vid 70 års ålder och 3o
års tjenstetid, endast undfå lika Pension med Kamererare
i Rikets Collegier, samt till åtnjutande deraf
böra uppföras på allmänna IndragningsStaten, så att
den innehafvande Lönen derigenom må blifva för efterträdaren
att tillgå; skulle, med tillämpning häraf,
Selling i Pension vid afskedstagandet tillkomma ett
mot KamererareLön å KamrnarCollegii Stat svarande
belopp, nemligen 777 R:dr, med den tillökning,
som efter RiksMarkegången kan belöpa å derunder
begripne 74 T:r Spannmål; deremot Sellings innehafvande
Lön, per medium för Tio af de senare åren,
efter Markegång uträknad, bestigit till i3i6 R:dr
25 sk. 6 r:st.
Emot åberopade till allmän efterrättelse utfärdade
Författning, ansåge väl K. StatsContoiret sig icke
kunna tillstyrka den af KammarRättsRådet Selling sökte
serskilde förmån; men då K. M:t öfver en lika beskaffad
Ansökning af sedermera aflidne LandsKamreraren
i Westmanlands Län, KammarRättsRådet och
R. af K. W. O. A. Ekelund vid sistlidne Riksdag infordrat
underd. yttrande af R. St:r, som dervid anförde,
Betänkanden, N:o 87. 4T7
forde, det de icke funnit sig af de allmänna grunderne
för den, rörande afskedstagande cicile löntagares
pensionerande sednast utfärdade Författning vara hindrade,
att, vid serskild te förhållanden och der ett
billigt afseende på en sann förtjenst så fordrade, ifrån
samma Författning medgifva undantag samt derföre i
anseende till de för Ekelund förekomne serskildte omständigheter
och dess med nit och skicklighet tiIIbrag—
te långa tjenstetid, till K. M:ts Nådiga godtfinnande i
underdrhet hemställte, att det undantag från tillämpningen
af 1818 års Författning kunde för Ekelund
äga rum, att han vid afskedstagandet måtte få tillgodonjuta
hela dess å Stat innehafvande LandsKamererareLön,
såsom Pension för dess öfriga lifstid, i anledning
hvaraf K. M:t genom Nåd. Skrifvelse af d. ro
Sept. 1823, förklarade, det K. M:t, lika med R. St:r,
funne, att serskildta omständigheter kunna föranleda till
undantag ifrån samma allmänna stadgande, samt uppå
de för Ekelund sig företedde serskildte skäl, faun godt
i Nåder bifalla, det han skulle äga afgå med Pension,
svarande mot hela dess indeldte Lön; trodde K. StatsContoiret
sig likväl böra tillika vitsorda, det KammarRiittsRådet
Selling under sin mångåriga tjenstetid i
egenskap af Lands-Kamererare, utmärkt sig för
skicklighet, nit och drift i sine skyldigheters fullgörande
jemte det han för öfrigt genom utgifvandet
af ofvannämnde Arbeta åstadkommit en gagnelig ledning
i LänsKammarVerket, samt alltså syntes förtjent
af Nådigt afseende på dess förevarande underd. An
27
-
418 Stats-Utskottets
sökning, i synnerhet sorn lian ifrån början af dess
tjenstetid och under största delen deraf, af då gällande
Författningar haft anledning göra sig det hopp,
att vid 7o års ålder äga rättighet till hela Lönens
bibehållande såsom Pension vid afskedstagande!.
Med afseende å hvad sålunda anmäldt och utredt
blifvit samt då enahanda undantag från tillämpningen
af 1819 års Författning, som II. St:r af före,komne
skäl förut medgifvit, äfven uti förevarande lika beskaffade
Pensionsfråga synes böra äga rum, får Utskottet
til Istyrka ,
att KammarltätlsRådet m. na. M. Selling må hos K.
M:t i underd:het anmälas att vid afskedstagande!
komma i åtnjutande af Pension å Allmänna IndragningsSlaten
, svarande emot hela dess å Stat innehafvande
LandsKamererareLön. Den 7 Mars 1829.
N:o 88-
Utlåtande öfver de hos Ilögv. PresteStåndet
samt Yällofl. BorgareStåndet gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 48,
angående Aflöningen vid innevarande Riksdag
för RiksStåndens och deras Utskotts
Secreterare, Canzlier samt YaktBetjente.
(Rgs.-A.)
Högv. PresteStandet har, medelst ProtoeollsUtdrag
af den 9 Februarii, återremitterat ofvanberörde Betänkande,
i anledning af de dervid förekomne anmärkningar.
Beta n kander), N:o 88. 4 >9
Herr Prosten Grewillius hade anmärkt, att vid
StatsIJtskottet finnes alldeles utesluten den Kamererare
från StatsContoiret, hvilken Utskottet sjelf valt;
och sorn, för åliggande vigtiga göromål, är alldeles
oumbärlig; hvarföre Herr Prosten yrkat återremiss af
Betänkandet, med begäran, att nämnde Kamererare
måtte på AflöningsSlalen för Siats-Utskottets Canzli
blifva upptagen till det belopp, som, vid förra Riksdagen
varit vanligt; med anledning hvaraf, Herr ContractsProsten
TI eurlin upplyst, att StatsUtskottets Ordförande,
på grund af 2/j. §. i Riksdagsordningen, och
enär man icke med säkerhet visste, huru länge Utskottet
hade behof af ifråga varande Tjensteman , icke uppfört
honom med den öfriga personalen, utan ansett
tjenligare, alt, vid Riksdagens slut, anslå för bemälde
Tjensteman en, efter göromålens vigt och mängd,
lämpad vedergällning.
Herr Biskoppen Thyselius hade ansett Betänkandet,
ur ett ännu vigtigare skäl, ofullständigt, derföre
nemi., att, när det samma i Utskottet bifölls, var det
ännu icke kändt, att RiksStånden medgifvit, det BancoUtskottets
Canzli äfven må af Statsmedlen aflönas;
och, i hvilket fall, det tillkommer, icke BancoUtskottet,
utan StatsUtskottet att profva öfver detta Aflönings-förslag;
hvarförutan Herr Biskopen framställt
flera andra anmärkningar, såsom i:o att hela Förslaget,
att med månadtliga arfvoden och dag-tractamenten
aflöna Secreterare och Betjening i Ståndens och Utskottens
Canzlier icke skall vara nog öfverensstämmande
med, så väl bokstafliga lydelsen, sora sjelfva
42o S tats-Utskottets
andemeningen i RiksdagsOrdningens 24 §• 7 der det heter
”så val Ståndens, sorn Utskottens Secreterare jemte
Betjeningen  och i sammanhang med
den öfriga StatsRegleringen af R. St:r bestämmas.”
Då nu detta Lagbud innehåller, att Secreterare
och CanzliBetjening skola, i mån af Ärendernes mängd
och vägt, vid Riksdagens slut erhålla en lämplig vedergällning,
hvilken, i sammanhang med RiksStatens
utgifter, skall bestämmas, samt afsigten härmed synes
vara, att uppmuntra skicklighet och tjenstenit, men
hvilka åter, hvarken rätt framkallas eller belönas genom
dag-beting, så tyckes denna afsigt icke kunna,
genom det föreslagna Aflöningssättet, befrämjas. —
2:0 Att den föreslagne Aflöningen, räknad för år,
skall, vid jemförelse med de för Rikets Embeten och
Tjenster anslagne Löner, vara för högt tilltagen ; hvarpå
ett och annat exempel anföres. 3:o Att dryg aflöning
äfven är föreslagen för ett ganska betydligt antal
extraordinarie Canzlisler, hvilkas biträde egentligen
lärer behöfvas och användas för renskrifning och
correcturläsning, ehuru ett sådant biträde skulle kunna
med vida mindre uppoffring erhållas af Collegiernes
Extraordinarier. — Slutligen föreslår Hr Biskopen,
att en viss rund summa af några hundra R:dr
för hvarje Stånds och Utskotts Canzli måtte förskottsvis
och månadtligen bestämmas, hvarigenom, jemte
sannolik besparing i utgiften, det dubbla ändamål torde
vinnas, att de, som betjena vid Canzlierne, icke
måtte befinna sig blottställde, och att, enligt Grundlagens
föreskrift, till den flitiga skicklighetens uppmun
-
Betänkan den, N:o 88. 421
tran ocli belöning, R. St:r komma i tillfälle, alt, vid
Riksdagens slut, vedergälla hvar och en efter förtjenst.
Härmed hade sig förenat: Hrr Professorerne Gravander
och Hasselroth, H:rr Prostarne Åstrand, Swedelius,
Nordin, Broome, Dillner och Nibelius m. fl.,hvarvid
denne sistnämnde tillagt den önskan, att den ifrågavarande
besparingen icke måtte retroactivt verka på
den under innevarande Riksdag anställda TjenstemannaPersonal.
Herr Biskopen och vice Talmannen af Wingård
hade ansett Hr Biskopen Thyselii förslag om anvisandet
af en viss bestämd summa till aflöning för Utskottens
Canzlier, lämpligast.
Hr Professoren Liedbeck hade yttrat, att hvad
Hr Biskop Thyselius i förevarande ämne anfört, synes
så riktigt, att det bör leda till återremiss och förtjenar,
att af StatsUttkottet tagas i närmare öfvervägande;
tilläggandes Hr Professoren, att det torde,
vid nuvarande så långt framskridna Riksmöte, icke
kunna föranleda betydlig besparing, helst Ståndens
och Utskottens redan antagne Tjenstemän ingått i
sina befattningar med förhoppning, att åtnjuta lika
förmåner, som deras företrädare under närmast föregående
Riksdagar ; men det kan och bor för framtiden
i sin mohn bereda en billig inskränkning af de
dryga och för StatsVerket så betungande Riksdagsutgifterne.
Genom ProtocolIsUtdrag af den 3o Januarii, bar
Vällofl. BorgareStåndct äfven återremitterat ifrägava
-
^22 Stats-Utskottets
rande Betänkande, i anledning af Hr Norei framställda
anmärkning, att Kamereraren uti StatsContoiret,
som af StatsUtskottet är tillkallad och antagen att
biträda Utskottet, och följaktligen i lika predicament
med den öfriga Betjeningen, icke blifvit å AflöningsStaten
uppförd till månadtligt arfvode, på lika sätt,
som vid de föregående Riksdagarne, ehuru Kamereraren
länge måste sysselsättas med biträdet hos Utskottet
och med jemn uppmärksamhet följa Stats-regleringen.
StatsUtskottet har tagit dessa Anmärkningar i öfvervägande.
— Och hvad först angår Kamererarens
uteslutande från Aflönings-Förslaget, så får Utskottet
tillkännagifva, att Kamererarens biträde hvarken är
regelbundet eller fordrar oafbruten sysselsättning samt
kan icke heller blifva behöfligt under hela Riksmötet,
enär detta biträde inskränker sig dertill, att, under
påstående granskning af Riksliufvudboken, den Kamereraren
sjelf upprättat och afslutat, vara tillstädes
i Utskottet, för att lämna de upplysningar, som Utskottet,
i afseende på denna Räkenskap, kan finna nödigt
äska; äfvensom, att bringa i Zifferform åtskilligt,
som hörer till Stats-regleringen. Sådane upplysningar
åter, hvilka angå sjelfva grunderne för Stats-regleringen,
meddelas, icke af Kamereraren, utan af den
StatsCommissarie, som af K. M:t blifvit i Nåder förordnad,
att Utskottet härmed till handa gå. — Vid
detta förhållande, synes en jämnförelse icke lämpligen
kunna ega rum emellan Kamereraren, hvars biträde
icke blir behöfligt, så snart RiksHufvudboken är granskad
och RiksStalen reglerad, samt emellan Utskottets
Betan ka ii den, N:o 88. 423
Catizli-Betjcning, som har en trägen och oafbruten
sysselsättning under hela den tid Utskottet är i verksamhet.
Det är också i betraktande häraf, sorn Utskottet
funnit tjeniigast, att Kamereraren, i likhet
med ofvanbemälde Statskommissarie, tilldelas en efter
dess möda och besvär lämpad Gratilication.
Vidkommande åter Hr Biskopen Thyselii anmärkningar
och deribland forst den, sorn angar afiöningen
vid Banco-Utskottet, så är uti Betänkandet erinran
gjord derom, att den, i afseende på nämnde aflöning,
väckta fråga berodde på R. H. St:rs pröfning; och,
genom hvilken erinran, Utskottet altså antydt, att,
derest afiöningen skulle anslås utaf Stats-medlen, Utskottet
med serskildt Utlåtande skulle inkomma.
Beträffande de öfrige anmärkningarne, så torde
Utskottet, rörande personalen, få erinra, att alla extraordinarie
Canzlister, för hvilka Dag-tractamenten äro
föreslagne, blifvit, med R. H. Sius serskilda tillåtelse,
antagne; hvarföre ock uti Betänkandet är anmärkt, alt
det till Utskottet inkomne Aflönings-Förslag blifvit af
Utskottet granskadt endast, i anseende till beloppen af
Arfvoden och Dag-tractamenten; och hvarvid Utskottet
trott sig böra följa enahanda grunder, som vid de
föregående Riksdagarne varit antagne. — Att dessa Arfvoden
och Dag-tractamenten bordt mätas efter de för
Embets- och Tjenstemän på Stat anslagne Löner, deri
kan Utskottet för sin del icke med Hr Biskopen instämma,
enär först och främst skillnad alltid måste
göras emellan ständige löner och teinporaire arfvoden,
och dernäst, att åt Riksdagsgöromålen måste egnas
/^4 Stats-Utskottets
mera tid och ett mera ansträngdt arbete, än afEmbetsoch
Tjenstemän skäligen skulle kunna fordras.
