# ID: svediakorp-gov1918
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 54,005
# sentences: 1,635
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
åren 1828 och 1829.
Första Samlingen,
innehållande
Kongl. Majlts Nådiga Berättelse,
Propositioner och Skrifvelser*
Tredje Bandet«
Första Hiiftet.
■ i! V ' ':v
„ .
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.o 6^.. i
I afskrift mcdclclad Exp.Utsk. d. »5 Maj l8ag.
N:o 64-
KONGL. MAKTS
Nådiga proposition till Rikets Ständer,
angående Förmons-rätt för
Upsala Academie hos dess Uppbördsman
, i afseende ä medel, som af
dem för Academiens räkning blifvit
uppburne eller förvaltade; Gifven
Stockholms Slott den 27 Mars 182g.
IIos Kongl. Majit har Consistorium
Academicum i Upsala , genom Academiens
Canceller, i underdånighet anmält, att,
vid lid efter annan hos Academiens Uppbördsman
och Redogörare yppade balancer
och deraf följande Concurser, någon förmons-rätt
i afseende å deras Uppbördsskulder
icke blifvit Academien tillerkänd,
på den grund, att någon sådan rätt icke
vore genom gällande Lag uttryckligen bestämd;
hvarföre Consistorium i underdånighet
anhållit om stadgande af en Författning,
som tilläde Academien lika företrädesrätt
hos dess Uppbördsman och Redogörare
för Academiens uti deras händer
komne medel, som blifvit Kronan med
Bih. lill R. St. Prof. 1828 och 182g. 1 Sami., 2 Band.
t8:de Häftet. 1
2 Kongl. Maj .ta Nådiga Propos. N.o 64.
flere uti 17 Cap. 8 §. Handels -Balken
tillagd.
Såsom stod för denna anhållan har
blifvit anfördt:
Att Lagens grund och mening, vid fastställande
af företrädesrätt för uppbörd,
måste vara, att Kronan samt publika Verk
och Inrättningar icke kunna sjelfva omedelbarligen
upptaga de dem anslagne medel,
hvarföre serskilde Tjenstemän måste
till uppbördens förrättande förordnas, och
då de allmänna medlen ovilkorligen måste
till sina bestämda ändamål bibehållas, har
omsorgen för det allmänna bästa fordrat,
att tillägga Kronan och de publika Verken
förmonsrätt framför Uppbördsmannens enskilde
Borgenärer, hvilka, med kännedom
om hans uppbördsmanna-egenskap, kunna
vakta sig att lemna honom vidsträcktare
credit;
Att lika skäl, som i detta afseende
förekomma till stöd för Kronans förmonsrätt,
äfven böra vara gällande för Academien;
Att
genom serskilda Författningar en
sådan förmonsrätt blifvit för serskilda Verk
och Inrättningar stadgad, såsom för Sockne
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.o 6^. 3
Spannmåls-Magazins-Inrättningar hos deras
Föreståndare och Syssloman; förStäderna,
uti deras Uppbördsmäns tillgångar, för
hos dem innestående uppbörds-medel, samt,
för Rikets Ständers Bank, hos dess Casseurer,
för af dem om händer hafvande Bankens
medel ;
Att, enär Upsala Academies räntegifvande
Egendomar äro af frelse-nalur, borde
deraf följa, att Academien hos sina
Uppbördsman skulle ega samina rätt, som
genom allmänna Lagen blifvit Frelseman,
lika med Kronan, i detta afseende tillagd;
Alt ifrågavarande förmonsrätt, allt ifrån
äldre tider och ännu år 1818, ansetts så
gifven och klar, att uti uppkomna C011-  curser en sådan Academiens rätt icke ens
blifvit bestrjdd; samt slutligen
Att, uti det nyligen utarbetade förslaget
till ny allmän Civil-Lag, alla allmänna,
af Konungen stadfästade Cassör, Penningeverk
och Inrättningar blifvit, uli 22
Cap. i5 §. Handels-Balken, ansedde såsom
egande lika rätt med Kronan hos de Tjenstemän,
som äro satte att deras inkomster
uppbära.
Då Kongl. Mnj:t tagit detta ämne i
4 Kongl. Majds Nådiga Propos. N.o 64-
Nådigt öfvervägande, har till Kongl. Maj;ts
kunskap kommit, att, under nu påstående
Riksmöte, fråga hos Rikets Ständer blifvit
väckt och till deras Lag-Utskotts behandling
öfverlemnad, angående stadgande i
allmänhet af alla de serskilda förmonsrätter,
som i Concurser böra ega rum, i afseende
på fordringar afdika beskaffenhet;
äf hvilken anledning Kongl. Maj:t, efter
att hafva i ämnet hört Dess Stats-Råd och
Högste Domstol, vill härigenom i Nåder
föreslå Rikets Ständer, att, vid uppgörandet
af Lag-förslag angående förmonsrätter
i allmänhet, jemväl taga omförmälde af
Consistorium Academicum i Upsala väckta
fråga i betraktande, så att Academien må
blifva tillerkänd den förmonsrätt till betalning
ur dess Uppbördsmäns tillgångar,
som , på de flere af Consistorium anförde
skäl, synes böra Academien tillkomma.
De hos Stats-Rådet och Högste Domstolen
vid frågans behandling förda Protocoll
varda härhos bifogade; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
A. Thuring.
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N'.o 6^f,. 5
Utdrag af Protocollet öfver Justitia?-  Arenden j hållet i Konungens Högste
Domstol j Lör (lagen den 6 December
1S28.
Närvä rande:
Justitice-Råden:
Friherre Kurck.
Grefve Strömfelt.
Örbom,
von Rose'n.
Tlie mptan der.
Isberg.
Bredberg.
Sedan Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
i egenskap af Upsala Academies
Canceller, uti underdånig Skrifvelse den
24 sistlidne Julii, af anförde skäl, hemställt,
att Lagförklaring mätte meddelas,
hvarigenom stadgades, att Academien tillit
omme lika företrädesrätt hos dess Uppbördsman
och Redogörare för uti deras händer
komne Academiska medel, som för
upphörd blifvit tillagd Kronan med flere
uti 17 Cap. 8 §. Ilandels-Balken; hvaröfver
Kongl. Maj:t den 18 sistlidne September
täckts inhemta Högste Domstolens underdåniga
Utlåtande, och Ilögste Domstolen,
vid föredragning af detta ärende den
6 Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N-o 64-
n sisllidne October, beslutit, det borde
Handlingarne emellan Högste Domstolens
Ledamöter circulera; så företogs detsamma
nu till afgörande, hvarvid Högste Domstolens
fleste Ledamöter, uppå de af Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen, såsom Upsala
Academies Canceller, anförde skäl,
funno sig eg a anledning att i underdånighet
tillstyrka bifall till den gjorda ansökningen.
Härifrån voro Justitias-Råden Isberg
och Bredberg i så måtto skiljaktige, att de
förenade sig i följande yttrande:
De hitintills gällande föreskrifterna
om Borgenärers förmonsrätt uti Concurser
tarfva i flere afseönden att öfverses och
jemkas.
Lag-Comitén, inseende detta behof,
har uti förslaget till ny Civil-Lag (i 22
Cap. Handels-Balken) hemställt, att ett
Prioritets-system måtte antagas, betydligen
skiljaktigt från nuvarande Stadganden.
Då Comiten dervid (i i5 §.) föreslagit,
det lika förmonsrätt, som Kronan eger
hos dess Uppbördsman , måtte bestämmas
för ej mindre Kyrkors, Fattig-Cassors och
Sockne-Magaziners fordringar bos deras
Föreståndare, än Städers och allmänna, af
Bil. lill K. M. Nådiga Propos. . N.-o G/j..
Konungen stadfästade Cassors, Penningeverks
och Inrättningars fordringar hos de
Tjenstemän, sorn äro satte att uppbära deras
inkomster, för hvad af sådan uppbörd
hos dem innestår; synes detta förslag vara
ställd t i ett så nära samband med livad
Comiten yttrat uti andra delar, isynnerhet
angående bättre rätt, än hitintills, för
inteckning uti fast egendom, samt örn omyndiges
företräde för deras anspråk hos
Föräldrar och Förmyndare, framför uppbörds-skulder
m. m., att dessa hemställanden
tjenligast böra gemensamt komma under
pröfning.
Ehuru ali anledning är, att Upsala
Academie bör, på de i den underdåniga
ansökningen åberopade skäl, få genom Lag
sig tillerkänd en bättre rätt i Concurser
för fordringar bos vederbörande Uppbördsman
i och för deras tjenstbefattningar, äii
Borgenärer i allmänhet tillkommer, anse
likväl vi, som dela Lag-Comilens öfvertygelse,
att Inteckningar i fast egendom,
hvilka hafva så stort inflytande å penliinge-förhållanden
emellan enskilde, borde
tillkomma mera säkerhet än hitintills, att
enär det till förmon för nämnde Academie
nu sökta partiela beviljandet af Prioritet
skulle icke allenast än ytterligare förringa
Intecknings-säkcrheten, utan ock medföra
8 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 64.
en ny ojemnhet i Författningarne om Prioritet,
hvaruti något motsvarande stadgande,
angående Rikets öfriga Undervisningsverk
oc-b andra likartade Inrättningar, icke
igenfinnes, oss ej annorlunda böra i underdånighet
tillstyrka Nådigt bifall af Academiens
underdåniga anhållan, än så vida
Kongl. Majrt täckes i Nåder pröfva skäligt
att låta förelägga Rikets Ständer Förslag
till ny Lag i allmänhet om Borgenärers
rätt och företräde för hvarannan till Gäldenär
egendom.
Anmäles i underdånighet.
Ex Protoeollo
Carl. Ant. Kock.
Utdrag af Protocollet öfver Justities-Ärendertj
hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Ståts-Rådet pä Stockholms
Slott den 27 Martil 182q.
Närvarande:
Justitia? Stats-Ministern
II. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
II. E. Hr Grefve af lVetterstedt.
Bil. till K. M. Nddiga Propos. N o 6f
Stats-Rådcn:
II. 15. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Justitice-Råden:
von Roseh.
Bredberg.
Justitiae-Cancelleren Bergenschöld.
Sedan Kongl. Maj:t, på sätt Stats-RådsProtocollet
den 18 September sistlidet år
visar, täckts anbefalla Högste Domstolen
att afgifva underdånigt Utlåtande öfver den
af Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen, i
egenskap af Upsala Academies Canceller,
gjorda underdåniga hemställan om meddelande
af Lagförklaring, hvarigenom stadgades,
att Academien tillkomme lika företrädesrätt
hos dess Uppbördsman oell Redogörare
för uti deras händer komne, Academien
tillhörige medel, som för uppbörd
blifvit tillagd Kronan med flere uti 8 §.
af 17 Cap. Handels-Balken; så anmälte nu
Revisions-Secreteraren Thuring i underdånighet
: att, vid slutligt förehafvande af
detta ärende i Högste Domstolen den 6:te
nästlidne December, hade Högste Domstolens
fleste Ledamöter, uppå de af Hans
i o Bil. lill K. M. Nadina. Propos. IV.-o 64•
Kongl. Höghet Kron-Prinsen, såsom Upsala
Academies Canceller, anförda skäl,
funnit sig ega anledning att i underdånighet
tillstyrka bifall till den gjorda ansökningen;
hvarifrån Justitiae-Råden Isberg
och Bredberg i så måtto varit skiljaktige,
att de, på! åberopade grunder, ansett sig ej
annorlunda böra i underdånighet tillstyrka
Nådigt bifall af Academiens underdåniga
anhållan, än så vida Kongl. Majit
täckes i Nåder pröfva skäligt att låta förelägga
Rikets Ständer Förslag till ny Lag i
allmänhet om Borgenärers rätt och företräde
för hvarannan till Gäldenärs egendom.
Efter det Föredraganden, i sammanhang
härmed, upplyst, att, under nu påstående
Riksmöte, fråga hos Rikets Ständer
blifvit väckt, angående stadgande i
allmänhet af alla de serskilda förmons-rätter,
som i Concurser böra ega rum i afseende
å fordringar af olika beskaffenhet,
behagade Kongl. Maj:t, uppå StatsPiådets
Ledamöters enhälliga tillstyrkan,
förordna att , genom Nådig Proposition,
förslag skulle göras Rikets Ständer,
att, vid uppgörandet af Lagförslag angående
förmonsrätler i allmänhet, jemväl taga
nu omförmälde, af Hans Kongl. Höghet,
Upsala Academies Canceller, väckta fråga
i betraktande, så att Academien må blifva
Kongl. Majas Nådiga Propos. Al-o 65. n
tillerkänd den förmonsrätt till betalning
utur dess Uppbördsmäns tillgångar, som,
på de flera af Academi-Cancelleren anlörde
skäl, syntes böra Academien tillkomma.
Och täcktes Kongl. Maj:t i Nåder
godkänna det förslag till Proposition i berörde
ämne, som, nu uppläst, finnes detta
Protocoll bilogadt.
Ex ProtocoIIo
Carl Schönmeyr.
N:o 65.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer
j angående Lagförklaring rörande
rätta grunden för förvandling
till fängelse vid. vatten och
bröd af bötersom ådömas för sådana
stölder hvilka enligt allmän
Lag ligga i tväböte emot annan
tjufnad; Gifven Stockholms Slott
den 2y Martil 182g.
Ilos Kongl. Maj:t bar i underdånighet
blifvit anmälcltj att, vid förvandling till
12 Kongl. Maj.-ts Nådig* Propos. No 65.
fängelse vid vatten och bröd af böter, ådömde
för hus-tjufnad, eller sådan stöld,
som ligger i tväböte emot annan tjufnad,
olika grunder blifvit följda, i det att åtskillige
Domstolar uträknat antalet af fängelsedagar
efter penninge-beloppet af det
stulnas dubbla värde, hvaremot andra Domstolar,
med stöd af den Lagförklaring, som
genom Kongl. Brefvet till samtlige HofRätterne
af den 20 December 1707 blifvit
meddelad, ansettsig böra först bestämma fängelse-tiden
efter stöldens enkla värde, och
sedermera fördubbla fängelse-dagarnes antal,
med iakttagande likväl af Lagens föreskrift,
att högsta kroppsplikt af Tjuguåtta
dagars fängelse vid vatten och bröd
ej får öfverskridas.
Dessa olika förvandlings-grunder hafva
ledt till ganska olika resultat, så att,
t. ex., hus-tjufnad af Nio R:drs värde blifvit,
efter den förra förvandlings-grunden,
belagd med endast Sexton, och, efter den
senare, med Tjugufyra dagars fängelse vid
valten och bröd.
Detta förhållande, hvartill orsaken
igenfinnes deruti, att, enligt Lagens stadgande
i 5 Cap. 4 §• Straff-Bal ken, straffet
af fängelse vid vatten och bröd icke ökas
i jemlikt förhållande till de böter, hvilka
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.o 65. 13
böra förvandlas, har föranledt Kongl. Majit
att vara betänkt på vidtagande af en Författning,
hvarigenom olika lagtolkning i,
detta ämne må för framtiden förekommas.
Härvid har Kongl. Maj:t väl å ena sidan
funnit, att, enligt ordalydelsen i förut
åberopade Kongl. Bref af den 20 December
1737, med det i Lagen nyttjade
ordet tväböte_, förstås icke allenast böternas,
utan ock kroppspliktens fördubbling,
då den sakfällde ej orkar böta, men emot
utsträckning af detta stadgande jemväl till
förvandling af böter till fängelse vid vatten
och bröd, förekommer å andra sidan,
att, då sistnämnde slags bestraffning i allmänhet
Finnes stadgad endast för bestämda
tider af 4> 8, 12, 16, 20, 24 och 28
dagar, fördubbling af ett sålunda bestämdt
dag-antal skulle strida mot det förhållande
emellan böter och kroppsplikt, som
Lagstiftaren i 5 Gap. 4 §• Straff-Bälken
anvisat, hvarpå såsom exempel må anföras,
alt, då enkel stöld, till belopp af Fjorton
R:dr eller Fyratiotvå Daler Silfvermynt,
enligt Lag straffas med fjorton par
spö , hvaraf följer, att hus-tjufnad till samma
belopp eller annan stöld, som ligger i
tväböte, straffas med Tjuguåtta par spö,
eller vida mindre än högsta kroppsplikt,
så medför enkel stöld af samma värde be
-
i4 Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.-O 65.
straffning af Sexton
ten och bröd , hvaraf, med iakttagande af
förut omnämnde strängare förvandlingsgrund,
skulle för enahanda hus-tjufnad uppkomma
en bestraffning afTjuguåtta dagars
dylikt fängelse, eller högsta kroppsplikt,
hvaremot, om stöldens dubbla värde, eller
Åttatiofyra Daler Silfvermynt tages
till grund, fängelse-tiden endast utgör Tjugufyra
dagar.
Enär följaktligen det stulna beloppets
reducerande till fängelse-tid vid vatten och
bröd, och denna fängelse-tids sedermera
skeende fördubblande oftast skulle ådraga
den dömde högre straff än Lagstiftaren beräknat
vara dubbelt emot det, som bordt
följa för enkel stöld till samma belopp,
och jemväl rubba det jemförliga förhållande,
som eljest emellan spö- eller ris-straff
och fängelse vid vatten och bröd eger rum,
anser Kongl. Maj:t denna strängare förvandlings-grund
icke böra följas, hvarföre
Kongl. Majit, efter det Dess Stats-Råd och
Högste Domstol blifvit i ämnet hörde, härigenom
i Nåder föreslår Rikets Ständer att
gemensamt med Kongl. Majit genom allmän
Författning stadga: att då böter för
sådan stöld, som enligt Lag ligger i tväböte
emot annan tjufnad, skola till fängel
-
Kongl. Maj ds Nacliga Propos. N:o 65. i5
se vid vatten och bröd förvandlas, stöldens
enkla värde först hör fördubblas, och
det sålunda uppkommande dubbla belopp
tjena till grund för fängelse-tidens bestämmande,
på sätt i 5 Cap. 4 §• Straff-Balken
stadgadt är.
De hos Stats-Rådet och Högste Domstolen
vid denna frågas förehafvande förde
Protokoll varda härhos bifogade; och
vill Kongl. Maj:t, till det Rikets Ständers
Utskott, sorn med detta ämne kommer att
taga befattning, låta öfverlemna ej mindre
den hemställan, som till öfvervägande
af denna fråga först gifvit anledning, än
ock de af Rikets samtlige Hof-Rätter samt
Justitiae-Cancelleren deröfver afgifne Utlåtanden.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
A. Thuring.
iG Bil. till K. M. Nådiga. Propos. N.-o 65.
Utdrag af Protocollet öfver Justitia;-  Ärendenhållet inför Harts Maj:t
Konungen uti Stats-Rådet på Stochholms
Slolt den 27 Martil 182g.
Närvarande:
JusLitiae Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
II. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
II. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Justitice-Råden:
von Rosen
Bredberg.
Jus ti tiee-Ca nceller en Bergenschöld.
Revisions-Secreleraren" Thuring föredrog
i underdånighet Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Nyköpings Län underdåniga
Memorial, af innehåll: att genom
-
Eil. till K. M. Nlidiga Propos. IV.o 65. 17
norn Kongl. Brefvet den 20 December 1737
bär Lagens stadgande i 42 Cap. 1 §. Missgernings-Balken
blifvit sålunda förklaradt,
att den som för hus-tjufnad ej förmår erlägga
de dubbla ljufva-böterna, skall vidkännas
dubbel kroppsplikt, så att den,
som för bristande tillgång till böter, för
annan stöld straffas med fyra par spö
eller tre par ris, bör för lms-tjufnad slita
åtta par spö eller sex par ris, och så vidare
till högsta kroppsplikt; men då samma
Nådiga Förklaringendastomtalar kroppsstraff
af spö eller ris, ulan att nämna det
andra , nästan mera för tjufnad brukliga
slag af kropps-straff, nemligen fängelse
vid vatten och bröd; och, vid tillämpning
af Lagens stadgande i frågan om hustjufnad,
böters förvandling lill sistberörde
kropps-straff, olika förfares sålunda, att
en del Domare bestämma graden af vattenoch
bröd-straff efter det stulnas dubbla
värde; hvaremot andre Domare, efter den
i 5 Cap. 4 ■§• Straff-Balken stadgade grund,
efter tjufnadens enkla värde, uträkna dagtalet
för fängelse vid vatten och bröd , och
sedermera fördubbla samma dagtal, hvarigenom
den händelse blefve oundviklig, att
den, sorn begått hus-tjufnad till värde af
Bih. lill R. St, Fröt. 1828 och 1823. 1 Saini., 3 Band.
testa Häftet. 2
18 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N. o 65.
Tio R:dr skulle, der böterna förvandlades
efter dubbla värdet, afstraffas med Sexton
dagars fängelse vid vatten och bröd; men
om deremot kropps-straffet uträknades efter
enkla värdet och sedermera fördubblades,
komme att undergå sådant straff i
Tjugufyra dagar, således närmast högsta
graden af detta straff, då likväl, om böterne
förvandlats till spö, den brottslige
ej fått vidkännas mera än hälften af detta
slags bestraffnings högsta grad; så hemställdes
till Kongl. Maj:ts Nådiga bepröfvande
i underdånighet, om icke Kongl.
Majit skulle i Nåder täckas förklara, att då
böter för hus-tjufnad förvandlas till fängelse
vid vatten och bröd, straffet bör,
efter tjufnadens fördubblade värde, ut»
räknas.
Efter det Rikets samtlige Hof-Rätter,
äfvensom Justitiae-Cancelleren, blifvit öfver
detta ämne hörde och afgifvit underdåniga
Utlåtanden, har denna fråga, den
8 sisth October, i Högste Domstolen förevarit;
då Högste Domstolens fleste Ledamöter,
uppå anförde skäl, i enlighet med
Svea och Götha Hof-Rätters underdåniga
Utlåtanden, tillstyrkt meddelande af Lagförklaring:
att då böter för sådan stöld,
som enligt Lag ligger i tväböte mot annan
tjufnad , skola till fängelse vid vatten och
Bil. till K. M. Nådiga IJropos. N.o 65. ig
bröd förvandlas, stöldens enkla värde först
bör fördubblas, och det sålunda uppkommande
belopp tjena till grund för fängelsetidens
bestämmande, på sätt i 5 Cap. 4 §•
Straff-JBalken stadgadt är.
Justitiae-Rådet Grefve Hård har deremot,
i likhet med Hof-Rättens öfver Skåne
och Blekinge samt Justitias-Cancellerens
yttrade mening, tillstyrkt utfärdande
af en sådan lagförklaring, att den i Kongl.
Brefvet den 20 December 1737 stadgade
förvandlings-grund äfven bör tillämpas vid
förvandling till fängelse vid vatten och
bröd , som ådömes lör något af de i berörde
Kongl. Bref omförmälde brott, sorn
är med dubbelt bötes-ansvar belagdt.
Kongl. Maj:t förklarade, uppå Stats*
Rådets enhälliga tillstyrkan, Sig vilja till
Rikets Ständer framställa Förslag till Lagförklaring
i detta ämne, i enlighet med
Högste Domstolens fleste Ledamöters yttrade
mening; hvarom Nådig Proposition
till Rikets Ständer skulle aflemnas, lika
lydande med det af Kongl. Majrt nu gillade
Förslag, som finnes detta Protocoll bifogadt.
Ex Protocollo
Carl M. Schönmeyr»
20 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 65.
Utdrag af Protocollet öfver JustitiaÄrenden
j, hållet i Konungens Högste
Domstol den 8 November 1828.
Närvarande:
Justitias-Råden Peterson.
Evelius. ■
von Rose'n.
Stråle.
Isberg.
Grefve Hård.
Bredberg.
Sedan Kongl. Majrts Befallningshafvandes
i Nyköpings Län, uti Skrifvelse den
29 December 1826, gjorde underdåniga hemställan
om utfärdande af allmän Nådig Förklaring,
angående grunden för förvandling
lill fängelse vid vatten och bröd af böter,
ådömde för lius-tjufnad, blifvit, jemte samtlige
Hof-Rätternes och Justitias-Cancellerens
deröfver afgifne Utlåtanden, den 17 sisll.
Julii i Högste Domstolen föredragen ,
och Handlingarne, till följd af då fattadfc
Beslut, emellan Ledamöterne circnlerat,
företogs nu berörde fråga till afgörande, och
uppläste Justitias-Rådet Bredberg ett så lydande
yttrande:
l
Den af Konungens Befallningshafvan
-
Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N:o 65. 21
de i Nyköpings Län gjorda underdåniga
hemställan, angående rätta beräknings-sätlet
af Fängelsestraff' vid vatten och bröd,
i brist af tillgång till böter för första resan
åtalad hustjufnad, synes böra, jemlikt
hvad ej mindre Svea Hof-Rätt samt HofRätten
öfver Skåne och Blekinge, jemte en
del Ledamöter i Götha Hof-Rätt, än Justitiae-Cancelleren
sig utlåtit, föranleda en
lag-förklaring, huru till dylikt fängelse bör
förvandlas böter för ali stöld som är i tväböte;
men att, i anledning af Svea HofRätts
yttrande, föreslå någon ändring i
hvad Kongl. Brefvet den 20 December
1737 stadgar om sådana boters förvandlande
till spö- eller ris-strafF, anser jag
anledning för det närvarande icke förekomma.
Nämnda Författning är bestämd, då
deremot den förra frågan, i saknad af uttryckligt
lagbud, blifvit på flere olika sätt
besvarad.
Ehuru således torde få antagas för
ostridigt, att, jemlikt hvad nämnde Kongl.
Bref påbjuder, vid förvandling till spöeller
ris-straff af dubbla tjufva-böter, det
stulnas belopp bör reduceras, efter den i
5 Cap. Straff-Balken stadgade grund, tili
visst antal spö eller ris, och sedermera
detta fördubblas, följer likväl icke deraf,
att enahanda method, vid förvandling till
22 Bil. till K. M. Nådiga Propos. No 65.
fängelse vid vatten oell bröd vore användbar.
En jemförelse emellan nyssnämnde
Capitels i och 4 §§• ådagalägger, att då
Lagstiftaren ansett hvarje par spö eller ris
(det första så väl som det i högsta kroppsplikt
sista) svarande emot ett lika penninge-belopp,
tre Daler Silfvermynt mot
hvarje par spö , och fyra Daler mot hvarje
par ris, hafva deremot de första 4 dagarnes
fängelse vid vatten och bröd, beräknadt
såsom svarande emot endast io Daler,
de nästa 4 dagarne emot ytterligare
i5 Daler, påföljande 4 dagar åter mot i5
Daler, men de 4 dagar, som derefter följa,
emot 20 Daler, åter 4 dagar emot 20
Daler och sedermera 4 dagar emot 3o Daler,
innan slutligen de fyra dagar, som
utgöra högsta graden af denna bestraffning
antagits svara emot allt vidare penningebelopp.
Lagen har alltså, med afseende
tvifvelsutan på det tilltagande lidande,
hvarje förlängande af detta fängelse-straff
medför, ansett, i de flesta fall, och med
få undantag, 16 dagars fängelse vid vatten
och bröd böra beräknas för mer än dubbelt
straff emot 8 dagars, 24 dagar för mer än
dubbelt emot 12 dagar, o. s. v. Enär
följaktligen det stulna beloppets reducerande
till fängelse-tid vid vatten och bröd,
och dennas fördubblande oftast skulle ådraga
den dömde högre straff än Lagstif»
Bil. till K. M. Nådiga Propos. No 65. 23
tarén beräknat vara dubbelt emot det, som
bordt följa för enkel stöld till samma belopp,
och jemväl rubba det jemförliga förhållande,
som eljest emellan spö-eller risstralf
och fängelse vid vatten och bröd eger
rum, anser jag annat beräknings-sätt vid
ifrågavarande förvandling af böter lill fängelse
vid vatten och bröd ej böra begagnas,
än Svea Hof-Rätt i den delen föreslagit,
samt Götha IIof-Rätts pluralitet äfven
yttrat sig finna tjenligast, och tillstyrker
i underdånighet att, i öfverensstämmelse
dermed, den sökta förklaringen må meddelas,
Justitise-Rådet Grefve Härd deremot
yttrade följande mening: Den af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Nyköpings
Län gjorda hemställning synes föranledd
dels af den omständighet, att Kongl. Brefvet
den 20 December i’]‘$r] icke uttryckligen
nämner förvandling till vatten och
bröd, dels af det missförhållande, som ansetts
uppkomma vid tillämpning af den, i
fråga om förvandling till spö- eller ris-straff,
genom anfördt exempel stadgade grund,
äfven vid förvandling till fängelse vid vallen
och bröd af det för hustjufnad utsätta
dubbla bötes-ansvar.
Troligen har detta missförhållande
2 4 Bil. till K. M. Nådiga Propos. No 65.
förorsakat, att en del Domare dragit i betänkande
alt, i fråga om förvandling till
fängelse vid vatten och bröd, tillämpa iySy
års Kongl. Bref, oell ansett tjenligare, att
i stället uppgöra en förvandlings-grund,
sorn väl i vissa fall kan finnas billig, men
icke af Lagen kan härledas, nemligen utsättande
af fängelse vid vatten och bröd
efter det stulnas dubbla värde. Då berörde
Kongl. Bref innehåller dels att af Lagens
stadgande, det vissa tjnfnads-brott
skola ligga i tväböte, icke annat kan följa,
än att, när böterna äro dubbla, bör
ock kroppsplikten för den , som ej orkar
böta, fördubblas, dels att med ordet tväböte
i Lagen förstås icke allenast böternes
utan ock kroppspliktens fördubbling, enär
3en sakfällde ej orkar bota, samt det icke
lärer kunna bestridas, att fängelse vid vatten
och bröd är, likasom spö eller ris, att
anse för kroppsplikt, kan jag ej annat finna,
än att berörde Författning tydligen
föreskrifvit, att, likasom vid bristande tillgång
lill böters erläggande för tjufnad,
som ligger i tväböte, spö- och ris-straffet
bör blifva dubbelt emot hvad det för enkel
stöld, till lika belopp, vid bristande
tillgång till böter, borde blifvit, så bör
ock, då förvandling till vatten och bröd,
för serskilda omständigheter, kommer i
fråga, detta kropps-straff för tYäbötes-tjuf
-
Bil. lill K. M. Nadina Propos. N. o 65.
nåd blifva dubbelt emot hvad detsamma
för enkel stöld till lika belopp borde blifvit,
och den omständighet, att exempel för
tillämpningen endast blifvit framstäldt i afseende
på spö och ris, bör icke kunna
föranleda tvekan om Författningens rätta
förstånd, då sjelfva principen är allmänt
uttryckt i afseende på kroppsplikt.
Beträffande de missförhållanden, som
anses förenade med tillämpningen af 1787
års Kongl. Bref, vid förvandling till fängelse
vid vatten och bröd af lius-tjufnadsBöter,
så är anmärkt, dels alt den, som
för hus-tjufnad till ii Dalers värde skulle
straffas med 8 par spö, skulle, genom sådan
tillämpning, komma att afstraffas med
16 dagars vatten och bröd, dels att den,
som för sådant brott till 42 Dalers värde
skulle straffas med 28 par spö, skulle, genom
en lika tillämpning, komma att afstraffas
med 28 dagars vatten ocli bröd,
eller högsta kroppsplikt, således i dessa
fall i en högre proportion vid förvandling
till valten och bröd, hvaraf velat slutas,
att Lagstiftaren icke åsyftat användande
af samma grund vid förvandling till vatten
och bröd, som vid förvandling till
spö eller ris är stadgad; men å andra sidan
förekommer, att, med tillämpning af
a6 'Bil. till K. M. Nådiga Propps. N:o 65.
den förvandlings-method Kongl. Maj;t&
Befallningshafvande i Nyköping föreslagit,
lius-tjufnad till 12 Dalers värde icke skalle
komma att med fängelse vid vatten och
bröd straffas hårdare, än enkel stöld till lika
belopp, nemligen med 8 dagars sådant
fängelse för båda förbrytelserna, hvaraf
med ännu mera säkerhet kan slutas, alt
Lagstiftaren icke åsyftat eller godkänt denna
förvandlings-grund, såsom stridande
emot principen om svårare brotts svårare
bestraffning..
Som olika meningar likväl uppstått
om Lagens rätta förstånd i fråga om förvandling
af hus-tjufnads böter till vatten
och bröd, tillstyrker alltså jag, det Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder, genom utfärdande
Författning, meddela den förklaring, att
den i Kongl. Brefvet den 20 December
1707 stadgade förvändlingsgrund bör tilllämpas
äfven vid förvandling till vatten
och bröd af böter, sorn ådömas för något
af de i berörde Kongl. Bref omförmälda
brott, som är nied dubbelt bötes-ansvar
belagdt.
Högste Domstolens öfrige Ledamöter,
Juslitias-Råden Isberg, Strålej vunj Ro
-
1
Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. N.o 66. ij
sen, Evelius och Peterson förklarade
sig instämma med Justitiae-Rådet Bredberg.
Anmäles i underdånighet.
Ex Protocollo
Carl. Ant. Kock.
N:o 66.
I afskrift meddelad Exp.Utsk. d. i5 Maj 182g.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer
angående Landshöfdingen J. af Wingårds
anhållan om befrielse från
ersättningsansvar för de af förre
Lands-Secreteraren Kleman tillgripne
och förskingrade allmänna medel;
Gifven Stockholms Slott den 10.
April 18 hg.
Sedan Landshöfdingen i Carlstads Län
Johan af Wingård} genom Kongl. Maj:ts
Nådiga Utslag af den 12 Augusti och i5
September 1825 , blifvit förklarad skyldig
att ansvara för åtsk ill i ge af förre LandsSecreteraren
Kleman under utölningen af
28 Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. No 66.
sin tjenst, tillgripne och förskingrade allmänna
och enskilda medel, så inkom bemälde
Landshöfding med underdånig ansökning
till Kongl. Majit, deruti han, med
åberopande af sin oförmögenhet att gälda
ifrågavarande högst betydliga ersättningsbelopp,
samt under anförande hurusom honom
icke kunde tillvitas den ringaste delaktighet
i Klemans bedrägliga förhållande,
hvilket deremot varit bemantladt med den
skicklighet och list, att det af Landshöfdingen
icke kunnat anas, mindre upptäckas
och beifras, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhöll, dels att af Gunst och Nåd
anstånd till denna Riksdag med betalningen
af ofvanberörde halance-medel, så vidt
de tillhörde Rikets Ständers Bank och
Riksgälds-Contor, Stats-Verket och andra
allmänna Cassör och Inrättningar, måtte i
Nåder beviljas, dels ock att Kongl. Majrt
täcktes lemna honom Nådigt förord hos Rikets
Ständer till afskrifning af de summor,
hvilkas godtgörande sålunda blifvit honom
ålagdt.
Då detta mål, vid slutet af år 1825, till
Nådig pröfning förekom, fann Kongl. Majrt,
i betraktande af det ansvar, hvilket drabbat
Landshöfdingen af Wingårdh genom
svårigheten att under de mångfalldiga, en
Landshöfding åliggande göromål, medoaf»
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.-o 66.
bruten noggrannhet utöfva tillsynen öfver
en underlydande Tjensteman, sorn på ett
listigt och oredligt sätt missbrukat det förtroende
, han, i följd af siri tjenst-befattning,
borde ega, godt i Nåder inhemta
Dess Högste Domstols underdånig i yttrande
om de mildrande omständigheter till förmon
för Landshöfdingen af Wingård,, hvilka
uti handlingarne rörande ersättnings-frågan
kunde förekomma, äfvensom : .t höra
Fullmägtige i Rikets Ständers Bank och
Rikgälds-Contor, huruvida de funne sig
kunna, i afseende på de Banken och Riksgälds-Contoret
tillhörige medel, medgifva
det af Landshöfdingen af Wingård sökta
betalnings-anstånd, emot säkerhet i de tillgångar
han kunde ega; och Kongl. Maj:t
täcktes derefter, under den 3i Maji 1826,
med fästadt afseende på hvad Högste Domstolen
i ämnet anfört, samt i öfverensstämmelse
med Fullmägtiges i Banken och
Riksgälds-Contoret afgifne utlåtanden, i
Nåder tillåta, att Landshöfdingen af Wingård
finge, under befrielse från all ytterligare
executif åtgärd, intill Rikets Ständers
nästa sammankomst njuta anstånd med
betalningen af de, genom Högstberörde Nådiga
Utslag, honom till ersättning ådömde
allmänna medel, under vilkor ej mindre,
att vederhäftig borgen eller annan fullgiltig
säkerhet ställdes för åtskilige af Kle
-
3o Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifv. N.-o 66.
man ifrån Banken uppburne odlings-lån,
tillsammans 2107 R;dr 24 sk., samt för
23oi R:dr 46 sk. 8 r;st. Götha Canals f. d.
Discont-Verks fordran, jemte å dessa summor
upplupne och upplöpande räntor, än
äfven att, till säkerhet för så väl dessa och
öfriga Banken och Riksgälds-Contoret tillhörande,
som andra af Kleman förskingrade
och Landshöfdingen af Wingård till betalning
ålagde allmänna medel, i den ordning,
som lagligen kunde blifva bestämd* den
redan å Wingårds lösa egendom lagda qvarstad
fortfor och hälften af dess Landshöfdinge-lÖn
ifrån och med år 1826 innehölles.
XJti en nu mera till Kongl. Maj:t ingifven
ytterligare skrift i ämnet, har Landshöfdingen
af Wingård * med förnyande af
sin underdåniga anhållan om Nådig framställning
till Rikets Ständer af de omständigheter
, som kunde verka eftergift af det
honom för förre Lands-Secreteraren Klemans
balance ålagde ersättnings-ansvar, i
sådant afseende närmare uppgifvit de skuldposter,
för hvilka Landshöfdingen, sedan
någon tillgång till gäldande deraf i Klemans
Concurs-massa icke funnits, ansett
sig föranlåten att begära afskrifning, uppgående
serskildt för hvarje Yerk, under
hvars disposition medlen höra, till följande
belopp, nemligen:
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N;0 66. 31
Rikets Standert Bank . . 3,100: 47- 6.
Rikets Ständers Riksgälds
Contor
...... 3,3c>5: 47: 4-
Stats-Contoret ..... 11,000: 44: 8.
General-Tull-Styrelsen . . a3o: 32: —
Krigs-Collegiura .... 4>97.9: 3$: 7*
Banco-Disconten .... 16,276: i4-’ 5.
Tillsammans 38,984: 17: 6.
förmälande Landshöfdingen derjemte i underdånighet:
att, äfven om dessa summors afskrifning
blefve af Rikets Ständer beviljad,
skulle likväl för honom återstå att till enskilde
personer gälda sammanlagdt omkring
i4,5oo R:dr, oberäknadt upplupne och upplöpande
räntor■, samt att, ehuru dessa förbindelser
visserligen voro, i förhållande
till Sökandens tillgångar, högst betydliga,
han likväl hoppades att, genom eftergift af
ofvan uppgifne skuld-poster , genom fri
disposition af den sedan år 1826 innehållna
halfva Landshöfdinge-lönen och genom ett
obehindradt användande afden seqvestrerade
lös-egendomen, komma i tillfälle att göra
hvar man den rätt honom tillkommer.
Kongl. Maj:t har redan vidtagit lämpliga
åtgärder, för att genom en närmare
Controll å medel, som till Läns-styrelserne
ingå och derifrån afsändas, bevara det allmännas
och enskilda personers rätt och
32 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N:o 66.
trygga Landshöfdingarne emot sådana tillgrepp
af underlydande Tjenstemän, som i
Carlstads Län inträffat; oell Kongl. F,laj:t,
som , genom det beviljade anståndet med
ersättnings-medlens indrifning , funnit en
utväg att hittills ifrån undergång rädda
en förtjent Embetsman, öfverlemnar nu till
Rikets Ständer att genom bifall till bans,
i förrberörde afseende gjorda anhållan, bereda
honom en varaktigare lindring i dess,
af en underlydande Tjenstemans bedrägliga
förhållande , förorsakade olyckliga belägenhet.
De utaf Landshöfdingen af Wingård
till Kongl. Maj:t ingifne underdåniga
ansökningar med tillhörande bilagor, jemte
öfrige Handlingar, som ådagalägga förhållandet
med förre Lands-Secreteraren
Klemans tillgrepp af allmänna och enskilde
medel, för hvilka Landshöfdingen af Wingård
nn stannat i ersättnings-ansvar, skola
tillställas de Utskott, till hvilkas behandling
afskrifnings-frågorna af Rikets
Ständer remitteras.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Bil. till K. M. Nådiga Skrifv. N.o 66. 33
Utdrag af Protocollet öfver t Handelsoch
Fin ance- Ärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet
ä Stockholms Slott den lo April 182g.
Närvarande:
Justitias Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt^.s
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelteren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Seereteraren uppläste i underdånighet
till justering ett, jemlikt Kongl,
Majus förut fattade Nådiga Beslut, upprät
ladt
förslag lill Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer , angående Landshöfdingen
m. m. J. af Wingårds anhållan
om befrielse Från ersättnings-ansvar för de
Bih. till Ii. S. Prot. 1828 och 182g, 1 Sami., 3 Band.
i:sta Häftet. 3
34 Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. No 6y.
af förre Lands-Secreteraren Kleman till»
gripne och förskingrade allmänna medel.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt hvad Stats-*
Rådets närvarande Ledamöter i underdånighet
tillstyrkte, berörde Förslag, sådant
detsamma finnes Protocollet bilagdt, i Nåder
gilla; och befall te Kongl. Maj:t alt
Dess Nådiga Skrifvelse skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer expedieras,
Ex 1’rotocollo
S. G. Schyberg.
N:o 67.
t Afskrift meddelad Exp.-Utsk, d. iä Maj 182g.
KONGL. MJJ.TS
Nådiga Proposition till Pakets Stein»
der , angående upphäfvande af den
nu medgifna moderation i Postporto
för Bref, som väga öfver 8 lod;
Gif ven Stockholms Slott den to Jpril
iSsp.
Sedan Kongl. Mnj:t, lili Nådig Skrifvelse
af den i5 November 1826, anbefallt
Öfver-Post-Directeuren att, efter inhemtande
Kongl. Mapts Nådiga. Propos. N.o 67. 35
af alla nödiga upplysningar i ämnet, uppgöra
underdånigt förslag till en förnyad fullständig
reglering af Postgången i Riket, hvarvid i
främsta rummet afseende borde fastas derå,
att en skyndsammare communication vunnes
emellan Stockholm och Landshöfdingen
Residencen , emellan desse inbördes, emellan
Sverige och Norrige, samt emellan
Stockholm, de förnämsta Handels-städerne
och Gräns-orterne, samt att i allmänhet
olägenheterna af Posternas långsamhet i
serskilda delar af landet afhjelptes och säkra
controller öfver Post-uppbörden bereddes;
så har Öfver-Post-Directeuren, under
den 16 sistlidne Marlii, med underdånigt
utlåtande och förslag i delta ämne
till Kongl. Maj;t inkommit.
Kongl. Maj:t, som funnit detta mål
böra till slutlig Nådig pröfning förekomma,
i sammanhang med de åtgärder hvartill
flera vid nu påstående Riksdag inom
Riks-Stånden väckta frågor rörande Postverket
kunna föranleda, vill emedlertid till
Piikets Ständers pröfning och bifall öfverlemna
en af Öfver-Post-Directeuren gjord
framställning att, till vinnande af en säkrare
controll öfver Post-uppbörden, den
genom gällande Författningar tillåtna moderation
i Postporto måtte hädanefter upphöra.
Denna moderation består deri, alt
36 Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.-o 67.
betalda bref, som väga öfver 8 lod, få
ifrån 9 till 12 lod afgå för 8;, ifrån i3
till 16 för 9, ifrån 17 till 20 för 10, och
så vidare i progressivt förhållande, ända
till 45 och 4ö lod, sora betalas likasom
för 17 lod. Enär, genom en sådan lindring
i Porto-afgiften, det blir en vinst
att under ett couvert sammanslå flera till
samma ort adresserade enkla bref, så kan
betydlig förlust för Post-Cassan på detta
sätt uppkomma; och Kongl. Majit anser
moderationens bibehållande icke vara af
omständigheterna påkalladt, utom måhända
i de fall, då penningar eller rättegångshandlingar
till större vigt med Posten afsändas,
för hvilka serskilda controller, till
förebyggande af Postportos försnillning,
lätteligen kunde föreskrifvas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra,
CARL JOHAN,
C. D. Skogman.
4
Bil. till K. M. Naditza Propos. N.o 6j 3 7
Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch
Finance-Ären den hållet inför
Hans Maj.t Konungen i Stäts-RådetA
Stockholms Slott den 10 April 182g.
