# ID: svediakorp-gov1919
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 10,944
# sentences: 391
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.-o 96. 27
hemgift i lös egendom är ett förskott på för^
modadt blifvande arf, ej vara af sakens natur
föranledd. Hemgiftstagaren bör visserligen
vara pligtig att, vid gifvaréns död och
i vissa andra bestämda fall, låta det eibalina
eller dess värde komma i vederbörlig beräkning,
så framt det icke återbäres i samma
skick som det var då det gafs, men icke
anses obehörig att emedlertid sälja, förbyta
eller eljest använda detsamma, såsom annan
sin egendom. Att han hitintills, enligt Sveriges
Lag, varit dertill berättigad, löjes
bland annat af olikbeten emellan stadgandena
i 11 Cap, 4 § Handels-Balken, hvarest
föryttrande af lant gods belägges med
böter, utom ersättnings-skyldighet, och 16
Cap. 2 § Giftermåls-Balken, hvarest annan
påföljd, än gäldande af det värde godset hade
då det gafs, icke är stadgad för den händelse,
att husgeråd är borta eller icke i lika
godt skick.
Dessutom förete sig emot innehållet af
Edert ifrågavarande Förslag följande anmärkningar:
Vid
1 $, att deruti är uteslutet allt
hvad nu gällande Lag innefattar angående
hemgift i fast egendom, hvarigenom synes
uppkomma tvekan, huruvida det må vara
tillåtet alt meddela så beskaffad hemgift,
28 Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. N.-o 96.
och, i sådant fall, om hvilka följder slik
hemgift må medföra för ej mindre liemgiftstagaren,
än gifvaren och hans öfrige arfvingar,
rätts-innehafvare eller borgenärer.
Vid 2 §, att det der föreslagne stadgandet,
angående liemgiftsbrefs ingifvande till
Domstol och dess intagande i ÄktenskapsFörords-Protocollet,
medförer en omgång,
hvilken, förenad med kostnad, ofta med resor
och tidsspillan, i synnerhet för Allmoge,
boende aflägse från Tingsställen, skulle
antingen afskräcka mången från meddelande
af hemgift, eller ock, om den gåfves utan
att på föreskrifvet sätt blifva lagföljd, och
således ej komme i laga beräkning, förorsaka
för den ene arfvingen obehörig vinst på
de Öfriges bekostnad.
Uti 4 §j sorn stadgar, att, då gifvaren
dör, hemgift skall till skifte återbäras, saknas
föreskrift om rättighet för den arfvinge,
hvilken hemgiften innehaft, alt, om handel
åstundar, behålla densamma på sin lott efter
det i hemgiftsbrefvet stadgade värde; en
rättighet, som synes vara på billighet grundad.
Stadgandet i 5 Sj att, då gifvarens
egendom afträdes till borgenärer, de då ega
återtaga den egendom, som i hemgift gifven
är, synes icke öfverensstämma med billighet
och rättvisa. Då Föräldrar obestridligen ega
Kongl. Maj.-ts Nacliga Shrifv. N.o g6. 2g
rätt under deras lifstid, att till full ego öfverlemna
den egendom, hvarmed de vilja
understödja något af deras harn, och gifvarens
borgenärer derefter icke eg a någon rättighet
tili samma egendom, lärer den inskränktare
förmon, som af Föräldrar blifvit
harn förunnad genom en blott vilkorlig egande
rätt, eller såsom förskott på möjligen tillfallande
arf, ännu mindre höra rubbas genom
de förres iråkade obestånd, eller bor
genärer ega vidsträcktare anspråk, än Gäl,'
denären sjelf.
Föreskriften i 6 om rättighet för gif 4
varén att hemgiften återkalla, derest hemgiftstagaren
gör honom orätt eller skada, synes
onödigtvis kunna grundlägga mångfaldiga
tvistigheter anhörige emellan, helst den obetydligaste
anledning till missnöje tvifvelsutan
ofta skulle anses såsom skäl att yrka
tillämpning af detta stadgande.
Senare momentet af ^ att i de
fall, då hemgift går åter, hemgifts-innehafvaren
ej bör ansvara för den försämring å
lösören, som genom deras vanliga bruk förorsakats,
synes strida emot den hittills gällande
grundsatts, att hemgift i lösören, såsom
varande ett förskott på blifvande arf,
bör, då den återgår, beräknas efter det värde
den hade vid första öfverlemnandet.
3o Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N.-o 96.
Slutligen saknas i Förslaget allt yttrande
om den förändring af 12 Cap. g och 10
§§. Ärfda-Balken, som, i händelse af Förslagets
antagande, horde, i anseende till det
nära sambandet emellan berörde lagrum och
16 Cap. Giftermåls-Balken, blifva ound
-
Med stöd af dessa anmärkningar, och då
Lagens nu varande stadganden, angående medgift
och liemföljd, icke sjunis erfordra någon
så skyndsam förändring, att dermed icke kan
anstå till dess den, i sammanhang med förheredelserne
till ny Civil-Lag i allmänhet,
kommer under öfverläggning, finner Jag Mig
sakna anledning att bifalla den föreslagna
Lagförändringen.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti skrifvelse den 11 sistlidne November,
i underdånighet föreslagit, att, med upphäfvande
af Kongl. Brefvet den 3i Januarii
1777 och 3 Mom. i io:de punkten af Förordningen
den 12 November 1766, så vidt
de angå lösen för handlingar, hvilka i revisionssaker
till Konungen från Hof-Rätt insändas,
1 Mom. 3 § i 3o Cap. RättegångsBalken
må ändras till följande lydelse:
”Nu häfver Parten fått Hof-Rättens svar
”och tillstånd, sände då Hof-Rätten parternes
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.-o g6. 3i
”skrifter och alla bilagor, med skrifteliga
”berättelsen deröfver, hvarå dömdt är, till
”Konungen in; late ock väl och rent afskrifna
hvad för rätta är taladt och svaradt,
”med Hof-Rättens omröstning till domslutet:
”och löse parten den afskrift ut, som serskildt
stadgadt är.”
I sammanhang hvarmed J jemväl föreslagit
en deraf föranledd ändring i Kongl.
Förordningen den 24 April 1 54-
Efter Högste Domstolens och Siats-Rådets
hörande, har Jag, då ifrågavarande lösen
för Revisions-Acter i Hof-Rätterne utgör
en del af de lägre Tjenstemännens i
Hof-Rätterne inkomster, hvilka icke utan motsvarande
löneförbättring höra dem beröfvas,
och J icke anvisat medel till beredande af
en slik ersättning, ansett Mig icke kunna
ifrågavarande lagförändring bifalla.
Emot det Förslås: till förändrad redaction
af 3 Cap. Arfda-Balken, angående bakarf
och sidoarf, som J, Gode Herrar och
Svenske Män, uti Skrifvelse af den 28 sist—
lidne December, till Mig i underdånighet
aflemnat, har Jag, efter Högste Domstolens
och Stats-Rådets hörande, funnit följande
anmärkningar förekomma:
3a Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o 96.
11 § i Förslaget lyder sålunda: Äro
hakarfvingar å fäderne- och möderne-sidan
samarfva, lage fäderne-sidan fäderne-del,
och möderne-sidan möderne-del: äro å endera
sidan alla döde, falle alltsammans andra
sidan till. Äro sidoarfvingar å fäderne
och möderne samarfva, eller finnes å endera
sidan ej någon till; vare lag som om bakarfvingar
sagdt är. Är sido-arfvinge både å
fäderne och möderne skyld med den döde;
njute då han både fäderne- och möderne-del.
Det uti sista momentet af denna § förekommande
ord sido-arfviflge hade bordt
utbytas emot arfvinge j ty äfven med bakarfvinge
kan inträffa enahanda förhållande,
som här angående sido-arfvinge förutsättes,
hvarå såsom exempel må anföras den händelse,
att tvänne systrars barn med hvarandra
ingått gifte och efterlemnat ett barn,
som sedermera aflider. Dess Mormors mor
och Farmors mor är då en och samma person,
och är således berättigad lill arf håde
å fäderne- och möderne-sidan.
12 § i Förslaget är af följande lydelse:
Halfslägt träde till arf med helslägt, dock
ej till annan del än den, som fader eller
moder, genom hvilken de med hvarandra
skylde äro, efter ätträkningen taga skolat,
om den lefvat.
Häri
-
Kongl. Majds Nådiga Skri/v. N.o g6. 55
Härigenom är ej nog tydligt utmärkt,
att stadgandet ej är tillämpligt i annan händelse,
än när hel- och halfslägten äro samarfva,
men att, om halfslägten är närmare,
den ensam tasrer arfvet.
O
Uti Förslaget saknas jemväl bestämd
föreskrift, huruvida all arfsdelning bör ske
efter Lands, eller Stads-rätt, i förhållande
till dens stånd eller hemvist som ärfves,
eller om, då en eller flere af dem, genom
hvilka de ärfvande varit med honom skylde,
egt annat stånd eller hemvist, afseende
derå jemväl bör fästas.
Med afseende å dessa anmärkningar,
och då tiden nu mera icke medgifver att genom
Contraproposition bereda den förbättring
af Lagförslaget, hvartill samma anmärkningar
synas böra föranleda, finner Jag Mig
nödsakad att vägra Nådigt bifall till den
af Eder föreslagna Lagförändring i detta
ämne.
