# ID: svediakorp-gov1927
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,579
# sentences: 2,210
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats- Utskottets
Betänkande»!
under
Lagtima Riksdagen i Stockholm
1828 — 1829.
Fjerde Samlingen
Första Bandet
af
Bihang lill RiksStdndens Protocoll.
STOCKHOLM,
Tryckte hos Jotian Hörberg, 1829.
*
N:o i:
Memorial om förökad Betjening.
X anseende till mängden och beskaffenheten af de till
StatsUtskotlets handläggning hörande göromål, såsom
omfattande håde StatsVerkets och RiksgäldsContoirets
Ärender, har, vid förutgångne Riksdagar, detta Utskott
haft af nöden och fått begagna sig af en talrikare
Betjening än det uti RiksdagsOrdningens 24 §.
jemte Secreteraren, bestämda antal Cancellister, — en
för hvarje Division. — Vid innevarande Riksmöte synas
göromålen för Utskottet icke blifva färre eller inskränktare.
Och då tillförene, utom nyssnämnde Tjenstemanna-personal,
ITtskottet förordnat sig till vidare
biträde äfven en serskild Secreterare för RiksgäldsContoirets
ärender, en Kamererare för förefallande Räkenskaps-göromål
i afseende på Ståts-regleringens olika
delar, 2:ne Notarier och minst 2:ne Cancellister;
får Utskottet, som nu antagit 1 Secreterare och vill
gå i författning om tillsättandet af förstnämnde 3:ne
Cancellister, i afsigt att 2 af dessa skola besörja Protocollsföringen,
med stöd af hvad RiksdagsOrdningens
ofvan åberopade §. vidare innehåller, till R. H. St:r vördsamt
hemställa, om icke det må tillåtas Utskottet,
för arbetets behöriga och skyndsamma gång, att ytterligare
antaga: En Secreterare för RiksgäldsÄrender
-
4 S t a t s - U t s k o 11 e t s
ne: En Kamererare, samt till en början 2:ne Cancellister,
intill dess behofvet af mera biträde sig visar,
då Utskottet om tillstånd till antagande deraf vill bos
Rikets Högloft. Ständer anmälan göra. Stockholm den
24 November 1828.
På Högloft. Riddcrskapets och På Högvördige PrästcStånAdelns
Ledamöters vägnar dets Ledamöters vägnar
F. B. v. Schwerin. M. Wallenberg.
På Vallört. BorgareStåndcts
Ledamöters vägnar
J. Noraus.
På Hederv. BondeStåndcts
Ledamöters vägnar
P. Pehrsson.
Th. Nystrom.
N:o 2.
Betänkande, i anledning af den utaf Herr Aug.
n). Hartmansdorff hos H. Ridd. 0. Ad. gjorde,
till Utskottet öfverlemnade, motion, angående
utbetalningen och redovisningen af Riksdagskostnads-medlen.
(Rgs.-A.)
JVIotionairen andrager, huruledes allt sedan införandet
af vårt närvarande Samhällsskick ofvanberörde
medel utgått från RiksgäldsContoret, men på olika sätt.
Mot slutet af 1809 och 1810 årens Riksmöte utbetaltes
de efter StatsUtskottets föreskrift och Herrar Fullmäktiges
anordning omedelbart från RiksgäldsGontoi
-
Betänkande u. 5
ret till vederbörande Sekreterare i RiksStanden och
Utskotten, efter uppdrag af dessa.
För Riksdagen i Örebro år 1810 utbetaltes en rund
summa af StatsContoret, som derefter i andra band
liqviderade vederbörandes räkningar; och ett dylikt
förhållande har sedermera fortfarit till och med sisth
Riksdag, då dermed tillgick på följande sätt:
I begynnelsen skrefvo Talemännen och BondeStåndets
Sekreterare till K. M:t och anliöllo, om medel
till de första kostnadernes bestridande, hvarom Nådig
Befallning afgick till StatsContoret. Sedan bestämde
och anslogo R. H. St:r först 17,000 R:dr och derefter
22,000 R:dr B:co månadtligen för samma ändamål,
att räkna från Riksdagens början, hvilka medel borde
från RiksgäldsContoret utbetalas till StatsContoret och
af StatsContoret anordnas till en viss af K. M:t utsedd
Tjensteman inom sistnämnde verk, hvilken åter
i sin ordning borde utbetala medlen efter LandtMarskalkens
och Talemännens reqvisitioner, eller, efter
af dem godkände Räkningar. För hvarje nytt Beslut
i detta hänseende skrefvo R. Sl:r till II. M:t Konungen,
och H. M:t till StatsContoret; utom det, att R.
St:r lika ofta afläto ProtocollsUtdrag till Stats-Utskotlet
och detta till RiksgäldsContoret om samma
sak; och ändteligen aflätos från K. M:t till StatsContoret
flere särskilda skrifvelse!-, angående dithörande
utbetalningar. Omsider förordnade R. St:r, att Redogörelsen
för Riksdagskostnads-raedlen skulle så vid
1823 års, som följande Riksdagar, vara afslutad inom
sex månader från Riksdagens slut, emedan andra ut
-
6 S t a t s - U t s k o 11 e t s
gifter, i och för den samma då icke borde återstå att
liqvidera, än betalningen för icke fulländad tryckning
af RiksStåndens Protokoll och Bihanget dertill,
och hvilken kostnad borde af RiksgäldsContoret godtgöras.
De tryckte Handlingarne skulle der förvaras
och RiksgäldsContoret redovisa, så väl för inkomsten
nf försålda exemplar, som för återstoden deraf. Sedan
i StatsContoret RiksdagskostnadsRäkningen blifvit
afslutad i April månad 1824» å 242,000 R:dr, hvaribland
35,6oo R:dr trycknings-omkostnader, har RiksgäldsContoret
ytterligare utbetalt sådane under åren
1824, 1825, 1826 och 1827 till ett belopp af 18,000
R:dr. Således hafva om Riksdagskostnadernes bestridande
dubbla föreskrifter utgått både till RiksgäldsContoret,
som bordt anskaffa medlen, samt i runda
summor öfverlemna dem åt StatsContoret och till detta
Verk, som bort utbetala och specialiter redovisa
dem. Men som ingendera delen skett blott i det ena
Verket, så finnes i StatsContoret redogörelse allena
för de månadtliga, från RiksgäldsContoret emottagne
anslagens användande under loppet af år 1828 och en
del af år 1824 intill medlet af April samt i RiksgäldsContoret
för utbetalningen af de runda summorna till
StatsContoret under samma tid och för de omedelbara
utbetalningarne till vederbörande fordringsägare
under återstoden af år 1824 och under hela de derpå
följande 3:ne åren. •—• Ifrågavarande fördubbling i
åtgärderne, omgång i verkställigheten och styckning
i redovisningen anser motionären kunna undvikas, om
man återvänder till samma enkla förhållande, som äg
-
Betänkande n. 7
de rum år 1810. I sådan händelse behöfde R. St:r
blott föreskrifva RiksgäldsGontoret att omedelbart göra
ifrågavarande utbetalningar, och redogörelsen stannade
ostyckad i detta verk, hvarifrån medlen i alla
fall skola utgå och dit de inkomster, som genom Protokolls
och Bihangs försäljning kunna äga rum, skola
inflyta, och der återstoden af dylika Handlingar i alla
fall bör förvaras och redovisas. Komma, i ock för
Riksdagens skuld, några utbetalningar i fråga, hvilka
höra af K. M:t anbefallas, så kunna de verkställas af
StatsContoret förskottsvis intilldess ersättning erliålles
af RiksgäldsGontoret, på samma sätt, som det tillgår
med de Riksdagskostnader, hvilka under närvarande
förhållanden gäldas i böljan af ett Riksmöte; innan
Stånden hunnit organisera sig och gifva RiksgäldsCoutoret
föreskrift om utbetalningarne till StatsGcmtoret.
I följd häraf föreslår Motionären, att R. St:r måtte,
med föreskriften till RiksgäldsGontoret om Riksdagskostnadernes
bestridande, förena befallning om
deras utbetalning omedelbart till vederbörande fordringsägare
så väl under Riksdagens lopp, som efter
dess slut, och det på samma grunder, som hittills
gällt i StatsContoret, nemi. Herr LandtMarskalkens
och Herrar Talemännens Reqvisitioner eller Räkningar,
som af deni eller Utskottens Ordförande blifvit
godkände, och inom samma praiscriptionstid, som tillförene
för afslutandet af Redogörelsen i andra hänseenden,
än Protokolls- och Bihangs-tryckningen.
8 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Lika med Motionairen, har Utskottet funnit de
former, hvilka hittills varit antagne för Riksdags-utgifternes
bestridande, förorsaka onödig vidlyftighet
och omgång.
När R. Sttr på sitt RiksgäldsContor anvisa Riksdags-kostnaderne
och såmedelst åt sig tillskapa en enskild
fond, hvilken med sjelfva Stats-regleringen och
deri beräknade anslag icke ager ringaste sammanhang;
och när det således är R. St:r, som pröfva och bestämma
de utgifter, hvilka utaf denna betalnings-fond
skola bestridas, så syne3 det också vara i sin ordning,
att utbetalningarne verkställas vid samma Verk, hvarifrån
penningarne utgå. R. St:r skola då icke nödgas,
att tidt och ofta besvära K. M:t med utfärdandet af
anordningar till StatsContoret å utgifter, hvilka redan
äro af R. St.'r pröfvade och fastställde, men hvilket
åter icke kan undvikas, sedan medlen blifvit från
RiksgäldsContoret till StatsContoret öfverlemnade, I
stället för att Räkenskaper och anteckningar öfver
Riksdagskostnads-medlen hittills blifvit förde på 3:ne
ställen, nemi. i RiksgäldsContoret, Kgl. RäuteKammaren
och hos den enskifte Redogöraren, kommer Redogörelsen,
att fästas vid ett enda Verk.
Det är icke sannolikt, att, efter Riksdagens slut,
utgifter, i och för Riksdagen, skulle kunna komma i
fråga af sådan beskaffenhet, att anledningen icke ens
skulle kunna vara känd, innan R. St.T åtskiljas. Och
derest någre andre utgifter i och för Riksdagen än
sådane om hvilkas, godtgörande föreskrifter blifvit meddelade,
skulle förekomma, så äga vederbörande öppet,
r
Beta ii kan den. 9
att, under påslående Riksmöte, sine anspråk anmäla,
då R. St:r komma i tillfälle, att, efter anspråkens beskaffenhet,
fatta sine beslut. Men skulle, emot förmodan
några sådane utgifter, i och för Riksdags skuld
komma i fråga, hvilka böre af K. M:t anbefallas, så
kunna de verkställas af StatsGontoret förskottsvis, mot
ersättning från RiksgäldsContoret.
På grund häraf; och, till vinnande af den förenkling
i åtgärder, som motionen åsyftar, har Utskottet
ansett sig böra vördsamligen tillstyrka, att, derest
omkostnaderné för innevarande Riksmöte varda, efter
vanligheten, på RiksgäldsContoret anvisade; och hvilket
Utskottet för sin del finner lämpligast, nämnde
Contor får sig uppdraget, att omedelbart bestrida alla
särskilde utgifter, så att Redogörelsen för Riksdagskostnaderne
i hela sitt omfång fästes vid RiksgäldsContoret.
Om R. St:r skulle täckas härtill bifalla, blir nödigt,
att, jemte det beslutet härom hos K. M:t i underd:het
varder anmäldt, tillika göres underd. anhållan,
att, derest sådane utgifter, i och för Riksdag
skulle komma i fråga, hvilka böra af K. M:t anbefallas,
K. M:t då täcktes derjemte anbefalla StatsContoret,
att till RiksgäldsContoret afgifva requisition å
ersättning för den gjorde utbetalningen, jemte öfverlemnande
af behörige verificationer. I sammanhang
härmed torde hos K. M:t äfven böra anhållas om Befallning
till StatsContoret, att, derest till äfventyrs
någre förskott redan derifrån skulle vara meddeldte
eller räkningar förskottsvis godtgjorde, Förskotfcs-qvit
-
io Stats -Utskottets
teneen och räkningarne, emot behörig ersättning, varda
ofördröjligen till RiksgäldsContoret öfverlemnade.
I den händelse R. St:r skulle bifalla detta Betänkande
från StatsUtskottet, blifver StatsUtskottet betänkt
uppå, att föreslå en framtida föreskrift för Fullmägtige
uli RiksgäldsContoret, att vid blifvande-Riksdagars
början låta bestrida alla de utgifter, hvilka, i
och för Riksdagen, då kunna pröfvas nödige.
Den 29 November 1828.
N:o 3.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majrts nådiga
remiss, angående sökt befrielse från tiondes
utgörande för aluntillverkningen vid Lowers
bruk, samt om uppmuddrande af hamnen
vidDegei hamns lastageplats på Öland. {Rgs.-A.)
Sedan, i anseende till den af disponenterne utaf Lowers
Alunbruk i Calmare Län gjorde underdåniga ansökning
om tio års frihet från alun-tiondens utgörande,
såsom någon ersättning för kostnaderne till uppmuddringen
af hamnen vid Degerhamns lastageplats å
Öland, hvilken, af Lowers Bruksägare begagnad till
skifferhämtning derstädes, skall blifvit, genom uppkastade
så kallade Kallfyrar eller utbränd skiffer från
det närbelägna Ölands Alunverk, så uppgrundad, att
den vore i nästan obrukbart stånd, R. St:r vid senast
förflutne Riksdag, till hvilkas underdåniga utlåtande
samma ansökning blifvit i nåder öfverlemnad, uppå
Belänkande n. ii
anförde skal, i underdånighet tillstyrkt, det K. M:t
måtte täckas, genom dertill utsedde skicklige och oväldige
personer låta på stället undersöka förhållandrt i
de derom uppgifne omständigheter, samt, efter det
Kammar- och Bergs-Collegierne sedermera sig yttrat,
taga under nådig pröfning om och i hvad ruan Loivers
Bruksägare må af de begärde frihetsåren, i jemförelse
till ofvanberörde kostnader, komma i åtnjutande; Och
K. M:t vid föredragningen häraf, under d. 27 Augusti
1823, i nåder förordnat, att det borde på sökanderne
sjelfve ankomma, att i behörig ordning föranstalta om
undersökning af lastageplatsen vid Degerhamn, hvarefter,
och då det af dem, rörande uppgrundningen i
berörde hamn, framställde förhållande blifvit vederbörligen
upplyst, de ägde, i den ordning Författniugarne
i dylika fall stadgade, söka vinna befrielse ifrån
tiondens utgörande af alun-tilllverkningen; så hafva,
i följd häraf, bemälte Bruks-Intressenter, med bifogande
af en, på deras begäran, af K. M:ts Bef:hde i
Calmar Län föranstaltad, af visse utsedde personer
förrättad, undersökning rörande Degerhamn, med dertill
hörande Charta och andie handlingar, på grund
deraf förnyat ofvanberörde deras om befrielse från
tiondens erläggande gjorde underdåniga ansökning,
deröfver ej mindre Kammar- och Bergs-Collegierne,
uti gemensam skrifvelse den 22 Februarii 1825, än
StatsContoret med infordrade underdåniga utlåtanden
inkommit; hvarefter, och sedan K. M t, genom remiss
den 29 derpåföljde November,'anbefallt Dess Bef:h:de
öfver Calmarc Län och Öland, att, i anledning af den
12 S t a t s - TJ t s k o 11 c t s
i detta mai förekommande fråga, det uppmuddringen
i hamnen vid Degerhamns lastageplats skall härrört
af så kallade Kallfyrar eller utbränd skiffer från Ölands
Alunbruk, samt så väl om förbud för framtiden emot
sådane Kallfyrars utkastande vid stranden, sorn borttagande
af de ännu der befintlige högar af dylika Fyrar,
så att de ej af vågorna kunna bortföras, infordra
Ölands Alunverks-ägares underdåniga förklaring och
sedan dermed , jemte eget i anledning deraf i ämnet
afgifvet utlåtande, till K. M:t inkomma.
Efter det K. M:ts nyssbemälte Befhrde, jemte den
af Landshöfdingen och R. af K. N. O. Axel Adlersparre,
såsom ägare till Ölands Alunverk, i detta ämne
afgifne underdåniga förklaring, till K. M:t inkommit,
har K. M:t, under den 5 Julii 1826, i nåder förklarat,
att då, genom den redan hällne undersökningen,
utredt vore, att hamnen vid lastageplatsen Degerhamn,
hvilken för Lovers Alunverk är af särdeles
vigt och äfven i öfrigt af Ölands Alunverk, åtskillige
Ölands innevånare samt för Kronans räkning, till stens
afhämtning till Carlskrona, begagnas, blifvit betydligen
uppgrundad genom under de senare åren, utan
sökandernes förvållande of hafsvågorne dit infördt grus
och sten från hafsbottnen saint så kallade Kallfyrar
eller utbränd Alunskiffer från Ölands Alunvei'k, till
hvilket senare nämnde Alunverks ägare icke kunde
anses vållande, så att något ansvar eller ersättning
af dem derföre kunde komma i fråga; Altså och då
nödigt vore, att denna hamn blefve i brukbart stånd
återförsatt, hvilket, efter hvad uppgifvit blifvit, med
Betänkan den. i3
mycken kostnad skulle vara förenadt, men hvarken
beloppet af denna kostnad genom något specifikt och
tillförlitligt förslag funnes styrkt, ej eller sättet, på
hvilket verkställigheten lämpligast må utföras, uppgifvet;
så hade K. M:t i nåder godtfunnit anbefalla tillförordnade
Befälhtde Amiralen i Carlskrona, att, genom
en beordrad skicklig Officer vid K. Mits Flotta förrätta
en noggran och fullständig undersökning om ifrågavarande
hamn, uppgifva det tjenligaste sältet för dess
begagnande och iståndsäl.tande, samt öfver kostnaden
dertill ordentligt förslag upprätta, hvilken undersökning
Befälhrde Amiralen sedermera ägde att till K.
M:t insända; och hade K. M:t derjemte i nåder tillåtit
att Alunverksägarne emedlertid och intilldess K.
M:t, i anledning af berörde undersökning, hufvudsakligen
Sig i amnet utlåtit, må, att räkna från och med
år 1826, åtnjuta nedsättning i tionden af Alunverket
till hvar trettionde i stället för hvar tionde tunna;
samt för öfrigt, enligt hvad af Dess Bef:h:de upplyst
blifvit, ansett nödvändigheten icke fordra att de ännu
qvarliggande högar af Kallfyrar ifrån Ölands Alunverk
varda borttagne; hvaremot K. M:t funnit angeläget,
att Ölands Alunverksägare strängeligen och vid
utsatt tjenligt vite förbjudas, att hädanefter sådane fyrar
utkasta, så att de af hafsvågorne kunna åtkommas
och bortföras, derom K. M:ts Bef:h:de, efter hvad
lämpligt funnes, ägde förordna.
Sedan den sålunda i nåder anbefallde undersökningen
hunnit förrättas och vidare oundgänglige upplysningar
i ämnet erhållits,har tillförordnade Befälh:de
i4 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Amiralen i Carlscrona, uti underd. skrifvelse af den
21 December sistnämnde år, tilli K. M:t aflemnat berättelse
derom jemte charta och kostnads-förslag, i
hvilken skrifvelse Befällnde Amiralen tillika andragit,
att som, enligt de meddelle uppgifterne, kostnaden af
Degerhamns hamns uppmuddring skulle stiga till en
Summa af 42>88o R:dr 4° sk. Banco och, för att hindra
dess försättande i samma försämrade skick, som
förut, antingen en årlig underhållssumma påkostas af
2,783 R:dr 32 sk. eller ock en Quaij-byggnad företagas,
hvars kostnad, ehuru den ej kunnat med full
visshet utrönas, skulle komma att minst utgöra 57,529
R:dr 8 sk. Banco, Befälhrde Amiralen förmodade att
en bättre hamn möjligtvis för ringare pris stöde att
inrätta på flacka kusten i Granskapet deromkring hälst
det vid Degerhamn uppskjutande stenrefvet lägger betydliga
hinder i vägen för denna hamns förbättring,
och, genom dess för ändamålets vinnande oundgängliga
genomsprängning, förorsakar de fleste både svårigheter
och kostnader, hvaremot för hämtningen af den
tili fästningsbyggnaden i Carlscrona erforderlige kalksten,
Kronan, utom Degerhamn, äfven begagnar andra
lika så Osäkra redder, nemligen Grönhögen på
sydvestra och Sandviken på nordvestra kusten, der
jemväl den största och bästa stenen skall finnas att
tillgå.
Häröfver hörde, hafva Lowers Alunverks Intressenter
hufvudsakligen anfört, att de ansträngningar
och kostsamma anstalter Interessenterne årligen måst
vidkännas för Degerhamns hamns vidmagthållande ej
Betänkande ii. r5
voro förenlige med Lowers bruks bestånd, och att, i
händelse samina hamn skulle lemnäs åt sitt öde eller
ytterligare försämrande, följden oundvikligen blefve
icke allenast Brukets nedläggande och totala upplösning,
till kännbaraste skada så för I ntressenterne sjelf—
ve som för hundradetals hushåll, hvilka derifrån hämtat
deras arbetsförtjenst och lifsbergning, utan äfven
K. M:ts och Kronans påräknade inkomst utaf tionde
Alun med hamnens upphörande förloras, serdeles som
densammas iståndsättande på Intressenternes bekostnad,
i enlighet med det upprättade kostnads-förslaget skulle
uppgå till nära dubbelt af hela Brukets värde; förklarande
Intressenterne tillika, att de, i fall hamnen
ej för Statens räkning uppmuddrades, sjelfva ville göra
sista försöket till vinnande af hamnens förbättrande
och Brukets upprätthållande, derest Bruket beviljades
tio frihetsår från tiondes erläggande samt efter
dessa års förlopp åtnjutande af tiondens nedsättning
till hvar trettionde Tunna, i likhet med hvad andre
Alunverk skall blifvit förunnadt; dock hafva Intressenterne
härvid förbehållit sig, att sådant deras åtagande
ej måtte sträckas till ovilkorlig skyldighet för
dem att fullborda hamnförbättringen efter något visst
kostnads-förslag eller under någon controll af hvem
det vara må, utan Intressenterne för framtiden vara
obetagne, att pröfva huruvida ändamålet kan vinnas
på bästa sätt och i förening med Brukets bestånd,
samt att, i fall kostnaden skulle öfverstiga deras krafter
och möjliga tillgångar, få begagna det enda för
dem återstående medlet eller Brukets nedläggning.
i6 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Och liar i anledning häraf K. M:ts Bef:h:de i Calmar
Län, uppå anförda skäl, i underd. tillstyrkt någon
minskning uti den afgift, som hittills utgått af tillverkningen
vid meranämnde Alunbruk.
StatsUtskottet, som härå erhållit K. M:ts Nådiga
Remiss af den i3 i denna månad, har af StatsContorets
underd. utlåtande inhämtat, att Lowers Alunbruk,
efter tillgodonjutande af frihetsår för sjelfva anläggningen
, alltsedan år 1741 årligen contribuerat till
Statsverket med en tiondedel af dess tillverkning,
hvilken tionde för åren i8i3 med 1824 utgjort
Tunnor, som blifvit försålde till 31,471 R:dr 8 sk. 2
rtst., hvaraf medium utgör i25§|£ Tunnor Alun, med
ett värde af 2622 R:dr 28 sk. 8 r:st. Banco. Fortfarandet
af denna för StatsVerket påräknade inkomst finner
dock Utskottet, efter hvad nu mera utredt och
upplyst blifvit, endast kunna vinnas medelst anstalters
vidtagande för Degerliamns hamns förbättrande
och behöriga underhållande, såsom ägande oskiljaktigt
sammanhang med Lowers Alunverks drift och bestånd;
men då denna Inkomst, äfven till dess högsta
möjliga belopp beräknad, ingalunda motsvarar den för
samma hamns iordningssättande belöpande kostnad,
kan Utskottet ej tillstyrka sådan kostnads utgörande
af Statens medel; och lärer K. M:t efter sig företeende
omständigheter, i Nåder pröfva, huruvida någon
eftergift af tionde Alun, må Lowers Bruks Interessenter
till ändamålets vinnande beviljas; hvilket vördsammeligen
hemställes till R. St:rs bepröfvande.
Den 29 November 1828.
Betänkande nt 17
N:o 4.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
Remiss uppå Fendricken L. W. Munthes
underd. Besvär, rörande utbekommande af
Skogsåverkan böter.
jVledelst nådig Remiss af den i3 uti innevarande månad,
tiar K. M:t till Utskottet öfverlemnat de underd.
Besvär, som Fendricken vid Jönköpings Regemente,
L. W. Munthe anfört öfver KammarColIegii den 7
Junii 1826 meddeldte Utslag, hvarigenom Collegium
förklarat sig icke kunna göra ändring i LandshöfdingeErnbetets
uti Calrnare Län Utslag af den 25 Januari
nämnde år, hvaruti, uppå bemälte Fendricks å dess
inoders, Enkan Carin Munthes vägnar, gjorde ansökning
om utbekommande från LandtRänteriet af det
Belopp, som hennes man, Öfver Jägmästaren Munthe i
lifstiden icke uppburit utaf Kongl. Maj:ts och Kronans
honom tillagde andelar uti de under åren i8i5 till
och med 1821, inom Norra Möre, Stranda och Handbörds
Härader ådömde och i LandtRänteriet vid åtskilige
tillfällen, bland andre Sakören, insatte åverkans
böter, utgörande, enligt en af KronoFogden i
ofvannämnde Häraders fögderi, Assessoren L. J. Berggren
den 29 Juni 1822 upprättad Förteckning, tillsammans
244 födr 16 sk. Banco, Landshöfdinge-Embetet
sig utlåtit, att ehuru aflidne ÖfverJägmästaren Munthe,
säsom hvilken tjente utan lön på stat, varit i
2
,8 Stats-Utskottets
förmåga af Kongl. Maj:ts nådiga Bref till Dess Befh:de
den io Mars 1790 berättigad till åtnjutande af ifrågavarande
Böter, som till det i Förteckningen upptagne
belopp i LandtRänteriet ingått, utan att hvarken Öfver
Jägmästaren Munthe i lifstiden eller hans arfvingar
sedermera något deraf fått uppbära; likväl och då Sökanden
till medlens utbekommande anmält sig efter
den genom K. M:ts nådiga Kungörelse den 8 September
1824 stadgade tid för anspråk på fordringar hos
Statsverket, kunde Landshöfdinge-Embetet ansökningen
icke bifalla; anhållande Klaganden i underd:het,
att deräst, tvärtemot hvad han föreställt sig, högstberörde
nådiga Kungörelse skulle kunna afse jemväl
sådane medel, som sålunda kommit i fråga, och tillika
medföra retroactif verkan, K. M:t i anseende till Klagandens
moders utblottade tillstånd med sju oförsörjda
barn, af gunst och nåd täckes tillåta henne att få desse
penningar uppbära.
Af de den nådiga Remissen bilagde Handlingar
har Utskottet inhemtat, att den af Sterbhuset efter
aflidne ÖfverJägrnästaren Munthe hos K. M:ts Befh:de
i Calmar Län gjorde ansökning om utbekommande af
ifrågavarande, under åren i8i5 med 1821 ådömde,
samt i nämnde Läns Ränteri lefvererade Bötesmedel
först är daterad den 23 October 1825, hvadan ock
med tillämpning af K. Kungörelsen den 8 September
1824, sorn bestämmer att anmälan om fordriugars utbekommande
hos StatsVerket bör göras inom slutet af
December månad, året näst efter det hvarunder fordringarne
tillkommit, Sterbhuset förlorat rättigheten
Betiinkanden. ig
att medlen utfå; men som härvid förekommer, att
genom Öfver Jägmästaren Munthes under tiden inträffade
dödsfall, dess Sterbhus, bestående af Enka med många
oförsörjde barn, möjligen varit okunnigt så om fordringens
tillvaro, som tiden för dess utkräfvande; så har Utskottet,
i betraktande af de härvid sig företeende särskilte
bevekande omständigheter, så mycket heldre ansett sig
böra föreslå, det R. St:r måtte i underdånighet hemställa
till K. Mtts nådiga bepröfvande om icke Sterbhuset
efter aflidne Öfver Jägmästaren Munthe af medel,
som i sådant fall framdeles vid SlatsRegleringen anvisas,
kunde utbekomma ifrågavarande Böter 244 R:dr
16 sk. banco, som Utskottet, lika med hvad KammarCollegium
i målet anfört, härvid anser det serskildta
förhållande sig förete, att om den händelse inträffat,
att Böterne hos de pliktfällde uttagits, för att efter
uppgjord fördelning i Saköres-Längden genom KronoFogden
tillställas Öfver Jägmästaren, såsom ett honom
tillkommande Löneanslag, men desse hvarken blifvit
ÖfverJägmästaren godtgjorde eller i Landt-Ränteriet
insatte, så hade Sterbhuset obestrideligen varit berättigad!,
att för de samma nu hålla sig till Uppbördsmannen;
hvilket dock vördsamt öfverlemnas till
R. Sttrs pröfning. Den 29 November 1828.
N:o 5.
♦
Betänkande, i anledning af Herr TVollr. Thams
hos H. R. 0. A. gjorda Motion, att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes senast afgifne så
20 Stats-Utskottets
kallade Fern Års Berättelse måtte skyndsamligen,
på Statens bekostnad, varda tili
trycket befordrade. (Rgs-A.)
Vid öfvervägande af de uti Motionen anförde skäl,
liar Utskottet ansett angeläget, att dessa Berättelser,
hvilka innefatta vigtiga Statistiska upplysningar, varda
till trycket befordrade samt att kostnaden härtill
anvises, att utgå utaf de medel, som till Riksdagsutgifterne
anslås.
Och då härvid erhållits den upplysning, att utaf
de Tabeller, hvilka äro nämnde Berättelser bifogade,
ett Sammandrag blifvit hos General-LandtmäterfContoiret
upprättadt, så har Utskottet, till besparing af
de drygare kostnader, som tryckningen af hvarje Speciel
Tabell skulle medföra, ansett sig böra tillstyrka,
att, för denna gången, endast detta Sammandrag
tryckes. Den 16 December 1828.
N:o 6.
Betänkanden, rörande tryckningen af Kongl.
Maj:ts Befallningsbafvandes så kallade Fem
Ärs Berättelser, hvilka efter innevarande
Riksdag varda afgifne, samt deras utdelning.
(Rgs-A.)
Sedan Utskottet, [genom Betänkande Wto 5, afgifvit
utlåtande öfver Herr Volr. Thams väckta motion om
skyndsam tryckning af K. M:ts Bef:h:des senast afgif
-
B e t ä n k a n dje n. 21
ne, så kallade Fem års Berättelser, så har Utskottet,
enär nyttan af dylika Berättelsers allmängörande lärer
vara erkänd, ansett sig böra hemställa om icke
it. St:r skulle finna lämpligt hos K. M:t i underdånighet
anhålla, att, geuom Dess Nådiga försorg, ifrågavarande
Fem års Berättelser hädanefter varda ofördröjligen,
efter det de inkommit, in extenso till trycket befordrade,
för att uti Bokhandeln Allmänheten tillhandahållas,
och att ett tillräckligt antal exemplar dessutom
uppläggas, för att ej allenast vid näst derefter infallande
Riksdag bland RiksStånden utdelas, utan ock
tillställas alla de Embetsmyndigheter, hvilka äro berättigade
att undfå den så kallade FörfattningsSamlingen;
hvarförutan, och på det i hvarje Län kännedomen
om de uppgifter Berättelsen om Länet innehåller,
måtte kunna så mycket lättare och säkrare spridas,
Utskottet får hemställa, om icke R. St:r skulle
finna lämpligt hos K. M:t framställa den underdåniga
anhållan, att K. M:t Befthde måtte anbefallas, att
låta till hvarje Kyrka inom Länet aflemna ett exemplar
af dess afgifne Berättelse. Den 16 December 1828.
N:o 7.
Memorial om ytterligare Betjening.
Dels i anseende till ökade göromål inom StaisUtskottet,
dels ock för att erhålla nödig Skrifvarehjelp
åt den Afdelning af Stats- och BancoUtskotten, som
snart bör samman-träda för handlägningen af de till
22 Stats-Uts kottets
dess Utskotts gemensamma behandling remitterade frågor,
har Utskottet skolat hos R. St:r anmäla nödvändigheten,
att till tjenstebiträde antaga ytterligare 4 personer ; och
får Utskottet härigenom vördsamt anhålla om tillåtelse,
att om desse personers tillsättande , efter sig företeende
behof, gå iverkställighet. Den 16 December 1828»
N:o 8.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående inköp för Statens räkning
af Landsort och Korsö Fyrbåkar. (U.-a.)
Ifrån K. M:t har Utskottet fått emottaga följande
Nådiga skrifvelse af den 29 sistlidne October:
”Sedan K. M:t i Nådig Proposition till Rikets sednast
församlade St:r förmält, att då från äldre tider
Lots- och Båklnrättningen, i anseende till dess nära
samband med Rikets Sjöförsvar, varit ställd under
Flottornes styrelse, med undantag af några åt enskilte
under entreprenade upplåtne Fyrar, hvaribland nu
mera endast befinnas Landsorts och Korsö Fyrbåkar,
hvilka af enskilte, emot uppbärande af vissa andelar
utaf Lots- Båk- och Lastpenningarne underhållas, men
K. M:ts Nådiga uppmärksamhet icke kunnat undfalla,
å ena sidan, olämpligheten deraf, att Inrättningar af
så allmänt och stort inflytande på handeln och sjöfarten
stå under enskild förvaltning, samt å den andra,
huru det både för Kronan och det Allmänna vore af
mycken vigt, att ofvanberörde genom contract åt en
-
Betänkande n. a3
skilte under entreprenade upplåtne Fyrbåkar blefvo,
för Statens räkning, inlöste och satte under samma
publika tillsyn och styrelse, som de öfriga Båkarne i
Riket; och i anledning hvaraf samt då innehafvaren
af nämnde Bakar, hörde genom Förvaltningen af Sjö—
Ärenderne, förklarat sig vilja aflåta desamma, ägaren
af LandsortsFyrbåk med Fyrvaktarehus och Kolbodar
samt alla Inventarier, hvaribland ett större parti
Stenkol, för 35,ooo R:dr, samt ägaren af Korsö äfven
med åtföljande Inrättningar och Inventarier för
18,000 R:dr, K. M:t låtit handlingarne i målet till R.
St:r öfverlemna, i ändamål att de för inlösningen erforderliga
medel måtte anviste varda; så hafva R.
St:r i underd. svar derå och med erkännande att Lotsoch
Båklnrättningarne icke böra stå under enskild
förvaltning, utan böra tillhöra Staten, väl bifallit, att
förenämnde tvänne Fyrbåkar må, för StatsVerkets
räkning, inlösas, men endast så vida Köpeskillingen
varder lämpad efter de fördelar Staten af dessa Fyrbåkar
kan med säkerhet påräkna, i hvilket afseende
R. St:r funnit anledning förekomma, att uti den för
Landsorts Fyrbåk begärde köpesumma torde kunna
vinnas en nedsättning af minst 5ooo R:dr, äfvensom
en betydligare minskning i den för Korsö Fyrbåk fordrade
Löseskilling* hvilken, i jemförelse till inkomsten
af Fyrbåken, vore öfverdrifven, syntes böra blifva
ett nödvändigt vilkor för afslutandet af köpet derom
i anseende hvartill och då StatsVerkets tillgångar icke
lemnade utväg till dessa köps afslutande, R. St:r uppskjutit
frågan till nästa Riksdag, under hvilken tid
Stats-U tskottets
ägarne kunde blifva ytterligare hörde, för att uppgifva
de lindrigaste vilkor, hvarpå de vilja desse BåkInrättningar
afstå.
I anledning häraf, har K. M:t anbefallt Förvaltningen
af SjöÄrenderne, alt ytterligare höra Landsorts
och Korsö Fyrbåkars ägare, hvilkas yttranden
jemväl sedermera inkommit, och hvaraf inhemtas, att
den förre nedsatt köpeskillingen från 35,ooo R:dr tili
3i,5oo R:dr, med vilkor likväl af serskild betalning för
Inventarierne, som i det förra beloppet voro inhegripne
, samt att den sednare eller Korsö Fyrbåksägare förblifvit
vid sitt förra anbud af Köpeskilling, med förklarande,
alt betalningsterminerne kunde på längre
eller kortare tid utställas\ och vill K. M:t nu meddela
11. St:rs Statsutskott dessa handlingar jemte Förvaltningen
af SjöÄrenderne afgifne Utlåtanden, för att
tjena till grund, när frågan om merberörde Fyrbåkars
inlösning för Statens räkning och om anvisande af medel
dertill hos R. St:r nu å nyo till pröfning och afgörande
förekommer. K. M:t förblifver StatsUtskottet
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen»
Datum ut supra.
CARL JOHAN,
J. Nordenfalk.
Betänkande d. 25
Som, på sätt K. M:ts Högstberörde Nådiga Skrifvelse
innehåller och de Utskottet i ämnet tillhandakomne
handlingar närmare utreda, ägaren af Korsö
Fyrbåk förblifvit vid sitt förra anbud samt ägaren af
Landsorts Fyrbåk väl nedsatt Köpeskillingen från 35,ooo
R:dr till 3i,5oo R:dr, men med förbehåll af serskild
betalning för de uti det förra beloppet inbegripne Inventarier,
bestående bland annat af i i5o Tunnor Stenkol,
hvilkas värde till stor del uppväger skillnaden uti
Köpeskillings-anbuden eller 3,5oo R:dr, så och då R.
St:r vid 1823 års Riksdag dels ansett anledning förekomma
, att uti den för Landsorts Fyrbåk begärde köpesumma
kunde vinnas en nedsättning af minst 5ooo
R:dr, äfvensom en betydligare minskning i den för
Korsö Fyrbåk fordrade Löseskilling, hvilken, i jemförelse,
till inkomsten af Fyrbåken, vore alltför öfverdrifven,
syntes blifva ett nödvändigt vilkor för afslutandet
af köpet derom; men på sätt här ofvan anmäldt
blifvit, några egentliga nedsättningar uti de förut begärde
Köpeskillingar icke skedt och de af R. St:r för
köpets fullbordan sålunda fästade vilkor ej blifvit uppfyllde
samt något förändradt förhållande, föranledande
till ingående uti köpevilkoren med beräkning af någon
fördel för Staten sedan sista Riksdag ej eller inträffat,
kan Utskottet icke tillstyrka inlösen af meranämnde
Fyrbåkar, för K. M:ts, och Kronans räkning,
emot de köpesummor, som derföre fordrade blifvit.
Den t8 December 1828.
a6 Stats-Utskottets
N:o 9.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, om fortfarande af det vid
sednaste Riksdag beviljade anslag till anläggande
af en Vattenledning till Carlskrona.
T{U.-A.)
ill StatsUtskottet hafva de respective RiksStånden
remitteradt följande af K. M:t till R. St:r under den
29 sisth October aflåtne Nådiga Proposition :
”Sedan K. M:t vid sednast haline Riksmöte genom
aflåten Nådig skrifvelse till R. St:rs Statsutskott, framställt
angelägenheten och fördelarna af en vattenlednings
anläggande till Carlskrona, för att bereda denna
Stad, jemte dervarande Flotta, erforderlig tillgång å
friskt vatten, hafva R. Sttr, efter tagen kännedom af
de för denna anläggning uppgjorde Förslag, jemte alla
öfrige till ärendet hörande handlingar, enligt underd.
skrifvelse af den 1 December 1823, icke allenast till
K. M:t öfverlemnat, att, efter den plan, som tjenligast
kunde finnas, låta ifrågavarande vattenledning fullborda,
utan ock för ändamålet anslagit 16,666 R:dr 32
sk. B:o årligen under fem år eller intill nästa Riksdag,
hvilken summa skulle af Fullmägtige i RiksgäldsContoret
genom StatsObligationer anskatfas och i förhållande
till behofvet för det sätt, som för arbetets utförande
kunde komma attafK. M:t antagas, till Förvaltningen
af SjöÄrenderne utbetalas, emot serskild och
speciel redovisning för användandet, hvilken borde underställas
R. St:rs och deras Revisorers granskning;
Betänkande n. 27
hvarjemte i öfrigt R, St:r beslutit, att detta anslag
endast skulle användas till Materialiers anskaffande,
och sjelfva arbetet, utan ersättning, genom ÖrlogsFlottans
försorg verkställas; att Vattenledningens framtida
underhållande borde af Flottan besörjas, samt att
deremot de i5oo R:dr, som Carlskrona Stads Innevånare
erbjudit sig att för denna underhållskostnad årligen
utgifva, och för hvilkas erläggande serskild förbindelse
borde affordras Staden, skulle till RiksgäldsContoret
ingå.
Vid den handläggning, som detta ärende sedermera
undergått, hafva, i afseende på den vigtiga och
kostsamma anläggningens verkställighet, tid efter annan
sådane omständigheter och betänkligheter sig yppat,
som satt K. M:t i nödvändighet, att låta vidtaga
flere förberedande undersökningar och åtgärder, på
det de af R. St:r anslagne medel, till större eller mindre
del, icke måtte utan väsentlig nytta för sitt ändamål
användas. Oundvikeligt uppskof i arbetets företagande
och utförande har häraf blifvit en följd; och då
alla de kostnader, som hittills, till nödige upplysningars
ernående och undersökningars anställande, erfordrats,
utgått af de på RiksStatens io:de HufvudTitel för
SjöFörsvaret anvisade medel, har ock det af R. St:r
beviljade ofvannämnde anslag ännu icke blifvit anlitadt.
Det är vid ett sådant förhållande, som K. M:t alltså
nu finner sig föranlåten härmedelst hos R. St:r föreslå,
att det redan beviljade men obegagnade anslaget för
en vattenlednings anläggning vid Carlskrona må förnyas,
på det någre hinder för detta arbetes fullbordan
-
a3 Stats-Utskottets
de, så fort omständigheten sådant möjligen kunna medgifva,
icke må möta. K. Mt. förblifver R. St:r med ali
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
GARL JOHAN.
•T. Nordenfalk.
Då härvid förekommer, att R. St:r, med afseende
å behofvet af ifrågavarande Vattenledning, såsom
ägande ett oskiljaktigt sammanhang med Rikets Sjöförsvar,
redan vid sistlidne Riksdag anslagit 16,666
R.*dr 32 sk. B:co årligen under fem år, till utförande
af ofvanberörde företag, efter den plan som K. M:t
i Nåder kunde finna tjenligast, hvilket anslag, i anseende
till de af K. M:t anbefallde förberedande undersökningar
och åtgärder, ännu icke utgått, får Utskottet
vördsamligen föreslå, att i stället för det förut beviljade
men obegagnade anslaget för merberörde Vattenlednings
anläggning, enahanda belopp hädanefter årligen
under fem år måtte dertill beviljas, dock med iakttagande
af de dervid förut bestämde vilkor: att medlen, i
förhållande till behofvet för det sätt, som förut förandet
kominer att af K. M:t antagas, till Förvaltningen
af SjöÄrenderne utbetalas, emot serskild och speciel redovisning
för användandet, hvilken bör underställas R.
St:rs och deras Revisorers granskning; att anslaget endast
användes till Matcrialiers anskaffande och att ar
-
Betänkande n. 29
tetet, utan ersättning, genom ÖrlogsFlottans försorg,
verkställes; att Vattenledningens framtida underhållande
af Flottan besörjes, samt att Carlskrona Stads innevånare,
enligt deras åtagande, till underhållskostnaden
årligen bidraga med i5oo R:drB:co och för hvilkas
erläggande serskild förbindelse bör Staden affordras.
Beträffande medlen härtill och hvilka, enligt It.
St:rs förra beslut, borde af Fullmägtige i RiksgäldsContoret
genom StatsObligationer anskaffas, enär, enligt
1823 års Stats-reglering, utgiften ej kunde anvisas
på StatsVerkets Inkomster, såsom för andre oundviklige
och angelägne; så skall Utskottet, då den definitiva
Stats-regleringen hunnit fullbordas, uppgifva
den tillgång, som för ändamålets vinnande kan förefinnas.
Den 18 December 1828.
NtO 10.
Memorial.
Det är anledning till anmärkning emot Föredraganden
för KrigsÄrenderne, hvarom Remiss begäres till
ConstitutionsUtskottet, inför hvilket anledningarne uppgifvas
skola. Den 27 December 1828.
N:o 11.
Memorial.:
Det är anledning till anmärkning emot Föredraganden
för Handels- och FinanceÄrenderne, hvarom Re
-
3o Stats-Utskottets
miss begäres till ConstitutionsUtskottet, inför hvilket
anledningarne uppgifvas skola. Den 23 December 1828.
N:o 12.
Ullätande, i anledning af erhållen remiss i
fråga om sättet för utfärdandet af ändringar
eller tillägg i gällande Författningar. (U.-a.)
J^ederv. BondcStåndet har, den 10 innevarande månad,
till Utskottet remitteradt en af RiksdagsFulImägtigen
från Östergöthlands Län, Botvid Jonsson, vackt,
den 23:dje, Utskottet tillhanda kommen motion, hvaruti
blifvit föreslaget, att, när någon Författning till
en del andras, densamma ma helt och hållet omtryckas,
med dess tillägg och förändring, sådan den skall
blifva, i hela sin vidd gällande, utan åberopande af
någon äldre, i mer eller mindre mån uppliäfven, eller
'ändrad Författning.
Motionären har väl i sammanhang härmed tillika
omnämnt den ökade kostnad, som härigenom skulle
åstadkommas: men då allt utlåtande derom eller anvisandet
af nödige tillgångar för en sådan större utgift
för StatsVerket, i Utskottets tanka, icke kan komma
i fråga, förr, än pröfningen om nyttan och fördelarne
af sjelfva förslaget i afseende på sättet för
framtida utfärdandet af skeende ändringar eller tillägg
i allmänt gällande Författningar förutgått, och hvilken
pröfning, Utskottet ansett icke tillhöra dess befattning;
har Utskottet, med anledning af 44 §• 3 mom. Riks
-
Betänkande n. 31
dagsOrdningen, skolat sådant hos B. Sttr vördsamt
tillkännagifva. Den 3i December 1828.
N:o 15.
Utlåtande i anledning af Herr Lagmannen
A. P. Ståhles Motion, angående ett Jorde
-
OeconomieUtskotten Remitterat Lagmannen A. P. Ståhles
Memorial, om inrättande af ett JordbruksContor,
för att utöfva lika lycklig inverkan på Svenska Jordbruket,
som JernContoret medfört för Bergsrörelsen,
och hvilket förstnämnde Contoir helt och hållet borde
efter det sednare bildas; hvarjemte Motionairen tillika
föreslagit, att till fond för JordbruksContoret måtte
anslås dels visse afgifter å Spannemål, Jordfrugter och
Bränvin, som från Productionsorten sjöledes utfördes
till In- eller Utrikes orter eller hit till Riket infördes
samt, såsom Stats-bidrag till meranämnde Contoirs stiftning
och consoliderande, hälften eller mera af Bankens
behållne vinst af LåneContoiren i Götheborg och
och Malmö användas.
Som StatsUtskottet icke tillhörer att bedömma
hvarken frågan om den föreslagne Inrättningen eller
om utgörande af så beskaffade afgifter å Spannemål
m. m. eller anslag af R. St.rs Rank, som i det remitterade
Memorialet omförmäles, så och enär något
Statsanslag för ändamålet ej blifvit ifrågastäldt; får,
BruksContors inrättande.
(U.-A.)
har till Stats- Banco- och
?,i Stats-Utskottets
i följd af stadgandet i 44 S- 3 mom. af Riksdagsordningen,
StatsUtskottet vördsamt anmäla, att Herr Lagmannen
Ståliles merberörde Memorial, som till Vällofl.
BorgareStåndet nu återlemnas, ej hos detta Utskott
Lan till hufvudsaklig pröfning förekomma. En
Ledamots, Molionairens, Lagmannen Ståles reservation
bifogas. Den 3 Januarii 1829.
Reservation:
”Sorn den i RiksdagsOrdningens 44 §• föreskrifne
tid, inom hvilken min motion bordt återlemnas, redan
föiflutit, anser jag frågan äfven böra behandlas
af Höglofl. StatsUtskottet, dit jag ock tror att densamma
hörer, i afseende på förslaget i samma motion
om afgift å Spannemål, som från utrikes ort hit till
Riket införes.”
N:o 14.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nådiga Remiss,
angående af Marstrands Stad sökt ersättning
för utgjord inqvartering. (u.-a.)
Hos K. M:t hafva Marstrands Stads Magistrat och
Äldste i underdånighet andragit, att, ehuru genom K.
Resolutionen den 27 Mars 1770 och K. Brefvet den
12 Junii 1771, Staden varit ifrån inqvartering vilkorligen
i Nåder befriad, har den likväl nästan oafbrutet,
och serdeles under krigsåren från och med år
1806, fått i fullt mått denna börda vidkännas, hvarigenom,
B c l ä n k a n d e n. 33
igenom, och förmedelst handelns och sjöfartens upphörande,
egendomarnes förlorade värde samt folknummerns
betydliga minskning, Staden iråkat ett sådant
vanmakts tillstånd, att, ehvad lindring för framtiden
i inqvarteringstungan än må vara att förvänta,
i följd af den genom K. Brefvet den 10 Augusti 18r3
anbefallde fullständig inqvarterings-reglering för Marstrand,
denna Staddock, utan något serskilt vedermäle af
K. M:ts Nåd, vöre förlorad; hvarföre ock, emedan 1774
års fältförvaltningsReglemente uti 210 <j. utfäster ersättning
eller upprättelse åt de Städer, som lör militaixiske
considerationer fått draga under kriget större
inqvarterings last, än mot deras tillgångar eller förmögenhet
svarar, samt, enligt K. Resolutionerne af den
i5 Februarii 1814 och 3o Januarii 1816, Städerne
Malmö och Landskrona sådan förmån redan åtnjutit,
sökanderne underdånigst anhållit om ett efter lidandet
och förmågan afpassadt understöd, samt till den ändan
bifogat ej allenast en, i enlighet med reqvisitioner
och inqvarterings-rullor, af InqvarteringsCommitteen
upprättad och af Commeodanten å Carlsten, för
dess tjenstetid, verificerad förteckning öfver det Befäl
och Manskap, som, under ifrågavarande tid , till Garnizons
förstärkning i Marstrand commenderadt och förlagdt
varit, utan ock derpå grundade beräkningar,
enligt hvilka Staden skall utgjort i inqvartering och
service från och med 1806 till och med år 1822,
30,701 R:dr 27 sk., till ved och ljus, från 1806 till
October 2810, 2365 R:dr 22 sk. 2 r:st. samt i ylterli
3
-
34 Stats— U t s Is. 0't tets
gare service för <lem som bebott Kronans lius från
180C med 1822, 307g R:dr 8 sk. io r:st,, eller tillsammans
36,146 R:dr 10 sk. B:co.
Uti häröfver infordrade utlåtanden hafva K Mits
Bef:h:de i Götheborgs Län och I\. KrigsGollegium,
uppå anförde skäl, i underd:het hemställt, att Marstrands
Stads Borgerskep af publika medel inåtte, i
förnämnde afseende, förunnas någon lämpelig ersättning,
utom den lindring i inqvarteringstungan för
framtiden, som Collegium, Uti underd. skrifvelse!- af
den tt Februarii och den 4 Mars 1823, i underddiet
tillstyrkt. ,
Efter det K. Mit, under den 22 October 1823
hufvudsakligen förordnat om inqvarteringens reglering
i Marstrand och för Garnizonen å Carlstens Fästning,
samt om de ersättningar .Staden i sådant afseende dädanefter
tillkomme, har, i förevarande ämne hört, K.
StatsContoret, med anmälan rörande de af sökan*
derne anförde Städerne Malmö och Landskrona förunnade
förmåner, i underdthet ansett de nämnde Städer,
af serskild Nåd och med hänsigt till de drygare
Utgifter anskaffningen af ved och ljus medfört, dock
till betydligt belopp emot Städernes anspråk, beviljade
ersättningar, icke kunna i förevarande fall lända
till prajjudicat, enär Uppgiften å ved och ljus, som af
Marstrands Stad skall lemhats vid häfd inqvartering
af extra komnaCnderingar ifrån och med 1806 till October
månad 1810 icke blifvit styrkt, och Commenduhtens
å den bifogade Förteckningen meddeldte intyg
titti yckeligen innehölle, att ifrån den 6 October 1810,
Betänkande!). 35
då dess befäl börjades, till 1822 års slut, inqvartering
gen med service utgjorts utan ved och ljus under vintermånaderne,
samt det stöd sökanderne velat hämta
af förklarandet i 210 §. uti fältförvaltningsReglementet
oek syntes förfalla, enär ersättnings-anspråken icke
blifvit väckte inom de för krigs-fordringars anmälan
bestämde praescriptionstider; hvadan, och då den af
Landskrona Stad sökte ersättning för dess under påföljde
fredsåren hafda inqvarteringskostnad blifvit, genom
K. Brefvet den 22 September 1819, afslagen, samt
ehuru, å ena sidan, yrkadt blifvit, alt inqvarteringsåliggandet
hufvudsakligen bidragit till Marstrands utarmande,
likväl, å den andra sidan, förekomme, att
Trouppers förläggning i en Stad lemnar ökadt tillfälle
för varu-afsättningen och derigenom är, om ej
förmånlig, åtminstone mindre kännbar för Borgerskapet
i allmänhet, kunde K. StatsContoret, oagtadt den
nödställda belägenhet, hvari Marstrands Stad, genom
afstannad handel och sjöfart, sig befunne, desto mindre
i underd:het tillstyrka nådigt bifall å ifrågavarande
ansökning, som någre medel till den begärda ersättningen
hvarken voro att af krigsfonden tillgå eller
funnos å Stat anslagne.
Sedan K. M:t, vid pröfning af detta mål, funnit
Marstrands Stads Äldstes besvär, rörande servicen
för Garnizons TJnderOfficerarne å Carlstens Fästning
böra förfalla, enär K. M:t, genom högstberörde beslut
af den 23 October 1823, redan i Nåder förordnat
angående den lindring och ersättning, Staden, för
dess inqvarterings tunga, komitier att åtnjuta, haf
-
36 Stats-Utskottets
va lmndlingarne i detta mål under den 29 nästlidne
October blifvit i nåder remitterade till Utskottet, för
alt, hvad angår frågan om utbekommande af den ersättning,
Staden ansett sig kunna, i stöd af K. M:ts i
ämnet meddelade Nådiga Resolution, den 10 Augusti
i8i3, påräkna, och hvilken ersättning, i anseende till
då anbefallde, men fördröjde undersökningar för den
intill år 1823 förflutne tiden uteblifvit, sä väl bestämma
ersättnings-beloppet, som äfven nödiga medel för
ändamålet anvisa.
Utskottet, som tagit kännedom af sistberörde bland
de remitterade handlingarne ej befintliga K. Resolution,
har deraf inhämtat, att K. M:t val funnit, att,
genom de åberopade Författningarne af år 1770 och
1771, Staden Marstrand icke varit från all slags inqvartering
frikallad, men att K. M:t, i betraktande
deraf, att Marstrand, genom afstannad handel och
rörelse, befunne sig försatt uti svåra omständigheter,
i nåder tillåtit, att Staden dädanefter skulle, i enlighet
med hvad K. Resolutionen af är 1770 innehåller,
i så måtto varda befriad från inqvartering, att endast
vid de tillfällen, då en större Garnizon, eller en större
Militair-samling eller Arbets-commendering måste i
Staden förläggas, för hvilken tillräckligt utrymme i
Fästningen och Kronans hus icke gåfves, Staden komme
att vidkännas inqvartering, efter de grunder, som
K. Brefvet af den 25 Maji i8o3 bestämmer och med
den ersättning för servicen, som kunde pröfvas lämplig;
i hvilket afseende K. KrigsCollegium i Nåder anheialldes
besörja, det en sadan undersökning, som K.
Betänkandet). 37
M:t under den 9 Julii 1811 i Landskrona anbefallt,
blefve på stället hållen af K. Mits Bef:h:de, jemte
Magistraten i Marstrand, Commendanten och nödige
GarnizonsOdicerare, till utredande af alla de omständigheter,
som för en noggrann och fullständig reglering
uti det ifrågavarande ämnet, borde komma i
öfvervägande och behöfde iagttagas.
Då likväl härvid hos Utskottet förekommit, alt,
på sätt K. StatsContoret, uti dess förberörde underd.
utlåtande, anfört, beräkningen af den utaf Marstrands
Stad utgjorde inqvarteringen skedt efter enahanda grund
för alla åren ifrån och med 1806 och till vida högre
belopp, än vid Aromens Flottas Götheborgs Escadre
uti inqvarterings-penningar först ifrån 1819 års början
beslås; att flere af de å ofvanbcrörde Förteckning
upptagne personer icke varit, enligt 1720 års InqvarteringsOrdning,
till fri inqvarteringsg begagnande berättigade,
såsom i och för sine£resor och förrättningar
åtnjutande tractamenten eller aflöning, samt alt,
sedan krigstidens slut, någon*;större Garnizon, Mili—
taire-samling eller Arbetskommendering icke skall hafva
varit i Marstrand förlagd, kan, enär någon tillförlitlig
uppgift å den Marstrands Stad tilläfventyrs tillkommande
ersättning hvarken blifvit behörigen upprättad
eller af den år 1822, i föreskrifven ordning,
hållne och Utskottet tillhandakomne undersökning kunnat
vinnas, för bestämmande af ersättningsbeloppet,
Utskottet, uti det ofullständiga skick, hvari detta mål
befinnes, icke eller något hufvudsakligt förslag i af
-
38 Stats-Uts kottets
seende på samma ersättnings meddelande nu afgifva,
Den 3 Januarii 1829.
N:o 15.
Utlåtande, i anledning al' K. M:ts Nådiga Remiss
af Handlingarne, angående af Capellmästaren
Heeffner sökt ersättning för inneha
fd Lön. ,{U.-a.)
C ipellmästaren J. Chr. F. lias finer har i underd:het
gjort ansökning, att han, med tilIgodonjutande af dess
erhållne HofGapellmästareFullinagt, malte ej allenast
hädanefter få uppbära liela beloppet af den honom i
sådan egenskap år i8o3 tillagde Lön, ulan äfven undfå
ersättning för skillnaden emellan samma Lön och
den honom lilldeldte Pension, under den tid Lö'nen
honom ej tillgodokommit. Andragande Sökanden, såsom
hufvudsakliga skäl för dess underd. anhållan, att
han aldrig förverkat sin innehafde CapellmästareIjenst,
derifrån Iv. Theater-Directionen på ett egenmägtigt
sätt skall honom skiljt, att nuvarande Capellmästaren
vid K. HofCapellet åtnjuter dubbelt större
Lön, än Haeffner någonsin uppburit, och för hvilken
han skall bestridt befattningar, sorn nu äro delte
emellan flere personer; att han tryggade sig vid de
försäkringar och löften, sorn han af Högstsalig H. M:t
K. Gustaf lil och f. d. Konungen erhållit, samt ändtJigen,
att han nu mera, på sin ålderdom, med Hustru
och Nio Barn, befunno sig i en torftig och tryckande
B e t ä n k a n d e n. 3g
Belägenhet. Al'de handlingar, s.om finnas bifogade berörde
underd. ansökning, har Ulskottet inhemtat, att Directionen
öfver K. M:ts HofCapell och Spectacler år
1792 antagit Haeffner såsom beständig Jnformationsmästare
uti Sångkonsten och Musiken vid K. Theatrarne,
med tjenstgöring tillika såsom Capellmästare, emot
åtnjutande af 5oo R:dr i årlig Lön samt försäkran,
att, då han af ålder och sjuklighet blefve utur stånd
att sin tjenst vidare förrätta, hugnas med hälften af
nämnde belopp, såsom årlig pension för sin öfriga
lifstid; Och har Haeffner, hvars Lön år i8o3 förhöjdes
till goo R:dr, derefter, till följd af K. SpcclacleDirectionens
till K, HofCapellet aflåtne Cireulaire af den
g October 1806, om indragning af K. Stora Operan,
under den 11 Februarii 1808 blifvit uppsagd ifrån
samma tjenst med löfte, att hos K. M;t blifva i untlcrd:het
anmäld till erhållande af Pensian.
Som, vid behandlingen af denna fråga, hos Utskottet
förekommit, att Capellmästaren Haeffner icke
kunnat styrka sin rätt till Lönens bibehållande efter
afskedandet från dess befattning såsom HofCapellmästare,
utan endast för undfåendet af a5o R:drs pension
företett försäkran, men han deremot, vid regleringen,
år 1809, af PensionsStaten för indragne K.
Operan, blifvit tillagd en årlig Pension af 4oo R:dr,
som af honom ännu åtnjutes och å Allmänna IndragningsStaten
utgår; så finner Utskottet icke skäl att
derutöfver tillstyrka hvarken Löne-ersättning åt Haeffner
för den förflutna liden eller tillökning i dess Pension.
Den 3 Januarii 1829.
4o Stats -U t s k otlets
N:o 16.
Utlåtande, i anledning af aflidne Kamereraren
vid GeneralSjöTullsContoret Anders Petter
Ewers Systerdöttrar, Enkan Maria Palmbergs
född Limdström och Annette Lundströmsj
gift med Lieutenanten IV. A. von
Scheele , genom Nådig Remiss af den i3
sistl. November, lill Utskottet öfverlemnade
underd. ansökning, att af gunst och Nåd
varda befriade från den af K. KammarRätten
Sterbhuset ådömde, återstående ersättning
af Bevillning, som Ewers i lifstiden
icke behörigen beräknat och innehållit å
f. d. GeneralTullArrendeSocietetens Fullmäktiges
Löner och Arfvoden. (Rgs-A.)
