# ID: svediakorp-gov1893
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 62,999
# sentences: 1,839
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens $
Protocoll*
Innehållande de Handlingar,
Hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar,
samt
Riks - Ståndens Protocolls - Utdrag
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
1825,
Åttonde Samlingen.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande.
2,:dra Bandet,
STOCKHOLM,
Tryckt hos Elmén och Granberg, J. P. Lindks Enka,
F. B. Nestius, Z. H(eggström, A. E. Ortman,
samt a Ecksteiriska och Mar quar riska
Boktryckerierne, 1823 och 1824.
BIHANG
till samtliga
Biks-Ståndens Protocoll
Vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
1823.
' !*
Åttonde Samlingen,
innehållande Allmänna Besvärs- och Ekonorai^Utsfottets
Betänkanden.
Sednare Bandet.
9»-o <***. aoooeoooöcooaoooooo o 0000000a coooocoo v».
STOCKHOLM, 1823,
hos Zacharias Haeggström.
'
:
JV:r 142.
Ankom den 11 Juli ig2§i
Xjtlåtande, rörande väckt fråga, otti stadgandet
af vissa föreskrifter, i afseende
på upprättandet af Debetsedlar och meddelandet
af förbud för Häradsskrifvare,
att fordra betalning för Abo förändringars
antecknande i Jordboken, samt gamla
och bräckliga personers uteslutande ur
Mantalslängden,
ti Memorial, soot tlederv. Bande-Ståndet
till Utskottets Utlåtande remitterat,
harRiksdägsFulImägtigen Pehr Tonsson, från
Christianstads län, sökt fästa uppmärksam"
het på nödvändigheten af en sådan utförlighet
i de till Skattskyldige lifgifvande Debetsedlar
å Krono utskylder, att fullkomlig
controll å Debiteringens rigtighet måtte
kunna vinnas, till hvilken utförlighet
Pehr Jönsson ansett höra, att i DebetsedBihang
till RiksSt. Fröt. 1823, Olde Sami. JShr 59»
c32 Resi), och E,kon. Utsk. Betänkanden.'
larna blifva upptagne: fastighetsvärden,
alla de Skattskyldiges antal, samt kannerymden
å brännvinsredskap; och har Pehr
gönsson särskildt föreslagit, att Häradsskrifvare,
vid förlust af deras tjenster, måtte förbjudas,
att hädanefter, som hittills, fordra
betalningar för Åbo-förändringars och Köpeafhandlingars
påskrifvande, samt gamla
och bräckliga personers uteslutande ur Mantalslängden.
Sedan Utskottet funnit förra delen af
Per Jö nssons Motion vara af den beskaffenhet,
att den till gemensam öfverläggning einellan
Bevillnings- och EkonomiUtskotten
borde förekomma, har Utskottet, med anledning
af RiksdagsOrdningens 45 §> deröfver
begärt förstnämnde Utskotts yttrande;
Och, som samma Utskott, uti ankommet Pro*
tocollsUtdrag, tillkännagifvit sig hafva, under
fästadt afseende på hvad Per Jönsson
andragit, rörande sättet till Debetsedlars
inrättande, beslutit, att, vid det till Rikets
Högloft. Ständers afgifvande Förslag, till
den blifvande Bevillnings-Stadgan, bifoga
formulair till Debetsedler och, i sammanhang
dermed, äfven föreslå förbud emot
flere Debetsedlars utgifvande: Så, och enär
hvad Per Jonsson i förenämnde afseende å*
syftat, härigenom varder uppfyldt, anser Ut*
skottet någon vidare åtgärd i ämnet sig icke
tillhöra, än att om berörde förhållande
vördsamligen göra anmälan.
Besv. och Ekon. Utsk. Betanhanäen,
Beträffande åter Ver Jönssons yrkande,
om stadgandet af ansvar för Häradsskrifvare,
som fordra betalning för anteckning af
Aboförändringar samt gamla och bräcklig!
personers uteslutande ur Mantalslängden, *å
linner Utskottet sig böra förklara, att, derest
sådant emot Författningarnes föreskrift
å något ställe skulle föröfvas, detsamma innefattar
ett missbruk, hvaruti den lidande,
genom klagomåls anförande å vederbörlig
ort, kan erhålla rättelse, men hvarom Riksens
Höglofl. Ständer, emot Regeringsformens
go §, icke tillhörer någon öfverläggning8-
eller pröfningsrätt.
Riksens Höglofl. Ständers eget upplysta
bedömande varder detta Utskottets Utlåtande
vördsamligen understäldt.
Stockholm den 9 Juli 1823.
954 Beiv, osh Eihon,
N:o 143.
Aukom den 19 Juli 5823.
Betänkande, öfver jöreslagne utvägar och
yrkade åtgärder, att, lill förekommande
af flöden och öfversvämma gar m. m.,
bibehålla sjön Venern viden gifven nic*
delhöj d,
I detta ämne hafva till Utskottet blifvit
remitterade:
Från Högloft, Ridder skalet och Adeln.
1:0 Anförande af Herr von Becker, Carl,
hvaruti förekommandet af sjön Venerns flöden
och öfverdrifna vattenhöjd anses såsom
ej mindre af nödvändigheten påkalladt, än
omfattande en större mängd enskildes interessen;
hvarföre alla åtgärders vidtagande
till vinnande af detta ändamål bör räknas
till de statsekonomiska företag, som skulle
hedra vår samtid och i stort gagna fäderneslandet.
Sedan författaren fästat uppmärksamheten
derå, att denna Sveriges största
insjö väl är ganska nyttig för segelfarten
och den inre communicationen, men,
»är den flödar, utbreder de rysligaste förstörelser
öfver åkrar och ängar för lOOOide
tals landtman, tillägges ett ytterligare motiv
till detta ondas förekommande uti ådagaläggande
deraf, att dessa flöden, utom den
positiva förlusten af fördränkta skördar,
Besv. och Ekon, Utsk, Betänkanien,
leda tili en annan negativ, men kanske betydligare,
då de afskräcka från odlingen a£
de oberäkneliga och till ädlare bruk högst
tjenliga landsträckor, hvilka flerestädes angränsa
sjön och nu, af fruktan för hans obestämda
flöden, måste lemnäs alldeles obegagnade.
Ehuru det ligger utom gränsen
af all mensklig förmåga, att afböja orsakerna
till dessa flöden, skulle likväl följderna
förekommas derigenom, att sjön genom ökadt
aflopp kunde hållas vid en jemn och medelmåttig
vattenhöjd, om hvars möjlighet
vetenskapliga undersökningar redan äro anställda,
och hvilkas resultat bevisa sakens
verkställbarhet, utan att skada seglationen,
hvilken farhoga för öfrigt borde ytterligare
till sin mer eller mindre grundade halt undersökas
och fullkomligen utredas, innan
någon slutlig åtgärd vidtoges. Imellertid
föreslås, att Riksens Höglofl. Ständer ville
till detta riksgagneliga ändamål anslå nödige
medel af den hufvudtitel, som lemnar
bidrag till strömrensningar och andra för
landets upphjelpande nyttiga företag, hvarigenom
äfven, under denna tidpunct af allmän
förlägenhet, något penningar skulle
spridas i en ort och bland en folkklass, som
deraf är i största behof.
Från Hederv. BondeStåndet.
22:0 Memorial af RiksdagsFulImäglige, från
Vermlands Län: J. Gråberg, Olof Nilsson,
lonas Nilsson, O. Olofsson, O. Ohlsson och
936 Besv, och Ekon. UtsJc. Betänkanden.
Daniel Nordqvist, hvaruti Olof Jonsson och
Eric Paulsson från Elfsborgs Län äfven instämt.
Efter upprepande och bevittnande af
samma olyckliga följder, hvilka uti ofvanintagne
anförande äro uppräknade, yrkas en
allvarlig åtgärds vidtagande till sjön Venerns
sänkning, såsom ett företag af troligen
större nytta och nödvändighet än flere
andra, redan genom Rikets Ständers omtanka
för fäderneslandets välgång på allmän
bekostnad började och verkställde, samt säkerligen
fullbordadt med vida mindre utgift
för Statscassan och på kortare tid, äa
de fleste af dessa. Vidare itppgifvas ds
allmänt kända utvägar, sorn blifvit nyttjade
att undersöka lämpligaste sättet till sjöns
sänkande, och ytterst anhålies, att, genom
Riksens Ständers åtgärd, bestämda föreskrifter
måtte utfärdas, i afseende på allt, sora
till detta nyttiga företags verkställighet i
det bela kan linnas ledande.
Vid Remiss af detta Memorial antnäs»
kes af RiksdagsFullmägtigen lohan Myrin,
från Elfsborgs Län, att Trollhätte slussinrättningar
möjligen kunde af vattnets sänkning
i Venern komma att lida, hvadan sådant
borde först undersökas; Af Eric Aldgren,
fran samma Län, att vättnet kunde
genom öfversvätmningar göra skada å de
intill Götha Elf gränsande egor; och af
Pehr Bengtsson, från Kalland, att ett sådant
företag ej bör ske på Statens bekostnad, utan
Be sv. och Ekon. Viik. Betankanden. 957
ombesörjas af den ort, som deraf väntar nytta.
5:0 Memorial af RiksdagsFullmägtigen, från
Skaraborgs Län, Anders Andersson, som
klagar öfver de öfversvämningar, hvilka åtskillige
uppräknade hemman omkring sjöarne
Venera och Dettern lida af dessa sjöars
stigande vissa år och årstider, enligt bilogadt
Besigtningsinstrument. Med anledning
deraf anhålles och föreslås, att ej allenast
de anställde undersökningar, rörande dessa
sjöars sänkning, måtte, så fort ske kari, blifva
till slut bragte, utan ock, att, derest
nämnde sänkning kan verkställas, de hemmansegare,
som under tiden lidit, men oaf*
kortadt utgjort sina onera, måtte af staten
erhålla ersättning för den lidna skadan, eller
ock, derest företaget icke finnes utan
öfvervägande kostnad och olägenhet kunna
verkställas, tillfälle dem lemnäs, att med minsta
möjliga omgång erhålla förmedling å sina
hemman och lindring i sina utskylder.
Orsakerna till sjön Venerns oregelbundna,
men periodiska stigande och fall,
hafva länge varit föremål, ej mindre för
Vetenskapsidkares än kringboende hemmansegares
eftersinningar. Sjelfva naturphenomenet
och dess skadliga verkningar
hafva varit kända ifrån urminnes tider; men
endast gissningar, oftast af en orim!ig\baskaffenhet,
samt utan all grund, såsom att
sjön stiger i 7, och faller uti andra 7 år,
•att den eger underjordiska till- och aflopp
g38 Besv, och Ekon, ytsk. Betänkande/u
in. m., som göra all bestämning omöjlig,
hafva intagit stället för observationer, stödda
på fördomsfri erfarenhet och vetenskapliga
grunder. — Sedan en sednare tids upplyftare
forskningsanda undanröjt dessa fördomar,
och man efter vederbörliga, med
noggrannhet anställda, rön och försök, hunnit
inse de verkliga orsakerna, samt trott
sig kunna bestämma dem genom någorlunda
säkra calculer, så har åhågan blifvit
vackt, att i statsekonomiskt hänseende begagna
den vunna erfarenheten till förekommande
af öfversvämningarnes menliga
verkningar på segelfart och landtbruk, samt
derigenom ej mindre undanrödja tusendtals
jordbrukares lidande på redan odlade och
besådda marker, än skänka fosterbygden
en betydlig sträcka af ny jord, tjenlig till
all slags odling och production.
Med anledning af Kongl. Vermländska
Hushållningssällskapets, uti Juli månad 1817,
gjorda underdåniga hemställan, sedermera
understödd af några enskilda hushållares
till Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs
Län gjorda anmälan, har undersökning
af möjligheten, huru vida sjön Venern
skulle kunna sänkas till en jemn medelhöjd,
sådan den blifvit påräknad vid Götha
canals grundläggning, först blifvit i officiel
väg framkallad. Utaf RiksdagsFullmägtige
från Carlstads Län blef denna undersökning
sedermera vid 1818 års Riksdag,
Besv. och Ekon, utsk. Betänkanden,
genom särskild petition, ytterligare påyrkad,
hvaröfver förenade Stats- och EkonoiniUtskotten,
under den 16 Mars samma år,
afgåfvo sitt Utlåtande, som af Rikets Höglofl.
Ständer godkändes. Då Kongl. Maj:t
redan den 9 förutgångne December, genom
Nådig Skrifvelse, gifvit Landshöfdingen
i Skaraborgs Län, Hans Excellence Herr
Grefve Adlersparre, tillkänna, att ÖfverDirecteuren
och Riddaren Hagström blifvit i
Nåder förordnad till den begärda undersökningens
verkställande, på allmän bekostnad,
så funno Rikets Höglofl. Ständer någon
ytterligare åtgärd tills vidare icke böra
i denna del vidtagas.
Under loppet af åren 1818, 1819 och
1820, har bemälde ÖfverDirecteur fulländat
de anbefallde undersökningar, om möjligheten,
att förekomma sjön Venerns öfversvämningar,
och deröfver, under den 15 Mars
innevarande år, till Kongl. Maj:t ingifvit
underdånig berättelse, åtföljd af så fullständiga
chartor och beräkningar, att ämnet
uti sitt theoretiska skick kan anses vara fullt
utreddt.
Sedan Utskottet ej mindre tagit en noggrann
kännedom af dessa handlingar, än
äfven begagnat ÖfverDirecteuren Hagströms
tillfälliga härvaro till muntliga förklaringars
inhemtande, får Utskottet först utur
nämnde källor i korthet sammandraga de
upplysningar, som, till ämnets rigtiga bedor
940 Fu'(v, och Ekon. Utsk. Betänknndert.
mande, kunna för Rikets Höglofi. Ständer
finnas nödiga.
Den afgifna underdåniga berättelsen
innehåller följande hufvudmomenter: 1:0
Om sjön Venerns storlek. 2:0 Om vidden
af det land, sorn lemnar nederbörden till
Venern, och om dess läge. 3:0 Följder,
som häraf kunna dragas. 4:° förhål
landet
med Venerns stigande och fallande,
samt den hittills funna största skilnad, emellan
dess högsta och lägsta stånd. 5:0
Om slutsatser, som häraf kunna dragas, i afseende
på möjligheten, att förekomma öfversvämningar,
6:0 Om sättet att, genom
gamla utloppets utvidgande, eller nya utlopps
anläggande, sänka sjöns vattenyta, och
livad dervid är att iakttaga, då fråga är om
sjöar, som nyttjas till segelfart. 7:0 Hura
vida tillfälle till ett nytt utlopp för flod»
vattnet finnes, samt hvar det kan vara
möjligt, och huru stort det bör blifva.
Derjemte äro bifogade 3 tabeller: 1:0 öfver
sjons stigande och fallande åren emellan,
räknade från dato till dato under 12 år;
2:0 öfver sjöns största stigande och fallande
inora hvarje år; samt 3*,o jemnförelsetabell,
emellan vattenhöjderna från och med
1807 till och med 18205 och slutligen 3:ne
chartor öfver Götha Elfs utlopp utur sjön
Vernern; öfver mossdraget mellan sjön och
elfven, samt öfver mossdraget ifrån Mordke«
öfver Ryda ån eller Lånboda. Dessutom
äro uti en särskild Tom af Bilagor,
B-esv. och Ekon. Vith. Betänkanden. 94*
lill ett antal af 22, samlade och uppgifna
alla i ämnet inkomna särskilda autoriteters
och enskilda personers afgifna Utlåtanden,
hvilka upplysa, dels sjöns anmärkta
förhållande i äldre tider, dels den af
sjöns sänkning möjligt uppkommande verkan
på segelfarten, dels och hufvudsakligen
ungefärliga beräkningar på den odlingsbara
mark, som derigenom skulle komma i dagen,
jemte uppgifter af de redan odlade
egorymder, hvilka nu genom öfversvämma*
garna lida, eller ock på några ställen alldeles
utbrytas.
Af alla dessa handlingar inhemtas följande
uppgifter och resultater:
1:0 Sjön Venerns yta är 47-2- Quadratmil.
2:0 Storleken af det land, som lemnar nederbörden
tili Venern, oberäknad dess egen
yta, utgör 45° Quadratmil, hvaraf största
delen, eiler 329, ligger norr om sjön, sträckande
sig långt uppåt Norrska fjällarna.
Denna ytas hela längd utgör i det närmaste
gOj mil, men dess Sodrätta höjd öfver hafsytan
varierar ända till 6000 fot.
3:0 A£ en så olika och bruten local på hela
den tract, som till sjön har sin lutning,
skola de periodiska och inga säkra beräkningar
underkastade flöden nödvändigt härledas.
De komma af snöns olika quantitet
och smältning på fjällen, den förra beroende
af rådande östan- eller vestanvinden
vid snöns fallande på ömse sidor om fjäll
-
94^ Besv. och Ekon. Utstc. BetänkandeHi
byggen, den sednare af mer eller mindré
varma somrar, hvilka åstadkomma behållningar
från det ena till det andra året, lika
litet underkastade calcul, som väderle*
kens och nederbördens omskiften4
4:0 Då man antager Venerns med säkerhet
kända lägsta vattenyta, i slutet af October,
November och December månader 1810,
lika med ti fot öfver nedersta tröskeln i sista
slussen vid Götha canals utgång, och den
efter berättelse ännu lägre yta, år 1767, 9,
51 fot öfver samma tröskel, så blifver dess
med största säkerhet observerade höjd 17»
99, samt, efter gamla märken och traditioner,
år 1773, 19, 71 fot. Största skilnaden,
som hittills kunnat upptäckas, är följaktligen
10, 2 fot, eller något öfver 5 alnars
lodrätt höjd, oberäknad verkan af olika
vindar, hvilka kunna uppdrifva densamma
ännu ytterligare vid någon af stränderna.
5;o Till en sådan höjd har sjön aldrig kom*
mit under ett år, utan genom besparingar
ifrån det ena till det andra och stundom
uti flera år å rad. Den största besparingen,
Iian, enligt observationerna, kunnat årligen
göra, är g—6 fot. Då man känner sjöns
area, kan den vattenmängd bestämmas, som
i flodår icke finner rum till afrinning, gen»
om det nu varande utloppet, och man kan
vidare bestämma vidden och skapnaden af
det nya utlopp, som fordras, för att inom
året, eller innan nästa flöde infaller, afföra
Éesv. ock Ekon. Utik. Betänkandcn. 945
åen gifna vattenmassan. Dess största sedermera
inträffande variation kan följaktligen
ej blifva större än högst 5^ fot, hvilket likväl
sällan bör inträffa. Om nu den nya
öppningen i afseende på belägenheten är
möjlig, och den, på rigtigs grunder anlaggd
och tillskapad, icke förnärmar segelfarten,
hvarken ofvanföre i sjön, eller nedanföre i
elfven, så synes äfven möjligheten, att förekomma
öfvcrsvämttingar, utan vådliga påföljder,
vara gifven.
6:0 Då i sjöar, som nyttjas till segelfart,
stor vigt ligger derå, att denna icke försvåras,
blifver högst nödigt, att till dess djup
och storlek bestämma det gamla utloppets
Utvidgande eller ett nytts tilldaning. Detta
kan icke heller vara någon svårighet underkastadt,
då man gör öfversta tröskeln
för det blifvande alfallet lika med den påräknade
medelhöjden eller lägsta ytan, som
för seglation är fullt tillräcklig. Så snart
vattnet fallit till denna yta, kan det nya
utloppet lika litet utöfva någon verkan på
ytterligare sänkning, sorn om det aldrig
tillvext, hvilket genom hydrauliska figurer
och calculer är uti under sökningsinstruxnentet
utförligen ådagalagdt. Skulla någon
farhåga i detta hänseende återstå, så
kunde man göra bottnen af det nya alfallet
ännu en fot högre än medelhöjden. Och
om ändå ytterligare, genom framtida erfarenhet,
skulle utrönas, hvad likväl ej är pro
-
944 Be sv. och Ekon. Utsk. Betänkan den.
feabelt, att segelfaiten genom oförutsedda
naturverfeningar kunde komma att lida; sa
lärer en hvar finna, att vid inträffande låg
vattenyta, då canalen är torr, det är ett arbete
af ringa omfång och kostnad, att fylla
dess öfversta tröskel till hvad höjd som behagas,
så att uti intet fall företaget kan
medföra några ohjelpliga följder.
7:0 Sedan, genom anställde afvägningar, och
tid anblicken af bergens synbara beskaffenhet
öster om Hufvudnäs ön, blifvit utrönt»
att sjön Venerns nu varande utlopp, ofvanför
Rånnums bro, icke tjenligen fean till
erforderligt behof utvidgas, eller åtminstone
skulle medföra vida större kostnad
och svårigheter, än tilldanandet af ett nyttj
så hafva undersökningar blifvit gjorda på
alla de ställen, hvarest läget erbjuder sådana
tillfällen. Såsom förmånligast anses och
tillstyrkes, att följa den lilla elfgren vester
om Hufvudnäs ön, samt att undanspränga
klipporna på samma sida af denna ö, enligt
anvisning och uppgift på den medföljande
cbartan, hvarest inloppet, sidolinierna och
utloppet af den föreslagna nya canalen no»
gare bestämmas. Efter anställd calcul, bör
denna canal i hvarje secund, minut af tid
kunna afföra 7,028 cubikfot vatten, som för
ändamålet är tillräckligt, ehuru bottnen lägges
så högt, att dess verkan upphör, så snart
vattnet i sjön sjunkit till en viss utsatt höjd.
Bero. och Ekon, Utsk. Betänkanden.
U:o Sedan bredden och djupet af denna canal
blifvit fastställde, så att, då den upphört
att verka, vattnet ändå står 12 fot öfver
nedersta slasstrosfeeln vid Sjötorp, det är
iner än en fot öfver lägsta observerade vattenytan,
uppgifvas kostnaden för sprängning
och gräfning till 226,807 Kd., hvilket dock
torde böra ökas till en rund summa af 250,'
OOO Rd. i anseende tili skadestånd för jord
m. m., sornförut icke kan så noga beräknas.
9:0 Huru vattuhöjderna komma att förhålla
sig i Götha eif nedanföre canalen, Sr
val icke möjligt att i förhand bestämma,
blifvandes bär, sorn vid bedömandet af Veinerus
vattuhöjder, erfarenheten, grundad pä
observationer, den säkraste ledträden. Väl
äro liera sådana gjorde, sä vid Brinkeberg*
kulle, som vid Trollhättan, Akerström och
'Edet, men icke så fullständige, som öfver
Venern.
En eiler annan slutsats kan likväl göras,
upplysande för ändamålet. När Venerns
högsta vattenstånd öfver Sjötorps slusströskel
var 17, 97» så var elfvens, samma dag,
vid Trollhättan il, 55, å 11, 42; °ch vid
Venerns lägsta böjd, ix fot, var höjden vid
Trollhättan 6, 40. Sålunda förhåller sig
skilnaden imellan högsta och lägsta vattenståndet
i sjön till det uti elfven, i det
närmaste, som 5 tili 2, hvilket tydligen tyckes
ådagalägga, att ändringarne på vattenBihang
till RiksSt. Fröt. 1B2.3, Q:dc Sami. N:o 60,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande»,
höjden i Götha eif icke äro så stora, som !
Veneri), och att ^således en förminskning i
dennas öfversvämningar ej kan hafva någon
så menlig verkan i elfven, som inan vid
första påseende skulle tro.
io:o Uti den hufvudsakliga frågan, sorn
likväl icke tillhört den förevarande undersökningen,
huru stor, trier eller mindre odlingsbar,
, jordrymd blifver, genom den föreslagna
sänkningen, att påräkna, äro de
tillfälliga och strödda uppgifterne så ofullständiga,
att de icke gifva något säkert resultat.
Endast på Vermlands sidan äro de,
genom dervarande Hushållningssällkaps försorg,
bestämdare uppgifne, enligt särskildt
bifogade förteckningar, till 7,075 geometriska
tunnland, hvaraf 6,816 utgöra åker och
äng, samt det öfriga odlingsbara mossar och
betesmarker. De ifrån öfriga Länen endast
Styckevis meddelade uppgifter öka denna
summa till 10,760 tunnland, som. Utan fara för
missräkning, forde kunna fördubblas, eller åtminstone
i rundt tal tagas till 20,000 tunnland,
då man beräknar, dels Uraktlåtenheten,
dels allmogens vanliga fruktan för beskattning
vid de skedda uppgifters inför0
drande.
-ooooCoooo» I
Genom nu lemnade upplysningar anaer
Utskottet Riksens Höglofl. Ständer vara
Best), och Ekon. Utsk. Ectänhandcn.
försätta i tillstånd, att sjelfva bedöma an-*
ledningarna till det ifrågavarande vigtiga
företag, möjligheten af dess verkställande»
kostbaden för des3 utförande och vidden af
den Statsekonomiska nytta, sohl derigenom
skulle framkallas.
Ått en dylik på obestämda och olika
jperioder till höjden varierande vattenmassa,
soto ofvan är anförd, skall på angränsande
tracters åkerbruk och hela hnshålltoibg
göra den menligaste verkan, samt att
följaktligen alla medel till dess afvärjande
äro på sitt rätta ställe, lärer väl Vara utan
allt tvifvelsmål, likasom möjligheten för
Vattnets aflopp synes vara fullt gifven. Men»
huru vida nyttan kan fullkomligt svara etnot
den dermed förknippade kostnad» synes
ännu vara outrönt, så länge icke säkra och
fullständiga uppgifter finnas på quantiteten
och värdet af den jord, sorn genom
sänkningen blifver försatt uti ett för öfversvämningar
tryggadt och odlingsbart skick.
Äfven återstår att Veta, huru vida egarna
till denna jord vill ja bestrida den till företaget
erforderliga kostnad, ty Utskottet anser
Staten icke böra eller kunna dermed
betungas. Det enda, man af densamma kan
fordra, äro förskotter till framtida ersättning,
och att, på dess bekostnad samt igenom
dess föranstaltande, alla nödiga upplysningar
och förberedande anstalter träffas.
Då öfvertygelsen icke heller ännu tyckes
£43 Besv, och Elson, Utsh. Betntiknndtrt.
allestädes vara fullt vunnen, om företagets
vidsträckta nytta, om dess möjliga och at
alla mötande naturhinder oberoende verk-1
ställbarhet, samt slutligen om frånvaron af
all våda för segelfarten; Så synas alla utvägar
först böra vidtagas, att i dessa delar
Upplysa allmänheten, till vinnande af en
stadgad opinion, och att erhålla olla ännu
bristande fullständiga underrättelser, innan
en sak, a£ så vidt omfång och så betydlig
framtida consequence, till verkställighet företages*
I
följd af dessa åsigter, tillstyrkas Rikets
Högloft. Ständer, att hos Kongl. Majttuti underdånig
Skrifvelse anmäla detta företag, såsom
varande af stort inflytande på landets
hushållning och följaktligen i all motto värdt
dess höga uppmärksamhet, då derigenom,
en ny massa af odlingsbar jord uppkommer,
den redan odlade jorden fredas för periodiska
öfversvämningar, de öfverblagade våldsamma
utbrytningar af hela landsträckor
förekomma?, samt alla canalarbeten säkrare
calculeras och lättare utföras uti vattendrag
af gifven och någorlunda permanent medelhöjd.
I samma underdåniga Skrifvelse tillstyrkas
Rikets Höglofl. Ständer anhålla:
1:0 Att Kongl. Maj:t täcktes, å allmän bekostnad,
låta till trycket befordra alla de af
Herr ÖfverDirectören Hagström inlemnada
Handlingar, Tabeller och Chartor, hvilka
lemna erforderligt ljus till ämnets fördoms
-
Besv. ock Ekon, Vtsk. Belänkanäen, 949
fria bedömande, och af detta arbete i Nåder
låter utdela gratis 2:no exemplar på
hvarje Socken, som eger till Venern angränsande
mark.
2:0 Att Kongl. Maj:t inom nästinstundande
Riksdag låter, genom sina Befallningshafvande
i Elfsborgs, Skaraborgs och Carlstads
Län, i Nåder anställa undersökningar öfver
den jordrymd, så till quantitet som beskaffenhet,
hvilken af sjöns bibehållande vid
den i Handlingarna utmärkta medelhöjd,
skulle kunna hemta förmån, och deröfver
låter infordra så fullständiga och approximativa
beräkningar, som möjligen kunna
erhållas och med sakens natur äro förenlig®.
5:0 Att Kongl. Maj;t, likaledes genom sina
Befallningshafvande och inom samma tid,
täcktes Socknevis låta höra de innevånare,
som bo invid sjön Venerns stränder, eller
hafva egorymder och mossar belägna invid
de vattendrag, hvilka af sjöns flöden bero, huru
vida och till hvad belopp de efter vidden
och godheten af deras innehafvande
jordrymd skulle önska och villja utfästa
sig att ersätta den calculationsvis beräknade
kostnaden för sjöns sänkning, hvarvid
likväl för dem synes böra förtydligas,
att en dylik ersättning ej kommer i fråga,
förrän sänkningen är verkställd och säkerhet
vunnen, att, oberäknad! den årliga mindre
variationen samt tillfälliga vindars ö
-
Besvt och Ekon. Vtsk. Betiinkanden,
gonblickliga inverkan, vattnet icke stiger
(ifver den gifna medelhöjden. Härtill synes
äfven böra läggas, att ersättningen utgår
efter hand på vissa år samt kan indelas
uti olika klasser, efter jordens olika
godhet, förslagsvis imellan 2 och 12 Rd,
per tunnland. Det blifver då hvarje jordegares
egen fördel, att, till erhållande af
den påräknade kostnaden, taxera sig, i det
förhållande han väntar sig förmån af före*
taget, såsom ett villkor, hvarförutan det
icke kan ega rum.
4:0 Att Kongl. Maj :t täcktes låta utfärda Nådig
befallning om ytterligare undersökningars
verkställande uti Götha eif, huru vida vattenhöjden
derstädes är i något visst förhållande
till Veperns stigande och fall, samt, i denna
händelse, huru ett sådant förhållande visar
sig, och om det är underkastadt saker beräkning.
Sedan dessa nödvändiga upplysningar
blifvit samlade, äro Rikets Ständer i tillfälle,
att vid nästblifvande Riksdag bedöma,
huru vida företaget må tillstyrkas, hvilka
hinder, som dervid kunna möta, och i
hvad mån Staten, medelst nödiga åtgärder
och förskotter, bör bidraga till dess utförande.
Beträffande slutligen RiksdagsFullmägtigen
frånlSkaraborgs Län Anders Anders»
sons gjorda anhållan, att de hemmansegare
Eesv• och Ekon. Utsk, Betänkanden. §54
omkring Sjöarna Venern och Dottern, hvilha
lidit skada, eller mistat jord af desse
sjöars öfversvämning och utbrytningar, mätte,
om den föreslagne sänkningen kan verkställas,
af staten erhålla ersättning för den
lidna skadan, eller ock, deräst detta företag
icke är verkställbar^ erhålla förmedling
å sina hemman och lindring i sina
utskylder* så kan Utskottet icke tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer, att dermed taga
någon direct befattning, utan måga de, efter
vederbörligt anställda syner och värderingar,
derom i laglig ordning anmälan
göra, om de sig dertill befogade finna.
Dock varder allt detta Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsamt undell
Stäldt.
Stockholm den 16 Juli 1823.
N:o 144,
Ankom den 22 Juli i8*3i
1jtlåtande, i anledning af väckt fråga, om
förbud mot införsel af Utländsk Hum*
bie. —•
Hederv. Bonde-Ståndet har emottagit ett
Memorial af RiksdagsFullmägtigen Eric
Besv. och Ekon. TJtslc. Bctankanden.
Earsson, från Södermanlands Lån, hvilken
yrkar, att, efter en viss utsatt tid, utländsk
Humble icke måtte få införskrifvas eller
införas, och att, imellertid, utländsk Humbla
blefve belaggd nied så ansenlig Tull, att
den, som i landet produceras, kunde med
lätthet och fördel afsättas. Till Ståndets
protocoll hafva åtskilliga Ledamöter anfört
sina meningar, dels för, dels mot denna
motion, hvarefter den, jemte hvad deröfver
yttrades, blifvit till detta Utskotts åtgärd
remitteradt.
Efter behörigt öfvervägande af denna
fråga, får Utskottet vördsamt anföra, att
Utskottet, med fullkomligt erkännande af
tlen national angelägenhet, att den inhemska
productionen bör uppmuntras, likväl
för vinnande af detta ändamål, i afseende
på Humbleplar. terin gen, icke tror lämpligt
vara, att föreslå något förbud mot denna
nödvändighets artikels införsel utifrån. Om
än flere provincer finnas, der Humble produceras
tili öfverflöd, och der afsättningen
deraf må hända icke är nog liflig, så finnas
afven manga, der Humbieplanteringen icke
vil! hafva framgång, och der productionen
al d enna artikel icke svarar emot behofvet
deraf. När härtill kommer, att missvext å
Humble, till följe af det hårdare nordiska
klimatet, icke är sällsynt, så skulle, genom
ett utfärdadt förbud emot denna varas införsel,
ofelbart följa, att priset derå obs
-
Eesv. och Ekon. JJtsJc. Betänkanden.
hörigen uppjagades. Utskottet kan derföré
icke tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer att
bifalla hvad Eric Larsson yrkat i detta afseende,
ej heller att Tullafgifterne å inkommande
Humble måtte förhöjas, hvaröfver
Höglofl. Bevillningsutskottet lärer tillkomma,
att, vid Tulltaxans afgifvande, sig utlåta.
Hvilket dock allt till Riksens Höglofl.
Ständers egen ompröfning vördsamt öfver»
lemnäs.
Stockholm den 18 Juli 1825.
N:o 145.
Ankom den 22 Juli 1823.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, ovi
en förändrad grund för Prestegårds
byggnadsskyldigheters utgörande, der
Stad och land utgöra en Församling.
Hederv. Bonde-Ståndet liar till detta Utskott
remitterat ett Memorial, så lydande:
”1 sådane församlingar, som bestå af
stad och land samfällt, är mig intet vet
-
954 Besv. oell Ekon. Utsk. Betänkanden.
terligt, att någonting är stadgadt om pro-,
portionen för stadens eller landets deltagan*
de i Prestegårds byggnad och underhållan-,
dej jag får derföre vördsamt hemställa och
föreslå, att städerne hädanefter blifva i likhet
med landet ansvarige för ali nybyggnad
och underhållande af Pastors boställena, för
så mångå mantal, som staden röstar före på
Pastor vid prestval, och landet bygger och
underhåller bostället för de mantal, som
dessa vid nämnde val rösta för, då en
jemnlikhet åhörare imellan säkrast kunde
vinnas, Jag anhåller vördsamligen, att detta
Memorial blifver till vederbörligt Utskott
remilteradt. Stockholm d. t Mars
1823. Olof Wikström, från Norrbottens
JL.än.” Till detta ämnes behöriga utredande
har Utskottet trott sig böra vördsamt
upplysa, att Kongl, Maj:t uti Nådig
resolution på städernas besvär d. 17 Augusti
1762, § 21, behagat stadga, att Kongl,
Maj:t finnér icke någon närmare förklaring
vara nödig öfver 2:dra och 3:dje §§. af
26 Cap. Byggningsbalken, angående Preste^
gårds byggande och underhållande, då stad
och Iand utgöra en församling och nyttja
en kyrka och Prestegård, hvarom lagen är
tydlig och klar, och när, såsom sig bör, vid
husesyner åtskiljes, hvilka hus tilldelas staden,
och hvilka landsförsamlingen bör upp*
bygga, kan icke någon tvist hafva rum om
dea enås skyldighet6 fullgörande framfot
Best), ock Ekon, Utsk, Bctankanden. 95*;
don andra, utan hvardera tillkommer, både
att bygga sina hus och dem med nödig föj>
bättring förse,
— Vid ett sådant förhållande, sorn nu
an för dt blifvit, linner Utskottet desto min»
dre anledning, att tillstyrka någon rubbning
i nu gällande, sedan längre tider tillbaka
stadgade och icke öfverklagade, grunder
för deltagande i Prestegåyds byggnad
och underhåll, då stad och land utgöra en
församling, sorn Riksdagsmannen Wikström
icke med den bestämdhet utvecklat beskaffenheten
af den förändring, han åsyftar, att
den kunnat blifva föremål för Utskottets
pröfning. Utskottet, som derjemte förmodar,
att denna motion måtte afse några locala,
endast på en viss ort sig företeende,
omständigheter, kan således icke tillstyrka
Riksens Högloft. Ständer, att derå fästa något
afseende; Hvilket dock till Riksens
Högloft. Ständers eget närmare skärskådan»
de härmedelst vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 16 Juli 1823.
opo-^
556 Besvi och Elkon. Utsk, Eetänkanden>
N;o 146.
Antora den 22 Juli 1825.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att
Rotehållare icke niåtte åläggas transportera
compagniernas tross och munderingspersedlar
från munderingshodarne till
mötesplatserna.
Från Hederv. Boncle-Stånclet har till Utskottets
åtgärd blifvit remitteradt följande.”
Vördsamt Memorial.
”Den skyldighet, som Rotehållare åligger
i afseende på compagniernes tross och
munderingspersedlars transporterande från
compagniernas munderingsbodar till bataillons
mötesplatsen, är icke allenast en nog
tryckande börda, utan måste ock ganska ojemnt
vidkännas i en glest bebodd ort, i
anseende till den olika längd af väg, som
för särskilda rotehållare inträffar. Jag töslår
således, att transporterandet af compagniernas
tross och munderingspersedlar
måtte bestridas med vanlig krono transport,
hvarigenom jemnlik fördelning af denna
tyngd vinnes; och att detta Memorial mätte
till vederbörligt Utskott förvisas. Stockholm
deri 3 Mars 1815. Moses Johansson, Riksdsgsfullmägtig
från Vesterbottens Län.’’
Bes v. och Ekon> Vtsk. Betänkanden.
Efter behörigt öfvervägande af hvad
sålunda blifvit andraget, får Utskottet vördsamt
anföra: att, som det icke är Utskottet
bekant, att Rotehållare nu mera hafva någon
skyldighet 1 afseende på forslandet
af compagniernas tross- och munderingspersedlarsig
ålaggd, och, hvad Moses Johansson
afgifvit, förmodligen lärer afse
missbruk, hvilka i annan väg böra anmälas
och beifra*, finner Utskottet denna motion
icke kunna, enligt Regeringsformens
90 §, blifva föremål för någon åtgärd af
Riksens Höglofl. Ständer. Hvilket dock
Riksens Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 16 juli 1823.
Éesv. och Ekon. Ut.sk> Betänkanderii
N:r 147.
Ånkom d. 22 Juli 1823.
Utlåtande, ofver gjorde anmärkningar vid.
[Jtskottets Betänkande N:o 37, i anledning
af yrkadt tillstånd för kyrkohemInails
åboers efterlemnadé Enkor ochbarrlt
att företrädesvis till sådant hetntnan ev*
hålla åboratti
(jenom Protocolls Utdrag af den 30 nast-5
lidne April har Hederv. Bonde-Ståndet till
Utskottet återremitterat dess ofvannämnda
Betänkande* på grund af dervid gjorde anmärkningar
af Riksdagsfullmägtigen Jöns
Pehrsson från Rönnebergs och Onsjö Härader,
som anfort: att samma Betänkande
icke skall innefatta någon annan pröfning,
än upprepande af författningar, men icke
huru vida någon lämplig jemnkning eller
förändring i ett eller annat afseende kunde
vara nödig: Att de skäl, sorn i motionen
innefattas, ej syhtes vara så svaga, att de
ju icke förtjente uppmärksamhet; samt att
Riksdagsmannen, med kännedom af de olägenheter,
hvilka inträffa så väl i afseende
på kyrkornas behållning och egendomarnes
Vanhäfd, då besittningen är både osäker och
korrt, väckt fråga härom, hvars besvaran-8
Bef\)‘ och Ekon. Vtsk. Betankanden.
de han förmodat blifva helt annorlunda»
hvarjemte Jöns Pehrsson tillaggt, att han
icke ansåg det förenligt med nödig omtanka
för médbröders bästa, om åborätten å
kyrkohemmanen i Skåne skulle vara så osäker
och så beroende på godtycket, sotti
förhållandet hittills skall varit; han trodde
derföre, att en lag börde stadgas, som, då
den betryggar en ostörd besittning af sådana
hemman för längre tid, förekommer
de stora olägenheter, hvilka yarit en följd
deraf» att brukare af kyrkohemman» oförmögne
att öka ett redan nog högt arrende»
blifvit uppsagde från vidare brukning, sadan
de, med uppoffring af deras tillgångar,
låtit enskifta jorden, samt hemmanen med
Nybyggnader» hägnad och hvarjehanda
nyttiga planteringar forse, utan att skörda
frukten af deras således använde kostnader
och moda. Härförttlan har Riksdagsmannen
Prit Svensson från Bohus Län erinrat,
att, efter hans tanka, borde, i synnerhet
då en Åbo å kyrkohemmanet låtit derå verkställa
enskifte eller användt andra kostnader
och vidtagit nyttiga förbättringar, hans
efterlefvande enka och barn vid Åborätteti
bibehållas.
Sorn Utskottet, vid pröfningen af ofvanupptagne
anmärkningar, funnit desamma
icke innefatta några nya eller andra skäl
för ifrågavarande motion, än dem Utskottet
redan, genom sitt afgifne Betänkande,
ijöo Besv. och Ekon. Utsk. Retänknnden.
tror sig hafva besvarat; så anser Utskottet
sig nu endast böra åberopa detsamma, med
förklarande, att Utskottet ej funnit anledning
frångå sin derstädes yttrade öfvertygelse;
hvarjemte Utskottet får tillkännagifva,
att samma Betänkande blifvit af HöglofiL
Riddeiskapet och Adeln, Högvörd. PresteStåndet
samt Hederv. Bonde-Ståndet bifallet.
Stockholm den 16 Juli 1825.
N:o 148.
Ankota dea 22 Juli igag.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets a)gifne Betänkande N:ö
25, angående sättet till utgörande af den
till Upsala Akademi anslagne och annan
kronotionde Spannmål, samt N:o 54. öfver
vackt fråga om ständige Tiondesättningar
för de räntegifvare och räntetagare,
emellan hvilka någon öfverenskommelse
i detta hänseende icke kunnat
träffas.
Hedarv. Bonde-Ståndet har, genom Protocollsutdrag
af den 17 nästlidne April
Besv. och Ekon.
Uill Utskottets förnyade handläggning återremitterat
Utskottets förstnämnde Betänkande
och dervid öfverlemnat de yttranden, som
föranledt återremissen. Desse äro anförda
af RiksdagsFuIlmägtigen Johan Jacob Rutberg,
som yrkat, att i Norr- och Vesterbottens
Län måtte få förblifva vid redan
skedd och genom afslntne contracter befästad
Tiondesättning, på det Tiondegifvare
icke måtte ytterligare betungas för hvarje
nyodling, som verkställes; •— Af Riksdagsmannen
Johan Rongberg", att Utskottet bordt
föreslå ett annat sätt för Tiondens bestämmande
an proftröskning; att det vöre högst
orimligt, det statens löntagande tjenstemän
skulle ega räkna hvarje sädeskärfva, som
af den betryckta jordbrukaren inbergas, och
ömkligt, att denna rättighet, härstammande
från featholska tiden, skalle fortfara ibland
Akademiens lärare; att det dessutom vora
obilligt, att af det tunga arbete, Jordbrukaren
nedlägger, å en föga fruktbärande jiords
‘nyodling, skall för honom uppkomma en
ökad utgift till vinst för en redan förut
rikligen lönt ämbetsman, som icke i minsta
mon haft med hans odfingsföretäg att
skaffa, hvadan Riksdagsmannen yrkat, att
Tiotiden må bestämmas efter hvad hittills
skäligen varit iakttaget, och alt den sedan,
titan afseende på hemmanens ökade eller
Bihang till RiksSt, Fröt. jgag, Sami, Nir 61,
Ecsv. och Ekon. Vtik. Betänk andtn.
fördubblade production, dervid må förblifva,
emedan odlingsfliten i annat fall alltid
skulle blifva qväfd: uti hvilka yttranden
flere af Ståndets Ledamöter instämt, och
har Hederv. Bonde-Ståndet derefter, den 2*,
i sistnämnde månad, jemnval återremitterat
Utskottets ofvanberörde Betänkande, N:o 54»
i samma ämne, under åberopande af ofvan*
Upptagne anmärkningar.
Utskottet får i anledning häraf upplysa,
ätt* då Utskottet föreslagit, det ständiga
Tiondesättningar, på de orter, der sådana
ickö ännu blifvit tillvägabragte* skulle i
brist af vederbörandes åsämjande ega rum,
någon rubbning i redan skedde Tiondesättningar
dervid så mycket mindre Varit
åsyftad, eller kunnat komma i fråga, somt
enligt Kongl. Försäkringen den 25 Februari
1789, de å hemman en gång gjorde och vederbörligen
fastställde Tionde sättningar skola
i evärdeliga tider ega rum; att sjelfva
grunden för Tiondens utgörande* då den
nämligen blifvit bestämd i ett visst förhållande
till årliga sädesafkastningen, samt
den privilegii rätt, hvarunder den del af
samma Tionde, sorn till vissa stater blifvit
förlänad, åtnjutes, icke synes förr, än bestämd
Tiondesättning sker, och så vidt ej
Vederbörande om annat förhållande åsämjas,
medgifva annan säker utväg till Tiondebeloppets
bestämmande, än den i sådana
fall hittills vanliga och i författningarne
t Eesv. och Ekon. Utsk. BetänkanHen. 96%
påbjudna skylräkningen och proftröskningen;
men att ett medel, till Undgående af
de härmed förknippade olägenheter och besvä'r,
synes bereddt genom de å de flesta
orter redan tillvägabragte och nu af Utskottet
till än mera allmän verkställighet
tillstyrkte ständige Tiondesättningarj hvarvid
i öfrigt, likmätigt Kongl, brefven den
i7 Augusti 1727 och deh il November
1756. ®j allénäst ett efter skylräkning och
jproftröskning för flere år utront medium af
sädesafkastningen, utan ock hemmanens
jordmån, naturliga beskaffenhet, bördighet
Och utsäde bör tagas i beräkning. •— Vid
Sådant förhållande finner Utskottet af de
gjorda anmärkningarne icke skäl att frånträda
sina förra Utlåtanden, hvilka i öfrigt
blifvit gillade af Höglofl. Ridderskapet och
Ådelnj Högvörd. Preste-Ståndet och Vällofh
Öorgare-Ståndet.
Stockholm, dett 16 juli 18231
Besy, ech Ekon. {Jtsk. Betankanänn,
N:o 149.
Ankom den 30 Juli 18-23.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af gjordt
anmärkningar vid Utskottets Betänkande
öfver f öreslagne ändringar uti Författning
garna, rörande Husbehofs brännvinbrän•
ningen och dermed gemenskap egande
ämnen.
^-^tskottets uti cielia arente, elen 31 sist45*
lidna Maj, afgifne Betänkande har blifvit återremitteradt
af samtliga respective RiksStånden
med anmärkningar:
Ros Höglofti Ridderskapet och Adeln.
Af Herr Tham, Wolrath, som instäm»
Iner hufvudsakligen uti Utskottets åsigtetj,
inen hemställer, huru vida den föreslagna
inskränkning bör ega rum, att städerna blott
skola få bränna för den jord, som ej blifvit
donerad till odling af lin, hampa m. m.
dylikt. Herr Tham fruktar, att ett sådant
stadgande skall leda till långa och besvärliga
undersökningar, kanske äfven till rättegångar,
hvilka för lång tid skola förhindra
städerne att begagna någon brännvinsbränningsrättighet.
Uti denna åsigt har
Herr Rothlieb instämt, med tillägg, att stä=
Etw. och Ekon. Utsk. Bttånkanden. 963
derna böra få bränna, i den män de deltagit
i saltpetter afgiften, hvarmed Herr Grefve
Hård sig förenat.
Hvad åter beträffar Utskottets afstyrhände,
att Torpare och Qvarnegare må få
bränna, så kan Herr Tham ej inse eller dala
Utskottets öfvertygelse, utan tillstyrker,
att torpare må få bränna, så vida de dertill
erhålla sina husbönders tillstånd, och
Qvarnegare i män af deras inrotering.
Slutligen tillstyrker Herr Tham, att
hvar och en, som eger rättighet att bränna,
äfven må ega rättighet att sälja mindre
quantum än 1 kanna, samt att Brännvinsfiscaler
måtte afskaffas.
Hvad Brännvinsförsäljning beträffar, så
har Herr Hård med Herr Tham sig förenat.
Friherre Hjerta, Fredric, som yrkar
kronobränneriernas bibehållande, i händelse
städerna härefter, sorn hittills, komma
att bränna efter personalen. Härmed har
Herr Tham sig förenat.
Friherre Wrangel, Henning, sorn bestrider
rättighet för Torpare, hvilka sjelfva
ega jord, att bränna; och tillstyrker, att byalag
må få sammansätta sin brännvinsbränning,
a£ det skäl, att derigenom skulle erhållas
mer brännvin med mindre säd.
Herr von Heine, Georg, som gerna
ville instämma i deras mening, hvilka tro,
att bränningen för städerna bör ske efter jord
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
och icke efter personal, om han icke i detta
ögonblick ansåg mindre tjenligt, att in
skranka en redan existerande frihet, då önskan
är allmän om frihet i näringarna.
Herr Prinzenschöld, Carl, sorn anmärkt,
att Utskottet bordt yttra 8ig, huru vida det
härefter må vara städerna tillåtet, att sammansätta
sig i så kallade bolag till utöfvande
af deras brännvinsbrännings rättighet,
hvarigenom Ländt, att tillverkningen af denna
vara sällan inskränkt sig derstädes till husbehof,
utan ? stället öfvergått till fahriksyörelse.
Härmed har Friherre Ankarsvärd in--
Stämt,
Herr Grefve Härd, Q. Q,t som påstår,
att, hvad Utskottet föreslagit, icke står
väl tillsammans med de liberala grundsatser,
som utmärka närvarande tid, —- Att
Utskottet afvikit fränden fastställda grundsatsen,
då det förklarat sig icke kunna tillstyrka
Torpares och Qvarnegares bränningsyättighet.
Och att, i anseende till den inskränkta
pannerymden af go kannor, det synes
Herr Grefve Härd orimligt, att vid ett
hemman, som afkastar 2000 tunnor säd,
icke skall få tillverkas mera brännvin än
vid ett, som afkastar 4 d 500. Det ena får
bränna för hela sitt värde, det andra blott
för fjerdedelen deraf.
J öfrigt anser Herr Grefve Hård brännvinsbränningen
böra få fritt utöfvas.
Besv, och Ekon. Xltsk, Betankanden.
Hett Gyllenhaal, Lars lierman, som yr»,
lear, att Utskottet måtte bestämma: 1:0 Hvad
aom egentligen bör förstås med det uti 1815
års Förordning nyttjade ordet utdela, hvar»
om stridiga meningar hos olika domare, vid
författningens tillämpning, skall hafva uppstått.
— 2:0 Huru vida det är en öfverträdelse
qf författningens föreskrift, om en
person, hvilken sjelf icke är berättigad att
utöfva brännvinsbränning, lemnar spannmål
åt en annan dertill lagligen berättigad, och
denna med sin behörigen anmälda redskap
deraf tillverkar brännvin, hvilket han till
den förre återlemnar,
Ho$ Högv, PresteSbåndet.
ProtocollsUtdrag af den 25 sistlidna
Juni, innehållande tillkännagifvande:
1:0 Att Ståndet lemnat dess bifall till 1, 2,
4, 5, 6, 9, 10, ii, 12, 14, 15 och 16 Momenterne
i Betänkandet*
2:o Att 5:dje Momentet äfven blifvit af
Ståndet gilladt, i hvad det rörer Qvarnegare;
men i anseende tili Torpare följande
anmärkningar blifvit gjorda: nemligen a£
Herr Doctor Forssell, att den omständigheten,
Utskottet åberopat, att Torpare sällan
hafva tillräcklig spannmål till brödföda, äfven
kan lämpas till flera smärre hemmansegare,
och påstår Herr Doctorn Utskottet,
genom Torpares förnekande att bränna, hafva
frånträdt den princip, som blifvit eta^
ejC<8 Besv. och Ekon» Utsk, Betänkhnden»
blerad; hvarförutan Herr Professorn äfven;
ansett, att de hemmans undantag, hvilka på
lifstid äro afstådde åt föräldrar eller andre,,
hvilket förhållande i synnerhet skall inträffa
i de norra orterna, borde ega rättighet
ali bränna.
