# ID: svediakorp-gov1917
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 50,557
# sentences: 1,405
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bil. t. K. M. Nådiga Propos, N:i 43. 37
sel en gång finnes uppförd emellan grannar,
den ene ej må kunna, genom förändring
i sättet att bruka jorden, å sin sida
minska den hägnadsskyldighet, som honom
ålegat; men att deremot en jordbrukare
kan vinna minskning i sådan skyldighet
och förpligta sin granne till deltagande
deruti i den mon han visar, att grannen
å sin sida njuter förmoii af hägnaden.
I händelse dessa åsigler af Kongl. Maj:t
i Nåder gillas, lärer Förslaget i vissa delar
böra omarbetas, hvarvid äfven torde komma
i öfvervägande, om vittsord till stängsels
erhållande må tillkomma annan delegare
i hemman, än som enligt * Cap. 5
§. i Skiftes-Stadgan är berättigad att söka
skifte.
I alla fall hafva vi ansett oss böra
fästa uppmärksamhet å . följande mindre
väsendtliga omständigheter: ”Om uti 3 §.
ej kunde utmärkas, att grannar, som äro
skyldige hålla grind, böra sig emellan fördela
detta åliggande, antingen så, att den
uppskattas högre än annan hägnad, eller så,
att hvar för sig viss tid ansvarar för grindens
underhållande;’ — Om uttrycket i början
af 6 §. ”Nu kan det hända, att granne
i Skifteslag” — icke kunde, till vinnan
-
38 Bil. t. K. M. Nådiga Propos. fao 43.
de af mera tydlighet, förändras till sådan
lydelse: ”Nu kan det hända, att delegare i
Skifteslag;” Om icke i 11 §. kunde borttagas
förbudet att till stängsel nyttja rishag,
helst det är det enda stängselsätt, som, utan
större kostnad, på vissa ställen kan användas,
och serdeles i större skogar, der mycken
tillgång finnes på vindfälle, det icke
eller kan kallas skogsödande.
Högste Domstolens öfrige Ledamöter,
-Justitife-Råden Temptander, von Rosén,
Örbom, Grefve Strömfelt och Friherre Kurck,
förenade sig om detta utlåtande: Att vid underdåniga
Förslaget, i hvad det samma angår
sådan allmän grund för stängselskyldigheten,
alt serskildta till hvarannan i egor angränsande
Skiftcslag eller enstaka hemman skulle
uti Rågångs-sträokningar dem emellan,
äfvensom delegare uti Skifteslag, hvilka
genom Stor-eller Enskiften efter förra Författningar,
eller delning efter nu gällande
Stadga om Skiftes-Verket i Riket, blifvit
från hvarannan i egor åtskilde , borde uti
skillnadslinier emellan lotterne taga del uti
stängsels uppförande och underhållande till
hälften hvar, utan afseende på hemmantal,
eller egörnes olika rymd, beskaffenhet eller
brukningssätt, de anmärkningar onekligen
egde rum, att sådant deltagande kunde, i
Bil. t. K. M. NMg* Propos. N:o 43. 39
anseende till egors olika vidd och sträckning
i längd, falla kostsammare och mera
, betungande å ena sidan, än å den andra,
samt att, vid de förhållanden att inegor
mötte skog och utmark, nyttan af stängseln
ej kunde vara eller blifva lika eller jemförlig;
men att deremot äfven vore att framställa,
att slika förhållanden emellan serskildta
Skifteslag mera sällan, åtminstone i de flesta
orter, torde förefinnas: att när SkiftesFörfattningarnes
föreskrifter om egolottere
utläggning i så qvadratformiga figurer,
som localen kan medgifva, behörigen iakttagas,
stängselskyldigheten för delegarne i
ett och samma Skifteslag kan efter hand
komma till den möjliga jemnlikhet som må
stå att vinna: att af den tillfällighet, att
emot ena jordegarens odlade egor den andres
utmark gränsar, icke syntes kunna
liemtas osvikligt skäl, att den förre alltid
skall ensamt vidkännas stängsel i skillnadslinien,
då likväl nytta deraf äfven för den
senare kan vara eller blifva i flera afseenden,
och att det föreslagna ömsesidiga deltagande
till hälften af stängning i Rågång
emellan serskild te Skifteslag och i skillnadslinier
inom ett och samma Skifteslag hade
det för sig, att icke allenast vara det enklaste
och sådant, att stängseldelningen kunde,
utan Landtmätares nödvändiga anlitande,
*4q Bil. t. K. M. Ntidiga Protos. Ku 43,
af jordegarne sjelfve verkställas, utan ock
säkrast ledande till undanrödjande af anledningar
till stängsel-tvister, hvilka hitintills
ofta uppstått, och gemenligen funnits
föranledde af missförstånd om nu gällande
Stängsel-Förordnings rätta förstånd och tillämpning,
Umhärligheten af Landtmätare till
Stängseldelningars förrättande samt påräknade
aflägsnandet af anledningar till stridigheter
och tvister om hägnads-skyldigheten
trodde dock desse Ledamöter mera
sällan kunna inträffa, derest, uti de i a:dra
af Förslagets 1 :sta Art. omförmälde händelser,
stängselskyldigheten skulle komma att
mätas och bestämmas efter den nytta och
fördel hvardera sidan kunde anses hafva
af stängningen, samt att, om endera sidan
ej hade synnerlig nytta deraf, när hägnaden
upprättades, men funnes sedan, genom
förändradt hruk af sin jord, vinna mera
gagn, hägnadsunderhållningen skulle för
framtiden i samma nion jemnkas.
Icke, utan skälig anledning torde man
hora föreställa sig , att Skifteslag eller enstaka
hemman, eller delegare i Skifteslag,
som anmanas att för deras skogs- och betesmark
stänga emot annat Skifteslags eller
Iiil. t■ K. M. NtUign V rop os. N:o 43. 4l
enstaka hemmans eller Skifteslags-delegares
åker och äng, eller vid egoskiften upptagen
och beräknad inrösningsjord, torde sällan
medgifva sig hafva eller få emot stängnings-och
underhållskostnaden svarande nytta;
och invändningen derom, likasom angående
större eller mindre fördel utaf förändradt
bruk af jorden, syntes förutsätta stridigheter,
som fordra handläggning af Landtmätare
och ofta nog icke torde afhjelpas utan
Domares eller serskild Nämnds granskning
och bedömande,
Högsta Domstolens bemälte Ledamöter
ansågo sig derföre böra i underdånighet
hemställa, huruvida icke, derest den i Förslagets
irsta §. laggde allmänna grund för
Stängselskyldigheten lomme att godkännas,
kunde böra uteslutas: i nrdra §. hvad densamma
innehåller, angående större eller
mindre nytta för egare till skog och utmark
af stängning emot annans tillgränsande
åker, äng eller inrösningsjord: i 1
Mom. af 3 §. åberopandet af a §:ns innehåll:
och i 4 §■ den deruti förekommande anvisning
til 2 och 3 §. §:ne.
Då likväl, i fråga örn meranämnde allmänna
grunds antagande , icke blott de i
ofvan anförde.afseenden omberörde förmoner
42 Bil. t. K. M. Nådiga Propus. Nio 43.
deraf borde komma i beräkning, utan ock
uppmärksamhet fästas å den olikhet i odling
och öfrige skiljaktige förhållanden, som
emellan Rikets serskilda Provincer ega rum;
och vid betraktande af dessa förhållanden,
så vidt de kundu för Högsta Domstolens
Ledamöter vara kände, betänkligt förekomme
att understödja Förslagets antagande
i hela dess vidd,, och således äfven i
hvad det rörer stängning emellan odlade
egor å ena, och skogs- och utmark å andra
sidan, men det tillika föreslagna alternativ,
att för skog och utmark borde stängas till
i-4-'del eller i-3:del mot åker eller äng och
inrösningsjord, kunde äfvenledes i sin moa
leda ej mindre till åsyftade enkelheten vid
stängseldelningars verkställande, än förebyggande
af anledningar till stridigheter
och tvister, samt slikt deltagande i stängsebbesväret
tycktes af billigheten påkallas och,
åtminstone i de flesta orter, kunde, utan
svårt betungande för skogs- och utmarks -  egare, åstadkommas; så ansågo sig Högsta
Domstolens förenämnde Ledamöter böra i
underdånighet tillstyrka antagande af detta
alternativ sålunda, att då Skifteslagsoch
enstaka hemmans utmark, vare sig skog,
betes- eller planteringsmark, möter i Rågång
annat Skifteslags eller enstaka hemmans
åker eller äng eller inrösningsjord,
BH. t. K. M. Nådigt Propås. N:o 45. 4?
de» del af Råsträckningen, der så förefinnes,
må Lora stängas till i-3:del af utmarksegaren
eller egarne och 2 tredjedelar af
den eller de, hvilkas åker, äng, eller inrösningsjord
tillgränsar, och att, vid lika
förhållande inom ett och samma Skifteslag,
eller då en delegares utmark stöter till en
annans åker, äng eller inrösningsjord, med
deltagande uti stängsel i skillnadslinien på
enahanda sätt måtte förhållas.
Men till hvad förslaget i alla öfriga delar
innehåller tillstyrktes i underdånighet
af desse Högsta Domstolens Ledamöter Nådigt
bifall, med underdånig hemställan derjemte,
om icke förbudet för stängsel med så
kalladt Rishag kunde utgå, helst detta stängningssätt
sällan annorstädes än i skogrika
orter brukades, men derstädes uti skogsmark
från fordno varit och ännu vore vanligt;
äfvensom huruvida icke uti utfärdande
Stängsel-Förordning äfven må böra stadgas,
att annan lottegare i hemman än den, som,
enligt Stadgan om Skiftes-Verket i Riket,
eger rätt att söka jordskifte, må tillkomma
vittsord att äska stängning.
Och skulle Note ur detta Protocoll utskrifvas
och lill Kammar-Expeditionen utfärdas.
Ex Protocollo
Aug. v. Stahl.
44 Bil. t. K, M. Nådiga Protos, N’.o 43.
Afskrift af Motiverne för LagComiténs
Förslag till 5 Cap.
Byggninga-Balken om Stängselskyldighet.
Ja mer ett land tilltager i odling, ju oftare
skola frågor uppstå om sättet att vinna
fred för de fält, på hvilka odlaren vill
nedlägga sitt arbete.
Vid Åkerbrukets första uppkomst var
det naturligt, att den, som ernade odla ett
stycke af en mark, hvilken ditintill legat
öppen till bete för boskap, måste borja
med att afstänga detta stycke; och en sådan
stängsel kunde då ej falla någon annan,
än honom sjelf till last. Den var ett
slags eröfring på det område, boskapsegaren
förut ostörd begagnat, en occupation,
hvaraf endast odlaren drog fördel, ur hvilken
han sedan härledde sin uteslutande
ratt, och den han följaktligen på eget äfventyr
borde företaga. Från detta ursprungliga
förhållande emellan jordbruk och boskapsskötsel,
är det stadgande säkerligen
en lemning, som ännu förekommer i våra
Lagar, att åker eller äng skall ensamt
stänga mot skog, beteshage eller utmark.
Bil t. K. M. Nådign Propos. N:o 43. 4''
Men under det odlingen alltjemt fortskred
och de serskilde odlarne derigenom
t närmade sig till hvarannan, utbildades ett
nytt förhållande; ty i samma stund deras
gränsor möttes och sammanföllo, blef det
icke längre blott jordbruket, som hade förmon
af stängseln, i motsatts af boskapsskötseln,
utan det blef jordbruk mot jordbruk,
som inbördes delade denna förmon.
Lagarne stadgade alltså, det de ock borde ömsesidigt
vidkännas skyldigheten att stänga.
Denna skyldighet låg klarligen i sakens
natur, då jorden å ömse sidor redan var
odlad. Sammanstötte åter jordegares serskildta
områden i skog eller betesmark, hvilket
inträffade sedan egande rätten fått en
vidsträcktare verkan och erkända gränsor i
följd deraf uppkommit äfven utom de odlade
fälten, så ansågs förhållandet vara af
annan beskaffenhet. Här berodde det af
hvardera sidans eget sätt att begagna mar,
ken, huruvida en mellanstängsel skulle kunna
medföra nytta. I detta hänseende hafva
de äldre Lagarne derföre följt den grundsats,
att den ene grannen ej kunde tvinga
den andra till hägnads upprättande, och
att således den som stänga ville, skulle
stängseln ensam hulla. Det är först genom
Kongl. Förordningen af den g Febr.
1802, som i lagstiftningen den nya princip
46 Bi’, t. K, M. Nådiga Propos. K:o 43.
blifvit införd, att äfven i skog och utmark,
den skall ega vittsord, soth stänga vill,
och att hägnaden skall gemensamt hållas.
Detta stadgande syftar till samma
mål, som de åtgärder, lagstiftningen i sejlare
tider vidtagit till befrämjande af egoskiften,
det nemligen, att lätta utvägarne
för jordegare att göra sig oberoende af hvarannans
plika liushållningssätt, hvarförutan
jordbruket ej kan v dina stadga, ännu mindre
hinna till någon serdeles höjd. Fråga
bör således ej kunna blifva om ändring
häruti; men det återstår att öfverväga, om
icke skyldigheten att ömsesidigt deltaga i
stängsel bör sträckas ännu längre, eller jemväl
till det fall, då skog eller betesmark
möter åker eller äng.
I och med detsamma det ursprungliga
occupationstillståndet upphörde, försvann
äfven rätta grunden för den ensidiga stängselskyldigheten.
Hägnaden är, i sakernas
nu varande skick, icke mera ett sätt att
befästa rättigheten till hvad man vill tillegna
sig såsom enskildt område, utan blott
ett sätt att göra ett redan stadgadt område
mera brukbart. Här äro gränsorne förut gifne,:
det är en bestämd och enskild egande rätt, som
möter en annan lika bestämd och enskild rätt
af enahanda natur. Hvad den ena sidan i
afseende på culturen är i år kan den andra
Bil. t. K. M. Nådiga Propoi. N:o 43, 47
vara nästa år. Rättigheten för den ena att
vara det, är lika helig sorn för den andra.
Det är denna rättighet, som erhåller sin
fulla kraft genom egornas skiljande från
hvarannan, emedan begagnandet ifrån den
stunden beror på hvardera inneliafvarens
eget behag. Antager man, på grund häraf,
att kostnaden till afskiljandet bör stanna
på dem båda, så undvikas tillika de mångfaldiga
tvister, som eljest nödvändigt måste
uppkomma om jordens fordna beskaffenhet.
Man behöfver icke mera med sina forskningar
gå tillbaka till första occupationstillståndet,
dit man ändå aldrig kan försätta
sig. Det enda fall, der ännu ett slags .
likhet med detta tillstånd eger rum, är vid
intägter på allmänna marker; och omkring
dem blir innehafvaren alltid pligtig att ensam
hålla hägnad, då det är ett villkor,
som med upplåtandet af sådane intägter
förenas och hvilket derföre ej beliöfver i
allmänna Lagen införas.
Om billigheten någon gång synes tala
för den lag, att åker eller äng skall stänga
mot skog eller betesmark, gifvas deremot
flera händelser, då denna lag blir en verklig
hårdhet. Det låter t. ex. svårligen för*
svara sig, att den, som eger ett gammalt
åkergärde, skall i evärdliga tider ensam be
-
48 Bil. t. K. M. Nådig* V;»post Nw 43.
tungas af hägnadsliållningen, blott derföre#
att det sädesfält, sora ligger intill delta
gärde, fordom varit betesmark: ännu obilligare
är det, om det gamla åkergärdet under
en senare tid varit till betesmark nyttjadt.
Men uti båda fallen måste, enligt 5
af 1802 års stängsel-lag, hägnads-åliggandet
förblifva det samma. Om lagstiftningen
allt framgent står fast vid den
princip, att ”de förändringar skog och utmark
kunna undergå genom uppodlingar
”till åker, äng eller planteringar, ej böra
”verka till annat förhållande i skyldigheten
”till hägnads upprättande och underhållande,
” så skall ännu efter århundrgdens förlopp,
det uråldriga' cultur-tillståndet komma
att bestämma stängsel-skyldigheten. Utmarkerne
ligga ej mera öde: vid skiften
eller hemmansklyfningar äro de tagne i vederlag
mot åker eller äng: i allt öfrigt bar
odlingen helt och hållet omskapat dem: i
fråga om stängsel allena skola de o för än*
derligen betraktas såsom utmarker; ty enligt
den antagna principen beter det;
”varde jorden eller marken, oaktadt sina
'förbättringar, ansedd efter dess förra
”beskaffenhet.” Motivet till denna lag bär
tvifvelsutan varit farhågan, att odlingar
skulle kunna hämmas, om man genom dem
’ ådroge
Sft t. K. M. 'i ropar. Af»o 45-
ådrögerig stängseiikjldighet; men för möjligheten
af en elier annan odlings utebiifrande,
må väl ej det nödviiudiga afseendet
på. hvad som verkligen är rätt åsidosättas.
Då den grundsatts nu inera är gällande,
att grannar skola stänga gemensamt, i
fall de hafva skog eller mark å ömse sidor,
synes lagstiftningen ej utan motsägelse
längre kunna bibehålla skyldigheten för
den, som vili hafva sin åker eller äng fredad,
att stänga ensam, Står det i hans eget
skön, att när som helst borttaga hägnaden
och lägga åkern eller ängen öppen
till utmarken, så vore det väl besynnerligt»
om han ieke sedermera skulle hafva lika
rätt att af sin granne fordra biträde till
ny hägnads uppsättande, som om aldrig
någon gammal funnits, men genom ett så
godtyckligt steg, som en hägnads borttagande,
bör en rättighet ej kunna förvärf*
vas: den måste således stadgas utan afseende
på denna tillfällighet. Och som skyldigheten
att deltaga i stängsel, då båda
sidonie af ålder bestått af skdg eller ut-4
mark, icke är vilkorlig eller underkastad
omskifte, efter de olika sätt, på hvilka
jorden i en framtid kan komma att brukas,
1WU till R2U«. St. Prot, 1 :*U Saal 3 Sani 4
fcde Häft
Bil. t. K. M. Nådiga Propås. N:o 43.
1 hör icke eller en sådan ombytlighet ega
runi, då ena sidan i forntiden varit nyttjad
till åker eller äng.
Comitéii har “alltså, med tillämpning
af den enkla rättsgrunden, att hvar helst
en joriegande rätt möter en annan, deras
åtskiljande hör falla dem båda till last,
föreslagit, det sjelfva skyldigheten för grannar
att deltaga i stängsel skall hädanefter
vara fullkomligen allmän, så att den inbegriper
äfven det fall, då skog eller betesmark
möter åker eller äng. Sedan detta är
gifvet, står endast den frågan åter, efter
hvad grund, grannarnes ömsesidiga deltagande
i en sådan allmän skyldighet skall
mätas.j
Denna fråga har Lagstiftningen på olika
tider olika afgjort. De äldste lagarne
stadgade helt enkelt, att hvar och en skulle,
der gemensam stängselskyldighet egde
tum, taga del i stängseln till hälften. Så
lyda ordell i Uplands-Lagen, WiderboaBalken,
17 flocken: ”Nu vilja män bolstadi
”med gardi skilja, ther saman kuma gärdi
”tu, sain eller» osain, eller ok annat är sait
”ok annat osait; ther a hvar by halfvtim gar”di
warda. Nu kuma saman akra och ängia
”annars mans ok annars bya; ther a ok
Bil. t. K. M. Nitdign Propos, N:o 43.
”halfvum gardi hvar hy warda. Kumi
”saman ängia twäggia bya talde ok halvan
”gard hvar hy.” Enahanda stadgande förekommer
i Westmanna-Lagen, Byggn ingaBalken
53 flucken. Härmed instämma ock
Sudermanna-Lagen, Byggninga-Balketi i4
flucken , och Östgötha - Lagen, ByggdaBalken
i3 flucken; äfvensom WestgöthaLagen
uti Byggda-Balken 1 och 6 fluckarne,
antager samma stängselgrund. Men sedan
den meningen, att alla rättigheter och skyldigheter
borde mätas efter de förhållanden,
som voro gällande i den lidens skattsystem,
mer och mer vunnit insteg i lagstiftningen,
synes den jämväl hafva på stängselskyldigheten
fått sin verkan. Redan förut var det
stadgadt, att jord skulle delas efter dessa
förhållanden; men genom allmänna Landslagen
blef det i 26 Cap. Byggninga-Balken,
påbudet, att också den skulle för viera
gärda, sorn för viera låg, och den får
mindre som för mindre låg. Detta stadgande
upprepas i 5 Cap. 2 §. ByggningaBalken
af 1734 års Lag; och ännu i 1802
års Förordning är samma princip bibehållen.
Vid första påseendet tyckes ingen stängselgrund
vara bättre, än den, efter hvilken
skyldigheten beräknas i förhållande till
jordegarnes ömsesidiga ego-område. Följer
4(5 Bil. i. Jf. M- Nåtfti* Piopet. K:* 43.
jaan deremot denna hägnadsgrund in uti
sjelfva dess tillämpning, si försvinna, ide
flefcta fall, de skenbara fördelarne deraf.
Emellan byar och enstaka hemman
gäller intet annat mått för ego-området,
än deras hemmantal. Men det händer oftast,
enligt hvad ofvanföre vid 4 Gap. är
ådagalagdt, att jordrymden å endera sidan
alldeles icke svarar mot hemmantal. En hy
ian dessutom med en ganska obetydlig del
af sina egor stöta intill en annan by» hela
egomassa. I dessa händelser blir hemmantalet
en orättvis stängselgrund, om det på
båda sidor ar lika stort, och ännu orättvisare,
om den byn, hvars egor äro mindre,
bar större hemmantal än den andra, hvilket
ej sällan inträffar.
Innom samma by åter, der sjelfva egobeloppet
bestämmer hägnads-skyldigheten
hemmanen emellan, beior det likaledes af
slumpen, huru denna skyldighet kominer
att falla ut. Omgifves en större cgorymd
af flere mindre stycken, sä blir dess hägnadsåliggande
ökadt, utan allt förhållande
till dessa småstyckens totalsumma, enär den
större rymden skall gå i serskild beräkning
mot h vartd era af de angränsande mindre
styckena. Till denna osäkerhet i principen
Bf7. t. K. M. Ni dig* Vrtpts, Ni» 43. 53
kommer vidlyftigheten och svårigheten af
de uträkningar, som för verkställandet af
‘ en sådan hägna ds-delning måste göras; och
slutligen bör ej eller den omständigheten
förgätas, att, vid de flesta hittills verkställda
egoskiften, taxering ej skett af jord mot
jord öfver hufvud, utan endast af de serskildta
slagen mot hvarandra, nemligen af
tomt mot tomt, åker mot åker, äng mot
äng och så vidare. Följaktligen saknas ali
grund, efter egodelningen, för stängselskyldigheten
emellan de olika jordslagen, ty
taxeringsförhållandet, t. ex, emellan tomt
och åker eller tomt och äng, hvilka likväl
kunna ligga intill hvarandra, är alldeles ieke
utsatt. Hägnaden kan då icke beräknas
efter jordens taxeringsinnehåll, utan måste
mätas efter blotta ytans vidd, hvilket åter
blir en ny orättvisa, emedan den, som figer
5o tunnland oduglig mossäng, då kommer
att taga a5 gånger större del i hägnaden,
än den, som gränsar intill med 2
tunnland bördig åker af långt betydligare
värde. Äfven med den vidsträcktare taxeringsmethod,
som, i enlighet med hvad
för enskiften förut är stadgadt, blifvit af
Comiten för skiften i allmänhet föreslagen,
och efter hvilken egornes odling och
beskaffenhet för tillfället ej kommer i beräkning,
skall samma förhållande inträffa i
54 BiL t• K. M, Nådiga Vropos. N:o 43.
afseende pä de olika slag af egor, som betecknas
med namn inrösnings- och afrösningsjord,
emedan dessa serskildta egoslag »
oj kunna taxeras mot hvarandra, men det
likväl ofta händer, att af arne grannar, sorn
skola stänga sig emellan, den ena har håda
slagen, den andra åter blott ettdera, inom
siu skifteslott,
Mot den andra principen eller den, som
varit antagen i de äldre lagarna, att nemligen
hvar och en skulle stänga till hälften,
kan man invända, att den, sorn drager stör-,
re nytta af hägnaden, då ej vidkännes mera
kostnad, än den, sorn liar mindre före
mon deraf.
Detta vore en sanning, om man finge
taga för gifvet, att den, sorn för mera ligger,
alltid hade sina egor i ett stycke, ty
då fredades hela hans område endast genom
skillnadshägnaden, men ett sådant fall
inträffar icke ofta, och det måste blifva
allt mer och mer sällsynt, ju högre od-,
lingen stiger. Vill man rätt sköta sin jord
och bringa, den till någorlunda stor fruktbarhet,
så måste den nödvändigt indelas i
flere mindre stycken, allt efter dess olika
beskaffenhet, och efter det mer eller mindre
omvexlande bruk, man vill införa.
Bil. t. K M. Nådiga B ropos. N:o 43 55
Det skall således icke sällan hända, att a£
en stor egendom Mott ett dylikt mindre
, stycke ligger vid gränsen, och att den, som
med en liten egendom möter, verkligen halen
lika stor, om icke större, ega derintill.
Nyttan af mellanstängseln är då alldeles
icke öfvervägande på den sidan, som har,
efter total-massan räknadt, det vidsträcktaste
ego-området,
Men i allt fall är det ej nyttan, som
varit eller kail blifva allmän grund för stängselskyldigheten,
När en by, bestående af
flere hemman, skall i gränsen mot ett enstaka
hemman stänga för sitt fulla hemmantal,
kan det ej påstås, att byn har motsvarig
nytta af stängseln, emedan den gagnar
blott det hemman, sorn ligger ytterst, i fall
detta slänger sig ifrån do öfriga. Äfvenså?
lärer det svårligen kunna sägas, att ett hemman
innom byn, som inneslutes af fyra med
detsamma lika stora ego-omfång, drager mindre
nytta af hägnaden kring sina egor, anett
annat med alldeles lika egobelopp, som
omgifves af fyra hälften mindre lotter; men
det oaktadt, måste det senare taga vida
större del i stängseln på alla fyra sidonie
än det förra. Huru litet nyttan bestämmer
hägnadsåliggandet, efter nu gällande Lag,
ur häraf klart. Ett fruktlöst försök vore
<6 Bil. t K. M. Mddigtt f.opot. N*o 43,
det ©«k »’■ att derifrån vilja härleda råMiförhållandet
i allmänhet för framtiden. Det
år ej två motsatta nyttor , hvilka, såsom serskilda
storheter, med hvarannan skola jernförås,
utan det är egande rätt, sorn ställes i
bredd med egande rätt. De äro hvarannan
fullkomligt jemlika, ty den mindre jordegaren
kan tvinga den större till afstängning,
äfven så väl som den större kan tvinga
den mindre, Ingfenting är då naturligare,
ån att dessa jemlika rättigheter medföra
'jemlika skyldighetef, så att kostnaden till
afstängningen delas midt i tu. Det inkastet
kan göras, att en annan grund följes då
kostnaden skall liq videras för ett ego-skifte,
ehuru den enä delegaren äfven dertill kan
tvinga den andre, utan afseende på lotternas
storlek, och ehuru skiftet också här till
ändamål att skilja ego-områden åt; men det
måste märkas, att skifteskostnaden verkligen
heror af hvarje lottegares jordrymd, erne-,
dan det är just genom de serskilda lotternas
afmätning och taxering, samt genom de
deraf följande uträkningar och fördelningar,
som denna kostnad uppkommer; det synes
då vara ratt, att den drabbar lotterne, allt
efter deras storlek. Deremot är och blir
kostnaden att hålla hägnad i en skillnads»tråcka
alldeles densamma, om egoine på
4«n ena sidan äro större, ån på den andra,
Bi!. t. K. M. Hildiga Propos. N:o 43. 57
eller icke. Det skäl, sora i förra fallet föranledde
till kostnadens olika beräkning på
t egö lotterna, gäller således icke här. Ett
exempel, som synes vara hit mera lämpligt,
är det, att vid Rågångs utstakningar i
skog, lika stor del af Rågatan tages på hvardera
sidan, ehvad egolotten är större eller
mindre. Efter enahanda grund säger ock
Lagen om dike, sora skall läggas emellan
grannars'-åkrar: håfve halft hvar der a, alm
att någon skillnad göres på den större eller
mindre egorymd, för hvilken diket anlägges.
Lika så litet, sorn någon, vid en råsträckas
uppgående, bör kunna fordra egornes
uppmätning på ömse sidor, för att derefter
fördela lasten, lika litet bör man, vid samma
egors ytterligare afskiljande genom hägnad
, hafva rätt att äska undersökning
om jordrymden. Man må för öfrigt icke
glömma, att, om en mindre egorymd har
på en sida lika lång skillnadssträcka att inhägna,
som en större , den deremot måste
just derföre, att den är mindre, hafva så
mycket kortare råskillnad på en annan sida.
I tillämpningen har den Lag, att dela
stängseln till hälften, ett obestridligt företräde
för den, att dela efter hemmantal
siler egorymd. Den är så lätt och enkel,
58 Bil. t. K. M. Nådiga Protos. N:o 43.
att elen kan af hvar bonde verkställas, utan
minsta. kostnad, då deremot den andra gör
biträde af Landtmätare, eller annan lika
kunnig person, nödigt, och således medför
icke obetydliga utgifter. Den förra är icke
underkastad tillfälliga förändringar: den senare
åter beror helt och hållet af ombytliga
förhållanden. Om man ock toge för
gifvet, alt hemmantalen alldrig ändrades,
eller att de icke i en framtid, genom ett
nytt skattsystem, möjligen kunde komma
att aldeles upphöra, oeh det således vore
©tvifvelaktigt, att den nu gällande stängselgrunden,
byar och enstaka hemman emellan
, alltid egde bestånd; är likväl den händelse
ganska tänkbar, att, innom ett bylag,
en hemmansegare först låter genom enskifte
utbryta sina egor: att vid denna utbrytning,
han får till granne en stor lottegare, med
hvilken lian då delar stängselskyldigheten;
men att sedermera vid nästa enskifte för
öfriga bylaget, en vida mindre lott lägges
intill hans gräns. Härigenom blir hans
förra stängselskyldighet betydligen ökad,
och det af ren tillfällighet, utan att hans
egen jordrymd undergår minsta förändring.
Fordom, så länge man lät egorne ligga
i sitt gamla bruk, utan synnerlig omvexling,
och följaktligen sällan äskade nå
-
Bil. t. K, M. Nådiga Propos. N:o 43. 59
gon ny stängsel, kändes föga olägenhet af
denna grund för hägnadsskyldigheten; men
nu för tiden, där man allt mer och mer
vill hafva sina egor afstängda för nya odlingssätt,
hafva oräkneliga stridigheter och
oredor uppstått. Mångå hafva förorsakat
långsamma rättegångar, och skulle en noggran
pröfning ske af alla hägnadsdelningar,
som ej blifvit klandrade, torde ganska få
finnas alldeles rigtiga. Om svårigheten att
rätt tillämpa nu gällande Stängsellag, vittna
nogsamt de flere frågor om ändringar
och förklaringar, som vid sista Riksdagarne
varit väckte. Vid 1815 års Riksdag uppgafs
ock i Bondeståndet döt förslag, att hägnad
skulle efter gamla grunden, delas
till hälften*
I Danmark äro håda principerne i senare
tider försökte. För det fall, då någon
var pligtig att taga del med en annan
i mellanhägnad, föreskref Christian den 5:tes
lag i 3 Boken i3 Cap. 36 Art., att de skulle
uppsätta hvar sin hälft. Dermed instämde
Kongl. Förordningen af den 28 Julii
1769, men genom en författning af den
l3 Maj 177Ö påböds, att hvar oc en skulle
hägna i förhållande till sitt hart korn,
(svarande mot våra beräkningar efter jordtaxering
af skattlägguingsgrund) ”emedan
Go Bil., t. K. M, NrUigä Trepsr, N:s 43,
det vöre," sorn orden lyda, ' naturligt och
billigt, samt de flestas önskan, att enhvar
hägnade allt efter som han hade hartkorn
till i marken." Denna författning tillämpades
likväl ej längre än till d*n ^3 April
1781, innan en ny förordning utkom, af
innehåll, att, som erfarenheten hade lärt,
att hägnadslördelning efterlottegarmthart*
horn, änskönt denna delningsgrund i goda
lränsigter genom förra författningen varit
anbefalld, dock medförde många vanskligheter
och myehen tunga, förnämligast?
för stora byar, hvilka dessutom, i afseende
till deras: egors aflägsenhet voro belastade
med andre betydliga svårigheter, och
samma delningsgrund tillika gaf anledning
till oafhrutna tvister och oordningar; sä
befalldes det, som regel för framtiden, atff
hvar och en skulle taga halfhägnad med
den andre.” Detta är genom Kongl, förordningen
den 39 October 1794» hvilken
för närvarande gäller såsom allmän stängsellag,
ytterligare stadgadt.
Efter ett sådant prof från ett närbeläget
land, bor man ej kunna tvifla, att ja
stängselgrunden efter mantal eller egorymd
verkligen är behäftad med rätt stora olägenheter.
Ått den i ganska många fall för
-
Bil: t. K. M. Nidigm Propås. N:o 43, 61
felar det ändamål, som dermed varit åsyftadt,
är ofvanföre visad t,
Comiten har alltså gått ifrån denna
grund och i Förslaget upptagit den, som
efter de gamla Lagarne varit gällande, att
nemligen hvar och en för sina egor stänger
mot sin granne till hälft enka
grannarne uppföra hvar sin halfva
hägnad i egoskillnaden , blir allmänna regeln:
men tillfällen gifvas, då detta ej låter
sig göra: för dem meddelar förslaget
serskilda bestämmelser. Man har dessutom
funnit nödigt, att något närmare förklara,
huru den nu antagna stängselgrund skall
tillämpas i ett och annat fall, som stundom
inträffar i byalag.
Så länge, för exempel, som flere hemman
innom en hy ligga afstängda sig emellan,
hör det ej kunna komma i fråga, att
blott det, som har sina egor invid gränsen
mot nästa hy, skulle hålla hägnaden med
denna senare. Alla hemmanens skyldighet
måste då vara gemensam och mätas
dem emellan efter deras inbördes förhållande
i egorna, som de hafva Öppna, och
för hvilka allmänna byskillnadshägnaden begagnas.
Deremot, så snart yttersta hem
-
6i BiL t. K. M. Nådiga Propos. N:o 43.
manet stängt sig ifrån de andra, inträder
dess enskilda skyldighet att ansvara för
hägnaden mot tillstötande byn, emedan *
grannelaget i denna del sedan fortvarar endast
dem emellan. Men här har man måst
förutse en annan händelse, som också kan
ega rum, nemligen att icke blott ett, utan
flere hemman gränsa intill den främmande
byn. Fråga uppstår dä, om denna senare
må vara skyldig att taga half hägnad mot
hvart hemman serskildt, och att sålunda stycka
sin hägnad, hvilken eljest gått i sammanhängande
sträckning. Det vore att göra den ena
byn beroende af de egodelningar, som inom
den andra anställas, och hvilka ej böra verka
till förändring i byarnes rättigheter och
skyldigheter sig emellan. Comiten har derföre
antagit, att hvardera byn erhåller sitt
hägnadsstycke på ett ställe, och att de serskildta
hemman, sorn å ena eller andra sidan
ligga intill gränsen, skola sig emellan
dela samma sidas hälft i hägnaden, efter
allmänna stängselgrunden, det vill säga: på
det sätt, att hvart hemman får så mycket,
som svarar mot hälften af rågången för dess
egen jord. Således om Byarne A och B
sammanstöta i en råskillnad af 2000 alnars
längd, håller hvardera byn sina 1000 alnar
af hägnaden i en sträcka; men om på
B:s sida tillgränsa hemmanen JNT:o j med 700*
Bil. t. K. M. NMga Propos. N:o 43. 63
N:o 2 med 5oo, och N:o 3 med 800 alnars
egolängd, skola dessa 3:ne dela B:s 1000
alnar i stängseln sålunda, att 35o aln. falla
på N:o 1, 25opåN:o 2, och /\oo på N:o 3.
Den enda olägenheten härvid är, att hvarje
hemman icke får sin hägnad just intill sin
egen jord; men detta kan omöjligen hjelpas
och mcdförer i allt fall långt mindre svårighet,
än om en främmande hy skulle
stycka sin hägnadssträcka. Ofta skall det
likväl hända, när serskildte hemman på
hvardera sidan möta, att en sadan styckning
af hägnaden dem emellan kan ske utan
olägenhet. De hafva då tillfälle att genom
öfverenskommelser afgöra, huru dermed skall
förhållas.
Ett annat fall är det, om ett hemman
i by får sina egor så utskiftade, att på
yttre gränsen ingen möter, som tager del i
stängsel, Utanföre kan t. ex. vara en sjö,
som ej gör fred utan hägnad , eller en allmän
plats, som ej har någon viss egare.
T detta fall bör man ej fordra, att det enskildta
hemmanet skall ensamt hålla hägnaden,
ty dess läge är en tillfällighet, som det
sjelf ej vållat. Hela byn, detta hemman
inbegripet, måste således svara för den halfva
stängsel, som eljest skulle falla på tillgränsande
jordegare. Resultatet blir lika, om
64 Bil. t. K. Af. Nådiga Prepoc. Nx 434 '
ett enskildt hemman slöter intill en ega, sorn
hela b}rn samfällt begagnar, ty, äfven då är
hyn pligtig att taga hälften i hägnaden j -  men grunden är e) densamma, emedan byn
Sr bär verklig jordegare för samfällighetem
För denna händelse synes hvad förslaget om
stängselskyldighet jordegare emellan i allmänhet
innefattar, göra tillfyllest, utan att
någon serskildt föreskrift till förklarande der-'
af tarfvas.
Ehuru man ej kunnat göra nyttan till
allmän stängselgrund, har man likväl ej
bordt förgäta, att tillfällen gifvas, då afseende
derå måste fästas, och undantag således ega
rum, från den i allmänhet gällande regeln.
Ett sådant undantag förekommer i 4 §• a'-  1802 års stängsel-lag, der det stadgas, att
"vid de händelser, då uti frågor om hägnadsskjddighet
för skog, utmark och beteshage,
skillnadslinien, hvarefter stängas skall;
utgör en sträckning af 3ooö famnar, eller
derutöfver, och derjemte inträffar, att den
by, hvars deltagande äskas5 icke kan anses
draga serdeles nytta af markens frånskiljande,
skall det, så vida tvist uppstår, få
ankomma på Domarens bepröfvande, om
och hvad lindring uti ett mindre deltagande,
än som mot hemmantalet svarar, m
sådan
BiL ti K, M- Nddig* tropoSi N:e 4.3 * 65
sådan by erhålla skall." I öfverensstämmelse
med den sålunda antagna grundsatts, men
utan att låta tillämpningen deraf bero på
visst längdmått för skillnadslinien f har Comiten
föreslagit, att, om någon, som 3ned
skog, utmark elier beteshage möter annan ,
skulle af hägnaden märkeligen betungas ,
utan motsvarig nytta, stängselskyldigheten
derefter må jemkas. Att han är pligtig
deltaga i hägnadshållningen, finnes förut
bestämdt: huruvida han må njuta lindring
i det allmänna åliggandet att svara för full
hälft i hägnaden, är hvad som efter delta
stadgande får bedömas. Och emedan det
äfven händer, att skog eller mark, för hvilken
hägnad skall upprättas, ligger så aflägse,
att egaren ej, utan stor svårighet $ kan
sin stängselsky idighet sjelf fullgöra, har man
tillåtit honom att, i slikt fall, afbörda sig
denna skyldighet dermed, att han i stället
erlägger en viss afgift till den, spm med
egor möter och stängsel fordrar. Pröfningen
af båda fallen har Comiten funnit lämpligast
att åt serskild Nämnd öfverlemna*
Då hägnad skall delas, bör fett slags
gradering föregå, ty det är ej lika besvärligt
eller lika kostsamt att hägna på den
Bih. t. St. Prot. > irsta Saini, a Band $
8;<Je Häft,;
66 Sil. t. K. M. Nådiga Pr apot. N:o 43.
ena marken som på den andra. Förslaget
innehåller det stadgande, som härom kan
vara af nöden.
I enlighet med 5 Cap. 4 §• ByggningaBalken,
har man föreskrifvit, att sädesåker
hör vara fredad, så snart marken är bar,
och kälen gått ur jorden; äfvensom det
stadgandet i Förslaget är intaget, att åkergärde
skall vara hägnadt, när såningstid är
inne, vare sig höst eller vår. Deremot har
man ansett tiden till stängselns iståndsättande
omkring andra egor böra bestämdt utstakas,
dock olika för Rikets Norra och
Södra Landskap. Åkerjordens vårbruk och
besående på rätta och tjenliga tiden fordrar
ett så skyndsamt och oafbrutet arbete, alltifrån
källossningen, att gärdesgårdarnes upprättande
derunder ej kan medhinnas på alla
Ställen, och det är ej eller nödvändigt att
hafva sådane hägnader i fullt stånd, förr
än kreaturen på bete utsläppas.
För den händelse, då någon underlåter
att fullgöra sitt hägnads-åliggande, anvisar
Förslaget åt den, som deraf kan lida, en
utväg att komma till sin rätt, hvilken både
suart och säkert skall leda till ändamålet.
Om Comiténs förslag, i afseende på
sjelfva stängselgrunden, en gång antagestill
Bii. t. M. K. Nådiga Protos. N:o 43. 67
lag, blir det nödigt att stadga, det alla äldre
hägnadsdelningar skola rättas efter denna
grund, emedan den likhet i rättigheter
och skyldigheter, som med Förslaget åsyftas,
eljest skulle för de flesta fall gå förlorad;
men för att göra denna rubbning så litet
kännbar, som möjligt, kan det tillika
föreskrifvas, att hägnaderne, i det skick
de då befinnas , skola delas till underhållning,
efter den nya grunden , och
att den, sorn förut haft mera att hålla, ej
må borttaga ett sådant öfverloppsstycke.
Detta är en jemkning, som ej har oskäl
med sig och som ganska mycket skall lätta
verkställigheten af lagen; men stadgandet
härom har ej bordt i sjelfva Lagförslaget intagas
, utan hörer, såsom egande blott en
temporair verkan, till den författning, hvarigenom
Lagen sättes i utöfning.
£>8 Bil. t- K. M. Nådiga Propus. A':-» 43.
Vtdrag af Protosollet öfver Karn*
viar- Ärenden, hullet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rådet
på Stockholms Slott den 51 December
1828*
Närvarande:;
Justitia Stais-Ministern H. E. Herr Grefve
Gyllenborg.
Siats-Ministern för Utrikes Ärendena H. E,
Herr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Herr Grefve Rosenblad.
