# ID: svediakorp-gov1923
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 59,467
# sentences: 1,603
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Constilutions-Utskottets Memorial N.o 36. t
N:o 36.
Ankom till Expcd. Utskottet d. 29 Junii 182g,
Memorial, med Betänkande i följd af
Stats-Råds - Protocollens fullbordade
granskning.
Jemlikt Grundlagarnes föreskrift, liar Constitutions-Utskottet,
med ledning af Protocollen
öfver Regerings-ärenden, granskat
Konungens Rådgifvares och Föredragandes
Embets-ålgärder under den, från sisllidne
lill nu påstående Riksdags början förflutna
tid; och Utskottet ser sig, efter detta arbetes
fullbordan, omsider i tillfälle att inför
Rikets Ständer vördsamligen framlägga
dess åskådning af förhållandet, så i detaillerna,
som i det hela.
Djupt kännande värdet och tyngden
af sitt kall, är nuvarande Constitutions-Utskott
icke nog förmätet att tro sig hafva
uppfyllt allas fordringar; men Utskottet
har, under all yttrad olikhet af opinioner,
åtminstone samfällt bemödat sig alt klart
Bih, till H. St. Prat. 1828 och 1829. 3 Sami. 1
i6:e II:t>
9. Constitutions-Utskoltets Memorial. JY.o 36.
uppfatta och efter förmåga motsvara sin
bestämmelse; och i tryggt medvetande häraf
skall Utskottet med tillförsigt underkasta
sitt handlings-sätt Rikets Ständers upplysta
omdöme. Sedan, med stöd af io5§
Regerings-Formen, Constitutions-Utskoltet,
genast efter dess organisation, äskat de i
Stats-Rådet förda Protocoll, hafva till Utskottet
blifvit aflemnade Protocollen öfver
Juslitiae-ärenden, från den i5 Januarii 1823
till den 3o Octoher 1828, och öfver General-Auditeurs-ärenden,
från den 3i Januarii
1823 till den i5 October 1828; öfver
de af Hof-Cancelleren, under åren 1823 och
1824, föredragna egentliga Riksdags-ärenden;
öfver Krigs-ärenden, från den 28 Januarii
1823 till den 29 Octoher 1828; öfver Kammar-ärenden,
från den 18 Januarii 1823
till den 3 November 1828; öfver Handelsoch
Finance-ärenden, från den 10 Januarii
1823 till den 29 October 1828, samt öfver
Ecclesiastique-ärenden, från den 25 Januarii
1823 till den 29 Octoher 1828, jemte de
till Stats-Expeditionernas föredragning hörande,
i Rikets allmänna Ärendens Beredning
hållna Protocoll; hvarförutan Utskottet
meddelats åtskilliga i uppgifna händelser
begärda Protocoll öfver Commandomål för
Armeen och Flottan.
Constitutions-Utskottet, sorn saknat
skäl att tillämpa 106 § Regerings-Formen,
Coustitulions-Utskjottets Memorial. N:o 36. 3
har, under handlingarnas pröfning, endast
funnit sig befogadt att, efter 107 § af samma
Grundlag, anmärka:
1:0 Emot Siats-Rådets Ledamöter, utom
Herr Stats-Rådet Grefve Löwenhjelm3
frånvarande, och Föredraganden, tillf. StatsSecreteraren
Danck vardt: rådgifvande åtgärden
till det i Kammar-Expeditionen den
32 December 1824 fattade beslut om gillad
indragning och förbjuden fortsättning af
Tidningen Conversations-Bladet.
Utan att förneka vidden af den arbitrerande
magt i så beskaffade frågor, hvilken,
genom 8 mom. 4 § Tryckfrihets-Förordningen,
är Hof-Cancelleren preliminairt
och Konungen definitivt tillerkänd, hyser
dock Utskottet, lika med Justitiae-Cancelleren
och Tillförordnade Stats-Secreteraren, som
bägge afstyrkt bifall till indragningen, den
mening att, då, vid Skrifters bedömande,
obestämda slutföljder icke må dragas af
tvälydiga uttryck, det i Gonversations-Bladets
anmärkta artiklar nyttjade framställnings-sätt,
hvarken varit smädligt, ej eller
af någon förledande och vådlig egenskap;
börandes emedlertid Utskottet tillägga, att,
bland nio fastställda Tidnings-indragningar,
denna ensamt kunnat af Utskottet anmärkas.
2:0 Emot Stats-Rådet oeh Föredraganden,
rådgifvande åtgärderna i Krigs-Expe
-
4 Cons titutions-Ut skottets Memorial. N.o 36.
ditionen till uppdragandet af handelstransaction
om Örlogs-skepp åt en enda Embetsman,
tillika Konungens Rådgifvare, med
förbigående af vederbörande Förvaltningsverk.
Af Stats-Råds-Protocollen inheintas,
bland annat, att, vid föredragningen af
Handelshusets härstädes Micliaelsons &C Benedicks
underdåniga ansökning att få tillhandla
sig Linie-Skeppet Tapperheten eller Manligheten,
fullt tackladt och utredt, och om
köpe-vilkoren med H. E. Herr General-Amiralen
Grefve Cederström öfverenskomma,
Stats-Secreteraren och Siats-Rådet den
22 Februarii 1825 i underdånighet hemställt,
det Herr Grefven måtte anbefallas
att från sökanderne infordra bestämdare uppgift
å anbudet, och, efter intagna nödiga
upplysningar, angående Skeppens beskaffenhet
och kostnaden för deras utredning,
derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig
anmälan, samt att, sedan Kongl. Maj:t då
i Nåder befallt Herr General-Amiralen,
Chefen för Förvaltningen af Sjö-ärendena
och General - Adjutanten för Flottan sammanträda,
för att gemensamt yttra sig, huruvida
det vore för Riket nyttigt att försälja
större och mindre, öfver 25 år gamla,
Krigs-skepp, och derigenom erhålla medel
lill nybyggnadr och desse Comité
-
Constitutions-TJtskottets Memorial. N.-o 36. 5
rade äfven i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande
och förslag, Stats-Secrcteraren och
Stats-Rådet i underdånighet tillstyrkt, den
2 Mars, emottagandet af anbud på Linieskeppen
Tapperheten och Manligheten, samt
Fregatterna af Chapman och Euridice, — den
8 Mars, uppdragandet åt Herr General-Amiralen
alt, på fastställda grunder, afsluta
contract med Handelshuset Michaelson &
Benedicks om försäljning af Linie-skeppet
Tapperheten, vid hvilka håda tillfällen Herr
Stats-Rådet Grefve Löwenhjelm varit frånvarande,
— d. 22 Mars, gillandet af samma
köpe-öfverenskommelse, jemte förordnandet
om Skeppets behöriga afleverering genom
Förvaltningen af Sjö-ärendena, — och den
19 April, uppdrag åt Herr General-Amiralen
att bortsluta Fregatten af Chapman, om
hvars inköpande Handelshuset ytterligare
gjort anhållan, den Herr Stats-Rådet Grefve
Cederström under sistnämnde dag sjelf
anmält.
Härvid skulle kunna, icke ulan allt
fog, invändas: att första handelstransactionen,
utförd efter den princip, att Krigsskepp,
öfver 25 år gamla, borde försäljas,
samt medlen disponeras lill nybyggnad af
Örlogs-fartyg, ovedersägligen instämt med
Rikets presumtiva nylla; alt Konungens
Rådgifvare tillstyrkt Herr General-Amira
-
6 Constitutions-Utskottets Memorial. N’.o 36.
lens förständigande, att inhemta säkrare underrättelser
och upplysningar, samt att, då
uti denna sak, allt från dess början, Herr
Grefve Cederström, i egenskap af Konungens
tillstädesvarande Rådgifvare, verksammast
och nästan uteslutande handlat, de öfrige
Rådgifvarnes andel i rådslagen varit begränsad
inom det afseende de trott böra
fästas på livad Flottans Chef yttrat. Men
icke dess mindre synes det, i alla händelser,
falla Stats-Secreteraren och Stats-Rådet
till last, att de ej i underdånighet påmint
om den möjliga, törhända sannolika vådan
af ett så vigligt och ansvarigt varfs anförtroende
åt en enda Embetsman , under åsidosättande
af den allmännare Förvaltningscontrollen,
och med en Konungens Rådgifvares
personliga inblandande i verkstäJlighets-detaillen
af handels-transactioner med
enskilda, samt att de icke ens tillstyrkt, åtminstone
att, på sätt Föredraganden och
Stats-Rådet sedermera, i fråga om den ytterligare
Skepps-försäljningen, hemställt,
Förvaltningens af Sjö-ärendena underdåniga
utlåtande måtte infordras, hvarigenom
Konungens Rådgifvare, i hvad på dem berodde,
hade främjat en noggrannare kostnads-beräkning
och öfverhufvud tillförlitligare
hushål In ings-garantier.
3.'u Emot Stats-Rådet, H. Exc. Herr
Giefve Cederström, rådgifvande åtgärden lill
Constitutions-Utskottets Memorial. N:o 36. 7
den senare handels -transactionen om Örlogs-fartyg,
eller till försäljningen af Linieskeppet
Guftaf den Store, sedan benämndt
Försigtigheten, samt af Fregatten Camilla.
Protoeollet öfver Krigs-ärenden förd.
31 Maji i8a5 utvisar: att Herr Grefve Cederströmj
närvarande såsom Ledamot af
Stats-Rådet, då anmälde, det Handelshuset
Michaelson Benedicks erbjudit sig att till
en handels-expedition inköpa Linie-skeppet
Försigtigheten för i<)i,ooo R:dr, Fregatten
Euridice för 85,000 och Fregatten Camilla
för 86,5oo R:dr, allt Hamburger-Banco, hvilka
anbud Herr Grefven ansåg så förmonliga,
att han anhöll om Nådigt tillstånd att
afsluta contract om försäljningen, enligt
dertill upprättadt, företedt project; att fl.
E. Herr Grefve Cederström härefter uppläste
ett underdånigt Betänkande om nyttan
af försäljningen, samt att vidare upplästes,
så väl Befälhafvande Amiralens 1
Carlskrona, Friherre Lagerbjelkes inhemtade
utlåtande i ämnet, som en serskild
underdånig Promemoria, hvari H. E. besvarat
de i nyssberörde utlåtande gjorda
anmärkningar.
Vid granskning och jemförelse af dessa
handlingar, samt ett, Protoeollet tillika bifogadt
Värderings-Instrument, upplyses: att
86 Canons-skeppet Gustaf den Store i No
-
8 Constitutions-Utskottets Memorial. N.o 36.
vember månad 1824 ultagits från Dockan,
der det undergått förbyggnad samt blifvit
förnyadt, i åtskilliga delar reformeradt och
under byggnaden försedt med helt Capell;
att Construetions-Departements-Chefen, Öfversten
af af Borneman ”ansett detta vackra
oell goda Skepp icke annorlunda till sitt
värde, än som ett alldeles nytt Skepp af
samma Certe och Dimensioner att Befälhafvande
Amiralen, som i öfrigt framkastat
flera betänkligheter mot vidare försäljning
af Örlogs-fartyg, yttrat, det Skeppet
Gustaf den Store verkligen vore ett nytt
Skepp, fast med något slitna inventarier,
samt Camilla, ensam bland de större Fregatterna,
fullkomligt god; att H. E. Herr
General-Amiralen medgifvit, det Skeppet
Gustaf den Store befunnes, till skråf och
inventarier, i godt stånd, oaktadt dess
construction skall varit förfelad, men att
H. E. deremot bibehållit tystnad öfver uppgiften
om Fregatten Camillas beskaffenhet,
utan att deraf försöka någon vederläggning.
Enär nu trovärdighet måste lemnäs åt
vederbörande Local-Autoriteters och Tjenstemäns,
af Herr General-Amiralen antingen
obestridda eller svagt vederlagda omdömen
och viltsord, anser, för sin del, Constitulions-Utskollet
Herr Stats-Rådet Grefve
Cederström icke. hafva, i rådslagen öfver
Conslilutions-Utskottets Memorial. N:o 36. 9
ifrågavarande allmänna mått och steg, nog
vårdat sig om Rikets sannskyldiga nytta,
då han, med frånträdande af den för skeppsförsäljningen
antagna princip, tillstyrkt, att
ett förbygdt eller nytt Linie-Skepp och den
enda fullkomligen goda Fregatt måtte Flottan
afhändas.
4:o Emot Stats-Secreteraren Arnell t
behandlingen af målen, rörande dels f. d.
Expeditions-Secreteraren Lindgrens anhållan
om afskrifning af hans skuld ti i 1 Passevolance-fonden,
dels den af General-Majoren
m. m. Friherre von Schulzenheim sökta
och vunna befrielse från yrkad accordsersättning.
Enligt Protocollet öfver Krigs-ärenden
för den 10 Februarii 1824, hade KrigsCollegium,
uti underdånigt utlåtande öfver
f. d. Expeditions-Secreteraren Lindgrens ofvanberörde
underdåniga ansökning, åberopat
ett från Collegii Advocat-Fiscals-Embele
infordradt och utlåtandet bilagdt yttrande
angående detta mål och de, lill betryggande
af Passevolance-cassans rätt, vidtagna
åtgärder. Samma Embets-berättelse, hvaraf
Utskottet, jemlikt 42 § Riksdags-Ordningen,
begärt och undfått del, innehåller,
bland annat, det Krigs-Collegium resolverat,
alt ett, år i8i3, af Lindgren i Passe
-
io Conslitutions-Utskottets Memorial. N.o 36.
volauce-fonden sökt lån, stort 4°°° R:dr,
finge, emot erbjuden säkerhet utanordnas,
dock med skyldighet för Låntagaren att,
enligt hans muntliga åtagande, inom viss
tid förskaffa de såsom hypolhek lemnade
tvänne reverser förmonsrält framför alla
andra private fordrings-egare, och näst efter
Bankens inteckning i egendomen, samt
i öfrigt till Collegium ingifva föreskrifna
säkerhets-handlingar, vid äfventyr att lånet
i annat fall ansåges vara uppsagdt, och
borde af Advocat-Fiscalen genast indrifvas;
att likväl, sedan Låntagaren icke i någon
måtto fullgjort de vid lånets beviljande fästade
vilkor, intecknings-säkerheten, i följd
af fastighetens exsecutiva försäljning till ett
lågt pris, alldeles försvunnit.
Då emedlertid intet af hvad i Ådvocat-Fiscalens
Ernbets-Memorial , rörande
detta ämne, fullständigt utvecklas, blifvit
fördt till Stats - Råd^- Protocollet, och då
Stats-Secreteraren följaktligen måste anses
hafva underlåtit att begagna och meddela
de upplysningar, synnerligast om sättet för
låne-summans utanordning, som häraf stöde
att vinna, och hvilka möjligen föranledt
laga undersöknings och åtals anställande,
finner Utskottet sådant vittna om en
mindre nitisk och skicklig embets-utöfning.
Constitutions-Utskoitets Memorial. N.o 36. 11
Stats-Råds-Protbcolleri öfver XrigsArenden
gifva ytterligare vid handen, att,
sedan General-Majoren Friherre von Schulzenheim
i underdånighet anhållit att varda
i Nåder frikallad från inbetalning till Statsverket
af 1,809 R:dr, utgörande skillnaden
emellan det af honom, såsom Secund-Chef
för Andra Lif-Gardet, uppburna accordsbeloppet
lör år 1816 vid Regementet tillkomna
nya, en Capitaines-, en Lieutenantsoch
en Fänriks-bestållningar, och de vid
samma tillfälle indragna en Stabs-Capitaines-
oell en Stabs - Lieutenanls - platser,
Stats-Contoret, uti dess häröfver infordrade
underdåniga utlåtande, afstyrkt bifall till
ansökningen, utom hvad angick eftergift af
upplupen ränta, samt att dåvarande StatsSecreteraren
Arnell, sorn orden i Protocollet
den 3o Mars 1824 lyda, öfverlemnat,
lika med Stats-Contoret, frågan till Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning och godtfinnande,
såsom egande gemenskap med de serskilda
regleringar, Kongl. Maj:t om de högre befälsplatserne
i Armeen, äfven med anslag
af egna medel, i Nåder vidtagit.
Utskottets anmärkning är således egentligen
rigtad mot oformligheten och tvätydigheten
af denna på en gång af- och tillstyrkande
mening, hvarigenom Stals-Secreteraren
tyckes hafva ådagalagt, 0111 ej bri-,
13 Constitulions-Utskottets Memorial. N.o 36.
staude skicklighet i embetsutöfningen, åtminstone
en uppenbar försummelse att
efterse och rätta Protocolls-redactionen,—
ett åliggande, som onekligen varit hans
ensak.
5:o Emot Förste Expeditions-Secreleraren
von Prinzencreutz, det origliga formela
af sjelfva föredragnings-åtgärden i
målet, beträffande Kyrkohemman i Halland.
I sådant afseende är af handlingarna
utredt: att vice Pastorn Rodhe den 24 Jaliuarii
1823 uti Ecclesiastique-Expedilionen
ingifvit sina, öfver Kammar-Collegii Utslag
af den 6 Augusti 1822, angående städselrätten
till Lyngåkra Hemman, i underdånighet
anförda besvär, hvilka likväl, enligt
Collegii hänvisning, bordt i Kammar-Expeditionen
inlemnas; att Stats-Secreteraren,
medelst på Nådig befallning aflåten remiss,
utställt besvären till Kammar-Collegii utlåtande,
sedan vederbörande hörde blifvit;
att Kammar-Collegii svar, jemte Götheborgs
Consistorii yttrande, inkommit till
Ecclesiastique-Expeditionen den 5 Januarii
1824? att Förste Expeditions-Secreteraren
von Prinzencreutz föredragit detta mål i
Rikets Allmänna Ärendens Beredning den
24 Januarii 1824, och i Stats-Rådet den 5
Conslituiions- Ut shot teta Memorial. N.o 36. i3
derpå följde Maji, samt den 24 Mars och
den 5 October 1825, då definitiva beslutet
fattades.
Och änskönt häraf finnes, att besvärsfrågan
redan, genom Stats - Secreterarens
Remiss-påteckning, upptagits i Ecclesiastique-Expeditionen,
inom hvilken dylika ärenden
både förut och sedermera vunnit handläggning,
har dock Expeditions-Secreteraren
von Prinzencreutz felat i så måtto,
som han, med kännedom af Kammar-Collegii
besvärshänvisning till Kammar-Expeditionen,
och äfven deraf, att tvisten om
andra hälften af Lyngåkra Hemman blifvit,
i sistnämnde Expedition, på ett mot
hans öfvertygelse stridande sätt afgjord,
icke dessmindre omedelbarligen föredragit
ärendet, utan att derom, till en början,
serskildt begära och afvakta Kongl. Maj:ts
uttryckliga föreskrift.
För att, under hänsyn till flera bland
ofvan motiverade anmärkningar, undanrödja
eller i förväg möta de inkast, hvilka hos
Riks-Stånden, liksom inom Utskottet skett,
kunde J^ppas mot tillämpligheten, i hvad
Constitutions-Utskottets åtgärd angår, af
107 § Regerings-Formen, i fråga om sådana
Rådgifvare och Föredragande, som antingen
under liden från Stats-Rådet och
i4 Constitutions-Utskottets Memorial. JV.o 36.
Embetet entledigats, eller ock ej innehaft
Ordinarie Stats-Secreterare-beställning, torde
Utskottet tillåtas anföra, att, då saken
måste grundlägga formen, oberoende af
personliga förhållanden, och då dessutom
anledningarna lill dessa anmärkningar blifvit,
ej allenast inom Utskottet väckta, utan
äfven, till större delen, från Riks-Stånden
remitterade, Utskottet så mycket mer föranlåtits
att dem, efter den enda användbara
§, likmätigt beskaffenheten pröfva och
bestämma, som Utskottet icke ens ansett
sig tillständigt att, med anticipation på
Rikets Ständers beslut, förutsätta den antydda
vilkorliga påföljdens förverkligande.
Constitutions-Utskottet har nu fullgjort
dess pligt att för Rikets Ständer tillkännagifva
det anmärkta; Och här, der Utskottets
befattning slutas, vidtager Rikets Ständers
rätt att, efter en högre nödvändighets
kraf, behandla det tillkännagifna. Då emedlertid
Utskottet finner sig skyldigt att oförtäckt
uttala dess, på öfversigten af det hela
grundade opinion, får Utskottet, med det
sanningsenliga vittnesbörd, att i allmänhet
Konungens Rådgifvare och Föredragande
troget och redligt bevakat Constitutionens
och Lagarnes helgd, Fäderneslandets bästa
och enskilde Medborgares rätt, vÖrdsamligen
underställa detta Betänkande Rikets
Constitutions-Utskotlets Memorial. N.-o 36. i5
Ständers pröfning, i ändamål tillika af den
decharge, hvars egenskap och verkan i 76
§ Riksdags-Ordningen bestämmas.
Stödjande sig på ZyAe och 6o:de §§
Riksdags-Ordningen, samt på de från förra
Riksmöten lemnade praejudicat, får slutligen
Constitulions-Utskottet upplysningsvis anmäla
några, under Protocolls-granskningen,
förekomna vigtigare omständigheter, dock
med uttryckligt förklarande, att ingen anmärkning
dervid kunnat eller bordt göras.
Då, jemlikt 9 § Regerings - Formen,
Stats-Rådets Ledamöter och Föredragande
äro förbundne att deras meningar till Protocollet
yttra, skulle Utskottet önskat, att
Konungens Rådgifvare, åtminstone i sådana
frågor, som berott på tillämpning af
Grundlagarnes ordalydelse, oftare framsagt
och bestämdare utvecklat sina tankar, såsom
till ex. när besluten fattades, dels angående
föredragning, i commandoväg, af
Rikets Ständers underdåniga anhållan om
sparsam förändring af monderings-persedJar,
dels rörande Postmästare-sysslors tillsättning
genom Kongl. Maj:ts egna Conslilutorial,
— hvarvid några motiver ej blifvit
anförda, —■ samt då ett Stats-Råd förordnades
att tills vidare Öfver-Ståthållare^Embetet
förrätta, vid hvilket tillfälle, med
16 Constitutions* Utskottets Memorial. N’.o 36.
undantag af en Ledamot, som ansåg 34 §
Regerings-Formen böra tydas derhän, att
andra civila Embeten ej kunde, om äfven
för kortare tid, ulöfvas i förening med
Stats-Råds-Embetet, Föredraganden och öfrige
närvarande Rådgifvare, utan positivt
omdöme häröfver, å ena sidan framställde
den dittills följda oanmärkta tillämpningen
af berörde §, och å andra sidan erkände
anledningen till en motsatt tolkning.
Någon gång har Utskottet trott sig, i
rådslagen inför Kongl. Maj;t, upptäcka smärre
afvikelser från gällande rättsformer, med
olika behandling af lika mål. Så befinnes,
att Stats-Rådet tillstyrkt eller ej afstyrkt:
aulorisation för Landshöfding att kalla Borgmästare
till personlig inställelse å LandsCancelliet,
derifrån dock Stats-Secreteraren
varit skiljaktig; Stads förpligtande att åt
en till ständig tjenstgöring i annan Stad
commenderad Officer betala inqvartering,
oaktadt eljest, i dylika mål, rättligen tillämpats
Inqvarterings-Ordningens föreskrift,
att ingen må njuta inqvartering längre än
han å orten är tillstädes; Utnämnandet af
en Professor vid Universitetet, utan förut
till tjensten upprättadt förslag, — samt
tillåtelse för en Kyrkoherde att under Cessions-tillståndet
fortfara med Embetets utöfning
,
1
Constitutions-Utskottets Memorial. JY.o 36. 17
öfning, — elt undantag från Concurs-Lagen,
som Kongl. Maj:t likväl icke täckts i
Kader medgifva.
Åtskilliga af Rikets Ständer eller deras
Comiterade i underdånighet gjorda framställningar,
hvilka, efter Utskottets öfvertygelse,
ej inneburit något stridande mot constitutionela
principer, eller mot rätts- och
billighets-grunder, synas hafva kunnat af
Konungens Rådgifvare utan betänklighet
understödjas. Såsom exempel på motsatsen
må anföras, frånstyrkandet af bifall till
Rikets Ständers underdåniga petitioner om
Tre Rusthållares intagande i hvarje Beklädnads-
och Bevärings-Direction, dervid blott
en Stats-Rådets Ledamot uttalat tillstyrkande
mening, — om sätLet för JustitiasCaneellerens
hörande öfver frågor angående
Dagblads indragning, — om Tullrnediens
levererande i Riksgälds-Contoiret, och om
disposition af Strömrensnings-anslaget, synnerligen
för de Norra provincerna, — samt
till Rikets Ständers Revisorers i underdånighet
anmälda begäran om delfående af
Stats-Contoirets Protocoll och Handlingar
utöfver den tid af tvänne år, hvars afslutna
räkenskaper Revisionen omfattade.
Vik. t, II, Sl. Prot. 1828 och 1829, 6 Sami. 3
16. de
18 Constitutions-Utskottels Memorial. 2Y.o 36.
Med hänsigt till behandlingen af Rikets
Ständers Lagförslag, har Ulskottet inliemtat,
att Konungens Rådgifvare frånstyrkt
antagandet, i r:sta, 2:dra och 5:te
punkterna, af förslaget till vissa ändringar
i författningarna om fast egendoms och lösörens
utmätning och försäljning, äfvensom
att Konungens Rådgifvare val först tillstyrkt
Kådig sanction å hela förslaget till
Ansvarighets-Lag för de af Rikets Ständer
förordnade Directeurer vid Discont-Contoiren
i Götheborg och Malmö, men sedermera,
enär denna sanction, på grund af
6:te §:ns innehåll, vägrades, tillstyrkt stadfästelse
å förslaget, med uteslutande af
nämnde §. Varandes, efter Utskottets åsigt,
sådant parliclt godkännande och förkastande
af verkliga Lagförslag icke förenligt
med constitutionela Lagstiftnings-principer.
Enligt Protocollet öfver Krigs-Ärenden
för den 20 Junii 1826, har Stats-Rådet tillstyrkt,
att 2,000 Centner Krut måtte, på
reqvisition af Chefen för Colonial-Ärendenas
Departement, få aflemnas emot 20
R:dr Banco pr Centner, att af BarthelemiCassan,
senast inom 1829 års utgång, betalas.
För öfrigt får Utskottet, under åberopande
af dess Memorial, den i5 sistlidne
Constitutions-Utskottets Memorial. IV.-o 36. ig
April, rörande en anmärknings-anledning i
fråga om Skånska Mötes-Passevolancen, nu
vördsamligen anmäla, att, efter den utredning
detta mål vunnit, Utskottet tror Skånska
Rotehållare böra komma i delaktighet
af de förmoner, som, genom blifvande ny
Passevolance - reglering, kunde Rust- och
Rotehållarne vid gamla Indeldta Regementen
tillfalla och försäkras.
Stockholm den 20 Junii 182g.
STOCKHOLM,
P. A. Norstedt & Söner,
1829.
Cotitmutions-Utskottets Memorial tito 37. 1
N:o 3 7.
Ankom till Exped. Utsk. d. 6 Julii 182g.
Memorial , rörande Casper Wijk'
inans anmärknings - anledning i
afseende på Inkomst- Öfverskott
tens disposition.
Under den dennes har Bonde-Ståndet
till Constitutions-Utskottet remitterat en af
Casper Wijkman från Upsala Län, emot
Stats-Rådet oell Konungens föredragande*
framställd anmärknings-anledniilg, hvilken
Motionairen serskildt uppgifvit bestå derb att,
ehuru* jemlikt 65 §. Regerings-Forfrten,
Statsmedel icke må* annorlunda än förord*
hadt blifvit* användas* och 1823 års Stan*
der beslutit, att öfverskotten på Statsverkets
inkomster icke finge ålitas för utbetalningar,
dem Rikets Ständer ej anvisat eller
medgifvit* betydliga summor dock* titaj*
Sländernes samtycke* anordnats å dessa öf*
verskottsmedel; hvadan Motiöhaireil begärt
Constitutions-UtskottetS undersökning, huruvida
flere eller färre af de i Stats-Utskottets
Betänkande N:o 155 till afskrifning an
6ih.
till Riki. St. Prot. 1828, 1839. 3:dje Sami.
tyide Haft. t
3 Cons t itutiont-Ut skott tts Mimmia! Nv
mälda utgiftsposter grunda sig på Rikets
Ständers anvisningar eller begifvanden; förmodandes
han Cönstitulions-Utskottet, i vidrigt
fall, ej kunna undgå alt, mot veder-*
börande Contrasignant och Stats-Råds-Ledamöter,
tillstyrka den åtgärd, sorn Ansvarighets-Lagen
för Konungens Rådgifvare i
6 §. antyder.
Constitutions-Utskottct bar, för sin del,
funnit denna motion mindre befogad, så
väl till åsyftningen, hvilken synes vara den,
att i anmärkningsväg upprifva samtliga RiksStåndens,
i följd af Statsmedelsförvattningens
utredning, fattade beslut om ifrågavarande
Summors afskrifning, som äfven till
innehållet, enär utgifterna öfverhufvud varit
lika nödvändiga, som oförutsedda, och,
hvad åtskilliga bland dem angår, föranled-*
da af Rikets Ständers egna framställningar,
samt då för öfrigt medlen icke blifvit definitivt
disponerade, utan endast förskottsvis
ilttagna, under vilkor af anmälan hos Rikets
Ständer, för utgifternas godkännands
genom afskrifning eller anvisning. Alt numera,
sedan Stats-Råds-Protocollens granskning
fulländats, å nyo undersöka förhållanden,
som Utskottet, under samma granskning,
icke förbisett, men ej eller trott sig
böra anmärka, vöre, efter Utskottets
konstitutions-\2t skottets Memorial N;<> 37, 1
döme, både öfverflödigt och olämpligt, helst
denna åtgärd ej skulle frambringa andra än
förut kända resultat, och dessutom komme
att ingripa i den högre rätt Utskottets
Principaler, på Slats-Utskotlets tillstyrkande,
redan utöfvat,
Slockholm den 27 Junii 1829,
N:o 38.
Memorial till Borgare* Ståndet, i
anledning af Dess återremiss på
Memorialet N:o 51, rörande ett
tillägg i 5 mom. 14 §• Bih$-  dags-Ordningen.
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 3i,
med föreslående af ett tillägg i 5 mom.
i4 §. Riksdags-Ordningen, rörande Borgares
valbarhet till Riksdagsman, har från
Borgare-Ståndet under den i5 dennes blifvit
återförvisadt, på grund af Borgmästarens,
Lagmannen Montans, för Ståndets gemensamma
tanka förklarade redaclions-förslag,
sa lydande: ”Ingen annanina för Städerna
till Riksdagsman utses, än den, som
minst tr« åv varit Magistrats-person elle*-
4 Constitutions~Ulskottets Memorial N:o 3g,
Borgare i Staden, och är derstädes mantals-
och skattskrifves samt, derest han ej
är tjenstgörande Magistrats-person, Borgerlig
näring idkar.”
Beträffande de a:ne förändringar elley
nya motioner detta förslag innefattar, nemligen
att jemväl Magistrats-person skulle i
Staden vara mantals- och skattskrifves samt
att Borgaren borde der idka sin näring, laar
Utskottet funnit det yrkade tillägget, i afseende
på Magistrats-personens (jualification,
mindre hehöfligt och ej af något förspordt
missförhållande påkalladt, samt det ytterligare
vilkoi’et för Borgarens valbarhet, dels
icke nödigt, emedan borgerlig rörelse förutsättei’,
att den skall drifvas i Stad, hvarest
Borgaren är mantals- och skattskrifves
dels betänkligheter underkastadt, såsom möjligen,
vid Riksdagsmannaval, ledande till
tvister om hvad med borgerlig näring förslås,
Hvad åter angar den tilläfventyrs befarade
otydligheten af Utskottets ändringsförslag,
torde Utskottet tillåtas erinra, att
all våda af misstolkning synbarligen här
försvinner, om i\ §:s 2 moment, enligt
hvilket Städernes Fullmägtige måste, i den
stund de väljas till Riksdagsmän, vara.
Borgare eller Magistrats-personer, samman*
ConstittitiQns-Ut skott ets Memorial A: o 3g. &
ställes med 1823 års Constilutions-Utskotts
under nu påstående Riksdag, af alla fyra
Rikg-Stånden godkända och Kongl. Majrls
Nådiga sanction afvaktande förslag vid 5:te
momentet, hvars början, med intagande
deri af det ytterligare tillägget, komme
att lyda sorn följer: ”Ingen må för Städerna
till Riksdagsman utses, som icke minst
tre år före den dag, hvartill Riksdagen
blifvit pålyst, varit Magistrats-person eliev
mantals- och skattskrifvan, Borgare i Sta*
den m. m.”
På dessa skäl, och under åberopande
af föreskriften i 81 §. Regerings-Formen,
får Utskottet vördsamligen hemställa, om
icke Yällofl. Borgare-Ståndet täcktes låta hero
vid den af Utskottet föreslagna reda c*
tion, hvilken ock 2:ne Riks-Stånd, för grund-a
Jagsenlig behandling, antagit.
Stockholm den 27 Junii 182g.
6 Consiitvtions-Utskottcts Memorial. Ma ggi
N:o 39.
Memorial till Borgare-Ståndet, i ant
ledning af uterremissen -på Mei
morialet N:o 50, angående AH~.
manna Beredningens constitutio.»
Tida befattning.
G^enom Protocolls-Utdrag den j5 innevarande,
har Borgare-Siandet återremitterat
Conslitulions-Utskottets Memorial N:o 3o,
med tillstyrkan af underdånig (ramställning,
rörande Allmänna Beredningens grundlagsenliga
Befattning med Begerings-Ärenden;
hvarvid hufvudsakligen Blifvit anmärkt, att
skälen till en sådan 'underdånig petition ej
kunna af Betänkandet utrönas, och icke ens
den omständighet förklaras, att Utskottet,
då medgifvet är att afvikelse inträffat, likväl
ansett ingen anmärkning ega rum; att
Betänkandet synes nog inveckladt, och icke
ledande till ett grundlagsenlig! resultat; att
om äfven Utskottet tvekat att till ansvar
anmärka, det Allmänna Beredningen ej fått
handlägga alla allmänna Ärenden, Utskottet
dock Bort rakt uttala sin öfvertygelse
härutinnan, och tillstyrka underdånig anhållan
om Nådig åtgärd till noga iaktta^
ConstitHtions-Vtskottett Memorial, N'.o 39. •f
gande af Grundlagens föreskrift i io:de §.
Regerings-Formen, samt ändtligen att, enar
Grundlagen stadgar, det ärendena i allmänhet
skola i Beredningen föredragas, detta
stadgande är i sig sjelfl tillräckligt, och någon
underdånig skrifvelse i ämnet således
mindre nödig.
Till svar härå får Constitulions-Utskot-4
tet vördsamligen anföra, att, lika litet sorn
Ijtskottet kunnat, emot 81 §. Regerings
Formen,
föreslå, öfver densammas 10
én icke bestämdt erforderlig förklaring, lika
litet har ock Utskottet trott sig befogadtatt,
efter nämnda Grundlags 106 eller 107 §,,
anmärka en partiel underlåtenhet af vissa
föredragningsformaliteter, hvilken billigt vis
icke bordt stämplas, hvarken såsom öfverträdelse
af Grundlagen, eller såsom felaktig
embetsutöfning. Deremot och då Utskot*
tet, å ena sidan, ansåg ofvanberörda 10 §.
icke medgifva en i vidsträcktaste måtto bokstaflig
tolkning, emedan alla Regerings*
Ärendens ovilkorliga föredragning i Bered*
ningen innebär en ögonskenlig omöjlighet,
och rimligen ej kunnat ingå i Grundlags*
stiftarens afsigt, men, å andra sidan, af
Stats-Råds-Protocollen inhemtade, att flera
Allmänna Ärenden, hvilka rättligen tillhört
Beredningens preliminaira handläggning f
8 Cons thutions-XSt skot tets Memorial. 7V:o 39.
omedelbart förédragits i Stats-Rådet, fann
Utskottet följaktligen sig uppmanadt att tillstyrka
en underdånig framställning, hvarigenom
vederbörande Föredragande erinrades
om Allmänna Beredningens constitutionela
bestämmelse* och Kongl. Majit derjemte lemnades
anledning ätt i Råder förordna om
sättet, hvarpå denna bestämmelse tjenligast
skulle uppfylläSi
I betraktande häraf ocli för siii del
öfvertygadt, alt ensamt den tillstyrkta åt»
gärden, eller annars ingen, ari närvarande
fall lämplig och ändamålsenlig* vågar Ut*
skottet vidhålla och förnya dess förra vördsamma
förslag* hvilket det för öfrigt herot5
på Riks-Stånderi att gilla eller förkasta.
Stockholm d4 27 Junii 1829.
■, ,
H
lii |'1M rr., 1
.-iTWft
STOCKHOLM 1829,
tryckt hos Jon. Ad. WALLI)én.
Constnmions-Utskttret: Memorial jNfc» 4o. i
N:o 4°»
A atona till Exped. (Jt»k. d. 14 Julii 1829.
Memorial, rörande Stats-Vtskottets
anmärknings-anledning i afseende
på beviljade förlags-lån åt
Mekaniska verkstaden vid Motala.
Samtlige Riks-Stånden hafva behagat under
den 3 dennes till Constitutions-Utskottet
remittera en af Stats-Utskottet framställd
anledning till anmärkning mot Föredraganden
af Handels- och Finance-Ärenden.
Denna anmarknings-anledning, serskildt
uppgifven i ett från Stats-Utskottet insändt
Protoeolls-Utdrag för d. a3 nästlidne Junii,
finnes rigtad mot Contrasignanten af Kongl.
Brefven till Commerce.Coliegium den 13
October 1826 och den 5 December 1827,
angående tvänne för Mekaniska verkstaden
vid Motala, ur Manufactur-Discont-Fonden
beviljade förlags-lån, hvartdera på 5o,ooo
R:dr: i hvilket afseende Stats-Utskottet
hufvudsakligen anfört, att, då Götha CanalBolags
autorisation till Directionens skuldBih.
till Riks. St Prot. i8a8, 1839. J:dj» Sami.
i8:de Käft. i
t
a Cons t ittit ion s-\Jt skol tets Memotin! A':o ^o.
förbindelse för lånen icke syntes innebära
den säkerhet, som, enligt Författningarna,
erfordras, och då dessutom säkerheten icke
blifvit afCommerce-Coilegium pröfvad,utun
af Kongl. Maj:t omedelbarligen bestämd,
Stats-Utskottet, enär sålunda ej iakttagits
gällande föreskrifter om säkerheten för dylika
lån och om formen för densammas bedömande,
trott sig, på dessa skäl, föranlåtet
att i anmärkningsväg förhållandet hos
Consti tutions-Utsk ottet anm äla.
Stats-Råds-Protocollen utvisa, att, enligt
Stats-Secrelerarens och Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, Kongl. Maj:t, den 5
October 1826, eller när första lånet beviljades,
föreständigat Commerce-Coilegium att,
i öfverensstämmelse med de för lån af Manufactur-Discont-Fonden
fastställda grunder,
meddela Directionen öfver Götha CanalYerk
formulaire till den skuldförbindelse,
hvilken hon lomme att ä Canal-Bolagets
vägnar, såsom säkerhet afgifva, samt jeni väl,
den 28 November 1827, förunnat Bolaget,
för Verkstadens fullbordande, ett ytterligare
låne-understöd af den i Manufactur-Disconten
afsatta Summa, under vilkor, att CanalDirectionen
aflemnade, på Bolagets vägnar,
sin skuldförbindelse, och att Canal-inkomsterna,
från och med i8a5 till och med
Constitutions-lXtskottiis Memorial N;o 40, S
»828, skulle uteslutande användas för ändamålet;
hvarvid tillika i Nåder förklarades,
att, såsom en följd af Canal-Bolagets ingångna
ansvarighet för båda lånens återbetalning,
allt hvad dertill vid förfallotiderna
erfordrades, men ej kunde af Bolagets gemensamma
disponibla tillgångar godtgöras ,
borde på Actie-egarne, i nion af Actiernas
antal, fördelas.
Constitutions-Utskottet, sorn, under
Stats-Råds-Protocollens granskning,behörigen
öfver vägat detta ämne, beslöt, redanden 17
sistlidne Mars, vid preliminaira urskiljandet
af de inom Utskottet yppade anmärkningsanledningar,
att ifrågavarande, äfven antecknade
punkter skulle förfalla; och Utskottet
har sedermera, vid besvarandet af
en från Ridderskapet Och Adeln remitterad
anmärkningsmotion af enahanda syftning ,
uti Memorial N:o 26 under den 8 Maji,
yttrat, att, emedan, hvad anginge säkerheten
för de beviljade förlags-lånen, tiden för
deras återbetalning ej inträffat, och controllen
derå för öfrigt berodde på CommerceCollegium
samt Rikets Ständers Statsutskott
eller Revisorer, Coiistitutions-Utskottet
saknade giltiga skäl att anmärknings-anledniirgen
godkänna.
4 Constitutms- Utskotta t Memorial N:e 40,
Då nu, i förberörcle måtto, ConstitutionsUtskottet,
hvilket det ensamt tillhör att
granska Stats-Råds-Protocollen och anmärka
de af Konungens Rådgifvare och Föredragande
tillstyrkta afvikelser, lemnat oanmärkta
rådgifvande åtgärderna i förevarande mål,
tror Utskottet sig ej berättigadt att anställa
någon ny, till ansvarighet förbindande granskning
af samma åtgärder, helst inga andra
omständigheter ände, som upplysas afStatsBådets
Protocoll, kunnat andragas eller böra
undersökas. Med vidhållande fördenskull
af sin förut framsagda tanka, får Utskottet
blott vördsamligen tillägga: att, enligt Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse om
Fonderna under Commerce-Collegii förvaltning,
af den i4 Julii 1818, förlagslån utur
Manufactur-Discont-Fonden äro att betrakta
såsom understöd och bidrag för sjelfva byggnaden
och anläggningen af Fabriks- eller
Slöjde-inrättningar under den kortare tid,
inom hvilken anläggningens fullbordan påräknas;
hvaraf tyckes följa, att fonden eger
åtnöjas med den säkerhet, som förutsätter,
jemte garantierna mot Statens förlust, verkställbarheten
af det tillämnade företaget;
att i samma Skrifvelse något ej finnes uttryckligen
stadgadt, hvarken om säkerhetens
beskaffenhet eller om dess pröfning genom
jCommerce-Collegiuxa, o„ch att, om sålunda
Covstitutions-Utskottttt Memorial K:o 4o. 5
Kongl. Reglementet för Manufaetur-Disconten,
af elen x 2 Februarii 1817, skulle anses
tillämpligt äfven på de serskilda deri ej
omnämnda förlags-lånen, detta Reglemente
i 5 §. föreskrifter, att, så vidt möjligt är,
förmögna och för god credit kända personers
förbindelser må antagas, och att, i fall
tvifvelsmål uppstår, Lånsökanden hör, om
han kan, aflemna annat hypotliek, till säkerhetsfyllnad;
att ändtligan den befarade
osäkerheten synes i det närmaste undanröjd,
dels genom, samtlige Actie-egarnes ansvarighet
för återbetalningen, hvilken således ,
om Bolaget derutinnan brister, måste drabba
sjelfva Actierna, dels genom Verkstadens
ökade värde och afkastning,— naturlig verkan
af de på inrättningen, med användande
tillika af fyra års Canal-inkomster, nedlagda
betydligare kostnader.
Stockholm den 8 Julii 1829.
6 Cortstttutions-U'tskottets Memorial. A:» 4»•
N:o 4«.
Ankom till Exped. Utsk. d. Julix 1829.
Memorial, angående Stats Utskottets
anmärknings-anledning, i fråga
om ett Fabricanten Pochel beviljadt
Lån ur ManufacturDiscont-
Fonden.
-tin bland de anledningar till anmärkning,
som, af Sta ts-Utskottet anmälda, blifvit från
samtliga Riks-Slånden till ConstitulionsUtskottet,
under den 3 dennes, remitterade,
åsyftar, enligt Stats-Utskottets uppgift, förhållandet
med det Lån, stort 16,000 R:dr,
hvilket, å den till Förlagsunderstöd afManufactur-Discont-Fondens
medel afsalia Summa,
beviljats Fabriksidkaren A. J. Pochet
för tillverkning af Potatoesgryn; anförandes
härvid Stats-Utskottet, att, då, genom Kongl.
Brefvet den 7 Junii 1827, Pochet tillåtits
att, utan förbindelse å hans sida till anskaffande
af annan eller större säkerhet än
den han redan erbjudit och CommerceCollegium
förklarat otillräcklig, lyfta ofva 11-  nämnde Förlagslån, och detta förordnande
ej syntes Öfverensstämma, hvarken med den
stadgade formen för säkerhetens pröfning,
•Iler med de i 5 och 6 af Manufactur
-
Constitutiovs- Vtikottttt Memorial iVjo 4l. 7
Discont-Reglementet meddelade föreskrifter,
Stats-Utskottet, enär sålunda ifrågavarande
Lån utgått, innan nöjaktig säkerhet derför
anskaffats, trott sig böra anmäla anledning
till anmärkning mot Föredraganden af saken,
Stats-Secreteraren för Handels- och FinanceÄ
renden.
För Remissernas besvarande, får Conslitntions-Utskottet
vördsam ligen upplysa,
att Utskottet redan förut, under Stats-RådsProtocollens
granskning, förehaft detta ämne
till öfvervägande. Utskottet fann dervid,
dels att, för en tillämnad Fabrications understödjande
ined Förlagslån, ej kunde ,
hvarken billigtvis, eller ens efter fastställda
grunder, äskås så gifven säkerhet, som för
Lån i vanlig Diseontväg, emedan eljest bestämmelsen
ofta skulle förfelas, dels att, vid
sedermera förrättad besigtning och värdering
af den fullbordade fabriks-anläggningen,
Commerce-Collegium ansett densamma svara
mot ändamålet, hvarjemte utrönts, att kostnaderna
derför bestigit sig till i8,8go R:dr
22 skill. 6 rist. I betraktande så väl af
dessa'omständigheter, som äfven deraf, att
inrättningen biclrog till förädling i stort af
en bland Rikets lmfvudproducter, och att
Regeringens omisskännliga afsigt med Förlagslånets
beviljande var den, att åt Allmän
-
g CQnstltuttQM-Utikotwt Memorial JV» 4'i.
heten bereda en ökad tillgång på lättköpta
Lifsförnödenheter, beslöt Utskottet, under
den 11 sistlidne April, att någon anmärk-»
ning i detta mål ej borde ega rum.
Och som inga , till ändring härutinnan
Verkande skäl förekommit, linner Constitutions-Utskottet
sig ej befogadt att ingå i
förnyad pröfning af aen nu framställda anjnärknings-anledningen,
helst sådant skulle
förutsätta en ytterligare, till ansvarighet
förbindande granskning af det oanmärkt
lemnade.
Stockholm d. 8 Julii 1839.
STOCKHOLM 1 8 a g,
tryekt hos Jo k, An. Wallbcs,
fäöttstiiutiöris-lJtskotieis MéMrtnl Mia i
N:ö i\ii
Änkom tili Éxped. Utsk. d. 29 julii 1829.
Memorial till Borgare-StuHdet, 0,ri~
gående dess citerréiniss på en ariiiiärknirigs
- punkt i Betänkandet
öiti StätsRådsProtocotleriS granskning.
rån Borgäré-Ståridet har,- medelst Protöfcölls-Utdräg
under deli ö dcimes, Coristitutioris-Utskottets
Mémdtial; N:o 36, öm
Stats-Råds-Protocöllens fullbordade granskning,
blifvit i 4-de punkten återrernilteradt,
på deri grundy ått Utskottets anmärkning,
vid behandlingen af målet,- rörande den af
Gerieral-Majöreri riri rii. Friherre vöri SckuU
%enheiiti söktä och vuriria befrielse för yrkadaccords-ersättriirig,
éttdastöriifätiär öförrii®
ligheten och tvätydighetéri af Stais-Secrétérarens
på en gäng af- och tillstyrkande jnening;
fcamt haris försurririielsé att efterse öcli rätta
Rrotocolls-redael ioncn, öcli att Utskottet icke
besvarat Stats-Utskottéts begärda och af Riksötårideri
bifallna Remiss angående Frih. voH
Sik till Riks. St. Prot.» 1828, 1829. 3:dje Samt
Jgtdc Haft; I
5 Canstitutions-Vtskottets Memorial ]\J:o fa,
Schulzenheims skyldighet att utgifva den
belöpande ersättningen.
Till följd häraf får Constitutions-U tskottet
vördsamligen anföra, att det, vid innevarande
års början, eraottagit samtlige
Riks-Ståndens Remisser på Stats-Utskottets
anledning till anmärkning mot Stats-Secreteraren
för Krigsärenden, såsom Contrasignant
af Kongl. Brefvet den 6 April 1824»
hvarigenom ofvannämnde befrielse medgafs,
äfvensom att, enär Stats-Secreteraren densamma
i viss måtto både afstyrkt och tillstyrkt,
Constitutions-Utskottet ej trott sig
böra, idenna sak, lägga honom annat eller
mera till last, än en i det formela felaktig
behandling, men att deremot Utskottet icke
erhållit någon Remiss på frågan om Friherre
von Schulzenheims skyldighet att ersättningen
utbetala, —• en fråga, som, afskild
från den egentliga rådgifvande åtgärden,
hvilken här, efter granskning af Stats-RådsProtocollet,
lemnats oanmärkt, icke eller
tillhör Constitutions-Utskottets befattning;
kunnandes fördenskull Utskottet ej meddela
i ämnet något förändradt yttrande, elier
utsträcka anmärkningen längre än till dess
nuvarande föremål.
Stockholm den 22 Julii 1829.
Consthutioiis-Utskottets Memorial I\!:o 43, S
N:o 43,
Ankom till Exp«d. UUk. d. 2g Julii 1829,
Memorial till Bönde-Ståndet, i anledning
af dess återremiss på
Betänkandet om Stats-Råds-Protocollens
fulländade granskning.
E nligt från Bonde-Ståndet ankommet Protocolls-Utdrag
onder den 17 dennes, liar
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 36,
med Betänkande i följd af Stats-Råds-Protocollens
fullbordade granskning, blifvit återremitteradt,
på grund af en Ståndets Ledamots
yrkande om uppgift å Slats-Rådels
Ledamöter oell Föredragande, som deltagit
i de under irsta och aldra punkterna anmärkta
rådgifvande åtgärder,
Constitutions-Utskottet anser väl en
sådan ytterligare upplysning, hvars äskande
ej linnes af någon äldre praxis sanctioneradt,
icke vara ovilkorligen nödvändig för
det allmänna bedömandet af anmärkningarnas
grundlagsenlig® verkan; och enär
dessutom i Betänkandet Herr Stats-Rådet
Grefve Löwenhjeltn ensamt uppnämnes såsom
frånvarande vid rådslagen 0111 gillad
Cons thut ions-\Jt skot tets Memorial N:o 43.
indragning af Tidningen Oonyersations-BIa=
det, den 23 December 1834, samt i målet
angående första handelstransaetionen ojii
Örlogsskepp, den 3 fich 8 Mars i8a5, hade
Utskottet trott redan deraf tydligen kunna
slutas, att, yid dessa tillfällen, alla Öfrige , —
pch den 22 Mars och 19 April, samtlige
Siats-Rådets ständige Ledamöter varit, jemte
föredraganden, tillstädes, För återremissens
tillbörliga besvarande, får dock Utskottet
lin ybrdsamligén uppgifva att, vid
ofvanberörda tidpunkter, Konungens StatsRåd
utgjordes af DD. EE. Herrar Stats?
Ministrarne Grefye (gyllenborg och Grefve
ftf Wetterstedt, DD. EE. Herrar Stats?
Råden Grefvarne Rosenblad, Cederström,
Skjöldebrand och förner, Hrr Stats-RAden
Friherre Wirsén och Grefve Löwenhjelm,
samt Hr Hof-Cancelleren VPVt Schulzenheim,
äfvensom att föredragningen i Krigs-Expedj-,
tionen då bestriddes af Stats-SecreterafOft
Arnell.
Stockholm den 38 Juli; 1829.
Mawkl N-Q 44- 5
N;q 44,
Ankpm lill Expe4- TJtsk. 4- 6 Augusti 1839.