Närvarande;
Justitias Stats-Ministern
H, E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H, E, Hr Grefve af Wetterstedt\
Stats-Råden \
H« E, Hr Grefve Rosenblad.
H- E, Hr Grefve Mörner.
H, E, Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Hof-Ca neeli eren von Schulzenheim,
Stats*$ecreteraren Skogman,
Stats-Seqreteraren uppläste i unders
dånighet till justering ett, jemlikt Kongl.
Majlis förut fattade Nådiga Beslut, upprättadt
förslag till Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, om upphäfvande
af den nu medgifna moderation i Post-,
porto för bref, sora väga öfver 8 lod.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt livad Stats^
Rådets närvarande Ledamöter i underdå
-
38 Kongl, Majds Nådiga Tropos. No GS.
nighet tillstyrkte, berörde Förslag, sådant
detsamma finnes Protocollet bilagdt, i
Nåder gilla; och befallte Kongl. Majit, att
Dess Nådiga Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer expedieras»
Ex
Protoeollo.
S, G. Schyberg
N:o 68.
I Afskrift meddelad Exp.Utsk, <J,fi4 April
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständers
Stats-Utskott j angående anslag
af medel för de genom Högtsalig
Nennes Kongl, Höghet Prinsessan
Sophia Albertin as död förorsakade
begrafnings- och andra kostnader
; Gifven Stockholms Slott den
10 April 182g.
Kongl. Majit, som redan låtit vidtaga
nödiga anstalter för Högtsalig Hennes Kongl.
Höghet Prinsessan Sophia Albertinas
bisättning och begrafning, och för sådant
ändamål af den för Hennes Kongl. Höghet
Kongl. Majds Nådiga Propos. N.-o C8. 3g
h Riks-Stntens första Hufvud-Titel innevarande
år återstående anslags-summa, anvisat
ett förskott af Tolf Tusende R:dr, till
Kongl. Majrts Riks-Marskalks-Embetes disposition
emot behörig, redovisning, vill nu
till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna
, att utse och hos Rikets Ständer föreslå
erforderliga medel för de genom Hennes
Kongl. Höghets frånfälle förorsakade
kostnader, hvilka förslagsvis blifvit beräknade
att uppgå till Trettiofem Tusende
Riksdaler. Kongl. Maj:t förmodar att, efter
afdrag af de utgifter, som för Hennes
Kongl. Höghets Ilof-Stat och Betjening ega
rum, intilldess en Pensions-Stat kan för
dem ifrån och med nästa år blifva reglerad,
återstoden af Hennes Kongl. Höghets
Stats-anslag för innevarande år skall för
hegrafnings-kostnaderna lemna en tillgång
af omkring i5,ooo R:dr, förrberörde förskott
af 12,000 R:dr deruti inberäknade så att
på det hela ett serskildt anslag af Tjugu
Tusende R:dr blefve af nöden.
För alla de medel, som användas till
de genom Högtsalig Hennes Kongl. Höghet
Prinsessans död förorsakade kostnader, kommer
behörig redovisning att i vanlig ordning
afgifvas och af Rikets Ständers StatsUtskott
eller deras Revisorer granskas.
4o Bil. till K. I\l. Nådiga Propos. N.o 68.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers
Stals-Ulskott nied Kongl. Nåd och Ynnest
välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Utdrag af Protocöllet öfver Handels- och
Finance- Ärenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 10 Jpril 182g.
Närvarande:
Justitiae Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren hemställde i underdånighet,
om icke Kongl. Maj:t skulle finna
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. No 68. 4 c
na för godt att till Rikets Ständers Statsutskott
aflåta Nådig Proposition om anslag
af medel till de genom Högtsalig Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Sophia A i.eertinas
död förorsakade Begrafnings- och
andra kostnader, hvilka, med ledning af
livad vid dylika sorgliga tillfällen förut egt
rum, enligt uppgift af Hr Riks-Marskalken,
kunde förslagsvis beräknas till 35,ooo R:dr;
och Stats-Secreteraren uppläste derefter,
med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd, underdånigt
Förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i ämnet, hvilket Förslag, lydande
som det finnes Protocollet bilagdt,
Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets närvarande
Ledamöters underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gillade; med befallning att Propositionen
till Rikets Ständers Stats-Utskott
skulle, i öfverensstämmelse dermed,
under denna dag expedieras.
Ex protocello
S. G. Schyberg.
Bih. till R. St. Prot. 1828 ock 182g. 1 Saml.j 3 Band.
usta Haft. 4
STOCKHOLM, tryckt i Ecrsteinska Tryckeriet, 1829.
a
KongK NMgit Proposition, Nio 69. t
N:o 69.
i afskrift meddelad Exped. Ut sk. d. 3o Maji 1829.
Kongl. Majus
Rådiga Proposition till Rikets
Ständers Stats-TJtskott, angående
öfverlåtelse till Stockholms
Stad af en del utaf K:gl. Majus
och Kronans Tomt, BeridareBanan
kallad■, till Hötorgets utvidgande
; Gifven Stockholms
Slott den 16 Maji 1829.
■^led underdånig fram ställning , hurusom
det å Norrmalm här i Hufvudstaden belägne
så kallade Hötorget, hvarå, sedan äldre
tider tillbaka Allmogen från Rikets
närmast liggande Norra och Vestra provinser,
till försäljning hitföra deras Landtmanna-producter,
genom dess alltför inskränkta
utrymme oell deraf uppkommande
trängsel, skall förorsaka flere olägenheter ej
mindre för de till Staden med varor ankommande
Landtman, än för köpare och
•äfven kringboende Husegare, hafva hos
Bill. t. Riks, St. Prot. 1828, 182g. usta Sand. 3 Band.
atelia Haft. t
3 Kongl. Mny.ts .Nådiga Proposition. N:o 69.
Kongl. Maj:t Bonde-Ståndets Riksdagsfullmägtige
för Upsala, Stockholms och Vestmanlands
Län i underdånighet anhållit, att *
detta torg mätte på det sätt utvidgas, att
så stor del af den dervid belägne Tomten,
Beridare-Banan kallad, sorn för ändamålet
kunde pröfvas nödigt, dertill må få användas;
öfver hvilken anhållan Kongl. Maj:t
hört Dess öfver-Ståthållare-Embete, sorn,
efter att hafva öfver den ifrågavarande localen
låtit upprätta en fullständig Charta,
hvarå alla de på Beridarebanans Tomt nu
befintlige Byggnader voro upptagne och beskrifne,
och efter inhenrtande af erforderlige
upplysningar samt vederbörandes yttranden
i ämnet, uti afgifvet underdånigt
utlåtande förmält sig till alla delar instämma
både i omdömet om olägenheterne af
Hötorgets närvarande alltför inskränkta vidd,
och uti önskan om dess af behofvet påkallade
utvidgning, så mycket hellre, sorn de
ofvannämnde orternas i senare åren tilltagande
production och hitförsel af Landtmanna-varor,
för hvilka detta Torg är den
hufvudsakligaste försäljnings- och upphancllings-platsen
å Norrmalm, derstädes fordrade
ett ökadt utrymme för både säljares
och köpares beqvämlighet, samt en grundad
klagan länge försports deröfver, att vägen
till och ifrån de kringliggande husen ofta
Kongl. Majits Nådiga Proposition, N:o 69.
hindrades och stundom nästan alldeles tillstängdes
af den trängsel, som merendels
der egde rum; och då, i afseende på den
föreslagne utvägen för Torgets utvidgande,
förekomme, att uppå Beridarebanans Norra
del, till en längd af omkring 80 alnar,
icke funnos andre Byggnader, utom 4 st.
för provisionelle behof af bräder uppförde
mindre betydliga hus och bodar, än ett
Gjuthus samt utmed Torget ett Hof-Stallet
tillhörigt Vagnshus, af hvilka de fyra förstnämnde
utan, saknad kunde umbäras, Gjutugnen,
om den framdeles blefve behöflig,
med ringa kostnad uppsättas på, ett annat
ledigt ställe å Tomten, och Vagnshuset flyttas
till den nya gränslinien för Tomten,
och der åter inrättas, hvadan hela denna
andel af Tomten syntes, för Kongl.
Majtts och Kronans, behof vara umbärlig,
har Öfver - Ståthållare rEmbetet i underdånighet
hemställt, att samma Tomt-andel
mätte till Torgets utvidgande åt Staden
afträdas och upplåtas, samt de derå befintlige
byggnader få, jemte Östra och
Vestra sidomurarne nedrifvas och borttagas
samt Vagnshuset förflyttas intill den
utstakade gränslinien, och der, till lika höjd
och beskaffenhet som förut, uppföras; för
verkställigheten af hvilka förändringar Öfver-
Ståthållare-Embetet förmodat Stadens
4 Kongl. Moy.ts Nådiga Proposition. Nio 6g:
Drätsel-CommJssion vara hugad bestrida
kostnaden; och skulle, i händelse af Nådigt
bifall till detta förslag, Torget, som nu är
endast i35 alnar långt i sträckningen från
Norr till Söder, erhålla en längd af omkring
210 alnar..
Lika med hvad Öfver-Ståthållare-Em-.
betet sålunda i underdånighet yttrat, har
Kongl. Maj:t funnit de uppgifhe olägenhet
terne af Hötorgets otillräckliga vidd till det
behof, såsom försäljningsplats för Landtmanna-varor
å Norr-malm, hvartill det är anvisadt,
vara grundade och till både Säljares
och Köpares nytta och beqvämlighet
påkalla ett ökadt utrymme derstädes, hvilket
också lämpligen och utan egentlig afsaknad
för Kongl. Majit och Kronan kan
beredas derigenom att, på sätt föreslaget
blifvit, Torget med en del af K:gl. Maj:ts
och Kronans derintill belägna Tomt, Beridarebanan
kallad, utvidgas; men då Kongl.
Majit ansett verkställigheten af detta förslag,
enligt 77 §. Regeringsformen, fordra Rikets
Ständers bifall, så vill Kongl. Majit härmed
hafva till Rikets Ständers Stats-Utskott
öfverlemnadt att hos Rikets Ständer föreslå
det Norra delen af berörde Tomt, till hela
Tomtens bredd och till en längd af omkring
8o alnar, må, för att dermed utvidga;
Kongl. Maj-ts Nådiga "Proposition, Nio 69. 5
Hötorget, lill Stockholms Stad öfverlåtas, under
vilkor att det å samma Tomte-andel
utmed Torget belägne Vagzishus» hvilket
för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning icke
kan umbäras, varder på Stadens bekostnad
å den återstående delen af Tomten inflyttade
De
i detta mål till Kongl. Maj:t inkomne
handlingar bifogas härjemte; och
K:gh Majrt förblifver Rikets Ständers Statsutskott
med all Kongl. Nåd och ynnest
Städse välbevågen. Datum ut supra..
garl johan,
G. Danckvardt.
£ Bil. t. Kongl. Majitf NU. Vropos. A’: o 69-
Utdrag af Protocolleb öfver Kaininar-Är
enden, hållet inför Ilans
Maj:b Konungen i Stats-Rådet
på Stockholms Slott den 16 Maji
182
Närvarande:
Juslitiae-Stats-Ministern, II. E. Herr
Grefve Gyllenborg.
Statsministern för Utrikes Ärendena H, E°
Herr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Herr Grefve Rosenblad.
H.. E. Herr Grefve Mörner.
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelieren v. Schulzenheim„
Slats-Secreteraren Danckwardt.
Stats-Secreteraren uppläste till justering
det af honom, på Kongl. Maj:Is Nådiga befallning
författade Förslag till K:gl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
öfverlemnande till Stockholms Stad
af en del utaf Kongl. Maj:ts och Kronans
Bil. t. Kongl. Mnj:it N<M. Vropos. A':o 69. 7
tomt, Beridarebanan kallad, till Hötorgets
utvidgande.
Kongl. Majrt behagade, fuppå Stats-Rådets
närvarande Ledamöters underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla nämnde förslag,
sådant det vid Protocollet -finnes bilagdt,
och befallte, alt Nådig proposition, i enlighet
dermed, skulle till Rikets Ständer i
vanlig ordning öfverlemnas.
\ Ex Protocollo,
Carl Rezelius.
STOCKHOLM 1839,
tryckt hos Jon Ad. Wadldcn.
Korist. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.o 70. (
N:o 70.
1 Afskrift meddelad Exp.Utsk. d 9 Juni! 1829,
KONGL. MAJ:TS
Nådiga. Skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-Utskott, angående begärdt
anslående af ett Kongl. Maj:t och
Kronan tillfallet Dana-arf till en
Schole-fond i Wahlö Församling af
Upsala Stift.
Uti underdånig Skrifvelse af den 25
sistlidue Februarii bär Doin-Capillet i Upsala
lill Kongl. Majit öfverlemnat en af
Wåldö Församling, genom dervarande Kyrkoherden,
Prosten Magister P. Wallinder,
i underdånighet framställd anhållan derom,
alt ett, i stöd af vederbörande Härads-Rätls,
af Lagmans-Råtten, fastställda och lagakraflvunna
Dom, till Kongl. Majit och Kronan
hemfallet Dana-arf, belöpande, enligt
Bouppteckning, till 2,977 ^;,*r 9 8 rist
Banco, efter aflidne Kyrkoherden J. }?,
Hörners eflerlemnade och nyligen äfven
aflidna Enka, Helena Catharina Hörner, född
Hagström, hvilken i lifstiden varit inom
Bihang till R. St. I’rot. , 1 Sami., 2 Band.,
3:dje Häftet. t
2 Kongl. Maj.-ts Nå diga Skri/v. N.o JO.
bemälda Socken bosatt, måtte af Kongl,
Majit, i likhet med hvad år 1810 vid ett
dylikt tillfälle i NorrTelje Stad skall hafva
egt rum, i Nåder anslås till Fond för
en Scholae-inrättning inom ofvannämnde Församling,
som deraf vore i största behof, och
hvarigenom densamma, hvilken nu icke
bade någon Comminister, i händelse den
blifvande Schol-mästaren derjemte borde
vara Prest, äfven kunde vinna en behöflig
tillökning i presterligt biträde, Hvilken
framställda begäran Dom-Capitlet, under
vitsordande af förenämnde uppgifna omständigheter,
med dess underdåniga förord
till Nådigt bifall beledsagat; hvaremot, uti
serskild till Kongl. Majit ingifven skrift,
Majoren G. Koschell i underdånighet anmält,
hurusom, i anledning deraf, att hans
nyligen aflidne Broder , Grosshandlaren
G. W. Koschell, innehaft lagligen tillförordnad!
förmynderskap för Fader-och Moderlösa
Barnen Mathilda, Maria och Charlotta
Ostland, de der varit vårdade och försörjda
af bemälda Kyrkoherde-Enka, Helena
Catharina Hörner, samt genom hennes
testamentariska disposition af den 8:de
September 1820, som i vederbörlig ordning
blifvit lagligen bevakad, fått sig af
qvarlåtenskapen anslaget ett understöd af
Ett Tusende Riksdaler Banco, på sätt genom
insändt Utdrag af Frösåkers Härads
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifv. N.o 70. 3
Rätts Dom-Bok, för den 2 October 1826,
Var styrkt, och hvilka medel skulle ställas
under disposition eller förvaltning af Wahlö
Församlings Fattig-vård, Majoren Koschell
först nu mera erhållit kunskap ej mindre
derom, att Enkan Horners qvarlåtenskap
Blifvit såsom Dana-arf ansedd, än ock om
Wahlö Församlings ofvanomförmälde underdåniga
ansökning} vid hvilket förhållande
Majoren ansett sin pligt fordra, att icke
de omyndige Barnens rätt utan uppmärksamhet
lemna. Och vill Kongl. Majit, Som,
i anseende till den yppade frågan om Enkan
Hörners testamentariska disposition ,
anbefallt Dess Justitiae-Canceller att, med
afseende å Kongl. Majits och Kronans härunder
beroende rätt, tillse, att densamma
blifver behörigen bevakad, samt låta förhållandet
vederbörligen undersöka, härmed,
beträffande Wahlö Församlings gjorda underdåniga
ansökning, hafva till Rikets nu
församlade Ständer i Nåder öfverlemnat
frågan, huruvida det belopp af Enkan Jlörners
efterlemnade qvarlåtenskap, hvilket såsom
Dana-arf kan komma att Kongl. Majit
och Kronan tillfalla, må till det af bemälda
Församling i Underdånighet begärda
behof och gagneliga ändamål få användas}
i hvilket afseende handlingarna, rörande
detta ämne, nu Rikets Ständers Stats-Utskott
tillsändas.
4 Kongl. Maj: t c Nådiga Propos. N.o 71.
Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständers
Stals-Utskott med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott
den 16 Maji 1829.
CARL JOHAN.
A. C. af Kullberg.
N:o 71.
1 Afskrift meddelad Exp.Utsk. d. 37 Julii 183g.
KONGL. MAJ: TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående rättighet för Patroui/lej
Postj Vaktkarl eller Fångförare
j att genom bruk af Skjutgevär
söka förekomma fånges
flykt; Gifven Stockholms Slott d.
16 Junii 182g.
Uti Nådig Proposition af den 3i Julii
i823, framställde Kongl. Maj:t till Rikets
då församlade Ständer nödvändigheten att,
genom vidtagande af någon kraftig anstalt,
•till förekommande af fångars flykt i möjligaste
målto minska antalet af de grofva
Kongl. Maj.ts Nådiga P ropo t. N:0 fl. 5
brott, som, enligt hvad erfarenheten utvisat,
ofta begås af personer, hvilka, redan
till bestraffning dömde, få tillfälle att komma
på flykten. Kongl. Majit föreslog i sådant
afseende Rikets Ständer antagandeaf en
Förordning, hvarigenom Vaktkarl eller Fångförare,
som har en fånge under sin vård,
kunde berättigas att skjuta å honom, derest
han på flykten sig begifver, och efter
tvänne anrop icke afstår från försöket; hvarvid
Kongl. Majit fästade Rikets Ständers
uppmärksamhet på flere ganska vigtiga skäl,
hvilka innefattade vederläggning af de inkast,
som emot berörde Lagförslag kunde
framställas; men uLi skrifvelse af den i
December samma år tillkännagåfvo Rikets
Ständer i underdånighet, det de, uppå anförda
grunder, ansett sig icke böra bifalla
hvad Kongl. Majit i berörde afseende i Nåder
föreslagit.
Under den tid, som sedermera förflutit,
har Kongl. Majit med bekymmer förnummit,
att enskilda säkerheten ofta blifvit
på det våldsammaste sätt störd genom
brottslingar, som fått tillfälle att från fästningar
och häkten komma på flykten;
och Kongl. Majit har funnit sig, af omsorgen
för Dess Undersåtares säkerhet till lif
och egendom, på det kraftigaste uppmanad
alt icke underlåta något af hvad på
6 Kongl. Maj ds Nådiga. Propos, N,-a Jt,
Kongl. Majit beror, för att för framtiden
förekomma dylika händelser,
X sådan afsigt, och under åberopande
af innehållet i Kongl, Majlts förutnämnde
Kådiga Proposition af den 3i Julii 1823,
vill Iiongl, Majit, efter det Dess Siats-Råd
oell Högsta Domstol blifvit hörde, harige-,
norn i Nåder föreslå Rikets Ständer antagande
af en allmän Författning, innehållande,
att Patrouille, Post, Vaktkarl eller
Fångförare, som har en fånge under sin
vård, bevakning eller forslande, må ega
att skjuta å honom, derest han på flykten
sig begifver, och efter Irenne £3:ne) anrop
icke från försöket afstår; dock bör fången
bevisligen vara förut om äfventyret underrättad,
och, så vidt ske kan.^skottet rigtas
åt sådana delar af kroppen, att fången icke
skadas till lifvet; men om sådant sker,
skall undersökning om händelsen vid be-V
Rörig Domstol anställas, samt dervid alla
omständigheter noga utredas. Finnes då
Vaktkarl eller Fångförare hafva i oträngd
måtto skottet aflossat, kommer han att straffas
efter allmän Lag,
De uti Stats-Rådet och Högsta Domstolen,
då ämnet derstädes förevarit, hållna
Protocoll varda härhos bifogade, och
Kongl, Majit förblifver Rikets Ständer med
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 7/. 7
ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut Supra.
CARL JOHAN.
A. Thuring.
Utdrag af Protocollet öfver JustiticeÄrenden
s hållet i Kongl. Maj:ts Högsta
Domstol den 4 Mars 182g.
Närvarande:
Justiliae-Råden: Friherre Kurck.
Peterson.
Ewelius.
von Posen.
Isberg.
Grefve Hård.
Bredberg.
Revisions - Secreteraren Thuring föredrog
i underdånighet
Styrelsens öfver Fängelserna och Arbets-inrällningarne
i Riket Skrifv else af den
8 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N:o 71.
i3 November 1828, deruli i underdånighet
förmäles, att, sedan, uppå af Styrelsen gjord
hemställan , Kongl. Maj:t, genom Beslut
den i3 Julii 1826, tillåtit, att de Vaktkneektar,
sotn utaf Styrelsen tillsattes vid
C011 ections-Inrättningen å Långholmen, er1)tille
samma ratt, som Kongl. Maj:t förut
behagat tillägga Fång-Gevaldiger, i händelse
af våld och rymnings-försök af fånge, och
att således i den för Vaktkneckt-Corpsen
gällande Instruction, en §. af följande lydelse
fått inflyta: Sker våld1, styre Vakt
”kneckt
våld med våld, och nyttje till den
”ändan de vapen lian eger, dock med ali
”möjlig försigtighet, så att i oträngdt mål
”ingen skada må ske till lif eller lern. Stabler
sig fånge till värn emot Fång-kneckt,
”då denne honom från rymmandet hindra
”vill, och varder då dräpen, ligge ogilld, sorn
”i 25 Caj). 1 §. Missgernings-Baiken sages.
”Söker någon taga fånge utaf Vakt-kneckt,
”och varder han derunder dräpen, vare lag
”samma;” så hade, under den lid af mer
än två år, som 1111 förflutit efter detta stadgandes
utfärdande,Styrelsen,genom inträffade
händelser, kommit i erfarenhet deraf, att detsamma
icke fullkomligen betryggade den bevakandes
säkerhet, och att, i synnerhet i
fråga 0111 rymning, föreskriften saknade nödig
fullständighet, om den nemligen skulle,
uppfylla sitt ändamål, att hindra framgån
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. No 7t.
gen af rymnings-försök. Enligt den ofvanintagna
§:n vöre det nemligen icke tillåtet
för Fång-kneckt att förr nyttja sitt vapen
jin dä väld skett eller fånge ställt sig till
O O
motvärn. Den bevakande vore således icke
berättigad att, äfven vid den mest hotande
fara, så länge våld ännu icke utbrutit, begagna
det enda medel lian hade till siLt försvar.
Deraf skulle lätteligen, efter Styrelsens
förmodan, kunna följa, att Fång-kneckt,
under afvaktan af den våldsamhet, som han
finge med våld möta, kunde sättas utur tillfälle
alt försvara sig, och att sjelfva det
våld, vid hvars inträffande hans rättighet
till försvar börjar, kunde innefatta hans afväpnande.
Vid rymnings-tilifälle åter vore
det endast, i händelse af motvärn, som
fånge, om han derunder dräptes, lage ogilld.
Men om han deremot, utan att sätta sig till
värn emot Fång-kneckt, då denne honom
från rymmande hindra ville, endast flydde
undan, och således verkställde det rymnings-försök,
hvars framgång möjligen kunde
blifva af högsta våda för allmänna säkerheten,
och hvars förekommande utgjorde
den bevakandés tjenstepligt, så skulle denne
icke utan eget ansvar kunna begagna det
medel att hindra rymningen, lian egde i
sitt vapen. Med kännedom af hvilket förhållande
och med visshet derom, att, ifall
den bevakande, t. ex. genom hotelse att
i o Bil. till K. M. Nådiga Propos. N. o yt.
skjuta, ville injaga fruktan lios den flyende,
han icke egde rätt att verkställa sitt hot,
hvarje fånge, enligt Styrelsens förmenande,
naturligtvis skulle anse sig icke hafva mycket
att befara vid ett försök att komma på
fri fot; och vore det derföre, med afseende
å nödvändigheten , ej mindre alt hvar och
en bevakande sattes i tillfälle att i rättan
tid mota och förekomma de försök till våld
och rymning han upptäckte, än äfven att
fånge, genom det svåra äfventyr, hvarföre
han blottställde sig vid sådana försök, måtte
derifrån afhållas, som Styrelsen vågade
i underdånighet hemställa, om icke Kongl.
Maj:t skulle täckas tillåta en förändring i
ofvannämnde §., till följande lydelse:
”Sker våld eller hotas Vakt-kneckt med ett
”anfall af fånge, håfve då rätt att nyttja det
”vapen han eger, så framt han icke på an”nat
sätt anfallet afvärja kan; dock med all
”möjlig försigtighet, så att icke utan högsta
”nödfall någon skada må ske till lif eller
”lern. Ställer sig Fånge till motvärn, eller
”ållyder han icke Vaktkneckls uppmaning,
”dä denne honom från rymmande hindra
”vill, och varder då dräpen, ligge ogiild, som
”i 25 Cap. i §. Missgernings-Balken säges.
”Söker någon taga Fånge med våld utaf Vak t”kneckt,
och varder derunder dräpen, vare
”Lag samma.” Hvarjemte Styrelsen tillika i
underdånighet hemställt, alt, i händelse af
Bil, till K. M. Nådiga Propos. N.o 7/. r 1
Nådigt bifall till dess underdåniga förslag,
det nya Stadgandet mätte till efterlefnad
anbefallas vid alla allmänna Fängelser i
Riket, der bevakningen af Militair-trupp
besörjdes.
Föredraganden tilikännagaf, att, vid ärendets
anmälande inför Kongl. Maj:t uti
Stats-Rådet den 27 nasti. Februarii, Kongl,
Majit, som vid detta tillfälle erinrat Sig,
alt Kongl. Majit, under loppet af i8a3 års
Riksdag, föreslagit Rikets Ständer antagande
af en Förordning, hvarigenom skulle
Stadgas, att den Vakt-karl eller Fångförare,
som hade en fånge under sin vård, måtte
ega att skjuta på honom, derest han på
flykten sig begåfve, och efter alne anrop
icke från försöket afstod ; men att Rikets
Ständer då uti afgifvet underdånigt svar
tillkännagifvit sig, uppå anförde grunder,
icke kunna antaga Kongl. Majits berörda
förslag, behagat i Nåder förklara, det Kongl,
Majit, som med bekymmer förnummit, alt
under de senare åren enskilda säkerheten
ofta blifvit på det våldsammaste sätt slord,
genom brottslingar, som fått tillfälle att
från fästningar och häkten komma på flykten,
ansåg det vara nödvändigt att vidtaga någon
kraftig åtgärd till förekommande af sådana
händelser för framtiden, och att Kongl.
Majit, i sådan afsigt vore sinnad, alt lill
i -2 Bil. till K. M. Nå di gä Propos. N.-o 7 0.
Rikets Ständer å nyo framställa Lag-förslag,
angående rättighet för Patrouille, Post,
Vakt-karl eller Fång-förare, soia hade en
fånge under sin vård, bevakning eller forslande,
att genom bruk af skjut-gevär söka
förekomma fångens rymning, i hvilket
afseende Kongl, Maj:t förordnat, det
Hög sta Domstolen, till följd af stadgandet
i 87 §• Regeringsformen, borde med yt
trande
i ämnet tili Kongl. Maj:t i underdånighet
inkomma.
Jemte Styrelsens underdåniga Skrifvelse,
upplästes de delar af Högsta Domstolens
Prolocoll för den 16 Junii 1828
och Stats-Piådets Protocoll den 3i Julii
samma år, sorn angingo den då förehafda
fråga af samma beskaffenhet med den nu
förevarande.
Högsta Domstolens fleste Ledamöter
förenade sig om följande yttrande: ”Samhällets
stora ändamål, lugn och säkerhet,
föranleder beholvet att inskränka friheten
för dem, som kränka andras fred och störa
allmän ordning. Till deras förvarande,
längre eller korrtare tid, måste vidtagas
sådana åtgärder, hvarigenom de hindras alt
tillfredsställa det naturliga begäret att åter
försätta sig i frihet; dock fordrar mensklighet
och Samhällets värdighet, att strän
-
Bil. tilt K. M. Nådiga Propos. N.o 71. r3
gäre medel dervid icke användas, än som
för ändamålets vinnande äro oundgänglige.
Ännu mindre kan en fänge, hvilken äfven
liar anspråk att njuta Lagen till godo, underkastas
godtycklig behandling af annan enskild
person. Den sorn gör försök att fly
utur häkte, utan alt öfva våld på sin väcktare
eller ställa sig lill värn, när denne
ville honom gripa, eller från rymmande hindra,
kan icke sägas hafva försatt väktaren
i det tillstånd af nöd, som kunde berättiga
honom att cgenmägtigt upoffra den andres lif,
på grund af nödigt sjelfFörsvar, den enda antagliga
orsak, för hvilken, uti ett ordnadt
Samhälle, en sådan rättighet lärer kunna
medgifvas. Icke eller får man antaga, att
någon häktad person kan anses så farlig,
att blotta föreställningen, det en sådan kunde
komma på flykten, skulle föranleda afvikelser
från obestridliga rätts-grunder. Den
förenade allmänna kraften saknar icke utvägar
att åstadkomma de säkerhets-mått,
som fordras för att i häkte qvarhålla äfven
den mest våldsamme missdådare.— Ju farligare
lian visat sig, desto mer försigtighet
måste iakttagas vid hans bevakande.
Uti serskilda häkten, måhända äfven inom
murarna af samma Fängelse, förvaras
likväl icke blott grofva brottslingar, utan
oek andra, som gjort sig skyldige endast
till mindre förbrytelser, och slutligen äf
-
i4 Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.-o 7i.
ven sådana personer, som, för brott misstänkte,
dock kunna inför Lagen ådagalägga
deras oskuld. Alla dessa skulle, med
antagande af Lagförslaget, dock vara lika
underkastade vådan att, vid försök till rymning,
skadas till lifvet af en vårdare, som*
tilläfventyrs i förlitande på detta afgörande
sätt att hindra rymning* försummat
den vaksamhet, genom hvars iakttagande
försöket uteblifvit, eller kunnat annorlunda
förekommasd’
I betraktande af hvad sålunda är artfördt,
och med åberopande af Högsta Domstolens
underdånigst afgifna yttrande, när
detta ämne, vid nästförflutne Riksdag, var
föremål för Kongl. Maj:tsNådiga granskning,
ansågo Högsta Domstolens fleste Ledamöter
sig böra i underdånighet afstyrka det ifrågavarande
förslaget, under förmodan} att,
titan rubbning i de allmänna föreskrifter
nii gällande Lag lemnar, sådana åtgärder
för Fångars vård och bevakning lämpligen
både kunna och böra vidtagas, som l möjligaste
måtto betrygga mot vådali af deras
undkommande,
Justitiae-Råden Grefve Hård och -ti.
Rosén förklarade deremot, att de, på de
skäl , sorn blifvit anförde af Stats*Rådets
Ledamöter och finnas upptagna i ofvan
-
Bil. lill K. Hl. Nådiga Propos. No “ 1. i5
nämnde Protocoll för den 3i Julii 1823,
för deras del, funno, det Nådig Proposition
till Rikets Ständer borde aflåtas i enlighet
nied nämnde Ledamöters underdåniga tillstyrkande.
Ex Protocollo
N. S. von Koch.
Utdrag af Protocollet öfver Justitia?-  Å rendell, hållet inför Hans May.t
Konungen i Stats-Rädet å Stockholms
Slott den 16 Junii 182g.
Närvarande!
Stats-Råden!
II. E. Ilr Grefve Rosenblad.
IL E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelmt
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Justitise-Råden:
Petterson,
von Rosdn>
16 Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N. o 71.
Justilite-Cancelleren Bergenschöld
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Revisions-Secreteraren Thuring anmälde
i underdånighet, att, sedan, på sätt StatsRåds-Protocollet
för den 27 sisth Februarii
innehåller, vid förehafvande af Styrelsens
Öfver 'Fängelser och Arbets-inrältningar i
Riket underdåniga hemställan om förändring
i den nu gällande Instruction för
Fång-gevaldiger och Yaktknecktar vid Fängelser,
i hvad den angår de medel, som få
vidtagas till förekommande af Fångars flykt,
Kongl. Majrt förklarat sig hafva med bekymmer
förnummit, att under de senare
åren enskilda säkerheten ofta blifvit på det
våldsammaste sätt störd genom brottslingar,
som fått tillfälle att från fästningar
och häkten komma på flykten, och ansett
det vara nödvändigt att vidtaga någon kraftig
åtgärd till förekommande af sådana händelser
för framliden, i hvilken afsigt Kongl.
Maj:t vore sinnad att till Rikets Ständer
framställa Lagförslag, angående rättighet
för Putrouille, Post, Vaktkarl eller Fångförare,
som har en Fånge under sin vård,
bevakning eller forslande, att, genom bruk
af skjutgevär, söka förekomma Fångens rymning,
— ett förslag, som, vid 1823 års
Riksdag af Kongl. Maj:t framställdt, då ic
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 7/. 17
!ke blifvitaf Rikets Ständer antaget, samt Kgb
Maj:t dervid förordnat, attHögsta Domstolen,
tillföljd af stadgandet i 87 §. Regerings-Forraen,
borde med yttrande i ämnet i underdånighet
inkomma; så hade frågan den
4:de påföljande Mars i Högsta Domstolen förevarit,
då, på sätt Högsta Domstolens Protocoll
för samma dag innehåller , Högsta
Domstolens fleste Ledamöter, Justitias-Rå-*
den Friherre Kurck, Petersson, Evelius>
Isberg och Bredberg, under hufvudsakligt
åberopande af de grunder, Högsta Domstol
len den 16 Junii 1823, då frågan om den
förra Kongl. Propositionen der förevar, i
ämnet anfört, ansett sig böra i underdånig*
het afstyrka det ifrågavarande förslaget,
med yttrad förmodan, att, utan rubbning i
de allmänna föreskrifter nu gällande Lag
lemnar, sådana åtgärder för Fångars vård
och bevakning lämpligen både kunna och
böra vidtagas, som i möjligaste måtto be*
trygga emot vådan af deras undkommande,
Justitife-Råden von Rosen och Grefve
Hård hafva deremot förklarat, att de,
på de skäl, som blifvit anförde af StatsRådets
Ledamöter lill Stats-Råds-Protocollet
för den 3i Julii 1823, för deras delar
Bih till R. St. Prot. 1828 och 1829. 1 Sami. 2 Band.
3’dje Haft. a
s3 Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.o 72.
i underdånighet tillstyrkte, det Nådig Proposition
till . Rikets Ständer måtte aflåtas,
i enlighet med det då uppgjorda förslaget.
Uppå Stats-Rådets Ledamöters enhälliga
tillstyrkande, förordnade Kongl. Maj:t,
att Proposition skulle till Rikets Ständer
öfverlemnas, i enlighet med det förslag,
som vid detta Protocoll är fogadt.
Ex Prolocollo
ytlig, von Stahl.
N:o 72.
I Afskrift meddelad Exp.-XJtsk d. 27 Jula 1829.
KONGL. MAJ: TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständerj
angående ordningen och sättet
för öfverklagande of Under-Rätts
beslut uti tvister om huse-sjn och
fardag ä Krono-hemman; Gifven
Stockholms Slott den 16 Junii 182g.
Då Kongl. Majit, genom Dess Nådiga
Förordning af den 17 April 1828, angåen
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.-o 72.
de upphörande af Styrelse-Verkens Domsrätt
i vissa snål, bland annat, stadgade, att
frågor om nybyggnad, hus-röta, vanhäfd
och fardag å Krono- eller andra Publika
hemman, komme att från Rikets StyrelseVerk
skiljas och till de allmänna Domstolarnes
behandling öfverlemnas; i följd hvaraf,
och i likhet med Rikets Ständers vid
sistförflutna Riksdag gjorda hemställan, föreskriften
uti 27 Cap. 9 §. ByggningaBalken,
angående dylika måls fullföljande
från Härads-Rätt lill Konungens Befallningshafvande,
skulle upphöra, undföll det icke
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, att, om mål
af berörde beskaffenhet skulle, liksom andra
tviste-mål, genom vad och revisionsskilling
gå genom alla instancerne och således
äfven till Laginans-Rätt, sådant komme
att förorsaka skadlig tids-utdrägt och
onödig kostnad för Boställs-hafvare; men
då införande af en serskild Rättegångsordning
för dessa mål innefattade en Lagförändring,
hvilken icke utan Rikets Ständers
medverkan kunde ega rum, blef uti
förenämnde Nådiga Förordning stadgadt,
att huse-syns och fardags-tvister kommo
att, intill dess annorlunda blefve förordnadt,
fullföljas i den ordning Lag och Författningar
för tvistemål i allmänhet föreskrifva.
20 Kongl. Mcij.-ts Nacliga Propos. N.-o 72.
Kongl. Maj:t, som anser ofvananförde
olägenheter kräfva en lämplig och tjenlig
Lag-förändring, och som derjemte funnit
nödigt att, i afseende å Preste-bolil, såsom
i allmänhet varande af Krono-natur, samma
Rättegångs-ordning bör ega rum, sorn
rörande andra Krono-hemman blifver stadgadt,
vill af sådana anledningar härigenom
i Nåder föreslå Rikets Ständer antagande
afen allmän Författning, hvarigenom, med
förklarande, att a5 Cap., 1 §. Rättegångsbalken,
i hvad den omnämner huse-syn
å Preste-bohl, kommer att ändras och upphöra
att vara gällande, må stadgas, som
följer:
”Är någon missnöjd med Dom, som
”af Härads-, eller Syne- eller Rådstufvu-Rätt
”gifven är, i mål om nybyggnad, husröta,
”vanhäfd elier fardag vid af-och tillträden,
”eller eljest, å Krono- eller andra Publika
”hemman, Kungs- och Kungs-ladugårdar,
■”Landshöfdinge-Residence-Hus eller andra
”Kronans Lägenheter, ehvad de äro till Indelningar
eller till Boställen för vissa Em”bets-
eller Tjenstemän, eller till milda
”Stiftelser anslagne, eller mot arrende eller
"annorledes åt enskilde upplåtne, ingifve
”sina besvär deröfver till Hof-Rätten, inom
”hälften af den tid, som för Lagvadda
”sakers fullföljande ifrån Lagmans- och
Kornel. Maj ds Nädiga Pro/jos. iV.o 72. 21
”Rådslufvu-Rält stadgad är. Är den klagan”de
till ersättning eller böter dömd, foge
"”vid sina besvär borgen derföre af tvänne
”vederhäftige män. Vill någon hos Konungen
föra klagan öfver Hof-Rältens beslut
”i dylika inål, gore det genom besvär, som
”böra ingifvas inom hälften af den tid, som
”i 3o Cap., 9 §., 1 Mom. Rättegångs-Bal”ken
stadgas, och fullgöre dervid det, som
”uti 18 §. af samma Capitel finnes före”skrifvet.
Med fullföljden af tvister emel”Ian
Innehafvare af boställen eller an”dra
publika hemman, å ena, och deras
”Landtboer, å andra sidan, förfares efter
"allmän Lag.”
De vid denna Lag-frågas förehafvande
uti Stats-Rådet och Högsta Domstolen förde
Protocoll bifogas härjemte; och Kongl,
Maj:t förbli I ver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
A. 'Thuring.
22 Bil. lill K. M. Nadina Propos. N-o 72.
Utdrag af Protocollet öfver JustiticeÄrenden
j hållet i Kongl. Maj:ts Högsta
Domstol j Fredagen den 27 Martti 182g.
Närvarande:
Justitiae-Råden:
Örbom ,
Evelius ,
von Rosen >
Themptander.
Stråle,
Isberg och
Grefve Härd.
S. D. Sedan Lag-Comite'n, till följd
af Kongl. Maj:ts, den 3 Januarii innevarande
år, meddelade Nådiga Befallning, afgifvit
Förslag till Lagstadgande, i afseende på sättet
och ordningen att söka ändring i UnderDomstols
Beslut uti mål, angående Husesyner
å Boställen och Kronohemman, och
samma Förslag den 6 sistl. Februarii blifvit
i Högsta Domstolen till granskning föredraget,
vid hvilket tillfälle blifvit beslutadt,
att Handlingarne skulle emellan Högsta Domstolens
Ledamöter circulera; så, och efter
det sådant skett, företogs nu frågan lill af
-
Bil. lill K. M. Nådiga. Propos. N'.o 72. 2 3
görande; hvarvid Högsta Domstolens Ledamöter
förenade sig om följande yttrande;
Högsta Domstolen ansåg väl det vara
med nödig enhet i Lagstiftningen mest Öfverensstämmande,
att mål af ifrågavarande
beskaffenhet i alla afseenden behandlades
enligt enahanda Rättegångs-Ordning, som för
tvistemål i allmänhet eger rum; samt att
således, så längeföreskrifterne, ej mindre om
måls fullföljande till Lagmans-Rätt, än ock
om erläggande af Vad- och Revisions-skilling,
i allmänhet bibehållas, något undantag derifrån
icke eller lämpligen borde göras för
Husesyns- och Fardags-frågor; men , då
Kongl. Majrt i Nåder anbefallt Högsta Domstolen
att afgifva underdånigt Utlåtande, i
anledning af Lag-Comitens uppgjorda ifrågavarande
Lagförslag, fann Högsta Domstolen
sig icke böra underlåta att, ehuru Högsta
Domstolen, uppå nyss anförda grund, icke
för dess del ansåg något Lagstadgande i
detta ämne erfordras, i underdånighet framställa
följande anmärkningar vid samma
Lagförslag:
Ehuru den föreslagna nya Författningen
synes i allmänhet åsyfta en förkorrtad.
Rältegångs-ordning för Husesyns- och Fardags-tvister,
i afseende på Krono- eller andra
publika Hemman, ehväd de äro till In
-
s*4 Bil- till K, M, Nådiga Prapos. N;o 71,
delningar eller till Boställen anslagna, fin-»
nes förslaget ej nämna något om dylika tvister
i afseende på Prestebohl, såsom icke
genom den i Förslaget åberopade serskilda
Kongl. Förordningen af den 17 April 1828,
plan redan, genom allmänna Lagen, underlagde
allmän Domstols handläggning. Då
likväl Prestebohl i allmänhet äro af Krono-,
patur, syues enahanda Rättegångs-Ordning,
angående dem, som angående andra Kronohemman,
böja ega rum.
Vidare finnes Förslaget innefatta hänvisning
till den Rättegångs-Ordning, som i
25 Cap. 3 och g §§. Rättegångs-Balken är
stadgad, angående Vexel- och Sjö-Rättssaker
; ehuru dessa sistnämnde mål icke i
något afseende hafva likhet med de mål,
sorn nu äro i fråga, äfvensom af en sådan
hänvisning skulle blifva en följd, att Husesyns-
och Fardags-målen borde, genom Vad
från Under-Domstol till Hof-Rätt och genom
ordentligt sökande , dock utan erläggande af
Revisions-skjIling, från ilof-Rätt till Konungen
fullföljas. Då likväl , med den nya
Författningen endast åsyftas förkortande af
tiden, synes ändamålet på det enklaste sätt
vinnas genom stadgande, alt dylika mål, i
likhet med åtskilliga andra, der skyndsamt
slut serskildt är af nöden, böra, utan an
-
Bil. till K. M. Nådiga Propot. N.-o 72. 25
mälande af Vad eller missnöje, fullföljas
genom besvär, inom hälften af den tid, som
för Vad stadgadt är, af hvilken förändring
i stadgandet äfven skulle följa, att, för klagans
fullföljande i Öfver-Rätt, fullgörande
af Under-Rätts Dom icke yore af nöden.
Uppå dessa nu anförda grunder, fann
flogsta Domstolen sig böiai stödja det underdåniga
tillstyrkande, att, i händelse Kongl.