H. E. Herr Grefve Mörner.
H. E. Herr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin
Schwan
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats - Secreterare!! Danckwardt.
8 tats-Secreteraren föredrog i underdånig
-
Högste Domstolens afgifna underdåniga
utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Re
-
Bil. t. K, M. Nådiga Propos. N:o 43. gp
miss den 22 sistl. October, uppå det af
Stats-Seereteraren till Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning aflemnade förslag till en förnyad
Förordning angående Stängsel-skyldigheten.
I afseende på Högste Domstolens underdåniga
framställning, om icke rättighet
att fordra Stängsel borde, i likhet med hvad,
i 1 Cap. 5 §. af Kongl. Maj:ts Nådiga
Stadga om Skiftes-verket, för rättigheten att
söka laga Skifte föreskrifves, endast tilläggas
besuten Åbo, yttrade Stats-Seereteraren
i underdånighet, att en sådan föreskrift icke
i hittills utfärdade Stängsel-författningar fun
.
O
nits och. icke eller i Stats - Secreterarens
tanka borde meddelas. Rättigheten att erhålla
laga Skifte i ett Skifteslag, och den
att kunna tillförbinda angränsande jordegare
till deltagande i stängsel för att erhålla
fred för inneliafvande egor, vöre icke jemförlige.
Då skifte sker, uppkommer rubbning
af hela Ego-indelningen i Skifteslaget
och en ny egornes fördelning skall upprättas.
Obesuten Åbo, hvilken när som helst
kan utlösas, har derföre icke ansetts emot
de andre delegarnes önskan böra en sådan
rubbning kunna åstadkomma. Upprättandet
af Stängsel medför icke sådana olägenheter
och kostnader som Skifte, och den besutne
åboen är i allt fall skyldig deltaga i Stäng
-
Bil. t. K. M. Hildiga Propås. N:o 43.
sein mot en annan angränsande granne, om
Iran icke vore det emot den obesutne. Om
rättigheten att erhålla stängsel för inne- '
hafvande egor gjordes beroende af frågan,
huruvida den, sorn stängsel yrkade, vore
besuten eller icke, och besutenhets-frågan
således först borde afgöras, skulle otvifvelaktigt
tvister om fullgörandet af en eljest
ostridig stängsel-skyldighet uppkomma, och
denna skyldighet, till skada och olägenhet
för jordegare, en längre tid kunna uppehållas,
Hvad angick det af arne Högste Domstolens
Ledamöter framställdta förslag, att
skillnad skulle göras emellan beteshagar
och planteringar samt skog och utmark, i
fråga om Stängsel mot Inegor, så att endast
beteshage och plantering skulle i stängseln
deltaga, ansåg sig Stats-Secreteraren
böra i underdånighet anmärka, att någon
skillnad icke kunde lämpligen uppdragas
emellan skog och utmark samt beteshagar,
emedan på mångfaldiga, troligen de flesta
ställen, skogs- och utmarken gagnades som
betesmark, och deruti på vissa ställen mer
eller mindre stånd-skog funnes, men det
öfriga utgjorde Hemmanens ofta enda betestillgång.
Plantering åter, vore i Stats-Secr
eter ar ens tanka en benämning å egor så
, Bil. t. K. M. Nådiga Propos. N:o 43. 71
obestämd till begreppet, att den icke borde
begagnas.
Efter granskningen af ifrågavarande förslag
till ny Stängsel-förordning samt hvad
dervid af Högste Domstolen i underdånighet
yttradt blifvit och i öfrigt förekommit,
fann Kongl. Maj:t, enligt Stats-Secreterarens
och Stats-Rådets Ledamöters underd. tillstyrkande,
i Nåder godt förordna, att förslag
till förnyad Förordning om Stängselskyldigheten,
sådant det finnes Protocollet
bilagdt, skulle till Rikets Ständer öfverlemnas
genom en Nådig Proposition, i enlighet
med det förslag dertill, som nu uppläst och
Protocollet jemväl bifogadt, Kongl. Maj:t i
Nåder täcktes gilla.
Ex Protocollo
C. G. Ulfsparre.
STOCKHOLM 1829,
tryckt hos Jon Ad. Walldon.
N:o 44.
Kongl. Maj: t s
Nådiga Skri frelse till Rikets Ständer,
angående ytterligare åtgärder
till Fårskötselns oell Ullproduetionens
befrämjande i Riket;
Gifven Sto ekholms Slott den
16 Januarii 1829.
Elter erhållen Nådig befallning att i underdånighet
föreslå nödiga ändringar och
jemkningar i förvaltningen af den lill lån
åt ylle-fabrikanter, för upphandling af inhemsk
Ull, anslagne såkallade Ull-DiscontFonden,
äfvensom att yttra sig i fråga om Ullproduetionens
befrämjande medelst befordrad
afsättning lill de inhemske Fabrikerne, har
till Kongl. Majit Dess och Rikets CommerceCollegium
inkommit roed ett fullständigt underdånigt
Betänkande, rörande Fårskötselns
närvarande tillstånd, och medleu till denna
näringsgrens ytterligare förkofran.
Bilt. t, R, St. Prot, I. Sami. a. Band. Haji, y.
s
K, M. Nåd. Skrifvetsi. N:o 44,
Detta Betänkande, som Kongl. Maj:t
låtit till trycket befordra, i afsigt att bland
Riks-Ståndens Ledamöter utdelas, visar,
att de redan från längre tider tillbaka vidtagne
åtgärder till införande af en förbättrad
Fårafvel, och dess kringspridande inom
Landet, ehuru förenade med betydliga uppoffringar
af allmänna medel till inköp af
utländska Får, och till prtemier för deras
införskafFande och fortplantning m. m. »likväl
icke medfört sådana verkningar, som
kunnat förväntas, samt att, i denna del, ännu
mycket återstod att önska. Orsakerne
till detta förhållande har Collegium trott
sig igenfinna liufvudsakligast deruti, att de
utsatta införsels-prtemierna föranledt alltför
isolerade åtgärder, för att kunna grundlägga
någon varaktig allmännare förbättring,
hvartill fordrats, antingen alt dessa prasmier
en längre tid fortfarit, eller ock att ett Stamschäferi
af ädla djur en gång för alla blifvit
inrättadt, der den landtbrukande allmänheten
ständigt haft tillfälle att förse sig
med passande Får; hvarförutan den finare
Ullproductionen äfven tillbakahållits af bristande
kännedom om Ullens serskilda egenskaper,
och den häraf uppkomna villfarelse,
att benämningen Spansk Ull utgjorde ett
tillräckligt bevis på Ullens finhet, hvilket
slutligen verkat derhän, att medelfin Ull,
sedan de finaste Ullsorterne blifvit i han
-
K. M. Nåd, Skrifvelse. N:o 44.
3
deln kända, fallit nästan till vanvärde, medan
en allt starkare efterfrågan år från år
uppjagat priserna på sistnämnda Ullsorter
till en höjd, hvarpå förut aldrig varit exempel.
Genom det i senare tider på allmän
bekostnad vid Flyinge Kongsgård anlagda,
och numera till Näs Säteri i Jönköpings
Län förflyttade Schäferi för finulliga Får,
hade väl, i Collegii tanka, ett vigtigt steg
blifvit gjordt till införande i Riket af en
finare Får-race; men några hastiga och märkbara
resultater, i afseende på en allmännare
förädling af de inhemska hjordarna, har
Colligium ansett icke kunna häraf påräknas,
i anseende lill stam-hjordens ringa antal,
och många Provincers aflägsenhet llän
Schäferiet.
För öfrigt har Collegium i underdånighet
yttrat den, på egen erfarenhet och
samtliga Kongl. Maj:ls Befallningshafvandes
infordrade yttranden grundade, allmänna
öfvertygelse: att Fårskötseln i Sverige
ännu icke hunnit lill den ståndpunkt, hvarken
i afseende på myckenheten af Ull eller
dess beskaffenhet, som Landets naturliga
förhållande eller oeconomiska ställning medgifva;
att Landets behofafUll antyder, alt
såväl den fina sorn den grofva Ullens pro
-
4
K. M. Nåd. Skrifvelse. N:o 44.
duetion påkallar omsorger till deras förökande
och förädling; alt förädlingen af de
gröfre Landtfåren bör hafva till hufvudsakligt
föremål, Ullens förökande, och att riktningen
af den finare Fårskötseln deremot
bör ställas på ernående af Ullens högre finhet;
att tillgång inom Landet ännu i allmänhet
saknas på sådane Får-racer, hvarigenom
förenämnde 2:ne ändamål kunna
vinnas; att den ull rik het, som utmärker
flere af de inhemska hjordarne af medelfina
Får, lemnar lika lefvande utsigter för en
starkare production af grof Ull, som den finlietsgrad,
Ullen redan eger vid åtskilliga
Possessionaters Schäferier i flere Län lemnar
förhoppningar om en hastigare öfvergång
till finare Ullproduction, än i allmänhet
förmodas; att, om en gräns för den
gröfre Ullproductionen gåfves inom Landets
egna behof, någon öfverproduction af den
finare Ullen så mycket mindre beböfde befaras,
som andra Länders, och isynnerhet
Englands och Frankrikes behof deraf, hvilka,
efler alla anledningar, måste ännu för
många år fortfara i ständigt tilltagande, lernnade
producenten en säker utväg till afsättning;
att den brist på afsättning å inom
Landet fallen finare Ull och dess vanpris,
hvaröfver klagan föres, härleder sig förnämligast
från bristande kunskaper hos Schäferiegarei
productioneu af Ull osli dess tvättning,
K. M. Nåd. Skrifvelse. N:o 44.
S
sortering, med flere operationer, börande lill
dess beredning till handelsvara, likasom hos
Fabrikanter i bedömande af Ullens rätta användande
efter dess olika egenskaper; att,
ehuru inrättning af ordentliga Ull-marknader
ännu är en förtidig åtgärd i de flesta Rikets
Landskaper, anstalter likväl redan syntes
kunna, för lättande af Ullens afsättning,
vidtagas i de Provincer, der antingen Yllefabriker
nu finnas, eller en utväg till export
utan svårighet kan beredas; samt att,
örn afseende fästes på Landthushållningens
framsteg i allmänhet, och åkerbrukets i synnerhet,
hvaraf ökad tillgång och lägre pris
på spanmål äro naturliga följder, och om
man tillika öfverväger Landets ännu ouppfyllda
Uilbehof af inhemsk afvel, Yllernanufacturens
ständiga framsteg, och den vidsträcktare
utsigt verldshandel öppnar för
Ull ens afsättning, — alla omständigheter
gemensamt förenade sig till lofvande förhoppningar
om framgången af de anstalter,
som för närvarande kunde till den inhemska
Fårskötselns befrämjande vidtagas, hvartill
äfven väsendtligen bidroge den håg och
den täflan, hvarmed densamma blifvit af
upplyste Landtbrukare i flere orter af Riket
idkad.
Med afseende å den ledning förenämnde
åsigler lemna för bedömandet af den ih
-
6
K. M, Nåd. Skrifvelse, N.o 44,
hemska Schäferi-näringens nuvarande tillstånd
och dess behof af understöd till vidare
förkofran, har Cornrnerce-Collegium i
underdånighet ansett, att fullföljandet af
den väg, hvartill början redan är gjord medelst
anläggning af Stam-Schäferier af passande
Får-racer, utan tvifvel utgjorde den
första och säkra grundvalen för all ändamålsenlig
förädling, men att den nuvarande
UU-Discontfondens användande till detta
ändamål vore af flere skäl olämpligt, helst
denna fond, med några jemkningar, ännu
kunde blifva i samma väg sorn förut af verklig
nytta för den inhemska Ullproductionen,
och svårighet icke borde möta att uppfinna
andra medel till Stam-Schäleriers anläggande,
i den mon de pröfvades nytlige,
hvarvid dessutom endast det första ullägget
för inköpet borde komma i fråga, enär anledning
gafs till den förmodan, att dessa
Slam-Sehäferiers underhållande skulle af
den enskilde med fördel kunna öfvertagas.
Commerce-Collegium, som alltså hyste
den lankan, att Ull-Disconten äfven för framtiden
borde bibehållas för sitt ursprungliga
ändamål: Ullhandelns underlättande genom
lån emot låg ränta, har likväl ansett densamma
i sin närvarande författning förfela
denna bestämmelse hufvudsakligen derige
-
K. NL Nåd. Skrifvilsi. N:o 44.
7
nom, alt producenten vore utestängd från
Låne-rättigheteu.
För alt kunna öppna UU-Disconten såsom
Låne-inrättning äfven för Landlmannen,
borde emedlertid, enligt Collegii öfvertygelse,
fullkomligare anstalter vidtagas,
Ku de, som nu befinnas i de så kallade Hallmagazinerne
för den tili beläning inlemnade
Ullens magazinering och sortering, hvilken
senare åtgärd, att tillägga den frambringade
producten egenskap af en godkänd
handelsvara, och gifva den ett bestämdt
värde, borde, så framt varan skulle kunna
få inträde på de utländska Ull-marknaderne,
verkställas i möjligaste öfverensstämmelse
med de i utländska Ullhandeln antagne
sortamenter, hvarafblefve en naturlig
följd, att skicklige utländske Ullsorterare
åtminstone till en början måste anskaffas.
De nuvarande Hall-magazinerne skulle
i sådant fall dock icke lemnäs obegagnade,
och då Collegium höll före, att Ull-marknaders
utsättande ännu vore en förtidig åtgärd,
bar Collegium deremot trott sig i väl
organiserade Ull-upplag, grundade på ändamålsenliga
sorterings-anstalter och sålunda
beräknade ej allenast för den belänta Ullens
förvaring och försäljning till inrikes
behof, utan äfven för dess afsättning utom
8
K. M. Nåd- Skri/velse, N:o 44.
Landet i mon af productionens framsteg,
finna en medelväg, ledande för närvarande
till samma ändamål.
Bestämmelsen af sådane Inrättningar
eller Ull-Conloir skulle vara att mot en lämplig
afgift emottaga Svenska Landtbrukaren®
Ull till sortering, värdering, magazinering
och försäljning, med förenad rättighet för
Landtbrukaren att, om han åstundade,
få beläna den här upplagda Ullen i UllDisconten.
Jemte det Commerce-Collegium i underdånighet
föreslagit vissa hufvudgrunder
för Ull-Contoirens befattning och den dit
aflémnade Ullens beläning, har Collegium
slutligen yttrat den öfvertygelse, att den
nuvarande till 100,000 R:dr uppgående UllDiscont-Fonden
vore för en dylik beläning
otillräcklig, samt att denna Fond borde lill
en början ökas med 200,000 Ii:dr, hvilken
summa, i mon af behofvet, skulle kunna ytterligare
förhöjas; äfvensom attserskildteanslag
komme att erfordras för Ull-Contoirens
första organisation och deras vidmagthållande
intilldess de, genom inflytande afgift
af Ullproducenterne, kunde underhålla sig,
sjelfva.
Med hufvudsakligt gillande af de åsig
ler
-
K. M. Nåd. Skrifvelse. N:o 44.
9
ter Commerce-Collegium sålunda i underdånighet
yttrat angående ej mindre nyttan och
behofvet, serdeles under närvarande tidpunkt,
af serskilda anstalter lill Fårafvelns
befrämjande och förädling samt Ull-productionens
förökande i Riket, än äfven de lämpligaste
utvägar att vinna detta ändamål, har
Kongl. Majit funnit, att till en början erforderligt
antal Får af finulliga racer böra
på allmän bekostnad anskaffas, för att, utom
det redan i Jönköpings Län anlagde Stamschäferi
af electoral-får, grundlägga dylika
Schäferier i Skåne och Östergöthland, samt
i Södermanland eller Nerike, och att i sammanhang
dermed åtgärder böra vidtagas till
fortplantning inom Landet af sådana grofulliga
Får-racer, som egentligen genom större
nllrikhet äro för Landtmannen förmonliga;
för hvilka anstalter de för näringarnes befrämjande
tili Kongl. Maj:ts disposition påc>:<fe
Hufvudtiteln ställda medel synas böra suceessive
lemna tillgång. Kongl. Maj:thar derjemte
ansett directa anstalter till sorteringoch
beläning af Ull kunna väsendtligen bidraga
lill det åsyftade ändamålet; och Kongl. Majit
ville nu till Rikets Ständer i Nåder öfverlemna,
att i den under Commerce-Collegii
förvaltning ställda Ull-Discont-Fonden anslå
en tillökning af Tvåhundrade Tusende Riksdaler,
för alt, på de af Commerce-CollegiEih.
t, R. St. Prot. I. Sami. a. Band p. Häju
2
K. M. Nåd. Skrifvelse. No 44,
ura föreslagna vilkor och emot 4 procents
ränta, användas till beläning af inhemsk
Ull, som af proclucenterne inlemnas till UilContoir,
hvilka i Städerna Stockholm, Norrköping
och Malmö skulle inrättas, och, såsom
ett nödvändigt medel att lätta varans afsättlighet
och bestämma dess värde i handeln,
vara förenade med anstalter till Ullens
ändamålsenliga sortering emot en lämplig,
af producenten erläggande afgift: viljande
Kongl. Maj:t, derest förberörde Lånéanslag
af Rikets Ständer bifalles, för UllContoiren
fastställa erforderliga reglementariska
föreskrifter. Kongl. Maj:t föreslår i
Nåder, alt räntan å såväl den summa, som
till Lån lör Schäferi-idkare kan serskildt
blifva anslagen, som Ull-Discontens nuvarande
Fond, må tills vidare kunna, 1 mon
af behofvet, disponeras till kostnaderne för
omförmälda Ull-sorterings- och Magazinerings-Inrättningars
anläggning och vklmagtliållande,
intilldess de i framtiden, genom
tilltagande production, vinna den utvidgning,
att något tillskott af Allmänna »ledel
dertill icke erfordras.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen,
Dalum ut Supra.
C. V. Skogman.
Bil. till K. M. Nåd. Skrifvelse. N:o 44. 11
Utdrag af Protocollet ofver Handels-
och Finance-Ar enden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms
Slott, den 16 Januarii 1829-
Närvarande:
Juslitise-Stats-Minislern, Hans Excelience,
Herr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena,
Hans Éxcellence, Herr Grefve af
Wetterstedt.
Stats-Råden:
Hans Éxcellence, Herr Grefve Rosenblad.
Hans Éxcellence, Herr Grefve Mörner.
Hans Éxcellence, Herr Grefve Löwenhjelm.
Fr iherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim> och
Stats-Secreteraren Skogman.
Slals-Secreteraren uppläste i underdånighet
lill justering ett, enligt Kongl. Majrts
vmder d«n 3r December sistlidet år m>eddelixde
Nådiga befallning, uppsatt förslag till
ii Bil. till K- M. Nild. Skri/velse. N:o 44.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående ytterligare åtgärder till
Fårskötselns och Ullproductionens befrämjande
i Riket; hvilket förslag, sådant det
finnes Prolocollet hilagdt, hlef, uppå SiatsRådets
enhälliga underdåniga tillstyrkande,
af Kongl. Majrti Nåder gilladt; skolande, i
öfverensstämmelse dermed, Nådig Skrifvelse
till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
Nils af Zelida.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Fu. B. Nestius, 1829.
\
Kontot. Mäj.ts Nådiga, Skri/v. Pf.o 4S. t
Nio 45,
KONGL. MAJ:T$
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständerj
med Förslag till förnyad Instruction
för Rikets Ständers Revisorer j i
afseende på deras befattning med
Stats-Verkets granskning; Gifven
Stockholms Slott d. stz Januarii 1829.
Sedan Kongl. Majit, uti en vid sista
Riksdag, under den 4 December 1823, aflåten
Nådig Skrifvelse, ibland annat förklarat,
att Kongl. Majit, på anförda skäl,
icke kunde till efterrättelse utförda en af
Rikets Ständer antagen och , uti underdånig
Skrifvelse af den 10 föregående November,
till Kongl. Majit öfverlemnad ny
Instruction för Rikets Ständers Revisorer,
i afseende på deras befattning med StatsVerkets
granskning, utan att Kongl. Maj;t
ansåg Inslructionen af den iö Junii 1812
till sin kraft och verkan gällande, endast
med den förändring, rörande tryckningen
af Rikets Ständers Revisorers berättelser,
som högstberörde Nådiga Skrifvelse omförmäler;
så vill Kongl. Majit, för att, genom
bestämda föreskrifter, för framtiden undan
-
Bih, lill R. St. Fröt. 1828 och 1823.-1 Saml.j 2 Band.
to: de Käft. 1
2 Kongl. Maj ds Nacliga Skrifv. N.o 4$.
rödja all skiljaktighet i meningar om föremålet
för ifrågavarande revision och sättet
att densamma verkställa , till Rikets
Ständer öfverlemna bilagda förslag till förnyad
Instruction för Rikets Ständers Revisorer:
kommande, i händelse detta förslag
af Rikets Ständer antages, Instructionen
af den io Juna 1812, att till kraft och
verkan upphöra.
Den af Kongl. Maj:t föreslagna Instruction
är grundad derpå, att, under förbehåll
af den dispositions-rätt Kongl. Maj:t
hittills ntöfvat öfver de Fonder och Cassör,
som icke tillförene blifvit af Rikets
Ständers Stats-Utskott eller deras Revisorer,
utan endast i Kammar-Rätten, granskade,
och om hvilkas revision först vid
senare Riksdagar fråga uppstått, skola hädanefter
granskas i sammanhang med StatsVerkets
räkenskaper och förvaltning; och
Kongl. Majit har dervid funnit lämpligt,
att, då alla de förvaltande Verkens räkenskaper
böra sammandragas uti årligen afslutad
Riks-Hufvudbok, räkenskaperna för
de Fonder och Cassör, som hittills icke
undergått sådan revision, i Riks-Hufvudboken
ingå ifrån och med dem för innevarande
år.
Kongl. Maj:t är i öfrigt betänkt att,
Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. IV.-o 3
till rättelse för sistnämnda Fonders och
Cassors framtida förvaltning, utfärda Instructioner
eller Reglementen, grundade på
livad, efter hvarje sådan Fonds eller Cassas
serskilda beskaffenhet, enligt nu gällande
föreskrifter, hittills varit iakttaget.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Förslag till förnyad Instruction för Rikets
Ständers Revisorerj i afseende
på deras befattning med Stats-Ferhets
granskningj öjverlcmnadt till
Rikets Ständer j jemte Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse af den 22 Januarii
182g.
Som, enligt RegeringsFormens 58 §.
och 3o §. af Riksdags-Ordningen, StatsVerkets
tillstånd i alla dess delar, till inkomster
och utgifter, fordringar och skul
-
4 Bit. till K. M Nådiga Skrifv. N.o 4$.
der, vid hvarje Riksdag uppvisas för det
Stats-TJtskott Rikets Ständer utvälja, äfvensom
redovisning på lika sätt eger rum för
medel, som genom Tractater med främmande
Magter kunna hafva Riket tillflutit,
samt 68 §. af Riksdags-Ordningen förmår,
att Rikets Ständer skola vid hvarje Riksdag
förordna om Revisorer, för att emellan
Riksdagarna öfverse och granska Stats-Verkets
tillstånd, styrelse och förvaltning;
alltså skall det åligga Rikets Ständers Revisorer,
att, vid verkställigheten af detta
uppdrag, ställa sig följande Instruetion lill
efterrättelse;
I. ART.
Allmänna Föreskrifter.
§. i.
För alla medel, af hvad beskaffenhet
som helst, ordinarie eller extra-ordinarie,
som genom allmänna bidrag tillkommit,
eller genom Tractater med främmande Malter
Riket tillflutit, aflägges räkenskap utaf
vederbörande, på hvilka sådant beror, inom
föreskrifna tider och vid det ansvar,
Författningarna för underlåtenhet deraf
stadga.
Bil. till K. M. .rädiga Skrif». N.o 45. 5
§. i.
Alla dessa räkenskaper, ingen undantagen,
anses innefatta den allmänna redovisningen
för Stats-Verkets tillstånd, styrelse^och
förvaltning.
§. 3.
Uti ärligen nfslutande Riks*fIufvudbok,
der räkenskaperna för de allmänna Cassör
och Fonder, som hittills ej blifvit af Rikets
Ständers Revisorer, utan endast i Kamlnar-Rätten,
granskade, ifrån och med dem.
för år 1829 ingå, sammandrages denna redovisning,
och samtlige special-räkenskaperna
utgöra dess verificalioner.
§• 4.
Denna allmänna räkenskap öfver StatsVerkets
tillstånd , styrelse och förvaltning
utgör föremålet för Rikets Ständers Revisorers
granskning, i den ordning Grundlagarne,
och i öfverensstämmelse dermed,
denna Instruction stadga och förmå.
§.5.
Hvarje Revisions-förrättning skall omfatta
tvänne års afslutade Riks-Hufvndböcker
, följande på hvarandra i oafbruten ord
-
6 Bil. lill K. lil. Nådiga Skri/v. N. o 45.
ning ifrån den tid Stats-Verket sist, af
Stats-Utskotlet vid Riksdag eller af Rikets
Ständers Revisorer, blifvit öfversedt; och
Revisorerne skola sammanträda så ofta, att
detta kan behörigen verkställas. Skulle ,
vid något af Revisorernes sammanträden ,
Riks-Hufvudbok för mer än tvänne år finnas
vara afslutad , må äfven den vid samma
tillfälle till slutlig granskning förekomma,
§• 6.
De år en sådan Revision infaller, tage
den sin början den i5 September, och
Varda Revisorerne dertill af Kongl. Majit
genom allmän Kungörelse kallade; skolande
så väl Rikets Ständer som afgående Revisorer,
i likstämmighet härmed, utsätta
tiden till nästa Revision.
§• 7-
Ingen Revision må öfverskrida en tid
af tre månader.
§■ 8.
Revisorerne kunna sammanträda på afdelningar
till Räkenskapers granskning och
Handlingars läsning; dock böra alla frågor
om anmärkningar eller anmälanden slutligen
in Pleno till discussion och afgörande
förekomma. Uppstår vid Revisionerues Öf
-
Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. N.o 45- 7
verläggningar skiljaktighet i meningarne,
böra lie Lill Protocollet afgifva sina röster,
hvilka, enligt 66 §. afRiksdags-Ordningen,
beräknas per Capita, med afgörande röst
för Ordföranden, då röslerne äro lika,
II. ART.
Om Berättelsers och Räkenskapers afgifvande
samt Revisoremes communication
med de Redovisande Verken.
§• 9‘
Vid början af hvarje' Revision öfver
Stals-Yerket, låter Kongl. Maj:t, lill lättnad
vid Revisorernes arbete, till dem öfverlemna
de vid föregången lämplig tid
infordrade och till Kongl. Maj:t ställda un-derdåniga
berättelser om hvarje avdelnings
af Stats-Verket tillstånd , styrelse och förvaltning
under de år, för hvilka afslutade
Riks-Hufvudböcker skola vid samma revision
företes, nemligen:
Af Kongl. Majrts och Rikets Stats-Con»
toir öfver Stats-Yerkets förvaltning på det
bela, och serskildt om förhållandet med
Chartae-SigillatEe-medlen, samt förra Allmänna
Magazins-fondens utredning och Creditivet
till spannmåls-uppköp under miss
-
J5 Bil. lill K. M IViidiga Skrift’. JT.o 4$•
vext, sa länge bägge sistnämnda redogörelser
icke kunnat till fidio afslutas;
Af Kongl. Maj:ts och Rikets KrigsCollegiunr,
angående de lill Armeens behof
erhållna medel och deras användande, samt
om tillståndet och förvaltningen af alla under
Collegii disposition ställda allmänna
Cassör;
Utaf Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena
öfver användandet af de för Flottan
gjorda anslag;
Af Kongl. Maj:ls och Rikets CommerceCollegrurn
öfver de till dess disposition anvista
allmänna medel, samt angående Controll-verket
och de serskilda Cassör, som
höra lill Collegii förvaltning;
Af Kongl. Majlis och Rikels KammarCollegium,
rörande förhållandet med anslagen
för Myntets behof; samt af
Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet,
Kongl. General-Tu] l-Slyrelsen,
Kongl. Convoj-Cominissarialet,
Kongl. Öfyer-Post-Directionén,
Kongl, Cpmitcn för Salpeter-ärendena*
Styrelsen öfver Fängelserna,
Kongl, Nummer-Lolteri-Directioncu,
Bil. till K. fri. Nådig* Skrif v. N.o 4'>- 9
Directionen öfver Civil-Statens Pensions-Cassce-Inrättning,
- med flere förvaltande
Verk, öfver tillståndet, styrelsen oell
förvaltningen af de delar utaf Stats-Verket,
som under hvarje Verk lyda: gällande det»
ta äfven i afseende på sådana Cassör, sorn
hädanefter genom allmänna bidrag tillkomma,
§. IQ.
Stats-Conloirels berättelse verificeras
af Riks-Hufvudboken : de Öfriga Kongl. Collegiers
och publika Verks nied hvart och
etts Hufvudbok, och, der nödigt pröfvas,
med serskildte från räkenskaperna gjorda,
berättelserna bifogade, exlracler.
§• 1 !•
Jemte Riks-Hufvudböckerna för de år,
som utgöra föremål för hvarje Revision,
ofverl em ne Stats-Contoiret lill Revisorerne
alla sina egna Räkenskaper, Protocoll och
Handlingar för samma år.
§• I2-
Kongl. Maj:t förordnar i Nåder en af
Stats-Contoirets Ledamöter att under förrättningen
Revisorerne biträda, med rättighet
och pligt för denne Embetsman, att
till Revisorernas Protocoll lemna de upp
-
lo Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. N.-o /j.5.
lysningar, som i en eller annan målto kunna
äskas, och som ega sammanhang med
Stats-Verkets tillstånd , styrelse och förvaltning
under de år, för hvilka afslutade
Riks-IIufvudböcker granskas.
§• 1
Revisorerne må äfven kunna af StatsContoiret
äska osh erhålla de upplysningar
och handlingar, sora de i öfrigt finna
nödiga rörande verkställigheten af beslut
eller fortgången af dispositioner, som blifvit
vidtagna under den tid, som utgör föremål
för hvarje revisions-förrättning, utan
att de dertill omedelbarligen hörande
räkenskaper, protocoll och handlingar anses
fullkomligen utredda ; dock få så beskaffade
upplysningar och handlingar icke
af Revisorerne, med intrång på efterföljande
Revisorers granskningsrätt, användas till
anledning eller grund för någon anmärkning
eller anmälan rörande åtgärder under
en senare tid, för hvilken afslutad räkenskap
då icke är till granskning öfverlemnåd.
§. 14.
De öfrige förvaltande Verkens Räkenskaper,
med dertill hörande verificationer,
skola vara för Revisorerne att tillgå, och
Bil- till K. M. Nådiga Skri/v. N o 4^■ 11
elen af Kongl. Mnj:t till Revisorernes biträde
förordnade Ledamoten i Stats-Contoiret
må, efter Revisorernes äskande, dem
omedelbarligen reqvirera; men finna Revisorerne
sig derutöfver behöfva af något
publikt Verk, eller af någon Konungens
Embetsman, inhemta skriftliga eller muntliga
upplysningar, hörande till de års Styrelse
och Förvaltning, för hvilka afslutade
räkenskaper blifvit till revision aflemnade,
hegare de, genom sin Ordförande, hos HofCancelleren
Kongl. Majrts Nådiga befallning
till vederbörande om de äskade upplysningarnes
meddelande.
§. i5.
Räkenskaperna böra hafva undergått
den speciela Revisionen i Kammar-Rätten,
innan de till Revisorernes handläggning förekomma
; dock må underlåtenhet deraf ej
lägga hinder i vägen för räkenskapers aflemnande,
då anmälan derom göres.
§. 16.
Med Protocollets förande och Expeditionernes
uppsättande vid Revisionen öfver
Stats-Verket bör Secreteraren i Stats-Contoiret
Revisorerne tillhandagå : ankom
mande
det på Revisorerne att antaga cr
-
12 Bil. till K. M. Nådiga Skrifv. Ti.o ^5.
forderlig! Cameral- oell Cancellie - biträde
inom Stats-Contoiret, jemte Vaktbetjening,
samt att lämpliga arfvoden för dem bestämma,
i nion af hvars och ens arbete
och tjenst.
IIL ART.
Om granskningens föremål och form j samt
Revisions-Beråttelsen:
§• *7 •
Revisorerne skola öfverse och granska
huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar
af Statsmedlen öfverstigit beloppet
af de Hufvud-Titlar, som uti Rikets Ständers
vid nästföregående Riksdag uppgjorda
Stats-reglering blifvit fastställda, och om
de äro grundade på behörigen upprättade
Stater , eller Kongl. Maj:ts med vederbörlig
contrasign a tion utfärdade anordningar,
samt styrkta med behöriga qvittencer af
dem, som Medlen emottagit.
§• l8-
Finna Revisorerne något af Rikets Ständer
fastsläldt anslag vara öfverskridet, eller
de till hvarje Hufvud-Titel anslagna
summor dragna till andra ändamål än dem,
som under samma Hufvud-Titel höra, eller
något i öfrigt vid förvaltningen alt erinra,
Bil. till K. M. Nådiga Skri/v. No 45. i3
så böra Revisorerne sådant uti deras afgifvande
Berättelse anmärka och derjemte meddela
deras eget Utlåtande i ämnet; åliggande
Revisorerne för öfrigt att, vid utöfningen
af deras befattning, ställa sig till
noggrann efterrättelse föreskrifterna uti go
Regerings - Formen och 68 §. af Riks»
dags-Ordningen , samt följaktligen icke ingå
i något klander af Kongl. Majrts gjorda
anordningar, eller meddela föreskrifter eller
besluta förändringar i hvad Statsverket
angår.
§• I9*
Revisorerne böra vidare noga undersöka,
om Statsverkets samtliga inkomster
på rätta tider och till riktigt belopp i Statens
Cassör influtit och af Uppbördsmännen
levererade blifvit: huru vederbörande,
på hvilka controllen öfver Krono-uppbörden
ankommer, sina i Författningarna stadgade
pligter fullgjort, och om åtgärder i afseende
på proprie balancer, då sådana inträffat,
blifvit i Jaga ordning vidtagna till
bevakande af Statens rätt.
§. 20.
Som räkenskapernas speciela granskning
egentligen är föremål för KammarRättens
handläggning och åtal efter uppbörds-författningarna;
så böra Revisorerne,
utan att, så vidt omständigheterna medgif
-
i4 Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. N.-o 4S
-
Va, förbigå detaillcrne, hufvud,sakligen granska
dispositionerna, förvaltningen och resultaterna
på det hela , såsom i Rikshufvud-Böckerna
och de Förvaltande Verkens
berättelser, med dertill hörande summariska
redovisningar, uppfattas.
§•
Sedan Revisionen af Statsverket blifvit
fulländad, låte Revisorer ne deröfver författa
utförlig Berättelse, och uppgöra fullständiga
jemförings-tabeller emellan Statsinkomsternas
beräknade och influtna belopp
under de år, hvilkas afslutade räkenskap
utgör Revisionens föremål, samt emellan
de i Stat uppförda anslagen och de
verkliga utgifterna för samma tid, utvisande
öfverskott eller brist på hvarje Titel
och på det hela. — Af denna Berättelse
med tillhörande Tabeller utskrifvas tvänne
Original - Exemplar , hvaraf det ena
till Kongl. Maj:t i underdånighet insändes
och det andra aflymnas till Riddarlius-Cancelliets
Archiv, för att till nästa
Riksdag förvaras : kommande emedlertid
samma Berättelse för hvarje Revision att,
inom tre månader efter det den inkommit,
genom Kongl. Maj:ts försorg, jemte vederbörande
Autoriteters i anledning deraf afgifna
Utlåtanden och Förklaringar, tryckas
och med allmänna Tidningarne utdelas.
Bil. till K. M Nådiga Skrif v. A’.-o /}£. s5
Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch
Finance - Ärenden j hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rå*
det å Stockholms Slott d. 22 Jannati
i 18 2g.
Närvarande:
Juslitiae Ståts-Ministern»
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
II. Ii. Hr. Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
II. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Sedan Kongl. Maj:t, uti en vid sista
Riksdag, under den 4 December i8a3, aflåten
Nådig skrifvelse, ibland annat förklarat,
att Kongl. Maj:t, på anförda skäl, icke
kunde till efterrättelse utfärda en af
Rikets Ständer antagen och, uti underdånig
skrifvelse af den 10 föregående November,
till Kpngl. Maj:t öfverlemnad ny Instruction
för Rikets Ständers Revisorer i
afseende på deras befattning med Stats-Ver
-
16 Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. N. o 'f.
kets grankning, utan att Kongl. Maj:t a ti*
såg instructionen af den io Junii 1812 till
sin kraft och verkan gällande, endast med
den förändring, rörande tryckningen af Ri-,
kets Ständérs Revisorers Berättelser, sorti
högstberörda Nådiga Skrifvelse omfÖrmäler;
så hemställde Stats-Secreteraren och SiatsRådet
underdånigst, om icke Kongl. Majit,
för att genom bestämda föreskrifter för
framtiden undanrödja all skiljaktighet i
meningar om föremålet för ifrågavarande
Revision och sättet att densamma verkställa,
skulle finna för godt att till Rikets
Ständer öfverlemna Förslag till förnyad
Instruction för Rikets Ständers Revisorer.
Efter härtill lenin ad t Nådigt bifall uppläste
Stats-Secreteraren, med Kongl. Majlis
Nådiga tillstånd, underdåniga förslag till
så väl förnyad Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, som Nådig skrifvelse i ämnet
till Rikets Ständer, hvilka förslag, lydande
såsom de vid detta Protocoll bilagda,
blefvo af Kgl. Majit, uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, i Nåder gillade,
med befallning, att Kongl. Majits Nådiga
skrifvelse till Rikets Ständer skulle, i enlighet
dermed, denna dag i vanlig ordning
expedieras.
Ex Protocollo
IVils af Zellén.
STOCKHOLM, tryckt i Écksteinska Tryckeriet, 1829.
Kongl. Majds Nådiga Propos. N o 4^- 1
N:o 46.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående den till undsättning i missväxt-år
anslagna Creditiv- fonden
samt f. d. Allmänna Magazins-lna
rättningens slutliga utredning med
flera dermed sammanhang egande
ämnen; Gifven Stockholms Slott den
16 Jannar ii 182g.
Kongl. Maj:t, som, uti Berättelsen om
hvad i Rikets styrelse sedan sista Riksdag
sig tilldragit, lemnat Rikets Ständer en
korrt öfversigt af det sätt, hvarpå f. d.
Allmänna Magazins-Inrättningens utredning
fortgått, äfvensom af de åtgärder, hvilka i
anledning af 1826 års missväxt blifvit vidtagne,
framställer nu i Nåder, jemte en
ytterligare utveckling af dessa ämnen, till
Rikets Ständers pröfning, åtskilliga i sammanhang
dermed förekomna frågor.
I följd af de beslut, som Rikets Ständer
vid 1823 års Riksdag fattade, angående
en allmän förändring uti de dittills följda
grunder för spannmåls-handelns ledning
Lili. till R. St. Prot. 1828 och 182g, 1 Sarala 2 Band,
li:te Häft. 1
Kongl- Maj.ts Nådiga Propos. N.c, 46.
och landets förseende med sina hellof i
missväxt-år, skulle den förra öfverlemnas
åt sig sjelf, Kronans befattning med brännvinsbränningen
upphöra, och följderna af
inträffade missväxter förekommas dels genom
inrättning af Dislrict-Magaziner i de
Norra Länen samt Wermland och Dalarne,
dels genom användande af ett på Banken
anslaget Creditiv af 1,000,000 R:dr till anskaffning
af spannmål för de öfriga Landskapen,
derest, vid påkommande nöd, den
enskilda verksamheten och enskildes Capitaler
härtill skulle finnas otillräckliga; i
sammanhang hvarmed beslöts, att dåvarande
Allmänna Magazins-Directionen skulle
upphöra, Magazins-fondens liqvid-förhållanden
utredas, dess tillgångar realiseras,
och Banken, i nion af dessa tillgångar, godtgöras
för till Inrättningens upprätthållande
lemnade försträckningar, — Rikets Ständer
hade för sin del ansett lämpligast, att denna
utredning öfverlemnades till Stats-Contoiret;
men, i anseende till Magazins-fondens
invecklade ställning, och den omgång,
som med utredningen var förenad,
fann Kongl. Maj:t under den 17 Mars 1824
godt att för detta ändamål i Nåder förordna
en serskild Styrelse, som tillika skullebesörja
uppbörden af Kronans spannmåls-räntor och
deras användande intill dess denna befattning
kunde, utan rubbning af den i Stals
-
Kongl. Maj As Nådiga Propos. No 4^- 3
Conloirets förvaltning rådande enkla och
fullkomliga ordning, till nämnde Verk öfverflyttas.
Derjemte föreskrefs i Nåder att,
efter verkställd behörig undersökning, de
Allmänna Mngazins-Inrättriingen tillhöriga
fastigheter, som för spannmåls-upplag ej
behöfdes, skulle, på sätt Rikets Ständer
a föreslagit, försäljas; att inventarier och andra
effecter, hörande till de inställda Kronobrännerierne
borde, så snart omständigheterna
medgåfvo, afyttras; att brännvinslagret
borde successive realiseras med hänsigt
till Statens fördel å ena sidan och angelägenheten
å den andra att ej nedsätta de
redan lågt fallna prisen, att försäljning af
spannmåls-Iagret ej finge ske utan efter
gjord underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t
och dertill lemnadt tillstånd, samt att ett
års Pi sescriptions-tid borde bestämmas för
anmälandet af alla fordrings-anspråk på
Allmänna Magazins-Inrättningen. —Sedan,
i följd af Kongl. Maj:ts derom meddeldta
serskildta beslut, Utrednings-Styrelsens förvaltning
och redogörelse tagit sin början
den i April 1824, och Kongl. Majit i Nåder
förordnat, att de för Allmänna Magazins-Directionens
Embets- och Tjenstemän
af Rikets Ständer beviljade Expectance-löner,
äfvensom utgifterna för utredningen,
Magazins-beljeningen i Landsorterna samt
Magazinerings-kostnaderna, hvartill Rikets
4 Kongl. Maj.Is IVådiga P rop os. N.o 46.
Ständer icke anvisat något serskildt ansia",
Jjorde först bestridas af de vid utredningen
på ett eller annat sätt inflytande medel,
och att hvad derefter återstod, skulle
till Ilikets Ständers Bååk levereras, blef,
till lättnad vid redovisningen afMagazinsfonden
och dess tillgångar i fastigheter och
persedlar, en enklare Bokförings-method
af Kongl. Maj:t gillad och fastställd, äfvensom
Kongl. Majrt, i afsigt alt ytterligare
påskynda Inrättningens utredning, i Nåder
Beslöt, att alla äldre och under f. d. Allmänna
Magazins-Directionens förvaltning
uppkomna balance- och anmärknings-mål,
samt de frågor om Inrättningens fordringar
för utborgad undsättnings-spannmål,
sora före år 1812 uppkommit, skulle till
Kammar-Rättens handläggning aflemnas.