Memorial, rörande Caspér Wijkmans
(inmärhnings-(inledning, i afseende
på 1826 års Förordning pm
Rusthålls afgifterna till Wadstena
Krigsmanshus.
Cmiisti lutions-Utskottet liar emottagi t BondeStåndets
Remiss på en af Casper Wijkman
från Upsala Län eniot Konungens Rådgifvare
samt Föredraganden i Krigs-Expeditionen
framställd och uppgifven anledning
till anmärkning dervid, alt, ehuru allmän
Civil- och Criminal-Lag icke må, utan
Konungs och Ständers gemensamma bifall ,
stiftas, Lagens allmänna stadgande om upp*
hud och lagfart likväl blifvit på lagstridigt
sätt och i olaglig väg förändradt genom
Kongl. Förordningen den g Maji 1826, angående
afgifterne till Wadstena Krigsmans*
lius, enligt hvilkens G §. Häradshöfdingarne
ej ega meddela uppbud och lagfart å Rusthåll
vid de i 5 §. uppräknade fall, så framt icke
afhandlingarne derom äro så inrättade, som
1 sistnämnde §. föreskrifves.
6 Cotistitutiotts-Utskottets Memorial. n:o. 44-
Vid pröfningen af detta mål har Utskottet
inlWitat: att en vid i8a3 års Riksdag
i Bonde-Ståndet väckt fråga om uphäfvande,
i vissa omständigheter, af Kongl,
Kungörelsen den 4 Maji 1778, rörande Rusthålls-afgifterne
till Krigsmanshuset , Blifvit
från Lag-Utskottet, dit hon först remitterats,
återlemnad, såsom åsyftande ändring i en oeconomisk
Författning, och sedan af RiksStånden
hänvisats till Oeconomie-Utskottels
åtgärd; att \ §. i högst omförmälde 1778
års Kungörelse lyder: "Begripes andra hemman,
som antingen icke tillhöra, eller allehanda
inventarii-p er sedlar under ett och
samma köp eller transport, så hör antingen
i sjelfva köpebrefvet} eller serskildt
genom tvänne trovärdiga män, noga urskiljas
och utsättas, huru stor summa gifvits
för Rusthållet, jemte dess åbyggnad
och tillhörigheter och säljare af giften, enligt
Kongl. Resolutionen den 8 April 1736,
derefter beräknas, men för alla öfriga afgifter
är säljaren befriad;” att Kongl. Brefvet
den 2 Mars 1819 innehåller: För att
erhålla Fastebref, åligger köparen alt vid
domstol uppvisa Rcgements-Skrifvarens qvitto
öfver Krigsmanshus-afgifterna, och, på
det denne mätte kunna ett sådant meddela,
hör original-köpebrefvet för honom företes,
att tjena till efterrättelse för afgiftens berak-*
Conttitutions-XJiskottets Memorial. iVio 44- 7
Ilande;” att ändtligen i 3 §. af i8a() års
Förordning stadgas: ”Bytes Rusthåll mot annan
egendom, som ej är af Rusthålls natur,
eller öfverlåtes det genom testamente, gåfvobref,
lösen till medarfva, eller annorlunda,
utan viss utsatt köpe- eller transportskilling,
su beraknas af träde s-af giften efter
Rusthållets Taxerings-värde det år,
då a/handlingen derom upprättades.”
Då af allt detta torde klart följa, dels
att frågan, enligt Rikets Ständers åsigt, är
af oeconomisk egenskap, dels att föreskrifterna
i 5 och 6 §§. icke innefatta nya, utan
redan förut bestämda vilkor och controler,
och då, genom den åt Domaren närmare öfverlåtna
verkställigheten af de oeconomiska
lagbuden, något hinder för honom ej uppstår
att utfärda sin Dom eller Fasta, helst
Domaren i allt fall kan och bör ålägga köparen
att dessförinnan anskaffa de handlingar
och uppfylla de prsestanda, som för egande-rättens
lagliga förvärfvande erfordras,
finnér Utskottet, som, under Stats-Råds-Protocollens
redan fullbordade granskning, lemnat
förhållandet oanmärkt, nu icke eller
skäl att den framställda anmärknings-anledningen
godkänna.
Stocholm den 29 Julii 1829.
STOCKHOLM 1829,
tryckt Lös Jon Ad. Walldan.
Corn stilutions- Utskottets Memorial N.o ^5. t
N:o 45.
Ankom till Exp.-Utsk. tion 11 Augustii 182c)
Memorial, rörande Friherre C. H.
Anckarswärds anledningar till
anmärkning mot Konungens
Rådgifvare samt Föredragande
af Krigs- och Kammar-ärenden,
I^idderskapet oclr Adeln har behagat, under
den 18 dennes, lill Constitutions-Utskottet
remittera åtskilliga anledningar till anmärkning
mot Konungens Rådgifvare samt
Föredragande af Krigs- och Kammar-ärenden
åren i8s5 och 1826, hvilka anledningar
Friherre Carl Henrik Anckar swärd i föreskrifveii
form anmält, och dem han inför
Utskottet uppgifvit vara följande:
1:0 Att Kongl. Förordningen den 9 Maji
1826, angående Rusthålls-afgifterna till Wadstena
Krigsmanshus, uti hvilkens 5 §. bland
annat stadgas, det i alla afhandlingar om
Rusthåll, som säljas eller transporteras, bör
tydligen och bestämdt utsättas värdet, hvartill
Rusthållet blifvit ansedt, noga afskiljdt
Bill. till R. St. Fröt. 1828 och 182g. 3 Sami.
so:de Haft. 1
2 Constitutlons-Utskottets Memorial N.-o ^5.
från all annan, i samma köp eller transport
inbegripen, fast eller lös egendom, tillika i
6 §. innehåller, att Häradshöfdingarne icke
må meddela uppbud och lagfart vid de i 5
§. omförmälda fall, med mindre afhandlingarne
äro så inrättade, som i sistnämnde
föreskrifves; förmenande Motionairen, attén
förändring af allmänna Lagen, rörande lagfart,
härigenom skett, och att den i Grundlagen
anvisade ordning för ändringar af gällande
Lag vid detta tillfälle ej iakttagits.
2io Ätt, efter det hos Kammar- och
Bergs-Collegierna besvär blifvit anförda öfver
Landshöfdinge-Embetets i Örebro Län
gifna utslag, hvarmedelst egarne af stora
Björstorps Hemman ålagts att, vid vite, till
Donaforss Bruk och till ingen annan aflemna
de å Hemmanets skog tillverkade Kol,
emot en provisionel Taxa, intilldess, i behörig
ordning, Taxa hunne fastställas, och
Collegierna, som, vid ärendets afgörande,
stannat i olika meningar, öfverlemnat desamma
till Kongl. Majit, för att erhålla föreskrift,
hvilkendera skulle tjena till grund för
det beslut Collegierna ålåge att utfärda, saken
af Kongl. Regeringen upptogs till verklig
pröfning, såsom i slikt ändamål till Kigk
Majit hänskjuten, hvadan Kongl. Regeringen,
med gillande till alla delar af BergsCollegii
yttrade tanka, gaf Collegierna det
-
Conslilulions-Utskotlets Memorial N.-o 4$, 3
ta tillkänna, för vederbörandes förständigande
och underdåniga efterrättelse,
3:o Att, sedan Friherren och flere Rustande
under Kongl. Lif-Regementets flussarCorps
i underdånighet klagat öfVer den år
18a3 med samma Corps hållna Generalmönstring,
och synnerligust deröfver, att Sahlar
och Pistoler, hvilka af Styrelsen ansågos
ännu en längre tid kunna till freds-tjenstgöring
begagnas, sådant oaktadt casserades,
under förutsatt behof af bättre vapen för händelsen
af krig, och Krigs-Collegium i underdånigt
utlåtande föreslagit, att de Pistoler
och Sablar, som till full brukbarhet kunde,
utan Rusthållarnes alltför dryga kostnad,
iståndsältas, måtto varda reparerade, men
de öfriga utbytas mot nya, Kongl. Maj:t likväl
icke fann skäl till ändring i Dess fattade
beslut, hvarigenom ifrågavarande mönstrings-förrättning,
innan någon klagan deröfver
kunnat inkomma, blifvit i Nåder gillad,
och sådant, fastän korrt förut de Rustande
under Kongl. Lif-Grenadiér-Regementet, uppå
förd klagan öfver brukbara persedlars
eassation, beviljats förmonen af ny undersökning.
Beträffande första anmärknings-anlednings-punkten,
får Constitutions-Utskottet
vövdsamligen åberopa sitt, under den 2<j
4 Constitutions-Utskotlets Memorial N.-o z/5".
dennes, N:o 44> afgift) a utlåtande öfver,
Casper JVijkmans från Bonde-Ståndet remitterade
anmärkningsanledning, rörande
alldeles enahanda ämne.
Med hänsigt till andra punkten, utyit
sar Stats-Råds-Protokollet icke att något verkligt
peremtorisk! beslut fattats, utan endast
att, sorn ordett lyda: ”Kongl. Regeringen
behagat gilla den af Bergs-Collegium i mulet
yttrade tanka;’’ hvaremot Kongl. Respriplet
till Collegierna af samma dag, elior
den 6 Februarii 1827, innehåller, att Kongl.
Majit låtit Sig föredragas detta, till Dess
Nådiga pröfning och afgörande öfverlemnade,
besvärs-mål, och funnit skäligt till alla
delar gilla den af Bergs-Collegium i målet
yttrade tanka, hvilket Collegierna, till svar
samt vederbörandes förständigande och un-,
derdåniga efterrättelse, tillkännagafs. Genom
detta, af Kongl. Regeringen ej föreskrifna
eller beroende, expeditions-sätt, och
synnerligen medelst tillägget af befallningen
om förständigande! till efterrättelse, vann
troligen ärendet en annan och vidsträcktare
behandling, än den, som Collegierna, vid
anmälandet af deras skiljaktiga m,eningar,
åsyftat, och som Kongl, Regeringens till
Protocollet meddeldta förklarande ingalunda
bade uteslutit. Då likväl Constilutions-Utskottets
anmärkningar mot någon Stats-Se
-
Constilutions-Utskoltets Memorial IV.-o 4$.
preterares embets-utöfning måste grunda sig
på hans af Stats-Råds-Protocolien synliga åtT
garder, jemförd», der så fordras, med de
åf honom contrasignerade expeditioner, pclp
då, i förevarande fall, tjenstförrättande StatsSecreteraren
hvarken gjort sig skyldig till
en felaktig föredragning, eller tillstyrkt ett i
formen origtigt beslut, eller utfärdat en mot
beslutet i sjelfva saken stridande expedition,
anser Utskottet föredragande-åtgärden i detr
ta mål icke vara uirmärkning underkastad.
Vidkommande tredje punkten, jnhem?
tas af Stats-llådefs Protocojl den 29 Januarii
och den t4 September 1824 väsendtligen:
att Krlgs-Collegjum vitsordat den casserade
beväpipgens dåliga beskaffenhet och
nödvändigheten af att nya Pistoler och Sar
biar anlades; att Stats-Secreteraren och StatsRådet
hemställt, det Krigs-Collegium matte
anbefallas höra Rusthallarne, huruvida de
skulle vilja låta dessa casserade vapen repareras
till exercice och ali tjenstgöring å fredsstation,
då tills vidare den nya beväringen
icke borde nyttjas, för att vid timande uppbrott
till krig vara i fullgodt stånd; att, i
anledning af Öfverstens Friherre Anckar-,
swärds och 28 andra Rustandes klagan öfver
General-mönstrings-förrättningen, KrigsCollegium,
under åberopande af 8 §. iK:gl.
Förordningen den 11 Maji ijg5 och 22 §.
6 Constitutions- Utskottets Memorial IV.-o /f..').
i Mönstrings-Iiistructionen elen 16 November
1819, yttrat den förmodan, alt General-»
Mönsterherrn, vid granskningen af persed•»
larne, tillämpat de för cassation stadgade
grunder, hvaremot Collegium, rörande Pistolernas
olika duglighet till krigs- och fredsbruk,
ej kunnat dela Mönsterherrns åsigt,
samt slutligen att Stats-Sécreteraren och
Stats-Rådet, enär propositionen om vapnens
istånrlsättande antingen mötts af vägran, eller
ock bifallits med oantagliga vilkor , ansett
frågan derom försvinna , samt de casserade
vapnen, sedan nya blifvit anskaffade,
böra tili Rusthållarnes disposition öfverlämnäs;
hvarjemte Stats-Secreteraren och StatsRådet,
på de af Krigs-Collegium, för mönstrings-förrättningens
gillande andragna skälf,
oell vid öfvervägande af ao §. i MönstringsInstruetionen,
funnit de anförda besvären
ej verka till ändring i Kongl. Majrts, enligt
Collegii tillstyrkan, meddelade fastställelse af
General-Mönstrings-förrättningens åtgärder,
Då nu, vid behandlingen af detta mål,
någon form ej synes vara underlåten, eller
någons rätt förnärmad, helst det, jemlikt
17 och 20 §§. af General-mönstrings-Instruetionen
den 16 November 1819, egentligen
ankommer på General-Mönsterherrn
att, efter omständigheterna,, förfoga om beYärings-
och mönderings-persedlars repaia
-
Ponstitulions-Vtskottets Memorial N.o /fS.
tion, eller anskaffande af nya, —då fCrigsCollegium
icke eller uttryckligen tillstyrkt ny
besigtning, ulan tvärtom ej trott sig lillständigt
att anställa en dylik revision öfver Gcneral-mönslrings-förrättningens
åtgärder, emédatl
sådant endast berodde på Kongl.
Måjrts pröfning ocb befallnings — samt då
emellan de af Motiouairen jemförelsevis
omförmälda persedlarna vid Andra LifGrenadier-Regementet,
och dem vid LifRegementets
Hussar-Corps, företer sig den
stora skillnad; att de förra blifvit i mönStrings-verket
Upptagne Sorn brukbara, men
af Mönsterberrn förklarade odugliga; hvaremot
de senares eller ifrågavarande Pistolers
och Sablars sämre beskaffenhet var,
som det af handlingarne vill synas, vid
förrättningen lemnad obestridd, och sedermera
jemväl af Krigs-Col legium bestämdt
vitsordades, finnér Constilutions-Utskoltet
sig ej eller kunna, i denna punkt, anmärknings-anledningen
godkänna.
Stockholm den 3i Julii 1829.
8 Constitutions-Utskottets Memorial N.-ö 46i
N:o 46.
Ankom till Expcd.-Utsk. den ia Augustii iSatj.
Memorial, rörande Prosten Dedekinds
anmärknings-anledning
mot föredragningen i KammarEacpeditionen
af målet angående
Kyrko - hemmanet Lyngåkra.
-För uppgifvande af den mot Föredraganden
i Kammaf-!‘’xpeditionen anmälda anmärknings-anledning,
som Preste-Ståndet,
under den 21 dennes, till ConstilutionsUtsköttet
remitterat, liar Motionairen, Prosten
J. Dedekindj anfört, alt, då RegeringsFofmens
6 bokstafligen tolkad, bestämdt
anvisar den constitutionela föredragningsordningen,
äfven med hänsigt till de Ecclesiastique-Verket
och således Kyrkorna
rörande ämnen, men en härifrån begåtlgen
afvikelse vållat rubbning i äldre, af
forn-handlingar, jordbocker och urminneshäfd
garanterade rätts-förhållanden, han
sett sig föranlåten att till constitutionel ansvarspåföljd
anmäla Föredraganden af Kammar-Ärenden,
Förste Expedilions-Secrete
raren
-
Conslitutions-Utskottets Memorial N.o 4^- 9
rarea G. Ulfsparre, icke allenast för det
formelt origtiga af dennes föredragningsålgärd
den ig Augusti 1823, vid målet angående
Kyrko-heromanet Lyngåkra, utan ock
för det materielt oråtta i saken, enär Föredraganden,
i strid mot Kongl. Brefvet
den 22 Maji lSig, och medelst ofullständig
utredning af ärendets beskaffenhet, skall
grundlagt ett beslut, hvarigenom en Kyrkans
uråldriga rättighet blifvit henne fråndömd.
Som, af inbegärda original-acter i målet,
den upplysning vunnits, att KammarCollegium,
i dess Utslag den 19 December
1821, hvilket sedermera den 12 Augusti
1823 i Nåder stadfästades, hänvist missnöjd
part att anföra underdåniga besvär
hos Kongl. Maj:t i Dess Kammar-Expedition,
hvadan ock besvären rätteligen dit
ingifvits, och der äfven erhållit Stats-Secreterarens
remiss-påteckning, finner Utskottet
anmärknings-anledningen mot det formela
af föredragnings-åtgärden böra förfalla.
Beträffande åter det, efter Motionairens
tanka, materielt origtiga; så, enär Utskottet
redan, uti dess, rörande ett dylikt
Bi/i. till R. St. Trot. 1828 och i8agJ 3 Sami.
ao.de
io Constitutions-Utskoltets Memorial IV.-o
måls behandling inom Ecclesiastique-Expeditionen,
den 5 sistlidne Maji afgifna yttrande,
förklarat sig icke behörigt att ingå
i pröfning af den, på andra Utskotts handläggning,
beroende liufvud-frågan, anser
Utskottet icke eller nu sig tillständigt att
med ärendet, i denna del, taga befattning.
Stockholm den 3i Julii 1829,.
N:o 47.
^nlom till Exp. Ut$k. den ja^Auguslii
Memorial, rörande en af Herr
Rosenqvist af Akershult uppgifven
anledning till anmärkning
mot Stats-Rådet och Föredragande.
^en från Ridderskapet och Adekn, under
den 18 dennes, till Constitutions-Utskottet
remitterade anmärknings - anledning mot
Stats-Rådet och Föredragande, hvilken Hr
F. L, Rosenqvist af Åkershult framställt,
innefattar, enligtMotionairens uppgift, samtliga
i Utskottets Betänkande N:o 36, af den
30 nästlidne Junii, utan anmärkning och
Coust it ut ion f-Utskottets Memorial IV.» 11
ilott upplysnings-vis anmälda, under StatsKåds-Protocollens
granskning förekomna omständigheter,
dem likväl Motionairen ansett
ligga vederbörande Stats-Rådets Ledamöter
till last, och fördenskull velat i grundlags-väg
åter framdraga till Utskottets behandling.
Men då dessa, egentligen mot
Gonstitutions-Utskottets Betänkande rigtade
anmärkningar, icke genom någon återremiss
på detsamma blifvit till Utskottet
hänvisade, och dä, i allt fall, härvid numera
förekommer att, sedan Utskottet hos
Rikets Ständer anmält ofvannämnde så
kallade vigtigare omständigheter, tre Riksstånd
deråt ej Iemnat annan åtgärd, än att
lägga dem till handlingarne, finner Constitutions-Utskottet
sig" ej kunna den förmenta
anmärknings-anledningen till pröfning
upptaga.
Stockholm den 3i Julii 1829,
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteibsra Tryckeriet, 1829.
Constit, Utskog Mtmorial N;o iiS. t
N:o 48.
Ankom till Exped. Utskottet den 16 Septemb. 18*9.'
Memorial, med anmälan af oförenliga
skiljaktigheter ifråga om
ett föreslaget tillägg vid 14 $.
5 Mom. Riksdags-Ordningen.
Med anledning af väckt fråga om vilkoren
lör Borgares valbarhet till Riksdagsman, föreslog,
uti Memorial N;o 01 , under den 26
sistlidne Maji, Constitutions-Utskotiet följande,
genom ett tillägg förändrade redaction af
förra punkten i 5 Momentet af RiksdagsOrdningens
i4 §. ”Ingen ina för Städerne —-  — — Magistrats person eller Mantals, och
Skattskrif veu Borgare i Staden m. m.*’
Preste- ochBondeStånden antogo,under den
g Junii, detta förslag till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag, hvaremot BorgartStåndet,
under den 15 i samma månad,återförvisade
målet, på grund af ett för Ståndets gemensamma
tanka förklaradt redactions-förslag,
så lydande: ”Ingen annan må för Städerna
till Riksdagsman utses, än den, som minst
Bihl till Rikx-St, Fröt. 1828 och 1829, J Sami. l
21 ista 11: t*
a Constit. Utsk'.s Memorial N:o 48.
tre år varit Magistrats-person elhr Borgare
i Staden , och är derstädes Mantals- oell
Ska it skrifven, samt, derest han ej är tjenstgörande
Magistrats-person, borgerlig näring
idkar. ”
Öfver återremissen afgaf, i Memorial
N:o 58, Utskottet dess till BorgareStåndet
serskildt ställda Utlåtande, hvilket likväl BorgareStåndet
under den 16 Julii afslog
Sedan nu mera, under den a 9 nästlid—
ne Augusti, Ridderskapet och Adeln godkänt
Constitutions - Utskottets ofvannämnde
förslag till den i 56 §. Regeringsformen stadgade
behandling, skulle det, enligt samma
tillhöra Utskottet att RiksSlåndens tankar till
ett helt Utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka;
men då, till grund och ämne för
en slik sammanjemkning, icke må kunna tagas
något annat än Ståndens egna tankar,
och då den mening, som BorgareStåndet vidhållit,
icke synes vara af egenskap att medgifva
sammanjemkning med de tre öfriga
Ståndens, återstår blott för Utskottet att, äfven
under åberopande af förrberörda Regeringsformens
§., de oförenliga skiljaktigheterna
till samtlige RiksStåndens behandlande
vördsamligen anmäla, i afseende på Ut
-
Constit. Visk:s Memorial JV:o 48 och ig. 5
låtandets fullständiga beredning, antingen ef.
ter slutligt begifvande, eller ock gei om Constitutions-Utskottet
förstärkt.
Slockholm den 12 September 1829.
N:o 49.
Ankom till Exped. Utsk. den 26 September 1829.
Memorial, med Voterings Proposition,
i en till förstärkt Constitutions
- Utskotts afgörande
öfverlemnad fråga.
Sedan, enligt lill Constitutions Utskofiet ankommet
Protocolls-Ufdrag af den 21 dennes,
BorgareStåndet, efter föredragning af Utskottets
Memorial, N:o 98, angående oförenliga
skiljakligheler i fråga om ett föreslaget tillägg
i 14 §• 5 Mom. Riksdagsordningen,
vidblilvit dess härutinnan under den 15 sisth
Junii fattade serskilda beslut, samt följaktligen
ansett Grundlags-förslaget böra , i afseende
på dess fullständiga beredning, afgöras
genom förstärkt Constitutions-Utskoti, får ,
till fullgörande af derjemte erhållet uppdrag,
Constitutions-Utskotlet, för deli blifvande om
-
5 Cans! i t. UtsÅ',s Memorial N:o 4g;
röstningen, vördsamt föreslå en så lydande
Proposition:
”Den som vill att samtlige RiksStånden
skola , för Grundlagsenlig behandling, godkänna
Constitutions-Utskotiets , i Memorial
N:o 3i, framställda förslag till följande, genom
ett tillägg förändrade redactioU vid bör-j
jan af 5 Mom. 14 Riksdagsordningen :
Ingen må för Städerna till Riksdagsman
utses, som ej minst — eller Mantals
och
Skattskrif ven Borgare i Staden, ej eller
m. ni., röste Ja.”
”Den det ej vill, röste Nej.”
”Vinner Nej, antaga samtliga RiksStånden,
för Grundlagsenlig åtgärd , nedanstående,
med BorgareStåndets serskilda beslut in*
stämmande redactions-förslag:
Ingen annan må för Städerne till Riksdagsman
utses, än den, som minst  —•
eller Borgare i Staden, samt derstädes är
Mantals- och Skattskrifven, och, om han ej
är tjenstgörande Magistrats-person, borgerlig
näring idkar, ej eller m. m.”
Stockholm den a6 September 1829.
Constii. Vtsk:s Memorial N:ö So. 5
N:o 50.
Ankom till Exped. Utskottet den 8 Octob. 1819,
Memorial, med Utlåtande öfver Konungens
Nådiga Proposition
om förändringar i 19, 21 och 88
af Regeringsformen.
Med afseende å sältet för meddelandet af
förklaringar öfver Lagens rätta mening, har,
uti Nådig Proposition, under den 11 nästlidne
September, som från RiksSlånden blifvit
den 17 i samma månad till ConstitutionsUtskottet
remitterad, Kongl. Maj:t framställt
följande förslag till ändrad redaction af 19 ,
21 och 88 §$. Regeringsformen.
§• 19-
”Inkomma till Konungen, från Domstolar
och Embetsman, förtrågningar om rätta
meningen af Allmän Civil-, Criminal- och
KyrkoLag, eller anser eljest Högste Domstolen
förklaring i sädant fall nödig, ege
ock Högste Domstolen att, emellan Riksdagarpe,
dy tika förklaringar gifva. ”
6 Constit. Visk’,s Memorial N:o 5o.
i 2i.
”Konungen eger tvänne röster i de mål,
ii vi 1 kas föredragning och afgörande Han för
godt finner afl i Högste Domstolen öfvervara.
/ alla frågor om förklaringar öfver
Lagen emellan Riksdagarne, skola Högste
Domstolens beslut hos Konungen i StatsRddet
anmälas. Gillar Konungen den gifna
Dag för kiaringen , utf ärdas den med Dess
underskrift; ogillar Konungen densamma ,
förf alle den till ali kraft och verkan.'3
$. 88. ' '
”Med förklaring öfver Civil-, Criminalsamt
KyrkoLag förhålfes, under Riksdag,
sorn med sådan Lags stiftande. De förklaringar
öfver Lagens rälta mening, Högste
Domstolen, med Konungens bifall, emellan
Riksdagarna gifver, kunna af Rikets Ständer
vid näst påföljande Riksdag ogillas, hvaref-j
ler de icke längre vare gällande, eller af
Domstolarne iakttagas och åberopas må.”
De i Nåder föreslagna ändringarne åsyfta
således :
i:o Konungamagtens insättande, med
hänsigt till sanotionen af Lagförklaringar, i
Constit. Vists Memorial N.o 50. 7
enahanda prerogativer mot Högste Domstolen,
som hon eger mot Rikets Ständer;
* * >...
2:0. Förtydligande af ofvanberörda Regeringsformens
föreskrifter, i så måtto, att
Lagförklarings-rättigheten borde, endast emellan
Riksdagarne, Högste Domstolen tillkomma
(
3:0. Utsträckning af denna förklaringsrätt
äfven till de händelser, der Högste Dom.
stolen, utan anledning af förfrågan, sjelf funne
allmän Lagförklaring nödig, samt
4:0. Bestämmande af en praescriptionstid,
inom hvilken Rikets Ständer må ega att
de emellan Riksdagarna gifna Lagförklaringar
ogilla.
Hvad första punkten eller sjelfva liufvudsaken
beträffar, synes den ConstituflonsUtskotiet
ingalunda förutsätta någon Regeringsmagtens
inblandning i Domaremagtens
åtgärder, emedan, vid Lagförklaringars meddelande,
Högste Domstolen ej utöfvar Lagstiftningskallet
, utan tydligen besörjer Allmän
Lagskipning, med hvilken, efter 88 §. Regeringsformen,
Allmän Lagförklaring ställes i full
likhet. Men nu instämmer det med Grundlagens
både anda och bokstaf, att Konungens Lagstiftnings-rätt
i allmänhet ej kan eller bör ut«
8 Constit. Utsi:* Memorial N:o 50.
Bfvas annorledes, än af Konungen i StatsRådet,
hvars Ledamöters tankar ock skola ,
enligt Regeringsformens 87 $., öfver alla
Lagstiftningen rörande ämnen uttalas. Giltigheten
af de skäl, 1823 års Constitutions.Utskott,
för afstyrkandet, jemväl i denna del,
af Konungens Nådiga Proposition, förnemligast
om upphörandet af Dess röster i Högste
Domstolen , hemtat derifrån, att Konungens
Veto ej stöde att förena med rättsprinciper
och hans egen värdighet, kan nu varande
Constitutions-Ulskott icke obetingadt
erkänna, Afvikelsen från rättsprincip ligger
egentligen i Högste Domstolens befattning
med Lagstiftningen, — en afvikelse, påkallad
och rättfärdigad af omsorgen, att någon Allmän
Institution måtte härutinnan för tillfället
ersätta Lagstiftande Magtens ena hälft. Men
om Rikets Ständer ej] kunna emellan Riksdagarne
medverka, fortfar icke dess mindre
Konungen, Lagstiftande Magtens andra integrerande
del, oafbrutet att verka och handla.
Icke eller torde det med något fog befaras,
att Konungens Veto skulle binda eller
försvaga Högste Domstolens oberoende; ty
detta är tillräckligen tryggad t genom hvarje
Domares ovilkorliga rättighet och pligt att, efter
bästa förstånd och samvete, på de speciela
fallen tillämpa den gällande, änskönt oförklarade,
Lagens mening. För öfrigt lärer, medelst
Rikets Ständers till äfventyrs ogillande be
-
Constit. Vists Memorial N:o 5o. 9
slut, Konungens värdighet destomindre nedsättas,
som Hans bifall till Lagförklaringen
lemnades blott provisoriskt, under tyst förbehåll
af hennes formliga behandling, och
Konungen rimligtvis ej bör anses förnärmad
af atlributioner, dem Han, i constitutionel
väg, Sjelf velat sig tillegna. Snarare förnärmas
Konungavärdigheten af det principvldriga
resultat, att Konungen, hvars röster i
Lagförklaringsfrågor ovägerligen måste beräknas,
kan af Högste Domstolen ölverröstas
i mål, innefattande, ej lagskipning, men lagstiftning.
Den Grundlagstolkning, som andra punkten
innebär, tyckes väl naturligen följa af
sakens beskaffenhet och af jernlörelsen med
senare perioden i 88 J. Regerings-Formen,
helst, under Rikets Ständers sammanvaro,
ingen annan eger bekläda Deras kall; och
såsom föremål för en isolerad Grundlagsändring,
vore den onekligen mindre behöflig.
Men då förtydligandet här framstår i sammanhang
med ett större ändringsförslag, bidrager
sådant utan tvifvel till det helas fullständighet.
Vidkommande dernäst den i o:dje punkten
antydda utsträckning af Högste Domstolens
Lagförklarings-rätt, inser ej Utskottet ,
huru frågornas omedelbara väckande inom
io Constit. Uisk:s. Memorial N:o 5o.
Högste Domstolen skulle, såsom 1823 års
Constitutions-Utskoit förment, alstra missbruk
och farhågor. Högste Domstolen förblefve,
i bagge fallen, proponent; och lätt
funne man, på en omväg, organer lör till—
vägabringandet af lörfrågningar , i händelse
.Lagförklaringen önskades såsom nyttig och
nödvändig. Men just Konungens Veto i StatsRådet,
och Hans Rådgifvares constifutionela
ansvarighet vore, enligt Utskottets begrepp,
de säkraste och kraftigaste correctiven mot
täta och umbärliga Lagförklaringars utfärdande.
Stadgandet örn prsescriptionstid och om
dennas begränsande inom loppet af nästföljande
Riksdag, froner Utskottet vara lika angeläget,
som lämpligt. Svårligen skulle, med
förutsatt bevarande af Grundlagens syftning
och Allmänna Lagens helgd, Lagstiftande
Magtens ena hälft lemnäs öppet att, när som
helst, ända i en aflägsen framtid, uphäfva
genom förklaring gifna Lagar, hvilka måhända
redan vunnit förtroende och häfd. Visserligen
har 1825 års Constitutions-Utskott
icke utan grund ansett den då föreslagna yttersta
terminen af fyra månader från nästa
Riksdags början leda till nog mycken inskränkning
i Rikets Ständers Lagstiftningslätt.
Nu likväl, sedan, i öfverensstämmelse
med Gi undiags-Stiftarens uppenbara, fast ej
Cunstit• JJtsk:s Memorial N:o 5o. 11
bokstafligen uttryckta afsigt, terminen utvidgats
till bela Riksdagen, huru länge han
än må räcka, finner Utskottet, äfven i denna
omständighet, betänkligheterna undanröjda.
Okunnighet hos Rikets Ständer om utkomna
Laglörklaringar bör icke ens förmodas,
då Justitiae-Ombudsmannen, jemlikt Instruetionens
18 §., åligger att dem samla och
anmäla ; ämnenas beredning och pröfning
måste ock, utan möda, kunna medhinnas
under Riksdagens lopp, serdeles som, enligt
44 §. 1 mom. Riksdags-Ordningen, Ständer,
na ega förelägga Utskotten tid för ingifvande
af deras Utlåtanden.
Stödjande sig på ofvananförda skäl oell
grunder, tvekar ej Consiitutions-Utskottet, att
med tillstyrkande vördsamligen öfverlemna
Konungens förevarande Nådiga Proposition
i alla delar, för den förberedande åtgärd, 81
§. Regerings-Formen anvisar.
Stockholm den 3 October 182g.
Reservatione r*.
Af Herr Cederschjöld, l
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition åsyftar
egentligen 4 serskilda Grundlags förän
-
12 BiL till Constit. Utsk.s Memorial N:o 50;
dringar, hvilka jag anhåller att få hvar för
sig i korthet genomgå.
1:0 Kongl. Majit föreslår, att Lagforklar
ingar md kunna fä gifvas, utan att
Under-Domstol eller någon Embetsman
derom anhållit. — Härigenom skulle visserligen
en möjlighet kunna beredas att omedelbarligen
stifta Lag för tillfället. Men då
det på andra sidan kan vara billigt, att en
befunnen olikhet i Under-Domstolarnes sätt
att tillämpa ett visst lagrum, må afhjelpa»
genom en Lagförklaring, oaktadt ingen derom
anhållit; så vill jag icke sätta mig emot
denna del af den Nådiga Propositionen ;
helst det i alla fall äfven nu icke kunde vara
svårt för Högste Domstolen att få någon
Under-Domstol eller Embetsman att inkomma
med förfrågan om Lagens rätta mening.
0:0 Kongl. Maj\t vill i Stats-Rådet
pröf va HÖgste Domstolens Förslag till Lagförklaring,
med oinskränkt rätt att ogilla
detsamma. — Härvid har jag trott mig finna
följande betänkligheter. När nemligen
Högste Domstolen ger en Lagförklaring, så
ger den endast tillkänna, huru den afdömer
mål af ifrågavarande beskaffenhet. Derest
nu Konungen kunde ogilla Högste Domstolens
sålunda yttrade åsigt, så skulle ett af
två nödvändigt inträffa. Antingen skulle
Bil. till Constit, UtsAls Memorial Nto 5o, i5
nemligen Högste Domstolen sjelf nödgas rätta
sig elter Konungens yttrade opinion, och
sålunda döma tvärtemot sin egen öfvertygelse,
samt försältas i ett beroende af Styrande
Magten, som vore alldeles stridande
mot Grundlagens både anda och ordalydelse,
i synnerhet i 47 §. Regerings-Formeri :
eller ock skulle Högste Domstolen kunna
fortfara alt följa sin öfvertygelse och döma
på ett salt, som Konungen hade genom
formligt beslut förklarat vara origtigt, hvilket
skulle, i min tanka, vara kränkande för
Majestätets helgd. Men som Konungen nu
kan i en Lagförklaring blifva af Högste Domstolen
öfverröstad , och en Lagförklaring ,
som blifvit af Rikets Ständer gillad , erhåller
egenskap af Lag, utan Konungens vidare
åtgärd ; så skulle en Lag sålunda kunna
på förklaringsvägen tillkomma emot Konungens
vilja. Och som detta vore stridande
mot Grundlagens anda ; så torde de ofvanföre
yttrade betänkligheterna böra vika för
att afhjelpa den större oformligheten.
3:o Iiogste Domstolen skulle ej befatta
sig med förklaring af Oeconomisk Lag.
■— Emedan Domstolarna tillämpa Oeconomiska
Författningar på samma sätt, som Allmänna
Lagen ; så skulle man på ena sidan
väl kunna tycka, att Högste Domstolen borde
genom förklaring öfver de delar, sorn till
14 Bil. till Constit. Utsk:s Memorial N:o 5o.
Domares åtgärd höra, kunna få, till UnderDomstolarnes
upplysning, tillkännagifva hvad
åsigt den lö!jer vid en sådan Författnings
tillämpning. Men som Konungen eger att
allena stifta dylika Lagar, så synas Rikets
Ständer icke böra på något sätt befatta sig med
deras förklarande, utan detta kunna få ankomma
på Kongl. Maj:t allena. Men af en
vida betänkligare natur är sista momentet af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, nemi. att
4:0 En Lagförklaring skulle erhålla egenskap
af Lag, derest elen icke blifvit vid
nästföljande Riksdag af Rikets Ständer ogillad.
— Likaså beredvillig jag varit att
medgifva en sådan förändring, hvarigenom
Konungen vunne en fullkomlig säkerhet, att
ingen Lag skulle på förklaringsvägen kunna
tillkomma mot Hans vilja ; lika nödvändigt
anser jag det äfven vara, att, medelst afslag
till denna del af den Nådiga Propositionen,
betrygga Rikets Ständer mot samma äfventyr,
nemligen att kunna få se Lagar på FörJ
klaringsvägen införda, utan deras vetskap och
samtycke. Det vore nemligen icke allenast
möjligt, utan kunde till och med ganska lätt
hända, alt Rikets Ständer vid nästföljande
Riksdag omöjligen kunde komma i tillfälle att
yttra sig öfver de sedan näst föregående Riks-'
dag utkomna Lagförklaringarna. Huru lätt
kunde det ej hända, attén Justitiae Ombudsman
Bil. till Constit. TJtsk:s Memorial Nto 5o. i b
förglömde alt i sin Embetsberättelse upptaga
någon viss Lagförklaring: eller att en förklaring
så nyss före Riksdagen utkommit,
ali den ej kunnat i berättelsen inflyta : eller
att Lig-Utskottets Betänkande derom så
sent inkomtne till Ständerna, att det ej hunne
afgöräs ? Detta senare synes böra vara
så mycket möjligare, sorn sjelfva vårt nuvarande
så förtjenstfull Lag-Utskotts första
Betänkande i detta ämne ej inkom till Ständerna
förr, än efter den Lagliga Riksdagstidens
förlopp ; och den då skedda återremissen
är efter 11 månaders Riksdagstid ännu
icke af Utskottet besvarad. Det är sålunda
ännu osäkert, hururuvida denna fråga kan
vid innevarande Riksdag blifva afgjord ; och
dessutom bör man, i en så högst vigtig sak,
väl icke bygga sina garantier på osäkra förutsättningar,
och således icke eller på den ,
att Rikets Ständer alltid skola få vara tillsammans
så länge de vilja. Rikets Ständer
böra derföre, i min tanka, icke försaka dea
rättighet de nu ega, att, utan praescriptionstid,
kunna ogilla en Lagförklaring, hvaröfver
de tilläfventyrs saknat tillfälle att yid en
föregående Riksdag utlåta sig.
Af Contracts-Prosten Hallstrom:
Det stadgande, att alla emellan Riksdagarna
nödige befunna Lagförklaringar skola
i6 Bil. till Constlt. Utskts Memorial N‘o 56'.
gifvas af Konungen genom Dess Högste Donv
stoij har, som mig synes, härflutit från en
grundåsigt, som man snarare bör högt uppskatta,
än misskännande ogilla. Icke blott
att den med vis måtta och inskränkning uppfattat
dessa tolkningar, såsom varande egentligen
blotta tillämpnings-åtgärder, beroende
af redan gifna stadganden : i hvilken mening
allena de kunnat åt den högsta Lagskipande
Myndigheten uppdragas. Den har
ock tillika i Grundlagen framlagt den Konung
och Folk tillhöriga Lagstiftande magt,
såsom ett enda gemensamt, sammanhängande
helt, det icke borde på något vis sönderstyckas.
Denna föreställning hyllar jag
oförtäckt; och om enheten misskännes, samt
det gifna sambandet brytes, rubbas, såsom
jag fruktar, äfven jemvigten Stats-Magterna
emellan. — Andra missförhållanden synas
derlörutan följa af den föreslagna förändringen
af 21 §. Regerings-Formen. Konungen
skulle i en och samina handling uppträda både
såsom Domare och Lagstiftare; Högste
Domstolens tolkning af Lagens rälta mening
af Konungen kunna i Stats-Rådet underkännas
; Konungens negativa magt öfver
de af Högsta Domstolen gifna Lagförklarin.
gar antingen omintetgöra dessa, ehvad verkligt
behof deraf vöre för handen, eller ock
ovilkorligen förvandla §ig i en positiv ins
verr
rJBil. till Conslit, Vtsils Memorial N:o 50; ij
verkan; Ändtligen, om det icke kan förnekas,
alt tillägg oell ändringar i Lagen lätt
låna drägten af Lagförklaringar, hvem inser
icke, att äfven de resultat, dem ingen i 4
våra dagar befarar, kunna i en sen framtid
uppkomma ?
Då sålunda den af Höglofl. Utskottet
tillstyrkta förändring af ofvannämnde §. för
mig framställer sig hvarken i egenskap af en
constitutionel förbättring af vårt Statsskick ,
ej eller såsom inledd af ett oundgängligt behof,
kan jag icke dertill gifva mitt bifall,
Icke eller gillar jag det i 88 §. Regerings-Formen
föreslagna tillägg, hufvudsakligen
instämmande i hvad Herr Cederschjöld
deremot anfört. Om det än må vara en
gifven förbindelse för sammanträdande Rikets
Ständer att pröfva, så fort sig göra låter,
utkomna Lagförklaringar; vill det likväl synas
mindre välbetänkt att för utöfningen a£
denna constitutionela rätt fastställa en ovilkorlig
prsescriptionstid, derutaf menliga
följder låta sig i mer än ett fall tänka. Synbarligen
skulle ock emellan de båda sam-,
manverkande Statsmagter, från hvilka Lagstiftningen
utgår, ett rubbadt förhållande
uppstå, om en af Konungen gifven Laglör
Bih,
till Rikt-St. Fröt. 15528 och 1329, 3 Sami, a
21: sta H\t,
i8 Bil, till Consiit. Utsk:s Memorial N'.o 5o
klaring
finge förbindande kraft, änskönt Rikets
Ständer sig deröfver aldrig utlåtit, men
ett af Ständerna uppgjordt förslag till förklaring
af Lagen förföile deremot, enär Ko-i
uungens höga bifall dertill under Riksda-»’
gens lopp uteblefve.
STOCKHOLM,
jEtmäns och Granbergs Tryckeri,1 i8*g;
Constit.-Utshis Memorial, N:o 5'.
i
N:o 5i.
Memorial > ined förslag i ill ändringar i
Tryckfrihets - Förordningen och lill
ny Redactioii af sdtnina Grundlag;
De förslag lill ändringar i Tryekfi ihetsFörördningeti,
soni Constitutinns-Ulsköllet
lin får vördsämligen framlägga, ;it ö väsendtligen
liom Ladti eller härledda från en af
Hans Excelleliée Herr Gfefve Giistäf Lager,
bjelke till TJtskotlel mntiohsvis inhmnäd, oell
jemväl i tryck iilgifven, A (handling om Ti yokfriheteri,
-— eii Skrift* hvilken i hög grad
fästat oell förtjeiiat Utskottets npUiärksämhel.
Halis ExdellenCe Herr Grefve i.ager bjelke
framställer i nämnda Afhandling följande
liufvudsakligä tholi »iler :
i :o Att Tndragnings-msgten af Tidningar
och Periodiska Skrifter niå, thed förutsättning
af de liar fiedäh, Under Klris -J, 3
& 4, föreslagnä äiidringars antagande, lullkoHiligert
Upliöra; Hvadan ur ihi gällahdu
Tryekfrihels-Läg \ §:s 8:de niohient skhllti
hell och hållet Utgå.
i>.:o Att vissa, iiti Ingressen till 3 dels
i Saliimä ordföljd, dels omkastadt, iimehålU
lia, men till olika syften hörande Lag -r s tu cl —
gauden inå skiljas i tvänfie moinenter, Sfi ätt
Bill. till Rihs-St. Prof.. 189,8 och 1829,- 3 Samt.
22:dra Haft. i
a
Ganstit.~Ut.sfcs
föreskriften om skyldigheten att hellre fria
än falla, och att ej draga obestämda slutföljder
af uttrycken, skulle bilda §:ns Ingress,
men stadgandet åter om upmärksamlietens
fästande mera på skriftens åsyflning än på
framställningssättet, mera på ämnets och
tankens än på uttryckets lagstridighet, utgöra
i:sta mom. af §:n.
3:o Att nuvarande Tryekfrihets-Nämnd
må afskaffas, samt alternalift:
a) antingen att Tryckfrihets-målen må
öfverlemnas till laga Domstols, dock, i första
instancen, IIof-Rätts åtgärd, hvadan 5
§:ns i, 2, 3, 4» G och 7 momenter skulle
dels utgå och ersättas, dels undergå förändring;
eller ock:
b) att en ny Tryckfrihets-Nämnd, med
principenligare organisation och utsträcktare
verkningskrets, må tillskapas; hvarigenom
ändring blefve föranledd i 5 §:ns 1, 2 och
4 momenter.
4:o Att till 1 §. 4 morn. må ytterligare
läggas det stadgande, att Utgifvare af
Dagblad och Periodiska Skrifter böra, jemte
deras anmälan hos Hof-Canzlern, öfverlemna
en skriftlig borgen, svarande, i Stockholm
och Götheborg, mot penningevärdet af Två
Hundrade, samt i orterna, af Ett Hundrade
Prenumerationer, alla för helt år räknade,
ä den till utgifvande anmälda Periodiska
Skriften; hvilken borgen, till vederhäftighe
-
Conslit,~Utsk:s Memorial, N:o 5iJ
len bestyrkt, vore ämnad att, vid bristande
tillgång hos den ansvarige Utgifvaren, efter
behof användas lill gäldande af honom, för
öfverträdelse!- motTryckfrihets-Lagen, ådÖmda
böter.
Conslitulions-Ulskottet, som funnit dessa
förslag åsyfta Tryckfrihets-Lagens återförande
till dess ursprungliga skick och bestämmelse,
samt tillika erbjuda, hvad Periodiska
Pressen angår, lämpligare och ändamåls-enligare
controler, i utbyte mot den
arhitraira och länge öfverklagade af Indragriings-magten,
har icke tvekat att i hufvudsaken
gilla förslagen, likväl med valet bestämdt
emelian proponerade alternativer, och
med erforderliga modificationer vid rättegångssättet,
borgensbeloppet och borgensvilkoren,
samt i flera andra detailer.
Att omständligen motivera sin tillstyrkan
af Motionairens förslag under första
punkten, anser Utskottet destomer öfverflödigt,
som detta ämne blifvit, äfven vid påstående
Riksdag, inom alla Stånden lifligen discuterudt,
vidlyftigt utveckladt och nästan
uttömdt. Det torde för Utskotte-t göra tillfyllest
att med Motionairen instämma deri,
att, då Indragningsmagten är, lill sin natur,
en undantagslag, då den tillkommit under
numera försvunna tidsförhållanden, då den
icke upfyllt Regeringens syftemål, såsom förfelande
beräknad påföljd, och då den icke
4
@onstit.-Utsh:s Memorial, lf:0 5i.
heljer motsvarat Allmänhetens förväntan, så,
sorn elen der någon gäng lngt hand pä hvad,
j fleras fanka, ej bordt betvingas, och sällan
förmält värna hvad, efter allas mening, bör
skyddas, det vöre önskjigt, om denna Magt
för alla tider nphörde. Men, lika med Motionauen,
jnser ock Utskottet nödvändighet
ten af särskilta Lag-bestämmelser för Periodiska
Skrifter, — en nödvändighet, grundad
på sjelfva deras inre natur och alltjemt vidgade
verknings-rymd, på de enskilta fördelar,
framför ali annan art af Skrift, hvaraf
dessa äro i besittning, och på den opinionsvigt,
sorn lidens ailda och Stats-skickels förändrade
förmer åt deni lånat eller skänkt,
filt sådant särskilt förhållande finnes redan
antydl och erkändi i §• 7 inom. TryckfrlhetSsL
agen, både moraliskt, genom en varnande
erinran, och materiell, genom dubbelt
fiötesrausvar; Och oni dess vidare an välldande,
medelst ett nytt correclif, skall Utskottet.
i anledning af 4:dc försl,igs-punkten,
bär nedanför sig närmare yttra.
Förslaget i 2.'a punkten anser Utskottet
tjenligen kunna behandlas såsom parlielt,
och oberoende al Herr Grefve Lagerbjflkej;
egentliga Imfvud-motion; Hvadan Utskoitet
får härom, på sitt ställe, särskilt sig utlåta,
och således nq i ordningen skrida lill
fpfslagets 3:dje punkt, ined dess bägge alternativet
-
Powiit.-Ut$Jas Memoria], N:o 51,
5
Utskottet delar helt och hållet Motio*
nairens öfvertygelse,att dea nuvarandeTryckfrihets-Nämnden
saknar mångå bland de egenskaper,
son? constituera en verklig Jury
eller Edsvuren Nämnd, och att ali förän*
dring härutinnan, följaktligen äfven återvalldandet
till den vanliga, af ålder beståndande,
af erfarenheten godkända Rättegångs - methoden,
skulle mera säkert och rakt leda till
ändamålet, eller bestämdhet j sakens qualification,
klarhet i dess utredning, noggrannhet
j pröfningen och rättvisa \ Domslutet.
Närridim ättningen, provisoriskt eller på försök
antagen, innefattar, icke mindre än den
likaledes blott tills vidare införda Indraguings-magten,
ett undantag från regeln, eu
Utväxt på Vår Tryckfrjhets-Lag; och till dess
afskallande ligger redan anvisningen lemnad
j 1815 års Riksdagsbeslut, enligt hvars 3o §.
till kommande Ständer hänskjules det Fulslag,
att, i händelse den då stadgade Jury
i Tryckfrihels-mål icke skulle anses svarande
mot ändamålet, eller lämplig efter Nationens
lynne, det förut gällande rättegångssätt
t må kunna återställas, Den lörra beisten
är af Mottonairen utförligen ådagalagd
och ökas märkbart af inrättningens särdeles
eftertänkliga egenskap att utesluta all appell
för den möjligen lidande Parterr. Ten
Sednare åter, eller Inrättningens mindre förenlighet
med folklynnet, torde knappt tarfva
G Coustit.-Utsfcs Memorial, N:o 5i.
andra bevis än dess uppenbara brist på öfverensstämmelse
med bela vår öfriga Lagskipning.
Svenska folklynnet Sr alfvarligt,
sjelfständigt och ömtåligt; Nationen, — åtminstone
dess stora, redbara del, har i sekler
egnat sin vördnad och tillförsigt åt det,
äfven i sjelfva Rättegångs-Balkens 34 Cap.
bokstafligen uttalade rättsbud, att all dom bör
fiistas på skäl och lag, men ej på godlycko.
Betraktar man nu Tryckfrihets-Nämndens organisation,
lärer det snart skönjas, alt den
innebär afvikelse från rättsgrund, att den
öppnar fältet för strider emellan föi ut fattade
meningar, liknande politiska partiers, och,
med det samma, för en godtycklighet, nära
gränsande till strafflös veld. Ville man än påstå,
att Juryn, såsom en Opinions-Domstol
öfver moraliska handlingar, måste förblifva
den mest passande skiljesman i Tryckfrihetsmålen,
hvilka, till följd af deras egen natur,
erbjuda en omätlig rymd af alla möjliga
skiftningar emellan bokstaf och tanke, under
förutsatt bibehållande af den tanke Skriftställaren
önskat lägga i dagen, så bör
man likväl, å andra sidan, besinna att, i flera
fall, Domstolen redan utöfvar en Jurys
eller Samvets-Domstols rättigheter och pligter.
Nämnden besvarar blott frågan om skriften
är brottslig efter det af Åklagaren citerade
lagrum. IMen nu, för exempels skull,
hänvisar ii mom, 3 §. Tryckfrihets-Föiord
-
Gonstit.-UtsJas Memorial, N:o 5i.
ningen till 60 Cap. Missgernings-Balken,
livilket Ster stadgar olika ansvar, ända från
spö och landsflykt, tili böter efter omständigheterna;
Och någon gäng finnas jemväl,
i ett och samma moment af TryckfrihetsFörordningens
3 §., flera bestraflhingsgrader
utsatta. I alla sådana händelser bildar
Domstolen förut ett slags fortfarande och
förmedlande Jury; och uphörande såsom isolerad,
men deremot införiifvad i Domstolen,
komme Nämnd-inrättningen endast att
utsträckas, förenklas och, — om uttrycket
må vara tillåtet, —- förlagligas.