Maj:t skulle i Nåder finna nödigt och lämpligt
att föreslå Rikets Ständer stadgande af
en serskild ordning för sättet att söka ändring
i Domstolars Beslut, angående Husesyn
och Fardag å Krono-lägenheter, berörde
Förslag då mätte, jemte förklarande, att
a5 Cap. 1 §. Rättegångs-Balken, i hvad den
omnämner Husesyn å Prestebohl, derigenom
varder ändrad, erhålla följande lydelse:
”Är någon missnöjd med Dom, som af
”Härads- eller Syne- eller Rådstufvu-Rätt
”gifven är i mål om nybyggnad, hus-röta,
”vanhäfd eller fardag vid af- och tillträden,
”eller eljest, å Krono- eller andra publika
”Hemman, Kungs- och Kungs-ladugårdar,
”Landshöfdinge-Recidence-hus eller andra
”'Kronans Lägenheter, ehvad de äro till Indelningar
eller till Boställen för vissa Ernreis-
eller Tjenstemän, eller till milda
2.6 Bil. lill K. M, Nådiga Propos. N:o 72.
”Sliflelser anslagna, eller mot arrende eller
”annorledes åt enskilde upplåtne, ingifve
”sina besvär deröfver till Hof-Rätt, inom
”hälften af den tid, som för lagvadda sakers
”fullföljande ifrån Lagmans- och Rådstufvurätt
stadgad är. Är den klagande till ersättning
eller böter dömd, foge vid sina
”besvär borgen derföre af tvänne vederhäf”tige
män. Vill någon bos Konungen föra
”klagan öfver Hof-Rätts beslut i dylika mål,
”gore det genom besvär, som böra ingifvas
”inom hälften af den tid, som i 3o Cap.
”9 §. r Morn. Rättegångs-Balken stadgas,
”och fullgöre dervid det, som uti 18 §. af
”samma Capitel finnes föreskrifvet. Med
”fullföljden af tvister emellan Innehafvare
”af Boställen eller andra publika Hemman,
”å ena, och deras Landtboer, å andra sidan,
”förfares efter allmän Lag.”
Ex Protocoll»
Äng. von Stahl.
Bil. till K, M. Nådiga Propos. N:o 72.
Utdrag af Protocollct öfver Justitia>-  Ärendenhållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet, å Stochholms
Slottj Tisdagen den 16 Junii 1S2Q.
Närvarande:
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
II. E. Hr Grefve Monier.
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Justitiae-Råden:
Peterson,
von Rosen.
Justi tias-Cancelleren JSergenscliöhl.
Ilöf-Cancelleren von Schulzenheim.
Revisions-Secreteraren Thuring anmälde
i underdånighet, att, sedan Kongl. Maj:t,
efter föredragning genom Dess KammarExpedilion,
i anledning af Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse af den 32 December
1823, rörande så väl Rättsfrågors afsöndrande
från Förvaltnings-Verken och
28 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 72.
Öfver flyttande till Domstols behandling-, som
dessa Verks nya organisation, d. 17 April
1828 i Nåder förordnat, att på Domstolarnas
handläggning framdeles skulle ankomma
mål, angående dels husröta eller vanhäfd å
Krono-hemmman, Kungsgårdar, Residenceluis
eller andra Kronans lägenheter, ehvad
de äro till indelningar eller begagnande
för vissa Embetsman anslagna, eller emot
arrende eller annorledes åt enskilde upplåtna,
dels ock fardag emellan af-och tillträdande
Innehafvare af boställen eller andra
allmänna lägenheter, samt Kongl. Maj:t,
i sammanhang dermed, i Nåder befallt, att
frågan örn förändring i föreskriften, rörande
sältet och ordningen för ändrings sökande
i Under-Domstols Beslut i omförinälde
mål, skulle öfverlemnas till JustitirePievisions-Expedilionens
underdåniga föredragning;
hvarefter Kongl. Majrt, uppå anmälan,
genom sistnämnde Expedition, den
3 sisth Januarii förordnat, att Lag-Comitcn
skulle, genom remiss, anbefallas att
skyndsamligen inkomma med förslag till
Lagstadgande i berörde ämnen, samt att
Hög sta Domstolen, i anledning deraf, egde
att afgifva underdånigt Utlåtande; så hade
Lag-Comitén, till åtlydnad af berörde Nådiga
befallning, i slutet af sisllidne Januarii
månad, inkommit med ett underdånigt
Memorial, innehållande: att, då Conni ten
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 72. 28
förmodat någon annan rubbning i allmänna
Rättegångs-Ordningen icke vara i fråga,
än den, som kunde finnas nödig till
undvikande af de, vid ofvannärnnde måls
fullföljd i vanlig vadeväg, anmärkte olägenheter,
ansåg Comiten sig böra i underdånighet
hemställa, om icke för dessa mål
må antagas det mera summariska rättegångssätt,
som för Vexel- och Sjörätts-saker är
föreskrifvet, med samma rätt tillika för den
enskilda parten, att njuta befrielse från erläggande
af Vade- eller Revisions-skilling,
som för Kronan är stadgad; äfvensom sådan
Part syntes kunna frikallas från borgens
ställande, likasåväl då han i HofRntten
söker ändring i Rådstufvu-Rätts dom,
sorn när han mot Härads-Rätts dom fullföljer
vad, i hvilket senare fall någon borgen
ej fordras; varande, på sådana grunder,
el t utförligt Lagförslag i ämnet af
Lag-C omilte'n utarbetadt och till Kongl.
Maj:ts Nådiga granskning öfverlemnadt.
Detta förslag har sedermera varit föremål
för öfverläggning uti Högsta Domstolen,
som väl ansett det vara med nödig
enhet i Lagstifningen mest öfverensstämmande,
att mål af ifrågavarande beskaffenhet
i alla afseenden behandlades enligt enahanda
Rättegångs-Ord ning, som för tvistemål
i allmänhet eger rum, samt att sale
-
3o Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 72.
des, sfi länge föreskrifterna, ej mindre om
måls fullföljande till Lagmans-Rätt, än ock
om erläggande af Vad och Revisionsskilling,
i allmänhet bibehållas, något undantag
derifrån icke eller lämpligen borde
göras för husesyns- och fardags-frågor; men
då Kongl. Majit i Nåder anbefallt Högsta
Domstolen att afgifva underdånigt utlåtande,
i anledning af Lag-Comitte'ns uppgjorda
ifrågavarande Lagförslag, har Högsta
Domstolen funnit sig icke böra underlåta
att, ehuru Högsta Domstolen, uppå
nyss anförda grund, icke för dess del ansåg
något Lagstadgande i detta ämne erfordras,
i underdånighet framställa följande
anmärkningar vid samma Lagförslag.
Ehuru den föreslagna nya Författningen
synes i allmänhet åsyfta en förkorrtad
Rättegångs-ordning för huse-syns och fardags-tvister,
i afseende på Krono- eller andra
publika hemman, ehvad de äro till Indelningar
eller till Boställen anslagna; finnes
Förslaget ej nämna något om dylika
tvister i afseende på Prestebohl, såsom icke,
genom den i Förslaget åberopade serskilda
Kongl. Förordningen af den 17 April
1828, utan redan, genom allmänna
Lagen, underlagda allmän Domstols handläggning.
Då likväl Prestebohl i allmänhet
äro af Krono-natur, synes enahanda Rätte
-
f Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.-o 72. 3i
gångs-ordning, angående dem, som angående
andra Krono-hemman, böra ega rum.
Vidare finnes Förslaget innefatta hänvisning
lill den Rättegångs-ördning, som i
a5 Cap., 3 och g §§. Rättegångs-Balken är
stadgad, angående Vexel- och Sjö-Rätls-saker,
ehuru dessa sistnämnde mål icke i något
afseende hafva likhet med de mål, som
nu äro i fråga; — äfvensom af en sådan hänvisning
skulle blifva en följd, att huse-syns
och fardags-målen borde genom Vad från
Under-Domstol lill Hof-Rätt och genom ordentligt
sökande, dock utan erläggande af
Revisions-skilling, från Hol-Rätt till Konungen
fullföljas. Då likväl med den nya
Författningen endast åsyftas förkorrtande
af tiden, synes ändamålet på det enklaste
sätt vinnas, genom stadgande, att dylika mål,
i likhet med åtskilliga andra, der skyndsamt
slut serskildt är af nöden, böra, utan
anmälande af vad eller missnöje, fullföljas
genom besvär inom hälften af den tid, som
för vad stadgad är; af hvilken förändring
i stadgandet äfven skulle följa, att, för klagans
fullföljande i Öfver-Rätt, fullgörande
af Under-Rätts Dom icke vore af nöden.
Uppå dessä nu anförda grunder liar
Högsta Domstolen funnit sig böra stödja
det underdåniga tillstyrkande, att, i hän
-
)
32 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N:o 72.
delso Kongl. Mnj:t skulle i Nåder finna nö«
digt och lämpligt att föreslå Rikets Ständer
stadgande af en serskild ordning för
sättet att söka ändring i Domstolais beslut,
angående huse-syn och fardag å Krono-lägenheter,
berörde Förslag då måtte,
jemte förklarande, att 25 Gap., 1 §. Rättegångs-Bälken,
i hvad den omnämner husesyn
å Preste-bohl, derigenom varder ändrad,
erhålla följande lydelse:
”Är någon missnöjd med Dom, som af
”Härads- eiler Syne- eller Rådstufvu-Rätt
”gifven är i mål örn nybyggnad, hus-röta,
”vanhäfd eller fardag vid af- och tillträden,
'"eller eljest, å Krono- eller andra publika
”Hemman, Kungs- och Kungs-ladugårdar,
”Landshöfdinge - Residence-hus eller andra
”Kronans Lägenheter, ehvad de äro till Indelningar
eller till Boställen för vissa Em”bets-
eller Tjenstemän eller till milda Stiftelser
anslagna, eller mot arrende eller annorledes
åt enskilde upplåtna, ingifve sina
”besvär deröfver till Hof-Rätt, inom hälften
”af den tid, som för lagvadda sakers fullföljande
ifrån Lagmans- och Rådstufvu-Rätt
”stadgad är; är den klagande till ersättning
”eller böter dömd, foge vid sina besvär borgen
derföre af tvänne vederhäftige män.
”Vill någon hos Konungen föra klagan öfver
-
Kongl Maj.-ts Nådiga. Propos. N.o 72. 33
”ver IIof-Rafts Beslut i dylika mål, göre
”det genom besvär, som böra ingifvasinom
"hälften af den tid, som i 3o Cap. 9 §. r
”Morn. Rättegångs-Balken stadgas, och full”göre
dervid det, som uti 18 §:n af samma
”Capitel finnes föreskrifvet. Med fullfölj”den
af tvister emellan innehafvare af Boställen
eller andra publika hemman, å ena,
”och deras Landtboer, å andra sidan, förfa”res
efter allmän Lag.”
Uppå Stats-Rådets samtlige Ledamöters
tillstyrkande behagade Kongl. Maj:t förklara,
att, enär Kongl.fMajrt, då frågan den 17
April 1828 först förevar, ansett mindre
lämpligt att ofvan upptagne Husesyns- och
Fardags-tvisler skulle genom Yad och Revisions-skilling
gå genom alla instancer, och
således äfven till Lagmans-Rätt, hvilket komme
att förorsaka skadlig tidsutdrägt och kostnad
för boställshavare, och Kongl. Maj:t, på sådan
grund, då redan, förklarat sig vara betänkt,
att vid nu inträffade Riksdag göra Rikets
Ständer Nådig Proposition om en lämplig
och tjenlig Lagförändring, rörande sättet
och ordningen för ändrings sökande uti Under-Rätts
Beslut i sådana mål; så komme
nu Proposition i ämnet att till Rikets Stän
Bili.
till R. St. Prof. 1828 och 182g. 1 Sami2 Band.
3:dje Häftet.
3
34 Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.-o 73.
der aflåtas, i likhet med den af Högsta
Domstolen i underdånighet föreslagna redaction;
och blef förslag till Nådig Proposition
af Kongl. Maj:t godkändt, sådant det
•vid detta Protocoll finnes bilagdt.
Ex Protocollo
Aug. von Stahl,
N:o 73.
1 Afskrift meddelad Exp.Utsk. d a^ Julii iSag.
KONGL. MAKTS
Nådiga Proposition till Pikets Ständer
j angående ansvar för dien, som
bortförer och undanhåller annans
minderåriga barn; Gifven Stockholms
Slott den 16 Junii 182g.
Då Kongl. Majit erfarit, att det hittills
i Sverige nästan oerhörda och troligen derföre
uti Svensk Lag icke bestämdt omnämnda
brott, att bortföra och undanhålla annans
harn, nu mera understundom, ,det vare
sig af vanart eller af egennyttiga beräkningar,
blifvit utöfvadt, och Kongl. Majit,
Kongl. Maj.-t* Nådiga Propos. N.o 7J. 35
af Nådig omtanka för bevarande afbelgden
af det emellan föräldrar och barn befintliga
ömmare förhållande, ansett nödigt, att, till
förekommande af de olyckliga följder, ej mindre
för det bortförda barnet, än för dess
föräldrar och vårdare, sorn dylika blott oftast
medföra, desamma böra i Straff-lagarne
serskildt upptagas och i nion af omständigheterna
med ansvar beläggas ; så ock efter
det förslag till StrafF-lag emot brott af
ofvanberörde beskaffenhet blifvit, på grund
af Kongl. Maj:ls Nådiga Befallning, utarbetadt,
har Kongl. Maj:t tagit detsamma i öfvervägande,
och vill härigenom, sedan Högsta
Domstolen och Scats-Rådet blifvit i ämnet
hörde, till Rikets Ständers antagande
framställa följande
Förslag
till Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående
ansvar för den, som bortför och
undanhåller annans minderåriga barn.
§. 1.
Hvar som bemägtigar sig annan mans
minderåriga barn, på sådant sätt och under
sådana omständigheter, att deraf skönjas
kan, det uppsåtet varit att barnet från dess
föräldrar eiler andra vårdare hemligen bortföra
eller undanhålla, straffes sålunda, att,
36 Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N-o y3.
om barnet, som bortföres, är unrler sju Srs
ålder, umgälles brottet med sex till tolf års
arbete å fästning; men är barnet öfver denna
ålder, dock under tolf år, plikte den
brottslige med allenast tre till sex års fästnings-arbete.
Varder barnet, af den det
bortfört, återlemnadt inom 24 timmar derefter,
utan att detsamma något ondt eller
våld blifvit tillfogadt, umgälles förbrytelsen
med fängelse från en till tre månader. Har
barnet uppnått en ålder af fyllda tolf år,
anses förbrytaren efter allmän Lag, 20 och
32 Cap. Missgernings-Balken; gälde ock i
alla dessa fall skadan till det belopp Domaren
skäligt pröfvar.
§•
Ar barnet af förbrytaren eller med dess
vilja och vetskap misshandladt, eller till
vanart öfvadt, ökes straffet med åtta års
arbete å fästning, samt, om barnet finnes lapit
eller lytt, utan att sådant kan visas hafva
genom olyckshändelse inträffat, med fästnings-arbete
för lifstiden. Omkommer barnet
genom förbrytarens förvållande, straffes
den till lifvet.
§• 3.
Hafva flera minderåriga barn på en gång
blifvit bortförde, eller varder någon under
Kongl. Maj:ls Nådiga Propos. N.o j3. Z7
samma Lagsökning tilltalad för åtskilliga
brott af förutnämnde beskaffenhet, piik te
den brottslige för hvart och ett serskildt.
§• 4-
I alla de fall, då den brottslige ej förverkat
lifvet eller gjort sig skyldig till fängelse
för lifstiden, kommer straff-tiden att
fortfara intill dess det borrtförda barnet varder
återstäldt, eller till dess full upplysning
vinnes, att barnet, utan förbi ytarens vållande,
aflidit,
§. 5.
Vid straffets mätande inom de i 1 §:u
utsatte tider, pröfve Domaren beskaffenheten
af våld eller list, som emot barnet utöfvats;
egentliga ändamålet med barnets bortförande;
lidande för barnet, dess föräldrar eller
vårdare; närheten eller aflägsenheten af orten
dit barnet blifvit fördt; tiden, hvarunder
barnet varit från dess rätta vårdnad undanhållet;
så ock andra omständigheter, hvilka
försvåra eller mildra brottsligheten.
§, a
I afseende på straffet för delaktighet
uti ofvannämnde slags brott, förhållcs- efter
38 Kongl. Majlis Nådiga Propos. N.o 73.
de i 61 Cap. Missgernings-Balken stadgade
grunder.
§• 7-
Hvad Under-Rätt i mål af denna Beskaffenhet
dömt, må ej i fullbordan gå,
utan sände den sin ransakning och Dorn
till Öfver-Rätten in, alt der först pröfvas
och skärskådas.
De vid förehafvandet af denna fråga
hos Stats-Rådet och Högsta Domstolen hällne
Protocoll varda härhosbilagde; och Kongl.
Majit lorblifver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
J. Thuring.
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 73. 3 q
Utdrag af Protocollet öfver JustiticeÅrendell
j hållet inför Hans Majit
Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott den i3:de December 1828.
Närvarande:
Justitia: Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Gullenborg.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Justitiae-Råden:
Grefve Strömfelt.
Isberg.
Justi tiae-Cancelleren Bergenschöld.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Revisions-Secreteraren Nordenstolpe föredrog
i underdånighet Lag-Comitens arbetande
Ledamöters underdåniga skrifvelse
af den 26 sistlidne November, innehållande:
att, sedan Justilias-Cancelleren, genom
Embets-Skrifvelse den 3:dje förutgångne
October, gifvit dem tillkänna, hurusom Kgl.
40 Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N:o 73.
Majit den 18 September detta år, vid föredragning
af det underdåniga Betänkande
de den irsta näslförflutna Augusti afgifvit,
med förslag till tillägg uti 20 Cap., 7 §.
Missgerniugs-Balken , angående ansvar för
den, som från föräldrar och vårdare olofligen
bortförer barn, i Nåder täckts förklara,
att då Kongl. Majit åt Lag-Comitens
arbetande Ledamöler uppdragit att författa
ett Lag-förslag i detta ämne, afsigten
desto mindre varit ett blott hänförande af
brott utäf ifrågavarande beskaffenhet till
dem, som i 1111 gällande Lag-stiftning för
Edsöres-brott anses, som ett slikt hänförande
redan, utan behof af Lag-förändring,
föranleddes af Lagens för närvarande gällande
stadganden, men likväl en väsendtlig
skillnad syntes visa sig emellan ifrågavarande
brott, och det, som i ofvanberörde
Lag-rum omtalas, i det, att det senare innefattade
våldsamhet blott mot den person,
hvilken är föremål för sjelfva den olagliga
handlingen, men det förra derjemte medförde
lidande för den våldförde personens
Föräldrar och Målsmän, och attKgl, Maj:t,
enligt Dess i Nåder yttrade åsigt, uti förslaget
velat finna olika strafF-bestämmelser
anviste för de olika omständigheter, som
vid brottet kunnat vara förenade; såsom
om det på samma gång emot ett eller flera
barn föröfvas; barnets ålder och förmå
-
Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.o 73. 41
ga alt om sig, föräldrar och hemvist lemna
upplysning; barnets förut vårdade, eller
tilläfventyrs i någon mon öfvergifna
belägenhet; sättet för detsammas bortförande
och ändamålet dermed; den längre eller
kortare tid barnet derigenom undandrages
föräldrars eller målsmäns tillsyn och
omvårdnad; den behandling i physiskt och
moraliskt afseende, barnet under tiden får
vidkännas, med flera skiljaktigheter, som,
vid bedömande af gerningens större eller
mindre brottslighet, borde komma i betraktande;
hvarjemte Kongl, Majit, —. sorn
ansett brottet vara af den serdeles vådliga
beskaffenhet för allmänna säkerheten, att
straffet derå borde, utan hinder af jemförelse
med nu gällande Lags straff-bestämmelser,
i anseende till andra brott, blifva
strängare än för vanligt Eds-öres-brott i Lag
utsattes, helst erfarenheten visat, att ifrågavarande
här förut nästan okända brott i
senare tider ej sällan inträffat, —. funnit,
på sådana grunder, det afgifna förslaget icke
böra öfverlemnas till den uti Grundlagarna
föreskrifna behandling, utan i Nåder
befallt, att det skulle till Lag-Comiténs
förrbemälde Ledamöter återlemnas, för att,
med fästad uppmärksamhet å berörde allmänna
grunder, med det mera, som vid
ämnets närmare öfvervägande kunde förekomma,
utarbeta och till Kongl. Majit in
-
4-i Bil. till K, M. Nådiga Propos. N.o ~3.
gifva ett nytt förslag till Strafflag i delta
ämne, som komme att Rikets Ständer vid
innevarande Riks-möle föreläggas; sA hade
Comiténs nämnde Ledamöter, enär Kongl.
Majrt sålunda anvist en vidsträcktare omfattning
för ämnets behandling och uppgifvit
de grunder dervid borde komma under
öfvervägande, nu utarbetat ett annat
förslag, som i underdånighet bifogades och
befanns så lydande:
§. i.
Hvar som olofligen bemägtigar sig och
bortförer, eller annorledes ifrån föräldrars
eller annans vård skiljer barn, som yngre
är än femton år, straffes, ehvad det med
eller mot barnets vilja skett, med arbete
å fästning i ett till tre år.
§• 2.
Har man vid bemägtigandet eller sedan
gjort våld eller misshandling å barnet,
eller öfvar man det till vanart, straffes
med arbete å fästning i tre till sex år.
§. 3.
Vid straffets mätande inom de i i och
2 §§. utsatte tider, pröfve Domaren beskaf
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. y3. 4^
fenheten af våld eller list, som emot barret
blifvit öfvadt, lidandet för barnet, dess
Föräldrar eller Vårdare, närheten eller aflägsenheten
af orten dit barnet blifvit förd!,
tiden, hvarunder barnet varit från dess rätta
vårdnad undanhållet, barnets ålder och
förmåga att om sig gifva upplysning; så
ock andra omständigheter , som straffbarheten
öka eller minska.
Kongl. Maj:t, som förklarade Sig finna
ifrågavarande Lagförslag sakna den fullständighet,
som Kongl. Majrt åsyftat och
antydt, då det till Lag-Comiténs omarbetande
återlemnades; täcktes anbefalla Justitiae-Cancelleren,
att, efter de i Kongl.
Maj:ts beslut, den i8:de September innevarande
år uppgifna grunder, uppgöra och
till Kongl. Maj;t inkomma med ett förslag
tiil Lag i förevarande ämne.
Ex protocollo
C. M. Schönmeijr.
44 Bil. Lill K. M. Nådiga Propos. N.o 73.
Utdrag af Protocollet öfver Justitia
Ärenden} hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rädet å Stockholms
Slott den 16 Januarii 182g j
Närvarande;
Justitiae Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetter stedt,
Stats-Råden 5
H, E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H- E. Hr Grefve Löwenhjelm,
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Justiliae-Råden;
Ewelius.
von Rosen.
Justi tiee-Cancelleren Bergenschöld,
Sedan, på sätt Stats-Råds-Protocollet
den i3 sistl. December visar, Kongl. Maj:t,
vid underdånig föredragning af Lag-Comiténs
arbetande Ledamöters afgifna under
-
Bil, till K. M. Nådiga Propos. N.-o ^5
dåniga förslag till Straff-lag För den, som
olofligen bortförer barn, förklarat sig finna
detsamma sakna den fullständighet, som
Kongl. Maj:t åsyftat och antydt, då, i anledning
af ett utaf Lag-Comiten förut i ämnet
afgifvet underdånigt Betänkande, detta
senare blifvit till Comitens omarbetning återskickadt,
samt derföre anbefallt JustitiaeCancelleren
att, enligt de uti Kongl. Maj:ts
Beslut den 18 September nästlidne år 1828
upptagna grunder , uppgöra och till Kongl.
Maj:t inkomma med förslag till Lag i förevarande
ämne; så öfverlemnades af JustitiaeCancelleren
nu i underdånighet ett af honom
i sådant afseende författadt så lydande
Förslag:
§. r.
Hvar som bemägtigar sig annan mans minderåriga
barn, på sådant sätt och under sådana
omständigheter, att deraf skönjas kan,
det uppsåtet varit att barnet från dess föräldrar
eller andra vårdare hemligen bortföra
eller undanhålla, straffes sålunda, att,
om barnet, som bortföres, är under sex
års ålder, umgälles brottet med sex till tolf
års arbete å fästning; men är barnet öfver
46 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 73.
denna ålder, dock under tolf år, plikteden
brottslige med allenast tre till sex års fästnings-ai
bete. Har åter barnet uppnått en
ålder af fyllda tolf år, anses förbrytaren
efter allmän Lag, 20 och 22 Cap. Missgernings-Balken;
vare ock den brottslige i alla
dessa fall skyldig att utgifva den skade-ersättning,
som Domaren pröfvar ega rum.
§. 2.
Har man vid bemägtigandet nyttjat våld
och sedermera barnet misshandlat eller till
vanart öfvat, ökes straffet från åtta år till
och med lifstids-arbete å fästning. Tager
barnet genom hård medfart skada till lif,
skall den brottslige derföre mista lifvet;
och om barnet, då det återfinnes, blifvit
lamt eller lytt, straffes förbrytaren likaledes
till lifvet.
§. 3.
Hafva flera minderåriga barn på en
gång blifvit bortförde, eller varder någon
under samma lagsökning tilltalad för åtskilliga
brott af förutnämnde beskaffenhet, plikte
den brottslige för hvart och ett serskildt.
Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.o 73. 47
§• 4-
Nu Iean så Ilända, att den, som annor
mans barn hemligen bortfört, icke gitter
detsamma återställa, eller om barnet föregifves
hafva aflidit, icke kan sådant bevisligt
göra, vare då förbrytaren till arbete å
fästning under bela sin lifstid förfallen.
Kommer barnet omsider åter, må den brottslige
lösgifvas, dock icke förr, än det straff gått
i verkställighet, som i allt fall å förbrytelsen
följa skulle; men varder barnet af den,
sorn det bortfört, återlemnadt inom tjugufyra
timmar derefter, utan att hafva detsamma
något ondt eller våldsamt tillfogat,
plikte förbrytaren med fängelse från en till
tre månader.
§. 5.
Vid straffets mätande inom de i 1, 2
och 4 §§• utsatta tider, pröfve Domaren
beskaffenheten af våld eller list, som emot
barnet utöfvats; egentliga ändamålet med
barnets bortförande; lidandet för barnet,
dess föräldrar eller vårdare; närheten eller
aflägsenheten af orten dit barnet blifvit fördt;
tiden hvarunder barnet varit från dess rätta
vårdnad undanhållet; så ock andra omständigheter,
hvilka försvåra eller mildra
brottsligheten.
i
48 Bil. till K. M. Hildiga Propos. N.-o 73.
§. 6.
I afseende på straffet för delaktighet
uti ofvannämnde slags brott, förhålles efter
de i 61 Cap. Missgernings-Balken stadgade
grunder.
§• 7-
Hvad TJnder-Rätt i mål af denna beskaffenhet
dömt, må ej i fullbordan gå, utan
sände den sin ransakning och dom till Öfver-Rätten
in, att der först pröfvas och
skärskådas.
Kongl. Majit behagade nu förordna, att
Högsta Domstolen borde afgifva det underdåniga
yttrande öfver ifrågavarande Lagförslag,
som, enligt 87 §. Regerings-Formen,
Högsta Domstolen tillkommer; hvarom
Note utur Protocollet skulle, med bifogande
af lfandlingarne i ämnet, dit öfverlemnas.
Ex Protocollo
Carl M. Schönmeijr.
Utdrag
Bil. till K. M. Nådiga Propos. No y3. 4g
Utdrag af P roto collet öfver Justitia’-  Ärenden, hållet i Kongl. Maj:ts Högsta
Domstolj Fredagen den zj Mars
182g.
Närvara nde:
Justitiae-Råden: Örbom.
Ewelius.
aton Rosen.
Themptander.
Strähle.
Isberg och
Grefve Hård.
S. D. Sedan, på sätt Stats-Råds-Protocollet
den i3 sistlidne December visar,
Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning
af Lag-Comiténs arbetande Ledamöters afgifna
underdåniga förslag till Straff-lag för
den, som olofligen bortförer barn, förklarat
sig finna detsamma sakna den fullständighet,
som Kongl. Maj:t åsyftat och antydt,
då, i anledning af ett utaf Lag-Comiten
förut i ämnet afgifvet underdånigt Betänkande,
detta senare blifvit till Comite'ns
omarbetning återskickadt, samt derföre anbefallt
Justitiae-Cancelleren, att, enligt de i
Bill. till R. St. Prot. 1828 och 182g. 1 Sami. 2 Band.
3:dje Häft. 4
5o Bil. till K. M. Nådiga Propos. No j3.
Kongl. Maj:ts Beslut den 18 September nasti,
år upptagna grunder, uppgöra och lill Kongl.
Maj:t i underdånighet inkomma med Förslag
till Lag i förevarande ämne; och Justitias-Cancelleren
öfverlemna t ett af honom,
i sådant afseende, författadt förslag; vid underdånig
anmälan hvaraf uti Stats-Rådet, den
16 Januarii innevarande år, Kongl. Majit i
Nåder förordnat, att Högsta Domstolen hörde
afgifva det underdåniga yttrande öfver
berörde förslag, som, enligt 87 §. RegeringsFormen,
Högsta Domstolen tillkommer; och
samma Förslag derefter den 6 sisth Februarii
hlifvit i Högsta Domstolen till granskning
föredraget, vid hvilket tillfälle hlifvit
heslutadt, att Handlingarne skulle emellan
Högsta Domstolens Ledamöter circulera; så,
och efter det sådant skett, företogs nu frågan
till afgörande; hvarvid Högsta Domstolenst
flesta Ledamöter förenade sig om följande
yttrande:
Saknaden uti nu gällande brottmålslag
af ett bestämdt stadgande om ansvar för
harns olofliga bortförande har troligen härrört
från den nödiga varsamhet Lagstiftaren
ofta iakttagit, att icke igenom sjelfva
Lag-bestämmelsen leda uppmärksamheten
på brott, som eljest icke varit af folket
kända eller påtänkta, och till hvilkas begå
-
Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N:o 73. 5i
ende Lagen sjelf således skulle kunna anses
gifvit första anledningen.
Sveriges Lag leder i allmänhet sitt ursprung
från händelser, som inträffat, och de
Domslut dervid blifvit fällda, och då dessa
sedermera äro vordne till Lag sammanfattade,
synes Lagstiftaren hafva ansett det
klokast, att icke sträcka lag-bestämmelserna
längre än behofvet verkligen påkallat; väl
vetande, att intet menskligt förutseende är
tillräckligt att med säkerhet bedöma, hurudan
folkets utveckling i framtiden må blifva, och
hvad Lagbud då torde behöfvas, och att
det är bättre att låta Lagarne, i mon af
en sådan utveckling, förändras och tillökas,
än att på förhand vidtaga Stadganden, hvaraf
tilläfventyrs något behof sedermera icke
uppkommer, eller som, då behofvet inträffat,
kunde finnas stridande mot de förhållanden,
som under händelsernas gång sig
utvecklat. Någon egentlig olägenhet af detta
sätt att gå till väga torde ej eller kunna
anses hafva hitintills inträffat; ty då brott
blifvit begångna, hvilka ej varit i Lagen
uttryckligen omnämda, har dock alltid något
lagstadgande funnits, som, vid anställd
jemförelse, med skäl kunnat tillämpas, och
om äfven detta varit otjenligt eller otillräckligt,
har Kongl. Maj:t efter omständigheterna
skärpt eller mildrat straffet. Flera
52 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 73.
händelser af denna art hafva förekommit,
utan att fniga uppstått om Lagens förändring
eller tillökning, hvartill orsaken varit den,
att brottet ansetts såsom en serskild händelse,
hvilken ej borde föranleda ett allmänt
lag-stadgande. Med antagande af denna allmänna
synpunkt för frågans bedömande,
skulle det tyckas, som, innan man ingår i
granskning af de gjorda Lag-förslagen, det
borde undersökas, huruvida hehofvet af en
fullständig Straff-lag för barns olofliga bortförande
nu är af inträffade händelser fullt
ådagalagdt eller icke. — Högsta Domstolen
trodde, för sin del, att, ehuru en eller annan
gång inträffat, att brott af förenämnda egenskap
blifvit begångna, det deraf likväl icke
kunde med säkerhet slutas, hvarken att sådana
förbrytelser vore i tilltagande, ej eller
att det straff, som dervid blifvit ådömdt, vore
otillräckligt förbrottets förekommande, så vidt
sådant af straffet beror; men då likväl Lagar
i detta ämne hos andra folkslag redan finnas,
och det således är att förmoda, att äfven
uti Sverige i framtiden torde behöfvas
en bestämd Lag att i dylika fall tillämpa,
ansåg Högsta Domstolen sig böra till Kongl.
Majrts visa ompröfvande hemställa, hunt och
när det må vara lämpligt att fylla den brist
uti Lagen, som för det närvarande eger rum.
Lag-Comiten har uti motiverna för dess
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 73. 53
först inkomna förslag sökt utreda, att den,
som med våld bortförer andras barn, icke
kan, efter nu gällande Brottmåls-lagens
rätta grund och mening, beläggas med svårare
straff, än det, som för närvarande är
satt å Edsöre-brott.
Uti Coruite'ns för öfrigt utförliga Utlåtande
tyckes en vigtig omständighet hafva
blifvit förbisedd, den nemligen, att Lagen i
allmänhet belägger brott, då de föröfvas mot
barn, med strängare straff, än då de begås
emot andra. Uti 12 Cap. 2 §. MissgerningsBalken
är ej allenast ett qualificeradt dödsstraff
stadgadt för den, som dräper barn under
12 års ålder, utan äfven för dem tillskyndade
oförrätter af ojemförligt lindrigare
natur, såsom sår och slag, äro böterna fördubblade.
Enligt 42 Cap. 4 §• samma Balk
är den bestraffning, som gäller för stöld,
märkligen förhöjd, då någon svikligen tager
af barn under is års ålder egendom, som
de bära på sig. Härjemte inhemtas ock af
rubrikerna lill de tvänne åberopade Capitlen,
att förbrytelser emot barn, äfven då
de både till uppsåt och påföljder varit af
en lindrigare beskaffenhet, icke dess mindre
blifvit räknade till den svårare arten,
som af ålder haft namn af Nidingsverk.
Då Lagstiftaren på sådant sätt behjertat
barns oförmåga att sjelfve värja sig, och, me
-
54 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 73.
deist högre straffbestämmelser, lemnat dem
ett kraftigare skydd, ej blott till lil och lemmar,
utan till och med för den obetydliga
egendom de kunna föra med sig, så låter
det icke rimligen förena sig med samma
Lagstiftares vilja och afsigt, att han skulle
vägra barnen en lika sorgfällig omvårdnad
om deras personliga frihet.
Det förekommer således , som skulle
Lag-Comilén, med bibehållande af sina åsigter
i öfrigt, men med tillika fästadt afseende
på den väsendtliga skillnad Missgernings-Balken
i förberörde hänseende iakttager
emellan barn och till mogen ålder komna
personer, haft full anledning af förut befintlig
Lag, att till 7 §. 20 Gap. Missgernings-Balken
föreslå ett tillägg af följande
lydelse: Varder barn, som yngre är än 12
är , med list eller annorledes olof igen bortfördl
från föräldrar eller annan, som det
i vård häfver, straffes den det gjorde dubbelt
emot h vad nu sagdt är, ändå att bortförandet
ej emot barnets vilja skedde. Ligge
ock ali annan barnet derunder tillfogad
oförrätt i tväböte.
Detta tillägg finge väl till bokstafven
skenet af en ny Lag, men vore i sig sjelf
endast fullkomnande af den förut, befintliga,
en tillämpning på ett speciell fall af de afl
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N. o j3 55
manna grunder, på hvilka Lagen från början
li vilat. (
Om åter en mera omständligLag-Stiftning
i detta fall skulle anses nödvändig,
då torde ej blott bela 20 Gap. MissgerningsBalken
böra omarbetas, utan äfven andra
sammanhang dermed egande Lag-stadganden
jemkas och rättas. — För alt undvika dessa
svårigheter, skulle enda utvägen vara att
utfärda en serskild Lag i ämnet, upptagande
de olika gradationerne i brottet och
serskilda straffbestämmelser derföre; men
dervid trodde Högste Domstolen sig böra
fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå,
att jemväl Lagens nuvarande stadgande, i
hvad som rörer våld emot en oförvunnens
personliga frihet, är ganska ofullkomligt i
afseende på de mångfalldiga gradationer,
som uti brottet kunna finnas. — Den, som
tager annan mot dess vilja med våld, och
förer honom till en annan ort, straffas lika,
ehvad våldet är ringa, orten föga aflägsen
och tiden korrt, eller om den våldförde blifvit
lagd i kedjor, till främmande land
bortförd och flere år i svårt fängelse hållen;
att denna ofullkomlighet i Lagen hitintills
ej medfört några egentliga olägenheter,
torde få tillskrifvas den omständigheten,
att motivet till brott af denna beskaffenhet
merendels varit någon hos angripa
-
56 Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N-o 73.
ren uppkommen misstanka om begången
brottslighet af den våldförde, så att barmen
öfver förment oförrätt eller missförstånd
om lagliga rättigheten att bemägtiga
sig en annans person, för att öfverlemna
honom till Lagens åtgärd, men icke något
bestämdt uppsåt att skada göra, varit
till gerningen föranledande. Om en granskning
af Lagens stadganden i detta afseende
företogs, torde dock många tillägg och
förändringar deruti för framtiden finnas nödige;
och om nu en omständlig Lag i en
deLaf ämnet, eller i afseende på barns olofliga
bortförande, blefve antagen, skulle
bristfälligbeten af de öfriga dermed gemenskap
egande Lag-Stadganden blifva ännu
kännbarare och starkare falla i ögonen. Det
skulle ock kunna sägas, att då en serskild
Lag stiftas för att skydda barn mot främmandepersoners
våldsamheter, detäfven borde
komma i betraktande, att minderåriga
barn ofta nog af deras egna föräldrar eller
vårdare blifva lemnade i ett hjelplöst tillstånd,
eller vanvårdade på ett sätt, att de
för framtiden derigenom blifva förderfvade,
och att en straff-lag i detta hänseende vore
nästan mera än den ifrågavarande af
behofvet påkallad; i sammanhang hvarmed
kunde bestämmas, om och på hvad sätt det
må vara tillåtet, att taga vård om barn,
som misshandlas eller vanvårdas af föräl
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N:o 73. 57
drar eller andra personer, som hade Barnen
under deras välde, på det en sådan af mensklighet
påkallad åtgärd och Barns olofliga Bortförande
icke må med hvarandra förblandas.
Allt detta synes visa, å ena sidan, att ämnet
borde i hela sin vidd Betraktas, och då
komrae att föranleda mångfalldiga förändringar
och tillägg uti Brottmåls-lagarne i allmänhet,
hvilkas utarbetande är af ett vidsträcktare
omfång, än att detsamma nu lämpligen
skulle kunna företagas; och, å den andra,
att det vore Betänkligt, att, i afseende på
Barns olofliga bortförande, stifta en omständlig
Lag, som icke hade sammanhang med
den allmänna Brottmåls-lagen, utan i motsvarande
delar lemnade densamma i dess
närvarande ofullkomliga skick. Högsta Domstolen
ansåg sig derföre böra till Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställa, om icke
Kongl. Maj:t skulle täckas anse ofvannämnde
föreslagna tillägg till 20 Cap. 7 §. Missgernings-Balken
vara tillräckligt tills vidare
och intilldess Brottmåls-lagen i hela dess
vidd hinner af Lag-Comitén utarbetas, samt
att det nu upprättade förslaget Borde till
Comiten aflemnas, för att dervid tagas i öfvervägande.
I händelse detta underdåniga tillstyrkande
ej vinner Kongl. Maj:ts Nådiga bifall,
ansåg Högsta Domstolen sig Böra ingå i en
58 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 73.
närmare granskning af det upprättade förslaget.
Dervid framställde sig genast den
allmänna anmärkningen, att ansvaret blifvit
bestämdt endast till fästnings-strafF, hvilket
hitintills, med undantag af ansvar för vårdslös
Gäldenär och förskingring af allmänna
medel, hvilka förbrytelser äro af en serskild
beskaffenhet, icke i Sveriges Lagstiftning egt
rum, annorlunda än såsom motsvarande böter,
hvartill tillgång ej finnes. Det skulle
således synas betänkligt, att, vid uppgörandet
af en ny Straff-lag för ett brott, som
rörde personliga säkerheten, utsätta fängelse
med arbete såsom enda bestraffningen, utan
att tillika kunna stadga, att arbetet, i stället
för fästning, bör förrättas å ett till straffanstalt
inrättadt Corrcctions-hus. Denna
fråga, i hela sin vidd, torde dock. egentligen
tillhöra den nya Brottmåls-Lagstiftningen.
I öfrigt ansåg Högsta Domstolen sig ega
anledning till följande anmärkningar vid Förslaget:
1
§•
Efter ordställningen i denna §. skulle
det synas, såsom den brottslige skulle kunna
hemäg tiga sig annans barn, utan att detsamma
verkligen bortföra eller undanhålla,
men aLt uppsåtet dertill skulle af andra 0111-
Bil. till K. M. Nadina Propos. IV.-o 73
ständigheter skönjas. Detta torde dock merändels
förblifva osäkert att bestämma, och
brottet torde ej heller kunna anses fullbordadt,
om icke barnet verkligen blifvit bortförda
Afsigten bör ock vara elak, och icke
föranledd af något begär att försätta barnet
i en bättre belägenhet, än detsamma förut
egde. I afseende på barnets ålder torde ock
böra anmärkas, att Lagen i andra fall, 3i
Gap. 1 §. och 37 Gap. 1 §. MissgerningsBalken,
antagit sju års ålder, såsom den period,
då barnet anses hafva erhållit den utveckling,
att sjelf i någon moa kunna bestämma
sina handlingar, och att således ej eller
i förevarande fall i allmänhet bör antagas
någon förmåga bos barnet, att sjelf bevara
eller återvinna sin frihet. Redactionen
synes således böra blifva följande:
”Hvar som med list eller våld i oloflig
”afsigt bemägtigar sig annans minderåriga
”barn, detsamma från dess föräldrar eller
”rätta vårdare hemligen bortförer eller undanhåller,
straffes, om barnet ej fyllt 7 år,
”med G till 12 års arbete å fästning, samt
”0111 deft är äldre, dock under 12 år, med
”3 till 6 års fästnings-ai bete. Är barnet 1 2
”år eller deröfver, straffes förbrytaren en”ligt
allmän Lag. Gällde ock i alla dessa
”fall skadan till det belopp, Domaren skäligt
”pröfvar.”
Go Bil. till K. M. Nådiga Propos. N:o r3.
De här föreslagna straff synas dock
strängare än hvad Lagen för brott af lika
grof beskaffenhet i allmänhet bestämmer;
och i afseende på skade-ersättningen torde
det böra anmärkas, att det lidande, som genom
barnets bortförande blifvit orsakadt, ofta är
mera moraliskt än fysiskt, och att Domaren
således svårligen kan finna någon pålitlig
grund för ersättningens bestämmande.
2 §. ■
Då det våld, som vid barnets bemägtigande
kan vara användt, icke i allmänhet
torde finnas serdeles stort, och Domaren
dessutom, enligt i och 5 §§., eger bestämma
straffet efter de olika förhållandena vid
sjelfva brottets utöfvande, synes något ökadt
ansvar för begången våldsamhet, då densamma
icke medfört några svårare följder,
ej böra ega rum. Det torde äfven vara stridande
mot hitintills gällande grundsattser i
Lagstiftningen, att pålägga förbrytaren ansvar
för annan skada , som kan hända barnet,
ån den, hvartill han i en eller annan
måtto sjelf varit vållande. §:n kunde således
erhålla följande lydelse:
”Är barnet af förbrytaren eller med dess
”vilja och vetskap misshandladt, eller till
”vanart öfvadt, ökes straffet med 8 års ar
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o j3. 61
”bete å fästning, samt om barnet finnes lamt
”eller lytt, utan att sådant kan visas hafva
”genom olyckshändelse inträffat, med fäst”nings-arbete
för lifstiden. Omkommerbar”net
genom förbrytarens förvållande, straf”fes
den till lifvet.”
3 §.
Den här föreslagna Skärpning i straffet,
i nion af de bortförde barnens antal, synes
mindre lämpligt och skulle föranleda
till besynnerliga Domslut, om t. ex. en person
skulle, enligt i §., dömas för bortförande
af flera barn under 7 års ålder. Ansvars-bestämmclserna
synas redan vara nog
stränga; hvadan Högsta Domstolen tror sig
böra hemställa, om ej denna §. kunde uteslutas.
4 §.
Här torde böra uttryckas, att tillämpningen
af denna §. ej kan komma i fråga,
utan i de fall, då förbrytaren ej blifvit
dömd till döden eller lifstids-fästning, och
§:n i följd deraf lyda sålunda:
”1 alla de fall, då den brottslige ej förverkat
lifvet eller gjort sig skyldig till fängelse
för lifstiden, kommer straff-tiden att
”fortfara intilldess det bortförda barnet
Gqi Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o j3.
”varder återställd t, eller till dess full upplysning
vinnes, att barnet, utan förbrytarens
vållande, afiidit.”