Genom Utrednings - styrelsens försorg
voro redan vid 1826 års början MagazinsInrättningens
tillgångar i betydlig nion realiserade
, Inventarier och Materialier vid
Krono-Brännerierne för det mesta försålda,
dessa Bränneriet’ nedlagda och större delen
af betjeningen vid dem förafskedad; men
af brännvinslagret återstod en ej ringa del,
som först efteråt kunde försäljas, och, hvad
angick Spannmåls-behållningarne, så hade
de gångbara prisens låghet, och nödvändigheten
att icke genom en brådstörtad för
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. No 46- 3
säljning åstadkomma jmenliga verkningar
på den i alla fall besvärade enskilda spannjnålshandeln,
lagt hinder i vägen förderas
snara vändande i penningar, hvadan ock
försäljningarna, i följd af Kongl. Maj:ts
Nådiga förordnande, varit för det mesta inskränkta
lill sådana spannmåls-behållningar
, som antingen voro mer eller mindre
skadade, eller ock befunnos på sådana ställen,
der de icke kunde med någon förmon
till kända behof användas. Hos Kongl. Maj:t
blef derefter i början af året af Chefen förMagazins-utredningen
i underdånighet anmäldt,
att ehuru denna serskilda Styrelse i flera delar
icke hunnit att till slut bringa den i Nåder
anbefallda utredningen, skulle den dock
utan olägenhet kunna till Stats-Contoirets
vidare handläggning öfveriemnas ifrån d. i
Julii ofvanberörde år, och Kongl. Majrt,
som förut infordrat Stats-Contoirets underdåniga
Utlåtande angående de anstalter,
hvilka, sedan Magazins-utredningen för sig
galt, blefve af nöden i afseende på öfverflyttandet
till Stats-ContoireE af befattningen
med uppbörden och dispositionen af
Kronans spannmåls-räntor, fann sedermera,
ined anledning häraf, under den 16 Maji
1826, godt i Nåder förordna: att, ehuru
Stats-Contoirets Personal genom Verkets
nya organisation blifvit betydligen minskad,
och göromålen deremot ökade, Magazins-ä
-
6 Kongl. Maj. ts Nådiga Propos. N.-o 46.
rendena likväl, lill undvikande af kostnaden
för en serskild Öfverstyrelse , skulle frän
och med den i Juli i ställas under StatsContoirets
vård, hvarvid allt hvad som
rörde dessa ärendens förvaltning, och den
deraf följande redovisning, skulle föras såsom
ett helt för sig, afskiljdt från Statsförvaltningen
, till dess Rikets Ständer om
slutliqviden emellan Statsverket och Magazins-Inrättningen
afgifvit specielt yttrande:1
att,, i sådant afseende, Magazins-ärendena
borde besörjas genom ett serskildt, under
Stats-Contoiret lydande Departement, med
en Föredragande och nödig Betjening, hvilket
Departement eller Contoir jemväl skulle
, under Stals-Contoirets öfverinseende,
indrifva Magazins-Inrättningens behörigen
utredda fordringar; att Magazins-Contoirets
aflöning skulle bestämmas enligt StatsContoirets
nya Stat och utgå af MagazinsFonden,
till dess anslag kunde dertill af
Rikets Ständer blifva anvist, samt att Mugazins-Fonden
skulle till nästa Riksdag förblifva
oförryckt och utan sammanblandning
med Statsverkets Fonder, och den in
natura inflytande ränte-spannmålen påföras
Magazins-Fonden för Statsverkets räkning
i förut vanlig ordning m. m.
Såsom en följd af denna Magazins-ärendenas
förflyttning förordnades äfven i
Kongl. Maj. ts Nådiga Propos. N.o 46- 7
Nåder, att alla då oafslutade, så äldre som
nyare, bnlance- och Fiscal-mål rörande
MagazinsFonden , i det skick de till StatsContoiret
inkommo, borde öfverlemnas till
Kammar-Rättens vidare åtgärd; att Kammar-Rätten
jemväl borde handlägga och till
slut befordra de balancer, hvilka funnos löpande
antingen i Hufvud-Boken eller Magazins-räkenskaperne;
men deremot Magazins-Inrättningens
dittills varande Revisions
- Contoir, förstärkt med den Tjensteman,
som under utredningstiden handlagt
Hufvud-Boks-Balancerna, och med en till
tjenstgöring inkallad Kammarskrifvare, ställas
under Kammar-Rättens omedelbara inseende,
emot åtnjutande af skillnaden emellan
expectance-lönerna och den för verklig
tjenstgöring bestämda aflöning, med
vanlig tillökning för Spannmålen,
Sedan Kongl. Majtt., på sätt ofvanomförmäldt
är, den 16 Maji 1826 förordnat,
att Magazins-ärendena borde af Stats-Contoiret
den 1 derpå följande Julii öfvertagas,
började underrättelser om mindre gynnande
utsigter för årsväxten uti flere af
Rikets Landskap till Kongl. Maj:t ingå och
genom infordrade noggranna underrättelser
från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erhölls
efter hand full visshet om en allmännare
missväxt, förnämligast på Vårsäd
8 Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.-o 46.
uti de under vanliga förhållanden sädes-rikaste
delar af Riket, Kongl. Majit, som härigenom
blef satt i nödvändighet att begagna
de utvägar till undsättning i missväxtår,
som vid sista Riksdag, i sammanhang
med frågan om allmänna Magazins-Inrätlningens
upplösning, af Piikets Ständer bestämdes,
påbjöd till en början en sådan
minskning i inkommande tullen på Vårsäd,
att införseln deraf blef verkställbar till skäligt
pris ; hvarjemte all försäljning af spannmål
från allmänna Magazins-Inrättningens
förråd inställdes, och Presidenten i StatsContoiret
erhöll Nådig befallning att från
utrikes orter vid Östersjön, der spannmålsprisen
voro lägst , införskrifva 20,000
Tunnor Råg, 5ooo Tunnor Korn och 10,000
Tunnor Hafra , för att göra fyllandet af
Statsverkets spannmåls-behof för Garnizonernes
underhåll 111. m. oberoende af årsväxtens
beskaffenhet och befordra Kongl.
Majlts Nådiga afsigt att under den hotande
missväxten befria räntegifvarne från leverering
in natura af deras spannmåls-skatter,
till hvilken upphandling Magazins-Fonden
skulle förskjuta kostnaden, emot ersättning
af de medel, som, genom Krono-räntornes
lösen efter markegång, komme att inflyta.
I följd af inhemtade bestämda uppgifter om
spannmåls-behofven, och Landshöfdingarnes
allmänna bedömande öfver resultatet
Kongl.. Maj.ts Nådiga Propos. N.o 46• 9
af skörden inom hvarje Län, fann Kongl.
Maj:t Sig sedermera föranlåten, att icke allenast
ytterligare minska införsel-tullen på
Vårsäd och förbjuda dylik spannmåls utförande,
samt nedsätta afgifterna för Råg
och Rågmjöl från utrikes orter, utan äfven
i Nåder förordna om lyftning af det till
Kongl. Maj:ts disposition under missväxtår
anslagna Crediliv.
Rikets Ständer hade, bland annat, såsom
vilkor för Creditivets anlitande i underdånighet
hemställt, att, sedan Läns-Styrelserna
i tid uppgifvit spannmåls-behofven,
samt till hvad pris och qvantitet desamma
af orternes Invånare kunde anskaffas,
sådant borde genom annonce i Allmänna
Tidningarne tillkännagifvas, på det
alt anbud af bugade Speculanter måtte kunna
göras om leverering af det erforderliga
spannmåls-beloppet inom viss föreskrifven
tid på bestämd plats och för
bestämdt pris , emot erhållande af nödigt
förskott utaf Creditiv-fonden. Detta kungörande
af spannmåls - behofven i Allmänna
Tidningarne ansåg Kongl. Maj:t
hvarken under då varande förhållanden
lämpligt eller af tiden medgifvas; men Kgl.
Majit täcktes, i öfverensstämmelse med de
af Rikets Ständer för öfrigt yttrade åsigter,
i Nåder förordna, att erforderliga summor
to Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.o jj.6.
af Creditivet borde till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ifrån Stats-Contoiret öfversändas,
för att till anskaffning af spannmål
användas på följande vilkor, nemligen:
Alt Contracter af Kongl. Majrts Befallningshafvande
skyndsamligen afslötos med
Jord-egare eller Handlande om anskaffning
af nödiga qvantiteter säd till leverering /
på vissa ställen och tider samt till bestämdt
pris; att, till vinnande af bättre pris, räntefria
förskott finge emot ställd säkerhet
lemnäs; att den anskaffade säden, så vidt
ske kunde, försåldes till det pris, hvartill
inköps- transport- och andra kostnader uppgingo;
att Kongl. JVfaj:ts Befallningshafvande
skyndsamligen borde inberätta hvad
som blifvit tillgjordt; att, då contant betalning
af de behöfvande ej kunde prtcsteras,
utborgning för Kronans räkning finge ske
efter de grunder Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
egde att föreslå; samt att till meddelande
af råd och upplysningar rörande
spannmålens anskaffande och fördelning
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle ega
att tillkalla erfarne Invånare i Länen.
Läns-Styrelserne erhöllo derjemte rättighet
att till undsättning använda Magazins-fondens
qvarliggande spannmåls-behållningar
i Krono-Magazinen, såsom användbara
genast och innan annan spann
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.o Zj.6. 11
mål hunnit att anskaffas, och denna serskilda
undsättning utsträcktes derhän ,
alt spannmål af Magazins-Inrättningens
lager i andra landsorter transporterades
lill de nödställda orterna , för att der
utdelas.
I afseende på betalnings-sättet af så
väl den för Creditiv-medlen upphandlade,
som af Magazins-Inrättningens förråder använda
spannmålen, blefvo under tidens lopp
åtskilliga niodificationer nödiga, så alt för
den på Credit utlemnade undsättnings-säden
anstånd måste lemnäs med betalningen på
längre eller korrtare tid, som likväl i intet
fall utsträcktes längre än till tre år, eller
till första uppbörds-stämman i83o, då sista
tredjedelen af undsättnings-skulden borde
erläggas, hvilket var fallet med Elfsborgs och
Skaraborgs Län, såsom af missväxten mest
lidande.
Uti vissa Län måste äfven för mindre
betydliga qvantiteter, som af Församlingarne
under gemensamt Aterbetalnings-ansvar
användes för de fattigas underhåll, återbetalnings-rättighet
in natura medgifvas af den
utborgade Krono-spannmålen, hvarå priset
för öfrigt i allmänhet bestämdes lill medelpriset
å den för Creditiv-medlen upphandlade
Spannmål.
I
12 Kongl. Maj.-ti Nådiga Propos. IV:o 46.
Endast i högsta nödfall och i mindre
partier tilläts utborgning lill sådana personer,
som icke kunde anskaffa borgen eller
annan säkerhet.
Beträffande redovisningen af de till
spannmåls-uppköp anslagna summor och
den säd, som från Kronans förråder till und- '
sättning utlemnades, förordnade Kongl. Maj:t
till en början, att redogörelser för de förstnämnde
skulle, så fort ske kunde, af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande upprättas och till
Kongl. Maj:t i underdånighet insändas; att
läkningarne för Spannmåls utlemnande mot
contant betalning eller på Credit borde serskildt
föras och i vederbörlig ordning ingå i
sammanhang med Krono-Magazins-räkenskaperna
för Länen ; att hvad genom Contant
försäljning af behållningar i Kronans Magaziner
influtit eller inflyter, skulle genast till
Stats-Contoiret insändas, samt att beloppet
af efter hand skeende inbetalningar för den
säd, som antingen af berörda behållningar
eller af de genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg anskaffade qvantiteter blifvit
på Credit till understöd för nödlidande
utlemnad, likaledes skulle till Stats-Contoiret
remitteras.
I anledning häraf inkommo till Kongl.
Majd ifrån Läns-Styrelserna underdåniga be
-
KongL Maj.ts Nutlega Propos. N-o 4S.
rättelser, till en del ställda i räkenskapsform
och med verificationer försedda, angående
förvaltningen af erhållna contanta anslag,
samt upphandlingen och utdelningen
af Spannmål, äfvensom på hvad sätt de in
natura upplåtna Spannmåls-behållningarna
blifvit använda, hvilka berättelser eller rej,
dogörelser remitterades till Stats-Contoirets
granskning, med befallning till detta Verk,
att om resultatet af undsättnings-åtgärderna
i det hela afgifva underdånigt utlåtande.
Men sedan det befunnits, att en ordentlig
och lillfyllestgörande revision, på grund af
dessa handlingar, icke kunde företagas, och
Stats-Contoiret i underdånighet anmält nödvändigheten
deraf, att endera af de bägge
fonderna, som bidragit till undsättningen,
nemligen Allmänna Magazins-fonden och Rikets
Ständers Creditiv i Banken, blefve ansedd
som ensam bispringande och redofordrande,
men den andra betraktas såsom långifvande,
icke till landet, utan till den undsättande
fonden, hvarförutan liqviderna icke
skulle kunna ordentligen uppgöras, fann
Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med de
af Stats-Contoiret yttrade åsigter, att, då
Magazins-fonden, enligt Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers Beslut, fortfor endast för
sin utredning, men Creditivet i Banken blif*
vit bestämdt att, i händelse af missväxt,
användas till landets bispringande, den sist
-
i4 Kongl. Maj:ls Nådiga Propos. N.o /j.6.
nämnda fonden borde blifva den, som af
Läns-Styrelserne fordrade redo för hela undsättnings-åtgärden
, och med Contant godtgjorde
den förra de derifrån lemnade förskott,
utan afseende derpå, om de till
fullo utgått eller ej, emedan om dessa försträckningar
ej skett, Magazins-fonden i allt
fall bade kunnat till höga pris och för contant
betalning föryttra sina spannmåls-tillgångar,
och det således vore obilligt, att den,
genom deltagande i en undsättnings-åtgärd,
som för den numera var fremmande, skulle
blifva lidande derpå, att mera Spannmål
blifvit reqvirerad, än som sedermera funnits
behöflig. På sätt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Stats-Contoiret af den 10 sistl.
April närmare utvisar, förordnade Kongl.
Maj:t härjemte i Nåder, att en liqvid skulle
upprättas emellan bägge fonderna, hvaruti
Creditivet debiteras, efter fastställda pris,
för all den spannmål, som från Krono-Magazinen
blifvit till undsättning utlemnad,
och crediteras för hvad derå redan blifvit
inbetaldt, hvarefter återstoden borde contant
betalas genom öfverföring från Creditivets
till Magazins-fondens räkning i YexelBanken
och alla så väl öfverblifna spännin
åls-behållningar i de undsatta Länen, sornobetalda
fordringar derstädes blefve Creditivets
tillhörighet, att för dess räkning realiseras
och indrifvas. Kongl. Maj:t kan ej
Kongl.. MajUs Nådiga Propos. N.o 46- '5
annat än finna Jetta beslut ratt ledande till
det af Rikets Ständer åsyftade ändamål, en
slutlig utredning af förra Allmänna Magazins-fonden;
och det måste på det hela för
regleringen af Bankens framtida förhållanden
vara likgiltigt, om samma summa till
Banken återgår såsom afbetalning på dess
fordran antingen af nämnda fond eller af
Creditivet till spannmåls-uppköp.
Uti underdånig Skrifvelse af den 14
sistlidne November har Stats-Contoiret hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, attén
ny granskning af de från Länen i ofvanberörda
måtto inkomna berättelserna och redogörelserna
blifvit företagen uti det under
Kammar-Rättens inseende ställda RevisionsContoirct
för Magaziris-ärenden, i afsigt att
utröna, dels huruvida emot sjelfva de activa
åtgärderna vid undsättningen vore något
att erinra, dels också hufvudsakligen, hvilka
formela förändringar i dessa redogörelser
voro nödiga , för att få det hela i ordentligt
system; att denna granskning oafbrutet
fortgått, och att, så snart densamma
för något Län blifvit slutad, Länets Styrelse
undfått del af de erinringar , som förekommit,
äfvensom till orten blifvit nedsända
formulair till sådana omarbetade
redogörelser, som ansetts nödiga ; hvarförutan
ett allmänt formulair till framtida re
-
i 6 Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.o 46.
dogörelser för ulborgnings-medel blifvit utarbetadt.
Stats-Contoiret har tillika i underdånighet
förmält, att emedlertid och intill
dess de omarbetade redogörelserna hunnit
ifrån Läneii inkomma, liqviden mellan
Creditivet och Magazins-fonden icke kan upprättas,
eller någon annan bestämd upplysning
angående undsättnings-väsendet vinnas,
än om beloppet af de redan återbetaldta
Creditiv-medlen; och Kongl. Maj:t har af
sådan anledning funnit godt i Nåder förordna,
att ofvannämnda liqvid skall vara
uppgjord sist till den 1 nästkommande Junii.
Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga beslut hade
följande summor blifvit till de af missväxten
hemsökta Provinceriie af Creditivfonden
öfverlemnade, nemligen till
Nyköpings
Län
R:dr
1,52.2:
3o:
Jönköpings
Dito
;>
110,000:
—
Kronobergs
Dito
?)
88,000:
—
Christianstads Dito
>>
25,ooo:
—
Hallands
Dito
>5
5-0,544:
25:
Götheborgs
Dito
11
15,ooo:
—
Elfsborgs
Dito
11
200,000:
—
Skaraborgs
Dito
11
240,000:
—
Wermlands
Dito
11
t5o,ooo:
—
Kopparbergs
Dito
72,000:
—
hvaraf
Kongl. Maj.-is Nådiga Propös. N.o 4^6. 17
hvaraf till den 1 sisth November blifvit
återbetaldt från
Nyköpirtgs Län Piidr t,517 i — Q.
Jönköpings Dito ,, 68,700:
Kronobergs Dito „ 45,692:26:10;
Christianstads Dito „ i4,566:4o: —
Hallands Dito ,, '22,55oi 1— —
Götheborgs Dilo 2,000: —
k älfsborgs Dito „ 65,yy5i —
Skaraborgs Dito ,, 66,849 : 4" 2.
Wermlands Dito ■„ ii5,858: -
Kopparbergs Dito >, 45,635: — 0/>. &
hvarifrån likväl afgår remisslaget för de åter*
betalda summorna*
En senare äf Kongl* Maj:t infordrad
Uppgift visar, att vid sistlidet års slut con*
talita medel, tillhöriga Creditivet förspann*
måls*uppköp, utgjorde 5a3,o87 R:dr 6 r:st.*
sorn äro Ställda på Serskild räkning i Rikets
Ständers Bank, å hvilken de komma att
qvarstå, till dess liqviden emelian Magazinsfonden
och Creditiv-foiideii kunnat afslutas,
då, sedan betalning för hvad af Allmänna
Magazins-IiirättningenS spaiinmäls-förråd till
Undsättningar disponerats, blifvit af Credi*
ti vet erlagd, återstoden bör, jemte successive
inflytande medel, af den i Länen än*
Bill. till It. Si. Prat. 1828 och 1823. i Sami., 2 Bahd-.
iitie Haft. a
i8 Kongl. Maj;ts Nådiga Propos. No 4
nu innestående summa, till Banken återställas.
Då Kongl. Maj:t salunda i ett sammanhang
för Rikets Ständer framlagt de
åtgärder, hvilka, med tillämpning af de
vid Rikets Ständers sista sammankomst
fastställda grunder för Rikets undsättning i
missväxt-år, blifvit af Kongl. Maj:t vidtagna,
och, så vidt ske kunnat, äfven resultaterna
deraf, förmodar Kongl. Maj:t, alt
Rikets Ständer deruti skola igenkänna Kgl.
Maj:ts alltid fortfarande omsorg för Dess
undersåtares väl, och med Kongl. Maj:t
dela tillfredsställelsen deröfver, att om ock
öfvergången ifrån det gamla undsättningssystemet
till de åtgärder vid inträffande
missväxt, som af Rikets Ständer vid sista
Riksdag beslötos-, icke vid första försöket
kunnat öfverallt till fullo tillvägabringas,
anstalterna, i följd af 1826 års missväxt,
likväl medfört önskad verkan till de nödvändigaste
spannmåls-behofvens fyllande,
och kunnat på det hela verkställas med
jemförelsevis ringa uppoffring af allmänna
medel.
Kongl. Maj:t vill, i sammanhang härmed,
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, att äfven hädan
-
Kongl. Majds Nådiga Propos. N:0 46- 19
efter erforderliga medel äro till Kongl.
Maj:ts disposition anvista , för att, vid inträffande
missväxter, kunna för tillfället
lindra deras förstörande verkningar, ehuru
erfarenheten visat, att dylika undsättningsanstaller
alltid i någon mon måste vara
beräknade att medföra förlust för StatsCassan,
så framt någon egentlig nytta för
Landet derigenom skall kunna tillvägabringas.
Ett hufvudsakligt vilkor i sådant hänseende
är, att betalningen för erhållen
undsättnings-spannmål, då den icke genast
kan erläggas, infordras med nödig skonsamhet
och utan ränta, hvarförutan den
undsattes belägenhet ofta kan blifva genom
undsättningen försämrad i stället för förbättrad.
Tiden för undsättnings-skuldernas
återbetalning kan således icke eller bestämmas
annorlunda, än i förhållande till missväxtens
mer och mindre svåra beskaffenhet
inom olika landsorter, och äfven härutinnan
fordras modificationer, lämpade efter
hvarje undsättnings-tagares vilkor och
serskilda förmåga att afbörda sin skuld.
Nära hälften af den till spannmålsanskaffning
anslagna och disponerade Creditiv-fonden
är ännu utestående, äfvensom
ett betydligt belopp af betalningen för hvad
ao Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. jy.o 4^6.
af förra Magazin-fondens spannmåls-förråd
användes, och, ehuru blifvande förluster
icke kunna för närvarande med någon säkerhet
beräknas, är dock att befara det,
serdeles i Skaraborgs Län, en del deraf
icke skall kunna indrifvas utan undsättnings-tagarnes
fullkomliga undergång*
Flera ansökningar om eftergift och be-»
talnings-anstånd hafva äfven till Kongl»
Majrt inkommit, för hvilkas pröfning nödiga
uppfysningar för närvarande äro från
vederbörande infordrade; och Kongl. Maj:t
vill serskildt lill Rikets Ständers pröfning
öfverlemna frågaii om allmänna grunder
för de återstående undsättnigs-skuldernas
indrifvande> att tillämpas ej mindre för
skulderna till Creditiv-fonden, än i afseende
på f. d. Allmänna Magazins-Inrättningens
äldre fordringar för utborgad undsättnings-spannmål.
Hvad serskildt beträffar den förlust,
som kan uppkomma genom undsättningsanstalterna,
i följd af 18261 års missväxt,
så har Staten erhållit en mer än fullt deremot
svarande opåräknad inkomst genom
den tull till ett sammjnilagdt belopp af
4ö9>919 R;dr 47sk-> sorn influtit för spannmål,
införd ifrån utrikes orter åren 1826 -*
och 1827. Kongl. Maj:t hade nemligen an
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. No ^5. 21
sett omsorgen för det inhemska åkerbrukets
bästa kräfva att icke, såsom vid föregående
missväxter, medgifva tullfri införsel af
all slags utländsk spannmål: och året 1826
Lief derigenom märkvärdigt i Svenska åkerbrukets
historia, att, vid en allmännare
missväxt i flera eljest sädesrika Landskap,
tull kunnat läggas på utländsk spannmål ,
och brännvinsbränningen lemnäs utan in?»
skrankande förhud. .
Kongl, Maj:t har för öfrigt begagnat
pn af omständigheterna erbjuden utväg för
att i någon raon hålla Credit'v-fonden skadeslös
för dess möjligen blifvande förlust.
Den vid 1826 års missväxt i Nåder anbefallda
införskrifning af utländsk spannmål
för Kronans egna behof, hvarföre redovis-r
ning blifvit i behörig ordning afgifven,
hade tillskyndat Stats Verket en betydlig
besparing och verkade till en opåräknad
tillökning i Stats-inkomsterna, i följd af
Krono-spannmålens lösen elter nämnda års
höga Markegångspris, hvilken tillökning
icke egt rum, derest samma spannmåls iiir
fordrande in natura och användande för
allmänna behof icke kunnat undvikas; och
Kongl. Maj:t har, på sådan, grund, i Nåder
befallt, att en liqvid skall genom StatsContoirets
försorg uppgöras öfver den vinst,
görn uppkommit genom begagnande för
22 Kongl. Majds Nådiga Propos. N.o
nämnda behof af de in forsh rifna qvanliteterna
Råg och Korn i stället för motsvarande
qvantiteter af Kronans behållna
Spaunmåls-räntor, sorn eljest måst in natura
levereras, vid hvilken liqvid upphandlingsprisen
å den utländska spannmålen,
med tillägg af alla omkostnader, men utan
.beräkning af Tull- och Convoy-afgifter,
bomma att jern nioras med Markegångs-prisen
å Råg och Korn i de Län, der de införskrifna
qvantiteterna af dessa sädes-slag
blifvit för allmän räkning använda, och alt
den sålunda uppkommande behållna skillnad
skall af iösnings-summan för 1826 års
Spannmåls-räntor Creditiv-fonden tillgodo
bomma.
Enligt hvad Kongl. Maj:t redan, uti
Dess Nådiga Berättelse om Rikets Styrelse,
tillkännagifvit, har den i sammanhang med
Allmänna Magazins-Inrättningens upphörande
föreslagna anläggning af DistrictMagaziner
i de norra Länen, Fahlu och
Wermlands Län, endast till en mindre del
vunnit framgång. Jemtlands Läns invånare
hafva väl nästan allmänt förklarat sig
villige att på föreskrifna vilkor inrätta dylika
Magaziner, och dertill begärt ettlånebidrag
af 20,000 Tunnor Spannmål; men
för verkställigheten halva hittills mött hinder
i anseende till liqviden af Länets be
-
Kongl. Majds Nådiga Propos. No 4^- 2 3
tydliga undsättnings-skuld och säkerheten
för Lånebidraget. Härom hafva förnyade
undersökningar blifvit på Kongl. Maj:ts
Nådiga Befallning i orten anställda af dertill
förordnade serskilde Comiterade, hvilkas
afgifna berättelse blifvit, jemte öfriga
handlingar i ämnet, remitterade till StatsContoirets
underdåniga utlåtande; efter
pröfningen hvaraf Kongl. Maj:t blir i tillfälle
att slutligen vidtaga de åtgärder, som
leda till befordrande af meranämnde allmänt
nyttiga och isynnerhet för Jemtlands
Län vigtiga anstalt.
De till Kongl. Majit afgifna underdåniga
berättelser om förra Allmänna Maga^j
zins-Inrättningens förvaltning under den
senare tiden, hvilka redan, till större delen,
blifvit till trycket befordrade, ådagalägga,
att Fonden hvarje år haft förlust,
härrörande dels af omkostnader i och för
sjelfva utredningen och dermed sammanhängande
realisation af tillgångarne samt
halance-posters afskrifning, dels afHufvudBoks-värdenas
nedsättning till öfverensstämmelse
med verkliga pris, dels ock af
de löpande utgifterna för aflöningar, Expectance-arfvoden
och Pensioner m. m.,
samt af den kostnad Fonden fått vidkännas
i och för spannmåls-rörelsen för Statsverkets
räkning, till hvars betäckande den
?4 Kongl. Ma/.-ts Nådiga Propos. No 4^-
för hvarje Tunna utlevererad Spannmål af
Statsverket lemnade ersättning med En R:dr
icke varit tillräcklig. Benna förlust hade
på det hela varit ännu betydligare, om icke
genom den varsamhet, hvarmed försälj-,
ningen af fondens spannmåls- och brännvinslager
hedrefs, enligt Kgl. Maj:ts derom
meddelade Nådiga föreskrifter, större qvantiteter
deraf år 1826 ännu varit i behåll och
kunnat, efter den då inträffade missväxten, till
förmorrligare pris föryttras; men det är i alla
fall klart, att en Fond, som, utan någon
inkomst, har årligen fortfarande betydliga
utgifter, skall snart nog försvinna. Kongl.
Majtt anser derföre omsorgen för det allmännas
fördel ovedersägligen kräfva, att
Magazins-Fondens liqvider med största möjliga
skyndsamhet uppgöras, och Fonden
alltså, genom en definitiv reglering, befrias,
från ytterligare förvaltnings- och utred-»
nings,-kostnader,
I detta hänseende föreslår Kongl, Maj:t
i Nåder till Rikets Ständer följande åtgär-=
der;
1:0, Att, efter afdrag af hvad till återstående
kostnader för innevarande år erfordras,
fondens contanta behållning, sorn
vid sistlidet års slut utgjorde 194,164 R:dr
29 sk. 10 rst., stående i Rikets Ständers
Kottgt, Maf.ts IVadiga Prapos. Nto. 4& ?5
Bank, och 48,681 R:dr 36 sk. 3 rst. RiksgäldsSedlar,
insatta i Rikets Ständers RiksgäldsContoir,
jemtedet belopp, som ytterligare in*
flyter genom försäljning af Inrättningens fa*
stigheter och andra tillhörigheter, äfvensom
fondens ännu utestående fordringar hos så
väl Creditiv-fonden, gom enskilda undsätt*
ninggtagare, i den pion de ingå, till Ranken
öfverlemnas eller af Rikets Ständer på
annat sätt disponeras, hvaremot den å Bankens
förskott till Magazins - Inrättningen
slutligen uppkommande brist skulle af*
skrifvas,
3:0 Att vid innevarande års slut liqvid
uppgöres mellan Magazins-Fonden och
Statsverket öfver den i Magazinerna befintliga
behållna spannmål, och öfver de på
Statsverket belöpande omkostnader till
samma tid, och att Stats-Contoiret derefter
öfvertager förvaltningen af Statsverkets,
inflytande Spannmåls-räntor in natura,
3:o Att de af Magazins-fonden hittills
utgående Löner, Arfvoden och Pensioner
ifrån och med år 1880 öfverflyttas på Allmänna
IndragningSrSlaten, så vidt de icke kunna
upphöra eller komma att ingå på StatsContoirets
Stat, i följd af dess befattning
med uppbörden och förvaltningen af Kronans
Spannmåls-räntor: hörande härvid
26 Kongl. Maj.-ls 'Nådiga Propos. N.-o ^6.
iakttagas, att de Embels-och Tjenstemän vid
förra Allmänna Magazins-Inrältningen, som
på Indragnings-Stalen blifva öfverflyttade,
äro förbundne att vid påfordran förrätta
den tjenstgöring, hvartill de kunna finnas
skicklige.
4-'o Att tills vidare en Ledamot i StatsContoiret
adjungeras, för att följa MagazinsÄrendena
till deras slutliga utredning, äfvensom
liqvidationen af den år 1826 använda
Creditiv-fonden till spannmåls-uppköp,
dock utan sammanblandning af bägge
föremålen, samt att till nödigt biträde
vid denna serskilda befattning förre Magazins-Inrättningens
Tjenstemän må, såsom
hittills, begagnas.
5:o Att Magazins-fondens i landet utestående
äldre fordringar för undsättningsspannmål
indrifvas till den del, som antingen
icke i behörig ordning afkortas eller,
i anseende till serskilda omständigheter,
med tillämpning af de allmänna grunder
Rikets Ständer fastställa, komma att eftergifvas.
Ibland hindren för Allmänna Magazins-fondens
slutliga reglering förekommer,
att åtskilliga af de äldre oredovista poster,
som voro balancerade uti 1821 års Hufvud
-
Kongl. Majds Nådiga Propos. N:o 27
Lok för f. d. Allmänna Magazins-Directionen,
ännu icke hunnit utredas. Dessa återstående
balance-mål utgjorde den 1 November
sistlidet år ett antal af 4o och innefattade
en summa af 81,45a R:dr 34 sk.
3 r:st.; beroende utredningen deraf dels på
förklaringars afgifvande från landsorterne,
dels på handläggning vid Domstolar och
andra åtgärder. För fullföljandet af ifrågavarande
mål blir det väl nödigt att tills
vidare bibehålla det under Kammar-Rättens
inseende ställda Revisions-Contoiret
för Magazins-Ärenden; men som Stats-Contoiret
i underdånighet yttrat den förmodan,
att mera tid och kostnad tilläfventyrs
skulle erfordras, för att i vanlig ordning
bringa dessa Balance-frågor till behörigt
slut, än som motsvarade hvad derigenom
kunde vinnas, så föreslår Kongl. Majrt i
Nåder, att på Dess pröfning, efter inhemtad
fullständig kännedom af förhållandet i
hvarje fall, må bero, huruvida ytterligare
åtgärder med de balancerade posterne böra
ega rum, eller desamma afskrifvas.
Med anledning af Rikets Ständers vid
sisla Riksdag fattade Beslut, att förra Allmänna
Magazins-Inrättningens fastigheter
skulle försäljas, så framt de icke emot ersättning
öfverlemnades till allmänt nyttiga
ändamål, hafva följande byggnader och lä
-
28 Kongl. Majds Nådiga Propos. N.-q 46’.
genbeter, af hvilka nä gra utan antagliga
anbud varit på Aucliou till försäljning utbjudna,
blifvit af' Kongl. Majit upplåtna
till serskildta föremål och inrättningar,
nemligen:
Åtskilliga byggnader, hörande till La-s
tlugårdslands f, d. Kronobränneri, enligt. *•
Kongl. Brefven den 24 Mars 1824 och den
8 Mars 1826, upplåtna till Veterinair-In*
rättningen i Stockholm alt tills vidare hyres*
fritt begagnas.
Mai ia f. d. Kronobränneri, d. 26 April
1826, upplåtet på 10 år lill local för en
Normal Vexelundervisnings*Schola,
Catharina f, d, Kronobränneri öfver*
Jemnadt, enligt Kongl. Brefven af den 21
November 1827 och 26 Mars 1828, till
Öfver-Ståthållare-Embetets disposition för
inrättande af ett provisoriskt sjukhus i Hufvudstaden,
ämnadt att, vid inträffande Egi*
dernier och mera utbredd sjuklighet, emot*
taga sådana sjuka, som å de öfriga Sjuk*
anstalterne icke kunna inr3rmmas eller, i
anseende till den smittande egenskapen af
deras sjukdomar, ej böra å dem intagas:
hvilken inrättning så mycket hellre kan
anses såsom ett föremål af allmän nytta, 4
sorn derigenom beredes tillfälle att lemua
Kongl. Maj.ts Nådiga P ropos. No ^6. 29
Sjukvård åt de arbetare, serdeles från Dalarne
och Wermland, Westmanland, Södermanland
och Upland, som till stort antal
årligen besöka Stockholm, och ofta träffas
af svåra och smittande sjukdomar*
Åtskilliga större och mindre byggna^
der efter förra Kronobränneriet i Upsala.
Dessa byggnader, värderade till 4000 R:dr,
hafva ifrån längre tid tillbaka varit disponerade
af Saraphiiner-Ordens-Gillet emot
årlig hyra; men Gillet, som å byggnaderna
påkostat en betydlig reparation, har nu
mera förklarat sig vilja inlösa desamma
för en köpesumma af Ö^öo R:dr, utgörande
Capitalet till den för byggnaderna nu
utgående hyra,
Förre Bränneri-byggnaderne i Söderköping.
Götha Canal-Bolag, som innehaft
dessa lägenheter på arrende, har under d.
23 September 1824 blifvit i Nåder försäkradt
om begagnande deraf, på samma vilkor,
under den tid Ganal-arbetet fortfar.
Ett Boningshus, ett Magazin och flere
andra lägenheter vid Bankebergs kulle,
öfverlemnade till Krigs-Collegii disposition,
för att användas till Bevärings-förråd för
v Westgötha-Dahls Regemente. Kongl. Maj:t
har under den 22 September 1824 förkla
-
3o Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.o 46.
rnt Sig vilja framdeles besluta angående
ersättningen lill Magazins-fonden, af Allmänna
Magazins-Directionen föreslagen till
1,048 R:dr 8 sk.
Ett Magazins-hus af trä i Borås. Denna
egendom är äfven upplåten till KrigsCollegii
disposition, jemlikt Kongl. Brefvet
den 32 September 1824, med förklarande,
att frågan om Magazins-fondens ersättning
skulle blifva ämne för framtida pröfning.
Förra Mälthus-byggnaden i Wisby begagnas
af Artilleriet till bevärings- och utrednings-förråd.
De så kallade bästqvarns-vindarne i
1 samma stad, begagnade af Tyg-staten lill
persedlars förvarande.
v'
Ett Boningshus på södra sidan af
nämnde stad, upplåtet till Curhus för Länet,
samt
Ett Stenhus, Hallströmska Magazinet
kalladt, i Carlskrona, jemte aine bodar af
trä och en Tork-inrättning, begagnade för
Kongl. Flottans behof.
Som Rikets Ständer vid sista Riksdag v
icke bestämt, huru med ersättningen för
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.o 46. 3i
de till allmänna föremål upplåtne MagazinsInrättningen
tillhörande byggnader och lägenheter
skulle förhållas, och serskildta anslag
blefve af nöden, derest en sådan ersättning
skulle till Magazins-fonden erläggas;
så föreslår Kongl. Maj:t i Nåder till
Rikets Ständers pröfning och bifall:
Att så väl de redan till VeterinairInrättningen
i Stockholm upplåtne lägenheter,
hörande lill f. d. Ladugårdslands
Bränneri, som de byggnader derstädes,
hvilka ytterligare kunna för nämde Inrättnings
utvidgande erfordras, få af densamma
utan ersättning begagnas, emot skyldighet
lill byggnadernas underhåll;
Att Maria f. d. Krono-bränneri, likaledes
utan ersättning, anslås till local för
den i Stockholm inrättade Normal Vexelundervisnings-Schola;
börande byggnaderne
till Staten återgå, då de för nämnde föremål
icke vidare erfordras;
Att Catharina förra Krono-bränneribyggnader
må, jemväl utan ersättning, upplåtas
till en provisionel Sjukhus-inrättning
för Stockholms stad, emot skyldighet lör
Staden att dem underhålla, och med vilkor,
att de till Staten återfalla, så snart
3j Kongl. Ma/.ts Nådiga Propos. Nso $6. ,-k
Sjukhus - inrättningen derstädes upphör;
samt
Att de har ofvan omförmätda byggnader
och lägenheter, som, till förvarande af
Armeens och Flottans förråds-persedlar»
blifvit upplåtna, måntan ersättning fortfarande
för samina ändamål begagnas.
Kongl. Majit föreslår vidare, att branneri-byggnaderne
i Upsala få af Seraphimer-OrdenS-Gillet
inlösas emot den erbjudna
köpesumman af 3,^50 R:dr, oell att
förra Bränneri-byggnaderna i Söderköping
må under enahanda vilkor, söm hittills»
af Götha Calial-Bolag disponeras.
Kongl, Majit anser det vara en följd
af Allmänna Magazins-Inrättningens slutliga
upplösning, att de Stats-Verket förut
tillhörande Magazins-hus och andra lägenheter,
som nämnde Inrättning disponerat
i och för sin befattning med uppbörden
och förvaltningen af Kronans Spannmålsräntor,
vid nästa års början, af Stats-Contoiret
återtagas i det stånd de då befinnas;
men det är äfven angeläget, att Ståts-Verket
får utan ersättning öfvertaga sådana
Magazins-fonden enskildt tillhöriga byggnader,
som erfordras för vården af Kronans
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Pröpos. N:0 46- 33
nans spannmåls-lager, oell hvilket i synnerhet
är af vigt, hvad Magasinet i Götheborg
beträffar. De öfriga Magazins-inrättningens
byggnader böra på det sätt, sorn
med fondens fördel närmast öfverensstämmer,
så fört ske kan, försäljas; så vida icke
Rikets Ständer finna lämpligt att något
af desamma till annat allmänt ändamål vid
denna Riksdag anvisa.
Kongl. Maj:t får slutligen fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet på åtskilliga omständigheter
rörande uppbörden och förvaltningen
af Kronans spannmåls-räntor,
hvarmed Stats-Contoiret ifrån och med nästa
år kommer att åter taga direct befattning.
Enligt hvad Stats-Contoiret, på grund
af 1826 års afslutade Hufvudbok för Magazins-fonden,
i underdånighet anmält, uppgår
den kostnad fonden fått vidkännas i
och för spannmåls-röreisen för Stats-Verkets
räkning, lill ett belopp, som saknar
allt skäligt förhållande till den förvaltade
spannmålens qvantitet, äfven om afdrag
sker för underhållet af sjelfva MagazinsDepartementet
och den årliga gravalionen
för pensioner, expectance-löner med flera
Bih. till R. Sl. Prof. 1828 och 1829. 1 Sami., 2 Band.
inte Hiift. 3
34 Kongl. Maj.-ts Nadina. Propos. N.o 46-
dylika utgifter. Intägten af spannmålsräntor
nämnde år utgjorde vali, i anseende
till missväxten och den allmänna tillåtelsen
att med penningar losa dessa räntor ,
endast omkring hälften af hvad under vanliga
förhållanden in natura levereras, och
som i medeltal kan antagas till 5o,ooo tunnor
årligen; men resultatet på det hela
utvisar dock, att en betydlig kostnad, ufven
i vanliga år öfverstigande i R:dr B:co
tunnan, är förenad med Krono-spannmålens
förvaltning. När härtill kommer, att
Statens spannmåls-inkomst förnämligast härrör
ifrån sådana Län, der ingen betydligare
utgift af spannmål in natura eger rum,
hvaremot spannmåls-räntor in natura till
ganska ringa belopp finnas i flera af de Län,
der spannmål till större qvantiteter för allmän
räkning erfordras; så synes en vigtig
hushållning bjuda, att, så vidt det med
räntegifvares fördel kan förenas och icke
genom alltför nedsatta lösningspris verkar
till förlust för Staten eller lill menligt inflytande
på spannmålsprisen i allmänhet,
ställa förvaltningen af Kronans spannmålsräntor,
sålunda, att så litet som möjligt
deraf varder in natura levereradt, och att,
hvad för utgift af Spannmål in natura erfordras
, genom entreprenad-afhandlingar
anskaffas.
Summan af Kronans behållna spann
-
Kongl. Maj.is Nådiga Propos. IV-o 45. 35
måls-räntor utgör årligen omkring 82,000
tunnor Råg och Korn, hvaraf under vanliga
förhållanden icke fullt två tredjedelar
in natura utgå, och erfarenheten härunder
de senare åren visat, att, sedan de skattskyldige
fått lösa efter Markegångs-pris,
utan tillägg af forsel-lön, levereringen in
natura aftagit, så att under 4 är, ifrån och
med i8a5 till och med 1828, tillsammans
endast 114>74^ tunnor influtit, till minskning
af allmänna Magazius-fondcns förlust
på spannmåls-rörelsen.