Uti skrifvelse af den 11 sistlidne Januarii,
håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uppå anförde skäl föreslagit, att 5 §
af i5 Cap. Ärfda-Balken, angående förhål
Bih.
till R• St. Prot. 1828S0. 1 Sami. 4 Band.
8:de Häftet. 3
34 Kongl. Maj.-ts Nådiga. Skrif v. N.-o g6.
landet, då död man efterlemnar inländsk
arfvinge, hvars vistelseort är okänd, måtte
ändras till följande lydelse:
”Nu vet man hans inländska arfvinge,
men ej hvar han är, late då Domaren
”i allmänna tidningarne, tre gånger, minst
”en månad emellan hvarje gång, och första
”gången sist inom tre månader från den
”dag, då bouppteckningen till Rätten ingif”ven
är, kungöras, att arf fallit honom till.
”Vilja fjermare det arf lyfta, vare det tillå”tet,
der de för arfvet och dess afkomst
”ställa borgen, som af Rätten godkännes,
”begagna de ej lyftnings-rätten, förordne
”Domaren god man, som arfvet vårdar och
”förvaltar, till dess den frånvarande arfvin”gen
sin rätt bevakar eller tiden dertill ute
”är. Kommer ej den frånvarande arfvingen
”inom tio år från den dag då kungörelsen
”tredje gången i tidningarne infördes, vare
”från arfvet skiljd, ehvad han laga förfall
”visar eller ej.”
Sedan Jag häröfver bort IlÖgste Domstolen
och Stats-Rådet, har Jag företagit
detta ämne till pröfning; och ehuru Jag
dervid funnit Edert berörde Förslag vara
på goda skäl grundadt, i hvad det angår
förkortande af den i i5 Cap. 5 § ÄrfdaBalken
stadgade praescriptions-tid, har Jag
dock, i fråga om det föreslagna stadgandet,
Kongl. Maj.ts Kådiga Skrif». JV.-o 96. 35
att laga förfall icke må gälla För den frånvarande
arfvinge, hvilken icke inom den
föreskrifna tiden sig infinner, ansett ett billigt
afseende böra så mycket mera fästas å
de flerfaldiga omständigheter, hvilka kunna
för den frånvarande göra omöjligt icke allenast
att inom laga tid, beräknad från kungörandet
i allmänna tidningarne, sig anmäla,
utan ock att, om ett slikt kungörande
erhålla underrättelse, som, genom det förändrade
stadgandet, proescriptions-tiden blefve
från Tjugu till Tio år förminskad.
Då Jag derjemte öFvervägat, huruledes
ofvanberörde i5 Cap. i Ärfda-Balken uti de
flesta andra fall bevarat Arfvinges rätt att
med laga förfall ursäkta sin försummelse, att
inom utsatt tid sig inställa, och funnit nödvändigheten
deraf att, innan fråga om undantag
för något visst fall kan ega rum,
detta Lag-capitel hör undergå den fullständiga
granskning och jemförelse af alla der
befintliga med hvarannan i nära sammanhang
stående föreskrifter i detta afseende,
som icke förr än vid en slutlig pröfning af
den föreslagna Allmänna Civil-Lagen lämpeligen.
lärer kunna anställas, har Jag ansett
Mig icke kunna bifalla Edert ifrågavarande
Förslag.
36 Kongl. Majds Nådiga Skrifv. N.;o 96.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti Skrifvelse al den 11 sistlidne Januarii,
i underdånighet föreslagit det tillägg i
i/[ Gap. 1 § Giftermåls-Balken: ”att, der”est,
under tvist 0111 skillnad till säng och
”säte, makarne fortfarande lefva i kil och
”osämja, samt oenigheten öfvergår lill så
”våldsamma handlingar, att endera eller
”bägge Makarnes lif och helsa derigenom
”äfventyras, Domaren må vara berättigad
”att, vid derom gjordt påstående, och lag”lig
bevisning af ofvannämnde förhållande,
”tillåta endera makan att, under rättegången,
”flytta från den andra eller vidtaga andra
”åtgärder för skyddande af den våldförda
”makans lif och helsa.”
Då bevarandet af äktenskapets helgd
och den deraf följande angelägenheten att
ej lätta ut vägar ne till vinnande af äktenskapsskillnad
synes fordra, det Domstolarnes
åtgärd i detta fall icke utsträckes öfver
den gräns, som i Allmänna Lagen och 1
punkten af Kongl. Förordningen den 27
April 1810 är utstakad; då Makars skillnad
till säng och säte så nära gränsar till fullkomlig
äktenskapsskillnad, att, sedan det
förra steget är taget, det senare är att anse
såsom nästan säkert gifvet, hvaraf följer,
att det är det förra, som förnämligast
bör försvåras och genom lämpliga tvångs
-
Kongl. Maj.ts Kådiga Skrif v. JV.-o g6. 3 7
medel lill makarnes återförening motverkas,
så framt man ej vill i oell med detsamma
underlätta det senare: då den af Rikets
Ständer föreslagne rättigheten för Domaren,
att kunna tillåta endera makan, att under
rättegången flytta från den andra, enligt
Förslagets ordalydelse skulle ega rum endast
då tvist uppstår om skillnad till säng
och säte, hvilken fråga enligt Lag icke uppkommer
förr, än tvänne varningsgrader af
böters åläggande frugtlöst blifvit använde,
•vid hvilket förhållande åter Domaren, enär
fortfarande oenighet emellan makarne är
lagligen styrkt, har rättighet och skyldighet
att meddela formeligt beslut om skillnad
till säng och säte, hvaraf följer, att,
genom det föreslagna stadgandet, å ena sidan,
litet eller intet vore vunnet till den
lidande makans fredande från fortsatt våldsam
behandling, samt, å den andra, om
Domarens meddelande slutliga Utslag, hvarigenom
skillnaden på viss tid blefve stadgad,
möjligen, efter fullföljd klagan, af högre
Rätt ogillas, den af förste Domstolen i
förväg lemnade tillåtelsen för makarne att
lefva åtskiljde, så länge tvisten påstår, (innefattande
i alla fall en uppenbar motsatts
af hvad Lagen i allmänhet stadgat om verkställighet
af Domstolars beslut), kan snarare
motverka än befrämja det ändamål man
ville söka, när dessa makar efter någon tids
38 Kongl• Majds Nådiga Skrif v. N.-a <)6.
skilsmessa skulle åter tvingas till en sammanlefnad,
som blefve följden af den högre
Domstolens pröfning; och då slutligen antalet
och beskaffenheten af de varningsgrader,
som, efter nu gällande Författningar,
skola föregå makars skiljande till säng och
säte, äfven om någon rättelse deruti skulle
pröfvas lämplig, dock icke synes böra undergå
förändring, utan i sammanhang med
omarbetning af Lagarne om äktenskaps-skillnad
i allmänhet, har Jag, efter Högste Domstolens
och Stats-Rådets hörande, ansett
Mig böra vägra bifall å Edert ifrågavarande
Förslag.
Uti skrifvelse af den ii sistlidne Januarii
håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, uppå anförde skäl i underdånighet
föreslagit, att 5. §. i 17. Cap. Ärfda .Balken,
tillika med Förordningen den 19. Augusti
1762 måtte helt och hållet upphäfvas,
samt 4- §• i samma Capitel och Balk ändras
till följande lydelse;
”Ali aflingejord och ärfda eller förvärfva
lösören å landet, så ock allt gods i
”staden, ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller
”orörligt, må man bortgifva eller testamentera
till hvem man vill, skyld eller oskyld,
”barn eller andre arfvingar. Dock ther
Kongl, Maj:ts Nådiga Skrif v, N-o g6. 3g
”omyndiga barn äro, som icke ega något till
”föda och uppfostran; tå skall them först,
•”efter stånd och värde, så mycket lemnäs,
”sorn Domaren skäligt pröfvar, till thess the
”sig sjelfve nära kunna.”
Sedan Jag häröfver hört Högste Domstolen
och Stats-Rådet, har Jag tagit detta
ämne i öfvervägande; Och ehuru skäl synes
förekomma för utsträckning af testamentsrättigheten
i stad, har Jag likväl funnit
emot Edert framställde förslag de anmärkningar
ega rum, att, derest hela 5. §. 117.
Gap. Alfda Balken skulle upphäfvas, den i
berörde lagrum arfvingar medgifne rättighet,
att till sig lösa borttestamenteradt hus, tomt,
gård och jord i staden, således komme att
upphöra, under det bördsrätt till försåld
dylik egendom ännu qvarstår, samt att, då,
enligt den föreslagne förändrade lydelsen
af 4* §• i nämnde Capitel, man eger att
bortgifva eller testamentera allt gods i staden,
ärfdt eller förvärfdt. rörligt eller orörligt,
deraf rätteligen borde följa, att stadgande
i 8. Cap. 3. §. Jorda Balken, det
man endast eger bortgifva sjette delen af
jord, hus eller tomt i staden, ehvad det är
ärfdt eller alhult, komme att upphäfvas, hvarom
likväl Edert förslag icke något innehåller.
Då dessa förhållanden äro stridande
emot den enhet i lagstiftningen, som med
4o Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N.o g6.
Edert ifrågavarande förslag åsyftas, har Jag
ansett Mig icke kunna detsamma antaga.