”Varder barnet af den det bortfört åter”lemnadt
inom 24 timmar derefter, utan
”att detsamma något ondt eller våldsamhet
”blifvit tillfogadt, plikte förbrytaren med
”fängelse från en lill tre månader.”
Detta sistnämnda stadgande torde dock
egentligen utgöra ett allmänt undantag, som
bör införas i 1 §:n.
Justitias-Rådet Grefve Hård var härifrån
skiljaktig, och utlät sig:
”Utan att ingå i bedömande om nödvändigheten
af den straff-lag, rörande barns
olofliga bortförande, som Kongl. Maj:t i Nåder
beslutat att Rikets Ständer föreslå, eller
om lämpligaste tiden för en sådan Lags
införande, anser jag min åtgärd böra inskränkas
till granskning af den föreslagna
Lagens uppställning och straffbestämmelser.”
”Hufvudsakligen instämmer jag i de af
Högsta Domstolens flesta Ledamöter framställda
anmärkningar, men är i följande omständigheter
af en olika mening:”
Bil. till K. M. Ntuliga Propos. IV.o ~3. 63
”Den misshandling, som, i afseende på
olofligen bortförda barn, kan komma i fråga
, utan att vara af den art, att skada
till lif eller lem derigenom tillfogas, synes
vara en från ändamålet med det olofliga
bortförandet nästan oskiljaktig förbrytelse,
äfvensom barnets öfvande till vanart
en nästan oundviklig följd deraf, såsom hufvudsakligen
beroende på en bristande öfning
i det goda. Med antagande häraf, anser jag
väl någon förhöjning i straffet böra ega rum,
men likväl icke större, än högst fördubbling
af det, som för sjelfva bortförandet i hvarje
fall ådömes.”
”Lika med Högsta Domstolens öfriga
Ledamöter, anser jag lifs-straff för barnet
tillfogad lamhet eller lyte icke vara öfverensstämmande
med en behörig gradation af
straff-bestämmelser, utan synes mig om icke
dubbel bestraffning emot den, som för
andra personer tillskyndad lamhet eller lyte
eger rum, skulle anses motsvara brottets
grofhet, lifstids fästnings-arbete vara det
högsta, som här bör komma i fråga; dock
torde Redactionen böra så ställas, att förbrytaren
endast straffas för lyte eller lamhet,
som han sjelf åstadkommit, icke för
oförmågan att styrka, huru den annorledes
tillkommit.”
64 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o j3.
”Då den egentliga förbrytelse, som vill
bestraffas, är barns bortförande och undanhållande
i oloflig afsigt, och detta brott måste
anses fullbordadt, utan afseende derpå,
om barnet inom längre eller kortare tid
återställes, torde återställande inom timmar,
ehuru möjligen utgörande skäl till Nåd,
ej böra medföra laglig rätt till mildare bestraffning.
Om, å ena sidan, en sådan Lag
skulle anges innefatta en uppmuntran för
förbrytaren, att sjelfmant söka godtgöra sitt
brott, torde den, å andra sidan, finnas innebära
en uppmuntran till brottet, i det förbrytaren
lemnäs ett tillfälle att undandraga
sig ansvar, i händelse han ser sig icke kunna
lyckas i sitt förehafvande eller undvika
upptäckt.”
”Att deremot låta fängelse-tidens förlängande,
och det ända till lifstids-fängelse,
bero af den omständighet, huruvida barnet
tillrättakommer eller icke, synes icke eller
öfverensstämmande med rigtig lagstiftningsprincip.
Barnets återställande kan vara för
den brottslige omöjligt, i den händelse, att
barnet sjelf undandragit sig dess välde eller
blifvit från honom af någon annan
bortfördt.”
”Dessutom synes föga tänkbart, att bar
”nets
-
Bil. till K. M. Nadina Propos. A’.-o 73. 65
nets återställande skulle uteblifva, så vidt
sådant af den upptäckte förbrytaren beror,
då barnets vidare undanhållande är för honom
utan ändamål, men dess återställande
innefattar en mildrande omständighet; äfvensom
föga troligt är, att full bevisning
om brottet skulle kunna vinnas, om icke
barnet igenfinnes.”
Ex Protocollo
Aug. von Stahl.
Utdrag af Protocollet öfver Justitia?-  Ärenden, hållet inför Ilans Maj:t Konungen
uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 16 Junii 182g,
Närvarande:
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Bih. till R. St. Fröt. 1828 och 182g. 1 Samiv 2 Band.
3:dje Häftet. 5
G6 Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.-o 73.
Justitise-Håden:
Peterson,
von Rosen.
Justiliae-Cancelleren Bergenschöld.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Revisions-Secreteraren Thuring anmälte
i underdånighet, att sedan, på sätt SlatsRåds-Protocollet
för den 16 sistlidne Januarii
innehåller, Kongl. Maj:t behagat infordra
Högsta Domstolens underdåniga yttrande
' öfver ett af Justitiae-Cäncelleren, på Kongl.
Maj:ts Nådiga befallning , uppgjordt Förslag
till straff-lag för den, som olofligen bortförer
andras barn; så hade detta ämne, den
27 sistlidne Martii, i Högsta Domstolen förevarit,
då, på de grunder Högsta Domstolens
samma dag förda Protocoll utvisar, de fleste
Ledamöterne yttrat sig anse det vara
mindre lämpligt att, för närvarande och innan
straff-lagarne i allmänhet och serskildt
den del deraf, som afhandlar brott mot andra
personers frihet, undergått den omarbetning,
hvilken, af behofvet visserligen påkallad,
blifvit anbefalld och påbörjad, stadga
en serskild Lag mot bortförande af barn,
och dervid införa principer, hvilka icke ega
någon motsvarighet i hvad som ännu gäller
angående andra brott af närslägtad art. Högsta
Domstolens pluralitet, som ansett ifråga
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N:o 73. 67
varande brott höra medföra dubbel bestraffning
emot den, som i 20 Cap. 7 Missgernings-Balken,
jemförd med Kongl. Förordningen
den 20 Januarii 1779, finnes bestämd
för den, som bortförer annan person,
emot dess vilja, till annan ort, bar derföre
hemställt, om icke Kongl. Maj:t skulle täckas
tills vidare och intill dess brottmålslagen
i bela dess vidd binner af Lag-Comiten
utarbetas, anse följande tillägg lill 20
Cap. 7 §. Missgernings-Balken vara tillräckligt:
”Karder barn, som yngre är än 12
år, med list eller annorledes olojligen bortfördt
frän föräldrar eller utman, som det
i 'värd bäfver, straffes den det gjorde
dubbelt emot hvad nu sagdt är, ändå att
bortförandet ej emot barnets vilja skedde.
Ligge ock all annan barnet derunder tillfogad
oförrätt i tväböte.” Detta tillägg skulle
väl Lill bokstafven få skenet af en ny Lag,
men vore i sig sjelf endast fullkomnande af
den förut befintliga, en tillämpning på ett
specielt fall af de allmänna grunder, på
hvilka Lagen från början hvilat.
För den händelse åter, att berörde
underdåniga tillstyrkande ej vunne Kongl.
Mairts Nådiga bifall, har Högsta Domstolen
ansett sig böra ingå i en närmare granskning
af det upprättade Förslaget; hvarvid
Högsta Domstolen, uppå anförda skäl, fram
-
68 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 73.
ställt de anmärkningar, som i dess ofvannämnde
Protocoll finnas upptagna; och har
Justitire-Rudet Grefve Hård derifrån i vissa
delar varit skiljaktig.
I enlighet med Stats-Rådets samtlige
Ledamöters tillstyrkande, ansåg Kongl. Majit,
uppå de skäl, som grundat Kongl. Majits
Nådiga Beslut, angående upprättande af serskildt
Lagförslag uti ifrågavarande ämne,
heliofvet påkalla en straff-lag för den, som
olofligen bortförer andras barn, oberoende
af det under utarbetning varande Förslag
till allmän Criminal-Lag ; och Kongl. Majit
beslöt fördenskull, att Proposition i ämnet
skulle till Rikets Ständer afgå, tillika med
Förslag till Lag i detta ämne, sådant det
af Kongl. Majit, med afseende på Högsta
Domstolens anmärkningar, uppå Stats-Rådets
Ledamöters enhälliga underdåniga tillstyrkande,
gillades, och här bilagdt finnes.
Ex Protoeollo
Aug. von Stahl.
Kongl.
Nio 74*
1 Afskrift meddelad Exp.Utsk. d. 17 Julii i8ag.
KONGL. MAKTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående vidtagna åtgärder i
följd af nuvarande utsigt er för årsväxten;
Gifven Stockholms Slott
den 18 Junii 182g.
Kongl. Majit vill i Nåder lemna Rikets
nu församlade Ständer kännedom af t vanne
Beslut, Kongl Majit under denna dag fattat,
i följd af den fortfarande torrkan, som kan
för årsväxten blifva menlig, det ena rörande
förbud, tills vidare, emot utförsel, till
orter utom Sverige, af all slags spannmål,
med undantag af Hvete ; det andra om
Bränn vins-bränningens inställande under nästkommande
Julii och Augusti månader, då
denna tillverkning icke kan anses behöflig
hvarken för Jordbruket eller Ladugårdarnes
underhåll.
Kongl. Majlts Nådiga afsigt är att meddela
Rikets Ständer de underrättelser om
årsväxtens beskaffenhet, som Kongl. Majit
införväntar, och som kunna leda till ett bestämdt
bedömande af utslaget på det hela.
rjo Bil. till K- M. Nådiga Skrifv. No 74.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd oell Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch
Fintmce- Ärenden j hållet inför
Hans Majrt Konungen uti Stats-Rådet
d Stockholms Slott den 18 Junii 182g.
Närvarande:
Stats-Ministern för utrikes Ärendena
II. E. Hr Grefve af }Vetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
II. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Enligt Stats-Secreterarens och StatsRådets
underdåniga tillstyrkande, täcktes
Bil. lill K. M. Nådiga Skrifv. N.-o 'j4-
Kongl. Maj:t i Nåder förordna, att en Skrifvelse,
sådan som den finnes detta Protocoll
bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå, med
underrättelse om tvänne Kongl. Maj:ts under
denna dag fattade Nådiga Beslut, i följd
af nuvarande utsigt för årsväxten, det ena
rörande förbud, tills vidare, emot utförsel, till
orter utom Sverige, af all slags Spannmål,
med undantag af Hvete ; det andra om
Brännvinsbränningens inställande under nästkommande
Julii och Augusti månader, då
denna tillverkning icke kan anses behöflig
hvarken för Jordbruket eller Ladugårdarnes
underhåll; viljandes Kongl. Maj:t meddela
Rikets Ständer de underrättelser om årsväxtens
beskaffenhet, som Kongl. Maj:t införväntar,
och som kunna leda till ett bestämdt
bedömande af Utslaget på det hela.
Ex Protocollo
Göran 1). Wåhlberg.
y 2 Kongl. • Maj ds Nådiga Skrif v. N.o 7S.
N:o 75.
I Afskrift meddelad Exp.-Utsk d. 4 Aug. i8ag.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer
angående Directionens för Djkerioch
Bergnings-Compagniet uppgifna
vilkor för vidare fortsättning af
dess befattning med Dykeri- och
Bergnings-anstalterna i Riket; Gifven
Stockholms Slott den 18 Julii
182g.
Hos Kongl. Maj:t har Directionen för
Dykeri- och Bergnings-Compagniet, uti underdånig
Skrifvelse af den 1 nasti. Junii,
under åberopande af den betydliga och
kännbara minskning i inkomsten, som skall
blifvit Compaguiet tillskyndad, dels genom
de af Kongl. Majit med åtskilliga främmande
Magter under de senare åren afslutade
Handels-Tractater, i följd hvaraf dessa Magters
fartyg skola, enär de vid Sveriges kuster
lida sjöskada, behandlas, vid beräkning
af afgifter, lika med Svenska fartyg, dels
ock förnämligast genom senaste med Engelska
Nationen ingångna och Directionen, i
Nådig Skrifvelse den 28 nästlidne Martii,
meddelade Tractat, hvarigenom Engelska far
-
Kongl Majds Nådiga Skrif v. N.o j5. y >
tyg, som vid Svenska kusten förolyckas,
blifvit helt och hållet undantagne och frie
från Dykeriets behandling, hvilken frihet,
efter hvad Direetionen, först genom samma
Kongl. Skrifvelse, skall erfarit, jemväl är
vorden Ryska undersåtares fartyg förunnad,
i underdånighet tillkännagifvit, att DykeriCompagniet,
i anseende härtill, vore urståndsatt
att längre fullgöra sitt åtagande att komma
sjönödlidande till hjelp och undsättning,
men att Bolaget dock erbjöd sig att vid
bergnings-åtgärderna till slutet af nästlidne
Junii månad fortfara; och då någon inkomst
under loppet af innevarande år Compagniet
icke tillgodokommit, har Direetionen derjemte
hemställt, det någon bevillning för
året icke eller måtte Compagniet åläggas;
hvarförutan Direetionen slutligen, med bifogande
af en, på grund af dess räkenskaper,
uppgjord förteckning å de förluster,
som skola tillkommit genom de, sedan år
1818, med främmande Magter afslutade
Handels-Tractater, uppgående till en summa
af 2p,3()8 R:dr 3 sk. 5 r:st. Banco, i
underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t,
genom Dess förord, hos Rikets Ständer täcktes
utverka Compagniets ersättande för nämda
förluster.
Sedan Kongl. Maj:t häröfver hört Dess
och Rikets Commeree-Collegium samt För
-
y4 Kongl. Mäj.-ls Nådiga Skri/v. N.-o 7S.
valtningen af Sjö-ärendena, och derjemte, i
afseende å Directionens ofvanberörde uppgift
om befrielsen från Dykeriet för Ryska
fartyg, inhemtat, att en sådan frihet redan,
i följd af 20 Artikeln uti Handels-Tractaten
emellan Sverige och Ryssland den 1 1 April
i8oi , och således förr, än nuvarande Dykeri-Inrättnings
Octroij tillkom, egt ruin,
och sedermera aldrig varit genom någon
annan Tractat upphäfven, utan fastmera genom
Kongl. Majlts, i anledning af Kejserliga
Ryska Regeringens i ministeriel väg gjorda
framställning, vidtagna beslut den 10
April nästlidne år, i så måtto förnyad, som
Kongl. Majit då, mot vilkor af fullkomlig
reciprocitet, ylteiligare försäkrat, att det
skulle vara Ryska undersåtare tills vidare
fritt att, i händelse af strandning eller
skeppsbrott med dem tillhöriga fartyg å
Svenska kusten, få sjelfve och med eget folk,
utan Dykeriets opåkallade mellankomst, sig
hjelpa samt gods och skepp berga; så liar
Kongl. Majit, af förekomna skäl, funnit Sig
föranlåten att, genom Nådig Skrifvelse den
20 i nästlidne månad, inhemta Directionens
underdåniga utlåtande, huruvida dess framställda
önskan att med Djdteri-befattningen
upphöra, innan den lill Rikets Ständer nu
ölverlemnade frågan om Dykeri-Inrättningens
framtida organisation blifvit slutligen
afgjord, må förfalla, derest Kongl. Majit till
Kongl. Majlis Nådiga Skrifv. N:o 75. 7$
Rikets Ständer framställde Directionens underdåniga
begäran om befrielse frun bevillning
för innevarande år, såsom ersättning
för de större kostnader, dem ovissheten örn
tiden för Dykeri-Inrättningens fortfarande
möjligen kunde medföra.
Till svar härå bar Direclioncn, uti underdånig
Skrifvelse den 2 i denna månad,
väl förklarat sig beredvillig att till årets
slut fortfara med bergnings-bestyret; men,
med afseende, å ena sidan, på kostnaden
till Dykeri-Betjeningens aflöning, Instrumentalie-
förrådéns underhåll , Magazinsliyror
m. m., och, å den andra, på den
ringa utsigten till nödiga inkomster för sådana
kostnaders betäckande, ansett sig böra,
vid berörde åtagande, lill fortsättning
med Dykeri- och Rergnings-befattningén ,
fästa vilkoret af försäkran icke blott om
Levillningens försvinnande för det löpande
året, utan ock om ersättning för den bevisliga
förlust, som för Dykeriet ändock under
samma tid möjligen kunde uppkomma ; hvarförutan
Directionen förnyat dess underdåniga
anhållan om förord hos Rikets Ständer
till vinnande af skadestånd för ofvanomförmälde,
till 29,3g8 R:dr 3 sk. 5 r:st. uppgifna
förluster.
Kongl. -Maj:t, som till Rikets Ständer
y6 Kongl. Maj,ds Nådiga Skrif v. N.-o 7 5.
na öfverlemnar att yttra sig, angående de
af Directionen för Dykeri- och BergningsCompagniet
uppgifna vilkor för ytterligare
fortsättning med Dykeri- och Bergningsbefattningen,
har dervid tillika, enär några
anstalter, motsvarande nuvarande DykeriInrättningens,
icke kunna vidtagas, under
det frågan om Dykeriets framtida tillvaro
och vilkoren derföre beror på Rikets Ständers
utlåtande, ansett Sig böra hos Rikets
Ständer understödja Directionens här ofvan
omförmälde anhållan om befrielse från bevillningen
för innevarande år, såsom en billig
ersättning för de större kostnader i Dykeri-anstaiternas
underhållande m. m., hvartill
ovissheten om liden för Octroyens fortfarande
möjligen kan föranleda.
Af detta ärendes beskaffenhet torde
Rikets Ständer finna nödvändigheten af dess
skyndsamma behandling. Till närmare upplysning
skola de till målet hörande handlingar
till vederbörligt Utskott öfverlemnas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL JOHAN.
/. Nordenfalk.
I
Bil. lill K. M. Nådiga Skrif v. N:0 7 5. 77
Utdrag af Protocollet, öfver Krigs- Ärenden
j hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rädet å Stockholms Slott
den 18 Julii 182g.
Närvarande:
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
11. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Slats-Secreteraren Nordenfalk.
Stats-Secreteraren uppläste till justering
ett, i följd af Kongl. Mnj:ts Beslut den 10
i denna månad, författadt Förslag till Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående Directionens för Dykeri- och Bergnings-Compagniet
uppgifna vilkor för vidare
fortsättning af dess befattning med Dykeri-
och Bergnings-anstalterna i Riket;
hvilket Förslag, sådant det vid detta Protocoll
finnes bilagdt, af Kongl. Maj:t, uppå
Stats-Rådets närvarande Ledamöters underdåniga
tillstyrkande, godkändes; och skulle,
r- 8 Kongl. Majds Nådiga Skri/v. N.o 76.
i enlighet dermed, Skrifvelse till Rikets Ständer
skyndsamligen expedieras.
Ex, protocollo
C. R. Kökeritz.
N:o 76.
I Afskrift meddelad Exp.Utsk. d. 4 Äng. 1829.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Stunder,
angående utsigterna för innevarande
års skörd; Gifven Stockholms
Slott den 25 Julii 182g.
Kongl. Majit, som, genom Nådig Skrifvelse
af den 18 sisth Junii, underrättade
Rikets Ständer om de åtgärder, Kongl. Majit,
under då inträffade mindre gynnsamma utsigter
för årsväxten, fann Sig föranlåten
vidtaga, till bevarande af befintliga span 11-  måls-tillgångar inom landet, bar nu den tillfredsställelsen
att kunna i Nåder gifva Rikets
Ständer tillkänna, att, enligt inkomna
rapporter, utsigterna för sädes-skörden, i
följd af sedermera fallet regn, på de flesta
Kongl. Majds Nådiga Skrif v. N.-o r6.
ställen väsendtligen förbättrats, så att densamma,
på det hela taget, kan, jemte förråden
ifrån förlidet år , anses tillräcklig
för Rikets eget behof, hvilket äfven af spannmåls-prisens
allmänna förhållande bekräftas.
Kongl. Maj:t har derföre funnit, att,
under dessa omständigheter, en tillfällig
nedsättning af tullen på utländsk spannmål,
oberoende af en allmän reglering i detta
hänseende, icke nu är af behofvet påkallad,
och således ej innevarande år "bör ega rum,
derest icke den växande grödan skulle genom
otjenlig väderlek taga skada. De enda
åtgärder Kongl. Maj:t ansett af nöden, hafva
varit, att, till slutet af nästkommande September
månad, förlänga det, genom Kongl.
Kungörelsen af den 18 sistlidne Junii, stadgade
förbud emot brännvins-bränningens
utöfning; hvarvid Kongl. Maj:t likväl, med
anledning, å ena sidan, af nuvarande förbättrade
utsigter för sädes-skördén, och, å
den andra, af en allmän inträffad svag höafkastning,
i Nåder förklarat, att brännvinsbränningen
må ifrån och med den i
October, enligt gällande författningar, utöfvas;
samt alt tills vidare tillåta tullfri införsel
af Hö och Halm.
Kongl. Maj:t är för öfrigt sinnad att
medgifva de ränleskyldige, som det åstunda,
rättighet att med penningar, efter hvarje
8o Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. N-o 7 6.
Läns Markegång, nian beräkning af forsellön
, lösa den Kongl. Maj:t och Kronan behållna
afrads-, tionde- och arrende-spannmål.
Kongl. Maj:t förbi ifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch
Pinan ce-Ärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet
å Stockholms Slott den s5 Julii 182g.
Närvarande:
Stals-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Hof
-
Bil. till K. M. Nadina Skri/v. N-0 76. 81
Hof-Cancelleren 'von Schulzenheim.
Stats-Secretararen Skogman.
Sedan Kongl. Maj:t i Nåder befallt, att
Rikets Ständer skulle erhålla underrättelse
så väl om nuvarande utsigter för årsväxten,
sådana de, efter inkomna rapporter, sig visa,
som angående Kongl Majlis, i anledning
deraf, fattade Nådiga Beslut; så uppläste
Stats-Secreteraren nu, med Kongl. Majrts
Nådiga tillåtelse, underdånigt Förslag till
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse härom till
Rikets Ständer; hvilket Förslag, lydande såsom
det finnes Protocollet bilagdt, blef, enligt
Stats-Rådets närvarande Ledamöters underdåniga
tillstyrkande, af Hans Majit i Nåder
gilladt, med befallning att Dess Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer skulle, i
öfverensstämmelse dermed, under denna dag
expedieras.
Ex Protocollo
Fredr. E. Hebbe.
Bihang till R. St. Fröt., 1 Sami., 2 Band.,
3:dje Häftet. 6
STOCKHOLM, tryckt i EcksteimskaTryckeriet
Kongl. Maj. ts "Nådiga Propos. /Y.-o 77. 1
Nio 77.
I Afskrift meddelad Exp.-Utsk d. 1 Sept. l8ag,
KONGL. MAJ: T S
Nådiga Proposition till Rikets Ständer3
om Pension för Herr Justities StatsMinistern
m. m. Grefve Fredrik Gyllenborg,
i händelse han lennar Rikets
tjenst innan uppnådd 65 års ålder
; Gifven Stockholms Slott den
8 Augusti 182g.
Hos Kongl. Majit bar Herr JustitiasStats-Ministern,
Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maj:ts Orden, Grefve Predrik
Gyllenborg i underdånighet anmält, att,
sedan en flera månader fortfarande sjukdom
hindrat honom ifrån utöfningen af sitt embete,
lian anser pligten emot Kongl. Majit
och Riket fordra, att i Kongl. Majits händer
nedlägga det Embete, lian i nära 120 år
Leklädt, så framt, på sätt Läkares intygande
ger anledning befara, lians sjukdoms-tillstånd
icke på längre obestämd tid kan liäfvas.
Då Herr Grefve Gyllenborg, såsom
född den 10 December 1767, ännu icke, ef
-
Dih. till R. St. Fröt. 1828 och 182g. 1 Samiv 2 Bandet.
l\:de Häftet. 1
2 Kongl. Maj.Is Nådiga Propos. No 77.
ter 44 är, oafbrutet och träget tillbragta i
Rikets tjenst, uppnått den ålder af 65 år,
vid hvilken Embets- och Tjenstemän äro,
enligt Författningarne, berättigade att vid
afskedstagande bibehålla innehafd lön såsom
pension, och Herr Grefven saknar enskild
förmögenhet för en sorgfri bergning på sin
ålderdom, har Herr Grefven tillika i underdånighet
anhållit, att, genom Kongl. Majits
Nåd och Rikets Ständers välvilja, den serskilda
förmon måtte för honom beredas, alt,
derest fortfarande omständigheter nödga honom
att utur Rikets tjenst afgå innan fyllda
65 år, lian då blefve hugnad med den
pension, hvartill han vid sistnämnde ålder
vore, enligt Författningarne, berättigad. Henna
underdåniga anhållan , beledsagad af
Kongl. Maj:ts Nådiga förord, öfverlemnas nu
i Nåder till Rikets Ständers pröfning och
bifall. Under en längre tid bar Kongl.
Majit lärt att känna och värdera Herr Justitia!
Siats-Ministern, Grefve Gyllenborgs
Lepröfvade skicklighet och erfarenhet i Emhetsmanna-värf,
hans rena och orubbliga nit
för sanning och rätt vid Lagarnas släpning
och i Konungars rådslag, hans redliga afsigter
och bemödanden för Fäderneslandets
bästa.j Kongl. Majit uppfyller en för Sitt
hjerta dyrbar pligt, genom det offentliga
uttrycket af dessa tänkesätt och af Kongl.1
Majlis bekymmer öfver det sjukdoms-lillståml,
Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.o 77. 3
sorn hotar att beröfva Kongl. Majrt och Riket
fortfarandet af Herr Grefve Gyllenborgs
tjenster. Kongl. Majrt fäster för öfrigt Rikets
Ständers uppmärksamhet på Hr Grefve
Gyllenborgs långa och utmärkta Embetsmanna-bana
under mödosamma, vigtiga och
ansvarsfulla befattningar, flera af dem icke
med serskilda löneförmoner förenade, och
på det allmänna förhållandet, att lönerna
vid Rikets tjenster och embeten, serdeles de
högre, icke äro så beskaffade, att deras redlige
innehafvare, som ofta under mångårig
lönlös tjenstgöring användt enskilda tillgångar,
ega tillfälle att bereda sig en oberoende
bergning på sin ålderdom.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN
C. D. Skogman.
4 Bil. till K. M. Nådiga Propos. No 77.
Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch
Findnce-Ärendell _, hållet inför
Hans Majit Konungen i Stats-Rädet ä
Stockholms Slott den 8 Augusti 182g.
Närvä rande:
Stats-Råden:
II. E. Hr Grefve Rosenblad.
II. E. Hr Grefve Mörner.
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren Skogman föredrog’ i
underdånighet en af Herr Justitiae Stats-Ministern,
Riddaren och Commendeuren af
Kongl. Maj:ts Orden, Grefve Fredric Gyllenborg
ingifven skrift, hvaruti Herr Grefven
och Stats-Ministern i underdånighet anmält,
att, sedan en flere månader fortfarande
sjukdom hindrat honom från utöfningen
af sitt embete , han ansåge pligten emot
Kongl. Maj:t och Riket fordra, att han i
Kongl. Majrts händer nedlade det Embete,
lian i nära 20 år beklädt, såframt, på sätt
Läkares intyg gåfve anledning befara, bans
sjukdoms-tillstånd icke på längre obestämd
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N. o 77. 5
tid kunde häfvas; och då Herr Grefve Gyllenborg,
såsom född den 10 December 1767,
ännu icke, efter 44 oafbrutet och träget
tillbragta i Rikets tjenst, uppnått den ålder
af 65 år, vid hvilken Embets- och Tjenstemän
äro, enligt Författningarne, berättigade
att vid afskedstagande! bibehålla innehafd
lön såsom pension, samt Herr Grefven
saknade enskild förmögenhet för en sorgfri
bergning på sin ålderdom, hade Herr Grefven
tillika i underdånighet anhållit, att, genom
Kongl. Majrts Nåd och Rikets Ständers
välvilja, den serskilda förmon måtte för honom
beredas, att, derest fortfarande omständighetar
nödga honom att utur Rikets tjenst
afgå, innan fyllda 65 år, han då blefve
hugnad med den pension, hvartill han vid
sistnämnde ålder vore, enligt Författningarne,
berättigad,
Stats-Secreteraren och Stats-Rådet tillstyrkte
i underdånighet, att denna ansökning
måtte, beledsagad af Kongl. Maj:ts Nådiga
förord, till Rikets Ständer öfverlemnas.
Med bifall härtill, behagade Kongl.
Maj:t i Nåder förklara, det Kongl. Maj:t,
som under en längre tid lärt känna och värdera
Herr Justitias Stats-Ministern Grefve
Gyllenborgs bepröfvade skicklighet och erfarenhet
i Embetsmanna-värf, hans rena
6 Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.o 77.
och orubbliga nit för sanning och rätt vid
Lagarnes skipning och i Konungars rådslag,
hans redliga afsigter och bemödanden för
Fäderneslandets bästa , uppfyllde en för Dess
hjerta dyrbar pligt, genom det offentliga uttrycket
af dessa tänkesätt och af Kongl.
Maj:ts bekymmer öfver det sjukdoms-tillstånd,
som hotar att beröfva Kongl. Maj:t
och Riket fortfarandet af Herr Grefve Gyllenborgs
tjenster; och ville Kongl. Maj:t härvid
för öfrigt hafva fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet på Herr Grefve Gyllenborgs
långa och utmärkta Embetsmanna-bana under
mödosamma, vigtiga och ansvarsfulla
befattningar, deribland flera icke varit med
serskilda löneförmoner förenade, samt på det
allmänna förhållande, att lönerna vid Rikets
tjenster och embeten, serdeles de högre,
icke äro så beskaffade, att deras redlige innehafvare,
som ofta under mångårig lönlös
tjenstgöring användt enskilde tillgångar, ega
tillfälle att bereda sig en oberoende bergning
på sin ålderdom.
Kongl. Maj:t befallde, att Dess Nådiga
Proposition till Rikets Ständer skulle, i öfverensstämmelse
härmed, under denna dag
expediera?.
Ex Protocollo
S. G. Schyberg.
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N.o jS.
N:o 78.
£ Afskrift meddelad Exp.Utsk. d 1 Sept. 1829,
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrif velse till Rikets Ständer,
angående fl. M. Drottningens höga
Ki ■öning; Gifven Stockholms Slolt
den 8 Aug. 182g.
WJ CARL JOHAN, med Guds Nätte,
Sveriges, Norriges, Göthes oell Wendes
Konung, tillbjude Eder, Oss älskelige Väre
trogne Undersåter, Grefvar, Friherrar, Biskoppar,
Ridderskap och Adel, Presterskap,
Borgerskap och Menige Allmoge, som nu i
Hufvudstaden till Lagtima Riksdag församlade
ären, Vår synnerliga ynnest och Nådiga
benägenhet, samt livad mera godt och
kärt WJ kunna förmå med Gud Allsmägtig
tillförene. Genom underdånig Skrifvelse
af den 29 November 1823, hvilken till
Oss af en stor Deputation öfverlemnades, anliöllo
Rikets tlå församlade Ständer, att, såsom
en ny gärd åf Deras underdåniga vördnad
och tillgifvenhet, Vår högtälskade kära
Gemåls , Hennes Majit Drottningens höga
Kröning, efter uråldrigt bruk, mätte för sig
gå. WJ förklarade då, att WJ, med bifall
till förrberörda underdåniga anhållan, ville
framdeles bestämma tiden för denna Högtidlighet;
och då årstiden redan var långt
ii åmliden, samt Rikets Ständer dessutom
-
S Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N. o 78.
snart derefter åtskiljdes, yttrade WJ, uti
Vårt Tal på Riks-Salen, vid Riksdagens slut
den 22 December i8a3, att Rikets Ständers
önskan i denna del skulle vid Deras nästa
sammanträde uppfyllas.
Lifvade af en upprigtig erkänsla för de
mångfaldiga vedermälen af kärlek och trohet,
som WJ städse af Svenska Folket och
dess Ombud emottagit, gifve WJ Eder nu
härmedelst i Nåder tillkänna, att WJ, i
öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid
sista Riksdag framställda underdåniga önskan,
beslutit, det Hennes Maj:t Drottningens
Kröning nu skall komma att ega rum,
och att WJ dertill utsatt Fredagen den 21
innevarande månad. WJ håfve företrädesvis
utvalt denna dag, som påminner så väl
Oss, som hvarje Medlem af Vårt Kongl,
hus, om vidden af de förbindelsar WJ Oss
emot Svenska Folket åtagit, äfvensom af den
trofasta tillgifvenhet, hvarmed WJ af detta
Folk varit omfattade, och som WJ af detsamma
allt framgent förvänte. WJ bjude
och kalle Eder fördenskull att öfvervara
Hennes Maj:t Drottningens, Vår högtälskade
Kära Gemåls Krönings-Act, som ofvanbemälde
dag kommer att i Hufvudstadens
Storkyrka för sig gå; skolandes J, på öfligt
sätt, framdeles erhålla närmare underrättelse
om den tid, som dertill kommer att ut
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N;o 75. 9
sättas; Och WJ förblifve Eder, alle i gemen
och hvar och en i synnerhet, med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågne;
befallande Eder i öfrigt Gud Allsmägtig
synnerligen Nådeligen. Stockholms Slolt
den 8 Augusti 1829.
CARL JOHAN.
I). von Schulzenheim.
N:o 79.
1 Afskrift mcddcladt Exp.Utsk. d. ao Sept. i8ag.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Svar uppå Rikets Ständers Förslag,
i fråga om åtskilliga Lagförändringar
; Gifvet_, Stockholms Slott,
ä Riks-Salen den 8 Sept. 182g.
Välborne, Ädle och Välvördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige,
Välaktade, Hedervärde och Redlige
Gode Herrar och Svenske Män !
Uti underdånig Skrifvelse af den 21
sisllidne Februarii håfven J, Gode Herrar
'jo- Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. iV.-o <jg.
oell Svenske Män, uppå anförde grunder, i
underdånighet föreslagit åtskilliga förändringar
i Lagens stadgande, angående lottning
af mål i Ilof- och Rådstufvu-Rätter, samt
uli Justiliae-Revisions-Expeditionen, nemligen
följande tillägg:
i:o I slutet af sy Cap. q Rutiegångs-Balken.
”inlagor och Besvär i andra
tvistemål, så ock de brottmål, som ej arn
Hof-Rätlen till skärskådande underställde,
skola ock, om de till förklaring utställas,
emellan Ledamöterne till föredragning lottas,
sedan förklaringen inkommit. Då lottning
ske skall, läte Hof-Rätten det kungöra
genom anslag å dess dörr, dagen förut, och
varder fattningen offentligen förrättad”; och
2:0 i slutet af 3o Capitlet i3 Rättegängs--Balken:
”De saker, som nu nämnde
äro, så ock andre mål , i hvilka Konungen
sökes, skola emellan dem, som till föredragning
satte äro, genom lott utdelas och
lili föredragning beredas”, samt
3:o att i:sta punkten, i 1 af 22 Cap.
'samma Balk mätte ändras till följande lydelse:
1 Hof-Rätt och Rådstufvu-Rätt i de
städer, der Kämuers-Rätt är, skall någon af"
Rättens Ledamöter, på sätt i 2j Cap. g
om Hof-Rätt sägeSj genom lott utses, att i
Kongl. Majds 'Nådiga Skrif v. IV.-o 7,9. 11
lagvadda oell till Rätten instämda saker skriftlig
berättelse om deras sammanhang uppsätta,
innan de till Doms företagas.
Detta ämne barJag, efter Högsta Domstolens
och Stats-Rådets hörande, tagit i
Nådigt öfvervägande, och, hvad först beträffar
det föreslagna tillägget till 27 Gap.
9 §. Rättegångs-Balken, funnit, att föreskrift
om hvilka mål, som höra emellan IIof-Rätts
Ledamöter lottas, redan finnes meddelad,
dels genom Kongl. Brefvet till Svea HofRätt
af den 6 Februarii 1799, och dels genom
den för hvarje Hof-Rätt anslagna arbets-ordning,
samt att det af Eder hegärda
Lagstadgande, angående offentlighet vid sakers
lottning vid Hof-Rätt, är hvarken påkalladt
af något genom erfarenheten vitsordadt
behof, eller till någon väsendtlig nytta
ledande.
I afseende på Edert förslag om tillägg
i Bo Capitlet i3 §. Rättegångs-Balken, rörande
lottning af Mål i Justitise-RevisionsExpeditionen,
förekommer, att, redan genom
den för Nedra Revisionen den 3 Augusti
1809 utfärdade Instruction, det är bestämdt
föreskrifvet, att, utom sådana brottmål,
som angå häktade personer, de egentligen
så kallade Cabinetts-ärenden och dem,
soin, utom Konungens Egen tillåtelse, ej få
12 Kongl. Maj ds Nådiga Skri/v. No 7 Q.
upptagas, alla till nämnde Expedition inkommande
Mål skola emellan samtlige Hevi
sions-Secreterare lottas. Edert ifrågavarande
förslag, hvilket således icke synes vara
af behofvet påkalladt, skulle dessutom,
genom de derutinnan nyttjade allmänna ordalag,
kunna föranleda dertill, att äfven den
tiel af året, då, enligt Instruction och stadgad
arbets-ordning, en Revisions-Secreterare
i sender föredrager, flera veckor å rad, sådana
Mål, hvilka fordra skyndsam handläggning,
ofta kommo att, i följd af lotlningen,
blifva livilande längre tid, eller intill
dess Referentens föredragnings-tour inträffar,
hvaremot det synes lämpligast, att,
på sätt hittills skett, dylika Mål utan lottning
öfverlemnas till föredragning af den
Revisions-Secreterare, hvilken, den tid dessa
Mål inkomma, har i sin tour den ordinarie
föredragningen sig ålagd.
Slutligen, vidkommande Eder hemställan
om ändring i 1 Mom. af 22 Cap. 1 §.
Rättegångs-Balken, har Jag insett denna ändring
blifva mindre lämplig för RådstufvuRätterne
uti de af Rikets mindre städer, der
vanligen ej någon af Ledamöterne, utom
Ordföranden , är lagfaren, helst det med
Berättelsers författande i lagvadde och instämde
Mål åsyftade ändamål icke synes
kunna vinnas, om ett sådant göromål, hvar
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N.o 7 i3
med jemväl är förenad skyldigheten att
efter föredragningen sig först i Målet yttra,
skulle, i följd af den föreslagna ovil korliga
lottningen, uppdragas åt en Ledamot, hvilken,
såsom icke studerad man, dertill kan
sakna skicklighet och förmåga.
Uppå dessa grunder har Jag funnit
mig föranlåten att vägra bifall åt Edert i
detta amne i underdånighet framställde
förslag.
J håfven äfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti underdånig Skrifvelse af den
16 sistl. Martii, anfört, hurusom skiljaktiga
meningar om gränsen för Hof-Rätts skärskådande
och pröfning af Under-Rätts ransakning
och Utslag i så kallade Underställningsmål,
icke blott hos serskilde Hof-Rätter,
ulan ock hos serskilda afdelningar af en
och samma Hof-Rätt, skola egarum, i följd
hvaraf olikhet i dylika Måls behandling jemväl
uppstått, samt att J icke tvekat att gifva
företrädet åt deras tanke, som anse Öfver-Domarens
pröfning af Underställningsmål
ej böra inskränkas till endast den del
af Under-Rättens Utslag, hvilken angår
det eller de brott, hvaraf underställn.ingsegenskapen
bestämmes, utan sträckes till
alla de delar af Målet, som i större eller
mindre mon verka på den tilltalades sam
-
i4 Kongl. Maj.ts. Nacliga Skri/v. N.-o 7ff.
manlagda bestraffning; på hvilken grund J
bos Mig i underdånighet föreslagit, att, uti
^5:te Capitlet 5:te §. Rättegångs-Balken,
näst före sista punkten och efter orden:
”så ock delaktighet i thesse missgerningar/'
må införas följande mening :
”Är den, som för sådant brott eller
”delaktighet deruti tilltalas, jemväl för an”nan
förbrytelse till ansvar fälld, varde Ut”slaget
i hela dess vidd Hof-Rätten un”derställdt.
”
Efter det Högsta Domstolen och StatsRådet
blifvit i ämnet hörde, har Jag tagit
Edert berörde förslag i öfvervägande, och
dervid gillat de grunder, som detsamma
föranledt, men ansett följande betänkligheter
möta emot antagande af den redaction
till Lagstadgande , som af Eder blifvit i
uudei’dånighet aflemnad.
Förslaget förutsätter den händelse, att
den, som för det gröfre brottet tilltalas,
derjemte är för annan förbrytelse ej allenast
anklagad, utan jemväl till ansvar fälld.
Deraf skulle följa , att Hof-Rätten väl, om
den tilltalte blifvit af Under-Rätt fälld till
för högt eller för lågt ansvar , kunde sådant
ändra, men ej, derest han olagligen
vore frun ansvar befriad, egde derut) göra
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. No 7 <?. j5
den rättelse, sora med Lagens kraf funnes
vara förenlig.
Vidare skulle af det lili Förslaget förekommande
stadgande, att Utslaget i liela
dess vidd bör IIof-Rätten underställas,
följa, att, i händelse en person vore tilltalad
för flera brott, af hvilka ett eller flera
icke voro af underställnings-egenskap,
samt under ransakningen skulle bända ,
alt jemväl andra personer blifvit inblandade
såsom delaktiga i de mindre brotten,
utan alt vara det i det gröfre, Under-Rätts
Utslag icke lomme alt, hvad sådana personer
beträffar, gå i verkställighet förr,
än Öfver-Rätt, efter föregången underställning,
sig i saken utlåtit, ehuru en person,
tilltalad för ett mindre brott, icke lagligen
bör tillerkännas eller betagas större eller
mindre rättegångs-förmoner derföre, att en
med honom uti samma brott delaktig person
är anklagad jemväl för ett brott,' som
till underställning föranledep.
På dessa skäl, har Jag funnit Mig icke
kunna oförändradt antaga Edert ifrågavarande
Förslag; men vill uti serskild
Nådig Proposition till Eder framställa förslag
till en förändrad redaction af det tillägg
uti 25 Capillet 5 §. Rättegångs-Balken,
J ansett nödigt, ?å att det af Eder å
-
i6 Kongl.. Maj :ts. Nådiga Skrif v. N.o jg.
syftade ändamål må vinnas, ntan att deraf
må uppkomma de följder, hvarå Jag nu lästat
Ecb uppmärksamhet.
Jemväl håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, uti underdånig Skrifvelse af
den 24 sistlidne April, föreslagil, att, med
ändring af Kongl. Brefvet den 3:dje December
1799, må stadgas, att ej någon hädanefter
får Domare-Embetet utöfva, innan
han fyllt 25 år.
Sedan Högsta Domstolen och StatsRådet
häröfver blifvit hörde, har Jag företagit
detta ämne till Nådig pröfning; och
ehuru Jag till alla delar gillar de grunder,
hvarpå ifrågavarande förslag sig stödjer,
finnér Jag likväl, att det stadgande, J
begärt, skulle, genom sin ordalydelse, leda
till den emot 36 §. Regerings-Formen stridande
följd, att personer, hvilka, utan att
hafva uppnått 25 års ålder, redan blifvit
till Domare utnämnde eller förordnade, och
Domare-Embetet med redlighet och skicklighet
uppfyllt, korarae att från utöfningen
deraf skiljas, endast på den grund ,
att en kanhända ganska korrt tid återstode
af den stadgade åldern; äfvensom att,
med afseende derå, att, enligt i4 Capitlet
2 §. Krigs-artiklarna, bland Ledamöterne i
Krigs
-
Kongl. Maj.Is Nådiga Skrif v. N.-o jQ. 17
Krigs-Rätt böra vara tvänne Lieutenanter
och en Officer af första graden, men möjligen
kan inträffa, att inom nyssnämnda
grader tillgång saknas å Officerare, hvilka
uppnått 25 års ålder, ett allmänt stadgande
om eil sådan ålder för Domare icke kan
å Krigs-Domstolarrie ovilkorligen lämpas.
Af dessa anledningar finner Jag Mig
Föranlåten att vägra bifall till Edert berörde
Förslag, sådant det nu blifvit framställdt;
hvaremot Jag vill, genom serskild Nådig
Proposition, föreslå Eder ett stadgande, innehållande
föreskrift för samtlige Hof-Rätterne,
att hädanefter icke till Domare-Embctets
utöfvande förordna någon, som icke
fyllt 25 år, så framt han icke redan tillförene
blifvit af Hof-Rätterne i Domare-värf
nyttjad*
Uti Skrifvelse af den 24 sisth April
håfven J vidare, Gode Herrar och Svenske
Män, i underdånighet föreslagit att, med ändring
af Kongl. Förordningen den 10 April
1810, angående lagfart med förpantad fast
egendom, när Pant-egare ej är till namn
och vistelse-ort känd, och viss tid till egendomens
inlösen ej är i Pantebrefvet bestämd,
t!ih till R. St. Prot. 1828 och 182g. 1 Sami. 3 Bandet.