I de norra Länen, äfvensom i Wermlands,
Nerikes, Hallands, Christianstads, Kronobergs,
Blekinge och Gottlands Län är
spannmåls-intraden af mindre betydenhet.
Det hufvudsakliga utgår i följande 11 Län:
Upsala Län . . T:r 5,288: 19.
Stockholms Dito .... 4>756: 24.
Nyköpings Dito .... 8,644: J7-
Östergöthlands Dito .... 13,434: 6.
Calmare Län och Öland . . 5,358: 5.
Jönköpings Län . . . . 3,3xo: 3.
Malmöhus Dito .... 3,566: 17.
Götheborgs Dito . . . . 3,179: 3o.
Elfsborgs Dito .... 4^26: 3i.
Skaraborgs Dito . . . . 7,3oo. —
Westmanlands Dito .... 6,170. —
Stats-Verkets betydligaste spannmålsutgifter
förekomma i Stockholm, Carlskrona,
Christianstad, Malmö och Götheborg,
36 Kongl. Maj.ts Kådiga Propps. IV:o ^6.
Kongl. Maj:t, som anser landets oeconomiska
förhållanden ännu icke medgifva
att väcka fråga om upphörande af spannmåls-räntors
leverering in natura, öfverlemnar
till Rikets Ständers bifall följande
grunder för framtida förvaltningen af dessa
räntor, hvarvid Kongl Maj:t åsyftat att på
en gång bereda lättnad för de skatlskyldige
och minskning i Stats-Vei kets omkostnader.
1:0 Ehuru rättigheten att leverera
spannmåls-räntor in natura, efter föregången
behörig uppsägning, å de skattskyldiges
sida fortfar, afstår Staten ifrån rättigheten
att in natura infordra sådana räntor
och medgifver de skattskyldige att hädanefter
alltid få dem lösa med penningar efter
hvarje Läns årligen bestämda Markegångs-pris,
eller efter det medelpris, som
Rikets Ständer kunna finna för godt att
ifrån Riksdag till Riksdag fastställa, och
det utan tillägg af forsel-lön.
2:0 De spannmåls-qvantiteter, som det
oaktadt komma att in natura utgå, böra i
de fall, då Stats-Contoiret ej pröfvar för
Stats-Verket förmonligt att erbjuda de skattskyldige
nedsatta lösnings-pris till högst 16
sk. under hvarje Läns markegång, genom
Kongl. Majus Befalluingshafvandes försorg
Kongl. Majds Nådiga Propos. No 4^- ^7
på auction försäljas till leverering på sådana
ställen, inom det i författningarne
stadgade afstånd ifrån de skattskyldiges
hemvist, som för dem pröfvas beqvämligast;
hvarvid likväl iaklLages, att, då försäljning
af större qvantiteler i något Län
komme att ega rum, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge sådant leda till
förlust lör Staten genom låga pris eller till
menligt inflytande på spannmåls-handeln
inom orten, spannmålen för allmän räkning
emottages och i Kronans Magazin,
der sådana äro att tillgå, eller i för tillfället
hyrda lägenheter, till vidare disposition
upplägges, för att, så snart fördelaktigare
förhållanden inträffa, efter StatsContoirets
förordnande försäljas.
3:o För detta ändamål böra, jemte nödiga
upplags- och utgifts-Magaziner i Slockholm,
Carlskrona, Christianstad, Malmö
och Götheborg, några Magaziner för Kronans
räkning bibehållas i de sädesrikare
Länen, der större intägt af spannmål eger
rum, eller afsättningen , i följd af locala
förhållanden, är mindre liflig, i hvilket
afseende föreslås Magazinerne i Upsala,
Westerås, Nyköping, Gripsholm, Norrköping,
Wadstena, Mariestad, Lidköping,
Borgholm, Wisby och Helgevarma.
4:o Kostnaderna för dessa Magaziners
38 Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. No /((>.
underhåll och förvaltning, äfvensom åfloliingen
för dervid anställda Tjenstemän
uppföras antingen på Stats-Contoirets Stat
eller utgå tills vidare af öfverskotten på
Stats-Verkets inkoinster; och anser Kongl,
Maj:t, att Redogöraren vid Stockholms Magazin
bör bibehålla sin nuvarande ordinarie
aflöning 991 R:dr 38 sk., och Förvaltarne
vid de öfriga Magazinerna, med undantag
af den i Carlskrona, som på Flottans
Stat aflönas, undfå arfvoden af 466
R:dr 3a sk., då de erhålla boställs-rum,
men 5oo R:dr, der sådana icke tjensten åtfölja,
hvaremot deras förra arfvoden icke
hehöfde på Indragnings-stat uppföras.
5:o Till Statens utgifter af Spannmål
användes, i första rummet den ränte-säd,
som levereras tili Magasinet i den stad,
der utgiften eger rum, och återstoden anskaffas
genom Entreprenad-auction på de
för Staten förmånligaste vilkor.
(5:o De Stats-Verket tillhörande Magazins-hus,
som efter pröfning af omständigheterna
i hvarje fall anses icke erforderliga
för allmänna behof, varda för StatsYerkets
räkning försålda.
Kongl. Maj:t förväntar, att genom de
här ofvan föreslagna anstalter större enkel
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 46- 39
het och minskad kostnad vid förvaltningen
af Kronans spannmåls-räntor skola ernås,
i förening med verkliga förmoner för
de skattskyldige; och Kongl. Maj:t finnér,
att denna förvaltning af en årlig stats-intrad
bör göras helt och hållet oberoende
af de serskilda åtgärder, sorn inträffande
missväxter eller andra utomordentliga händelser
kunna påkalla.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch
Finance - Å renden > hållet inför
Hans Maj.t Konungen i Stats-Rådet
å Stockholms Slott d. tö Januarii
182g.
Närvarande:
Justitia? Stats-Ministern,
H. E. Ilr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
II. E. Hr. Grefve af Wetterstedt.
4° Bil. till K. M. Nådiga Proper;. N.o 46.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren uppläste i underdånighet
till justering det af honom, i enlighet
med Kongl. Maj:ts förut ineddeldta
Nådiga Beslut, författade förslag lill Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående den till undsättning i missväxt-år
anslagna Creditiv-fonden samt f. d.
Allmänna Magazins-Inrättningens slutliga
utredning, med flera dermed sammanhang
egande ämnen.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, i Nåder
gilla detta förslag, sådant det finnes Protocollet
bilagdt, och befallde, att Dess Nådiga
Proposition till Rikets Ständer skulle,
i öfverensstämmelse dermed, expedieras,
Ex Protocollo
Nils af Zelle'n.
STOCKHOLM, tryckt i EcxsTEiNSitå Tryckeriet, 1829.
1
Kongl, Maj.ts Kådiga Skrifvelse IV:o 47* i
N:o 47*
KONGL, MAJ.TS
Nådiga Kallelse till Rikets Ständer att
Vara Faddrar vid H. K. II. Hertigefls
af Östergöthland Döpelsé-äct.
i CARL JOHAN, med Guds Nåde,
Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes
Konung, tillbjude Eder, Oss älskelige Väre
trogne Undersåtare, Grefvar, Friherrar,
Biskoppar, Ridderskap och Adel', Presterskap,
Borgerskap och Menige Allmoge, som
nu i Hufvudstaden till Lagtima Riksdag
församlade åren, Wår synnerliga Ynnest
och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig!
Sedan, genom den Högstes Nåd och
Välsignelse, Wår Högtälsklige Herr Sons »
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens kära
Gemål, Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan,
till Wår och hela Rikets glädje,
åter blifvit med en Prins lyckligen förlöst,
hvilken kommer att genom det Heliga
Dopet i de Christnas Samfund upptagas,
finne Wi Oss med fägnad kunna vid detta
tillfälle tillfredsställa Wår faderliga och
Konungsliga böjelse, att med ett j^tterligare
af Religionen helgadt band, fästa
denna Wår nyfödda afkomling vid det trögBih,
till R, S. Brot. 1828 och 182g, 1 Saml.j 2 Band.
i2:te Häftet.
i
a Kongl. Majds Nacliga Skrifvelse N.o 41‘
na Folk, hvars öden Ilan för kommande
tider skall dela, då Wi härmed i Nåder
bjude och kalle Eder » Sveriges Rikes Stan*
der till Faddrar vid detta Hans Kongl.
Höghets förestående Dop, hvilket nästkommande
Onsdag, den 28:de i denna månad,
kommer att ega ram. Och som, i anseende
till bristande utrymme vid nämnde
Döpelse-act, J håfven, att vissa Deputerade
från hvarje Stånd bland Eder utse;
så kommen J, att på följande sätt föreställas,
nemligen! Ridderskapet och Adeln af
Herr Landt-Marskalken, 3:ne Grefvar, 3:ne
Friherrar och 8 Ridders- och Adelsmän,
Preste-Ståndet af Erke-Biskoppen och Vice
Talmannen, 3:ne Biskoppar och 10 Ledamöter
af Ståndet, samt Borgare- och Bonde-Stånden,
Deras Talmän och Vice Talmän
inberäknade, af i5 Ledamöter hvardera,
hvilka ega, att sig pä den i serskildt
Ceremoniel utsatta tid och ort infinna. Wi
förblifve Eder alla i gemen och hvar och
en i synnerhet, med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågne; Befallande Eder
i öfrigt Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen.
Stockholms Slott den 24 Januarii 1829.
CARL JOHAN»
A. C. af Kullberg,
lionel- Maj-is JVådiga Skrifvelse N.o jS. 3
Nio 48*
■gt
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrif velse till Rikets Ständer
j i anledning af väckt fråga om
en Faddergåfva till Hans Kongl.
HöghetHertigen af Östergöthland;
Gifven Stockholms Slott den 2 Februarii
182g.
Då Kongl. Maj:t beslöt, alt kalla Rikets
nu församlade Ständer till Faddrar
vid Kongl. Majrts kärälskelige Sonsons,
Hans Kongl. Höghet Hertigens af ÖsterGöthland,
Döpelse-act, förklarade Kongl.
Majit sitt syftemål vara, att, i öfverensstämmelse
med Dess Konungsliga och Faderliga
böjelse, genom ett ytterligare af
Religionen helgadt band, fästa denna Kongl.
Majlis nyfödde afkomling vid det trogna
Folk, hvars öden Han under kommande
tider skall dela, och Kongl. Majrts bestämda
föresats var derjemte, att söka afböja
alla sådana anledningar till ökade utgifter
för Nationen, hvilka möjligen kunde hemtas
af de serskildta och närmare förhållanden,
hvari Kongl. Majrts tredje Sonson befinner
sig till Rikets Ständer, såsom Dess
Faddrar.
4 Kongl- Maj.ts Nådiga Skrifvelse N.-o ^.8.
Till Kongl. Maj:ts kännedom har sedermera
kommit, alt hos Ridderskapet och
Adeln en Motion blifvit gjord, om anslående
af en Faddergåfva åt Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Östergöthland. Kongl.
Majit gör den fullkomligaste rättvisa åt de
tänkesätt, som föranledt denna framställning;
men trogen sin första redan förut
fattade föresats, skyndar Kongl. Majit nu,
att för Rikets Ständer tillkännagifva sin
önskan, att den ifrågavarande Motionen ej
må få någon vidare påföljd.
De bevis af kärlek och underdånig tillgifvenhet,
som Kongl. Majit så ofta emottagit
af Rikets Ständer och af Nationen,
äro djupt förvarade i Kongl. Majits hjerta,
och Kongl. Majit skattar högt den allmänna
glädjen, som yttrat sig vid närvarande
tillfälle.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
Välbevågen. Datum ut Supra.
CARL JOHAN.
D. v. Schulzenheim.
Bil- till K. M. Nådiga Skricfvelse N.o 4$- $
Prolocoll, hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rådet pä Stockholms
Slott den 2 Februarii 182g.
N ä i’ v a i’ a n d e:
Justitiae Stats-Ministern
II. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Pir Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Undertecknad PIof-Ganceller.
Undertecknad Hof-Canceller uppläste
i underdånighet ett, på Nådigste befallning,
uppsatt Förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning
af en väckt fråga om en Faddergåfva till
Hans Kongl. Höghet Hertigen af östergöthland;
hvilket Förslag, sådant det vid
detta Protocoll finnes bilagdt, uppå SiatsRådets
underdåniga tillstyrkande, af Kongl,
Maj:t i Nåder gillades; och skulle, i enlighet
dermed, Nådig Skrifvelse, af unJerteck
-
6 Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse N;0
nåd Hof-Canceller contrasignerad, till Ri*
bets Ständer på vanligt satt expedieras. Ut
supra.
I» fidem
D. von Schulzenheim,
N:o 49.
KONGL. MAKTS
Nådiga Svar uppå Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse,, angående Riksdagens
f örlängande ; Gifvet, Stockholms
Slott den 11 Februarii 182g,
Med afseende å de många och vigtiga
ännu återstående mål, som icke möjligen
hinna afslutas, inom den uti Grundlagen
för Riksdagen bestämda tid af Trenne Månader,
ifrån den dag eller den i5 sistlidne
November,’ då Kongl. Majlis Nådiga Proposition
om Stats-Verkets tillstånd och behof
blifvit lill Rikets Ständer öfverlemnad,
hafva Rikets Ständer, genom underdånig
Skrifvelse af den 6 i denna månad, hos
Kongl. Majit i underdånighet anhållit, alt
Riksdagen må på En månad , räknad från
den i5 innevarande Februarii, varda förlängd.
.
Bil. till K. M. Nådiga Skrifvelse N.o 49• 7
Kongl, Maj:t liar, med stöd af stadgandet
i 109 §. Regerings-Fortnen, till
denna Rikets Ständers anhållan härmedelst
velat Jemna sitt Nådiga bifall; kommande
Sålunda Riksdagen att till den 17 nästkommande
Mars varda förlängd.
Kongl. Maj:t fÖrblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut Supra.
CARL JOHAN.
D. von Schulzenheim.
ProtoColf hållet inför Hans Majit Könungen
uti Stats - Rådet på Stockholms
Slott den 11 Februarii 182g.
Närvarande!
Justitias Ståts-Ministern
II. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H, E. Hr Grefve Mörner.
8 Bil. till K. M. Nådiga Skrifvelse N.o 49*
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Undertecknad Hof-Canceller
Undertecknad Hof-Canceller uppläste
i underdånighet ett, på Nådigste befallning,
uppsatt Förslag till Kongl. Majrts
Nådiga Svar uppå Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse, rörande Riksdagens förlängning;
hvilket Förslag, sådant detsamma
vid detta Protocoll finnes hilagdt, uppå
Stats-Rådets Ledamöters underdåniga tillstyrkande,
af Kongl. Maj:t i Nåder gillades;
och skulle, i öfverensstämmelse dermed,
Nådigt Svar, af Undertecknad HofCanceller
contrasigneradt, till Rikets Ständer,
på vanligt sätt expedieras. Ut supra.
%
In fidem
D. <von Schulzenheim.
STOCKHOLM, tryckt i Écksteiiiska Tryckeriet, 1820.
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. No So. i
N:o 5o.
KONGL. MAJ:*TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständers
Stats - Utskott, angående afskrifning
af f örra Magazihs'- Fondens äldre
fordringar för undsättnings-spannmål
samt grunder för framtida behandlingen
af lika beskaffade fordringar;
Gifven Stockholms Slott
den i3 Februarii 182g.
Sedan Kongl. Maj:t, i anledning af
flera lios Kongl. Majit gjorda underdåniga
anmälanden om afskrifning af åtskilliga äldre
fordringar för utborgad undsättningsspannmål,
i Nåder förklarat, att frågan derom
torde vid denna Riksdag till Rikets
Ständers pröfning öfverlemnas; så vill Kongl»
Majit nu i Nåder meddela Rikets Ständers
Stats-Utskolt en af vederbörande författad
uppgift om dylika fordringar för den föregående
tiden till 1824 års slut, jemte handlingarne
i alla mål af denna beskaffenhet,
som äro fullständigt utredda.
Ofvannämnda uppgift upptager en summa
af 55,732 R:dr l\i sk. G rst., hvarutaf
“Bill. till />• St. Fröt. 1828 och182g. 1 Sami., 2 Band.
i3:de Iläft. 1
2 Kongl■ Maj:ts Nådiga Propos. N.o 5o.
för Fahlu Län ensamt 42>735 R:dr 44
3 rst., härrörande lill största delen ifrån
nndsättnings-anstalter åren 1782 till och med
1788 samt år 1801.
Kongl. Maj:t, som anser alla, sedan år
1825 redan uppkomna eller hädanefter uppkommande,
frågor om afskrifning af fordringar
för utborgad undsättnings-spannmål i
de fall, då allmänt gällande författningar
om afkorrtning icke kunnat vinna tillämpning,
äfven böra i utredt skick till Rikets
Ständers pröfning öfverlemnas, framställer
i sammanhang härmed, till Rikets Ständers
Rifall, följande grunder för indrifvandet af
de nu hos innevånarne i flera Län utestående
fordringar för undsättnings-spannmål,
tillhörande dels förra allmänna MagazinsFonden,
dels det, till anskaffande af Säd
efter 1826 års missväxt begagnade Creditivet
i Rikets Ständers Bank, nemligen:
1:0 Att, till bevarande af det allmännas
fördel i möjligaste förening med Låntagarnes,
det må af Kongl. Majrtbero, att,
då spannmåls-lånen i vissa Socknar eller
Orter icke kunna, utan Låntagarnes obestånd,
på redan bestämda tider gäldas, efter pröfning
af de i hvarje fall förekommande omständigheter
och vederbörande Kongl. Maj:ls
Befallningshafvandes hörande, bevilja ränte
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. No So. 3
fritt anstånd med återbetalningen på lämpliga
terminer, under vilkor af fortfarande
säkerhet för Lån-beloppet.
2:0 Att, i likhet med hvad hittills vSrit
iakttaget, vid indrifningen af Statens fordringar
för undsättnings-spannmål, Låntagarnes
dragare och åkerredskap eller deras
nödvändigaste husgeråds- och klädes-persedlar
icke må utmätningsvis försäljas, utan
endast med qvarstad beläggas, samt att
försäljning af fastigheter, till gäldande af
sådana skulder, ej eller må ega rum.
3:o Att Löftesmän för undsätlningsskulder,
så vidt de ikläda sig fortfarande
ansvarighet, icke må sökas förrän sjelfva
Låntagarnes oförmögenhet att betala blifvit
utrönt.
4:o Att, der gemensam ansvarighet af
Socknarnes innevånare ej blifvit tillväga—
bragt, afkorrtning må, efter föregången undersökning
vid Sockenstämma, och pröfning
af Kongl. Marjts Befallningshafvande, medgifvas
af fordringar för undsättnings-spannmål,
som dels måst i små qvantiteter till
lifs-uppeliälle utan borgen lemnäs fattige
arbetare, dels blifvit utborgad till mindre
liemmans-brukare, hvilka, jemte deras löftesmän
, slutligen kunna finnas alldeles oförinögne
till skuldernes betalande.
4 Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.o 5o.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers
Stats-Utskott med Kongl. Nåd och Ynnest
välbevågen. Datum ut supra.
4
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Utdrag af Protocollet öfver Handels*
och Finance - Ärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats- Rå*
det å Stockholms Slott d. i3 Februarii
182g.
Närvarande:
Justitia} Stats-Ministern,
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr. Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosettblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
Bil. till K■ M. Nådiga. F ropos. N.o 5o. 5
II. E. Ilr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan,*
Grefve af Ugglas
Ilof-Cancelleren -von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stals-Sccreteraren uppläsle i underdånighet
till justering ett af honom, jemlikt
Kongl. Maj:ts förut meddeldta Nådiga beslut,
författadt förslag till Kongl. Maj:s Nådiga
Proposition till Rikets Ständers Stats-Utskott,
angående afskrifning af förra MagazinsFondens
äldre fordringar för undsättningsspannmål,
samt grunder för framtida behandlingen
af lika beskaffade fordringar.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, samma förslag,
sådant det vid Protocollet finnes bilagdt,
i Nåder gilla, och befallte, att Dess
Nådiga Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständers Statsutskott
afgå.
Ex, ProtocoIIc
W. Bergman.
6 Kongl, Maj.-ts Nådiga Propos. No 5i
N:o 5i.
KONGL. MJJ.TS
Nådiga Proposition till Piikcts Steinder,
i afseende på undsättningsskuldernas
likviderande i Skaraborgs
Län; Gifven Stockholms Slott den
i3 Februarii 182g.
Jemte anmälan om fortgången af den,
efter 1826 års missväxt, till Skaraborgs
Läns nödställda invånare utlemnade undsättnings-spannmålens
liqviderande , liar
Kongl. Majrts Befallningshafvande i berörde
Län, uti Skrifvelse den 1 December
förlidet år, inför Kongl. Maj:t i underdånighet
framställt behofvet af lindring i de lör
samma spannmål bestämda återbetalningsvilkor,
under yttrad öfvertygelse, att de återstående
undsättnings-skulderne i Länet
icke kunna i föreskrifven ordning indrifvas,
utan att förorsaka en mängd invånares
fullkomliga obestånd, och i betydlig
mon motverka de åtgärder, som blifvit
vidtagna till jordbrukets förbättring i Länets
vidsträckta slättbyggd , hvilken, i följd
af ett otjenligt bruknings-sätt, ännu är i
Bördighet vida underlägsen hvad den, med
afseende på jordmonens naturliga godhet,
borde vara. I sammanhang härmed har
Kongl. Majrts Befallningshafvande påkallat
Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.o Si. 7
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet å
vigten oell angelägenheten af enMagazinsInrättning,
hvarigenom detta Län kunde i
framtiden tryggas emot de olyckliga följderna
af inträlfande missväxter, och i detta
afseende i underdånighet föjeslagit en
ändamålsenligare organisation af SockenMagazinerne
i Länet, i följd hvaraf dessa
Magaziner borde innehålla ett efter Sockliarnes
folkmängd lämpadt spannmåls-förråd,
som aldrig utborgades annorlunda än
då, efter noggrann pröfning, det befunnes,
att verklig nöd vore förhanden, utan deremellan
af Socknemännen endast årligen
utbyttes emot spannmål af ny skörd; hemställande
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånighet, om icke, till befordrande
af denna nyttiga inrättning, sorn
sannolikt skulle i framtiden bespara Staten
all kostnad för invånarnes undsättning i
missväxt-år, den, efter 1826 års felslagna
skörd, till Skaraborgs Län af Staten lemnade
undsättningen, måtte till det belopp,
som ännu icke är inbetaldt, upplåtas såsom
fond för dylika Magaziners organiserande,
samt att den ännu oguldne undsättnings-spannmålen
alltså mätte af undsättnings-tagarne
få innan 1829 års slut in
natura återlemnas, och derefter fördelas
emellan alla Länets Socknar, i mon af hvarderas
hemmantal och folkmängd, emot
8 Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.-o Si.
förbindelse för Socknarné dels att förvalta
fonderna på öfvan-omförmäldta sätt, och,
der det blefve nödigt, öka dem till ett för
ändamålet erforderligt belopp, dels att för
den från Staten . erhållna spannmålen erlägga
betalning på tio års tid med en
tiondedel årligen efter hvarje års markegångspris.
Enligt upprättade redogörelser och öfverslag
utgjorde Skaraborgs Läns skuld för
anskaffad ochutborgad undsättnings-spannmål,
beräknad till inköpspris, med tillägg
af alla omkostnader, efter deraf verkställd
■utdelning, 295,569 R:dr 20 sk. 3 r:st., som,
under loppet af åren 1827, 1828 och 1829,
med en tredjedel årligen bordt betalas, samt
dessutom 3,759 R:dr 3 sk. och 1,7*28 tunnor
8 kappar Råg, sorn emot hvarje församlings
gemensamma ansvarighet blifvit
med 2:ne års betalnings-anslånd och med
rättighet i afseende på spannmålen att återleverera
densamma in natura, utlemnade
till understöd åt sådana behöfvande, hvilka
icke kunnat ställa den säkerhet för återbetalningen,
sorn i allmänhet blifvit föreskrifven.
Af dessa skulder hafva hittills
endast omkring 88,5oo R:dr blifvit indrifne;
och Kongl. Maj:t har, dels i följd af
DessBefallningshafvandes underdåniga framställningar
om tillståndet i Länet, hvars
Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N:o 5l. 9
allmoge jemväl är skuldsatt i Banco-Disconten,
hos andra allmänna Cassör oell hos
enskilde för icke obetydliga summor, och
dels med afseende a flere lill Kongl. Maj:t
inkomna ansökningar om lindrigare betalnings-vilkor,
funnit Sig föranlåten att tills
vidare låta inställa uppbörden af de återstående
undsättnings-skulderne hos alla de
låntagare, sorn kunna förete bevis, att deras
borgesman under tiden fortfara i den
af dera ingångna ansvars-förbindelse.
Då det redan är ådagalagdt, att Statens
fordran för den till Skaraborgs Län leuiT.
nade undsättning svårligen kan, äfven med
den största varsamhet, till fullo indrifvas,
utan att derigenom motverka undsättningens
hufvudsakliga ändamål, som icke allenast
är att afhjelpa ögonblicks behof,
utan äfven på det hela, så vidt ske kan,
förekomma de nödlidandes undergång, och
det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uppgifna förslag till förbättrad organisation
af Socken-Magazinerne i Länet på en
gång innefattar en möjlighet att få Statens
fordran i det närmaste godtgjord, och lofvar
att i framtiden bespara alla dylika
från directa undsättnings-anstalter å Statens
sida nästan alltid oskiljaktiga förluster, så
finner Kongl. Maj:t Sig ega anledning, att
till Rikets Ständer öfverlemna hvad Kongl.
lo Kongl. Ma/.-ts Nådiga. Propos. N.o 5f.
Maj:ts Befallningshafvande i förberörde måt •
to i underdånighet hemställt, till det afseende,
som utaf omständigheterna föranledes.
Kongl. Maj:t förbljfver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch
Finance-är enden, hållet inför
Haris Maj:t Konungen j uti StatsRådet
å Stockholms Slott den i3 Febr
uar ii 18 sig.
Närvarande:
Justitia» Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
II. E. Ilr Grefve Rosenblad.
II. E. Hr Grefve Mörner.
Bil. lill K. M. Nådiga P ropos. N.o Si. u
II. E. Ilr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Slats-Secceteraren Skogman.
Stats-Secreteraren uppläste till justering
ett af honom, jemlikt Kongl. Majrts
förut meddeldta Nådiga Beslut, författadt
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, i afseende på undsättnings-skuldernas
liqviderande i Skaraborgs
Län.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stals-Rådets
underdåniga tillstyrkande, samma förslag,
sådant det vid Prolocollet finnes bilagdt, i
Nåder gilla, och befallte, att Dess Nådiga
Proposition skulle, i öfverensstämmelse dermed,
till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Wilh. Bergman.
12 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. No S2.
N:o 5a.
KONGL. MAJ.-TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-Utskottj angående förändring
och reduction af hemmans-räntorne
i de Län der desamma nu finnas
i ett större antal persedlar utförda;
Gifven Stockholms Slott den i3 Lebruarii
182g.
Sedan förnyad fråga blifvit vid sistförflutna
Riksdag väckt att, genom ränte-persedlarnas
förminskning eller omsättning till
antal och beskaffenhet, ej allenast tillvägabringa
större reda och enkelhet i Kronans
Räkenskaper, samt lätthet för de skaltskyldige
att sjelfve beräkna sina utskylders
belopp efter markegångarna, utan äfven
bidraga till minskning i antalet af de
Tjenstemän, hvilka för det närvarande vid
Uppbörds - och Redogörelse-Verket erfordras,
samt Rikets Ständer, enligt hvad förut,
genom den år i^55 tillförordnade Commissionen
och Kammar-Collegii underdåniga
Betänkande den 16 October 181 o,
blifvit i ämnet upplyst, funnit några Döfve!-vinnerliga
svårigheter vid en sådan Ränte-persedlarnas
reduction icke förekomma ,
saen likväl ansett någon förändring här
-
Kongl. Maj.is Nådiga Skrif v. N.o fo. i3
Utinnan icke böra ega rum förrän» genom
upprättadt förslag, blifvit ådagalagdt, att vid
uträkning af både de. gamla och blifvande
räntepersedlarries värde efter markegångspris
för tio år, någon skillnad i skattens
belopp ej uppstod; så har, jemlikt Rikets
Ständers i följd häraf gjorda underdåniga
anhållan, Kongl. Maj:t i Nåder anbefallt
Dess och Rikets Kammar-Collegium att, efter
de i Collegii ofvanberörda underdåniga
betänkande uppgifna grunder, utarbeta och
till Kongl. Maj:t i underdånighet insända
förslag till ifrågavarande förändring och
reduction af hemmans-räntorna för de
Län, der desamma nu finnas i en mängd
persedlar utförda»
Kammar-Gollegium, som i ämnet hört
Vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
har nu mera, jemte dessas afgifna
yttrande, till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnat ett sådant förslag, och
dervid anmält, att, i stället för de hittills
brukliga flerfaldiga ränte-artiklar, nya persedlar
blifvit, efter orternas serskildta förhållanden,
till möjligen minsta antal uppförda
för följande Län, der en sådan reglering
ansetts af behofvet påkallad, nemligen
för Upsala, Stockholms, Södermanlands,
Östergöthlands, Gottlands, Calmar,
Jönköpings, Kronobergs, Hallands, elfsborgs,
i4 Kongl. Muj.ts Nådiga Skrif v. N.o 52.
Skaraborgs, Nerikes, Wermlands, Westman*
lands, Gefleborgs och Wester-Norrlands Län,
samt för Götheborgs Fögderi i Götheborgs
och Nordmalings Socken i Westerbottens
Län; hvarförutan Colleginm till öfversigt
af förslaget i det hela, låtit upprätta ett
serskildt sammandrag för alla Länen, hvil*
Let summariskt utvisar, huruledes reductionen
utfallit, och hvaruti jemväl upptages
ett Hemmans ordinarie ränta, så väl i Skånska
Länen, Blekinge, Bohus Län och Jemtland,
der Hemmans-räntorna utan förvandling
utgå, sorn i Stora Kopparbergs Län
och Westerbotten, der Persedlarna äro så
få och passande, att någon omsättning icke
funnits behöflig. Vid Ränte-persedlarnas
omsättning har Collegium iakttagit de
grunder, som, föreslagna i Collegii underdåniga
Betänkande af den i6 0ctober 1810,
Blifvit af så väl «Kongl. Maj:t som Rikets
Ständer godkända , så att hvarken Öke- eller
Ränte-dagsverken , hvilkas utgörande
innebär en för Jordbruket tryckande tjenstbarhet
, eller hö och halm, som vid de
flesta Hemman icke utan afsaknad kan umbäras,
eller skogs-producter, hvilkas forslande
faller sig alltför kostsamt, blifvit bibehållna,
utan dessa Persedlar förvandlade
dels i spannmål, dels i ladugårds-producter,
hvarjemte Tackjernet blifvit, såsom
liufvud-ränte-perscdel bibehållet i ett Län
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N.o S2. i5
för Bergslags-orter, der Tackjärns-till verkningen
utgör Hemmans-egarnes hufvudsakliga
näring, samt skjäl-späck och fisk till
betydlig del ingått i nya räntan för skärgårds-hemman
, hvilkas förnämsta afkastning
hem tas från hafvet: uppgående de
föreslagna Ränte-Persedlarne i ofvannämnda
18 Län till ett antal af 12, nemligen
spannmål, smör, fläsk, kött, talg, får,
strömming, torr fisk, skjälspäck , tjära,
tackjern och penningar. —• I afseende på
Vesterbottens och Norrbottens Län har
serskildt förekommit, att i räntan derstädes,
som för alla Hemman lika utgår på
belt Mantal med 2| tunna korn och 3 lispund
151 mark smör, sistnämnda bråk af
| mark, i anseende till den i orten varande
starka hemmansklyfning, föranleder
till den största vidlyftighet och besvär i
Räkenskaperna; och har Collegium, till
undanrödjande häraf, i underdånighet föreslagit,
att denna § mark smör, som för
bela Provincen endast utgör 6 lispund
12 mark, måtte få utgå efter Krono■värdi
och läggas till penninge-räntan.
Jemte det Collegium icke funnit nödigt
att, vid Hemmans-Räntornas omsättning,
göra någon åtskillnad emellan Jordeboks-
och Ilemmans-Räntorna, utan sammanräknat
dessa Räntors både Krono-vär
-
di och förvandlings-belopp efter hvarje
orts olika undervisning och gällande författningar*
har Collegium uträknat den sålunda
till sitt rätta belopp bestämda gamla
Hemmans-räntan efter medel-markegångs-priset,
icke allenast under det i Collegii
meranämnde betänkande af år i8iö
föreslagna tiotal af år eller från och med
1778 till och med 1787, utan äfven under
ett annat senare decennium eller åren emellan
1813 och 1824. då priserna mera
omvexlat; äfvensom Collegium användt ett
sådant reduetions- och förvandlings-sätt,
att den nya räntan under dessa tvänne epoker,
så nära som möjligt, skulle sammanträffa
med den gamla både ttll krono-värdi
och förvandlings-belopp, under förutsättning
att, om detta ändamål kunde uppnås
och likhet i ränte-beloppen vinnas, under
tvänne så olika tidskiften, då dels stadga
och säkerhet i myntet och deraf påräknad
jemlikhet i varuvärden efter 1776 års myntrealisation,
dels ock mera omvexling och
olikhet i dessa varuvärden, sedan silfvermyntet
kom ur rörelsen och en mångfaldigad
sedelstock intog dess ställe, egtrum,
det från ingen synpunkt vore att befara,
att räntepersedlarnes omsättning, nu eller
i framtiden, kunde leda till lörlust, vare
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.o Sa. 17
sig för räntegifvare eller räntetagare, utan
ömsesidig fördel deraf kunna förväntas.
Genom att i mer och mindre mon till
beloppet förändra hvad af hemmans-räntan
nu i penningar utan förvandling utgöres, allt
efter som det kunnat passa sig att få öfverensstämmelse
emellan de nya och gamla
persedlarnes kronovärdi, eller förmedelst
penningeräntans begagnande till regulator
vid persedel-jemkningen, och utan att ändock
de penningar, som i nya räntan blifvit
föreslagna, i betydlig mon öfverstigit
hvad i den gamla ingått, men väl ofta
kunnat blifva mindre, har Collegium varit
i stånd att uppställa exempel på ett sådant
reductions-sätt för vanliga skattehemman
inom hvarje Län, som gifvit fullkomligt
tillfredsställande resultat i ofvannämnda
afseenden, under begge tidrymderna, för alla
ofvan uppräknade Län, utom Stockholms,
der den nya räntan, emellan åren 1778
och 1787 i någon betydligare mon understiger
den gamla, till de skattskyldiges fördel,
i följd deraf att hö- och halm-persedlarna
jemte några flere, som, enligt de
antagna grunderna, måste uteslutas, redan
under förra epoken haft ganska högt vär
Bih.
till R. St. Fröt. 1828 och 182g. 1 Saml.j 2 Band.
rSule Ilcift.
1
i8 Kongl. Maj.ts Nådiga. Skrif v. N.o 52.
de, men ej, lika med andra persedlar, sedermera
stigit i pris, samt att andra motsvarande
persedlar icke varit att föreslå;
anseende Collegium likväl denna omständighet
icke böra verka någon betänklighet,
enär reductionen snarare syntes leda till
vinst för räntegifvaren i en ort, der grundräntan
är högre, än i något annat Län i
Riket.
Inseende möjligheten att, på lika sätt,
ränte-persedlarnes reduction vid ett eller
annat hemman äfven i andra orter, i följd
af persedlarnes olikartade sammansättning,
icke kan verkställas till den fullkomliga öfverensstämmelse
i förvandlings-beloppen,
under de bägge ifrågaställda tidrymderna,
som Collegium vid de framställda exemplen
uppnått, har Collegium, under öfvervägande
efter hvilketdera tidskiftes medelpriser
ränte-omsättningen i sådana fall borde
utföras, funnit företräde böra lemnäs periodens
medel-markegångs-priser i hvarje ort,
hvilka äfven tjenat till efterrättelse vid beräkningen
af Kronans blifvande inkomster
i hemmans-räntor af Spannmål och andra
persedlar, som, hittills till serskilda Stater
upplåtna, nu, i fall de derom framställda
förslag vunne framgång, skulle komma att
till Stats-Verket indragas och utgöra tillgången
för dessa Staters framtida aflöning
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N.o 52. 19
med penninge-anslag, och har Collegium
härvid funnit det vara uppenbart, att den
föreslagna förändringen med indelningarne
i väsendtlig mon skall underlätta reductions-arbetet
och undanrödja de svårigheter,
som hittills uppkommit af omsorgen
för räntetagarens rätt, enär, utan hans förfördelande,
jemkning kan till den skattskyldiges
fördel medgifvas,
Då emedlertid ränlepersedels-reductionen
ovilkorligen måste leda lill det resultat,
att, i stället för en mängd mindre
ränlepersedlar, som, enligt gällande författningar,
hittills icke kunnat in natura utfordras,
och i ersättning för andra, som,
enligt antagna grunder, funnits olämpliga
alt bibehålla, hufvud-persedlar af spannmål
och andra artiklar mäst upptagas i nya
räntan till vida större belopp än i den
gamla ingått, men, af sjelfva persedel-förändringen,
vidsträcktare rättigheter och
skyldigheter än som hittills emellan räntetagare
och räntegifvare varit stadgade, icke
borde uppkomma; så har Kammar-Collegium,
såsom ett nödvändigt vilkor vid förslagets
antagande, i underdånighet hemställt,
att icke större qvantitet af hufvudpersedlarne
i nya räntan, än som i den
gamla ingått och hittills varit uppsägning
underkastad, må kunna in natura levere
-
ap Kongl. Majits Kådiga Skri/v. N:o $2.
ras, och att i sådant ändamål de nya jorde*
böckerne för hvarje hemman och lägenhet
bestämdt höra upptaga, huru mycket af nya
räntan räntegaren må ega utfordra och ränte*
gifvaren uppsäga till leverering in natura.
Slutligen och då, i händelse af indrag»
ning till Stats-Verket utaf de till Militaire»
och Civil-Staterne i Landsorterna upplåtna
indelningar, tillt interesse från dessa Staters
sida upphörde att vid markegångs-sättnin»
garne söka bibehålla jemvigt i markegångs»
priserne, har Collegium i underdånighet an»
sett det vara oundgängligt, att en sådan för»
ändring i nuvarande method för Markegångs»
sättningen införes, att någorlunda jemna och
billiga priser å spannmål och andra ränte»
persedlar må stadgas under ett visst tid»
skifte, t. ex. från Riksdag till Riksdag, der»
igenom att åt Rikets Ständer öfverlemnas
att, för fem år på en gång, markegången för
hvarje Län reglera, på hvilket sätt, å ena
sidan, Statens inkomst i grundskatt bestämdt
skulle kunna beräknas och ordnas, med hänsigt
till Statens behof och den skattdragandes
förmåga, samt, å andra sidan, den fördel
beredas denne sistnämnde, att missväxten
och olyckan, som förminska eller tillintetgöra
afkastningen af hans jord och frukten
af hans arbete, icke må hädanefter, såsom
hittills, blifva dubbelt tryckande eller för
-
Bil. till. K. M 'Nådiga Skrif v. N.-o 52. 21
störande derigenom att hans skattebidrag
ökas i förhållande till den förlust han lidit.
Kongl. Majit, som funnit det af Kaminar-Collegium
uppgjorda förslag till förenkling
och omsättning af ränte-persedlarne
vara med mycken omsorg och skicklighet
författadt, har ansett detsamma, enligt Rikets
Ständers vid sista Riksdag till Kongl,
Majit framställda underdåniga anhållan, nu
höra komma till deras pröfning; och vill i
sådant ändamål härmed till Rikets Ständers
Stats-Utskott öfverlemna nämnda förslag med
dertill hörande handlingar,
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers
Ståts-Utskott med Kongl, Nåd och Ynnest
gtädse välbevågen. Datum ut supra,
♦
CARL JOHAN.
C. D. Skogman,
Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch
Finance-Ärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet ä
Stockholms Slott d. i3, Februarii 182g.
Närvarande:
Justitia: Stats-Ministern
fl. E. llr Grefve Gyllenborg.
22 Bil. till K- M. "Nådiga Skrif v. N.-o 5a.
Stats-Ministern för Utrikes
Ärendena H, E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancellereii von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren uppläste i underdånighet
lill justering ett af honom, jemlikt
Kongl. Majts förut meddelda Nådiga Befallning,
författadt förslag lill Kongl, Maj:ts
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, an
gående
förändring och reduetion af Hemmans-räntorne
i de Län, der desamma nu
finnas i ett större antal persedlar utförda;
hvarvid Stats-Secreteraren och StatsRådet,
som funnit det af Kongl, Maj:ts och
Rikets Kammar-Collegium uppgjorda förslag
vara med mycken omsorg och skicklighet
författadt, för deras underdåniga del hade
tillstyrkt, att, då Kammar-Collegium ansett
bestämmandet af en oföränderlig Markegång
ifrån Riksdag till Riksdag utgöra ett nödvändigt
vilkor för den föreslagna förenklingens
antagande, Rikets Ständers uppmärksamhet
borde fästas derå, att åtskilliga per
-
Bil. till K. M. Nådiga Skrifv. N.-o 5i. 2. j
sedlars förvandling till spannmål, beräknad
efter det höga medelpris, som under tio år,
ifrån och med 1814 till och med i8a3, egt
rum, måste verka till förminskning af Hemmans-räntornes
penninge-belopp, derest markegången
sättes efter hvad spannmålen i
vanliga år gäller, och, i fall ett högre, efter
medel-förhållandet lämpadt, pris bestämmes,
föranleda till en med betydliga kostnader
för Stats-Verket förenad större leverering
af ränte-spannmål än natura, än hittills
inträffat; samt att, om alltså ifrågavarande
förslag ej kunde under närvarande
omständigheter bringas till verkställighet,
utan att den derigenom uppkommande förminskning
i Stats-Verkets inkomster godtgÖres
medelst tillökning af någon annan inkomst-titel,
det dock syntes vara otvifvelaktig!,
att, efter återvunnen stadga i Rikets
myntvärde, grundskattens bestämmande till
ett nedsatt oföränderligt belopp i penningar
skulle för jordbruket utgöra en af de största
förmoner, som kunde detsamma beviljas.
Kongl. Maj:t befallte, att en Nådig Skrifvelse
i ämnet skulle till Rikets Ständers
Stats-Utskott expedieras, sådan som den vid
Protocollet finnes bilagd.
Ex Protocollo
Willi. Bergman.
