# ID: svediakorp-gov1892
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,043
# sentences: 1,911
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Besv. och Ekon. JJtsk. Betankanden. 599
statens bördor, böra torpare äfven ega del
i de fördelar, staten bjuder.
Brännvinsbehofvetförutsatt, äro torparne
för närvarande ställde mellan 2:ne alternativer.
Det ena att lönnbränna, hvarigenom
de vänjas till lagbrott, och den
afgift, som kunde tillfalla Staten, mångdubblad
måst offras åt Länsmäns och Fiscalers
Öfverseende. Det andra, att för contant
upphandla sitt brännvinsbehof, då de bero
af den privilegierade tillverkarens åsatte
pris, eller, emedan bonden icke eger rätt
till försäljning af mindre partier, nödsakas
vända sig till krogarne.
Anförande till Protocollet af åtskillige
Herrar Ledamöter:
Herr Prosten Hagberg, som påstår,
att Brännvinsbrännings-rättigheten uteslutande
bör tillkomma hemman och hemmansdelar,
samt att Kronobrännerierne och Städernas
brännings-rättighet böra upphöra;
emedan bränn vins-bränningen, på sådant
sätt landet ensam förbehållen, skulle hafva
en högst välgörande verkan på den nu
i skuld fördjupade Landtmannens Ekonomi.
Herr Doctor Stenhammar, som befarar,
att, om torpare erhålla rättighet att tillverka
brännvin, nya anledningar tili åverkan
å Hemmansegares skog derigenom skulle
uppkomma.
Herr Doctor Thyselius, som anser
tarparehushållens behof af brännvin ej varn
\
600 Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanden.
större, än att det lätt kan uppfyllas igenom
tillverkningen vid de hemman, hvarunder
torpen lyda. Erfarenheten visar ock, att
de vid landsvägarna belägna torpen lätt;
blifva lörnkrögarenästen, Faran häraf
mäste ännu blifva större med leornad fri»
het att tillverka brännvin.
Herr Doctor Filenius, som påstår, att
Städerne icke böra hafva brännvinsbrännings-,
rättighet, utan i mån af deras jord, men
alldeles icke, som nu förhåller sig, efter
personalen; emedan derigenom kan en förmögen
Borgersman anlägga en Bränvins»
brännings-inrättning, som urartar till fabriceling
och till förfång för landtmannen.
Herr Domprosten Doctor Graff man,
som yrkar: att Städerne ingalunda böra uteslutas
från Brännvinsbrännings-rättigheteno
Från VHllofl. Borgare-Ståndet.
Memorial af Herr (Vahlström, som
yrkar, att i Staderna till Brännvinsbränning
matte få nyttjas de, nästan i alla, åtminstone
i de så kallade bättre hus, af SmåStäder
till brygd nyttjade inmurade pannor,
hvilka gemenligen innehålla ifrån 25
till 60 kannors rymd, likväl dem obetaget,
att äfven få begagna mindre eller så kallade
lyftpannor, allt efter hvars och ens råd
och lägenhet. Detta af skäl, att Städkrnes
icke mindre an Landets Innebyggare synas
böra vara berättigade till Bränvins-bräuning,
Besv. och Ekon. IJtsk. BetankanHen. 601
och emedan 50 kannors Pl nnerymd synes
vara för litet för 80 Mantalsskrifne personer,
samt emedan Städerne behöfva både
brännvin åt sina arbetare och drank åt sina
kreatur.
Memorial af Herr Norström, sorn hemställer,
om icke hvarje jordbrukare som
heldst, och deribland jemväl torpare, borde
få bränna emot derföre stadgade afgifter,
samt om icke i mindre så kallade Städer,
hvilkas näring ingår så mycket i jordbruk,
som i handel och handtverkerier, må få
begagna lika så små pannor, som på Ian-^
det, om än pannerymden må beräknas efter
mantalen, så att fattigdom och mindre
förmögenhet icke måtte blifva föremål för
den mer bemedlade, att rikta sig af en nä*
ring, som en annan medborgare icke mäg^
tar begagna sig af.
Memorial af Herr Egge, som påstår
nedsättning af Bevillningen för pannor uti
sammansatte verk, så att afgiften för en
dylik panna icke måtte blifva högre än
den, som åtföljer en lika rymlig brännvinspanna,
placerad på särskildt ställe i Staden.
Med Herr Egge hafva förenat sig Herrar
Linqvist, Nauclér, Norström och Eckhoff.
Memorial af Herr Cederborg, sorn
hemställer, om icke den Städerne i allmänhet,
genom nu gällande författning, tillkommande
rättighet, att efter folknummer utöfva
Brännvinsbränning, jemväl må^utvicU
6o2 -Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
gas till hemmantalet af Städernas jord;
hälst den nu mera är lika beskattad som
jord på landet, och således icke utan orättvisa
synes kunna beröfvas deremot svarande
lika förmån,! afseende på brännvins-brännings-rättigheten.
Till vederläggande af
den invändning, att nemligen jordbruk och
brännvins-branning icke tillhör Stadsmanna»
näringen, anför Herr Cederborg, att de fleste
Småstäder icke äro hvad de böra vara,
och att sålunda ett billigt afseende bör
fästas på hvad de verkligen äro, samt att,
då Handel och Handtverkerier icke lemna
sina idkare tillräcklig utkomst, den sista
lofliga utvägen till bergning, genom Åkerbruk,
icke må dem betagas, eller någon,
inskränkning för dem göras uti den jordbrukare
i allmänhet tillerkända rättighet,
att, på sätt de för sig anse förmånligast, få
använda afkastningen.
Herr Hambraeus bestridde, hvad Herr
Cederborg yrkat, och kan icke Anna något
skäl, hvarföre brännvins-bränningen borde
vara förenad med jorden. — Behofvet af
brännvin anser Herr Hambraeus gemensamt
för dem, som ega, och dem, som icke ega
någon jord: och brännvinsbrännings-rättigheten
bör, i hans tanka, vara grundad på
behofvet, men icke på något annat. —
Herr Huldberg anser brännvins-bränningen
egentligen tillhörande jordbruket, såsom
en rättighet att förädla sin egen vara. Herr
Besv. och Ebon, JJtsK. Bctänkanden. 603
Fornander, har förenat sig med Herr Hambraeus
och yttrat, att en handlande, en
skeppsredare till exempel kan hafva flere
hundrade arbetare och matroser, som skola
födas, och anser han det derföre vara obilligt,
om icke äfven denne skulle få bränna
brännvin för alla sina arbetares behof, lika
så väl som hemmansegare på landet. Med
Herr Hambraeus och Fornander hafva förenat
sig Herrar Lundman och Lagerstrand.
Memorial af Herr Montan, som yrkar,
att, hvad bräcnvinsförfattningarne stadga för
städerne, måtte rättas och tillämpas efter
deras verkliga behof och förmån; så att,
likasom en hemmans egare på landet kan
få bränna med 30 å 50 kannors panna för
ett ringa hemmanstal, äbodt af 8 å 10 personer,
städernes innevånare, derest personalen
skulle ligga till grund, äfven
måtte få tillstånd, att för en mindre personal
af t2 å 15 personer utöfva brännvinsbränning
med dylika mindre pannor,
efter tillfälle och behof, emot enahanda
afgifter, som för landet nu äro eller
blifva stadgade. Med Herr Montan har
Herr Hagander förenat sig, med det tillägg,
att han anser brännvinsbränningsrättighet
böra få utöfvas, icke endast efter det hemmantalet,
hvartill städernes egorymd kan
vara beräknadt, utan äfven, hvad angår de
städer, der slik beräkning icke egt rum,
Jämpas efter antalet af jord Tunneland,
6o4 Besv. ock Ekon. Zhsh. Betcinkanden.
sorn linnas under enskild ego och bruk.
Med Herr Hagander har Herr Palm sig
förenat. Herr Ehinger anser lika med Herr
Montan, att den icke obetydliga jord, hvilken
de fleste städer i riket innehafva, skulle
sakna det till dess behöriga skötsel nödiga
gödningsämne, om icke genom den tillåtna
brännvinsbränningen städernes innevånare
blifvit iståndsätta att utfordra ett motsvarande
antal kreatur, särdeles som fodertillgångarne
kring många städer äro så knappa,
att behofvet deraf icke utan ganska dryg
kostnad kan fyllas. Vidare påstår Herr
Ehinger, att städernas brännings-rättighet
bör bibehållas, emedan den bereder förlandtmannen
en förökad afsättning för dess
härtill tjenliga producter och således är
för jordbrukaren snarare gagnelig än skadlig,
Slutligen anser Herr Ehinger det skola
blifva af nytta för StatsCassan, om en fri
tillåtelse af brännvinsbränning i städerne
klefve gifven, emot en förhöjd afgift i män
af pannornas storlek. Herr Santesson önskar,
att striden om brännvinsbrännings-rättigheten
slutligen måtte leda till en allmän
frihet för både städer och landet, att t
förädla en så allmän vara, som säden, utan
annat vilkor än skatt, i mån af pannerymden
och rättighet för vederbörande styrelser,
att i städerna gifva föreskrifter till
förekommande af eldsvåda. Med Herr Santesson
förenar sig Herr Bjuhr. Herr Ce
-
Eesv och Ekon. Utsk. Retänkanden. 605
Herborg yrkar: att i nya redactionen a! Förordningen
oa» brännvinsbränningen, uttryckligen
må förbjudas, att verkställa bränningen
i städerna å Sön- och Helgedagar, samt
nattetid, eller åtminstone den rättighet förbehållas
hvarje stads Magistrat, att till Konungens
Befallningshafvandes stadfästelse öfverlemna
de särskilde föreskrifter, hvilka
genom locala omständigheter kunna finnas
nödvändige att i detta afseende iakttaga.
Memorial af Herr Langenberg, söör
föreslår utvidgning i städernas bränningsrättighet
på så sätt, att all stads-jord blefve
särskildt i man af dess hemmantal och värde
berättigad af brännvinsbränning, enligt samma
grunder, som i 1 § £. mom. af ofvan
åberopade Kongl. Kungörelse för landetärutstakad.
Städernes förra redan stadgaderätt, att
efter folknummer genom förening en slik
rättighet utöfva, häraf dock ingen rubbning
underkastad.
Memorial af Herr Fornander, hvaruti
han föreslår, att det må vara Borgare i
städerne fritt, att med 50 kannors panna eller
derunder tillverka brännvin utan beräkning
af mantal.
Memorial af Herr Ekstrand, som föreslår:
1:0
Att vid pannemätning och stämpling
bråk eller mindre rymd än en kanna aldrig
må ingå i beräkning,
606 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
2:0 Att alla föreskrifter om ansvar fö i?
brännvin sredskaps innehafvande af den, som
ej är berättigad bränna, måtte utgå och
försvinna, utom för det fall, då oloflig bränning
med sådan redskap tillika är skedd.
Dessa föreskrifter syna3 Herr Ekstrand, åtminstone
vid den tid brännvinsbränning är
tillåten, ganska umbärliga och i allt fall
för stränga att bibehålla, annorlunda än
med nedsättande af böterna, och utan åtföljande
förlust af redskapen. Dessutom,
och då Herr Ekstrand förmärkt, att det i
3 art. 9 §. af författningen utsatte ansvar
för vägrad visitation ansetts för strängt att
tillämpas, hemställer han
3:0 Att detta ansvar antingen måtté minskas
eller ock alldeles upphöra.
Ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet.
Nleviorial af David Rasmundsson
från Malmohus Län, som yrkar upphörande
af Krono-brännerierne och af Städernes
bran vinsbrännings-rättighet.
Städernas jord har egentligen blifvit
dem donerad i afseende på deras öfriga
näringar. Genom stads-bränning och krono-brännerierna
lider jordbruket och boskapsskötseln,
hvilka i närvarande tid fordra
all den hjelp och understöd, som kan
påräknas genom förädlandet af den säd och
potatoes, landtmannen producerar, men ntl
ser sig tvungen försälja tili ofta mindre ari
Besv. och Ekon, (Jtsk, Betänkanden, 607
hälften af dess verkliga värde. Genom
bränn vins-bränn ingen sig ensam förbehållen,
skulle landtmannen räddas frän den penninge*föilägenhet,
han iråkat, genom hämmad
afsättning och låg försäljning af sin
spannmål.
Af Pehr Andersson från Södermanlands
Län, som yrkar en oinskränkt rättighet
för Näringsidkare* att sälja brännvin,
och påstår derföre, att förordningen af den
4 Juli 1817, jemte alla derutaf härrörande
författningar i ämnet, såsom olämpelige
för allmän trefnad och skadliga för samhället,
måtte uppbäfvas.
Af Anders Andersson från Skaraborgs
Län, sorn påstår indragning af brännvinsfiscaler
och byordningsmän, de förre, såsom
öfverflödige, emedan brännvinsmål kunna
åtalas af Länsmän. De sednare såsom
onyltige. — Uti ett annat Memorial tillstyrker
Anders Andersson: Att Gästgifvare
må tillåtas obehindradt och utan all inskränkning,
till hvem som helsdt, utminutera
brännvin, utan afseende om det förtäres
på stället, eller derifrån hemtas, dock att, på
sätt forfattningarne stadga, minuteringen af
brännvin på Sön- och Helgedagar må vara förbjuden.
I sammanhang härmed hemställer
Anders Andersson, om icke hvar och en
jordbrukare pä landet, som eger rättighet
att tillverka brännvin må efterlåtas, att afyttra
sitt brännvin till hvad quantitetsom heldst,
6og Beiv. och Ekon> Utsk. Betähkanden.
likväl med vilkor, att brännvinet från stället
afhemtas och ej får der förtäras.
Johan Andersson från Skaraborgs
Län påstår: i :o AttBrännvinsbrännings-rät^
tigheten matie utsträckas till hvar och en
ordentligen bosatt, mantalsskrifven och i
medborgerlig bemärkelse oberoende person,
sora sig derom anmält, hvaraf följer, att
endast löst folk, samt tjenstehjon med de
flere, som sig sjelfva icke nära kunna, varda
från berörde rättighet äfven hädanefter
uteslutne. 2:0 Att stämpling af brähnvinsredskap
bör verkställas endast af den, sora
redskapen förfärdigat. Äfven anser Johan
Andersson förbudet i 5 §. 1 Art. af Förordningen
den 20 December 1815» att innehafva
bränn vinsredskap annorstädes, än der
den till begagnande är uppgifven, eller af
annan person än rätta egaren, vara olämp-'
ligt, då denna egendom, så väl som allt
annat rättfånget gods, bör kunna efter egarens
godtfinnande förvaras, der han för sig
nyttigast finner. 5:0 Påstår Johan Andersson,
att straffbestämmelsen i g Art. bör mildras,
så att ansvaret för olofligt begagnande af
brännvins-redskap, utan föregången uppgift
till taxeringen, äfvensom origtig uppgift
af pannerymden, stadnar vid fyrdubbla böter
af den undansnillade Bevillningens belopp,
i likhet med hvad i Bevillnings-Förordningen
stadgas om undanööljdt öfverflöd.
4:° Att Gästgifvars rätt lill brån
-
ftesv. och Ekon, Vtsk. Bettinkanden. 609
Vins försäljning måtte blifva helt och hållet
oinskränkt, emedan föreskriften om en
viss quantitet i detta afseende omöjligen kan
stä tillsammans med Cosumenternes olika
behof. För öfrigt hemställer Johan
Andersson till andras ljusare omdöme, om
inskränkning för jordbrukare i allmänhet
bör ega rum, i fråga om brännvins försäljning
Af
Olof Olofsson från Oster . ötklandt
tned hvilken Joh. Jacob Rutberg samt Pehr
Ericsson från Kronobergs Län, jemte flere,
sig förenat, föreslår, att, hvad om brännvins
minutering nu är stadgadt, må sålunda förändras,
att frihet lemnäs till brännvins försäljande
på Gästgifvaregård, åt en hvar,
som det begär, antingen han dervid fortät
mat eller icke. Anders Andersson och
Bengt Nilsson från Örebro Län, med
hvilka Pehr Bengtsson från Halland, Anders
Mattesson frän Bohus Län, Nils Pehrs•
son och Anders Nilsson frän Malmöhus
Län, samt Jacob Ericsson från, Örebro Län
sig förenat, påstå, att bränn vins försäljningen
bör ega samma frihet på landet, söm i städerna,
der brännvinsminutering emot bevillningsafgift
är loflig.
Conrad Larsson Och Eric Dettlofssört
från Gottland klagar öfver Bevillningen för
närings- och minuteringsrörelse, så vidt dert
tillämpas på Gästgifvaregårdarne på Gottlik
rw£ till RiksSt. Fröt. iCäö, Qide Sami, N:r 33U
6io Besv, och Ekon. Utsk. Beitlnknndcn.
land, och påstå, att uti den Bevillnings resglering
och Förordning, som efter Riksdagen
kommer att utfärdas, det måtte få öfverlemnas
till vederbörande Ledamöter i Beredningsoch
Taxerings-Cotnittéer, sorn bäst känna
localen och af&ättningstillfället* att hvar å
siri ort pröfva och bestämma, om någon eller
hvad mindre grad af närings- och minuteritigs-afgift
må kunna de inom districterna
boende Gästgifvare påföras.
1Vils Nilsson från Calrtidré hän tror*
att oinskränkt försäljningsrätt af brännvin*
Utan afseende å beloppet af varan eller några
andra dervid fästade vilkor, antingen
bör Gästgifvare och Tracteurer förunnas, eller
ock all slags minutering af brännvin
dem förbjudas* dä de likväl äfven bötä
befrias från den derföre stadgade afgift täll
Staten. Nils Nilsson påstår dessutom, att
rättighet till brännvinsbränning äfven borde
förunnas sådana torpare, hvilka med egande
rätt innehafva deras åboende lägenheter;
hvarvid Johan Longberg anmärkt, atr, då
den jord, som af en torpare brukas, icke år
bans egen Utan tillhör hemmansegare, sorn
för sjelfva hemmanet begagnar brännvinsbränningsrättigheten,
och bos hvilken torpare
beqvämligen få tillbyta sig brännvin mot säd,
om han af egen production deraf har tillgång,
denna rättighet, för torpare i allmänhet,
är desto olämpligare, som de icke hafva
egen skog, utan sannolikt tillgripa hus*
Resv. och Ekon. Utsk. Retänknncltn. 912
bondens, för att komma i tillfälle brännvinsbränningen
utöfva.
Med Löngberg hafva flere af Ståndets
Ledamöter sig förenat* men Lalemannen
deremot erinrat, att* då man i allmänhet
Syftar till näringsfrihet, det synes obilligt
att förneka torpare brännvinsbränning.
Memorial af Måna Matthissonfrån Christianstads
Län, som påstår, att brännvinsbrännings-rättigheten
mätte blifva landet ensamt
förbehållen* och följa ktei igen städet nes brånnvirtsbränriings-rättighet
och kronobrännerierna
böra upphöra.
Memorial af Jonas Jonasson från Elfsborgs
Län, sorn anser det icke vara öfverensstämmande
med billighet, att gästgifvarne
genom författningar äro fråtttagne rättigheten,
atfc, utom vid måltider* lemna brännvin
Stiptals till resande elier någon annan komma
n d« person. Med Olof Jansson hafva
förenat sig Jonäs Llåkansson från Calmara
Län, Myiin och Ahlgren från Elfsborgs
Län, Eric Ericsson fran Stockkolms, Pehr
Bengtsson från Hallands, Jondi Gråberg och
Andérs Nilsson från Carlstads Län* samt
Lars Andersson från Skaraborgs Län.