Sedan Högste Domstolen och Stats-Rådet
blifvet hörde, har Jag funnit godt bifalla
Edert, uti underdånig skrifvelse den 17 September
sistlidne år, framställde förslag, att
det i 10. Cap. 3. §, 2 Mom. ByggningaBalken
stadgade förbud att hugga eller sälja
maste-träd, som på skattejord finnes, förr
än det kronan hembudet är, må upphäfvas,
samt krono-skattehemmans-egare tillerkännas
fri dispositionsrätt öfver alla antingen
redan befintlige eller framdeles uppväxande
mäste- och storverks-träd, emot de vilkor,
som uti Eder berörde skrifvelse finnas omförmälde;
Och kommer detta Mitt och Edert
gemensamma beslut att intagas uti den allmänna
oeconomiska Författning, som angående
fri dispositions-rätt öfver Ekeskog å Skattejord
varder utfärdad.
Såsom svar på Min Nådiga proposition,
af den 27 Mars sistlidne år, angående förmånsrätt
för Upsala Åcademie hos dess
uppbördsman, i afseende å medel, som af
dem för Academiens räkning blifvit uppburne
eller förvaltade, håfven J, Gode Her
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Shrifv. År;o gG. 41
rar och Svenske Män, uti skrifvelse af den
19 påföljde October, i underdånighet föreslagit:
att genom serskild Författning må
varda stadgadt sorn följer:
”För medel, som Consislorii-Notarié
”i eller för sin tjenst till förvarande, förvaltning
eller redovisning emottagit, ege
”vederbörande Dom-Capitel i denne tjenste"mans
egendom enahanda förmonsrätt, som
”den, hvilken efter Lag tillkommer upp”hördsmans
skuld till kronan, samt kyrkors
”och Fattig-Inrättningars fordringar hos de”ras
föreståndare, så framt ej Dorn-Capitlet
”brustit i den tillsyn, eller efter låtit det
”lagliga förfarande, som Kongl. Brefvet den
”1 Junii 1791 Dom-Capitlet ålägger.”
”En lika förmons-rätt tillkommer ock
”Academierne i Upsala och Lund hos de”ras
uppbördsmän oell redogörare för me”del,
som desse i och för sine tjenster 0111
”händer fått.”
Efter Högste Domstolens och Stats-Rådets
hörande har Jag funnit godt gilla
Edert berörde förslag, hvarom Allmän Författning
kommer att utfärdas.
Efter Högste Domstolens och Stats-Rådets
hörande, har Jag tagit i öfvervägande
4a Kongl, Maj:ts Nådiga Skrif». No 96.
Edert, uti skrifvelse den 11 sistlidne Januarii,
i underdånighet framställde förslag,
att, med ändring af Kongl. Förordningen
den 11 December i 766 och Kongl. Brefvet
af den i3 Julii 1775, skulle stadgas som
följer:
”1:0 I Städerne, med undantag af Slockholm,
åligger det Magistraterne att, då verkställighet
söks å Dom eller Utslag, hvarå
”utmätning följa bör, inom 14 dagar från
”den dag, då Domen eller Utslaget till Magistraten
aflemnas, hvaröfver skriftligt be”vis
ovägerligen bör Sökanden meddelas,
”i laga ordning utmätning hos Gäjdenären
"förrätta. Varder lös egendom utmätt, då
"skall den, med iakttagande af hvad i Kongl.
"Förordningen den 18 December i8a3, angående
vissa omständigheter i afseende på
”verkställigheten å auctioner å utmätt egen"dom,
är föreskrifvet, genom Magistratens
”försorg försäljas så tidigt, att borgenären
”kan, inom sex veckor från ofvannämnda dag,
”af försäljningssumman, så långt den förslår,
"erhålla betalning för sin fordran. Utmä"tes
fast egendom, då skola anstalter till
”dess försäljande i enlighet med irsta och
"2:dra punkterne i berörde Förordning så
"skyndsamt vidtagas, att, der mer än en
"auction blifver af nöden, äfven andra auc"tionen
må kunna inom tre månader från
Kongl. Maj.-ts Kådiga Skrifv. K.-o [)6. 41
”sagde dag för sig gå; och besörje sedan
”Magistraten, att livad af köpeskillingen
”borgenären tillkommer, hålles honom tillhanda
sist fjorton dagar efter köpeskillingens
förfallotid.”
”2:0 Å landet skall Kronofogde, inom
”En månad från den dag då Dom eller Utslag,
hvarå utmätning följa bör, till honom
”aflemnas, utmätning hos gäldenären förrätta;
och vare Kronofogde skyldig att, derest
”lös egendom i mät tages, inom tre måna”der
från nyssnämnde dag, egendomen i
”vederbörlig ordning försälja och af försaljhingssumman,
så vidt den förslår, borge”närens
fordran gälda. Utmätes fast egen”dom,
gälle för Kronofogde hvad här ofvan
”angående Magistrat i thy fall är stadgadt;”
”3:o Försummar Magistrat eller Kronofogde
något af hvad 1111 är föreskrifvet, sva”re
då för det, som utmätas och försäljas
”bordt, der ej visas kan, att borgenär lemhat
gäldenär anstånd med betalningen,
”eller att egendomen ej kunnat säljas å tid,
”sorn derföre rätteligen utsatt och kungjord
”varit, eller att, oaktadt vidtagne lagliga åt”gärder
till köpeskillingens indrifvande, så”dane
hinder dervid mött, som af Magistra”ten
eller Kronofogden ej förekommas kun”nat;
börande i sistberörde arne fall skrift”ligt
besked, med uppgift af hindrens be
-
44 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrift). N:o g6.
”skaffenhet, på borgenärens begäran, honom
”genast meddelas.”
”4:o Vill gäldenär klaga öfver utmätning,
som hos honom verkställd är, åligge
”honom att, inom 14 dagar från den dag
”då utmätningen skedde, till Konungens Befallningshafvande
sin klagoskrift ingifva,
”vid äfventyr, att hans klagan eljest icke
”till pröfning upptages; Dock skall dylik
”klagan ej hindra utmätnings- åtgärdens fullbordan
eller egendomens försäljning, derest
”ej Konungens Befallningshafvande förord”nar,
att den inställas må.”
Jag anser lika med Eder den uti Kongl.
Förordningen den it December 1766 föreskrifna
tid för fullbordande af utmätning
å landet böra förkortas, samt deremot den
i Kongl. Brefvet den i3 Julii 1775 stadgade
tid för utmätnings verkställande i Stad
erfordra förlängning, äfvensom Jag erkänner
hehofvet af hittills saknad föreskrift rörande
tiden för öfverklagande af felaktige åtgärder
vid utmätnings förrättande; men
emot Edert ofvanberörde förslag lill aflijelpande
af dessa bristfälligheter i Lagstiftningen,
har Jag funnit följande anmärkningar
förekomma:
i:o att den uti ardra punkten föreslagna
tid, inom hvilken kronofogdar böra hafva
Kongl. Majds Nådiga Skri/v. No g6 /p
verkställt utmätning, synes vara allt för inskränkt;
serdeles vid de tillfällen da, efter
slutade Tings-terrniner, mänga expeditioner,
af flerfaldig beskaffenhet pä en gång påkalla
kronofogdens verksamhet. För utmätningar
å landet erfordras ofta flere mils resor,
hvarvid mehnföre eller eljest svårt väglag
i betydlig nion kan verka på möjligheten
af en skyndsam verkställighet. Och dessa
omständigheter synas äfven böra föranleda
till stadgande af en längre tid, inom hvilken
försäljning af utmätt fast egendom å
landet bör vara gjord, än den, som för slik
åtgärd i Städerne blifvit föreslagen;
2:0 att de i esta och ardra punkterne
nyttjade uttrycken: ”utmätning hos Gäldenär
förätta/’ möjligen kunna lemna rum
för den misstydning, som skulle Magistrat
eller Kronofogde, hvilken af vårdslöshet eller
med afsigt utmäter endast någon obetydlig
egendom, men underlåter utmäta annat
tillgängligt, för full betalning erforderligt
gods, ändock icke vara underkastad den
stadgade ansvarigheten, efter som utmätning
verkeligen blifvit förrättadj, ehuru tili ingen
eller föga båtnad för fordrings-egaren.
Lydelsen i denna del uti nu gällande föreskrifter
al åren 1766 och 177b, der det heter
på bägge ställen: "fullgör sin skyldighet
gefion utmätning” synes vara rigtiga
-
46 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N-o <96.
re, enär derigenom uttryckes icke blott att
utmätningen företages, utan ock att den
sker på ändamåls-eniigt sätt;
3:o att i förslaget saknas det stadgande
1766 års Förordning innehåller derom,
att, när försummelse inträffat och Kronofogde
i grund deraf är ansvarig för betalningen
af hvad utmätas bordt, Konungens Befallningshafvande
skall dertill lemna skyndsam
handräckning; en föreskrift, hvilken, genom
1775 års Kongl. Bref1 utsträckt äfven
till Magistraterne, gagnar att utmärka, det
så beskaffade fordringar äro executiva och
ej behöfva, såsom en ersättningstalan eller
såsom en fiscalisk action för tjenstefel, hos
Domstol utföras;
4:o att 1 4;de punkten saknas bestämmelse
för den händelse, då den, som utmätningen
begärt, vill klaga öfver Kronofogdes
eller Magistrats åtgärd; till afhjelpande af
hvilken ofullständighet uti Förslaget synes
hafva bordt tilläggas, att samma tid, som
finnes stadgad för Gäldenär att utmätningsförrättningen
öfverklaga, bör iakttagas af
den utmätnings-sökande, derest han med
förrättningen är missnöjd, dock att besvärstiden
i senare händelsen borde beräknas
från det hail af Utmätnings-Instrumentet
erhållit del.