Imedlertid; och ehuru Utskottet funnit Hr Biskopens
förslag i allmänhet, både verkställbar^ samt troligen
äfven ledande till besparing i utgifterne/ har
Utskottet likväl, i betraktande deraf, att Riksmötet
nu så långt framskridit, och de personer, hvilka vid
RiksStåndens och Utskottens Canzlier blifvit anställde,
med säkerhet påräknat, att få till godo njuta aflöning
efter enahanda grunder, sorn vid förra Riksdagarne
varit gällande, icke ansett sig böra tillstyrka någon
förändring, i afseende på den af Utskottet tillstyrkte
Aflöning vid innevarande Riksdag.
För öfrigt har Utskottet skolat anmäla, att ifrågavarande
Betänkande blifvit gilladt, af H. R. o. A.
den 9 Februarii och af Hederv. BondeStåndet den 3o
Januarii.
2tne Ledamöters skiljaktiga mening bifogas. Dets
7 Mars 1829.
Reservation:
Af Herr Biskopen, Doctor Thyselius: Emot Utskottets
förnyade Utlåtande i afseende på Afföningen
för RiksStåndens och Utskottens Canzlier får jag anmäla
min reservation under åberopande af innehållet
utaf 24 §. Riksdagsordningen, den erinran Rikets senast
församlade St:rs ConstitutionsUtskott i ämnet till
RiksStånden afgifvit samt hvad jag inom mitt Stånd
anfört. —
Uti hvilken Reservation, Herr Professor Hasselroth
har instämt.
Betänkan den, N:o 89.
N:o 89-
Betänkande, angående Stenkohls-Yerket vid
Höganäs. (R:g:s-A.)
Uti ett till II. R. o. A. ingifvet Memorial, har Hans
Exc., Herr Grefve De la Gardie, Jacob, å gamla Bolagets
för nämnde Stenkohlsverk vägnar, anhållit, att
sorn detta Bolag uppfyllt det villkor, 1823 års St:r
behagat utfästa för Bolagets rätt till StatsVerkets fordran
i frami. En af Rikets Herrar m. m. Herr Grefve
Ruuths Sterbhus, utgörande, vid 1823 års slut, ett
belopp af 199,560 R:dr B:eo samt derå löpande ränta,
som då skall afskrifvas och på Interessenterr.e i gamla
Bolaget öfverlåtas, Interessenterne måtte utbekomma
den del,'så i Capital, sorn ränta, utaf desse medel,
hvilka, under loppet af tiden till StatsVerket blifvit
inbetaide af frami. H. Exc. Grefve Ruuths Sterbhus,
samt rättighet att framdeles lyfta det öfriga, i den mån
penningarne, enligt villkoren i Skuldsedlarne, inflyta;
hvilket Memorial blifvit, tillika med de af Hr af Uhr,
Carl David, i detta ämne meddelade upplysningar, till
StatsUtskottet remitteradt.
Den af nya Bolaget för ifrågavarande StenkohlsVerk
valda Direction har jemväl till StatsUtskottet inkommit
med en under den 3i sisth Januarii författad
Berättelse, och dervid fogade RäkenskapsUldrag, samt
följande fem tryckta Bilagor, nemligen:
ilo Anmälan om villkoren för ny Actieteckning till
deltagande uti Höganäs StenkohlsVerk.
4?.6 Ståts-Utskottets
2:0 Directionens under den io Maji 1826 till Interes»
senterne uti nya Bolaget afgifne Berättelse.
3:o Gruf-Ingenieuren i Edingburg m. m. Herr Robert
Balds Betänkande, angående Stenkohls-fältet i Skåne^
ocb serskildt om det derstädes anlagde StenkohlsVerket
Höganäs,
4:o Erotocoll hållet vid Ordinarie BolagsStämman
med Interessenterne i nya Bolaget för Höganäs StenkoblsVerk
d. 24 Febr. 1827, oell
5:o Ett ytterligare BolagsStämmo-ProtocolI, hållet d,
23 Febr. 1828.
Directionens nyssnämnde, till R. H. St:r ställde
Berättelse innehåller, dels en fullständig redovisning
för StenkohlsVerkets förvaltning ifrån och med d. 1
Augusti 1825, då det till nya Bolaget öfverlemnades,
och intill nästi. 1828 års slut, samt Verkets nuvarande
tillstånd; och dels en af Directionen gjord framställning,
i afseende på Statens Fordran hos frami. H.
Exc. m. m. Grefve Ruuths Sterbhus, hvilken, under
vissa, af R. H. St:r bestämda villkor, skulle komma
att, såsom Köpeskilling, till gamla Bolaget öfverlåtas,
1:0 Angående nya Bolagets förvaltning samt StenkohlsVerkets
nuvarande tillstånd,
Härom är uti Berättelsen hufvudsakligen anfördt.
Till en början, och såsom grundläggning för redovisningen
af förvaltnings-åtgärderne, förmäler Directionen,
hurusom 1823 års Ständer föreskrifvit, att den
tecknade Actiefonden, som blifvit bestämd till 200,000
R:dr, Loide användas:
Belänkanden, N:o 8g. 427
1:0 För nedsänkuingen af det så kallade Ryds Schacht
för arbetets bedrifvande på nedra flötsen och
2:0 För inrättande af sådane Fabricationer, hvartill i
synnerhet den ymnoga tillgången på eldfast lera erbjuder
rudimaterien.
Dessa föreskrifter stodo alltså i närmaste sammanhang
med beräkningasne öfver beloppet af den nya
fonden, som beliöfde tecknas; och hvars maximum af
200,000 R:dr ansågs så mycket mera fullt tillräckligt
till kostnadernes bestridande för ifrågavarande 2:ne
ändamål, som, genom Verkets afkastning under tiden,
dessa omkostnader kunde underlättas; och hvilken
afkastning uppgafs hafva, under de sista åren 1821
— 1823 lemnat en behållen inkomst af i6,o53 R:dr
47 sk. 1 r:st Banco öfverhufvud årligen. — Under
sådane utsigter, börjades Aclieteckningen, och hvilken
bade sådan framgång, att till den 1 Augusti 1825,
då Verket emottogs af nya Bolaget, 428f Actier redan
voro tecknade, och således en Actiefond af 214,200
ll:dr beredd.
Bolaget, som genast insåg behofvet af en säker
kännedom om tillgångarne i Grufvan af Stenkohl och
ett tillförlitligt yttrande om de på stället befintlige
uppfordrings-machiners ändamålsenlighet: omständigheter,
i hvilka Bolaget icke ansåg sig kunna till Verkets
gamle Mechanicus, i anseende till dennes ålder
och sjuklighet, ega fullt förtroende, beslöt alltså: att
i England engagera en i Stenkohlsgrufve-driften kunnog
person eller en så kallad Goal-Wiewer jemte en
skicklig Mechanist för att i ofvannämnde afseenden
4^8 Stats-Utskottets
utlåtanden afgifva. Sådane personer ankommo äfven
till Höganäs i början af September månad i82Ö; och
voro: Coal-Wiewern från NewCastle, Eduard Steel
och Mechanisten R. Hawthorn, hvilka för ifrågavarande
undersökningar tillbragte något mer än 3:ne veckor
vid Verket; hvarefter de återvände till England, för
att derifrån insända deras Betänkande, men hvilket
Betänkande likväl icke förr än den i Juni 1826 koni
Directionen tillhanda; och hvaraf hufvudsakliga resultaten
voro:
i:o Omkring En Million Tunnor Stenkohl troddes i
den tillgängliga Grufvan ännu vara att upphemta.
2:0 Ryd ansågs icke vara något tjenligt ställe, såsom
Hufvudort för en arbets-anläggning, i ändamål att
komma till nedre flötsen.
3:o Nya Borrningsförsök voro oundgängliga, så väl för
att bestämma den lämpligaste local härtill, som till
närmare utrönande af kohl-tillgången.
För öfrigt var detta Betänkande författadt med
den grundlighet och sakkännedom, att Directionen ans%
sig icke kunna underlåta, att å det samma fästa mycket
afseende. Det innefattade emellertid i vissa ganska
väsendtliga delar alldeles nya åsigter af sakens behandling.
Förut voro Hufvudgrunderne — sänkningen
vid Ryd till nedra Kohlflötsen, förbunden med
dryga omkostnader till nya uppfordrings-machiner och
de gamlas iståndsättande: ett kraftigt användande af
lid och medel till detta ändamåls desto snarare ernående,
i anseende till ringa kohl-tillgång i gamla Grufvan,
som borde sparas, för att möjligen någonsin kun
-
Betan kanden, N:o 8g. 459
na anlägga den nya. — De förändrade blefvo i stället:
Localen för sänkningen obestämd: mäktigheten af
nedre flötsen vid Ryd ännu icke tillförlitligen undersökt,
att verkligen vara sådan, den, efter äldre borrnings-försök,
af Verkets Mechanicus Standford blifvit
uppgifven : de stora och kostsamma uppfordrings-machinerne
onödige, derest kohl skulle kunna anträffas
på en nedre flöts inom gamla Grufvans område, som
har mindre vatten-tillopp; samt framför allt en mycket
större tillgång af stenkoh! i gamla Grufvan, än
förut var kändt; så att någon brist för sänkningen
vid Ryd eller annan mera tjenlig local icke behöfde
befaras; hvarigenom ett vida större rådrum gafs för
detta arbetes verkställighet, än förut var påräknadt.
Om Directionen sålunda hittills bordt följa den,
vid 1823 års Riksdag, bestämde arbetsplan, och Ingrnachiners
anskaffande för vattu-uppfordringen och sänkningen
vid Ryd till följd deraf intagit första rummet
bland angelägenheterne, måste likväl, denna plan tills
vidare afbrytas, med afseende på utlåtanden, afgifne
af förut omnämnde erfarne Engelske Kolilgrufve-Föreståndare
och Mechanister, hvilka så väl examinerat
Chartor och Handlingar, som på stället tagit kännedom
örn Verket. — I den osäkerhet, hvari Directionen
sålunda blifvit försatt, genom skiljaktigheten i åsigterne
om arbetsplanen, kunde Directionen desto mindre
tveka, att följa den förändrade riktning för arbetets
bedrifvande, hvartill nyssnämnde utlåtanden föranledde,
som den samma ostridigt, i valet emellan 2:ne
osäkra vägar, framställde sig med minsta risque för de
43o Stats-Utskottets
disponible tillgångarnes användande utan ändamål; det
vill säga, att, under uppskof med sådane arbeten för
sänkningen vid Ryd, hvilka möjligen kunde inställas,
anläggningarne för den eldfasta lerans förädling, såsom
det andra af R. St:r stadgade villkor, hufvudsakligen
befordrades.
Nya undersökningar hade af förrbemälde Engelsmän
blifvit yrkade; och de voro äfven naturligen påkallade
, i anledning af de yttrade olika omdömen om
sänkningen vid Ryd och Kohl-tillgångarne i gamla
Grufvan; och om det i första rummet måste blifva
Directionens angelägnaste omsorg, att undanrödja de
hinder för arbetets fortgång, som voro en ovillkorlig
följd af osäkerheten om rätta arbetsplanen, var det i
andra rummet af lika stor vigt för framgången af nya
Bolagets bemödanden til) det föresätta målet, att susane
anstalter träffades för verkställigheten af de nya
undersökningarne, som lemnade den möjligen säkraste
borgen, att man kunde med full trygghet förlita sig
på de blifvande resultaten. — Det var sålunda angeläget,
att för ifrågavarande undersökningar och arbeten,
anskaffa de kunnigaste och skickligaste personer,
sorn kunde erhållas; och sedan Directionen af den bekante
Mechanicus, Commendeuren Telford erhållit anvisning
på Herr Robert Bäld, såsom den, efter allmänna
omdömet i England, både i theoretiskt och practiskt
hänseende kunnigaste och skickligaste man, i frågan,
angående Stenkohls-grufvors bedömande; Directionen
äfven blifvit underrättad derom, att bemälde
Bäld förklarat sig beredvillig att lemna det äskade
Betänk anden, N:o 89. 4>r
biträdet, afrcste i Juni månad 1826 en bland Directionens
Ledamöter, Herr Directeuren och Riddaren af
Uhr till England, för att påskynda Herr Raids ankomst
till Sverige; men inträffade hinder vållade, att
Herr Balds hitresa För undersökningarnes anställande
fördröjdes ända till Juni månad 1827. Imedlertid fullföljdes
den senast antagne arbetsplanen.
Efter lika så omfattande, sorn noggranna undersökningar,
afgaf Herr Bäld i Augusti månad sistnämnde
år sitt Betänkande, innehållande den omständligaste
och grundligaste beskrifning så väl om hela Slenkohlsfältet
i Skåne, som serskildt om Höganäs Stenkolik
verk, och i afseende på sjelfva hufvudfrågorne,
framställer d.etta Betänkande följande åsigter:
1:0 Någon förhoppning, att på större djup inom gamla,
eller den tillernade nya Grufvans område, finna
en mäktigare kohlflöts än de redan kända> bör icke
längre underhållas; och kohlbrytningen inom den
tillgängliga delen af gamla grufvan kan ej med säkerhet
beräknas, att racka längre an 3.ne är.
2:0 Om dessa redan kända kohltillgångar skulle anses
framdeles arbetsvärde, är Ryd enda tjenligaste stället
för anläggningen af de nya uppfordringsanstalter
för vatten och kohl, som i sådan händelse erfordras.