Då sålunda Utskottet tillstyrker den
nuvarande Tryckfrihets-Nämndens afsknffande,
föranlåtes tillika Utskottet alt afstyrka införandet
af all annan, utom Domstolen ställd
eller från densamma afsöndrad Jury-inrättning.
Den, Hans Excellence Herr Grefve Lagerbjelke
alternatift föreslagit, torde billigtvis
kunna tillerkännas ett reia tift företräde i så
måtto, som Jurymännen skulle väljas, ej för
tillfället, men för viss tid, cj af Parter och
Domstol, men af Ödet, under nödiga garantier.
Denna nya inrättning synes dock ej
heller fritagen från brister och olägenheter.
Utskylds-principen, efter hvilken Jurymännen
borde utses, blefve det högst svårt att
med rättvisa tillämpa; Jäf och laga förfall
skulle ofta medföra obehag och tids-utdrägt;
Personernas bestämmande genom lottning
8 Conslit.-Utshis Memorial, N:o 5i
lunde tilläfventyrs leda derhän, alt, särdeles
i landsorten och sniäl re städer, en dury
tipstode, livars pluralitet saknade förmåga alt
granska och hedonia den åtalade Skriftens
hall och syftning; Oell enar rhålen ändå tomine
att underställas Öfver-Domstols pröfning,
återginge nian, i allt fall, till deji vanliga
Rättegångs-Ordningeii, ehuru på en omväg,
som hellre bordt undvikas.
Meri desto större tillfredsställelse liar
deremot Utskottet, omfattat det af Motionairen
föieslagna första alternativet, eller Tryckfrihetsfrågors
behandling vid Öfver-Domstol,
sorn derigenom icke allenast 86 §. Regerings
- Formen ålervunne sin ursprungliga
betydelse, utan ock laga rätts-former förlikades
med Juryns sanna, lefvande anda, en
uplyst och samvetsöm pröfning al ämnen,
alltid vexlande, ofta immateriela som tanken,
inom hvars område de ligga, äfven sedan
begrep försinligats af ord. Hof-Rätlen
kallas, i Allmänna Lagen, Konungens Högsta
Nämnd; den dömer i första instancen öfver
högmål och, bland dem, öfver förgripelser
mot Rikets frihet. Denna ständiga, utan
tvifvel håttre Nämnd må derföre gerna ersätta
eller utgöra Tryckfrihets Nämnden, —
gerna afdöma förbrytelser mot vår icke minst
dyrbara frihet, Tryckfriheten.
Mot
Gönstil.-Utslds Memorial, N:o 5 r. <J
Mot Tryc-kfrilietsmälens omedelbara uptagande
i Hof-Rätl och locala undersökningars
verkställande, efter special-delegation,
från Tiof—Rätten, på säll Motionairen föreslagit,
yppa sig emedlertid åtskilliga betänkligheter,
hvilka, enligt Utskottets åsigt, öfverväga
de fördelar, som kunde väntas af målens
behandling, från början till slut, vid en och
samina första Domstol. Uti rättegångar af
denna art, upstå naturligtvis frågor, mera
sällan om deu anklagades häktande, men
så mycket oftare om skriftens beläggande
med qvarstad, — frågor, utan hvilkas skyndsamma
directa handläggning, den brottslige
lätt skulle genom flykten undandraga sig bestraffningen,
— åtal och ransakning betydligen
uppehållas, samt beslutet om inlerimsqvarstads
gillande eller uphäfvande fördröjas.
När härtill framför allt kommer, att i
brottmål den tilltalade bör personligen lill
svars stånda, hvilket lagbud åler ej kan,
ulan mycken omgång, tidspillan och kostnad,
fullgöras medelst Partens inställelse för
Hof-Rätten, undantagande i de Irenne Rikets
Städer', hvarest Höf-Rätt äger sitt säte,
och då skiljaktiga lagstadganden härutinnan
för dessa städer och för alla öfriga orter
skulle, dels rubba den angelägna enheten i
Rättegångs-Former för lika mål, dels be
Bih.
till R.-St. Brot. i8?.B och 1829, 3 Sami
■2 lidra Häfti 2
JO Conseil.~UCs7(.'s Memorial. N:o 51.
föfva Parterna i förstnämnde Städer Törmönen
af appell i qvarstads-frågor till en
niellan-instance, har Utskottet trott sig böra,
i Motionairens förslag, tillstyrka den jemkning,
att förbrytelser mot Tryckfrihets-Lagen
må afdömas vid vederbörande Hof-Rätt,
men Under-Rätt först derom ransaka, samt
öfver qvarstads- och rättegångs-frågor Utslag
meddela, allt under förbindelse alt ranSakningen
insända och qvarstads-besluten
underställa. En sådan procedur stöde i det
närmaste tillsammans med den uti 8 Cap.
3 §. Rätlegångs-Balken föreskrifila behandling
af vissa der upraknade mål; Och deri
enda, fast ätl mindre afvikelse från regeln,
som härvid kunde skäligen anmärkas, vore
målens nödvändiga instämmande till UnderRätt,
hvarföre dock ej saknas pr&judicat,
bland andra, i Kongl, Kungörelsen den
Janttarii 1781, enligt hvilken till Ilof-Rälts
Uptagande höra Religions-Processer, sedan
de, efter Justitias-Canzlerns tillstånd, blifvit
till Domstol i orten instämda och der undersökta.
Hvad ändtligen beträffar /{:de punkten
af förslaget, rörande borgens ställande för
Periodiska Skrifter, tillstyrker ConstilutionsUtskottet
bifall derå i hufvudsaken, förnämligast
på de grunder, att genom den materiela
garantien skulle i viss måtto beredas
en större moralisk garanlie, utan alt likväl
€onstit.-UlsA:s Memorial, N:q 5i. n
detta vilkor för upfyllandet af Lagens kraf
innefattade elt hinder för Periodiska Prés*
sens tillbörliga, från Samhällets fordringar
oskiljaktiga frihet, och att, i följd af förslagets
antagande, gemensamt nied det under
irsta punkten, vunnes, ej allenast ett
önskadt medel att betrygga Utgifvare!! mot
hans egendoms godtyckliga behandling, utan
ock en säker utsigt, att de flesta anlednin*
gar till honom ådömda boters förvandlande
i annat straff komme alt försvinna. Men
Utskottet har ickedessmindre ansett lampligt
och nyttigt, att vid förslaget göra tre
särskilta tillägg eller förändringar, nemilgen:
1:0 att borgen må kunna ställas, till
summan oinskränkt, emedan Utgifvaren ej
bör förvägras att, om han det åslundar , en
sådan prestera; 3:0 att minimi-borgen må
utsättas till enahanda belopp, såväl i Stock-»
holm och Götheborg, som i andra Rikets
orter, enär böterua äro lika, och ådömas
efter samma Lag; och 3:o alt Utgifvaren
må, efter eget val, få, i stället för borgens
anskaffande, deponera reda penningar, svarande
mot lägsta borgens-beloppet, helst
dymedelst ernås, icke blott en jemngod,
men, såsom genast tillgänglig, en bättre
säkerhet,
I öfverensstämmelse med hvad bär ofvan
blifvit anfördt, och såsom ett helt, af
inbördes oskiljaktiga delar bestående förslag,
iz Constit.-TJtslits Memorial, N:o 5l.
hvilket följaktligen måste i ett sammanhang
antagas eller förkastas, får, till Grundlagsenlig
åtgärd, Constitutians-Utskottel värdsarnligen
öfverlemna nedan omförmälda ändringar
oell tillägg i Tryckfrihets-Lagens
stadgande^;
i.
Uti Första Afdelningen, angående rättigheten
tiliSkrifters tryckning 111. m., och
den Under-Afdelning, som handlar om Periodiska
Pressen:
”Eho, som ernar utgifva Periodisk Skrift,
anmäle sig derom förut hos Hof-Canzlern,
med upgift å Skriftens titel och tryckningsort
””samt med bifogande af en så beskaffad
skriftlig borgen eller depositions-attest,
”sorn här nedanför utsattes,”” Hof-Canzlern
fige att, så vida — — — — förekommer”
(Se i §. 4 morn, Tryckfrihets-Förordningenf)
””Den här ofvan föreskrifna borgen, som
”till vederhäftigheten och namnteckningen be”styrkes,
för Sökande, i Stockholm af öfver”Ståthållaren,
och i orterna, af Konungens
”Befallningshafvande, skall innefatta Loftes'mannens
uttryckliga förbindelse att ansva”ra
för erläggandet al de böter, hvartill Su^
”kanden, för öfverträdelser af denna Lag,
”kunde skyldig kännas, och till hvilkas gäldande
tillgång hos Sökanden skulle saknas;
”Löftesmanneu obetaget att inskränka sin bor-,
*!ggnsförbindeise till viss summa, hvilken lik
-
Coiistit.'Ulsh:s Memorial, N:o 5i.
”väl alltlrig må understiga Ett års praenu'hneralions-afgift
för Ett Hundrade Femtio
^Exemplar af den till ul,gifvande anmälda
"Periodiska Skriften. Är prenumeration ic"ke
tagen, eller upgår den ej å nämnde an”tal
Exemplar till Trehundrade Riksdaler,
”utgöre det ta belopp minsta antagliga borgenssumman.
””
““Vill Sökanden, hellre än att ställa
“borgen, nersätta reda penningar, svarande
‘Mnot del i ena och andra fallet bestämda lägsta
borgens-beiopp, vare sådant honom öp“pet
lemnadt; och bör då, i stället för borgen,
till Oof-Canzlern ingifvas attest öfver
‘‘summans deposition, antingen i Banken elller
i Landt-Ränteriet, på Sökandens namn,
‘‘och till Ilof-Canzlerns disposition för of“vansagda
ändamål." “
““Böter, ådömda i och för Periodisk
“Skrift, skola, om borgen är ställd, uttagas
“först af den ansvariga Utgifvarens egendom,
“och derefter bristen hos Löftesman; roen
“om deposition ägt rum, ulmätes först den
“deponerade summan, och sedan bristen af
“Utgifvarens egendom. Kunna de ådömda
“böterna icke på detta sätt fullt ulgå, bör
“återstoden deraf förvandlas, likmätigt före“skriften
i §. moni.1"1
””Ilar, vid böters erläggande för Periodisk
Skrift, större eller mindre del deraf
”jnåst uttagas, antingen hos Löflesmaunen
l4 Coastil.-Utsh:s Memorial, K:o 5i,
”eller af depositions-summan, må Skriften
”icke vidare fortsättas förr, än (Jtgifvaren
”till Hof-Canzlern eller lians Ombud aflem”nat
ny behörig borgen, eller ock attest om
”åter fullgjord deposition. Samma förhållande
iakltages jemväl, i händelse Löftes"raannen
sin borgen återkallar, eller om hans
''vederhäftighet uphör, och Hof-Canzlern,
”efter derom erhållet laga betyg, ny borgen
”äskar.””
””När utgifvandet af Periodisk Skrift
”uphör, vare Ulgifvaren eller hans rätts innehafvare
berättigad att, vid anmälan der”om,
och då det Utgifvaren meddelade tillståndsbevis
eller Diarii-Utdrag återställes,
”genast af Hof-Canzlern återbekomma den
”aflemnade borgens-förbindelsen eller depo”sitions-altesten,
denna senare med påskrift
”af Hof-Canzlern, alt de deponerade medlen
”få af Ulgifvaren eller hans rätts innehafvare,
utan all afgift, hos vederbörande lyftas.””
2.
(8:de mom. i \ §. af nuvarande Tryckfribets-Förordning,
eller stadgandet om Indragnings-magten,
kommer att alldeles uphälvas
och uteslutas.)
3.
Uti Femte Afdelningen, eller den om
Rättegång i Tryckfrihetsmål, inflyta, sedan
i, 2, 3, 4 och 5 mom. af nuvarande 5 §.
Constit.-Utsh:s ‘Memorial, N:o 5i. i5
derifrån utgått, följande, dels ändrade, dels
lija föreskrifter:
‘Förbrytelser mot denna Lag ””skola,
”sedan först, på sätt här nedanför sägs, Un”derrätt
derom ransakat, afdömas vid den
”IIof-Rätt, inom hvars Domvärjo”” Boktryckeriet,
från hvilken den åklagade Skriften
ulkommit, ””eller, om Bokhandlare tilltalas,
”Bokhandeln, hvarest Skriften till salu hål—
,Jlits,”“ anlagda äro, eller, ””enligt §
lill anläggande anmälda blifvit.’
Anm. Då, i vissa fall, Försäljare är
underkastad Boktryckare-eller Författare-ansvar,
har tillägget angående Bokhandlarens
Forum ansetts nödigt.
””Målen instämmes till Rådhus Räll i
”den stad, derunder Boktryckeriet eller Bok”handeln
lyda; Universiteten’ ” dock förbehållen
deras Jurisdictiönsrätt* enligt Academiska
Constilutionerna, öfver ””underlydande
Boktryckeri eller Bokhandel,””
Anm. Stadgandet om stämningstid är
uteslutet, emedan, jemlikt ii Cap. 10 §.
Bättegångs-Balken, den, som i brottmål käres
till, hör genast å Rättens hud till svars
komma.
”Upstår fråga om Boktryckares
—
han eller de “”inför Domstolen’ ” personligen
till svars stånda, ””och”” ätnjute —
icke uttryckligen genom ””denria Grundlag
'fannorluuda stadgas,”” (Se G morn.)
i6 Corjstlt.-TJtsJsts "Memorial, N:o 5r«
(Torra delen af 7 mom. borttages; Den'
sednare förekommer på sitt ställe, här längre
ned.)
””Vid kallelse till Domstolen, erhålla
”den tilltalade del al Åklagarens Stämnings”ansökning,
som skall innefatta bestämd up“gift
om förbrytelsens beskaffenhet, jemte
“åberopande af det eller de Lagens rum,
“hvarå käromålet grundas.““
““Under-Rätt äge i dessa mål endast
“ransaka, samt öfver qvarstads- och npkom“mande
rättegångs-frågor Utslag meddela.
“Så snart, genom förhör med Parterna, Å“klagarens
slut påstående och den tilltalades
“förklaring, ransakningen fullbordad är, var“de
den genast, ined samtliga handlingarna,
“Lill vederbörande Hof-Rätl insänd ““
““Åklagarens slut-påslående skall alltid
“skriftligen afgifvas, med utsättande af det
“Lagrum, hvarefter ansvar yrkas, så vida
“hönicke, i stället, endast åberopar sin Stäm“nings-ansökning;
Och vare alltid den tilltalade
berättigad att öfver Stämnings-ansök“ningen
samt Åklagarens öfriga skriftliga anföranden
likaledes skriftligen sig yttra och
“förklara.““
““Ar qvarstad å tryckt Skrift, efter Hof“Canzlerns
eller hans Ombuds reqvisition,
“verkställd och anteckningen deröfver till
“JustitiEe-Canzlern insänd,““ må Jusitia? Can
“zlern
-
Constit,-Uts7(:s Memorial, N:o '5r,
zlern sedermera, ““inom den i mom.
“bestämda tid,““ hafva hän vist — — —
ansvar af Embetets förlust/* (Se 8 mom.
4 och 5 punkterna.)
“Anmäies hos Justitiae-Canzlern omedelbarligen
— skall qvarstaden verk
ställas;
““Men ej må annars» efter Underrätts
Utslag, qvarstad läggas förr, an Mof“Rält
i nedannämnda ordning det om beslu“lit.
““ (Se 8 morn. 7, 8 och g pp.)
““Uti rättegång, som genom Allmän Å“klagare
utföres, skall Under-Rätts Utslag
“i qvarstads-frågor, ehvad besvär deröfver
•‘anföras eller ej, alltid utan uppehåll till
“Hof-Rätten insändas, och fortfare då sådan
“qvarstad, hvilken blifvit i följd afHof-Cali“zlerns
eller Justilice-Canzlerns föranstaltande
lagd, eller efter Under Rätts Utslag verkställd,
intilldess Hof-Rätten annorlunda förordnar;
Rörandes emedlertid rättegången
“fortsättas, och ransakniugen, så snart den
“fulländats, lill Hof-Rätten öfverlemnas."“
““Sedan Under-Rätts Utslag i qvarslads“frågor,
antingen underställningsvis eller ge“nom
besvär, till Hof-Rätt inkommit, åligge““
Ilof-Rätt alt genast deröfver infordra Tryckfrihets-Comitens
utlåtande. ““När detta af“lemnats,
företage Hof-Rätten ofördröjligen
“qvarstads-frågan till afgörande, och med
Bih,
lill R-St, Fröt. 1828 och 182g, 3 Sami.
ii:dra Iläft 3
i8 Constit.-Utslits Memorial, N:o 5i.
“dele deri sitt Utslag, hvaröfver Parterna
“stånde öppet att hos Kongl, Majit anföra
“underdåniga besvär, utan att likväl dymedelst
Utslagets verkställande eller rättegångens
fortsättning må hindras.““ (Se 10,
11 och 12 pp)
Anm. För ifrågavarande ändring, med
uteslutande af föreskriften i 5 §. 8 mom. om
qvarstads-utslags underställning, när Tryckfrihes-Comitén
qvarstaden alstyrkt, men HofRätten
dock finner den äga rum, torde det
enda motif göra tillfyllest, att Domare-magtens
lagliga åtgärder, och helst en ÖfverDomstols,
skäligen ej höra paralyseras eller
försvagas af en för Lagskipningen främmande
Corporations inverkan på heslutets giltighet.
(9 och 10 momenten af 5 §. uteslutas.)
“Angripes, i tryckt Skrift, enskild person
— ej må verkställas; ““Men rät
“tegången
fortsättes oafbrutet, och ransak“ningen
varde, så fort den hunnit afslutas,
“till JFIof-Rätten insänd." “ (Se 5 §. 11
mom.)
““När hufvudsaken afgöres, skola minst
“så många Hof-Rällens Ledamöter, som, en“ligt
Lag, höra öfvervara vigtigare brottmål,
“i hesiutet deltaga; Hvarvid Hof-Rätten, der“est
den anklagade frikännes, tillika be“stämme
om och i hvad mon han må njuta
“uprättelse.““ .
Constit. Ucsh:s Memorial, N:o år. ig
Så viii från Ilans Excellence Herr Grefve
Lagerbjelkes och andra Riksdagsmäns Motioner,
som från egna anmärkningar och betraktelser,
har Constilutions-Ulskotlet hemlat
anledning lill åtskilliga parlieia och inbördes
oberoende ändringar i TryckfrihetsLagen,
för hvilka Utskottet här skall söka
redogöra.
Vid irsta §:n.
Definitionen på ordet ““Skrift"“ i allmänhet
anser Utskottet böra utgå, såsom obehöflig
och tillika förvillande.
Ansvars-påföljden, enligt 8 morn., för
Boktryckare, som åsätter någon Skrift, ulan
Författares tillstånd, hans namn, synes vida
utöfver ett rätt förhållande lill sakens
beskaffenhet, helst öfvcrträdelsen, ulan all
rättsgrund, straffas lika med verkligt förfalskningsbrott.
Äfvenväl tyckes det vara ej
mindre ändamålslöst än hårdt, alt Boktryckares
förseelse, genom underlåten anmälan
af Boktryckeris anläggning, skall i Allmänna
Tidningarna kungöras, och sålunda, ehuru
i sig sjelf blott innebärande en försummad
formalitet, stämplas med ett slags offentlig
skymf. Utskottet föreslår derföre, att ur 5
mom. 3 punkten må utgå denna mening:
“och varde hans förbrytelse i Allmänna Tidningarna
kungjord,“ samt urbota bestraffningen
i 8 momentets sisla punkt lörbytas
30 Constit.- Utsfcs Memorial, N:o 5i,
lill penninge-böler af Fyra Hundrade Riksdaler.
Enär, vid citationen, i g mom. sista
punkten, af* Missgeruings-Balkens 8 Gap.,
utan tvifvel bör tilläggas samma Capitels 3
§ , den enda på förbrytelsen tillämpliga, och
sorn äfven i io morn. är fären likartad förbrytelse
åberopad, hemställer Utskottet, att
ett sådant tillägg må antagas.
Sedan Kongl. Maj:t, genom Circulaire
till Hof-Canzlern under den 16 April 1817,
förklarat, att de i 1 punkten af 1 1 mom.
omförmälda exemplar böra inom viss tiel alJemnas,
vid 5o R:dr bot, tillstyrker Utskottet,
i öfverensstämmelse härmed, följande
tillägg:
““Sker sådant ej, i Hufvudstaden inom
•‘Sex månader, och (rån Landsorterna inom
♦‘Ett år efter den tryckta Skriftens utgifvan“de,
böle Boktryckaren Femtio Riksdaler,"
I slutet af samma moment förekommer:
♦‘Är något Verk åtföljd t af kostsammare Plancher,
må sådana, dock endast för Kongl.
Bibliotheket, ovilkorligen allefnnas.“ Men
som ett dylikt Verk ofta äger sitt hela välde
blott af Plancherna, Lithographien och
andra Upfinningar under sednare tider beredt
lindrigare pris i allmänhet på gravurer
och dermed jern förliga konst-arbeten, samt
bedömandet af Planchernas mer eller mindre
kostsamma egenskap mäste oundvikligen
Cofistit.-UtsA:s Memorial, J\:o 5i. 21
leda lill tvister, föreslår Utskottet, ali ofvan
citerade Period måtte uteslutas.
Vid 2 §
Utskottet, som ansett 1, 2 och 3 momenten
innehålla några, dels onödiga och
intet sägande, dels för tidigt fr arn ko minan.,'
de föreskrifter, har trott sig böra sammanbringa
dessa momenter till ett enda, hvilket
här nedan underställes;
““I öfverensstämmelse med Regerings“Formeu
och denna Grundlag,““ skall det stå
““hvai och en““ fritt att, genom tryck, ““all“mängöra
Skrifter, i hvad ämne som heUt““
Början af 4 morn , innefattande den generela
tillåtelsen att utgifva Allmänna Handlingar,
har Utskottet funnit erfordra omarbetning,
isynnerhet af det skäl, att de publika
Verkens och handlingarnas speciela
upnämnande endast medför vidlyftighet och
ej befrämjar, utan snarare hindrar fullständigheten,
så länge något annat Verk eller
annan handling, än de som der till na nili
en äro upräknade, kan gifvas eller tänkas.
Med afseende härå och tillika å den i Lagl
eijaelioner ei kända vinsten af all korthet,
hvarigenom ej tydligheten lider, föreslås alt
stycket frän och med orden; “I grund af
hvad11 till och med; “i hvad ämne sorn helst"
må sålunda förändras:
““Såsom följd häraf, skall ock hvar och
“en vara tillåtet att genom allmänt tryck
22 Cons tit.-Utslits Memorial, N:o 5i
“utgifva alla, i embetsväg, till Domstolar
“samt Publika Verk, Myndigheter och Cov“porationer
inkomna, hos dem handlagda,
“eller från dem utgångna Handlingar; Bö“randes
för detta ändamål, sådana Allmänna
Embets-Handlingar icke allenast, mot
“lösen, i afskrift ullemnas åt hvem det ä“skar,
utan äfven kunna, ora det ej medför
“betydande olägenheter, på stället, utan lö“sen,
afskrifvas, vid ansvar, såsom för tjen“stens
försummelse, derest, genom Publik
“Tjenstemans åtgärd, utlemnandet eller al“skrifningen
ohehörigen fördröjes eller hin“dras.
““
Uti första undantags-punkten för Handlingar,
hvilka icke få, utan vederbörandcs
tillstånd, offentliggöras, har Utskottet förslagsvis
tillagt; ““att sådana Försvarsverket
“beträffande, hos Krigs-Collegium, Förvaltningen
af SjÖ-Ärenderna eller Gcneral-A“djutaiits-Expeditionerna
vårdade Handlin“lingar,
hvilkas offentliggörande kunde an“ses
medföra våda för Rikets säkerhet, ej
“må, ulan Konungens tillstånd, ullemnas,““—
ett undantag, sorn väl synes följa af dessa
handlingars natur, men dock lärer fordra
att bokstafligen uttryckas, och för öfrigt i
det närmaste instämmer med Kongl. Brefvet
den 29 Februarii 1820.
At Tredje uudantägspunklen har Utskottet
föranlåtits att lemna en närmare reda
-
Constit,-Uti7i;s Memorial, N:o Si, a3
ctions-omsorg, till undanrödjande af motsägelser
och obestämdhet; Och får Utskottet
nu tillstyrka, att nämnda punkt må erhålla
nedanstående kortate och enklare lydelse:
“Uti hvad Rättegångsmål som helst,
må en part väl tillåtas att, ““afven1"* innan
Dom eller Utslag fallit, genom tryck
kungöra Inlagor, Anklagelse och Besvär;
men honom fligge ““tillika att, i sammanhang
dermed, ofördröjligen" “ trycka vederpartens
förklaringar ““jemte den del af
“Prolocollet och öfriga Handlingar, som Domstolen
pröfvar, för sakens fullständiga up“lysning,
oundgängligen nödig.““ Den häremot
bryter, böle Femtio Riksdaler.'*
Böterna, utsatta i Fjerde Undantagspunkten,
för osanna eller oanständiga Species
Faeli, har Utskottet ansett böra ifrån
nu varande belopp, såsom minimum bibehållet,
förhöjas till ett passande maximum,
och föreslår Utskottet i slikt hänseende, att
slutet af berörda punkt må förändras till ordalagen:
“Den häremot bryter, bote ““från""
Trettio Tre Riksdaler Sexton Skillingar till
““Ett Hundrade Riksdaler.““
Sista stycket af ifrågavarande moment,
från orden: “I öfrigt och som det blefve"
lill “i denna Lag stadgadt är“ skulle, efter
Utskottets förmenande, lämpligen uteslutas,
såsom alldeles öfverflödigt och dessutom, i
viss måtto, stridande mot ingressen lill 3 §.
?4 Constit.' Utslits Memorial, N:o 5r.
Vid 3 §.
In gressen liar Utskottet, med jemkning
i Hans Execllence Herr Grefve Lagerbjelkef
förslag, ansett kunna förvandlas till en
särskild så lydande: ““Vid pröfningen
“af åtalade tryckta Skrifters innehall, skall,
“under iakttagande af Lagens allmänna bud,
“att i mål, som tvetydiga finnas, häldre fria
“än fälla, Domaren i de fall, der meningen
“icke ansåges genom bokslafliga lydelsen
“klart uttryckt, särskilt fästa uprnärksamhe“teu
å ämnets och tankens beskaffenhet,
“samt således icke ensamt grunda sitt om“dörne
pa blotta ordaförståndet, utan fast
“mer på framställningens verkliga åsyll“ning.
“ “
Den första mellansatsen skulle nemligen
förblifva en allmännelig regel , ett stadigtvarande
ögonmärke för Domstolen, af
alldaglig moralisk användbarhet, men det
O Ca
öfriga åter, antydande sättet och ordningen
för Skriftens närmare pröfning, kunna, i
spcciela fall, juridiskt tillämpas och såsom
domskäl åberopas.
Sedan, på den af Motionairen gifna anledning,
Utskottet noggrannt öfverväga! och
sinsemellan sammanställt de i denna stadgade
ansvarsbestämmelser, har Utskottet
alltmer öfverlygat sig, alt förbrytelsernas
moralvigt och straffens maleriela tyngd icke
alltid
Canstit.-UtsJdt Memorial, N:o 5i, 7§
alltid motsvara hvarandra, att i bestraffningarna
för urbota brott, äfvensom i penningebölerna
för andra förbrytelser, nödiga och
billiga gradalioner ofta saknas, och att flera
Öfverträdelser sannolikt skulle både tjenligare
och kraftigare bestraffas med lindrigare
ansvar, i stallet för de strängare, som
mången gång, just genom svårigheten att
deri lagligen göra modificationer, utestänga
positif verkställbarhet.
Under hufvudsaklig tillämpning häraf,
och med några smärre redactions-jemkningar,
tillstyrker Utskottet nedannämnda nyai
eller förändrade stadganden om hvad soni
för missbruk af Tryckfriheten må anses:
“Gäckeri ““med““ den Allmänna Gudstjefisten,
Guds Örd Celi Sacramenten; ““Brot“161““
umgälles med Étt Hundrade till ““Två
“Hundrade1*1' Riksdalers böter.“ (Se 3 morn.)
““Laslligt ““ yttrande om Regerande
Konungens Person eller ““gerningar; Brot“tet
straffes med lifvets förlust, eller med
“fängelse å fästning på längre ellef korrtare
“tid, allt efter förbrytelsens beskaffenhet.*1 “
(Se 4 moni.)
““Laslligt*1“ yttrande om ‘‘“Konungens
“Gemål/1 “ Drottningen, eller om Rikets bestämda
Thronföljare; Brottet Straffes med
““fängelse å fästning på längre eller korrta“re
lid, efter beskaffenheten11 “ (Se 4 moni.)
Bih. lill R.-St. Prat. r8?.8 och 1829, 3 Sami
iililra Haft. 4
z6 Constit.-Vtslcs Memorial, N:o 5t.
““Lastligt yttrande**** om någon Mand
öfriga Personer af ““den Regerande Konungens
Hus,““ hvilka Konglig eller Furstlig
värdighet inom Riket åtnjuta; Brottet straffes
““med fängelse under högst Tre år, el“ler
ock med böter från Ett Hundrade till
“Två Hundrade Riksdaler/*“ (Se 5 mom.)
“Smädliga ‘“‘yttranden**** om Rikets
Ständer, eller någon af deras Fördelningar;
Brottet umgälles med böter ““från““ Ett
Hundrade ““till Två Hundrade**** Riksdaler.
“ (Se 6 mom.)
“Smädliga och “* förgripliga yttranden'***
om samtida Nationer eller Stater, med hvilka
Riket är i fredligt förhållande, om deras
varande Öfverhet, ““Regering, Sändebud****
eller Högre Embetsman; Brottet straffes,
““efter omständigheterna, med fängelse, un“der
högst Tvänne år, eiler ock med böter
“från Femtio till Ett Hundrade Riksdaler/***
(Se 9 mom.)
Anm. Man har förslagsvis uteslutit,
så väl dessa yttrandens möjliga syftning
till osämja med främmande Magter, sorn behandling
af Skriften, då den ej är smädlig
eller förgriplig, emedan, i förra fallet, bestämmelsen
synes alltför utsträckt, och, hvad
sednare händelsen angår, något ansvar ej
bör komma i fråga, der Tryckfrihets-missbruk
icke ägt rum. — De i Kongl. Förordningen
den 20 Januarii 1779 stadgade straff
af Spö och Landsflykt äro här jemväl ute
-
Constit.-Utsk:s Memorial, N:o 51.
slutna, det ena, såsom en troligen snart försvinnande
lemning af fordna tiders mindre
menskliga criminal-lagstiftnmg, och det andra,
såsom olämpligt ansvar för ett brott, ej
mot eget, ulan mot främmande land.
“Smädliga uttryck om Rikets Embetsoch
Tjenstemän, i och för Embetet; ““Gå
“'de å heder och ära, umgälles förbrytelsen
“med ärans förlust, och böter från Femtio
“till Ett Hundrade Riksdaler: Äro de eljest
“för- den förolämpades goda namn och ryk“te
förklenliga, straffes med böter lill ena“handa
belopp: Gore ock, i båda fallen, den
“brottslige offentlig afbön““ (Se 8 morn),
“Angripelser mot enskilt man, hvilka å
heder och ära gå, eller för hans borgerliga
namn och rykte förklenliga äro; ““Brottet
“straffes enligt ofvanstående mom.; dock vare
“penningebot hälften mindre.““ (Se 1j mom.)
“Lögnaktiga upgifter och ““vrånga““
framställningar, till allmänhetens förvillande
éch förledande; Brottet umgälles ““efter
“beskaffenheten,“ “ med böter från Trettio
Tre Riksdaler Sexton Skillingar till och med
Ett Hundrade Riksdaler.” (Se 13 mom.)
Bels för undgående af vidlyftighet genom
uprepandet, i hvarje moment, af con.
fiscations-påföljden, dels, emedan en hittills
bristande föreskrift om enahanda påföljd
för oloflig tryckning af de i 3 §, \ morn,
vilkorligen undantagne handlingar torde böra
i Tryckfrihetslagen inflyta, föreslår
a8 (k)n$lit.-Ucsk:s Memorial, N:o 5 [.
stöttet följande sammandragna stadgande
härom:
““Uti alla de bestraffhingsfall, hvarom
“oo och oo §. §. handla, varde tillika Skrift
“ten confiskerad.““
^d 4 §.
För fullständighetens skull, samt med
anledning derjemte af målens tydliga egen*
skap och den hittills utan anmärkning följda
praxis, äfvensom af Kongl. Maj:ts Nådi-,
ga förklaranden i särskilta fall, tillstyrker
Utskottet, att ““till Ordningsmål ytterliga*
“re må räknas: Om den, som vill idka Bok*
♦‘handel, försummar att sig dertill behörigen
“anmäla; Om Boktryckare trycker Periodisk
“Skrift, utan Hof-Canzlerns Levis eller Dia*
“rii-Utdrag; Om han ej, inom utsatt lid,
“aflemnar de fem åtskilliga Verk fritt lill“kommande
exemplaren af tryckt Skrift, samt
“om Bokhandlare underlåter all ingifva För*
“teckning å, dels Svenska, Utrikes tryckta,
“dels i allmänhet utländska, i Riket inför“da,
Skrifter.” “
Vid 5 §,
i3:de morn., hvilket dock rätteligen tillhör
icke denna, utan 4;de Sectionen, skulle
hringas lill en sålunda jemkad lydelse:
“Varder någon, af trycket härstädes ut*
kommen, eller ““på Svenska språket förfat*
“tad, utomlands tryckt och““ hit i Riket införd
Skrift ““hos Konungen af Hof-Can“zlqriV‘“
anmäld, såsom innefattande ämnen.
Conslit.-UtsÅ:s Memorial, iN:o 5i. atj
hvilka kunde föranleda missnöje '“‘från mildra
Magters sida,"" åge Konungen att derom,
efter omständigheterna, förordna, samt,
om Han sä nödigt aktar, låta genom ““Hof“Caiizlem““
föranstalta om Skriftens seqvestrerande
och indragning, både hos Boktryckare
och Försäljare eller andra Utspridare,
på sätt om qvarstad här ofvan stadgas. Så
vida ““Hof*Canzlern““ ejöfverlemnar Skriften
till Justitiae Canzlern, för åtalande vid Laga
Domstol, skall han ovägerligen inhemta
Tryckfrihets-Comitens Utlåtande, Finner
Comiten, sorn icke må ingå i politiska considerationer,
att Skriften, enligt Lagens bokstaf,
ej åtalas kan, ““då bör,““ efter Konungens
ompröfning, ““skälig ersättning af
“Statsmedlen anordnas åt Bo k t ryck a i e eller
“Försäljare, i och för deras omkostnader
“och förluster.‘(“
llufvudmotiverne för ändringen ;iro, som
Utskottet förmodar, synbart påfallande: Ofor
roligheten deraf alt, i en Svensk Tryckfrihets-Lag,
främmande Staters Regeringar
och Sändebud må omedelbart framstå såsom
angifvare af en till missnöje ledande Skrift,
samt angelägenheten af bestämdt för behållen
ersättning åt dem, som kunde, genom
den arbitraira indragningen, blifva oskyldigt
lidande, För öfrigt bär Utskottet ansett befattningen
med seqvestern ej böra lemnäs
nlternatift åt Hof-Canzlern eller JustitiajCanzleni,
utan ensamt åt den förre, hvil
-
3q Constit. Utsk:s Memorial, N:o 5i.
ken ock i allmänhet äger att skaffa med bevakning
och qvarsättande af Skrifter.
För Utskottet åsterstår det ännu att
framställa tvänne nya partiela förslag, med
upgifvande i korrthet af motiven till desamma.
Det ena åsyftar Tryckfrihets-Comiléns
hörande öfver Tryckfrihetsmål, jemväl i hufvudsuken,
— en bestämmelse, hvarigenom
den i Jury inrättningen hittills åt Allmänna
Opinionen förbehållna domsrätt komme att
ersättas. Frukten häraf framställer sig omisskänneligen:
Ett motiveradt omdöme af
uplystamän, lika nitälskande ““mot““ Tryckfrihetens
missbruk,som ““för““ Tryckfrihetens
beskydd, skulle offentligen uttala sig:
Domstolen, utan att deraf bindas, sattes i
tillfälle att från flerfaldigai e synpunkter up~
fatta saken och i klarare dager underkasta
henne en så mycket grundligare pröfning:
Folket åteifinge den förut innelmfda rättigheten
att genom egna Ombud yttra sig i
de för dess frihet så särdeles maktpåliggande
Tryckfrihets-målen, och betydelse gåfves
åt det allmänna stadgandet i Regerings Formens
108 §. ali, till Tryckfrihetens vård,
en Comité skall af Rikets Ständer vid hvarje
Riksdag förordnas. Utskottet har i öfrigt
trott denna procedur, å ena sidan, desto
lämpligare, som llof-Rälten förut åligger
alt öfver den mindre vigliga och endast
preliminaira frågan om qvarstad inhemta
Comiléns yttrande, samt, å andra sidan, de
-
Constit.-Utslut Memorial, N:o 5i. 3i
slomindre kunna väcka tetänklfieter eller
medföra omgång, som, enligt berörda Förslag,
Ilof-Rättens Domareåtgärd vore alldeles
oberoende af Conti tens äsigler, och IlofRätten,
då Comiten redan blifvit öfver qvarstaden
hörd, hvilket troligen i alla svårare
fall komme att ske, icke behöfde, för Utslaget
i hufvudsaken, infordra något ytterligare
utlåtande; Hvadan ock Utskottet tillstyrker
antagandet af följande föreskrift:
““Så snart Tryckfrihetsmål uti Hof“Rätt
är till afgörande beredi, åligge Hofrätten
alt inhemta Tryckfrihets-Comitcns
“utlåtande, huruvida Comiten anser den å“talade
Skriften efter Ti yckfrihets - Lagen
“brottslig, hvilket utlåtande, grundadt nå an“förda
skäl, Comiten, efter erhållen del af
“handlingarna i målet, ofördröjligen afgifve.
“Har Comiten förut, enligt oo §. oo mom.,
“varit i samma mål hörd, angående qvarstad,
må något ytterligare utlåtande Comi“ten
icke afTordras.““
Det andra förslaget, grundande sig egenlligen
derpå, alt undersökningar i mål,
rörande publiciteten , synas företrädesvis både
medgifva och påkalla publicitet, hvilken
dessutom redan är, genom praxis, vid UnderDomstolarna
i allmänhet införd, lyder sålunda:
'”'Rättegång i Tryckfrihetsmål skall för
”öppna dörrar hållas, så vid Under-Rätt,
”sorn vid Hof-Rält, dock under förbindelse
”för åhörarne att iakttaga allt hvad Rättens
32 Constit.-Utsfcs Memorial, N:o ii t.
”Ordförande, till ordningens bibehållande]
”föreslåifver, samt att afträda, så ofta Rät"ten
öfverlägger om beslut, eller när annars
”Ordföranden finner anledning att derom
”förordna, för hvilken åtgärd han likväl an”svare,
sorn för annan embets-utöfning, när
”deröfver klagas.””
Efter att sålunda bafva redovisat för både
hela och allmännare samt partiel a och specielare
förslug tili sådana ändringar i Tryckfrihels-Lagen,
dem Utskottet trott nödiga,
nyttiga och möjliga att verkställa, får Utskottet
slutligen vördsamt bifoga ett Förslag till
ny redaction af denna Grundlag, eller den i
Regerings-Formen så kallade Förordning om
en Allmän Tryckfrihet. Rikets Ständer täcktes
deraf inhemta, det Utskottet varit, så
vidt i dess förmåga stått, omtänkt att afhjelpa
äfven de i Tryekfrihets-Lagens redaction
befintliga detail-brister, att bringa de ej sällan
omkastade och förblandade ämnena i deras
naturliga ordning, och att dymedelst för
framtiden bereda större lätthet, eller åtminstone
undanrödja de väsendtligaste svårigheterna
vid Lagbudens upsökande, jemförelse
och tillämpning.
Stockholm den 3o September 1829.
S T O C K H O L M,
hos Cari. A b. Fihr, 1829.
Bil. till Constit,-Utslits Memorial-, N:ö Sfs i
Kongl. Majtts och Rikets Ständers Förordning
om en allmän Tryckfrihet i
af den.
Vi, efterskrifne Svea Rikes Ständer, Grefvar,
Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Ådel,
Clerkeri, Borgerskap och Menige Allmoge,
som nu till allmän Riksdag här församlade
äro, gore veterligt: Att, som, efter närmare
granskning af den, likmätigt 85 §. Regerings
- Formen , fastställda TryckfrihetsFörordningen,
Vi funnit nödigt och nyttigt,
att frågor om tryckta Skrifters laglighet må
af Domstol omedelbarligen behandlas, straff-i
bestämmelserna för Tryckfrihetens missbruk
lämpligen jemkas, samt de, under förflutna
Riksdagar, vidtagna colitroler å Periodiska
pressen utbytas mot andra, mera syftesenliga;
Alltså och då Vi tillika insett angelägenheten
deraf, att Tryckfrihets Förordningen,
hvilken, efter dess första utfärdande
under deri g Mars 181O, genom täta partiela
ändringar förlorat erforderlig redighet i
ämnenas afhandling, må öfverhufvud erhålla
en klarare upställnittg och en fullständigare
form, håfve Vi, med rättelser i ofvan
Bih.
till R-St. Fröt. 1828 och 1829, 3 Sami,
I2.;dra Haft. t
2 Bil. till Constit.- Utslås Memorial, N:o 5r.
nämnda delar, men med sorgfälligt bevarande
af constitutionela grunder, velat stadga
och förordna följande:
Om rättigheten till skrifters tryckning, ingifvande
och försäljning.
§. r.
Med Tryckfrihet förstås hvarje Svensk
Mans rättighet att, utan några af den Offentliga
Magten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter,
att sedermera endast inför laglig Domstol
kunna tilltalas för deras innehåll, och
att icke i annat fall kunna derför straffas,
än om detta innehåll strider emot tydlig
Lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan
att återhålla allmän uplysning.
(Se nuvarande Ingress.)
§• 2.
i:o Skrifters utgifvande från trycket
må ej någonsin kunna förbjudas eller åtalas,
annorlunda än i den ordning denna Tryckfrihets-Lag
bestämmer.
(Ändrad redaction af i §, i mom, i p,)
2:0 Någon tryckningen föregående
granskning af skrift skall ej äga rum. Ej
må någon skrift, före dess utgifvande, kunna
Boktryckare, Författare eller Utgifvare
affordras, ej heller någon, för tryckningen
eller utgifningen hinderlig upsigt deröfver
vara tillåten; Läroverken likväl förbehållet
Bil. Ull Constit.- Utslits Memorial, N:o 5i. 3
att lill gillande öfverse Afliandlingar* ämnade
att pä deras Lärosalar offentligen försvaras.
(Se i §. 2 mom.)
3:o Inga Privilegier på skrifters ingifvande
skola behöfvas, utan Jemnes Förfaltare
eller Förläggare utgifningsrätten fri,
sä vidt andras redan erhållna uteslutande
rätt dymedelst ej förnärmas. Sådan uteslutande
rätt må hädanefter ej förunnas på
längre tid än tjugu år. Förut på obestämd tid
meddelad, galle den endast för inneliafvarens
lifstid. Privilegier på skrifters utgifvande,
förlänta till Allmänna Inrättningars
understöd, äge ej kraft för längre tid än tjugu
år; Konungen obetaget att dem, hvarje gång,
på högst tjugu år förnya.
(Se i §. 3 morn.)
4:o Med Periodisk skrift betecknas, i
denna Lag, Dagblad eller annan skrift, som
i Numerföljd eller på bestämda tider utgifves.
(Se i §, i morn. 2 p.)
§• 3-
1:0 Privilegier på Boktryckeri erfordras
icke, utan stånde hvar och en fritt att, oberoende
af särskilta Författningar och äldre
Privilegier, Boktryckeri-Reglemente och
Skrå-Ordning, anlägga Boktryckerier, af hvad
beskaffenhet eller vidd honom tjcnligast sy
-
4 23/7. i/72 Co rist i t.- Utsk:s Memorial, N:o 5[.
nes, » Stad eller inom högst en half mils
afstånd derifrån.
(Se ? S' 5 moni, ? p.)
gro På Boktryckeri sålunda utom Stad
anlägges, skola, i alla mål, som boktryckningeu
röra, Boktryckare, arbetare i Tryckeriet
saint der tryckta skrifters Författare
och Utgifvare lyda under Stadens lätt.
(Se i §, 5 mom. 2 p.)
3:o Den ett nytt Boktryckeri inrättar,
åligge att sist Trettio dagar, innan någon
skrift derifrån utgifves, så väl hos Magistraten
i Staden, sorn hos den Konungens Befallningshafvande,
under hvars embets-myndigbet
Staden hörer, skriftligen anmäla att
och hvarest lian Boktryckeriet anlagt. Uraktlåter
det någon, böle Etthundrade B:dr,
Utgifves (rån ett, på ofvanberörde sätt ej
vederbörligen aumäldt, Tryckeri någon brottslig
skrift, vare dell olaglige Boktryckaren
underkastad enahanda ansvar med Författa»
ren, och håfve dessutom sitt Boktryckeri till
åklagaren förverkat, Sedan anläggningen af
ett Boktryckeri gifvits Konungens Befallningshafvande
tillkänna, underrätte han derom,
genast eljer med först afgående post,
ljuf-Candern,
(Se i §, 5 morn, 3 p.)
/po Å hvarje skrift varde Boktryckarens
namn, tryckniugsorten och årtalet utsätta.
Bil. till Cons tit.- Utsh;s Memorial, N:o 51, 5 •
Underlåter Boktryckare sådant, bote första
gången Tre Hundrade Riksdaler, och andra
gången dubbelt; kommer han tredje gången
åter, vare sitt Boktryckeri förlustig. Utsätter
någon å tryckt skrift falskt Boktryckarenamn
eller orätt tryckningsort, skall han
derutöfver anses efter 8 Gap. 3 §. Missgerjiings-Balken.
Hvad bär om namns, orts
och årtals utsättande-förordnas, gäde dock
ej för Notiflcationer och Sorgbref, Formulaircr,
Belingnings-Sedlar, med mera af dylik,
beskaffenhet,
(Se i §, io morn.)
5:o Af allt hvad sorn tryckes, vare Boktryckaren
pligtig att från uplagan aftaga
oell utan betalning aflemna så mångå exem*
plar, alt JJof-Canzlern, Rikets Universiteter,
Kongl. Bibliotheket, Riks-Archi vet och Vetenskaps-Academien
erhålla ett hvardera.
Sker sådant ej, i Hufvudstaden inom Sex
månader, och från Landsorterna inom ett
Ar, efter den tryckta skriftens lifgifvande,
bote Boktryckaren Femtio Riksdaler.
•/
(Se i §. 11 mom.)
§• 4.
j :o Författare vare ej skyldig att å tryckt
skrift låta sitt namn utsättas. Ehvad lian
okänd vara vill eller ej, ti lis lä I le Iian Boktryckaren
en förseglad sedel, innehållande
upgiftemä af hans namn och hemvist, med
6 Bil. till Constit.- UtsMs Memorial, N:o 5r.
påskiifvet betyg om dessa upgifters rigtighet,
af tvenne i orten viii kända, inom Sverige
boende Svenska Medborgare, hvilka åligge
Författare-ansvar, i händelse skriften inom
laga tid skulle åtalas, och Författarens namn
och hemvist funnes origtigt upgifna eller i
sedeln saknades.
(Se i. §. 6 mom. i. p.)
2:0 Röjer Boktryckare Författarens namn
och hemvist, utan att Domstolen ålagt honom
att dem uppgifva, eller har Boktryckare,
ulan Författarens eller Utgifvarens lillslånd,
hans namn å skriften utsatt, höte, i
förra fallet, Två Hundrade, och i det sednare,
Fyra Hundrade Riksdaler; Och varde,
i bäggedera, hans förbrytelse uti Allmänna
Tidningarna kuns;jord.
(Se 1 §. 6 mom, 1 p. och 8 morn, 3 p.)
3:o Den som utgifver Utländsk mans
arbete, eller öfversättning deraf, eiler Inländsk
mans, hvilken sitt namn ej angifvit,
åge enhanda rättigheter, pligter och ansvarighet
med Författare, i alla de fall, der ej
i denna Lag annorlunda stadgas.
(Se i §. 7 inom. 1 p.)
4:o Utgifvare af Periodisk skrift vare
alltid, i fråga om ansvaret, utom hvad de i
7 §. 2 mom. omförmälda allmänna Embctshandlingar
beträffar, ansedde som Författare
och, lika med deni, förbundne att tillse,
Bil. till Constit.- Utslits Memorial, N:o 5 t. 7
det de vid sådana skrifters utgifvande genom
denna Lag ytterligare fästade vilkor
må noga iakttagas.
(Se 1. §. 7 morn. 2, p.)
5:o Hvarje skrift är Författarens eller
lians rätts lagliga Inneliafvares egendom. Eho
som skrift trycker eller efterlrycker, utan ägarensskriftliga
tillstånd, misteuplagan, ellerböte
hennes fulla värde, ägarens ensak. Lag samma
vare, om någon trycker eller efterlrycker
den öfversättning af Utländsk skrift, sorn annan
man utarbetat. Men ej må Öfversättares
ägande rätt till arbetet förhindra någon att
annan öfversättning af samma skrift utgifva.
(Se 1. §. 9 mom. 1 och 2, pp.)
6:0 Utgifvare af Periodiska Skrifter håfve
ej brutit emot Författares ägande rätt,
då han insända artiklar i dem uptager.
(Se 1 §. g morn. 3 p. i början.)
7:0 Hvar, som å en Skrift utsätter bedrägligt
Titelblad eller orätt Förfaltareeller
Utgifvarenamn, straffes enligt 8 Cap.
3 § Missgernings - Balken. Diktadt namn,
hvarmed ingen verklig person utmärkes, vare
ej förbjudet att å Titelbladet utsätta, då
Författarens rätta namnsedel Icrnnad är.
(Se 1 §, 9 mom, 3 p, i midten och slutet,)
§. 5.
1:0 Eho som ämnar utgifva Periodisk
8 Dil. till Constit.-TJtslc.s Memoria/, N:o 5ii
Skrift, anmäle sig derom förut hos HofCanzlern,
med upgift å Skriftens litel och
tryckningsort, samt med bifogande af en så
beskaffad skriftlig borgen eller depositionsattest,
som bär nedanför utsattes. IlofCanzlern
äge då att, så vida Sökanden ej
blifvit för nesligt brott dömd, eller förklarad
ovärdig alt föra andras talan, meddela
bevis att mot Skriftens lifgifvande intet hinder
förekommer.
(Se i §. 4 morn. med tillägg,)
3:0 Öfver denna anmälan må Sökanden
genast och kostnadsfritt undfå ett Utdrag af
Jlof-Canzlers-Expeditionens Diarium; Börandes,
i händelse tillståndsbevis eller motiveradt
afslag icke varder ulfärdadt för Utgifvare,
i Lmfvudstaden inom fjorton, och i
orterna inom trettio dagar från anmälningsdagen,
Sökanden uti Hof-Canzlers-Expeditionen
förete Diarii-Utdraget, och ovägerligen,
äfvenledes kostnadsfritt, erhålla påskrift derom:
hvarefter en sådan anteckning å berörda
Utdrag skall gälla, i bevisets ställe, till
full kraft och verkan.
(Tillägg, antaget vid denna Riksdag,)
3:o Om lillståndsbeviset, eller, i annat
fall, Diarii-Utdraget icke begagnas inom
Sex månader, hvarje lill trettio dagar räknad
, från det förras utfärdande eller det
sednares
•Bil. till Co/istitr Ut sins Memorial, N.o 5i. 9
sednares påtecknande, må utgifnings-rätLigheten
anses hafva för den gången npilört.
(Fortsättning af det antagna tillägget.)
4"o Den i 1 mom. föreskri fria borgel',
som till vederhäftigheten och namnteckningen
bestyrkes, för Sökande i Stockholm af
Öfver-Ståthållaren, och i orterna af Konungens
Befallningshafvande, skall innefatta Löftesmannens
uttryckliga förbindelse alt ansvara
för erläggandet af de böter, hvartill
Sökanden, för öfverträdelser af denna Lag,
kunde skyldig kännas, och till hvilkas gäldande
tillgång hos Sökanden skulle saknas;
Löftesmannen obetaget alt inskränka sin borgens-förbindelse
till viss summa, hvilken likväl
aldrig må understiga ett års prenumerations-afgift
för Ett Hundrade Femtio Exemplar
af den lill utgifvande anmälda Periodiska
Skriften. Är prenumeration icke tagen,
eller upgår den ej å nämnda antal exemplar
till Tre Hundrade Riksdaler, utgöre delta
belopp minsta antagliga borgens-summan.