Utaf de handlingar, K. *M:t i Nåder behagat låta,
jemte ofvanberörde underd. ansökning, Utskottet tillställa,
har Utskottet inhemtat, att K. KammarRätten,
i anledning af dess Tredje ItevisionsContoirs anmärkningar,
genom Utslag af den 17 Mars 1818, förklarat
Kamereraren Ewers Sterbhusdelägare skyldige, att med
1076 R:dr 4t sk gälda, af Ewers i lifstiden, dels förringa
och dels alldeles icke beräknad och innehållen
Bevillning å. f. d. GeneralTullArrendeSocietetens Fullmäktiges
löner och arfvoden under åren i8o3 till och
med 1809; Sterbhusdelägarne dock öppet lemnadt, att
hos nyssbemäldc Fullmäktige i laga ordning söka den
Betänkanden. 41
ersättning, hvartill de kunde finna sig befogade. Att
öfver detta Utslag Sökanderne i underdrhet anfört besvär,
men hvilka, i anseende till bristande prestanda,
icke kunnat till Nådig pröfning upptagas; och ändteligen,
att, i följd af de fleste f. d. GeneralTullArrendeSocietetens
Fullmäktiges eller deras Sterbhusdelägares
vilkorliga medgifvande, uti deras öfver Besvären
infordrade underd. Förklaring genom dem blifvit inbetalde
tillhopa 734 R:dr 11 sk.; så att nu mera endast
återstå de 342 R:dr 3o sk., för hvilka eftergift
blifvit i underd:het sökt, och hvaraf skolat belöpa på
nedannämnde Sterbhusdelägare, nemligen:
Hr UnderStåthullaren Lilljensparrcs 73 R.:dr 6 sk.
,, Landshöfdingen af Georgiis . . g5 — 6 —
„ Lagmannen Stockenbergs ... 68 — 6 —.
„ JustitiaeRådet Wåhlins , . . . 106 — 12 —
Summa 342 R:dr 3o sk.
men hvilka SterbhusDelägare undandragit sig betalnings-skyldighet,
på den grund, att nämnde belopp
icke blifvit bevakade, i följd af utfärdade Års stämmor
efter dessa aflidne Fullmäktige.
Vidare upplysa handiingarne, att så väl K. KammarRätten,
som Herrar Fullmäktige i RiksgäldsContoret
blifvit hörde öfver ifrågavarande underd. ansökning;
och hade K. KammarRätten, uti dess underd.
Utlåtande, anfört, att, i afseende på de uti underd. ansökningen
framstäldte skäl, K. KammarRätten ansett
Sökanderne icke hafva saknat anledning till deras underd.
anhållan, alt från utbetalningen af de ådömde
medlen utaf Nåd vinna befrielse; men då af handlin
-
Stats-Utskoltcts
garnc upplystes, att dessa medel utgöra Bevillning,
K. KammarRätten funnit betänkligt, att den sökte eftergiften
i underdrhet tillstyrka.
Uti Herrar Fullmäktiges i RiksgäldsComtoret underd.
Utlåtande hade åter blifvit andraget, hurusom
uti R. St:rs för RiksgäldsContoret utfärdade Reglemente,
det är Fullmäktige uttryckligen förbjudet, att, genom
underd. tillstyrkande, bereda bifall till sådant,
sorn på något sätt skulle leda till inskränkning af R.
St:rs rättighet, att sjelfve om RiksgäldsVerket förordna.
Och då Allmänna Bevillningen är åt RiksgäldsContoret
anslagen, samt R. St;r förthy allena tillkommer
att efterskänka den Bevillning, som i laga ordning
är till betalande fastställd eller ådömd, Fullmäktige
icke kunde vara lillständigt att ingå uti någon
granskning af de, till stöd för den underd, ansökningen,
åberopade skäl och omständigheter.
Beträffande den underd. ansökningen, så visar
väl den, år 1814, efter Kamereraren Ewers, som i
Enklingestånd och barnlös aflidit, förrättade Bouppteckning,
att Sökanderne i arf tillfallit, hvardera
874 R:dr 25 sk. 7jj rtst eller tillhopa 1749 R:dr 3 sk.
3| rtst, utgörande hälften af Sterbhusets behållne tillgångar;
men Sökandernes uppgift om bristande tillgång
synes icke dessmindre vara tillförlitligt bestyrkt,
genom 2:ne RudstufveRättens i Calmar ProtocollsUtdrag
af den 8 och i3 Juli 1818, enär deraf inhemtas,
att, sedan, i anledning af K. Svea HofRätts
Utslag uppå Sökandernes anhållan, att få K, M:ts Nådiga
pröfning underställa bemäidc HofRättsDom uti
Betänkande n. /p
cn Sökanderne röiande tvist, uppteckning och väldering
blifvit, efter RådstufvuRättens föranstaltande,
förrättad å den egendom i löst oell läst, som Sökanderne
tillhörde, nuvarande Lieulenanten von Sclieeles
Hustrus egendom, bestående uti gångkläder med hvad
dertill hörer, uppgått i värde till 100 R:dr B:co och
Enkan Palmbergs Skuld öfverskjuta dess tillgångar
till ett belopp af 178 R:dr 16 sk. a lnst B:co, och
hade riktigheten af den skedda uppteckningen öfver
Sökandernes egendom blifvit af dem med liflig ed
fästad.
Utskottet har väl uti Sökandernes medellöshet
funnit ömmande anledning för bifall till deras underd.
anhållan; men enär härvid tillika förekommit, att
emot de öfrige Sterbhusdelägarena, hvilka, jemlikt
K. KammarRättens förut åberopade Utslag, äfven äro
betalningsskyldighet ålagde, något kraf, efter hvad
handlingarne föranleda, ännu icke blifvit anställdt
och således icke'är utrönt, huruvida hos dem tillgång
saknas; så har, uti sakens nu varande skick,
Utskottet ansett sig icke kunna bifall lill den underd.
ansökningen tillstyrka. — Om detta Utskottets utlåtande
af R. St:r godkännes, torde Remisshandlingarne böra
återställas med det underd. Svar, som till K. M:t
skall afgifvas. Den 3 Januari 1829.
N:o 17.
Utlåtande öfver Herr P. Petterssons Memorial,
angående raserandet af en gammal Kyrko
-
44 Stats-Utskottets
gård vid Landscrona Stad samt dess ordnande
till en allmän Trädgårds eller promenadplats.
(£/;
Uti beiorde Memorial, som Vällofl. BorgareStåndet
genom ProtocolIsUtdrag af den 12 nästlidne December
till Utskottet remitterat, har, med andragande,
att, efter den år 1811 upprättade och af K. M:t i
Wäder fastställde Charta, en publik Trädgårds- eller
Promenad-plats kommit i beräkning att anläggas, och
för hvilken anläggning blifvit utsedd, såsom mäst passande,
den så kallade gamla raserade Kyrkogården
vid Stadens Norra Utfart, Motionairen anhållit 1:0
Att till ifrågavarande publika plats måtte få användas
de derintill vid Norra och Östra sidorna belägne planer ;
2:0 Att de dervid gränsande Jordvallar få gagnas till
fyllning, der sådan erfordras, och 3:o Att vallarnes
utkastning och bortforslande till nödige ansedde ställen
samt deras planerande, måtte, under uppsigt och
ordnande af FortificationsBefälet, på det allmännas
bekostnad, verkställas af Arrestanterne å Landscrona
Fästning.
Vid pröfningen af denna fråga, har Utskottet
funnit densamma, innefatta en sådan enskild angelägenhet,
som icke utgör föremål för R. St:rs åtgärd,
utan anser Utskottet vederbörande, genom underdånig
framställning hos K. M:t, lämpligast kunna bereda
det Nådiga afseende som detta ämne, enligt sig företeende
omständigheter, kan finnas förtjena. Den
10 Jan. 1829,
Betänkande n.
45
N:o 18.
Utlåtande, angående de i Armeen qvarstående
Officerares tjenstgöringsskyldighet. ^ A)
H os II. R. o. Ad. har, uti anförande som till Utskottet
blifvit remitteradt, Herr Edelsvärd, F. V.,
väckt den Motion, att, till beredande af Anne'ens och
Fäderneslandets ökade försvar, de i Arme'en qvarstående
Officerare af Majors, Gapitaines- och SubalterneGraderne,
utgörande ett ungefärligt antal af 220 personer,
så vida de icke äro commenderade till annan
tjenstgöring eller kunna förete laga förfall, ovilkorligen
böra göra Befälsmöten med de inom orten förlagde
eller indeldte Regementer och Corpser, samt
under Bevärings-Möten i föista rummet placeras lill
tjenstgöring, och endast återstoden af det nödiga Befälet
dervid från Regemenlerne ersättas. Härigenom
blefvo sådane Officerare i tillfälle att pröfva, om dc
äga fortvarande håg och böjelse för tjensten samt i
motsatt fall icke ligga Staten till last i så måtto, att
den beräknar en kraft, som den icke äger.
Såsom varande utan Löner eller underhåll, anser
Herr Edelsvärd bemälte Officerare böra, utan beräkning
af ersättning för resorne till och ifrån nämde
Möten, tilläggas Aflöning under Mötet i enlighet med
Rese-Reglementet och efter innehafvande Grad; hvilken
Aflöning, belöpande för 18 Majorer, 70 Gapitainer
och i4o SubalterneOfficerare till 7,497 R:dr
Banco borde af Tredje HufvudTiteln utgå, och mot
46 S t a t s - TJ t s k o 11 e t s
denna Summa ägde Staten att alltid påräkna ett skickligt
och öfvadt Befäl till 70 Compagnier eller nara
18 Balailloner, då deremot det för närvarande vid
Regementerne bcfintelige 3:dje BataillonsBefäl är knappast
tillräckligt för en enda Class af Beväringen, ehulu
Motionairen förmodar att 2Cne Classer deraf kunna
komma att till tjenstgöring commenderas.
DA K. M:t, enligt >4 §■ ' RegcringsFormen, äger
högsta Befälet öfver Krigsmakten till Lands och Sjöss
anser Utskottet sig icke tillständigt att, i anledning
af Herr Edelsvärds framställning, afgifva något förslag,
hvarken i afseende på de tjenstgöringsskyldigheter
sorn K. M:t i Nåder kan pröfva böra tillhöra eller
åläggas de i Armeen qvarstående Officerare eller om
StatsVerkets belastande med en ny utgift för ett ändamål,
hvars bedömande på K. M:t allena beror. Den
10 Jan. 182g.
N:o 19.
Utlåtande, i fråga om Stipendiers inrättande
för Armeens Officerare lill bivistandet af
krig utrikes. (V.-a.)
Uti memorial, som II. R. o. Ad. den 4 sistlidne December
till Utskottet remitterat, har Herr von Vegesach,
Ernst, i ändamål att för framtiden befrämja
Arméens stridbarhet, och den hos dess högre befäl
dertill erforderliga skicklighet och Krigs-erfarenhet,
framställt vigten af alt, lika som för Läkare, Artister
Betänkande!). 47
in. fl. andre som tillålas att i främmande Länder utveckla
sine talenter, stipendier af Allmänna medel
anslås äfven för Arme'ensOfficerare till bevistande af
krig utrikes.
Motionären liar i sådant afseende tillstyrkt, att af
Besparingarne skulle årligen afsättas för i5 Officerare
10,000 B:dr Hamb. B:co, till fördelning sålunda:
För en RegementsOffioer af ÖfversteLieutenants- eller
Majorsgraden, årligen iooo R:dr IT:rB:o
i CavalleriOfficerare, å 700 R. hvardera i4oo — —
3 ArtilleriOfficerare, å 600 R. hvardera, 1200 — —
1 FältmätningsOfficer 55o — —
1 FortificationsOfficer 55o — —■
6 InfanteriOfficerare, å55oR. hvardera, 33oo — —
2 JägarOfficerare, å 55o R. hvardera,1ioo — —
till möjeligen hehöfliga opåräknade understöd,
såsom till Officerares heniförskaffande,
hvilka genom blessti
rer
blifvit uturståndsatte att tjena,
till suppleanters utsändande &c. 900 — —
S:a 10,000 Rdr H:rB:o.
Vid utdelandet af desse Stipendier borde iakttagas:
Alt Cheferne för Cavallen-, Artilleri-, Infanteri
och Jägare-Regementerne, inför en för tillfället ibland
deras Officerare vald Committé', utsago inom sine Regementer
af de Sökande en Officer, hälst af Ryttmästare-
och Capitens-graden, att efter lottning erhålla
något af de föreslagna Stipendierne, hvarom underdånig
anmälan till K. M:t af hvarje Regementschef
sedermera borde till tjenstgörande GeneralAdjutanlen
48 Stats — Utskottets
för Armeen insändas, jemväl af Chefen för IngenieurCorpsen,
(tillkommen efter samma grunder) på i Officerare
af Fortifieation och i af Fältmätningscorpsen;
och sedan, i anledning deraf General Adjutanten samlat
en Committé' af Officerare utur härvarande Garnizon
i deras närvaro företagit lottning, på det sätt,
att först utlottats det föreslagne antalet Officerare och
sedan ett lika antal suppleanter, borde tjenstgörande
GeneralAdjutanten hos Konungen i underdånighet anmäla
de förre om Nådigt tillstånd att utresa; Och
skulle, då någon af de utevarande Ofticerarne stupat
eller aflidit, eller af blessure blifvit stympad så att
han icke mera kunde tjenstgöra, den suppleant, som
efter lottningen befunnes först i tour, genast utgå. —
Till erhållande af det förslagne RegementsOfficers
Slipendii-beloppet borde Sökande genom tjenstgörande
GeneralAdjutanten hos Konungen underd. ansökningar
göra, och såsom allmän regel skulle gälla, att
hvarje Officer, som innehade Stipendium, borde, efter
ett års Activ Campagne, återvända och Suppleanten
komma i hans ställe, likväl med det undantag,
att om någon eller någre Officerare befunnos hafva
sig synnerligen utmärkt eller i främmande tjenst erhållit
aflöning, så att den eller de icke mera beliöfde
Stipendium och önskade längre qvarblifva, sådant icke
måtte kunna dem vägras. — Skulle åter något år ej;
inträffa krig, som af Stipendiaterne kunde bevistas,
kunde en del af Stipeudierne utdelas till ett mindre
antal Officerare t. ex. i RegementsOfficer, i Artilleri—
Offi
-
Betänkande h. 49
Officer, i CavalleriOfficer, 1 FältmätnihgsOfficer, 1
FortificationsOfficer och 1 JnfanteriOfficerare, för att
resa i främmande Länder och inhämta kännedom i
KrigsVetenskapeni
I frågän om nyttan och behofvet af ofvannämnda
Stipendier hafva flere Ridd. och Adelns Ledamöter,
Herrar af Wingård, Johan, von Arbin, Axel, Friherre
von Duben, Carl, Hjerta, Gustaf, Hans Excellencé
Hr Grefve Löwenhjelm, Garl, och Grefve Gronstedt,
Clas, med Motionären instämt, men dels hafva dé funnit
den föreslagne totalsumman kunna nedsättas, dels,
ansett Stipéndiimedlen ändamålsenligare kunna anslås
åt Generaler eller högre Militaire personer, än tilt
unge Officerare, dels ock trott det ensamt böra bern
af K. Mit eller, hvad Artilleriet anginge, på detsammas
Höge Chef, H. K. H. KronPrinsen, att om medlens
rätta användande förordna.
Herr af Wingård har ock serskildt , med Erinran oni
den Fond, hvilken, af ArtilleriBefälet samlad, för Stipendier
åt ArtilleriOfficerare, som ville resa utomlands
för att utbilda sig i yrket, före 1809 års Riksdag var
i KrigsColfegium afsatt, men då af Rikets Ständer
öfvertogs, hemställt, det räntan deraf måtte få återgå
till sin primitiva bestämmelse samt ersättning derföre
lemnäs genom beviljandet af ett årligt anslag till 1 eller
3oöo R:dr Svenska Bancosédlar, till resestipendium för
en ArtilleliOfficer, hvars utväljande borde af vapnets
högste Befälhafvare bero; Och hvaröfver begärts Utskot
4
-
5o S t a t s - U t s k o 11 e t s
tets yttrande, oberoende af det beslut som i anledning
af Hr von Vegesachs motion kunde komma att
fattas.
Utskottet, inseende vigten deraf, att de Officerare,
hvilka vid inträffande krig få högre befäl inom
Armeen, icke sakna den erfarenhet som detta yrke
fordrar, finner väl de sålunda gjorda förslagen i sin
mohn dertill föranleda; men dervid har ock hos Utskottet
förekommit och måst tagas i betragtande, huruledes
Statens knappa tillgångar ej medgifva Anslags
uppförande å Stat för det uppgifne ändamålet. Utskottet
tror likväl, att hvad Motionairen samt flere med
honom åsyftat, till någon del skulle kunna vinnas,
derest R. H. St:r till K. Mtts bepröfvande i underd.
öfverlemna, att på det sätt K. Mtt i Nåder pröfvar
ändamålsenligast, af Tredje HufvudTiteltls Besparingar
anslå lämplige understöd för skicklige Officerare
i nämnde hänseende, hvaraf Fäderneslandet kan påräkna
gagn och fördel under en kommande tid.
Hvad åter angår Hr af Wingårds Motion, så finner
Utskottet icke med Motionairen, att Mariaeberg*
Artilleri-skolas anläggning lemnar riklig ersättning folden
fonds öfvergång till StatsCassan, som han åberopat,
hvadan det af honom åsyftade anslag ej eller kara
af StatsUtskottet tillstyrkas. Den lo Jan. 1829.
Betänkande n.
N:o 20.
Utlåtande, angående sökt befrielse för Färjemans-Bolaget
i Helsingborg från Stämpladt
papper på deras Båtpass. {V.-a.)
Utskottet, har från Vällofl. BorgareStåndet cmottagit
ett så lydande Memorial:
"Med tillämpning af 4 §• 2 morn., i K. Kungörelsen
angående Stämplade pappers-afgiften af dea 8
Januarii 1824, sorn stadgar för Certificater och Sjöpass
för till Utrikes ort gående inhemska fartyg 12
sk. stämpladt papper, har Färjemanslaget i Helsingborg
för hvarje gång det med sina små öppna båtar
från nämnde Stad seglat till Dannemark , dels med
Svenska och Norrska utrikes posterne, dels med resande
och dels med exportvaror, efter åläggande måst
förse deras båtepass med 12 sk. eller lika kostbart
stämpladt papper som för det största Svenska Skepp
för den längsta utrikes resa erfordras, hvadan Färjeman
s-laget för deras små, öppna, endast 2a3 läster
drägtiga båtar, hvarmed de på 1 k 2 timmar fram
och åter fullborda deras utrikes sjöresor, hvilket sker
flera gånger på dagen, måst vidkännas en tryckande
beskattning, vida större än den alla Svenska Skeppsrederier
i förenämnde afseende utgjort, ehuru Färjemanslagets
frakts förtjenst på året icke motsvarar ett
Fartygs fraktbehallning.
Detta uppenbara missförhållande vid Författningens
tillämpning har tillkommit deraf, att öppna små
Si Stats-TJtskottets
katar blifvit ansedde för fartyg, som Författningéti
afser ock omnämner, då likväl med benämningen fartyg
hvarken i eller utom Lagstiftningen hittills förståtts
öppna små båtar, så torde rättvis rättelse i
berörde omständighet lätt stå att vinna genom ett sådant
tillägg i Stadgan om stämpiadt papper, att Helsingborgs
Färjemansbåtar icke böra anses för fartyg,
utan hädanefter som förut varda befriade från Stämpiadt
papper till de passer-sedlar de af vederbörande
erhålla för resor till Dannemark med Kronans poster,
resande och exportvaror, hälst Färjemannen i evärdelig
tid varit och äro, i stöd af privilegier, befriade
för ofvannämnde resor från pass- och pass-penningar,
i anseende till den dem åliggande skyldighet, att alla
årstider öfverföra Svenska och Norrska uti ikes-posterne,
emot en ringa betalning, hvarunder de ej sällan
i iseånc och svåra stormar förlora deras båtar och
O O
äfventyra lifvet.
Likaledes anhålles, att Färjemännen af SlatsVérket
måtte återfå det för dem betydliga belopp, de för
Stämpiadt Papper till deras båtpass måste utgifva efter
1824 års Stämplade PappersStadga. Den 8 December
1828,
J. P. Staldet
Utskottet, som endast tillhörer, att yttra sig öfver
den del af motionen, som rörer återfående af de
erlagdé ChartaeSigillataeMedlen, kan så mycket mindre
tillstyrka en sådan med StatsVerksFörvaltningen
Betänkandet). , 53
i det hela oförenlig och till proejudicat ledande restitution,
sora de influtne medlen ingått bland öfrige
GhartEeSigillataeMedel, hvilka till bestämda StatsUtgifters
bestridande blifvit använde.
Hvad åter beträffar framställningen om befrielse
för FärjemansBolaget från utgörande af ChartaSigillata
hädanefter; så lärer detta ämne komma all behandlas
af BevillniugsUtskottet, dit enahanda ipotion
blifvit remitterad. Den io Ian. 182g.
N:o 21.
Utlåtande, rörande Gustaf Hjortbergs och afl.
Lagmannen Aspelins efterlemnade Enkas,
född Hjortberga hos Hrr Fullmäktige i RiksgäldsContoiret
gjorda Ansökning om förnyelse
af 2.*ne så kallade Trollhätte Slussverks
Lottsedlar, (Rgs-A)
Uti en, år 1826, till Hrr Fullmäktige ingifven Skrift,
hade förbemälde Sökande anfört, huruledes af de Skriften
bilagde Handlingar skulle upplysas, att 2:ne så
kallade Trollhätte-Slussverks Lottsedlar N:o 181 på
1000 D:r S:mt och N:o 248 på 5oo D:r samma mynt,
hvilka varit nedsatte hos nu mera afledne BruksPatronen
Carl Bagge, skola, vid den, år 1804, Götheborgs
Stad Öfvergångna eldsvåda, uppbrunnit, och att
Sökanderne, dels genom arf, och dels genom testamente,
af nämude Lottsedlar blifvit egare. Och då
54 Stats-Utskottcts
RiksgäldsContoirets Räkenskaper skola utvisa, att dessa
Lottsedlar sedan ar i8o4 icke blifvit, till Inleresses
utbekommande, företedde, så anhöllo de, att Hrr
Fullmäktige ville låta dem förnya.
Utaf RiksgäldsContoirets Handlingar hade inhemtats,
dels, att berörde Lottsedlar, på sätt Sökanderne
uppgifvit, sedan år i8o4 icke varit uti RiksgäldsContoiret
företedde till utbekommande af den årligen förfallne
räntan, och dels att BruksPatronen Bagge i lifstiden
redan år i8i3, efter att hafva fullgjort allt hvad,
i afseende på efterlysning af förkomna LäneBanco-Åttester
och V.-B;co*Tr:p:tSedlar, uti K. Förordningen
af d. 29 Maji 1709 till efterrättelse och iakttagande,
finnes stadgadt, hos Hrr Fullmäktige anhållit om förnyelse
af de samma 2:ne Lottsedlar, som nu äro ifråga;
och hvilken anhållan äfven blef bifallen; men,
enär Bagge underlät att fullgöra öfrige föreskrifne
prestanda, kom det att härvid bero.
Med afseende på hvad uti ämnet genom Commissariernes
infordrade utlåtande och de af Sökanderne
ingifne Handlingar blifvit upplyst och utredt, hade
Hrr Fullmäktige stannat i följande Beslut: att enär
uti 9 punkten af Utskottets Skrifvelse till Hrr Fullmäktige
af d. 16 Dec. 182'i endast omförmäles R.iksgäldsContoirats
egna Obligationer, men icke så beskaffade
Skuldförbindelser, som de nu ifrågavarande, så
kunde, vid detta förhållande, den sökta förnyelsen
för närvarande icke beviljas, utan skulle frågan härom
lill R. H. St:r vid näst infallande Riksdag hemställas
och förnyelsen tillstyrkas; Imedlertid och, i betraktan
-
Betänkande n. 55
de deraf, att, oaktadt Lottsedlarne, redan år i8i3,
blifvit allmänneligen efterlysta, de samina likväl alltsedan
år :8o4, icke äro vordne, till Inleressets utbekommande,
företedde, samt Sökanderne med ingifne
Handlingar sin egande rätt till Lottsedlarne behörigen
styrkt, skulle Sökanderne ega, alt, emot borgen eller
annan säkeihet, sorn af Hrr Fullmäktige godkändes,
lyfta det å ifrågavarande 2;ne Lottsedlar upplupna
och sedermera upplö'pande intresse, intill dess R, H,
St:r öfver den sökta förnyelsen sig utlåtit.
Då Utskottet nu åligger, att öfver detta ämne
utlåtande meddela, tror Utskottet sig böra aldraförst
uppgifva, att de så kallade Trollhälte-Slussverks Lottsedlarne
äro utfärdade under den i Mars 1750 för tillskott,
till Trollhätte-Slussverks byggnad; och skall,
enligt deras öfrige lydelse, under de 3:ne näst påföljande
åren på TillskottsSumman godtgöras 6 procents
årligt interesse, och sedan från d- I Mars 1753 i ioo:de
år Tolf procent årligen, utan skyldighet, (såsom det
heter) för innehafvaren, att låta sig utlösas från thenne
eller the flere förmåner och rättigheter, som uti K.
Kungörelsen d, 25 Oct. 1749 finnas ouiförmälde.
Beträffande den sökte och af Hrr Fullmäktige tillstyrk
te * förnyelsen af de bortkomne, ifrågavarande 2:ne
Lottsedlarne, så, yiär de samma redan år 1813 blifvit
allmänligen efterlyste, men ingendera af dem alltsedan
år 1804 är vorden, till Interessets utbekommande, uti
RiksgäldsContoiret företedd, förekommer det mer än
sannolikt, alt merberörde Lottsedlar, hvilka voro under
nu mera afl. BruksPatronen Bagges vård, blifvit,
*
56 Stats-Utskqttets
Tid den sistnämnde år, Götheborgs Stad öfvergångne
eldsvåda uppbrände eller på annat sätt förstörde. —
Imedlertid och så länge någon »löjlighet är tänkbar,
att Lottsed larne skulle kunna framdeles till rätta komma,
anser Utskottet förnyelse icke böra meddelas under
annat villkor, än att Staten är fullkomligt betryggad
för allt framtida anspråk.
I anledning af en, vid sisth Lagtima Riksdag,
förekommen fråga om en från Slussmästaren Dahlstedt
bortstulen RiksgäldsContqirets Obligation, hafva R. H.
St.T, uppå Utskottets derom gjorda hemställan, bifallit
och låtit Hrr Fullmäktige till efterrättelse meddela,
att K. Förordningen af d. 29 Maji 1739, angtde förnyelse
af LäneBanco-Attester samt VexelB:co-Tr:p:tSedlar,
skulle få tillämpas på RiksgäldsContoirets Obligationer.
Men enär imellan dessa Obligationer och
de så kallade Trollhätte-Slussverks-Lottsedlarne, äfven
sorn mellan de sistnämnde samt LäiveB:co-Attester och
,VexelB:co-Tr:p:tSedlar, är det skiljaktiga förhållande,
att Lottsedlarne icke innefatta förbindelse på något
Capitalbelopp, sorn skall gäldas, utan blott på_ det interesse,
som under en bestämd tidrymd skall årligen
erläggas eller till och med år 1S53, har Utskottet
ansett 1709 års, förut åberopade K. Förordning icke
vara tillämplig på Trojlhätte-SIussverks Lottsedlar. —
Deremot och då deess Lotsedlar , såsom för mer än 70
år tillbaka utgifne, närmast kunna, vara jemförlige
med Fordringsbevisen, hörande till den så kallade
gamla Riksgälden; och i afseende på hvilka Fordringsbevis,
R. H. St:r vid sisth Riksdag behagade stadga
%
Beta n'k ande n, 57
ett års prsescriptionstid, inom hvilken de samma boide,
vid förlust af ali betalningsvätt, till Liquid uti
PiiksgäldsContoiret företes; så hav Utskottet ansett sig
böra hemställa: om icke Hrr Fullmäktige i RiksgäldsContoiret
kunde bemyndigas, att, genom Kungörelse,
som minst sex gånger införes uti Svenska officiella
TidningsBladet, förelägga Ett års tid, räknad från
den dag|, Kungörelsen är första gången införd, inom
hvilken de 2:ne, nu ifrågavarande, Trollhätte-Slussverks
Lottsedlarne böra., vid äfventyr, att icke mera.
Vara gällande, uti PiiksgäldsContoiret, till utbekommande
af det förfallne Intresset, företes; samt, efter
prsescriptionstidens förlopp, meddela Sökanderne eller
deras lagliga rätts innehafvare förnyelse af den eller
de af ifrågavarande 2.‘ne Lottsedlar, sorn icke blifvit
anmäld; men att imedlertid, på sätt förut skett,
låta, emot godkänd borgen, den förfallna räntan till
Sökanderne utgifva; hörandes, i afseende på redactionen
af den föreslagne Kungörelsen, iakttagas, att
den innefattar en kort berättelse, som upplyser anledningen
till R. H. St:rs Beslut. Den 10 Januarii
1829.
N:o 22.
Utlåtande, i anledning af Slotts^Snickaren J.
DumratliSj till Utskottet ställda Ansökning
om bestämmande af en viss tid, efter hvars
förlopp, den uti Sökandens här i Stockholm
belägne Fasta Egendom, RiksgäldsContoiret
/
58 Stats-Utskottcts
beviljade inteckning, till säkerhet för meddelad
förnyelse af en förkommen, af nämnde
Contoir på Vexel-Banken utgifven Assignation,
måtte till all kraft och verkan upphöra.
(Kg 0
Sedan Hrr Fullmäktige i RiksgäldsContoiret, under d.
3i Juli innevarande år, beviljat förnyelse af en nyssbemälte
Contoirs d. i nästförutgångne April å dess
räkning i Vexel-Banken N:o 3 utgifne Assignation med
ordningsnuraer 176 och lydande å 1601 R:dr 12 sk.,
hvilken d. 5 påföljande Juni för Banco-Casseuren Eduard
Planck skall hafva förkommit; samt, i afseende på
denna meddelade förnyelse, Slotts-Snickaren J. Dumrath,
till RiksgäldsContoirets säkerhet, låtit uti sin Fasta
Egendom här i Staden N:o 3, Quarteret Dykärret
Större vid hörnet af Högbergs- och Björngårdsgatorna
uti S:t Maria; Församling, lagligen inteckna en af
honom och hans hustru under d. 7 sisth Juli uthändigad
Förbindelse, så har bemälde Dumrath, uti en
till Utskottet ställd Ansökning, hvilken till Hrr Fullmäktige
i RiksgäldsContoiret blifvit ingifven och af dem
jemte Utlåtande i ämnet, till Utskottet öfverlemnad,
andragit, huruledes berörde Assignation, enligt Författningarne,
redan blifvit efterlyst genom Kgl. ÖfverStåthållare-Embetets,
så väl i Hufvudstadens Kyrkor
uppläste, som uti Allmänna Tidningarne flere serskilda
gånger införde Kungörelse. Och då R. Ii. St:r icke
lära hafva bestämt någon prsescriptionstid för inlösen
Betänkande n. 5g
af borlkomne, på Banken ställde Assignationer, samt
flera skäl torde förefinnas till den förmodan, att publike
Verks Assignationer hvarken behöfva eller böra
vara utelöpande lika länge, som B:co och R:g:ds-Sedlar,
så anhåller Dumrath, det måtte en viss tid, så
korrt, sorn i förevarande fall möjligen kan anses lämplig,
bestämmas, efter hvars förlopp han må vara frän
ull ersättnings skyldighet, i afseende på den förnyade
Assignationen befriad, samt, i följd häraf, återfå säkerhets
Handlingarne.
Uti Hrr Fullmäktiges förrberörde Utlåtande är
anfördt, att, jämlikt 9 punkten af Utskottets vid sisth
Riksdag till Hrr Fullmäktige aflatne Skrifvelse, har, i
anledning af då väckt fråga 0111 en för Slussmästaren
P. A. Dahlstedt förkommen RiksgäldsContoirets Obligation,
blifvit meddeldt det stadgande, att vid detta
och möjligen inträffande dylika fall, då styrkt blifvit,
att olyckshändelser, hvilka icke kunnat förutses och
afvärjas, timat, finge äfven på RiksgäldsContoirets Obligationer
tillämpas K. Förordningen af d. 29 Maji
1739, hvilken egentligen angår förnyelsen af förkomne
LäneB:co-Attester och VexelB:co-Tr:p:tSedlar. Med
anledning af hvilket stadgande, och, enär RiksgäldsContoirets
Assignationer torde vara att hänföra under
samma cathegorie med dess Obligationer, Hrr Fullmäktige
tillstyrkt bifall till Dumraths ifrågavarande
Ansökning.
6 §. af 6 Art. uti R. H. Sttrs Allmänna Reglemente
för RiksgäldsGoutoret af den i December 1823
är af följande lydelse:
6o Stals-Utskottets
”Der prsescriptionstid, i afseende på någon serskild
del af RiksgäldsContorets skulder, icke blifvit
stadgad, komma skulderna, intill dess annorlun3,
da förordnas, i -vederbörlig ordning att liqvideras,
”utan afseende på den tid, som nu är fastsälld eller
^framdeles kari blifva bestämd, inom hvilken fordrin-.
"gar hos enskilte eller K. M;t och Kronan skola gö»
■'ras gällande.3'
Genom detta stadgande är tydligen utmärkt, att,
vid serskildte inträffande fall, K. Förordningen af den
x3 Juni 180.0, må kunna på RiksgäldsContorets skulder
tillämpas, hvilket, vid sisth Riksdag äfven ägt
xum, i afseende på den uti Hrr Fullmäktiges utlåtande
omförmälde, för Slussmästaren Dahlstedt bortkomne
RiksgäldsContorets Obligation. Och då en Invisning
eller Assignation är i så måtto att anse och
betrakta såsom utgifvarens skuld, att densamma mäste,
af honom befrias, i händelse den icke varder accepterad
af den, på hvilken Invisuingen är utkräfd, så
bar StatsTJtskottet ansett sig böra tillstyrka: att,
derest den bortkomna ifrågavarande, Assignationen
icke skulle till inlösen företes , inom den uti K. Förordningen
af den 29 Maji 173g utsatta tid af tio år,
räknad från Assignationens utgifnings dag, densamma,
med tillämpning af K. Förordningen d. i3 Junii
1800, förklaras icke mera vara betalningsgilld}
och att, i följd häraf, Dumraths och hans Hustrus
ofvanberörde, inlecknade Förbindelse bör till dem
£lier deras Lagliga rätts innehafvare, utom någon
Betänkande n. 61
betalnings anläggande återställas samt inteckningen
dödas. Den 10 Jan. 1829.
N:o 23*
Betänkande, i anledning af Remisser från Högvördige
PresteStåndet samt Yällofl. BorgareStåndet;
rörande tryckningen af RiksStåndens
Protocoll vid innevarande Riksdag,
och Bihanget dertill, försäljningspriset samt
de medel, utaf hvilka tryckningskostnaderne
skola bestridas* (Rgs-4.)
jHögvördige PresteStåndet tiar, med tiilkänhagifvande
af dess fattade deslut, att så väl Ståndets egna Protocoll
vid innevarande Riksdag* som Bihanget till
samtlige RiksStåndens Protocoll, genom vederbörandes
försorg skulle till trycket befordras, med samma
Vilkor, i afseende på upplagornes storlek och försäljningspris
m. m., som vid sistlidne Riksdag fastställdes,
uppdragit åt Utskottet att inkomma med förslag till
tryckningskostnadernes bestridande af de medel, hvilka
till Riksdags-utgifterne anslås.
Äfvenledes har Yällofl. BorgareStåndet genom ProfocollsUtdrag
af d. 24 sisth Nov. tillkännagifvit, att
Ståndet beslutit tryckning af dess egna Protocoll till
en upplaga af 200 exemplar samt för öfrigt instämt uti
Högv. Presteståndets ofvanberörde beslut, angående
upplagans storlek af Bihanget till RiksStåndens Pro
-
6 2 Stats-Utskottets
tocoll, försäljningspriset å Protocollet och Bihanget,
samt remiss till Utskottet för uppgörande af förslag
til! tryckningskostnadens bestridande.
Beträffande frågan om de medel, utaf hvilka tryckningskostnaderne
skola bestridas, så, enär, enligt Utskottets.
, af R. II. St:r gillade Betänkande JNT:o 2,
alla Riksdags-utgifterne skola bestridas af RiksgäldsContoret,
komma ock i följd häraf de ifrågavarande
trycknings-kostnaderne att derifiån utgå. För öfrigt
och hvad angår försäljningspriset å RiksStåndens Protocoll
samt Bihanget dertill, så hemställer Utskottet,
att det samma bestämmes till lika belopp, som vid
sisth Riksdag fastställdes, eller En Skilling Banco
för hvarje ark. — Och beror stol leken af upplagorne,
för Protocolien, af hvarje RiksStånds särskilta
beslut, samt för Bihangen, utaf alla Ståndens gemensamma.
Den 10 .lannard 182g.
N:o 24.
Utlåtande öfver Nils Strindlunds hemställan
om nedsättning i priset för de exemplar af
Hederv. BondeStundets tryckta Protocoll vid
innevarande Riksmöte, å hvilka Ståndets Medlemmar
utfästat sig att prenumerera. (Rgs-A.)
Genom ProtocollsUtdrag af d. 12 sisth Nov., har
Hederv. BondeStåndet, efter det Ståndet först beslutat,
att hvar och en Ledamot skulle vara förbunden
att prenumerera på ett exemplar af Ståndets Pro
-
B e t ä n k a n d e n. 6'3
tocoll för hela innevarande Riksdag, till Utskottet remitterat
Nils Strindlunds, från WesterNorrlands Län,
gjorde hemställan om icke nu, likasom vid förra Riksdagen,
Ståndets Ledamöter kunde erhålla deras exemplar
af berörde Protocoll till nedsatt pris, emot det
för hvilket exemplar blifva att tillgå i Bokhandeln.
Vid öfvervägande deraf, att, efter hvad erfarenheten
visat, ringa och obetydlig försäljning af RiksStåndens
Protocoll kan förväntas; och att, genom det
prenumerations-belopp, som Hederv. BondeStåndet
kommer att erlägga, vinnes någon, ersättning af tryckningskostnader,
sorn eljest icke kunnat erhållas, har
Utskottet ansett sig böra tillstyrka, att för de exemplar
af Hederv. BondeStåndets Protocoll vid innevarande
Riksdag, å hvilka Ståndets Medlemmar
prenumerera, blott erläggas två tredjedelar af det
belopp, hvilket, såsom allmänt gällande pris för
hvarje ark, uti Bokhandeln, Utskottet uti serskildt
Betänkande af denna dag föreslagit. Den 10 Jan.
1829.
N:o 25.
Betänkande, rörande tryckningen af Hedervärda
BondeStåndets Protocoll vid innevarande
Riksmöte, samt deras afleverering till RiksgäldsContoret.
0%*-^.)
Uti ett till Utskottet öfverlemnadt Utdrag af det
hos Hederv. BondeStåndet d. 11 sisth Novemb. hållna
64 Sta ts-XJ tsk otte ts
Protocoll, förmäles, huruledes, efter föredragning af
de, uels omedelbarligen till Ståndet inkorone och dels
genom ITofGanzleren Ståndet meddeldte Anbud af åtskillige
Boktryckare, att åtaga sig tryckning af Ståndets
Protocoll för denna Riksdag, Ståndet, åt hvilket
Boktryckaren J. P. Theorell förut förrättat tryckning
till Ståndets fullkomliga nöje, funnit för godt, att antaga
det af beiuälde Theorell nu gjorda anbud, att
trycka Protocollen emot Ellofva R dr B:co arket, papperet
inberäknadt, och nied utfästelse, att upplagan
blifver TvåtlundraFemtio Exemplar; att tryckningen
sker med Cicero Fractur stil y efter vid anbudet fogacit
prof, och att hvarje vecka aflemnas 3 a 5 ark, så vida
Manuscript i tillräcklig mängd och tid blir att tillgå
och Ståndet låter ombesörja läsning af ett Correctur. —
Äfvensom i sammanhang härmed Ståndet förklarat, att
Ståndets Secreterare skulle anses hafva fullgjort sitt
åliggande, i afseende på befattningen med tryckta upplagan
af Ståndets Protocoll, då han, i den mohn, som
tryckningen fortgått, aflemnat liela upplagan till den
Tjensteman i RiksgäldsContoiret, sorn hitintills ombesörjt
utdelning och försäljning af de vid Riksdagarues
slut, öfverblifne exemplar af Upplagan.
I anledning häraf, och hvad angår Protocollens
afleverering till Piiksgälds-Contoiret, så har Utskottet
ansett sig böra lemna Hederv. BondeStåndet underrättelse
derom, att, i enlighet med hvad som vid
1817 och 1S18 årens Riksdag blifvit af R. II. Stsr
till
Betänkande!). 65
till efterrättelse stadgadt, oell, vid sistl. Riksdag, äfven
är vordet iakttaget, kan någon afleverering till Riks—
gäldsContoiret af RiksStåndens Protocoll eller Bihanget
dertill icke komma i fråga förr än tryckningen
af desse Handlingar är fulländad, och completta,
häftade exemplar kunna till bemäldte Contoir aflemnas,
tillika med ordentlig redogörelse för hela upplagan,
upprättad af den, som fått sig uppdraget,
att tryckningen ombesörja, och uti hvilken sålunda
fastställde ordning för ifrågavarande afleverering till
RiksgäldsContoiret af Ilederv. BondeStåndets tryckta
Protocoll, Utskottet ansett sig icke böra någon förändring
tillstyrka. Den to Jan. 1829.
N:o 26.
Memorial.
Sorn, enligt hvad StatsUtskottets Afdelningar anmält,
vid företagandet till pröfning af K. Mits nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof jemte hvad
till StatsRegleringen i öfrige delar hörde, det hinder
för Afdelningarnes arbete mött, att någre i de respective
RiksStånden gjorde Motioner och afgifne Anföranden
ännu icke till Utskottet ankommit; så har
Utskottet ansett sig böra sådant hos R. H. St:r vördsamt
anmäla. Den 16 Jan. 182g.
66
Stats-Utskottets
N:o 27.
Utlåtande, angående Anslag af Medel för fullbordandet
af en Vattcn-Aflopps-Trumma i
Landscrona Stad. (U. A.)
Pierr Petersson liar uti ett till Vallöf]. BorgareStåndet
ingifvet samt till Utskottet remitteradt Memorial
hemställt, det mätte nödigt Anslag af R. H. St:r beviljas
för fullbordandet af en påbegynd VattenAfloppsTrumma
ifrån Stora Cassernen vid gamla Torget och
under Östra Gatan i Landscrona Stad; Anmälande
Herr Peterson tillika, att, ehuru den återstående kostnaden
för samma Aflopps-Trumma, eller 2000 R:dr
Banco blifvit årligen upptagen uti vederbörlige StatsRecjuisitions-Förslager,
hade dock allt hittills Medlen
icke blifvit af K. KrigsCollegium anordnade; hvarigenom
ock arbetet dermed till stor olägenhet för Staden
afs tan nät.
Som K. M:t medelst Resolution af d. 24 Februarii
1824, deraf Utskottet erhållit del, i nåder förordnat,
att af de till utförande på StatsVerkets bekostnad
utaf Fullmäktigen för Landscrona Stad vid sista
Riksdag yrkade arbeten i nämnde Stad, ifrågavarande
Aflopps-Trumma, såsom väsendtligt befordrande sundheten
på stället, borde påskyndas medelst Murningsarbetets
fortsättande, och fördenskull förständigat K.
KrigsCollegium, att derom draga försorg, så fort och
i den mohn Medeltillgången sådant medgåfve;
anser Utskottet att, då merberörde Aflopps-Trummas
Betänkande n. 67
fullbordande således redan blifvit till verkställighet
anbefalld, Herr Petersons i detta ämne gjorde hemställan
icke bör af R. H. St:r till vidare pröfning
upptagas. Den 16 Jan. 1829.
N:o 2g.
Utlåtande, angående ett Tionde-Anslag, sorn
år 1718 skall blifvit Lunds Kongl. Academie
frånkändt.
Högv. PresteStåndet bar till Utskottet remitterat ett
Memorial af Herr Professoren Bolme'er, hvaruti andrages,
huruledes Lunds Academie, vid dess första stiftelse
rikt doterad, tid efter annan, genom inrättandet
af nya Professioner uti de flesta practiska vetenskaper
samt anskaffandet af derföre nödiga apparater och
samlingar jemte de öfriga vetenskapernes sönderdelande
och flere nya LäroStolars inrättande, måst vidkännas
ökade utgifter. Oagtadt följden deraf blifvit, att
Acaderaiens Stat, bestående år 1682 af endast 8 Professioner,
för närvarande upptager 20, utom ett nästan
lika antal Adjuncturer, af hvilka de flesta vid
Academiens första inrättning voro okända, hade likväl
Acaderaiens financiella ställning ännu ytterligare kunnat
medgifva all den utvidgning, som vetenskapernes
oafbrutna framskridande äfven i sednare tider gjort
nödvändig, om hon fått behålla hvad Staten en gång
till benne ändamålsenligt anslagit, och icke deri efter
68 Stats-Utskottets
hand mast vidkännas flere uppräknade förluster och
minskningar.
Häribland uppgifves mistningen till en del af den
Academien, genom K. Brefvet d. ig Dec. 1666, jemfördt
med Konung Fredric II:s DonationsBref af d. 11
Julii i56i , tillagde rättighet till all den Tionde som
ursprungligen blifvit donerad till Lunds DomSchola
eller Gymnasium, hvilken mistning, enligt bilagd från
Malmöhus Läns LandsContoir utfärdad Förtekning af
d. 22 October 1739, skall härrört deraf, att berörde
Tiondedel år 1718 till andra ändamål och i synnerhet
vid Rusthålls-förbättringen blifvit använd, dock, som
det af samma Document skulle synas, under vilkor,
att på annat sätt återgäldas. Den Academien sålunda
tillkommande fordran, med inberäknande deri af några
mindre under åren 1718 och 1719 till Kronans
Magaziner gjorde lefveranser, uppgingo, jemlikt äfven
bilagdt Utdrag af Academiens IIufvudBok för år 1807,
till och med år i8o6? till ett belopp af 7618 R:dr 33
sk. 11 rist., hvilket sedermera alltjemt, utan tillägg
för de derefter förflutne åren, uti Academiens Räkenskaper
funnes balanceradt.
I afseende på erhållandet af Academiens sålunda
uppstådde fordran, hade, efter föregången hos K. M:t
gjord underdånig Ansökning af Consistorium Academicum,
K. Kammar-Collegium uti Bref d. 17 Julii 1764
anmodat K:s Befhlde i Malmöhns Län, att i orten
anställa behörig undersökning om förhållandet, hvilken
undersökning ock enligt K:s Befhldes Skrifvelse
till bemälte K. Gollegium, för sig gått; på grund hvaraf
Betänkande n. 69
samt med anledning af Consistorii Academici inkomne
Deduction i Målet samt afgifne PretentionsRäkning,
K=gens Bef:h:de ansett Academien äga rättighet till
ersättning af Kronans behållningstionde. K. KammarCollegium
hade dock, med fästadt afseende vid det
af AcademiRäntmästaren genom missförstånd gjorde
yrkande om ersättning för den förlorade Tionden ända
ifrån år 1682, ansett målet vara i samma mörker
och oreda som tillförene, och derföre funnit för godt
att hänvisa det till ny undersökning, hvartill väl på
11780 talet åtskilliga förberedelser blifvit gjorda, utan
att sedermera undersökningen blifvit fulländad.
Som föga troligt vore, att efter 4® års förlopp,
någon ytterligare upplysning kunde vinnas och hvilken
äfven syntes öfverflödig, enär, om än Academiens RäienskapsBöcker
icke kunde tjena till vittnesbörd i Academiens
egen sak, LandsGontoirets förberörde Förtekning,
resultatet af den första undersökningen samt KronoFogdarnes
i afskrift jemväl bilagde Räkenskaper,
deri denna fordran till Academiens förmån upptages,
likväl fullkomligen vitsordade ersättningsanspråkets giltighet;
hemställer Hr Professoren, att Academien, hvars
närvarande behof icke tillåter den afstå från inkomster,
som ej blifvit densamma fråndömde, måtte ej allenast
af StatsMedlen erhålla ersättning för merberörde
år 1718 förlorade och allt sedan saknade Tionde
efter den beräkning, som kan pröfvas billig, utan ock
allt framgent denna Tionde genom något surrogat komma
Academien till godo.
70 Stats-U t skottets
Vid öfvervägande af hvad sålunda anmäldt blifvit,
har Utskottet funnit Lunds Academies förenämnde
ersättningsanspråk vara en rättsfråga, hvilken, ej tillhörande
Rikets Ständer att afgöra, må i behörig ordning
och efter sig dervid företeende omständigheter
kunna utföras;
Utskottet anser således ämnet böra ankomma på vederbörande
Verks och Auctoriteters handläggning och
yttrande, innan detsamma kan blifva föremål för någon
Rikets Ständers åtgärd. Den 16 Jan. 1829.
N:o 29.
Utlåtande, angående af Herr Öfversten Carl
Silfverskjöld ytterligare sökt ersättning för
Accord m. m.
H os K. M:t har, uti ansökning, som den i5 nästlidne
December blifvit till Utskottet remitterad, Öfversten
Carl Silfverskjöld i underdthet anhållit, att som han
endast undfått 4,5oo R:dr Banco såsom Accords-ersättning
för dess vid v. Engelbrechtenske Regementet innehafde,
men vid Pomerns afträdande lemnade Compagnie,
för hvilket han uti Accord utgifvit 7000 R:dr
Pomm. Courtt samt uti förskjuten Beklädnadskostnad
2000 R:d. nämnde mynt, Öfversten, med fästadt afseende
å det lidande och öfrige förluster som honom
drabbat samt den skuld han för Statens räkning iråkat,
medelst erläggande af högre AccordsSumma än
den han erhållit, måtte i Nåder tilldelas den ytterli
-
Betänkande n. 71
gare ersättning sora honom, i grund af det sålunda
uppgifna förhållandet, kunde tillkomma.
Utskottet har derjemte emottagit bemälde Hr Öfverstes
till H. R, o Ad. ingifne Memorial, deruti, med
bifogande af MeritFörteckning, han förment sig, medelst
den honom tillagde Accords-ersättning, ej hafva
erhållit hvad honom bordt tillkomma för dess förluster,
upptagne för 9 års förlorade inkomster af Compagniet,
detsammas Beklädnad åren 1810, 18 n och
1812 samt ännu obetalde /joo R:dr på ersättningen för
den Adjutants-lön, hvilken såsom Pension skall blifvit
honom lofvad år 1806, till en sammanräknad summa
af 20,400 R:dr Pomm. Cour.; anmälande Hr Öfversten
tillika, att han dessutom förlorat en icke obetydlig
Mobilier, som i Aug. månad 1807 fallit i fiendens
händer; att han, som i 34 år, eller 1782 med
1816, bidragit till Armeens PensionsCassa, nu likväl,
såsom ej varande på Stat, icke har anspråk på Pension,
i fall af afskedstagande; att hans innehafvande
Löne-inkomst och Expectance Arfvode, utgörande, efter
afdrag af utskylder, endast ungefärligen 860 R:dr
Banco, och otillräcklig för honom sjelf, ej lemnade
honom tillfälle att bestrida något för dess Son; af
hvilket allt följden oundvikligen skulle blifva, att han
måste sakna det oumbärligaste och se sig dömd till de
obehagligaste förlägenheter, i hänseende till iråkade
skulder samt att således efter 46 års tjenstetid och sina
pligters nitiska uppfyllande, beröfvas en tillräcklig
inkomst endast derför, att känslan för Fäderneslandet
hos honom talat högre än afseendct på alla yttre
rji Stats-Utskottets
förmåner, då lian vore den ende af v. Engelbrechtenske
Regementet, som i Svensk tjenst qvarstannat.
Utskottet har af detta hos R. St:r jemväl vid sist—
förflutne Riksdagar anmäldte ämne tagit noga kännedom;
och som härvid förekommit, att R. St:r vid 1823
års Riksdag bifallit att Öfversten Silfverskjöld, af Pommerske
Löseskillingen ägde erhålla samt han på grund
deraf äfven undfått Accords-ersättning till enahanda
belopp, som hans fordna Kamrater åtnjutit, eller 4^00
R:dr Svenskt Banco, utan att sådant skulle medföra
någon skyldighet för honom, att frånträda dess inneliafvande
ExpectanceArfvode,
anser Utskottet bemälte Öfverste hafva erhållit ali
den ersättning som honom af Staten meddelas bör
och hvaribland så mycket mindre kan beräknas den
förlorade inkomsten af dess beställning i Pommern
jemte öfrige förluster, som dylik ersättning derför
ej blifvit hans i lika förhållande komne vederlikar
tillagd samt Öfversten i stället för sin sålunda saknade
inkomst emedlertid varit i åtnjutande af ofvan- ,
nämnde Löningsförmåner härstädes. Den 16 Jan. 1829,
N:o 30.
Utlåtande, i anledning af Herr Lagmannen
A. P. Ståhles Motion om uppförande af ett
Kongl. Slott vid Helsingborg. (U. A)
Ilitt till Vallöf!. BorgareStåndet ingifvet samt lill Utskottet
remitteradt Memorial af Herr Lagmannen A.
Betänkande n. 73
P. Stahle innehåller det förslag, att, i likhet med förfäders
sed, medelst uppresande af Minnesvårdar åt Store,
af Fäderneslandet förtjente Män och till förevigande
af timade märkvärdiga händelser, ett Kongl. Slott för
Statens räkning mätte uppföras vid Helsingborgs Stad på
en uppgifven tjenlig plats nära det ställe, der H. M.
Konungen, H. M. Drottningen och U.K. H. KronPrinsen
först beträdde den Svenska Jorden; hvilket Slott,
medförande den nytta, att Kongl. Personer erhöllo
hvad nu saknas, en Dem värdig och passande Boning
vid Deras höga Besök i Skåne under Öfnings-Läger,
för hälsans vårdande och andra orsaker, vid hvilka
tillfällen de ofta få emottaga besök af utländske Konglige
och Furstelige Personer sam-t uppvaktas af Ministrar
från främmande Hof, äfven framdeles kunde öfverlåtas
till H. K. H. Hertigen af Skåne, såsom Hertigs-Säte.
Som StatsVerkets tillgångar äro påräknade för
bestridandet af många och angelägna Utgifter och således
icke medgifva något Anslag deraf till det af Herr
Lagmannen Ståhle åsyftade ändamål,
anser Utskottet sig ej eller till K. H. St:rs bifall kunna
understödja bemälte Herr Lagmans förberörde
Förslag. Den 16 Jan. 1829.
N:o 31.
Betänkande, i anledning af Herr August von
Hartmansdorffs och Herr Friherre Fredric
Ridderstolpes motioner, den förre om ut
-
74 Stats-Utskottets
delning till II. R. o. Ad:s Medlemmar af
R. o. Ad:s tryckta Protocoll vid 1817 och
i8r8 årens samt 1828 års Riksdagar, och
densenare, angående öfverlemnande till hvarje
LandshöfdingeEmbete af ett exemplar af
så väl nyssnämnde Protocoll, sorn af de
3:ne öfrige RiksStåndens Protocoll vid ofvanberörde
2:ne Riksdagar jemte Bihangen
till desse Protocoll. (Rgs-A.)
H ds H. R. o. Ad. har Hr August von Hartmansdorff
föreslagit, att, som R. o. Ad:s tryckta Protocoll vid
1817 och 1818 årens och vid sisth eller i8a3 års Riksdag
äro till RiksgäldsContoret aflemnade, nfimnde Protocoll
måtte genast bland R. o Ad:s Medlemmar utdelas;
äfvensom i sammanhang härmed Hr Friherre
Fredrik Ridderstolpe hemställt, att, till hvarje LandshöfdingeEmbete
måtte öfverlemnas ett exemplar af icke
allenast alla fyra RiksStåndens Protocoll vid ofvanberörde
2:ne Riksmöten, utan ock af Bihangen tillsamma
Protocoll; hvilka motioner blifvit, jemte de af åtskilliga
värda Ledamöter afgifna yttranden i dessa ämnen,
till Utskottet remitterade.
Utaf den uppgift, som, med anledning häraf, Utskottet
från vederbörande infordrat och erhållit, befinnes,
att i RiksgäldsContoret ännu förvaras följande
completta exemplar, nemligen:
Utaf R. o. Ad:s Protocoll vid 1817 och 1818 årens
Riksdagar 187 ex.
Betänkande n. y5
BorgareStåndets 200 ex.
Utaf R. o. Ad:s Protocoll vid 1823 års Lagtima
Riksdag 131 ex.
PresteStåndets D:o 97 D:o
BorgareStåndets D:o 86 D:o
BondeStåndets D:o  10 D:o
Utaf Bihanget til RiksStåndens Protocoll vid 1817 oell
1818 årens Riksdagar 3io ex.
Dito vid i8a3 års Lagtima Riksdag . . 6 D:o
Utskottet får, med anledning af ofvanintagne motioner
tillstyrka:
att 160 ex. utaf R. o. Ad:s Protocoll vid 1817 och
1818 årens Riksdag samt 100 ex. af nyssbcmäldte RiksStånds
Protocoll vid 1823 års Lagtima Riksdag utiemnas,
för att bland H. R. o. Ad:s Medlemmar utdelas,
på sätt R. o. Ad. finner godt härom särskildt
förordna; äfvensom, att 20 ex. af RåksStåndens Protocoll
, så väl vid 1817 och 1818 årens Urtima Riksdag,
som vid 1823 års Lagtima Riksdag, af hvilka ett sådant
antal af 25 exemplar är att tillgå, afsättas; och att
1 ex. af hvardera slaget, efter reqvisitioner, hållas
hvarje Landsh:f:geEmbete tillhanda. Den 16 Jan. 1829.
N:o 32.
Utlåtande, i anledning af BancoUtskottets framställning,
att aflöningen för Utskottets Secreterare,
Notarier och Canzlister, jemte VaktBetjeningen,
måtte ifrån nuvarande Riksdag
y6 Stats-Utskottets
anordnas utaf cle för Riksdagskostnaderna
anslagne Allmänna Medel. (Rgs-A.)
Sedan Höglofl. BancoUtskottet uti Memorial af den
27 sist!. November, gjort framställning, dels om tillstånd
att för hvardera af dess Beredningar antaga en
Notarie eller Protocollsförande, och i händelse ännu
en Afdelning skulle befinnas nödvändig, då, utan vidare
anmälan, tillsätta en Tredje Notarie, och dels, att
aflöning för Utskottets Secreterare, Notarier och Canzlister,
jemte VaktBetjeningen måtte ifrån nu varande
Riksdag få blifva anordnad af de för Riksdagskostnaderna
anslagna Allmänna medel; så har Högv.
PresteStåndet, genom ProtocollsUtdrag af den 28 sisth
November, till StatsUtskottet remitterat senare momentet,
rörande aflöningen. Äfvensom, enligt från Hederv.
BondeStåndet ankommet ProtocollsUtdrag af d.
1 sisth December, Anders Danielsson från Elfsborgs
Län anfört: att då Banken är ett R. St:rs Verk, så
synes det visst efter princip riktigt, att omkostnaderne
under Riksdagarna vid BancoUtskottet af StatsVerket
liqvideras; men då dels dessa utgifter äro obetydliga
för Banken, dels Banken sjelf aflönar sin öfriga Betjening
samt hittills med StatsVerket delat kostnaderna,
i och för Revisorernes Sammanträden, och Riksdagskostnaderne
dessutom blifva nog dryga för StatsVerket
att vidkännas, hade Anders Danielsson hemställt,
om icke Banken hädanefter,-såsom hitintills bör aflöna
BancoUtskottets Betjening; hvarefter tlederv. BondeStåndet
till StatsUtskottet remitterat senare delen
Betänka n den. 77
af BancoUtskottets Memorial tillika med Anders Danielssons
ofvanberörde yttrande.
Enligt erhällen officiel uppgift, har en Summa af
10,370 R:dr 45 sk. 4 r:sh blifvit från R. St:rs Bank
anordnad till de personer, hvilka vid 1823 års Riksdag
varit tjenstgörande hos BancoUtskottet.
Beträffande nyssnämnde Utskotts remitterade framställning,
i afseende på aflöningen åt tjenstgörande derstädes
vid innevarande Riksdag, så har härvid förekommit,
huruledes, genom privilegier för Banken, åt
R. St:r är vorden förbehållen den rättighet, att till
allmänna behof och utgifter disponera Bankens årliga,
så kallade salderade gevinst; och hvadan på det
hela enahanda resultat synes uppkomma, antingen dea
nu ifrågavarande utgiften bestrides utaf Bankens eller
utaf allmänna medel, enär hvad som utaf den ena
tillgången användes, bespares för den andra. — Men
då utgifterne för BancoUtskottet utgöra endelafRiksdagskostuaderne,
så har Utskottet, på det desse utgifters
samfälldta belopp må kunna till redovisning upptagas
uti Räkcnskaperne vid det verk, på hvilket alla
utgifter, i och för Riksdagar äro anvisade, funnit lämpligt
tillstyrka:
att arfvoden till tjenstgörande vid BancoUtskottet under
innevarande Riksdag må, på lika sätt, som Arfvoden
till tjenstgörande vid alla öfriga Utskott, utgå
utaf de till Riksdagsutgifternes bestridande anvisade
allmänna medel.