STOCKHOLM, tryckt i Ecrsteinsica Tryckeriet, 1839.
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifv. N.o 53. t
N:o 53.
KONGL. MAJ'. T S
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående Förslag till förnyad Taxa
för tullafgifterna å inkommande
och utgående varor; Gifven Stockholms
Slolt den i3 Februarii 182g.
Sedan General-Tull-Styrelsen, på Kgl.
Maj;Ls Nådiga befallning, inkommit med
underdånigt förslag till förnyad Taxa för
Tull-afgifterna å inkommande och utgående
varor, grundadt på hvad erfarenheten,
under tillämpning af nu gällande Taxa,
vid handen gifvit, och Kongl. Majit, genom.
Dess och Rikets Commerce-Collegium, öfver
detta förslag hört Deputerade för Grosshandels-
och Fabriks-Societeternc i Stockholm,
samt deröfver inhemtat CommerceCollegii
eget underdåniga Utlåtande; så
har Kongl. Majit funnit samtliga handlingarne
i ämnet höra till Rikets Ständers
Revillnings-Utskott öfverlemnas, till upplysning
vid Utskottets öfverläggningar om
grunderna för Tull-afgifterna, och vid beräkningen
af Tull-inkomstens belopp.
Bih. till R. St. Brot. 1828 och 182g. 1 Sami., 2 Band.
ij.de Iläft. 1
2 Kongl. Maj.-ls Nådiga Skri/v. N.-o 53.
Upprättandet af Tull-Taxor åsyftar det
dubbla föremål, att förskaffa Staten en betydlig,
lätt utgående, inkomst, och att åt
inhemska Näringar bereda det skydd emot
utländsk medtäflan, som de i större eller
mindre raon behöfva.
I förra hänseendet inskränker sig omsorgen
att, i förhållande till varans värde
och serskilda beskaffenhet, bestämma afgifterna
så, att de icke fresta till olofliga
Landels-företag, fördyra de för inhemska
tillverkningar erforderliga främmande råämnen,
eller försvåra inhemska producters
afsättning på utrikes orter.
Kongl. Maj:t anser någon förhöjning
icke böra ega rum, hvarken i utgående
Tullen å Rikets exportvaror, eller uti införsels-tullen
å de för Fabrikerna erforderliga
rå-ämnen , och Kongl. Maj:t fäster
serskildt Rikets Ständers uppmärksamhet
på angelägenheten att så reglera Tallen på
utländsk Ull, att den grofva icke för mvetet
fördyras, och den finare icke kan inkomma
emot så låg afgift, att de till den
inhemska Fårafvelns förkofran dels redan
vidtagna, dels ytterligare föreslagna, anstalter
derigenom motverkas.
I senare hänseendet åter, eller hvad
Kongl. Majda Nådiga Skrif v. N. o 53. &
Beträffar det skydd , som, genom försvårande
eller, uteslutande af främmande medtäflan,
åsyftas för inhemska Näringar, viii
Kongl. Maj:t, under fortsatt omvårdnad om
dessas bestånd och förkofran, vid utöfningen
af den Lagstiftande Magt, Grundlagen
tillägger Kongl. Maj:t i Mål, som Rikets
allmänna Hushållning röra, äfven hädanefter
iakttaga all den varsamhet, som är
af nöden, för att bereda allmänt gagn, med
undvikande af enskilda förluster och olägenheter,
och befrämja de induslriela krafternas
friare utveckling, utan en hastig
rubbning af nuvarande förhållanden.
I betraktande af de förändringar, som
emellan Riksdagarna kunna inträffa både 1
handelns allmänna gäng och uti reciprocitets-förhållanden
till främmande Nationer,
i följd af Författningar, verkande på
Sveriges bandel, som hos dem blifva vidtagna
, vill Kongl. Maj:t, vid detta tillfälle
, å nyo fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på nyttan deraf, att Rikets
Ständer till Kongl. Maj.*t öfverlemna , att
inom bestämdt maximum förhöja Tullen
å inkommande varor.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
4 Bil. till K. M. Nådiga Skrifv. N.o 53.
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välVågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Utdrag af Protocollet öfver Handels- och
Finance - Är enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å
Stockholms Slott den i3 Februarii 182g.
Närvarande:
Justitia Stats-Ministern
II. E. Herr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Herr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Bil- till K, M, Nådiga Skrif v, IV,o 53. 5
* Schwan.
Grefve af Ugglas.
Ilof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren uppläste i underdånighet
till justering ett af honora, jemlikt
Kongl. Maj:ts förut meddeldta Nådiga beslut,
författadt förslag till Kongl. Majrts Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
förnyad Taxa för Tull-afgifterna å inkommande
och utgående varor.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, samma förslag,
sådant det vid Protocollet finnes bilagdt,
i Nåder gilla; och befallte Kongl, Maj:t,
alt Dess Nådiga Skrifvelse skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer
afgå.
Ex Protocollo
Wilh. Bergman.
6 Kongl, Maj.-ts Nådiga Skri/v. N,o S4.
N:o 54-  KONGL, MAJ: T S
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer_,
angående regleringen af Båtsmanshållet
för Städerna i Riket; Gifven
Stockholms Slott den 21 Februarii
182g,
I anledning deraf, att Slädernå i Riket,
vid Riksdagar redan för äldre tider tillbaka,
ifrågaställt en jemkning eller reglering
af Städernas Båtsmanshåll, hvilket
ämne redan åren 1771 och 1773 varit af
Kammar- och Commerce-Collegierne bearbetadl,
fastän något beslut i anledning deraf
icke följt, har Kongl. Maj:t, som jemväl
af inkomna mål funnit nödvändigheten
af en så beskaffad reglering, den i3
Junii 1806 anbefallt bemälte Collegier
jemte Förvaltningen af Sjö-Ärendena, att
inkomma med nytt förslag, utan afseende
å hvad de 1771 yttrat.
Sedan de flera hinder, som, på sätt
Förvaltningen och Collegierne anmält, mött
för utredningen af detta ärende, blifvit undanröjda
och de förenade Collegierne, i
serskild underdånig skrifvelse den 24 Setember
1823, i underdånighet förklarat, alt
Kongl. Maj:ts Nådiga Skri/v. N.o S^. y
de, vid betraktande af de flera Författningar,
rörande Rikets försvar, sora efter år
i8oc) blifvit vidtagna, och den förändring,
hvilken, såsom en följd deraf, äfven med
Båtsmanshållet i vissa afseenden egt ruin,
ansågo den år 1806 anbefallda nya regleringen
deraf icke lämpligen kunna uppgöras,
innan Kongl. Majrts Nådiga föreskrifter
rörande grunderna för verkställandet
af densamma finge inhemtas, hvarom
Collegierne derföre i underdånighet anhållit;
så har Kongl. Maj:t, för att få detta
ämne fullständigt utredt på ett sätt, som
skulle sätta Rikets Ständer i tillfälle att bedömma
alla de förhållanden, hvilka vid
en reglering af ifrågavarande beskaffenhet
böra ingå i betraktande, anbefallt Collegierne,
till iakttagande, följande omständigheter:
1:0 Att genom vederbörande Landshöfdingar
upplysningar borde infordras,
huru och i hvilken proportion Båtsmansvacance-afgiften
serskildt för hvarje stad nu
utgöres, antingen af borgerlig näring, hus
och tomter, eller af jord, elier af alla tillsammans,
eller om den utgår af Stads-Cassnn:
att approximativ uppgift på de andelar,
borgerlig näring, hus och jord till Cassan
contribuera, borde meddelas, äfvensom
att uppgifvas borde, huru länge denna ordning
varit införd, och örn den tillkommit
8 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.o Sf
antingen af gammal häfd eller frivilliga öfverenskommelse!’,
samt i senare fallet, när
dessa^ överenskommelser blifvit träffade,
om, när och af hvem de blifvit fastställda,
samt om de varit öfverklagade, huru
och af hvem tvisten om dem blifvit afdömd,
2:® Att de förenade Collegierna borde
afgifva ett på dessa upplysningar grundadt
fullständigt Utlåtande, så väl öfver
de nu i Städerna gällande grunder för deltagning
i Båtsmanshållet, som öfver beståndet
och kraften af de öfverenskommelse!'
eller beslut, som derom kunna vara träffade,
äfvensom underdånigt förslag till fördelning
af detta onus på borgerlig Näring
och jorden i de städer, der antingen deltagnings-grunden
icke är tydligt bestämd,
eller icke i laga ordning tillkommen, eller
ock der sådan fördelning hittills icke
egt rum,
3:o Att, sedan, genom dessa upplysningar,
jemförda med förenade Collegiernas
förslag till fördelningen, blifvit bestämdt,
huru många af de nuvarande Båtsmännen,
för hvarje stad, gemensamt tillhöra
borgerliga Näringar, hus och tomter
att utgöra, och dessa för alla Rikets Städer
blifvit i en summa sammanslagna,
Commerce-Collegium, som närmast vore i
Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. N.-o 5/j.. 9
tillfälle att känna Näringarnas tillstånd,
Loide uppgöra förslag till ny fördelning
af dessa Båtsmän, i förhållande till hvarje
Stads rörelse och välmåga, hvilken fördelning
i en framtid oftare torde kunna omgöras,
så framt förändrade förhållanden i
afseende på näringarna och rörelsen städerna
emellan skulle sådant påfordra; att åter
den andel af Båtsmans-hållet, som faller
på jorden, äfven borde i en summa
sammanslås och fördelas på Städerna, i
mon af hvarderas donerade jord, som icke
innehafves af Kyrkor och milda Stiftelser,
eller såsom lön af Embetsmän.
4:o Att, sedan bestämdt blifvit, huru
många Båtsmän i hvarje Stad af Stadsjorden
böra utgöras, utredas borde, huruvida
den, efter allmänna roterings-grunder, kunde
anses genom detta ständiga Båtmanshåll
fullt roterad eller ej; i hvilken senare
händelse öfverskottet borde till extra rotering
föreslås, och slutligen
5:o Att upplysas borde, när Wisingsö,
som, enligt Kongl. Brefvet den 21 November
1720, bör lemna 6 Båtsmän, blifvit
med ständigt Båtsmanshåll belagd, och
på hvad grund detta Båtsmanshåll nu med
Vacance-afgift, likasom för Städerna, utgöres.
io Kongl, Maj.‘t» Kådiga. Skrif v. N.o Sf' '
Ifrån Förvaltningen af Sjö-Ärendena
samt Kammar- och Gommerce-Collegierne
har nu inkommit ett på sådana grunder
ntarbetadt Utlåtande, hvilket, jemte dervid
hilagda serskilda tabeller, innefattar så val
fullständig upplysning om den hitintills
följda fördelningen af Båtsmanshållet både
emellan Städerna och, inom dessa, emellan
de serskilda classerna af Städernas Invånare,
som ock förslag till en i båda delarna
jemnare fördelning; viljande Kongl. Majrt,
efter det ärendet sålunda är vordet i möjligaste
måtto beredt, öfverlemna detsamma
till Rikets Ständers pröfning och förslag,
hvarvid Kongl. Majrt likväl vill fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet dels derå,
att någon fråga ej bör uppslå om ökande
af Båtsmans-antalet i det hela, hvilket bör
blifva oförändradt, dels ock derå, att, fastän
i handlingarne den fråga finnes upptagen,
huruvida icke de Städer, som ligga
inom ständiga Kneckte-hållet, borde lill Soldater
och de inom Båtsrtians-hållet till Båtsmän
inroteras, Kongl. Majrt likväl finnér
all fråga om det förra alternativet böra
förfalla.
Handlingarne i målet öfverlemnas till
det Utskott, lill hvars behandling ämnet
remitteras.
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 54v ’ i
Kong!. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Dalum ut supra.
CARL JOHAN.
J. Nordenfalk.
Utdrag af Protocollet öfver Krigs-Ärenden
j hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 21 Februarii 182g.
När varande:
Justilia? Stats-Ministeru
II. E. Hr Grefve Gyllenborg•
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Ilr Grefve af JVetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Nordenfalk.
Stats-Secreteraren uppläste till justering
ett, i anledning af Kongl. Maj:ts Nå
-
i a Kongl. Maj:ts Nådiga Tropos. .N.o SS.
diga beslut, den i3 i denna månad, forfattadt
Förslag till Kongl. Majds Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer , angående
regleringen af Båtsmanshållet i Riket; och
täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats- Rådets närvarande
Ledamöters underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag gilla samt befalla, att
Skrifvelse, i enlighet med samma Förslag,
sådant det vid detta Protocoll finnes bilagdt,
skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
C. R. Kökeritz*
N:o 55.
KONGL. MAJ :TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer
j i afseende pä Ekskogarne i Riket;
Gifven Stockholms Slott den
21 Februarii 182g.
Ilos Kongl. Majrt hafva Rikets åren
1812 och i8i5 församlade Ständer redan i
underdånighet anhållit om vidtagande af
sådana uppgifna åtgärder, hvarigenom en
vidsträcktare dispositionsrätt öfver den på
Krono-Skatte och Krono-Hemman växan
-
Kongl. Muj.ts 'Nådiga Propos. N.-o SS. r3
de Ekskog, än, som i Kongl. Förordningen
om Skogarna i Riket, den i Augusti
i8o5, medgifves, kunde innehafvarne beredas.
I anledning deraf blef, under den 17
December 1S16, ej allenast i Nåder förordnadt,
att dåvarande Öfverste-Lieutenanten
Kihlgren., nu mera Öfversten aj Borneman,
samt sedermera aflidne Majoren Fåhreeus
skulle, efter föregången granskning
af nödiga handlingar och förslag samt gemensam
öfverläggning, till Kongl. Maj:t inkomma
med ett på egen kännedom och
erfarenhet grundadt Utlåtande om Ekskogarna
i Riket och deras vård, utan jemväl
anbefallt vederbörande Landshöfdiugar, att
uti vissa föreskrifna delar af detta ämne
afgifva fullständiga berättelser; hvarefter
berörde Nådiga Föreskrifter blifvit fullgjorda,
och Handlingarna i ämnet, jemte
Förvaltningens af Sjö-Ärendena afgifna Utlåtanden
öfver åtskilliga i sammanhang dermed
väckta frågor, öfverlemnade till Comiterade
för reglering af Flottornas ärenden,
som den 6 Februarii 1819 till Kongl.
Maj:t inkommit med underdånigt Betänkande,
deruti Comiterade anfört sina åsigter,
rörande orsakerna till Ekskogarnes förefall
och yttrat den öfvertygelse, att den
gällande Skogs-Ordningen, af den 1 Augu
-
i/j. Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.-o SS.
sti i8o5, såsom lill sina hufvudgrunder
ganska lämplig, icke borde undergå någon
egentlig förändring, utan endast erfordrade
vissa smärre, af Comiterade jemväl föreslagna,
jemkningar, hvarjemte Comiterade
ansett nödigt, att, till vinnande af säker
oeh bestämd kännedom om Ekskogarnes
skick i allmänhet och de tillfällen,
sorn lill planteringar af denna trädart ytterligare
kunna beredas, en generel besigtning
af Ekskogarne borde företagas i de
Län, der Eken bäst trifves och växer, hvilken
besigtning jemväl varit åt Öfversten af
Borneman i Nåder uppdragen och af honom
blifvit, under loppet af fyra år, med
begagnande af erforderligt biträde, verkställd
i de af Rikets Län, der Ekskog mest
linnes, på sätt, som inhemtas af hans serskilda
underdåniga Berättelser och Undersöknings-Journaler,
hvaruti förslag till nödige
ansedda förbättringar jemväl äro gjorda.
Rikets år 1823 församlade Ständer, hos
hvilka åtskilliga framställningar och yrkanden
, dels om rättighet för egare af Skattehemman
till fri disposition öfver all åderas
mark växande Ek-skog, dels ock om
indragning af den till Skogarnes vård antagna
Skogs- och Jägeri-Betjening blifvit
gjorda, hafva, efter jemväl erhållen del af
öfverste af Bornnnans berörde Berättelse
Kongl. Maj.ts .Nådiga Prfipos. N-o SS. i5
och Förslag, uti en till Kongl. Maj:t aflåten
underdånig Skrifvelse af den r December
1823 anfort, att det ingalunda undfallit
deras uppmärksamhet: att genom nu
gällande Skogsför'fattningar ett billigt missnöje
kan väckas hos den Skattskyldige, när
lian erinrar sig, att den Ek, hans egen jord
frambringar, icke tillhör honom, utan Staten,
genom hvilket förhållande den ofta
blir honom till mehn i stället för gagn,
samt att, till följd så väl af denna som
andra dylika olägenheter, Jordegaren ofta
bemödar sig att hämma Ekens fortplantning;
vid hvilket förhållande, som nogsamt
vitsordades af Ekskogarnes märkbara
försämring efter Förbuds-Lagarnes utfärdande
mot deras användande af enskilde,
Rikets Ständer funno i högsta måtto angeläget,
att sådana åtgärder blefvo vidtagna,
som icke allenast skyddade den redan uppvuxna
Eken, utan äfven förekommo begäret
eller bebofvet för egare af Skattejord,
att för framliden hindra detta, förStatens
behof så vigtiga, trädslags fortplantande;
och förklarade derföre Rikets Ständer, under
yttrad öfvertygelse, att hvarken den
af Comiterade föreslagna utdelning af prasmier
och gratificationer ej eller bibehållandet
af de gamla eller stadgandet af
liva Förbuds-Lagar, vore den egentliga
grunden, hvarpå man kunde uppföra ett
16 Kongl. Maj ds Nådiga Propos. N. o 55.
förbättradt system för hushållningen med
Ekskogarne, enär, i förra fallet, allmogen
sällan vet begagna aflägsna fördelar, utan
framför dessa vanligen väljer hvad för tillfället
bereder den största vinst, samt, i
det senare, man, oaktadt det strängaste
liandhafvande af skärpta Förbuds-Lagar,
omöjligt skulle kunna hindra Landtrnannen
att upprycka, afhugga eller nedtrampa den
unga plantan, som han ansåge växa till
bans förfång; att Rikets Ständer ansåge Öfverste
af Bornemans förslag, att en fri dispositions-rätt
af dessa slags Skogar borde
till Jordegaren öfverlåtas, i alla afseenden
ega företräde framför det hitintills följda
prohibitiva systemet , hvars bibehållande,
med smärre förbättringar, Comiterade
tillstyrkt, samt att Rikets Ständer, i enlighet
med detta förslag, funno både för
ändamålet tjenligast och med den antagna
principen, att hvar och en bör ega livad
lian å sin egendom frambringar, mest öfverensstämmande,
det egare af Krono-skattejord
må tillåtas att, emot en billig lösepenning,
lämpad efter skogens myckenhet
och beskaffenhet, på hvarje Hemman, få
tillköpa sig en fri dispositions-rätt öfver
alla å deras egor befintliga och framdeles
uppväxande Ekträd, med undantag endast
af sådana, som Öfversten under besigtnin
gen
-
Kongl. Maj ds Nådiga Propos. N-o 55. 17
gen utmärkt såsom goda och för Flottorna
användbara, och hvilka Kronan borde förbehålla
sig att få * i mon af behof, afhemta,
emot betalning efter bestämd Taxa,
för det qvantum virke i Cubik-fot, sorn.
af hvarje träd erhålles; men att Rikets
Ständer deremot jemväl, i likhet med Öfverste
af Borneman , ansågo * det samma
fria dispositions-rätt ej kunde innehafvartte
af Kronohemman och Boställen tillerkännas,
enär dessa icke egde Sjelfva jorden
och således icke eller borde kunna
förvärfva egande rätt till den derå Växande
Skog, utan trodde Rikets Ständer* att
vid hvad i delilia del om sådana Hemman
och Boställen hittills Varit stadgadt* borde
förblifva* likväl med den förändring* att
Inliehafvarné borde* så Väl i afseende på
betalningen för det virke, Som för Kronans
räkning hugges, sorn i afseende på
{naemier och gratificationer, få åtnjuta eualanda
förmoner* som egare af Skatte-jord
beviljas, samt att, då Kröno-jord hädanefter
inlöses till Skatte, fri dispositiöns-rätt
öfver derå växande Ekskog borde köparen
tillerkännas* emot det han derföre, enligt
samma grunder, som för egare af Skattejord
blefve bestämda* erlade serskild lö*
Bih. till R. St. Prot. 1828 och 182g. 1 Sami., 2 Bandi.
l4:de Haft. 2
i8 Kongl, Maj; t a Niuliga P ropos. No S5i
sen utöfver den vanliga Skatteköpe-skillingen.
för jorden.
Beträffande vidare den köpeskilling,
som egare af Krono-skattejord borde betala
för fri dispositions-rält öfver Ekskogen
å deras egor, ansågo Rikets Ständer det
vara nödigt, att, till förekommande af tvetydighet,
denna bestämdes serskildt för
den rättighet Staten afslår lill Jordegaren
och serskildt för värdet af den redan befintliga
Skogen; i hvilket afseende Rikets
Ständer funno billigt, alt, hvad angick
den förra frågan, Hemmans-egarne inom
de Län, hvilkas Ekskogar öfversten af Borneman
besigtigat, oell hvilka lära omfatta
den del af Sveriges område, der Ekträdet
i allmänhet trifves, skulle för hvarje helt
Kronoskattehemman och i proportion för
de mindre, deribland inberäknade sådana
Kronoskatte-lägenheter, som, ehuru till
hemmantal icke uppskattade, likväl kunde
anses motsvara ett sextondedels, erlägga till
Staten Tjugufyra skillingar Banco, såsom
ersättning för det den afstode sitt gällande
oinskränkta anspråk på Ekskog å Kronoskattejord,
att åter den redan befintliga
Skogens uppskattning icke kunde utsträckas
till hvarje träds serskildta värde, utan
att, på sätt Öfversten af Borneman föreslagit,
skogen borde indelas uti flere ser
-
Kongl. Maj ds IViidiga Propos. N. o SS. i g
skilda Glassér, och derefter hvarje Class lill
belopp i lösen värderas; hvilken indelning
Rikets Ständer ansågo kunna med säkerhet
verkställas efter den anvisning, som Öfverslens
Undersökniugs-Journaler lemnade,och
således desto hellre bora ega rum, sorn.
en mera detaillerad beräkning och uppskattning
, örn den än annars vore verkställbar,
skulle vara förenad med dryga kostnader
och mycken tidsutdrägt; hvarföre ock Rikets
Ständer gillat det uti bemälde öfverstes
bifogade Tabell upptagna förslag till
cl assi heering och beräkning af om förmälde
lösen, likväl med anmärkning, att mindre,
på flera år ej användbara, Ekplantor, hvilka
icke äro uti förenämnda Journaler upptagna
, icke eller borde vid classificeringen
beräknas, men att deremot borde afses
så väl Hemmanets belägenhet och Ekträdets
deraf följande mer och mindre
värde i orten, som ock Skogens godhet och
antalet af de för Kronans räkning antecknade
Ekar, hvaraf Jordegaren kunde påräkna
en betydlig inkomst, så att hemman
med dylika förmoner borde uppflyttas i en
högre Class än den, hvartill desamma, efter
Ekarnes antal, eljest skulle höra.
Den ungefärliga beräkning, som måste
läggas lill grund för ofvanberörde classiticering,
syntes väl Rikets Ständer icke
ao Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N.-o 55.
böra åstadkomma ett synnerligt origtigt re*
sultat, då hela Socknar med hvarandra jern-»
föras, men deremot kunna föranleda en
ojemn fördelning de serskildta Hemmanen
emellan; och föreslogo derföre Rikets Stan*
der ett, i deras tanka, till förebyggande af
denna olägenhet, tjenligt sätt, hvarpå, med
iakttagande deraf, att det, efter alla Hem*
manens classificering, för hela Socken nt*
satta belopp hvarken ökades eller minskades,
hvarje Hemman finge sin tillständiga
andel i den lösen, som borde utgöras, ytterligare
bestämd, och den ändå missnöjde
bunde hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvan*
de söka ändring; hvarförutan Rikets Ständer,
i afseende på säkerheten af ett på om*
förmälde grunder afslutadt köp af ifrågavarande
dispositians-rält samt detsammas
ordentliga antecknande i Kronans Räkenskaper,
uppgåfvo de medel Rikets Ständer
ansågo till ändamålet mest ledande,
För öfrigt ansågo Rikets Ständer att,
j öfverensstämmelse med Öfversten af Bor^
jiemans förslag, så väl premier borde utdelas
för Ekplanteringar, verkställda och
behandlade efter meddelad föreskrift, och
för utmärkt vård om redan uppvuxen ung
Fkskog, såsom ock gratificationer beviljas
dem, som till Kronan öfverlemnade utmärkt
§tora och rara Ek-piecer, äfvensom att upp*
Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N-o SS. 21
Jagsplatser borde inrättas, hvarest enskilde
kunde med beqvämlighet få afyttra så beskalFadt
krum-virke af Ek, sorn vore för
Flottornas behof användbart.
Med anmälan om hvad Rikets Ständer
Sålunda för deras del, i afseende på regleringen
af Ekskogarne i Riket, funnit böra
vidtagas, förenade Rikets Ständer den underdåniga
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes,
med Nådigt bifall dertill, genast låta
sätta en sådan reglering i verkställighet,
inom de Län , der besigtning å Ekskogarne
redan blifvit fulländad, samt i de öfriga eller
Stockholms, Skaraborgs,Elfsborgs, Bohus,
Hallands och Gottlands Län, enahanda undersökningar
i Nåder anbefalla, och, i mon
af deras fulländande, samma reglering äfven
der påbjuda; äfvensom att, i händelse
inom de öfriga Länen, hvarest undersökningar,
i anseende till Ekarnes fåtalighet,
ansetts öfverllödiga, skulle finnas Hemman
och Lägenheter, der en eller annan Ek
växte, sådana åtgärder måtte blifva i Nåder
vidtagna, hvarigenom egarne af sådana
lägenheter kommo i åtnjutande af den
nu i allmänhet föreslagna fria dispositionsrätt
af Ekskogen,
Ehuru Rikets Ständer dessutom, i fråga
om anläggandet af Ekplanterings-pmker»
aa Kongl. Maj ds Nådiga P ropos. No 55.
fullkomligt instämde uti den af Öfverste af
Borneman yttrade tanka, att nemligen detta
vore det enda medel, hvarigenom Staten
sattes i tillfälle att fylla sitt framtida
Lehöf af Ekvirke, oberoende af den enskilda
hushållningen med detta trädslag;
likväl och då Rikets Ständer ännu saknade
säker grund för meddelande af deras
tankar i detta fall, anhöllo Rikets Ständer
i underdånighet, att Kongl. Maj:t, med antagandet
af den grundsats, att anläggningar
af Kronans Ekparker borde ske i möjligaste
största scala, täcktes i Nåder förordna
hvad i detta afseende ytterligare
bunde pröfvas nödigt och till ändamålet
bidragande ; och ansågo således Rikets
Ständer några medel till delta föremål
vid sista Riksdag hvarken kunna eller böra
afsättas; hvaremot Rikets Ständer funno
lämpligt, att allt hvad som inflöte såsom
lösen för Ekskog å Krono-skattejord,
borde till Riksgälds-Contoiret ingå, för att
utgöra en tillgång till bestridande af kostnaderna
för de nu föreslagna planleringsparkernes
framtida underhållande.
Hvad slutligen angick frågan om Skogsoch
Jägeri-betjeningens afskaffande, så funno
Rikets Ständer, att, om deras ofvanberörde
förslag blefve i Nåder bifallet, dessa
Tjenstemäns tillsyn å de Ekskogar, som
Kongl. Maj. ta Nacliga Propos. No 55. a'3
till enskildes Fria disposition upplätos, viii
komme att upphöra, men att nämnde Betjenings
bibehållande deremot vore af nöden
för vården af de Kronan förbehållna
Ekar och framdeles anläggande parker; dock
att Kongl. Maj:t, med afseende å Statens
knappa inkomster, läcktes i Nåder begagna
de tillfällen lill besparingar, som, genom
indragning af öfverflödig Jägeri-betjening,
kunde sig förete.
Kongl. Maj:t, som i öfvervägande tagit
hvad Rikets Ständer sålunda anfört och
hemställt, samt hvad i öfrigt med detta
vigtiga ämne gemenskap eger, har funnit
Rikets Ständers förslag angående de vilkor,
hvarunder Innehafvare al Skattehemman
och Åbo å Krono-hemman, som till Skatte
löses, skulle förvärfva sig fri dispositionsrätt
öfver den å deras hemman växande
Ekskog, slå i närmaste sammanhang med
frågan, huru tillgång skall beredas för inköp
af tjenliga hemman och lägenheter till
Ekplanterings-liagars inrättande för Kronans
räkning, i anseende hvartill Kongl. Maj:t,
sorn, på de af Rikets Ständer anförda skäl,
fullkomligt gillar den af Rikets Ständer antagna
grundsats, att fri disposilions-rätt öfver
Ekskogarne borde Skatteman beviljas,
likväl icke velat ett sådant förhållande till
verkställighet befordra, innan sådana be
-
a4 Kongl. Maj:ts Nådiga Propos» No 55.
slut och åtgärder fÖrutgått , hvarigenorrt
u pj) fy 11 a tide t af Kronans behof af Ekvirke
kan för framtiden vara försäkradt.
I sådant afseende, och i likstämmighet
med hvad Rikets Ständer jemväl hemställt,
har Kongl, Maj:t, sedan omförmälde undersökning
af Ekskogarne blifvit slutad i
alla de Län, hvarest detta trädslag bäst
trifves, anbefallt Serskilda undersökningar
och förslag, angående de lämpligaste ställen
för Ekplanterings-hagars anläggning; i
anledning hvaraf trenne till sådant ändamål
tjenliga trakter blifvit uppgifna, nemligen
inom Östergöthlands, Kronobergs oell
Blekinge Län, hvilka lägenheters areal och
beskaffenhet äro, jemte upplysningar om
möjligheten för åtkomsten, närmare beskrifna
och upptagna i de till målet hörande
handlingar, hvilka komma att till Piikets
Ständers vederbörande Utskott öfverlemnas»
I anledning af detta allt, och enär för
uppgörandet af ett bestämdt kostnads-förslag
för inköp af lägenheter till Plantefingsliagar,
och för deras anläggning oöfvervin*
neliga hinder mött, såsom af Handlingarna
finnes, har Kongl Majit till Rikets Ständers
bepröfvande nu velat framställa följande
omständigheter:
lia
Kongl. Majds Nådiga Propos. No SS. a5
1:0 Att, till beredande nf framtida tillgång
på Ek för Kronans behof, Planteringshagar
böra anläggas till en rymd af tjugu
ä tjugufem tusende Tunnland, dels i östergöthland,
dels i någon af de södra Provincerna
Småland , Blekinge eller Skåne ,
alltid med iakttagande deraf, att hvarje
district för sig utgöres af så stor rymd ,
som möjligtvis kan inom en sträcka blifva
att tillgå.
2:0 Att, då till detta ändamål erfordras,
att Kongl. Majit må ega att disponera
sådana Kronoparker , Allmänningar,
Kungsgårdar och Boställen, hvilka, i
anseende till sin belägenhet, kunna för samma
ändamål användas, Kongl. Majit jemväl
anser Sig, i följd af 77 §. RegeringsFormen,
böra äska Rikets Ständers medgifvande
dertill; dock att vederbörande,
som äro i besittning af sådana Lägenheter,
icke må, emot sin vilja, rubbas i deras,
på allmänna Författningar eller serskilda
Resolutioner och Contracter grundade, rätt,
utan att, i sådana fall, afträdet må på frivilliga
öfverenskommelser bero, och ersättning,
der den lagligen kan ega rum, beviljas.
Bih. till R. St. Prof. 1828 och 1829. 1 Sami. 2 Band.
i4-'de Häft. 3
■9.6 Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N:o 55.
3:o Att nödiga medel dels till så beskaffade
ersättningar, dels till sjelfva anläggningen
jemte administrations - kostna*
den , dels ock till inköp af behöflig jord ,
må af Rikets Ständer anvisas. På de ställen
, der Krono-Lägenheter äro att tillgå,
kan kostnaden ej blifva serdeles betydlig;
men då sådana endast för en del afbehofvet
kunna påräknas, och återstoden för anläggningens
fullkomnande till föreslagen
vidd måste af enskilde inköpas , kän det
härtill erforderliga beloppet för det närvarande
ej bestämmas. Likväl och på det
Kongl. Maj:t ej måtte sakna tillfälle att,
till fördel för Staten, begagna sådana förmonliga
tillfällen till inköp, som innan nästa
Riksdag möjligen kunde yppa sig, vill
Kongl. Maj:t föreslå Rikets Ständer, att
till förefallande behof för ofvannämnda ersättningar,
för anläggningen jemte administrations
- kostnaden under samma tid,
samt för inköp af Jord, der sådana med
fördel kunna göras, ställa till Kongl. Maj:ts
disposition ett belopp af högst EtthundradeFemtio
Tusende Riksdaler Banco, att successivt,
i den moa behofvet påkallar, utgå
å öfverskotten af Statsverkets Inkomster
intill nästa Riksdag, då Kongl. Majit blir
i tillfälle att förelägga Rikets Ständer icke
blott redogörelse öfver då vedan åtgångna
kostnader , utan ock närmare förslag öfver
Bil. till Ii. M. Nådiga Propos. N.o 55. 27
de framtida, med hvad mera till en fullständig
utredning af detta företag hörer.
Kongl. Maj:t förmodar likväl, att detta belopp
ej skall helt och hållet vara intill
nästa Riksdag behöfligt, ehuru Kongl. Majrt
ansett tillgång dertill böra vara beredd,
på det binder för anläggningen och fortsättning
deraf under tiden ej må inträffa.
4:o Alt, sedan Rikets Ständer anvist
ofvannämnda anslag och beviljat livad Kgl.
Maj:t bär ofvan i öfrigt föreslagit, den fria
dispositions-rätten öfver Ekeskogar å skatte-egor,
med undantag endast af de för
Kronans räkning redan stämplade Ekar,
genast vidtager och vederbörande, utan lösen,
för all framtid tillerkännes, hvilket
då bör genom utfärdande Kungörelse Allmänheten
meddelas och försäkras.
Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
J. Nordenfalk.
Utdrag af Protocollet öfver Krigs-Ärenden j
hållet inför Hans Maj:t Kotiungen uti
28 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N-o 55.
Stats-Rådet å Stockholms Slott den
si Februarii 182g.
Närvarån de:
Justitiae Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Nordenfalk.
Stats-Secreteraren uppläste till justering
ett, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Beslut den i3:deidenna månad, författadt
Förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, i afseende
på Ekskogarna i Riket; och täcktes
Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets närvarande
Ledamöters underdåniga tillstyrkande,
berörda Förslag, sådant det vid detta
Protocoll finnes bilagdt, gilla samt befalla,
att Proposition i enlighet dermed, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
C. R. Kökeritz.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteiwsra Tryckeriet, 1829.
Kongl. Ma/Ht Nådiga Skrif v. N.-o 56. i
N:o 56.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Stander
j angående Inqvarterings-Besvär
et; Gifven Stockholms Slott den
24 Februarii 182g.
I anledning af flera väckta frågor»
liafva Rikets sist församlade Ständer, på
sätt deras underdåniga Skrifvelse af den a3
October 1823 utvisar, fästat sin uppmärksamhet
å den olika tunga, InqvarteringsBesväret
för vissa städer medför, äfvensom
å behofvet af lindring derutinnan för Städerna
i allmänhet, hvarvid Rikets Ständer,
angående samma frågas behandling vid föregående
Riksdagar, inhemtat: att, uppå
väckt fråga vid 1809 och 1810 årens Riksdag,
om medlen till afhjelpande af Inqvarterings-Besväret
för de städer , der
Troupper äro i ständig garnison förlagda,
Rikets Ständer i underdånig Skrifvelse till
Kongl. Maj:t yttrat, att Rikets Ständer funno
med rättvisa och en jemn fördelning
af skyldigheter, medborgare emellan, öfverensstämmande,
att Innebyggarne uti de
Städer, der Garnisoner äro förlagda, icke
Eili. lill R. St. Prot. 1828 och 182g. 1 Sami., 2 Band.
i5:de Haft. 1
2 Kongl. Maj.-ts Nådiga. Skrif v. Klo 56.
ensamme borde vidkännas kostnaden af en
anstalt, som, med afseende på Statens och
alla dess medlemmars säkerhet vore vidtagen,
samt att Rikets Ständer derföre ansåge
Inqvarterings-Besväret bäst kunna aflijelpas
derigenom, att, i de städer, hvarest
sländig Garnison vore förlagd, lämpliga
och för ändamålet tillräckliga Cassernbyggnader
blefve, på Statens bekostnad,
så vidt och så fort dess tillgångar medgåfve,
anlagda och underhållna, hvarjemte, och
på det någon lättnad snart måtte vinnas i
de onera och utskylder, som göra inqvarteringen
af Cavallerie mera besvärlig, än
den af Infanterie, Rikets Ständer i underdånighet
anhöllo, att i de städer, hvarest
Cavallerie-troupper vore i Garnison eller
Ståndqvarter förlagda, stall och andra till
Magazin och förvarings-rum för fourage
m. m. erforderliga hus genast måtte, på
Statens bekostnad, varda anskaffade; att
vid 1812 års Riksdag, staden Malmö af
Statsmedlen erhållit ett lån af 5o,ooo R:dr
Banco till uppbyggande af Stall och Cassern
för de i staden förlagda Esquadroner
af Kron-Prinsens IIussar-Regemente, mot
skyldighet att derföre erlägga 4 procents
årlig ränta, och att, efter 4 års förlopp,
sedan summan blifvit lyftad, jemte räntan
årligen afbetala 2 procent på Capitalet,
samt att slutligen Rikets Ständer vid 1818
Kongl. Majda Nådiga Skrifv. No 56. 3
års Riksdag, af förekommen anledning, beviljat
anstånd på 3 års tid med erläggande
af berörde i procent, så att denna afbetalning
först med den 3 December 1821
tagit sin början.
Beträffande Inqvarterings - Besväret i
allmänhet för Garnisoner, och de i en del
städer förlagda Troupper, så ansågo väl
Rikets sist församlade Ständer det vara ådagalagdt,
att detta städernas åliggande är
ganska ojemnt fördeladt och för några städer
tryckande, samt att billigheten således
påkallade en reglering , hvarigenom
detta besvär kunde blifva i ett rättvist förhållande
fördeladt; men enär ärendet icke
bade blifvit i administrativ väg behörigen
förberedt, ansågo sig Rikets Ständer hvarken
kunna eller böra härtill uppgifva något
förslag, utan anhöllo endast i underdånighet
alt Kongl. Maj:t täcktes i Nåder, dels
låta undersöka förhållandet med Inqvarterings-Besväret
till sina grunder, och huru
det hitintills blifvit utgjordt, samt dels
anbefalla utarbetandet af ett förslag till
dess jemnare fördelning, hvilket kunde vid
denna Riksdag föreläggas Rikets Ständer,
till ledning för ettBeslut, hvarigenom den
grundade klagan, en del städer föra öfver
ganska märklig skiljaktighet i InqvarteringsBesväret,
må kunna för framtiden förekom
-
4 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.o 56.
mas; att emedlertid af de till Försvarsverket
i allmänhet hörande medel lämpliga och
tillräckliga Cassern-byggnader måtte blifva
anlagda och underhållna i de städer, hvarest
ständiga Garnisoner äro, så vidt och
så fort tillgångar dertill finnas, samt att i
de städer, der Ca vallerie-troupp är förlagd,
Stall, Magazin och Förvarings-rum för
fourage m. m., i mon af tillgångarna, må
på allmän bekostnad varda anskaffade, så
att 1809 och 1810 årens Riksdags-Beslut i
denna del, så fort möjligen ske kunde,
måtte vinna verkställighet.
Och hafva Rikets Ständer i öfrigt, serskildt
i afseende på sökt lindring i Inqvarterings-Besväret
för städerna Malmö,
Wadstena och Warberg, beviljat, för Malmö,
ytterligare lindring i betalnings-vilkoren
för det af Stats-Verket erhållna lån, samt
hvardera af de tvänne sistnämnda städerna
ett årligt understöd af 200 R:dr Banco,
såsom af Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga
‘Skrifvelse närmare inhemtas,
hvarförutan Rikets Ständer slutligen anhållit,
att, då Kongl. Maj:t pröfvade nödigt
och lämpligtattfrån en stad till enannanförlägga
garnisonerande Troupper, de Kronans
byggnader, som derigenom blefve öfverflödiga,
måtte försäljas och de inflytandemedlen
användas till Stall-och Cassern-byggnader,
Kongl. Alaj. ts Nådiga Skrifv, N. o 56. 5
förnämligast i de städer, hvilka genom sådan
flyttning finge vidkännas ökad tyngd
af Inqvarterings-Besväret.
Kongl. Majit, som funnit att de, till
Försvarsverket i allmänhet, sedan sista
Riksdag anslagna medel, medtagna till årliga
oundgängliga behof, icke derutöfver
lemnat någon tillgång för uppförandet af
Cassern-byggnader i de städer, hvarest ständiga
Garnisoner äro förlagda, har således
saknat utväg att bereda verkställighet åt
Rikets Ständers derom vilkorligen gjorda
hemställan, äfvensom några sådana förhållanden
icke inträffat, i följd af hvilka fråga
kunnat uppstå, om den försäljning af
Stall- oqh Cassern-byggnader, hvarom Rikets
Ständer i sislberörde afseende väckt
fråga.
I anledning åter af Rikets Ständers
underdåniga anhållan, att Kongl, Majit ville
låta undersöka förhållandet med Inqvarterings-Besväret
till sina grunder, och huru
det hitintills blifvit utgjordt, har Kgl.
Majit låtit höra Dess och Rikets Stats-Coqtoir
och Krigs-Collegium, uti hvilkas afgifna
Utlåtande, med dertill hörande Handlingar,
berörde omständigheter finnas vara,
.så vidt ske kunnat, närmare utredda och
upplysta.
6 Kongl. Maj ds "Nädiga Skrift>. IV.o 56.
Af dessa Handlingar, dem Kongl.
Maj:t vill låta till vederbörligt Utskott,
för närmare upplysning i ämnet, öfverlemna,
inhemtas bland annat, att Inqvarterings-Besväret
för de städer, der Garnisoner
äro förlagda', eller hvarifrån service
prassteras, uppgår efter beräkning i penningar,
till omkring i22,43o R:dr Banco,
samt att deremot sammanlagda beloppet af
den, vissa städer tillagda, så kallade Inqvarterings-Tolag
utgör ungefärligen 49>5oo
R:dr, hvaraf följer, att Inqvarterings-Besväret
med en summa af omkring 72,980 R:dr
öfverstiger Inqvarterings-Tolagen , såsom
af följande specifik utredning närmare inhemtas.
Inqvarterings-kostnaderna, upptagna i
runda medeltal, utgöra för
Stockholm R:dr 63,000.