Professorn, Herr Doctora Thyselius^,
sorn yttrat, att han instämde till det mesta
med Utskottetj blott deruti vore han af celika
åsigt, att, enligt hans tanka, abalienerade
och särskildt afvittrade torp icke borde
få bränna, uti hvilken anmärkning äfvea
Herr Doctor Stenhammar instämt och föreslagit,
att det begagnade uttrycket afvittracle
borde utbytas mot skattlagde till vissS
hemmantal.
Herr Prosten Wikblad, som yrkat, att»
1815 års författning i detta afseende måtta
bibehållas.
3:0 Att vidkommande7 Momentet, om brännvinsskattens
upphörande, samt 8 Momentet
om nedsättning i brännvins-bevillningen,,
Ståndet ansett sig icke för närvarande deröfver
kunna fatta något beslut, utan till Bevillmngs-Utskottet
remitterat, hvad Ekonomiutskottet
härutinnan framställt.
4:o Att emot i«f:de Momentet, rörande o*
inskränkt rättighet för Näringsidkare och
Gästgifvare, att när som heldst sälja brännvin,
Herrar Doctorerne Stenhammar och
Thyselius ansett det ganska betänkligt til
-
Besv. och Ekan. Utsk. Betänkandcn. 969
täta Gästgifvars brännvinsminutering vid
andra tillfällen, än då de besörja skjutsen.
Häruti har Herr Doctorn Hultin instämt.
5:0 Att hvad för öfrigt vidkom den väckta
motionen, rörande upphäfvande af Kongl,
Öfverståthållare Ämbetets Kungörelse, dea
4-‘de Juli 1817, Ståndet bifallit Utskottet»
sednare alternativ.
Hos Väll o fl. EorgareStändet.
Uti ProtocollsUtdrag af den 28 sist*
lidne Juni, innehållande följande anmärkningar,
nämligen:
Emot Första Momentet'. aE
Herr Cederborg, som åberopar, för att
å nyo komma under pröfning, hvad hans
motion innehåller, nemligen att, utan inskränkning
af brännvinstillverknings rätten
efter personalen, densamma jemväl må tillåtas
för ali till städerna lydande, äfven donerado
jord. I annat fall anser Herr Cederborg
det vara bättre, att i detta afseende
bibehålla den nu gällande författningen
oförändrad, och det desto heldre, som flera
städer, enligt derom träffade öfverenskommelser,
genom denna brännvinstillverknings
rätt, påräkna bidrag till sina fattigförsörjningsanstalter.
För öfrigt anser Herr
Cederborg nödvändigt, att Utskottet meddelar
Utlåtande, huru vida brännvinsbrännin*
57© Besy. och Ekon. Utsk. By(änkanden.
gen i städerna får utöfvas i sammanslagna
hränperier,
Herr Egge, sona yrkar, att, derest Herr
Cederborgs motion ej kan bifallas, städernas
brännvinsbränning må fa efter nu gällande
författning utöfvas, samt lika med Herr
Cederborg påkallar Utskottets yttrande, angående
sammanslagna brännerier i städerna,
Hvarförutan Herr Egge uttrycker sin
önskan, att en allmän fri brännvinsbränning
Mast matte tillåtas nu såsom år 1809.
Herr flemberg, sorn uti ett längre anförande
söker visa, att Urskottets förslag,
rörande städernas brännvinsbränningsrättig»
het, varit lika oväntadt sorn obilligt och
saknande alla skäliga grunder, hvarföre han
anhåller på det högsta, att, roed förkastande
deraf, det hädanefter mätte förblifva vid
hvad nu gällande författningar derom stadga,
hvaruti Herr Danielsson äfven instämt.
Herr Winberg, som icke förmått inse,
af hvilken grundad anledning Utskottet tillstyrkt
brännvinsbränningens upphörande i
städerne, på sätt för närvarande denna rättighet
är dem tillerkänd. Uti en tid, då
liberalitet i näringar är dagens lösen, då
man å ena sidan, temligen strängt och utan
afseende på gifna Konunga försäkringar,
synes vill]a inkräkta på inhägnade områ*
den, för att göra dem tillgängliga för alla,
synes det, i Herr Winbergs tanka, af den
tnest iuconsequenta art, att å andra sidan
Btsv. och Ekon. Utfå. Betankandeii.
villja etablera monopolier, sorn ej förr er
xisterat, Såsom ett sådant betraktar han
rättigheten för landet och städernas jord,
att ensamt till brännvin förädla sin jordproduct,
och att fråntaga städerna denna
rättighet efter personalen,
Herr Lindström,, Michael, som förenat
sig uti hvad Herrar Cederborg och Egge anfort,
och dessutom såsom Fullmägtjg för
fahlun tjllaggt, att särdeles för denna stad
en fri brännvins-tillverknings rättighet synes
vara af behofvet påkallad. Största delen
af denna stads innevånare består af fattige
arbetare i Stora Kopparbergs grufva,
för hvilka genom fri brännyinsbränningsrättighet
kan beredas, ntom andra lofliga
och allmänt gagneliga förmåner deraf,
tillfälle att med drank föda ett eller annat
svinkreatur till slagt,
Herr Bjuhr, sorn förenat sig med Herr
flemberg och tillaggt, att, om städernas
bränningsrättighet skulle åtfölja jorden, ej
personalen, skedde dermed en dubbel orättvisa,
enär de städer, som äro så lycklige
att ega den mesta jord, äfven Hnge mest
bränna, och deremot ingen sådan rättighet
tillfölle dem, som icke hafva någon jord.
Herr Eckhoff, som anser det vara «n
särskild fråga, huru vida städerna innehafva
jord mot vissa villkor, som de ej uppfylla,
och huru vida städerna böra för den
972 Besv. och Ekon, Otsk. Bttänkanden,
den jord, de innehafva,, njuta lika lätt med
Öfriga skattdragande.
lierr Lagerstrand, sorn påstår bibehållandet
af 1815 års författning, om brännvinsbränningen.
Herr Hambraeus, som deremot ej kan
frångå, att den nu gällande brännvinsförfatt»ing
icke är synnerligen förmånlig för städerna.
Men det enda, städerna i allmänhet,
genom 1815 års författning, måst fram*
för landet vidkännas, synes Herr Hambraeus
genom det afgifna Betänkandet botas
med ett hälften värre ondt, i det att brännvinsbrännings-rättigheten
skall grunda sig
på städernas jord, hvaraf icke det hela, uttan
blott en del får komma i beräkning.
Och bör efter Herr Hambraei tanka städernas
bränning a£ denna mera för dem
än för landet blifna nödvändighetsvara grunda
sig på deras folkmängd oGh rörelse»
såsom egentliga rättesnöret för brännvinsconsumtionen.
Herr Santesson, som uti ett längre anförande
åberopar sitt inom motionstiden
afgifna yttrande, att brännvinsbrännings rättigheten
måtte blifva alldeles oinskränkt
och fri, och nu särskildt yrkar, att städernas
bränningsrätt ej må inskränkas utan
snarare lemnäs all möjlig utvidgning, såsom
i hans tanka det enda medlet, att något när
uppehålla sädesprisen.— Härmed hafva Herr
Éesv. och likör., Otsk. Bttänhanden, 975
srar Bagge, Westin, Falkman och Wallström
sig förenat.
Herr Limnelius, hvilken yrkar, att, om
brännvinsbränningen skulle tillhöra landttnannen
ensam, derföre att han producerat'
spannmål, förefaller det alldeles sa, som om
en bruksegare, hvilken smider stångjern,
ville förhindra hvar och en annan, att deraf
utsmida spik, söm och dylikt;
Herr Ekstrand, sorn väl icke ogillar
tTtskottets princip, att jordbrukaren bör
framför andra få utöfva brännvinsbränning,
emedan den är af största vigt för möjligheten
att framföda en större ladugård, som
åter utgör enda villkoret för en ökad sä«
desproduction, men likväl tillstyrker bi^-  behållandet af 1815 års författning. För
öfrigt anser Herr Ekstrand frågan, om vidtagande
anstalter, genom bränneriernas utflyttning
utom städerna, till säkerhet för ali
fara för elden, vara af Utskottetnoglegert behandlad.
Han tror det vara af högsta vigt,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhölle, att, uti den utfärdade
brännvinsförordningen, vederbörande autoxiteter
kraftigt uppmanas att söka genom
föreningar eller nödiga policeförfattningar
få sådana anstalter vidtagna, sorn trygga en
hvars rätt i detta afseende.
Härmed har Herr Ekelund sig förenat.
Herr Montan, som väl erkänner rigtigheten
af den princip» att med egande
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
rätten af all slags jord, bör äfven rättighéten
att bränna brännvin vara ovillkorligen
förenad; men han anser deremot den principen
vara högst vådlig etablera, att endast
jordbrukaren skulle få förädla säden, emedan
deraf, vid nästa Riksdag, såsom en följd
skulle kunna framställas, att äfven brödbak^
ning, såsom förädling af sädén* skulle jord*
brukaren endast blifva förbehållen.
Herr Ehinger, sorn i det hela bestrider
den af Utskottet uppgifna grund för bränn*
Vinsbränningen, nemligen egandet eller besittandet
af jord; men, om Utskottet ické
frångår denna grund* önskar han det stadgande,
att hemmansegare på landet, söm icke
villja sjelfva begagna Bin brännvinsbränning*
måtte hafva frihet* att öfverlåta densamma
till tiågön annan* sorn förut icke eger
denna rättighet, vare sig Torpare på
landet elier invånare i någon stad, så vida
dessa inom samma fögderi, sorn hemmansbrukaren,
äro boende.
Herr Fornander, som i allo instämmer
ined Herrar Winberg och Sancesson och
påstår dessutom, att städernas invånare försörja
ofta 100 arbete behöfvande, då landtmannen
sysselsätter få; samt att den mat och
brännvin, de måste skaffa åt sitt folk, väl
måste vara dem tillåtet att åtkomma med
möjligastephushållning.
Herr Hagander, som med tillkännagif*
yande, det han alltid trott, att brännvins
-
Besv. och Ekon. Vtsk. Bitankdnåen.
bränningen borde vara rent af fri, finner
det i synnerhet obilligt, att genom Utskottets
förslag de större städerna blifvit derifrån
utestängde i den man desse vanligen
hafva mindre jord. Om Utskottet, enligt
Väckt motion, utsträckt rättigheten lill bådö
personal och jord, hade alla städers rätt
och fordelar varit iakttagne och förenade.
Herr Noraéus, sorti delat flera Ledsmöa
ters tanka, att brännvinsbränningen heldst
borde vara fri, men* då han fruktår» att en
brytning ifrån nu varande band till en fullkomlig
frihet Vöre för stark, hemställer*
om ej Riksens Ständers åtgärd må inskränka
sig till underdånig anhållan hos Kongl;
Maj:t, att 1815 års förordning må än vidare
få förblifva gällande;
Häruti hafva instämt Herrar Lundgren,
Aspelin, Rydberg, tliesleiler. Vinblad, Lagerstrand,
Ekelund, Reckman, Cronius med
flera.
Herr Lejjler, sorn fötenat sig med Herrar
Santesson, Limnelius och Hambraeus,
anser Utskottets förslag, rörande brännvinsbränningen
i städerna vara i strid med det
Betänkande, Utskottet nyligen afgifvit öfver
den väckta frågan, att städerna icke borde
få begagna sin jord till annat än tobaksplantering
m. m;
Herrar Nilsson och Hammar, som förenat
sig med Herrar Winberg och Santesson,
med tillägg af Herr Hammar, att Ut
-
Ecsv. och Ekon. XJtsk. Éetankunåeft.
Bkottet, då det gjort undantag för doneracS
jord vid städerne, också bordt namna något
om sådane donationer på landet, emedan
principen bör gälla för de sednare, så val
som för de förra.
Herr Ståhle, som instämmer uti Herr
Sanlessons åsigter, men anmärker, huruledes
Utskottet förbisett, dels att, enligt 181Ö
års jemr.kningar i RiksStåndens privilegiers,
landtmän kunna köpa och besitta jord inom
städernas områden, dels ock att åtskilliga
kongsgårdar ligga med sina egor inom
städernas jurisdiction. Bägge dessa slag åfjord
dela lika bördor med annan jord pä
landet och böra äfven njuta lika förmånerj
men, i anseende till brännvinsbränningen,
har Utskottet derom ej något yttrat.
Herr Langenberg, sorn påstår, att stä«
derna icke allenast mått8 få bränna för all
sin jord, utan undantag, utan äfven försina
mantal, som förut.
Herr Hjertström har instämt med Harrar
Winberg och Noraeus. -
Emot Ändra Momentet.
Herr Westin, som tror, att kronobränneriern»,
om de indragas för kronans räkning,
likväl ej böra förstöras, Utan heldre
utarrenderas. Ingen må vara afundsjuk öfver
den vinst, några få arrendatorer deraf
kunna skörda; och, hvad vedåtgången vid
dessa inrättningar beträffar, så har man ej
jröut några svåra följder deraf, under d§
Bcsv. och Ekon, XJtsk. Betänkande». 977
öiåftgä år, de redan varit drifna, eller i allmänhet
haft synnerligt skäl att klaga öfver
höga vedpris i Stockholm.
Herr Hambraeus, sota anmärker, att
inrättning af sammanslagna verk, för att rikta
sig på brännvinsbränning, är ingen tillåten
utom städerna Stockholm, Götheborg
och Carlskrona, hvilka miga med kronan
derom afhandla.
Herr Egge, som anser Vrågan om ironobrännerierna
hafva ett oskiljaktigt sammanhang
med Magasinsinrättningens framgena
tillvarelse och tror, att, med de otillräckliga
torknings-anstalter här finnas, skulle
mycket säd skämmas, om man ej hade
utväg till dess användande genom bränning.
Härmed hafva förenat sig Herrar Aspelin,
Lundgren, Cederborg, Lundman, Leffler
och Ullberg.
Herrar Huldberg, Ekelund, Winblad#
Langenberg, Lenning Och Bjuhr hafva tillstyrkt
Betänkandet i detta moment, den sistnämnde
likväl med den ändring, att kronobrännerierna
böra till enskilde utarrenderas.
Emöt Tredje Momentet.
Af Herr Egge, som yttrar: lltskottets
afstyrkande af brännvinsrattighet för qvarnar
stödjer sig på samma princip, sorn ira
Bihang till EiksSt, Fröt. 1823, 8ufe Satoh Nir 62.
r978 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
puncten. Jag åberopar derföre, hvad jag
redan mot den puncten anfört. Efter den
grund Utskottet följt, skulle förädling af
ull och lin ej heller fä tillhöra städerna,
eftersom dessa rudimaterier produceras
på landet. Hvarmed Herrar Santesson och
Westin sig förenat.
Herr Ståhle, sorn för sin del så mycket
mindre kan lemna bifall till Betänkandet-,
sorn det icke alltid med qvarnlägenheter på
landet förhåller sig, såsom Utskottet antagit,
eller att de sakna jord och ej producera
säd.
Emot Femte Momentet.
Äf Herr Cederborg, som föreslår särskild
afgift för begagnandet af mäskvärmare,
såsom bidragande till en högre brännvinstillverkning;
Hvarmed Herr Huldberg
sig förenat, med tillägg, att förhöjda afgifter
böra läggas på Skottska brännvinspautior,
hvarvid Herr Limnelius yttrat, att, om
Skottska pannor undgå annan än vanlig
afgift, han önskade, att den fattige, sorn bränner
till ett ringa husbehof, måtte blifva
frän afgift alldeles fri.
Herr Ståhle, sorn, hvad afgiften för
Skottska pannor angår, instämmer med Utskottet,
men deremot icke gillar, att ett beständigt
värde skulle antagas till grund för
pännerymden. Likasom alla egendomar
xnerändels undergå ändring i värde, bör
Eesv. och Ekon. IJtsk. BetcinhantJen,
ock taxeringsvärdet hvarje år bestämma
bränningsrättigheten. Dessutom anser Herr
•Ståhle, att, då statsjord finnes förenad med
hemman å landet, egaren bör få sammanslå
värdet al den förra med hemmansvärdet
och derefter tillgodonjuta bränningsrättigheten.
För Betänkandet i detta moment hafva
talat: Herrar Winberg, Egge, Santesson,
Hegardt, Vestin, Winblad, Hambraeus
in. fl.
Emot Sjette Momentet.
Äf Herr Ehinger, som anser det såäom
en förbättrad industri, hvilken ej bör
hindras mer än nyttjandet af de Skottska
pannorna, om flera hemmans Aboer finna
fördelaktigt, att förena sig i bruket af ett
gemensamt Bränneri.
Herr Egge, som yttrat: de skäl, jag
anfört i min motion om sammansatta verk,
anser jag vara lika talande för landet, som
för städerna, enär sådana verk alltid leda
till besparing af tid och kostnad.
Herr Eckhoff, som i ett längre anförande
förnämligast söker vända tJtskottets
uppmärksamhet på ett sammansatt bränneri,
utom Gefle Stad anlagdt, till stöd för nämnde
Stads fattig- och undervisningsanstalter,
hvilka allt för mycket skulle lida, om rättigheten
att bränna i sammansatta verk
Hesv. och'Ekon. Utsk. Betänkanden.
skulle förmenas. — Hvarförutan Herr Ecb*
hojf, till eldsvådors förekommande, som
möjligen genom i Städerna anlaggde min*
dre brännerier kunna åstadkommas, tillstyrker
förbjudandet af brännvinsbränning
under en viss lämplig pannerymd och gillande
af sammansatta bränneriers anläggande,
heldst utom Städerna. —■ Häruti hafva
Herrar Egge och Göransson instämt.
Emot Sjunde och Åttonde Momenterne,
Af Herr Nilsson, som, vid frågan om
afgifternas beräknande, anser böra komma i
betraktande den tvätydighet, 1815 års Kongl,
kungörelse rörande brännvinsbränningen uti
8 mom. af 1 §, äfven som 6 mom. af 5
§, hvilken gifvit anledning till åtskilliga an*
märkningsmål öfver pannerymds afgifternas
beräknande; och tror Herr Nilsson i öfrigt,
att afgifterna böra beräknas enkelt efter
pannornas rymd, hvarigenom misstydningar
och anmärkningstvister undvikas.
Åtskilliga Herrar Ledamöter hafva på*
stått, att öfverläggningen om brännvinsskattens
utgörande tillhört Höglofl. Bevillniags*
och icke Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
Emot Tolfte Momentet.
Af Herrar Hegardt och Lagerstrand,
som yrkat rättighet till försäljning af en
half eller en fjerdedels kanna; emedan månsorn
för sitt hushåll behöfva brännvin,
Besv. och Ekon. Utsk.'kBetänkanden. 9g i
icke hafva lägligt att pä en gång köpa ett
större förråd.
Herr Ehinger, som hemställer, om det
ej må vara handlande i småstäder tillåtet,
att utminutera brännvin, stop- eller halfstopstals,
utan att derföre behöfva anmäla sig
till särskild beskattning, såsom brännvinsminutörer.
Herrar Aspelin, Vestin, Leffler,
Lindström, Michael Huldberg, Bjuhr, Ekelund,
Winbladh, Cederborg, Lundman,
Hammar m. fl. hafva gillat Utskottets Betänkande
i detta moment.
Emot Trettonde Momentet.
Herrar Ullberg, Aspelin, Winbladh,
Ekelund,Lenning, Lindström, Michael, Huldberg,
Cederborg och Ehinger hafva antagit
det sednare af de i Betänkandet framställde
tvänne Alternativer, i afseende på stadgandet
om gästningstiden uti Stockholm.
Herrar Huldberg och Lagerstrand deremot
gillat det första alternativet och påstått
det ej vara lämpligt, att föreskrifva
medborgare tiden, då de skola stilla hunger
och törst, eller förenligt med mensklig
jemnlikhet, att de, för hvilka Källaren står
öppen hela dagen, göra olika inskränkningar
för andra.
Emot 14 och 15 Momenterna.
Af Herr Ekstrand, som hemställar, om
icke de reglementarisk» föreskrifter, rörane
Besv. och Ekon. Utsk, Betänkanäen.
de otillåtet innehafvande af brännvins red'»
skap och mera dylikt, som genom författningens
kungörande från predikstolen ert
gång icke ens blifvet begripliga för den
mindre upplysta och alldeles icke kunna fasta
sig i hans minne, böra, såsom med en
del andra författningar tillgår, uppläsas från
predikstolarne en gång om året, eller på
några allmänna ställen anslås, så att det
kan blifva för de mindre upplysta falkklas--  serna möjligt, att lära sig förstå och i minnet
fästa dessa föreskrifter, sorn stadga ansvar
för en sak, den icke något förnuft kan finna
innebära minsta art af förbrytelse.
Härmed har Herr Lagerstrand sig
förenat,
Has Heder-v. BondeStåndet.
Uti protocollsutdrag af den i/j. sistlidna
Juni,
Af Nils Håkansson och Måns Mattisson,
från Christianstads Län, Erzc Ericsson,
från Stockholms, Eric Andersson och Anders
Johansson, från Vesterås Län, som
hafva yrkat, att progressiva afgiften för pan«
nerymden bör bibehållas. Niis Håkansson
och Måns Mattisson, från Christianstads,
Pehr Bengtsson, från Hallands, Anders Danielsson,
från Elfsborgs, och Bengt Nilsson,
från Örebro Län, som påstått, att alla, hvilka
hafva rätt att bränna, äfven må berättigas
sälja brännvin till minst jj-dels kanna, då
det ej på stället förlätes.
Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden. 9J33
Nils Håkansson och Måns Mattisson,
från Christianstads, Anders Danielson, frän
elfsborgs, Anders Andersson, från Skaraborgs,
Pehr Bengtsson, från Hallands, och
Johannes, Myrin, från Elfsborgs Län, som
yrkat, att brännvinsfiscaler måtte afskaffas,
emedan Kronobetjeningen kan likaså väl,
aom Fiscalen, efterse, att författningarne efterlefvasj
hvarförutan Nils, Håkansson särskildt
tillaggt, att ingen bör underkastas ansvar,
för det han eger eller hemma i sitt
hus förvarar oförseglad brännvinsredskap,
och i. denna Nils, Håkanssons mening hafva
instämt samtlige Fullmägtige från Skåne,
Jacob, Ericsson, från Örebro, Olof Olofsson,
från Carlstads, Pehr Bengtsson, från Hallands,
samt Matts. Ericsson och Olof Pehrs•
son, från Stockholms Län. Pehr Andersson,
från Södermanlands Län, har ytterligare sökt
motivera den af honom väckta fråga, om
upphäfvande af Kongl. Öfverståthållare ämbetets
Kungörelse, af den 4 Joli 1817* D0r“
uti Eric Broberg, Eric Larsson, Gustaf
Gustafsson och Olof Larsson, ifrån samm®
Län, äfven instämt.
Yice Talemannen Jon Jonsson, sorn påstår,
att städernas Innevånare icke måtte
tillåtas få bränna med större pannor emot
progressiv afgift, emedan brännvinsbränningen
då skulle komma att mera tillhöra städerna
än landet, ty, om hvar och en, oaktadt
obetydligheten af hans lott i jorden9
Eesv. och Ekon. XJtsk.. Betänkande»»
skulle få bränna nied 50 kannor» panna, s»
skulle deraf följa» att städerna finge en
mångdubblad bränningsrättighet mot landetj
i öfrigt anser Jon Jonsson den progressiva
afgiften vara för Högt beräknad, enär en
landtman nu betalar fcr en 90 kannors
panna lika bevillning, sorn en af de betydligare
Grosshandlare i Stockholm, för hela
dess, rörelse.. Anders Joachimsson, från O•tergöthlands
Län,, sorn, önskar att brännvinsbrännings
afgiften matte upphöra eller
minskas,, i händelse statsverkets skuld till
Sänken kommer att afskrifva».
Anders Sandsten, som tillstyrker bibehållandet
af 1815 års författning, med undantag
af hvad den stadgar rörande städernas
bränningsrättighet, och yrkar i synnerhet
en bestämdare skillnad emellan dea
donerade och öfriga sladsjorden, deruti
Anders Danielson, från Elfborgs, Gustaf
Gustafsson och EriG Larsson, från Södermanlands,
Hans Michaelsson,från Gefleborgs».
Eric Pålsson, från Elfsborgs, och samtlige
Fullmägtige från Calmara Län, jemte många
flera, »ig förenat.
Lars Andersson från Skaraborgs Län»,
som yrkat upphäfvande af 4 § uti 2 Art. i
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, den 20
Dec. 1815. rörande brännvinsminutering vid
kyrkor på landet och inom ^:dels mil der*
omkring på Sön- och Helgedagar. Jonas
Gråberg, från Carlstads Län, som föreslår,
Besv. och Ekon- (Jtsk. Betänkanden.
att städerna måtte få bränna endast för innehafvande
jord, i samma proportion och
för lika hemmantal, som de contribuera till
saltpetter skatt.
Johannes Andersson, från Skaraborgs,
Anders Larsson, från Elfsborgs, Nils Mänsson,
från Malmöhus, Carl Fredrik Berg,
från Bohus, Börje Börjesson och Petter
Andersson, från Hallands, Johan Svensson,
från Elfsborgs, Anders "iohansson, från Vesterås,
Olof Olofsson, [råa Östergöhtlands,
Anders Nilsson, från Carlstads, Lars Ericsson,
från Gefleborgs, Olof Håkansson och
iohannes Myrin, från Elfsborgs, Anders
Mattisson, från Bohus, iohan Longberg,
från Gefleborgs, Lars Lidman, från Östergöthlands,
några fullmägtige från Carlstads
Län, jemte mångå andra af Ståndets
Ledamöter, hafva tillstyrkt bifall till Utskottets
förra Betänkande.
Då Utskottet nu går att besvara de sålunda
gjorde anmärkningar, tror det sig
uppfylla Riksens Högloft. Ständers önskan,
om det dervid söker iakttaga den möjligaste
korthet; och det är af denna anledning,
som Utskottet, med förbigående af alla tröttande
reflexioner, under åberopande af sitt
förra Betänkande, och i den ordning detta
punctvis utstakar, vördsamt underställer Riksens
Högloft. Ständer de ändringar och tillägg,
som det, efter den noggrannaste pröfning,
funnit nödigt föreslå.
986 Besv. och Ekon., Utsk. Betänkanden
Första Momentet,
Det lärer icke kunna bestridas, att
jordbrukarens öfverklagade förlägenhet %
hufvudsaklig man härrör deraf, att han,
saknat afsättning på sina producter, eller
nödgats afyttra dem till ett pris, sorn till
och med varit under productions-kostnaden.
— — Det kan äfven lika litet, af hvar och,
en, sam i ämnet uppgör en rigtig calcul,
nekas, att, tinder närvarande låga brännvinspris,
och som brännvinsbränningen, nu
f Riket utöfvas, det icke åstadkommer hvarken,
för landet eller för städerna någon
direct penningevinst,, att tillverka brännvin;
ty, om man afräknar ved, .arbetslöner, rudimaterie!.
; m. m., linner man, att enda vinsten
är den, som tillskyndas Landtmannen, derigenom
att han kommer i tillfälle att framföda
en större Ladugård, hvaraf följer egornas
förbättrande och en större produ.”-  ction.
Då Utskottet icke vågat föreslå Riksens
Högloft. Ständer, att antaga den af
flera Ledamöter inom Riks-Stånden yrkade
och i theorien visserligen rigtiga, men i
tillämpningen för det närvarande mindre
användbara grundsats, att brännvinsbränning
gen borde vara fri och tillåten för alla, utan
trott densamma, hädanefter som hittills,
böra bibehålla egenskapen af husbehofsbrännvinsbränning,
och då behofvet härutinnan
icke kan mätas efter åtgången a£
Resy, oqh Ekon, Utsk., Betänkanden., 9QJ,
brännvin, ty i säclant fall skulle hvar och;
en, sorn förtär af denna vara, ega rätt att
tillverka den, utan mäste bestämmas,, med
afseende å jordbrukets vidd och omfattning,,
så har Utskottet funnit deraf vara en ovillkorlig
följd, att rättigheten till brännvinsbränning,
vid sakens nuvarande förhållande
bör grunda sig på jordbruket, och,
således icfe# kunna tillerkännas andra,, än,
dem sorn idka landtmannayörelse..
Dessutom förekommer, att Stadsbons,
bestämmelse är helt annan, än den, att sysselsätta
sig med brännvinsbränning, och att
städernas innevånare i allmänhet deraf haf-.
va ingen fördel, emedan brännvinsbränning
derstädes merendels utöfvas af Bolag, eller
?f några förmögnare Stadsboar, som deraf
skulle njuta vinsten, om det vore någon;
ett skäl, hvarföre en stor del af Yällofl,
BorgareStåndets Ledamöter vid sistlidne
ffiksdag yrkade brännvinsbränningens totala
inställande, hvilket visserligen aldrig blifvit
yrkadt, om den för städerna Vöre så oumbärlig,
som det nu påstås,
Af dessa skäl hade må hända Utskott
tet kunnat hemta anledning tillstyrka, atl
brännvinsbrännings rättigheten borde städerna
helt och hållet frånkännas; men Utskottet
har sorgfälligt undvikit de förslag,
hvilka icke tydligen utmärkte, att Utskottet
lika noga iakttagit den ena, som den
andra medborgarens bästa; och det är der
-
p88 -Besv, och Ekon. (Jtsk. Betänkande»»
före, som Utskottet, utan afseende å de särskildta
förhållanden, hvaruti den jordbrukande
Stadsboen och Landtboen sig befinna,
ansett sig böra föreslå, att brännvinsbränningen
må få utöfvas efter lika grunder
i staden och på landet. — Enligt Kongl,
förordningen den 6 Sept. 1815 hafva städerna
ostridigt kommit i åtnjutande af en större
förmån än landet, och den jemnkning i
detta fall, som Utskottet åsyftat, kan sä
mycket mindre, på sätt af flere blifvit anmärkt,
vara stridig mot den allmänt yrkade
näringsfriheten, som denna frihet måste
grunda sig på likhet i rättigheter, eller
samma grund, hvarpå Utskottet byggt ifrågavarande
förslag, samt säkerligen kommer
att stödja sitt utlåtande i frågan om en utvidgad
näringsfrihet.
Utskottet, som icke kan förneka den
sanningen, att städer äro tillkomne för landets
skull och icke tvärtom, samt att brännvinsbränning
är en för jordbrukets uppkomst
oundgängelig handtering, har, af hvad
deremot blifvit invändt, icke kunnat hemta
några skäl att frångå, hvad det i sitt förra
Betänkande, så förenligt med billighet och
rättvisa, föreslagit, att, nämligen brännvinsbrännings
rättighet icke bör tillerkännas städerna
för andra grunder, än dem, efter hvilka
landet densamma åtnjuter, och att i följe
deraf brännvinsbränning i städerna hädanefter
må utöfvas, icke, såsom hittills
É«sv. oclt Ekon. tTtsk. Eetänkanden. 9Q9
skett, efter innevånarnes personal, titan
efter uppskattningsvärdet af den jord, ett
hvar till ego eller bruk innehafver, hvaremot
Utskottet anser sig böra frånträda den
tanka, att brännvinsbrännings rättighet icke
skulle åtfölja sidan jord, som vid anställde
undersökningar befinnes vara till någon
stad donerad, med villkor, att derå borde
planteras lin, hampa, tobak, färgstoftet?
m. ni. Denna förändring i åsigter härröi?
likväl icke från förändrad öfvertygelse, om
det rättsenliga i hvad Utskottet i denna del
åf dess förra Betänkande yttrat, ty ostridigt
är, att den, som med villkor emottager
jord, eller hvad som heldst, bör, så vida
han önskar bibehålla hvad han erhållit, S
sin sida uppfylla de förbindelser, han sig
åtagit, och, då sådant fullgöres af innehafvarne
af så beskaffad jord, sorn nyss berördi
ar, förfaller deras behof alt tillverka brännvin.
Men Utskottet har fästat uppmärksamhet
dervid, att för det närvarande icke
är utrönt, hvilken del af städetnes jord
blifvit till dem upplåten med ifrågavarande
villkor; att de undersökningar, som i detta
fall erfordras, blefve förenade med kostnad
och tids utdrägt; att innehållet af donations
brefven stundom torde vara så obestämdt,
att stridigheter och rättegångar om rätta
förståndet deraf kunde blifva oundvikliga
vid tillämpningen af det föreslagne undan»
taget, samt att verkställigheten af den blif-,
rt)90 Besil, och 'Rhön. TJtsk. Betänkan den.
Vande författningen om brännvinsbränning
gen icke bör uppehållas aE dylika omständigheter.
Och det är endast af dessa anledningar,
sorn Utskottet nu vördsamt tillstyrker,
att städerna må, enligt ofvan uppgifna
grundet, tillerkännas rättighet att tillverka
brännvin för all den jord, Städerna
innehafva, utan undantag.
Övad i öfrigt vidkommet den anmärkning,
att Utskottet bör lemna särskilda föreskrifter
för eldfators förekommande, samt
att i den blifvande brännvinsförordningen
vederbörande autoriteter må kraftigt Uppmanas,
att söka genom föreningar eller nödiga
polis-författnihgar få sådana anstalter
Vidtagne, som trygga ®n hvars rätt i detta
afseende^ så kan Utskottet icke heller frångå
sin förr yttrade öfvertygelse, att detta bör
öfverletnnas åt hvarje stads polis och enskilda
omtanka, heldst eldsvådor kunna
Uppkomma på oändeligt mångå andra sätt
än genom brännvinsbränning, och, hvad
eldsvådors afvärjande i allmänhet beträffar,
har Utskottet redan afgifvit ett särskildt Betänkande,
rörande Byggnads- och Brandordningar
i städernaj hvilket nu å nyo åbe®
ropas.
Andra Momentet.
Lika med Herr Huldberg, tror Utskottet,
att de 2:ne frågorna, om kronobrännelierna
och magasinsinrättningen icke hafva
Besv, cch Ekon. Utsk. 'Betänkande».
'så nära sammanhang, att, om än denna sed.
»are kommer att bibehållas, de förra jii
kunna upphöra; och med Herr Ekelund, att
kronobrännerierna medfört både direct och
indirect beskattning på landet, den förra
genom statens deraf lidna förlust, och den
sednare genom det intrång, de gjort i andras
fördel af brännvinsbränningen: Och är det
i synnerhet i anseende till denna sista omständighet,
som det onekeligen tillhört Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet, att
yttrande afgifva, utan att Utskottet tror sig
hafva inträdt på Högloft. StatsUtskottets
område. Upphörande af en kronans inrätt*
»ing, som gör intrång »ti Rikets modet-näring
och lägger hinder i vägen för den i
‘synnerhet skattdragande medborgare-klassen!,
att skatterna kunna erlägga, mäste blifva ett
föremål för allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
åtgärd, enär det enligt grundlagen
åligger detta Utskott, att anmärka
brister i Allmänna hushålls-anstalterna och
upptaga frågor om allmänna inrättningar af
alla slag.
Man har föreslagit, alt kronobrännerierna,
om de indragas för kronans räkning,
böra till enskilde utarrenderas, eller att
brännvins-brännings rättigheten, för städerna
Stockholm, Götheborg och Carlskrona,
emot arrende måtte till Bryggare upplås
tas, —
l
tlesv, och Ebon. Utsk. Eet&iiktinåeiu
Utskottet kan icke inse diet nyttigå odfe
riksgagneliga deruti. Några få personel
skulle rikta sig till förfång för jordbruket}
Och aldrig bör väl någon inkomst till statscassan
grundas på några medborgares vinst),
då denna i och med detsamma bereder fle*
ra tusende medborgares skada och förlust»
Utskottet» troget den grundsats, att bränn*
vinsbränningen bör tillhöra jordbruket och
i sin mån befordra dess tillvext och för*
kofran, fean följaktligen icke frångå sitt
förra Betänkande i detta moment»
Tredje Momentet.
Af de skäl» som i förra Betänkandet
blifvit anförde» kan Utskottet icke tillstyr*
ka brännvinsbränningsrättighet, hvarken för
qvarnegare eller lör torpare i allmänhet),
och att nu ytterligare upprepa dessa skäl»
torde vara öfverflödigt. Utskottets tillstyrkande,
att de torp, sorn ära afvittrade och
vid Bevillningstaxeringen särskildt upptagne»
må ega rättighet att, efter deras åsatte världen,
bränna brännvin, har tillkommit deraf,
att åtskilliga Ledamöter inom Utskottet
tillkännagifva, att i flere orter» i synnerhet
i norra provincerne, finnas torp, hvilka,
upptagna på kronans mark och med
viss ränta belaggde, likväl icke äro till
hemmantal uppskattade eller för det närvarande
roterade, samt således icke heller att
räkna bland de lägenheter, som finnas om
-
Kesv. och Ekon> Utsk. Betänkanclen. 995
nämnde i 2 mom. 1. 8. Kongl. Kungörelsen
den 6 September 1815. — Utskottet
kan således icke förändra dess yttrade tanka
i denna delj men, för att gifva mera tydlighet
åt det stadgande, sorn kommer att
ega ram, i händelse Utskottets mening bifalles,
föreslås, att ifrågavarande torp mi
benämnas: sa beskaffade torplägenheter,
hvilka icke äro roterade, men likväl med
särskild ränta till Kongl. Majit och Kronan
belaggde.
Femte Momentet.
Utskottet förblifver vid hvad det förr
yttrat, att 1822 års uppskattningsvärde bör
läggas till grund för pannerymden, samt att
den nu gällande uti gine klasser georda
fördelning bör blifva oförändrad.
Men deremot, och då tillåtelsen uti 4
morn. t § af Kongl. Kungörelsen den 6 September
för hemmansegare, att, mot ökad
afgift, få begagna största pannetymd, som
är stadgad för den klass, hvarunder deras
brännvinsbrännings rättighet hörer, icke är
förenlig med den antagna grundsatsen, att
nämnde rättighet bör bestämmas efter egendomens
värde, samt dessutom genom da
uti Hederv. BondeSlåndet gjorde anmärkningar
blifvit upplyst, att denna afvikelse
från berörde grundsats föranledt cch säkert
Bihang till RiksSt. Fröt. iQ25> Q:dc Sami. Jsöof 65.
Besv. och Ekon, Utsk• Betänkanden,
i framtiden stall föranleda till många miss*,
bruk och åstadkomma en mångdubblad
brännvinsbränning, mer än i de fastställda
klasserna för hvarje uppskattningsvärde va*
rit påräknad; skulle Utskottet icke tveka
att, med godkännande af vice Talemannen
Jon Jonssons motion i detta ämne, tillstyrka,
att ifrågavarande moment måtte utur
författningen alldeles uteslutas, så vida dervid
icke inträffade, att samma orsak, som
föranledt detta stadgande, nemligen undvikande
af förnyad kostnad för omarbetning
af större brännvinspannor, ännu fortfar. —
För att likväl, så vidt möjligt är, återföra
en jemn fördelning af brännvinsbrännings
rättigheten, utan att föreslå en obillighet
emot dem, som med förtroende till författningens
oföränderlighet förskaffat sig större
brännvinspannor, får Utskottet' tillstyrka
den ändring i 4 morn. i § af meranämnde
Kongl. Kungörelse, att den directa utyidgningen
af brännvinsbränningen må i allmänhet
upphöra samt, såsom ett af omständigheterna
påkalladt undantag, endast
intill nästa Riksdag tillgodonjutas af de
jordegare, hvilka redan vid mantalsskrifningarna
låtit anteckna sig för brännvinsbränning
med pannor af större rymd, än dertill
de efter tariffen äro berättigade. —
Sjette Momentet.
Det har blifvit anmärkt emot Utskottet,
att det grundat sitt afstyrkande i detta
fiesv. och Ekon, Zftsk, Bttankanden.
Motneht blanc! annat på det skäl, att brännvinsbräDöingen
skulle vid sammansatta Bränneriet
komma att diifvas fabriksmessigt,
hvilket likväl efter deras tankar borde vaja
tillåtet, enär sådana verb alltid leda till
besparing af tid och kostnad.
Utskottet, som, med hvad det föreslagit,
icke haft annan afsigt än den, att bereda
en jemnt fördelad och billig förmån
af brännvinsbränningen medborgare imellan,
i mån af deras större eller mindre jordbruk,
kan, med afseende derå, samt uppå
de i dess förra Betänkande anförde skäl,
icke heller nu tillstyrka några så beskaffade
sammansättningar å landet, som Friherre
Wrangel med flera yrkat, ty derigenom
skulle onekligen uppkomma bränn vinsfabriker,
hvilka i den ort, der de blefvo anlaggde,
skulle tillintetgöra den hjelp i allmänhet
för landtmannen, som i närvarande
tid så högt påkallas.
1 frågan åter, huru vida jordegare i städerna
borde tillåtas att verkställa brännvinsbränning
i sammansatta verk, hafva Utskottets
Ledamöter varit af olika meningar.
Å ena sidan har man ansett, att, då en sådan
rättighet blifvit förvägrad landtmannen,
borde den så mycket mindre tilläggas^städernas
invånare, som enahanda villkor, i
anseende till brännvinsbränningen, böra föreskrifvas
den jordbrukande stadsboen, som
landtmannen, enär rättigheten att bränna
§96 Besv. och Ekon. {Jtsk, Betankanden.
icke kan tillerkännas den förra på annan
grund, än så vicia han eger eller besitter
jord.
Å den andra åter, har man trott förhållandet
imellan stad och land, i detta
fall, vara alldeles olika, emedan städernas
jord vanligen är så sönderdelad, att ganska
få bland innehafvarne deraf skulle få nyttja
annan än minsta pannerymden, hvaraf följden
blefve, antingen att städernas brännvins*
brännings rättighet lemnades obegagnad, eller
ock atti nästan hvarje hus funnes ett bränneri,
hvilket sednare åter skulle medföra
många olägenheter samt motverka i betydlig
mån vederbörandes bemödanden, att
bibehålla ordning och sedlighet; och, som
vid anställd votering 2:ne Stånd stadnat emot
två, får Utskottet till Riksens Högloft.
Ständers bepröfvande framställa följande alternativer,
nemligen;
x:o
Att med brännvinsbränningen i städer»
na bör i allo förhållas lika .med hvad för
landet är föreskrifvet, samt att densamma
således bör verkställas särskildt af hvar och
en, som dertill är berättigad, och icke under
något villkor utöfvas i sammansatta
verk.
250
Att jordbrukare i städerna må gemensamt
uti ett verk utöfva rättigheten, |tt
Besv, och Ekon. Utsk. Betankanden.
bränna brännvin, samt således begagna en
pannerymd, svarande mot sammanräknade
värdet af deras egor; dock med villkor, att
icke mer än högst 2:ne 90 kannors pannor
må Ennas i ett Bränneri, och att för den
större pannerymden erlägges den progressiva
afgift, som af Bevillningsutskottet kan
komma att bestämmas.
Sjunde och Åttonde Momenterne.
Sedan Utskottet, uti sitt förr afgifna Betänkande,
i allmänhet framställt sina åsigter,
huru vida brännvinsskatten skall utgå
under annat namn eller helt och hållet
upphöra, samt i hvad män och på hvad
sätt nedsättning af bevillning för brännvinstillverkningen
kan ega rum; Och Högv.
PresteStåndet funnit skäligt, att till Höglofl.
Bevillningsutskottets vidare bearbetande och
beredning öfverlemna dessa frågor, torde do
öfriga RiksStånden äfven vidtaga samma åtgärd,
för att, sedan Bevillnings-Utskottet
med sitt Betänkande inkommit, bestämma
de blifvande afgifterna för brännvinsbränningen.
Tolfte Momentet.
Emot Utskottets förr afgifna yttrande;
att med brännvinsförsäljning af dem, som
icke hafva minuteringsrättighet, måtte hädanefter
förhållas efter hvad som nu stadgadt
är, uti Kongl. Förordningen den 20
Dec. 1815, Art. 2, § 1, Mom. 1, hafva ät
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
skillige anmärkningar blifvit gjorda; och,
ehuru Utskottet icke kan frångå den öfvertygelse,
att försäljning af brännvin icke bör
i allmänhet vara tillåten till mindre belopp,
än en kanna, tror likväl Utskottet, att undantag
från detta stadgande bör ega rum,
icke endast för dem, sorn erhållit minuteringsrättighet,
utan äfven i vissa fall för
jordbrukare, hvilka, Utskottet tillstyrker,
måtte tillerkännas rättighet att försälja minst
^ dels kanna till underhafvande och de per»
söner, som hos dem verkställa arbete; men
deremot har Utekottet icke kunnat fästa afseende
å hvad Herr Ehinger nu hemställt,
om icke handlande i småstäder må vara
tillåtet, att sälja brännvin stop- eller half»
stoptals, utan att derföre behöfva anmäla sig
till särskild beskattning såsom brännvins»
minuteurer. —
Trettonde Momentet.
Emot detta Moment bar, i Högv. Pre»
steStåndet, Herr Doctor Stenhammar anmärkt,
att Gästgifvare icke borde tillåtas
brännvinsminutering utom i den tour, de
besörja skjutsen, emedan han i motsatt fall
befarar, att, om t. ex. Gästgifveriet bestod
af 7 byamän, 7 krogar skulle uppkomma i
stället för en, och hvarföre han anser
anständighet och goda seder inom Gästgifvaregården
fordra det, som redan stadgadt
är. — Utskottet, som inser vjgten af dessa
anmärkningar, tvekar icke att frångå
Eesv., och Ekon«. Ut sk. Betänkanäen» 99g,
livad det häruti i sitt förra Betänkande fö%
reslagit, och tillstyrker således bibehållandet
af författningens föreskrift i denna del;
men Utskottet förblifver i öfrigt vid sitt
i detta Moment förr afgifna yttrande, att de,
som hafva minuteringsrättighet, må försälja
brännvin, äfven då mat icke gifves, emedan
lagens förbud häremot aldrig efterlefves
och aldrig kan controlleras, och emedan,
hvad äfven anmärkt blifvit, ingen skäligen
lärer kunna åläggas att äta, då han ej vill
eller förmår.
Med tillkännagifvande, att Högv. PresteStåndet
redan bifallit det sednare alternativet,
rörande väckt fråga, om upphäfvandet
af Kongl. Öfverståthållare Ämbetets
Kungörelse af den 4 Juli 1817, får Utskottet
till de öfriga respective RiksStåndens
afgörande å nyo vördsamt öfverlemna de i
förra Betänkandet framställde 2:ne alternativ.
Vidkommande den vid återremissen, af
Herr Gyllenhaal, Lars Herman, väckte motion
om ett närmare bestämmande af hvad
egentligen förstås med det i 1815 års Förordning
nyttjade ordet utdela; så har Utskottet
vid efterseende funnit, att i Kongl.
Kungörelsen den 20 December 1815 förekomma,
i fråga om brännvins utminutering,
följande uttryck, nemligen uti 2 Art. 1 §.
"Den, som i minut försäljer eller utlemnar
brännvin," samt uti 4 och 5 §§ af samma
Art. "försäljer eller utdelar", och som för*
looo Besv. oeh Ekon. Utik. Betänkandeit.
fattningens syftemål mäste vara, att förbintira
oloflig brännvins minutering mot betalning
eller ersättning, icke att förbjuda
denna varas utdelning såsom gåfva, anser
Utskottet de anmärkta orden: utlemna och
utdela» på dessa ställen öfverflödiga samt
föreslår derföre, att de må ur förrberörde
§§ uteslutas, hvarigenom den af Herr Gyllenhaal
omnämnde tvätydighet lärer försvinna.
Men deremot fann Utskottet sig
icke böra tillstyrka bifall å RiksdagsFullmägtigen
Lars Anderssons, från Skaraborgs
Län, motion, om upphäfvande af stadgandet
i 4 § uti 2 Art., att brännvin icke må vid
kyrkau på landet och inom ^ mil deromkring
försäljas uppå Sön- och Helgedagar,
Fjortonde och Femtonde mornenterne.
Till besvarande af de anmärkningar,
som vid dessa momenter blifvit gjorde, får
Utskottet, jemte tillkännagifvande, att Utskottet
icke kan frångå sin öfvertygelse, att
ifrågavarande böter äro nödvändiga till förekommande
deraf, att ingen må till jordbrukets
förfång verkställa oloflig brännvinstillverkning,
föreslå: att, på det ingen må
förebära okunnighet om lagens föreskrifter,
författningen om brännvinsbränning och försäljning
börutihvarjeFörsamlings Socknestuga
finnas anslagen, jemte förteckningen pä
dem, som afsagt sig brännvinsbrännings rättigheten
eller densaaima pä andraöfverlåtit,
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1001
Men, som tillräcklig uppsigt öfver eEterlefnaden,
af hvad författningen föreskrifver,
bör kunna vinnas genom Lands- och
Stadsfiscalers samt Krono- och Stadsbetjent
ters uppmärksamhet derå; anser Utskottet
särskildta Brännvinsfiscaler icke vara behöflige
samt tillstyrker derföre desto heldre
deras afskafFande, som Utskottet har
sig bekant, att dessa tjenstemän i mångå
län icke blifvit tillsatte, och att, sådant oaktadt,
större missbruk derstädes icke egt
rum än annorstädes.
Sist får Utskottet, till undanrödjande
af allt missförstånd, anmärka, att, då Utskottet
nu uppgifvit deförändringar, det funnit
nödiga uti Kongl. Kungörelsen den 6
September i8i5> har det icke skett, för att
derigenom på något sätt lägga hinder i vägen
för Höglofl. Bevillnings-Utskottet, att
yttra sig öfver brännvins-skattens fördelande,
förminskande eller förhöjande.
Detta allt, jemte flera Ledamöters särskildta
Utlåtanden, varder Riksens Höglofl.
Ständers upplysta pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm, den 18 Juli 1825.
1002 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
ZJtclrng af Protocollet, hållet inför Faksén^
Ilöglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Pkonomi Utskott den 18, Juli 1825.
$. D, Herr TLhrcnbcrglil C, anförde: ”lag
erkänner det theoretiskt rigtiga i det raisonnement,
som föranledt beredningens beslut,
om bestämmande af en förändrad grund
för städernas bränningsrättighet; tåen då
fråga bär egentligen icke är om någon
ny författning i ämnet, utan endast om
reformer af den hittills gällande, der sådane
linnas af verklig nödvändighet påkallade;
då en förändring i städernas bränningsrätt,
sådan den enligt sistnämnde författning
blifvit utöfvad, skulle verka rubbning
i åtskilliga på grund deraf tillkomne förhållanden,
hvaribland jag mindre afser anskaffade
brännvinspannor och associerade
bolag, till deras begagnande, än de anstalter,
hvarigenom bränningsrättigheten på
vissa ställen blifvit till städernas allmänna
nytta eller i och för utgörande af vissa deras
onera bortarrecderad eller upplåten; då
det beslut, som detta Utskott, jemte Högloft.
Lag-Utskottet, denna dag fattat, i frågan
om Näringsfriheten, inrymmer landtmannen
en större frihet än hittills, i afseende
på åtskilliga näringar, hvilka hittills
ansetts såsom ensamt tillkommande stadstnannen
eller borgaren: då skäl icke synes
Besy, och Ekon. Utsk., B »tänk anden. 1005
vara att inskränka den sistnämndes rätt till
deltagande i landtmanna näringar, i samma
mån, sorn landtmannens rätt till deltagande
i stadsmanna näringar utsträckes: och
då den brännvinsbränning, som idkas i sjöstäderna,
så vida den beräknas på export,
hvarom Näringsidkarne i städerna vanligen
mer än landtmän äro i tillfälle att besörja,
tillskyndar äfven dessa sistnämnde fördel
genom befordrad spannmålsafsättning: så
tillstyrker jag för min del, att städerna måga
bibehålla brännvins-brännings rättigheten,
sådan de den hittills åtnjutit; dervid
dock särskild föreskrift i afseende på Stockholm
och öfriga större städer, der kronobrännerier
finnas, torde, i händelse af dessas
upphörande, vara nödig.