Memorial af Nils Llåkansson från Skaraborgs
Län, hvaruti äfven han påstår upphäfVandet
af förbudet mot brännvins minutering
af Gästgifvare, man bestrider för öfrigt
den gjorda motionen, att minuterings
-
6ie Besv. och Tiken. IJtsk. Betänkanclen.
lätt borine för alla vara öppen, som idka
brännvinsbränning'. Härmed hafva flere Ledamöter
sig förenat.
Memorial af Eric sindersson från "Vesterås
Län, hvaruti han yttrar, att den jord,
på grund af hvars innehafvande Städerrie hittills
åtnjutit brännvinsbrännings-rättigheter,
från början är donerad endast till jordfruktersplanteraude
samt till Lin- och Hampsåning,
men den begagnades omsider till
framalstrande af alla andra slags landtmanna
producter. Städernes innevånare hafva derföre
på en gång blifvit både jordbrukare och
handtverkare, då Landtmannen måste åtnöjas
endast med jordbruket. Och, ehuru
handel och handtverk äro de näringsfång,
hvilka egentligen och nästan ensamt tillkomma
Städernas Innevånare, ega dessa likväl
afven derjemte rättighet till brännvinsbränning;
en handtering, sorn väl borda
landtmannen ensamt tillhöra, så länge Städerna
uteslutande tillegna sig alla öfriga
näringsgrenar. Eric Andersson tror derföre,
att ifrågavarande rättighet för Städerna
hädanefter bör upphöra samt ensamt
tillerkännas landtmannen, intilldess en allmän
näringsfrihet, kan blifva medgifven.
Med Eric Andersson hafva förenat sig,
Eric Bylund, Eric Earsson från Södermanland,
Eric Broberg och Lars Jansson
från Vesterås Län, samt många flere.
Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 613
Memorial af' A. P. Pehrsson från
östergöthland, som yrkar rättighet för
qvarnegare att tillverka brännvin emot en
skatt, antingen grundad på qvarnarnes värde,
eller med hemtad ledning af det värde,
som grundlaggt deras beskattning, hvilken
motion blifvit bestridd af johan Longberg
och Carl Hindrichsson Bergman.
Eric Cederborg påstår, att jordbrukanda
Torpare, lika med hemmansegare, borde fä
tillgodonjuta rättigheten till brännvinsbränning,
dock icke med annat vilkor, än att
de dertill egde sin husbondes eller hemmansegares
tillstånd, hvarigenom all farhåga
för obehörigt tillgrepp af skog vore
försvunnen. F. d. Talemannen, Riddaren
Lars Olsson, anser den föreslagne brannvinsbrännings-rättigheten
för Torpare ganska
billig, och att han, med lika åsigt af saken,
(nemligen en allmän näringsfrihet) sig derutinnan
förenar, dock med det nödvändiga
vilkor, att jordegaren dertill letnnar
tillstånd, och att Torpare, för nämnde rättighet,
till Staten erlägga motsvarande afgift.
iohan Longberg åter anmärkte härvid,
att han icke kan inse nyttan eller behofvet
af en så beskaffad utvidgad brännvinstillverkning,
tvärtom tror han deraf hvarjehanda
missbruk skola uppkomma, hvilket
också Riksens Ständer vid 1815 års
Riksdag funnit. Tilläggande Longberg,
att, om brannvinsbrännings-rättigheten blif»
Btsy. och Ekon. Zink. Betcinkanclen.
ver mera fri och obegränsad, torde det
inträffa, att inhyses-folk och andra dylika
personer, sorn ega någon penninge,tillgång,
skulle med begagnande af jordegarens när.
Varande förlägenhet inköpa jord och anlägga
brännerier, hvarigenom hemmansegaren
sjelf slutligen skulle komma i den obehagliga
belägenhet, att ej kunna afyttra
en enda kanna brännvin.
Memorial af Anders Larsson från
Elfsborgs Län, hvaruti han yttrar: att, om
personer, såsom antagne torpare och lydan^
de under husbönder, ernå frihet att, utaq
desse sednare* vetskap och samtycke, genom
förbränning af sädén bereda sig ökade
fördelar, flere olägenheter derigenom
skulle uppkomma, För öfrigt hemställer
Anders Larsspn, om icke städerne böra ifyån
bräpnvinsbrännings-rättighet uteslutas,
samt om andra qvarolägenheter än de, sorn
äro särskildt skattlagde och icke lydande
tinder hemman, kunna tillerkännas fördelen
af en sadan tillverkning, Med Anders,
Larsson hafva förenat sig Pehr Andersson
från Södermanland och flera,
illernorial af Johan Andersson från
Skaraborgs Län, deri han framlägger en
ytterligare förklaring öfver sitt förr ingifr
pa Memorial, rörande utvidgad brännvinsbrännings-
och försäljningsrättigSiet, hvarigenom
han tillkännagifver, att motivet för
bans Memorial icke varit annat än hans
Besv■ och Ekon. Utsk. Betiinkanden. 615
hemmavarande medborgares öfvertygelse,om
nyttan och nödvändigheten af en allmän
näringsfrihet.
Memorial af Anders Nilsson från Toma»
Bara och Hariagers Härad, som föreslår
ändring i Kongl, Kungörelsen af den 6
September 1815, i hvad den stadgar rörande
pannerymden, Anders Nilsson anser
egare af hemman, som i värde uppgå från
och med 500 till och med 5000 B:d., böra
få begagna brännvinspanna om minst 50
kannors rymd, och alla hemman, utöfver
sistnämnde värde, hålla 90 kannors pannerymd,
och ur det skäl, att sedan författningen
utfärdades, genom bristande afsättning
på landtmanna producter, hemmansvärdet
pu blifvit nedsatt.
Memorial af Jonas Håhansson från
CalmareiLän, som föreslår, att de personer,
hvilka under egande rätt innehafva, ifrån hemmanetutbrutne,
visst hemmantal motsvarande,
torplägenheter, hädanefter må blifva berättigade
till husbehofs brännvinsbränning, och
pannerymden bestämmas i förhållande till
nämnda hemmantal; härvid har Nils Månsson
från Malmöhus Län erinrat, att Utjor^
dar och Lägenheter, hvilka äro hemmantal
påförde, enligt författningarne ega rättighet
till brännvinsbränning.
Memorial af Anders Joachimsson fran
Östergöthland, hvaruti han tillstyrker, att
(len i sednare tider stadgade reglering af
616 Besv. och Ekon. JJtsk, Betclnkanden,
brännvins pannerymden måtte upphäfvas,
och brännvinsbränning öfver hela Riket
lemnäs öppen, med så stora pannor och så
olika former, som hvar och en landthushållare
för sig nyttigast och lämpligast finner,
och att de ännu återstående krono brännerierna,
hvarest, enligt hvari numera blifvit
Utrönt, brännvin under de sednare åren blifvit
tillverkadt, med ansenlig förlust för kronan
och staten, i sammanhang dermed mätte
inställas och upphöra, samt deras tomter,
husbyggnader och öfrige tällhörigheter på
öppen auction tili de mestbjudande försäljas
för kronans och statscassar.s räkning,
så val till ersättning för kronans derå redan
lidna förluster, som ock till förminskning
i landels tryckande pcjntributioner och bevillningar.
— Hvad deremot angar den skatt.
sorn nu åtföljer ifrågavarande reglering af
brännvins pannerymden, så torde det numera,
och sedan fäderneslandeti flereår tillgodonjuta
fredens lugn, kunna antingen alldeles eller
ock åtminstone ansenligen förminskas, men
i alla fall få annat nama, Jndets Joachimsson
anser inskränkning af pannarymden egt
rum, för att, genom besparing af spannemål, förekomma
hungersnöd} men han påstår, att
j mannaminne ingen hungersnöd har varit
i Riket, och icke heller är att befara, sedan
potate odlingen blifvit så allmän, att
denna jordfrukt nästan kan anses för hälften
af den arbetande folk-classens brödföda.
Besv. och Ekon. TJlsk. Eetänkanden. 617
Eric Vahlsson, från Dalsland och Elfshorgs
Län, yttrar: att han i högsta måtto bestrider
en så obegränsad brännvinsbrännings»
rättighet, som Anders joachimsson föreslagit,
emedan, i hans tanke, hungersnöd deraf
skall blifva en följd, uppgifvande Eric Vahlsson,
att i hans hemort måsta folket, förlidet
år, till en del lefva af ben och bark, hvilket
till äfventyra äfven torde i år inträffa.
Vice Talemannen Jon Jonsson och Nils
Månsson från Malmöhus Län, med flere,
hafva förklarat sig nöjda med nu gällande
författning, hvilken de ansågo närmast uppfylla
ändamålet, blott afgiften blifver med
mera billighet beräknad, samt städernas
brännvinstillverkning blifver förbjuden.
Eric Bång, från Jemtland, som äfven
anser nu gällande författning mest tjenlig, har
tillaggt, att den, som önskade, bör ega rättighet
att brännvinsbränningen sig afsäga.
Anders Sandsten, fran Jönköpings Län,
har anhållit, att hans Memorial i ämnet,
vid sistförflutne Riksdag, äfven nu måtte
komma under öfverläggning. Detta Memorial
innehåller hufvudsakligen, att Sandsten
anser 1815 års brännvins-förordning
såsom den bästa, vi någonsin egt, och hemställer,
om det icke skulle finnas både nyttigt
och lämpligt, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att samma förordning
må för framtiden varda fastställd, så
att den ej må vid hvarje Riksdag blifva
(5{Q Bgsv. o(h Ekon. Utsk. Betänkctnden.
föremål för så många vidlyftiga och onyttiga
öfverläggningar. I sammanhang här-;
med afstyrker Sandsten helt och hållet
brännvins - brännings rättighet, så väl för
Mjölnare, sorn för Torpare, och tror, att
denna rättighet ensamt bör tillkomma hemmansegaren
eller brukaren. Och, om någon
inskränkning i brännvinsbrännings-rättigheten
skulle sättas i fråga, så vöre det
Städernes och Krono-brännerjernas.
Memorial af Anders Andersson från Calmare
Län, som föreslår, det hvar och en,
till brännvins-bränning berättigad, antingen
må ega rättighet, att vid det hemman, han
bebor, tillverka brännvin, intill afflyttningstiden,
så framt han vid det hemman, han
komme att tillträda, låtit sig till brännvinsbränning
skattskrifva, eller ock tiden för
utöfvandet af denna tillverkningsrätt bestämmas,
i likhet med fardags-året eller
från den 14 Mars. Enligt med Kongl.
Kungörelsen den 6 September 1818, händer
nemligen, att, då en landtbo eller hemmansegare
skulle vid den 14 Mars nästa år
tillträda en hemmansdel, och han följaktig
gen låter skattskrifva sig för brännvinsbränning
å detta hemman för det ingående
året, får han likväl icke der förehafva någon
tillverkning före tillträdandet, och under
tiden, från årets slut, ej heller å det
Ställe, han förut brukat och ännu bebor,
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 619
Nära % år förflyter således, utan att
lian får begagna brännvins-brännings-rättigheten,
ehuru han för hela året måste
erlägga skatt; härvid h&x Anders Joachimsson
från Östergöthland anmärkt, att vid
åbo-ombyte j hans hemort betalar vanligen
den afträdande brännvinsskatt för 2 ■§■
månader, och tillträdaren för den återståen-:
de tiden, som nu blifvit ifrågaställd,
Memorial af cinders Nilsson från
Malmöhus Län, deruti haq yttrar: att
brännvins-brännings-tillverkniug fpr landtnianpa
rörelsen är af största nytta, heldst
då densamma icke qtöfvas af andra än hemmansegare
och verkliga hemmansbrukare.
Men på mångå ställen händer, att så kallade
hemman, eller torpare, som antingen
ega eljer bebo Krono-gatehus eller hemmansegors
jord, tillegna sig brännvinsbrännings-rättighet,
pä så sätt, att de vid
Mantals- och Skattskrifnings-mötet förete
ett af en hemmansåbo å en hemmansdel utgifvet
arrende-contract. Allt detta är endast
pro forma; ty denna tillskapade Arrendator
sätter aldrig plog i jord å den
egendom, han såmedelst arrenderat, och
såsom en följd deraf hvarken sår eller
skördar; Och, som Anders Nilsson anser en
sådan brännvins-tillveTkning högst förderflig
och skadlig, så påstår han, att den aldrig
{nätte vara tillåten.
6io Besv. och Ekon. Utsk. Betänkaniien,
Uti ett ämne, som, allt sedan början af
förra århundradet, vid alla Riksdagar blifvit
omtvistade, och som framkallat alla derom
utfärdade särskilda författningar, hafva nu
i nyo blifvit ingifne ofvan anförde talrika
motioner, hviika sinsimellan blifvit jemförde,
utgå utur så olika synpuncter och leda
till så olika resuhater, att någon allmän
öfverensstämmelse dem emellan icke kan utfinnas.
Detta inhemlas äfven af Hederv.
BondeStåndets misslyckade försök, att genom
Memorialernes hänvisning till Ståndets enskildta
BesvärsUtskott och derstädes skeende
utarbetning kunna erhålla något gemensamt
helt, innan saken till Utskottets utlåtande
och Riksens Högloft. Ständers samfällda
pröfning öfverlemnadesj föga annat kan äfven
väntas uti en sak af så skilda intressen
nästan för hvarje» enskildaställning, och som
äfven, efter hvarje» individuella åsigt, framvisar
så olika inflytande på landets allmänna
hushållning. Men deraf har äfven för
Utskottet uppkommit en nödvändighet, att,
då tiden skulle för mycket medtaga3 af särskildta
svar på hvarje motion, söka förena
dera» innehåll i vissa allmänna momenter,
hvilka synas uti följande frågor kunna uppfattas.
1:0 Skall städernas rättighet att tillverka
bränn vin upphäfvas, utvidgas eller förändras?
s:u
Skola kronobrännerieme upphöra?
Besv. och Ekont Utsk. Betankanden. 6zi
g:o Skall Bruksqvarnars och Sågars värde
ingå i hemmansvärdet vid bestämmandet af
pannerymden?
5.0 Skall tillökning i pannerymden ega rum,
sedan hemmans värdet fallit, eller bör denna
rymds nedsättning bibehållas För nyttjandet
af visat slags bränn vinsredskap.
6:0 Skall det tillåtas flere hemman eller
hemmansdelar, att sammansätta deras brännvinsbränning
uti ett eller flere brännerier?
7:0 Skall bränn vinsskstten utgå under annat
namn, eller helt och hållet upphöra?
8:0 Skall nedsättning uti Bevillningen ega
rum för de större bränn vinspannor ne i allmänhet,
för pannor i sammansatta verk och
för Skottska, Elglundska med flere pannor
af särskild form?
9:0 Huru skall brännvinsbrännings rättighet
i anseende till tiden fördelas emellan
af och tillträdande hemmansåboer?
10:0 Skall vid pannors mätning och stämpling
bråk af kanna beräknas?
liro Skall den, som brännvinsredskapen
förfärdigar, äfven få densamma stämpla?
12:0 Skall det tillåtas en hvar, som brännvin
tillverkar, att sälja mindre quantum än
en kanna?
13:0 Skall oinskränkt rättighet för näringsidkare
och Gästgifvare, att när som heldst
sälja brännvin, be vill jas?
14^° Skall ansvaret för innehafvande af otillåten
brännvinsredskap m. m. upphöra?
<>22 Best), och Ekon, Utsk. Betankanden.
15:0 Skola Brännvins-Fiscaler och Byordiiingsmän
indragas ?
t6:o Skall afgiften för btännvins-minUtering
nedsättas för Gästgifvare på Gottland^
Öfver hvarje af dessa frågor går Utskottet
nu att sitt yttrande afgifva* sedan
alla de skäl* som uti Motionetne äro åberopade,
blifvit noga öfvervägde och jemförde*
dels sinsemellan, dels med de vid
föregående Riksdagar gjorde anförandet!*
dels ock öied den erfarenhet* som blifvit
vunnen genom verkningarne af nit gällande
författningar, hvaribland i synnerhet
Kongl, Majrts Nådiga Kungörelse af den G
September iSi^» angående Husbehofs brännvinsbränningen,
blifvit laggd till grund och
titi särskildt betraktande upptagen.
i!ö Rörande Städernas bränn vins-brännirigårättighet,
anhåller Utskottet, ett få fästa
Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
på den allmänt erkända sanning, som äfven
vid 1815 års Riksdag blifvit tagen till
princip för desse flfverläggningsr, att jordbruket,
Rikets modernäring, utgör grunden
för alla andra Näringars tillvarelse och
bestånd. I samma förhållande som jordbruket
tilltagit, hafva Städer blifvit anlagde
och vunnit tillvext, Under ett likasom
tyst medgifvet, men alltid oundgängligt*
vilkor, att jordbrukaren der skulle få afsättning
på sina produeter. I samma stund
60m detta vilkor icke uppfylles, eller det
-
Besil. och ÉköH. Utslå Beiänkahdem 6z$
tå ändamål förfelas, skall hvarje Stad i mer
eller mindre mån ofördelaktigt verka på
jordbrukets och derigenom ej mindre undergräfva
sitt egetj än samhällets bestånds
Tvärtom, då Städerne äro omgifne af idoge
och välmående landtbrukare, skola de
sjelfva, genom eu liflig vexel-handel, i naturlig
ordning florera, hvilket icke kan
ske, om Städerne utöfver behofvet ingripa
i landtmsnna-rörelsem
Då ej mindre sila de berömdaste författare
än Rikets Landtbruksakademi och
Sveriges mest upplyste patrioter deruti öfverensstämma,
att bränn vins-bränning är
en för jordbrukets Uppkomst oundgänglig
handtering, att den är en oskiljaktig binäring
från ett väl inrättadt åkerbruk, och
att den endast i förening dermed kan bereda
Staten de åsyftade fördelar; så följer,
att Städerna endast så vida böra ega rättighet
att begagna denna handtering, som
de äro innehafvare af jord, hvars disposition
till Spannemål eller jordfrugters prodtiction
och i följd deraf förädling tillhörer
dem fri och obehindrad. Utan att ingå
i dea mycket omtvistade fråga, huruvida
egandet af sådan jord är för Städerhe
sjelfva gagnelig, och för det hela af
lyckligt inflytande, måste nu saken tagaä
såsom den är, och samma grund följas, så
val för Stadens som Landets Jordbrukandel
innevånare; nemligen: att brännvinsbrän*
Ö24 Best), och Ekon• Utsk. Betänkanden,
nings-rättigheten utöfvas, icke som hittills
skett, efter Invånarnes personal, utan efter
värdet af den jord, som en hvar till ego
eller bruk innehafver.
Men härvid förekommer den omständighet,
att icke all Städernas jord är af samma
natur eller på enahanda sätt tillkommen.
