# ID: svediakorp-gov1894
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,761
# sentences: 2,321
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1227
tillsatt, skalle det åligga Consistorium utso
en Fullmägtig för den blifvande Kyrkoherden,
som bevakar hans rätt, och borde vid
dessa föreningar församlingen uttryckligen
kungöras, att ingen annan grund kommer
att gälla för rättigheternas utgörande, än
den förening eller sämja, som Kongl. Majst
i Nåder, efter redan stadgad ordning, på 25
eller 50 år fastställande varder.
Hvad sålunda blifvit föreslaget, har Ut*
skottet tiil pröfning förehaft: och, då härvid
förekommer, att en Fastor ofta icke kan
undgå att komma i ett obehagligt förhållande
till sin församling, då han sjelf skall bevaka
sin rätt vid afgörandet af den grannlaga
frågan, om bestämmandet af hans Prest*
rättigheter, så framt han icke vill öfverlemna
sina egna och efterträdares fördelar
åt godtycket, särdeles då han, nyligen utnämnd
och ännu obekant med sina åhörare,
måste begynna sitt tillträde med denna angelägenhet,
innan han ännu hunnit förvärfva
deras stadgade väl vill ja och förtroende;
har Utskottet trott, det ifrågavarande af
Herr Ribbing gjorde förslag icke skulle med
missnöje af Presterskapet emottagas, heldst
enär det mest väsenchliga skäl, som häremot
kan anföras, eller att den, hvars rätt
conventionen närmast rörer, bör äfven vara
berättigad att densamtna personligen öfvervara,
synes upphäfvas genom stadgandet
i Kongl. Förordningen den 5 April 1816,
[ 1223 Best>. och Ekon. ZJtsk. Betcinkanden.
att conventioner, rörande Presträttigheter,
hunna af Kongl. Maj:t fastställas ända till
50 år, hvarigenom ofta måste hända, att
en efterträdande Pastor får åtnöja sig med
träffade öfverenskommelse^ hvari han icke
deltagit.
Utskottet får på sådan grund tillstyrka,
i likhet med hvad Motionairen hemställt,
att, äfven under inträffande ledighet
i ett Consistorielt Pastorat, förening om
blifvande Pastors Presträttigheter må kunna'
verkställas, i likhet med hvad Kongl.
Kungörelsen den 5 April 1816, samt förklaringen
den 12 November 1819, derom föreskrifva;
hvarmed, och som någon Pastor
då ännu icke vore tillsatt, det skulle åligga
Consistorium, att för den blifvande Kyrkoherden
utse en Fullmägtig, som hans
rätt bevakar; Och borde, vid dessa föreningar,
Församlingen uttryckligen kungöras,
att ingen annan grund komma att
gälla för rättigheternas utgörande, än den
förening eller öfverenskommelse, som Kongl.
Maj:t i Nåder efter redan stadgad ordning,
på 25 eller 50 år, i detta hänseende fastställer.
Och torde Piiksens Höglofl. Ständer
hos Kongl. Majit hemställa, om utfärdande
af en Nådig Författning, i likhet
med hvad sålunda blifvit tillstyrkt och för
reslaget. Hvilket dack allt, jemte flera
Ledamöters särskildta Utlåtande, vördsamt
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 1229,
unders tälles Riksens Höglofl. Ständers vi»
dare ompröfning.
Stockholm den 23 Aug. 1825.
XJtdrag af Frotocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomiljtskott den 23 Aug. 1823.
S. D. Biskopen Herr Doctor af Wingård
anförde: ”Sedan Höglofl. Allmänna Besvärs»
och Ekonomiutskottets pluralitet funnit för
godt, att ändra Afdelningens förslag, och, £
stället för att afstyrka, tillstyrkt Herr Ribbings
Motion, om Canventioners upprättan»
de vid Consistoriella pastorat, äfven under
Pastors ledighet, föranledes jag, att mot
detta Beslut mig reservera.”
”Då PresteStåndet med eftergift aE de
privilegier, som försäkra det om orubbada
lönevillkor, accederade till frivilliga conventioners
träffande, var väl icke Ståndets
mening, att om Presträttigheter kunde uppgöras,
bindande aftal under Pastors ledighet;
qch föreställer jag tnig, att en sådan ut
-
1230 Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden.
vidgning af frågan icke kan ega rum, utan
PrestStåndets begifvande. Författningarna
af 1816 och 1819 upptaga icke heller något
fall, der icke Pastor är närvarande,
hvilket väl ock synes så mycket mera lämpligt,
som han är part, hvars talan ulan
hans anmodan icke lärer vid sådant tillfälle
kunna föras af Consistorii-Fullmägtigen,
hvilken i allt fall har sin särskilda förrättning
att vara i allmänhet ekklesiastiskt ombud,
likasom kronan har sitt särskildta.
Genom det föreslagna brytes således den
ordning, som enligt sakens natur fordrar
två contrahenter och dessutom controllerande
Ombud.
”Utskottets pluralitet invänder väl, att
den, hvars rätt conventionen närmast rörer,
bör äfven vara berättigad, att densamma
personligen öfvervara, synes upphäfven af
stadgandet, att conventioner kunna fastställas
ända till 50 årj men utom det, att af
Konungen stadfästade conventioner sällan
äro utsträckte öfver 30 år, att ock denna
tidsrymd, antingen en Pastors ämbetstid eller
om den skjuter öfver in uti en efterträdares,
hindrar sådant icke denne att efter
dess förlopp tillvägabringa ny convention;
rarandes det, emot hvad Utskottet förmodat,
det sällan vid tillträdet, men först efter
Pastors ämbetsutöfning under något år,
och sedan en närmare bekantskap mellan
honom och församlingen är gjord, ett så”
Besv. oth Ekon' Utsk. Betcinkanden. 1231
dant aftal kommer i fråga till bestämmel1
se. Det förtroliga och å ömse sidor billi
ga
af en sådan öfverenskommelse mellan
en Kyrkoherde i utöfningen af sitt kall och
en församling, som afser detta, faller all1
deles bort, om ett tillfälligt Ombud skall
med församlingen contrahera, hvilket ock, i
fall icke noggranna anteckningar öfver inkomsterna
förefinnas, skall sakna ledning för
l sin åtgärd.
Det bör ej heller förbises, att så väl
det obefordrade Presterskapets rätt trades
för nära, om Pastoraten genom knapphändiga
conventioner nedflyttas i sin godhet,
| och den stadgade classificationen förändras,
I som ock, att de i tillfället sökande gnöra
vågspel, heldst den af dem, sorn väljes, kan
} få en sämre lägenhet, än den, till hvilken
j han sig anmälde. Det röjer nämligen min
'
dre bekantskap med förhållandet, då Ut
skottets
pluralitet trott, att en convention
kan till fullo verkställas under fatalietiden,
ehuru den anmälda önskan, om convention,
vederbörandes kallande, öfverläggningarne,
beslutet, Landshöfdingens och Consistorii
hörande och slutligen Konungens pröfning
ganska säkert öfverskrida trenne månader.
Altåter utvidga ansökningstiden, rubbade till
skada Befordringslagarna och gaf spelrum
till just sådane hemliga beting, man velat
förekomma. Vill man ock antaga möjligheten
af Motionairens gissning, så återstå,
lEja Resv> och Ekon. fjtsk. Betänkanden,
i
äfven efter verkställigheten af hans förslag»
likväl aftal om Byggnadsskyldighet, om å- '
boers bibehållande på Fresthemman och
dylikt, hvaromkring misstankarne kunna
sjelfbehagligt sväfva. För min del anser
jag anklagelsen, så vidsträckt den är gifven,
vara obetänkt, och förslaget utan åsyftad
följd.”
”Slutligen får jag förklara, att jag gillar
conventioner, dem enligt Kongl. Maj:ts Nå«
diga Bref af den 17 Maj 1820 tillstyrkt,
och sådana med egna Församlingar träffat:
men att jag, obekymrad om vrånga omdömen,
af förutnämnde skäl och mig åliggan»
de vård om obefordrade ämbetsbröders rätt,
högeligen afråder deras upprättande under
Pastors ledighet.”
I hvilken reservation Professor Bexell
och Prosten Grevillius instämde.
Ex Protocollo.'
A. Fryxelh
S'esv. oeh Mkon. Utik. Bttänkanden. i£35
N:o 174.
Ankom d 2 Sept.43*3.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, ont
medel till sedlighetens befordrande hos
de lägre folkklasserna»
n
iA-öglofl. Ridderskapéi: oöh Adeln har till
Utskottets handläggning öfverlemnat ett Memorial
af Herr Friherre Fredric Ridderstolpe,
som fäster uppmärksamheten på vigten
af att befordra moralitetens förbättrande,
samt att denna förbättring bör ske nedifrån,
i den lägre klassen af samhället. Trefnaden,
yttrar Herr Friherren, flyr från defc
land, der jordbrukarens uppfostran är vanvårdad,
der duglösheten, liderligheten, Härden
och den af dessa laster uppkommande
liknöjdheten öfver sin och sina barns framtid,
tecknar htifvuddragen i generationens
lynne; och föreslår Herr Friherren med anledning
häraf:
i:o Anbefallandet af sträng forskning,,
Om tillståndet af ungdomens förståndsodling
inom hvarje Socken, vid tillfälle af den visitation,
som bör af Contractsprostarne förrättas
inom Prosterierna.
Bikung till RiksSt, Brot. 1925, Q;de Saini. N:r 78»
i£<54 Sesv. oc/i T:,ken. XJtsk. Eetankandtn.
2:o Åliggandet för Socknepresten, att
8 hvarje klandervärd persons betyg anteck*
na,'huru vida den förre, vid de allmänna
husförhören, i husfolkets närvaro, manat den
sednare, att ifrån iråkade villovägar återtaga
dygdens stig;
5:0 Stadfästandet af skyldighet för
hvarje domare, att uti Protocollet för brott*
målsransakningar intaga namnet på den ort
och den schola, hvarest brottslingen njutit
sin förfelade undervisning, och hvarest han
vistats, utan att hafva deltagit i de årliga
Chris tendomsför hören.
Herr friherren är öfvertygad om deri
tillfredsställelse öfver de uppfyllda plfgter,
som gerna skall emotse det authentiqua béviset,
hvilket tillskyndas hvarje rättskaffens
Kyrkoherde, i kraft af den första af dessa
puncter, då deremot den försumlige skall t
andra puncten finna en behöflig väckelse.
Lika med Memorialets författare inser
Utskottet vigten af samhällets moraliska förbättring,
och tror äfven att den förnämligast
måste beredas genom en sorgfällig religionsundervisning,
och genom Presterskapets
nitiska bemödanden; men Utskottet anser
ej de föreslagne medlen tjenlige till befordrande
af detta ändamål. Så väl genom
Kyrkolagen, som genom Presteden, förbindas
hvarje Prestman, att sorgfälligt uppfylla
sitt vigtiga kall, äfvensom det tillkom
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 1235
iner Biskop, Consistorium och Contractsprost
att vaka öfver Presterskapets ordentliga
uppfyllande af sina åligganden, och ibland
dessa måste förnämligast räknas spridandet
af en större förståndsodläng, utan hvilken
Chris ten do mens sanningar icke kunna behörigen
fattas. Härigenom finnes redan af
lagarne föreskrifvet hvad i första puncten
åsyftas, och ett ytterligare stadgande i detta
hänseende synes Utskottet så mycket
mera öfverflödigt, som det sanna nitet hos
Presterskapet, och hvilket är det enda verkligt
gagnande, icke kan genom tvångslagar
beredas, utan måste verka såsom en följd
af villjans och öfvertygelsens frihet.
Nyttan af Sockneprestens åläggande,
att å hvarje klandervärd persons betyg anteckna,
huru vida han vid de allmänna husförhören
förmanat den sednare till en förbättrad
lefnad, kan Utskottet icke heller
inse. Det åligger Pastor, både i egenskap
af församlingens själasörjare och såsom Ordförande
i sockenstämma, att vaka öfver sedlighetens
och ordningens bibehållande, och
han kan icke, med ett noggrannt iakttagande
af dessa skyldigheter, försumma att begagna
de flere tillfällen, som utom husförhören
erbjuda sig att varna den lastfulle
eller den oordentlige. Någon contrdll genom
ifrågavarande anteckning å en försumlig
Pastor kan i öfrigt så mycket mindro
1*5^ Besv. och Ekon. tilsk. B et ankan den.
förmoda», sorn han »hulle utöfva denna controll
emot »ig sjelf, och, utom svårigheten
att kunna påräkna den felagtiges inställelse
vid husförhören, förekommer äfven den,
att bestämma, då en person bör anses förtjent
af namnet klandervärd, hvilket alltid
med stor urskiljning måste användas, såsom
ostridigt medförande ett ofördelagtigt inflytande
på hans framtida välfärd.
Hvad slutligen angår det i 3 puncten
uppgifna förslag, att domare skulle åläggas
i Protocollerne, öfver Brottmålsransakningar,
upptaga namnet å den ort och den
schola, hvarest brottslingen njutit sin förfelade
undervisning, och hvarest han vistats,
utan att hafva deltagit i de årliga Christendomsförhören,
så anser Utskottet betänkligt,
att såsom en allmän och ovillkorlig föreskrift
tillstyrka samma förslag, enär en sådan
undersökning, då den icke i öfrigt finnes
nödig, skulle i betydlig mån öka domarens
förut trägna göromål, och berättelsen
derom, såsom ofta endast af brottslingen
sjelf meddelad, ej kunde förtjena full
trovärdighet, men väl kasta en ofördelagtig
och kanske ofta oförtjent skugga på personer,
hvilka hans själavård och undervisning
ålegat. Af dessa skäl finner Utskottet
icke anledning att, på grund af ifrågavarande
Motion, tillstyrka Riksens Högloft
Ständers åtgärd. Hvilket dock till deras
Besv. och Ekon. Utsk. BctSnkanäen. »237
egen pröfning vördsamt öfverlemna». Stook»
holm d. 23 Aug. 1823.
0000 ö aoaw »~4E>
N:o 175.
Ankom dea »t Sept. igtf.
FÖrnyadt Utlåtande, i anledning af vackt
fråga, om förbud mot införsel af
Danska hästar.
Då Utskottets Utlåtande N:o l4° föredrogs
Vällofl. Borgare» och Hederv. BondeStåndet,
har derstädes ytterligare blifvit yrkadt,
dels att Danska hästars införande måtts
förbjudas, dels att införseln deraf måtta
med en lämpligen förhöjd tullafgift beläggas;
af hvilken anledning Utlåtandet är
vordet till Utskottet återremitteradt.
Vid besvarande häraf, får Utskottet
vördsamt tillkännagifva, att då inga nya
skäl till förbud mot Danska hästars införan»
de blitvit uppgifna, kan Utskottet, i afse
-
1238 Besv, och Ekon. Utsk. Betnnkanden.
ende på denna del af frågan icke annat än
åberopa de grunder Utlåtandet innehåller.
Hvad dernäst angår yrkandet, att förhöjning
af ingående tullen å Danska hästar
måtte föreslås, så, och då Utskottet eger
sig bekant, att BevillningsUtskottet, i
dess afgifne taxa för inkommande varor, ledan
tillstyrkt: att tullen å hästar, dervid
intet undantag för Danska hästar blifvit
gjordt, må förhöjas till 25 procent af värdet,
anser Ekonomiutskottet något vidare
Utlåtande i detta ämne nu mera icke vara
af nöden.
Hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers
egen ompröfning vördsamt underställes jemte
anmälan det Utlåtandet blifvit gilladt af
Jdöglofl, Ridderkapet och Adeln samt Hög-*
yord. PresteStåndet,
Stockholm den 5 September 1823.
OOOO 0 OOOO 9-^F
-
fitiv, »ih Ekon. Utsk• Bctänkanden. i*39
N;o 176.
Ankom den 11 Sept, 1823,
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande, angående
fond till understöd för jordbrukare,
som genom frost eller hagelskada
förlora vexande gröda.
"V id föredragning uti Högv. Preste- satnt
Hederv. BondeStänden af Utskottets Betänkande
N:o 23, i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition, angående behofvet af
en fond till understöd för jordbrukare, som
genom frost eller hagelskada förlora vexande
gröda, har samma Betänkande blifvit
återremitteradt till följe af dervid gjorde
anmärkningar, hvilka innehålla: att då landtbruket,
likt alla öfriga näringsfång, med åren
vexlar mellan vinster och förluster, så
böra dessa fritt balancera hvarandra, och
den enskilda omtankan öfvas, dels för att
i hvad möjligt är, förebygga de sednare,
dels för att af de förras behållning godtgöra
dem; hvaraf flere Ledamöter inom
Högv. PresteStåndet ansett den slutsats böra
dragas, att några allmänna anstalter, till
botande af enskilda förluster, på hvilk®
Undtmannen bör finna* beredd, icke synas
sb4« Besv> och Ekoit' Utsk. Betänk anäen.
Jamplige, äfvensom det af Frofessoren Herr
Doctor Forssell har blifvit anfördt, att bemödandet
att villja skaffa ersättning ät alla,
sorn genom naturhändelser kunna lida
olyckor i vårt land, skulle vara stridande
mot de heliga och visa afsigter, sorn den
högsta Styresmannen kan ega med sådane
olyckors tillskickande. D.å de, som. hittills
lidit af frost och hagel eller miss v exter,
med väckelse till erkännande, att de
bero af en högre magt, och, med undergifvenhet
för den osynliga tuktande handen,
burit sina bekymmer, utan att vänta, ännu
mindre fordra någon ersättning från andra
händer, så torde det böra befaras, om någon
anstalt göres till kostnadsfritt understöd,
att ej allenast gudomliga Försynens
styrelseafsigter motarbetas, utan ock, att
alla, som lida någon sådan olycka, väckas
till fordran på full ersättning både afsina
meduodersåtare och regeringen. Denna åsigt
har dock af Biskopen Herr Doctor af Wingärd
blifvit bestridd, under anförande, att
man med ali vördnad för den olyckliges resignation
under Försynen* styrelse, och
med all agträng för den enskilda barmhertigheten,
visad i nödens stund, icke borde
aflägsna en klok omtanka, sorn i förväg
och med gemensamma krafter bereder medel
att afhjelpa behofvet, enar det uppstår,
samt att dep förenämnde åsigten skulle
lätt kunna tydas derhän, att brandstod.s--
Besv. oth Ekon. Utsk. Betlinkanden. ie£i
föreningar på landsbyggden, assurance-bo|ag
i städerna, nied flere blifva onödige eller
rent af obehörige anstalter.
Emot Utskottets förslag, att, då sådana
förluster drabba landtbruket i hela provincer,
medel borde anskaffas genom insamlingar,
medelst stamböcker och collecter,
har nästan allmänt blifvit anmärkt, att dessa
åtgärder, såsom långsamma och otillräckliga,
icke skulle svara mot ändamålet;
hvarjemte det blifvit yrkadt, såsom kraftigt
bidragande, antingen att i sådane fall undsättning
ur kronans magasiner må bevilljas,
eller att till Kongl. Maj:t öfverlemnas ett
creditiv för detta ändamål.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och hvad först angår dess föreslagna
åtgärd om allmänhetens uppmanande till
frivilliga öfverenskommelser om inbördes
bidrag vid inträffande olyckor af ifrågavarande
beskaffenhet, så synas, i Utskottets
tanka, de deremot anförde betänkligheter
förtjena desto mindre afseende, som erfarenheten
visat, att sådane öfverenskommelser
redan på många ställen bildat sig och
linnas, utan alt de befarade följderne inträffat,
samt att de, som icke lidit skada,
tnerändelshasta till lidande grannars undsätt»ing;hvadan
och alldenstund detta förslag endast
åsyftar att understödja och till större fullkomlighet
och allmänhet befordra hvad som
«£ tidens syftning synes vara påkalladt, och af
12&2 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
allmänna välvilljan på vissa ställen redan
sjelfmant blifvit tillvägabragt, Utskottet icke
finnér sig af gjorda anmärkningarne föranie
tt, att frånträda sin i detta afseende för*
Ut framställda mening.
Beträffande dernäst de inkast, som blifvit
framstälde mot den föreslagne utvägen,
att i de fall, då en hel eller flere provincer
lida på vexande gröda, genom inträffade
oafvärjbare naturhändelser, bereda en lämplig
ersättning förmedelst insamlingar af
collecter och stamböcker, så har väl hos
Utskottet i öfvervägande kommit, att detsamma,
gemensamt med Stats- och BancoUtskotten
tillstyrkt Riksens Högloft. Ständer
att disponera 50,000 tunnor spannmål
för rikets norra provincer, samt att till Kongl,
Majit öfverlemna ett creditiv uppå en million
Riksdaler B:co tili nedsättning vid träffade
missvexter, hvarigenom visserligen tjen*
lige åtgärder synas vara beredda, äfven i
afseende på sådana förluster af gröda, som
genom frost, hagel och vattuftöden kunna
tima; men då Utskottet derjemte erindrat
sig att dessa undsättningar icke komma att
kostnadsfritt meddelas, och behofvet samt
en god omtanka äfven lärer fordra sådana
understöd i nödens stund, för hvilka något
slags ersättning ej kan påräknas, så skola, »
Utskottets tanka, insamlingar genom collect
och stamboksmedel, hvarmed Utskottet endast
afsatt sädane fattige och obemedlada
Besv. och Ekon, Utsh, Betänka/iden. 1243
jordbrukares belägenhet, som medelst inträffande
olyckor af förenämnde beskaffenhet
bringas utur stånd, att återgälda de understöd,
med hvilka de hugnas, kunna i detta
afseende bereda ett godt ändamål.
Då dessutom denna föreslagna utväg i
synnerhet egnar sig till bidrag åt så kallade
fromma ändamål, i hvilken egenskap
understöd för nödställde jordbrukare torde
täfla med hvilket annat som heldst, så kan
Utskottet icke annat än förblifva vid sin
förut yttrade öfvertygelse, om lämpligheten
af det förslag Betänkandet innehåller; dock
öfverlemnas detta till Riksens Högloft. Ständers
egen upplysta ompröfning, med vördsamt
tillkännagifvande, att det återremitterade
Betänkandet blifvit af Högloft. Ridderskapet
och Adeln och Vällofl. BorgareStåndet
godkändt.
Stockholm d. 5 Sept. 1823.
1&44 Bein- och Ekon. Utsk. Betänkanden.
N:o 177.
Ankom den 11 Sept. 1823.
Forslas: till jdunkning uti Respective RiksStåndens
särskildt fattade beslut, öfver
föreslagne ändringar uti Författningarne
rörande Husbehofs brännvinsbränningen
och dermed gemenskap e~
gande ämnen.
tander den 31 sistlidne Maj, har Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskott uti detta ämne afgicvit sitt
Betänkande, innehållande, uti 16 särskildta
tnomenter, Utskottets Utlåtande öfver de
af Motionairerne yrkade ändringar uti de
härom nu gällande Författningar.
Sedan samteliga RiksStånden, i föfljd af
dervid gjorde anmärkningar, återremitterat
detta Betänkande, så utgaf Utskottat, under
den 18 derpå följde Juli, sitt förnyade Utlåtande
öfver de momenter, hvilkas innehåll
blifvit satt i fråga, eller af anmärknin»
gar åtföljde.
Med beslut häröfver hafva inkommit
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, under den
29 Juli, Högv. PresteStåndet, under den 2
Augusti, Vallöf!. BorgareStandef, under dan
5 Aug, samt Hederv. BondeStåndst under
den £ och fl^Augusti,
£«t>. och Ekon. Vtsk. Bttiinkandtn. 1245
Viel jemnförelsen och granskningen af
dessa såmedelst fattade beslut, har Utskottet
funnit Ståndens Utlåtanden, öfver alla
momenterne, med undantag af ett enda,
vara dels enhälligt, dels genom 3:ne Riks*
Stånd bokstafligt sammanstämmande pluralitet
så bestämde, att någon tvätydighet
vid deras expedition efter grundlagarnes föreskrift
icke fean uppstå.
Det härifrån undantagne 3:dje Moment,
rörer Torpares rättighet, att tillverka brännvin.
Utskottet har föreslagit: att denna
tilherkningsrättighet må tillerkännas så beskaffade
torplägenheter, hvilka icke är o roterade,
men likväl med särskild ränta till
Kongl. Majit och Kronan belagde. Denna
ordalydelse är af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, samt Vällofl. BorgareStåndet efter
bokstafven antagen. — Högv. PresteStåndet
har deremot yttrat: att brännvinsbrän*
ningsrättigheten må tillerkännas så beskaffade
torplägenheter, hvilka med särskild
ränta till Kongl. Majit och Kronan äro
belagde, de må vara roterade eller icke\
och Hederv. BondeStåndet: att denna rättighet
må tillkomma sådane torplägenhet
ter, som äro antingen belagde mecl särskild
ränta till Kongl. Majit och Kronan, eller
ock roterade.
Då 1815 års Författning bjuder, att
rättighet till brännvinsbränning åtföljer vissa
lägenheter, efter det mantal, för hvilket
1246 Besv. och JLhon, Utsli. Bctilnkariderii
de uti extra roteringen deltaga, och Respective
Stånden nu enhälligt ansett denna
rättighet Böra utsträckas tili torp, som ära
med särskild ränta belagde, så lärer väl
icke finnas någon hufvudsaklig skilnad uti
besluten, då det troligen icke lärer någorstädes
varit meningen, att utesluta sådane
torpare, om de finnas, hvilka äro extra roterade,
utan att erlägga särskild ränta; eller
att sjelfva extra roteringen skulle göra
inskränkning uti bränningsrät tig heten. Men
då de olika Ordformerne kunna gifva anledning
tili villrådighet vid expeditionen, får
Utskottet med den pligt, som RiksdagsOrd»
ningens 73 § detsamma ålägger, till Riksens
Högloll. Ständers antagande föreslå följande
redaction:
Brännvinsbranningsr ät tighet tiller' k annes
alla torplägenheter, soia äro med sär~
skild ränta till Kongl. Majit och Kronan
belagde, ehvad de äro roterade eller icke,
Hved Utskottet således ytterligare anfört,
varder, jemte 2;ne Ledamöters särskildta
Utlåtanden, Riksens Höglofl. Ständers
slutliga pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 3 September 1823»
Kesv. och Ekon. Utsk. Betänkande/t. »647
Utdrag af Protocollet, hållet uti Piik sens
Plöglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomi Utskott den 3 Sept. 1823.
S. D. Herr Prosten Hagberg reserverade
sig, under yttrande: ”att han anser Utskottet
hafva bordt såsom alternativ framställa, att
det tnå förblifva vid hvad 18 J5 ars Kgl. Förordning
i detta afseende foreskrifvei'5 heldst
Prosten ansåg den nu föreslagna forändringen
komma att föranleda mångfalldiga missbruk,
i synnerhet omkring hufvudstaden,
der han förutser alt många hundrade 50,
60, 70, kanske 90 kannors brännvinspannor
på torpställen komma att utplanteras, emedan
dessa smärre lägenheter omkring hufvudstaden
äro ganska högt uppskattade.
Och ansåg Herr Prosten denna på sådant
sätt högt drifna brännvinsbränning, nära
Stockholm, af dem, som äro brännvinsförläggare
för minuteringsställen, skola blifva
högst menlig för det egentliga åkerbruket
och den skattdragande landtmannen.”
Herr Pluldberg anförde: ”Det af afdelningen
föreslagne förtydligande af andra
alternativet i 6 Momentet, uti Utskottets
sednare Betänkande, synes mig så rigtigt,
att jag måste reservera mig emot Utskottets
beslut, som icke upptager detta. — Afdelningen
har nämligen Fföreslagit, att redactionen
af nämnde alternativ skulle för
-
js48 Éesv, cth fikon. J7ts&. Betnnkancten.
andras i så måtto, alt orden eller fleret
måtte insättas näst efter ordet ett —- der
rättigheten för städerna, att ega sammansatte
bränneriverk bestämmes. Jag inser
icke något skäl, hvarföre Utskottet bör för*
summa att rätta ett misstag eller ett redactionsfel,
och jag tror att genom denna
anmälan nu förekommes den omgång, att
ExpeditionsUtskottet antingen måste inhemta
RiksStåndens tankar, eller ock möjligen
återfå expeditionen.
Ex Protoeollo.
ji. Fryxell
Besv. och Ekon. XJtsk. BetunkanJen. 1249
N: o 178.
Ånkom den 11 Sept. 1823.
fjtlåtarule, Öfver gjorcle anmärkningar vid
tits kottets Betänkande N:o 107, i anledning
af väckte frågor, om ett förändradt
ScholväsCnde uti Landsförsarnlingarne,
till barns fullständigare
och tidiga undervisande uti läsa, skrif -  va och råkna.
Högloft. Ridderskapet och Adeln, Högv.
BresteStåndet samt Hederv. BondeStåndet
hafva till förnyad handläggning återremitterat
ofvannämnda Betänkande. Följande
anmärkningar och yttranden hafva deremot*
blifvit anförde.*
Hos Häglof. Ridderskapet och Adeln.
Åf Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
som upplyst, att i Lunds stift hafva
Klockare haft från äldre tider sig anslagen
en så kallad helgonskyld, utgående i spannmål,
såsom en tillökning i deras lön; att
Konung Carl X fastställt den, med villkor,
att de skulle undervisa barnen i läsa, skrifva
och räkna, genom hvilken lönetillökning,
som på flere ställen skall belöpa sig
till 40 tunnor årligen, en del KlockareläBihan*
till RiksSt, Prot, 1825, Qide Sami. N:r 79.
is jo Besv. och Ekon. Utsk. Betankandtn,
genheier blifvit ganska begärliga, afven för
personer, som ej vill ja nedlåta sig till att
meddela en sådan undervisning; att ett par
af dessa lägenheter blifvit förvandlade till
ordentliga Sacellanier, och en stor del genom
val, hvarvid Kyrkoherden har mycket
inflytande, besatte af Kyrkoherdarnes Cornministrar
och Adjuncter, så att staten får,
1 stället för Kyrkoherdarne, sjelfva betala
deras medhjelpare, hvaraf ock den följd
skall uppstått, att Klockarns i allmänhet
föga befatta sig med nämnde Barnaundervis*
ning, utan merändels blott förhör i Catechesen,
beredande till Nattvarden, så att församlingarna
nödgats antaga och löna särskilda
så kallade Scholmästare, samt således påtaga
sig en till en del onödig tillökning i
deras onera; Och har Herr Friherre Wrangel,
Henning, instämt i detta yttrande,
med intygande, att detsamma är alldeles
enligt med förhållandet, och att ingen
Klockare i de församlingar, der H:r Friherren
är boende, användes till Schollärare,
hvaremot man i stället håller särskilde dyrlegde
personer, att i detta afseende uppfylla
Klockarnes skyldigheter.
Af Herr Riben, Carl Vilhelm, som förklarat,
att meningen med dess hemställan
om Presterskapets förpligtande att befrämja
barnaundervisningen, endast varit, att Prästerskapet
måtte vaka deröfver, att barnen
få lära läsa. Herr Riben anser i öfrigt Utskottets
förslag, att Gonsistorierne och
B<jd. ceA Ekan. Vtsk. Betänkande». 16,51
derlydande Presterskap borde åläggas, att
befrämja vexelundervisningen, icke lämpligt,
enär ds förmånliga resultaterno a£
vexelundervisningen förmenas förminskas,
om man gör densamma till en skyldigbet
för vissa tjenstemän, då det deremot
ligger i naturen af en vexelundervisningsanstalt,
att endast tillhöra den enskilda
omtsnkan, sorn i allmänhet med merla
oförtrntenhet vakar öfver dess fortgång, än
en tjensteman, sorn gör det tilläfventyrs för
att slippa ansvar.
Af Herr von Hartmansdorff, som erindrat,
att Utskottet väl i premisserne a£
sitt Betänkande upptagit en af Herr Hartmansdorff
väckt motion, men ej densamma
besvarat. Denna motion hade åsyftat: att
Riksens Högloft. Ständer ville hos Kongl»
Maj‘.t i Underdånighet anhålla, att, i likhet
med hvad som skett i Statsförvaltningens
öfrige grenar, måtte Undersökas och utredas
hvilka och huru stora tillgångar finnas analagne
åt lärostaten, synnerligen Presterskapet
i Sverige? Huru de äro fördelade och
använde? Hvilka och huru många ekklesiastika
personer linnas? Hvad de hafva
att göra? Hvilka förrättningar de böra åtaga
sig eller befrias ifrån? Hvarefter borde
uppgifvas och föreslås, hvilka indragningar
och besparingar sorn skulls kunna
göras af personal och material, samt slutligen
huruledes tillgången å båda delarna
1S52 Eesv. oell Ekon. Ut sk. Éctankandeft.
måtte kunna så begagnas, att icke allenast
religionens, utan äfven den öfriga undervisningen
i Riket fullständigare och syftesenligare
än hittills meddelas. Hvad Utskottet
an fort mot en undersökning och ny reglering
af Presterskapets rättigheter, att nemligen
detta skulle vara stridande mot Ståndets
privilegier, förmenar Herr Hartinans■*
dorff vederläggas derigenom, att i sednare
tider och städse Pastorater blifvit äammaaslagne
och klufne, nya stift inrättade m. m.,
hvilket allt gifyit anledning till ökade eller
förminskade inkomster för PresteStåndets
medlemmar, utan att detta, Herr Hartmansdorff
vetterligen, blifvit öfverklagadt. Frågan,
huru vida vexelundervisning enär nyttig
på landet, tror Herr Hartmans dorj]
böra bero af en undersökning, sotn ensam
tillkommer Regeringen; men frågan om de
till lärostaten anslagne medels förmånligaste
användande tillkommer Konungen och
Riksens Ständer att gemensamt bedöma,
hvadan Herr Hartmansdorff icke hellar
han gilla Utskottets Betänkande i denna del.
Af Herr Grefve von Schwerin, Fredric
Bogislaus; att det syntes vara mindre i sin
ordning, att Riksens Ständer, enligt Utskottets
tillstyrkande, borde i den underdåniga
Skrifvelsen, angående förevarande ämne,
tillika yttra den önskan, att Konungen ville
vid en^annan Riksdag inhemta Riksens
Ständers förnyade yttrande i detta mål, e*
Besvt och E' on. Utsk\ Betänka uden, 1255 ]
nar, om Kongl. Maj:t sådant besluter, beror
detta af Kongl. Maj,-t sjelf, men Riksens
Ständers önskningar borde icke sträckas
längre, än att Konungen må fästa sin
uppmärksamhet på målet sådant det nu är,
icke att han framdeles vid en kommande
Riksdag må deröfver inhemta Ständerne&
tanka..
Hos Högv. FresteStåndet.,
Af Herr Prosten Doctor Svedelius: att
det i afseende på vexelundervisningen blir
svårt att föreslå generella föreskrifter, dä
localiteter härutinnan vore så nödvändiga
att afse, samt att, om vexelundervisningen
vore välgörande, det Herr Doctorn ej be»
tvillar, skall den förr eller sednare genom
sin synbara nytta recommendera sig sjelf,
och förskaffa sig ett anseende, hvilket ingen
positiv stadga kan tillerkänna den. Hvad
Herr Doctorn hufvudsakligen afstyrker, i afseende
på Utskottets Betänkande, är dea
projecterade underdåniga Skrifvelsen till
Kongl. Maj:t, hvilken Herr Doctorn anser
böra hvila till en framtid, sorn säkerligen,
deciderar dess behof eller föreskrifver dess
oumbärlighet. Af Herr Biskopen Doctor
Faxe, som icke eller tror, att de föreslagna
underdåniga Skrifvelserna böra afgå på de
skäl Utskottet uppgifvit. Ehuru Utskottet
val suedgifvit ofverdriften i klagan öfver
1*34 Besv* sch Ekon, Etsk. Estéinkande»,
bristande undervisningstillfällen, anser Herr
Biskopen det likväl ieke hafva varit öfverflödigt,
att, då en Motionair yttrat, det i
alla landsorter vore en kännbar brist på
scholqr, der barn
skrifva och räkna, bestämdt underrätta honom
och allmänheten, att denna brist ick®
finnes i alla landsorter. Uti de tracter,
hvarest i de Reste socknar äro scholhus,
på vissa ställen flere i hvarje församling»
der, uti de öfriga ambulatoriska schöler
Jflnnas inrättade, och knappt någon socken
kan uppgifvas, der icke någon anstalt är
fogad för en så vigtig och angelägen sak,
der, tued Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd, en
del af Kyrkornas behållna medel fått användas,
dels för byggnader af scholhus, dels
för att löna Scholmästare, der förmodar
Herr Biskopen, att den så kallade kännbara
bristen icke inträffar. Qväntadt förefaller
det Herr Biskopen, att Utskottet ansett
Biksdagsmannen Nils Pehrsson från Skåne
hafva egt allt skäl att fordra dervarande
klockares handläggning vid barnaundervispingen,
och att Utskottet tillstyrkt en underdånig
Skrifvelse, det täcktes Kongl. Maj:t
i Nåder anbefalla vederbörande Consistorier,
att hålla alfvarsam hand derå, att Klockar®
fullgöra detta sitt åliggande. Herr Biskopen
undrar hvar Nils Pehrsson fått den
upplysningen, att alla Klockare kunna sköta
undervisningen för ®n hel socken, eller un*
Besv, och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
derstundom för 2:ne eller 3:ne, hvarvid
blott en enda Klockare är tjenstgörande,
om han kan bedöma om alla Klockare fört
blifva skickliga för barnaunder visning en,
eller om Församlingens invånare önska sig
hans biträde; och skulla önskat, att Utskottet,
innan det tillstyrkt en Konungslig erindran
i detta afseende, hade uppgifvit hvad
som dervid blifvit uraktlåtet, heldst Herr
Biskopen kan vitsorda, att stiftets Presterskap
tillhåller Klockare, att lägga all den
hand vid barnaundervisningen, som deras
öfrige göromål, skicklighet och förtroende
af församlingens invånare medgifva. Utskottets
tillstyrkande af en underd. Skrifvelse,
med anhållan om Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning till Consistorierne, att de låta
sig angeläget vara, att på allt sätt befrämja
barnaundervisningen på landet, anser
Herr Biskopen förutsätta en försummelse, £
fall den behöfves, som förut bordt uppgifvas
och undersökas, om den timat, innan
fråga härom blifvit väckt. Den hemställan
Utskottet ytterligare gjort, att samma Nådiga
Skrifvelse skulle innefatta Nådig befallning,
om antagande af vexelundervisningen,
och anmaning till Kyrkoherdarne, att
vid förslag och rösters afgifvande till Klockarebeställningar
göra synnerligt afseende
på sökande, som inhemtat bekantskap med
vexelundervisningen, förmenar Herr Biskopen
yara mindre lämplig, enär Herr Bisko»
12.56 Besv. och Ekon. Utsk, Eetänkand n.
pen är öfvertygad, att äå denna en längre
tid fortfarit å de ställen, der den blifvit
antagen, och erfarenheten visat en verklig
nytta deraf för barns moraliska bildning,
en allmän uppmuntran till dess antagande
bör lemnäs, men att gifva Kyrkoherdarna
föreskrifter, sorn skulle sätta dem i collision
imellan deras pligt, enligt nu gällande
författningar, att välja Klockare, som bordt
passa för kyrkosången, i förening med skicklighet
för tjenstens behöriga förvaltning i
Öfrigt, och den särskilda för vexelundervis»ingens
verkställande, syntes Herr Biskopen
betänkligt, äfvensom en sådan anmaning ic*
be skulle medföra någon verkan i de orter,
der Kyrkoherden eger vid Klockareval
endast en ämbetsröst, utom den för Prestgården
efter dess hemmantal. Om någon
skrifvelse komma att till Kongl. Majit afgå,
borde den, enligt Herr Biskopens tanka,
innefatta en underd. anhållan, om Kongl,
Maj:ts Nådiga uppmuntran och befallning
till alla församlingar, hvilka ännu icke öf*
verenskommit om bestämda undervisningsanstalter,
att derom ingå i författning och
inom högst två år hafva dem uppgjorda.
Af Herr Professor Fröberg, som med en
slags förvåning hört en stor del af de motioner,
hvilka under innevarande Riksdag
emanerat ifrån Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt Hederv. BondeStåndet, rörande
den allmänna uppfostringen och undervis
-
Besti- och Elion- Utsk. BttäuKnncIen. 1257
ningen i Riket. De synas Herr Professorn
samtligen utvisa ett öfverflödigt bekymmer
i afseende på dessas påstådda dåliga och
beklagliga tillstånd; enär enligt Herr Professorns
öfvertygelse, anstalterne till barns
uppfostran och undervisning, för alla klasser
medborgare, likasom lärdomsscholorne
och universiteterne, äro inom Sverige icke
blott så goda, att de kunna täfla med andra
länders, utan ock, synnerligen i hvad
som angår inrättningar för de lägre klassernas
undervisning och utbildning, öfverträffande
hvad som för detta ändamål finnes
tillgjordt hos en stor del af Europas öfriga
folkslag. Herr Professorn afstyrker i öfrigt
Utskottets förslag, att genom en underdånig
Skrifvelse begära af Kongl. Maj:t en stadga
och reglemente för barnscholor på landet,
och den första undervisningen, äfvensom
all underd. Skrifvelse, om förändring i
den nu gällande Scholordningen, heldst en
revision öfver undervisningsverkens tillstånd
och beskaffenhet samt framgång efter den
nya regleringen snart nog förestår; och att
dessförinnan särskildt begära partiella förändringar
af vissa stadganden uti Scholordningen
vöre, enligt Professorens tanka, olämpligt,
och endast tjenande att besvära
Kongl, Maf:t onödigtvis, och att lägga band
på den blifvande fria granskningen af scholstadgar,
som i många puncter verkligen
tarfva förändring och öfversigt. Af Herr
12,^8 Best), och Ekon. Utsk. Betcinkandent
Professoren Doctor Lundblad, som jemväl
afstyrkt den underd. Skrifvelsen till Kongl.
Majit, med anhållan, att Uppfostringacomitéens
tinder arbetning varande ordning, för
undervisningen i mindre scholor, skulle communiceras
Consistorierne och deras Betänkande
deröfver infordras, enar först och
främst Kongl. Uppfostringscotnitéens tid lärer
vara tillräckligen upptagen med organiserandet
af högre och lägre lärdomsscholor
och staöspasdagogier, samt flere ansvarsfulla
kall, och derest anledning vore att
befara, att Kongl. Comitéens förslag, såsom,
enligt sakens natur, svårligen lämpligt
för alla rikets landskaper, skulle mötas a£
mångå anmärkningar, och må hända slutligen
befinnas vara overkställbar!. Af Professoren
Doctor Thyselius, att den underd.
Skrifvelsen till Kongl. Majit skulle gifva
Kongl. Majit anledning till ogrundade farhågor
för den Christliga, sedliga och medborgerliga
undervisningen, för hvilken Herr
Doctorn trott mera hinder läggas i vägen,
genom Kongl. Uppfostringscomitéens vidsträcktare
omfattning deraf. Vexelundervisningen
anser Herr Doctorn bäst befordra
sig sjelf, om den är nyttig, och tror, att
om afseende på skicklighet i detta hanseende
skulle afses vid Klockares tillsättande,
detta ibland annat skulle gifva anledning
till obehagliga tvister och beständiga klagomål,
Hvarförutan Herr Doctorn onskaten
Besa. oth Ekon. Ut sk. Betänkanden, 1259,
undersökning, huru vida barnaundervisningen
i församlingarne är så vanvårdad, som nu föregifves,
eller icke. ContractsProsten Anjou.
och Professoren Doctor Forssell hafva jemväl
afstyrkt dea underd. Skrifvelsen, hvarjemte
Herr Doctor Forssell på anförde skäl
betviflat nyttan af Sockneacholors inrättande,
med ständigt lönta lärare och bestämda
boställen* Enligt Herr Doctorns tanka bör
man i öfrigt icke brådstörta med vexelundervisningens
införande, aldraminst på landet,
enär den ännu vore så ny hos oss.
Den borde först genom erfarenheten bevisa
sin nytta i städerne, der tjenliga rum och
anstalter, samt en större mängd barn lättare
kan fås och hopsamlas. Alla befallande
åtgärder af högsta magten, till barnaundervisningens
förbättrande, skulle, enligt Herr
Doctorns tanka, mera hindra än befrämja
ändamålet, enär allt bör åstadkommas genom
öfvertygelse och villjans bestämmande,
Hos Hederv. BondeStåndet.
Af RiksdagsFuIImägtigen Anders Danielsson,
som bland annat yttrat: ”Det var
först då vexelundervisningen i England och
Frankrike infördes, som man lärde rätt känna
och öfvertyga sig om millioners okunnighet
i sjelfva elementerne af undervisningen.
Med all aktning för Utskottets
jSÖq Be sv, och Ekon. Utsk. Betänkanden..
pluralitet fruktar jag, att dess visshet otu
religionens och elementar kunskapens lyckliga
tillstånd i vårt land, i en framtid kan
befinnas byggd på mindre säkra grunder,.
Elier förnedrar man ej begreppet om religionskunskap,
då man så kallar dessa få, för
^ns förestående Nattvardsgång inpräglade ut*
anlexor, hvilka af så många genast glömmas;
och hvad elementarkunskaper af innanläsning,
skrifning och räkning angår, må
man väl fråga, hur läser, skrifver och räknar
mängden af vår allmoge? Mig synes
tiden ännu icke vara inne, att begripa huru
menniskan af allt i verlden mest behöfver
kunskaper, och att allt hvad staten
annars gör för sin lycksalighet och sitt välstånd,
mer och mindre är onyttigt, i den
mån den gjort för litet för ett tidigt och
allmänt inplantande af säkra hegrepp och
kunskaper.” Hvad medlen till allmänna elementarundervisningens
utvidgande beträffar,
så tror Riksdagsmannen, att då inga andra
statsutgifter i lika mån bära frugt för
alla tider, ja i tid och evighet, då inga andra
i lika grad skapa nya källor för utgifters
bestridande, så måsta de framför andra sökas
och finnas, om ock med uppoffrande af många
andra. Riksdagsmannen fortfar derefter:
”Mia öfvertygelse är således, att mångdubblade
undervisningsanstalter för den stora
massan är vårt samhälles största och högsta
behof. En annan fråga blir: är vexelun»
Besv, och Ekon. tjtsk. Betänkandm, iz6i
tlervisningen alltid och öfver allt i sådant
afseende användbar? Jag har gjort mig förvissad,
att vexelundervisnings-scholor för
mindre antal än 60 ä 70 barn leda från
ändamålet, sakna framgång och blott gifva
anledningar att misskänna methodens förträfflighet.
För ett större antal åter är meth
oden högst nyttig. Afven för ett mindre
mindre antal kail den användas, nien endast
i vissa delar. Det rätta är, att intet tvång
eger rum i frågor om val af Iäromethod,
och just täflan mellan manga olika metboder
måste hafva det örest välgörande inflytande.
Hvad lärare angår, så blifver hvar
och en på sin rätta plats, då Presten, hvilken
vården öfver det hela af odlingen å-.
ligger, är Uppsyningsman och ansvarig,Scholmannen
eller Klockaren deremot undervisare
i detail. Vex lunder v is ningen, i andra afSeendeö
den beqvämligaste, måste genom
enformigheten mer än någon annan method
trötta mängden af dem, hos hvilka förståndets
verkningskrets är månglalldigt utvecklad.
För öfrigt tror jag, att ju flere scholcontroller
man har, desto bättre. Om i
samma församling eller contract funnes en
Lancastersk, en Bellsk, en vanlig schola;
om ContractsProsten i detta afseende ålades
vaka öfver Pastorernes nitj om vid anställda
visitationer i stiften, Scholornes tillstånd
utgjorde ett hufvudföremål för Consistorii
uppmärksamhet, så skulle tällan, lif
och drift deraf blifva en följd, och föra!-
iSÖS Etsi), och Ekon. tjuk. Beiinkanden.
drar af allt hjerta gifva sin skärf till aagol
t sina verkningar så välgörande.1’
Då Utskottet nu företager besvarandefe
af hvad emot dess förra Utlåtande blifvit
anmärkt* förekommer först i ordningen,,
huru vida Utskottet rigtigt bedömt nu varande
förhållandet med barnaundervisningen
på landsbygden. I frågan härom utgå
anmärkningarne från så olika åsigter, atfe
då de fleste, som i Högv. PresteStåndefe
yttrat sig, ansett all klagan öfver brist i be*
rörde afseende obefogad, har deremot Riksdagsmannen
Änders Danielsson, hvars framställning
föraniedt återremissen från Hederv»
BondeStåndet, funnit Utskottets framställning
af berörde förhållande mera fördelaktig, äo
med verkställigheten skall instämma. Utskottet
finner af dessa anmärkningar icka
skäl att frånträda den medelväg det sökfe
följa, vid bestämmandet af detta sitt omdöme.
Det vore en lika nedslående, som i Ut*
skottets tanka origtig föreställning, att tänka
sig menighetens religionskunskap sådan,
som Anders Danielsson åen framställt, nämligen
såsom sammanfattning af några i och
för första Nattvardsgången tillärda och sedermera
snart förglömda utanlexor. Man
skulle i sådant fall icke hos vår allmoge
finna den från ett sundt förnuft och en lefvande
känsla utgående fasthet i religionsgrundsatser,
hvilken för det mesta visar sig
öiägtig att emotstå både otrons och svär*
Best), och Ekon. Utsk> Betankanden. 1263
meriets anfall och hänförelser, och dan Ean»
keförmåga, hvilken, endast eller hufvudsakligast
genom religionsundervisningen uppöfvad,
gör roedlemmarne af nämnds Stånd
skicklige att i öfver läggningar, äfven om
statens angelägenheter, deltaga. Det är således
hufvudsakligen i denea, religionslärarens
omsorg egentligast tillhörande del af
allmänna undervisningen, som Utskottet ansett
förbättrade anstalter erfordra?', men då
det icke kan bestridas, att vissa i vårt nu
varande samhällsskick, för hvars och ens
bildning till sjelfständigs medborgare nödige
kunskaper, hvaribland hufvudsakligast
skrifkonsten och de enklaste räknemethoderne,
äfvensom grUnddrageö af fäderneslandets
kännedom, i historiskt, statistisk och
ekonomiskt afseende, icke allestädes utgöra
föremål för folkundervisningen, ehuru insigterna
härutinnan visserligen i sednare tilder
tilltagit, skulle Utskottet felat mot sin
pligt, om det underlåtit, att härå fästa
uppmärksamheten och omtankan, synnerligen
i en tid, då förbättrade undervisningsmethoder
underlättat utväggrne, att bibringa
dessa kunskaper. Om, då det redan genom
äldre författningar är bestämdt, att anstalt
till barnaundervisning skall i hvarje församling
finnas, föremålen för samma undervisning,
och deribland de ofvannämnda blifva
närmare bestämde i den författning, som
angående scholväsendet på landet är att för
-
i2Ö4 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
vänta; så lägges derigenom Iska litet nå göthand
på Presterskapets och församlingarnes pröfningsrätt,
i afseende på den efter särskilda Jonamia
och öfriga omständigheter lämpliga ma*
rhoden, till dessa kunskapers bibringande,
som en slik bestämning och en dermed förenad
anmaning till uppmärksamhet åt vexelun
der visn ingssättet och omtanka på dess
införande, på de ställen, der hinder derföre
icke möta, skäligen lärer kunna, på satt några
Värde ledamöter af Högv. PresteStåndet
förment, innefatta någon förebråelse emot
Presterskapet, för uraktlåtenhet i detta vigtiga
ämne, hvilken, om den någorstädes egt
rum, visserligen är alltför partiel och tillfällig,
att böra läggas hela läroståndet till
last.
Det har blifvit anmärkt, att Utskottet
för mycket fästat sig vid vexel un der visn io gsmethoden,
hvars värde och nytta man ansett
böra af erfarenheten närmare bekräftas,
innan allmänna anstalter vidtogos till dess
införande. Utskottet har icke heller tillstyrkt
denna methoda anbefallande eller ovillkorliga
användande, men ansett erfarenheten af dess
nytta redaD vara tillräckligen vunnen, till att
föranleda en anvisning och uppmuntran till
dess införande på de ställen, der locala omständigheterne
aro derföre gynnande, och
synnerligen der, hvarest fonder och tillgångar
sig i sådant afseende erbjuda; och desto
heldre, sorn just denna erfarenhet äfven
Besv. och Ekon. Utsk. Betånhanden, 1265
inom fäderneslandet ådagalaggt, att de inrättade
Vexelundervisningsscholorne, med obetydliga
andra tillgångar än tillfälliga bidrag,
och de som lärjungarnes föräldrar
lenjnat, blifvit med begärlighet och framgång
begagnade, då deremot ansenliga fonder
och legater på flere andra ställen icke
haft annan verkan, än uppförandet af schöl*
byggnader och tillsättandet af Scholmästare,
hvilkas biträde sedermera blifvit föga anlitadt.
Man må ock endast jemnföra den sällsamma
förening af ostörd ordning och oafbruten
verksamhet i arbetet, den liflighet och
glädtighet i lynnet, som råder i vexelundervisningsscholorne,
der lärjungen sjelf Anner
sig framgå med säkra och snabba steg
till ett bestämdt mål, med den tröghet och den
oregelbundenhet, hvarigenom den förut vanliga
undervisningen hos LandtScholmästara
ofta blifvit lika långsam och tröttande, som
fattig på förmånliga resultater, för att pä
en gång erkänna det företräde, som det
planmässiga och ordnade eger framför dess
motsats, och tillika inse, att den beskyllning,
att leda till en död mechanism, oförenlig
med rigtningen till en sann religiositet
och nationalanda, som man någon gång
gjort vexelundervisningssättet, lika litet bekräftas
af erfarenheten, som den i förutsättningen
finnes grundad på ett naturligt för
-
Bihang till IiiksSt, Prot. j(J23> ö‘de Sami. Nio Co<
1&6G Betti- och Ekon. Utsk. Betänkan dem
hällande; ty i konsten och vetenskapen, så
väl som i naturen, är det icke ordningen»
utan fast heldre ordningens rubbning, som
dödar lifskrafterna eller hindrar dem från
utveckling. Man må dessutom erinra sig»
stt landtmannens barn, genom de ifrågavarande
undervisningsanstalterna, endast för
en kort tid och aldrig helt och hållet afskiljas
från familjelifvet, hvilket genom den
traditionella undervisningen eller fortplantningen
af de begrepp, som af ålder införlifva!
sig med folkets anda och lynne, alltid
skall komma att utgöra en ännu väsendtligare
del af uppfostran, än sjelfva undervisningen,
utan att på något sätt blifva beroende
eller rubbad deraf, att, genom den
sistnämnde, vissa i vårt samhällsskick lör
hvarje sjelfständig medborgare nödige kunskaper
göras mera allmänna, än de hittills
varit.
En värd ledamot af Ridderskapet och
Ådeln synes hafva befarat, att om inseendet
öfver vexel undervisningen eller omsorgen
om dess införande anförtroddes Prestersfcapet,
såsom ämbetsåliggande, skulle resultaterna
blifva vida mindre fördelaktiga, än
om denna omsorg öfverlemnas åt den enskilda
välvilljan. Utskottet kan ej dela den*
na farhåga, dertill skälen ej heller annorlunda
uppgifvits, än att yttradt blifvit, det den,
som af egen välvillja grundlagt en vexelundervisningsanstalt,
med mera oförtruten”
Ecsv. och Ekon. XJtik. Betänkanden. 1267
het vakar ofver tUss ändamålsenliga användande
än den, som endast af tjanstepligt och
till undvikande af ansvar, skall derom besörja.