Någon uppfordringsanstalt vid Bronsbacke kommer
icke i fråga.
3:o Första Förlagskostnaden i machinerier och materialier
för ifrågavarande uppfordringsanstalter, då likväl
en betydlig del gamla inventarier och piaterialier
skulle begagnas, samt för första vattu-länsnin
-
432 Stats-Utskottets
gen, för att. åtkomma flötserne vid Ryd, uppgår till
i4,ooo £ Sterl. eller, efter en médelCours af 12
B.:dr, till 168,000 R:dr B:eo som är 55,5oo R:dr mer,
än det Förslag sorn lades till grund för nya Actieteckningen.
4:o Den tillgång af kol)I, som härigenom skulle vinnas,
utgör, enligt öfverslag, 4)445>55i Tunnor, svarande
emot omkring 5o års forcerad brytning, eller
sådan den hittills varit af behofvet påkallad, för att
icke drifvas med förlust; efter hvilken tids förlopp,
ny sänkning åter efter Stenkohls-flötsernes stupning
måste påtänkas, o. s. v.
Men Herr Balds Betänkande innehåller tillika ett
på de anställde undersökningarne grundadt, bestämdt
förklarande, att, vid öfvervägande af de möjligen mötande
hindren och risquen af företaget, i händelse af
ett opåräknad! större vattu-tillopp under fortgången af
det nya arbetet, detta arbete eller sänkningen vid Ryd
icke kan af honom tillstyrkas, om fråga vore, att bedrifva
Höganäs endast såsom Stenkohlsverk. Hvarjemte
Herr Bäld, i afseende på eldfasta leran och dess
förädling, yttrat, att denna lera befunnits uthärda den
starkaste hetta, och att han aldrig sett tegel, som varit
bättre arbetadt, och af ett för afsalu fördelaktigare
utseende; hvarföre han ock är säker, ätt teglet kan
öfver allt med fördel i verldshandeln begagnas, samt är
fullt så godt, sorn det eldfasta Engelska teglet, med
undantag möjligen af det, som göres af Stourbridge
lera, hvilken är den bästa, man hittills känner. Herr
Pro
-
Betänk anden. N:o 8g. 433
Professoren och Commendeuren Berzelius har också
efter anställde försök, om leran, i anseende till eldfastheten,
meddelat det yttrande att den har samma
svårsmälthet, som Stourbrigde leran.
Då Directionen, lika med Herr Bäld, ansåg det
vara klart, att StenkohlsVerket icke kali bestå utan
Lerfabricationerne, och att följaktligen Stenkohlsbrytningen
samt lerans förädling, såsom beroende af hvarandra,
måste i oskiljaktig förening bedrifvas; har också
arbetsplanen härefter blifvit inrättad. — Under inskränkning
af kohlbrytningen i gamla Grufvan, har
Bolaget riktat sina bemödanden till utvidgande afLerFabricationerne,
utan att derföre under tiden försumma
vidtagandet af sådane förberedande arbeten för
den tillernade sänkningen vid Ryd, sorn, efter pröfning
och i mån af tillgångarne, kunnat verkställas.
' Dessa Bolagets bemödanden för förädlingen af ett
Svenskt råämne, knappast förut kändt såsom tillvarande,
ännu mindre till sina utmärkta egenskaper riktigt
uppskattadt, hafva varit belönade med en framgång,
fullkomligen svarande mot hvad man af detta
rå-ämnes godhet varit berättigad att hoppas.
Anläggningar för den eldfasta lerans förädling
hade väl redan år 1825 blifvit påbegynde, men det
är egentligen ifrån och med år 1827 som denna tillverkning
kan sägas hafva varit i gång; — Emedlertid
har vinsten på sistnämnde års Tegel-tillverkning utgjort
3,5oo R:dr i5 sk. 6 rtst. samt på försålde eldfasta
leror likaledes 912 R:dr 9 sk. 2 r:st. — Det dröj
-
434 Stats-Utskottets
de icke länge, innan mängden af ingångne Requisitioner
och beställningar öfvertygade Directionen om nödvändigheten
att utvidga första anläggningen, hvilket
också blifvit verkställdt; och är den fjerde Brännugnen
med Torklada redan under byggnad. — Behållningen,
för nästi. år 1828, af den eldfasta lerans förädling,
dels genom målning och bränning, dels genom förarbetning
till eldfast tegel, har, enligt elt åberopadt och
Directionens Berättelse bifogadt räkenskaps-utdrag, uppgått
till en summa af 10,186 R:dr 10 sk. 9 rist.; och
hvarvid Directionen serskildt anmärker:
ito att alla för bränningen consumerade kohl (11,564
Tunnor) äro i Räkningen påförde till deras försäljningspris,
med en summa af 8,822 R:dr 32 sk. B:co,
hvilken är intagen i de i Debet under den 3i December
afförde tillverkningskostnader, bestigande
sig inalles till 14,79^ R:dr 3o sk. if r.‘st., och
2:0 att bland årets omkostnader blifvit upptagne flere
sådane utgifter för Inventarier och förbättringar å
Machineriet, hvilka rätteligen bordt på flere år fördelas,
enar de först efter en längre tid återkomma;
och till följd hvaraf, vinsten i sjelfva verket är
större an räkningen utvisar.
En ytterligare stigande afsättning både inom och
utom Riket torde med visshet kunna påräknas så snart
leran, som, i anseende till dess eldfasthet, kan med
största fördel till så mångfaldiga economiska behof
användas, blifver mera känd; och i hvilket sistnämnde
afseende nödige åtgärder redan äro af Directionen vid
-
Betänkanden, N:o 89. 435
tagne, medelst utstickning af prof äfven till Länder,
utom Europa.
Uti en bifogad räkning öfver de, i öfverensstämmelse
med R. Sttrs vid 1823 års Riksdag gifne föreskrifter,
af nya Bolaget bestridde kostnader för nya
Grufve-anläggningen vid Ryd och för den eldfasta lerans
förädling, upptagas desse kostnader till ett saminanräknadt
belopp af 140,272 R:dr 25 sk. t rist.
2:0 Directionens framställde anhållan om verkställighet
af 1823 ars St.rs Beslut j i afseende pä den till
Interessenterne i gamla Bolaget anordnade Köpeskillingen
för Stenkohls-verket j bestående uti Statens
fordran lios frami. Hans Excellence m. m.
Grefve Ruuths Sterbhus:
I afseende härå, anföres uti Berättelsen, huruledes,
efter Hr Balds plan och uppgjorde Calcul, skall
för sänkningen vid Ryd till nedre Kohl-flötsen, till
Ingmachiner, Pump- och Uppfordringsverk m. m.
erfordras en summa af 168,000 R:dr.
Hela Actieteckningen bade väl uppgått till 433^
Adier, hvarje hel Actie på 5oo R:dr, samt inbetalnings-beloppet
utgjort 137,342 R:dr, häri likväl inberäknadt
hvad som för 16^ Adier blifvit erlagdt,
utöfver de hittills infordrade 70 proc:t; men som, i
anseende till försummad inbetalning, icke mindre än
57! Adier, blifvit, jämnlikt BolagsReglorne, dödade
och till Bolaget hemfallne, är verkliga ActieFonden
icke större än 191,452 R:dr B:co, samt de återstående
3o proctt, som skulle komma att infordras, 54,200
436 St nts-Ut slottets
R:dr; och är af Directionen anmärkt, att förr än det
nya Bolaget erhållit full egande rätt till Verket, Actie-egarena
torde finnas mindre benägne, att inbetala
nämnde 3o proctt, men hvilka i allt fall icke ens motsvara
en tredjedel af den erforderliga kostnadssumman
af omkring 168,000 R:dr B:co.
Vidare, att örn till de redan, enligt R. St:rs föreskrift,
använde 140,7.72 R:dr 25 sk. 1 r:st. lägges
inbetalningen på ännu gällande Actier eller 54,200 R:dr,
och om hvars infordrande Directionen förmäler sig
vara sinnad, att vid nu förestående Bolagsstämma,
den 21 innevarande Februarii månad, göra framställning,
befinner sig Bolaget på den punkt, att ofördröjligen
hafva uppfyllt hvad 1823 års St:r föreskrifvit,
såsom vilkor för Köpeskillingens utlemnande från
RiksgäldsContoiret, då tillhopa 194,472 R:dr 25 sk.
1 r:st. blifvit till de föreskrifne ändamålen använde.
Men Konungs och Sttrs önskan vore härigenom likväl icke
uppfylld, i afseende på sjelfva hufvudandaraålet med
det nedlagda Capitalet, enär, efter hvad förut är visadt,
utöfver den tillförväntande Actie-inbetalningen,
54,200 R:dr till sänkningen vid Ryd till nedra flötsen
erfordras icke mindre, än omkring n3,8oo R:dr, och
hvaraf största delen åtgår till Ångmachiner, hvilka
ofördröjligen måste anskaffas, derest arbetet skall kunna
sättas i gång och hinna till sin fullbordan så tidigt,
att från Ryds-Schachtet Stenkohl må kunua erhållas,
när från den gamla Grufvan något mera icke står
att upphämta.
Skulle derföre R. fl. St:r täckas bifalla Directio
-
Betänkanden, JV:o 89. 437
nens, å Bolagets vägnar, framställda anhållan derom,
att Köpeskillingen nu får till gamla Bolaget utleinnas,
kan nya Bolaget i och med det samma erhålla
en säker och högst nödvändig penninge-tiilgång genom
de 67,400 R:dr B:co, som Interessenterne uti gamla
Bolaget förbundit sig att utaf Köpeskillingen, nälden
utfaller, tillskjuta; och i sådant fall tilltror sig
Directionen med säkerhet kunna utföra det föreskrifne
arbetet vid Ryd, så att för framtiden tillgång på
Stenkohl till allmänna och enskilta behof samt till
LerFabricationernes underhållande och utvidgande ofelbart
skall beredas, hvaremot och om Bolaget icke snart
får disponera de nyssnämnde 67,400 R:dr, förklarar
Directionen bestämdt, att Verket icke kan, genom nu
varande Bolag upprätthållas, eller dess framtida bestånd
försäkras. /
StatsUtskottet bar, med anledning häraf, inhemtat,
hurusom vid sisth Riksdag, K. M:t, uti Nåd. Skrifvelse
till StatsUtskottet af den 25 Januarii 1823, dels
tillkännagifvit, att, sedan, på Delegarenas i Höganäs
Stenkohlsverk underd. Ansökningar, K. M:t, genom
Nådiga Resolutioner af den 27 Mars och den 22 Maji
1819, tillåtit, att det, vid nästföregående Riksdag af
B. St:r, till arbetets bedrifvande å en ny sänkning af
det så kallade Ryds Schacht, beviljade understöd af
l5,ooo R:dr årligen, eller för en tid af fem år, tillsammans
75,000 R:dr, finge, emot de af R. St:r bestämde
vilkor, men på uppgifven kortare tid, förskottsvis
uppbäras, samt i följd deraf 5i,ooo R:dr blifvit
438 Stats-Utskotets
till Stenkohlsverkets Delegare utbetalde, GeneraILieutenanten
Hr Grefve De la Gardie , å egne och öfriga Delegares
i berörde Stenkolsverk vägnar, hos K. M:t, jemte
anmälan, det åtskilliga hinder uppstått emot fortsättningen
af arbetet i ofvannämnde nya Schacht-sänkning,
samt, på anförda skäl, i underdtbet anhållit, ej mindre
om befrielse från skyldigheten, att med de å omförmäldte
anslag återstående 24,000 R:dr drifva ett sådant
arbete, än äfven om Nådig tillåtelse, att samma belopp
måtte, vid slutlig liquid, anses såsom förskott å
de, vid i8i5 års Puksdag, Delegarena tillagde, mea
sedermera indragne, utförselsprajmier; hvarefter K.
Rl:t under den 11 April 1821, i Nåder förklarat, att
denna underd. Ansökning ej kunde bifallas, samt
efter det Stenkohlsverkets Interessenter hörde öfver
K. BergsCoIlegii underd. hemställan, huruvida undersökning
borde ega rum till utrönande, om Interessenterne
uppfyllt deras åtaganden, i och för det
dem tilldelta understödet, underdånigst anmält, att
samma orsak, som år 1820, vållat arbetets upphörande
i det nya Schaehtet, äfven allt framgent hindrat
dess fortsättande — den 5 September 1822 i Nåder
yttrat, det den ifrågasatte undersökningen icke vore
nödvändig, utan borde ärendet vid nästföljande Riksdag
till R. St:rs pröfning hänskjutås; dels ock till
StatsUtskottet öfverlemna! Handlingarne i målet, för
en fullständigare ledning vid bedömmandet och föreslåendet
af de åtgärder, hvartill förekomne omständigheter
kunde föranleda.