Götheborg 33,200.
Malmö
I2,25o.
Ystad
3,45o.
3,100.
Helsingborg
Engelholm
Jönköping
Wisby
900.
600.
900.
I afseende på Christianstad
förekommer, alt, sedan Chefs-Em
-
Transport 117,400.
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. No S6. 7
Transport 1
betet för det derstädes förlagda
Wendes Artilleri-Regemente, hvilket
hitintills åtnjutit Inqvartering
in natura efter 1720 års Inqvarterings-Ordning,
i underdånighet
anhållit om förbättring uti lnqvarterings-vilkoren,
Kongl. Maj:t,
i anledning deraf, bland annat
förordnat en Comité, sammansatt
af Iuqvarterings-tagare och gifvare
i staden under Ordförande af
Landshöfdingen i Länet, att utreda
och föreslå det kostnads-belopp,
som verkligen erfordrades
till hyra för de rum och meubler,
som Garnisonen, enligt Inqvarterings-Ordningen
borde tillkomma;
så har Comiteen upplyst, att, enligt
uppgifven beräknings-grund,
skulle stadens utgi t för Inqvarteringen,
med afdrag för det Befäl,
som bebor Kronans hus, utgöra
årligen 4>8[I R:dr 16 sk.,
hvilka alltså här upptagas, men
till jemn summa, med ....
Warberg utgör endast service
till Fästnings-Garnison, med omkring
• » •
Transport
17,400.
4,820.
60.
122,280
3 Kongl, Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.o 5,6.
Transport 122,280»
För Gefle, som gifver Inkvartering
till den på Fredrics-skants
förlagda Artillerie-Commendering,
är beloppet ej uppgifvet, men an-?
tages förslagsvis till  iSo».
Summa R:dr 122,430»,
Tolags-bidragen, likaledes upptagna i
runda medeltal, utgöra för
Stockholm, omkring . . . R:dr 33,000»
Götheborg , . i4,5oo.
Malmö 600.
Ystad .......... 3q<A.
Helsingborg ....... 35o.
Warberg , . , . , , . . . 100.
Carlshamn, sorn gifver någon
till beloppet ej uppgifven service
åt Garnisonen å det derinvid be
lägna
Castellet , njuter i Tolag
ungefär . • . ... . . . 35 0.
För Wisby är Tolag ej upp-*
gifven, men torde kunna antagas
till minst omkring ..... 3oo.
Summa R:dr 49>5oo.
Skillnaden emellan Inqvarterings-kostnaden
och Tolags-bidragen,
således omkring . » , . 72,980.
122,43o.
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.-o 56.
Då, efter hvad sålunda visat sig, Inqrarterings-Besväret
för de städer, der
Garnisoner äro förlagde, utgör en icke
obetydlig tyngd utöfver det bidrag, sora
genom uppbärande af Inqvarterings-Tolag
bestås, franér Kongl. Maj:t, lika med Rikets
Ständer, skäligt, att dessa städer böra
derutinnan njuta lindring och Inqvarterings-Besväret
mera allmänt fördelas.
För att vidtaga den utväg, sora Rikets
Ständer, till vinnande af detta ändamål,
ansett lämpligast, eller att i de städer, der
ständig Garnison är förlagd, och hvarest
troupperna icke njuta Inqvartering uti Kronans
lius, uppföra Cassern , jemte Stall och
Magaziner, der Cavallerier finnas, skulle,
enär medel dertill ej blifvit beräknade i
Kongl. Maj:ts aflåtna Nådiga Proposition
till Rikets Ständer om Stats-Verkets tillstånd
och behof i och för Försvarsverket i
allmänhet, serskildt anslag erfordras till ett,
efter uppgjorda kostnads-förslag uppgifvet
belopp af 5o5,53i R:dr 23 sk. 5r:st.B:co;
men enär uti detta belopp, beräknadt för
uppförande af Casserner endast för gemenskapen
samt Stall åt Hästarne, och om än
antagas kunde, att detsamma blef för sådant
ändamål tillräckligt, likväl icke innefattas
kostnaden till Inqvartering för Befälet
samt till service både för Befäl och
jo Kongl■ Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.o 56.
Manskap, hvilka kostnader således skulle
fortfara att betunga de Inqvarterings-gifvande,
och hvarigenom det angifna ändamålet
af Inqvarterings-skyldighetens jemnare
fördelning skulle, om ej helt och hållet,
förfelas , åtminstone ofullkomligt vinl
nas; så, enär härförutan jemväl tages i be
l
traktande kostnaden af sådana byggnaders
F årliga underhåll samt den sannolika förlu
sten,
i händelse af Trouppernas förflyttning
ifrån en station till en annan, och
de derigenom öfverflödiga Cassernernes försäljning,
anser Kongl. Maj:t sig ej böra
af Rikets Ständer äska ett så beskaffadt
anslag, utan anser Kongl. Majit i alla afseenden
nyttigast, att contant Inqvartering
varder vederbörande Inqvarteringstagande
Troupper tillagd; öfverlemnande
Kongl. Majit till Rikets Ständer sjelfve, att
för Inqvarterings-Besvärets jemnare och
rättvisare fördelning än hitintills bestämma
de grunder, som Rikets Ständer för
godt finna.
Uti serskild underdånig Skrifvelse, den
i4 Augusti 1823, hafva Rikets Ständer jemväl
i underdånighet anhållit, att, då 1720
1 års Inqvarterings-Ordning uti tillämpnin
gen
icke öfverensstämde med de förändrade
förhållanden, hvilka i senare tider
inträffat, och då af sådan orsak Inqvarte
-
Kongl. Maj ils Nådiga Skri/v. N.o 56. 11
rings-förmonen å elen ena, och Inqvarterings-skyldigheten
å den andra sidan, blifvit
skiljaktigt beräknad, och tvister emellan
Inqvarterings-tagande och gifvande deraf
föranledda, Kongl. Maj:t ville låta öfverse
Inqvarterings - Ordningen och hos
Rikets Ständer föreslå de ändringar, dem
Kongl. Maj:t fann med omständigheterna
förenliga.
Kongl. Maj:t, som i anledning häraf
anbefallt utarbetandet af Förslag till en
förändrad, med närvarande tids förhållanden
mera instämmande Inqvarterings-Ordning,
hvilket mål för det närvarande beror
på vederbörande Embetsverks infordrade
Utlåtanden, önskar att under innevarande
Riksdag kunna till Rikets Ständers
pröfning öfverlemna ett så beskaffadt
Förslag, men derest sådant ej skulle medhinnas,
anser Kongl. Maj:t lämpligast, att
Inqvarterings-Besvärets belopp i penningar
varder intill nästa Riksdag beräknadt
efter hvad det hitintills utgjort, med
den förändring, som, efter hvad ofvanberördt
är, blifvit för Wendes, uti Christianstad
förlagda, Artilleri-Regemente föreslagen.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
12 Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. N.-o 56.
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
J. Nordenfalk.
Utdrag af Protocollet öfver Krigs-Aren*
den j hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stäts-Rådet ä Stockholms Slott
den af Februarii 182g.
Närvarande;
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stals-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Nordenfalk.
Hans Excellence, Justitia» Stats-Ministern
Herr Grefve Gyllenberg> samt Hans
Bil. till K. M. Nådiga Skri/v. IV.o 56. j3
Excellence Stats-Rådet Herr Grefve Mörner
anmäldes vara hindrade, den förre af sjukdom
och den senare, såsom med Kongl.
Maj:ts Nådiga tillstånd från Hufvudstaden
borrtrest, att i Stats-Rådet uppkomma.
Stats-Secreteraren föredrog i underdånighet
Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contoirs
samt Krigs-Collegii underdåniga Utlåtande,
i anledning af Rikets vid sista Riksdag
församlade Ständers underdåniga anhållan,
alt Kongl. Majit ville låta undersöka
städernas Inqvarterings-Besvär till sina
grunder, och huru det hitintills blifvit utgjordt;
hvilket Utlåtande, jemte dertill hörande
Handlingar, togs i öfvervägande ; vidt
härefter företagen öfverläggning om hvad
i detta ämne borde till Rikets Ständer
framställas; och då af berörde handlingar
ibland annat inhemtades, att InqvarteringsResväret
i de städer, der ständiga Garnisoner
äro förlagda, eller hvarifrån service
praesteras, uppgår, efter beräkning i penningar,
till omkring 122,43o R:dr, samt att,
deremot, sammanlagda beloppet af den
vissa städer tillagda så kallade Inqvarterings-Tolag
utgör ungefärligen 49,5oo R:dr,
hvarafföljer, attlnqvarterings-Besväret, med
en summa af omkring 72,980 R:dr, öfverstiger
Inqvarterings-Tolagen, ansågo StatsSecr^teraren
och Stats-Rådet lindring nti
i4 Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. IV.-o 56.
Inqvarterings-Besväret för dessa städer böra
beredas, samt detsamma mera allmänt
och rättvist böra fördelas.
För alt vidtaga den utväg, som Rikets
Ständer, till vinnande af detta ändamål,
ansett lämpligast, eller att i de städer,
der ständig Garnison är förlagd, och hvarest
Troupperne icke njuta Inqvartering i
Kronans hus, uppföra Casserner, skulle,
enär medel dertill ej blifvit beräknade i
Kongl. Maj:ts aflåtna Nådiga Proposition,
angående Stats-Verkets tillstånd och behof
i och för Försvars-verket i allmänhet, serskildt
anslag erfordras till elt efter uppgjorda
kostnads-förslag uppgifvet belopp
af 5o5,53i R:dr 23 sk. 5 r:st. Banco; men
enär uti detta belopp, beräknadt för uppförandet
af Casserner endast för gemenskapen
och Stall åt Hästarne, om än antagas
kunde, att detsamma blef för sådant ändamål
tillräckligt, likväl icke innefattas
kostnaden till Inqvartering för Befälet
samt till service både för Befäl och Manskap,
hvilka kostnader således skulle fortfara
att betunga de Inqvarterings-gifvande,
och hvarigenom det angifna ändamålet af
Inqvarterings-skyldighetens jemnare fördelning
skulle, om ej helt och hållet, förfelas,
åtminstone ofullkomligt vinnas; så
och enär härförutan jemväl toges i betrak
-
Bil. lill. K. M Nådiga Skri/v. N.o 56. 15
tande kostnaden af sådana byggnaders årliga
underhåll , samt den sannolika förlusten
i händelse af Trouppernes förflyttning
ifrån en station till en annan , och
de derigenom öfverflödiga Cassernernas
försäljning, ansågo Stats-Secreteraren och
Stats-Rådet, att ett så beskaffadt anslag ej
borde af Rikets Ständer äskas, utan att i
alla afseenden nyttigast vore, alt contant
Inqvartering blefve inqvarterings-tagande
Troupper lemnad.
Och som de medel, genom hvilkas föreslagna
användande till Cassern-byggnader
, Rikets Ständer åsyftat en lindring uti
en del Städers Inqvarterings-besvär, äro
allmänna Statsmedel, trodde Stats-Secreteraren
och Stats-Rådet sig häruti igenfinna
den grundsats, att Inqvarterings-besväret
äfven, enligt Rikets Ständers öfvertygelse,
icke borde, såsom hittills skett, drabba endast
vissa städer, der ständiga garnisoner
af locala förhållanden eller tillfälliga anledningar
blifvit förlagda, elier endast Städerna
i allmänhet, utan att dessa, lika med
andra till Försvars-verket hörande utgifter,
borde vidkännas af alla , i allmänna bördor
deltagande, medborgare-classer.
Stats-Secreteraren och Stats-Rådet, som
fullkomligt gillade denna till en rättvis
16 Bil. till K. M. 'Nådiga Skrif v. No S6.
fördelning af de allmänna bördorna i sin
mön ledande grundsats, och som, vid serskild
denna dag förehafd fråga om Proposition
till Rikets Ständer, angående den så
kallade Mötes-Passevolancen, tillstyrkt Kgl.
Maj:t att alternatift föreslå Rikets Ständer
att, till lättnad för Jordbruket, öfverflytta
kostnaden till Indelta Armeens underhåll
vid Möten och Mönstringar ifrån den berustade
och roterade jorden, livarafMötesPassevoiance-afgiften
hittills utgått, till en
Stats-ulgift, att af allmänna Statsmedel bestridas,
förklarade att, derest Kongl. Majit
samma alternativ till Rikets Ständer framställt,
Stats-Secreteraren och Stats-Rådet,
i anledning deraf, och för att bereda ett
motsvarigt förhållande, hvad Inqvarteringsbesväret
angick, hade velat tillstyrka Kgl.
Majit att alternatift föreslå Rikets Ständer
att äfven Inqvarterings-Besväret , såsom
härledande sig från en lör Försvarsverket
i allmänhet vidtagen anstalt, måtte af allmänna
Statsmedel bestridas, och sådana,
vid skeende Statsreglering, för slikt ändamål
afses, samt att medlen, på Riks-Statens
Tredje Hufvud-Titel upptagna, varda
till vederbörande Regementen och Corpser
utdelte jemte lönerne, i likhet med hvad
för Sjö-Trouppernc nu eger rum, hvaremot
de af en del Inqvarterings-gifvande
städer
Bil. till K. lil. Na diga Skri/v. N.o 56. i j
stader hitintills uppburna Tolags-inkomster
skulle, emot befrielsen för Inkvarteringen,
afstås och till Stats-Verket ingå*
men som Kongl. Maj:t icke funnit skäl att
en sådan framställning till Rikets Ständer
göra, funno Stats-Secreteraren och StatsRådet
sig vid sådant förhållande nu endast
böra tillstyrka Kongl. Majit, att till Rikets
Ständer sjelfve öfverlemna att bestämma
grunderna för Inqvarterings-Besvärets jernnare
och rättvisare fördelning än hitintills»
Kongl. Majit täcktes, med gillande af
hvad Stats-Secreteraren och Stats-Rådet
här ofvan i öfriga delar af Målet anfört,
förklara sig vilja till Rikets Ständers eget
afgörande öfverlemna att, för Inqvarterings-Besvärets
jemnare och rättvisare fördelning
än hitintills, bestämma de grunder,
som Rikets Ständer för godt finna. /
Förslag till Kongl. Majits Nådiga
Skrifvelse i detta ämne, innefattandh tillika
upplysning om hvad som blifvit, i anledning
af Rikets Ständers underdåniga
begäran om öfverseende af 1*720 års Inqvarterings-Ordning
tillgjordt, blef häref
-
Bih. till R. St. Fröt. 1828 Och 1823. 1 Saini., a Band.
i5:de Haft. 2
j8 Kongl. Maj ds Uddiga Propos. N.-o 5j.
ter uppläst ochgodkändt; oell skulle Skrifvelse,
sådan den finnes vid detta Protocoll
bilagd, till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
C. 11. Kökeritz.
N:o 57.
KONGL. MAJ :TS
Nödiga Proposition till Rikets Stander
j, angående den sä kallade Möte
s-Passevolancen för Indeldta Infanteriet
och Cavalleriet; Gifven
Stockholms Slott den 24 Februarii
182g.
De flera olägenheter, som funnos 0»
skiljaktiga från det sätt, hvarå Indeldta Infanteri
- Regementena , vid deras Möten ,
Marcher och Tåg, före 1812, underhöllos,
föranledde Kongl. Maj:t, hvars uppmärksamhet
sådant icke undfallit, att till Rikets
då församlade Ständer göra framställning
om erläggande af en så kallad Passevolance-afgift,
i stället för den kostnad Roteliållarne
för matsäckar, drickspenningar och
skjuts ditintills fått vidkännas.
Kongl. Maj ds Nacliga Propos. N.-o Sj. ig
Rikets Ständer» hvilka i deras svar
derå, uti underdånig skrifvelse, den rr) Julii
181a, enhälligt erkände nyttan af en sådan
inrättning, hvilken satte Kongl. Maj:t
i tillfälle att vid Mötestiderna underhålla
Soldaten, likasom under krigstid » anhollo
hos Kongl. Maj:t, det Kongl. Maj:t täcktes,
emot en afgift, som tillika bestämdes, draga
försorg derom, att Soldaten, vid Regements-
eller Compagnie-möten, mönstringar,
krono-arbeten eller hvad annat tillfälle
och Tåg som helst, måtte undfå god
och nöjaktig förplägning, efter den för Armeen
fastställda provianterings-stat, och,
i händelse af sjukdom, fria medicamenter.
På denna grund, och med iakttagande
derjemte af de vilkor, Rikets Ständer i samma
Skrifvelse för öfrigt bestämt, blefvo
Passevolance - Contract ingångna emellan
Kongl. Maj:t och Kronan samt Rothållarlie,
äfvensom serskildt med Rusthåliarne
för det Indeldta Cavalleriet.
Sedan dessa Contract, ingångna på
i5 år, såsom Rikets Ständer föreskrifvit,
dels år 1827, dels 1828 til ländal u pi t, hav
Kongl. Maj:t» uti Circulair-Bref den 7 November
1827 , anbefallt Dess Befallningshafvande
i Riket allmänligen kungöra, att,
vid Passevolance-Contractens tilländagå
-
ao Kongl. Maj.-ts NU diga Propos. N.o S-j.
ende, desamma icke komrao att förnyas, u<
tan att det underhålls-sätt, som före desamma
egt rum, åter borde vidtaga, intilldess
Rikets Ständer sitt beslut i ämnet meddelat;
dock lemnades Rust- och Rothållare
öppet, att, om de önskade med de åtagna
afgifternas erläggande under åren 1828 och
1829 fortfara, derom hos Kongl. Maj:t vederbörande
Befallningshafvande, inom viss
förelagd tid, göra anmälan, då Kongl. Majrfc
i Nåder ville, såsom förut, om Karlars och
Hästars underhåll, äfven under sistnämnde
tvänne år, draga försorg, och hvilket anbud
jemväl af mera än f:delar bland Rust- och Rothållare
är antaget, samt för år 1828 redan
begagnadt.
Då Kongl. Maj:t nu till Rikets Ständers
pröfning och afgörande öfverlemnar
detta ämne, anser Kongl. Maj:t Sig dervid
böra förklara, att erfarenheten tillräckligen
vitsordat företrädet af det underhålls-sätt,
som genom Passevolancen är infördt, framför
det som förut egt rum. Då genom det
senare, eller Trouppens underhåll af matsäckar,
hvarmed Soldaten af sin Rust- eller
Rothållare förses, åtskilliga olägenheter
och vådor äfventyras, ibland hvilka de
hufvudsakligaste äro, att Soldaten, då han utur
matsäck hemtar sin föda, lättligen vänjes
till en oordentlig lefnad, hvaraf för öf
-
Kongl. Majcls Nådiga, Propos. N.o Sy. 21
l igt, under dem varma årstiden, då de medförda
matvarorna äro lätt underkastade förskämning,
och svårligen kunna derifrån bevaras,
den skadligaste inflytelse på Trouppeos
belso-tillstånd kan uppkomma, och hvarigenom
en ytterligare tyngd drabbar Rustoch
Rothållarne, i anseende till deras förbindelse
alt Karlens sjuk-skjötsel då bekosta;
så hafva deremot å andra sidan, vid
Trouppens underhållande genom Kronans
försorg, fördelarna varit omisskännliga deruti,
ntt, jemte det Soldaten erhållit en mera helsosam
föda, och måst iakttaga en regelbunden
matordning, honom kunnat bibringas
vana vid fältlefnaden, så att, vid inträffande
krig, den ombytta lefnads-ordniugen
icke må medföra den stora sjuklighet och
mortalitet, sorn fordom oftast egt rum.
Vid betraktande häraf, gör Kongl.
Maj:t Sig förvissad, alt Rikets Ständer icke
önska återinförandet af ett underhålls-sätt
för Indelda Arméen, som, efter sannolika
beräkningar, icke ens eger fördelen af besparing
emot de flerfaldiga. olägenheter,
som dermed ålfölja, och det är i denna öfvertygelse
Kongl. Maj:t föreslår Rikets Ständer,
att Indelda Arméen må under Möten,
Mönstringar och Marcher under fredstid
underhållas genom Kronans försorg, på
22 Kongl- Maj.-ts Nådiga Propos. N.o 5j.
sätt som egt rum under de i5 är Passevo»
lance-Contracten varit gällande,
I afseende på sättet för utgörandeafpassevolance-afgiften,
hvars sammanlagda belopp,
hitintills årligen, i medeltal räknadt, uppgått
till omkring 23a,ooo R:dr, och hvilken summa
Kgl. Maj:t anser genom Underliålls-Departementets
i Krigs-Collegium och Commissariatenas
indragning samt mera ändamålsenliga
och mindre kostsamma anstalters
vidtagande för samma ändamål, kunna till
omkring 200,000 Ridr nedsättas, vill Kongl.
Majit föreslå Rikets Ständer, att denna afgift
hädanefter som hittills utgår af Rustoch
Rothållare, samt att, i följd deraf,
hvarje Rust- och Rothålls-numer, för att
njuta en nedsättning, ungefärligen svarande
emot den af 3o,ooo R:dr på det hela, erlägger
för karlens underhåll vid ofvanuppräknade
tillfällen årligen endast 7 RldrBlo;
men Rusthållarne serskildt för hästens underhåll
enahanda afgift, som hitintills, antingen
i persedlar eller penningar; blott
med den förändring, alt höet beräknas endast
till 20 marker på lispund, och hvilket
jemväl, i händelse af penningars erläggande,
bör iakttagas.
Kongl. Majit anser en tid af i5år för
Contractens ingående å nyo lämpligen böra
utsättas, samt från och med i83o Ars
/
Kongl, Maj.-ts Nådiga Propos. N.o Sy. a3
början beräknas ; viljande Kongl. Maj:t medgifva
Rikets Ständer, att med Revisionen
af räkenskaperna må förhållas i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:t, uti Dess
till Rikets nu församlade Ständer afgifna
Nådiga Proposition om Instruction för Rikets
Ständers Revisorer, föreslagit.
Kongl. Maj:t vill derjemte hafva försäkrat
Rikets Ständer, att den omsorg, som
Kongl. Maj:t städse ådagalagt för Rust-och
Rothållarnes väl, äfven hädanefter skall oförändrad
fortfara, samt att Kongl. Maj:t
skall begagna hvarje tillfälle, att förena deras
sanna fördel med nödvändigheten af
vapen-öfningar, hvilka påkallas af nödig omtanka
för Rikets försvar, för Soldatens vänjande
vid fältlefnaden, hans helsa, hållning
och discipline. Kongl. Majit, öfvervägande,
å ena sidan, Rust- och Rolehållarnes förbindelser
emot Staten och, å den andra, deras
rättmätiga anspråk på skydd för sina
rättigheter, skall alltid söka att förbinda deras
väl med en vaksam omsorg för Indelningsverkets
bestånd och Rikets säkerhet.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
J. Nordenfalk.
a4 Bil. tili K. M. Nådiga. Propos. N.o S.j.
Utdrag af Protocollet (ifver Krigs-Är en^
den j, hållet inför Hans Maj:t Kontingen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 3.4 Februarii 182g.
När varande:
Stats-Mmistern för Utrikes Ärendena.
II. E, Hr Grefve af Wetterstedt..
Stats-Råden 5
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E*. Hr Grefve Löwenhjelm..
Friherre af Nordin.
Schwan.,
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim,
Stats-Secreleraren Nordenfalk.
Hans Exceilence, Justitia; Stats-MinU
stern, Herr Grefve Gyllenborgj samt Hans
Exceilence, Stats-Rådet Hr Grefve Mörner,,
anmäldes vara hindrade, den förre af sjukdom
och den senare, såsom med Kongl,
Maj:ts Nådiga tillstånd från Hufvudstaden,
bortrest, att i Stats-Rådet uppkomma,
Sedan Kongl. Maj:t, den yrde November
1827, genom utfärdadt Circulaire, anbefallt
samtlige Dess Befallningshafvande i
Riket allmänneligen kungöra, att, vid de
om Mötes-Passevolancen på i5 år med Rust
-
Bil- Ull. K. M Nådiga Prepos. N-o 5j- a5
och Rotehållare ingångna Contracts upphörande,
desamma icke komme att förnyas,
utan att det underhålls-sätt, som före
desamma egt rum, åter borde vidtaga, intilldess
Rikets Ständer meddelat sitt beslut
i ämnet, hvarom framställning till dem
alltså vid denna Riksdag borde ske, hem-»
ställde Stats-Secreteraren i underdånighet,
att Kongl. Maj;t nu täcktes låta denna fråt
ga till vidare öfverläggning och slutligt
afgörande förekomma , på det Proposition
derom till Rikets Ständer mätte nied det
första kunna afgå.
Vid den öfverläggning, som, i anleda
ning häraf, uppstod angående de grunder,
hvarifrån ifrågavarande Proposition borde
utgå , funno Stats-Secreteraren och StatsRådet
det vara af erfarenheten tillräckligen
vitsordadt, att det underhålls-sätt, sorn
egt rum under den tid Passevolance-Contracten
varit gällande, egt ett ostridigt företräde
framför det dessförinnan brukliga ,
och att derföre Indelda Armeens fortfarande
underhåll genom Kronans försorg
under Möten och Mönstringar borde Rikets
Ständer föreslås.
Rörande åter vilkoren derför och afgiftens
utgörande, funno Stats-Secreteraren
o,vh Stats-Rådet , att i betraktande häryief
a6 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o
borde tagas de olika förhållanden med Rustoch
Rothållarnes skyldigheter, som nu egde
rum, jemförelsevis till den tid, då Indelnings-Verket
stiftades.
I sådant afseende, och hvad Indeldta
Infanteriet beträffade, förekommer vid
granskning af Kneckte-Contracten, att nian
i allmänhet ansett såsom Soldatens eget åliggande,
att under Mötena bestå sig föda,
samt att, der Roten förbundit sig att bestå
Soldaten matsäck och drickspenningar,
bar likväl allmänligast den rättigheten blifvit
Roten förbehållen, att af Soldatens lön
och öfriga af Roten beroende inkomster,
göra sig betald för hvad sålunda endast
förskottsvis utgifvits; men då ett sådant
förhållande, tid efter annan, föranledt dertill
, att Soldaten gjort anspråk på högre
lega , oeh , efter Passevolance-Contractens
upprättande, Rothållarne vid en del Regementen
helt och hållet afstått från ersättning
af Soldaten för den åtagna Passevolance-afgiften
, har på sådant sätt Möteskostnaden,
dels medelbarligen, dels omedelbarligen,
kommit att drabba Rothållaren, emot
hvad man ifrån början, eller vid
Kneckte-Contractens upprättande, åsyftat.
Vid Indeldta Cavalleriet åter, bardet
väl städse] ålegat Rusthållaren, att äfven
Bil. till K. M. 'Nådiga Propos. N.-o 5j. 27
under Möten och] Mönstringar underhålla
Häst och Karl, men Rusthållarnes åligganden
i senare tider kunna dock anses icke obetydligt
ökade, dels genom stegradt pris på
Hästar, dels derigenom att Cavalleriets, efter
senare tiders bruk, inrättade excercice,
såsom för Hästen mera påkostande än fordom,
medför nödvändigheten af bättre Hästar
, och möjligheten af deras snarare afgång.
Enär nu, vid sådana förhållanden, de
der hafva sin grund i omständigheter,
hvilka ej kunnat förutses eller förekomnias,
Rust- och Rothållarnes skyldigheter i och
för Kneckteliållet kunna anses mera betungande,
än ifrån början varit afsett och beräknadt,
samt jordbruket i allmännhet, jemförelsevis
till öfrige näringar och yrken,
synes vara i behof af lindring i allmänna
tyngder, hvartill äfven kommer, attTrouppernas
öfning under möten, hvarförutan
ändamålet med deras underhållande skulle
förfelas, är att anse såsom en för FörsvarsVerkels
fullkomnande nödig anstalt, den
der således ej bör ensamt drabba R-ustoch
Rotehållaren, hvilken fastmera kunde
anses hafva sin Rustnings- och Roteringsskyldighet
fullgjort, enär vid Infanteriet
Soldaten och vid Cavalleriet Karlen och
hästen voro behörigen utrustade och in
-
st8 Bil: till K. M. Nådiga Propos. IY;o Sy.
mönstrade; så funno Stats-Secreleraren och
Stats-Rådet sig af dessa skäl ega anledning
att tillstyrka, det Kongl. Maj^t ej måtte uteslutande
föreslå Rikets Ständer Passevolance-afgiftens
utgående hädanefter som hitjntills
ensamt afRust- och Rothållare, utan
att till Rikets Ständer mätte al terna tift öfvers
lemnäs, att bestämma antingen Passevolans
ee-afgiften, hvars sammanlagda belopp hittills
årligen, i medeltal räknadt, uppgått
till omkring 23o,ooo R:dr, och hvilken,
summa torde , genom Underhålls-I>epart ementets
i Krigs-Collegium och Passevolans
ce-Cominisariatens indragning samt vidtagande
af mera ändamålsenliga och mindrekostsaroraa
anstalter för samma ändamål',
kunna till 200,000 R:dr nedsättas, bör, jern-,
te andra utgifter för Försvars-Verket i alli
mänhet, vid skeende Ståts-Reglering upptagas
och sålunda , lika med annan Bevillning
af samtlige Medborgare - Glassér
vidkännas, helst om, såsom anledning
är att förmoda, den vid senaste
Piiksdag åtagna Bevillning i alla fall ej
behöfver ökas; eller ock om afgiften bör
hädanefter, som hittills, utgå endast af Rustoch
Rothållare, i hvilket senare fall hvarje
Rust- och Rothålls-Numer, för att njuta
en nedsättning, ungefärligen svarande
emot den af 3o,ooo R:dr på det hela, skulle
årligen i och för Karlens underhåll er
-
fril. till K. M. IVäcliga Propos. IV.-o Sy. ag
lägga Sju Ridr Eleo, men Rusthållaren serskildt
för Hästens underhåll samma foura*-»
gerings-persedlar sorn hittills, endast med
den skillnad i afseende på qvantiteten, att
hvarje Ifg Hö utgick endast med 20 # i
likhet med annan vigt, och hvilken beräkning,
enär Rusthållarnes hitintills åtnjutna
rättighet att prestera fourageringen antingen
i de upptagna persedlarne eller i motsvarande
penninge-belopp, uträknadt elter
markegångspris, borde äfven hädanefter fortfara,
skulle, äfven i händelse den senare
rättigheten begagnades, iakttagas.
I händelse af det senare alternativets
antagande, trodde Stats-Secreteraren och
Stats-Rådet, att en tid af femton år lämpligen
kunde för de nya Contractens upprättande
utsättas, äfvensom Stats-Secreteraren
och Stats-Rådet i underdånighet tillstyrkte
det förklarande, att med revision
af räkenskaperna skulle förhållas i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Majit uti
Dess till Rikets nu församlade Ständer afgifna
Nådiga Proposition om Instruction
för Rikets Sländers Revisorer föreslagit.
Kgl. Majit, som fullkomligt gillade hvad
Stats-Secreteraren och Stats-Rådet i afseende
på nyttan af Passevolance-Inrättningen
anfört, ansåg det deremot tillhöra Rust
-
3o Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o S"J.
och Rotehållare» att äfven uuder Möten
och Mönstringar bestrida Ryttarens, Ryttarehästens
och Soldatens underhåll, och
att denna, från äldre tider tillbaka, jorden
vidlådande tyngd städse ingått i beräkning
af dess värde, h vil ket i motsatt fall skulle
ökas på de öfrige medborgare-classernas bekostnad;
i anseende hvartill Kongl. Maj:t
förklarade Sig ej vilja antaga det af StatsSecreteraren
och Stats-Rådet föreslagna alternativet
om Passevolance-afgiftens uppförande
bland Statens allmänna utgifter, hvaremot
Kongl. Majrt täcktes till alla delar
gilla det senare alternativet, dervid Kongl.
Majrt tillika ville hafva försäkrat Rikets Ständer,
att den omsorg, sorn Kongl. Majrt städse
ådagalagt för Rust- och Rotehållarnes väl,
äfven hädanefter skulle oförändrad fortfara,
samt att Kongl. Majrt skulle begagna hvarje
tillfälle att förena deras sanna fördel med
nödvändigheten af vapenöfningar, hvilka
påkallas af nödig omtanka för Rikets försvar,
för Soldatens vänjande vid fältlefnaden,
hans helsa, hållning och disciplin.
Kongl. Majrt, öfvervägande, å ena sidan,
Rust- och Rothållarnes förbindelser emot
Staten , och å den andra deras rättmätiga
anspråk på skydd för sina rättigheter,
skulle alltid söka att förbinda deras väl med
en vaksam omsorg för Indelnings-Verkets
bestånd och Rikets säkerhet.
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o Sy. 31
I öfverensstämmelse med detta Kongl.
Majrts beslut, författades Proposition, hvilken
, sådan den finnes vid detta Protocoll
bilagd , af Kongl. Maj:t gillades och skulle
till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
C. R. Kökeritz>
STOCKHOLM, tryckt i Ecicsteinsica Tryckeriet, 185,9.
Kongl. Majds Nådiga Pro/jos. N o 58. x
Nio 58.
KONGL MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående ändring uti z5 Cap. 1
Rättegångs-B cilken, och i sammanhang
dermed äfven uti 12 Cap. 2 §*. 2
Mom. samma• Balk, sådant det lyder
uti Kongl. Förklaringen den 10 September
1823.
Sedan hos Kongl. Majit Dess och Rikets
Götha IIof-Rätt i underdånighet framställt
fråga om nödvändigheten af bestämd,
föreskrift för Parter, som ifrån Tings-Rätt
vädjat till Lagmans-Rätt, att vid LagmansTingets
början, eller genast derefter, deras
talan anmäla och fullfölja; så har, efter det
Rikets öfriga Ilöf-Rätter och Kongl. Majits
Justitiae-Cancellers-Embete blifvit i ämnet
hörde, samt Högsta Domstolen yttrande afgifvit,
hos Kongl. Majit kommit i betraktande,
hurusom, på grund af nu gällande
Lag-stadgande, Kärande Parter vid LagmansRätt
kunna anse sig berättigade, att icke
behöfva föreställa deras vadetalan vid början
af Lagmans-Tinget eller någon bland de
Bih. till R. S. Prot. 1828 och 182g. I Sami., 2 Band.
i6:de Häftet. 1
a Kongl. Majds Nådiga Propos. JV.-o 58.
första dagarna deraf, utan ega tid dertill,
så länge Tinget påstår, genom hvilket rättegångssätt
icke allenast Svaranden, som
måste afbida Yederpartens inställelse, tillskyndas
ökad kostnad, hvarför ersättning
icke kan påräknas, utan äfven LagmansRätten
hindras och uppehälles i göroniålens
handläggning och afslutande; och ehuru den,
som emot Härads-Rätts Utslag vädjat, icke
i allmänhet saknar nödigt rådrum, att bereda
sig till sakens fullföljande vid Lagmans-Ting,
enär sådant icke, utan den kärande
Partens medgifvande, kommer i fråga
förr än minst tre veckor förflutit från det
Härads-Rättens Utslag föll; men merendels
längre tid, ända till hela året, dertill medgifves,
finner Kongl. Maj:t likväl icke böra
lemnäs utan uppmärksamhet, att ovilkorlig
föreskrift, det vädjande borde dess käromål,
å första Rättegångsdagen af Tinget,
framställa, skulle vid Lagmans-Rätt, der
många mål fullföljas, möjligtvis medföra
svårighet, samt att på Lagman synes kunna
ankomma, att, sedan Parterna blifvit uppropade,
med afseende på de hinder, som
kunna uppgifvas, och Rättegångsärendenas
mängd, bestämma tid för käromålets fullföljd;
hvadan Kongl. Majit i Nåder vill föreslå
Rikets Ständer en sådan ändring uti
25 Cap. i §. Rättegångs-Balken, att samma
Lagrum erhåller följande lydelse:
Kongl. Maj.-Is Nådiga Pröpos. N.-o 58. 3
”Nöjes mnn ej ät tilen Dom eller Utslag,
som Härads-Rätt 1 liufvudsaken å Tinget,
eller vid laga Syn i jorda tvist eller
husesyn å Prestebol, Frälse- eller Skattehemman
fällt häfver, thå må lian vädja
med tre mark under Lagman, antingen genast
eller sist innan åttonde dagen gått till
ända, then inräknad, thå Domen föll; och
Häradshofding skrifve strax å Domen, att
han lagliga vädjat , oell bör saken fullfölja
å nästa Lagmans-Ting: Vare ock then, sorn
vunnit, skyldig, att underrätta sig af Domaren
om vädjadt är; och ther så skett, läte
ock han tliet teckna till sin rättelse å Dombref
sitt; ther må ej fordras serskild betalning
före; vädja tlie båda, gånge thermed
sammaledes. Parterna skola sedan till Lagmans-Ting
komma utan stämning eller serskild
kungörelse vid upprop, som af Lagmannen
hålles; och utsätte Lagmannen, då
första uppropet slutas, genom anslag å Rättens
dörr, viss dag derefter innan klockan
sju eftermiddagen, såsom then sista tid,
hvarå kärande Parter måge theras käromål
fullfölja, och svarande Parter till svaromåls
afgifvande sig anmäla. Then som thå sig
icke infunnit, håfve sin talan vid LagmansRätten
förlorat. Hålles Lagmans-Ting närmare
än tre veckor efter Härads-Ting, och
säger then som vädjat, att han ej kan sa
-
Kongl. Maj.-Is Nådiga Propos N-o 58.
ken så brådt fullfölja, tliå skall then å Lagmans-Ting
året derefter fortsättas, Skrifve
ock Häradshöfding thet å Dombref Illerås;
underrätte ock alltid Parterna om hvad
tlie till tlieras talans bevarande iakttaga böra.
Vädja the ej, som nu är föreskrifvet,
stånde Härads-Dom fast.”
Och som Kongl. Majit anser serskilda
böter för uteblifvande till Lagmans-Tings
slut icke böra ega rum, då talans förlust
för uteblifvande å annan tid under Tinget
utstakas, föreslår Kongl. Majit, i sammanhang
härmed, äfven den ändring uti 12
Cap. 2 §. 2 Mom. Rättegångs-Balken, sådant
det lyder i Kongl. Förklaringen den 10 Sept.
1823, att, i stället för orden 1 ”Kommer
hvarken Kärande eller Svarande å Landet,
innan Tingets slut, eller i Stad, innan Rättegångstimman
ute är, bote hvarthera dubbelt,
” må sättasi ”Kommer hvarken Kärande
eller Svarande å Landet, innan HäradsTingets
slut, eller i Stad, innan Råttegångstimman
ute är, bote hvarthera dubbelt.”
De i Kongl. Majits Högsta Domstol och
inför Kongl. Majit i Stats-Rådet uti detta
ämne förda Protocoll bifogas härjemte;
och Kongl. Majit förblifver samtlige Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
/
Bil. till K. M. Neulina. Propos. Bl. o 58. 5
städse välbevågen. Stockholms Slott deu
5 Februarii i82<).
CARL JOHAN.
R. Martin.
Utdrag af Protocollet öfver Justitice-Årenden
j hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta
Domstol* Måndagen den i5:de December
1828.
Närvarande:
Justitia^ Stats-Ministern
Ii. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Justitiae-Råden:
Friherre Kurck.
Grefve Strömfelt.
Örbom
Evelius.
Themptander.
Stråle.
Isberg.
Tillförordnade Föredraganden, HofRätts-Assessoren
Martin* föredrog i underdånighet
:
Götha Hof-Rätts underdåniga skrifvelse
af den i3 Junii 1S26, hvaruti för
-
(i Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.o 58.
mäles: hurusom, efter hvad Advocal-Fiscals-Embetet
derstädes anmärkt, i de flesta
orter skall inrotat sig det oskick, att
Parter, som från Härads-Rätt vädjat, icke
fullföljde deras vad å någon bland de första
dagarna under Lagmans-Tinget, utan
ansågo sig dertill berättigade, så länge samma
Ting varade, ellef intilldess det aflystes,
hvaraf Advocat-Fiscals-Embetet förment
flera, i dess tillHof-Rätten i delta ämne
ingifna Memorial, uppräknade olägenheter, ej
mindre för svarande Parter, än Domstolen,
inträffa; i anledning hvaraf AdvocatFiscals-Embetet
begärt, det Hof-Rätten ville
i underdånighet hemställa , om icke
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förklara t att
Parter, hvilka till Lagmans-Rätt vädjat,
borde noga ställa sig föreskriften i 12
Cap. 2 §. Rättegångs-Balken till efterrättelse
; att Lagmans-Rättens Ordförande,
jemte iakttagande af Lagens Bud i 3 Cap.
1 §. samma Balk, vore skyldig att, genast
vid Tingets början, genom anslag å Rättens
dörr, kungöra de Rättsökande hvilka
dagar de egde att med Inlagor och gensvar
inkomma, och att den kärande Part,
som, sådant oaktadt, hvarken å kungjorda
Tingsdagen eller sedermera inom den af
Lagmannen utsatte sista Rättegångs-dagens
slut, som, i följd af Kongl. Brefvet den 27
Maji 1801, ansåges inträffa klockan 7 efter
-
Bil. till K. M. Nådiga. Propos. N.-o 58. 7
middagen, tillstädeskom och sig anmälte,
skulle, jemte skyldighet att böta och ersätta
Yederpartens kostnader, hafva all talan
i saken förlorat; och som de anmärkta
olägenheterna uppkommo deraf, att Lagen
icke tydligen ålade Parter, uti till Lagmans-Rält
vädjade mål, att, vid Tingets
höl jan eller genast derefter, deras talan anmäla
och fullfölja, samt ett bestämdt
stadgande härom skulle för Domstolen bereda
ordning och lättnad i ärendenas handläggning,
och derjemte tillskynda Parterna
den förmon att, för iakttagande af deras
rätt och säkerhet, behöfva, allenast en viss
utsatt korrt tid, vid Tinget tillstädesvara;
så har Hof-Rätten ansett sig böra, med insändande
af Memorialet, och det vid ärendets
handläggning förda Protocoll, i underdånighet
öfverlemna frågan till Kongl.
Majtt, och den Nådiga åtgärd, hvarigenom
en i förenämnde afseende nödig Förklaring
kunde i Nåder varda utfärdad; hvaröfver
Rikets öfriga Hof-Rätter, äfvensom
Justitiae-Cancelleren , med infordrade underdåniga
Utlåtanden inkommit.