Utskottet anser tvärtom, att den
syftning, som Presterskapets kall innebar,
till beredande af ali religiös, intellectuell
och moralisk utbildning, gör med naturen
af samma kall oförenligt, att pligterna dervid
skulle utöfvas endast af fruktan för ansvar,
som instämmande, att sjelfmant och
med den välvsllja, för hvilken ledning och
anvisning stundom kan vara både nyttig och
kärkommen, men påbud och föreskrifter
sällan behöflige, befordra undervisningsanstalterne.
i afseendepå hvilka det alltid måste
blifva för Preften både en lättnad och tillfredsställelse,
ju snarare och säkrare ändamålet
derigenom kan vinnas; att, om vexelundervisningens
methodiska inrättning skulle innebära
något stridande och mot rigtningen
till en sannskyldig religiositet och nationalanda,
hvilket dock Utskottet lika litet kan
medgifva, som det anser nämnde mechaniska
inrättning utgöra det hufvadsakliga af
undervisningsmethoden, synes äfven Presterskapet,
i följe af sin andliga bestämmelse,
bäst i tillfälle, att genom lämpliga modificationer
och genom sättet för bibringandet
af den egentliga religionsundervisningen,
förekomma en sådan skadlig missvisning uti
allmänna bildningens fortgång; och att, ehuru
den enskilda val vill jan visserligen re
-
v
12Ö8 Best;, och Ekon. Utsk. Betanknnden.
tian visat sig och ytterligare skall visa
sig verksam, att tillvägabringa ifrågavarande
nyttiga inrättningar, någon mera
allmän verkställighet icke synes vara
att påräkna, utan biträda af Pastorerne,
hvilka i många församlingar äro nästan ensamme
att gifva ledning åt besluten och
anstalterne i sådana mål, och hvilkas sorgfälliga
åtgärd vid verkställigheten är i
de fleste fall ännu mera angelägen och oumbäriig.
Hvad Utskottet föreslagit angående Klockares
tillhållande, synnerligen i de orter,
der de äro väl lönte, att taga befattning med
allmänna undervisningen, torde finnas ej
hafva varit utan all anledning, vid besinnande
ej mindre af hvad Herr Munck af Rosenschöld
och Friherre Wrangel, angående
Klockarelönerne i Skåne upplyst, än af hvad
en värd Ledamot inom Högv. PresteStåndet,
Herr Prosten Almgren, i detta afseende
yrkat, uti dess i förra Utlåtandet upptagna
motion; och då Utskottet uppgifvit
kännedom om vexelundervisningssättet, såsom
en egenskap, hvarå vid Klockares antagande
borde göras afseende, har meningen
hvarken varit, att göra detta till en alldeles
ovillkorlig fordran, eller att förneka
företrädet åt de egenskaper, som erfordras
för Klockarens egentliga befattning.
Hvad vidare angår Herr von Hartmansdorff*
deryid gjorda anmärkning, att
l
Besv. och Ekon, Ut sk, Betänkanäen, 1269
yttrande icke skall blifvit aflemnadt öfver
dess förslag, angående en allmän undersökning,
om läroståndets både göromål och löningsvillkor,
till utrönande, huru vida någon
indragning antingen af personal eller
Löneförmåner skulle kunna i och för undervisningsverkets
förbättring ega rum, får
Utskottet, som anser berörde löneförmåner,
så väl som Presterskapets antal och befattningar,
vara så tillräckligen kända, att någon
undersökning derom icke synes erfordras,
åberopa den redan i förra Betänkandet
yttrade öfvertygelse, att sedan vederlagsspannmålen
vid flera Pastorater frångått
Presterskapets aflöning, och blifvit anslagen
till scholväsendets förbättring, någon
ytterligare besparing af den förra, till förmån
för det sednare, icke skäligen synes
kunna ega rum, utan vid ö6 tillfällen, då
genom kyrkors sammanbyggnad, Prestlägen»
heter kunna indragas eller rättare sagdt
förvandlas till lägenheter för Scholmästare,
som tillika äro Prester; och Utskottet, som
i afseende på sistnämnde, nu för tiden icke
sällan förekommande fall, tillstyrkt en underd.
hemställan till Rong!. Maj.-t, torde
derigenom hafva ådagalaggt, att Utskottet
icke, på sätt Herr von Hartmansdorff och
en annan värd Ledamot äf Ridderskapet och
Adeln förmenat, för långt utsträckt afseendet
på Presterskapets privilegier, heldst,
strictissimo jure, del snarare kunde ställas
I*70 Besv. och^Ekon. Utsk, Betdnkanden,
i fråga, huru vida dessa medgifva inskränkning
i löneförmåner i och för sådan barnaundervisning,
den der ej varit ansedd såsom
tillhörande Presterskapets eller den egentliga
scholundervisningens befattning, och
för hvilken de insigter, som hos Prester
och allmänna Schollärare fordras och förutsättas,
icke heller äro nödige. Uppgift
på ekklesiastiske personers lönevillkor lärer
Herr von Hartmansdorff så mycket mindre
sakna, som Comitéen till organiserande af
Rikets Styrelseverk, i hvilken han såsom
Ledamot deltagit, genom Kongl. CammarRättens
biträde vid början af sina arbeten
erhållit en sådan, genom Utdrag af 1817
års complette inkomne Taxeringslängder
för ämbetsstaterne.
Då Utskottet tillstyrkt en underd. anhållan
hos Kongl. Maj:t, att det förslag till
ordning för landtscholor eller barnscholor
i allmänhet, med upprättande hvaraf Kongl,
Uppfostringscomitéen är sysselsatt, måtte,
innan Nådigt beslut derom fattas, meddelas
Rikets Consistorier till Utlåtande, har Utskottet
afsett denna ordning, deri föreskrifterne
lämpligast synas kunna inskränkas till
bestämmande af föremålen för undervisningen,
men anvisningar och råd deremot meddelas
i alla delar af ämnet, som på församlingarnes
godtfinnande, efter särskilda
locala omständigheter synas böra få ankomma,
icke mätte i sistnämnde afseende blifva
Btsv. och Ekon. Utsk. Beiänkanden. J271
mer bindande, än att ett slikt val må vid verkställigheten
vara församlingarna ochderasPastorer
öppet, samt att Consistorierne jemn»
väl i öfrigt måtte få tillfälle att meddela ds
upplysningar, i detta vigliga ämne, som deras
erfarenhet och kännedom af den större
eller mindre nytta, som nuvarande undervisningsanstalter
medfört, kan erbjuda.
Utskottet, som, uppå de skäl, hvilka
nu och i förra Utlåtandet blifvit anförde,
icke Enner anledning att i någon hufvudsaklig
del frånträda, hvad samma Utlåtande
innehåller, anser sig dock, med afseende så
väl å hvad Grefve Schwerin, hos Ridderskapet
och Adeln, anfört, som å nyttan och
vigten deraf, att hvad angående undervisningen
å landsbygden eller i de egentliga
folkscholorna kan varda, efter Uppfostringscomitéens
förslag och Consistoriernas
hörande, af Kongl. Maj.-t i Nåder beslutadt,
må ju förr dess heldre befordras till verkställighet,
böra frångå sin yttrade önskan,
att samma förslag med hvad dertill hörer,
mätte vid nästa Riksdag föreläggas Riksens
Ständer, hvilket desto heldre må anses öfverflödigt,
som Kongl. Maj:t af den underd.
anmälan, hvilken Riksens Höglofl. Ständer
nu torde härom besluta, så väl 60m af de
upplysningar, hvilka i anledning deraf inhemtas,
lärer Nådigst finna tillräcklig ledning
för sitt omdöme i ett ämne, hvar»
reglementarisk» del i alla fall mäste få an
-
Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanäen.
Lomma pl local autoriteters och menigh®*
tens eget bestämmande, och uti hvilket endast
några få allmänna föreskrifter jemte
uppmuntringar, anvisningar och råd i öfrigt
torde från Styrelsens sida finnas lämpliga.
Och varder, hvad Utskottet nu och förut i
ämnet yttrat, Riksens Högloft. Ständers pröfning
vördsammast understäidt, med tillkän*
»agifvande, att Utskottets först afgifna Betänkande
i förevarande ämne blifvit af Väl i
loft. BorgareStåndet bifallet.
Stockholm den 3. September 1825,
Bestit och Ekon. Utsk, Betänkanden. 1273
N:o 179.
Ankom den 2o Sept,, 1825.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets afgifne Betänkande,
angående skyldighet f ör Postmästare,
att emot ersättning hålla Postbok
med Landtboer.
Vallofl. BorgareStånclet har genom ProtocollsUtdrag
den 14 nästlidne April till Utskottet
återremitterat dess ofvanberörde Be»
tänkande, på grund af följande deremot
framställde anmärkningar: att de*t vore obilligt
ålägga Postmästare hålla räkning
och lemna credit åt hvem som heldst, enär
de sjelfva stå i ansvar för den förlust, som
dymedelst någon gång kunde inträffa: att
lösväskorne fördröja postföringens gång, och
att det skulle blifva ett nytt hinder för
densamma, om postförare bestämdt ålades
dem emottaga: att någon författning icke
linnés, som förmenar landtboer begagna fördelen
af postbok, men att detta icke kunde
bestämdt åläggas Postmästare, enär de vid
bristande betalning af sådane correspondenter
sjelfve måste ansvara för den derigenom
uppkomue balance, hvaremot de gerna
skola frivilligt åtaga sig detta besvär för
j?_74 Best), och Ekyn. TJtsk. Bctånhanden.
skälig betalning: att hvarje landtbo må ega
rättighet att vid årets början deponera
en summa penningar hos Postmästaren, så»
sorn förskott till postporto, samt, så långt
denna vore tillräcklig, och sedermera genom
ytterligare tillskott tå sina bref behörigen
afsfeickade; och ändtligen, att enär lösväskorne
skola i städerna förorsaka tre eller
fyra gånger mera uppehåll, än hela posten för
öfrigt, utan att medföra synnerlig nytta,
Jösväskorne icke må med den allmänna post»
föringen inblandas.
I anledning af hvad sålunda blifvit erinrad
t, får Utskottet förklara, att Utskottets
mening icke varit, det Postmästare skulle
varit skyldige, att på credit hålla postbok
med kringboende landtboer, utan endast
att de, emot en skälig och bestämd vedergällning,
borde åläggas, alt till correspondenternes
säkerhet, i medsänd postbok, anteckna
afgående bref. Hvad åter angår dea
föreslagne skyldigheten för postbönder, att
äfven emot ersättning medtaga landtboers
lösväskor, så grundar sig Utskottets tillstyrkande
i detta hänseende på den öfvertygelse,
att postinrättningen är en allmän anstalt,
som icke ensamt bör beräknas för vissa personers
beqvämlighet, utan så mycket som
möjligt sträcka sig till alla de Samhällets
medlemmar, som vil!ja sig af en sådan förmån
begagna; och om äfven lösväskornet
»mottagande skulle medlöra något uppehåll
JSesv. och Ekon, Vtsk, Betänknnden> 1275
i posternas gång, hvilket likväl, enligt Utskottets
förslag, bör blifva högst obetydligt,
är denna omständighet, enligt Utskottets
tanka, icke ett tillräckligt skäl, att frångå
en mening, som stödjer sig på en billig
jemnlikhet i åtnjutande af en allmän rättighet
och förmån; Hvarförutan Utskottet
får tillkännagifva, att dess ifrågavarande Betänkande
blifvit af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Högv. PresteStåndet samt He*
derv. BondeStåndet bifallet.
Stockholm den 15 Sept. 1823.
&r-eOOOOQOOOO*—*
1276 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn•
N:o 180.
Ankom den 20 Sept. »823.
Betänkande, i anledning af vackt fråga, oni,
en jemnarc reglering vid de indeldte regementerne,
stam* och hjelprotarne imellan.
U"ti flera från Hederv. BondeStåndet till
Utskottet remitterade Memorial, har klagan
blifvit förd öfver de många olägenheter,
som tillskyndas Rotehållare å de ställen,
der Hjelp-, Strö- eller Utrotarne finnas på
längre afstånd sbiljde från sina Stamrotar;
och är i följd deraf föreslaget, att ett utbyte
af hjelprotarne öfver allt fingo sig tillslagne
de närmast belägne Hjelprotar, hvilket
utan någon svårighet förments kunna åstadkommas.
Utskottet, som öfvervägat detta mål,
har med kännedom och vitsordanda af
det förhållande som blifvit uppgifvet, eller
att vid åtskilliga regem en ter hjelprotarne
stundom äro ända till 4^5 mil från
sina stamrotar aflägse, icke kunnat undgå att
billiga den i ofvannämnda måtto förde klagan.
Det är nemligen gifvet, att å de or
-
Besv. och Ekon» (Jtsk. Betänkanden. 1277
ter, (ler berörde Förhållande inträffar, betydliga
svårigheter stola mota För alla öf~
verläggningar Rote-interessenterna emellan
till gemensamma utgifter och gemensamma
biträden. Det är lika klart, att egarna a£
hjelprotarne, då de kallas att vid sådana
öEverläggningar å Stamroten, eller utgörandet
af arbete vid Kneckte- och Båtsmans»
torpet sig inställa, skola besväras med långväga
resor till förlust af en ofta dyrbar tid
och känbar tunga, då de nödgas medföra
creatur, fordon och redskap; och det är
slutligen påtagligt, att vid de tillfällen, dä
Soldaten eller Båtsmannen hastigt behöfver
understödjas, eller smärre brister å torpet
fordra afhjelpande, Innehafvaren af Stamroten
skulle i anseende till omvägarne, att
vinna sina medinteressenters deltagande deruti,
komma att ensamt dermed tillhandagå,
utan att kunna påräkna någon eller ock endast
ringa ersättning derföre.
Då roteringssfeyldigheten är i och för sig
sjelf en ganska tryckande börda, fordrar omsorgen
om jordbrukarens bästa, att de tillfälliga
orsaker, så vidt möjligt är, undanrödjas
eller mildras. Att söka befordra
detta till den del, som nu är i fråga, lärer
dessutom vara så mycket mera angeläget,
som de ofvantill anmärkte olägenheterne,
följder icke af sjelfva roteringsbesväret, utan
af rotarnas sammansättning, ej äro ga«
isyö Besv, och Ekon, Disk. Betankanåen<
mensamme för alia rotehållare och genom
en dylik åtgärd det ändamål kan vinnas, att
göra roteringsskyldigheten i det närmaste lika
för alla, hvilket, vid alla statsbördors fördelning
af billigheten påkaliadt, medför den
goda verkan, att tyngden deraf synes min*
dre svår.
Väl har Utskottet sig bekant, att utbyte
af Rotar till ömsesidig beqvämlighet redan
är i författningarne medgifvet, samt
Kongl. Cammarcollegium uppdraget att ansökningar
derom upptaga och afgöra; men
den utväg, sorn således blifvit öppnad tilt
närmare sammandragande af Rotar, hvilkas
delar finnas spridde på längre afstånd från
hvarandra, kan i Utskottens tanka dock endast
ofullkomligen uppfylla det härmed afsedde
ändamål. Den omgång och de kostnader,
som från begagnandet af berörde utväg
äro oskiljaktige, kunna e; annat än afskräcka
från dess bruk; men äfven ett stort
hinder för verksamheten af det medel, hvarigenom
man velat bereda tillfälle till rättande
af den ifrågavarande felaktigheten 1
roteringsverket torde igenfinnas deruti, att
den ämbetsmyndighet, som öfver sådane ämnen
skall döma, är afstängd från den local
kännedom och bekantskap med många speciella
förhållanden, som härvid äro oundgängligen
nödiga, och hvilkas saknad ofta
kan blifva ea orsak till afslag å ansöknin
-
BtsV. och Ekon, tjtsk. Ertänkanden. 1275
gar om utbyte, hvilka af giltiga skäl understödjas.
Det är vid betraktande af dessa omständigheter,
som Utskottet ansett en mera
bsqväm och mera säker utväg böra uppsökas
till befordrande af det ändamål, sorn
genom de väckte motionerna åsyftas; och
får Utskottet nu i sådant afseende vördsamt
föreslå Riksens Högloft. Ständer, att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Majit, efter infordrade underrättelser,
om föihållandet i detta fall vid
hvarje regemente, genom tillförordnade corn*
missioner af enahanda sammansättning, som
de, åt hvilka Utskottet ansett jsmnkningen
af extra roteringen i riket böra uppdragas,
låta vid hvarje regemente, der behof af
förändring kan förete sig, i vederbörande
Kotehållares närvaro, allmänt undersöka, huru
vida och i hvad mån utbyte af från
Stamrotarne aflägse hjelprotar och deras
sammandragande till närmaste Stamrotar må
kunna ega rum, samt förslag till ett sådant
Utbyte upprätta och derefter Kongl. Majrts
Nådiga pröfning och stadfästelse underställas;
börande dock härvid ovillkorligen iakttagas,
att indelningsverkets hufvudgrunder
på intet sätt rubbas, samt ingen tillökning
sker i de rotehållare förut åliggande skyldigheter,
eller minskning beredes i det hemmantal,
hvaraf hvarje rote eller indelningsverket
består.
isgo Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
hemställes detta förslag vördsamligen.
Stockholm d. 15 Sept. 18123.
ooo<a www - -<
N:o 181.
Antom den 20 Sept, 1823.
XJtlatcin.de,
upphörande af cle Stochholms stad anslagne
sä kallade Farm-, Bro-, Torgoch
Renhållnings afgifter för vissa varor,
som land eller sjövägen till staden
införas.
I detta ämne hafva framställningar blifvit
gjorde, inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af Friherre Rudbeck, Alexander, och
inotu Hederv. EondeStåndet af samtlige
Btsv. och Ekon. Utsk. Betänkanåen. lSgi
Fullmägtige för allmogen inom Stockholms
län, hvilka grundat påståendet, om ifrågavarandeiafgifters
afskafFande, hufvudsakligen derpå,
att de samma, införde och påbjudne först
under loppet at år 1812, skola innefatta en
beskattning för den trafiquerande allmogen,
hvilken, såsom ej af Riksens Ständer, i den
ordning, Regeringsformen stadgar, antagen
och fastsläld, olagligen tillkommit; hvarjemte
särskildt blifvit anfördt, alt den omgång,
som dessa afgifters afbördande medför,
skall tillskynda Landtmannen betydlig
olägenhet, samt att, då ingen underrättelse
i den Stockholm omgifvande ortens kyrkor
lär hafva blifvit meddelad, om tillvaron af
den författning, hvarigenom afgiftsrna äro
stadgade, detta haft till följd, att mången
landtman, utan möjligheten att känna författningens
innehåll, likväl blifvit blottställd
för det vites ansvar, som för densammas
öfverträdande finnes ut-att.
Under öfverläggning om detta ärende
har Utskottet inhemtat, att äfven vid sistlidne
Riksdag fråga varit väckt, om upphörande
af de till Stockholms stad utgående
Parm-, Bro-, Torg- och Renhållningsafgifler;
men att Riksens Ständer då, efter vunnen
kännedom, alt rättigheten till uppbärande
af dessa afgifter, fast under olika namn, af
ålder tillhört staden och i dess privilegier
Bihang till RiksSt, Fröt. 1825) ö-de Sami. Nir gi.
1282 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkatiden.
blifvit befästad, ansett sig icke kunna fatta
något beslut om deras afskaffande, och blott
inskränkt sig dertill, att hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhåll», det ej mindre Öfverståthållare
Ämbetet måtte tmdfå Nådig
befallning, att vidtaga nödiga åtgärder till
afhjelpande af de många olägenheter, samt
det besvär och uppehåll, som tillskyndades
landtmannen genom det antagne uppböidssättet
af afgifterna, och tillika tillse, det
desse ej blefve aftdrdrade för varor,
som redan på landet vore betingade till
viss person eller infördes till eget behof
och följaktligen icke utbjödes eller föryttrades
på torgen, än ock anstalt fogas, att ali»
mogen i de närmast hufvudstaden belägne
län måtte genom allmän Kungörelse underrättas,
om sin åliggande skyldighet, då den
till Stockholm införde varor, hvarföre Parm-,
Bro-, Torg- och Renhållningsafgifter borde
erläggas; och harKongl. Maj :t, enligt Utskottetjemväl
meddelad upplysning, i anledning
af Riksens Ständers ofvannämnde underdåniga
begäran, uti Nådig Skrifvelse till Öfverståthållare
Ämbetet af den 31 Jan. 1821
förklarat, det Kongl. Majit funnit för godt
i Nåder stadga, att förrberörde afgifter dädanefter
icke borde utgöras af varor, som
någon för eget behof kunde till staden låta
införa, men att Kongl. Majit deremot
ansett så väl uppbörden af afgifterna böra
fortfarande ske ä de förr vanliga ställen,
eller i Hamnarne samt å Hötorget och A
-
Besvt och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 1233
dolph Fredriks torg, såsom dertill mest
lämplige, som ock stadens rättighet förblifva
oförkränkt till afgifters upptagande för
Varor, äfven i den händelse de redan på
landet blifvit ai viss person betingade; hvarjemte
Kongl. Majit i Nåder bifallit, att genom
Vederbörande Dess Befallningshafvande
en sådan Kungörelse, som Riksens Ständer
begärt, skulle i de till Stockholm närmast
varande län utfärdas.
Då den nu förevarande frågan sålunda
redan blifvit af Riksens Ständer pröfvad,
och, såsom ledande till rubbning af de Stockholms
stad förundte privilegier, afslagen,
anser Utskottet vid ett oförändradt förhållande
dermed sig sakna skäl, att densamma
till något afseende anmäla; och jemte framförande
af detta Utskottets yttrande öfver
de gjorda framställningarne, får Utskottet
tillika erindra, dels att då de varor, för
hvilka Hamn-, Bro-, Torg- och Renhållningsafgifterna
erläggas, icke å andre ställen
än i stadens hamnar och å de förenämnde
2:ne torgen få försäljas, den möjligen minsta
omgång vid alla andra tillfällen, än dä
varorne redan äro på. landet betingade och
således icke till hamnarne elier torgen föras,
synes vara beredd för afgifternas afbördande,
derigenom, att de å samma ställen
till utsedde Uppbördsman få aflemnas, dels
att, sedan Kungörelser otvifvelaktigt utgått
i de hufvudstaden tillgränsande län, om de
1854 Besv. ock Ekon. ZJtsk. Betankandcn.
staden tillkommande ifrågavarande afgifter,
okunnighet om de skyldigheter landtmannen
till deras erläggande eger, och hvarest
de af honom böra levereras, nu mera icke
bör hos honom kunna råda.
Till Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning hemställes detta Utskottets Utlåtande
vördsamligen.
Stockholm d. 15 Sept. 1823,
•*»-« 0000 z rxxxi
N:o 182.
Ankom den 20 Sept. 1823.
Utlåtande, rörande väckt fråga, om Sahöreslängders
allmänna Kungörande.
^Jenom Remiss den 5 sistlidne Mars har
Hederv. BondeStåndet till Utskottet öfverlemnat
ett Memorial af RiksdagsFullmägtigen
från Caltqare Län Anders Andersson,
Eesv. och Ekon, JJtsk. Betänkandtn. 1235
sorn föreslagit, att Vederbörande domstolar
och excecutive verk måtte åläggas, alt, med
detsamma Sakörsslängder aflemnas till indrifvande
af ådömde bötesbelopp, tillställa
Församlingarnes Pastorer extracter deraf för
den andel af Saköresmedlen, som tillfallit
Kyrkorne och de fattige, för att derföre i
Kyrkorne uppläsas, hvaraf Anders Andersson
ansett den dubbla fördel vinnas, att
hvar och en varder underrättad, om medlens
behöriga användande för deras bestämda
ändamål, och nödig controll beredes i
anseende till dem, som med uppbörden och
redovisningen hafva befattning.
Under öfverläggningen om detle ämne
har Utskottet inhemtat, att i anledning af
en från Högv. PresteStåndet till Riksens
Ständers Lag-Utskott remitterad särskild
Motion af Herr Prosten Hagberg, angående
stadgandet af skyldighet för Häradshöfdingarne,
att vid hvarje Tings slut till Kyrkoherdarna
aflemna af dem underskrifns
Saköreslängder å de böter, som vid HäradsRätterne
blifvit tilldömde Kyrkorne och da
fattige, bemäldte Utskott uti afgifvet Betänkande
af den 19 sistlidne April, förklarat,
att då genom redan gällande af Utskottet
åberopade stadganden, tillräckligen vore
sörjdt derföre, att hvarken Kyrkorne eller
Fattigcassorne vid utbekommandet af de
dem tillfallande böter måtte blottställas för
osäkerhet eller obehörig tidsutdrägt, ej hel
-
1286 Besv. otti Ekon. Utsk. Betänkanden.
ler Presterskapet lemnäs i okunnighet om
beloppet af de bötesmedel, som af Kronobetjeningen
inför detsamma borde redovisas,
funne Utskottet sig sakna anledning att
å förenämnde Motion tillstyrka bifall; och
som detta LagUtskottets yttrande af Riksens
Höglofl. Ständer blifvit godkändt, och Riksens
Ständer således redan afgjort, att någon
vidsträcktare skyldighet i afseende på
meddelandet af uppgifter, rörande de Kyrkorna
och de fattige tilldömde böter, eller
någon annan controll öfver deras behöriga
leverering och redovisning, än som författningarna
för det närvarande stadga, icke böra
ega rum; så anser Ekonomiutskottet hvarken
den af Anders Andersson väckte fråga,
till syftningen alldeles lika med Herr Prosten
Hagbergs Motion, fordra särskildt besvarande,
eller Utskottet nu ens vara tillständigt,
att angående sin mening derom
göra någon framställning; dock torde
Utskottet, rörande sjelfva förslaget om
Saköreslängders uppläsande från Predikstolen
icke böra underlåta att nämna, att så
vida namnen å de personer, som för brott
eller förbrytelser blifvit pliktfälde, på sådant
sätt skulle komma att tillkännagifvas
allmänheten, detta ej allenast kunde hafva
menliga följder, i afseende på de dömdes
medborgerliga förhållanden, utan ock komma
att utöfver lagens bestämmelse öka
strafFet för dem genom den skymf, som det
Eesv. t>ch Ekon. Utsk. Betänhanden. 12Q7
offentliga Kungörandet ofelbart skulle ådraga
detri.
Hvad Utskottet sålunda yttrat, varder
Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
vördsamt understäldt.
Stockholm den 15 September 1823.
N:o 183.
Ankom deli 20 Sept. i§23.
Utlåtande, angående vacht fråga, om förhöjning
i Tullen å Finskt och Rysskt
glas samt dess framtida förbjudande
till införsel, m, m.
G enom ProtocollsUtdrag af den 5 sistlidne
Mars, har Vällofl. Borgare-Ståndet,
J?88 ‘Buvt och Ekon» Utsk. Betänkanden.
under meddelad underrättelse, att Remiss
deraf äfven skett till Bevillningsutskottet,
åt Ekonomiutskottet öfverlemnat ett af
Herr H. Bjuhr afgifvet Memorial, deruti
han, efter framställning af den svåra belägenhet,
hvaruti glasbruken i Sverige under
de sednare åren skola blifvit försatte, medelst
bristande afsättning å sina tillvorkningar,
som åter tillkommit genom det i Handelstractaten
med Ryssland lemnade tillstånd
till Finska varors införsel emot endast
5 procents tull, hvilket förmodats äfven
hafva blifvit begagnadt till förmån för
Rysskt glas, under föregifvande af Finskt
ursprung, föreslagit, att R. H, Ständer måtte
hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla,
att till Svenska glastiliverkningena
uppmuntran, införande och försäljning i öppna
bodar af Finskt och Rysskt glas, måtta
i likhet med hvad redan skett, i anseende
till glas från andra länder, förbjudas vid
förnyandet af den snart tilländalöpande trädsten
med Ryssland, samt intilldess en tull
af minst 25 procent sådant glas åläggas;
hvarjemte Herr Bjuhr har yttrat den öfvertygelse,
att derest Riksens Ständer funne
skäligt anslå premier för export a£ Svenskt
glas, tillverkningen deraf inom Riket skulle
än vidare kunna utvidgas till allmän båtnad
för landel
Sedan Ekonomiutskottet öfver den af
Herr Bjuhr sålunda gjorda framställning
Beit), och Ekon. Utik. Eetänkanden. 1289
begärt BevillningsUtskottets yttrande, till
grundläggning aE Utskottens, enligt Remissen,
gemensamt afgifvande Utlåtande, har
bemäldte Utskott under den 16 sistlidne Juli
gifvit tillkänna: att Herr Bjuhrs Memorial
af Yällofl. BorgareStåndet ickeblifvit Utskottet
tillstäidt: att den af honom väckte
motion således först, efter emottagandet aE
Ekonomiutskottets delgifvande deraf, kunnat
blifva föremål för Utskottets behandling:
att Utskottet för öfrigt ansåge, bland de a£
Herr Bjuhr framställe ämnen, endast det
om förhöjning å tullen å inkommande Finskt
glas tillhöra Utskottets bedömande, samt
att Utskottet i denna del åter trodde sig
allenast böra åberopa den af Utskottet föreslagna
Tulltaxan, i hvad den angår tullprocenten
å utländskt glas.
Vid sådant förhållande föranlåtes alltså
Ekonomiutskottet nu enskildt meddela
det Utlåtande, Utskottet funnit Herr Bjuhrs
motion påkalla; och beträffande således först
yrkandet om framtida förbud emot införsel
och försäljning af Rysskt och Finskt glas;
så, ehuru frågan derom egentligen må kunna
anses besvarad genom det generela yttrande
Bevillnings- och Ekonomiutskotten
nu gå att gemensamt afgifva, rörande importsystemet,
tror Utskottet sig icke böra
underlåta, att särskildt framföra den öfvertygelse
Utskottet eger, att då tillverkningen
1290 Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanden.
af glas, särdeles af hvad vissa slag derafangår,
ännu icke inom Riket stigit till den höjd,
att landets behof af denna vara dermed tillräckligen
kan fyllas, det vöre nog obetänkt,
äfven under bibehållande af det nu gällande
proh i bi ti vsystemet, att, genom förbud
tillsluta utvägen för Rikets innevånare, att
åtkomma det bristande.
Vidkotmnandeiullens förhöjning å Finskt
och Rysskt glas; så, alldenstund Riksens
Höglofl. Ständer, under förehafd granskning
af den af Bevillnin ;s-Utskottet föreslagna
Tulltaxa å utifrån inkommande varor,
redan lära hafva pröfvat, till hvad belopp
tullen å utländskt glas bör utgå, torde
Utskottet icke vara tillständigt, att något
yttrande i denna fråga nu mera afgifva.
Hvad slutligen rörer Svenska glastillverkningens
uppmuntran genom premier
för utförsel af glas, lärer Utskottet, utan att
behöfva ingå i något allmänt omdöme, om
sådane uppmuntringars mer eller mindre
lämplighet, samt om, och hvilka industriegrenar
dermed böra omfattas, såsom skäl
för sitt afstyrkande, af allt afseende I framställningen
i denna del, endast böra anmärka
inconsequencen deraf, att genom konstlade
medel söka befordra exporten af en
inhemsk artikel, under det man icke eger
tillräckligt deraf för eget behof, och förthy
Besv. och Ekon. ZJtsk. Betcinkanäen. 1291
nödgas tillåta dess införande från fremmande
ort.
Dock varder detta Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsamt underställdt.
Stockholm den 15 Sept. 1823.
N:o i84-
Ankom d. 20 Sept. ig23-
Utlåtande, i anledning af erhållen återreremiss
af Betänkandet N:o 133, angående
yrkad likhet uti rättigheten till
nya smidens anläggande, sd i Södra
sorn Norra orterne.
tander den 22 Juli har, på begäran aE
tvänne Ledamötar i Hederv. BondeStåndet,
äfvensom under den i Augusti, från Vällofl.
1292 Besv. och Ekon• Utsk. Betänkanden.
BorgareStändet, i anledning af åtskilliga
Ledamöters yrkande, ofvannämnde Betänkande
blifvit återrsmitteradt, med anmärkningar
derom: att undersökning vöre nödig,
huru vida det för bruks* och bergsmanna
handteringen nu gällande näringstvång, i
längden skulle kunna anses behöfligt: att
en rättelse uti 1803 års Smidesförfattning,
i så motto vore nyttig, att skilnaden den
utsätter imellan nya, på köpetackjern grundade
stångjernssmidens anläggande uti Södra
och Norra orterne, måtte hädanefter
upphäfvas, enär de sednare ingalunda sakna
malmer, och de förra på flere ställen ega
ymniga skogar: att det öfverklagade stadgandet,
om skilnaden i rättigheter desse orter
imellan, nu saknar den grund, det egde den
tid, som manufacturtillverkningarne hade
lönande afsättning, hvilket nu icke är händelsen,
af hvilken orsak ock de fleste ämnessmiden
blifvit till stångjern förvandlade:
att Riksens Ständer, uti underd. Skrifvelse
borde anhålla, alt de coromitterade,
som fått sig uppdraget, att förslag till nyttiga
ändringar och tilläggningar uti nu gällande
Bergsförfattningar afgifva, måtte, med
underdånigt Utlåtande i detta ämne inkomma,
och att en önskan af Riksens Ständer
måtte framföras, att Kongl. Majit äfven
hädanefter måtte göra afseende på de orsaker,
sorn till särskildte undantag föranleda.
Besv. och Ekon. Utsk, Betänkanden. 1293
Utskottet har, genom sitt redan aflåtne
Betänkande i denna fråga, efter sin åsigt
utvecklat, hvad författningarnes ändamål
varit, samt anfört, hvad deras närvarande
lydelse är, och hufu oförenlig densamma
för bifall till den gjorde Motionen
befinnesj äfvensom Utskottet upplyst, huru,
genom rescript af den 21 Juni 1821,
och, efter dä förevaren granskning, Kongl.
Majit ansett tackjernstillgångarne i Riket,
och att dessa för närvarande till största delen
redan voro disponerade. Utskottet har
ej heller underlåtit tillkännagifva sin förmodan,
att, då locala omständigheter påkalla,
och sådane anmälas, Kongl. Maj:t äfven
hädanefter icke lärer underlåta, att göra
afseende på de orsaker, som till särskildta
undantag kunna föranleda. Dä nu detta
allt redan innefattas uti det återremitterade
Betänkandet, och den frågaas granskning,
om lika rättigheter till nya smidesanläggningar,
så i de Södra, som i de Norra orterna,
ingalunda kan vara undantagen från
det allmänna uppdrag, Kongl. Majit redan
gifvit vissa, i Nåder utsedde committerade
till Bergsförfattningarnes öfverseende: Så
anser Utskottet således frågan härom, på en
en annan väg redan vara satt under pröfning,
och någon annan åtgärd ä Riksens
Ständers sida ej återstå. Dock varder detta,
jemte tillkännagifvande, att Utskottets
I2g4 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
först afgifne Betänkande blifvit af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga
Preste-Ståndet bifallet, Riksens Höglofl.
Ständers eget ompröfvande vördsamt un»
derställdt.
Stockholm den 15 Sept. 1823.
N:o i85-
Antom den 23 Sept. ig23*
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, N:o 106, i anledning
af föreslagen förändring uti
examina för inträde i de civila Ämbets-Verken.
Höglofl, Riddersfeapet och Adeln, saint
Högv. PresteStändet hafva till Utskottets
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1295
förnyade handläggning återlemna! dess förenämnde
Betänkande, hvarvid anmärkningar
blifvit gjorde hos förstnämnde Riksstånd,
af Herr Friherre Ankarsvärd C. H.,
som yttrat, att då Herr Friherren trodde
en önskan nödig, att få häfva de författningar,
som nu kunna hindra privata associationer
imellan lärde till offentlig undervisning
i vetenskaperna, åsyftade Herr Friherren
en större fördel än den, som Utskottet
velat göra till skäl för Riksens Ständers
underdåniga önskan inför Thronen,
att nemligen Uppfostringscomitéen matte
beredas tillfälle, att till nästa Riksdag uppgöra
förslag till civila examina. Herr Friherrens
syftemål hade varit beredandet af
en möjlighet, att den massa af vetenskaplig
kunskap, som finnes i hufvudstaden, och
må hända äfven i andra Rikets Städer än
Upsala och Lund, måtte kunna komma landets
uppväxande ungdom till godo, på en
annan väg än genom tryckpressen. Herr
Friherren hade åsyftat, att öfverflyttandet
af förvärfvade kunskaper från den bortgångna
generationen uppå den uppväxande,
skulle få bli en fri handtering, att den individuella
förkofran i vetenskap äfven skulle
få bli en loflig inkomstkälla, att den högre
vetenskapliga bildningen såmedelst skulle
kunna komma att framdeles underhålla sig
sjelf, och att i denna del åtminstone de lägre,
med tunga arbeten sysselsatta lo 1 kelas
-
1296 Besv. och Ekon. C t sk. Bctclnkanäen.
sernas gärder till de bättre lottades njutningar
och behof småningom skulle kunna
upphöra. Efter närmare utveckling af denna
idés, förklarar Herr Friherren sig af
dubbla skäl nödgas ogilla Utskottets förslag,
att Riksens Ständer skulle hos Kongl. Maj:t
i . underdånighet anhålla, att det project till
civila examina, som Uppfostringscomitéen
torde erhålla uppdrag att till nästa Riksdag
utarbeta, måtte då församlade Ständer communiceras,
först: emedan det leder att göra
en comitée till ett permanent ämbetsverk;
för det andra, emedan det syntes Herr
Friherren obehörigt, att Ständerne vid frågan,
om ett project till civila examina skulle
för sjelfva detailerna vill ja påtruga Kongl.
Maj:t sina råd och upplysningar, eller lägga
hinder i vägen för Kongl. Majrt, att tidigare,
än efter 5 års förlopp verkställa en
åtgärd, på hvars behof Ständerne i underdånighet
fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet;
Hos Högv. PresteStåndet, af Herr Professoren
Doctor Lundblad, som jemnväl
afstyrker ofvannämnde af Utskottet föreslagne
underd. Skrifvelse, heldst Herr Professoren
anser det högst problematiskt, huru
vida Kongl. Uppfostringscomitéen skulle
finnas hugad, att uppgifva förslag, hvilket
sannolikt, såsom många andra, skulle
förfalla, sedan mycket deröfver till föga
båtnad blifvit ordadt och skrifvet; hvarförutan
Herr Professoren, i anledning af Ut
-
Best). och Ekon. Vtsk. Betti nkantlen. 129?
skottets tillstyrkande, det Nådiga föreskrifter
må gifvas vederbörande akademiska lärare,
att föreläsa öfver, och vid examina
förhöra uti Grundlagen, erindiar, att denna
åtgärd är så mycket mer öfverflödig, som
samma lärare, så vidt deras åt andra ej
mindre vigtiga undervisningsämnen egnada
tid det rnedgaf, lika litet hädanefter soot
hittills lära underlåta, 8», äfven opåminte,
fullgöra ifrågavarande skyldighet} hvadan
Herr Professoren i allo afstyrker den projeeterade
underd. Skrifvelse!!, såsom den der
å ena sidan, onödigtvis sktflle besvära Majestätet,
och å den andra, innebära en indirekt
och oförtjent anklagelse emot Lärare,
hvilka icke bevisligen åsidosatt några
dem verkeligen åliggande skyldigheter;
uti hvilket yttrande Herr Biskop Ahnqvist
samt Doctorerne Stenhammar och Thyselius,
jemte större delen af det Högv. PresleStåndet
instämt: Herr Professoren Doctor
Forssell har jemväl afstyrkt den underdåniga
SkrifvelseD, äfvensom förslaget, rörande
föreläsningar och förhör öfver Rikets Grundlagar,
hvilka Herr Doctorn ansett vara i sig
sjelfva nog tydliga, och att deras explication
för ungdomen vid Rikets läroverk således
vore både öfverflödig och i sina följder
möjligen blott skulle leda till advocatur
Och har Herr Biskopen Doctor Faxe fö rkla
Bihang till RiksSt. Fröt. 1823, fade Sami. N;r 82
j2pÖ Ren), och Ekon. Utsk. Betänkande)).
rat sig så mycket heldre instämma uti Herr
Professoren Lundblads tanka, som, utom
hvad emot Utskottets förslag redan anfördt
blifvit. Riksens Ständers hörande öfver ett
exarnensförslag, förekom Herr Biskopen nog
besynnerligt, enär Herr Biskopen trodde,
att Rikets Höglofl. Ständer icke sysselsätta
sig med reglementariska författningar, och
förmodade, att en underdånig begäran derom
icke lärer vinna Nådigt bifall.
Utskottet, som haft att sig utlåta öfver
frågan, om de civila examina skola vid Akademien
upphöra, och i stället endast anställas
af Ämbetsverken, förstärkte med hvarjehanda
andra examinatorer, har utförligt
uppgifvit sina afstyrkande skäl. Om än
det således icke beredt den af förändringen
förmodade högre fördel, Friherre Ankarsvärd
åsyftat, har det dock icke gjort sig
skyldig till förebråelsen, att å Friherrens
förslag, så vidt detsamma var genom uttrycket
ådagalagdt, icke hafva fästat tillbörligt
afseende.
Den, så att säga, näringsfriheten att
undervisa Friherren förordat, är icke med
något tvång belaggd. Mot föreningen af
flere eller färre till föreläsningars meddelande,
äro, Utskottet vetterligen, icke några
hinder stälde, och torde sistnämnde endast
kunna framkallas af ämnet och sättet. En
frihet, som åtnjuies, behöfver således icke
sökas.
Beni, och Ehoit. Utsk. Betcinkanden. 1299
Utom de manga af staten bekostade,
eller genom- enskiide donationer tillkomne
hildningstillfällen, hufvudstaden eger, hafva
äfven -tillfäiiige sådane i hvarjehanda
• ämnen uppstått. Emedan våra Universitet
fortgått med tidens odling, hafva ds af desse
hvatken befarat intrång eller behöft väckelse.
Staten blandar sig icke in i den enskilda
undervisningen. Den öppnar Universitetet
för den, som icke begagnat dess
lägre läroverk, och gifver också honom inträde
i sina ämbetsverk, då han bestått profvet.
Att föreskrifva dessa, och att förlägga
dem dit, der de med största fördel kunna
förrättas, är statens ovillkorliga rättighet.
Huru vida ändamålet nu vinnes, och hvilka
förändringar i formen tiden fean fordra,
skall utvisas af det förslag, Utskottet velat
åt Kongl. Uppfostringscomitéens utarbetnin
g ofverl emna, och af vederbörandes deröfver
meddelande Utlåtande.
Då Friherre Ankarsvärd, äfven sorn
någre varde Ledamöter af Högv. PresteStåndét
ansett olämpligt, att Utskottet föreslagit
detta så förberedda måls öfverlemnande
till blifvande Ständers pröfning, får
Utskottet fästa uppmärksamheten derå, att
det icke bestämdt begärt, men förmodat, att'
Kongl, Majit torde behaga tillåta Ständernes
hörande i detta ämne af allmänt interesse.
Så besynnerligt som en värd Leda
-
jgoo Besv. och Ekon. Utsh. Betankandcn,
mot al PrestStåndet ansett 'denna un flerd,
hemställan, kan Utskottet icke finna den.
Förändringen af ämbetsverken är nu andra
Riksdagen ett ämne för Rikets Ständers särskildta
Utskott, och enär Kongl. Maj:t aktat
nödigt, att öfver denna af Comitéen lango
ventilerade fråga, inhemta Rikets Ständers
Utlåtande, var den tanka icke ur vägen,
men framställer sig sjelf, att ett förslag
om villkoren för inträde i ämbetsverken,
heldst då det skulle besvara frågan om
olika examina för dem särskildt, eller en
och samma för dem alla, kunde, om icke
begäras, dock väntas lemnadt till Ständernas
pröfning. Likväl, eme*dan sdetta ämne
är af administrativ art, och Kongl. Maj:t säkrast
finner, om efter dess beredning, allmänna
omdömet behÖfver utrönas, föranlades
Utskottet af uppmärksamhet på da gjorde
anmärkningarne, att tillstyrka, det meningen
om Rikets Ständers börande må ur
dea föreslagne underd. Skrifvelsen utelemnas.
Men så väl att denna Skrifvelse afgår,
som att ärendet, på af Utskottet föreslagne
sätt i öfrigt behandlas, fortfar Utskottet,
att anse af behofvet påkalladt, och för ändamålet
tjenligt. Det förra Betänkandet,
och hvad Utskottet vid återremissen af dess
Utlåtande N:o 100, rörande Schalordningen,
nyligen om Uppfostringscomitéen yttrat,
beropas således härmed.
Besv, och Ekon. ZJtsk. Betinkandcn. 1301
Någre värde Ledamöter af Hö g v. PrssteStåndet
hafva väl påstått, att något de
akademiska Lärarnas åläggande, att öfver
Grundlagen föreläsa och examinera, vore öfverflödigt
eller rent af onyttigt; men då ic.
ke kunnat motsägas, att hvarken Kongl.
Kungörelsen af den 9 October 1812 eller
någon annan allmän Författning sådant anbefallt,
och hvad således åtgjordt blifvit
berott af enskild omtanka, sorn kan ute,
blifva, samt det är af oundgänglig nödvändighet,
att den blifvande ämbetsmannen -  en constitutionell stat känner Grundlagarnel
kan Utskottet så mycket mindre frånträda,
sitt i denna del gifna tillstyrkande, som
det anser inskränkta tillfällen, att med
Grundlagarne göra bekantskap, äfvensom
farhågorne för advocatur af deras allmännare
förklaring vara lika obehöriga. I allmänhet
uppstår missbruket af Lagarne, der
de undanhållas, eller af få kännas. Hvar
heldst de åter innebo i folkets kunskap och
känsla, verka de sjelfva till sitt bestånd och
sin efterlefnad.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva,
att dess först afgifne Betänkande blifvit af
Vällofl. BorgareStåndet och Hederv. BondeStåndet
bifallet. Dock varder detta allt
till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning
Vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 15 Sept. 1823.
-3s»~oaxxso© exxw o—
1502 Bes v och Ekon. Utsh. Betänkauden,
N.o 186,
Ankom den 25 Sept, 1823.
Utlåtande, i anledning af uppgifvet förslag
till förändrade grunder för ett nyth
beskattning! system,
II öglofl. Ridderskapet och Adeln, har till
Utskottets handläggning öfverlemna! ett Memorial
i detta ämne af Friherre Wrangel,
■Henning, som deruti yttrar; ”Om de skatu
dragande inom ett samhälle egde våra förstfödda
föräldrars redlighet, skulle inga svårigheter
möta folkets beskattningar, emedan
hvar och en då skulle utan svek, uppgifva
allt hvad han egde. I sådant fall gå.fves
visserligen ingen betjvämligare och bättre
hesfeattningsmethod, än den efter behållen
inkomst; men der egennytta, högmod, girighet
och afund oupphörligt söka medel,
att lagarne till trots, göra sina anspråk gällande,
der duger ej att påräkna' förtroendet
såsom grund för statsinkomster, der
blifver det snarare nödvändigt att taga till
beskattnir.gsgrund den synliga förmögenheten,
hvilken Regeringen i allt fall borda
känna, emedan den vid så manga tillfällen
(t. ex. då man mot inteckning vill belåna
sin förmögenhet, o, s. v.) borne tjena till
Best), och Ekon. Utsk. Btstankanäen. 1305
basis. Sedan staten genom sin industria
hunnit till dan grad af välmåga, att blott
den indirecta skatten, såsom tullafgift, accis
och charta sigilla ta, med ett ord, consnmtionsafgiften
betäcker hela statsbidraget,
behöfde landets bördor ej mera beräknas
efter, den synliga förmögenheten. En nation,
sorn upphunnit denna höjd af välstånd, den
högsta, som för inenniskoförmågan är möjlig,
skulle med allt skäl kunna skatta sig
lycklig.” Herr Friherren förklarar derefter,
att egentliga föremålet för dass anförande
vore, att gifva en ledning för den directa
beskattningsgrunden i fråga om hvad sorn
bör beskattas, och hvilka åtgärder, som böra
vidtagas, för att i sådant afseende åstadkomma
en rättvis jemnkning imellan ting
af olika natur, medelst en säker måttstock
för deras bedömande. Vid värdering af förmögenhet
anser Herr Friherren de minst
föränderligs ting böra väljas såsom grund
derföre, t. ex, hos köpmannen, skeppens
lästetal, magazinsbyggnader, m. m; hos fa~
bricanten: dess machinerier, dess nödiga
byggnader, m. m.; hös borgaren, dess boningshus
etc.; hos capitalisten, dess capitalfordringar
enligt reverser, som endast borde
anses lagligt gällande, då de äro Iagfarne;
hos jordbrukaren, jorden och de dertill
hörande herrligheter, enligt viss princip
förvandlade till uppskattade tunneland
jord, till vinnande af enhet i systemet.
1504 ^esv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
Herr Friherren uppställer derefter vissa
allmänna principer, till ledning för det
hela, och hvilka här nedanföre finnas hufvudsakligen
upptagne,
§ 1.
Den måttstock, eller värdemätare, hvilken
genom sin egenskap, att så litet som
möjligt vara underkastad förändringar, och
hvilken med mesta fördel kunde öfver hela
Riket begagnas som beskaltningsenhet voret
ett lod lölödigt silfver.
§ 6.
Till besående af ett geometriskt tunnland
fordras f- tunna råg, en tunna korn,
eller r-J tunna hafra. Denna beräkning
kan blifva en hjelp vid bedömandet a£ ouppmätt
åkerjord.
§ 3-
Hvart och ett af de i föregående §
nämnde sädesmått anses i värde lika meå
4 lod silfver.
§ 4.
Man kunde visserligen beskatta äng och
bete efter tunnan born, men det synes na
-
Besv. och Ekon. Utsk, Betänkanden, 1305
tnrligare, att sådant sker i smör. Enhet
vinnes tillräckligen, då lod silfver utgör den
egentliga måttstocken.
§ 5.
Graderingen, som här tages tiiigrund, och
hvarefter arrendet blifver bestämdt, förutsätter
att lägenheten är belägen sex dagsresor eller
derutöfver från afsättningsorten, då hvarje
dagsresa till bestämd or t anses innell ålla tvänne
mils längd, denna ort må vara i stad, bruk,
hamn eller andra ställen. För hvarje dagsresa
en egendom är närmare belägen, än
att sex dagar fordras till resan för att försälja
varan, bör hela egendomens sammanslagne
värde höjas för hvar dagsresa med
t. ex. del.
Vid betragtande af jordens egenskaper
hör jordens beskaffenhet tagas till grund
utan modiflcation.
1:0 När dess läge är flackt, utan synnerlig
sluttning åt någon af väderstrecken,
mer än som till vattnets afledning fordras.
2:o Då jordens läge, utan att denna är
af vattenflod besvärad, ej befinnes allt för
mycket upphöjdt öfver hafvets yta.
3:0 Vid följande förändringar bör, för
hvarje jordsorts gradering och specificering
del af dess godhet minskas särskildt för
hvarje händelse, nemligen för hvarje tum,
mindra än 10 tum till alfven (t. ex. 9 tum
igo6 Besv. och Rhon. Utsk. Betänkanden,
och så vidare 10 graders jord blifva 9 T0J
grad.)
4:0 Läge fran Solen i Norr och Ostar.
5:0 Då alfven är lös.
6:0 Höjden öfver hafvet, hvarvid bästa
proportionen anses vinnas, när inom den
kända latituden sökes höjden, sorn är nödig
för att behålla den eviga snöväggen, hvilken
fördelas i så mångå grader, som man
känner förändringar i växtriket; och bör
för hvarje grad i latitud utöfver Falsterbo,
som är sydligaste delen af Sverige, hela egendomens
värde minskas med del.
§ 6,
Som jordens beskattning kommer att
blifva så billigt upptagen som möjligt, torde
man icke göra afseende på jordbrukarens
behof af bränsle, sädens förmälning
m. m,
§ 7-
Under namn af herrlighet inbegripas
vattenqvarnar och sågar, skog, bränntorfsmossar,
tång-, ler-, sand- och märgeltägter,
samt erkända fiskrika vattendrag. Andra
befintliga förmåner öfverflyttas från jordbrukarens
verkningskrets till industriens,
och böra beskattas efter de grunder, som i
sådant afseeude uppgöras.
fiesv. och Ekon■ Utsk. Betänkanden.
§. 8.
Det arrende, sorn för uppskattadt tunneland
kan erläggas, anses vara 4 procent
af capitalvärdet, och kan vid inteckningar
tjena till säker grund.
§ 9-
I händelse af ovanlig onerering genom
rustning, ni. m., bör ändock den i orten
allmänt kända omkostnaden dragas ifrån
arrendebeloppet, då resten utgör det verkliga
arrende, som kan erläggas,
§ to.
Det skygd, som berg och skogar låna
åkerbrukaren mot skadliga vindar, bör
beräknas, äfvensom den skada moråsen och
va ttendragsfr ostnästen kunna åstadkomma.
Uti n, 12, 15 och 14 §§ afhandlas
jordens gradering, indeldt i 3 hufvudclassiJhcationer:
mylla, lera eller kornjord, samt
sand- eller lättjord, utgörande 10 olika sorter
grader.
§ 15.
Aker]orden, som bör kunna lemna 10
tunnor korn, gifver i arrende 2 tunnor korn,
dä resten fullkomligen bestrider utgifterne
I3°8 Ben). och Ekop. Utsh. Bettin}anden.
till utsäde, kronan, löner för arbets- och
och tjänstefolk, underhåll af byggnader,
hvarefter arrendatorn ändock kan påräkna
ett öfverskott, till belöning för sin utöda,
§ 16.
Ängens produetionskraft per uppskattadt
tunnland, anses gifva 4 ^ass hö- å 40
Lispund per lassj ett tunnland uppskattad
äng afdrages för hvarje tredje tunnland
uppskattad åker till underhåll af folk och
creatur, som fordras till åkerbrukets drifvande
m. m., och sedan förenämnde afdrag
skett, erlägges i arrende för hvarje tunnland
äng 10 Skålpund smör, då med till--  hjelp af halmen 4 får vinterfödas.
§ i?»
Bete i beteshage, utmark eller skog,
anses på ett uppskattadt tunnland kunna
sommarföda ko, eller 2-§ får, och erlägga
i arrende för hvarje sådant tunneland 5
Skålpund smör.
§ 18.
Qvarnarnes förvandling till uppskattadt
tunnland sker på det sätt, att ett par stenar,
som hafva god mäld, och icke sakna tillräckligt
vatten, kunna hela äret igenom i
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 1309
arrende erlägga 20 tunnor korn, eller i proportion
andra sorter säd.
§ 19-.
Sågar, förvandlade till uppskattad», tua»
neland, behöfva samma villkor som qvarnar,
och då med ett sågblad, drifvet genom
en ordentlig mechanik, kunna utan ansträngning
på året skäras 1,200 tolfter bräder, så
bör detta blifva normen för uträkningen.
Sedan arrendatorns productionsbehållning
för hela året blifvit beräknad till 100 tolfter,
kan uti arrende för hvarje sågkiinga f
häraf erläggas, hvilket å 1 lod silfver eller
i Rd. B:co per tolft, svarar emot 8 •£ tunna
korn, eller 4 f tunnland uppskattad
jord,, eller i jemnt ziffertal 4 uppskattade
tunnland.
§ 20.
För Skogarnes beskattning, i afseende
på sjelfva skogsproducten, såsom råämne,
antages till grundprincip den årliga afkastning,
som kan påräknasmed skogens bestånd,
då alla de träd, som kunna fällas, böra förvandlas
till cubikfamnar ved eller stafrum,
g:ne alnar lång, hög och bred, hvarvid
tunna korn bör afdragas i omkostnaden.
Sedan Herr Friherren uti 21, 22, 23,
©4 och 25 §§ uppgifvit beukattningsgrua
-
igiO Besv. och Ekon.
»Jerne för bränntorf smossar, långtägt-, ler ,
sand- och märgeltägter, fiskerier, tegelbruk,
kalkbruk och stenbrott, yttrar Herr Friherren
vidare i
& 26. •
Hvad jordbruket angar, bör vid egendomens
graverande och skattläggning, sadan
den för det närvarande är, undersökas hvad
förbättringar, sorn årligen kunna ske, dä
för hvarje iö:de år, den då belöpande för-,
bättring, som i beskrifningen upptages, skall
gå i beräkning vid skatternes utgörande till
staten, enligt följande §.
§ 27.'
Sedan ali synlig egendom efter sålunda
uppgjorda grunder blifvit värderad, till
exempel till 600 millioner lod silfver, och
den i Riket befintliga minsta egodel utgör
ioolod,så uppkommer 600,000-dedelar eller
lotter, hvarå fördelas den fyllnad i bevillningen,
som finnes nödig, sedan föregående
års skyddsafgift, Tullinkomster, Chartae
Sigillatae och Brännvinsafgift med mera blifvit
afdragne, och om denna fyllnadsbevillning
stiger till 2,400,000 Rd. B:co, så kommer
hvarje lott att betala 4 Rd. B:co. På
samma sätt bör äfven uppgifvas den tillökning
eller minskning i lotter, sorn enligt
flesv. och Ekon. Utsk. Betnnkanden. ign
26 § uppkommer, och hvilka lindra eller
oka skatterna för året, t. ex. öfver hela Ri.
het genom nya odlingars fullkomnande.