.'fide Haft. 2
18 Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvi R.-o jg.
till allmän efterrättelse må stadgas, att deri
i berörde Förordning föreskrifna Kungörelse
, om tillämnad lagfart med dylik egendom,
hädanefter ej behöfver i Hamburgertidningen
införas.
Efter det Jag häröfver bort Högsta
Domstolen och Stats-Rådet, bar Jag funnit
godt att till Edert berörde förslag lemna
bifall, hvarom allmän Kungörelse kommer
att utfärdas.
Likaledes bär Jag, efter Högsta Domstolens
och Stats-Rådets börande, bifallit
Eder, uti underdånig Skrifvelse af den i i
sistl. Maji, framställda begäranatt, med upphäfvande
af 3^ punkten i Kongl. Förklaringen
den 23 M.artii 1807, må stadgas, att
Under-Rätts Ransakning och Utslag i mål,
angående sådana Edsöresbrott, å hvilka
penningebötcr, jemte fängelse med eller utan
arbete, äro i Kongl. Förordningen den 20
Januarii 1779 utsatte,.hädanefter skola, innan
Utslaget går i fullbordan, till Hof-Rätts
skärskådande och pröfning insändas, hvilken
ändring kommer att till allmän efterrättelse
kungöras.
Med bifall till hvad J, Gode Herrar
och Svenske Män, uti underdånig Skrifvelse
af den 11 sistl. Maji, äfvenledes föreslagit,
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N:o jg. ig
angående upphörande af den, genom flera
äldre Författningar, och senast Kongl. Brefvet
af den 22 Martii i8o3, Hof-Rätterne
tillagda leuterations-rätt, har Jag, efter
Högsta Domstolens och Stats-Rådets hörande,
funnit godt att, genom Bref till vederbörande
Hof- och Öfver-Rätter, förklara,
det 2:dra punkten af nämnde Kongl. Bref
lill all verkan upphörer, samt alt hvad,
angående leuteration, uti 1 och 6 samt 7
punkterna af samma Bref förekommer, i följd
deraf förfaller.
Genom Skrifvelse af den 11 sistl. Maji
håfven J, Gode Herrar och Svenske Män,
ytterligare i underdånighet föreslagit utfärdande
af en Förklaring, med tillkännagifvande,
att, genom Kongl. Brefvet till samtlige
Hof-Rätterne i Riket af den 27 Maji
1801, någon ändring af i5 Cap. 2 §. Rättegångs-Balken,
eller någon inskränkning i
de stadganden, som deri linnas, angående
rättigheten att föra andras talan, icke blifvit
meddelad.
Efter det Högsta Domslolen och StatsRådet
blifvit i ämnet hörde, har Jag funnit
godt bifalla Edert berörda underdåniga
Förslag; i enlighet hvarmed Förklaring kommer
att till allmän efterrättelse utfärdas.
9.0 Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o 79-
Slutligen håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, uti underdånig Skrifvelse af
den ii sistl. Maji, uppå anförda grunder,
föreslagit, att 2 Cap. 3 §. Giftermåls-Balken,
om förbud för Syskonbarn att taga
hvarandra tili äkta, utan att Konungen gifver
der lof till, må upphora att vara gäl-*
lande.
Då Jag, efter Högsta Domstolens och
Stats-Rådets börande, tagit detta ämne i
öfvervägande, bar Jag funnit de skäl, hvarpå
min Högstsalige Herr Fader, Hans Maj:t
Konung Carl XIII, Glorvördigst i åminnelse,
grundat Dess afslag å Rikets Ständers,
vid iSoq och 1S10 årens Riksdag, gjorda
anhållan öm upphäfvande af ifrågavarande
Gifterm åls-förbud, och hvilka skäl blifvit
d. 3 Febr. 1810 Rikets Ständer å Riks-saleil
meddelade, vara af den styrka och den
vigt, att de äfven 1111 böra föranleda till
enahanda svar å Eder förnyade begäran,
hvilken Jag således icke kan i Nåder bifalla;
men då J, bland skälen för Eder underdåniga
anhållan i detta ämne, anfort den
omgång och kostnad, hvarmed skyldigheten
för Syskonbarn att söka Konungens tillstånd
är förenad; så har Jag, för att gå Eder önskan
till mötes, fattat det beslut, att, i likhet
med hvad, genom Kongl. Brefvet dell
20 Junii i8o5, är för ett serskildt fall före
-
Kongl. Maj.ls Nådiga Skrif v. N.o 7 g. a t
skrifvet, Syskonbarn, hvilka vilja söka Konungens
tillstånd att med hvarandra träda i
ägtenskap, böra gilva sin åstundan tillkänna
bos Kyrkoherden i den församling, der
Qvinnan vistas, hvarefter Kyrkoherden bör,
med insändande af betyg om Contrahenternas
uppförande, derom göra anmälan i
Consistorium, som har att Målet till Konungen
inberätta, då Konungen vill, genom
svar till Consistorium, meddela Dess Nådiga
Beslut, hvarom Consistorium bör Kyrkoherden
och denne åter Contraheriterne
oförtöfvadt förständiga, utan att någon afgift
hvarken hos Kyrkoherden, eller i Consistorium,
eller i Konungens Cancellie derföre
må ega rum; och kommer, angående
den sålunda beslutade förändringen af sättet
för Syskonbarn att söka och erhålla Giftermåls-tiilstånd,
allmän Kungörelse att utfärdas.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
22 Kongl- Maj.-ts Nådiga Skrif v, N;0 80,
N:o 80.
I Afskrift meddelad Exp.-Utsk. den a3 Sept. 1829.
KONGL. MAJ\TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående vilkoren för Salpeter-gärdens
upphörande; Gifven, Stockholms
Slott den 11 September i82g.
Sedan Kongl. Majit, vid början af innevarande
Riksdag, på sätt Dess Nådiga Proposition
till Rikets Ständer afd. 29 October
sistlidet år innehåller, jemte meddelande af
så väl Comiterades för Salpeter-ärendena
underdåniga Berättelse, angående Salpeter-handteringens
tillstånd i Riket, som
ock de af Kongl. Majit, i anledning deraf,
redan vidtagna åtgärder, gjort framställning,
dels om nödvändigheten af anslag till förekommande
af vidare nedsättning i Salpeter-fonden,
deruti årlig brist uppstått, i följd
af de flera vid sista Riksdag, rörande den
samma vidtagne åtgärder, dels ock om ett
förändradt sätt för Salpeter-gärdens uppbärande;
så hafva Rikets Ständer, uti underdånig
Skrifvelse af den 3o sisllidne Julii,
tillkännagifvit, det de, vid ämnets öfvervägande,
funnit lämpligast, att nämnde gärd
må upphöra, hvartill Rikets Ständer anhållit
om Kongl. Majlis Nådiga bifall, i händelse
Kongl. Maj.ts Nådiga. Skri/v, N:o So. a3
hvaraf serskildt anslag skulle af Rikets Ständer
till Salpeter-näringens bestånd och bedrifvande,
äfvensom till uppköp af Salpeter,
anvisas.
Efter att häröfver hafva infordrat underdånigt
Utlåtande af Comiterade för
Salpeter-ärendena , har Kongl. Maj:t till
pröfning förehaft detta ämne, och dervid, angående
förhållandet med Salpeter-handteringens
bedrifvande från fordna tider, så
långt tillbaka som upplysning derom kunnat
vinnas, intill närvarande tid, inliemtat,
att Kronan, i följd af den erkända nödvändigheten
att ega inländsk tillverkning af Krut
och Salpeter, ifrån äldre tider, städse egt
rätt att tillverka Salpeter af all jord inom
Riket , som till Salpeters alstrande varit
tjenlig. Redan i Konung Gustaf I:s tid voro
åtskillige Salpeters-hus anlagde, der, för
Kronans räkning, Salpeter-sjudning verkställdes
, och hvartill Allmogen var förpligtad
att bidraga med framförandet af jord, aska,
ved och halm, utgörandet af Dagsverken,
Sjudarnes och Redskapens forslande,
samt de förres förseende med husrum och
underhåll. Men till undgående af de väsendtligaste
bland dessa tryckande besvär åtog
sig Allmogen år i644alt i penningar utgöra En
daler, Sjutton ÖreSiIfvermynt årligen af hvarje
Mantal, hvaremot Kronan skulle betala,
Kongl. Maj:ts Kådiga Skri/v. N.o 80.
underhålla och forsla Sjudarne. Jemte det
Kronan äfven sedermera bibehöll sin urgami
la rätt till Salpeter-jorden, qvarstodo ock
för Allmogen åtskilliga besvär vid Salpetersjudningen,
efter hvad Kongl. Förordningen
den 16 October 1723 föranleder, såsom att
skjutsa Sjudarnes verktyg och pannor, lemna
deras hästar bete och medgifva dem frihet
att från hemmanets egor hemta nödig
Vedbrand af vindfällen och annan skog.
På sådant sätt bedrefs tillverkningen af
Salpeter för Kronans räkning, genom eget
fnanskap under serskildt befäl, intill år 1800,
då Rikets Ständer vid samma års Riksdag,
till undanrödjande af de olägenheter, som
med Salpeter-sjudningens verkställande genom
Kronans manskap voro förknippade, och
deribland serdeles den, att Sjudarne egde
upprifva golf ur stall och uthus och uttaga
Salpeter-jorden, fattade det beslut, att af
hvarje Mantal borde utgöras en gärd af ett
halft Lispund inrikes tillverkad oluttrad
Salpeter in natura , hvarföre Kronan skulle
betala tillverknings-värdet med 1 R:dr 24
sk., hvaremot Kronan afstod egande-räRen
af den i landet befintliga Salpeter-jorden.
Af den anledning, att Salpeter-näringen i
Österbotten kommit til! en betydlig höjd,
och att Kronan då kunde derifrån erhålla
betydliga partier Salpeter, blef det hem
-
Kongl. Maj.-ts Näiliga Skri/v. N:o So. a5
mans-egarne tillåtet, att med penningar lösa
Salpeter-gärden; men hvaraf den följd inträffade,
att, när Finland sedermera afträddes
till Ryssland, S;'peter-näringen i Sve-r
rige så aftagit, att den årligen knappt uppgick
till 5ooo Lispund, hvarjemte bristen
på skicklige Salpeter-sjudare var nästan allmän.
Ett sådant förhållande påkallade kraftiga
åtgärder för att åter upplifva tillverkningen
af en vara, som för försvars-verket
är af högsta nödvändighet. I sådant ändamål
uppdrog Kongl. Maj:t åt serskilda Comiterade
styrelsen af Salpeter-ärendena,
lät ifrån Österbotten införskrifva kunnige
Sjudare och på trycket utgifva afhandlingar
om bästa sättet till Salpeter-jordens bereda
ning och sjudning , utfäste praemier för Salpeter-ladors
anläggning efter Österbottniska
methoden, bekostade anskaffning af sjudnings-pannor,
sorn utlemnades till hugade
Salpeter-tillverkare, emot kostnadens återgäldande
med en tiondedel om året, beviljade
räntefria lån åt dem, spm om näringen
sig vinnläde, samt försåg alla Län med
en efter hvarje ort lämpad stat af Styresmän
och Sjudare. Dessa åtgärder, jemte
den år 1816 vidtagna och sedermera fullföljda,
att all af plantladu-egare utöfver deras
egna gärd-behof bevisligen tillverkad
Salpeter af Kronan blifvit inlöst emot 7
R:dr 24 sk. för Lispundet, hafva så fullko ml K
26 Kongl'. Mapts Nådiga Skrif v. N.o So.
gen motsvarat ändamålet, att Salpeter-tillverkningen
årligen tilltagit och sistlidet år
uppgått till 24,600 Lispund, som är en betydlig
tillökning i Rikets årliga production.
Enär nu, vid pröfning af Rikets Ständers
ifrågavarande förslag om Salpeter-gärdens
upphörande, Kongl. Majit, å ena sidan,
med tillfredsställelse omfattat delta tillfälle
att, genom beredande af någon lindring i
de bördor, som åtfölja jordbruket, gå Rikets
Ständers i denna del yttrade önskan till
mötes, har, å den andra, Kongl. Maj:ts aldrig
hvilande omsorg för Fäderneslandets
säkerhet insett nödvändigheten att, vid bifall
till Salpeter-gärdens föreslagna upphörande
flista vilkoret af sådana besluts fattande
i sammanhang dermed, hvilka ensamt
kunna sätta Kongl. Majit i tillfälle att försäkra
Sig om fortfarande tillgång på en vara,
som utgör en oumbärlig del af hvad till
försvars-verket hörer.
Då Krut icke kan tillverkas utan Salpeter,
och Saltpeter af sådan orsak, lika med
Krut, alltid räknats ibland de varor, som
icke få transporteras till krigförande Magter;
så är ock en tillräcklig inhemsk tillverkning
af Salpeter ett oeftergifligt vilkor för ett
fullständigt, af utländsk hjelp oberoende, försvars-verk.
För att åter bereda all möjlig
Kongl. Maj.ts Nådiga Skripv. N-o 80. 27
säkerhet på en tillräcklig Salpeter-tillverkning,
då den hvarken, såsom förr, bedrifves
för Kronans egen räkning, eller, såsom den
senare tiden egt rum, blifver ett åliggande för
jordegaren, utan helt och hållet öfverleronas
åt den enskilda industrien, erfordras
följaktligen, sedan konsten att tillverka Salpeter
nu mera är allmänt känd, att tillverkaren
försäkras, ej mindre om snar afsättning,
än om ett försäljnings-pris, som, öfverstigande
tillverknings-kostnaden, bereder
en billig och uppmuntrande vinst. I förra
afseendet är det nödigt, att Kronan inlöser
all den Salpeter, som inom Riket tillverkas,
helst allt annat tillfälle till afsättning
deraf saknas, och, i det senare, att det en
gång fastställda priset af 7I R:dr Banco för
Lispundet icke nedsättes.
På dessa grundsattser, hvilkas antagande
och vidhållande hitintills beredt näringens
framgång till dess nuvarande höjd, och
hvilkas frångående sannolikt skulle förorsaka
dess aftagande och förfall, anser Kongl.
Maj:t höra grundas beräkningen af det anslag,
som i stället för Salpeter-gärden erfordras.
Enligt hvad Comiterade upplyst utur
deras senast afslutade Hufvudbok, har Salpeter-gärden
utgjort, för 65,358 | mantal å
28 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.-o 80.
landet, ä 5 marker Salpeter på mantalet,
i6,34o Ltt 5 # 29 lod, oell för 767-p^
mantal Stadsjord, 191 Ltt 18 #, eller tillsammans
för 66, i2ÖT7? mantal 16,531 Lf£
3 # 29 lod, hvilkas värde i penningar, efter
det fastställda priset, 7§ R:dr , utgör
123,983 R:dr 40 sk. 4 r:st- Banco.
Kongl. Maj:t vill alltså i Nåder bifalla
Rikets Ständers underdåniga hemställan om
Salpeter-gärdens upphörande, med vilkor,
att dess, enligt ofvanberörde utredning,
motsvarande belopp i penningar, 1 23,988
R:dr /\6 sk. 41-?st., eller jemna 124,000 R:dr
Banco anvisas, såsom ett ärligt anslag å
Riks-Statens Tredje Hufvud-titel, och att, i
händelse antingen detta anslag framdeles
skulle indragas eller nedsättas, eller ock
Salpeter-näringen, såsom hädanefter endast
ankommande på enskild idoghet, emot förmodan,
i den mon förfalla, att Kronans årliga
behof af Salpeter icke kunde erhållas,
Salpeter-gärden då å nyo skall vidtaga och
utgå på sätt hitintills egt runi.
Kongl. Maj:t vill jemväl fästa Rikets
Sländers uppmärksamhet derå, att uti berörde
124,000 R:dr icke innefattas det bidrag,
Kongl. Maj:t, uti Dess Nådiga Proposition
af den 29 nästlidne Octo ber, äskat,
fili Salpeter-fondens återupphjelpande, hvil
-
Bil- till K. M. Nådiga Skrifv. N-0 80. 29
kel. anslag serskildt hör utgå , och hvars nödvändighet
är utförligt utredd uti det alComiterade
öfver fondens årliga utgifter och
inkomster uppgjorda Förslag, sorn samma
Nådiga Proposition åtföljt,
Kongl. Majit forhlifver Rikets Ständer
med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
C ARL LOTTA N
t/. Nordenfalk,
Utdrag af Protocollet öfver Krigs-jBeriden
, hullet inför Hans Maj:t Konungen
i Siats-Rådet pä Stockholms Slott
den 11 September 182g.
Närvarande:
Justitia* Stats-Ministem
II. E. liv Grefve Rosenblad.
Stat,s-Ministern för utrikes Ärendena
II. E. Hr Grefve af lVetterstedt.
3o Bil. till K. M. Nådiga Skrifv. N/o So.
Stats-Råden :
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Nordenfalk.
Stats-Secreteraren Nordenfalk föredrog
i underdånighet Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse af den 3o nästlidne Julii, hvaruti
förmäles, det Rikets Ständer, vid öfvervägande
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
af den 29 nästlidne October, angående anslag
till Salpeter-fondens förstärkande m. m.,
funnit lämpligast, att nämnda gärd måtte
upphöra, hvartill Kongl. Maj:ts Nådiga bifall är
vordet hegardt, i händelse hvaraf serskildt
anslag lomme att af Rikets Ständer anvisas till
Salpeter-näringens bestånd och bedrifvande,
äfvensom till uppköp af Salpeter; öfver
hvilken Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
Comiterade för Salpeter-ärendena,
under den 2S nästlidne Augusti, afgifvit underdånigt
Utlåtande.
Stats-Secreteraren tillstyrkte i underdånighet,
det Kongl. Maj:t, angående delta
ämne, täcktes fatta och Rikets Ständer till
Bil. till K. M. Nadina Skrif v. N.o So. 3r
svar meddela sådant Beslut» som innehölls
i ett af Sats-Secreternren författadt och härvid
uppläst Förslag till Kongl. Majrts Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer.
På Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande
täcktes Kongl. Maj:t lemna Dess Nådiga
bifall till hvad Stats-Secreteraren sålunda
i underdånighet hemställt; i följd
hvaraf Skrifvelse till Rikets Ständer skulle,
i enlighet med det upplästa Förslaget, sådant
det finnes-vid detta Protocoll bilagdt,
sky ndsa mligen exped ieras.
Ex Protocollo
CT IV. Riben.
N:o 81.
I afskrift meddelad Exp.Utsk. d. 23 Sept* 182g.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer ,
angående tillägg uti 25 Gap. 5
Rättegångs-Balken; Gifven Stockholms
Slott den 11 September 182g.
Efter öfvervägande af hvad Rikets
Ständer, uti Skrifvelse af den iG:de Martil
32 Kongl. Maj;ts Nådiga Propos. N.-o St.
innevarande år, i underdånighet anfört, an*
gående gränsen för Idof-Rätts skärs-skådande
och pröfning af Under-Rätts Ransakning
och Utslag i så kallade underställnings-mål,
vid de tillfällen, då en för något
af de i 25:te Capitlet 5:te §. RättegångsBalken
uppräknade brott anklagad person
järnvä] är för annan förbrytelse till ansvar
fälld, har Kongl. Majit, som gillat de grunder,
hvilka föranledt Rikets Ständers i berörde
Skrifvelse framställda förslag till tillägg
uti nyss åberopade Lagrum, den 8:de
i denna Månad, å Rikssalen lernnat Rikets
Ständer del af de skäl , hvilka hindrat
Kongl, Maj:t att samma förslag oförändradt
antaga; och vill Kongl. Kongl. Majtt, till
vinnande af det af Rikets Ständer åsyftade
ändamål, härigenom till Rikets Ständers
profning och antagande föreslå den förändrade
redaction af det nödigt ausedde tillägget
uti 25:te Gap. 5:te §. Rättegångs-Balken, att
uti samma §., näst före sista punkten och
efter orden; '""så ock delaktighet i thesse
missgernmgar /’ må införas följande mening
;
”År den, som för sådant brott eller
för delaktighet deruti tilltalas, jemväl för
annan förbrytelse anklagad, varde Utslaget,
i hvad det honom rörer, i hela dess
vidd Flof-Rätten underställdt.” De
Bil. till K. M. Nådiga, Propos. N.o 81. 33
De Protocoll, som, rörande denna fråga,
blifvit hos Högste Domstolen och StatsRådet
förda, bifogas härjemte; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen*
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
A. Thuring.
Utdrag af Protocollet (ifver JustiticeArenden
j hållet uti Kongl. Maj:ts Högste
Domstol _, den i5 Maji 182g.
Närvarande:
Justitia:-Rådén:
Friherre Kurck.
Peterson.
Grefve Strömfelt,
örbom.
Themptander.
Stråle.
Bredberg.
Bill. lill />. St. Prot. 1828 och 182g. 1 Sami 3 Bandet.
fule Höft. 3
34 Bil. till K. Al. Nådiga Propos. N.o 81.
Pievisions-Secreteraren Thuring föredrog:
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
af den 16 sistlidne Mars, hvaruti förmäles:
att, vid Öfvervägande af en hos Rikets
Ständer gjord MoLion om närmare bestämmande
af IIof-Rätts pröfnings-rätt i underställda
Brottmål, Rikets Ständer inhemta
t, hurusom skiljaktiga meningar om gränsen
för Hof-Rätts skärskådande och pröfning
af Under-Rätts Ransakning och Utslag
i så kallade Underställnings-mål ej
blott hos serskilde Hof-Rätter, utan ock
bos serskilde A fdel ni liga r af en och samma
IIof-Rätt skola ega rum; samt alt, i
följd deraf, olikhet i dylika Måls behandling
jemväl uppstått. Då Rikets Ständer,
i afsigt att bereda den likstämmighet, som
det Allmännas fordran på enhet i Lagskipnings-formerne
påkallar, undersökt och med
hvarandra jemfört de grunder , på hvilka
de olika meningarne sig stödja , hafva Rikets
Ständer ej tvekat att gifva företrädet
åt deras tanka, som anse Öfver-Domarens
pröfning af Underställnings-mål ej böra inskränkas
till endast den del af Under-Rättens
Utslag, hvilken angår det eller de
brott, hvaraf underställnings-egenskapen
bestämmes, utan sträckas till alla de delar
af Målet, som i större eller mindre moa
verka på den tilltalades sammanlagda bestraffning.
Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.o 81. 35
Underställningens ändamål syntes nemligen
vara ej så mycket, att vissa slag af
brott må företrädesvis varda belagda med
det i Lagen utsatta straff, som fastmer, alt
den tilltalades rätt må blifva sorgfälligt
vårdad. Men detta ändamål skulle kunna
ej allenast förfelas, utan äfven motverkas
genom omförmälda inskränkning af ÖfverDomarens
pröfning. Om till exempel en
tilltalad, som blifvit öfvertygad om ett tili
underställning föranledande brott och ett
annat, som ej vöre af denna egenskap,
fälldes af Under-Domaren för det förra tili
mindre, och för det senare till högre, ansvar
än Lag säger, men dock så, alt den
sammanlagda bestraffningen icke öfverstiger
den , som å bägge brotten lagligen följa
borde; så, i fall den sålunda dömde, antingen
af försumlighet eller af okunnighet,
underläte att anföra besvär öfver UnderRättens
beslut i fråga om det senare brottet,
och Öfver-Domaren ej eger att pröfva
det underställda Utslaget i annan måtto, än
så vidt detsamma angår det förstnämnda
brottet, måste den följd uppstå, att den tilltalade
blifver, tvärt emot underställningens
ändamål, af Öfver-Domaren fälld till större
straff, än det, hvartill han lagligen gjort
sig skyldig. Å ena sidan kunde väl härvid
anmärkas, att den sakfällde, genom uraktlåtenheten
att klaga, sjelf vållat sitt miss
-
30 Bil. till K. M. Nadina Propos. N.-o 8/.
öde, men, a den andra, torde det ock böra
erinras, dels alt den vanliga slutmeningen
i dylika Utslag gifver anledning till den
förmodan, att Målet varder i hela dess vidd
af Öfver-Doinaren granskadt, ehvad besvär
anföras eller icke , och dels att de fleste
bland dem , hvilka för svåra brott tilltalas,
äro sådana, sorn hvarken sjelfve förstå
att urskilja i hvad måtto de kunna ega
fog till klagan, eller hafva tillfälle förskaffa
sig pålitligt biträde. För öfrigt vore
det i Rikets Ständers tanka ovedersägligt,
alt Öfver-Domarens oinskränkta prÖfningsrätt
ej leder till någon våda eller olägenhet,
då deremot inskränkningen lätlligen
kunde åstadkomma oreda och äfventyr.
På dessa skäl föreslogo Rikets Ständer
i underdånighet, att uti a5 Gap. 5 §.
Rättegåugs-B öken, näst före sista punkten
och efter orden : ”så ock delaktighet i thesse
missgerningar” må införas följande mening:
”ur den, son) för sådant brott eller
delaktighet deruti tilltalas, jemväl för annan
förbrytelse till ansvar fälld , varde
Utslaget i hela dess vidd Hof-Kätten und
erstä11 d t.”
Högste Domstolens fleste Ledamöter
funno icke något hinder möta för ifrågavarande
Lagförslags antagande, hvad hufvud
-
Bil. till K. ill. Nådig/i Propos: IV.-o St. 37
frågan angår; men ansågo sig dock icke
kunna underlåta att fästa Kongl. Majrts Nådiga
uppmärksamhet derpå, att i stället för
uttrycket: ”jemväl för annan förbrytelse till
ansvar fälld” borde nyttjas orden: "jemväl
för annan förbrytelse anklagad,” emedan i
annat fall, Hof-Rätten väl, om den tilltalade
af Under-Rätt blifvit till för högt, eller
för lågt ansvar fälld, kunde sådant ändra,
men ej, derest han vore olagligen från
ansvar befriad, egde deruti göra den rättelse,
sorn med Lagens kraf funnes vara
förenligt ; hvarföre desse Ledamöter till
Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande i underdånighet
hemställde, om icke, för vinnande
af den möjligaste fullständighet uti
berörda Lag-stadgande, Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Rikets Ständer, att detsamma
kunde erhålla den sålunda nödiga ansedda
Redactions-förändring, så att det föreslagna
tillägget i a5 Capitlet 5 §. RättegångsBalken
komme att erhålla följande lydelse:
”Är den, sorn för sådant brott, eller
för delaktighet deruti, tilltalas, jemväl för
annan förbrytelse anklagad , varde Utslaget
i hela dess vidd Hof-Rätten underställd!.
”
Justitirc-Rådet Petersonj som härifrån
var af skiljaktig tanka, yttrade sig: Hvad
38 Bil. till K. M. Hildiga Propos. N.-o 81.
Under-Rätt dömt i grofvare brott, säger
Lagen i 5 §. af 25 Gap. Rättegångs-Balken,
må ej i fullbordan gå, utan sände sin
ransakning och dom genast in till HofRätten,
att der först vidare pröfvas och
kärskådas.
Enär delta stadgande förekommer, sedan
i samma §. är förut Leskrifvet, huru i
andra brottmål, ehvad de äro svårare eller
mindre, den missnöjde må sig besvära i
Hof-Rätten, och att, om han det ej gör, han
ej deri har vidare talan, synes mig i sjelfva
sammanhanget och uppställningen den,
äfven med ordalydelsen instämmande, mejling
vara af Lagstiftaren lemligen klart
uttryckt, att den anbefallda närmare pröfliingen
afsåge det enda, reen vigtiga föremål,
att, i fråga om brott af så grof beskaffenhet,
som ofvannämnde Lagrum omtalar,
och hvaraf påföljden ofta är den skyldiges
bestraffning till lif eller ära, möjliga
misstag i strafflagarnes tillämpning skulle,
utan föranledande af serskild klagan, kunna
, genom en strängare granskning, af
Öfver-Domaren rättas, och den anklagades
rätt lika säkert vårdas, som Lagens kraf
uppfyllas.
Det af Öfver-Domstolar, serdeles uti senare
tider, iakttagna förfarande, att, när
Bil. till K. M. Nådiga. Propos. N.-o 8r. 3g
det fran Under-Domaren insända Utslaget
innefattar beslut äfven uti andra, icke af
underställnings - egenskap varande brottmål
, de der antingen emot den egentliga
brottslingen, eller emot någon af de fördelaktighet
angifna, blifvit anmälda, inlåta
sig i pröfning af sådana beslut, ehuru
klagan deröfver å någondera sidan icke
blifvit anförd, är således, ehuru nu mera
temligen allmänt vedertaget och gilladt,
efter milt omdöme, icke rätt förenligt med
Lagens ofvan åberopade föreskrift. Ått det
icke eller instämmer med de allmänna
grunderna för rättvisans skipande, då dertill
utan tvifvel hörer, att den bör vara
lika för alla, synes mig deraf, att antagandet
af nyssnämnda princip innebär för serskilda
personer den märkliga olikhet i följderna
af försummad klagan öfver UnderRätts
Utslag i brottmål, att då en, som blifvit
tili högre ansvar fälld, än Lagen stadgår,
skulle genom försummelsen att anföra
besvär, ovilkorligen vara det ådömda
ansvaret underkastad; vore deremot en annan,
som blifvit ej blott för enahanda förbrytelse
dömd, utan äfven skäligen misstänkt
och derföre anklagad, ehuru ej förvunnen
att hafva begått det svårare brott,
hvarföre Utslaget är vordet Hof-Rättens
pröfning underställdt, i den, som mig tyckes
, mindre förtjent lyckliga författning
/Jo Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 8l,
att, utan egen åtgärd, till sin förmon vinna
en rättelse i Utslaget, som icke kan med*
gifvas den förre. Från en motsatt sida betraktad,
skulle ock samma grundsatts medföra
den stridighet i tillämpningen , att
när, efter det första exemplet, den för brott
angifne tilläfventyrs frikännes, eller finnér
sig vara lindrigare dömd , än han efter
Lag bordt vänta, lian likväl är säker, då
icke någon åklagare eller målsegare sig besvärat,
att det fällda Utslaget får gälla honom
till den fördel, som dess innehåll bestämmer;
hvaremot, efter det senare, den
lindrigare dömde skulle äfventyra skärpning
i det af Under-Domaren honom ålagda
ansvaret, ehuru hvarken Actor eller
Målsegande, genom anförda besvär, sådant
yrkat, och endast derföre, att han, änskönt
på möjligtvis ogrundade anledningar, varit
tillika anklagad för sådant gröfre brott,
som borde underställas Hof-Rätten, och att
Utslaget för sådan orsak blifvit dit öfver*
lemnadt.
Om det är obestridligt, att ett visst
skydd för den brottslige, som i serskilda
fall är honom lemnadt, att, fastän sjelfbekymmerslös
om sitt bästa eller försumlig
i bevakandet deraf, kunna trygga sig vid
Öfver-Domarens tillsyn, att han för sin förbrytelse
icke blifver hårdare tuktad, än La
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o Si. 41
gen nödvändigt fordrar, utgör ett bland de
vackrare drag af goda moraliska grunder
för vårt Lagsiftnings-system; finner jag dock
icke någon betänklighet att erkänna min
öfvertygelse vara, att vården om Lagarnes
helgd, och följaktligen den brottsliges befordrande
till det straff, sorn han, efter dessa
Lagar, rättligen förtjenar, är ett af de elementer
i en rättskaffens Brotcmåls-Lagskipning,
hvilka ega ett vida högre värde;
borttagandet af det förra kunde måhända
någon gång medföra en enskild persons
hårdare bestraffning, än vederbordt, om
nemligen han sjelf försummar sin aldrig
förvägrade rätt aLt klaga ; men åsidosättandet
af den senare, jag menar en sorgfällig vård
om Lagarnes helgd, vöre en kränkning af
Samhällets rätt och skulle rubba de grundvalar
, å hvilka den allmänna säkerheten
livilar. Jag kan således icke dela den tanka
Rikets Ständer framställt, då det yttras,
att underställningens ändamål synes
vara ej så mycket, att vissa slag af brott
må företrädesvis varda belagda med de i
Lagen utsatta straff, sorn fastmer, att den
tilltalades lätt må blifva sorgfälligt vårdad;
men äfven, om så vore, förmår jag likväl
ej inse, huru tillämpningen häraf må
kunna sträckas till någon annan af den
tilltalades rättigheter, än den , att, i det
Brottmål, sorn, efter underställning, bör af
4a Bil. till K. M. Nådiga Fropos, N:o 81.
Hof-Rälten bedömas, kunna, lika oberoende
af Under-Domarens yttrande, antingen
från bestraffningen alldeles frikännas ,
eller med en lindrigare beläggas , som lill
ett svårare ansvar fällas, allt efter brottets
egenskap och bevisningens fullständighet.
Utsträckningen af denna vårdnad
ända till granskningen af de mindre förbrytelser,
som för någon af de anklagade
äro i fråga , skulle ock stundom leda derhän
, alt för någon i ransakningen befintlig
ofullständighet, som ock endast verkade
på den med ringa penninge-böter, eller
deremot svarande föga betydliga påökning
i kroppsstraff, försonade förseelsen,
Målet eller någon del deraf måste, utan att
någon af Parterne sådant fordrar, för närmare
utredande lill Under-Rälten återförvisas,
samt den om gröfre och urbota brott
förvunne en längre tid qvarblifva i häckte,
under afbidan af en utveckling, som gör
föga eller kanhända ingen förändring i
bans slutliga bestraffning.
I följd af hvad sålunda i underdånighet
är anfördt, och då ett befaradt missförstånd
bos den sakfällde örn den inskränktare
betydelsen af Under-Domarens åtgärd,
att underställa sitt Utslag Öfver-Domarens
vidare skärskådande , ovedersägligen är förekommet
med dexr underrättelse, som i af
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o Si. 4^
seende å ändrings-sökandet i öfriga delar
af Utslaget bör honom, på föreskrifvet sätt,
meddelas , samt då , efter mitt begrepp ,
någon väsendtlig nytta icke af den föreslagna
Lagförändringen åstadkommes, men
snarare uppehåll och vidlyftighet i dessa
grofvare Brottmåls handläggande och fortgång
derigenom beredes, och Öfver-Domstolarne,
utan behof, belastas med förökade
göromål, anser jag, för min del, mig böra,
i öfverensstämmelse med en Ledamots
af Lag-Utskottet yttrade serskilda mening,
i underdånighet tillstyrka, att, med afslag
å Rikets Ständers Proposition, Kongl. Maj:t
täcktes i Nåder framställa det Förslag, att,
till vinnande af enhet i Lagskipningen,
hvad ifrågavarande omständighet angår,
det må varda förklaradt: att, när UnderRätts
Utslag öfver grofvare brott underställes
Öfver-Domstols vidare skärskådande,
och de anklagade, eller för delaktighet
angifue , tillika äro för andra förbrytelser
tilltalade, hvaröfver Domstolen sig utlåtit,
bör Under-Domaren, jemte lillkännagifvande,
att Rättens beslut i det af underställnings-egenskap
varande Brottmål, uti allt
hvad dertill hörer, blifver Öfver-Domstolens
vidare pröfning underställdt, tydligen
underrätta de tilltalade, der de tillstädes
äro, samt, på sätt 38 punkten i Kongl.
Förklaringen den 23 Martii 1807 föreskrif
-
44 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N. o Siver,
tillika å Utslaget teckna hvad den, som
dermed i öfriga delar icke åtnöjes, har att
iakttaga, om lian å högre ort vill deri söka
ändring.
Anmäles,
Ex Protocolla
Carl M. Schönmeijr.
Utdrag af Protocollet öfver Justitia;-  Ar enden j, hållet inför Hans Majit
Konungen uti Stats-Rådet ä Stockholms.
Slott den 18 Julii 182g.
Närvarande:
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt,
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm,
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Justilioe-Råden:
Doctor Themptander«
Grefve Iiård.
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N. o 81. 45
Justi tiae-Cancelleren Bergenschöld.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Revisions-Secreteraren Thuring anmälde
i underdånighet:
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
af den 16 sisth Martii, hvaruti förmäles: att
På dessa skäl föreslogo Rikets Ständer
i underdånighet, att uti Cap. 5 §. Rättegångs-Balken,
näst före sista punkten och
eller orden: "så ock delaktighet i thesse missgerningar,
” må införas följande mening:
”Ar den, som för sådant hrott eller
delaktighet deruti tilltalas, jemväl för annan
förbrytelse till ansvar fälld, varde Utslaget
i hela dess vidd IIof-Rätten underställdt.”
Högste Domstolens fleste Ledamöter, Justitiee-Råden
Friherre Kurck, Grefve Strömfelt,
Urbom, Themptander, Stråle och Bredberg
hafva funnit något hinder icke möta för
ifrågavarande Lagförslags antagande, hvad
hufvud frågan angår; men ansett sig dock icke
kunna underlåta att fästa Kongl. Majrts Nådiga
uppmärksamhet derpå, att i stället för uttrycket:
”jemväl för annan förbrytelse till
ansvar fälld,” borde nyttjas orden: ”jemväl
46 Bil. till K. M. Nådiga Propos. No St.
för annan förbrytelse anklagad;” emedan, i
annat fall, Hof-Riitten viii, om den tilltalade
af Under-Rätt blifvit till för högt eller
för lågt ansvar fälld, kunde sådant ändra,
men ej, derest han olagligen vore från
ansvar befriad, egde deruti göra den rättelse,
som med Lagens kraf funnes vara förenligt;
hvarföre desse Ledamöter till Kongl.
Maj:ts Nådiga godtfinnande i underdånighet
hemställt, om icke, för vinnande af den
möjligaste fullständighet uti berörde Lagstadgande,
Kongl. Majrt täcktes föreslå Rikets
Ständer, att detsamma måtte erhålla
den sålunda nödiga ansedda redactions-förändring,
så att det föreslagna tillägget i a5
Cap. 5 §. Rättegångs-Balken komme att erhålla
följande lydelse:
”Är den, som för sådant brott eller
delaktighet deruti tilltalas, jemväl för annan
förbrytelse anklagad, varde Utslaget i
hela dess vidd Hof-Rätten underställdt.”
Justi tiae-Rådet Peterson j som deremot
varit af skiljaktig tanka, har, uppå skär,
hvilka uti Högste Domstolens Protocoll för
den i5 Maji innevarande år finnas upptagne,
ansett sig, för sin del, börai under dånighet
tillstyrka, att, med afslag å Rikets Ständers
Proposition, Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
framställa det förslag, att, till yinnan
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N:0 81. 4 7
de af enliet i Lagskipningen, hvad ifrågavarande
omständighet beträffar, det må varda
förklaradt: att, när Under-Rätts Utslag
öfver grofvare brott underställas Öfver-Domstols
vidare skärskådande, och de anklagade,
eller för delaktighet angifna, tillika äro
för andra förbrytelser tilltalade, hvaröfver
Domstolen sig utlåtit, Under-Domaren bör,
jemte tillkänna gifvande, att Rättens beslut
i det af underställnings-egenskap varande
brottmålet, uti allt hvad dertill hörer, blifver
Öfver-Domstolens vidare pröfning undcrsLälldt,
tydligen underrätta de tilltalade,
der de tillstädes äro, samt, på sätt 38 punkten
i Kongl. Förklaringen den 23 Martii
1807 föreskrifver, tillika å Utslaget teckna,
hvad den, som dermed i öfriga delar icke
åtnöjes, har att iakttaga, om han å högre
ort vill deri söka ändring.
Af Högste Domstolens nu närvarande
Ledamöter åberopade Justitias-Rådet Themptander
i underdånighet Högste Domstolens
fleste Ledamöters afgifna underdåniga yttrande,
hvaruti han deltagit.
Stats-Rådets samtlige Ledamöter förklarade
i underdånighet, det de instämde i
Högste Domstolens fleste Ledamöters yttrade
mening; men ansågo likväl uppmärksamhet
böra fästas derå, alt, jemväl med den
48 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 81.
af Högste Domstolen föreslagna redactionsförändring,
den följd af det nya Lagstadgandet
skulle uppkomma, att, i händelse
en person vore tilltalad för flera brott, af
hvilka ett eller flera icke vore af underställnings-egenskap,
samt under ransakningen
skulle hända, att jemväl andra personer
hlefvb inblandade såsom delaktige i de
mindre brotten, utan att vara det i det gröfre,
Under-Rätts Utslag icke komme att,
hvad sådana personer beträffar, gå i verkställighet,
förr än Öfver-Rätt, efter föregången
underställning, sig i saken utlåtit.
Stats-Rådets Ledamöter ansågo en sådan
följd icke hora ega rum, enär en person,
tilltalad för ett mindre brott, icke lagligen
borde tillerkännas eller betagas större eller
mindre Rättegångs-förmoner, derföre att en
med honom i samma brott delaktig person
vore anklagad jemväl för ett gröfre brott,
som till underställning föranledde. På denna
grund tillstyrkte Stats-Rådets Ledamöter
i underdånighet, att Kongl. Maj:t, med
gillande af Rikets Ständers Förslag i hvad
lmfvudsaken beträffar, måtte täckas föreslå
Rikets Ständer följande förändring i redactionen
af det framställda tillägget uti 25
Cap. 5 §. Rättegångs-Balken:
ii V ..
Ar
bii. till K. M. Ndeli ga Propos. N.-o 81. 49
”Är den, som för sådant brott, eller
för delaktighet deruti, tilltalas * jemväl för
annan förbrytelse anklagad * Varde Utslaget*
i hvad det honom rörer* i hela dess vidd
Hof-Rätteil underställdt.”
Kongl. Maj:t förklarade Sig i Nåder bifalla
hvad Stats-Rådets Ledamöter sålunda
i underdånighet tillstyrkt; och skulle Rikets
Ständer å Riks-Salen underrättas, att KoiigL
Majit, på här förut anförda grunder* icke
ville ofcirändradt antaga Rikets Stäiiderä
Förslag; men att Kongl. Majit derefter ville,
genom serskild Nådig Proposition* till
Rikets Ständer öfverlemna Förslag till ert
förändrad redaction af ifrågavarande Lag-*
Stadgande*
Ex Prbtocollö
Carl M. Schönmeijri
Utdrag af Protocollet öfver Justitia?*
Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen uti Stats-Rådei å Stockholms
Slött deri 11 September 182g.
Närvarande!
Justitiaä Stats-Ministerrl
II. É. Hr Grefve Rosenblad.
Éihi lill R. St. Fröt. 1828 och 182g. 1 Sami., 3 Baiiclet.
l\:de Häftet. 4
So Sil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 8j.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stals-Råden:
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Justitice-Råden:
Friherre Kurck.
Isberg.
Justi tiae-Cancelleren Bergenschöld.
Ilof-Cancelleren ■von Schulzenheim.
Revisions-Secreteraren Thuring anmälde
i underdånighet, alt, sedan Kongl. Maj:t,
på sätt Stats-Råds-Protocollet för den 18
sisth Julii innehåller, fattat dess Nådiga beslut,
i anledning af Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse af den 16 Martii innevarande
år, angående ett föreslaget tillägg uti
a5 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken, i enlighet
med hvilket beslut, som den 8:de i denna
månad blifvit å Riks-Salen Rikets Ständer
meddeladt, en Proposition, rörande förändrad
redaction af det nödigt ansedde tillägget
skulle till Rikets Ständer aflåtas; så hade
Revisions-Secreteraren författat ett förslag
till Proposition i berörde ämne, hvilket
förslag Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets
Kongl. Maj:ts Kådiga Propos. IV.o 82. 5i
Ledamöters enhälliga tillstyrkande, heliagade
godkänna, sådant det vid detta Protocoll
finnes bilagdl.
Ex Protocollo
A. Tauvon.
Nio 82.
1 Afskrift meddelad Exp.Utsk. d. a3 Sept. i8ag,
KONGL. MATTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående ålder för dem, som af
Hof-Rätterne till Domare-Embetets
utöfvandeför ordnas; Gifven, Stockholms
Slott den 11 Sept. 182g.
Sedan Rikets Ständer, uti Skrifvelseaf
den 24 April innevarande år, hos Kongl.
Majit i underdånighet föreslagit, att, med
ändring af Kongl. Brefvet den 3:dje December
1799» må stadgas, att ej någon hädanefter
får Domare-Embetet utöfva, innan han
fyllt tjugufem år, har Kongl. Majit, den 8lde
i denna månad, å Riks-Salen gifvit Rikets
5?. Kongl. Maj.ts Nacliga Propos. N.o 82.