En del hafva de af ålder ovillkorligen
egt och begagnat, eller ock tid efter annan
för egna medel inköpt, under lika fri
dispositionsrätt, som förut åtföljt den inköpta
jordens natur. En annan del åter är
till dem af Landets styrelser donerad och
upplåten, under vilkor, att den skall användas
till plantager af Lin, Hampa, Tobak,
Färgstofter och i allmänhet sådana växters
odlingar, hvilka ansett3 nödiga för fabriksanläggningar,
eller för den egentliga Stads*
manna rörelsen. Och, då rättighet att tillverka
brännvin, enligt hvad ofvan anfördt
är, endast stödjer sig på och bör åtfölja det
jordbruk, som producerar Spannemål och 4
jordfrukter, så kan icke heller Städerne tillkomma
en sådan rättighet, för den jord,
som blifvit dem donerad, med förbehåll
att till andra ändamål begagnas. Utskottet
får derföre tillstyrka Riksens Högloft. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
till upphäfvande anmäla i Mom. 2 §. uti
ofvannämnda nådiga kungörelse, som berättigar
Städerne, att, efter antalet af Mantalsskrifne
personer, tillverka Brännvin, och
Bes v. och Ekon. IJtsk. Betänkanden. 625
i lika underdånighet anhålla, att hädanefter
denna tillverkningsrätt endast må tillhöra
de städernes innevånare, hvilka innehafva
sådan jord, som vid föregången undersökning
befinnes tillhöra deras ovilkorliga
disposition; och att en sådan tillverkningsrätt
får begagnas i förhållande till det
på jorden vid Taxeringen åsatte värde,
alldeles så, som om landet redan i Nåder
stadgadt är.
Skulle Kongl. Maj:t härtill lemna Nådigt
bifall, lärer det blifva en följd, att
den i 7 Mom. 5 §. på Städernas Innevånare
efter personalen beräknade afgift kommer
att upphöra, och alla andra stadganden
i hithörande författningar, att derefter lämpas.
I sammanhang med denna punct bör
Utskottet utlåta sig öfver väckt motion,
att, till förekommande af Eldsvådor, det
borde vara i Städerne förbudet tillverka
Brännvin nattetid, äfvensom i allmänhet
att utöfva denna näring om Sön- och Högtidsdagar.
Det sednare finnes redan vara
förbudet och bör äfven hädanefter så förblifva.
I;Ivad det förra beträffar, synes
det vara betänkligt, att, i anseende till
denna Fabricerings natur och beroende af
tillmäskningens afverkning, n^got allmänt
stadgande tillstyrka, utan med åberopande
af sitt redan atgifna Betänkande, rörande
Städernes byggnads- och brandordningar,
Bihang till BiksSt. Brot, 1825, g:de Sami. N:r 4a1
6e6 Best), och Ekart* Utslc. Betänkandet).
anser Utskottet delta böra öfverlämnäs lé
hvarje Stads polis och enskilda omtanka,
att till vådors afvärjande vidtaga de
tjenligaste medel.
2:o Under medgifvande af redan anförde
ovillkorliga grundsats, att Brännvins-tillverknings-rättigheten
endast stödjer sig på
egandet af jord och kan med Statens förmån
icke annorledes utöfva»; så lärer väl
frågan angående Krono-Bränneriernaä upphörande
vara hufvudsakligen afgjord. R,
H. Ständer tillstyrkas derföre, att i underdånighet
yrka deras afskaffande, enär deras
tillvarelse icke allenast strider emot
den antagne grundsatsen, utan äfven erfarenheten
visat, att de i samma förhållande
tillfogat landtmannen skada, som de gifvit
Staten ringa vinst, må hända i sednare tider
ren förlust. Detta besannas ytterligare
af det erkända factum, att största delen
af det Brännvin, som vid Krono-Brännerierna
blifvit tillverkadt, ännu finnes osåldt,
hvilket bevisar, att landtmannens tillverkning
med de redan stadgade pannerymder
fullt uppfyller äfven de största Städernas
behof, utan prisets stegring. Edvad åter
beträffar deras bort-arrendering till enskilda
personer uti Städerne Stockholm,
Götheborg och Carlskrona, så följer af det
föregående, att en dylik åtgärd icke vidare
bör ega rum, hälst samma endast framkallat
några få personers enskilda vinst
Besil. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 627
på hela landets bekostnad, men att den
hjelp, som för jordbruket bör åsyftas, derigenom
förminskats. Skuile Riksens Höglofl.
Ständer antaga och Kongl, Maj;t lemna
Nådigt bifall till denna framställning, kommer
3 mom. uti 2 §. ifrån författningen
att utgå, och ingen annan brännvins^brännings-rättighet
af hvad slag som hälst, eller
sättet för dess titöfvande, att Städerna
tillerkännas, än den, som i i mom. bärof*
van föreslagen är.
5:0 Ett lika förhållande inträffar med den
för Qvarnegare yrkade rättighet till BrännVins-bränning.
I följd af den ahtaghé principen,
kan ULskottet densamma ingalunda
tillstyrka. Qvarnegare producera icke den
säd, som de disponera* och med samma skäl
skulle Ämbetsmän med flere, hvilka ega
sin lön I spannemål, och i allmänhet en
hvar, som ej har jordbruk, men på ett eller
annat sätt kan skaffa sig tillgång på
tudimaterier, Sfven ega rättighet till förädling,
hvilket aldrig kan blifva förenligt
med jordbrukets fördel.
Beträffande åter Torpares yrkade rättighet
att tillverka Brännvin, så synes den
med något skäl kunna sättas i fråga, enär
det icke kan nekas* att de äfven äro jordbrukare
och någon gång innehafva mera
jord än egare af de mindre hemmansdelar;
men flere skäl tala deremot, de befarade
olägenheterne synas blifva större än
620 Best), och Ekon. Utsk. Beiänkanäen.
fördelarne. Da en starkare prodnction af
Spannemål och Jordfrukter, än man till sitt
hushåll behöfver, bör ibland annat ligga
till grund för Brännvins-tillverkningen; så
kan icke rimligen åt Torpare tillerkännas
rättigheten att förädla en vara, hvaraf de
till brödföda sällan hafva tillfyllest. De
skulle oftast bränna med förlust, och deras
arbetsförmåga kan användas med större
fördel både för dem sjelfva och husbonden.
✓ Åverkan på hemmanets skog, Lönnkrögaranästens
uppkomst samt i allmänhet minskad
moralitet och arbetshåg torde af denna
rättighet blifva gifna resultater.
Husbondens eller Hemmansegarens bifall,
såsom ett föreslaget vilkor, synes väl
kunna afhjelpa en del af dessa olägenheter,
men undanrödjer icke de öfrige, hvilka
framstå i all sin kraft. Rika tillfällen för
missbruk skulle derigenom troligen öppnas,
så väl för olofliga bränneriers anläggning
af Stadsboar vid de utom Städerna
på deras jord belägne Torp, som äfven för
hemmansegare å Landet och Possessionaten,
att tillverka en mångdubbel qvantitet
brännvin mer än hvartill de efter hemmansvärdet
vore berättigade. Torpares behof
af brännvin och drank är för öfrigt så
obetydligt, att de lätteligen af husbonden
kunna sådant tillbyta sig emot Spannemål
eller eprot arbete och dagsverken.
Besv. och Ekon. Utsk. Betiinkanden. 62.9
I följd häraf, och då det synes vara i
sin ordning, att sådana Torp, hvilkas värden
blifvit inberäknade uti Hemmanets,
och hvars åboer ej hafva egande rätt till
Torpen, icke heller få åtnjuta Brännvinsbrännings-rattighet,
så tillstyrkas Riksens
Höglofl. Ständer, att till oförändradt bibehållande
anmäla 2 morn. i 1 §. med tillägg,
att de Torp, som äro afvittrade och
vid Bevillnings-Taxeringen särskildt upptagne,
må ega rättighet, att efter deras
åsatte värden få bränna, hvarunder KronoTorpare
äfven inbegripas, dock ej de, sorn
sss på allmänningar och ännu njuta frihetsår.
Hvad åter beträffar utjordar och lägenheter,
som äro bebyggde och med
särskild åbo försedde samt uti extra Roteringen
deltaga, så är deras rättighet efter
nämnde moment gifven.
4:0 Om ändamålet, jordbrukets uppkomst,
genom brännvinsbränningen icke skall förfelas,
så måste den tillåtne pannecymden
bestämmas sä, att större possessioner icke
blifva i sin mån mera gynnade, än mindre
lägenheter. Häremot skulle uppenbart strida,
om de på hemmansegor belägne Bruk,
Qvarnar, Sågar, Fabriker och andra inrättningar.
skulle ingå i hemmansvärdet, vid
beräknandet af pannerymden. Utskottet
afstyrker derföre bifall till denna motion
och anser den grund, som nu följes, äfven
hädanefter böra bibehållas, nemligen att
63° Besv. och Ekon. Utsk. Betänhandcn,
Brännvins pannerymden endast bestämmes
efter hemmanets, hemmansdelens eiler lägenhetens
värde, såsom orden lyda i högstberörde
Nådiga författning.
5:0 Den nu gällande uti 3 classen gjorde
fördelning af Pannerymden anser Utskottet
uppfylla sitt åsyftade ändamål och följaktligen
böra förblifva oförändrad, Beträffande
åter den omständigheten, att, sedan
författningen utfärdades, eller år 1815» £a*
norn den allmänna pennirgeförlägenheten
och bristande afsättning på Landtmannaproducter,
hemmansvärdet nu blifvit nedsatt,
och således rättigheten till en visa
pannerymd äfven blifvit förminskad, så tror
Utskottet, att detta till dato föga egt rum,
då, oaktadt landtegendomarnes fall, bevillningens
utsatta minimum för hvarje Uän
tillåtit en ringa minskning uti hemmanens
åsätta Taxeringsvärde. Men Utskottet finner
likväl någon beständig norm vara nödvändig,
emedan Bevillningsgrunder kunna
ändras och, i följd deraf, den tillåtna
pannerymden underkastas en lika förändring,
högst menlig, ej mindre för Landtmannens
beräkningar, än för bibehållandet
af samma tillverkningskärl. Utskottet tillstyrker
derföre den underdåniga hemställning,
att det för år 1822 uppskattade hemmansvärdet,
hvilket, såsom redan faststäldt,
nu mera icke kan genom öfverdrifne uppgifter
förstoras, måtte intill nasta Riksdag
Eesv. och Ekon, Utsk, Betänkanden. 631
tagas till grund för pannerymden, på sätt
författningen i öfrigt stadgar med härefter
förändrad redaction af 1 §. 6 morn.
Vidkommande motionerna, som blifvit
gjorda deremot, att man blott till hälften
af den i förhållande till jordens värde
tillåtne pannerymden får begagna do så
kallade Skottska brännvinspannor, eller i
allmänhet sådane, hvilkas höjd understiger
en tredjedel af deras diameter; så finner
Utskottet dem ega mycken grund. Igenom
sådan redskaps förbud, eller rättare
genom den förminskade pannerymden och
de förökade afgifterne, synes en loflig industri
hämmas, och uppfinningsgåfvan qväfvas,
att bespara bränneämnen, tid och arbetskostnad,
hvilket likväl »ti all slags hushållning
bör yrkas och uppmuntras.
Utskottet tillstyrker följagtligen R.
H. Ständers underdåniga hemställning, att
Brännvinspannor och de-till hårande redskap,
af hvad form som heldst, må tillåtas
med lika vilkor för alla, att kannerymden
endast bestämmes efter hemmansvärdet, och
att således 10 mom, 1 uti författningen
uteslutes,
6:0 Man har påstått tillåtelse för åboerne
på ett hemman eller uti ett byalag, att
sammansatta deras brännyins-bränning uti
ett eller flere bränneriet. Utskottet anser
detta sammanslående föga verkställbar^
och således högst sällan kunna komma i
6$ä Best)• och Ekon, Vtik. Betänkatiden,
fråga. Men, om det någorstädes försökes,
skulle sådant sannolikt leda till mycken split
och oenighet allmogen emellan, samt föranleda
kostsamma och förderfliga processer: och,
emedan dessutom dessa Brännvins-bolags
naturliga interessen skulle blifva, att till
brännvin afverka ej blott den spannemål,
de sjelfve kunna producera, utan äfven
hvad de kunde få uppköpa och således,
som nu i städerna tillgår, drifva Brännvinsbränningen
fabriksmässigt; så får Utskottet
afstyrka bifall å denna motion.
De 7 och 8 momenterne, innehållande
väckta frågor, huruvida Brännvinsskatten
skall utgå under annat namn, ellerhelt
och hållet upphöra, samt i hvad mån och
på hvad sätt nedsättning uti Bevillning för
Brännvins - tillverkningen kan ega rum,
lärer väl egentligen tillhöra Höglofl. Bevillnings-Utskottet
att upptaga och sitt utlåtande
deröfver meddela. Men allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anser sig
i allmänhet böra framställa sina åsigter
uti ett ämne af så stort inflytande på ett
af landtbrukets förnämsta yrken.
De gifvas, som hafva påstått, att Brännvins-bevillningen
alldeles bör upphöra, emedan
det strider emot ali slutkonst, att man
måste betala till Staten mera, då man vill
använda productionen, än till ett behof, än
till ett annat. Om säden förtäres genom
@q kostsammare utfordring åt kreaturen
Besv. och Ekon, Utsk, Bttankanäen. €33
eller användes till dricka och bröd utöfver
behofvet, eller ock förstöres utan ändamål,
så är man fri från all afgift; men, om den
användes på ett nyttigare och med god hushållning
mera öfverensstämmande sätt, så
kostar det penningar. Utskottet kan icke
instämma i detta påstående, utan utgår ifrån
den grundsats, att all bevillning eller
afgift till staten bör erläggas i mån af inkomsten.
Då nu denna ökas genom en afmätt
och klokt beräknad brännvinsbränning,
så bör visserligen derföre, likasom för all
annan särskild näring, erläggas afgift, att förbigå
det staten hehöfver densamma, och att
den skulle annars falla för tung på andra föremål.
Men Utskottet anser denna bevillning,
sådan den uti 1815 års stadga ar bestämd,
vara för hög i förhållande till vinsten
af brännvinsbränningen, och önskar derföre,
att nedsättning uti denna afgift måtte lill
Jordbrukets förmån medgifvas, i händelse en
dylik nedsättning uti bevillningen i allmänhet
kan ega rum vid närvarande Riksdag.
Men om Utskottet enhälligt yttrat denna
öfvertygelse, hafva deremot tankarna varit
delade, huruvida denna nedsättning blott i
allmänhet borde gälla, uti ett lika förhållande
alla classerna igenom, till de afgifter, som
nu erläggas, eller huruvida den bör i synnerhet
sträcka sig till den progressiva förhöjningen
i de högre classerne. Då vid den
häröfver anställda omröstning aine Stånds
634 Bern, och Ekon. Vtsk. Betänkandcn,
^Ledamöter stadnat emot de 2:ne öfriga
Ståndens, får Utskottet till Riksens Höglofl,
Ständer hemställa följande alternativer.
j:o Att, enär den vinst, som fean erhållas
genom brännvinsbränningen med störrepannor,
arvida betydligare, än den, som kan beräknas
af brännvinstillverkning med mindre
pannerymd, någon ändring uti afgifternas
nu stadgade inbördes proportion icke
böra ega rum.
gro Att progressiv afgift väl bör bibehållas,
men att, då skilnaden emellan 2 sk. och 2
R:d. per kanna uti pannerymd är för stor,
bör, i händelse nedsättning i brännvinsbränningsafgiften
kan beviljas, den progressiva
afgiften nedsättas uti ett mera afpassadt
förhållande till den vinst, som kan påräknas
af brännvinstillverkning med större
pannerymd.
19:0 Den olägenhet, man trott sig, i anseende
tili fördelningen af bränningsrättigheten, linna
uti olikheten mellan fardagsåret, som
bestämmer tillträdet, och allmänna året,
hvarefter afgiften beräknas, anser Utskottet
icke vara af sådan betydenhet, att den föranleder
någon härom skeende ny författning.
Utskottet befarar, att den kunde leda
till mer invecklade beräkningar och större
omgång, samt tillstyrker derföre, att dermed
må förhållas såsom hittills, och få bero
på öfverenskommelse emellan säljare och
Jiöpare eller emellan af- och tillträdande,
Bes v. och Ekon. Utsk. Betänknnclen. 635
10 och 11, Då erfarenheten visat, att
processer och svårigheter någon gång uppstått
vid brännvinspannors afmätning och
stämpling, enär bråk af kannan tages i beräkning;
så tillstyrkas Riksens Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Majitunderdånigstanhålla
om den nådiga förklaring, att afseende ej
må göras på öfverskottet af en gifven tillåtlig
pannerymd, såvida detta uppgår till
fullt en kannas belopp. Men, beträffande påståendet,
aLt den, som brännvinspannorna
förfärdigat, äfven må de samma stämpla;
så kan Utskottet icke sådant tillstyrka. Enär
vid sistförflutna Riksdag Riksens Ständer
önskat, och Kongl. Maj:t sedermera,
genom utgifven författning, behagat i Nåder
stadga, att, utom vederbörande Justerare
och Landtmätare, en Magistratsperson, i städerna,
lemnäs frihet, att pannorna stämpla,
så synes den öfverklagade olägenheten derigenom
vara tillräckligen undanröjd.
12:0 Detta Moment innehåller Minimum
äf det quantum, en tillverkare af brännvin,
hvilken icke eger minuteringsrättighet, må
försälja. Författningen stadgår en kanna; men
så väl vid denna som föregående Riksdagar
har allmän rättighet blifvit yrkad, att få
sälja ett mindre belopp. Äfven utlät sig
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet vid
sisth Riksdag, att, då hvarje jordbrukare eger
tillverkningsrätt, och minuterings-ställeri finnas
på alla Gästgifveriet och krogar, sä i
6§6 Be sv. och Ekon. Utsh. Betänkanden.
städerna som på landet, hvarest dan vägfarande,
eller den mindre förmögne, kan efter
behof och tillgång få köpa ett mindre
quantum, så synes måttet en kanna vara
naturliga gränsen emellan det salu, sorn bör
åtfölja tillverkningen, och det, som tillhör
minuteringen. Motionerna hafva icke heller
nu framställt några nya skäl, som kunna
föranleda ändring uti denna tanka, och
derföre tillstyrker Utskottet, att med försäljning
af brännvin för dem, som icke hafva
utminuterings rättighet, måtte hädanefter
förhållas efter hvad nu stadgadt är uti
Kongl, förordningen af den 20 Dec. 1815
2 art. i §. i morn.
13:0 Uti 2 art. Kongl. Maj:ts nådiga förordning,
under den 20 Dec. 1815, stadgas,
att der gästgifvarahållningen är emellan
flere åboer fördelad, brännvinsminutering
endast må tillåtas Ijos den äbo, hvilken efter
tour densamma besörjer, samt uti 3 och
6 §. §. att alla de, som hafva minuteringsrättighet,
må i minut försälja och utlåna
brännvin till vägfarande och till andra personer,
dock tili desse sednare endast, då da
der sin måltid taga. Mångå motioner hafva
yrkat dessa tvänne stadgaadens upphäfvande;
men Utskottet anser sig böra tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer, att derom hos
Kongl. Majtt göra underdånig hemställan.
Deras Controll gränsar till det omöjliga, och
Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkande/t,
derföre äro de äfven sällan eller aldrig efterlefvade.