Fullkomligt instämmande i Utskottets
åsigt, att, i frågan om brännvins minutering,
ansvar bör ega rum endast i de fall,
då brännvin olofligen försäljes, men icke da
det utlånas, än mindre då det såsom undfägnad
tilldelas, anser jag dock en sådan
förändring erfordra återupplifvandet af den
föreskrift i 1812 års författning, hvarigenom
köpare tilläts, att vittna angående det
brännvin, han sig tillhandlat, utom hvilken
föreskrift det skall blifva ogörligt, att, da
blotta brännvinsutdelningen ej mer föranleder
till ansvar, öfvertyga en någorlunda
försigtig lönnkrögare, om försäljning af denna
vara, hvarföre betalningen vanligen i en
-
1004 Besv. och Ekon. Ut sk. Betankanden.
rum mottages; på det likväl en sådan föreskrift
icke måtte föranleda till en förhatlig
inquisition, borde angifvaren uppgifvas
och framställas 1 alla sådana åtal, som icke
föranledas af actors, medelst egen närvaro,
inhemtade kännedom om åtalade förhållandet.
”
Uti detta utlåtande instämde Herr af
Borneman och Vällofl. BorgareStåndets samtliga
Ledamöter.
Herr Norström yttrade särskildt, att
han förut väl anfört sin tanka, det all brännvinsbränning
borde vara fri; men, då detta
icke kan ske, ej heller synes öfverensstämma
med pluralitetens önskan, så yrkar han,
att författningen af år 1815 måtte bibehållas
oförändrad, emedan all slags omgöring
af pannor endast skulle leda till onödig
kostnad, hvarförutan han afven ansåg, attminimum
af tillåtet försäljningsquantum för dem,
som ej hafva minuteringsrättighet, uti intet
fall må understiga en kanna, samt att försäljningen
i minut uti öppna salubodar icke
bör tillåtas. Härmed förenade sig Herrar
Lundman och Möller.
Riksdags Full mägti gen Anders Maltesson,
från BohusLän, anförde: ”Rörande brännvinsbränningen
är min tanka: 1:0 att jag
tror alla kronobrännerier böra upphöra, såsom
för jordbrukaren alldeles skadliga: —-  2:0 att städerna endast böra bränna efter
deras donerade jord, men ingalunda efter
Besv, och Ekon• Ucsk. Betänkanden, 1005
personalen, som förr har stett. — g:o att
brännvinsredskapen måtte blifva oförändrad
hädanefter, sorn hittills, efter 1815 års Kongl.
Kungörelse, med erläggande af progressiv
afgift för det öfverskjutandekanntalet. — 4:o
att det måtte oss tillåtas försälja brännvin
till ■§■ eller ^ kanna. -— 5:0 att jag ingalunda
kan instämma med Herr Ehrenborg,
att köparen skall få vittna i sin egen sak.
Med dessa anmärkningar anhåller jag, att
1815 års författning måtte i allo stå fast
och blifva gällande.
RiksdagsFullmägtigen Olof Håkansson
från Elfsborgs län reserverade sig emot alla
slags förändringar uti nu egande rättighet,
att emot förökad afgift få ingå uti
klassens maximum, såsom, efter dess tanka»
endast föranledande en odräglig och betun»
gande kostnad, genom då för mången blifvande
nödvändighet, att omgöra sina pannor.
Ut Supra.
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
^ ® oc*o-*S
-
iooö Besv. och Ekon, Vtik. Betänkattäeii,
N:o 150.
Ånkom den 30 Juli ig23.
Ytterligare Utlåtande,rör anele dels vackt fra•
ga om rättighet för extrarotéringsskyldige,
att f ör sina nummer anställa legning
inom heväringsåldern, dels yrkad tillåtelse
för rotehållare, att sjelfva besörja anskaff~
ningen af beklädnad åt sina soldater>
Sedan Utskottet nti ofvannämnda ämneö
den 21 sistlidne April gifvit Utlåtande, hafva
Höglofl. Ridderskapet och Ådeln, Hög»
Vördiga PresteStåndet och Vallöf!. BorgareStåndet
till Utskottet behagat återremitte^
ra detsamma, i anledning af dö anmärkningar,
sorn af åtskilliga dessa stånds ledamöter
blifvit gjorda, emot hvad Utskottet 1
den första af berörde frågor yttrat.
Det har först blifvit erinradt: att, då
nämnde fråga, i anseende till dess egenskap
af roteringsmål, rätteligen tillhörtStatsUtskottets
handläggning, ehuru den troligen
på den grund blifvit till Ekonomiutskottet
remitterad, att förslaget till extra
roterings införande, vid 1809 och 1810 årens
Riksdag, genom särskildt begifvande,
inom sistnämnde Utskott undergått beredning,
Utskottet, jemnlikt 34 § Riksdagsord
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänktuiden• 1007
bingen, bordt i sitt afgifne Utlåtande bestämma
ämnets beskaffenhet efter grundlagen;
samt att, då Utskottat föreslagit den
ifråga varande motionen till ogillande, Utskottet
öfveiskridit gränsen för sin rättighet,
som bordt sluta sig inoiri yttrandet af
dess tanka i ämnet, eller högst ett afstyrkande
af motionen.
Ånmärkningame i hofvudsaken asyftå
gemensamt ådagaläggandet deraf, att rättigheten
till legning inom Bevärings-åldern
icke bör kunna extra rotehållare förmenas*
ehuru denna rättighet af de flera talare*
som i ämnét sig yttrat, blifvit på olika sätt
deducerad.
Det har nemligen blifvit anfördt, dels
iatt, då extra rotehållare, Under den tid national
armeringen utgjordes af förstärkningsmanskap,
voro berättigade att recrutera sine
nummer med personer- imellan 20 och
25 år och* vid nämnda manskaps förbytande
till en allmän beväring, ingen ändring
i denna rättighet, enligt hvad 1812 års
Biksdags-Beslut visar, tillkom, extra roteringen
obestridligen ännu innehar samma
rättighet och således är obehindrad att lega
inom beväringsåldern, dels att extra
roteringen, imellan hvilken och den ordinarie
roteringen ingen annan olikhet finnes,
än att den förra i fredstider har vacancer,
bor hänföras under egenskapen af stående
armse och således icke ens i negativt
tooö EeSV. och Ekon, Vtsk. Betänknnäem
afseende fean, genom Kongl, kungörelsen
den 27 October 1812, vara betagen förmånen,
att med beväringsskyldige complettera
sina nummer, och dels att, då Riksens Ständer,
vid extra roteringens åtagande, icke
kunnat haft för afsigt att bereda större svårigheter
åt fullgörandet deraf, än af gamla
roteringen, beväringsmanskapet >emnväl är
till antalet större, än att det på en gång
fean komma att utgå samt någon synnerlig
minskning af beväringen icke kan uppstå
genom begagnande af friheten för extra rotehållare,
att lega inom beväringsklasserna,
rättvisa och billighet förenadt påkalla fastställandet
af denna frihet, att utöfvas åtminstone
inom de klasser, som antingen
icke äro commenderade, eller ock icke gerna
kunna komma i fråga att utgå.
Beträffande nu först hvad i afseends
på formen af Utskottets Utlåtande blifvit
anmärkt; så får Utskottet förklara, att, då
Hederv. Bonde-Ståndet, uti remissen af den
ifrågavarande motionen, icke ålaggt Utskottet
att bestämma dess beskaffenhet efter
grundlagen, och Utskottet för egen del
icke heller funnit densamma innebära annan
egenskap, än att den, jemnlikt 34 § Riksdagsordningen,
bordt till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottets handläggning hänskjutas,
Utskottet vid sådant förhållanda
trott sig sakna både anledning och behof
till särskildt yttrande i denna omständig
-
Besv. och Ekoitt Ut sk. Betänkanden.
tiel, 6amt att, då Utskottet hemställt den
'Vackta motionens ogillande, Utskottet icke
kunnat hafva för afsigt att föreslå underkännandet
af Motionairens framställningslätt,
utan blott att det af honom gjorda
yrkande måtte af Riksens Höglofl. Ständer
förklaras oantagligt. Gerna medgifver Utskottet,
att detta uttryck kunnat ersättas med:
•afstyrkande af bifall « -motionen, ehuru
någon viss formel för dylika yttranden hvarken
är bestämd eller vanligen iakttages;
men Utskottet tror dock icke, att genom
denna förändring i ord någon vinst genöm
större tydlighet i mening kunnat beredas.
Hvad härefter angår sjelfva hufviulfrågan,
har Utskottet, efter ytterligare pröfning
af ämnet, väl funnit sig böra förblifva
vid den, i förra Utlåtandet, yttrade tanka,
att, då extra voteringen, efter dess första
grundinrättning, varit beräknad på alt ej
åstadkomma någon minskning i nationalfeeväringens
numerair och, såsom tillfällig
eller bestämd att endast under krigstider
utgöras, icke kan till stående armeen hänföras,
densamma för närvarande icke eger
eller fean ega någon ovillkorlig rätt till
legning för sina nummer inom beväringaäldern;
men, sorn hos Utskottet i betraktande
kommit, att, derest extra roterings
-
Bihang till RiksSt. Prat. 1823, 8'.de Sami. N:r 64*
'lolo Besv. och Ekon. Utsk. Betlinkandon.
"soldaters legande endast skulle vara öppet
imellan 25 och 56 år, extra rotehållare
utan tvifvel komma att vidkännas största
svårighet, vid recrutering för sina nummer,
och blottställas för öfverdrifna anspråk på
lön och lega, samt således hårdare betungas,
än ordinarie roleringen, hvilket vid
extra roteringens åtagande troligen icke va»
rit förutseddt och taget i beräkning, anser
Utskottet billigheten högt tala derför, att
samma förmån, sorn stående armeen nu tillkommer,
genom fri rättighet till legning
inom beväringen, må extra roteringen förunnas;
i anseende hvartill Utskottet, frångående
det beslut, hvaruti det förut slädnät,
och som HederVi Bonde-Ståndet, enligt an*
kommet protocollsutdrag, godkänt, tillstyr*
ker Riksens Höglo!!. Ständer, att hos Kongl.
Maj.t i underdånighet anhålla, det mätte,
såsom tillägg till Kongl. Kungörelsen den
§7 October 1812, extra roteringen genom
en allmän författning varda förklarad berättigad
till soldaters leganue af den ålder,
hvarinom beväringen utgöres.
I afseende på hvad Utskottet yttrat,
rörande tillåtelsen för rotehållare, att sjelfva
besörja anskaffningen af beklädnad åt
sina soldater, har ingen erinran blifvit gjord,
hvarföre Utskottet icke eger nödigt, att i
denna del tillägga något till sitt förra Utlåtande.
Besv. och Ekon. V ak. Betänk anden. xoil
Hvad Utskottet ofvanföre anfort och
föreslagit, varder, tillika n>ed flere Ledamöters
särskildt yttrade meningar, Riksens
Högloft. Ständers vidare pröfning vördsamt
tinderstäldt.
Stockholm den 21 Juli 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft.. Ständers allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott den 21 Juli 1823.
S. D. Herr Ehrenborgh, Casper, anförde:
”Då fragan om rättigheten, att af Beväringen
lega extra roteringssoldater, förra
gången hos Utskottet förevar, saknade
jag dervid annan ledning för mitt omdöme,
än den, som hemtades af stadgandet, angående
extra roteringens utgörande, såsom,
villkor för annan national armering, samt
af författningen, rörande allmänna beväringen,
deruti berörde rättighet synes vara
medgifven endast den återstående armeen.
Jag tvekade derföre icke, att uti beslutet
instämma med de värde Ledamöter, hvilka
vid föregående Riksdagar varit i tillfälle,
tOjD Benu och Ekon. fjuk. Betänknnden.
att närmare inhemta tillkomsten och syftningen
af dessa stadgarden; men af de anmärkningar,
som vid Utskottets Betänkande
blifvit i Stånden gjorde, har jag fått anledning,
att närmare undersöka frågan samt
de stadganden, som derför ligga till grund,
hvaribland hufvudsakligast det Betänkande,
angående ej mindre extra roteringen, än armeens
öfriga förstärkning, som Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet den 10 April
1810 afgifvit, och hvilket Riksens Stän»
der, i egenskap af deras Beslut, till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemnat; hvaraf
sedermera ej mindre Kongl. Kungörelsen
af den 25 April 1811» angående förstärk»ingsmanskapet,
än Instructionen för extra
roteringscommissionen, varit föranledde.
Huruvida påståendet, att af beväringen
få lega till extra roteringen, må bifallas
eller icke, har härvid synts mig beroende
af 2:ne frågor, nämligen: 1:0 Voro de, som
skulle utgöra extra roteringen, vid detta
manskaps första uppsättning, obetagne, att
dertill lega hvilken hugad, till krigstjenst
duglig och förut icke i tjenst varande person,
som heldst, äfven inom den, för öfriga
nationalarmeringen bestämda, ålder? och
e:o har denna rättighet blifvit dem genom
något af Riksens Ständer, angående beväringen
eller eljest, fattadt beslut sedermera
betagen?
Besv. och Ekon. Utik. Bttankanden.
I förstnämnde afseende upplyser Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottets ofvannämnda
Betänkande: att Riksens Ständer
åtagit sig rotering, under krigstid, af
all inom Rikets gränser då varande oroterad
jord, efter den method och de grunder,
som med den förut i hvarje province
redan verkställda ordinära regleringen, och
den oroterade jordens kända förhållande till
den roterade, närmast stod att förena: att,
under förbehåll af nämnde extra roterings
ofelbara verkställande,^idpåkommande krig.
Rikets Ständer samtyckt, att, när Rikets gränsor
af fiendtligt anfall hotas eller oroas,
föistärkningsmanskap finge uppsättas och
antalet deraf af Kongl. Maj:t bestämmas,
dock aldrig öfver 50,000 man; och att detta
antal borde utgöras af stridbara personer
imellan fyllda 20 och 45 år, som skulle
utses, antingen genom legning och öfverenskommelse,
eller genom lottning inom
Eocknarne, i mån af deras folkmängd, från
hvilken likväl antalet, ej allenast af stäentle
armeen, utan ock af roteradt eller värfnadt
krigsfolk, borde vid beräkningen afdragas.
Vid sådant förhållande lärer det vara
uppenbart, att, ehuru den oroterade jordens
indelning till knektehåll under krigstid
utgjort ett villkor för det personliga
atagandet af national armering, meningen
il mycket mindre^ varit, att betaga rättig
-
i
1014 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
het För legning till extra roteringen, inom
den för förstärkningsmanskapet bestämde
ålder, som under och öfver samma ålder
högst sällan finnas några dugliga soldatämnen,
samt dessutom ofvannämnde jemnväl i
lista Momentet af Kongl Kungörelsen, angående
förstärkningsmanskapet, af den 25
April 1811, intagne förordnande: att vid beräkningen
af det antal förstäi kningsmanskap,
som från hvarje stad eller Socken
skulle utgöras, ej allenast den stående armeen,
utan ock det inom staden eller socknen
roterade eller värfvade krigsfolk borde
afdragas, tydeligen innebär, att äfven
till den slags rotering, hvilken, såsom icke
permanent, ej ansågs utgöra någon del af
den stående armeen, fick legas eller värfvas
inom förstärbningsåldern.
Andra frågan blifver derefter, om denna
rättighet sedermera blifvit extra rotehållarne
betagen. Att sådant, enär extra
roteringen grundar sig på frivilligt åtagande,
icke utan Ständernes begifvande kunnat
ega rum, lärer vara ostridig!; men ett sådant
begifvande innefattas, hvarken i Riksens
Ständers den 23 Maj och g Juli 1812
till Kongl. Majit aflåtne underdåniga skrifvelser,
angående Allmänna Beväringsmanskapet,
hvaruti extra roteringen icke på något
ställe omförmäles, eller i något annat
Riksens Ständers Beslut.
Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanden. ioi^;
Hvad den Kongl. Författningen, angående
sistnämnde manskap, af den 27 Octo.
ber 1812, innehåller, om fortfarande rättig,
het för den stående armeen, att värfva imellan
18 och 36 års ålder, har tillkommit på
grund af Riksens Ständers anhållan i sistnämnda
Skrifvelse, att ett sådant förklarande
måtte, till förekommande af missförstånd
0111 den stående anneens rättigheter,
i afseende på värfning, varda i nåder
utfärdadt, och kan så mycket mindre anses
innefatta något förbud för extra rotehållare,
att lega inom de beväringsklasser, hvilka
ej blifvit tili krigstjenst uppbådade, sorn.
extra roteringen, för den tid densamma skall
utgöras, i allmänhet eger enahanda både
rättigheter och åligganden med den stående
armeen, samt dessutom alla de, som ingått
i krigstjenst, äro, enligt allmänna stadgandet
i 4 § af berörde författning, från deltagande
i beväringsskyldigheten undantagna.
Det synes således uppenbart, att, om
dessa rättigheter och åligganden skola mäta»
efter de vid extra roteringens åtagande
stadgade och sedermera icke förändrade villkor,
meranämnde legningsrätt icke kan extra
rotehållarne betagas. Afser man härvid,
hvad inflytande begagnandet af samma
rätt kan ega på Rikets försvarsstyrka, sä
kan väl icke bestridas, att förhållandet dermed
blifver annorlunda efter beväringsmanskapets,
än den var efter förstärkningsman
-
joiö Eesv. och Ekon. Utsk. Ectänhanien
skåpets organisation; ty, då Kongl. Majit egde
bestämma antalet af sistnämnde manskap,
och deraf, imellan 20 och 45 års ålder,
uttaga högst 50,000 man, ehvad flera
eller färre inom denna ålder förut ingått i
krigstjenst, hvadan afgången eller afräkning
gen af de förra ledde till en allmännare
utskrifning af de qvarvarande, men icke till
minskning af det för försvaret påräknade
antal; så eger Kongl. Majit deremot nu ic»
ke, att till national armering uppbåda andra,
än ynglingar frän QO till 25 års ålder,
ehvad deras antal är större eller mindre,
och i den mån några bland dessa ingå i
krigstjenst vid ständiga regementerna eller
extra rotsringen, kan fyllnad i antalet
icke beredas genom någon förstärkning,
Utan national armeringen blifver i samma
man förminskad; men, då beväringens alla
klasser, om ock af dem legdes tili hda extra
voteringen, utgöra större antal än högsta
styrkan af förstärkningsmanskapet, samt
det i öfrigt är föga troligt, att extra roteringen
ofta kan begagna meranämnde legningsrätt,
enär af styrelsen beror,, att pä
en och samma gång uppbåda både berörde
rotering och de klasser af beväringen, som
för försvaret anses nödiga, hvarefter någon
legning deraf, lika litet till extra roteringen,
sorn till den stående armeen, får ega
rum; så synes nämnda betänklighet lika litet
betydande, i afseende på försvarsverket.
BeSDé e-ch Ekon- Utsk. Betänkandcn. 1017
sorn den 1 alla fall lärer bunna rubba extra
rotehållarnes rätt, så vidt den i öfrigt
finnes ursprunglig från inrättningens
början och sedermera icke eftergifven.
Efter vunna upplysningar om ett sådant
förhållande, ansar jag väl för min deS,
att något nytt stadgande icke erfordras, för
att tillägga extra rotehållarne den rätt, som
Riksdagsmannen Peter Jonsson yrkat böra
elem tillkomma; Men då ej allenast under
handläggningen af detta ärende nogsamt
visat sig, att olika åsigter derom äro rådande,
utan ock de förordnanden, som angå
extra roteringen, finnas spridde, dels i
ofvannärnnde Ekonomiutskottets Betänkande,
dels i Instructionen för extra roteringscommissionen,
dels i många, vid särskildta
tillfällen utfärdade, Kongl. Bref, men icke
innefattas i någon allmän författning, hvilken
likväl synes nödig, på det extra rotehållarne
måtte deruti ega en lika säker och
tillgängelig bestämning af sina rättigheter
och åligganden, som ordinarie rotehållarne
ega i knektecontracterna och beklädnadsförfattningen,
samt Allmänna Beväringsmanskapet
i den derom utfärdade förordning;
så tillstyrker jag för min del hemställan
om en sådan författnings utfärdande,
samt att deruti må för extra rotehållarne
bestämmas enahanda rättighet till legning
inom beväringsåldern, sorn den stående
armeen tillkommer.
1018 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Hedervärda Bonde-Ståndets samtliga
Ledamöter anmälte sin reservation emot
detta Beslut, såsom Ståndet redan in Pleno
bifallit Utskottets i detta ämne förut den
ei sistlidne April under N:o 66 afgifna Utlåtande.
Ut Supra
Ex Protocollo,.
A. Fryxell*
N;o 151.
Ankom den 50 Juli 1823.
JJtlåtande, i anledning af gjorde amnärk~
ningar vid Utskottets,af gijna Betänkande,
i frågan om nödvändigheten af krönta
Kolskrindor, och angående Kolmätare.
C^fvannämnde Betänkande har till Utskottet
blifvit återremitteradt af Högv. PresteStåndet,
Vallöf!. BorgareStåndet och Hederv.
BondeStåndet; hvaremot detsamma
blifvit af^tlöglofl. Ridderskapet och Adela
Resv. och Ekon, Utsk. Betänkande».. 1019
bifallet. De anmärkningar och yttranden,
hvilka föranledt återremissen, äro följande:
Att det icke finnes något annat bestämdt
sätt att mäta kol, än med tunna, och, ehuru
Utskottets förslag att med mätstång mäta
kolskrindor eller ryssor, väl syntes ega
en theoretisk rigtighet, kunde det dock
medföra flera olägenheter, såsom att, om
laggarne på skrindan hopsjunka, cubikinnehållet
lätteligen minskades med en eiler
annan tunna; och att, då kolskrindorne
hafva olika form, men ändock kunna
hafva samma cubik innehåll, ganska sällan
någon Fjerdingsman torde finnas, som genom
mätstång kunde utröna verkliga cubikinnebållet:
att mätningen matte få ske på
det sätt, som kan af allmogen sjelf säkrast
controlleras, och icke en vidlyftig och svår
uträkning behöfva användas till utrönande
af kolskrindornas innehåll och storlek, hvilken,
genom iakttagande af vissa föreskrifne
mått, vid sådana skrindors förfärdigande af
allmogen, icke kunde bestämmas; på grund
hvaraf, och då mätstången icke vore pålitlig,
jemväl derföre, att kolen under forslandet
sammanpackas och skakas, blifvit yrkadt,
att det cylindriska tunnemålet, som,
i enlighet med nu gällande författningar,
ar i allmänhet inom Riket antaget till 36
kappar, och inom Stora Kopparbergs Bergslag
till 32 kappar på tunnan, må blifva
grunden för bolskrindans mätande, samt att
1020 Bes v. och Ekon. Utsk. Betånkanrfen.
i öfrigt det borde vara köparen öppet, att,
då han det Önskar, mäta kolen med tunna:
att, om det skulle vara en skyldighet, att
uti krönta skrindor eller kolryssar utföra
afradskol, eller till och med de kol, sorn
till bruken levereras, så borde likväl tvånget
i denna del icke sträcka sig till sådana
kol, som antingen införes till städerna, eller
ock af enskilda personer i landsorterna
uppköpas, utan detta bero på förtroendet
man och man imellan; att den ifrågavarande
kröningen af kolryssar således endast
borde ega rum i anseende till dem, som
begagnas vid kolförsäljningar och leveranser
af skattebol, men syntes icke böra såsom
erfoderlig, samt vid vite och kolryssarnes
sönderhuggning, erfordras, när enskilde af
egna kolförråder och till eget behof transportera
denna vara; i förra fallet borde
ryssar och skrindor, af hvad storlek sorn
beläst, kronås med utsatt tunnetal; enär, att
föreskrifva visst mått, som de borde innehålla,
vore så mycket olämpligare, som olika
årstider och väglag medgåfve olika
transport, på grund hvaraf alla till kolafsalu
och skattekols leverering begagnade
ryssar och skrindor, de må innehålla mer
eller mindre tunnetal, borde blifva tillåtne,
mätte och krönte; hvarförutan, i sednare
händelsen, och då de blott till egna husbehof
användas, borde ingen Kolmätare, af
hvad namn som heldst, dermed ega ajinsta be*
Besv. och Ekon. Utsk. Bctanhanäen. io2l
fattning: att, då det skall inträffat, att kolmätare
gjort beslag på ryssar, hvaruti kol för
eget behof, men icke till afsalu blifvit
transporterade, borde tydligare bestämmas,
att kröningen på kolskrindorna endast angår
de händelser, då kolen försäljas; samt
slutligen, att det borde vara hvar och en
obetaget, att vid försäljning af kol nyttja
sferindor eller stigar af sådan beskaffenhet
och storlek, som han för sig ansåg förmånligast,
sä att skrindor af 9, 13, och 15 tunnors
rymd må, lika så väl som till 12 och
18, få krönas.
Med anledning af dessa anmärkningar,
har Utskottet velat upplysa, att de svårigheter,
som anföras blifva en följd af mätstången,
icke lära kunna antagas såsom gällande
hinder emot dess bibehållande, enär
densamma, inrättad med vissa i författningarne
bestämda mått och använd till märkning
emellan vissa genom författningarne
uppgifne puncter på kolskrindan, försäkrar
innehållet af den rymd, som åsyftad varit,
och förebommas, genom de påbjudna tvärträdens
inrättande midt öfver korgen, äfven
olägenheterna, som genom sjunkning
befaras till minskning i det rätta måttet.
Att förfärdiga en kolskrinda af den äskade
rymden, synes icke vara svårt, enär dimensionerna
genom den utväg, Utskottet föreslagit,
nemligen^en allmän Kungörelse, blifva
kände, och hvilka dessutom, i fall ej
Iö22 Besv. och FAon. Vtik. Betänkaftileh.
någon ny reglering om den antagna rymden
sker, icke helier förut kunna vara okände
uti de orter, hvarest koltillverkningar
ske, och afsalu verkställes.
Utskottets mening har ingalunda varit,
att bruket af mätning med tunna skulle
förbjudas eller afskaffas, utan begagnas såsom
en controllerande åtgärd, der köparen
och säljaren Enner sådant af nöden, och
tvifvel kunde uppstå om innehållet af det
nyttjade skrindemåttet, hvilket, enär Uträkningen
är rigtig och dimensionerna följda,
icke kan vara olika, antingen kröningstecknets
påbränning skett, i grund af uppmätning
med tunna eller märkning med stång.
Så länge kol är en vara, som dels i
ntskylder ingåi', dels i handel användes,
lärer väl allmän säkerhet påkalla, att ett
visst mått gifves, hvilket ej får åsidosättas,
i och för de förbindelsers uppfyllande, som
för båda dessa Fall ligga till grund. Den
som vill fullgöra sin pligt, att vid en prestations
utgörande, eller för öfverenskommen
betalning lemna fullt ut af varan, bör
naturligtvis finna sig lättad genom de utvägar
till skrindans mätning, som märkstången
åsyftar, och kröningsmärkets åsättande
utvisar, såsom hvarigenom innehållet
genast ligger för öppen dag; den, som tilläfventyrs
det ej skulle villja, bör icke lemnäs
det tillfälle, som omärkta transportkarl
skulle medföra, att fullgöra mindre, än hatt
Eesv. och Ekon, Utslc. Bttankanden, 1023
fcig åtagit, eller mot erhållen betalning vore
skyldig utgöra. I anseende till svårigheten
att endast inskränka kolmåttet till
matning med tunna, utan skyldighet att
Verkställa transporten i krönta skrindor, åberopar
Utskottet sitt förra Betänkande och
föreställer sig derjemte, att å ställen, der
täflan om kolköp förefinnes, det skulle kunna
leda till mångens förnärmande, att, under
lika prisers hållande, likväl göra hvarannan
förköp, genom den efterlåtenhet i
mätning, hvilken den ena kunde visa framför
den andra, uti godkännande af det innehåll,
en okrönt skrinda föregifves fcgä.
Om vid olika årstider tränsporterne hafva
sådana locala svårigheter, att understundom
några tunnor mindre än annars kunna bev
qvämligen köras, så synas inga hinder vara
emot ett sådant tillfälligt mindre kolquantums
inrymmande i den krönta skrindan;
mindermålet ligger då hvar och en för ögonen,
och kolens uppmätning roed tunna
vid aflevereringen afgör då den annars alltid
tvistiga frågan om beloppet af det verkligen
levererade quantum, som, hvad bruk
och bergverk angar, af den arbetande merendels
på räkning får emottagas och af honom
måste redovisas, enligt hvad författningarne
i den delen utstaka, om ett visst förhållande
imellan rudimateriers användande
och dermed åstadkommande förädling.
S02$ Best). och Ekon. Etsk. Belllnhåntfen,
Den utväg, Utskottet föreslagit, till lätt*
»ad i kröningssättet, och hvilket, i fall mät»
stången skulle afse flere än dimensionerna
för 12 tunne- och 18 tunneskrindan, ej torde
vara lika verkställbar, har varit: att efter
orternas olika beskaffenhet och i de
socknar och districter, eler kolhandel drifves,
till Konungens Befallningshafvande
skulle öfverlemna», att kungöra de för kröning
af kolskrindor, ryssar och stigar lämpligen
utsatte terminer och ställen, samt att,
derest Kolmätaren eller Uppsyningsmannen
sig icke då infinner, kröningen finge verkställas
af Fjerdingsman, hvilka, enär Konungens
Befallningshafvandeyimjer dem skicklige,
skulle ega rätt, att äfven för öfrigt
allmogen biträda med sådan handläggning,
författningarne i detta fall bjuda, och vidare,
att de skrindor, som af allmogen blifvit
tillverkade på sådana tider och ställen,
der kröning ej kunnat erhållas, må utan åtal
få nyttjas, intilldess stämpling kan ske,
och så vida ds hålla det mått och de dimensioner,
som genom allmän Kungörelse
om skrindans, ryssens eller stigens rymd
förut blifvit tillkännagifven; hvarjemte Utskottet
äfven tillstyrkt, att en sådan författning,
som bestämmer kolmåttets och märkstångens
beskaffenhet, mätte allmäningen
kungöras.
Efter upprepande af hvad sålunda föreslaget
blifvit, och hvad om grunden till
Resv. och Ekön, TJcsk. -Rétänkanäeni Y025
kolskrindors kröning! det föregående nämnde
år, finner Utskottet, i anledning af de gjorde
anmärkningar, för sig ej vidare återstå»
än ytterligare åberopa samma skäl, hvarpå
det återremitterade Betänkandet (N:o 60J
sig stödjer, med det tillägg, att en ny författning
om kolmåttet lärer redan länge
Varit under utarbetning, äfvensom att detta
ämne och tillämpningen relativt till bergsoch
brukshandteringen i allmänhet icke lärer
undfalla de committerades Uppmärksamhet,
som af Kongl. iVlajrt redan i Nåder
blifvit uppdragne, att, efter jemnförelse a£
alla gällande författningar, uppgifva förslag
till rättelser och förbättringar i de samma»
och hvilka således äfven, i hela detta ämnets
vidd» blifva i tillfälle, att, med kännedom
om alla olika förhållanden, sorni
dervid böra komma i betraktande, detsamma
bedöma och till Kongl. Majrts Nådiga
skärskådande hemställa; Dock varder detta
allt Riksens Höglo/!. Ständers vidare pröf«
aing vördsamt understäldt.
Stockholm den 21 Juli 1825»
Biha)Yg till RiksSt. trot. JÖ23, Qide Sami. Nir "65;
jöeé Beti), och Elom Visit. Beiicnhanåen.
N:o 152.
Ankom den 2 Ang. 1823.
jBelänkande, om inrättning af Porto Frdtico,
samt åtföljande Nederlagsrätbighet,
för ett Gothland.
1 detta ämne hafva till Utskottets Utlåtande
blifvit remitterade följande Memorialer:
Från
Hö glo fl. Ridder skåpet och Adeln.
ä:o Af Herr Carpelan, Carl Maurits, som*
efter framställandet af ämnet; ingår uti en
historisk undersökning om staden Wisbys
fordna valmagt och Utsträckta handelsrörelse;
särdeles den tid, då staden var en af
de förnämsta uti det ryktbara Hariseatiska
förbundet. Sedermera Undersöker Memorialets
författare orsakerna till dess fall och
finner dem vara Vikiögatnes härfärder;
Preussiska KorsRiddarnes tunga styrelse; den
tid ön var under deras herravälde, ständiga
sjöröfvarepartier och särdeles staden Lybecka
afund samt Dattskarnes inkräktningslystnad.
Då genom freden i Brömsebro;
1645; dessa olyckliga Conjunctiirer Upphörde,
och Göthland blef för alltid med Sverige
införlifvadt; blef väl dess lugn och
sjelfbestånd betryggadi; men förlusten af
Bfkii. och Ekon• fjtsk. Betknhcindeh. i o if
fri Nedériagshåndei återstår att upplifvaj
hvarförutan Gothland ej allenast icke kan
Uppnå en högre grad af förkofran och välstånd,
utan öCk* genom ini existerande mindre
lyckliga handelsförhållanden, äfventyra
att rUineras* medelst de hos utländningar
hyss antagne prohibitiva författningar* ganska
meniige för ékporteh af Gothlands betydligaste
producter. Dessa svårigheter anser
författaren lättast kunna afhjelpas* genom
stadgande af ömsesidiga för handeln
gynnande privilegier; och efter anvisning
af de fördelar, staden Marstrand vänn och
bibehöll* så länge den egde porto franco
rättighet, saint framställning deraf, att Staden
Wisby aldrig, såsötn Marstrand* afsagt
sig denna rättighet, hvilket inheintas äf de
deröm* under loppet af detta och förflutna
århundrade, tid efter annan väckta frågor.
Uppgifvas de skäl* som ovédersägligeh påkalla
porto franco frihet, eller åtminstone
fri nederlagsrättighetj antingen åt hela
Gothland, eller blott åt vissa déss hamnar.
Dessa skäl innefattas, efter författarens åsigt,
hufvudsakligen uti följande gme hufvudmomenteri
1:0 Gothlands loenia och ändra
f örmåner, saint dess egna produebiva resourcer:
2:0 Dess comitier cielia förhållande
lill d^t öfriga Sverige och andra nationer;
giö Den fördef en sådan rättighet skulle
förskaffa Svea land i statsékonomisk och
politisk hänsigt.
2028 och Ekon. Utsi;. Betänkande!',
De locala förmånerna samt egna pro*’
duetiva resotircerne anses förnämligast be-*
stå uti födoämnen för inflyttande och nödige
förfriskningar för sjöfarande, uti goda
ech säkra hamnar, samt uti materialier till
magasinet och andra byggnader. Exporten
af spannmål uppgår i vanliga år tili 10,000
tunnor och kunde, med utjordatnes odling,
uppgå till 150,000 tunnor och derutöfver*
Yictualier, särdeles kött, finnas i öfverflöd,
och, hvad som komme att brista, fylles
lätteligen från Skåne eller Småland, utan
behof af import, hvartill kommer ett betydande
fiske, genom inrättning af bolag och
lämpliga förmåner, utan särdeles svårighet
utvidgadt. Af goda och säkra hamnar uppgifves
Gothland att ega flera, hvaraf dock
till en början föreslås tre: en på norra kasten
Fårösundi en på östra, Slitöhatnn, fordom
försvarad af fästningen Carlsvärd, som
borde åter uppbyggas; och en på vestra,
staden Wisby, hvars hamn tarfvade att utvidgas
och iståndsättas; hvarförutan äfven
Klintb havin på samma kust anvisas såsom
tjenlig till nederlagsfrihet. Af materialier
till nödiga byggnader och hamnförbättringar,
anses ingen ort, inom Baltiska Hafvets
gränaor, kunna framvisa så öfverflödiga
tillgångar.
I afseende på Göthlanda till handel och
sjöfart förträffliga läge, tror författaren intet
annat bevis behöfva?, än en blick pä
Best. tth Ekon• Utsk$ Betänkande/!. 1029
chartan, heldst ingen annan Svensk ort eger
så talande skäl för erhållande af nederlags
och porto franco rättighet, ända hittills
motarbetad endast af vissa corporationers
och individers egennytta, samt inrotade
skråanda.
Den fördel, en sådan frihet skulle meddela
Sverige, anses äfven utom allt tvifvelsmål.
Genom frakt och transitohandel samt
vissa afgifters erläggande i silfver skulla
vexelcoursen falla; genom sitt läge skulla
■Gothland blifva en depot för östra Europas
samt till och med Asiatiska staternas handelsvaror;
genom grannskapet med Götha canal
borde alla Svenska producter kunna
erhållas, och det vore till förmodande, att
Ost- och Vestindiska varor finge en betydlig
upplagsort i Götheborg, för att passera
canals vägen förbi Söderköping till Östersjön,
hvarigenom undvikes Sundska tullen
och de dryga umgälderne i Cattegat, till
en oberäknelig förmån för Sveriges statsintrader
och allmänna välmågan. Det egentligen
practiska anser författaren sig ej tillständigt
att utveckla, då detta af en vis
Konung och upplysta Ständer säkrast kan
uppfattas och bedömas.
Slutligen upptagas och vederläggas de
tvänne allmänt kända inkasten; först att
Gothland, förseddt med porto franco och
derigenom uppdrifvet till välmagt, skulla
endast uppägga eröfringslystnadeu; och för
103Q Benj, och, &m-. Betänka ytfelt.
(let andrei\ ätt lättheten till insmygande af
förbjudna och tnUförsnillade varor, på kusterne
af Sveriges fasta land, skulle genom
en sådan frihet förstoras, gist göres den
framställningen, att, i oförmodad händelse
af porto franco frihetens afslag, försök åtminstone
på vissa år måtte göras med dan-,
na ö, till införande af friare handelsprinci-.
per, hvarigenom saken skulle sättas uti er-^
farenhetens klara ljus,
från Vällojl.. Borgar^S^åndet.
2:0 Herr Ellinger, Johan, framställer han*
deln såsom en af de säkraste hufvudkäUorna
tili statens bestånd och trefnad, hvarföre
ock hvarje väl bildad stat, så snart
dess inre och yttre förhållanden lemnat
henne frihet att tänka på sin förkofran, först
fästat sin uppmärksamhet på denna del af
mänskliga industrien. Derefter visa», att,
bland de verksammaste medel till handelna
befrämjande, man alltid ansett anläggning
#f frihamnar, hvarest, oberoende af alla of*
riga locala förhållanden, tillfällen för alla
nationer varit beredde, att alla slags varor
antingen på stället förbruka, tilla vidare
upplägga eller mot andra landers alster ut-?
byta. hyttan af sådana inrättningar, så väl
för staten som individen, anses icke kunna
betviflas, hvarpå såsom exempel åberopas,
hvad Nederlagsfriheten uti Götheborg och
Carlshamn inbragte i Statscassan och bidrog
till spridande af den enskilda rörelsen,
Best), och Ekon. Utsk. Betänkanden. jogr
Vidare anmärkes, att Sveriges produCtionsförmåga
icke är af den beskaffenhet,
som ensamt förmår sysselsätta en utvidgad
handel. Vill man nu af en sådan njuta frugten,
kan intet säkrare medel dertill uttänkas,
än hvad en val inrättad transitohandel
erbjuder. För en dylik kan ingen ort i
Sverige uppvisa en tner passande local än
gothland, belägen midt i Östersjön, på nästan
lika afstånd från Preussiska och Rysska
staterne, samt Sveriges fasta land, är denna
ö icke omgifven af några hinder, att da
flesta årstider med lätthet anlöpas. Då Östersjö
strändernas skärgårdar ännu ära af is
stängde, ärq Gathlands hamnar redan länge sedan
öppna för sjöfarten och blifva det inpå
vintern, sedan de förreredan länge varit ofarbara,
Sådana fördelargöra denna otili fördelaktigaste
föreningspuncten för handeln mellan
de norra och södra länderna i allmänhet,
samt England och Ryssland i synnerhet;
hvarföre äfven staden Wisby var en ibland
det Hanseatjska förbundets mest be->
tydande nederlagsplatser,
Efter uppgift, huru detta ärende varit
behandladt af Sveriges framfarne Konungar,
och fästad uppmärksamhet derå, att detsamma,
ehuru öfverensstämmande med Riksens
Ständers vid tvänne Riksdagar yttrade önskningar,
samt allt sedan 1818 af länets nu
varande Hofdinge, Friherre Cederström, understöddt,
likväl intill denna stund tycke»
3032 Besil' och Eliort* Utsk. Betänkandetu.
hvila, anser Herr Ehinger sig 1 nye böra
väcka denna motion samt anhålla, att Riksens
Höglofl, Ständer måtte till Kongl.
Majit ingå med förnyad underdånig önskan*
att, till
komligt förfall iråkade handel, p.orto franco
måtte med möjligaste första Gothland bevill
jas. Då man sett, huru, till lättande af
conior unication en vissa provincer imellan,
dyrbara canalarbeten blifvit beslutne och
utförde med kostnad för staten af rnillionerj
huru till hamnars anläggning vid vissa städer
betydande summor bevilljats; huru Götheborgs
aftagande handel vackt Regeringa
och Ständers uppmärksamhet; huru, nied betydlig
statsuppoffriag, strömrensningar på
flera orter blifvit företagne, ro. m.; så bör
man äfven kunna hoppas, att Gothland, som
utgör en införlifvad del af Svenska staten,
och med ds öfriga delarna har en lika rätt
till styrelsens omtanka, upphjelpes och desa
au förfallna, mea fordom så blomstrande,
handel af Konnng och Ständer behjerta».
Det begär icke till sin uppkomst n^gra uppoffringar
af staten; det önskar blott, att med
full frihet i handebväg få begagna sig af
de förmåner, dess local sä otvunget erbjuder,
och att återfå de rättigheter, det af ålder
egt samt på intet sätt förverkat, eller,
likt Marstrand, sig någonsin afsagt.
Under förhoppning, att Riksens Höglofl.
Ständer fästa uppmärksamhet vid flen in
-
Besv. och Ekon, Utsk. Beldnkanden. 1033
gifne motionen, bifogar författaren ett förslag
till de reglementariska föreskrifter,
hvilka för den önskade porto franco inrättningen
kunna komma att utfärdas.
Till slut upptagas äfven här de i Pierr
Carpelans Memorial anförda tvänne inkast
enrot Gothlands porto franco, hvartill fogas
ännu det tredje, att, till begagnande af en
sådan frihet, fordras en vida större penaingstyrka
och mer utbredda förbindelser,
än dem handelscorpsen i Wisby för närvarande
eger. Men, sedan dessa blifvit besvarade,
slutar författaren med den yttrade
öfvertygelse, att landet genom denna välgörande
inrättning snart skulle tillväxa i
styrka och folkrikhet, hvarigenom statens
påräknade inkomster äfven 6kulla ansenligen
ökas, och Gothland således erbjuda riket ett
vida större värde, än hvad ifrån flera sam*
manlaggda provincer någonsin kan vara att
påräkna.
Innan Utskottet afgifver sitt Utlåtande
uti detta, för Sveriges commerciella förhållande,
så vigtiga ämne, anser Utskottet sig
böra i korthet erinra, huru det förut varit
behandladt och, under HerejSveriges olika
regeringar, dock alltid^ lika bedömdt.
och Elkon. Utsi» Betänkanden.
Göthlanda och särdeles staden Wisby®
fordna välstånd och anseende lärer lika litet
behöfva i minnet återkallas, som de
allmänt kända orsakerne till dess efter hand
jråkade vanmagt, jemnförelsevis emot hvad
det. förr varit. Frågan om dess återställande
genom porto franco och nederlagsräuighet
är icke ny, utan redan under framlidne
Konung Carl I5CII:s regering bragt å hane,
Åv 1712 utfärdade HÖgsthemälde Konung,
ifrån Bender, härom Nådiga befallningar
och påbjöd i detta hänseende författandet af
en acpurat geometrisk charta öfver Slita hamn
samt alla dess inlopp, djup och sträckning
gar, jemte omliggande tracter, till utrönande
af tillfällen att förse denna ort med nödiga
försvarsmedel, Mellankomne olyckor
och denne Store Konungs förtidiga död hindrade
planens verkställighet; men den
tertogs flera gånger under förflutna århunr
drade, och särdeles vid Riksdagen år 176g,
för Wisby stad, då rikets öfriga stapelstad
der uppfordrades att med sitt Utlåtande inkomma,
men gåfvo det svar, att de uti något
sådant yttrande sig icke kunde förena,
Vid Riksdagen »77? förnyades, uti enskildte
besvär, en underdånig anhållan om porto
franco för berörde stad samt haronarne Slitö
och Vestergarn på Gothland, hvaröfver Kongl,
Maj:ts och Rikets Commercecollegium, under
den 17 Augusti samma år, på Konung
Gustaf lll:s befallning, afgifvit sitt UtlåtatP
-
B.tsy,, pf/j fikon, tysk. Betänkanden. 403^
de, hvilket befinnes ovillkorligt tillstyrkan-;
de och för ämnet särdeles upplysande; vakande
detta yttrande uppsatt af da varande
CotiimerceRådel Westerman, sedermera biana
Excellens RiksRådet Liljencrantz, Af okände
orsaker uteblef likväl sedermera ali
verkställighet; men det ypptpgs åter af f.
d. Konung Gustaf JY Adolph, sorn år 1806
infordrade läpestyrelserjs på Gothland förslag,
hvilket ock ingafs, fasfän utan någon
känd påföljd. Slutligen har denna inrätt-?
ning blifvit yrkad vid Riksdagarne åren
1809 och 1812, då uti Riksdagsbesluten detta
mål, såsom Riksens Höglofl, Ständers
önskan, blifvit till Kongl, Maj:ts afgörande
i underdånighet hemstäldt,
En närmare kännedom af ofvannämnda
Kongl, CommerceQollegii Utlåtande, hvilket
fullkomligt utreder och omfattar alla de skäl,
sorn tala för den yrkade inrättningen, anser
likväl Utskottet böra, såsom innefattande dess
egna åsigter, för Riksens tjöglofl. Ständer
eummariter framställas, och det så mycket
heldre, som detta Utlåtande icke är allmänt
kändt eller af trycket utgifvet»
Sedan Gollegium upptagit ärendets historiska
behandling och visat, att, ehuru
Gothland väl icke nu mer troligen kommer
att någonsin göra samma figur uti handlande
verlden, som den förra byggde pä
andra Rikens okunnighet och försummelse
af deras sannskyldige fördelar, porto fran?
103Ö Besv, och Ekon, Vtsk. Eetänkandcn.
co inrättningen likväl kan blifva rnvcket
betydande och i längden medföra stor nytta,
då den grundas på naturliga anvisningar
och fuliFöljes efter tvångsfria principer,
så tilläggas dessa märkliga ord: och lärer
Sverige hafva föga att hoppas, om det iche
på sådant sätt kan nugot vigtigt uträtta,
sedan riket en gång hunnit komma till be*
penningeverk samt
afseende å det Jonala,
yttrar Collegium: ”Gothland, betraktadt
till dess naturliga läge och afkomster,
synes icke heller igenom någon annan art
af handel och hushållning, än sorn genom
inrättningen af en porto franco påsyftas,
kunna bringas till någon särdeles grad af
styrka eller välmåga; ty hvarken eger det
några synnerligen fördelaktiga producter,
igenom hvilkas förökning, förädling och
afsättning samma ö skulle i längden finna
tillräcklig utväg, att arbeta sig upp tili någon
verklig förmögenhet; ej heller synes
dess belägenhet, som svårligen tillåter någon
pålitlig bevakning emot förbjudna fremmande
varors införsel, kunna medgifva något
så betydande företagande i slöjdevägen,
som kunde uthärda utländsk medtäflan och
lägga en varaktig grund till denna provinces
tillväxt uti styrka och folkrikhet.”
”Alla omständigheter synas sålunda sammanstämma
deruti, att Gothland icke lärer
horig stadga uti dess
öfriga omständigheter.
Derefter, och med
Sesv. och Ekon, tJtsk. Bctankanåen, i-o?,?
på annat sätt kunna vinna någon rättskaffens
styrka och i mån deraf bidraga till rikets
fördel, än att det, utan försummande
af dess vanliga förut egande resourcer, sattes
i tillfälle att med eftertryck deltaga uti
nederlags- och transitohandel, som varit
dess primitiva näringsfång.
Till befordrande af detta ändamål, sy»
nes väl kunna göra tillfyllest, att den nederlagsfrihet,
Som alla rikets stapelstäder
njuta, på de betydligaste utländska och deribland
alla slags Östersjö varor, lämpades
till en eller flere Gothländska hamnar, som
egde sådana naturliga förmåner, hvilka i
Wisby för någon del nu saknas; men, utom
det att de upplag, som göras under publik
vård och tillsyn, ej alltid passa sig till den
otvungna drift, som handeln äskar, och de
flere omständigheter, som vid densammas
fortsättande förekomma, så har den föreslagna
porto franco inrättningen ett vidsträcktare
föremål, än förenämnde nederlagsfrihet
förmår uppfylla.”
”Till formerande af en betydande transitohandel
och upplag af allahanda fremmande
varor, fordras speculativa köpmän,
som ej allenast ega behörig styrka och förmögenhet,
utan ock vidsträckta bekantskaper
och relationer med fremmande handelsplatser.
”
”Sådana handlande lära nu icke finnaa
på Gothland, åtminstone till icke något stort
16gÖ Besv. och Ekon. Utsk. Beiänkånäérit
åtital. Det blifver således till den foré5
slagna inrättningens verkställighet och fortkomst
nödvändigt, att förmögne utländingar
linna uppmuntran att derstädes sig
nedsätta.*’
*’Uti rikets nti Varande belägenhet förete
sig ej några synnerligå motiver, sorn
kunna determinera förmögne utländingar
att hitflytta* åtminstone ej i annan afsigt
än att, Under hvarjehanda hvälfningar och
förändringar i myntets väfde, afpassa tillfället
att i hast rikta sig på rikets bektistnad,
för att sedermera med sådan samlad
förmögenhet genast bortflytta; En förmös
gen utländning öfvergifver ej sitt hemvist*
för att nedsätta sig i fremmande land, Utari
ett säkert hopp om bättre tillfälle att öka
sin förmögenhet och att få ega en rolig
besittning af hvad han förvärfvät.’*
”Dessutom är friheten att få efter eget
behag välja sig härihg* samt Uti mat* kläder
och annan förtäring endast följa egen smak*
och att utan tvång ellet någon afgifts erläggande
bortflytta, enär så godt synes* oUndgänglig
för den ört, det utländningar
skola trifvas.**
Sedan Cöllegiurn ytterligare ingått i
granskning af våra handelsförfattningar och
visat, att en hufvudsaklig och för hela riket
gällande förändring vore högst äfventyrlig,
enär rikets handel och sjöfart med
illa deraf beroende rörelser derefter blifvit
Beilh oth Elom tUsk, Beiänhanden• ift§§
inrättade, ådagalägges eh så mycket större
vigt deraf, att någon Utväg påfitnnes* hvarigenom,
Utan att förnärma författningen och
det gällande systemet i allmänhet, mer Utrymme
på några särskilde localer må kunna
gifvas till frihet och medtäflan Uti handel
och sjöfart. Till beltämjande af ett sådant
ändamål, håller Collegium före, det
ganska mycket skulle bidraga, om Sverige,
så uti Nord- som Östersjön; egde en tjenligj
JtortO' franco eller allmän nedetlagsplats, de C
alla varor, med hvad skepp de ankommsi*
linge införas* uppläggas och åter Utföra?!,
titan afseende pä rikets i allmänhet stibsiiSterande
författningar. Öch, sedan särskildt
blifvit anfördt* om en sådan inrättning uti
Nord sjön, hvilket icke tillhörer ifrågavarande
ämne; anvises Gothland vara så mycket
tjenligare dertill Uti Östersjön, sötn det
är beläget så tillsägande Uti medelpuncton
äf detta haf* samt uti Siitö eger en ej mita*
dre rymlig än saker hamnd’ • Derefter tiIläggesi
”Collegiiim
kan således* för dess Underdåniga
del, ej annat finna* än att håde hola
riket i allmänhet och Gothland i synnerhet
skulle kunna draga mycken fördel och
nytta deraf* att berörde hamn, tillika med
staden Wisby, förklarades till porto francoj
Samt håller således ej heller för betänkligt,
att samma inrättning i underdånighet tillstyrka,
särdeles som Gothland är en ifrån
Vo4o Besv. och Ekon. tJtsk, Betänkancteru
gränsor afskild ö, hvarigenom bästa tillfät*
le gifves, att med samma precautioner, sorti
i anseende till fremmande orter och deri*
från kommande skepp iakttagas, hämma och
förekomma de missbruk, som en fri tillförsel
af alla utländska varor kunde föranlåta),
till skada och olägenhet för rikets slöjde*
inrättningar.’*
Slutligen ingår Collegium i det reglementariska,
i enlighet hvarmed Utskottet
nedanföre får tillfälle att utförligare fram*
ställa sina åsigter.