Om vid industrierna företag capitalvärdet
höjts med 100,000 Lod Silfver eller
10.000 lotter, så skall den gällande bevillningen
från Riksdag till Riksdag fördelas
det året på 610,000 lotter i stället för
600.000 lotter. Denna method anses ?hafva
den fördelen, att man någorlunda kan beräkna
sitt bidrag till staten; och dessutom
bedöma till hvad grad landets välmåga är
i tilltagande eller aftagande.
§ 28.
För att rigtigt gå i grund med saken,
böra mått och steg vidtagas till uppmätande
af de i Riket befintlige ännu ouppmätte
landssträckor; hvarvid staten borde gå i
förskott, på sådant sätt, att till det belopp,
enligt räkning, hvartill dessa mätningar och
skattläggningar kunna uppgå, eger Regeringen
att å statens vägnar lill jordegaren utställa
statsobligationer mot antagen ränta
och erläggandet af del årligen utaf primitiva
lånet, så att, genom denna amortissement
skulden försvinner under loppet af
10 år.
*
i3>2 Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanäen,
§ 2g.
Inom hvarje Socken bör en comité#
formeras, som besigtigar och bestämmer
beskattningen, under ledningen afen under*
bygd Agranom, samt en annan i skogshushållningen
både theoretice och practice undervist
person. .
§ 5°*
Såsom en slutföljd a£ det föregående
synes det ej vara utan sin nytta, att föreslå
ett mera vigt och systematiskt sätt att göra
Chartabeskrifningar, hvilka i förening med
ett »kattläggningsinstrument, kunna upplysa
uti tabellarisk form, så val controll öfver
förrättningens gång, som närvarande och
framtida progressiva förhållandet af en landtegendom.
Vid chartors förfärdigande borde
derföre den dragna list eller ram, som man
med dubbla linier vanligen gör kring chartan,
indelas uti grader, hvardera af 25 alnar
efter chartans scala, nemligen på den
perpendiculaira linien, som ar ena sidan af
ett kappland, samt på den parallela linien,
hvarje grad af 17-I alnar, och då dessa korsa
sig vid utdragning med blyerts, formeras
kappland, Hvarje 4;d® grad på den
perpendiculaira linien, och hvarje 8:de grad
på den parallela, skulle, medelst gröfre strek
eller annan färg utmärkas, och då dessa
Besil' och Ekon, Utsk. Betänkanclen. 1313
utdragas och korsa hvarandra på samma
sätt som ofvan, gifver tunnlandet sig tillkänna,
hvarigenom man kan till hvad liten
eller stor del som åstundas, finna rymden
pä chartan i tunnland och kappland; men
detta utgör icke enda afsigten med denna
gradering; den bör äfven vara ledning till
hela chartabeskrifningen, hvarföre hela perpendiculaira
kapplandsgraderingen betecknas
med a. 1, «. 2, o. s. v., samt tunnlands*
graden med stor bokstaf och Romersk
ziffra, såsom B I, B II,| B III, o. s. v.
Den parallela linien utan bokstäfver numereras
på samma sätt med 1, 2, 3, 4 etc»
för kapplanden, samt] I, II, lil, för tunnlanden.
Vid chartabeskrifningens genomläsande
sammanbinder man blott motsvarande
der åberopade numror, hvilka genom
korsningen, utan vidare sökande, gifva
tillkänna både stället på chartan och rymden;
t. ex. 1 å 6 utgör ett kappland, och
visar t. ex. på bokstafven B. o. s. v.
Hvad sålunda blifvit föreslaget, har
Utskottet till noggrann pröfning förehaft,
hvarvid det icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
med hvilken skarpsinnighet
och grundlighet Memorialets Författare sökt,
att utur en ny synpunct behandla förevarande
granlaga och invecklade ämne. Att
på möjligaste säkra grunder, kunna bestämma
hvarje jordegares förmögenhet, oberoBihang
till RiksSt, Fröt. 1823, Qide Sami. N:o gj.
jgi/j. Be sv. och Ekon. Utsk. Betilnkanden\
ende af lians egna ofta mindre pålitliga upp*
gifter, samt att derpå kunna grundlägga ett
beskattningssystem, som är i minsta möjliga
män föränderligt, och tillika förenar den
största rättvisa i afseende på skatternas fördelning,
ar det problem, som Herr Friherren
velat upplösa. Utskottet har ganska
väl insett svårigheten att på förhand bestämma
de gagnande resultaterne af detta förslag,
hvilka äfven endast af erfarenheten torde
kunna nöjaktigt upplysas; och Utskottet har
jemväl trott, att uppmärksamheten först
borde fastas på de preliminaira åtgärder,
hvilka ovillkorligen mäste bereda väg för
utvecklingen af det uppgifna systemet, och
huru vida dessa medföra en sådan rubbning
i nu varande förhållanden, som står att förena
med ett både för närvarande och för
framtiden nyttigt beskattnings- och hushålls-system.
Förslaget förutsätter icke allenast,
enligt hvad äfven i 28 § blifvit medgifvet,
uppmätning af de i Riket befintliga
ännu ouppmätte landtsträckor, utan äfven,
efter hvad Utskottet trott sig finna, en ny
refning af all jord i Riket.
Hvad den förstnämnde åtgärden angår,
framställer sig oundvikligen den anmärkning,
att en stor mängd af Landtmätare skulle
erfordras till verkställigheten af en sådan
uppmätning, och då för närvarande en
verklig brist pä skicklige Landtmätare, enligt
Utskottets erfarenhet, förefinnes i flere
Btsv. och Ekon.
orter, så att ej en gång de nu nödige
Landtmäteri förrättningar kunna utan uppehåll
fullbordas, kan Utskottet svårligen
förutse den tid, då ett för ifrågavarande
ändamål tillräckligt antal Landtmätare skulle
hinna da nas; hvarförutan, och då utförandet
af samma förslag skulle för jordega*
ren medföra de betydligaste kostnader, och.
Utan att tillskynda honom några directa
fördelar, lätteligen kunna förorsaka honom
Större utskylder, än dem han hittills fått
vidkännas, förmenar Utskottet, att åtminstone
ganska få, äfven om lånebiträden i
sådant ändamål lemnades af staten, skulle
på detta föremål villja använda sin omtanka
och sin förmögenhet, minst i en tid, då jordbrukaren
kanske ofta saknar utvägar till fyllan*
de af de nödvändigaste utgifter och faehofver,
Den andra hufvudsakliga förutgående
åtgärden, som förevarande system tyckas
påkalla, är, enligt hvad nämdt är, en allmän
refning af all jord och en jemn fördelning
af alla hemmans olika grundräntor; ty utan
en sådan jemnkning skulle icke, enligt Utskottets
tanka, den föreslagna uppskattningen
af hvarje tunnland jord, kunna bringas
till den enhet i värderingsgrunderne, sorn
förslaget synes påkalla.
I anledning af Herr Biskop Almqvists
ttied heres Memorialer, har Utskottet redan
yttrat sina tankar rörande en sådan åsyftad
jemnare fördelning af hemmanens grund
-
jgi6 Besv. och Ekon. Utsk, Betnnkanäen.
räntor, och Utskottet har dervid antagit da
grundsatser, att en öfvergång från grundskatt-systemet
till den princip, som gör en
hvar medborgare i män af sin inkomst
skattskyldig till staten, och derigenom bereder
befrielse för jordbruket från sådane
vid detsamma häftande onera, dem man icke
utan skäl benämnt för servituder, vora
i många afseenden önskvärd, och hvartill
äfven en öfvergång redan vore börjad, hufvudsakligen
genom de grunder för allmän
bevillning» utgörande, hvilka i sednare tider
blifvit antagne och utvecklade, och
hvarvid, ehvad hemmansvärde, eller beha!»
len afkastning dervid utgjort grunden för
beräkningen, de privilegierade hemmanens
högre värde eller större behållning af inkomst
ådragit deras egare en större bevillning,
än de oprioriterade. Äfven vid detta
Riksmöte äro i förstnämnde afseende åtskillig
e åtgärder beslutne, och under det lagstiftningen
sålunda småningom närmar sig
det mål, som ligger i tidens lynne att befordra,
understödjer fortgången häraf äfven
den enskilda industrien. I den mån en
tilltagande production och folkmängd ökar
föremålen och vidgar utrymmet för denna
indnstrie, är det att hoppas, att jordbruka*
ren skall entledigas från sådane onera, hvil*
ka egentligen härleda sig från motsatta förhållanden,
och från det behof man deraf
funnit föranledt, att låta jordbruket under
-
Besil, och Ekon. Ihsk. Betä-nknnclen• 1517
stödja ej allenast staten utan ock andra
näringar, för att af dem understödjas tillbaka.
Då således nu ifrågavarande beskattningssystem,
synes grundadt på all jords
liba beskaffenhet, men hvilken icke kan
beredas på annat sätt, än antingen genom
upphörande af ali grundränta, hvilket åtminstone
under närvarande förhållande icke
är tänkbart, eller ock genom inlösen af de
privilegierade hemmanens friheter, hvilket
åter, utan att räkna de kostnader, som härigenom
uppkomme för staten, skulle, såsom
ännu mera betungande den hittills friare
jorden med grundräntor och servituder,
helt och hållet motarbeta ofvannämnde med
tidernas längd åsyftade befrielse ifrån alla
sådana onera, och då härtill lägges, ej mindre
förutnämnde kostnader för jordens uppmätning
och omöjligheten, att, åtminstone
inom en längd af år, kunna dertill linna
skicklige förrättningsmän, än ock svårigheten
att erhålla ett icke mindre stort antal
af nödige agronomer och i Forstväsendet
kunnige män, särdeles de sistnämnde, heldst
denna vetenskap blifvit i Sverige föga cultiverad,
så linner Utskottet, sora det egentligen
endast tillkommer att yttra -sig öfver
den ekonomiska nyttan och verkställbarheten
af förslaget, detsamma redan vid granskningen
af de preliminaira åtgärder, på hvilka
det är bygdt, å ena sida» framställa sådana
svårigheter i verkställigheten, som åt*
} ji3 Eesv. och Ekon. Vtsk. Betänk anden.
minstone för det närvarande helt och bållet
motarbeta dess antagande, och, å den
andra, innefatta grunder för dess utförande,
gora icke äfverensstämma med de af Utskottet
antagne principer för en välgörande och
afvan pä efterkommandes fördeiar beräknad
Statshushållning; hvadan Utskottet ansett
sig icke kunna i anledning deraf tillstyrka
någon Riksens Högloil. Ständers åtgärd;
vid hvilket förhållande närmare granskning
af de detailier, hvilka uti samma förslag
blifvit utvecklade, icke torde vara af nöden.
Utskottet har likväl deribland funnit en
uppgift, som, oberoende af sjelfva förslaget,
synes förtjena en särskild och närmare uppmärksamhet;
Utskottet menar hvad som i
50 § blifvit föreslaget i afseende på en förbättrad
method vid chartors och chartaheskrifningars
upprättande, att nemligen den
list eller ram, som med dubbla linjer vanligen
göres omkring chartan, indelas uti
grader, hvardera af 35 alnar efter cbartans
scala, nemligen på den perpendiculaira linien,
seni utgör ena sidan af ett kappland,
samt på den patallela linien, hvarje
grad af 17! alnar, så att, då dessa
korsa sig vid utdragning med blyerts, formeras
kappland: att hvarje 4'de grad på
den perpendiculaiia linien, och hvarje 8:da
grad på den parajlela, skulle medelst gröfre
Streck, elier annan färg utmärkas, som då
Utdragas och korsa hvarandra, pä sam-»
Besv, och Ekon, Utsk, Betänk anden, 13*9
nia sätt som ofvan, beteckna tunnlandet,
hvarigenom man kan, till hvad liten eller
stor del sorn åslundas, finna rymden på
chartan i tunnland och kappland; och då
detta, med hvad mera blifvit i förenämnde
§ uppgifvet rörande chartans användbarhet
och ledning för chartabesbrifningen, syiies
Utskottet befordra en redigare och hastigare
öfversigt af hvarje jordrymds storlek, hvil*
ket måsta i betydlig mån öka sådane chartors
nytta och användbarhet, -har Utskottet
trott sig böra tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer, att till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemna sistnämnde förslag, för att,
efter vederbörandes hörande, derå göra det
Nådiga afseende, som detsamma kan finnas
förtjena. Hvilket dock allt, jemte en Le
damots särskildta Utlåtande till Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 15 September 1825.
132# Besv. och Ekon. Utsk. Eetänknndcn.
£jtdrag af Pratocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekono?ni(Jtskott den 15 Sept. 1825.
S. D. Friherre Cederström anförde:
”Då Friherre Wrangels motion alldeles intet
innebär den vidsträckthet, som Utskottet
tillegnat densamma, måste jag protestera
så väl mot detta vanställande af motionen,
som ock deremot, att Utskottet, erkännande
behofvet af en allmän värderingsgrund,
likväl icke vill tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer, att till Hans Maj:t Konungen i
underdånighet aflemna förslaget, för att deröfver
höra ej mindre Dess Befallningshafvande
och vederbörande Landtmätare, än
lemna Hushållnings-Sällskapen deraf del,
hvarigenom Konung och Ständer vid en
kommande Riksdag kunnat blifva i tillfälle,
att i denna för lillvägabringandet af en
jemn beskattning högst vigtiga fråga besluta*
Ex
Protocollo.
A. Fryxell,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande/i, 1321
N:o 137.
.Ankom den 50 Sept., 1823.
Ytterligare Utlåtande, i fråga 0111 utvidgad
frihet till Tjäder mjöl qvar nars upphy
g gande, med rättighet att derå mala
för tull, samt uppkörande af den omgång,
som efter nu gällande författningar
erfordras för vinnande af tillstånd,
till anläggande af tullmjölqvarnar
i allmänhet.
Sedan Utskottet nti afgifvet Betänkande
N:o 9, i anledning af vackt motion af RiksdagsFullmägtigen
David Rasmusson från
Malmöhus Län, tillstyrkt, att då en egare
af en skattlaggd vattenmjölqvarn, i anseende
till minskad eller alldeles försvunnen
vattentillgång, vore föranlåten att dess drift
inställa, honom måtte vara tillåtet, att, utan
hinder af andra qvarnegares bestridande,
få i stället inom samma ort uppföra vädermjölqvarn
till tulltägt, derest han dertill
kunde ega tjenlig plats på ett afstånd af
minst 150 alnar från allmän väg; men deremot
ansett, att, sä länge ekonomiska mål
i allmänhet funnes böra tillhöra Konungens
Befallningshafvandes befattning och af
-
1522 Beit! och Ekon, Utsk. Belänkanclen.
görande, skäl icke vore för handen, att i
afseende på behandlingen af frågor om rät*
tighet till nya tullqvarnars anläggande föreslå
ett olika förfarande, elier såsom David.
Rasmusson yrkat, öfverlemna slika frå*
gor till domstolarnes pröfning; så hafva Vallo/].
BorgareStåndet och Hsderv. BondeStåndet
till Utskottet behagat återremittera samma
Betänkande, i anledning af de af flere
Ledamöter dervid gjorde erindringar, hvilka
hänföra sig dels till sättet för målets
handläggning, i hvilket afseende är anmärkt,
att dess egenskap bordt fordra äfven LagUtskottets
yttrande deröfver, dels till det af
Utskottet föreslagna villkor för uppbyggande
a£ vädermjölqvarnar, att nemligen desamma
icke finga uppföras närmare än 150
alnar från allmän väg, hvilket ansetts vara
förnärmande för egande rätten, och af Hederv.
BondeStåndet särskildt funnits böra så
modifieras, att det i hvarje fall måtte få
bero af Konungens Befallningshafvande, att
efter pröfning af locala omständigheter tillåta
väderqvarnar8 anläggande, utan att något
bestämmande af aFståndet från allmän
väg derföre borde ligga i vägen, och deli
till Utskottets afstyrkande å förslaget om en
förändrad ordning för pröfningen af ansökningar
om rättighet till nya tullqvarnars
anläggande, en fråga, den man trott Utskottet
bordt desto mera lemna afseende, som
emot det enida stadgande, 1754 års Lag
Besv. och. Ekon, Utsk. Betänkandcn. 1323
innefattar, dylika anläggningar i sednare tider
blifvit omgifne med manga svårigheter
och omvägar.
Efter öfvervägande af hvad salunda emot
Utskottets Betänkande förekommit, går
Utskottet nu att i ämnet sig ytterligare utlåta;
och i afseende först pä anmärkningen
derom, att målet äfven utan bestämd anledning
af Remissen bordt af Utskottet gemensamt
med Lagutskottet handläggas, lärer
den förklaring göra tillfyllest, att enligt
53 bch 87 §§ Regeringsformen samt 53 §
Riksdagsordningen, sistnämnde Utskott endast
tillkommer att yttra sig öfver frågor
om stiftande ändring,, förklaring eller upphäfvande
af allmän civil-, criminal och kyrkolag,
och Ekonomiutskottet åter, till följd
af Regeringsformens 53 och 89 §§«, samt
RiksdagsOrdningens 34 §, öfver alla hushållsmål,
dertill frågor om qvarnanläggningar
alltid blifvit ansedde höra, hvadan ock
LagComitéen ur förslaget till den blifvande
nya Byggninga-Balken uteslutit alla härpå
syftande föreskrifter.
Då Utskottet uti Betänkandet icke uU
tryckt anledningen till och afsigten med förslaget,
att väderqvarnar icke måtte få uppföras
inom närmare afstånd från allmän
väg, än 150 alnar, torde Utskottet nu, sedan
anmärkning deremot blifvit rigtad, icke
böra underlåta att upplysa, det Utskottet,
kunnigt om de manga olyckshändelser*
1524 och Fikon- CftsK• Betänkanden.
sorn genom hästars skenande vid ankomsten
förbi intill vägen liggande väderqvarnar,
förorsakats, ansett det vara nödigt, att förekomma,
det icke genom nya anläggningar
af denna art, ifrågavarande olägenhet än
vidare matte utvidgas. Att det föreslagne
stadgandet skulle leda till inskränkning i
egande rätten, har Utskottet ej kunnat föreställa
sig, emedan med egande rätten till
jorden icke ovillkorligen är förenad rättigheten
till qvarnbyggnatjs uppförande derå.
Flere villkor äro för utöfningen af denna
sednare rättighet föreskrifne, och den uppkommer
först da, när desamma äro uppfyllde.
Om nu till sådane villkor äfven
ett lägges, som har afseende på fredandet
af medborgares lif och egendom, torde man
icke hafva gatt för långt; och derest äfven
vid fråga om anläggning af tull qvarnar,
hvarom förra Betänkandet endast handlar,
härigenom skulle inträffa, att en person,
som ej utom det föreskrifna afståndet från
vägen egde en lika tjenlig plats för qvarnbyggnad,
som inom detsamma, hetoges tillfället
till uppförande af en qvarn, hvarföre
inga andra hinder mötte, kan för honom
ej annat förhållande uppkomma, än för
en annan person, hvilken af en i grannskapet
liggande tullqvarn motverkas i begagnandet.
af den lägenhet han sjelf eger lill
tullqvarns anläggning; och karni Utskottet,
i följd af allt detta, icke förändra sin me
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkaitäen. 1325
ning derom, att ett sådant iakttagande, som
Utskottet tillstyrkt, bör vid anläggningén af
väderqvarr.ar afses.
Vid hvad Utskottet yttrat, rörande bibehållande
af Konungens Befallriingshäfvandes
pröfningsrätt i frågor ono rättighet till
nya tullqvarnars anläggande, föranlåtes Utskottet
ock förblifva; och har dervid ei annat
att tillägga, än att derest någon allmän
förändring kommer att föregå i anseende
till den Konungens Befallningshafvande tillhörande
befattning i ekonomiska mål, förhållandet
med dem, som äro af förevarande
beskaffenhet, dervid äfven lärer blifva
bestämdt, samt att, intilldess, synes mindra,
lämpligt, atti afseende på desamma föreslå
en särskild behandling, hvilken i alla fall
icke kan ega rum, utan tillika förändrad
ordning för deras fullföljd, hvilken nu sker
från Konungens Befallningshafvande till
Cammarcollegium, och derifrån genom Cam*
marexpeditionen till Kongl. Majit.
Slutligen får Utskottet anmäla,' att förra
Betänkandet blifvit af Höglo!!. Ridderskapet
och Adeln samt Högv. PresteSlåndet
godkändt.
Stockholm d. so Sept. 182g.
1386 Bf.sv. och Ekon, lhslc. Be.täidanAen.
N:o 188.
Ankont Jen 50 Sept. 1323.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets afgifne Betänkande
N:o 156, rörande jemnkning af
extra voteringen i riket.
I-^et Betänkande, Utskottet tinder den 8
sistlidne Juli till Riksens Höglofl. Ständer
allåtit, i frågan om jemnkning af extra roteringen
i Riket, hafva sardtlige Respectivö
RiksStånden behagat till Utskottet återremittera,
med leornad del af de dervid inom
Ståndet gjorda erindringar; Och får
Utskottet, som i följd häraf å nyo öfvervä»
gat ärendet, nu för Riksens Höglofl. Ständer
fraoilägga resultaten af de härom inom
Utskottet förekomne öfverläggningar, med
iakttagande af den ordning för anmärkningarnas
besvarande* hvaruti frågorne, mot
hvilka desamma blifvit rigtade, i Utskottstä
Betänkande linnas upptagne.
Det tillhör Utskottet således först, att
yttra sig öfver dén erindian, sorn blifvit
framstäld mot Utskottets förslag, att vid
bestämmande af ett hemmans deltagande i
extra roteringen, de detcatntna åtföljande
Eesv. och Ekon. Ut sk. Betti n k anden. 1527
herrligbeter borde afses och komma i beräkning,
gemensamt med de tili hemmanet
börande egor, hvilket ansetts vara stridanda
emot sa väl de af Riksens Ständer stadgade
grunder för extra roteringen, som det
förhållande, hvilket vid gamla roteringens
införande iakttagits, enär härvid endast sådana
till hemmanen lydande förmåner blifvit
inroterade, som funnits vara ingångne i
hemtnansräntan; och får Utskottet, i afseende
på denna omständighet meddela den
förklaring, att om Utskottet på ett så obestämdt
sätt, som anmärkarne, troligen utan
närmare granskning af hvad Betänkandet härom
innehåller, synes hafva antagit, tillstyrkt
inrotandet af hemmanens herrligbeter, någon
anledning till den gjorda erindringen
kunnat finnas; men att, då Utskottet tvärtom
med förslaget om deras beräknande vid
hemmanens rotering förenat det villkor,
att de i hemmanens skattläggning borde vara
inbegripne, eller som vill säga detsamma,
deltagande hemmanens ränta, Utskottet
hvarken i denna del afvikit från den af
Utskottet antagne princip, att gamla roteringen
skulle för den nya tjena till rättesnöre,
eller handlat emot Riksens Ständers
år 1810 fattade Beslut om extra roteringen,
der denna princip först blifvit till iakttagande
föreskrifven. Af den yppade anmärkningen
har Utskottet imellertid hemtat tillfälle,
att fästa närmare uppmärksamhet der
-
13281 Sesv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
på, att då icSre alla lägenheter, som kunna
komma i fråga att i extra roteringen ingå,
äro ordentligen sbattlaggde, det torde vara
nödigt, att åt föreskriften, huru med hemligheters
upptagande till afseende vid indelning
till extra rotering bör förhållas, gifva
större tydlighet och mera bestämdhet, än
som Utskottets yttrande härom i dess förra
Betänkande innefattar, hvadan Utskottet nu
föreslår, att i den underdåniga Skrifvelse,
hvarigenom Riksens Ständer, såsom svar å
Kongl. Majlis Nådiga proposition i ämnet,
till Kongl. Maj:t frambära sina tankar om
sättet till extra roteringens jemnkning, Rik»
sens Ständers mening rörande berörde frå»
ga må uttryckas sålunda: Under beräkningen
af ett hemmans eller annan extra roteringsskyldig
lägenhets förmåner skola ingå
dertill hörande egor af alla slag, skog,
fiske samt alla andra herrligheter, och inrättningar
utan undantag, som antingen i
hemmanets skattläggning äro inbegripne,
eller efter ortens skattlägga ingsmethod böra
vid ordentlig skattläggning afses.
En Ledamot af Hederv. Bonde-Ståndet
har yttrat, att man bordt vänta en
framställning af Utskottet, angående extra
rotering å stadsjord, sorn dels utan säkra
grunder år 1811 verkställdes, dels till äfventyra
för vissa städer alldeles förbigicks,
äfvensom rörande extra rotering af jord,
donerad eller tillhörig allmänna stiftelser
Besv. ech Eken. Utsh. Betänkandtn. 1529
af hvarjehanda slag, hvilken ofta ej egar
och svårligen kan beräknas till hemmantal,
då den stundom utgöres endast af åker.
En sådan framställning saknas ock icke eller
i Betänkandet, så vidt fråga är om städernas
jord; och beträffande åter den ad.
pios usus anslagne jord, hvarmed hemmantal
ej är förenad, anser Utskottet den allmänna
föreskriften, som i Betänkandet innefattas,
att vid ali jords och alla herrligheters
uppskattning till deltagande i
extra roteringen böra följas de grunder, som
för skattläggning å hvarje ort äro anbefallde,
ganska val kunna lämpas på nyssnämnde
slag af jord, hvilket i expeditionen till
Kongl. Majit ock torde böra uttryckas.
Till den anmärkning en Ledamot inom
Vallöf!. BorgareStåndet frarryställt derom,
att Utskottet orätt ansett posthemman vid
befrielse från postföringsbesväret, böra till
utgörande at extra rotering indelas, tror
Utskottet icke hafva funnits skäl, enär Utskottet
tvärtom i följd af den antagna principen,
att all jord af krono-, skatte- och
irälsenatur borda vara underkastad ständig
rotering, tillstyrkt posthemmans undantagande
i allmänhet från beläggning med extra
rotering, och blott i anseende till dem,
som möjligen kunda vara af annan än berörde
natur, förment extra roteringsskyldig
Eihang
till RiksSt. Fröt. 1823, Q'.de Sami. N:r 84.
1330 Besv. och Ekon. Vtsk. Betnnkanäen.
het Lunna Lomma i fråga, derest de från
postforseln blefvo skiljde.
Såsom en ofullständighet i behandlingen
har det ansetts, att Utskottet, utan någon
deråt gifven större utveckling blott
omnämnt det vid i8ir års extra roteringsförrättningar
inträffade misstag, att från rotar
af gamla roteringen, som funnits bestå
af större hemmantal, än det allmänna i orten,
de överskjutande delarne blifvit utbrutne
och i extra roteringen inlaggde.
Hvad Utskottet i detta afseende genom förra
Betänkandet upplyst, tror Utskottet likväl
göra tillfyllest, för att bereda den rättelse,
som blifvit åsyftad och Utskottet funnit
nödig; hvarföre Utskottet ej anser behof
vara, att något sätt redan afgifne yttrande
tillägga,
Inom irenne af RiksStånden hafva åtskilliga
Ledamöter klandrat Utskottets förslag,
att alla hemman och lagenheter af kronoskatte
och frälsenatur, som i extra roteringen
ingått, derifrån borde skiljas, och
tillika med de hemman af samma natur,
som hittills förblifvit oroterade, med ordinarie
rotering beläggas, i hvilket afseende
är anmärkt, dels att, då en sådan frågas
upptagande icke föranledts af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition i förevarande ämne eller
någon inom RiksStånden väckt och
till Utskottet remitterad Motion, samt Utakottet
dessutom, enär frågan rört ett stats
-
Eesri. och Ekon. Utsk. Bctankanden. 1331
bidrag, icke kunnat vara behörig att dermed
kunna taga befattning, Utskottets förslag således
på ett med Grundlagen ej öfverensstämmande
sätt tillkommit, dels* att den, af
Utskottet projecierade förvandling från ex*
tra till ordinarie rotering, vöre alldeles
stridande frän mot RiksStåndens Beslut, an*
gående extra roteringen, sorn innehåller att
Uti densamma borde ingå ali dittills oroterad
jord af hvad nartin och beskaffenhet
den vara mätte.
Efter noggrann profning af hvad härom
omständligen blifvit anfördt, har oc-k
Utskottet funnit sig nu mera frångå det af
Utskottet meddeldte tillstyrkande* att Riksens
Höglofl. Ständer måtte besluta, och
derefter till Kongl, Majit öfverlemna, att
med ordinarie rotering låta belägga all, i
i det ständiga kneckie- eller båtsmanshållet
hittills ej intagne jord af kronoskatte och
frälse-natur, jemte alla utjordar och sådana
torp, sorn icke äro Under andra hemmansräntor
begripne, samt odlingar å recognilionsskogar,
kronoparkef och andra allmänningar,
derest de anses kunna svara minst
emot ett sextondedels mantal; men då Utskottet
fortfarande anser dylika hemman
och lägenheter icke kunna tillhöra extra
roteringen, hvilken, enligt det begrepp Utskottet
fattat om Riksens Ständers, angående
denna rotering år 1810 tagne beslut, endast
bör träffa privilegierad jord, samt Ut
-
IJ32 Beil*, och Ekon. Uuk. Betänkanden.
skottet icke annat kan linna, än att det, i
följd af Remissen af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition bordt tillhöra Utskottet, att vid
sådant förhållande föreslå ofvannämnda
hemmans- och lägenheters undantagande
från extra roteringen, förblifver ock Utskottet
vid hvad det härom förut yttratj
dock bör Utskottet härvid vördsamligen
anmäla, att, sedan Utskottet gemensamt
med Riksens Höglofl. Ständers Statsutskott,
uti nu mera afgifvet särskildt Betänkande,
funnit alla nyhemman i Vester- och Norr*
bottens Län, böra, till understöd för gamla
roteringen vid Vesterbottens regemente användas,
Riksens Höglofl. Ständer torde, i
händelse Utskottens mening af dem gillas, i
afseende på roteringen af de inom förenämnde
tvänne Län varande så beskaffade
hemman, böra i den underdåniga Skrifvelsen
till Kongl. Maj:t endast åberopa sitt
härom fattande Beslut, derigenom hvad i
förra Betänkandet i denna del blifvit yttradt
således försvinner.
Då Utskottet icke, såsom några Stånds
Ledamöter trott sig finna, föreslagit, att alla
hemman, med mantal borde från
deltagande i extra rotering befrias, visar sig
icke något behof för Utskottet att granska de
skäl, som häremot blifvit framställde. Att Utskottet
åter funnit särskilde lägenheter utan
åsatt hemmantal, böra vara befriade från ali
rotering, enär ds i godhet och förmåner
Bcsv. och Ekon■ Vtsk. BetänkanSen• 1333
icke kunna jemnföras med hemman af ofvannämnda
mantal, synes ej böra vara underkastadt
klander, emedan, om ingen gräns
i detta fall är gifven, det måste inträda att
derest obetydliga jorddelar, till förvirring
och oreda i roteringsvarket, blifva i roteringen
upptagne.
Vid bemötandet af dan anmärkning, som
blifvit rigtad mot Utskottets förslag, att
jemnkning af extra rotering borde föregå
äfven i de Län, der extra roteringarne
funno sig nöjde med 1811 års förrättning,
torde Utskottet få erindra, att den samma
är verkställde indelning till extra rotering,
endast provisionel! egt rum och blifvit
verkställd, utan iakttagande af de bestämda
grunder, som nu blifva i fråga att tillämpas;
och då varaktigheten af detta nya indelningsverk,
otvifvelaktig! för sig mäste
linna det starkaste stöd uti en jemn fördelning
af roteringsbesväret, samt statens interesse
jemväl kan vara beroende under
jemnkningens företagande, derest å något
ställe rotarne blifvit tillslagne mera, än dem
tillkomma bör; så anser sig Utskottet icke
kunna förändra den tanke, som Utskottet i
berörde afseende uttryckt.
De flesta anmärkningar, som mot Utskottets
Betänkande blifvit yppade, hänföra
sig till den af Utskottet, med dess tillstyrkande
understödde fråga om beståndet af
åe mellan Kongl. Majit och Kronan samt
*354 ■B***' pch Ekon. Uuk. Betänk andert.
Extra Rotehållare redan ingångne conlractef
om förvandling af extra roteringspligten
från skyldigheten att uppsätta manskap till
den att utgöra andra prestationer, samt oro
rättigheten för Kongl. Maj:t att äfven framgent
sådana öfverenskommelse!' med extra
Rotehållare afslula.
Då Riksens Ständers Beslut om extra
roteringen innefattar, att densamma horda
utgöra första medlet till Rikets ökade för?
svar, och på en gång med ordinaira armeen
Uppbådas och utcommenderas, samt allmän?
na beväringsskyldighetens åtagande skall endast
med det villkor hafva blifvit ingången,
att extra roteringsmanskopet förut borde
Utgå, har man ansett extra »oteiingens j
fråga ställde förvandling både rubba grunderne
för Riksens Ständers ofvannämnda
beslut och inverka på beståndet af beväringsskyldigheten;
hvarföre det blifvit yrkadt att
extra roteringen måtte bibehållas sådan,
sorn Riksens Ständer vid bifallet till dess
Utgörande, ansett den böra vara. Blott
Irenne Redamöter, af de många, som i ämnet
sig yttrat, hafva synts godkänna Utskottets
förslag, dock så, alt en af dem
trott Riksens Ständer sjelfva böra bestämma
till likhet öfver hela riket de blifvan?
de prestationernas beskaffenhet och belopp,
samt inga afbandlingar derom ega rum vid
extra roteringscommissionerne, och en annan
förment det ovillkorliga böra stadgas,
Besv. och Ekon. Utsh. BetnnkanJen. J335
ettdera, att extra roteringen öfver hela Riket
bör utgå endast i manskap, eller ock,
att den ensam bör utgöras genom hästar
för armeens behof.
Utskottet, som öfverväga!: hvad sålunda
förekommit, har dervid val i likhet med
hvad Utskottet i sitt förra Betänkande yttrat,
funnit uet l unna vara af ganska mycken
vigt och nytta om, vid utbrottet af ett
krig, armeen g6nom en i förhand gifven och
bestämd tillgång på hästar och andra för
dess rörlighet erforderliga förnödenheter
Vöre satt i oberoende af det inflytande, som
den större eller mindre svårigheten till deras
anskaffande genom uppköp kunde ega
på krigsoperationernas företagande och gång;
inen då extra roteringsskyldighetens utgörande
genom annat än manskap icke blott
finnes stridande mot uttryckliga innehållet
af RiksStåndens Beslut om denna rotering,
utan ock skulle tillintetgöra det villkor, sorn
blifvit lagdt till grund för RiksStåndens ä*
tagande af nationalarmeringen; så har Utskottet,
genom de framställde anmärkningarne
gjordt uppmärksamt på ömtåligheten
af hvarje rubbning i ett högtidligen fattadt
beslut af sådan vigt som det närvarande,
samt nödvändigheten af dess bibehållna
helgd, afvan med uppoffring af de fördelar,
som en förändring deruti skulle kunna medföra,
trott sig nu mera böra frånträda sitt
förra tillstyrkande, att de, imellan Kongl.
135Ö Best* och Ekon. Utsk. Rctankeuiien.
Majit och Kronan saint axtra rotehållare
redan ingångne contracter om extra rote*
ringsskyldighetens förvandlande frän elFectivt
utgörande af manskap till visse real
prestationer, måtte af Riksens Ständer sanctioneras
och bekräftas, samt till Kongl,
Majit öfverlämnäs, att äfven hädanefter sådana
öfverenskommelser med extra rotehållare
afsluta, och får i det stället vördsamt
föreslå, att Riksens Höglofl. Ständer
måtte besluta, det extra roteringen vid påkommande
behof deraf, bör endast i manskap
utgå, och ella nu gällande Contracter,
som afse förändring deruti, till all verkan
förfalla, om hvilket Beslut Riksens Ständer
torde hos Kongl. Majit göra underdånig
anmälan.
Att Utskottet i Betänkandet föreslagit,
det extra ro terings jemn kningsförrättni ngarne
mätte inom hvarje härad särskildt hållas,
och Konungens Befallningshafvande eg»
att utse de Ledamöter af RiksStånden, som
i förrättningarne skola deltaga, har ock utgjort
föremål för anmärkning: och är i motsats
deraf yr ka dt, att blott en jemnkningscommission
med oombytlige Ledamöter för
hvarje Län borde nedsättas och i Länets
Landscontoir sammanträda, samt att Länets
innevånare sjelfva borde få välja Ledamöterne
deruti, till den del de komma att utgöras
af RiksStånden, så vida de eljest skulle
kunna anses såsom Ståndens deputerade^
Besv. och Ekon. Uisk, Betänkanden. 1557
till svar hvarå Utskottet får meddela, alt
då beskaffenheten af det arbete, som af
jemnknings-commissionerna kommer att
handläggas, förutsätter behofvet af många
upplysningars infordrande pä stället, och
den localkännedom, hvilken Utskottet ansett
nödvändig, för att åt arbetet gifva noggrannhet
och pålitlighet, icke kan vinnas,
med mindre jernnkningscom mission erne icke
i hvarje härad förses med nya Ledamöter,
af, inom häradet boende personer, och tillfälle
gifves, att i förekommande frågor söka
underrättelse af ortens innevånare, samt
då det dessutom skulle vara ledande till
betydliga olägenheter och kostnad för de
extra roteringsskyldige, om de, som kunde
vara på längre afstånd från residencestaden
boende, nödgades sig der infinna att sin
rätt uti ifrågavarande afseende bevaka, så
anser Utskottet häraf böra vara klart, att en
jernnkningscommission, som beständigt up.
pehöll sig på ett ställe och vare sammansatt
af Ledamöter, med saknad speciel kunskap
om de orter, den skulle bedöma, på
ett ganska ofullkomligt sätt skulle svara emot
sitt ändamål} och beträffande åter ordningen
för valet af commissionernes Ledamöter
af RiksStånden, så, och jemte meddelad
upplysning, att Utskottet i afseende
härå rättat sig efter hvad som i enlighet
med Riksens Ständers eget förordnande vid
1811 års extra roteringsförrättniugnr varit
>338 Best), och Ekon. Utsh. Betänk anden.
antaget, tror Utskottet, att allt för mycken
omgång, särdeles vid de tillfällen, då i något
härad Ledamöter af ett RiksStånd antingen
alldeles saknades eller ej funnes, till
det föreskrifne antalet, skulle uppkomma,
om valet af häradets egne innevånare besörjdes-,
och har Utskottet för den skull på
ofvannämnda 2:ne anmärkningar icke kunnat
fästa det afseende, som dermed åsyftats.
Då Utskottet i sitt förra Betänkande
tillstyrkt Riksens Ständer att hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla, det jemnkningsförrättningarne
måtte, sedan afla förberedande
åtgärder blifvit vidtagne, nästkommande
är 1824 varda öfver hela Riket
påbörjade, och sedermera få i oafbruten
ordning fortgå, har Utskottet redan föreslagit
det enda steg, som Utskottet ansett kun»
na vara lämpligt till beredande af förrättningarnes
snara fullbordan; och den erindran,
om än kraftigare åtgärder till befordrande
af ärendets skyndsamma verkställighet,
som af en Ledamot inom Hedervärda
BondeStåndet blifvit gjord, kan förthy icke
å Utskottets sida föranleda till någon ytter^
ligare framställning i detta ämne.
Af en annan Ledamot inom samma
Ständ bar blifvit yttradt, att det vore billigt,
det Åsele Lappmark vid den blifvande
roteringsjemnkningen ihogkommes, emedan
rotering derstädes ännu icke blifvit
Besv. o(h Ekon. IJtsk. Betänkanden, J339
verkställd. En sådan billighet kan Utskottet
likväl icke inse, enär öfrige Lappmarksorter
i Riket är o från extra rotering be
EJ
friade,
och d ess utgörande uti ifrågavarande
Lappmark hvarken lär kunna instämma
med innevånarnes derstädes förmåga att bära
en sådan tunga, eller skulle kunna tillskynda
försvarsverket någon synnerlig båtnad;
och kan Utskottet för den skull å den
härom väckte fråga icke tillstyrka bifall.
Slutligen har blifvit yrkadt, att, så väl
de i Gestrikland, Helsingland och åtskilliga
af de öfrige i norra orterna befintlige nybyggen,
som ock alla till rotering indeldte
mindre hemman i andra delar af Riket,
måtte till understöd för de svagare rotarne
af gamla roteringen få användas; hvaröfver
Utskottet får meddela det Utlåtande, att,
då extra roteringens natur är sådan, att de
dermed förbundne skyldigheter, endast under
krigstid böra utgöras; något sammanslående
deraf med ordinaire roteringen till
deltagande i de den sednare ätföljande, samt
både und er fred och krig utgående kostnader
icke kan ega rum; och vidkommande
åter de i norra orlerne varande nybyggen,
hvilka såsom till naturen, antingen kronoeller
skatte, efter den af Utskottet antagne
princip, icke böra anslås till deltagande i
extra rotering, så, och enär Utskottet i det
föregående ansett sig icke tillsländigt, att,
om^eätlet til] deras användande något för
-
134° Hesv. otk Ekon- Utsk. Betankanden.
slag afgifva, klan Utskottet ej heller till yttrande
upptaga frågan om deras förenande
med ordinaira roteringen, en fråga, som alldeles
skiljd från den om jemnkning af extra
roteringen i alla fall bordt, för att vinna
afseende, inom motionstiden väckas.
Till Riksens Höglofl. Ständers vidare
ompröfning hemställes detta jemte flera
Ledamöters särskildta Utlåtanden vördsamligen.
Stockholm den 20 Sept. 1825»
Besv, och Ekon. Ut sk. Betähkanden. 1341
IJtclrag af protocollet, hållet uti R. Högl.
Ständers Allmänna Besvärs• och EkonomiUtskott
den QO Sept• 1823.
S. D. Friherre Cederström yttrade: ”jag kan
för min del så mycket mindre deltaga uti
Utskottets fattade Beslut, att extra roteringsskyldigheten
endast genom efFectivt utgörande
af manskap får fullgöras, som jag anser
det rakt stridande, ej mindre mot Rikets
sanna nytta än afsigten med Riksens Ständers
år 1810 fattade Beslut, sorn icke var och
ej kunde vara annat än att bereda ett jordens
jemnare beskattande under krigstider,
samt öka de tillgångar till landets försvar.
Detta beror ej blott på armeens numerair
af manskap, utan fast mer på detta manskaps
användbarhet, hvartill icke ensamt
fordras stridbara män och vapen, utan ock
forväsende och hästar för artilleriet. Skola
hästar och öfrige härtill erforderlig® fornödenheter
först vid utbrottet af ett krig genom
uppköp anskaffas, så skola krigsoperationerna
samt försvarsanstalterna genom
dröjsmål och brist märkeligen försvagas, och
priserna ända till omåttlighet uppjagas. Då
nu extra roterings utgörande uti hästar eller
andra för armeens rörlighet och fortskaffning
erforderlige prestanda i betydlig mån
befordrar så väl det med försvarsstyrkans
■ökande sökta ändamål, som lindring uti ut
-
1342 Besv. ock Ekon. Utsk, Betänkandeh.
gifterne vid ett uppkommande krig; så anser
jag Ut3kottet ingalunda böra frångå sitt
redan afgifne Utlåtande, och dymedelst tillstyrka
Riksens Ständer att betaga Kongl,
Maj:t tillfället att, med rotehållares frivilliga
begifvande den åtagne förbindelsen, till
landets bästa på möjligaste förmånliga sätt
använda, och det så mycket mer, som, i
annan händelse, vid ett krigstillfälle, hela
tracter invid krigsthéatern blifva spolierade
på hästar och fordon, till oberäknelig skada
i framtiden.
Herr Grefve Posse åberopade Utskottets
förut i detta ärende afgifne Utlåtande,
och ansåg ej några skäl vara anförde, som
kunna föranleda Utskottet att detsamma
frångå.
H ärittinnan instämde Herrar af Carleson,
af Borneman, Prostarne Grevilliust
och Fornander samt Professor Bexell,
Ut Supra,
Éx ProtocoIIö.
A. Fryxell,
Besv. och Ekon, Utsk, Betånkanden. 1343
N:o 189.
Ankom den 7 Oct. 1823*
Utlåtande, i anledning af Hern Ehingeré
motion, om ökadt antal Besigtningsman
å ekskogarne i Riket,
V ällofl. BorgareStåudet har till EkonomiUtskottets
åtgärd remitterat ett Memorial
af Rerr J, Ehinger, deri han yrkar, att som
det af Kongl. Maj.'t i Nåder anbefaldta vidsträckta
företag af en allmän syning och
besigtning på alla i Sverige befintliga ekskogar
blifvit endast åt en man, Herr Öfversten
och Riddaren af horneman uppdraget,
men det för det allmänna är af stor
vigt, att detnna besigtning måtte inom så kort
tid som möjligt fullbordas, så borde, i Herr
Ehingers tanka, flere kunnige och skickliga
män, antingen jemte Herr Öfversten anställas,
eller honom underordnas, för att hvar
för sig, uti flere provincer på en gång ifrågavarande
besigtning desto skyndsammare
kunna förrätta.
Efter föregången profning af detta ärende,
får Utskottet vördsamt anföra, att
Utskottet visserligen inser, det olägenheter
kunnat tillskyndas jordegaren, genom den
i följd af nu påstående generella undersök-1
1544 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
ning föreskrifne inskränkning af ekevraks ut»
stämpling, hvilka olägenheter synas snarare
skola upphört, om besigtningen blifvit anförtrodd
åt flere personer, som på en gång
och på olika ställen kunnat densamma verkställa,
men att å andra sidan sådane omständigheter
framställa sig, i afseende på föremålet
för denna inställelse, att Utskottet
efter inhemtad upplysning om syftningen
af en sådan anstalt, linner betänkligt att göra
någon ändring i den gång, som dervid
blifvit iakttagen. Hos Utskottet hav nemligen
förekommit, att sedan Riksens Högloft.
Stander, under 1812 och 1815 arens
Riksdagar, i underdånighet anhållit, det Kg!.
Majit täcktes låta vidtaga en allmän reglering
af ekskogarne, och åtskilliga förslag i
detta amne blifvit infordrade, hade Kongl.
Majit för att stadga en säker grund för beslutet,
ansett en ytterligare undersökning dervid
erfordras, som, grundad på en säker localkännedom,
och med enhet i verkställigheten
utförd, i möjligaste målto skulle förlika
statens och den enskildas fordringar. Herr
Öfversten af Borneman, åt hvilken denna
befattning uppdrogs, har under loppet af 4
år med tillhjelp af 2:ne Constructionsofficerare,
2:ne Underofficerare och en Timmerman
i 11 Län redan verkställt en sådan
undersökning med den noggrannhet, som
synes svara emot ändamålet. Man kart
deraf med skälig anledning förmoda, att da
Resv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1345
6 återstående länen skola, under en tid ef 2,
högst 5 år äfven kunna medhinnas; och sedan
Utskottet nu mera varit i tillfälle att pröfva
det redan verkstäldta arbatels omfattning
och
det gemensamt med Stats- och LagUtskottens
afgifne Betänkande, N;o 497» oln
ekskogarna i Riket, vördsamt åberopas, får
Utskottet i följd deraf, fästa Riksens Högloft.
Ständers uppmärksamhet på den omständighet,
att ett ökadt antal Besigtningsman,
spridde på en gång i flere län, skulla
allt för mycket försvåra hufvud tillsynen
och sammanstämmigheten af det hela, sota
här framför allt måste afses. Ett ytterligare
skäl mot tillökning i antalet kan hemta#
af svårigheten, att erhålla flere personer,
tom ega de för ett sådant ändamål nödiga
kunskaper, enär upplyst blifvit att det ringa
antal CGostructionsofllcsrare, hvilket är
att tillgå, dagligen påkallas till andra sta.
tens vigtiga göromål.
Af sådana anledningar, och när härtill
kommer, att Kongl. Majits Nådiga föreskrift
om inställelse af vrakutstämpling, för odlings
företag, ingalunda kati utsträckas eller
tillämpas i afseende på vrakutstämpling för
tnödi<» vedbrand och oundgängligt byggnads
lii
Q t i Q'D r It Vil
-
ia. ■» 'k t-» » Å &
% tck
1 U cl Ca
Bihang till RiksSt. Fröt, i8&3i Sami, Nia 85,
j34ö Besv. och Ekon. UtsJt. Betänkande!?,
ket dock Riksens Höglofl. Ständers egen
upplysta pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den so Sept. 1823.
■J>» e coooOoooog-^-
N:o 190.
Ankom d. 7 Oct. i823>
P"dräsamt Memorial.
Hos Riksens Höglofl. Ständer anser
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
sig böra anmäla det förhållande, som egt
rum vid expeditionernas besörjande uti Ut*
skottets Cancellie under innevarande års
Riksdag. Med Riksens Ständers bifall och
i stöd af vanligheten vid föregående Riksdagar,
antog Utskottet, den 14 Februari, eller
först en månad efter Riksdagens början, 4
ordinarie Cancellister; dermed kunds ock
göromålcn i början, och så länge expeditionerna
trycktes, besörjas; men dl tryck*
Etli). och Ehen, Utsk, Eetänkanden. *347
»lingen, enligt Respective RiksStåndens eget
förordnande, upphörde och göromålen hopades,
samt en Cancellist måste användas
att tjenstgöra såsom Notarius på de m^d
andra Utskott sammansatta aFdelningar, och
således blott 3 Cancellister kunde begagnas
till utskrifningen af alla de fem exemplar,
eom till det minsta voro nödige utaf hvar
och en af alla de vidlyftiga acter, som från
Ekonomiutskottet ensamt utgått och utgå,
oberäknade alla de, sorn gemensamt med
andra Utskott blifvit och komma att blifva
besörjde, hvilken rensbrifning på sådant
sätt omöjligen kunde behörigt medhinnas,
enär icke, såsom dock nödigt var, lika
mångå Cancellister funnos att tillgå, som
exemplar erfordrades af hvarje utgående
Expedition; så blaf Utskottet försatt uti
nödvändighet, att antaga 2:ne extra Cancellister;
hvilket skeddo först 2-| månader efter
ordinariernes antagande, eller den 28
sistlidne April. Dessa extra Cancellister,
hafva allt sedan intill närvarande stund arbetat
alldeles lika med ordinarierne, samt
dervid användt utmärkt nit och skicklighet,
hvarmed de äfven ärna fortfara intill
Riksdagens slut; hvilket ock blir af högsta
nödvändighet. Att de skulle göra detta utan
all slags vedergällning, synas man icke
billigt kunna begära. Utskottet får derföre
VÖrdsaintanhålla, att ett ordinarie Cancellisterfvode
ifrån antagningsdagen måtte af Rik*
1.348 och. Ekon. Tjuk. Betänkandem
gens Höglofl. Ständer, såsom skrifvarhjelp
Utskottet be vill jas, till fördelning uti tvän.
ne lika lotter dessa tvänne extra Cancellister
imellan.
Tiil upplysning bör Utskottet meddela,
att så väl inkomne handlingar, som utgångna
Betänkanden vid innevarande Riksdag
uppgå redan till mer än dubbalt antal emot
den föregångna Riksdagens, då likväl 370
Riksdaler Banco erhöllos till extra skrifvarehjelp,
hvilken ater nu icke kommer i fråga,
i händelse Riksens Höglofl. Ständer bifalla
hvad Utskottet nu föreslagit.
Stockholm den 6 October 1823.
JStsv. etli Ekon. Vt sk. Eetänhandcn. 1349
N:o 191
Antom den 11 Oct. 1323.
fjtlåtande, i anledning af RiksdagsFullmägtigen
Johan Olsson Longbergs Me•
morial, om större frihet i jerntillverk~
ning och försäljning.
Sadan Hederv. BondeStändet till Högloft.
StatsUtskottets särskilda åtgärd remitterat
ofvannämnda Memorial, men bemäldte Utskott
uti afgifvet Utlåtande af den 8 nästlidne
Maj, ansett ärendet vara af sådan beskaffenhet,
att det, såsom egande gemenskap
med frågan om allmänna näringsfriheten,
borde till Ekonomiutskottet remitteras; så
har Hederv. BondeStändet, vid föredragning
af StatsUtskottets omförmäldte yttrande,
med antagande af derstädes framställde åsigt
af ämnet, genom Protocollslltdrag af
den 12 derpåföljde Maj, till EkonomiUtskottels
handläggning öfverlemnat Riksdagsmannen
Longbergs Memorial, deruti
han andrager, huruledes bergsmannarörelsen
redan vore betungad och motverkad af ett
onaturligt tvång, som ej eger rum å andra
näringsgrenar och, i anseende till sin skadliga
inflytelse synes böra afhjelpas; bestående
deruti:
*35* ock Elion. (Jtsk. Ett ärik anilen.
l:o Att smidet är inskränkt till ett visst
och högst obetydligt qvantum, oansedt en
större förmåga, fördelaktigare tillgång på
kol och malm, samt Verkens läge och
strömdrag, der aldrig vattenbrist yppas, erbjuda
sig för utvidgandet af denna näring,
i den mån hvar och en kunde anse sig deraf
ega forman, och
2:o Att producenten ej får afyttra sin vara
hvarest och till hvilken han behagar, emedan
försäljning och forsling af smide utom
våg är förbuden, samt att BergsmansStandet
måste vidkännas tionde afgift utaf dess
tillverkning, ehuru i Motionairens hemort
ingen enda hytta skall vara anlaggd för afsalu,
utan endast för egna tillverkningsbehofvet,
och hvarigenom först råämnet och
sedan det förädlade dubbelt beskattas; äfvensom
ätskillige andra afgifter och kostnader
samt äfventyr skola belasta denna
handtering; i anseende hvartill och uppå
flere anförde grunder, yrkas: att bergsmän,
emot recognitionsafgift, må erhålla frihet,
att tillverka så mycket jern de kunna, och,
i afseende på försäljningen deraf icke vara
bundne af något tvång, utan ega rättighet
afyttra sin tillverkning hvar och till hvilken
som deraf kan vara i behof, så inom
sorn utom våg, och att lika med bruken få
köperättighet till kol, då de icke mera än
BergsmansStåndet, ega tillverka mera jern;
och har i öfrigt blifvit anfördt, att den af
Besv. ock EJiott. Utsk. Betänkande/t. 135»
jerntillverkningen till staten ingående afgift,
utgörande hvar i3:de penning af tillverkningsvärdet,
syntes nog dryg i en tid, då
näringarne i allmänhet, i stället att påläggas
tryckande skatter, så väl behöfva all
möjlig uppmuntran och frihet: deruti samtliga
Fullmägtige från Bergslagen instämt.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet
till pröfning förehaft, hvarvid det
icke undfallit dess uppmärksamhet, att Motionairen,
vid framställningen af de olägenheter,
som skola hindra bergsmanna rörelsens
trefnad, synes villja omfatta denna del
i allmänhet af jernhandteringen, ehuru de
i motionen upptagna yttranden förnämligast
lära afse Motionairena hemort: Ofvansjö
och Thorsåkers bergslager i Gestrikland.
På BergsmannaStåndet i allmänhet lärer
beskricningen om de många tvångsband,
som trycka näringen, icke kunna tillämpas.
Bergsmanna handteringen är fästad vid hemmanen
i de orter, der tillgång af malm och
kol göra tackjernstillverkning möjlig. Någon
inskränkning uti rättigheten, att producera
denna för stångjernssmidet nödige artikel
eger icke rum, utan hafva Bergsmännen
tvärtom blifvit åiaggde, att för de privilegier,
som förenades med deras jord, flitigt
idka blåsning. En fri försäljning af tackjernet
har alltid varit dess idkare medgifven,
sedan likväl de förbindelser, so m uppkommit
genom förlags tagande, blifvit full
-
*352 Beil», och Eken, Ut sk. Betänkan den.
gjorde: och alla de band, som legat på
tackjernshanaeln, af hvilka de fleste ca mer
blifvit lossads, hafva blott rört consumen^
ten eller bruksegaren, 3 anseende tili beskattningen,
utgöres tiondejernet, enligt
samma grunder, at både bergsmansbyttorne
och dö utom bergslagen belägne bruksägares
eller så kallade ståndspersoners masugnar.
Några särskilde olägenheter för
den egentliga bergsmanna handteringen gifvas
således icke och visar erfarenheten, att,
vid en fördelaktig jernhandels conjunctur»
Bergsmannen, i anseende till tackjerns begärligare
efterfrågan, alltid skördat en gifven
vinst.