För öfrigt har Utskottet trott sig böra tillkännagifva,
att BancoUtskottets framställning blifvit, under
78 Stats-Utskottets
den 1 sistl. December gillad af Höglofl. R. och Ad. Hvaremot
Vällofl. BorgareStåndet under sistnämnde dag beslutat,
att Aflöningen till BancoUtskoltets Betjening
skall hädanefter, såsom hitintills, utgå utaf Bankens
medel. Den lö Jan. 1829.
N:o 35.
Betänkande, ang:de Herr Santessons hos Yällofl.
BorgareStåndet framställdte förslag, att
hvarje Utskott inåtte undfå några tryckta
exemplar af de till dess handläggning remitterade
motioner. (Rgs-A.)
Genom ProtocollsUtdrag af d. iq sistl. December,
har Vällofl. BorgareStåndet till Utskottet remitterat
ett anförande af Herr Santesson, deri föreslås, att utaf
de, vid tryckningen af Ståndets protocoll, serskildt
tryckte, så kallade Bilagor till samma protocoll, hvilka
innehålla alla inom Ståndet förekomne motioner,
några exemplar måtte aflemnas till hvarje Utskott af
de till dess handläggning remitterade motioner, så att
Utskottet till begagnande i dess pleni Sammankomster
undfår 1 och för hvarje dess Afdelning eller Beredning
1 exemplar; och hvarmed afses den nytta, att
Utskotten, utom tillökadt Canzlibiträde må kunna beredas
tillgång till flera och tryckta exemplar af de motioner,
hvilka af Utskottet skola handläggas. — Och när
efter motionairens beräkning till den föreslagne utdelningen
icke kan erfordras mera än 20 å 3o exemplar;
Betänkande n. 79
och detta antal kan fråntagas hvad som skolat aflemnas
till Boklåderne, der i alla fall ganska litet säljes,
så kan genom den föreslagne åtgärden någon egentlig,
ny kostnad Staten icke tillskyndas.
Det har icke bordt undfalla Utskottet, huruledes,
vid remitteringen af motioner af någon vigt, discussioner
merendels altid förefalla. — Och då det för Utskotten
är ganska angeläget, att erhålla del af dessa
discussioner, hvilka ofta innefatta vigtiga och för ämnenas
utredande nyttiga upplysningar, så har Utskottet,
i betraktande häraf, och enär, genom den föreslagne
åtgärden, någon synnerlig nytta således icke synes
kunna vinnas, ansett sig sakna anledning att motionen
understödja och tillstyrka; helst härtill kommer,
att, efter erhållen upplysning, motionerne hos
Högv. PresteStåndet samt hos Hederv. BondeStåndet
icke tryckas serskildt eller afskiljde från sjelfva Protocollen,
deri de äro intagne. Lärande i öfrigt hvarje
särskildt PiiksStånd, enär det så lämpligt finner, icke
underlåta att förordna om utdelning af tryckta exemplar
af dess motioner till hvarje Utskott. Den 16 Jan.
1829.
N:o 54-
Utlåtande, ang:de Sörfors KronoLaxFiske Arrendatorer
ansökning om eftergift i Taxan,
för 3 år m. m. (I-A.)
1\.. M:t liar, genom Nådig Remiss [den 17 December
sistlidet år, till Utskottet öfverlemnat handlingarne i
80 Stats-Utskottets
målet, ang:de Arrendatorernes af |4‘delar utaf Sörfors
KronoLaxFiske i Umeå Elf, hos K. M:t i underd:het
gjorda, ansökning, att, då af inträffad ovanlig
stark valu—flod och isgång samma år Stenarmen och
så kallade Brottfallet till den hufvudsakeliga FiskeByggnaden
Djuptinan derstädes blifvit alldeles förstörde,
och Arrendatorerne derigenom icke allenast kommit
i saknad af all fångst af berörde Fiske, utan afven
voro i ovisshet närén sådan kunde påräknas, ehuru
skyldigheten för dem, att vid slutet af de 3 återstående
arrende-åren aflemna Fisket fullkomligen åter
uppbygdt, vore bestämd; K. M:t täcktes i Aåder bevilja
den eftergift åtminstone af halfva Taxan under
3:ne års tid, med rättighet, att emot den fastställda
arrende-afgiften 21 T:r, 1 L& salt Lax få innehafva
Fisket under ytterligare 6 eller så många år, efter
arrendetidens slut som K. M:t i Wäder godt funne, på
det de, i händelse af en fördelaktig fångst, kunde för
omförmäldte skada och Byggnadskostnaden vinna ersättning.
Till stöd för berörde underd. anhållan, hafva Sö~
kanderne åberopat ej mindre ett af Länsman med a:ne
Nämndemän den 16 sistlidne Maji afgifvit Synebetyg, hufvudsakligen
af innehåll, att Intresenternes förlust genom
Fiskebyggnadernes förstöring vore ganska känbar, än
ock ett af 2:ne personer, under edelig förpligtelse meddelt
intygande om svårigheten i anseende till den starka
forssen att desamma åter uppbygga förr än stark
vinter infölle, tillika med en den i/j. Junii 1774utfärdad
-
Betänkande n. 81
dad K. Resolution, hvarigenom, i ett dylikt fall som
detta, 3 års frihet från LaxTaxans utgörande blifvit
då varande innehafvare af Fisket förunnad.
K. M:ts Bef:hde i Westerbottens Län, som anbefallts
att öfver ofvanberörde underd. ansökning afgifva
underd. utlåtande, har, lill vinnande af säker kännedom
om beskaffenheten af den uppgifile skadan, låtit
besigtning derå af Kronofogden i orten anställa.
Enligt dess derefter afgifne Berättelse, har den så
kallade Djuptinan, den betydligaste af alla Sörforss
Fiskebyggnader, likasom den i alla tider till Laxfångsten
varit den mäst gifvande, genom de omnämnde Byggnadernes
borrtförande af floden, i det aldranärmaste
blifvit onyttig, så att förlusten på fångsten år 1828
blifvit betydlig, och kostnaden för återbyggnaden af
hvad vid isgången försvunnit äfven kunde komma att
mångdubblas, då verkslällighel;en deraf vore aldeles
omöjlig intill dess så sträng vinter inträffade att säker
is för folk och dragare lade sig, hvilket i senare tider
skall ibland knappt inträffat hvart io:deår; hvarjemte,
utom ofvannämnde till Djuptinan hörande Byggnader
, befunnits af floden borrtförde Brottfallet vid
den så kallade Bergstinan samt vid Öfverfållans nätbyggning,
bestående af 4 st- timrade och stenfyllda
kistor, ett Brottfall, hvarmedelst äfven desse Lägenheter
för sommaren blifvit obrukbare.
Och som den fattigare delen bland Arrendatorerne
ovilkorligen råkade i den yttersta förlägenhet och
obestånd, om icke den beviljades lindring i Taxan; sa
6
8a Stats-Utskottets
har K. M:ts Bef:h:de tillstyrkt nådigt bifall till Sökandernes
nnderd. begäran om eftergift af halfva
Taxan för 3 år, hälst osäkert vore, huruvida den
mycket kostsamma reparationen vid Djuptinan, hvars
afkastning utgjort åtminstone hälften af hela Laxfångsten
vid SörforssFisket, kunde inom 10 år och ännu
mera inom de 3 åren verkställas; och beträffande den
sökta förlängningen af arrendet, lunne K. M:ts Bef:h:de
så mycket mindre betänkligt att äfven dertill Nådigt
bifall tillstyrka, som sådant ofelbart skulle bidraga
till Kronans fördel, emedan, sedan den nu timade
skadan å byggnaderne, som ett annat, ja äfven nästföljande
år möjligen kunde å nyo inträffa, ådagalaggt
det med arrendet förenade äfventyr, Sörforss Laxfiske
vid en ny ArrendeAuction icke kunde uppgå till
det nuvarande Arrende-beloppet, som, utan beräkning
af möjligen inträffande förluster å Byggnaderne, hvilka
i flere år derförut icke till någon betydlig del ägt ruin,
uppdrifvits till 21 T:r t L& salt Lax.
Yarandes af K. KammarCollegium i underd. anmäldt,
att, vid det af K. M:ts Bef:h:de upplyste förhållande
med ifrågavarande fiske, som den 24 Maji
1825 blifvit till Sökanderne upplåtit till i83i årsslut,
Collegium ansåge sig äga anledning tillstyrka den begärde
eftergiften i Taxan: hvaremot Collegium icke
kunde, såsom emot författningarne stridande, understödja
ansökningen, så vidt den innefattade begäran
om förlängning i Arrendetiden.
Utskottet, som, i likhet med K. KammarCollegium,
inser angelägenheten, att gällande författningar,
Betänkande n. 83
ilian undantag till någon enskild persons förmon, i
deras helgd bevaras, har, för sin del, funnit afslag
böra lemnäs å Sökandernes underd, anhållan, att,
efter arrendetidens utgång, få ytterligare, under flere
år, på nu stadgade vilkor, arrendet bibehålla; hvaremot
Utskottet, med afseende å ej mindre vitsordade
betydligheten utaf den å Fiskebyggnaderne timnde skada
än ock det af K. Mits Bef:h:de upplysta förhållande,
om svårigheten att verkställa den mycket kostsam
ansedde reparationen u den så kallade Djuptinan,
hvars afkastning skall utgjort åtminstone hälften
af hela Laxfångsten, får tillstyrka B, St;r det till
K. JVI:t i underd, öfverlemnas:
att, efter eget ompiöfvande, i Nåder bestämma,
till hvad belopp den sökta nedsättningen uti nu gällande
Arrende-afgift eller Taxa, för återstående
trenne arrendeår må äga rum, äfvensom på K.
Mits Nådiga godtfinnande må bero, huruvida Sökanderne,
i händelse de, genom inträffande svaga
vintrar, vid arrendetidens slut, ej ännu blifvit satte
i tillfälle verkställa den å Djuptinan nödige reparation,
och ej sjelfva för arrendet åter stadna, måge,
för Djuptinan, till någon mindre del njuta eftergift
uti den, enligt Contract, dem åliggande skyldigheten,
att vid afträdandet aflemna Fiskebyggnaderne
fullkomligen åter iståndsatte, och denna skyldighet,
i hvad som derutöfver kan erfordras, å de blifvande
Arrendatorerne öfverflytta. Den 16 Januarii 182g.
84 Stats-Utskottets
N:o 55.
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nådiga Remiss
uppå Mjölnaren Eric (Vtiss eils underd.
Ansökning om nedsättning i arrendet för
Carl Gustaf Stads KronoTullqvarn. (J.-A.)
Genom Contract, utfardadt af K. KammarCollegium
cl. i Oelober 1823, är arrendet af Carl Gustafs Stads
Tullqvarn i Forss Socken, VesterRekarne Härad, med
3 par stenar och fullt gångande veik, på 10 års tid,
räknade frun förstnämnde dag, upplåten till Mjölnaren
Eric Wassell, att sig till gagn och nytta disponera,
medelst dittills vanlig Tullmalningsrätt, emot
vilkor, bland annat, uti Contractets irsta punct, att
icke Arrendatorn utan FaclorieFörestundaren skulle äga
disponera vattenhöjden i Bruksdammen, och uti 3:dje
puncten, att Arrendatorn för berörde qvarnlägenhet,
med åtföljande förmåner, skulle årligen utgöra 100
T.r spannmål, hälften Råg och hälften Korn, samt uti
penningar 462 R:dr B:co.
Då sedermera, i Oelober månad år 1826, vattenhöjden
uti nämnde Bruksdam, från hvilken Qvarnen
undfår drifvatten , betydeligen förminskats, i anseende
till inträffad svår och långvarig torka, blef Wässell
af GevärsFactoriets Styresman, Öfverste Bökman tillsagd,
att, tills vidare, icke allenast hafva bela Qvarnverket
tillslutet från kl. 8 om aftnarne till 5 f. m.,
utan ock, under öfriga delen af dygnet endast begagna
a;ne par stenar, hvilken inställelse, enligt af Kro
-
Betänkande n. 8?
noBetjeningen i orten tneddelad upplysning skall fortfarit
i fulla 6 månader.
Vid sådant förhållande har Wassell år 1827 till
K. M:t inkommit med underd. ansökning, deruti han,
under förmenande, att omförmäldte inställelse-åtgärd
varit stridande emot rätta tydningen af Conträdets
ofvanupptagne 1 :sta punkt, uppgifver det han, genom
samma åtgärd, tillskyndats en förlust af omkring
100 T:r säd i Qvarntull och blifvit försatt i den belägenhet,
att han icke då för närvarande kunde till
alla delar fullgöra de å hans sida åtagne Contracstförbindelser,
i anseende hvartill Wassell i underd. anhållit,
att någon eftergift i det bestämda arrendebeloppet
för år 1826 i Nåder måtte honom förunnas.
Häröfver infordrades underd. yttranden från K.
Kam.Collegium, K. M:ts Bef:li:de i Länet och GevärsFactoriets
Styresman, dervid den sistnämnde utvecklade
nödvändigheten af den vidtague åtgärden, till föV
rekommande af den större olägenhet, att Factoriet,
tillika med Fristadens 180 Verkstäder , skulle, af brist
på vatten, alldeles afstadna, samt Kam.Collegium, i
likhet med K. M:ts bemälte Bef:h:de androg, att Wässell
ostridigt, genom det uppgifne förhållandet, fått
vidkännas en betydlig förlust i Tullinkomsten och derföre
syntes berättigad till någon nedsättning i 1826
års arrende, hvilken nedsättning Collegium, då förlusten
ej blifvit till beloppet behörigen utredd och svårligen
numera kunde med säkerhet utrönas, ansett sig
böra föreslå till 5o T:r, hälften Råg och hälften Korn,
86 Stats-Utskottets
utgörande halfva för Qvarnen bestämda spannmålsarrendet.
Och har Direetionen Öfver Carl Gustaf Stads GevärsFactori,
uti infordradt underd. utlåtande, hufvudsakligen
andragit, att, med afseende å obestämdheten
i nu gällande Contracts irsta punct, rörande
FactoriStyresmannens rätt att reglera vattenhöjden i
dammen, billigheten tycktes fordra att Arrendatorn
för den lidna förlusten erhöll någon godtgörelse; att
bestämmandet åter för framtiden af en viss vattenhöjd
i dammen, vid hvars understigande FactoriStyresmannens
rättighet att reglera om Qvarnverkets stängande
på längre eller kortare tid borde vidtaga, skulle å
ömse sidor medföra stora svårigheter; men att, enligt
Directionens tanke, lämpligast vore, att vid Upprättande
af det nya Contract, som, efter nuvarande
arrendets slut, kunde komma i fråga hela Qvarnverkets
årliga tullinkomst, fördelad på tvenne termin
ner, den ena innefattande de 8 första och den andra
de 4 sednare månaderne af året toges i noggrann beräkning,
och sedermera i Contractet stadgades, att
Arrendatorn, då han med bevis styrkte, att FactoriStyresmannen
förordnat om Qvarnens slängning till
större eller mindre del, finge, vid arrendets erläggande,
tillgodonjuta afdrag tor Markegångsvärdet af så
stor qvantitet spannmål, utaf de i ArrendeContractet
bestämde sädesslag, som deri stängda delen af Qvarnen,
efter sådan beräkning, bordt inbringa under dea
tid stängningen fortfarit; och ville Direetionen, om
den, vid tillfället af ett nytt arrendes afslutande, blef
-
Betänkande n. 87
Ve hörd, sig yttra angående de föreskrifter , 1 afseende
å FactoriStyresmannens rättighet att disponera om
vattenhöjden som kunde finnas lämpelige och beliöflige.
Efter inhämtande af hvilka samteliga utlåtanden,
K. M:t genom Nådig Remiss d. i3 sisth Nov. till Utskottet
öfverlemnat detta mål. Utskottet har detta
ämne behörigen öfvervägat; och ehuru det uti ArrendeContractets
Usta punct gjorde förbehåll, alt icke
Arrendatorn, utan FacloriFöreständarenj skulle äga disponera
vattenhöjden i Bruksdammentolkadt i dess
hela vidsträckthet må anses hafva berättigat FactoriStyresmannen
till den af honom i anseende å Qvarnens
gång vidtagne öfverklagade åtgärd; likväl och som berörde
stadgande icke med den bestämdhet synes utmärka
Arrendatorns ovilkorliga beroende af FaeloriFöreståndarens
föreskrifter, att Sökanden af samma
förbehåll kunnat hafva skälig anledning befara en så
väsendtlig inskränkning uti dess dispositionsrätt öfver
Qvarnverket, som nu, jemväl endast till följd af en
utomordentlig svår och långvarig torka, inträffat, samt
upplyst och vitsordadt är, att Sökanden härigenom
måst vidkännas en betydlig minskning uti den af
Qvarnen påräknade årliga Tullinkomsten; synes billigheten
tala emot ett ovilkorlig! afslag å Sökandens
underd. ansökning; hvarföre ock Utskottet, utan att
längre sträcka den omedelbara pröfningen, får tillstyrka
R. St:r:
att till K. M:ts Egen Nådiga pröfning i underd.
öfverlemna att bestämma i hvad mohn eftergift i arrendet
må kunna Sökanden beviljas för den förlust han
83 Stats-Utskottets
sålunda måst vidkännas, hvarjemte K. M:ts Nåd. uppmärksamhet
torde i underd. böra fästas på angelägenheten
af ett vid upprättandet af nytt ArrendeContract
om ifrågavarande Qvarnlägenhet vid slutet af
nu gällande arrendetid, gränsen för FactoriStyrestnannens
rättighet till disponerande af Qvarnen? drif—
vatten måtte närmare bestämmas, eller ock på sätt
GevärsFactoriDirectionen anmärkt, en säker grund
uppgötus, efter hvilken det för framtiden må blifva
Arrendatorn förbehållet, att njuta ersättning för
de förluster honom kunna tillskyndas genom sådane
FaetoriStyresmannens åtgärder, som de nu öfverkbgade.
Den 16 Januarii 182g.
N:o 36.
Utlåtande, i anledning af Herr Pehr Löf venii
från Vällofl. BorgareStåndet remitterade Memorial,
angående Utskylder till Staden Nyköping
af Landshöfdinge-Residence-Huset
derstädes, äfvensom Afgifter till Städerne i
allmänhet för Kronans deri varande Egendomar.
(U. A.)
M otionären andrager, att Nyköpings Stad alltsedan
år 1815, då Landshöfdinge-Residence-Huset derstädes
inköptes utål K. M:t och Kronan, varit i saknad af
de utskylder till StadsCassan, som af denna Egendom,
i likhet med hvarje annan, belägen inom Staden eller
Betänkande!). 89
på dess område, bordt gäldas; att ehuru K. M:t, medelst
Skrifvelse]’ till Landshöfdingen i Länet af den 26
Maji 1818 och 12 September 1822, i nåder funnit, att
ifrågavarande Egendom skall deltaga uti afgifter till
Staden samt tillika stadfästat hvilka desse afgifter äro
och huru desamma skola emellan Kronan och Boställsinnehafvaren
fördelas och utgå, äfvensom ock då
inga Medel till dylika afgifter funnos i Stat anslagne,
derom vid sista Riksdag gjort framställning, Rikets då
församlade Ständer likväl icke ansett skäl alt något
Anslag å Stat till StadsAfgifter för inköpte ResidenceHus
bevilja, samt såmedelst efter Herr Löfvenii förmenande,
med omkullkastande af hvad K. M:t om afgifterne
utaf Residence-Huset i Nyköping i Nåder förordnat,
betagit Staden möjligheten att allt hitintills utfå
dess ägande af K. M:t gillade fordran.
Vidare anförer Herr Löfvenius, att om R. St:r
ofta haft skäl att bevilja Städerne i Riket förmåner
genom StatsAnslag, till mildring i dem öfvergångne
olyckor, hjelp uti tryckande bördor, eller till utförande
af gagneliga företag, han ock skulle tro en Stads
anhållan om utbekommande af dess rättmätiga fordran
af Staten, förtjena än större uppmärksamhet, och utom
hvilket skäl för bifall till utfående af de Nyköpings
Stad tillkommande StadsUtskyIder för LandshöfdingeResidence-Huset
derstädes, äfven tillkomme, att Nyköping
vore ibland de Städer, som i likhet med många
andre bordt erhålla bidrag af allmänna Medel; att
Staden medelst ombyggnad och nybyggnad af Broar,
betydliga Hamnbyggnader, uppförande af Spruthus och
go Stats-Utskottets
inköp af dyrbara Brandredskap måst vidkännas ganska
betungande kostnader, utan att derför, oagtadt den år
1-325 timade eldsvåda, söka hjelp af Staten; hvadan
och då Staden ej mägtade göra uppoffring åt Staten
och hvilken skulle blifva allt för stor, om än flere
Egendomar inköptes af K. M:t och Kronan och desse,
likasom nu ifrågavarande Residence-Hus, skulle frikännas
från StadsUtsky Ider, derigenom ock Staden
skulle mista en ansenlig del af dess intrader hvarförutan
den icke eller kunde existera, Herr Löfvenius,
öfvertygad att Nyköping icke vore den enda, som genom
dylikt Fastighetsköp, blifvit i saknad af en sådan
rättmätigt påräknad och lagligen bestämd afgift, hemställt,
att hvad han till förmån för nämnde Stad anfört,
måtte gälla såsom skäl för andre Släder, att af
allmänna Medel erhålla de af Fastigheter i Slädernc
utgående afgifter för de Egendomar, som för Kronans
räkning redan blifvit inköpte eller hädanefter komma
att inköpas.
Vid öfvervägande af livad sålunda anmäldt blifvit
har hos StatsUtskotlet tillika förekommit, huruledes,
uppå K. M:ts nådiga framställning vid sednaste Riksdag,
att då för de i sednare tider, i följd af R. St:rs
beslut, till Residence-Hus i åtskillige Län inköpte enskilda
Egendomar, fastställde StadsAfgifter borde af
Kronan utgöras, för så stor del af samma Egendomar,
sorn icke af Boställs-Innehalvarne för deras enskilda
räkning begagnas och alltså nödigt vore, att Medel
härtill blefvo å RiksStatens Åttonde HufvudTitel uppförde,
R. St:r uti deras underd. Skrifvelse, angående
Betänkan den. <jt
regleringen af nämnde Titel förklarat, att som någre
sådane Afgifter för de Slott och Residence-Hus, sorn
af ålder tillhört Staten, icke erläggas samt icke eller
skäligen kunna äga ruin för de i senare åren, till Residence-Hus
i någre Län inköpte Egendomar, enär desamma
genom detta inköp förvandlats till Publika
Hus, för hvilka alltså böra åtnjutas de friheter och
förmåner, sådane i allmänhet åtfölja, R. Sl:r ej eller
funno något Anslag å Stat för så beskaffade afgifter
kunde beviljas; I anledning hvaraf K. M:t icke allenast
uti nådig Skrifvelse till KammarCollegium och StatsContoiret
af den 29 Januarii 1824 förordnat, att fordrade
Afgifter till Stad för de inköpte Residence-Husen
i Carlstad, Carlskrona och Nyköping icke böra hvarken
för Kronan eller Boställshafvaren äga rum, annorlunda,
än för Landshöfdinge-Residence-Husen i
allmänhet blifvit utgjordt, utan äfven med tillämpning
af samma stadganden, under den i3 Dec. 1826 afslagit
Förvaltningens af SjöÄrenderne gjorde underd. hemställan
om erläggande af Brandvakts-afgift till Carlskrona
Stad för Kronans dervarande Hus och Tomter.
Och kan, emot hvad sålunda stadgadt blifvit, StatsUtskottet
icke tillstyrka, att någre StadsAfgifter för
Landshöfdinge-Residence-Huset i Nyköping må af Statens
Medel utgöras.
Beträffande den del af Motionen, som rörer rättighet
för Släderne i allmänhet, att af StatsVerket
erhålla de af Fastigheter i Städerne utgående afgifter
äfven för Kronans dervarande Egendomar; så finner
Utskottet hvarken detta ämne utredt eller förhållandet
ga Stats-Utskottets
med samma Egendomar uppgifvit; hvadan Utskottet
ock, i saknad af grundade upplysningar, icke eller nu
kan i pröfning af denna fråga ingå eller dess omdöme
derom meddela.
Någre Ledamöters serskilda yttranden åtfölja. Den
ig Januarii 182g.
Reservationer:
Af Herr Commerce-Rådet Santesson”Då det är
en å rättvisa och billighet obestrideligen grundad
och allmänt sorn riktig erkänd Rätts-princip för .Samba!
Is-ordningen, att hvar och en, som begagnar de pä
Samhällets gemensamma bekostnad beredde och underhällande
fördelar, bör ock i sin nion bidraga till kostnaden
dervid; så kan jag för min del ej undgå finna
Herr Löfvenii motion, så hvad angår Nyköpings Stads
enskilda anspråk till Statens deltagande för Landsliöfdinge-Residencet
derstädes uti åtskillige Stadens
Onera, hvilka för husen der utgöras, som beträffande
den af honom väckta Allmänna fråga för bestämmande
af dylikt deltagande för K. M:ts och Kronans
hus uti alla Städer, ej hafva mött det afseende
uti Utgifts-Afdelningens, nu af Höglofl. StatsUtskottets
Plenum godkända, förslag till Betänkande att underställas
R. H. St:rs pröfning, som jag tror den hafva
förtjent.
Visserligen hafva Rikets senast församlade St:r,
på K. M:ts uti Dess nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof (Se Bihanget I, 1, pag. 80g.)
Betänkande n. g3
framställde nådiga yttrande: ”att R. St:r lära finna
”nödigt, att på 8:de HufvudTiteln uppföra Medel till
”bestridande af de fastställde StadsAfgifter för i senare
”tider, i följd af R. St;rs beslut, till Residence-Hus i
”åtskillige Län inköpte enskilde Egendornai ; hvilka af|gifter,
på sätt K. M:t förklarat, böra af Kronan ut”göras
för så stor del af samma hus, som icke af Bo”ställs-innehafvaren
för dess enskilda räkning begagnas”
förklarat', (Bih. IV, a, pag. 1486):
”Att, då någre sådane afgifter för de Slott och
”Residence-Hus i Länen, som af ålder tillhört Staten,
”icke erläggas, samt icke heller skäligen kunna äga rum
”för de i senare åren i någre Län dertill inköpta Egendomar,
enär de samma genom detta inköp förvandlas
”till publique Hus, för hvilka alltså borde åtnjutas de
”friheter och förmåner, sådane i allmänhet åtlölja,
”funné R. St:r sig icke kunna lemna något anslag å
”Stat för så beskaffade afgifter.”
Och, i följd deraf, lärer K. M:t, på sätt godkända
Betänkandet innehåller, uti nådig Skrifvelse till KammarColIegium
och StatsContoiret af den 29 Januarii
1824 hafva vägrat städerne Carlstad, Carlskrona och
Nököping sådant bidrag till StadsUtskylderne såväl af
Kronan eller för dess andel, som af Boställs-innehafvare,
och med tillämpning häraf äfven serskildt under
den i3 Dec. 1826 afslagit Förvaltningens af Sjö-Ärenderne
underd. hemställan om erläggande af Brandvaktsafgift
till Carlskrona Stad för Kronans dervarande
Hus och Tomter. Men då Herr Löfvenius, med dess
motion bilagde 2:ne K. Skrifvelser till Dess Bef:h:de,
g4 Stats-Utskottets
nemi. af den 26 Maj 1818 och 12 Sept. 1822, ådagalagt
det, utan tvifvel för senaste R. St:rs Statsutskott
ej uppgifna förhållande, att K. M:t då redan hade,
efter alla vederbörandes hörande, och ämnets fullständiga
utredande, och på tillstyrkan af dess KammarCollegium
och StatsContor samt med åberopande af
dels hvad K. Brefvet af den it Nov. 1822 stadgarom
sådane K. M:ts och Kronans Hus i Stockholm, som
begagnas till Boställen eller Boningsrum af Erabetsoch
Tjenstemän, dels 26 Gap. 3 §. Byggn. Balken, äfvensom
K. Resolutionen på Städernas besvär af d. 12
Dec. 1734, §■ 33, tillerkänt Nyköpin, s Stad gndlgörelse för
fordrad andel i Fattigvårds-Tomtöre-och Brandvaktsafgifterne,
samt i kostnaden till stadens publique
Byggnader, alltsammans att utgå till hälften af Kronan
och till hälftep af Boställshafvaren; äfvensom att Kronan
borde deltaga i afgifterne till Kvrkolnspectorns
och Orgelnistdns löner, samt reparation å kyrkan , endast
i den händelse, att desse afgifter af fastigheter i
staden och icke af personalen utgöras; men deremot
icke uti Båtsmans-vacance-afgiften, hvilken, såsom en
borgerlig tunga, är beräknad att utgå, dels af jord,
dels af borgerlig rörelse; — Så har häraf det besynnerliga
förhållande uppkommit att Nyköpings Stad,
igenom senaste R. Stms oftanämnde vägran att på Stat
anslå Medel till desse utgifternes bestridande, och K.
M:ts deraf föranlåtne Inhibition uti verkställigheten
(ty återkallande må man väl ej benämna det) af Dess
förut Staden gifna tillerkännande såsom rättighet, blifvit
frånkänd densamma, ehuru grundad i Lag och äl
-
Betan k anden. c)5
dre författningar samt i likhet med livad Stockholms
Stad ännu njuter; Och då jag ej kan anse ofvannämnde
R. St:rs beslut, uti dess StatsReglering år 1823,
innefatta någon förändring af gällande Lagar, och än
mindre kunna verka retroactivt till betagande af Nyköpings
Stad dess en gång i laglig ordning vundna
försäkran om åtnjutande hädanefter desamma bidrag
af Landshöfdinge-Residence-huset, som delta i förre
ägarens hand utgjort, och hvilken ei kunde sälja, likasom
K. M:t och Kronan ej köpa det, med bättre rätt
än han innehaft det; så måste jag reservera min från
Höglofl. Utskottets fattade beslut i så måtto skiljaktiga
tanka, sorn jig anser det rätta hade varit, att, efter
denna speciella saks närmare utredande nu än vid förra
Riksdagen, Höglo(l. Utskottet till R. H. St:r hemställt,
att i underd. skrifvelse till K. M:t förklara, det
meningen af senaste R. Stms beslut ej kunde vara, att
frånhända Nyköpings Stad en redan ägande rättighet,
hvadan R. St:r äfven uti StatsRegleringen denna gång
vilie observera att medel till de utgifter häraf blefve
en följd, ej skulle saknas.
Hvad sedan angår den senare delen af Herr Löfvenii
motion, eller om rättighet för Städerne i allmänhet
att af Statsverket för Kronans i Stad egande Hus
och Lägenheter erhålla bidrag till de af Fastigheter
utgörande afgifter till Staden, så medgifver jag väl,
att denna motion må anses ej vidare eller fullständigare
utredd af motionairen än hvad de uti Motionens
förra del förekomne nog utredde omständigheter dock
synes något när vägleda; men ehuru Höglofl. Utskot
-
96 Stats-Utskottets
tet härmed ingalunda afsett att utestänga frågans framdeles
upptagande och närmare utredande, hade jag
dock önskat, att Höglofl. Utskottet, inom hvilket jag,
under den längre discussion detta ämne föranledt, ej
sport någon olik öfvertygelse om, mindre någon anmärkning
emot, billigheten utaf den principe, att
samfäldt a fördelar böra samfäldt bekostas j med några
ord behagat uttrycka detta; likasom, enär utredningen
af en sådan allmän fråga fordrar en närmare undersökning,
än den som någon enskild Riksdagsman
eller R. H. St:r äro i tillfälle lemna deråt, att
Höglofl. StatsUtskottet, med blott erkännande af Principen,
hade velat till R. H. St:r föreslå, att hos
K. M:t be gära anställande af en sådan undersökning
intill nästa Riksdag af alla de förhållanden, som böra
vara kända för denna frågas siuteliga bedömmande
af R. H. St:r och denna önskan eller förslag anhåller
jag så mycket mera få såsom min reservation
äfven bifogad Höglofl. Utskottets ifrågavarande Betänkande,
som jag ej kan tänka mig, att R. H. St:r skulle
vilja bespara några 100, eller lät vara några 1000
R:dr, på bekostnad af några enskilda medborgare,
hvilka dermed skulle orättvist betungas. De exempel
från åtskilliga Städer, om hvilka, i anledning af Herr
Löfvenii motion, nu erhållits uppgifter, då deribland
förekommit fråga om andel i kostnad af Spruthus och
Eldsläckningsanstalter i Nyköping, äfvensom om andel
i Brandvaktens aflöning uti Carlskrona, äro väl de mest
öfvertygande för den af mig nu försvarade sats; ty,
om
Betänkande n. 97
om man ej vill elier kan medgifva eller förutsätta, att
Brandvakten i en Stad skall vara frikallad från alt
upptäcka och anmäla en olycka, som uppkommit i ett
Kongl. Maj:ts och Kronans hus, eller att Städerne ej
skola vara skyldige biträda med sina sprutor till eldsvådors
dämpande, sä måste man väl ock medgifva
skyldigheten för nämnde hus att deltaga uti dessas bekostande
för alla Kronans Hus och Lägenheterne i Städerne;
hvarjemte för sådane hus, som Kronan inköper
af enskifte, det väl ej kan gå an antaga den sats*
att Kronan skulle äga tillvälla sig bättre rätt än förre
egaren deraf hade, och i förhållande hvartill naturligtvis
äfven köpeskillingen blifvit öfverenskommen.
och af Kronan betald, eller, som är detsamma, att
Säljaren af ett sådant hus skulle kunna med Kronan'
afsluta en afhandling till 3:dje mans, Stadens, förfång;
utan önskade jag, att R. H. St:r, vid anhållande
hos K. M:t om den förenämnde undersökningen, tillika
ville bestämdt uttrycka den mening, att Kronans
af enskilte köpte eller hädanefter köpande Hus och Lägenheter
bibehålla de samma utskylder till Staden, som
deraf i förra egarens hand utgått, eller för dermed
jemförlige Hus i samma Stad hädanefter utgå, så framt
ej annorlunda med Staden i hvarje serskildt fall öfverenskommes.
Endast igenom ett sådant allmänt bestämmande
och en allmän reglering af detta ärende,
en gång för alla, kunna desse ofta uppstående frågor,
olika tydningar och strider blifva förebyggde,
och lika rätt ske alla i denna del; äfvensom den olik
7
-
g8 Stats-Utskottets
het, som nu iakttages härvid för Kronans hus i Stockholm
emot annorstädes, öfvergå till en rättvis öfverensstämmelse.
Med Herr Commerce-Rådet Santesson instämde
Herrar Ekerman, Ståhle, Winberg, Hemberg, Langenberg,
Nore'us och Lundgren till alla delar, samt i
den senare delen af reservationen, Herr Grefven och
Ordföranden, Hr ContreAmiralen v. Schantz och Hr
ÖfversteLieutenanten v. Heyne.
N:o 37-
Utlåtande, angående fortfarande af det understöd
utaf Statsmedlen, Carlskrona Stads
Fattigvårdsinrättning hittills åtnjutit samt
om tillökning deri. (U.-A.)
Uti underdånig] Skrifvelse af d. 20 September detta
år, den K. M:t i Nåder remitterat till Stats-Utskottet,
har K. M:ts Bef:h:de i Blekinge Län anhållit,
att enär det bidrag af3ooo R:dr, som Rikets sednast
församlade Ständer beviljat att intill innevarande
Riksdag utgå af Statsmedlen till Carlskrona Stads
Fattigvårdsinrättning, nu komme att upphöra, K. M:t,
i anseende till förökningen i Stadens fattigpersonal,
deraf, enligt bifogadt Räkenskapsutdrag, utgöras
af Flottans UnderOfficersCorps och Gemenskap, af
Officerares och CivilStatens fattige Enkor och Barn
och endast ^ af Stadens cnskilte Fattige, och hvilkens
underhåll i den mohn skall påfordrat Stadens mer
Betänkande n. gg
än vanliga ansträngningar, att än ytterligare uppoffringar
å dess sida icke billigtvis kunde förväntas, i
Wäder täcktes till R. St:r framställa, ej mindre behofvet
af samma anslags fortfarande, än ock tillökning
deri af 1000 R:dr, och utom hvars erhållande K. M:ts
Bef:h:de befarade Inrättningens totala upplösning.
Som Utskottet nogsamt insett, att de skäl, sorn
vid sednaste Riksdag föranledde till uppförande å RiksStaten
af 3ooo R:dr för ifrågavarande Fattigvårdsinrättning,
ännu äro för handen, har Utskottet funnit
sig böra tillstyrka, att nämnde belopp må än vidare
och intill nästa Riksdag få utgå, såsom understöd för
Inrättningen och sådant vid den blifvande Statsregleringen
iagttagas.
Hvad åter beträffar den sökte tillökningen i samma
anslag, kan Utskottet, så mycket mindre föreslå
bifall dertill, som dels, enligt ofvannänmde RäkenskapsUtdrag,
antalet af fattighushjon och underhållstagare,
utgörande för åren 1818 med 1822, 3725 personer och
för åren 1823 med 1827, 3745 personer, ej kan anses
serdeles ökt, samt dels Staden ej drabbats af ett den
sökta tillökningen i anslaget motsvarande bidrag för
de Fattigas underhåll.
Några Ledamöters härvid yttrade serskildta tankar
varda, uppå begäran, bilagde. Den 19 Januarii
1S29.
Reservationer:
Af Herr Lagman Stahle. Enligt föreskriften i 53
§. Regeringsformen och 3o J. Riksdagsordningen, tror
jag det vara Höglofl. StatsUtskottets åliggande, att uti
ioo Stats-Utskottets
ett sammanhang eller på en gång för R. H. St:r uppgifva
och föreslå Stats- och Riksgäldsverkens behof,
sedan nödige indragningar och besparingar blifvit iakttague;
denna föreskrift anser jag, för min del, böra
pä det sättet verkställas: Att Höglofl. StatsUtskottet
upprättar, i lika form med K. M:ts Nådiga Proposition
till R. St:r, angående StatsVerkets tillstånd och behof,
en framställning tili R. H. St:r, som upptager
linder- classificationer hvad som utöfver RiksStatens
utgifter blifvit genom K. Mits serskilda Nådiga propositioner
eller motioner i RiksStänden^påkalladt såsom
Statsbidrag eller Lån. — På detta sätt skulle alla
Statens utgifter blifva systematiskt uppställde i ett
sammanhang och på ett ställe, under 2:ne Titlar,
nemligen :
Anslag till RiksStatens Tio HufvudTitlar, enligt
K. M:ts'Nådiga Proposition om StatsVerkets behof af
den i3 nasti. November, anslag till serskildta Statsutgifter
utöfver RiksStaten , enligt K. Propositioner och
Riksdagsmäns motioner.
Hvilket senare anslag kunde indelas i lika beskaffade
HufvudTitlar, som RiksStaten.
I)å dessa AnslagsSummor jemfördes med StalsInkomsterne
, vore öfversigten snart uppfattad och en
fullständig ledning lemnad R. H. St:r, för så väl pröfningen
af det hela, som för hvarje serskildt inkomsteller
utgiftsartikel.
För beredningen af ett sådant RiksDebet och
Credit torde erfordras, att H. StatsUtskottet till R,
H. St:r först allemnar Utlåtanden öfver sådane begär
-
Betänkande n. rot
ta StatsUtgifter, hvilka af Höglofl. StatsTTtskotlet afstyrkas,
för att deröfver inhemta R. Sits beslut, såsom
inverkande på anslagens uppgörande af StatsUtskottet.
Genom denna åsigt, har jag ansett mig hindrad instämma
i Höglofl. StatsUtskottets pluralitets fattade
beslut, att genom serskildt Betänkande tillstyrka 3ooo
Rtdrs utgift af Statsmedlen till Carlsk rona Stads Fattigförsörjningsanstalt;
och anhåller, att denna min reservation
må åtfölja Utskottets berörde Betänkande
till RiksStånden.
Af Herr CcmmerceRådet Santesson t Uti Herr Lagman
Ståhles reservation instämmer jag så mycket häldre,
som jag anser, allt till- eller afstyrkande hos R.
Skr af något Statsanslag vara för tidigt, innan man hunnit
taga en sådan, åtminstone provisionel, öfversigt af
behofven och för handen varande tillgångar, som den
Herr Ståhle yrkat'; en serskild motion i detta afseende
är äfven för flere veckor sedan väckt inom BorgareStåndet,
af Borgmästare Landegren, och hit remitterad,
å hvilken jag hade önskat Höglofl. StatsUtskottet
behagat Rista afseende och aflemna svar innan
något tillstyrkande för anslag expedierades till R.
Skr. Hvad nu angår det ifrågavarande utlåtande i
anledning af K. M:ts nådiga remiss, angående fortfarande
och ökande af det årliga understöd, Carlskrona
Stads Fattigvårdsinrättning njutit utaf Statsmedlen, så
har jag ock under öfverläggningen härom yttrat den
serskilda önskan, att Höglofl. StatsUtskottet.för dess
del behagat uppskjuta afgörande deraf, tills i sam
-
ioi Stats-Utskottets
manhang med de igenom enskilda Riksdagsmän, vid
denna Puksdag väckte motioner af alldeles enahanda
beskaffenhet för andra Städer.
Af Herr ContreAmiralen von Schantz. Jag anser
den begärta tillökningen af 1000 R:dr äfven böra beviljas,
emedan, utom de af Krgs Bef:h:de derföre uppgifne
motiver, tillkomma ock de skäl, att dels, genom
förändrad reglering med Kongl. Flottans Stat och personal,
det högst betungede bidraget af Flottans Embets-
och Tjenstemän till de fattiges underhåll, icke
hädanefter kan påräknas till lika belopp som förut,
såsom på ett färre antal Löntagare fördeladt, samt
dels att Carlskrona Stad sedan sista Riksdag, i anseende
till dess medellöshet, blifvit nedflyttad i en lägre
klass bland Rikets Städer.
N:o 38.
Utlåtande, angående den Förste IvammaiMusicus
Berndt Crusell tillagde pension. (U. A.)
Genom Remiss af den 19 nästlidnc November, har
K. M:t i Nåder till Utskottet öfverlemnat en af Förste
KammarMusicus, Directeuren Berndt Crusell hos
K. M:t gjord underdånig ansökning, om bestämmande
af hvilka medel och i hvad ordning en honom och
hans hustru tillagd pension må dem tiilgodokomma.
Af de berörde Ansökning bilagde handlingar vitsordas,
att redan år 1807 Directionen öfver K. Mits
HofCapell och Spectacler försäkrat Crusell om en år
-
Betänkande n. io3
lig pension för dess öfriga lifstid, då lian antingen för
alder och skröplighet ej mera vore i stånd att sia
tjenst förrätta, eller Directionen ej funne för godt att
förnya det med Crusell ingångne Contract, på lika
vilkor som förut; hvilken pension år 1818, i enlighet
med Högstsalig Konung Carl XIIl:s afsigt och med
Hans Maj:t nu regerande Konungens goda minne, då
varande Förste Directeuren vid Kongl. Theatern, Hr
Grefve G. Lövenhjelm, med afseende å Crusells långa
och berömliga tjenstgöring vid Konungens HofCapell,
utsatt till 600 R:dr; hvarefter K. M:t ock, under den
3o April 1819, i Nåder försäkrat Crusell, att, så vida
R. St:r framdeles skulle anslå medel till Theatrarnes
i hufvudstaden understöd, Crusell, då han ej vidare
förmådde göra tjenst, af nämnde anslag komme att
erhålla en årlig pension till nämnde belopp, och hvilken,
efter Crusells död, i händelse hans hustru honom
öfverlefde, jemväl tillfölle henne i dess lifstid.
Och inhemtas vidare af det underd. utlåtande, som
nuvarande Förste Directeuren vid K. M:ts Spectakler
i ämnet afgifvit, att de till Directeurens disposition
ställde medel och anslag icke lemna någon tillgång
för utgörande af ifrågavarande pension.
I anledning af hvad sålunda förekommit samt med
hufvudsakligen fästadt afseende derå, att Förste KammarMusicus,
Directeuren Crusell redan år 1818, med
Högstsalig Konung Carl XIII:s vilja, erhållit försäkran
om pension, samt andre högstbemälte Konungs
Pensionärer vid den år 1818 verkställde Pensionsreglcring
blifvit å Allmänna IndragningsStaten uppförde
io4 Stats-Ut skottets
tiJl sina pensioners åtnjutande, får Utskottet hemställa:
att den bemälte Crusell i Nåder tillagde pension
äfvenledes må uppföras på Allmänna Indragningsstaten,
att utgå från den tid, Crusell lemnar sin nu
innehafvande befattning och lön vid Kongl. HofCupellet
och samma pension efter hans frånfälle tillfalla
hans nuvarande hustru, derest hon honom öfverlefver,
dock att i den händelse innandess något
understöd eller anslag för Kongl. Theatrarne i Hufvudstaden
af Statens medel beviljas, merberörde
pension deribland inbegripes och från Indragningsstaten
afföres. Tvenne Ledamöters serskilda yttranden
varda härjemte bilagde. Den ig Januarii 182g.
Reservat ion er:
Af Herr Lagman Ståhle: Innan med full visshet
kändt är hvad tillgång som kan förefinnas för behofvens
fyllande, anser jag det vara för tidigt, att anvisa
anslag af medel och till dess tror jag för mindel,
att pröfningen af frågan om Crusells pension bör kunna
hvila.
Herr CommercePiådet Santesson■■ Den åsigt jag
framställt i frågan om understöd till Carlskrona Stads
Fattigvårdsinrättning och som finues Höglofl. Utskottets
derom afgifne Utlåtande bifogad, åberopar jag
ock nu, i afseende på merberörde pension för Förste
KammarMusieus Crusell.
N:o 39.
Memorial, rörande verkställigheten af den beslutade
tryckningen af Lantlshöfdingarnes
Betänkande n. i o5
senast inkoimie så kallade Fern års Berättelser.
(Rgs.-A.)
Sedan, enligt till Utskottet ankomne ProtocoIlsUtdrag,
samtliga resp. RiksStunden, med bifall till Utskottets
Betänkande N:o5, beslutat tryckning af de till
K. M:t senast inkomne, Landshöfdingarnes så kallade
fem års Berättelser, så har Utskottet, i afseende på
verkställigheten af detta beslut, skolat hemställa, om
icke R. H. St:r skulle finna lämpligt hos K. M:t i underd.
anhålla, det täcktes K. M:t i Nåder låta för
anstalta
derom, att dessa Berättelser, tillika med det
hos GeneralLandtmäteriContoiret författade Sammandrag
af Tabellerne, hörande till samma Berättelser,
varda med skyndsamhet till trycket befordrade samt
uppläggas till ett antal af i5oo exemplar, och deraf
800 till RdksStåndens disposition öfverlemnas; hvarvid
i underd. lärer böra anmälas, att tryekningskostnaderne
komma, att, efter vederbörligen godkände räkningar,
betalas af RiksgäldsContoiret utaf de till Riks
dagsutgifternes
bestridande anvisade medel. Den ig
Januarii 1829.
N:o 40.
Betänkande, om inrättande af en allmänn
Klubb för alla fyra Riks-Ståndens Ledamöter.
(R:g:s-A.)
Hos Höglofl. R. o. A. har Hr von Qvanten Carl,
föreslagit, att, på Statens bekostnad, mätte inrättas
106 Stats-Utskottets
en Allmän eller gemensam Klubb, der Ledamöter af
samtlige RiksStåtiden kunde samlas, för att discutera
förekommande Riksdags-ärenden; hvilken motion, jemte
åtskilige Ledamöters i ämnet afgifne yttranden, till
StatsUtskottet blifvit remitterad.
I anledning häraf, får Utskottet förklara, att, efter
dess öfvertygelse, inrättandet af en allmän eller för
samtlige Riks-Ståndens Ledamöter gemensam Klubb
bredvid de redan på spridda ställen organiserade enskilda
Stånds-Klubbarne, skulle icke i någon måtto
komma att motsvara Motionärens afsigt. Deremot föreställer
sig Utskottet, att om en passande Local vore
att tillgå, der samtlige Stånds-Klubbarne, sådane de
nu äro organiserade, kunde inrymmas under ett tak,
och der tillika kunde anvisas ett eller flere rum till
gemensamt begagnande af alla Fyra RiksStåndens Ledamöter,
ändamålet snarare torde vinnas, enär, genom
Klubbarnes närbelägenhet till hvarandra, en lättare
och beqvämligare communication emellan de olika
RiksStåndens Ledamöter vore beredd; hvarförutan torde
kunna påräknas någon besparing i hvad som i hyra
åtgår för de nu varande Stånds-Klubbarne.
Denna anstalt anser Utskottet väl icke kunna komma
i fråga vid innevarande Riksdag, enär de erforderliga
rummen, i fall sådane finnas, redan äroupptagne;
men Utskottet har dock trott sig böra R. H. St:rs
granskning underställa sitt ofvanberörde förslag, på
det, i händelse detsamma skulle vinna R. H. St:rs bifall,
verkställigheten för en kommande Riksdag måtto
kunna föreskrifvas. —
Betänkande n. 107
Klubb-Inrättningar vid Riksdagar blifva alltid oumbärliga;
och de må organiseras på hvilket sätt, som
helst, måste rum anskaffas; vid hvilket förhållande
Utskottet för sin del icke kan inse något gällande hinder
för Rikets nu församlade St:r, att uti ett ämne
af denna beskaffenhet fatta beslut, samt om dess verkställighet
förordna, helst, om, emot all förmodan,
R. H. St:r, hvilka till nästa Riksdag komma att sammanträda,
icke skulle finna sig belåtne med den af
förre Ständer, i afseende på Klubb-rummen, fogade
åtgärd, härigenom icke kan uppstå annan olägenhet,
än blott ett skadestånd för Hyres-Contractets uppliäfvande,
och hvars belopp uti Contractet bör utsättas
samt en lämplig uppsägningstid åt R. H. Strr förbehållas.
På grund häraf föreslår alltså Utskottet:
att det må uppdragas åt Riddarhus-Directionen
* samt öfrige Riks-Ståndens Canzli-Directioner gemensamt,
att till nästa Riksdag anskaffa, så vidt möjligt
är, uti något välbeläget Hus tjenlige Rum, så väl
till serskilde Klubbar för hvarje Riks-Stånd, som
en större Sal eller ock minst 2!ne med hvarandra
sammanhängande Rum, till gemensamt begagnande
af alla fyra Riks-Ståndens Ledamöter; med iakttagande,
att uti Hyres-Gontractet åt R. H. St:r förbehålles
lämplig uppsägningstid, äfvensom beloppet
af det skäliga skadestånd, som, i händelse af uppsägning,
skall godtgöras, bestämmes och utsattes.
Den 19 Jan. 182g.
io8
Stats-Utskotlets
N:o 41.
Betänkande, i anledning af ett, af Herr LandtMarskalken
samt Herrar Talmännen upprättadt
och till Utskottet ingifvet Förslag till, så
väl Herr LandtMarskalkens och Talmännens
Representations-kostnad, som till utgifter
för RiksStåndens Canzlier och Klubbar.
LandtMarskalken och Herrar Talmännen upprättadt
Förslag, så lydande:
Sedan behörig öfverläggning mellan undertecknade,
LandtMarskalk och Talmän, ägt rum, håfve vi
funnit lämpligt, att till StatsUtskottet afgifva följande^
förslag till, så väl Talmännens Representationskostnad,
som utgifter för deras RiksStåndens och deras
Canzliers räkning, nemligen:
Hos Hoglojlige Ridderskapet och Adeln.
För de till RiddarhusSalen och båda förstugornas
eclairering uppköpte lampor, eller så kallade Quinqueter,
samt för det, till reparation af Bänkarne i
RiddarhusSalen och SecretaUtskottsSalen erforderliga
kläde, jemte mattor på gångarne i RiddarhusSalen,
och de vid början af denne Riksdag för RiddarliusCanzliet
erforderlige Inventarii-persedlar, enligt deröfver
afgifvande räkningar.
(Rgs-A.)
Utskottet har blifvit öfverlemnadt ett, af Herr
Betänkande n. 109
För hvad de såkallade LandtMarskaIks-Soire'erne
kosta, jemväl enligt deröfver företeende räkningar.
För Ridd. och Adelns klubb uti hyra R:dr Bro 80:
i månaden, beräknadt från den 12 sisth
November intill Riksdagens slut; samt för
Ved och Ljus, å denna Klubb, enligt behörige
räkningar.
Till den Person, som besörjer eldningen af
Uppvärmings-anstalten under RiddarhusSalen,
24 sk. Bro om dagen, beräknadt
från den 1 sisth November, och så länge
eldningen kommer att fortfara.
Till den Person, som åtagit sig dagliga vården
, putsningen och tandningen af de i
Riddarhus-Salen och förstugorne befintlige
36 Lampor eller Quinqueter, R:dr Bro ior
i månaden, beräknadt från den 4 sisth November,
och så länge denna eclairering
fortfar.
Hos Ilogvördige PrcsleStarulct.
För Talemannens Representations-kostnad,
hvarje månad RrdrBro 600 r
beräknadt från den 4 sisth November intill
Riksdagens slut
Till Hushyra och Ved för Talmannen . . 200 r
i månaden, beräknadt från den 1 sisth
November intill Riksdagens slut.
no S t a t s - U t s k o 11 e t s
Till Hyra för PresteStåndets Canzli . . . 5o: — -
i månaden, beräknadt från den i sistl.
October, intill Riksdagens slut.
Till hyra för PresteStåndets Klubb . . .120:
i månaden, beräknadt från den 1 sistl.
November, intill Riksdagens slut.
För eclairering å Klubben, samt tobak och
svagdricka, enligt företeende räkningar.
För de uti PresteStåndets Canzli och Klubb
erforderlige Inventarie-persedlar, enligt
deröfver afgifvande räkningar.
Hos Välloflig BorgarcStåndet.
För Talmannens Representations-kostnad 600: — -  i månaden, beräknadt från den 4 sisth
November, intill Riksdagens slut.
Till Hyra för BorgareStåndets Klubb med
eldning och städning 4o:
Eclairering å Klubben, enligt accord med
Bleckslagaren 82: 3a. -
Ljus i trappor  12:
Ljus på borden i Klubbrumraen . . . . 7: 24.-
Tillsammans R:dr B:co 142: 8. -
i månaden, beräknadt från Riksdagens början.
För Tobak, Pipor och Svagdricka, enligt räkning.
För den, till inredning af Borgare-Ståndets Sessions-Rum
åtgående kostnad, enligt deröfver företeende
räkningar.
Betänkande o.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet.
i ii
För Talmannens Representationskostnad,
i månaden, R:dr B:co 600: — -
beräknadt från den 4 s'stI- November intill
Riksdagens slut.
Till Hushyra för Talmannen, Secretera
ren
och Canzliet, i månaden 25o:
beräknadt från den 1 sisth November
intill Riksdagens slut.
Till Hushyra för BondeStåndets Klubb, i
rnånaden i83: 16. -
beräknadt från Riksdagens början intill
dess slut.
För Tobak, Svagdricka och Ljus å sistnämnde
Klubb, enligt deröfver afgifvande
räkningar.
Kostnaden för inredningen af BondeStåndets
SecsionsR.um, enligt räkning.
Ersättning till Magistraten i Stockholm för
begagnandet af Bonde-Ståndets Sessionsrum
och det större CanzliRummet.
Och böra för öfrigt kostnaderne för Eclaireringen
i samtlige RiksStåndens Sessionsrum och Ganzlier
äfvensom för Skrifmaterialer och andre dylike nödvändigc
utgifter ersättas efter deröfver afgifvande räkningar.
Alla räkningar böra vara af LandtMarskalken eller
Talmännen, medelst påskrift, till riktigheten godkände.
na Stats-Ul
Slutligen förbehålla vi
så nödigt skulle anses, uppe
förskott, emot framdeles i
händelse oförutsedde nödigi
derom serskildt göra vederi
den 9 December i8aS.
Carl De Geer.
h. t. Landtmarskalk.
Jon. Ullberg.
Borg. St. Talman.
skottets
oss, icke allenast, att, om
: vår requisition , bekomma
edovisnihg, än ock att, i
: utgifter skulle yppas, få
jörl ig anmälan. Stockholm
C. v. Rosenstein.
PrestStåndets Talman.
Joh. Os. Longberg.
BondeStåndets Talman.
Efter verkställd granskning, har Utskottet ansett
sig böra ofvanintagna Förslag till alla delar tillstyrka,
med den tillagda erinran, i afseende på ersättningen
till Magistraten i Stockholm för begagnandet af
Hederv. BondeStåndets Sessionsrum och det större
Canzlirummet, att något Contract härom, efter hvad
Utskottet inhemtat, icke är vordet afslutadt; men
hvilket icke torde böra bereda något hinder emot
förslagets antagande äfven i denna del, enär all anledning
är att förmoda, det Magistraten icke gör anspråk
på större hyra, än som kan vara skälig och billig.
Den 19 Januarii 182g.
Betänkande n.
N:o 42.
Betänkande, rörande indragning af all Mathållning
på Statens bekostnad, vid den så
kallade Landtmarskalksklubben; samt om
förminskning i Statens utgifter för KlubbInrättningarne.
(R:gs-A.)
Uti ett hos Höglofl. R. o. A. den 4 sistl. Dec. ingifvet
Memorial, har Herr August Anckarswärd anfört,
att i en tidpunkt, då Statsbehofven synas så stora,
som nu och nödvändigheten till slut möjligen tvingar
Representanterne att nekande besvara flera fordringar,
synes det vara ett högt påkalladt föreseende, att Representationen
börjar med att indraga onödiga utgifter,
i och för sin egen skuld, och är det, ledd af denna
tanka, som Motionairen föreslår indragning af all
mathållning vid den så kallade Landtmarskalksklubben,
för hvilken, vid förra riksdagen, kostnaden uppgick
till omkring 18,000 R:dr Banco. Och då utsigten
synes vara till ett lika långvarigt riksmöte nu,
som förra gången, så skulle Motionairen anse det vara
väl, att i tid vidtaga den besparing han föreslagit,
såsom utan tvifvel det kostsammaste af hela Inrättningen;
och sätter han ingalunda i fråga, att Klubben
genom denna indragning skulle förlora något af
sitt egentliga föremål, som måtte vara tillfälle för Riksdagsmän
att råkas, för att kunna samtala.
8
i jStats-Utskottets
Denna Motion har, tillika nied åtskillige Ledamöters
häraf föranledda yttranden, blifvit till StatsIJtskoltet
remitterad.
Vidare har hos Efederv. BondeStåndet J. J. Rutberg
från Norrbottens Län, uti inlemnadt och den 4 sisth
December föredraget Memorial, anfört, att, vid sista
Riksdag, uppgingo Riksdags-Kostnaderne till 22,000
R:dr B:co i månaden. Då dessa vid denna Riksdag
förmodligen komma att uppgå till lika högt belopp,
har det för Motionären framställt sig såsom en nödvändighet,
att i hvad möjligt är, söka mindska dessa
utgifter, helst en stor del deraf för ärendenas bedrifvande
icke är af någon nödvändighet. Af sådan orsak^
och då, vid denna Riksdag, efter allt utseende, ökade
Stats-Utgifter mer, än någonsin förr, komma i fråga;
och då behofvet af desse Utgifter i främsta rummet
påkallar uppmärksamhet, hemställer Motionären, huruvida
Staten vidare bör belastas med Klubb-kostnader;
och föreslår, att förStåndens Klubbinrättningar ingen
annan utgift, än hyran för Rummen, eldning och nödigt
lyse må af allmänna medel bestridas; och har,
vid förnyad föredragning af detta Memorial, den 8
December, Motionären, med anledning af N. Insulins
från Stockholms Län då gjorda erinringar vid Motionärens
förslag, serdeles i afseende på den indragning
af Tobak och Svagdricka vid Hederv. BondeStåndets
Klubb, som af motionens antagande skulle blifva en
följd, anfört, att hvad angår Insulins yrkande, att Hederv.
BondeStåndet hädanefter, såsom hittills, må på
sin Klubb njuta Svagdricka och Tobak, på Statens
V
Betänkande n. ii5
bekostnad , så hade detta hos Motionären icke gått i
beräkning, när han väckte Motionen, med hvilken han
hade för ändamål, att fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
af en bättre hushållning med Statens Medel,
och således egentligen på det stora hela; tilläggande,
att, vid sistlidne Riksdag utgjorde kostnaderne
för LandtMarskalksKlubben , . B:co R:dr 3o,454: 4°- 6.
— PrestKlubben  „ io,48o: I. 8.
— BorgareKlubben  „ „ g,382: 28. -
— BondKlubben
„ „ a r,831 : 42. 4-
B:co R:dr 72,149: 16. 6.
Ofver dessa båda motioner, hvilka tyckas hufvudsakligen
hafva enahanda syftning, får Utskottet, nu
på en gång utlåtande afgifva. Och beträffande först
Herr August Anckarswärds motion, rörande indragning
af all mathållning, på Statens bekostnad, vid
den så kallade Landtmarskalksklubben, så befinnes af
de öfver 1823 års Riksdagskostnader afslutade räkenskaper,
att, för mat, vin och Conjac, utgiften bestigit
sig till R:dr 17,918: 23. 8. B:co, Och i afseende
på sjelfva motionen, så har härvid förekommit, att,
efter hvad det af Herr Landlmarskalken samt Talmannen
öfver representationskostnaden vid innevarande
Riksdag upprättade Förslag (och öfver hvilket
Utskottet afgifvit Betänkande N:o 40 utvisar, Herr
Landtmarskalken icke kommer, att, i likhet med de
öfriga Talemännen, uppbära något månadtligt penningeanslag,
såsom ersättning för representations-utgifterne.