( Nytt förslag.)
5:o Vill Sökanden, hellre än alt ställa
borgen, nersätta reda penningar, svarande
mot det, i ena och andra fallet, bestämda
lägsta borgens-beloppet, vare sådant honom
öppet lemnadt; Och bör då, i stället för
borgen, till Hof-Canzler» ingifvas attest öf
Dih,
till R,-St, Fröt. 1828 och 1829, 3 Sanni.
i?.;dra Haft 1
io Bil. till Cönstit.- Utslits Memorial, N:o5i,
ver summans deposition, antingen i Banken,
eller i Landt Ränteriel, på Sökandens namn,
oell till Hof-Canzlerns disposition för ofvansagda
ändamål.
(Fortsättning.)
6:0 Böter, adömda i och för Periodisk
Skrift, skola, 0111 borgen är ställd, uttagas
försl af den ansvarige Utgilvarens egendom,
och derefter bristen hos Löftesmannen; Men
om deposition ägt runi, ulmätes försl den
deponerade summan, och sedan bristen af
Ulgitvärens egendom. Kunna de ådömda
böterne icke på detta sätt fullt utgå, bör ålerstoden
deråt förvandlas likmätigt föreskriften
i 28 §. 1 mom.
(Fortsättning.)
7:0 Hav, vid böters erläggande för Periodisk
Skrift, större eller mindre del deraf
måst utlagas, antingen hos Löftesmannen,
eller af deposilions-summan, må skriften
icke vidare fortsättas, förr än Utgifvaren till
Hof-Canzlern eller hans Ombud aflemnat
ny behörig borgen, eller ock attest om åter
fullgjord deposition. Samma förhållande iakttages
jemväl, i händelse Löftesmannen sin
borgen återkallar, eller om bans vederhäftighet
uphör, och Hof-Canzlern, efter derom erhållet
laga betyg, njr borgen äskar.
(Fortsättning.)
8:0 När utgifvandet af Periodisk Skrift
Bil. till Corntit-U t sles Memorial, N:o oi, u
liphör, vare Utgifvare» eljer lians rätts innehafvare
berättigad att, vid anmälan derom.
oell då det Ulgifvaren meddelade tillståndsbevis
ejler Diarii-Uldrag återställes,
genast af JJof-Canzlern återbekomma ilen
afjemnade borgens-förbindelsen eller depositions-attesten,
denria sednare med påskrift
af Hof-Calizlei 11, alt de deponerade medlen
få af Ulgifvaren eller bans rätts innehafvare,
utan ali afgift, hos vederbörande lyftas.
(Fortsättning.)
9:0 Periodiska Skrifters Utgifvare, hvilfce,
på sätt 4 §• 4 mom- förmår, äro underkastade
författare-ansvar, vare framför
andra erinrade om ett rätt bruk af Tryckfriheten;
Och umgälles Utgifvarens förbrytelse,
genom sådan skrift, dubbelt i alla de
fall, der med penningar pliktas,
(Se 4 §« 7 mora.)
§■ 6
i:o Intet hinder möte för Bokhandels
idkande, ej heller för utgifning till förytlrande
af någon skrift, vare sig inländsk eller
utländsk,
(Se i §, }2 mora. 1 p.)
a:o Hvarje Förfaltare eller Förläggare slånde
fritt att en honom, i sådan egenskap, tillhörig
skrift, sjelf eller genom andra föryttra;
Dock skall hvar och en, som antingen
i öppen bod, elier eljest, elter kungörelse
12 Bil, till Constit,- Utsh:s Memorial, N:ö 5t,
derom i Allmänna Tidningarne, vill idka
Bokhandel, vara förbunden att, på sätt om
Boktryckeriers anläggning i 3 §, 3 mom.
stadgadt är, och vid enahanda ansvar, sådant
vederbörligen anmäla.
(Se i §, 12 mom. a p.)
3:o För fortsatt föryltrande af en skrift
vare inga andra binder än de , som i 12,
j3 och 14 §• §• af denna Lag bestämmas.
(Se i §, 12 mom. 3 p.)
Om Allmänna vilkor och t dr skill a undantag
vid Skrifters och Handlingars offentliggörande.
§• 7-
1:0 I Öfverensstämmelse med RegeringsFormen
och denna Grundlag, skall det stå
livar och en fritt att, genomtryck, allmängöra
skrifter i hvad ämne som helst.
(Se 2 §. 1 och 3 mom.)
2:0 Såsom följd häraf, skall ock hvar
och en vara tillåtet alt genom allmänt tryck
utgifva alla, i embetsväg, till Domstolar
samt Publika Verk, Myndigheter och Corporationer
inkomna, hos dem handlagda eller
från dein utgångna handlingar; Rörandes,
för detta ändamål, sådana allmänna
embetshandlingar icke.,allenast, emot lösen,
i afskrift uljemnas åt hvem det äskar, utan
äfven kunna, om det cj medför betydande
olägenheter, på stället utan lösen afskrif
-
Bil. till Constit,- Utslås Memorial, N:o5i. i3
vas, vid ansvar, såsom för tjenstens försummelse,
derest, genom publik Tjenslemans
åtgärd, utlemnandet eller afskrifningen obehörigen
fördröjes eller hindras.
(Se 2 §, 4 mom, i p.)
§• S.
Vid den allmänna tillåtelsen skola följande
undantag och förbehåll äga rum:
1:0 Protocoll, hållna inför Konungen i
Ministeriella ärender och Commandomål,
Stats-Rådets Protocoll och dertill hörande
Acter, Riks-Ståndens Protocoll och Handlingar,
Hemliga Utskottets, Constitutions-Utskottets
rörande Regerings-ärender, Banco- och
Riksgälds-Verkens, Banco- och Stats-Utskottens,
samt Revisorernes af Banco- och Riksgälds-Verken,
angående dessa Verks hemliga
ärender, må ej kunna till tryckning fordras,
eller utan vederbörandes tillstånd utbekomma
s. Ulgifvas ändock sådana handlingar af
tryeket, straffes Utgifvaren, om han varit
betrodd och förpliglad att dem vårda och
hemliga hålla, efter allmän Lag och särskilta
Stadgar. Gör någon annan det, bote från
Ett Hundrade till Två Hundrade Riksdaler,
efter omständigheterna. Till lika straff vare
den förfallen, som olofligen genom trycket
kungör förenämnda handlingar, i händelse
vården deraf blifvit honom anförtrodd,
men han icke förut, vid något bestämdt hög
-
i4 Bil. till Conslit.-Ulsh:s Memorial, IS:o 5l,
re ansvar, vore förbunden att dem ej uppenbara.
Sådana, Försvars-Verket beträffande,
bos Krigs-Collegium, Förvaltningen af SjöÄrenderna
eller General-Adjutants-Expeditionerna
vårdade Handlingar, hvilkas offentliggörande
kunde anses medföra våda för
Rikets säkerhet, må ej, utan Konungens tillstånd,
utlernnas Den häremot bryter, ansvare,
såsom här ofvan sägs, allt elter sakens
beskaffenhet.
(Se 2 4 moni, 2 p.jf
2:0 Ministeriella Handlingar samt Diplomatiska
Personers enskilta anteckningar
eller berättelser om Ministeriella arend er må
ej utgifvas eller utbekornmas, utan Konungens
tillstånd, derest de höra lill ett sednare
tidehvarf än för minst Femtio år tillbaka;
Ej heller enskilta Bref, ulan deras tillstånd,
sorn dem skrifvit och emottagil, så
framt Brefven ej vore i något Rättegångsmål
nödvändige; Ej heller några åt publik
vård anförtrodda Deposita af Skrifter och
Handlingar, utan deras tillstånd, hvilke derom
förordnat, så vida icke samma Deposita,
utan bestämd tid för deras förvarande,
minst Femtio år förblifvit i allmän vård,
Den häremot bryter, bote Femtio Riksdaler.
(Se 2 4 mom, 3 p )
3:o Uti hvad Rättegångsmål som helst,
må en Part väl tillåtas alt, äfven innan Dom
eller Utslag fallit, genom Tryck kungöra
Bil. till
Inlagor, Anklagelse och Besvär; Men honora
åligge tillika, att, i sammanhang dermed, ofördröjligen
trycka vederpai tens förklaringar,
jemte den del af Protocollet och öfriga
handlingar, som Domstolen pröfvar för sakens
fullständiga uplysning oundgängligen
nödig. Den häremot hiyter, höte Femtio
Riksdal er.
(Se 2 §. 4 mom. 4 p.)
4:o Part, sorn häfver någon sak vid
Domstol eller Publikt Verk anhängig, må
kunna deröfver låta trycka en sammandragen
underrättelse eller så kallad Species
Facti; Dock hålle han sig derutinnan vid
sanning i sak och anständighet i skrifsätt.
Den häremot bryter,' böle från Trettiotre
Riksdaler Sexton skillingar till Ett Hundrade
Riksdaler.
(Se 2 §. 4 mom, 5 p.)
5:o Protocoll och handlingar i förlikta
Brottmål må ej utan Parternes ömsesidiga
tillstånd från trycket utgifvas förr än Femtio
år efter begges död. Den häremot bryter,
bote Trettio Tie Riksdaler Sexton skillingar.
(Se 2 5. 4 morn 6 p )
6:0 Ingen vare tillåtet att i andra, äu
genom Allmänna Lagen och gällande Författningar
utstakade fall, ineddela eller till
tryck utlemna Utdrag af Kyrkoböcker eller
af Kvrko-Disciplinen eller Läkarevården 10-
iG Bil, till Constit.-Uts7c$ Memorial, N:o 5i,
rande Handlingar, i afseende pä enskilta
Personers lefverne och seder, sä vidt slika
Utdrag skulle lända dem till skada och förklenande.
Den häremot bryter, bote Trettio
Tre Riksdaler Sexton skillingar.
(Se 2 §, 4 mom, 7 p.)
7:0 Sådant, som angår Styggelser, eller
högligen sårar blygsamheten, eller innehåller
hädelser mot Gud, eller lastliga uttryck
om Rikets varande Öfverhet, eller hvad,
med hänsigt till personer, hvilka ett mål
icke egentligen beträffar, kunde i Rättegångseller
andre publika handlingar hafva influtit,
otidigt, anstötligt eller förklenligt, må
icke uti dem genom trycket kungöras, så
framt ej, hvad sistnämnda fall angår, åberopandet
shulle af Domaren, som sist i målet
dömt, pröfvas nödvändigt till uplysning
och styrkande af sjelfva hufvudsaken. Den
häremot bryter, böle Trettio Tre Riksdaler
Sexton skillingar.
(Se 2 §, 4 mom, 8 p.)
Om Tryckfrihetens missbruk och ansvar derför,
§• 9-
Vid pröfningen af åtalade tryckta skrifters
innehåll, skall, under iakttagande af
Lagens allmänna bud att, i mål, som tvetydiga
finnas, heldre fria anfalla, Domaren,
i de fall, der meningen icke ansåges genom
bokstaflig»'
Bil, till Coust it,-Utslits Memorial, N:o 5t, ty
bokstafliga lydelsen klart uttryckt, särskilt
fästa upmärksamheten å ämnets oell tankens
beskaffenhet, samt således icke ensamt grunda
sitt omdöme på blotta ordaförståndet, titan
fastmer på framställningens verkliga åsyftning.
(Se 3 §, Ingrenen,)
§. 10.
Under sålunda förutsatta vilkor, skola
såsom missbruk af Tryckfriheten anses:
1:0 Försmädelse mot Gud; Brottet
straffes efter 1 Cap. 1 §. Missgernings-Balken.
(Se 3 §, 1 morn,)
2:0 Förnekelse af en Gud eller af ett
lif efter delta eller af den rena Evangeliska
Läran; Brottet straffes eller 1 Cap. \ §. Missgernings-Balken.
3 §, 1 morn.)
3:o Gäckeri med den Allmänna Gudstjenslen,
Guds Ord och Sacramenten; Brottet
umgälles med Ett Hundrade till Två
Hundrade lliksdalers böter.
(Se 3 §, 3 morn,)
4:o Lastligt yttrande om Regerande
Konungens person eller gerningar; Brottet
straffes med lifvets förlust, eller med fängelse
å fästning, på längre eller korrlare tid,
allt efter förbrytelsens beskaffenhet.
(Ny redaction till en del af 3 §, 4 moni.)
Bih. till Ii.-St. Brot. 182S och 1823, 3 Sami
ii', dr a Haft. 3
13 Bili till Constit.~ Utsft:s Memorial, N:o 5i,
5:o Lastligt yttrande om Konungens
Gemål, Drottningen, eller om Rikets bestämda
Thronföljare; Brottet straffes med fängelse
å fästning, på längre eller korrtare tid,
efter beskaffenheten.
(Ny redaction i en annan del af 3 §• 4 morn,)
6:o Lastligt j^ttrande om någon bland
öfriga personer af den Regerande Konungens
Hus, hvilke Konglig eller Furstlig värdighet
inom Riket åtnjuta; Brottet straffes
med fängelse under högst Tre år, eller ock
ined böter från Ett Hundrade till Två Hundrade
Riksdaler.
t (Ny redaction af 3 §. 5 mom.)
7:0 Smädliga yttranden om Rikets Ständer
eller någon af deras Fördelningar; Brottet
umgälles med böter från Ett Hundrade till
Två.Hundrade Riksdaler.
(Se 3 §. 6 mom.)
S:o Upmaning till myteri eller upror;
Brottet straffes enligt 6 Cap. MissgerningsBalken.
(Se 3 J. 7 mom.)
g:o Smädliga och förgripliga yttranden
om samtida Nationer eller Stater, med
hvilka Riket är i fredligt förhållande, ont
deras varande Öfverhet, Regering, Sändebud
eller Högre Embetsman; Brottet straffes, efter
omständigheterna, med fängelse under
Bil, till Cons tit,-Utslås Memorial, N:o 5i, 19
högst Tvänne år, eller ock med höler från
Femtio till Ett Hundrade Riksdaler.
(Se 3 5, 9 mora. 1 p.)
10:0 Kungörande i tryck, utan officielt
tillstånd, af hvad som angår å färde varande
underhandlingar med Främmande Magier,
samt Konungens Ministrars och Sändebuds
värf; Brottet straffes såsom i nästföregående
mom. sägs. Sker sådant kungörande
af den, åt hvilken Konungens och Statens
hemligheter betrodda äro, straffes Förbrytaren
enligt 4 Gap. 5 §, MissgerningsBalken.
(Se 3 $. 10 mom.)
11:0 Smädliga uttryck om Rikets Embets-
och Tjenstemän, i och för Embetet;
Gå de å heder och ära, umgälles förbrytelsen
med ärans förlust och böter från Femtio
till Ett Hundrade Riksdaler. Äro de eljest
för den förolämpades goda namn och
rykte förklenliga; straffes med böter till
enahanda belopp. Gore ock, i båda [fallen,
den brottslige offentlig afbön.
(Ny redaction af 3 §, 8 mom.)
12:0 Angripelser mot enskilt man, hvilka
å heder och ära gå, eller för hans borgerliga
namn och rykte förklenliga äro; Brottet
straffes enligt ofvanstående 11 morn., dock
vare penningehot hälften mindre.’
(Ny redactjon af 3 §. 11 mom.)
ao Bil. till Cons tit.- Utslits Memorial, N:o 5t,
i3:o Lögnaktiga upgifter och vrånga
framställningar, till Allmänhetens förvillande
och förledande; Brottet umgälies, efter
beskaffenheten, nied höter från Trettiotre Riksdaler
Sexton skillingar till och med Ett
Hundrade Riksdaler,
(Se 3 §. 12 mom.)
14:0 Sedernas vanhelgd, genom offentliga
läror till laster eller brott, eller genom
sådana ohöljda och skändliga framställningar
af deras utöfning, hvarigenom främjandet
af’ ett förderfligt lefnadssätt åsyftas; Brottet
umgälies med Femtio till Ett Hundrade
Riksdalers böter,
(Se 3 J. i3 morn.)
§. 11.
Uti alla de bestraffningsfall, hvarom 8
och 10 §. §, handla, varde tillika skriften
confiskerad,
(Sammandragen från de särskilta mom. i 3 §.)
Om bevakning, qvarstad och åtal, i afseende
på tryckta skrifter.
§. 12.
1:0 Hof-Canzlern tillkomme att, både
inom Hufvudsladen och i orterna, sjelf eller
genom vederbörligen af honom förordnade
Ombud, vaka öfver skrifters allmängörattde,
på det sätt och i de delar, som bär
nedanför stadgas.
(Se 4 §> * morn.)
Bil. till Constit.-~UtsJt:s Memorial, N:o 5t, 11
2:0 För detta ändamåls belia ridande,
skall, sednast då en skrift till försäljning eller
spridande utgifves, ett exemplar aflemnas,
i Stockholm lill Hof-Canzlern, och i
hvarje annan ort lill lians Ombud, hvaröfver
Embetsbetyg, der så äskas, genast utfärdas
bör. Boktryckare, som denna föreskrift
underlåter, bote hvarje gång Femtio
Riksdaler. Trycker han Periodisk Skrift,
för hvars utgifvande ej ia k tag i ts de i 5 §.
1 och 2 mom. innefattade bestämmelser, bote
Ett hundrade Riksdaler; och Skriftens utgifvande
inställes, intill dess utgifvaren iakttagit
hvad derom förordnas,
(Se 4 2 nora,)
3:o I afseende på försäljning eller spridande
af utifrån inkomna Skrifter på Svenska
språket, äge Hof-Canzlern lika rättigheter
och åligganden, som i fråga om inom
Riket tryckta; Och vare förytlrare af sådana
Skrifter underkastad enahanda skyldighet
och ansvar, som i nästföregående mom. för
Boktryckare, och i öfrigt genom denna Lag
för Författare bestämda finnas.
(Se 4 §. 11 mom.)
4:o Hvar och en som, efter vederbörlig
anmälan, är berättigad alt Bokhandel
idka, åligge att lill Hof-Canzlern eller hans
Ombud aflemna förteckning på inkomna utländska
Skrifter, och sådant sist ålla dagar
ii Bil, till Constit,-Utslits Memorial, N:o 5i,
efter deras emottagande, vid bot af Femtio
Riksdaler.
(Förändrad redaction af 4 §• »2 mom. i p.)
5:o Till Ordningsmål räknes, om, vid
Boktryckeris eller Bokhandels inrättande, försummas
hvad 3 §. 3 mom. och 6 §. 2 mom. för
hvarje fall stadga, eller om Boktryckare uraktlåter
de honom, i3 4 och 5 mom. samt i denna
§:s 2 mom. föreskrifna skyldigheter, eller om
Bokhandlare icke fullgör hvad honom likaledes,
jemlikt 3 och 4 morn., åligger. Vid
sådana förseelser äge Hof-Canzlern, i öfver- ,
enstämmelse med denna Lag, att lill der
utsatta penningeböter den felaktige genast
fälla; Denne likväl Öppet att, der han sig
så befogad linner, hos Konungen, i Dess
Juslitias-Revisions-Expedition, underdåniga
besvär anföra, i Stockholm inom Femtonde,
och i Landsorterna inom Trettionde dagen,
sedan lian af Hof-Canzlerns Utslag del undfått.
För öfrigt äro Ordningsmål ej andra,
än sådana Oeconomiska, som, enligt något
gällande Boktryckeri- och Bokhandels-Reglemente,
till llof-Canzlerns pröfning kunna
höra, och till rubbning af något denna
Grundlags bud icke leda.
(Se 4 §• 4 mom.)
6:<^_ Juslitice-Canzlern skall äfven, genom
vederbörande Ombud, öfver Tryckfrihetens
lagliga bruk hålla behörig upsigt.
Vare likaledes Justiliaj-Ombudsmannen plig
-
Bil, till Constit,-Utsh:s Memorial, N;o 5i. a3
tig alt, i afseende på förbrytelser mot denna
Lag, lemna sill Embets-åtgärd enligt de,
rörande hans befattning med andra mål,
genom Instructionen föreskrifna grunder.
(Se 4 ^ mom. i p:s sednare del samt i p)
§. ,3.
i:o I alla de lall, som 8 och io §.
utstaka, bafve Hof-Canzlern eller bans Ombud
rättighet att, då han det nödigt pröfvar,
låta en skrift med qvarstad belägga,
sist inom åtta dagar efter det skriften till
Hof-Canzlern eller Ombudet ingafs; fiörandes
inom En månad efter den dag, då i
landsort qvarstaden lagd blifvit, Hof-Canzlern
meddela Ombudet sitt beslut om gillande
eller uphäfvande af densamma, och tillika
härom Justitias-Canzlern underrätta. Är uti
Hufvudstaden qvarstad ej lagd inom åtta
dagars förlopp, eller har i landsorterna HofCanzlerns
gillande svar ej inom ofvanberÖrde
en månads lid ankommit, må qvarstad
icke, utan efter laga Domstols och Tryckfrihels-Comitens
yttrande, kunna läggas eller
fortfara.
(Se 4 §. 3 mom, i, i och 3 pp.)
3:0 Anser Hof-Canzlern eller hans Ombud
sig lagligen äga fog att förordna eller
äska, det någon skrift med qvarstad beläggas
må, skall dertill skyndsam handräckning
meddelas, i Stockholm genom Öfver-Slåthål
-
5.4 Bil, till Canstit,-Utslits Memorial, N:o 5i,
lare-Embetet, och i öfriga Städer samt orterna,
af den Magistrat, hvarunder Boktryckeriet
eller Bokhandeln lyder. Öfver qvarstadsförrättningens
orsaker och förlopp, samt
om och huru mänga exemplar af den åklagade
skriften då ännu befinnas i Boktryckares
eller Försäljares värjo, bör anteckning
trefallt författas, hvaraf den ena tillstädes
Jlof-Canzlern eller hans Ombud, den andra
Öfver-Ståthåliare-Embetet eller Magistraten,
och den tredje Boktryckaren eller Försäljaren.
I Stockholm varde anteckningen genast,
eller sist inom nästföljande dags utgång, till
Justitiae-Canzlern aflernnad. I orterna åligge
Magistraten att, vid ansvar säsom för Embetsförsummelse,
med först afgående post, anteckningen,
i bestyrkt afskrift, till Justitiae-Canzlern
insända.
(Se 5 §, 8 morn. t, i och 3 pp,)
3:o Justitiae-Canzlern må ej i annor
händelse, än då han föranstaltar om åtalande,
vid vederbörlig Domstol, af någon hos
honom i slikt ändamål omedelbarligen anmäld
skrift, om qvarstad derå förordna, och
sådant icke heller utan Hof-Canzlerns eller
hans Ombuds föregångna hörande och tillstyrkande,
(Se 5 §. 8 morn. 7 p.)
4:0
Bil. till C oris t i t.- Vtsh:s Memorial, N:o 5i. a5
4:o I följd af enskilt mans begäran må
qvarstad å tryckt Skrift icke läggas, med
mindre lian föieter antingen Hof-Canzlet tis
eller bans Ombuds reqvisition , eller ock vederbörlig
Domstols beslut, detom, med påtecknadt
intyg att, för beslutets v erk.ställigliet,
intet binder, eber denna Lag, möter,
då, i begge fallen, Executor, vid ansvar,
letnne behörig handräckning.
(Nytt förslag.)
5:o Ej må, bos Bokhandlare eller annan
Försäljare, qvarstad å någon inom Riket
utkommen Skiift begäras, så fiamt ej
styrkas kan, att Skriften är i tryckningsorten
med qvarstad belagd, eller ock Ski ilten
ej blifvit, enligt 12 §. 2 morn., till Hof Canzlern
eller hans Ombud inlemnad
(Se 5 §, 12 mom,)
6:0 Qvarstad eller confiscalion galle ej
för större del af eli Skrift, än det eller de
blad, häften eller torner, hvaremot åtal göres;
Äfvensom något mer af confiskerad
Skrift ej må af trycket å nyo ufgifvas, än
det Domstolen, hvilken sist i målet dömt,
för brottsligt icke ansett.
(Se 4 S , q mom, samt 3 §■ slutmeningen.)
7:0 Eli o sorn be trades att hafva försålt
eller utspridt en i laga ordning med qvai
jBi/i.
till B.-St. Prat. 1828 och 1829, 3 Sami,
21:dra Haft. 4
26 Bil. litt Conslit.-XJtsk:s Memorial N:o 5i.
starl belagd eller confiskerad Skrift, vare,
vid alla sådana lill fa 11 en, der lian om qvarstaden
ägt eller bort a«a kunskap, underkastad
samma ansvar sorn Författaren.
Rubbning af qvarstad, hvaruppå försäljning
eller utspridande icke följt, umgälles,
efter 8 Cap. 8 §. Ulsöknings-Balken, med
böter af Tretton Riksdaler Sexton Skiliirigar.
(Se 4 § 1,0 mom,)
§. ,4.
1:0 Varder någon af trycket härstädes
utkommen, eller på Svenska språket författad,
utomlands tryckt och hit i Riket införd
Skrift hos Konungen af Hof-Ganzlern anmäld,
såsom innefattande ämnen, hvilka kunde
föranleda missnöje fiån andra Magters sida,
äge Konungen att derom, efter omständigheterna,
förordna, samt, om Flan så nödigt
aktar, låta genom Hof-Canzlern föranstalta
om Skriftens seqvestrerande och indragning,
både bos Boktryckare och Försäljare eller
andra utspridare, på sätt om qvarstad
bär ofvan stadgas. Så vida Hof-Canzlern
ej öfverlemnar Skriften till Justitias-Canzlern,
för åtalande vid laga Domstol, skall han genast
ovägerligen inhemta Tryckfrihets-Comitens
utlåtande. Finner Comiten, som icke
må ingå i Politiska considerationer, att
Skriften, enligt Lagens bokstaf, ej åtalas kan,
då bör, efter Konungens ompröfning, skälig
Bil. till Conslit.- Utsl.‘s Memorial, N:o 5i. 27
ersättning af Statsmedlen anordnas åt Boktryckare
eller Försäljare, i och för deras
omkostnader och förluster.
(Jcrnkad redaction af 5 §. i3 mom.)
2:0 Finnér Iiof-Canzlern en utrikes ifrån
inkommen, på främmande språk författad
Skrift innehålla något brottsligt efter 10 §.
4, 5, 6, 8, f), 10 eller j4 morn., åligge honom
att, sedan qvarstad derå lills vidare
blifvit lagd, begära Konungens befallning,
huruvida Skriften bör lill föryttrande frigifvas,
eller ock under qvarstad till återutförande
förblifva, då det på Konungens prölning
beror, om ock till hvad belopp Bokhandlaren
må af Statsmedlen njuta ersättning.
(Se 4 §• »2 morn,}
§• *5.
Vid alla de tillfällen, der Hof-Canzlern
anser förbrytelser mot denna Lag hafva sig
yppat, och så ofta målet ej hörer, sora blott
ordningsmål, till hans egen behandling, eller,
vid personliga förolämpningar, till den enskilta
Partens beifrande, vare Hof-Canzlern,
antingen lian funnit qvarstad och åtal, eller
endast åtal äga rum, pligtig att Skriften omedelbart
och ofördröjligen lill JustitiaeCanzlerns
laga åtgärd öfverlemna.
(Se 4- 3 morn. 4 P-)
§• »6.
Så snart någon förbrytelse mot denna
La£ blifvit af Hof-Canzlern hos Justitia Cau ~
28 Bil. till Constit.» Utslits Memorial, N:o 5r.
zlern till Stal anmäld, åligge den sistnämnde
att skyndsamligen låta förbrytelsen, genom
tillförordnad Actor, vid behörig Domstol
åklaga; Ankommandes det på JustitiasCanzlerns
ytterligare embetsåtgärd, att sådana
mål varda, enligt denna och allmän
Lag, handhafda.
(Se 4 §• 5 morn. i p. samt 5 §, 8 mom. 6 p.)
§• x7-
i:o Sedan Sex månader förlupit, efter
det en Skrift till Hof-Canzlern eller bans
Ombed, jemlikt 12 §. 2 morn., inkommit,
må ej af Publik Actor åtal derå äga rum.
Enskilt man njute, enligt allmän Lag, till
godo sin talan uti mål, der lian genom tryckt
Skrift är personligen förolämpad.
(Se 4 §• 6 mom. i och i pp.)
2:0 Är Skrift med qvarstad belagd, då
skall åtalet anställas inom Ätta dagar i Hufvudstaden,
och i orterna Åtta dagar efter
det ldof-Canzlerns gillande af qvarstaden
blifvit Executor tillkännagifvet; I annan händelse
uphöre qvarstaden, och vare Skriftens
försäljning obehindrad.
(Se 4 §• 6 mom. 3 p.)
Om Rättegång i Tryckfrihetsmål.
§. 18.
1:0 Förbrytelser mot denna Lag skola,
sedan först, på sätt här nedanför sägs, Un
-
Bil. till Constit.- VtsHts Memorial, N:o5i. 29
der-Rätt derom ransakat, afdömas vid den
Ilof-Rätt, inom hvars Dom värjo Boktryckeriet,
från hvilket den åklagade Skriften utkommit,
eller, om Bokhandlare tilltalas, Bokhandeln,
hvarest Skriften till salu hållits,
anlagda äro, eller, enligt 3 och G §. tilt
anläggande anmälda blifvit.
(Nytt förslag.)
2:0 Målen inslämmes till Rådhus-Rätt
i den stad, derunder Boktryckeriet eller
Bokhandeln lyda; Universiteten dock förbehållen
deras Jurisdictionsrätt, enligt Academiska
Constitutionerna, öfver underlydande
Boktryckeri eller Bokhandel.
(Nytt förslag, med jemkning af 5 §. 6 mom. 1 p.)
3:o Upstår fråga om Boktryckares eller
Författares af tryckt Skrift tilltalande
eller hörande, böra han eller de inför Domstolen
personligen till svars stånda, och åtnjute
i öfrigt deras rättegångsförmoner, enligt
allmän Lag och särskilta Författningar,
uti allt hvad icke uttryckligen, genom denna
Grundlag, annorlunda stadgas.
(Se 5 §. 6 mom. 3 p.)
4:o Vid kallelse till Domstolen, erhålie
den tilltalade del af Åklagarens stämningsansökning,
som skall innefatta bestämd upgift
om förbrytelsens beskaffenhet, jemte åberopande
af det eller de Lagens rum ,
hvarå käromålet grundas.
(Nytt förslag.)
3o Bil. till Cons tit.- Utslits Memorial, N:o 51.
§• l9'
i:a Under-Rätt åge i dessa mål endast
ransaka samt öfver qvarstads- och upkomniande
rältegångsfrågor Utslag meddela. Så
snart, genom förhör med Parterna, Åklagarens
slutpåstående och den tilltalades förklaring,
ransakningen fullbordad är, varde
den genast, med samtliga handlingarna, till
■vederbörande Hof-Rätt insänd.
(Nytt förslag.)
a:o Åklagarens slutpåstående skall alltid
skriftligen afgifvas, med utsättande af det
lagrum, hvarefter ansvar yrkas, så vida han
ieke, i stället, endast åberopar sin stämnings-ansökning;
Och vare alltid den tilltalade
berättigad att, öfver slämnings-ansökningen
samt Åklagarens öfriga skriftliga anföranden,
likaledes skriftligen sig yttra och
förklara,
(Nytt förslag.)
§. 20.
1:0 Är qvarstad å tryckt Skrift, efter
Ilof-Canzlerns eller hans Ombuds reqvisition,
verkställd, och anteckningen deröfver till
Justitias-Canzlern insänd, må Justitise-Canzlern
sedermera, inom den i 17 2 mom.
bestämda tid, hafva hänvist målet till vederbörlig
Domstol och tillika Actor förordnat,
Domstolen bör då, sist inom Åtta dagar
, pröfva om qvai staden skall äga bestånd.
Bil. till Constit.- Utslås Memorial, N:o 5i. 3i
Sker det ej, och är icke qvarstad, inom En
månad efter dess verkställande, håfven, vare
Boktryckare eller Försäljare öppet alt,
hos den Executor, som handräckning tili
qvarstadens läggande meddelat, fordra densammas
brytande, hvilket icke må, vid ansvar
af Embetets förlust, vägras,
(Se 5 §. 8 morn, 4 och 5 pp,)
a:o Anmäles hos Justitiaa-Canzlern omedelbarligen
någon Skrift till åtal, och han pröfvar
detsamma skäligen äga rum, bör han,
sist inom Fjorton dagar, om målets uplagande
vid laga Domstol, genom af honom tillförordnad
Actor, anstalt foga; Gällandes
härvid, i fråga om qvarstad, hvad i3 §. 3
inom. föreskrifver. Är målet till laga Domstol
kommet, och qvarstad der af Åklagaren
yrkad, bör Domstolen häröfver inom Älta
dagar sig utlåta, men likväl, så framt det
utan tidsutdrägt ske kan, Hof-Canzlerns eljer
hans Ombuds yttrande inhemtas. Gillar
Under-Hätt qvarstadspåståendet, och har
Hof-Canzlern eller hans Ombud qvarstaden
tillstyrkt, skall densamma verkställas; Men
ej må annars, efter Under-Rätts Utslag,
qvarstad läggas förr, än Hof-Rätt, i nedann&nnda
ordning, derom beslutit.
(Se 5 §. 8 mom, 7, 8 och 9 pp.)
3:o Uti Rättegång, som genom allmän
Åklagare utföres, skall Under-Rätts Utslag i
qvarstads-frågor, ehvad besvär deröfver an
-
32 Bil. till Constit.' Utshts Memorial, N:o 5t.
föras eller ej, alltid utan uppehåll till HofRatlen
insändas, och fortfare då sådan qvarstad,
hvilken blifvit i följd afHof-Canzlerns
eller Justili^-Canzlerns föranstaltande lagd,
eiler efter Under-Rätts Utslag verkställd,
intilldess Hof-Rätten annorlunda förordnar;
Börandes emedlertid rättegången fortsättas,
och rarisakningen, så snart den fulländats,
till Hof-Rätten öfverlemnas.
(Nytt förslag,)
§• 2f
1:0
Sedan Under-Rätts Utslag i qvarstadsfrågor,
antingen underställningsvis eller
genom besvär, lill Hof-Rätt inkommit,
åligge Hof-Rätten att genast deröfver infordra
Tryckfrihets-Comitens utlåtande. När
detta aflemnats, företage Hof-Rätten ofördiöjligen
qvarstads-frågan till algörande, och
meddele deri sitt Utslag, hvaröfver Parterna
stånde öppet alt hos Kongl. Maj:t anföra
underdåniga besvär, utan att likväl dymedelst
Utslagets verkställande eller Rättegångens
fortsättning må hindras.
(Dels ändring af 5 §. 8 mom. io
och n pp., dels nytt förslag.)
2:0 Justitieombudsmannen äge, efter
erhållen underrättelse att sådant mål till öfverläggning
i Högsta Domstolen förekommer,
dervid ti 1 Istiidesvara; hvarefter han bör Högsta
Domstolens Protocoll och Utslag i qvar
stadsmålet
-
Bil, till (jöftilitrUlsiiS Memorial, fhö 5t, ^3
Stadsmålet genast till trycket befordra, på
allmän bekostnad, i händelse enskilt förläggare
ej erhållas skulle.
(Se 5 §. 8 mörn. x3 p.J
§• 22!.
i:o Angripes, i tryckt Skr ift, enskilt person,
och det ej skei’ i öch för hans Embete,
derå må éj amian än ratter målsägande kära,
ej heller allmän Åklagare sådant någonsin
i sitt käromål uptaga. Målsägandéh vare
likväl öppet att hos Justitias-Canzlern begära
biträde i rättegången af Kronans Ombud,
och ankomme dét på Justitiae-Canzlerhs
eget ompröfvandé att härtill bifall lemna;
Men icke må sådaht Ombuds frånvaro uppehålla
målets laglikmäliga handläggning.
(Se 5 §, ii rnoin. i och 2 fp.)
2:0 Enskilt persons åklagan behandlas,
i alla delar, efter det Rättegångssätt denna
och allmän Lag föreskrifva; Dock äge Under-Rätt,
vid sådana enskilta tvister, att, utan
inhemtadt yttrande af Hof-Canzlern eller
hans Ombud, qvarstadsfrågor uptaga och
deri meddela Utslag, hvaröfver Parterna
lcunna i laga ordning hos Hof-Rätt anföra
besvär, i hvilket fall qvarstaden ej må verkställas;
Men rättegången fortsattes oafbrutet,
Bi/t, till H,~St, Pr o t. 1828 Och 1829, 3 Sami.
2%;dra fiiift 5
34 Bil. till 'Constit.-'Utslits Memorial, N:o 5i,
oell ranSakliingen varde, så fort den hunnit
afslutas, lii! Iiof-Rätten insänd.
(Se 5 11 moni. 3 p. med förändring.)
§. 23.
1:0 Vid Rättegångens höl jan, vare Boktryckare
skyldig nit Författarens namnsedel
till Under-Rätt inlemna. Försummas det,
stånde lian Författareansvar, så framt icke
Författaren sjelfmant hos Domstolen gifver
sig tillkänna. Angår Rättegången Periodisk
Skrift, biifve Utgifvarens namn, i följd af
den, enligt 5 §. 1 morn., gjorda anmälan,
från Hof-Canzlern upgifvet. Domstolen äge
att genast, sedan namnsedeln inlemnats,
densamma öppna och den såmedelst uptäckta
svarande Parten inkalla.
(Se 1 §. 8 mom. 1 p.)
2:0 Skulle, vid Rättegångens slut, HofRätten
pröfva att Åklagaren i oträngdt mål
Rättegång anställt, så alt namnsedelns brytande
utan verkligt behof inträffat, vare Åklagaren
förfallen till Ett Hundrade Riksdalers
böter.
(Se 1 §. 8 mom. 2 p.)
§. 24.
1:0 Så snart Tryckfrihetsmål uti HofRält
är till afgörande beredt, åligge HofRätten
att inhemta Tryckfrihets-Comitens
utlåtande, huruvida Comilen anker den åta
-
Bil. till Constit.-Uulcs Memorial, K:o 5i, 35
Jade Skriften efter Tryckfrihets-Lagen brottslig,
hvilket utlåtande, grundadt på anförda
skäl, Comité», efter erhållen del af handlingarna
i målet, ofördröjligen afgifve. Ilar
Comiten förut, enligt 21 §. 1 morn., varit i
samma mål hörd, angående qvarstad, må
något ytterligare utlåtande Comiten icke affordras.
(Nytt förslag,)
2:0 När hufvudsaken afgöres, skola minst
så månge Hof-Rättens Ledamöter, som, enligt
Lag, böra öfvervara vigtigare brottmål,
i beslutet deltaga; Hvarvid Hof-Rätten, om
den anklagade frikännes, tillika bestämma
om och i hvad mon han må njuta uprättelse.
(Nytt förslag.)
§. *5.
Skulle den oförmodade händelse tima,
att Tryckfrihets-Comiten, med anledning af
108 §. Regerings-Formen, blefve till ansvar
ställd för Skrift, orri hvars åtalbarhet Författare
eller Boktryckare begärt Comitens
yttrande, och som Comiten förklarat kunna
tryckas, må Svea IIof-Rätt, uppå åkäran af
dess Advocat-Fiscal,målet omedelbarligen uptaga
och afgöra. Genast efter afkunnandel,
varde Utslaget, med tillhörande Protocoll
och Handlingar, på publik kostnad, till trycket
befordradt. Kommer saken, genom besvär,
till Konungen, för hålles på enahanda
sätt. Den man, hvilken Rikets Ständer för
-
3(5 Bil. lill Constit.-VtsA:s Memorial, N:q 5?,
prdnat att Juslitias-Ombudsmannen efterila*
da, föranstallte då om rättegångshandlingarnas
tryckning, samt hiviste Högsta Domstolens
öfverlåggningar i målet.
(Se 5 §. 14 mom.)
§. 26.
Rättegång i Tryckfrihetsmål skall för
pppna dörrar hållas, så vid Unders-Rätt, som
vid Hof-Rätt, dock under förbindelse för Åbqrarne
att iakttaga allt hvad Rättens Ordförande,
till ordningens bibehållande, föreskrifver,
samt att afträda, så ofta Rätten öfvprlägger
om beslut, eller när annars Ordföranden
finner anledning att derom förordna,
för hvilken åtgärd lian likväl ansvare,
som för annan Embets-utöfning, Rär deröfver
klagas.
(Nytt förslag.)
§• 27*
Alla mål, angående förbrytelser mot
denna Lag, skola, vid ansvar för Domare
och Embetsman, med största skyndsamhet
afgöras, och, vid alla tillfällen, då fråga kunde
upslå om bestraffning af flera olika förbrytelser,
särskilt behandlas; Äfvensom dea
brottslige, i alla de fall, der han ej redan
gjort sig saker till dödsstraff eller fängelse
för lifstiden, skall särskilt undergå hvarje
bestraffning, den lian, enligt denna Lag, sig
ådragit.
(Se 5 i5 moni. 1 y.)
Bil. till Canstit.-Utsht Memorial, M:o5i, 3y
§• 28,
1:0 Böter efter denna Lag förvandles
i fängelse, utan arbete, i staden eller orten,
der förbrytelsen skett. Hvarje månads fan*
geise, månaden räknad till Tjugoåtta dagar,
svare niot Sexton Rdr Trettiotvå Skillingars
böter; Fjorton dagars fängelse svare mot
iböter under nämnda belopp.
(Se i5 mom. af 5 §,)
2:0 Bqterne gånge till tyeskiffes emellan
Åklagaren och den närmaste Fattigvårdsinrättning,
de händelser undantagna, då Böter,
enligt hvad här ofvan stadgadt är, Målsäganden
ensamt tillfalla.
(Se samma § och morn,)
Till yttermera vjsso håfve Vi detta med
Våra Namns och Insegels undersättande stadfästat
och bekräftat; som skedde i — —
den —- — dagen i — — månad, År efter
Christi börd det Ettosende Åttahundrade
pcb på det —- ■
STOCKHOLM,
hos Carl A b. Pihl, 1829,
Bil. lill Con&tit. Utsk s Memorial N:o 5i. l
Re ser va tioner:
Af Herr Cederschjöld-. Emedan jag anser
Tryckfriheten för den väsendtligaste af
alla constitutionela garantier, och liksom för
lifsprincipen i den constitutionela samhällskroppen,
tror jag mig böra hafva all möda
ospard, att, efter yttersta förmåga, noga granska
det förslag till ändring i TryckfrihelsFörordningen,
som blifvit af Hans Excellence
Herr Grefve Gustaf Lagerbjelke till ConstitutionsUtskottet
inlemnadt. Härvid tror jag
mig böra gå till väga med så mycket mer
varsamhet, som detta förslag är till sitt innehåll
alldeles detsamma, som vi nästan alla
inom Utskottet lära veta, att Konungens Rådgifvare
hade ernat tillstyrka Kongl. Maj;f, att
Sjelf till Rikets Ständer framställa. Och då
det ligger i sjelfva sakens natur, att en Konungs
Rådgifvare i allmänhet böra önska inskränkningar
i folkets ytirande-rätt , och jag, med
all aktning för vår Nådige Konungs nu varande
Rådgifvare, likväl ej vågartro dem utgöra
något undantag ifrån den allmänna regeln;
så nödgas jag öppet förklara, att jag ej
utan en viss skygghet kail framgå på den
bana, jag nu beträder; och hoppas derföre
Bih. till Riki-St. Prat, iSig och 1S29, 3 Sorni. 1
22:dra H:t
2 Bil. till Constit. Utsk:s Memorial N:o 51;
tillgift, i händelse jag någon gång skulle fin-j
nas sträcka min försigtighet allt för vida.
Innan jag företager någon granskning af
de förändringar, som Motionairen föreslagit
i Trycklrihets-Förordningen , torde jag
först få pröfva halten af de motiv, han upp-;
gifvit, eller, rättare sagdt , af det ändamål,'
hvartill han säger sig syfta. — Detta ändamål
skall då vara ingenting mindre, än atti
på ena sidan, skaffa den enskilte medborgaren
ett större värn mot Tidnings-Redacteurers
personliga anfall, och, på den andrai
att medelst Indragningsmcigtens upphåf vande
betrygga Tidnings.Redacteurens eganderätt
emot Styrande magtens godtycke. —
Det skulle sålunda vara blott för folkets bästa,
som förändringen föreslås; och intet enda
ord nämnes örn någon fördel, som Regeringen
deraf skulle kunna draga. Detta för-;
hållande tyckes förråda någon ensidighet, och
torde särskilt böra väcka vår upmärksamhet
på nödvändigheten att betrakta saken äfven
från en annan sida , nemligen i afseende
på Regeringen, så atl vi icke alltför lätt
låta hänföra oss af de fördelar, som blifvit
oss förespeglade. Hvem önskar ej hägn emot
personliga förolämpningar; och hvem önskar
ej, att Indragningsmagten måtte upphöra; men
ju innerligare vi önska detta, desto sorgfälligare
måste vi vara på vår vakt emot våra
Bil, till Consia', Uisk:s Memorial N:o 51. 5
egna känslor, så att vi icke släppa de verkligheter
vi hafva i händerne, för ait famla efter
toma skuggbilder.
Hvad personliga f örolämpningar beträffar;
så hafva de redan börjat komma ur mod.
Det är icke mer genom dem, som Författare
kunna göra lycka. Publiken har längesedan
uphört att genast tro allt hvad sorn tryckes,
och att finna nöje endast i personliga
grofheter; och den tid tyckes ej kunna vara
särdeles aflägsen, då man kan hoppas, att
Tidningar allmänt måste iakttaga en viss anständighet
för att vinna Läsare. Redan hör
man Allmänheten ej sällan högt yttra sin förtrytelse
öfver ohemula beskyllningar och
stnädelser; och kan väl någon större uprättelse
finnas för den angripne, än denna Allmänhetens
dom ? Och i samma mån Allmänheten
hinner, just genom Tidningslitieraturen,
mångsidigt utbildas, skall den allt
iner och mer strängt utöfva detta domarekall
; samt smädelsen i samma förhållande
allmännare endast skada smädaren
sjelf. Dessutom har man ju redan allt det
skydd, sorn man kan begära; och före Jury.
inrättningen trycktes vida djerfvare och oförskämdare
stnädelser, än någonsin efteråt. Likasom
alltid tillförene, då Tryckfrihetsmål
afgjordes af Domstolarne, skulle de värsta
smädelserna ega rum under sjelfva rättegång
4 Bil. lill Consiil. Umk:s Memorial N:o 5»;
gen, och blifva vida värre än nn, i jemt förhållande
tili det rådrum , som den genom
den vanliga rättegångsordningen vunna längre
tidsutdrägten Iemnade Parterne att uppreta
hvarandra, och att, om jag så får säga, distillera
galla lill gift. — Sjelfva den förutsättning,
på hvilken Motionairen grundar hela
sitt vidlyftiga raisonnement, synes alltså
vara alldeles origtig, den nemligen: att Domstolarne
skulle lemna oss ett säkrare skydd
emot, Smädare, än Jury-inrättningen \ och
en Domstol, sorn är iörpligtad att endast döma
efter tydligt bestämda lagbud, måste naturligtvis
vara för Smädaren vida mindre
fruktansvärd, än en Jury, som icke är bunden
af annat, än öfvertygelse Qch samvete ;
och det så mycket mer, som den tilltalades
egne Jurymän icke förmå atl skydda honom.
— Jag kan således, för min del, icke instämma
med Motionairen deruti, atl behofvet af
skydd mot personliga anfall och smädelser
påkalla någon ändring i Tryckfrihets-lagen.
Och ju utförligare Motionairen sökt skildra
smädelsens brottslighet, samt obehaget för
den smädade att nödgas försvara sig emot en
Tidnings-Redacteur, och ju mästerligare han
förstått att upreta vår egenkärlek emot Smädeskrifvare;
desto mer böra vi vara på vår
vakt , att vi, vid utöfningen af vårt Dagstiftarekall,
icke låta hänföra oss af sinnesrörelser,
Bil. till Constit. Utåts Memorial N:o Öl. 5
Öfver Indraga ingsmagten liar Molionairen
varit särdeles fåordig, oell nästan blott
vidrört den i förbigående. För att döma efter
den köld, hvarmed lian önskat dess uphäfvande
, och efter svagheten af de skäl ,
hvarpå han grundat denna önskan, skulle
nian lätt kunna tro, att hon för honom endast
varit en bisak. Nästan allt hvad lian
derom yttrat innefattas, nemligen pag. 5o, i
följande iå rader: ”att då Indragningsrnag
’’ten till sin natur är en undantagslag ; dd
'"den tillkommit under nu mera upphörda
”tidsförhållanden; dd den, icke uppfyllt Re"geringens
ändamål, genom öfverflödigt hemvist
lätthet att undandraga sig dess påföljd;
"då den icke motsvarat Allmänhetens för—
’}väntan , såsom den der dels tycks någon
gång lägga band på hvad, i fleras tanka,
Vej bort betvingas, dels icke förmått värna
* hvad, efter allas mening, bör beskyddas ;
”vore det önskansvärdt, om denna magt,
”genom Konungens och Rikets Ständers sam”manstärnmande
beslut, för alla tider up”hörde.
” Kunde man ej upgifva några andra
bevekelsegrunder för Regeringen att afstå
Indragningsmagten, än blott Tidningsutgifvarnes
lätthet att undandraga sig dess påföljd
: ett förhållande, sorn Regeringen till
och med torde föreställa sig skola nied tiden
lörändras, allt som den hinner förklara så
mångå menniskor ovärdiga att mer utgifva
6 Bil. till Consia. Vtsk.s Memorial N:o 5il
någon Tidning, att Redacteurerna skola få
svårt att linna någon , som kan och vill ikläda
sig ansvaret ; så vore det visserligen
skäl för Rikets Ständer alt göra betydliga
offer för vinnandet af Regeringens samtycke.
Men jag skall längre fram söka visa,
att förhållandet verkligen är helt annorlunda,
och att Regeringen bör vara likaså interesserad,
som Rikets Ständer, för Indragningsniagtens
uphäfvande : eller åtminstone att Rikets
Ständer alldeles icke böra göra några
nya concessioner för att lå det vilkor upJyldt,
under hvilket den beviljades , nemligen
att den skulle uphöra, när den crisis
vore öfverstånden, hvari Europa år 1812 sig
befann. — Jag vet väl, att man invänder,
att kär ielea är fråga om några nya concessioner,
utan att de föreslagna Lagförändringarne
endast åsyfta möjligheten att bättre
tillfredsställa hvars och ens billiga anspråk
på beskydd af Lagen emot personliga
smädelser. Jag vill derföre nu öfvergå
till granskningen af de föreslagna Lagförändringarne
, samt, tillse, hvad följder och
verkningar man deraf skulle kunna vänta sig.
Och om jag, i ett för mig så främmande ämne,
ej skulle rigtigt kunna öfverskåda förändringarnes
alla möjliga och vidt utgrenade
verkningar; så må just denna min oförmåga
tjena 111ig till ursägt, och ingen finna under»
Bil. till Constit. Uiskis Memorial iV;t) 51. 7
ligt, att jag ser allting mörkt, dit min blick
icke kari tränga.
Böter äro, i Mofionairens tanka, pag.
31, det lämpligaste straff får Tryckfrihetsbrott.
, men han anser dem, pag. 32, böra betydligen
förhöjas och, pag. 3i, icke fä förvandlas
i fängelse. Motionairens mening
om böters synnerliga lämplighet såsom straff
för Tryckfrihetsbrott instämmer fullkomligt
med vår nu varande Tryckfrihetslag, helst
de äro det enda straff, som der linnes särskilt
utsatt. Och i sådana brott, som tillböra
Allmänna Lagens gebit, skulle det väl
icke gå ari att i Tryckfrihets-Förordningen
stadga särskilta bestraffningssätt.
Såsom
skäl hvarföre böterne icke borde fä förvänd,
las, har Motionairen, pag 32, anfört, "alt
'fängelse vore förödmjukande och nedslåen’'de,
samt icke stöde väl tillsammans med
”Författareyrket, hvars natur är estetiskt,
*’artistiskt, frisinnigt, samt mäste förutsätta
"någon lyftning i grundsatser och länke”sätt.