Skulle åter Riksdagsmännen Långbergs
Memorial endast hafva afseende på Ofvansjö
och Thorsakers bergsiager, så lärer dervid
vara att erindra: Samma orter i deras
.nu varande skick, sakna bads i anseende till
Beskattning, hvaruti de icke ega någon lin*
dring emot den omgifvande landslagen, och
i fråga om jern hand teringens beskaffenhet,
da egenskaper, som i allmänhet utmärka
bergslager. Då uti da egentliga bergslags*
orterne något stångjernssmide icke får idkas,
utom vid de derstädes från äldre tider
befintlige, till husbehof eller mindre afsalu
inskränkte hammare, så uppsmider deremot
Ofvansjö och Thorsåkers Bergsman sjelfva
deras tackjern vid egne stångjerns verkstäder.
De kunna således närmast jemnförsa
Eeai. och »Ekon. Utsk. Bctänkanåen. >355
med bruksegare och hafva, såsom dessa sednare,
till följe af 1803 års Smidesförordning,
äfven erhållit den utvidgning i deras
sroidesrätt, som skogstiligången, efter skedd
undersökning, kunnat medgifva. Deras hyttor
äro val taxerade till afgift, på sätt alla
dylika anläggningar i Riket; dock hafva
dessa Bergsmän lindring uti tionden, sorn
för hvarje blåsningsdygn är mindre, än för
bruksegarnes masugnar inom samma ort,
nemligen 5 å 6 i dygnet vid bergsmanshyttorne,
men 13 å 17 vid bruksegarnes
inom samma ort, hvilket äfven gäller i fråga
örn recognitionsafgiften för nya stångjernssmidet,
hvilken endast är 32 sk. banco
för hvarje Författningarne, angående
stångjernets vågförande , förbud emot öfversmide
m. m. gälia lika för bruksegaren,
som för bergsmannen, och så länge icke
någon ändring uti den kommit i fråga, lärer
ej heller något undantag från allmänna
föreskrifter, till förmån för ifrågavarande
bergsmän, kunna eller böra ega rum.
Vid nu utredde förhållande finner Utskottet
således icke anledning understödja
ifrågavarande Motion, sorn dessutom slutligen
synes upplösa sig i en motsägelse, då
derstädes yrkas, att bergsmännen matte, emot
recognitionsafgift, eller den mest betungande
af alla de uppräknade onera, få
tillverka så mycket jern de kunna och för
-
>354 'Besv. och Ekon. Utså. Betänkanden.
naå. Hvilket dock allt till Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning vördsamt öfver»
lemnäs.
Stockholm d. 6 Oct. 1823.
N:o 192.
Ankom den Ii Oct. 1823.
Utlåtande, i anledning af JJtskottets afgifne
Betänkande N:o 152, om vidsträcktare
frihet i af seende på tackjerns•
tillverkningen och tackjernshandeln.
Yäii ofl. BorgareStåndet samt Hederv. BondeSiåndet
hafva till Utskottets förnyade åtgärd
återremitterat ofvannämnde Betänkande.
I förstnämnde Ständ har Herr Noraeus,
genom ds anmärkningar han afgifvit emot
fiesv, och Ekon> IJtsk. Betänkanden• 1355
Utskottets Betänkande, öfver den af honom
yrkade vidsträcktare frihet i tackjernshan»
deln, ådagalaggt, att afsigten med dess motion
i detta hänseende varit den, att äfven
de bruksegare, hvilkas smiden äro grundade
på egen tackjernstillverkning, matte blifva
berättigade, att från Bergslagen uppköpa
nödigt tackjern, enär de finna detta vara för
dem förmånligare, än att sjelfva anställa
blåsning, i afseende hvartill Herr Noraeus
också ansett, att Utskottet ej bordt inskränka
sig endast till en förmodan, att de cornmitterade,
hvilka Kongl. Majit i Nåder förordnat
att, efter granskningen af nu gällande
Författningar, föreslå förändringar och
rättelser uti de angående bergshandteringen
gällande föreskrifter, till detta ämne skulle
sträcka sin uppmärksamhet, utan i stället
hafva bordt hemställa till Riksens Ständer,
att hos Kongl. Majit yttra sin underdåniga
önskan, att desse comroitterade måtte i Nåder
derom anbefallas; hvaremot flere af Hederv.
BondeStåudets Ledamöter instämt uti den
af Herr Ehrenborg, Casper, afgifne Betänkandet
bilaggde särskilda mening.
Vid pröfningen af hvad sålunda blifvit
anmärkt, har Utskottet icke deraf inhemtat
några sådana upplysningar, som kunnat gifva
anledning till förändring uti den åsigt
af saken, som i dess fran Vällofl. BorgareStåndet
och Hederv. BondeStåndet återremitterade,
men hos Höglofl. Ridderskapet
135 6 Besv, ock Ekon, Otsk. B etti nk anden,
och Adeln samt Högv. PresteStåndet bifallaa
Betänkande framställes, till hvilket Utskottet
ej nu linner annat att tillägga, än
erindran derom, att ds af Motionairen åberopade
officiella uppgifterne öfver tackjernstillgångarne
val stundom torde skilja sig
fran den calcul, som uppgöres vid beräkningen
af smidestillverk ningen för någoa
viss tid, emedan sådant härrör deraf, att hela
det tackjern6belopp, scm under ett år
kan åstadkommas, icke alltid på samma tid
uppsmides. En omtänksam bruksegare lär
merändels alltid hafva något i förlag för
att begagna vid uppkommande brist på kö»
petackjern eller vid ett genom tillfälliga
händelser uppstegradt pris derå; det ena årets
tillverkning Ingår således uti det andra,
och först genom ett öfverslag af flere år,
finner man huru blåsningarne och smidet
motsvara hvarandra. Om man ock medgif»
ver att berörde officiella uppgifter, om tackjärnstillverkning
sbeloppen, icke ega någon
på ziffran alldeles ofelbar noggrannhet, så
kunna de likväl icke sakna den fullständighet,
sorn för sådan beräkning, här kan vara
i fråga, erfordras, enär hvarje hyttas bläs»
ningstid är ända på timman noga känd, och
man eger kunskap, om hvilka malmer, som
till blåsningarne användas, samt en mångårig
erfarenhet huru tillverkningarue sig
förhållit. Huru vida åter författningar
ne uppfyllt hvad man tued dem åsyftat,
Besv. ock Ekon. Utsk.. Betankanden. 1557
eller om icke genom deras öfverträdanda
man redan närmat sig till den frihet i
tackjernshandeln, som nu blifvit ifrågasatt,
ar val något, hvaröfver Utskottet icke kan
utlåta sig; man Utskottet får härvid anmärka,
att då smide icke kan drifvas utan tackjern,
är det åtminstone icke svårt att catitrollera,
huru vida bruksegare, hvilkas snafden
äro grundade på egen tackjärnstillverkning,
fullgöra denna sin skyldighet. För öfrigt
är åliggandet att sjelf tillverka nödigt
tackjern för smidet en följd af eget åtagande,
hvarförutan de i sådan ställning varande
bruksegare, enligt åberopade Kgl. Förordningen
af den 30 Juni 1820, kunna pä
viss tid förunnas rättighet, att uppköpa sådant,
enär tillfälliga händelser hindra egna
blåsningar.
Beträffande slutligen den fcreslagne särskilde
underdåniga Skrifvelsen, rörande detta
ämne, så har Utskottet funnit upplyst af
det förordnande, sorn Kongl. Maj:t den 28
sistlidne December för visse personer utfärdat,
att dem i Nåder vore uppdraget,
att efter granskning och jemförelse af nu
gällancle Bergsförfattningar, uppgifva förslag
till rättelser och förbättringar i de
samma, och dä sålunda Författningen om,
den friare tackjernshandeln ingalunda från
granskningen kan anses undantagen, finner
ej heller Utskottet anledning, att någon åtgärd
genom särskild Skrifvelse i detta fall
*358 Besv. och Ekon. litsle. Betänk anden.
vara af nöden, under öfvertygelse derom,
att äfven detta ämne icke kan undgå att
komma under skärskådande, samt att till
Kongl. Maj:ts Nådiga ornpröfning öfverlemna»
i sammanhang med det hela af hvad till
bergs- och brukshandteringens bestånd och
förkofran i vårt fädernesland hörer.
Och synes denna sednare åsigt af saken
vara så nära öfverensstämmande med Herr
Ehrenborgs i ämnet yttrade tanka, som åsyftar
en sammanhängande öfversigt och
förbättring af Bergsförfattningarne, med
undvikande af all partiel rubbning deruti,
att anledningen till den af Hederv. BondeStåndet,
med stöd af Herr Ehrenborgs mening,
gjorda återremiss lärer nu mer vara
ur vägen röjd. Hvilket dock Riksens HögJofl.
Ständers pröfning vördsamt under-1
ställes.
Stockholm den 6 October 1823.
Best» och Ekon. Ut sk. Betänkanäen. 1359
N:o 193.
Ankom den 11 Oct. 1823.
Utlåtande, i anledning eif gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
166, i frågan om upnhäfvandet af
stadgandet, rörande uteslutande användande
af ekebark vid de så kallade
Engelska Läder garfv erier na.
''SJ'ällofl. BorgareStåndet har, genom ProtocollsUtdrag
af den 30 nasti. Augusti, till
Utskottet återremitterat dess ofvannämnde
Betänkande, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
att i händelse de på Engelska
sättet inrättade lädergarfveriet förklarades
berättigade, att begagna ali slags bark, skola
de ännu mer än hittills förfela sitt ändamål,
emedan både vetenskapliga undersökningar
och en långlig erfarenhet skall
bestyrkt, att det så kallade Engelska lädret
omöjligen kan med annat ämne än ekbark
till någon fullkomlighet beredas; hvadan
man således, genom tillåtelsen till andra
barkslags användande, skulle blottställa sig
att blifva bedragen på de tillverkningar,
hvilkas stigande i godhet 'man velat åstadkomma.
jgiJo Sesv, och Ekon. IJtsk. Belänkanden.
I anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt,
får Utskottet anföra, att Utskottet, vid
afgifvande af sitt Betänkande, utgått ifrån
dan, i Utskottets tanke, billiga princip för
all näringsfrihet, att hvar och en bör, vid
förädlandet af en vara, få använda de ämnen,
han dertill anser lämpligast, och Utskottet
kan icke heller påminna sig, att denna
grundsats blifvit genom något annat ekonomiskt
stadgande, än det ifrågavarande,
i tillämpningen förbisedd. Controilen å tillverkningens
godhet bör, enligt Utskottets
tanka, sökas uti det inflytande, sorn dess
bättre eller sämre egenskap medförer på
dess afsättning, och på den fördelaktiga
täflan, som härigenom uppkommer mellan
fabricanterne. Det hufvudsakliga och nästan
enda skäl, som blifvit åberopadt för det i
frågavarande stadgandets bibehållande, att
något godt läder icke skulla bunna tillverkas
annat än med begagnande af ekbark,
måste bero på en vetenskaplig undersökning,
och ett Utlåtande af Rikets forsta vetenskapliga
auloritet bör derföre, i sådant fall,
såsom rättesnöre för omdömet bunna antagas.
Genom den afskrift af Kongl, Corn:
merceCollegii underdåniga Utlåtande i förevarande
ämne, af den i Dac. 1819, hvilken
blifvit Utskottet j; m te de gjorde anmärbningarne
benäget meddelad, har Utskottet
inhemtat, att Kongl. VetenskapsAkademien,
häröfver hörd, meddelat den upplys*
Besv. och Ekon. (ftsk. Betänkande/!• 1561
King: att största delen af de trädslags bark,
sorn blifvit undersökte, funnits innehålla,
jemte andra, ett eget ämne af särskild natur,
sorn raan kallar garfämne: att imeliertid
den första och hufvudsakligaste skillnaden
vid de olika barksiagens användande
till garfning, beror af deras större eller ringare
halt af garfämne, i förhållande hvarefter
olika quantiteter af dem erfordras till
garfvande af samma quantum läder: att eliuru
bland barkslagen, den af ek, nemligen
den inre, som ännu icko förtorkats, och
heldst den af unga träd varit ansedd hysa
mesta garfningsämnet, hafva likväl de af
flere Chemister g-jorde undersökningar visat,
att flere barksorter närma sig till samma
halt, och att någre af Videslagen äfven gä
deröfver: att det väl säges, det ekbark allena
nyttjas i England till beredande af det
berömda Engelska lädret, men att derom
dock saknas fullkomligt detaillerade underrättelse^
hvadan Akademien ansett sig, i
anledning af den framstälda frågan, kunna
lemna det yttrande, att ett fritt och obehindradt
nyttjande af alla do ämnen och
materialier, som tjena till lädergarfning, så
väl för de så kallade Engelska lädergarfverierne,
som för alla andra garfverier, heldst
på sådant sätt alla barksorters särskilda egenskaper
och användbarhet, hvar för sig,
Bihang till RiksSt. Fröt. 1823, 0'-de Sami. N:r Q6.
1564T Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
eller förenade, kanna genom den enskilda
industrien säkrast utrönas och komma till
allmän kännedom och allmän nytta. Då
nu Utskottet uti dessa opplysningar vunnit
ett ytterligare stöd för sin redan i detta
ämne meddelde tanka, har Utskottet icke
funnit ofvanupptagne anmärkningar kunna
föranleda till någon ändring i Utskottets
först afgifne Betänkande, hvilket i öfrigt
blifvit af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
Högv. PresteStåndet och Hederv. Bönder
Ståndet bifallet.
Stockholm den 6 Oct. 1823.
*»■« «x>o fc> 0O<5&<«->*Sr
Besv. och Ekon. Utsk, Betänkanden, 3363
N:o 194*
Ankom ilen 11 Oct. 1825.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid (Jtskottets afgifnn Betänkande,
om ett nogare iakttagande af
Kongl. Brefvet den 25 September 1747»
angående praestancla till bruken af åboerne
å de hemman, hvilka bruksidkare
till skatte inlöst,
TT
-Ej-ederv. BondeStåndet har tinder den 11
äiatlidne April till Utskottets förnyade hand*
läggning återremitterat dess ofvannämnda
Betänkande, på grund af nedan upptagne
anmärkningar, nemligen: att den af Utskottet
föreslagna åtgärd rörande upplifvandet
af 1747 års Kongl. Bref, samt dess årliga
uppläsning å Predikstolame, icke vore tillräcklig
för vinnande af ändamålet: att skillnad
bör i förevarande fall göras emellan
kronans så kallade behållna hemman, som
af bruksegare blifvit till skatte inköpte, och
kronohemman af allmän natur, till hvilka
bruksegare val af kronan inlöst sk atternr
tighet, men å hvilka åboen ändock bibehållit
sin orubbliga besigtningsrätt, att i
förra fallet icke något kan tillgöras, enär
skatterätts innehafvartn vore fullkomligen
1 1364 och Ekon. Utsk. Betankanden.
egare af sådane hemman, och åboen endass
arrendator; men i sednare fallet, och di
kronan till bruksegaren upplåtit endast den
kronan förut tillfallna räntan, med bibehållande
af åboens besittningsrätt, lika tryggad,
som besittningsrätten å vanliga ännu icke
till skatte försålde kronohemman, så följda
haraf, att skatterätts innehafvaren icke egde
förhöja eller förvandla den ränta, som förut
till kronan utgått; hvarförutan åtskilliga
förslag blifvit uppgifne till afhjelpande af
de öfverklagada missbruken.
Enär de ofvan åberopade Kongl. Bref
af den 23 September 1747 uttryckligen stadgar,
att ”sorn det skulle lända till landtbrukets
skada och undergång, om åboerne
på de många kronohemman och lägenheter,
som under bruken till skatte upplåtne äro,
blefve öfver magten betungade, samt åkerbrukets
angelägenhet oundgängligen brafver,
att kronans skattskyldiga egendom icke ef«
ter godtycke graveras, så skola inga sådane
till bruken försålda kronohemman med flere
dagsverken belastas, än de som i jordaboken
hemmanen påförde äro”, och vidare;
”att åboen skulle vara odrifven så länge
han gör sin skyldighet efter husesynsordningen
och skogen icke annorlunda än efter
allmänna Lagen och Förordningar nyttjas”;
och då Utskottet funnit ifrågavarande åboers
rätt redan vara genom dessa atadganden
fullkomligen tryggad, så att de missbruk,
Eesv. och Ekon. Vak. Betånkanden, 1565
hvilka i Motionen öfverklagas, icke kunnat
härleda sig från annat än, antingen ifrån
okunnighet om nämnde Författning, eller
ock från åboens fria villja vid särskildta
Contracters upprättande, men hvilka båda
fall icke kunna genom någon ny författning
förekommas, så har Utskottet vid ett
sådant förhållande, ansett sig icke kunna
frångå den tanka, Utskottet redan i detta
ämne yttrat i sitt först afgifne Betänkande,
hvilket af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
Högv. PresteStåndet samt Vallofl. BorgareStåndet
blifvit bifallet.
Stockholm d. 6 Oct. 1823.
N:o 195.
Ankom den 15 Oct. 1823.
Betänkande, i anledning af väckt fråga,
om allmänna f örf attningars utgifvande
från trycket,-på ett för allmänheten
viera tillgängligt sätt.
-5Vled fästad uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att allmänna från trycket ut
-
1366 Bes v. och Ekon. Utsk. Betankanden.
gifna Påbud, må, utan kännbar kostnad, blifva
för enskilda personer tillgänglige, har
Herr Grefve Wachtmeister, Hans, uti ett
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet,
och derifrån till detta Utskotts behandling
remitteradt Memorial, erindrat, att det
så kallade årstrycket nu väl kan af hvem
sorn heldst inköpas, men att många förskräckas
för den stora vidd, det vanligen intager,
och klaga, ej utan skäl, att dervid
nödgas betala vidlyftiga ceremonialer och
kungörelser af ÖfverStåthållareÄmbetet och
Magistraten i Stockholm, hvilka endast gälla
för hufvudstaden. Herr Grefven har
derför trott sig böra föreslå, att till någon
offentlig myndighet härstädes, i hvilket afseende
Justitiae Cancellersämbetet hemställningsvis
uppgifves, matte från afdelningarne
af Kongl. Maj:ts Cancelli, samt från samtlige
Collegierne och HofRätterne successiva
insändas de allmänna Påbud, som från desse
verk expedieras, och att de sedermera borde
ord för ord, hvad sjelfva innehållet beträffar,
men endast med en kort Rubrik
(Titel) fpr hvarje utgifvas af trycket i Häften,
hvilka vid hvarje månads eller hvarje
l^ide dags förlopp skulle utkomma, och
till allmänna verk och ämbetsmän på vanligt
sätt utdelas, samt i boklådorna till uppköp
för allmänheten finnas tillgänglige.
Genom denna anstalt förmodar Harr
Grefven, att kännedom om de utkommande
Besv. och Ekon• Utsk. Bethnkandcn, 1367
Författningarne skall blifva för allmänheten
mera lätt och tillgänglig, än den nu är, i
synnerhet iör enskilde personer i landsorterne:
enär det kan förutsättas, att prenume*
rationsafgiften för dessa häften, och kostnaden
för deras afsändande frän hufvudstaden
till reqvirenten, icke böra blifva betydliga,
om afsändandet kommer att ske i van*
lig postväg, hvilket i sakens nu varande
skick, svårligen låter sig göra.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget,
har Utskottet i öfvervägande tagit,
och funnit det förtjent af mycken uppmärksamhet.
Den verkliga nyttan och förmånen
deraf, att Regeringens och derunder lydande
myndigheters vidtagna beslut och
utfärdade författningar, då de genom trycket
allmängöras, ej blott meddelas vederbörande
ämbetsmän till efterrättelse utan äfven,
på ett beqvämt sätt, äro för allmänheten
att tillgå, lärer hvarken behöfva utvecklas
eller bevisas.
Det synes vara en naturlig följd, att då
den enskilde medborgaren utan svårighet vinner
kunskap om de Regeringsåtgärder, som
vidtagas, och hvilka åtgärder i fjermare eller
närmare afseenden, röra och verka på hans
egna farhållanden, skall hans insigt rörande
statens angelägenheter, äfvensom hans
interesse dervid, ofelbart tilltaga och en
allmännare statistisk upplysning utbreda sig
hos nationen. Hvar och en, med kännedom
1368 Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkandeft.
sf ämnet, lärer äfven tued Herr Grefva
Wachtmeister instämma deri, att desse fördelar
icke gerna kunna påräknas, i det
skick saken nu befinner sig, då de författningar,
som genom trycket allmängöras, äro
nästan otillgänglige för alla utom hufvudstaden
boende, med undantag af vederbörande
ämbetsmän.
Härtill ligger egentliga orsaken i den
ampla form, uti hvilken man ansett dera
böra utgifvas, och hvartill begagnas de större
pappersödande stilarne, hvilka gifva årstrycket
en sådan vidd, att kostnaden för
dess afsändande nied posten blir allt för
kännbar, oberäknade de olägenheter, dels
att man nödgas betala för mycket sådant,
som e; kan innefattas under benämning af
författning eller påbud, och, för den, utom
hufvudstaden boende saknar allt värde, dels
att en requirent från landsorterne ej kan
få de allmänna författningarna sig till handa
i den män de utkomma, utan särskild
kostnad, enär dertill fordras en Commissionär,
som vid sådane tillfällen skulla befordra
deras transport pä posten.
Då Utskottet anser någon åtgärd till
förbättring i detta afseende böra vidtagas,
har Utskottet trott sig derjemte böra fästa
Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
pä en annan omständighet, som härmed figer
ett oskiljaktigt samband, och hvaruti
äfven en af bebofvet påkallad förändring
Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1369
synes 1 ett sammanhang med hvad redan
anfördt blifvit, kunna vinnas.
Denna är nemligen, att många påbud,
författningar och stadganden, så uti judiciei
som rent administrativ och ekonomisk väg
finnas, som i form af Bref, Circulaire, Resolution
m. m., från Kongl. Majit och Collegierne
utgått, utan att de blifvit genom
trycket allmängjorde. Tillräckliga exempel
härpå erbjuda sig uti de särskildt utgifne,
dels Lagsamlingar, dels samlingar af
stadganden i vissa delar af den egentliga
administrationen, hvilka för det närvarande,
ehuru de ännu icke finnas fullständige för
flere än endast få delar inom lagskipningens
område, äro alldeles oumbärliga, i anseende
dertill, att de innehålla rescripter,
som icke förut eller pä annat ställe äro
tryckte. Härtill kommer, att mångfalldiga
expeditioner, som innefatta dels stadganden
och föreskrifter, dels förändringar, förklaringar
eller prejudicater dervid, ännu finnas,
hvilka icke på något sätt genom trycket
blifvit allmängjorde.
Denna ofullständighet i afseende på
Författningars allmängörande lärer för ingen,
med kännedom af ämnet, vara obekant.
Utskottet sjelf har, vid handläggningen
af den mängd olikartade mål, som till
dess åtgärd blifvit öfverlemnade, erfarit svårigheten
deraf, att man saknar en lätt och
beqväm tillgäng till fullständig kännedom
137° Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
af utfärdade stadganden och förklaringar, i
synnerhet rörande den ekonomiska lagskipningen.
Det är väl sannt, att Utskottet kunnat,
på det sätt, som RiksdagsOrdningens 42 §.
medgifver, genom HofCancellers Ämbetet
erhålla alla erforderliga upplysningar; också
har denna utväg af Utskottet merändels
blifvit begagnad; men jemte det Utskottet
nu anser sig böra omfatta detta tillfälle,
för att vitsorda den skyndsamhet och ordentlighet,
hvarmed nyssnämnde myndighet
meddelat allt det biträde, som af Utskottet
äskats, tror Utskottet sig böra fästa Riksens
Höglofl. Ständers uppmärksamhet derpå, att
denna utväg egentligen synes vara egnad,
för att erhålla del af officiella handlingar
och upplysningar, som icke på annat sätt
kunna blifva tillgänglige, men icke för att
begagnas vid alla de tusendetals fall, då en
författning eller ett Kongl. Bref, behöfver
ses eller rådfrågas; emedan sådant skulle
förorsaka ett oändligt besvär, en onödig
skriftvexling och mycken tidspillan å ömse
sidor, utan att ändamålet ändock kunde
vinnas med den lätthet och beqvämlighet,
som då Författningen eller Brefvet är alimängjordt
genom trycket.
Ett godt ändamål skulle derföre o stridigt
vinnas, om någon anstalt vidtoges, så
att allmängörandet af Bref och Författningar,
sorn utfärdas, blefve mera fullständigt,
Besv- och Eken. Utsb. Betnnkanden. 1571
och sträckte sig till alla sådane Beslut, som
innefatta slutliga åtgärder, med undantag af
befordringsärender, hvarom allmänheten redan
nu pä tjenligt sätt erhåller underrättelse,
samt af sådane enskildta ansöknings-,
tviste- och besvärsmål, hvaröfver beslutet
endast innehåller en rak tillämpning af
gällande stadganden och föreskrifter, utan
att meddela någon förklaring eller prejudi*
cat dervid. Härigenom skulle man erhålla
på ett ställe samladt, hvad man nu öfver
allt saknar; och Riksens Höglofl. Ständer,
sorn länge insett denna brist, och redan vid
flere föregående Riksdagar hemställt, om
samlande och utgifvande af de stadganden
och författningar, hvilka, i särskilda grenar
af administrationen tid efter annan utkommit,
och i anledning af en Comitée för detta
ändamål blifvit förordnad, skola, endast
derigenom, att hädanefter utkommande författningar
mera fullständigt allmängöras, befrias
ifrån att, efter ett helt eller halft Decennii
förlopp, förnya en sådan hemställan.
Härvid bör Utskottet erindra, att orsaken
hvarföre ett sådant fullständigare allmängörande
icke redan egt rum, torde förnemligast
böra sökas deruti, att tryckningen,
som redan medförer staten en kännbar kostnad,
hvilket kommer att närmare visas nedanföre,
skulle genom denna utsträckning
hafva åstadkommit en ännu betydligare. Att
deremot Kongl. Maj:t redan långt för detta
1372 Bcsv. och Ekon. (Jtsk. Betänkanden.
i Nåder insett och erkänt beli ofve t för allmänheten
af en närmare kännedom om
allmänna Regerings åtgärder och vidtagna
beslut, inhemtadt af Dess Nådiga Skrifvelse
den i Maj 1816 till Herr HofCancelleren,
deruti Kongl. Majit, med bifall till HofCancellerens
afgifne förslag, i Nåder förordnade,
att för ifrågavarande ändamål, en
tidning eller periodisk skrift, under titel af
Svenska StatsTidningen skulle utgifvas. De
hufvudsakligaste föreskrifterne för denna
tidning, sorn skulle komma att stå under
HofCancellerens omedelbara uppsigt, innefattas
i följande: att Statstidningen, antingen
ordagrannt, eller i sammandrag, borde upptaga
Regeringens vidtagne åtgärder, efter
Kongl. Maj:ts Nådiga ompröfning, vid hvarje
slutad föredragning, men för öfrigt blott
xubriquer och korta resultater af mera enskildta
mål, som genom Statsexpeditionerne
blifvit afgjorde, med undantag af underrättelser
om befordringar, såsom ensamt
tillhörande Stockholms Post- och Inrikes
Tidningar: att vederbörande Chefer för alla
afdelningar af Kongl. Maj:ts Cancelli, måtte,
med HofCancelleren öfverenskomma om
lämpligaste sättet till meddelande af förteckningar,
uppgifter på de afgjorde mål,
hvilka, jemte fullständiga detailler, articlar
och bidrag, skulle införas: att alla publika
ämbeten och verk skulle af tidningen erhålla
fria exemplar, och densamma äfven
Besv. och Ekon. (Jtsfa Betänkanden. 1373
* tillerkännas postfrihet: att under förutsättning,
det förlagskostnaden skulle, så snart
tidningen hunnit blifva känd, utan Statsverkets
betungande, genom framdeles prenumeration
kunna bestridas, Statsverket endast
borde komma att erkännas ersättning
till redactionen för de fria exemplar, som,
till ett antal af omkring 300, för allmänna
ämbeten och verk kunde utgå, men att första
gången skulle, till dess utgifvande förskjutasden
erforderliga förlagssumman, hvilken
för femtio numror och en upplaga af
3,000 exemplar, blifvit upptagen till 1,600
Rd. Banco; samt slutligen, att Kongl. Maj:t
ville uppskjuta med fattande af Dess Nådiga
Beslut, huru vida, för att gifva tidningens
plan och ändamålen större utvidgning
och ett vidsträcktare interesse för allmänheten,
Rikets samteliga Collegier och Ämbetsverk
borde anbefallas, att månadtligen
till denna tidnings redaction, aflemna en
kort öfversigt af de vigtigare mål och åtgärder,
som under loppet af nästföregående
månad inom hvart och ett af dem blifvit
afgjorde och vidtagne.
Men denna tidning kom aldrig att utgifva®,
enär Kongl. Maj:t genom Nådigt
Bref till HofCancellers Ämbetet af den r
December samma år behagade förklara, att
det med Statstidningen åsyftade ändamål
beqvärnare skulle vinnas genom Post* och
Inrikes tidningen, hvars redaction erbjudit
1374 Besv. och Ekon. Utah. Betänkanden.
sig, att hvarje vecta hålla tillräckligt utrymme
öppet för articlar af ofvannämnde
innehåll.
Vid öfvervägande af hvad sålunda redan
förekommit, rörande detta ämne, sätter
Utskottet utom all fråga, att författningar
och Regeringens vidtagne åtgärder lättast
skola allmänheten meddelas derigenom, att
anstalt vidtoges till deras utgifvande i form
af Tidning: dock får Utskottet härvid vördsamt
erindra, att, då Kongl. Maj;ts Nådiga
afsigt i förrberörde afseende endast varit,
att bereda allmänheten kännedom och underrättelse
om vidtagne Regeringsåtgärder,
synes detta väl kunna förenas och vinnas
med Post- och Inrikes tidningen; men, som
Utskottet deremot åsyftar ett lättare allmängörande,
än det nu varande, af sjelfva
Påbudens bokstafliga innehåll, äfvensom att
detta allmängörande matte utsträckas till
alla utkommande författningar, så fordrar
sådant oundgängligen en egen tidning, sorn
med särskilda föreskrifter, i afseende på
dess form, utgifningssätt och många andra
omständigheter, uteslutande egnas åt detta
ändamål- Utskottet anser sig derföre böra
vördsamt tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
att i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t behagade i Nåder föranstalta om utgifvande
af en officiel tidning, som under
titel af Svenska Stats Tidningen, eller hvilken
annan benämning, hvarigenom dess e
-
Best), och Ekon, Utsk. Betankanden. 1575
gensbap och bestämmelse antyddes, upptoge
alla Kongl. Expeditioner, som innefatta slutliga,
till efterrättelse utfärdade Regeringsåtgärder
och beslut, vare sig i form a£
Förordning, Placat, Kungörelse, Circulaire,
Bref, Resolution, Dom, Utslag, o. s. v.
ord för ord, men endast med korta rubriquer,
såsom i Modee’s verk är skedt; äfvensom
i samma tidning borde inflyta Collegiers
och andra auctoriteters Kungörelser,
Universaler, Bref, o. s. v., då de äro af den
egenskap, att de från trycket utgifvas, jemte
det att, vid hvarje års slut ett fullständigt
sakregister skulle bifogas, med anvisning
uppå allt, som under året i tidningen
influtit. Uti denna tidning borde deremot
icke få inflyta något, som, under benämning
af Officiel artikel, afhandling eller bidrag
kan förekomma, då det saknade egenskapen
af offentlig åtgärd eller beslut; äfvensom
der icke borde få upptagas underrättelser
om befordringar eller sådane enskilde ansökningar,
hvaröfver beslutet endast innefattar
en rak tillämpning af gällande föreskrifter,
utan att meddela någon förklaring
eller prejudicat dervid. Men för att befordra
tidningens afsättlighet, och göra dess
nytta ännu mera utsträckt, torde nyttigt
vara, att den, med finare sammanträngde
stilar, lika med hvad i Tillägg till den
Norrske RigsTidende sker, meddelade i helt
korta rubriquer, uppgift å afkunnade domar,
137<5 Besv. och Ekon. Vtsk, Betankanden,
utslag och resdlutioner i besvärs- och tvistemål,
på sätt, som äfven, före detta i
Dagligt Allehanda tidtals varit iakttaget, och
hvarigenom vederbörande rättesökande i
Jandsorterne skulle, till deras upplysning i
detta afseende, kunna undvika biträde af
commissionair. Tidningen bör utgifvas i
oafbruten nummerföljd och ett nummer utkomma,
åtminstone hvar fjortonde dag, men
vä! oftare, efter omständigheternas föranledande,
samt ofördröjligen genom posten
meddelas, så väl vederbörande autoriteter
i landsorterne, sorn äfven de enskilde,
hvilka å densamma prenumererat; hörandes
prenumerationsafgiften bestämmas till minsta
möjliga pris, men deremot tidningens
redaction tillerkännas postfrihet, och i allmänhet
befrielse från de utskylder, som äro
andra tidningar och deras Redacteurer
pålaggde eller kunna påläggas.
Genom denna nu töreslagne anstalt, i
hufvudsaklig måtto svarande mot dem, sorn
i andra länder finnas för ett lättare allmängörande
af Regeringens åtgärder, såsom t.
ex. i Preussen: Gesetz-Smnmlung fur elie
Königlichen Preussischen Staaten, hvilken
utgifva? och kringsprides ark och häfttals,
samt i Frankrike: Bulletin cles Loix, skall
först och främst det ändamålet vinnas, att
utfärdade Författningar på ett bsqvämare
sätt blifva för allmänheten att tillgå, samt
sedermera det icke mindre vigtiga ernås,
Besv. oell Ekon. Utsk. Betänkanclcn. 1377
att man erhåller på ett ställe fullständigt
samladt och tillgängligt, allt hvad som i
hvarje del af administrationen under året
blifver tillgjordt, förändradt eiler stadgadt;
äfvensom anordnandet och ingifvande! af
stadganden och föreskrifter, rörande särskildte
verk och styrelsegrenar, hvaraf behofvet
redan länge varit insedt, och påkallat anstalter
med derjemte förenad kostnad och
arbete, skall härigenom för framtiden betydligen
underhjelpas, om det ej kommer
att befinnas alldeles öfverflödigt.
Sedan Utskottet salunda anfört sin
mening, om den nytta, som bör väntas af
en sådan tidning, har hos Utskottet i öfvervägande
kommit, huru en anstalt af denna
beskaffenhet skulle kunna verkliggöras,
utan något nytt betungande af Statsverket,
och utan att pvenumerationskostnaden för
den enskilde måste blifva särdeles kännbar;
ty Utskottet förutser, att ehuru nyttig saken
än må vara, så lära i alla fall hinder
för verkställigheten möta, om den antingen
skall grunda sig på nya allmänna anslag,
eller på en så stor prenumeralionsafgift,
att densamma betydligen öfverstiger den för
det så kallade årstrycket.
Utskottet har derföre varit betänkt på
förekommandet af dessa hindel-, och går
nu, att för Riksens Höglofl. Ständer fram
Bihang
till RiksSt. Frat. J8&a> Sami. N:r §7*
15^8 Besv, och Ekon. Uuk. Betänkanden.
ställa ett förslag i detta afseende, hvarjgenom,
om det bifalles, staten ej allenast icke
skall vidkännas några nya anslag för ändamålet,
utan snarare vinna .en nedsättning i
det belopp, som årligen åtgår till publike
författningars tryckning, samt prenumerationspriset
blifva så lindrigt sorn möjligen
ske kan. Detta förslag grundar sig på nå*
gra, må bända i alla fall nödige förändringar
i nu varande utdelningssätt af tryckte
författningar till vederbörande autoriteter;
hvadan Utskottet, för att kunna framlägga
detta förslag, föranlåtes att meddela upplysning
om förhållandet härvid, hvarmed
åter en uppgift om villkoren, enligt hvilka
sjelfva tryckningen nu verkställes, eger ett
oskiljaktigt sammanhang.
Efter ett öfverenskommet pris Imellan
Kongl. Maj:t och Kronan samt Innehafvaren
af det så kallade Kongl. Tryckeriet, betalas
nu åtta (8) rundstycken banco för hvarje
tryckt ark, i ett för allt, papperet således
äfven inberäknade utom hvad som tryckes
på velin och postpapper, hvilka papperssorter
särskildt godtgöras; och ehuru, hvad
vissa Författningar beträffar, upplagornes
storlek någon gång är olika, lärer det vanliga
vara, att, af .författningar, hvaraf så
kallad full utdelning sker, uppläggas mellan
5 å 6ooo exemplar. För att kunna ungefärligen
beräkna, hvartill tryckningskostnad
Beiv. och Ekon. Utsk. Betänk anden. 1379
den om året bestiger sig, hade Utskottet
ansett angeläget vara, att inhemta en vederbörligen
upprättad uppgift å gjorde tryckerileverancer
under loppet af 10 år, eller
ifrån den 1 April 1811 til! och med den
gi Mars 1821, Det visar säg af denna uppgift,
att kostnaden för samma lid uppgår till
ett sammanräknadt belopp af 51,755 Rd.
g rst. Banco, eller ett medelbelopp af 5,173
Rd. 24 sk. för hvarje år. Men då ifrågavarande
uppgift endast innefattar sådana författningar,
sorn allroängjorts sub Ti tulo Majcstatis,
och härtill läggas hvad från Collagier
och andra publika verk och myndigheter
kan tryckas, så lärer med tillförlitlighet
kunna antagas, att statens kostnad för
tryckning af utkommande författningar uppgå
till ett medeltal af 6,000 Rd. Banco årligen.
Egentliga orsaken till detta icke obetydliga
kostnadsbelopp, hvilket utbetalas af
det å 2:c}fa hufvudtiteln til! skrifmaterialier
för Kongl. Collegierne uppförde anslag,
torde dels böra sökas i sjelfva sättet för
betalningens beräkning, enär samina, i sig
sjelft icke obilliga pris af 8 rundstycken arket
gäller lika för alia exemplar af en Författning,
sorn tryckes, utan någon nedsättning
eller rabatt, ehvad 1,000 eller 5,000
exemplar uppläggas; dels ock deruti, att de
grofva, mera pappersödande stiiarne och den
^38° Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
ampla formen upptaga mycket rum, så att,
om Författningen är aldrig så kort, och innefattas
i endast några rader, åtgår, begagnas
och betalas aldrig mindre än •§■ ark,
hvaraf den ena fjerdedelen upptager titeln
och den andra sjelfva innehållet. På detta
sätt kostar en Kungörelse, af några få rader,
l. ex. den af den 7:de Februari 1825
angående -påföljd för Svenska fartyg, sorn
begagnas till slaf handel, af hvilken en
Upplaga af 5,405 exemplar blifvit tryckt
på halft ark, ehuru endast en sida för innehållet
är behöflig, 57 f\:dr 25 sk. B:co.
Efter samma beräkning kostar tryckningen
af en Författning, som upptager ett helt ark
75 R:dr 2 sk,, då deremot samma Författning
tryckt med mindre stilar, ntan särskild
öppning för den ampla rubriqeen,
samt i oafbruten följd med andra Författningar,
icke bör kunna uppgå till hälften
af denna summa.
I sammanhang härmed får Utskottet,
beträffande utdelningen af genom trycket
utfärdade Författningar, vördsamt upplysa,
att Kongl. Cancelli Presidents Ämbetets Kungörelse,
af den 26 November 1807, väl löreskrifver,
huru många exemplar, som af utkommande
författningar böra hvarje publikt
verk eller annan myndighet tillkomma och
tneddelasj men härvid är den grund antagen,
att en autoritet alltid erhåller samina
Best. och Ekon. Utsk. Betdnkanden. 1381
en gang för alla bestämda antal förordningsexemplar,
följaktligen lika många af dem,
hvilka tillhöra dess befattning och för utöfningen
deraf äro nödige, som af dem,
hvilka ligga utom densamma. Sålunda erhåller
t. ex. Kongl. CamtnarCollegium 36
exemplar af alla författningar, följaktligen
lika många af dem, hvilka rora handel och
sjöfart, Consuls ärender, Jus Detractus, Jus
Emigrationis och alla andra mångfalldiga
för dess befattning fremmande ämnen ,
som af dem, hvilka för göromålens kännedom
och handhafvande, äfvensom för
de föreskrifne åtgärdernes verkställighet,
iakttagande och efterlefnad oundgängligen
erfordras. På samma sätt undfår Kongl.
CommerceCollegium för Ämbets- och Tjenstemännen
inom samma verk 47 exemplar'
af alla utkommande författningar, utan afseende
om de deruti innefattade ämnen tillhöra
Collegii befattning eller ej. Detta synes
icke vara det rätta. Häraf skall nödvändigt
inträffa den olägenhet, att på satuna
gång som en autoritet häfver öfverflödigt
antal exemplar af sådana författningar, som
den icke behöfver, kan den vara i verklig
brist af dem, som oundgängligen erfordras;
hvartill kommer den dryga kostnad,
som uppstår derigenom, att en origtig utdelningsgrund
förorsakat en betydligen större
upplaga.
iggg fiesv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen,
Till rättelse och förbättring i desse af»
seenden synes en beqväm utväg erbjuda sig,
om, då Riksens Höglofl. Ständer frambära
sin underdåniga önskan örn ingifvande af
en officiel tidning, som upptager alia utkommande
författningar, Riksens Höglofl. Ständer
tillika underdånigst anhålla, att vederbörande
autoriteter, som erhålla utdelning
af förordningar, måtts bekomma ett exemplar
af denna tidning, men icke, såsom
hittills, undfå exemplar från tryckeriet af
andra förordningar, än dero, hvilkas ämnen
ligga inom området för samma autoritets
befattning och verkningskrets. Sålunda
skulle t. ex. Kongl. Cancelli Styrelsen, lika
nied hvarje annan autoritet, genom ett roed»
deladt exemplar af Statstidningen, erhålla
behörig kännedom af alla författningar, som
utfärdas, samt derjemte från Kongl. Tryckeriet
erhålla tillräcklig utdelning af sådane,
som tillhöra föremålen för detta verbs befattning,
men icke af andra, innnefattande
ämnen, hvarmed Kongl. Cancelli Styrelsen,
icke har den ringaste beröring, i hvilket
afseende endast exempelvis anföras: de tid
efter annan utfärdade Kungörelser om ekharks
användande, qvarnars skattläggning,
liusväfnaders stämpling, linhråkars anlägg*
ning, och mångfalldige andra, hvaraf Kongl.
Cancelli Styrelsen hittills erhållit en öfverflödig
utdelning. Deremot borde å en annan
sida tillses, att de autoriteter. hvilka.
Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanden. 13O5
enligt det i förenämnde Presidents Ämbetes
Kungörelse faststälde utdelningssätt, till
äfventyra erhålla ett otillräckligt antal exemplar
af nödige till dess befattning hörande
förordningar, borda erhålla den förökning
deri, som behofvet påkallar.
Genom denna förändring uti utdelningssättet,
skall statens kostnad för de å Kongl.
Tryckeriet upplaggda författningarjbet y dligen
förminskas; förstock främst derigenom, att ett
vida mindre belopp af exemplar behöfver uppläggas,
sedermera i det afseendet; att det
vanliga årstrycket nu innefattar många handlingar
af den beskaffenhet, att de, en gång
tryckte i Statstidningen, antingen icke behöfva
uppläggas å Kongl. Tryckeriet, eller
åtminstone icke till något betydligt antal
exemplar. Sådane äro t. ex. Handels- och
Fredstractater, Reglementen och Instructioner
m. m,: härtill kommer slutligen, att,
jemte flera andra till besparing ledande omständigheter,
som kunna iakttagas, synes den
förteckning pä Kongl. Förordningar, hvaraf
ärligen tryckas mellan 5 a 6,000 exemplar,
för att utdelas till de autoriteter, som erhålla
utdelning af författningar, kunna upphöra,
såsom öfverflödig, då Statstidningen
kommer att årligen meddela ett alpbabetiskt
register, som, fullständigare både till planen
och innehållet än denna förteckning,
upptager allt hvad som under äret utfärdatsj
ätvenaom förteckningen pä Öfverståthållare»
1584 oell Ekon. Utsk. Betlhikanclen,
Ämbetets Kungörelser, af hvilken lika många
exemplar uppläggas, desto heldre bör
indragas, sorn dess meddelande, utan att
sjelfva Kungörelserna erhållas, är utan än- '
damål; och endast förorsakar kostnad för
tryckningen, och besvär vid öfversändandet
på posten.
Utskottet är val icke i stånd, att kunna
uppgifva det bestämda belopp, som härigenom
skulle besparas och vinnas, men Utskottet
tror sig böra temligen säkert beräkna,
att en minskning till hälften af statens
årliga kostnad för det så kallade årstrycket
skulle på detta satt kunna åstadkommas»
Af denna besparing, som Utskottet, i följd
af sin nämnde beräkningsgrund upptager till
ungefär 3,000 Rd. om året, enärj summan
ena året kan vara större, ett annat mindre,
anser Utskottet Statstidningen böra erhålla
ett t/enligt bidrag, på det utgifvandet a£
densamma må kunna jemnt och ostördt fortgå,
utan att vara för mycket beroende af
de prenumererande. Det faller äfven af sig
sjelft, att densamma, lika litet som årstrycket,
kan grunda sin tillvarelse och bestånd
endast på prenumerationsmedel, enär det
ej är möjligt, att på förhand bestämma årgångens
arktal och kostnad, hvilket såsom
beroende på mängden af de expeditioner,
som tryckas, ena året kan vara större, ett
annat mindre, ej elier att derefter bestämma
priset, utan detta mäste tagas på ett un
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betunkanäen. 1585
gefär och, om möjligt, det ena året lika
nied det andra; hvilket åter förutsätter, att
tidningens förlag niåste grunda sig på ett
annat gifvet bidrag, som tryggar redactionen
mot obestånd.
Detta är desto nödigare, som tidningen
kommer att ega en officiel egenskap, och
dess ändamål torde behöfva blifva allmännare
kändt, innan den kan påräkna ett betydligare
biträde af enskilde prenumeranter.
Ett bidrag från statens sida medför
äfven den fördelen, att prenumerationsafgiften
för allmänheten bör blifva ringare,
än om tidningen skulle uppehålla sig endast
af sådana medel.
Dernäst har hos Utskottet i öfvervägande
kommit, huru ett sådant bidrag af
staten borde utgå. Att detta skulle ske på
samma sätt som staten nu bestrider kostnaden
för årstrycket, blefve i Utskottets tanka
för mycket känbart. Lämpligare förmodar
Utskottet det kunna bestämmas såmedelst,
att staten för sina ämbetsverk och
öfriga myndigheter, lika med den enskilde
prenumererade uppå ett visst antal exemplar,
hvarvid dock borde iakttagas, att då staten
prenumererat uppå 500 exemplar, bör den,
i händelse flera behöfdes, erhålla dem mot
en ganska betydlig rabatt eller nedsättning
i prenumerationsafgiften.
Vidare får Utskottet vördsamt tillstyrka,
alt utgifvandet af denna tidning måtte
1386 Besv. och Ekon. Utsk. Betiinkanden,
ställas undet HofCancellersÄmbetets generella
uppsigt och inseende, äfvensom det i
Utskottets tanka, skall bidraga till ytterligare
säkerhet och nytta, om StatsSecre terar en
för ekklesiastiqueärenderne ålägges en särskild
noggrann tillsyn och omsorg, så väl
j afseende på verkställigheten, som fortgången
af detta företag, med hvilkens befattning
i öfrigt ett sådant uppdrag s’rnes mer
förenligt och passande, än om det, såsom
hemstäldt blifvit, skulle åläggas Justitiae Cancellers
Ämbetet. Hvad åter sjelfva redactionen
angår, så är det väl Utskottet bekant,
att ärstryckets redaction till en del, eller
hvad Kongl, expeditioner beträffar, besörjes
af Actuarien i Riksarchivetj men som
redactionen af denna tidning kommer att
upptaga vida mera arbete och fordra en
ständig ansträngning, medelst expedition af
tidningens utdelning och afsändanda till
landsorterne, samt en till äfventyrs daglig
uppvaktning på alla de särskildta ställen,
der articlar för tidningen äro att få, torde
Riksens Köglofl. Ständer böra underdånigst
anhålla, att Kongl. Maj:t dertill i Nåder
förordnar en person inom Dess Cancelli,
sotry med erforderlig skicklighet och kännedom
af dessa ämnen, egnar sig åt en sådan
befattning; börande denne person, som
med ordentlig Instruction förses, erhålla
tillträde till diarier, registraturer och fördragningslistor
i gfmtliga afdelningarne af
Besv■ och Ekon, Utsk. Betänkanden, 138?
Klong], Maj:ts Cancelli, för att med denna
vägledning sjelf besörja om articlar för tidningen,
eller Ock vederbörande inom hvarje
Cancelli fördelning åläggas att meddela
bestyrkte afskrifter af alla expeditioner, som
i tidningen skola införas.
Slutligen tillstyrker Utskottet, att detta
företag, som icke grundar sig på några nya
anslag af Statsverket, måtte ofördröjligen
sättas i verkställighet, och, om möjligt är,
med denna Riksdagens slut taga sin början,
så att till och med Riksdagsbeslutet och de
af Grundlagarne, som till följe af nu beslutade
förändringar, å nyo uppläggas, kunna
i tidningen inflyta; hvarigenom densamma,
till en början och, på försök oafbrutet fortsatt
till nästa Riksdag, skall komma att
innefatta ett fullständigt helt af alla de Regeringsåtgärder
och offentliga beslut, som
under denna mellantid utfärdas.
Dock varder detta allt till Riksens
Högloft. Ständers egen pröfning vördsamt
hemstäldt.
Stockholm dan 6 Oct. 1823.
J3Ö8 Besv. och Ekon, IJtsk. Betiiiékanden,
N:o 196
Antom den jg Oct. i823>
Utlåtande, i anledning af gjorde aninärk•
ningar vid Utskottets Betänkande N:o
154, i frågan 0111 yrkad rättighet till
utvidgande af stångjerns- och ämnessmidet
i Riket.
anleaning af Herr Lagmannen Noraei
gjorda Motion har Utskottet aflåtit dess ofvannämnde
Betänkande, och på anförde skäl
afstyrkt bifall till Motionen, hvarefter och
sedan detta Betänkande blifvit af Välloil.
Borgare- och Hederv. BondeStåndet återremitteradt,
Utskottet nu af de gjorda anmärkningarna
funnit anledning, att under
åberopande af det förut anförde ytterligare
tillägga:
Jernhandteringens tvänne delar, tackjernsblåsningen
och stångjernssmidet hafva
olika grunder för deras idkares tillverkningsrättighet,
oaktadt all den likhet, som
Motionairen derutinnan vill finna. Uti bergslagerne,
belägna midt uti Riket, och merendels
concentrerade inom visse icke vidlyftiga
district, måste tackjernet tillverkas,
för att, såsom rudiiuateria för stångjerns
-
Eesv. och Ekon. IJtsk. Betänkande». 1589
smidet, sedermera spridas till landets alla
öfriga orter. Det angelägna bergsbruket
har alltid ansetts förtjent af al! möjlig uppmuntran
och utom den vinst, som luinda
vara förenad dermed, hugnades äfven bergsmännen
likasom deras jord rned särskildta
privilegier, emot skyldighet att flitigt idka
blåsning, hvaröfver vederbörande bergs-ämbetsmän
skulle hafva tillsyn. Denne handtering,
i stället för att lida något tvång af
en inskränkt tiliverkningsrättighet, har således
tvärt om blifvit såsom ett åliggande
fästad vid bergsmanshemrnanens besittning.
Beträffande åter stångjernssmidet, som
uti alla delar af Riket, så vidt tillgång aE
vattenfall och skog det medgifva, låter sig
inrättas, så har dess bedrifvande alltid varit
öfverlemnadt åt enskilda speculationer,
och denna handtering, såsom icke fästad
vid någon viss local, har, uti det fall, som
nu är i fråga, icke ansetts behöfva annan
tillsyn än den, att privilegier icke meddelades
utöfver möjligheten, att kunna erhålla
tackjern för deras tillgodonjutande, äfvensom
icke öfver det smidets belopp, som erfarenheten
visat lät sig till utrikes orter
afsätta.
I förra hänseendet lär väl tackjern ännu
icke fattas, men den större efterfrågan,
sorn derom varit under en fördelaktig jernconjunctur,
förenad med den rubbning uti
fordna förhållandet mellan tackjerns- och
139° Besv. och Ekoric Ihsk, Betankanden.
stångjernsprisen, sorn na på sednare (ider till
förmån för bergsmannen inträffat, har åtminstone
visat, att privilegier äro meddela»
de med beräkning af allt det tackjern, som
möjligen låter sig tillverkas. Och beträffande
sednare omständigheten elier exporten,
hvilken icke utvidgas i samma män,
som smidet inom Riket kan vinna tillökning»
så bar den, enligt uppgift endast tvänne år,
nemligen 1802 och 1815, genom tillfälliga
händelser öfverstigit det privilegierade smidet»
men oftast varit betydligt derunder.
Genom den utvidgning i tillverknings»
rättigheten, som blifvit föreslagen till 600
Stt för hvarje härd, skulle» enligt skedd beräkning,
stångjernssmidet, oberäknad! ämnessmidet,
erhålla en tillökning af 250,000
hvartill tackjern lika litet kan anskaf»
fas, som tillfälle till export, i händelse samma
quantum jemte det nu privilegierade
beloppet skulle effectueras, lärer kunna beredas,
eller vara att förvänta. Sant torde
väl vara, att större delen af bruksegarne
troligen icke komma att begagna sig af en
sådan privilegiernes utvidgning, emedan de
det redan till en del skulle hafva gjort, enär,
hvilket Utskottet tror sig ännu en gång
böra upprepa, det icke är någon för narva»
rande enligt gällande Författningar förmenadt,
att vinna en sådan smidestillökning
vid nu varande verkstäder, derest han visar
sig dertill hafva nödige tillgångar utan an
-
Beni. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 1391
äras förnärmande; men hvad som egentligen
skulle verka ofördelaktigt på jernhandterin
gen, i händelse en dylik tillåtelse, utan af*
seende på local och tillgångar medgåfves,
vore dea omständigheten, att af förenämnde
quantucn bergsmanssmidet kotnme att
tillökas med omkring 35,000 hvarigen»
om Salu tackjernet icke allenast skulle minskas
till samma belopp, utan ock, om kolconsumtionen
för utsmidningen af samma
quantum tackjern beräknas, en ytterligare
lika stor brist uti tack jer nstillgåu gen skulle
tillskyndas, eller tillsammans 70.000 5$.
Lägger man nu härtill det inom bergslagerne
befintlige brukssmidet, samt de derutom
närmast, och således för tackjsrns åtkomst
beqvämligast belägne jernverken, så skall man
kanske icke gå för långt, om man antager,
att hälften af det nu merändels på vågarne
inkommande tackjernet, skulle för de på köpetackjern
grundade bruken försvinna, och
resultatet blifva, att smidet uti de norra
och mera aflägsna orterne måste upphöra
och sedermera icke kunna idkas annorstädes,
än närmast omkring bergslagerne, eller sådana
orter, sorn med deni vore genom beqvämare
communicatioraer förenade, till förlust
för mänga enskilde och det allmänna,
hvars interesse ofelbart är, att näringen utvidgas
i den mån afsättningen kan fordra,
sprider lif och rörelse uti alla rikets delar,
hsldst de mera aflägsna, icke gerna på arn
1592 Besv. och Ekon. DtsJt. Betänk anden.
nät sätt kunna tillgodogöra sina öfverflödig®
skogar.
Den anmärkning, som vid Utskottets
Utlåtande, i afseende på bibehållandet af nu
gällande beskattningsgrunder, blifvit gjord,
gtt en mindre hammarskatt ä en härd, ani
förhållande till det smide, sorn för samma
verkstad kan effectueras, endast föranleder
till att söka andra utvägar för afsättningen
sfen sådan,utöfver privilegierne drifven, tillverkning,
vederlägges lätt, då man besinnar,
att sådane utvägar, om da villja begagnas,
icke kunna genom förändring af beskattningsgrunderne
förekommas, att beskattningen
redan på visst sätt är grundad på vågföringen,
emedan allt hvad som kommer på
våg, utan att hammarskatt derföre blifvit
erlaggd, anmärkes som öfversmide och confisceras,
varande med det nu gällande beskattningssystem
den fördelen i förening,
att sådane bruk, hvarifrån någon vågförning
sällan sker, utan hela smidet försäljes inom
orten, efter deras privilegier, afpassade i
mån af tillfället till effectuering och afsättning
erlägga utskylder, som icke utan svårighet
skulle kunna bestämmas, om den föreslagna
förändringen komme att ega rum.