I sammanhang härmed hade hos R. St:r förekom
-
Betänkande!), N:o 89. 489
mit en af GeneralLieutenanten m. tn. Hr Grefve De la
Gardie gjord motion, deri Hr Grefven, med framställning
af Höganäs StenkohlsVerks, vid flera tillfällen, fidagalagde
och erkända nytta för Röket samt förlusten vid
Verkets möjliga upphörande, derest ej Staten meddelade
Stenkohlsgrufve-Bolaget ytterligare understöd, å
Bolagets vägnar, föreslagit, att antingen Verket matte,
på uppgifne vilkor, inköpas af Staten, eller ock att,
så väl afskrifning af de till arbetet å Ryds Schacht
använde 5i,ooo R:dr, som andra tillika yrkade förmåner
kunde Bolaget beviljas; och hade R. St:r af BergsRådet
G. Brolings och Directeuren G. D. af Uhrs, d,
3o Junii 1820, i anledning af då verkställd undersökning
å StenkohlsVerket, afgifne utlåtande inhemtat:
bland annat, att Ryds Schachtets sänkning tillden undra
Kohl-flötsen icke kunnat fullföljas, så framt ej åt—
skillige ytterligare kostnader först blefvo använde till
Ång-machinens flyttande och uppsättning för vattenuppfordring,
genom hvilka anstalter all farhoga för
framtida hinder i arbetets fortsättning till berörde del
förmodades skola undanrödjas: att, ehuru gamla Grufvorne
i flere år torde kunna begagnas med någon inskränkning
af arbetarenas antal och minskad Kohlbrytning,
skulle likväl, om det nya Grufvefältet öfvergåfves
och de förberedande låtgärderne för framtida
Kohltägt blefvo uraktlåtne, den tid snart inträffa, då,
under en bristande tillgång inom Landet, utländska
Stenkohl åter måste införas, hvilkas utträngande skulle
medtaga en längre tid; att i StenkohlsLagret äfven
funnes en nästan outtömlig tillgång af eldfast Lera, i
44» Stats-Utskottets
synnerhet användbar för anläggning af GlasBrtik, PorcellainesFabriquer,
Gjuterier, och alla sådane Inrättningar,
der en lätt tillgång på bränsle underlättade
tillverkningarne, och hafvets nära granskap tillika gynnade
afsättningen; samt att föröfrigt, genom anställde
borrningar och Schacht-arbeten , vore utröndt, att
Stenkold träffas på en sträcka af flere mil omkring
Höganäs.
Efter öfvervägande häraf, och hvad först anginge
det af GeneralLieutenanten m. m. Herr Grefve De la
Gardie, å Delegarenas i Höganäs StenkohlsVerk vägnar,
alternatift framstäldte förslag, att detta Verk
måtte, för Statens räkning, inköpas; så bade R. St:r
icke funnit skäl, att samma förslag antaga, enär, utom
det att StatsVerkets tillgångar ej medgåfvo sådant,
otvifvelaktig! vore, att ifrågavarande Inrättning bäst
drifves och förvaltas af enskilte Delegare. Beträffande
åter frågan, huruvida SlenkohlsVerket lämpligast må
kunna af Staten understödjas, hade R. St:r, med afseende
å hvad i ofvanberörde måtto upplyst och utredt
blifvit, beslutat, att den fordran, StatsVerket
för beviljade Lån, i och för StenkohlsGrufve-driften,
eger hos frami. Hans Excellence Herr Grefve Ruuths
Sterbhus innestående, till ett belopp af 199,56o R:dr
B:co, med derå löpande ränta, må afskrifvas och öfverlåtas
på Intressenterne uti StenkohlsVerket, under
följande vilkor:
1:0 Att Höganäs StenkohlsGrufveBolag bör ombesörja
teckning och uppbörd af en Fond, stor 200,000
R:dr B:co, hvilken Fond ovilkorligen skall användas
Betänkanden, Wto 89. 44£
för nedsänkningen af Ryds Schacht för arbetets bedrifvande
på nedre flötsen, och för inrättandet af sådana
Fabricationer, hvartill i synnerhet den ymniga
tillgången af eldfast lera erbjuder rudimaterier.
2:0 Detta nya Bolag, sora inom 2:ne år efter kungörandet
af R. St:rs fattade beslut, bör vara upprättadt,
skall, genom ordentliga räkenskaper, hvilka
granskas af R. St:rs Revisorer, redovisa, på hvad sätt
och till hvad belopp den tecknade summan blifvit
använd.
3:o Till säkerhet för Staten, att denna summa
till förenämnde ändamål användes, bör afbetalningen
å frami. H. Exc., Hr Grefve Ruuths Sterbhus’s skuld
till Staten, tills vidare och på vanligt sätt erläggas
till R. St:rs RiksgtsContoir; men något å Actie-beloppet
icke af Bolaget lyftas förr än, genom räkenskaperne,
blifvit styrkt, att hela den tecknade Summan
är för ändamålet vorden använd. Derefter skall Bolaget
vara berättigadt ej mindre, att uttaga hvad
som till RiksgäldsContoiret influtit, så väl i Capitalafbetalningar,
som de, ifrån den dag R. St:rs beslut
i detta ämne blifvit fattadt, upplupne räntor, än äfven
att, i den mån, Lånet, enligt de afgifne Skuldebrefven
utgår, detsamma, till hela det återstående
beloppet, så väl i hufvudstol, som ränta, uppbära;
kommandes ifrån samma tid Bolaget att frikallas från
den i 2:dra punkten föreskrefne speciella granskning
af Verkets räkenskaper.
4:o Sedan den nya Actie-teckningen skett, bör
Bolaget afgifva sin Förbindelse, att, enär Slenkohls
-
44a Stats-Ut 5 kottets
Verket lemnar en vinst af 8 proc:t, erlägga till Staten
I proc:t , och således behålla 7 proc:t: då denna
vinst uppgår lill jo proc:t likaledes utgifva 2 proc:t:
och vid 12 proctt, betala till Staten 3 proc:t; hvilken
ränta är den högsta, som af Bolaget någonsin
kommer att för Capitalet erläggas,
5:o Hvad som, vid 1823 års slut, af Bolagets serskilda
skuld till StatsVerket, stor 5i,ooo R:dr, kän
återstå, efter afqvittning emot tillverknings-prsemierne,
StenkohlsQvantiteter, föryttrade under den ifrån och
med år 1819 förflutne tid, hvilka premier vid i8i5 års
Riksdag bestämdes till sex sk. för hvarje tunna Stenkohl,
må, 1 händelse nya Bolaget kommer i verksamhet,
afskrifvas: och skulle dessa prremier med 1823
års slut upphöra, ehvad de af R. St:r Bolaget erbjudne
vilkor antagas eller icke.
Utaf detta R, Sttrs Beslut synes alltså, att StenkohlsVerket
skulle, med full eganderätt öfverlåtas
till det nya Bolaget, emot det att gamla Bolaget, under
vissa stadgade vilkor och förbehåll, fick disponera
Statens fordran hos frami. II. Exc. m. m. Grefve
Ruuths Sterbhus, härrörande från Lån, som H, Exe,
i lifstiden erhållit emot sine egne, uti hans enskilta
Egendomar intecknade Skuldsedlar samt serskild pantsättning
af 78 st. Actier uti StenkohlsVerket. Och då
nämnde fordran alltså rätteligen mäste anses och betraktas
såsom köpeskilling, så får Utskottet vördsamt
erinra, att den samma, för kortheten skull, benämnes
och utmärkes med det ordet Köpeskilling.
B e t ä n k a-n d e n , N:o 8g. 443
Vid granskningen af de till Utskottet öfverlemnade
Handlingar, har Utskottet, i afseende på vilkoren
för köpeskillingens utlemnande från RiksgrsContoiret,
funnit, att dessa vilkor nu mera icke äro andre,
än alt nya Bolaget 1:0 styrker, att det belopp,
som, enligt detta Betänkande, ännu brister i den stadgade
summan af 200,000 R:dr, äfven blifvit till de af
R. St:r föeskrifne föremål använd; och 2:0 afgifver
den uti 4;de punkten af 1823 års Strrs Beslut omförmälde
förbindelse.
Rörande det förstnämnde vilkoret, bar Utskottet,
så vidt ske kunnat, granskat den vid Directionens Berättelse
fogade räkning öfver de, i öfverensstämmelse
med R. H. St:rs vid 1823 års Riksdag gifne föreskrifter,
af nya Bolaget för Höganäs Stenkolsverk bestridde
kostnader för nya Grufve-anläggningen vid
Ryd och för den eldfasta lerans förädling; hvilka icke
tillhöra gamla Grufvans rörelse; slutande sig denna
räkning med en summa af 140,272 R:dr 7.5 sk. 1 rist.,
hvaraf för utgifter för nya Grufve-anläggningen vid
Sådane ibland nämnde utgifter, hvilka ägt rum
inom 1826 års slut, äro uti de senast, år 1827 församlade
R. Strrs Revisorers Berättelse om RiksgäldsVerket
specificerade till ett sammanräknadt belopp af
56,3i4R:dr 8 sk. 85- rist.; och hvaraf 333g Rrdr lisk.
Ryd
för ler-fabricationer
åkerbrukets iståndsättande , . . .
Diverse omkostnader.
Rrdr 43,5g5r 34- 8.
„ 88,222 r 38. 2.
„ 4>5g4: 44. 1.
3,83g: 4- 2>
Bro Rrdr 140,272 r i5. 1.
444 Stats-Utskottets
g r:st. för åkerbrukets iståndsättande, dem Hrr Revisorerne
likväl ansett icke böra afräknas på den stadgade
Summan af 200,000 R:dr
De uti ofvanåberopade räkning upptagne utgifter,
hvilka, år 1827, blifvit bestridde, äro af Utskottet
jemnförde ined samma års vid Stenkohlsverket afslutade
Hufvudbok, hvilken, jemte dertill hörande Velilicationer,
är vorden till StatsUtskoltet öfverlemnad.
Lika med 1827 års Hrr Revisorer, har Utskottet
ansett de uti Räkningen under titel: kostnader för
Åkerbrukets iståndsältande , upptagne tillhopa 4%4 R:dr
44 sk* 1 rist. icke höra till utgifterne för de af R. St:r
föreskrifne föremål.
I anledning af 1827 års Hrr Revisorers förenämnde
anmärkning, är å den ifrågavarande räkningen tecknad
en förklaring, som innehåller , att Directionen trott sig
kunna ibland utgifterne bibehålla den titel, vid hvilken
anmärkningen blifvit gjord, då en nödig omtanka för
den nya Arbets-personalens underhåll med StatSpanneinål
till ett måttligt pris, oberoende af handelsförhållandenas
allt för ojemna omvexlingar , fordra att grunda
fyllandet af detta behof, åtminstone till någon del,
på egen production.
Denna förklaring har Utskottet likväl för sin del
icke kunnat såsom alldeles nöjaktig antaga; hvadan
och om ifrån Räkningens totalsumma 140,272 R:dr
25 sk. 1 r:st. afdrages kostnaden för åkerbrukets iståndsätttande,
4%4 R;dr 44 sk* 1 r:st., blir rätta beloppet,
som, enligt R. St:rs föreskrift, hittilts är vordet
användt, 135,677 R:dr 29 sk.; och återstå således
Bctänkanden, N:o 89. 44$
64)322 R:dr 19 sk., livi Ika ytterligare, enligt Beslutet,
skola vara använde, innan köpeskillingen får utlemnas.
Om och huruvida någon billig jemkning i detta
beslut må kunna, utan förnärmande af Statens rätt
och säkerhet, medgifvas, är alltså den fråga, som nu
kommer att R. H. St:rs pröfning underställas. —
Att bolaget, när Actie-fonden befanns alldeles
otillräcklig, att på en gång forcera den nya Grufveanläggningen
vid Ryd samt Ler-fnbricationerne, enligt
Hr Balds tillstyrkande, till en början gifvit företrädet
åt dessa sistnämnde, för att, genom deras afkastning,
bereda ett beliöfligt penninge-understöd, till arbetets
bedrifvande vid Ryd, har Utskottet för sin del
ansett böra godkännas.
Utgången har också visat, att dessa beräkningar
varit väl grundade, då redan på andra året, efter det
Ler-fabricationerne kommit i gång, behållna vinsten
för det året varit utöfver 10,000 R:dr; så att den antagne
arbetsplanens säkra utveckling till en framtida
önskad fullbordan icke synes tvifvelaktig; derest ett
för närvarande högst nödvändigt penninge-förskott kunde
af Bolaget anskaffas.
Vid undersökning om StenkohlsVerkets nu varande
tillstånd, befinnes, att tillgång på Stenkohl från
den gamla Grufvan icke kan med säkerhet påräknas
för längre tid, än omkring 2§ högst 3:ne år härefter:
att sänkningen vid RydsSchactet till nedre flötsen följaktligen
bör vara fullbordad och Stenkohl från denna
nya Grufve-anläggning kunna erhållas, när tillgången
på kohl i gamla Grufvan är uttömd, emedan detta är
446 Stats-Ut skottets
enda vilkoret, både för Stenkohls-productionen oell
för Ler-fabricationernes fortgång. Men om åter anläggningen
vid Ryd skall hinna att inom behörig tid
fullbordas, mäste anstalterne genast sättas i gång, samt,
för arbetets bedrifvande, 2:ne Angmachiner ofördröjligen
anskaffas.
Enligt Hr Balds Calcul, komma omkostnaderne
för Grufarbetet vid Ryd att uppgå til! omkring 168,000
R:dr; hvaremot Bolagets egentliga penningetillgång utgöres
af de 3o procrt eller 54,200 R:dr, hvilka på Actierne
äro resterande; enär något tillskott af Actieägarne
derutöfver lärer så mycket mindre kunna förväntas,
som, efter Directionens yttrade förmodan, den
Utskottet anser icke sakna sannolik grund, flere Actieägare
torde, vid nu varande fårhållande, finnas oberägne^
att ens inbetala ofvanberörde, på Actierne resterande
3o proctt, förr än det nya Bolaget fått full
eganderätt till Stenkohlsverket; men hvilket åter icke
kan ske, innan Intressenterne uti gamla Bolaget kommit
i disposition af den anordnade köpeskillingen.