Utaf dessa Utlåtanden, jemte de af
Götha och Svea Hof Rätter i ämnet insända
Omröstnings-Protocoll, hvilka handlingar
afhördes, inherntades: att hos Götha
Hof-Rätt skiljaktighet rörande frågan i så
8 Bil. till K. M. Nådiga Propon. No 58
målto egt rum, att arne Ledamöter bestämdt
tillstyrkt, det Förklaring, på sätt
Advocat-Fiscals-Embetet föreslagit, måtte
utfärdas, samt att 3:ne andra åter, jemte det
de förenat sig med pluraliteten om insändande
af Advocat-Fiscals-Embetets Memorial,
ansett sig endast böra öfverlemna
frågan till Kongl, Majrls Nådiga godtfinnande;
hvaremot Svea Hof-Rätt> jemte
förklarande, det Hof-Rätten icke egde anledning
till vitsordande af något inrotadt oskick
uti ifrågaställde del af Rättegången
"vid Lagmans-Rätterna inom samma HofRälts
jurisdiction, anfört: att som vid granskning
af de grunder, hvarifrån Lagens föreskrifter,
uti ifrågavarande ämne, utgått,
såsom uti 2 Cap. 3 3 Cap. , 12 Cap.
2 §. Rättegångs-Balken, Kongl. Förklaringen
öfver sistnämnda Lagrum, den 10 September
1823, samt 25 Cap. 1 §. berörda
Balk, med liera hithörande Lagar och Förordningar,
det förekomme uppenbart, huruledes,
hvad Domstolarne på landet angår,
Lagstiftaren velat åt rättsökande, hvilka
vid sådana Domstolar alltid ifrån meleher
mindre spridda orter samlas, och således
ofta vid inställelsen å Tinget kunna
mötas af hinder och uppehåll , som icke
alltid, åtminstone icke utan svårigheter
och kostnader, skulle kunna ådagaläggas,
lemna och förvara den friheten, att, så
Bil. till K. M. Nådiga. Propos. N:o 58. 9
länge Ting påstår, komma tillstädes och
sin talan föra, utan att för uteblifvande
underkastas vidare äfventyr, än böter för
uppropsförsummelse; samt att, utom skyldighet
för uteblifven Kärande vid Lagmans-Rätt,
att godtgöra Svarandens kostnad,
såsom i a5 Cap. 2 §. Rättegångs-Balken
sägs. med Mål i allmänhet, der den
ena eller andra, eller bägge, uteblifva,
ändå vidare förfares efter som i hvarje fall
är föreskrifvet; och det icke eller kunde
undfalla uppmärksamheten , huruledes vid
Lagmans-Rätt ett anslag å första Tingsdagen
, till bestämmande af Rättegångs-liden
i hvarje mål, skulle i alla fall sakna efterrättlighet
för hvarje Part, som icke vore, före
anslagen tid, tillstädes, likasom det, för den
Part, som när vore, blefve öfverflödigt; alltså
och enär de olägenheter, sorn af nu gällande
sladganden förmentes inträffa, nemligen den
för svarande Part, genom saknad ersättning
för sitt längre förbidande af Kärandens
inställelse, icke hade stöd af Lag, så
vida föreskrifterna i 21 Cap. 3 och 4 §• §•
Rättegångs-Balken rätt tillämpades, samt
den för Domare, genom längre uppehåll,
än som kunde behöfvas vid Tinget, icke
syntes förtjena serdeles afseende,- då Domaren
betraktas såsom tillsatt för folkets
skull, och han ickei Lag saknar tillräckliga
föreskrifter, hvarefter Tinget, i öfverens
-
lo Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 58.
stymmelse med folkets rätt oell behof, borde
hållas och ändas; funneHof-Rätten sig ickeega
skäl att biträda Götha Hof-Rätts underdåniga
hemställan om ytterligare föreskrifter
i afseende på Rättegångs-Ärendenas fullföljande
vid Lagmans-Rätt; ifrån hvilket
yttrande åtskilliga af Hof-Rättens Ledamöter
sålunda varit skiljaktiga, alt 3:ne af
dem funnit anledning, till ordnings befordrande
och många anmärkta olägenheters
förekommande, underdånigst tillstyrka , att
Kongl. Maj:t måtte täckas hos Rikets Ständer
i Nåder göra framställning om det allmänna
stadgande, att kärande Parter hos
Lagmans-Rätt böra, vid förlust af all vidare
talan, inkomma lill Rätten med deras
vadeskrifter å i:sta Tingsdagen innan Rättegångs-timmans
slut klockan 7 eftermiddagen:
att åter 2:ne Ledamöter ansett framställning
i berörda afseende böra göras om
sådant Lagstadgande, i följd hvaraf Domhafvanden
vid Lagmans-Rätten må ega, att
genast vid Tingets början, genom anslag å
Rättens dörr, utsätta en dag, inom hvilken
Svaranderne borde med gensvar inkomma,
allt vid äfventyr, alt, om sådanturaktlåtes,
vidare rättighetderti 11 ansågesförlorad: attén
annan Ledamot trott sig böra föreslå, att
det måtte förordnas, att saker, som äro
till Lagmans-Rätt vädjade, böra derstädes,
vid talans förlust, ovilkorligen fullföljas,
antingen å första Tingsdagen eller»
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 58. 11
om Kongl. Maj:t skulle finna en dag vara
i det afseendet för inskränkt tid, inom utgången
af till exempel de sex första dagarna
af Lagmans-Tinget, och slutligen: att
fyra Ledamöter varit af den tanka, att det
Lagstadgande, i följd hvaraf Parter kunde
anses berättigade att, så länge LagmansTing
varar, fullfölja deras talan, hade, efter
hvad erfarenheten visat , hittills föranledt
och skulle äfven hädanefter ofelbart
föranleda till flera olägenheter, ej mindre
för svarande Parterna derigenom, att dessa,
i ovisshet, huruvida Käranden ämnade fullfölja
vadet eller ej, och i förra fallet, för
att bevaka deras svarande-talan, hvilket
ofta på sakens utgång hade ett vigtigt inflytande,
nödgades uppehålla sig vid Tinget
eh längre tid, derföre någon ersättning
icke ens kunde honom tilläggas, om han förlorade
saken, likasom, derest svaranden
till ades betalning för ett så beskaffadt oskäligt
uppehåll, han, om Yederparten vore
medellös, i alla fall blefve i saknad af
ersättning för sin förlust; än äfven för Domstolen
i så måtto, som genom Parters tredska
och tillställning, ett Lagmans-Ting
skulle kunna en längre tid, till och med
flere månader, ja året om, uppehållas, hvilket,
utom den ökade kostnad derigenom
lomme att förorsakas Domhafvande och
Nämnd, af hvilka de senare vanligtvis icke
12 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 58.
få någon ersättning för deras vistande vid
Lagmans-Ting, jemväl skulle på de ställen,
der Lagman håller flere Ting, dem lian
utsatt att förrättas efter hvarandra, med
beräkning af den tid, som vanligtvis till
hvarje Ting åtginge, medföra den påföljd,
att Lagmans-Ting lomme att uppskjutas
från en tid till annan, hvarvid, jemte de
oredor, som deraf blefve en följd, Domhafvande
samt Nämnd och Parter fingo för
fram- och återresan vidkännas ytterligare
utgifter , jemte det besynnerliga förhållande,
som skulle uppkomma, om uti mål,
der Parterna å ömse sidor vädjat, den ena
fullföljde sin talan vid Lagmans-Tingets
början, men den andra icke inställde
sig förr än sista Tingsdagen, sedan Lagmans
- Rätten tilläfventyrs redan med slut
afhulpit den förres talan, hvarföre ock
dessa Ledamöter ansett sig höra hemställa
om den ändring af ofvanåheropade 2 §. af
12 Cap. Rättegångs-Balken, och i sammanhang
dermed den Förklaring öfver 25
Capitlet i §. samma Balk, att Parter, som
vilja vid Lagmans-Rätt deras vad fullfölja,
eller ock Svarande-talan bevaka,
höra ofelbart hos Lagmans-Rätten å irsta
Tingsdagen, innan Rättegångstimmans slut,
kl. 7 på aftonen, sig anmäla, och de förre
deras inlagor då inlemna, allt vid påföljd
att hafva eljest deras talan förlorat, hvar
-
Bil. lill K. M. Nådiga Propos. N.-o SS. j3
om det af Häradshöfding meddelande vade-bevis
skulle innehålla uttrycklig underrättelse;
äfvensom Hoj-Rätten öfver Skäne
och Blekingej lika med Götha Hof-Rätt ansett
behofvet påkalla föreslagne förändringen»
såsom ledande till ordning och förmon,
ej allenast för Domstolen, vid ärendenas
behandling, utan äfven för Parterna,
vid iakttagande af deras rätt och säkerhet,
och derföre i underdånighet tillstyrkt
Nådigt bifall till underdåniga hemställningen;
och har Justitice-Cancelleren
yttrat, att han, i likhet med hvad Advocat-Fiscals-Embetet
i Götha Hof-Rätt uppgifvit,
samt ej mindre denna än Hof-Rätten
öfver Skåne och Blekinge, äfvensom
åtskilliga Ledamöter i Svea Hof-Rätt vitsordat,
ansåge bristen på bestämdt stadgande
för måls bevakning vid Lagmans-Rätt,
medföra flerfaldiga olägenheter, dels genom
tidspillan och deraf förorsakad kostnad för
Domhafvande, Nämnd och Parter, dels ock'
genom störandet af nödig ordning i rättegångs-sättet;
i följd hvaraf och på det ej a£
Parterna och deras Fullmägtige må bero,
att efter behag uppehålla och fördröja afslutandet
af LagmansTing, Justitias-Cancelleren
funne inskränkning nödig uti Parternas
rättighet, att, ända intill dess Tinget
aflyses, få deras talan anmäla; likväl
med afseende derå, att, vid Domstolar,
i4 Bil. till K. M. Nådiga Fropos. IV.-o 58.
hvilka blott viri vissa tider sammanträda,
och dit rättsökande från mer eiler mindre
spridda orter samlas, fatalie-tiden ej syntes
böra vara lika inskränkt som vid ÖfverDomstolar
eller Stads-Rätter , trodde Justitiae-Cancelleren
ett sådant tillägg i Lagen
lämpligt: att af Parter, sorn vilja vidLagmans-Ting
deras vad fullfölja, eller ock
Svarande-talan bevaka, de förstnämnde
borde, å någon af de för skriftvexling utsatta
dagar, dem Lagmannen skulle ega
att vid Tingets början till antal, dock aldrig
under fyra, bestämma, deras kärandetalan
fullfölja, samt de senare, eller Svaranderna,
inom samma tids utgång, sig,
till sin rätts bevakande, anmäla, allt vid
påföljd att eljest hafva deras talan förlorat;
hvarjemte det skulle åligga Lagmannen,
att å irsta Rättegångsdagen, genom
anslag å Rättens dörr, inställelsedagarnes
antal kungöra; dock som Lagen i i2Cap.
2 §. Rättegångs-Balken, i fråga om måls
fullföljande vid Lagmans-Rätt, medgåfve
Part, att, med bevakande af sina Fatalier,
och endast äfventyr af böter, kunna, nyss
innan Tingets slut, sig inställa, ansåg Justitias-Cancelleren
ofvanberörde Stadgande
i ämnet utgöra ett tillägg till Lagen, samt,
i följd deraf, ej kunna tillkomma utan
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma
medverkan.
Bil. till K. M. Nådiga Propos. IV.-o 58. i5
Hvad Götha IJof-Rätt samt IIof-Rälten
öfver Skäne och Blekinge, äfvensom eu
del Ledamöter i Svea Hof-Rätt och Justitise-Caricelleren
yttrat, rörande ej mindre
de olägenheter för Parterne sjelfve, än äfven
hinder för Lagmans-Rätt att Ting afsluta,
hvilka sig förete, och jemväl skola
hafva inträffat derigenom, att Parter uti
Lagen icke äro ålagde, att, inom viss tid,
vid Lagmans-Rätt tillstädeskomma, utan
kunna, så länge Tinget påstår, till deras
talans utförande, sig anmäla, fann Högsta
Domstolen gifva anledning till ett fÖrändradt
stadgande om inställelse vid Lagmans-Rätt;
hvarföre och då,—.fastän den,
sorn emot Ilärads-Rätts Utslag vädjat, icke
i allmänhet saknar nödigt rådrum att bereda
sig till sakens fullföljande vid Lagmans-Ting,
enär sådant icke, utan den kärande
Partens medgifvande, kommer i fråga
förr, än minst tre veckor förflutit ifrån det
Härads-Rättens Utslag föll; men merendels
längre tid, ända till hela året dertill medgåfves,
— i betraktande likväl borde tagas,
att ovilkorlig föreskrift, att vädjande
bör dess käromål, å första Rättegångsdagen
af Tinget, framställa, skulle vid LagmansRätt,
der många mål fullföljas, möjligtvis
medföra svårighet, samt det syntes kunna
på Lagman ankomma att, sedan Parterna
blifvit uppropade, med afseende på de hin
-
i6 Bil. till. K. M Nådiga. Propos. N.o SS.
der, som kunna uppgifvas, och Rättegångsärendenas
mängd, bestämma tid för käromålets
fullföljd ; Högsta Domstolen ansåg sig
böra i underdånighet tillstyrka, att Nådig
Proposition må till Rikets Ständer framställas
om sådan ändring uti 25 Cap. i §.
Rättegångs-Balken, att samma Lagrum erhåller
följande lydelse:
"Nöjes man ej åt then Dom eller Utslag,
som Härads-Rätt i hufvudsaken å
"Tinget, eller vid Laga syn i Jordatvist
"eller Husesyn å Prestebol, Frälse- eller
''Skattehemman, fällt häfver, tliå må han
"vädja med tre mark under Lagman, antingen
genast, eller sist innan åttonde dalgen
gått till ända, then inräknad thå Do”men
föll: och Häradshöfding skrifve straxt
"å Domen, att han Lagliga vädjat, och bör
"saken fullföljas å nästa Lagmans-Ting:
"Vare ock then, som vunnit, skyldig att
"underrätta sig af Domaren omvädjadtär;
"och ther så skett, läte ock han thet tek"na
till sin rättelse å Dombref sitt: ther
"må ej fordras serskild betalning före:
''Vädja the båda, gånge thermed sammaledes.
Parterna skola sedan till Lagmans"Ting
komma utan stämning eller serskild
”Kungörelse, vid upprop, som af Lagman
"hålles; och utsätte Lagmannen, då första
upp
-
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 58.' 17
*Juppropet slutas, genom anslag å Rättens
''dörr, viss dag derefter, innan klockan
"sju eftermiddagen, såsom den sista tid,
"hvarå kärande Parter måga theras käro"mål
fullfölja och svarande Parter, till sva"r
o måls afgifvande sig anmäla: Then, som
*’då sig icke infunnit, häfver sin talan vid
"Lagmans-Rätten förlorat. Hålles Lagmans"Ting
närmare än tre veckor efter Häradsting,
och säger then som vädjat, att han
”ej kan saken så hrådt fullfölja, thå skall
"then å Lagmans-Ting året therefter fort"sättas.
Skrifve ock Häradshöfding thet å
"Dombref theras; underrätte ock alltid
”Parterne om hvad the, till theras talans
"bevakande, iakttaga böra. Vädja the ej,
"sorn nu är föreskrifvet, stånde Härads"Dom
fast.” Och skulle jemväl, i följd af
den således föreslagna förändring, och enär
serskilda Böter för uteblifvande till Lagmans-Tingets
slut icke borde ega rum, då
talans förlust för uteblifvande å annan tid
vore utstakad, den ändring uti 12 Cap. 2
§. 2 Mom. Rättegångs-Balken, sådan den
lyder i Kongl. Förklaringen den 10 September
i833, föreslås, att, i stället för
orden: ”Kommer hvarken Kärande eller
"Svarande å Landet innan Tingets slut, el"ler
i Stad, innan Rättegångstimman ute är,
Bill. till R. S. Prot. 1828 och 182g, 1 Saml.j 2 Band.
i6:de Häftet. a
18 Bil. till K. M. Blå diga P ropos. IV:o 58.
"bote hvaTthera dubbelt,” skulle sättas:
"Kommer hvarken Kärande eller Svarande
"å Landet innan Härads-Tingets slut, eller
"i Stad innan Rättegångstimman ute är, bote
"hvarthera dubbelt.”
anmäles i underdånighet.
Ex Protocollo
Carl M. Schönmejr.
Utdrag af Protocollet öfver Justitice-ärenden,
hållet å Stockholms Slott Thorsdagen
den 5 Februarii 182g, inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådetj
i närvaro af:
Justitia» Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Mörner.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin, och
Schwan.
Justitiae-Råden Evelius och *
v. Roseii.
Bil. till K. lil. Nådiga Propos. N.-o 58. 19
Justiliae-Cancelleren Bergenschöld.
Hof-Caneelleren von Schulzenheim.
Tillförordnade Föredraganden , HofRätts-Assessoren
Martin, anmäldesedermera i
underdånighet Götha Hof-Rätts underdåniga
skrifvelse af den i3 Juni 1826, hvaruti
förmäles: hurusom, efter hvad Advocat-Fiscals-Embetet
derstädes anmärkt, i de
fleste orter skall inrotat sig det oskick,
att Parter, som från Härads-Rätt vädjat,
icke fullföljde deras vad å någon bland de
första dagarna under Lagmans-Tinget, utan
ansågo sig dertill berättigade så länge
samma Ting varade, eller intill dess det
aflystes, hvaraf Advocat-Fiscals-Embetet
förment flere, i dess till Hof-Rätten i delta
ämne ingifne Memorial uppräknade, olägenheter,
éj mindre för Svarande Parter,
än Domstolen, inträffa, i anledning hvaraf
Advocat-Fiscals-Embetet begärt, det HofRätten
ville i underdånighet hemställa , om
icke Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förklara:
att Parter, hvilka till Lagmans-Rätt vädjat,
borde noga ställa sig föreskriften i 12 Cap.
2 §. Rättegångs-Balken till efterrättelse:
att Lagmans-RättensOrdfÖrande, jemte iakttagande
af Lagens bud i 3 Cap. 1 §. samina
Balk, vore skyldig, att genast vid Tingets
början, genom anslag å Rättens dörr,
kungöra de RättssÖkande hvilka dagar de
20 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N:o SS.
egde, att med inlagor och gensvar inkomma,
och att den Kärande Part sorn, sådant
oaktadt, hvarken å kungjorda Tingsdagen
eller sedermera inom den af Lagmannen
utsatta sista Rättegångsdagens slut, som, i
följd af Kongl. Brefvet den 27 Maji 1801,
ansågs inträffa klockan Sju eftermiddagen,
tillstädeskom och sig anmälde, skulle, jemte
skyldighet att böta och ersätta vederpartens
kostnad, hafva all talan i saken
förlorat; och som de anmärkta olägenheterna
uppkommo deraf, alt Lagen icke tydligen
ålade Parter, uti till Lagmans-Rätt
vädjade mål, alt vid Tingets början eiler
genast derefter deras talan anmäla och
fullfölja, samt ett bestämdt stadgande härom
skulle för Domstolen bereda ordning
och lättnad i ärendenas handläggning, och
derjemte tillskynda Parterna den förmon,
att för iakttagande af deras rätt och. sji-.
kerhet behöfva allenast en viss utsatt kofrfc
tid vid Tinget tillstädes vara; så har HofRätten
ansett sig böra, med insändande af
Memorialet och det vid ärendets handläggning
förde Protocoll, i underdånighet öfverlemna
frågan till Kongl. Maj:t och den
Nådiga åtgärd, hvarigenom en i förenämnde
afseende nödig förklaring kunde i Nåder
varda utfärdad; hvaröfver Rikets öfriga
Hof-Rätter, äfvensom JustitiaeXancelle
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. No 5Q. 21
ren med infordrade underdåniga Utlåtanden
inkommit.
Hvad Gotha Hof-Rätt, samt — —
innan rättegångstimman ute är, bote hvarthera
dubbelt.”
Uppå Stats-Rådets Ledamöters enhälliga
tillstyrkande beslöt Kongl. Maj:t, att,
i enlighet med det af Högsta Domstolen
afgifne Förslag, Nådig Proposition till Riket
Ständer skulle författas.
Ex Protocollo
N. S. von Koch.
N:o 5<).
KONGL. MAJ.-TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående anslag till förmon för
Läroverken i Riket; Gifven Stockholms
Slott den 27 Februarii 182g.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna
Riksdag hos Kongl. Maj:t anhållit, att en
22 Kongl• Maj.ts Nådiga, Vropos. N.o 5g.
undersökning om Militair-Undervisningsverket
i Riket måtte åt sakkunnige män
uppdragas, hvilka egde att om beskaffenheten
af den till Militair-yrket förberedande
undervisningen, m. m. sig yttra, bär
Kongl. Maj:t, med Nådigt bifall härtill, 1
ansett ämnets grundliga utredning endast
kunna till vägabringas , i förening med en
allmän revision af uppfostrings-anstalterna
i Riket, och i sådant ändamål i Nåder
förordnat en Comité, att, under Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsens ledning, desamma
i ett sammanhang, öfverse, och
förslag till förbättringar dervid i underdånighet
afgifva.
Med underdånigt Betänkande i ämnet
har Comiten nu till Kongl. Majrt inkommit,
och ehuru Comitén, till förekommande
af en alltför hastig brytning i Undervisnings-verkens
närvarande förhållande,
inskränkt sig att blott föreslå sådana förändringar,
hvilka, utan att upplösa Läroanstalternas
nuvarande organisation, Comiténs
pluralitet funnit skola innebära
fröet till framtida och betydliga förbät- i
tringar, likväl och då tänkesätten i flera j
afseenden, varit, inom Comiteens Ledamöter,
betydligen delade och vissa förslag j
af manga ansetts innebära väsendtliga, och
af ingen erfarenhet ännu gillade föräudrin
-
Kongl. Majlis Nådiga Propos. N.o 5g. 2 3
gar i det hittills beslående Undervisningssystem
, har Kongl. Maj:t funnit ämnets
vigt fordra att, med förslagets bufvudsakliga
granskning och slutliga afgörande uppskjuta,
intill dess äfven allmänna tänkesättet,
i synnerhet öfver vissa mycket omtvistade
punkter, hunnitstadga och uttala sig.
I hvilket afseende Kongl. Maj:t också redan
låtit Comitens Betänkande, med Bilagor
och Reservationer af trycket utgå, och är
Kongl. Maj:t sinnad attutsättanågon viss tid,
inom hvilken anmärkningar vid förslaget
må af sakkunnige män till Bess Ecclesiastik-Expedition
afgifvas, för att vid målets
slutliga afgörande äfven komma i öfvervägande.
Emedlertid och då Comiteen enhälligt
funnit, att den offentliga undervisningen
kräfver flere och snara förbättringsåtgärder,
har den, såsom en grundläggning
för det ändamål, som sökes, uppställt nödvändigheten,
dels alt åt Lärare-befattningarne
förvärfva och fästa skicklige och nitiske
män, hvilket svårligen kan ske, så
länge lönerna för alla Lärare vid Elementar
- Läroverken, för de flesta vid Universiteterna,
och för åtskilliga vid de Upp
fostrings- och Undervisnings-anstalter, som
i senare tider tillkommit, befinnas vara alldeles
otillräckliga, dels att tillvägabringa
nödiga undervisningsmcdel, hvilka för det
24 Kongl. Maj.ts Nådiga PropoS. N.-o 5g.
närvarande antingen saknas eller ock äro
alltför ringa och ofullständiga.
I följd häraf har Comileen anmält
behofvet af förökade Stals-anslag för de
flesta nuvarande Läroverken, och nya för
de Tillämpnings- och Special-Scholor, hvil-,
kas inrättning Comite'en i underdånighet
tillstyrkt. Ehuru Comiteen sökt, vid, beräkningen
af dessa båda slag af behof iakttaga
all sparsamhet, utgör den dock, enligt
handlingarna bifogade calculer, en
årlig total-summa af icke mindre än 168,000
Riksdaler Banco, nemligen till ElementarLäroverken
42,000 R:dr, till Upsala Academie
40.000 R:dr, tili Lunds Academie
34,ooo, till Special-Scholorna 4i,ooo R:dr,
samt till Fond för utgifvande af Läroböcker
och Lärda Verk, m. m. samt tvänne
Rese-Stipendier 11,000 R:dr,
Då denna summa uppgår till ett större
belopp än Statens tillgångar vid denna
Riksdag lära medgifva, inskränker Sig
Kongl. Maj:t, att hos Rikets Ständer för
det närvarande föreslå beviljandet af ett
årligt anslag af de i första rummet äskade
42,000 R:dr för att användas till den af
behofvet, så högt och så länge påkallade
löneförhöjning för Lärare vid ElemenlarEärpverken,
hvarigenom, till deras Imf
-
Kongl. Maj ds Kådiga Propos. N.-o 5 g. 25
vudsakliga båtnad, denna genast kunde verkställas.
De nuvarande löne-anslagen uppgå
vid Gymnasium för en Lector allmännast
till 120 tunnor spannmål, vid en högre
Lärdoms-Skola, för Rector, 8o tunnor, ConRector
4o, den äldste Collega, 3o och åt hvarje
af de öfrige a5 tunnor—- Huru ytterst ringa
dessa löner, i synnerhet för Scholornas
Lärare, nu mera äro, lärer ingen bestrida.
Comiteen, som, på anförda grunder, uppgjort
en beräkning af erforderliga löner för
Lärare-personalen vid Elementar-Läroverken,
har, i förhållande till tjensternas vigt
och den skicklighet de fordra, samt ändå i
måttlig beräkning taget, ansett de högsta
af dessa löner böra bestämmas till i5o tunnor
och de lägsta i allmänhet till 5o, hälften
Råg och hälften Korn. Emellan nämnde
maximum och minimum har Comiteen
föreslagit lönerne för Con-Rector och äldste
Collega vid fullständig Schola, i beräkning
efter de serskilda förmoner, ssm dervid
kunna vara fästade.
Kongl. Majit tillförser Sig så mycket
mera Piikets Ständers beredvillighet, att
detta anslag af42,oooR:dr årligen, eller^.ooo
tunnor spannmål å 6 R:dr beräknade, bevilja,
som detsamma blifver oberoende af
de ifrågasatta förändringarna i Luromelho*
20 Kongl. Majds Nådiga Propos. No 5Q.
der och i Elementar-Läroverkens organisation
, helst Lärare-personalen i alla fall
kommer att blifva nära densamma som förut,
och Kongl. Maj:t derigenom skulle komma
i tillfälle att bereda upphörandet af den ,
både för Undervisnings-Verket och Presterskapet
i allmänhet så menliga beräkningen
af dubbla tjenstår.
För öfrigt, hvad angår Comite^s underdåniga
förslag rörande nödvändigheten
deraf, att till en början nuvarande Professors-lönerne
vid Upsala Universitet, der
de högsta utgöra ai5 tunnor hvardera, åtminstone
måtte bringas till likhet med dem
i Lund, som utgöras af 3oo tunnor; så, eliuru
Kongl. Ä£aj:t funnit delta behof, såsom
egande härmaste sammanhang med det
förenämnda, vara nära lika förtjent af Rikets
Ständers omtanka, vill Kongl. Maj:t
dock endast, med öfverlemnande af Comiténs
underdåniga framställningar så väl härom,
som rörande de öfriga behofven ej
mindre för Universiteternas, än Tillämpnings-Scholornas
fullkomnande, iNåderhemställa,
om icke Rikets Ständer skulle finna
lämpligt alt, för ett småningom beredande
af dessa ändamål, till Kongl. Majrts disposition
och reglering, oberäknade de ofvan
bestämda 4^000 R:dr, anslå en ytter
-
Kongl. Majds Nådiga Propos. N.o 5g. 17
likare summa af 18,000 R:dr, utgörande
tillsammans ett årligt anslag af 60,000 R:dr.
I förmodan af bifall härtill, hoppas
Kongl. Maj:t, att med användande af besparingar,
som å detta anslag, innan den
första regleringen hinner verkställas, kunna
vara användbara, jemte dem, som på
Riks-Statens fade Hufvud-Titel kunna blifva
att tillgå, de till 6,800 R:dr, efter bifogade
förslag, beräknade årliga kostnader
för den af Comite,n tillstyrkta och i Nåder
bifallna Scholas-Inrättning efter Ämnes-läsnings-melhod,
hvilken redan här i Hufvudstaden
blifvit inrättad, äfven kunna bestridas,
och Kongl. Maj:t således undgå, att,
enligt hvad Kongl. Maj:ts afsigt varit, detta
ytterligare anslag af Rikets Ständer begära.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL JOHAN.
A. C. af Kullberg.
28 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 5g.
Utdrag af Protocollet, hållet inför Kongl.
Majit uti Stats.-Rädet på Stockholms
Slott, vidEcclesiastik-Eocpeditionensföredragning
j d- 2y Februarii 182g.
Närvarande:
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
II, E. Hr. Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. llr Grefve Rosenblad.
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren af Kullberg.
Sedan Kongl. Maj:t beslutit att till
Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition, angående
beviljande af ökadt anslag för Undervisnings-Yerken
i Riket, upplästes till
justering berörde Proposition, hvilken, uppå
Stats-Secreterarens och Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, af Kongl. Majrt
i Nåder gillades , och skulle till hvarje
Riks-Stånd, på vanligt sätt, öfverlemnas.
Ut supra.
Ex protocollo
Th. v. Baumgarten.
Bil. till Ii. M. Nådiga Propos. No 5g. 2g
Bilaga.
1) Elementar- Scliolan emottager 100
Lärjungar, hvilkas antal ökes i den moa,
det framdeles låter sig göra.
2) Läroämnen för dem, som gå lärda
vägen, äro desamma, som i nuvarande
Lärdoms-Scliolor och Gymnasier, med tillägg
af ritning och af mera så väl Mathematik,
som Natur-och Stats-kunskap, samt
för dem, som gå Apologist-vägen, detsamma
, med undantag af de lärda språken,
men med tillägg af färdighet att tala två
af de främmande moderna.
3) Scholans local synes böra vara i
närheten af det Gymnastiska Central-Instilutet
för att kunna lättare detsamma begagna.
Till en början erfordras en större
Lärosal, hvartill en annan sedermera lärer
behöfva tilläggas.
4) För Scliolan behöfvas till början 5
Lärare, emellan hvilka Läroämnena lämpligen
kunde fördelas på följande sätt:
1 Lärare för de gamla Språken och
för Modersmålet.
1 D:o för de främmande moderna
Språken.
1 D:o för Ma thema tik och Naturvetenskaper.
3o Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 5q.
i Lärare för Historie, Geographie och
Stats-kunskap.
i D:o för Christendom och Philosophiska
vetenskaper.
Dock lärer denna fördelning i verkställigheten
bero på närmare bestämmelse
af Scholans blifvande Direction och Lärare.
— Vidare:
i Mästare i Musik.
i D:o i Teckna.
i D:o i Gymnastik.
5) Ehuru de fem egentlige Lärarne ej
behöfva alla genast träda i verksamhet inom
Scbolan, synas de likväl, så snart
dess inrättning är besluten, böra utnämnas,
på det de må ega tid att utarbeta lärocurser,
hvilka, lämpade efter Vexel-undervisnings
methodens kraf, böra vara färdiga
i den raon classernas antal tilltager.
6) KostJiacls-Förslag.
För Scholans Rector årligen jooo: — •—.
För hvarje af de öfrige
fyra Lärarne Soo R:dr om året 3200: — —.
Till belöning för Lärocursers
utarbetande, att årligen
disponeras af Directionen iooo: — —•
Transport 5aoo: —. —•
Bil. till K. M. IViuliga Propos. IV. o 5g. 3i
Transport 5200:
Desse iooo R:dr skulle fördelas
emellan Lärarne i den
mon de hunne utarbeta curser,
så att, om deras arbeten
ansågos jemngoda, hvarje Lärare
kunde påräkna en ökad
årlig inkomst af 200 R:dr,
hvilka, sedan han fulländat
hela sitt arbete, komme att
fortfara såsom ständig lönetillökning.
För undervisning i musik
årligen  200: — —.
hvaraf hälften dock i begynnelsen
torde kunna besparas.
För undervisning i Teckna 200: — *—i
För dito i Gymnastik 200:
hvilka bägge anslag icke eller
torde i Scholans begynnelse
behöfva utgå till fulla beloppet.
Hyra för Lärosalar . . 3oo: — —•
af hvilken summa hälften törhända
kan besparas, så länge
blott en enda Lärosal behöfves.
Ved, lysning, städning . 200: — •—
Transport 63oo: - —
3a Bil. till K. Al. Nådiga Propos. N.o 5g.
Transport 63oo: — —<
Chartor , Tabeller , Vetenskapliga
Apparater .... 3oo: — •—*
Första inköpet afbord, bänkar,
taflor m. m. och i det
följande diverse tillfälliga
kostnader
200: —■ —«
Summa R:dr Banco 6800: —• —
och skulle Directionen berättigas att, efter
omständigheterna, till oförutsedde utgifter
använda besparingarne.
7) Avgifter. En tredjedel af de ynglingar,
som intagas, äro från afgifter befriade;
de öfrige betala årligen hvardera
20 R:dr Banco. Deremot falla inga andra
utgifter Larjungarne till last, än att de
skola hålla sig med Scholböcker, samtRitoch
Skrifmaterialier. Kostnaderna för SchoJan
af Statens medel minskas med så stort
belopp, som Lärjungarnes afgifter utgöra.
*
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteinsk a Tryckeriet, 1829.
Kongl. Maj.ls Nådiga Propås. Nho Go. i
1 Afskrift meddelad Exp.-Utsk. d, 6 April i8*g.
N:o 60.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständert
angående förändring och tillägg i
Ansvarighets- Lagarna för Rikets
Ständers Fullmägtige i Ranken och
Riksgälds- Contoir et samt Directeurerne
vid Läne-Contoiren i Götheborg
och Malmö; Gifven Stockholms
Slott den 6 Martil 182g.
Efter slutet af 1823 års Riksdag blef
till Kongl. Majlis pröfning och antagande
öfverlemnadt ett af Rikets Ständer uppgjordt
Förslag till Ansvarighets- Lag för de af
Rikets Ständer förordnade Dirccteurer vid
Discont-Contoiren i Götheborg och MalmöYid
granskningen af detta Lag- förslag
befanns detsamma i 6 §. innehålla följande
stadgande : öfver Hof-Rättens Utslag
i dessa mål kunna väl underdåniga Besvär
hos Kongl. Maj:t anföras , dock må den
Directeur, sorn genom Hof-Rättens beslut
blifvit förklarad förlustig Directeurs-befattningen,
ehvad Hof-Rättens beslut ändras
eller icke, eller den klagande benådas,
Bd- lill R.Sl. Prof. 1828 och 182g. 1 Sami., 2 Band.
ty.de
2 Kongl. Maj.U Kådiga Tropé*. No So.
icke i sin förenumnda befattning kunna in~
sättasj utom af Rikets Ständer.
Af ett sådant stadgande skulle hafva
följt, att, ehuru den föreslagna Lagen medgaf
en under tilltal slålld, och genom HofRättens
Utslag från sin befattning skiljd,
Directeur, att deruti söka ändring, en sådan
ändring i sjelfva verket hade varit
för honom onyttig, enär han, äfven i den
händelse Högste Domstolen pröfvade honom
oskyldig, likväl icke kunde i sin befattning
åter insättas.
Då Kongl. Maj:t fann ett sådant förhållande
vara i strid med hvad söm rätteligen
anses tillkomma Lagskipande magt,
helst i fråga om en tilltalad persons ansvar,
Högste Domaremagtens befrielse-dom
derigenom komme att sakna full kraft och
■verkställighet, fann Kongl. Maj:t Sig icke
kunna gilla och antaga berörde 6 §., såsom
stridande emot de i Regerings-Formen
stadgade grunder; men då det var af mycken
vigt, att Rikets Ständers ifrågavarande
Ombud, vid förvaltningen af en betydlig
del af Bankens Rörelse-Capital, icke skulle
sakna en Ansvarighets-Lag, samt det dertill
uppgjorda förslaget, såsom inkommet
efter Riksdagens slut, icke kunde erhålla
den behandling, som uti 87 §. Regerings
-
Kongl. Maj.'ts Nådiga Propos. N.o Go. 2
Formen omtalas, och dessutom den ifrågavarande
§. icke fanns innehålla Stadmanden,
hvilka stodo i oskiljaktigt samband
med förslaget i öfrigt, så att, genom uteslutande
af samma §., rubbning i förslaget
i det hela komme att ega rum, fann Kongl.
Maj:t, hellre än att ali fråga om serskild
Ansvarighets-Lag för Directeurerne i Discont
- Contoiren skulle förfalla, Sig höra
vidtaga den utväg, att, med uteslutande af
6 §. i berörde Lagförslag, detsamma i öfrigt
antaga och till efterrättelse låta utfärda, i
enlighet hvarmed en slik AnsvarighetsLag,
under den 8 April 1824, blifvit till allmän
efterrättelse kungjord.
Då likväl ett lika beskaffadt stadgande,
som det Kongl. Maj:t sålunda, i afseende
å Directeurerne i Discont-Contoiren,
förklarat Sig icke kunna antaga, befinnes
uti de, under den i Maji 1810, utfärdade
tvänne Ansvarighels-Lagar för Rikets Ständers
Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret,
anser Kongl. Maj:t Sig böra, till
vinnande af enhet i Lagstiftningen, å detta
förhållande fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
Kongl. Maj:t, som icke i minsta måtto
åsyftar någon inskränkning i den rätt,
66 och 67 §§. Riksdags-Ordningen tilläg
-
4
4 Kongl. Majda Nådiga Propos. N.-o 60.
ga Rikets Ständer, att meddela föreskrifter
i afseende å deras Fullmägtige i Banken
och Riksgälds-Contoiret, utan endast vill
gifva den på Lag grundade helgd och kraft
åt Högsta Domare-magtens, i Nationens och
Konungens Namn, utfärdade beslut, somså
mycket mera bör detsamma tillkomma
i ett ämne, der å andra sidan icke ens
benådnings - rättens utöfvalide bör ifrå-*
gasättas,' en helgd och kraft, som
nu mera är så mycket lättare alt återgifva,
sedan alla fyra Riks-Stånden, hvar
för sig, vid hvarje Riksdag pläga utse Suppleanter,
hvilka, i händelse af förfall eller
afgång, inträda i de valda Ordinarie Fullmägtiges
och Directeurers ställe, och således
kunna förrätta tjensterne i stället för
den eller de Fullmägtige eller Directeurer*
hvilka kunna vara ställda under tilltal; vill
härigenom, efter att hafva hort Högste
Domstolen och Stals-Radet, föreslå Rikets
Ständer en sådan förändring i 10 af An
Svarighets-Lagen
för Fullmägtige i Banken,
Och ii af den för Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret,
samt ett sådant tillägg i
Ansvarighets-Lagen för Directeurerne uti
Discont-Contoiren i Götheborg och Malmö,
sorn innefattas i följande nya Redaction:
Är den tilltalade eller åklagaren missnöjd
med Hof-Rättens Dom i dessa
Kongl. Maj.-ts Nådiga Propos. N-o Oo. 5
Mål, ege han att deröfver, i den
ordning i allmänhet för brottmål
är stadgadt, anföra underdåniga besvär,
hvilka hos Konungen, uti Dess
Högsta Domstol, upptagas och pröfvas.
Är Fullmägtig (Directeur) genom
Hof-Rättens Dom förklarad förlustig
den honom anförtrodda befattning,
vare han från utöfningen deraf
skiljd, intill dess Högste Domstolen
sig slutligen utlåtit. Blifver
sådan Dom af Högste Domstolen
upphäfven och den tilltalade befriad,
återtage han genast sin tjenste-utöfning.
Varder slik Dom af Högste
Domstolen fastställd, må den sålunda
dömde Fullmägtigen (T)irecteuren)
icke kunna uti befattningen
åter insättas, utan genom nytt val
af vederbörande Riks-Stånd,
De Protocoll, som, rörande denna föreslagna
Lag-förändring, blifvit hos StatsRådet
och Högste Domstolen förde, varda
härjemte bifogade; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kgl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN,
A. Thuring*
i
6 Bil- till K. M. Nådiga Propos. N.o 60.
Utdrag af Protocollet öfver Justiticcär
enden, hållet inför Kongl. Maj:t i
Stats - Rådet å Stockholms Slott den
j3 December 182.8.
Närvarande:
Justitia» Stats-Ministern
H. E. Ilr Grefve Gyllenborg.
Stats-Råden:
H. E. Ilr Grefve Rosenblad.
II. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Justitiae-Råden:
Grefve Strömfelt.
Isberg.
Justitiae-Cancelleren Bergenschöld.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Justitiae-Cancelleren utbad sig i underdånighet,
att få fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
å följande förhållande: Efter
slutet af 1823 års Riksdag hlef hos Kongl.
Maj:t föredragen en Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse med dervid fogad t Förslag
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.o 60.
till Ansvarighets-lag för de af Rikets Ständer
förordnade Directeurer vid Discont-Contoiren
i Götheborg och Malmö; men uppå
de skäl, som upptagas i Stats-Råds-Protocollet
öfver JustitiEe-ärenden, för den 8 April
1824, ansåg Kongl. Maj:t Sig då icke kunna
antaga 6 §. i berörde Lag-förslag, innehållande,
att den Directeur, som genom
Svea Hof-Rätts beslut blifvit förklarad sin
Directeurs-befattning förlustig, icke, ehvad
Hof-Rättens beslut, uppå anförda underdåniga
besvär, ändras eller ej, eller den klagande
benådas, kunde i sin förenämnda befattning
insättas utom af Rikets Ständer;
utan blef, i den af Kongl. Maj:t under berörde
dag i öfrigt antagne och derefter utfärdade
Ansvarighets-lag, ofvannämnde §.
utesluten. Uti 10 §• af den nu gällande
Ansvarighets-lagen af den 1 Maj 181 o för
Rikets Ständers Fullmägtige i Banken, äfvensom
11 §. uti Ansvarighets-lagen af samma
dag för Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret,
finnes ett stadgande, lika med det som
Kongl. Maj:t, på sätt förut är nämndt, förklarat
Sig icke vilja godkänna uti Ansvarighets-lagen
för Directeurerne i Discont-Contoiren;
och ansåg Justitiae-Cancelléren sig
ega anledning i underdånighet hemställa ,
huruvida icke Kongl. Maj:t skulle finna nödigt.
att någon åtgärd vidtages till bere
-
claude af enhet i Lagstiftningen i detta
ämne.