Den uppgjorde fördelningen af 570,622
stångjern bergsvigt på ggg härdar eller
570 på hvarje härd är väl arithmetice
rigtig, men lärer tåla den jemnkning, att
många härdar Annas, för hvilka på långt
Bcsv. och Ekon*
när sistnämnde (juan tuni ej är tillåtet, hvilken
omständighet ökar smidet p«r medium
på de öfrige, samt att sådane härdar med
ringa smide från 50 till 100 §£ egentligen
finnas i Bergslagerne, der controllen på
smidets idkande genom Bergs-Ämbetsmännens
närmare tillsyn och befattning med
ordningens hållande vid de af många delegande
bergsmän bestående smidjelag, låter
sig förr än på andra ställen handhafvas,
hvarförutan får anmärkas, att Bergslagen,
såsom merendels omgifven af bruk, saknar
de tillfällen till afsättning af stångjern inom
orten, som för andra isolerade eller närmare
gränsen belägne verk kunna yppas.
För öfrigt, samt i anseende till den
gjorde hemställan, att Piiksens Ständer skulle
uti afgående underdånig Skrifvelse anhålla,
att Kongl. Majit täcktes anbefalla
detta amne till de committerades särskilde
uppmärksamhet, hvilka fått sig uppdraget,
att efter granskning af nu gällande Författningar
föreslå de rättelser och förbättringar,
aom bergshandteringens fördelar kräfva, åberopar
Utskottet sitt redan aflemnade Utlåtande
i frågan, om den fria tackjernshandeln
och dess öfvertygelse derom, att denna
fråga icke kan vara undantagen från det
förordnande, som Kongl. Majit redan i allmänhet,
i afseende på Författningarnes öf
Bihang
till RiksSt. Brot. 1823, 8:de$Saml. N:o QQ.
1394 Besv, och 'Elion. Utsk. Eetankanclen.
verseende St visse committerade meddelat,
samt att således någon Riksens Ständers
särskilda åtgärd nu icke vore af nödenj
och torde, den i BondeStåndet sig företedde,
och på Herr Ehrenborgs yttrande grundade
anledning till återremiss, vid denna
åsigt af frågan anses vara håfven, då Utskottet
hufvudsakligen åsyftar samina resultat,
som det Herr Ehrenborg velat befrämja.
Hvilket dock till Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlemnas;
med tillkännagifvande, att Utskottets först
afgifne Betänkande blifvit af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt Högv. Preste»
Ståndet bifallet.
Stockholm d. 6 Oct. 1823.
l*W*OOOQ
Beit), och Kkon. Utsk, Betänk anden. 1595
N:o 197.
Ankom den 15 Öct, i&2%.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar
vid [ftskottets Betänkande N:o
130, öfver väckte frågor, angående
förändring i allmänna skjutsningsanstaltr.
rne, postvagnars inrättande och
skjutslegans nedsättning,
^Jenom ProtocollsUtdrag af den 29 och
22 nåstlidne Juli hafva Högloft. Ridderska*
pet och Adeln samt Hederv. BondeStåndet
till Utskotletä förnyade handläggning nterlemnat
dess ofvannämnde Betänkande, hvaremot
följande anmärkningar blifvit gjorda
hos förstnämnde RiksStånd: att på de ställen,
der skjutsen är stäld på entreprenade,
och vägarna mycket freqventerade, skola
ock hästarna vara mindre dnglige, så att de
resande få stadna på halfva vägen och ofta
erlägga väntpenningar; hvadan förmenas, att
om sådane entreprenader skola ega rum, syner
ofta böra hällas å hästarne och vara
stranga, i jemnförelse med klagomålen i
dagböckerne: att rättigheten för bonde, att
sjelf köra då man begagnar hans åkdon,
1396 Besv. och Ekon. IJ^k. Betankanäeil.
skulle kunna medföra flere olägenheter för
den resande; och att, om den bevilljades,
borde åtminstone den försigtighet iakttagas,
alt om bonden ej skjutsar så Fort, som Författningen
stadgar, bör han erlägga en pligt,
motsvarande väntpenningar, och till ernående
af controll bör resande få på en sedel
-utsatt, då han reser ifrån och kommer till
stationen, i likhet med hvad som brukas
i Danmark: ett Utskottets förslag, det
högre skjutslega skulle betalas på sådane
ställen, der vägarne befinnas vara längre
och sämre, kunde åstadkomma oreda,
så vida ej de resande hade beständigt skjutsförordningen
till hands, och dessutom, såsom
innebärande en orättvisa, väcka afund
och åstadkomma beständiga klagomål och
nya fordringar, samt i sådant fall äfven borde
ega rum när väglaget vore svårare; att
tillstyrkandet, det de hemman, som äro
närbelägne skulle tillslås reserven, vore ett
intrång på egande rätten; att frågan om
postvagnar vore ej nog bestämdt och detailleradt
behandlad, enär det varit önskelig!,
att ett reglemente i detta afseende kunnat
göras till ledning för de autoriteter,
Born dermed skulle hafva befattning; att till
befordrande af postvagnsinrättningen, ingen
borde få resa med mindre än 2 hästar, såsom
i andra länder: att om betalningen
bör blifva dubbel för de skjutsandes vagnar,
bör äfven vagnarne innan deas, efter en
Besv, och Ekon, XJtsk, Betänk anden.
viss modell, lika för alla län blifva etablerade;
ett då ett för allmänheten fr em mande
nytt, men nyttigt företag är i sin linda,
bör staten mellankomma, och att först, när
företaget visat sig på ett fördelaktigt
sätt, bör det åt de enskilde, såsom en ny
industriegren öfverlemna*} att, som den af
Kongl. Maj:t beslutne förhöjning af skjutslegan,
grundade sig på den uppkomne foderbristen
och endast skulle gälla tills vidare
eller till dess ett elier flere ymnigare
foderår inträffa, Utskottet bordt tillstyrka
skjutslegans nedsättning, antingen till 12 eller
8 sk. milen, eller må hända rättvisast
olika i olika landsorter, t. ex. 12 sk. söder
om Upsala, och 8 sk. norr om samma stad,
städernes högre skjutslega oberäknadt, och
icke uppstapla ett pä förhoppningen om
post- och forvagnar, samt entrepreneurer
grundadt Utlåtande; att de väntpenningar,
som skjutsbonde erhåller, vore för högt beräknade,
enär han får mera penningar om
han väntar fyra timmar, än om han
hade skjutsat, hvarvid en resande, utan minsta
eget förvållande ofta kan fä vidkännas
en betydlig utgift; att, då roan vid begagnandet
af ensittsigt åkdon, i ena länet älägges
betala skjuts för 2:ne hästar, men i
det andra slipper med skjutslegans erläggande
för en häst och gångpenningar till den
skjutsands, en bestämd föreskrift borde i
detta häuseende stadgas; au alja förslag till
*390 Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden•
resandes fortskaftande, vare sig med forvagnar
genom entreprenade elier annat, alltid
blifva omöjliga, så länge skjutslegan
ke är så uppsatt, att de kunna löna sig; och
då det vore en omöjlighet för Riksens Ständer,
att tillvägabringa något sammanhängande
helt i detta magtpåliggande ämne, borde
en underdånig hemställlan hos Kongl,
Majit framföras, det en plan matte utarbetas,
att bringa skjutsningsskyldigheten i ett
annat skick; att den förändring 1 skjutsförfattningen
borde tillstyrkas, det skjutsbonden
väl alltid linge plats på åkdonet, men
att, då man behöfde medföra dräng, två
personer finge åka efter en häst, äfvensom
fyra personer borde få åka eft6r två hästar,
heldst då fråga vore om ännu icke fullvuxne
barn; att Författningens stadgande, det
nian icke får köra fortare än en mil på l-J
timme, vore olämplig, enär om sommaren
så lång tid icke dertill erfordrades, och om
hösten eller våren det understundom vora
omöjligt, att åka så fort. Hos Hederv.
BondeStåndet har blifvit eriuradt: att något
väsendtligt för ändamålet troligen icke vinnes
genom de nya försök till entreprenader,
Utskottet föreslagit, hvaremot utvägen till
förbättring anses endast ligga uti antagandet
af forvagnar, som kunna gå för billig
skjutslega, samt uti reserveskjuts för dem,
som villja färdas med egna åkdon, köra
sjelfva och betala en skjutslega, svarande
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 1399
emot det större besväret, att på detta sätt
utgöra skjuts; men den forvagn?- eller postvagnsinrättning,
som hos Utskottet kommit
i fråga, förmenas icke låta verkställa sig i
smått, derest den icke kan hafva framgång
i stort; ty om den kan bestå af sig sjelf,
så måste den så mycket bättre lyckas 1 stort,
och om den icke bär sig af sig sjelf, vore
den skadlig, emedan staten då måste använda
en uppoffring derpå, och dess gagnelighet
tros, med dess föreslagne ringa utsträckning,
icke blifva af den vigt, som emot
denna uppoffring svarar, om än det skulle
erkännas, att Staten egde förbindelse till en
sådan uppoffring, och om tillgångar dertill
icke saknades. Den af Utskottet föreslagna
rättighet för courirer, att få färdas fortare
än en mil i timman, klandras, såsom icke
för närvarande egande rum, och enär behofvet
af skyndsamhet icke upphäfver det
villkor för uppfyllandet af alla behof, att
det skall kunna ske utan våld och rättvisans
kränkning. Härförutan har Motionairen till
frågan, om en förändring i Gästgifvares skjutsningsskyldighet,
förklarat, att hans mening
aldrig varit, det Gästgifvare skulle helt och
hållet vara befriade från skyldigheten att
fortskaffa resande, utan blott, att der Gästgifvare
äro ålaggde, att dagligen, sedan
hållskjutsen utgått, tillhandahålla egna hästar,
sådana Gästgifvares hästar måtte utgå
i tour med reservelaget, och icke, som hit
-
1400 Besv. oell Elon. UtlK. Betankanden,
lills, dagligen, sedan hållets hästar utgåtlj
förmenande, att då gästgifvaregår-darne nu
äfven så väl sorn andra hemman äro roterade,
en sådan hemställan syntes vara grundad
på billighet och rättvisa, heldst den af
Utskottet åberopade gästnings- och krogrättighet,
såsom beskattad till omkring 50
Rd. B:co, och ofta inskränkt utöfvad, icke
fcör komma i dubbel beräkning.
I anledning af hvad sålunda blifvit yttradt
och anmärkt, får Utskottet atrföra: att
om vid skjutsentreprenader någon gång skulle
hända, att mindre dugliga hästar erhållas,
sä är detta en olägenhet, som kanske
oftare inträffar roed håll- och reservehästar,
och böra någre särskilde tillfälligheter icke
antagas såsom ett gilltigt skäl emot skjuts
entreprenadernas införande, heldst i förstnämnde
fall, samma correctiv, som i det
sednare kan användas, genom anmälan hos
Vederbörande till laga ansvar, hvilket ännu
säkrare måste drabba entrepreneuren, än hälioch
reserveskjutsande, enär den förre vid
förnyade klagomål kan skiljas från Contractet,
och detsamma till annor man på den
förres äfventyr utbjjudes, Det har blifvit
yrkadt, att om bonden sjelf skall få köra,
så bör för honom ett ansvar finnas, cm han
ej inom viss tid fortskaffar den resande.
Enligt Utskottets tanka är en sådan ytterligare
controll öfverflödig, då grunden för
ansvaret å skjutsbondens tredskande redan är
Besv. och Elion, Utsk. Betänkande/!. 1401
lagd i Gästgifvareord ningen samt äfven i
vissa fall öfverlemnad till Lanöshöfdingens
bestämmande. Någon olägenhet af en sådan
dem lemnad rättighet synes icke heller
vara att befara, enär, enligt h.vad erfarenheten
visat, då skjutsbönderna få köra sjelfve,
de merändels alltid färdas fortare, än
Förfettningarne bestämma, och bör äfven å
andra sidan afses, att då de resande sjelfva
köra, någon controll å den skjutsandes sida
icke eller eger rum; hvartill kommer, att
vid elakt väglag det understundom skulle
vara omöjligt för skjutsbonden, att uppfylla
en bestämd föreskrift i denna del. Den
förhöjning i skjutslegan, som Utskottet på
vissa ställen föreslapit, har ansetts väcka otedor
samt åstadkomma afund och beständiga
klagomål. Utskottet bar utgått från den
synpunct, att i de orter, som aro glest bebodde,
der hållen äro långa, och de skjutsskyldige
boende pä 4^5 n‘ils afstånd från
gästgifvaregården, samt flere vägar i deljeer
sammanstöta, der talar billigheten så
mycket till fördel för en något förhöjd
skjutslega, att äfven afunden icke bör hafva
något att deremot invända och någon oordning
dervid kan icke mera befaras, än
af den förhöjning, som redan är bevilijad
gästgifvaregård»!!!© närmast omkring Stockholm,
samt i Götheborg och på liera andra
ställen; och bär Utskottet till förekommande
af missbruk i detta hänseende, tillstyrkt,
1402 Besv. och Ekon. Utsk. Belänkqnden.
att en sådan förhöjning endast sparsamt och
icke utan synnerliga skäl, samt efter Kongl,
Maj:ts Nådiga ompröfvande borde ega runi;
men Utskottet har ansett detta undantag
någon gång nödvändigt, för att pa sådane
ställen bunna tillvägabringa skjutsentreprenader,
utan de skjutsskyldiges allt för stora
betungande.
Vidare har blifvit anmärkt, att om
vissa hemman skulle anslås dertill, eller till
deltagande i entreprenadkostnaden, vöre detta
ett intrång uti egande rätten. Utskottet
får häremot erindra, att, enligt Författningarne,
äro alla hemman lika skyldige, att
deltaga i sådant skjutsningsbesvär, och Utsk
ottets yttrande i detta hänseende, är för
öfrigt endast en citation af hvad Kongl.
Maj:t ifrån Riksens Ständers hemställan föranledde
och år 1810 aflåtne Circulairebref,
derom innehåller. Utskottet har trott, att
utarbetandet af det reglementariska, rörande
postens förening med gästgifvarskjuts,
forvagnars inrättande samt skjutsens reglering
i allmänhet borde bero af den undersökning,
som Kongl. Majrt lärer låta härom
anställa, och att Styrelsen, efter vederbörande»
hörande, vore bast i tillfälle att vid -  taga de lämpligaste anstalter i detta hänseende;
hvarföre Utskottet på goda skäl ej
velat ingå i öfverläggningar, som utan att
troligen leda till något gagnande resultat,
Res v. och. Ekon. Utsk. Betänkanden. 1405
skulle gifva anledning till stridigheter och
tids utdrägt.
A ena sidan har blifvit yttradt, att ingen
borde få färdas nied mindre än tvänne
hästar, och å den andra, att då man behöfda
medföra dräng, skjutsbonden väl borde
få plats på åkdonet, men att två personer
dessutom då borde få åka efter en
häst, äfvensom fyra efter två hästar. Detta
bevisar de skiljaktiga åsigter, som öfver
en och samma sak kan ega rum, samt svårigheten
att dem förena; och då dessa frågor,
äfvensom de, hvilka åsyfta en förhöjd skjutslega,
nedsättning i väntningspenningarne samt
upphäfvanöet af stadgandet om tiden för de
resandes tortskaffande, innefatta nya motioner,
anser Utskottet dem i behörig ordning
väckte och remitterade, böra föranleda till
enskild behandling. Då Utskottet tillstyrkt
en förhöjning i vagnslegan, har detta hufvudsakligen
grundat sig på myntvärdets försämring
sedan år 1779, då den Författning
utfärdades, hvarigenom nu gällande vagnslega
blifvit bestämd, och enär denna förhöjning
endast blifvit föreslagen till 1 sk.
8 rst. milen för vagn, samt 8 rst. för en
sadel, har Utskottet trott, att man ej skäligen
bordt utsträcka villkoret för samma
förhöjning till några kostsamma åkdon eller
inrättningar, som kunde uppfylla allas
fordringar på beqvämlighet och motsvara
de olika begreppen derom, heldst nu före
-
I
1404 Besv, och Ekon. CJtsk, Betänkanden.
slagne vagnslega icke synes vara högre beräknad,
än som kan svara mot nötningen af
de för närvarande af skjutsande i allmänhet
bruklige åk- och seldon. Utskottet
fortfar derföre, att tillstyrka, det åkdonens
bekaffanhet måste bero af de föreskrifter,
som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvar
i sitt län, skäligen kunna i detta hänseende
meddela. Man har trott, att statens biträde
erfordrades vid inrättningen af forvagnar.
Detta torde sannolikt blifva fördelaktigt
om postinrättningen dermed förenades;
men i annat fall har erfarenheten
merändels visat, att företag af enskilde associationer
bäst lyckats.
Utskottet har med afseende å nu varande
myntvärde, och det onus, som med
skjutsningsskyldigheten är förenadt, ansett
sig så mycket mindre kunna tillstyrka någon
nedsättning i skjutslegan, som skjutsentreprenadernas
införande i betydlig män
beror deraf, att denna lega bibehålies vid
en skälig höjd, och Utskottet har af hvad
häremot blifvit anfördt icke funnit minsta
anledning att frånträda sin öfvertygelse i
denna del.
H os Hederv. BondeStåndet har nyttan
af de entreprenader, Utskottet föreslagit, blifvit
batviflad, mea utan att några grunder
för detta tvifvelsmål blifvit anförde: hvaremot
Utskottet stödjer sin öfvertygelse, osa
fördelen och verkstälibarhetea a £ denna in
-
Eesv. och Ekon. Utsk, Betänkanclfn. 1/(05
rättning på de flerfalldiga exempel, som derå
redan ega rum. Enda utvägen till skjutsväsendets
förbättring, bar ansetts ligga i
inrättningen af forvagnar. Utskottet har
äfven föreslagit en sådan inrättning, såsom
ett bidragande medel till ändamålets vinnande,
men emot Utskottets förslag har blifvit erindradt,
att med den ringa utsträckning, som
deruti åsyftas, föga båtnad skulle derigenom
vinnas. Enligt Utskottets tanka, vore
det deremot högst nödigt, att nämnde för*
vagnar till en början endast inrättades pä
sådane ställen, der en lifligare trafik och
rörelse gåfve sannolikhet ät ett gynnande
resultat, emedan detta alltid bestämmer opinionen,
om ett företags nytta och använd*
barhet, då deremot antagandet af den nyttigaste
inrättning, kan i längre tid uppskjutas
blott derföre, att origtiga medel vid
dess första införande vilsefört begreppet om
dess verkliga fördelar. I anledning af hvad
som blifvit anfördt om lindring i gästgifvars
skjutsningsskyldighet, får Utskottet
erindra, att Gästgifvares förmåner och åligganden
derå äro å särskildte ställen lämpade
efter ett inbördes förhållande, som
icke utan föregående undersökning å stället
kan eller bör rubbas; hvadan Utskottet
anser sig så mycket mindre böra tillstyrka
bifall ä den härom gjorda motion, som det
beror på hvar och en, att uppå kända villkor,
åtaga sig gästgifveribesväret eller icke.
i4o6 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Då Utskottet ansett någon bestämd lid för
eourirers färdande ej böra stadgas, har
detta grundat sig på öfvertygelsen om den
våda, som ifrån ett motsatt stadgande skulle
vid vissa vigtiga tillfallen kunna härflyta,
och enär i alla fall någon större olägen,
het icke härigenom förorsakas än den, som
kunnat ega rum, under den långa tid, då
någon föreskrift, rörande tiden förresandes
färdande i allmänhet icke fanns, har Utskottet
trott sig ej eller böra frångå sin tanka
i denna del.
I anledning af Herr Gustaf- Montgomerys
yttranden, att Utskottet begagnat lika
oväntade sorn långa premisser, innan det
ansett sig kunna besvara motionen om nedsättning
i skjutslegan, att Utskottet insnärjt
detta ämne och gifvit det allt för lång utsträckning,
samt afgifvit ett på förhoppningar
uppstapplaat Utlåtmde, får Utskottet förklara,
att det anser samma yttranden icke
förtjena något särskildt svaromål. Dock
varder detta allt tili Riksens Högloft. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlemnadt,
med tillkännagifvande, att Utskottets först
afgifne Betänkande, blifvit af Högv. PresteStåndet
samt Vällofl. Borgareståndet bifallet.
Stockholm den 6 Oct. 1823.
1*—e eooo Q 0000»—sg’
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, i4°7
N:o 198.
Antom den 15 Oct. 1825.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid (jtskottets Betänkande, N:o
164, öfver väckt fråga, om rättighet
för egare af enstaka hemman, att till
andra personer, under full egande räte
upplåta en viss del af hemmanets eg
orymd,
"Vällofl. BorgareStåndet har genom ProrocollsUtdrag
af den 30 nästlidne Augusti återremitterat
Utskottets ofvannämnda Betänkande,
! anledning af dervid gjorde anmärkningar;
att Utskottet icke bordt, utan i förening
med Lagutskottet besvara i fråga varande
motion, såsom åsyftande stadgande af enny
grund till öfverlåtelse af egande rätt till
jord; att det icke vore nyttigt införa någon
allmän Författning, sådan som den föreslagne,
utan att den ställes i ett noga sammanhang
med stadgarne om skattskyldig jords
förminskning och hemmans klyfningar; att
1807 års enskiftes Författning i hvad mån
den rörer tillåtelsen att försälja viss jordrymd
från hemman, med orubblig egande
rätt, utan åtföljande skattskyldighet, kan i
j/jog Besv. och Ekon.
vissa provincer medföra olagenheter i framtiden,
att igenom ett sådant abalienerande
af inegor ganska betydande hinder skulle
möta uti skötsel, förbättringar och disposition
af en egendom och cn mängd tvister
derifrån härledas, enär de gifva anledning
till öfhandlingar, stridande emot Författning
ningarne om skattskyldig jords förminskning,
hemmans klyfningar med mera, samt enär
efter förglageti Utskottets Betänkande enstaka
hemmansegare eller de, som genom enskifte
fått sina egor afskiljde, ega att försälja
Yödel eller fdel af sin jord, egendomen härigenom
skulle förlora i värde, inteckningshafvare
blottställas för rättegångar med nybyggenas
egare, och arfvingar eller köpare
för flerfalldiga hinder för skattläggning, och
egolotternas inrättande.
Till besvarande af hvad sålunda blifvit
anmärkt, får Utskottet anföra, att då i fråga
varande motion alldeles icke åsyftar antagandet
af en ny lagprincip, utan endast
utvecklingen af ett redan gifvet, och genom
en gällande ekonomisk Författning påbudet
stadgande, kan Uskottet för sin del
icke finna, det anledning förevarit, att gemensamt
med Lagutskottet handlägga denna
fråga, som blifvit till Ekonomiutskottets
enskilda åtgärd remitterad; och som åter
de i hufvudsaken gjorda anmärkningar synas
härleda sig ifrån en mindre fullständig
kännedom af 15 § uti Kongl, Enskiftesför
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 1409
ordningen den 2 Febr. 1807, pä hvilken
Utskottets Betänkande helt och hållet sig
grundar, torde det ej vara ur vägen, att,
till frågans närmare utredande, samina §
härstädes anföra; den lyder som följer:
”skulle en hemmansegare, som enskiftesdelning
och utbrytning erhållit, finna förmånligt,
att af sin erhållna ouppodlade jordrymd
aflåta till och med tiondedelen af hela
sin egolott till fremmande personer att
bebygga, uppodla och med full egande rätt
besitts, skall han dertill ega rättighet; dock
att ingen lägenhet må göras mindre än fyra
tunnland, samt att derå lägges en årlig
afgäld i spannmål, som i jemnförelse till
hemmanets hela egorymd och godhet derå
belöper, så att stamhemmanet derigenom
icke sättes utur stånd, att ränta och andra
derå liggande skyldigheter fullgöra, hvilket
på Kongl. Majtts Befallningshafvandes pröfning
och stadfästelse ankommer, och i kronans
jordeböcker, till beständig efterrättelse
antecknas skall.” Utskottet har icke annat
tillstyrkt, än att denna egare af enskiftade
hemman, tillaggde rättighet, måtte, på
de i nämnde § upptagne villkor, äfven utsträckas
till egare af sådane enstaka hemman,
hvilka, i anseende till sitt läge redan
kunna anses vara af naturen enskiftade; och
Utskottet kan icke frångå den tanka, att
Bihang till IUksSt, Trot. 1823, Qide Sami. N:r 89«
1410 Bes v. och Ekon. Utsk. BetankandSn.
hvad Utskottet föreslagit, ovillkorligen påkallas,
för att bereda nödig consequens i
denna del af den ekonomiska lagstiftningen.
Genom fästad uppmärksamhet på ofvanstående
§ finnes, att här icke är fråga om, att
försälja någon jordrymd, utan åtföljande
skattskyldigheter, enär dessa äro uttryckligen
föreskrifne, hvarigenom den skattskyldiga
jorden icke eller förminskas, samt att
icke någon ahalieneiing af inegor blifvit föreslagen,
emedan §:n utstakar, att en sådan
icke får ske af annat än den ouppodlade
jordrymden. Utskottet har icke tillstyrkt
försäljning af del utaf egorymden, utan
endast a£ med den utsträckning, som,
enligt sista Mom. af meranämnde §, kan i
vissa fall, efter CammarCollegii pröfning ega
rum. I öfrigt får Utskottet anmäla, att
dess i fråga varande Betänkande vedan blifvit
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
Högv. FresteStåndet samt Hederv. BondeStåndet
bifallet.
Stockholm d. 6 Oct. 1823.
Best), och Ekon. Utsk. Bctänkanden. 1411
N:o J99.
Ankom den 27 Oct. 1823.
Utlåtande och förslag, angående RiksStandens
olika Beslut i frågan, om inrättande
af Directioner till det indeldta
Kavalleriets beklädnad.
Sedan detta Utskott uti afgifvet Betänkande
N:o 99, under den 21 sistlidne Maj tillstyrkt:
alt indeldta kavalleriets beklädnad,
i likhet nied hvad vid indeldte infanteriet
tillgår, måtte besörjas af dertill inrättade
Directioner, hvilka för detta ändamål skulle
uppbära medel genom sammanskott af
Rusthållarne, antingen till ett visst årligt
belopp efter allmänna öfverenskommelse^
eller beräknade efter anskaffningsvärdet och
slitningstiden för lika persedlar, som vid
värfvade kavalleriet nyttjas, hade Utskottet,
till följe af de anmärkningar, som vid detta
Betänkande blifvit gjorde, afgifvit förnyadt
Utlåtande N:o 169, rörande samma
ämne, och i så måtto förändrat sin förut
yttrade mening, som i det sednare blifvit
föreslaget: alt beklädnaden väl skulle besörjas
och anskaffas af dertill förordnade Directioner,
men att, i afseende på sättet att
i/ij2 Beiv, och Ekon. thsk. Betänkan/Jen.
I
mtgöra beklädnads-skyldighelen, ordentliga
öfverenskommelser med IVusthållarne borde
ingås och afslutas på en tid af 12 år, om
en årlig bestämd afgift för anskaffandet och
underhållet af alla till karl- och hästmunderingen
hörande persedlar, remtyg och
beväring, äfvensom hästbeslag under möten
och marcher; och att denna afgift till sitt
belopp, utom den obetydlige skilnad, som
genom det ena årets olika markegång med det
andra kan uppkomma, skulle bestämmas och
utgå i enlighet med da uti Kongl. Maj:ts
General-Adjutants-Expedition upprättade och
Utlåtandet bifogade uträkningar på en munderingskostnad
för ett år efter nu gällande
priser, hvarvid, i afseende på sådane troppar,
som utgöra kavalleri, en dubbelt längre
brukningstid för persedlarne blifvit antagen
än staten består för Kronprinsens husar-regemente,
samt i afseende på sådane troppar,
som utgöra från kavalleri reduceradt infanteri,
dubbelt längre brukningstid än staten
består för Kongl. Maj:ts eget värfvade regemente.
Derefter hafva Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. BorgareStåndet antagit
Utskottets först afgifne Betänkande med
de förändringar, som i det förnyade Utlåtandet
innefattas; dock likväl af förstnämnde
Stånd med förbehåll:
1:0 Att värdet å hvarje persedel väl-skulle
årligen bestämmas i markegångs-taxorne,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden» 1413
för de Län, der tropparne äro indeldte, men
icke pä sätt sam Utskottet föreslagit, derefter
underställas Krigs- och CammarCollegiernas
pröfning.
2:0 Att de Rusthållare, hvilka vid de sammanträden,
som, rörande detta ämneafKongl.
Maj:ts Befallningshafvande med Rusthällarxie
komma att hållas, hvarken sjelfve eller
genom ombud sig infinna, eller på annat
sätt gifva deras tanke tillkänna, borde anses
såsom hade de bestridt att uti den ifrågavarande
passevolancen ingå.
Högv. PresteStåndet deremot, som re»
dan godkänt det förra Betänkandet, har
laggt det sednare till handlingarne; äfvensom
Hederv. BondeStåndet bifallit det förra,
med uteslutande, i 8:de puncten af orden:
”sker cj detta, vare ogildt”, och afslagit det
sednare, uti allt som mot det förra vore
stridande; dock så, att detta stadgande icke
måtte hindra RiksdagsFulimägtige från Skåne,
att i afseende på föräitdring i beklädnadssättet
för deras ort till Kongl. Majit i
underdånighet afgifva den ansökning eller
de anbud, hvartill de finna sig befogade.
Dä nu således samtlige RiksStånden
instämma deri, att Directioner för kavalleriets
beklädnad böra inrättas, men Eine
Stånd stadnat i stridiga meningar mot 2, i
afseende på sättet huru beklädnadsbidragen
böra utgöras, så ar denna fråga icke af egenskap
att kunna Fox falja, utan lärer härvid
Riksdagsordningen» 73 § böra tilläm
-
14*4 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
pas, sorn föreskrifver: att det Utskott, hvilket
med målet befattning haft, må sammanjemnka
de olika meningarna så nära som
möjligt, samt msd förslag om denna jemnkning
till Riksens Högiofl. Ständers plena
inkomma.
Till fullgörande häraf får Utskottet
vördsamt elindra: att då de af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hederv. BondeStåndet
särskildt gjorde förbehåll vid deras
beslut, icke äro understödda af någotdera
af de öfrige gine RiksStånden, anser Utskottet
dem böra förfalla, och att således den egentliga
skiljaktigheten de olika meningarne
imellan består i de omständigheter: huru
vida öfverenskornmelser för 12 Sr med
Rusthållarne, om en bestämd afgift för hela
munderingens anskaffande ma ega rum eller
icke, samt huru vida l\ eller 3 Rus thallare
rnå vara . Ledamöter i Directionen.
Men härvid inträffar den händelse, hvilket
Riksens Höglofl. Ständer lära sjelfva nogsamt
linna, att alldenstund dessa meningar,
såsom hvarandra rakt motsatta, innefatta 2:ne
stridiga alternativer, kan någon sammanjemnkning
af dem icke vara möjlig eller
åstadkommas.
Då det likväl åligger Utskottet att lemna
någon ledning för Riksens Höglofl. Ständers
beslut i denna fråga, har Utskottet i
detta afseende först trott sig böra återkalla
i Riksens Höglofl. Ständers minne: hurusom
Besv. ock Ekon. Utsk• Betänkanden. 1415
Utskottet, genom dess tillstyrkan i första
Betänkandet: att Directioner för kavalleriets
beklädnad måtte inrättas, dermed afsåg det
vigtiga ändamål, att jemte det å ena sidan
Kongl. Majus och Kronans billiga anspråk
på tropparnas fullkomliga tjenstbarhet måtte
bevaras, Rusthållarne å den andra skulle
tryggas mot den nog ofta öfverklagade vådan
af godtycklig behandling vid beklädnadsskyldighetens
fullgörande; och då det är o*
stridigt att detta ändamål bättre skall vinnas
pch en större säkerhet i förrberörde afseende
ega rum, i den mån bidragens belopp
blifva efter billiga grunder bestämda,
sä drog Utskottet icke i betänkande, att,
efter vunnen kännedom af de fran GeneralAdjutants-Expeditionen
meddelade upplysningar
och uträkningar, och med frånträdande
af sin förra mening tillstyrka: det
öfverenskommelser om en bestämd afgift
till det belopp, som dessa uträkningar upptaga,
desto heldre borde för vissa år ingas,
som derigenom beklädnadsskyldigheten skaii
för Rusthållare komma att blifva lindrigare
än på det sätt, sorn först blifvit föreslaget.
Af sådan anledning anser Utskottet sig
icke böra underlåta, att till Respective Preste-
och BondeSiånden vördsamt hemställa
om icke desse RiksStånd ville täckas frångå
deras i denna del, fattade beslut, och
l/jfiö Besv. och Rhon. Utsk. Eetänhanden.
med de öfriga 2:ne Slånden instämma i
bifall till Utskottets sednare Utlåtande.
Skulle likväl ett sådant frånträdande
hvarken å Bögv, PresteSfåndets och Hederv.
BondeStåndets sida kunna ske, lära dessa
frågor, likmätigt 73 § i Riksdagsordningen
komma att afgöras genom omröstning i EkonomiUtskottet,
förstärkt till en nämnd af
120 Ledamöter; för hvilken händelse Utskottet
får föreslå följande voterings-propositioner.
1:0 Den som bifaller, att endast tre Rusthållare
må vara Ledamöter uti hvarje a£
de Beklädnads-Directioner, dem Riksens
Högloft. Ständer ansett böra tillsättas vid
så väl indeldte kavalleriet, som de från kavalleri
till infanteri förändrade troppar, voterar
/a; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej
Så skola fyra Rusthållare vara Ledamöter
uti hvarje af förenämnde BeklädnadsDirectioner.
2:0 Den som bifaller att, på det sätt, och
enligt de grunder, som Ekonomiutskottets
Utlåtande N:o 16g innefattar, Contracter med
de rustningsskyldige vid indeldte kavalleriet,
och de från kavalleri till infanteri
förändrade troppar, må, för en tid af 12 år,
afslutas om en bestämd årlig afgift för anskaffande
och underhåll af alla till karloch
hästmundferingen hörande persedlar, beväring
och rem,tyg, samt hästbeslag under
Besv, och Eks». Utsk. Betcinknnden. 1417
möten och marcher, voterar Ja, den det ej
vill, voterar Nej.
Vinner Nej
Så skola, enligt hvad Ekonomiutskottet
uti Betänkandet N;o gg föreslagit, kostnaderne
till anskaffande och underhåll af
indeldta kavalleriets och de från kavalleri
till infanteri förändrade troppars beklädnad,
och beväring samt hästmunderingar med
hvad dertill hörer, bestridas med medel,
deni vederbörande Beklädnads-directioner ega
uppbära genom sammanskott af de rustningsskyldige,
antingen till ett visst belopp
efter allmänna öfverenskommelser, eller beräknade
efter anskaffningsvärdet och slitningstiden
för lika persedlar, som vid de
värtvade regementerna nyttjas.
Dock varder detta allt till Biksens
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnadt.
Stockholm den 18 Oct. 1823.
i4i8 Best). och Ekon. Utsk. Retänkanden.
N:o 200
Antom den 27 Oct, 1825.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
152, om inrättning af Porto Franco
samt åt föl'ande nederlagsrättigheter
för ön Gothland.
I3etta Betänkande har till Utskottets förnyade
handläggning blifvit återrenjitteradt
ifrån Högloft. Ridderskapet och Adeln, Högv.
PresteStåndet samt Hederv. BondeStåndet,
med dervid gjorda anmärkningar och afgifna
yttranden, hvilka ömsom bestrida nyttan
och tjenligheten af den ifrågavarande inrättningen,
ömsom kraftigt tala till dess fördel,
samt slutligen äfven innehålla flera påminnelser
vid de reglementariska föreskrifter,
som Utskottet föreslagit till befordran af
inrättningens verkställande.
Aila dessa anföranden har Utskottet noga
granskat och sinsimellan jemnfört, för
att derefter bestämma sitt slutliga Utlåtande.
Utskottet har dervid funnit, att de anmärkningar,
som blifvit gjorde emot inrättningen
af denna porto franco, beqvämligen
kunna, i hänseende till deras särskilda a
-
Eesv. och Ekon. Utsk. 'Betänkanden. 1419
sigter, hänföras lil! 19 särskildta hufvudmomenter,
af hvilka 17 dels blifvit inom
sjelfva RiksStånd m så kraftigt vederlaggde,
dels vid förnyad granskning linnas angifva
så svaga skäl, att de icke kunnat godkännas,
eiler verka till ändring uli Utskottets
redan yttrade öfvertygelse, hvarföre äfven
deras upplagande och vederläggning skulle
vara utan allt ändamål.
Men deremot hafva 2:ne funnits af en
annan beskaffenhet. Desse äro:
1:0 att den föreslagna porto franco inrättningen
befordrar lurendrägeri och tullförsnillning,
då communication med moderlandet
icke kan förekommas, hvarigenom
detta nödvändigt skall öfversvänmias
af förbjudna eller tullförsnillade varor, ledande
till obotlig skada för Sveriges fabriker,
samt till betydlig förlust uti dess påräknade
tullintrader.
2:0 Att äfven i den händelse porto franco
anses nyttig, den dervid yrkade befästningen
af vissa inlopp och hanmar likväl finnes
högst betänklig, i hänseende till de utgifter,
hvilka den sannolikt kommer att medf ira
för Statsverket. Och om äfven detta icke
för närvarande inträffar, skola dock troligen
och efter all vunnen erfarenhet, kostnaderna
derföre i betydlig mån falla Staten uti
framtiden till last, hvarföre det vore säkrast,
att uti sådana företag icke ingå.
1420 Eesv. och Ekon. Vtik. Bctänkanden.
Nu är väl sannt, att Utskottet föresett
och till besvarande i det afgifne Betänkandet
redan upptagit dessa inkast, hvarjemte
då tillika uppgåivos de utvägar, hvarigenom
man trodde sig kunna förekomma all slags
förminskning uti kronans inkomster, eller
någon ny tunga för Statsverket. Men vid
ett nogare skärskådande befinnas de vara af
den vigt, i anseende till de befarade följderna,
att Utskottet, med frångående af sitt
förra Betänkande, nu anser dem verka till
afslag på de i delta ämne ingifne motioner,
samt i följd häraf tillstyrka, att någon porto
franco inrättning för Gothland icke må
komma i fråga.
Dock varder detta, jemte flera Ledamöters
särskildta yttranden, Riksens Höglofl.
Ständers ytterligare pröfning vördsamt
understäldt, med tillkännagivande, att Betänkandet
af Vä Hofi. BorgareStåndet blifvit
förkastadt.
Stockholm den 18 October 1825.
■j—cacao 8 3oooe~«g
-
Besv, och Ekon. Utsk, Betffnkanden. i/j£i
(J tära g af Protocollet, hållet uti R. Högl.
Ständers Allmänna Besvärs- och. Ekonomi
Utskott den 18 Oct. 1823,
S. D. Friherre Cederström, J, inlemnade
ett sä lydande skriftligt anförande:
”Det af Höglofl. Utskottet nu fattade
beslut i frågan om inrättande af porto franco
på Gothland, synes mig innebära ett
högst märkvärdigt bevis uppå den magt, fördomarne
ännu i detta tidehvarf ega, en magt,
som tillintetgjort resultatet af den angna
granskning a£ ämnet, som i öfrigt egt rum.
Höglofl. Utskottet har, i anledning af 9:ne
inkast emot nyttan af denna inrättning, hvilka
i förra Betänkandet redan voro upptagne
och vederlaggde, det oaktadt nu, på grund
af dessa samma inkast, utan att redogöra
orsaken för Utskottets förändrade öfvertygelse,
ansett det göra tillfyllest förklara, det
de vid ett nogare skärskådande befinnas
vara af den vigt, i anseende till de befarade
följderne, att Utskottet, med frångående af
sitt förra Betänkande, nu anser dem böra
verka till afslag uppå de i ämnet väckte
motioner.
Detta sätt att behandla en fråga af så .
stor och allmän vigt, som den förevarande,
der frågan är om icke mindre, än ett ändamålsenligt
begagnande af den local, en af
Rikets provincer eger, för att derigenom
]/}22 Bes v. och Klon. Utsi. Betänkande!!.
befordra större inkomster för Statsverket i
framtiden, och dymedelst bereda utvagar till
lindring i de allmänna bördorna, har jag
förgäfves sökt förlika med det allvar,
Utskottet, under loppet af denna Riksdag
ådagalagt vid väckte frågors utarbetande
uti ämnen af stort allmänt interesse; och i
hopp, att Riksens Höglofl. Ständer, vid ärendets
slutliga afgörande, åt detta ämne
skola egna en allvarlig pröfning, anser jag
mig böra redovisa ämnets närvarande skick,
beskaffenheten af de anmärkningar, som i
Stånden blifvit gjorda emot Utskottets förra
Betänkande, hvad som inom Utskottet ansetts
verka, att en del af dessa anmärkningar
böra förfalla, och hvilka rättelser, som,
i anledning af andra, ansetts böra ega rum.
Dessa anmärkningar äro, enligt Utskottets
Betänkande, indelade i 19 hufvudmomenter.
De 17, hvilka, enligt Betänkandet,
synas icke hafva kunnat godkännas, eller
verka ändring i Utskottets redan yttrade öfvertygelse,
voro:
1:0 Yrkandet att -porto franco inrättningen
ensamt på Gothland innefattar en orättvisa
emot Rikets öfriga handelsstäder, och
blifver af monopolisk egenskap.
Vid pröfningen af denna anmärkning,
befanns den sakna all grund, så i det ena
som andra afseendet, heldst ingen Svensk
stads innevånare äro uteslutna från rättig
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden. 14^3
heten att begagna sig af den föreslagna por.
to franco friheten.
2:o Att staden Marstrand, redan försedd
med fästning, företrädesvis framför Gothland
bordt föreslås till -porto franco. Denna
anmärkning, såsom innefattande en ny,
med ämnet icke sammanhängande motion,
icke i behörig tid väckt, och icke till Utskottets
handläggning remitterad, kunde icke
upptagas, då den ej hade något egentligt
inflytande på behandlingen af frågan
om inrättande af porto franco på Gothland.
g:o Att denna inrättning bereder undervigt i
handeln, såsom beredande tillf alle cili import
utöfver motsvarande export tillgång. Skilnaden
mellan varor, införde till förbrukning,
hvilket egentligen utgör, hvad man i allmänhet
betecknar med ordet import, och
varor, införde på nederlag, för att åter utföras,
hvilket icke är annat än ett handelsföretag,
en speculation, som i intet afseende
verkar på sjelfva importen, ansågs för
så fullständigt utvecklad i de svar, som uti
RiksStånden derpå blifvit gifne, att någon
vidlöftigare utvecklingafämneticke erfordrades,
för att ådagalägga, det denna anmärkning
icke innefattade skäl emot porto franco
inrättningen.
4:0 Att olikheten i rättigheter och skyldigheter,
som förments uppkomma genom inrättningen,
skulle medföra afund och skilj
-
1424 Besv. och Ekon. Utsk. Betnnhanclen.
aktiga inbcressen, hvilka vid Riksdagarne
skulle blifva frö till tvädrägt och partier.
Denna anmärkning ansågs sakna all grund.
Det gifves ingen handtering, intet yrke och
ingen näring inom samhället, hvilka icke,
hvar för sig, ega enskildta interessen; men
alla dessa enskildta interessen sammansmälta
uti det gemensamma, att ega frihet dertill,
att ega skydd emot godtycklig behandling,
att icke kunna dömas efter känd och allmän
lag, med ett ord, a£ sjelfva samhälisinrättningen.
5:0 Att alla slags effecter pä Gothland få
förbrukas, ehuru förbjudna i det öfriga
Sverige, hvilket skulle medföra menliga
verkningar för vära fabriker. Ehuru förhuden
mot vissa articlar för närvarande e~
gentligen sträckte sig till införseln och försäljningen
deraf, icke till bruk och nyttjande,
och denna anmärkning således icke är
fullkomligt rigtig i sin uppställning, ansåg
man sig likväl, till förekommande af äfven
ogrundade farhågor, böra tillstyrka den förändring
i förslaget, att enahanda Författningar
må, i hänseende till förbrukning af
varor, blifva gällande för Göthlanda innevånare,
som i allmänhet i Sverige.
6:0 Ätt porto franco friheten blifver onyt~
tig, i händelse prohibitiv sy st em et i allmänhet
skulle upphäfvas, samt att den vore
stridande emot den antagne Tullbevillningen
och föreslagna nederlagsfriheten för
Eesv. oek Ekon. Utsfc. BeiÖnhanäen. r425
Vissa städer. Prohibitivsystemet befanns icke
ega ringaste sammanhang med frågan
öm porto franco inrättningen, såsom egentligen
åseende fremmande Comtnissionsbandeln,
beredd beqvämlighet för stora och
vidsträckta handelsspeculationer imellan aflägse
länder, utan något det ringaste inflytande
på de Författningar, som uti handelsväg,
Utom sjelfva porto franco orten i det
ena eller andra landet kunna vara gällande.
I afseende på den nederlagsfrihet, som blifvit
bevilljad för Svenska handeln i vissa
fall, kunde väl sådant icke hindra Fiiksens
Ständer, att finna nyttan af en porto franco
inrättning; i anledning hvaraf denna anmärkning
icke ansågs förtjena afseende.
<7:0 Att porto franco inrättningen icke är
f örenlig med consiitutionella samhällen, emedan
inrättande af en frihamn är ett erkännande
att man icke sjelf är fri. Donna
anmärkning och dess slutföljd kunde ej godkännas.
Den frihet constitutionella samhällen
åtnjuta, bestämmes genom deras lagar.
De Författningar, som röra handeln och öfriga
ekonomiska detaiier, äro grundade pä
det system, som pröfvas förmånligast, utan
att ega något direct inflytande på dan constitutionella
friheten, hvilken egentligen
består deri, att medborgaren styres efter
bestämda lagar, beskattar sig sjelf, och a£
Bihang till RiksSt. Fröt, 1823* Q;äe Sami. Nio 90.
i426 Besv. och Ekon, Utsk. Betä nkanden»
en från styrelsen oberoende domarera agU
genom rigtig tillämpning af lag, dömes för
dess handlingar. Uti constitutionella samhällen,
mera än uti andra, är det rigtigt
att begagna alla de fördelar, local och natur
erbjuda till befordrande af allmänt välstånd,
såsom enda säkra borgen för de constitutioneJIa
formernas varaktighet.
£}:o Att innan inrättning af -porto franco
beslutas, borde f örsök göras, att derstädes
inrätta frimarknad, dä, i händelse denna
anstalt skulle lyckas att ditlocka handlande,
kunde sedermera anläggning af frihamn
tagas i öfvervägande. Att i öfrigt nederlagsfrihet
tills vidare kunde göra nog för
Gothland. Det befanns, att etablerande af
frimarknad på en ort, dit ankomsten på
bestämd tid idre är säker, såsom beroende
af väder och vind, måste blifva en fåfäng
anstalt; hvad åter beträffar, att nederlagsfrihöten
tills vidare skulle göra tillfyllest
för Gothland, ansåg man sig böra hänvisa
till skilnaden imellan neder lagsfriheten och
en porto franco inrättning, bestående deri,
att, i förra fallet varu-upplag ensamt äro
befordrade, i det sednare fallet, åter är tillfälle
beredt åt utländska capitalister, att
finna en fristad, der de under fullkomligt
skydd för personer och egendom kunna gö«
ra sina capitaler frugtbara, hvilken sednare
anstalt, der localen är gynnande, har ett
lika bestämdt sorn afgjordt företräde för den
Sesv. och Ekon. Utsk. Betnnkanden. 142^
förra, intilldess enigheten bland nationer
blir sådan, att denna frihet kan blifva allmännelig;
och af sådane skäl kunde anmärkningen
icke godkännas.
9:0 Att det reglementariska intet skulle
framställas såsom resultat af Ständernas
■profning, utan endast anmälas hos Konun~
gen, då Ständerna saknade tid och den localkännedom,
som dertill skulle fordras.
Denna anmärkning ansågs i allo origtig.
Det reglementariska i denna fråga befanns
vara ganska vigtigt och nödvändigt att utreda,
för att bereda Hans Maj:t Konungen
tillfälle, att rigtigt bedöma de grunder,
hvaruppå Riksens Ständer framställ deras
Underdåniga önskan i denna del, och för öfrigt
Var med de remitterade motionerna till UtSkottets
handläggningäfven öfverlemnadt det
reglementariska. Det ålåg alltså Utskottet,
att upptaga och granska denna del »f motionerne,
och att underställa resultatet i denna
granskning Riksens Ständers slutliga
pröfning*
10:0 Att inrättningen endast bör ega runi
vid SlitÖ, och icke utsträckas äfven till
Wisby, hvars hamn fcrments dertill vara
otjenlig; sorn har Gymnasium med flera
inrättningar, för hvilka de sedeförderf, som
oskiljaktigt från större handelsplatser är,
ansågs menligt. Till besvarande af denna
anmärkning, tann Utskottet vara tillräckligt
att enodia, det Slitö, såsom ännu icke så
i4Eg Besv. och Ekon. Utsn. Betänhandeit,
bebygdt och befolkadt, att det kunde bekosta
sin egen Magistrat, mäste tills vidare
stallas under Wisby stads jurisdiction; att i
början nödige byggnader vid Slitö saknas
för vara upplager, då deremot Wisby erbjuder
sådane tillfällen; men att af sig sjelf
följer, att handeln, i den män hyggnaderne
vid Slitö kunna uppföras, dit förflyttas, der
hamnen lemnar tillfälle för tusendetals skepp
att inlöpa och beqvämligen vintra; och i afseende
på frågan om sedeförderfvet uti större
handelsstäder, såsom menligt för uppfostringsverken,
förmodades, att det för Wisby icke
skulle blifva af svårare följder, än hvad
sorn redan är förhållandet i Stockholm och
manga andra stora handelsplatser, deri och
vid hvilka likväl Uppfostringsanstalter till
allmän nytta äro etablerade.
n:o Att spannmål och salt borcle undantagas
frän de effecter, sorn skulle utgöra
föremål för porto franco inrättningen, den
förra i afseende pä det skydd rA äro skyldige
landtbruket, den sednare för att afböja
missämja med Preussen, der handeln
med denna artikel utgör ett regal. Dä afsigten
med porto franco inrättningen icke
medgifver undantag för någon slags handels»
vara, och då denna inrättning icke har nå-*
got samband med fremmande staters särskildte
förhållanden, och då all slags handelsfrihet
medför jalousie eller kanske rättare
benämdt, täflan, någon inskränkning
Besv. och Ekorn Utsk. Betcinkanclen, 1429
uti egne fördelar, af farhåga att räcka fremmande
nationers missnöje, åtminstone icke
förr bör ega rum, än klagan direct blifvit
gjord oGh af Styrelsen pröfvad; så kunde
den yttrade farhågan i denna del icke gillas.
1 afseende på spannmålen, befanns denna
vara bland dem, som lättast kunna controlleras
på ett nederlag, och för hvilket
ingen smugling eller oloflig ut- och inpractisering
kan befaras; att således upplag af
denna vara, långt ifrån att vara menliga för
jordbruket, måste för landet i allmänhet, om
det till någon betydenhet skulle ega rum,
blifva af en väsendtlig nytta vid möjligen
inträffande missvext; i anledning hvaraf äfven
denna del af anmärkningen ansågs origtig.
Likväl beslöts, till vinnande af en
alldeles fullkomlig controll, tillstyrka, det
alla varor, hvilka från nederlag uttagas, för
att å Gottland förbrukas, eller till Sverige
öfverföras, i bägge fallen genast beläggas
med den tull, som i Tulltaxan för dem är
bestämd.
12:0 Att den för inrättningen föreslagna
tid af 50 år är för lång, och bör inskränkas
till 5 år. Ehuru det erkändes, att, om
inrättningen icke skulle bära sig, och således
icke vara nyttig, den af sig sjelf skulle
upplösas och upphöra; så instämde dock
pluraliteten på grund af de mänga betänkligheter,
som, mot den långa iiden inom
RiksStåndö» blifvit yltrade, deri, att 50 är
r/}3° Best), och Ekon, Utsk, Betånkanden.
vore en väl lång tid; men ansågs likväl 5
år vara alldeles för kort tidrymd, för att
lemna något resultat af försöket; och förenade
sig uti att föreslå inskränkning uti
tiden för denna inrättning från 50 till
25 år.
13:0 Att endast £ procent skall erläggas
för varor, sorn från nederlaget utföras, och
yrkas att denna afgift här bestämmes till
1 procent. Men då man ansåg en låg recognitionsafgift
vara ett alldeles oeftergifveligt
villkor för inrättningens fortkomst
och bestånd, heldst det icke är en hög pro*
cent af ett litet cjuantum varor, utan en låg
af en myckenhet, som bör bereda vinsten
för inrättningen; så kunde på denna anmärkning
icke afseende fästas; och då derjemte
upplystes, att recognitionsafgiften blifver
förhöjd till 1 procent, den skulle vara högre,
än hvad som pä nederlagsorten erlägges,
fanns deraf ett ännu ytterligare skäl,
att i denna del förblifva vid hyad föreslaget
blifvit.
Att tiden af tre år, inom hvilken ut*
landningar, sorn ej egde fast egendom, likväl
skulle anses berättigade till naturalisation,
vöre för kort, och borde åtminstone
bestämmas till feni. Denna anmärknings
riktighet erkändes, och beslöts tillstyrka den
förändring uti de villkor, § för öfrigt innehåller:
att för utländningar, som ej äro egare
af fastighet, må naturalisation icke
Be sv. och Ekon, Utsk, Betänkanden, 143c
komma i fråga, förrän efter 5 års vistanda
pä stället.
35:0 Att den föreslagna rättigheten, sorn
för utländningar, hvilka å porto franco orten
sig nedsatt, blifvit föreslagen, att åter
fä utflytta, utan erläggande af de af gifter,
sorn under namn af jus detractus vanligen
ega rum, vore oriktig, emedan denna afgift
vore att anse såsom en skälig ersättning
för det skydd de njutit. Denna anmärkning
befanns vara grundad på en missförstånds
snålhets.princip. Det syntes klart,
att om man vill befrämja capitalisters in
flyttande, böra dem lemnäs säkerhet, att när
som heldst kunna med sina capitaler åter
utflytta; i annan händelse må man fåfängt
hoppas deras ankomst. Utvidgad handel
finnes icke utom capitalen. Capital, använ*
da i handel, sprida allmänt välstånd i orten,
och erlägga dymedelst i förväg de af anmärkaren,
för Capitalens utförande äskade
afgifter. Dessutom kan ingen Författning
i detta hänseende upprättas, så beskaffad,
att icke den med lätthet kan eluderas; af
sådan anledning fanns denna anmärkning
icke förtjena afseende.
16:0 Att fri religionsöfning blifvit utsträckt
till ailä religioner utan undantag, samt. att
stambok kunde utgifvas till byggnad af
annan än Luthersk kyrka. Under de villkor,
som den fria religionsöfningen blifvit
föreslagen, befanns detta förslag stå i full
-
1^33 Besil, ook Eken. (Jtsk. Betänkanden.
komlig öfverensstämmelse med rikets Grund-»
Jagar; och att det skulle utmärka en bestämd
jnconseqaence, om Judar eller andra
religionsbekännare skulle särskildt uteslutas
fran en porto franco. Hvad anmärkningen,
rörande stambokens utfärdande beträffar,
kunde ej anledning till denna Christliga förmaning
linnas, annat än i anmärkarens mindre
kännedom deraf, att Lutherska religionen
är detsamma, som den rådande Evangeliska
läran, hvilken ferm uti § bokstafligen
är brukad, såsom ett villkor för stamboks
erhållande.