De hafva icke bidragit till det
med dem åsyftade goda ändamål, att förekomma
oordningar och öfverdrift, tvärtom
hafva de till och med motarbetat hvad som
igenom dem borde vinnas. Sedan dessa stadganden
utkommit, hafva Lönnkrogar uppvext
rundtomkring de tillåtna minuteringsställen,
hvarigenom ej mindre desse, som
skattat för sin rörelse, blifvit på det högsta lidande,
utan äfven den nödiga uppsigt uteblifvit,
som Polisen och den styrande magten
kan på de sednare ställen använda till
oordningens utebiifvande. De pålitligaste
uppsyningsman emot lönnkrogen äro sjelfva
de tillätne Krögare och Tractörer, emedan
det ingår så naturligt i deras interesse, att
ej tåla intrång uti sin rörelse, men, då da
nu angifva en lönnkrögare, har denne genast
angifvit dem, att hafva utminuterat brännvin
vid andra tillfällen, än då mat tillika
blifvit gifven: de hafva tegat med hvarandra,
och det ena lagbrottet räckt det andra
handen. Man skulle kunna anföra oändliga
bevis derpå, att hvad författningarne i
detta hänseende föreskrifva, gifvit anledning
tili de mest oblyga företag, hvilka uppmuntrat
lönnkrögare och åstadkommit ett sedeförderf,
sorn de mest rättsinnade och nitiske
Ämbetsmän just igenom sjelfva lagens beskaffenhet
icke kunnat hämma eller motarbeta*
638 Eesv. och Ekotii Utsk. Betähkanden.
RiksdägsFullmägtigen Pehr Andersson
från Södermanlands Län har yrkat, att
Kongl, Maj:ts förordning af den 4
1817, hvilken å alla ställen, der förtäringsvaror
försäljas» förbjuder gästning utom
Vissa timmar på dagen, skulle till sin kraft
och verkan upphöra. Så vidt Utskottet
bar sig bekant, är icke någon sådan allmän
författning Utgifven, utan synes troligt,
att motionären misstagit sig och menat
Öfverståthållare - Ämbetets Kungörelse af
samma dato, hvilken endast gäller för Stockholm
om ordningen på alla de ställen inom
hufvudstaden, der mat och drycker försäljas
till arbetsfolk och deras vederlikar, i §. af
denna locala författning bjuder, att näringsställen
icke få hållas öppne mer än 2
timmar om morgonen, 2 om middagen, och
2 om aftonen Utskottet finner väl å ena
sidan, att polisförfattningar för hufvudstaden
Lunna och ofta böra vara afen särskild natur;
hvarjemte det nyttiga stadgande aldrig någonstädes
bör eftergifvas, att aila krogar och
näringsställen måste vara tillslutna om näU
terna, äfvensom alla Sön- och Helgedagar,
utom måltidstimmarne, men äfven å den andra,
att, hvad deöfriga dagarnebeträffar, mycken
varsamhet synes böra iakttagas, att
icke lagbrott må framkallas, dels genom
sådane påbud, hvilka svårligen kunna controlleras,
dels igenom sådana åtgärder, soot
motverkas af det allmänna behofvet.
Besv. och Ekon, IJtsk. Bctänkanderi.
Då Utskottets Ledamöter äfven här
Varit af af olika meningar, hvarvid efter anställd
votering tvänne stånd stadnat emot två*
får Utskottet framställa följande s:ne alteriiativer.
1:0 Riksens Höglofl. Ständer tilstyrkas hemställa
till Kongl. Majits Nådiga ompröfning, i
hvad mån ofvanberördestadgande kan förmildras
på ett sätt, som motsvarar den arbetande
och mindre bemedlade classens behof, ej
mindre inom sjelfva huvudstaden, an för deri
vägfarande allmogen, sorn talrikt dit anlander,
dels uti egna ätender, dels för att förse
staden med nödiga förråd af landtmanna
varor.
2:o Då Utskottet icke är i tillfälle att känna,
huruvida meranämnde kungörelse är
nödig för bibehållande af ordning inom
Hufvudstaden, och dessutom denna stadga
icke är af så allmän beskaffenhet, att den
synes vara föremål för Riksens Höglofl.
Ständers pröfning, så kunna icke heller Riksens
Höglofl. Ständer tillstyrkas att å
Pehr Anderssons motion fästa något afseende.
14 och 15. Till de motioner, som yrkat npphäfvande,
eller nedsättande af de böter, hvilka i
3 art. af Kongl. Förordningen af den 20 December
1815 stadgas, för olofligt begagnande
af brännvin8-redskap utan föregången uppgift,
för sådan redskaps innebafvande af dett
640 BesUi ock Ekon. Utsk. Betanhanden,
sorn ej har tillverkningsrättighet samt för vägrad
visitation, kan Utskottet lika litet tillstyr»
ka bifall, som till indragning af brännyinsFiskaler
och byordningsmän, hvaribland de
sednare dessutom icke äro tillkomne för
uppgiften a? brännvinsbränningen, utan till
bevakande af sedlighetens fordringar i allmänhet,
hvarföre de således icke tillhöra
närvarande ämne, Författningens upphäfvande
i dessa 2:ne nu anförda delar skulle
gifva anledning åt mången, som dertill ingen
rättighet eger, att till Jordbrukares förfång
tillverka brännvin.
16:0 Beträffande slutligen den yrkade nedsättningen
uti bevillningen i och för närings,
och minuterings rättigheten, för Gästgifvare
på Gottland, hvilken afgift påstås vara för
hög, med lemnadt afseende deråt, att Gästgifvaregårdarne
så sällan äro besökta, och
följaktligen tillfällen till den taxerade förtjensten
uteblifva, hvarföre föreslås, att det
kunde få öfverlemnas åt Taxei in gsC o mmitteerna,
som bäst känna loealerna och afsättningen,
att hvar å sin ort pröfva och
bestämma, om någon, eller huru stor närings*
och minuterings afgift må kunna de inom
Districtet boende Gästgifvare påföras; så
kan Utskottet å en sådan framställning,
hvaröfver BevillningsUskottet dessutom icke
borde underlåta att hufvudsakligt utlåtande
meddela, icke tillstyrka bifall.
Resv. och Ekon. Utsk, Bctähknnäen. 641
Bevillnings förordningen upptager den*
na afgift under flere classer, och, då Gästgifvare
på Gothland kunna hänföras tili
den lägsta, så kunna de icke heller anses
blifva för högt taxerade, heldst på flere orter
i Riket finnas Gästgifverier, der afsättnin*
gen och rörelsen troligen ej är större än
på Gothland, hvarföre en medgifveri fördel
för dessa skulle blott väcka andras lika
anspråk.
Sedan Utskottet således punctvis
och i ordning efter de sngifne aromenter,
så vidt de kunnat till vissa resultater
uppfattas, aflemnat sitt utlåtande, bör Utskottet
yttra sina tankar, öfver de i ämnet gjorda
allmänna framställningar, hvilka till ofvan
upptagne momenter icke kunna hänföras.
—
Riksdags fullmäktige» Anders Joachimsson,
från Östergöthland,tillstyrker, att
den i sednare tid stadgade reglering af
brännvinspannerymden måtte upphäfvas;
brännvinsbränning öfver hela Riket lemnäs
öppen och fri med så stora pannor och af
så olika former som behagas, samt att afgifteta
derföre, som staten numera ej torde
kunna undvara, bör utgå under annat namn.
Utskottet lemnar i sitt värde, huru vida en så
obegränsad och fri tillverkning uti en framtid
kan ega runi, i samma män som en full
Bihang
till Riks St. Prat, 1Q23. Q. de SamL flir 4i>
642 Besv. och Ekon. Utik. Betänkan den.
komlig frihet i alla andra näringsr hinner
blifva stadgad. Men uti närvarande ställning
synes den blifva högst vådlig och kan
ingalunda tillstyrkas. Den skulle efter Utskottets
öfvertygelse föranleda en skadlig
öfverdrift och oändliga missbruk, oförenliga
med samhällsfördragets första och allmännaste
fordran af sedlighetens vård och
likstämmighet emellan rättigheter och skyldigheter
uti statens nu egande olika näringar.
Sist har RiksdagsFullmägtigen ifrån
Jönköpings Län Sandsten yrkat, att 1815
års författning, såsom den bästa vi någonsin
egt, ej blott borde nu orubbad bibehållas,
utan äfven hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälas, att för framtiden varda fastställd,
så att den ej vid hvarje Riksdag åter kan
till öfverläggning upptagas. Om Utskottet
ej allt för mycket misstager sig, vill detta
påstående säga det samma, som att den
blefve införd i Rikets grundlagar. Någon
sådan tanka har redan vid förflutna Riksdagar
blifvit yttrad, och öfver den samma kan
föga undras, enär man besinnar, huru täta
förändringar blifvit föreslagna, och huru omöjligt
det vill blifva, att genom några slags
stadganden förena alla särskildta interessen;
men, då detta ämne är af en fullkomlig ekonomisk
natur, som följaktligen efter grundlagens
bokstaf tillhör Riksens Ständer att,
efter sig företeende omständigheter, till
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
skärskådande upptaga och i underdånighet
hemställa, samt Kongl. Maj:t, att med anledning
deraf sitt höga beslut fatta; så synes
något afseende pä denna gjorda motion
icke kunna fästas. Dock varder detta allt,
jemte flere Ledamöters särskildta anföranden,
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
vördsamt understäldt.
Stockholm den 31 Maj 1823.
XJtdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskott den 31 Maj 1823.
S. D. Herr Prosten Grevillius och
Herr Professor Bexell reserverade sig emot
den Torpare betagna rättighet att tillverka
Brännvin, hvilket de icke ansågo förenligt
hvarken med billighet eller den för
brännvinstillverkningen antagne princip.
Vid 5 morn., innehållande föreslagen
frihet, att utan förökad afgift eller förmin
-
C i :■} Ecsv. och Ekon• Dtsk. Betänkan den.
skad rättighet till pannerymden få nyttja!
brännvinspannor af hvad slag och forin
som heldst, reserverade sig Herrar af Borneman,
Huldberg och Hederv. BondeStåndets
Ledamöter; Herr Huldberg af det skäl, att
författningarne derigenom illuderas, då inan
de facto medgifver ett större maximum för
brännvinspannorna, än författningen de jura
utstakar, och med förklarande deraf, att
man gerna önskade de bättre pannornas införande,
med iakttagande af modification i
pannerymden.
Vid 12 mom. rörande minimum af det
quantum, som hvarje tillverkare af brännvin,
utan minuteringsrättighet, är tillåtet^att
försälja, reserverade sig Herr Grefve Rosett
och Herderv. BondeStåndets samteliga Ledamöter
emot det fattade beslutet.
Slutligen och efter Betänkandets fastställande
anförde
Herr Lenning: ”1 frågan om brännvinsbrännings
rättighetens tillämpning, ber jag
att få följande mina tankar följakteliga Betänkandet
till Respective Stånden;
Mest öfverensstämmande med min öfvertygelse
skulle det vara, vördsamt tillstyrka
en fullkomligen fri brännvinsbränningsrättighet;
men en hastig öfvergång ifrån
den ordning, sorn nu begränsar denna näringsgren,
till gn fullkomlig t frihet befarar jag
Eesv. och likan. Utsk. Betänkande^ 645
kunde i samma förhållande verka menligt,
sorn att lossa alla andra band i den ekonomiska
Lagstiftningen, hvarföre jag tror
det vara ändamålsenligast tills vidare tillstyrka
vissa gränsor för denna rättighets
utöfvande.
Den föreslagne förändringen för Städerne,
till delaktighet identia rättighet, ifrån
personalen till beräkning efter jordegornes
värde, orsakar för dem i allmänhet en allt
för kännbar inskränkning; men för de Städer,
som hafva föga eller inga jordegor,
likväl nu egande betydliga brännvinsapparater,
jemte ett genom vanan ännu närmare
till oumbärlighet förvandladt behof af denna
tillverkning, blir den föreslagna förändringen
af den menligaste inflytelse; dock,
för att gå Landtmannens önskningar till
mötes i denna del, vill jag ej bestrida den
föreslagna nya grunden för utöfningen af
ofta nämnde rättighet, i förmodan, att samma
princip hos Landtmannen blifver gällande
i frågan om förhållandet emellan
Stadsmanna-näringar till Landet.
En önskan kan jag dock ej underlåta
att framställa, nemligen den: Att en föreslagen
afräkning ifrån rättigheten för en
del Städers, efter förmodan, till plantager
donerade jord, måtta uteslutas, så att Städernes
jord får efter värde deltaga, heldst
den föreslagna exception, af obetydlighet i
646 Besv. oth Ekon. Utsh. Betcinhanden.
hänseende till Brännvins-bränningens belopp,
endast skulle gifva anledning till oredor,
brister och måhända rättegångar.
Jag föreställer mig äfven, att Städerne,
efter den föreslagne författningen, måtte
få sammanräkna sina jordegor, för att i
förhållande till värdet begagna pannor af
lika beskaffenhet och storlek, som för landet
blifver gällande.
Herr Möller anförde: Emot den del
af Höglofl. Utskottets utlåtande, som rörer
grunden för utöfningen af hushehofs
brännvinsbränningen i Städerne, får jag
härigenom anmäla min reservation.
Efter det Utskottet så nyligen beslutit,
att föreslå den mest oinskränkta näringsfrihet
på Städernas bekostnad, handlar Utskot.
tet utan tvifvel lika mycket emot billigheten,
som emot sina egna grundsatser, då
Utskottet, genom Brännvins-bränningens
grundande endast på värdet af innehafvande
jord, nu vill betaga större delen af
Städernes Innevånare deras naturliga rätt,
att sjelfva tillverka en vara, som till deras
husbehof erfordras.
Utskottet antager såsom en orygglig
princip, att, emedan ämnet för Brännvinstillverkningen
hemtas ifrån jordbrukets
producter, det icke skall tillkomma Städernes
Innevånare, att idka Brännvinsbränning,
utan så vida de innehafva jord,
sorn till odling af spannemål och potatoes
Besv, och Ekon. IJtsk. Betänkanden. 647
får användas; Men med lika skäl skulle de
Städernes innevånare, som icke ega åkerbruk,
ej heller fä haka bröd eller brygga
dricka, och, då ämnet för allt slags slöjd
hemtas från jordens alster, borde efter
samma grund hvarken handtverk eller fabriksrörelse
få utöfvas af andre än innehafvare
af jordegendom.
Det kan icke nekas, att Brännvinsbränningen
är af mycket gagn både för
Ilandets och Städernes jordbruk; men der»
»f följer ingalunda, att den för Städerne,
liksom för Jandet, bör grundas endast på
värdet af deras jord. Olämpligheten af en
sådan grund inses lätteligen, då man besinnar,
att Städernes eget behof af Brännvin
måste bero af deras större eller mindre
folkmängd, samt att quantiteten af flere
Städers jord är i ett ganska olika förhållande
till deras folkmängd, hvadan, om Utskottets
förslag antages, den största ojemnhet skall
uppkomma i fördelningen af Brännvinsbränningsrättigheren,
både emellan städerne
och emellan Innevånarne i hvarje stad.
Jag är derföre af den tanka, att den
hittills följda grunden för städernes Brännvinsbränningsrättighet,
som hemtas från
antalet af deras mantalsskrifne Innevånare,
är den enda rätta och lämpliga, och jag
tillstyrker således, att den äfven hädanefter
må bibehållas.
0/(8 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande^.
Herr Lundman: Ehuru jag nied full
öfvertygelse instämmer uti hvad Högloft,
Utskottet i Betänkandets usta punct åberopat,
nemligen: att ej mindre de berömvärdaste
Författare än Rikets LandtbruksAkademi
och Sveriges mest upplyste Patrioter
deruti öfverensstämma, ajt Brännvinsbränningen
är en för jordbrukets uppkomst
oundgängelig handtering; att dea är
en oskiljaktig binäring ifrån ett väl inrättadt
Åkerbruk, och att den endast i förening
dermed kan bereda Staten de åsyftade
fördelar; kan jag likväl för ingea del
instämma uti hvad Utskottet trott deraf böra
följa, nemligen: att stäaerne endast så
vida böra ega rättighet att begagna denna
handtering, som de äro innehafvare af jord,
hvars disposition till spannemåls eller jordfrukters
produktion och i följd deraf förädling
dem är fri och obehindrad leornad»
Då en Stad kan hafva större folknummer
och mindro jord, och en annan deremot
mindra folknummer och mera jord, och
då ingen lärer kunna förneka det vara sanning,
att ett större hushåll behöfver ett
visthus med större matförråd, än ett mindre
hushåll behöfver; så följer ock deraf,
att Brännvin för städernes innevånare, äfvensom
dranken för dess innevånares kreatur,
är ett behof i proportion efter hvarje
Stads folkmängd; hvarföre jag vågar hoppas,
^att Högloft. Utskottet vid ett nogare.
Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden, 649
och med rättvisa öfverensstämmande betraktande
lärer Hnna, att antalet af Mantals»
skrifne personer bör ligga till grund vid
utöfningen af Brännvinstillverkningen för
städerne, så hädanefter som hittills, hvilken
beräkningsgrund jag alltså för min del yrkar
måtte för städerne blifva bibehållen.
Dä jag antager Utskottets yttrande, att; ”1
samma förhållande som jordbruket tilltagit,
hafva städer blifvit anlagde och vunnit tillväxt”,
så kan jag likväl icke annat än påstå,
att de följande besynnerliga orden böra
alldeles utgå, nemi: (under ett liksom
tyst medgifvet men alltid oundgängeligt vilkor,
) och i stället införas: (i ändamål och
åsyftande samt påräknande af,) att jordbrukaren
der skulls få afsättning på sina producter.
Vidare yttrar sig Utskottet i betänkandet:
”1 samma stund som detta vil
kor
icke uppfylles, eller detta ändamål förfelas,
skall hvarje stad mer eller mindre
ofördelaktigt verka på jordbruket, och derigenom
ej mindre undergräfva sitt eget än
samhällets bestånd”; Så sannt som detta är,
så sannt är det ock, att Utskottet så väl i
detta sitt Betänkande, som i det föregående,
rörande näringsfriheten, sökt att sätta städerne
i det omöjligaste tillstånd att uppfylla
sitt ändamål, så väl för landet och
samhället, som för sig sjelfva, emedan, i
det sistnämda, städernes innevånares näringar
och yrken, hvaraf de skola lefva
650 Eesv. och Ekon, Utsk, Betänkandtn.
och deras välstånd beror, äro liksom till
sköflings gifne åt allmänheten; och nu, i
detta, man söker att sätta städernes innevånare
i Torparetillstånd, derigenom att
den, som icke eger egen jord eller sådan,
som han kan disponera efter eget behag,
skall vara urståndsatt, ej allenast att kunna
förädla den spannmål, han till sitt hushålls
försörjande mägtar producera, utan
äfven att kunna för sitt hushåll nnderhålla
en ko eller ett svinkreatur,
Om det skulle lyckas de Högloft.
Utskotten att för dessa deras afgifne betänkanden
hos ^Riksens Högloft. Stander
vinna bifall (det Gud och Konungen nådeligen
afvärje!), så hafva de väl satt staterna
och deras innevånare i ett ganska skickligt
torparetillstånd och i yttersta behof
af landtmannens producter, men icke boredt
landtmannen annan eller större säkerhet
för afsättningen deraf, emot contant
betalning, än den, som är att påräkna hos
sjelfva tiggaren, ty han är ju i behof af
landtmannens producter; men hvad kan han
köpa? — Intet.