Kongl. Maj.-tx Nådiga Skrifv. N-o q6. /yj
Med afseende å dessa anmärkningar,
och då Contraproposition till förbättrande
af det uppgjorde Förslaget nu mera icke kan
hinna att framställas och af Eder besvaras,
finnér Jag Mig nödsakad att å Edert ifrågavarande
Förslag vägra bifall.
Sedan Jag, uti Nådig Proposition af dell
Q April sistlidne år för Eder framställt behofvet,
att i vissa delar förändra Ansvarighets-lagarne,
för Edni Fullmägtige i Banken
och Riksgälds-Contoiret, af den i Maj 1810,
samt Ansvarighels-lagen förDirecteurerne vid
Discont-Contoiren i Götheborg och Malmö,
af den 8 April 1824, och J, såsom svar å
berörde Proposition, uti Skrifvelse den 25
sistlidne Januarii, föreslagit ändring af 3:dje,
egde och io:de §§ af Ansvarigbets-lagen
för Fullmägtige i Banken, samt 5:te, io:de
och 1 1 :te §§ af den för Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret,
äfvensom ändring af 5:te
§ och införande af en ny § uti Ansvarighets-Lagen
för Directeurerne uti DiscontContoiren,
så har Jag, efter Högste Domstolens
och Stats-Rådets hörande, funnit godt
att gilla och antaga de sålunda föreslagne
ändringarne; och komma, med iakttagande
deraf, berörde 3:ne Ansvarighets-Lagar att
omtryckas och under denna dag utfärdas.
48 Kongl. Maj.-ts Nådiga. Skri/v. N:0 96.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män , uti Skrifvelse af den a5 sisfclidne Januarii,
i underdånighet föreslagit, att, roed
upphiifvande af Kongl. Förordningen den
i3 Julii 1818, angående handskrifne, på
Sedelhafvaren eller Ordres ställde Invisningars
eller så kallade Assignationers belopp,
må stadgas: ”alt invisningar emellan enskilda
personer eller Bolag inom Riket må
”kunna ställas å hvad summa som helst, större
”eller mindre, under dervid fästade vilkor:
”att å en summa af 100 R:dr Banco
”eller derutöfver, Invisning får utfärdas, ej
”mindre handskrifven, än tryckt eller gra
»
I >>
verad;
”att, då Invisningen å mindre summa
”lyder, densamma måste vara handskrifven;”
”att Invisningen eller Assignationen all”tid
bör vara ställd till viss man eller Or”dres,
samt att i öfrigt, hvad Allmänna
”Lagen och serskilda Författningar föreskrifva,
rörande så kallade löpande skuldsedlar,
”vare sig i afseende på formen för deras
”giltighet, betalnings-ansvaret eller hvad för”hållandet
vara må, i allt blifver gällande för
”dessa slags Invisningar eller Assignationer.”
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag tagit detta ämne i
öfver
-
Kongl. Maj.-1 i Nucliga Skrifv. N.-o q6. 49
öfvervägande, och funnit, att, äfven om
skal må förekomma till någon jemkning i
de stadganden, hvilka för närvarande innefattas
i arne serskilda Förordningar under
den 13 Julii i8f8, deraf den ena ovilkorligen
förbjuder utgifvandet af tryckta eller
graverade Invisningar, ställde på enskilde
personer, och den andra bestämmer vissa
inskränkningar uti rättigheten att utgifva
sådane Invisningar handskrifne, följande anmärkningar
likväl emot det af Eder nu
framställde Förslag ega rum, dels attidea
föreslagna Författningen endast nämnes uppgifvande
af Kongl. Förordningen, angående
handskrifna Assigriationer, men sjelfva stadgandet
skulle i betydlig mon ändra äfven
den, som rörer de tryckte och graverade,
dels att, efter Förslagets lydelse, Invisningarne
aldrig skulle få ställas annorlunda,
än till viss man eller Ordres, således icke
till endast viss man; ett förbud, hvartill
någon skälig anledning ej synes vara för
handen; dels ock slutligen, att uppställningen
af Förslaget, då det innehåller, att
”i öfrigt hvad Lag och Författningar föreskrifva,
rörande så kallade löpande skuld”sedlar,
äfven i afseende på formen för delias
giltighet, skall i allt blifva gällande för
Bilt. till R. St. Prot. i82S-3o. 1 Sami. 3 Bandet.
8:de Häftet.
4
5o Kongl. Maj Nådiga Skrif v. N.-o 96.
”dessa slags invisningar eller Assignationer,”
icke nog bestämdt utmärker, att för tryckta
eller graverade måste undantagas hvad i
Kongl, Förordningen den 28 Junii 1798 är
anbefalld t derom, att skuldebref, för att
anses gällande, böra antingen vara egenhändigt
skrifne och undertecknade af Utgifvaren,
eller af endera, då flere skrifva demunder,
eller ock bestyrkas af atne vittnen,
hvilka på en gång varit tillstädes, och af
hvilka det ena skall hafva skrifvit skublebrefvet.
Uppå dessa skäl bar Jag funnit Mig
icke kunna i Nåder godkänna Edert omförmälde
Förslag.
Uti underdånig skrifvelse af den 29
sistlidne Januarii håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, bland annat, i underdånighet
föreslagit, att början af 18 Cap. 1 § ÄrfdaBalken
måtte förändras tijl följande lydelse:
”Hvar som något testamente fått liaf”ver,
vare skyldig, i Staden inom Sex månader,
och å landet sist å det Ting, som
”infaller näst efter Sexmånader, sedan han
”gifvarens död och testamentet A^eta fick,
”det inför Domaren att uppvisa, och gifve
”in tillika en vigtig afskrift, som arfvingar”ne
tillställas skall.”'
Kongl. Maj. ts Kådiga Skri/v. N.o 96. 5i
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag funnit godt gilla
och antaga berörde föreslagne Lagförändring,
hvarom Allmän Författning kommer att utfärdas,
medförklarande, att Kongl. Resolutionen
af den a6 Augusti 177a, angående
rättighet för Allmogen i Herjeådalen att emellan
Tingen testamente hos Häradshöfdingen
till bevakning uppvisa, varder, såsom nu
mera öfverflödig, till all verkan upphäfven.
Uti underdånig skrifvelse af den 11
sistlidne Januarii, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, föreslagit: att kyrkors,
fattig-inrättningars, kronans och frälsemans
hittills gällande vilkorliga företrädes-rätt till
betalning framför Inteckningshafvare inå
varda afskaifad; att den förmons-rätt, som
i 8 § af 17 Cap. Handels-Balken tillägges
barna-arf, må utsträckas till all en myndlings
egendom, som under förmyndares vård
och förvaltning ställd är; samt att den förmonsrätt,
hvilken, enligt g § af samma C,apitel,
tillkommer innehafvare af inteckning
i fast egendom, må sträckas äfven till den
intecknade egendomens afkastning; i enlighet
hvarmed J föreslagit, att 17 Cap. Handels-Balken
måtte från och med 8 § erhålla
en, dels till innehållet och dels i afseende på
§§:nes inbördes ordning, förändrad redaction.
5a Kongl. Maj:ts Nådiga Skri/v. N.-o g6.
Efter Högste Domstolens och Stats-Rådets
hörande, har Jag tagit detta ämne i
noggrannt öfvervägande, och dervid funnit,
att, om än Förslaget kan anses föranleda
till åtminstone någon förbättring af nu varande
prioritets-system, i det värdet af intecknings-säkerhet
mindre än hittills komme
att blifva beroende af de så kallade tysta
förmons-rätter, åtskilliga anmärkningar
emot Förslagets innehåll och uppställning
sig likväl förete.
Då uti 8 § den hittills stadgade förmons-rätt
för barna-arf blifvit utsträckt till
omyndig persons fordran, af hvad beskaffenhet
den vara må, synes i sammanhang
dermed stadgandet i 2 § af samma Capitel,
angående den rätt, som tillkommer omyndig
för faddergåfva, då den är förvandlad
och ej i behåll, hafva bordt undergå förändring.
Ordalägen i det föreslagna stadgandet
i g §, att intecknings-hafvare må ega rätt
till betalning utur panten med dess afgäld
intill betalnings-dagen j finner Jag icke vara
nog tydliga. Det ligger i sakens natur,
att betalningen eller utdelningen till borgenärer
sällan kan ske samma dag som fastigheten
upphört att tillhöra Concurs-Massan;
men längre än till sistnämnde dag bör ej
borgenär ega anspråk på afgälden; och der
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o 96. 53
jemte saknas i förslaget nödig bestämdhet
i afseende på möjliga collisioner emellan
intecknings-hafvare, arrendatorer och sådane
fordringsegare, som fått utmätning å gröda.
För öfrigt och då fråga nu är om förändrad
redaction af större delen utaf det Capitel
i Handels-Balken, som afhandlar borgenärers
inbördes företrädes-rätt till gäldbunden
egendom, hade till en nödig fullständighet
bordt höra, att deruti blifvit intaget
det stadgande, som innefattas uti Kongl.