17:0 Att det icke blifvit utmärkt till hvilken
klass bland Rikets Ständer, Slitö skall
räknas, såsom bestämmande dess. rättighet
att deltaga i representationen. Det befanns,
att Slitö tills vidare skulle lyda under Wisby
jurisdiction, under hvilken tid dess ratt
att enskildt välja Riksdagsman, icke kunde
komma i fråga, och att således frågan om
stadens klassification för det närvarande v ore
för tidig, och lämpligast borde uppskjutas,
intilldess staden kunnat förse sig med
egen Magistrat.
i8.'o Alt den kostnad, de uppgifne befäst•
ningarne erfordrade, ani de ock icke för
närvarande skalle tillskynda Statsverket någon
utgift, dock likväl i framtiden skulle
belasta detsamma, och
ig:de Att porto fransa inrättningen skulle
befordra lurendrägeri och tullförsnillning
Bcsv. och Ekon, JJtsk, Betänkanden, 14 33
på det öfriga Sverige; hafva, som det synes
af Utskottets nu afgifne Betänkande,
medfört det resultat, att pluraliteten inom
Utskottet afstyrkt inrättningen, ehuru uti
de9s förra Betänkande upplyst blifvit, i afseende
på kostnaderne för befästningarne,
att de af vinsten på inrättningen borde
bestridas, och statens tullinkomster från ön
vara försäkrade till Ät medium af de tio
föregående årens intrader; att, i afseende
på lurendrägeri och tullförsnillning, alla
från|Gothland ankommande fartyg, (torde
böra benämnas farkoster) skulle vara underkastade
samma controll och uppsigt, som
utländske; att Sveriges fasta lands belägenhet,
relativt till Gothland, i jemnförelse med
fremmande länders grannskap, såsom Danmark,
Preussens och Finnlands, gör uppsigten
öfver från Gothland till Sverige ankommande
vida lättare, än från de öfriga, och
det så mycket mer, som Gottland, utgörande
en Svensk province, styrd af Svenska
autoriteter, är i alla afseenden underkastadt
de controller, som kunna pröfvas nödige^
då deremot de omnämnde fremmande länder,
som nära gränsa intill Sverige, i denna
del äro uti ett alldeles stridigt förhållande;
att således lurendrägeri eller tullförsnillning
från Gothland tili fasta landet
af Sverige, kan göras nära omöjlig; då deremot
ioga grantier linnas för denna olofliga
1434 Besv. och Rhon. Vtik, Betänk anden.
handel från de fremmande kuster, sorn om»
gifva oss.
På sådant sätt är frågan af Utskottet
behandlad. Jag öfverletnnar till Riksens
Höglofl. Ständer, att med den lugna pröfning,
som utmärker ett fritt folks representanter,
bedöma ämnet. För min enskilda
del, anser jag den föreslagna inrättningen
vara af stor allmän nytta, och af ett i
förväg oberäkneligt inflytande på Skandinaviens
fullständighet, i det den genom ett ökadt
välstånd, ökar försvarskraften så behöflig
för constitutionella samhällen, heldst
då de befinna sig i grannskap af ^mägtige
souveraina stater.
Uti detta anförande instämde Herrar
Grefve Posse, Friherre Ridderstolpe, Grefve
von Rosen, von Törne, Gyllensvahn, von
Voigel af Tannström, samt Prostarne Gren
vidius, Kjellander och Tornander.
Ex Protocollo.
A. Fryxell,
Besy. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 145§
N:o 201,
Ankom ilen 27 Oct, 1323.
Betänkande, om utsträckning i seglationsfriheten
mellan Blekinge och Skäne,
O
TI iksdagsFullmägtigen från Blekinge, vice
Talmannen Jon Jonsson, har, uti Memorial,
sorn från Hederv. BondeStåndet blifvit öfverlemnadt
till Ekonomiutskottet® åtgärd,
anfört, att, ehuru Rikets Ständer, under
sistlidna Riksdag, ovillkorligen tillstyrkta
bifall å den Motion, som dä blifvit gjord
om rättighet för innevånarne i Skåne och angränsande
Skånska slättbyggden, att utbyta
spannmål emot ved och andra skogsproducter,
hvilka Blekinge kan åstadkomma, skall
likväl Kongl. Majus Nådiga tillåtelse för
detta varubyte utfallit med en inskränkning,
som icke är förenlig med motionens ändamål,
enär det i Nåder blifvit stadgadt, alt
större fartyg för vedutförsel eller afhemtning
af provincens skogsprodueter icke få
begagnas, än sådane, som endast kunna lasta
j2 enkla famnar ved.
Af sådan anledning har Jon Jonsson
derjemte hemstält, att den redan gifne tillåtelsen
mätte utsträcka* i sä måtto, att far
-
1436 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
tyg af hvilken drägtighet sorn beläst, hvilka
kunna anlöpa de lofliga hamnar eller lastningsställen
i Blekinge skärgård, hvarest utförsel
a£ skogsprodueter får utöfvas, må
kunna begagnas utan hinder af hittills gällande
förbud.
Till denna frågas behöriga utredande,
får Utskottet vördsamt upplysa, att, redan
vid t8oo års Riksdag, Blekingska allmogens
Full mägtfg i underdånighet anhållit, om
Nådige tillstånd, att fritt och obehindradt
få till Skåne utföra det skogsförråd, de kunde
hafva att aflåta, hvilken ansökning förekommit
till Nådig pröfning hos Kongl. Maj:t,
som, under den 26 October 1804, under
vissa föreskrifne viilkor, hvaribland det, att
för ved endast sådana fartyg linge nyttjas,
som kunde draga 12 enkla famnar ved, i
Nåder tillåtit ej mindre Blekingska allmogen,
att till Pukaviks lastageplats i Listers
härad nedföra ved och redskapsämneu af al,
björk, bok, ask och asp, med rättighet, att
dessa varor till allmogen i Ingelstads och
Jerrestads härader nedtrausportera och aflåta,
än äfven allmogen i sistnämnde härader, att
från allmogen omkring Pukavik tillhandla
sig för eget behof timmer- och byggnadsämnen,
dock icke af ek; men deremot, och
då den af allmogen i Blekinge begärde oinskränkte
transport- och salurättighet ansetts
kunna medföra skadliga följder, ej ftinait
skäl, att dertill lemna Nådigt bifall.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. »437
Derefter hade, vid den nr 1812 hallna
Urtima Riksdag, allmogens Fullmägtige från
Bräkne härad i Blekinge län, samt Ingelstads
och jerrestads härader i Christianstads län
hos Kongl. Maj:t. gjort underd. ansökning,
att utan hinder af hvad förenämnde Kongl.
Resolution den 26 Oct. 1804 förordnar, få
ifrån Jernaviks, Guaviks och Matviks lastageplatser
inom Bräkne härad utskeppa ved,
bräder, balkar, sparrar och läckter till Ingelstads
och Jerrestads härader, samt derifrån
till omförmälde lastags-platser afföra
spannmål, i anledning hvaraf Kongl. Maj:t,
genomNådig Resolution den 15 Sept. 1812,
i Nåder förklarat: att i dan sålunda väckta
fråga, om trävaru utförsel innehållet af Kongl.
Brefvet den 26 Oct. 1804 allt framgent borde
tjena till efterrättelse.
Sedermera hafva Rikets Höglofl. Ständer
vid 1815 och 1818 årens Riksdagar förnyat
enahanda, vid 1812 års Riksdag gjorde
hemställan, hvaröfver Kongl. Majit, efter
vederbörandes hörande, under den 31 Mars
1819, behagat förklara, att Kongl, Maj:t,
med afseende å Rikets Ständers förnyade anhållan,
velat i Nåder bifalla, att Blekingska
allmogen ina, under innevarande år, och
intilldess annorlunda förordnas, ifrån alla
hamnar och lastningsplatser inom provincen
föra ved samt byggnads- och redskapsämnen
af alla träslag, utom ek, till alla inrikes
orter, hvarvid, utan skyldighet alt å
1458 Besv, och Rhon. Utsh. Pietä nkanåcrl.
skogsproducterne taga tullcammar förpassning,
da controller skola noggrann! handhafva»,
sorn Kongl. Brefvet af den 26 Oct.
1804. uti dess 4. 5. 6, 8, it och 12 puncter
föreskrifter, för den då rnedgifne utförsel
af trävaror, från Pukaviks hanm i
Blekinge till Ingelstads och Jerrestads härader
i Christianstads län.
Till följe af hvad sålunda blifvit anfördt,
lära Rikets Höglofl. Ständer nogsamt
inhemta: att, sedan den äskade seglationsfriheten
imellan Blekinge och Skåne redan
blifvit i Nåder bevill jad, kan föremålet för
Utskottets åtgärd nu endast blifva, att pröfva
beskaffenheten af den der annu gällande inskränkning,
som innefattas i 4;de puncteö
af Kongl. Brefvet den 26 Oct. 1804, nemi.
"Att till transporten sjöledes af ved och
redskapsvirke från Blekingska sidan, farkoster
af starre drägtighet, antili 12famnar*
ved, icke få nyttjas, hvilket äfven bör iagttagas,
om afherntningen verkställes af innevånarne
från Skånska sidan.1'
Och som härvid hos Utskottet 1 öfvervägande
kommit, huru som det är en vigtig
angelägenhet, att den ena provincens
alster må kunna fritt och obehindradt öfverlåtastill
den andras behof, en angelägenhet,
som inom detta land är så mycket mer
erkänd, som staten använder stora summor,
för att befordra en lifligare rörelse och afsättning
af producter mellan Rikets pro
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 1439
Vincer, samt härtill kommer, att begagnande
af större fartyg skall medföra en lindrigare
fraktkostnad, och följaktligen bereda
en större vinst vid sfeogseftecternas föryt*
trande, anser Utskottet sig, på goda skäl
böra tillstyrka Riksens Höglofl. Stander, att
i underd, anhålla, det i fråga varande inskränkning,
i afseende på farkosternas storlek,
måtte upphäfvas, samt Blekingska allmogen
berättigas att afsätta sina skogsproaucter
till alla inrikes orter, med egna fartyg,
utan afseende på dessas större eller mindre
drägtighet; dock finner Utskottet, till förekommande
af missbruk, det villkor för
denna rättighet böra fästas, att vid fartygs
clarering, den Kronobetjent eller Uppsyningsman,
som utfärdar fraktsedel, må,
då detta sker, tillika aflemna ett dupplett
exemplar deraf till Tullcammaren i districtet,
för att derifrån ofördröjligen a£-  sändas till fartygets destinations-ort.
Detta underställes härmedelst vördsamt
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning.
Stockholm den 18 Oct. 1823.
ooooQooooe
i44o Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanien.
N:o 202.
Antom den 27 Oct. 182g.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärk<
ningar vid Utskottets, under N:o 80
afgifne Betänkande, rörande yrkad befrielse
för Goth!ands hemmansegare,
att underhålla last a gebryggor vid de
på ön varande landthamnar, samt de
för Tullbevakningen inrättade så kallade
strandridare boställen.
Af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Vallöf!.
BorgareSlåndet samt Hederv. BondeStåndet,
har Utskottets förenämnde Betänkande
blifvit återremitteradt med åtskilliga
dervid gjorde anmärkningar, hvilka inom
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, samt Väl»
lofl. BorgareStåndet, öfverensstämma, och
gå derpå ut, att Wisby stads rättighet, att
till stadens enskildta behof uppbära och använda
de medel, som erläggas af fartyg,
hvilka besöka landthamnarne på Gothland,
är lika så väl som Gothlands hemmansegares
skyldighet att bygga och underhålla hatnnbryggorne,
i äldre och sednare Kongl. Resolutioner
och Privilegier stadgad; att ej
Bisv. och Ekon, Vtik, Betankanden. 1441
mindre Kongl. Majit uti 45 § af Resolutionen
pä allmogens besvär den 9 December
1766, än Rikets Ständer år 1815, på
förrberörde grund, afslagit Göthlanda alltnoges
begäran, att antingen befrias från bryggornas
vidmagthållande, eller ock till hjelp
dervid undfå de hamn- och bropengar, Wisby
stad eger uppbära; att till Wisby stads
privilegier hort, det ali utskeppning af varor
till utrikes ort endast finge ske från
Wisby stad, genom derstädes bosatte och
burskap egande handlande; att allmogens
skyldighet, att underhålla lastagebryggorne
vid landthamnarne och strandridareboställen
uppkommit derigenom, att allmogen fått
tillstånd, att äfven ifrån landthamnarne utskeppa
varor till utrikes ort, med förbehåll,
ett hvarken Wisby stad eller Kongl.
Majit och Kronan skulle besväras med underhållet
af de vid landthamnarne härigenom
nödigblefne bryggor eller boställen för
Tullbevakningen, eller staden lida någon
minskning i dess af de trafiquerande skeppen
hafde och påräknade intrader, samt att
Utskottet på dessa skäl icke bordt föreskrifva
dispositionssättet af i fråga varande
medel, hvilka skola i Wisby stads allmänna
cassa inflyta, och bland annat äfven användas
till aflöning åt Magistratens och stadens
tjenstemän.
fiihang till RiksSt. Trot!. 1ÖC3, fr.de Saml, N:r 91.
*442 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
Häremot har, inom Hederv. Bondeståndet
blifvit anmärkt, att Wisby stad icke
skall ega någon rättighet till i fråga
varande medel, och att Utskottets förslag,
det st3ten skulle tillkomma öfverskottet af
hvad som icke erfordrades till bryggornas
underhåll, men allmogen fylla bristen, i fall
sådan uppstod, syntes sakna all grund af
rättvisa.
Hvad sålunda emot dec afgifne Betänkandet
blifvit anfördt, har Utskottet tagit i
öfvervägande, och finner, i följd af de stridige
anmärltningarne samt då ännu är outredt,
dels huru vida 1766 års Kongl. Resolution
verkligen är öfverensstämmande med
de för Wisby utfärdade privilegier, dels ock
huru vida Göthlanda allmoge lagligen kan
vara förbunden, att underhålla lastagebryggorne
och strandridareboställen vid landthamnarne,
sig böra för närvarande frångå
sitt förut afgifne Utlåtande, och i stället
föreslå, det Riksens Höglofl. Ständer må
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära
undersökning, om anledningen till, och verkligheten
af allmogens på Gothland förmenta
i fråga varande åligganden; hvarefter det
på utgången af denna undersökning sedermera
bör ankomma, om, med tillämpning
af do grundsatser, som i förra Betänkandet
blifvit yttrade, någon befrielse eller lindring
uti det öfverklaga de besväret skall hem
-
Sesv, och Ekon. Utsk. Betankanden. 144*;
mansegarne kunna bevilljas. Dock varder
detta Riksens Höglofl. Ständers ytterligare
pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm d. 18 Oct. 1823.
N.-o 203.
Ankom den 5 Noir. >823.
Hemställan, angående Riks-Ståndens särskildte
Beslut, i frågan om jemnkning
af extra roteringen i R.iket.
Enligt ankomne ProtocollsUtdrag, hafva
Respective RiksStånden genom sammanstämmande
Beslut, godkänt hvad Utskottet,
i afseende på jemnkningen af extra roteringen
i Riket, medelst afgifne Betankanden
föreslagit och hemställt, utom i frågan om
sättet till extra roteringsskyldighetens ut
-
j444 Stsv, och Ekon. Vtik. Betdnkanden,
görande, i hvilken fråga endast Vällofk
BorgareStåndet och Hederv. BondeStåndet
antagit Utskottets tillstyrkande, i dess Utlåtande
af den 20 sistl. Sept., att Riksens Hög»
lofl. Ständer måtte besluta, det extra roteringen,
vid påkommande behof deraf, bör
endast i manskap utgå, och alla nu gällande
contracter, tern afse förändring deiuti,
till all verkan förfalla. Hvaremot Högloft.
Ridderskapet och Adeln ansett, att icke allenast
de mellan Kongl. Majit och Kronan
samt extra rotehållare redan afslutade contracter,
om utgörande af visse real-praestationer,
emöt befrielse från manskaps uppsättande,
vid hvilka extra rotehållare, uppå
af dem hos Kongl. Majits Befallningshafvande
förnyad anmälan, önska förblifva, utan
ock de, hvilka i enahanda afseende, hädanefter
kunna ingås af rotehållarne, som sjelfve
eller genom lagligen befulhnägtigadt Ombad
sig dertill frivilligt anmäla, må, till och
med nasta krig, fortfara att vara gällande;
äfvensom Högv. PresteStåndet för sin del
funnit godt fastställa.: att de contracter om
extra roteringens utgörande i motsvarande
xeal-praestationer, hvilka redan äro mellan
Kongl. Majit och extra roteringshållare
upprättade, må komma att bestå, derest sådant
af desse sistnämnde begares, samt att
sädane frivillige contracter ännu må kunna
upprättas och af Kongl. Majit stadfästas,
der detta icke hittills skett, och der de
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1445
leande blifva för försvarsverket i allmänhet
nyltige.
Då sålunda tvänne Stånd emot de 2:ne
Öfrige stadnat i alldeles stridig meniug, om
sättet till extra roteringsskyldighetens utgörande,
jemte det särskild skiljaktighet yppats
mellan Ridderskapets och Adelns samt
PresteStåndets Beslut, i afseende på tiden
för beståndet och fortfarandet af de i fråga
varande contracterne mellan Kongl. Maj:t
och Kronan och extra rotehållarne; och någon
sammanjemnkning i förnå fallet således
icke låter göra sig, samt frågan i öfrigt icke
eller är af beskaffenhet att kunna förfalla;
så får Utskottet nu föreslå, att derest icke
antingenHöglofl. Ridderskapetoch Adeln,eller
Högv. PresteStåndet skulle, med frånträdande
af sitt redan fattade Beslut, villja i allo
förena sig i Vällofl. BorgareStåndets och
Heder?. BondeStåndeta mening, eller ock
sistnämnde tvänne Stånd på lika sätt öfvergå
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
eller PresteStåndets tanke, förevarande frågor
må, enligt 73 § Riksdagsordningen,
förvisas till afgörande i Ekonomiutskottet,
förstärkt genom en af Riksens Ständer vald
nämnd, till ett antal af trettio Ledamöter af
hvarje Stånd; för hvilket ändamål Utskotten
tillstyrka antagandet af följande veterings
propositioner:
i446 Beiv. och Ekon. Utsk. Eetankanden.
i:sta Vot, Fropos.
Den sorn bifaller, att, på sätt, Ekono*
miUtskottet, uti sitt Utlåtande af den 20
sisth Sept. föreslagit, extra roteringen, vid
påkommande behof deraf, bör endast i manskap
utgå, och att alla nu gällande Con~
tracter, som afse förändring deruti, skola
till all kraft och verkan förfalla, voterar
Ja. Den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej
så må, i anledning af så väl de mellan
Kongl. Maj.-t och Kronan samt extra rotehållare
derom redan afslutade contracter,
som de, hvilka hädanefter i enahanda afseende
kunna frivilligt träffas, extra roteringsskyldigheten
få utgöras genom andra
praästationeir än manskap, dock att genom
särskild votering kommer att bestämmas,
huru i afseende på tiden för i fråga varande
contracters bestånd bör förhållas. ,
2 lära Vot. Fr epos.
som, i händelse sista alternativet i förenämnde
proposition antages, kommer att
till besvarande framställas:
Den som bifaller, att 9åsom Höglo/!.
Ridderskapet och Adeln beslutir, icke allenast
de mellan Kongl. Maj:t och Kronan,
samt extra rotehållare redan afslutade con
-
Bcsv. och Ekon. Ucsk. BetänkanJen. 1447
tracter, vid hvilka de sistnämnde, uppå af
dem hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förnyad anmälan, önska förblifva, utan ock
de, hvilka i enahanda afseende, hädanefter
kunna ingås af rotehållare, som sjelfve, eller
genom lagligen befullmägtigadt Ombud
sig dertill frivilligt anmäla, må till och med
nästa krig fortfara att vara gällande, voterar
Ja. Den det ej vill, voterar Nej,
Vinner Nej
så kommer, enligt Högv. PresteStåndets Beslut,
att utan bestämmande af någon tid för
contracternes fortfarande, endast fastställas:
att de contracter, om extra roteringens utgörande
i motsvarande real-prsestationer,
hvilka redan äro mellan Kongl. Maj:t och
extra roteringshållare upprättade, må komma
att bestå, derest sådant af desse sistnämnde
begäres, äfvensom att sådane frivillige
contracter ännu må kunna upprättas,
och af Kongl. Maj:t i Nåder stadfästas, der
detta icke hittills skett, och der de kunda
blifva för försvarsverket i allmänhet nyttig®.
Hvilket dock allt Riksens Höglofl. Ständer®
egen pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 30 October 1823,
1440 Sos v, och Ekon. Dtsk. Betankanien.
N:o 204.
Antom den 6 Not. »825
Utlåtande, i anledning af gjorde Motioner,
om skyndsammarc verkställighet af en
i Nåder" anbefald åtgärd till beredande
af utvidgade handelsförhållanden
mellan Sverige och Norrige.
Uti Memorial, som till Hoglofl. Ridder»
släpet och Adeln blifvit ingifvet och deri»
från till detta Utskott remitteradt, har Herr
Tham, Wolrath, anfört: ”Kongl. Majit har i
Nådig Skrifvelse af den 5 Juni 1821 gifvit
Commerce C o llegium tillkänna, det Kongl.
Maj:t funnit för godt förordna, att Svenska
produeter, äfvensom Svenska manufacturvaror
skola så land- som sjövägen kunna tullfritt
i Norrige få införas, när sådant i sednare
fallet sker med Svenska eller Norrska
fartyg, samt att Norrska produeter och manufacturvaror
skolar likaledes både land- och
sjövägen kunna tullfritt i Sverige inkomma,
enär i sista händelsen införseln verkställes
med Svenska eller Norrska fartyg, samt att
Kongl. Majit vore betänkt, att, rörande de
förenade Konungarikenas inbördes handelsförhållanden,
särskildt för hvardera Riket
Besv. och Ekon. Utsk• Betnnkanden.
utfärda förnyade Nådiga Författningar, grundade
på förenämnde Dess Nådiga beslut,
hvarföre Kongl. Collegium blifvit anbefaldt,
att efter infordrande af General Tulldirectionens
underd. yttrande, inkomma med underd.
Utlåtande och förslag om de modificationer
och controller, som i verkställigheten
kunde anses nödvändiga”. Men som
denna Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, enligt
hvad Herr Tham förmodar, ännu lärer
hvila ofullgjord, antingen hos Kongl. Cellegium,
eller någon annan autoritet, som dermed
har befattning, så har han ansett Riksens
Höglofl. Ständer böra i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
vederbörande att verkställa i fråga varande
Nådiga Beslut.
Sedan vice Advocatfiscalen i Kongl.
CommerceCollegium Herr Pereswetoff Morath,
vid denna motions föredragning till
Ridderskapet och Adelns Protocoll, upplyst,
att Kongl. CommerceCollegium redan under
den 25 Januari delta år dess underdåniga
Utlåtande och förslag i detta ämne afgifvit,
samt att den anmärkte tidsutdrägten icke
berott af Collegium, utan af de autoriteter,
hvars yttranden och upplysningar förut bordt
inhemtas, i följd af hvilket förhållande Herr
Morath äfven bestridt Remiss till Utskott
af hvad Herr Tham yrkat, har Herr Hartmansdorff
hétnstäit, om vidtagande af den
férändrade åtgärd, att Riksens Höglofl. Sirats»
1450 Besv. oth Ekon. Utsk. Betankanäen.
der måtte i underdånighet anhålla, det denna
vigtiga fråga finge smärt hos Kongl.
Majit till pröfning förekomma.
Vid öfvervägande häraf får Utskottet
vördsamt anföra, att som på sätt Herr Morath
uppgifvit, hvilken uppgifts rigtighet
Utskottet är i tillfälle att kunna vitsorda,
den Kongl. Commerr.eCoSlegium i Skrifvelse
af den 5 Juni 1821 anbefalde åtgärd, i
afseende på frågan om utvidgade handelsförhållanden
mellan Sverige och Norrige,
redan under den 25 Januari detta år blifvit
fullgjord, anser Utskottet vid ett sådant
förhållande ändamålet med Herr T hams
motion redan vara vunnet. Hvad åter beträffar
Herr Hartmansdorjfs gjorde hemställan,
om en underd. anhållan, att denna
fråga snart måtte af Kongl. Majit i Nåder
afgöras, så synes i Utskottets tanka, en sådan
åtgärd af Riksens Högloft. Ständer vara
alldeles öfverflödig, enär Kongl. Majit af
Dess landsfaderliga omsorg för båda rikenas
väl, icke lärer underlåta, att till pröfning
företaga detta ärende, så snartjomständigheterne
det medgifva. Hvilket dock
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning
härmed underställes.
Stockholm den 1 Nov. 1823.
Besv, och Ekon. Vtsk. Betänkandtn. 1451
N:o 205.
Ankom d. 6 Noy. 1323.
Betänkande, i anledning af väckt motion,
0111 behofvet af nya åtgärders vidtagande
till förekommande af oäkta barns
långsamma förstörelse i Stockholm gen•
om nöd och elände.
Uti en af Herr Cederschöld, Pehr Gustaf,
i anledning af det utaf Lagutskottet behandlade
förslag till barnamords förekommande,
, väckt ny motion, som af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln blifvit till Utskottets
pröfning remitterad, har Herr Cederschöld,
med afseende å behofvet af nya åtgärder
vidtagnnde till förekommande af oäkta barns
långsamma förstörelse i Stockholm, genom
nöd och elände, föreslagit, att Riksens Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att det matte blifva hvarje i Stockholm
boende ogift moder medgifvet, att
fä för alltid aflemna sitt barn till allmänna
barnhuset, antingen mot skyldighet, att under
ett års tid der förblifva såsom amma,
eller ock mot förbindelse att under 50 veckor
erlägga 1 Rd. 16 sk. banco i veckan;
1452 Besv. och Ekon. Utsh. Retånhanden.
äfvensom, att då värnlösa qvinnor ifrån
landsorterna dö i Stockholm, deras derstädes
framfödde barn matte blifva på barnhuset
intagne, samt slutligen, att de tillskott,
som kunna erfordras, för att sätta allmänna
barnhuset i det skick, som Rikets Ständer
med sina frikostiga anslag lära hafva åsyftat,
och sjelfva mensklighetea tyckes fordra,
matte få utgå af Stockholms stads allmänna
fattigcassa.
Denna motion har Utskottet behörigen
öfvervägat; och ehuru Utskottet å ena sidan
inser nyttan af Herr Cederschölds förslag,
kan Utskottet dock å den andra icke undgå
att finna huru dermed förenas åtskillig®
olägenheter för Styrelsen af Allmänna Barnhuset,
såsom t. ex. den föreslagna ovillkorliga
rättigheten för barnaföderskan, att för
ett år få förblifva såsom amma vid barnhuset,
den hvarje vecka förefallande uppbörden
af i Rd. 16 sk, för hvarje inkommet
barn, samt skyldigheten för barnhuset,
att för alltid emottaga barn, födda af mödrar
från landet, hvilka i staden aflida; och
som dessa olägenheter möjligen skulle kunna
verka till rubbning i den för BarnhusDirectionen
faststälda instruetion, kan Utskottet
icke så ovillkorligt, som det önskat,
bifalla Herr Cederschölds förslag.
Utskottet får derföre inskränka sitt Utlåtande
till dea vördsamma tillstyrkan, att
Be>v. och Ekon. Utsh. Betänkanclen. 1453
Riksens Ständer ville inför Kongl. Maj:t
framföra den underdåniga önskan, att Kongl.
Maj:t, efter Barnhus-Directionens hörande,
täcktes, sä vida sådant med barnhusets fördel,
bestånd och tillgångar ban ega rum, i
Nåder tillåta, det ogift moder i Stockholm
må för alltid till allmänna barnhuset aflemna
sitt barn, emot skyldighet, att om
barnhuset dermed Tinner sig belåtet, antingen
fä ett års tid der förblifva såsom amina,
eller ock emot stäld, och af BarnhusDirectionen
godkänd säkerhet, under 50
veckors tid erlägga 1 Rd. 16 6k. banco i
veckan, hvilken afgift för barnhusets räkning,
bör i Stockholms sparbank insättas.
Men hvad angår skyldigheten för barnhuset,
att emottaga barn, födde af mödrar från
landsorterne, hvilka i Stockholm aflida; sä
anser Utskottet sig i denna delen icke höra
afgifva något särskildt yttrande, enär Utskottet
på flere skäl hyser den öfvertygelse,
att de anstalter, som här till ett sådant:
ändamål redan linnas, icke underlåta att
vårda sig om desse barn, intilldess de hinna
den ålder, att de kunna transporteras till
den socken, hvarest modren sednast varit
mantalsskrifven, och barnet efter Författningarna
således bör njuta underhåll; och
får Utskottet slutligen tillkännagifva, att
Utskottet anser sig icke tillkomma, att i
afseende på dispositionen af Stockholm?
1454 Besv, och Ehen. Ut sk, Betänkanäen.
stads fattigcassa, såsom en enskild fond, något
tillstyrka eller föreskrifva. Dock varder
detta Riksens Hoglofl, Ständers pröfning
vördgatnt understäldt.
Stockholm d. i Nov. 1823.
N:o 206
Antom den 6 Nov* ig25.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärk•
ningar vid Utskottets Betänkande N:o
160, angående förtydligande af 46 §
uti Kongl, ShogsOrdningen den 1 Au
gusti 1805.
"Vallöf!. BorgareStåndet har till Utskottets
förnyade handläggning återremitterat ofvannämnde
Betänkande, med dervid gjorde anmärkningar
af Herr Eckhoff, som erinrat,
Best), ock Ekon. XJtsk. Betänkandm. 1455
att Betänkandet skall blifvit sträckt utöfver
afsiglen med motionan, hvilken endast åsyftar
ett förtydligande af i fråga varande § i
Kongl. SkogsOrdningen, då deremot Utskottet
föreslagit en total förändring deraf,
hvilket tillstyrkande Utskottet förmenas finna
skäl att förändra, då det erinrar sig
den misshushållning, för hvilken Rikets
dyrbara skogsefFecter blottställas genom upphäfvande
af stadgade böter för detri, som
med täljde eller klufne bräder handel idka,
eller sådane till staden införa5 men hvad åter
vidkommer det yrkade förtydligandet
af §, så förmodas Utskottet derå fästa behörigt
afseende.
Till svar härå, får Utskottet anföra, att
den ofvan uppgifne anledningen till stadgandet
uti meranämnde §, så mycket mindre
undfallit Utskottets uppmärksamhet,
som densamma blifvit i dess förut afgifna
Betänkande uttryckligen omnämndj men då
Utskottet fann, att dess tillstyrkande ej
mindre ur vägen röjde de olägenheter, som
i motioner» öfverklagades, än äfven påkallades
af det friare användande af välfången,
egendom, som Utskottet, dels i allmänhet
antagit såsom grundsats för sine afgifne Utlåtanden,
dels särskildt i frågan om skogarnes
upplåtande närmare utvecklat, och der
Utskottet yttrat den förhoppning, att den
enskilda omtankan, utan hvilken alla tvångs»
band måste blifva otillräckliga, skall, då
i456 Besv, och Ekon. Vuk. Betänkanden,
ett större förtroende deråt lemnäs, icke allenast
egnas åt en sparsammare hushållning
med skogarne, utan ock rigtas på deras öfriga
ändamålsenliga skötsel och befordrandet
af deras återvext, så trodde Utskottet
sig häraf hemta tillräcklig anledning, att
oaktadt de motiver, som legat till grund för
i fråga varande stadgande, tillstyrka dess
upphäfvande; och Utskottet har af ofvan
upptagne anmärkningar så mycket mindre
funnit anledning, att frångå sitt i ämnet
meddeldte Betänkande, som de, enligt hvad
anfördt är, redan varit af Utskottet öfvervägade.
Hvarförutan, och enär samma Betänkande
blifvit af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Hög v. PresteStändetsamt Hederv. BondeStåndet
bifallet och antaget, någon ändring
deruti icke lärer kunna ega rum.
Stockholm den 1 Nov. 1823.
Beni och Ekon. f/rsfr. Betånkanåen. i457
N:o 207.
Ankom den 7 No v. 1823.
Riksens Högloftl. Ständers Erig- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotts
förslag, till jdunkning uti RiksStåndens
fattade Beslut, i anledning af Kongl.
Majlis Nådiga Proposition, angående
en föreslagen och utarbetad ny författning
om mått, mål och vigt.
Enligt inkomna PrntocoHs-Utdrag hafva
Respective RiksStnnden, genom sammanstämmande
Beslut, godkänt hvad Utskotten,
i afseende på denria Författning, uti afgifne
Betänkanden föreslagit, utom i frågan om
tiden, då det nya förslaget må sättas i verket,
jemte bestämmande af det ar, i hvilkets
allmanacha de nya reductionstabellerna, med
hvad dertill hörer, böra införas.
Utskotten hafva i detta hänseende föreslagit,
att den nya Författningen skulle sättas
i verkställighet från och med den 1 Januari
1825, samt att tabellerna borde bifogas
samma årets almanacha, som vid hösttiden
1824 bör allmänheten tillhandahållas.
Bihang till RiksSt, Brot. 1823, l}låe Sami, N:r 92.
i4/53 Besv. och Ekon. t)tsk. Betänka nelen.
Detta har af Högloft. Ridderskapet och Adeln,
samt Hederv. BondeSlåndet blifvit bi«
fallet. Men Yäloft. BorgareStåndet, till
hvars beslut Högv. PresteStåndet accederat,
har, af anförde skäl, ansett tiden, då det nya
förslaget må sättas i verket, böra förlängas
till den i Januari 1826, med underdånig
anhållan, att de tabeller och underrättelser,
som enligt Utskottens förslag, skulle i de
små almanachorna meddelas för år 1825,
jemväl måtte nu genast befordras till trycket
och bifogas dessa almanachor för år
l824*
Då sålunda 2:ne Stånd i denna fråga
slädnät uti stridig mening emot de 2:ne öfrige,
och någon sammanjemnkning icke låter
sig göra, samt bestämmande af sjelfva
tiden till Författningens införande icke är
af den natur, att den kan förfalla; få Utskotten
vördsamt föreslå, att Högloft. Ridderskapet
och Adeln, samt Hederv. BondeStåndet
ville förena sig med Högv. PresteStåndet
samt Vällofl. BorgareStåndet uti det
Beslut, att till införande af Författningens
gällande kraft underdånigst tillstyrka den x
Januari 1826, såsom denna mellantid nu
mera, sedan något underdånigt Utlåtande i
detta ärende icke ännu kunnat inför Kongl.
Majit afgifvas, synes vara fullt behöflig, för
det åsyftade ändamålet, att allmänheten
hinner göra sig tillräckligen bekant med
de nya måttens och vigternas fördelning.
Besv. och Ekon. Utsk• Betänkande/i. 1459
Derest åter detta icke antages, (näste
förevarande fråga, enligt 75 § af Riksdagsordningen,
förvisas till afgörande i Lag- och
EfeononciUtskotten, förstärkte genom en af
Riksens Ständer vald nämnd till ett antal
af trettio Ledamöter utaf hvarje Stånd, för
hvilket ändamål Utskotten tillstyrka antagandet
af följande Proposition.
”Den som bifaller Utskottens afgifne
Betänkande, att underdånigst tillstyrka tidens
utsättande för den nya Författningens
införande, om mått, mål och vigt, till den
1 Januari 1825, voterar Ja, den det ej vill,
Voterar Nej.
Vinner Nej
så tillstyrkas 1 underdånighet att denna tid
icke må utsättas förr än från och med den
1 Januari 1826.”
Beträffande åter den yrkade underdåniga
anhållan, att tabellerna med åtföljande
Underrättelser skulle bifogas 1824 års almanacha,
så torde Högv. Fresta- och Vallöf].
BorgareStånden finna i sin ordning, att denna
anhållan frånträda, då ett sådant införande
nu mera ej är verkställbar!, sedan denna
almanachan länge sedan är af trycket utgtfven
och till landsorterna afjand, samt för
flere månader sedan till allmänheten försåld.
Större delen af allmogen är deraf redan innehafvare,
och landsorter finnas, hvilkas lie»
14Ö0 Ecsv. och Ekqn. Utsk. BetåhkandeiU
Iiof häraf är nppfyldt, och hvarest således
ytterligare inköp icke kan ega ram. Då
dessutom i Utskottens bifallna Betänkanden
är föreslaget, att, så snart Kongl. Maj:t fattat
sitt höga Beslut och den nya Författningen
i Nåder låtit utfärda, ett exemplar deraf
med åtföljande reductionstabeller må genast
till hvarje kyrka försändas, torde de
Respective RiksStånden linna något tillägg
i denna del icke vara behöfligt, eller någon
förändrad åtgärd icke nu mera verkställ*
bar.
Stockholm den 4 Nov. 1823.
t®»-«©oooQoocos-*S"
N:o 208.
Ankom den 10 Nov. 1823.
VÖräsamt Memorial.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
i anledning af väckte Motio
-
Besil, och Ekon. Utsk. Betånkanden. iföl
ner, den 21 sistlidne Juli afgifvit Betänkan*
da N:o 60, rörande nödvändigheten af krön»
ta feolskrindor och angående kolmätare,
hvilket Betänkande af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln bifölls, meri af de öfriga
Irenne RiksStånden återremitterades, hufvudsakligen
på grund af dervid gjord anmärkning,
att det vid kolmätningar borde
vara öppet lemnadt, att efter behag begagna,
så väl tunna som mätstång; och Utskottet
derefter, till besvarande häraf, genom
sednare Utlåtande, N:o 151, dels förklarat,
att Utskottets mening icke varit, att
bruket af mätning med tunna skulle förbjudas
eller afskaffas, utan begagnas såsom en
controllerande åtgärd, der köpare och säljare
hnna sådant af nöden, dels tillkännagifva,
att en ny Författning om kolmåttet
redan lärer varit under utarbetning; så har
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, vid prof»
ningen af Utskottets sistnämnde Utlåtande,
den 4 nästlidne Augusti, laggt detsamma
till handlingarne, hvaremot Hederv. BondedeStåndet,
den 2:dra i samma månad, bifallit
Utskottets först afgifna Utlåtande med
de tillägg, som det sednare innefattar, dock
under önskan, att i den författning om kolmåttst,
som framdeles tord e blifva utfärdad,
rättighet, att med både mätstång och tunna
låta uppmäta och derefter kröna kolskrindor,
ryssar eller stigar, må allmogen förunnas,
uti hvilket beslut Högv. PresteSlin»
1462 B«i>< och Ekon. Unn. Eetänhanden.
det, uppå gjord hemställan af BondeStåndet,
den 4 i sistnämnde månad, sig till alla
delar förenat, men Vällofl. BorgareStåudet
samma dag Utskottets bada Betänkanden bifallit.
Då således endast g:ne Riksstånd, eller
Högv. PresteStåndet, samt Hederv. BondeStåndet,
yttrat ofvannämnde önskan, rörande
ett närmare bestämmande af kolmätningssättet
i en blifvande författning, får Utskottet
nu vördsamligen hemställa, om icke> till
befordrande af en underdånig Skrifvelse i
detta afseende, Höglofl. Ridderskapet och
Adeln eller Vällofl, BorgareStåndet behagade
instämma uti det Beslut, hvarom Högv,
PresteStåndet, samt Hederv. BondeStåndet
yörande denna omständighet sig förenat,
Stockholm den 5 Nov. 1825,
Besil, och Ekon, Utsk. Betänkanden, 1463
N:o 20g.
Vördsamt Memorial.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
pä grund af derom väckt motion,
uti, den 16 nästlidne Juni afgifvet Betänkande
N:o 28, om en köpings anläggande
i Fryxände socken af Carlstads län, tillstyrkt
nämnde köpings anläggande, med
samma förmåner, som dem Kongl. Majit,
genom Dess Nådiga Skrifvelse den 27 Februari
1811, förut meddelat Arvika köping
i Vermland, hvilket Betänkande af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, samt Vällofl. BorgareStändet
återremitterades, men af Högv.
PresteStåndet och Hederv. BondeStåndet bifölls;
och Utskottet derefter, uti afgifvet Utlåtande
öfver desse anmärkningar N:o 11g,
föreslagit den förändring i förra Betänkandet,
att den Judar förundte tillåtelse, att i
Arvika köping sig nedsätta, icke må utsträckas
till Fryxände; så har sistnämnde Utlåtande
under den 28:de i samma månad blifvit
af Högv. PresteStåndet och Hederv. BondeStåndet,
hvilka förut bifallit Betänkandet,
lagdt till handlingarne, samt den 2 derpå
följde Juli af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
bifallet, men af Vällofl. BorgareSländet,
jemte det förra Betänkandet förkastade
-
1464 Besv. och ILkon. Utsk. Bctänkanden.
Med anledning häraf, får Utskottet
vördsamt anhålla, det täcktes Högv. Preste»
Ståndet samt Hederv. BondeStåndet, till be®
redande af ett resultat, rörande ofvannämn®
de omständighet, eller Judarnas uteslutande
från rättigheten att i Fryxände köping sig
nedsätta, Utlåtande deröfver meddela.
Stockholm den 5 Nov. 182g.
Njo 210.
Ankom den 10 Nov. i823>
Betänkande, i anledning af vacht Motion„
om byggnader å soldate-torpen vid Östergötldands
Lif-Grenadier regementen,
samt desse regementens befrielse
från bevakning vid Wadstena corrections
inrättning.
l^ti ett från Hederv. BondeStåndet remitteradt
Memorial, har RiksdagsFullmägtigen
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden. 14^5
Anders Joachimsson från Östergöthland fört
klagan deröfver: 2:0 Att ett stadgande i
sednare tider tillkommit, enligt hvilket de
rustande i Östergöthland åläggas, att, tvärtemot
hvad vid Indelningsverkets början varit
brukligt, bygga stugorne å grenadiertorpen
fem alnar höga samt betydligt stora;
hvilket stadgande förmenas leda sitt upphof
från en af Herrar Regementschefer gifven
föreskrift, i den så kallade Compagnie»
Chefs Instructionen, hvilken sedermera af
GeneralAdjutanten för armeen blifvit fastställd;
2:0 att en bevakningscorps af Lifgrenadier-regementerna
blifvit förlagd vid
Wadstena corrections inrättning; hvilken åtgärd
synes Motionairen ej allenast orättvis,
enär det icke lärer med Författningarne instämma,
att ett indeldt regemente eller någon
del deraf commenderas till ständig garnisons
tjenstgöring under fredstid, derigenom
äfven en större slitning af munderingarne
härrörer, till betydlig tunga för de
genom ständigt påkommande förändringar
i uniformen och befälets egenvilliga cassationer
redan nog tryckte Rusthållare, utan
äfven obehöflig, om, i stället för grofva
brottslingar, endast sysslolöse och mindre
brottslige personer intagas ä correctionshuset,
då så val ändamålet af stiftelsen vanns,
som olägenheten af militair bevakning kunde
undvikas.
i466 Besv. och Ekon. Utsh. Betcinkanden,
Med Anders Joachimsson hafva förenat
sig Juns Isacsson från Östergöthland,
samt Eric Pålsson, Olof Jönsson och Johan
Scensson från Elfsborgs län, tillika med
samtlige Fullmägtige från Örebro län, de
sistnämnde i afseende på byggnadssättet vid
soldatetorpen.
Vid öfvervägande af hvad denna motion
innehåller, och då det ej är visaöt, att
det angående byggnaderne å Lifgrenadiertorpen
omförmäldta stadgandet verkligen finnes,
samt detsamma, i händelse det ändock
skulle existera, såsom enskildt för Lifgrenadier-regementerne,
i allt fall endast kan
blifva föremål för särskild talan af vederbörande
Rust- och Rotehållare, anser Utskottet
någon handläggning vid denna del
af ämnet icke kunna ega rum; äfvensom
Utskottet, i afseende på Lifgrenadier-regeiuenternes
commendering till vakthållning
i Wadstena, desto mindre tror sig böra tillstyrka
någon Riksens Ständers åtgärd, som
Konungen, enligt 14 § Regeringsformen, figer
högsta befälet öfver krigsmagten till
lands och sjöss; hvaraf mäste följa, att klagomål
öfver förhållanden af denna beskaffenhet
böra i administrativ väg och utan
Ständernas deltagande anmälas. Dock varder
detta Riksens Högloft. Ständers egen
pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm dea 5 Nov. 1825.
JP» tfOOOO c) 1X300 0
Besv- och Ekon> Utsk, Betänkanden, 1467
N:o 2n.
Ankom deu 10 Nov, ifj23.
Utlåtande, i anledning af Herr Treffenbergs
gjorda Motion, om stadgande af visse
föreskrifter, sorn böra iakttagas vid
upprättande af Förslag till civil- och
milit aire tjensten,
t5edan ConstitutionsUtskottet, uti Memorial,
N:o 58, a£ den 8 nasti, månad, förklarat
något åtal, enligt Grundlagen icke kunna ega
rum mot Konungens rådgifvare i commandomål
för armeen, i anledning af den
mot honom gjorda anmärkning af Herr
Curry Gabriel Treffenberg, som åsyftar,
att Konungens rådgifvare, genom intagande
i nu gällande tjenstgörings Reglemente af
en i dess 1 Del, 5 Cap. 51 § och 10 Mom.
innefattad befordring» föreskrift, skall hafva
föredragit och tillstyrkt i commandoväg
ett stadgande, hvilket, såsom nära rörande
enskild mans rätt i ekonomisk hänsigt, bordt
på annat sätt åstadkommas, har Herr Treffenberg,
vid föredragning af detta Memorial
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
under åberopande af den rätt, som RiksdagsOrdniugens
56 § medgifver, väckt föl
-
146O Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
jande Motion, nämligen: att vederbörande
autoriteter, så civile som militaire, hvilka
det tillkommer, att ingifva förslag till befordringar
för de dem underlydande tjenstemän,
må i Nåder anbefallas, att hädanefter,
då någon annan uppföres på förslag, än
den, hvilken efter tour och anciennité dertill
är närmast berättigad, icke allenast uppgifva
orsaken till ett dylikt förbigående,
hvilken orsak 1 det ingående förslaget bör
upptagas, utan ock vid samma tillfälle lemna
den förbigångne behörig del deraf.
Vid pröfningen af detta ärende har hos
Ekonomiutskottet förekommit, hvad först
befordringar till civila tjänster beträffar,
att vid upprättande af förslag dertill den
sökandes tour och tjensteålder icke ensamt
berättigar honom, att derå uppföras, utan
endast så vida desse egenskaper äro förenade
med erforderlig skicklighet för den i fråga
varande tjenster»; och, när härtill kommer,
att sådane förslag upprättas i vanlig
ordning, genast efter ansökningstidens förlopp,
och att dan sökande, enligt Tryckfrihetslagen,
eger att vid anmälan undfå kännedom
och del af desamma, till anförande
af besvär, örn han dertill anser sig befogad;
så linner Utskottet Herr Treffenberg* föreslagna
åtgärd, i afseende på civile befordringar,
hvarken tillämplig eller behöflig.
Vidkommande åter befordringar till militaire^tjenster,
så har Utskottet inhemta!.
Besv. och Ekon. Utik. Betahkanden. 1469
ätt, utom flere äldre föreskrifter, Kongl*
Maj:ts Nådiga Circulairebref af den 20 December
181 i till samtliga Chefer och Befälhafvare
för regementer och corpser, jemn*
fördt med Tjenstgörings-regi emen tet samt
Kongl. Instructionen af den 14 Juli 1816
för Inspecteurer och BrigadeGeneraler för
infanteriet, tydligen innehåller: att Kongl.
Maj:t af inkomne förslager täll återbesättande
af inom armeen och flottorne ledigblifne
officers beställningar, tid efter annan inhemtat,
dels huru officerare understundom
deri förbigås, på mindre giltiga anledningar,
dels ock, huru en mängd afsägelser, oftast pa
svaga skäl gifna, dervid ega rum; och, som
Kongl. Majit ansett orsaken härtill igenfås i
högt uppdrifna accorder, hviii:a, oaktadt do
mått och steg Kongl. Majit. deremot tagit,
icke, som sig bordt, förekomne blifvit, hvarigenom
mindre förmögne officerare oftast
varit satte i nödvändighet, att qvarblifva vid
innehafvande svagare löningsförrnåner, och
sålunda se sig förbigångne till belöningar,
dem de för trogen tjenst mot Kongl. Majit
och fädernesland haft skäl att förvänta; har
Kongl. Majit, med hvars Nådiga tänkesätt
sådant icke öfverensstämmer, velat strängeligen
anbefalia, att, vid äfventyr af Kongl.
Majlts onåd, uti alla hädanefter
förslag till Capitainer med compagnie, och
beställningar i derunder varande grader, icke
förbigå någon officer i dess egande tour
147° Besv. och Ekon. tJtsk. Betänkanden.
och anciennité, om icke de vigtigaste skäl
dertill föranleda, hvilka då alltid böra omständligen
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
i underdånighet anmälas.
Då således hvad Herr Treffenberg föreslagit,
genom Kongl. Maj:ts visa omsorg*
redan blifvit stadgadt och faststäldt, utom
den af honom äskade föreskriften, att vederbörande
böra formligen meddela den
förbigångne skälen och orsaken för dess
uteslutande från förslaget, hvilken åtgärd, i
Utskottets tanka, synes så mycket mera öfverflödig,
som det icke kan vägras hvilken
som heldst, och följaktligen äfven en sökande,
att, enligt Tryckfrihetsförordningen*
sjelf begära och inhemta kännedom af hvad
en offentlig myndighets förslag innefattar;
finner Utskottet i fråga varande motion icke
böra föranleda tili någon åtgärd af Rikets
Höglofl. Ständer.
Hvilket dock härmedelst vördsamt underställes
Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning.
Stockholm d. 5 Nov. 1823.
Besv. och Ekon. Utsk, BetänhnnAen. 1471
N:o 212.
Ankom ilen lä Nor. i823-
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, om den nya Evan•
geliibokens antagande, på derom af
Ilögv. FresteStåndet gjord under dånig
framställning.
Under den 18 sistlidne Sept. har Kongl.
Maj:t behagat till Riksens Höglofl. Ständer
i Nåder aflåta en så lydande Skrifvelse:
(Se ira Sami. 2:a Band.)
Denna Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse
hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln, under
den 5 October, Högv. PresteStåndet och
Vällofl. BorgareStåndet, under den 30 Sept.,
samt Hederv. BondeStåndet, under den 9
Oct., jemte flere vid samma tillfälle gjorde
anföranden, till Utskottet remitterat.
Då det icke lärer tillhöra Utskottet att
in^å i pröfning eller 6ig utlåta öfver sjelfva
planen och innehållet af detta, försvenska
kyrkan vigtiga, förslag till en förbättrad
Evangeliibok med dertill hörande stycken;
så anser Utskottet, till beredande af Rikets
Höglofl. Ständers underd. Utlåtande: huru
vida dess antagande till bruk vid den of
-
1/J72 Be sv. och Ekon. Ut sk. Betänkanäen>
fcntliga guds tj ensten ännu önskas, sig böra
först erindra, om det sätt och den ordning,
hvaruti detta arbete tillkommit och
fortgått.
Redan länge bade Svenska allmänheten
önskat den förbättring i kyrkans Ritual,
Psalmer och Religionsböcker, som tidens
odling och ett värdigars sätt, att i så upphöjda
ämnen uttrycka sina tankar syntes
fordra, då vid Jubelfesten i Upsala, år 1793*
styrande magten mötte den allmänna rösten
, med en ecclesiastique comitéss förordnande
för dessa ärenders beredning. En ny handbok,
en förbättrad katheches och en utvaldt
samling kyrkosånger äro de frugter, hvilka
Svenska församlingen fått sedermera skörda
af denna välgörande anstalt och påföljande
tiders lika lyckligt fortsatta bemödanden.
Den enda, som ännu saknas för att fullborda
cirkteln uti vår förbättrade Ritual, ar Evangeliiboken.
Vid 1809 års Riksdag utarbetade
Högv. PresteStåndets Pastoralutskott
och ingaf till Ståndet förslag till lämpligare
predikotexter. Vid början af 1815 års
Riksdag anbefallte Kongl. Maj:t i Nåder,
att om Evangeliibokens öfverseende föranstalta,
på det alla till den offentliga gudstjensten
hörande verk måtte befordras till
ett efter tidens kraf afpassadt och likstämmigt
skick, samt således kunna till allmänheten
fullständige öfverlämnäs. Vid sam
-
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänk anden. 1473
ina Riksdags slut anmälte Högv. FresteStåndet
underdånigst, att boken blifvit i aila sina
särskilda delar öfversedd, och förslag till
nödige förändringar uppsatt, hvilket förslag
äfven år 1817 af trycket utgafs samt till allmänhetens
granskning framställdes. Påföljande
året öfversåg Ecclesiastique Utskottet
det utgifna arbetet och öfverlemnade da
dervid gjorde anmärkningar till den i Nåder
tillförordnade cornitée, som på Nådigate
befallning utarbetade ett nytt förslag till
F.vangeliibok, hvilket, jemte redogörelse för
sjelfva arbetets plan, till Kongl. Maj:t i underdånighet
ingafs den 22 October sisth
år och är i början af innevarande år likaledes
af trycket utgifvet till allmän kännedom.
I sådan ordning, med denna omsorgsfulla
betänksamhet, och under den långsamt
framskridande granskning, som ett så vigtigt
värf kräfver, har följaktligen det framställda
förslaget blifvit utarbetadt och synes
derföre gifva den Svenska församlingen en
säker borgen för dess stora företräde framför
den äldre boken. Att under de 15 år,
som härunder förflutit, allmänna öfvertygelsen
om det erkända behofvet icke undergått
någon förändring, tyckes vara satt
utom allt tvifvelsmål. Det religiösa sinnet
har framkallat förbättringarna i kyrkan, och
Bihang till RihsSt. Fröt. *823, Q:de Sami. N:o 93.
1474 BeJU. och Ekon. Utik. Betänkanderi.
det tillhörer protestantismens anda att söka
dem uti en fortgående upplysning, samt att
begagna de frön, dem en högre hand i skötet
af hvarje tid nedlägger, att utvecklas till
framtida frugt. Det är blott lärans omklädnad,
som skiftar5 men det väsendtliga,
sjelfva läran, blifver evigt och oföränderligt
Det
återstår då att undersöka, om tiden nti
är inne till införande af den förbättrade Evangeliibokens
bruk vid den offentliga gudstjensten,
eller om dervid uppstå sådane betänkligheter,
som ännu längre böra fördröja dess antagande.
Dessa visa sig hufvudsakligen under
2:ne särskilda synpuncter, dels i religiöst,
dels i ekonomiskt hänseende; ehuru
förut genom flere af trycket utgifne skrifter
allmänt kända, torde dock desse betänkligheter
här böra kortligen upptagas och
till sitt inflytande på beslutet skärskådas.
Man har fruktat, att brytningen skulle
blifva för stark uti den fromma etndagt,
sorn fäster alla åldrar, och särdeles gamla
personer vid de ord och talesätt, hvilka
från första barndomen tilldragit sig hela
deras känsla och tillgifvenhet. Om denna
anmärkning vore fullt grundad och beviste
allt, hvad man dermed ville åsyfta, så skulle
den ej allenast alltid och beständigt vara
lika gällande, när heldst ändringen skedde,
utan äfven dörren derigenom blifva tillstängd
för allt slags förbättring uti de ätn
-
Besv> och Ekon» XJtsk. Betånkanden. 1475
tien, hvilka utgöra den upplysta menniskans
högsta behof. Men man eger uti den nya
Psalmboken en lycklig erfarenhet, att icke
så är, eller åtminstone, att denna brytning
snart förgår, samt att den icke står i något
slags förhållande till de goda verkningar,
som derigenom för secler äro beredda. På
de få år, som förbigått, sedan nya Psalmbokens
antagande, hafva dessa ögonblickets
intryck redan försvunnit och lemnat rum för
en upphöjdare andaktskänsla genom erhållna
Psalmer och Lofsånger, författade på ett
renare, värdigare samt tidens odling motsvarande
språk. Uti alla de rikets församlingar,
hvarest den till allmänt bruk årinförd,
lärer ingen nu mera villja förbyta den
emot återtagandet af den gamla. Och genom
öfverhetens visa försorg är så föranstal*
tadt, som vid åtgärder af detta slag finnes
vara högst vigtigt, att ingen öfvertalas eller
förbindes, än mindre tvingas mot sin villja
till deras antagande, utan får bibehålla det
gamla, så länge vanan och tillgifvenheten
dertill föranleda. Det nya och förbättrade
verkar småningom, men säkert, och dess
framgång blifver förnämsta profvet på dess
behof och duglighet.