Efter hvad förut är omförmäldt, hafva Intressenterne
uti gamla Bolaget förbundit sig, att, utaf köpeskillingen
, närden utfaller, till StenkohlsVerkets understöd,
tillskjuta 67,400 R:dr; och hvilken summa
alltså blir tillgänglig för nya Bolaget, så snart återstoden
af köpeskillingen får från B.iksg:sCotoiret utlemna?.
Vid öfvervägande af dessa förhållanden, och när
frågan om StenkohlsVerket, hvars Riksgagnelighet
blifvit, vid flera tillfällen, af R. H. Sttr erkänd, nu
Betänkanden, N:o 8g. 447
kommit i sädant skick, att Verkets framtida bestånd
och förkofran, eller ock dess upphörande inom en icke
aflägsen tid, beror af det afseende, som R. II. St:r
behaga fästa vid det nya Bolagets, genom dess Direction,
framställda anhållan, bar Utskottet trott sig
böra tillstyrka köpeskillingens utlemnande, under sådane
vilkor och förbehåll, att, utan någon ny uppoffring,
Statens rätt och säkerhet blir fullkomligen
betryggad, och nya Bolaget jemväl närmare tiIIför—
bindes, att fullfölja Grufve-arbetet vid Ryd ; och i
hvilket afseende, såsom vilkor för köpeskillingens utlemnande,
föreslås:
1:0 Nya Bolaget bör afgifva och till Riksg:sContoiret
öfverlemna den uti 4;^e punkten af 1823
års St:rs Beslut föreskrifne förbindelse, och hvartill
formulair bifogas.
2:0 Utaf den till Intressenterne uti gamla Bolaget
anordnade köpeskilling, bestående i frami. II.
Exc. m. m. Hr Grefve Ruuths intecknade Skuldsedlar,
tillika med alla derå, sedan den 31 December 1823,
influtne Capital-afbetalningar och räntor, innehållas
och nfsättas, a) de SextiosjuTusen Fyrahundra
(67,400) R:dr B:co, som Intressenterne uti gamla
Bolaget förbundit sig, att, utaf nämnde köpeskilling,
till StenkohlsVerkets understöd , tillskjuta; hvilken
Summa beräknas utaf de Contante medel, som
på Skuldsedlarne influtit, b) till Statens ytterligare
säkerhet innehållas äfven FyratioTusen (4o,ooo) R:dr
> samma mynt, med hvilka båda summor, tillhopa
448 Stats-Utskottets
107,400 Rjdr kommer att förhållas, på sätt nedanföre
stadgas.
3:o Så snart det nya Bolaget hos Hrr Fullmäktige
i R. St:rs Riksg:sContoir med qvitterade räkningar
styrkt, att utöfver de, enligt afslutade Räkenskaper
samt nya Bolagets valda Directions uppgifter,
uti Verket redan nedlagde 135,677 R:dr 29
sk., ytterligare Sextiofyra Tusen Tre Hundra Tjugo
Två (64,322) R:dr 19 sk. B.'co, till fyllnad i den
stadgade summan af 200,000 R:dr; blifvit uteslutande
använde till utgifter, i och för nya Grufveanläggningen
vid Ryd, och deribland de för vattenuppfordringen
nödiga Ångmachiners anskaffande, skall
nya Bolaget vara berättigadt, att, emot qvitto samt
aflemnande af den uti itsta punkten omförmälde
förbindelse, uti Riksg-.sContoiret lyfta de 67,400 R:dr,
hvilka utaf köpeskillingen skola innehållas och till
Verkets understöd tillskjutas.
4:o De till Statens ytterligare säkerhet inneliållnc
4°>ooo R:dr komma att qvarstå uti Riksg:sContoiret,
intill dess R. St:rs Revisorer öfver Stats-,
Banco- och RiksgäldsVerken, efter förrättad granskning
af StenkohlsVerkels Räkenskaper, gifvit Hrr
Fullmäktige i nämnde Contoir tillkänna, att föreskriften
i första punkten af 1823 års Sttrs Beslut
Blifvit behörigen fullgjord; Och må det ankomma på
Intressenternes uti gamla Bolaget eget godtfinnande,
att bestämma, antingen ofvanberörde summa af
4o,ooo R:dr skall afsättas uti resterande Capital på
de
Betänkanden, N:o 89. 449
de intecknade skuldsedlarne, eller i contant, di
tillgång härpå förefinnes.
5:o Efter afdrag af de ofvanomförmälde summorne;
tillhopa 107,400 R:dr, skola Intressenterne
uti gamla Bolaget vara berättigade, att genast utbekomma
allt, hvad sorn utaf köpeskillingen återstår,
enligt den Liqvidation, hvilken häröfver uti RiksgtsContoiret
upprättas, emot det, att ActieBrefven till
RiksgtsContoiret aflemnas, för att, såsom egande
Bätts Handlingar, det nya Bolaget tillhandahållas.
Deremot skall för hvarje ActieBref af RiksgtsContoiret
utlärdas ett serskildt bevis, innehållande försäkran,
att den andel i de, till Statens ytterligare
säkerhet, afsatte 4°)°00 R:dr, hvilken på ActieBrefven
sig belöper, skall Bevisets innehafvare uti
Biksg:sContoiret tillhandahållas, så snart B. St:rs
Revisorer tillkännagifvit, att deremot något hinder
icke möter.
6:0 Derest något ActieBref uti gamla Bolaget
icke varder uti RiksgtsContoiret företedt, innehålles
hvad som på ett sådant ActieBref sig belöper utaf
den bestämda köpeskillings-utdeJningen, för alt, jemte
det uti nästföregående punkt omnämnde Bevis,
ActieBrefvets innehafvare tillhandahållas.
7:0 B. H. St:rs Beslut bör, genom Hrr Fullmäktiges
i RiksgcsContoiret försorg, medelst Kungörelse
uti Officiella TidningsBladet, båda ^Bolagen
tillkännagifvas, med föreläggande, att vid det sammanträde
uti RiksgtsContoiret med båda Bolagen,
29
/}5o Stals Utskottets
som af Ilrr Fullmäktige tillika utsattes, yttra sig oell
bestämdt förklara, huruvida Bolagen, hvart för sig,
vilja uti de stadgade vilkoren ingå; och bör hvad
som af tillstädeskomne Aetieegare beslutes, gälla
till efterrättelse för de frånvarande.
Om R. H. St:r bifalla hvad sålunda är vordet föreslaget,
torde Utskottet få sig uppdraget, att, i afseende
på verkställigheten lemna Hrr Fullmäktige i
Riksg:sContoiret del af Beslutet till efterrättelse och
iakttagande. Den 7 Mars 1829.
Bilaga till Utskottets Utlåtande, N:o 8g.
F o r m ti I a i r e.
Jemlikt R. H. St:rs Beslut vid 1823 års Lagtima
Riksdag, förbinda och utfästa sig, å Nya Bolagets för
StenkohlsVerket vid Höganäs vägnar, undertecknade,
af Bolaget valde Styresman och Förvaltare af Verket,
att, när StenkohlsVerket iemnar en Vinst-utdelning
af åtta proCJt, erlägga till R. St:rs RiksglsContoir eller
det PenningeVerk R. H. St:r framdeles kunna förordna
, En proc:t; då således Bolaget får behålla Sju
proc:t; när vinst-utdelningen uppgår till Tio proc:t,
likaledes utgifva Två proc:t; och när den bestiger sig
till Tolf procrt, erlägga Tre proctt, såsom den högsta
procenten, hvilken från Bolaget kan komma att till
Staten utgifvas. Hvilket härmedelst på det kraftigaste
försäkras. — — — — den — — —
N. N. N. N. N. N.
Directionen för StenkohlsVerket vid Höganäs.
(
Betänka riden, N:o 90. 451
N:o 90.
Utlåtande öfver Expedilions-Utskottets Memorial
N:o 22, angående tillökadt biträde vid
Gorrectur-läsning. (R:gs-A.)
Sedan ExpeditionsUtskottet uti förenämnde Memorial,
framställt nödvändigheten af ytterligare biträde vid
correctur-läsningen, såsom enda villkoret för en skyndsam
tryckning af Bihanget till RiksStåndens protocoll
vid innevarande Riksmöte, enär denna läsning icke
skall kunna medhinnas af de 2tne Canzlister, hvilka
för sådant ändamål egentligen blifvit vid Utskottet antagne;
samt Utskottet i sådant hänseende hemställt,
om icke ett anslag af fem R:dr B:co för hvarje dag,
räknadt från den 11 sisth Januari, finge utgå till disposition
af den personal hvilken Utskottet uppdragit
det närmare inseendet öfver tryckningen af nämnde
Bihang; så hade, vid föredragningen häraf, hos HÖgv.
Prest-Ståndet, Herr Biskopen Doctor Thyselius anfört,
att, enär nu R. Högh St:r beslutat tryckningen
och utdelningen af Utskottens Betänkanden genom
ExpeditionsUtskottets försorg, vanns derigenom
mycken tid för Betjeningen vid de öfrige Utskotten,
hvarföre ock Herr Biskopen föreslog, att, till besparing
af de ändock nog dryga Riksdagskostnaderne, nödigt
biträde för ExpeditionsUtskottet kunde requireras
från andre Utskott, hvilkas redan antagna Betjening
är så talrik, att göromålen dervid genom denna åtgärd
ändock icke försummas.
452 Stats-Utskottets
Härmed bade sig förenat Herr ContractsProsten
Agrell, Herr Professor Gravander och Herr ContractsPi
oslen Nordin. Herr Prosten Forslind hade ansett
ExpeditionsUtskottets begäran för billig, enär, i händelse
hvarje af Utskotten skulle ombesörjt tryckningen
af sine Betänkanden, troligen då ett större antal Betjening,
i och för detta ändamål, hade måst antagas,
och kostnaderne, i stället blifvit drygare, än nu kau
föreses, om ExpeditionsUtskottets förslag antages och
dess begäran bila lies.
Herr Biskopen och vice Talemannen m. m. Doctor
af Wingård hade erinrat, att den af Herr Biskopen
Thyselius föreslagne åtgärd vid förlidne Riksdag utan
lycklig påföljd vidtogs, hvarföre han för sin del Icke
kunde tillstyrka den, enär denna förflyttning icke utan
svårighet låter verkställa sig.
Herr Kyrkoherden Ahlqvist hade förklarat, att
Utskottet, med fästadt afseende på besparing i Riksdagskostnaderne
framställt sin begäran om visst anslag
om dagen för en eller flere, som biträdde vid correctur-läsningen.
Utskottet har nemi. föreställt sig, att
en gjord och bifallen anhållan om aflöning till flere
Canzlister, som möjligen, i och för ExpeditionsUtskottet
icke dagligen varit fullt sysselsatte, skolat onödigtvis
bidraga till förökande af utgifter, dem Utskottet
snarare önskat bespara.
Herr Biskopen Doctor Wijkman hade trott, att den
af Utskottet begärda summa ungefärligen skulle svara
emot aflöningen för 2tne Canzlister, hvilkas antagande
i stället Hr Biskopen tillstyrkt.
Betänkand^n, N:o 90. 4^3
Herr Kongl. ÖfverHofPredikanten m. ni., Doctor
Hedren hade härvid anmärkt, att om Utskottets Betjening
ännu ökades med 2:ne Canzlister, skulle dock icke
ändamålet härigenom vinnas, emedan det kunde hända,
att Utskottet för en dag behöfde blott sitt vanliga biträde,
men under en annan eller flere dagar, hade
behof af större personal, hvarföre ock Utskottet till
fördelning emellan flere arbetare föreslagit en viss summa
att dagligen utgå.
Herr Biskopen Doctor Thyselius hade föreslagit,
att, enär icke, med anledning af sista punkten i 1 mom.
af 24 §. Riksdagsordningen, ExpeditionsUtskottet begärt
en talrikare Betjening, utan endast en daglig utgiftssumma
för correctur-läsning, Utskottets Memorial
måtte till StatsUtskottets Utlåtande remitteras; och
hvarefter det Högv. Ståndet beslutat att remittera
ifrågavarande Memorial med hvad dervid blifvit anfördt,
till StatsUtskottet, med anmodan, att, så skyndsamt
sig göra låter, deröfver afgifva sitt utlåtande.
StatsUtskottet, som d. 21 dennes erhållit del af
Remissen, har utaf Räkenskaperne öfver Kostnaderne
för sisth Riksdag inhemtat, att, för utskrifning af
manuscript och correctm—läsning, En R:dr Banco för
arket, varit åt ExpeditionsUtskottet anslagen, hvilket
betalningssätt både medgifver arbetets fördelning på
den personal, som, vid hvarje tillfälle, kan erfordras,
och äfven, i anseende till sin grund, synes vara det
mest lämpliga, enär quantiteten af arbetet och vedergällningen
derföre kunna ställas i ett bestämdt förhållande
till hvarandra. — Utskottet har också all anled
U
’■ > o '■ ' V
454 Stats - U tskottcts
ning förmoda, att betalningen för ark skulle komma
att medföra en vida mindre kostnad, än den af ExpeditionsUtskottet
föreslagne Dag-Summa af Fem R:dr,
att utgå under hela den tid, tryckningen påstår. —
Om betalningen för ark, efter En R:dr, skall i det bela
uppgå till lika belopp, som efter en Dag-Summa af
Fem R:dr eller 35 R:dr i veckan, så måste förutsättas,
att hvarje vecka, den ena tagen i den andra, icke
mindre än 35 ark correctur skola komma att läsasj
under hela den återstående tryckningstiden; hvilket
likväl icke är sannolikt, i synnerhet sorn Bihanget till
en icke obetydlig del redan är tryckt. — l valet emellan
de i fråga ställde 2:ne betalningssätten, skulle derföre
Utskottet icke tveka, att företrädesvis tillstyrka
betalning för ark, såsom minst kostsamt. — Men Utskottet
tror, att, vid nuvarande förhållanden, erforderligt
biträde vid correctur-läsning både kan och bör,
utan någon serskild utgift, erhållas. — Endast, i och
för renskrifningen, äro, med R. H. St:rs serskilda tillåtelse,
Extra Canzlister antagne vid Utskotten till lika
antal, som vid sisth Riksdag, då af alla Utskotts Betänkanden
och Utlåtanden ovillkorligen måste utskrifvas
fem exemplar, men hvaremot, vid innevarande
Riksdag, endast 2tne exemplur af dessa Handlingar
kunna komma i fråga att utskrifvas.