Ständer tillkänna de skäl, som hindrat Kongo
Maj:t att lemna bifall till Rikets Ständers
berörde förslag, sådant det blifvit framställd t;
men då Kongl. Maj:t likväl till alla delar
gillar de grunder, hvarpå samma förslag sig
stödjer, vill Kongl. Maj:t härigenom lill Rikets
Ständers öfvervägande och antagande i
JVåder föreslå ett stadgande, innehållande
föreskrift för samtlige Hof-Rätterne, att hädanefter
icke till Domare-Embetets utöfvande
förordna någon, sorn icke fyllt tjugufem
år, så framt han icke redan tillförene
blifvit af Hof-Rätterne i Domare-värf nyttjad.
De hos Stats-Rådet och Högsta Domstolen,
angående detta ämnes förda Protocoll,
varda barbos bifogade.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer*
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse väl-»
bevågen. Dalum ut supra*
CARL JOHAN,
Åi 'Thuringj
Bil. till K. M. JVcidiga Pr o/io.i. IV.o 82. 53
(Jtdrag af Protocollet öfver JustitiesÄrenden
, hållet uti Kongl. Maj.ts
Högsta Domstol den i5 Maji 182g.
N ä r v a rande;
Ju sti ti as-RA de n
Friherre Kurck.
Peterson.
Grefve Strömfelt.
örbom.
Themptander.
Stråla.
Bredberg.
Revisions-Seereteraren Thuring föredrog
;
Rikets Sliinders underdåninga Skrifvelse
af den 24 sisth April, af följande ly*
delse; ”Genom Kongl. Förordningen den
12 November 17G6, angående befrämjande
af Lagarnas verkställighet bland Rikets
Fmbetsmän och öfriga Undersåtare, var
stadgadt, bland annat, dels att ingen yngling
finge tillåtas såsom Extra Ordinarie
bekläda Domare?Embetet i någon Rätt, ritan
att han fyllt sina 2$ år, dels ock att
ingen borde till Ordinarie Domare-Embetet
befordras, som icke uppfyllt 3o år.
J)å denna Förordning, genom Kongl, Brefvet
den 3o Julii 1776, till samtlige Hof
-
54 Rit' titt K- M. Nådiga Propos. No 82.
Rätterna förklarades vara upphäfven och
såsom kraftlös att anse, upphörde jemväl
ofvananförda föreskrifter om Domares ålder
att vara gällande. Ehuru bestämd Lag i
detta ämne sedermera saknades.torde det dock
hafva bordt anses, såsom af sig sjelf gifvet,
att Domare-befattning äfven derefter ej
kunde uppdragas åt någon, som icke uppnått
åtminstone den i Lag utsatta myndighets-åldern.
Icke destomindre lärer afvikelser
härifrån hafva egt rum; ty, genom
Nådigt Bref till samtlige Hof-Rätterna den
3:dje December 1799» pröfvade Kongl.
Maj:t skäligt förordna, det Hof-Rätterna
dädanefter icke egde till Domare-Embetets
utöfning utse eller constituera någon, sora
icke uppnått 21 år, och detta Kongl. Bref
är den Lag, som härutinnan nu gäller.
Förändring af nyssnämnda ålders bestämmelse
är eli länge kändt behof, och
har lika länge varit föremål för allmänhetens
önskan. Skälen dertill ligga så i dagen,
att de knappt lära behöfva antydas,
långt mindre med omständlighet utvecklas..
Om det, å ena sidan, ej må nekås, att
mången yngling vid 21 års ålder kan hafva
hunnit ej blott att inhemta de theoretiska
kunskaper, som erfordras för att
nöjaktigt aflägga de prof, hvilka äro före
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 81.
skrifna för dem, som söka inträde uti Rikets
Rättegångs-Verk, utan ock att förvärfva
kännedom om det allmännaste af praetiska
Lagfarenheten; så lärer det dock, å
andra sidan, böra medgifvas, att högst sällan
någon yngling, vid denna ålder, har
den mennisko-kännedom, den erfarenhet
af allmänna iefvernet, den bekantskap med
vedertagna former och bruk, den färdighet
och säkerhet i omdömet, den fasthet i viljan
och det allvar i lynnet, hvarpå Samhället
eger obestridliga anspråk hos innehafvare»
af den vådliga magten att döma
öfver Medborgares lif, ära och gods.
Fastän nu Lagstiftaren antagit 21 år, såsom,
den ålder, vid hvilken manspersoner i allmänhet
kunna anses skickliga att sig och
sin egendom sjelfve förestå, så må han likväl
destomindre anses hafva derigenom tillerkänt
nämda ålder förmåga att förestå DomareEmbetet,
som han förordnat, att ej någon
må vara förmyndare, innan han fyllt 25
år, hvaraf synes följa, att ej eller någon
hör kunna, före sistnämnde ålder, utöfva den
öfver-förmyndare- vård, hvilken med de
fleste Domare-tjenster är förenad.
Onekligt är det, att en rätt utöfning
af Riksdagsmanna-kallet förutsätter en icke
ringa grad af stadga och erfarenhet;
men betviflas kan det icke eller, alt ju
56 Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.o $2%
Pomare-Embetet kräfver dessa egenskaper
i icke mindre grad, och likväl bjuder
Riksdags-Qrdningen, §. 18, att '"'till Riks-*
dagsman ej må i något Stånd godkännas
en person, sorn icke upphunnit a5 års §Ui
der,’’ under det aLt på samma tid en alL
män Författning gäller, sorn berälLigar att
till Domare, på hvad plats som helst, god*
känna en person, hvilken uppnått endast
21 år?
Visserligen äro förenämnde egenskaper
oeftergifliga vilkor för styrelsen och vår-:
den af en församlings kyrko-angelägenhe-:
ter, Men åtminstone lika oeftergifliga måste
de erkännas vara för uppfyllandet af
Domarens kall, Dock bjuda Kyrko-Författliingarna,
att ej någon må utnämnas till
Kyrkoherde, sorn icke är 3o eller minst
28 år gammal, då likväl ingen Lag hindrar,
att en 2i:årig yngling får bekläda
def vi g ti gas te Domare-Embete,
Efter hvad Rikets Ständer inhemtat,
lära åtskilliga civiliserade nationers Lag-,
stiftningar hafva antagit 25 år, såsom den
lägsta ålder, vid hvilken Domare-Embetet
må någon anförtros; och Rikets Ständer
anse sig böra, icke såsom ett skäl, utan endast
såsom en anledning till jemförelse och
närmare begrundande, erinra, att Norriges
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 82.
Rikes Grundlag, §§. 91 och 93, fastställer
3o år, såsom lägsta åldern för Ledamot af
Norri ges Högste Domstol samt för ÖfverDomare,
och 25 år för Under-Domare,
På a(la dessa grunder, sorn hos Rikets;
Ständer, vid handläggning af ett framslälldt
förslag i ämnet, kommit i betraktande, få
Rikets Ständer alltså i underdånighet föreslå,
att, med ändring af Kongl. Brefvet
den 3 December 1799, stadgas må, det ej
någon hädanefter får Domare-Embetet utöfva,
innan han fyll t a5 år,
Högste Domstolen ansåg sig icke hafva
något att anmärka emot den af Rikets
Ständer yttrade grundsatts, såsom stöd för
nu föreslagna Lagstadgande 5 men då det
syntes vara dels osäkert, huruvida för Rikets
Hof-Rätfer tillräckligt antal personer
af fyllda 25 års ålder kunde vara att tillgå,
för att, vid blifvande behof, till Donaare-Em
betens utöfyancfe förord nas, dels
ock mindre lämpligt, alt de, hvilka redan,
utan att hafva uppnått denna ålder, innehafva
sådana förordnanden, och dern med
skicklighet förestått, skulle, i följd af det
nu föreslagna stadgandet, desamma frånträda
; trodde Högste Domstolen det vara
betänkligt, alt tillstyrka antagandet af ett
förslag, öfver hvars iner eller mindre verka
58 Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N-o 82.
ställbarhet Hof-Rätterne i Riket, såsom varande
bäst i tillfälle att sådant bedöma,
ännu icke hörde blifvit.
Anmäles,
Ex Protocollo
Carl M. Schönmeijr•«
Utdrag af Protocollet Öfver Justitia2-  Arendell hållet inför Hans Majit
Konungen i Stäts-Rådet cl Stockholms
Slott den 18 Julii 182g*
Närvarande:
Stals-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt
St^ts-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Justilite-Råden:
Doctor Themptander.
Grefve Hård.
Bil. lill K. M. Nådiga. Propos. N.o 82. 5g
Ju s t i t i as- C a n c e 11 er e n Bergenschöld.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Revisions-Secreteraren Thuring anmälde
i underdånighet:
Rikets Ständers Skrifvelse af den
sistl. April, hvaruti förmäles: att — —
hvarföre, på alla dessa grunder , sorn hos
Rikets Ständer vid handläggning af ett
framställdt Förslag i ämnet, kommit i betraktande,
Rikets Ständer alltså i underdånighet
föreslogo, att, med ändring af Kongl.
Brefvet den 3 December 1799, stadgas måtte,
att ej någon hädanefter finge DomareEmbetet
utöfva, innan han fyllt 25 år.
Högste Domstolen har ansett sig icke
hafva något att anmärka emot den af Rikets
Ständer yttrade grundsatts, såsom stöd för
nu föreslagna Lagstadgande; men då det
syntes vara dels osäkert, huruvida för Rikets
Hof-Rätter tillräckligt antal personer
af fyllda a5 års ålder kunde vara att tillgå,
för att, vid blifvande behof, till Domare-Embetens
utöfvande förordnas, dels
ock mindre lämpligt, att de, hvilka redan,
utan att hafva uppnått denna ålder , innehafva
sådana förordnanden och dem med
skicklighet förestått, skulle, i följd af det
6o Bil. till K. M. 'Sadiga Propos. N.o 82.
nu föreslagna stadgandet, desamma frånträda;
har Högste Domstolen trott det vara
betänkligt att tillstyrka antagandet af ett
förslag, öfver hvars mer eller mindre verkställbarhet
Hof-Ratterne i Riket, såsom varande
bäst i tillfälle att såclarR bedöma,
ännu icke hörde blifvit,
Stats-Rådets Ledamöter ansågo nödigt,
att, innan hufvudsaklig! beslut i detta ämne
fattades, Kongl. Maj:t måtte täckas, \
anledning af den utaf Högste Domstolen yttrade
betänklighet, deröfver infordra underdåniga
yttranden af Rikets samtlige HofRätler
, eller åtminstone af Hof-Rätternes
Presidenter; men' Kongl. Majrt fann en sådan
åtgärd endast leda DU tidsutdrägt, och
frågan redan vara så utredd, att densamma
kunde till hufvudsakligt afgörande förekomma,
Efter det Stats-Rådets Ledamöter, \
anledning häraf, i underdånighet yttrat, det
de instämde uti Högste Domstolens underdåniga
Utlåtande, förklarade Kongl, Maj:t
Sig till alla delar gilla de grunder, hvarpå
Rikets Ständers ifrågavarande Förslag sig
Stödjer; roen då antagandet af Ständernas
Förslag, att ei någon hädanefter linge Dorna
re-Em be tel utöfva, innan han fyllt
år, kunde leda till den mot 36 §. RegeringsFortuyn
Stridande följd, alt personer, hvil
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. IV.o 82. 61
ka , utan aLt hafva uppnått denna ålder, redan
blifvit till Domare utnämnde eller förordnade,
och Domare-Embetet med redlighet
Och skicklighet uppfyllt, skulle ifrån utöfningen
deraf skiljas, endast på den grund,
att en kanhända ganska korrt tid återstod
af den stadgade åldern; äfvensom, med afseende
derå, att, då, enligt 14 Cap. 2 §.
Krigs-Artiklarna, bland Ledamöterne i KrigsRätt
böra vara två Lieutenanter och en Officer
af första graden, men möjligen kunde
inträffa, att inom nyssnämnde grader tillgång
saknades å Officerare, hvilka Uppnått
25 års ålder, ett allmänt stadgande om eil
sådan ålder för Domare icke kunde å KligsDomstolarne
ovilkorligen lämpas; så fami
Kongl. Majit Sig föranlåten vägra Dess Nådiga
bifall å Ständernas Förslag, sådant det
nu blifvit framställdt; hvaremot Kongl. Majit
•ville genom Proposition föreslå Rikets Ständer
ett stadgande, innehållande föreskrift
för samtlige Hof-Ratterne, att hädanefter
icke till Domare-Embetets utÖfvandé förordna
någon, sorn icke fyllt a5 år, såframt
han Icke redan tillförene blifvit af Hof-Rätterne
i Domare-värf nyttjad.
Kongl. Maj:ts sålunda fattade Nådiga
Beslut skulle Rikets Ständer å Riks-Salen
meddelas,
Ex Protoeollo
Carl Mé Schölimeijr
6a Bil. till K. M. Nådiga Propos. No 8a,
Utdrag af Protocollet öfver JustitiesÄrenden
, hållet inför Hans Maj:t Kon~
unsen uti Stats-Rådet å Stockholms
a
Slott den 11 Sept. 182g.
Närvä rande:
Justi ti as Stats-Ministern
II. E. Hr Grefve Rosenblad.
Stnls-Ministern för Utrikes Ärendena
II. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden :
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas,
Justitiae-Råden:
Friherre Kurck.
Isberg.
Justi tire-Can cell eren Bergenschöld.
Hof-Cancelieren von Schulzenheim.
Revisions Secreteraren Thuring anmälde
i underdånighet:
Att, efter det Kongl. Maj:t den 18 sisth Julii,
vid förehafvande af Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse af den 24 April innevarande
år, med förslag till Lagstadgande,
att ej någon hädanefter skulle få DomareEmbetet
utöfva, innan han fyllt tjugufem
år, behagat, med gillande af de grunder,
hvarpå samma förslag sig stödjer, förklara
Sig vilja i Nåder föreslå Rikets Ständer ett
Kongl. Majds Nådiga Propos. N.o 83. 63
Stadgande, innehållande föreskrift för samtlige
Hof-Rätterne, att hädanefter icke Lill Domare-Embetets
utöfvande förordna någon,
som icke fyllt tjugufem år, så framt han
icke redan tillförene blifvit af Hof-Rätterne
i Domare-värf nyttjad, samt Rikets Ständer
den 8 i denna månad å Riks-Salen erhållit
del af Kongl. Maj:ts berörde Beslut, med.
skälen dertill; så vore nu ett förslag till
Proposition derutinnan förfaltadt, hvilket
förslag blef, uppå Stats-Rådets Ledamöters
enhälliga tillstyrkande, af Kongl. Maj:t i
Nåder godkändt, sådant det finnes detta
Protocoll bilagdt.
Ex protocollo
A. Tduvon.
N:o 83.
I Afskrift meddelad Exp.-Utsk d. 23 Sept. 1829,
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
om förändringar uti ig:de, ansta och
88:de §§. i Reger ings-For men , rörande
sättet för Förklaringars meddelande
om Lagens rätta mening;
Gifven , Stockholms Slolt dan 11
Sept. 182g.
Kongl. Majit har i Nåder låtit Sig föredragas
Rikets Ständers underdåniga Skrif
-
64 Kong/. Maj.ts Nådiga Propos. N.-o 83.
veise hf den ii sistl. Maji, hvarutinnan Rikets
Ständer, på sätt 81 §. Regerings-Formen
föreskrifver, tillkännagifvit sitt beslut,
att icke antaga de, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition af den 5 Augusti 1828, uti
5:te, i^tde, icgde, 21 ista* aSidje och 88:de
§§:na Regerings-Formen föreslagna ändringar,
åsyftande så väl upphörande af Konungens
tvänne röster i Högste Domstolen ,
som äfven förändrade stadganden i afseende
på de förklaringar om Lagens rätta mening,
hvilka genoni Högste Domstolen meddelaSi
Rikets
Ständer hafva , hvad den förstå
frågan vidkommer, egnat all den rättvisa,
Kongl. Majit har skäl att af Svenska Folkets
Ombud förvänta, åt de tänkesätt, som föranledt
Kongl. Majrts ifrågavarande Nådiga
Beslut, att, tili ytterligare tryggande afDomare-magtens
oberoende, försaka en afGrUndlagen
erkand rättighet; men då Rikets Ständer
derjemte, i anseende till befarade hinder
af det allmänna tänkesättet, ansett
hvarje rubbning af de äldre formerna i detta
fall vara ej allenast icke nödig och svårligen
verkställbar, utan måhända äfven i sina
följder mindre nyttig, vill Kongl. Maj:t, å sill
sida, icke eller nu derom göra någon ytterligare
framställning,
Beträffande
Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.o 83. 65
Beträffande deremot det andra föremålet
för Kongl. Majrts ofvanbemälde Nådiga
Proposition, eller förändring i sättet
för Lagförklaringars afgifvande, hafva Rikets
Ständer inga serskilda skäl anfört för
deras äfven i denna del beslutade afslag,
hvilket sålunda möjligen torde kunna anses
härröra från den omständighet, att de båda
förslagen varit i en enda Nådig Proposition
sammanfattade och således af hvarandra
beroende. Kongl. Maj:t förblifver likväl
ännu vid den öfvertygelse, att det sammanhang,
som alltid bör ega rum emellan
Grundlagens serskilda stadganden, ovilkorligen
fordrar, det Konungamagten må ega
samma prerogativer emot Högste Domstolen,
som den, enligt 88:de §. Regerings-Formen,
eger i afseende på Rikets Ständer, så att
Konungens sanctions-rätt i frågor om Lagförklaringar
må blifva på alla förekommande
fall tillämplig, och Högste Domstolen aldrig
utöfva en vidsträcktare myndighet, än
den Rikets Ständer, enligt Grundlagen, tillkommer.
Till ytterligare förtydligande af Lagstiftarens
omisskänneliga mening, hvilken äfven
är i senare perioden af 88:de §. Rege
-
Bili till R. St. Prof. 1828 och 1829. 1 Sami. 3 Bandet.
4-de Haft. 5
66 Kongl. Majds Nådiga Propos. N.o <?3.
rings-Formen uttryckt, nämligen att rättigheten
att förklara Lagen, endast emellan
Riksdagarne, tillkommer Högste Domstolen,
och, för att förekomma ali möjlig deremot
stridande tolkning af ipide och 31 :sla §§:nas
närvarande innehåll, har Kongl. Maj:t vidare
ansett ett tillägg i öfverensstämmelse
härmed behölligt, så väl i de båda sistnämnda
§§:ne som i r:sta perioden af 88:de§.; och
då Kongl. Maj:t derjemte finner, att det
närvarande innehållet af iegde §. RegeringsFormen,
i kraft hvaraf Högste Domstolen
eger gifva förklaring om Lagens rätta mening
i sådana fall, som till Domares åtgärd
höra, uti denna dess allmänna och obestämda
ordalydelse, står i någon motsägelse, med
Konungens rätt, att Sjelf stifta Lagar, som
röra Rikets allmänna hushållning, och att
dem jemväl förklara, enär till Domares handläggning
flera ärenden kunna höra, hvarom
Författningar utgå i den väg, 8g:de §, Regerings-Formen
stadgar, samt då Kongl.
Maj:t slutligen anser, att Högste Domstolens
både rättighet och pligt, att förklara Lagens
mening, då den kan Synas tvåtydig, icke
bör inskränkas endast till de fall, då Domstolar
och Embetsman med förfrågningar
derom till Konungen inkommit, utan äfven
utsträckas till de händelser, då, vid förehafvande
äf serskilda ärenden, Högste Domstolen,
i anledning af befunnen olikhet i me
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.o 83.
Bingarne om någon Lags rätta förstånd, sjelf
anser allmän förklaring nödig, har Kongl.
Maj:t, uti hvad här ofyanföre blifvit anfördt,
funnittillräcklig anledning att lill Rikets Ständers
förnyade pröfning och öfvervägande
härjemte framlägga ett förslag till ändringar
uti Regerings-Formens igrde, 2 irsta och 88:de
§§., hvilket, några mindre jemkningar oberäknadt,
till sina hufvudgrunder öfverensstämmer
med hvad Kongl. Majrts Nådiga Proposition
af den 5 Augusti 1828 i delta ämne
innehåller.
Kongl. Maj;t förblifver Rikets Ständer
med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JO fl AN.
D. von Schulzenheim.
68 Bil. till K■ M. Nådiga Propos. N.o 83.
F ö r
till förändrad redaction af uj:de, 21:sia
Regering sNuvarande
redaction.
igrde
Inkomma till Konungen ifrån Domstolar
och Embetsman förfrågningar om Lagens
rätta mening i sådana, fall, sorn till Dömares
åtgärd höra, ege och Högste Domstolen
att de sålunda sökta Förklaringar
gifva.
2i:sta
Konungen eger tvänne röster i de Mål,
hvilkas föredragning och afgörande Han för
godt finner att i Högste Domstolen öfvervara.
Hila frågor om förklaringar öfver
Lagen skola hos Konungen anmälas, och
Dess röster deruti inhemtas och beräknas,
änskönt Han icke i Högste Domstolens öfver
läggningar derom deltagit.
Bil. lill K. M. Nådiga Fropos. N.o 83. 69
slag
och 88:cle i Regeringsformen.
Formen.
Föreslagen förändring ■
§•
Inkomma till Konungen ifrån Domstolar
och Embetsman förfrågningar om rätta
meningen af allmän Civil-, Criminal- och
Kyrko fag , eller anser eljest Högste Domstolen
förklaring, i sådant jall , nödig
, ege ock Högste Domstolen att, emellan
Riksdagarne , dylika Lagförklaringar
gifva.
§•
Konungen eger t vänne röster i de Mål,
hvilkas föredragning och afgörande Han för
godt finnér att i Högste Domstolen öfvervara.
/ alla frågor.om förklaringar öfver
Lagen, emellan Riksdagarne, skola Högste
Domstolens beslut hos Konungen i StatsRådet
anmälas. Gillar Konungen den gifna
Lagförklaringen, utfärdas den med
Dess underskrift; ogillar Konungen densamma,
för falle den lill all kraft och
verkan.
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 83.
88:de
Med förklaring öfver Civil- och Criminal-
samt Kjrko-Lag förhålles, som med
sådan Lags stiftande. De förklaringar,
som, till svar på inkomna förfrågningar
om Lagens rätta mening, Konungen, genom
Dess Högste Domstol, emellan Riksdagarne,
gifver, kunna af Rikets Ständer
ogillas, hvarefter de icke längre vare gällande
eller af Domst olar ne iakttagas eller
åberopas må.
Utdrag af Protocollet öfver Justitia;-J'-  renden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet pä Stockholms Slott
den 11 September 182g.
Närvarande:
Justitias Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Undertecknad Hof-Canceller.
Undertecknad Hof-Canceller uppläste i
underdånighet ett på Nådigste befallning
Bil. till K. M. Nådiga. Propos. N:o 83. 71
§•
Med förklaring öfver Civil-, Criminal-
sami Kjrko-Lag för hålles, under Riksdag,
sorn med sådan Lags stiftande. De
förklaringar öfver Lagens rätta mening.
Högste Domstolen, med Konungens bifall,
emellan Riksdagarna, gifver, kunna a f Rikets
Ständer vid näst påfölj ande Riksdag
ogillas, hvar efter de icke längre vare gällande
, eller af Domstolarne iakttagas och
åberopas må.
uppsatt Förslag till Kongl. Majrls Nådiga Proposition
till Rikets Ständer om förändringar
uti ip:de, ansta och 88:de§§. i Regeringsformen,
rörande sättet för Förklaringars
meddelande 0111 Lagens rätta mening; och
täcktes Kongl. Maj:t, på Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, nämnde Proposition,
sådan den vid detta Protocoll finnes bilagd,
i Nåder gilla; hvarjemte Kongl. Maj:t befallde,
att densamma, af undertecknad HofCanceller
cöntrasignerad, skulle på vanligt
sätt expedieras. Ut supra.
lil fidem Protocolih
D. von Schulzenheim.
STOCKHOLM, tryckt i Ecicsteinska Tryckeriet, 182g.
Kongl. Maj.-ts Nådiga Ptopos. N-o $4- (■
N:o 84*
I afskrift meddelad Exp.Utsk. d. 20 Dee. 182g.
KONGL. MAJ: TS
Nådiga Proposition till Rikets Stein*
der, angående ett tillägg vid 88:de
■§. Regerings-Fornien; gifven Stockholms
Slott den 5 Dcc. 182g.
Ehuru i8:de §. af (leri för Rikets Ständers
Justitire-Ombudsman utfärdade Instruetion
af den 27 Februarii 1810 tydli*»
gen bestämmer, burn de af Högsta Domstolen,
emellan Riksdagarne, meddelade Lagförklaringar
skola komma lill Rikets Ständers
kännedom, har likväl hos Kongl. Majit
förekommit, så väl att fullständigheten synes
fordra, det något stadgande i detta afseende
äfven i Grundlagen blefve infördt,
som äfven, och förnämligast, att, då Rikets
Ständers stadfästelse af en genom Högsta
Domstolen gifven Lagförklaring vore en
eonstitutionel handling, hvilken i betydlig
moa närmade sig till likhet med Rikets Ständers
bifall eller afslag till en afKonungen
föreslagen Lag, borde äfvenledes alla så
beskaffade - Lagförklaringar af Konungen
Bih. till R. S. Prot. 1828 och 1829, 1 Sami. 3 Band.
5:te Häftet. \
2 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 84.
blifva Rikets Ständer till godkännande
meddelade.
Kongl. Maj:t vill, af sådan anledning,
i Nåder hafva föreslagit Rikets Ständer, att
följande mening må tilläggas vid slutet af
88:de §. Regerings-Forraen:
— eller åberopas må; och böra der*
före , vid hvarje Riksdags början , alla,
sedan föregående Riksdag, sålunda utfärdade
Lagförklaringar blifva Rikets Ständer
af ^Konungen meddelade.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
D. v. Schulzenheim.
Protocoll, hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti ■ Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 5 December 182g.
Närvarande:
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt
Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.o S/f. 3
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Hr Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Underteknad Hof-Canceller.
Undertecknad Hof-Cnnceller uppläste
i underdånighet ett, på Nådigste befallning,
Uppsalt Förslag till Kong/ Maj:ls Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående
ett tillägg vid 88:de §. Regerings-Formen.
Och täcktes Kongl. Majit, på StatsRådets
underdåniga tillstyrkande, nämnde
Proposition, sådan den vid delta Protocoll
finnes bilagd, i Nåder gilla; hvarjemte
Kongl. Maj:t befallde, att densamma, af
undertecknad Hof-Canceller contrasignerad,
skulle på vanligt sätt expedieras.
Ut supra.
In fidem,
D. von Schulzenheim.
4 Kongl. M*j.ts Nådiga Skri/v. Ar.o 85.
N:o 85.
I Afskrift meddelad Exp.-Utsk. den ao Dec. 182g,
KONGL. MyJJ.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer
j angående det ä Riks-Statens
Tredje Hufvudtitel uppförda anslag
l ill Dur elnnarclie-kostn uder; gifven
Stockholms Slott den 5 Dec. /Seg.
Kongl. Majit, sorn emotlagit Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse af den it
liästlidne November, angående Skjutsväsendet,
har deraf inliemtat, bland annat, att
Rikets Ständer, på anförda skäl, anhållit,
det Kronoskjutsen hädanefter må betalas
lika med allmän Gästgifvare-skjuts, så val
för hästar sorn vagn.
Då Kongl. Majit, n t i Dess Nådiga Proposition
till Rikets nu församlade Ständer,
angående Stats-Verkets tillstånd och behof,
föreslagit nedsättning af det å Tredje Hufvud-titeln
uppförda anslag för Dur chmarchehostnaders
bestridande ifrån 3o,ooo R:dr,
sorn detsamma tillförene utgjort, till 25,ooo
R:dr, hvilken summa jemväl lärer vara af
Rikets Ständer fastställd; så var den a,nlagna
möjligheten al en sådan nedsättning
grundad på förhållandet de föregående
Kongl. Maj;ts Nådiga Skrif v. N.o 85. 5
åren, sami, i följd deraf, på förutsättningen,
af ett oförändrad t för'blifvande vid de stadganden
, som bestämma grunderna tor
Kronosk julsens liqviderande. Men om Krolio-skjuts-legnii
skulle, på sätt Rikets Ständer
begärt, betalas lika med Gäslgifvaresk juts,
el ler höjas ifrån 8sk. för milen, till det dubbla
beloppet af 16 sk. , utom vagns-lega, hvilket
Kongl. Maj:t, efter vederbörandes forutgängne
hörande, vill till pröfning företaga
; så skall ock den följd deraf sannolikt
inträffa, att det nedsatta, på förra
Skjutslega» beräknade anslaget blifver, äfven
med iakttagande af möjligaste hushållning,
till fördubblade kostnader otillräckligt.
Kongl. Maj:t har funnit Sig föranlåten
alt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
å detta förhållande, äfvensom å angelägenheten
deraf,att,såsom en följd afRiketsStänders
nu framställda underd. önskan om Kronoskjuts-legans
förhöjande, ett sådant beslut
tillika vidtages , hvarigenom beredes en
möjlighet alt berörde framställning antaga,
utan äfventyr af de olägenheter, hvilka
skulle åtfölja den på samma gång förutsedda
bristen i anslaget för Durchmarchekostnaderna.
Kongl. Majit,* som för ifrågavarande
ändamål dock icke anser Sig böra af Ri
-
6 Kongl. Majas Nådiga Skrifv. N:o 85.
kets Ständer nu äska ett, till bestämdt belopp
förhöjdt anslag, helst frågan om Kronoskjuts-legans
förhöjande icke är eller sannolikt
kan, under Rikets Ständers sammanvaro,
blifva slutligen afgjord, vill fördenskull
vid denna Riksdag inskränka Sig dertill,
att föreslå, det Rikets Ständer, förden
händelse, att deras underdåniga framställning
om Kronoskjuts-legans förhöjande varder
af Kongl. Maj;t, vid framdeles skeende
pröfning, antagen, ville medgifva Kongl.
Majit rättighet att af Riksgälds-Contoiret
äska medel till betäckande af den brist i
anslaget för Durchmarche-kostnadernas bestridande,
som, i följd af en sådan förhöjning,
något år kan komma att uppstå, emot
det att den behållning, som å samma anslag
möjligtvis kunde ett annat år ega rum,
blefve för ifrågavarande behof reserverad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
J. Nordenfalk.
Bil. till K. M Nådiga Skrifv, N.-o 85.
Utdrag af Protocollet öfver Krigs-Arenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rädet å Stockholms Slott,
den 5 December 182g.
Närvarande:
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Hr Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas,
Hof-Cancelleren von Schulzenheim,
Stats-Secreteraren Nordenfalk,
Stats-Secreteraren uppläste till justering
ett, med anledning af beslutet i sista
Conseilen, den 28 sistlidne November, författadt
förslag till Kongl, Maj:ts Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, angående det
å Riks-Statens Tredje Hufvudtitel uppförda
anslag till Durchmarche-kostnader; och
täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, berörde förslag
gilla, med befallning, att Nådig Skrifvelse,
i enlighet med detsamma, sådant det fin-*
8 Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N:o 86. 17
nes vid detta Protocoll bilagdt, skulle till
Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
A. Fabritius,
N:o 86.
I afskrift meddelad Exp.-Utsk. d. 20 Dec. 1829,
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständert
i anledning af väckt fråga om lättad
utväg till Lån-bidrag åt Fastighets-egare;
gifven Stockholms Slott
den 8 Dec. 182g.
Sedan fråga hos Rikets Strinder blifvit
vackt, att använda Statens credit för
att meddela Fastighets-egare ett af omständigheterna
påkalladt Lån-biträde, och detta
ämne således, oaktadt den långa tid
Riksdagen varat, kommer att utgöra föremål
för Rikets Ständers öfverläggningar;
så bär Kongl. Majrt icke tvekat, att gifva
Rikets Ständer sina tankar derom tillkänna
och fästa Rikets Ständers uppmärksam
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga. Skrift’, bi.-o. 56. y
liet både på den lätthet, Rikets financiela
tillstånd lemnar för antagandet af ett sådant
förslag och på de fördelar, som deraf
skulle härflyta.
Det är öfverflödigt att vid detta tillfälle
utveckla alla orsakerna dertill, att
Svenska åkerbrukets framsteg under de sist
förflutna 20 åren icke i samma mon verkat
till producenternas ökade välstånd.
Förhållandet är, att Landtegendomar nog
allmänt fortfara att besväras med skulder,
till ett räntebelopp, som medtager egarnes
årliga öfverskott, och icke lemnar dem hoppet
att kunna afbörda capitalen; hvilket
förhållande är så mycket mera bekymmersamt
, som Åkerbruks - producters fallna
pris och fortfarandet af dryga daglöner,
ehuru förmonliga för den arbetande classen,
försvåra Jord-egarens ställning.
Man hör ofta framställas den grundsats,
att Staten bör så litet som möjligt
inblandas i enskilda förhållanden; men.
äfven de, som yrka denna grundsats i all
sin stränghet, lära medgifva, att tvingande
omständigheter kunna fordra ^tillfälliga undantag,
och att de understöd, som Staten
lemnar någon gren af National-industrien,
äro åtminstone oskadliga, då de icke förorsaka
någon uppoffring åt Staten.
jo Kongl, Maj.ts Nådiga Skrif v. N.o 86.
Det förslag, som blifvit framställdt, åsyftar
endast att underhjelpa Jord-egare
med Statens credit, och derigenom bereda
dem en utväg till capitalens successiva återbetalning,
som de, lemnade åt sig sjelfve,
icke kunna åstadkomma.
Statens financiela tillstånd är blomstrande,
hvilket dess väl ordnade räkenskaper
utvisa. Ehuru allmänna Bevillningens
årliga belopp blifvit sedan år 1812
minskarit med 43o,ooo R:dr och Salpetergärden
vid 1823 års Riksdag till hälften
borttagen, samt ingen af ordinarie Skatterne
förökad; så har likväl afkastningen
af de indirecta pålagorna, utan att de blifvit
förhöjda, men tvärtom i vissa fall nedsatta,
så tillväxt, att för de 4 åren 1824,
1825, 1826 och 1827 Stats-Verket kunnat
till Riksgälds-Contoiret aflemna ett nettoöfverskott
af mer än 1,600,000 R.‘dr, efter
att hafva bestridt alla för dessa år på
Riks-Staten uppförda utgifter, samt derutöfver
utomordentliga och oföresedda utgifter
för omkring 2 Millioner R:dr,
Under de sista 5 åren hafva, oaktadt.
1826 års missväxt, nära 2 millioner R:dr
Silfver ingått i Banken, såsom realiseradt
öfverskott af Rikets exporter öfver dess
importer, utan att för detta äudamål ser
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v N. o 86. 11
skild beskattning, lån eller ständig tillökning
af Sedelstocken behöft användas.
Dessa resultat, följder af ett oafbrutet
inre och yttre lugn, af den friare utveckling
Rikets Handelsföi hållanden vunnit,
och af productionens framsteg, ådagalägga
Styrelsens omsorger att bereda Staten
tillgångar och att dem förvalta.
Genom de öfverskott på Stats-Verkets
inkomster, som blifvit till Riksgälds-Contoiret
aflemnade, och dem, som på allmänna
Bevillningen inträffat, äro RiksgäldsContoirets
äldre skulder vid innevarande
års slut nedsatta till ett obetydligt belopp,
och Riksgälds-Contoiret har dessutom, sedan
sista Riksdag, kunnat betala 2,090,00a
R:dr till Canal-byggnader, och 5oo,ooo R:dr
till Ström-rensningar, utan att för mer än
en högst ringa del hafva behöft härtill
upptaga nya lån, enligt den autorisation,
som 1823 års Ständer i sådant afseende
gåfvo.
Till råga på financielt oberoende hafva
Rikets nu församlade Ständer uti öfverskotten
på Stats-Verkets inkomster
för åren 1828 och 1829, samt andra för
handen varande tillgångar, funnit utväg, så
väl att bestrida flera utgifter för en gång,
12 Kongl. Maj.-ti Nådiga Skrif v. N .o 86.
sorn att, utan allmänna Bevillningens förhöjning
eller lån, anslå nära tre Millioner
Rldr till en angelägen oapital-utgifi: Fcirsvars-Verkets
iståndsättande. Då Statens
Fmancer sålunda äro i det bästa tillstånd
och Staten icke liar behof af lån för egen
räkning, så kan den allmänna erediten ,
utan minsta olägenhet, begagnas för alt understödja
de Jordegare, som behöfva omsätta
äldre skuldförbindelser, och äro i tillfälle
att gifva tillräckliga säkerheter.
Kongl. Majit öfverlemna!- derföre till
Rikets Ständer, att vidtaga de utvägar, sorn
leda lill detta mål, medelst utgifning af
obligationer, dem Statens financiela ställning
bör lättligen göra användbara på för —
naonliga vilkor, serdeles om Rikets Ständer,
till deras amortissement, anvisa något
bidrag af disponibla tillgångar.
Kongl. Majit anser likväl, alt, under
närvarande förhållanden, denna upplånings-
och utlånings-anslalt icke bör med
Banken förenas , utan hellre åt RiksgäldsContoiret
uppdragas.
Saken är mycket enkel i sig sjelf. De
af Staten utgifne förbindelser grundades på
goda inteckningar i Landt-egendorwar; den
årliga ränta, som af Fastighels-egarne er
-
Bil. till K. M. Nacliga Skrif». N.-o 86. i3
lades, betäckte den, som Staten å sina förbindelser
vidkändes, och den årliga afbetnlningen
å capitalet skulle användas till
successivt inköp af obligationerne; hvaraf
följde, att, då Faslighets-egarnes skuld afbördades
endast efter enkel ränte-beräkning,
men Amortissemepts - fonden växte med
sammansatt ränta , Statens skuld kunde
till fullo infrias, innan de enskilde låntagarnés.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN
C. D. Skogman.
Utdrag af Protocollet öfver Handels- och
Fin ance-År enden j hållet inför Hans
Majrt Konungen i Stats-Rädet å Stochholms
Slott d. 8 Dec. 182g.
Närvarande:
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena,
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Mörner j
14 Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. N.-o 86.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm>
Hr Friherre af Nordin ,
Grefve af Ugglas >
Hof-Cancelleren von Schulzenheim,
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren Skogman uppläste i
underdånighet till Justering ett, uppå Nådig
befallning, uppsatt förslag till en Skrifvelse,
hvilken, i anledning af väckt fråga
om lättad utväg till Lånebidrag åt Fastighetsegare,
komme att till Rikets nu församlade
Ständer aflåtas.
Kongl. Maj.‘t täcktes, enligt Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, berörde förslag,
sådant detsamma finnes Protocollet
bilagdt, i nåder gilla, och Kongl. Majit
befallde, att Dess Nådiga Skrifvelse skulle,
i öfverensstämmelse härmed, under denna
dag lill Rikets Ständer expedieras.
Ex. Protocollo
S. G. Schyberg.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet* läirj*
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse. N.o Sy.
N:o 87.
I Afskr. meddelad Exp.-Utsk. d. 3i Dee. »829,
KONGL. MAKTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-Utskott j angående inkomsterna
från Ön S:t Barthelemy ; Gifven Stockholms
Slott den ao November 182g.
Genom Nådig Skrifvelse, af d. 8 October
1823, meddelade Kongl. Maj:t Rikets
då församlade Ständers Stats-Utskott underrättelse
om förhållandet med inkomsterna
från Colonien S:t Barthelemy, och om
de orsaker, som då voro verkande på denna
ös handels-rörelse och afkastning.
Den öppnade handels-gemenskapen
emellan Nord-Amerikanska Förenta Staterna
och Engelska Colonierna i West-Indi en,
sorn egde rum, i kraft af Engelska Regeringens,
år 1822, fattade Beslut, fortfor under
derpå följande fyra år, att i rörelsen
på ön S:t Barthelemy oclx i Kongl. Maj:ts
Bih. till R. Sl. Prot. 1828—1830, 1 Sam. 3 Band.
6:te Häftet. t
a Kongl. Maj.ls Nådiga Skrifvelse ti-o 87.
deraf beroende inkomster förorsaka etfc
lägervall och en minskning, som ej kunde
annat än för Kongl. Majrt blifva ganska
bekymmersamma. De högst betydande
förskott, hvarmed Kongl. Majrt redan sett
sig föranlåten komma Barthelemyska Cassan
härstädes till undsättning i och för
sådana å densamma anvisade utgifter, hvartill,
på Rikets Stat, ingen tillgång fanns,
men som af behofvet voro påkallade, måste,
sedan Coloniens intrader ej längre
motsvarade de oundgängligaste försvars- och
förvaltnings-kostnaderna, hvarken på stället
eller i moderlandet, ännu ytterligare
ökas genom betydliga och årligen växande
summor, ehuru intet tillfälle försummades
att, genom indragning af Embeten och
arfvoden, nedsätta TJtgifts-staten till minsta
möjliga belopp.
När Engelska Regeringen, år 1826, förklarade,
det tillåtelsen, för de Nord-Amerikanska
Förenta Staternas fartyg att besöka
Engelska Colonierna, skulle den 1 Dec.
samma år upphöra, började man hysa det
hopp, att handeln på S:t Barthelemy skulle
vinna någon tillväxt. De i Danska och
Holländska frihamnarna, förnämligast i S:t
Eustache, vidtagna åtgärder, bestämdeKongl.
Majrt att, under den 17 Januarii 1827, anbefalla
utfärdandet af en ny Tull-tariff,
Kongl- Maj.ts Nådiga. Skrifvelse N:0 8j. J
hvarigenom dels Tull-afgifterna, å inkommande
och utgående varor, nedsattes till
i, 2 k högst 3 procent, dels vissa andra
umgälder afskaffades.
Kongl. Maj:t hoppas, genom denna
Författning, för framtiden betrygga Coloniens
förmåga alt utgöra kostnaden af dess
förvaltning och oumbärligaste försvars-anstalter,
äfven emot Sjöröfvare; men har ock.
föresett, att något betydligt öfverskott, utöfver
hvad dessa utgifter kräfva, ej eller
blifver att för framtiden påräkna. De
förkott Kongl. Maj:t bestridt, och som
äro Dess fordringar på Cassans blifvande
tillgångar, utgjorde den i sisth October en
summa af 192,33g R:dr B;o 32 sk 4 rst,
Kongl. Maj;t förblifver Rikets Ständers
Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och Ynnest
välbevågen.
Datum ut supra,
CARL JOHAN.
G, af Wetterstedt.
4 Kongl. Muj.-ts Nadigct Skrifvelse IV:o 88.
N:o 88.
1 Afskrift meddelad Exp.-Utsk. d. 3i Dec. 1829.
KONGL. MJJ.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers StatsUtskottj
angående hyresfritt begagnande
af General- Assistance-Contoirets hus
för en blifvande Lombard-Låne-rörelse
i Huf vudstaden; Gifven Stockholms
Slott den 5:te December 18 ag.