” Härvid tyckes Motionairen hafva förbisett,
att det beror på Brottslingen sjelf alt
antingen erlägga böterna contant, eller la
dem lörvandlade i fängelse; hvilket senare
sträft likväl hvarken Lagen eller allmänna
opinionen anser lör nesligt. — Såsom skäl
för Böternas förhöjning tvekar Motionairen,
pag 52, *’huruvida öfverträdelsens mäteries
8 Bil. till Constit. Uisk:s Memorial N:0 51’.
yla påföljd för den brottslig# verkligen sva"rar,
vare sig i enskilta fall emot lidandet
”hos den o förrättade, eller i allmänna frd’'gor
emot krafvel af det helas, af Statens,
},aj Nationens interesseMen lill undanrödjande
af detta skäl, får jag blott påminna
; att de flesta Tryckfrihetsbrott af allmän
beskaffenhet bestraffas enligt MissgerningsBalken,
hvilken icke lär i dessa fall kunna
beskyllas tor förmycken skonsamhet ; att, i
enskilta mål, brottslingen skall, utom böter,
na, göra den förolämpade offentlig a1 bön ;
atv, i båda fallen, skriften skall confiskeras,
hvarigenom brottet liksom utplånas; och
slutligen att skammen att blifva dömd är i
sig sjelf ett straff, som måtte vara ternligen
betydligt, emedan det är nästan det enda,
som i Ansvarighets-Lagen för Konungens
Rådgifvare tyckes hafva blifvit påräknadt
för alt afskräcka ifrån de mest Riksförderfliga
brott. När man derjemte besinnar, att
böterna fördubblas för Tidnings-Utgifvare;
så lär ej något verkligt behof finnas påkalla
deras förhöjning. — Utom dessa skäl till böternas
förhöjning har Motionairen äfven ,
pag. 33, anmärkt deras nu varande miss.
förhållande emot den dryga plikt af 5 till
600 R-dr, sorn i 1 /. 10 mom, finnes stadgad
för underlåtenhet att d tryckt skrift
utsätta Boktryckares namn, årtal och
tryckningsår 14 Men denna anmärkning lär
BH. lill Consiit. Ulsils Memorial U:o 5i. 9
förmodligen finnas höra förfalla, när man besinnar,
atr hela Tryckfrihetslagen skulle,
genom bemälte underlåtenhet, kunna Hinderås,
medelst svårigheten eller nästan omöjligheten
att, åtminstone i rättan tid, kunna uptäcka
brottslingen ; och att detta troligen är
orsaken, hvarföre denna underlåtenhet blifvit
belagd med så betydliga böter. — Af
allt detta lär sålunda väl synas tern ligen klart,
att det egentliga skälet till förslaget om böternas
förhöjning, och om deras utgörande
utan förvandling, varit att gifva anledning
och eftertryck åt det nu i ordningen följande
förslaget om Borgen.
Motionairen föreslår nemligen dernäst,
pag. 60, ”att Utgifvare af Dagblad och pe,
}riodiska skrifter böra, jemte deras i allt
’’fall derom skeende anmälan till Tlof-Canz}'lern,
öfverlemna en skriftlig borgen, sva"rande
i Stockholm och Götheborg emot pen*'nin
ge vår det af 200, samt för Utgifvare
’’i Landsorterne af 100 prenumerationer,
i’alla för helt är räknade, ä den Tidning,
”sorn till utgifvande anmäld blifvit.1’ Men
som man, vid företaget af en Tidnings utgifvande,
omöjligen kan beräkna afsättningen,
och följaktligen alltid måste hafva ett visst
förlag ; och som derjemte de, hvilka hos oss
kunde ega håg och skicklighet till dylika företag,
sällan äro så bemedlade, alt de; utom
10 Bil. till Conslit. Utsk:s Memorial Nio 5i.
förlaget, skulle kunna anskaffa en nöjaktig
borgen ; så skulle tilläfventyrs knappt några
andra Tidningar komma att finnas, än sådana,
för hvilka Konungens Rådgifvare sjelfve
anskaffat borgen , i synnerhet som det vore
så ganska latt för Hof-Canzleren, att, genom
ohetnula rättegångars anställande, utledsna alla
andra Tidnings-Utgifvare. — Dessutom skulle
Eorgesmännen blifva verkliga Censorer, hvilket
också Motionairen synes sjelfhafva antydt.
Han säger nemligen, pag.: 5 ”Att vår Tryckt
,}frihetslag utgår ifrån en lika sann som
”vigtig princip, den nemligen', att inskrcmk3’ning
i utöf vandet af naturlig rätt, i be.
’’gagnandet af personlig förmåga, då först
”vidtager, när det helas eller Samhällets
”välfärd, när delarnes eller de Enskildes
medborgerliga imer essen eljest klefve blott’’ställda.
” Att inskränka den personliga förmågan
så, att ingens interesse derigenom må
blifva blottstäldt, vore att hindra den begå
brott. Men lika litet, som Allmänna Lagen
kan bjuda till att vilja freda oss för möjligheten
att blifva klottstälde för tjufvars och
våldsverkares illbragder; lika litet bör rnan
också begära ett sådant skydd af Tryckfrihets-Lagen.
Af ingen Lag kan man mer
begära, än hämd på brottslingen oell uprättelse.
All utsträckning till förekommande
af Tryckfrihetsbrott vore stridande mot
den bestämning, sorn 86 §. Regeringsformen
Bil. till Constit. Utskis Memorial N:o 5i. 11
gifverpå Tryckfriheten, nemligen: att den ”cir
”hvarje Svensk mans rättighet alt, utan nä”gra
af den offentliga magten i förväg
lagde hinder utgifva Skrifter” m. m. Men
Motionairen yppar sin mening ännu tydligare,
då han, pag. 6g, säger, att ”all gransk”ning,
sorn Lagen förbjuder och kan för”bjuda,
rörer endast den af en o f f en t lig
autoritet anställda, men ingalunda den
"enskilt a, af personliga inte ressen foran—
”ledda.'* Huruvida den genom borgesinrättningen
åstadkomna enskilta censuren icke
vore uppenbart stridande mot andan af vår
Tryckfrihetslag, och vore ett medel att illudera
det i Regeringslormen högtidligt gifna
löftet om Tryckfrihet, öfverlemnar jag åt
hvars och ens eget bedömande ; och jag vill
blott bifoga en enda anmärkning , den nemligen
: att dessa enskilta Censorer helt visst
skulle skydda enskilta personer lika litet, som
IlofCanzlern hittills gjort det medelst Indragningsmagten;
men deremot troget följa
hans efterdöme, och kan hända med ännu
större stränghet undertrycka allt, som kunde
röra de högre myndigheterna.
Vidare föreslår Motionairen , pag. 45,
att Rättegångssättet skulle förändras, och
Tryckfrihetsmålen af göras antingen af vanlig
Domstol, helst Hofrätt, eller af annorlunda
inrättad Jury; men, i bada fallen, med
lg Bil, lill Coustit. Uiskis Memorial N:o 5l.
friare pröfningsrätt för de Dömande. Men
emot vanliga Domstolars behörighet att afgöra
tryckfrihetsmål torde jag få anföra följande
betänkligheter.
Att den längre tidsutdrägten, som Dorn.
stolarnes rättegångs - ordning medgåfve och
fordrade, skulle gifva anledning till utstuderade
smädeskrifters växlande inför Domstolen,
har jag redan förut sökt visa. Men tidsutdrägten
skulle dessutom gifva JustitioeCanzlerens
Ombud tid och tillfälle, att med
vidlyftiga och invecklade anfallsskrifter plåga
och uttrötta den anklagade , ehuru oskyldig
han än vore. Och sjelfva denna nödvändighet
att vid flera instanlier försvara sig ernot
dylika anfall, hvilka endast åsyftade att
reta och förarga, skulle redan i sig sjelf vara,
om icke just ett stral!, åtminstone en
tortur.
Ett nytt skäl mot vanliga Domstolars
behörighet i Tryckfrihetsmål kan hemfas från
dessa brotts alldeles egna beskaffenhet. Tryckfrihetsbrott,
såsom varande blotta uttryck
af tankan, äro egenteligen icke kroppsliga,
och kunna derföre icke i Lagen bestämmas
med åskådliga och objeetift giltiga former.
Då andra brott äro i Lagen liksom afbil—
dadé, så att man blott behöfver kasta ögat
på handlingen för att igenkänna dess ölvercnsstämmelse
med urbilden , så kunna dero
-
Bil. lill Constit. Utskis Memorial N:o 5i. l3
mot tryckfrihetsbrotten icke bedömas , utan
endast efter det intryck, som skriften gör på
vår inre känsla. Men som känslan är olika hos
särskilta menniskor; så måste’ också omdömet
öfver en skrifts förhållande till Lagen
kunna vara ganska olika. Det är derföre
icke någon enda viss menniskas omdöme, som
bör, i tryckfrihetsmål, bestämma brotisligheten,
utan detta synes bäst böra kunna ske genom
ett slags Opinions-Näinnd, hvilket just är
meningen med Jury. — Men, torde någon
invända , vid Domstolarne
muntligal> rott, såsom lastelig ted, smädelser
o. d., och clesscts beskaffenhet år likartad
med tryckfrihetsbrotten ? Detta är ganska
sannt; men jag skulle, för min del, finna
mera skäl alt skilja talbrolten och de personliga
föroiämpningarne ifrån Domstolarne,
och öfverlemna dem till afgörande åt Jury,
än att hänskjuta tryckfrihetsmålen åt Domstolarne.
Likasom i muntliga förolämpningar
brottsligheten ligger icke blott i det uttalade
ordet, utan i den egenskap att såra ,
som det erhåller af sammanhanget, tonen,
blicken, minen och åthäfvorna ; likaså ligger
en skrifts brottslighet icke blott i något visst
uttrycks ordalydelse, utan i det menliga intryck,
som Skriften kan göra på Läsarens sinne,
genom dess ton och sammanhang, ironi, allusioner
o. d. — Uti alla dylika mål kan
Domaren icke handla annorlunda, än som en
14 Bil, till Constit. Vtskts Memorial N:ö 5l.
verklig Jurymän, och med en frihet i pröfningen,
som man alltid ansett så högst vådlig
att lemna åt Domaren. Domstolarne skulle
således i tryckfrihetsmål endast blifva stående
Juryer, tillsatte af Styrande magten.
— Olämpligheten att vilja draga tryckfrihetsmålen
till Domstolarne tyckes följa af sjelfva
Motionairens, pag. ao, gjorda erkännande
af, i’det svära , ofta omöjliga i utfinnandet
”af fullt lagliga bevis för hvad dock ej
”sällan torde ligga solklart får den granskande
, oväldige Z/äsarens upfattning
ty Domstolarne böra väl icke vänjas att döma
utan fullt lagliga bevis. — Härmed må
äfven den af Motionairen, pag. 46, yttrade mening
vara vederlagd, att öfverensstämmelse
bör återställas i lagskipningen. Jag hoppas
nemligen tillräckligen hafva visat, att tryckfrihetsbrott
äro af en alldeles egen art, och
derföre fordra ett eget rättegångssätt, nemligen
genom Jury. — Dessutom skulle det
mången gång blifva svårt för en vanlig
Domstol att afgöra ett vetenskapligt mål,
t. e. om Religionsdogmer : då deremot den
för tillfället utsedda Juryn naturligtvis väljes,
just med hänsyn till de kunskaper, som för
sakens bedömande erfordras.
Ännu ett skäl mot tryckfrihetsmålens
öfverlemnande åt Domstolarne hemtar jag
från tryckfrihetens kanske förnämsta bestäms
I
Bil, till Constit. TJtsL Memorial N:o 5l. i5
melse, att just vara en controll på sjelfva
Domare-magten, Hvad skulle nian väl kunna
vänta för rättvisa af menskliga Domare,
om de vore alldeles fritagne från allt ansvar
för sina Embets-åtgärder ? Men inför
Lagen har Domaren nästan intet ansvar, och
alldeles intet inför Konungen. Det är sålunda
blott allmänna opinionen, inför hvilken
Domaremagten kan egentligen ställas till svars
för sina gerningar. Men vid denna Domstol
lemnar endast Tryckfriheten möjlighet
till åtal. Domaremagten bör sålunda i allmänhet
icke kunna vara vän af tryckfriheten,
och skulle i dylika mål, på visst sätt,
döma i egen sak. Det är derföre naturligt,
att Folkets garanti emot Domaremagten skulle
offentligt förminskas, genom Tryckfrihetsmålens
öfverlemnande åt Domstolarnes handläggning.
Men, invänder Motionairen , pag. 4g ,
”Franska Kamrar ne hafva just i Tryck fri.
”hetsmålen afskaffat Jury, och återlemnat
’’dem till Domstolarne. Det förundrar mig i
sanning, huru exempel kunnat åberopas ifrån
en tid, då Franska Kamrarne icke allenast
blindt lydde en förhatlig Ministére, ilian
till och med tyckas vid detta tillfälle
hafva gått längre, än Ministéren sjelf vågat
hoppas: en tid, som är tillräckligt stämplad
genom införandet af Tidningscensuren, Hel--
jf) Bil till Constit. Viste Memorial N:o 51,
geråns-Lagen o. d. Det bör tvärtom för oss
just tjena1 till varning , att bemälte förändring
blef tillvägabragt under en tid, som var
så utmärkt för våld och obsrurantism. Dessutom
skulle sjelfva den ofantliga skillnaden
emellan rättegångssätt i Franska Cours
roy ales och våra Hoj-Bäti er , göra förändringen
ännu förderfligare hos oss , än den
förmodligen varit i Frankrike, ty bär bomme
rättegången att utföras skriftligen, inom
lyckta dörrar ; då det i Frankrike deremot
sker muntligen, inför en talrik menighet ,
hvars åsyn torde kunna inge Domrarne någon
slags betänklighet att alltför inycket
trotsa allmänna rättskänslan.
Utom dessa allmänna skäl emot Tryckfrihetsmålens
öfverlemnande till Domstolarnes
handläggning, torde några särskilta kunna
anföras emot bemälte måls uptagande,
vare sig vid Under-Domstol eller vid HofRätf.
Mot UnclerDomstolars behörighet anför
Motionairen sjelf, pag. 48 : personalens fåtalighet,
och elen större möjligheten af inflytelse
pä mera underordnade Domare och
man torde kunna tillägga, äfven det mindre
anspråket på erforderlig bildning och kunskaper.
Och mot Tryckfrihetsmålens uptagande
vid Jlof-Rätt, såsom första Instance,
sy
-
Bil. lill Constit. Tftsk:s Memorial N:o fil. 17
synes med mycket skäl kunna anföras, att
detta genast vöre en afvikelse ifrån den laga
Rät tegSngs-ordning, hvartill Molionairen
meni Tryckfrihetsmålen bora återföras ; att
Hof-Räfternes ferier skulle vålla en i dylika
mål alltför menlig tidsutdrägt, oell att
aflägsenheten af den tilltalades hemvist mången
gång skulle antingen vålla honom betydliga
i Lagen ej utsatta kostnader, vare sig
medelst hans personliga inställelse, eller en
Hofrät ts-Di visions delegerande till hans vistelseort,
eller ock föranleda till det i vår
Rättegångsordning hittills ovanliga fö,farande
att ransaka i den för brott tilltalades frånvaro.
Hvad den Jury beträffar, som Motionairen,
pag. 5,j och 55, föreslagit, såsom ett alternativ
mot Domstolarne, nemligen : att af
alla de i Staden, eller, örn så erfordrades,
afven i orten närmast deri intill boende per»
söner, hvilkas shatt er uppg inge till en viss
summa, skulle hvart half-dr 18 namn utlottasaf
hvilka 12 skulle vara Jurymän
och de öfrige b Suppleanter för de följande
6 månaderne ; så kan jag, för min del,
icke annat än finna den behäftad med följande
väsendtligt fel. Som nemligen : upplysning
och skicklighet icke alltid stå 1 tor—
Biht till Riks-St> Prat. 7g2f> och IS3 ^ai7t^ 2*
22\dra [l\t.
38 Sil. tili Constit. thsfr.s Memorial N;o 517
Iiållande lill personens Kron-skatter; så skuD
le sämre Jurymän kunna utlottas, än man ännu
någonsin sett utväljas. Genom utsträckningen
af deras befattning till halfår, skulle
det kunna Iona sig för vederbörande att sö-'
ka förskaffa sig en stående pluralitet; och
när det någon gång lyckades, skulle de, efter
godtycke, kunna förfölja eller nästan utrota
frihetens och upplysningens försvararej
Att slutligen Domslutets fattande medelst
enkel pluralitet, såsom Motionairen, pag. 5j,
föreslår, endast åsyftar möjligheten att ofta-:
re kunna fälla den tilltalade, är så uppenbart,
att det knappt behöfver anmärkas. —
Ja, tyckes man höra Motionairen svara, det
dr väl sanni; men det harju skett endast för
att sd mycket bättre kunna freda dan enskille
medborgarens ära och rykte, samt sd
mycket säkrare skaffa den förolämpade
hämnd pä Smädaren. Men när man besinnar,
att då en rättegång förekomme, rörands
enskilt smädelse, skulle minst tio vara af allmän
beskaffenhet, och följder af magtägande
Auctoriteters missnöje öfver kungörandet af dei
ras ej sällan kanhända Riksförderfliga misstag ,
eller tilläfventyrs våldsamheter och inkräktningar
på Folkets rättigheter; så synes det vara nå-;
got för mycket egoistiskt att vilja minska Publi-i
eistens värn emot de magtägandes förtryck, och
derigenom försvaga den väsendlligastegarantiep
Bil. till Consliiut. XJisk-.s Memorial N;o 51.1g
vi ega för beslåndet af bela vårt conslilutioa
nela samhällsskick, endast för att bereda sitt
eget kära Jag ett något säkrare hopp o ra
hämnd för en liden smädelse. Oell om för
Öfrigt den ökade möjligheten att blifva fälld
verkligen gjorde Författande mera försigtiga;
så vore det likväl ganska osäkert, om just
någon fördel derigenom tillskyndades den enek
il te medborgaren, som råkat ådraga sigen
Tidnings-skrifvares hat. Smaddsen skulle
troligen likväl icke uteblifva , utan endast
framställas litet finare och spefsfondigare,
men just derigenom kunna blifva så mycket
mer sårande, i samma nion man insåge omöjligheten
att inför Domstol åtkomma dess upphofsman.
—• Låtoni oss derföre icke vilja in«
skränka Tryckfriheten, blott för att söka sätta
en eller annan enskilt person i mera säkerhet
för dess missbruk; likasom man val ej får
förbjuda allt begagnande af eld, för alt fö-^
rekoinma eldsvådor, hvarigenom en mängd
menniskor årligen kunna förlora ej allenast
sin egendom, utan till och med lifvet,
Sedan jag nu sökt göra reda , hvarföre
jag med min röst icke kan understödja Motionairens
förslag, vill jag korrtligen bjuda
till att försvara vår nn varande egentliga
Tryckfrihets-Lag emot de väsendtligaste anmärkningar,
han härvid gjort.
20 Bil. lill Constlt. Utsi. Memorial Nto -51'
Sålunda klandrar Motionairen, pag. «^c),
först: att Nämnden nyskapas får hvarje tillfälle.
— Men just häruti ligger ett slags garanti
mot corruption , och dessutom vinnes
derigenom den väsendtliga fördelen , att för
hvarje tillfälle erhålla en Jury, som är, i afseende
på kunskaper, lämpad efter den sak,
som skall afdömas. För öfrigt tillfredsstäl*
fes derigenom bäst den urganda fordran, att
anklagade bora fd domas af sina likar. —
Motionairens på samma ställe iuflutna an-*
märkning, om Juryns parti-artade samman:
sättning, synes förlora egenskapen af klander
, när man besinnar: att en skrift endast
blir brottslig genom det intryck, den gör på
allmänna opinionen; att man genom Juryinrättningen
endast sÖkt en möjlighet, att få
sllmännna opinionen uttalad; att Jurymännen
följaktligen böra vara Representanter af de
olika meningar, genom hvilkas inbördes strider
opinionen omsider skall stadga sig, och
slutligen att Juryn således knappt kunnat på
bättre satt organiseras, än just så, som vår
Tryckfrihets Förordning föreskrifver.
FTvad Motionairen, pag. 40, dernäst säger
derom, att Jury icke tillkommer förr,
än efter målets fulländade undersökning,
kan visserligen i första ögonblicket tyckas
vara mera grundadt. Men så länge rättegången
hos oss endast består i skriftvexling
Bil- tili Constil. Uisk',$ Memorial N:o 51, al
gar, synes Juryns närvaro ifrån början vara
mindre nödig. Och finge vi parter, sorn ville
munteligen tala till Nämnden, så tror jag
icke ali det kunde dem förvägras; icke heller
Nämnden förmenas att kunna få frågor
genom Domstolen framställda till Paternas
besvarande. Men för öfrigt har man till äfventyrs
velat i det längsta upskjuta Juryns
tillsättning, just för att lemna så mycket mindre
rådrum åt dem, som möjligen skullo
kunna vilja bjuda till att corumpera Jurymän.
Vidare klandrar Motionairen föreskriften
i 5§ 4--de mom. af Tryckfrihetsförordningen,
"att en harrt och noga bestämd skriftlig
"sammanfattning af målets beskaffenhet
”och skick skall af Domaren får Nämnden
”framläggasMen som harrt och långt
endast äro relativa bestämningar; så beror
det ju på Domaren att göra sammanfattningen
så lång, han finner nödigt, till ett noga
bestämmande af målets beskaffenhet och
skick. Dessutom antyder beskaffenheten och
skicket endast målets yttre form eller sjelfva
status qucestionis ; men grunden för omdömet
skola Jurymännen naturligtvis hemta
från sjelfva skriften och de citerade ställena
i hela deras sammanhang.
Ytterligare anmärker Motionairen» pag.
41, alt "de edsvurnes rättighet eller förmå
-
21 Bil. lill Cönstlt. Ulstr.s Memorial N:o 51,
r’ga alt sjelf ve profva är dessutom i en än»
”nu högre grad försvagad genom tvunget
”att yttra sig ofver hänvisningen till ett lag*
”rum , hvars samband med ämnet ej får
”bedömas af dem, som Öfver ämnet skola
5?döma.” Motionairen föreslår derföre, pag. 56,
att Juryn, derest en sådan skall finnas, endast
bör svara på den af Domstolen framställda
frågan : "är skriften brottslig efter
”Tryckfrihetslagen ?— Det är i sanning ej utan
med verklig häpnad, som jag kan vända min
blick åt det håll, Motionairen nu antydt. Om
nemligen meningarne inom Juryn b lefve så
delade, att af alla de Jurymän, sora ansåge
skriften brottslig, hvar och en hänförde denna
brottslighet till ett särskilt Lagbud 5 så
skulle den tilltalade fällas, oaktadt icke mer
än en enda Jury man ansett honom verkligen
hafva brutit mot något bestämdt lagbud. —
Till all lycka blefve detta, äfven efter Motionairens
förslag, pag. 57, omöjligt att verkställa:
ty Nämnden skulle vara förbunden
att uppgifva de //., efter hvilka dess pluralitet
had,e funnit den tilltalade brottslig.
Det skulle naturligtvis gå för Juryn likasom
det, vid en föregående Riksdag, en gång gick
för ConstitutionsUtskoiiet. Det voterade nemligen
först öfver den frågan: arn anmärkning
skulle ega rum? Men sedan den blifvit
med Ja besvarad, och bestämmas skulle,
huruvida tofi eller 107 §, af Regeringsfor»
CBi7. till Coristitl XJtsl'.s Memorial N:o 5i. a3
men borde tillämpas, kunde pluralitet ej vin
nas
för någondera.
Man kan väl säga, det
Motionairens afsigt endast vore, att Jurymännen
icke borde vara bundne af Actors
hänvisning; likasom han, pag. 49, förbehållit
Domstolen samma frihet. Men i enskilt a
mål uiå den klagande ju skylla sig sjelf, om
han gör en origlig hänvisning: och i mål af
allmän beskaflenhet handlar Actor förmodligen
efter föreskrift af Auctoriteter, sorn
icke böra kunna misstaga sig vid hänvisningen.
För öfrigt är det ju fullkomligt öfverensstämmande
med vår allmänna Rättegångsordning,
att ingen kan dömas för annat brott,
an det, hvarföre han blifvit instämd och tilltalad,
och hvaröfver han haft tillfälle att förklara
sig.
Slutligen klandrar Motionairen, pag. 41,
”att det skall fordras två. tredjedelar af
”rösterna får att fälla-. — tycker derföre,
”att frikännandet blifvit nära ofelbart.'1'1
Motionairen är visserligen härutinnan ganska
conseqvent i sitt bemödande att minska Författarnes
nu varande skydd af Lagen; och
detta må äfven synas rigtigt för dem, som
med Motionairen, pag. 2, anse *’lystenheten
Vefter yttrande - rättens utsträckning sd”som
en verkan af sjelf känslan, eller,
?)rent ut sagdt, egenkär-leken.1’ Men för mig,
60m anser begäret efter yttrande-rätt vara
24 Bil. till Constit. Visk s Memorial N:o 5i.
den odödliga andens sträfvande alt npfylla
sin bestämmelse, nemligen; ali verka till menniskodägtets
hyfsning, utbildning och förädling,
för tnig, säger jag, visar sig denna mildhet
hos Siiflarne af vår nu varande Tryckfrihetslag
, såsom ganska välbetänkt i mål ,
hvilkas brottslighet det endast tillhör den ej
sällan föränderliga opinionen att bestämma.
Då nemligen omdömet örver mord, stöld och
andra materiela brott, är alldeles oföränderligt;
men omdömet deremot öfver ett uttryck
kan ifrån den ena tiden till den andra betydligen
förändras, efter tidernas olika opinioner,
samt uttrycket till och med på samma
tid bedömas ganska olika, efter särskilta menniskors
olika känslor och åsigter; så var det,
i min tanka, ganska rigtigt oell alldeles nödvändigt,
att det i tryckfrihetsmål skulle fordras
en större pluralitet till den tilltalades
fällande, än i andra slags brottmål.
Men, säger man, enligt vår Jurys sammansättning,
kan man få. se Jurymän, suni
aldrig borde fä utöfva
väl sannt, att i allmänna mål den tilltalade,
och i enskiita mål båda Parterne , någon gång
till äfventyrs skulle kunna vara mindre noggranna
i sina Jurymäns val. Men Domstolen
bör åtminstone alltid, och i allmänna mål
äfven Actor, vid valen städse iakttaga tillbörlig
värdighet. För öfrigt har man hittills,
Bil. lill Conslit. Utsk:s Memorial N:o 5i. 20
åtminstone med högst få undantag, icke haft
skäl att kl iga öfver missbruk härutinnan ; och
det synes kunna tagas för afgjordt, att man
med tiden, allt som. Nationen hinner vänja
sig vid Jury-inrättningen, skall få ännu mindre
anledning dertill. Dessutom torde få anmärkas,
att, om man någon gång fått se en
eller annan mindre väl känd person utöfva Jurymannakallet;
så torde det kanhända linnas
äfven så många lika beskaffade personer,
1»vilka, i egenskap af ordinarie Domare, dagligen
göra, hvad Jurymännen gjorde blott en
enda gång.
Erfarenheten, tillägger man, har visat,
litt Författare blifvit frikände, som aldrig
hade bort undgå lagens näpst. — Jag vet
likväl icke, livad man i denna del just har
att klaga. Många Författare hafva visserligen
blifvit frikände ; men så hafva också
många blifvit fällde: och nästan alltid har
allmänheten tyckts gilla Utslaget. Och om
ett ogillande någon gång tyckts ega rum ; så
har det helt visst icke alltid varit vid tillfälle
af frikännelse. ; utan kanhända lika ofta,
då Förlatiarerr blifvit fälld. Frän en eller
annan undantagsbändelse får man ej bedöma
det hela ; och i alla läll liar Juryn, uti
rättvisa, hittills kunnat uthärda jemförelse
med' nästan hvilken Domstol som helst.
Sjelfva Konungens Högsta Domstol har lyckis
20 Bil. till Constit. Utsks Memorial N:o 51 ■
icke alltid få sina Domslut gillade af allmänheten,
till och med kanhända någon gång då det
gällt lif, ära och gods. Inga riksvårdande
olyckor hafva hittills tiniat genom Jurys förhållande,
hvarken medelst fällning eller frikännande.
Och om någon skulle anföra, att en
skrift blifvit frikänd, hvars innehåll tyckts
liksom lägga hyende under syndaren; så
lår jag, till svar derpå, endast tillkännagifva,
att jag sjelf hört en predikan hållas, som
blifvit tryckt, efter censur af ett Consistorium
ecclesiasticum, uti hvilken predikan
drefs den för syndare behagliga läran, ati
alla menniskor skola utan undantag blifva
saliga.
Men, invänder man, allmänna rosten
intygar ju, att var Jury-inrättning icke duger
? Jag, för min del, bestrider detta påstående,
och känner knappt någon ny inrättning,
hvaröfver jag hört yttras så föga missnöje,
nemligen af fördomsfria, upplysta och
ointeresserade personer. Och låt den blott
få ega bestånd, samt Nationen hinna dervid
vänja sig; så skall man deraf erfara de lyckligaste
verkningar, icke blott på Tryckfriheten,
till befordrande af hofsamhet, takt och
värdighet hos skriftställarne, utan äfven på
hela samhällslifvet, medelst utbildning af en
allmännare rättskänsla och håg för inunicipala
inrättningar, — Ju mer derföre jag har
Bil. lill Constit. Utsr.s Memorial Ni o 5i, 27
begrundat ämnet, desto fastare har min öfvertygelse
blifvit om värdet af vår Jury-inrätining.'
Den enda ändring, sorn jag deruti skulle önska,
vore den , atl allmän åklagare eller
Domstolen ej iorda till Jurymän få välja
sådana personer, som innehafva förtroende
Embete. Men denna förändring viii jag nu
icke yrka, ulan endast vördsammast tillstyrka
Högloflige Utskottet, att låta Jury-inrättningen
få qvarstå och tilltaga i ålder och
visdom. Låtom oss undvika det fel , som
nian vanligen förebrår Svenska .Lagstiftningen,
nemligen: att alltför mycket vackla fram
och tillbaka; utan låtom oss söka bereda vår
Tryckfrihetslag samma helgd, som Motionairen,
pag. 5, förklarat, att ”en secularisk
rhäfd, mer må hända än sjelfva lagen, i
3’England förmått skänka pissa åldriga, och
”deribland några föråldrade former.*' En
sjundedel af denna till häfd ledande seculariska
bana är redan tillryggalagd- och visserligen
den svåraste. Och jag hemställer till hvars
och ens eget lugna och upplysta bedömande,
om någonting hittills inträffat, som kan göra
Juryns afskaflände eller någon af de nu föreslagna
förändringar af Tryckfrihetslagen
högst nödig; eller om dessa förändringar ens
kunna anses för så högst nyttiga, att förslag
derom bör till Rikets Ständer framställas?
Jag kan, åtminstone för min del, icke annat
an på del kraftigaste protestera deremot, och
28 Bil. till Constit. Utskts. Memorial N:o 5l',
högtidligt förklara, att d<=ssa förändringar skulle,
så vidt jag kan finna, vara vida skadligare,
än sjelfva Indragningsmagten, och gifva
den ännu återstående delen af vår Tryckfrihet
dess bane. Med sådana åsigter af saken
har jag trott mig böra göra allt hvad i
min förmåga stått, för att söka rädda mitt
iädernesland från en hotande olycka, eller, i
händelse detta ej skulle lyckas , åtminstone
fritaga mig sjelf från delaktighet i det omdöme,
sotn framtiden skall falla olver deni ,
hvilka nu tilläfventyrs genomdrifva detta
förslag,
Meri, torde någon slutligen anmärka,
något md Folket, d sin sida, väl gifva,
för det att Regeringen skall eftergifva Indragningsinagten.
Genom sjelfva detta förslag
till utbyte, erkänna motionens försvarare
hvad jag förut sökt ådagalägga, nemligen *
att de erbjudne Lagförändringarne verkligen
innefatta en mot folkets väl stridande inskränkning
i Tryckfriheten. Det återstår således
för mig blott att visa , det Rikets
Ständer alldeles icke böra göra något slags
concession, för att få bemälte Indragningsmagt
afskaflad. Väl medger jag, att denna
godtyckliga magt hittills varit högst menlig
lör vår Tidnings-litieraturs utbildning, helst
åtskilliga talentfulla män blifvit, genom o förljuda
indragningar, utledsnade vid detta slags
IjiI. till Constlt. Vtsht Memorial N:o 51. 129
skriftställare-yrke, och andra, af deras exempel
troligen afskräckte att beträda en så
svår och slipprig bana, hvarigenom händt,
att slafsinnet och den indifferenta uselheten
fått nästan allena intaga den publicistiska
Talarestolen. Väl medger jag, att denna magt
är uppenbart stridande, icke allenast i allmänhet
mot 16 §. Regeringsformen, hvarest
det stadgas: att *’Konungen bor ingen för”
(lerf va eller förderfva lata till ära — —
”och välfärd —• — ingen afhända eller
’’afhända Idta något gods — •— utan
**ransakning och dom;”
utan äfven, särskilt
i afseende på Kongl. Majus rättighet
att godtyckligt förklara Utgifvaren ovärdig
att någonsin mer utgifva någon Tidning,
emot tydliga lydelsen af 1 §. 4 Morn.
af Tryckfrihets-förordningen , hvarest HofCanzlern
ålägges att meddela bevis om rättighet
alt utgifva Dagblad, eller periodisk
skrift, till hvar och en, som sig dertill anmäler,
)’sä vida Sökanden ej för nesligt brott
blifvit dömd eller förklarad ovärdig föra
andras talan?' Väl medger jag , att bemälte
magt är alldeles stridande mot den bestämning
af Tryckfrihet, hvarom Konung och
Sländer i 86 § Regeringsformen försäkrat
Svenska folket, nemligen: ”att man några
”af den offentliga magteh i förväg lagda
”hinder utgifva skrifter; att sedermera en”dust
inför laglig Domstol kunna tilltalas
5o Bil. lill Canstit. Ut sk: s Memorial N'.o 5TJ
"får deras innehåll, och att ielea i annat
”fall kunna derföre straffas, ciri om detta
”innehall strider emot tydlig Lag , gifven
”att bevara allmänt lugn, ulan att återhålla
’*allmän upplysning.''’ Men ju skadligare,
förhatligare och frihetsvidrigare denna magt
är, desto allvarligare och enträgnare böra ock*
så Rikets Ständer anhålla om dess upphäfvande;
och desto säkrare böra de också
Jeunna hoppas, alt Kongl. Majit skall gå deras
billiga önskningar till mötes, och emot
dem uppfylla det vilkor, hvarunder den år
1812 öfverlemnades, nemligen: att den skuL
le återställas, så snart den crisis vore ii/-*
verstdnden, hvari Europa sig da befanni
I detta hopp lära Rikets Ständer så mycket
mindre kunna frukta att finna sig svikne,
som Konungens Rådgifvare böra tillräckligen
hafva hunnit öfvertyga sig, att bemälte magt
är fullt ut lika så menlig för Kongl. Maj:t;
som för Folket. Det misshagliga Tidningsnumret
kan nemligen genom indragningen
icke hindras att spridas bland Allmänheten,'
som läser det med mångdubblad nyfikenhet,’
samt deröfver alltid anställer de mångfalldigaste
betraktelser med tilläfventyrs högst kräm»
kande gissningar och utiydningar Öfver an-*
lednlngarne till indragningen. Mången tor-»
de till och med anse dylika indragningar så-*
som bevis på Regeringens svaghet eller farhåga
för sanningen, Korrteligen: jfvomtngej33
Bil. till Constit. Vt sirs Memorial N:o 5i. 5i.
Rådgifvare böra hafva funnit, att Tidningsindragningar
gemenligen blott väcka oro i
landet, samt verka till minskning af den
aktning och det förtroende för Regeringen ,
som utgör grunden för Rikets sanna val, samt
inre och yttre styrka. När man härjemte besinnar,
att Rådgifvarne böra hafva funnit,
det indragningen, långt ifrån att qväsa en
kittslig Författare, ej sällan endast retat honom
att i ett nytt blad utbryta med ökad
bitterhet; så kan man omöjligen tvifla , det
de ju klart måste inse hela fåfängligheten a£
denna magt, och all den skada dess utöfning,
samt till och med dess blotta tillvaro, tillskyn.
dar Regeringen. I denna Öfvertygelse stadgas
jag så mycket mer, som sjelfva den begränsning,
hvarmed denna magt blef Öfverlåten,
gör dess begagnande alldeles öfverflödigt
och äiidamålslöst. Ty vore en periodisk
skrift verkligen ’’vådlig för allmän säkerhet”,
så kunde den ju vid Domstol åtalas,
antingen för ”uppmaning till myteri eller
uppror'1'1 eller åtminstone för *’lögnaktiga
”uppgifter och vrängda framställningar till
’"allmänhetens förvillande och förledande.**
Vöre den åter 'utan skäl och bevis förnärmande
personlig rcittfy så skulle den förnärmade
personen väl icke underlåta alt sjelf
söka laglig upprättelse. Och vore skriften
”af en fortfarande smädlig egenskapså
kunde den ju icke undgå Lagens näpst; ty
5i Bil. lill Constit. Uisk:s Memorial N:0 51;
ett. sådant skrifsätt är icke allenast i allmänhet
uttryckligen förbjudet i 2 $. 2 Alom. af
Tryckfrihetsförordningen, utan dessutom i 4
§. särskilt i afseende på Konungen, och Kgl.
Huset, Rikets Ständer samt Rikets Embets- och
Tjenstemän. Regeringen skulle således icke
kunna söka bibehålla dpn förhatligaindragningsi
magten, utan att alldeles ändamålslöst depopularisera
sig; och man skulle derföre misstänka
Konungens Rådgifvare för, en alldeles oförlåtlig
oklokhet, oin man tviflade, det de ju sjelf—
ve hjertligen önskade att blifva af med densamma.
Man kan följaktligen vara fullkomligt
säker, att de skola med glädje omfatta hvarje
tillfälle att gå Rikets Ständers önskningar
till mötes härutinnan. Det är derföre, 1
förlitan på Regeringens bifall, som jag tager
mig friheten vördsammast tillstyrka, att Constit
ut iöns Vt skottet nu täckes f örnya dess vid
sistlidne Riksdag framställda förslag om
J/idragningsmagtens ovilkorliga upphof vande.
Jag finner alldeles icke underligt, utan
tvertom ganska naturligt, att Regeringen gerna
ville hafva någon ting i stället; men vi
böra icke låta förvilla oss af dess organers förespeglingar.
Vi skulle icke kunna stå tillsvars
inför Svenska folket och våra efterkommande,
om vi nu, med en everfdelig uppoffring,
sökte vinna hvad vi halva full rätt att fordra
för intet, och hvad vi också hafva det
mest
Bil. till Cnnstit'■ Utstå Memorial N:o 5j. 53
mest grundade hopp afl innan kon i, erhålla.
Det kunde nemligen omöjligen dröja lange,
förr ån Konungens Rådgifvare*skulle till och
med hnna sig befogade ati, i brist på motion
från Rikets Ständer, tillstyrka Kongl.
Majit, alt Sjelf föreslå Indragningsmagtens
uphäfvande; ty det vöre den lägligaste utvägen
att, utan ringaste försakelse, vinna den
möjligen största, för hvarje Regering så angelägna
popularitet. —• Vi , mine Herrar!
hafva af Rikets Ständer blifvit insatta i detta
Utskott förnämligast för att, i första rummet,
bevaka Svenska folkets frihet och de
grundlagar, hvaraf den beror. Af oss fordrar
man således med rätta all möjlig omtanka,
förutseende och varsamhet, isynnerhet i
en sak af den ofantliga vigt som denna, hvari
verkningarne af vårt förhållande kunna sträcka
sig till en af tanken ofattlig framlid. Otn
derföre jag tröttat Utskottet med min vidlyftighet;
så hoppas jag likväl tillgift, för
mitt fäderneslands skull, för hvars väl jag
stridt.
Af ContractsProsten Hallström: Uti
ITans Excellence Herr Grefve Lagerbjelkes
inlemnade förslag till ändring i nu gällande
Tryckfrihetslag synes mig, — sorn, om äfven
bär vore stället att upskatta det förtjenstfulla
af denna sakrika skrift, dock skulle tve-!
Bih. till Riks-St, Prm, i§28 och. 1S29, 5 Sami. 3
22 -.tira H:t.
Bil. till Cnnstit. ZJtskls Memorial N;p 5i.
ka örn tillständigheten af mitt ringa pris —
den egentliga, ConstitutionsUtskottets behandling
tillhörande, hufvudfråga vara, om Indragningsrnagten,
sådan den i 8 Mom. 4 §. af
förbemälte Lag finnes stadgad, skall afskaffas,
och deremot alla Tryckfrihetsmål dragaä
under antingen HofRätternés, eller en annorlunda
än hittills vald och sammansatt Jurys
beprölvande. Jag öfverlåter mig gerna
åt den förhoppning, att en magt skall upphöra,
som , tillfällig till sin upkomst, svag i
sina verkningar, är af folket med ingen kärlek
hyllad och för Styrelsen sannolikt föga
behaglig; men af omnämnda alternativa vilkor,
som den ädle Motionairen härföre upgifvit,
kan jag icke med min röst bifalla någotdera,
och vill i möjligaste korthet andraga mina skäl.
De äro , hvad beträffar det i första rummet
framställda förslag, att Hofrätterna i Riket
skola hädanefter upptaga och afdöma tryck*
fri hets-öfvert rädelser, hemtade från fyra särskilta
källor :
i !o. Från dessa målens egna natur. Redan
är anmärkt, att vid pröfningen af förseelser
emot Tryckfrihetslagen erfordras en
helt annan upfatlnings- och otndömes-förmåga,
än vid den Lagskipning, som föregår
vid allmänna Domstolarne , öfver borgerliga
förbrytelser. Vid de senare är ett yttre fctc.
tum, en bestämd handling eller utsago, före
-
Bil. till Constit. Utsk:s Memorial N:0 51. 35
mål för Domarens ransakning: vid de förra
åter måste upmärksamheten förnämligast vara
lästad på skriftens dsyftning, mera på
ämnets och tankens, än på uttryckets lagstri.
dighet. Hvilken inser icke häruti en caracteristisk
skiljaktighet ?
Men äfven ämnets särskilta beskaffenhet
kräfver mången gång en särskilt, för tillfället
nyskapad, Nämnd. Såsom missbruk af
Tryckfriheten anses förnekelser af den rena
Evangeliska läran, således i skrift utspridda
heterodoxa villomeningar, kälterska framställningar.
Förbrytelsens egna natur, dess vådliga
inverkan , men, å andra sidan, sanningens
gudomliga rätt oell den Protestantiska
frihetens okränklighet, allt kräfver den
mest stränga, samvetsgranna urskiljning. Huru
då linna en för målets skärskådande väl
qualificerad Domstol, utan urval? Med all
aktning för de flerfaldiga omfattande kunskaper,
som inom Holrätternes salar finnas
samlade, t villar jag dock, att man der skall
kunna, om än någon gång finna, dock alltid
påräkna competente Domare öfver Dogmatiska
lärosatser och Theologiska klyftigheter.
Ännu från en annan sida låta Tryckfrihetsmålen
betrakta sig. De äro understundom
visserligen af nog enskilt art, men vida
oftare aflägga de ali sådan främmande om
-
3'6 Bil. till Constit. Utsk-.s Memorial Ni o 51.
klädnad oell framstå för der lifligen väckta
interesset såsom varande af en allmän natur,
icke blott derföre, att Skrifställaren framträdt
på det offentliga lifvets bana , utan förnämligast
på den grund, att Tryckfriheten rörer
utan undantag alla, är hela Nationens sak ,
den yttersta, högsta garantien för dess alla
borgerliga fri- och rättigheter. _ Skall då
Tryckfriheten, denna folkets gemensamma angelägenhet,
stå eller falla inför Tribunalet af
en enda af Samhällets constitutiva magter ,
af ett enda bland de erkända , Staten integrerande
elementer? — Jag lemnar icke här»
till mitt Ja; utan hänvisar heldre den svarande
med sin sak till en Nämnd , hvilken ,
sådan den hittills upträdt, samfällt utsetts af
Nationens hufvudsaklig^ beståndsdelar.
£2:0, Från behofvet af en oförsvagad
Controll a Domaremagten.
Domaremagten är och bör vara en fri,
oberoende, i egentlig mening inamovibel
magt. Men en isolerad Autoritet skall den
derföre icke blifva: såsom införlifvad i en
constitutionel Statskropp måste den erkänna
en öfvermagt, allmänna opinionen. För den
tviflande ligger beviset derpå i Regeringsformens
io3 §- — Men huru må det ali.
manna omdömet erhålla en god ledning, lin
-
I>ii. lill Consiit. Utskift Memorial IV:o 5i. 5j
ru skall det uplysas, utan genom publiciteten ,
eller Tryckfriheten ? Göres nu denna ytterst
beroende af Domaremagten,' drages den inför
närmaste OfverDomstol, och utmätes dess rätt
efter Domares pröfning, så försvagas i och med
detsamma den Controll, som allena öfver Domare-magten
finnes, djupast begrundad i
Tryckfriheten, detta oundgängliga medel för
en allmänligare tankeyttring: och en möjlighet
vöre åtminstone gifven, att i tidens fortgång,
efter många återkommande missbruk ,
Domaremagten skulle kunna, emot Constilutionens
klart uttryckta anda, blifva en ocontrollerad
myndighet, ett för sig sjelf bestående,
en Stat i Staten.
3:0 Från det afseende man är skyldig
alt fästa vid Tryckprässens möjligaste politiska
eller administrativa oberoende.
I den lyckliga ställning, hvari vi befinna
oss, under en frihetsälskande Konung,
kunde man snart vara derhän, att alldeles
förgäta detta ämne för betraktelsen; men dea
ädle Motionairen har sjelf vidrört det, och
jag tror det icke eller i vart samhällsskick
kunna lemnäs alldeles å sido.
Antager
man då möjligheten af en inflytelse, utgående
frän Styrelsens högre organer, på den magt,
58 Sil. lill Constit. Uisk:s Memorial N.o 5i.
som har att döma öfver Tryckfrihetens rätta
bruk och missbruk; så synes mig, just genom
fastställande af trenne permanenta Domstolar,
vägen för denna inverkan vara allt mer banad
och jemnad. Försökelsen har i sådant
fall sina gifna bestämda mål: genom deras
fåtalighet blifver dess kraft snart sagdt concenfrerad:
och den kan fördenskull både lätt
och med odelad styrka i rigtriingen åt dessa
brännpunkter verka. — Men örn Domareniagten,
eftergifven för sådana frestelser, dukar
under , om den uppoffrar sin sjelfständighet,
och blir i detta enda afseende beroende,
är det icke fruktansvärdt, att den snart
i flera andra nedsjunker till samma beroende?
4:0. Från de olägenheter, sorn härflyta
från förslaget.
Hans Excellence, Herr Grefve Lagerbielke
har sjelf insett , att af denna anledning
åtskilliga invändningar kunde göras emot
Öfver-Domstols omedelbara befattning
med Trycklrihetsärender , och derföre icke
underlåtit att möta dem , dels genom medgifvande
af locala undersökningar, synnerligen
i Landsorterne, dels genom erinran om
fördelen af en besparad instans. Mot det
lörra tillägget låter sig anmärka, att det splittrar
rättegångssattet och vittnar nästan om
en erkänd brist. Den senare anmärkta vin
-
Bil. till Constit. Utsk‘,s Memorial Nio 5i. 5g
ningen, fruktar jag åter, skall i de flesta fall
kännas såsom förlust. Ty onekligen blir det
för den tilltalade vida mer betungande, att
sjelf bevaka sin sak inför en aflägsen HofRätt.
— Jemväl dessa Öfver-Domstolar skola
, såsom jag föreställer mig, finna sig
föga hugnade af denna nya tillökning i deras
derför utan nog förökade göromål. Redan
är deras tid träget uptagen ; deras arbetstimmar
många. Men, belastade med främmande
befattningar, med den ömtåliga, svåra
granskningen af Tidningar och Skrifter ,
till innehåll mångfaldigt omskiftande, skoia
de otvifvelaktigt finna sjelfva förmågan otillräcklig,
och den oundvikliga påföljden vara
en skyndsam, måhända icke obetydlig , tillökning
i deras personal. Okad kostnad ej
mindre lör Staten, än den enskilte, blir säkra
lrukfen af förslaget.
Det är på dessa sammantagna grunder
jag afstyrker första alternativet. Öfver det
andra, som föreslår en till grunderna för sin
organisation och till vilkoren för sin verksamhet
förändrad Nämnd, behöfverjag ej vara
vidlyftig, då det icke inom Utskottet tillvunnit
sig bifall, utan blifvit, vid jemförelsen
med det lörra, underkändt. Detta senare
åsyftar att införa ett i vårt samhällsskick
alldeles främmande vilkor för offentliga
befattningar och ett hittills föga kändt
40 lid. till Constit. Utsk.s Memorial N:o 5l.
valsätt. Förmögenheten ställer på förslag:
Ödet blir Valman. Men om äfven Tryckfriheten
kunde härigenom anses tilllörlitligen
bevarad frän alia öfverträdelser; så skulle
dock de många svårigheter, som möta verkställigheten
af detta Förslag, göra detsamma
oantagligt. För mitt omdöme framställer likväl
nuvarande Tryckfrihets-Närnnd en lyckligare.
bättre organisation: Statens alla elernenter
synas der i behörig jemnvigt, då
Nämndens Ledamöter utses af Styrelsens organer,
Dornaremaglen, och det i lagstiftningen
deltagande Folket, här visserligen , jag
måste medgifva det, ofullkomligt represen terad
t, i de anklagades personer.
Jag lemnar min röst icke eller till se-j
nare alternativet.
För Indragningsmagtens afskaflande förekommer
ytterst det vilkor, att Utgifvare af
Dagblad och Periodiska Skrifter böra till
PlotCanzleren öfverlemna skriftelig borgen.
Afliandlingen utgår härvid från det factiska,
att alla samhälls-inflytelser, så väl de lägsta
som högsta, äro underkastade pligten, att åt
det helas interesse lemna vissa garantier, och „
upphöjande detta till en allmänt gällande
grundsats , vill den fastställa, att äfven periodiska
Skribenter, vid den slags publika
magistratur, gom de innehafva, skola vid
-
Jli!. till Coristit. Utsi:s Memorial N:o 51, 4V
kännas samma förbindelse. —■ Men den underpant,
sorn ålägges Dagblads-skrifvaren oell
Publicisten ali afgifva, ställer honom i bredd
med ingen annan än uppbördsmannen , .*om
allena ar förbunden ställa borgen lör inflytande
medel. Handtverkaren åtel’, och Tjenstemannen,
i allmänhet, afgifva allenast prof,
specimina, under olika former, och mera
borde väl icke billigen fordras af Publicisten.
Men dä uppkommer fråga, om han icke må
anses redan praestera en underpant af sådan
art och i luft adoequation med den, som lemnäs
vid inträdet, så väl i Statens tjenst, som
borgerlig rörelse. Eller är icke, till hela sin
natur, hans arbete sådant? Det är icke för
någon enskilt betingadt: icke att förlikna med
en påkallad embelsåtgärd, utan framlägges
för alla, till hvars och ens, äfven den kunnigastes,
pröfning. Måhända har han redan före
sitt upträde på den Periodiska Skriftstäl—
lare-tribunen gjort sitt namn aktadt , sina
tänkesält kända: i alla fall, på hans syftning
och förmåga är icke blott hans utkastade
plan, hans första blad eller häfte ett offentligt
talande bevis, utan äfven hvart och ett
efterföljande Nummer är i sjelfva verket ett
fortgående Specimen.
Löftessummans alltför höga belopp har
iredan inom Höglofliga Utskottet blifvit anmärkt.
Likväl nedsatt, eller beståndande ,
4? Bil. till Constit. TJlslcs Memorial N:6 5i.
lemnar d^n huru sorn helst en föga tillfredsställande
garanti, då denna till hela sin verkan
är beroende af eti tillfälligt, Redactionens
större eller mindre förmögenhet: å ena
sidan vanmäglig att hejda sjelfsvåldet, då det
understödes af rikedomen, å andra, eli gifvet
hinder för den obemedlade, alltid ett främmande
band på Tryckfriheten , och i den
nion äfven på Periodiska Skrifter, sorn de
icke alla, utan undantag, torde vara att betrakta
såsom en oeconomisk speculation.
f
Jag gillar icke eller denna del af förslaget.