, Vid detta förhållande, och då mathållning»n
vid den så kallade Landtmarskalksklubben kan och
ii 6. Stats-Utskottets
bör betraktas, såsom motsvarande de månadtliga Summor,
hvilka bestås de öfriga Talemännen, enär båda
dessa slags utgifter, i anseende till sjelfva principen,
äro af enahanda beskaffenhet, och emellan dera icke
är någon annan skillnad, än att utgifterne för den
ifrågavarande mathållningen redovisas, enligt specifika
räkningar; så har, i betraktande häraf, Utskottet funnit
sig sakna anledning att motionen understödja. Vidkommande
åter Rutbergs motion, så har Utskottet
icke funnit anledning att den samma understödja, i
synnerhet, som Rutberg, på sätt ofvan anfördt är,
återkallat sin först gjorda framställning, åtminstone, i
hvad den angår indragning af Tobak och Svagdricka
vid Hederv. BondeStåndets Klubb. — För öfrigt och
då Rutberg oriktigt uppgifvit Klubbomkostnaderne vid
sista riksdag, har Utskottet trott sig böra anmäla,
att, enligt förut åberopade räkenskaper öfver i8a3
års Riksdagskostnader, hafva följande Summor för
Klubbinrättningarne blifvit utbetalde, nemi.:
För Herr LandtMarskalkens så kallade Soircer
B:co R:dr 25,571: 3. 2.
— Ridd. o. Adelns Klubb 2,182: 4°« -
— Preste-Ståndets dito 2,760: 11. 4-
— Borgare-Ståndets dito i,836: — -
— Bonde-Ståndets dito g,6o3: 29. 4-
således tillhopa Klubbkostnaden B:o R:dr 4tj953 : 35. 10.
i stället för den af Rutberg uppgifne summa af R:dr
72,149: 16. 6. Banco. Den 19 Januarii 1829.
Betänkande n.
1 »7
N:o 43.
Utlåtande i anledning af väckta motioner, om
förändring af stadgandet uti Kgl. Placatet
d. 27 Augusti 1723, ang. vilkoren för Bergsbruks
anläggande. (I.-A.)
H os H. B. och A. har Herr Grefve Posse, Eric, samt,
inom Vällofl. BorgareStåndet, Herr CommerceRådet
Santesson väckt motion om upphäfvande af stadgandet
uti K. Placatet d. 27 Augusti 1723, enligt hvilkethvart
tionde Skeppund eller tunna af den tillverkning som
hemtas från Grufvor eller Malmstreck på Krono- och
Kronoskatte-grund, måste till K. M:t och Kronan erläggas,
då för sådana tillverkningar å Frälse grund
endast hvart 3o:de utgöres.
Jemte erinran derom, att hvarje medborgare numera
äger rättighet att förvärfva sig besittning af jord
utaf hvad natur som helst, och, så fort Staten eller
enskilte derigenom icke förnärmas, får densamma, såsom
för godt synes, bearbeta, samt att, enligt den af
R. St:r år 1809 stadgade grundsatts, alla lofliga medel
och tillgängliga förmåner må begagnas för näringsflitens
utveckling, hafva motionärerne sökt visa de olägenheter
och förluster så väl för Staten som för den enskilte,
hvilka uppkomma genom åberopade Författnings
tillämpning, i det att rika tillgångar af dyrbara råämnen
måste lemnäs obegagnade endast i följd af den
jordens natur åtföljande dryga beskattning, då de deremot,
rättvist och billigt belagde, kunnat bereda sys
-
118 Stats-Utskottets
selsättning åt en talrik personal och blifva föremål
för en lönande export, hvarigenom Statens directa inkomst
äfven befrämjats. — Då derjemte erfarenheten
visat hvad Herr Grefve Posse under dess Ledamotskap
i K. Bergs-Collegium, ytterligare funnit styrkt, att
Bruksrörelser och synnerligen Alun Verk, hvilka till
Kronan erlägga hvart io:de, måst, för att kunna äga
bestånd, tillerkännas förlängning i frihetsår, då-en skälig
afgift kunnat åläggas och utgöras, har, på dessa
hufvudsakliga skäl, af Motionärerne blifvit föreslagit,
att afgiften till Kronan af Bruks- och Bergs-handtering,
som hemtar Malm eller Mineral på Krono- eller
Kronoskatte-grund, må bestämmas att, efter frihetsårens
slut', utgå med hvart 3o:de af tillverkningen eller,
såsom Herr Grefve Posse äfven yttrat, högst hvart
2o:de.
Utskottet, som till alla delar instämmer uti hvad
Motionärerne anfört, får desto hellre till Pi. Sttrs bifall
hemställa:
att afgifterna till Kronan för Bruks- och Bergshandteringen
må bestämmas efter enahanda grund
eller till hvart 3o:de, ehvad rudimåterien hemtas å
Frälse- eller Krono- och Kronoskatte-jord, som de
med nämnde handteringar förenade förlags- och
bruknings-kostnader äro af jordens natur oberoende.
— Och torde, i händelse af bifall till Utskottets hemställan,
underd. anmälan i ämnet hos K. M:t göras.
Den 24. Jan. 182g.
Betänkande n.
N:o 44.
"9
Utlåtande i anledning af ifrågaställd förändring
i tiden för lefvereringen af KronoArrenden.
(i.-A.(
1\.. M:t, sorn, med anledning af R. St:rs, uti skrifvelse
den 23 October 1823, gjorda underd. hemställan
och sedan K. Krigs- och K. KammarCollegierne samt
K. StatsContoiret och K. KammarRätten blifvit i ämnet
hörde, under d. i5 October sisth år utfärdat allmän
Kungörelse ang:de åtskilliga förändringar vid Uppbörds-
och RedogörelseVerket, ledande till både lättnad
för de skattskyldiga och större enkelhet samt säkrare
controll vid LandtOppbörden, har till Utskottets
kännedom täckts öfverlemna handlingarne i detta
mål, och derjemte fästat Utskottets uppmärksamhet
på lämpligheten deraf, att alla KronoArrende-afgifter,
äfven då de ej äro utsatte i Spanmål eller Hö, varda
bestämda till lefverering årligen i den för all annan
grundskatt föreskrifna ordning. Och anser Utskottet,
som i målets öfriga delar framdeles kommer att meddela
yttrande, sig böra serskildt till R. Strrs bepröfvande
anmäla frågan ang. tiden för Krono-Arrendenas
lefverering. — Förhållandet härmed är följande:
Flere Kongsgårdar och Kronolägenheter äro bortarrenderade
under vilkor, att en del af arrendet bör
prenumerationsvis före den i4 Mars årligen i contant
erläggas. Det åligger väl K. M:ts Bef:h:de och, under
dem, Kronofogdarnc att vaka olver ett noggrant upp
-
120 Stats-Utskottets
fyllande af Arrendatorernes skyldigheter, men det har
likväl ej varit utan exempel, att en och annan Arrendator
sitt åliggande i denna del utan åtal försummat,
så att lefvereringen skett långt efter den föreskrifna
tiden. Om vid sådana tillfällen medlen ej af Arrendatorerne
directe utan genom Kronofogdarne blifvit till
LandtRänterierne inlefvererade, hafva de en längre tid
kunnat förblifva i dessa Uppbördsmäns händer. Utom
osäkerhet i controllen, kan äfven härvid uppkomma
sammanblandning af tvenne års afgifter. Då, t. ex.,
1827 års skatter böra uti summariska räkningen vid
uppbörds-årets slut d. 1 Maji 1828, redovisas, har redan
arrende-afgift för detta år bordt vara lefvererad.
Har denna lefverering redan då, såsom sig bör, blifvit
verkställd, underlåter ej en noggrann redogörare att densamma
i sin summariska räkning för år 1827 upptaga.
Är afgiften åter ej lefvererad kan den, utan att det
så noga märkes, ur samma räkning uteslutas och den
förekommer ej då till redovisning i räkenskap förr än
ett helt år derefter och mer än ett år efter den tid,
då den bort vara lefvererad. Till vinnande af reda
och ordning härutinnan, har blifvit föreslagit, att alla
sådana prenumerations-arrenden der de hittills ägt rum,
rnå debiteras i räkenskaperna för det näst föregående
året och, såsom hörande till dess skatter och afgifter,
anses, då de äfven kunna vid den i Februari eller Mars
månader inträffande andra årliga Uppbördsslärnman
erläggas, eller, i annat fall, såsom rester, indrifvas
före uppbördsårets utgång.
Vid öfvervägande af detta förslag har Utskottet
Bet änkan den. 121
i öfrigt inhemtat, att den i BiksStaten årligen påräknade
sammanlagda summan af contanta arrenden utgör
32,ooo R:dr; att denna summa ej hel och hållen består
af prenumerations-arrenden, men att, om äfven
fallet vore sådant, det för StatsVerket ej vore af serdeles
vigt om med incasseringen deraf till de vanliga
uppbördstiderna årligen fördröjdes. — Då deremot för
Arrendatorerna, som vid tillträdet mäste vidkännas
andra dryga utgifter till inventarier m. m., det ofta
måste blifva känbart att på förhand erlägga någon
del af arrendet, hvartill de skola hemta tillgång af
årsafkastningen och då godkänd borgen för arrendets
utgörande i allt fall bör presteras, hvadan det ej eller,
i afseende på säkerheten, är för StatsVerket nödigt att
upptaga det på förhand; så och i betraktande tillika
deraf, att ett sådant arrende-vilkor dels verkar till
nedsättning i arrende-anbud och dels, både till allmän
och enskild skada, derifrån afskräcker mången skicklig
jordbrukare, som ej kan af egna medel åstadkomma
betydligare förskott eller genom lån dertill förskaffa
sig tillgång, tillstyrker Utskottet:
att denna inrättning för framtiden må helt och hållet
afskalFas och alla arrenden, äfven då de ej, till
följd af K. Kungörelsen d. 3 Dec. 1810 äro utsatta
i Spanmål och Hö, må bestämmas till lefverering
årligen i den för all annan grundskatt föreskrifna
ordning. — Hvarom, i händelse R. St:r härtill lemna
bifall, underd. anmälan hos K. M:t torde göras.
Den 24 Jan. 1829.
122
Stats- Utskottets
N:o 45-
TJ Lia ta tule, angående understöd af Allmänna
Medel för Arwika Köping. (U.-A.)
Ifrån Hederv. BondeStåndet har Utskottet emottagit
ett Protocolls Utdrag af den 18 nästlidne December,
innefattande Olof Olofssons ifrån Carlstads Län hemställan,
att, i anseende till Arwika så kallade Stads
Innevånares medellösa belägenhet, vållad af den allmänt
öfverklagade Penningebristen och handelns tröga
gång, nämnde Stad af StatsMedlen måtte beviljas ett
Anslag af 2000 R:dr, såsom bidrag till anstalters vidtagande
för Stadens förskönande och behof såsom stenläggning
af Torg och Gator rn. m., till nytta ej mindre
för Staden an dem som besöka densamma; hvilken
hemställan Vice Talmannen Jon Jonsson från Blekinge
och Eric Andersson från Westerås Län bestridt
på den grund, att i händelse innevånarne i Arwika ej
mägtade att utvidga och försköna anläggningen, samma
Stad eller Köping, i anseende till förut varande
mångå små och fattiga Städer, som af sig sjelfve icke
kunna bestå, måtte, med afstående från sina Stadsprivilegier,
återgå till dess fordna egenskap af By;
hvaremot Motionären anmärkt, att saknad och förlust
skulle uppkomma för orten, derest Arwika, i brist af
Medel för dess vidmakthållande, icke kunde i dess nuvarande
egenskap bibehållas.
Utskottet anser meddelandet af så beskaffad! understöd,
af Statens Medel, som det Olof Olofsson för
B e t ä n k a n d e n.
I 23
Arwika yrkat, oförenligt med Stats Ver':s-Förvaltningen
i det liela och kan således ej till II. H. St:rs bifall
understödja förrberörde Motion. Den 24 Januarii
1829.
Utlåtande, i fråga om uppresandet af en Minnesvård
vid Lutzen, der Konung Gustaf II
gelbert, motion väckt om uppförande, på Statens bekostnad,
af ett Monument på det ställe vid stora
Landsvägen emellan Städerne Leipzig och Lutzen,
hvarest Konung Gustaf II Adolf är i632 stupade i
striden för Protestantiska Religionen och Tysklands frihet,
hvilket ställe nu utvisades blott af en, under
namn af Schwedenstein, derstädes upprest vanlig gråsten,
som fordom omslutits af Poppelträn, men hvilka
i sista kriget med Fransmännen år i8i3 nedhuggits;
tillstyrkande Motionären, att, om något afseende
å Förslaget af R. Strr fästes, underd. anhållan hos K.
M:t måtte göras, att genom Dess Minister vid Kongl.
Preussiska och Sachsiska Hofven få upplyst, huru och
på hvad sätt verkställigheten kunde tillvägabringas. Och
hafva uti motionen instämt Herr Rosenblad, Bernhard,
samt Herr Friherre Boije, Ludvig, den förre med til
Q
lägg:
att, då troligen den —November 1802 före nästa
l8
Riksmöte inträffade, Rikets nu församlade Ständer borde
besluta firandet af den Andra SccularFesten af den
-
N:o 46.
Adolf stupade.
(U. A.)
Hallencreutz, Sten En
-
124 Stats-Utskottets
na dag genom ofvannämnde Minnesvårds uppresande
(af Svensk Granit eller Porphyr) dertill kostnaden
kunde lämpas efter den för Minnesvården på Qvidinge
Hed åt Högts. KronPrinsen Carl August: att omkring
monumentet måtte inköpas ett stycke jord, att öfverlemnas
till en Svensk Invalid, emot skyldighet att detsamma
vårda: att, när invigningen deraf bråme att
för sig gå nyssberörde dag, en Deputation af R. St:r
borde vara närvarande: kostnaden så väl härtill som
till sjelfva Minnesvården utgå af RiksgäldsCoutoirets
behållningar å Öfverskotten , dels å Allmänna Bevillningen
dels å af StatsVerket inbetaide öfverskotts- och
besparings-mede!: från och med år i832j; 100 R. Preussisk
Cour:t eller motsvarande summa i Svenska Ilancosedlar
uppföras å RiksgäldsContoirets Stat till lön för
den Svenska Invaliden som erhölle vården öfver ifrågavarande
Monument; samt, i fall af bifall till motionen,
R. St:rs beslut anmälas hos K. M:t i underd.,
med anhållan om dess nådiga godkännande, äfven som
att K. M:t täcktes anbefalla dess Beskickning vid Kongl.
Preussiska hofvet att vidtaga alla de åtgärder, som
i och för verkställigheten häraf kunde blifva erforderlige.
I följd af erhållen remiss så väl härå som å de
serskilde anföranden Grefvarne Frölich, David och
Spens, Carl Gustaf samt Herrar Hjerta, Guslaf; Aneka
rsvärd, August; Cederschöld, Pehr Gustaf och von
Hartmansdorff, August, i ämnet afgifvit, har Utskottet
funnit sig böra vördsamt andraga, att Utskottet, vid
bedömmandet af denna motion mindre åsett StatsVer
-
Betänkande n. ia5
kets närvarande tillgångar, än sin öfvertygelse att det
gifves ett annat sätt att uppfylla Motionärens aktningsvärda
afsigt. Att mot stora och af Fäderneslandet
förtjente Regenter uttrycka folkets vördnad och tacksamhet
eller bevara dyrbara Historiska minnen ifrån
efterverldens glömska, dertill kan ingen Nation sakna
medel och utvägar, och det gifves säkert ingen Svensk
man, som icke för helgden af Gustaf II Adolfs minne
villigt skulle göra någon uppoffring. Men det föreslagna
Monumentet, upprest i ett främmande land och
icke nog betryggadt för framtida förfall eller förstöring,
åsyftar egenteligen att hos främmande Nationer
bibehålla minnet af Gustaf II Adolphs Krigsbragder.
Guslaf Adolphs strider och segrar äro likväl af den
beskaffenhet, att de alldrig kunna glömmas. Han stridde
och dog för mensklighetens heligaste rättigheter och
så länge icke känslan af mennisko-värdet, så länge icke
sinnet för Politisk och Religieus frihet ibland Nationerna
utdött, skall efterverlden aldrig förgäta en hjelte,
som så kraftigt och så lyckligt försvarade mensklighetens
dyrbaraste egendom. Den enkla sten, som
utvisar stället, der den segrande hjelten tidigt slutade
sin bana, skall kraftigt tala till hvarje ädelt hjerta
och det dyrbaraste Monument skulle icke förmå uppväcka
den kalla och för mensklighetens högre väl
känslolöse.
Konung Gustaf II Adolphs krigiska bana, hans
lysande segrar och ärofulla död utgöra ock blott den
ena stora sidan af dess ovanliga egenskaper. Stor van
Gustaf II Adolph som krigare, större genom målet för
126 Stats-Utskottets
sina segrar, men lika stor var ock Gustaf II Adolph
som Regent och vårdare af ett älskadt Fäderneslands
inre angelägenheter. I förra afseendet tillhörer Gustaf
II Adolph mera Verldshistorien, Han förfäcktade
icke en enda Nations eller Generations enskilta interesse
— Han stridde för det, som för alla Nationer,
alla generationer bör anses heligast. Äran af denne
odödlige hjelte tillhör väl närmast det land, hvarifrån
han utgeek och hvars Söner han anförde i den ädla
striden, men gemensamt med oss skall hos alla upplysta
Nationer och i alla tider, äfven utan väckelse af
något större Monument, Gustaf II Adolphs hjelte-namn
med vördnad och tacksamhet nämnas och outplånligt
lefva i häfderne.
Deremot tillhöra Gustaf II Adolphs förtjenster
som Regent mera enskildt Svenska Nationen. Midt under
krigets buller glömde Han icke Sitt lands inre behof.
Han sträckte en vis omtanka till alla den inre
styrelsens grenar. Han uppmuntrade den inhemska
konstfliten och sökte på allt sätt befordra Landets förkofran
och välstånd. Men i synnerhet omfattade Hail
med faderlig kärlek Rikets undervisningsverk. — Han
trodde och insåg, att uppoffringar för detta vigtiga
ändamål, icke voro förlorade penningar, utan dyrbara
Capitalei*, som, i arf lemnade åt barn och efterkommande,
skulle för dem bereda de rikaste och skönaste
frukter, och derföre tvekade Han icke att dertill uppoffra
äfven Sin enskilta egendom. Och när Svenska
Nationen med stolthet påminner sig sina segrar under
den store Konungen, och sin egen, med Hans, förena
-
Betänkan den. 127
de ära, bör den med ännu lifligare tacksamhet ihågkomma
de visa Institutioner hon ifrån Honom i arf
fått emottaga och hvarigenom Han i synnerhet gagnat
och ännu fortfarande gagnar Fäderneslandet. Att fortskrida
på den bana Gustaf II Adolph anvisade, att bibehålla
de af Honom stiftade inrättningar, att upplifva
och utbilda dem efter tidens klaf och en stigande
upplysnings fordringar, anser Utskottet vara det som
i främsta rummet bör ligga Svenska Nationen om hiertat,
och tillika vara den värdigaste täcksamhetsgärd,
sorn kan egnas åt Gustaf Adolph den Stores minne,
ett offer, sorn den förklarade hjelten säkert sjelf skulle
af en tacksam efterverld häldst emottaga.
Det är ur denna synpunkt Utskottet betraktat
denna fråga, och på dessa grunder som Utskottet
trott sig icke böra tillstyrka bifall till motionen. Den
24 Januarii 1829.
N:o 47.
Utlåtande, i anledning af K. Mits Nådiga Remiss
uppå underd. ansökningar, om nedsättning
i Arrendet för Hemmanen Rörby oell
Barkarby. (i.-Ä.)
Till K. M:t har, år 1823, Arrendatorn af KronoHemmanet
Rörby, i Lofö Socken, under Drottningholms
Kungsgård, Eric Sundblom, ingifvit underd. ansökning,
bland annat, att arrendet för nämnde Hemman,
bestämdt, genom Contract d. 26 Sept. i8i5, till
128 Stats-Utskottets
Si T:r Spanmål, hälften Råg och hälften Korn, måtte,
såsom för drygt, varda i nåder nedsatt till 4° T:r.
I afseende å hvilken ansökning KronoFogden i Orten,
J. Lagercrantz, meddelat den uppgift, att Rörby, i
M:tal, skall äga, till årligt utsäde, 18 Tuni. 18 Kapi.
åker, hvarå, efter ^ T:na på hvarje Tuni., ansetts
kunna om året utsås i3 T:r 2g§ Kpr, hvilka, så vida
ofvannämnde, nu gällande arrende-belopp, jemte 5 T:r
23tL Kpr KronoTionde- och dränge-spanmål, skulle
kunna utgöras, borde gifva 6:te Kornet, då likväl någon
tillgång ej blefve öfrig, till godtgörande af Clereciets
rättigheter, Tjenstefolkets aflöning m. m., i synnerhet
som den vid Hemmanet befintlige ängs- och
betesmark vore af ringa betydenhet; i anledning hvaraf
bem:te K:noFogde ansett sig böra i underd. föreslå
arrendets nedsättande till 48 T:r 23^ Kpr, eller, enligt
nämnde beräkning, 3J Korn af årliga utsädet.
Likaledes har, förstberörde år, KtnoFogden Lagercrantz,
för egen del, gjort underd. ansökning, att
det af honom år 181g öfvertagna arrende af hemmanet
Barkarby, i M:tal, äfven beläget inom Lofö Socken
och under Kungsgården Drottningholm måtte, af
enahanda skäl, i nåder blifva nedsatt från det, jemväl
uti Contract af år 1815, fastställde belopp 76 T:r
Spanmål, hälften Råg och hälften Korn, till 56 T:r
årligen; till stöd för hvilken underd. anhållan Lagercrantz
åter åberopat ett af frami. Ståthållaren på
Drottningholm, En af Rikets Herrar m. m. Frih. Glaes
Rålamb afgifvet yttrande, att Barkarby, under den tid
Lager
-
Betänkanden. 139
Lagercrantz deraf varit innehafvare, blifvit, genom
lians omsorg, betydligen förbättradt; men alt, efter
H:r Friberrens omdöme, högre arrende, än 56 T:r
Spanmål, det oaktadt, icke skulle kunna för samma
Hemman betalas.
Öfver desse ansökningar hördes K. KammarCollegium
tillika med K. M:ts Bef:b:de i Stockholms Län,
som förenade sig i underd. hemställan, alt arrendet å
Rörby måtte nedsättas till det af Kronofogden Lagercrantz
föreslagne belopp eller 48 T:r 23£ kpr Spanmål,
dock endast på 5 år, efter hvilken tids förlopp
det, enligt KammarCollegii tanka, borde ankomma på
förnyad underd. ansökning och närmare utredande,
huruvida antingen Arrendatorn måtte vid sådan förmån
bibehållas eller ock det i Contractet utsatte arrende
i fastställd ordning till fulla beloppet utgöras;
Äfvensom, i afseende å arrendet af Barkarby, blifvit,
i anledning af de om samma hemman lemnade upplysningar,
i underd. tillstyrkt, att en sådan jemkning
å arrendet kunde i Nåder fÖrordnas, sora å ena sidan
afsåge Kronans säkerhet för arrendet och å den andra
möiligheten för Arrén Jatorn att äga bestånd.
Vid underd. föredragning derefter, d. 3 December
1823, har K. M:t, i anseende till då påstående
Riksdags annalkande slut, ansett berörde tvänne ansökningar,
så vidt desamma angingo nedsättning af de
ingångne arre.nden, böra bero på anmälan hos R. St:r
vid nasta, eller nuvarande Riksdag.
Och äro ytterligare ansökningar sistlidet år 1828
ingifne af så väl Sundblom, sorn Lagercrantz, deruti
9
i3© S t a t s-U t s k o 11 e t s
de, under åberopande, att lila beskaffad arrende-eftergift
sorn den af dera i underd. sökta, redan sistförflutne
Riksdag blifvit förunnad andra å Lofön belägna
Kronohemman, framburit underd. anhållan, att dem,
ifrån och med år 1823 och allt framgent, måtte i Nåder
beviljas eftergift i deras utfästa arrenden för ofvannämndc
tvänne Hemman; hvarvid Lagercrantz jemväl
bifogat ett, d. 27 Julii 1826, af då tillförordnade
Domhafvanden i Orten, P. J. de Laval utgifvet bevis,
att Barkarby, enligt syne-instrument, som, i händelse
af påfordran, vore att tillgå, funnits hafva, efter handkast,
omkring 17 Tuni. väl häfdad Odal åkerjord till
hvarje årgång; men att, med afseeende å jordmånens
beskaffenhet och i förhållande till den afkastning af
åkerjorden i Orten i allmänhet kunde påräknas, det
nu stadgade arrende, jemte alla andra Hemmanet åtföljande
besvär, vida öfversteg hvad detsamma, efter
afdrag af kostnaderne för dess skötsel och åbyggnads
underhåll lemnade i behållning.
Varande omförmälde ansökningar, genom Nådig
Remiss d. i3 Nov. sisth år, till Utskottet öfverlemnade.
Utskottet har öfvervägat hvad i ämnet sålunda
förekommit; Och som de af Sökanderne, till stöd för
deras underd. anhållan, åberopade handlingar icke
lemna någon säker och fullständig kännedom om ifrågavarande
tvänne Hemmans alla inkomster och utgifter,
hälst afkastningen af Hemmanet Rörby ej finnes
närmare bestämd, än genom det af Kronofogden Lagercrantz
uppgjorde Förslag till arrende-nedsättning för
berörde Hemman, hvilket förslag åter icke lärer kunna
Betänkande n. r3i
tillerkännas något fullt gällande vitsord, då beraälde
Kronofogde, på enahanda grunder, sökt en lika beskaffad
förmån för det af honom arrenderade och jemväl
under Drottningholms Kungsgård belägne Hemmanet
Barkarby, samt det Synings-Instrument, t. f. Domhafvanden
åberopat, uti det af honom, rörande sistnämnde
[lemman uthändigade bevis icke blifvit bifogadt;
finnér Utskottet sig ej kunna tillstyrka bifall till omförmäldte
ansökningar. Den 24 Jan. 182g.
N:o 48.
Betänkande, angående aflöningen vid innevarande
Riksdag för RiksStåndens och deras
UtskottsSecreterare, Canzlier samt Vaktbetjening.
(R:gs-A.)
Till Utskottet har i ofvanberörde ämne inkommit
följande:
Undertecknade LandtMarskalk och Talmän, jemte
Utskotts Ordförande, hafva denne dag sammanträdt,
för att, jemlikt 24 §• Riksdagsordningen, till StatsUtskottct
afgifva Förslag till den vedergällning, som,
lämpad efter göromålens vigt och mängd, vid denna
Riksdag bör tillkomma RiksStåndens och deras Utskotts
Secreterare, Canzlier samt Vaktbetjening.
Hittills har Tjenstemännens aflöning utgått under
2:ne rubriker: Arfvoden och Traktamenten. Nu föreslås,
att båda dessa rubriker måtte bibehållas, dock
i3i Ståts-Utskottets
så, att hvarje Tjensteman, efter göromålens beskaffenhet,
må uppbära sin belöning, allenast elter endera,
i likhet med hvad vid 1809, i8i5, 1818 och 1823 arens
Riksdagar i Stockholm ägt rum, i följd hvaraf Arfvoden
synas lämpligast för de Tjenstemän, hvilkas göromål
i synnerhet fordra kunskap och skicklighet,
samt Traktamenten för dem, hvilkas befattningar hufvudsakligast
fordra möda; hvadan Secreterare torde
böra aflönas genom Arfvoden och den öfriga CanzliBetjeningen
genom Traktamenten.
För alt bibehålla en billig proportion, så att de,
som erhålla Traktamenten, icke må genom Riksdagens
längd bekomma en jemförelsevis större belöning, än
de sorn få Arfvoden, hafva de sednare synts böra beräknas
efter månad.
Då Höglofl. 11. o. A., i anseende till Ståndets
talrikhet och organisation, alltid, i och för
Riksdagen, behöfver en serskild Tjensteman, under
namn af Riddarhus-Fiscal, hvilken äfven vid alla de
förflutne, å annan ort än Stockholm hällne, Riksdagar
undfått vedergällning af StatsVerket, håfve vi
ansett denne Tjcnstemans Traktamente, vid innevarande
Riksdag, icke skäligen kunna RiddarhusCassan påföras,
utan i stället böra af de till Riksdagskostnaderne
anslagne medel utgå.
Efter förutsättande af ofvannämnde grunder, bafve
vi öfverenskommit om följande förslag till Arfvoden
och Traktamenten, nemligen:
B e t ä n k a ti d e n. 133
Hos HÖglojl. Ridclerskapcl och Adelli:
Arfvode för RiddarliusSecreteraren, i månaden
R:dr B:co 3oo: -
Traktamente för RdddarhusFiscalen, jemte
sex äldste Canzlister, eiler Notarier, om
dagen hvardera 4: 24--
Dito för 2:ne Ordinarie och 4 Extraordinarie
Canzlister, om dagen hvardera. . . 3: — -
Dito för 4 Vaktmästare, om dagen hvardera i : [6. -
Hos Högv. PrestcStändel:
Arfvode för Secreteraren, i månaden . . . 3oot — -
Traktamente för en Notarie 4< 24- ~
Dito för ?.:ne Ordinarie och 4 Extraordinarie
Canzlister, om dagen hvardera ... 3: — -
Dito för 4 Vaktmästare, om dagen hvardera i: i6.-
Hos Vcillojl. BorgareStändet ■■
Arfvode för Secreteraren, i månaden . . 3oo: — '-
Traktamente för en Notarie, om dagen. . 4: 24- "
Dito för 2:ne Ordinarie och 4 Extraordinarie
Canzlister, om dagen hvardera . . 3: — -
Dito för 3 Vaktmästare, otn dagen hvardera i: i6.-
Hos Heder v. B ondeSt ändet :
Arfvode för Secreteraren, i månaden . . 4°<>: — -
jemte serskild ersättning för dess resor till
och ifrån Riksdagen, enligt Rese-Reglementel.
i34 Stats-Utskottets
Traktamente för a.nc Notarier, om dagen
hvardera 5: —
Dito för 4 Ordinarie samt i o Extraordinarie
Canzlister, om dagen hvardera .... 3: —
Dito för 5 Vaktmästare, om dagen hvardera i: 16.
Hos ConstitutionsUtskottet :
Arfvode för Secreteraren, i månaden . . . 166: 3a.
Traktamente för en Notarie, om dagen . . 3: 24.
Dito för 2:ne Canzlister, om dagen hvardera 2: 24.
Dito för 2lne Vaktmästare, om dagen hvardera
1: 16.
Hos StatsUtskottet:
Arfvode för Secreteraren för StatsVerkcts
Ärender, i månaden 200: —
Dito för Secreteraren för RiksgäldsVerkets
Ärender, i månaden 166: 32.
Traktamente för arne Notarier, om dagen
hvardera 4‘ —
Dito för 7 Canzlister, om dagen hvardera 3: —
Dito för 5 Vaktmästare, om dagen hvardera 1: 16.
Hos BcvillningsUtskottet;
Arfvode för Secreteraren, i månaden . . .166: 32.
Traktamente för 3:ne Notarier, om dagen
hvardera 3: 24.
Dito för 3:ne Canzlister, om dagen hvardera 2: 24.
Dito för 3:ne Vaktmästare, om dagen hvardera
1: 16.
Betänkande n. 135
Hos Lagutskottet
Arfvode för Secreteraren, i månaden . . 1G6: 32.-
Traktamente för en Notarie, om dagen . . 3: 24.-
Dito för arne Canzlister, om dagen hvardera
2:24.-
Dito för en Vaktmästare, om dagen . . , 1: 16. -
Hos Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Arfvode för Secreteraren, i månaden . . 166: 32.-  Traktamente för 3 Notarier, om dagen hvardera
3 : 24. -
Dito för 5 Canzlister, om dagen hvardera . 2: 24.-
Dito för 3 Vaktmästare, om dagen hvardera 1: 16.-
Hos ExpeditionsUtskottet :
Arfvode för Secreteraren, i månaden. . . 166: 32.-
Traktamente för en Notarie, om dagen . 3: 24.-
Dito för en Canzlist, om dagen .... 2: 24.-
Dito för 2:ne Vaktmästare, om dagen hvardera
1: 16. -
Beräkningen af så väl Arfvoden, som Traktamenten
synes oss, efter vanligheten och den verkliga arbetstiden,
böra vid Ståndens Canzlier begynnas ifrån
och med 4:de dagen före Riksdagens utblåsning samt
fortfara till och med 8:de dagen efter Riksdagens slut;
och vid Utskotten beräknas, ifrån antagningsdagen till
och med 8 dagar efter Utskottets upplösning.
Slutligen föreslås, såsom billigt, att, på dessa hade
Arfvoden och Traktamenten, förskott, heräknadt
till och med den 3i:ste i denna månad, malte utbe
-
136 Stats-U t skottets
talas; och torde utbetalningen böra ske, i enlighet
ined serskilde specifieationer på Personalen, undertecknade,
i afseende på RiksStånden, af hvarje RiksSlånds
Talman och i afseende å Utskotten, af hvarje Utskotts
Ordförande, samt inlemnade till RiksgäldsContoiret,
hvarifrån betalningen utgår.
Om vid något Utskott görotnålen skulle blifva så
öfverliopande, att den antagne CanzliBetjeningen skulle
behöfva hjelp vid renskrifningen, förbehålla undertecknade
Utskotts Ordförande sig, att sådant framdeles
till ersättning få anmäla. Stockholm den 20 Januarii
182g.
Carl De Geer, C. t. Rosenstein,
h. t. Landtmarskalk. Talman.
Jon. Ullberg, Joh. Os. Longberg,
n. v. Talman. n. v. Talman.
Axel Lagerbjelke. F. B. Schwerin.
A. Lejonhufvud. Casp. W- Ehrenborgh.
Arv. Arv:son. Posse. Stjerneld.
Utskottet', som, vid granskningen af de föreslagne
beloppen, icke funnit något att erinra, har derföre
skolat tillstyrka bifall till allt hvad i frågava
rande
förslag innehåller, med hemställan, om icke,
till tidens vinnande, R. H. St:r skulle finna lämpligt,
att, i afseende på verificeiingen af alla öfriga
utbetalningar, hvilka utaf Riksdagskostnads-medlcn
skola bestridas, uppdraga åt Utskottet, att meddela
Herrar Fullmäktige i RiksgäldsContoiret föreskrifter,
B e l ä n t a n d e n. 137
i likhet med dem, som, vid sisth Puksdag blefvo af
dåvarande Ständer till efterrättelse stadgade.
För öfrigt torde Utskottet få erinra, att den väckta
frågan, huruvida Aflöningen till tjenstgörande vid
EancoUtskottet skall utgå utaf Bankens medel eller
utaf de allmänna medel, hvilka till Riksdags-utgifternes
bestridande äro serskildt anvisade, ännu beror på
R. H. Sitrs pröfning och afgörande. Den 24 Januari»
1829.
N:o 49-  Utlåtande, angående uppförande af ett KronoMagazin
vid MörbyLånga Köping på Öland.
(U.-A.)
Hederv. BondeStåndet har under d. 18 sistl. December
till Utskottet remitterat ett Memorial af RiksdagsFullmäkligen
Per Jonsson från Öland, deruti, med anmälan,
alt i det för några år sedan på Statens bekostnad
uppbyggda Magazin i Borgholms Stad, Ölands
Norra Mots Innevånare aflemna deras Afrads- och KronoTionde-Spannemål,
hvaremot andra hälften af Ön,
eller Södra Mötet, bestående af 3:ne Härader eller i8£
Socknar, måste, utan afseende på de dermed förknippade
svårigheter, transportera sådan Spannemål till
Calmar Slotts Magazin, hemställes, att Södra Mötet,
som med det Norra har enahanda skyldigheter i öfrigt,
äfven måtte komma i åtnjutande af lika fördel och
beqvämlighet eller att på Ön få aflemna Spannemålen,
samt att i sådant afseende ett Magazin på Statens
V$
138 Stats-Utskottets
bekostnad må uppföras i Mörby Långa Köping och
KronoTionden från Södra Mötet der få aflemnas.
Utskottet liar icke ansett sig kunna tillstyrka bifall
å hvad Per Jonsson sålunda hemställt, enär Ölands
Innevånare sjöledes kunna transportera Afrads- och
TiondeSpannemålen och dymedelst äga en väsendtlig
förmån framför andre Skattskyldige å de fleste ställen
i Riket, hvilka längre än de i Ölands Södra Mot varande
måste landvägen transportera sådan Spannemål.
Den 28 Jan. 1829.
N:o 50.
Utlåtande, angående inrättande af ett Rikets
Ständers Archiv. (U.-A.)
Höglofl. R. o. A. bar till Utskottet remitterat ett så
lydande Anförande:
Riddarhuset har ett större Archiv af Riksdagshandlingar,
dels enskildta för Ridderskapet och Adeln,
i-dels gemensamma för samtelige RiksStånden; och dessutom
hafva äfven de öfriga Stånden hvart för sig ett
särskildt. Men dessa Arch i ver, som förvara ovärderliga
skatter af Historiska Urkunder, äro i brist på utrymme
och betjening, föga tillgänglige och alltför
mycket blottställde för förstörelse. Jag vågar derföre
vördsamt föreslå:
1:0 Att alla Ståndens enskildta Archiver måtte förenas
till ett gemensamt Riksens Ständers Arcliiv.
2:0 Att för bemälte Riksens Ständers Archiv, rum
Betänkande n. i3g
måtte i ena flygeln af Riddarhus-byggnaden få inredas
på Statens bekostnad och emot dess hyresersättning
till RiddarliusCassan.
3:o Att detta Archiv måtte blifva så inrättadt och ordnadt,
»arnt så utförlig Catalog och Registratur deröfver
uppgjord, att den vettgirige kunde med lätthet
och beqvämlighet derstädes vinna alla de upplysningar
han åstundade; och
4:o Alt RiddarhnsSecreteraren måtte få detta Archiv
under sin vård, samt med förbehåll att ej innehafva
någon annan tjenstebefattning, erhålla ett sådant tillskott
af Statsmedlen, att hans årliga lön kunde,
sammanräknadt med hvad han förut har af RiddarbusKassan,
uppgå till en summa af 2000 R:dr.
P. G. Cedersköld.
Vidimeras
A. Réenstjerna.
Utskottet, som ej anser sig kunna tillstyrka någon
utgift å Statens sida för det af Herr Cedersköld
sålunda föreslagne Archiv, såsom i Utskottets tanka
mindre behöfligt, enär de vigtigaste Riksdags-handlingarne
förvaras dels i RiksArchivet och dels å Riddarhuset
samt största delen af dem genom tryck blifvit
eller blifva spridde till en allmännare kännedom, förmodar
tillika, att tillfälle för framtida forskningar tillräckligen
kan vinnas, om hvarje RiksStånd, lika sorn
hittills, äfven hädanefter drager försorg om til Ihopa—
hållande och förvarande af dess handlingar samt de å
förberörde ställen beflntelige, för den som sådant äskar,
linnas att tillgå. Den 28 Jan. 1829.
i4o
Stals-U tskottets
N:o 51.
Utlåtande, angående uppförande af ett Lazaretts-hus
på Gottland. (U.-A.)
RiksdagsFulImäktige Pehl' Burge och Pehr Mårtensson
från Gottlands Län hafva uti ett till Hederv.
BondeStåndet ingifvet Memorial hemställt, att sora Lazarettsvården
för fattige sjuke på Gottland icke svarar
mot behofvet, i anseende till dervaraude Lazaretts-byggnads.
oduglighet och Lazarettets otillräckliga
Penninge-anslag af Hospitalets öfverskotts-raedel, R.
St:r ville hos K. M:t i underd. anhålla, att ett nytt
Lazarettslius, i enlighet med fastställd ritning, måtte
blifva skyndsamt uppfördt samt att hädanefter ingen
bestämd Summa, utan så mycket som för hälsovården
vid Lazarettet erfordras, må af samma Öfverskottsmedel
vederbörligen anvisas.
Utskottet, till hvars åtgärd detta Memorial blifvit
remitteradt, får anmäla, att, i anledning af nämnde
Läns RiksdagsFullmäktiges vid sednaste Riksdag
gjorde yrkande, att Hospitalslnrättningen i Länet och
LänsLazarettet jemte de dertill anslagne Inkomster
måtte skiljas från SeraphimerOrdensGillets befattning
och ställas under Lazaretts- och Curhus-Directionens
i Wisby uteslutande vård och förvaltning, hvarom äfven
vid de föregående Riksdagarne fråga blifvit väckt,
R. St:r uti deras då aflåtne underdåniga Skrifvelse,
rörande en förändrad reglering af Hospitalslnrättningarne
i Riket, hos K. M:t berörde önskan undcrstödt,
1
B e t a n I a n d e n. 141
emot befrielse för SeraphimerOrdensGillet från alla
framtida utgifter till berörde Läns Hospital; och då,
i följd deraf, Länets Innevånare kommit eller lära
komma i åtnjutande af hvad de förut begärt eller
Hospitalsmedlens oförryckta bibehållande inom Länet,
hvilken förändring icke eller äger något inflytande på
StatsVerkets tillstånd; synes ock utvägen för dem vala
beredd, att sjelfva kunna afhjelpa beliofvet i afseende
så på uppförandet af den ifrågavarande Lazaletls-byggnaden
som kostnaderne för hälsovården dervid
och hvarmedelst ett lifligare deltagande hos Länets
Innevånare torde väckas för ändamålet, samt den
frikostighet, till hvars uteblifvande förut anledning
kunnat finnas, åter utöfva sin välgörenhet mot meranämnde
barmhertighetsverk, utan att något bidrag dertill
från StatsVerket bör komma i fråga. Den 28
Jan. 1829.
N:o 52.
Utlåtande, angående Anslag af Allmänna Medel
till åtskillige vägars förbättrande, anläggning
och underhåll. (U.-A.)
Uti nedanupptagne hos Hederv. BondeStåndet gjorde
Motioner hafva:
1:0 Daniel Andersson frän Carlstads Lån anmält
nödvändigheten af minskning i den så kallade Slottsbrobacken,
belägen å stora vägen från Götheborg till
Carlstad, emellan Gäslgifvaregårdarne Malöga och Lillnor,
vid södra landet af Färjestället SlottsbroSundct,
i Grums Härad, hvilken backe, såsom sträckande sig
14?- S tats-Ut skottets
ända ned till sjöstranden, skall vara ytterst besvärlig
för resande, skjutsande samt Allmänna Posten; skolande
denne sistnämnde, som derstädes passerar 4gångor
i veckan nyligen varit blottställd för olyckshändelse.
Och som behofvet af denna backes borttagande således
vore ostridigt, men Grums Härad, såsom litet och
i allmänhet medellöst, saknade förmåga att bestrida
kostnaden derför, uppgående, enligt upprättadt förslag,
till nära 3ooo R:dr Banco; så hemställer Daniel
Andersson att anslag af allmänna medel dertill måtte
beviljas; dervid Johan Jacob Rutberg från Norrbottens
Län förklarat, det han icke biträdde Daniel Anderssons
ifrågavarande Motion.
2:0 Anders Nilsson frän Carlstads Län föreslagit,
dels alt, när ny väg å hvad ort som helst kommer
i fråga att anläggas, först måtte afgöras, antingen den
för omkringboende endast är behöflig, i kvilket fall,
dermed efter förut vanlig praxis bör förhållas, eller
om samhället åter har egentliga nyttan af anläggningen,
då densammas fallbordande samt utgifterne för
de derigenom inom Häraderne nödige blifvande nya
vägdelningarne borde på Statens bekostnad verkställas;
hemställande Anders Nilsson tillika, att samma
förslag måtte tillämpas på de, enligt K. M:ts, Motionen
bifogade, Nådiga Resolution, fastställde väganläggningar
inom Nordmarks Härad af nämnde Län och hvilka,
i anseende till Sveriges och Norriges förening, skola
vara af den allmänna vigt att icke Häradet ensamt
bör desamma påkosta; samt
3:o Carl Ericsson frän merammnde Län hemställt,
Betänkan den. i43
att, som de i Wermland på Statens bekostnad anlaggde
nya vägar ännu ej blifvit lagligen indeldte på de
hemman, som skola dem i framtiden underhålla, kostnaden
för sådan vägdelning ej måtte drabba berörde
hemman, helst de fått vidkännas utgift för vägarnes
anläggning samt ytterligare komma att för deras vidmakthållande
betungas.
Utskottet, till hvars handläggning desse Motioner
blifvit remitterade, får, i anledning deraf, andraga,
att enär vägars förbättrande, anläggning eller
underhåll i allmänhet, jemlikt Lag och Författningar,
böra bekostas af vederbörande Jordägare i de orter,
der vägarne äro belägne och hvilka egentligast hemta
förmånen af förbältringarne i denna del och ifrågavarande
vägar icke synas vara företag af större omfattning
för det allmänna, kan Utskottet destomindre
tillstyrka de fordrade bidragen dertill af Statens tillgångar,
som flerfaldige enahanda anspråk på uppoffringar
å Statens sida för vägars upphjelpande och underhållande
i andra orter deraf skulle föranledas. Den
28 Jan. 1829.
N:o 53.
Utlåtande, angående LåneAnslag till en Brobyggnad
öfver Tranarps Å. (u.-a.)
Hederv. BondeStåndet har till Utskottetj remitterat
ett Memorial af RiksdagsFulimäktigen Paul Jönsson
från Christianstads Län, deruti, med anmälan, att endast
på en Färja vägfarande kunna färdas öfver den
i44 Stats- Ut skottets
så kallade Tranarps Å, hvilken uti Christianstads Län
afskärer allmänna landsvägen emellan Stockholm och
Helsingborg, hvaraf icke sällan handt, att vid storm
eller då vattnet tillfryser, resande varit nödsakade alt
göra en omväg af minst i mil, för att kunna passera
detta vatten, hemställes, att sorn, till förekommande
af nämnde olägenhet, en Bro af sten bordé anläggas
öfver samma A, men kostnaden derför uppginge till
högre belopp, än det af Norra och Södra Åsbo Härader,
hvilka af Åen åtskiljas, kunde, åtminstone på en
gång, åstadkommas, nämnde Härader måtte icke allenast
erhålla ett Låne-understöd emot nedsatt ränta
af 3 procent och 3 procents afbetalning å Capitalet
årligen, utan äfven tillåtas atta närmast belägne KronoAllmänning
hämta alla till Broen erforderlige ByggnadsMaterialier.
Då med Broar vid allmänna vägar, är enahanda
förhållande som med sjelfva vägarne, eller att de böra
bekostas af vederbörande jordägare i den ort, der
de äro belägne, kan, af samma skäl, som blifvit anförde
i sistberörde Utlåtande (N:o 52), angående Anslag
af Allmänna Medel till de deri uppgifne vägars
förbättrande, anläggning eller underhåll, Utskottet ej
tillstyrka bifall till Låns meddelande för ifrågavarande
Brobyggnad.
Hvad åter beträffar den del af Motionen, sorn rörer
undfående af Virke till meranämnde Brobyggnad
från KronoAllmänning; så tillhörer K. M:ls Bef:h:de i orten,
att, uppå vederbörandes derom tillgörande anmälan,
deröfver laglikmätigt sig utlåta. Dea 28 Jan. 1829.
Betänkande nv
N:o 54,
i45
Memorial, angående beräkningen af StatsVerkets
inkomster, (I.-A)
Sedan StatsUtskottet, enl. 3o §. Riksdagsordningen,
verkslalltden detsamma åliggande generella granskning
af de inkomster StatsVerket under de senare åren, eller
till och med för år 1826 tillflutit, har Utskottet upprättat,
och får till R. H. S:trs pröfning vördsamt Öfverlemna:
Förslag till StatsVerkets Inkomsters beräknande
i RiksStaten för l83o oell följande är, intill dess den
■vid nästa Riksdag skeende Statsreglering lifver gällande.
Utskottet, som härvid haft en väsendtlig vägledning
af det enkla och systematiska framställningssättet
uti K. M:ts Nådiga proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof, samt K. StatsContorets i samma ämne
aflåtne underd. skrifvelse, har, för att göra förhållanderne,
som grunda beräknandet af Inkomsterne, mera
åskådlige och lätt fattlige, uppställt dem uti en tableau,
som utvisar, för hvarje InkomstTitel, ej allenast
hvad sednaste Ständer påräknade, och hvad för
åren 1821 med 1826 varit RiksStaten behållet, utan
jemväl hvad K. StatsContorets underd. Förslag och K.
Propositionen upptaga, samt hvad Utskottet nu föreslår
att blifva beräknadt. Uti nämnde Tableau N:o 1
finnas InkomstTitlarna utsatta i nummerordning; och
endast i de fall, då något förekommit att erinra eller
10
14ö Stats-Utskottets
närmare utreda och bestämma, i afseende på de summor
som i K. M:ts Nådiga Proposition upptagas, har
Utskottet, under motsvarande nummer, framställt de
åsigter hvilka föranledt den af Utskottet iakttagne beräkning.
Ordinarie eller Ständige Inkomster.
1:0 Ordinarie Räntan.
Den del deraf som är indeld, och hvilken uti
Kronovärdie beräknades vid 1823 års StatsReglering
till 355,067: 3. 2, har, sedan LandsStatsRäkenskaperne,
genom deras tillämpning till RiksBokslutsArbetet,
vunnit den stadga, att förenämnde Kronovärdie
kunnat närmare bestämmas, enligt 1826 års RiksHufvudbok,
utgjort endast .... R:dr 352,0ig: 10. 5.
hvartill kommer: Kronovärdie å den
Strömsholms Stuteri anslagne,hittills såsom
Anordning utom Stat utgående .Ordinarie
Ränta, och hvilken, enligt K.
Propositionen, hädanefter kommer att
å Stat uppföras med  1,001: 10. g.
Summa Kronovärdie 253,020:21.2.
hvaraf utgår i Blekinge, Skåne och Bohus
Län, utan Markegångs förvandling 93,982:21.10.
Återstoden 25g,o37: 47-4* sorn efter förvandling
utgöres, beräknas här, till vinnande
af någorlunda likhet med det
blifvande verkliga beloppet, förslagsvis
5 gånger tagen med 1,295,189: 44- 8.
tillsammans R:dr 1,389,172: 18.6.
Betänkande n. 147
Transport 1,389,171:18.6.
Den öfriga delen af Ordinarie Räntan,
som är StatsVerket behållen, och
i penningar efter markegång inflyter,
upptages till 4l4>ooo:
Äfven hitföres, på sätt i
K. Propositionen föreslagit
är, de under namn af
indra"ne. och bespardc MilitiaLönings-
och BostallsRäntorj
hittills under
särskild Titel (N:o 19 i
Tableaun) ingångna medel 83,000: ^ oQo,
Den härå förekommande minskning
mot hvad i K. Propositionen upptages,
härrörer derifrån, att Markegångsvärdet
gooo R:dr å Strömsholms Stuteris
nu på Stat uppförde Hemmans räntor,
deri blifvit hänförde till den behållne
i stället för den indelte delen af Ord.
Räntan, och hvilket här blifvit rältadt.
2:0 AfradsSpannnialen ,
eller den från Ordinarie Räntan afskiljde
StatsVerkets behållne spannmål,
som för 1826 utgjort 34,889 T:r 7 kpr,
hvari något Hafra är inräknad, anser
Utskottet kunna upptagas med 100 T:r
utöfver de 34,3oo T:r som K. Propositionen
föreslår, eller till 34,4oo T:r.
Transport 1,886,172:18.6.
*48
Stats-TJtskottcts
Transport 1,886,172: 18. 6.
Priset å Spannmålen, somafK:gl.
StatsContoret upptages till 5f R:dr per
Tunna, finner Utskottet deremot, i öfverensstämmelse
med Kgl. Propositionen,
icke kunna förslagsvis beräknas högre
än till 5 R:dr, eller för denne Spannmål
172,000. — -
3:o KronoTiondcSpanncrnälcn j
hvars indelta belopp vid 1823 års StatsReglering
beräknades till 89,727 T:r å
5| R:dr, har, på enahanda sätt som
om den indelta delen af Ordinarie Räntan
anfördtär, och sedan i8a3 års Riksens
Ständer förordnade att hvad dittills
upptagits såsom anordning utom Stat,
skulle å Stat varda uppfördt, rättat sig
till en summa af . . T:r 108,279: 31. -  hvartill kommer den TiondeSpannmål
som till Barnmorskors
underhåll utgår,
och hvilken Utskottet jemväl
föreslår att, enl. K:gl.
Propositionen från Anordning
utom Stat uppföras på
Stat med  307: 5. -
Tillsam. T:r 108,587: 4* -  som beräknas efter förslagspriset 5 R:dr
per Tunna till
.
542,935: 3o. -
Transport 2,601,108: —6.
Getan k anden. 14g
Transport 2,601,108: —6.
Det öfriga af TiondeSpannmålen,
som är StatsVerket behållet, anser Utskottet,
enär densamma för år 1826 utgjort
17,204 T:r i4 kpr, deri dock något
Hafra och Blandsäd äro inberäknade,
kunna uppföras till 16,600 T:r å
5 R:dr 83,000. —• -
4:o KronoTionde-lösen efter bestämda
priser utgår sålunda:
i Blekinge Län, till Kyrkors under
häll
. .T»,.Kk*8{j>*.Vi£
i Götheborgs d:o,
afkortning för
Säteri-frihet 3o: 23,
i dito dito, till
ClereciStaten 69: 28,
i dito dito, till
Kyrkor .... e734- 17.
i dito dito, till
Kronan .... 63. —
i Kopparbergs
Län, till Kronan
02.4 • 3. å 1 R:dr.
Tillsam:s T:r 3457: i5 kpr.
Utskottet, som funnit denna beräkning
af en del utaf KronoTionden aldeles
afvika från den om densamma i
allmänhet gällande ordning, och för
-
Rag ä 1 R:dr.
Ikorn ä a4 sk.
Transport 2,684,108: — 6.
i5o Stats-Utskottets
Transport 3,684,108: — 6.
modar att de orsakar numera till någon
del, eller helt och hållet upphört, hvarföre
sådan tillfällig lindring i grundskattens
utgörande blifvit beviljad, har ansett
lämpligt hemställa det R. H. Ständer
hos K. M:t i underdånighet anhålla,
att undersökning af förhållandet härmed
måtte genom K'.gl. Kam/narCollegium
verkställas, samt t/enlige åtgärder
vidtagas lill vinnande deraf, att
KronoTionden icke ef ter olika grunder
må beräknas och utgöras.
Det påräknade lösnings-priset lärer emedlertid
här höra, tills vidare, upptagas
med indelt. . . R:dr 3gg4: 23. -
och behållet . . . . 5oo.
5:0 Arrende-medel af Kungsgårdar
och andra Kronolägenheter
beräknas i penningar till . 45,000.
och Spannmål 7000 T:r å
5 R:dr • . . 35,ooo.
6:0 Stubbören
upptagne i Tableauen under N:o 32
bland Inkomsterne.
7:0 SilfverTiondc, Myntarclön och
Slagskatt,
som i Kongl. Propositionen föreslås till
3ooo R:dr upptagas jemlikt K:gl. Stats
-
4,494:23- -
80,000.
Transport 2,768,602: 23. 6.
Betankandcn. i5t
Transport 2,768,601: i3. 6.
Contorets beräkning till endast 2600
R:dr Specie, efter en förslags-cours ä
128 sk. med  6,666:3a.-
8:0 KopparRiinta och Slagskatt
har för år 1826 ingått med 338 Sk®
10 L® 17 ®, för 1825 med 3y5: 18.
5. och för 1824 med 429: *8. *4-
Deremot har den för år 1827 utgjort
388 Sk®, och kommer för 1828 att
uppgå till omkring 38o Sk®; i följd
hvaraf, Utskottet ansett sig böra här
beräkna 35o Sk® å 120 R:dr .... 42,ooo. — -
9:0 Avesta Koppar- och Manufactur
Tull
4>°°°-
io:o Tionde-och Hammarskatts-Jern
påräknas med 16,000 Sk® Tackjern
å5: 16
. 85,333: 16.-
och 4200 d:o Stångjern
å 16:32
70,000. i55,333: la
nto
Alun-Tionde
påräknas med 25o T:r å 16 R:dr . . . 4>°00- — “
12:0 Svafvelhruks- Tionde . . . 1,000. — -
i3:o Kalkugns Afgift på Gothland.
Denna obetydliga inkomst, som för
år 1826 endast utgjorde n5 R:dr 24
sk. 3 r., anser Utskottet, i öfverensstämmelse
med Ktgl. Propositionen, böra
Transport 2,981,602: 23. 6.
i52 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Transport 2,981,602: 23. 6.
upphöra, och den härigenom uppkommande
minskning för de skattskyldige ,
afses vid deras taxerande till bevillning.
i4:o Mantal s-penningar ne j
hvilka, med anledning af 1823 års R:s
St:rs underd. framställning, samt den i
följd deraf verkställda undersökning,
blifvit i K:gl. Propositionen föreslagne
att beräknas till lika belopp eller 12 sk.
af alla mantalsskrifna personer, har Utskottet,
under åberopande af dess särskilta
härjemte bilagde Betänkande Litt.
A beräknat med endast 3oo,ooo. — -
15:o Lagmans-o. HäradshöfclingeRäntan
beräknades vid 1823 års Statsreglering
med 75,000 R:dr, deri inberäknadt lill
Justitiestaten directe utgående, förut under
Anordning utom Stat upptagne 19,000
R:dr. Enligt Räkenskaperne, bardock
JustitieStatens andel af denna inkomst
utgjort omkring 2000 R:dr mera än då
påräknades, hvarföre här uppföres en
mot behofvet närmare svarande summa
af 20,000. — -
StatsVerkets netto - andel
upptages deremot med enahanda
belopp som K:gl.
Propositionen utsätter, eller 60,000. 80000
Transport 3,361,602: 23. 6.
Betänkande n. 153
Transport 3,36i,6o2: 23. 6.
och åberopar Utskottet i öfrigt dess i
särskildta Belänkandet Litt. A. härom
afgifne yttrande.
16:0 GerningsÖrerij,
som erläggas med 16 sk. af hvarje handtverkare
å landet, upptagas till . . . 1,700.
Utskottet anser väl mindre lämpligt, att
desse medel, såsom särskild Inkomst ä
RiksStaten uppföras, och tror, att de
borde, på enahanda sätt, som om KalkugnsAfgiften
å Gothland föreslaget är, i
stället afses vid Bevillningens taxerande;
men som dels StatsVerkets Ordinarie
Inkomst-Titlar endast i följd af K:gl.
M:ts och R. H. St:rs gemensamma beslut
kunna uteslutas från RiksStaten, och
dels vissa Städers privilegier tillägga
dem andelar af denna inkomst, lärer
någon ändring häruti icke för närvarande
kunna komma ifråga.
17:0 Sterbhus A'fgijten,
som under de 6 senare åren ingått per
medium med omkring 12,5oo R:dr, har
i K:gl. Propositionen blifvit föreslagen
att upphöra och i stället utgå såsom
Lagmans- och Häradshöfdinge-Ränta.
Utskottet, som i detta ämne jemväl åberopar
dess ofvanberörde Betänkande
Transport 3,363,3o2: 23. 6,
154
Stats-Utskottets
■ 10,000. —
3 a,ooo. —
Transport 3,363,302: 23. 6.
Litt. A., har ansettSterbhus Af giftan fortfarande
böra upptagas, och påräknas till
, 18:0 BötesMedlen påräknas med
varandes en särskild motion om desse
medels användande, besvarad i Utskottets
bilagde Utlåtande Litt. B.
19:0 Indragne och bespardc MiliticeBostdlls-
och Lönings-Rdntor, beräknade
bland Ordinarie Räntan, under N:o 1
i Tableauen.
20:0
VacanceSpannmal
beräknas till 24,a5o Tlr å 5 R:dr . .
21:0 Ständige RoteVacanceAJ'gifter
beräknas till 23io T:r å 5 R:dr . . .
22:0 Tillfillige RoteCicanceAf gifter
nedsättas, på grund af senaste årens medium
, från5oooR:dr till
23:o KnekteRotef rihetsMedel . . .
24:0 B äts mans Tac ance Medel . . .
25:o Krut- och Salpeteiför säljhingsMedlenj
som i K:gl. Propositionen upptagas,
likasom vid 1823 års StatsReglering,
till 60,000 R:dr och att, enligt
särskild nådig proposition rörande Salpeterfonden,
anslås till fyllande af kostnaden
vid Salpeter-anskaffningen, hvarmedelst
tillökning af SalpeterGärden
i2i,25o. — -  n,55o.
-?o
4.000
1.000. — -  25,000.
-
Transport 3,568,102: 23. 6.
Betänkande n. ! i55
Transport 3,568,102: a3. 6.
skulle undvikas, hafva i medeltal för
de senare 5 åren utgjort öfver 72,000
R:dr, och påräknas här med .... 70,000. — -
I afseende på det Nådiga Förslaget
om deras förenämnde användande, har
Utskottet under Litt. C. afgifvit särskildt
yttrande och anser medlen, oberoende
deraf, böra såsom InkomstTitel beräknas
och utföras.
26:0 ControllStämpelMedlen
som, inberäknadt det till Controllverket
contant influtne, ehuru ej inom redogörelse-året
derifrån aflefvererade belopp,
uppgått till öfver 10,000 R:dr
upptagas endast med ....... 8,000. — —
Och varder särskildt Utlåtande, i anledning
af väckt Motion om Controllafgiftens
nedsättande, bifogadt under
Litt. D.
27:0 Nummer LotteriMedlen
hafva blifvit föreslagne alt beräknas,
likasom vid 1823 års StatsReglering,
till netto-inkonist 60,000.
samt till Stat och utgifter 53,56o.
tillsam:s i i3,56o. — -  Utskottet tror att samma beräkningsgrund,
i afseende å netto-inkomsten
Transport 3,646,102: 23. 6.
i56 Stats-Utskottets
Transport 3,646,102: 23. 6.
bör bibehållas med .... 60,000. — -  Men som NummerLotteriets
Stat och utgifter, ehuru till
någon del beroende af den
större eller mindre vinst
inrättningen lemnar, de senare
åren stannat vid 47 ®
48,000 R:dr, föreslår Utskottet,
att förslagsvis härtill
endast upptages en rund
summa af ..... . 5o,ooo. — -
;  110,000. — -
och åberopas för öfrigt Utskottets i
sammanhang härmed afgifne yttrande
Litt. E., i anledning af så väl K. M:ts
Nådiga Proposition, som af särskilta
Motionairer framställd fråga, om Num
merLotteriets
upphörande.