Sedan Rikets Ständer ej mindre vid
j823 års Riksdag, än under nuvarande Riksmöte
beslutat, det Assistance-Contoiret bör
upphöra att vara en Statens inrättning, och
alt den låne-rörelse, som af nämnda Contoir
bedrifvits, skall år i832 inställas; men
Rikets nu församlade Ständer, delande med
1823 års Ständer öfvertygelse!!, att pantlåne-anslalter,
hvarest den fattigare folkclassen
må kunna betjenas med mindre låne-summor,
äro lika oumbärliga uti Stockholm,
sorn i andra stora och folkrika Städer,
ansett denna anstalt, som i 60 års
tid egt rum, icke böra alldeles, eller på en
gång, upphöra,utan General-Assistance-Contoirets
låne-rörelse af Stadens Styrelse el
-
Kongl, Maj.ts Nådiga Skrifvelse N:o 88. 5
ler enskilda personer öfvertagas och fortsättas,
samt, till befordrande deraf, i underdånighet
anmält sig hafva beslutat, att,
emot säkerhet, som af Fullmäglige i Riksgälds-Contoiret
godkännes, och vissa uppgifna
vilkor, en summa af 100,000 R:dr att
ränte-fritt begagnas i tio år, från den 1
Junii i832, må uti Riksgälds-Contoiret hållas
Styrelsen öfver Stockholms Stad tillhanda;
så har Stadens Drätsel-Commission,
efter erhållen kännedom om detta Rikets
Ständers beslut, uti skrifvelse af den 22
sistlidne October, med förklarande, att den
af General - Assistance - Contoiret bedrifna
Låne- rörelse icke kan, på hvad vilkor som
helst, af Stadens Styrelse förvaltas, underdånigst
tillkännagifvit, att, då likväl en pantlåne-inrättning
af enahanda bestämmelse
och förpligtelse, som General-AssistanceContoiret,
åtminstone för det närvarande
vore för Hufvudsladen oumbärlig; samt enskilda
personer alltså torde böra uppmuntras
att densamma, under vissa garantier,
ändamålsenligt bedrifva, Drätsel-Commissionen
, för sin del, ansett den af Rikets
Ständer beviljade förmon, af räntefritt begagnande
på 10 år af ofvanberörda 100,000
R:dr, ej vara för ändamålets vinnande ti 11—
fyllestgörande, så framt icke den af General-Assistance-Contoiret
nu begagnade local,
såsom för en sådan låne-rörelse apte
-
6 Kongl, Majds Nådiga Skrifvelse N;o 88,
rael och tjenlig, derjemte finge bibehållas,
helst denna local vore dertill i flera afse*,
enden den mest passande inom Hufvudstaden,
I anledning häraf och sedan upplyst
blifvit, att, enligt Rikets Ständers beslut,
det af Riksgälds-Contoiret hittills begagnade
hus skall upplåtas till samlingsrum (ende
trenne Ofrälse Ståndens samt flera bland
Rikets Ständers Utskott, och det af General-Assistance-Contoiret
nyttjade hus i stället
inredas för Riksgälds-Contoiret, har
Kongl. Majrt, enär kostnaden för denna inredning
utan tvifvel blifver ganska betydlig,
och i öfrigt en för Riksgälds-Contoiret
mera tjenlig local i grannskapet af dess
nuvarande hus torde kunna emot byra erhållas,
utan att skillnaden emellan en sådan
hyra och inrednings-kostnaden blefve för
Riksgälds-Contoiret serdeles betungande,
velat härmed i Nåder fästa Rikets Ständers
Stats-Utskotts uppmärksamhet på nyttan
och nödvändigheten deraf, att det af Generai-Assistance-Contoiret
begagnade hus
på Riddarholmen, med dertill hörande lägenheter,
må, för den blifvande Lombardlåne-T
örelsen bär i Hufvudstaden, under
viss bestämd tid, hyresfritt upplåtas med
skyldighet för den eller dem, sorn kornma
att företräda General-Assislance-Contoirets
Kongl. Maj is Nådiga Skrifvelse N:o 88. 7
ställe, att underhålla huset med inventarier,
samt ansvara för dess onera, allt, på sätt
Rikets år 1823 församlade Ständer, vid då
väckt fråga oin General-Assistance-Conloirets
upplösning och förvaltningens öfvertagande
af en Lombard-låne-iurältning, beslutat.
— Utan en sådan ytterligare uppoffring
å Statens sida, synes det af Rikets
Ständer åsyftade ändamål, med en för Hufvudstadens
mindre bemedlade Invånare nödig
ansedd låne-inrältning, ej kunna uppnås;
hvaremot, i händelse af bifall till DrätselCommissionens
framställning, Lombard-rörelsens
bedrifvande möjligtvis kunde, till
minskning af Statens förlust, äfven innan
år i832 ifrån Riksgälds-Contoiret förflyttas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers
Stats-Utskött med Kongl. Nåd och Ynnest
Välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
8 Bil. till Kongl. Maj.-ts Nådiga. Skri/v. N:0 88.
Utdrag af Protocollet öfver Handels- och
Hirta nea - Ärenden hållet inför Hans
Maj.t Konungen i Stats-Rådel ä Stockholms
Slott den 5 December 182g.
Närvarande:
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena,
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden;
H. E. Hr Grefve Mörner.
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren uppläste i underdånighet
till justering ett, till följe af Kongl.
Majrts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständers Stats-Utskott, angåenende
hyresfritt begagnande af General-Assistance
- Contoirets hus, för en blifvande
Lombard-låne-rörelse i Ilufvudstaden.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, i Nåder gilla detta
förslag, sådant det finnes Protocollet
bilagdt,
Kongl. Maj.-ts Nådiga Proposition N.o 8'g. g
bilagdt, och befallte, att Kongl. Majrts Nådiga
Skrifvelse skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständers Stats-Utskott
expedieras.
Ex Protocollo
A. F. Normelin,
N:o 89.
I Afslr. meddelad Exp.-U tsk. "Jt. 23 Jan. i83(?,
KONGL. MAJ.-TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer3
angående förändrad redaction af 63 jjj.
Regerings-Formen; Gif ven Stockholms
Slott den 14 Januarii i83o.
Sedan Kongl. Majit å Riks-Salen, den
i denna månad, meddelat Rikets Ständer
de skäl, hvarigenom Kongl. Majit funnit
sig hindrad att antaga det, af Rikets
Ständer, till dess Nådiga Sanction öfverlemnade
Förslag till förändrad redaction af
63 §. Regerings-Formen; vill Kongl. Maj:t
Bih. till R• S. Prot. 1828—i83o, 1 Sami. 3 Band.
6:te Häftet. a
io Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N.o 8g.
härmed i Nåder hafva föreslagit Rikets
Ständer, att förrbemälde §. må erhålla följande
lydelse :
”Dessutom böra, för oförutsedda hän”delser,
tvänne serskilda tillräckliga sum”raor
anslås och till utbetalning å Rikets
"Ständers Riksgälds-Contoir anvisas; den
”ena, att vara tillgänglig' då Konungen, lili
"Rikets försvar eller andra högst vigtiga
"och angelägna ändamål, sedan bela Slats”Rådets
tankar deröfver blifvit inhemtade,
”linner den vara oundvikligen nödig; den
"andra, att, vid infallande krig, af Konungen
lyftas, sedan Han Stats-Rådet in
"pleno hört och Rikets Ständer samman”kallat.
Rikets Ständers förseglade anordning
å sistnämnda summa må ej förr
"brytas, eller summan af Fullmägtige i
"Riksgälds-Contoiret utbetalas, än sedan
"Riksdags-kallelsen blifvit i Hufvudstadens
”Kyrkor vederbörligen kungjord.”
Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
D. v. Schulzenheim.
Bil. till Kongl. Maj.-ts Nacliga. Propos. No 8g. i [
Stockholms Slott cl. Januarii iS3o.
Protocollj häl/et inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rädet.
Närvarande:
Ju s ti t i se Stn ts-Min i s ter n
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
Stats-Minislern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
\
H. E. Hr Grefve Mörner.
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Grefve af Ugglas.
Undertecknad Hof-Canceller.
Undertecknad Hof-Canceller uppläste i
underdånighet ett, på Nådigste befallning,
uppsatt Förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående
förändrad redaction af 63 §. RegeringsFormen,
hvilket Förslag, sådant det vid
delta Protocoll finnes biiagdt, uppå StatsRådets
underdåniga tillstyrkande, af Kongl.
i o Bil. till Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.-o 8g,
Maj:t i Nåder gillades; och skulle, i enlighet
dermed, Nådig Proposition, af undertecknad
Hof-Canceller contrasignerad, till
Rikets Ständer, på vanligt sätt, expedieras.
Ut supra
ln fidem Protocolli
D. v. Schulzenheim.
STOCKHOLM, tryckt i Eokiteinska Boktryckeriet, i83*.
Rongt. Maj.-ts Nådiga Skrif v. No Q o. j
N:o 90.
I Afskr. meddelad Exp.-Utsk. d. 35 Febr.' 1830.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Svar uppå Rikets Ständers
framställning , i fråga om en
ny Stängsel-Förordning; Gifvet
Stockholms Slott ä Rikssalen den
y Januarii i83o.
Välborile, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige,
Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Till svar å deri Proposition om en ny
Stängsel-Förordning, som Jag under den 31
December sistlidet år till Eder aflåtit, håfven
J, Gode Herrar och Svenske Män, genom
underdånig skrifvelse, af den 3o sist—
lidne Julii, förklarat Eder för det närvarande
hafva funnit betänkligt, att antaga
de i berörda Nådiga Proposition föreslagna
hufvudsaklig» förändringar i nu gällande
Lagstadganden om Stängsel-skyldigheten ;
hvadan J alltså i underdånighet anhållit,
att pröfningen och deraf följande antagande,
eller icke-antagande af det utarbetade
Bilt. till R. St. Fröt. i8n8-3o. 1 Sami. 3 Band.
7:de Häftet.
1
Kongl■ Maj.ts Nådiga Srifv. N-'o go
-
förslaget till ny Stängsel-Förordning, mätte
få hvila till Rikets Ständers nästa sammanträde,
samt att förslaget emedlertid, jemte
Högsta Domstolens deröfver afgifna utlåtande
och Lag-Comilens bifogade motiver
till 5 Gap. Byggninga-Balken i nya
Civil-Lagförslaget, mätte på allmän bekostnad
tryckas, samt lämpliga antal exemplar
deraf öfverlemnas till Länens IIushå 11 s-sä 11 -  skap, för att, genom dessas försorg, kornma
Allmänheten tillhanda, och blifva af
densamma kända,
Med bifall till hvad J sålunda i underdånighet
framställt, har Jag velat samtycka,
att med pröfningen af ifrågavarande
förslag till ny Stängsel-Förordning må tili
nästa Riksdag få anstå ; äfvensom Jag, i anledning
af hvad J derjemte i underdånighet
föreslagit, i Nåder har förordnat, att
1200 exemplar af samma Förordnings-förslag,
jemte Högsta Domstolens deröfver afgifna
Utlåtande, Lag-Comitens motiver
till 5 Cap, Byggninga-Balken i nya CivilLagförslaget,
och Min i ämnet aflåtna Nådiga
Proposition, skola på allmän bekostnad
tryckas, samt 5o exemplar deraf till
hvarje Län afsändas, för att, genom Länens
Hushålls-sällskaps försorg, der sådana sällskap
finnas, och i annat fall af Konungens
Befallningshafvande, till upplyste och kun
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o go. 3
nige Landtman samt Stadsboer inom Länen
utdelas. Derjemte, och för att erhålla
än ytterligare upplysningar rörande lämpligheten
af berörda Förslag i alla dess delar,
hafva Hushålls-sällskapen, och der sådana
ej äro, Konungens Befallningshafvande,
blifvit i Nåder anbefallde, att, efter
noga granskning af samma Förslag, med
deras underdåniga Utlåtanden deröfver tidigt
före nästa Riksdag inkomma.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
4 Kongl. Maj.ts Nådiga Shi/v. N.o 9’-
N:o 91.
I Afskrift meddelad Exp.-TJtsk. d. 27 Febi-. i83o,
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Svar till Rikets Ständer., angående
Allmänna Lag-För ändringar;
Gifvet Stockholms Slott å Rikssalen
den 7 Januarii i83o.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förständige,
Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Uti skrifvelse' af den 11 sisllidne Maj,
håfven J, Gode Herrar och Svenske Män,
uppå anförda skäl, i underdånighet anhållit,
att till allmän kännedom och efterrättelse
må kungöras, att Kongl. Kungörelsen
af den 7 December 1787, hvarigenom stadgas,
att den, som skrift- eller muntligen,
eller genom tryck fäller obehöriga och
vrånga omdömen öfver de af Konungen
vidtagna Författningar, skall vara förfallen
till det i 5 Cap. 1 §. Missgernings-Ealken
utsatta straff, nu mera upphört att vara
gällande.
Efter det Högste Domstolen och StatsRådet
blifvit i ämnet hörde, har Jag fun
-
Kongl. Maj.Is Nådiga Sfsrifv. K.-o gi.
5
11 it nyssberörda Kungörelse, under närvarande
förhållanden, vara så mycket mindre
behöflig, och således kunna till sin
kraft och verkan upphöra, som det derigenom
åsyftade ändamål sedermera blifvit
vunnet genom stadgandet i TryckfrihetsFörorduingen,
hvilken, med hänvisning på
livad allmänna Lagen i delta afseende oförändradt
bestämmer, i 3 §. 4 Morn. innehåller,
huru allt slags laslligt yttrande
om Konungens person eller gerningar skall
anses och straffas; och kommer allmän
Kungörelse härom att i vanlig ordning utfärdas.
Uti underdånig skrifvelse, af den 29
sisllidne Maji, håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, uppå anförda skäl, föreslagit,
att med ändring af så väl Kongl. Brefven
den 2 Maji 1766 och den 28 Februarii
1777, så vidt de angå Rådmän i de Städer,
der ej, enligt serskilda Författningar,.
minsL 3 af Rådstufvu-Rätlens Ledamöter
böra vid Academien hafva undergått förhör
i Lagfarenheten, som ock af Kongl. Brefvet
den 16 Julii 1766, stadgas och förord*
nas må:
6 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif v. N.-o 91.
1:0 att Rådmän i omförmälda Städer,
så ock alla Kämnerer, skola vara frie från
skyldighet alt deltaga i gäldandet af böter,
hvilka, för underlåtenhet att inom
laga tid till vederbörande Hof-Rätt insända
renskrifna exemplar af Domböcker, samt
af Protocoll öfver Uppbud och Lagfart,
Inteckningar, Ägtenskaps-förord och Förmyndare-mål,
hädanefter varda RådstufvuRätt
eller Kämners-Rätt ådömde; från denna
befrielses tillgodonjutande dock undantagne
de Rådmän eller Kämnerer, som deltagit
i beslut eller annan åtgärd, hvarigenom
hinder för Domböckernas eller Protocollens
utskrifvande eller afsändande blifvit vålladtj
2:0 aft i dem bland dessa Städers
Rådstufvu-Rätter, der Magistrats-Secreterare
eller Stads-Notarie finnes, samt i de Kämners-Rälter,
hvilka äro med Notarie försedda,
Borgmästare och Magistrats-Secreterare,
eller Stads-Notarie, till hälften
hvardera, samt Kämners-Prasses och Kämners-Rätts-Notarie,
äfven till hälften hvardera,
skola för ofvanberörda böter ansvara.
3:o att i de öfriga af samma Städers
Rådstufvu-Rätter, Borgmästare ensam, och
i de Kämners-Rätter, som ej hafva Notarie,
Kämners-Praeses ensam, skall böterna erlägga
; och
Kongl, Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o gr.
4:o att de i sistberörda Kongl. Bref
litsatla så kallade Dagaböter, för olagligt
dröjsmål med insändande af Intecknings-,
Ägtenskaps-förords-, Uppbuds- och Lagfarts-
samt Förmyriderskaps-Protocoll, hädanefter
ej må beräknas från längre tid,
än 3 månader från den dag, inom hvilken
Protocollen bordt vara till Hof-Rälten
inkomna, ebvad dröjsmålet dessförinnan
blifvit hos Hof-Rätten åtaladt eller icke,
utan skola de försumlige derefter, genom
föreläggande af lämpliga vitén eller annat
laga äfventyr, tillhållas att sin pligt härutinnan
fullgöra,
Efter Högsta Domstolens och StatsRådets
hörande, bar Jag tagit detta ämne
i öfvervägande; och ehuru Jag till alla delar
godkänt det af Eder framställda Förslag,
angående Rådmänsuch Kämnerers befrielse
från deltagande i skyldigheten att
erlägga böter för försumroadt insändande till
Hof-Rätt af Domböcker och Protocoll, äfvensom
att beräkning af de stadgade Dagaböter
bör till 3 månader inskränkas;
så har Jag likväl funnit den anmärkning
emot redactionen af ifrågavarande Förslag
sig förete, att, sedan i sista momentet är
omnämndt, att Dagaböter ej må beräknas
för längre tid, än 3 månader från den
dag, inom hvilken Protocollen bordt vara
8 Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o Q1.
till Hof-Rätten inkomna, Förslaget vidare
innehåller följande slutmening: ”utan skofla
de försumlige derefter, genom föreläggande
af lämpliga vitén eller annat laga
”'äfventyr, tillhållas att sin pligt härutinnan
fullgöra.”
Då dervid icke blifvit bestämdt, hvad
med laga äfventyr bör förslås, eller ens
hänvisning lemnad till något visst lagrum,
torde det vara att befara, det Hof-Rätterna,
genom en så beskaffad obestämd Lagförändring,
ofta skulle komma i villrådighet,
huru Underdomares utöfver 3 månaders
tid fortsatta försummelse r berörda afseende
rätteligen borde bedömas; och anser
Jag, af detta skäl, Mig vara hindrad att
till Edert ifrågavarande Förslag lemna Nådigt
bifall.
Uppå de af Eder, Gode Herrar och
Svenske Män! uti underdånig skrifvelse,
af den 19 sistlidne Augusti anförda skäl,
bar Jag, efter Högsta Domstolens och StatsRådets
hörande, gillat och antagit Edert
uti samma skrifvelse framställda Förslag,
att muntliga stämningssättet i tvistemål må
alldeles afskaffas, och till den ändan 3 §.
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrijv. N.-o gr. g
uti ii Cap. Rättegångs-Balken hel och hållen
upphäfvas, samt i följd deraf, utur 7
§. i samma Cap. och Balk uteslutas orden:
■”muntlig stämning å Landet bör ske ge”nora
Länsman eller någon af Nämnden,
”med en annan trovärdig man , som inom
”Häradet bor; och i staden af rättens tje”nare.
”
Om hvilken Lagförändring allmän Kungörelse
kommer att utfärdas.
Uti underdånig Skrifvelse af den 19
sistlidne Augusti, håfven J, gode Herrar
och Svenske Män! uppå anförda grunder,
anhållit om utlärdande af en serskild Författning,
hvarigenom det må förklaras vara
med Lagens rätta förstånd och mening uti
i4 Cap. 2 och 3 §§. Missgernings-Balken
instämmande:
1:0 att de uti 2 §. utsatta böter för
den, som slår sin Stjuftader eller Sljufmoder,
Svärfader eller Svärmoder^ Stjuf-svärfader
eller Stjuf-svärmoder, skola för hvarje
serskild persons våldförande ådömas,
så att den, sorn slår både Stjuffader och
'Kongl. Maj.-ts Nådiga. Skrifv. N.o gi.
Stjufmoder, skall böta Tvåhundrade Daler
o. s« v.;,
2:0 att den, som slår sin Stjuffader
eller Stjufmoder, Svärfader eller Svärmoder,
Stjuf-svärfader eller Stjuf-svärmoder,
skall, utöfver nyssberörda ansvar, serskildt
böta för sår och slag, enligt 34 och 35,
Cap. Missgernings-Balken;
3:o att det i 3 §. stadgade ansvar å
den, som fäller smädeord emot Fader eller
Moder, bör så tillämpas, att barn, som fäller
smädeord emot både Fader och Moder,
och derföre på en gång lagföres, skall i
ena bot straffas med Fyratio par spö,
Trettio par ris eller Tjuguåtta dagars fängelse
vid vatten och bröd;
4;o att de i samma §. stadgade böter
för den, som fäller smädeord emot Stjufföräldrar
eller Svärföräldrar, skola serskildt
åläggas den brottslige, för hvar och en af
dessa personer, emot hvilken förseelsen
sker, så att den, som fäller smädeord emot
både Sljuffader och Stjufmoder, skall
böta Etthundrade Daler o. s. v.;
5:o att således den, som begår ett eller
flera af de i dessa Lagens rum omförmälda
brott emot serskilda personer, skall,
Kongl. Majds Nådiga Skrifv. N:0 Q1. 11
förhvartdera brottet, till det i Lagen utsatta
ansvaret dömas, dock så, att bugg och
slag samt smädeord emot en och samma
person icke med serskildt straff belägges,
utan ansvaret för smädeordet i thy fall
anses vara i ansvaret för våldet inbegripet,
samt att, der förvandling af böter skall
ske, L-agens stadgande om högsta kroppsplikt
icke öfverskrides.
Hvad J sålunda i underdånighet föreslagit,
har Jag, efter Högsta Domstolens
och Stats-Rådets hörande, tagit i öfvervägande,
och dervid väl med Eder instämt
uti enahanda omdöme, angående rätta förståndet
af ifrågavarande Lagens rum, men
funnit följande anmärkningar emot den af
Eder föreslagna redaction lill Lagförklaring
sig förete, nemligen:
1:0 alt uti 2:dra Punkten föreslås, att,
vid tillfälle af det brott, som i 2 §. af 14
Cap. Missgernings - B dken omtalas, den
brottslige skall, utom de der stadgade böter,
dömas för sår och slag, enligt 34
och 35 Cap. samma Balk, hvaraf skulle
följa, att slag, äfven utan åkomma, borde
ådraga ansvar, både enligt i4och 35 Cap.,
hvilken dubbla bestraffning synes icke
böra ega rum, enär sjelfva slaget, ulöfvadt
emot de i i4 Cap. 2 §. omnämnda perso
-
12 Kongl. Majds Nådiga Skrifv. 91.
lier, just är det, som innefattar den gröfre
brottslighet, om hvilken nyssberörda §. handlar;
och
3:0 att, då uti 3:dje punkten föreslås,
att det uti i/f Gap, 3 §. Missgernings-Balken
stadgade ansvar å den, som fäller smädeord
emot Fader eller Moder, bör så tillämpas,
alt harn, som hegåijdylikljhrott emot
både Fader och Moder, och derföre påen gäng
lagföresj skall i ena hot straffas med högsta
kroppsplikt, har, genom denna uppställning
af Förslaget, detsamma erhållit eu
inskränkning, hvarigenom komme att saknas
föreskrift lör den händelse, att, sedati
den brottslige emot endera af Föräldrarne
blifvit straffad, han derefter tilltalas och
sakfälles för dylik förseelse emot den andra
af dem, begången innan den förra bestraffningen
blifvit verkställd, i hvilket fall,
vid den föreslagna lydelsen af Lagbudet,
tvätydigt kunde anses, antingen den brottslige.
såsom icke på en gång lagförd för'
bägge förbrytelserna, borde vara fri från
annat ansvar, än linn redan undergått, eller
å nyo lika straffas, eller ock, hvilket
tvifvelsutan vore med de i andra Författningar
lagda grunder öfverensstämmande,
beläggas med det ansvar, som, vid beräkning
af det förra straffet, utgör fyllnadea i högsta
kroppsplikt.
Kongl, Maj.ts Nödiga Skrif v. No $1■ i3
Enär likväl elen förbättring i redactionen
af omförmälda Lagförklaring, sora, i
anledning af berörda anmärkningar synes
erforderlig, icke kan tili vägabringas utan
genom contra-proposition, hvars framställande,
med afseende å Riksdagens snart förestående
slut, tiden nu icke medgifver, och
de ifrågavarande Lagrummen icke äro så
otydliga, att Domaren, med fästad uppmärksamhet
å Lagens på andra ställen uttryckta
mening, kan sakna tillräcklig ledning,
för att desamma rätteligen tillämpa;
finner Jag icke skäl att för närvarande,
och då Förslag lill förbättrad Criminal-Lag
i allmänhet är af Lag-Comiten
utarbetadt och färdigt att till närmare
granskning företagas, såsom gällande Lagförklaring
antaga Edert i detta ämne nu
framställda Förslag; dock varder detsamma
nu öfverlemnadt till Lag-Comite'n,
för att vid den skeende granskningen af
det allmänna Lagförslaget tagas i öfvervägande.
Uti Skrifvelse af den io sistlidne September,
håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män! i underdånighet anfört, attEder uppmärksamhet
blifvit fästad derå, att Lagen
j4 Kongl. Maj.ts Kådiga Skri/v. N.o Ql.
i 17 Cap. 8 §. Rättegångs-Balken tillåter,
att vittne, emot hvilket anföres jäf, som
ej genast kan fulltygas, icke dess mindre
må vid Domstol å Landet, under förbehåll
af jäfsrätt, för dödsfalls skull, edeligen afhöras
, men deremot bjuder, att, om en sådan
jäfsanmärkning göres vid Domstol i
Stad, Domaren skall förelägga viss dag till
jäfvets bestyrkande; och då den grundsatts,
hvilken i omförmälda Lagrum är antagen
för den händelse, att emot vittne vid Domstol
å Landet göres jäf, som ej straxt kan bevisas,
efter Eder tanka, bör följas äfven vid.
Domstol i Stad, så att, då omständigheter,
som kunna utesluta en person ifrån vittnesmål,
icke genast ledas i bevis, Domstolen,
så väl i Stad »om å Landet, skall, på
sätt Lagen nu tillåter, endast vid Domstol
å Landet, anställa viltnes-förhöret, med öppen
Rätt att pröfva verkan af vittnets berättelse,
sedan lid till den anmärkta omständighetens
bestyrkande blifvit lemnad;
håfven J ansett Eder böra i underdånighet
föreslå, det 8 §. af 17 Cap. RättegångsBalken
måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
”Gör man jäf, men kan det ej med
”fullt bevis fästa, ändå att skäl eller omständigheter
företes, som det jäf styrka;
”då skall vittnet höras; men Rätten prof
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N.o Q1. i5
5>ve, när dom i saken gifves, hvad verkan
”vittnets utsago ega mä. Nu är den, sorn
”jäf gör, ej beredd att sina bevis genast
”förete; varde ock då vittnet bordt, och
”lagge Rätten honom, som jäTvet gjort, viss
”tid före att det bevisa. Gitter lian jät”vet
med fullt bevis fästa, vare vittnesmå”let
ogilldt; häfver han ej fullt bevis, pröf”ve
Rätten hvad verkan det ega må.”
Efter Högsta Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag funnit godt att
bifalla den af Eder sålunda föreslagna Lagförändring,
hvarom allmän Kungörelse kommer
att utfärdas.
Sedan Högsta Domstolen och StatsRådet
blifvit hörde, har Jag funnit godt
antaga och bifalla följande af Eder, uti
Skrifvelse af den 23 sistlidne September, i
underdånighet framställda Förslag till förklaring
öfver 5 och 6- §§. i 23 Gap. Rättegångs-Balken.
Med Lagens rätta förstånd och mening
i dessa rum instämmer, att, vid omröstande
till dom, alla Rättens Ledamöter, som i
i6 Kongl. Maj ds Nådiga Skrifv. N.-o gi.
omröstnndet böra taga del, skola, vid samma
tillfälle, i den ordning Lagen stadgar,
sina meningar yttra, till hvilken ända, så
snart läsningen af handlingarne är slutad,
och saken så beredd, att den kan till öfverläggning
och afgörande företagas, den
Ledamot, som anser sig behöfva rådrum
att, för sakens vigt, sig nogare betänka,
skall, innan omröstning börjas, sådant till
Rättens Protocoll anmäla, i hvilket fall omröstningen
uppskjutes och handlingarna till
honom öfverlemnas. Begäres rådrum af
Två eller flere Ledamöter, då öfverlemnas
handlingarna först lill den af dem, som
ytterst sitter, och derpå, när han till Rätten
handlingarna återställer, till den i ordningen
närmaste, o. s. v., hvilket hvarje
gång i Protocollet antecknas; och bör, sedan
alla de Ledamöter, som det äskat, sålunda
af handlingarna haft del, samt fått begagna
den i Lagen medgifna betänketid,
omröstningen genast åter, efter hållen öfverläggning,
i föreskrifven ordning för sig
gå, utan att ytterligare uppskof dermed till
en annan rältegångs-dag för någon Ledamot
inå ega ruin.
Om hvad Jag sålunda i delta ämne,
gemensamt med Eder, beslutat, kommer allmän
-
Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse N.o Q1. 17
män Författning till vederbörandes efterrättelse
alt utfärdas.
Med afseende å de olägenheter, som uppkomma
genom fångars forslande från en
ort till en annan , i följd af uppgifter om
brott, af en och samma person å serskilda
ställen begångne, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män! uti skrifvelse af den 28
sistlidne September, i underdånighet framställt
Förslag till en Författning, af följande
lydelse:
”Med ändring af stadgandet i 10 Cap.
”21 §. 2 Mom. Rättegångs-Balken, att den,
''sorn till flera missgerningar å serskilda or«
”ta orter sig skyldig gjort, bör derföre dö”mas,
der grofsta brottet är begånget, samt,
”med upphäfvande af ej mindre Kongl.
”Brefvet den 29 Julii 1812 , angående
”förklaring af nyssberörda lagrum, än ock
”Kongl. Kungörelsen den i8December 1823,
”huru förhållas bör, då emot redan dömda
”personer yppas brott, hvarom ransakning
”tillförene icke varit anställd, varder härigenom
förordnadt:”
Bih. till R. St. Vrot. 1828—i83o, 1 Sami. 3 B*
y:de Häftet.
l8 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif v, N.-o Q1.
1:0 ”Den, som för olika brott vid lieora
Domstolar undergått ransakning, må slutligen
dömas af den Rätt, derhän sist lag”föres,
utan afseende på brottens mer eller
”mindre grofva beskaffenhet.”
2:0 ”Bekänner häktad person , som för
”brott under tilltal står, och ännu ej slutligen
dömd blifvit, att han utom Domsa”gan
eller Länet föröfvat annan missgerning,
för hvilken han ännu ej är tilltalad
”eller dömd, eller gifver ransakningen der”till
anledning, och är han ej redan försvunnen
till brott, hvarå dödsstraff eller
”högsta kroppsplikt bör följa; då må på
”Domarens pröfning bero, huruvida, innan
den tilltalade förvises til! ransakning
”vid domstol, i den ort der brottet upp”gifves
vara begånget, upplysning om brot-<
”tets verklighet och tillvarelse skall, genom
skriftvexling med vederbörande , sockas.
”
3:o ”Är den tilltalade redan till dödsstraff
eller högsta kroppsplikt saker an”sedd
, då skola ock upplysningar om det
”erkända eller eljest yppade brottets verklighet
och beskaffenhet, jemte målsegan”dens
yttrande infordras”
”Och åligger det sedan Domaren, som
”sist dömt, att bestämma, huruvida yt
-
Kongl* Maj.-ls Nådiga, Skrifv. N.'0 <?/. 19
”terligare ransakning må företagas, eller
”om den brottslige börtil! det straff, hvartill
lian redan blifvit dömd, genast be”fordras,
”
”Yrkar målseganden, att ransakning om
”det erkända eller eljest yppade brottet
”skall anställas, eller är brottet sådant, att
”derå föijer högre ansvar än det, hvartill
”den tilltalade redan är skyldig ansedd,
”eller företer sig anledning, att medbrotts”liga
finnas, sorn genom ransakningen kun-»
”ria upptäckas; varde då, genom Konungens
Befallningshafvandes föranstaltande,
”sådan ransakning företagen ; men ej skall
”den brottslige till sådan ransakning inställas,
med mindre så är, alt Domaren,
”sorn ransakningen förrättat, det nödigt
”pröfvat-, utan må ransakning i den brotts”liges
frånvaro för sig gå; hvarefter ran”saknings
- protocollet, genom Konungens
”Befallningshafvandes försorg, tillställes den,
”brottslige i häktet, der lian förvaras, och
”tillfälle honom lemnäs, att sig förklara, in”nan
i saken slutligen dömes.”
4:o ”Uppgifver fånge, som för mord ,
”rån, stöld eiler annan grof missgerning å
”fästning eller allmän arbets-inrättning,
”på längre eller’ kortare tid, insatt är, att
”lian, innan han dömd blef, föröfyat brott,
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.-o gi.
”för hvilket han ännu ej undergått rån*
”sakning, eller yppar sig eljest anledning
”till ett sådant förhållande; då skall underrättelse
ora brottets verklighet i van”lig
ordning inliemtas. Finnes brottet häfda
skett, och fordrar målsegande, att ransakning
derom vid vederbörlig domstol
”anställes, eller anser Konungens Befallningshafvande
i den ort, der brottet är
”begånget , den brottsliges fällande skofla
föranleda förhöjdt ansvar å honom >
”eller ransakilingen medföra Upptäckt af
”andra, i brottet möjligen invecklade per*
”söner; Varde ock då , genom Konungens
”Befallningshafvandes föranstaltande , rån»
”sakning företagen ; men ej skall fången
”till den ransaknings undergående utlem”nas,
derest icke Domaren yrkar hans in*
”ställande, utan förfares på sätt i näst föregående
punkt är förordnadt.”
5:o ”öfver förnekad ransakning ege ej
”den brottslige besvär anföra*”
SedanHögsta Domstolen och Stals-Rådet
blifvit i detta ämne hörda, har Jag tagit detsamma
i öfvervägande, och funnit Edert ifrågavarande
förslag till Lagförändring hufvudsakligen
hvila på antagande deraf, alt ransakning
i brottmål skulle kunna ega rum
i den tilltalades frånvaro , med rättighet
Kongl. Maj. ts Nådiga Skri/v. N.-o Q1. 21
likväl för den sistnämnda, att af undersökningen
erhålla del, innan dom i målet
meddelas. Ett så beskaffadt rättegångssätt
anser Jag icke kunna godkännas, såsom
stridande emot den i Sveriges Lag i
allmänhet uttryckta grundsatts, att den anklagade
eger rättighet att ransakningen öfvervara,
en grundsatts, hvilken synes vara
så mycket nödvändigare att iakttaga, som
ransakningens hufvudsakligaste föremål, att
få sanna förhållandet utredt, skulle, genom
den tilltalades frånvaro , i de flesta fall
betydligen förfelas. Uppå detta skäl, och
då Edert förslag i öfrigt egentligen innefattar
endast en förändrad redaction af de
i ämnet förut meddelade stadganden, hvil *
ka , rätt tillämpade och iakttagna, äro tillräckliga
för vinnande af de dermed åsyftade
ändamål, har Jag funnit Mig sakna
anledning att till Edert berörde Lagföra
slag lemna Nådigt bifall.
Uti Skrifvelse af den 19 sisth October,
håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män! uppå anförda skäl, i underdånighet
föreslagit, att den i Kongl. Förklaringen
den 14 Maji i8o5, rörande Lagfart å fast
egendom, befintliga föreskrift, angående 0-  vilkorligt uppvisande inför domstolen af
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.o Qt.
de handlingar, hvilka styrka förre egarens
åtkomst, måtte förändras till följande lydelse
:
”Enär Lagfart sökes , böra de handlingar,
som styrka förre egarens åtkomst,
”uppvisas, samt innehållet deraf, i Lag”farts-Protocollet
antecknas. Kunna icke
”sådana handlingar företes, då må förre e”garens
åtkomst, genom annan laglig bevisning,
styrkas.”
Efter Stats-Rådets och Högsta Domstolens
hörande, har Jag tagit detta ämne
i öfvervägande ; och då, i fråga om egande-rätt
till fast egendom, erfordras den yttersta
fullständighet i bevisningen, hvarföre
ock Lagen stadgar, att alla afhandlingar
om fastighet skola skriftligen upprättas,
, samt tillförlitligheten af annan bevisning
än den, som genom företeende af
skriftliga handlingar kan åstadkommas, oftast
blefve ganska svår att bedöma , serdeles
som den ena parten, eller den möjligen
varande rätta egaren till fastigheten,
dervid icke är tillstädes , och dessutom
emot Edert ifrågavarande Förslag förekommer,
att detsamma icke utmärker beskaffenheten
af den lagliga bevisning,
som, till styrkande af förre egarens
åtkomst, finge åberopas och antagas,
Kongl. Mnj.ts Nådiga Skrtfv. N.o Q1. 23
eller ens hänvisar till något visst Lagrum,
som i sådant afseende borde tjena Domaren
till efterrättelse; så har Jag funnit Mig icke
ega skiil, alt till berörde föreslagna Lagförändring
lemna Kådigt bifall.
Uti Skrifvelse af den 19 sisth October,
håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män! i underdånighet anmält, att J, vid
förehafd granskning af hittills gällande
Författningar om föryttrande af Bankens
panter genom Banco-Auction , funnit det
vara mest lämpligt och syftes-enligt, att
Bankens fordringar, emot fast pant, indrifvas
i vanlig utsökning^-väg, öfverensstämmande
med allmänna Författningar i dessa
hänseenden; hvarföre J, med upphäfvande
af de serkilda Författningarne, angående
Banco - Auctioner å fast egendom,
för Eder del, beslulit, att Banco-Styrelsen,
enär stadgad inbetalning å intecknad fordran,
efter föregången anmaning, uteblifver,
må ega, hos Konungens vederbörande
Befallningshafvande, söka handräckning lill
den intecknade fastighetens utmätning och
försäljning, på sätt Lag och Författningar
i allmänhet föreskrifva, dock att, i händelse
den utmätta fastigheten icke vid första
eller andra Auctionen uppgår till Bankens
24 Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o gi.
liela fordran, Banco-Styrelsen då må kunna
bestämma, hvar ytterligare skeende Auction
skall förrättas, antingen å LandsCancelliet,
eller å Tings-slället i det Härad
eller Tingslag, hvarest egendomen är
belägen ; förblifvande det Konungens Befallningshafvandes
pligt, då handräckning
till fastighets utmätning af Banken äskas,
att den skyndsamt meddela: att tillse, det
Bankens säkerhet varder i allo iakttagen ,
och att, i enlighet med Kongl. Kungörelsen
den aa December 1818, vid dylika
executiva försäljningar, vid ansvar, likaledes
tillse, ej allenast alt egendomen icke
bortgår under Bankens fordran, om hvars
belopp till Auctions-dagen tidig uppgift
dessförinnan bör, på anfordran, från Banken
meddelas, utan ock, att Salubref icke
utfärdas förr, än med bevis från Banken
styrkes, att nämnda fordran blifvit till fullo
liqviderad, eller angående lånets omsättning
på köparens namn med Banken öfverenskommits;
äfvensom Konungens Befallningshafvande
borde, i de fall, då en å
Bankens fastighets-paiat utlyst executiv Auction,
på en eller annan grund varder af
dem inställd , med näst derefter afgående
Post till Banken insända Utdrag af det vid
tillfället å Lands-Cancelliet deröfver förda
Protocoll; å hvilket Edert sålunda fattade
beslut J begärt Min Nådiga stadfästelse»
Kongl. Maf.-ts Nådiga Srifv. N-o Q1. a5
Efter Högsta Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag funnit godt samtycka
till Eder berörde begäran, i följd hvaraf
allmän Kungörelse om den sålunda stadgade
förändringen kommer att utfärdas.
Efter Högsta Domstolens och StatsRådets
hörande, har Jag slutligen funnit
godt lemna bifall till Edert, uti Skrifvelse
af den 19 sistlidne October, i underdånighet
framställda Förslag, att Lagens föreskrifter
om fordringars bevakande i Concurs,
och efter års-stämning icke må lämpas till
sådana, ifrån Banken mot pant utgifna, af
serskild beskaffenhet varande Lån , för
hvilka gäldenär icke aflemnar någon förbindelse,
utan deremot sjelf af Banken erhåller
ett Bevis eller så kallad Pantsedel ;
kommande allmän Kungörelse härom,, att
i vanlig ordning utfärdas.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män! med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
26 Kongl- Maj.-ta Nådiga Skrif v. N.-o £>a.
N:o rp.
I Afskr. meddelad Exp.-Utsk- d. 27 Febr. 1830
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Svar j i anledning aj åtskilliga
utaf Rikets Ständer, vid innevarande
Riksdag antagna Grundlags-Förändringar.
Gifvet Stockholms Slott ä
Rikssalen , den 7 Januarii i83o.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige,
Väl a k tade , Hedervärda och Redlige,
Gode Herrar oell Svenske Män !
Uti underdånig skrifvelse af den 24
Julii sistlidet år, håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män! till vinnande af Mitt Nådiga
Rifall, öfverlemna! de lagligen beredda,
från 1S23 års Riksdag b vilande, samt vid
innevarande Riksmöte af Eder gillade och
antagna förslag, till ändringar i Rikets
Grundlagar, med undantag af förslaget till
G8 §. Riksdags-Orduingen, hvarom J ännu
icke fattat Edert Beslut; och har Jag, efter
inhemtande af Mitt Stats-Råds underdåniga
tankar, stannat i följande Beslut;
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o 91. 27
Jag har gillat och autagitde af Eder,
Gode Herrar och Svenske Män! föreslagna
ändringar uti
37 §•;
56 §. 3 Morn., sista punkten;
69 §. 5 punkten;
97 §. 2 punkten Regeringsformen ;
samt de vid slutet af 98 §. Regeringsformen
föreslagna tvänne tillägg;
äfvensom de föreslagna ändringarna uti
io3 §. 3 punkten och 108 §. 4 punkten
Regeringsformen.
Likaledes har Jag i Nåder bifallit de
förändringar, som blifvit af Eder föreslagna
uti -
14 §• 4 och 5 Mom. Riksdags - Ordningen
;
det vid slutet af 14 §. föreslagna nya 6 Momentet
;
de föreslagna ändringarna uti 17 §. 2 Moni,
gista punkten;
19 §. sista punkten ;
22 §. förra och senare punkterna 5
23 §. 1 Mom. 3 punkten;
33 §. 2 Mpm.;
28 Kongl.. Maj-ts Nådiga. Skrifv. N.o £2,
4g §• i Mom. 2 punkten ;
62 §., 1 punkten;
63 §. 2 Morn. 2 punkten RiksdagsOrdningen;
jemte
de vid slutet af 63 §, föreslagna
tillägg;
äfvensom de uti
64 §• 3 punkten;
65 §. 2 punkten ;
§. senare punkten; samt
79 §. Riksdags - Ordningen, föreslagna
ändringar..
Beträffande deremot den af Eder föreslagna
förändrade redaction af 63 §. Regeringsformen,
har Jag ansett, att, då den
närvarande redactionen af samma §. i bestämda
ordalag innehåller, att det så kallade
Stora Creditivet skall ur Rikets Ständers
Bank, vid infallande krig, af Konungen
lyftas, men den nu föreslagna förändrade
redactionen icke ens antyder, hvarest
lyftningen af detta Creditiv skulle komma
att ega rum , kunde en skadlig obestämdhet
vid tillämpningen härigenom uppstå,
hvilken det är Lagstiftarens pligt att
förekomma; och har Jag, af sådan an ledum
nnit Mig förhindrad att antaga
Edert ifrågavarande Förslag, Jag är likväl
Kongl. Alaj.-ts Nådiga Skrifv. JV.-o 92.
sinnad, att till Eder, Gode TIerrar ocli Svenske
Män! aflåta en Nådig Proposition, hvarigenom
ali otydlighet i denna del kan förebyggas.
Jag liar vidare funnit, att det af Eder
föreslagna stadgande, om offentlighet
vid Riks-Rättens sammanträden, icke borde
beslutas annorlunda, än i sammanhang
med frågan om offentlighet vid Domstolarne
i allmänhet, hvilken fråga åter är i vissa
delar beroende af möjliga , men ännu
icke beslutade förändringar i RättegångsOrdningen-,
De vigtigaste skälen för offentlighet
vid Domstolar äro tvifvelsutan ,
å eria sidan, att en tilltalad person derigenom
eger större säkerhet, att icke våldföras
eller lida inskränkning i rättigheten
att lagligen försvara sig, och å den andra,
att Allmänheten der må ega tillfälle att
upplysas och påminnas om sina pligter
samt varnas för öfverträdelser. Intetdera
af dessa skäl har Jag funnit gällande för
offentlighet under rättegångar vid RiksRätt,
ty dennes sammansättning tryggar
tillräckligen den tilltalades säkerhet om
laglig behandling, och Allmänheten kan icke
der hemta tillfälle gtt erinras om sina pligter.
Den rätt åter, som medborgare ega,
att erfara , huru de vigtiga ämnen, som
kunna blifva föremål för Riks-Rätt, utredas,
3o Kongl, Maj.ts Nådiga, Skri/i). N:6 £2.
granskas och afgÖras, befordras ostridigt
mera fullkomligt och mera säkert genom
Tryckfriheten. På dessa grunder har Jag
icke ansett Mig för det närvarande böra
bifalla den af Eder föreslagna förändring
i 102 §. Regeringsformen.
Då Jag slutligen ansett de af Eder
framställda Förslag till ändringar uti åtskilliga
§§. af Tryckfrihets-Förordningeil
vara mindre väsendtliga; och då Jag derjemte
inhemtat, det ett Förslag till en alldeles
ny redaction af denna Grnndlag al
Edert ConsLitutions-Utskott blifvit i behörig
ordning väckt, samt att detsamma redan hos
Eder, (Gode Herrar och Svenske Män! kommit
under Öfverläggning, och sålunda till
slutligt afgörande vid nästa Riksdag kan
förekomma, har Jag icke funnit skäl att nu
antaga berörde af Eder framställda parliela
Förslag.
Jag förbi ifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män! med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Bil. till Kongl. Maj.ts Nluli ga Skrif v. N.o g3. 3 i
-
N:o c)3.
I Afskrift meddelad Exp.-Utsk. d. 28 Fehr. i83d«.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i
anledning af Deras underdåniga anmälan,
angående granskningen af Mann
f adur - Discont - Fondens Räkenskaper;
Gifven Stockholms Slott deri s3
Januarii iS3o.