De erinringar'Hans Excellence, pag. 70
och 7 t, behagat göra, tror jag förtjena allt afseende;
men då de ej framträdt i form af bestämda
förslag, torde de ej tillhöra dagens
ölverläggningsämne. Med afseende å hvad
på åtskilliga ställen om Nämnden i allmänhet
förekommer, ill jag förklara, ali jag icke
skall linnas obenägen lill någon jemkning,
vare sig i antalet eller rältegångssättet.
Af Riksdagsmannen Anders Danielsson-.
Omdömet olver Hans Excellence, Herr
Grefve Lagerbjelkes, Constitutions-Utskottet
underställda afhandling om Tryckfriheten,
Bil. till Constit. Utsk'.s Memorial N:o 5i. 43
förmodar jag vara af allmänna rösten redan
bestämdt till hufvudsakligt godkännande.
Jag anser berörde afhandling , under iakttagande
af nödiga vilkor och modiflcalioner
i Tryckfrihetslagens åtskilliga andra delar,
gå Nationens högt uttryckta önskan till
mötes, med tillstyrkande, att så kallade Indragningsrnagten
må för alltid upphöra.
I en enda , men ock ganska vigtig del
företer den alternatift: Öfver Domstols oTliedelbara
befallning med Tryckfrihetsmål
eller ny föreslagen och beskrifven Jury- --  Motiverne äro på ömse sidor upptagna; men
som idéen om Jury i Tryckfrihetsmål, mera
öfverensstämmer med den liberala åsigt, man
i vårt constitutionela land hoppas och önskar
att vid sådana ärenders behandling kunna
bibehålla derigenom, alt från samma behandling
såmedelst skulle skiljas all möjlighet
af beroende eller Embetsmanna-inflytelse,
hvadan ock Jury-inrättning hos oss, allt
sedan i8i5 års Riksmöte, vunnit en stadgad
häfd, den der funnits både oskadlig och med
Lagstiftarenas ändamål instämmande; så kan
jag icke med min öfvertygelse förena företrädet
af Tryckfrihetsmålens omedelbara handläggning
af ÖfverDomstol, utan röstar alltså
lör alternativet af Jury.
■i4 Lil. till Conslit, Utsk:s Memorial N:o 51,
Hvad det nya lorslagel till Jury-inrättning
vidkommer, kan jag deruti icke instämma,
på den grund , ali jag först och främst
anser Jury-sammansättningen efter nu gällande
Tryck frihetslag så ändamålsenlig, sorn
möjligt: att jag för det andra icke tror, att
den högsta beskattningen inom oss ännu kan
tillerkännas någon uteslutande Domsrätt , då
all Domstolsinrättning hos. oss, och serdeles
i första instancen utgår från principen, ali
den brottslige må dömas af sina likar.
■ Jag har dessutom trott mig finna, ali
den nu varande Jury-inrättningen icke företett
några anledningar till rättmätig och billig
klagan; och jag anser då vara bättre ali
bibehålla en inrättning man känner, i stället
att ingå på nya försök.
Jag. finner med sjelfva saken vida mera
öfverensstämmande, att Jury, på sätt nu sker,
lör tillfället väljes, såsom, i min tanka, mera
förebyggande da vådliga följderna af yttre inverkningar,
än en permanent Jury-sammansättning
kan göra det,
Man är sorn Lagstiftare tvungen alt be <
räkna de menskliga svagheterna, och att, så
långt man förmår, söka att göra deni oskadliga,
och jag bör härvid icke fördölja min
öfvertygelse, att det icke blifver omöjligt, aLt
I>'d. till Constit. Väts Memorial jSF:o ;> i.
verka på en Jury, hvars sammansättning man
så långt förut redan i förväg känner.
Alt genom lottning inom dea högsta
förmögenheten bestämma en Jurysätining, synes
mig nog mycket lemnadt åt ödet; oell
då här är fråga, ej allenast att bilda garantier
emot förbrytelser, utan äfven alt fö/säkra
den brottslige emot godtycklig behandling;
så synes Juryinrätiningen genom val,
grundadt på trenne olika åsigter, vara vida
ändamålsenligare, än en Jury-sammansättning
genom lottning, hvilken möjligen kunds
så utfalla, att Jury komrne att utgöras af do
minst samvetsgranne, och af kanske de minst
ädla sinnesstämningar inom hela Samhället ,
hvadan jag, i anseende till Jury-inrättningen,
utbeder mig, att Ja-propositionen matie upsfällas
till bifall för Inrättningen, sådan den
efter nu varande Tryckfrihetslag är.
I frågan om TidningsUtgifvares skyldighet
att ställa borgen för böter till förekommande
af dessas förvandling till fängelse å
fästning, kan jag deremot icke förena mig
med Motionairen. — Den Författare, sorn
bryter emot Lagen och blottställer sig för
straff, vare sig böter eller fängelse , har re-j
dan gjort ett märkligt afsteg från det estetiska,
artetiska och frisinniga, hvilket Motio,
nairen ej vill nedslå genom en förödmjn*
46 Bil- till Constil. Utsi:s Memorial N:0 51.
kande näpst. En brottslig Tidningsutgifvare
, som ej mägtar utgifva honom ådömda
böter, må, lika med förbrytare i allmänhet,
vidkännas den påföljd af förvandling, som
nu gällande Lag föreskrifver , utan alt just
för hans skull den undantagsläg i Lagskipningen
skulle behöfva införas, att borgen
bör ställas för böter, innan brott är hvarken
utöfvadt eller åtaladt; deremot tycker jag
inig finna hela idéen innefatta ett indirect
försvårande af Tryckfrihetens begagnande för
Tidningsutgifvare, en emot Tryckfrihetslagens
syftemål, nemligen fri yttranderätt, stridig
förhandling, som i sjelfva verket ej kan
förenas med denna Grundlags uttryckliga
stadgande: att med Tryckfrihet bör förstås
hvarje Svensk mans rättighet , alt, utan några
af den offentliga magten i förväg lagda
hinder, sina tankar i Skrift och Tryck
utgifva.
Beträffande de fyra Lagförändringar,
som bestämdt blifvit föreslagna och förekomma
under pag. 70 och 71, vågar jag ej tillstyrka
den första, rörande förbudet för publik
åklagare att kära i mål, sorn röra den angripna
personligheten. Jag anser denna genom
egen omsorg bäst fredas, och 5 11
Morn. Tryckfrihetslagen såsom tillräckligt
correctiv oförändradt böra bibehållas. Det
skulle ju kunna hända, att målsägande!! sjelf
Bil. till Constit. Utsk',s Memorihl N:o 51. 47
utur hvarjehanda skäl, honom ensam förbehållna,
vill låta sin talan falla. Hans enskilta
förolämpning, då han ingen uprättelse
yrkar, bör således ej bero af någon Autoritets
pröfning, just derföre, att begreppet
om en fri mans personlighet ej väl trifs vid
sidan af något förmynderskap.
Den andra: rörande det låga beloppet af
böter , som i 5 §. 5 och 6 mom. stadgas,
samt dessas fördubblande, godkännes.
Den tredje: rörande de i 5 §. 11 mom.
till tio Cap, MissgerningsBalken hänvista bestraffningar
för personliga angripelser , antages;
i följd hvaraf mig torde tillåtas föreslå
löljande nya redaction af nämnde moment:
”Angripelser emot enskilt man, hvilka å
’’ära gå, eller för dess borgerliga namn och
”rykte förklenliga äro.
Brottet straffas i
’’mon af dess beskaffenhet med böter från
”och med 53 K:dr 16 sk. till och med
”100 R;dr. — Arans förlust eller afbön må
”äfven ådömas, der så rättvist pröfvas , och
”varder dessutom skriften confisquerad”.
Den fjerde: rörande den i 3 4 mom.
stadgade plikt för osannfärdiga eller oanständiga
Species facti i Rättegångsmål, gillas, så
att ett maximum af 100 R:dr utsattes, med
43 Bil. till Constit. Utsk:s, Memorial N:ö 51.’
bibehållande af 33 R:dr 16 sk. såsom mD
nitnum.
Med dessa åsigter öfverlemnns (leila
vigiiga ärende till Utskottets verksamma
handläggning.
Utfallandet skållaf efterkommande med
lugn och säkerhet bedömas.
Den 26 September!
Af Herr Ankarloo :
Då jag med min röst inom Utskottet
tillerkänt HofRätterna ensamt Domsrätt uti
'tryckfrihetsmål, har det sketi med den fullkomliga
öfvertygelse, att dessa högre Domstolars
Ledamöter skola behandla dessa malmed
rättvisa och oväld. Således skulle det’,
efter min tanka, blilva en inconsequence att
updraga åt en främmande myndighet, åt
TryckfrihetsComitén , en slags controll olver
HofRätiens Utslag , — en inconsequence,
så mycket oformligare, som Domaremagtens
fullkomliga oberoende är ostridigt en af det
constitutionela Regeringssättets väsendtligaste
grundvalar. Detta oberoende är för mig
omöjligt att förena med föreskriften för HofRätten
att inhemta Tryckfrihets-Comiténs
yttran.
Bil. lill Constit. Utsi-.s Memorial N:o 51. 49
yttrande innan Utslaget kan fällas. — Och
skulle detta Comiténs yttrande komma i
stridighet nied HofRätiens, lavars Dom icke
dess mindre går i verkställighet, fruktar jag
deraf uppkommer elt förhållande, som ger
anledning till vådor, dem andra Ledamöter
inom delta Utskott under discussionen framställt
, och hvilka jag derföre ej behöfver
uprepa.
Jag tror mig således till Protocollet böra
reservera mig emot det af Högloflige Utskottet
fattade beslut, i afseende på TryckfrihetsComiténs
hörande af HofRäticn, innan
Dom fällas kan.
Häruti förenade sig vice Talmannen Jon
Jonsson, Biskop Faxe och Ordföranden, Friherre
Rålamb.
Af Herr Cederschjöld 1
Då jag hade misslyckats i mitt försök ,
att öfvertyga Constitutions-Utskottets pluralitet
om olämpligheten af de grunder, som
Hans Excellence Herr Grefve G. J^agcrbjelke
upgifvit till ändring i Tryckfrihetsförordningen;
och då jag hade omsfändeligen reserverat
mig mot Utskottets beslut, att efter beBih.
till, Riks-St. Prot. 1828 och 1829, 3 Sami, 4
22 idra H-.t.
5o Bil. till Canstit, Utsk'.s Memorial N’.o 5?.’
malte grunder omarbeta bela denna Grund"
lag; så var jag ett ögonblick tvekande, huruvida
jag borde vidare deltaga i Utskottets
öfverläggningar, rörande detta ämne , ellet
fast heldre låta Utskottet framställa förslaget
så stridande emot min åsigt, som möjligt, i
hopp att det desto säkrare skulle vid nästa
Riksdag af Rikets Ständer förkastas. Men
vid närmare eftersinnande fann jag betänkligt,
att i en så vigtig sak våga lita på
Ståndspluraliteternes opinion; utan har, genom
utplåning af så många lyten, samt ditläggning
af så många correctiv och garantier,
sorn möjligt, sökt göra det i sjelfva grunden
mot min öfvertygelse stridande Lagförslaget
så drägligt, som omständigheterne kunnat
medgifva. Detta har visserligen lyckats i åtskilligt;
men något återstår ännu, hvilket jag
tror mig böra underställa RiksStåndens uplysta
pröfning, i hopp att Utskottets förslag;
som vid denna Riksdag ej kan förkastas,
torde genom återremiss kunna erhålla den
ytterligare förbättring, hvaraf jag, för min
del, anser det vara i behof. Min ofvan om«
förmälda utförliga reservation mot de al Hans
Excellence, Herr Grefve Lagerbjelke upgifne
grunder till Tryckfrihetsförordningens
förändring, är sålunda egentligen blott egnad
att verka på opinionen till nästa Riksdag;
men till de nu varande Rikets Ständers behjertande
Ur det, §om jag nu går att framj
Hil. till Constit. Utskss Memorial N o fil. fil'
ställa följande erindringar oell särskilta re~
servationer.
I 5 4 Mom. öäges Periodisk Skrift
beteckna ”Dagblad eller annaa Skrift , svnt
*’t Nnmetföljd, eller pd bestämda lider utgifiies.
** Men båda de upgilna vilkoret!
äro, hvart för sig, otillräekliga till bestämmande
af Periodisk Skrift. Ty hvarje Verk, sorn
utgifves i flera delar, utkommer i Numerföljd;
oell på bestämd tid katt hvad verk
som helst utkomma, utan att derföre verkligen
hafva egenskap af Periodisk Skrift, Så
vida derföre definitionen icke skulle, såsom
jag röreställer mig, kunna alldeles umbäras \
så borde åtminstone båda bestämnings-teeknen
sammanbindas, medelst och i stället för
eller , så att definitionen blefve af följande
lydelse: Med Periodisk Skrift betecknas Dagblad
eller annan Skrift, som i Numer följd
och pd bestämda tider ut gifvas,
gide §. hade kntlrtat enklare och tydligare
uttryckas på följande sätt: Vid ptöf
hiitgcn
af tryckt Skrift ma Domaren fästet
afseende icke ' blott pd ordalydelsen, utan
ufven pd den tydliga meningen och åsyfta
n ingen; dock skall han i mai, som t väly diga
synas, alltid heldre fria än fälla,
I 10 §. 4 Moni. har Utskottet utsatt så-*
som stral! för lasleligt yttrande om fiege
-
52 Bil. till Canstit. Uttk:s Memorial N:o 51,
rande Konungens person eller gerningar,
*’lifvets förlust eller fängelse a fästningpd
”längre eller korrtare tid, alltefter förbrytelsens
beskaffenhetI min tanka hade
straffbestämningen bort hänvisas till Allmän
Lag, helst ett brott väl icke bör straflas annorlunda,
åtminstone icke lindrigare, derföre
att det blifvit begånget i tryck, och således
med vida mer besinning, samt med vida mer
utbredd och varaktig verkan, än då det skett
i flyktigt tal. Om för öfrigt något särskilt
straff här skulle utsättas; så borde åtminstone
den korrtaste och längsta fängelsetiden
bestämmas, på det Domaren måtte hafva någon
ledning vid bemälte tids afmätning.
I 10 §. 5 Mom. föreslår Utskottet lika.'
ledes, att >'lasteligt yttrande om Konungens
"Gemål, Drottningen , eller om Rikets be,
fstämda T hr 011 följ ar ef skulle straffas ”med
”fängelse å fästning på längre eller korr’’tare
tid, efter beskaffenheten”. — Äfven
här hade den korrtaste och längsta fängelsetiden
bort utsättas, af samma skäl, som
nyss lörut blifvit anfördt.
/ stället för att, såsom TJtskottcl gjort
vid straff 'b es tärn in els erna i 5 §, 4 Moni, 4
/. 7 Morn., 10 $, i, q,8 och 10 Mom.
samt 10 /. 7 Moni., åberopa en bestämd fl.
af Allmänna Lagen , hade , i min tanka,
Bil. till Constit. Uisk:s Memorial N:o 51, §3
hänvisning endast bort gifvas till allmän Lag,
utan upgift af någon viss /. — Mina
skäl äro i korrthet följande: Om vår nu
varande Allmänna Lag ändras; så komma
citationerna icke längre att passa; och då
skulle antingen 5 år gå förbi, innan Tryckfrihetsförordningen
kunne ändras efter den
nya Lagen, och tryckfrihetsbrotten emedlertid
blifva strafflösa, i brist på Lagbud, eller
ock den nya Lagens antagande uppskjutas i
5 år, endast för att lemna Tryckfrihetsförordningen
tid att kunna i förändringen medfölja.
För öfrigt är ett tryckfrihetsbrott antingen
så enkelt, att endast en enda al
Allmänna Lagen skulle kunna tillämpas; och
i sådant fall vore $;s speciela utpekning öfverflödig,
eller ock skulle bemälte brott kunna
vara af skiljaktig och graderad beskaffenhet,
så att flera §§. möjligen kunde vara
tillämpliga; och då vore det väl så mycket
angelägnare, att Domaren finge tillämpa den
§., som för tillfället bäst passade. Derest intet
alldeles enahanda brott i Allmänna Lagen
funnes omnämndt, t. ex. i 3 §. 4 mom.
för Boktryckare, sorn pä titelbladet utsätter
falskt Boktryckarenamn'.; så kunde i Tryckfrihetsförordningen
stadgas , att förbrytelsen
skulle straffas efter Allmän Lag, såsom får
missbruk af annans namn
I 12 §. 5 Mom. vill Utskottet, alt Föryttrar
c af utifrån inkommen Skrif t på Sven
-
54 Bil- lill Co ris ti t. Utshis Memorial N:o 51,
ika språket skall vara underkastad enahan«
da skyldighet och ansvar, soia får Boktryckare
och Bär fat t are bestämda finnas. ■—-  Delta för Bokhandelsyrket så främmande
Censors-åliggande skulle näslan alldeles betaga
oss möjligheten att kunna erhålla litterära
producter från Finland; ty förmodligen
skulle knappt någon Bokhandlare vilja sysselsätta
sig med genomläsning och pröfning
af Commissions-Skrifter, eller våga alltid lila
på sitt eget omdöme i dylika mål. Dessutom
skulle för eh och samma Skrift flera
särskilta personer kunna blifva strallade, hvilket
tyckes vara stridande mot sakens natur.
-— Jag liar derföre trott, att antingen hela
påföljden borde stanna blott dervid, att Skritten
skulle återsändas eller eonfiskeras ; eller
ock Bokhandlaren åtminstone hafva samma
rätt, sorn en Författare, att kunna få Skriften
granskad af TryckfrihetsComilén ; eller
ock slutligen, att någon viss korrt tid, t. ex.
34 dagar, borde utsättas, inom hvilken Skriften
, efter »let HofCamdern eller hans Ombud
deraf erhållit del, ej finge, utan Författare-ansvar,
spridas; men livilket ansvar,
efter bemälte tid, uphörde, så framt qvarstad
ej dessförinnan blifvit lagd. — Kunde
Författaren uptäckas, och inom Riket åtkommas;
så bolds lian naturligtvis enaaru lill
avars stånda,
Bil. lill Constit. Uisk:s Memorial N:o 5i. 55
Sedan alla Ordningsmål blifvit i 12 §.
5 Mom. utlörligt och noga upräknade, tillägges:
”För öfrigt är o Ordningsmål ej andra,
,’än sddane oeconomiska, som, enligt något
”gällande Boktryckeri- och Bokhandels”Reglemente
, till Ilof-Canzlerns profning
”kunna hora , och till rubbning af något
”denna Grundlags bud icke leda.'''’ — Hela
detta tillägg anser jag vara öfverflödigt, och
allt öfverflöd är i en Lag särdeles vådligt.
Sedan man upräknat allt hvad som finnes ,
är en antydning till någonting ”får öfrigt”
föga bättre än en omening.
Enligt i4 §. 1 Morn. skulle HofCanzlern
hos Konungen anmäla de Skrifter i
som han ansdge kunna föranleda miss-'
nöje fran andra Magters sida, med rättighet
för Konungen, att derom efter omständigheterna
f örordna. — Denna punkt är visserligen
ömtålig, såsom liggande nära Politikens
område. Men för mig synes det betänkligt
att sätta vår Regering i ansvarighet
hos främmande Magter, såsom ett slags Censor
eller Fiskal på deras vägnar. Jag vågar
derföre, för min del, anse lämpligast att endast
stadga straff för förbrytelsen, och öfverlemna
åt den främmande Magten, att sjelf
väcka frågan om åtal. Och, derest detta ej
skulle göra tillfyllest, torde man kunna lemna
Konungen rättighet, att mot, ersättning
56 Bil. lill Conslit. Utsks Memorial N:o 5l.
indraga Skriften, i händelse den främmande
Magien, efter Domstolens frikännande, ändock
yrkade derpå och Konungen dertill funne
skäl.
Enligt 18 §. 1 Mom. skulle Tryckfrihetsmål
afclömcts vid den Ho/Rätt, under
hvars dorn värjo ransakningen skett. —Men
då Tryckfrihetsförordningen, i afseende på
Rättegången, för öfrigt skall återföras till dess
ursprungliga förhållande, så hemställes, om
icke Svea Idof Rätt bör, såsom från början
var stadgadt, blifva den enda Domstol, hvar.
vid Tryckfrihetsmål må afdömas. Då dessa
brott icke kunna annorlunda bestämmas, äti
endast af Domarens opinion ; och Tryckfriliets-Domarens
opinion icke kan undgå , att
till en viss grad stämmas efter den opinion,
som på hans ort är allmännast rådande; samt
en allmän opinion ingenstädes bör kunna vara
så mångsidigt utbildad och tillförlitlig, som
i Rikets hufvudstad; så anser jag, att, derest
tryckfrihetsmål nödvändigt skola af vanlig
Domstol afgöras, det åtminstone borde endast
ske vid Svea Hoj Rätt, _ likasom Grundlagen
uttryckligen bestämt Rikets hufvudstad, förmodligen
till en del för den derstädes fullkomligast
utbildade opinionens skull, såsom
den ort, hvarest Riksdagarne i allmänhet
skola hållas. — För öfrigt skulle likformighet
derigenom säkrast vinnas i Tryckfrihets.
Bil. till Constit. Vtsk-.s Memorial N:o 5i. 57
målens behandling; samt slutligen sjelfva rättegången
kunna hastigare fulländas, i anseende
till närheten af Tryckfrihets-Comitén.
I 18 §■ 3 Mom. har Utskottet stadgat:
att den Tilltalade ovilkorligen skall inför
Under-Domstolen personligen till svars
stånda — Det synes böra kunna få ankomma
på Domstolens pröfning, huruvida den
tilltalade nödvändigt skall personligen inställa
sig, eller må kunna tillåtas att afgifva sin
förklaring skriftligen. Det vore nemligen orimligt
och allt. för hårdt, om t. ex. en Författare,
som bodde i Torneå, skulle för vrång
framställning i en Skrift, som han låtit trycka
i Malmö, nödgas resa llere hundrade mil,
för att erlägga en plikt af 5o R:dr.
Slutligen stadgar Utskottet i 47 §., att
Tryckfrihetsmål skola, "då fråga kunde uppstå
om bestraffning af flere olika för bry”telser,
särskilt, behandlas” &. — liela detta
stadgande anser jag alldeles öfverflödigt. Huru
flera särskilta brottmål skola behandlas,
föreskrifves i Allmänna Lagen. Och denna
särskilta föreskrift skulle derföre lätt kunna
föranleda till missförstånd , i synnerhet sorn
här icke är bestämdt ufiryckt, om med de
olika förbrytelser, sorn skola särskilt behandlas,
menas särskilta tryckfrihetsbrott, eller
ock sädaue tillsammans med andra brott.
58 Bil. till Coristit. Utsk'.s Memorial N:o 5i.
Af Herr Bruncrona :
Vid pröfningen af nedanstående §§. af
Förslaget har jag icke instämt med Utskottet
i åtskilige deruti förekomne ämnen, hvarföre
, så vidt Utskottets fattade beslut emot
min mening finnes stridande , jag deremot
föranlåtes mig reservera.
§, 5, 4tele Morn.
Ehuru jag icke älskar definitioner i Lag,
i anseende till så väl deras umbärlighet i allmänhet
, sorn svårigheten att dem upställa
på ett sätt, sorn bestämdt och egentligt upfatlar
begreppet om den sak, som skall definieras, finner
jag dock, att undantag i detta afseende någon
gång måste äga rum. Detta gäller hvad
angår de så kallade Periodiska Skrifterna,
örn hvilkas rätta egenskap man icke till alla
delar torde vara ense, men hvarom en gifven
bestämmelse synes vara ett oeftergiflig^
vilkor för all pröfning i frågor, som angå
dessa Skrifter. Det är föreslaget, alt, såsons
hittills, numerföljd eiler utgifvande på bestämda
tider skulle vara de enda uttryck
hvilka behöfde utmärka en Periodisk Skrift.
Måhända var detta nog, då en dury efter
blotta inre ölvertygelsens intryck fick bedöma
en fråga. Men Doinaremagten, sorn, bunden
af vanlig rättegångsordning, nödgas inskränka
Bil. till Consul. Utsi'.s Memorial N:o 51. 5<j
sin pröfning inom trångare gränser, oell dervid
ordagrannt följa den Lag, hvilken tjenar
densamma tili rättesnöre, skall tillämpa denna
ofullständiga definition efter dess bokstaf.
Om nu ett vetenskapligt Verk utgilves
i en viss numerföljd al tomér, och, enligt prospectus,
hvarje Tom på bestämd lid utkommer;
så instämma dessa yttre omständigheter
fullkomligen med den föreslagna definitionen
på Periodisk Skrift, änskönt ett sådant Verk
för ingen del har naturen deraf, efter den
idée man fattat om dessa produeters inre väsende.
Svårighet, om icke omöjlighet, måste
således uppstå för Domaren, att icke underkasta
det i ,Tomer på utsatta tider utgifna
Verket den ifrågasatte definitionen, hvarigenom
de fleste och de mest utförliga arbeten
i vetenskap, vitterhet och andra ämnen kunna
komma att erhålla rubrik af Periodiska
Skrifter, om än emot Domarens enskifta begrepp
derom och säkert mot Lagstiftarens
afsigt- Till förekommande af en sådan , så
till sägande påtvungen, misstydning af Lagen,
tror jag det ^vara nödigt, att definitionen, så
vidt möjligt är, fullkomnas genom ett närmare
bestämmande. Detta skulle, efter min
tanka, vinnas, om Lagen innehölle, att med Periodisk
Skrift skulle förstås den Skrift, som i
Numerföljd eller på bestämda tider utgifves,
men som tillika afhandlar ämnen af blandadt
innehåll och i alla dessa fall icke inne/
6o Bil. till Constit, Vtsk:s Memorial N:o 51.
fatfar utöfver fern tryckta ark. Det är lätt
att inse, hvarföre större upmärksamhet blifvit
fästad vid Periodiska Skrifter, och hvarföre
flere iakttagelser och högre ansvar äro
förenade med deras utgifvande. En sådan
Skrift af ringa vidd är för lågt pris åtkomlig
och med hastighet spridd öfver Riket, de
deruti förekommande ämnens mångfald ingriper
i de flestes interessen, det populaira
i både ämne och skrifart gör den läsbar för
alla, och det närvarande , sorn vanligen gör
det starkaste intrycket, framställer sig der
för dagen efter Författarens åsigter. Det är
således magtpåliggande, att Skrifter af annan
syftning och art med dessa icke förblandas,
och att en skarp gränslinea dem emellan updrages.
Jag skulle derlöre tro, att numerföljd
och bestämda tider för utgifvandet väl kunna
vara frånskiljde och hvarje af dessa omständigheter
serskilt kunna utmärka en Skrift
såsom Periodisk, men, för att constituera den
såsom sådan, detta dock icke vore nog, om
ej Skriften tillika upptoge olikartade ämnen
och framför allt, om den icke understege fern
ark , hvilket arktal kunde , 0111 man så behagar,
ökas, men som, efter mitt omdöme,
torde vara tillräckligt i ett land, der af flere
orsaker, en 1 i 11 i g afsättning af större litterai.
ra arbeten ej är att påräkna. På detta sätt
skullo Författare af i sjelfva verket icke
Periodiska Skrillet' skyddas lör äfvenlyret att
Bil. till Consiit. Utsk".s Memorial N:0 5i. 61
anses vara Utgifvare af sådana, hvarifrån de
eljest icke annorledes skulle kunna befria
sig, än genom tillställningar och försök att
på visst sätt eludera Lagen. Denna Lag,
med bibehållande af dess nu varande redaction,
skulle äfven af verkliga Periodiska Skrifters
Utgifvare i så måtto kunna eluderas, att,
om en Skrift, innehållande för öfrigt alla elementer
af den Periodiska, med paginering,
men ulan numerlöljd och icke på bestämda
tider, ehuru häftevis, utgåfves, skulle denna
Skrift kunna påstås, enligt Lagens bokstaf,
icke vara Periodisk. Jag tror ock, att uttrycket
pd bestämda tider icke gör tillfyllest
vid utmärkandet a£ en Periodisk Skrift.
En Utgifvare kan deraf möjligen taga sig anledning
påstå, att föreskrifter och ansvar icke
på honom böra lämpas , om han före eller
efter den utsatta tiden Skriften utgifver. Något
correctiv mot anförde missbruk torde
böra få rum i Lagen.
På grund af hvad jag således anmärkt,
föreslår jag, att % §:ns 4 Mom, må få följande
upställning:
”Med Periodisk Skrift betecknas Dag”hlad
eller annan Skrilt, som, uptagande äm”nen
af olika beskaffenhet, i numerföljd eller
”på bestämda tider utgifves och som i hvardera
fallet vid hvarje utgifning icke inne
-
62 Bil. till Constit'. Vtsk:s Memorial Nm 5i.
”fattar mer än feni’ tryckta ark. Skulle ut*'
”gilvandet icke inträffa på den utsatta (iden,
’5utan förut eller efteråt, anses förhållan5’det
enahanda, som om Skriften på berörde
”tid utkommit. Lag samma vare, om Skrift
”af blandadt innehåll och icke öfver ofvannämnda
arktal, utan numerföljd eller be->
”stämd tid, men häftevis utgifves, enär så*
”dant fortlöpande sker inom hvarje fjerde*
”dels år.”
4 §. 5 Mom,
Olikhet i afseende å fatfiglieterj pligter
och ansvarighet emellan en verklig Författa-,
re och Utgifvare af sådana arbeten, hvilka
i Momentet omnämnas, lärer icke komma i
fråga mer an i tvänne fall. Det är nemligen,
för så många det vilja, obetaget att utgifva
utländsk mans arbete, eller hvar sill
Öfversättning deraf, och Utgifvare delar ej ansvarighet
för de handlingar, som, med veder^
börandes tillstånd, till honom blifvit aflemnade.
Dessa särskilta fall synas gerna kunna
anföras, eller heldre de Lagrum, som uptaga
samma undantag, citeras. 7 §:s 2 Mom,’
finpes i 4 §:s 4 Mom. jemväl sålunda åbe-*
ropadt: Allmänna hänvisningar böra, så vidt
möjligt är, undvikas, såsom ledande till onö-t
dig forskning, villrådighet och olika tydning,’
Uil. till Coust i t. Ut sits Memorial N:o 51. 63
4 §. 5 Mom.
Uti detta Moment stadgas, att Skrift vare Författarens
eller dess rätts lagliga innehafvares egendom.
I sednare hänseendet synes dock någon
begränsning böra äga rum. I annat fall skulle
de fjerinaste arfvingar till Författare eller till
den, åt hvilken han sin rätt uplåtit, i en aflägsen
framtid kunna lägga hinder i vägen
för en ny uplaga af ett arbete af utmärkt
förtjenst och den största nytta för samhället.
Af trycket utgifven Skrift synes dock vara
en egendom, som i tidens längd bör tillhöra
det allmänna, i öfverensstämmelse hvarmed
det borde vara hvar och en Öppet att, efter
en viss praescriptionstid , som pröfvas kunna
tillfredsställa enskilte anspråk, å nyo utgifva
en sådan Skrift med författarerätt, utan
att dertill behöfva tillstånd af någon författarens
rätts-innehafvare. Om en Skrift betraktas
såsom annan egendom , hvilken ärfves,
kan väl till utrönande, huru dermed efter ä-i
garens död förfaras skall, vidtagas den utväg,
som i5 Gap. ÄrfdaBalken utstakar, i enlighet
hvarmed ock arfvinges rätt uphör, om
han ej, inom föreskrifven tid, i olika fall densamma
bevakar* Men den egentliga svårigheten
upstår, om , efter en lång tids förlopp,
den slägt, som härstammar från Förfat.;
laren eller den, åt hvilken ban öfverlåtit sin
rätt, utgrenat till ett stort antal personer, och
C4 Bil. till Constit. Utsk:s Memorial N.-o 51J
desse, i grund af arfsrätt, anmäla sig såsom
ägare till en Skrift, hvars förnyade utgifvande
sättes i fråga. Örn alla, eller någon af
dem, bestrida utgifningen, och den bestridande
måste äga vitsord, så kunde en skrift,
hvartill sådana arfsanspråk gjordes, icke å nyo
utgifvas, utan det stadgade äfventyret, att
den, som, utan ägarens tillstånd, trycker eller
eftertrycker Skrift, skall mista uplagan och
böta dess fulla värde. Efter secler skulle således
förnyelse af ett nyttigt litterairt arbete
icke kunna ske, så framt Författarens då varande
tnånge laglige rätts-innehalvare ej samfäldt
dertill lof gifvit. Jag, för min del, tillstyrker
derföre, att, sedan femtio år förflutit
efter Författarens död, det må vara hvilken
som helst obetaget att, tned iakttagande af hvad
Tryckfrihetsförordningen för öfrigt föreskrifver,
utgifva annans skrift. Inom denna tid
hafva Författarens eller dess rätts innehafvares
närmaste afkotnlingar, efter sannolik beräkning,
äfven aflidit, eller åtminstone haft
tillräckligt rådrum alt, om de velat, begagna
sig af deras uteslutande rätt, att utgifva
så många uplagor af den ärfda Skriften, sorn
de ansett förenligt med deras fördel. Den,
som köper äganderätten till en Skrift, känner
detta vilkor, och en Författare, mån om ett
rykte hos efterverlden och en fortfarande
nytta af sin nedlagda möda, lärer föredraga,
att
Bil. till Constit. Utsk‘.s Memorial N:o 5i. 65
ött, efter en så lång tid , frukten af denna
morla häldre må tillhöra hvilken vettgirig som
hälst inom fäderneslandet, an att den skulle
begralvas onyttigt i aflägsna slägtingars gömmor.
Skulle likväl en Författare särskilt förordnat
om sitt arbete, torde detta förordnande,
såsom all annan testamentarisk disposition,
då dermed lagligen förfarits, tjena
till elterrättelse.
§. i3 2 Morn.
Då den ort, hvarest en Skrift försa!jes
eller utsprides, måste bestämma, hvilken executiv
myndighet med dess qvarsättande må
befatta sig, samt, i händelse uplagan finnes
på landet, Konungens Befallningshafvande i ty
fall är executor, eller, derest den finnes Inom
Universitetens jurisdiction, Rectors-Embetet
derstädes tillkommer den verkställande åtgärden;
så torde det vara lämpligast, alt icke
de i momentet omnämnde myndigheter up«
räknas, såsom icke de enda, hvilka om qvarstaden
kunna besörja, utan lärer det i allmänhet
bora förordnas, att den executiva
myndighet, inom hvilkens verkningskrets deri
person är bosatt, hos hvilken Skrift försäljer
eller utsprides, må iaktiaga hvad som i momentet
föreskrifves vissa Auctoriteter. För
Bih, till Riki-St. Fröt. 1S*8 och 1819» J Sami, f
2 ftdra II: t,
66 Bil. till Constlt. TJtsi:s Memorial N:6 5i.
att vinna öfverensstämmelse borde de jemkningar
längre fram i momentet göras, hvartill
en sådan rättelse skulle föranleda.
§. 18, 3 Mom.
Mig synes, att den tilltalade icke ovilkorligen
borde besväras, att inför Domstolen
personligen inställa sig. Det torde böra
bero af särskild pröfning och kallelse. Ofta
skulle derigenom en onödig kostnad och tidspillan
för den svarande parten undvikas.
Förbrytelser mot Tryckfrihetsförordningen
torde ej vid alla tillfällen kunna komma i
den jemförelse med vanliga brottmål, alt
allmänna Lagens stadgande i u Cap. 10
RättegångsBalken å dem bör tillämpas.
Af ContractsProsten Hallstrom:
I specielt hänseende till nu upprättade
förslag får jag förklara mig ogilla :
1:0. Den i a §. 4 Mom. intagna definit
tipn af Periodisk Skrift.
2:0. Den i 4 <$. 5 Mom. utan inskränkning
till vissa år fastställda förlagsrätt till af
trycket utgifven Skrift.
Bil. till Constit. Utsk-s Memorial jV:e 51; 67
3:0 Det i 12 §. 3 Mom. stadgade ansvar
för Boktryckare, som försäljer utrikes
tryckt Svensk Skrift.
4:o Det i 18 §. 5 Mom. gifna ovilkorliga
burl , atl den tilltalade skall personligen
sig inställa för Domstolen.
Den 29 September.
Af Professor Geijer:
Jag reserverar mig emot Cautionsprincipen
i fråga om den så kallade periodiska
pressen; emedan den fordrade Borgen ej
synes mig i afseende på Dagbladen innebära'
någon verklig, mot ändamålet svarande
garanti, men väl ålägga en onyttig lunga ,
lika drabbande alla Periodiska Skrifter , de
må vara Dagblad eller Journaler , politiska ,
litteraira eller vetenskapliga.
Jag reserverar mig emot Tryckfrihetsmålens
öfverlemnande till vanlig Domstol;
emedan jag, i anseende till deras natur, anser
dem fordra en Jury, och finner för öfrigt
deras närvarande behandling — äfven med
Indragningsmagt öfver Tidningarne — både
för Samhällets och Tryckfrihetens väsendtliga
interessen mer gynnande, än de former
man vill införa.
68 Bil. lill Consiil. Uiskls Memorial N:o 5i.
Vinner åter den mening, sorn förvisar
Tryckfrihetsmålen till vanlig Domstol, så
reserverar jag mig emot all Tryckfrihets-Coiniténs
inblandning i samma mål. Vill man
gifva ett förtroende, så må man gifva det
helt ; och den samma magt, sorn dömer öfver
medborgares lif och välfärd, må då ock;
döma öfver eli pappers värde,
Af Biskop af Wingård',
Sedan Indragningstnagten genom Bonde-Slåndets
Beslut vid denna Riksdag blifvit
bibehållen , men ock dess upphäfvande
åter föreslaget , samt flere Motioner till andra
förändringar i Tryckfrihets-Förordningen
inlemnats tili Constitutions-Utskotlet,
har detta Utskott haft en önskad anledning,
att taga under granskning hela denna Grundlag.
Den är den minst lyckligt författade, enär
flera stadganden äro till sin mening
otydliga , återsägelser öfverflöda , ämnen förekomma
på orätt ställe, och afdelningarne
icke äro noggrant begränsade. Utskoltet
har således haft fullt skäl att företaga en
fullständig omarbetning , och dervid förfarit
ined en tröttande sorgfällighet , hvilken det
hoppas vinner Sländernes bifall. Men det
är icke blott det yttre, sorn fordrat förändring;
innehållet bör ock föras lill det rätta,
Ingen al Grund Lagarne bär nemligen mera
Bil. till Constit. Uisk:s Memorial N.o 5i. 6g
vittne af den tid, den stiftades eller ändra*
des, än denna, hvilken ock är den minst
grundsatisenliga. En ung och ömtålig Frihet
införde den i vår öfriga Lagskipning obekanta
Juryn , hvilken lofvade ordning,
men tillåtit sjelfsvåld; ett väckt behof af återhåll
föranledde Indragningsmagten , hvilken
hotat, utan att kunna afskräcka missbruken.
Dessa öfverdrifter böra såsom motsattser taga
ut hvarandra, oförenlige inom samma Lag.
Vidare då det constitutionela Statsskicket nu
är befästadt, och friheten, efter 20 år3 ny
erfarenhet, bordt vinna den sans, som,
med öfvertygelse om inre värde, icke småaktigt
söker klena och vacklande stöd , en
folkälskande Regering ock blifvit starkare
inom sitt lagliga område , än den skulL vara
genom inkräktad magt, är tiden inne och
bör begagnas att aflägsna allt, som kan störa
föreningen emellan Statsmagterne , eller åt
pågondera gifva en öfvervigt, hvilken den
andra måste sträfva att upvaga. En anledning
till detta missförhållande befann jag
inlagd i Tryckfrihets-Comitén. Ät denna
Inrättning liar man gifvit förrättningar , dels
för obetydliga, att kunna väcka anseende,
dels för stora, att ieke störa en lagenlig behandling
af Tryckfrihetsmål. Troligen gjorde
man sig icke full reda för beskaffenheten
af denna oformliga Stiftelse, på en gång
Förlattares ans-varige Rådgifvare och Väk;
70 Bil- till Consiit. Utsi.s Memorial N:o 5i.
tare öfver Domstolarne ; åtminstone beredde
man åt Friheten ett föga säkert värn , hälst
vid den händelse 108 §. Regerings-Formen
förutsätter, denna Corporation med JustitiaeOmbudsmannen
i spetsen , enligt 5 §. i4
Mom. Tryckfrihets-Förordningen, kan ställas
till ansvar och således göras overksam , utan
att äga till ersättning mera än en vice Ordförande
, saknande Bisittare. Redan således
ur skäl af oformlighet och uteblifven verkan
skulle denna utvext på våra constitutionela
Inrättningar kunna afskäras såsom öfverflödig
; men den torde ock befinnas rent
af skadlig, ställd bredvid Domstolen, sedan
man åt den sistnämnde anförtrott afgörandet
af Tryckfrihetsbrott. Domstol, såsom
sådan , känner icke andra att höra, än Parter
och Vittnen; i annat fall blir den ett
förvaltande Verk och faller ur sin bestämmelse.
Den kan ej hafva något Institut utom
sig att göra afseende till, men endast, om
den sjelf är Lägre , Flögre Instantier för underställning
eller vad. Det Tyska sättet, att
Domstolar någon gång höra Juridiska Faculteterna,
lemnäs i sitt värde, men är en
återstod af Domstolarnes omyndighetstillstånd,
lärer dessutom endast aga rum i frågan om
sjelfva Processen samt i Civila mål , men
icke Criminela. I allt fall torde våra Jurister
icke vid andra tillfällen önska denna
införsel vara använd. Man anser Fora Pri
-
Bil. till Constia Utskls Memorial N:o 51. 71
vilegiata böra uphäfvas, oell en föregående
handläggning af sakkunnige äfven i mål af
den mest särskilta beskaffenhet icke behöfvas.
Jag bestämmer ej, om detta påstående
öfverallt är giltigt; men här har det sin tillämpning;
ty en ÖfverDomstol, och den är
här föreslagen såsom den först dömande, förenar
i sin personal både den större lagkunnigheten
och den genom erfarenhet och det
högre samhällslifvet vunna allmänna bildningen.
De ämnen, hvilka i Tryckfrihetsmål
komma under pröfning, röra gemenligen Religion,
seder och samhällsordning, och kunna
således icke vara för den bildade Embetsmannen
främmande. De tillhöra mindre afskilda
vetenskapsdelar, än det odlade, genom
högre verksamhet utvecklade vettet. HofRällen,
som, enligt sakens natur och Lagens
föreskrift förr och nu, skall afse icke blott
uttrycket men hufvudsakligen åsyftningen i
en Skrift, är på en gång Domstol och sakkunnig
Nämnd, och bör lika litet i det senare
afseende, som idet förra hafva vid sidan
en Inrättning, för att derifrån erfara intryck.
Endast så är den sjelfständig. Genom sin
oafsätilighet, utan efter ransakning och Dom,
är Domstolen fredad från Kronans inflytande,
men den bör icke vara oafhängig af folkväUlet.
Detta intränger dock gene/n Tryck
-
72 Bil. till Canstit. Utsk:s Memorial N;o 5l.
frihetsCoinitén, hvilken, vald af folket, föreställer
och uttalar dess vilja. Coraiténs utlåtande
, hvilket gemenligen skall fria från
åtal, gör möjlig en brytning i rättvisans raka
gång. Utan denna Folkröst, som ofta
kommer att ljuda falskt, skulle blott Lagen
höras. Den i denna Domstols instantie ännu
blott varnande, genom Comitén uttalade opinionen,
blir, i en högre, hotande , och villar
således värre. Hög och således sällsynt är
den sinneslyftning, sorn kan försaka folkets
gunst och vara lugn vid dess ogillande.
Derföre framkalle man icke onödigtvis dessa ,
menniskan som hon är, öivermägtiga pröfningar.
Vill man beifra Tryckfrihetens missbruk,
låte man Lagen , Lagen endast tala.
Vill man åter skydda den, är det syftesenligt,
att genom den föreslagna halfva åtgärden
försvaga Lagens kraft.
Man invänder, att Comitén redan höres
öfver qvarstad. För min del anser jag äfven
detta stadgandes bibehållande öfverflödigt,
emedan Domstolen icke mindre i
denna fråga, egentligen om äganderätt, än i
andra dylika, kan, utan främmande ledning,
fatta sitt beslut. RådfÖrings-anstalt för rådvilla
Författare kan något af hufvudstadens
lärda samfund blifva, dock utan ansvars-påföljd,
Vill man dock nödvändigt välja för
sådant ändamål en Comité; som ock har bestyret
-
Bih lill Constlt, Ulsfcs .Memorial N?o 5i.
siyret med Grundlagarnes tryckning, är det
Visst det oskyldigaste i verlden. Men man
Utvidge ej dess förrättningar derhän, att den
enhet i Tryckfrihetsmåls behandling, man
Ville stadga, derigenom går förlorad, och den
slitning, sorn borde förekomma?, upstår i en
annan form»
Ogerna yttrar Jag en skiljaktig mening
från den inom Utskottet rådande, ehuru
pluraliteten vunnits blott genom en röst j
men ämnet är vigtigt, bör sorgfälligt öfvervägas
och skilja från sig olägenheter*
Min afsigt skall olika bedömas , men jag är
öfvertygad, att Tryckfriheten, som så mycket
annat ädelt på jorden, skall få mera att beklaga
sig öfver sina häftiga, än sina betänk-]
samma vänner.
Uti detta anförande instämde Borgmä-;
staren Westman.
Af Herr Erakel t
Uti 13 §. 3 Morn. af det nu förevaran*
de förslaget till en omarbetad Tryckfrihets»
förordning kan jag icke instämma, derföre
att den förefaller mig oriktig, och för mycket
hinderlig i litterairt hänseende, Origtig
Bik. till Rikt-Si. Prot. 1328 och 1819, 3 Sami, <s
as.dra H\U
Bil- till Ceristit. Vtsh» Memorial N:o Sii
emedan den, sorn en värd Ledamot anmärkt,
möjligen kan gifva en och samma på Svenska
språket författade skrift inför Svenska
Lagen lika många Författare, sora det finnes
Bokhandlare i Riket, och dessutom icike
utesluter möjligheten af en och samma
Skrifts dömande olika af Rikets trenne IdofRätter.
För mycket hinderlig i litterairi
hänseende, emedan den gör Bokhandlaren
till en Censor, af hvars välbehag, hopp oro
■vinst och tid att genomläsa ett arbete, detsammas
föryttrande inom Fuket beror. HofCanzlers
- Expedition , Universiteterna och
Kongl. Bibliotheket kunde jemväl härigenom,'
om jag icke misstager mig, komma att få
öfverflödigt många exemplar af samma bok.
Med dessa starka hinder för verkliga Böckers
kringspridande, finner jag icke förenadt några
säkerhetsmått mot Dagblad, som utomlands
utkomma på vårt språk och sändas till prenumeranter
med Posten. Sådane finnas, efter
hvad jag med visshet känner. Står röka
detta uti ett alldeles stridigt förhållande mot
hela det öfriga Lagförslaget ? Jag erkänner
gerna beliofvet af en skarp upsigt öfver utspridandet
af Böcker , utomlands tryckta på
Svenska språket- Tillkomne utom Lagen
böra de också stå utom densamma, intill dess
deras lagenlighet blifvit pröfvad af en Am*
tqritei'* Jag förenäs mig derföre med Heil
Bil. lili tonslit» Uiskls Memorial Nio 5i. 7b
professor Cederschjålds förslag i detta afseende.
Den 5o September.
Af Herr Cederschjöld:
Då jag i Expeditionen nu finner åtskilliga
af Utskottet upgjorda förslag ställde under
en särskilt Rubrik af Partiela och inbördes
oberoende förslag; så nödgas jag reservera
mig emot denna fördelning, såsom
varande tillkommen ulan något af Utskottet
fattadt beslut. Härtill finner jag mig så mycket
mer föranlåten , som under denna titel
just blifvit upstallde några af de vasendtligaste
garantier och correctiv för Tryckfrihetsmålens
öfverlemnande åt de vanliga Dorastolarne:
t. ex» att Tryckfrihets-Comitén
skulle horas och Do/nstolarnes Öfverläggningar
vara offentliga, Genom denna mot våra
vanliga former tillkomna fördelning, skulla
en möjlighet beredas, dels för Stånden och
dels för Konungen , att rubba hela systemets
sammanhang, och att stympa det kanhända
vigtigaste af alla Lagförslag. Och derigenom
skulle kunna hända, att man slutligen
erhölle en Grundlag, som vore utmärkt af
betydliga utaf Ständerna gjorda Concessioner;
men uti hvilken de betingade vilkoret»
icke blefve till finnandes.
STOCKHOLM.
Elmeus och Granbergs Tryckeri, 1829.
—
tiontin. Uitknluii Memorial N:» 54. i
N:o 52.
Änkom till Éxped, Utskottet den 18 Mo vern ber 1329.
Memorial, med förslag till ändrad
redaction af 13 och 17 $.§. Riksdags-Ordningeri
, i afseende på
tJniversite teris representation.
Då i Grundlagert icke finnes Uttryckligen
stadgad Universitetens skyldighet alt från de
Verldsligä Faculteterde utse, hVaRdera> tvärt*
ne Professorer till Riksdagsmän i PresteStåndet,
helst det i 2 di otti. t3 §. Riksdags*.
Ordningen begagnade ordet ''ege" ömsom utmärker
rättighet och pligt, samt då jemväl
nödig föreskrift saknas, at hvilka personer
rättigheten att välja dessa Riksdagsmän bör
UtÖfvasj liar hos Constitufiöns-Utskottet en
dess Ledamot gjort Mption om intagande i
Grundlagen af de i nämnda hänseenden erforderliga
bestämmelser; hvarförutan, enär*
Universiteten sjelfva icke begärt den representationsrätt
Rikets Ständer dem tillerkänt,
och Riksdagsmanna-arfvodets utbetalning af
de Väljande således skulle medföra obillig ert.
Éih, till Riki-Si. Prat. 1S18 och 1819, 5 Sani. t Afl,
33\dje H:i%
2 Constit. Utskottets Memorial N:b 53.
skild tunga, Motionairen föreslagit, att Unh*
versitetens Fullmägtige måtte tilläggas underhåll
och resekostnad af AcadeimeCassam
Under pröfningen a£ detta ämne,- har ,
hvad första frågan beträffar, Utskottet ansett
det vara satt utom allt tvifvel, att, vid Universitetens
upptagande i National-representationen,
Rikets Ständer åsyftat att åt ds
dittills orepresenterade bereda en förmon,
icke att underkasta dem en tvångspligt, hvadan
ock 1823 års Constitutions-Utskotl föreslagit,
att ordet ”ege'* måtte utbytas mot
”vare berättigadeMen som samma Förslag
icke blifvit under innevarande Riksdag
af alla Stånden godkändt, och denna omständighet
sannolikt skulle än mer öka villrådigheten
om rigtiga tolkningen, tror Utskottet
sig böra uppgifva en medelväg, hvarigenom
representations-rättjgheten blefve förbunden
med skyldigheten att utöfva henne ,
och får, i sådant ändamål, vördsamligen tillstyrka
den bestämda Grundlagsföreskrift, ati
hvartdera Universitetet ovilkorligen må sända
minst en Riksdags-Fullmägtig, dock med
bibehållen rätt att ställa tvänne,
Med hänsigt dernäst till valbehörigheten,
finner Utskottet rättigheten att välja Riks»
dagsnsan för Universiteten väl ej kunna lämpa
ligen inskränkas inom den ganska fåtaligo
Constit. Utskottets Memorial N:o 52i 5
personalen af dem, som sjelfva äro valbare,
men icke eller skäligen böra utsträckas till
samtliga Acaderniska Lärarne, i hvilken händelse
det nyttiga inflytandet af en niognare
erfarenhet och ett större interesse för Läroverkens
bästa möjligen skulle utträngas eller
åtminstone försvagas. Med begagnande, äfven
här, af medelvägen, föreslår alltså Utskottet,
att valrättigheten må tillkomma Academiska
Consistoriernas Ledamöter och Ur
niversitelens Ordinarie Adjuncter.