Då det erkännes, att städer blifvit anlaggde
till befrämjande af handel och afsättning
för landtmannens producter, så är
det nödvändigt, att dess invånare icke betagas
tillfälle att bereda sitt eget bestånd
och genom, sin industrie utvidga rörelsen
inom sitt områds, samt såmedelst värja sig
Ben. och Ekon. Utsk. BctankantJen. 651
från vanmagt och fattigdom, hvarförutan de
omöjligen uppköpa landtmanna-varor; det
ofördelaktiga verkande, som Utskottet förmenar
städernas brännvinsbränning skola
hafva på jordbruket, heldst då det icke får
utöfvas annorlunda eller till större vidd,
än som skett sednaste åren, är lika ogrundad!,
som landtmannens påstående är origtigt
deri, att han saknar afsättning för sin
spannmål endast deraf, att städernas jord besås
med med säd} att orsaken till en minskad
afsättning med spannmål och brännvin
icke ligger i dessa förmenta intrång,
synes deraf, att för icke många år tillbaka,
då en tunna råg betalades med 18 å 20 rd.
och deröfver, saknade icke landtmannen
afsättning för någondera af dessa articlar i
städerne, ehuru desse hade samma hushållningssätt
då sorn nu med sin jord och
brännvins tillverkning; men nu deremot har
afsättning saknats, då rågen sålts för 3- af
nämnde summa; således, om ock i någon
ringa mån landtmannen skulle sakna afsättning,
derigenom att städernas invånare
icke behöfva köpa allt sitt bröd och allt sitt
brännvin af landtmannen, skall det alltid
blifva som en prick på den stora chartan
emot den dryga förlust, landet öfver hufvud
beredes, om städernas industri qväfves, dess
handel, näringar, välmåga och bestånd undergräfves,
och såmedelst dess folkmängd
minskas i stället för att ökas.
tofia Be sv. och Ekon. Utsk. B et link an cl en.
Täcktes Högloft. Utskottet fästa sin
uppmärksamhet härvid, hvarom jag ödmjukast
anhåller, så vågar jag förvissa mig derom,
det Utskottet lärer finna, att den princip,
Betti är tagen till förekommande af
Jandtmannens svåra belägenhet, motarbetar
det ändamål, sorn sökes, och bereder ett
mångdubbelt större ondt, än det man vill
förekomma.
Orsaken till den klena afsättning och
det låga pris å spannmål, sorn öfverklagas,
tror jag mig finna deri, att i sednare åren
en lättare tillgång på penningar gaf landtmannen
tillfälle att företaga och verkställa
odlingar å många fält och lägenheter, som
förut voro ofrugtbara; att ett högra spannmålspris,
sorn då var rådande, lockade många
genom en förmodad vinst att odla .sina
klenare ängar, ja till och med någon del
af hagmark på sina ställen, utan att sådan
jord sedan blifvit till gräsväxt igenlaggd;
att herrar bruksegare, de åren bruksrörelsen
var i stagnation och mindre förmånlig,
företogo och fullbordade många större och
nyttigare odlingar; att potatoes-planteringen
nu är i stort utvidgad, emot för några
år tillbaka; att förbud mot brännvinsbränningen
upphört, hvarigenom man icke
behöfver, för att på kort tid tillverka större
quantum brännvin, endast begagna den
stridaste och vigtigaste säden, och att man
icke heller behöfver slå ut och förstöra
alltsammans i räddhåga vid kronobetjema
-
Besv, och Ekon, Utsk. Betänkanclen. 953
gens annalkande; att pä längre tid inga missväxtår
inträffat, hvarken här i riket eller hos
rikets grannar; att igenom en allmän fred
handel och rörelse afstadnat ej allenast här
i riket lita* äfven annorstädes; och andtligen
att vid ett sådant förhållande något öfverskott
af spannemål skall blifva, sedan rikets innevånare
äro med sitt behof föraedde, och att
det är begripligt,då det är ymnigare tillgång
på en vara, att hon då faller i priset, och, när
behofvet af varan är fyldt, hon då blifver
trögare att afsätta; En hvar lärer väl linna
och medgifva det vara lika orättvist att tillskrifva
städerne orsaken till dessa händelser,
som att de skola plikta derför.
Till förekommande af det öfverklagade,
tror jag det vara lämpligare, att åtminstone
de större jordbrukare, som hafva för mycken
öppen jord i proportion emot äng och betesmark,
småningom lade igen något af den
jord, som igenom sitt läge och öfriga beskaffenhet
är passande tili äng eller gräsväxt,
hvarigenom ladugården något kunde
ökas och bättre blifva underhållen,
och hvars producter af Kött, Talg, Smör
Öst, m. m. skulle finna säker afsättning,
såväl till enskild fördel, som nytta för hela
riket, heldst man med tiden icke behöfde
att tillita Finnland så mycket om dessa articlar,
sam nu sker; Jag tror också, att
detta, försigtigt verkstäldt, icke skulle förorsaka
någon sa betydlig minskning i sä
-
654 Besv. och Ekon. XJtsh. Betunkandtn.
des productionen, att skada eller brist deraf
knnde uppkomma, emedan gödningsämne
med ladugardens tillväxt ökades till förmån
för jorden.
Hvad tillstyrkandet, att i underdånighet
yrka krono bränneriernas afskaffande, angår,
så förenar jag mig deri på det sätt: att de
icke måga drifvas för kronans räkning, då
det icke kan ske utan Statens stora förlust,
och då landtmannen, oaktadt sin dryga contribi\tion
i och för brännvins tillverkningen,
likväl kan sälja sitt brännvin till bättre pris;
Jag yrkar icke heller deras bortarrenderande
till enskilda personer, i Stockholm, Götheborg
och Carlskrona, men jag delar io
ke lika tanka med Utskottet deri, att, om
sådant skedde, denna anstalt framkallade
några få personers enskilda vinst på hela
landets bekostnad, emedan de arrendesummor,
som erlades, vore en inkomst för staten,
och om, vid sådane tillfällen, då något större
qnantum brännvin behöfdes för arméen och
flottorna, de då kunde förekomma ett för
hastigt uppstegradt pris, samt om den fördel,
dessa städers innevånare tillskyndades derigenom,
att de flngo köpa dranken, anses
» hafva något värde, dessa omständigheter visserligen
icke kunna kallas några få personers
enskilda vinst.
Sluteligen torde det tillåtas mig få tillägga
följande reflexioner:
SesVé och Efton. Utsk. Betänkanden. 655
Onekligen är väl städernes efter beräkning
aF personalen nu förunnade brännvinsbrännings
rätt inskränkt efter måttstocken af det
knappaste husbehof, och taxeringslängderna
visa bäst, huru få debrännvinspannor äro, sorn
efter denna grund begagnas. •— Helt annat
förhållande skulle säkert visa sig, om, efter
hvad Utskottet föreslagit, samma grund för
brännvinstillverkningsrätten, eller taxerings
värdet af hvars och ens innehafvande jord,
skulle antagas för städerna, som för landet.
Det vissa är, att i många städer, der, i anseende
till den ringa personalen, nu ytterst
få brännvinspannor begagnas, man snart
skulle få se ett mångdubbelt antal deraf, ja
hundradetals 1 verksamhet; ty onekligen är
jorden i de fleste af Rikets städer delad pä
så mångå händer» att en stor, om icke största
delen af de mantalsskrifne personerna
innehafva ett eller annat kappland deraf.
•— Att åter villja skilja de städer, hvilkas
jord är verkligt donerad af staten, frän ali
brännvinsbränningsrätt för den samma, vore
en uppenbar orättvisa, ty först bör dervid
märkas, att ingen jord är till stad donerad,
utan att staden fått sig deremot svarande
skyldigheter ålaggde till uppfyllande;
underhållandet af publique byggnader jemte
ailöningen af den tjenstemanna corps, som fordras
för ordningens bibehållande, författningarnes
bibehållande, samt kronoutskylder
debitering och uppbörd, äro, jemte myc*
Besv. och Ekon. XJtsk. Betankanden.
ket annat, af sådan natur. Och sedan skulls
det väl vara något mera än orimligt, att
beröfva en innehafvare af donerad stadsjord
brännvinsbränningsrätt För densamma, då ingen
än kunnat sätta i fråga, att för donationsjord
å landet, Akademi-Hemman, boställen
m. m. får begagnas bränn vins-bränningsrätt
efter deras taxations-värde.
På alla dessa grunder yrkar jag, att ingen
ändring måtte ske uti städernes nuvarande
billiga brännvinsbrännings rätt, anhällandes,
att detta, såsom innefattande mina särskilda
tankar i ämnet, måtte få åtfölja Höglofl.
Utskottets till Riksens Höglofl. Ständer afgående
utlåtande.
RiksdagsFulImägtlgen, från Bohus Län,
Anders Maltesson: sedan Höglofl. Utskottet
nu föreslagit grunderne för brännvinsbränningens
utöfvande och försäljning, har jag
inhemtat deras lydelse och får således
deremot vördsamt anmärka och yrka:
l:o Beträffande det i Betänkandet gjorda
förslag, att städerne skola i mån af jordrymden,
till Hemmantal uppskattad, få utöfva
brännvinsbränning, anser jag lika o-*
lämpligt som hvad hittills skett, efter personalen.
Ändamålet af den jord, städerne
blifvit tillagd, var troligen från början
ämnad att deruppå odla sådane producter,
som till Fabrikers behof kunde vara användbara,
och icke att derå odla spannemål till
brännvinsbrännandej En sak, som uteslutande
*th Ekon. Vtsk. Eet&nkanden. 657
horda tillhöra jordbruket å landet, hvadan
jag för min del yrkar, att städernes brännvinsbrännings
rättighet mätte helt och hållet
upphöra.
2:0 Då näringsfriheten blifvit af Riksens
Högloft. Ständer så allvarsamt yrkad och
tillstyrkt, skulle det, i min tanke, vart en
ren contradiction, om jordbrukaren å landet,
som skattar för friheten att tillverka
brännvin af producter, dem han sjelf odlat,
skulle nekas friheten afyttra så ringa quantitet
brännvin, honom godt syntes; jag får
alltså i detta afseende yrka, att jordbrukare
ä landet, sorn eger en beskattad brännvinsfe
r än ni ngsr artighet, äfven måtte ega den, att
afyttra sin tillverkning, utan något band i
afseende på quantiteten.
Härmed förenade sig RiksdagsFulImägtige
E. Svensson, Anders Andersson, /.
‘Gråberg och Jöran Jöransson.
Sx Protpollo,
A. Fryxell,
Bihang till RiksSt. Troi. lgdg, gi de Sami. N:r 4g»
6qQ Eesv. och Ekon. Utah. Betänkanden.
Utdrag al Prötocolleb, hållet inför Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-och
Ekonomi- Utskott den 3 "Suni 1823*
Grefva Rosen Ä. yttrade:
Med all aktning för det bemödandéj
iom beredningen ådagalaggt, vid utarbetande
af brännvins förordnings projectet, att
Vinna slutföljd i ett af stridiga interessen inveckladt
ämne, kan jag likväl icke instämma
i maningen om de grunder, hvarpå förslaget
hviiar. Min öfvertygelse är, att bästa
brännvins författningen inom Sverige vore
den, att hvarje bofast person, så på landet,
som i städerna, egde fritt tillstånd att bränna
med så stor eller liten panna, som den
sjelf åstundade och af hvad form som heldst,
endast den erlade skatt efter deri bevillning,
sorn Ständerne öfverenskomma skulle
betalas för kannerymden; Konungens rätt
förbehållen, att vid inträffande krig ellef
missväxt, för längre eller kortare tid, inställa
brännvinsbränningen — sådan har alltid
min Öfvertygelse varit, och jag hemtar anledning
till densamma deraf, att den öfver*
enstämmer med en sann näringsfrihet, och
att de jemna förändringar, som, under da
sex Riksdagar jag bivistat, egt rum med
brännvins författningar, ålaggt jordbrukaren
2:ne bevillningar, den ena till staten, och den
andra till kopparslagarna, hvilken sednare
åter ibland i belopp närmat sig till den förra,
Besv. och Ekon> Utsk. Betänkanden. 659
1 anseende till det korta bruk, som egaren
kunnat gora af sine pannor, innan nu förändringen
inträffat, samt slutligen att jag
funnit, det brännvins författningen i Norrige
— hvilken i det närmaste liknar den af mig
föreslagne, der medförer lika allmän nytta,
som den är allmänt omtyckt. Man kan invända,
att något visst bevillningsbelopp ej kunde
efter min princip af Ständer påräknas till
ingående; men jag tvekar ej att påstå, det
åtminstone summan skall kunna jemnföras
med den hitintills varande, enär speculationen
skulle få mera rådrum att utveckla
sina företag. En täflan i uppköp af spannemål
och potates skulle äfven infinna sig,
som nu saknas, hvilken ovedersägljgen vore
förmonlig för de sädesproducerande. Till
én början medgifver jag, att en öfverproduction
af brännvin korn att ega rum; men,
då priserne å denna vara äfven derigenom
föllo, har förhållandet sitt eget correctiv med
sig, hvilket likväl ej torde behöfva beräknas
såsom magtpåliggande, om man kunde
öppna en ny exportgren — genom utförande
af brännvin till Södra America, der, efter
hvad mig är berättadt, lägre folkclassen
»kall mycket tycka om vårt sädesbrännvin
och gifva det företräde framför Rommen,
såsom varande mera skarp och bitter till
smaken, i synnerhet när den är ung. Hvad
jag nu haft äran i korthet anföra, anhåller
66 o Besv. och Ekon. Utsk. Bétånkanden,
jag vördsamt måtte få åtfölja Betänkande!:
till Riks-Stånden.
Ex Pjotooollo,'
A. Fryxell,
N:r 102;
Ankom den l6 Juni igig,
Utlåtande i anledning af väckt fråga, om
skogsegares befriande från kostnaderne
till Klarup arel a get i Götheborg.
"U"ti ett af Vällofl, BorgareStåndet till
Utskottet remitteradt Memorial, af Herr
Beckman, öfverklagas, att trädvaru egare
skola, genom en i Götheborg inrättad skråcorporation,
vid namn Klampare, på det
obarmhertigaste sätt behandlas, enär, utan
annan rättighet, än den staden Götheborgs
Magistrat skall tillvällat sig, trädvaruegaren
måste, vid plankors och bräders ankomst
till Götheborg, så väl vid lastning, som
lossning, anlita desse Klampare, och derföre
betala dubbelt emot hvad det af andra kunde
verkställas, hvilket dock förtjänte min*
dre afseende, så framt icke en ägnu större
Hest. och Ekon. Uts-k. Bttänkanden. 661
stada tillskyndas varuegaren derigenom, att
alla plankor och bräder måste af Klampare
undergå vräkning och besigtning, hvilket da
på sådant sätt skola verkställa, att de oftast
döma halfva lasten, att mer eller mindre
anses såsom så kallad Slubbers, hvarföre
betalas 50 procent mindre, ån för de
af Klampare godkände, hvarigenom således
egaren förlorar 50 procent; Med anledning
hvaraf, och då det såkallade edsvurna
Klampare skrå-ämbetet skall bestå af
afskedade tjenstehjon, dagakarlar m. m.,
hvilka ej som vanligen lärt sig bandtverk,
utan endast medelst sportler till Magistratspersoner
erhålla nämnde beställning, hvaraf
lätteligen kan slutas, huru en näringsidkare,
ofta boende på 30 å 4° ifrån stället, der
dessa besigtningsman, under edens larf, utöfva
deras såkallade Ämbete, blifver behandlad,
hemställer Herr Beekman, som af egen erfarenhet
förklarar sig kunna bestyrka detta
förhållande, äfvensom att de vräkta plankorna
blifvit skeppade pä utrikes ort tillsammans
med de af vräkarne godkända,
att ett förslag måtte uppgöras till en allmän
författning, hvarigenom skogsegare må
skyddas från det förfång, som dem nu
skall tillskyndas, genom ifrågavarande Klämparelag.
Utskottethar vid handläggningen af detta
ärende inhemtat, att Klamparelaget i Götheborg
icke grundar sig pä någon Kongl,
66z Besv. oell Ekon. JJtsk. Betankanden.
Resolution eller nagra i nåder rneddeldta
privilegier, utan att det samma sannolikt
torde leda sitt upphof ifrån stadgandet uti
deri, pi Kongl. Maj:ts nådiga befallning, utfärdade
kungörelse af den 27 Augusti 1744»
hvilken, fastän rörande brädvräkningen
uti Stockholm, sedermera lärer utsträckts
lill Götheborg, ehuru nämnde kungörelse
derefter, hvad Stockholm angår, är vorden
upphäfven genom Kongl brefvet till Öfvers
ståthållare Ämbetet den 2 April 1779, hvilket
derefter, genom Kongl. Resolutionen den
30 September ir]ö2, blifvit sträckt äfven till
andra städer, och ytterligare genom Kongl.
Brefven den 12 Sept. 1805 och 18 Augusti
1820, i afseende på Gefle, närmare bestämdt,
så att ifrågavarande varor nu mera icke kunna
underkastas någon vräkning, i annat fall
än om tvist emellan köpare och säljare derom
uppstår, och någondera sådant äskar, hvarvid
vräkare bora vara att tillgå, hvarförutan Utskottet
eger sig bekant, att Kongl. Ma}:t.,
i anledning af väckt fråga om Klamparelagets
afskafTande, den 6 September sistlidet
år deröfver infordrat dess och Rikets Corn*
merceCoIlegii underdåniga utlåtande, hvilket
Collegium den 20 nästlidne Mars afgifvit
och på anförde skäl tillstyrkt upphäfvande
af nämnde inrättning, hvarom äfven Handelssocieteten
uti Götheborg, häröfver hörd,
i underdånighet anhållit.
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkandcn, 663
Vid betraktande häraf, och då den
genom 1744 års kungörelse vidtagne anstalt,
att, medelst vräkning af bräder, hvilka
icke innehöllo föreskrifven längd, bredd och
tjocklek, inskränka utförslen deraf till några
vissa sorter, blifvit, genom Kongl. Brefvet
den 2 April 1779 upphäfven, samt det
pu mera beror af skogsegaren, att, på hvad
sätt han för sig förmånligast finnér, afyttra
bräder af hvad beskaffenhet sora heldst, enligt
med köparen träffande öfverenskommelse;
linner Utskottet sig ega anledning tillstyrka
Riksens Högloft. Ständer att kos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Klamparelagets
i Götheborg åtgärd måtte, i likhet
med hvad enligt gällande författningar i
Rikets öfriga städer eger rum, inskränkas till
den pröfning, som vid uppkommande tvist
emellan köpare och säljare kan finnas nödig,
heldst det, enligt Utskottets tanka, ej är med
en billig näringsfrihet öfverensstämmande,
att trafiquerande skola vara nödsakade, emot
en dryg vedergällning, låta sf en viss Corporation
besörja brädvräkning, då de för
bättre köp och med samma pålitlighet
kunna erhålla detta verkstäldt af andra, ehuru
icke privilegierade personer. Hvilket
dock Riksens Röglofl. Ständers egen profning
vördsamt underställes.
Stockholm den 5 Juni 1825
664 Besv. och Ekon. tTtsk. Be tink anden*.
N:r 10g.
Ankom d. i& Juni 13-3-
Utlåtande i anledning af vackt fråga, om
medel till befordrande af: Svenska jerm
tillverkningars och manufactur arbetens,
afsättning på Norra America..
TT
-Txoglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottet remitterat ett Memorial, i detta
ämne, a£ Herr I. P. Lefren, så lydandet
”Vördsamt anhåller jag få fasta Ridderskap,
et och Adelns uppmärksamhet vid
en händelse, sorn inträffade år 18x8, emedan
den torde förtjena det i en tid, då maia
synes benägen, att med allvar sysselsätta sig
med uttänkande af medel till Svenska nä*
ringarnes upphjelpande.1’
”1 början af sommaren år 1818, anlände
hit en. förmögen köpman ifrån Baltimore
i Norra America- — Hans afsigt var, att på,
stället inhämta upplysningar, huru vida eji
möjligt vöre, att öppna afsättning på Nor«
ra America för Svenska manufactur producter.