Förordningen den 18 December 1823, rörande
förmons-rätt för enskildes hos Executorer
innestående medel, äfvensom de flere
tid efter annan utkomne Författningar,
söm tillägga en lika rätt för vissa andra
tjenstemäns uppbörd; hvarförutan det synes
mindre lämpligt att, på sätt förslaget
innehåller, stadga, att i5 § i den nya redactionen
skulle blifva lika lydande med
14 § i den gamla, enär denna § redan genom
Kongl. Förordningen den i5 December
1756 blifvit till all kraft och verkan
upphäfven.
Då således ifrågavarande Lagförslag,
betraktadt i sin helhet, saknar nödig fullständighet
och tydlighet, har Jag icke funnit
godt att detsamma i Nåder antaga.
54 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.o 96.
Sedan Högste Domstolen och Stats-Rådet
blifvit hörde, har Jag funnit godt lemna
bifall till de af Eder, Gode Herrar och
Svenske Man, uti skrifvelse den i! sistlidne
Februarii i underdånighet framställde
Förslag:
”1:0 att fordrings-egare, som låter bysätta
gäldenär, icke är berättigad att af
”gäldenären erhålla ersättning för hvad han
"under bysättningstiden till gäldenärens underhåll
förskjuter; och
”2:0 att Bysättnings-Utslag, på grund
"af löpande skuldebref, som är ställdt att
"betalas vid anfordran, eller hvari viss förfallotid
ej är bestämd, icke må gå i verkställighet
förr, än 8 dagar efter den dag,
"då gäldenären bevisligen erhållit del af
"lagsökningen, hvilket bör i Utslaget utsättas.”
r Och kommer allmän Förordning att
härom utfärdas.
I anledning af väckt fråga om nyttan
af en allmän Författning, hvarigenom fordrlngsegare
må förklaras berättigad att af
Konungens Befallningshafvande i det Län,
hvarest lian har sitt hemvist, erhålla så
kalladt Promotorial i lagsökningsmål till
Konungens Befallningshafvande i det Län,
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif v. Ar;o 96. 55
der gäldenären bor; håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, uti underdånig skrifvelse
den a3 September sistlidne år, uppå
anförde grunder, i underdånighet anhållit,
att till allmän efterrättelse måtte stadgas
följande:
"Vill borgenär utsöka fordran hos gäldenär,
som har sitt hemvist Utom det Län,
”der borgenär bor, ege han att till Konungens
Befallningshafvande i samma Län in”gifva
sin till Konungens Befallningshafvande
i det Län, der Gäldenären vistas, ställda
ansökning, med dertill hörande handlingar;
och åligge Konungens Befallningshafvande
i förstberörde Län, att öfversända
ansökningen och handlingarne till Konungens
Befallningshafvande i det andra
Länet, hvilken sistnämnde har att, sedan
gäldenären blifvit hörd och målet vederbörligen
till afgörande beredt, sitt Utslag
meddela, och till försthemälde Befallningshafvande
insända, för att borgenären emot
lösen tillställas; äfvensom att, uppå borgenärens
i enahanda ordning skeende ansökning
och derest fordringen är utmätningsgild,
låta Utslaget till verkställighet befordra,
och derefter de inlupne medlen till
samma Befallningshafvande insända, för att
till borgenären emot vederbörligt qvitto öfverlemnas.
5(J Kongl. Maj:ts Ntuliga. Skrif v. N:0 96.
Efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, liar Jag tagit detta ämne
i öfvervägande; och ehuru stadgande af den
rättighet för borgenär, att erhålla så kalladt
promotorial, hvilken genom Eder underdåniga
skrifvelse åsyftas, komme att åt
Borgenären bereda en lättare utväg att få
utestående fordringar indrifne, har Jag likväl
ansett denna förmon å ena sidan icke
uppväga den olägenhet, som å den ändra
uppkommer derigenom, att Konungens Befallningshafvande
så väl i det Län, der borgenären
bor, som i det Län der gäldenären
har sitt hemvist, blefvo besvärade med
enskilda bestyr, främmande för deras egentliga
Embetsbefattning och underkastade en
ansvarighet för de indrifne medlens vårdande
och öfversändande, som desse Embetsmän
icke skäligen böra åläggas.
Af sådan grund har Jag funnit Mig
sakna skäl, att gilla det af Eder i detta
ämne föreslagna stadgande.
Uti skrifvelse af den 18 November sistlidne
år håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, i underdånighet anhållit om utfärdande
af den förklaring, att så väl med
Allmänna Lagens grunder, söm med rätta
förståndet af 17 och 20 §§ i 5 Cap. af Con
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.o 96. 5j
curs-Lagen den i3 Julii 1818 instämmer,
det Borgenär, hvilken, till bevakande af sin
fordran i Concurs, låter, genom annan tjenlig
person, till Rätten, der Concurs-saken
är anhängig, inom laga tid inlemna, sin inlaga,
jemte edgångsbevis och öfrige erfordell
ige handlingar, skall, om inlagan är af
borgenären egenhändigt underskrifven, anses
hafva rätteligen förvarat sin talan, ändå
att fullmagt till inlagans ingifvande ej
företes eller bifogas, ,
Efter Högste Domsto,len’s och StätsRådets
hörande, har Jag gillat den af Eder
sålunda föreslagna förklaring, såsom med
rätta förståndet af ofvannämnde §§ i C011-  curs-Lagen öfverensstämmande.
Jemväl har Jag, efter Högste Domstolens
och Stats-Rådets hörande, bifallit det
af Eder i • underdånighet framställde Förslag,
att 3 § i 6 Cap. Concurs-Lagen, den
i3 Julii 1818 må erhålla, följande lydelse:
”Borgenär må lyfta den fordran, som
”honom genom dom i Concurs-saken tillagd
”är, ändå att domen ej vUnnit laga kraft;
”ställe dock, i thy fall, borgen för hvad
”lian lyfter. Lag samma vare om verkstäl
-
58 Kongl. MajHs Nådiga Skrif v. N.-o 96.
"lighet af dora i redovisningstvist emellan
"borgenär och syssloman.”
I anledning af väckte' motioner om behofvet
af åtskillige jemkningar och förändringar
i Concurs-Lagen, af den i3 Julii
1818, äfvensom i Kongl. Förordningen, den
22 October samma år, om Edsformulaire i
Concurs-mål, håfven J, uti skrifvelse af
den i5 sistlidne Januarii, till Min pröfning
i underdånighet framställt förslag till de
förändringar i Concurs-Lagen, som J ansett
nödige, äfvensom J till Min sanction
partielt öfverlemnat de serskilda §§, hvari
förändringar blifvit föreslagne, med undantag
af 7 Cap. och 8 Cap. 6 § af ConcursLagen,
hvilka icke utan i ett sammanhang
kunde pröfvas.
Sedan Jag häröfver hört Högste Domstolen
och Stats-Rådet, har Jag tagit detta
ämne i noggrannt öfvervägande, och dervid
funnit godt i Nåder bifalla Edra förslag till
ändringar:
1:0 af 2 Cap. 1 §.
2:0 af 2 Cap. 25 §.
3:o af 3 Cap. 3 §.
4:o af 4 Gap. 1 §.
Kongl. Maj.-ts Nödiga Skrifv. N.-o 96. 5g
5:o af 4 Cap. 9 §.
6:0 af 4 Cap. jo §.
7:0 af 5 Cap. 11 § och
8:0 af 7 Cap. 3 §,
äfvensom Jag i Nåder gillat förslaget till
ny § emellan 12 och i3 §§| i 7:de Cap.
samt ändring af 8 Cap. 6 § Concurs-Lagen.
Hvad deremot beträffar Edert Förslag,
att 5 Cap. 10 § må erhålla följande nya
redaction:
”Är saken hos Härads-Rätten anhängig,
”då skola horgenärerne genom anslag och
”kungörelser så stämmas, som i 9 § sägs,
”att sig inställa vid det lagtima Ting, som
”näst efter Sex månader infaller eller då
”ännu fortgår, före klockan Tolf på dagen
"å den rättegångsdag, som af Härads Rät”ten
bestämmes samt i anslag och kungörel"sen
utsättes. Äska de fleste horgenärerne
"Urtima Ting, varde det utsatt, att genast
”efter Sex månaders förlopp hållas,” — så
har Jag funnit, att, då tillbaka-flyttningen
från den hittills stadgade fatalie-timman
vid Härads-rätter, kl. 7. om aftonen, till kl.
12 middagstiden, skulle, enligt förslaget,
ega rum endast i afseende å Concursmåls
behandling, men den förra fatalie-timman
6o Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. IV.-o <j6.
bibehållas för alla andra- vid Härads-Rätt
förekommande mål, komrne en sådan olikhet
troligen att verka' tilf förvillelse och,
serdeles i början, innan .Mlmogen hunnit
vid förändringen blifva van, beröfva mången
borgenär sin rättmätiga fordran, äfvensom
att, om än, å ena sidan, genom bibehållande
af det nuvarande stadgandet, att inställelsedag
i Concurs skall utsättas till aldra
rättegångsdagen af det Ting, som näst’ efter
Sex månader infaller, någon gång kan hända,
att Inställelse-dagen inträffar ett Lagtima
Ting senare än behofvet fordrar, så
uppkommer likväl, å den andra, den menliga
följd af det föreslagne förändrade stadgandet,
att, om ett Ting börjar en eller få
dagar före slutet af de föreskrifne Sex månafderne,
borgenärer ne ofta försättas i ovisshet,
huruvida de vid berörde Ting böra sig
inställa eller icke, hvilket förhållande icke
är förenligt med den bestämdhet Lagstiftaren,
serdeles i fråga om fatalier, bör iakttaga.