Ilos Kong-]. Majit hafva Rikets nu församlade
Ständer i underdånighet anmält, att,
sedan Rikets Ständer inhemtat, att den under
Kongl. Majits och Rikets Commerce*
Collegii förvaltning stående ManufacturDiscont
- Fonds Räkenskaper, till hvilkas
granskning serskilda personer tillförene under
några år varit af Kongl. Majit i Nåder
förordnade, nu åter endast granskas afManufactur
Disconl-Contoirels egne Tjenstemän,
Rikets Ständer, sorn ansett nödigt, alt Fondens
Räkenskaper underkastas någon granskning
utöfver den , som inom Contoiret
verkställes; men derjemte funnit, att densamma,
både till ändamålet och förhållan»
32 Kongl. Majds Nådiga Skrif v. N.-o 52.
det med de Läntagare, som begagna Fonden,
närmast är att jemföra med granskning,
sorn eger rtim öfver Banco-Discontens
förvaltning, för deras del, beslutit, att
de Revisorer, som emellan Riksdagarna årligen
samlas till granskning af Banco-Disconlens
förvaltning och räkenskaper, jemväl
må utsträcka deras befattning till Manufactur-Discont-Fonden,
hvars räkenskaper
likväl förut borde vara, i stadgad ordning
, inom Conloiret genomgångna och
granskade.
Vid föredragning af detta ärende, har
Kongl, Maj:t i Nåder inhemtat, att Manufaclur-Discont-Fonden
icke granskas endast
af Discont-Contoirets egne Tjenstemän, utan
äfven varit, i följd af Rikets Ständers
vid 1810 års Riksdag vidtagna beslut, underkastad
granskning, under Riksdagarna
af Stats-Utskottet, och emellan Riksdagarna
af de Rikets Ständers Revisorer, som
haft sig uppdragne granskningen af öfriga
Stats-medel.
Då nu, i följd af Rikets Ständers förrberörde
anmälan, fråga är, att den Revision,
som sålunda hittills egt rum, skall
upphöra, samt Fonden i stället granskas af
de Revisorer, som emellan Riksdagarna årligen
sammanträda till Revision af Banco
Discon
-
Kongl. Maj de Nådiga Skri/v. ZWo g3. 33
Piscontens Räkenskaper och Förvaltning,
har Kongl. Maj:t fästat uppmärksamhet dervid,
att, jemlikt de för Rikets Ständers
Bank utfärdade Reglementen, Banco-Discontens
Revisorer sammanträda den i Mars
hvarje år, för att granska det näst föregående
årets Räkenskaper; att, enligt den
af Kongl. Maj:t den 12 Februarii 1817
fastställda Instruction för Manufactur-Discont-Contoirets
Tjenstemän, Fondens Hufvudbok
bör vara af Bokhållarne afslutad
sist inom Mars månads utgång det påföljande
året; och att dessutom i berörde Insruction
är stadgadt, att Kamereraren och
Controlleuren böra, för det föregående året,
upprätta ett Balance-Extract öfver förfallna,
men obetalta lån, hvilket BalanceExtract
icke kan till Commerce-Collegium
afgifvas förr, än i slutet af Februarii månad
, hvarefter detsamma remitteras till
Collegii Advocat-Fiscal, som högst tvänne
månader derefter till Collegium skall inkomma
med yttrande deröfver , jemte utförlig
berättelse, så väl om de åtgärder,
hvilka vid hvarje Balance-mål det föregående
året blifvit vidtagna, som angående
de omständigheter, hvarpå detsamma beror.
Bih. till R■ St. Fröt. 1828S0. 1 Sami. 3 Band.
7:de Häftet, 3
34 Kongl. Ma/.-1 i Nådiga Skrif. N.-o g3.
Vid nämnde förhållande visar sig, att
Manufactur-Discont-Fondens Räkenskaper,
med tillhörande handlingar , icke förr än
den i Maji hvarje år äro i det fullständiga
skick, att de kunna underkastas revision. Och
som dessutom den summa, Rikets Ständers
Bank till Manufactur-Discont-Fonderi förskjutit,
icke kan betraktas annorlunda, än såsom
ett vanligt Lån-biträde, för hvars begagnande
Fonden erlägger stadgad ränta,
hvaremot den andra delen af samma fond
utgör medel , tillkomna genom Ränte-vinster,
samt Banco-Discont-rörelsen, så väl i
afseende på dess föremål , sora grunderna
för dess förvaltning är af helt annan beskaffenhet
än Manufactur-Discontens, hvars
förvaltning snarare kan jemföras med förvaltningen
af andra , till näringarnes befrämjande
anslagna, al lmänna medel; så har
Kongl. Maj:t i Nåder ansett ManufacturDiscont-Fonden
icke lämpligen kunna , på
sätt Rikets Ständer, för deras del, beslutit
och föreslagit, Underkastas granskning af
de Revisorer, hvilka emellan Riksdagarna
årligen öfverse Banco - Discontens förvaltning,
utan hädanefter böra, likasom alltsedan
180g och 1810 årens Riksdag egt rum,
granskas af Rikets Ständers Revisorer, i
sammanhang med Revisionen af Stats-Verkets
Räkenskaper och förvaltning; men då
Kongl. Maj:t funnit Räkenskaperna för Ma
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.-o g3. 35
nufaetur-Discont-Fouden, hvilka,i anseende
till Fondens serskilda beskaffenhet, icke
till offentlig granskning i Kammar-Rätten
öfverlemnas, likväl böra undergå den speciela
revision, som, i- afseende på Räkenskaperna
öfver andra allmänna medel , är
föreskrifven, innan de blifva föremål för
Rikets Ständers Revisorers eller Deras StatsUtskotls
pröfning, har Kongl. Majit i Nåder
beslutit, att hädanefter, för hvarje års
Räkenskaper, ifrån och med dem för innevarande
år, uppdraga åt serskilda , i Nåder
tillförordnade Revisorer, att taga kännedom
om Manufactur-Discont-Fondens förvaltning
och dervid, jemte Räkenskapernas
behöriga[granskning, pröfva, huruvida Fondens
tillgångar blifvit, enligt fastställda
grunder fördelade och förvaltade, samt om
Jiåne-handlingarna befinnas i behörig ordning;
hvarefter dessa Revisorer skola ega,
att med underdåniga Berättelser i ämnet
till Kongl, Majtt inkomma ; hvilka Berättelser
Kongl, Majit sedermera vill till upplysning
meddela Rikets Ständers Revisorer
eller Deras Stats-Utskott. Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl,
Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Dalum ut supra,
CARL JOHAN.
C. D. Skogman,
36 Bil, till Kongl. Majds Nådiga Skri/v, N.o q3.
Utdrag af Protocollet öfver Handels- och
Finance - Ärenden hållet inför Hans
Ma.j:t Konungen i Stats-Rädet ä Stockholms
Slottj den 16 Januarii i83o.
Närvarande;
Justitia» Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
Stats-Minislern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt,
Stats-Råden :
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Hr Grefve Adelswärd.
Hr Friherre af Nordin.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim,
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren Skogman föredrog
i underdånighet;
8:0. Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
af den 28 October sistlidet år, angående
granskning af Manulactur-Discont-Fondens
Räkenskaper; i hvilket ämne CommerceCollegium
med underdånigt Utlåtande inkommit.
Bil. lill Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. N.o g3. 37
Med afseende på hvad Commerce-Collegium
i underdånighet yttrat, rörande så
väl tiden För afslutandet af ManufacturDiscont-Fondens
Räkenskaper, sorn det olika
förhållande till både föremål och förvaltnings-grunder
, som eger rum emellan
denna Discont - Inrättning och Banco - Disconten,
ansågo Stats-Secreteraren och StatsRådet
nämnda Fond icke lämpligen kunna
, på sätt Rikets Ständer för deras del
beslntit och föreslagit, underkastas granskning
af de Revisorer, hvilka emellan Riksdagarna
årligen öfverse Banco-Discontens
förvaltning, utan hädanefter böra, likasom
alltsedan i8opoch 1810 årens Riksdag egt
rum, granskas af Rikets Ständers Revisorer,
i sammanhang med Revisionen af StatsVerkets
Räkenskaper och Förvaltning; men
då Räkenskaperna öfver Manufactur - Discont-Fonden,
hvilka, i anseende till Fondens
serskilda beskaffenhet, icke till offentlig
granskning i Kammar-Rätten öfverlemnas,
likväl syntes böra undergå den speciela
revision, som, i afseende på Räkenskaperna
öfver andra allmänna medel är föreskrifven,
innan de blifva föremål för Rikets
Ständers Revisorers eller deras StatsTJtskotts
pröfning, — hemställde Stats-Secreteraren
och Stats-Rådet i underdånighet, om
<
38 Bil. till Kongl. Maj.-Is Nådiga Shri/v. N.-o q3.
icke Kongl. Majit skulle läckas för hvarje
år, från och med det innevarande, uppdraga
åt serskilda, i Nåder tillförordnade Revisorer,
att taga kännedom om ManufacturDisconl-Fondens
förvaltning, och dervid ,
jemte Räkenskapernas behöriga granskning,
pröfva, huruvida Fondens tillgångar blifvit,
enligt fastställda grunder, fördelade
och förvaltade, samt om Låne-handlingarna
befinnas i behörig ordning; hvarefter dessa
Revisorer skulle ega, att med underdåniga
Berättelser i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma,
hvilka Berättelser sedermera komma
ett Rikets Ständers Revisorer eller deras
Stats-XJtskott till upplysning meddelas,
Hvad Stats-Secreleraren och Stats-Rådet
i underdånighet yttrat och hemställt,
täcktes Kongl. Majit i Nåder gilla och
bifalla, med befallning, att Rikets Ständer
skulle om Kongl. Majlts sålunda fattade
beslut genom Nådig Skrifvelse underrättas,
Ex Protocollo
A. F. Normelin*
ISTOCKHOLM» tryckt i Eckstcinska Tryckeriet, i83«.
Kolig/. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.-o <)4- i
N:o 94.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga svarj i anledning af de till Dess
Nådiga sanction i underdånighet öfverlemnade,
af li. S. vid denna Riksdag
antagna Lagar, angående Mjnt-bestämningeu
och för Banken: Gifvetj Stockholms
Slott å Rikssalen d. 1 Mars i83o.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige,
Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Genom underdåniga skrifvelser af den
29 sistlidne Januarii, håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, till Mig i underdånighet
öfverlemnat de af Eder vid denna Riksdag
antagna Lagar, angående Myntbestämningen
och för Banken, samt derå begärt Min sanction.
Jag hyser ej något tvifvelsmål, att J
icke noga öfvertänkt vigten af den föreslagna
åtgärden, då J öfverlemnat verkställigheten
deraf ej allenast till Mitt Konungsliga
beslut, utan äfven till hvad tid och förhållanden
kunna kräfva. Jag kan ej annat än
Bih. till R. St. Fröt. 7828-30. 1 Sami. 3 Bandet.
8:de Häftet.
2 Kornel. Maj.ts Nådiga Skvifv. N.o q4-
erkänna och värdera det nya bevis på förtroende,
som J härigenom lemnat Mig; Och,
efter att hafva hort Högste Domstolen samt
inhemta! Stals-Rädets tankar, förklarar Jag,
att Jag. antager dessa Lagar, Jag skall till
Rikets och hvarje Medborgares hästa använda
denna magt, då Jag anser Mig utan olägenhet
kunna det göra. Om, vid den tid
Jag pröfvar nyLtigt att, enligt den i i §
stadgade grund, sätta a:dra § af Myntbestämnings-Lagen
i verkställighet, några hinder
skulle möta, och Jag finna det nödvändigt,
gifver Jag Eder tillkänna, att Jag, å
Min sida, genom Rikets Ständers sammankallande,
skall visa dem samma tillit och förtroende
tillbaka.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
GARL JOHAN.
Kongl: Majds Nådiga Skri/v. N.-o g4. 3
Np 95.
KONGL. MALTS
Nådiga Svar , i anledning af åtskilliga
aj Rikets Ständer föreslagna lag förändringar;
Gifvet > Stockholms Slolt
å Rikssalen d. 1 Mars i83o.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige
, Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Uti underdånig Skrifvelse af den 12
Junii sistlidet år håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, anhållit om utfärdande af en
sådan lagförklaring, att, der ej annorlunda
finnes stadgadt, eller serskild öfverenskommelse
träffad blifvit, böra af alla matlag,
vare sig Hemmansbrukare, Torpare och Husmän
eller Inhyseshjon, samt Krigsfolk, då
de icke i tjenstgöring stadde äro, dagsverken
utgöras till Kyrkobyggnad, med hvad dertill
hörer, på sätt allmänna Lagen i 26 Gap.
Byggninga-Baiken stadgar.
Vid öfvervagandet af detta Förslag, hvaröfver
Högste Domstolen och Stats-Rådet blifvit
hörde, har Jag, enär billigheten och rättvisan
synas kräfva, att Torpare, Gerningsmän
och Inhyseshjon icke för deras matlag få
vidkännas lika dagsverksskyldighet till Kyrkobyggnad
och underhåll, som de inom Sock
-
4 Kongl. Maj.ts Nådiga Skvi/v. N:0 gS.
nen boende Hemmansegare och Innehafvare,
samt frågan om Soldaters deltagande i slik
dagsverks-skyldighet redan finnes vara genom
Kongl. Brefvet d. 11 Mars 1765 afgjord,
icke funnit godt bifalla Eder berörde underdåniga
framställning, utan kommer vid hvad
hittills i detta ämne är stadgadt att jemväl
hädanefter bero och förblifva.
Uti Skrifvelse af den 10 Sept. sistlidet
år håfven J, Gode Herrar och Svenske Män,
uppå anförde grunder, i underdånighet föreslagit,
att 1 §. i 16 Cap. Ärfda-Balken, sådan
den, enligt Kongl. Förordningen d. 27
April 181 o, nu hyder, måtte varda ändrad
och erhålla följande redaction:
”Vill någor, man eller qvinna, göra Testamente,
upsätte tliet skrifteliga, med eller
”utan vilkor; varde ock Testamentet bestyrkt
”af tvänne vittnen, som skola på en gång
”när vara ock therå tekna skrifteligt intyg,
”att tliet Testamente tå var gjordt med sundt
”och fullt förstånd och af fri vilja; stånde
”ock honom fritt, att låta vittnen veta thess
”innehåll, eller ej. Äro ej vittnen att tillgå
”och finnes Testamentet med egen liand va”ra
skrifvet och underskrifvet; ege ock det
”laga kraft, ther ej styrkt varder, att Te”stanientsgifvaren,
efter then tiden, haft lägenhet
alt vittnen anskaffa. Håkar någor
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrijv. di.-o r/S. 5
ri svår sjukdom eller fara, håfve tå våld
”att, i vittnens närvaro, Testamente munte”liga
göra; och galle tliet, ther the vittnen
”intyga, att han, med sundt förstånd och af
”fri vilja, förklarat sig hafva thet Testamente
gjort. Dör han ej i then sjukdom eller
”fara; vare hans munteliga Testamente icke
”gällande. Boftgifver någor fast egendom,
”ege ej magt om vilkoren för thes förvaltning
”sträcka förordnandet längre, än till förste
”emottagarens och thess makas lifstid, eller
”om egande-rätten vidare, än till utnämnan”de
af Testaments- eller Gåfvotagarens nästa
”efterträdare, uti hvilken sistnämndes hand
”fastigheten ikläder sig egenskapen af arfvejord,
hvarmed i allt fall efter allmän Lag
”föll)Alles. Ej eller må i andra afhancllin”gar
och contract om fast egendom sådana
”vilkor inflyta, hvarigenom förvaltnings- och
”egande-rätten för en framtid vidare inskrän”kes,
än nu sagdt är; men angående städja
”och arrende galle hvad tlierom serskildt
”stadgadt är.”
Efter Högste Domstolens och Stats-Rådcts
hörande har Jag tagit detta ämne i öfvervägande;
och då Jag, å ena sidan, lika
noed Eder, anser nyttigt, alt rättigheten att
göra munteliga Testamenten inskränkes till
vissa bestämdå fall, finner Jag, å den andra,
det af Eder i sådant afseende aflemnado förelag
sakna den tydlighet och bestämdhet i
6 Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. N.-o f)S.
uttryck, att genom antagande deraf en åsyftad
förbättring verkligen kan anses vara vunnen.
Sålunda finnes der icke vara förklaradt
hvarken hvad med ordalagen svår sjukdom
eller fara bör förstås, eller huru lang tid,
som hör hafva förflutit, ifrån det sjukdomen
eller faran upphört, innan det munteliga Testamentet
skulle förlora den gällande kraft,
Lagen för slika händelser velat detsamma
tillägga, af hvilken obestämdhet anledningar
ofta skulle gifvas till Domares olika tolkning
af Lagbudet. Förslaget, sådant det blifvit
framställdt, saknar jemväl föreskrift om formen
för upprättande af ett Testamente, hvarom
jag anser stadgande höra meddelas i sammanhang
med inskränkning uti ett förut i
Lag godkändt sätt att disponera om sin egendom.
Förmågan att skrifva är väl någorlunda
allmän i alla Folk-Classer, men deraf
följer likväl icke förmåga att redigt uppfatta
och framställa hvad Testator för vittnen yttrat
vara sin vilja. För att i sistnämnde afseende
åstadkomma den visshet och trovärdighet,
som Lagstiftaren måste anse såsom
oeftergifiiga vilkor för att åt annan än i Lag
utnämnd arftagare öfverlemna qvarlåtenskap,
finnas i flera länder så kallade Notarier, inför
hvilke sådana afhandlingar, för att vara
gällande, skola vara upprättade. I saknad af
en sådan Tjenste-Corps här i Landet, synes
likväl mera trovärdighet åt ett Testamente
Kongl. Maj.ts Nfldiga Skrifv. N.-o q5. y
vara bernit, om bevittnandet deraf i början
anvistcs åt någon annan person, som innehafver
allmän tjenstemanna-egenskap, såsom
t. ex. Läkare, Prest, Kronofogde, Länsman,
Sockneskrifvare, der de finnas, Klockare, Nämndeman,
Fjerdingsman a. s. v., i stället att
sådant ujipdrogs åt andra, som händelsevis
kunde, vid ett Tes ta
bevittnande deraf anlitas.
På de skäl, hvilka, på sätt nu blifvit
framställdt, ådagalägga förslagets ofullständighet,
så att, med antagande deraf, fastän
några brister afhjelptes, andra olägenheter
eller anledningar till rättegångar och olika
lagtolkningar bereddes, och då Riksdagens
nära förestående slut hindrar Mig att i afgifvande
Contra-Proposition till Eder framställa
ett omarbetadt förslag i detta ämne,
hvilket förslag kunde i sammanhang dermed
äfven innehålla föreskrifter om form och sätt
för upprättande af Testamenten, vare sig
skrifteliga eller munteliga föreskrifter, dem
erfarenheten visat vara nu mera än förr behöfliga,
finner jag Mig föranlåten att till
Edert ifrågavarande förslag för närvarande
vägra Nådigt bifall.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti underdånig Skrifvelse af d. 19
8 Kongl. Maj.ts Kådiga Skrif v. N.o q5.
öctober 1829, tillkännagifva, det J ansett
rättvisan fordra, att deri tvistande part, som
genom slutlig Dom vinner sin sak, och hvars
talan således mäste antagas hafva varit pä
Lag grundad, äfven erhåller ersättning för
kostnad och skada, som rättegången honom
tillskyndat, antingen saken må hafva synts
mörk och tvifvelaktig, eller ej, och ehvad
scrskilde Domares eller Instantiers Begrepp
derom varit sammanstämmande eller skiljaktige,
från hvilken regel något undantag, efter
Eder tanka, icke i annat fall- borde ega
runi, än då kärande part vinner sitt påstående,
eller svarande från käromål befrias på
grund af edgång i egen sak; Oell håfven J
på sådan grund i underdånighet föreslagit,
att a 1 Capitlet Rättegångs-Balken, om rättegångskostnad
och skadestånd, mätte undergå
förändring i enlighet med ett af Eder
derjemte öfverlemnadt förslag.
Efter det Högste Domstolen och StatsRådet
blifvit häröfver hörde, har Jag tagit
detta ämne i öfvervägande; Och då de förhållanden,
hvilka Jag anfört såsom skäl för
Mitt å Riks-salen den io:de September i8a3
Rikets Ständer meddelade afslag å deras jemväl
då framställde enahanda förslag, icke sede
rmera i någon måtto undergått förändring,
har Jag icke eller nu funnit godt att till
Eder förnyade begäran lemna Nådigt bifall.
Kongl. Majit» /Vadiga Skri/v. IV.-o $5.
Sedan Jag genom Nådig Proposition af
iden 27 Mars sistlidet år föreslagit Eder,
Gode Herrar och Svenske Män, vidtagande
af en allmän Författning, hvarigenom skulle
stadgas, att, då böter för sådan stöld, som
enligt Lag ligger i tväböte emot annan tjufnad,
skola till fängelse vid vatten och bröd
förvandlas, stöldens enkla värde först hör
fördubblas, och det sålunda uppkommande
dubbla beloppet tjena till grund för fängelsetidens
bestämmande, på sätt i 5 Cap.
4 § Straff-Balken stadgadt är, håfven J uti
underdånig skrifvelse af den 18 November
sistlidet år anmält, det J, uppå tillika anförde
grunder, ansett Eder icke böra lemna
bifall till samma Nådiga Proposition, utan
i förening med en Lagförändring, som stadgade
en tjenligare beräkningsgrund för förvandling
i allmänhet af böter till fängelse
vid vatten och bröd; och då, enligt Eder
tanka, något giltigt skäl ej torde kunna uppgifvas,
hvarföre emellan hvarje grad i straffet
af dylikt fängelse skall, såsom nu är
stadgadt, vara en skilnad af fyra dagars
fängelsetid, eller hvarföre första graden skall
svara emot tio daler, andra graden emot
femton, tredje och fjerde graderne hvardera
emot tjugu, och femte graden enrot trettio
Daler Silfvermynt, men det deremot syntes
naturligt och billigt, att graderne i straffet
af fängelse viel vatten och bröd bestämdes
io Kongl. Maj.ts Nådiga. Skrif v. N-o qS.
i samma enkla arilhmetiska proportion, som
graderne i straffet af spö eller ris, håfven
J, sorn ansett den i min Nådiga Proposition
föreslagna grund för förvandling af böter för
stöld, som ligger i tväböte, vara enlig med
andra i Lagen stadgade dubbla böters förvandling,
i underdånighet afgifvit ett så lydande
Lag-Förslag:
”Med ändring af 4 § i 5 Cap. Straff”Balken
stadgas som följer:
”Fängelse vid vatten och bröd räknas
”således, att emot böter från en daler till
”och med tolf daler, svara fyra dygn; från
”tolf till och med sexton daler, fem dygn;
”från sexton till och med tjugu daler, sex
”dygn; och så vidare fyra daler emot hvart
”dygns fängelse vid vatten och bröd. Går
”talet af dygn ej jemt upp emot böterne,
”efter denna räkning, utan stiga böterne nå”got
deröfver', då ökes straffet med ett dygns
”fängelse vid vatten och bröd. När böter
”för sådan stöld, som enligt Lag ligger i
”tväböte, skola till fängelse vid vatten och
”bröd förvandlas, då fördubblas det stulnas
”enkla värde och det dubbla beloppet tjenar
”lill grund för fängelsetidens bestämmande,
”efter den beräkning, som nu stadgad är.
”Ej bör någon dömas till fängelse vid vat”ten
och bröd på längre tid än en månad,
Kongl. Maj.ts Nådiga, Skri/v. N.o q5. h
”beräknad till tjuguåtta dygn; och ej på min"dre
tid än fyra dygn.”
-Då Jag, efter Högste Domstolens och
Stats-Rådets hörande, företagit detta Edert
Lagförslag till granskning, har Jag val, lika
med Eder, funnit den hittills i Lag stadgade
grund, för förvandling af höter till fängelse
vid vatten och bröd, vara i vissa fall
mindre vigtig och serdeles deruti, att tiden
för dylikt fängelse är i allmänhet bestämd
till ett antal af endast 4> 8, 12, 16, 20,
24 och 28 dagar, hvarigenom, vid den minsta
tillökning utöfver det bötesbelopp, som
högst svarar emot hvarje fängelse-gradation,
en olämplig förökning uti fängelse-tiden uppkommer;
men deremot har Jag ansett den
af Eder uttryckta mening, angående fängelsetidens
förlängning i lika jemt arithmetiskt
förhållande med bötesbeloppet, icke kunna
godkännas, enär afseende dervid icke blifvit
fästadt på det uti straffets natur grundade
förhållande, att, serdeles då fängelsetiden
uppgått till en viss längre tid, hvarje dags
tillökning måste i allt större nion medföra
ökad svårighet att straffet uthärda; ett förhållande,
som synes vara af 1734 års Lagstiftare
erkändt, då ett belopp af trettio daler
finnes stadgadt för den sista förhöjningen
från 24 till 28 dagars fängelse vid vatten
och bröd, hvaremot blott hälften deraf,
ite Kongl. Maj.Is JYcidi ga. Skrif v. IV.q qS.
eller femton daler, svarar emot den första
förhöjningen från 4 till 8 dagar.
Genom gillande af den utaf Eder föreslagna
grund för förvandlingen, komme ock
det missförhållande att ega rum, att höter
af endast Etthundrade fem daler skulle förvandlas
till högsta beloppet af fängelse vid
vatten och hröcl, eller 28 dagar, hvaremot
högsta beloppet af spö, eller 4o pär, icke
skulle komma i fråga förr, än höterne öfverstigit
Etthundradesjutton daler.
Uppå dessa skäl, och då frågan om förändring
i allmänhet af de hittills stadgade
grunder för höters förvandling tili kroppsstraff
står i så nära sammanhang med de
frågor om bibehållande eller förändring af
sjelfva bestraffningarne, hvilka vid beredandet
och granskningen af Förslag till ny Criminal-Lag
böra komma i öfvervägande, har
Jag ansett Mig böra afslå Edert ifrågavarande
Förslag, med förklarande, att de nu befintliga
stadganden om böters förvandling till
fängelse vid vatten och bröd komma att tills
vidare lemnäs oförändrade.
Då erfarenheten skall visat, att Gäldenärer,
för att undvika betalning af ostridiga
och fastställda skulder, företagit sig att ge
-
Kongl. Maj.is Nådiga Skrif v. N.-o c>5. 13
nom diktade afhandlingar försälja all sin
egendom, dervid de dock förbehållit sig
rättighet att, emot viss hyres-afgift, egendomen
innehafva, hvarefter de val qvitterat
köpeskillingen, som sålunda äfven blifvit oåtkomlig,
men deremot af den föregifne köparen
tilläfventyrs undfått en molförbindelse,
att köpet efter öfverståliden fara skulle återgå,
håfven J, som ansett Lagstiftningen böra
söka motarbeta dylika missbruk och underslef,
samt bereda utväg att dem upptäcka
och beifra, uti Skrifvelse af den 18 November
sistlidet år i underdånighet föreslagit,
att 7 Capitlet 3 § Utsöknings-Balken
måtte ändras till följande lydelse:
”Söker någon tillegna sig gods, som i
”Gäldenärs bo finnes, och menar Borgenär,
”att det honom till förfång sker; bjuder sökanden
bevis för sig, och ställer han hos
”utmätningsmannen borgen för den kostnad
”och skada, som af hans anspråk komma
”kan, varde godset satt i qvarstad, intill
”dess tvisten om egande-rätten af Domstol
”pröfvad blifvit; stämme dock sökanden i
”tliy fall vederparten, i Staden, inom en,
”och på Landet, inom tre månader, sedan
”godset i qvarstad sattes, eller håfve sin ta”lan
emot honom förlorat. Anmäler vid ut”mätnings-tillfället
Gäldenären, att godset
”hörer annan till, varde det ock med qvar
-
i4 Kongl. Maj.ts Nadigci Skrif v. N.-o g5.
”stad belagdt: Borgenär underrätte härom den
”uppgifne egaren, och stämme han, inom
”den tid ofvan sagdt är, räknad från den
”dag, då underrättelsen honom meddelas,
”eiler vare sin talan qvitt. Finnes Gäldenär
”hafva svikeligen uppgifvit annan såsom ega•*re
till godset, gälde ali skada och höte godisets
halfva värde. Vill i dessa fall Borge”när
sjelf stämma, stånde det honom fritt.
”Samma lag vare, der Borgenärer söka företräde
hvar för annan.”
Efter det jag öfver detta Förslag in- „
hemta t Högste Domstolens och Stats-Rädets
yttranden, har jag tagit frågan i noggrannt
öfvervägande. Såsom ett verksamt medel
emot de i Eder underdåniga Skrifvelse omförmälde
missbruk genom diktade köpeafhandlingar
om lös egendom, anser Jag stiftandet
af en Lag, som skulle stadga, att, om
någon tillliandlar sig lösören och tillåter, att
desamma få i säljarens vård qvarblifva, han
hör inom viss tid från köpslutet derom göra
anmälan hos Domaren eller Konungens
Befallningshafvande, så framt han vill såsom
egare till den ifrågavarande lösegendomen
anses. Genom en sådan anmälan, hvilken
genast borde inprotocolleras, skulle eganderättens
genom köpet skedda öfverflyttning
från säljare till köpare blifva mera allmänt
känd, och allt tvifvelsmål om rätta förhållandet
förekommas.
Kongl: Maj.-is Kådiga Skrif v. IV.-o q5. i 5
I anseende till Riksdagens snart förestående
sint, kan likväl'Förslag tili ett sådant
Lagstadgande nu icke till Eder framställas;
och emot det af Eder öfverlemnade
Förslag företer sig den anmärkning, att, då
detsamma innefattar, att Borgenär bör, så
ofta Gäidenären vid utmätnings-tillfälle anmäler,
det gods, som i hans ho finnes, hörer
annan till, derom underrätta den uppgifne
egaren, på det att denne må kunna
inom viss tid, räknad från den dag, underrättelsen
honom meddelas, utföra sin talan
, ett sådant stadgande utgör den säkraste
anvisning för Gäidenären, huru han må kunna
uppehålla Borgenärs rätt, och, under det
endast qvarstad får ega rum, hindra godsets
executiva försäljning. Han beliöfver nemligen
för detta ändamål ej annat, än föregifva
, att en person, hvars vistelseort är aflägsen
eller obekant, är egare af godset. Denne
skall då genom Borgenärens försorg uppsökas
och kungöras om förhållandet, hvarefter
bevis måste företes om en slik communication,
med öppet tillfälle för Gäidenären
att då väcka invändningar, det hans uppgift
vore missförstådd, eller orätt person
kungjord, eller ock skulle den förmente egaren
erhålla förständigandet genom allmänna
Tidningar ne; en åtgärd, äfven förenad med
kostnad och tidspillan. Från detta befarade
missbruk skulle de föreslagna böterna fö
-
16 Kongl. Majds Kådiga Skrif v. K.-o gS.
ga afskräcka, tj sällan torde det blifva bevisligt,
att Gäldenär en gjort berörde uppgift
svikeligen.
Det synes alltså böra vara icke Borgenärens
utan Gäldenärens åliggande att underrätta
den förmente egaren om det väckta
utmätnings-anspråket och besörja, att hail
må kunna, på sätt Lagförslagets första moment
innehåller, sin rätt iakttaga. Den, som
till Gäldenären anförtrott sina tillhörigheter,
bar ställt sig i beroende af hans redlighet
och noggrannhet äfven härutinnan. Underlåter
Gäldenären att nog tidigt.tillsäga egaren,
och godset derigenom går förloradt, så inträffar
ej annat, än hvad medelst samma
Gäldenärs tillgörelse på mångfalldiga andra
sätt kunnat hända, och derföre Godsegaren
må honom tilltala. Skulle åter egaren hvarken
vistas å orten, vara för Gäldenären tillgängelig,
eller hafva vidtagit sådan anstalt,
att hans rätt kan af något hans ombud bevakas,
så bör hellre en förlust kunna drabba
honom i följd af denna hans oförsigtighet,
än blotta förevändningen härom förlama
de för iakttagandet af Borgenärens rätt
anbefallde execuliva åtgärder.
Uppå detta skäl, och då det framställda
Lagförslaget i alla fall lemnar oafhjelpt den
hufvudsakligaste ofullständigheten i Lagens
hittills
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.-o qS. 17
hittills meddelade stadganden, rörande frågor
af denna beskaffenhet, nemligen saknaden
af tydlig föreskrift om hvilken slags bevisning
bör, vid afgörandet af dylika frågor, anses
tillfyllestgörande, finnér Jag Mig böra
vägra antagandet af berörde Förslag.
Uti Skrifvelse af den 18 November 1839
håfven J, Gode Ilerrar och Svenske Män, i
underdånighet framställt behofvet af en nu
saknad Lag, hvilken belägger äfven de falska
bekännelser, som ej angå lifssaker, med
så alfvarsamt straff, att missdådare må från
slike o sannfärdige uppgifter afskräckas, i hvilket
afseende J föreslagit, att genom allmän
Författning må i Nåder förordnas, som följer:
”Uppgifver häktad person, som förbrott
”under tilltal står, eller fånge, som till Fästningsstraff
eller allmänt arbete på längre
”eller kortare tid dömd blifvit, att han for”öfvat
missgerning, för hvilken han ej redan
”är tilltalad eller dömd, och förekomma der”vid
sådana omständigheter, som gifva skä”lig
anledning att sätta uppgiftens sannfärdighet
i tvifvel, då skall han först varnas för
*’den påföljd falsk bekännelse medförer. Fort
Bih.
till R. St. Prot. 1823-30. 1 Sami. 3 Band.
8:de Häftet. 2
i8 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.-o qS.
”sätter han ändock sin uppgift och befinnes
”den sedan vara falsk; plikte med fängelse
”vid vatten och bröd, efter omständigheterne.”
Efter Högste Domstolens och Stats-Rådets
hörande har Jag till Edert berörde Förslag
lemnat Nådigt bifall, till följe hvaraf
allmän Författning i ämnet kommer att i
vanlig ordning ulfärdas.
Efter Högste Domstolens och Stats-Rådets
hörande har Jag tagit i öfvervägande
Edert, uti Skrifvelse den 3o sistlidne November,
i underdånighet öfverlemnade Förslag
till en Författning, angående offentlighet vid
alla Under-Rätter, samt vid Police-Kamrar
i Städerne, då sådana mål der föreliafvas, i
hvilka Police-Kamrarne utöfva domsrätt;
hvarvid Jag, uppå de skäl, hvarpå Milt vid
sistförflutne Riksdag meddelade afslag å Rikets
Ständers då gjorda enahanda underdåniga
framställning finnes grundadt, ansett
Mig icke ega anledning att till det nu förnyade
Förslaget lemna Nådigt Bifall.
Då Jag, efter Högste Domstolens och
Stats-Rådets hörande, till granskning förehaft
det Förslag till Lag för Åhörare vid
Riks-Ståndens Sammankomster, som J, Go
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N.o 9S. 19
(le Herrar och Svenske Män, uti Skrifvelse
af den 28 sistlidne December, i underdånighet
öfverlemnat, har Jag väl funnit, att detsamma
saknar den klarhet och fullständighet,
Jag önskat, äfvensom att det innehåller
hänvisningar till åtskilliga i allmänna
Lagen befintliga straffbestämmelser, hvilka,
för de händelser hvarå detta Lagförslag har
afseende, icke synas öfverensstämma med
den nu varande bildningens fordringar; men
då Jag genom skrifvelse af den 16 Maji 1823
till Rikets då församlade Ständer förklarat,
att, om Rikets Ständer skulle yttra den önskan,
att, genom åhörares inlåtande, gifva
Allmänheten en närmare del af deras öfverläggningar,
Jag emot sjelfva saken icke hade
något att invända, och med nöje dertill
skulle lemna Mitt bifall, då vid grundsatsens
tillämpning hvarje talares rätt och frihet,
samt öfverläggningarnes lugn och ostörda
fortgång, blefvo genom reglementariska
föreskrifter tillbörligen försäkrade, samt Jag
följakteligen icke vill, genom ett afslag å
Edert nu öfverlemnade Lagförslag, sätta det
eller de Riks-Stånd, som kunna vilja besluta
att lemna främmande åhörare tillträde till
sina sammankomster, utur tillfälle att vid
början af nästa Riksdag bringa ett sådant
Beslut till verkställighet, så har Jag funnit
godt gilla och antaga berörde Förslag, sådant
det blifvit framställdt, med förbehåll
20 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif v. No g5.
att, då J nästa gång sammanträden, meddela
Eder Förslag till en förändrad redaction
af det nu bifallne Lagstadgandet, hvarigenom
ej mindre Stånds-Ledamöters än Åhörares
ömsesidiga rättigheter må betryggas.
Uti underdånig Skrifvelse af den 28
sistlidne December håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, uppå anförde grunder föreslagit,
att 5 § i a3 Cap. Ärfda-Balken måtte
varda förtydligad genom följande nya
redaction:
”Äro flere Förmyndare, än En, och vil”ja
tlie dela förvaltningen sig emellan, tage
”thertill Domarens bifall, och gore sedan
”livar för sig redo och räkenskap. Hafva
”tlie barnagodset under samnad hand, svare
”tlie tå för förvaltningen, en för alia och
'alla för en, och upfylle allan skada ther
”then omyndige något tlieraflidit, dock va”re
then ene ej skyldig umgälla then andras
”förseelse eller vårdslöshet, theri han ej ta”git
del, eller som han ej förekomma kun”nat,
eller att betala then del i skadan, som
”lios then andra kan brista. Then förmynderskap
väl och troliga förestått, njutethen
”lön och vedergällning, som Rätten prof var
”skälig, utan han sig annorledes åtnöja låter.”
Kongl. Majda Nådiga Skrif v. No <)S. 21
Detta Edert Förslag har Jag, efter det
Ilögste Domstolen och Stats-Rådet blifvit
hörde, tagit i öfvervägande, och då detsamma
innefattar först ett stadgande, att, om
flere Förmyndare hafva harnagods under
samnad hand, de då höra svara för förvaltningen,
en för alla och alla för en, och
derefter ett förklarande, att den ena ej är
skyldig alt betala den del i skadan, som hos
den andra kan brista, hvilka hägge stadganden
äro emot hvarandra stridande, anser
Jag Mig icke kunna till Edert så beskaffade
Förslag lemna Nådigt bifall.
J håfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti Skrifvelse den 28 sistlidne December
i underdånighet framställt följande Förslag
till Förordning örn hvad iakttagas hör
af den, som, genom Under-Rätts Dom eller
Utslag i tvistemål, till vites- eller ensaks--  böter fälld, vill hos Öfver-Rätt i det beslut
ändring söka:
”Den, som af Under-Rätt, genom Dom
”eller Utslag i tvistemål, blifvit lill vites”eller
ensaks-böter fälld, och vill hos Öfvermätt
i det beslut ändring söka, fullgöre
”hvad i 38 punkten af Kongl. Förklaringen
”den 23 Mars 1807 angående brottmål är
”stadgadt, i afseende på klagande parts skyl
-
22 Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. N.-o [)?>.
”dighet att antingen nedsätta ådömde böter,
”eller för dem ställa vederhäftig borgen,
”elier, om han är så fattig att han ej kan
”böterna nedsätta eller borgen ställa, vid
”ändringssökandet hos Öfver-Rätten bevis
”derom förete. Försummas det, varder än”dringssökandet,
så vidt det angår böterne,
”till pröfning ej upptaget,"
Vid granskning af detta Edert Förslag,
sedan Högste Domstolen och Stats-Rådet blifvit
deröfver hörde, bar jag funnit detsamma,
hvad hufvudsaken beträffar, vara på
goda skäl grundadt; men då emot den föreslagne
redactionen förekommer, att deruti
omtalas endast den händelse, att hos ÖfverRätt
ändring sökes uti Under-Rätts beslut,
hvarigenom uti tvistemål vites- eller ensaksböter
blifvit ådömde, men föreskrift saknas
huru förhållas bör när mål af dylik beskaffenhet
fullföljas ifrån Härads- eller KämnersRätt
till Lagmans- och Rådstufvu-Rätt, hvilka
sistnämnde Domstolar, ehuru egande att
granska förste Domstolens beslut, dock ej
kunna såsom Öfver-Rätter anses, har Jag
ansett Mig vara af denna ofullständighet i
Förslaget hindrad att detsamma antaga.
Jemte det J, Gode Herrar och Svenske
Män, den 7 sistlidne Januarii i underdå
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N:o gS. 23
nighet tillkännagifva Eder hafva antagit Mitt,
genom Nådig Proposition af den i3 December
1828, till Eder öfverlemnade Förslag till
Strafflag emot Negerhandel och delaktighet
deruti, håfven J, uti serskild Skrifvelse, i
underdånighet anhållit om utfärdande af en
serskild Författning, hvarigenom må stadgas,
att nämnde Strafflag skall till alla dess
delar gälla och ega tillämpning i afseende
på all Slafhandel och delaktighet deruti, af
hvad Folkstam de menniskor än må vara,
med hvilka sådan handel drifves; och har
Jag, efter Högsta Domstolens och Stats-Rådets
hörande, hifallit Eder herörde anhållan,
i följd hvaraf allmän Författning derom
kommer att expedieras,
Uti tvänne serskilda Skrifvelser af den
11 Maji och den 18 November 1829 håfven
J, Gode Herrar och Svenske Män i underdånighet
föreslagit följande förändringar och
tillägg i Instructionen för Rikets Ständers
Justitiae Ombudsman af den 27 Februarii
181 o, nemligen:
”1:0 Uti 2 § komma orden: Väld och
grof försumlighetatt förändras till: ”Väld
eller grof försumlighet
24 Kongl. Mcij.-ts Nådiga Skrifv^N.o gS.
2:0 Uti 4 § förändras orden: vrångvisa
och försumlighettill: ”vrångvisa
eller försumlighet
3:o Vid slutet af i4 § kommer ett så
lydande tillägg att införas: ”Justitiae Ombudsmannens
ofvannämnde Redogörelse samt
årliga berättelser böra genast vid Riksdagens
början ingifvas, för att i tid kunna förvisas
till granskning af Lag-Utskottet, dit jemväl,
i enahanda ändamål, hans Embets-Diarier
och Registratur inlemnas; skolande dessutom
Justitias Ombudsmannen, då han för
Rikets Ständer anmäler hvilka af deras Beslut
och framställningar af Konungen bifallits
och utfärdats, tillika serskildt upptaga dem,
som icke blifvit i underdånighet föredragne
eller i Nåder afgjorde.”
4:o Vid slutet af 24 § tillägges följande
mening: ”Justitise Ombudsmannen eger tillse,
att hans Embets-Expedition alltid må
finnas tillgänglig för handlingars emottagande
och utlemnande, samt att, under hans
frånvaro, den Tjensteman, som expeditionen
i Hufvudstaden förestår, må öppna till
Embetet ankommande bref, och besörja sådane
uppskof ej tålande anteckningar och
meddelanden, hvilka ej innefatta beslut, eller
annan Justitise Ombudsmannen tillhörande
verklig Embets åtgärd.”
Kongl. Majds Nådiga. Skrifv. N.-o q5. a5
5:o 26 § kommer alt alldeles uteslutas.
Då Jag, efter Högste Domstolens och
Stats-Rådets hörande, funnit ofvanberörde
tillägg och förändringar stå i öfverensstämmelse
med de för Justitiae Ombudsmannens
Embetsbefattning i Regeringsformen lagda
grunder, har Jag velat dem till allmän efterrättelse
i Nåder kungöra; och låter Jag
derjemte, i enlighet med Eder tillika i underdånighet
gjorda framställning, under denna
dag å nyo utfärda Instruction för Rikets
Ständers Justitiae Ombudsman, hvarvid komma
att iakttagas icke allenast de nu omförmälde
förändringar och tillägg, utan ock
de, som tillförene tid efter annan blifvit
beslutade.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med ali Konglig Nåd och
Ynnest städse välbevågen.
CARL JOHAN.
20 Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. N. o 96.
N:o 96.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Svar, rörande åtskilliga af Rikets
Ständer föreslagna Lagförändringar;
Gifvet, Stockholms Slott ä
Rikssalen den i3 Mars i83o.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige,
Vällaktade, Hedervärde och Redlige, Gode
Herrar och Svenske Män!
Uti underdånig skrifvelse af den 10
September sistlidne år håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, under anförande af
de åtskilliga brister, hvilka skola befinnas
uti 16 Capitlet Giftermåls-Balken, angående
medlgift och hemföljd, framställt Förslag till
ny redaction af berörde Capitel, bestående
af 9 §§•
Sedan Jag häröfver inhemtat Högste
Domstolens och Stats-Rådets yttranden, har
Jag tagit detta ämne i noggrannt öfvervägande,
och funnit Edert berörde underdåniga
Förslag till ny Lag, angående hemgift,
vara bygdt på den gr undsatts, att hemgiftstagaren,
till hvad honom i berörde egenskap
gifves, äfven lösören, endast erhåller nyttjande
rätt. Denna inskränkning synes, då