Det torde här vara rätta stället att skär*
skåda de framställningar, som blifvit gjorde
om porto franco inrättningens befarade
följder, hvilka äfven uti de remitterade Memorialen
blifvit till vederläggning upptagne.
Man fruktar, att Gothland, sedan det
hunnit en något högre grad af välmagt,
skulle reta eröfringslystnaden alt åtkomma
denna ö med dess således förvärf vade rikedomar,
och att, i betraktande af dess från
JVIoderlandet af skilda läge samt öfriga omständigheter,
dess försvar icke vore möjligt
eller åtminstone skulle medföra en ansträngning,
innebärande större kostnad för staten,
än som af de vunna för delar ne ersattes.
Om detta inkast medförde något allmänt
och i sig sjelft bindande skäl, så skulo
le de sköna kraftyttringar, hvilka historien
visat, att de trefnaste folkslag uppbjudit till
Besv. och Ekon. Ut sk, Bctnnkaaden. i 04 i
förbättrande af sitt ekonomiska läge, varit
För verlden och dem sjelfva förlorade, endast
igenom den fega fruktan för en fiendes
uppäggade roflystnad och den lika svaga
känslan af brist på förmåga till eget försvar.
Med sådana grundsatser hade icka
Schlesiens åkerbruk och slöjder blifvit uppdrifne,
af fruktan för det närbelägna Österrikes
invasion; den idoge Holländaren hade
icke odlat sina kärr* och Zeelands innevånare
icke byggt någon flotta, af farhåga
för Englands anfall. Ehuru verldshändelsernas
gång ofta framvisat sådana hvälfningar,
så skulle, om deras förekommande varit
antaget som handliDgsgrund, folkslagens
vanmagt blifvit förevigad, och hvarje individuell
stat blifvit stående på den punct, der
naturen honom ifrån begynnelsen ställt.
Beträffande åter särskildt Gothland, sä är
väl dess läge afskildt ifrån Sverige, men
icke genom fremmande länder, utan genom
ett haf, som på så många pur.cter har alla
stridskrafter till sjöss disponibla och således
lätt concentrerade vid påkommande behof;
oberäknad sjelfva öns ökade försvarsmedel,
enär folkmängd och välmåga tilltagit
samt de lättast åtkomlige ställen vederbörligen
blifvit befästade, på sätt en gynnande
local anvisar.
Då en "Norrby endast genom öns egna
resourcer så länge kunde försvara den emot
Bihang till RiksSt. Brot, lfia-J, Q:de Sami. N:o 66,
1042 Best), och Ekön. TJtsk, Bctänkandeii.
Sveriges, Danmarks och Lybeckarnes förenade
krafter, så skulle det väl vara särdeles,
om den icke nu, vid påkommande anfall,
kunde bibehålla sig under skydd af
den så lyckligt förenade Scandinaviska halföns
samlade flottor, att förtiga andra nationers
interesse tiil Sveriges bistånd, om
det, emot förmodan, i en mera aflägsen
framtid, deraf komme i behof, då de sjelfva
ega så betydlig del uti dervarande nederlag.
Vidkommande slutligen den farhåga,
att utgifterna för vissa orters nödvändiga
befästande skulle för hardt drabba Svenska
kronan, så blifver all sådan fruktan
håfven genom uppmärksamhet lill nedanstående
förslag, att, genom successivt användande
af recognitions afgifter och utan
statens betungande, bestrida denna utgift
efter hand, och i den mån sådanc kunde
finnas nödigt till förrådérnes säkerhet,
hvarförutan kronan blifvit betryggad för all
förlust i nu egande inkomster, genom det
nu föreslagne villkor, att tullinkomsten årligen
ersättes staten, efter ett medium af
de 10 föregående årens intrader.
Med något större grund, har man invändt:
att nederlagsfrihet på Gothland, belägen
i så ringa afstånd från Sverige, skul~
le underlätta och befordra Lur endrejares
speculationer, till insmygande af förbjudna
och tullför snillade varor på kust erne af
Sveriges fasta land, samt såmedelst bidra
-
Besv. och Ekon, TJtsk. Bctdnkanden. 1043
ga till våra fabrikers och inhemska slåjdeinrättningars
lidande. Dackan icke nekas,
att ju detta inkast synes ega någon vigt,
som likväl vid ett närmare skärskådande
upplöser sig uti det, för alla borgerliga inrättningar
och sjelfva naturens välgörande
gåfvor, vanliga villkoret: att kunna missbrukas.
Skulle sådana afstegs totala förekommande
blifva grundsats för styrelsens
åtgärder, så skulle icke heller något stort
och allmänt nyttigt kunna företagas, af fruktan
för dess nästan alltid medföljande möjliga
missbruk. Men, så länge Danska vallen
ligger mångdubbelt närmare, ja nästan
i contact med Svenska kustlandet, och enär
den Pommerska är belägen på ett lika afstånd
med Gothland, samt Åländska och
Finska skärgårdarne ännu mindre aflägsna,
lära sådana tillfällen till författningarnas eluderande
icke kunna förekommas, ehuru
Sverige dervid icke kan, som vid denna inrättning,
påräkna någon reciproc förmån.
Dessutom, då Gothland, såsom ett oeftergifveligt
villkor, ifrån den stund porto franco
bevilljas, anses såsom en ultra marinsk
besittning, och alla från denna ö ankommande
fartyg underkastas, till lurendrejeriers
förekommande, lika åtgärder och
försigtighetsmått, som andra ifrån utrikes
orter kommande fartyg, så skall all våda
försvinna, åtminstone blifva vida mindre,
än den redan nu är, och måste fördragas i
-
io44 Best* och Ekon. Ut$k. Beta n/tanden.
från ofvannämnde orter. Sveriges, till sina
inhemska fabrikers och slöjdetillverkningars
uppkomst, vidtagne författningar bero således
på intet sätt af denna inrättning, utan
blifva till sin fulla helgd orubbade. Och,
beträffande de fabriker och slöjder, som
kunna inrättas på sjelfva Gothland samt härutaf
möjligen lida intrång; så är ofvanföre
visadt, atticke sådane inrättningar, utan blott
handel och sjöfart, kunna der, med lemnadt
afseende åt localen, blifva hufvudnäring.
Ytterst har blifvit anfördt: att vida
större -penningstyrka och mer utbredda hanm
delsförbindelser er jordras till begagnande
af en sådan nederlagsfrihet, än deta handelscorpsen
i Wisby, Gothlancls enda stad,
för närvarande eger. På detta inkast lärer
Carlshamns exempel vid början af continentalsystemet
kunna lemna det bästa sva.
romål. Der voro visserligen då mindre resourcer
och inskränktare handelsrelationer
än Wisby nu eger, men till hvad styrka
det tillvexte inom få år, är allom bekant.
Så vida inrättningen blifver fotad på redan
föreslagne liberala grunder, samt med bestämmandet
af en tillräcklig tidslängd, skola
icke saknas förmögne utländningar, hvilka,
under inhemska styrkans tillväxande, till
landet inflytta, sig derstädes bosätta samt,
genom sina tillgångar och vidsträckta förbindelser,
gifva lif ät hela inrättningen.
Rcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1045
Men, då Utskottet således icke anser några
bindande skäl kunna anföras emot dea
på Gothland föreslagne porto franco inrättningen
så kan det deremot icke förena
sig med Motionärerne derutinnan, att den
skulle innefatta hela öns område. Att på
en gång och utan vunnen erfarenhet utsträcka
denna frihet till så betydlig del af
Sveriges territorial besittning, synes med
skäl betänkligt, i hänseende till dess på rikets
öfriga handel och näringar egande verkningar,
hvilka förut med full precision icke
kunna bestämmas. Utskottet tillstyrker
derföre Riksens Höglofl. Ständer, att till
porto franco frihets erhållande i underdånighet
endast anmäla 2:ne ställen, ett på vestra
och ett på östra sidan af ön, nemligen Wisby
stad och Slitö nu varande landthamn,
som till stad skulle uppbyggas och erhålla
stapelstads privilegier} kommandes nederlagsfriheten
icke att utsträckas till öns öfriga
delar.
Till detta tillstyrkande Enner Utskottet
så mycket större skäl, som Riksens Höglofl.
Ständer icke lära kunna vara sig sjelfva
olika uti ett så vigtigt ämne, särdeles
då inga förändrade omständigheter tillkommit,
som kunde verka sakens olika behandling,
men väl tidens anda, den nyss förflutna
periodens erfarenhet och handelns
närvarande tvångstillstånd tillägga nya skäl
för öppnandet af alla utvägar, sorn kunna
1046 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
sprida lif ooh rörelse uti handel och näringar.
Hvad åter beträffar förbrukningen ef
alla till införsel och nederlag på dessa bägge
orter tillåtne utländska rudimaterier, varor
och slöjdetillverkningar af alla slag, ehvad de,
för öfrigt, efter nu gällande eller framdeles
blifvande författningar, äro uti Sverige förbjudne
eller ej5 så har Utskottet icke tviflat,
att denna egande och förbrukningsrättighet
för hela Gothland tillstyrka. Skälet
härtill ligger för en hvar öppet, uti omöjligheten
att controllera något dylikt förbud
på en så aflägsen och frånskild ort.
Ett motsatt förhållande skulle endast tillskapa
lagbrytare, försvaga det mellan landsmän
nödiga förtroendet, försvåra styrelsens
annars så enkla åtgärder till den nödiga
uppsigtens iakttagande och till en stor del
upphäfva inrättningens åsyftade ändamål.
Och skulle äfven detta försigtighetsmått anses
möjligt, på bekostnad af alla dermed
åtföljande moraliska, politiska och commerciella
olägenheter, så skulle erfordras ett
så stort antal af Bevaknings- och Uppsyningsmän,
att kostnaden för deras underhåll icke
kunde uppvägas af de väntade fördelarne,
men hufvudlandet ändå icke vara desto
säkrare för möjligheten att få emottaga förbjudna
varor, så snart de uti öns bäggo
betydligaste hamnar äro till införsel tillåtne.
Alla halfva mesurer böra, efter Ut
-
Bein. och Ekon. Viik. Betänkfinden• 1047
skottets tanka, i dylika fall undvikas. Os
gagna sällan, men bidraga nästan alltid till
hufvudafsigtens förfelande.
Beträffande åter de reglementariska föreskrifter,
hvilka, så väl i allmänt som enskildt
hänseende, kunna erfordras, för den nu
tillstyrkta porto franco inrättningen; så hafva
Utskottets Ledamöter derutinnan varit a £
olika meningar, och, som vid derom anställd
votering 2:ne Stånd stadnat emot tvl, får
Utskottet, enligt Riksdagsordningens föreskrift,
till Riksens Höglofl. Ständer framställa
följande 2:ne alternativer.
1:0
Att endast till Kongl. Maj:ts Nådiga
godtfinnande öfverlemna detaillerne af alla
slags reglementariska föreskrifter, samt till
följd deraf icke afgifva något derom utarbetadt
förslag, såsom dels icke påkallade
af behofvet, innan hufvudsaken ännu blifvit
bifallen, dels skulle kunna synas förnärmande
Konungens höga rätt, att härutinnan
vidtaga de åtgärder, Kongl. Maj:t i Nåder
finner vara de lämpligaste.
2:0
Att, då inrättningens egentliga beskaffenhet
och framgång, så väl som förekommande
af dess missbruk, hufvudsakligen
beror på de reglementariska åtgärder, hvilka
såsom villkor för dess fastställelse kun*
i»48 Besv. och Elion. tjuk. Betänk anden.
na vidtagas, Utskottet ansåg sig böra tillstyrka
Riksens Högiofl. Ständer, att till
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning i underdånighet
öfverlemna följande
Förslag till Stadga och Påbud om inrättandet
af porto franco på ön Gothland
uti Wisby stad och Slitd landbhamn,
jemte anläggande af en stad på
det sednare stället.
Art. i.
i §. Staden Wisby, på Göthlanda vestra,
och Slitö landthamn på dess östra
hust, förklaras härmed för frihamnar eller
så kallade porto franco, dit alla utländska
varor utan åtskilnad, af hvad namn och
slag sorn heldst, måga, så väl med fremmande
som Svenska fartyg, mot nedan stadgade
afgifter införas, uppläggas och derstädes
förbrukas eller ock äter utföras.
Tiden för denna inrättning börjar dea
1 Januari nästkommande år och fortfar under
loppet af 50 år, eller till och med dets
sista December år 1875; villjandes Kongl,
Maj:t tvänne år före den nu bestämda porto
franco tidens slut afgöra, om inrättningens
upphörande eller förlängning. Och,
som de till införsel i riket förbjudne varors
förbrukning å andra ställen på Gothland
icke kan controlleras eller förekommas,
vill Kongl. Maj:t i Nåder tillåta förbrukning
på hela ön af alla slags så inländska
sorn utländska varor, utan afseende på ds
Best), och Ekon. Utsk. Bettinkanden. 1049
författningar, eom nu äro eller framdeles
bunna blifva i sådant afseende för det öfriga
riket utfärdade och gällande.
§. 2.
Då Kongl. Maj:ts visa afsigt är, att på
detta sätt villja i Nåder upphjelpa denna
ö till en förbättrad belägenhet, vill Kongl.
Maj:t jemnväl Nådigt tillåta, att den nu
dervarande tullbevakning upphörer, emot det,
att handelscorpsen derstädes blifver Kongl.
Maj:t och kronan ovillkorligt samt årligen
ansvarig för den tullinkomst, som staten da
sednaste tio åren per medium haft att påräkna;
kommandes efter inrättningens början
ingen annan Tullbetjening, i följd häraf,
att på Gothland för det närvarande a£
staten underhållas, än en Öfverinspector,
med biträde af en Controlleur i Wisby och
en i Slitö samt nödig vaktbetjening, hvarförutan
likväl de vid landthamnarne nu varande
Strandridare böra på inrättningens
bekostnad bibehållas.
§.3.
Sedan Slitö landthamn nu blifvit för
porto franco förklarad, kommer derstädes
en stad att anläggas, som härigenom meddelas
stapelstads privilegier, men dock tills
vidare, i afseende på jurisdictionen, kommer
att lyda under Wisby Magistrat.
5- 4-
Alla från Gothland till någon annan
Svensk hamn ankommande varor, med un*
1050 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
dantag af släckt och osläckt kalb, slipsten,
blocksten, sandsten, fårkött, Gothlandströjor
och spannmål, så vida den sistnämnde
blifvit på ön producerad, hvilket styrkas
bör, anses lika, som voro de från utrikes ort
förda; kommande således alla skepp, hvilka
från Gothland till Svenska hamnar anlända,
att underkastas lika tillsyn och bevakning,
som med fremmande skepp iakttages.
§• 5*
Alla varor, som från Gothland till Sverige
elier från Sverige till Gothland skeppas,
må underkastas lika afgifter med varor,
komna ifrån eller destinerade till utrikes
orter, hvaruti likväl icke inbegripas
de uti föregående § specificerade varor och
tillverkningar af Göthlanda egen production,
hvilka vid införseln till Sverige anses såsom
från inrikes ort ankomne.
§. 6.
För alla i Sverige förbjudna utländska,
förädlade eller roanufacturvaror, som till
Wisby eller Slitö införas, betalas, vid inkommandet,
2 procent af varans värde i nederlags
recognition, enligt den tariff, som
i detta afseende kommer att upprättas, hvaraf
en och en half procent, vid varans åter
utförande tiil utrikes ort, restitueras.
§• 7-
För alla i Sverige till införsel tillåtna
ntanufacturvaror samt alla öfriga varor, v«-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänk anden. 1051
re sig af Svensk eller utländsk product, erlägges
i recognition vid inkommandet en
half procent och vid utförandet en half pro*
cent af värdet.
§* 8.
Den i föregående §§ stadgade recognitionsafgift
blifver månadtligen fördelad till
lika belopp mellan Kongl. Maj:t och kronan
samt den stad, hvarest afgiften influtit.
§• 9-
Under den tid porto franco för Wisby
och Slitö i Nåder fastställd är, må en oinskränkt
frihet lemnäs så väl fremlingar som
Svenskar, att sig uti dessa städer nedsätta,
bygga och bo, samt idka hvad näring de
heldst behaga, emot förbindelse å deras sida
att, då de för öfrigt med andra Svea
invånare njuta lika rättigheter och förmåner,
jemnväl utgöra samt till Kongl. Maj:t
och kronan erlägga alla så väl personella
som reella utskylder; varandes de i allt öfrigt,
lika med andre Gothlands invånare,
underkastade Svensk lag och laga stadgar.
§. 10.
Hvarje i Wisby och Slitö bosatt utländning,
som derstädes låter uppföra ett
hus a£ 1000 Rd. B:co värde och derutöfver,
eller köper ett redan färdigbygdt hus
af detta värde, eller skatt till Kongl. Majit
1052 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
och kronan såsom Borgare utgör, ma, sedan
han i första fallet ett och i det andra
treårs skatt för samma egendom erlaggt, eller
i sista händelsen det löpande årets Borgare-onera
sig afbördat, såsom behörigen
naturaliserad medborgare i riket vara att
anse.
§• 11.
Till uppmuntran för utländska män, att
sig här bosätta, finner Kongl. Majit skäligt,
med anledning af rikets regeringsform, att
tillägga Wisby och Slitö städer fri religionsöfning
för alla religioner och secter,
hvilka i dessa städer måga kyrkor bygga
och sin egen gudstjenst öfva, dock med uteslutande
af processioner och sådane allmänna
Gudaktighetsöfningar, som kunna
väcka förargelse och oordningar åstadkomma.
§. 12.
Utländsk man, som sig i dessa städer
bosätter, må vara frihet leornad, att när
som beldst åter bortflytta, utan att erlägga
den i lag och författningar vid sådana tillfällen
annars föreskrifna afgift.
§. 15*
Då till ett ostördt begagnande af dea
nu i Nåder meddelade porto franco frihet
oundgängligen erfordras, att Slitö hamn och
stad blifva satta i försvarstillstånd och
Besv. och Ekon.' Utsk. Betånkanden. 1053
att jemnväl Wisby stad åt sjösidan förses med
nödiga batterier samt ringmurarne omkring
staden iständsättas; så kommer den del af
recognitionsafgiften, som under loppet af
10 år til! Kongl. Majit och kronan årligen
inflyter, för till och ifrån dessa städer in- och
utgående varor, att till detta ändamål användas",
och, på det dessa arbeten, enligt de i
sådant afseende af vederbörande uppgjorde
samt af Kongl. Majit i Nåder fastställde
ritningar och kostnadsförslager, må kunna
utan omgång i verket stäilas, bör det härtill
erforderliga capital upplånas och igenom
den ofvannämnde recognitionsafgiften suc»
cessive amorteras. Deremot åligger det ofalbart
desse städers invånare, att genast vaxa
omtänkte på uppförandet af magaziner
och förrådshus af sten, så att brist derå för
hvarjehanda nederlagsvaror aldrig må inträffa.
§. 14.
Med varor, hvilka blifvit bergade efter
sjöskador och strandningar, förfares, i afseende
på recognitionsafgiftens beräknande,
såsom voro de directe till Wisby eller Slitö
destinerade.
§• *5-
Denna inrättning vill Kongl. Majit äfven
i så måtto befordra, att dess utrikes
varande Ministrar, Chargés d’affaires och
Consuler undfå befallning att genast hva?
1054 Besv. och Ekon. Etsk. Betankanden.
på sin vistelseort, låta detta Reglemente,
genom införande i utländska dagblad, komma
till allmän kännedom.
§• 16.
Inträffar den oväntade händelse, att
nederlagsvara blifver utöfver 2:ne är på nederlaget
outtagen, erlägges derföre årligen,
efter denna tids förlopp, till kronan och
staten £ dels procent i ytterligare recognitionsafgift:
och må ej från nederlaget uttagas
hvarje gång mindre än som i Handelsbaden
i 4 Gap. 1 § till grosshandel räknas.
Art. 2.
Om Uppbördsverket.
$. 1.
Då räntor, skatter och bevillningar
samt öfriga kronans intrader, Tullen undantagen,
förblifva antingen sådane de nu
äro eller hädanefter förordnas kunna: så
blifver ock uppbörden samt dess redogörelse
oförändrad, såsom den nu stadgad är,
eller framdeles stadgas kan.
§. 2.
Den i 6 och 7 § § af 1 Art. bestämda
recognitionsafgift uppbäres af Ofverinspectorn
efter föregången controll af Controlleuren,
som månadtligen, inom 4:<fe dagen
i påföljande månad, Insätter i länets Ränte
-
fiesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. jo/55
ri den Kongl. Majit och kronan tillfallande
andel, och hos vederbörande Magistrat
den andel, som hvarje stad tillkommer, emot
behörige vid redogörelserne bifogade
qvittencer. Sedermera insändas dessa redogörelser,
inom samma månads utgång, för
det förflutna quartalet, den för Kongl. Majit
och kronans räkning till Tullstyrelsen och
den för städernas andelar särskildt, till hvarje
stads Magistrat.
§• 5-
Med Lots. och Båkafgifter, samt
med hamn- och stadsafgifter, förfaren, till
uppbörd och redovisning, på sätt, sorn hittills
öfligt varit eller framdeles förordna»
kan.
§. 4-
Wisby stads kronoutskylder uppbäras
och redovisas af stadens Magistrat, enligt
gällande Uppbördsföi fat tningar. 1 SI i tö besörjes
denna Kronouppbörd tills vidare af en
Commissarius, som Kongl. Majus Befallningshafvande
eger att constituera, emot
ställande borgen och med ansvar, som för
Kronofogde stadgadt är, så till uppbörd
som redovisningssätt; men. enär Slitö bekommer
egen Magistrat, tillfaller densamma
berörde pligt, enligt Uppbördsforfattnlngarne.
10,5$ Er.sv. och Ekon. Utsk. Betdnknndeni
§• 5»
På sätt redan sagdt ar, emottager Wisby
stads Magistrat städernas andelar af re*
cognitionsafgifterne, hvilka särskildt redovisas,
hvarvid iakttagas bör, att Wisby Magistrat
åligger att, intilldess Slitö stad undfår
egen Magistrat, noga ombesörja att, i
nian som dess medel inflyta, de samma
genast varda, emot tillförlitlig säkerhet och
emot kort tids uppsägning, förräntade, intilldess
de, för stadens behof, i hänseende
till porto franco inrättningen, kunna erfordras.
Art. g.
Om Administrationen.
§. i.
Som landets förvaltning icke kan rub*
bas, genom den städerne Wisby och Slitö
nu i Nåder tillaggde porto franco frihetj
så blifva ärendernas gång deraf äfven oberoende
i alla styrelsens grenar, hvaruti denna
stadga ingen ändring gör.
§• 2.
Enär Slitö stads folkmängd upphinner
ett antal af 1000 mantalsskrifne personer,
eger den att, i likhet med Wisby stad, utse
bland sig 16 stadens äldsta, hvilka då
vidtaga den befattning, som Wisby stads
Éesv. och Ekon. tJisk, Betänkandes. i057
äldste intilldess åligger; och, enär folkmängd
den ytterligare uppgår till 1,500, niå Slitö
stad vara berättigad att förse sig, i laglig
ordning, med egen Magistrat,
S» 3-
Med egen Kyrkoherde eget Slitö stad
att sig i laglig ordning förse, så snart dett
hinner atl egen kyrka, för den rådande EVangeliska
läran, åt sig uppbygga. Och såeom
biträde härtill vill Kongl. Maj:t i Nå-*
der tillåta staden, att, genom Wisby Consistorii
försorg, medelst i hela riket utgående
Stamböcker, dertill medel hopsamla, un»
der villkor af ritnings afvaktanda från Öfverintendentsämbetet
och kyrkans brandförsäkring,
sedan byggnaden blifvit fullt verk»
ställd,
§. 4*
Hvarje stads Borgerskap väljer inom
sig 16 så kallade Äldste, hvilka det åligger,
att alla dem förekommande ärender samvetsgrann!
och efter bästa öfvertygelse, enligt
de flesta rösterna, afgöra. Men till en a£
stadens Äldste får ingen väljas, som ej är
Svensk född eller, enligt 10 § 1 Art., blifvit
behörigen naturaliserad Svensk undersåte;
dock bör antalet af Stadens Äldste alltid
bestå af minst fdelar af infödde Svenska
män.
Bihang till RiksSt. Fröt. lgsg, Sami. N:r €7.
Jo58 Besv. och Ekon. Utsh, Betånkanderi.
Ibland dessa 16 afgå hvarje år, genott!
Borgerskapets omröstning, fyra* dock så*
att af de återstående tolf, hvilka äro inöfvade
uti ärendenas behandling* alltid ^ delar
äro irifödde. De afgångné kunna å nyo*
eller ock ändra i deras ställe, inväljas, dock
alltid med iakttagande af ofvansksifna Stadga,
om förhållandet imellan infödd© Svenskar
och naturaliserade utländningar.
§• 5*
Med dessa städernas Äldste håller Magistraten
alla de öfverläggningar, rörandé
stådernes ekonomie- och politie-tnål, som
Annas nödige*, men ej må stadens Äldste bevillja
någon ny afgift Utan samtlige inneHevånarnes,
på allmän Rådstuga, inhetntadä
bifall, hvilken afgift dessförutan först bör
af Kongl* Majtt i Nåder vara gillad och
fastställd, innan den för fast och ostridig
anses skall.
§. 6.
Såsom redan stadgadt är, kommer tipp.
sigten öfver nederlsgsinrättningett att* näst
Kongl. Majtts Befallningshafvande, handhafva®
af en Öfverinspector, sorn Kongl*
Majtt* uppå Tullstyrelsens förslag* vill i
Nåder utnämna* intilldess Kongl. Majtt kan
finna en särskild sådan anstalt för Slitö behöflig.
Denna Öfverinspector biträdes af
en Controlleur i Wisby och en Controlleur
i Slitö, samt nödig vaktbetjening, deni
Sesv. och Ekoril XJtsh Betankanderii lofö
{rullstyrelsen tillförordnar i vanlig ordning.
§• 7*
Så snart ett fartyg i hamn kastat ankar,
åligger Skepparen genast, att sådant
hos Ofverinspectorn eller, då denne icke
finnes på stället närvarande, hos Conlrolleuren
anmäla, och sina Skeppsdocumenter*
Märkrulla m. m. uppvisa, samt derefter sin
ankomst hos Magistraten tillkännagifva. Öf»
verinspectorn eller Controlleuren förordnar
då utah uppehåll vederbörlig bevakning*
som tillser, att lossningen* sedan fartyget
laggt till bryggan, för sig går, samt att ålit
Öfverehsstämmer med docUmehterha* eller*
i vidrigt fall, förhållandet vid laga ansvar
genast inrapporterar.
§• 8.
Innan lossning bevillias* skall Godségare
eller deras ombud till ÖfverinSpectoin,
eller, då denne icke finnes på stället, till
Controlletiren ingifva ordentlig inlaga, ont
lastens beskaffenhet och varans värde, samt
fcecognitioiisafgiften derföre clarera, hvarförinnan
frisedel till lossning icke utfärdas
må.
§■ 9‘
Befinnes en sådan inlaga i någor måtto
falsk eller med underslef behäftad, och
varans quantitet eller qualitet origtigt upp
-
1060 Eesv. och Ekon. Utsk. Eetånkanäerl.
gifven, skall af hela lastens och fartygets
rätta värde utöfver den årliga recognitionen
botås med sex procent- Af dessa böter
tillfaller f- del Kongl. Majit och kronan,
J- del vederbörande stad, der lossningen
sker, och •§- del Öfverinspectorn och
samma stads samtliga Tullbetjenter, till fördelning
sålunda, att Controlleuren undfår
dubbel lott mot en vaktmästare, och Öfverinspectorn
dubbel lott mot Controlleuren.
§. 10,
Nederlagsmagaziner och förvaringsställen
böra vara säkra för åverkan, samt förses
med bommas-, tre dyrkfria lås och nycklar,
af hvilka en förvaras af Öfverinspectorn
eller Controlleuren på stället, en af
någon dertill bland Stadens Äldste utsedd
pålitlig man, och den tredje af godsegaren
eller dess ombud.
§. u.
Öfverinspectorn ansvarar Kongl. Majit
och kronan samt vederbörande stadens äldste,
att kronans nederlagsvaror alltid förblifva
vid sin behöriga quantitet; egande
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
när hans öfriga göromål det tillåta och honom
nödigt synes, förordna om visse eller
alla nederlagsmagaziners öppnande och inventerande.
Best), och Ekon. Utsk• Betänkanden, ioSx
§. 12.
Slutligen vill Kongl. MaJ:t i Naclér hafva
förordnat en Direotion, som består af
Kongl. Majus Befallningshafvande, i egenskap
af Ordförande, Wisby stads Borgmästare
och en af stadens Äldste, samt framdeles
äfven samma ledamöter ifrån Slitö,
©när sådane der finnas, och en nederlags
godsegare ifrån hvarje stad. Denna Direction
häfver ett gemensamt åliggande, att
på stället uppgöra alla speciella detailler
och reglementariska anstalter, såsom att
uppgifva förslag åt städernas invånare till
Tullarrendets fördelning, till magaziners
skyndsamma beredande, till billiga taxor för
deras uthyrande, till hamnarnes förbättring
till lossningsbryggors förfärdigande m. m.
som framdeles till inrättningens befordran
och utvidgande lända kan; egandes för öfrigt
Directionen att, i ämnen af vigt, med
sina förslag till Kongl. Majus Nådiga samtycke
directe inkomma.
Grunderne till detta förslag äro hemtade
af Kongl. Commerce-Collegii ofvannämnda
Utlåtande, sedermera bifogade Herr
J5hingers motion, och slutligen af Utskottet
öfversedde, samt efter dess åsigt på förmånligaste
sätt lämpade efter inrättningens
fordran. Då Slitö nu varande landthamng
befästande och uppbyggande till stad kommer
ett utgöra hufvudsakliga villkoret för
hela porto franco inrättningen, så har Utskottet
föranstaltat om anskaffande a£ de*
10(52 Besv- och Eåoh, Utsh, Betänhunäm*
i Fortificationsdepartenjentet förvarade char*»
ta öfver denna hamn, dess inlopp, vikar
och nejder, jemte grundritning till den blifvande
stadens uppförande, samt får härhos
till upplysning bifoga erforderligt antal C0--  pior af denna charta, *)
Sedan Utskottet nu med en utförlighet,
tom Riksens HEöglofl, Ständer torde, i betraktande
af ämnets vigt, tillgifva, sökt anmärka
allt hvad som anses kunna bidraga
till det yrkade förslagets gagneliga verkställighet,
föreställer sig Utskottet hafva fullgjort
sitt hufvudsafeliga åliggande, Ej allenast
Gothland skall genom denna af läge
och behof högt påkallade inrättning vinna
styrka och tillväxt uti folkrikhet och
välmåga; utan äfven för Sverige i allmän-,
het öppnas de betydligaste commerciella
tillfällen samt deraf flytande fördelar. Häribland
bör må hända icke räknas för den
minsta, att, efter ofta åberopade Kongl.
Commercecollegii slutliga yttrande, utan äf-^
Ventyrande af väsendtliga förmåner eller
någon inverkan på Sveriges öfriga handelsförfattningar,
kan utrönas, om frihet och
medtäflan, under ett sorgfälligt beskydd?
*) Denna Charta bifogas härmedelst i Stentryck?
Besv. och $Lhon. Utsk, Betiinkanäen. 1063
"hiir eger samma kraft, sorn uti andra riken,
att bereda ett lands förmögenhet, välstånd
och styrka.
Dock varder allt detta, jemte flera Ledamöters
särskildta Utlåtande, till Riksens
Högloft. Ständers vidare ompröfning vördsammast
hemstäldt.
Stockholm den 18 Juli 1825.
Utdrag af Protocollet, hållet inför Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
JLkonomi [Jtskott den 18 Juli 1823.
S. D. Inlemnade» skriftliga anföranden, så
lydande:
Af Herr af Borneman.
I frågan om en uteslutande porto
franco rättighet för Ön Gothland, yttrade
jag redan i sista Plenum min villrådighet,
ett den till- eller afstyrka. Visserligen förekomma
dervid flere omständigheter, med
finspråk på uppmärksamhet, hemtade syn
-
iod4 Beil», och Ekon, Utik. Betankanden,
iierligast af framfarna tiders partiella 5sigter
i samma fråga och deraf dess behandling
ssått.
Namnkunnige och upplyste män, Collegier
o. s. v. skola hafva tillstyrkt verkställigheten
deraf; likvisst hafva regeiingarne
icke derå gjort afseende.
Denna motsträfvighet af den successivt
verkställande magten, att hörsamma till
ett project, som man vill anse, så gifvet,
vara af en berikande natur, förvillar, till
någon del, min fattning af det verkligt
riksnyttiga i projectet; men med förbigående
af allt det problematiskt goda, som
skulle kunna ligga deruti, med erkännande
af min kortsynthet, att icke ljusligt inse
nyttan för Sverige att, om jag så får uttrycka
mig, upplåta Gothland till en experimental
jord åt den i statsekonomien
nya, fast ännu omtvistade, läran af en
Smith, Say etc. fäster jag mig hufvudsakligt
vid den politiska åsigten deraf, om än
med samma vacklande sjelfförtroende, som
allt jemnt hos mig framkallar, i handlingar
af vigt och utom gränsen af mitt kall,
farhogans mägtiga varningskraft mot framställningar
af systemer och skäl, hvilka
ännu ieke synts mig antageligt klara.
Jag antager, att porto franco rättigheten
för Gothland skulle medföra den lifvade
handel, den rikedom, som projectet i förhand
synes anvisa; jag antager ytterligare*
Beil), och Ekon. Vtsk. Betånkandcn. 106g
att denna rikedom skulle kunna tillvinnas,
oafhängigt af sådana convulsiva händelser,
sorn kallade Götheborg, Carlshamn etc. till
ett, så att säga, gästabud, hvarifrån gästerna
medförde hela husets förmögenhet: då skulle,
såsom också förslaget innehåller, Gothlands
hamnar befästas och sådana militära
anstalter vidtagas, som i öfrigt kunde göra
Ön intact mot ali utländsk militär magt.
Man kan förmoda, men icke bestämdt
bedöma vår verldsdels framtida politiska
vändning. Vi hafva öfverlefvat en tid, hvarunder
visserligen många, utom mig, hörde
ett kringlöpande rykte om Gothlands afträdande,
åtminstone för någon tid, till England.
Ingen lärer betvifla convenencen häraf
för denna nation och ännu mindre en
sådan för vår närmare granne, ehuru de
respectiva magternes åsigter härvid kunna
vara olika. Gothland försvaras nu af sin nationalbeväring
tillräckligt mot en coup de
main.
Ön skall kosta mer att inkräkta, såsom
punctevis befästad, tnen också oändligt
mer att återtaga — den som är mästare
i sjön försvarar eller tager ön; uppoffringen
i sednare fallet lämpas af den
magtegande, efter bytesvärdet, som är att
vinna, och efter de medel, som då redan
hunna finnas beredde för garantien af poasessionen
— detta är:
todd Besy. och Ekon.
Fästraingarne — man gör icke af Goth-»
land ett Gibraltar. — Vi byggde ett Sveaborg
tn. ro. och förlorade ändock Finland:
må vi bereda Göthlanda trefnad och
väl genom da medel, denna O, lika med
vårt fasta land, företer, utan brådstörtad filtning
efter rikedom och prakt, utan att framtvinga
en retelse eller lockbit; men äfven
dessa tankar, om de icke förråda min enskilda
kortsynthet, kunna, jag medgifver
det, ega samma problematiska beskaffenhet,
som nyttan för Sverige af Europas på Gothland
hopade varor af sådan egenskap, att
de i moderlandet anses böra vara förbud"
jpa, eller med hög tuli få införas.
Jag skulle deremot tro, att ett neder-i
lag vid Slita hamn af dels Östersjö-producter,
dels salt, vin, fisk och colonial varor,
skulle, i anseende till hamnens läge
och säkerhet, blifva förmånligt, utan att
medföra nödvändigheten af en stark befästning,
och att således frågan, sådan den i
afdelningens Betänkande blifvit framställd,
tål i minsta ordalag mycken modification.
Af hvad jag sålunda anfört, kan jag
icke, för min del, tillstyrka en uteslutande
porto franco rättighet för Gothland, och, i
den händelse Höglofl. Utskottets pluralitet
skulle finna saken annorlunda, torde
dessa mina tankar få åtfölja Betänkandet
till RiksStånden och imellertid denna min,
reservation i protocollet upptagas,
fiesp, och Ekon- Vtsk, Betänkande^, 4067
Herr Bruncrona:
Sedan motion ac Herr Ehinger blifvit
gjord, om porto franco frihet för Visby stad
och Slitö, samt hela Gothland i allmänhet;
och flere värda Ledamöter Öfver detta ämne
än för, och än emot, det samma sig yttrat,
får jag äfven utbedja mig dervid
anföra.
Denna Herr Ehingers. motion är må
hända en af de vigtigaste, som blifvit till
Tit, bearbetande remitterad och fordrar, till
stadgande af beslutet, som kommer till Riksens
Ständer att inlemnas, en lika mogen,
som lugn pröfning och öfverläggning, med
åsidosättande af alla enskilda farhågor och
blicken endast fästad uppå den fördel, eljer
den förluBt, som för det allmänna, genom en
sådan inrättning, kan vinnas eller blifva att
befara.
För tnin del får jag således andraga,
huru som alla tiders erfarenhet visat, att,
vid vissa tillfälliga politiska förhållanden,
på en och annan för den allmänna verldshandel
välbelägen ort, porto franco frihet
gifvit en oberäknelig vinst och medfört
det allmänna de största fördelar1, men mig
vetterligen har på goda grunder en sådan
frihet aldrig blifvit förunnad ett större område
eller annan local än någon viss stad
eller ort, hvarest hamnens beskaffenhet till
Utrymme, djupt vatten och säker ankargrund
10ÖQ Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden;
medgifver säkerhet för så val större sorn
minre fartyg, och försvar emot fiendtliga
anfall och möjlighet att efter landets lagar
kanna hindra så val lurendrejeri som tullförsnillning
af förbudne varor, och en sådan
transito handel för de öfriga stapelstäderna
i Riket kunde blifva af en menlig påföljd.
Likaledes får jag vördsamt upplysa och
deruppå fästa Tit. uppmärksamhet, att, till
vinnande af en sådan säkerhet emot lagbrott
och till förekommande af andra handlande
städers förfång, har aldrig rättighet,
till lossning eller transport af varor från
andra hamnar landvågen till nederlagsorten,
blifvit medgifven, utan alltid bestämdt
föreskrifvet och stadgadt, att all import och
export skall ovillkorligen ske i den hamn
och den ort, som porto franco frihet blifvit
tillerkänd.
Således, och då Slitö hamn är af dea
beskaffenhet, att en större handelsflotta der
kan hafva både utrymme och säkerhet, och
då med de flesta vindar man derifrån kan
gå till sjöss, och då för öfrigt denna ort i
afseende på Iocalen kan af tullbetjening vederbörligen
bevakas, äfvensom med en mindre
kostnad, så på land- som sjösidan, befästas
och försäkras emot fiendtligt anfall, och
eger behöflig areal till uppförande af så väl
boningshus, som magsziner, så tillstyrker
jag för min del, att Slitö måtte förklara?
Besil, och Ekon. Utsk. Betankanclcn, 1069
för Köping, under Visby stads jurisdiction
och erhålla fullkomlig porto franco och
nederlagsfrihet, för in- och utländska fartyg
och skepp, och alla varor för in- och
utländsk mans räkning der få uppläggas
och åter utföras, med undantag likväl af
salt, brännvin och säd, jern och manufactursmiden.
—• Men under hvilken rättighet
ingen annan af de Gothländska hamnarne
eller Visby stad fäy inbegripas och
emot borgen för de tull-intrader, kronan efter
bestämdt belopp tillkomma bör. Hvad
uppbörden af recognition för de från Slit0
ut- och ingående varor, som icke må få
hos enskild man förvaras, beträffar, upprättande
af rullor till mått, mål och vigt deruppå,
nederlags inspectorer, bevakning och
tullbetjening, så beror detta med flere omständigheter
af det reglemente, som i detta
afseende kan i Nåder blifva utfärdadt,
och anhåller jag, att dessa mina tankar, rörande
ämnet, måtte få åtfölja remissen till
de respectiva RiksStånden.
Herr Frosten Arbman.
Långt ifrån att ogilla de skäl, dem afdelningen
uti sitt Betänkande anfört, och
flere af Höglofl. Utskottets värde medlemmar
ytterligare utvecklat, för att bevisa
nyttan af en porto francos eller frihamns
inrättande på Gothland, och vida skild ifrån
att hysa mera förtroende till mig sjelf, än
Yojo Besil, och Ekon. Utsk. Betanjiimäeh.
till de män, som med grundeligare insigte£
1 statistiska och ekonomiska ämnen förena
sann medborgerlighet, torde det likväl
tillåtas mig, att anföra några betänkligheter,
sorn göra åtminstone mitt omdöme osäkert
och vacklande i denna vigtiga fråga*
l:o Man anser en frihamns inrättande blifva
af ovedersäglig nytta för ön och en
källa till d ess välstånd och rikedom. Afven
jag tror, att den i mercantiliskt afse
ende
skall blifva nyttig, skall införa välmåga,
Öfverflöd och bruket af fremmande varor.
Men skall den äfven blifva det i moraliskt?
Skall icke det afskum af fremmande
nationer, som för vinst och egen nytta
inflyttar, jemte flera verksamma och mera
bildade speculanter (ty om annat folk torde
föga bli fråga) förgifta invånarnes enkla
seder och framställa samma phasnomen
af sedeslöshet, sorn utmärkt alla frihamnar,
så länge de grunda sig på exclusiva rättigheter,
att i sitt sköte upptaga eho sorn
heldst. Controlled skall åtminstone blifva
svår.
2:0 Gothland skall vinna i folkmängd och
rörelse. Men månne det ej skall blifva ert
af lagarna skyddad nederlagsplats för lurendrejeri
varor, från hvilkas rika upplag på
Gothland de öfriga Svenska städerna skola
förse sig med effecterna ur andra hand?
3:0 Man vill påJGothland göra försöket*
hvad en oinskränkt frihet i handel kan ver
-
BeSv. och Ekon. [Jtsk. Betänkanäen. lofi
ka då den uti intet afseende bindes af prohibitivsystemet.
Den skall onekligen ver*
Isa till förmån för innehafvarne af denna
frihet. Men månne ej ett uppenbart ingrepp
sker uti de öfriga Svenska städernas
fri- och rättigheter, då på Gothland etableras
en eje- och import-frihet, hvaraf irt*
gen annan af de Skandinaviska städerna
ar i åtnjutande? Dessa sednare skola lika
fullt ntl som förr Utgöra tributerna till
staten* oaktadt deras handel måste mycket
lida.
4:0 éedan ett medium af de iö sista årenä
afgifter till staten ifrån Gothland blifvit taget,
skola contributionernå utaf handeln
derefter Utgå till det allmänna. Man supponerar
med all sannolikhet välmågans förökande*
och det derefter proportionerade
ofverskottet skall användas till fästningsverkens
iståndsättande och Wisby förfallna
murars Uppbyggande. Måtte man ej häf
företaga ett GöthaCanal arbete!
Dessutom är det just detta otis befästande,
som väcker min motvillja mot förslaget.
Gothland, en Svenska kronans naturliga
tillhörighet, har ofta, och det just
under perioden af dess välstånd och väl befästade
skick, Varit i fremmande tnagts våld.
Dess återvinnande har kostat Sverige millioner
i penningar, mycket blod och många
politiska tracasserier. Icke en gång Gustaf
den Itta förmådde återvinna det. En
-
1072 Best). och^Ekön. Ut sk. Betankanäem
däst Från Carl den X:des tid kunna vi räk*
na oss hafva egt fasta på Gothland, och den-*
na fasta måste uttvingas vid Köpenhamns
inurar.
5:0 Gothland skall genom porto franco rättigheten
återvinna sitt fordna anseende och
blifva befästaat. Skall ej detta vid lägligt
tillfälle väcka grannars afund, och är det
då alldeles otänkbart, att under några politiska
brytningar en Severin Norrby kunde
födas på Gothland elier som gouverneur dit
förordnas? Men befästadt skall det ej kunna
intagas. Månne ej heller genom öfverrumpling
från östra sidan, den tid på året, då
ali communication med moderlandet är afskuren?
Man vet, att Engelsmännen innehafva
Gibraltar och Malta, och att Köpenhamn
af dem kunnat intagas. Man vet, att
nordens Gibraltar, Sveaborg, är icke mera
en borg för, utan emot Svea. Dessa betänkligheter
kunna vidare utvecklas och
framställa mindre önskliga resultater; men
Jag har endast kortligen velat anföra dera
och anhåller i största ödmjukhet, att da
måtte få åtfölja Höglofl. Utskottets Betänkande.
Herr Lenning.
Vid det nu afgifne tillstyrkande för
porto franco inrättningen i Visby och Slitö
på Gothland anser jag mig skyldig göra
några anmärkningar:
Besv. och Ekon. Utsh Ectankanden. 1075
Ehuru Betänkandet är omredigeradt, kan
Jag likväl ej godkänna uppställningen, och,
utom de anförda åldriga argumenten, som
skola vitsorda inrättningars nytta, hade efter
min tanke äfven bordt upptagas några
sådane, som i närvarande tid föranleda ett
lika omdöme} men skäl matte brista, efter
sorn de i Betänkandet uteblifvit. Motiven
böra väl tillhöra den tid, man vill tillämpa
inrättningen, ej den, som för ett halft
sekel passerat. Jag viii dock ej mer orda
om formen,utan går att få yttra mig i hufvudsaken.
Såsom det kraftigaste stöd för inrätt»
»ingens stora nytta, åberopas Kongl. CornmerceCollegii
yttrande 1772; men hvem
känner ej handelns olika rigtning för 50
år sedan, emot nu, då jemte oss våra grannar
vid Östersjön kommit i en närmare beröring
med de mest aflägsna länders hand»
lande? Erindroro oss endast, att Norra Americas
fartyg nu i mängd besöka både
Svenska och Rysska hamnarne, medförande
egna och afhemtande dessa länders producterj
ja denna handelsgemenskap bestyrker
nu för Sverige den hufvud sakligas te af»
sättningen för dess förnämsta export jernet,
och huru många olika förhållanden
hafva icke dervid inträffat i Sveriges närvarande
tranisto handel, med de flesta Europeiska
lander, än då dessa emottogo vå
-
B ihan g till RiksSt. Fröt. 18^3, (pde Sami. Ntr 63,
ioy4 Besv. och Ekon. Utsk. Betankanclen.
ra exporter och utan egna producter fournerade
oss ined colonial varor. Vid ett
sådant förhållande, ser jag i sanning intet
annat föremål för porto franco på Gothland*
än import af utländska varor, och då denna
import lika med förbrukningen på hela
Gothland tillstyrkes obegränsad, följer först
fournerande af öns behofver utaf utlänskfc
kram; men dut betydligaste skall dock troligen
påföras Sverige, och tullförsnillning
för de varor, sorn har erlägga höga tullafgifter
samt lurendrejning af sådant, som här
är eller kan blifva till införsel förbudet, äro
de olägenheter, jag i sanning befarar med
denna inrättning skulle inträffa,
Monopoliska skyddsbref äio nu i allmänhet
högt ogillade, och Vid samma tid
skulle man tillstyrka porto franco på Gothland,
ja redan med detta Utskottets bifall
dertill, har Marstrands Riksdagsman anmält
denna stad, att återfå dess förra innehafda
porto franco, och kan hända komma flera
städer med dylika anhållanden. Én sådan
tillåtelse kan efter min tacka ej annat än
förnärma andra vid Östersjön belägna Svenska
Sjöstäders trafiquerande innevånare*
heldst deraf skulle följa en inskränkning i
deras handel. Det nyligen afgifna Betänkande,
om handtverkeriers och handels framtida
bedrifvande, äfven som den derjemte
föreslagna gerningsmans författningen, tror
jag, fordrar, att ej längre intränga på stä
-
fiesv. och Ekon• (Jtsk. Retänkanden. lo^
Jernäs begränsade omfattning, om deras un*
dergång ej skall beredas. Förslaget, att tullbevakhingen
skall minskas emot hvad den
nu är, ger ej heller förökadt förtroende åt
hela anstalten, — Gothland skulle, genom
den fria förbrukningen och lättade tillgången
till ali utländsk lux, alldeles förlora
den sparsamhet och tarflighet, mati änntl
ofta hörer vöre Sverige nyttig.
Att hålla Kongl. Majit och kronan skadeslös
för tulluppbörden på Gothland, tillst
yrkes dess utgörande efter den uppbörd*
som de sedhaste io åren, per medium räknadt,
der influtit. Nu, då man påräknar vidtagande
af sådana medel, som skola betydligt
öka tullintradeine, står en dylik afhandling
ej väl tillsammans med en fördelaktig
beräkning. Lemnar inrättningen ej
ett fördelaktigt utslag, hvem vet, höru säkert
tullcontractet kan komma att fullgöras?
Deremot, blefve rörelsen på Gothland
liflig till förfång för kust-städerna, hvarmed
skulle de derstädes minskade tullintraderne
och enskildes lidande godtgöras?
Öfver förslaget att fortifiera Wisby och
Slitö samt att på sista stället anlägga en
Stapel-Stad, vore mycket att saga; men jag
inskränker mig dertill, att sådant säkerligen
förr varit till verkställighet befordradt, om
det funnits ändamålsenligt, samt att möjliga
verkställigheten och framtida underhållandet
aldrig skulle, utan betydelig kostnad
i»?6 SeSD, och Eliott. Utsk. EttankancleTt,
för Kongl. Maj-.t och bronan, komma ali
för sig ga.
Jag kan ej underlåta anföra det uppgifna
medlet, till förekommande af förbudne
varors insmygande och tullförsnillning,
förnämligast bestå deruti, att ändamålsenligare
författningar än hittills vidtagas,
Jemte synnerlig uppmärksamhet vid valet
af de tjenstemän, som härtill komma att antagas,
så att samvetsgrannhet, heders- och
rättskänsla, jemte verksamt nit för statens
allmänna väl, oundgängligen skulle utgörft
de personers egenskaper, åt hvilka dessa beställningar
uppdrogos. — Sådant allt kan
väl yttras och önskas; men med hoppet om
tillämpningen, i hvad det rörer tullbevakningspersonalen,
lärer detta slägte ej böra
smickra sig.
Af hvad jag haft äran anföra, tror jag
mig ega fullt skäl i allo afstyrka den föreslagna
porto franco inrättningen; deremot
tycker jag det vara öfverflödigt anföra något
särskildt mot det afgifna projectet till
reglemente, hvilket erbjuder allt för många
anledningar till anmärkningar; äfven
hafva tvänne stånd, genom votering, ogillat
bifogandet af detta förslag till reglemente.
Jag anser föreläggande af ett dylikt förslag
vara åtminstone otjenligt, om ej förnärmande,
innan hufvudfrågan blifvit afgjord, helds)
det reglementariska alltid blir af hufvud
-
Besv. och Ekon• Utsk, Betankanden. jo77
saken beroende och tillhör Kongl. Maj:t
att efter omständigheterna bestämma.
Med deltagande tillfredsställelse fägnar
jag mig åt det ypperliga tillfälle, Gothland
eger för arbetsflitens begagnande och capitalers
användande, i öns ansenliga odlingsbara
myrors beredande till frugtbarhet. Att
på sådant sätt skapa producter och välmåga
inom provincen, tyckes mera tjenligt, än
en porto franco inrättning, öfverenstämma
med det allmännas fördel, för hvilket hvarje
enskild bör vika.
Herr Lagerstrand.
I anledning af förslaget om porto
franco frihet för ön Gothland, får jag vördsamligen
tillkännagifva, det jag, af följande
skäl, för min del icke kan tillstyrka en sådan
inrättning.