Med afseende härå, har Utskottet, som hufvudsakligen
instämmer uti den af Hr Biskopen Thyselius
yttrade åsigt, skolat vördsamligen föreslå och tillstyrka,
att de Extra Canzlister vid Utskotten, hvilka åtnjuta
dagtractamenten, förklaras pligtige att biträda
Betänkande n, N:o gt. 455
vid correctur-läsoingen af alla de Betänkanden oell
utlåtanden, hvilka afgifvas af det Utskott, der de äro
anställde, samt till den ändan förständigas en gäng Knalla,
att, så snart ett Betänkande eller utlåtande är utskrifvet,
utan serskild tillsägelse, infinna sig uti ExpeditionsUtskottet,
för att i detta afseende emottaga
närmare föreskrift. Den 7 Mars 182g.
N:o 91.
Utlåtande, i anledning af Herr L. G. af Sillens
motion angående Statens ordinarie Räntors
utgörande i Skåne, Blekinge samt Bohus
Län. (I-A.)
Vid Urtima Riksdagen år 1818 enjottogo R. Sttr Nådig
Remiss å Chefens för numera Skånska DragonRegementet
underd. ansökning, att de till Regementsbefälets
aflöning anslagne Fördels- och Häst-hemmans
räntor uti Skåne måtte efter förvandling få uppbäras
eller ock serskilte medel varda beviljade till nödig
förbättring i detta befäls löner. I anledning häraf anhöllo
R. St:r uti underd. skrifvelse d. 16 Maji samma
år, att, då frågan icke funnits vara så utredd att
något beslut deri kunde fattas, helst K. Krigs- och
Ka mmarCol legiér nas i ämnet afgifna underd. utlåtanden
voro rakt stridande mot hvarandra, K. M:t altså
täcktes, i afseende på de skiljaktiga meningarne, som
syntes både kunna och böra af Räkenskaper oell öfrige
handlingar fullständigt utredas, i Nåder anbefalla eu
undersökning, på det R. St:r vid nästpåföljande Riksdagar
måtte sättas i tillfälle att öfver förrberörde fråga
besluta; och sedan, i anledning af K. KammarCollegii
förslag att Kronans alla indelte och behållne
ordinarie Räntor uti Skåne, Blekinge och Bohus Län
måtte utgå i persedlar eller efter Markegångs pris,
vederbörande Landshöfdingars underd. yttranden blifvit
infordrade samt K. Krigs- och Kammar-Collegierna
ytterligare sig utlåtit, öfverlemnade K. Md, genom
Kådig Remiss d. ri Februarii 1823, alla handlingarne
i målet till dåvarande Statsutskott.
De utlåtanden, hvilka nämnda Utskott £ detta
ämne till R. St:r afgaf, inneliöllo hufvudsakligen: att,
efter hvad genom de verkställde utredningarne vors?
upplyst, Krono- och Skatteräntorne uti Skåne, Blekinge
oeh Bohus Län, likasom i öfriga delar af Riket,
af ålder varit bestämde uti vissa persedlar och jemväl
i sådane utgått sedan nämnde provineer återkommit
under Sveriges Krona; att den sedermera vidtagne
författning om dessa räntors utgörande i penningar
cgenteligen grundade sig derå, att dåvarande myntvärde
ej blott motsvarade utan till oeh med öfversteg
persedlarnes eller Kronovärdet; att följaktligen de hemmansegare,
hvilka få i penningar erlägga persedlarnes
Kronovärde icke såmedelst erhållit någon eftergift af
den jorden från äldre tider åtföljande skattskyldighet,
utan endast, genom en icke förutsedd myntförsämring
kommit i åtnjutande af en sådan lindring i skatten:
att, då denna förmån icke sträcker sig till alla hemman,
utan de, sorn i och för den dem åsatte räntan
Beta rika uden, N:o gi. 4^7
måste fullgöra Rustnings- och Roterings-proestationer,
äro derigenom desto mera betungade, som de till deras
understöd från andra hemman anslagne räntor endast
i det försämrade myntet få uppbäras, Utskottet ansåg
ett så skiljaktigt förhållande med grundskatternes afbördande
inom samma provincer jemväl bevisa, att
Räntornas erläggande i penningar icke kommit i beräkning
vid IndelningsVerkets upprättande såsom en
framtida ovilkorlig rättighet samt att ifrågavarande
Räntor alltså syntes böra, lika med hvad som både
uti meranämnde provincer och å andra orter eger rum,
för framtiden utgå efter deras värde in natura, men
att likväl afseende borde fästas derå att räntepersedlarnes
utgörande i Skåne, Blekinge och Bohus Län?
på sätt nu sker, tillkommit i behörig ordning och är
vordet faststäldt vid de nya refningar och skattläggningar,
som sedan desse Landskap blifvit återvundne
till Sverige, föregingo de derstädes upprättade IndelningsVerken.
På dessa grunder och då hos Utskottet
i öfrigt förekommit, dels att de hemmansegare, hvilka
nu i penningar utgöra räntorna, voro berättigade att
blifva hörde i afseende på en förändring af så stort
inflytande på deras skattskyldighet, dels ock att för
öfrigt undersökas borde, i hvad mån den ständiga
rotering, som i senare tid blifvit verkställd i Skåne,
medförde ett serskildt åliggande för denna Province
utöfver hvad andre orter af den allmänt åtagne Extra
roteringens utgörande under Krigstid vidkännas samt
huruvida räntornas erläggande in natura borde föranleda
till lindring i detta roteringsbesvär, —hemställde
458 Stats -Utskottets
StatsUtskoltet att R. St:r ville till K. M:t framföra
elen linderö, önskan, att omförmäide förberedande åtgärder,
till ärendets ytterligare utredning i hela dess
vidd, måtte vidtagas samt K. M:t täckas, i anledning
deraf och med afseende å frågans beskaffenhet i öfrigt,
meddela R. St:r vid nästinfallande Riksdag Dess Nådiga
Proposition i ämnet. —
Vid pröfningen af denna fråga stadnade RiksStånden
uti skiljaktiga meningar i så måtto, att Statsutskottets
ofvanintagne yttrande förkastades af Högl.
R. o. A. samt Hederv. BondeStåndet, men gillades af
Högv. PresteStåndet ochVällofl. BorgareStåndet, hvadan,
i öfverensstämmelse med y5 §, Riksdagsordningen,
målet förföll, hvilket hos K. M:t äfven anmältes.
Efter denna framställning af hvad i frågan blifvit
åtgjordt, har Hr L. G. af Sillen, under åberopande
af den rätt som genom nyssnämnde Grundlags §.
är försäkrad, genom vid denna Riksdag väckt motion
ånyo bringat ärendet å hane samt dervid, bland annat,
yttrat, det han destoheldre fästade uppmärksamheten
vid detta ämne, till den förberedande och ingens
enskilta rätt förnärmande åtgärd som af StatsUtskottet
vid senaste Riksdagen tillstyrktes, som, om
man ock ville antaga, att den, till stöd för bibehållandet
af nuvarande förhållanden, åberopade Malmö
Recess i evärderliga tider skulle freda ifrågavarande
Provincers skaitskyldige Invånare från räntornas utgörande
in natura, kunde likväl något skäl derifrån ej
betntas för deras erläggande uti vårt nu gångbara dåliga
mynt. Då deremot, efter Motionärens tanka,
Betänkan den, N:o gi. 4%
otvifvelaktig! vöre, att skatterne borde erläggas efter
den myntberäkning som egde rum, då stadgandet om
räntornas utgifvande i penningar meddeltes, trodde
han, såvida man derutöfver ville medgifva att, utan
beräkning af de myntvalvationer, som sedermera egt
ruin, skatterna finge utgöras till lika numerär som
hittills men i silfver att efter kurs i sedlar betalas,
ingen med skäl kunna klaga att dess rätt blifvit för
nära trädd, äfven om de i senare tider hemmanen ålagde
prsestationer toges i beräkning.
Utskottet som å denna Motion erhållit remiss,
får vördsamt anmäla det Utskottet till alla delar instämmer
uti den af StatsUtskottet vid senaste Riksdagen
rörande detta ämne yttrade åsigt,
hemställande fördenskull det R. St:r hos K. M:t
i underd:het anhålla, att de förberedande åtgärder
till ärendets ytterligare utredning i hela dess vidd,
som i StatsUtskottets Utlåtande den ao Maji 1823
N:o 167 finnas uppgifne och här ofvan blifvit hufvudsakligen
intagne, måtte vidtagas, samt, vid nästa
Riksdag meddelas R. St:r i afseende på ämnets vidare
öfvervägande. Den 7 Mars 1829.
Reservation.
Af Anders Nilsson från Malmöhus Län: StatsUtskottets
vid sista Riksdag afgifne Utlåtanden, rörande
Statens ordinarie räntors utgörande i Skåne och
Blekinge samt Bohus Län, innehöllo hufvudsakligen:
att, efter hvad genom verkställde utredningar vore
upplyst, Krono- och Skalle-räntorne uti nämnde pro
-
46o Stats-Utskottets
vincer, likasom i öfriga delar af Riket, af ålder varit
bestämde uti vissa persedlar och jemväl i sådane
utgått sedan berörde Landskaper återkommit under
Sveriges Krona: alt den sedermera vidtagne författning
om dessa räntors utgörande i penningar egentligen
grundade sig derå, att dåvarande myntvärde ej
blott motsvarade, utan till och med öfversteg persedlarnes
efter Kronovärdet: att följaktligen de hemmansägare,
hvilka få i penningar erlägga persedlarnes kronovärde
icke såmedelst erhållit någon eftergift af den
jorden från äldre tider åtföljande skattskyldighet, utan
endast, genom en icke förutsedd myntförsämring kommit
i åtnjutande af en sådan lindring i skatten: att,
då denna förmån icke sträcker sig till alla hemman,
utan de, som i och för den dem åsatte räntan måste
fullgöra Rustnings-och Roterings-praestationer, äro derigenom
destoinera betungade, som de till deras understöd
från andra hemman anslagne räntor endast i det
försämrade myntet få uppbäras, Utskottet ansåg ett så
skiljaktigt förhållande med grundskatternes afbördande
inom samma provincer jemväl bevisa, att räntornes
erläggande i penningar icke kommit i beräkning vid
Indelningsverkets upprättande, såsom en framtida ovilkorlig
rättighet samt att ifrågavarande räntor alltså
syntes böra, lika med hvad som både uti meranämnde
provincer och å andra orter äger rum, för framtiden
utgå efter deras värde in natura; men att likväl
afseende borde fästas derå, att räntepersedlarnes
utgörande i Skåne, Blekinge och Bohus Län, på sätt
nu sker, tillkommit i behörig ordning och är vordet
Betänkande n, N:a 91. 46(
faststäldt vid de nya refningar och skattläggningar,
som sedan dessa Landskap blifvit återvundna till Sverige,
föregingo de derstädes upprättade indelningsverken.
Slutligen förklarade Utskottet, dels att hemmansägarne
borde öfver ämnet höras, dels ock att för öfrigt
undersökas borde, i hvad mån den ständiga roteling,
som i senare tider blifvit verkställd i Skåne,
medförde ett särskilt åliggande för denna Provins utöfver
hvad andra orter af den allmänt åtagne Extraroteringens
utgörande under krigstid vidkännas samt
huruvida räntornes erläggande in natura borde föranleda
till lindring i detta roteringsbesvär; i anledning
hvaraf Utskottet hemställde, att R. St:r ville till
K. M:t framföra den underd. önskan, att omförmäldc
förberedande åtgärder, till ärendets ytterligare utredning
i hela dess vidd, måtte vidtagas samt K. M:t
täckas meddela R. St:r vid nästinfullande Riksdag Dess
Nådiga proposition i ämnet.
Som nu samma fråga vid innevarande Riksdag
blifvit af Hr L. G. af Sille'n väckt och åtskillige af Statsutskottets
Ledamöter torde finna sig benägne att instämma
i de tankar, hvilka uti ofvanintagne Utlåtande
innefattas, har jag ansett mig icke kunna bättre
vederlägga denna åsigt af saken, än derigenom att jag
här nedanföre till dess hufvudsakliga del upptager ett
af Skånes samtlige Riksdagsmän vid sista Riksdag undertecknadt
Memorial, hvilket ingafs, då öfverläggning
angående SlatsUtskottets utlåtande i Ståndet förehades.