28:0 Bak- och LotsMedlen
påräknas med 5o,ooo. — -
Desse medel, å hvilka någon avance
icke borde, enl. 1810 års Riksdags-beslut,
Staten tillfalla, äro i K:gl. Propositionen
föreslagnfe att till Båkars och
Fyrars förbättrande och nybyggande
anslås och dels i anledning deraf, dels
ock i afseende på de i ämnet väckta
Motioner, åberopas Utskottets särskilta
Utlåtande Litt. F.
Transport 3,806,102: 23. 6.
Betänkande ri. [1^7
Transport 3,806,102: 23. 6.
29:0 Danska. Fy rings Medlen
upptagas under TitelErsättningar (N:o
3o i Tableauen).
3o:o Ersättningar
påräknas till ett belopp af i5,666: 32.
hvartill koramer: de förut
under särskild InkomstTitel
uppförde Danska Fyringsmedlen
3,5oo R:dr Hamb.
Banco å 128 sk. cours . . g,333: 16.- 25,ooo.
31 :o ObscrvationsMedlen
påräknas med 10,000. — -
32:0 Extra Medel och Upphörd,
hvilka hittills upptagits bland Inkomster
som i RiksStaten icke varit påräknade,
anser Utskottet, enär de under
de senare 6 åren ingått med ett medium
af omkring 27,000 R:dr, kunna,
såsom Ordinarie Inkomst uppföras
till 16,000.
hvartill kommer de i Jemtlands
, Westerbottens och
Norrbottens Län inflytande,
bland InkomstTitlarne (N:o
6 i Tableauen) upptagne så
kallade Stubbören, hvilka
synas vara af så tillfällig
Transport 16,000. 3,841,102: 23, 6.
158 Stats-Utskottets
Transport 16,000. 3,84t>i02: 23. 6.
och ringa beskaffenhet att
de icke under särskild Titel
böra påräknas, utan bland
Extra Medel och Uppbörd
upptagas. De beräknas i
K:gl. Propositionen till 1200
B.‘dr, men nedsättas här till 1,000.
’  l  17,000.
33:o Inte re s se Medel j
dels ingående å den så kallade Wermlands
Landtvärns-Cassa, med 288 R:dr,
dels å Tackjerns-hergslagernes LåneMedel
med omkring 1000 R:dr, hvilket
senare belopp dock minskas i mohn af
de årligen skeende Capital-afbetalningar.
K:gl. Propositionen föreslår, att
Räntan å Wermlands Landtvärns-Cassa
må från RiksStaten uteslutas, och
att R. St:r ville förordna om Capitalets
användande på ett med dess ursprungliga
föremål öfverensstämmande
sätt. Cassan, utgörande 4800 R:dr, har
tillkommit genom frivilliga sammanskott,
i ändamål att användas till WermlandsGränsens
försvar, och räntan är
anslagen till underhåll för det manskap
som vissa Socknar utgjort, för att såsom
Jägare nyttjas; men sedan Werm
-
Transport 3,858,102: 23. 6.
B e ta n k a n de n. i5g
Transport 3,858,102:23. 6,
lands Jägare erhållit Anslag å Stat,
har ifrågavarande ränta, enl. förklaringen
i K:gl. Brefvet den 24 April
1810, till någon ersättning härföre, ingått
bland Statsmedlen.
Utskottet, som anser ettInteresseConto
i RiksHufvudboken icke böra saknas,
och jemväl, att förenämnde Räntemedel,
intill dess om dem annorlunda
förordnas, derå böra uppföras, har sålunda
bibehållit Titeln, och påräknat
inkomsten deraf med tillsammans . . r,ooo. — -
Summa 3,85g, 102: 23.6.
Extraordinarie eller BevillningsInkomster.
34:0 Sjötulls Medlen
beräknades vid 1823 års StatsReglering
till netto inkomst, Sv. B:co g56,6i 1: 3a. —
Hamb. B:co i5o,ooo R:dr
« 120 sk  375,oqo.— - I)33I)6iI:32.-
samt till Stat och Utgifter  388.388: 16.-
Tillsammans 1,720,000: —
och upptagas i K. Propositionen, till netto
inkomst 1,800,000: —
samt lill Stat och Utgifter .... 400>°00: —
Tillsammans 2,200,000:
i6o Stats-Ut skottets
Enligt de från Tullverket erhällne uppgifter,
har 1827 års Uppbörd utgjort. . . 2,667,125: 2.2.
hvaraf blifvit afkortadt 153,960: 17.10.
samt till Stat och Utgifter
an vändt . . . ■ 445,53.: 46- 4 5^,. l6.
återstår netto 2,067,682: 34. -
1828 års, som provisionel! uppgifvas, hafva utgjort
brutto
2,317,000.
afkortningar .... i52,ooo.
samt Stat och Utgifter . . 45o,ooo.— -
0 ^ ’  002,000. — -
Återstår netto 1,715.000.— -
Den 1826 inträffade missväxt, och de deraf uppkomne
handelsförhållanden, hafva för 1827 uppdrifvit Tullinkomsten
till det högre belopp som förestående uppsats
visar, hvarjemte Införsel-Tullens begagnande under
de första åren, fortfarande fördelaktigt inverkat på TullUppbörden.
Likväl har 1828 års netto inkomst varit
352,ooo R:dr mindre än 1827 års, och 182g års blifver
utan tvifvel äfven under 1828 års, hvarjemte förut dryga
utgifter och omkostnader, sådant oaktadt, äro i
ständigt växande. Af dessa anledningar, anser Utskottet
sig böra uppföra förslagsvis, till Stat och omkostnader,
en summa af . . 4^0,000.
samt netto inkomst . i,5oo,ooo. —
’ ’ i,g5o,ooo. — -
Transport i,g5o,ooo. —
Betänkande!). 161
Transport 1,950,000.
35:o Salu-Accis af Städerne, påräknas,
i anledning af Utskottets bifogade
särskilta yttrande Litt. G, med . , . 7,500. — -
36:o PostMedlerij sorn för år 1826
utgjorde, netto inkomst 125,i56: i5. ir.,
samt till Stat ochUtgifter 232,355: 26. 1.
eller tillsammans 35y,5i2:4. och i Kgl.
Proposition upptagas till netto inkomst
i4o,ooo, samt Stat och Utgifter 2 to,000
R:dr, tillsammans 35o,ooo R:dr; anser
Utskottet, i närmare öfverensstämmelse
med verkliga förhållandet de senare
åren, (af hvilka 1827 års Utgifter uppgingo
till 294,000 R:dr) och med antagande
af den princip, att vinsten af
Post-inrättningen i första rummet bör
användas till densammas ändamålsenligare
förbättrande, innan någon behållning
för StatsVerket må påräknas, höra
sålunda upptagas:
netto inkomst . . . 100,000. — -
till Stat och Utgifter . 25o,ooo. — -
3 ’  35o,ooo. — -
Och hemställer Utskottet derjemte,
med hänseende till de i och för Postinrättningens
förbättring erforderliga
omkostnader, att hvad af Postmedel kan
Transport 2,3o7,5oo. —
162 Stats-Utskottets
Transport 2,307.500. — -  inflyta, utöfver förenämnde för Statsverket
i allmänhet beräknade behållna
intrad af 100,000 R:dr, må af K. M:t
få i förenämnde ändamål disponeras.
37:0 Chartte-Sigillatce-Medelsom
i K. Propositionen upptagas till 3oo,ooo
R:dr, anser Utskottet, i enlighet med
K. StatsContorets förslag, höra beräknas
endast till 290,000. — «
38:o Br'å.nvinsAfgiftgi .... 460,000. — -
Summa 3,o57,5oo. — -
beroende desse Bevillnings Inkomsters annorlunda beräknande
derpå, huruvida It. H. St:r, för deras utgörande,
finna för godt att bestämma förändrade grunder.
3g-0 Restantierne
upptagas så väl i K. Propositionen, som af K. StatsContoret,
såsom särskild ny Inkomst-Titel; och emedan
Restantierne icke blifvit i beräkningarne såsom inkomst
ansedde förr än de influtit, då de åter directe såsom
Öfverskott tillkommit och i liquiden med RiksgäldsContoret
såsom sådane blifvit observerade, anser Utskottet,
enär de för de 0 senare åren ingått öfverhufvud
med omkring 194,800 R:dr årligen, Restantierne kunna
påräknas till 99,997: 24. 6.
Summa:
StalsVerkets ordinarie inkomster . . 3,85g,>02: 23. 6.
Transport 3,85g, 102: 23. 6.
Betänkande n. 163
Transport 3,859,102: 23. 6.
extraordinarie d:o . . 3,087,500: — -
Restantier 99,997: 24. 6.
Tillsammans 7,016,600: — -
Vid t823 års StatsReglering beräknades de ordinarie
Inkomsterna till 3,709,982: 29. 10.
extraordinarie d:o ....... 2,757,92.5: — -
Tills. 6,467,857: 29.10.
Således Uppkommer, genom den nu af Utskottet
föreslagne beräkning af Jnkomst-Titlarne, i jemförelse
till hvad som 1823 års StatsReglering upptager, en
högre summa af 548,742: 18. 2.
När härvid observeras, att de bland
Inkomsterne upptagna Indelta Räntor,
och de till Stat och Utgifter upptagne
Summor, hvilka endast upp- och afföras
i Räkenskaperne, icke lemna någon
ökad Inkomst vid StatsRegleringen,
så förekommer, att
Indelta Räntorne, som räknades 1823
till Markegångsvärde 1,399,173:12.6.
D:o KronoTionden d:o 4?8,544: T • 4-  Tills. 1,877,717:13.10.
nu deremot upptagas till
Indelta Räntor . . 1,389,172:18.6.
d:o Kronotionde. 542,g35: 3o. -  d:o d:o lösen . 3,994: 23. -
Tills. 1,936,102:23.6.
164 Stats-Utskottets
DifFerence ....
Stat och Utgifter, som nu upptagas,
hafva, mot 1823 års StatsReglering,
blifvit ökade:
för Häradshöfdingar och JVämnd , af
Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan
1,000. — -
för Tullverket . . . 6r,6n:32. -
för Postverket . . . 46,322: 33.4-  Tills. 108,934:17-4-
samt minskade: för Num
merLotteriet
med . . 3,56o.
DifFerence ....
Derjemte äro Krut- och Salpeterför
säljnings-medlen
. . . 70,000.
samtBåk-och Lots-medlen 5o,ono.
bestämde till särskilta ändamål, och utgöra
således icke disponibel tillgång
vid StatsRegleringen.
Tills. ‘
hvarifrån afgår den förminskning i Utgifts-Summan
som uppkommer genom
Spannmålsprisets nedsättning från 5ftill
5 R:dr per Tunna, och hvilken
skillnad belöper å 29,493 T:r Spannmål
som in natura utgå . . . . .
Summa
58,385: 9. 8.
io5,374: 17.4*
120,000.
283,759:27. -
9,831.
273,928: 27. -
N:o i.
T a b
[ e a
u
ö f
ver
Stats-
Y e
r k e 1
S I
n
kom
s
t e r.
Påräknade
Inkomster
liäkcnskaperne upptaga för
Kongl.
Stats-Con tore
t
Beräknad Inkomst
för i83o och föl-  jande år
enl. K. M:ts Nåd.
Proposition.
Stats-TJtskottets
förslag vid
1828 och 1829
årens Riksdag.
N:o
1.
följande
åren.
1821.
18 22-
18 23-
1824-
182 5-
182 6-
föreslagit.
Ordinarie Ränta, indelt
Dito behållen
1,399,173
390,000
12
6
1,43 I,0l4
696,07 I
1,534,849
403,542
I,43'2,8l6
398,206
175,474
245,428
528
67,620
1,635,584
426,389
1,717,938
447,000
2>204>l34
459,590
1,399,i73
414,000
16
—
1,400,000
5o6,ooo
—
—
1,389,172
497.000
172.000
18
6
3.
4.
5.
Tiondc-Spanmål, indelt 89,727 T:r 6 kpr . . .
Dito behållen i5,o6o T:r
Krono-Tiondc-löscn efter bestämda priser . . .
478,544
80,320
43o
I
4
255,890
489
71,282
272,734
536
70,301
1,242
s. 2,529
42,485
4,683
151,077
4,p56
Ån*
604,363
4,535
70,898
635,896
4,493
84,338
i,oSi,53o
4,531
ii3,452
1,486
9,284
57,219
3,397
219,402
5,175
r 478,544
(. 88,000
5oo
82,333
16
—
448,635
85.000
4j5oo
80.000
—
—
542;935
83.000
4,494
80.000
3o
23
—
6
1,200
1,200
7-
Silfver-tionde, Myntare-lön och Slagskatt Silf-
5.000
45,ooo
6.000
122,666
Silf. 2,446
57,677
6,712
183,462
4)844
635
7,383
55,446
6,099
*69,474
5,855
7,679
50,395
3,996
211,686
6,195
å 120 s. 6,25o
å 128 s. 8,000
_
6,666
32
8.
9-
10.
11.
Koppar-ränta och Slagskatt
Awesta Koppar- och Manufactur-Tull
Tionde- och Hammarskatts-Jern
32
—
5i5473
4,367
191,196
åi3oR. 48,750
4,000
Cå 55.85,333
\åi6§‘ 70,000
4*000
16
—
å 125R. 46,875
4.000
å 5§.
å ,6§. l53‘00°
4.000
—
—
42,000
4.000
f 85,333
\ 70,000
4.000
16
—
—
3,000
i3.
i43
294,066
58,to5
i47
299,032
5S,8i5
1,190
9,868
34,420
69,950
n6,865
9'699
4,962
99°
127
299>839
79>542
1.774
i5,499
68
115
100
*)
i4-
15.
16.
296,599
67.776
1,208
3o4,25S
82,093
1,738
i3,5g4
34,44o
84>5i2
i i8,o3S
10,004
3o3,5g5
8i,845
i>739
11,772
37,159
111,763
191,542
19,597
^jOOÖ
320,000
—
320,000
—
—
3oo,ooo
—
—
Lagmans- och Häradshöfdinge-Ränta
76,000
1,800
8,4oo
—
—
90,700
1,700
*)
—
90,700
1,700
—
80,000
1,700
—
—
17.
12,658
33,710
46,407
105,969
10,115
n,663
—
*)
—
—
10,000
—
—
18.
33,904
49>9°9
io5,8i6
11,969
2,708
994
32,000
—
32,000
—
—
32,000
—
—
*9'
20.
21.
Indragne och besparde Militiae Lönings- och 7
Boställs-räntor  c
CavalleriRegem. HästeVac.-Spanmål 24,250 T:r .
Ständige RoteVacance-afgifter
83,ooo
129,333
12,384
5.000
1.000
16
—
78,823
125,677
8,658
83,000
å 5§ 129,330
å 55 12,020
16
—
*)
ä 5. 121,25o
å 5. n,55o
—
—
*)
121, 25o
n,55o
—
—
22.
Tillfällige Dito
2,222
4,095
i,3o6
5,837
5,ooo
—
5,ooo
—
—
4,000
—
—
2.3.
Knekte-Rotefrihets-mcdel
996
25,762
56,911
2,747
126,481
1,226
I»I97
1.000
—
1,000
—
—
1,000
—
—
24.
25.
26.
Båtsmans-Vacance-medel
25.000
60.000
‘ 8,000
27,958
60,954
2,677
24,273
64,100
2,021
26,469
74.914
4,181
27,742
83,6oo
4,463
38,o44
77,3oi
4,626
25,000
—
20,000
—
—
25,000
—
-—
Krut- och Salpeter-försäljnings-med^l
Controll-Stämpel-medel
—
—
70,000
8,000
—•
I
*)
8,000
70,000
8,000
—
—
37.
9.8.
Numer-Lotteri-medel
116,567
i36,883
147,544
53,843
128,214
j 10,869
n3,56o
—
n3,56o
—
—
110,000
—
—
Bak- och Lots-medel
55,ooo
55,735
6o,o32
5o,7o3
49.944
5o,o6i
5o,ooo
5o,ooo
—
—
5o,ooo
—
29.
30.
Danska Fyrings-m<?dei, 35oo R:dr H. B:o ....
Ersättningar . . .".
8,760
—
—
H. B:o 3,5oo
31,311
II. B:o 3,5oO
34,963
22,0.43
IL Bro 3,5oo
23,372
9,333
22,766
21,364
8,986
i8,5o4
9,734
16,293
8,750
16,000
—
*)
25,000
I
““
*)
25,000
* -
3i.
Observations-medel
10,000
20,894
21,3 lid
10,766
8,3i5
10,000
10,000
—
—
10,000
—
—
32.
16,000
16,000
—
—
17,000
—
—
33.
Intercssen ,
283
—
—
7>5i i
10,582
9,168
1,930
i,s4i
1,092
1,288
—
*)
—
—
1,000
—
—
S:r
3,709,932
29
10
4>*77,760
4,340,609
5,544,368
3,859,768
3a
3,749,47°
—
—
3,859,102
23
6
34.
Sjö-Tulls-medel
1,403,176
10,880
1,319,088
10,920
319,729
245,201
447,331
1,571,390
i,834,i36
".973
2,064,978
11,791
346,662
308,590
467,839
2,213,073
12,198
357,512
297,186
467,620
1,988,388
12,000
t6
2,200,000
1,950,000
35.
Salu-accis af Städerne
11,925
320,000
ii,2ö6
12,000
—
—
7,5oo
—
—
36.
Post-medel
3o3,895
237,476
439,916
317,254
323,677
290.000
460.000
16
35o,ooo
—
—
35o,ooo
—
—
37.
38.
Chartae-Sigillatae-mcdel
_
. 245,754
466,878
286,288
3oo,ooo
—
—
290,000
—
—
Bränyins-afgift
429,000
—
—
454,867
—
460,000
—
—
460,000
—
—
S:r
2,757,925
—
—
——
2,909,620
3,199,861
3,347,590
3,074,065
32
—
3,322,000
—
—
3,o57»5oo
—
—
3»
Summa
Restantier ...»
Inkomster, ej påräknade
6,467,357
29
10
2ö5,349
a3i,oi8
218,066
1 7,087,370
l83,602
213,995
,7,540,471
136,087
40,671
8,891,959
96,540
21,821
6,933,834
100,000
16
—
7,071,47°
100,000
—
—
6,916,602
99>997
23
24
6
6
Summa Summarum
6,467,807
29
I°l
—
7,484,967
7,717,229
9,010,320
7,o33,834 |i6
—
7,151,47°
-
-
7,016,600
—
-
Kronovärde 353,020: 21. 2.
344°° T:r å 5 R:dr.
108,587 T:r 4 kpr å 5 Ridr.
16,600 T:r ä 5 K:dr.
indelt 3,457 T:r t5 kpr.
7000 T:r å 5 R:dr.
upptagne bland Extra Uppbörder.
2,5oo R:dr å 128 st.
35o Sk:iSf å 120 R:dr.
16,000 St:S å 5§ R:dr.
4,200 Sk:Ä å i6§ R:dr.
25o T:r å 16 R:dr.
*) upphör.
*) å Lagmans- och Häradsli.-räntan
upptagen.
*) upptagne bland Ord. Räntan.
24,a5o T:r å 5 R:dr.
2,3io T:r ä 5 R;dr.
*) 60,000 R:dr Icmnade inom Column.
*) bland Ersättningar upptagne.
deribland Stubbören 1000 R:dr.
*) utgår.
N:0 2.
N:o
11.
12.
i3.
*4-
15.
16.
>7-
18.
*9*
20.
21.
22.
23.
A
25.
26.
27.
28.
29-  3 o.
3i.
33.
34.
35.
36.
37-  38.
Tableau öfver de Öfverskott oell Brister, som
samt de Öfverskott som för
å Stats-Medlen uppkommit för åren 1824 med 1826,
Ordinarie Inkomster.
Ordinarie Ränta *
Afrads-Spanmål
Tiondc-Spanmål •••••;
Tionde-lösen efter bestämda priser
Arrende-medel
Stubbören
• • * * * '
Silfver-tionde, Myntare-lön och Slagskatt
Koppar-ränta och Slagskatt . .
Awesta Koppar- och Manufactur-Tull •
Tionde- och Hammarskatts-Jern
Alun-tionde
Kalkugns-afgift
Mantalspenningar • • ; • • 1 ' * ' ‘ ’ * '
Lagmans- och Häradshöfdinge-ränta
Gernings-ören *
Sterbhus-afgift . . . • • r • • * • * • • j*
Bötcs-medel
• • • • ' lT,.’ * '
Indragne och Bespardc Militia: Lömngs- och Bostalls-rantor
luat UgUb
U «
Caval leri-Regemen ter nes Hästvacance-Spanmäl
Ständige Vacancc-afgifter vid Skånska Infanteri-Rcgementernc
Tillfällige Rotevacance- och Mötes-afgifter
Kneckte-Rotefrihets-medel
Båtsmans-vacancc-afgift
Krut- och Salpeter-försäljnings-medel
Controll-Stämpel dito
Numer-Lotteri dito
Båk- och Lots- dito
Danska Fyrings dito
Ersättningar
Interesse-medel -
Extraordinarie Inkomster
SjöTulls-medel . .
Salu-accis af Städerne
Post-medel ....
Chartae-Sigillatae dito
Bränvins-afgift . .
Inkomster, i Riks-Staten ej påräknade
S:r
S:r
Summa
Bristerne afgå
„ , ... Återstå netto Öfverskott
Summa Öfverskott.
Netto för åren 1824, i8a5 och 1826 2,232,963: 38. i.
approximativt för åren 1827 och 1828 . . ■ . i,55i,5oo:
Tillsammans 3,784,463: 38. 1.
För
Öfverskott.
36,389
39
4
4,io5
35
3
629
Ö
3
2,o5o
• 4
8
10,446
25
1
99
12
2
46,774
*9
3
i,855
20
2
1,295
3o
6
7,166
36
8
3,379
—
1
7>°99
36
5
3o6
1,469
*4,9*4
3j,33o
10,766
n,364
1,642
i99,°37
»47,784
48
9,288
25,867
182,988
213,995
596,072
58,320
537,751
1824.
För
år 182a.
Föi
år 1826.
För år
1827.
För år
1828
Brister.
Öfverskott.
Brister.
Öfverskott.
Brister.
Öfverskott,
approximalivt beräknad t.
57,o5o
4*
3
69,590
23
—
—
i3.oi 1
iS
5
—
15,86o
37
10
94,3i9
46
3
—
—
' CO
1 ^
1 ci
6
4
1,060
46
11
—
63,607
11
6
—
—
4,o63
18
3
—
—
4>ioi
26
2
—
—
2,447
3i
11,384
*7
7
—
—
37,807
3o
2
—
—
685
44
8
—
—
886
3 2
—
—
—
—
2,679
35
S
—
—
4,284
5
11
—
—
.
__
5,393
*7
10
—
12,219
i3
9
—
—
—
2,oo3
l7
8
—
2,602
3?
11
88,978
32
2
—
96,695
27
10
—
—
.
2,195
1
7
—
—
1,175
i5
9
—
—
—
—
1,469
'9
4
—
—
857
4o
9
—
22
21
10
—
—
81
37
10
—
—
34
2>
9
.
11,584
20
—
—
10,929
24
2
—
—
—
5,o54
45
4
—
—
4.7^3
24
6
—
—
25
32
—
—
61
16
—
——
—
—
60
—
5,194
29
3
—
—
3,372
40
6
—
—
728
29
10
2,44°
10
—
—
5,1 s9
46
6
—
—
4,176
4°
3
I,5l2
i3
1
—
—
28,763
18
2
—
19,822
33
3
—
—
27,461
40
1
46,042
12
3
—
5,273
20
—
—
3,927
20
—
5,665
29
4
——
—
9 '/
9°4
32
4
837
25
11
—
—
2,006
26
4
—
—
—
226
*9
4
—
—
*97
33
11
——
—
—
2,742
47
11
—
—
13,044
*9
9
——
—
—
-
23,600
38
6
—
—
i7,3oi
26
9
—
—
3,8i8
22
10
—
3,536
20
8
—
3,373
—
1
*9,969
47
—
—
3,866
36
1
—
—
1,156
42
1
—
5,o55
3o
10
—
—
4.938
3<
2
.
236
47
—
—
984
18
—
—
—
6,5o4
10
2
—
—
4,293
34
7
—
—
-
766
24
8
—
—
——
—
i,684
1:
6
—
-
i,o53
43
2
—
—
8o4
10
3
—
—
53,606
39
2
256,68g
24
8
57,966
28
11
532,73a
2
3
12,690
IC
~5
i5o,ooo
~
i5o,ooo
—
—
34*1906
5
7
,
425,897
8
3
.
736,000
—
—
383,5oo
—
—
—
133
44
4
273
29
10
—
—
—■p
—
-
—
4,7*4
3
6
7,966
27
1
—-
8,833
4o
7
—
—
8,000
—
—
8:000
—
3i,5go
>9
1
.
—
—
20,186
28
11
—
—
20,000
—
20,000
—
—
-
38,839
2
3
—
—
38,620
27
1
—
—
38,ooo
—
—
38,000
z
4,7*4
"3
~6
420,302
~6
—
i33
44
_4
493,8n
38
"8
—
—
802.000
—
—
449’5oo
—
—
—
—
—
40,671
25
4
—
—
21,821
25
7
—
—
58,320
42
~8
717,663
1
—
58,122
*.o48,365
Ii
~6
12,693
*9
~5
—
—
58,122
25
3
—
—
—
I2,6g3
*9
5
—
—
609,540 3o 9
1,035,671 47
g52,O0O
" 599,5°o
Betänkande n. i65
och när den afgår från ofvanstående
543,742: 18. 2., så återstår det disponibla
beloppet af de högre beräknade
Inkomsterne, med 274,8 [3: 3g. 2.
Antager man dertill, att de af 1823 års R:s St:r, för
Försvarsverket, af Öfverskotterne anviste 233,333: 16.
årligen, hädanefter, enl. K:gl. Propositionen, blefve å
Stat uppförde, och således icke vidare gravera de blifvande
Öfverskotten, så minskas derigenom ytterligare
den disponibla summan till 4p48o: 23. 2.
Ett särskildt Betänkande öfver tillkomsten af de
sedan 1823 års Riksdag, enl. Räkenskaperne, upptagne
Öfverskotter, de dispositioner som derå blifvit gjorde,
samt hvad af desamma blifvit lefvereradt till RiksgäldsContoret,
skall Utskottet snarligen blifva i tillfälle
att afgifva, och i sammanhang dermed äfven huru
de sålunda till RiksgäldsContoret lefvererade Öfverskotts-medel
der blifvit använde. Emedlertid får Utskottet
under N:o 2 bifoga en Tableau som i sammandrag
visar tillkomsten af Öfverskotterne, för åren 1824,
1825 och 1826 efter afslutade räkenskaper, samt approximativt
för åren 1827 och 1828. Den 29 Januarii 182g.
Reservationer;
1:0 I anledning af Utskottets förslag i
angående Danska Fy ringsmedlen.
Af Herr CommerceRådet Santesson.
"Sedan Höglofl. StatsUtskottet med dess näst förut
fattade beslut att hos R. H. St:r tillstyrka bilall
166 Stats-ölskottets
till K. M:ts Nåd. Proposition, att Bak- och Lotsmedlcn
hädanefter hållas användbare ensamt för de dermed
afsedde behöllige ansalter för sjöfartens tryggande, erlänt
den princip, att ingen behållning å denna Inkomstfitel
för Staten må påräknas, men väl Fyr- och
Båk-inräitningen vinna de nödvändige förbättringar,
som sjöfarten så högeligen påkallar och länge varit i
saknad af, har jag för min del trott med en sådan
princip ej väl öfverensstämmande att uppföra, som
Statsinkomst, Danska Fy ringsmedlen R;dr 35oo Ilainb.
B:coj hvilka utgöra den aftalade årliga ersättningssumma
ifrån Dannemark, som ensam uppbär tull-och
fyrbåkspenningar af alla Öresund passerande fartyg,
för det gagn de å Svenska ^idan underhållna fyrar göra
dem, och hvilka medel alltså äro af alldeles enahanda
natur som, eller rättare en del af, den påräknade
och i öfrigt uti alla Svenska hamnar af in- och
utländska fartyg uppbärande afgift för fyr- och båkunderhållet
på Svenska kusten. — Jag anser ock så
mycket angelägnare, att äfven denna del af Fyr- och
Båk-inkomsten reserveras till fördel för dess ofvannämnde
egenteliga ändamål, som jag förutser att derförutan
ej kan efter behof förändras det högst släta
tillstånd, hvaruti våra Båk- och Kyr-anstalter nu äro,
enär utaf nu befintelige 12 Fyrbåkar inalles å hela
Svenska kusten endast'2tne äro Lampfyrat-, och af de
öfrige 10 Stenkolsfyrar, blott fyra täckta men 6 öppna,
hvilka på långt när ej gpra den nytta som de
förstnämnde; hvadan ock, (enligt officiel uppgift af
Herr LotsDirecteuren Bruncrona) ej allenast 9 af dessa
Betänkande n. 167
äro f. d. anbefallde att förändras till Lampfyrar, utan
ock derutöfver ej mindre än 8 nya af behofvet påkallade
Lampfyrar, enligt R. H. St:rs egna begäran,
ämnade att anläggas, oberäknadt inköpet af Landsorts
och Korsö Fyrbäkar, hvilka R. H. St:r likaledes f. d.
ansett nyttigt och nödigt att för Statens räkning af
deras enskilte egare inköpa, men hvartill medel allt
hittills saknats, enär, oaktadt R. H. St:rs vid 1809
och 1810 årens Riksdag fattade, men sedan ej vidhållne,
beslut, StatsVerket till andra för denna sak helt
främmande behofver användt Inkomsterne härför; och
hvarigenom StatsVerket blifvit verkelig Gäldenär till
Fyr- och Råk-Inrättningen, oberäknadt, att man i alla
Länder, der handel och sjöfart vederbörligen aktas
som en hufvudsaklig grund för Samhällets bestånd och
förkofran, ansett och anser inga kostnader bättre använde,
andem, som göras till dessas skyddande. Jag
får sluteligen härtill lägga, att då K. M:ts Nådiga Proposition
afser, att de hittills, ej Båk- och Lots-Inrättningen,
utan io:de HufvudTiteln, påförde samtelige
aflöningar för Båk- och Lotsverket, hädanefter också
godtgöras af inkomsterne för Fyrbåkarne och Lotsverket,
hvilka aflöningar lära uppgå till omkring 20,000
R:dr, så synes mig öfverskottet å dem blifva alltför
otillräckligt att svara till de ofvannämnde behofvens
uppfyllande, åtminstone ej förr än i en aflägsen tid,
hvilken dock för så angelägna behof ej bör afbidas,
hvarförutan, om det skulle visa sig, att desse inkomster
framdeles lemnade något verkeligt öfverskott, sådant
aldrig bättre kunde användas än lill nedsättan
-
168 Stats-Utskottets
de af de afgifler, som Svenska sjöfarten blifvit ålagd
och nu kännbart drager, för desse Inkomsters samlande.
Men då pluralitelen af Höglofl. StatsUtskottet ej
delat dessa mina åsigter anhåller jag, att de, såsom
min enskilda reservation, få åtfölja Höglofl. Utskottets
Betänkande till R. B. St:r."
Häruti hafva inslämdt Herr Gon tre Amiralen, von
Schantz saint Herr Eckerman..
2:0 Vid Utskottets tillstyrkande i 33 Punden om In~
teressemedel.
Af Herr Friherre Palmstjerna.
”År 1788 uppsattes i Wermland en LandtvärnsCorps
af 600 man till gränsens försvar för tillfället.
Den bekläddes genom bidrag af provinsens innevånare.
Sedan detta ändamål var vunnit, befanns ett öfverskott,
hvaraf en Cassa formerades.
År 1792 blef utaf förenämnde Landtvärnsmanskap,
och utan provinsens eller manskapets medgifvande, uttagne
3oo man, hvaraf Wermlands FältjägareBataljoa
uppkom. Vid samma tid befalltes, att Räntan på förenämnde
Cassa skulle användas till recryterings-passevolance
för denna Bataljon. Cassans rätta egare,
provinsens innevånare, hördes icke.
Så fortfor 18 år, hvarefter räntan befanns lill
nämnde ändamål otillräcklig. Då hördes provinsens
innevånare, men man har ej kunnat visa att de någonsin
begifvit sig till att öfverlemna dessa medel åt Staten.
Motsatsen bevises nog derutaf, att Capitalet dis
-
Betänk anden. 169
poneras af provinsens innevånare; att redogörelse sker
inför deras Deputerade, och att ingen revision deraf
får ega rum uti K. KammarRätten.
Wermlands Innevånare hafva beslutit att göra sin
rätt till dessa penningar gällande och att använda deni
till ett vackert ändamål. — K. M:t har äfven funnit
skäl i Nåder föreslå, att StatsVerket ej vidare ina
begagna sig af penningarne på ettsätt, sorn med deras
ursprungliga ändamål ej är öfverensstämmande.
Vid detta sakens förhållande, kan jag ej instämma
uti Utskottets beslut, att verkan utaf ett magtspråk
än vidare skail fortfara. Jag reserverar mig
häremot,”
Herr CommerceRådet Santesson, Nils Strindlund
från WesterNorrlands Län samt Carl Bergman från
älfsborgs Län hafva uti denna mening instämt.
Herr Nordenfeldt0._, har serskildt anfört:
”Då Wermlands Landtvärns-Cassa ursprungligen
tillkommit genom frivilliga sammanskott af Länets innevånare
till provinsens gränseförsvar under kriget,
som började år 1788, så synes mig ändamålet för detta
sammanskott hafva upphört vid krigets slut, och den
återstod af Cassan, som då befanns, billigtvis böra
hafva tillgodokommit dem som dertill bidragit — eller
blifvit förvarad för möjligheten af ett dylikt påkommande
behof. Ifrån föreställningen af ett sådant
behof äro vi likväl, såsom jag tror, för alltid befriade
genom Sveriges och Norriges förening under enge
-
170 S t a t s - U t s k o 11 e t s
mensam Konung. — Jag finner derföre ingen betänklighet
att, med anledning af K. Mits Nådiga Proposition,
föreslå, att den så kallade Wermländska Landtvärns-Cassan
användes till fond för pensioner åt blesserade,
vanföre eller utfattige Fältjägare eller åt deras
Enkor och oförsörjda barn, så mycket heldre, sorn jag
tror detta användande, högeligen påkalladt af behofvet,
nu mera bäst öfverensstämma med Gassans ändamål
— och icke, genom förminskningen af 288 Ridr
i de årliga Inkomsterne, någon Statsbrist kunna uppkomma.
Af dessa skäl, tror jag mig böra afvika ifrån pluralitetens
tanka.”
Anders Nilsson från Wermlands Län:
”Sorn Wermlands FältjägareRegemente nu mera
på Stat är uppford t, lika sorn de andre LandtRegementerne,
finner jag mig föranlåten inför R. H. St.T anhålla,
att all den ränta sorn faller af Wermlands Landtvärns-Cassa
måtte hädanefter icke som Statsmedel ingå,
utan att den framdeles bör tillfalla fattiga Jägares
Enkor och barn till understöd, hälst som denna Gassa
af Länets innevånare förskjutits och till ett Gränseprovinsens
försvar inrättats. Denna min ödmjuka hemställan
anhåller jag R. H. St:r dela lika åsigt med mig
och hoppas att en så ringa Summa icke kan blifva
Statsbrist då det lill sådane nödlidandes understöd användes.
”
Betänkande n. 171
3:o Emot upptagande af Restantierne ibland StatsVerkets
inkomster, 3g Puncten.
Af Herr Biskopen, Doctor Thyselius, som för sin
serskilta tanka i detta afseende anfört, alt Restantierne
år ifrån år förminskats och att åtskilliga InkomstTitlar
blifvit högre beräknade, än hvad de efter 5 års
medium utgjort; tilläggande Herr Biskopen, det han i
allmänhet ogillade Statslnkomsternes för höga beräkning,
enär de öfverskott, som hittills uppkommit och
utgjort en Nationens sparpenning samt satt RiksgäldsContoiret
i tillfälle att förbättra sin ställning; derigenom
ej vidare kunde komma att ega rum.
I hvilken mening instämt Herr Grosshandlaren
Ekerman.
Bil. A.
Betänkande, i fråga om beräkningen och utgörandet
af Mantalspenningar, Lagmans- och
Häradshöftlinge-räntan med Tingsgästningspenningar
samt Sterbhus-procenten; äfvensom
öfver Herr Törneblads, C. P., samt
Riksdagsfullmägtiges från Wermlands Län i
vissa delar häraf afgifna Motioner.
R:s St:r hafva vid sista Riksdag fästat uppmärksamhet
vid följande med de såsom Ordinarie Inkomster i PiiksStaten
beräknade Mantalspenningarj Lagmans- och lid
-
172 Stats-Utskottets
rådshof,Idinge-!' antan samt Ster bhus-afgiften före funne
förhållanden, nemligen:
Att de förstnämnde, eller Mantalspenningar^,
som uppkommit, i stället för den förut varande Qvarntulls-afgiften,
erläggas, på grund af MantalsCommissarielnstructionen
d. 20 December 1693, för närvarande
i allmänhet med 12 sk. af hvarje mantalsskrifven
person, men i vissa District och Socknar af Götheborgs
och Bohus, Nerikesj Wermlands, Westmanlands,
Stora Kopparbergs, IVester Norrlands, Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens Län med endast 8, 6 och
4 sk. personen.
En sådan olikhet i Mantalspenningarnes utgörande,
hvilken utan tvifvel härledt sig ifrån Orternes serskildta
beskaffenhet eller olika eultur samt Innebyggarnes
af omsländigheterne beroende ställning, som
påkallat en derefter lämpad lindring, syntes R. St:r
likväl nu mera och då desse förhållanden upphört,
hvarken instämma med billighet eller med afgiftens
egenskap af Koppskatt, grundad på hvarje persons arbetskraft,
utan afseende på förmögenhet; och då för
öfrigt nu mera R. o. A., för egne personer och sitt
folk, samt PresteStåndet för dem af EcclesiastiqueStaten,
som tillförene njutit befrielse från denna afgift,
vid 1809 och 1810 årens Riksdag densamma sig
åtagit, funno R. St:r en fullkomlig likhet i Mantalspenningarnes
utgörande öfver hela Riket böra destohäldre
tillvägabringas, sorn StatsVerkets inkomster sålunda
äfven skulle vinna en tillökning af a3,ooo R:dr
årligen.
Betänkande n. 173
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntitn sorn i vissa
orter kallas Lagmans-marker_, och har sin upprinnelse
från Allmogens skyldighet i äldsta tider att underhålla
Lagman och Häradshöfding genom gärd, utgöres af
hvarje Matlag på landet med de undantag 1741 års
Reglemente samt andre serskildta förordnanden medgifva,
och hvilka undantag hufvudsakeligen afse R. o.
A. för deras vid nämnde tid ägande Säterier jemte
Ecclesiastique personer m. fl. Inberäknadt de så kallade
Tingsgästnings-penningarne, hade Lagmans-markerne,
likmätigt Brefven d. 11 Julii 1752 och d. 20 Januarii
1753, bordt af Allmogen utgöras med 24 öre
eller 12 sk. af Matlaget, men utgå, enligt räkenskaperne,
i så måtto olika, att uti de fleste Länerläggas
12 sk., derunder inbegripne 3 sk. Tingsgästnings-penningar
samt i Wermlands Län 8 sk., deraf 2 sk. räknas
för Tingsgästnings-penningar, utom i ÖsterSysslets Fögderi
eller Philipstads Bergslag, der dels 9, dels lof
och dels 12 sk. af Matlaget betalas, hvaraf b sk. anses
utgöra Lagmans-räntan. I Stora Kopparbergs Län
åter ingå ej några Tingsgästnings-penningar tili Statsverket,
utan erlägges blott Lagmans-räntan med 3,
3§ till 4 skillingar.
Sterbhus-afgiften utgår med en fjerdedels procent
af behållna Summan i Adeliga, Preste- och BorgareSterbhus
i allmänhet, men äger ej rum hvarken för
1 Ståndspersoners på landet och Allmogens, ej heller för
Borgares och Ofrälse Ståndpersoners i Stockholm och
Götheborg Sterbhus, hvaremot uti nyssnämnde 2.'ne
Städer, hvarje icke fattigt matlag eller hushåll bland
i74 Stats-Utskottets
Borgare och Ofrälse Ståndspersoner, betalar 6 Öre
Silfvermynt, som, enligt K. KammarGollegii Circulairebref
den 16 December 1777 efter 6 D:Ir på R:drn
utgöres med i§ sk. Denna afgift, hvilken, jemte den
i i752 års K. Bref Allmogen ålaggde högre Lagmansränta,
tillkommit vid nämnde års Riksdag, såsom en
Bevillning till HofRättens aflönande, blef, genom K.
Brefvet d. 5 Mars 1778, ställd under K. StatsConloirets
disposition, och uti K. Brefvet d. g November
1785 samt KanunarCollegii och StatsContorels CirculaireBref
d. 20 Januarii 1786 är vidare förklarad!, att
Ståndspersoner på Landet som ej tillhöra R. o. A.,
Preste- och BorgareStånden, icke heller mern än Allmogen
böra utgöra ifrågavarande Sterbhusafgift.
Det visade sig således, å ena sidan, att så väl
Lagmans- och Häradshöf dinge-ränt ans som Sterbhusafgiftens
åtagande afsett ett och samma ändamål, nemligen
JustitiseStatens aflöning, men, å den andra, att
desse bidrag, hvart för sig, icke träffade alla, som
behöfde ålita vederbörandes ämbetsbiträde, dels ock till
olika belopp utgöras af dem som skola desamma erlägga,
hvilka skiljaktigheter mÖjeligen haft en skälig
anledning uti fordna serskildta förhållanden; och R.
St Jr hafva derföre ansett en jemnkning så i ena som
andra afseendet vara af både billighet och rättvisa
påkallad, samt kunna, utan rubbning af de med ägandet
af viss slags jord i öfrigt förenade förmoner, lämpligast
åstadkommas på det sätt, att, emot indragning
af den, såsom Bevillning för HofRätternes aflöning anslagne
Sterbhus-procenten, samt af Matlags-afgiften
Betänkanden. 175
i Stockholm och Götheborg, ej allenast Ii. o. A. för
sig och sine underhafvande, utan ock EcclesiastiqueStaten
med de flere å Landet boende personer, som
hittills icke erlaggt Lagmans- och Häradshöfdingeräntan,
sig densamma åtoge, samt att merberörde ränta
derefter, till lika belopp öfver hela Riket, eller
med 12 sk. af hvarje Matlag på Landet erlades, genom
hvilken reglering, R. St:r ansett äfven större säkerhet
skola vinnas i beräkningen och redovisningen
af ifrågavarande Statsinkomst.
Enär likväl den såmedelst beslutne förändring med
så väl Mantalspenningar nes som Lagmans- och Häradshöf
dinge-räntans utgörande syntes så väsendtligt röra
de Skattdragandes rätt, att samma förändring icke borde
vidtagas, utan föregången undersökning om förhållandet
i serskildte landsorter, serdeles till upplysnings
vinnande, om icke tilläfventyrs de orters innevånare>
som uti desse af gifter hittills njutit lindring för närvarande
utgöra några deremot svarande tj'elistharheter; så
hafva R. St:r, af sådan anledning, hos K. M:t i underdånighet
anhållit, att K. M:t täcktes uti omförmälte
frågor i Nåder låta, före nästpåföljande Riksdag,
verkställa en närmare utredning, hvarigenom tillfälle
bereddes R. St:r, att uti ämnet med behörig sakkännedom
besluta.
Då en sådan undersökning, på K. M:ts Nådiga befallning,
är vorden, genom K. KammarCollegii och K.
StatsContoirets föranstaltande, verkställd, oeh handlingarne
derom blifvit StatsUtskottet tillställde, har
i 76 Stats-Utskottets
Utskottet skolat de härutinnan erhållne vidare upplysningar
R. St:r meddela.
Uti Upsalaj Stockhol/nSj SödermanlandsÖstergöthlands
Gottlandsj Calmare j Blekingej Jonköpingsj Kronobergs
j Christianstadsj MalmöhusHallandsElfsborgsj
Skaraborgs och Gefleborgs Län utgöras Mantalspenningarne
samt Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan med
Tingsgästnings-penningarne lika, enligt derföre bestämda,
med R. St:rs uppgifter öfverensstämmande allmänna
grunder, med de undantag endast som afkortningsvis,
efter förfaltningarne, äga rum.
Af de öfrige, egentligen i fråga komne, Länen utgå:
inom Götheborgs och Bohus Lön Mantal spenningar ne: i
Bohusländska provinsen af jordbrukande Allmogen eller
Bönder och Torpare med 8 sk. af personen, då
deremot ej mindre alla innevånarne i Städerne, än
Ståndspersoner, Arbetsfolk, Inhyseshjon och Fiskare å
Landet derstädes erlägga samma afgift med 12 sk. för
hvarje person. Upphofvet och orsaken till denna olikhet
har ej kunnat med visshet uppgifvas, enär några
handlingar före år 1658, då provinsen förenades med
Sverige, rörande de tillförene Norrska provinsers Statistik
och Cameral, icke äro till finnandes, och denna
utskyld, innan BohusLän kom under Svensk lydno, varit
beviljad och stadfäst samt sedermera, lika med Bohusländska
hemmanens grundräntor, bibehållits oförändrad.
Jordbrukande Allmogen i BohusLän har likväl,
Betänkande n. 177
Yäl, emot denna lindring i Mantalspenningarne, icke
sig ålaggde andre eller större tjenstbarheter än Rikets
öfrige innevånare; och K. M:ts Bef:h:de liar derföre
ansett med största rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att denna personella utskyld af alla skattskrifne
personer lika, eller med 12 sk. för hvarje, betalas,
hälst den inom BohusLän åtnjutne skattläggningsfriheten
för Husbehofs-qvarnar blifvit medgifven ur
det skäl, att Mantalspenningarne åtagits i stället för
Qvarntullen.
Lagmans- och Häradshöfdinge-r antan j inbegripne
Tingsgästningspenningar neutgår i detta, som i andra
Län, med 12 sk. af alla Matlag på Landet, som ej
äro antingen genom afkorrtning derifrån befriade eller
underkastade Sterbhus-ajgiftensom jemväl utgöres af
alla Sterbhus i Städerne, med undantag af Götheborg;
men då ej eller de, som sålunda hittills njutit lindring
i Lagmans- och Häradshöfdinge-räntans erläggande,
icke utgöra några deremot svarande tienstbarheter,
har K. M:ts Bef:h:de tillstyrkt, alt äfven denna utskyld
hädanefter må blifva lika för alla Matlag på Landet,
utan undantag, derigenom icke allenast en jemnare
fördelning af skatterne, utan ock en säkrare beräkning
af tillgångarne, till det behof, hvartill afgiften är anslagen,
skulle åstadkommas.
I Nerikes Lån erläggas Mantalspenningarne med 8
sk. för personen af Allmogen i Nysunds Socken af
Edsbergs Härad, samt af hemmansägare inom BergsmansStåndet,
deras barn, tjenstefolk och torpare hvilka
12
5y8 S t a t s - U t s k o 11 e t s
biträda i bergs- och jordbrukshandteringen, i Nora
och Linde samt Leke och Carlskoga Fögderier; men
med 12 sk. för hvarje af alla andra i Länet skattskrifne
personer. Grunden till denna olikhet har ej
kunnat igenfinnas, ehuru upplyst blifvit, att de orters
innevånare, sorn uti denna afgift hittills njutit lindring,
för närvarande icke utgöra några deremot sva-,
rande tjenstbarheter.
Lagmans- och HäradshöfUnge-räntan med Tingsgästnings-penningarne
utgöras af hvarje dertill förbundet
Matlag med io sk. i Carlskoga Härad och med 12
sk. i öfriga delen af Länet; och den lindring Carlskoga
Härads Innevånare häruti njuta, förmodas härröra
derifrån, att Häradet tillförene deltagit uti fångskjutsens
bestridande, men hvilket likväl ej kunnat behörigen
visas.
Tillstyrkande K. M:ts Bef:h:de en fullkomlig likhet
i Mantalspenningarnes utgörande af alla, samt att
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan må af dem på
Landet, som densamma hittills icke erlaggt, betalas
efter 12 sk. för Matlaget, och Sterbhus-procenten deremot
indragas.
I Wermlands Län erläggas Mantalspenningarne
med 8 sk. af hvarje person af BondeStåndet; men med
12 sk. för personen af Ståndspersoner. Grunden tili
denna lindring för BondeStåndet och några deremot
svarande tjenstbarheter hafva icke kunnat uppgifvas.
Lagmans- och Häradshöfdinge-rantanj utom Tingsgästnings-penningarne,
utgår med 6 sk. af hvarje Mat
-
Betänkande n. 17g
lag. Tingsgästnings-penningarne utgöras deremot i Wisnums,
Ölme och Väse Härader med 3 sk., i Gåsborns,
Rems, Nordmarks och Brattforss Socknar af Fernebo
Härad med 6 sk., i Kroppa och Lungsunds Socknar
af sistnämnde Härad med 4 sk- 10 r., och i öfrige delar
af Länet med 2 sk. af Matlaget. Emot denna nedsättning
i Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan, skall
Wermländska Allmogen på iy5o-talet inför ortens LagmansRätt
åtagit sig fångskjutsens bestridande, hvilken
convention blifvit af Regeringen sanctionerad; men
något document derom har uti LagmansRältens Archiv
oell andre Embetsställen i orten ej kunnat igenfinnas.
Någon författning om Tingsgästnings-penningarne
är icke känd, som till olikheten i beräkningssättet
deraf kunnat gifva anledning, men troligt synes,
att Wermeland, såsom föga odladt den tid denna
ränta stadgades, blifvit jemfördt med andra landsorter
och i följd deraf fått njuta en lindring häruti, som
då varit lämplig för tillfället och Folkets behof, och
hvilken lindring allt sedermera fortfarit att gälla. Likhet
med andre Län uti förenämnde räntors utgörande
anser K. M:ts Bef:b:de öfverensstämma fullkomligt roed
närvarande tids fordran; dock har förbehåll blifvit
gjordt, att, om Wermlands Innevånare komma att utgöra
Lagmans- och Häradshöfdinge-räutan till sitt oafkorrtade
belopp, de, i likhet med Rikets öfriga Innevånare,
måga få uppbära betalning af Staten för fångskjutsen,
derigenom skulle, äfven i denna del af beskattningsvägen,
vinnas det afR. St:r afsedde ändamål,
likhet i rättigheter och skyldigheter.
180 Stats-Utskottets
I Westmanlands Lån utgå både Mantalspenningarm
och Rök- eller Matlagspenningarne med 12 sk.,
utom i Skinnskattebergs och Norbergs Härader, der
hemmansägare utgöra förstnämnde afgift med 8 sk.,
hvilken lindring, derföre någon serskild afgäld eller
tjenstbarhet till Kronan icke kunnat igenfinnas, K.
M:ts Bef:h:de ansett böra upphöra.
I Kopparbergs Lån erläggas Mantalspenningar ne af
Ståndspersoner med 12 sk. för personen, men af Allmogen
i Kopparbergs, Näsgårds Läns, Säthers Läns,
Nedan-Siljans och Wester-Bergslagens Fögderier, Ohre
Socken undantagen, med 8 sk., i Ofvan-Siljans Fögderi
och den i Nedan-Siljans Fögderi belägne Ohre
Socken med 6 sk. samt i Westerdahls Fögderi med 4
sk. för personen. I en del Socknar vid Stora Kopparberget
har denna ränta utgjorts med kohl, tre femtedels
stig på personen, till dess, genom K:gl. Resolutionen
d. 1 Mars 1820, densamma förvandlades i penningar
till 8 sk. personen. Af de för denna räntas
utgörande hittills följde grunder och då dess olika belopp
för Allmogen sannolikt härrörde från en inskränktare
Sädesproduction och dess svagare beskaffenhet,
samt skiljaktigheten inom Länet blifvit med den noggrannaste
proportion, i afseende på jordens bördighet,
Socknarne emellan iakttagen, har det synts K. M:ts
Bef:h:de, som en jemkning till likhet i Mantalspenningarne
och deras förhöjande till 12 sk. personen skulle
innebära en stor disproportion, i så måtto, att förhöjningen
från 4 till 12 utgjorde 200 procent, emot det
tillökningen från 8 till 12 endast uppginge tili 5o pro
-
Betänkanden. 181
cent; hvarföre K. M:ts Bef:h:de för sin del tillstyrkt,
att, i händelse förhöjning komme att äga rum, denna
måtte blifva proportionell, i stället för den åsyftade
likheten, som torde blifva nog tryckande.
Lagmans- och Häradshöfdinge-r antan utgöres mycket
olika. I Kopparbergs^ IVäsgärds och Säthers Läns
Fögderier utgår den med 3 sk. på Matlaget, med undantag
af Gagnefs Socken i sistnämnde Fögderi, der
16 sk. betalas för hvarje Soldate-rote. I Nedan-Siljans
Fögeri erläggas, efter öfverenskommelse, i ett
för allt årligen R:dr 5l: I. 6.
i Ofvan-Siljans dito „ 38: 15. 6.
med undantag af Serna Socken, som aldrig betalt någon
sådan ränta. I Wester-Bergslagets Fögderi erläggas
Lagmanspenningar med 3 sk. och Häradshöf dingeräntan
med i sk. af Matlaget. I Wester-Dahlarne, den
förra äfven med 3 sk., men den sednare med endast
8 r:st.
Tingsgåstnings-penningarnc uppbäras directe af Domare
och Nämnd, och utgå dels efter B.otar och dels
efter Matlag till olika belopp, 3a och 24 sk. per llote
samt 3 till och med 10 sk. af Matlaget.
I händelse förhöjning i Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan
i allmänhet komme att äga rum, har K.
M:ts Bef:h:de ansett någon skälig jemnkning härutinnan
för detta Län af anförde skäl vara billig; och
skulle Tingsgästnings-penningarne till StatsVerket ingå,
borde, i deras ställe, Häradshöfding och Nämnd på
annat sätt derföre få ersättning, hälst Tingsgästningen
hittills varit Häradshöfdingarnes och Nämndens gemen
-
182 S t a t s - U ts k o 11 e t s
samma och förnämsta inkomst, da expeditions-lösen
undantages, hvilken ensam tillkomme de förre.
I TVesterNorrlands Län utgöres Mant'alspennin"arne
af Ståndspersoner med 12 sk. och af Allmogen eller
alla som ej räknas till Ståndspersoner med 8 sk.,
men föreslås af K. M:ts Bef:h:de till utgående af alla
lika. Lagmans- och Häradshöfdinge-r antan, i äldre
tider utgjord med 16 Öre eller 8 sk., beräknas nu till
g sk. af hvarje MatlagsRök; dertill komme Tingsgästnings-penningarne,
som, efter hvad räkenskaperne visa,
af KronoFogdarne uppbäras och utgå med 3 sk. af
Matlaget.
I Jemtlands Län har Allmogen ifrån Mantalspenningarne
af ålder varit befriade, sannolikt allt ifrån
fredsslutet med Dannemark, då Jemtland och Herjeådalen
afträddes till Sverige; men utgöra dem nu mera,
till följd af K. KammarRä ttens Utslag den 3 December
1816 och den 6 October 1818, grundade på
g 5* of 1810 års Riksdagsbeslut, med 8 sk. i Jemtland
och 4 sk- i Herjeådalen för hvarje mantalsskrifven
person. Alla andre så kallade particulaire personer
med deras tjenstfolk betala dem i detta Län likasom
annorstädes med 12 sk. I afseende på Mantalspenningarnes
betraktande såsom Koppskatt, hvilken
egenteligen berodde på hvarje persons arbetskraft,
men icke på förmögenhet eller serskilde omständigheter,
har K. M:ts Bef:h:de andragit, att i äldre tider
uppmärksamheten vid bestämmandet af dentia ränta
icke varit endast fästad vid arbetskraften hos den mantalsskrifne,
utan också på hvad han genom sin arbets
-
Betänkande n. 183
kraft möjligen kunnat sig förvärfva, och hvaraf handt,
att de Norra Orterne, der ännu Allmogens vilkor pä
få ställen kunde jemföras med de Södra Provinsernes,
blifvit lindrade i denna utskyld, utan att under tiden
utgöra någon annan deremot svarande ränta eller tjenstbarhet
till Staten, emedan den från Herjeådalen utgående
Bogskatt nu mera efter 8 Öre, i stället för 6
Öre S:mt af personen, rätteligen är en grundränta,
som icke bör med Maritals-penningarne förblandas.
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan med Tingsgästnings-penningarne
samt Sterbhus-procenten utgå i detta
Län enligt gällande grunder.
I Westerbottens Län är förhållandet, hvad Mantal
spenningar ne angår, att Allmogen eller Åboer på
Kronoskatte- och Kronohemman samt Nybyggen , äfvensom
Torpare med barn och Tjenstefolk endast betala
8 sk. för hvarje person, hvarunder begripas alla i
tjenst varande Soldaters och Båtsmäns hustrur; men
alla Ståndspersoner med deras barn och Tjenstefolk,
Bruks- och Sågarbetare, Sockenhandtverkare samt In
bysesfolk af serskildta benämningar, så väl som Umeå
Stads samtelige innevånare, erlägga 12 sk. för personen;
och det är ej bekant, att den del af Allmogen,
som njuter lindring i Mantalspenningarne, derföre vidkännes
något motsvarande onus. Lagmans- och Häradshöf
dinge-r antan med Tingsgästnings-penningarne och
Sterbhus-procenten utgå äfven i detta Län, enligt gällande
allmänna grunder.
I Norrbottens Län hafva Mantalspenningarne hittills
blifvit erlaggde af Bönder och deras vederlikar,
184 Stats-Utskottets
jemte deras husfolk nied 8 sk., men af Städernes innevånare,
Ståndspersoner, Gerningsmän och andre på
Landet, som ej egentligen idkat jordbruk, med 12 sk.
af hvarje mantalsskrifven person. Egentliga orsaken
till denna lindring har ej kunnat bestämdt utrönas,
utan förmodas allenast, att afseende dervid blifvit gjordt
å ett af fordno mindre lönande jordbruk i denna landsort,
och måhända på en strängare rotering samt andre
omständigheter, hvaraf allt den dass sorn erlägger
12 sk. då ej hade känning, men någon mot lindringen
svarande och ännu fortfarande serskild tjenstbarhet
finnes icke hafva varit stadgad, ej heller ägt
rum. I frågan om Mantalspenningarnes jemnande till
likhet öfver hela Riket, har K. M:ts Bef:h:de medgifvit,
att de omständigheter, som i forntiden föranledt
till undantag för denna landsort, till hufvudsaklig del
försvunnit genom de åtgärder, som till hemmanens
och andre jordlägenheters ordentliga skattläggning och
afvittring blifvit vidtagne och för sig gått, emedan
sådane grunder för desse åtgärder uti författningarne
Sro utstakade, att jordbrukets fördelar dervid blifvit
afsedde, i förhållande till andre orter; hvarförutan
erfarenheten redan ådagalaggt jordbrukets stora förkofran
i sednare tider, så att jordbruksnäringen, i förening
med boskapsskötsel, kan anses nu vara Landets
hufvudnäring. För Lagmans- och Häradshöfdingeräntan
med Tingsgästnings-permingarnes utgörande i
detta Län gälla ej några undantag ifrån de allmänna
grunderne.
I Stockholms Stad erläggas, till följd af K. Kun
-
Betänkande!). i85
görelsen d. io Februarii i8i3, Mantalspenningarne med
12 sk. för personen. Sterbhus-afgiften utgöres, enligt
K. Förordningen d. t Mars 1749j ut‘ aHa BorgareSterbhus
med en half och uti alla Ofrälse Ståndspersoners
med en tredjedels procent af summa Inventarii,
hvilka medel användas till de inom Stockholms Stads JustitiaeCollegium
och FörmyndareKammare varande Emhets-och
Tjenstemäns samt Betjentes aflönande; men af
alla Adeliga och Preste-Sterbhus erlägges endast en fjerdedel
af behållna summan. I öfrigt betalas derstädes,
med undantag af B., o. A. samt PresteStåndet,
den afR. Sttr omförmäldte afgiften af sk. af hvarje
Matlag.