Det starkaste och allmännaste inkast
emot antagandet af den nya Evangeliiboken
har man trott sig finna uti den ännu fördröjda
nya biiseltolkningen, utan hvars begagnande
man ansett den förra icke bordt
3 47^ Ber®. och Ekon. Utsk. Betänknnclena
komma i fråga, eller, om sådant sker, fink»
tat en ny och fördubblad kostnad, när denna
en gång blifver fullbordad. Visserligen
måste man medgifva, att en förbättrad Bi»
bel-öfversättning bade egentligen bordt föregå
och bereda den Svenska kyrkans hela
liturgiska reform} men, då detta icke skett,
utan denna reform hunnit fullbordas, endast
med undantag af Evangeliiboken; så förefinnes
väl intet skäl, hvarföre detta stycka
ensamt skulle bibehålla sin föråldrade drägt.
Enligt sakkunnige mäns öfvertygelse, lärer
ett arbste af sådan vigt och omfång, som
den nya Bibel-öfversättningen, ej kunna fullbordas,
än mindre blifva allmänt antaget
på en mängd af år, må hända mansåldrar.
Att så länge och på så oviss tid beröfva
den allmänna gudstjensten en nödig förbättring
uti detta angelägna stycke, synes ganska
betänkligt och af intet gällande skäl
föranleddt. Hvarje tid bör uttrycka det bästa,
det högsta, den förmår. Det är en skatt,
som man är skyldig mensklighetens sträfvande
till dess ädlaste krafters utveckling.
Det fullkomliga tillhörer hvarken forntid,
nutid eller efterverld. Det finnes blott uti
oändligheten.
Af vida mindre betydenhet lärer den
föregifna kostnaden blifva vid skeende utbyte
uti predikotexterne af den gamla bibolversionen
emot den nya, då denna en gång
blifver till allmänt bruk fastställd. Så snart
Besv, och Ekon, Ut sk. Betänkanden. 1477
den nya Bfversättningen utkommer, kan Evangeliiboken
utan svårighet derefter Sndras,
medelst texternas inflyttning efter den förbättrade
tolkningen, då det hvarken är nyttigt
eller nödvändigt, att detta sker annorledes
än efter hand, och enär någon ny
upplaga föranstaltas, som ändå årligen och
vid flere Boktryckerier verkställes. Då ock
högst få nya Högmessotexter blifva iEvangeliiboken
införde, och hufvudsakliga förändringen
i denna del består i de förra Evangeliitexternes
omfly ttningtill bättre ordning, hvaröfver
ett register kommer att gifva anvisning,
skall den nya boken icke förekomma fremmande
äfven för den, som än längre vill bibehålla
sitt tycke för den gamla. Stycken af så
rent och tydeligt innehåll äro dessutom
valde till predikotexter, att föga andra än
mindre språkrättelser lära dervid uti den
nya öfversättningen komma i fråga, melian
hvilka och den gamla tolkningen icke stör*
re skiljaktighet torde förekomma än mellan
da ändringar uti gamla Bibelspråket, som
tid efter annan, samt enligt godtycke, redan
äro införde uti Evangeliibokans olika upplagor.
Desse, ehuru ofta nyttjade uti en
och samma kyrka, hafva likväl aldrig befunnits
störa andakten eller väcka dan minsta
uppmärksamhet.
Man har äfven befarat, alt nya Evangeliibokens
antagande skulle fördröja den
i47ö Besv, och Ekon. Ctsk. Betänkanden.
allmänt äskads nya bibelöfversättningen.
Det är icke lätt att upptäcka grunden till
denna farhåga. En rigtigare anordning och
ett fullständigare val af Predikotexter uti
den förra, synes väl tvärtom böra fortskynda
fullkomnandet af den sednare, och en
ny Evangeliibok ännu lifligare låta känna
behofvét af en bättre öfversatt bibel. Det
är alla förändringars art, att, när hogen en
gäng blifvit väckt, fortgå från det mindre
tili det större, från dalarne till det hela.
Man har slutligen trott, att första inköpet
vid nya Evangeliibokens antagande
skulle blifva för mycket betungande för den
mindre bemedlade folkklassen. Utan att ingå
i pröfning af de oväntade och förmodligen
mindre grundade beräkningar, som upptaga
denna kostnad till millioner, bör likväl
ej nekas, att dess större eller mindre tyngd,
eller ock, att den alldeles icke blifver kännbar,
beror på de mått och steg, som kunna
tagas till bokens införande. Skulle detta ske
på en gång, eller den gamlas bruk vid guds«
tjensten förbjudas; sa medförde det visserligen
någon betydligare känning för den
medellöse. Men vid ett successivt införande,
såsom skadde med nya Psalmboken, visar
erfarenheten, att denna känning alldeles försvinner,
enär det ankommer på hvarje pastorats
fria val, om, och bär den derstädes
skall antagas. Ärligen försäljas flera tusende
exemplar af gamla Evangeliiboken. Den
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1479
nya, äfven förenad med böneboken, utgör,
efter skedd noga öfverräkning, mindre volume.
Det kan således icke medföra någon
förökad kostnad, att, när köp skall ske, förskaffa
den sednare i stället för den förra.
En hvar känner ock, att inköp af Psalmböcker
bland allmogen vanligast icke sker på
någon viss tid, utan vid tillfällige slägtförbindelse^
vid marknadsresor och vid svörre
helger, till utdelande åt barn och tjenstefolk.
Härtill kommer, att böneboken,
som egentligen är ämnad för den enskilda
andakten, kan skiljas från sjelfva Evangeliiboken
och således af den mindre bemedlade
till inköp undvikas, hvarigenom kostnaden
betydligt förminskas, att förtiga den
besparing, som uppkommer genom Psalmoch
Evangeiiibokens sammanbindande uti
ett band, hvilket hos allmogen vanligast
sker. Upplysningsvis får Utskottet meddela,
att den nya Evangeliiboken tillsammans med
nya Psalmboken och beräknaduti tryckningsoch
bindningskostnad efter samma grund,
hvilken såsom villkor för den sednares försäljning
redan stadgad är, blifver tillgänglig
för ett pris af 1 Rd. å 1 Rd. 6 sk. banco,
som likväl betydligen förminskas, om Böneboken
derifrån skiljes. Att ingå uti närmare
beräkning af den blifvande utgiften
för en god, samt både i templet och för
den enskilda husaudakten sä angelägen bok,
vöre att misskänna den fromma anda, som
148° Besv. och Ekon. Utsk. BetSnhanden.
alltid lifvat och oafbrutet skall lifva det
Svenska folket, att tillegna sig det goda,
Försynen beredi åt hvarje tidehvarf.
Utskottet har ansett sig böra upptaga
alla dessa omständigheter, hvilka ega ett tydeligt
inflytande på sakens allmänna förhållande,
och hvilkas inbördes jemnföranda
följaktligen utgör grunden för det Utlåtande,
som af Kongl. Maj:t i Nåder äskas uti
ett ämne af denna art, som så mägtigt ingriper
i enskilda menniskors olika sätt att
se och tänka, efter hvarjes särskilda bildning,
vanor och erhållna intryck, blifver
det alltid svårt att förklara, hvad som af
alla utan undantag önskas, samt att finna ö*
gonblickets rätta uttryck för den egentligen
så kallade allmänna rösten. Riksens Höglofl.
Ständer tillstyrkas derföre, att inför Kongl.
Maj:t uti underd. Skrifvelse yttra den öfvertygelse,
att deD nya Evangeliibobens antagande,
som redan länge varit päkalladt,
icke kan annat än, såsom bidragande till
den allmänna gudstjenstens förökade värdighet
och uppbyggelse, samt den enda ännu
saknade ibland våra förbättrade andaktsböcker,
vara för ändamålet gagnande och önskansvärd.
Men Riksens Höglofl. Ständer
tillstyrkas äfven i lika underdånighet förklara,
att, ehuru inga betydliga hinder finnas
motverka dess antagande, detta likväl
synes böra verkställas med det gifna rådrum,
ämnet fordrar, hvarföre Riksens Ilög*
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1481
lofl. Ständer torde underdånigst anhålla,
att den nya Evangeliiboken icke må till begagnande
utfärdas, förr än efter nästa Riksdag,
och att förslaget dertill, sedan det blifvit
vederbörligen granskadt och fulländadt,
bör vara genom trycket utgifvet minst ett
år derförut, samt slutligen, att, enär bokens
antagande blifver faststäldt, då i Nåder
må vidtagas samma utvägar, som vid den
nya Psalmbokens antagande, att Evangeliiboken
äfven hålles allmänheten tillhanda för
möjligast lindriga pris. Med Högv. PresteStåndet
lära för öfrigt samtlige de öfrige
Respective RiksStånden finna den underdåniga
önskan vara uti sin ordning, alt
det nu aflemnade förslag, jemte dervid i
Ståndet gjorde anmärkningar, meddelas den
af Kongl. Maj;t i Nåder förordnade comité^,
till ytterligare rättelsers vinnande, samt
för allmän granskning blifver öppet till och
med nästa års slut, på det ett arbete af så
vigtigt innehåll må erhålla all den fullkomlighet,
som kan upphinnas, innan det samma
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning slutligen
hemställes.
Då de från Hederv. BondeStåndet, med
anledning af detta ärende, till Utskottet remitterade
anföranden blifvit hufvudsakligen
upptagne och skärskådade uti ämnets ofvan
framställda olika åsigter, anser Utskottet något
deras särskildta besvarande nu icke erfordras.
Men, med afseende å desse anföranden,
och dä i öfrigt så mycken vigt blil
-
i4C2 Bein. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
vit laggd derå, att den nya Bibelöfversättn
in gens antagande bör föregå E vangel iib okens;
så tillstyrkas Riksens Höglofl. Ständer, att
beledsaga den underdåniga Skrifvelsen med
en lika underdånig anhållan, att detta verk
måtte befordras till sin fulländning inom
möjligast korta tid, som med ett så vigtigt
arbetes noggranna utförande står att förena.
Dock varder detta allt, jemte flere
Ledamöters särskildta anföranden, till Riksens
Höglofl. Ständers egen pröfning vörd*
samt hemstäldt.
Stockholm d. 8 Nov. 1823.
Utdrag af Protocollct, hållet uti B. Högt.
Ständers Allmänna Besvärs* och EkonomiUtskott
den 8 Nov. 1825.
S. D. Med anledning af Utskottets Betänkande
0111 tiden för den nya Ev angel iibokens
antagande, inlemnades följande skriftliga an*
förande:
Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanclen. 1483
Af Herr Norström'. ”Jag anhåller få reservera
mig icke emot Beslutet i detta Betänkande,
som tillstyrker den underdånigste
anhållan, att den nya Evangeliiboken icke
må till begagnande utfärdas, förrän efter
nästa Riksdag, icke heller af någon tvekan
om bokens godhet, samt i tids- och salighetsordningens
förbättrade skick under full
tillförlitlighet till mer kunniges gifne vitsord,
sedan detta är vida öfver min omdömes
förmåga; utan emot inledningen till
samma resultat att tillstyrka sådant, utan
afseende på den redan flere åren förväntade
nya Bibelöfversättningen, som är den egentliga
källa, hvarutur Epistlar och Evangelier
skola hemta sin kraft och styrka, jag mä
säga ordagranna lydelser. Alla öfriga, redan
efter hand nyligen antagna, religiösa Ritualer
afse visserligen hvad den Heliga Skrift
lärer och undervisar om, hvilket icke kan
förändras af en mer rigtig eller bättre version
ifrån grundspråken; men Evangeliiboken
består hufvudsakligen af verser, ord
från ord tagne ur den Heliga Skrift; att
således den förras duglighet förfaller, så snart
den sednares ordalydelse förändras, hvadan,
och då äfven är sagdt, att ifrågavarande
nya Evangeliibok icke är nog redigerad, jag
inser hvarken behof siler nödvändighet tillstyrka
denna icke fullt utarbetade boks antagande,
ty, ehuru kinkigt kan vara få en
rätt tolkning af härtill erforderliga grund
-
1484 Besv. och Ekon. Utsk. Bet änkan den.
språken, har jag den säkra tillförsigt till de
Järda Herrar, detta vigtiga arbete kan anförtros,
att öfversättningen ej skall blifva
så länge fördröjd, att icke nya EvangeliiboJren
hinner utvänta Bibelversionen, på det
undvikas må en dubbel kostnad, för mången
känbar och i det hela icke obetydlig,
i synnerhet enär mycken koscnad skett genom
nya Psalmbokens så nyliga antagande
på fleste ställen, änskönt ännu de församlingar
linnas, hvilka, förmodligen för åtföljande
omkostnad, icke densamma antagit.”
Af Ri ks dags F ull mägti gen från Skaraborgs
län Anders Andersson: ”Då Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och ElsonomiUtskottet
nu fattat sitt beslut, uti
frågan om antagandet af en ny Evangeliibok,
under villkor, att alla emot densamma
rigtade anmärkningar skola efter ett år
från kungörandet deraf till comitéen för den
nya Bibelöfversättningen insändas, för att
derefter underdånigst underställas Kongl.
Majrts Nådiga pröfning och gillande, kan
af mig, oaktadt jag visserligen medgifver
nödvändigheten af den gamla Evangeliibokens
förbättrande och åt Herrar Ledamöter
i nämnde comitéa Iemnar min fulla
vördnad för det osparda nit de visat, så vid
Bibelns förbättrade öfversättning, som uppställningen
af förslaget till den nya Evangeliiboken,
icke underlåtas anse utgifvandet
af ifrågaställds Evangeliibok för tidigt, sä
Besv. och Eko>t. Utsk, Betänkanden. i/|85
länge vi ännu sakna en fullständig ny Bibelöfversättning,
hvilken sednare i min tanka
bör föregå och i landet kringspridas,
emedan i motsatt fall den enfalldigare delen
af allmänheten troligen skulle anse en
ny Evangeliiboks lifgifvande, innsss de fått
tillfälle genomläsa den nya Bibelöfversättningen
och derigenom gjort sig om des*
nytta försäkrade, för ett vådligt ingrepp i
vår antagna Lutherska religion.’’
”Sedan Förslaget till i fråga varande nya
Evangeliibok blifvit af mig läset och granskadt,
har detsamma vunnit mitt fulla bifall;
men af ofvan åberopade skäl anser jag tiden
för dess ingifvande ännu icke vara för handen,
utan yrkar jag, att den nya Bibelöfversättningen
mätte föregå och allmänt kungöras,
samt åberopar ej allenast hvad jag tillförne
i saken muntligen anfört, utan i allo
förenar mig med hvad medbrodren Ruthberg
härutinnan tydligare utvecklat; anhållandes
vördsamligen, att detta mitt anförande
mätte, som min enskilda tanka, få till
samtlige respective RiksStånden åtfölja”.
Härmed förenade sig Ribsdagsfullmagtigen
från Carlstads län, Jonas Gråberg.
Ut Supra.
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
1486 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
N:o 213.
Antom den 12 Nov. 1325.
Betänkande, i anledning af väckt fråga,
om bestämmande af en viss tid, f ör
bortvandrande personers afförande ur
husförhör slängderne.
Högv. PresteStåndet har till Utskottets
handläggning öfverlemnat ett Memorial a£
Herr Prosten J. Ostberg, som deruti anmärker,
att, enligt författningarne, kan val
en lös person, utan företeddt prestbetyg ej
vistas i en församling öfver 10 månader,
utan att i sjelfva verket tillhöra densamma;
men, då ingen författning bestämmer, huru
länge en sådan person får vistas utom församlingen,
och erfarenheten ofta visat, huru
nödvändigt det vore, till vinnande af god
ordning och undvikande af ganska betungande
olägenheter, attfåen bestämd föreskrift
äfven i detta sednare afseende, enär det ofta
skall hända, att personer, efter ett sexårigt
vistande på andra orter i riket, slutligen
blifvit hemskickade sjuklige och bräcklige,
samt falla församlingen till last, hemställes,
att en viss tid måtte bestämmas, utom hvilken
Pastor eger rättighet utstryka en lös
Besvi och Ekorit Utsh. Betatikamlen. 1487
bortvandrande person utur husförhörslängden
och således ej vidare anse honom för
församlingens medlem.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande;
och, då Kongl. Maj:ts Nådiga
Kungörelse den 5 December 1788, angående
skyldigheten, att underhålla sädane, från
den ena till den andra församlingen, inflyttade
personer, som sedermera blifvit vanföre
och icke kunna sjelfve sig försörja,
ibland annat stadgar, att den socken, der
fattighjonet antingen haft eget hemman, eller
såsom inhyses- eller tjenstehjon sednast
varit skattskrifvet, bör vidkännas dess vård,
enär det med arbete icke kan sig uppehålla,
samt Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående
mantals- och skattskrifningarne i riket,
den 30 Sept. 1812, jemnförd med Kongl.
Påbudet, angående vissa omständigheter,
hvilka böra iakttagas, i afseende på mantalsskrifningar,
förhörsböcker och presthevis, a£
den 28 Oct. samma år, genom bestämda föreskrifter
ålaggt, ej mindre personer, hvilka
ifrån en församling till en annan inflytta,
att inom viss tid till Pastor, i den församling,
dit ban sist ankommit, inlemna
prestbevis, än äfven husbönder, att till mantalsskrifningarne
noga uppgifva alla de personer,
som i deras hus eller på deras egor
boende äro, hvartill kommer, att en lös
person icke kan, utan företeddt prestbetyg,
vistas i en församling 10 månader, utan att
i/}88 B«d. och Ekon. t/tsk. Betclnkanäen
i sjelfva verket tillhora densamma; så synas,,
genom dessa stadganden, alla försigtighetsmått
vara iakttagne, att icke en sådan person
må obehörigen falla den församling till
last, hvarifrån han först utflyttat; men, enär
härvid tillika måste afses, att, enligt förstnämnde
Kongl. Kungörelse, hvarje församling
eger rättighet, att icke något inhyseshjon
bör få sig der nedsätta, eller något gammalt
och mindre arbetsfört der antagas, innan
sådant först blifvit i allmän sockenstämma
anmäldt, och församlingen dertill
sitt bifall lemnat, samt att således en utflyttad
person kan i längre tid kringvandra
ifrån den ena församlingen till den andra,
och kanske äfven utom riket frugtlöst söka
sig laga försvar, eller ett stadigvarande
näringsfång, så vore det, enligt Utskottets
omdöme, vid ett sådant förhållande betänkligt,
att genom en viss prasscriptionstid helt
och hållet utesluta den inflyttade från all
fattigförsörjning i hans födelseort och egentliga
hemort, eller der han längst sig
uppehållit, och, ehuru betungande det kunde
blifva för en sådan församling, alt honom
åter emottaga, måste den likväl, jemförelsevis
med öfriga församlingar, dem han endast
genomvandrat, eller der han blott en
kort tid vistats, anses dertill mest förpligtad,
enär åtminstone det skäl derföre i allmänhet
bör kunna anföras, att han der sin
ungdoms- eller arbetsföra tid nedlaggt, samt
Best), och Ekon* Otsk. Eetänkanden, 1439
alt Iian der kan ega anhöriga, hvilka möjligen
skulle vi lija åtaga sig hans vård, då
deremot svårligen någon grund kunde upp*
letas för en annan församlings åtagande att
honom försörja; och anser Utskottet, på nu
anförde skål, sig icke ega anledning att dea
å fråga varande Motionen understödja.
Hvilket dock till Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlemna?»
Stockholm den 8 Nov. 1823.
N:o 214.
’ Ån kom den i2 Nov-. 1323.
Utlåtande, i afledning af gjorde anmärkningar
vid [Jtskottets Betänkande N:'ö
173, om föreslagne medel till förekommande
af åtskilliga f örmente miss•
bruk vid Prestval,
H öglofl. Ridderskapet och Ådeln, samt
Vällofl. BorgareStåndet, hafva till Utskottets
Bihang till RiksSt. Pröt. 1823, ljuft’ Sami, Ntr 94»
i49° Besv, och Efton. IJtsk. Betänkanden.
förnyada handläggning återremitterat ofvan®
nämnde Betänkande, hvaremot anmärkt blifvit:
ett, då Utskottet yttrat, "det, i likhet
med hvad Motionairen framställt, äfven under
inträffande ledighet i ett Consistorielt
pastorat, förening om blifvande Pastors-rätt
må kuoria verkställas”, så syntes väl genom
orden: "likhet med" ingen tvifvel vara, att
ju förslaget vore bifallet, sådant som Motionairen
det framställt; men tili förekommande
af alla betänkligheter hemställes, att
följande förändrade lydelse af Betänkandet
kunde antagas, nämligen: att* när ett consistorielt
pastorat blir ledigt, skulle Consistorium
genast gå i författning om förenings
upprättande, jemnlikt Kongh Brefvet den $
April 1816 och Kongl. Förklaringen den 12
NoV. 1819, så att denna förrättning, så vidt
möjligt är, inom församlingen kan för sig
gå, förr än förslaget uppgöres; börande Consistorium
för den blifvaude Kyrkoherden
utse en fullmägtig, 80m hans ratt bevakar,
och hvilken, jemte krono-ombud, Consistorii
fullmägtig och ordföranden i sockenstämman,
bör vara närvarande. Vid dessa
föreningar kungöres församlingen uttryckligen,
att ingen annan grund kommer att gäl*
la för Presträttigheternes utgörande, än den
förening, som af Kongl. Maj:t, efter redan
stadgad ordning, på *5 eller 50 år fastställas;
hvaremot, med instämmande uti Herr
Biskop af Wingårds, Betänkandet åtföljan
-
Besil, och Ekon. Utsk• Betänkanden. 149!
äe, 'särskilda mening, blifvit yttradt, att
om, på sätt Utskottet Föreslagit, öfverenskommelser
om Presträttigheter tillvägahragfces
under Pastorsledigheten, skulle detta mängen
gång föranleda missbruk, till Presterskapets
förfång; varande å andra sidan erinradt,
det, långt ifrån att Pastorerne skulle
Förlora genom i fråga Varande förslag,
församlingarne blottställdes för förlust, om
det lemnades åt Consistorii fullmägtige, att
uppgöra contracterne, emedan de, för att
bibehålla helgden af PresteStåndets privilegier,
alltid söka att Uppdrifva contracten;
hvadan yrkas, att det icke måtte åläggas församlingarne,
såsom en ovillkorlig pligt, att
ingå i de förslag, som af Consistorii fullteägtige
uppgöras, utan att det måtte bero
på församlingarne, att, om de villja, uppskjuta
med contractets uppgörande, tilldess
Pastor tillträdt ämbetet.
Till besvarande af hvad sålunda blifvit
erinradt, får Utskottet anföra, att, då de
anmärkningar, sorn blifvit gjorda emot Utskottets
förslag, i hufvtrdsaken grunda sig
på en dess Ledamots särskilda tauka, hvilken
Utskottet förut varit i tillfälle att pröfva,
har Utskottet icke deraf funnit anledning
att samma förslag frånträda: och, enär
tean å enä sidan befarat, att Pastors rättigheter
derigenom skulle förnärmas, men å
den andra, att församlingen skulle blifva li
-
1492 Besv. och Ekon. Vtsk. Betankanäen.
ilande, genom ConsistoriiFnllmägtigens bemödande,
att så mycket som möjligt uppstegra
Pastors förmåner, så torde det verkli»
ga förhållandet böra sökas midt imellan dessa
meningar, så att bådas rätt med billighet
och rättvisa kominer att handhafvaa,
och det är äfven detta, som Utskottet åsyftat.
Då Utskottet uppgifvit ett förslag i
likhet med Motionairens, följer icke deraf,
att detsamma skulle ordagrannt öfverens»
stämma med hans. Att, såsom Motionairen
hemställt, föreslå såsom en skyldighet för
församlingarne, att innan förslagets uppgörande
ingå conventioner, rörande blifvande
Pastors rättigheter, synes Utskottet helt
och hållet strida emot den syftning, som
ofvan åberopade författningar ådagalägga,
och tillika upphäfva begreppet om convention,
som förutsätter icke ett åläggande eller
tvång, utan en frivillig handling å båda
sidor. Utskottet fean således icke frångå
sin mening, det rättigheten, att föra förslagets
upprättande afslnta conventioner, endast
bör såsom en tillåtelse tillstyrkas; men, på
det församlingarne icke må sakna anmaning
härtill, bör det åligga vederbörande Consistorium,
att ofördröjligen, efter inträffad Pastors
ledighet, i ett consistorielt Pastorat,
der inga conventioner redan blifvit afsluta»
de, låta höra församlingens innevånare, huru
vida de, på sätt föreslaget blifvit, villja
uppgöra öfverensfeommelser, rörande den
Best', och Ekon. Utsk> Betänkanden.
blifvande Pastors Presträttigheter, hvarvid
det likväl synes Utskottet tillräckligt, att
endast en fullmägtig af Consistorium utses,
till bevakande af Pastors rätt, enär, med i*
akttagande i öfrigt af de föreskrifter, sorn
i Utskottets först afgifne Betänkande blifvit
tillstyrkta, och hvilka, med undantag af
församlingarnas ovillkorliga åläggande, helt
och hållet äro öfverensstämmande med den
väckta motionen, det åsyftade ändamålet
skall vinnas; hvilket dock allt, jemte flere
Ledamöters reservationer, täll Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas,
med tilikännagifvande, att Utskottets
första Utlåtande i ämnet blifvit af
Högv. PresteStåndet afslaget, men af Hederv.
BondeStåndet bifallet.
Stockholm den 8 Nov. 1823,
Eesv• och Ekon, Utsk, Betänkan den
-
[Jkdrci^ af Protocolleb, hullet uti Riksens
Hö glo/l. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskott den 8 November
»82 3.
8. D. Emot Utskottets fattade Beslut, uti
grundernas bestämmande för besvarandet af
dess återremitterade Betänkande. N:o 173,
om föreslagne medel till förekommande af
åtskillige förmente missbruk vid Prestval,
reserverade sig Herrar Biskopen Doctor
af Wingård samt Prosten Grevillius och
Professor Bexell, åberopande sitt tillförene
vid dett? Betänkande afgifne skriftliga anförande.
Ex Protocollo,
A. Fryxell
-
Bcsv, och Ekon. Utsk, Betänkandcn. 1495
N:o 215.
Ankom den 17 Nov. 1523.
"Yttrande, i anledning af gjord anmärkning
vid Utskottets afgijne Utlåtande
N:o 146, rörande vackt fråga, att Rotehållare
icke måtte åläggas transportera
compagnierms tross- och munderingspersedlar
till mötesplatserne.
Detta Utlåtande har blifvit återremitteradt
ifrån Vällofl. BorgareStåndet, hvarest, vid
föredragningen af målet, en Ledamot, Herr
Ekstrand, ansett sig böra betvifla rigtigheten
af Utskottets förmenande, att det nu mer
icke skulle finnas någon författning, som ålägger
Rctehållarne skyldigheten att transportera
compagniernes tross- och munderingspersedlar,
enär han nyligen i Södermanland
sett en ordre utfärdad för Rotehållarne, att
verkställa en sådan transport, i stöd af någon
författning, som dervid blifvit åberopad,
hvadan Herr Ekstrand erb;udit sig,
att af samma ordre meddela Ekonomiutskottet
till upplysning en afskrift.
Vid besvarandet häraf, får Utskottet
vördsamt anföra, att Utskottet visserligen
1496 Best), och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
låtit sig företes afskrift af en så kallad budkafle,
daterad Härad den 13 Juli 1814
undertecknad af J. E. Söderlund, i hvilken
budkafle Rotehållarne vid Öfverste Lieutenantens
compagnie under Södermanlands
regemente, enligt ankomne ordres, och i
grund af Kongl. Brefvet den 23 Mars 1786,
anbefallas, att å uppgifna tider och ställen
inställa visst antal hästar, för att från mönstringsplatsen
Malmköping skjutsa compagmets
fordon och trosspersedlar; men utom
det, att detta document linnes vara alldeles
obestyrkt, skulle, i händelse ett sådant
verkligen blifvit utfärdadt, detsamma icke
föranleda Utskottet till någon annan mening»
än den Utlåtandet innehåller, att nämligen
sådant är att tillskrifva missbruk och en
felaktig tillämpning af forfattningarne, hvilket
icke kan upptagas af Riksens Högloft.
Ständer. Lika säkert som Utskottet känner,
att Rotehållarne varit ålaggde en sådan skyldighet,
enligt äldre stadganden, hvaribland
äfven hörer det åberopade Kongl. Brefvet
den 25 Mars 1786, lika gifvet synes det i
Utskottets tanka böra följa, att denna skyldighet
upphört, sedan Kongl. Maj:t i Nåder
antagit Riksens Högloft. Ständers vid
1812 års Riksdag gjorde underd. anbud, att
erlägga passevolanceafgift emot befrielse ifrån
skjuts och underhåll till soldaten, både
vid möten och commenderingar. Åtminstone
har Kongl. Maj:t uti en likartad fia
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1497
pa, i anledning af ett anstäldt åtal emot
dess Befallningshafvande i Nyköpings län,
för det han i utfärdad Kungörelse förständigat
Rotehållarne, hvilkas karlar blifvit cornmenderade
till Södertelje canalbyggnad, att
enligt författningarne utreda och till den
för compagniet utsatte samlingsplats fortskaffa
deras soldater, behagat förklara under
den 50 April 1816, att Kronan eller det
Verk, för hvars räkning uppbåd till arbete
skett, bör äfven mellan hemvistet och corn*
pagniernas samlingsplatser bestrida kostnaden
för skjutsningen af manskapets arbets"
kläder; och, som denna fråga eger ett nära
sammanhang med hvad Herr Ekstrand anfört,
om skyldigheten att transportera trossoch
munderingspersedlar från mönstringsplatserne,
har Utskottet velat upplysningsvis
för honom tillägga, att en närmare underrättelse
om förhållandet med det omförmäl*
ta åtalet kan inhemtas af Riksens Höglofl.
Ständers Justitice Ombudsmans berättelse för
år 1816-
Detta har Utskottet velat vördsamt meddela
BorgareStåndet, till svar å anmärkningen
vid det återremitterade Utlåtandet, hvil
r
•
ket redan blifvit af de öfrige trenne Stånden
bifallet.
Stockholm den 13 Nov. 1823.
■»—© qoo© eoccoo—«s
-
j49ö Besv, och Rhon, Vtsk. Betänhanden.
N:o 216.
Antom den 17 Nov. 1823.
Yttrande, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet N:o 51, om närmare
bestämmande af; Fjerdingsmans skyldigheter.
Via föredragningen af detta Betänkande i
Hederv. BondeStåndet, har dels den anmärk--  ning dervid blifvit gjord, att Utskottet bor*
de hafva uppgjort något visst förslag till
bestämmande af Fjerdingsmans skyldigheter,
heldre än att detta, såsom Utskottet föreslagit,
skulle öfverlämnäs åt Konungens Befallningshafvande,
dels har det blifvit yrkadt, att
Utskottet tillika ville afse ett närmare bestämmande
af gränserna mellan Kronofogdes
och Kronolänsmans skyldigheter, hvarjemte
den anhållan blifvit framställd, att
Utskottet skulle anmodas låta slutliga föredragningen
af detta ärende hvila, intilldess
StatsUtskottet afgifvit Betänkande öfver den
i detta Ständ väckta motion, om lön och
ersättning för Fjerdingsman,
Till följe af dessa omständigheter, hade
Betänkandet blifvit återremitteiadt till
Ekonomiutskottet, som, sedan StatsUtskot
-
Besv, och Ekon, Utsk, Eetånkanden. J499
tets gemensamt med Ekonomiutskottet?, a£-  gifne Betänkande örn Fjerdingsmans aflöning
nu mera af alla fyra RiksStånden blifvit bifallet,
till pröfning företagit denna fräga
och derefter får vördsamt anföra: att Utskottet
desto mindre kan vara i tillfälle, att afgifva
ordentliga Instructioner till bestämmande
af Fjerdingsmans göromål och skyldigheter,
som desse skyldigheter i vissa fall
böra bestämmas olika och bero af locala
förhållanden, dem Konungens Befallningshafvande
i länen bäst äro i tillfälle att känna,
hvadan det synes i Utskottets tanka vara
nödvändigt, att deras förslag till sådana
Instructioner, upprättade efter de skiljaktiga
förhållanden, som i hvarje län sig förete,
inhemtas.
Hvad dernäst angar det yrkade bestämmandet
af gränsorna mellan Kronofogdes
och Kronolänsmans skyldigheter, så, och då
någon motion derom icke blifvit remitterad,
har Utskottet saknat anledning att frågan
derom till pröfning företaga.
Hvilket allt Hederv. BondeStåndet till
svar meddelas, jemte anmälan, att Betänkandet
blifvit af de öfriga 5:ne Stånden biFallet.
Stockholm d. 15 Nov. 1823,
j5co Besv. och Ekon. Vali, Betankanäen.
N:o 217.
Ankom den 19 Nov. 1Q23.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärk~
ningar vid Betänkandet, om allmänna
Författningars ut gifvande från trycket
■på ett för allmänheten mera tillgängligt
sätt,
D å Ekonomiutskottets Betänkande N:o 195
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högv.
PresteStåndet och Vällofl. BorgareStåndet
föredrogs, hafva åtskilliga anmärkningar
blifvit gjorda, i afseende på Utskottets framställde
förslag, om ingifvande af en Tidning,
hvarigenom utfärdade Påbud och författningar
skulle på ett lättare sätt blifva tillgängliga;
i följd hvaraf Betänkandet är vordet till Utskottets
förnyade åtgärd återremitteradt.
Vid pröfningen af dessa anmärkningar,
har Utskottet erfarit, huru ofullkomligt det
lyckats Utskottet, att göra sin i Betänkandet
framställda mening allmänt och rigtigt begriplig;
och, som de flesta af amnärkningarne
i Utskottets tanka grunda sig dels på
något slags missförstånd, dels på tilläfventyrs
mindre kännedom af hvad Betänkandet
innehåller, tror Utskottet sig, genom ett
Besv, och Ekon.
ytterligare utredande af de åsigter, som föranledt
det gjorda förslaget, bäst kunna besvara
och må hända häfva de inkast och
betänkligheter, sorn deremot blifvit anförde.
Först må dock gerna erkännas, att Utskottet
sjelft, genom benämning af StatsTidning,
möjligen föranledt en annan föreställning,
om egentliga föremålet för den
föreslagna tidningen, än den Utskottet verkligen
åsyftat. Utskottets mening är nämligen,
att den i fråga varande tidningen skall
innefatta en samling af alla sådane beslut och
regeringsåtgärder, sorn icke innefatta en
rak tillämpning af redan gällande föreskrifter,
utan deremot framställa nya eller
förändrade bestämmelser, i hvilken gren af
lagskipningen som beläst, och att densamma
bör utgifvas mellan korta mellantider,
och i oafbruten nummerföljd. Då den således
icke, såsom en vanlig tidning, kan villkorligt
upptaga vissa författningar, med uteslutande
af andra, eller deraf endast framställa
resultaterne, utan måste meddela alla
ofvan bestämde regeringsåtgärder, och det
utan förändring af uttrycken, med författningarnes
egna ord och lydelse, så är det
visserligen mera lämpligt, att förbyta dess
benämning till den af för ordnings-samling
eller Samlingar af Författningar för N.
N. år. Utskottet skulle visserligen föreslagit
benämningen af Lag-Samling, i likhei
1502 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandeht
med hvad anmärkarne yrka, och med be*
nämning af den tidning* som i Preussen fot*
ett sådant ändamål utgitves, hvilken äfven i
Betänkandet åberopas, om icke Utskottet be*
faral, att derigenom skulle uppstå en sam*
manblandning i föreställning af denna an*
stålts syftning, med det arbete af samma
namn, som redan inom fäderneslandet är utgifvel,
och med hvilket Utskottets förslag
till sitt föremål har mycken olikhet, Den
i Sverige utgifne, så kallade Lag^Samling
eger sina verkliga förtjenster; men den har
en olägenhet, som ligger grundad i sjelfva
principen för dess redaction, nämligen, att
den icke är allmän, d. v. s. innefattar ej
allt, som blifvit beslutadt och vidtaget. Der
saknas många och vigtiga beslut, i synnerhet
i ekonomiska lagskipningen, hvilka, med
fästadt afseende på omfånget för detta ar*
bete, derstädes icke ens kunnat erhålla rum;
och en dylik ofullständighet torde vara fallet
med de flesta samlingar af stadganden i
afskilda delar af administrationen; åtminstone
har detta varit en gammal anmärkning,
i afseende på de samlingar, som inom fäderneslandet
utkommit, och torde låta förklara
sig på det sätt, att lagskipningens grenar
äro så ingripande i hvarandra, att det
är omöjligt göra en samling i någon del
fullständig, utan förutsättning, att tillika
samla i andra, eller känna hvad deri är sam*
ladt. Utskottet kan derföre icke frångå sia
Besv, och Ekon. Utsk. Betänk anden. 1503
öfvertygelse om nyttan och nödvändigheten
deraf, att en anstalt vidtages, hvarigenom
alla beslut och regeringsåtgärder, af den egenskap,
som förut är uppgifven, oafbrutet
meddelas allmänheten, icke endast
för att tillfredsställa nyfikenheten, medelst
korta articlar och sammandrag, som i
C''
en vanlig Statstidning kan ske, utan med
bibehållande af författningens ordagranna
lydelse, som gör, att denna samling, olik de
blad, hvilka, med den dag de utkommit, förlora
sitt värde, alltid skulle bibehålla sitt
varaktigt och bereda en verklig nytta äfven
för framtiden, Och huru enkelt är ej Utskottets
förslag att vinna detta ändamål?
Och hvilka fördelar kunna ej derigenom erhållas?
Först och främst, då, genom nu varande
årstrycket, endast de allmännaste författningar
utkomma, och mänga beslut och
regeringsåtgärder af stor vigt, i synnerhet,
rörande den ekonomiska förvaltningen, aldrig
blifva allmänheten bekanta, skola härigenom
alla den offentliga magtens lagskipningsåtgärder
af allmänt interesse genom trycket
meddelas. Sedermera komma genom författningarnas
utgifvande i form af tidning,
och i oafbruten nummerföljd, desse att blifva
för allmänheten tillgängliga på ett ganska
beqvämt sätt, emot nu, då de endast
med svårighet kunna meddelas andra, utom
hufvudstaden boende personer, än Ämbetsmän.
Derefter bör i betraktande tagas, att
1504 Besv. och Ekon. Utsi. Betänkanäcn.
genom (lenna anstalt en säker grund Iäggea
till fäderneslandets statistiska kännnedom,
äfvensom till öfversigten och en lättad anordning
af rikets författnings-väsende, hvar»
igenom da brydsamma arbeten, mödor och
kostnader, sorn behofvet nu påkallar för samlingar
af äldre stadganden, skola för framtiden
förekommas. När härtill kommer,
att detta kan verkställas, på ett ganska enkelt
sätt, och utan någon ny kostnad för
Statsverket, så kan Utskottet icke annat än
finna detta förslag förtjent af Riksens Hög»
loll. Ständers synnerliga uppmärksamhet,
heldst det äfven har det företräde framför
de förslag, som i anmärkningarna innefattas,
att nya utgifter för Statsverket icke korn»
ma i fråga.
Efter denna allmänna framställning, går
Utskottet att yttra sig öfver de särskilda
anmärkningar, som mot Betänkandet blifvit
gjorde.
Det har blifvit erinradt, att, enligt Utskottets
plan, denna tidning icke skulle blifva
annat än en ny upplaga af det så kallade
årstrycket. Till besvarande häraf, får
Utskottet vördsamt erinra, att den visserligen
skulle upptaga de författningar, som finnas
i årstrycket, men derjemte mängfalldiga
flere, och framför allt sådan», som röra
ekonomiska lagskipningen, hvilka i statistiskt
hänseende medföra största interesset.
Då upplagan af årstrycket derigenom s
Besv. och Ekon, Utsk. BetSnkanrlen. 1505
gamma man minskas, utan att Statsverkets
kostnad ökes, så torde ingen olägenhet vara
att befara deraf, att författningarne pä ett
fullständigare och beqvämare sätt utgifvas.
Härvid kan väl invändas, att vid sådant förhållande
årstrycket helt och hållet borde
Indragasj men dels torde detta för det närvarande
icke låta sig göra, dels torde säkerheten
fordra, att på saft, sorn Utskottet
Föreslagit, göra försök med en förordningstidning,
jemte årstrycket, med den af Utskottet
föreslagne inskränkning, och, efter
vunnen erfarenhet om dess mer eller mindre
tillämplighet, sedermera besluta om
detta sednares upphörande eller förändring,
hvilket dessutom torde böra få bero på
Kongl. Majus Nådiga pröfning och afgörande.
1 afseende på den gjorda anmärkningen,
att det skulla vara mera ändamålsenligt,
om, i stället, att i den föreslagne Statstidningen
införa både allmänt gällande förordningar
och äfven underrättelser om resolutioner,
domar och utslag i enskilda mai,
©lier andra regeringsåtgärder och beslut, en
särskild lagsamling under Kongl. Majus Nådiga
authorisation utgåfves i nummerföljd,
i hvilken lagsamling borde upptagas alla
till efterlefnad utfärdade författningar* men
deremot Statstidningen komme att inneha!»
Bihang till RiksSt. Fröt. 1823, 8ide Sami. N:r 95.
\§o6 Besv. och Ekon. Utsk. Betclnkanclen»
la, hvad Utskottet i öfrigt såsom föremål
för densamma anvist, vill Utskottet vördsamt
erinra, att, som flere anmärkningsförfattare
yrkat behofvet af en särskild Statstidning,
oberoende af den anstalt för författningars
ingifvande, som Utskottet föreslagit,
torde dessa dubbla ändamål lättast
kunna vinnas, genom en underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t, att uti Post- och Inrikes
tidningen, enligt Kongl. Majrts Nådiga
Beslut d. i Dec. 1816, måtte hädanefter
intagas articlar af statistiskt innehåll, på
sätt som Kongl. Maj:t i Nådigt bref till
HofCancelleren, af den 1 förutgående Maj,
föreskrifvit och i det återremitterade Betänkandet
finnes upptaget; men deremot bör
lagsamlingen, eller, som Utskottet heldre
tror den böra heta, Författnings-samlingen,
oförryckt utgifvas på det sätt Utskottet föreslagit,
äfvensom Utskottet icke kan frångå
sin öfvertygelse, om nyttan deraf, att underrättelser
om mindre vigtiga regeringsåtgärder,
samt om utfärdade domar, resolutioner
m. m. desto heldre borde, antingen
inflyta med smärre stilar på sista sidan af
författningsbladet, eller ock på ett särskildt
medföljande, som, utom det, att samlingens
afsättlighet derigenom befordras, det är nödvändigt^för
denna samlings och dertill hörande
registers fullständighet och enhet, att
hafva allt, hvad som rörer gällande före
-
Ben) och FAon. Utsk. Betclnhnncten. 1507
skrifter, samladt och tillgängligt på ett
stalie.
Att hvarje Ämbetsverk icke skulle fritt
få del af andra författningar, än dem, som
specielt röra de ärender, hvilka tillhöra dess
befattning, har Utskottat aldrig föreslagit,
emedan det är alldeles stridande emot det
ändamål. Utskottet åsyftar, nämligen tillgänglighet
åf utkommande Författningar.
Utskottet har endast anfört, att, då t. ex.
ett Collegium erhåller exemplar af Författa
nings-tidningen, som innehåller alla Förordningar
fullständigt, är det af ingen nytta,
att hvarje derunder lydande tjensteman
erhåller ett exemplar af alla Författningar,
som emanera från årstrycket, alldenstund,
desse ändock icke äro fullständige. Det är
af denna orsak, Utskottet ansett utdelningen
af dem böra inskränkas till endast da behöflige,
hvarigenom en stor besparing vinnes,
och hvaraf ingen större förändring eller
olägenhet synes uppkomma, än att en
Tjensteman endast behöfver förfoga sig till
Collegii sessionsbord, för att få tillträde till
Författningstidningen, i de fall han önskar
rådfråga en förordning, rörande ett ärende,
som icke tillhörer hans befattning. Det
faller af sig sjelft, att, med antagande af en
sådan förändring, utdelningen derföre icke
linge, lika litet sorn nu, bero af godtycko.
Utskottets mening är endast, att en annan
plan för författningars utdelande skulle af
i5®0 Besv. och Ekon. Tjuk. Rctankanden.
Kongl. Maj:t, genom vederbörande ämbetsverk,
företagas och normen derefter för utdelningen
deraf stadgas och bestämmas,
hvartill Utskottet uppgifvit en grund, som
i Utskottets tanka skall befordra både mera
gagn och beqvämlighet än den nu varande,
som ofta föranleder nya requisitioner af författningar
eller besvär öfver saknad utdelning
af dem. Det lärer i alla fall blifva
nödigt, att Riksens Höglofl. Ständer öfverlemna
till Kongl. Maj:ts pröfning och godtfinnande
så väj frågan, om möjliga besparingar
vid årstrycket, som den om förändring
i utdelningssättet deraf, enär bäggedera
förutsätta en pröfning af en mängd,
omständigheter, hvilka Rikets Höglofl. Ständers
tid icke medgifver att öfverväga.
I sammanhang härmed får Utskottet,
med afseende på en framställd anmärkning,
tillägga, att ehvad förändring, som företages
med författningarnes utdelning, och ehvad
antalet af de exemplar, som utdelas, hommer
att ökas eller minskas, lärer föreskriften
om den hvarje tjensteman åliggande skyldighet,
i afseende på vården af undfångne
författningar, icke behöfva undergå någon
förändring, utan kommer den att, oberoende
af en sådan förändring, blifva till sin
kraft och verkan gällande.
Det har blifvit yrkadt, att exemplar a£
författningssamlingen i orterna böra hållas
köpare tillhanda, men, då den atgifves i form
Eesv. och Ekon. Utsk. Betanhanden. 1509
af tidning, hvarå prenumeration fean ske,
synes detta, i Utskottets tanka, öfverflödigt.
En värd Ledamot af Höglofl. Riddarskapet
och Adeln har hemställt, att författningssamlingen
skulla utgifvas i särskilda
delar för hvarje förvaltningsgren, och i
bokformat, emedan annars författningarne
lätt kunde förskingras; men Utskottet kan
icke annat än på de skäl, hvilka så väl redan
förut, som i det återremitterade Betänkandet
blifvit utvecklade, afstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att lenina bifall tili denna
åtgärd, hvarigenom företaget skulle förlora
sin enhet och den mellan flera delade tillsynen
öfver verkställigheten försvåras, hvartill
kommer, att det icke skulle låta sig
göra, utan nya betydliga anslag af statsverket,
hvilket Utskottet genom dess föreslagna
utväg haft för hufvudsakligt ögonmärke
att förekomma.
Att Utskottet, jemte HofCancellerens
generella tillsyn, tillstyrkt, det StatsSecreaeraren
för ecclesiastiqve ärenderne måtte
åläggas en speciellare omsorg dervid, grundar
sig på den förmodan hos Utskottet, att
en af förvaltningscheferne skulle bäst vara
i tillfälle, att vaka, så väl öfver verkställigheten
som fortgången af detta företag;
hvilket Utskottet velat till svar anföra ä
hvad i detta afseende blifvit anmärkt.
Hvad en Ledamot af Ilögv. FresteStån*
del anfört, att nemi. en sådan författnings
-
1510 Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanäen,
tidning skulle vara öfverflödig, enär alla
Konungens och Ämbetsverkens bud och fö*
reskrifter från predikstolarne uppläsas och
kungöras, torde icke behöfva vederläggas,
då det återremitterade Betänkandet tydligen
upplyser, att författningssamlingen skulle
innefatta mångfalldigt flere regeringsåtgärder,
Kongl. Bref m. m., än årstrycket; hvartill
kommer, att den blefve lättare tillgäng,
lig, genom dess utgifningssätt i form af
tidning och lättheten af dess transport pä
posten.
En annan Ledamot af samma stånd har
yrkat, att Betänkandet borde afslås, emedan
en sadan plan för utgifvandet af en allmän
tidning redan förra Riksdagen skall förevarit
och strax derefter blifvit verkställd, utan
särdeles fördel eller nytta för allmänheten;
men, som denna uppgift icke är enlig
med förhållandet, enär en sådan anstalt
hvarken blifvit af Riksens Höglofl. Ständer
begärd eller derefter bragt till verkställighet,
torde detta skäl böra förfalla.
I afseende på hvad anmärkt blifvit, alt
Klockare borde åläggas hålla noga vård om
sådane författningar, som till kyrkorna utdelas,
får Utskottet slutligen erinra, att denna
hemställan är besvarad så fullständigt i
samma Stånd, der den blifvit väckt, att Utskottet
dervid ej har något att tillägga.
Sedan Utskottet sålunda besvarat de egentliga
anmärkningar, som vid Utskottets
Besv. och Ekon. XJtik. Betanhanden. 1511
Betänkande blifvit gjorda, får Utskottet till
Riksens Höglofl. Ständers pröfning och afgörande
öfverlemna denna fråga, med vördsam
tillförsigt, det Riksens Höglofl. Ständer
icke lära underlåta, att i afseende på förslaget,
hvilket, om det utan modificationer
bifalles, ej förutsätter några nya anslag a£
Statsverket (icke en gång till arfvode åt
Redacteuren, som af de inflytande prenumerationsmedlen
bör kunna hålla sig skadeslös
för sin möda), måtte fatta ett sådant
beslut, som ämnets vigt torde förtjena.
Jemte det Utskottet vördsamt anmäler,
att dess Betänkande blifvit godkändt af Hederv.
Bondeståndet, får Utskottet härhos
bifoga en Ledamots särskilda mening i
ämnet.
Stockholm den 13 Nov. 1823.
1512 Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
XJtclrag af Protokollet, hållet uti R. Högh
Ständers Allmänna Besvärs* och Ekonomijjtskott
den 15 Noo. 1823.
S. D. Vid pröfningeu aE anmärkningarne
mot Utskottets Betänkande, oin utgifvande
af en förordningstidning, anFörde Herr Professor
Agardh: ”Mig synes det oneklig!*
att den minst lämpliga formen, för ntgifvandet
af en samling af lagar, är tidningsformen.
Dagens interesse bestämmer tidningars
värde. Besväret, att förvara dam
under ett helt år, uthärdas ej af mänga; och
vid årets slut skola få samlingar deraf linnas
fullständiga och utan luckor. Andamålet,
att på detta sätt samla våra utkommande
författningar, synes derföre vara alldeles
förfeladt. Dertill kommer, att en sådan
tidning, som Utskottet, föreslagit, hufvudsakligen
är en annan upplaga af årstrycket,
som jag ej finner någon anledning att å
nyo utgifva, blott med andra stilar, men i
samma form af ströpapper. För publicitetens
skull fordras ej denna tidning, ty sådane
författningar uppläsas på hvarje predikstol,
ankomma till hvarje ämbetsverk
och hållas dessutom till salu. De promulgeras
likaså hastigt, som i tidningen, och
de gälla ej, förrän de blifvit promulgerade.
Hvad således denna del af ämnet för Utskottets
Betänkande angar, synes mig den
Besv. och Ekon, Utsk. Betankanden. 1515
af en Ledamot hos Ridderskapet och Ådeln
föreslagna redaction vida lämpligare, nemligen
att alla utkommande författningar,
som tjena såsom lag till allmän efterrättelse,
samlas uti ett särskildt arbete, liknande
Modées verk, och icke förskingras med de
andra dagbladen.
Deremot afstyrker jag visst icke utgifvandet
af en tidning, som framställer alla
de åtgärder, hvilka regeringen vidtager till
folkets väl. 1 ett land, med den vidsträckta
och lyckliga tryckfrihet, som Sverige eger,
står det hvar och en fritt, att uti en
tidning framställa sådane författningar; mea
desse utgifvas ej alltid fullständige, utan i
utdrag, stympade och utan framställning a£
de motiver, som derföre kunna anföras såsom
grunder. Man väljer ofta dem, som
äro tjenlige för en viss afsigt, och förbigår
dem, som kunna för allmänheten vara
lika så vigtiga, men ej derföre interessera
tidningsutgifvarne eller insändaren. Det är
billigt, att Regeringen eger en organ för
kungörandet af dess åtgärder i hela deras
fullständighet, der misstydning ej kan ega
rum, der allmänheten blir fullt upplyst om
Regeringens goda afsigter för folkets väl,
och om hvad detta ännu har att önska eller
fordra; med ett ord, en officiel tidning,
som kunde innehålla allt hvad efter hvarje
föredragning kan synas tjenligt att komma
till allmänhetens kunskap, således äfven
15*4 Besv- och Ekon. Utsk. Betankanden.
alla da resolutioner, aliade ekonomiska anstalter,
alla de åtgärder till verkställighet
af Riksens Högloft. Ständers Beslut, som
Regeringen vidtager och utfärdar. Planett
för en sådan tidning synes mig böra vara
den, hvilken HofCancelleren redan år 1817
för Hans Maj;t Konungen uppgifvit och
framställt.”
Ut Supra.
Ex Frotocollo.
A. Fryxell,
N;o 218.
Antom den 27 Nov. 1323,
Riksens Högloft. Ständers Förstärkta Allmänna
Besvärs- oell EkonomiUtskotts
Memorial, angående frågan om sättet
till expra roteringsskyldighetens utgörande*
Sedan,
under öfverläggning i frågan om
jemnkning af extra ruleringen i Riket, Ra
-
Eesv. och Ekon, Utsk. Betänkandcn. 1515
spective RiksStånden stadnat i olika beslut,
rörande sättet till denna roterings utgörande;
så hafva, uppå derom af Ekonomiutskottet,
i Memorial af den 30 sistlidne October,
gjord framställning, RiksStånden,
genom ProtocollsUtdrag af den 6,7 och 10
i denna månad, till Förstärkta Ekonomiutskottet,
på sätt 73 § Riksdagsordningen stadgar,
öfverlemnat afgörandet af detta ämne,
medelst omröstning öfver följande af Ekonomiutskottet
föreslagne och af RiksStånden
godkände Voteringspropositioner:
Första Voterings Propositionen.
Den som bifaller, att, på sätt Ekonomiutskottet
uti sitt Utlåtande af den 20 sistlidne
Sept. föreslagit, extra roteringen, vid
påkommande behof deraf, bör endast i manskap
utgå, och att alla nu gällande Contracter,
som afse förändring deruti, skola till
all kraft och verkan förfalla, voterar Ja:
den det ej vill, voterar Nej,
Vinner Nej,
så ma, i anledning af så väl de mellan
Kongl. Maj:t och Kronan, samt extra Rotehållare
derom redan afslutade Gontracter,
som ds, hvilka hädanefter i enahanda afseende
kunna frivilligt träffas, extra roteringsskyldigheten
få utgöras genom andra pr»*
stationer än manskap, dock alt genom sär
-
15x6 Besv. och Elkon. Utsk. Betänkanden.
skild votering kommer att bestämmas, kuru
i afseende på tiden för i fråga varande Con*
tracters bestånd bör förhållas.
Andra VoteringsVropositionen, ( sorn,
i händelse sista alternativet i förenämnde
Proposition antages, kommer att till besvarande
framställas.)
Den som bifaller att, såsom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln beslutit, icke alle*
nast de mellan Kongl. Maj:t och kronan
samt extra rotehållare redan afslutade Contracter,
vid hvilka de sistnämnde, uppå
af dem hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förnyad anmälan, önska förblifva, utan
ock de, hvilka, i enahanda afseende, hädanefter
kunna ingås af rotehållare, som
sjelfve, eller genom lagligen befullmägtigadt
Ombud, sig dertill frivilligt anmäla, må till
och med nästa krig fortfara att vara gällande,
voterar Ja: den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej,
så kommer, enligt Högv. PresteStåndets
Beslut, att, utan bestämmande af någon tid
för Contracternes fortfarande, endast fastställas,
att de Contracter, om extra rotelia»
gens utgörande i motsvarande real-prasstationer,
hvilka redan äro mellan Kongl.
Maj :t och extra roteringshällare upprättade,
må komma att bestå, derest sådant af desse
Besv. och Ekon. Uisk. Betankanåen. 1517
sistnämnde begäres, äfvensom att sådane frivillige
Contracter ännu må kunna upprättas
och af Kongl. Maj:t i Nåder stadfästas, der
detta icke hittills skett, och der de kunde
blifva för försvarsverket i allmänhet nyttige.