Detta memorial som på ett enkelt och klart
402 Stats-Utskottets
sätt ådagalägger det oriktiga och felaktiga uti nämnde
Utlåtande, lyder sålunda:
”Den första erinran vi få göra, är att ehuru
”i658 års och några af de följande årens Jordeböeker
”för Skåne upptaga persedelräntor, det likväl ännu
”aldrig blifvit bevist, att räntorne efter Provinsens
”conquetering, eller vid den tid den eröfrades, ut”gått
annorlunda än i penningar. Vi åberopa till
”styrko härföre R. Sers underd. Skrifvelse till K. M:t
”af den 28 April 1766; och då vi tro ett sådant förhållande,
sorn ofvanföre nämndt är, icke kunna styr”kas,
anse vi hemniansägarnes i Skåne rättighet att få
■”förblifva vid penningeräntan vara tillräckeligen belastad
genom 3 §. i 1662 års Malmö Recess.
”Vidare få vi anmärka, att då StatsUtskottet yt”trat,
det egentliga orsaken till räntornes första utgörande
i penningar varit, att myntvärdet den tiden
”icke blott motsvarade, utan till och med öfversteg
”persedlarnes efter kronovärdiet, samt att den sedermera
tillkomne lindringen i räntorne härflutit från en
.”icke förutsedd myntförsämring, har Utskottet så vi”da
fråga är om de räntor, som utgått före 1671 års
”skattläggning, grundat sin tanke på en blott bypo”thes,
hvars rigtighet svårligen lärer kunna bevisas,
”och i fråga åter om de räntor, som blifvit utgjorde
'efter berörde tid, uppenbarligen misstagit sig, erne”dan
de varit stälde på sjelfva skattläggningen och
”således icke kunnat bero af någon annan omständighet.”
”StatsUtskoltets yttrande, att förmånen af den
”lindriga räntan, icke tillgodokommer alla Krono-och
Betänkand en, N:o 91. 4^3
”Skatte-hemman, titan blott de sora icke deltaga i
”Rustnings- och Roterings-praestationen, anse vi oss sky I”dige
att möta med den upplysning, att inora Skåne
”icke något hemman af förenämnde beskaffenhet tinolles,
som ej är indelt till antingen Rustning eller or”dinarie
Rotering, hvilken sistnämnde i så måtto är
^strängare i denna Provins, än i andra orter, som den
”omfattar äfven de till Rusthålls- och Militiae-boställens
”understöd, samt arbete vid Kongsgårdar och Boställen
”anslagne hemman. För Utskottet har detta icke bordt
”vara obekant, då Utskottet, efter hvad till vår kännedom
kommit, fått sig uppdraget att yttra sig öf”ver
föreslagne jämkningar och rättelser i Skånska 10-  ”teringen och således icke gerna kan sakna tillgång
”till Provincens roteringsverk, men såsom vi förmo”da,
ligger felet deruti, att Utskottet i detta, som i
>’de öfriga fallen orätt ställt Skåne i lika Cathegorie
”med Blekinge och Bohus Län.”
”Hvad StatsUtskottet slutligen andragit angående
”sannolikheten deraf, att vid Indelningsverkets upprättande
räntornas erläggande i penningar icke blif”vit
ansedd såsom en framtidens ovilkorliga rättighet,
”kunna vi för ingen del gilla. Denna tanke röjer allt
”för liten bekantskap med Skånska Indelningsverket,
”hvilket enligt den derföre gällande Instruction och
”serskildt utkomne författningar samt tr3o års stadfästelse
uttryckligen är grundad på penninge-räntor, som
”ock af R. St:rs förutnämnde skrifvelse den 28 April 176Ö
”samt K. Brefvet till Krigs- och KammarCollegierne
”samt StatsContoiret den 6 Junii 1774 kan inhemtas.”
464 Stats-Utskottetj
”Det är troligt, att penninge-räntornes förvandlan”de
i persedlar skulle för Skåne ensamt medföra en
”ökad tunga, i-penningevärde af minst i5o,ooo R:dr
”B:co som icke skulle komma StatsVerket, utan de
”förut nog lönta indelningshafvarne till godo; och
”med de dryga skatter Krono- och Skattehemmansägare
i öfrigt bära och med den tryckande roterings”bördan,
som för dem i sednare tider tillkommit,
”med det högre belopp, hvarmed Tertialen till Pre”sterskapet
utgöres, är det väl möjligt, att de utan
”sin totala nndergång skulle kunna uthärda med den”na
påökning?”
”Att en förändring i räntornes utgörande skulle
”ingripa i ägande rätten torde icke behöfva vidlyftig
”bevisning; ty det är hvar och ens rättighet att bibehålla
sin egendom så fri, som han köpt eller ärft
”den, och derom försäkras också, hvarje Skatteman,
”då han från Kronan inlöser skatterättigheten till nå”got
hemman. Ägande rättens helgd har under denna,
”likasom under de föregående Riksdagame, njutit R.
”Sttrs synnerliga omvårdnad, och då densamma all—
”tid blifvit åberopad såsom skäl till afslag å motioner,
som åsyftat skatternas och allmänna skyldigheters
jemnare fördelning, måtte den i förevarande
”fall kunna med lika rättvist anspråk på afseende
”åberopas.”
"Om man icke lika med KaramarColIegium, hvars
”auctoritet StatsUtskotlet antagit, vill glömma sättet,
”hvarpå räntor tillkomma, måste man medgifva attén
för
-
Betänkan den, N:o gr. 465
•'förändring deruti icke kan föregå utan en ny skattläggning.
Således skulle en sådan ovilkorligen inträffa,
derest penninge-räntorne i Skåne förvandlades till
"persedel-räntor, och den oreda, de förluster och det
"lidande, som deraf skulle uppkomma, äro oberäkne"liga.
Verkan af förmedlingar skulle försvinna och
"tvertemot de ofta gifna försäkringar, hvarigenom Jordegaren
blifvit tryggad emot beskattning af odlingar,
"skulle denna, sedan sista skattläggningen aldeles om"skapade
ort komma att svårt betungas.
"Man har, då man förutsatt möjligheten af rän"tornes
förvandling, icke tyckts förutse, att detta skul"le
äga något inflytande på Skånska Indelningsverket;
"men då emot de tydliga bevis, som derpå finnas, det
"icke kan bestridas, att detsamma är grundadt på be"räkningen
af penninge-räntor, mäste derigenom nödvändigt
en rubbning deruti ske; och emot en sådan
"lägger Regeringsformens 80 §. ett oöfvervinneligt hinder.
— Enahanda rubbning skulle äfven uppkomma
"i Provincens rotering, helst augmentshemraan, hästfemman,
samt på lön och fördel anslagne hemman
"kommit att deltaga i Roteringen just med afseende
"på den deraf utgående lindriga räntan och de, sedan
"denna förhöjes, ovillkorligen måste vara berättigade
"att alldeles undandraga sig ett slikt deltagande. Skånska
Roteringsverket, till hvilket vi hänvisa, vitsordar
"rigtigheten af berörde uppgift.
"Slutföljden af allt hvad vi nu anfört, är i kort”het
den, att emot MalinöRecess samt Regeringsfor
3o
-
466 Stats-Utskottcts
”mens 80 och 114 §5- någon förändring i Skånska rän”tornes
utgörande icke får eller kan äga rum; och i
”sådant fall är ock all vidare undersökning öfverflödig.
Om, såsom StatsUtskottet förment, billighet och
”rättvisa talat för denna förändring, skulle en sådan
”undersökning ock varit mindre af nöden, ty genom
”föreningen af begge desse fall är allt afseende på sär”skildte
omständigheter uteslutet.
”Då fråga äfven förekommit om räntornes utgörande
med förhöjning i numerairen, anse vi oss icke
”böra underlåta att jemväl i denna del afgifva yttrande,
samt få således anmärka: alt då iyi5 års mynt”valvation
redan föregått, innan Skånska Indelningsverket
stadfästades och Löningstagarne härvid icke
”erhöllo rättigheten att uppbära sine indelte räntor,
”efter myntets valeur vid desses fastställande, samt hemmnansägare
i Skåne, så länge penningeräntord andra
”Provineer utgöras efter gammal ordning, icke lära
”kunna åläggas någon derutöfver sträckt skyldighet,
”mot hvilken de ock genom Kongl. Brefvet den 6 Junii
V774 blifvit försäkrade; så torde något skäl icke eller
”förefinnas till ändring af det sätt, hvarpå Skånska
”penningerantome hittills utgått.
”Vi förklara härmed uttryckeligen, såsom Repre”sentanter
för Skånska Allmogen, att den hvarken
”önskar eller begär en sådan förmån, som Utskottet
”föreslagit, eller rättigheten att vid en Länssamman”komst
blifva hörd. Den skulle härvid endast åbe”ropa,
hvad vi nu utvecklat; och då inga till ämnets
”närmare utredande nödige upplysningar kunna vinnas,
Betänkande!!* Niis 91 och 92. 467
”tro vi icke något skäl vara att uppskjuta den slutliga
”pröfningen, hvilken Utskottet derföre torde företaga
”sig, helst i annat fall, under den tid som åtgår, in”nan
ny Riksdag infaller, ali handel om dylike hem”man,
i osäkerhet om deras onera och deraf beroende
”värde, äfven arfs- och lösningsfrågor skulle afstanna,
”liksom voro de satte under qvarstad mot förskingring.”
Detta Memorial, som på ett klart och tydligt sätt
framställer förhållandet i afseende på den nu å nyo
väckta frågan, åberopar jag till alla delar, såsom innefattande
min enskilta tanke uti ämnet.
N:o 92.
Stats- och BancoUtskottens Utlåtande, i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition om
ytterligare anslag utaf allmänna medel till
Götha Canalbyggnads fullbordande, så vidt
den rörer ett förskott af 100,000 R:dr.
K. M:t har, uti dess, under den 10 sisth December,
till R. H. St:r aflåtne, och ifrån samtlige RiksStånden
till Stats- och BancoUtskotten remitterade Nådiga Proposition
, angående ytterligare anslag utaf allmänna
medel till Götha Canalbyggnads fullbordande, serskildt
fästat R. H. St:rs uppmärksamhet på angelägenheten,
att frågan om de 100,000 R:dr som, enligtCanalDirectionens
underdåniga anmälan, skola nu genast
468 Stats- och Banco-Ut skotteni
förskottsvis erfordras, varder, oberoende af hufvudsaken,
till skyndsam pröfning företagen och afgjord.
Utgående ifrån den grundsats, sorn säkerligen lärer
af R. H. St:r gillas, att nemi. Statens tillgångar
utan undantag böra i främsta rummet oförryckte hållas
tillhanda, icke allenast för de årliga utgifter, hvilka,
utan tillökning i nu varande Bevilluingssurama,
varda af R. H. St:r å Stat uppförde, utan äfven för
de utomordentliga anslag, R. H. St:r kunna pröfva
oundgängligen nödvändige till FörsvarsVerkets iståndsättande,
hafva Utskotten, såsom en följd häraf, ansett
större eller mindre anslag till Götha Canal samt
andre dylike, Statsbehofven underordnade, utgifter icke
böra komma i fråga förr än tillgångar blifvit anvisade
för de egentliga Statsbehofven.
Enär nu Kongl. Maj:t i Nåder äskat, att frågan om
förskottssumman måtte, afskiljd från hufvudsaken, till
skyndsam pröfning företagas och afgöra*; men någon
längre tid torde åtgå, innan R. H. St:r kunna medhinna,
att i afseende på Stats-Behofven, fatta deras beslut,
så hafva Utskotten under förmodan, att deras förut
yttrade grundsats varder godkänd trott sig böra tillstyrka,
att ali fråga om understöd åt Gotha-Canal
må uppskjutas intill dess Statsregleringen blifvit uppgjord
j och frågan kan i sin helhet behandlas.
Och torde R. H. St:r i fall detta tillstyrkande gillas,
linna nödigt, att derom hos K. M:t göra underdånig
anmälan.
Åtskilliga Ledamöters Reservationer bifogas. Den
i4 Mars 1829.
Betänkande, N:o 469
Reservationer:
1:0 Af Hr Lagmannen Noréus: K. M:ts Nådiga
Proposition, angående ytterligare anslag till GötliaCanalbyggnads
fullbordande af den 10 Dec. förledit år
innehåller, att K. M:t jemte öfverlemnande til! R. St:rs
bifall af CanalBolagets anhållan om ytterligare understöd,
serskildt fästat R. St:rs uppmärksamhet på angelägenheten
att frågan om de 100,000 R:dr, som enligt
Directionens underdåniga anmälan genast förskottsvis
erfordrades skulle oberoende af hufvudsaken till
skyndsam pröfning företagas och afgöras. De sammansatte
Stats- och Banco-Utskottens FinanceBeredning
har derefter serskildt företagit denna fråga, den
ock de sammansatte Utskotten nu afgjort. Lika med
de sammansatte Utskotten, hade Beredningen funnit att
enär StatsVerkets tillstånd och behof ännu icke kunnat
utredas, något utlåtande icke eller kunde meddelas
huruvida tillgång skulle kunna beredas till det för
Götha Canalbyggnads fullbordande äskade ytterligare
biträde och ej eller på det af CanalDirectionen uppgifne
sätt, eller såsom något förskott till afräkning sedermera
på det hela af anslaget, funnit sig kunna tillstyrka
beviljandet af de 100,000 R:dr B:co som förarbetets
fortgång, enligt K. M:ts Nådiga Proposition,
ofördröjeligen skulle erfordras. Beredningen har således
antagit samma grund för sitt utlåtande som de
sammansatte Utskotten, men Beredningen har icke
derutaf funnit sig hindrad, att under osäkerheten af
Stmes blifvande Beslut taga i betraktande de betydligt
ökade svårigheter och kostnader, hvilka skulle upp
-
470 Stats- och Banco-Utskottens
komma i fall arbetet genom brist på det oundgängeligaste
understöd genast skulle afbrytas och Beredningen
har derföre föreslagit att af It:g:sContoirets befintelige
tillgångar den erforderliga summan af 100,000
R:dr B:co skulle icke såsom förskott utan såsom lån
utgå, emot det att Götba CanalDirectioh å Bolagets
vägnar skulle afgifva dess ovillkorliga förbindelse, att,
derest R. St:r vid denna Riksdag icke skulle anse sig
kunna bevilja något ytterligare anslag af Allmänna
Medel till Götha Canal-byggnads fortfarande, desse
100,000 R:dr borde återbetalas och att Directionen å
Bolagets vägnar, skulle reversera summan och såsom
säkerhet för Länet, förbinda sig att tillhandahålla
R:g:sContoiret CanalVerkets EfFecter och Förråder af
alla slag.