Ehuru det visserligen icke saknas exempel
derpå, att visa stad eller landsort
blifvit förunnad allmän nederlagsrättighet,
anser jag likväl en sådan rättighet såsom
extraordinär och äfven såsom skadelig för
det allmänna och motverkande de lagar,
man stiftat för importen och tullverket.
Sådana lagars egentliga ändamål lärer utan
tvifvel vara, att förhindra införsel af hvad
man kallar lureudrejeri varor eller öfverflödsartiklar,
men huru skall väl detta ändamål
kunna vinnas, om man gör en eller
annan province till ett ordentligt luirendre
-
ic>78 Bcsv. och Ekon. Utsk. Bctänknnden.
jerie magazin? Skola icke vinningslystnad
den och fåfängan kasta begärliga blickav
på en sådan ort, som, Hk den Babyloniska
Skökan, kan förblända och reta? Och huru
förlamas icke kraften hos den lag, sorn stiftas
för ett folks inre välstånd och trefnad,
om den ene undersåten skall lyda och den
andre icke lyda en sådan lag?
Den lätta communicationen imellan
Gothland och Sveriges östra kust skulle
gnatt organisera och bringa i rigtigt system
en smyghandel, hvars förderfliga följder
man ända hittills hvarken med stränga eller
lindriga reglementen kunnat hämma, och
som, genom porto franco inrättningen alU
deles lössläpt, snart skulle uppsluka ali inkomst,
industri och all loflig handelsförtjenst.
Jag anhåller, att detta mitt anförande
får åtfölja Högloft, Utskottets Betan-!
hände till Rikets Högloft. Ständer,
Uti detta utlåtande förenade sig äfven
Herr Fredin.
Herr Hiessleiber.
Sedan nu mera den på Utskottets grdja
afdelning beredda frågan, om porto franco
inrättningen på Gothland, blifvit af Högloft.
Besvärs- och Ekonomiutskottet i dess
plenum, likmätigt afdelningens förslag, på
ftet sätt afgjord, att ett stand vid voteringen
stadnat inactivt, Borgare-Ståndet helt
Besv. ock Ekon, Utsh, Betänkanden.
och hållet afslagit projectet, och de tvän.
jie andra stånden med en högst obetydlig
pluralitet det samma bifallit; får jag vördsamlingen
anhålla att, i likhet med hvad
jag inom Utskottet hade äran anföra, då
första gången afdelqingens project uti Utskottet
ventilerades, vid detta tillfälle, då
Utskottets gerjerela Betänkande, i ämnet,
justeras, för att till RiksStåuden ingå, uti
följande puncter få uppgifva de skäl, hvarpå
jag icke för någon del kan instämma
Uti det fattade beslutet, utan tvärtom finner
mig böra emot det samma anmäla min
reservation; anhållande jag vördsamligen,
att detta mitt anförande måtte få Utskottets
Betänkande till Riks-Stånden åtfölja. 1:0
Med all aktning för de Herrars och mäns
insigter och charakterer, som nu väckt både
denna och flere andra motioner, har jag
ännu svårt att föreställa mig, det alla tiders
erfarenhet och fosterlands känsla, vid närvarande
Riksdag, blifvit hos Rikets representanter
concentrerade. Jag nödgas således
först och främst erinra, att, då Sverige i alla
tider egt kloka och patriotiska medborgare,
är det föga troligt, att ett förslag, som till
förmån för en enda ort, allt sedan år 1712,
varit mångfalldiga gånger bragt å bane, men
alltid blifvit förkastadt, verkligen är af någon
riksgagnelig natur. Jag anser i alla
fall betänkligt, att jäfva erfarenhetens läror,
©ch jag utisstror till och med gerna mina
logo Besv. och Ekon. Utsi;. Betänkande/;.
egna omdömen, då flere andra personer
förut yttrat sig i motsats dermed. Hade
porto franco inrättningen på Gothland verkligen
varit så förmånlig, som det nu oreras
om den, hada den helt säkert under den
långa frihets epochen, ifrån 1726 till 1772,,
blifvit medgifven och effectuerad.
2:0 Alt det förslag tili berörde porto franco
inrättning, som nu blifvit åberopadt och
följ dt, af framlidne Hans Excellens Herr Grefve
Eill] ener antz. är utarbetadt, anser jag icke
sorn något giiltigt skäl, att utan undersökning
gä in derpå, enär erfarenheten visat,
att denna Statsman, oaktadt sin mångåriga
och mägtiga inflytelse på Sveriges financiella
förhållanden, icke på sin tid förmådde
genomdrifva förslaget. Den djupaste
tänkare i politik och statsekonomi
kan också misstaga sig; alla tiders erfarenhet
vittnar härom. Och, om jag icke allt
för mycket bedrager mig, är det ifrån Herr
Grefva Lilliecrantz' administration, som Judarnas
införande i Sverige, Assistancecontoiret
och Kronobrännerierna äro daterade.
Dessa åtgärders skadeliga verkan på fäderneslandets
inre förhållanden gifver just icke
någon styrka åt upphofsmannens autoritet,
gro Under medeltidens mörker, då handel
och slöjder ännu voro fremlingar i norden,
och sjöfarten nästan endast inskränktes till
ströftåg och härjningar med små fartyg
Besvt och Elkon. Etsk, Betänkande». 1031
lånade sig Göthlanda lyckliga belägenhet
på ett särdeles fördelaktigt sätt till en nederlagsort
för det norra och nordöstra Europas
varu-byten; och ifrån dessa omständigheter
mäste man äfven härleda den lysande
röle, staden Wisby spelade i den tidens
handelshistoria. Men tiderna äro nu
mer allt för mycket ändrade. Alla länder
kring Östersjön ega nu icke allenast egna
näringar, manufacturer och fabriker, utan
jemnväl egna, rika och stora handelsstäder
och talrika handelsflottor. Förgäfves skulle
nu en association af köpmän vilja sammansätta
sig, för att inom ön Gothland concentrera
norra verldshandel^ Rysslands,
Finlands och Preussens prohibitiv författningar
och Dannemarks egen lifliga transito-handel
skulle snart sätta bommar derför,
som af inga reglementen kunde höfvas.
Nationerne äro nu mer allt för val
underrättade om sina egne interessen och
skänka i commercielt afseende ej mera åt
sina grannar, än de något nära se sig i stånd
att af dem återvinna. Det är således ternligen
säkert, att fördelarne af den nya porto
franco inrättningen komma att bestå uti
några få handlandes riktande, särdeles de
första åren, och att i alla fall Sverige blefve
det land, hvarpå de i synnerhet komma att
speculera.
4*.o Då det ej mer lärer vara att t betvifla,
det ju de så mycket öfverklagade pro^
1082 Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden.
fiibitivlagarne för handeln vid denna Riks-:
dag blifva i betydlig män relaxerade, torde
någon ytterligare utsträckning a£ handelsfriheten,
till förmån för en enda ort,
åtminstone icke vara nödig eller nyttig.
Vi emotse utan tvifvel betydliga förändringar
uti import-systemet och tulltarifferna.
För Riket komme således icke troligen någon
reel förmån att uppväxa ur porto franco
inrättningen; men att den i allt fall
skulle bilda en ny plantschola för lurendrägare
och tullförsnillare, behöfver icke bevisas,
emedan ingen finnes, som tviflar derpå,
—T
5:0 Hvad de politiska raisonerne angar,
sam för eller emot förslaget kunna uppgifvas,
anser jag aldra säkrast att öfverlemna
deras bedömande åt Konungens kända
erfarenhet och skarpsinnighet. Må det likväl
tillåtas mig att erinra, att, genom dea
i min tanka lika otjenliga som onödigt rjgurösa
nationalbevärings-inrättningen, Gothland
redan är så vida ifrån Sverige afsöndradt,
att det eger en talrik stående national-milis,
som kostar statsverket flera tunnor
guld årligen, och som aldrig gör tjenst
utom ön d. v, s. som för Sverige är fullkomligt
onyttig, och som troligen aldrig
ändå vid ett allvarsamt fiendtligt anfall skall
kunna försvara sig, När jag finner, att dessutom
motionärerna för porto franco inrättningen,
äfven som Höglofl, Ekonou»Utskot>
B&Pt och Ekon. Utsk. BetänkanJen. 105^
tets afdelning, vilja använda 10 års recogpitionsafgifter
för de införda varorna på
uppbyggandet af Carlsvärds fästning och
upprättandet af Wisbys gamla murar; ser
jag äfven den pecuniära vinsten för Riket
pf den nya inrättningen allt för mycket affägsnad,
för att någonsin kunna tillstyrka
något, sorn innebär så osäkra fördelar och
så gifna kostnader. Gothland försvaras efter
min tanka blott genom kloka politiska
relationer; och, så vida ruan icke ville belasta
Statsverket med en ny kostnad för
upprättandet af en skärgårdsflotta för öns
räkning, skulle hvarje vår, då Sveriges kuster
och skärgårdar ännu äro islupna och
jntet bistånd kunde således förväntas ifrån
fasta landet, en expedition ifrån Curländsk
eller Preussisk hamn, blott den vore beräknad
efter det motstånd ön ensam kan
åstadkomma, helt säkert på några dagar
taga hela ön i besittning och utplundra den,
Innan knappt någon rapport derom hunne
till Stockholm framkomma,
6:0 Genom det förenade militära och civila
öfverbefäjet utöfvar redan Konungens
Befallningshafvande på Gothland en så vidsträckt
magt, att, utom namnet af General
Gouverneur, hvilket Regeringsformens §
förbjuder att tilldelas, föga snart sagdt finnes,
som hindrar honom att inom denna isolerade
besittning utöfva en beherrskares
välde. Blir nu dessutom detta välde
10C4 jBésu. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
skansadt med nya fästningsverk, vallar och
grafvar samt betydliga medeltillgångars disponerande,
så torde den tid komma, dä
det skall finnas betänkligt, att i en enskild
medborgares händer nedlägga denna magt,
som, i händelse den af en svag eller inbilsk
eller despotisk eller för utländningens
impositioner åtkomlig person råkade att innehafves,
skulle allt mer och mer göra
Gothland ifrån Sverige söndradt och slutligen
möjligtvis inveckla det sednare uti krigsoroligheter
till det förras försvarande, som
tidernas längd må hända för moderlandet
medförde lika liten båtnad, som de blodiga
fejder, vi uti århundraden uthärdat för
att försvara Liffland, Esthland, Finland och
Pommern.
7:0 Att på en ort, så aflägsen som Gothland
och så svår att emot utländsk invasion
försvara, hopalåna rikedomar, dyrbara
varor och kostsamma vapendepoter,
anser jag mer än äfventyrligt: en sådan
lockmat för en afundsjuk granne skall, såsom
förr nämndt är, lätt kunna leda honom till
fiendtliga afsigter och företag, som eljest
aldrig kommit i fråga. Ur alla dessa synpuncter
betraktad, finner jag porto franco
inrättningen på Gothland ingalunda förenlig
med Rikets sannskyldiga fördelar — ett
skäl, som för mig är en lag, att aldrig tillstyrka
dess bifallande.
i
Eesv. och Ekon. Utsft. Betankanden. 1035
Herr Hegardt.
I grund af den reservation, jag, jemte
öfrige Herrar Ledamöter af Borgare-Ståndet,
anmält, då frågan afgjordes om porto
franco och nederlagsrätt för Wisby och Slit»
ö hamnar på Gothland, får jag nu ytterligare
vördsamt anföra följande, under anhållan,
att samma måtte få Betänkandet till
RiksStånden åtfölja.
Ganska talande skäl hafva väl blifvit
anförde, om nyttan och fördelarne af porto
franco för Gothland; jag har dock ej kunnat
undgå för min del finna äfven de betänkligheter
och svårigheter dervid, som
Herrar Bruncrona och af Borneman andragit,
ganska sanna. Det är alltså endast i
anledning af den utgång, saken nu tagit hos
Höglofl. Utskottet, och sedan nu först, under
fortgången af Riksmötet, mina cornmittenter
derom lemnat mig uppdrag, som
jag finnér mig föranlåten vördsamlingen
fästa uppmärksamheten på nyttan och nödvändigheten,
att, så vida Riksens Höglofl.
Ständer kunna finna för godt hos Kongl.
Maj:t i underdånighet tillstyrka porto franco
för Gothland, jemnväl på samma gång
föreslås en porto franco i Marstrand, byggd
på lika grunder med den, som år 1775 der
existerade.
Jag behöfver ej här vidlyftigt upprepa,
hvad som torde vara ganska väl kändt, att
Marstrand i fordna tider eller från 1775
ioflö Eesv. och Ekon. Utsh. Betänkanåeii.
lill 1795 egt porto franco och nederlags3
rätt, att samma stad under berörde period
blomstrade, att, sedan den kommit i mistning
deraf, staden allt mer och mer sjunkit
från välstånd till yttersta vanmagt. Af
det i Betänkandet citerade Kongl. Cornmercecollegii
utlåtande, år 1772, inhemtas
ock, huruledes Collegium framställt nyttan
ef porto franco så i Östersjön som Nordsjön,
och med kännedom af Marstrands läge,
torde man med fullt skäl medgifva, att det
samma, om ej öfverträfFar, åtminstone fullkomligen
motsvarar det af Gothland för ett
sådant ändamål, som nyssnämndt är; heldst
redan der linnas tillräckliga försvarsverk,
genom Carlstens fästning, som skyddar inloppet
till hamnen, hvilken är tillgänglig
alla årstider; så att Marstrand skulle i detta
afseende blifva af lika vigt för Riket vid
Nordsjön, som Göthlanda hamnar vid Öster*
sjön.
Éx rrotocollo.
A. Fryxell,
Best). och Ekon. Utsk, Betänkanden. 1087
N:o 15g.
Ånkorn den 2 Åug. 1823.
Betänkande, angående fortfarande understöd
af staten för Höganäs Stenkolsverk.
tJti ProtocollsUtdrag af den 27 sistlidnö
Juni, har Riksens Höglofl. Ständers Statsutskott
underrättat Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet* att hos StatsUtskottet
samma dag blifvit foredragne Kongl. Maj:ts
till StatsUtskottet aflåtne Nådiga Skrifvelse,
af den 25 uti förfiutne Januari månad,
jemte Hans Excellens Herr Grefve De let
Gardie's af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
till Stats- och EkonomiUtskottens gemensamma
handläggning remitterade Memorial»
med dertill hörande handlingar, angående
det Höganäs Stenkolsverks interessenter sista
Riksdag beviljade Statsbidrags användande,
jemte nu föreslaget ytterligare understöd
till verbets upprätthållande och fortsättning
i framtiden. StatsUtskottet har tillika
vid handen gifvit, att, enär berörde motion
egde oskiljaktigt sammanhang med Kongl.
Maj:ts till Utskottet aflåtne Nådiga Skrifvelse
i ämnet, hvilket, efter Utskottets tanka,
blifvit i ekonomiskt hänseende vid föregående
Riksdagar utreddt och pröfvadt, Utskottet
ansåg sig på grund deraf böra sär*
logg Hav, och Ekon. Utsk. Eetankanclen.
skildt afgifva dess Utlåtande, i nu framställde
frågor tili Riksens Höglofl. Ständer, pä
hvilkas godtfinnande det sedermera beror,
huru vida nödigt linnes, att deröfver inhemta
Ekonomiutskottets yttrande, varandes
äfven bifogad afskrift af StatsUtskottets
samma dag till resp. RiksStånden afgifne
Utlåtande.
Vid inhändigande af denna underrättelse,
ansåg Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
det vara en sig tillhörande pligt,
sorn ej fick eftergifvas, att aflemna sitt Utlåtande
öfver den till Utskottet remitterade
motion, samt de med anledning deraf
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln förefalhie
discussioner, hvarföre Utskottet äfven
uti vördsamt Memorial till respective RiksStänden
anhöll, att de behagade uppskjuta
sitt beslut öfver ofvannämnda StatsUtskottets
Utlåtande, intilldess Ekonomiutskottet
vunnit erforderlig tid att sig uti ämnet yttra,
hvartill äfven samtliga Stånden, genom
aflåtne ProtocollsUtdrag, lemcat sitt bifall.
Det är till följd af detta förhållande, som
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
nu får sitt Betänkande afgifva samt dervid,
till besparande af Riksens Höglofl. Ständers
dyrbara tid, vördsamt åberopa den recit af
Motionen och inkomne handlingar, som
Höglofl. StatsUtskottet, jemte berättelse om
Svenska Stenkolsverkets upphof och fortgång,
samt målets behandling vid föregående Riks
-
Besv. och Ekon. Utah, Betankctnäen. rogp
Sagar, redan aflemnat. Utskottet bör endast
tillägga, att det, till ernående sf alla ämnet
rörande upplysningar, begärt och fått, genom
Hans Excellens H:r GrefveDelaGardie's
åtgärd, af den h-är på stället vistande sten»
kolsverkets Camererare emottaga alla räkenskaper,
chartor och beskrifningar, som
kunna sprida ytterligare ljus öfver verkets
närvarande belägenhet och den utsigt, som
deraf för framtiden kan vara att förväntaDessa
handlingar upplysa äfven nöjaktigt de
bristande uppgifter, dem Herr af CJhr under
öfverläggningen hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln anmärkt såsom nödvändige tili
den gjorda motionens vederbörliga profning.
Efter en noga granskning af allt hvad som
således blifvit i ämnet anfördt och uppgif»
vet, kan Utskottet icke annat än förena sig
med Höglofi. StatsUtskottet i det Utlåtande»
att Höganäs stenkolsverk är af betydlig nytta
för riket, samt att dess upprätthållande,
genom understöd af staten, är följaktligen
af en allmän vigt och angelägenhet, särdeles
som Bolags-interessenterne derförutan
skulle finna sig utur stånd, att med egna
medel arbetet fortsätta, hvarutaf verkets nedläggande
åtminstone för närvarande blefve
en gifven följd. De olyckliga verkningar,
sorn af en sådan tvungen åtgärd skulle uppkomma,
ligga öppna för allas ögon och behöfva
blott nämnas, icke bevisar En anläggning,
sorn kostar 20 års mödor, högst
Bihang till RiksSt, Prot. 1Ö23) 8-Bc Sami. ]S:o 6p,
$ögö Best), och Ekon. Vtsk. Betänkandem
betydliga summor, samt föranledt mångå
och stora ansträngningar, skulle förfalla»
bördiga ängar och åkerfält, till flere ioo
tunnlands vidd, åter förvandlas till ofrugtbaxa
träsk, omkring 700 personer, inöfvade till
ett visst yrke och således för alla andra
mindre skicklige, skulle bringas om sin lifsbärgning;
nödigt bränsle saknas för denna
skoglösa orts behof, angränsande häraders
nu tillvända afsättning på sina landtmanna
producter upphöra, samt slutligen i statse»
konomiskt hänseende, att det årliga behof»
vet för Svenska näringarna af 80, å 100,000
tunnor stenkol skulle då fyllas genom införsel
från utrikes ort, hvarjemte landet likaledes
blefve i saknad af den mängd eldfast
lera, sandsten och flera miceraliska, för
inhemska slöjderne lefvande råämnen, hvilka
genom arbetet i Skånska stenkolsgrufvorna
kommit i dagen.
Sedermera förekommer i ordningen den
lika vigtiga undersökningen» såsom börande
blifva en grund för allmänt understöd, med
hvad vinst inrättningen fean drif vas, och hvilka
utsigter feoltillgången för framtiden visar. Af
räkningarne upplyses, att, ifrån arbetets början
intill förlidet års slut, blifvit brutna
52,408,756 tunnor stenkol, hvaribland betydligaste
delen af de bästa och medelsorts
kolslagen. Efter de af Kongl. Bergscollegium
år 1818 tillförordnade eommitterades
uppgift, fanns då en ostridig beha Ilning af
4oeooo Rd. B:co, då icke flere utgifter blifvit
och Ekon. iftsk, Betänkahdeh> sogi
Upptagne, ari de, sorn åtgått för de ditintills*
j öfre fältet brutne kol, enär, enligt öommitterades
öfvertygelse, de betydliga omkostnader,
som blifvit gjorda till kols vinnande
utur Nedre Flötsen, ensamt böra debiteras
dessa grufvor, hvilka helt visst skola
liba väl som de andra återgälda, hvad på
dem blifvit aövändt, oro tillräckliga medel
aira för handen till deras bedrifvande efter
den först utstakade planen, tltur sednare å~
rens räkenskaper inheriuas, att denna således
beräknade vinst, vid 1822 års slut, uppgått
till omkring 62,300 Rd. samt att de
högst betydliga skilnaderne uti vinst och
förlust åren imellan böra väl något tillskrifvas
olika kolpriser, saknad afsättning samt andra
tillfälliga orsaker, men hufvudsakligen
Och förnämligast arbetets ojemna drift* beroende
af bristande penningtillgångar, då
brytningen ej kunnat ske i så stor scala*
sorn Herr af Uhr uti sitt Anförande med
allt skäl anser nödvändig för de kostsamma
machinferOes Underhäll, öm ett verk,
tued så stort omfång, skall bära sig och gifva,
som då visserligen sker, reel vinst.
Hvad tillgången på kol för en längra
fratntid beträffar, så synes den nästan vara
outtömlig eller åtminstone tillräcklig för
flera seclers behof, dock med villkor* att
den nedre kolflötsen, sorn öfver allt visar
én vida rikare koltillgång, upparbetas, ty
kotbrytningen uti de gamla grufvorna, Upp»
1092 f.tiii. och Ekon. 'fflsh Betänkande#*
förtroligen om ö:ne ar under uppfordring
af ett lika stort quantum som hitintills. Enligt
ofvannämnda Kongl. Bergscollegii Cornmitterades
år i8i8 gjorda calcul innehåller
det ännu obrutna, men till 627,570
quadrat famnar bestämda fältet öfver 10,-  000,000 tunnor kol; men, enligt Directeuren
Stawfords i är gjorda förnyade
beräkning, nära 24.000,000, hvaraf 20,-  000,000 kunna åtkommas från stora sänkningen
på Ryd, genom drifning af så kallad
Stenört ifrån nu nämnde Schackt; varandes
ändå denne calcul uppgjord med
undantag af den fortsatta sträckning, som
fältet kan hafva flera mil inåt landet, hvarest
kolanledningar öfver landet visa sig.
Eldfast lera finnes allestädes, uti ett lager under
stenkolen a£ 5 till 6 tums tjocklek,
och god tillgång af sandsten af det slag,
som är mest tjenligt till byggnader.
Utskottet har ansett sig böra utur verkets
handlingar och räkenskaper meddela
dessa allmänna uppgifter, som kunna gifva
uågou säkrare ledning åt Riksens HöglofL
Ständers upplysta pröfning af de understöd,
som blifvit begärde af staten, och hvilka
till sin storlek och beskaffenhet äro uti
Höglofl. StatsUtskottets Betänkande utförligt
upptagne. Lika med nämnde Utskott finner
Ekonomiutskottet:
1:0 Att det alternativt ifrågaställa inköp
af detta verb för statens räkning icke kan
på anförde skäl tillstyrkas.
Besv. och Ekon• TJtsk. Bctånkanden. 1093.
S:o Att de 51,000 Rd. som blifvit utbetalda
å det vid sistlidne Riksdag under fem
års tid bevilljade, understöd, stort 75,000
Rd. icke kunna eftergifvas, i följd af Riksens
Ständers, vid detta bidrags åtnjutande,
uttryckligen fästade förbehåll; utan böra
dessa penningar af bolaget återbetalas, äfvensom
någon vidare lyftning af den återstående
delen icke helier kan ega rum.
3:0 Att i afbetalning på den redan lyftada
summan bolaget får sig tillgodo beräkna
de 28,794 Rd. 18 sk., hvilka uti premier
för afyttrade stenkol kunnat, enligt afgifna
räkningar, uppbäras, under de sedan sista
Riksdag förflutne iren, och att således endast
återstoden eller 22,205 Rd. 30 sk. böra
inbetalas, hvarjemte, enligt den år 1815
stadgade grund, bolaget berättigas, att fortfarande
uppbära 6 sk. B:co för hvarje tunna
stenkol, som bevisligen från verket försäljes.
Men, i anseende till sättet och villkoren
för återbetalningen af ofvannämnda
summa, anser Utskottet, att någon lindring
till verkets|nödvändiga drift bör kunna bolaget
beviljas. StatsUtskottet har tillstyrkt,
att de kommande arens premier måga gå.i
betalning af den återstod af det lyftade åra
bidraget, sorn kan uppkomma efter nyssberörde
afräkntng, intilldess hela summan af
51,000 Rd. är betald. Vid ett sådant föritällande
lära Riksens Högloft, Ständer liks
jog4 Pfk Ekon. Vtik- Bti!it\ka,ntlcn%
yned Ekonomiutskottet finna, att på flere åy
måhända platt intet öfverskott contant blifver
till fyllande af de nödvändigaste behof föy
arbetsdyiften, och att bolaget således helin
ner sig uti total brist af understöd både
för det närvarande och de förstkommande
åren. Utskottet tillstyrker derföre dessa
bägge sakers åtskilnad i så måtto, att bolaget
berättigas till årlig lyftning och disposition
af de fastställde premier, men ålägges
att räntefritt inbetala de 22,205 Rd,
50 sk, på 5 år, efter f- om året. Härigenom
vin»er bolaget någon lättnad i sin närvarande
förlägenhet, och statsverket vågar
ingenting, enär, som här inträffar, full säkerhet
är gifven för medlens återbetalning,
Slutligen har Utskottet afstyrkt bevilljandet
af de till borrningsförsök dessutom
begärde 5000 Rd., tnen hvaruti Ekonomiutskottet
anser sig icke kunna instämma,
Af hvad ofvanföre är anfördt, så väl som
i betraktande af allt hvad handlingarnejnne»
hålla, ära dessa försök af yttersta vigt för
verkets framtida bestånd. Och, om man äfven
skulle ansa bolagsinteressenterna förpligtade,
att medenskildta medel bedrifva de
gamla grafverna, hvilka de sjelfva från begynnelsen
upptagit, och hvilka således hufvudsakligen
ingått i den beräkning, som legat
tili grund för bolagets frivilliga inrättning,
så lärer med billighet och sakens natur
mindre kunna förenas, alt utan allt slags
Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanden. 1095
publikt understöd ålägga dem, särdeles uti
härvarande brydsamma ställning, anställandet
af nya försök, hvilka först uti en aflägse
nars framtid kunna gifva säkra resultat och
således påräknad vinst. Men det är för
staten högst angeläget, att känna den framtida
tillgången, och hvarest, i följd af de
gjorda försöken, arbetet förmånligast kan
bedrifvas, det må nu ske af detta eller något
annat bolag eller på hvad sätt som
heldst, hvarföre äfven något tillskott af sta*
tens medel synes till detta ändamål egentligen
vara pä sitt ställe, heldst när hela
den omliggande tracten visar tillgångar på
det eftersökta ämnet, och de gamla grufvorna
snart äro tömda.
Utskottet tillstyrker derföre i detta hänseende
ett årligt anslag utan återbetalning,
uti fem års tid, af 2 å 5,000 l\d. på följande
villkor;
1:0 Borrningsförsöken verkställas genom
någon af Kongl. Maj:t dertil utsedd, i detr
ta yrke kunnig, person, till hvilken medlen
utlemnas, emot dess redovisning och
ansvar, att penningarne endast användas
till det dermed åsyftade ändamål.
2:0 Följande årets anslag får ej lyftas förr,
än det föregående årets blifvit redovist,
samt berättelse öfver hvad utrönt blifvit tili
vederbörligt ämbetsverk inlemnad; börande
ett utdrag af denna berättelse för hvarje
sr i allmänna tidningarna införas,
1096 Beni. och Ekon. Utsk. Ectankanden.
g:o Försöken böra anställas ej blott vid Hö®
ganäs och tracten deromkring» utan äfven
å andra ställen i Skåne» hvarest några lofvande
anledningar till stenkol visa sig»
Under dessa villkor, synes man kunna
göra sig i möjligaste måtto försäkrad» att
medlen icke dragas från sin rätta bestämmelse,
hvarförutan Riksens Höglofl. Ständer,
genom ett vid nästa Riksdag framlagdt
sammandrag af alla årens försök, finna sig
i tillstånd, att vidtaga de åtgärder, som omständigheterna
då påkalla. För öfrigt blifva
dessa villkorligt anslagna 2 å 5,000 Rd.
samt de ovillkorligt fortfarande försäijningspremier
det understöd, som Ekonomiutskottet
anser Höganäs stenkolsverks bolag
för det närvarande böra af Staten kunna
påräkna. Dock varder detta allt Riksens
Höglofl. Ständers pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 30 Juli i8&3*
Besv, och Ekon. Utsli. Betänkanden. 1097
N:o 154*
Ankom den 5 Aug. 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
58, omförändring i skyldigheten att utgöra
afrads oeh kronotionde spannmål
samt andra på hemmanen indelta räntor.
Detta Betänkande har af Högvördiga Pre8te-Ståndet
blifvit återremitteradt, på grund
af åtskilliga dervid gjorde anmärkningar}
men som, efter föregången pröfning, de samma
icke föranledt Utskottet att förändra dess
förut afgifne mening, har Utskottet skolat
sådant vördsamt anmäla, jemte det att Betänkandet
blifvit lill alla delar af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. BorgareStåndet
godkändt, samt äfven af Hederv.
Bonde-Ståndet, utom i afseende pä
Riksdagsfullmägtigen Gråbergs motion: att
uppsägning finge ske hos Konungens Befallningshafvande,
hvilket af Utskottet är
afstyrkt, men af sistnämnde stånd bifallet.
Stockholm den 50 Juli 1825.
10p8 Besv. och Ekon. ZJtsk. Betänkanden.
N:o 155.
^nkom den 5 Aug. 1823.
Yttrande, i anledning af återremiss af Utskottets
Utlåtande N:o 59, angående kiojiotionde
spannemålens utgörande till
Stockholms och Malmö barnhus,
leetta utlåtande har blifvit återremitterade
från PresteStåndet, enär utlåtandet egdesaminanhang
med ett af Utskottet förut afgifvet
och från PresteStåndet återremitterad! Betänkande
N:o 58: om förändring i skyldigheten
att utgöra Afrada och Kropo Tionde spannmål
m. m., samt af Hederv. Bonde-Ståndet,
som hemställt, att Barnhus Tiondens erläggande
måtte bringas i likhet med hvad Utskottet
lönande Afrads och Krono Tiondes
spannmål i allmänhet föreslagit.
Till svar härå får Utskottet vördsamt
anföra, att, enligt hvad det återremitterade
Utlåtandet tydligen innehåller, den af Utskottet
tillstyrkte optionsrätt kommer att
ega rum i afseende på erläggandet afTionden
till Malmö Barnhus, men att deremot
sådant i afseende på Stockholms Barnhus
icke ken ske, på de skäl, som i Utlåtan-*
det uppgifvas. Och, då nu hvarken dessa
skäl blifvit vederlaggde, eller nya uppgif
-
Besv, ock Ek$n. Utsk. BeiänKtinden. 1099
lie, ej helle? Utskottet för sin del har någr$
andra utvägar till vinnande af ändamåle?
att föreslå, kan Utskottet, vid ett sådant
förhållande, endast åberopa sin förut afgifva
mening, hvilken af Högloft. Ridderskapet
och adeln och Vällofl. BorgareStåndet
blifvit bifallen.
Stockholm den 30 Juli 1823.
N:o 156,
Ankom den 5 Aug, 1825.
Anmälan, rörande de till Utskottet remitterade
motioner, om inköp för statens
räkning af ett utaf Herr CancelliRådet
m. to., Schoerbing ut gifvet arbete, angående
skogshushållningen.
Hos samtliga RiksStänden hafva motioner
blifvit gjorde, att ett af Herr CancelliRådet
och Riddaren C. M. Schoerbing från
trycket utgifvet arbete, kalladt: Theoretiskpraktisk
undervisning om det rätta skogshushållningssättet,
antingen matte inlösas
neo Eesv. och Ekon. Utsk, Bttdnkanden.
för statens räkning, eller ock anstalt fogas
derom, att exemplar deraf inköptes af hvarje
församlings kyrka samt af de större bylagen.
Dessa motioner hafva af Högv.
Preste-, Vällofl. Borgare- samt Hederv. Bonde-Stånden
blifvit remitterade till Ekonomiutskottet,
men af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till StatsUtskottet; och, alldenstund
sistnämnde Utskott redan deröfver afgifvit
sitt utlåtande, hvilket vunnit samtliga RiksStåndens
bifall, så anser Ekonomiutskottet,
vid ett sådant förhållande, desto mindre
nödigt upptaga Riksens Höglofl. Ständers
tid med en framställning af sin mening rörande
samma ämne, som denna mening fullkomligen
instämmer i den åtgärd, som i
StatsUtskottets redan bifallne Utlåtande blifvit
tillstyrkt. Dock varder detta vördsamlingen
anmäldt till Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning och godtfinnande.
Stockholm den 30 Juli 1823.
lOOOOS-OOOC.
Besv, och Ekon. Dtik. Betiinkandcn. 1101
N:o 157.
Antorn den 5 Aug. 1825.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga, om
ändring af terminerna för höstmarknaderna
i Upsala och Norrtelje.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
detta Utskott remitterat ett memorial af
Herr Darelli, Isaac, som yrkar, att, sedan
tjenstehjonens flyttningstid blifvit ändrad
från den 1 till den 24 October, Upsala
höstmarknad äfven måtte från den 1 till den
24 October och Norrtelje höstmarknad från
den 10 Oct. till den 3 Nov. varda förflyttade;
ty hvarje husbonde i norra delen af
Stockholms, största delen af Upsala och
östra delen af Vestmanlands läD, hvars arbetg.
folk och tjenare färdas till dessa marknader,
måste eljest nu som förr betala deras sommarförtjenst
och årslön den 1 October och
sedan sakna deras arbetsbiträde nära trenne
veckor.
Utskottet har tagit detta i öfvervägande
och inser väl, att ändring af förenämnde
marknadsterminer kan vara af behofvet
påkallad; men, som Utskottet redan i dess
afgifna Betänkande, N:o 15, tillstyrkt, att
en allmän reglering af rikets marknader
inåtte, efter vederbörandes hörande, af Kongl.
CommerceCollegium blifva företagen och
1102 Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
fen sådan åtgärd vunnit Riksens HÖgloiL
Ständers bifall, anser Utskottet den nu äskade
förändring, i afseende på Upsala och
Norrtelje marknader, lämpligast kunna ske
i ett sammanhang med den allmänna regleringen,
på det sätt, att behörig anmälan
derom göres hos den autoritet, som vederbör;
hvadan någon åtgärd af Riksens Högloft.
Ständer, i afseende på denna motion^
icke synes vara af nöden. Hvilket dock
öfverlämnäs till Riksens Högloft. Ständers
feget godtfinnande.
Stockholm den 30 Juli 1823.
N:o 158.
Ankom den 6 Åug. 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi[jtskotts Utlåtande,
i anledning af det återremitterade
Betänkandet om Mått, Mål och
Vigt.
Alla fyra RiksStånden hafva vid öfverläggningen
angående Lag- och EkonomiUtskottens
Betänkande i anledning af Kongl.
Besv. Och Ekon. Utsk. Betänkanden, 1103
Maj:ts Nådiga Proposition om nödiga förändringar
i Rikets Mått, Mål och Vigt begärt
återremiss derå på följande grunder.
tios Högloft. Ridderskapet och Adetrii
Herr J. P. Lefrén har yrkat, att tunneinålet
med dess af Utskottet föreslagna Centecimalfördeimng
icke bör antagas* utaat
att, i dess ställe* företrädesvis måtte väljas
det af Utskottet föreslagna alternativet*
utgörande ett mål af en cubisk fot elier 10
kannor, kalladt foting* så att foting och kanna
hädanefter må blifva Statsmål för torra
varor; men, om detta icke skulls vinn® Rikets
Högloft, Ständers bifall, si borde tunnemålet
bibehållas alldeles oförändradt, såsom
det nu nyttjas, på det att icke det sistnämndas
decimälfördelning måtte lägga något
hinder i vägen för det framdeles nödvändiga
införandet af det förbättrade mätningssättet
efter foting och kannai
Friherre Cederström, jacob, har förenat
sig med Herr Lefrén, i frågan om Tiokansmålets
införande* men bestrider bibehållandet
af tunnans fördelning efter kappar,
i fall tunnan skulle bomma att bibehållas.
Herr Montgommerij, Gustaf, som
i det hela förenat sig med Herr Lefrént
önskar att, i händelse af återremiss, få fästa
ÉkonomiUtskottets uppmärksamhet på det
Franska Mått-, Mål- och Vigtsystemet, så-»
H04 Best. och Ekon. Vtik. Betankanätm
sorn det fullkomligaste, hvilket man icke
borde tveka att antaga, heldst man icke behof
de vänja sig vid nya namn, då man
kunde bibehålla de Svenska namnen och tillämpa
dem på det Franska systemet. Herr
von Hartmansdorff har begärt, att, hvad
han, vid detta ämnes första behandling, inom
Ståndet före skedd remiss yttrat, skulle
vid skeende återremiss med Utskottet cornrauniceras.
I detta yttrande tillkännagifves, att en
Commission till reglering af Norriges Mått,
Mål och Vigt är satt, som icke hunnit sluta
sitt göromål till det sista Storthinget, men
förmodas vara dermed färdig till det som
begynner i Februari 1824. Herr v. Hart«
viansdorf föreslår, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att denna Commission
ma få del af hvad som i detta aarne
kan blifva afgjordt, på det att ingen ting
må underlåtas, som kan bringa detsamma inom
båda länderna i öfverensstämmelse.
Hos Högin PresteStåndet:
Herr Professoren Fröberg har yttrafc
sig icke kunna tillstyrka antagandet af Utskottets
Betänkande. Professoren vore öfvertygad,
att jordens centralkraft är variabel,
ehuru med små modificationer, hvarigenom
sepundpendeln, betraktad såsom basis
för längdmåttets bestämmande, ingalunda
blir någon stahle quantitet, samt att den
Besv. och )Zko ni Ut sk. Betankanäen• 1105
för samma parallel, icke fean i seclex^s följd
vara och förblifva oföränderligen densamma,
hvilket bäst skall bevisas af astronomiska
phasnomener, till exempel jordbanans
opsidlinies beständiga flyttning. Professor
Fröberg nxedgifver dock, att längden af
secundpendeln är den säkraste storhet, hvarmed
längdmåttet kan jemnföras, och tillstyrker
mätning af dess längd, men att man
dervid till måttstock må välja längden af
Secundpendeln vid 45 graders latitude, för
att derigenom bereda en möjlighet till antagande
af ett allmänt, gemensamt längdmått
för hela den civiliserade och trafiquerande
verlden. Herr Professorn erkänner vidare
decimalräkningens stora beqvämlighet, men
anser densamma likväl ingalunda tjenlig, att
i allmänna rörelsen användas, hvilket icka
skulle vara förknippadt med någon sådan
lättnad, som kunde uppväga de olägenheter,
hvilka genom rubbningen af det gamla nödvändigt
måste uppstå, och Frankrike, der
detta system ända till full detaillering i alla
beräkningar blifvit infördt, skall här icke gifva
ett tillfredsställande föredöme, hvilket
hästskall kunna inhemtas deraf, att i Frankrike
det nya Mått-, Mål- och Vigtsystemet
ej hunnit ännu alldeles uttränga det gamla,
samt att man sett sig nödsakad återgå till
den vanliga tidräkningen, äfvensom deraf,
Bihang till RihsSt. Prot. x8'23t ötdtf Sami. N:r 70.
ii 06 Beiv. och Ekon. Iltik. Betänkan den.
itt Professorn Fröberg anser troligt, det
man der snart skall öfvergifva cirkelns delning
i 400 grader, för att återtaga delningen
i 360°, som nyttjas i alla andra länder.
Decimalräkningen vore egentligen passande
för vetenskapliga calculer, och deremot
den vulgära bråkräkningen mera egentligen
lämpad för den mindre underbyggda menighetens
räkningar och begrepp. Herr
Professorn hemställer, om af tvänne räkningar,
lika de här bredvid hvarandra
ställda:
ö. 50 =
o. 25 = f.
o- 125 — if
o.
875 = i
det
kan vara lättare att addera den förrå
än den sednare, eller om man är mer belåten
med 87I än med Professorn hyser
derjemte farhoga, att de nya begreppen
af Tumming, Foting, Mätt och Ort svårligen
skola af allmänheten fattas och antagas.
På grund af allt detta förkastas så väl bruk
af tiokanns-målet som af den vanliga tunnans
delning i 100 mått. Såsom ett skäl
emot den föreslagna decimalfördelningen af
vigten anföres: alt redan 4 f°ds vigt komine
att falla i bråk eller 12^ ort, och hvad
sorn värre är, ett lod blefve efter Akademiens
förslag mindre än det borde vara,
aom i handel och vandel skulle gifva anled
-
Bes v. och Ekon. Utsk, BetänkanHen. noy
ning till förlustför köparen och obehörig vinst
för säljaren. Professorn anser den åtgärd,
Som för närvarande bör tagas med Mått,
Mål och Vigt, böra inskränkas till följande
tre hufvudpuncter, nemligen: t:o bestäm
mandet
af en Rikslikare, på en i det närmaste
oföränderlig naturquantitet; 2:o upphörandet
af olika kappmäl på tunnan för
torra varor, och dennas förändring till
kappmålets inrymmande vid strukna bräddarj
och 5:0 försvinnandet af de olika vigterna,
hvaremot centnervigt bör införas med
fördelningar efter nu varande vigtualievigt,
dock med bibehållande af mynt- och medicinalvigt.
Beträffande det andra af dessa
moment, eller tunnans storlek, är Professor
Fröberg af den mening, att den, på sätt 1789
års commission föreslagit, lämpligast tages till
64 kannor; någon rubbning skall väl kunna
anses häraf uppkomma vid spannmålsköp,
samt i synnerhet vid leverering af
krono- och afradsspannmål, äfvensom en förändring
i målkärlen blefve nödvändig.
Men, beträffande det förra, yttras: hvad är
lättare än att gifva tillbaka, i fall nya målkärl
nyttjas, en kanna på tunnan, tilldess
ny tiondesättning kan hinna verkställas?
Och beträffande det sednare, eller nödvändigheten
af nya målkärl, så anses den icke
kunna undvikas, äfven om Akademiens för*
slag antages.
isog B c sv. och Ekon. Utski Betänkande».
Med Herr Professorn Froberg hafva
till alla delar instämt Herrar Professor
Forssel, Prosten Doctor IVijkman, Professor
Thyselius och Doctor Hultin.
Herr Prosten Hullström har bestridt,
hvad Professorn Fröberg, emot Utskottets
Betänkande, anfört, samt, med åberopande
af sin i Utskottet yttrade särskilda tanka,
yrkat antagandet af Foting och Kanna, såsom
statsmål för torra varor. Herr Prosten
Grevillius har förenat sig med Prosten
Flallströvi i bestridandet af hvad Herr Pro»
fessorn Fröberg anfört, men fruktade, att
allmogen skulle få svårt att öfvertyga?, det
dem sker rätt i anordningar och anslag,
ställda på Foting och Kanna.
I HcillofL. BorgareStåndet.
Herr Nilsson har, jemte bifall till Utskottets
förslag i allmänhet, yttrat sin tanka
vara, att spannmålsmåttet, sådant det nu
utgöres af tunnan med dess afdelningar, efter
-J, •§-, borda bibehållas, samt att bru
ket
af Foting har det emot sig, att vara ett
för litet mål för spannmåls uppmätning och
skulle påfordra andra multipler. Vid vigten
anmärkes: att Skeppundet, oaktadt antagandet
af centner, torde böra bibehållas,
eller att, i fall detta skulle möta svårighet,
någon multipel af centnern antagas och benämnas.
Herrar Egge, Santesson, Falkman.
och Hambraeus hafva yrkat, att statsmåttet
för torra varor bör blifva Foting och
Tj£sv* och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 1109
Kanna. Herr Eckhoff tror, att de föreslagna
förändringarne egentligen åsyfta viglernas
återförande till enhet, och yrkar-, att den
förändring, som kan komma att beslutas, må
först efter 7 år införas, på det att Ständerne
må dessförinnan få ett sammanträde och
nationen ett tillfälle, att närmare begrunda
saken och dess inflytande. En förordning
anses nödvändig, som har till föremål,
att, i Bergslagsorterna, der vissa Skeppund
utgöra ett lass, bestämma, huru mänga centner
böra föras efter en häst. Alla gamla
vigter anses böra förstöras och de nya med
ett eget kröningssättutmärkas. Gamla »pannmålsmålets
bibehållande anses nödvändigt.
Herr Ekelund anser nödvändigt, att ej
antaga de föreslagna ändringarne pä en
gång, och föreslår, att första året antaga förändringen
i torrvarumått, andra året i
längdmåttet, och tredje året i vigterna, och
anförer, att i Frankrike och Holland, på
hvilket sednare ställe för 2 år sedan en
reglering företogs, ännu de nya och gamla
mått och vigter brukas alternativt.
Herr Fornander finner, att vårt Mått,
Mål och Vigt, sådant som det af hvarje
medborgare är kändt, har i secler uppfyllt
vårt behof och tarfvar ingen förändring.
Ett ombyte deri anses kunna blifva skadligt
äfven för Sveriges handelsrelationer, så att
en Priscourant till utländningen kunde, i
afseende på artikeln jern, förmå honom att
Illo Eesv> och Ekon. (Jtsk. Eetinkandcn.
att tro, det denna vara blifvit obilligen böjd,
och föranleda honom alt söka sitt behof på
andra orter till vår skada; hvarföre ett af8lag
å Betänkandet önskas. .
Herr Falkman anser nyttigt, att en
multipel af marken med 10, under namn af
halfpund, må antagas.
Herr Aspelin antager Betänkandet, men
anser nödigt, att verkställigheten icke vidtages,
förrän efter en bestämd tillräcklig
tid, och sedan det nya systemet är kungjordt
i Almanackorna eller på annat sätt. Ehuruväl
Utskottets Ledamot Herr Huldberg
anser bestämmandet af tiden till det nyas
antagande vara af vigt, och då Utskottet ej
derom särskildt någonting bestämt, önskar
han målets iterremiss, för att få en tillräcklig
tid dertill anslagen.
Herr ]\lontan anser det gamla spannmålsmåttet
böra bibehållas; men, skulle af
Riksens Stander någotdera af de föreslagna
nya antagas, så föredrages en Foting och
Kanna. Derjemte yrkas, att för spannmålsmätning
gemensamt mätning och vägning
bör anställas.
Herr Langenberg anser nytt mål eller
mått ej tarfvas, men anser en förändring t
vigt vara af nöden. Skulle åter en förändring
i allo blifva besluten, önskas, att dst
nyås införande må ske småningom.
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. lin
I Hederv. BondeStåndet.
Anders Danielsson godkände Betänkandet,
men med den förändring, som Prosten
Hallstrom föreslagit, nemligen tiokannsmålets
införande i stället för tunnan,
som dess centesimaldelning, hvaruti Carl
Fredric Berg, likasom slutligen Ståndet i
allmänhet, instämde.
Då Ekonomi-Utskottet nu går att besvara
de här nu anförde anmärkningarna,
har Utskottet funnit det lämpligast, att ordna
dem efter sjelfva ämnet och den i Betänkandet
följda uppställning. Dervid förefalla
tvänne anmärkningar, som egentligen
icke röra Utskottets Betänkande, och hvilka
Utskottet derföre skall först besvara. Dessa
äro af Herrar Montgomery och von
Hartmansdor(f’, Den förres yrkande af det
Franska Mått-, Mål- och Vigtsystemets antagande
anser Utskottet vara i Vetenskapsakademiens
underdåniga Betänkande, som
eges af hvarje Biksdagsfullmägtig, på sä
afgörande och ovedersägliga grunder afstyrkt,
att Utskottet tror sig behöfva endast
dit hänvisa.
Hvad dessutom angår tillämpningen af
Svenska namn, hörande till nu brukade
Mått, Mål och Vigt, till de Franska, på
det att man, vid lärandet af nya quantiteter,
ej må belasta minnet med nya namn,
så anser Utskottet sådant ledande till en
1x12 Besv. och Ekon. Etsk. BetSnkanden.
säker förvillelse och kon icke deri instämma.
Herr von Hartmansdorfs förslag, att
söka bringa den i Norrige under arbete
varande regleringen af Mätt, Mål och Vigt
i öfverensstämmelse med den, som kan
komma att här i Sverige verkställas, åsyf*
‘tar ett ganska önskansvärd^ ändamål; men
Utskottet anser sig icke böra tillstyrka den
af Herr von Hartmansdorff härtill föreslagna
utväg, emedan det skulle förutsätta,
antingen att ämnet endast i samråd med
Norrska Ständerna skulle afgöras, hvilket
både är i verkställigheten omöjligt och
skulle dessutom genom en ännu utsträcktare
pröfning kunna leda till förändringar,
som kan hända ansågos ännu mindre lätte
att utföra, eller också, i fall ämnet af Riksens
Ständer först afgöres och det sedan
meddelas de Norrska eller deras ombud,
skulle det få utseende af den önskan, att
Norriges Storthing skulle taga ett beslut af
Sveriges Ständer till rättesnöre^ båda dessa
alternativer anser Utskottet olämpliga, heldst
Utskottet har den säkra förhoppning, att
båda rikenas gemensamma visa Styrelse, i
detta, likasom i andra fall, icke skall underlåta
något, som kan lända de förenade
rikena till en gemensam nytta och deras
förening till ett fastare bestånd.
De anmärkningar, sorn träffa Utskottets
Betänkande, kunna delas i sådana, som
Besv. och Elton. Utsk. Betnnkandcn. 1115
blifvit ställda emot hufvudgrunderna, och
sådana, sorn angå särskilda detailer af tillämpningen.
' Grunderna för Utskottets Betänkande
aro trenne, nemligen: 1:0 Bestämmandet af
enheternas stotlek, 2:0 Fördelningssättet,
och gro afskaffandet af sådant, som kan föranleda
tili förvillelse och oreda.
I anledning af hufvudgrunderna har
blifvit anfördt: vid den första, att tyngdkraftens
verkningar skulle, från ett århundrade
till ett annat, undergå förändringar,
så att secundpendelns längd för samma fläck
på jordytan icke skulle alltid vara densamma.
Det är icke stället att inför Bikets
Höglofl. Ständer företaga vederläggningen
af en lika så ny, som oväntad sats, att tidtals
förändringar skulle inträffa i en af materiens
hufvudsakiigaste allmänna egenskaper;
men, då Professor Fröberg, äfvensom
de öfriga Herrar Ledamöter af Högv. PresteStåndet,
som sig med honom om denna
mening och deraf dragna slutsatser förenat,
medgifvit, attsecundpendeln, oaktadt den antagna
föränderligheten af dess längd, är den
säkraste storlek, hvarmed längdmåttet kan
jemnföras, så vore också denna vederläggning
lika så öfverflödig, som det i allmänhet
är olämpligt, att i Riksens Ständers öfverläggningar
indraga ämnen, som tillhöra
den egentligen lärdes pröfning. Beträffande
dea yttrade önskan, att secundpendelns
Hj4 Besil- och Ekon. Utsk, Betänkan/Jen.
längd vid 25 graders latitud måtte väljas
till måttstock för längdmåttet, för att deri»
genom bereda en möjlighet till antagandet
af ett allmänt för den civiliserade verlden
gemensamt längdmått, så har Utskottet så
mycket mindre trott sig böra fästa någon
uppmärksamhet dervid, som en dylik åtgärd
icke leder till det åsyftade ändamålet,
och dettas omöjlighet, åtminstone för vårt
tidhvarf, med säkerhet kan förutses.