Hvad slutligen angar Riksdags-Fullmägtigs-arfvodets
utbetalning från Academie-Cassan,
har det visserligen ej undfallit
Utskottet, att detta aflönings-sält icke vors
förenligt med allmänna stadgandet i 2 morn,
af 17 §. Riksdagsordningen, att vald Riksdagsman
må njuta resekostnad och underhåll
af dem, sorn äro berättigade att välja. Enär
likväl, om någonsin ett undantag härifrån
skall ega ruin, det synes aldrig kunna på
giltigare billighetsgrund gifvas än just för
de Riksdagsmän, hvilka representera den
högre lärdomen och bevaka vetenskapernas
fördelar, samt för dessa Fullmägtigps Öfverhufvud
mindre bemedlade, under trägna och
ädla mödor sträfvande Committenter, tvekar
ej Utskoltet, som serskildt har sig bekant, det
Upsala Universitets Ombud uppbär sitt arfvode
af någon Universitetets extra fond, att
4 Caiistlt. Unkouas Memorial N-o 5s«
T?Ördsamligen understödja Mqtionairens fram*
ställning i sä måtto att för en af hvartdera
Univei.sitHHs Fullmägtige Riksdagsmanna-un-s
derhålift u*gå af ^Vcatlemie-Cassan,
f öfverensstämmelse med det ofvanonförda,
får Utskottet, lill Grundlagsenlig behandling,
vördsamligen föreslå följande, dels
ändring, dels tillägg t Riksdagsordningen.
}3 § 3 morn, i punkten:
s:a ”Universiteten i Upsala och Lund,
genom Academiska Consisioriernas samtliga
Ledamöter och Universitetens Ordinarie Adju/icter,
skola, till Riksdagsmän i Preste-Stån*
det utse, hvartdera minst en Professor från
de verldsliga Faculieterna , dock nied rättighet
att ställa Tvänne sädana Fullmägs
tig*”
47 §. s moni. vid slutet;
>'F'or en eif h vartdera Universitetets Full.
mägtige hor ofvannämnde rese- och underhälls-kostnad
utgå frän Academie-F onden."
Stockholm den iq November 1839,
faiimit. Ulskotieis Merroriol -Ma 03. |
N:g 53,
Antom till Exped. Utskottet dpn a Dec, 1825,
Memorial , med Förslag till Grundlagsbestämmelser
om Lagtima
Riksdagars återkomst hvart femte
år, om Urtima Riksdagars föremål,
och om tiden för Lagtima
Riksdags fortfarande,
Eni igt både Regeringsformen och Riksdagsordningen
, skola Rikets Ständer, i kraft
af förstnämnda Grundlag, hvart femte år
sammankomma. Detta Grundlagsbud, efter
ordalydelsen tolkadt, förutsätter, att tiden
bör räknas från sammanträde till sammanträde
, eller ungefär från den öfverståndna
Riksdagens början till den påföljandesj och
det måste således gälla till full verkan, oberoende
af Lagtima Riksdags fortfarande utöfver
bestämd tid, äfvensom af Urtima Riksdags
inträffande emellan de Lagtima, En
annan tydning skulle , i resultaten , medföra
de besynnerligheter, dels att Lagtima Riks-i
dagar kunde infalla livart sjette, måhända
hvart sjunde år, dels att sådana Riksdagar,
förekomna och utträngda af de Urtima, Hildrig
någonsin infölle.
6 Constit. Utskottets Memorial N:o Ö3,
För att återbringa den af GrundlagsStiftaren
åsyftade periodiska ordning, hvil-'
ken första gången rubbades medelst utfärdandet
af ny Riksdagskallelse vid 1810 års
Urtima Riksdag, bär Constitutions-Utskottet
ansett en Grundlagsförklaring öfver detta
ämne ej mindre nödig än nyttig; Hvarförutan
, enär, jemlikt Grundlagen , Rikets
Ständer kalla tilt Lagtima, och Konungen
till Urtima Riksdag, Utskottet trott, att Rikets
Ständers constitutionela functioner, i
förra fallet utsträckta till alla föremål, i det
senare lämpligen borde , efter hvad Grundlags-Stiftaren
endast svagt antydt, men ej
uttryckt, inskränkas till dem , sorn föranledt
Riksdagen och af Konungen framläggas. Utskottet
har dock härvid funnit de serskilda
undantag påkallas, att, å ena sidan, Grundlagsfrågor,
såsom fqrdrande en längre mognadstid
, ej finge af Konungen , hvarken till
förberedning eller till afgörande propooeras,
samt att, å andra sidan, Rikets Ständer
måtte obehindradt utöfva rättigheten att, genom
nya val, bekräita eller öfverflytta deras
förtroende till förvaltarne af deras egna verk,
och till deras Ombud för uppsigten öfver
Lagarnes efterlefnad; och för öfrigt har Utskottet
förmodat det instämma med sakens
natur, att, vid Urtima Riksdagar, Utskotten
öfverhufvud ej organiseras , innan Remiss å
någon Konungens Proposition gör sådant
Constir. Utskottets Memorial jV.-ri 53. 7
hehofligt j samt att Urtima Riksdag ma, i
analogie med 70 och 72 af Norrigea
Grundlag t när sorn helst det täckes Konungen,
upplösas i rnen deremot ovilkorligen
lemna rum för under tiden påkommande
Lagtima Riksmötei
t enlighet härmed får CoftstifutiorSs-Ut-''
skottet, för Grundlagslikmätig behandling :
V.ördsamligen föreslå nedanstående redan-*
tionsändringar jemte deraf följande smärre
rättelser och tillägg;
\id slutet af 4p $. Regefihgsförrlieri
införes en hänvisning till RiksdagsOrdning.eriä
2 §. sålunda; — ,’derförinnan kalla j
hvarmed vidare fur Jares, pä sätt 2 %. Riks*
dagsOrdningen härom stadgar<
Nuvarande 2. §. i RiksdagsOrdningetl
kommer^ antingen oförändrad, elier, i öfverensstämmelse
ined Memorialet äf denna dag
under N;o 5*, förändrad, att utgöra ett irsta
moment af samma §, , och ett s-.dra moment
deri att tilläggas, så lydande!
2:0. ”Vid Urtima Riksddg Öfverlägga
bch beslute Rikets Ständer blott om de
ärenden, söm Konungen Sjelf fr ärnst äller ,
meri hvilka ej ma sträcka sig till Grundlagsändringars
föreslående eller afgörande-t
8 Coust ii. U tikolleti Memorial K:o
hinnandes , vid sadan Riksdag, RikeiM
Ständer ej, utan Proposition fran Kattun*
gen i befatta sig med andra åtgärder , än
de i 65, 66 och 67 //. föreskri/na galen.
Alla i Grundlagen stadgade Utskott böra
afven vid Urtima Riksdag väljas, men skola
ej, Utan så vidt det för handläggningen
af Konungens Propositioner b lif ver nådigt $
sättas i verksamhet. Urtima Riksdag md
af Konungen> nar som helst, kunna upplösas,
och upphåre genast, om Lagtima Riksdag
derunder inträffar."
Emellan ordet 'hvarje” och ordet ”Riks®
dag’* insattes ordet Lagtima” uti
58 5. Regeringsformen J
70 ■§. Regeringsformen i,
100 §. Regeringsformen ;
103 §. Regeringsformen j
31 §. i mom. Riksdagsordningen j
35 u mom. Riksdagsordningen J
64 §. Riksdagsordningen ‘
65 §. Riksdagsordningens och
68 §. Riksdagsordningen.
Dessutom införest
I io5 §. Regeringsformen efter orden i
”ege att” — "vid hvarje Lagtima Riksdagf
och
Constlt. Utsioitets Memorial N:o 53, 9
och likaledes i 29 §. 2 mom. Riksdagsordningen,
efter orden ”åligga att” — ”vid
hvarje Lagtima Riksdag.”
27 §, Riksdagsordningen erhåller, i usta
momentets usta period, följande lydelse:
uo. ”Propositionen, angående Statsverkets
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
livartdera ett exemplar tillställes, öfverlemna
Konungen, vid Lagtima Riksdag, antingen
dä Riksdagen, enligt föregående öppnas,
eller ock omedelbart till Rikets Ständers
Stats-Utskott, inom fjorton dagar efter Riks*
dagens öppnande.”
I 3a §. Riksdagsordningen förändra»
ordalagen: ”vid hvarje Riksdag kommer för
tftskottet att utfärdas,” till dessa: ”vid hvarje
Lagtima Riksdag för Utskottet utfärdas,
m* m.’’
I 37 §. Riksdagsordningen, tillägges efter
ordet: ”verksamhet,” eller vid slutet af
usta momentets usta period: ”der ej, genom
2 //. 2 momentet, för Urtima Riks-t
dag annorlunda är stadgadt
STOCKHOLM;
Elmeus och Granbergs Tryckeri, 1829*
€onstlt. Uiskottets Memorial Nio 56. 1
N:o 56.
Ankom till Exped. Utskottet don 5 December 1829.
Memorial, med förslag till ändrad
redaction af 7a §. RegeringsFormen.
Med anledning af de vid denna Riksdag
fattade beslut örn Myntbestämning, Silfverutvexling
och Banco-ärendena i allmänhet,
hafva åtskilliga motioner och förslag, åsyftande
ändrad redaction nf 72 §. RegeringsFormen,
dels till ConstitutionsUtskottet inkommit
, dels inom detsamma blifvit väckta.
Utskottet, som, vid detta grannlaga ämnes
öfvervägande, funnit, att de åstundade
garantierna redan hufvudsakligen ligga förvarade,
ej mindre i Bankens ursprungliga
författning och privilegium, än i ofvannämnda
Grundlagsparagrafs ordalydelse, rigtigt
förstådd och tillämpad, har dock, enär, under
tidernas lopp och i följd af inträffade
Statsbehof, Banken småningom dragits ifrån
dess egentliga ändamål, ansett en ytterligare
constilutionel garantie eller förklaring både
nödig och nyttig , för att tillfredsställa allmänna
tänkesättet och trygga allmänna förtroendet.
Bik. till Bikt-St. Prat. iSx8 oek 1819» J Sami, I
24:de Hu
a Canstit. Utskottets Memorial N:o 56.
Härvid har Utskottet trott sig böra antaga,
sorn principer, att i det väsendtliga bibehålla
nu gällande föreskrifter , att i möjligaste
måtto undvika regulatoriska detailer,
men att deremot i Grundlagen inlägga några
der hittills bristande controller.
Genom Grundlagsförändringen måste
således, utan rubbning af Rikets Ständers
skyldighet att garantera Banken, och af
deras rätt atl allena bestyra om dess förvaltning
och transactioner, närmare och tydligen
uttryckas att båda Statsmagterna gemensamt
ega stifta de special-lagar, hvari
Bankens functioner bestämmas, och sådant
desto hellre, som Banken, i sin första stiftelse
, medelst Kongligt Privilegium , blifvit
Rikets Ständers; att Bankens Sedlar, hvilka
utgöra verkliga myntförskrifningar, också
böra med mynt, det vill säga metalliskt
mynt, inlösas till det fulla belopp , hvarpå
sedlarna lyda ; samt ändtligen , att Banken
alldeles isoleras från Statsverket, och att
Rikets Ständer, såsom ansvarige för uppfyllandet
af Bankens förbindelser, aldrig må
kunna minska dess fond , eller af dess tillgångar,
med afhändande rätt, anordna något
mer än behållna årsvinsten.
Det är i enlighet med dessa åsigter,
som Constitutions-Utskottet härigenom får
Constit. Vtskotttts Memorial Nio 56. 5
vördsamligen öfverlemna , för den i Grundlagen
anvisade behandling följande, förslag
till ny redaction af RegeringsFormens
72 §.
’’Rikets Ständers Bank förblifve under
Rikets Ständers egen garantie och vård, för
att. af de Fullmägtige, hvarje Stånd dertill
förordnar, ostördt förvaltas efter de Ordningar
och Reglementen, som af Rikets Ständer
äro eller varda utfärdade, och hvilka
ej må. strida mot Grundlag, Allmän Lag,
eller Bancolag, som af Konung och Rikets
Ständer stiftad är. Sålunda ege Rikets
Ständer allena rätt att genom Banken utgifva
sedlar eller myntför skrifningar, hvilka
böra lika med mynt i Riket erkännas, och
af Banken med mynt till utsatt belopp inlösas.
Banken vare everldligen skiljd fran
Rikets Statsverk, och må ej Rikets Ständer,
i hvad fall sorn helst, kunna afhända
Banken något mer eller annat, än dess årligen
behållna vinstmedel
Stockholm den 526 November 1829,
4 Bil. till Constitl ZJtsJf.s Memorial N.o 5&1
Reservationer:
Af Herr Bruncrona: Den föreslagna
förändringen af RegeringsFormens 72 §. synes
stå i oskiljaktigt sammanhang med förslaget
till Bank-lag, hvilket dock, såsom återremitteradt
till vederbörande Utskott, annu
icke blifvit af Rikets Ständer godkändt. Jag
hemställde derföre, om icke pröfningen af
ifrågavarande Grundlagsförändring kunde hvila
hos Constitutions-Utskottet till dess Banklagens
tillvarelse blifvit gifven och dess föreskrifter
i behörig ordning bestämde. Då
likväl någon uppmärksamhet icke blifvit fästad
å denna ruin framställning, trodde jag,
att , i ett ärende af den vigt, som Grundlagsbestämmelser
i afseende å Bankens åligganden
komme att innefatta, och då dessä'
härleda sig från de grunder, hvilka för myntbestämningen
och realisationen blifvit uppgjorde,
Banco-Utskottet, hvilket det egentligen
tillkommit att utarbeta realisationsplanen,
åtminstone bordt höras, innan definitivt
beslut i ämnet blifvit fattadt, antingen
på sätt 45 §. Riksdagsordningen bjuder,
eller ock genom Protocolls-Utdrag, såsom
i dylika frågor jag finner vid 1823 års Riksdag
varit öfligt, hvarigenom ett upplysande
utlåtande kunnat vinnas oell den möjliga
händelse förekommas, att ett beslut blefvs
Bil. till Constit. TJtsk:t Memorial N:o 56, 5
fattadt, som stöde i strid mot grunderna
för realisationen. Sedan Höglofl. Utskottet icke
eller behagat fästa afseende å hvad jag således
hemställt, får jag emot ärendets behandlingen
i anmärkta hänseende mig reservera.
Hvad sjelfva saken beträffar, så har jag
lika frugtlöst gjort anmärkningar i vissa delar
emot 72 §. af RegeringsFormen, sådan
den af Utskottet blifvit föreslagen. Jag har
trott, att Bankens utvexlings-skyldighet endast
borde få rum i Banklagen. Att, såsom
en Motionair yrkat, bestämdt uttrycka denna
skyldighet i Grundlag, är äfventyrligt, ty
i Grundlagen bör ej utfästas mera än hvad
säkert kan uppfyllas, och dess helgd bör icke
sättas på spel. Att, med en annan, endast
vilkorligen omnämna sedlarnes fortfarande
myntvärde, och i Grundlagen derigenom
förutsätta bristande inlösningslörmåga,
skulle mera uppskrämma än trygga allmänheten.
Utskottets eget förslag synes åter innefatta
biott erkännandet af en moralisk förbindelse
å Bankens sida att inlösa sina sedlar,'
utan att inlösen ovilkorligen deraf behöfde
följa, i händelse omständigheterna sådant förbjöde,
en obestämdhet och tvätydighet, som
icke eller för någon del skulle gifva Bankens
sedlar det förtroende, sorn med ifrågasatta
stadgandes införande i Grundlagen .varit
åsyftadt. På en annan väg har mig syntss
6 Bil. till Constit. Utsk:s Memorial N:o 56é
att den önskade garantien bättre kunde vinnas,
ehuru älven genom ett Grundlagsstadgande.
Jag har trott, att man borde uppsöka
roten till det onda, som vid så många
tillfällen, under serskilda tidskiften, nedsatt
Bankens sedlars myntvärde, att man borde
fästa sig vid orsak , icke vid verkan,
och derigenom förebygga följder, hvilka
icke med rnagtspråk kunna afböjas, sedan
orsaken obehindradt fått uppkomma. Jag
föreslog derlöre, att, i stället att Bankens
förbindelse att med mynt inlösa sina sedlar
i 7'2 §. af RegeringsFormen skulle intagas, derstädes
måtte stadgas, alt Banken egde rätt att
utgifva sedlar, hvilka för mjmt i Riket borde
erkännas, dock icke till högre belopp än
som öfverensstämde med de för realisationen
bestämda grunder, så att dessa icke derigenom
måtte rubbas. Då har man gifvit all
den garantie åt myntförskrifningarne, som är
nödig och möjlig. Bankens Historia vittnar,
att dess sedlars vanvärde uppkommit endast
af sedel-emissioner utöfver dess förmåga
att de utsläppte sedlarne inlösa. Om icke
Grundlagen innefattar en återhållande kraft
i detta afseende, utan det skall bero af kommande
Ständer att derom efter godtfinnande
förordna, blifver stadgandet, att Bankens
sedlar bora eller skold inlösas, lika mycket i
Grundlag sorn i Banklag, ett fåtängt ord, och
det förtroende, man velat förskaffa dessa sed.
Bil. till Constit, Vtsk.S Memorial N:o 56. 7
lar, litet och måhända vid framtida förhållanden
intet. Tillfälliga behof och retelsen
att begagna Bankens credit, om den för en
tid vunnit stadga, kunna lätt förleda kommande
Ständer, hvilka förglömt eller icke erfarit
olägenheterna of ett vacklande myntvärde,
att rubba det förhållande emellan sedelstock
och metallisk fond, som är nödvändigt,
att för alla tider betrygga realisationens
bestånd. Men finnes eft i Grundlagen
nedlagdt hinder emot hastiga ändringar af de
för realisationen uppgjorde grunder, och sättes
en bom för en sedel-emission , som ej
dermed står tillsammans, så skall svårighet
icke möta inlösen af Bankens sedlar, eller åtminstone
blifva blott tillfällig och snart afhjelpa
samt deras credit och det värde de
föreställa upprätthållas. Under förutsättning,
att, vid tillfälliga uttömningar af Silfver,
Banco-Styrelsen genast må vidtaga de utvägar
till bristens fyllande, som för bemälde
styrelse äro tillgänglige, måste det utelöpande
rörelse-capitalet i sedlar eller myntadt Silfver
ej blifva under det nu calculerade beloppet,
äfvensom Banken (la, med bibehållande
af grunderne för realisationen, kan fortsätta
sin lånerörelse åtminstone i hittills fastställd
scala; och om den af realisationens
vänner godkända satts står last, alt, sedan redbarl
mynt kommit i omlopp, rörelse-capitalet
sjelfmant skall regleras efter behofyet, och så-.
8 Bil. till Contiit. Ut skit Memorial N.o 5 2*
ledes, derest brist skulle uppstå, Silfver till dess
afhjelpande i Riket skall indragas, så bör i
intet fall farhåga uppkomma, alt, genom det
Grundlagsstadgande jag föreslagit, förminska
ning i nuvarande rörelse-capital kunde komma
att ega rum. Om andra grunder, än de
vid denna Riksdag fastställde, i en framtid
skulle befinnas nyttiga, kan ändring tillväga-;
bringas i Grundlagsenlig ordning ; men jag
tror, att den tid och den omgång, som för-,
dräs för att ändra ett Grundlagsstadgande,
äro ganska lämpliga för att motverka genomdrifvande
af lättsinniga förslag till sedel*
stockens onaturliga förökning.
Jag har varit ense med Utskottet ders
uti, att Banken bör förklaras vara everldeligen
skiljd från Rikets Statsverk; dock har
jag ansett ett närmare bestämmande ej vara
ur vägen, nemligen afl detta Verk, i afseende
å sina förhållanden till Banken, icke må
ega annan rätt och förmon, än hvarje en-j
skild. Efter stränga ordalydelsen af det allmänna
uttryck, hvartill Utskottet inskränkt
sig, kunde det tydas, som skulle Statsverket
icke ens ega rätt att i Banken öppna räkning;
eller att emot godkända hypotheker upptar
ga lån, hvilket dock icke lärer varit me-i
ningen.
Dessa
Bil. lill Constit. Utskottets Memorial N'.o 56. g
Dessa mina serskilda tankar har ja-g ve*
lat bifoga Utskottets Betänkande.
Af Professort Geijer'. Jag reserverar
mig emot den af Höglo fl. Utskottet föreslagna
redaction af 72 $. RegeringsFormen.
iso Emedan, — då en realisation utan upp.
oflringar är ett företag utan varde, oell den
nu beslutade (hvars ansträngningar inskränkt
sig till afskrifningar af Statsverkets skulder
och för öfrigt det noggrannaste skydd för
Bankens tvungna lånerörelse till förmon för
enskilda intressen) synes förlora sig i den
omöjliga uppgiften, att på en gång vilja realisera
och öka penningestocken, — jag ej
finner närvarande Ständer ha förvärfvat moralisk
rätt att söka binda kommande med
något så vördnadsvärdt som ett Grundlagsbud,
till samma realisations upprätthållande.
Rättigheter vinnas endast genom uppfyllda
pligter.
2:0 Emedan den fordrade försäkringen
-— som nog mycket liknar en Bankruteurs
bedyrande ali aldrig mer så göra — ändå ej
torde innebära någon tillräcklig garanti för
Bankens verkliga uppfyllande af sina för
Bih.
till Rikt-St, Prat. lfiig oth jgig, 3 Sami. 2.
S4:<fe H-.t.
io Bil. till Constit. Utskottets Memorial N:o 56.
bindelser, så länge denna Bank är Rikets
Ständers Bank, och ej ett Bolag, helt och
hållet eller åtminstone till betydlig del bestående
af enskilde actie-egare. Är en realisation
för Sverige, och i närvarande stund, det
nödigaste af alla financiela steg — hvarpå
jag tviflar — så vore åtminstone en sådan
ny Bank och den gamla Bankens ställande
under utredning eti verkligt steg till målet.'
3:o Emedan den fordrade Grundlagsga-,
rantien, otjenlig för sitt egentliga ändamål,
tillika i annat afseende kan vara skadlig.
Tider lia funnits i mannaminne, då Rikets
Ständers Bank måst bidraga till Fäderneslandets
räddning just genom öfverträdelsen
af sina skyldigheter såsom Bank, och dessas
eftersättande i nödens stund för ännu högre
; och hvar och en vet eller kan få veta,
att det ej är dessa öfverträdelser, utan lvärt:
om den Banken påtrugade egenskap, att vara
allmän förläggare, som mest vållat dess
obestånd. Sådana tider kunna återkomma,
och man skall ej kunna förekomma dem genom
paragrapher, sådana sorn den närvarande.
STOCKHOLM,
Elnéns ock Granbergs Tryckeri, 18$9*
brutit i Utsi-, Memorial, N:o 5p t
N:o 5;
Ankom till Exp. Utsk. d. n Dec, 18*9»
Memorial, med åtskilliga Grundlags/indringsförslag
, åsyftande Biksdagsgö*
romålens förenklade ock ordentligare
behandlingj Pdksdagarrles förkortande,
samt besparing i Riksdags-kostnaden.
Under den 6 September i Sa3 fr a mg af dåvarande
Coustitutions-Utskott åtskilliga Gi iindlags-ändi
ings-föi slug till befordrande af
Riksdags-Ärendenas skyndsammai e säng.
En i nitra åtta månader fortsatt Riksdag,
hvilken, oaktadt Representanternes ihärdiga
bemödanden, letti nät de vigligaste (öremålen
oafgjorda, hade, enligt hvad i Betänkandet
yttras, naturligen vändt Utskottets betraktelser
på orsakerna till en sådan långsamhet,
och på medlen alt i framtiden motverka
densamma. Utskottet hade eftersinnät,
om icke, utan rubbning af åldriga förmer,
som vunnit seklers helgd ooh allt djupare
illträngt i Statsförfattningens hufvudgrunder,
andra utvägar kunde återstå, för
att, under bevarande af Rikets Ständers och
enskilde Riksdagsmäns rättigheter, samt, utaii
sakernas uppoffrande för behandiings
Dih.
till R:-S. Prat. 1R2R och 1829, 3 Sami.
i5:te Haft. 1
ä Cvnstit.-Utsk. Memorial, N:o 5y.
methoden, förkorta Svenska Riksdagarna,
och minska dermed förbundna, både för
Staten oell för Val menigheterna tryckande
kostnader.; och Utskottet hade snart funnit
sig öfvertygadt, att ändamålet, åtminstone i
någon nion, skulle ernås genom vissa förändringar
i det arbetssätt och de öfriga reglementuriska
detailér, sorn dels gammal
häfd, dels äfven Grundlagen sanctionerat,
Änskönt de, i enlighet med dessa åsig—
ter, framställda förslagen blifvit, med undantag
af ett enda, tinder nu påstående Riksdag,
förkastade eller icke af samtliga RiksStånden
godkända, instämmer nuvarande
Constilulions.Utskott fullkomligen i det föregåendes
uttalade opinion, försäkradt, att
den jemväl skall en dag af Rikets Ständer
sjelfva enhälligare delas. Men i samma mort
Riksdagarna uppenbara sin syftning till större
långvarighet, — och redan väntar en alt
betecknas med ej mindre än tre årtal, —
i samma nion finner ock Utskottet nödvändigheten
af correctiven mera tvingande. Således,
icke ensamt nöjande sig alt återväcka
några bland 1823 års förslag, vågar Utskottet
tillika framlägga flera andra, af en
mängd nya motioner föranledda; och för
motiven till dem alla får Utskottet här nedan
i korthet redogöra.
Vissa förberedelser till Riksdags organisering
synas både påkalla och medgifva
Constit.-UtsJi. Memorial, N:o 57, 3
bestämd termin och hastigare verkställighet.
Utskottet tror nemligen, att Rikets Ständers
första sammanträde pä Riks-Salen, för hvilket
nu ingen lid är utsatt, bör ske senast
inom åtta dagar från den, då Riksdagens öppnande
kungöres, samt alt valen till Ledamöter
i Utskotten lämpligen kunna fulländas
inom Tolf dagar, från samma kungörande
räknadt, och följaktligen medhinnas på
fyra dagars tid, under besparing af lika många.
Genom dessa iakttagelser skulle dels ett
obegransadt, dels ett för långt uppskof, bägge
lika onödiga, förebyggas. (Se Förslagen
]N7:s 2 & 3.)
Enligt Riksdags-Ordningen bestås hvarje
Stånd och h varje Utskott arfvoden af Statsmedlen
för en Secreterare och en inskränkt,
ehuru någon gång tillräcklig Cancellie-betjenings
Personal, med rättighet dock för Utskotten
att anmäla behofvet af en talrikare
Betjening. Då likväl Constitulions Utskottet
eger sig bekant, att ofta, så väl inom Stånden,
som i Utskotten, Betjeningen ökats endast
för renskrifningsbiträde, ^— elt arbete
af alltför litet värde att vedergällas lika med
tjenstegöromål, anser Utskottet kostnaden
härför tåla betydlig minskning och böra genom
serskildt anslag bestridas. (Se Förslaget
N:o t.)
Med hänsigt till det under senare Riksdagar
vedertagna bruk af två eller flera Ut
-
4 Constil-Ulsh. Memorial, N:o 5j.
skotts förening, liar hos Constitutions-Ulsköttel
förekommit: att, likmätigt 56 § Regerings-Formen,
allmänna frågor skola hänvisas
lili behörigt Utskott; att i 34> 44* 4.9
och 'jZ §. §. Riksdags ordningen nyttjas oidalagen:
visst, serskildt, vederbörligt Utskott,
eller det, som med målet befattning
egt; alt, enligt 5i §, ämnen af olika beskaffenhet
icke få i en skrift sammandragas,
hvarmed synbarligen åsyftats, att ingen väckt
fråga måtte fordra remiss till flera än ett
Utskott; att §. tillåter Utskotts sammanträde
med annat eller andra, icke för gemensamt
beslut, men blott för gemensam
öfverläggning; samt alt stadgandet i 'jZ §,
om Utskotts förstärkning till Nämnd tydligen
haft för ändamål, att Utskottets vanliga
Ledamöter skulle kunna öfverröslas af de
invalde nya. På dessa skäl har Constitutions-Utskottet,
genom Grundlagsförklaringar,
sökt undanrödja ett missförhållande,
som sannolikt härrört från felaktig tolkning
af Riksdags-Ordningens l\Z och 44 §• §•
Förslagen N:s 5, 6 & 7.)
Tili lättnad för Utskott, vid dilremitterade
frågors bedömande, utveckling och beredning,
tifstyrker Utskottet, alt, såsom vilkor
för remiss, motionerna må gifvas tillbörlig
form i hufvudsaken; förmodande Utskottet
delta vilkor blifva desto möjligare att
uppfylla, sorn ingen Riksdagsman lärer sak
-
Conftit.-Utsh. Memorial, N:o 5^. 5
na förmågan att bestämdt, om än mer eller
mindre fullständigt, uttrycka motionens väsendtligt
föremål. (Se Förslaget N:o 8.)
Enär de för communicationen nödvändiga
exemplar af remitterade Memorial eller
serskilda Anföranden aldrig eller sällan
genom Slånds-Ledamöters egen försorg anskaffas,
i följd hvarafCancellie-betjeningens arbete
och personal oundgängligen måste ökas,
hade Utskottet önskat att häremot anbringa
något användbart correctiv ; och Utskottet
har åtminstone varit omtänksamt att,
vid tillfälle af remisser, bespara Motionairen
den möda eller kostnad att utskrifva eller
låta utskrifva ett större antal exemplar.
(Se Förslaget N:s ii & 12.)
Nästan intet verkar i högre grad till
Riksdagsärendenas långsamma gång och fördröjda
afslutande, än det allmänt kända och
öfverklagade uppehåll, som vållas, dels deraf
alt återremiss, så snart den begäres, vanligen
beviljas, utan anmärkningarnes pröfning
till deras halt och värde, ofta blott af undseende
oell höflighet, del sdymedelst, alt anmärkningarne
måste, i hela deras vidd, från
det törhända sent justerade Protocoliet utskrifvas,
och att viss tid ej är stadgad, inom
hvilken de böra Utskottet meddelas. I förra
hänseendet tror Constitutions-Utskottet
en återremiss, i synnerhet mot Riksdagens
slut, endast för någon obetydligare, lätt rättad;
6 Constit.-VtsJi. Memorial, N:o 5y.
felaktighet, både vara oformlig, och derjemte,
i händelse, på sätt Ulskottet föreslagit,
hvarje motion får bestämd omfattning, blifva
deslomer öfverflödig, sorn man merendels
i vigtigare mål funnit Utskottens första
Betänkande väl och grundligen utarhetadl;
hvartill kunde ytterligare läggas obehaget
att flera gånger yttra sig öfver samma ämne,
och möjligheten alt, när andra Betänkandet
förekommer, uppgöra en Contra-Proposition,
sora för ögonblicket förvillar och,
genom öfverraskning, vinner bifall; och ConstitulionSrUtskotlet
har derföre uppgifvit den
medelväg, att, om anmärkning, syftande till
förändring, framställes, och målet anses tillfyli
est utredt, Ståndet må, antingen genast
eller i annat Plenum, ändringsförslaget gilla
eller förkasta, men att, om anmärkningen
kräfver närmare utredning, målet bör,
för vidare granskning och jemkning återförvisas,
Hvad åter den senare olägenheten
beträffar, skulle den, efter Utskottets förmenande,
säkrast afhjelpas genom tillåtelsen
att meddela anmärkningarna, punktvis och
i korthet sammandragna, och genom bestämmelsen
af tid för deras meddelande; hvarvid
i öfrigt, såsom skäl för denna tids inskränkning
från Fjorton dagar, enligt förra
Conslihitions Utskottets förslag, till endast
Åtta, Utskottet får anföra: att den längre
tidsutdrägten snarare skadar ån gagnar; att,
Constit.-UtsJs. Memorial, Nto 5j.
tnerl en någorlunda tillräckligStånds-Cancelliebeljening,
jemte renskrifningsbiträde, icke
ens dessa åtta dagar erfordras för expedierandet,
och alt alla prasliminaira åtgärder,
hvartill äfven äterrehiiss hörer, framför de
definitiva, både äska och tåla skyndsamhet.
(Se Förslagen N:s q & io.)
Tryckningen in extenso af Slånds-Protocollen
och Bihnnget tillskyndar Staten en
ansenlig och, hvad ProtoCollen angår, temligen
onyttig kostnad. Dessa senare, under
Riksdagens lopp sällan färdigtryckta, iäs;,s
då redan af få, och efter Riksdagens slut
af än färre, tills de ändtligen mer ej läsas,
utan måste föryttras Som maculatur. Utskottet
tror således magtpåliggände, att de
skrifna massorna må kunna i tryck hopsmälta
till måttliga och läsbara volumer; och enda
medlet härtill synes vara det, att Stånden,
hvart för sig, medgåfves friheten att,
efter eget val, befordra dess Protocoll till
trycket, antingen fullständigt eller i justeradt
sammandrag, dock ej, i någotdera fallet,
på Statens bekostnad, samt att för öfrigt
hvarje enskild skulle ega att, utan hinder
eller författare-ansvar, utbekomma större
eller mindre delar af Prolocollen, då följaktligen
förbudet, i Tryckfrihets-Lagen, mot
Stånds-Protocollens tryckning utan vederbörandes
tillstånd borde upphöra. Enär
§. Riksdags-Ordningen bjuder, att allt det,
t Cons t it.-Visit. Memorial, N:o 5f.
sorn i Stånden förefaller och beslutes, skall
af Secreteraren ordentligen och noggrannt
upptecknas, lärer från det föreslagna correctivet
desto mindre någon våda för offentligheten
uppstå, som publicitets-principen
redan blifvit i allmänhet godkänd. Deremot
är, enligt Utskottets öfvertygelse, en
utförlig tryckning af Bihanget till Ståndens
Protocoll framgent nödvändig; och den måste
utan tvifvel medföra desto väsendtligare
gagn, om hädanefter, på sätt under denna
Riksdag skett, Utskottens Betänkanden i vigtigare
mål tryckta utdelas, — ett medel,
hvarigenom de lättast kunna, utan ökad utgift,
mångfaldigas. Likväl torde de handlingar,
som tryckas i Bihanget, egentligen
böra inskränka sig till Konungens Propositioner,
Utskottens Yttranden samt Rikets
Ständers Beslut, med det regulativ, att hvad
förut kommit Riks-Stånden i tryck tillhanda
icke må, på allmän bekostnad, å nyo
tryckas. (Se Förslagen N:s i3 & r4.)
Utskottet har dessutom ansett det leda
till större lättnad och säkerhet vid expedierandet
af Rikets Ständers beslut, att hvarje
deröfver utgående expedition först uppsattes
af det Utskott, som målet handlagt,
och dymedelst förvärfvat sig fullständigaste
kännedomen af detsamma, men attickedessmindre
Expeditions-Utskottet, hos hvilket en
oväldig
Cörlstiti-Tj tsh. Memorial, Nm 5j-,
Oväldig granskningsblick hör förmodas, sedermera
lill både innehall och loirn reviderade
Expedilionerna, innan de i Stånden
tmderginge justering. (Se Förslagen Nrs 4
& i5.)
Under åberopande af det ofvatiandragna.
oell i öfverensstämmelse dermed, för Constitutions-Ulskottet,
till grundlagsenlig behandling,
vördsamligen öfverlemna nedanstående,
efter Riksdags-ördningens paragrafiiumerföljd,
upprättade redaetiönsförslag, alla
medgifvande partiel beredningsåigärd, med
undantag endast af 5:le, 6:te och ^rde punkterna,
hvilka stå i nära inbördes beröring,
samt 4;de och i5:de punkterna, sorn ega osk
il jakt ig t sammanhang*
t :o
Ändring och tillägg i 24 §• Riksdagsordningen,
vid slutet af irsta momentet:
”Skulle i något Stånd eller Utskott en talrikare
Cancéllie-Betjening oundgängligen tarfva
s, ege Ståndens Plena att derom, på skeende
anmälan> förordna; men ej må denna Betjening
ökas blott för behof vet af ytterligare
renskrifningsbiträde, hvartill kostnaden
bör medelst serskildt anslag bestridas
Bilt, till R.-St. Pro t. 1828 cch 1829, 3 Sami,
iS:te Haft. 1
to Constie.-Utslc. Memorial, N:o 5p
2:0
Tillägg i 26 §. i:sta perioden:
”Konungen eller — sammankom*
ina på Riks-Salen, senast inom åtta dagar
från den., då Riksdagen blifvit, enligt s3
kungjord
3 :o.
Ändring i 28 §. irsta perioden:
”Ridderskapet och Adeln ■ -
tjenligast finner, genast eller sist inom Tolf
dagar, sedan Riksdag, jemlikt z3 /tungjord
blifvit, Ledamöter, lika många m» m,”
4:o.
Ändring i 36 §. 1 morn.:
1:0 ”Utom förenämnda — — ——
Tolf Ledamöter, för att, ej mindre revidera
vederbörande Utskotts förslag till de
expeditioner, som under Riksdagen af Stånden
gemensamt utfärdas, än äfven uppsätta
dem, hvilka ej tillhöra annat Utskotts
befattning , samt åtidtligen Riksdagsbeslutet,
och att alla sålunda reviderade eller uppsätta
Handlingar till m. m.”
5:o.
Tillägg i 43 §. 1 perioden.:
“Skulle ett Utskott . —- genom
Deputerade^ utan att likväl två eller flera
Utskott må gemensamt ärendet afgöraJ”
6:0
Förändrad redaction af 44 § 1 morn.:
Cons tit,-Utsh ."Memorial, N:o 5j. i1
1:0 ”Hvarje Konungens Proposition Sfven
som hvarje inom Stänclen väckt fråga
om sådana allmänna Ärenden, som kumm
eller — — afgörande upptagas, utan skall
öfverlemnas till utredande ät behörigt Utskott,
hvars yttrande, deraf alltid ett exemplar
må hvarje Stånd meddelas, bör, enligt
hvad— — förelägga Utskottet viss tid
till Betänkandets afgifva nde."
7:0
Tillägg efter slutet af 44 §• 1 niom.:
”Skulle Rikets Ständer anse något ärende,
hvaröfver Utskott sig yttrat, erfordra, i
vissa delar, behandling af annat Utskott, må
frågan, efter beskaffenheten, dit remitteras.”
8:0
Tillägg vid slutet af 48 § :
"Föredragningsämnen
— när
varande
Ståndets Ledamot, innehållande fullständigt,
eller åtminstone i hufvudpunkterna
bestämdt förslag till det beslut, hvars fattande
åsyftas.”
. 9:a
Nytt momeut i 4p §•» att införas emellan
de nuvarande aldra och 3:dje;
”Vid prof ningen, i Ståndens Plena, af
Utskotts afgifva förslagskall detsamma
först framställas till antagande eller förkastande,
ulan förändring. Göres dervid anmärkning
till förändring, och finnér Ståndet
ärendet tillfyllest utredt, må Ståndet, se
-
la Cons ti t.-Ut sfi, Memorial, N:o 5y,
dan bestämdt förslag till sädan ändring blifvit
uppgjordt , om dess antagande eller förkastande,
antingen genast, eller, derest någon
Ledamot det äskar, i annat Plenum besluta.
Men är anmärkningen af den beskaffenhet,
att den anses fordra närmare utredning,
erhåll e Utskottet del deraf, för att
förslaget derefter ytterligare granska och
jemka. När ett sålunda beredt förslag till
Stånden återkommer, behandlas det på samma
sätt, som här ofvan om Utskotts första
förslag stadgas, dock att ytterligare Atter
remiss ej må ega runi.”
Häremot skulle \ morn. af 56 §, Regeriugs-Forrnen
erhålla (oljande förkortade redaction
:
’A|!mÖnna fiågor — — — sig yttra,
på sätt i Riksdags-Ordningen föreskrifves
Det öfriga af detta Moment komme alt
utgå,
10:0.
Nytt Moment vid slutet af 49 §< Riksdags
Ordningen;
"När Utlåtande från Riks-Stånd till Utskott
återremitteras, böra alla anmärkningarna,
senast inom ätta dagar derefter, meddelas
Utskottet genom justeradt ProtocollsUtdrag,
antingen i utförligt Transsumt, eller
ock af Secreteraren punktvis och i korthet
sammanfattade, dock, i senare händelsen,
med öppen rätt för Ständs-Ledamot, att sin
Constit.-Utsk. Memorial, N:o 57, i3
serskilda mening in extenso skriftligen bifoga
, såsom i 57 stadgadt är.”
11 :o.
Ändrad redaction af 5a §:
”Utaf alla Memorial och /Införanden,
som äro af egenskap att böra till något Rikets
Ständers Utskott remitteras, skola till
Ståndet ingifvas Tvåi Exemplar, hvaraf det
ena stannar vid Protocollet, och det andra
till Utskottet afgår. Begäres communication
med de öfriga Stånden j aflemnes dessutom
Tre Exemplar för att dem tillställas.”
13:0,
Tillägg och jemkning i 57 §. t mom.
2.'dra Perioden:
”Vill Ledamot, sorn ej — — — —
till Protocollet, hvilket må Med-Stånden tillställas,
enär han de för communicationen
och Protocollet nödiga exemplaren deraf till
Secreteraren aflemnar.”
13:o,
Ändrad redaction af 5g §:s 1 ista Period,
att utgöra samma §;s irsta moment:
1 :o ”Hvart och ett Riks-Stånd skall vara
medgifvet att, på sätt Ståndet lämpligast
prof var, låtta dess Protocoll antingen fullständigt
eller i justeradt sammandrag till trycket
befordra, dock ej i någon händelse, påt
Statens bekostnad; äfvensom hvarje enskild,
må ega att, efter derom gjord anmälan, u
-
14 Constit.-Utsl:. Memorial, N:0 5j.
ian hinder eller f ärfallar e ansvar, till trycket
utbekomma större eller mindre delar af
samma Protocoll, med undantag blott af sådan
t, som Ståndens enskilda oecofiomie bet)'liffur,
”
Om detta förslag godkännes, följer deraf,
ali ur nu gällande Tryckfrihels-Forordnings
3 §. oell 4 morn- försvinna orden;
”eller Riks-Ståndens eller ock ur i mora.
8 §, af den ingifna omarbetade Förordningen,
så framt densamma härutinnan antages,
orden: ”Riks-Ståndens Protocoll och
Handlingar.”
O.
if.o.
Andrad Redactioo af Sg §:s tvänne si-,
sta Perioder, förvandlade tili ett a,dra moment;
3:0
"Sådana Handlingar, hvilka till
samtlige Riks-Stånden inlemnås, eller från
dem utgå, skola icke i Protocoll en intagas,
utan endast med numer eller korrt rubrik
antydas. Af dessa Handlingar böra, såsom
ett Bihang till samtlige Riks-Ståndens Protocoll,
Konungens Propositioner, Utskottens
Betänkandcn, Rikets Ständers underdåniga
Skrif veis er samt Riksdags -Beslutet, serskildt
från trycket utgifvas, dock att hvad
förut är i tryck lill Riks-Stånden utdeladt
icke må, på allmän bekostnad, å ny o tryckas.
”
Cvnstit.-Utsh Memorial, N:o ÄS- >5
i5:o
Andrad Redaclion af första Perioden
i 72 §.:
”Ingen Expedition må -— — — —
först blifvit uppsatt af det Utskottj sorn målet
sist handlagt, reviderad af Expeditionsutskott^
^ der detsamma icke omedelbart besörjer
uppsättningen och sedermera uti Stan*
den behörigen justerad och” underski ifveil.”
Stockholm den 26 November 1829.
N:o 58.
Ankom till Exp. Utsk. d. il Dec. 1829.
Memorial till Borgare-Ståndet med Utlåtande
öfver Grundtags-stridigheten
eller enligheten af en fråga, derå
Talmannen vägrat Proposition.
Sedan* vid föredragningen hos Borgare-Ståndet,
den 3o nästlidne November, af Banco*
och Stats-Utskoitens Memorial, N:o ar, med
anledning afRiks-Ståndens beslut, angående
Utskottens, i Betänkandet Nio afgifna
tillstyrkanden i fråga om Myntbestämningen
och dermed gemenskap egande ämnen, Herr
Talmannen, med anmälan, det lian ej delade
Utskottens på flera ställen uttryckta grund*
satts, som skulle alla de ärenden, hvilka röra
Banken, kunna, i likhet med Statsregleringsfrågop,
genom Tre Stånds beslut afgö-s
i6
ras, utan ansäg, vid jemförelse af de i ^5
§. Riksdags-Ordningen uppräknade undantagen,
detta under 72 §. Regerings-Formeu
hörande ärende fordra alla Fyra Ståndens
beslut eller den i sistnämnde Grundlags 71
§. stadgade åtgärd, trott sig föranlåten att,
med stöd af 55 §» Riksdags-Ordningen, vägra
Proposition på de punkter af Stats- och
Banco-Utskoltens förslag, hvilka utginge från
en häremot stridande princip, så har, enär
Borgare-Ståndet, under ogillande af samma
vägran, yrkat Proposition på ofvanberörda
förslagspunkter, öfverläggningen förklarats
hvilande, och målet förvisats till Coiistitutions-Utskoltet,
som borde, inom möjligen
kortaste tid, inkomma med motiveradt och
bestämdt Utlåtande öfver frågans stridighet
eller enlighet med Grundlagen.
Utskottet har, under ämnets noggranna
öfvervägande, funnit, att samtliga i RiksdagsOrdningens,
allt ifrån denna Grundlagsstiftning
oförändrade §., uppräknade §.
af Regerings-Formen endast afhandla sådana
ärenden, hvaröfver Rikets Ständer allena
besluta, utan att Konungens sanclion
dertill erfordras, nemligen 66 §. RiksgäldsContoirets
Styrelse, 6g §. Statsregleringen,
Bevillningsbeloppets fastställande m. m., 70
och 71 §. §. grunderna och sättet för Beyillningens
fördelning, samt ändtligen 72 §.
Bankens
Constit.-Utsii. M :moria!, N:o 58-
33anlieii s våld oell för va 1 lii ing m. m ; att
sistberörda § i öfrigt ieke innefattar någon
undantagslag, någon föreskrift om behandlingsformen,
när Två Stånd stannat emot Två,
eller skiljaktighet emellan flera Stånd sig yppat,
och att hänvisningien till samma 72 §.
destomindre åsyftar tillämpning af 71
som ingen citation må i tillämpningen sträckas
utöfver innehållet af det citerade; att följaktligen
och då ej härutinnan något blifvit
serskildt förordnad!, hvilket eljest i Grundlagen
eger rum för alla de fall, der Fyra Stånds
samverkan lill beslutet påkallas* BancoÄrenden
måste kulina afgöras eldigt den allmänna
regeln, eller genom Tre Stånds sammanstämmande
besluti
I betraktande häraf, och då Grundlagen
bör efter ordalydelsen tolkas, utan att en
saks törhändä vigtigare beskaffenhet må förändra
sakens verkliga, constitutionelt bestämda
natur, får Constitutions-Utskolletvördsainligen
förklara den fråga, hvarå nu Borgare-Ståndet
yrkat, men Herr Talmannen
vägrat proposition, icke vara stridig emot
Grundlagen.
Stockholm den 5 December 1829.
Bill. till R.-St. Proc. 1828 och 1829, 3 Sami.
25:to Höft, 3
18 Bi!. till Cons tit .-Utsh. Marn. N:o 53,
Reservationer:
Af Borgmästaren Westman: Då Hög
loflige
Utskottet nu ernar afgöra det kanske
vigtigaste ämne, som vid detta Riksmöte utgjort
föremål för dess öfverläggningar, oell
ehuruväl sista dagens Protocoll, då det förehades,
lernnar så litet hopp att få rakna
mina åsigter dervid bland majoriteiens, anser
jag mig dock, för att vara fredad från
förebråelsen af mina Committenter, att ej
hafva bevakat deras rättmätiga anspråk på
Bankens tillgångar, uppmanad att uti Pro»
tocoliet förvara följande:
Redan inom Borgare-Ståndet liar jag
flera gånger med min röst vägrat bifall till
myntbestämnings- och realisalions-frågan på
det sätt verkställigheten af detta vigtiga företag
blifvit föreslagen; och då jag äfven
gillat och gillar vår Talmans, så väl och
grundlagsenlig! yttrade vägran till propositionen
i ämnet, kan jag ej eller åberopa några
vigtigare skäl för mina åsigter, än dem
lian, vid remissen till delta Höglofliga Utskott,
tolkat, helst de stå i sammanhang med
de tillägg, jag äfven ansett mig böra yttra.
Vid den granskning af våra Grundlagar,
som detta långa Riksmöte så ofta föranleda
har jag ej funnit någon §., som stadgar
Rikets Ständers åtgärd, eller huru förhållas
bör i närvarande fall, då vår på o
-
Bil. till Constit.-Utsk. Mein. N:o 58.
bestånd komna Bank skall med Svea Rikes
Inbyggare, såsom dess Borgenärer, uppgöra
om sina tillgångar, för att lemna den utdelning,
de efter strängaste rällslag ega att
fordra, ej eller någon som stadgar, alt
denna utdelning ovilkorligen skall ske nu,
eller om dermed bör dröjas tills Gäldenären,
under begagnande af förevarande gladare
utsigter för sina årliga utvägar, kan
skaffa Borgeuärerne en bättre rätt, den de
ej förverkat. Jag har ej eller under granskningen
funnit någon §., som bestämmer tiden,
när dessa Borgenärer ega att sin rätt
utkräfva, om det skall ske just nu, eller då
Gäldenären kan göra bättre rätt för sig; ännu
mindre bär jag funnit någon som förordnar,
om ett eller några Riks-Stånd skola
vara Domare, då Nationen en gång vill
dela hvad den gemensamt eger, i förhållande
till det belopp af Bankens förbindelser, som
hvar cch en innehafver, och jag har icke
eller funnit någon, som gynnar ett beslut,
hvarigenom den enas eller andras rätt förnärmas
till den enas eller andras fördel.
J dessa fall, och ehuruväl flere af det Högloflige
Utskottets Ledamöter ej kunna neka
denna brist i Grundlagen, uppkommen af
en, vid dess stiftande, ej ens anad förmodan
om behofvet deraf, vill man dock nu tillämpa
eller söka sig omsorgsfullt något, ställe,
sorn skulle skydda det vågade förelaget, för
2.q Bil. till Constit.-Utslt. Mern. N:o 58..
att inför Nationen freda sig med alt hafva
handlat grundlagsenlig*, och med detsamma
örat vårdat Nationens dyrbaraste egendom
— dess constitutionela frihet. Dessa försök
synas mig dock ej serdeles lyckade, helst då
man gått så långt med sin tolkning, att man
påstår, det föreskrifterna om Bankens vårdande,
skyddande och bibehållande vid sin
s ursprungliga exislence såsom Rikets Ständers
Bank, eller Svea Rikes undersåtares egendom,
sådana de af gammal oklandrad
vana blifvit tillämpade, äfven skola gälla, då
fråga är att upplösa den, eller åtminstone
skringra dess tillgångar genom utdelning af
en godtycklig dividend.
Man har äfven vid sin tolkning af Grundlagen
ej velat erkänna de Fyra Ståndens gemensamt
beslutanderatt behöflig i något annat
fall, än då i r4 §• Regerings-Formen vore i
fråga, och att uttrycket Svea Rikes Ständer
ej innefattade de Fyra Stånden, så framt ej
något serskildt vore på hvarje ställe, der de
nämnas, stadgadt. Jag kan dock icke upptäcka
något bestämdare Lag-uttryck, än 72
§. Regerings-Formen, äfvensom 75 §. Riksdags-Ordningen,
och då någon förklaring öfver
förra §. icke ansetts behöflig, måste den
egna garantien äfven innefatta egna dispositionsrätten,
åtminstone så länge, och intill
dess Rikets Ständer sjelfve i grundlagsenlig
form stadgat en Lag, som tillerkänner 3:ne
Bil. till Constit.-Utsk. Meni. N:o 58,
af dess Stånd rättigheten att döma annorlunda
om det 4‘de Ståndets eganderält, och
med detsamma frikänna det från garantien
för hvad det ej får sig till godo beräkna;
och då den i x4 §• så Ömt bör vårdas och
skyddas af alla Fyra Riks-Stånden, borde ej
eller Rikets Ständers Bank, såsom Nationens
egendom och dess ädlaste Privilegium, näst
det af sin Constitution, så lösligen lemnäs
åt godtycket, eller tolkningen af en Lag,
som ej finnes, men som man för tillfället
vill constituera.