Uti detta FinanceBeredningens Utlåtande har jag
instämt, och då jag nu reserverar mig emot det derifrån
skiljaktiga Beslut, som de sammansatte Utskotten
fattat, tillägger jag såsom ytterligare skäl för denna
mening att beviljandet af ett lån icke har någon inflytelse
på afgörandet af frågan om anslag, hvilken
dock är lika öppen, alt behandlas efter hvar och en
Representants åsigter och öfvertygelse; att jag icke
haft någon anledning betvifla den säkerhet, hvilken såsom
ett vilkor för lånets erhållande blifvit fordrad,
enär de effecter och inventarier, hvilka GanalBolaget
ostridigt tillhöra, uppgå till ett högre värde än lånesumman
och Directionen, uti hvilken Banken genom
ett sitt Ombud jemväl deltager, skulle reversera summan,
att återbetalas på den föreskrifne tiden, och til
-
Betänkande, N:o 92. 471
lika förbinda sig alt tillhandahålla R:g:sContoiret ofvanbcrörde
efie c ter och inventarier, saint att ett så
brådstörtande afbrott af arbetet sorn nu, i saknad af
medel, måste ega rum, skall lägga oöfvervinnerliga hinder
för arbetets fortsättning under innevarande år och
derigenom bereda en kännbar tillökning i kostnaden i
fall R. St:r, sedan StatsVerkets tillgångar och behof
blifvit utrönte, skulle äga någon utväg öfrig att bereda
medel för Götha Canal-byggnads fullbordande, och
hvilket så mycket heldre vore att önska, sorn en stor
del af den frugt, och de nyttiga följder, sorn af Canal-anläggningen
kunna vara att förvänta, gå förlorade
i fall det hela af planen icke fullkomligen kan utföras.
Man må ock efter sina egna åsigter anse nyttan
af Canalen större eller mindre, och jag medgifvcr
att tiden synes mycket aflägsen, då den kan vara att
anse för en inrättning, som har sitt värde uti sin årliga
revenue, så återstår dock altid den för en Svensk
Medborgare nedslående tanka att låta ett stort Natio»al-företag,
hvilket R. St:r, ehuru med stora och uti
jemn tillökning fortgående uppoffringar, förklarat sig
vilja fullända, på en gång nära sin fullbordan afstanna.
Jag är ock försäkrad att om nu varande R. St:r icke
anse sig ega några medel att dertill anslå, kommande
3l:r icke skola lemna delta Verk ofullbordadt och att
vida större uppoffringar då erfordras, likasom genom
vägran af det understöd, som nu blifvit begärt och
utan farhåga för förlust kunnat meddelas, en kännbar
och opåräknad tillökning i kostnad måste upp
-
472 Stats- och Banco-Utskottens
komma, i fall R. St:r vid denna Riksdag komma att
besluta arbetets fortsättning.
Uti hvilken Reservation Herr Amiralen v. Schantz,
Herr Biskopen Doctor Thyselius, Herr Professor Hasselroth,
Herr Prosten Grevillius, Herr CommerceRådet
Hemberg, GeneralLieutenanten Herr Frih. Sparre,
Herr GeneralMajoren Hederstjerna, Herr Prosten Kjellander
och Herr CommerceRådet Cronius sig förenat.
2:0 Af Herr Kammarherren Rosenblad - Jag reserverar
mig af det skäl, att jag anser att den möjliga förlust
som kunde uppkomma, i händelse det af Beredningen
föreslagne lån af 10,000 R:dr blifvit bifallit,
ingalunda kunnat i ringaste mohn motsvara den oundvikliga
förlust, som genom Utskottens beslut måste
uppkomma för det fall att närvarande eller kommande
St:r skulle anse, att Götha Canal bör fullbordas.
3:o Af Hr CommerceRådet SantessonUnder åberopande
af hvad jag till Högh Utskottens Protocoll
förut mera fullständigt muntligen anfört, får jag nu
anmäla min reservation från det af Piuraliteten igenom
votering fattade beslut, samt emot det i anledning
af samma beslut nu justerade Betänkande till R.
H. St:r:
Den af Högh Utskotten åberopade grundsats, at:
icke föreslå några större eller mindre anslag till Gotha
Canal, eller andra dylike, Statsbehofven underordnade,
utgifter, innan desse blifvit fyllde; — äfvensom
, vidare, det af Högh Utskotten åberopade
Betänkan de, Nio 92. 4?^
K. Mits Nådiga, äskande i Dess Proposition, redan
den 10 Dec. sistl. år utfärdad, som fullständigt efter
ordalydelsen intagen, skulle innefatta ”att frågan om
”de 100,000 Rldr, hvilka oundgängligt genast erfor”drades,
till så väl de arbetens fortsättande hvilke
”endast under vintern kunna förrättas, som ock till
”öfrige förberedande åtgärder, medelst hvilka det allenast
blefve möjeligt att utan ökade kostnader och
”längre tidsutdrägt bringa arbetet till fullbordan, måt”te,
oberoende af hufvudsaken, till skyndsam pröfning
företagas och afgöras;” — samt, änteligen, den
af Högh Utskotten förutsättande längre tid, som kommer
att åtgå, innan R. Stlr kunna medhinna att om
Statsregleringen fatta deras beslut; — just desse 3:ne
premissgrunder hade hos Utskottens sammansatta Beredning
åstadkommit en helt olika conclusion, som ock
varit underställd Högh Utskottens Plena, fastän af
dessas pluralitet igenom votering förkastad, den nemligen,
att när, oagtadt ett så långt uppskof med besvarandet
af K. Mits Nådiga Proposition, ännu ej Statsutskottet
hunnit inkomma med sine betänkanden om
Statsregleringen, och sammansatta Beredningen i följd
deraf ansåg sig hindrad, ej allenast att afgifva utlåtande
i hufvudsaken om erforderligt auslag till Götha
Canals fullbordan, utan ock att tillstyrka, såsom förskott
derpå, det mindre anslag af 100,000 R:dr nu
genast; ansåg Beredningen sig dock desto mer böra
uppgifva ett annat sätt, att utan Statens olägenhet,
eller förnärmande af dess vigtigare behofs företrädes
-
474 Stats- och Banco-Utskottens
/latt till anslag, ändock tillfyllestgöra K. M:ts Nådiga
Proposition, på så sätt nemi. att Beredningen tillstyrkte,
det, till undvikande af de betydlige förluster, som
ofelbart skulle följa af uppehåll och rubbning i arbetets
fortsättning igenom nu saknande nödige medel, R.
H. St:r täcktes lemna det ifrågasatta belopp R:dr
100.000 af i R:g:sContoiret förhand varande tillgångar,
emot Direclionens å Bolagets vägnar afgifvande
ovilkorliga förbindelse, att, derest R. St:r sedermera
ej skulle beyilja det uppgifna erforderliga anslagsbeloppet
för Canalbyggnadens fullbordan, desse
100.000 R:dr inom årets slut återbetala, till säkerhet
hvarföre Direelionen ock skulle ansvara, att tillhandahålla
R:g:sContoiret fullt motsvarigt belopp af Canal
Verkets Elfeeter och Inventarier.
När under öfverläggningen af detta ämne inom
Högh Utskotten det oek har blifvit fullt utredt och
ädagala-gdt :
Att, utom ett sådant understöd nu genast, ej allenast
alla denna årstid erforderlige förberedande åtgärder
för arbetets fortsättning under tillstundande sommar
skulle blifva ogjorde, detta årets arbete följakteJigen
föga blifva att påtänka, dermed ock hela arbetsplanen
skulle förryckas; saint kostnaden för fullbordandet
i en framtid ansenligen fördyras; utan oek
detta uppehåll nu af Förskottsfrågan, fruktansvärd!
medföra de ännu menligare följder för framdeles utförandet
förmedelst upplösande och skingrande af Ca
-
Betänkande, N:o 92. 47^
nalVerkets sällsynt skickliga och till en del oersätteJiga
Tjenste manna-person al.
Att så väl StatsVerkets, med hänseende särskildt
till dess beräkning af Öfverskotten för de senare åren,
sorn Bankens och R:g:sContoirets financiella ställning
nu är utan all jemförelse lyckligare och vida mera
oberoende än vid alla föregående Riksdagar då Götha
Canals befordrande och understödjande varit i fråga;
Att, utom CanaiDirectionens Ledamöters aflemnande
förbindelse för återbetalning af ifrågavarande 100,0000
R-.dr, om hela anslaget af Pr. St:r ej bifölles, densammaDirectionens,
uti hvilken R. St:rs Bank har en Ledamot,
förbindelse, att som säkerhet tillhandahålla ett fullt
motsvarigt värde i Canal Verkets effecter, deslomera
innefattade en verklig och härföre tillräckelig tillgång,
som ibland desse effecter, efter af vederbörlig Revision
granskadt Bokslut för sist förflutet år, finnas sådane,
som på en gång voro lätt realiserade och med
visshet uppgående till nämnde värde, till ex. 8 fartyg
i godt stånd , till ett värde af . . . R:dr 6,000:—-  Jern till lågt värde upptagit. ... ,, 38,000: — -
Spannmål och proviant för .... ,, 7,000:
Inventarier oell redskap af alla slag,
(oberäknadt huggen sten och skogseffec
ter
för 45,000 R:dr) belöpande till „ 61,000: — -
Hvarförutan af de nu begärte 100,000
R:dr skulle köpas ytterligare Effecter och
proviant för circa  „ 4^,000:
Tillsammans utgörande alltså ett realiserbart
värde af R:dr 155,000:
476 Stats- och Banco-Utskottens
så, när allt detta oagtadt, Högh Utskottens pluralitet
slädnät uti det beslut dess betänkande innehåller, må
det tillåtas mig, som varit och förblifvit af pluralitetens
i Beredningen men af minoritetens i Utskottens
plena tanka, att, såsom enskild oförgripelig reservation
ernot det sistnämnda beslut, framställa till R. H.
Sttrs närmare bepröfvande; Om väl nägon tvekan skäligen
bör kunna vara öfrig i fråga om valet emellan ett
tillstyrkande på ofvannärnnde vilkor af det i K. Propositionen
förordade Förskott ä ena, och det uppskofs
beslut, som Utskottens pluralitet nu antagit för sin
mening, d andra sidan;
Och om, i fall dock möjligtvis hos någon enskild
ännu kunde qvarstå någon slags betänklighet att
bifalla det förra, sådan ej måste försvinna vid ringaste
jemföreises anställande med de oundgängelige
svåra följder af det senare;
Och, när Rikets år 1809 församlade St:r på ett
af erfarenheten sedermera besannadt riktigt bedömmande
af Nationens förenade vilja och kraft, grundat
deras beslut om utföring af detta National-fpretag,
samt de, åren i8i5 och i8a3 efterföljande R. St:r
på det kraftigaste sätt ådagalagt deras oryggeliga föresats
att detsamma fullborda, hvarmedelst ock
redan äro verkställde; är det då väl tänkbart, att
1829 års R. St:r, vid de lyckligare förhållanden af Statens
finänciella ställning, som, oagtadt Stats- och BancoUtskotten
ej hunnit inkomma lill R. St:r med slute
-
Betänkanden, N:o 92, 477
liga uppgiften derom, dock äro nog allmänt kände,
skulle, med vägrande af ett Interimslån af blott 100,000
R:dr till Canalarbetets sammanhållande intill dess ett
fullständigare beslut kunde fattas, blottställa utföringen
af den återstående sista lotdedelen? Nej, jag vågar
hoppas sådant ej skall blifva fallet, och derföre
anhålla att denna reservation får åtfölja Högl. Utskottens
Betänkande till samt). RiksStånden.
♦
Rättelser.•
22
rad. 1 star: dess
läs:
: dessa
28
— önerifr. — förutförandet
—
för utförandet
38 sista raden — befunno
befunne
39 rad. 17 — Pensian
Pension
4i
— 20 — Årsstämmor
0 ,
Arsstämningar
5o
— 5 nerifr.—- icke
—
lika
56
— 5 — — deess
—
desse
60
— 18 — befrias
—
infrias
—
— 19 — utkräfd
—
utställd.
—
sista raden — utom
—
utan
61
rad. 1 — anläggande
—
erläggande
in
— 18 — SecsionsRum
—
SessionsRum
i/f6
— 21 — 253,o2o: 21. 2.
—
353,o2o: 21. 2.
296
— i5 — Nordenfeldt
—
Frih. Palmstjerna