Beträffande den andra bufvudgrunden,
eller det nya delningssättet för Mått, Mål
och Vigt, har blifvit anfördt, att decimalräkningen
skulle vara passande egentligen
för vetenskapliga calculer, men den allmänna
bråkräkningen mer lämpad efter den
mindre underbyggdes begrepp. Härvid inträffar
i Utskottets tanka just motsatsen:
decimalräkningen har nemligen för calculer,
der en hög grad af noggrannhet fordras, t,
ex. de mathematiska och ds astronomiska,
den olägenheten, att stundom alldeles icke
kunna uttrycka en viss quantilet, t. ex. y,
och att stundom fordra, till ett precist bestämmande,
många på hvarandra följande
zifFror; men, oaktadt denna obeqvämlighet,
som för det allmänna lifvets behof är alldeles
omärkbar, har vetenskapsmannen länge
sedan tillegnat sig decimalräkningen för
dan oändligt större lättheten i användandet
och åsidosatt de vanliga bråkens absoluta
precision för svårigheten af deras bruk*
Besv, och Ekon, Utsh, BctänkanJen. 1115
Det torde visserligen icke vara för bittida,
att allmänheten i detta fall följer vetenskapsmannens
efterdöme. Man har åberopat
Frankrikes erfarenhet såsom bevis mot
deciraalräkningens antaglighet; men Frankrike
har då blifvit seddt på afstånd, Utskottet
vädjar till deras erfarenhet, som i sednare
år besökt detta Iand, och hvilka bäst
kunna intyga den stora lätthet i ali slags liqvid
och räkenskap, som härflyter af decimalfördelningen,
ej allenast i Mått, Mål och
Vigt, utan också i Mynt. Man bör alldeles
icke låta förvilla sig af den omständighet,
som i Frankrike inträffat, att, sedan
det nya Mått-, Mål- och Vigtsystemet var
i Frankrike allmänt kändt och infördt, det
gamla dels ej alldeles utträngdes och dels
för icke länge sedan blef till allmännare
begagnande anbefaldt; emedan detta härrört
af den outsläckliga motvillja, som en del
af Franska nationen hyst till allt hvad revolutionen
födt, så att man, för att qväfva
alla minnen deraf, sökt utrota de goda resultaten
med de onda; men ett bevis för decimalräkningens
stora nytta och användbarhet
är, att det, under så beskaffade omständigheter,
icke kunnat afskaflas eller utrotas;
samt att man, i afseende på myntets
decimalfördelning, icke ens vågat ett försök
dertill. Att man, på sätt anfördt blifvit, i
Frankrike återtagit Gregorianska årsräkningen,
äfvensom, huru våda Geometrerne dela
a 116 Besv. och Ekon. Ut$k. Betänkanäen,
cirkeln i 4°° eller 360 grader, anser Utskottet
vid detta tillfälle icke afgifva något
bevis för eller emot decitnafdelningen a£
Mått, Mål och Vigt.
Beträffande åter den framställda jemn»
förelsen imellan summeringen af en kannas
decimaldelar och af dess vanliga bråk, är
det klart, att, om denna framställning göres
till dem, som äro vana vid vanlig bråkräkning,
och som ännu ej försökt decimalräkning,
så skola de visserligen utan betänkande
föredraga den bekanta rnethoden för
den obekanta; sker åter jemnförelsen af den,
som känner båda, så kan det icke blifva
tvätydigt, att en enkel addition af hela tal
är vida lättare än att först reducera bråken till
lika Nämnare och att sedan addera Täljarne.
Utskottet får således förklara, att da
anmärkningar, som blifvit gjorda mot hufvudgrunderna
af dess Betänkande, icke verkat
någon ändring i Utskottets öfvertygelse.
Det anser, hvad som blifvit anfördt om föränderligheten
af secundpendelns längd på
en gifven ort, icke vara grundadt, och att
de åberopade skälen fernot decimaldelningens
införande i Sveriges Mått, Mål och
Vigt icke äro af sådan beskaffenhet, att de
kunnat föranleda Utskottet frångå hvad det
i detta hänseende tillstyrkt.
Rörande rymdemåttet åter, hafva många
enskilde RiksdagsFullmägtige inom Ridderskapet
och Adeln, Presto- och Borgare
-
Bssv. och Ekon. Ut sk. Eetnnkanden. U17
Ståndet, samt hela BondeStåndet, sammantaget
yrkat, att tiokannsmilet, eller Foting,
med kannan till dess underafdelning, skulle
företrädesvis antagas till torrvarumål. Då
Utskottet i sitt förr afgifna Betänkande föreslog
detta såsom ett alternativ, drager
Utskottet nu i följe deraf icke i Betänkande,
att i detta fall biträda deras mening,
sorn önska detta rymdemåtts antagande, men
med några tnodificationer, som nedanföre
skola utstakas. Det inkast, att fotingsmålet
vore för litet för spannmålsmätning, är derigenom
lätt vederlagdt, att af foting få krönas
alla handterliga multipler, hvarigenom
Målkärl erhållas från en, ända till 6 Foting,
som är mer än en struken tunna, men mindre
än en rågad.
Flere hafva äfven yrkat tunnemålets
bibehållande, sådant det är med sin vanliga
delning efter ■§, ^ och -g-. Utskottet skall
söka att gå äfven dessas önskningar på halfva
vägen till möte, för att, så mycket möjligt
är, förena olika åsigter om ett gemensamt
mål.
Den mening, hvarom flera af Högv.
PresteStåndets Ledamöter förenat sig, att
tunnan bör utvidgas till 64 kannor, och
att, vid skattesäds leverering, en kanna återgifves
på tunnan, intilldess ny tiondesättning
hinner verkställas, kan Utskottet ingalunda
biträda. Den strider emot den af
ingen motsagda tredje hufvudgrunden för
mg Besv. och Ekon. Vtsk. Betankandett*
Utskottets Betänkande, att, till undvikande
af oreda och förvillelse, icke gifva ät nya
förändrade mått eller mål de gamlas namn*
hvarigenom, i^det här anförda fall, ny och
gamrnäfi tunna skulle uppkomma och för
långliga tider blifva en orsak till oreda*
Dessutom anser Utskottet det vara en o.
lämplig lagstiftning, att ålägga den gärdskyldige
att inbetala, mer än contractet med
staten innehåller, mot den försäkran, att
han återfår öfverskottet, hvilket han derigenom
nödgas att utan allt ändamål transportera
fram och åter, utom att detta återgifvande,
då skattesädens belopp, såsom vanligt,
slutar med kappmål eller bråk deraf, fordrar
en ännu mera invecklad beräkning än
den, som för fotingsmåiets införande behöfves.
Yrkandet, att spannmål, för att kunna
till sitt värde rätt bestämmas, bör båda
mätas och vägas, är visserligen rigtigt, och
uppfinnandet af en allmänt användbar method,
att utan allt för mycken tidspillan
verkställa detta dubbla bestämmande, är ett
stort desideratum; men, då här endast är
fråga om mittets storlek och delningssätt,
icke om detailerne af de författningar, sora,
sedan grunden är bestämd, kunna komma
att vidtagas, anser Utskottet denna ekonomiska
fråga här icke böra inblandas.
Rörande vigten, kan den såsom skäl
emot markens decimaldelning gjorda anmärkningen:
att ett lod derigenom blef
Besv. och Ebon- Vtsk. Betänbanden. 1119
Vn in ti re än det borde vara, till förlust för
köpare och vinst för säljare, icke anses såsom
annat än ett missförstånd af ordalydelsen
i Utskottets Betänkande, der det väl
yttras, att ett lod är lika med 3, 12 Ort, men
deraf kan icke den slutsats dragas, att lodet,
då det i handel och vandel begagnas
imellan köpare och säljare, skulle till sin
Vigt förminskas med eller att 3 Or*
Skulle hädanefter kallas ett lod.
Skeppundets bibehållande, såsom man
föreslagit, jemte vigtens decimalfördelning,
låter sig icke göra, emedan denna delnings
fördelar vid räkenskaps förande derigenom
gå alldeles förlorade. Dessutom är Skeppundets
afskaffande grundadt äfven derpå,
ett flera Skeppund gifvas, t. ex. Stapelstads
Skeppund, som är 30 20, och Vi
ctualie
Skeppund, som är jemnt q centner.
Om Skeppundets bibehållande för öfrigt i
enskildas transactioner medför någon beqvämlighet,
så lägger den.föreslagna Statsvigten
intet hinder i vägen, att för dessa
transactioner behålla det, ehuru det visserligen
alltid skall vara minst underkastadt osäkerbet,
om dess värde uttryckes i centner
och marker. Särskildt namn för en högre
multipel af centnern anser Utskottet icke heller
behöfvas, då centnern äfven i många andra
länder är den högsta vigten.
Att med ett särskildt förordnande bestämma,
huru mycket som i Bergslagen skall
iian Be sv, och Ekon. IJtsk. Betånkanäeiu
anses för ett; hästlass, anser Utskottet icke
heller nödvändigt, då man endast behöfver
för detta ändamål efter den nya beräkningen
©valvera, hvad som i gammal vigt är
stadgadt. Att förstöra alla gamla vigter och
tecknen af deras justering finner Utskot.
tet stridande mot andan af dess afgifna
Betänkande, heldst som victualievigterna,
med undantag af de lägre, som icke hinna
till 8 lod, ej behöfva någon ändring, fös
att efter det nya räkningssättet begagnas,
samt Stapelstads och Bergslagsvigterna äro
tillåtne för enskildt bruk. Vid stämplingen
af nya vigter lärer man visserligen icke
försumma, att derå utsätta vigten, efter
det nya räknesättet, men Utskottet anser föreskrifter,
som röra de smärre detailerna,
här icke böra komma i fråga.
Att en särskild multipel af marken, med
10, skulle i statsvigten upptagas under pamn
af halfpund, kan Utskottet icke heller tillstyrka,
emedan det icke passar in med den
i öfrigt antagna centesimalfördelningen, hvilken
Utskottet ansett vara för vigten den beqvämaste,
emedan, då den i tal ger namn
och i räkning columner endast åt enhetens
multipler och submultipler med 100, så behöfver
den ett mindre antal både af namn
och columner; en fördel, som dessutom bestyrkes
af Fransmännens exempel, hvilka,
sedan man i det af dem antagna vigtsystem
gifvit särskildta namn åt multiplerna med
Beiv. och Ekon- Utsk. Bttä wianden. 1121
SO, 100, och 1000, alldeles bortlaggt narn»
sien för 10 och too, och behållit dem endast
för multipeln med 1000, ehilogramrn,
och submultipeln med samma tal, milligramci.
Då halfpnndet för öfrigt är en
känd quaratitet, skall dess bruk i tal bibehållas,
ehuru dess användande i räkenskaper
skulle vara en inconsequence.
Slutligen hafva flere yrkat, att det nyås
antagande skall ske ganska långsamt, heldst
man förmodat, att en längre tid skulle åtgå
för att lära det. Utskottet instämmer deri,
att en bestämd tid till det nyas antagande
bör föreslås, och att, efter Förordningens
kungörande, ett rådrum behöfves för anskaffande
af de förändrade matt eller vipter,
man åslundar eller bsböfver låta förfärdiga;
men Utskottet kan dervid icke instämma
deri, att någon längre tid behöfves,
för att taga kännedom af förändringen,
heldst ingen enhet af något förut obekant
Mått, Mål, eller Vigt blifvit föreslagen,
och den nya delningen icke belastar minnet
med mer än 3 nya ord, Foting, Ort och
Korn, hvilkas värden i mått och vigt böra
kunna förutsättas vara på några få minuter
så lärdt, att det i minnet bibehålles. Ingen
särskild decimalräkning behöfver heller
läras, emedan den, såsom en alldeles
vanlig räkning, följer af den antagna for
Bihang
till RiksSt. Fröt. J8£3> a-'de Sami, JS:o 71.
lise Éesv, och Ekon» Utskt Betänkanden»
delningen och fordrar nästan aldrig annat
än enkel addition. Utskottet hyser derföre
den förmodan, att de personer, som yrkat
den längre tidsutdrägten, sjelfva ej ännu
lifv it varse den stora enkelheten i det nya
systemet. Den lätthet i dess användande, som
föijer af vanan att bruka det, kan naturligtvis
ej förr än genom bruket erhållas, och man
skulle förgäfves vänta att genom ett uppskof»
af hvilken längd som heldst, vinna den.
Det är, med anledning af hvad nu blifvit
anfördt, Utskottet får i dess förr afgifva
Betänkande gera följande förändring.
Statsmålet för torra varor utgöres afen
cubikfot, kallad Foting, som innehåller 10
kannor. Af denna Foting kunna alla handterliga
multipler krönas.
För dem, som anse det på något sätt
svårt eller förvillande att, med skaitsädens
aflevererande till kronans magasiner begagna
sig af fotingsmålet, Ekall det vara tillåtet
att betjena sig af tunnan» med dess vanliga
underafdelningar, af 4» ir5 dock på
ett sådant sätt, att dessas innehåll beräknas
efter kannor och icke efter kappar, och skall
å Debetsedlarna för denna gärd, under de
första fem åren, skaltesädens belopp utföras
både efter nytt och gammalt mål, men efter
denna tids förlopp endast efter det nya»
Då åter spannmål ur kronans magasiner
emottages, skall det alltid ske efter Foting
och Kanna.
ftesv. och Ekon. TJtsJc. Betänlcanden. 112g.
Såsom en följd häraf, blir äfven den
ändring i Utskottets förra Betänkande nödig,
att tunneoiål med dess afdelningar, kappen
undantagen, blifva under dessa fem å»
ren, efter nu gällande författningar, granskade
och justerade.
Grunden för tillåtelse att, vid skattesäds
leverering, använda tunnan nied dess vanliga
bråk, har Utskottet hemtat af den förmodan,
att mången bland allmogen kanske
skulle befara, att honom ej vederfores rätt, om
han genast skulle åläggas att leverera sin skatt
efter rymdemåttets nya fördelning. Att åter
bortlägga kappen och välja kannan till
tunnans minsta delare, har, oaktadt kappens
jemnare delar, bråken af tunnan, den stora
fördelen, alt det nya och gamla målet får
samma enhet till grund, hvarigenom det
gamla tunne målet, äfvensom Fotingen, icke
biifver annat än olika sätt att beräkna multiplerna
af kannan. Kannans förhållande
till kappen är af allmogen så väl kändt,
att ingen gärdskyldig finnes, som, sedan han
afmätt den honom ålaggds skattesäd i hel,
half, fjerdedeis eller åttondedels tunna, icke
kan i minnet beräkna beloppet i kannor
af det antal halfva eller hela kappar,
han derutöfver bör erlägga, och således
controllera Uppbördsmanuensuträkning. Har
man åter kommit derhän, att minsta sädesmåttet
eller kannan är gemensamt för båda
det gamla och nya målningssättet, så akall
vi24 Besv, esk Ehoit. Utsk, Betänkande)),
det icke länge dröja, innan den gärdgifvan*
de marker, att kronans sätt att mäta, efter
10-tal af kannor, är vida beqvämare än hans,
som i fjerdingen har 8-5- del, i halfspann
löx kanna o. s. V., hvaraf han snart skall,
af egen drift och utan allt slags tvång, antaga
xo kannsmålet och boitlägga tunnan med
dess afdelningar. Skulle det åter tillåtas
att beräkna de smärre delarne a£ tunnan,
efter kappe, så lärer han sig sent eller aldrig
io»kannsmåletsfördelar, och dess allmänna
användande försvåras. Utan något slags
bemödande af egen drift, inhemtas visserligen
icke det nya, och någon mindre svår
tvingande omständighet dertill lärer väl
knappt kunna upptänkas, än den, att få lof
1 minnet reducera kappar till kannor, särdeles
för ett behof, der man, utan skada å
någondera sidan, kan taga kappen till jemnt
2 kannor, emedan, då kappe är det högsta,
som med kappmål mätes, missräkningen
utgör endast dels kanna, hvilket åter
är en mindre quantitet än som af spannmål
nfsgonsin uppmätes.
Rörande tiden för dét nyas antagande,
får Utskottet vördsamt tillstyrka Rikets Höglo
fl. Stander, att ho3 Kongl. Majit i un»
derdånighet föreslå, det Kongl. Majit täcktes
i detta amne så tidigt fatta sitt Nådiga
Beslut, att Kongl. Majits Nådiga Förordning
derom kan vara utfärdad innan
Januari månads slut 1824, samt att, med
Kesv. och Ekon. Vtsk. Betänkanden. 1125
Set nyas antagande göres början från och med
den i Januari 1825. Härigenom vinnes,
under loppet af år 1824, ali nödig tid att
blifva bekant med det nya, och för den,
som åstundar eller behöfver, att anskaffa
de nya fördelcingarne af rymdemåttet och
vigten.
Af ds i Utskottets förra Betänkande anförde
Reductionstabeller torde, jemte förordningen,
ett exemplar till hvarje Kyrka
böra utdelas, och förordningen, sedan den
genast efter dess utfärdande blifvit å Fredibstolarne
kungjord, i December månad
3824 ä nyo uppläsas. Om Kongl. Vetenskapsakademien
tillika anmodas alf, i de små
Almanackorna för år 1825, som under sista
fjerdedelen af 1824 böra enligt författningarne
till salu hållas, meddela lydliga och
korta Tabeller för den gamla delningens
sreduction till den nya, och den nyås till
den gamla, jemte några underrättelser om
decimalrakningen, så kan allmogen på detta
sätt, utan särskild kostnad, erhålla nödig
underrättelse om den nya beräkningen
och ega en hjelp vid förefallande behof af
reduction, som kan alltid och öfver allt
finnas till hands under loppet af det första
året, då den mest behöfver ålitas.
Lagutskottet får, för sin del, tillkännagifva,
att, då Riksens Högloft, Ständer
vid återremissen ej gjort någon anmärk-?
*>ing emot den del af Betänkandet, som af
H2Ö Besv. ock Ekon. Utsh, Ectänkandtn,
Utskottet blifvit beslutad, samt Ekonomi»
Utskottet ej heller, uti ofvanstående Utlåtande,
tillstyrkt någon åtgärd, sum kan föranleda
ett förändradt omdöme af Lagutskottet,
så anser detta Utskott sig endast böra
åberopa sitt förra i ämnet afgiFna yttrande.
Dock varder detta allt Riksén* Höglofl.
Ständers vidare ompröfning vördsami
understäldt.
Stockholm den 30 Juli 1823.
■leoooffiocoo»- -
N:o tfig.
Ankom den »3 Aug, 1823.
1
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets afgifne Betänkande
N:o 98, angående användandet af den till
städerne donerade jord,
Ha glofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedarv.
Bonde-Ståndet hafva till Utskottets
förnyade handläggning [öfverlemna! ofvanmämade
Betänkande, hvilket deremot [a£
Ecsv. och Eken. XJtik. Bctdnkanden. my
Högv. PresteStåndet och Vällofl. BorgareStåndet
blifvit bifallet. De anmärkningar»
som hos förstnämnde stånd föranledt återremissen,
äro: att, då under tidens lopp egande
rätten till städernes jord blifvit öfverflyttad
på helt andra personer än borgare
och i många städer eges af Enkor efter
Adelsmän och Ståndspersoner, hvilka aldrig
afvetat, att deras jord varit donerad,
eller med hvad villkor det skett, men endast
att de betalt denna jord, hvilken de
naturligtvis anse för deras välfångna egendom,
att använda på dst för dem mest
tjenliga sätt, vore det icke nu rätt att deruti
göra en rubbning, heldst deraf skulle
följa, att stadsjordarnes användande blefve
olika i deras ego och olika i borgarens;
hvaremot å andra sidan blifvit yikadt, att
städerne utan allt undantag måtte åläggas
upphöra med allt åkerbruk och all boskapsskötsel,
så vida ej fodret köpes af landtmannen,
enär städerne antingen böra ensamt
sysselsätta sig med handel och handtverk,
eller ock blifva i alla afseenden lika med
landtbrukare i allmänhet; men i förra fallet
borde den städerne tillhöriga jord användas
till dess ändamål, utan undantag
för några vissa personer; varandes jemn väl
conradt, att, om äfven ifrågavarande Betänkande
bifalles, uppstår deraf intet resultat,
enär Utskottet icke föreslagit någon åtgärd
för ändamålets vinnande, eller den do
-
ii£8 Besv. oth Ekon. (Jtsk. Betdnkanden.
»erade jordens plantering med hampa, lm
och dylika vexter. — Hos Hederv. Bondeståndet
har hufvudsakligen blifvit anmärkt,
att, enär Utskottet utredt, det städerna vore
enligt författningarna skyldige att odla
tobak på af deras jord, så hade tTtakottet,
sedan desina grund vore gifven, ovillhorligen
bordt söka realisera densamma genom
att tillstyrka Riksens Vällofl. Ständer
att hos Kongl, Majit i underdånighet anhålla,
det Rikets städer måtte åläggas med
tobak eller andra handelsväxtér odla ofvannämnda
belopp af deras donerade jord,såsom
enligt med villkoren med donationen
samt icke bindradt af någon jords local eller
beskaffenhet, då den på intet ställe till
denna lilla proportion kan vara oduglig
för dylik odling; och bord® äfven på sådan
grund uppfyllandet af städernes så beskaffade
förbindelse icke bero på deras välbehag,
utan kunna genom regeringens bestämda
föreläggande utkräfvas, hvarförutan städernas
innevånare så mycket mindre kunde
blifva lidande genom uppfyllande af deras
ifrågavarande skyldighet, som fördelarne
af tobaksodlingen skulle i värde öfvergå
dan spannojålsafkastnicg, da nu
skörda.
Utskottet, som tagit ofvan upptagna anmärkningar
under öfvervägande, får i anledning
deraf anföra, att Utskottet, redan vid a£-  gifvandetaf sitt vördsamma Betänkande, jck®
Best. och Ekon. {Jtsk. Betänkandcn. 1129
underlåtit att göra sig sjelf de inkast, som
gifvit anledning till den återremiss, hvilken
det nu åligger Utskottet besvara; men, då
Utskottet å ena sidan fästat sin uppmärksamhet
på det friare laglikcnätiga användande
af välfången egendom, som närvarande
tiders förändrade förhållanden och
högre upplysning billigt påkalla, och å den
andra på helgden af de föreskrifter och å>
lägganden, som utgjort villkoren för den ifrägavarande
jordens öfverlåtelse, har Utskottet
ansett sig ej kunna tillstyrka ett
med rättvisa och billighet mera öfverensstämmande
resultat, än det dess Betänkande
innehåller, att nämligen städernas invånare
icke annorlunda böra Släggas plantera
hampa, Hd och dylika växter, än då
jorden till sådant ändamål blifvit donerad;
och, enär de anmärkningar, som häremot
blifvit gjorde, hvilka hufvudsakligen innefatta
ett upprepande af hvad i motionerna
blifvit yttradt och af Utskottet besvaradt,
icke innehålla den minsta vederläggning af
nämnde grundprinciper för Utskottets Betänkande,
har Utskottet funnit sig nu endast
böra här till lägga det ytterligare skäl,
ett, då stadsboen icke eger en uteslutande
rätt, att å sin jord odla lin, hampa, tobak
och andra fabrik^växter, utan en sådan plantering
äfven a£ laudtmannen på vissa ställen
i betydlig mån verkstäiles, bör|icke heller
städerna, såsom en villkorlig skyldighett
i:3o Beit. och Efton. Vtik. Betdnkanden,
skäligen kunna åläggas, att å sin åkerjord
endast odla sådana växter; varandes i öfrigt
den förlust, som möjligen kan drabba da
enkor, adelsmän och ståndspersoner, som
innehafva donerad jord i städerna, utan att
derom ega kännedom, en följd af uraktlåtenhet
vid egande rätts handlingarnes granskning,
och kan således, likasom vid alla an»
dra köpafhandlingar, icke tjena till grund
för befrielser ifrån lagligen gällande förbin»
delser.
Utskottet har ej förgätit, att fästa behörigt
afseende å stadgandet uti Kongl, brefvet
d. 25 Juni 1745» alE 2:ne kappland
utaf hvarje tunnland af städernas åkerjord
bör till tobaksplantering användas, så vida
jorden vore dertill tjenlig; men, då detta
dels icke kan anses innefatta ett med donationen
förenadt åläggande, utan en sedermera
tillkommen och endast villkorlig
föreskrift, dels blifvit i så betydlig mårs
modifieradt genom 1772 års Kongl. Bref,
som uttryckligen stadgar, att städernes innevånares
egande rätt horda förnämligast
afses, och någon skyldighet i detta afseende
dem icke utan deras hörande åläggas,
så linner Utskottet, vid ett sådant förhållande,
och vid jemnförelsen af dessa stadganden,
sig icke lämpligen böra tillägga
förstnämnde författning en bindande kraft,
som^genom en sednare förordning blifvit så
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 1*31
betydligen försvagad, om icke hel och hal.
len upphäfven.
Hvad åter angår den gjorda anmärkningen,
att Utskottet bordt föreslå Riksens
HögJofl. Ständer någon bestämd åtgärd för
att befordra verkställigheten af Utskottets
tillstyrkande, så lår Utskottet dervid erinra,
att, då samma tillstyrkande grundar sig
på redan gifne äldre, uti do nations bref ven
upptagne, stadganden, har Utskottet ansett
till räckligt, att antyda den, enligt Utskottets
tanka, rätta principen för pröfningen af
denna fråga, utan att ingå i en närmare utveckling
af hvad verkställigheten deraf angår,
heldst Utskottet ej eger sig bekant,
hvarken i hvad mån nämnde donations bref
innehålla nu ifrågavarande föreskrifter, eller
huru vida desamma efterlefvas eller icke;
och hvilket ej utan en vidlyftig och
för Utskottet ej verkställbar undersökning
kan behörigen utredas; — Hvilket dock till
Riksens Högiofl Ständers egen profning
vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 9 Aug. 1825.
1132 Btsv. och Ekon. Utsk. Betänkandet»-.,
N:0 160.
Ankom den 13 Åu(j. igsg-,
Betänkande, angående förtydligande af ^6
§. uti Kongl. Skogsordningen af den i
Augusti 1803.
Uii ett till Vällofl. BorgareStåndet in»
gifvet och derifrån till Utskottet remitteradt
Memorial af Herr II. V. Eckhoff, hemställes
om nödvändigheten utaf ett förtydligande
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skogsordning
den 1 Augusti 1805, der det heter å
46 §: ”till lika böter och ansvar vare den
förfallen, som med täljde eller klufne bräder
handel idkar, eller sådane till staden
inför, börandes jemnväl varan anses förbruten,
och hälften deraf tillfalla angifvaren”;
till hvilken hemställan Mctionairen hemtat
anledning deraf, att i dess bernott, Gefle,
fråga skall uppstått, om under namn af
täljde eller klufne bräder borde hänföras
da skeppsplankor, sorn erfordras för Skeppsvarfvens
behof. Herr Eckhoff tillägger»
att som exportvara Skeppsplankor aldrig
böra få linnas, men för fartygs reparerande
och nybyggande vore de oundgängligen
nödige och till bordläggning och däcksplankor
alldeles otjenlige, om de ej är©
blufns ' tvärt igenom kärnan; och» ehura
Besv, ock Ekon, Vtsk. Bctänkandcn. 1135
Skeppsplankor, sorn äro frän 14 till 18 alnars
längd och från 5 till 6 å 7 tunis tjocklek,
borde frikalla deni från benämning af
bräder, som förmenas ej vara öfver 10 alnar
långa och 3 tum tjocka, anser Herr
Eckhoff likväl ett närmare bestämmande
häraf af nödvändigheten påkalladt.
Utan att med Motionairen ingå i ett
närmare granskning af den i Memorialet
omnämnde distinction, hvad med täljde eller
klufne bräder rätteligen bör förstås,
samt om nödvändigheten af en förklaring
af Författningarne i detta hänseende, har
Utskottet, ehuru allt för val inseende, att omförmälde
förbud härleder sig från omtanka
för skogarnes vård, så att icke större antal
Stockar skulle sågas, än det, som vid skattlaggde
sågverk vors i sådant ändamål påräknadt,
likväl, med antagande af mera
gynnande grundsatser för en friare utveckling
af en loflig Industrie och rättigheten
att utan tvångsband använda en välfången
egendom, på det sätt hvar och en linner
för sig förmånligast, och hvilka grundsatser
Utskottet äfven uttryckt uti dess gemensamt
med Högloft. Lagutskottet afgifne Betänkande,
rörande en mera utvidgad näringsfrihet,
icke funnit förenligt, att med böter
och ansvar belägga den, sorn drifver handel
eller tili städerna inför bräder, hvilka
äro täljde eller klufne; förmenande Utskottet,
att införsel a£ eller handel med en i ö£«
j]34 Besv. och Ekon. tj(.sk. Betänkande/t.
rigt tilla ten vara icke kan genom varans oa
lika till verkningssätt blifva en straffvärd
handling, eller böra föranleda till ett förbud,
som i ålit fall på ett ganska ofullstän»
digt sätt uppfyller den dermed åsyftade
controllj och tillstyrkas på sådan grund
Riksens Högloft. Ständer, att hos Kong!.
Maj:t i underdånighet anhålla, det samma
stadgande, som innefattas i g Mom, ^6 §.
af Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, om
skogarne i Riket, den i Aug. 1805, måtte
helt och hållet upphäfvas, samt således äfven
taijde eller klufne bräder hädanefter
Vara till afsalu och införsel i städerne til.
låtne. Hvilket dock, jemte g.me Ledaosö-*
ters särskildta Utlåtande, till Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemna®.
Stockholm den 9 Aug. 182g.
9 OOOO @ ooco
Eesv. och Ekon. ITLik. Betänkande)!. 1135
Utdrag af Protocoliet, hållet inför Riksens
Högloft. Ständers A lmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott den 9 Aug. 1823.
S. D. Herr Lenning yttrade: ”Det förtydligande
af 1815 års Skogsordning Mctionairen
önskat, i afseende på rättigheter, att
föryttra täljde och kl nine Sfeeppsplankor,
anser Höglofl. Utskottet föranleda till den
önskan, det all inskränkning i rättigheten
att införa och sälja täljde eiler kiufne bräder,
både för inrikes behof och till export,
borde upphöra; men, som jag ej delar samma
tanka, ber jag att få anföra mina skäl
derför.
En god hushållning med skogarne har
alltid ansetts nyttig, och iag tror ett sådant
behof nu mer än förr förefinnas, hvarföre
jag ock erkänner förbud emot afytiring af
täljde och kiufne bräder, såsom skogsbesparande,
allt för nyttigt, då en klåfven stock
ej lemnar mer än 2 täljor, deremot sågad
ända till 12 bräder; likväl böra, efter min
tanka, klufna och täljda plankor af 14 till
18 alnars längd och 5 till 7 tums tjocklek
få afyttras till Svenska Skeppshyggerierna,
i anseende till deras oundgängliga behof
deraf; nien anser deremot, att förbud emot
export af alla sorter kiufne och täljde plankor
och bräder bör fortfara till förekommande
af en ändamälslös Skogsfcrordning,
iijö Etsv. och Ekon.
äfvensom att medgifven export af ifrågavarande
Skepp^plankor i en framtid möjligen
skulle förorsaka brist derpå, til! kännbar afsaknad
för Svenska Skeppsbyggerierua.”
Uti detta yttrande förenade sig äfven
Herr Lundman och Möller.
Ex Protoeollo,
A. Fryxell,
N:o 161.
Antom den »5 Aug. j8S3>
Ytterligare Utlåtande, i frågan om upphö*
rande af de sjö- och stapelstäderne be*
vill jade af gifter för fartyg, sorn besöka
köpingar och landthamnar samt der intaga
laster.
Högloft Ridderskapet och Adeln samt He~
derv. Bonde-Ståndet hafva^till Utskottets
förnyade yttrande behagat återförvisa Ut
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden. 1137
visa Utskottets i ofvannämnda ämne d. 20
sistJidne Maj afgifne Utlåtande, samt dervid
till Utskottens kännedom lemnat innehållet
af de anmärkningar, som föranledt
återremissen, och hvilka hufvudsakligen gå
ut på yrkandet om nödvändigheten af en
allmän undersökning, rörande tillkomsten
och egenskapen af de afgifter, som till stä~
derne utgå af fartyg, som idka sjöfart från
de inom städernes tullkammare district belägne
köpingar och lastageplatsen jemte
ett närmare bestämmande af det belopp,
hvartill dessa afgifter böra utgöras, hvilket
sednare ansetts nödigt till förekommande a£
äfventyret för den seglations idkande allmogen,
att underkastas en godtycklig behandling.
Då således ingen erinran blifvit gjord
emot gilltigheten af de skäl, som Utskottet
ansett ta^a för städernas bibehållande vid
rättigheten till uppbärande af ofvannämnda
afgifter, eger Utskottet icke något behof
att gifva närmare utveckling åt en fråga,
som man synes hafva öfverenskomma att
ej mera betrakta såsom tvifvelaktig, och *
slutande sig inom den gräns, som de gjorde
anmärkningarne anvisa, får Utskottet
derföre nu endast förklara: ett, då Utskottet
i sitt förra Utlåtande yttrade sig an c
städerna icke skäligen kunna beröfvas för
Bihang
till RiksSt. Pro t. 1823, Ride Sami. N:r 72,
1138 Best). och Ekon. Utsk« Betänkanäen,
månen att, vidi de inom deras tullkammare
district belägne köpingar och landthamnar,
af fartyg få upptaga hamn-, bro- samt andra
afgifter, trodde Utskottet sig desto
mindre böra tveka att antaga, det denna
uppbörd öfver allt, hvarest den egde rum,
grundade sig på en i laglig ordning tillkommen
rättighet, som det af vice talemanSaen
Jon Jonsson framställde skäl tili dess
upphörande fanns vara hemtadt, icke från
det förmodade fall, att berörde rättighet
kunnat af städerne sjelfva blifvit tillskapad*
titan från en förment origtighet af den
princip, som blifvit tillämpad vid samma
rättighets tilldelande åt städerne, samt Utskottet
dessutom icke gerna kunde föreställa
sig möjligheten deraf, att, om ock någon
stad af sjelftagen myndighet velat göra försök
att pålägga den seglations idkande allmogen
afgifter för begagnandet af dess seglations
frihet, allmogen utan invändning
skolat underkasta sig detta, och sedermera
låtit det utan anmärkning fortfara. Det
har väl ock icke blifvit bestämdt uppgifvet,
att ett sådant förhållande på något ställe
inträffat; men, då genom den undersökning
om städernas rättighet att uppbära ifrågavarande
afgifter, som blifvit äskad, tvifvelsmål
synes vara röjdt, huruvida den öfver
allt för sin tillvarelse eger det skydd, hvarigenom
den tillräckligen må kunna försvaras,
och, efter hvad Utskottet förmodar, stä
-
Besv. och fälton. Utsk. Betcinknnden• HJ59
derna sjelfva böra räkna för en tillfredsställelse,
att genom ådagaläggandet deraf vinna
tillfälle att från sig aflägsna misstankan,
att olagligen hafva tillkräkta! sig förmåner
på allmogens bekostnad; så, och med bibehållande
af den mening Utskottet förut
yttrat, alt de städer, som antingen genom
de för dem utfärdade privilegier, eller
genom särskilde Kongl, resolutioner blifvit
förklarade berättigade, att af fartyg, som ankomma
till eller afgå ifrån de inom hvarje
stads tullkammare district varande köpingar
Och landthamnar, uppbära dessa bestämda
afgifter, böra äfven framgent få denna förmån
oqvaldt tillgodo njuta, finner Utskottet
intet hinder vara att tillstyrka företagandet
af den yrkade undersökningen, hvilken
torde böra omfatta så väl städerne vid
Rikets hafskuster, som dsm, hvilka äro belägne
vid de större segelbara insjöarne, samt
att, sedan en sådan undersökning egt rum,
till allmän efterrättelse måtte kungöras,
hvilka afgifter hvar och en stad må ega
rätt uppbära, från hvilka ställen de till
hvar och en stad böra utgöras, samt till
hvad belopp de böra utgå, genom hvilket
allt den dubbla förmån måste uppkomma,
att städernes rättighet till fordrande af ifrågavarande
afgifter icke mer skall sättas l
fråga, och att all tvetydighet om gränsen
för städernas anspråk i detta afseende förebygges;
lärande Riksens Höglofl. Ständer,
1140 Btsv. och Ekon* Utsk. Betänkande».
i händelse aE bifall till detta förslag, sorn
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt underställes, finna för godt att
det samma hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla,med underd. anhållan; det Kongl.
Maj:t å Riksens Ständers underd. önskan, om
dess verkställighet, täcktes fästa Nådigt afseende.
Slutligen har Utskottet, i anledning af
den fråga, som hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln uppstått, om icke den af vice
Talemannen Jon Jonsson väckte motion e~
gentligen afsett upphörandet af de afgifter,
som till. Carlskrona stad utgå af fartyg,
hvilka besöka Runneby köping, ansett sig
böra upplysa, att intetdera af berörde ställen
finnes omnämndt i Jow Jonssons memorial,
hvilket tvärtom synes åsyfta ett allmänt
afskaffande af de till Rikets sjö- och
stapelstäder ingående afgifter af fartyg,
som anlöpa köpingar och landthamnar.
Stockholm d. g Augusti 1823.
-Ä»-®0®a9QOOOO©-aS.
Besv. «ch Eken, Utsk. Betänkanden,
N:o 162.
Ankom <Jeu ig Auj. i6®3.
Ytterligare Utlåtande i frågan om yrkad
befrielse f ör Gothlands hemansegare att
in natura aflemna Skattetjära.
Sedan allmogens fullmägtige från Gothland,
uti till Utskottet remitteradt Memorial,
yrkat rättighet för öns hemmansegare,
att efter markegångspris, med tillaggd förhöjning
för forlön, få afbörda sig den bland
deras hemmans jordeboks persedlar, som
är fastställd att i tjära utgå, och Utskottet,
uti häröfver afgifvet Utlåtande, af den 21
sistlidne April, afstyrkt bifall till samma
yrkande, på den grund, att nämnde tjära frän
längre tid tillbaka varit örlogsflottan anslagen
och för dess behof skall vara oundgängeligen
nödig; så hafva Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hederv. Bonde-Ståndet, till Utskottets
förnyade yttrande, behagat återförvisa ärendet,
i anledning af de anmärkningar, som
af flere desse stånds ledamöter blifvit emot
Utskottets förra Utlåtande framställde, och
bland hvilka först förekommer, att Utskottet,
med inskränkning till den tjära, sorn
af örlogsflottan disponeras, åsidosatt allt yttrande,
rörande den till andra stater, såsom
1142 Besv. oek Ekon. Utsk. Betänkande».
exempelvis Biskopen på Gothland, anslagna
skattetjära, ehuru motionairernss afsigt att
vinna ändring i sättet för ifrågavarande
räntepersedels utgörande omfattat frågan i
hela dess vidd,
Vidare har blifvit erinradt: att det tvang,
hvaruti Gothlands hemmansegare, genom
skyldigheten att in natura anskaffa räntetjäran,
försättas att använda sio knappa skog
till tjärubränning, synes vara stridande
emot den förnuftiga hushållning med skogarne,
som så ofta blifvit yrkad; att, då Örlogsflottan
är bestämd till hela Rikets försvar,
det icke vöre billigt, att för dess underhåll
särskildt betunga en viss ort, genom
en förbindelse, som alltid måste blifva
svår för dem, som sakna utvägar att den i
verkligheten sjelfva uppfylla: att, ehuru i
Rikets Norra Orter öfver allt tillgång finnes
till ämnen för tjäruberedning, det likväl
är innevånarne derstädes, som bland sina
räntepersedlar hafva tjära, tillåtet att
den samma med penningar lösa: att för
örlogs/lottan ingen svårighet bör bunna
möta, att genom upphandlingsauctioner fylla
sitt behof af tjära, likasom af sina öfriga
förnödenheter: att, då Utskottet, uti ett
afgifvet särskildt Betänkande, skall hafva
tillstyrkt, att räntegifvare måtte erhålla rättighet,
att antingen in natura eller efter
markegångspris med 32 sk. Banco tillökning
på tunnan utgöra sin tiondespannmål, ingen
Eesv, och Ekon, Utsk, Beteinkanden> 043
anledning vore, att i afseende på levereringssättet
af tjära göra en exception deruti:
samt att, om ock skyldigheten att hädanefter
som hittills in natura anskaffa räntetjärau
skulle för Gothlands hemmansegare i allmänhet
komma att fortfara, billigheten åtminstone
måtte få gälla till undantag derifrån
för dem, som antingen alldeles sakna
eller icke hafva tillräcklig skog, för att
deraf tillverka tjära, och således måste köpa
både sitt eget behof och hvad de till räntetagare
af denna persedel skola utgöra.
Utskottet, som, i anledning af den skedde
återremissen, till förnyad pröfning förehaft
ärendet, får, efter öfvervägande af de
gjorde anmärkningarne, vördsamt förklara,
det Utskottet deraf desto mindre kunnat
hemta anledning till ändring af hvad Utskottet
i sitt förra Utlåtande yttrat, rörande
bibehållande af kronans rätt att in natura
utfå den på Gothland indelda räntetjäran,
som kronan, i anseende till alla odisponerade
räntor, förut eger en sådan rättighet,
hvilken väl i allmänhet i utöfningen
hvilar derföre, att kronan finner sin
räkning vid att i stället låta godtgöra sig
räntorna med penningar, men vid ett förändradt
förhållande utan tvifvel när sorn
heldst kan göras gällande och då icke lärer
kunna inskränkas deraf, att någon viss
räntepersedel icke mera allmänt tillhör den
ort, hvarest den till utgörande blifvit indeid.
1144 Besv. och Ekon. Uttk. Betcinkanden.
Det frivilliga begifvande å kronans sida,
hvarigenom nu de flesta räntegifvare äro
satte i tillfälle, att efter markegången få
afbörda sig sina räntor, synes således icke
kunna åberopas såsom prasjudicat, än mindre
böra föranleda till tron på rättighet för
Gothlands hemmansegare att i anseende till
räntetjäran njuta enahanda förmån — en
rättighet, som icke kan existera, utan rubbning
af grunden för de författningar, som
bestämma räntornas prestations sätt, och
sorn, derest den särskildt fastställdes, skulle
komma att innefatta ett undantag, hvilket
gjorde dess tillvaro mindre rättvis.
Väl må för öfrigt det kunna anses billigt,
att Gothlands hemmansegare lemnäs lika
tillåtelse att lösa sin skattetjära, ehuru brist
derpå å ön icke finnes, som räntegifvare i
allmänhet försina räntor ega; men, då, efter
hvad Utskottet i sitt förra Utlåtande
upplyst, tillgången till denna tjära är, med
afseende på så väl dess särdeles goda beskaffenhet,
som lättheten af dess transporterande
till Carlskrona, för örlogsflottan af
mycken vigt, saknas å den andra sidan, eller
för bibehållandet af dess utgörande in natura,
icke heller billighet, desto större, som detta
afser statens fördel, hvilken måste gå framom
den enskildes.
Anmärkningen derom, att, enär Utskottet
tillstyrkt rättighet för räntegifvare att
välja emellan leverering af Tionde spannmål
in natura eller dess betalning efter
Ecsv. och Ekon. Ut sk. Betänkandert. u45
markegång med tillaggd forlön, ingen anledning
funnits, att göra exception häruti för
räntetjäran, får Utskottet särskildt besvara
genom meddelandet af den upplysning, att
hvad Utskottet yttrat uti det Betänkande, som
föranledt berörde anmärkning, desto mindre
kan stå i strid med Utskottets i förevarande
ämne afgifne utlåtande, som samma
Betänkande alldeles icke rörer kronans behållna
persedel räntor, imellan hvilka samt
Afrads och Krono Tionde spannmålen betydlig
skilnad finnesj och, beträffande den
inom Vallo fl. Borgare-Ståndet af Herr 2?-  hinger gjorda erinran: att Utskottet jemnväl
bordt utlåta sig, om icke rättighet till
lösen borde ega rum, åtminstone för den
tjära, som blifvit indelningshafvare anslagen,
så får Utskottet hänvisa till dess, under
den 12 sistlidne April, afgifna och i
tryckta Bihanget till Riks-Ståndens protocoll
för innevarande Riksdag, under N:o 58,
intagne Betänkande om förändring i skyldigheten
att utgöra Afrads och Krono Tionde
spannemålen samt andra på hemmanen
indelda räntor, såsom innefattande yttrande,
rörande sättet till utgörande af räntepersedlar
i allmänhet, hvilka äro på lön
indelde.
I följd af hvad nu anfördt blifvit, fciranlåtes
Utskottet förblifva vid sitt förra utlåtande
och får sluteligen anmäla, att det
gamma redan vunnit Höglofl. Ridderskapets
1146 Besv. och Ekon, JJtik. Betänkanden,
och Adelns samt Högvördige Fräste-Ståndets
bifall. 2:ne Ledamöters särskildta utlåtande
bifogas.
Stockholm den 9 Aug. 1825,
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers allmänna Besvärs- och
Ekonomi Utskott den 9 Aug. 1823.
S. D. Herr Lenning yrkade, sorn förra
gången, då det nu återremitterade Betänkandet
expedierades, en obehindrad rättighet
för Göthlanda innevånare, att få med
penningar, efter markegång, med försel förhöjning,
lösa sin skattetjära. Denna rättighet
fann Herr Lenning påkallad, ej mindre
af naturlig billighet, än af likformigheten
med andra Tiondegifvares af Utskottet
vid denna Riksdag tillstyrkte rättigheter;
hvarjemte han tillika ansåg böra afses
den betydande olägenhet, som föiekommes
för dem, hvilka sakna tillräcklig tillgång
pa skog, då, i ett motsatt förhållande, skogs
-
Besv. och Ekon.
brist lätteligen skulle uppkomma, hvilken
pä det sorgfälligaste alltid bör undvikas.
Häruti instämde Herr Nordström.
Ut Supra,
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
N:o 163.
A»kom den 13 Aug. 1823-
Yttrande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande i fråga
om modification af författningarne, an-
gående meddelandet af pass åt utländska
män, som i Riket söka inträde.
"V"id föredragning af det utlåtande, Utskottet,
efter derom af Herr von Wahrendorff
väckt motion, i ofvannämnde ämne den 20
sistlidne Maj afgifvit, hafva hos Höglofl,
1X48 Sesv. och Ekon. Utsk. Betånkandcn,
Ridderskapet och Adeln åtskilliga anmärkningar
deremot blifvit gjorde, hvilka till
återremiss af utlåtandet föranledt; men då,
efter Utskottet tillhandakomne Protocolls
Utdrag, Högv. PresteStåndet, Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hederv. Bonde-Ståndet
samma utlåtande bifallit, och Utskottet, emot
49 5 Riksdagsordningen, således icke
eger rätt att i ny pröfning af detta redan
afgjorda ämne ingå, får Utskottet detta endast,
såsom svar å återremissen, Höglofl,
Ridderskapet och Adeln vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den 9 Aug. 1823.
N:o 164.
Ankom den 22 Aug. x8a5*
Betänkande, i anledning af väckt fråga,
om rättighet för egare af enstaka hemman
i allyiänhet, att till andra personer,
under full egande rätt, upplåta en viss
del af hemmanets egorymd.
T«n Utskottets handläggning har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln öfverlemna! ett Memorial
i detta ämne af Grefve Hård, Carl
Gustaf, som, med afseende å de hinder för
Bes v. och Ekon. Utsk, Hetankanden. 1149
näringens uppkomst och förkofran i vårt
land, som uppkommer genom den allmänna
bristen af en sådan klass arbetare, hvilka
med ett slags oberoende existence kunna
vara verksamma för näringarne, utan att uteslutande
tillhöra någon, tror, att ett förmånligare
förhållande skulle kunna beredas,
om tillfälle gåfves för mindre bemedlade
personer, att med egande rätt förvärfva
mindre possesioner, utan deltagande i de onera
och tjenstbarheter, som i allmänhet
åtfölja hemmantalet; och föreslår på sådan
grund, att den tillåtelse, som, genom enskiftes
författningarne för särskilda provincer,
är lemnad åt egare af enskiftadt hemman,
att inrätta och anslå till och med tiondedelen
af dess erhållna jordrymd till
särskilda lägenheter, hvardera minst af fyra
tunnlauds innehåll, och att dem till andra
personer upplåta, under full egande rätt till
evärdlig besittning, måtte utsträckas till egare
af enstaka hemman i allmänhet, men med
mindre inskränkning än som nu för enskiftade
hemman eger rum, så att t. ex, från
helt hemman af ett hundrade tunnlands
jordrymd finge på detta sätt abalieneras tiondedelen,
från hemman om ett hundrade
femtio tunnland femtedelen o. s. v., med iakttagande
af samma förhållande för mindre
hemmansdelar, utan skilnad på odlad
eller onppodlad mark, blott med villkor af
hvarje lägenhet? bestämmande till minst 4
1150 Eesv. och Ekon. Utsh. Betänkändetii
tunnland, och utsättande af någon viss år*
lig spannmålsafgift till Stamhemmanet.
Utskottet har tagit detta ärende under
öfvervägande*, och, då Utskottet, lika med
Memorialets författare, anset rättigheten till
upplåtelse, med full egande rätt, af viss egorymd
till särskilda personer, böra i väsendtlig
mån bidraga till jordbrukets för*
kofran och jordens bättre häfd, hat Utskottet
trott sig böra vördsamt tillstyrka, att
egare af enstaka hemman, hvilkas egorymd
genom sitt naturliga läge befinnes i ett
sammanhang, samt ifrån närbelägna hemmansegor
lagligen afskilde, och der således
enskifte icke kan komma i fråga, må ega
samma rätt, som genom 15 § uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Förordning om enskiften, af
den 2 Februari 1807, är i allmänhet tillaggd
egare af enskiftade hemman, att nemligen,
då egaren af ett sådant hemman lianer förmånligt,
att af sin ouppodlade jordrymd
aflåta till och med tiondedelen ax hela sin
ego-lott till fremmande personer att bebygga,
uppodla och med full egande ratt
besitta, skall han dertill ega rättighet, med
iakttagande af öfriga i samma § föreskrifne
villkor; samt att dessutom, om ett sådant
hemman skulle hafva mera än vanlig egorymd,
och egaren anser större afsöndring
deraf än en tiondedel nyttig,
må han ega, att sådant hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande anmäla, som det till
Besv. och Ekon. tltsk. Betanknnrlen. 1151
Kongl. Maj:ts och Rikets Cammarcollegiutn
hemställer, hvilket då förordnar, att
å ena sidan säkerheten för hemmansräntans
och öfriga skyldigheters evärdliga utgörande
må vara förvarad, och å andra sidan
jordegornas uppodling och förmånliga häfd
befordras; men Utskottet har trott sig icke
böra utsträcka ifrågavarande rättighet äfven
till Sf sådana enstaka hemman, der egorna ligga
i samfällighet med angränsande hemmans,
eller der hemmanets tillhörighet i in- och
utegor ej ännu blifvit genom afvittring bestämd,
enär, i förra fallet, samma rättighet,
som då borde blifva en uppmuntran till
enskiftes verkställighet, skulle i händelse af
ett för tidigt bevilijande af ifrågavarande
förmån kunna lägga hinder i vägen för
enskiftet samt jemväl försvåra förrättningen,
och i sednare fallet ego-lotter kunna
ifrån hemmanet afsöndras, hvilka, vid framdeles
skeende afvittring, kunde komma att
hemmanets egorymd frånskiljas: Och torde
Riksens Höglofl. Ständer, i händelse af bifall
till hvad Utskottet sålunda tillstyrkt,
derom låta afgå underdånig Skrifvelse till
Kongl. Majit, med anhållan, att en Nådig
Författning, i likhet med ofvan upptagne grunder,
måtte till efterrättelse utfärdas. Hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
Vördsamt öfverlemnas.
Stockholm d. 19 Aug. 1823.
1152 Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanden.
N:o 165.
Anlcom den 22 Aug, 1S23.
Betänkande, i anledning af väckt fråga,
om förändring af tiden för mönstringars
förrättande.