Uppå Stats-Rådets Ledamöters enhälliga
tillstyrkande, förklarade Kongl. Maj:t Sig
vara sinnad att, under nu påstående Riksdag,
föreslå Rikets Ständer, att berörde
stadgande uti bägge förenämnda Ansvarigliets-lagar
af den i Maji 1810 må försvinna;
men, enär Fullraägtige och Directeurer
i Rikets Ständers ifrågavarande Penningeverk
innehafva deras befattningar endast i
kraft af vederbörande Riks-Stånds förtroende,
hvaraf Kongl. Maj:t ansåg följa, att fråga
om en sådan Fullmägtigs eller Directeurs
återinsättande i den befattning, lian genom
slutlig Dom blifvit förklarad förlustig, icke
borde utgöra föremål för Nåd; så funne
Kongl. Maj:t lämpligt, att en sådan grundsats
blefve uti alla tre förenämnda Ansvarigliets-lagar
uttryckt, på det sätt, att 10
§. uti Ansvarighets-lagen för Fullraägtige i
Banken, 11 §. uti den för Fullraägtige i
Riksgäkls-Contoiret samt en ny §. uti den
för Directeurerne uti Discont-Contoiren, erhålla
följande lydelse: ”Öfver Svea Hof
rätts
beslut i dessa mål må ändring i underdånighet
sökas, på det sätt i allmänhet
”angående Brottmål stadgadt är; och må
”den Fullmägtig (Directeur), som genom
”slutlig Dom blifvit skiljd från sin berörde
Bil. till K. M. Nådiga Vropos. N.o 60,
"befattning, icke kunna deruti åter insättas,
"utan genom nytt val af vederbörande Riksstånd.
”
Kongl. Maj:t förordnade rm, att, i enliglret
med 87 §. Regeringsformen, Högste
Domstolen borde afgifva underdånigt yttrande
öfver det Lag-förslag, Kongl. Maj:t sålunda
ansett Sig vilja till Rikets Ständer öfverlemna.
Ex protocollo
Carl M. Schönmeij r.
Utdrag af Protocollet öfver Justitia?-Irendenhållet
uti Kongl. Maj:ts Högste
Domstol, Lördagen den 27 December
1828,
Närvarande:
Justitias-Råden:
Friherre Kurck,
Örbom.
Evelius.
von Rosen.
Themptander.
Stråle.
Isberg.
Revisions - Secreteraren Thuring föredrog
en utur Stats-Råds-Protocollet olver
io Bil. lill K- M. Heldiga Propos. N.-o 60.
Justitia - Ärenden den i3 i denna Månad
meddelad Nole, hvaraf inhemtades : Att sedan,
efter slutet af 1823 års Riksdag, hos
Kongl. Maj:t blifvit föredragen en Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse med dervid
fog ad t förslag till Ansvarighets-Lag för
de af Rikets Ständer förordnade Directeurer
vid Discont-Contoiren i Götheborg och
Malmö; men, uppå de skäl, som upptagas
i Stats - Råds-Protocollet öfver Justitia^-Ärenden
den 8 April 1824, Kongl. Maj:t då
ansett Sig icke kunna antaga 6 §. i berörde
Lagförslag, innehållande: att den Directeur,
som , genom Svea Hof-Rätts beslut,
blifvit förklarad sin Directeurs-befattning
förlustig, ipke, ehvad Hof-Rättens beslut,
uppå anförde underdåniga besvär, ändras
eller ej, eller den klagande benådas, kunde
i sin förenämnde befattning insättas utom
afRiketsStänder; utan i den afKgl. Majit under
berörde dag i öfrigt antagna och derefter
utfärdade Ansvarighets-Lag i detta ämne
ofvannäraude §. blifvit utesluten; så, enär
uti 10 §. af nu gällande Ansvarighets-Lagen
af den 1 Maji 18to för Rikets Ständers
Fullmägtige i Banken, äfvensom 11 §.
uti Ansvarighets-Lagen af samma dag för
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret finnes ett
stadgande lika med det, sorn Kongl. Majit,
på sätt omförmäldt är, förklarat Sig icke
vilja godkänna uti Ansvarighets-Lagen för
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N. o 60. 11
Directeurerne i Discont-Contoiren, hade,
uppå nu i Stats-Rådet väckt fråga, om icke
Kongl. Majtt skulle finna nödigt, att någon
åtgärd vidtages till beredande af enbet
i lagskipningen i detta ämne, Kongl.
Maj:t förklarat Sig vara sinnad att, under
innevaraude Riksdag, föreslå Rikets Ständer,
alt berörde stadgande uti förenämnde
Ansvarighets-Lagar af den 1 Maji i8iomå
försvinna; men emedan Fullmägtige och
Directeurer i Rikets Ständers ifrågavarande
penninge-verk innehade deras befattningar,
endast i kraft af vederbörande RiksStånds
förtroende, hvaraf Kongl. Maj:t ansett
följa, att fråga om en sådan Fullmägtigs
eller Directeurs återinsättande i den
befattning, lian genom slutligDom blifvit förklarad
förlustig, icke borde utgöra föremål
för Nåd; så funne Kgl. Majrt lämpligt, att
en sådan grundsalts blefve uti alla tre förenämnde
Ansvarighets-Lagar uttryckt på
det sätt, att 10 §. uti Ansvarighets-Lagen
för Fullmägtige i Banken, 11 §. uti den för
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret samt en
ny §. uti den för Directeurerne uti DiscontContoiren
erhålla följande lydelse: '”Öfver
”Svea IIof-Rätts beslut i dessa mål må än”dring
i underdånighet sökas på det sätt i
”allmänhet angående brottmål stadgadt är;
”och må den Fullmägtig (Tlirecteur), sorn
”genom slutlig Dom blifvit skiljd från sin
i a Bil. till K. M. Nådiga Propos. N o 60.
”berörde befattning, icke kunna deruti äter
”insättas, utan genom nytt val af veder”börande
Riksstånd;” och hade Kongl.
Maj:t förordnat, att, i enlighet med 87 §.
Regerings-Formen, Högste Domstolen borde
afgifva underdånigt yttrande öfver det
Lag-förslag, Kongl. Maj:t sålunda ansett Sig
yilja till Rikets Ständer öfverlemna,
Afhördes:
Ehuru det å ena sidan syntes ostridigt,
det Rikets Ständer ega att, vid tillsättan-»
det af Fullmägtige och Directeurer vid ifrågavande
penninge-verk, fästa sådane föreskrifter,
i afseende på befattningens fortfarande
eller upphörande, som föranledas
af nämnde befattningars egenskap af förtroende-beställningar;
likväl och då, å den
andra sidan, ett stadgande, att en Fullmägtig
eller Directeur, hvilken afHof-Rätten
dömd sin befattning förlustig, blifvit
af HögstaDomare-magten förklarad oskyldig,
skulle fortfara att , intill dess Rikets Ständer
hunno sammanträda, utestängas från utöfningen
af det honom lemnade och icke
förverkade förtroende, vore, stadgadt uti en
Ansvarighets-Lag, så oförenligt med grunderna
för all Lagstiftning, att rättelse deruti
borde ega rum, funne Högste Domstolens
flesta Ledamöter sig ega anledning i
underdånighet tillstyrka framställande till
Bil. till K- M. Nädiga Propos. N:o Go, i3
Rikets Ständer af det förslag- lill ändring
Uti ifrågavarande Ansvarighets-Lagar, hvarå
Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss har afseende.
Justitiae-Rådet Strålesom var af serskild
tanka 1 ämnet, utlät sig sålunda: Då
Kongl. Majct, uti det ämne, hvarom fråga
är, redan fattat ett beslut, hvaraf den
föreslagna framställningen till Rikets Ständer
synes blifva en ovilkorlig följd, har
jag tvekat, huruvida det vore mig ti 1 Iständigt,
alt nu framställa en annan åsigt af
saken an den redan antagna; men enär
Kongl. Majit anbefallt Högste Domstolen
att afgifva dess yttrande Öfver den Proposition
till Rikets Ständer, sorn blifvit föreslagen,
utan att någon inskränkning, i afseende
på frågans omfattning, dervid blifvit
gjord, anser jag det vara min underdåniga
pligt, att framställa mina åsigter i ämnets
hela vidd, till det afseende Kongl. Maj:t
kan finna desamma förtjena.
Att tillägga en lägre Domstols beslut
någon gällande kraft, sedan detsamma afen
högre blifvit upphäfvet, synes vara så uppenbarligen
stridande mot en förnuftig
Lagskipning, att, om ändamålet med de ifrågavarande
Lastadganderna vore sådant,
det skulle synas alldeles obegripligt, huruledes
de någonsin kunna hafva blifvit antagna
och godkände. Men just detta tyckes
mig ådagalägga, alt det motiv, som ledt
i4 Bil. till K. M. Nådiga Propos. No do,
Lagstiftaren, måtte hafva varit något annat,
och att detta således bör uppsökas och till
sin riktighet granskas förr än Lagen ändras.
För min del har jag trott mig finna,
att orsaken till föreskrifterna derom, att
en Fullmägtig uti Banken eller RiksgäldsContoiret
som af Svea Hof-Rätt blifvit
dömd ovärdig att utöfva ett sådant förtroende,
icke annorledes, än af Riks-Stånden
sjelfve må insättas i utöfningen af det honom
lemnade uppdrag, oansedt Hof-Rätlens beslut
blifvit af Högste Domstolen ändradt, icke
möjligen kunnat grunda sig på ett större
förtroende till Hof-Rättens än till Högste
Domstol ns omdöme och rättvisa, utan att
man antagit, det en person, emot hvilken
förekommit sådana omständigheter, att HofRätten
kunnat fälla honom, efter all sannolikhet,
hade derigenom lidit så till sitt goda
namn och rykte, att, ehvad utgången af
sjelfva saken sedermera blefve, han borde
tills vidare afhålla sig ifrån en befattning,
som berodde på RiksStåndens förtroende. Erfarenheten
visar ofta, att, ehuru en anklagelse
icke kan inför lagen så fullständigt ledas i
bevis, att den anklagade kan åt saken fällas,
hafva likväl under rättegången sådana
omständigheter förekommit, som, imer eller
mindre mon, i allmänhet bilda det omdöme,
att den anklagade ändock verkligen
varit brottslig; och då skiljaktighet i Dom
-
Bil. till K. M. Bi'ullga Propo*. N. o 60. i5
sluten uppkommit om lians friande eller
fällande, har detta merendels härrört af
olika omdömen 0111 bevisningens fullständighet.
Grannlagenheten att icke bland
Riks-Ståndens Fullmägtige skulle finnas
någon, hvars goda namn och rykte vore
uppenbarligen ifrågasatt, synes således vara
enda motivet till Lagstadganderna; om
denna grannlagenhet är öfverdrifven eller
icke, torde vara en annan fråga, som nu
ej behöfver undersökas. Här torde den
egentliga frågan vara, om Domaren, då
han anser den anklagade personen obrottslig
inför Lagen, äfven kan förklara honom
berättigad att vara i åtnjutande af en annans
förtroende, eller om icke detta bör
bestämmas af den, som lemnar förtroendet.
Skulle Kongl. Maj:t finna nödigt meddela
den allmänna föreskrift, att, i fall någon
af de Embetsman, hvilkas bibehållande
beror af Kongl. Maj:ts förtroende, blefve
dömd från Embetet, han, fastän Domen
sedermera af Högste Domstolen ändrades,
likväl ej finge, utan Kongl. Maj:ts serskildta
samtycke, å nyo inträda i Embetets utöfning,
torde ingen kunna eller vilja sätta
behörigheten af en sådan föreskrift i fråga.
Kongl. Maj:ts aldrig hvilande uppmärksamhet
och omtanka för Rikets väl
gör visserligen en sådan allmän föreskrift
öfverflödig; men då fråga nu är om persöner,
hvilka bero af Riks-Ståndens för
-
>6 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N. o tio.
troende, torde det böra tagas i betraktande,
att desse icke annorlunda än genom
bestämda Lagar eller föreskrifter kunna
emellan Riksdagarne utöfva någon rättighet
i afseende på deras till penningeverkens
förvaltande utsedde FullmägtigeJ och
det är, såsom en utöfning af denna rättighet,
de ifrågavarande stadganderna egentligen
torde hafva tillkommit. Det skulle
dock kanhända synas mindre lämpligt, att
de blifvit införde uti AnsvarighetS-Lagarne,
hvarigenom de erhållit utseende af att tillägga
Hof-Rätlens Dom en större kraft än
Högste Domstolens, och då Kongl. Maj;t
anser nödigt att härom göra en framställning
till Rikets Ständer, vågar jag för min
del i underdånighet hemställa, om icke
Kongl. Maj.‘t skulle täckas föreslå Rikets
Ständer, att, jemte det stadganderne uti
AnsVarighets-Lagarne blifva sådana det nu
är föreslaget, Rikets Ständer skulle finna
lämpligast att uti Instruclionen för deras
Fullmägtige uti Banken och Riksgälds-Contoiret,
eller på annat tjenligt sätt, meddela
den föreskrift i afseende på en anklagad
och dömd Fullmägtigs återinträdande
i utöfningen af sin befattning, som med
afseende på densammes grannlagenhet kan
finnas nödig.
Anmäies i underdånighet.
In fidem Protocolli
Carl M. Schönmeijr.
Utdrag
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 60. 17
Utdrag af Protocollet öfver Justitia;-Ärenden,
hållet inför Kongl. Maj:t i
Stats-Rädet å Stockholms Slott den 6
Martil 182g.
Närvä randel
Justitiaa Stats-Ministeril
II. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm,.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Justitise-Råden'.
Evelius.
Grefve Hård.
Justi tire-Cancelleren Bergenschöld.
Hof-Caneelleren von Schulzenheim>
Re visionS-Secreteraren Thuring anmälte
i underdånighet, att, sedan Kongl» Majit,
på sätt Stats-Rådets Protocoll för den i3
December sistlidet år upptager» anbefallt
Bih till R. St. Prot. 1828 och 182g. 1 Sami. 2 Band.
1y.de
i8 Bil. till K. M. Nådiga Propos. N.-o 60.
Högste Domstolen att afgifva underdånigt
yttrande öfver ett Lagförslag, som Kongl.
Maj:t förklarat Sig vara sinnad att till Rikets
Ständer framställa, angående ändring
och tillägg i Ansvarighets-Lagarne för Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken och
Riksgälds-Contoiret, samt för Directeurerne
vid Discont- Contoiren i Götheborg och
Malmö; så hade denna fråga, d. 27 i samma
månad, i Högste Domstolen förevarit,
då Högste Domstolen, uppå de skäl, som finnas
upptagna i det för sistnämnda dag derstädes
förda Protocoll, ansett sig eg a anledningi
underdånighet tillstyrka framställande
tillRiketsStänder af ifrågavarande förslag till
ändring af förrberörde Ansvarighets-Lagar.
Justitiaa-Rådet Stråle har likväl i så
måtto varit derifrån skiljaktig , som Justitiae-Rådet,
uppå serskildt anförda grunder,
i underdånighet hemställt, om icke Kongl.
Maj:t må täckas föreslå Rikets Ständer, att,
jemte dét Stadganderne uti AnsvarighetsLagarne
blifva sådane det af Kongl. Maj:t
blifvit föreslaget, Rikets Ständer skulle finna
lämpligast, att uti Instructionerne för
deras Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret,
eller på annat tjenligt sätt, meddela
den föreskrift, i afseende på en anklagad
och dömd Fullmägtigs åter inträdande
i utöfningen af sin befattning, som, med
Bil. till K. M. Nådiga Propos. N. o Go.
afseende å densammas grannlagenhet, kan
finnas nödig.
Kongl. Maj:t behagade, i anledning
häraf, i Nåder förklara, det Kongl. Maj:t,
som icke i minsta måtto åsyftade någon
inskränkning i den rätt, 66 och 67 §§. Riksdags-Ordningen
tillägga Rikets Ständer, att
meddela föreskrifter i afseende å deras Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoiret,
endast ville gifva den på Lag grundade
helgd och kraft åt Högsta Domare-magtens,
i Nationens och Konungens Namn, utfärdade
beslut, som så mycket mera bör detsamma
tillkomma i ett ämne, der, å andra
sidan, icke ens benådnings-rättens utöfvande
bör ifrågasättas, en helgd och kraft,
som numera är så mycket lättare att återgifva,
sedan alla fyra Riks - Stånden, hvar
för sig, vid hvarje Riksdag pläga utse Suppleanter,
hvilka, i händelse af förfall eller
afgång, inträda i de valde ordinarie Fullmägtiges
och Directeurers ställe, och således
kunna förrätta tjensterne i stället för
den eller de Fullmägtige eller Directeurer,
hvilka kunna vara ställde under tilltal;
och befallte Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets
Ledamöters enhälliga tillstyrkan, att
Proposition till Piikets Ständer skulle i detta
ämne aflåtas, i enlighet med det dertill uppgjorda
och nu upplästa förslag, hvilket af
ao Kongl. Maj.ts Nödiga Skrifv. JV.c* 61.
Kongl. Majit i Nåder godkändes, sådant
det vid detta Protocoll finnes bilagdt.
Ex Protocollo
Carl Ant. Kock.
I Afskrift meddelad Exp,-Utsk. d. 6 April tSig,
Nio 61.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående afskrifning af de från
Banken och Riksgälds-Contoiret till
Hjelmare Canal- och Slussverksbyggnad
lemnade Låne-understöd;
Gifven Stockholms Slott den 6 Mars
182g.
Enligt hvad de, rörande Hjelmare Canal-
och Slussverks-byggnad, till Kongl.
Majit ingifna årliga arbets-berättelser innehålla,
samt Canal-Directionen, uti serskild
underdånig skrifvelse af den 27 sisth Januarii,
ytterligare framställt, har denna byggnad
sedan sista Riksdag, då ett låne-bidrag
af 53o,ooo Ridr dertill, under vissa vilkor,
Kongl. Majds Nådiga, Skri/v. N.o 67. si
af Rikets Ständer beviljades, fortgått med
all den skyndsamhet och drift omständigheterna
medgifvit, samt i närmaste öfverensstämmelse
med det år 1822 upprättade
och af Rikets Ständer godkända kostnadsförslag.
Detta förslag, slutande sig på en
summa af 622,267 R:dr, förutsatte väl, att
hela Canal-byggnaden skulle vara fullbordad
inom 6 år, eller till 1828 års slut; men
oförutsedda natur-hinder hafva, under de
3:ne sistförflutna åren, deruti påkallat åtskilliga
ändringar och jemkningar, i följd
hvaraf allt arbete med Canalens rensning
och fördjupande, genom de i segelleden varande
smärre sjöar, samt Canal-bottnens upptagande
till ytterligare tvänne fots djup på
lågländtare trakter, der Canal-bankarnes bestånd
icke kunnat påräknas, annorlunda än
genom vattnets motvigt, blifvit uppskjutet
till dess, efter fulländad bergsprängning och
gräfning med spade, det aftappade vattnet
kunde i Canalen åter påsläppas,, och det således
blefve möjligt att, till besparing i
kostnaden, begagna en anskaffad Muddringsmachin
med ång-kraft,. till den återstående
gräfningens verkställande samt bankars och
dragvägars formerande af den dermed upptagna
jord och mudder. Af dessa anledningar,
och till en del äfven i följd af den inskränkning
i tiden för arbets-commenderingars
begagnande, som af omsorgen för man
-
■22 Kongl, Majds Nådiga Propos, IV.-o 61.
skåpets helsa varit påkallad, hafva 1826,
1827 och 1828 årens Canal-arheten icke
kunnat utföras i den större scala, som General-förslaget
anvisar och Bolagets tillgångar
äfven kunnat medgifva, utan har, på
det icke dessa tillgångar måtte förspillas med
olämpliga arbeten, Canal-byggnaden hedrifvits
med den beräkning, att muddringen skulle
börjas år 1829 och sedermera fortfara så många
år, som dertill erfordrades, samt jemväl med
några andra arbeten, hvarigenom seglationen
ej hindrades, anstå till dess de beqvämligare
kunde, under nmddrings-tiden och i sammanhang
med muddrings-arbetet, företagas
och utföras. Emedlertid har Canal-arbetet
i det hela så långt framskridit, att Canalen
redan sisth höst kunnat till segelfart för
lialf-lastade fartyg öppnas, och att densamma,
under loppet af instundande sommar,
skall kunna börja att begagnas af full-lastade
fartyg, med tillhjelp af båtar, som intaga
och genom en del af Canalen föra halfva
lasterna. För öfrigt utvisar en af Directionen
uppgjord jemförelse emellan 1822
års förslag och det redan utförda samt ännu
återstående arbetet, att en missräkning i
arbets-qvantiteten egt rum af endast 3, 67
procent.
Af den, nämnde år beräknade, återstå
-
Kongl. Maj.ts Nådiga. Skrif v. N.-o 61. -j*5
ende kostnads-summan, 622,267 R:dr, liar
blifvit an vändt:
År
1823 .
. R:dr
74,331:
i4:
7-
j»
1824 •
99
104,046:
23:
1.
99
i825 .
• 99
135,029:
42:
10.
99
1826 .
99
106,913:
26:
8.
99
1827 .
• 99
119,951:
39:
8.
99
1828 .
• 99
80,369:
4o:
11.
Summa R:dr
620,642:
43:
9-
Så att, då härtill lägges
den under första byggnads-åren
1819, 1820,
1821 och 1822 använda
summa .... 207,774: 26: 2.
Hjelmare Canal- och
Slussverks - byggnader
de framflutna 10 åren
kostat .... R:dr 828,417: 21: 11.
Härtill hafva följande bidrag af allmänna
medel utgått:
Statsverkets understöd af 9:de IIufvud-Titeln
åren 1815 och 1816, hvilket egentligen
var ämnadt och till en del äfven
blifvit anyändt till gamla verkets istånd
-
a4 Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. N.-o 61.
sättande och underhåll under byggnadstiden
. . R:dr 5o,ooo
Det år 18 r 8 från
Banken lemnade
låne-biträde , 200,000
samt det af Rikets
Ständer år 18 2 3
beviljade lån från
Riksgälds-Contoi
ret
. , • , 53o,ooo «
: 780,000 — —
hvaremot återstoden . . 48,417: 21: 11
blifvit af Actie-egarnes egna medel bestridd.
Hvad nu beträffar kostnaden för det
vid sistl. års slut återstående arbetet, som
af ofvananförda orsaker mast uppskjutas,
har Canal-Direetionen i underdånighet tillkännagifvit,
att denna kostnad, efter de
noggrannaste undersökningar, blifvit beräknad
till 88,948 R:dr, att utgå
År 1829 med
1830
1831
1832
i 833
R:dr 36,075.
„ i6,8o5.
„ x4>936.
„ 11,078.
„ io,o54.
Summa R:dr 88,948,
Och såsom skäl för arbetets fördelning
på fem år anfört, att muddringen af äng
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N-o 6f.
machin icke på korrtare tid medhinnes, att
till byggnader och andra arbeten, under de
tider af året då muddrings-verket icke kan
sättas i gång, de i och för muddringarna i
årstjenst antagna privata arbetare kunna med
största nytta användas, hvarigenom militairecommendering,
hvars biträde alltid vore förenadt
med drygare kostnad, endast innevarande
år beliöfde begagnas; samt att Bolagets
tillgångar, hvilka hufvudsakligen bcstodo
i fastigheter och effecter, endast småningom
kunde realiseras, och alltså icke
medgåfvo arbetets utförande på en större
scala.
Dessa tillgångar eller behållningar, som
uppkommit genom Actie-egarnes åren 1816
och 1818 subscriberade medel, influtne slussafgifter,
ränte-medel å utlånta Capitaler,
inkomster af försålda fastigheter m. m., så
vidt desamma icke till Canal-arbetets utförande
åtgått, äro väl i sisth års, nu mera
afslutade och granskade, räkenskaper bokförda
till , . , * R;dr 112,882: 47: 7«
Men Directionen har
dervid anmärkt, att
Slussverkets aldre
fastigheter upptag
-
Transport R:dr 112,882: 47: 7.
Transport  112,882: 471 7. “
ne till ett värde af R:dr 20,2o5: 5: 2.
såsom varande af Krononatur
och med verket införlifvade,
hvarken kunde
eller borde derifrån
skiljas; att en af Bolaget
år 1819 för R:dr . . . 25,000: —*—
inköpt egendom icke under
närvarande förhållanden
kunde säljas till
högre pris än ... . i5,ooo:
10,000:
Att tvänne andra lägenheter, beräknade
till 1000: —■—
äro för Canal-Verket oumbärlige;
Transport 3i,2o5: 5:2. 112,882:47:7.
Kongl. Majds Nådiga Skri/v. 2V. 0 6t.
Transport 3i,2o5: 5: 2. x 12,882: 47'7*
från Cassa-behållningen bör afräknas
skulder till ett belopp af 1,357: 21: 1.
samt att värdet af sådana Materialier
och Redskap, som för Canal-verket
fortfarande erfordras, uppgår till . . 3a,on: 20: ,
—64,573: 46: 4.
vid hvilket förhållande endast en summa af R:dr 48,309: 1: 3-
ansetts kunna påräknas att efter band af Bolagets närvarande behållningar
utgå såsom bidrag till det återstående Canal-arbetet, för hvars
utförande alltså ytterligare skulle erfordras 4o,638 R:dr 46 sk. 9 r:st.
Sedan, till betäckande af en sådan brist, hvilken för oförutsedda
händelser och förluster blifvit upptagen till en rund summa af
45,ooo R:dr, Bolaget till Directionens disposition i och för byggnadsarbetet
upplåtit, dels den ränta å tecknade Actie-Capitalet, som,
enligt 9 §. af Bolagets Privilegier den 3x Julii 1816, skulle år- ^
Kongl. Maj ds Nådiga Skri/v. N.o 61.
ligen af Statsmedlen hållas Directionen
tillhanda till och med slutet af det år,
under hvilket Canal- och Slussverks-byggnaden
blifvit bragt i fullständigt skick,
utgörande för fem återstående
byggnads-år , . «, i8,55o —■ —■
dels ock inkomsten af Canal-farten
under dessa år,
efter afdrag af aflöningar
m, m., calculerad lill - 2Ö,5oo
Tillsammans R:dr 45>oho *
hvarvid Bolaget likväl fästat det förbehåll,
att ersättning för det sålunda beviljade förskott
af räntan å Actie-medlen må framdeles,
så snart byggnaden blifvit fullbordad,
komma Actie-egarne till godo af Verkets
sedermera inflytande Canal-inkomster,
hvilka för öfrigt borde tjena till säkerhet
för den brist, som möjligen i de nu beräknade
tillgångarne kunde uppkomma; så
bar Directionen, med anmälan häraf och
under yttrad förhoppning, att ofvannämnde
utväg till Canal- och Slussverks-byggnadens
slutliga fullbordande skulle vinna Kongl.
Maj:ts Nådiga bifall, förklarat sig vilja för
verkställandet deraf ansvara, utan att falla
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer besvärlig
med anspråk på nya {Inslag af allmänna
medel, eller annat understöd än ränta å
Aclie-Capitalet tili byggnadens slut, det.
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifv. N.o 61. 19
krutbehof, som ännu kan erfordras samt
fortfarande rätt till biträde af Militairecommendering,
som likväl endast för innevarande
år förmodats blifva af nöden.
Directionen, som på detta sätt ansett
sig kunna uppfylla förbindelsen, att med
redan beviljade allmänna bidrag bringa
Hjelmare Canal- och Slussverks-byggnad
till slutlig fullbordan, har deremot, med
åberopande af dess redan är 1823 gjorda
förklarande i afseende på återbetalningen
af det då begärda understödet, i underdånighet
anmält, att Directionen icke eller
1111 kunde erbjuda någon säkerhet för de
summor, hvarmed Canal-byggnaden blifvit
af allmänna medel understödd, eller å Bolagets
vägnar utfästa sig till någon återbetalning
deraf, hvarken till Capital eller
ränta» enär inga förändrade utsigter i afseende
pä en tilltagande handel och rörelse
å Canalen vore för handen, samt Ganal-afgifterna
icke heller kunde, genom
förhöjd taxa, i synnerlig mon uppbringas;
hvarförutan förekommer, att, efter nu föreslagne
plan» Sluss-inkomsterna till oafkortade
belopp voro påräknade till den återstående
byggnaden under fem år, efter
hvilken lid lika många, om icke flera, år
erfordrades för att godtgöra Actie-egarne,
enligt deras förbehåll, förskottet af räntan
3o Kongl. Maj.ts Nådiga Skrif v. N.o 61.
å Actie-medLen under sista byggnads-åren,
till och med i833, samt att sedermera
smärre reparationer och nödig underhållskostnad,
äfvensom aflöningen för Verkets
Tjenstemän och Betjening, åtminstone i några
år, skulle medtaga hela sluss-uppbörden,
utan att något öfverskott till andra ändamål
kunde förväntas; och då det alltså,
enligt Directionens öfvertygelse, vöre uppenbart,
att någon den ringaste afbetalning
af ränta å de af Rikets Ständers Bank
och Riksgälds-Contoir lemnade, till 730,000
R:dr Banco uppgående, låne-biträden och
än mindre Capital-afbetalning derå icke
kunde af Canal-inkomsterna bestridas, har
Directionen , på Bolagets vägnar, i underdånighet
anhållit, det Kgl. Maj:t täcktes
hos Rikets nu församsamlade Ständer göra
Nådig framställning om eftergift och afskrifning
af Bolagets i och för Canal-byggnaden
åsamkade ofvanberörde skulder.
Deremot, och med afseende på Statens
rätt att, efter så stora uppoffringar, fordra,
det Canal- och Slussverks-byggnaden, sedan
den kommit i fullfärdigt skick, blifver
behörigen vårdad och vidmagthållen ,
utan det Allmännas gravation, samt att behörige
garantier derföre ställas, har Directionen
i underdånighet föreslagit, att, efter
slutadt arbete och sedan Actie-egarne er
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.o 61. 3i
hållit ersättning för deras dertill lemnade
ränte-bidrag, af Canal-inkomsterne årligen
må afsättas hvad som öfrigt blifver, efter
aflöningars och andra oundvikliga utgifters
bestridande, dertill äfven erforderlige mindre
reparations- och underhålls - kostnader
räknade, samt vidare efter afdrag af fem
procent årlig ränta å det tecknade ActieCapitalet,
hvilket årliga öfverskott skulle
bilda en fond först till större reparationer,
när de blifva nödige, och sedermera
till Slussarnes ombyggnad, då den i en
framtid måste företagas.
Slutligen har Directionen, inseende
behofvet af allmän controll öfver verkets
underhåll och styrelse, samt inkomsternes
förvaltning och redovisning, i underdånighet
hemställt, att om det skulle anses med
bolagets privilegier förenligt, att Directionen,
i samma ordning som hittills, fortfar
med denna styrelse och förvaltning till
Canal - byggnadens slut, likväl sedermera
allmänna Ombud må gemensamt med delegarne
deruti deltaga, samt att, genom offentliga
besigtningar och årlig revision af
räkenskaperne, kännedom må inhemtas, huru
förvaltningen handhafves och vederbörande
fullgöra sina skyldigheter, enligt de
reglementariska föreskrifter, som till rättelse
dervid kunna meddelas.
3'j Kongl. Maj.ts Nådiga Skri/v. No 61.
Vid öfvervägande häraf har Kongl.
& o
Maj:t, hvad först beträffar bolagets genom
dess Direction i underdånighet framställde
anhållan, att ytterligare i fem år få uppbära
ränta af Stats-Medlen å det år 1818
tecknade Actie-Capitalet, ansett, att, under
de af Directionen uppgifne vilkor, nämnde
ränta bör till och med för 1833 likasom
hittills af q:de Jlufvudtiteln årligen utgå;
i följd hvaraf Directionen komme, att å
bolagets vägnar, ovilkorligen ansvara för
Canal-byggnadens fullbordande till alla
dess delar inom 1833 års slut, utan att
något ytterligare understöd af allmänna
medel dervid må kunna af Directionen
eller bolaget äskas.
Hvad åter beträffar frågan om eftergift
och afskrifning af de Låne-bidrag,
som, enligt Rikets Ständers Beslut vid
1818 och >823 årens Riksdagar, till Hjelmare
Canal- och Slussverks-byggnad, dels
ifrån Banken och dels ifrån Riksgälds-Contoiret
utgått; så har Kongl. Maj.‘t dervid funnit,
att, ehuru, i följd af vunnen större erfarenhet
under utförandetafGötha Canal, beräkningen
af erforderliga arbets-qvantiteter med Hjelmare
Canal-anläggning varit i det år 1822
författade Förslaget med den noggrannhet
uppgjord, att blott en ringa afvikelse derifrån
-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrif v. N.-o 6/. 23
ifrån på det hela eger rum, kostnads-sumjnan
likväl med omkring 87,000 R:dr öfverstiger
hvad för då återstående arbeten
ansågs af nöden, samt att förhållandet med
sistnämnde Canal-anläggning ytterligare
ådagalägger, dels att kostnaderna för sådana
större företag till beredande af lättade
communicationer lika litet här, som i
andra länder, kunna med full säkerhet i
förväg beräknas; dels ock, att de icke under
nuvarande omständigheter kunna här
i landet tillvägabringas utan betydliga bidrag
af allmänna medel. I betraktande så
väl häraf, sorn af de skäl Canal-Directionen
för afskrifningens beviljande anfört,
hvaribland hufvudsakligt afseende bör fästas
å utvägarne till Canal-byggnadens
framtida underhåll och bestånd, utan nya
kostnader för Slaten, vill Kongl. Maj:t till
Rikets nu församlade Ständers pröfning och
bifall i Nåder öfverlemna Directionens i
förrberörde måtto gjorda anhållan, helst Ri«
kets Ständer, vid 1823 års Riksdag, för de
då lemnade bidragen förbehållit ersättning
af Canal- och Slussverkets inkomster,
först sedan Actie-egarne åtnjutit fem procents
ränte-betalning å deras insatte Capital,
och det i öfrigt är af vigt, att vid re
Bih.
till R■ St. Vrot. 1828 och 182g. 1 Sami., 2 Band,
iy.de
3
34 Bil. till K. M. Nådiga Skrif v. N.o 61.
gleringen af Rikets penningcverk icke beräkna
fordrings-tillgångar, hvilka sannolikt;
ej ens uti en aflägsen framtid kunna inflyta.
De Tabeller, Kostnads-fÖrslag och öfriga
Handlingar i ämnet, som till Kongl,
Maj:t blifvit ingifna, skola tillställas de
Utskott, till hvilkas handläggning denna
fråga varder af Rikets Ständer remitterad.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman.
Utdrag af Protocollet öfver Handels- och
Finance - Är enden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen uti Stats-Rådet å
Stockholms Slott den 6 Mars 182g.
Närvara nd-e:
Justitia; Stats-Ministern
H. E. Herr Grefve Gyllenborg.
Bil. till K. M. Neulina Skri/v. JV.o 61. 35
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E. Herr Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden:
H. E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren uppläste i underdånighet
till justering ett, i följd af Kongl.
Maj:ts förut meddeldta Nådiga Beslut, författadt
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer , angående
afskrifning af de från Banken och Riksgälds-Contoiret
till Hjelmare Canal- och
Slussverks-byggnad lemnade Låne-bidrag.
Kongl. Maj:t fann, uppå Siats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, för godt i Nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes
Protocollet bilagdt, och befallte, att, i enlighet
dermed, Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocolio
Fredr. E. Hebbe.
36 Kongl. Maj.-ts Nådiga Skri/v. N.-o 62.
I Afskrift meddelad Ejp.-Utsk, d, 6 April 1825),
N.:o 62.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer,
rörande JSevillnings - Stadgans ti/llämpning
för 1824 och påföljande
är, i frågan om Hemmans-värdets
nedsättning i vissa Län. Stockholms
O
Slott den 6 Mars 182g.
Sedan Rikets Ständer, vid 1823 års Riksdag,
beslutit en nedsättning, icke öfverstigande
10 procent, uti det dittills uppskattade
hemmans-värdet för allmänna Bevillningens
utgörande, och upprättat en derefter
lämpad tariff, som för hvarje Län bestämmer
den summa, hvarunder sammanlagda
Värdet å de uti 2 Ärt. 3 §. 1 och 2 mom.
af Bevillnings-Stadgair omförmäldta hemman
ej linge intill nästa Riksdag beräknas; så
har, vid tillämpningen af den medgifna allmänna
nedsättningen å hemmans-värdet, olika
begrepp hos Taxerings- och PröfningsComite'erne
i Riket uppstått, enär samma
nedsättning blifvit begagnad, uti i3 Län,
endast till jemkning å de hemman, som
funnits för högt värderade, men i de ofri
-
Kongl. Maj.-ls Nådiga Skrif v. N.o 62. 07
ga Länen, till minskning af värdet å alla
hemman, likväl med iakttagande, att den
för Länet bestämda minimi-summa icke understigits.
Uppå vederbörande Revisions-Contors,
vid granskning af 1824 års Lands-Böcker
och Räkenskaper för allmänna Bevillningen,
gjorda anmärkningar emot sistnämnde, utan
pröfning af serskildta förhållanden, vidtagna
nedsättning af alla hemmans-värden i
vissa Län, har Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-Rätt, under åberopande af 3 Art.
2 §., 2, 16, 17 och 22 momenterne uti i8a3
års Bevillnings-Stadga, genom serskildta Utslag
ogillat en sådan allmän nedsättning, och
ålagt de skattskyldige, emot hvilka reservations-kraf
blifvit anställde, att utgöra hvad
derigenom Kongl. Maj:t och Kronan frångått,
så väl i Bevillning efter 2 Art. 3
som afgiften för Arrendatorer och brukare
af andras hemman m. m., samt den efter
hemmans-värdet utgående Brännvins-brännings-bevillningen.
Flera underdåniga besvär öfver Kammar-Rättens
Utslag i ämnet hafva redan till
Kongl. Maj:t inkommit; och ehuru Kongl,
Maj:t, å ena sidan, funnit, att Kammar-Rätten,
af de åberopade föreskrifterna i 1823
38 'Kong/. Maj.ts Nådiga Skrifv. N:o 62.
'års Bevillnings-Stadga och den tillämpning
de i de flesta Länen vunnit, icke saknat
anledning, för det beslut, hvari KammarRälten
stannat, har Kongl. Maj:t, å andra
sidan, tagit i öfvervägande, att denna fråga
har inflytande på ett stort antal skattskyldige,
icke blott för år 1824, utan ock för
den påföljande tiden till innevarande års
slut, samt att Bcvillnings-Stadgans redaction
i någon nion kunnat förorsaka den olika
tillämpning, som egt rum, vid hvilket förhållande
Kongl. Majit ej tvekat, att till Rikets
nu församlade Ständer öfverlemna att
besluta, huru med de i förrberörde måtto
vidtagna åtgärder, i afseende på hemmansvärdets
nedsättning i vissa Län, skall förfaras.
I händelse Rikets Ständer finna för
godt, att vid Pröfnings-Comiteernes åtgärder
i dessa delar låta bero, komma naturligtvis
de gjorda anmärkningarne och alla
deraf föranledda mål att förfalla.
Kongl. Majit fäster slutligen Rikets Ständers
uppmärksamhet på angelägenheten deraf,
att den Bevillnings-Stadga, som vid denna
Riksdag antages, i redactionen erhåller
all den tydlighet och fullständighet, hvarigenom
misstag vid tillämpningen af den
-
Bil. till K. M. IV'diga Skri/v. IV.o 82. 3y
samma må i möjligaste måtto undvikas. Kunnande
upplysningar i sådant afseende vinnas
af de beslut och förklaringar, rörande
tillämpningen af föregående Bevillnings-Förordningar,
som dels Kammar-Rätten, dels
Kongl. Maj:t meddelat, och af hvilka Rikets
Ständers Bevillnings-Utskott haft tillfälle att
taga kännedom. Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra
CARL JOHAN
C. D. Skogman.
Utdrag af Proto collet ofver Handelsoch
Finance-ärendenj hållet inför Hans
Maj:t Konungen, uti Stats-Rådet å
Stockholms Slott, den 6 Mars 182g.
Närvarande:
Justitia» Stats-Ministern
H. E. Hr Grefve Gyllenborg.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
H. E, Hr Grefve af Wetterstedt.
4o Bil. till K. M. Nådiga Skrifv. N.-o 63.
Stats-Råden:
II., E. Hr Grefve Rosenblad.
H. E. Hr Grefve Löwenhjelm.
Friherre af Nordin.
Schwan.
Grefve af Ugglas.
Hof-Cancelleren von Schulzenheim.
Stats-Secreteraren Skogman.
Stats-Secreteraren uppläste till justering
ett, jemlikt Kongl. Majrts Nådiga Reslut, författadt
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, rörande BevillningsStadgans
tillämpning för 1824 och påföljande
år , i frågan om hemmans-värdets nedsättning
i vissa Län.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, berörde Förslag,
sådant det finnes Protocollet bilagdt, i Nåder
gilla, och befallte, att Dess Nådiga Skrifvelse
skulle, i öfverensstämmelse dermed,
till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Fredr. E. Mebbe.
I Afskrift
Kongl. Maj:ts Nådiga Skri/v. N. o 63. 41
1 Afskrift meddelad Exp.-Utsk. d. 8 April 1829.
N:o 63.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan Sophia Albert i n a s
dödliga frånfälle.
WJ CARL JOHAN, med Guds Nåde,
Sveriges, £Torriges, Götlies och "Wendes
Konung, tillbjude Eder, Oss älsklige, Ware
trogne undersåter, Grefvar, Friherrar, Ridderskap
och Adel, Presterskap, Borgerskap
och Menige Allmoge, som i Hufvudstaden
till Lagtima Riksdag församlade ären, Wår
synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet,
samt hvad mera godt och kärt WJ kunna
förmå, med Gud Allsmägtig tillförene. WJ
uppfylle en bedröflig pligt, då WJ härmedelst
underrätte Edel’, att Wår älskliga kära
Faster, den Högborna Furstinna och Fru,
Hennes Kongl. Höghet, Fru Sophia Abbertina,
Sveriges, Götlies och Wendes
Prinsessa, Hertiginna till Schleswig Holstein,
Bih, till R. S. Prot. 1828 och 1829, 1 Sami., 2 Band.
'
4
42 Kongl. Majds Nådiga Skrif v. N.-o 63.
Stormarn och Ditmarschen, Grefvinna till
Oldenburg och Delmenhorst, Abbedissa af
Quedlinburg, i går, den i^:de i denna månad,
klockan 6 på aftonen, till så väl Wår,
som det Kongl. Husets och hvarje trogen
Undersåtes djupa sorg och saknad, efter någon
tids sjukdom, med döden afgått.
WJ gore Oss förvissade, att J med Oss
delen Wår rättmätiga sorg öfver förlusten
af en Furstinna, som, genom sina ädla och
vördnadsvärda egenskaper , beredt sig den
ostridigaste rätt till Wår och Svenska Folkets
hjertlig» tillgifvenhet och ömma saknad;
och WJ hemte, af öfvertygelsen om
detta Edert deltagande, en mägtig anledning
till tröst och hugsvalelse. WJ förblifve
Eder, alla i gemen och hvar och en i synnerhet,
med ali Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågne, befallande Eder i öfrigt
Gud Allsmägtig synnerligen Nådeligen.
Stockholms Slott den 18 Mars 1829.
CARL JOHAN.
D. v. Schulzenheim,
Slut pä usta Sami. aldra Band.
STOCKHOLM, tryckt i Ecksteisisk i Tryckeriet, 1839,