Efter föregånget val inom RiksStånden
till Ledamöter i Förstärkta Ekonomiutskottet,
har Förstärkta Utskottet denna dag
sammanträdt; och som, efter det voteringssedlar
blifvit utdelade, insamlade och en af
dem förseglad aflaggd, samt de öfrige öppnade
och af dessa en såsom dubbel casserad,
voteringen öfver Första Yoteringspropositionen
utfallit med 66 Ja och 52 Nej,
samt Ja således vunnit; så kommer, enligt
hvad Ekonomiutskottet uti sitt Utlåtande af
den 20 sistlidne September föreslagit, extra
roteringen, vid påkommande behof deraf,
att endast i manskap utgå, och alia nu gällande
Contracter, som afse förändring deruti,
att till all kraft och verkan förfalla;
hvilket, jemte det att, vid ett sådant förhållande,
någou votering icke kunnat ega
rum öfver Andra Voteringspropositionen,
Förstärkta Ekonomiutskottet får vördsamligen
anmäla.
Stockholm d. 24 Nov. 1823.
1518 Btsv. och Ekon. Ut sk. Betanltanden.
N:o 219.
Antom den 5 Dec.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
191, angående en yrkad större frihet i
jerntillverkning och försäljning.
Hederv. BondeStåndet har till Utskottets
Förnyade handläggning återremitterat ofvannämnda
Betänkande, på grund af de anmärkningar,
IYxotionairen, RiksdagsFullmägtigen
Tohan Longberg deremot anfört: att, då han
icke inskränkt motionen till sin hemort allena,
utan med den påyrkade friheten afsatt
alla idkare af bergsmanna näringen,
hade Utskottet icke särskildt bordt yttra
sig om Ofvansjö och Thorsåkers bergslag:
att, om bruksrörelsen och hela bergshandteringen
kunde tåla den frihet, som Motionairen
för en inskränkt del af denna sednare
föreslagit, det då ingalunda vore olämpligt,
att börja med en sådan frihets införande i
denna inskränkta del, hvarefter man framdeles
efter behag kunde utsträcka eller inskränka
densamma; och, om åter den mindre,
men icke den större friheten vore gagnelig,
hvilket i så mångå fall förmenas in
-
Besv. och Ekon. litsle. Betänhanden. 1519
träffa, trodde Motionairen sig icke böra
tvifla, att den förra kunde utan den sednare
föreslås; hvadan Utskottet icke bordt stadna
vid likheten mellan bruks- och bergsmanna
rörelsens förmåner, utan pröfva motionens
antaglighet eller förkastlighet, inom
det omfång, hvartill densamma sig inskränkt,
hvarförutan erinras, att Utskottet icke meddelat
något särskildt yttrande, i anledning
af yrkandet om jemnlik rätt, sa för bergsmän,
som för bruksidkare, att nyttja köpekol.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet
till pröfning förehaft och får i anledning
deraf förklara, att Utskottet, i den
förmodan, sorn sedermera af Motionairens
eget medgifvande blifvit styrkt, att motionen
förnämligast härledt sig från de förhållanden,
som i afseende på bergsmanna
handteringen i Riksdagsmannen Longbergs
hemvist egde rum, väl utsträckt sitt yttrande
äfven till Ofvansjö och Thorsåkers bergslag,
men likväl först då, sedan Utskottet
förut betraktat frågan ur en vidsträcktare
synpunct, eller i afseende på dess inflytande
på bergsmanna rörelsen i allmänhet.
Det är äfven, under denna sednare åsigt,
som Utskottet 6ökt visa, att friheten uti
bergsmanna handteringen i sednare tider
blifvit betydligen utvidgad, och att den, vid
närvarande omständigheter, om den vidare
utsträcktes, skulle på ett menligt sätt rub
-
ijj&o Best), och Ekon, Utsk. Betånkanclen,
ba ds förhållanden, som ega runi, dels i~
mellan denna handtering och bruksrörelsen
inbördes, dels imellan bergsmanna handteringens
särskilda delar. Något försök £
detail ansåg Utskottet derföre så mycket
mindre böra tillstyrkas, som detta var stridande
mot Utskottets nyssnämnde princip;
och, då denna, enligt Utskottets öfvertygelse,
borde lämpas till den gjorda motionen
i hela dess vidd, så syntes en mera omständlig
behandling af hvarje punct vara utan
ändamål, hvadan Utskottet icke heller
särskildt utlåtit sig öfver yrkandet om en
vidsträcktare rättighet för bergsmän till köpekols
begagnande; hvarförutan, och enar
Utskottet slutligen förklarat sig, efter det i
förra Betänkandet utredde förhållande, icke
finna anledning, att motionen understödja,
Utskottet anser sig tillräckligen hafva yttrat
sin tanka öfver dess antaglighet eller förkastlighet;
hvilket allt Utskottet får till svar
å den gjorda åteiremissen meddela, med
tillkännagivande, att det i ämnet först meddeldta
Betänkande blifvit af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Högv. PresteStåndet
samt Vällofl. BorgareStåndet bifallet.
Stockholm den 28 Nov. 1823.
Btsv, och Ekon• Ut sk. Betcinkandcn. 1,521
N:o 220.
Antom den 5 Dec. 1325.
För ny adb Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar, vid Utskobtets, under
N:o 171, afgifne Betänkande, rörande
glas- och porcellainefcrares samt smidéshancllares
obehöriga kringstrykande,
m. nu
-Detta Betänkande, hvaruti Utskottet icke
tillstyrkt någon inskränkning af de, enligt
sned Riksens Ständers underl, hemställan,
af Kongl. Maj:t, uti Nådig Kungörelse d. 9
Jan. 1822, jemnförd med den af d. 5 Maj
*823, stadgade villkor och föreskrifter, rörande
glas- och porcellainesbruks samt smidesverks
egares handelsrättighet, men hemställt,
att de af allmogen, som äro bosatte, måtteberättigas
idka gårdfarihandel med glas, porcellaine
och smide, hvarvid det uttryckliga
tillägg, såsom ett förutsatt villkor för denna
handelsrättighet, blifvit föreslaget, att
bofaste landtman må uti hela riket afyttra
sina egna producler och tillverkningar, har
af Hederv. BondeStändet blifvit återremit
Bihang
till RiksSt. Prat. 1823, Q:de Sami. N;o 95.
1522 Eesv. och Ekon. (Jtsk. Eetänkanden,
teradt i anledning af flere dervid framställ,
de anmärkningar, hvilka hufvudsakligen åsyfto:
att det af Utskottet gjorda tillägg icke
varit Föranleddt af någon motion och
följaktligen icke bordt i detta Betänkande
inflyta, äfvensom detsamma icke skall stå
väl tillsammans med Utskottets tillstyrkande
om Vestgötha gårdfarihandelns upphörande.
Derjemte har blifvit yrkadt, dels
att allmogen icke måtte berättigas till någon
handelsrättighet, hvarken med glas,
porcellaine eller smide, dels ock att en sådan
rättighet skulle medgifvas endast i afseende
på smide.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit;
och som, beträffande första puncten eller
Utskottets tillstyrkan: att de nyligen utfärdade
föreskrifterne mot glas- och porcellaineförares
samt smideshandlares kringstrykande
icke mätte vidare inskränkas, någon
anmärkning dervid icke blifvit gjord,
så får Utskottet i detta afseende åberopa ,
hvad Betänkandet innehåller.
Hvad dernäst angår frågan, om tillåtelse
för dem af allmogen, som äro bosatte,
att idka gårdfarihandel med glas, porcellaine
och smide; si, och då det lärer
vara ostridigt, att en friare handel dermed
skulla för allmogen vara fördelaktig, och
afsigten med förbudet, att under resor från
och lill gård försälja förenämnde tillverkningar,
endast är att förekomma lösa och
Eesv. och Ekon. Utsk, Eetänkanden. 1523
vanfrejdade personers kringstrykande, men
icke att betaga den besutna allmogen en
skälig förmån, tror Utskottet sig icke böra
frångå sin i Betänkandet framställda tillstyrkan
om medgifvandet af en sådan tillåtelse.
Beträffande slutligen Utskottets tillägg,
ätt bofaste landtman må uti hela riket afyttra
sina egna producter och tillverkningar,
vill Utskottet vördsamt hafva fästat
Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
derpå, att detta är ett ämne, hvaröfver Riksens
Höglofl. Ständer, i anledning af Dagöch
Ekonomiutskottens, under N:o 124 och
216, afgifne Betänkanden, rörande näringsfriheten,
nu mera redan fattat deras beslut;
hvadan således frågan om förenämnde tillägg
lärer förfalla.
Dock öfverlemnas detta, jemte någre
Ledamöters reservation, till Riksens Höglofl.
Ständers egen ompröfning, med vördsam
anmälan, det Betänkandet blifvit bifallet af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, afslaget af
Högv. PresteStåndet samt förkastadt af Yällofl.
BorgareStåndet.
Stockholm d. 28 Nov. 1823.
1524 Besil, och Ekon,
"Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi(jtskotb den 28 November
1823.
S. D. Vid Utskottets fattade Beslut, angående
besvarandet af återremitterade Betänkandet
N:o 171, rörande glas- och porcellaine»
samt smideshandlares obehöriga kringstrykande
m. m., yttrade Herr Lenningi
”Sedan det förra Betänkandet i detta ämne
blifvit af Högv. PresteStåndet äfvensom af
BorgareStåndet afslaget, har jag ingen anledning
att tvifla, att det närvarande icke
delar samma öde, åtminstone i de nämnda
Respective Stånden, hvarigenom motionen
förfaller, och det kunde vara öfverflödigt
yttra min särskilda tanka; men jag anser
mig pligtig anföra: att jag nu, lika litet som
förra gången detta ärende förevar, kan biträda
Betänkandet och tillstyrka allmogens
rese handelsrättighet med glas och porcellaine.
Höglofl. Utskottets Betänkanden, så väl
om näringsfriheten, som stadgar gränsor
mellan stadsmanna näringar och landtmannens
egna slöjde- och afsättningsfrihet, som
äfven det om upphäfvandet af Vestgöthe
allmogens gårdfarihandels rättighet, står i
en besynnerlig motsägelse med förevarande
Betänkande, och, då jag derjemte ej kan fin
-
Bes v. och Ekon. Utsk. Betnnkanden. 152,5
na annat, än att den rättighet, »om nu tillstyrkas
för allmogen, säkert ej skulle blifva
dem sjelfva nyttig, anser jag det tillfyllestgörande
för mig, alt helt och hållet ogilla
detta Betänkande.”
Med Herr henning instämde Herr Prosten
Grevillius samt Herrar Winblad, hagerstrand,
hundnian och Pahn.
Herr Norström anförde, ”att, då detta
Betänkande af tvänne Stånd är förkastadt,
och ingen anledning förekommer, att dessa
Stånd sina Beslut förändra, samt hela frågan
således förfaller, borde Utskottet i nu
afgifvande Utlåtande, med anmälan af detta
förhållande, hos Riksens Höglofl. Ständer
endast hemställa, att någon vidare pröfning
af detta ämne ej vöre af nöden.”
Ut Supra.
Ex Piotocollo.
A. Fryxell.
1526 Eesv, och Ekön. XJttk. Eetänkanden.
N:o 221.
Ankom den 10 Dec, 1823,
Vördsamt Memorial,
Sedan Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskotts, den 21 nasti,
April afgifne Betänkande, N:o 61, i anleda
ning af föreslagne förändringar uti Kongl,
Förordningen d. 26 Febr. 18x8, om Sock-?
nestäoimor och KyrkoRåd, särdeles i hvad
angår den Presterskapet, genom samma för-?
fattning, tillaggde myndighet, den 21 och 23
derpå följde Maj, blifvit af Höglofl. Ridde?-  skapet och Adeln samt Högv. PresteStåndet
återremitteradt, men förstnämnde dag
af Vällofl. BorgareStåndet och Hederv. BondeStåndet
bifallet; så har Utskottet, uti sedermera
den 8 Juli innevarande år meddeldt
Utlåtande, i anledning af de hos Högv. Pre*
steStåndet gjorde anmärkningar mot Utskottets
förslag, att tiden till Besvärs anförande
öfver så väl Socknestämmor, sorn ICyrkoRåds
beslut alltid må, utan något behof
af missnöjes anmälan, räknas från kungörandet,
som jemnväl borde innehålla fullständig
Besvärshänvisning, funnit det åsyftade ändamålet
på ett lika rättsenligt, men, som det
Besv. och Ekon. TJtsk, Betänkandcn. 1527
Syntes, med Ståndets önskan mera öfverens*
stämmande sätt vinnas genom ett stadgande:
att, då utdrag af Socknestämmo Protocoll en*
skild person tillställes, eller KyrkoRåds beslut
för enskild person afkunnas, bör Besvärshänvisningen
i förra fallet tecknas å ProtocollsUtdraget,
och i det sednare muntligen
meddelas; att deremot, då Socknestämmo-
elier KyrkoRåds beslut, de der angå
en hel menighet, afkunnas ifrån Predikstolen,
den missnöjde bör anvisas, att sist inom
fjorton dagar derefter, så vidt hans talan
ej skall anses försuten, begära anvisning
till besvär hos Pastor, hvarefter besvärstiden
till Kongl, Majrts Befallningshafvande
eller Consistorium beräknas ifrån den dag,
den missnöjde erhållit besvärshänvisningen;
samt att, hvarken i ena eller andra fallet,
någon annan missnöjes anmälan må
vara nödig, utan talan anses bevarad, då
den i berörde ordning fullföljes; men i
allt öfrigt har Utskottet vidblifvit sitt förut
meddeldte tillstyrkande. Detta sednare
Utlåtande har derefter, den 2 Augusti,
blifvit af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
bifallet, hvaremot Högv. FresteStåndet den
22 Juli afslagit så väl samma Utlåtande,
som Utskottets i ämnet först afgifne Betänkande,
Vällofl. BorgareStåndet den x Aug.,
med förblifvande-vid sitt till det först afgifne
Betänkandet lemnade bifall, funnit för
godt, alt lägga del förnyade Utlåtandet till
Be sv. och Ekon. Vtik. betänk andea.
handlingarne, samt Hederv. BondeStåndet;
den 22 Juli, under åberopande af sitt förra
beslut, gillat hvad Utskottet sednast föreslagit,
om tid och sätt till missnöjes tillkännagivande
och besvärs fullföljande emot
Socknestämmo- eller KyrkoRåds beslut.
1 anledning häraf, och då det af Utskottet
i dess sednare Utlåtande föreslagna
och ofvan upptagne tillägg således endast
blifvit af Högloft. Ridderskapet och Adela
samt Hederv. BondeStåndet bifallet, får Utskottet,
till beredande af ett resultat, rörande
denna fråga, vördsamt hemställa, om icke
Vallöf!. BorgareStåndet skulle behaga instämma
i det till i fråga varande tillägg af
tvänne RiksStånd redan lemnade bifall; men
i annat fall torde samma fråga komma, att,
enligt 73 § Riksdagsordningen, genom Förstärkt
EkonomiUtskott afgöras; och får Utskottet
i sådant ändamål föreslå följande
Voteringspr opositioner:
Den, som, på sätt Ekonomiutskottet föreslagit
i dess sednare Utlåtande N:o 138,
angående Sockenstämmor och KyrkoRåd,
bifaller: att, då Utdrag af Sockenstämmo
Frotocoll enskild person tillställes, eller
KyrkoRåds beslut för enskild person afkunnas,
bör besvärs hänvisningen, i förra fallet, tecknas
å ProtocollsUtdraget, och i det sednare
muntligen meddelas: att deremot, då Socknestämmo-
eller KyrkoRåds beslut, de der
angå en hel menighet, afkunnas ifrån Pre
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänhanden. 1529
dikstolen, den missnöjde bör anvisas, alt
sist inom fjorton dagar derefter, så vidt
hans talan ej skall anses försuten, begära
anvisning till besvär bos Pastor, hvarefter
besvärstiden till Kongl. Maj:ta Befallningshafvande
eller Consistorium beräknas ifrån
den dag, den missnöjde erhållit besvärshänvisningen;
samt att, hvarken i ena eller
andra fallet, någon annan missnöjes anmälan
må vara nödig, utan talan anses bevarad,
då den i berörde ordning fullföljes,
voterar Ja', den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
så antages hvad Ekonomiutskottet i dess
forst afgifne Betänkande, N:o 61, rörande
denna omständighet föreslagit. Att tiden
till Besvärs anförande öfver så väl Socknestämmo-
sorn KyrkoRåds beslut alltid må,
utan något behof af missnöjes anmälan, räknas
ifrån kungörandet, som jemnväl bör innefatta
fullständig besvärshänvisning.
Stockholm den 9 Dec. 1825.
I53Q Besv, och Ekon. Utsk. Betänka/iden.
N:o 222.
Ankom den 10 Dec. i823-
Utlakande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets afgijne Betänkande, N:g
212, i anledning af Kongl. Maj:ts Nä*
diga Skrifvelse, om den nya Epangeliibokens
antagande,
leetta Betänkande har blifvit återremitterädt
utaf Hederv. BondeStåndet jemte flere
vidlyftige anmärkningar, hvilka, då de ikort»
hel sammandragas, äro af följande hufvudsakliga
innehåll, nemligen; att Utskottet betagit
tillkommande Ständer deras gransk»
ningsrätt, derigenom, att ett förut vederbörligen
granskadt och fulländadt förslag till
ny Évangeliibok blifvit till utgifvande af
trycket tillstyrkt ett år före nästa Riksdag;
r.tt nya bibelöfversättningen ovillkorligen
bordt föregå Evangeliiboken; att viss tid af
högst 10 år bör bestämmas för den förras
utarbetande och fulländning; att kostnaden
vid den nya Evangeliibokens antagande annars
blefve fördubblad och i synnerhet folie
allmogen till last; att ett idkeligt förändrande
och omarbetande af nya förslager
mer skadar än gagnar; att de, som icke an
-
Bfj$. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1531
tagit nya Psalmboken, ej heller villja veta
gf nya Evangeliiboken, att en del socknar
Uti Norrbotten, som till största delen bestå
af Finnar, önska att få behålla de gamla
andaktsböckerna, emedan de hvarken förstå
Svenska språket, eller kunna få dem inom
Sverige öfversätta och omtryckta; samt slut*
ligen af en del Ledamöter, att de må slippa
så val den nya Evangeliiboken som den
nya bibelöfversättningeo.
Större delen af dessa således framförda
anmärkningar finner Utskottet vara uti dess
förut afgifne Betänkande så utförligt upptagne
och besvarade, att någon ytterligare
vederläggning icke lärer behöfvas. Då Utskottet
tillstyrkt, att ett år före nästa Riksdag
(den tidpunct, hvarförinnan Riksens
Ständer i underdånighet skulle anhålla, att
den nya Evangeliiboken icke måtte till begagnande
i Nåder utfärdas ) ett vederbörligen
granskadt och fulländadt förslag bör
vara af trycket utgifvet, så är väl för en
hvar ganska klart, att denna fulländade
granskning endast öfver comitéens och Högv.
Preste-Ståndets dervid egande befattning,
men ej betager Riksens Höglofl. Ständer sin
granskningsrätt. Enär Utskottet sig tillförne
yttrat, om den påstådda nödvändigheten
af nya Bibelöfversättningens föregående antagning,
samt äfven tillstyrkt, att beledsaga
den underdåniga Skrifvelsen med en lika
underdånig anhållan, att detta verk måtte
1532 Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanden.
befordras till sin fulländning inora möjligast
korta tid, sorn med ett så vigtigt arbetes
noggranna utförande står att förena;
så anser Utskottet Riksens Högloft.
Ständer dervid böra begränsa sin åtgärd,
utan att dertill föreslå någon viss tidrymd,
hvilket i detta fall synes mindre lämpligt.
Beträffande slutligen de socknar, hvilkas
innevånare till största delen nyttja det Finska
språket, så kunna ds icke sättas i fråga,
att antaga någon, på ett för dem fremmande
språk omarbetad andaktsbok, förr än
de en sådan sjelfve begära; och synes för
öfrigt åt en vis och upplyst regerings omsorg
säkrast kunna öfverlemnas, huru förhållas
bör vid afhjelpandet af dessa socknars
behof, uti så nyttiga och grannlaga
hänseenden.
Uti upptagande och vederläggning af
sådane anmärkningar, som att Utskottets
yttrande synes utstuderadt och försåtligt•
att det nu aftrycktci förslaget till ny E‘vangeliibok
är okändt och efter mängas
omdömen otjenligt och bristfälligt, hvilket
man således bär låta påtvinga sig; att nådens
ord icke, som den fåfänga vällustlingen,
bör ombyta kläder f ör att synasgrannt,
och sist, att antagandet af både ny Bibelöfver
sättning och ny Evangcliibok såsom
onådigt bestrides m. rn., anser Utskottet sig
icke böra ingå; utan tror sig derigenom säkrast
böra ådagalägga sin aktning för det
Besv. och Enon.
Hederv. Stånd, hvaruti dessa anmärkningar
äro afgifne. De måga qvarstå såsom ett
bevis af de oväntade svårigheter, som Sven--  ska kyrkans föreståndare och andre om religionens
värd behjertade män haft att bestrida
vid sina utmärktaste mödor, för en
upplysande Gudaläras helgd och värdiga behandling.
Utskottet får således till Riksens Höglofl.
Ständers ytterligare pröfning, utan någon
slags förändring, vördsamt framställa
sitt förut afgifne Betänkande, under tillkäanagifvande,
att det blifvit bifallet af Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Högv.
PresteStåndet, men af Vällofl. BorgareStåndet
i så måtto förkastadt, att en ny Bibelöfversättning
anses böra föregå den nya Evangeliibokens
antagande.
Stockholm den 8 Dee. 1823.
N:o 223.
Antom den IQ Dec. 1825*
P'vrdsmnb Memorial.
i- anledning af derom inkomna motioner,,
har Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs* och EkonomiUtskott, under d. 29
sistl. April, afgifvit Betänkande, N:o 81,
rörande yrkadt upphäfvande af de nu stadgade
böter för dem, som förfallolöst uteblifva
från krono uppbördsstämmor och de
af Regementsskrifvare utsatte uppbördsmöten.
1534 Besv. oth Ekon. Utsk. Betänkanden.
Vid återremiss af detta Betänkande^
hafva, enligt Riksens Ständers beslut, Bevillnings-
och Ekonomiutskotten upptagit frågan
till gemensam behandling och deröfver*
under den 15 September, afgifvit förnyadt
Utlåtande, N:o 4°>
Utaf Riksens Högloll. Ständers häröfver
meddelade ProtocollsUtdrag finnes, att den
förra frågan, eller upphafvande af böter för
uteblifvande från krono uppbärdsstämmor,
blifvit genom trenne RiksStånds sammanstämmande
tanka afgjordt
Men uti den sednare omständigheten,
angående böter för uteblifvande från Régementsskrifvares
så kallade restmöten, hafva
Respective RiksStånden stadnat uti olika
beslut.
Höglofl. Ridderskapei och Adeln samt
Hederv. BondeStåndet hafva bifallit Utskottets
Betänkande, att dessa böter skola nedsättas
ifrån 1 Rd. till 12 sk.; Högv. PresteStåndet
har bifallit Ekonomiutskottets första
Betänkande, att desse böter förblifva vid
sitt nu varande belopp, och Vällofl. JBorgareStåndet
ansett dem böra alldeles försvinna.
Då det i dylikt fall åligger Ekonomiutskottet,
som ansett denna sednare fråga
sig särskildt tillhörig, att enligt Riksdagsordningens
73 § afgifva jemnknings förslag,
och det befinnes, att Högv. Preste- och
Vällofl. BorgareStåndens beslut innehållä
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 1555
ä:ne motsatta ytterligheter, nemi.: att nämnde
böter skola antingen bibehållas vid 1
Rd:s belopp, eller ock alldeles försvinna,
men Höglofl. Ridderskapets och Adelns,
samt Hederv. BondeStåndet3 innehålla ett
medium, nemligen, att de väl skola bibehållas,
men till 12 sk. nedsättas; så får Utskottet
vördsamt föreslå, att de bägge förstnämnde
Stånden, med frånträdande af sitt
förre, beslut, accedera till de bägge sednare
Ståndens, hvarigenom frågan blifver afgjord.
Skulle Respective Prest- eller BorgareStånden
icke linna för godt, att häruti ingå,
måste frågan, enligt Riksdagsordningens
förut åberopade §, afgöras genom Votering,
uti Förstärkt EkonomiUtskott, hvarvid, och
då genom tre Stånds beslut är afgjordt, att
böter för denna försummelse skola bibehållas,
Utskottet lika vördsamt får föreslå följande
Voteringsproposition.
”Den som bifaller, att böter för förfallolöst
uteblifvande från RegementsSkrifvares
så kallade restmöten eller andra uppbördsstämman
nedsättas till 12 sk., voterar
Ja. Den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej, kommer motion härom att förfalla,
och böterne förblifva vid det belopp af
1 Rd., hvartill de nu stadgade äro.
Stockholm d. 15 Dec. 1823.
j53ö Besvt och Ekon. Vtsk. Eetänkanclertj
N:o 224.
Ankom den 19 Dec. 1823,
Vördsamt Memorial.
Med anledning af inkomne motioner,
har Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskott, under
N:o 106, afgifvit Betänkande cm föreslagen
ändring uti examina för intrade uti
de civila ämbetsverken. Detta Betänkande
blef af Vällofl. Borgare- och Hederv. BondeStåndet
bifallet, men af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt Högv. FresteStåndet
återremitteradt. Det förnyade Betänkandeti
samma ämne, N:o 185, är afHögv.
PresteStåndet afslaget samt af de 3 öfriga
Resp. RiksStånden lagdt till handlingarna.
Det är sålunda af 2:ne Stånd bifallet och
af ett afslaget; men Höglofl. Ridderskapet
och Adeln har ej deröfver behagat meddela
något hufvudsakligt beslut, då det först
blifvit återremitteradt och sedan utan något
slags Utlåtande lagdt till handlingarna.
Utskottet har ansett sig böra ett sådant
förhållande tillkännagifva, under vördsam
anhållan, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
behagade öfver sitt i detta hänseende
fattade beslut meddela sådan förklaring, som
gifver tillräckliga grunder för den blifvande
expeditionen.
Stockholm den 19 Dec. 1823.
0000 e 0000
Register.
*53 7
Register till Åttonde Samlingen
af Bihanget till RiksStandens
Protocoll.
A.
Adelsfanan, om Öfverstens vid, boställen, må
från extra rotering befrias. 8. 862, 871,
883.
Afradsspannmål. Se kronotionde, om förändring
i skyldigheten att den utgöra.
Arbetscommenderingar af indelade armeen,
Utlåtande öfver väckte motioner om, s.
435—442-
Auctioner, Kungörelser derom må ej behöfva
feronobetjents påskrift. Utskottets
yttrande i anledning af förslaget, 81,55—38»
Ytterligare Utlåtande, s. 671—674.
B.
Barns långsamma förstörelse, genom nöd och
elände, om åtgärders vidtagande till förekommande
af oäkta, s. 1451—1454*
Berga, stad vid dervarande kyrka, föreslagen.
Se frimarknad i Vrigstad.
Bihang till RihsSt. Brot. 1825, Q:de Sami. IV:o 97.
Register.
Bergmästare må ej utfärda ekon. Författningar.
Utskottet anser förslaget ej kräfva
någon åtgärd, 8. 108, 109.
Bergsmanshemmans innehafvare må förpligta*,
att sina skyldigheter fullgöra. Utskottet
anser sig dervid ingen åtgärd kunna
vidtaga, s. 110—112.
— — besittning förenade skyldigheter»
om ett noggrannare fullgörande af de
med, s. 836—841.
— Sexman, om befrielse för, att deltaga i
skjutsningsbesväret, s. 917.
Besigtningsman, om ökadt antal, å ekskogarna
i riket, s. 1345— 1346.
Beskattningssystem, förslag till förändrade
grunder för ett nytt, s. 1302—1319.
Friherre Cederströms särskilda mening,
s. 1320.
Bortvandrande personers afförande ur husförhörslängderne,
om bestämmande af
riss tid för, s. 1486.
Bro-'afgifter. Se parm-afgifter, om upphörande
af.
Broderier af guld och Silfver, om afskaffande
af. Se nationalitetens återupplifvande.
Brännvinsbränningen, Betänkande öfver fö»
reslagne ändringar uti Författningarne om
Husbehofs; s. 589—643.
Särskilda Meningar, s. 643—660.
— Förslag till jemnkning i Ståndens fattade
Beslut, s. 1244—1246.
Särskilda Meningar, s. 1247, 1248.
Register,
Ytterligare Utlåtande, s. 964—rooi.
Särskilda Meningar, 8. 1002—1005.
Byggnader, deltagande i allmänna, på landet
må beräknas efter Hemmanens taxerings
värde; Utskottets utlåtande öfver
Motionen, s. 164—168.
Prosten Hallströms särskilda mening, s.
168—178.
Byggnadsordningen förstäderna,s. 182—190.
Båtsmanshållet, om dess 'extra rotering, s.
868.
Böter, om upphäfvande af, för dem, sorn förfallolöst
uteblifva från krono uppbördsstämmor,
m. m. s. 409—415-  Särskilda meningar, s. 4*5—4*7*
Förslag till Voteringsproposition i frågan,
s. 1555—1535>
C.
Cancellister, anmälan om fyra nya, s, 3—5.
Ytterligare om tvänne, s. 1346—1348.
Cavalleriets beklädnad, om inrättande af Directioner
för indelade, s. 538—555.
Ytterligare Utlåtande, s. 1173—1183.
Angående RiksStåndens olika Beslut i frågan,
8. 1411—1417.
Comministrars boställen, om de må befrias
från extra roteringsskyldigheten, s. 86g,
871, 885-
154®
Register.
D.
Debetsedlar, om stadgandet af vissa föreskrifter,
i afseende på upprättandet af,
s* 931—933-  Directioner, om inrättande af, för kavalle-^
riets beklädnad. Se kavalleriets beklädnad.
E,
Ecclesiastik» och Lärostaten, om undersök*
ning af de tillgångar, som äro tillslagne.
Se om ett förbätlradt scholväsende i landsförsamlingar.
Egare af enstaka hemman, om rättighet för,
att till andra personer upplåta en del af
hemmanets egorymd, 1x48—1151.
Ytterligare Utlåtande, s. 1407—1410.
Ekbark, om förändring af stadgandet angående
uteslutande användande af, vid
Engelska lädergarfveriet, s. 1154—1157*
Ytterligare Utlåtande, s. 1359—1562.
— skogarne i Riket. Se Besigtningsman.
Evangeliibok, om antagande af Förslaget
till en ny, s. i47*—1482.
Särskilda Meningar, s. 1482—1485.
Ytterligare Utlåtande, s. 3530—1533.
Register.
Examina, om föreslagen förändring uti, för
inträde i de civila ämbetsverken, s. 674
—685;
Ytterligare Utlåtande, s. 1294.
Hemställan till Högloft. Ridderskapet och
Adeln, att öfver frågan meddela hufvudsakligt
Beslut, s. 1536,
F,
Fartyg, under sex fot djupgående. Se Lots*
och Båkafgifter.
Fjerdingsmans skyldigheter, om närmare bestämmande
af, s. 203, 204,
Ytterligare Utlåtande, s. 1498, *499*
— boställen må fritagas från extra rotering,
s. 885-  Finnar, som bo i Finnsfeogarne på Sveriges
och Norriges gränser, om tillstånd för
dem, att upprätta särskilda kyrkor, s.
303—309-
Fond till understöd för jordbrukare, som
lidit frost- eller hagelsbada, af Konungen
nådigst proponerad; Utskottets förslag
härom, s. 76—79.
Ytterligare Utlåtande, s. 1239—1243.
Frimarknad, föreslagen vid—Svanesund, tillstyr
fees, s. 72—74,
— vid Wrigstad, Rydaholm och Stenungssund,
föreslagen, tillstyrkes, s. 128—132.
1542
Register.
— för Skenninge och Grenna, tillstyrkas,
s. 158—160.
Frost, Se fond.
Frälsebondes yrkade pligt, att i sin tour vara
Fjerdingsman, kan ännu ej åläggas,
s. 19—21.
Ytterligare Utlåtande, s. 771—775.
— hemman må deltaga i skjutsning. Förslaget
kan ej tillstyrkas, s. 62—64.
Författning, ekonomisk, må ej för skyndsamt
sättas i verksamhet, s. 94—98-  Författningars, om allmänna, utgifvande på
trycket, s. 1365—1367.
Ytterligare Utlåtande, s. 1500—1511.
Prof. Agardlis särskilda mening, s. 1512
■—15*4*
Förslag till civil- och militärtjenster, om
stadgande af vissa föreskrifter, sorn böra
iakttagas vid upprättande af, s.
G.
Glas, om förhöjning i tullen för Finskt och
Rysskt, s. 1287—1291*
Glas-och porcellaineförares obehöriga kringstrykande,
om förekommande af, s. 1194
—1200.
Särskilda meningar, s. 1201 —1204.
Förnyadt Utlåtande, 8. 1521 — 1523.
Särskilda meningar, s. 1524, 1525.
Register.
1543
Grenna. Se Frimarknad.
Grusning, om allmänna vägarnes, s. 231 —
237-
Särskilda Meningar, s. 238—243.
Ytterligare Utlåtande, s. 725—728.
Gårdfarihandel, om upphäfvande a£ den invånarne
i en viss tract af Elfsborgs län
förunnade rättighet att idka; Utlåtande
öfver Motionen, s. 335—342.
Särskilda Meningar, s. 342—373.
Förteckning öfver med Gårdfarihandlare
Från Borås och Ulricehamn förpassade varor,
s. 373—380.
Gästgifverier, förslag till ändring i stadgan
om deras anläggande, afstyrkes, s. 29, 30.
■— om inrättandet af, på Vermdön, s. 390,
39*-
H.
Hafstång, om rättighet till upphemtsnde af,
8. 178 182.
Hagclsbada. Se Fond.
HallRätt, Stockholms, om upphäfvande af
dess judiciella myndighet; Motionen bör
till Särsk. Utskottet remitteras, 8. 201,
202.
Hammarskattsjernets utgörande, om sättet
af, s. 810—8x3.
1544
Register.
Hamnordning, föreslagen ändring af Stocki
holms stadsj Utlåtande deröfver, é. 148—
150.
Ytterligare Utlåtande, s. 713, 714^
Handelsförbindelser, om skyndsammare verk»
ställighet af en 1 Nåder anbefalld åtgärd,
till beredande af utvidgade mellan Sverige
och Norrige, s. i443 —i45°*
Handlingar, som af 2:ne Utskott gemensamt
skola behandlas, må öfversändas i ett
Ex. till hvardera, s. 5—7.
Hastighet vid Kungsskjutser, förslag att deri
hämma, Utskottets Betänkande derom, s.
79—82.
Prosten Hallströms särskilda Mening, s,
83—86.
Ytterligare Utlåtande, s. 775—777.
Hemman, om skyldighet för privilegierade,
att deltaga i allmänna byggnaders uppförande,
s. 314—517*
Ytterligare Utlåtande, s. 708—712.
—- enstaka. Se egare.
Hemmansegare, om yrkad befrielse för Göthlanda,
att in natura lemna skattetjära, 8,
321—324.
Ytterligare Utlåtande, s. 114»—1146.
Särskilda Meningar, s. 1146—
att underhålla lastagebryggor, s. 401 —‘
407.
H:r Lennings särskilda mening, s. 407,408*
Ytterligare Utlåtande, s. 144°*
Register>
i.54'5
Hemförare-Båt-Gillet i Götheborg, om upp.
häfvande af, s. 668—670.
Herjeådalen, om den må befrias från extra
rotering, s. 862—885.
Hjelprotar vid de indeldte Regementerne.
Se reglering, om en jemnare.
Humble, om förbud mot införsel af utländsk,
s- 951-953-  Husförhörslängden Se bortvandrande personer.
Husväfnader, Förslag, att påbudet om deras
stämplande må upphäfvas, tillstyrkes, s.
159—146.
En Ledamots särskilda mening, s. 146—
48.
Ytterligare Utlåtande, s. 706, 707.
Hästar, om förbud mot införsel af Danska,
s- 919—92S
Särskilda
meningar, ®. g22—925.
Ytterligare Utlåtande, s. 1257, 1238.
Hö och halm, om skyldigheten att in natura
leverera, till Kongl. Hofstallet, s.
205—207.
Ytterligare Utlåtande, s. 721—725.
Höganäs stenkolsverk, Memorial i anledning
af StatsUtskottets särskildt afgifne
yttrande derom, s. 780, 781.
Om fortfarande understöd af Staten för,
s. 1087—1096.
Höstmarknaderna, om ändring af terminerne
för de i Upsala och Norrtelje, s. 1101, 1102.
Bihang till RiksSt. Prot. lö^S, 8-'de Sinni. N:o 97$.
Pégisttr.
I.
Indragning af Ämbeten. Ett Memorial derom,
hanvist till Särskildta UtskoLtet* 8.
112.
j.
Jemtland; om det må befrias från extra ro»
tering, s. 862, 882.
Jerntill verkningars och manufacturarbetens
afsättning i Norra America, om Svenska,
s. 664—667.
Ytterligare Utlåtande, 8. 1354—1358.
— tillverkning, om större frihet i, 8.1349“
*354-
Ytterligare Utlåtande, s. 1518—1520.
Jord, om användande af den ät städerna donerade,
s. 530.
Ytterligare Utlåtande, s. 1126—1131.
Judar, Betänkande öfver Motioner, rörande
de i riket vistande, s. 425—434’
Herr Lennings särskilda meningar, s. 434*
Ytterligare Utlåtande, s. 717, 718.
Jägeribetjeningens, den lägre, boställen, om
de må befrias från extra rotering, g. Q6$,
885*
K.
Klamparelaget i Götheborg* om sfeogsegäres
befriande från kostnaderna för, s. 660—
663.
Register.
1547
jUockarelnstruction, om en ny. Se Scholväsende,
om ett förbättradt i landsförsamlingar.
Klädförordnings utfärdande, Betänkande i
anledning af väckt fråga om, s. 443—445-
Kolskrindor, om nödvändigheten af krönta,
s. 288—293.
Ytterligare Utlåtande, s. 1018—1023.
Hemställan om jemnkning i RiksStåndens
Beslut, s. 1460 — 14G2.
ICrigsarticlar, Utlåtande öfver väckt fråga
om deras förbättring, s, 155—158.
Ytterligare Utlåtande, 8. 718—721.
Krigsmanshuscassa, Wadstena. Se Rusthållare,
tillträdande.
Kronobetjenings skyldighet, attskaffa Landshöfdings
fastställelse å socknestämmobe.
slut, s. 161—163.
— påskrift ä allmogens Kungörelser. Se
Auctioner.
•—- boställen, om de må fritagas frän extra
rotering, s. 863, 871.
— breibärings skyldighet, om yrkad lindring
deri, tillstyrkes, s. 113—124.
— skjuts: föreslagna ändringar i påbud
derom, och yttrande deröfver, s. 62—71.
Ytterligare Utlåtande, s. 778—780.
— Tionde, som ej blifvit till beloppet bestämd,
föreslaget sätt att den utgöra. Utskottets
Utlåtande deröfver, s. 87—90.
Ytterligare Utlåtande, s. 960—963.
>548
Register.
Kronotionde, om förändring i skyldigheten
att den utgöra, s. 260—278.
Särskilda meningar, s. 278—281.
Ytterligare Utlåtande, s. 1097.
— spannmålens utgörande till Stockholm?
och Malmö barnhus, s. 285—288.
Ytterligare Utlåtande, s, 1098, 1099.
Kungsskjutsarne. Se Hastigheten.
Kyrkohemman. Förslag att deras Aboers
enkor och barn må företrädesvis till sådan©
hemman erhålla åborätt, samt Utlåtande
deröfver, s. 135—igg.
Ytterligare Utlåtande, s. 958—960.
— böcker, om skyldighet att insända Utdrag
af etc. Se Pastorer.
— Råd, Se Sockenstämmor.
— vaktare ledigheter må ej i Tidningarne
kungöras, s. 12, 13.
Köping, föreslagen i Fryksände socken af
Vermland, tillstyrkt, s. 98—101.
Särskildta yttranden af Herr Gråberg och
Lundman, s. 101—106.
Ytterligare Utlåtande, s. 739—745*
Hemställan om jemnkning i RiksStåndens
Beslut, s. 1465» 1464.
L.
Lakegods, Norrskt. Förslag, att dess vigt
ej må i kärlet inbränuas. Utskottets afstyrkelse
deraf, s. 25—27,
Register.
1549
Herr Lennings särskilda mening, s. 27
—29.
Ytterligare Utlåtande, s. 714—7x6.
Landsfiscaler, förslag, att de ej utan efter
Jaga dom må skiljas från tjensten; Utlåtande
deröfver, s. 191—194*
Särskilda MeniDgar, s. 194—199.
Ytterligare Utlåtande, s. 752—738.
Landtmäteri-Taxa, angående upprättande a£
en ny, s. 388—390.
Lastagebryggor. Se Hemmansegare.
Lazaretsläkare, yrkad strängare tillsyn öfver
fullgöraudet af deras skyldigheter.
Utskottet kan sig ej dermed befatta, s.
150—152*
Lindes bergslags ansökning, om befrielse från
pligten att till Wedewågs bruk föryttra
kol, tillhör ej Ständernas åtgärd, s. 16
—19-
Lots- och Båkafgiften, om nedsättning af,
för ångfartyg, s. 1215—1223.
Herr Lennings särskilda mening, s. 1224,
1225.
Lumpsamlingsskyldigheten. Flere förslag
till dess upphäfvande. Utskottets Betänkande
derom, s. 38—45-  Flere Ledamöters särskilda meningar, s.
46—49.;
Ytterligare Utlåtande, s. 745—749-  Herr Lennings särskilda mening, s. 730'
Register.
Lunds akademistats spannmål; förslag till
ny reglering af den, af Utskottet anseddt
onödigt, s. 106, 107.
Lä der garfveri er, Engelska. Se ekbark.
Länsmän må ej med alla auctioner tag$
befattning. Utlåtande öfver Förslaget, s,
153—155-
—- om deras boställen må underkastas extra
rotering, s. 871, 885.
M.
Mantalslängden om gamla och bräckliga
personers uteslutande ur. Se Debetsedlar,
Marcher, om nyttan af, för armeen, m. ni.
445*
Markegång, särskild för öfre och nedre Dalarne,
föreslagen; afstyrkes, 8. 90—93.
Ytterligare Utlåtande, s. 909—911.
Marknadstider, förslag till deras reglerande,
tillstyrkes, s. 49—57-  Ytterligare Utlåtande, s. 766—770.
Ministerplatserne, om indragning af; Motionen
tillhör ej Utskottets befattning,
8. 199.
Särskilda Meningar, s. 200.
Myror, om ny delning efter hemmantalet
af sådana å utmark belägne, från hvilka
gödningsämnen kunna hemtas, s. 386—388.
Register.
*551
Mått, Mål och Vigt, angående en föreslagen
Författning om, 8. 454—47®’
Särskilda meningar, s. 476—48°-  Ytterligare Utlåtande, s. 1102—1126.
Hemställan om jemnkning i RiksStåndens
fattade Beslut, s. x457—1460.
Mönstringars förrättande, om förändring af
tiden för, s. 1152, 1153.
N.
Nationalitetens äterupplifvande, Betänkande
i anledning af uppmaning till, s. 508—
511.
Särskilda Meningar, s. 5x1.
Nederlagsrättighet på Gothland. Se Porto
Franco.
Nybyggares, Lappske, söner, Betänkande öfver
frågan om deras skyldighet att ingå
i allmänna Beväringen, s. 384—386.
Ytterligare Utlåtande, s. 758—768.
O.
Orter, der ingen ordinär rotering finnes,
om de böra roteras, s. 867.
Registerv
P.
Papper, om vissa föreskrifter, i afseende
på tillverkningen af, s. 501,505.
Farm-afgifter, om upphörande af de till
Stockholms stad anslagne, s. 1280—1284.
Pass åt utländske män, om modification i
författningarne angående, s. 520—523.
Särskilda meningar, 3. 523.
Ytterligare Utlåtande, s. 1147, 1148.
Passevolance-afgiften, angående, s. 925—927.
Pastorer må åläggas att till Landscontoir
och Domcapitlet insända kyrkobocken
Utlåtande öfver Förslaget, s. 133—135.
Ytterligare Utlåtande, s. 751—756.
Prosten Grevillii särskilda mening, s. 756
—758.
— om yrkad inskränkning i deras rösträttighet
vid val till kyrkobetjent, s. 596—4°°*
Fenninge-circulationen, om sättet att befordra.
Se Marcher.
P1 anpenningars utgörande, om, s. 215—227,
Särskilda meningar, s. 228—230.
Ytterligare Utlåtande, s. 704,705.
Porcellainesförare, Se Glasförare.
Porto Franco, om inrättning af, på Gothland,
8. 1026—1063.
Särskilda meningar, s. 1063—1086.
Ytterligare Utlåtande, s. 1418—1420.
Särskilda meningar, s. 1421—1435.
Registet-.
Postgången, om förbättrad reglering af, s„
207—210.
— hemman, med 8 mils postföring; om de
må fritagaa från extra rotering, s, 862,
871, 886.
Postmästare böra hälla Postbok med landtboer.
Tillstyrkes, s. 59—61.
Ytterligare Utlåtande, s. 1275—1275.
£—• vagnars inrättande, om. Se Skjutsningsanstalterne.
Prestanda till bruken af åboer å till skatta
inlöste hemman. Yrkant iakttagande af
stadgan derom. Utskottets yttrande deröfver,
s. 31—34,
Ytterligare Utlåtande, s. 1363—1365.
Prebendehemman, Lunds Akademis. Se
Städjobref;
Prestegårds byggnadsskyldigheters utgörande,
om förändrad grund för, der stad och
land utgöra en Församling, s. 953—955.
Presterskapets, om den genom Kongl. Förordningen
d. ö6 Febr. tillaggda myndighet.
Se Socknestämmor.
Presträttigheternas utgörande, om förändring
i; Utlåtande i anledning af väckt fråga,
s. 480—485-
— val, om föreslagrie medel till förekommande
af åtskilliga förmenta missbruk vid,
s. 1226—1229. '
Bihang till RiksSt, Prof. JG23, (i'de Sam l. jN:0£9S
-
1554
Register.
Särskilda meningar, s. 1229—1232.
Ytterligare Utlåtande, s. 1489—1493‘
Särskilda Meningar, s. 1494.
Qvarnar, Väder-, Mjöl-, rättighet att dem anlägga
i st. f. Valtenqvarnar, tillstyrkes,
s. 22—25.
Ytterligare Utlåtande, s, 1321 — 1325,
Reglering, om en jemnare, vid de indeldte
Regementerne, stam- och hjelprotarne imellan,
s. 1276—1280.
Renhållningsafgifter. Se Parmafgifter, otn
upphörande af.
Rotehållare, om tillåtelse för, att sjelfve anskaffa
beklädnad åt sine soldater. Se Soldatnummer.
—■ om deras Beklädnadsbidrag, Motion, med
hvilken Utskottet sig ej kan befatta, s.
326—330. _
— må icke åläggas transportera compagaiernas
tross från munderingsbodarna till
mötesplatserna, 8, 956—957.
Ytterligare Utlåtande, s. 1495—1497.
R.
Register.
1555
Botering, Soldat-, om, efter hemmans uppskattningsvärde,
s. 324 — 326.
— extra, Betänkande rörande jemnkning af,
s. 841—896.
Särskilda meningar, s. 896—909.
Ytterligare Utlåtande, s. 1326—1340.
Särskilda Meningar, s. 1541* 1542»
— skyldige. Se Soldatnummer.
•—■ commissionernes sammansättning, om,
8. 869 892.
— Hemställan, angående Ståndens särskildta
beslut, angående frågan, s. 1448—144-7*
Memorial med Voteringsproposition i frågan,
s. 1514—1517.
Rusthållare, tillträdande, böter för, som un*
derlåtit att inom föreskrifven tid erlägga
afgift till Wadstena krigsmanshuscassa, s.
381—384,
Rydaholm. Se Frimarknad.
Räntegifvare och Räntetagare. Se Tiondesättningar.
Rönneby, om stadsrättigheters meddelande
åt köpingen, s. n85> 1186.
Särskilda Meningar, ,s. 1186—1193.
s.
Saköreslängders, otti allmänna, Kungörande*
s. 1284—1287.
Register.
Schoerbing, CancelliRådet ui< tu. Qaj inköp
för statens räkning af dess arbete om
Skogshushållningen, 1Q99, 1100.
Scholordning, om upphäfvande eller ändrande
af vissa stadgaoden i Kongl, Maj:ta
förnyade Nådiga, a. 555—586.
Särskilda Meningar, s. 586 — 588,
Ytterligare Utlåtande, s. 1161 —1172.
Scholväsende, om ett förbätiradt, uti landsförsamlingarne,
s. 685—704.
Ytterligare Utlåtande, s. 1249—1272.
Sedlighetens befordrande hos de lägre folkklasserna,
om medel till, s. 1253—1237..
Seglationsfriheten, om utsträckning i, mellan
Blekinge och Skåne, s. i435—1^59-
Sjö- och Stapelstäder bevilljade afgifter töj:
fartyg, sorn besöka köpingar, yrkadt upphäfvande
af, s. 512;—517.
Särskilda Meningar, s. 517—51g,
Ytterligare Utlåtande, s.. 1156—1140.
Skattetiäva. Se Hemmansegare, Göthlanda.
Skenninge. Se Frimarknad.
Skepp, Norrska, Utlåtande öfver väckt fråga,
att de måtte i Svenska hamnar behandlas
lika ined Svenska skepp, s, 48®
—50*.
Skjutsnångsanstalterne, om förändring i allmänna,
m. m., s. 782—800.
Ytterligare Utlåtande, s. 1595—1406.
Skogsordningen, om förtydligande af 48 §
i Kongl., s. 1132—1134.
Särskilda Meningar, 1135, 1136.
Register.
Ytterligare Utlåtande, s. i454—145®*
Skäppan, Capellans, om jemnare fördelning
vid utgörande af, s. 532—334.
Smideshandlare. Se Glasförare.
Smidens anläggande, om yrkad likhet i rättigheten
till nya, s. 822—827.
Ytterligare Utlåtande, s. 1291—1294.
Socknestämmobeslut, om Kronobetjentsskyldighet,
att å dem skaffa fastställelse, m.
m. Utskottets Utlåtande derom, s. a6i
^—163.
Förslag till Voteringsproposition i frågan,
s. 1526—1529.
— stämmor och KyrkoRåd, s. 293—303.
Ytterligare Utlåtande, s. 911—917.
Soldaters skyldighet att underhålla soldattorpen,
Utlåtande i anledning af väckt
fråga om, s. 448—454*
— beklädnad vid Vesterbottens Regemente,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om,
s, 506, 507.
Soldatnummer, om rättighet att för de till
extra rotering indelade, anställa värfning
inom Beväringsåldern, m. m., s. 318—321.
Ytterligare Utlåtande, s. 1O06—1011.
Särskilda Meningar, s. ion—ioj8.
Stad, ny föreslagen, att anläggas i Kronobergs
län, 8. 128.
Stamrotar vid de indeldte Regementerne,
Se reglering om en jemnare.
Stenungesund. Se Frimarknad,
1553
Register*
Strandväg, föreslagen utvidgad rättighet att
den begagna. Afstyrkes, s. 74—76.
Stångjernssmidet, om yrkad rättighet till
utvidgande, s. 828 — 855.
Ytterligare Utlåtande, s. 1588—1594.
Städjobref, om beståndet af, å de Lunds
Akademi anslagne Prebendehemman, s.
504, 505-
Svanesund. Se Frimarknad.
Sågqvarnar, om rättighet att vid skattlaggde
husbehofs-, få försåga så stort antal
stockar som heldst, s. 1157—1160.
Säd, endast torkad, må till kronomagasinet1
levereras; Utskottets Utlåtande öfver Ma*
tionen, 550—332.
T.
Tabergs bergslag, om det må indelas till
extra rotering, 867—885.
Tackjern&tillverkningen och handeln, om yr**
kad vidsträcktare frihet i, s. 8i4~“820.
Särskilda meningar, s. 821. 822.
Tjenstehjonslöner,. Förslag att förekomma
deras stegring, kan ej tillstyrkas, s. 124
—128.
*— flyttning, om lämpligaste tiden för, 243
—■ 260.
Särskilda Meningar, s. 285.
Ytterligare Utlåtande, s. 762—766.
Register.
»559
Tillgångar, huru stora, finnas anslagne åt
Lärostater och Presterskapet i Sverige,
yrkad undersökning om. Se Scholväsende,
ett förbättradt i Landsförsamlingar.
Tiondesättningar, om ständiga, s. 211—213.
Ytterligare Utlåtande, s. 960.
Tjörns, öns, befrielse från kronoskjntsning.
Utskottet kan ej tillstyrka Förslaget, s.
57. 58.
Torgafgifter. Se Parmafgifter, om upphörande
af.
Torpare, om inskränkning för, i rättigheten
att antaga tjenstehjon, s. 510, 311.
Torpen, om byggnader å soldate-, vid Östergöthlands
LifGrenadier Regementen,
s. 1464—14®7‘
Trivialschola, om återupprättande af en i
Kongelf, s. 592—396.
Troppar, om ersättning för underhåll och
fourage till tågande, s. 726—732.
u.
Undsättningsspannmål, om yrkad ersättning
för transporter af, s. 312—514.
Uppbördsstämmor, Krono. Se Böter.
Upsala Akademies kronotionde. Se Kronotionde.
Utskylder, Förslag att förlänga tiden till dåres
indrifvande, afstyrkes, s. 13—15*
Förnyadt Utlåtande, s. 524—529-
1560 Register
v.
Venei-n* föreslagna medel att bibehålla, vlä
en gifven medelhöjd, s. 954—95i.
Vestgötha Regemente, om Beklädnadssättet;
vid Kongh Se Passevolanceafgiften.
Väg, föreslagen till anläggning mellan Tor*
nea och Kengis. Afstyrkes, s. 7—11.
w.
Wadstena KrigsmanshusCassa. Memoria
rörande afgifterna till den. Utskottet
kan sig ej dermed befatta, s. 61, 62.
Wedewågs rätt att ensamt erhålla kol föl?
Lindes Bergslag. Se Linde.
A.
Åboförändringars antecknande i Jordaboken*
Se Debetsedlar.
o
Ångfartyg. Se Lots- och Bakafgifter, om
nedsättning af.
Ä.
Åmnessmidet i Riket, om rättighet till utvidgande
af. Se Stångjernssmidet.
Ö
Öfningar, om medel, föreslagna till befordrande
af gymnastiska, s. 4*7—424*
Ytterligare Utlåtande, s. 773, 774*
Rättelser i
Sid.
>7
41
128
229
J48
244
304
523
344
405
447
54°
549
589
59»
775
797
806
828
852
964
2015
2023
2239
1178
2245
2250
Råd.
• »7 -
■ 17 -
24 -
25 -
• 19 -
■ 9 '
• 24 -
■ 3 -
17 -
7 -  3 -  7 -
• 24 -
■ 18 -  20 -
7 -
• 14 -
1
,9 -
■ 20 -
3 -
■ 4 “
■ 24 -
■ >9 "
• 6 -
■ 22 -
■ sista -  • 6 -
■ 9 -
1261 — 8
2301
>35<>
»33»
1542
22
*7
7
>9
Står:
läs:
Ervalla
Edvalla
Aflemnss
Abemnas
Wrigistad
Wrigstad
5teminge
Steninge
I ulands
Inlands
1823
2822
och
ock
arni
ärna
således
särdeles
Gösmeds
Geseneds
upplysnin
upplysniitgai
Stotsverket
Statsverket
råda å
råda bot å
ankommendé
ankommande
bör
böra
consumstionen
consumtionea
Rörje
Börje
lindra
lindras
Gästvare
Gästgifvare
stånjernshärd
stångjernshärd
desaf
deraf
brännvinbrånning'
brännvinsbränning
krigstjenst
krigstjenst
Fårösund
Fårösund
behållande
behållande
efterrättalse
efterrättelse
förenämnde
förenämnde skäl
Stånd
Stånds
Kyrkoherdarne, sjelfve Kyrkoherdarne
sjelfve
ett mildre mindre antal — ett mini
dre antal
ämbetstnannéS
ämbetsmannen i
sätt
sitt
stridande frih mot
stridande mot
af, s.
af, s, 2467—1470.