Uti ett, från Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
till Utskottets handläggning remitteradt
Memorial af Herr Hallenborg, Carl
Johan, anföres: att vanligen, åtminstone i
Skåne, förrättas mönstringar med cavalleriregementerna
om hösten, ehuru det, enligt
Herr Hallenborgs tanka, skulle vara lämpligare,
om dessa verkställdes under den årliga
mötestiden. Såsom stöd för denna mening
åberopas: att en besparing derigenom
skulle tillskyndas staten, som undvek att
särskildt betala Mönsterherrns och dess Adjutanters
reseomkostnader i och för sjelfva
mönstriogen, emedan de alltid i allt fall
skola öfvervara Regementsmötena: att de
rustande genom denna förändring äfven erhöllo
en lättnad, emedan de derigenom befriades
från hästens och karlens underhåll
under de dagar, som åtgingo i och för samma
mönstringar. Att bruket varit att vid
samma tillfälle besigtiga hästarnes utfordring
under sommaren, men, om denna besigtning
skedde inom hvarje corporalskap,
Besv. och Ekon, Utsk, Betankanden• 1153
så undvekos de längre tnarcherna till esquadrons
samlingsplatserne; i anledning hvaraf
hemställes, att Riksens Höglofl. Ständer
ville hos Kongl. Majit framföra den underdåniga
anhållan, att mönstringarna hädanefter
få ska endast under regementemas
exercitiemöten.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande;
och, ehuru fullkomligt erkännande
den höga rätt, som, enligt 15 § Regeringsformen,
tillkommer Kongl. Majit, att,
i mål af ifrågavarande beskaffenhet, ensamt
besluta, anser Utskottet likväl, med afseende
å de flere i Memorialet uppräknade fördelar,
som skulle tillskyndas Rusthållare i
händelse af bifall till förevarande motion,
sig icke sakna anledning tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att hos Kongl. Majit i
underdånighet hemställa, huru vida mönstringar
hädanefter icke kunde få verkställas
under regemcnternas exercitiemöten, derest
ej särskilda omständigheter och förhållanden,
i viäsa fall och på olika orter,
annorlunda föranleda. Hvilket dock tili Riksens
Höglofl. Ständers pröfning vördsamt
öfverlämnäs.
Stockholm d. 19 Aug. 1825.
Bihang till RihsSt. Fröt. 1823, 8:de Sami. N:r 73^
1154 Besv. och Elon, litsle< Betänkande)!,
N:o 166.
Ankom den 22 Aug. 1823.
Betänkande, i anledning af vackt fråga, om
upphäfvande af Stadgandet, rörande u•
teslutande användande af ekbark vid de
så kallade Engelska läder garfverierna,
IL(i
erv. BondeStåndet har, genom ProtocollsUtdrag
af den 7 nasti, Mars, till Utskottet
remitterat ett Memorial af RiksdagsFullmägtigen
Anders Danielsson, deruti
hemställes, att; som Kongl. Maj:t genom
Nådig Skrifvelse af den. 20 Aug. 1817, förständiga!
Dess CommerceCollegium, om utfärdande
af en förklaring, enligt hvilken
Privilegiibrefven på Engelska lädergarfveriet
skola så förstås, att den deri letnnade
tillåtelsen, att jemte ekbark nyttja andra
till läderberedning tjenliga ämnen, endast
har afseende på sådana garfningsatnnen, som
icke under namn af bark kunna hänföras,
men denna förklaring synes afvika från de
villkor, hvarunder redan befintliga anläggningar
äro gjorda, samt dess efterlefnad
skulle medFöra dessa anläggningars undergång,
enär ingen läderberedning skall kunna
med ekbark allena verkställas, Riksens
Höglofl. Ständer ville hos Kongl, Maj:t i
underdånighet anhålla, om upphäfvande af
Besv. och Ekon.\Utsk. Bctänkanden. 1155
nämnde Nådiga författning, samt att de Engelska
gartverierne må bibehållas i det skick,
de samma nu befinnas, tilldess en allmän
näringsfrihet kommer i utöfning och gör
alla föreskrifter i detta ämne öfverflödiga;
och har Riksdagsfullmägtigen Johan Longberg
uti förenännde yrkande instämt, med
tillägg, att, då inhem ka lädret på 5--ne års
tid skall stigit omkring etthundrade procent,
och det icke vore förenligt med en sund
statsekonomi, att förbud emot Engelskt läders
införsel eger rum, heldst de få, som
drifva' beredningen af läder efter Engelska
methoden, derigenom laggt en taxation pä
hela riket, borde på sådan grund fri införsel
af Engelskt läder tillåtas, emot en så
modererad tull, att den inhemska tillverkaren
hvarken må sakna afsättning för skäligt
pris, eller kunna öfverdrifva detsamma
till ojemnförlighet emot hvad varan, utifrån,
införd, kostar.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet
till pröfning förehaft; och, då Utskottet
härvid tagit i betraktande, att någon
controll, huru vida ekbark eller annan bark
användes vid de efter Engelska sättet här
i riket inrättade lädergarfveriet', svårligen
kan i allmänhet, ega ruut: Alt de orter, der
tillgång på ekbark finnes, icke skäligen
böra genom författningar gynnas framför
dem, der sådan bark antingen alldeles icke,
eller blott till ringa belopp, och till högt
1156 Eesv. ock likon. Tjuk. Betänkande»,
pris kan erhållas: samt att med afseende å
hvad Utskottet uti dess gemensamt med
Lag-Utskottet afgifne Betänkande, rörande
en mera utvidgad näringsfrihet, tillstyrkt,
till förmån för Socknegarfvare, fabriker,
hvilka i stort tillverka denna vara och således
ega behof af ett större förråd på beredningsämneu,
synas icke kunna utan ett
tydligt frånträdande af de i samma Betänkande
grundlaggde principer kunna utestängas
från åtnjutande af ofvannämnde fr iheter} så får
Utskottet på sådan grund vördsamt tillstyrka
Riksens Högloft. Ständer-, att hos Kongl.
Majit framföra den underdåniga hemställan,
att, med upphäfvande af Kongl. Brefven d.
27 April 1774 samt Kongl. Commercecollegii
Circulair af den 5 Maj samma år, Kongl,
Brefvet den 23 Juni och Gammar- och Commercecollegiernes
Kungörelse den i4:de December
1802, jemte sistnämnde Collegii
Kungörelse den 22 September 1817, jemväl
de så kallade Engelska lädergarfveri manufacturer
må förklaras berättigade, att vid läderberedningen
begagna hvad slags bark de
för godt finna.
Hvad åter angår yrkandet, om upphäfvande
af förbudet emot införsel af Engelskt
läder, så får Utskottet upplysa, att sådant
läder är, enligt Kongl. Maj:ts Tulltaxa af
den 20 Mars 1816, till införsel i riket tillåtet,
emot en tullafgift lika med af varans
tullvärde; och;torde, i händelse en nedsatt
-
Besil, och Ekon. Utsk, Betånk anden. n57
ning häraf skalle finnas af nöden, detta, som
egentligen synes tillhöra Bevillnings-Utskottets
granskning, lämpligast kunna verkställas
i sammanhang med regleringen af allmänna
grunderna för en blifvande Tulltaxa.
Hvilket dock allt Riksens Högloft. Ständers
pröfning vördsamt underställes.
Stockholm d. 19 Aug. 1823.
N:o 167,
Ankom den 22 Aug, 182g.
Betänkande, i anledning af yrkad rättighet,
att vid skattlaggde Husbehofs-, eller lego
Såg-qvarnar få försåga så stort antal
stockar som heldst.
Etederv. BondeStåndet har till Utskottet
remitterat ett Memorial af Rifesdagsfullmägtigen
Göran Pehrsson från Östergöthland,
deruti öfverklagas, att egaren afsågqvarnslägenhet,
som blifvit i behörig ordning
J158 Besv. och Ekon. Utsk, Betänkanäen.
skattlaggd, ofta skall hindras ifrån att få
begagna hela den f örsågningsrätt, hvarför
han till staten erlägger skatt, så att, om, till
exempel, en sågqvarn blifvit skattlaggd till
årlig försågning af 50 tolfter stockar, men
antingen väderleken eller vattenbrist orsakar,
att endast hälften eller tredjedelen deraf
under ett år kan utforslas från skogen
eller vid qvarnen försågas, och sågqvarnsegaren
följaktligen anser sig berättigad, att,
om tillfället så medgifver, påföljande år
forsåga, så väl hvad som från föregående år
återstår, som det belopp, hvartill han för
då innevarande år är berättigad, samt i anledning
deraf framförer till sin qvarn och
försågar omkring 50 tolfter stockar, således
tjugu tolfter utöfver den årliga försågningsrätt,
hvarföre han är skattskrifves anmärker
en Kronoåklagare antalet af de till
qvarnen framförda stockar och anklagar egaren
för öfversågning, hvadan denne, som
ej kan bevisa, att han föregående året icke
begagnat hela sin försågningsrätt, fälies, ehuru
oskyldig, till böter; på grund häraf,
och då, oaktadt den bästa villja hos Domaren,
de öfverklagade olägenheterna förmenas
icke kunna förekommas, föreslås, att egare
af skattlaggde Husbehofs- eller Lego Sågqvarnar
böra vara berättigade, att årligen
dervid försäga så stort antal stockar som
heldst, desto heldre som en del vindfälld
skog, hvilken egaren nu icke vågar vid sin
fiesv. och Ekon, ITtsk, Betänhanden. 1159
qvarn försäga, utan måste lemna obegagnad,
då kunde komma till nytta.
Utskottet, som tagit denna fråga under
öfverläggning, har funnit billigheten deraf,
att en sågqvarnsegare, som af menföre, vattenbrist
eller andra tillfälligheter hindras
ifrån, att det ena året försäga hela beloppet
af det sågtimmer, hvarför hans sågqvarn
är skattlaggd, må vara berättigad, att
ett annat år få räkna sig till godo återstoden
af hans sålunda ej fullt begagnade försågningsrätt;
och ehuru, enligt Utskottets
tanka, detta icke heller är genom Författningarna
förbjudet, har Utskottet likväl, till
förekommande af de olägenheter, som i
Memorialet öfverklagas, ansett sig böra
vördsamligen tillstyrka Riksens Högloft.
Ständer, att hos Kongl. Maj:t framföra en
underdånig hemställan, att sågqvarnsegare,
genom en utfärdande Nådig författning, må
förklaras berättigade, att, så vida de något
år bevisligen icke till fullo begagnat det
försågningsbelopp, hvartill deras sägqvarnar
blifvit skattlaggde, påföljande år tillgodonjuta
denna återstående sågningsrätt, jemte
den som för året vanligen belöper; men att
utsträcka en sådan rätt, så vidt som det i
Memorialet blifvit yrkadt, eller att egare
af skattlaggde husbehofs- och lego-sågqvarnar
skulle vara berättigade, att årligen dervid
försäga så stort antal stockar som heldst,
anser Utskottet så mycket mera betänkligt,
xiöo Besil■ och Ekon,
sorn detta helt och hållet skulle upphäfva
grunder, på hvilka närvarande skattläggningsmethod
för sådane lägenheter sig stödjer;
och en sågqvarn, hvars grundränta
blifvit bestämd till ett mindre belopp, komma
att dela samma förmåner, som den, hvil»
ken blifvit högre skattlaggd, och dessutom
genom ett större försågningsbelopp förnärma
andra närgränsande sågqvarnsegares tillständiga
rätt, hvilken grundar sig på en
beräkning, som med antagande af ifrågava»
rande förslag skulle helt och hållet upphäfvas.
Hvilket dock till Riksens HöglofL
Ständers egen pröfning vördsamt ofverlem»
nas.
Stockholm d. 19 Aug. 1823,.
Besv. ock Ekon. XJtsk, Betänkande)!. uöi
N:o 168.
Ankom den 29 Åug. 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande, N;o
100, angående förslag till uppliäfvande
eller ändring af vissa stadganden i Kgl.
Maj:ts förnyade Scholordning af den 16
December 1820.
I
U"tskottet8 ofvannämnda Betänkande har
till dess förnyade handläggning blifvit af
samtelige Respective Riksstånden återremitteradt,
i anledning af dervid gjorda och redan
upptagne anmärkningar, nemligen:
Hos Höglofl. Ridder skåpet och Adéhn
Att, utan att misskänna motivet för
Stadgandet uti första sectionen 5 Cap. 4 §
af Scholordningen: ”Ej må den lärjunge antagas,
sorn icke kan för Läroverkets Rector
styrka, det han genom egna tillgångar eller
andras understöd kan sig vid Laroverket
uppehålla,” så vidt som det innefattar en
Styrelsen värdig omtanka, att förebygga vådorna
af en obetänksam utöfning af menniskans
ädlaste begär till moralisk förkofran
och derpå grundade relativa anspråk i
samhället, kunde man likväl ifrågasätta bil
-
nöa Bes v. och Ekon, Utsk, Betänkandin,
lisbeten och lämpligheten af detta stadgandes
oundvikliga resultat, enär den åberopade
§ gör en skilnad mellan den bemedlade
och den medellöse till den grad, ett den ena
eller andra af dessa egenskaper berättigar
till, eller utesluter ifrån begagnandet
af samhällets allmänna anstalter till kunskapers
meddelande, och sätter den ärfda
eller tillfälliga lyckan till domare mellan
medborgares anspråk redan inom de första
beredelseåren, för användbarhet och förtjenst,
hvaiförutan den sträcker prohibitivsystemet,
såsom tillärnpadt mot moraliska
anspråk, in på ett gebiet, der det står fremmande
för billiga förnuftsgrunder, och hade,
genom ett för den obemedlade redan i förväg
lagdt hinder, att tillgodonjuta de förmåner,
hvartill utmärktare natursgåfvor och
deras värdiga användande synas berättiga,
trädt för nära medborgarens ädlaste rätt;
hvadan, och, då den af Utskottet föreslagne
redaction af ifrågavarande §, långt ifrån att
åsyfta något förändradt resultat vid Stadgandets
tillämpning, endast bestämmer en
villkorlig föreskrift för vederbörande scholJärare,
att för medellöse ynglingar, som önska
inträda vid Läroverken, söka bereda
tillgångar för underhåll under läroåren, återremiss
blifvit yrkadt af Betänkandet: att
Utskottet nog flyktigt behandlat närvarande
ämne, hvaraf en följd varit, att Utskottet
ej tagit notis om de anmärkningar, som
Besv. och Ekon. Uisk$ petänkanden. 1163
enskildt inom Presteståndet blifvit gjorda
och remitterade tiil Ståndets enskildta Utskott:
att Utskottet förklarat sig gilia det
stadgande, som tillåter Schol-Colleiiierne,
att, om en gosse varit i en klass 2 år, utan
att ur den uppflyttas, då köra bort honom
från scholau, med förklarande, att hans
natursgåfvor göra honom oskicklig att begagna
undervisningen, hvilket skulle leda
till ett skadligt och obehagligt arbitrage, hel ds t
man svårligen inom 2 år kunde bestämma,
hvaden gosseduger till; varande* exemplet af
Linné härvid anfört, som gick 5 år i schö»
lan och fick af sina Lärare endast det vittnesbörd,
att han var en vild, maskstungen
stam, som blott skulle bära surkart till
frugt; hvarjemte UppfostringsCommittéens
upphörande yrkas; Att icke, på sätt Utskottet
föreslagit, någon meddellös, som blifvit
intagen, bör befrias från de uti grdje sectionen
omnämnde afgifter till Bibliotheks-,
Premie- och Fattig- samt Schöl Cassör, enär,
om dessa Cassör skola uppfylla sitt ändamål,
böra de för dem påräknade inkomster
icke förringas; att det bör blifva hans
egen eller hans anhöriges säfe att skaffa sig
nödiga medel; hvarom icke bör han derifrån
uteslutas, hvadan den bibehållna pröfningeo
af gossens förmögenhet, eller det föreslagna
efterskänkandet af scholafgifterne,
icke anses lämplig. Hos Högv. VresteStån•
t let: Att, enär den af Utskottet föreslagna
4164 BeSv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Skrifvelse täil Kongl. Maj:t om en partiel
förändring af Scholordningen vore bade olämplig
och för tidig, enär den innebär
ett ogillande eller väcker ett misstroende för
Schalordningens hufvudsakfiga beskaffenhet;
minst borde de nu gjorda anmärkningar,
hvilka vöre af en underordnad art, föranleda
till någon ändring eller upphäfvande,
heldst vid en snart förestående revision ett
mera lämpligt och behörigt tillfälle vore
öppet, att begära de rättelser, som grundligare
och pä erfarenheten stödda anmärkningar
kunde fordra: att Utskottets förslag
om en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, med anhållan, att i Nåder anbefalla
Lärare vid Rikets Läroverk, att sorgfälligt
sörja för medellöse studerandes uppfostran
och vård, vore olämplig, då menniskokärleken
och den allmänna välvilljan härutinnan
ej lärer underlåta, att bispringa och
underlätta i hvad den förmår, samt att, enär
upplysta Ephorer och Rectorer verkställde
Schöl ordningens föreskrifter efter
andan och syftningen, den af Utskottet föreslagna
ändringen icke behöfdes; hvaremot
å andra sidan blifvit yrkadt, att en underdånig
hemställan måtte göras, om upphäfvande
af det Stadgande uti Schollagen,
som föreskrifver en yngling, att vid inträdet
i Scholan inför Rector styrka, hvad utvägar
han eger till uppehåll under lärotiden,
men utan att något annat sättes i stal
-
Eesv. och Ekon• Ut sk, Betänknnäem i i (5.
Set: att en sadan förklaring af ordet styrka
z den omtvistade § måtta gifvas, hvarjgen»
om härmed ej skulle förstås ett förbud för
den medellöse, att få intagas i Scholén, i
det fall han ej kunde uppgifva tillgångar
att sig der uppehålla, utan ett förbud, i öfverensstämmelse
med Scholordningen, att
genom tiggerier förskaffa sig bärgning: att
den ifrågasatte underdåniga hemställan
måtte inskränkas till begäran om den Nådiga
förklaring, att inträde i Schola icke
någon för fattigdom vägrades, och att de
medellöse genom Stipendier, Premier och
fattigcassor, så vidt görligt vore, understödjas,
så framt icke brist på flit, godt uppförande
och skicklighet gjorde dem dertill
oförtjente: Hos allo fl. BorgareStåndet:
att Utskottet väl insett olämpligheten af
stadgandet i den nya Scholordningen, angående
villkoren för fattiga barns tillträde
vid Undervisningsverken, men att det förän»
drade förslag, Utskottet i detta hänseende
föreslagit, kunde, fastän under förändrad
form, leda till enahanda resultat: Den fattige
undervisningssökandes arbitraira och
orättvisa behandling, på grund hvaraf yrkas,
att hela den omnämnda föreskriften
måtte helt och hållet utgå, heldst den äfven,
såsom Policelag emot tiggeris vid echolor,
vore alldeles öfverflödig, emedan tiggande
blifvit uti andra författningar förbjudet;
att föreskriften uti Scholordningen,
n66 Be nu „och Ekon. Urik. Betänk anden.
det en yngling öfver femton ar gammal,
som anmäler sig tili intagande i en Lär*
domsscboia, skall kunna afvisas, lade ett obehörigt
band och desto mindre lämpligt,
som flere af våra största vetenskapsmän börjat
sina studier iörst vid en ålder af 20 år
och derutöfver. Hos Heder v- Bonde-Ståndet
har blifvit erinradt, att den förklaring,
Utskottet föreslagit af cfvannämnde i Sections
5 Capitlets .4 §, innefattade lika stora,
om ej större svårigheter, än sjelfva §:n;
enär Rectorn, jemte Coläegium och Ephorus,
åläggas att foga anstalt om lärjungens
uppehälle, skulle denna skyldighet naturligtvis
göra honom högst varsam och nogräknad
vid lärjungens antagande, och han
troligen, utan all consideration, tillbakavisa
hvarja fattig yngling, äfven den förhoppningsfullaste,
som ei förmådde prestera full
säkerhet för sin förmåga att kunna uppehålla
sig vid Läroverket, och då den 'föreslagna
förklaringen icke upplyser, om, i
händelse Rector, jemte Collegium och Epborus,
icke kunde eller ville föranstalta utvägar
för hans uppehälle, han i sådant fall
bör ovillkorligt tillbakavisas, föreslås, att
ifrågavarande § helt och hållet må ur scbolordningen
utgå: att Utskottets tillstyrkande,
det föreskriften uti 1 Sectjonens 5 Cap. 6
§, som säger, att yngling öfver 15 år, sorn
anmäler sig, men icke eger mot sin ålder
någorlunda svarande kunskaper, må Colle
-
Besv, och Ekon. Utsk. Betänknnden, 1167
gium efter omständigheterne antaga eller
afvisa, borde såsom lämplig bibehållas, icke
vore behörigen grundadt, heldst deremot
kunde anföras Utskottets eget yttrande,
att prof, anställda vid en ålder, då anlagen
icke alltid uttryckligen gifva sig tillkänna,
kunna stundom förorsaka misstag,
hvarförutan villkoret för haas antagande,
som beror på huruvida han egde mot sin
ålder någorlunda svarande kunskaper, vore
obilligt, enär denna kunskapernas motsvarighet
mot åldern icke kunde bedömas annorlunda,
än enligt det förhållande, som är
imellan en yngre gosses kunskaper och åldern,
men likväl kunde hända, att den äldre
ynglingen, genom fattigdom eller bristande
tillfälle till bildning, varit ur stånd
att förvärfva några kunskaper, tilldess det
inre behofvet förde honom till studierna af
hvilken anledning äfven denna §:s upphäfvande
blifvit yrkadt: att Utskottet icke nöjaktigt
vederlaggt anmärkningen mot mängden af
läroämnen, hvilka endast förmenas åstadkomma
oreda i barnens hufvud, samt icke
heller hvad som blifvit erinradt mot det
missförhållande, som eger rum mellan den
tid, som är egnad åt Historien, och den, som
vore anordnad för Matbemaliken, samt att
Utskottet, ehuru icke instämmande i alla
Uppfostrings Committéens omdömen öfver
Historiens studium, likväl icke, i anledning
deraf, uppgifvit något förslag, utan öfver
-
3i<>8 B«sr. och Ekon. Utsk. Betaiikanäeit.
lörnnat frågan åt en blifvande Revision: att
grundlagen, i anseende till sitt mindre omfång
och bokstafliga tydning, vore mycket
lämpligare undervisningsämne för gossen i
scholan och på gymnasium, än fäderneslandets
statistik och lag, hvilkas studium
vore oändligt vidlyftigare än det förras
hvarförutan blifvit upprepadt, ej mindre de
anmärkningar, som uti den ifrån BondeStåndet
remitterade motion anförts emot
det godtyckliga, sorn skall finnas i Scholordningens
befordringslag, Biskopens i schöl*
ordningen gifna rättighet, att först afgifva
sitt Utlåtande, än ock den hemställan, att
Uppfostringscommittéen måtte upplösas jtx
förr desto heldre, samt att den nya Scholordningen
måtte underkastas en snar Revision,
oberoende af den föreskrift, som derföre
blifvit derstcädes stadgad.
Enär endast trerrne Riksstånd remitterat
de inom Stånden gjorda motioner till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
hade detsamma endast att utlåta sig öfver
dessa. Äfven med anvisning af Herr Hammarsköld,
hade det icke trott sig tillständigt,
att affordra Högv. PresteStåndet del
af de discussioner, som blifvit tili Ståndets
enskiidta Utskott öfverlemnade, och fortfar
Allmänna Besvärs, och Ekonomiutskottet
att anse sig obefogadt, att öfver så väl de
sistnämnda sorn deras behandling fälla något
omdöme.
Tyesv. och Ekon.
Den hufyudsakliga anmärkningen mot
»ya Scholordningen, i hvilken ock Motionärerne
sammanstämt, rörer 1 Sectionen 5
Cap. 4 §• Utskottet har öppet sagt sin nia*
ning så vidt vara Motionairernes, att inträde
i Läroverk icke borde vägras den obemedlade
gossen, om han i öfrigt fyllde
fordricgarne, det vanliga antalet icke var öfverskridet,
och rum i Scholan förefanns, samt
medel kunde honom beredas, att utan tiggande
uppehålla sig vid Läroverket. Meå
eller utan föreskrift i Scholordningen komma
dessa villkor att blifva gällande. Mai
hända sträckte Utskottet sin välmening För
långt, då dess förslag innehar, ait all dea
omsorg hos Ephorus och Lärare, att bereda
fattig ungdom tillgångar, hvilken är
en verkan af sedekänslan och torde på da
flesta ställen vara praxis, skulle blifva elfe
åläggande, åtminstone ett tillstyrkande a£
lagen. De mer eller mindre lämpliga yttranden,
som deremot blifvit afgifne, förringa
icke Utskottets afsigt. Då likväl förslaget
till ändring blifvit anseddt, än lika
strängt som förbudet, ä'n föga lindrigare äa
detta, och i Högv. Presteståndet betänkligheter
yttrats, mot verkställigheten af hvad
förändringen åsyftade, återstår för Utskottet
intet annat än att, då det sjelft ogillar
§:s nuvarande lydelse och misströstar att:
Bihang till RihsSt, Fröt. )G23i 8'de Sami. $Iiq 74,
äijo Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
kunna förlika de stridiga åsigterna, hemställa
till Rikets Högloft. Ständer, om de
icke täcktes hos Kongl. Maj:t anmäla sin
underdåniga önskan, det genom Nådig allmän
förklaring, eller Skrifvelse till Consistorierna,
denna paragraph till sin kraft och
verkan upphäfdes.
Antnärkningarne mot obemedlad gosses
befrielse från afgifter till läroverket,
hafva icke ändrat Utskottets tanka. Om
hans anhöriga kunna med något bidraga,
böra de heldre förse honom än Bibiiotheket
med böcker, heldre fylla hans behof
än fattigcassan, till hvilken han har rättighet,
men icke skyldighet. Undanrödjandet
af obehöriga hinder för medellös gosses intagande
i Läroverk och hans frisägelse från
afgifter fortfar Utskottet att anse för så
vigtiga omständigheter, att ändring, i hvad
Scholordningen i dessa delar föreskrifvit,
utan dröjsmål bör begäras, och får Utskottet
således förnya sin hemställan om den
föreslagna underdåniga Skrifvelsen.
Att man i en barnschola skall få inträde
vid än så framskriden ålder och
qvarblifva der så länge som heldst, gillas
icke af någon sund uppfostringslära, och
linner Utskottet sig ej böra frånträda hvad
det härom yttrat, hvilket det således åberopar.
Den nu tre gånger upprepade, i sig
sjelf icke oförmodade, uppgift om den store
Linnés 5-åriga vistande i Wexiö Schola, är
Resv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. tiji
så mycket mindre ett skäl mot Scholordningens
föreskrift, att gosse icke längre än
g år får vistas i afdelning, utan att blifva
flyttad till högre eller ur Scholan, sorn, om
ock ett sådant lynne, hvilket Herr Hammarsköld
tänker sig förfärligt, vore ett inot
förmodan hoppgifvande snille, detsamma,
om blott så lagas, att inom g år hvarje
flyttning till högre klass kan ske, har 12
års rådrum, att skrida genom de 4 klasserna
af en högre Lärdomsschola, och således,
om det vid vanlig tid inträdt i scholan,
icke påskyndas att blifva gymnasist förr
än vid myndiga år och kan få blifva det
an åldrigare, om det börjat sin scholgång
sednare.
Utskottet, som icke haft att afgifva något
omdöme öfver Scholordningen i det
hela, tnen att yttra sig öfver motionerna,
har utan förkärlek till den förra, utan partiskhet
mot dessa, funnit dem uti de förut
omnämnde stycken, dels misstagna dels af
mindre vigt, och således icke föranleda någon
tidigare revision, än den anbefallda,
hvilken icke lång tid härefter skall anställas
af sakkunnige och i ett åt ämnet egnadt
lugn. De anmärkningar, hvilka tvänne af
Motionairerne vid återremissen gjort i dessa
detailer, hafva så mycket mindre rubbat
denna mening, som de äro återsägelser, utan
nya, mera bindande skäl. Utskottet tror
sig således visa tillbörlig vårdsamhet om
2172 Ben1. och Erion. UtsJc. Betanhanden.
Rikets Högloft. Ständers dyrbara tid, då det
icke upprepar sina redan afgifna gensvar.
Någon tid, för Uppfostringscommittéens
upphörande, har det icke varit Utskottet
tillständigt att bestämma. Då Committéen
ännu har sig uppdragna ofullbordade värf,
och om än den icke, enligt Herr Hartmansdorffs
tanka, ersätter en centralstyrelse
för undervisningsverken, dock kan lills
vidare användas såsom en beredning af de
förslag, som i uppfostringsämnen blifvit
gjorde, lärer dess fortfarande få bero af det
behof, Regeringen finner förevara. Och
har Utskottet för öfrigt intet att tillägga
sitt förut afgifna Utlåtande, hvilket det härmed
får äran åberopa.
Dock värder detta allt till Riksens
Högloft. Ständers pröfning vördsamt hemstäldt.
Stockholm d. 19 Aug. 1823.
Besv. och Ekon. VtsL Betänkanden. 1175
N:o 169.
Ankom d 29 Aug. 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande om
Directioners inrättande till Kavalleriets
beklädnad, m. m.
Utskottets Betänkande N:o 99, om inrättande
af Directioner till kavalleriets beklädnad,
har af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
Vällofl. BorgareStåndet och Hederv.
BondeStåndet blifvit återremitteradt, till
följe af inom dessa Stånd dervid gjorde anmärkningar,
hvilka innefatta:
1:0 Att Utskottet förnämligast framställt
det reglementariska, men icke grunderna,
åtminstone dessa ej med den fullständighet,
som vederbordt.
2:0 Att munderingens slitningstid blifvit
beräknad i likhet med den vid de värfvade
regementerna, hvilket gör kostnaden,
dubbelt större, än på det sätt, som Friherre
Mannerheim uppgifvit.
5:0 Att Utskottet föreslagit, det Directionen
skulle bestå af Landshöfdingen, Regementschefen,
2:ne Ryttmästare och 4 Rusthållare;
men, då Ruäthållarne jemte Landshöf
-
1174 Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkanden.
bingen utgöra fem, men befälet endast 3:ne
personer, blifver vid omröstningarna förhållandet
olika mot hvad som är antaget vid
Infanteriernas Beklädnads Directioner, der
Rotehållarnes ombud ära lika många, som
Regementets.
4:0 Att den edsvurne djurläkare, som Utskottet
föreslagit, icke i annan egenskap
måtte användas, än för att lemna upplysningar,
emedan det måste tillkomma mönsterherren,
att afgöra om hästar; äfvensom
det blifvit yrkadt, att, då endast 2:ne Veterinairinrättningar
finnas, och det således
blir svårt att derifrån få en Djurläkare,
hvilken, såsom Utskottet föreslagit, skulle
afgifva trovärdiga yttranden, om hästars
tjenstbarhet, den förändring borde antagas,
att en ifrån nämnde inrättningar utgången
elev vid dylika tillfällen finge tillkallas.
5:0 Att det icke kan förenas med kronans
tjenst och Rusthållarnes bästa, om mönstring,
såsom Utskottet tillstyrkt, endast får
hållas hvart 5:dje år; hvilket dock af andra
blifvit bestriddt.
6:0 Att beklädnaden må inrättas på passevolance,
på det att all klagan om villkorlig
behandling vid munderingspersedlars cassation
måtte upphöra.
7:0 Att Utskottet icke yttrat sig, huru i
krigstider bör förhållets; hvarvid blifvit föreslaget,
antingen att den årliga afgiften ökas,
alldenstund slitningen är större och
Best), och Ekon. Utsk, Bet ankan den. U75
munderingens vidmagthållande dyrare, eller
ock, för att afhjelpa det ovillkorliga och
tryckande i nu varande beklädnadssätt för
Rusthålls regementer, att en lika afgift så
väl under krig sorn fred bestämmes och
fastställes.
8-o Att Utskottet föreslagit: det alla Ledamöter
af Directionen böra underteckna Besluten,
i händelse de skola gälla; hvarigenom,
enligt någras mening, skall hända, att,
om någon bland Ledamöterna är af särskild
tanka och vägrade sin underskrift, beslutet
ej kunde befordras till verkställighet.
9:0 Att, till följe af Utskottets förslag, det
Landshöfdingen i samma län, inom hvilket
större delen af regementet ligger förlagdt,
skall vara Ordförande i Directionen, det
skall inträffa, då regementet ligger inom
flere län, att endast Landshöfdingen i ettdera
länet får säte och stämma i Direclionen.
10:0 Att Directionen äfven borde befatta sig
med rustningshästars anskaffande, hvilket
Utskottet afssyrkt på den grund, att Rusthållaren
icke med den noggrannhet skulla
vårda hästen, då han icke hade samma interesse
vid dess vidmagthållande. Det föreslås
derföre, på det allmänna interesset skulle
kunna förenas med det enskildta, att, vid.
remontera uppköp, en del af köpesumman
tagea af den samlade fonden, och den andra
11/6 Beit)- och Ekon. Utsk. Bet ankanden,
tillskjuten af Rusthållaren, hvilken derigenom
uppmanas att med omsorg och nit akuta
ai.n häst.
3U:o Att Compagnie- och Squadronsehefersiö
icke må berättigas till cassation af munderingsperseölar
eller annan befattning med
munderingar, ä» hvad de smärre och ut&
Förfaltningame bestämda persedlarne angar..
12:0 Att, då begagnandet af vadmal till
soldatens beklädnad har många skäl båda
för och mot sig, Utskottet måtte taga densia
fråga i särdeles öfvervägande.
Detta allt har Ekonomiutskottet tagit
under pröfning. Utskottet har först fästat
sig vid den omständighet, som nästan allmänt
blifvit yrkad, att det vigtiga ändamålet
af en förbättrad anstalt för kavalleriets,
beklädnad skulle säkrast vinnas genom ordentligen
upprättade Passevolaneecontracts
ingående för karl- och bästmuaderiage»
m. ni.
För att komma i tillfälle att på tillförlitliga
upplysningar kunna grunda sin öfvertygelse
i denna fråga, har Utskottet ansett
angeläget vara, att, rörande denna del
af ämnet, inhemta nödiga underrättelser från
Kongl. Maji :ts General Adjutants Expedition
lör arméen, som af sådan anledning meddelat
uppgifter och uträkningar på kostnaden
af hvarje indeldt^kavallexicorps eller
Irån kavallerie afsutet indeldt infanterseiageoicate8_
nya^tnundering för ett år, eftes
Besv, och Ekon, Utsk. Bethnkanile/t. 1177
gällande priser, samt med antagen dubbel
slitningstid för persedlarne, emot hvad staten
för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Husarregemente består, då tioppen är kavallerie,
men emot Kongl. Maj:ts eget värfvade
regemente, då tioppen är infanterie,
äfvensom 20 Procents tillökning i årliga
kostnadsbeloppet blifvit upptaget för underhållet
af persedlarne och ersättning af
tillfälliga förluster. Enligt dessa uppgifter
skulle årliga kostnaden belöpa sig vid
(För Karlmundering
-
Kongl. Lif- j
regementets !
Brigadens j
Dragoncorps
Husarcorps i
Smålands .
Husar-rege-;
mente
Skånska Dra-'
gonrege- j
mentet. ;
Skånska Husar-rege-
!
mentet. i
Lifregementets
Grena- j
dier corps.;
Andra Lif- j
grenadier- j
Regementet.1
Smålands j
Infanteri i
Bataillon. j
Vestgötha
Infanteri
Regementet.
Bohus Läns
Regementets
Södra Bataillou,
15 38 *
15 10 2
15 3 6
13 29 7
15 28 2
13 13 3
12 31 2
12 14 6
12 9 6
10 41 3
Rem-
tyg
Häst-
Mun-
dering
Förlust
Ersätt-
ning
Bevä-
ring
Summa
25 8
36 8
1 r6 8
7 *6 8
4 35 4
4 51 ,J
1 32
r 32
3° 3 9
29 3i 5
36 8
7 it 4
4 29 6
1 32
29 17
36 8
7 14
4 16 j
1 32
27 52 4
56.8
5 45
4 31 4
1 32
29 29 2
21 3
—
2 35 8
I 12
>7 34 2
*9 9
—
2 29 4
I 12
16 443
12 7
—
2 24 7
I 5 4
16 9
12 7
—
2 25 7
1 5 4
»6 3
13 9
_
2 n —
* 5 4
14 23 41
1178 Belli, och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
Viå granskningen af dessa uträkningar,
hvilka äro barbos vördsamt bifogade, tror
Utskottet sig finna, att, i händelse passevolancecontracter
enligt dem afslutas, synes
ingen vidare förändring i de afgifter, uträkningarna
upptaga, kunna drabba Rusthållaren,
än den, som kan uppkomma af det
ena årets skii/aktiga priser å persedlarne
mot det andra; hvilken skiljaktighet icke
bör kunna blifva betydlig, om det bestämmes
och antages, att persedlarnes pris
bör beräknas och af Rusthållaren erläggas
efter ortens markegång, Det har derjemte
icke kunnat undgå Utskottets uppmärksamhet,
att erläggandet af en viss ärlig Passevolanceafgift,
för hela karl- och hästmunderingens
anskaffande och underhåll, skulle,
jemte det den bereder säkerhet i beräkningen
af utgifterne för de rustande, samt en
jemnare fördelning af rustningsbesväret, då
de erforderliga kostnaderne utgå af den gemensamma
fonden, lämpligare uppfylla ändamålet,
än hvad Beklädnadsdirectioner, utan
passevolance-inrättning, kunna uträtta.
Härtill kommer, att den tillökning, som
till 5:tedels belopp af årliga bidraget, till
karl- och hästmundering samt remtyg, blifvit
upptagen och beräknad, dels för underhållet
af förenämnde persedlar, dels till ersättning
för tillfällige förluster, synes för
ändarnälet vara oundgängligen af nöden.
Utskottet anser sig derföre, pä förenämnde
Besv. och Eton. Utsk. Betankcinden. 1179
böra, med förändring af sin förra mening i
denna del, vördsamt föreslå: afslutande af
Passevolancecontracter för karl- och hastmunderingen
samt beväring vid indeldta kavalleriet,
äfvensom munderingen och Beväringen
vid de från kavalleriet till infan
c1
terie
förändrade troppar, och att, vid ifrågavarande
Passevolance, följande måtte iakttagas:
1:0
Att den Passevolanceafgift, som de rustande
årligen kan åligga för anskaffandet
och underhållandet af alla till karl- och
hästmunderingen hörande persedlar, remtyg
och beväring, äfvensom hästbeslag under
möten och marcher, skall beräknas efter det
å hvarje persedel utsatte värde, i förhållande
till den persedels fastställde brukningstid,
jemte 20 procents förhöjning för dess
underhållande.
2:0 Att värdet å hvarje persedel skall årligen
bestämmas i markegängstaxorna för
de län, der ifrågavarande troppar äro indeldte,
men underställas Krigs- och Commarcollegiernas
pröfning, så att det hvarken
må blifva högre upptaget än det pris, Kongl.
Krigscoliegium för samma persedlar, vid sine
upphandlingar, betalar, eller så lågt, att
persedlarne derföre icke kunna anskaflas.
5:0 Att brukningstiden fastställes för hvarje
persedel, särskildt vid hvai;e regemente,
eller corps, i enlighet med bilaggde, förut
åberopade förteckningar, vid hvilkas upp
-
ll8o Kesv. ock Ekon. Utsk.'Belänk<inden.
rättande brukningstiden i allmänhet blifvit
utsatt dubbelt sä lang, som den för Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens Husarregemente
fastställde, då troppen är kavallerie, och
den för Kongl. Maj:ts eget värfvade regemente,
då troppen är infanterie, samt värdet
å persedlarne beräknadt efter nu gällande
priser.
4:o Att dessa passevolancemedel böra, för sitt
afsedde förrberörde ändamål, förvaltas af en
Direction, såsom Utskottet i det återremitterade
Betänkandet föreslagit, deruti Utskottet,
till följe af gjorde anmärkningar, endast
tillstyrker den förändring, att antalet af
Rusthållare, som äro ledamöter i Directionen,
må nedsättas från 4 till 3» såsom jemnt
svarande mot antalet af Directionens Ledamöter
af befälet, genom hvilken jemnvigt
å ömse sidor Konungens Befallningshafvande
kommer att erhålla decisionsrätten
vid tillfälle af stridiga meningar.
5:0 Att Contract otn ifrågavarande Passevo*
lance skall upprättas på 12 år, räknade
från den 1 Januari 1824.
6:0 Regementets karl- och hästmundering
bör vid aflevereringen till förenämnde BeJdädnadsdirection
vara ny, mot det att, enär
Passevolancetiden är tilländalupen, den, i
händelse Conlractet icke förnyas, äfven ny
af Direclionen till de rustande återlemna».
Vid de regementer äter, der munderingen
Besv. <?c/i Ekon. Utsk. BetänkanAen. ugi
icke är ny, ega de rustande antingen att
uppskjuta med Passevolancens antagande,
tilldess munderingen blifvit casserad, eller
ock antaga Passevolancen genast och
aflemna de befintliga persedlarne, då, medelst
en för ändamålet tillförordnad Generalmönstrings
förrättning, bör utrönas och
bestämmas, huru lång tid den ifrågavarande
persedeln ännu kan brukas, och denna
tid afräknas ifrån den i Passevolancecontractet
för persedeln bestämda hela slitningstid,
då skilnaden erlägges af Rusthållaren
till Beklädnadsdirectionen, hvaremot enahanda
förhållande skall ega rum till de
rustandes förmån, då Passevolancetiden är
förfluten och Contractet icke skulle förnyas.
7:0 Att Passevolanceafgiften förhöjes med
50 Procent, enär regementerne äro i och
för krig utcom trien dera de. Om åter under
fredstid regementernas hela styrka eller
en del deraf är samlad öfver tvänne månader,
bör regementet för så stor del, som
commenderad varit, af Kongl. Majit och
Kronan undfå en lämplig slitningsersättning,
i män af den utöfver 2 månader varande
tiden.
8:0 Karl- och hästmunderingen m. m. bör
likasom hittilP framgent å Rusthållen förvaras,
om ej Rus hallarne esquadronsvis öfverenskomma
om uppförandet af trossbodar,
hvarest persedlarne kunna förvaras.
lif}2 Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkanden.
Utskottet tillstyrker, att, i händelse
dessa grunder af Riksens Höglofl. Ständer
godkännas, Riksens Höglofl. Ständer i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit behagade
genom sina Befallningshafvande låta
höra vederbörande Rusthållare, huru vida
de åstunda, att i denna Passevolance ingå
eller icke, i hvilket sednare fall frågan
förfaller.
Sedan Utskottet salunda yttrat sin mening
om förändring i det förslag Betänkandet
innehåller, i afseende på de puncter,
som röra anskaffandet af karl- och hästmunderingen
samt Beväringen m. m., gar
Utskottet att utlåta sig i anledning af de
öfrige anmärkningar, som mot Betänkandet
blifvit gjorda.
I afseende på hvad Utskottet föreslagit,
att till granskning af de obestämda yttranden,
som mindre kunnige och till underbefälet
räknade Hofslagare kunna, vid frågor
om hästars tjenstbarhet, afgifva, en edsvuren
hästläkare må tillkallas, för att på
embetsed utgifva betyg, hvilka vid yppade
frågor borde tjena till trovärdig efterrättelse,
(inner Utskottet de dervid gjorde anmärkningar
icke kunna föranleda Utskottet
att tillstyrka någon vidare förändring
än den, att äfven en från veterinärinrättning
utgången elev må, i berörde afseende,
kunna begagnas, enär han behörigen docu
-
Bcsv. och Elion. Utsi- Betänkandtn• 11O3
menterat sig ega de dertill erforderliga
kunskaper och insigter.
Beträffande de anmärkningar, som blifvit
gjorda i afseende pä mönstringstiderrse, Ordförandeskapet
i Directicnen, uti de fall, dä regementet
ligger förlsgdt inom flere Län,
Directionens befattning med rustningshästars
anskaffande, cassation af munderingspersedlar,
samt begagnandet af vadmal till soldatens
beklädnad, åberopar Utskottet den mening,
Betänkandet innefattar.
Mot Utskottets förslag, att alla ledamö*
terne böra underteckna besluten, i händelse
de skola gälla, har äfven blifvit anmärkt,
att, om någon biand ledamöterne vore af
särskild tanka och vägrade sin underskrift,
beslutet ej kunde fordras till verkställighet;
men, som det är allmänt vedertaget och
tillhör den collegiala formen i allmänhet,
att äfven de ledamöter, som äro af särskild
tanka, underteckna de gemensamma besluten,
utan att derigenom vara förhindrade,
att i Protocollet bevara sin enskilda mening,
sa anser Utskottet, genom erinran
om detta sakens förhållande, den sålunda
gjorda anmärkningen förfalla. Detta underställes
Riksens Höglofl. Ständers egen
upplysta pröfning, jemte anmälan, att Betänkandet
blifvit af Högv. PresteStåndet
bifallet.
Stockholm d. 19 Aug. 1325.
1184 kltsv. och Ekon. Utsk. Betankitnden•
N:o 170.
4 '
Ankom den 29 Äng. 1823.
Betänkande, i anledning af vackt fråga, om
Stadsrättigheters meddelande åt köpingen
i Ronneby.
-Hedervärda Bonde Ståndet har till Utskottets
handläggning öfverlemnat ett Memorial
af Vice Talemannen och Riksdags
Fulimägtigen från Blekinge Län Jon Jonsson,
som fäster uppmärksamhet*’n på den
stora vigt och inflytelse på Näringar och
rörelse inom provincen Blekinge, som skulle
uppkomma, i händelse Stads-rättigheter
bevilljades Köpingen Ronneby, belägen imellan
städerne Carlskrona och Carlshamn,
på en ganska fördelaktig plats för handel
och sjöfart, der Allmogen har att påräkna
säker afsättning å dess produeter; men,
hvarest, i anseende till det tvangsband och
det beroende, hvari köpingen skall stå under
Carlskrona stad, hvarjehanda hinder nu
förefinnas för utskeppningar och handelsförhållanden.
Vice Talemannen anförer derefter:
att Ronneby varit en ansedd och
blomstrande stad, tilldess invånarne, under
Konung Carl XI:s envälde, anbefalldes att
flytta till Carlscrona, för att bidraga till
sistnämnde Stads befolkning*, men då delta
Bew. och Ekon. Utsk. Betänkanden. nQ5
ändamål redan längesedan vore vunnet,
och köpingen ännu bibehöll en folkmängd
af 14 ä 1500 personer, 12 å 15 köpmän
samt många fabriker och factorier samt eger
det förmånligaste läge för export-handeln
på hela kusten, hemställer Motionairen,
att Rikets Höglofl. Ständer ville hos
Kongl. Maj:ts understödja motionen, om
beviljande af ifrågavarande förmåner för
köpingen Ronneby. Och har Vice Taleinannen
derefter, uti ett sednare memorial,
anmält, att nämnde köpings invånare sjelfve
till handels- och finance-expeditionen nyligen
låtit ingifva en ansökning i förevarande
ämne, hvilken i afskrift blifvit bifogad,
och som förmenas på det grundligaste
sätt ådagalägga de rättvisa skäl, på hvilka
motionen sig stödjer.
Som Utskottet, af de i denna fråga remitterade
handlingar, inhemtat, att Ronneby
köpings invånare redan till Kongl. Majrt
uti Dess handels- och finance-expedition
ingifvit en underdånig ansökning om Stadsprivilegiers
beviljande för nämnde köping,
samt att denna fråga således för närvarande
beror på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning;
alltså och då Kongl. Maj:t, till hvars
Nådiga skärskådande jemväl blifvit öfverlemnad&
de upplysningar i ämnet, som kommit
Utskottet till handa, dess förutan eger
en för Riksens Ständer icke användbar utBihang
till RiksSt. Fröt. JÖ23> 8’-de Sami, N:r 75.
SigS Besv. och Ekon, Utsk. Betäukanden.
"väg, att, genom vadetbörande autoritelsrs
hörande, erhålla andra tillförlitliga underrättelser,
nödiga för en noggrann och fullständig
granskning af förevarande fråga,
samt Kongl. Majit, till hvars nådiga afgörande
samma fråga egentligen hörer, således
är bäst i tillfälle, att deruti fatta ett
beslut, som närmast öfverensstämaier med
rättvisa och billighet, samt vederbörandes
sannskyldiga fördel, utan att förnärma andras
derunder beroende rätt, finner Utskottet
sig, vid ett sådant förhållande, icke ega
skäl, att, i anledning af förenämnde motion,
tillstyrka någon Riks. Högl. Ständers åtgärd.
Hvilket dock, jemte flere ledamöters
särskildta Utlåtande, till Riks. Högh
Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 23 Aug. 1823.
OOOOOOOOOOa-afiE,
Utdrag af Protocollet, hullet uti R. H. St.
Allmänna Besvärs och Ekonomi- Utskott
den 23 Augusti 1823.
S. D. Herr af Borneman anförde: ”Då
afdelningens Betänkande, rörande väckt motion,
om stadsrättigheter för köpingen Rom
Bfiv, och Ekon. Utah. Eetänkanden. uö7>
Heby, första gången i Högl. Utskottets Fia.
no upplästes, yttrade jag, med flera af Utskottets
ledamöter, den tankan, att, ehuru
Jag visserligen icke delade motionairens å~
sigter, syntes mig dock, att, roed anledning
ef de i denna fråga sammanstötande omständigheter,
afdelningen tillbakahallit sitt om»
döme i hufvudsaken och således afvikit från
Ekonomiutskottets egentliga bestämmelse,
att i dylika frågors utveckling framställa
projectets allmänna nytta eller onytta, lämpad
t till de förhållanden, som kunna sig
förete, vare sig til locai, samhällsfördrag eller
inflytande, i mer och mindre moa, på
det helas båtnad.
När jag således yrkar en omarbetning
af Betänkandet, önskar jag fästa Högl. Utskottets
uppmärksamhet vid följande omständigheter.
Då Konung Carl den XI insåg flyttningen
af örlogsflottans etablissement, från
norra delen af Riket, nödvändig, och att
Blekinge skärgård dertill erbjöd den
ypperligaste belägenhet, kunde valet af
stället der icke undfalla denna stora Konung,
hvars allmänna åtgärder innefattade
den starkaste prägel af skarpsynthet och
Svenskt medborgerliga beräkningar; dessa
beräkningar inneburo stundom en obeveklig
stränghet, men alltid rigtade på det halas
samhällighet, och just derföre bibehöllts,
JS38 Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanden.
viel beslut och verkställighet, en consequence
i följden.
Det var icke nog, att för etablissementet
af örlogsflottan ega en förträfflig hamn;
nian glömde icke en talrik marine-corps,
utvidgade civilverk och ändtligen en ganska
betydlig varfsstyrfca af skeppstimmerman,
handtverkare af alla slag, hvilket allt
påkallade en grundläggning af större beräkning
och omfång. Flottans personal
skulle icke allenast, med en knapp besoldning,
födas: men sådant kunde icke ske sa,
som man föder en garnison, innesluten i en
fästning; ställets läge, dess ojemnförliga
hamn, med ett större och 2ne mindre utlopp,
framställde på en gång fyllnaden af det
militäriska krafvet och åsigten af mercantila
fördelar. I båda afseendena fordrades
en stad, ett handlande borgerskap. Man
egde då inom få mils afstånd 2:ne städer,
nämligen Carlshamn och Ronneby och dessutom
2:ne köpingar. Carlshamn med ett
ganska förmånligt handelsläge begagnade
ett sådant genom betydligen utvidgad inoch
utrikes handel. Ronneby deremot, belägen
i en bördig däld, som genomskäres
af en, med 4 fots djupgående jagter, farbar
å, hvars utlopp vid Skärgårdsstranden
befinnes aflägsnad ifrån då varande staden
vid pass ■§- mil, hade ännu icke förmått
upparbeta sig öfver den ringare klassen
af vära städer; likvisst med den local
-
Besv. och Ekon. Utsk. Bethnkanden. 1189
förmån, att ega några förmånliga manufacturverk,
hvilka också ännu i denna stund
bibehålla sig under bolag i Carlskrona och
Carlshamn, hvaribland må nämnas ett mycket
utvidgadt sockerbruk, såpbruk o. s. v.,
och synas anvisa egentliga gränsen för detta
ställets, såsom köping eller stad betraktadt,
mest naturliga företag; men för öfrigt,
i saknad af hvad för en utvidgad sjöhandel
erfordras, nämligen en förmånlig och beqväm
hamn; en sådan måste på afstånd från
ämynningen sökas, heldst den så kallade
Ronneby redd väl bjuder ankarsättning för
ordinärt 6tora fartyg, men dess anlöpande
är vådligt och i hårdt väder icke utan stor
risquekan sökas, hvarom hosfogade utdrag a£
charteverket öfver Östersjö-kusterna när»
mare upplyser. >
Med dessa omständigheter, lärer val
icke heller undfallit den vise anläggaren ac
Carlskrona, att städers förhållande till omgifvande
landsorten befordrar den allmänna
trefnaden och industrien, mindre i anseende
till städernas antal än till deras stor»
lek och utvidgade verkningskrets; varande»
£olknumn:ern, som ökar behofven, utvidgar
omtankan och inverkar pä både Stads- och
iLandtmanna-rörelsen.