Med anledning häraf, och då flera Ledamöter
af Högloflige Utskottet, som redan
yttrat sig i ämnet, tyckas gilla den tolkning
af Grundlagen, som skulle 3:ne Stånd ega
att afgöra denna vigtiga fråga, äfven ulom
den förstärkning af alla Fyra Stånden, sorn
skulle utgöra en deras Nämnd, anser jarr
mig äfven nu böra utbedja mig Utskottets
bestämda förklarande om de vilkor, sorn Borgare-
ochBonde-Stånden oåterkalleligen fästat
vid sitt bifall till myntbestämmningen och
realisationen, äfven kunna af Tre Stånd, utan
förstärkning till Nämnd, eller på samma
tolkning, som lemnäs åt Grundlagen i
förevarande fall, afgöras; och anser jag detta
förklarande så mycket nödvändigare att i
förväg ellerjsammanhang meddelas, sorn dessa
frågor stå med hvarandra i närmaste samband
och ej kunna skiljas, helst man ej kan
22 Bil. till Constit.-Uts7(. Mern. N:o 58-
förklara, att Tre Stånd bifallit myntbestämning
och realisation förr, än man* afgjort
eller bifallit vilkoren, som, för antagandet,
af 2.’ne Stånd äro fästade.
Efter dessa mina åsigter kan jag ej annat
an bifalla den vägran till Proposition, som
Borgare-Ståndets Talman yttrat, då det skett
i öfverensstämmelse med åberopade Grundlagar,
och skall i följd deraf aldrig gilla
något beslut af det Högloflige Utskottet, som,
med förnärmande af det /{:de Riks-Ståndets
och Nationens rätt, gifver antingen åt våra
Grundlagar en förhastad förklaring eller tolkning,
som endast på Grundlagsenlig! sätt bör
sökas, eller syftar att i närvarande fall stifta
en Lag, hvarpå Nationens väl så hufvudsakligt
beror, och endast bör med sansning,
utan ensidig syftning, moget betänkas och
af alla Fyra Stånden, med Konungens bifall,
sanctioneras.
Af Borgmästaren Lindqvist: Då den nu
förekomna frågan måste anses angå Bankens
vård och garantie, hvartill, efter mitt omdöme,
erfordras alla Riks-Ståndens sammanstämmande
beslut, för att blifva gällande,
och jag ej kan afse annan tydning af ^5 §.
Riksdags-Ordningen , ehuru obestämd, än
att till Rikets Ständers beslut, för att såsom
beslut förklaras och anses, ovilkorligen erfordras
alla Fyra Riks-Ståndens, kan jag ej
inse annan följd af denna benämning, och
Bil. till Constit.-X]til. Mern. N:o 5g. al
anser derföre proposition vara rätteligen och
grundlagsenlig! vägrad.
Af Contracts-Prosten Hallström: Ehu
ru
jag såvida instämmer med Utskottets afgifn'a
yttrande, som äfven jag anser den fråga,
hvarå proposition blifvit vägrad, icke bokstafligen
strida emot Grundlasarnes lydelse,
önskar jag dock, såsom i öfrigt icke delande
Utskottets åsigt af ämnet, få bifoga min
serskilda mening.
Hvarken i Regerings-Formens 72 §. eller
annorstädes finnes med tjrdliga ord uttryckt,
huruvida Tre Stånd hafva magt att
om Banken förfoga, eller om dertill erfordras
ett sammanstämmande beslut af alla
Fyra Riks-Stånden. Genom den felaktiga
hänvisning, som i Riksdags-Ordningens 75
§. insmugit sig, är ej eller denna ofullstiindighet
på något vis håfven, ej elier låter den
sig nu afhjelpa genom någon slutkonst, enär
Grundlagarne skola i hvarje serskildt
fall efter deras ordalydelse tillämpas.
Då emedlertid obestämdhet och brist
icke innebär stridighet, har jag icke kunnat
komma till den slutsätt», alt frågan vore emot
Grundlagen stridig. Men att den derföre
vore med Grundlagen enlig, förefaller
mig icke följa af delta medgifvande, utan
kräfva en egen pröfning.
I detta hänseende skulle jag tro förevarande
fråga böra uppfattas, icke blott i allmän
-
a4 Bil. till Constit.-Utsh. Mani. N:o 58
het, eller såsom ett Bancoärende, börande
till Bankens Styrelse och förvaltning, utan
härmare skärskådas till sill serskilda och egentliga
beskaffenhet. Dervid låter sig först
erinra, att denna fråga, sorn rörer Sedelstockens
förhållande till Bankens metalliska
fond, icke, så länge secretessen hvilade öfver
Banken* kunde komma under Rikets
Ständers egen pröfning; hvadan Väl är att
Det villa i det något stadgande, om frågans
behandling och afgörande inom Riks-Stånden,
varit ursprungligen afsedt uti Grundlagen.
Men än mer, jag vågar påstå, att
denna fråga, som åsyftar en myntbestämhing,
eller att åt Banco-Sedlarne gifva ett
annat silfvervärde, än det bitti Ils af Rikets Ständer
erkända, til! sjelfva sin natur ligger utom
området af hela vår Lagstiftning, då
den icke till sitt ursprung kan räknas elier
verkligen hörer till den lugna utvecklingen
af våra samhällsförhållanden, hvilken just
genom Grundiagarne borde betryggas. Den
eger, fastmer, hela arten af en revolution i
Vårt fordna penningeväsende, och är, såsom
en följd af financiela oredor* främmande för
Grundlagen* sjelf äfven främmande för densamma.
I denna sin utomordentliga beskaffenhet
synes hela myntbestämnings-frågan
förtjena ett serskildt afseende, olika med andra
Banco-ärenden, och böra med yttersta
varsamhet
Constit.-Vtsfr. Memorial, N:o 5cj. a5
Varsamhet behandlas. Den kan visserligen,
Såsom anmärkt blifvit, i betraktande af dess
följder, val för liknas med ett beskattuingsjnål,
men än snarare synes den mig vara
att-sätta i bredd med en Grundlagsförändring,
enär betydelsen af den garantie, Bibels
Ständer sig i Grundlagen iklädt för
deras Bank, väl icke de jure eller i Grundlagsenlig
form, men de facto förklaras, helt
skiljaktigt från den ursprungliga mening
ordet egde, då Grundlagen stiftades och Silfver
ännu utvexlades emot Banco-Sedlar till
det å detsamma utsatta belopp.
N:o 5g.
Ankom till Exp, tjtsk d. it Dsc, iSiy,
Menlorial till Preste -Ståndet ± med utlåtande
öfver dess dterremiss pä förslaget
> bland annat, till ändrad Redaction
af ij Riksdags-Ordningen.
Enl igt meddeladt Protocolls-Uldrag för dea
17 nästlidue November har, bland de af
Conslitutions-Utskottet, i Memorial Nio 5a,
framgifna Grundlagsändringsförslag i afseende
på UiiiVersitelens representation, Presta
Bih,
till B..-S. Fröt. 1828 °ofi 1829, 3 Sami,
i5:te Haft, 4
26 Constit~Vtsh. Memorial, N:o 51).
Ståndet, för grundlags-likmätig behandling,
godkänt redactionen af i3 §. Riksdags-Ord*
ningen, 2 mom. 1 punkten, men återremitterat
redactionen i 17 §. 2 morn., med den
för Ståndets gemensamma tanka förklarade
anmärkning, att ett sådant reglementariskt
stadgande icke borde i Grundlagen intagas.
Med anledning häraf får Utskottet vördsamligen
yttra, all, då Utskottet tillstyrkt
föreskriften om Universitetens förpligtande
alt hvartdera sända minst en Riksdags-Fulimägtig,
Utskottet äfven med afsigt föreslog
bestämmelsen om dessa Fullmägtiges aflöning
på Academie-Cassans bekostnad, såsom
ett nödigt undantag från det allmänna stadgandet,
att vald Riksdagsman bör uppbära
sitt underhåll af de valberättigade. Förslaget
är ock numera, i hela dess vidd, af
Trenne Riks-Stånd till bordläggning gilladt;
och enär hvarken någon sammanjemkning
här eger rum, ej eller återkallandet af de
Tre Ståndens beslut kan grundiagsenligen
begäras, hemställer vördsamligen Constitutions-Utskottet,
om icke ilögvördige PresteStåndet
skulle täckas desto hellre foga sig
efter respective Med-Stånden, som förslaget
beslår, hvilket ock Preste-Ståndet redan insett,
af aine serskilda delar, och något hinder
således ej möter för ett partielt bifall
eller förkastande vid nästa Riksdag.
Stockholm den 5 December 18215.
Canstit.-TJtsk. Memorial, N:o 60.
N:o 60.
Ankom till Exp. Utik. d. n D*c. 1819,
Memorial till Ridderskapet och Adelnt
med utlåtande öf ver äterrernissen på.
Memorialet N:o 3o, rörande Allmänna
jBeredningens grundlagsenligct befattning.
Gonstitutions - Utskottets, den 36 sistlidne
Maji, under N:o 3o, aflåtna Memorial, med
tillstyrkan af underdånig framställning, rörande
Allmänna Beredningens grundlagsenliga
åtgärd vid Regerings ärenden, har af
Ridderskapet och Adeln blifvit den 9 i förra
månaden återremitteradl, på grund afåtskilliga
anmärkningar, hvilka förnämligast
åsyfta, dels afslag å hela Belänkandet, dels
endast i så måtto bifall till detsamma, att
underdånig önskan framfördes om utstakande
af en gräns emellan ärenden, som böra
eller icke böra i Beredningen förekomma,
dels den tillstyrkta framställningens utsträckande
derhän, att icke några rättsfrågor må
föredragas i Stats-Rådet, dels ock föreslåendet
af en ändring 1 nuvarande Grundlagsföreskrift,
enär denna ej kan bokstafligen
följas.
Till utlåtande häröfver får, med förbigående
af första anmärkningen, hvars verkan
Högloflige Ridderskapet och Adeln tor
-
aS Conslit.-UtsH. Memorial, N:o 6ö»
ds säkrast bestämma, Utskottet i öfrigt vordsamligen
anföra, att det ändamål, som soles
medelst uppdragandet af en gräns emellan
ärendena, ligger både antydt och inneslutet
i Utskottets allmännare förslag, enligt
hvilket åt Konungen skulle öfverlemnas att
vidtaga lämpliga anstalter för Beredningens
bibehållande vid dess constitutionela functioner,
saint att de återstående anmärkningarna
innefatta alldeles nya ämnen, hvaraf
det ena hvarken eger gemenskap med förevarande
fråga, eller, i sitt större omfång,
tillhör Constitutions - Utskottets befattning,
och det andra utgör en i Stånds-Plenum
väckt eller åtminstone fortsatt motion om
Grund lags-ändring.
Vid det sålunda ådagalagda förhållande,
finner Utskottet sig ej befogadt att, vare
sig genom modification eller genom utsträckning,
frångå dess första vördsamma
förslag, hvilket, såsom af Preste- och Bonde-Stånden
godkändt, men af Borgare-Ståndet
förkastadt, det nu ankommer på HÖglollige
Ridderskapet och Adeln att, medelst
bifall, göra till Rikets Ständers beslut, eller,
medelst afslag, låta förfalla.
Stockholm den 8 December 1825.
STOCKHOLM,
kos Cari. A b. Piki, *829.
Constit. Utskottets Memorial N-.o 6 r* *
N:o 61.
Ankom till Expod. Utskottet den aa December 1829.
Memorial, i anledning af trenne Stånds
återremisser på Utlåtandet öfver
Konungens Proposition om förändringar
i IS), 21 och 88; §$. Regeringsformen.
Enligt ankomna Protocolls-Utdrag, har Bon*
de-Ståndet den 19 sistlidne October, för
grundlagsliktnätig behandling, godkänt Con*
stitutions-Utskotlets Memorial, N:o 50, med
tillstyrkande af Konungens Nådiga Proposition
om förändringar i Regeringsformens ig,
21 och 88 §§, men Borgare-Ståndet den a3
och PresteStåndet den 526 i berörde månad,
samt Ridderskapet och Adeln den 16 November,
återförvisat Memorialet, med åtskilliga
vid Konungens förslag framställda an*
märkningar, hvilka dessa Stånd, hvart för
sig, förklarat utgöra deras gemensamma tankar
, nemligen :
Åf Ridderskapet och Adeln, ati* ur nya
redactionen af 19 §. , orden ”eller anser elSih.
lill Riki-St, Prat. 1818 «£* 1819, 3 Si*l, I.
afi\te fl:t.
a Cvnstlt. Utskottets Memorial N:o 6i«
jest Högsta Domstolen förklaring i sådant fall
nödig” borde utgå , och att senare Momen.
tet af 88 §. måtte erhålla följande lydelse:
”De förklaringar öfver Lagens rätta mening,
Högste Domstolen , med Konungens bifall ,
gifver, skola Rikets Ständer vid näsipåföljande
Riksdag till godkännande meddelas,
och, om de ogillas, upphöra att vara gällande.
”
Af Preste-Ståndet, alt den föreslagna
redactionen i 19 och 21 §§. vore hvarken
behöflig, icke eller öfverensstämmande med
1809 års Grundlags anda, och att i 88
erfordrades den modification, att Konungen ,
genom aflåtna Nådiga Propositioner, må underrälia
Rikets Ständer om alla, sedan föregående
Riksdag, af Högsta Domstolen, med
Konungens bifall, gifna Lagförklaringar, samt
af Borgare-Ståndet, att , vid slutet af
88 §, ett så lydande tillägg skulle införas :
^Och böra derför, vid hvarje Riksdags början,
genom Nådig Proposition, de utfärdade
Lagförklaringarna till Rikets Ständer öfverlemnas,
jemte de, vid desammas beslutande,
i Högsta Domstolen och Stats Rådet hällne
Protocoll.”
Då Constitutions-Utskotiet åligger att
öfver dessa anmärkningar afgifva dess yttran*
Cunstit. Utskottets Memorial N'.o 61.. 3;
de, hvilket, med hänsigt till den derunder
beroende principfrågan, Utskottet trott böra
samtlige Riks-Stånden meddelas, får Utskottet
vördsamligen andraga, att det, till stöd
och rigtning för sitt omdöme öfver rätta behandlingen
af Konungens Nådiga Propositioner
om Grundlagsändringar, hufvudsakligen
måste antaga och tillämpa tydliga ordalydelsen
af 81 §. Regeringsformen, hvilken §., icke
56 §. af samma Grundlag, åberopas i sg
Riksdags-Ordningen, innefattande alla Utskottets
attributioner; och Utskottet anser sig
härtill destomer förpligtadt, som 56 §. Regeringsformen
är i a:dra Momentet mörk och
contradictorisk, hvaremot de tvänne andra
Grundlags-^;na befinnas ganska klara och
bestämda.
Nu bjuder 81 §. Regeringsformen, att
om Constitutions-Utskottet tillstyrker någon
af Konungen föreslagen Grundlagsändring,
frågan skall hvila intill nästa Riksdag, men
att, om Utskottet afstyrker Propositionen,
denna må kunna, antingen genast afslås, eller
ock tili afgörande uppskjutas. Elter den
bokstafliga tolkningen, eger således Utskottet
endast valet emellan tillstyrka och frånstyrka;
någon modifications- eller förmedlingsrättighet
blef ej Utskottet förbehållen, aldraminst
den utväg att, med sönderdelande
af en Konungens Proposition, framställa hen;
Condii. Utskottets Memorial N:o 6i«
ne till partielt bifall eller afslag. Vidare och
enär, jemlikt samma , Rikets Ständer, först
vid nästa Riksdag skola besluta öfver ett
tillstyrkt Konungens förslag, och frågan emedlertid
förblifva hvilande, synes deraf uppenbart
följa, att Rikets Ständers constitutionela
medverkan i detta fall inskränker sig
till förslagets öfverlemnande åt nya Ständer,
utan anticipation på dessas lagbehöriga
åtgärder, och att fördenskull hvarje återremiss,
som åsyftar ändring eller förkastande
af sjelfva Propositionen, är för ändamålet onytiig,
och med Grundlagen svårligen för^
enlig.
Men om ock ordagrann tillämpning af
2 Mom. 56 §. Regeringsformen här kunda
med fog yrkas, förekommer dervid likväl,
att, enligt samma Grundlagsrum, anmärkningar
i RiksStåndens Plena må göras, icke mot
Konungens Propositioner, utan blott mot
Constitutions-Utskotiets yttranden; att icke
dessmindre alla de nu framställda anmärkningarna
äro rigtade mot Konungens Proposition,
och till stor del, serdeles PresteStåndets,
mot omredactionens onödighet och
hennes strid med Grundlagens anda, samt
att följaktligen en förändring eller återkallelse
af Utskottets yttrande ovilkorligen måste
förutsätta, antingen modification af Konungens
förslag, hvilken, såsom ofvan åda
-
Constit. Vtskottttt Memorial N:o 61, 5'
galägges, icke är Utskottet rnedgifven, eller
frånstyrkande, i det liela, af detta förut tillstyrkta
förslag, — en öfvergång, sorn hvarken
Grundlagen bjuder, eller ölvertygelsen
gillar, och hvartill ej eller anmärkningarna
i allmänhet lemna anledning.
På dessa grunder, och då, i öfrigt, den
lika billiga, som angelägna reciprociteten emellan
Lagstiftande magtens tvänne hälfter
utan tvifvel ginge förlorad , om Konungen
endast kunde antaga eller förkasta Ständernas
Grundlagsförslag, men Ständerna både
godkänna eller afslå , och med förändringar
antaga Konungens, finner Constitutions-Utskotiet
sig icke tillständigt att frånträda innehållet
af dess i målet aflåtna , men återa
remitterade, vördsamma Betänkande.
Stockholm den 16 December 1823.'
N:o 62.
Ankom till Exp, Utskottet den 22 Dec. 1829,
Memorial, med Utlåtande öfver Konungens
Proposition om ett tillägg vid
6 Consul. Utskottets Memorial N:() 62.
$8 $• Regeringsformen, och med
fullständig uppställning af nya redactionen
i denna samt 19 och
21 $§.
Sedan, under den 11 sistlidne September,
Kongl. med afseende å sättet för med
delandet
af förklaringar öfver Lagens rätta
mening, i Nåder föreslagit åtskilliga redactionsändringar
i 19, 21 och 88 §§. Regeringsformen,
har Kongl. Maj:t jemväl läckts,
under den 5 innevarande, aflåta Nådig Proposition
om följande tillägg vid 88 §;nsslut:
’’Oeh böra derför, vid hvatje Riksdags början,
alla sedan föregående Riksdag sålunda
utfärdade Lagförklaringar blifva Rikets Ständer
af Konungen meddelade.”
Denna, från samtliga Riks-Stånden till
Constitutions Utskottet den ji dennes remitterade
Nådiga Proposition, får, på deri
upptagna motiver, Utskottet destohellre tillstyrka,
som det föreslagna tillägget väsendtligen
instämmer med trenne Riks-Stånds i
deras återremisser på Utskottets Betänkande,
N:o 50, uttryckta önskan och afsigt, att en
constitutionel garantie måtte beredas för alla af
Högste Domstolen, med Konungens bilall ,
gifna Lagförklaringars tillhandahållande åt Rikets
Ständer.
Constit. Utskottets Memorial Nio 6a. ^
Då, i följd af denna Konungens mellankomst,
de vid nya redactionen i 88 §. Regeringsformen
gjorda anmärkningar blifvit
undanröjda, och således vilkoret för samma
redactions godkännande uppfylldt, samt då
Konungens förra Proposition, hvars delar ej
kunna åtskiljas, eger nära sammanhang med
den senare, hvilken i sjelfva verket innefattar
eli Supplement, tror Constitutions Utskottet
sig, vid detta tillfälle, böra framlägga
ändringsförslagen i eli helt, och får alltså,
för den i 81 Regeringsformen anvisade
behandling, vördsamligen tillstyika, att
nedanstående §§. af nämnda Grundlag måtte
bringas till denna, med Konungens Nådiga
Propositioner öfverensstämmande lydelse:
§• ,9-
^Inkomma till Konungen, från Domstolar
och Embetsmän , förfrågningar om rätta
meningen af Allmän Civil-, Criminal- och
Kyrko Lag, eller anser eljest Högsta Domstolen
förklaring, i sådant fall, nödig, ege
ock Högste Domstolen att, emellan Riksdagarna,
dylika förklaringar gifva.”
§• 31.
”Konungen eger tvänne röster i de mål,
hvilkas föredragning och afgörande Han för
8 Constit. Utsiotltts Memorial N:o 69.
godt finner att i Högsta Domstolen öfvervara.
/ alla frågor om förklaringar öfver
Lagen emellan Riksdagarna, skola Hogsta
Domstolens beslut hos Konungen i SlatsRådet
anmälas, Gillar Konungen den gifna
Lagförklaringen, utfärdas den med Dess
underskrift; ogillar Konungen densamma ,
forfalle den till all kraft och verkan."
§. 88.
f,Med förklaring öfver Civil-, Criminal-'
samt Kyrko-Lag förhålles , under Riksdag ,
som med sådan Lags stiftande. De förklaringar
Öfver Lagens rätta mening , Hogsta
Domstolen, med Konungens bifall, emellan
Riksdagarna gifver, kunna af Rikets Ständer
vid nästpåfoljande Riksdag ogillas, hvarefter
de icke längre vare gällande, eller af
Domstolarna iakttagas och åberopas må; Och
böra derf ör, vid hvarje Riksdags början,
alla, sedan f öregående Riksdag, sålunda utfärdade
Lagförklaringar blifva Rikets Ständer
af Konungen meddelade.
Stockholm den 16 December 1829.
Constit. Utskotttts Mtmorial N.o 65, g
N.O 63.
Ankom till Expeditions-Utskottet den 23 Dec, 1839,
Memorial, med förslag till ändring
och omflyttning af a Mom. 56
§. RegeringsFormen, jemkning
i samma Grundlags 81 §• och
tillägg vid 73 §. Riksdags-Ordningen.
Redan 1820 års Constitutions-Utskott hade,
vid jemförelse emellan a Mom. 56 §.
och a Mom. 81 J. Regerings-Forinen , funnit
dessa Grundlagsrum stridiga i så måtto,
alt, då det förstnämnda förbjöde Rikets Ständer
att, äfven i händelse Constitutions-Utskottet
afstyrkt en Konungens Proposition,
rörande ändring i Grundlagarna, derom vid
samma Riksdag besluta , det senare åter
lemnade Rikets Ständer fritt val, att antingen
genast afslå den frånstyrkta Propositionen
, eller oek uppskjuta afgörandet till nä.
sta Riksdag. För att afhjelpa denna uppen»
bara motsägelse , och för att, med återställande
af 180g års Grundlags föreskrift, gifva
åt det nyare, år 1815 tillkomna stad
Bih,
till Rikt-St. Prot. 1828 och 18*9- 3 Saml- a
H.t.
10 Constir. Uiskoileis Memorial N:o 65.
gandet, en mera behörig plats, föreslog Utskottet,
i Memorial den 3 September 1S23,
att 56 §:ns 2 Moment, erforderligen ändradt,
mätte inflyttas i 81 §.
Detta ] då beredda och till nn påstående
Riksdag hvilande, men derunder icke af
Fiks-Stånden samfälldt godkända förslag, räknar
närvarande Constitutions-Utskotl för en
oettergillig pligt att återupplifva. Utskottet
uppmanas härtill ytterligare af de meningsstrider,
som sammanblandningen i behandlingssätt
af Konungens Propositioner och Utskottets
egna förslag , tid efter annan, föranledt och
underhållit, samt af den allt mer befästade
■'■‘fik öfvertygelse, att 1809 års Grundlagsstiftare
* icke velat hafva erkänd någon annan form
för proceduren med Konungens Propositioner
i Grundlagsfrågor, än den, på en gång
enkla och fullständiga, hvilken i 81 $:ns a
Moment innefattas, och att ej eller 1812
års Constitutions-Utskotl , vid beredningen
af det senare förslaget, möjligen kunnat åsyfta
någon förryckning af berörda procedur,
emedan säkerligen, i motsatt fall, 81 §.
undergått förändring, och åtminstone hänvisningen,
till samma §, i 29 §. Riksdags-’
Ordningen blifvit utesluten , eller ock utbyti
mot den till 56 §. Regerings-Formen.
I enlighet med dessa åsigter och då för
öfrigt Utskottet, (tels önskat uttrycka, att bord
-
Constit. Ulskotttts Memorial N:o 63. 11
läggningen, till nästa Riksdag, af ett Konungens
Grundlagsförslag, oförändradt, icke tnå
hindra discussionen af frågan eller skiljaktiga
opinioners uttalande, dels funnit nödigt
och lämpligt att undantaget, i afseende på det
förstärkta Constitutions - Utskottets personal ,
tydligen utmärktes under det Lagrum, som
handlar om Utskotts-Nämndéri i allmänhet,
får, till den i 81 §. Regerings-Formen anvisade
préliminaira behandling, ConstitutionsUtskottet
vördsamligen hemställa följanda
förslag:
Ur R.egerings-Formens 56 §♦ skulle 2:dra
Momentet, börjande med orden: ”frågor om
förändringar,” och slutande med orden : ”sorn
ofvan sagdt är,” alldeles utgå, och deremot
i 8x §. af samma Grundlag, efter orden:
”möjliga alt verkställa,” tilläggas:
yInkommer till Rikets Ständer Constia
tutions-Utskottet, i följd af Riksdagsmans
motion , med något förslag till Grundlagsändring
, må Rikets Ständer kunna derom
vid samma Riksdag Öfverlägga , men icke
besluta. Göras i Plena icke anmärkningar
mot Utskottets förslag, hvile det, såsom ett
Rikets Ständers utlåtande , till nästa Riks.
dag. Göras åter mot f örslaget anmärkning
gar, förvises de, som hvarje Riks-Stånd
serskildt förklarar utgöra dess gemensamma
la Constit. Utskottets Memorial N:o 65.
tankar, till Constitutions-Utskottet, hvilket
' • »A •
dligge att meningarna, i möjligaste matto,
till ett helt utlåtande sammanjemka , och ,
om oförenliga skiljaktigheter yppats, deni
till behandling hos Riks Stånden derjemte
anmäla. Sammanstämma nu dessa i ett
utlåtande , kvile det till nästkommande Ständers
pröfning. Finnes åter något Stånds
tankar, i en eller flera delar, stridande mot
de öfrigas, och fogar sig ej samma Stånd
efter dem, varde , för slutlig jemkning,
Constitutions-Utskottet, genom val af Riksståndens
Plena, f örstärkt till ett antal af
tjugu personer från hvarje Stånd, hvilka,
med iakttagande af hvad. 58 /. Riksdagsordningen
stadgar, bestämma Rikets Ständers
utlåtande , för att, dymedelst fullständigt
beredt, hvila på sätt ofvan sagdt ärÖfver
de sålunda , till afgörande vid nästa
Riksdag, hänskjutna förslag skall då
endast kunna med Ja och Flej beslutas; och
Öfverlemne Riks-Stdnden de af dem samfälldt
antagna f örslagen , genom sina Talmän
, till Konungen, med begäran, att Han
ville Sitt bifall dertill gifva. Konungen inhemta
— icke samtycker till deras
åstundan.”
Uti 81 §:ns nuvarande a:dra Moment
borde a:dra punkten sålunda omredigeras;
Constit. Utskottets Memorial N:o 63* »3
”Tillstyrker Utskottet Konungens förslag
, hvite detsamma , o för andrsdt, till nästa
Riksdag, då Rikets Ständer skola sitt beslut
derom fatta.”
Efter slutet af y3 §. Riksdags-Ordningen,
komtne att, i en serskild punkt, tilläggas
:
"Om behandlingen, i dessa fall; af
Grundlagsfrågor är, genom 81 /. Regerings-For
rnen , serskildt stadgadt
Stockholm den 16 December 1829.
li Bil. till Constit, Uttbs Memorial N-6 63.
Reservation
af Contracts-Prosten Hallström :
Vid den af Utskotlet företagna sam2
manjemkning af Regeringsformens 56 och
8i §§. till ett enda stadgande, rörande sättet
att förändra Rikets antagna Grundlagar;
har jag hvarken kunnat misskänna den goda
afsigten, eller behofvet af en förändrad redaction.
Men då det framlagda förslaget synes
mig i samma mon mindre syftesenligt,
sorn detsamma, genom försvagande af den
verkan, Rikets Ständers fria granskningsräli
haft, i grund af 56 , snarare främjar än
förhindrar en fortgående omskiftelse i Rikets
Grundlagar, då härtill den olikhet företer
sig, att Constitutions-Utskottets tillstyrkande
skall i ett fall ega inför Rikets Ständer
en större giltighet och kraft än i ett annat
af alldeles enahanda syftning, och då
andtligen den närmare bestämmelse af Grundlagsfrågors
behandling, som förefinnes i 56
§. , och hvaråt en flerårig praxis gifvit helgd,
är till en del vorden bibehållen, till en annan
åter utesluten, så finner jag mig föranlåten
att häremot reservera min serskilda
tanks.
Bil. till Constit. ZJtsk:S Memorial N:o 63. i5
Constitutions-Utskoliet, hvars omedelbara
och närmaste pröfning alla Grundlags,
frågor äro underkastade, anser jag dock icke
böra tillerkännas den magtfullkommenhet, att
dess tillstyrkande till en föreslagen Grundlagsförändring
kundei något fall uppväga och
till obetydenhet, vare det ock endast för en
tid, nedsätta de deremot inom Riks-Stånden
gjorda anmärkningar, helst som af dessa förordas
det i sig sjelf heliga beståndet af gallartde
Grundlagar. Man medgifver ju ock
att, i fall ändringsinitiativet utgått lrån någon
Riksdagsfullrnägtig, kunna dylika anmärkningar,
såsom ett Stånds gemensamma tankar
till Utskottet förvisas, och att Utskottet,
i sådan händelse, bör, icke vid sin mening
förblifva, utan foga sig efter den allmänna
opinion, som blifvit inom Riks-Stånden uttalad.
Ett alldeles lika förhållande hade jag
trott böra ega rum, derest Utskottet biträdde
ett af Konungen framställdt Grundlagsförslag,
och förmår icke inse, hvarföre Utskottets
häråt gifna tillstyrkande må vara af
mer gällande värde och bindande kraft för
Rikets Ständer. Yäl är sannt, att en af Konungen
i sådant ändamål gjord Proposition
icke kan af Ständerna modifieras, i likhet
med ett från Nationens ombud utgånget förslag
; men derest de dervid gjorda anmärkningar
åsyftade icke jemkning, utan innebure
ett bestämdt ogillande af dea tillstyrkta än
-
16 Bil. till Constit. Utsk:s Memorial N:o 65,
dringen, så synes Constitutions-Utskottet, så
väl i ena som andra fallet, ulan allt afseen.
de på frågans upprinnelse, förbundet att gifva
vika för den allmänna, af Riks-Ståndens
pluralitet uttalade rösten , och, med lika öm
vård om Grundlagens oförändrade bestånd ,
som aktning för den förkärlek sig yttrat för
dess förevarande besvurne stadganden, finna
rätt och billigt att ej vidare påyrka den föreslagna
förändringen. Helgden af Grundlagen
kräfver, efter min tanka, detta offer: och förvillas
jag icke i mitt begrepp, borde icke
blott Constitutions-Utskottets, utan åtminsto,
ne tvänne Riks-Stånds préliminaira bifall erfordras,
på det att ett Grundlagsförslag måtte
blifva hvilande, och framdeles komma under
den stumma voteringens utslag.
På grund häraf, och med hemtadl stöd
af 56 §. Regeringsformen, som berättigar
Riks-Stånden att till Constitutions-Utskottet
förvisa de anmärkningar, som göras vid dess
tillstyrkande af ett från Konungen afgifvet
Grundlags förslag, har min öfvertygelse varit,
att samma vilkorliga rättighet borde icke
endast åt Riks-Stånden hållas öppen , utan
ock den närmare bestämning deråt gifvas,
att, om Ståndens pluralitet funnes bestrida
den tillstyrkta förändringen, och tiden sålunda
dertill icke syntes vara inne, vöre det Ut
skot
-
Bil. till Constit. Utsk:s Memorial N.o 63. 17
skottets ovilkorliga förbindelse att ej vidhålla
utan frånträda sitt tillstyrkande. Gjordes
åter blott af ett eller tvänne RiksStånd
ogillande anmärkningar emot förslaget, borde
, derest dessa enständigt dervid förblefvo,
dem vara obetaget att draga frågan under
förstärkta Constitutions-Utskottets omröstning^
på sätt redan för samma fall finnes stadgadt,
enär en ändring i Grundlagen blifvit
af någon Riksdagsman föreslagen, och af Utskott
et till Rikets Ständers pröfning öfverlemnåd.
Härigenom vunnes en fullständig enbet i
behandlingen af alla Grundlags-frågor, med
undantag endast af den föga utredda jemkningsprocess,
som blott kan ega rum, när ändrings-förslaget
härflutit från någon Ledamot
af representationen.
Genom den ändring deremot Utskottet
tillstyrker, kan möjligen inträffa, att ett af
Konungen väckt och af Utskottet understödt
Grundlagsförslag förblefve intill nästa Riksdag
hvilande, oaktadt opinionen bestämdt
och enstämmigt inom alla Riks-Stånden sig
deremot förklarade. Månne då icke ett sådant
band skall kännas tryckande, i samma
mon den fria opinionen nitälskar för beståndet
af en dyrt aktad Grundlag ? — Men en
ofullständighet synes derförutan vidlåda den
Bih, till Rikt-St, Prot. 1828 ock i829; 3 Sami, _ 3.
26 :te Hit,
i8 Bil. till Constit. Utsbs Memorial N:o 63.
af Utskottet uppställda nya redaction , då
deruti icke blifvit uttryckt, när inom RiksStånden
öfverläggning bör ega rum öfver
den Konungsliga Proposition, Utskottet tillstyrker-
Antages dock, att discussionen bör
föregå genast vid första Riksmötet: månne
den icke förlamas, då den förblifver utan al!
direct påföljd ? _ Och om vidare, såsom
tillstyrkt är , Riks-Ståndens Protocoll icke
skulle komma att i framtiden tryckas, månne
den icke förblifver för större delen af de
voterande okänd, och dess inflytelse sålunda
högst oviss ?
Jag vill dock icke härvid fästa någon
serdeles farhåga, men till ett bättre bepröfvande
har jag trott mig böra hemställa, huruvida
det nya förslaget icke felar deri: att
det för Riks Stånden stadgar tvänne olika
behandlingssätt af de från Utskottet inkommande
Grundlagsfrågor; att det åt Constitutions
Utskottet i ett fall inrymmer en magt,
som åtminstone icke för Constitutionens bestånd
synes påkallad; och att den i sjelfva
Grundlagen inbringar ett anlag till föränderlighet,
som svårligen torde med dess väsen;
de sammanstämma.
STOCK HOLM,
JLltnéns och Granbergs Tryckeri, 1829.
Constitutions-Utskotlet) Memorial N.o 64■ 1
N:o 64.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 3o Jan. i83«
Memorial, med föreslående af ett tillägg
i 12 $. Riksdags-Ordningen.
Då, oaktadt de tre Ofrälse Riks-Ståndens
representations - form finnes genom
i3, 14 oell i5 §§. Riksdags-Ordningen uttryckligen
stadgad, 12 §. af samma Grundlag,
beträffande Ridderskapets och Adelns
representation, endast hänvisar lill en, i
öfverensstämmelse med Grundlagarna, författad
Riddarhus-Ordning, men Grundlagen
åter ej innehåller något om Adelns representations-sätt,
hvilket således kan, med
Konungens samtycke, förändras, utan att
de öfriga Stånden dervid medverka, har
hos Constilutions-Ulskottet en dess Ledamot
af Ridderskapet och Adeln väckt fråga
om införande i ofvanberörda 12 §. af
ett från Riddarlius-Ordningen hemtadt och.
sammandraget tillägg, som skulle bereda
constitutionela hinder emot alltför täta eller
hastiga förändringar, och tillika sälta
Ridderskapet och Adeln, hvad grundlagsegenskapen
af dess representations-form an
-
B ihan g till R. St. Prot. 1828—i83o. 3 Sami.
2yxle Häftet. t
3 Constitutions-Utsfsottcts Memorial N.o 64-
går, i enahanda cathegorie med de Ofrälse
Riks-Stånden.
Delande, i hufvudsaken, Motionairens
åsigt, tror Utskottet hvarje Riks-Stånds representations-sätt
utgöra basis för StåndsOrdningen,
icke blott en viss detail af densamma.
I 7 §. af Riksdags-Ordningen, d.
17 October 1723, var jemväl föreskrifvet,
att, af Ridderskapet och Adeln, en för hvarje
Ätt egde, sjelf eller genom fullmägtig,
sig till Riksdagen inställa; och uteslutandet
häraf, i 1810 års Riksdags-Ordning, synes
ingalunda kunna betraktas såsom en
följd af någon, uti i i4 §• Regerings-Formen
lemnad ny garantie, helst Ridderskapets och
Adelns representations-sätt icke ens finnes
omnämndt i 1723 års Adliga Privilegier»
Vid öfvervägande af dessa omständigheter*
men i synnerhet på grunder af consequence,
öfverensstämmelse och reciprocitet tvekar
ej Constitutions-Utskottet att, för grundlagsenlig
behandling, vördsamligen föreslå
en, medelst tillägg ändrad, så lydande
redaction af Riksdags-Ordningens
12 §.
”Ridderskapet och Adeln infinner sig
till Riksdag, och representeras genom hvarje
introducerad Ätts Hufvudman, eller,
Constitutions-Vtskottets Memorial Nlö 65. 3
i dennes frånvaro, genom den tillstädesvarande
närmaste Attemannen, eller om
icke heller någon Ättemän sig inställt, genom
en af Hufvudman, eller hans rätts
innehafvarevederbörligen förordnad Fullmägtig
af annan introducerad Ätt; ålit
enligt Riddarhus-Ordningen, hvilken, likasom
öfriga Stånds-Ordningar, bör vara i
öfverensstämmelse med Grundlagarna författad.
”
Stockholm den 31 Jan. i83o,
N:o 65.
Ankom till Exped.-Utsk, d. 4 Febr. i83o.
Memorial, med Förslag till ändring
af 68 <$*. Riksdags-Ordningen, i
afseende på Revisions-tiden.
■Jinär 1823 års Constitutions-Utskotts Förslag
till den ändring i 68 §. Riksdags-Ordningen,
att Revisorerne af Statsverket, Banken
och Riksgälds-Contoiret, måtte emellan
Riksdagarna hvarje år sammanträda,
4 Constitutions- Ut skot tets Memorial N-o 65.
vunnit blott tvänne Riks-Slånds bifall, finner
nuvarande Constitutions-Utskott, för
sin del, betänkligt att återväcka frågan,
isynnerhet sorn det måste erkännas, att Revisionen,
omfattande tvänne års räkenskaper,
bör bereda större enhet och sammanhang
i Revisorernes åsigter, oberäknadt, att
emot årliga Revisioners anställande talar
den märkliga tillökning i rese- och tractaments-kostnad,
hvaraf de nödvändigt
komme att åtföljas. Sedan likväl föremålen
för denna Revision, under de sislförflutna
åren, blifvit, till både antal och omfång
, betydligen utvidgade, lärer ingen,
som härom förvärfvat någon erfarenhet,
kunna neka, att ju den stadgade förrättniugstiden
af högst trenne månader är, på
sätt äfven Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Skrifvelse,
den 4 December i823, antydt, alltför
korrt och otillräcklig för en vidsträcktare
granskning; och om, under den period,
då Revisionen inskränktes till Banken allena
, förrättningen ansågs fordra två månader,
torde det äfven lätt skönjas, att, vid
mångdubbladt revisions-arbete, en åtminstone
dubbel tidrymd icke vöre för högt
tilltagen.
I öfverensstämmelse med berörde grunder,
oeti då i öfrigt framflyttandet af tiden
för Revisionens början ingalunda verkar
Consli tut ions-Ut skol teis Memorial N.-o 65. 5
till collision med den utsatta terminen för
Riks-Hufvud-Bokens afslutande, helst Revisionernas
gång hittills icke medgifvit granskningen
af det senaste Bokslutet, får, lill
den behandling 56 och 81 §§. RegeringsFormen
anvisa , Constitulions - Utskottet
vördsamligen framlägga följande förändrade
redaction af 2:dra och 3:dje punkterna
i 68 §. Riksdags-Ordningen, hvarvid Utskottet
jemväl till uteslutande ur andra
punkten föreslagit ordet: derförej såsom,
efter Utskottets tanka, olämpligt och öfverflödigt.
— — — ”Desse Revisorer — ’•—•
— räkenskaper, och tage alltid Revisionsförrättningen
sin början den i5 Augusti;
skolandes så väl — — — böra af Kon
ungen
kallas. Och må ingen Revision öfverskrida
en tid af fyra månader.” —
Stockholm d. 28 Jan. i83o.
Reservation:
Borgmästaren Richert ville hafva till
Protocollet antecknadt, att han, då ifrågavarande
förslag till Grundlags-ändring be
-
6 Constitutions-Vtskottets Memorial N:o 66.
slöts, iclce varit i Utskottet tillstädes, men
att lian nu desto hellre reserverade sig emot
delta beslut, som han, sjelf deltagande i
1827 års Revision, funnit den bestämda tiden
at tre månader ganska tillräcklig, ehuru
man användt till arbete endast förmiddagarna,
hvadan, och då den af Ständerna nu
antagna Instructiön för deras Revisorer icke
syntes gifva anledning till någon vidsträcktare
gransknings-rätt, en förlängd tid,
efter hans öfvertygelse, blott skulle till-i
skynda Staten ökade onödiga kostnader.
Nio 66,
Ankom till Exp.-Utsk. d. \ Febr. 183a,
Memorialj med Utlåtande öfver Konungens
Nådiga Proposition _, angående
förändrad redaction af 63
$. Regerings-Formen.
Kongl, Majit, som, den 7 i denna månad,
på Rikssalen meddelat Rikets Ständer de
skäl, hvaraf Kongl. Majit funnit Sig bin*
Constitutions-Utskoltets Memorial N.o 66. 7
drad att antaga det, till Dess NådigaSanction
öfverlemnade and rings-förslag vid 63
§. Regerings-Formen , har derefter, under
den i4 dennes, i Nåder föreslagit Rikets
Ständer , att berörde §. må erhålla följande
lydelsei
”Dessutom böra , För oförsedda händelser,
tvänne serskilda tillräckliga summor
anslås och, till utbetalning å Rikets
Ständers Riksgalds-Contoir ± anvisas ; den
ena att vara tillgänglig, då Konungen, till
Rikets försvar eller andra högst vigtiga
och angelägna ändamål, sedan hela StatsRådets
tankar deröfver blifvit inhemtade ,
finnér den vara oundvikligen nödig; den
andra attj vid infallande krig, af Konungen
lyftas, sedan Han Stats-Rådet in pleno
hort, och Rikets Ständer sammankallat.
Rikets Ständers förseglade anordning å sistnämnda
summa må ej förr brytas, eller summan
af Fullmägtigé i Riksgälds-Contoiret
Utbetalas, än sedan Riksdags-kallelsen blifvit
i Hufvudstadens Kyrkor vederbörligen
kungjord.”
Till följd af Samtliga Riks-Ståndens,
den i5 innevarande, härå aflåtna remisser,
får Constitutions - Utskottet vördsamligen
andraga, att, — då det af Konungen uppgifna
redaclions-förslag synes innefatta vä
-
8 Constitutions-UIskotUts Memorial N.-o C6.
sendtliga förbättringar, dels i så måtto, att
hädanefter, vid Creditiv-summornas anslående
, deras verkliga afsättande undvekes,
dels derutinnan, att större Creditivet ej vidare
skulle ur Banken lyftas, utan detta,
likasom det mindre, uttryckligen anvisas
på Riksgälds-Contoiret — en öfveiflyttning,
fullkomligen instämmande med den
nu mera beslutna realisationens grunder och
ändamål — Utskottet anser sig böra med
tillstyrkande öfverlemna den Nådiga Propositionen,
för att, enligt 81 §. RegeringsFormen,
behandlas.
Stockholm den 28 Januarii i83o.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteimka Tryckeriet,i8ä«.
CoflSticut.-Utsh. Memorial, N:o 67, ]
N:o 67.
Ankom till Exp, Utsk. d, 11 Febr. 1830»
Memoria], i anledning af Aterr emis ser
pä Förslaget till ändringar i
Trjckfrihets-Förordningen.
På grund af åtskilliga, för Ståndens gemensamma
tankar serskildt förklarade anmärkningar,
hafva Borgare-Ståndet, den 23, och
Preste-Ståndet, den 3o October 1829, samt
Ridderskapet och Adeln, den 1 innevarande,
återförvisat Constitutions-Utskottets Memorial,
af deri 3o September ofvannämnda år,
med förslag till ändringar i TrjckfrihetsFörordningen
och ny redaction af denna'
Grundlag, hvilka Förslag deremot BondeStåndet,
den i3 sisilidne November, godkänt
att hvila till afgörande vid nästa Riksdag.
Såsom ett helt, af inbördes oskiljaktiga
delar bestående förslag, ämnadt att i ett
sammanhang antagas eller förkastas, hade
Utskottet till grundlagsenlig åtgärd öfverlemnat
de hufvudsakliga ändringar i Tryckfri
hets-Lagen .*
1:0 att, till säkerhet för de böter, som
kunde åläggas Utgifvare af Periodisk Skrift,
Bih> till R.-St. Trot. 1828-1830, 3 Sami.
28:de Haft. t
2 Conttitut.-Ulslc. Memorial, N:o 6^
borgens-förbindelse eller depositions-betyg
måtte anskaffas;
2:0 att 8 mom. i 4 §• nu varande
Tryckfrihets-Lag, eller stadgandet om Jndragnings-Magten,
måtte upphäfvas och uteslutas;
samt
3:o att Tryckfrihets - Nämnden eller
Juryn måtte upphöra, och målen afdömas
vid Höf-Rätt* sedan Under-Domstol derom
ransakat.
Ridderskapet och Adeln, lemnande irsta
och 2:dra punkterna oanmärkta, antager nu,
med hänsigt till den 3:dje, såsom grundsatts,
att Tryckfrihetsmålen skola fortfarande pröfvas
af Jury, enligt 5 §. af gällande Tryckfrihets-Lag,
härutinnan oförändradi
Preste-Ståndet yrkar, att både Indragnings-Magten
och Jury - Inrättningen må,
såsom lindrigare medel till förebyggande
af Tryckfrihets-missbruk, bibehållas, under
förklarande tillika att, ehvad Indragnings-Magten
och Juryn bestå eller upphäfvas,
föreskriften om borgens ställande är
olämplig och öfverflödig.
Borgare-Standet, unler godkännande af
2:dra punkten, vili, att stadgandet om borgen
eller deposition för Periodisk Skrift må
uteslutas, och att, med bibehållande af förra
rättegångssättet. Tryckfrihetsmålen inå af
Jury pröfvas.
Constitut.-TJtsft. Memorial, N:o 67. 3
När dessa meningar sammanställas med
hvarandra och med Bonde-Ståndets, uppkommer
det resultat af preliminaira beredningen,
att i irsta punkten af det, såsom ett
helt framlagda, dock inom Stånden söndrade
förslaget, två Stånd stannat emot två,
att 2:dra punkten gillats af tre Stånd, men
vilkorligen förkastats af det fjerde, att 3:dje
punkten gillats af ett, men förkastats af tre
Stånd, samt att alternativen, alla hvälfvande
sig kring antagandet af det nya eller bevarandet
af det gamla, finnas utgöra raka motsattser,
enkla Ja och Nej.
Vid ett sådant förhållande, och då CoostitulionSfUtskottet
här förgäfves skulle söka
att, enligt 56 §. Regerings-Formen, samtliga
Riks-Ståndens tankar till ett helt utlåtande
hopjemka, återstår blott för Utskottet att,
Under åberopande af samma grundlagsrum,
vördsamligen anmäla de yppade oförenbara
skiljakligheterna till samtliga Riks-Slåndens
behandling efter nyssnämnde §, jemförd med
1 morn. 2g §. Riksdags-Ordningen.
Innan Rikets Ständer hunnit utlåta sig
öfver förrberörde princip-frågors slutliga beredning
till afgörande vid nästa Riksdag,
saknar Constitutions-Utskottet erforderlig bestämd
ledning för bedömandet af anmärkningarna
emot detail- och redactions-förslagen,
på hvilkas återstående behandling, åt
-
4 Constitut.-Utsh. Memorial, N;o 68,
minstone i deras vigtigare delar, de åtgärder,
sorn i hufvudsaken vidtagas, måste mer
eller mindre inverka.
Stockholm den ro Februarii i83q,
N:o 68.
' Ankom till Exp,-Utsk. 25 Febr. ig;o'
Memorial, i anledning af samtliga RiksStåndens
återremisser på Förslaget
till ändrad redaction af
7g Regerings-Formen.
Samtlige Riks-Ståuden hafva lill Constitutions-Utskottet
återförvisat dess Memorial,
N:o 56, med förslag till ändrad redaction af
H2 §. Regerings-Formen, Borgare-Ståndet,
under den 17 sistlidne December, på grund
af den för Ståndets gemensamma tanka förklarade
anmärkning, sorn innefattas i följande
uppgifna omredaction: ”Rikets Ständers
Bank förblifve under Rikets Ständers
egen garantie och vård, ifrån Siats-Verket
skiljd, ostördt förvaltad af de Fullmägtige
hvarje Riks-Stånd dertill förordnar, enligt
de Ordningar, Stadganden och Reglementen,
Constitut.-Utsli. Memorial, N:o 68. 5
som af Rikets Ständer äro eller varda utfärdade,
hvarvid tre Stånds mening vare Rikets
Ständers beslut, hvilka dock ej må strida
emot Grundlag, Allmän Lag, eller BancoLag,
som af Konung och Rikets Ständer stiftad
är. Rikets Ständer vare allena berättigade att
genom Banken låta utställa representativt
mynt, på sätt, att grunderna för dess inlösen
vid anfordran till fullo med klingande
mynt dervid tillika uttryckligen bestämmas.
Härvid, likasom vid förordnande derom,
huru stor del af Baneovinsten för Statens
räkning får användas, galle endast lyra Stånds
sammanstämmande beslut; och ege kommande
Ständer ej magt att sådana stadgade grunder,
för det redan i omlopp varande Sedelmyntets
värde, rubba eller i verkställigheten
omintetgöra.” — Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Bonde-Stånden, under
den 17 dennes, med den af hvarje Stånd
serskildt, såsom dess gemensamma tanka,
framställda anmärkning, att 72 §. RegeringsFormen
måtte erhålla nedanstående jydelse:
”Sveriges Rikes Bank, för alltid skiljd
från Rikets Stats-Verk, vare under Konungens
och Rikets Ständers gemensamma garantie,
men under Rikets Ständers egen vård,
ostördt förvaltad af de Fullmägtige hvarje
Stånd dertill förordnar, efter de Lagar och
Stadganden för Banken och dess rörelse,
6 Constitnt,-Utsk, ^Memorial, N:o 68.
hvilka nu äro gällande, eller af Konungen
och Rikets Ständer gemensamt varda stiftade.
Dock ege Rikets Ständer, som genom
sina Fullmägtige tillsätta Tjenstemfinnen inom
Banken, att allena fastställa Reglementen
för Bankens inre förvaltning och arbetssätt,
samt för dess Tjenstemäns befordringar
och aflöning.’’
”1 öfverensstämmelse med ofvanåberopade
Lagar och Stadgande!), ege Banken allena
rätt att utgifva sedlar eller myntförskrifningar,
hvilka må lika med mynt i Riket
erkännas, och skola af Banken med mynt,
efter deras lydelse, inlösas.”
”Öfver användandet af Bankens årligen
behållna vinstmedel ege Rikets Ständer att
allena besluta, så framt dessa medel ej, till
bibehållande af Bankens grundfond, eller
till d ess förstärkning, af Konungen pröfvas
erforderlige."
Vid sammanställning af de bägge ny'a
redactionerna, befinnes ingendera stå i strid
emot ideen och ändamålet af Utskottets förslag,
hvaraf de egentligen innebära en ytterligare
utveckling. Ståndens åsigter, beträffande
sättet och medlen för en fullkomligare
garanties erhållande, äro dock så vida
olika, att Borgare-Ståndet åsyftat dels