På dessa grunder har Jag funnit Mig
iqke .kunna, gilla och antaga Edert berörde
förslag; i följd hvaraf den jemväl föreslag-:
na förändringen af redactionen till 5 Cap.
17 § af sig sjelf förfaller.
J, håfven ock föreslagit ett förändradt
formulaire till borgenärs-ed i Concurs-mål,
Kongl. 'Mctj.-ts Kådiga Skrifv. N.o 96. 61
samt att, med upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 22 Octöber 1818, det föreslagna
formulåiret måtte intagas i ConcursLagen,
hvars 5 Gap. 18 § i följd deraf skulle
undergå förändring.
Häremot har Jag ansett höra anmärkas,
att borttagandet af den i nu varande
Borgenärs-Ed befintliga försäkran, att fulla
penningar liro för skuldebref redeligen
utgifne skulle mycket lätta edgången för
ockrare, ty försäkran att fordringen är rigitig
kan svårligen tydas vidsträcktare, än att
aftalet är sådant, som skuldsedeln utvisar.
Då det likväl är nödigt, att, så vidt ske kan,
förekomma det grofva ocker, som derigenom,
bedrifves, att mindre summa försträckes, än
hvarå skuldsedeln lyder, synes följande mening
hafva bordt i Edsforraulairet till slut
införas: ”samt att fulla penningar eller deras
”fulla 'värde utgifne blifvit.”
Dessutom synes uteslutandet af de i
det nu gällande Edsformulairet begagnade
ord "mig 'veterligen" lätteligen kunna hos
den samvetsgranne uppväcka svåra betänkligheter,
hvilka icke med skäl böra lemnäs
utan afseende, helst mången derigenom blefve
nödgad till ett lättsinnigt qväfvande af
sina tvifvelsmål om rigtigheten af en fordran,
hvilken han af 3:dje man emottagit.
6i Kongl. Maj:ts Nådiga Skri/v. N.-o q6.
Med afseende å dessa anmärkningar,
och ehuru det föreslagne nja Edsformulairet
visserligen i det hela synes hafva företräde
framför det nu gällande, har Jag funnit Mig
böra vägra bifall å delta Edert förslag.
De ändringar i Concurs-Lagen, hvilka
Jag, på sätt ofvan nämndt är, gillat och antagit,
komma, enligt Eder i underdånighet
rramställde önskan, icke att genom serskild
Författning kungöras, utan varder hela Concurs-Lagen
omtryckt och under denna dag
utfärdad, hvarvid kommer att iakttagas, icke
allenast de nu beslutade förändringar, utan
ock andra, under denna Riksdag antagne
jemkningar i samma Lag, äfvensom det
tillägg vid 5 Cap. 11 §, som genom Kongl.
Förordningen den 18 December i8a3 blifvit
stadgadt; Och bifaller Jag Eder begäran,
att §§:nes numer-följd i den sålunda blifvande
förändrade Concurs-Lagen må gå i
oafbruten ordning från början till slut, med
bibehållande af den nuvarande fördelningen
i Capitel.
Beträffande de af Eder under loppet
af innevarande månad redan aflemnade och
möjligen hädanefter från Eder inkommande
underdåniga skrifvelser rörande Lagfrågor,
kunna desamma, i anseende till Riksdagens
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. If.-o 96. 63
snart förestående slut, icke hinna att dessförinnan
på det i Grundlagen föreskrifna
sätt beredas, föredragas och afgöras, hvadan
Jag linner Mig föranlåten förklara, att Jag
icke kan dem antaga; dock vill Jag äfven
efter Riksdagens slut låta Mig i behörig
ordning föredragas de af Edia skrifvelser,
hvilka icke innefatta egentliga Lagförändringar,
utan äro af reglementarisk egenskap.
Slutligen håfven J, uti underdånig skrifvelse
af den 1 1 sistlidne Februarii, förklarat
Eder bifalla Mina till Eder framställde
Nådiga Propositioner:
1:0 Angående förändrad redaction af
a5 Cap. 1 § samt 12 Cap. 2 § 3 Mom.
Rättegångs-Balken; och
2:0 Angående ordningen och sättet för
öfverklagande af Under-Rätts beslut i tvister
om Husesyn och fardag å Kronohemman.
Dervid håfven J dock anmält, att, i
händelse det hos Eder väckte förslag om
Laginans-Rätternes och flere andra DomstOT
lars indragning skulle af Mig i Nåder gillas,
deraf borde följa, att redactionen i berörde
2:ne Författningar komme att undergå någon
förändring; men då något förslag angående
indragning af Lagmans-Rätterne ännu icke
64 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N.o q6.
från Eder inkommit och således, till följd
af hvad Jag nu förklarat, vid denna Riksdag
icke kan komma i öfvervägande, hvarigenom
Eder vilkorligtvis gjorda framställning
om behofvet af redactions-förändring
förfaller, komma Allmänna Författningar i
berörde a:ne ämnen att under denna dag
utfärdas i enlighet med Mina al Eder bifallne
Propositioner.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen.
CARL JOHAN.
KONGL.
Tal till Rikets Ständerj på Rikssalen j
vid Riksdagens slut den ig Mars
i83o.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige,
Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Ehuru detta Riksmöte fortgått mera än ett
år utöfver den i Regeringsformen fastställda
tid,
Kongl. Maj.ts Tal till Rikets Stander. 65
tiel, har clet likväl bestyrkt orubbligheten
af de grundsattser, på hvilka Nationen önskar
att oafbrutet stödja sina allmänna förhållanden.
Med fullt förtroende till sin Konungs
ledning, har den tryggat sig vid Hans gruncllagsenliga
tänkesätt. Den har i minnet bibehållit
året 1810, och jemfört denna tidpunkt
med den närvarande.
Kallad, att försvara Eder, insåg Jag genast
de grundämnen till ära och sjelfbestånd,
Riket ännu egde, och det är på dem Jag
bygde det systeme, sorn försäkrat Eder
sjelfständighet. Under hotande politiska
skakningar, haden J grundlagt Edert närvarande
samhällsskick; men detta beslut behöfde
att genom kriget och segren befästas.
Samma lycka har följt Mina bemödanden
på förvaltningens, som på krigets bana, och
längre, än Edra önskningar vågade sträcka
sig, har Försynen ledt framgången af Mina
företag.
För tjugu år tillbaka räknade det gamla
och krigiska Sverige icke a,400,000 invånare.
Dess folkmängd uppgår nu lill nära
3,ooo,ooo. Edert Stats-Utskott har upplyst,
att Landet då trycktes af mera än 53,000,000
R:drs skuld; 44>000>000 deraf äro redan döBih.
till R. St. Fröt. 1828-30. 1 Sand. 3 Bandet.
8: de Häftet. 5
66 Kongl. Maj:ts Tal till Rikets Ständer.
dadé. Eder Bevillning uppgick år 1812 till
ett belopp af 2,65o,ooo R:dr; den liar efter
liand blifvit minskad med nära en femtedel.
Edia grundskatter hafva dessutom erhållit
en betydlig lättnad. Vid Riksdagens början
gaf Jag Eder tillkänna, att Banken hade
ökat sin metalliska fond med nära 1,000,000
R:dr. Då Jag i dag slutar Edra öfverläggningar,
kan Jag tillägga, att den under loppet
af sistlidet år vunnit en tillväxt af
800,000 R:dr, utan att likväl den utelöpande
sedelstocken af 3o,000,000 blifvit ökad. Båda
Håfvens förening har dessutom kostat Staten
en summa af 5,000,000 R:dr. Detta arbete,
hvars dristiga plan ensamt tillhör Eder,
nalkas nu sin fullbordan. Ifrån början med
enhälligt bifall understödt, har detta företag
likväl sedan blifvit föremål för stridiga omdömen,
hvilkas hinderlighet för arbetets
fortgång Jag lyckönskar Mig att hafva undanröjt.
Min förvaltning har sett sig ofta föranlåten
att hejda sin gång, för att söka ursprungen
till de mötande hindren, och icke
blottställa för vådliga skiften de nya krafter
och den national-anda, som den framkallat.
Den har lyckats att draga denna
Halfö undan missödet af borgerlig osämja
och af dess bedrölliga följder. Jag bar kufvat
ärelystnadens och vapenstyrkans retelse)',
och gjort dem till lydiga bundsförvand
-
Kongl. Maj.ts Tal lill Rikets Ständer. 67
ter åt Lagarne. Mera medlare än Monark,
mera vårdare af Lagen än lien skare, liar J ag
sökt att upprätthålla alla lagliga och lagstiftande
rättigheter, utan att dervid förlora ur
sigte Konungamagtens moraliska kraft. Med
ett ord: Jag har offrat allt åt de båda Rikenas
förening och välgång. Öfvertygade om
deras gemensamma behof, hafva Svenskar
och Norrmän upphört att utgjuta hvarandras
blod och förstöra hvarandras egendom.
Jag har sökt att hos det uppväxande
slägtet bereda de egenskaper, utom livi!ka
kraften hos medborgaren förloras. Dessa
egenskaper äro sanning och rättvisa, och genom
dem skall Scand ina vien förblifva oberoende.
Vid helgden af den lagbundna
myndighet, hvarmed de Styrande beklädas,
äro Folkens ära och trefnad fästade.