”
”Han hade kännedom derom, att våra,
arbetslöner i allmänhet vöre låga i jernnfö--  relse med Americas och Englands, samt att
vår skicklighet, att tillverka finare varor, icke
inycket gai efter EngelsmännenBj men i syn»
Besv. och Ekon. Viik. Betänknnclcn. 665
nerhet hade han fastat sin uppmärksamhet
derpå, att Svenska jernets allmänneligen
brukliga dimensioner ej voro passande för
behofven i hans fädernesland, och att mycken
dagsverkskostnad der åtgick, attafSvenskt
stångjern eller vanligt ämnesjern åstadkomma
tillverkningar af gröfre beskaffenhet,
hvilka dagligen erfordrades.”
”1 anledning häraf företog han under
sitt vistande härstädes resor till åtskilliga
Svenska manufacturverk och jernbruk, och
förklarade, vid återkomsten till Stockholm,
bestämdt, att han vunnit den öfvertygelse,
att Sverige kunde exportera ämnesjern till
America med en betydlig ömsesidig vinst,
allenast de lämpliga dimensioneme blefvo
kända, och första steget till öppnande af
denna nya handelsgren gjordt.”
”Han hade äfven funnit prisen på finare
Svenska manufactursmiden och trädarbeten
temmeligen billiga, och godheten icke allenast
försvarlig, utan i många fall täflande
med Engelska producter af samma slag.
I följd häraf lät han under egen uppsigt
vid ett af våra bruk smida en mängd
ämnesjern af åtskilliga dimensioner samt uppköpa
finare jern och träd manufacturvaror
af flera slag, till ett sammanräknade värde
af flere tusende pund Sterling, hvilka varor
lastadesiett Svenskt fartyg, assecurerades och
afsegladeom hösten samma år; men olyckligtvis
förgicks genom storin fartyget på Skotska ku*
<566 Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Sten, och med detsamma hoppet att se en
py kanal öppnad för Svenska productera
ersättning.”
”Americanaren, hvars öfriga affairer icke
tilläto honom å nyo företaga en Svensk
resa, lemnade underrättelse om den olyckliga
utgången och uppmanade sina Svenska
vänner att ej glömma en plan, den han ansåg
för Sverige lönande, kanske mer än
hvad man till en början kunde förmoda.”
”Sorn Regeringen och Ständer hafva det
gemensamma åliggande, att stänga vägarne
för sådana förkofringsplaner, hvilka skada
det allmänna, samt att öppna vägarne för
sådana, som äro riksgagneliga, vågar jag
tro, att försök till denna nu närande handelsgrens
öppnande torde böra ske på allmän
bekostnad, hvarföre jag- vördsamt anhåller,
att denna min hemställan må blifva
till vederbörligt Utskott remitterad.”
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet
till pröfning förehaft; och, ehuru Utskottet
anser hvarje medel, till befrämjande af
den inhemska industrien och till beredande
afen förmånlig afsättning af Rikets Exportvaror,
förtjena den största uppmärksamhet,
har Utskottet likväl funnit, hvad ofvanstående
Memorial upptager, såsom endast innefattande
berättelsen om en enskild mans
handelsspeculation, hvars fördelar vid sakens
nu inträffade utgång svårligen kunna
bedömmas, icke kunna föranleda till någon
Btsv. och Ekon. Utik. Betänkanden< 667
Riksens Högloft. Ständers åtgärd, heldst det
enligt Utskottets tanka är att förmoda, att
den enskilda industrien, med den kännedom
om en ny utväg till möjligen ganska lönande
företag, hvilken dels genom ifråga varande
Memorial blifvit allmännare spridd, dals
igenom de Americapare, hvilka i handelsspeculationer
nyligen till Sverige anländt,
eller genom brefvexling på America, bör kunna
erhållas, icke lärer underlåta, att, efter
sålunda vunna tillförlitliga underrättelser,
fästa sin uppmärksamhet pl ifrågavarande
företag, i händelse det samma Ennes lofva
gynnande resultater, hvilka, enligt Utskottets
tanka, i sig sjelfva utgöra det säkraste medel
till näringsflitens uppmuntran och
till dess rigtande på gynnande föremål;
hvilket dock till Riksens Höglofl. Ständer!
ggen pröfning vördsamt öfverlemna».
Stockholm den 3 Juni 1823*
<568 Besv. och Ekon. XJtsk. Betånkanäem
N:o 104.
Ankom den 16 Juni 1323.
Betänkande, i anledning af väckt fråga,
0111 uppliäfvande af- det såkallade Hemför
ar e-Båt-Gillet i Götheborg.
VäHofl. BorgareStåndet bär till Utskottet
öfveilemnat ett Memorial i detta ämne,
af Herr Bechman, som ibland de svårigheter,
hvilka betunga den med trädvaror trafiquerande,
anmärker, att Producenten af plankor
och bräder icke får från Götheborg eller
Masthugget, med egna Farkoster, föra
dessa effecter om skeppsbord, utan tvingas,
vid confiscations ansvar, att dertill anlita
da privilegierade såkallade Hemförarebåtar,
sorn innehafvas af enskilda personer, och
hvilka för en fjerdedels mil frän upplagsstäl*
let i Masthugget till kusten, der Fartygen
pläga ligga, skola, enligt upprättad Taxa,
erhålla lika hög frakt, som vanligen betalas
till sjelfegande Båtskeppare ifrån lilla Edet
till Götheborg, eller för 5 mil, och yrkar
Herr Beckman, att, som staden Götheborg
förmodeligen icke eger uteslutande rättighet
till förutnämnde Monopolium, förbud emot
omfönnäldte missbruk måtte utverkas.
Utskottet har vid handläggningen af
detta ärende inhemtat, att Hemförare-BåtGillet
grundar sig på särskilde resolutio
-
Best), och Hkon> Utsk. Betänkandcn. 66g
ner och reglementen af elen 9 Äng. 16125,
den 27 April 1639 och den 5 Jan. 1641,
hvilka sedermera tid efter annan blifvit be»
hräftade, medelst Kongl. Resolutior.erne a£
den 10 September 1674, den 20 December
1748, den 12 December 1755 samt den 21
Jan. 17845 och, då härvid förekommer, att
det för handelsrörelsens ostörda gång är
nödvändigt, att de handlande, när behofvet
så påkallar, ega lägenhet, att med säkerhet,
samt utan hinder och uppehåll, få varor
förde till och från fartygen.* att hemförara
Båtarne äro vida större och af en starkare
och solidaresammansättning, än de lastnings»
båtar, som å andra orter i Riket finnas och
derföre kosta betydliga summor i nybyggnad
och reparationer; att, utan ett tillräckligt
antal sådana båtar, transporten icke nog
skyndsamt och säkert kan besörja» på Göthe»
borgs Riviére, som är vidsträckt och ofta
basvaras af stormar och starka strömdrag, dä
mindre och svagare farkoster icke kunna begagnas;
att upphäfvandet af denna inrättning
kunde i synnerhet under en iifligare
bandel förorsaka en förlägenhet, sannolikt
medförande än större olägenheter äa
de nu anmärkta; — Alltså, och med afseende
i öfrigt derå, att ifrågavarande hemförarebåtar
blifvit, genom Kongl. Resolutionen
den 12 December 1752, förklarade att
böra anses lika med fast egendom, i så
måtto, att de, efter gammalt vedertaget bruk,
Cyo Besv. •eh Ekon. Utsk. Bttänkandtn,
såsom Hus och Gård i staden, enligt lag ml
uppbjudas, i börd lösas, pantförskrifvas och
intecknas, anser Utskottet sig ega så mycket
mindre anledning att föreslå HemförarebåtGillets
upphäfvande inom Götheborgs Stads
jurisdiction, som en lämplig inskränkning uti
Gillets friheter redan blifvit verkställd genom
Kongl. Resolutionen den 8 Juni r8»4»som stadgar,
att viddetillfällen, då Gillets bätar ej genast
vid påfordran och utsatt tid hållas de
handlande till handa, det må vara desse
obetaget, att då Utan åtal, ifrån deras egande
och befraktande fartyg, med egna båtar
Verkställa transporten af egna varor för
egen räkning; hvartill kommer, att genom
den pröfning och jemkning af Hemförarebåt-Gillets
taxa, som för närvarande lärer
pågå, all vidare skadlig anledning till klagomål
öfver allt för hög ersättning sannolikt
kommer att ur vägen rödjas.
Dock varder detta till Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 3 juni 1823.
Rtiv. «eh Ekon. Otsk. Betänkanden. 6ji
N:o 105*
. Antom den 16 Juni 1323,
11 biätande, i anledning af gjorde anmärk*
ningarvid Utskottets Betänkande, om KrOm
noBet]eningens -påskrift å allmogens kungörelser,
innan de från Predikstolarnå
uppläsas^
leetta Betänkande har till Utskottet bliU
vet återremitteradt från 3:ne Stånd, till följe
af gjorde anmärkningar:
Inom Hogvördige PrcsteStånclet.
Af Prof. Herr Doctor Thyselius, Hen?
Uoctor Wijkman, Herr Doctor Svedelius,
Herr Prosten Lindrot och Herr Professor
Fröberg, sorn yrka, dels att Fjerdingsmannen
ej måtte åläggas något nytt besvär, utan
deremot ifrågavarande befattning snarare
uppdragas åt Ordningsmannen, dels ett den
öfverklagade föreskriften i 1812 års Nådiga
Girculaire Hnge förblifva oförändrad, med
tillägg, att en förståndig Pastor icke lärer
risquera något, om han, äfven utan Kronobe*
tjeningens påskrift,uppläser sine sockenmäns
oskyldige kungörelser.
Inom Uällofl. BorgareStåndet.
Af Herrar Hagander, Lagerstrand,
Montan, Huldberg, Santesson och Ekelund,
6j2 Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkandtn,
sorn anse lämpligare, antingen att sådané
påtecknas af Ordningsmannen, eller att ali
sådan påteckningsskyldighet upphörer, men
att förrättningamannen ålägges att vid förefallande
oordningar anmäla hos Kronobetjeningen
om handräckning, når den kan
behöfvas»
Inom Hederv. BondeStåndet.
Af RiksdagsFuilmägtige Nils Håkansson,
från Kronobergs län, Gustaf Earssont
från Stockholms län, Olof Jonasson, från
Elfsborgs län, Magnus Jonsson, från Kronobergs
län, Borje Börjesson, från Halland,
ATils Håkansson, från Christianstads Ian,
Johan Longberg; Anders Sandsten, f. d,
Talemannen Lars Olsson, Anders Daniels■
son och Erik Påhlsson, från Elfsborgs län,
hvilka alla uti särskilda Memorial eiler
anföranden instämma deruti, att Utskottets
föreslagne åtgärd verkar motsatsen, af hvad
med motionerna är åsyftadt, och skulle
medföra än större olägenheter, än nu gällande
stadgande, emedan det oftast inträffar,
att de ifrågavarande kungörelserna måste
utfärdas en eller få dagar, innan förrättningen
skall gå för sig, hvilket vanligen
händer vid inträffande dödsfall, då omyndigas
egendom skal förvandlas i penningar.
Efter allmogens bruk verkställes auction dä
dagen efter den dödes begrafning, under förmyndares
och från andra orter komne slägtingars
närvaro. Den hålles merändels pa
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden. 673
Måndagarne\ auctionsmannen underrättas
härom föregående Lördag eller om Söndagen
vid framkomsten till kyrkan. Men denna
skyndsamhet är oförenlig med Utskottets förslag,
att fjerdingsmannen minst åtta dagar
före auctionsdagen skall erhålla del a£
kungörelsen.
— Utskottet har tagit dessa anmärkningar
i noga öfvervägande; och som, i synnerhet
af hvad Heder v. BondeStåndets Ledamöter
upplyst, den af Utskottet förslagna åtgärd,
å afseende på kungörelsers påteckning, icke
lärer medföra någon lättnad för allmogen,
Utan snarare skulle åstadkomma större olägenheter,
än enligt nu gällande stadgande,
har Utskottet, som i det afgifne förslaget
velat afse allmogens beqvämlighet och lin*
dring i dess besvär, funnit sig, till ett säkrare
vinnande af detta ändamål, böra förändra
den i Betänkandet föres!agne åtgärd i så måtto,
att Utskottet, under åberopande af de motiver,
Betänkandet innehaller, får tillstyrka
Riksens Högloft. Ständer, att i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majus ofvannämnda
Nådiga föreskrift må helt och hållet upphöra,
i afseende å kungörelser om auctioner,
om uppbörds-stämmor i anledning af
auction er, samt örn bouppteckningar; men,
att detta stadgande, i afseende på kungörelser
om sammanskott, som icke i laglig väg
blifvit beslutne, och i allmänhet, i afseende
Bihang till RiksSt. Fröt. 1O23, fl:de Sami. N:r 43,
4 Btsv. och Ekon. tJtsh. Betcinkandeit.
på alla kungörelser af annan än förenämnde
beskaffenhet, må isin fulla kraft förblifva
gällande. Hvilket härmedelst vördsamt Riksens
Höglofl. Ständers pröfning underställes
med tillkännagifvande, att Betänkandet af
bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adelös
Stockholm, den 3 Juni 1823.
N:r 106
Ankom d. 21 Juni 1823.
betänkande, i anledning af föreslagen
förändring uti Examina, för inträde
i de civila Ämbetsverken,
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
Ekonomi Utskottet fått emottaga ett Memorial
af Friherre Ankarsvärd, C. IL, hvars
hufvudsakliga innehåll är en åsyftad förändring
af Examina med dem, som skola in
-
Besvé och Ekon. Vtsk. Betänkandcn. 675
träda i Civila Ämbetsverken. — Hvad Friherren
yttrar om den akademiska undervisningen,
innehåller dels strödda reflexioner*
som icke innebära något förslag, dels
Badana anmärkningar mot den förmodade
bri8tfälligheten af medborgerlig bildning vid
Högschoian, som af dem, hvilka i ämnet
talat, blifvit upplyste och nöjaktigt besvarade.
Den hos sökande till förutnämnde Ämbetsverk
saknade grundläggning till civilistiska
kunskaper anser Friherren icke kunna
botas genom nya lärostolars tillskapande,
Ökade kunskapsfordringar, samt skärpta
vilkor och stränga controller, i afseende på
Cancelli-, Hofrätts- och Cametal- examina,
emedan erfarenheten nogsamt skall hafva
visat otillräckligheten af dylika cortectiver,
för att ej än en gång missleda till nya försök
dermed. Vaknar deremot efter hand behofvet
af ifrågavarande kunskapsämnen till
allmänlighet— och denna tidpunct tror Friherren
icke vara långt borta — då skall detta
väckta behof snart nog, och Utan direct åtgärd
från statens sida, medföra sitt eget
tillfredsställande, och önskar Friherren derföre,
att man ej här ville göra mera än
blott undanrödja hindren för den enskilda
omtankans fria verksamhet. Förslaget blir
således: att inträdet i de Civila Ämbetsverken,
i Konungens Cancelli, Hofrätten och
Rikets Collegier, såsom Auscultnnt, och dé
derifrån härledda rättigheter, måtte förklam
6j6 fiesv. och Ekon. Utsk. Ectllnkandtn.
ras öppet får hvar och en efter unclergSn•
gen och godkänd pröfning i det särskildta
verk, hvartill den sökande sig anmäler, utan
nödvändighet af någon vid universiteter ne föregången
Examen eller der tillbragt lärotid;
samtattRiksens Ständer måtte hos Konungen i
underdånighet anmäladeras önskan,att, så vida
någon eller någre nu gällande författningar
hindra bildandet af privata associationer
mellan lärda, till offentlig undervisning i
vetenskaperne,Konungen då allernådigst mätte
upphäfva dessa författningar.
Utarbetningen af de nya reglementariska
föreskrifterna för Examina i verken,
hvilka till följd af detta förslag blefvo nödiga,
synes Friberren ej innefatta några
särdeles svårigheter. Lösningen af detta
problem innehålles i följande:
Förslag till Reglemente för Examina:
1:0 Regeringen utfärdar en föreskrift, sorn
utstakar de kunskapsämnen, i hvilka den
sökande bör hafva gjort framsteg, hvilken
föreskrift naturligtvis bör vara offentliggjord.
2:0 Examen hålles 2 gånger om året på
bestämda tider, och de sökande böra en viss
tid förut till examens undergående hafva sig
anmält.
3:0 I anseende till de civilistiska kunskapernas
sammanhang och nödvändigheten att
länna dem i sitt system, bör examen till
Eesv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden. 677
Rättegångsverken, Cancelliet och administrativa
ämbetsverken ej vara mer, än ett
och samma kunskapsquantum affordradt för
alla, med undantag af må hända Bergscollegium.
4:0 Examinatorerne utgöras ex ofEcio af
2 eller 3 ledamöter al hvarje verk, 4 le~
damöter af Vetenskaps-Akademien, 4
Historie-, Antiquitets och Vitterhets akademien.
— Dessutom bör hvar och en känd
författare ega rätt att, efter gjordt tillkännagifvande,
vid examen framställa ett visst
antal frågor.
5:0 Pröfningen, huru examen blifvit fullgjord,
och om den sökande i följd deraf bör
bevilljas det sökta inträdet, uppdrages åt
en jury, som består af samma beståndsdelar,
men alla ledsmöterne samfällt af det
verk, till hvilket dan sökande specielt anmält
sig. Juryn afgör frågan helt enkelt
med ja och nej utan gradation.
6:0 Examina hållas offentliga.
Öfver ämnet hafva anföranden blifvit
gjorde af Herr Hammarsköld, Lorenzo, Friherre
Boye, Ludvig, Herr von Hartmansdorff,
August, Grefve Löfvenhjelm, Carl
Axel, Friherre Adlerbeth, Jacob, Hana Excellens
Grefve Flemming, Clas, Grefve De la
Gardie, Jacob, äfvensom Friherre Ankarsvärd
uppgifvit anledningen till sitt förslag och
utvecklat dess syftning.
éyl} Besu. och Ekon. Utsk. Betänkandtn,
De omkring medlet af förra århun^
dradel hos oss införde Civil Examina vid
Akademierne hafva oafbrutet blifvit ansedde
icke fullt motsvara sitt ändamål. Lärarne,
som dem anställa, hafva icke heller förr
ordnat dem, och fann sig Consistorium
Academicurn i Upsala befogadt, att, på tillfrågan,
I76ired3n yttra sin önskan, om deras
öfverflyttande till Ämbetsverken. — Genom
Kongl, Förordningen af den 12 November
1766, blefvQ väl ock Examina vid de sistnämnde
anbefallde, men utan att de vid Akademien
inställdes. Man håller således nit
nied samma subject prof både vid Akade--  mien och Ämbetsverket. Det förra anser Friherre
Ankarsvärd öfverflödigt och vill öppna
Ämbetsverket för hvar och en, som
kan bestå det sednare. Utskottet bör häröfver
först yttra sin föreställning.
Man har tillskrifvit dessa Akademiska
Civil Examina Ungdomens öfverklagade brådska,
att öfvergifva lärostaden, och dess omognad
i kunskap vid inträdei tjenst, Uti Intyget
öfver undergången Examen vinnes, säger
man, ett skyddsbref, att icke blifva vägrad
antagande och ieke behöfva fortsätta sina
studier. Enligt Utskottets tanka har man dock
beskyllt dessa prof för hvad egentligast tillhör
det med dem samtidiga få kallade
Tjenstebetänkandet och den dermed Öfverenstämmande
Kongl, förordningen af den
23 November 1756, angående hvad som böj
Eesv. och Ekon. Utsh. Bttänkanden. 679
Iakttagas vid förslagers upprättande till le»
diga tjenster och beställningar, samt deras
besättande m. m., hvilka tolkade förtjenst
nied tjenstgöring, gjorde års beräkning
till befordringsgrund med dessa märkvärdiga
ord: Tjenstår blifva den säkraste mått•
Stocken, och den, soin deraf eger de mesta,
måste och ega den mesta förtjensten. Af
sådana författningars tillämpning blef en
naturlig följd, att Ungdom hastade från
bildnings tillfällena in i tjenst, för att så
tidigt som möjligt förvärfva den årsberäk»
ning, hvilken beredde fortkomst på den valda
banan. Hvad så väl Förordningen af d.