Beträffande nu först det ifrågakomne jemnandet
af Mantalspenningarne, lika öfver hela Riket, till 12
sk. af personen; så är väl, af hvad ofvan anfördt blifvit,
det utredt, att i de Län, hvarest samma afgift
till mindre belopp hittills utgått, några deremot svarande
tjenstbarheter ej utgöras; och ehuru, med anledning
deraf, K. M:ts Bef:h:de i de fleste Län, äfvensom
K. KammarCollegium och K. StatsContoret, tillstyrkt
en lika fördelning af berörde skatt, hvilken ock
på sådan grund, åtminstone i någre af de nu ifrågakomne,
såsom Bolmsj Nerikes och Westmanlands Län,
skulle kunna verkställas; likväl och som Utskottet,
för sin del, ansett ofvannämnde förhållande, eller den
omständighet att den åtnjutna lindringen i Mantalspennings-afgiften
ej motsvaras af andre tjenstbarheter,
icke innefatta en tiilräckelig anledning för samma
i86 Stats-Utskottets
afgifts förhöjande, enär grunden till den varande olikheten,
då den i öfrigt lej kunnat utrönas, således måste
sökas uti den olik a förmågan i fordna tider för de
anmärkta orternes innebyggare, att, lika med Rikets
alla andre provinser, denna utskyld utgöra, och hvilkas
behof af fortfarande undanlag i detta hänseende
på åtskillige ställen icke torde kunna betviflas; alltså
och då i alla fall nödigt blefve, att för flere tracter,
såsom inom ^VermlandsKopparbergstKeslcr-Norrlands
j Jemtlandsj l'Ke sterb ottens och Norrbottens Län,
låta nu varande förhållanden bibehållas, hvartill ännu
må läggas det skäl, att en partiell förhöjning i Ordinarie
Onera icke synes stå i öfverensstämmelse med
principen, att endast Bevillningen bör missförhållanden
i Grundskatterne utjemna, har Utskottet funnit
betänkligt, att någon förändring uti de för Mantalspenningarnes
utgörande inom nyssnämnde g Län hittills
följde grunder för närvarande tillstyrka, och får
derföre, i sammanhang med framställuingen af det
resultat den af R. St:r i ornförmäldte afseende förordnade
undersökning lemnat, till R. H. St:r hemställa,
att, om framdeles en allmän undersökning, för beredandet
af all jords lika beskattning, i fråga kommer
, då äfven må närmare utrönas grunderne,
hvarefter Mantalspenningarne böra, med mera likhet
än nu äger rum, öfver hela Riket utgöras.
I afseende på hvad R. St:r åsyftat, att Lagmansoch
Harad skof dinge - räntan med deruti inbegripne
B e ta n k a n cl e n. 187
Tings giistnings-penningar, bör hädanefter utgöras af alla
å Landet varande Matlag, utan undantag, och således
äfven af dem, som derifrån hittills varit befriade och
erlagt den så kallade Sterbhus Af giften, hvilken i sådant
fall skulle upphöra, har det förekommit Utskottet,
att en sådan allmännare beräkning af blott berörde
ränta skulle, om, såsom K. KammarCollegium samt
K. StatsContoret tillstyrkt, SterbhusAfgiften i Städerne
komme att upphöra, och i dess ställe Lagmans-och
Häradshöfdinge-räntan äfven derstädes införas, icke allenast
för StatsVerket föranleda en minskning i de,
genom desse bägge särskilde afgifter, hittills påräknade
inkomster, enär SterbhusProcenten, sorn nu både
i Städerne och på Landet utgöres ensamt al behållning,
gifver, i förhållande till den större förmögenhet,
hvaraf den utgår, en ökad inkomst, utan ock till en
betydlig del öfverflytta utgörandet af denna afgift ifrån
den rikare till den fattigare delen af Landets innevånare.
Af sådan anledning, tillstyrker Utskottet:
alt den redan stadgade SterbhusAfgiften må bibehållas
ej mindre å Landet än i Städerne och fortfarande
som hittills utgå; men då Utskottet funnit
böra utredas orsakerne, hvarföre Städerne Stockholm
och Götheborg blifvit ifrån denna Allmänna afgift
befriade och deremot icke erlägga till StatsVerket
mera, än den ofvan omförmäldta MatlagsAfgiften
af 1 § sk:r, hemställer till R. St:r Utskottet härjemte,
att hos K. M:t underd. anhållan göres, det undersökning
i detta afseende må i Nåder verkställas,
188 Stats-Utskottets
samt, efter det nämnde Städer hörde blifvit, de derutinnan
erhållne upplysningar R. St:r vid nästkommande
Sammankomst meddelas.
Finnande Utskottet, i förening härmed, någon annan
förändring i Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan
för närvarande icke böra ske, än att,
å de ställen, såsom uti Carlskoga Harad i Nerikej
samt flere Tracter i kVermlundj hvarest den nu betalas
med mindre än sammanlagdt 12 sk., den bör
till detta belopp fullt för hvarje Matlag på Landet
förhöjas, och beräknas å alla Orter lika, nemligen den
StatsVerket förbehållne Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan,
^delar af afgiften med 9 sk., och Tingsgästningspenningarne
Jdel med 3 sk.; hvarjemte, på sätt
ej mindre K. M:ts Bef:h:de i Wermland funnit nödigt,
än ock i serskildte till Utskottet remitterade motioner,
ifrån Högh R. o. Ad., af HerrTörneblad, C. P., och från
Hederv. BondeStåndet, af samtelige RiksdagsFullmägtige
från nämnde Län blifvit yrkadt,
Wermlands invånare böra befrias ifrån utgifter för
Fångföl ingen och kostnaden derföre i detta Län,
såsom' i allmänhet, till följd af K. Brefvet d. 2 Februarii
1819, äger runi, af StatsMedlen utgå.
Vidkommande de uti Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan
inbegripne Tings glist ning s-penningar ^ hvilka
allt hittills varit ställde till Iläradshöfdingarnes
och Nämndens enskildta disposition, och redovisas i allmänhet
af Kronofogdarne, men å de fleste ställen i
Betänkandet). 189
Dalarne af Nämnden; så är, i enlighet med den princip,
att de för vissa Verks och Inrättningars underhåll
bestämda allmänna afgifter böra, så vidt ske kan,
till StatsVerket ingå, och motsvarande belopp för de
vederbörande Verkens läkning i RiksStaten anslås, af
K. StatsCoutoiret föreslaget, att hela Lagmans- och
Jläradshöfdinge-räntan må blifva en StatsVerkets directa
inkomst, och att den deruti inbegripne Tingsgästningen
sedermera må ifrån StatsVerket utbetalas,
lika med medium af hvad hvarje HäradsRätt under de
sista 10 åren åtnjutit, beräknad tills vidare och intill
dess ordentlig stat härå efter allmänna grunder blifver
uppgjord.
Af HofRätterna i Riket, som häröfver hörde blifvit,
hafva K. Götha HofRätt samt K. HofRätten öfver
Skåne och Blekinge till en sådan förändring tillstyrkt
bifall, den förre, under vilkor, att sådant ieke
finge leda till minskning i lönevilkoren för de Häradshöfdingar
sora redan innehade fullmagter på deras
tjenster, samt den sednare, att det belopp, Häradshöfdingar
och Nämnd komme att ifrån Statsverket
uppbära, skulle nu genast och sedermera hvart
5:te år fastställas efter medeltalet af Matlagen inom hvarje
Härad, under de nästförflutne 5 åren, intill dess ordentlig
Stat härå uppgöres ; hvaremot K. Svea HofRätt ansett
en förändrad författning härutinnan skola fördröja
tiden för vederbörande att utbekomma dessa medel,
orsaka ökadt besvär för KronoBetjeningen och, i
den mohn Folkmängden tillväxte och Matlagens antal
igo Stats-Ut skottets
ökades, orsaka minskning i hvad Domare och Nämnd
eljest kunde erhålla.
Utskottet, som äfven för sin del funnit det leda
till mera ordning i uppbördssättet, att hela Lagmansoch
Iläradshöfdinge-räntan, med deruti inbegripne
Tingsgästnirigs-penningar, till StatsVerket ingår och
derifrån vederbörande tillhandahålles, har tillika ansett
sådant, utan minskning i den af Domare och Nämnd
häraf påräknade inkomst, böra verkställas; och då, i
Utskottets tanka, hvarken uppehåll, olägenhet eller
förlust skall i åtnjutandet deraf uppkomma, om den
på Häradshöfdingarne och Nämnden belöpande delen
af hela räntan, sådan den, efter verkställd Mantalsskrifning
hvarje år, blifvit efter Matlagens antal till
uppbörd debiterad, får i LandtRänteriet uppbäras;
tillstyrker Utskottet, att,
på sätt K. StatsContoret föreslagit, Lagmans- och
Häradshöfdinge-räntan till hela beloppet 12 sk., hädanefter
till StatsVerket må få ingå och ett emot 5 deraf
belöpande anslag i RiksStaten uppföras till godtgörande
af Domarnes och Nämndens Tingsgästningspenningar.
— De vederbörande, som i Tingsgästning
nu åtnjuta mera än likväl under deras tjenstetid,
dervid bibehållne.
Hemställande Utskottet för öfrigt, hvad Dalarne
angår, att, i anseende till hvad K.M:ts Bef:h:de
anfört, det så väl i afseende på Lagmans- och Häradshöfäinge-räntans
utgörande, som Tingsgåstningspenningarnej
hvilka i denna Ort aliena uppbäras af
Betänkande n. igi
Nämnden directe, som för Häradsliöfdingens lott
redovisar, det derstädes må tills vidare vid hittills
följde grunder och ordningar förblifva.
Och anser Utskottet sig, genom hvad om Tingsgästnings-penningarnes
utgörande i allmänhet här blifvit
anfördt, hafva besvarat äfven den del af Herr TÖrneblads
ofaannämnde Motion, som innefattar yrkandet,
att, till förekommande af förluster för Häradshöfdingarne
och Nämnden, med samma afgifts uppbörd, fördelning
och redovisning borde, utan ändring i närvarande
förhållanden, efter vanligheten förfaras.
K. StatsContoret har, i sammanhang med ofvanberörde
frågor, alternativt föreslagit, att antingen CapitationsBevillningen,
som med Mantalspenningarne utgår
efter enahanda grund, men, upptagen i den serskildta
Landsboken öfver Allmänna Bevillningen, måste
med serskildta Debiterings- och AfkortningsLängder
rn. m. redovisas, finge, med motsvarande minskning
i den från RiksgäldsContoret utgående StatsbristsSumman,
till StatsVerket directe ingå och i dess räkenskaper
redovisas, samt vid Statsregleringarne upptagas
bland de Extraordinarie Inkomster, hvilka såsom
Bevillning inflyta, eller ock att förordnandet om de
serskildta Landsböckernes uppgörande, såsom betungande
för LandsContor och Redogörare, men till ingen
nytta ledande, måtte få upphöra.
Då CapitationsBevillningen hörer till den Allmänna
Bevillning, som R. St:r vid hvarje Riksdag sig åta
-
ig2 Stats-Utskottets
ga, och sorn directe till RiksgäldsContoiret ingär samt
utgör en del af dess fonder, har Utskottet ej ansett
någon förändring i Uppbörden deraf böra äga rum;
men då föreskriften, i nu gällande BevillningsFörordnings
4 Art. 4 §• i Morn., att öfver RiksgäldsContorets
Fonder serskild Landsbok skall slutas, tillkommit
vid i8i5 års Riksdag för att, i KronoRäkenskapsVerkets
då varande skick, förekomma sammanblandning
af berörde Fonder med StatsContorets och andra Verks
Medel, samt, efter den genom K. Brefvet den i2Dec.
1821 och K. KammarCollegii och StatsContorets Circulaire
d. 20 i samma månad för KronoUppbörds-redovisningen
stadgade form, äfvensom efter införandet
af ett årligt RiksBokslut, hvartill Formulaire af R.
St:r år 1823 blifvit gilladt och antaget, någon sådan
sammanblandning nu mera ej kan ske, om än RiksgäldsContorets
Fonder redovisades i de Allmänna, hela
KronoUppbörden i öfrigt, så väl för StatsVerkets,
som för andre Verks, räkning, upptagande LandsBöckerna,
har Utskottet ansett sig böra hos R. St:r tillstyrka
bifall till K. StatsContorets sednare alternativ,
att de särkilda LandsBöckerne öfver Allmänna 33evinningen
må upphöra; helst dessa LandsBöcker ej ingå
till RiksgäldsContoret, som deraf ej tager någon kännedom,
utan endast i K. KammarRätten, lika med de
Allmänna Landsböckerne, granskas. Den 29 Januarii
1829.
Bil. B.
B etänkanden.
Bil. B.
Utlåtande, i anledning af Herr A. P. Ståliles
Motion, att BötesMedlen hädanefter ej må
upptagas bland StalsVerkets Inkomster.
Från Vällofl. BorgareStåndet har SlatsUtskottet erhållit
remiss å en utaf Herr Lagman Ståhle vackt motion,
att de bland StatsVerkets InkomstTitlar hittills
upptagne, och äfven uti K. M:ts nu afgifna Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd och behof beräknade
Bötesmedel må derifrån uteslutas, enär, efter
Motionärens tanka, det vore hvarken lämpligt eller
värdigt, att, för Statsbehofvens fyllande, påräkna
en tillgång af hvad som inflyter lill försonande af begångna
förseelser och hvarigenom slutföljd uppkommer,
att ju flera brott, dess förmånligare för Statsverket.
— Hemställande Motionären, att alla vitén
och böter, som förut tillfallit K. M:t och Kronan, må
hädanefter anslås till befrämjande af undervisnings-anstalterna
för medellösa barn i den Stad eller Socken,
der den sakfällde är skattskrifren och sålunda denna
genom förbrytelser bildade fond användas till utrotande
af brott.
Med Motionären delar Utskottet den åsigt, att
syftningen med all Lagstiftning bör vara mera att förekomma
än att bestraffa brott, äfvensom att undervisnings-anstalternas
utvidgande är ett kraftigt medel
för berörde ändamåls vinnande. Men då, hvad angår
13
\
i q£ Stats-Ut slottets
den i RiksStaten af bötesmedel påräknade årliga inkomst
med 32,ooo R:dr B:co, Staten får vidkännas högst
betydliga bidrag för deras vård och underhåll, hvilka
emot Lagen sig förbrutit och således äfven är billigt,
att Staten har sin andel af hvad dem ådömes att
med penningar godtgöra, samt härvid i öfrigt förekommer,
att Försumlingarnes FattigCassor redan äga
bötesandelar sig anvisade och att ifrågasatte Inkomstsumma,
fördelad efter den af Motionären uppgifna
grund, skulle för hvarje Församling utgöra ett högst
obetydligt belopp, kan Utskottet, på dessa skäl, icke
tillstyrka Bölesmedlens uteslutande vid beräknande af
StatsVerkets inkomster. Den 29 Januarii 1829.
Emot detta beslut har Herr Lagman Ståhle såsom
reservation åberopat sin här ofvan intagne motion.
Bil. C.
Utlåtande, i anledning så väl af K. Mits Nådiga
Proposition om afhjelpande af den årliga
bristen i SaltpeterFonden och om ett
förändradt sätt för Saltpetergärdens uppbärande,
som någre i ämnet hos Hederv. BoildeStåndet
väckte förlag.
Uti underd. Berättelse till K. M:t den 16 September
sisth år, hafva Committerade för SaltpeterÄrenderne
i underd., bland annat, anmält: att, vid en allmän
öfversigt af Salpeter-handteringens framgång i landet,
\
Betänk anden. ig5
det befunnits, att uti }Vesterbottens Län den gjort intill
förundran stora framsteg, samt betydliga uti Westmanlands,
Upsala, Östergöthlands, Kronobergs, Jönköpings,
Calmare och Christianstads Län: att den i Norrbottens,
Gefleborgs, Jemtlands, WesterNorrlands, Stockholms,
Skaraborgs, Nerikes, Södermanlands oell Blekinge
Län stöde på en högre eller mer och mindre lofvande
utvecklingsgrad; men att åter uti Stora Kopparbergs
och Gottlands Län ej några större .Resultat, äfvensom
i Wermlands, Elfsborgs, Hallands, Malmöhus samt
Götheborgs och Bohus Lan föga eller ingen pioduct
deraf vore att förvänta.
De Berättelser örn Saltpeteivhandteringen, hvilka
årligen till Gommitterade genom K. Mits Bef:h:de af»
gåfvos, vitsordade detta förvållande, och af dem förar
1827 inhämtades, att i hela Riket, med undantag af
Götheborgs och Bohus Län, hvarest det året, likasom
flere föregående, ingen Saltpeter blifvit tillverkad,
Saltpeter-productionen nämnde år utgjort 24,53a LU
12 U 19 lod, hvaraf
Westerbottens
Län
5362
LU
12
U
16
Upsala
dio
1551
—
12
—
—
Westerås
dio
1170
—
18
—
'9
Linköpings
dio
i65o
—
12
—
21
Jönköpings
dio
i595
—
1
-
i5
Kronobergs
dio
2348
—
2
—
1
Calmar
dio
2610
—
7
8
Christianstads
dio
1754
—
3
—
I desse Län, der Saltpeter-handteringen altså stigit
till en större höjd, ansågo Commilterade densam
-
!q6 Stats-Utskottets
ma icke allenast böra vidmakthållas, utan äfven eftet
möjligheten ytterligare fortbringas, äfvensom Committerade
trodde den, i de uti den bär ofvan framställda
allmänna öfversigten, näst efter nyssberörda, uppräknade
9 Län, förtjena en ännu fortfarande omvårdnad
och ett stödjande eller uppmuntrande bidrag; hvaremot,
och då, enligt en flerårig erfarenhets vittnesbörd,
de, för denna handterings befrämjande uti Elfsborgs,
Carlstads, Kopparbergs, Gottlands, Hallands, Malmohus
samt Götheborgs och Bohus Län vidtagna anstallter och
använda kostnader, icke medfört den dermed åsyftade
verkan af handteringens ändamålsenliga utveckling och
förkofran, Committerade funno desse numera af ingen
motsvarande nytta uppvägde kostnader icke vidare böra
fortfara; och hafva Committerade fördenskull i underd.
hemställt, att SaltpeterSjuderi-Staterne i nämnde Län
må upplösas och den för dervarande Sjuderi-Styresmän,
UnderStyresmän och Mästare anslagne aflöning
indragas; dock så, att, såsom billigheten syntes kräfva
, lönerne få af Styresmännen och UnderStyresmännen
samt Verkmästarne tills vidare uppbäras: men de
förstnämnde tjenstemän bestådda resepenningar straxt
försvinna, hvarigenom en besparing af 8i3 R:dri6sk.
genast och af 2o5o R:dr derutöfver successivt, i mohn af
de löntagandes afgång, skulle vinnas; och borde, efter
denna Indragnings verkställande, de af förrberörde
Läns innebyggare, som någon Saltpeter af egen tillverkning
kunde hafva att aflåta, äga, att få den på hi t—
tils vanligt sätt af Kronan inlöst, emot åliggande, att
med Socknestämmo-bevis och vederbörande KronoFog
-
Betänkande n. 197
des Attestatum styrka, det Saltpetern af dem sjelfve
blifvit producerad.
Hvad åter beträffade SaltpeterSjuderi-Staterne i de
öfrige Länen, der Saltpeter-handteringens fullkomnande
och fortgående utveckling kräfde deras bibehållande
till större eller mindre del; hafva Committerade utbedt
sig Nådigt tillstånd alt framdeles få till en af
omständigheterne och närmare utrönta förhållanden till
äfventyrs påkallad lämpligare organisation deraf med
underd. Förslag inkomma.
Emedlertid och i förhoppning, att den nu i underd.
föreslagne reglering vunne Nådigt bifall, hade Committerade
derjemte i underd. öfverlemnat ett med iakttagande
deraf upprättadt förslag öfver SaltpeterFondens
årliga inkomster och utgifter, utvisande, att de
förre icke svarade emot de sednare.
Förut och innan dels 3oo,ooo R:dr utaf denna
Fond blefvo af Rikets sist församlade St:r till andre
behof afsatte, dels det ifrån RiksStatens 3:e HufvudTitel
utgående Anslag af 58,ooo R:dr årligen med år
1823 indrogs, dels ock K. M:t med R. St:rs bifall d.
g Sept. 1823 nedsatte den årliga Saltpetergärden ifrån
10 till 5 Marker på Hemmanet, hvarigenom den, i
stället för vid pass 33,000, nu mera endast utgjorde
hälften eller omkring i6,5oo LH, var förhållandet
motsatt: till och med ett årligt öfverskott gaf Fonden
med hvarje år ökad styrka. Nu åter företedde sig en
brist af 73,000 R:dr årligen, hvilken naturligtvis skulle
om några få år aldeles borttaga Fonden, och derefter
för den så i militäriskt, som i economiskt hänseende
igB Stats-Utskottets
lika angelägna och vigtiga SaJtpeter-handteringens upprätthållande
ett serskildt betydligare årligt anslag blefve
oundgängligt.
Till förekommande så väl häraf, som lill den ofvananförde
bristens afbjelpande, samt på det ifrågavarande
handtering måtte kunna i fördubbladt skick
fortgå till den större utveckling som på de fleste Orter
icke mera vöre tvifvelaktig, — i hvilket hänseende,
en fortfarande inlösen af all inrikes tillverkad Saltpeter,
till i Nåder fastställde nu gällande pris, vore lika
oumbärligt, som kraftigt verkande — gåfvos, efter
Committerades underd. tanka, endast a:ne utvägar: dea
ena, att återföra Saltpetergärden tilldess förra belopp
af Tio, eller höja den till minst Åtta Marker af Hemmanet;
så vida icke K. M:t, vid öfvervägande deraf,
att jordbruket ganska väl behöft den genom gärdens
nedsättning vunna lättnad i sina tyngder, i Nåder funne
denna utväg vara betänklighet underkastad: den
andra åter, i verkställigheten med färre olägenheter
förknippad, och till sitt föremål af nära gemenskap
med det ändamål den skall uppfylla, nemligen: att för
Saltpeter-yrket anslå den å PiiksStaten upptagne årliga
inkomsten af Kruts och Saltpeters försäljande, hvilken
sednare åtgärd, i Committerades tanka, kunde anses så
mycket häldre lämplig och användbar, som all den inlösta
Saltpetern till K. M:ts och Kronans förråder för
Kruttillverkningen aflemnas.
Denna inkomst vore väl endast beräknad till 60,000
R:dr årligen och således icke fullt motsvarande den
brist som blifvit uppgifven, men erfarenheten hade
Betänkande n. 19g
visat, att den i sjelfva verket vanligen öfversteg det
förslagsvis påräknade beloppet med 10 till i5ooo R:dr,
och foljakte 1 Igen skulle kunna i det närmaste uppfylla
behofvet.
Gommitterade hafva derföre i underd. anhållit,
att K. M:t täcktes vid denna Biktdag låta till B. St:r
afgå Nådig Proposition om berörde Krut- och Saltpeter-försäljnings-medels
anslående för Saltpeter Verkets
vidrnagthållande framgent; hvarvid, såsom ytterligare
skäl, blifvit tillagdt, att, i fall Saltpeter-tillverkningen ,
genom saknaden af nödig tillgång på medel för dess
behöriga drift och möjeligen stigande förkofran, skulle
göra större återfall, den ej lätt derifrån upprättades,
och derjemte all utsigt stängdes till erhållande inom
Riket af de 3o,5oo LM Saltpeter, sorn årligen erfordras
för det Krutpartie, hvilket, enligt nu gällande Contract
med Krutbruks-ägarne, bör tillverkas.
Vidare och enär, vid uppbörden af den årliga
Saltpetergärden, under de sednare åren sig visat, att
denna gärd blifvit i några Län helt och hållet, och i
de öfriga till större delen löst med penningar, samt
alltså den reglering syntes, utan olägenhet för de skattskyldige,
kunna vidtagas, att i alla Län gärden i penningar
uppbäres af K. M:ts och Kronans Uppbördsman,
men deremot all lefvererad Saltpeter af bestyrkt
inhemsk tillverkning på vanligt sätt med Contant af
SaltpeterFonden inlöses, hafva Committerade hemställt,
om icke K. M:t, vid ofvanberörde förhållande, skulle
i Nåder finna skäl, att anbefalla en sådan reglering,
hvarigenom mycken enkelhet och reda, sä i upphör
-
200 Stat s- Utskottets
den af gärden, som i redovisningen derföre, skulle
vinnas.
K. M:t har, i anledning häraf, under den ?.g Oct.
sistiidit år, till R. St:r aflåtit Kådig Proposition; (ordagrant
intagen i i:a Samlingen) hvaruti K. M:t behagat
tillkännagifva, att K. M:t redan Kådigst bifallit, att
SaltpeterSjuderi-Staterne uti Elfsborgs, Carlstads, Stora
Kopparbergs, Gottlands, Hallands, Malmohus samt Götheborgs
och Bohus Län må, af anförde orsaker, upplösas,
på sätt och med de vilkor, så i afseende på den
dervid varande Personal, som på lefvereringen af den
Saltpeter, hvilken härefter i berörde Län kan blifva
tillverkad, som Committerade i underd. föreslagit; med
lemnad tillåtelse för Committerade, att, i händelse närmare
utrönte förhållanden skulle kräfva en annan reglering
af SaltpeterSjuderi-Staterne i Rikets öfrige Län*
dertill med underd. förslag inkomma.
Och har K. M:t, i fråga om de utaf Committerade
föreslagne utvägar, till afhjelpande af den i Salpeter-fonden
uppkomne ofvan omförmäldte minskning
af omkring 73,000 R:dr årligen, tillika i Kader förklarat
sig hafva funnit det skola leda ieke blott tili
förekommande af en sådan blist framdeles ulan äfven
till enhet och ordning i förvaltningen, om till Commilterades
för Salpeter-ärenderne disposition anslogos
de å RiksStateu bland inkomsterne upptagne Krutoch
Salpeterförsäljnings-medel, utgörande betalningen
för det Krut och den Salpeter, sorn från Kronans förråd
in- och utrikes försa Ijes, likväl så, att dels af denna
fond ansvarades och från Committerade till Ks
Betänkande n. 201
Maj:ts och Rikets KrigsCollegium utbetaldes de genom
Collegium hittills bestridda utgifter i och för Kruttillverkningen,
Krutbrukens underhålls-kostnad, så väl
sorn sjelfva tillverknings-koslnaden deruti inbegripne,
dels ock Committerade ålåge att serskildt för desse
medel afgifva redovisning, hvilken borde, likasom af
KrigsCollegium blifvit iakttaget, till K. Mets och Rikets
KammarRätt, för att granskning undergå, aflemnas;
hvarföre K. M:t ville i Nåder föreslå R. St:r en
så beskaffad förändrings vidtagande, dervid K. M:t
ansåge sig böra fästa R. St:rs uppmärksamhet på de
skäl Committerade i underdånighet framlaggt, för behofvet
af Salpeter-fondens förstärkande och bringande
i det skick, att dess årliga inkomster må komma i
jemnvigt med dess nödvändiga utgifter. Framställande
K. M:t härjemte till R. St:rs antagande, det förändrade
sätt till uppbärande af den årliga Saltpetergärden,
Committerade i öfrigt, på grund af dermed i de
fleste Län befunne förhållande, i underdånighet föreslagit.
Jemte remiss häraf från samtelige respective R.iksStånden,
hafva från Hederv. BondeStåndet, genom Utdrag
af dess Protocoll den 24 sistlidne November,
till Utskottet åtföljt serskildte anföranden i ämnet:
af RiksdagsFullmägtigen Anders Danielsson frän Elfsborgs
Län_, som, enär af den uppgifne årliga bristen,
af icke mindre än 73,000 R:dr, visade sig ettförökadt
anslag af 3 å 400,000 R:dr under den tid, som intill
nästa Riksdag framflöte, hvaruti en nedsättning, i händelse
behofvet ej helt och hållet kunde undvikas, bor
-
202 Stats -Utskottets
de påtänkas, till öfvervägande af Utskottet öfverlemjint,
huruvida sådant ej kunde ske åtminstone tilt den
del af bristen, som härrörde ifrån de i Motionärens
tanka nog dryga förvaltnings-kostnader, i hvilket afseende
han föreslagit: indragning af den för Ärenderne
förordnade Committé' och i följd deraf besparing af
de för dess Betjening upptagne ii4o R:dr: umbärande
af Saltpeter-Sjuderi-Styresmän och Under-Styresmän,
hvaraf skulle uppkomma en besparing af tillsammans
8533 R:dr 16 sk., äfvensom upphörandet af provisionen
lill desse sednare för tillverkningen, utgörande
48oo R:dr, samt de, utom Transportkostnaderne, beräknade
Uppbördskostnader, till ett belopp af 5ooo
R:dr, derigenom behofvet med ungefärligen 18,000 R:dr
årligen skulle minskas; och hvaremot RiksdagsFullmägtigen
trott, att förvaltningen af Saltpeter-fonden
kunde utan svårighet öfverlemnas till K. KrigsCollegium,
till hvars bestyr krutförsäljningen och hvad dermed
ägde gemenskap naturligen hörde, och hvilket
Collegium förut under sin vård ägde åtskillige räntebärande
Cassör : att sjelfva Saltpeter-tillverkningen borde
skötas och utvidgas under föresyn blott af skicklige
Verkmästare, som, Allmogen till biträde, skulle bibehållas:
samt handeln med Saltpeter, hvarigenom
Kronan ville fortfara att uppmuntra tillverkningen,
bedrifvas sålunda, att K. M:ts Bef:h:de lät emottaga
hvad som till salu utbjödes och utdela betalning derföre.
Och kunde den erforderliga undersökningen om
varans godhet, genom en af K. KrigsCollegium förordnad
serskild person, som vintertiden borde kring
-
Betänkande!). ao5
resa i de orter der Saltpeter tillverkas, förrättas, hvartill
kostnaden, i jemförelse med aflöifrngar och provisioner
ni. m., borde blifva obetydlig, hälst i fall K.
M:ts Bef:h:de funne tillgång på skicklige personer inom
orten att härtill föreslå; hvarjemte Uppbördskostnaderne
borde besparas derigenom , att Uppbörden bestriddes
genom K. M:ls Bef:b:de och den vanliga LandtStaten,
serdeles som KronoBetjeningen, om förbättrade
lönevilkor för denna Stat tomine att beviljas, borde
bestrida all slags Ordinarie Uppbörd, utan serskildt
arfvode.
RiksdagsFnllmägtigen Eric Svensson från Götheborgs
och Bohus Lån bar åter andragit: alt från uråldriga
tider blott Landtmannen utgjort Saltpetergärden,
utan deltagande af Städerne, som från leverering
deraf varit befriade allt intill år 1816, derefter
de till en ringa del deruti bidragit; men som obestridligt
vore, att alla, i mohn af hvad man ägde att förlora;
borde till allmänt försvar bidraga, och icke såsom
nu tillginge, Städerne en sådan skyldighet sig undandraga,
ibland hvilka exempelvis anförts, att Gefle
Stad ingen Saltpetergärd utgjorde och att Stockholms
Stad, hvars verkliga uppskattningsvärde öfverstege flere
hundrade hemman på landet, icke skulle lefverera
Saltpeter för mera än 5 mantal; så har RiksdagsFullmägtigen
tillstyrkt, att Städerne hädanefter måtte i
Saltpetergärden deltaga, i förhållande till husens uppskattningsvärden,
efter 1 Art. BevillningsFörordningen ,
och hemmansvärdet på Landet likaledes blifva normen
för samma gärds utgörande, samt gärden utgå med
2c>4 Stats-Utskottets
vissa skålp. Saltpeter för hvarje 1000 Itcdrs uppskattningsvärde;
hvilken fördelning, i synnerhet om Städernes
jord korame att med husvärdet sammansräknas,
skulle icke allenast föranleda till en billigare och jemnare
beskattning, enär Städerne, vid tillfälle af en
fiendes infallande i Landet, alltid hade mera att förlora
än Landtmannen, utan ock till fullt belopp bereda
tillgång till det nu uppgifne behofvet.
Varandes desse anföranden, uti hvilka Ståndets
Ledamöter i allmänhet hörts instämma, tillika med
K. M:ts ofvanberörde Nådiga Proposition af H. BondeStåndet
hänskjutne till Stats- och BcvillningsUtskottens
gemensamma handläggning.
StatsUtskottet har för sin del skolat, i anledning
af de erhållne Remisserne, andraga: att, hvad först
angår den enligt Coramitterades, vid dess underd. Berättelse
bifogade, Förslag öfver Saltpeterfondens årliga
inkomster och utgifter, uti samma fond uppkomne
brist af 73,000 R:dr årligen, hvilken, som uppgifvit
är, ostridigt uppkommit, ej mindre ifrån R. St:rs
vid sista Riksdag beslutna serskildta disposition af de
från fondens belopp då afskiljde 000,000 R:dr, än ock
från indragningen af det på RiksStatens 3:dje HufvudTitel
dittills uppförde årliga anslag af 58,000 R:dr tili
betalning för in natura lefvererad Saltpeter, samt den
vid samma tillfälle förordnade nedsättning i sjelfva gärden,
till hälften emot hvad den förut utgjorde; så anser
Utskottet desto angelägnare, att någon åtgärd nu
vidtages till undanrödjande af denna fondens brist,
sorn, i annat fall, fondens vidare medtagande i fram
-
Betänkande n.
205
tiden skall för Saltpeterhandteringens upprätthållande
och framsteg förorsaka betydliga hinder och tilläfventyrs
äfven göra behöfliga större och, än det nu ifrågavarande,
mera kännbara anslag; hvaremot, om fondens
återstående belopp orubbadt får med dess länteafkastning
underhjelpa det bidrag som nu erfordras
för inlösen af den Saltpeter som utöfver skatteskyldigheten
kan i Landet produceras, sådant ej är att befara.
Då likväl den, såsom betalning för försåldt Krut
och Saltpeter, i RiksStaten upptagne inkomst alltid
är obestämd, och icke kan annat än förslagsvis men
cj till visst årligen alltid gifvet belopp påräknas, och
som hädanefter, om Krutpriset kommer att nedsättas,
blifver än mera obestämd, hvaremot förevarande behof
nu finnes till summan gifvet; är Utskottet af den
tanka, att de medel, hvilka inflyta för försåldt krut så
väl in- som utrikes, böra uti RiksStaten ingå och redovisas;
hvadan Utskottet, häldre än att, såsom K.
M:t i Nåder behagat föreslå, tillstyrka desse medels
öfverlåtande till Saltpelerfondens förstärkande, med
skyldighet för denna fond att vidkännas utgifterne för
kruttillverkningen, trott sig böra till R. St:r hemställa,
att för Saltpeterfondens upphjelpande en emot det erforderliga
behofvet svarande årlig anslagssumma må,
intill nästa Riksdag å Stat uppföras, samt kruttillverkningen
fortfarande af K. KrigsCollegium ombesörjas,
hvartill nödige medel vid regleringen af 3*dje HufvudTiteln
komma att afses.
Beträffande den af K. RI:t i Nåder föreslagne förändring
i sättet för Saltpetergärdens utgörande, att
206 Stats -Utskottets
densamma ej mera in natura, utan med penningar, tn&
erläggas; så enär den förut af K. M:t och Kronan bestådde
betalning af i R:dr 8 sk. för Lisprdet försvunnit,
samt ali inom Riket bevisligen tillverkad Saltpeter,
sorn till Kronan lefvereras, betalas med samma
pris 7 R:dr 24 sk. för Lisprdet, hvarefter gärden af
dem, som in natura densamma utgör, löses, och hvilka
sednares antal, efter hvad uppgifvit är, vida öfverstiger
deras, som sin skatt med Saltpeter ännu inbetalar;
tillstyrker Utskottet, det R. St:r
må K. Mits Nådiga Förslag i denna del antaga, samt
i underdånighet anhålla, det K. M:t täckes i Nåder,
genom en allmän kungörelse, förordna, att Saltpetergärden
hädanefter skall af hvar och en, som dertill
finnes förbunden, lösas med penningar, efter det
redan fastställda priset 7 R:dr 24 sk. Rrco per Lisp.,
och denna lösen af Kronans Uppbördsman vid de årliga
Uppbördsstammorne uppbäras samt derefter i föreskrifven
ordning redovisas; alla, som vilja Saltpeter
af bevisligen inhemsk tillverkning, till K. M:t och
Kronan lefverera, i förening härmed berättigade att
fortfarande derföre undfå betalning efter enahanda beräkning.
Vidkommande det af RiksdagsFullmärrtigen Anders
Danielsson uppgifne sätt, att, medelst indragning
af de för SaltpetterÄrenderne förordnade serskildta
Committei ades, jemte flere för Saltpeterhandteringen
nu begagnade Tjenstemäns Arfvoden m. fl. kostnader,
och öfverlåtande af SaltpeterFondens förvaltning till
KrigsCollegium, bereda minskning uti den uppkomne
Betänkande n. 207
brist-summan; så emedan, uti K. M:ts Nådiga till—
kännagifvande oin SaltpeterSjuderiStaternes upphörande
i (lere Län, och att Committerade, då närmare utrönta
förhållanden sådant kräfva, bora till K. M:t inkomma
med underd. förslag till annan reglering med desse
Stater i Rikets öfrige Län, Utskottet’igenfunnit K.
M:ts Nådiga afsigt, att icke, genom andre än oundvikeligen
nödvändiga kostnader, ålita fonden stillgångar,
har Utskottet funnit berörde förslag icke föranleda någon
åtgärd; så vida icke R. St:r finna lämpligt, att, i sammanhang
med den anmälan R. St:r i detta ämne komma
att hos K. M:t i underd. göra, i underd. lästa K.
M:ts fortfarande Nådiga uppmärksamhet på nödvändigheten,
att, genom än ytterligare inskränkningar
uti omkostnaderne, söka tillvägabringa en lättnad i det
serskilda bidrag R. St:r för Saltpeterhandteringen nu
finna nödigt bevilja.
I den af RiksdagsFuIlmägtigen Eric Svensson nu
förnyade fråga om en jemnare fördelning af SaltpeterSkatten,
derigenom att Städerne borde på annat
sätt än hittills deltaga i dess utgörande, åberopar Utskottet,
hvad StatsUtskottets vid sista Riksdag härom afgifne
och dåafR. St:r godkända yttrandejinnehåller, nemligen
att, då ifrågavarande Skatt tillkommit i stället
för den, jordbrukaren af ålder åliggande skyldighet,
att, vid SaltpeterSjudningens verkställande för Kronans
räkning, tillsläppa den dertill tjenliga jord under Ladugårds-husen
tillika med nödig ved, samt för öfrigt
vidkännas de dermed förknippade olägenheterne, och
desse besvär och kostnader, genom utgörandet af en mot
2o8 Stats-Utskottets
indamålet svarande gärd af Saltpeter, på sätt af K.
M:t och R. St.T blifvit stadgadt, äfven linnas jemnare
fördelade å dem, hvilka skyldigheterne ålegat och förut
varit ganska olika deraf betungade, någon rubbning
i de sålunda fastställda grunder för SaitpeterSkattens
erläggande, såsom oundgänglig för Rikets försvar,
hvarken kunna eller böra ega rum. Den 29
Januarii 182g.
Bil. D.
Utlåtande öfver väckt motion om nedsättning
utaf ControllStämpelAfgiften å GuldSilfver-
oell Tenn-arbeten.
Hos Vällofl. BorgareStåndet bar af Herr P. J. Mattsson
fråga blifvit väckt om nedsättning i den Contro!!-  StämpelTaxa som för Guld- Silfver och Tenn-arbeten
är gällande; och har Motionären till stöd för denna
framställning andragit, att Guldsmeder och Tenngjutare,
å hvilkas arbeten afsältningen är ringa, redan
äro nog betungade genom dryga utskylder til! Kronan
och Städerna; att deras belägenhet likväl blifvit betydligen
försämrad genom den förhöjning till femdubbelt
belopp emotjhvad 1752 års ControllStadga bestämmer,
som i ControllStämpel-afgiften från och med
år iSrg vidtagit samt att till en sådan förhöjning vore
så mycket mindre skäl, som åtskilliga andra metall-arbetare,
t. ex. Gelbgjutare, Gördelmakare och
Köp
-
Betänkan de n. aog
Kopparslagare, hvilka arbeta iinetaller, lika adla som
tenn, icke betungas med någon ControllA fgift; föreslående
Motionären att Taxan måtte åter nedsättas
till It vad 175?. års Stadga bestämmer, helst Lagstiftarens
afsigt med den år 1743 först införda ConlrollAfgift
endast varit att betrygga köpare af Guld-, Silfver-
och Tenn-arbeten om varans äkthet och goda beskaffenhet.
Utskottet får i anledning häraf upplysa: att, sedan
R. H. St:r vid SlatsRegleringen år 1818 funnit,
det ControllStämpelAfgiften å Guld, Silfver och
Tenn, hvilken först bestämdes genom K. ControllStadgan
den 7 December 1752, då den påräknades att
motsvara de med Controlleringen förbundne kostnader,
och sedermera, likmätigt K. Brefvet d. 18 Julii
1758, ansågs böra beräknas till 2§ procent af metallens
värde, icke uppgick till de för ControllVerket
erforderliga utgifter, som Staten finge vidkännas, samt
icke eller till mer än f af hvad den efter nämnde beräkningsgrund
borde utgöra; så anhöllo R. St:r i underd.
skrifvelse d. 11 Junii 1818, det K. M:t i Nåder
täcktes låta öfverse ControllFörfattningarne i denna
del, samt, efter Nådig pröfning, fastställa en, i jemförelse
med dåvarande mynt- och metail-värde, skälig förhöjning
i ControllAfgifterna; hvarefter K. M:t, genom
Nådigt Bref d. t6 Dec. samma år, fastställt den, genom
K. StatsContorets och K. CommereeCollegii CirculairBref
d. 28 December 1818, påbjudne förhöjning i dessa
afgifter, hvilka nu utgå med 5 sk. för qvintinet af
>4
2i0 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Guld, i sk 4 r:st- för hvarje lod arbetadt Silfver samt
i sk. af skålp. utaf Tenn-arbeten.
Och emedan denna tillökning, ehuru icke till beloppet
närmare af R. St.‘r föreslagen, likväl tillkommit
på grund af deras derom gjorda underd. hemställan,
samt i öfrigt funnits erforderlig att, enligt
hvad från början varit påräknadt, utgöra fond för de
med ControllVerket förenade utgifter, anser Utskottet
sig icke kunna tillstyrka den föreslagna nedsättningen
i ControllStämpelAfgiften, helst denna afgift utan
tvifvel, på sätt författningarne härom förutsätta, egentligen
träffa köparncaf ifrågasatte metall-arbeten. Den
2g Januarii 1S29.
Bil. E.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om NummerLotteriets
och GeneralAssistaneeConlorets
indragning.
Uti K. M:ts Nådiga Proposition angående StatsVerkets
tillstånd och behof, har väl den såsom NummerLotteriMedel
hittills påräknade Summa förslagsvis blifvit
bibehållen, men som StatsVerket deraf äger påräkna
endast 60,000 R:dr, för hvilkas erhållande, en
vida större Summa måste af folket utgifvas, så har
K. M:t, med fästadt afseende för öfrigt å beskaffenheten
af denna inkomst, föreslagit, att R. St:r nu ville
förklara, det NummerLotterilnrättningen skall efter en
viss tids förlopp upphöra. Och har Utskottet derjem
-
Betänkande n. ari
te erhållit Remiss, till utlåtandes afgifvande, å de hos
Högh R. o. A. samt Hederv. BondeStåndet väckta motioner
om indragning af éj mindre NumerLotterilnrättningen
än GeneralAssislanceContoret.
Herr Gustaf Mont"omeriej sorn i sin motion fullständigt
utvecklat detta ämne och hvilken motion i
de öfriga anföranden finnes åberopad, har till stöd
för densamma hufvudsakligen andragit, att Staten, genom
Lotteriets fortfarande, emot sin värdighet och
den moraliska Lagens fordringar, likasom offentligt
uppmanar till Hazardspel, som likväl i allmänhet äro
förbjudna, och derigenom lockar den korttänkte att
uppoffra sina tillgångar i hopp att, utan möda och
arbete, hastigt vinna en förbättrad utkomst, ehuru
det, i stället, vore Statens pligt, att uppmuntra till
flit och sparsamhet, såsom de säkraste medlen till välstånd
och oberoende; hvarjemte, i afseende på godtgörande
af den inkomst StatsVerket, i händelse af
JVuraerLotterilnrättningcns upphörande, komme att förlora,
Motionären yttrat att, utom den ökade inkomst
Staten inom kort skulle kunna påräkna deraf, att den
högst betydliga Summa, som af Landets inbyggare nu
på Lotteriet bortspelas, till större delen komme att
användas på nyttiga företag och till näringsflitens befrämjande,
och sålunda äfven för staten hlefve productiv,
till fyllande af behofven för tillfället borde i
första rummet användas JNumerLotteriets samt Gen.-  AssistanceContoirets nu ägande icke obetydliga tillgångar
i byggnader, ett tryckeri, m. m., äfvensom den
besparing StatsCassan ägde påräkna genom sislnämn
-
5 ti Stats-Utskottets
de Verks indragning; förmodande Motionären i öfrigt
att, om något bidrag å Nationens sida blefve erforderligt,
icke någon funnes som ej med beredvillighet
ville för ett så vackert och gagnande ändamåls vinnande,
utgifva sin skärf, hvilken icke behöfde öfverstiga
en skilling på personen.
Jemte tillkännagifvande att Utskottet, i sammanhang
med öfriga ärender rörande RiksgäldsVerket, viIL
meddela yttrande öfver frågan om GeneralAssistanceContoirets
upphörande, hvilket den inom Hederv. BondeStåndet
af P. Andersson från Halland väckta motion
ensamt afser, har Utskottet, i afseende på NumerLotteriets
jemväl ifrågaslällde indragning, ansett sig först
böra upplysningsvis meddela att, då enahanda indragning
vid senaste Riksdagen föreslogs, hvaröfver Utskottet
äfven hördes, Utskottet, under erkännande af
NumerLotteri-Inrättningens skadliga inflytande i moraliskt
hänseende och dess menliga verkan på mängden
af de spelandes ekonomiska- ställning, likväl och med
hufvudsakligt afseende å den betydliga inkomst Staten
af Inrättningen påräknade och hvilken icke annorlunda
än genom ökad allmän bevillning kunde ersättas, var
af den tanka, att NumerLotteri-Inrättningen tills vidare
borde fortfara. — Och blef detta yttrande godkändt
af Högv. PrästeStåndet, Vällofl. BorgareStåndet samt
Hederv. BondeStändet och i följd deraf den calculerade
summan af 60,000 R:dr bland StatsVerkets InkomstTitlar
bibehållen. —
StatsVerkets behållna netto inkomst har, under de
senare åren, utgjort:
Betänkande n, 213
År 1823 R:dr 84,210: 26. t.
• 824 „ 97,33o: 36. 2.
182
182
182
samt för de 3:ne första Qvarta
len
år 1828, omkring. ... „ 47,8oo:
hvaraf vill synas, som den hittils calculerade, Statsverket
behållna, inkomst af Lotteri-Inrättningen än vidare
bör kunna påräknas. Och då Utskottet nu, i likhet
med hvad förra Riksdagen yttrades, förutser omöjligheten
att betaga den på spel begifne alla andra utvägar
att tillfredsställa sin vinningslystnad, och för
säkert kan antagas att, om NumerLotteriet, såsom en
allmän anstalt, komme att indragas, enskilta Lotterier
i stället skulle uppkomma, der ingen controll å vederbörande
blefve möjlig samt, i allt fall, spel å utländska
Lotterier, oaktadt största uppmärksamhet, icke
skulle kunna förekommas, hvilka spel serskilt medföra
den olägenhet att penningar dragas ur landet, så är
Utskottet af den tanka att NumerLotteri-Inrättningen
tills vidare må bibehållas.
Någre Ledamöters serskilda yttranden åtfölja. Den
29 Jan. 1829.
Reservationer:
Af Herr Biskopen Doctor Thyselius: ”Emot de beslut,
som, så väl uti sjelfva hufvudfrågan om K. NumerLotteriets
indragning, eller bibehållande, som 2:ne
i sammanhang dermed väckta mindre hufvudsakeliga
öfverläggnings-äranen, fattades af Höglofl. StatsUtskot
-
ai4 Stats-Utskottets
tets majoritet, får jag till Protokollet anmäla min reservation,
hvilken jag begär matte till de resp. RiksStånden
medfölja.
1:0 Emot Höglofl. Utskottets beslut, att tillstyrka
NumerLotteriets bibehållande, reserverar jag min olika
tanka, ur det skäl, att, såsom mig synes, Folkets Ombud,
nu uppmanade af en vis och Landsfaderlig regering,
att afskaffa en inrättning förnuftsvidrig i sin
grund, samt för all sund Stats-oeconomie och sann
moralitet skadlig i sina följder, icke hade bordt ett
ögonblick tveka, att dertill gifva sitt bifall. Skäl,
som hemtas från en måttelig penningevinst af det, som
erkännes vara imrnoraliskt — och ursäkter, sökte från
svårigheten, att förekomma en öfverklagad oordning,
eller farhågan för andre ännu vådeligare missbruk ,
väga, efter min tanka, här mindre, än att de bordt
komma i någon beräkning.
2:0 Emot uteslutande af det, för Höglofl. Utskottets
beslut, troligen hos många verkande motiv, som hemtas
ifrån Statens påräknade inkomst af NumerLotteriet,
reserverar jag mig; emedan efter min åsigt, det varit
bättre, att öppet och oförstäldt yttra sin mening och
bättre, att tillstå, det Utskottet ej tilltrodde sig kunna
inkomma med ett förslag till fyllande af den Statsbrist,
som kunde uppstå genom NumerLotteriets indragning,
än att anklaga Svenska Folket för en ohjelpelig
begifvenhet på sedeförderfliga vågspel, samt yttra
misstroende till en Landsfaderlig regerings omsorger
och kraft, att afstyra de oordningar, som hämmade i
en rigtning, kunde vilja utbryta i en annan.
Betan kanden. 215
3:o Ändteligen reserverar jag mig emot beslutet,
att icke tillstyrka det underd. anmälandet af fleres
nu yttrade önskan, det måtte, så vida NumerLotteriet
varder bibehållet, Directionens rätt, att för tillfället
förbjuda Spel på vissa numror, hädanefter upphöra.
Om Staten skall fortfarande öfva hazardspel och dertill
inbjuda landets barn, borde väl åtminstone spelsättet
vara öppet, lika och jemnt. Det synes ock löna
mödan, att på sådant sätt intill nästa Riksdag försöka,
om ej, hvad många förmoda, NumerLotteriets vinst så
skulle aftaga i betydlig mon och dermed det enda skälet
för dess bibehållande försvinna.”
Af Herr CommerceRådet Santesson: Jag har ej
heller kunnat dela pluralitetens af Högiofl. Utskottet
beslut, att hos R. H. St:r afstyrka bifall till K. M:ts
Nådiga Proposition om NumerLotteriets indragning och
upphörande.
Jag anser verkeligen denna fråga, som förevarit
äfven de föregående Riltsdagarne i anledning af enskildes
motioner, nu vara mogen att afgöras på ett sätt,
som öfverensstämmer med allmänna ölvertygelsen, det
en sådan af Staten legitimerad Spelinrättning är både
i moraliskt och Stats-economiskt hänseende skadelig
och förderflig; — att Staten derföre ingalunda bör fortsätta
densamma, om ock derigenom Staten i de fleste
åren haft en verkelig direct penninge-inkomst, ehuru
exempel ej heller saknas, att Staten derå förlorat, till
ex. år 1816 — 20,000 Il:dr; jag kan ej dela deras
116 Stats-Utskottcts
tanka, som tro delta spel erforderligt, sorn ett oskyldigt,
eller mindre skudeligt tidsfördrif för den fattigare
och tjenande Folk-Classen ; att det afskaffadt, skulle
efterträdas al allmännare begagnande af spel i Utländska
Lotterier, eller af andra spel utaf sämre art; —
att de 12 skillings-sedlar nu anväodas här, skulle till
god del gå till Bränvin; och i så måtto ännu mern
allmänt och enskildt förderfliga oseder och ovanor blifva
följder af JNumerLolteriels borttagande; jag tror
fastmera, att spelande på Utländska Lotterier fått insteg
och framgång igenom föregångne uppmuntrande
och vänjande vid spel å Statens inhemska; — att, för
åtkommande af medel till detta spel, frestelser att olofligen
skaffa sig medel dertill, ofta ej kunnat emotstås;
■—att förtviflan öfver misslyckande, äfven ej sällan befordrat,
i stället att minska fyllerilasten; — att, efter
detta offenteliga spel-tillfälles borttagande, många 12-  skillingar skola i stället vandra till Spaibankerne, och
der snart bilda en varaktigare grund för framtida förhoppningar,
än den Lotteri-sedlarne bibragt; — att
lusten för utländska Lotteriers begagnande äfven skall
efterhand förfalla; —. att dertill äfven skola medverka
i sin mon förbud deremot, på sätt Herr Biskopen
Thyselius föreslagit;— men, om ock desse, likt andra
förbud, ej skola kunna utestänga smygspelande, detta
dock skall blifva vida mindre; —- och jag kan ändteligen
aldrig biträda den sats, att man skail bibehålla,
minst sarictioriera, ett erkändt skadeligt eller ondt i
samhället, för det att man ej ser sig istånd, att afskaffa
eller undanrödja alla farliga eller onut föraule
-
Betänkande n. 217
dande förhållanden; det måtte vara ett Lagstiftningens
åliggande, att allt mer och mer, än i ett, än i annat
afseende, utverka för Folkets och Landets förbättring>
och för detta stora ändamål anser jag äfven i sin nion
Bidragande, att Staten upphör att hålla Spel med beräkning,
att draga till sig enskildes, och merendels de
minst bemedlades besparde skärfvor. — Denna beräkning
ligger i öppen dag igenom den föreslagna
Summans, R:dr 60,000 B:co, Calculerande som årlig
behållen Inkomst, oaktadt Höglofl. Utskottet igenom
särskild votering beslutat, att, i olikhet med InkomstAfdelningens
afgifna Förslag till Betänkande, äfvensom
i olikhet med hvad vid föregående Riksdag varit fallet,
utesluta detta motiv såsom hufvudsakeligen inverkande
på tillstyrkan hos R. H. St:r att bibehålla Inrättningen.
— När åter pluraliteten af Höglofl. Utskottet,
oaktadt K. M:ts Nådiga Proposition om Inrättningens
upphäfvande, beslutat hos R. II. St:r tillstyrka
dess än vidare bibehållande för Staten, så har jag för
min del yrkat, att dervid måtte fogas det tillägg, såsom
vilkor, eller åtminstone såsom en framställande
önskan, att spelsättet måtte blifva i så måtto mera
fullständigt, eller rent ut sagdt, mera ärligt, så att ingen
inskränkning eller förbjudande af visse Numror
efter godtycke, eller på grund af Calculer till ensamt
Inrättningens, ej de spelandes, vinst, hädanefter måtte
få äga rum; men när pluraliteten ej heller bifallit
detta, och dermed ytterligare bevisat, att vinsten är
egenteliga ögonmärket för saken; så får jag äfven i
denna del reservera mig emot beslutet, och slutligen
218 S t a t s - U t s k o t t e t s
anhålla, att liela detta mitt anförande får åtfölja Höglofl.
Utskottets Betänkande till R. H. St:r.
Uti hvilka reservationer, sig förenat Herrar Heykensköld,
L. D., Nordenfeldt, O., Herr Biskopen Doctor
Wallenberg, Herrar Prostarne Grevillius, Östberg,
Heurlin, Hasselroth, Rönbeck och Hteggblad,
Hur Lundgren och Eckerman samt RiksdagsFuIlmägtigen
Anders Nilsson från Malmöhus Län; hvarjemte
Herr Lefre'n, J. P., som vid beslutets fattande ej tilI—
städesvar vid justeringen af Utskottets ofvanberörde
Utlåtande, förklarat sig uti förenämnde reservationer
deltaga.
Bil. F.
Utlåtande, angående dels ersättning för Godsoch
Fartygs-ägare vid olyckor, som genom
Lotsars förvållande inträffa, samt dels om
användande af inflytande Lots- och Båkafgifter.
Till StatsUtskottets Utlåtande, har Vällofl. BorgareStåodet
remitterat nedannämnde Memorialer och Anföranden
:
1:0 Af Herr C. J. Ekerman, att, ehuru genom
K. Förordningen och Reglementet, angående Båk- och
Lotslnrättningen i Riket af den 16 Maji 1827, sjöfarandes
alia skyldigheter, så väl i afseende å ålagd förbindelse
all begagna sig af Lotsar, som ock å dessas
Betänkande n. 219
godtgörande för leinnad tjenst och handräckning, saint
erläggandet af Båk- och Fyr-afgifter, på det nogaste
äro föreskrifne, har likväl den ersättning, som godsoch
fartygs-ägare, enligt naturlig rättsgrund , böra tillkomma,
då sjöskador möjligen kunna uppkomma genom
Lotsars mindre skicklighet eller ock vårdslöshet,
icke blifvit nog försäkrad genom det ansvar i3o §. i
samma Reglemente för Lotsars försummelse stadgar,
eller genom den uti 5i §. deraf LotsDistrictsCheferne
i allmänhet ålagde förbindelse, att ansvara för fullgörandet
af de under dess district varande Lotsars
skyldigheter; med anledning hvaiaf Herr Ekerman
hemställt, om icke vid inträffande olyckor, som af vederbörlig
Domstol blifvit pröfvade vara föranledde genom
Lotsens bristande skicklighet eller ock dess vårdslöshet,
full ersättning bör tillkomma Gods- eller Fartygs-ägare
af de medel, som inflyta i Lots-, Bäk-och
Fyr-afgifter, eller dermed gemenskap egande fonder;
vederbörande sedan obetaget, att hälla sig till den eller
de, som till skadan vållande varit; i hvilket yttrande,
flere af Vällofl. BorgareStåndets Ledamöter sig
förenat.
2:0 Af Herr J. J. Kleman; deruti, med instämmande
af Herr Ekerraans åsigter, föreslås det alternativa
stadgande, att antingen den ovilkorliga förbindelsen
för Skeppare att vid in- och utgående i hamn begagna
Lots måtte upphöra, och Skepparen, då han
med kännedom af farvattnet anser sig af Lotsmannabiträde
ej vara i behof, berättigas att slikt biträde på
eget ansvar och äfventyr sig afsäga, eller ock, derest
220 Stats -U tskottets
skyldigheten att begagna Lots skulle qvarstå, att antingen
vederbörande LotsDistrictsChefer, hvilkas vårdnad
det tillhör, att inga andra än duglige, nycklre
och pålitlige Lotsar anställas, eller ock Båk-ochLotsfonden
måtte ställas i ansvarighet för gäldandet af all
den förlust, som, genom felaktig och vårdslös lotsning,
Skepps- och Godsägare tillskyndas, så vidt Lotsens
egendom till densammas gäldande ej förslår.
3:o Af Herr Jan Lamberg som, under förmodan,
att många af de genom Lotsarnes vårdslöshet inträffande
skeppsbrott förorsakas deraf, att Lotsarne äro
illa löuta och att Lots-inrättningen ej lemnar någon
uppmuntran för de Lotsar, som utmärka sig, hemställt
att, till dess Lotsverket i det hela kunde förbättras,
eller inrättas på ett sätt, som någorlunda nalkades
likheten med den Norrska Lots-inrättningen, som
vore af fördelaktigare beskaffenhet, sådane säkre och
däckade båtar, som de Norrska Lotsarne begagna, måtte
af Staten anskaffas, och, med straff för de försummelige
Lotsarne, de åter af dem, som sina skyldigheter
fullgöra, erhålla uppmuntran. Herr Lamberg förmodar
äfven att rätta ändamålet med Lots-inrättningen
skulle kunna vinnas så derigenom, som ock att
Staten skänkte några dylika Lotsbåtar till private eller
fiskare, på det desse, emot något understöd i början,
kunde täfla med Kronans Lotsar, till frälsning af
många menniskors lif och egendom.
4:o Af Herr B. IL Santesson, som, instämmande
med Herrar Kleman och Lamberg och med det tillågg,
alt derest Skeppare berättigades att få afsäga sig
Betänkande o. aai
Lots-biträde, dermed äfven borde följa befrielse från
Lotspenningarnes erläggande, föreslagit, att alla Lotsoch
Båk*inkomster och deribland äfven den ersättning
Danska Regeringen årligen lemnar för underhållet af
Svenska Fyrarne i Sundet, men hvilken hittills skall
användts för LandshöfdingeResidencers byggande och
underhållande, i första rummet begagnas till alla nödiga
förbättringar af Lots- och Fyrbåks-anstalterne
samt sjöfartens betryggande, och det år, derpå blefve
öfverskott, sådant reserverades till ett påföljande, och
då desse öfverskott tillika skulle ådagalägga, att afgifterne
ej fordrades så höga, som de nu äro, en proportionerad
nedsättning uti dem ock måtte äga rum.
Den derigenom uppkommande minskningen för Statsverket
af en föga betydande inkomst skulle, i Herr
Santessons tanka, mångfalldigt ersättas af den åt handeln
och sjöfarten leranade lättnad och uppmuntran,
och hvilka ej skulle underlåta att återgifva sin gärd
åt Staten; samt
5:o Af Herr J. U. Winberg, att de, genom K:gl.
Förordningen den 16 Maji 1827, angående Lots- och
Båk-inrättningen i Riket, stadgade afgifter äro högst
tryckande, serdeles som Svenska sjöfarten och Skeppsrederierne
i öfrigt hafva att kämpa med mänga svårigheter.
Då dessutom de till mångdubbelt belopp
förhöjda afgifterne icke medfört några förbättrade anstalter
till de sjöfarandes säkerhet, men onekeligen lägga
hinder i vägen för sjöfartens liflighet, har Motionären
hemställt, att en betydlig nedsättning i dessa umgälder
måtte äga rum.
222 Stats-Utskottets
Innan Utskottet går att besvara dessa serskilta
framställningar, har Utskottet trott sig först böra upplysa,
att Fyr- och Båk-afgiften ifrån början icke varit
betraktad såsom en inkomstkälla för Statens allmänna
behof, utan, enligt de vid uppgörandet af StatsRegleringen,
för år 1810 yttrade grunder, endast varit
ämnad att utgöra fond för tillvägabringandet af
utvidgade och förbättrade säkerhets-anstalter till de
sjöfarandes skyddande och beqvämlighet. I öfverensstämmelse
med denna åsigt, är det ock som Utskottet nu
får tillstyrka att, jemlikt hvad K. M:t uti dess Nådiga
Proposition om SlatsVerkets tillstånd och behof äfven
föreslagit, Fyr- och Båk-afgiften, som bland inkomsterna
beräknas med 5o,ooo R:dr, må till motsvarande
belopp uppföras å Tionde HufvudTiteln för att, utan
sammanblandning med andra anslag och emot serskild
redovisning, intill nästa Riksdag öfverlemnas till K.