Sedan Jag gifvit stadga åt Edra politiska
rättigheter, har Grundlagens upprätthållande
varit föremål för Min hela omtanka.
Jag har bevarat den orubbad. Freden
och lugnet äro hvad Mina bemödanden hafva
eftersträfvat, och för att vinna dessa
lyckliga följder, har Jag ställt Thronell i
Nationens sköte och åt dess värn anförtrott
den.
Under endrägtens lyckliga inflytande
kunna Vi hädanefter förbättra Vår allmän
-
\
68 Kongl. Maj.ts Tal till Rikets Ständer.
na Lag och genom ett klart och tydligt
uttryck af dess mening lätta dess verkställighet.
Denna klarhet, lika påkallad af de
rättsökande, som af domarena sjelfva, skall
åt alla lenina en ny säkerhet, och lagkunliige
mäns mogna granskning gifva en ledning
ut de beslut, som vid nästa Riksmöte
i detta vigtiga ämne komma att fattas. Det
är förnämligast på arfs- och egande-rätten,
samt på inteckningars säkerhet, sorn vi höre
fästa Vår uppmärksamhet. Borgenärer
och gäldenärer ega gemensamt behof af tillräcklig
bestämdhet i detta afseende, uti den
omarbetade Lagen.
Jag upprepar hvad Jag redan vid ett
annat tillfälle yttrat: Folken böra vakta sig
att likna de enskilda, som ofta förstöra allt
af missförstådt nit, att på en gång vilja
allt förbättra. De böra deremot stödja sina
åtgärder på tidens långsamma gång och hemta
upplysning af det förflutnas erfarenhet,
för att befästa och förbättra sitt tillstånd.
Lålom Oss lugna alla interessen och så ordna
våra förhållandon, att den, som lefver
af sitt arbete, ej må behöfva frukta, att nästa
dag finna utvägarne för sin bergning
tillstängde.
Om Vår representation har behof af
ett förbättradt skick, så glömmom likväl ej,
att Rikets fyra Stånd sedan trenne århun
-
Kongl. Maj.-ts Tal till Rikets Ständer. 69
draden utgjort grundpelarne för den lagbundna
Konungaraagten.
Civile och militaire Tjenstemäns förbättrade
löne-vilkor voro af behofvet påkallade,
och Jag bar derföre sett med tillfredsställelse,
att öfverskotten af Statsverkets inkomster
blifvit till detta nyttiga ändamål
af Eder anvisade. Med samma känsla har
Jag äfven erfarit de gjorda anslagen till Rikets
försvar, Armeens materiel och den allmänna
undervisningen. Jag bör äfven betyga
Eder Min erkänsla för antagandet af
Min proposition till förmon för fastighetsegare.
Den sålunda grundade crediten lofvar
en lycklig inverkan på egande-ruttens
fortsatta befästande, och blir af en ännu
allmännare nytta, 0111 samma system med
urkiljning fortsättes.
De önskningar, J yttrat i afseende på
en laställd tull å införseln af utlänsk spannmål,
hafva genom Min Förordning i detta
afseende blifvit förekomna, och Jag eger
all anledning hoppas, att detta beslut skall
blifva lika välgörande för handeln, som för
jordbruket.
Våra förbindelser med främmande Magter
lemna ingenting öfrigt att önska, och
grannsämjan hvilar på de mest vänskapliga
förhållanden. Vår sjöfart bör vänta en ny
Kongl. Mcij:ts Tal till Rikets Ständer.
utvidgning, så väl i Medelhafvet och Svarta
Hafvet, sora på de Americanska farvattnen;
men ingen fördel vinnes utan stora
kostnader, och handeln, som lifvar allt,
krafvel’, utom Vårt område, det kraftigaste
understöd af diplomatiker och sjöstyrkans
verksamhet.
Innan Jag går att förena Mig med den
Konung, som upptog Mig till Sin Son, känner
Jag Mig lycklig, att, genom Mina tjenster,
hafva förvärfvat Mig rättigheten, att
säga Eder: förstån Eder Regering; det goda
den uträttat gifver Eder en ledning dertill. J
vcten, att Jag alltid funnit Min sällhet i det
allmännas, och Jag fortfar att nedkalla den
Allsmägtiges skydd, dess bistånd och himmelska
välsignelse öfver Fäderneslandet!
Med stöd af Regeringsformens 109 §
förklarar Jag detta lagtima Riksmöte slutadL,
och förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske
Män, alle samteligen och hvar och en
i synnerhet, med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
I 8 3 O.
Register Sfv. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skrifv. %
Alpliabetiskt Register
öfver
de till Rikets Ständer vid Lagtima Riksdagen
1828—i83o från Kongl. Maj.-t i Nåder
aflåtna Skrifvelser och Propositioner m. m„
under serskilda N:r intagna i irsta Sami.
af Bihanget till R. St. Protocoll vid
berörde Riksdag.
A.
ISTui
Af skrifning A Magazins-Fondens äldre
fordringar, se Mag. Fonden.
D:o af Hjelmare Canal-Bolags skuld, se
Hjelmare Canal.
Ansvar för bortförandet eller undanhållandet
af andras minderåriga
barn n3.
Ansvarighets-Lagarne för Rikets Ständers
Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Gontoiret
samt Directeurerne
vid Låne-Contoiren i Götheborg
och Malmö, förändring och tillägg
Armeens Pensions-Cassa och Amiralitets
Krigsmans-Cassan, bidrag dertill af
Stats-Verket .
/[o.
Assistance-Contoir et, General-, hyresfritt
begagnande af dess hus för
i Rtgisttr d/v. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skrifv.
en blifvande Lombard-Lånerörelse
i Hufvudstaden 88.
B.
Barthelemy, St., inkomsterne derifrån . 87.
Begrafningspl Anjord af Eskilstuna Kungsladugårds-egor
till ny sådan för
Eskilstuna Stads- och Lands-Församlingar
18.
Beridarebanan , öfverlåtandet af en del af
denna tomt lill Hötorgets utvidgande 6g.
Bergshandteringen , i Norrbottens Län,
med handlingar i fråga om anstalter
för dess upphjelpande .... 33.
Beskattning å Lego- och Salu-Sågar
samt Valk- och Stampverk ... 10.
Bevillnings-Stadgan , dess tillämpning
för 1834 och påföljande år, i fråga
om hemmansvärdets nedsättning
i vissa Län
G2.
Bonde-Ståndets Notarier, se Notarier.
Borås Stad, låneunderstöd till dess å
teruppbyggande
^4-
Båtsman, som under krig afgår, seVacanceafgift.
Båtsmanshållet för Städerne i Riket, regleringen
deraf bj
Böters
förvandling, se förvandling.
Register u/v. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skrifv. %
C.
C anal anidg grung en vid Ströms Säteri,
låneunderstöd tilldess fullbordande 3r);
Certepartiers char te ring , upphörandet
deraf för fartyg till inrikes Sjöfart iao;
Corrections-Inrättningarhe i Hufvudstaden,
anslag till deras fullbordande
Curhus af giften, dess fortfarande . » ; 17.
Creditiv-Fonden till understöd vid missväxt
äng., samt om f. d. Allmänna
Magazins-Inrättningens slutliga utredning
. ' . i . . i . . ; . 46.
D.
Dana-arf , ett sådants anslående till en
Scbolte-Fond i Wahlö Församling
af Upsala Stift .i ...... . 7^;
Domares, tillförordnad, ålder, se Ålder.
Durchmarche-kostnader , det å Ii ili sStatens
3:dje Hufvud - Titel uppförde
anslag dertill ..... i . 85*
Dykeri-Verket, angående ....... 4 i
Dykeri-
och Bergnings-Compagniet, dess
uppgifna vilkor för vidare fortsättning
med Dykeri- och Bergningsanstalterna
i Riket 75,
É.
Egoskiften, understöd för utflyttningar
dervid, se utflyttning.
4 Register öfv. K. Mus Nåd. Propos. o. Skri/v.'
Ekeskogarne i Riket, angående .... 55.
Eskilstuna Stads begrafningsplats, se Begrafningsplats.
Eskilstuna Fristad, anslag af jord till Ö
kadt
utrymme derför 3a.
F.
Faddrar vid H. K. H. Hertigens af
Östergöthland Döpelse-Act, kallelse
dertill • . • . ......•• 4*7*
Faddergåfva tiil högbemälde Hertig, i
anledning af väckt fråga derom. . 4^-
Fastig}lets-egarej lån åt dem, se lönebidrag.
Fullmägtige, R. S:s, Ans varighels-Lagarlie
för dem, se Ansvarighets-Lag.
Fånges flykt, förekommandet deraf, se
Skjutgevär.
Fårskötseln och Ullproductioiien., åtgärder
till dess befrämjande i Riket.
Förmonsrättj Upsala Academies, se Upsala
Academie.
Förvandling lill fängelse vid vatten och
bröd af böter, som ådömas för sådana
stölder, hvilka, enligt allmän
Lag, ligga i tväböte, om Lagförklaring,
rörande rälta grunden derför 65.
Förändringj se Lag, Grundlag, Rätlegångs-Balk,
o. s. v.
Register lifv. Ii. M:ts Nåd. Tropos. o. SJtrifv. 5
G.
Grunellags-förändringar, svar i anledning
af åtskilliga af R. St. antagna 93.