27 October 1801 föreskrifvit, om noggrannhet
i förhören vid afgåendet ifrån Akademien
och mottagandet i Collegierne, sorn Kongl,
Kungörelsen af den 9 October 1812, om
vissa terminers vistande vid Akademien och
åldern vid inträde i tjenst, är således a£
behof vet påkalladt och bör ej upphäfvas. Hura
vida dock i spädare ålder börjad läsning och
allt mera lättad läromethod kunnat bereda
hos vår Ungdom en tidigare verklig skicklighet,
än i den förflutna tiden; om det är
med vårt nuvarande mera invecklade samhälls-skick
öfverensstämmande och ens möjligt,
att, sedan Anciennitets systemet gripit i
dess flesta förhållanden och vunnit mer än 2
mansåldrars häfd, bereda återgång till de friare
befordrings formerna under vår politiska
Storhet; hvarest gränslinien bör^uppdraga»
(58<J Best), och Ekon. Utsk. Betänkande^,
mellan de lägre tienstegraderne, i hvilka
årsberäkningen synes vara på sitt ställe, och
de högre, der skicklighet, äfven yngre, fordrar
framför annat afseende — äro frågor»
vigtiga och ämnet närbelägna, hvilka likväl
icke blifvit framkallade tili Utskottets besvara»
de.
Universitetet, till namn och gagn på en
gång det mest allmänna och det högsta läroverk,
öppnar tillfällen för alla slag afsinneso
dlin g. Här infinna sig, utom den, som
studerar för sitt nöje, den tillärnade näringsidkaren,
för att inhemta sitt yrkes vetenskapliga
grundläggning, Lärdomsidkare»,
alt utbildas, den blifvande T jens tern ann en,
att vinna theoretiska kunskaper för framgent
praktiskt bruk inom ämbetsverket. För
olika åldrar, förberedelser och behof kunna
således icke inträdes profven vid Akademien
vara likformiga och med nogrannhet
utstakade. Men det bör linnas en humanistisk
bildning, bestämd till slag och grad,
hvilken kan väntas antingen af åen yngling,
som från statens Läroverk anländer,,
eller efter någon tid fordras af den, som efter
enskild undervisning begagnat sig af Ujuversitetet.
Det är detta, man åsyftat med
den inom Nationerna antagna Juniors Examen,
och hvad Kongl, UppfostringsCominitte'en
i underdånigt Betänkande, rörande en
förändrad StudentExamen, den 25 Dec. 1822
»ned mera bestämdhet fordrat af ett prof, sont
Eesv. och Ekoiu Utsk. Betänkanden. <581
skulle gifva ynglingen rättighet att ansea
för fullgod Student. Lärdom sid k aren bär,
efter detta prof, om han icke för hastigt afbryter
sin curs, Magister graden i syfte;
men den, som staten egenteligen uppfostrat
tillämnesven för sitt behof, skall bevittna, att
den tid, han efter det allmänna humanistiska
profvet, Student Examen, tillbragt vid Högscholan,
blifvit använd till inhemtande af de
kunskaper, som erfordras för en blifvande
Åmbetsutöfning. Civil Examen borde således
mindre vara ett prof, att habilitera sig
till Ämbetsväg, än en redovisning för använd
sorgfällighet om förvärfvade förkunskaper
dertill. Det är ock derföre, den
kan undvaxas, ty, om än läsning, blott för Ex*
mens skull, icke eger högre värde, är dock
profvet den enda användbara driffjädren pä
den yngling, som beböfver tvingas, och för
en ädlare häg anledning till täflan och utmark
n i n g. Ännu icke för denna ålder har
vetandet alltid uppenbarat sitt inneboende,
sjelfötändiga och oegennyttiga behag. A
ena sidan behöfves således något, sorn tillförbinder,
på den andra något, sorn lockar;
och detta Correctiv å flitkan i närvarande förhållande
icke borttagas, utan att i flera
fall sorglöshet och sjelfsvåld skola inbryta.
Redovisning för inherntade kunskaper afgifves
i hvart och ett stadium af undervisningen
och kan ej få upphöra någonstädes,
förrän verklig tjenst fulltyga! skick
-
<58? Besv. och Ekon, Utsk, Betänketiden,
Jighet. Civil Examina böra således icke
efskafTas vid Akademien. De kunna icke
heller göras öfverflödige af Ämbetsverkens
Examina, ty de förra böra anställas — dels
i några humanistiska Läroämnen, dels i de
theoretiska grunderna för den blifvande tjen»
stebefättningen; de sednare mer bevittna
det slag af practisk kunskap i den samma,
som kan vinnas utan gjord tjenst. I de förra
ämnen äro Universitetets Lärare behörige
Domare; i de sednare Ämbetsverkets Ledamöter.
De förre äro vetenskapsmän, som
hålla sig inom sitt fält; de sednare practici,
som fullt gälla inom sitt; omvexlade eller
sammanblandade åtgärder skulle på intetdera
stället gagna. Utskottet tror således,
att de nuvarande Civil Examina vid Akademierne
och Ämbetsverken, så vidt de fullgöras
efter den mening, sorn legat till grund
för deras stiftande, icke böra utbytas
mot det stora och olikartade, sammansatta
Examens-Råd, Friherre Ankarsvärd
i 4;de punccen föreskrifvit, hvilket, om
det ock ej för sin verksamhet mötte andra
stora hinder, dock svårligen ostördt
kunde examinera, innan det vore afgjordt,
hvad med känd författare bör förstås, och
hvilka för sådane kunna anses. Då Friherren
föreslagit, att en Jury sedan skall fälla Utslag
öfver ynglingens inträde i ämbetsverket,
har han, emedan denna Jtfry endast med ja
och nej utan gradation skulle yttra sig,
Bctv. och Ekert. Vtsk. Bttånkanden. 683
laggt ännu ett hinder mot dess antagande.
Enligt sakens natur och all praxis bör nemligen
Examen utan omgång bestämma, både
frågan om inträdet och ynglingens jemnförda
skicklighet mot deras, som i verket intagas.
Erfarenheten, den ock Herr von
Hartmansdorff anfort, att Jury oftare friar
än fäller, borde äfven afstyrka gillandet af
ett förslag, som således troligen införde i
Ämbetsverken sämre subjecter än hitills ditkommit.
Hvad Friherren yrkat i enseende
till kungörandet af Examens beskaffenhet,
dess offentlighet och apstäflan*
de 2 gånger om året, är redan vidtaget
vid de Akademiska Civil Examina, tillhörer
dessutom ett Examens Reglemente, hvilket
Utskottet icke anser Riksens Ständer för
närvarande vara i tillfälle att föreslå. Mera
magtpåliggande är förslaget i 3:dje puncten,
om blott en och samma Examen till rättegångsverken,
Cancelliet och de administrativa
Ämbetsverken, Bergs Collegium må hända
undantaget. Innefattande en så väsendtlig
förändring i nuvarande indelning af Examina,
bör det efter anställde undersökningar
moget öfvervägas; och får således Utskottet,
så väl i anledning häraf, som af den
öfvertygelse, att formerne för de Civila Examina
vid Akademien och Ämbetsverken böra
noggrannare bestämmas samt bringas i
öfverensstämmelse imellan sig och med det åsyftade
ändamålet, vördsamt föreslå Riksens
Jäöglofl. Ständer, att af KongJ. Majit i un*
<584 Eesv. och Ekon. Vtik. Betänka/iden*
derdånighet anhålla, det Uppfostrings Committéen
måtte, såsom skedt är med Student
Examen, anbefallas, att göra ett underdånigt
förslag till de Civila Examina, hvaröfver
så val Consistoria Academics, som vederbörande
verk blifva hörde, hvarefter Kongl. Majit
torde behaga öfver ämnet i sin fullständighet
inhemta Rikets Ständers utlåtande vid nästa
Riksdag och sedan derom förordna, på sätt
med värtsamhälls-skick och tidens fordringar
öfverensstämmer. Då ock hvarken Kongl.
Kungörelsen, hvad iakttagas bör i anseende
till dem, hvilka vid rättegångsverken samt
Rikets Collegier söka inträde, af d. 9 Oct.
3812, eller någon Utskottet vetterligen allmänt
kungjord författning anbefaller de
Akademiska Lärarne, att föreläsa och förhöra
grundlagen, anser sig Utskottet böra föreslå,
att i samma underdåniga skrifvelse anhålles,
det nödige föreskrifter måtte vederbörande
i denna del allernådigst gifvas.
Frambärandet af Rikets Ständers önskan,
att, så vida någon eller några nu gällande
författningar hindra privata associationer
mellan Lärde, till offentlig undervisning
i vetenskaperna, Kongl. Majit då allernådigst
måtte upphäfva dessa författningar,
är, så vidt Utskottet har sig bekant,
af ingen anledning päfealladt och lärer således
icke behöfva tillstyrkas. Hvilket
Ee.it).
dock till Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande
vördsamt öEverlemnas.
Stockholm den 3 Juni 1823.
N:r 107.
Ankom d. 2i Juni 1843.
Betänkande, i anledning af väGkte frågor,
om ett förbättradt Scholväsende uti
Landsför samlingar ne, till barns fullständigare
och tidigare undervisande uti läsa,
skrifva och räkna.
1 Memorial af Friherre Palmstierna, O.,
hvilket Höglofl. Ridderskapet och Adeln
tili detta Utskott öfverlemna!, yttras, att i
alla Landsorter skall vara en kännbar brist
på Scholor, der barn kunna undervisas uti
läsa, skrifva och räkna. Förbättringen ■ a£
de gamla Läseanstalterne och upprättande
af nya, häfver ock i sednare tid varit
föremål för Regeringens omtanka och för
patriotiskt beredande af vältänkande medborgare;
men dels har detta verkstälts blott
§Q6 Besv. och Ekon. Utsk. Betankanåen.
Vid Gymnasier och högre Scholor, dels genom
locala inrättningar här och der. De
ännu gällanda författningar om barn-undervisningen
uti Landtförsamlingarne skola
redan länge hafva visat sin ofullständighet,
och hundradetals Socknar, som äro titan
något slags Scholor* skola vittna om
nödvändigheten att vidtaga någon allmänt
Verkande åtgärd uti detta hänseende.
Landtmannen skall på de flesta ställen
sakna medel, att enskildt afhjelpa denna
brist. Bland PrestersLapet äro ej de sällsynte,
hvilke hvarken spara tid eller möda*
att, efter omständigheternes möjliga medgifvande,
arbeta på sina Sockenbarns tidigare
Undervisning; men detta skall på de flesta
ställen ej ske förr* än barnen nalkas manbara
åldern* och då verkställas ytterst ytligt
Sådan
Undervisning motverkas ock af
det obestämda uti skyldigheten för Lärare,
att Undervisa grundligt ech tillräckligt, samt
för Föräldrar, att längre tid sända sina
barn till Undervisnings erhållande; oberäknadt
den tidspillan, samma föråldrade
läromethod skall medföra. Det är saledes,
i betraktande af våra stora behof utaf
folk-undervisnings-anstalter och af de möjliga
tillgångar, som kunna vara att påräkna
uti vårt fattiga Fädernesland, som Friherren
kommit till den öfvertygelsen, att*
åtminstone uti de mera tätt bebodde tra
-
Besvt Ock Ekon• Utsk. Belänkanden. (Qf
Sterne af Riket, nödiga simpla ElementarScholor
bunna med nu egande tillgångar
småningom bildas i alla socknar, om
för handen varande medel rigtigt begagnas,
och den nyare läromethod, sorn äfven uti
Fäderneslandet på flera orter en god tid
Varit nyttjad, till allmänt användande införes.
De för handen varande medel, hvilka i
detta afseende kunna användas, anser Friherren
vara :
1) Alla Klockare-löner i Rikets Landsförsamlingar.
Om till Klockare blott antagas, sådane
personer, som till Lärare uti läsa, skrifva
och räkna, efter nyare läromethoder, kunna
användas; om de tillsättas af Consistorierne,
i den mån-så beskaffade Candidater kunna
fås och ledigheter sig yppa; om det
bief dem ålägdt, att dagligen besörja barnundervisningen
under Pastors tillsyn; om
det förbjöds, att en klockare tillika fick vara
Torpare eller Hemmansbrukare; samt om
författningarne bestämdt ogillade hvarje annorlunda
qualificerad Klockare med lön,
så torde förnämligaste bristen derigenom
afhjelpas.
2) Åtskilliga Pastor s-bos tållen och Stommar.
Om på orter, der localen det medgifver,
Församlingar eller Socknar förenades
med angränsande Pastorat, och Presterskapets
vanliga befattning på dessa orter verkställdes
utaf ett något mindre antal perso
-
688 Besv, och Ekon, Utsk. Eetankandtn,
ner, under det att Lärare af detta stanå
åtnjöt de öfverflödiga Boställenas afkastning,
med villkor att förestå vissa Scholor. På
Slättbygderne uti några tracter af Riket
torde detta kunna verkställas på ett och annat
ställe.
5) Hemmanstionde uti en del orter, der ovanligt
stora Pastorat finnas. Om dessa
delades så, att Pastor af sin Församling uppbar
tertial- och qvartsl-tionde, till ett vär»
de af 120 till 180 tunnor Spannmål, samt
att det öfriga, nu årligen utgående af den**
na tionde, afgafs till Schole-läraren af Pre**
ste-Ståndet, hvilken vore att anse såsom Pa*
stors-adjunct.
4) Begagnande af åtskilliga redan, fast titan
särdeles nytta, anslagna privat-bidrag.
Öfver ämnet hafva sig yttrat Hrr Tham4
Wolrath, Grefve -Schwerin, Fredric Bogislaus,
Herr Flammars köld, Lorenzo, Grefve
De la Gardie, Jacob, Herr Riben, Carl
Wilhelm, Herr von Hartmansdorff, August,
Herr Ehrenborg, Casper, de tre sistnämnde
med följande serskilda förslag:
Herr Riben, ”att Rikets Ständer hos
Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majrt måtte täckas anbefalla Gonsistorierne,
att uppgifva alla de befattningar
med ekonomiska mål, som nu åligga Presterskapet
att bestrida, och derjemte i underdånighet
yttra, hvilken af dessa befattningar,
som i Gonsistoriernes tanka förnäm
-
Bestt. och Ekon. (Jtsk. Betänkanclen. 6Q<)
ligast borttaga en tiel, som åt folk-undervisningen
borde egnas.”
Herr Hartmansdorff: ”att Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla,
att, i likhet med hvad som skett i Statsförvaltningens
öfriga grenar, måtte undersökas
och utredas: hvilka och huru stora
tillgångar finnas anslagneåt Lärostaten, synnerligast
Presterskapet i Sverige? huru de
äro fördelade och användas? hvilka och huru
ipåuga ecclesiastique personer finnas ?
hvad de hafva att göra? hvilka förrättningar
de böra åtaga sig eller befrias ifrån?
Derefter borda uppgifvas och föreslås, hvilka
indragningar och besparingar, som skulle
kunna göras af personal och material,
samt slutligen huruledes tillgången å båda
Öelarne mätte kunna så begagnas, att icke
allenast Religions- utan ock den öfriga undervisningen
i Riket, fullständigare ochsyftfcnligare
än hittills, meddelades. De arbeten
och förslag, som i sådant ändamål gjordes,
borde, i den mån de bunno utföras, för
kommande Ständer framläggas.’’
Herr Ehrenborg: ”att Kongl. Maj:t i
Nåder täcktes anbefalla vederbörande Consistorier
att tillse, det å de ställen, der
något anslag för Läroverk eller annan tillgång
finnes, Vexelundervisning efter BellLancasterska
methoden blefve införd.”
2:0 Om Allmogens barns undervisning har
Bihang till Riks-St. Fröt. 1(325, t}Ae Sami, N:r 44.
«
(jqo Besv. och Ekon. Utsk. Eetunkanden.
ock Utskottet fått emottaga ett Memorial
af Prosten Ahngren, hos Högvördige Preste-Ståndet
uppläst den 5 Mars. Efter att
hafva vitsordat, äfven efter egen erfarenhet,
värdet af Vexel undervisningen, uppgifver
Herr Prosten, såsom medel att få den
allmänt använd, en ny Klockare instruction,
särdeles med afseende på den elementaira
barn - undervisningen bland Allmogen på
landet. Den ändring, Kongl. Kyrko-ordningen
i 24 Cap. 31 §. kom att derigenom undergå,
vore mindre betydlig, meri af behofvet
påkallad. Motskälet, sorn hemtas af
Klockares olika och ofta ringa aflöning,
anses icke fullt grundadt, heldst lönen mer»
andels är eller genom Pastorernes åtverkan
skall kunna bringas till 8, 10 eller 12
tunnor säd, hvarmed, enligt Herr Prostens
ianka, en så beskaffad Tjensteman bör vara
belåten. — ”Inför Consistorium borda
hvarje Klockare-Candidat styrka sin skicklighet,
att efter Vexel-undervisnings-methodeh
vara barn-lärare. Utan en sådan skicklighet,
jemte de egenskaper en Klockare bör
ega, borde ingen få uppföras på förslag till
sådan tjenst. — För att så fort ske kan få
saken i gång, önskar Herr Prosten, att hos
Kongl. Maj:t anhålles om utfärdande af en
befallning, att alla nuvarande och under
tiden blifvande Klockare-ledigheter tuå hållas
obesatte och tjensten genom Vicarius
bestridas» intilldess en ny Klockare>instrii»
Besv. och Ekon, Utsh. Betnnknnden. 691
Olion och Scholordning för barn-undervisningen
på landet hinner utarbetas; hvilket
arbete äfven kunde strax företagas.” —
Herr Prosten anmärker, att methoden skall
äfven i Ambulatoriska Scholor kunna användas,
dock med undantag af skrifning:
I anledning af motionen hafva särskildta
anföranden blifvit afgifne af Prosten Linderot,
Doctor Franzén, Prostarne Grevellius
och Anjou, Professorerne Bexell och
Froberg, satnt Biskop af Wingård.
g) I Remiss af den 1 Mers har Hedervärda
Bonde-Ståndet, med allmänt instämmande
i Motionen, Öfversändt Riksdags-F ullrnägtigen
från Malmöhus Län Nils Persons
Memorial ai den 22 Februari* i hvilket
han yrkar, att Scholor för Allmogens
barn må inrättas i de Socknar, der tillgångar
för Scbolmä£tares lönande redan finnas
uti sa anständiga Klockare-löner, som i Skåne.
Då klockaren af sin egenteliga tjenst
endast upptages om Helgdagen, bör han icke
Söcknedägarbe vara syssellös. Emedan
Vexelundervisningen visat sättet, hurti en
Lärare kan undervisa en stor mängd barn,
föreslås: ”att i Skåne och på andra orter,
der Klockare finnas, sorn hafva så stor lön,
ått de deraf äro bergade, hädanefter ingen
Klockare må antagas, som icke eger vitsordad
insigt i Vexel-undervisningen och
skicklighet att förestå en så beskaffad Schola,
samt att derefter alla sådane Klockare
6gz Bust), ock Ekon. Utsk. Betänk andeli.
skola vara skyldige att såsom Scholmästå*
re förestå undervisningen i sådana Scholom
så snart hvarje Socken låtit någon dylik
inrätta. Afven dessförinnan torde det med
skäl kunna åläggas Klockare i Skåne och
alla öfriga bättre lönta Klockare, att hålla
Scholor för Socknens barn, samt undervisa
deni i läsning, skrifning och räknande, i
alla de Socknar, der skickliga Scholmästara
icke redan äro antagne.”