Jag har sagt, att örlogsflottans etablerande
fordrade en stad och ett handlande
borgerskap, förssddt med sådana förmåner
och rättigheter, som ä ena sidan satts de
Jlpo Besu. och Ekon, Ut sk. Betånkanåén.
handlande i tillfälle att vid hastigt påkommande
behof fournera flottan med åtskilliga
nödvändigheter, å den andra, att genom
i möjligaste måtto utvidgad sjöhandel bereda
en, i första hand, tillgång på öf»
vadt sjöfolk, äfvensom att genom ett väl
fourneradt coopvaerdievarf, i brådskans
stund, bispringa med materialier och timmermän
(och kan jag i parenthes tillägga, att ett
sådant i denna stund förefinnes i Carlskrona,
der de fleste och bäste handelsfartyg i
hela Riket byggas), och ändtligen, att åt
landets producter bereda en i större scala
ordnad afsättning; dessa villkor kunde icke
förenas med ömsesidig förmån — att således
bibehålla Ronneby, blef i denna plan
icke möjligt, och magtspråket, som den tiden
var lag, under en må hända härd, men
rätt styrande spira, godtgjorde uppoffringen
åt det allmänna, genom concessioner och
nya rättigheter, under det att den enskilda
fria viljan dtffvades, och den lilla obetydliga
staden Ronneby flyttades till Carlskrona,
utan mistning likvisst af de localfÖrmoner,
sorn, i förening med Carlskronas
handelsinrättningar, utgjorde villkoret för
den nya anläggningens uppkomst, fork of.
rån och bestånd. Ronneby blef således
handelsköping under Carlskrona stad, men
I öfrigt ställd under landsrätt. Detta ville
med andra ord säga: att Ronneby borgerskap,
bosatt i Carlskrona, handlade, mann
-
Bern. och Ekon. Vtik. Betänkanclen. 1191
facturiserade och idkade handtverkerier par
convenance, så väl på ena, som på andra
stället, och Carlskrona har uppstigit bland.
i:a rangen af Rikets städer, under det att
Ronneby, med i sednare tider för köpingar
ovanligt utvidgade rättigheter, tillaggt ett
förträffligt åkerbruk, en högt drifven brännvinsbränning,
samt ganska otvungen och
liflig inhemsk handel, uppstigit till jemnare
välmåga än hvad den någonsin som stad
egt, eller troligen någonsin, äter gjord till
stad, lärer förtoå öfverskrida.
Är nu detta förhållande rigtigt, hvarom
jag sjelf är öfvertygad, och stadsprivilegier,
beviljade åt Ronneby, ovillkorligen
skulle ytterligare afsöndra Carlskrona från
åtskilliga dermed i förening stående, pä
dess fundament och dess bestånd grundade
förmoner och rättigheter, så kan jag icke
fatta annat än, att den begärda stadsrättigheten
för Ronneby bör afstyrkas, såsom
efter min tanka mera ensidig än byggd pä
allmänt gagnande åsigter.
Stadsrättighetens, för Ronneby, inflytande
på omkring liggande allmoge skulla
blifva föga eller intet mera verksamt; handeln
med qvarlefvorna af kringliggande skogars
halfraogna virke, ty föga annat finnes,
har länge haft och har ännu all den liflighet,
hvartill den troligen kan uppkomma,
och visserligen redan vida öfver måttet
af en klok och sansfull skogshusfaålR
1192 BesVé och Ekon. XJtsk. Betänkanden.
»ing. —• Jag talar härom icke utan kän
nedom,
sedan jag med uppmärksamhet genomvandrat
den skogsbygd, så väl inom
Blekingska som Småländska gränsen, hvarifrån
man vill påräkna så stora tillgångar.
— Hvad är det då man vill? Jo, af en
florerande köping göra en liten ömklig Stad
och detta till prejudice För en störres inbyggare,
hvilkas derigenom småningom
frånryckta rättigheter repetera till någon
del ett redan mot deras förfäder begånget
våld, och som visserligen i i sin mån inverkar
mot rättfärdiggörelsen af det först
begångna: nämligen den enskilda påtvungna
uppoffringen för allmänt interesse —
detta är örlogsflottans etablissement.
Skulle allt detta oagtadt motionairens
önskan blifva tillstyrkt, och slutligen under
en framställd åsigt, som skulle Ronneby^
utvidgade privilegier kunna hänföra
densamma till en högre grad af välmåga»
Kongl. Maj:ts stadfästelse derpå följa, så,
på det att saken, hvad Carlskronas förnärmande
angår, måtte blifva consequent, torde
man äfven böra tillstyrka ett förbud för
Carlskronas borgerskap, att någonsin återflytta
till dess fädernegrundj emedan det
annars lattligen skulle kunna inträffa, att
detta borgerskap, allt mer och mer inskränkt
i sina rättigheter, återsökte dem på
den ort, som deraf kommit i besittning.
Carlskrona, på så sätt frånlockad sina mest
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 1195
verksamma handlande, med en aftynande
rörelse och minskad närande personal, skulle
öfvergå till en usel hökeri-, krog- och
marquetenteri- trafique, och staden, tillkommen
genom stora uppoffringer af staten pä
en klippa, der naturen med njugghet räknar
till och med den färska vattudroppen,
skulle snart, beröfvad sina yttre förmåner,
falla, fortare eller långsammare må vara
än den stigit, och man torde ändtligen hänföras
till den partiella följd, att äfven för
östra delen af länet åter upprätta köpingen
Ghristianopels förlorade stadsprivilegier.
Uti delta anförande instämde H:r Friherre
Ridderstolpe, Herr Professor Bexell,
samt Herrar Huldberg och Lundman.
Ex Protocollo.
A, Fryxell.
1194 Besv, o&h Ekon. Utsk, Betäukanden,
N:o 171.
Ankom den 29 Aug, 1823.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, otti
glas- och porcellaines förares, samt
smide shandlares och lumpsamlares obehvriga
kringstrykande, samt om til•
låtelse för allmogen, att under deras
resor afyttra förenämnde varor, sorn
de af Bruksegare kunna sig tillhandla,
Vä,,.* ige Borgare Ståndet har till detta
Utskotts åtgärd remitterat ett memorial,
af Herr Cederborg, som, jemte en allmän
erinran om olägenheten af förpassade tiggares
och lättingars samt från allmänna arbetsinrättningar
permitterade arrestanters
kringstrykande, särskildt anfört, att det med
Kongl. Kungörelsen d. 9 Januari förlidet
år, angående förbud för glas-och porcellainesförare
samt smideshandlare, att till dylika
varors försäljning uti landsorterne
kriogresa, åsyftade ändamål icke blifvit vunnet,
emedan nu, likasom förut, ett större antal
så kallade smideshandelsbetjenter, så vid,
som utom marknader, afyttra sina varor,
dertill berättigade genom medhafvande pass
ifrån Eskilstuna, under oberopande af denna
stads privilegier, ehuru kungörelsens or
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betnnkanden. 1195
dalydelse till ett sådant undantag icke gifvet
anledning; härförutan skall en del, sorn
förut sysselsatt sig med glasförsaljning, nu
vetat att förskaffa sig pass såsom lumpsamlare
och fortfara, att i sådan egenskap besöka
marknader, hvilket föranleder Herr
Cederborg, att, under åberopande af Kongl.
Brefvet d. 1 Mars 1748, föreslå, det endast
sådane personer böra begagnas till lumpsamlare,
som till annat arbete äro otjenlige;
äfvensom att lumpsamlare icke må besöka
rikets marknader.
Till Ekonomiutskottets handläggning
har äfven Hedervärda BondeStåndet öfverJemnat
1:0 ett Memorial af RiksdagsFulImägtigen
från Jemtlands Län Erik Andersson
Bång, deruti hemställes, att, då förenämnde
nådiga kungörelses 6 § förklarar
det stadgade förbudet för glas-,porcellaineoch
smideshandlare, att kriugresa, icke i
»ågot fall 'kunna utsträckas tili allmogen,
utan den hädanefter, som hittills, ega rätt
att med sina egna handaslöjder till hvad
ort som heldst i Riket sig begifva och dem
försälja, det tillägg i denna § måtte ske,
att allmogen under dess färder, dels till
föryttring af egna producter, dels vid förefallande
forsling af andras varor, tillätes
försälja hvad den af glas, porcellaine och
smideseffecter kan tillhandla sig af bruksegare;
i hvilket fall dock allmogen borde
n<)6 Besv. och Ekon. [/fsir. Betänkanden.
vara försedd med betyg från bruket om
en sådan handel.
2:0 Memorial af RiksdagsFullmägtigen
Nils Håhansson, från Kronobergs Län,
som icke anser sig våga föreslå Gårdfarihandel
med glas och porcellaine, men yrkar,
att hvarje välfräjdad person matte berättigas,
mot erläggande contributian, vid
marknader och hvar sorn heldst sälja smide.
Till detta ämnes fullständiga uttydande
får Utskottet vördsamt upplysa: att, sedan
Riksens Högloflige 'Ständer, vid 1815 års
Riksdag, i underdånighet anmält de olägenheter,
sorn glas- och porcellaine-förares
samt smideshandlares kringresande tillfogat
allmogen, hade Kongl. Majit, med
bifall till Riksens Ständers derom gjorda
underdåniga anhållan, genom Nådig kungörelse
af d. 9 Januari sistl. är, behagat
förordna, att den tillåtelse, desse handlande
dittills egt, att under resor i landet ifrån
gård till gård försälja dylika tillverkningar,
skulle från d. 1 Nov. samma år upphöra,
inom hvilken tid de personer, spra
då med berörde handel sig försörjde, håde
tillfälle, att förskaffa sig annat näringsfång;
hvarjemte Kongl. Majit äfven behagat stadga,
om hvad som vid handel med dessa
varor på landet efter nämnde tids förlopp
borde iakttagas.
Besv. och Ekon.) Utsk. BetcinkitnHen. 1197
Sedermera, och efter det anmäldt blifvit,
att Kongl. Majus Befallningshafvande
ömsom tillåtit, ömsom nekat de med behöriga
pass af Eskilstuna Fristads manulactur-idkare
eller deras förlagshanölande
utsända personer, att ä marknader försälja
deras tillverkningar, har genom en på
Kongl. Majus nådiga befallning af Kongl.
Commerce-Collegium utfärdad kungörelse,
d. 5 sistl. Maj, blifvit förklarad!: att Kongl.
Maj:t, som genom förstnämnde nådiga kungörelse
icke åsyftat den i fråga ställde
inskränkningen i afsättningstillfäHena för
manufacturidkares i Eskilstuna tillverkningar,
velat, med afseende å det särskildta
förhållande, som för fristaden eger rum, i
nåder tillåta bemälde idkare och deras förlagshandlande,
att äfven hädanefter sjelfve,
eller genom välfrejdade, hos dem skattskrifne
ombud, försedde med vederbörliga
pass, besöka Rikets marknader och nämnde
tillverkningar der föryttra: varande det
likväl, i öfverensstämmelse med ofvanåberopade
kungörelse, att anse såsom förbudet
för försäljningsmännen, att idka dylik försäljning
under resor till och från marknader,
samt att å sådane resor medföra hustru
och barn; äfvensom Kongl. Mäj:t funnit
godt, att, till förekommande af allt
missförstånd vid tillämpningen af högstberörde
kungörelse, ytterligare i nåder förklara,
så väl att glas- och porcellaines- bruks,
1198 Besv. och Ekon. Zltsk. Betanhanäen.
samt smidesverks-idkare, hädanefter sorn
hittills, må sjelfve, eller genom persotter i
deras tfenst och hos dem behörigen mantalsskrifne,
sina tillverkningar på marknaderne
i riket försälja,-sorn ock, att de x
städerna bosatte glas-,porcellaine-, och smideshandlande
i allmänhet böra, utan hinder
af hvad i 5 § a£ ifrågavarande nådiga kungörelse
är stadgadt, ega att, under iakttagande
af de i författningarna föreskrifne
villkor, besöka Rikets marknader utan undantag.
Vid ett sådant förhållande, som anfördt
blifvit, anser Utskottet nu desto minre anledning
vara för handen, att tillstyrka någon
slags inskränkning uti de, enligt
med Rikets Ständers underdåniga hemställan,
stadgade villkor och föreskrifter
rörande glas- och porcellaine-bruks samt
smidesverks idkares handelsiätiighet, som,
utom det att dessa föreskrifter synas innefatta
tillräckliga correctiver emot missbruk,
de äro så nya, att deras verkningar och
deraf uppkommande förhållanden änuu icke
kunnat hinna, att med fullkomlig säkerhet,
och på grund af erfarenheten, vara
kände och utrönte.
Beträffande hvad Herr Cederborgs Memorial
i allmänhet innehåller: om lösa,
men arbetsföra personers obehöriga kringstrykande,
i skydd af erhåline pass, samt
om åtgärder till förekommande häraf, så
Be Sv. och Ekon. Etsk. Betänk anden. J199
år detta ett särskildt ämne, hvilket Utskottet.
till följe af flera remitterade motioner,
behandlat gemensamt med Lagutskottet,
och deröfver sig utlåtit i afgifvet Betänkande,
soto redan vunnit g:ne Stånds bifall,
äfvensom Utskottet får erinra, i afseende på
Cederborgs förslag, rörande inskränkning i
lumpsamlingsrättigheten, att äfven denna
fråga blifvit af Utskottet särskildt behandlad,
varande Utskottets derom afgifne Betänkande
af de gine Respective Riksstånden
äfvenledes godkändt.
Hvad slutligen angår den gjorda hemställan,
att allmogen, utom dess förut egande
reserättighet till föryttrande af egna
handaslöjder, äfven skulle berättigas, att under
sådana resor få försälja glas, porcellaine
och smide, så och alldenstund afsigten
med förbudet, att under resa från och till gård
försälja förenämnde tillverkningar, endast
varit att förekomma lösa och vanfrejdade
personers kringstrykande, samt det icke
med skäl lärer kunna bestridas, att en friare
handel dermed skulle för allmogen vara
fördelaktig, finner Utskottet icke betänkligt,
att vördsamt tillstyrka, det de af
allmogen, som äro bosatte, må berättigas
att, på sätt som yrkadt blifvit, idka gårdfarihandel
med glas, porcellaioe och smide.
Härvid får Utskottet vördsamt tillägga,
att, då allmogen, enligt Kongl, försäkran
å dess fri- och rättigheter af den 25
1200 Bes v. och Ekon. thsk. Betänkanclen•
Febr. 1789, i allmänhet är tillåtet, att inom
Riket föra och afsätta sin egen och sina
grannars afvel och slöjder, synes väl i Utskottets
tanka allmogen redan egaden handelsrättighet,
i afseende på egna tillverkningars
afyttrande, som Utskottet nu tillstyrkt
i afseende på glas, porcellaine
och smide; men, då meningarne om rätta
förståndet af åberopade Konungaförsäkran
kunna vara olika, och på det Utskottet icke,
vid ett sådant förhållande, må anses
hafva tillstyrkt en större handelsfrihet, i
afseende på andra prodncter än i afseende
på dem, som af allmogen blifvit tillverkade,
har Utskottet sett sig föranlåtet såsom
villkor, för allmogens berättigande till gårdfarihandel
med glas, porcellaine oeh smide,
uttryckligen tillstyrka det tillägg: att
bofaste landtman må uti hela riket afyttra
sina egna prodncter och tillverkningar.
Dock underställes detta, jemte flera Ledamöters
särskildta Utlåtande Riksens Högl.
Ständers egen upplysta pröfning.
Stockholm den 19 Aug. 1825.
Besv. och Efttn. Utsk. Betänkanden. ieoi
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
H'oglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomi[Jtskott den 7 Aug. 1825.
S. D. Herr Lenning anförde: Ehuru jag
ej viii öka handlingarnes mängd med något
särskildt anförande, anser jag mig dertill
förbunden, i afseende på sednare delen
aE förevarande Betänkande. Genom votering
i Höglofl. Utskottet hafva 2:ne Stånds
pluralitet tillstyrkt, ett Stånd stadnat i paria
vota o oh ett Stånd afstyrkt den föreslagna
Gårdfaiihandelsrättigheten med glas*
porcellaine och smide för besutne hemmansegare
af allmogen. Jag har trott mig böra
fästa uppmärksamheten på det stridiga
i en sådan underdånig önskans frambärande
till Konpl. Majit, då man ihogkommer,
att Rik sens Höglofl. Ständers anhållan föranledt
författningen af den 9 Januari 1822,
rörande glas-, porcellaiaes och smides-handelns
upphörande, genom kringresande personer,
då man vidare drager sig till minnes
detta Höglofl. Utskotts af gine Stånd
antagne Betänkande, om Gårdfari-handelns
upphörande i den del af Elfsborgs län,
hvars allmoge dertill en längre tid varit
berättigad, och då det nyligen afgifne Näringsfrihets
Betänkandet, som uppgör gränsor
mellan landt- och stadsmakina näringar,
Bihang till RiksSt, Fröt. 1825, Qiåe Sami, N\r 76»
i8oa Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande»»
Ingalunda öfverensstäramer med den här
föreslagna landthandelnj men framför allt,
emedan en sådan tillåtelse, sorn här föreslås,
ingalunda vore nyttig för den idoge
och tarflige Svenska jordbrukaren, nödgas
jag ogilla ifrågavarande del af Betänkandet.
Här är ingalunda fråga, om hvarje
Svensk medborgares rätt, att fournera sitt
behof, hvar han finner det för sig förmånligast,
eller att begränsa allmogens rätt till
afsättning af egna tillverkningar. Deruti
skulle jag ej tillstyrka någon inskränkning,
deröfver är ock ingen klagan anfördj men
discussionerne inom Högloft. Utskottet för»
anleda mig till denna reflexion. Uti detta
Utlåtande förenade sig äfven Herr Prosten
Hagberg och KiksdagsFullmägtigen Eric
åndersson.
Herr Prosten Hallström yttrade: Den
rättighet till Glrdfari-handel med glas, porcellaine
och smide, som Höglofl. Utskottet
velat tillerkänna bofaste män af allmogen,
kan jag ingalunda tillstyrka. Landtbruk
och handelsrörelse äro till sin natur så särskildta
yrken, att de icke böra eller rätteligen
kunna förblandas. De fordra hvardera sin
man, och utan tvifvel blefve, derest denna
frihet begagnades, jordbruket deruppå K*
dande. Men, enär större förlust skulle i
moraliskt hänseende oförmärkt drabba ali-*
mogen och dermed staten, genom det osta*
Eav och Ekon. Utsk, Betanknndtn, 1B05
diga sväfvande lefnadssätt, som är med
Gårdfarihandeln oskiljaktigt förbundet. Icke
nog, att lynnet på sådant sätt aldrig
vinner sadga, utan böjes tiii lättsinnighet:
sederna förskämmas äfven mer eller mindre
genom ett sysslolöst kringstrykande under
vinningens förhoppning. Det är detta onda,
som jag anser Staten böra alfvarligen
förekomma, så vida den vill en sann, d. v.
s. på sedlighet grundad ordning i det yttre»
Men en sadan syftning är, hvad ifrågavarande
handelsfrihet beträffar, tydligen i nyare
tider prononcerad, och döt Betänkande,
Utskottet nu afgifver, är derföre i dubbel
strid både emot utfärdade gällande författningar
och hvad Utskottet sjelft, under
närvarande Riksdag, tillstyrkt, så vida det
nemligen 1:0 innebär en motsägelse, att 1
ett land, der producenterne af glas, porcellaine
och smiden icke sjelfva ega, att
genom kringresande comissionärer föryttra
sin vara, tillåta andra personer, blott derföre,
att de äro bofaste, utprångla densamma
såsom gårdfarihandlande, och 2:0 detta
tillstånd icke står tillsammans med den inskränktare
landthandel, som Höglofl. Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotten
tillstyrkt i sitt redan afgifne Betänkande
om näringsfriheten.
Herr hagerstrand anförde: att han,
beträffande frågan, om allmogens berättigande,
att idka gårdfarihandel med glas,
120/f Ben\ och Ekon. Utsk. Betänkanden.
porcellaine och smide, så mycket mindre
kunde instämma i pluralitetens mening, att
tillstyrka en sådan utsträckt handelsfrihet
för allmogen, som häraf blefve en följd,
att det efter flera underdåniga framställningar
af Riksens Ständer, vid föregående
Riksdagar, nu nyligen utverkade förbud mot
glas-, porcellaine- samt smideshandlares reserättighet,
derigenom i väsendtlig måtto
skulle upphäfvas, hvartill kommer den ytterligare
omständighet, att det i hans tanka
ej syntes med billighet, ej heller med enighet
i besluten väl öfverensstämmande,
om vid samma tidpunct, som man ansett
sju häraders och tvänne städers från långliga
tider tillbaka tillerkände Gårdfari-handel,
med egne och inom orten tillverkade
produeter, böra upphöra, man skulle till förmån
för endast en viss dass af medborgare
tillstyrka samma slags handelsrättighet,
och det i afseende på sådana produeter,
som hvarken behöfva vara egna eller inom
orten tillverkade.
Emot det fattade beslutet reserverade
sigjjäfven Riksdagsfullmäktige Olof Mänsson
och Johan Bengtsson.
Ex Protocollo.
A. Fryxell,
Bes v. och Ekon. TJtsk, Betänkanden. 1205
Utdrag af protocollet, hållet uti R. Högt.
Ständers Allmänna Besvärs• och Eko
norniUtskott
den 9 Augusti 1823.
§• 5-
S. D. Sedan det ifrån Utskottets första
afdelning afgifne förslag, till Betänkande
i anledning af väckt fråga, om förekommande
af glas- och porcellaines-förares
samt smideshandlares obehöriga kringstrykande,
blifvit, på sätt 4 § uti Protocollet, för
sistlidne sammankomst, den7 utiinnevaranda
månad utvisar, bifallet, företogs nu till afgörande,
hvad den förlidna tiden, på sätt
Frotocollet anvisar, då icke tillät, nämligen
det af RiksdagsFullmägtigen från Malmöhus
Län, Nils Månsson, föreslagna tillägg:
att den tillstyrkta rättigheten för Allmogen
till Gårdfarihandel med glas, porcellaine
och smide måtte utsträckas till alla andra
slags tillverkningar, med hvilket tillägg
Nils Månsson nu förklarade sig blott afse
Allmogens egna producter och tillverkningar.
Efter en längre muntlig discussion om
behörigheten af detta tillägg, och huruvida
en proposition derom vore enlig med
Riksdagsordningen, begärde RiksdagsFulltnägtigen
från Elfsborgs Län, Olof Håkansson,
att proposition till votering mätta
ito6 Bcsv- och Ekon, Utsk. Betänkanden,
uppsätta?, hvaruti RiksdagsFullmägtigen Nils
Månsson och flere ledamöter af Hedervärda
Bondeståndet hördes instämma.
Med anledning af denna begäran anfördes
af Herr Lenning: ”Då votering inom
Högh Utskottet, den 7 dennes, anställa
des, rörande föreslagen Gårdfarihandel? rättighet
för Allmogen med glas, porcellaine
och smide, yrkades af en ledamot inom
Hedervärda BondeStåndet det tillägg, att
denna rättighet äfven skulle utsträckas till
(illa andra inhemska tillverkningar, mot
hvilket tillägg jag genast protesterade,
hvarefter frågans afgörande blef på begäran,
och emedan tiden då var långt liden,
hvilande. — Nu, vid förnyad föredraga
»ing till afgörande af nämnde tillägg, förpndradt
till bofaste landtmäns egna pro(lucter
och tillverkningar, nödgas jag vägra,
att deltaga i votering deröfver. Min
vägran grundar sig derpå, att i motioner»e,
hvaröfver Betänkandet är afgifvet, yrkas
ingen annan handelsrättighet än med.
gla3, porcellaine och smide, hvaremot jag
anser som en ny motion det önskade tillägget,
hvilket, ehuru fåordigt, likväl innefattar
allt hvad landtman redan tillverka
eller möjligen kunna komma att tillverka,
och, efter min fattningsförmåga samt i stöd
f)f 37 §. Riksdagsordningen, är proposition
flerom och votering, deröfver grundlagsvidrig
-
Besv. och Eko' ■ Ut sk, Bstankanden>
Om jag antager, att RiksStånden gillade
deni ifrågavarande delen af Betänkandet
jemte tillägget, så blefve ju deraf följden,
att till Kongl. Maj:t frambures den underdåniga
önskan: att all Sveriges besutne allmoge,
utom de, som bo i Elfsborgs Läns
sju härader, för hvilka Gårdfarihandelns
fortfarande, genom 5 Stånds beslut, är affi
t yr k t, berättigades till en resehandel, mycket
vidsträcktare än den, som blifvit ogillad
erch öfverfclagad, huru consequent och nyttigt
det vore, samt huruvida ett sådant beslut
skulle scå väl tillsammans med den
allmänna närings- och handelsförfattning,
hvaröfver Riksens Ständer nu skola yttra
sig, anser jag lätt besvaradt af den oväldigt}.
Jag föreställer mig likväl ej, att samma'
Riksens Ständer, sorn till Kongl. Maj:t
framburit deras underdåniga önskan: att nästa
Riksdag föreläggas grunderne till ett
Statshushållningssystem, skola besluta något,
medden brist på system, som den ifrågavarande
Allmogens handelsrättighet.
Slutligen anser jag mig mot formen
af detta Betänkande böra anmärka: att det
på en gång upptager och besvarar tvänns
ailt för stridiga motioner, hvaraf jag
godkänner Utlåtandet öfver den förre, då
det sednare af mig ogillas; och tror jag,
att motionen, om Allmogens handelsrättighet,
hade bordt intagas i Betänkandet^rörande
näringsfriheten.”
120Ö Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn.
Härmed förenade sig Vallöf!. BorgareStåndets
samtliga närvarande ledamöter.
Särskildt anförda Herr Norström: ”Enär
Högl. Utskottet nyligen, med respectiva
Ståndens instämmande, afstyrkt en åldrig
Gårdfarihandels rättigheter, ansåg jag för
högst inconsequent åter tillstyrka en mycket
vidsträcktare i så måtto, att en hvar
bofast Danneman skulle under egne tillverkade
varors försäljande fä uppköpa och
gårdfarande till salu hålla glas, porcellaine
och smidesvaror, hvarföre jag, för att i lika
fall icke vara mig olik, fann migskyldig
reservera mig emot en sådan af pluraliteteu
inom respective Utskottet bifallen motion,
heldst den åter skulle sätta VestergöthJands
sju häraders inbyggare i samma predicament
de voro, innan gårdfarihandels
rättigheten dem frånstyrktes, med blott den
förändring, att vara bosatt, hvilket villkor
lätt uppfyllas både chimeriskt och effectift,
då en egendom kan både pro forma säljas
och jemväl styckas till afsalu för obetydligt
värde, som i alla Fall medför bofasthet,
Enär nu vidare vill på en ledamots
begäran tilläggas hvad motionairen aldrig
nämnt eller åsyftat, nämligen, att denna
gårdfarihandelsrättighet äfven skulle sträcka
sig till andra varor, hemställer jag vidare,
om propositionen på ett sådant tillägg utöfver
hvad motionen innehåller, kan framställas
såsom stridande emot 57 § Regerings
-
Best), och Ekon. [Jtsk. Betänkanden• 1209
formen, samt i anledning af under denne
öfverläggning gifvet förklarande, att detta
tillägg icke skulla vara någon ny motion,
utan blott en utsträckning af hvad motionairerne
yrkat, om icke ali så kallad utsträckning,
som rättligen icke är annat än
tillägg, i sjelfva verket är en ny fråga eller
motion, hvilket ännu mer styrkes deraf,
att den vill framställas genom ny proposition,
såsom aldeles skiljaktig ifrån
hvad till Utskottet är remitteradt.
Härvid kan ej undfalla den sig sjelft
erbjudande reflexion, att, om Utskottens
bägge Betänkanden möjligen blefve vederbörligen
bifallne, nämligen det om sju Häradernes
handelsfrihet och detta nu i Frågavarande,
till hela sin vidd, skulle antingen
det sednare absorbera och förinta det
förra, eller sju päradernes inbyggare icke
ega lika rättighet med öfrige landets Allmoge,
så svära, i min tanke, dessa 2:na
Betänkanden emot hvarandra, och hvad
kan vara för utsigt, att ej snutna, om icke
större olägenheter af missbruk, laxens utspridande,
i synnerhet ibland tjensteclassen
och förbudne varors kringförande, med
allt hvad sorn velat förek om mas, genom tillstyrkte
upphörande af så kallade SkålVest»
göthehandeln, skola återkomma i ett vida
större förhållande, då flere än hittills härigenom
skulle blifva till dylik res- och
gårdfarihandel berättigade.
I2io Eesv. otli Ekon. Utsk. Betankanicn.
I anledning af hvad således anfördt är,
anser jag den sfednare propositionen, om tillägget
utöfver hvad motionsskriften innehåller,
vara grundlagsvidrig, hvadan hoppas
gunstbenäget ursäktas min vägran, att i
votering derom deltaga, så mycket mer som
i detta undandragande jag förmärker mina
öfrige Ståndscamrater instämma.1’
Härpå yttrade Utskottets Ordförande
Herr voh Törne: Med anledning af dis
cussionen
utbeder jag mig, att för Högl.
Utskottet få omnämna de skäl, som, enligt
rnin öfvertygelse, föranleda dertill, att den
begärda propositionen icke kan vägras. Har
är icke fråga om någon sådan ny motion,
som omtalas i 37 §. Riksdagsordningen, ty
motionen är redan gjord och hit remitterad.
Såsom ett villkor för dess bifallande,
hafva ledamöterne af Hedervärda BondeStåndet
i detta Utskott, särdeles Nils Månsson,
förbehållit sig, att motionen måtte utsträckas
derhän, att bofaste landtman få
föryttra sina egne producter och tillverkningar
i hela riket; en begäran, så mycket
mera billig, som detta synes vara ett nöd»
vändigt villkor till vinnande af ekonomisk
förkofran; och då, enligt 53 och 89 §. §.
Regeringsformen, samt 34 §. Riksdagsordningen,
det tillhör Ekonomi- och BesvärsUtskottet,
att, med anledning af de i Stånden
väckta frågor, anmärka brister i da
Allmänna hushållningsamtalterne och för
-
Besv. och Ekon. Ulsk. Betänkanden. 1211
ändringar deri föreslå, äfvensom att projectera
upphäfvande af Lagar och Författningar,
sorn Rikets allmänna hushållning röra, anser
jag det vara min ovillkorliga pligt, att framställa
propositionen, så mycket mer, som
den eger ett obestridligt sammanhang med
sjelfva remissen och, enligt redan taget beslut,
skall komma under öfverläggning.
Derpå upplästes följande Voteringsproposition:
”Den som bifaller det af Nils Måns son
föreslagna tillägg i det bifallna Betänkandet,
nemligen att bofasta landtman må afyttra
sina egna producler och tillverkningar uti hela
Riket, skrifver Ja: den det ej vill, skrifver
jVe/; vinner Nej, kommer detaf Nils Månsson
föreslagna tillägg, att förfalla.”
Efter votsrings-propositionens uppläsande
anförde Herr a/ Robson, att han reserverade
sig emot voterings anställande af
den orsak, att sammansatte Lag- och Ekonomiutskotten
redan behandlat ämnet uti
frågan om Handels, och Näringsfriheten, och,
ehuru en särskild Motion gifvit anledning
till nu ifrågavarande Betänkande, så skall likväl,
genom föreslagne ytterligare tillägget
och här besluten votering, densamma kunna
så utfalla, att Ekonomiutskottets nu vidtagande
beslut komme i strid med förstnämnde
de sammansatta Utskottens redan meddeldte
Betänkande; och af hvilket förhållande
Herr af Robson ansåg sig hindrad,
1212 Eesv. ock Ekon. Utsk. Eetcinkanden.-
att vid detta tillfälle uti votering öfver en
redan afgjord sak deltaga.
H armed instämde Herr Prosten Hallström.
Sedan Propositionen å nyo biifvit upp -  läst, bifallen af de öfrige närvarande Ledamöter
och justerad, anstäldes votering deröfver
af
Högloft. Ridderskapet och Adeln med 2 Ja
och 2 Nej.
Högv. FresteStåndet 2 Ja.
Hederv. BondeStåndet med 6 Ja.
Och som således ett Stånd genom paria
vota blifvit inactist, och ett Stånd ej
deltagit i voteringen, blef Propositionen
genom 2:ne Stånds pluralitet bifallen; och
varder i följd deraf det föreslagna tillägget
uti Betänkandet infördt.
Emot detta beslut anmälde Herr af
Borneman samt BuksdagsFullmägtige Olof
Blånsson och Johan Bengtson sina reservationer,
de tvänne sednare under anförande,
att de, såsom närvarande och deltagande
i beslutet om näringsfriheten, ansågo sig
icke kunna gilla det nu beslutna tillägget.
Herr Hiesslciter anförde: ”1 anledning
af Höglofl. Besvärs- och Ekonomiutskottets
Utlåtande, angående deri väckta frågan, om
Glas- och Porcellainesförares, Smideshandlares
osh Lumpsamlares obehöriga kringstry
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 1213
kande, samt en allmoges rättighet, att under
sina resor afyttra förenämnde varor,
får jag äran i korthet nämna, att jag för
min del icke finner skäl, att tillstyrka någon
ändring uti hvad de i dessa ämnen af
Kongl. Maj:t, med anledning af Riksens
Ständers egna underdåniga hemställanden,
sednast utfärdade Nådiga Författningar innehålla;
äfvensom jag helt och ira 11 et ogillar
den föreslagna rättigheten för allmo»
gen, att idka Gårdfarihandel med Glas, Porcellaine
och Smide.
Det förefaller mig nästan för mycket obegripligt,
huru samma Utskott, som nyss afstyrkt
Vestgötharnes Gårdfarihandel med egna
tillverkningar, nu kunnat så afvika från
egna principer, att det föreslagit en allmän
Gårdfarihandeisrätt för hela Rikets allmoge
med af andre tillverkade varor.
Hvad dernäst beträffar Utskottets till
sitt redan fattade Betänkande gjorde tillägg,
i kraft hvaraf det skulle anses som
hvarje bofast landtmans rättighet, att öfver
hela Riket afyttra sina egna producter och
tillverkningar, kan jag c-j annat än erkänna
den skicklighet, hvarmed detsamma
blifvit på Betänkandet inympadt, ehuru jag
likväl gerna hade önskat, att tillägget hvarken
blifvit bragt å bane eller, efter den
protest, som ett helt Stånd inom Utskottet
och flere Ledamöter af de andra trenne,
deremot nedlaggt, kommit under öfverlägg
-
i * 14 Besv, och Ekon. Utsk. Betiinkanden.
ning och såsom ett fattadt Beslut rubrice»
rädt. Imellertid, då det funnits en Utskotts»
Ledamot, sorn under discussionen öfver ett
gifvet ämne trott sig till stan digt, att framsmyga
och bringa under ventilation ett helt
i>ytt; då Ordföranden tvärtemot hvad förut
brukligt varit, ansett sig kunna upptaga
en dylik, aldrig i vederbörlig ordning väckt
eller remitterad, fråga, och ehuru ett helt
Stånd och flere Ledamöter af de andre nebat,
att dleltaga i voteringen deröfver (såsom
grundlagen synes ålägga dem att göra), likväl
bragt frågan under votering med 3:ne
Stånd, och sedermera låtit i Betänkandet
införa henne, såsom Utskottets beslut; så
anser jag h\ögst angeläget, att Riksens Stan-1
der få veta,, att det funnits Utskotts Ledamöter,
som ogillat hela denna operation.
Då jag således nr af den tankan, att
tillägget bör, såsom på ett mindre ordentligt
sätt tillkommet, utur Betänkandet utgå,
undviker jag jemnväi att ingå i någon
detaiilerad undersökning, om det orimliga
af förslaget, att' nemligen villja göra bela
Rikets allmoge till kringstrykande Gårdfarihandlande,
setksn Riksens Stander redan
ansett denna handelsrättighet böra upphäfvas
för den tract,. sorn förut varit i besittning
deraf,”
Vid justeringen af detta Protocoll anhöll
o Herrar Lenning ioch Hiessleiter, att
få detsaro.ma in extensc* utskrifvet, för att,
Resv. och .Ekon. Utsk. BetnnkanJen. 1215
såsom upplysande målets behandling och
anledningen för deras enskilda reservationer,
till Respective RiksStånden åtfölja»
hvartill Utskottet lemnade sitt bifall.
Ut Supra.
Ex Protocollo,
A. Fryxell
N:o 172»
Ankom den 2 Sept. 1823.
Betänkande, i anledning af vackt fråga, om
nedsättning af Lots- och Båkafgifterna
för Ångfartyg i allmänhet, samt andra
inrikes orter imellan seglande fartyg, under
sex fots djupgående.
U"ti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Protocoll afgifvet och derefter till
Utskottets Utlåtande retnitteradt anförande
I2l6 Besv, och Ekon. Vtsk. Ti,'t änkan den,
bär Herr af Forssel, Carl, sökt fästa uppmärksamhet
derpå, huru, då Ångbåtsfarten
är »af synnerlig vigt för de länder, som omgifva*
eiler genomskäras af farbara vatten,
och då den inre rörelsen inom fäderneslandet
torde, i anseende till de stora framsteg,
Sverige under den sednare tiden gjort i odling,
befolkning och lättade communicationer,
böra på det sätt främjas, Angbåtsfarten
hos oss synes ega anspråk på, att med
särskildt uppmuntran omfattas. För Ångfartygs
allmännare införande och begagnande
har Herr af Forssell imellertid ansett
flere hinder för närvarande möta och bland
dem synnerligen de höga Lots- och Båkafgifterna,
hvilka af Ångfartyg, som enligt
sin natur böra göra 10 resor, under det ett
handelsfartyg förrättar en, erläggas till tiodubbelt
belopp emot af andra fartyg, ehuru, i
betraktande af de flere omständigheter, som
härvid förekomma, såsom den större kostnaden
till Ångfartygs byggnad och utredande,
de drygare koslnaderne till deras
underhåll genom en starkare besättning
och den betydliga åtgången af ved, samt
nödvändigheten för dem att afgå på bestämda
tider, utan afseende derpå, om någon
frakt dertill erhållits eller någon passagerare
anmält sig att medfölja eller icke,
den behållna vinsten af bägge slagen af fartyg
kan vära lika; Och, för att gifva ett
närmare begrepp om den summa, hvartill
Kesv, och Ekon. Utsk. Betånkanden, 1217
in- och utgående afgifter för Ångfartyg stiga,
har af Herr af Forssell blifvit företedd en
specifik uppgift derå för Ångpaqueten Stockholm,
under en resa från Stockholm till Å«
bo och åter, enligt hvilken dessa umgälder
utgjort, utan Lots 80 Rd. 26 slc. 7 rst. och
med Lots 129 Rd. 97 sk. 1 rst. och således
sammanlagdt för 28 paquette-resor, som
på denna väg supponerats kunna förrättas
under sommaren, i förra fallet 2,255 Rd.
24 sk. 4 r* och * det sednare 3,639 Rd. 22
sk. 4 r- Af dessa förenade skäl har Herr
af Forssell derföre hemställt;^ om icke de
Båk- och Lotsafgifter, som Ångfartyg nu
betala, kunde under någon viss tid, t, ex.
15 å 20 års förlopp, nedsättas till en tiondedel
af hvad Kongl. Majrts Nådiga Förordning,
den 20 Juni 1820, stadgar.
Särskildt har Herr af Forssell andragit,
att, ehuru enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
bref till Förvaltningen af Sjöärendena a£
den jo December 1822, fremmande samt
inländska på utrikes orter seglande fartyg,
under sex fot djupgående, fått tillgodonjuta
nedsättning uti Lots- och Båkafgifterna,
denna lindring icke blifvit förunnad Svenska
inrikes orter imellan gående fartyg a£
lika fottal, och som Herr af Forssell ansett
den utrikes activa handelns liflighet helt
och hållet bero på den styrka och lätthet.
Bihang till RiksSt, Fröt. Q;dt Simi. JS’,9 77*
S2i8 Besv. och Ekon. lltsk. Reiänkancten.
hvarmed den inrikes seglationen bedrifves,
och denna sistnämnde, af förut anfördt skäl,
böra tjenligen skyddas och befordras, så
har Herr a[ Forssell jemnväl föreslagit: att
samma förmåner, som Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse af den 10 December 1822
tillägger alia utrikes seglande fartyg, under
sex fot djupgående, äfven måtte utsträckas
till inrikes seglande.
Hvad sålunda blifvit hemstäldt och föreslaget,
har Utskottet i öfvervägande tagit;
och, beträffande först frågan, om minskning
af Lots- och Båkafgifterne för Ångfartyg, så
och med erkännande å ena sidan af Ångbåtsfartens
vigt för Sverige, till beredande
af en lifligare inrikes rörelse och lättande
af gemenskapen imellan Rikets särskilda
delar, men å den andra också af svårigheten,
att med de dryga kostnader, som denna
inrättning medför, kunna utan särskildt
uppmuntran gifva densamma en större allmännelighet
och utvidgning, finner Utskottet
den väckte frågan förtjena största uppmärksamhet;
af hvilken anledning, och då
Utskottet från Förvaltningen af Sjöärenderna
erhållit den upplysning, att, vid Lotsoch
Båkafgifternes fastställande år 1820,
Ångbåtsfarten icke ingått i beräkning såsom
dertill bidragande, och att de föremål,
som genom dessa afgifter skola befordras,
således icke kunna, medelst deras nedsättning
till förmån för Ångfartyg, komma att
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkande)!. 1219
lida i sina påräknade inkomster, Utskottet
vördsamt får tillstyrka Riksens Höglofl.
Stander framförandet af den underdåniga
anhållan, det täcktes Kongl, Majit under 10
års tid, från nästkommande års början, bevilja
Svenska ångfartyg, ehvad de segla på
inrikes eller utrikes orter, fullkomlig befrielse
från erläggandet af de nu faststälde
eller framdeles blifvande Lots- och Båkafgifterne.
I afseende på sednare frågan, eller om
enahanda nedsättning i Lots- och Båkafgifterne
för på inrikes ort gående fartyg,
som, genom Kongl. Brefvet den 10 December
1822, blifvit utrikes seglande samt
främmande nationers fartyg tillaggd, har
Utsk otte t in hemta t, att, sedan Kgl. Danska beskickningen
härstädes i ministeriel väg gjort
framställning om den olikhet, som i Sverige
jemnförelsevis med Danmark vore rådande,
vid beräkningen sf afgifter af fremmande
fartyg, i förhållande mot de inhemska,
samt tillika förmält Danska regeringens önskan
vara, att öfverenskommelse måtte träffas,
om en sådan afpassad och skälig minskning
af berörde afgifter i Sverige, hvarigenom
ett handelsförhållande bägge staterna
imellan kunde uppkomma, ej mer betungande
för den ena än den andra; så bade
Kongl. Majit, genom ofvannämnda Dess Nådiga
Bref förklarat, det Kongl. Majit icke
funnit skäl ba vill ja någon minskning i Lots
-
xs?.o B esv. och Ekon. Utsk. Betänkan den.
och Båkafgiftsrne särskildt för Danska får»
tyg} men, då Kongl. Majit förekommit, huruledes
de minsta fartyg, enligt taxan för iJfrågavarande
umgälder, voro betungade med
lika dryg afgift, som de sex fot djupgående,
hade KongT. Majit, på det afgifterne för
mindre fartyg måtte komma i jemnförligt
förhållande till de större, funnit för godt
stadga en så beskaffad proportionerlig nedsättning
i Lots» och Båkafgifterne, för alla
ander sex fot djupgående, så väl Svenska
som Norrska på utrikes ort seglande, som
fremmande nationers ankommande och afgående
fartyg och båtar, att dessa, då de
gingo fem fot djupt, endast skulle erlägga
1 Lots- och Båkafgifter fdelar; då de gingo
4 f°t djupt endast Adelar; 5 fot hälften;
2 fot §■ del och i fot £ del af hvad 1820
års taxor utsätta för 6 fot djupgående fartyg;
om hvilket Kongl. Majits Nådiga förordnande
Förvaltningen af Sjöärenderna sedermera
den 20 December sistlidet år utfärdat
allmän Kungörelse.
Att uti den hos Kongl. Maj :t såmedelst
förehafda fråga icke tillika ingått den, om
minskning af Lots- och Båkafgifterna för
inrikes orter imellan seglande fartyg, under
sex Fots djup gående, ehuru med afseende
både på billighet och bibehållandet af den
grund, som i Kongl. Lotsförordningen dea
20jJuni1820 finnes vara laggd för L<otsoch
Båkafgifternas relativa utgörande, af ut;
Besv, och Ekon, Utsk. Bctänhanden. 1221
rikes och inrikes gående fartyg, en sådan
minskning synes hafva bordt på samma
gång tillkomma, förmodar Utskottet hafva
härledt sig derifrån, att förvaltningen af
Sjöärenderna, som före fattandet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Beslut i ämnet, deruti blifvit
hörd, afstyrkt all nedsättning å Lotsoch
Båkafgifterne och i följd deraf icke
kunnat fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
på behofvet af dessa afgifters
minskning till förmån för inrikes seglande
fartyg, i händelse denmedgåfve fremmande
nationers samt Svenska och Norrska pä utrikes
orter gående fartyg} men, då genom
ofvannämnde beslut ett sådant förhållande
uppkommit, att, änskönt Lots-Förordningen
förutsätter, att inrikes seglande fartyg i intet
fall böra kunna vidkännas högre Lotsoch
Båkafgifter, än som erläggas af dem,
hvilka gå på utrikes orter, de förra likväl
nu mera, enär de det ringaste öfverstiga fyra
fots djupgående, mäste erlägga dessa af»
gifter vid de tillfällen, Lots icke begagnas,
till en sjettedels högre belopp, än som
af de sednare vid fem fots djupgående utgöres;
så anser Utskottet sig äfven ega skäl
till den vördsamma hemställan, att Riksens
Höglo fl.' Ständer måtte med den förut tillstyrkte
framställningen, om nedsättning af
Lots- och Båkafgifterne för Ångfartyg, förena
den underdåniga anhållan, att, tilljåtersuliaade
af den grund, hvarpå beräkningen
1222 Bes v. och Ekon. Utsk. Eetäukanclen.
af samma afgifter är fotad, inrikes orter imellan
seglande fartyg, hvilka, då de icke
åro utöfver fyra fot djupgående, för närvarande
åtnjuta fullkomlig befrielse från berörde
afgifter, måtte vid fem fots djupgående
af Kongl. Maj:t i Nåder tilläggas efter
enahanda proportion bestämd lindring i
Lots- och Bäkumgälderne, som genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref den 10 December 1822
samt Förvaltningens af Sjöärenderne Kungörelse
den 20 i samma månad blifvit faststäld
för fremmande nationers samt Svenska
och Norrska på utrikes orter gående
fartyg.
Slutligen, och då Utskottet, under öfverläggningen
om detta mål, inhemtat, att
Kongl. Danska Regeringen, utau afseende
på den lindring i Lots- och Båkafgifterne,
som i förenämnde måtto blifvit fremmande
nationers fartyg i Sverige bevilljad, nyligen
låtit genom dess General Tullcammare och
CommerceCollegium utgå ett stadgande, som
1 betydlig mån föröker afgifterne för mindre
Svenska fartyg, hvilka besöka konungariket
Dannemark samt hertigdömena Schlesnig
och Holstein, föranlåtes Utskottet jemväl
hemställa, om icke Riksens Höglofl.
Ständer skulle finna för godt, att, med iberopande
af det nu anmäldte förhållandet,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära,
det den genom Kongl. Brefvet den 10 December
1822 bevilljade nedsättning i Lots.
Bcsv. och Ekon. Utik, Betänkan/Jen. 1223
och Båkumgälderna icke måtte tillgodokomma
andra fremmande nationers fartyg,
än dem, sorn i afseende på afgifter af Svenska
fartyg iakttaga fullkomlig reciprocitet,
och att åter, i anseende till de utländska
magter, hvilka, såsom fallet nu är med
Dannemark, handla efter motsatta grundsatser,
Kongl. Lotsförordningen den 20 Juni
1820 måtte, utan någon modification,
blifva tillämpad.
Hvad Utskottet nu föreslagit och hemställdt,
varder, jemte en Ledamots särskildta
Utlåtande, Riksens Höglofl. Ständers
©gen pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 25 Aug. 1825.
i> eoooogooooo-^f
X224 °di Ekon. Utili. Ectänkanden.
Utdrag af Protocollet, hullet uti R. H. St.
Allmänna Besvärs och Ekonomi- Ut”
shott den 25 Augusti 1823.
S. D. Herr Lenning yttrade: Då jag in
stämt
i Höglofl. Utskottets beslut, att tillstyrka
tio ars frihet för Ångfartyg ifrän
erläggande af Lots* och Båkafgift, äfvensom
att alla under sex fot djupgående fartyg
jnåtte åtnjuta den lindring i denna afgift,
aom, enligt förordningen den 10 December
3822, blifvit visse inrikes seglande fartyg
förunnade, förmodade jag ej, det Höglofl.
Utskottet skulle vägra det tillägg, jag derjemte
vågade föreslå, att nemligen till Hans
Maj:t Konungen äfven få den underdåniga
anhållan framförd, det en undersökning, i
afseende på Lots- och Båkafgifternes erläggande,
för inom skärs seglande mindre
Svenska fartyg måtte företagas, i hopp att
derigenom skulle beredas en af billighet och
behof påkallad lindring i förenämnde afgift,
högst tryckande, synnerligen för dem,
som begagna Söder Telje canal och dock
måste betala Lots- och Båkafgift, likasom
hade de passerat Landsorts båk, belägen på
flera mils afstånd. Sjelf ej delegare hvarken
i Ångfartyg eller andra fartyg, är det
mig likväl ej obekant, huruledes de förra
på en del ställen, för de sednare betydligen
minskat tillgången pä passagerare och lätt
Sesv. och Ekon. UtsL Betankanclen. 1225
fraktgods och såmedelst bidragit att göra
dessa sednares inskränkta fraktfart ännu
mindre lönande. För att ej vara vidlyftig,
skall jag dröja, att inom mitt eget Stånd
uppgifva facta, som jag hoppas skola rättvisa
mitt fog till denna klagan jag nu haft
äran framföra, och hoppas jag respective
Stånden dertill värdigas lemna bifall, heldst
jag endast anhåller om underdånig tillstyrkan,
att undersökning måtte företagas,
om den efter min tanke synnerligen för
smärre fartyg för mycket betungande Lotsoch
Båkafgiften. Lots- och Båkmedlen ingå
kanske mindre rigtigt till Statsverket;
men böra dessa medel ovägerligen ej vara
beräknade att utgå med billighet och i
förhållande tili förmågan att dem utgöra?
Ut Supra.
Ex PfotocoIIo.
A. Fryxell.
mö Besv. och Ekon, Vtsh. Betänknnden,
N:o 175.
Ankom den 2 Sept.. 1823.
Utlåtande, i anledning af föreslagne medel
till förekommande af åtskilliga
förmenta missbruk vid Prestval.
H oglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottets åtgärd remitterat ett Memorial
af Herr Ribbing, Arvid, som. med afseende
å Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den
3 April 1816, angående öfverenskommelser
om Presträttigheter, jemte förklaringen deröfver
den 12 November 1819, hvilka, ehuru
åsyftande att förekomma oenighet mellan
Lärare och Åhörare, likväl icke skola
fullkomligt uppfylla detta ändamål, enär
det någon gång skall handt, att Prester,
som varit på förslag till Consistorielt Pastorat,
före valet ingått afhandling med församlingen,
om förminskade inkomster, men
sedermera icke uppfyllt denna öfverenskommelse,
till förekommande af ett sådant
missbruk föreslår, att så snart ett consistorielt
Pastorat blifvit ledigt, skall förening
genast och före förslaget upprättas, på sätt
ofvanberörde Kongl, författningar innehållaj
men, som ingen Pastor då ännu vöre