Gyllenborg, Fr., Just itias Stats-Minister,
om pension för honom, i händelse
han lemnar Rikets tjenst innan
uppnådd 65 års ålder .... 77.
Götha Canalbyggnad, ytterligare anslag
till dess fullbordande 38.
H.
Hemligt Utskott, val deraf 35.
Hemmansklyfning, att 1827 års Kongl.
Förordning derom må gälla äfven
i afseende å Säteri- Rå- och Rörssamt
Frälsehemman 1 j.
Hemmansvärdets nedsättning i vissa Län,
se Bevillnings-Stadgan.
Hemmansräntorne, förändring och reduetion
deraf i de Län, der desamma
nu finnas i ett större antal
persedlar utförde 5a.
Hjelmare Canal- och Slussverksbyggnad,
afskrifning af dertill lemnade låneunderstöd
61.
Husesyn och Fardag å Kronohemman,
ordningen och sättet för öfverklagandet
af Under-Rätts beslut i tvister
derom 72.
g Register öfv. K. Mus Nåd. Propos. e. Shrifv,
Hästar, sådanas praesterande i stället för
Manskap af extra Rotcringsskyldige 6.
Hötorgets utvidgande, se Beridarebanan.
/.
Inqvarteringsbesväret, angående , . . 56.
Instruction, förslag till förnyad, för R. St:s
Revisorer i afseende å deras befattning
med Stats-Verkets granskning 4$.
K.
Kleman, f. d. Lands-Secreterare, ersättning
för hans balance, se Wingård,
af.
Korsö och Landsorts Fyrbåkar, anbud
om deras försäljning till K. M. och
Kronan «.... ,«••••• 2y.
Kronohemman, hysesyn derå, se Husesyn
Kröning,
om H, M. Drottningens . , . 78.
L.
Lag, angående Mynlbestämniogen och
för Banken, se Mynlbestämning.
Lagförändringar, svar uppå åtskilliga
Rikets Ständers förslag derom . . 79,
Dito dito dito dito pr.
Dito dito dito dito p5.
Pite» dito 4U» dito 96,
Register ofv. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skri/v, 7
Lego- och Salu-Sägars beskattning, se
Beskattning.
Liqvid om ett Provianllager i Carlskrona,
se Proviantlager.
Liqvidations-Conventionen med Ryssland,
fördelningen af de derigenom in•
flutne- medel 16.
Lombard-Lånerörelse, local derför, se
Assi s ta nce-Contoir et,
Lånebidrag, lättad utväg dertill åt Fastighetsegare
. 86.
Lära-Verken i Riket, anslag dertill . . 5g.
M.
Magazins-lnrättningen, dess utredning,
se Creditiv-Fonden,
Magazins-Fondens äldre fordringar för
undsättningsspannmål, angående afskrifning
deraf samt örn grunderne
för framlida behandlingar af lika
beskaffade mål 5o.
Manuf actur-Oisconl-.Fonden, granskning
af dess Räkenskaper ...... c)3.
Minderåriga Barn, ansvar för deras bortförande,
se Ansvar.
Moderation i Po stportoj se Postporto.
Myntbestämningen, Lag derför och för
Banken, angående sanetion deraf , p4-
8 Register vjv. K. M:ts Nåd. Propos. o. Skrif v.
Myntvärdet^ dess upprätthålla iide . . . 22.
Mätt; Mål och Vigt, Rikets, angående . 3^.
Möles-Pdssevolancen för ladelia Infanteriet
och Cavalleriet 57.
N.
Navigations-Scholor, anslag för inrättandet
deraf if\.
Negerhandel; Strafflag deremot och emot
delaktighet deruti 42-
Norrköpings Stad; låneunderstöd derför 36.
Notarie/'; Bonde-Ståndets, deras utnämnande
9.
P.
Passevolancen, se Mötes-Passevolancen.
Postporto; om upphäfvandet af nu medgifven
moderation deri för href,
sorn väga öfver 8 lod 67.
Post-Taxor för inrikes gående bref, förslag
till nya sådana ....... 25.
Pr estvals-Förordning, förslag lill ny
sådan
21.
Prinssessan Sophia Albertina; om H. K.
H:ts dödliga frånfälle 63.
*— — anslag af medel för de derige
nom
förorsakade begrafnings- och
andia kostnader 68.
Register lifv. K, Mt:s Nåd. Protos, o. Slri/v. g
Proviantlager , liqvid emellan Förvaltningen
af Sjö-iirendena och Allmänna
Magazins-InräUningen, angående
ett sådant i Carlscrona . . 26.
Pratstation af hästar i stället för Manskap,
se Hästar.
R
Realisationense Myntvärde.
Recognitions-Skogars skattläggning, se
Skattläggning.
Regerings-Formenj, \q, 21 och 88 §§,
rörandesättet för förklaringars meddelande
om Lagens rätta mening,
förändringar deruti 83.
Dito dito 88 §. tillägg deruti .... Sj.
Dito dito 63 §. förändrad . redaction
deraf 89.
Revisorerj R. St:s„ förnyad Instruclion
för dem, se Inslruction.
Riks-Stjreisen sedan sisla Riksdag, Berättelse
derom  1.
Riksdagens förlängande, i anledning af
R. Sfs Skrifvelse derom 4ö*
Rosenbladj Grefve, En af Rikets Herrar,
fortfarande löne-ersättning till honom
såsom Ledamot i f. d. General-Tull-Direclionen
34»
40 Register öfv. K. M:ts Nåd. Tropes. o. Skri/v.
Rotehjelp, förhöjning deri för svaga Rotar
inom Kronobergs och Calrnare
Län  7.
Rotering, befrielse derifrån för Tynderö
Socken 8.
Rättegångs-Balken, 20 Cap. 1 §., ändring
deri samt i 12 Cap. 2 §. 2
mom. samma Balk, sådant det lyder
i Kongl. Förklaringen den 10
September 1823 58.
Dito dito 25 Cap. 5 §. tillägg deruti . 81.
S.
Sala Silfververk, angående 29,
Sal peter fonden, afhjelpande af årlig brist
deri samt om förändradt sätt för
Salpetergärdens uppbärande ... 5.
——gärden, vilkoren för dess upphörande 80.
Skattläggning å Recognilions - skogar,
jemkning i grunderna derföre . . 13.
Skjutgevär, Patrouilles, Posts, Vaktkarls
eller Fångförares rättighet att
använda sådant till förekommande
af fånges flykt
. 71.
Skörden år 1829, om utsigterna derföre 76,
Sparbankerne i Riket, deras rättighet
att emot ränta i Ranco-Disconten
insätta en del af deras fond ... i5.
Register v/v. K. Mits Nåd. P rop os o. Shrifv. ti
Stats-Verket, dess tillstånd och behof,
Kongl. Propositionen derom ... 2.
Strafflag emot Negerhandel, se Negerhandel,
Strömrensningar och lättade Vattencommunicationer,
fortfarande anslag
dertill
19.
Styrelse, Rikets, se Riks-Sfyrelsen.
Stängselförordning, angående en ny sådan
43,
— svar uppå R. St:s framställning derom 90.
Säteri- Rå- och Rörshemman, grunderna
för dess klyfning, se Hemmansklyfning.
Säteribyggnad, upphörandet af föreskrifterne
om såduiias underhållande å
Säterier
T.
Talj Kongl. Maj:ts, på Rikssalen vid Riksdagens
slut d. 19 Mars i83o . . 97.
Trapp, J. C., Regements-Läkare, en honom
beviljad löneförhöjnings uppförande
på Allmänna IndragningsStaten
28.
yVijoyoNÅaKöpegodsen i Halland angående 3f.
Trollhätte Canal-Bolag, Lån dertill,
se Canalaiiläggning.
ia Register lifv. K. M:ts 'Nåd, Prnpns. o, Skri/v.
T ull af gifter ne å inkommande- och utgående
varor, förslag till förnyad
Taxa derföre 53.
Tynderö Sockens rotering, se Rotering.
U.
Ullproductionen, se Fårskötseln.
Undsättningsskulderne i Skaraborgs Län,
deras iiqviderande 5.1.
Upsala Academie, dess förmonsrätt hos
sina Uppbördsman i afseende å
medel, af dem för Academiens räkning
uppburne
Utfyttningar vid egoskiften, anslag till
understöd derföre 12.
V.
Vacance-afgift, då Båtsmän under krig
afgå ............. 3.
Vahlö Schöler-Fond, se Dana-arf.
Vattenledning till Carlscrona, fortfarande
anslag dertill ........ 4*
Vigt, Rikets, se Mått.
Vingård, J. af, Landshöfding, om hans
befrielse från ersättningsansvar för
af förra Lands-Secreteraren Kleman
förskingrade allmänna medel . . 6&.
Våhlberg, af, Vice-President, fortfaran
-
Register öfv. K. M:ts Nåd. Propos, o. Skrijv. i3
de löne-ersättning till honom såsom
Ledamot i f. d. General-Tull-Directionen
3 4-
Å.
Ålder för dem, som af Hof-Rätterne
till Domare - Embetets ulöfvande
förordnas 82.
Årsväxten år 182c), åtgärder vidtagna
i följd af utsigten derföre, (se Skörden)
74.
Ä.
Adelf orss Guldverk_, användandet af den
derunder lydande egendom med
tillhörigheter 3o.
Ändring i Rätlegångs-Balken, se Rätteg.
Balken.
STOCKHOLM,
hos Carl Ab. Pihl, i83o.
I