M:ts nådiga disposition, att, tillika med de å detta anslag
möjligen uppkommande öfverskott, användas till
de ändamål, för hvilka dessa utgifter äga rum, såsom
KronoLotsars aflöning, (lere sådanes antagande, Lotsleders
inrättning samt Båkars och öfrige Sjömärkens
underhållande, med hvad mera, som till vinnande af
beqvämlighet för sjöfarten hörer; och då häraf är alt
förvänta, att de brister, som i ett eller annat afseende
förefinnas, varda afhulpne och förbättrade anstalter
vidtagne, tror Utskottet sig icke behöfva afgifva något
serskildt förslag i anledning af Herr Lambergs ofvanberörde
framställning, angående Norrska Lotsbåtames
ändamålsenligare construction och om nyttan af
Betiinkandcn. aa3
deras införande i Sverige m. m., såsom blott afseende
detail-åtgärder.
Att, på sätt Herr Ekerman och flere med honom
hemställt, Staten, till hvilken Fyr- och Båk-afgiften
ingår, skulle i första rummet hålla Gods- och Fartygsägare
skadeslöse, då olycka, genom Lotsens förvållande,
inträffar, med rättighet att af den utkräfva ersättning,
kan Utskottet, för sin del, icke understödja,
enär en enda sådan olycka skulle kunna medtaga ej
allenast hvad som blifvit afsatt för förbättrade anstalters
vidtagande utan äfven hvad som oundgängligen
erfordras för nuvarande Fyrars och Hakars tillbörliga
underhållande å Rikets samteliga kuster, och hvarigenom
det resultat skulle uppkomma, att genom en eller
annans skadeslös hållande, alla öfrige till sjöss trafikerande
lemnades utan ledning och skydd. Då i öfrigt
bör förutsättas, att mera nit och skicklighet å
Lotsarnes sida är att förvänta, sedan deras vilkor blifvit
förbättrade genom Lotspenningarnes förhöjning och
förändrad reglering med dessas fördelande, samt de i
LotsFörordningen utsatte straffbestämmelser för felaktige
Lotsar synas afpassade efter ej mindre vigten af
det uppdrag dem lemnäs, utan äfven deras oförmåga
att ersätta hvad genom deras förvållande förloras,
tror Utskottet något ytterligare åtagande å Statens sida
till de enskiltes betryggande för förluster i berörde
fall ej skäligen böra komma i fråga.
Vid det af Herr Kleman gjorda förslag, att Skeppare
måtte äga rättighet att, då han ville sådant äfventyra,
in- eller utlöpa utan biträde af Lots, får Ut
-
2^4 Stats-U t skottets
skottet erinra, dels att denna frihet är genom Lots»
Förordningens i §. förvarad åt alla Svenska och Norrska
fartyg, däckade eller odäckade, då de segla inomskärs,
inrikes orter emellan, dels att fartygs och godsägares
rätt till ersättning af vederbörande Assuradeurer
i händelse af olycka icke sällan kunde komma att
äfventyras genom Skeppares alltför stora tillit till sig
sjelfve, dels ock att, om nämnde frihet utsträcktes
äfven till de från öppen sjö kommande fartyg, den
overksamhet och liknöjdhet hos Lotsarne, som nu öfverklagas
och hvartill man genom Taxe-förhöjningen
och det nya Reglementet sökt undanrödja anledningar»
ne, sannolikt skulle åter uppväckas, om Lotsen, hvilken
i allt fall vid Fartygs annalkande bör utlöpa, icke
kunde påräkna lotsnings-förtjenst, oftare än vid de tillfällen
då hans biträde af trängande nöd påkallades.
På dessa skäl, anser Utskottet sig ej kunna tillstyrka
hvad Herr Kleman i berörde måtto föreslagit.
Beträffande Herr Winbergs motion om afgifterues
betydliga nedsättning, får Utskottet, som, i anledning
deraf, sökt inhemta de grunder, hvilka vid senaste
LotsFörordningens författande blifvit följda,
vördsamt upplysa, att, genom densamma, lindring egenteligen
blifvit beredd åt inrikes sjöfarten, att deremot
de högre umgälderna i allmänhet träffa utrikes seglationen,
att Fyr- och Båk-afgiften, som ingår till K.
M:t och Kronan och icke må förblandas med Lotspenningarne,
hvilka emellan Lotspersonalen fördelas,
nu mera utgöres efter Fartygets lästetal, endast en
Betänkande n. aa5
gång för utgåendet eller inlöpandet, då sådan afgift,
efter 1820 års Förordning, måste erläggas för hvarje
ny lotsled, som under ut- eller inlöpandet passerades;
samt att en mera liberal princip i afseende på
bestämmandet af undantagen från Båk- och Fyr-afgifts
erläggande, blifvit följd i 1827, än i 1820 års
Förordning.
Af hvad sålunda blifvit utredt och då Utskottet
fullkomligen delar den åsigt, att inrikes communicationen
bör i första rummet underlättas, äfvensom att
utrikes sjöfarten, som vanligen bedrifves i större scala
och med dyrbarare laster, äfven lättare förmår bära
den tyngre bördan, samt dertill kommer, hvad samtlige
Motionärerne medgifvit, att väsendtliga förbättringar
i Lots- och Båkväsendet äro af behofvet påkallade,
och hvartill ökade tillgångar nu erfordras, kan
Utskottet icke understödja förslaget om ifrågasatte
afgifters nedsättning eller förändring för det närvarande;
hvaremot Utskottet anser på en framdeles skeende
pröfning må bero om, sedan Bak-inrättningen
blifvit erforderligen utvidgad och förbättrad, densammas
vidmagtbållande kan, med mindre än nu utgående
bidrag, låta sig göra, i hvilken händelse R. Sl:r
äfven äga sig öppet lemnadt att medelst Fyr-och Båkafgiftens
nedsättande förminska detta för StatsVerkets
allmänna behof ej vidare påräknade anslag.
Slutligen får Utskottet, i anledning af Herr C0111-  merceRådet Santessons anmärkning mot de så kallade
Danska Fyringsmedlens användande till Landshöfdinge
i5
-
226 Stats-Ut skottets
Residencers byggande och underhållande, vördsamt
upplysa, alt R. St:r sjelfve år 1818 till berörde ändamål
disponerat den ifrån Damnark sedan år 1808
och intill år 1818 influtne ersättning för Fyringarnes
underhållande på Skånska kusten, hvarefter samma
ersättning för den sedermera förflutne tiden bland StatsVerkets
öfrige inkomster behörigen ingått. Den 29
Jan. 1829.
Bil. G.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om
SaluAccisAfgiflens upphörande.
Inom Valloll. BorgareStåndet hafva Herrar J. U. Winberg,
P. Lindqvist och G. F. Lundman, livar för sig,
väckt motion om upphörande af den så kallade SaluAccisen
för Städerna och i sådant ändamål hufvudsakligen
andragit att denna afgift väl, tillföljd af gällande
författningar, från längre tid tillbaka erlagts
af Bryggare, Bagare och Slagtare i Städerna i och
för bedrifvaudet af deras rörelse, men att, sedan genom
K. CommerceCollegii Kungörelse d. 1 Sept. 1828
blifvit förklarad!, att hvar och en, som sig derom
anmäler, bar rättighet att idka dessa näringar, hvarförutan
Landtmannen är obehindrad att till Städerna
införa slagtkreatur, bakadt bröd samt dricka, både
rättvisa och billighet talade för upphörandet af en sådan
afgift, helst, i annat fall, den näringsidkande Stadsbon
blefve, för en och samma rörelses bedrifvande,
högre beskattad än Landtmannen, i det den förre dess
-
Betänkande n. 227
Utom måste till Staten contribuera i förhållande till den
Förtjenst han af sin borgerliga handtering lan påräkna.
Utskottet, som anser K. CommerceCollegii åberopade
Kungörelse, hvilken blott angår ordningen för
vinnande af burskap å nämnde borgerliga rörelser, icke
kunna föranleda till någon förändring i hittills gällande
grunder för SaluAccisens utgörande, finner sig deremot
böra lemna behörigt afseende å det uppgifna förhållandet
om Landtmannens rättighet att utan hinder
och afgifler kunna till Städerna införa kött, bröd och
dricka,_errär derigenom den ena medborgaren skulle
högre och olika beskattas emot den andre för idkandet
af en och samma näring. På denna grund tror
Utskottet sig böra tillstyrka att, om och hvarest rättigheten
att utan afgift till Städerna införa och till
salu hålla kött, dricka samt bröd är eller blir Landtmannen
medgifven, så bör den Staden från denua afgift
befrias, och har derföre Utskottet ansett sig icke
kunna uppföra denna titel till högre än y5oo R:dr.
Den 29 Januarii 1829.
N:o 55,
Utlåtande, i anledning af K. M:ts Nådiga Remiss,
rörande nedsättning af Grosshandlanden
TVeners arrende för Svartsjö Kungs?
Ladugård. (I-A.)
(jrosshandlanden Herman tVener har, redan före sisth
Riksdag, hos K. M:t i underd. anhållit, att sedan han,
228 Stats-Utskottets
under loppet utaf de första 5 åren, af dess ingångne
3o-åriga arrende å Svartsjö Kungsladugård, till Egendomens
förbättrande användt sin hela enskildta förmögenhet,
men, i anseende till den dryga arrendeafgiften
af 600 T:r Spanmål årligen, sage sig urståndsatt, att
arrende-skyldigheterne längre fullgöra, K. M:t, vid sådant
förhållande, samt med afseende å den beklagansvärda
belägenhet, hvari Sökanden, med hustru och 5
oförsörjda barn sig befunne, i Nåder mätte, för år 1822
och påföljande arrendeåren, förunna Sökanden nedsättning
i arrendet till 45o T:r om året.
Öfver denna ansökning blefvo hörde ej mindre K.
M:ts vederb. Bef:h:de, sora, med vitsordande af den
kostnad Sökanden användt å verkställde odlingar vid
egendomen, i allo understödde den gjorde ansökningen,
än ock K. KammarCollegium, sorn tillstyrkte
nedsättning af arrendeafgiften under vissa år.
I anledning af hvad sålunda förekommit, och med
bifall till StatsUtskottets då afgifne yttrande i ämnet,
förunnade R. St:r Sökanden, till en början under 10
års tid, arrendets nedsättande till det gjorda anbudet
af 45o T:r Spanmål årligen, med underd. anhållan hos
K. M:t derjemte, att laga undersökning måtte i Nåder
anbefallas, till utrönande af Kungsgårdens alla förmoner
och utgifter, på det Sturne vid nästa, eller nu påstående
Riksdag måtte komma i tillfälle pröfva, om
den sålunda beviljade nedsättningen, efter de 10 årens
förlopp, för Sökandens återstående arrendetid, borde
fortfarande ega rum eller egendomen på ny arrendeauclion
utbjudas.
Betänkande n. 22g
Af den undersökning, som, i öfverensstämmelse
med nämnde Beslut och, till följd af Nådig Befallning,
verkställts d. 6 Junii 1827 af Kronofogden i orten J.
Lagercrantz, biträdd af tvänne i orten bosatte erfarne
Landtbrukare oell tvänne Nämndemän, inhämtas, att
Kungsgården skall, enligt en år 1814 författad Charla,
bestå af iof M:tal och innefatta, utom gårdstomt och
backar, till ett areal innehåll af 113 Tuni. 3i^ K:pl.;
Åkerjord 313 Tuni. 24 K:pl.; Äng 293 Tuni. 6
K:pl.; Skog 123 Tuni. 23 Krpl.; hafva jemn och god
jordmon, men sakna skog för gårdens alla behof, äfvensom
tillräckligt bete i hagarne, sedan i de sistnämnde,
ifrån år 1816, blifvit till åker upptagne 5i
Tuni. 20 Krpl. Och finues Inkomsternes förhållande
till Utgifterne bestämdt på följande sätt:
Inkomster:
Af 100 T:r allahanda säd, hvarmed, efter Trna på
Tunlrdet årligen blifva besådde 129 Tuni. 11 K:pl.
åker, 7 kornet, eller 700 T:r å 6f R:dr . 4666: 32. -
af 4° utarrenderade Kor å 21-j Rrdr . . 853: 16. -
utfodring af 3o Stalloxar å i3f Rrdr . . 4oo: — "
4o Får å 2 Rrdr 80: — -
234o Dränge- och 240 Qvins-dagsverken,
motsvarande 8 Drängars samt 1 Tigas
lön och kost . . . ,  92o: — ”
af trädgården ...  133: 16. -
rättigheten till Bräuvins bränning med 2:ne
*v
pannor, den ena 89^, den andra 815
Kannor 4oo: — ~
Rrdr 7586: 32. -
23a Stats-Utskottets
U t g i f t e r :
Utsäde 100 T:r å 6f  666: 32. -
i\ Drängars lön och kost .
a56o: — -
l Inspectors 3oo: — -
3 Pigors 200: — -
1240 Hjelpelijons-dagsverken t.-jS: 26. 8.
Underhåll och Reparationskostnad . . . 25o: — -
Clereciets rättigheter  238: g. -
Kronoutskylder
80: — —
Arrende 45o T:r Spanmål ...... 3ooo: — —
Ränta å 6000 R:dr använde till inköp af
nödige inventarier ........ 36o: — -
793o: *9-
Sålunda utgifterne öfverstigande inkom
sterne
med  343: 35. 8.
Berörde undersökning har K. M:ts Bef:h:de, vid
anställd granskning, funnit riktig, i alla delar, den
möjligen kunnat controlleras och Kammar-Collegium
har, uti afgifvet yttrande, förklarat sig icke äga något
att vid densamma anmärka.
Varande målet nu ånyo till Utskottet remitteradt,
dervid bandlingarne bifogats af en ytterligare underd.
ansökning utaf Wener, om fortfarande af arrende-nedsättningen
under återstående i4 arrendeåren.
Ehuru R. St:r vid sista Riksdag ansågo det vara
satt utan allt tvifvelsmål, att Grosshandlanden Wener,
lika med många andre, missledd af lofvande utsigter
för Landtmannen, iklädt sig ett arrende för
Svartsjö Kungsgård, hvilket både blottställde honom
för en oundvikelig årlig förlust och öfversteg den in
-
B e t ä n k a n de n. 23i
komst Staten af Egendomen, i en annan Arrendators
hand, skäligen kunde förvänta, samt med afseende ej
mindre derå, än ock å Weners af K. M:ts Bef:h:de
vitsordade omtanka att medelst odling upphjelpa Egendomens
afkastning, funuo skäligt bevilja Wener ofvanberörde
nedsättning i arrendet; likväl och som, i
afseende på den till Bakets nu församlade St:r hänskjutna
fråga, huruvida samma nedsättning, efter de
beviljade io års förlopp, för Weners hela återstående
Arrende-tid, bör fortfarande äga rum, eller Kungsgården
på ny Arrende Auction utbjudas, det förekommer,
att den, enligt R. St:rs Beslut, till utrönande af
Kungsgårdens alla förmoner och utgifter hällne undersökning,
då den upptager utgifterne till 343 R:dr
35 sk. 8 rtst. B:co mera, än årliga inkomsterne, icke
kan, fastän af K. M:ts Bef:h:de befunnen riktig i alla.
delar den mojellgen kunnat controlleras och äfven af
K. KammarCollegium Iemnad oanmärkt, bestämdt antagas
såsom med verkliga förhållandet öfverensstämmande,
enär det icke synes sannolikt, att i dylikt fall
Sökanden skulle på nu gällande vilkor längre vilja fortfara
med arrendet; alltså har Utskottet, som på den
sålunda verkställde undersökningen funnit sig icke kunna
med full tillförlitlighet pröfva, i hvad mer eller mindre
måtto, med förvarande af Statens rätt, den af R. St:r
beviljade nedsättningen i arrendet, efter de io årens
förlopp, må fortfarande äga rum, ansett sig endast
böra föreslå:
att ett år utöfver den redan beviljad? tiden, Sö
kauden
må få tillgodonjuta berörde nedsättning. Och
231 Stats-Utskottets
må hans ansökning, så vidt den afser ytterligare eftergift,
på kommande 11. St:rs pröfning bero. Den
4 Februarii 1829.
N:o 56.
Betänkande, i anledning af K. M:ts till Utskottet
aflåtne Nådiga Skrifvelse den 19
Nov. 1828, angående afskrifning uti räkenskaperne
af NummerLotteriets Fordran hos
Hamnbyggnads-Directionen i Helsingborg.
(R.,A.)
Ibland de NummerLotteriets tillgångar, hvilka, jemlikt
It. H. St:rs Beslut vid sisth Riksdag, blifvit till
RiksgäldsContoret öfverlemnade, befanns äfven ofvanLerörde
fordran, som uti räkenskaperne var upptagen
till i4)99° R;dr. — Utaf den emellan H:rr Fullmäktige
i RiksgäldsContoret och Directionen för NummerLotterilnrättningen
förda brefvexling, inhämtas, att,
åren i8oå, 1806 och 1807, serskilda summor blifvit,
på Nådig befallning, utaf Lotteri-medlen, till HamnbyggnadsDirectionen,
emot dess qvittencer, anordnade
och utbetalde till ett sammanräknadt belopp af i4>99°
R:dr, men hvarå någon förbindelse icke blifvit af
HamnbyggnadsDirectionen utställd; och vidare att fem
procents ränta är vorden utaf Statsmedlen Lotteriinrättningen
godtgjord intill år 1819, då denna ränta
blifvit, i följd af den året förut verkställda Statsreg-r
lering, från RiksStaten utesluten.
Betänkande n. 233
Sedan, med anledning af de år 1825 församlade
R. St:rs Revisorers II:rr Fullmäktige gifne tillstyrkande,
att förskaffa sig närmare underrättelse om de vilkor,
emot hvilka lånet blifvit beviljadt, H:rr Fullmäktige,
uti skrifvelse till K. M.t af d. 22 Decembersamma
år, i underd. anhållit om närmare underrättelse
om de i Wäder stadgade vilkor, så väl, i afseende på
återbetalningen af Capitalet, som räntan, sedan den
upphört, att från Statsverket utgå, så har K. M:t i
enlighet med det H:rr Fullmäktige under den 25 Januarii
1826 i Wäder meddeldte Svar, uti skrifvelse till
Utskottet af den 19 sisth Wovember, med öfverlemnande
af H:rr Fnllmäktiges nyss berörde underd. skrifvelse,
i Wäder behagat förklara, att, enär IlamnbyggnadsDirectionen,
i saknad af serskild fond, icke vore i
tillfälle, att å ifrågavarande förskott göra någon afbetalning,
K. M:t i Wäder beslutat, att beloppet 14,990
R:dr skulle hos R. St:r till afskrifning anmälas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, och
då HamnbyggnadsDirectioneu icke förbundit sig till återbetalning
af det erhållna lånet eller förskottet, har Utskottet
ansett sig böra
tillstyrka, att ifrågavarande WummerLotterilnrättningens
fordran hos HamnbyggnadsDirectioneu i Helsingborg,
stor i4,99° R‘dr, må uti RiksgäldsContorets
räkenskaper, der den nu är upptagen, afskrifvas.
I händelse detta tillstyrkande af R. H. St:r bifalles,
lärer Svar till K. M:t i uuderd. böra afgå. Den 4
Februarii 1829.
a34 Stats-Utskottets
N:o 57.
Vördsamt Memorial!
Det är anledning till anmärkning emot föredraganden
för Krigsärenderne, hvarom Bemiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningarne uppgifvas
skola. Stockholm den 5 Febr. 182g.
N:o 58.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om de
så kallade Djeknepenningarnes upphörande.
(I-A.)
Uti ett från Högh R. o. A. remitteradt Memorial, har
Herr af SillénGeorg Axel, andragit, att bland Kronoutskylderne
väl ännu bibehållas de så kallade Djeknepenningarne,
bestående af i sk. 6 r:st. på hvarje Matlag,
hvilken utskyld af Kronans Uppbördsman uppbäres
och ingår till Consistorierna, för att, enligt 1624
års RiksdagsBeslut, användas, antingen till ringare Skolbetjentes
understöd, eller ock till fattiga Skolgossars
hjelp i deras studier; men alldenstund denna afgift
numera blifvit alltför obetydlig för att löna mödan att
debiteras, uppbäras, serskilt redovisas och controlleras,
och Skolverken i senare tider fått en bättre reglering
samt äro mera tillgängliga för fattiga gossar,
hvartill korinne, att nfgiften icke är billigt fördelad,
såsom utgående till lika belopp af den rike, som af
den fattige, har Herr äf Sillen, på dessa skäl, föreslagit,
att densamma må upphöra.
Betänkande n. 235
I anledning häraf får Utskottet anföra, att denna
utskyld icke ingår till StatsVerket, utan aflemnas, på
sätt Motionären äfven yttrat, directe till Consistorierna,
för att till de uppgifna ändamålen användas. Avskaffandet
af densamma skulle således medföra förbindelsen
, att ersätta Consistorierna för Läroverkens behof,
hvad de i sådan väg kunna påräkna såsom inkomst,
hvilken för år 1826 utgjort omkring 58oo R:dr.
Men, utom svårigheten att för framtiden bestämma en
sådan ersättning, enär Djeknepenhingarne utgå efter
hvarje Matlag och således skulle ökas i förhållande till
folkmängdens tillväxt, anser Utskottet sig, under närvarande
förhållanden, då StatsVerkets tillgångar fullt
medtagas till fyllande af de oundgängliga Statsbehofven,
destomindre äga skäl att tillstyrka det med en
icke obetydlig utgift förknippade afskaffandet af Djeknepenningarne,
som någon klagan öfver deras utgörande
icke blifvit väckt. Den 7 Februarii 1829.
N:o 53.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion om öfverlåtande
till Staden Iljo af Kronans andel
i der fallande Sakören. (I-A.)
Uti Memorial, som till Utskottet blifvit remitteradt,
har RiksdagsFulImäktigen för Staden Hjo, Herr P. J.
Mattsson anhållit att, sedan K. KammarRätten för några
år tillbaka fråndömt Staden Kronans andel i Sakören,
hvilken uppburits i följd af ett K. Donations
-
236 S t a t s - U t s k o 11 e t s
Bref, denna fördel matte Staden åter tillerkännas,
helst någon tolag eller hamn- och bropenningar derstädes
icke äga rum samt Stadens tillgångar i öfrigt
äro så inskränkta att saknaden af berörde bidrag, som
användts till fångars underhåll intilldess dom fallit,
skulle blifva känbar.
Då frågan om nämnde Stads rättighet att uppbära
Kronans andel i der fallande Sakören redan i rättsväg
blifvit pröfvad och afgjord, anser Utskottet någon
åtgärd i följd af berörde Motion, som derförutan ej
utreder någon anledning till serskild hemställan å It.
St:rs sida, icke vara att vidtaga. Den 7 Februarii 1829.
N:o 60.
Utlåtande, rörande väckt Motion, angående
grunden för räntornas utgörande af någre
Thorshälla Stad upplåtne hemman.
rp
JL horshälla Stads Fullmägtig vid innevarande Riksdag,
Herr A. Landegren, har uti afgifven Motion anhållit,
att Staden måtte befrias från den, i följd af
It:s St:r vid senaste Riksdag fattade beslut, ålagde afraden
för till Staden upplåtne Kronohemmanen Säby
och Söderby mantal, utgörande ej mindre än 35
tunnor 16 kpr, hälften Råg och hälften Korn; åberopande
Motionären, till stöd för sin framställning,
dels den reservation som finnes bifogad StatsUtskottets
yttrande i detta ämne af d. 3 Julii 1823, dels ock
hvad Thorshälla Stads Borgerskap anfört uti en ser
-
Betänkande n. 237
skild, vid Motionen bilagd, skrift, hufvudsakligen innehållande,
att ett fortfarande utgörande af berörde
dryga afrad, i förening med öfrige Thorshälla Stad
åliggande onera, hvaribland må omnämnas underhållandet
af 7 båtsmän, vore med Stadens framtida bestånd
oförenligt.
För besvarandet af den Remiss, Utskottet från
Vällofl. BorgareStåndet erhållit å handlingarne i detta
mål, har Utskottet tagit kännedom af hvad i ämnet
vid senaste Riksdagen förekommit; hvarvid inhämtats,
att dåvarande Statsutskott, efter en fullständig utredning
af förhållandet med räntornas utgörande af berörde
hemman, alltifrån den tid hemmanen till Staden
förlänades, uti dess d. 3 Julii 1823, N:o 283, afgifna
Betänkande, yttrat att, då K. KammarCollegium
och K. StatsContoret, för längre tid tillbaka stadgat,
att räntorna af hemmanen Säby och Söderby borde efter
markegång utgå, och detta stadgande icke blifvit ändradt
eller npphäfvet, utan fastmera måste anses bekräftadt
genom K. Resolutionen den i5 November 1769, deruti
yttryckligen förutsättes Thorshälla Stads förbindelse
att ifrån 1731 års början, likasom det skedt för år
1751, erlägga räntorna iji natura eller efter markegång,
StatsUtskottet, som det ålåg att StatsVerkets
rätt och bästa iakttaga, vöre af den tanka, att Thorshälla
Stad icke kunde undgå att föreskriften i denna
del från och med påföljande året fullgöra. Och har
R. Strrs i öfverensstämmelse härmed fattade beslut jemväl
sedermera gått i verkställighet. Då icke nu hvarken
i motionen eller den af Thorshälla Stads Borger
-
238 Stats-Utskottets
skaps aflåtne skrift, några andra skäl blifvit anförde,
än som vid frågans pröfning sistlidne Riksdag kommit
under öfvervägande, kan Utskottet icke eller tillstyrka
någon förändring i det då vidtagna beslut, rörande
sättet för räntornas utgörande af Hemmanen Säby
och Söderby. Varandes det Borgerskapet deremot
obetaget, att, så vida det anser Staden i afseende på
andra allmänna onera vara öfver förmågan betungad,
derom till jemnknings vinnande å vederbörlig ort göra
framställning. Den 7 Februarii 1829.
N:o 61.
Utlåtande, i anledning af Herr P. Peterssons
motion om öfverlätande af en Kronan tillhörig
tomt åt Oelreichska Enkhuslnrättningen
i Landskrona. (I.-A.)
RiksdagstidImägtigen för Landskrona Stad, Herr P.
Petersson har uti en till Utskottet remitterad motion
omförmält: att EnkeBorgmästarinnan Oelreich, som
år 1789 med döden afgått, testamenterat dess å tomten
lV:o 88 vid Kyrkogatan i Landskrona gamla Stad
ägande bus, till inrymme för fattiga Enkor, som ej
förmå sjelfve förskaffa sig nödigt boningsställe; att Inrättningen
sedermera genom privata gåfvor blifvit i så
måtto utvidgad och förbättrad, att äfven nödig vedbrand
åt de intagne kunnat lemnäs och huset vidmagthållas,
men att för denna Välgörenhetsinrättnings
Betänkande n. 23g
tillväxt ett väsendtligt hinder uppkomme deraf, att
tomten, hvarå huset är beläget, blifvit af K. M:t och
Kronan inköpt, såsom liggande ipom den sträckning,
hvilken, efter första planen för nya Stadens anläggning,
borde rödjas för att bereda utrymme för FästningsVerken.
Då likväl, efter den år 181 r upprättade
och af K. M:t approberade Chartan för Landskrona
Stad, Kyrkogatan i gamla Staden blifvit förenad
nied nya Stadens område, hvarigenom Kronans behof
af Tomten N:o 88 för det uppgifna ändamålet upphört,
har H:r Petersson anhållit, att denna Tomt af Staten
inlöst med 241 R:dr B:co, måtte skänkas till Oelreichska
Enkhuslnrättningen, på det denna vackra och
gagneliga stiftelses bestånd och trefnad må, genom
tryggad eganderätt till ofvanberörde fastighet, beredas
och försäkras.
Enär R. St:r med deras vid flera Riksdagar förnyade
underd. framställningar om uppgifters meddelande
å Kronan tillhörige byggnader och lägenheter så i
Ilufvudstaden som uti Landsorterna, haft för afsigt
att på ett för StatsVerket förmånligt sätt disponera
om hvad sora för Kronans räkning ej behöfver bibehållas,
har Utskottet, som i detta ämne, under loppet
af nu påstående Riksdag, kommer i tillfälle att afgifva
Berättelse, trott sig, för ofvannämnde Inrättning,
hvilken i öfrigt synes vara af så enskild beskaffenhet,
att något allmänt understöd dertill icke skäligen bör
komma i fråga, ej kunna tillstyrka afhändigandet,
utan ersättning, af berörde tomtplats; men får deremot,
med afseende å vigten för Enkhuslnrättningen
2^0 Stats-TJtskottets
att erhålla full egande rätt till den af Enkefru Oelreich
donerade fastigheten, hemställa:
om icke, i händelse oftanämnde tomt anses för Kronan
öfverflödig och på sådan grund kommer att försäljas,
Enkhuslnrättningen må förklaras berättigad
att, mot erläggande af hvad för tomten högst erbjudes,
framför andra densamma inlösa. Den 7 Februarii
1829.
Betänkande n.
N:o 62.
a4i
Utlåtande, i anledning af erhållne remisser
från samtelige Respective RiksStånden på
R. St:rs Revisorers, åren 1825 och 1827
afgifna, Berättelser till R. St:r, om samma
år verkställde granskningar af StatsVerkets
med dertill hörande Allmänna Fonders tillstånd,
Styrelse och förvaltning åren 1822,
1828, 1824 och 1825. (I.-A.)
ira Puncten.
Allmänna Frågor.
§. i
Angrde
vidsträckt beten af Revisor er nes
granskningsrätt.
(Rev. B. 1825 p. 1. — 1827 p. 1—199.)
R. St:rs år 1825 församlade Revisorer hafva anmält,
att enär Instructionen af den 10 Jnnii 1812, som, enligt
K. M:ts Nådiga Skrifvelse till R. St:r den 4 Dec.
1823, ännu vore till sin kraft och verkan gällande,
vid föregående Revisions-Förrättningar blifvit sålunda
förstådd och tillämpad, att icke blott 2 års afslutade
Räkenskaper, för StatsVerket och andra Allmänna
Fonder, utgjort föremål för Revisorernes granskning,
utan jemväl Förvaltnings-åtgärderne så nära inpå den
tid, då R.evisorerne sammanträdt, sorn handlingarne
16
242 Stats-Utskottets
derom varit att tillgå, och en sådan tillämpning af
Instructionen vid påföljande Riksdagar blifvit af R.
St:r gillad, Revisorerne ansett sig böra på enahanda
sätt förfara, i afseende på den dem åliggande gransknings-åtgärden
för åren 1822 och jS23; men att, på
deras begäran om del af alla sådane handlingar, som
kunde lemna fullständig kännedom af Förvaltningen ej
blott för de år Räkenskaperne då erhöilos, utan äfven
för den följande tiden, ett sådant, (till innehållet af
Revisorerne uppgifvet) vägrande svar blifvit, på K.
M:ts Nådiga befallning, Revisorerne meddeladt, hvarigenom
de funnit deras gransknings åtgärd öfver förvaltningen
af StatsVerket och andre allmänna Fonder
inskränkt inom den tidrymd, för hvilken afslutade
Räkenskaper varit att tillgå, och Revisorerne således
icke erhållit kännedom af denna Förvaltning efter 1823
års utgång, eller ifrån den tid R. Siris vid sista Riksdag
gifna föreskrifter för dispositionen af de beviljade
anslagen skulle ligga till grund för deras användande,
utan varit hindrade från begagnandet af en lika vidsträckt
granskningsrätt, som den vid förra RevisionsFörrättningar
blifvit utöfvad, och genom hvilken ändamålet
med den Revisorerne uppdragne granskning
skulle mera fullständigt kunna vinnas, än då gransknings-åtgärden
upphörde vid en aflägsnare tidpunct.
Uti inledningen till 1827 års Revisions-Berättelse
tillkännagifves: att Instructionen för R. St:rs Revisorer
den 10 Junii 1812 med den uti 5 §. af K. Mrt medgifna
förändring jemte de uti samma Instruction åberopade
Grundlags-ställen bufvudsakeligen tjent Reviso
-
B etänkanden. 243
rerne till efterrättelse, men att de, i afseende på deras
fordran af redovisning från de förvaltande Verken»
följt den anvisning sorn blifvit gifven i R. St:rs år 1823
till K. M:t öfverlemnade, men af K. M:t icke antagne,
Instruction för R. St:rs Revisorer, i hvad den angår
deras befattning med StatsVerket, så vidt den af K.
M:t inskränkta granskningsrätten sådant medgifvit.
Af den olikhet i åsigter om Revisorernes granskningsrätt,
som vid ifrågavarande 2lne Revisionsförrättningar
sålunda yttrat sig, har Utskottet ansett sig böra
undersöka beskaffenheten af de föreskrifter som, till
grund för desse förrättningar i allmänhet, finnas gifne.
Härvid har Utskottet, för sin del, funnit, att, som
det i RiksdagsOrdningens 6S §. omförmäldte åliggande
för Revisorerne, att J'enligt af R. St.r utfärdad Instruction”
öfverse och granska StatsVerhets tillstånd,
styrelse och förvaltning, ej kan anses gällande eller få
tillämpning, innan samma Instruction vunnit K. Mits
Nådiga sanction; hvilket ock bevises deraf, att R. St:r
uti 1823 års Riksdags-Beslut, 49 §• > omedelbarligen,
efter omnämnandet af den nya Instruction för Deras
Revisorers befattning med StatsVerket, som R. St:r då
uppgjort, intagit K. Mits vägran, alt densamma till
Vederbörandes efterrättelse utfärda, någon annan anvisning
för Revisorerne, att begära del af handlingar
till fullständig kännedom om förvaltningen, alltså icke
varit att följa, än den som i nu gällande RevisionsInstruction
af år 1812 blifvit lemnad.
I fråga åter, huruvida densamma må gifva anledning
till en sådan tillämpning, som skulle Revisorer
it\ 4 Stats-Utskottets
äga rättighet att sträcka deras granskning af förvalt™
nings-åtgärderne utöfver de för Revision af Räkenskaperne
bestämda fe år, förekommer det, att, jemnlikt
2 §. i berörde Tnstruction, Revisorerne, "likmätigt 4^
”§. i Riksdagsordningen, äga rätt att af StatsContoiret
"undfå de upplysningar och handlingar, som de i öfrigt
"finna nödige, för att efterse och granska, huruvida ul"gifterne
äro icke Allenast öfverensstämmande med de
"fastställde Statefné och grundade på så väl dem, som
"K. M:ts serskildta Nådiga Förordnanden, der sådane
"legat till grund för utbetalningarne, utan ock med
"behöriga qvittencer velificerade af dem, som egt de
"anordnade medlen uttaga och disponera.”
Och enär de här uppräknade handlingar, nemi.
de fastställde Sikter hej, K. M:ts serskildta IVådiga Förordnanden
och qvittencen pä de. anordnade medlenj icke
kunna äga afseende på åtgärder eller förhållanden under
någon annan tid, än den, som föregått och framflutit
till slutet af de år, hvilkas redogörelser utgöra
föremålvför sjelfva granskningen; så vida desse upplysningar
och handlingar skola, efter hvad ofvanberörde
§. antyder, innefatta en ledning för controllen på
behörigheten af och redovisningen för de verkställde
utbetalningarne; har det synts Utskottet, som det hinder,
hvilket mött Revisorernes begäran om del af handlingar
för den efter de 2 Revisionsåren förflutna tiden,
ligger uti de för R. Slas Revisorer nu gällande föreskrifter.
Hvad likväl, för ett närmare bestämmande af
Revisorernes befattning så i detta, som andre fall, för
Betänkande n. a45
framtiden ina anses lämpligt och nödigt; derom kommer
Utskottet att serskilt sig utlåta, till följd så väl
af K. M:ts Nådiga Skrifvelse med förslag till förnyad
instruction för II. Sl:rs Revisorer, sorn redan erhållne
Remisser i samma ämne från Iiöglofl. R. o. A. samt
Högv. PresteStåndet; hvadan Utskottet icke velat derom
partielt och på förhand här ingå i något omdöme.
§• 3-
Angående Berättelsers afgifva n de från de
Förvaltande Verken till R. St:rs Revisorer.
(R. B. x825 p. 60. — 1827 p. 2.)
Såsom ett väsendtligt hinder i Revisions-arbetets
utförande, hafva så väl i8a5 som 1827 årens Revisorer
uppgifvit, att, med undantag af K. StatsContoret, de
öfriga för Statsmedel redovisande Verk och Inrättningar,
hvilkas redogörelser är o underkastade granskning
af R. St:r och deras Revisorer, icke afgifvit några Berättelser,
rörande förvaltningen på det hela, utan blott
aflemnat räkenskaper med dertill hörande handlingar;
hvarjemte 1827 års Revisorer tillkännagifvit, att, på
gjord underd. anhållan derom, dem blifvit meddeladt,
att K. M:t ej funnit skäl, att då, mer än förr, anbefalla
de öfrige förvaltande Verken att afgifva Berättelser.
Af en sådan ledning för kännedomen om hvarje
Verks tillstånd skulle dock utan allt tvifvel mycken
lättnad i behandlingen af förekommande frågor hos
Revisorerne beredas; och då tiden för Revisions-förrättningarne,
i förhållande till granskningsarbetets vid
-
a46 Stats-U (slottets
lyftighet, är nog korrt, samt K. M:t tiH R. St:rs underd.
anhållan om förlängning deri icke täckts lemna
bifall, finner sig Utskottet böra med i8a5 års Revisorer
instämma i den hemställan:
det R. H. St:r hos K. M:t i underd. anhålla, att vederbörande
Verk och Authoriteter, som förvalta
fonder, hvaröfver allmän granskning af R. St:r och
deras Revisorer äger rum, måga anbefallas till hvarje
Revisionsförrättning afgifva berättelse öfver fondens
tillstånd och förvaltning för den tid, sorn då
kommer att revision undergå.
2:a Puncten.
Ämnen j hörande till StatsContoret s Räkenskaper
och Förvaltning.
§. I.
Angående redovisning för förskotter af
Statsmedel, deras bokföring in. m.
(R. B. i8a5 p. 9—75. 1827 p. 22—201.)
Af den, såsom Bihang till RiksHufvudBoken, efter
1823 års Riksdag upprättade och samma års R.iksIIufvudBok
bilaggdc Balance-förteckning öfver beviljade
förskotter af Statsmedlen, hafva 1825 års Revisorer
inhämtat, det förskotter ifrån äldre åren ända sedan
år 1791 funnos oredovisade; och då anledning således
icke saknades, att vederbörande, som det ålegat
öfver berörde förskotter hålla anteckning och tillse
det de i behörig ordning blifvit redovisade, ej åt detta
ämne lemnat den uppmärksamhet som vederbort,
Betänkande n. 247
4jafva Revisorerne, som ansett nödigt, att sådane åtgärder
vidtogos, hvarigenom dylike uppehåll för framtiden
förekommos, föreslagit: att en bestämd pra:-  seriptionstid måtte stadgas, inom hvilken förskotter af
Statsmedel skola redovisas, äfvensom den Authoritet
bestämmas, der anteckning öfver förskotten hålles och
redovisningens fullgörande bevakas, dit äfven räkningarne
böra ingå, för alt sedermera derifrån till K.
KammarRättens granskning öfverlemnas; och ehuru
hvar och en, som för en viss förrättning eller ett bestämdt
föremål äger uppbära förskott, i allmänhet bör
åligga, att genast efter fullbordandet deraf, för det
erhållne förskottet redovisa, samt att, om sådant försummas,
erlägga ränta för den del, som kan Annas
böra återbetalas, med månaden efter då redovisningen
bordt ske, hafva Revisorerne varit af den tanka,
att det derutöfver icke obilligcn kunde stadgas, att,
senast ett år efter förskottets erhållande, redovisning
derföre ofelbart bör vara inlemnad, vid äfventyr, att,
i annat fall, förskottets liela belopp varder hos förskottstagaren
utkräfdt, utan allt afseende på hvad deraf
kan hafva blifvit användt, så vida icke laga skäl
för en, utöfver den föreskrifne prsescriptionstiden, uteblefven
redovisning skulle förekomma och prolongation
i följd deraf af K. M:t i Wäder beviljas, samt i
öfrigt, att redovisningen sker inför den Authoritet,
af hvilken förskottet blifvit utanordnadt, och K. StatsContoret
sålunda i delta afseende böra handhafva
hvad hittills ålegat K. KammarCollegii AfräkningsContor.
248 Stats-Utskottets
Enligt hvad K. StatsContoret, i dess öfver 1827
års RevisionsBerättelse till K. M:t afgifne underd.
Utlåtande, upplyst, har väl K. M:t, genom Nådigt
Bref den 22 Februarii 1826, förklarat ofvanberörde
Förslag då för tillfället icke föranleda till [annan åtgärd,
än att K. M:t ville hafva StatsContoret i Nåder
anbefalldt, att vid hvarje års slut hos K. M:t i underd.
anmäla förhållandet med oredovista förskotter
af Statsmedlen; men då, till den af 1825 års Revisorer
här ofvan föreslagne praescriptionstid för redovisningen
af förskotter, K. StatsContoret i underd. tillstyrkt
Nådigt bifall, samt 1827 års Revisorer, med
tillkännagifvande, att äldre förskotter, ända sedan år
1791, ännu fortforo att vara oredovista, uti samma
Förslag instämt, har Utskottet, äfven för sin del inseende
behofvet och nyttan af någon åtgärd härutinnan,
skolat tillstyrka R. H. St:r:
att hos K. M;t i undcrd. begära förenandet af sådane
Nädiga föreskrifter med rättigheten, att af
Statsmedlen undfå förskotter, hvarigenom icke allenast
förskottstagarne ovilkorligen tillförbindas , att
derföre afgifva redovisning sist ett år efter uppbärandet
, vid äfventyr att, i annat fallj förskottets
hela belopp hos dem varder ut kraf dt , utan allt afseende
på hvad deraf kan hafva blifvit användt ,
utan ock det förvaltande Verk, inför hvilket förskottets
redovisning bör verkställas j få sig ålaggdt,
vid påföljd af egen ersättningsskyldighet, att öfver
fullgörandet deraf hålla handy så vida icke K. M.-t,
uppå skedd underd. anmälan, i något fall serskildt
Betänkande n. 24g
pröfvat godt i nåder medgifva utsträckning af redogörelsetiden
utöfver nämnde termin.
Med hänsigt till den fullständiga uppfattning af
StatsVerkets tillstånd, sorn genom RiksBokslutet är
åsyftad, har Utskottet funnit nödigt,
att uti RiksHufvudBoken serskildt balanceras alla såda/ie
förskotterj för hvilka redo ej blifvit gjord och
sorn rätteligen intill dess, i synnerhet de emot framdeles
ersättning utgångnej böra betraktas såsom tillgäng.
»
För en bättre öfversigt äfven af g:de HufvudTitelns
tillgångar, hvartill böra räknas de ifrån Titeln
såsom förskott eller lån utgående Summor, om hvilkas
redovisande i serskildta till RiksHufvudBoken bifogade
förteckningar, 1827 års Revisorer gjort framställning,
är af Utskottet ansett lämpligare,
att uti sjelfva RiksHufvudBoken införes en serskild
Conto, upptagande alla ifrån berörde Titel utlemnade
dylika bidrag, med balance ifrån föregående
året och utan sammanblandning med Titelns årliga
anslags-summa.
Och i händelse bifall härtill af R. St:r lemnäs,
förbehåller sig Utskottet, att framdeles, då, efter fulländad
Revision af 1826 års räkenskaper, flere frågor
angående RiksHufvudBoken torde komma att underställas
R. St:rs pröfning, få föreslå de åtgärder
50m i sistnämnde a:ne afseenden kunna anses erforderlige.
Stats-Utskottets
§• 3-
Ang:de medel, för hvilka redovisning
inför K. M:t sked t.
(R. B. 1825 p. 12—78. 1827 29—99—214) .
Ibland anmärkta utbetalningar å Statsmedlen hafva
uti begge årens RevisionsBerättelser blifvit anmäldta flere
utbetalningar dels af de till oförutsedde MilitaireUtgifler
afsatte medel, dels ock af 2:dra HufvudTitelns
Besparingar, antingen till uppgifvit eller utan
uppgifvet föremål, eller för något af K. M:t kändt
behof, samt alla till redovisning inför K. M:t; genom
hvilket dispositions och redovisningssätt, 1825 års Revisorer
funnit sig hindrade att verkställa den granskning
öfver användandet af berörde å Statsmedlen anordnade
Summor, som dem, enligt Instructionen, ålegat,
och i afseende på hvilka år 1827 omförmäldte
utbetalningar, samma års Revisorer, med åberopande
af R. St:rs underd. Skrifvelse d. 17 November 1823,
i anledning af en utaf StatsRådet m. m. Grefve Cederström
afgifven summarisk redovisning för uppburne
summor, äfvenledes tillkännagifvit, att de, i afseende
på redovisningssättet, icke varit i tillfälle utröna,
huruvida beloppen blifvit [använda i öfverensstämmelse
med de i 64 och 65 §§. RegeringsFormen meddelade
Stadganden.
Utskottet bar ansett, att, med undantag af 8:de
HufvudTitelns Anslag lill Extra utgifter, öfriga på
IiufvudTillarue anvisade medel böra vara underkastade
öppen redovisning. Och tillstyrker fördenskull Ut
-
Betänkande n. a5i
skottet, att, i enlighet härmed, såsom R. St:r vid sista
Riksdag, på då förekommen anledning, i deras ofvannämnde
underd. skrifvelse hemställde, underd. anhållan
hos K. M:t förnyas,
"att vederbörande, som af Statsmedlen uppbära förskott,
emot redovisning, måtte i Nåder anbefallas,
att derföre afgifva specifique och verificerade räkningar,
hvaröfver det Verk, som medlen utbetalar,
bör hafva tillsyn.”
§• 3.
Angtde utgifne Förskotter till FriCadetters
underhåll.
(Rev. B. i8a5 p. i3—8r. 1827 p. 3o—216.)
Enligt hvad anmäldt blifvit, har den pensions-afgift,
som förut å den så kallade BarthelemyFondeu
varit anvist för underhåll af de vid KrigsAcademien
befintlige FriCadetter af de 3 ofrälse RiksSlånden,
men, till följd af K. Mits Nåd. Bref d. i3 Februarii
18a r, från samma års början förskjutits af de till
oförutsedde Militaire-utgifler på 3;dje HufvudTiteln
afsatte medel, emot framdeles ersättuing af nämnde
Fond, då den dertill lemnade tillgång, fortfarit alt
utgå för åren 1822, 1823, 1824 och 1825, likasom
för år 1821, af 3:dje HufvudTitelns medel med yöoo
R:dr årligen, utan att, hvarken för desse summor, eller
för de 800 R:dr som år 1824, jemväl i anseende
till yppad brist å BarthelemyFonden, till f. d. GeneralLieutenanten
De Suremain förskjutits, någon ersättning
af samma Fond ännu blifvit lemuad; fastäu R.
Stats-Utskottets
St:r, livad förstnämnde utbetalningar angår, i underd.
Skrifvelse d. 20 November 1823 yttrat, att desamma borde
i räkenskaperne balanceras bland förskotter emot ersättning,
den K. M:t måtte i Nåder täckas låta komma 3:dje
HufvudTiteln till godo, så fort tillgång dertill gåfves.
Utskottet har, i anledning häraf, funnit sig böra
tillstyrka:
att förnyad underd. anliallan hos K. M:t af R. St".r
göres j om de af 3;dje HufvudTiteln till FriCadetters
understöd förskjutno summors ersättande till Titeln
j sä fort B ar thelemy Fonden det medgifverj samt
att beloppen emedlertid maga uti det f öreslagne FörskottsConto
i RiksHufvudboken blifva upptagne.
Och då, genom en så beskaffad anordning, som den till
FriCadetternes understöd, i händelse den allt framdeles
komme att fortfara, skulle beredas en af R. St:r icke
beviljad årlig tillökning till motsvarande belopp uti KrigsAcademiens
Statssumma; hemställer Utskottet tillika:
om icke R. St:r mäga finna lämpligt förordna att i den
mohn de nu redan antagne FriCadetter af de 3 ofrälse
Ständen ifrän Academien utgäj dessa förskotter böra
minskas samt inga nya FriCadetter till underhållande
af denna fond antagas; så att allt vidare behof
af mcranämnde förskotter såmedelst må upphöra,
§• 4.
I anledning af beviljadt understöd till de
b randskada de i Borås,
(R. B. 1825 p, 14—82.)
Genom Nådigt Bref d. 28 December 1822, har
K. M:t, å de till K. StatsGonlorets disposition då ställ
-
Betänkande n. 253
de medel af mindre Creditivet, anvisat 8000 R:dr B:co,
till understöd åt dem, som, genom den Borås Stad
samma år öfvergångne eldsvåda, mäst lidit och voro
i största behof af snar hjelp; hvilken utbetalning af
Creditivmedlen, ehuru anbefalld innan 1822 års Revisorers
Anmärkning, vid de åt Städerne Norrköping
och Cimbritshamn af samma Fond lemnade bidrag,
vunnit någon R. St:rs åtgärd, i8a5 års Revisorer ansett
sig bora anmäla.
R. St:r hafva, rörande de till sistnämnde 2 Städer
anvisade understöd af CreditivMedlen, i underd.
Skrifvelse den 22 Augusti 1823 anfört, att, så vida
något biträde af penningar från Statens sida skäligen
kunnat komma i fråga, såsom ett undantag från det
sätt, hvarpå afbrända Städer eller af andra olyckor
hemsökta Orter eljest af det Allmänna understödjas,
de uti förrberörde måtto beviljade undsättnings-belopp
häldre bordt utgå af andra medel, såsom exempelvis
af Anslaget för Extra utgifter; hvarföre ock R. St:r
vid samma tillfälle anhöllo, att till understöd för dem ,
som vid möjligen inträffande dylika olyckshändelser
blefvo lidande, några andre Statens medel ej måtte
användes, än sådane, som enligt de för förvaltningen
stadgade grunder, kunde af K. M:t dertill disponeras.
Ehuru nu K. M:t, i Nådigt svar härå d. 5 November
samma år behagat meddela, att, enligt 63 §.
i RegeringsFormen, K. M:t ansåge Dess ovilkorliga
rätt vara, att i hvarje serskildt fall pröfva, huruvida
förekommande utomordentliga utgifter och behof äro
af den beskaffenhet, att de böra och kunna på detta
a54 Stats-Utskottets
Creditiv anvisas; har likväl Utskottet, i likhet med
hvad R. St:r uti omförraäldte måtto yttrat, ansett ofvanberörde
till de hrandskadade i Borås utgifna summa
lämpligast bordt hafva anordnats, af det på 8:de
HufvudTiteln uppförda Anslag till Extra Utgifter;
och tillstyrker Utskottet:
det R. St.r förnya deras vid 1828 års Riksdag i detta
ämne gjorda underd. framställning, och derjemte
yttra den önskan} att, enär lehöf till dylika bidrag
sig yppa, medel dertill anordnas ä den Extra Utgifts-summa
som till K. M.-ts dispositioiij på 8:de
HufvudTiteln af R. St.-r anvisas.
§• 5.
Ang:de en Kongl. R'äntmästaren Ouchterlony
beviljad gratification.
(R. B. 1825 P. 14—83.)
Efter pröfning af de besvär Proviantmästaren, K.
Räntmästaren Ouchterlony hos K. M:t i underdrhet
anfört öfver K. KammarRättens beslut i en anmärkningsfråga,
hvarigenom han blifvit ålagd till K. M:t
och Kronan återbetala 4)9o3 R:dr 20 sk. 8 r:s.t B:co,
för, på åtskilliga under åren i8i3 och 1814 till Magaziner
i Orterne verkställde afsändningar af Säd och
andre Proviant-persedlar, för högt beräknad afskrifningsprocent,
efter 2 §. i stället för 4 §• * AfskrifningsReglementet
den 12 Augusti 1812, bar K. M:t, genom
Nådigt Bref d. 3o September 1823, förklarat, det K.
M:t icke funne skäl att göra någon ändring i Kam
-
Betänkande n. a55
marRättens Utslag, såsom grundade på nämnde Reglemente.
— Men då K. M:t härjemte, af Gunst och
Nåd tillagt Ouchterlony, såsom gratification, en fjerdedel
af det honom till ersättning ådömde belopp; är
af 1825 års Revisorer sådant hos R. St:r anmäldt,
emedan denna Ouchterlony tillskyndade fördel, ehuru
benämnd för Gratification, synts Revisorerne egentligen
utgöra en eftergift af anmärkningsmedel, som han,
efter i behörig ordning föregången pröfning, funnits
skyldig att inbetala, och genom hvilken Krigsfondens
tillgångar blifvit minskade.
Af denna Revisorernes anmälan, föranledes Utskottet
tillstyrka:
att R. St.-r i underd.-het anhålla, att, i alla frågor
rörande Kronans tillständiga rätt i ett eller annat
afseende, verkan af derom meddelade Beslut icke
må förringas genom inblandning af ämnen som dermed
icke äga oskiljaktigt sammanhang; samt att,
då serskildta Gratificationcrs beviljande i fråga kommer,
sådane må anvisas å behörig Titel och icke, på
sätt i ofvanberörde fall skedt, förorsaka minskning
i StatsVerkets intrader.
§.6.
A n g: d e någre serskilde dispositioner
å StatsMedlen. *
Hvad Revisorerne erinrat vid de af K. M:t förordnade
Utbetalningar å StatsMedlen:
Till gratification åt FältSecreter aren Rahmn.
(R. B. 1825 p. 12—80.)
256 Stats-Utskottets
Till understöd åt Ynglingen von Holst.
(R. B. i8a5 p. i3—80. — 1827 p.26.)
Till Pensions ersättning åt Majoren Grefve Horn.
(R. B. 1827 p. a5—207.)
Till transportkostnaden för en Spel Jagt, ämnad att
inköpas för Flottans behof.
(R. B. 1827 p- 26—208.)
Till Gratificationer åt Enkorna Petesche och Palm.
(R. B. 1827 p. 26, 27. — 208, 209)
Till disposition af StatsSecreteraren för Krigs Jrenderne
i uppgifne ändamål.
(R. B. 1827 p. 26 och 27. — 209.)
samt till anskaffande af Sängar för 100 man vid IF lidsten
a Arbets- och Corrections-Inrättning, anser Utskottet
ej till någon serskild åtgärd föranleda.
§• 7-
Ang:de på Öfverskotten anvista Utgifter.
(R. B. 1827 p. 21—200.)
I sammanhang med den af 1827 års Hevisorer
gjorda anmälan om, under loppet af åren 1824 och
1825, anvista utgifter af Öfverskotterne på StatsYerkets
inkomster, och deribland dels utbetalningar som
ägt rum för åtgärder, hvilka R. St:r sjelfve begärt,
utan att dertill anslå medel, dels ock för utgifter som
ej till någon af de öfrige uppställde Glassér af desse
utgifter kunnat hänföras, hafva Revisorerne hemställt,
det R. St:r, vid hvarje beslutande bidrag af Stats
Med
-
Betan k anden. 257
Medlen till allmänna eller enskildta företag, täcktes
Bestämdt förordna, af hvilka Medel den beslutade utgiften
skall ntgä, på det verkställande Stats-Magten
icke ma ställas i nödvändighet, att, i motsatt fall, antingen
vägra anvisning till bestridande af utgifter, dem
It. St;r funnit nödige, eller ock anvisa dylike utbetalningar
å Öfverskotten, hvilka, såsom utgörande Nationens
Sparpenning för kommande behof, icke borde
under något vilkor få användas till andra ändamål än
dem B. St:r sjelfve bestämdt uppgifvit.
Uti angelägenheten af hvad Revisorerne härutinnan
hemställt instämmer Utskottet afven för sin del.
§•3.
Ang:de beviljad Löneförhöjning för
Öfversten Hallencreutz.
(R. B. 1827 p. 27—210.)
Ehuru R. St:r d. 20 Nov. 1823, i anledning af
K. M:ts derom aflåtne Nådiga Proposition, förklarat
sig icke kunna, till förbättring i Chefens vid 2ta Lif—
Grenadier-Regementet, Öfversten och Riddaren Hallencreutz^
lönevilkor bifalla tilldelandet åt honom af någotdera
utaf då ifrågaställde indragne f. d. Ryttmästare-Boslällena
Bleckenstad och Stora Lund, af hvilka
inkomsten vore för RiksStaten påräknad, eller bevilja
något Contant anslag; har, efter hvad 1827 års Revisorer
anmält, K. M:t likväl, genom Nådigt Bref d. 28
Mars 1824? beviljat bemälde Regements-Chef en löntillökning
af 5oo R:dr årligen, att utgå af Besparingarne
på 3:dje HufvudTiteln.
>7
2Ö8 Stats-Utskottets
K, Mits höga rätt, att inom hvarje HufvudTitel,
till dithörande föremål, disponera de derå uppkomne
besparingar, kan ej i fråga sättas. Anvisningar, sorn
denna, hafva dock otvifvelaktigt blifvit föranledda af
den förändring Indelningsverket, vid med Armeens
befäl senast vidtagne Reglering, undergått, i det de
fleste Öfverste-Indelningarne blifvit dragne ifrån Regements-Cheferne;
dock som frågor, rörande en generell
lönereglering för Militaire Staten, hos Utskottet förekomma,
och Utskottet i sammanhang dermed jemväl
vill laga i Öfvervägande ämnen af denna beskaffenhet,
anser Utskottet någon serskild åtgärd nu, i anledning
af ofvanberörde anmälan, ej erfordras.
§• 9-
Angtde KrigsIIofRättens Militaire
Ledamöters Tracta mentén.
(R. B. 1827 p. 28—212.)
I afseende på desse Traclamenten, som blifvit anvista
å RiksStatens a:a HufvudXitels anslag till Reseoch
Tractaments-Penningar vid Civile Förrättningar,
hafva R. St:r år 1823 i underd. begärt, att de, såsom
en nödvändig Utgift förden del af_Militaire-Systemet,
som afsåge ordning och disciplin och ej egentligen tillhörde
nämnde anslag, måtte öfverflyttas på 3:e HufvudTiteln;
hvaremot K. M:t, efter hvad 1827 års Revisorer
tillkännagifvit, den 3 Junii 1824 förklarat, att
berörde Tractamenten borde fortfarande utgå under
a:a HufvudTiteln, derföre, att de Militaire Embetsinännen,
af hvilka denna tjenstgöring bestrides i och
Betänkande n. aSg
för densamma anses höra till ett Civilt EmbetsVerk,
hvars aflöning af 2ta HufvudTiteln utbetalas.
Som Utskottet, i anledning af hvad K. StatsContoiret,
i dess om StatsVerkets förvaltning till denna
Riksdag afgifne Berättelse, föreslagit, kommer att serskildt
pröfva, huruvida öfverflyttning af K. KrigsHofRättens
Stat ifrån 2.‘a till 3:e HufvudTiteln bör ske,
och hvarmed frågan om ofvanberörde till bestämda
arfvoden nu meia förvandlade Tractamenten äger sammanhang;
så finnér Utskottet ej nödigt något förslag
i afseende på desamma här afgifva.
§. 10.
Kostnaden för reparation af Svea LifGardes
Ca ss er n.
(R. B. 1827 p. 28—2i3.)
1827 års Revisorer hafva anmält, det K. JYI:t, genom
Nådigt Bref d. 2 Mars 1820, för det året beviljat
2000 R:dr B:co, af de till oförutsedde Militaire
utgifter på 3:e HufvudTiteln afsatte Medel, till reparation
å K. Svea LifGardets Cassern, f. d. Fredriesliofs
Slott, ehuru R. St:r, med vägran att bevilja ett
år 1823 begärt anslag härtill, förklarat StatsVerket ej
böra vidkännas några kostnader i detta ändamål, då
ostridigt vore, att denna Cassernbyggnads underhåll
borde besörjas med de InqvarteringsPenningar som till
Regementet af Stockholms Stad årligen ingingo med
omkring 43oo R:dr.
Som Tredje HufvudTiteln härigenom blifvit påförd
en utgift, som densamma icke tillhört, hemställer Ut
-
i6o
Stats-U tskottets
stöttet, örn icte uti den, i anledning af RevisionsBerättelserne,
från R. St:r afgående underd. Skrifvelse
jemväl må anhållas:
det K. M:t i Nåder täcktes förordna, att ofvanberörde
till Svea LifGardets Casserns reparation utgifne
2000 R:dr skola StatsVerket ersättas.
Angående ordningen för utbetalning af
MinisterStatens aflöning.
(R. B. 1827 p. 49.)
R. St:r hade vid sista Riksdag iuhemtat, huruledes
K. M:t år 1816 hade förordnat, att den för MinisterAflöningen
då bestådde Summa 90,000 R:dr II.
B:co borde af StatsContoret, qvartaliter, med 22,5oo
R:dr till K. M:ts StatsMinister för Utrikes Ärenderne,
emot qvitto, anordnas, samt att denna Embetsman
ägde, att, under behörig redovisningsskyldighet, med
iakttagande af vanliga afdrag, till vederbörande, i föreskrifven
ordning, utbetala de dem anslagne Tractamenten
och Pensioner. Och ehuru dispositionen af MinisterStatsAnslaget,
enligt hvad derom, vid 1809 och
1810 årens Stats-reglering, blifvit bestämdt, borde
till K. M:t helt och hållet öfverlemnas, funno dock
R. St:r, enär kostnaderne utgjorde en allmän Statsutgift
, med denna egenskap närmast öfverensstämmande,
att den specielle utbetalningen af hvarje Tractamente
och Utgiftspost, i likhet med alla andra af Statsmedlen
bestridde aflöningar, omedelbarligen besörjdes
af StatsContoret, hvars åtgärd sådant egentligen tillhör
-
Betan kanden.
<de, och hvilket Embetsverk bäst vore i tillfälle, att,
såsom tillförene med ordning och noggrannhet skedt,
i ett sammanhang med förvaltningen och redovisningen
af StatsVerkets tillgångar i både Svenskt och Utländskt
mynt, hafva befattningen dermed; hvarföre
ock R. St:r hos K. M:t i underd:het anhöllo, det K.
M:t i Nåder täcktes sålunda, enligt den, före år 1816,
vanliga ordning, disponera och låta utbetala ifrågavarande
StatsAnslag.
I anledning häraf är, såsom Revisorerne år 1827
upplyst, genom Skrifvelse till StatsContoret den 26
November 1823, af K. M:t i Nåder tillkännagifvit, att
K. M:t funnit lämpligt till framdeles Nådig pröfning
uppskjuta R. St:rs berörde underd. anhållan.
Då likväl allt hitintills någon åtgärd icke blifvit af
K. M:t i Nåder anbefalld, afseende verkställighet af
hvad R. St:r i ofvanberörde måtto önskat, tillstyrker
Utskottet:
att en förnyad underd. framställning till K. M:t af
R. St:r göres, om Nådigt bifall dertill, att speciella
utbetalningen af den till MinisterStatens Aflöning
anslagne Summa hädanefter af StatsContoret
omedelbarligen verkställes, på sätt, som före år
1816 tillgick.
§. 12.
Beträffande de af Revisorerne år 1827 gjorde
anmälanden angående:
1:0 Den, i ersättning för Svenska Statens Fordrin~
gar i Finlandj Riket tilljlutne Summa.
(R. J5. 1827 p. 34—220.)
262 Stats-Utskottets
2:0 äng-de försäljningen af Kronan tillhörige Krigsskepp
och redogörelsen för derföre influtne medel.
(R. B. 1S27 p. 36—221. 269.)
3:o ang.-de de af R. St.-r äskade uppgifter pä alla.
Kronans Publique Hus och Byggnader , sä i Hufvudstaden
sorn i Landsorterne.
(R. B. 1827 p. 5i—223.)
och 4'°
ske Medborgare, för i Pommern försällde dem tillhöriga
Kåror.
(R. B. 1827 p. 53.)
Så har Utskottet, som uti förstnämnde ämne instämmer
uti livad Revisorerne derom sig yttrat, fått
emottaga så väl K. M:ts Nådiga proposition rörande fördelningen
af ersättnings-sum man , sorni de 3:ne sednare
frågorne, handlingar och räkenskaper, hvilka erfordra
serskild handläggning och granskning; och kommer
derföre i hvart och ett af desse ämnen serskildt
utlåtande till R. St. att afgifvas.
§. l3.
Såsom dels redan verkstäldt, dels nöjaktigt upplyst
och förklaradt, dels ock endast berättelsevis af Revisorerne
anmäldt, har Utskottet funnit några särskilda
åtgärder ej föranledas af hvad Eerättelserne uti följande
till K. StatsContorets förvaltning hörande ämnen
innehålla.
1:0 Angrde af Revisorerne föreslagen Gratification
lill Tjenstemännen i RiksBokslutsContoret.
(R. B. 182a p. 8.)_
Betänkan den. 26?
2:0 Ang:de belöning för AnticipationsUlredningens
fullbordan.
(R. B. 1825 p. 10 )
3:o Ang:de reglering af de i räkenskaperne förekommande
Ordinarie Afkorrtningar.
(R. B. 1825 p. 7—75. 1827 P- a4—206.)
4:o Ang:de AfräkningsContorets indragning.
(1825 p. 9. 1827 p. 47—201.)
5:o Angrde Krutförsäljnings-medels sena lefverering.
(R. B. 1825 p. ii—77. 1827 p. a5.)
6:0 Ang:de beviljad GratificationsSumma till StatsExpeditionernes
Tjenstemän.
(R. B. 1827 p. 28—2i3.)
7:0 Ang:de ett tidigare afslutande af åtskillige
Verks Hufvudböcker.
(R. B. 1827 p. 48 )
8:0 Angrde en viss tid för försäljningen af Krouans
PersedelTionde.
(R. B. 1827 p. 5o.)
9:0 Ang:de ÖfverDirecteuren Rönbecks arfvode.
(R. B. 1827 p. 5t—222.)
io:o Angrde beviljadt anslag till ett Statistiskt Archiv.
(R. B. 1827 p. 5i.)
liro Angrde Danska Fyringsmedlens användande.
(R. B. 1827 p. 52.)
§• »4-
Genom hvad Utskottet i 1 Puncten 1 $. af detta
Utlåtande sig yttrat, anser Utskottet sig hafva, i af
-
264 Stats -Utskottets
seende på det förflutna, i principen utlåtit sig äfven
öfver den af Revisorerne år 1827 väckta fråga om
inventering i K. RänteKammaren och deras begäran
om CassaFörslag för tiden under deras sammanvaro.
Huruvida äter, såsom hemstäldt blifvit, (R. B.
1827 p. 56—224) det må linnas lämpligt, att, för
framtiden, med de till Revisorerne öfverlemnade Hufvudböcker
öfver K. RänteKaminarens Uppbörd böra
åtfölja GontraRäkningar med R. St:rs Bank och RiksgäldsContor;
derom vill Utskottet, sedan den nu skeende
Revisionen af StatsVerkets räkenskaper och förvaltning
hunnit fulländas, meddela sitt yttrande.
§• >5.
Till samma förrättnings slut har Utskottet ansett
nödvändigt uppskjuta jemväl den närmare pröfningen
af alla till Magazinsfondens förvaltning hörande, af
Revisorerne upptagne, ämnen; i sammanhang med hvilka
komma att behandlas äfven de dermed gemenskap
ägande från RiksStånden remitterade Anföranden,
3:e Puncten.
De öfrige Förvaltande Verken.
(R. B. 1825 p. 16—87- 1837 p. 77, 81, 86,94,93, 102—267.)
Beträffande de af Revisorerne. så väl år 1825 som
1827 gjorda anmärkningar vid en del af desse Verks
räkenskaper, methoden för deras afslutande, tiden för
deras aflemnande, äfvensom deruti förekomne balancer,
och desses afskrifvande tu. m., måste Utskottet,
Betänkande n. a65
sora ännu ieke hunnit taga den närmare kännedom af
samma redogörelser, som erfordras för ett bestämdt
yttrande öfver hvad i berörde ämnen anmäldt blifvit,
nied afgifvandet deraf uppskjuta, intill dess granskningen
af 1826 års förvaltning och räkenskaper för sig
gått, derefter Utskottet icke skall underlåta att R.
St:rs pröfning underställa hvad i ett eller annat afseende
kan finnas nödigt att iakttaga eller förordna.
Kongl. KrigsCollegium.
§. 1.
(R. B. 1827 p. 72, 73, 74, 76, 77, 79—259, 260, 261.)
Enahanda anledning, som den här ofvan anmälta,
eller ännu icke verkställd granskning af räkenskaperne,
hindrar Utskottet, att för närvarande meddela utlåtande
öfver de af Revisorerne år 1827 omförmäldta
förhållanden med försäljningen inom landet af Kronan
tillhörigt Krut, in- och utlefvereringarne deraf i Kronans
förråder, äfvensom nedsättning i priset derpå;
och kommer Utskottet, som för de till Amerika och
Medelhafvet verkställda Krutexporter infordrat redogörelser,
att, efter granskning af desamma, till R. St:r
deröfver afgifva serskildt utlåtande.
§• 2*
Obetaldt Trädgårdsarrende vid Mariaeberg.
(R. B. 1827 p. 79—262.)
Då, enligt ArtilleiäDepartementets räkenskaper,
1820 års Trädgårds-arrende för Mariaebergs egendom,
275 R:dr, ännu år 1827 funnits vara obetaldt, hafva
266 Stats- Utskottets
berörde års Revisorer anmärkt, att derigenom Departementets
Gassa finge vidkännas en, om än obetydlig,
likväl ökad ränte-afgift, emedan revenuen af Mariaebergs
egendom bö'r användas till afbetalning på egendomens
skuld till MilitiaeBoställsCassan; fö'r hvilkeu
skuld ArtilleriDepartementet årligen erlägger 6 procents
ränta,
I afseende härpå, har blifvit upplyst, att, sedan
tillgång till gäldandet af beloppet funnits brista hos
* Arrendatorn, Trädgårdsmästaren Lindholm, samt 2:ne
af hans 3 löftesmän, Tingsskrifvaren Kjellman och Bokhållaren
Öberg, samt den 3:dje, Trädgårdsmästaren
Blomberg, nekat sitt namn, såsom af annan person
under löftesskriften tecknadt; så har K. M:ts JustitiaeCancellersEmbete
blifvit, genom K. Bref d. 22 Nov.
1825, anbefaldt, alt ombesörja, det talan i laglig väg
blefve utförd emot den sistnämnde, till utrönande,
huruvida, oaktadt hans berörde förnekande, någon löf—
tesmanna-ansvarighet för ifrågavarande arrendeskyldighet
kunde honom tillförbindas. Och är sedermera den
17 Julii sistlidit år till JustitioeCancellersEmbetet inl-apporteradt,
att Blomberg ifrån Staden afvikit och
icke sedermera, oaktadt gjorda efterspaningar, kunnat
ertappas; hvarföre sannolikt ansetts, att han på något
ställe i landsorterne allidit.
Behörig noggranbet vid antagandet af löftesmännen
för ifrågavarande arrende synes väl således icke
hafva blifvit iakttagen; dock som, efter hvad anfördt
är, någon vidare utväg till utbekommande af berörde
arrende icke återstår, hemställer Utskottet,
Betän Landen.
267
att, såsom K. KrigsCollegium föreslagit, summan
må i räkenskaperne afskrifvas.
Revisorerme hafva år 1827 inhämtat, att influtne
medel, 1967 R:dr 29 sk. 2 r:st. för försåldt Krut blifvit
directe anordnade, att användas till inköp af ett
parti Tschacots, och hafva deraf funnit samma anledning,
som framställt sig för 1820 och 1822 årens Revisorer
samt 182.3 Ars Statsutskott, att anmärka ett
sådant förhållande, såsom i Revisorernes tanka icke
förenligt med R. St:r* beräkning af den, såsom oförryckt
Statsintrad ansedde, inkomst af Krut- och Saltpeter—försa
Ijningen i allmänhet; och då, efter sednaste
stadgande, alla å InkomstTitlarne möjligen uppkommande
öfverskott böra till RiksgäldsContoret öfverlemnas,
samt sålunda komma att ikläda sig natur af Riksgäldsmede!
, hafva Revisorerne trott det vara så mycket
angelägnare, att dylike af R. St:r påräknade inkomst-källor
icke uti förväg eller emot vanlig ordning
ti II i las.
Med godkännande af Revisorernes härutinnan gjorda
framställning föreslår Utskottet,
det R. St:r måga besluta, att all försäljning, vare
sig in- eller utrikes, af någon Kronans effect, som
ibland InkomstTitlarne är påräknad, skall under dem
268 Stats-Utskottets
upptagas och redovisas, samt hos K. M:t i underd.
anhålla, det ingen anordning till utgift, af hvad
namn som hälst, som ej utgör omkostnad på sjelfva
InkomstArtikeln, må belasta InkomstTitlarne, och
dessas i Staten påräknade belopp såmedelst förminskas.
§■ 4-
Angrde KrigsCollegii Cassors balancer,
(R. B. i8a5 p. 37—87. 1827 p. 94—267.)
Vid de under K. KrigsCoIlegium lydande serskilta
Cassors räkenskaper hafva 1825 års Revisorer anmärkt,
att fordringar, som härleda sig ifrån längre tid tillbaka,
ännu balancerades; hvarjemte 1827 års Revisorer
anmält, att så väl i desse Cassors som K. KrigsCollegii
Departementers räkenskaper förekommit dulike
balancer, som afskrifvits ett föregående år, då det
K. Bref, som dertill berättigade, först i ett påföljande
års handlingar igenfunnits.
Oberoende af det utlåtande, som, efter verkställd
Revision af desse Cassors räkenskaper för år 1826 kommer
att af Utskottet afgifvas, hemställes nu:
det R. St:r hos K. M:t i underd. anhålla om nådig
föreskrift till K. KrigsCoIlegium om berörde balancers
skyndsamma utredning; samt att, på sätt Revisorerne
föreslagit, låta upptaga afskrifningar först
uti räkenskaperne för det år, då K. M:t desamma i
nåder beviljat.
Betan Is anden. 26g
4:e Puncten.
Förvaltningen af SjöArenderne.
Ang:de Upphandlings-auctioner för
Kronans räkning.
(R. B. 1827 p. 99—274.)
1827 års Revisorer hafva meddelat, det K. M:t,
enligt Nådigt Bref d. 5 October 1824, icke funnit skäl
bifalla den af R. St:r vid sista Riksdag i underd. hegärde
förändring i afseende på publika Uppphandlingsoch
Entreprenade-auctioner, att sedan mundtliga anbud
blifvit gjorda och innehållet af de skriftliga blifvit
tillstädesvarande speculanter kungjordt, derefter, i
händelse något af de sistnämnda funnes understiga det
lägsta mundtliga, utropet borde fortsättas, och, sa vida
ytterligare underbud inträffade, det minsta af dem
blifva gällande och med klubbslag bekräftas,, men, i
annat fall, rättigheten till lefveransens fullgörande tillslås
den, som förut mundtligen eller skriftligen uppgifvit
det lindrigaste priset.
Med anledning häraf, har, efter tagen kännedom
af de nu gällande föreskrifter för KronoAuctioner för
Landt- och Sjöförsvaret, jemte besigtningar å varor
eller arbeten som till dess behof förfärdigas, Utskottet
ansett sig böra taga i närmare öfvervägande, huruvida
icke, till befordrande af mera säkerhet för lefveranter
i allmänhet och större benägenhet att ingå i
lefvereringar till K. M:t och Kronan, hvaraf bör uppkomma
en större täflan och deraf följande lägre priser
å de för Kronan behöfvelige varor, ett förslag
270 Stats- Utskottets
borde R. St:rs pröfning underställas, sorn, i händelse
af dess gillande, kunde föranleda en underd. anhållan
hos K. M:t att i Nåder bevilja dermed öfverensstämmande
ändringar och tillägg i K. Besigtnings-förordningeu
samt AuctionsReglementet af den 20 December
i825; — dock sorn Utskottet tillika funnit denna fråga
kunna serskildt behandlas utan sammanhang, med
besvarandet af R. St.-rs Revisorers Berättelser, så har
Utskottet ansett lämpligast att låta detta blifva ämne
för ett serskildt Betänkande.
5:te Puncten.
Charta; Sigill alce Verket.
§. I.
Angrde Tullkamrarnes befrielse från förandet
af ChartaeSigllatseJoumaler.
(Rev. B. 1825 p. 23. 1827 p. 104, 238.)
I afseende på ChartGeSigillatoelnrättningens förvaltning
hafva Revisorerne vid båda förrättningarne anmält,
alt en del Sjötullskammare underlåtit, att genom
Journalers insändande styrka beloppet af influten
stämplad Pappers-afgift. Men då R. M:t genom Nåd.
Bref den 17 Januarii 1827 förordnat, att alla documenter
sorn till Tuilkamrarne inlemnas och med stämpladt
papper böra beläggas, skola, innan aflemnandet
eller uppvisandet, dermed förses och att Tullkamrarnes
befattning med serskildta Journalers förande således
korame att upphöra; anser Utskottet Revisorernes
härutinnan gjorda anmärkningar nu mera icke föranleda
någon åtgärd.
Betänkande n. 2.7 i
§• 2.
A n g: d e skyldighet för Domare, att ställa
borgen för på Credit er hållet stämplad t
papper; samt Char taeSigillataeUppbörd ens
öfverlemnande till Contorets egen redovisning.
(R. B. 1827 p. io3—236.)
I anledning af Revisorernes år 1827, i afseende på
förvaltningen och Controllen af Stämplade pappersafgiften,
framställda önskan att indrifningen af Uppbördsmännens
proprie balancer icke hädanefter som
hittills måtte fördröjas till dess afskrifning och förlust
blifva oundvikeliga, är, i underd. förklaring häröfver
till K. M:t af K. KammarCollegium andragit,
alt den successiva förminskningen af desse balancer,
som ifrån år 1821 ägt rum, skulle framgent kunna
tillvägabringas och vidare balancer, om icke helt och
hållet, åtminstone i det närmaste, förekommas, såvida
R. St:r sjelfve, genom stadgandet i 16 §. 5 mom.
af nu gällande ChartaeSigillataeFörordning, ej medgifvit
ett undantag ifrån den allmänna skyldigheten, att
ställa borgen för ChartseSigillataeUppbörden, i det att
alla Ordinarie Domare i Riket få utan borgens ställande
reqvirera och erhålla stämpladt papper, samt,
tvärt emot naturen af all uppbörds förvaltning, icke
ens någon gräns funnes bestämd utöfver hvilken deras
reqvisitions-rätt ej må sträckas, innan det stämplade
papper de förut emottagit blifvit betaldt eller på
annat sätt behörigen redovisadt. Och ehuru, å ena
sidan, den rättvisa måste göras större delen af desse
272 Stats -Utskottets
Embetsman, att de fullkomligen motsvarat det vidsträckta
förtroende, som sålunda, i afseende på ChartaeSigillatae-iippbörden,
dem blifvit lemnadt, visade sig
likväl, å andra sidan, att flere Domare begagnat deras
rättighet, att utan borgen och tili obestämdt belopp
reqvirera stämpladt papper, på ett sätt, att de
nii häftade för betydliga brister i ChartseSigilIata3-uppbörden,
hvarigenom händt att antalet af de i 1825
års ChartoeSigillataiHufvudbok upptagne proprie balancer,
tillhopa 8,109 It:dr 17 sk. 4 rist., i stället alt
förminskas, blifvit ökadt ända derhän alt balance-summan
vid 1826 års slut utgjorde icke mindre än 11,096
It:dr 17 sk. 2 r:st'., deraf flere poster, i anseende till
bristande tillgång efter aflidne Domare, efter all sannolikhet
komma till afskrifning.
Då K. Collegium ansett detta för StatsVerket högst
ofördelaktiga förhållande icke kunna förekommas på
annat sätt, än att Ordinarie Domare blifva ålaggde, att,
lika med hvar och en annan som på Credit får emottaga
stämpladt papper, ställa vederhäftig borgen för
fulla värdet af det papper de sålunda erhålla, har Utskottet,
enär serskildta skäl eller omständigketer icke
eller synas vara för handen till desse Tjenstemäns befrielse
från en sådan skyldighet, funnit sig böra föreslå
R. St:r,
att i underd. skrifvelse till K. M:t instämma uti KammarCoIlegii
underd. tillstyrkande om upphäfvandet
af detta i ChartaeSigillatteFörordningen för Ordinarie
Domare stadgade undantag, på det de förluster för
Stats
-
Betänkanden.
StatsVerket som genom samma undantag redan blifvit
föranledde, icke måga vidare ökas. Lärande R.
St:r, i händelse af bifall härtill, till dess Bevillningsutskott
öfverlemna den vidare behandling af detta ämne,
som för ändamålets vinnande, blifver erforderlig.
Utskottet understödjer i öfrigt Revisorernes, af K.
KammarCollegitim såsom välgrundad ansedde, hemställan,
att Chartae-Sigillatse-Verkets hela uppbörd måtte
oinskränkt och till alla delar anses tillhöra Verkets
eget Contoirs redovisning och uti dess GapitalRäkning
igenfinnas, samt att således:
vid tillträden af löner och löne-tillökningar m. fl.
förmoner, för hvilka ChartaSigillata bör erläggas,
innehållningar i K. RäntéKammaren å utbetalningarne
ej må äga rum, utan vederbörande, som penningarne
få uppbära, må tillförbindas att uppvisa
för tillfället köpt och påtecknad ChartaSigillata till
behörigt belopp.
'
6:te Puncten.
TulIVsrket.
(R. B. i8a5 p. 18—89. 1827 p. 111—245.)
Af hvad GeneralTulIStyrelsen i de öfver bägge
årens Revisions-Berättelser afgifne underd. Utlåtanden
upplyst och utredt, har Utskottet, för sin del, funnit,
att, genom den ändring, som i redovisningen för
de till hemliga utgifter af Styrelsen årligen anvisade
8000 R:dr B:co blifvit vidtagen, till betryggande af
samma Medels ändamålsenliga förvaltning, all den controll
vunnits, som öfver dispositionen af dylika anslag
18
J
2y4 Stats- Utskottets
lan erhållas och anses erforderlig; samt att den af
Revisorerne år 1825 gjorda anmälan, att, enligt K.
M:ts Nådiga Beslut, Handlanden i Götheborg J. C.
Bauck, som till Borgenärers förnöjande afstått ali sin
Egendom, fått med 10 procent liqvidera Kronans hos
honom ägande Fordrings-anspråk, 2773 R:dr i4 sk.
2 r:st., icke föranleder till vidtagande af någon åtgärd
å R. Stms sida.
Likaledes har Utskottet ansett GeneralTullStyrelsen
hafva nöjaktigt förklarat de af 1827 års Revisorer
anmärkta förhållanden: att lönebelopp blifvit anvista
till utgående af anslaget lill extra utgifter vid TullVerket,
samt
att den för 1824 års Kustbevakning titgångne kostnad
ej funnits redovisad, på sätt Rikets sist församlade
St:r om dylike kostnader begärt.
Beträffande åter sednaste Revisorers anmälan om
den, genom Tull Verkets förändrade organisation upplomne
tillökning i TullVerkets utgifter, uppskjuter
Utskottet sitt yttrande härom, till dess af Räkenskaperne
samt förvaltningsåtgärderne för år 1826 Utskottet
om detta Verk vunnit en närmare kännedom.
y:e Pu N C TEN.
Post-Verket. ,
1 Rakenskaperne balancerade Fordringar
och Skulder.
(R. B. »825 p. 20. »827 p. 119.)
Vid granskningen af Postverkets förvaltning, hafva
både 1825 och 1827 arens Revisorer anmärkt, dels
Betänkande ti. 5^5
att proprie balaneer till icke obetydligt belopp hos
åtskillige Postmästare i Sverige ägt rum, dels ock att
i räkenskaperne från äldre tider tillbaka balanceras
K. M:ts och Kronans fordringar och skulder, utestående
till en del äfven i R d. Svenska Pommern.
Hvad de förra angar, hafva väl 1827 års Revisorer
tillkännagifvit, att några nya balaneer för åren
1824 och 1825 icke tillkommit; men då, vid t82Ö års
Revision det ofvan uppgifne förhållandet visat sig lika
med det, som af t8a3 års R. Strr för åren 1820 och
1821 hos K. M:t i underd. amnältes, har Utskottet
deraf funnit anledning hemställa!
det R. Strr hos K. M:t ytterligare anhålla om Vederbörandes
anbefallande, att noggrant iakttaga de
controller, hvarigenom dylika balaneer för framtiden
må i mÖjeligaste måtto fÖrekommaS.
Beträffande åter Kronans äldre fordringar så Väl i
Sverige som i Pommern, om hvilkas sluteliga utredning
till liquid eller afskrifning 1827 års Revisorer
framställt serskildta tillstyrkanden och i afseende på
hvilka ÖfverPostDirecteuren förmält erforderlige förberedande
åtgärder redan vara vidtagne; så och efter
det Utskottet af räkenskaperne hunnit inhämta närmare
kännedom härom, vill Utskottet föreslå de åtgärder
som, för berörde balancers sluteliga Utredande,
kunna synas erforderliga.
I afseende åter på det, under titel: Kongl. Maj. ts
och Kronans skulder balancerade sammanslagne belopp
35y R:dr i3 sk. 5 r!st., härledande sig ifrån Postmästares
fordringar för Öfverlefvereringar, tillkomne för
27 6 Stats- U tskotets
mångfalldiga år tillbaka; instämmer Utskottet i Revisorernes
tillstyrkande:
att hos K. M:t må i underd. anhållas, om bestämmande
och kungörande af en viss pr*scriptionstid
för desse fordringars lyftande, och att hvad deraf
inom den utsatte tiden icke bevakas, må varda afskrifvit,
hälst dessa skulder skola vida öfverstiga to
års ålder, utan att någon anmält sig till betalnings
erhållande.
Då, genom den skedde förändringen i dagarne för
de Ordinarie Norra Posternes afgång, den af 1827 års
Revisorer anmärkta serskildta Postinrättning för Utrikes
Postens fortskalfande till Gefle, nu mera upphört;
— samt det uppgifne förhållandet om inträlfad
förminskning i Postporto-inkomsten synts Utskottet vara
af ÖfverPostDirectionen upplyst och utredt, anser
Utskottet Revisorernes i desse delar gjorda anmälanden
icke föranleda någon åtgärd.
Viljande Utskottet, i afseende på de årliga pensioner
som blifvit anvisade å Postverkets botes- och
observations-medel, efter tagen närmare kännedom om
antalet och beloppet af sådane dispositioner, efter revisionen
af 1826 års räkenskaper, afgifva yttrande.
8:cle Puncten.
Kongl. Nummer Lotteriet.
(R. B. i8a5 p. 26. 1827 p. 127.)
Då, af den såkallade Brudgåfve-fondens interessemedel,
gratificationer och discretioner blifvit åt flere
personer bland K. NummerLotteriDirectionens Tjen
-
B e t ä n Ii a n de n. 277
steman och Betjening, samt sådane personers Enkor
utdeldta, och hvilket icke synts 1825 års Revisorer
instämma med fondens ändamål, dertill den bör hållas
oförryckt, hafva bemälde Revisorer tillstyrkt R.
St:r, att hos K. M:t i underd. anhålla, om det nådiga
förordnande, att dylika utbetalningar af Brudgåfve-fonden
måga, med deras afgång, som nu äro deraf
innehafvare, upphöra och fondens räntemedel i stället
användas, antingen till förhöjning i de årliga Brudgåfvorne
eller ock till utdelning af sådane Brudgåfvor
bland ett större antal fattiga flickor bland Allmogens
döttrar; hvarjemte Revisorerne år 1827, som funnit
dylika gratificationer och discretioner äfven för åren
1824 och 1825 hafva utgått, med ogillande af räntemedlens
så beskaffade användande eller till ett för
dem främmande föremål, hemställt bifall till 182$
års Revisorers ofvan berörde tillstyrkande; eller ock
att, då R. St:r ansett serskildta fonders samlande af
Statsmedel böra förekommas, de till Brudgåfvors utdelande
afsatte medel hädanefter må till RiksgäldsContoret
öfverlemnas, hvarigenom komme att upphöra
all fråga om behofvet af desse medels förräntande och
serskildta kostnader för deras administrerande, utan
RiksgäldsContoret äga, att, efter erhållen underrättelse
ifrån K. NummerLotteriet på de flickor som till Brudgåfvors
erhållande blifvit berättigade, uppå skeende
anmälan och efter företedde intyg om ingångne äktenskap,
desamma utbetala.
Utskottet får, i anledning häraf, upplysa, att då
R. St:r vid sista Riksdag inhämtade; att NummerLol
-
578 Stats-Utskottets
teri-Inrättningen agde en behållning af 217,007 R:dr
fj sk. 10 r:st,, hvilken egentligen vöre att anse såsom
ett öfverskott å den i stat påräknade Lotteri-inkomsten,
men med de vid 1810 års Statsreglering fastställde
grunder icke öfverensstämde, att några fonder
samlades af Statsmedel, R. St:r, med bifall till StatsUtskottets
tillstyrkande, beslutit, alt berörde summa i
likhet roed öfverskotten å andra Statsintrader skulle
till RiksgäldsGontoret Öfverlemnas; hvaremot R. St:r
åt Fullmäktige derstädes uppdragit, att, uppå skeende
behörig reqvisition , hålla JVuinmerLotterilnrättningen
tillhanda allt hvad till förefallande utgifters bestridande
erfordras, i dell oförmodade händelse, att Lotterispelet
ett eller annat år skulle med förlust utfalla;
men beträffande den så kallade Brudgåfve-fonden, så
enär densamma till ett serskildt ändamål blifvit afsatt,
och räntan derå, jemlikt K, Brefvet till NumroerLotteriDirectionen
af den 4 ^aj‘ * 7793 blifvit anslagen
till åtskillige extra utgifters besörjande, utan
LotteriGassans gravation, hafva R, St;r, lika med StatsUtskottet,
ansett nämnde fond under Directionens fortfarande
disposition böra tills vidare förblifva ; på grund
hvaraf, enligt det för RiksgäldsContoret den 1 December
1823 utfärdade allmänna Reglemente, Brudgåfvefonden
jemväl blifvit från NummerLotteriets ofvanberorde
till RiksgäldsGontorets disposition aflemnade tillgångar
undantagen.
Till följd häraf, anser Utskottet R. Stms Revisorers
ofvanberörde anmärkningar och förslag rörande
sä väl ifrågavarande räutemedels användande som sjelfva
Betänkande n. 27g
fondens öfverlemnande till RiksgäldsContoi et icke föranleda
någon åtgärd.
p:e Puncten.
Kongl. SeraphimerOrdensGillet.
(R. B. 1825 p. 5i, 1827 p. i3i.)
De af Revisorerne vid bägge förrättningarne gjorda
anmärkningar, så väl vid Curhus-räkenskaperne, och
om bristande berättelser från någre Län öfver förut
verkställd revision af samma räkenskaper jemte desses
mindre öfverensstämmelse med RiksHufvudBoken, som
rörande de i Hospitals- och Barnhus-fondens räkenskaper
upptagne proprie balancer, tillika med några
för åren 1820, 1821 och 1822 först år i825iCurhusräkningarne
influtne poster, finnér Utskottet, med afseende
å hvad K. SeraphimerOrdensGillet i desse ämnen
upplyst, icke föranleda någon åtgärd.
tole Puncten.
Kongl. InvalidInrättningen.
(R. B. »827 p- 146—279 )
Efter inhämtandet af de upplysningar Directionen
öfver Invalid-Inrättningen meddelat om orsaken till den
af 1827 års Revisorer anmärkta skillnad emellan den
fastställda AflöningsStaten 2734 R:dr 4° sk. och de belopp
räkenskaperne under rubrique aflöning upptaga,
för år 1824 med 3855 R:dr 4 oc^ för år 1825
med 2953 R:dr 8 sk., anser Utskottet någon annan åtgärd,
i följd af Revisorernes berörde erinran ej erfordras,
än att, vid granskning af fondens räkenskaper
280 Stats-Utskottets
för år 1826, förhållandet äfven i desse delar närmare
undersökes.
n:te Puncten.
GarnizonsSj ukliuset samt Cassern-byggnaden för Kongl.
Andra Lif Gardet.
(R. B. 1827 p. 147. i5i och 281. )
Öfver hvad sist församlade Revisorer, i afseende
på desse byggnader anmält, ang:de det ofullständiga
skick hvaruti desamma befunnits, oaktadt de beviljade
årliga anslagen samt R. St:rs om byggnadsplanernes
inskränkning till närmare öfverensstämmelse med
anslagen yttrade underdåniga önskningar, finner Utskottet
nu ej nödigt här afgifva något utlåtande, då
Utskottet i alla fall, både efter slutad revision af räkenskaperne
och i anledning af K. M:ts Nådiga Proposition,
rörande ytterligare anslag för nämnde byggnaders
fullbordande, framdeles kommer att i desse
ämnen sig yttra.
1 2:te Puncten.
Strömrensnings-fonden.
(R. B. 1825 p. 55. 1827 p. i53.)
§. 1.
Revisorerne hafva år i8a5, i afseende på Strömlensnings-fondens
förvaltning, anmärkt, att för åren
1822 och 1823 åtskillige dispositioner af för fondens
ändamål främmande egenskap blifvit verkställda, såsom
till AfvittringsVerkets fortgång i Jemtland, 8000
R:dr årligen, till ängsodlingars befrämjande i Wester
-
Betänkande n. 281
Norrland ytterligare 1000 R:dr år 1823 samt till Vedliandelns
bedrifvande för Kronans räkning, äfvensom
att någon godtgörelse af det till linodlingens och lin—
neväfnads-slöjdens understödjande vid Gårdsby Institut
ntgifne räntefria lån då ännu icke ingått; men som
1827 års Revisorer, beträffande desse m. fl. dylika, före
sista Riksdag, gjorda dispositioner, upplyst, att några
sådane för åren 1824 och i8a5 ickeägtrum, samt
att återbetalningen af de från fonden i låneväg utgångne
bidrag i de fleste fall vidtagit, med undantag af
det till Hushållningssällskapet i WesterNorrlands Län,
för ängsodlingars befrämjande förskjutne belopp 2000
R:dr, hvilket såsom uteslutet utur Strömrensnings-fondens
räkenskaper, synts Revisorerne vara till HushållsSällskapet
alldeles öfverflyttad^ så har Utskottet, sorn
ansett en närmare utredning af desse ämnen först efter
slutad granskning af påföljande årets räkenskaper
kunna R. St:r meddelas, äfven varit föranlåten uppskjuta
allt yttrande derom , till dess revisionen af
1826 års redogörelse för Strömrensnings-fonden blifvit
verkställd.
§•
Den af Revisorerne väckta fråga om upphörandet
af de hittills utgångne praemier för till Hufvudstaden
från de Norra orterne öfverförd ved, anser Utskottet
böra tagas i öfvervägande i sammanhang med frågan
om fortfarandet af Strömrensnings-anslaget samt dispositionen
deraf.
282 Stats-Utskottets
§. 3.
Beträffande åter de, för upprensningar i Götha
Eif, af Ströinrensningsfondens tillgångar, år 1824 utbetalde
12000 R:dr till den för Sjöfartens förbättrande
emellan Wenern och Hafvet förordnade Direction, att
emot behörig redovisning användas till kostnad för ytterligare
undersökningar om tjenligaste sättet till förbättrande
af nämnde fart, äfvensom de i samma ändamål
jemväl år 1825 anvisade men icke förr än år
1826 utbetalde 8000 R:dr, hafva Revisorerne år 1827,
med tillkännagifvande, att uti Coraitte'ens Hufvudbok
för år 1824 ofvannämnde 12,000 R:dr blifvit afförde,
utan att företaget, hvartill de utgifvits, stått
under Gomitte'ens öfverinseende, samt att för desse
medels användande, hvarom redogörelse till Committéen
ej blifvit öfverlemnad några räkenskaper, ej eller
blifvit Revisorerne tillstäldte, andragit, att då ifrågavarande
summa vore ifrån Strörarensningsfonden utgången
till föremål som redan egde egna Fonder, till
hvilkas förvaltning serskild Styrelse funnes förordnad,
och R. St:rs afsigt med de till Strömrensningarne lemnade
anslag från början varit, att i första rummet
bereda möjligheten, att ifrån de Norra Provinsernes
naturalster hämta några för det allmänna större
fördelar, Revisorerne trott sig böra fästa R. St:r&
uppmärksamhet på en särskild uppgjord, Berättelsen
åtföljd, Tableau, hvilken visade, i hvilken betydlig
mohn StrömrensningsFondens anslag, serdeles de sednare
åren, blifvit användt till fördel för Rikets Södra
Provinser j hvarjemte Revisorerne tillagt, att, on?
Betänkande n. 283
detta anslag äfven ytterligare skulle få anlitas till föremål,
sorn ager Håfvens förenande till afsigt, detsyntes
vara att befara att anslagets primitiva ändamål
komme att alldeles förfelas.
Utskottet har, i anledning häraf, ansett sig böra
upplysa, att, i förening med det uttryckliga vilkor
och förbehåll, som R. St;r sisth Riksdag, enligt deras
underd. skrifvelse den 17 Dec, i823, fästat vid beviljandet
af Anslaget till Strömrensningar, nemi. att
detsamma, med uppgifne undantag, icke finge användas
tili annat, än Ströntrensningars befrämjande och
lättade SjöTransportcrs öppnande, synnerligen i Rikets
Norra Provinser, och jemte det R. St:r i öfrigt
öfverlemnat till K, M;ts Nåd. omsorg, att de anviste
Medlen blefvo för sådane ändamål till det allmännas
största båtnad använde, och att det på K. M:t
allena ankomme, att efter Committerades för Strömrensningarne
afgifna underd. förslag samt efter inhemtade
upplysningar, genom local-undersökningar, i Nåder
pröfva och förordna hvilka arbeten borde först
företagas; R, St:r lemnat Committerade obetaget, att,
om uti något annat af Rikets Landskap Strömrensningsarbeten
befunnos vara af serdeles vigt och betydligt fördelaktiga
följder för det allmänna, låta sådane arbeten
för under händer hafvande medel verkställa, sedan
vederbörlig arbetsplan och erforderligt kostnadsförslag
blifvit till K. M:t i underdånighet insände och vunnit
K. M.-ts Nådiga bifall.
Vidare har Utskottet varit i tillfälle inhemta, att
Directionen för Segelfarteu emellan Wenern och Haf
-
284 Stats-Utskottets
vet till ofvanberörde ändamål eller Götha Elf-fart*
förbättrande den tid som ifrågakommit saknat alla
andra tillgångar än ifrågakomne Anslag af StrömrensningsFonden,
enär nämnde Direclion först år i8a5
genom öfverenskommelse med Trollhätte Bolag, samt
Götheborgs Stad, erhöll den så kallade MuddringsFonden
stor 8246 R:dr 44 st- 6 •'■st. äfvensom Muddrings-reviers-afgiften
vid Götheborgs, och Edets SlussArrende,
det sednare årligen gifvande 700 R:dr, allt
detta emot åtagande att i sammanhang med det hela
verkställa de arbeten desse tillgångar från början afsågo,
hvarjemte år 1826 Trollhätte Bolag till Elf-fartens
förbättrande afstått 5 procent af hela brutto-inkomsten
vid dess Canal och Slussar, samt de trafiqverande
å deras sida åtagit sig en lika utgift med 5 procents
tillökning i TrollhätteTaxan, hvilka sammanlaggde
10 procent för samma år uppgått till 533o R:dr
9 sk. 8 r:st.
Enligt den Tabell öfver kostnaden för hvarje å
Strömrensningsfonden bestridt Arbetsföretag, som blifvit
1827 års Revisions-Berättelse bifogad, har af inalles
använde år 1824.— år 1825.
R:dr R:dr
1 r 3,317. —105,067.
utgått till södra delen af Riket:
vid Edsforsseu i Clara Elf ..... 4>'47- 6,458.
och Sluss-anläggningen vid Säflebro
i By-EIfven
— 658.
samt till Götha Elf-fartens förbättring
r 2,000. —
Transport 129,464. — U2,i83.
Betänkande n.
9.85
Transport 129,464. — 112,183.
och om till Södra Provinserne äfven
må räknas Kungsöhr och
Asphällen
6,522. —• 10,731.
så att i alla fall för de ännu nordligare provinserne
blifvit begagnade 76,146 R:d. det förra, och 77,01 r R:d.
det sednare året, eller år 1824 öfver f:delar och år
i82Ö nära Adelar af hela anslaget.
Och har Utskottet, med meddelande af desse
upplysningar, ansett någon vidare åtgärd i följd af Revisorernes
ofvanberörde erinringar icke erfordras.
i3:de Puncten.
Liqviden af f. d. Kongl. Famillens fordran.
(R. B. 1825 p. 3a. Förkt. p. 1 efteråt.)
Vid i825 års Revisionsförrättning har till ytterligare
granskning af R. St:rs Revisorer blifvit till dem
öfverlemnad Räkning med åtföljande Handlingar, hörande
till den, enligt K. M:ts och R. St:rs Beslut, år
1824 verkställda slutliqvidation af f. d. Kongl. Famillens
här i Riket innestående enskildta förmögenhet,
äfvensom ersättningen till Kongl. Danska Regeringen
för Schleswigske och Hollsteinske Innevånares efter
Freden i Kiel gjorda lefveranser till Svenska Armeen.
samt för farleden vid Almare-Stäk
vid Ericssund
och af Upsala Å.
re-Mak 21. — ——-
5,472. — 143.
9,00g. — 10,066.
tillhopa 37,171. — 28,o56.
för år 1824. för år i825.
286 Stats-Ut skottets
Den berättelse bemälde Revisorer bärom till R.
St:r afgifvit innefattar upplysningar så väl om de till
berörde liqvids verkställande anvisade serskilda Fonder,
som om dispositionen och förvaltningen af desamma:
om vilkoren, som för sjelfva liqvidens afslutande
blifvit öfverenskomne, och om beloppet af
de för verkställigheten deraf nödige omkostnader af
alla slag så väl i räntor som provisioner, Courtage m.
m,, hvilka omkostnader, uppgående sammanlagdt till
ao,5i3 R:dr Hamburger Banco, genom en vunnen
nedsättning i Danmarks fordran, icke graverat de för
liqviden anvista Fonderne med mera än 15,713 R:dr
samma mynt. Och har, enligt hvad de till ifrågavarande
Fonders förvaltning utsedde Committerade angifvit,
denna omkostnad till större delen uppkommit
af den med Handelshuset Michaelsson & Benedicks
afslutade Vexel-försträckning emot g procent i ett för
allt i räntor och provision för en summa af 200,000
R:dr Hamb. B:co, som i denna myntsort erfordrats,
sedan användt blifvit hvad af de för liqviden anviste
medel utgjordes i främmande myntslag, jemte StatsVerkets
Vexeltillgång samt hvad som influtit såsom
Konungariket Norriges bidrag uti omkostnaderne vid
H. K. H. Kronprinsens Utrikes resa och förmälning
och blifvit efter gällande Cours godtgjordt.
Revisorerne hafva, i afseende härpå, meddelat
följande omdöme.
”För att bereda ett sådant slut med denna liqvidation,
som instämde med så väl K. M:ts som R. Strrs
afsigter, borde Herrar Committerade hafva till före
-
Betänkande n. 287
mål, att på en gång och utan tidsutdrägt skilja Svenska
StatsYerket från alla förbindelser till f. d. Kongl.
Famillen, och att åstadkomma detta på ett sätt, som
icke skadligt inverkade på Sveriges financiella förhållanden
samt beredde den möjligaste största besparing i
kostnaderne. Till vinnande af dessa ändamål, hafva
vidlyftiga och mödosamma underhandlingar måst öppnas
och bedrifvas, dervid H:rr Committerades insigter
och erfarenhet åstadkommit det fördelaktiga resultat,
att liqvidationen blifvit på korrt tid bringad till slut
och kostnaderne lemnat öfverskott å de dertill anslagne
tillgångarne, ehuru den Provision Handelshuset
Michaelsson & Benedicks, enligt hvad ofvanberÖrdt är,
med 9 procent sig betingat å de 200,000 B:dr Harnb.
Banco Handelshuset för liqviden anskaffat, synes nog
hög, men hvilket varit en följd af H:rr Committerades
omtanka att uppfylla de af K. M:t och R. St:r
vid liqvidationens afslutande fästade vilkor; och kostnaderne
på det hela hafva förekommit Revisorerne ganska
lindriga vid en liqvidation, hvartill fordrats omsättning
af flere olika myntsorter; vid hvilket ådagalaggde
förhållande R. H. Sttr lära finna, att H:rr Committerade,
för den omtanka och verksamhet, hvarmed de
utfört detta liqvidations-verk, gjort sig berättigade till
allmän erkänsla.
Efter tagen kännedom jemväl af de tillförordnade
Committerades i anledning häraf afgifne, RevisionsBerättelsen
bifogade, serskildta utlåtande, har Utskottet
skolat tillkännagifva, att Utskottet, hufvudsak
-
288 Ståts-Utskottets
ligen instämmande i Pievisorernes åsigter, anser någon
vidare åtgärd deraf icke föranledas.
PuNCTEtf.
An gide KrigsFondehs fordringar.
(R. B. i8a5 p. 45 )
Efter fulländad granskning af den del utaf redogörelsen
för KrigsFonden, som omfattade förvaltningen
af samma Fond ifrån den 1 November 1822, till
hvilken tid räkenskäperne deröfver blifvit granskade af
R. Stirs berörde år församlade Revisorer, hafva Revisorerne
år 1825 anmält, bland annat, att af Svenska
StatsVerkets fordringar hos Kongl. Spanska Regeringen,
utgörande i serskildte Poster i K. KrigsCollegii fordran,
9,909 Ridr 26 sk. loristBicO samt f. d. K. KrigsCommitte'ens,
22,38o Ridr 5 sk. 2 r:st. B:co och 6,t48
Ridr i3 gr. Pommersk Courant, icke mera funnits hafva
till KrigsFonden influtit än af Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardie lefvererade 790 Piaster och 12/^1
Mark i5 s. g pf. Hamb. B:co, i räkning debiterade
efter Cours till 3oi8 Ridr 33 sk. t rist. Sv. B:co, och
att, efter hvad serskildt meddeladt blifvit, oaktadt
ständigt förnyade påminnelser, så väl genom K. Mits
Beskickning i Madrid som genom K. Spanska Missionen
i Stockholm, man dittills likväl icke kunnat lyckas
att af K. Spanska Regeringen utbekomma återstoden
af de i fråga varande fordringarne, ehuru desammas
laglighet aldrig blifvit af samma Regering bestridd,
utan tvärtom flere löften tid efter annan genom
Mi
-
Betänkande n. a8q
Ministeren blifvit gifne om skyndsam liqvid af hela
skuldbeloppet, hvartill också början blifvit gjord genom
de till H. E. Herr Grefve De la Gardie utbetalde
6000 Piaster, samt att K. M:t anbefallt Dess StatsMinister
för Utrikes Ärenderne att å nyo göra de kraftigaste
föreställningar, till vinnande af ersättning för
desse lika rättvisa som obestridliga fordrings-anspråk.
Af Fondens åtskillige fordringar i Norrige för
försållde Magazins-effecter, som öfverblifvit efter sista
Krig, utgörande 5367 R:dr 33 sk. 8 r:st. Sv. B:co samt
36i,528 RiksBanksDaler 3 Mark i5 sk. uti Norrskt
Mynt, voro icke eller mera än 1000 Species eller
10,000 RiksBanksDaler den i5 Maji 1821 lefvererade.
Och hafva Revisorerne, i afseende på desse sistnämnde
nog länge utestående fordringar, trott verksamma
åtgärder böra vidtagas till befordrande af deras indrifvande,
samt fördenskull hemställt, om icke R. St:r
skulle finna nödigt att derom göra underd. anhållan
bos K. M:t.
Enligt hvad Utskottet inhämtat, har, sedan H. E.
Herr Grefve De la Gardie af ofvan omförmäldte 8000
Piaster, erlagt år 1823 790 Piaster och 1242 Mark H.
B:co eller tillhopa 1239 Piaster, K. M:t, uppå H. E.
Herr Grefvens derom gjorde underd. ansökning, den
i5 Mars 1826 bifallit, att återstoden finge lefvereras
efter den Cours, som var gällande år i8i5, då medlen
af Banquiren 0’Connor hos Spanska Regeringen lyftades
eller sk. per Piaster, hvarefter H. E. den 19
Jan. 1827 inbetalt 6711 Piaster med Sv. B:co R:dr
•9
ago Stats-Utskottets
12,78!: 9. 3. — Men då ännu 5o .Piaster återstodo,
som, efter II. E. förmenande, aldrig af 0’Connor uppburits,
förordnades genom K. Br. den 1 Mars 1827 att
dessa borde efter sistnämnde Cours deponeras, med
rättighet för H. E. att beloppet återfå, när dess uppgift
härom kunde styrkas. Och deponerades i följd
häraf den 7 Junii 1827 5o Piaster med 90 R:dr 10 sk.
10 rtst.
Af KrigsFondens öfrige fordringar hafva intill närvarande
tid influtit omkring 8900 R:dr.
Utskottet tillstyrker, det R. St:r måga hos K.
M:t i underd. anhålla, alt hvad å KrigsFondens
fordringar ännu finnes oguldet, måtte, så skyndsamt
sig göra later, till slutelig liqvid befordras; samt
K. StatsContoiret anbefallas, att emedlertid och intill
dess betalning eller afskrifning för meranämnde
fordringar kommer att äga rum, de återstående beloppen
uti Riks-Hufvudboken under Balance-Titel
upptaga.
I afseende på Revisorernes hemställan, att R. St:r
måtte hos K. M:t göra underd. anhållan, att, för fordringar
hos Krigsfonden, måtte bestämmas enahanda
Praescriptionstid, som för anspråk hos StatsVerket
blifvit bestämd, får Utskottet upplysa, att en Författning
redan den 22 December 18r4 blifvit på K. Mits
Nåd. befallning utfärdad, hvarigenom blifvit kungjordt,
att alla fordringar i och för sista kriget borde vara
anmäldta, de för gjorda Iefverancer eller innestående
B e t ä n k a n d e n. ig t
Aflöning inom Mars månads utgång år i8i5 samt de
för andra föremål inom derpåföljande i Julii, vid påföljd,
att de räkningar, som efter förenämnde tider
inkommo, till pröfning icke upptogos, samt att Fordringsägarna
kommo att skylla sig sjelfve för de olägenheter
eller förluster som genom uraktlåtit iakttagande
häraf kunde komma att dem drabba.
Finnande Utskottet, i följd häraf, någon vidare
eller ny praescriptionstid för ofvanberörde fordringar
icke böra i fråga komma.
i 5: e P u k c t e N.
Riksdags-Kostnaderne.
(R. B. år 1826 p. 47.)
Då, såsom 1825 års Revisorer tillkännagifva, H:rr
Fullmägtige i RiksgäldsContoret, sedan Kamereraren
Våhlbergs befattning med liquiderandet af Råksdagsutgifterna
för sista Riksdagen upphört, verkställt åtskilliga
utbetalningar till godtgörande af dylika kostnader
för Protocollstryckning m. m.; så kommer Utskottet
att öfver sluteliga utredningen af desse kostnader
sig utlåta i sammanhang med berättelsen, angtde revisionen
af RiksgäldsContorets Styrelse och förvaltning.
Sluteligen får Utskottet tillkännagifva, att, i anledning
af hvad Revisorerne år 1827 anmält eller erinrat
:
angtde Herr GeneralMajoren, Friherre von Schul
-
292 Stats-Utskottets
zenlieim beviljad frikallelse från inbetalande af en honom
alfordrad Accords-ersättning;
ang:de beslutad disposition af medel, hvilka under
namn af Åbo AcademiFond bordt till RiksgäldsContoret
vara öfverlemnad, samt
ang:de inköp af ett Hr GeneralMajoren Aminoff
tillhörigt Trädhus i Örebro Stad, för att begagnas
till Bostad åt SecundChefen vid LifRementsBrigadens
HussarCorps;
desse ämnen blifvit till behörig handläggning befordrade.
Den ii Februarii 1829.
Reservationer:
1:0 / anledning af Utskottets yttrande, i frågan om
vidsträcktheten af Revisorernas granskningsrätt. lia punclen
1 §.
Af Hr Prosten Heurlin.- Då jag icke kunnat instämma
uti det Utlåtande Högh StatsUtskottet beslutat
afgifva i anledning af 1825, samt till någon del
äfven 1827 års Revisorers anmälan om det hinder,
sorn mött deras anhållan att erhålla del af K. StafsContoirets
Protocoller och Handlingar efter de 2:ne
år, hvilkas räkenskaper varit underkastade Revisorernas
granskning, utbeder jag mig i korrthet få uppgifva
skälen till denna min reservation.
Genom en utförlig tolkning af ännu gällande Instruction
för R. St:rs Revisorer, jemte de deruti åberopade
42 och 68 §§. Riksdagsordningen, har Högh
StatsUtskottet kommit till det resultat, att hindret,
som mött Revisorerncs förenämnde anhållan legat uti
Betänkandet). 293
grundlagarne, hvaraf den naturliga slutföljd kan ledas,
att Revisorerne i detta fall handlat emot grundlagarnes
bestämda föreskrifter. Min afsigt är icke att
motsäga den tydning, som nu blifvit gifven åt dessa
vid sista Riksdag mycket omtvistade §§} — skälen,
sorn tala för och emot denna tydning, äro fullständigt
utvecklade så väl uti RiksStåndens Protocoller, som
uti StatsUtskottets då afgifna Betänkanden med åtföljande
reservationer. Jag önskar endast kunna freda
Revisorerne ifrån ett, om än indirect klander, häldst
desse Revisorer, äfven om de förutsett det afslag de
erhållit, likväl efter min öfvertygelse hvarken kunnat
eller bordt annorlunda handla. De hade att ställa
sig till efterrättelse Instructionen af d. 10 Julii 1812,
och då dess 2 § varit underkastad olika tolkning,
borde de rådfråga så väl den praxis, som vid föregående
revisioner blifvit följd, som ock R. St:rs derom
meddelade yttranden. Men vid alla föregående revisioner
hade denna 5 blifvit tagen i aldeles motsatt
mening emot den Höglofl. StatsUtskottet deråt nu behagat
gifva och vid 1823 års Riksdag hade både Statsutskottet
och R. St:r i de bestämdaste ordalag gillat
och godkänt Revisorernas åtgärder, och de antogo
äfven en ny Instruction, hvaruti de gillade grundsatserna
än vidare utvecklades. Yäl fösklarade K. M:t,
att den föreslagna nya Instructionen icke kunde af
K. M:t i sin helhet i Nåder gillas, men denna K. M:ts
Nådiga förklaring föranledde ingen annan utgärd å
Ständernas sida, än att den Nådiga skrifvelsen, utan
allt tillägg eller ringaste förklaring, blef uti Riksdags
-
Stats -U t skottets
beslutet intagen. Instnictionens 2 § kom således att
oförändrad quarstå till Revisorernas efterrättelse, och
i denna ställning, var det väl Revisorerna tillständigt,
att vid dess tillämpning afvika ifrån sina principalers
derom gifna bestämda förklaring? Kunde de ega rättighet
att afstå ifrån en anhållan, den R. St:r yrkat
som en rättighet, och borde de icke åtminstone hålla
denna fråga öppen för kommande Ständers vidare
ompröfvande? (— något, som R. St:r sjclfve tyckes
åsyftat). Eller hade icke Revisorerna i motsatt händelse
med ännu större skäl ådragit sig förebråelser af
sine principaler? De egde ingen domsrätt, men deras
skyldighet var att anmäla.
Desse grunder bestämde ock Pluralitetens beslut
vid 1827 års revision. Uti då afgifna berättelse finnes
blott en enkel anmälan af förhållandet, utan något
egentligt hvarken gillande eller ogillande af förra
Revisorers eller R. St;rs åsigter. Revisorerna afhöllo
sig från allt eget bedömande, de yttrade icke ett ord,
som kan tydas hvarken till klander eller anmärkning
emot det vägrade bifallet; de ansågo sig endast skyldige
bevara den yrkade rättigheten oförkränkt för kommande
Ständers vidare bepröfvande eller begifvande.
För öfrigt får jag öppet förklara, att då fråga
om förändrad Iustruction för R. St:rs Revisorer framdeles
förekommer, har jag varit och är bestämd att i
hufvudsaken biträda den åsigt, som, hvad mig synes,
nu i förtid gjort sig gällande, och att det i alla afseenden
glad jer mig, att 2 5 af förra Instructionen
Betänkande n. 293
upphörer att vara föremål, vare sig för anspråk eller
Begifvande*
saint af Herr Grosshandlaren Ekerman: Emot
Högl. StatsUtskottets yttrade åsigt, att det hinder, sorn
mött Revisorernes begäran, om del af Ilandlingarne
utöfver de 2tne Revisiops-årens förflufne tid, ligger uti
för Revisorerne nu gällande föreskrifter, utbeder jag
mig få anmäla min vördsamma Reservation på den
grund, att som, sedan Regements-förändringen, alla
revisioner till och med den af år 1822, blifvit icke allenast
förrättade med utsträckt grauskningsrätt öfver
de 2:ne årens afslutade Räkenskaper, utan ock att denna
utsträckta granskning blifvit af R. St:r icke allenast
gillad, utan äfven de sist församlade föreslagit ett
bestämdt stadgande härom, så hafva, efter mitt omdöme,
Revisorerne icke bordt kunna föreställa sig att
närvarande Ständer skulle ogilla, då de, så vidt al dem
berott, sökt uppfylla, dels hvad deras principaler förut
dels gillat, dels sjelfve förordnat.
Uti denna senare Reservation hafva instämt: Herrar
Lagerhjelm, von Heyne, Heykensköld och Nordenfeldt
samt RiksdagsFullmägtige Pehr Pehrsson från
Örebro Län, Garl Bergman från Gefleborgs Län, Olof
Pehrsson från Stockholms Län samt Eric Andersson
från Westmanlands Län,
2:0 Andra Funden 2 §. angående medel, för hvilka
redovisning inför K. M:t skett.
Herr Amiral von Schantz har anfört, att enär K.
M:t eger att fritt och obehindradt disponera de inom
2g6 Stats-Utskottets
hvarje HufvudTitel varande anslag, samt för gifvit antagas
bör, att utgifter i Militairväg cga rum, hvilkas
ändamål skulle förfelas, så vidt de, genom en detailJerad
redovisningiför medlen, allmängöras; och härtill
äfven kommer, att redogörelsen för dylika medel afgifves
inför K. Mit i Dess StalsRåd, derom StatsContoiet
sedermera i behörig form underrättas; hvadan
R. Stms ConstitutionsUtskott alltid är i tillfälle att
finna om de för StatsVerkets förvaltning stadgade
grunder blifvit, i anseende till användandet af desse
medel, behörigen iakttagne; så ansåg Hr Amiralen Revisorernes
härutinnan gjorda erinringar endast hafva
bordt föranleda till uppgift om beloppet af hvad i
dylik väg hvarje år sedan sista Riksdag anordnats.
Häruti hafva instämt Herrar Nordenfeldt, Lefre'n,
Doctor Rönbeck, Prosten Grewillius, Doctor Häggblad
och Herr Lagman Ståhle; hvarjemte Herr Biskoppen
Doctor Thyselius, som vid beslutets fattande
ej tillstädesvarit vid justeringen af Utskostets ofvanberörde
yttrande, förklarat sig uti förenämnde Reservation
deltaga.
3:o Andra Puncten 13 §. S mom. angående proascriptionstid
för försäljningen af Kronans PersedelTionde.
Af Herr CommerceRådet Santesson j som ansåg någon
åtgärd i denna fråga hafva bordt vidtagas, enär i hans
tanka det ej vore rätt, att, såsom hittills skett, under
förväntan på en bättre conjunctur, hvilken ej kan
föreses, gömma en vara, som möjligen under tiden
Betänkande n. 297
faller i pris; utan borde densamma ovilkorligen försäljas
den tid på året, som funnes fördelaktigast; uti
hvilken tanka Herr Prosten Östberg instämt.
4:o Tolfte Tundén 3 §. angående StrömrensningsFondens
förvaltning.
Af Herr Assessor Lagerhjelm: Jag kan icke lemna
denna punkt af Revisorernes Berättelse, utan att
jemföra hvad deruti förekommer med R. H. St:rs underd.
skrifvalse till K. M:t, rörande ändamålet och
disposition af StrömrensningsFonden. Uti R. H. St-.rs
underd. Skrifvelse af den ii Julii 1818 förekommer
att R. St:r ”till Strömrensningar och lättade transporters
öppnande, med hvad mera som kan leda till
”befrämjande ,och uppmuntran af en ökad production
”och afsättning af sådane Landtmannavaror, som till
”Landets kännbara förlust måste hemtas från Finland
"och andra främmande orteranslagit en summa af
”5oo,ooo R:dr m. m.” R. H. St:rs underd. Skrifvelse
af d. 16 December 1823 börjar med tillkännagifvande,
att 1818 års anslag haft önskad verkan, och
fortfar: ”alltså, och under öfvertygelse , atti ett land,
så genomskuret af sjöar, strömmar och åar, som Sverge,
och uti hvars aflägse Skogar och andra bygder finnas
stora rikedomar, nu otillgänglige genom naturhinder,
hvilka dock genom konstens åtgärd kunna häfvas,
få ämnen äro vigtigare och mera förtjena Statens
uppmärksamhet och medverkan, än undanrödjandet af
desse hinderj hälst en lättad transport och deraf följande
lifligare afsättning säkrast uppmuntra odlingen
398 Stats-TJtskottets
och Näringsfliten i alia grenar samt derigenom bidraga
till ökad tillgång på åtskilige "sculane förnödenhetsvaror,
hvilka kunna inom landet till erforderlig
mängd produceras, derest de genom öppnade farleder,
kunna framkallas dit de lehöf vas ^ hafva II. St:r
anslagit för ifrågavarande föremål&c,”
De 20,000 R:dr Banco, som åren 1824 och 1825
blifvit dragne från detta anslag till förbättrande af
Canalfarten emellan Wenern och Hafvet, synas mig
påkalla R. H. Sttrs uppmärksamhet i följande hänseenden
:
Ko Att nämnde Canalfart långt före x818, då anslaget
tillkom, var öppnad.
Genom desse Strömrensningsmedel har således ingen
transport blifvit öppnad; inga rikedomar framkallade,
som varit otillgänglige genom naturhinder.
2:0 Anslaget har användts på förbättring af en
Canalfart, som förer ett varuvärde af 5 millioner. De
trafikerande ega öfverflödig styrka att sjelfve underhålla
sin Canal; jern- och trädvaror föras deruppå,
således hvarken sådane Laiultmanna-varor sorn måste
hemtas från Finland och andre främmande orterj eller
förnödenhet svaror.
På grund af denna jemförelse, anser jag ifrågavarande
disposition vara stridande emot det ändamål,
som både 1818 och 1823 årens St:r med anslaget uttryckligen
afsett; hvadan jag anser mig pligtig att ej
allenast instämma med Revisorerne i deras vid denna
disposition gjorda reflexion, utan äfven för min del
ogilla detta anslag.