Med det allvar-, ämnets vigt brafver* hat
Utskottet öfvervägt det anförda.
Hvad först väcker uppmärksamhet, är
Öfverdriften i klagan öfver bristande undervisnings
tillfällen och kunskaper bland
oss. Intet land eger dock en mera jemnt
meddelad och vunnen Religionskunskap än
Sverge, och man skall vid närmare pröfning
finna hela Församlingar, der ingen, som hunnit
till förstånds år, om han har färdige
förståndskrafter, saknar en nödig insigt i
salighets-läran. Emedan denna, enligt hvad
ock flere af de i ämnet talande med rätta
erkänt, är grunden och fä“stet för all sann.
själsodling, böra vi glädja oss, att, genom
föräldrars, barnlärares och synnerligast Pre*
stersfeapets omsorger, Sverges ungdom tidigt
föres till vishetens begynnelse. Om man i
England, der man meehaniskt i fabrikerna
använder skaror af fattiga barn, eller i Frankrike,
der en mörk Religion och lättsinnigheten
stredo om uppfostran, tilldess Re
-
Bes v. och Ehen. Utsk. Betänkanden. 693
volulionen omhvälfde allt, med skäl uppstämt
lofsånger öfver ett lärosätt, som snart
och mera allmänt undervisar barnåldren,
bör hos våra protestantiska grannar, och
med ännu större skäl hos oss, den hitförda
nyttan med den måtta barömmas, att
tacksamheten för det goda, vi redan egde,
icke måtte bringas till tystnad. Yexel-undervisningen
är att lyckönska, om den i allmän
medborglig bildning inom Fäderneslandet
gör en lika epoch, som conlirmationens
införande det gjort i den religiösa.
Att ålägga Kyrkoherden den första elementaira
undervisningen, vore obilligt och
otjenligt. Denna fordrar antingen ingen,
eller sin särskilda, man i hvarje större församling.
Om ock menighetens Själasörjares
anseende icke gick förloradt hos den,
som skulle lära barndomen bokstäfver och
stafvelser och i den oroliga skaran hålla
skick, innebar det dock en hård orättvisa,
att den, som bör vara alla åldrars ledare,
skulle nedtrugas till det besvärliga arbete,
att vara den förstas lärare. Nyttan uteblef
ock; ty vid de år af långt framskriden mannaålder
eller redan innevarande ålderdom,
Prest, i de flesta fall, först hos oss befordras
till pastorat, är redan den liflighet
borta, som fäster barnets tycke och öppnar
dess uppmärksamhet för den första undervisningen.
Om dessa skäl mot åläggandet
kunna omtvistas, återstår dock detobe
-
6<)4 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
stridliga, ott Kyrkoherden är ingen tid öf^
rig lernnad, att vara Schollärare. Jemte si*
na många tjenstehefattningar, har han fullt
opp att göra med den undervisnings-skyl?
dighet , sorn honom årligen tillkommer
vid Nattvardsbarnens beredelse och husförJiören,
Här är hans åtgärd med undervisningen,
och för den varegerna en, på annat
satt tidigare meddelad, förarbetad. Om
nu från detta och andra kallets egenteliga
åligganden Presternes tid skulle bortryckas
eller i afbrott undandragas af andra mindre
vigtiga bestyr, minskas i samma mårs
den hufvudsakliga nytta, han skall göra Kyrkan
och således äfven Staten. Det är dock
detta, man anmärkt emot de ekonomiska och
police-befattningar, hvarmed Presterskapet
i synnerhet af en sednare tid blifvit öfverhopadt.
Om någon af dessa derföre fallit
på Prestens lott, emedan man ansett sig icke
ega lika tjenliga personer att anlita, andra
nödvändigt uppstått af vårt constitutionejla
förhållande, hvilket mer och mer
utvecklar sig till communal styrelse, och
från hvilka medborgaren icke får undandraga
sig, dessa äfven af den art, att Kyrkoherden,
far och lärare inom sin omkrets,
gerna nied uppoffring af tid och möda dem
bestrider, hafva dock tvifvelsutan funnits
andra, sorn, olämpliga och hindersamma för
Religions-läraren, med mera skäl kunnat
läggas i annan hand. En rättvis Regering
Besv. och Ekon, Utsh. B etänhanåcn.
fiar ock å de härom yttrade betänkligheter
gjort afseende och i nådig skrifvelse
till Consistorierne, af den lG Joni 1813,
tecknat grunderne för en tillbörlig inskränkning.
För närvarande, och sedan Presterss
befrielse i några delar redan egt rum, anser
Utskottet häruti ytterligare åtgärd icke
yara att föreslå.
För den undervisningsskyldighet, Presterskapet
åligger, behöfvas i Utskottets tanka
inga vidare uppmaningar, än de, som
innehållas i Prest-eden, Kyrko-ordningen
och flera författningar. Sättet att utöfva
den kommer, föreskrifterne må vara hvilka
som heldst, att hufvudsakligen bero af
de undervisades olikhet samt lärarens nit
och urskilning.
Till verkställigheten är Församlingen
efter omständigheterna ett gillande eller
åklagande vittne. Uppsigt tillkommer Stiftsstyrelsen,
och deri pröfvar äfven opåmint
förhållandet genom de så kallade visitationerne,
vid hvilka Presterskapets uppförande
undersökes, och alla åldrar, synnerligast
ungdomen, göra redo för sin Christendoms
kunskap.
Enligt naturens ordning tillkommer
den första barn-undervisningen Föräldrai ne.
Denna sköna rättighet lär ock den fromma
Modern utan nödtvång icke föryttra. Det
är ock genom dess utöfning och sederinesa
Presterskapets omsorg, som äfven i de
Besil, och Ekon. IJtsk. Be tänkanden.
glest bebodda tracter, der icke, såsom ida
mera befolkade, Scholor finnas, eller med
fullt gagn kunna inrättas, Allmogen egen
en bildning, som vid sådant förhållande före
k o tum er oförmodad, den ock Grefve Schiveriri
vitsordat om norra Provincernes innevånare,
och man med lika skäl kan tillag*
ga Elfsborgs Läns, Smålands, Hallands m.
fl. sterila tracters bebyggare. Emedan likväl
föräldrar icke öfver allt eg a skicklighet
eller tillfälle att sjelfva undervisa sina
harn, värnlösa barn ock någon gång kunna
komma att sakna den första undervisningen,
der denna icke är ställd på stadig fot, Allmogens
lifliga begär efter en odling, som
är ett beting för ett mera utbildadt Samhällslif,
kräfver, utom Religions-kunskap,
äfven färdighet i skrifning, räkning och öfriga
allmännare lärdomar för medborgaren,
hyses och yttras mea skäl den önskan,,
att undervisningstillfällen i dessa delar mätte
mera jemnt öppnas. Utsigten dertill är
ock lofvande. Yexel-undervisningen roar
barnet, förkortar lärotiden, minskar kostnaden;
den skall således med raska steg
göra sig gällande, der den behöfves och,
kan begagnas. Att ovillkorligen påbjuda
den, vore således öfverflödigt. Det vore
ock, vid tidens fart till städse nya förbättringar,
lika oklokt, som om man för några
år sedan för alltid anbefallt Pestalozzis läromethod.
Det stränga fastställandet vid
Bcsv. -och Ekon. Utsh Betänkanden. 697
Vexelundervisningens blott materiella rustning
skall småningom eftergifvas, och dess
lämplighet således blifva större för olika
yttre förhållanden. Den gör redan nytta i
Städernas folkrikare Scholor, äfven må hända
i en och annan Landt-Schola; men den
blir först allmänt nyttig i Sverige, då den,
hvilket synes lättast kunna ske med den
Bell-Lancasterska methoden, gjort sig användbar
i den ambulatoriska Scholan; ty på
ganska många, om icke de liesta ställen,
gör localen det omöjligt eller åtminstone
icke ändamålsenligt, att inrätta någon annan.
Man bör dock icke fördröja tillfället
för en allmännare medborglig bildning,
der den saknas. Lyckligtvis beror icke
heller den endast af Iäromethoderna och
deras skiften. Har man kunnat vinna samma
ändamål, först med någon omgång, genom
det äldre lärosättet, så kan det fortfara
eller antagas, der ett mindre antal barn
icke påkallar, eller någon omständighet för
närvarande hindrar Vexelundervisning. Der
åter denna kan införas, bör ingen fördom
hindra det goda, tiden framfört.
Till förste barnlärare pä Landsbygden
har man föreslagit Klockare. De äro ock
dertill förbundne genom Kyrko-crdningen,
ilera allmänna författningar och de särskilda
instructioner, som i olika skiften för dem
blifvit gifne. Verkställighet bör ock ovill.
horligeu följa, der de äro med boställen el»
$98, Besv. och Ekon. Utsk. Beta^kande^
ler andre löneförmåner anständigt försedde.
Nils Persson har således allt skäl att fordra
den i Skåne, hvarest de ock hafva Helgonskyld
i och för skyldigheten att bestrida
barna-undervisningen. Samma gäller
ock om flere Pastorat i Blekinge och i Halland.
Äfvenledes anser sig Utskottet af förekonine
anledningar befogadt tillstyrka, att
i den härunder föreslagne underdåniga skrifvelsen
anhålla om Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning till vederbörande Consistoriel
att hålla alfvarsam hand deröfver, att Klockare
fullgöra detta sitt åliggande, hvarheldst
de äro anständigt aflönte. Vidsträckta fordringar
på deras verksamhet utöfver Kyrktjensten
kunna dock med mindre rättvisa
göras i de flesta öfriga Landsorter, der de
äro ringa lönte, ofta endast med några Riksdaler
i penningar, och der de, saknande
boställen, stundom äro annan mans bönder
eller torpare. PS mångå ställen äro de
ock ur dessa skäl föga kunnige och således
mindre tjenliga till barn-undervisning.
Emedan man heldre bör förbättrad begagna
en tillgång, man eger för hand, än äfventyra
anskaffandet af en ny och opröfvad,
och Klockare äro i sina befattningar ställde
under Presterskapet, hvilket så väl genom
äldre författningar, soto Kongl. Brefvet d,
14 Juni 1820 det åligger tillse, att till barnalärare
icke andre än skicklige och välfrejdade
antagas, sä är det lämpligt, att det
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 699
samma, der så behöfves, uppmanar försatnlingarne,
att genom ökade löner eller utfäste
Scholgångspenniogar bereda sig af
Klockare ordentligt och säkert undervisningstillfälle.
Enär ock, genom de flera i
Städerne och på landet inrättade Bell-Lancasteyska
Scholor, tillfället mer oah mer
beredes, att inhemta den nya läromethoden,
anser Utskottet sig böra tillstyrka Rikets
Röglofl. Ständer, att i underdånighet
af Hans Kongl. Maj:t anhålla om en så beskaffad
befallning till Consjstorierne, det de
låta sig angeläget vara, att på allt sätt befrämja
barn-undervisningen på Landet och
synnerligast ett allmännare antagande af
Yexel-undervisningen, samt att anmana Kyrkoherdarna,
att så väl vid de förslag, de
pppratta, som de röster, de afgifva till Klockare-beställningars
tillsättande, göra synnerligt
afseende på den sökande, som inhemtat
bekantskap med Vexelundervisningen.
En allmän Klockare-instruction, hvilken
Prosten Ahngren äskat, skulle icke
passa till serskildte förhållanden, och bör således
bestyret, att derom, enligt tidens kraf,
förordna, hädanefter såsom hittills vara öfverlemnadt
åt Consistoriernes local-kännedom.
Att, såsom Prosten vidare föreslagit,
intilldess en så beskaffad instruction med
sin tillhörande Scholordning blifvit färdig,
alla Klockare-ledigheter må hållas obesatte
pch tjensten genom Vicarier bestridas, skul*
700 Besv, och Ekon. Utsh. Betänkande
le vålla oreda i den ecclesiastique Admini»
strationen inom församlingarne och troligen
uppehåll i sjelfva det man önskar»
barn-undervisningen. Att, hvilket Prosten
äfven ansett nyttigt, af hvarje sökande till
Klockaretjenst fordra ett bevis, som styrk»
te dess skicklighet, att efter Vexel under»
visning vara barnlärare, vore, åtminstone
nu, för tidigt, äfvensom onödigt, om på stal»
let icke snart detta undervisningssätt kunde
införas.
Emedan på de fleste ställen undervis»
ningen endast kan verkställas derigenom»
att läraren, rotvis kringgående, tidtals erbju»
der den it barnen, som från närmaste
grannskap samlas, heldst de sistnämnde under
de årstider, då Lanatmaunen kan undvara
deras biträde, icke kunna i vårt luftstreck
gå milars väg till en ständig Schola,
måste ock läs-ordningen för de ambula»
toriska Scholorna blifva på ett annat sätt
inrättad, än för denna. Landtseden, att för»
äldrar undervisa sina barn, kan ock mer
eller mindre vara gängse, behofvet således
vara mindre eller större.- En för detta slag
af undervisning i de minsta delar ingående
och för alla ställen likformig Schol-ordaing,
sådan som den för de offentliga Scholorna
1320 gifna, kan Utskottet således icke
anse tjenlig. Några få grunddrag kunna
dock såsom allmänt gällande föreskrifter
citeras, och anvisningar för de olika
Swö. och Ékoit. Ulsk. Betänkandetu 70 i
fallen af ständig och rörlig Schola meddelas.
Utskottet, som har sig bekant, att
Kongl. Majit anbefallt Uppfostrings-Commiitcen
att författa en ordning för under»,
visningen i mindre barn-scholor, fär således
hemställa till Rikets Höglofl. Stander»
om de icke skulle finna för godt, att i
underdånighet ingå till KongL Majit med
anhållan, att detta Uppfostrings-Committéens
förslag* hvilket Rikets Ständer förestå!»
la sig icke blott rörer Städernas Paedago»
gier, mer och mindre ständiga eller rörliga
barn-scholor på landsbygden, måtte i
nåder till Gonsistorierne öfverlämnäs för
betänkandens afgifvande* hvarefter Kongl»
Majit torde täckas, på samma nådiga sätt,
som vid denna Riksdag med förslaget till
Fattigvårds-ordning användts, öfver hvad sä
i detta vigtiga ämne förberedc blifvit, inhemta
vid nästa Riksdag Ständernes underdåniga
utlåtande, då ock Kongl. Majit säkrast
kan i sin vishet förordna, hvad tjenligast
synes»
Det återstår för Utskottet, att yttra sig
öfver de förslag, de i ämnet inom RiksStånden
talande ansett sig böra göra, om i
deras tankar för ändamålet erforderlige medel.
Då Staten stiftat Universiteter och
Gymnasier, högre och lägre Lärdoms-Scholor,
samt högre och lägre Apologist-Scholor,
anser Utskottet den i denna del hafva
fullgjort sin egenteliga förbindelse. Den
702 Besv, och Ekon. Utsk. Betdnkanden.
kan anvisa, men ej bekosta den slags ali.
manna barn-undervisning, som tillhör föcaldra-pligten
eller är betingad af ett från
Statens tjenst afskildt syfte; Då undervisningen
på landsbygden upplåtes åt Klockare
och på något enda ställe, der det icke
kan ske, eller icke är tillräckligt, åt studerande,
som icke kommit fram på tjensteväg*
eller åt andre skicklige personer, är det
troligt, vid den belåtenhet* sorn alltid utmärkt
så beskaffade barn-lärare, att kostnaden
blir ringa, heldst när Vexel-uhdervisningen
fått inskränka Scholbehöret och
förkorta lärotiden. Sättet* att utgöra lärpenningen,
bör naturligtvis bero af de bidragandes
pröfning af behofvet. Långväga,
elier genom ingrepp i andra förhållanden,
behöfvor det icke sökas. Kyrkans eller
någon särskild för afgigter samlad bassa
gifve en årlig mindre lön, som bör fästa
Läraren vid stället och vara vedergällning
för de fattiga barnens undervisning; de icke
fattige föräldrarne gifve hädanefter såsom
hittills en veckpenning för de sinas.
Att med Friherre Palmstjerna härtill använda
åtskillige utan särdeles nytta gjorde
private anslag, är endast så vida medgifvet,
som icke dessa af gifvaren fått en bestämd
annan disposition, den man alltid hålle i
helgd. Att, enligt Friherrens förslag, minska
några Prestlägenheter, för att af tionden
afsätta visst till SchoMärarnes aflöning*
Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 705
Vöre ock, utom intrånget i de Preste-Ståndet
försäkrade rättigheter, så mycket mindre
billigt, som det icke lärer undfalla uppmärksamheten,
att, efter de med vederlag
anställde undersökningar, desamma, då da
blifvit ansedde för behaglig tids förläning,
merändels och äfven vid mindre vällottade
Pastorat frångått Presterskapet, för att bereda
fond till Läroverkets ständiga LöningsStat.
Någon ytterligare undersökning till
indragning och besparing af Presterskapets
inkomster anser Utskottet således icke böra
ega rum, men instämmer med Friherre
Palmstjerna i den åsigt, att, der, genom
Kyrkors sammanbyggande, hvilket i FriherrenS
hembygd, Skaraborgs län, egt rum,
och äfven på ett och annat ställe i andra
Landsorter kan verkställas, någon Presttjenst
kan ingå, Bostället och aflöningen
må användas till anställande af en Scholprest,
som barn-undervisningen besörjer.
Utskottet anser sig således böra anmäla sitt
vördsamma tillstyrkande, att uti den underdåniga
skrifvelse, förut blifvit föreslagen,
Rikets Höglofl. Ständer tillika hos Kongl.
Majtt anhålla om befallning till Consistorierne,
att låta undersöka, hvilka odisponerade
medel för barn-undervisningen på landsbygden
kunna användas, samt att, der sammanbyggnad
af Kyrkor kan verkställas, sådant
tillvägabringa, på det, vid såmedelst
thöjligen ledigblifvande Prestlägenheter* ef»
704 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.'
ter församlingens hörande och med dess be^
gifvande, Scholprester, sedan Kongl. Maj:t
dertill gifvit sitt Nådiga tillstånd, måtte
anställas. Hvilket dock Rikets Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 5 Juni 1825.
M:o 108.
Ankom den 18 jani j 823.
Yttrande, i anledning af de inom Heder v,
BondeStdndet gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, angående så kallade
Planpenningars utgörande.
-^iksdagsFulImägtigen Nils Håkansson frän
Kronobergs Län har vid detta Betänkande,
som från Hederv. BondeStåndet blifvit återremitteradt,
erinrat, bland annat, om den
olägenhet för Stamroten, som skall inträffa,
då i en By eller Gård Storskifte föregått,
hvarvid Soldattorpet, i egenskap af byens eller
gårdens gemensamma och odelade jord,
Resv. och Ekon. Vtsk. Betänkanden. 705
blifvit afrösad, och åboernes skiften äro vida
skilde från Soldattorpet, nemligen att den
andel, som, när Torpets 23lan inskränkes,
tillkommer hvarje delegare, icke kan förenas
ined dess skiften, och således blir utan
nytta.
Till besvarande häraf får Utskottet erinra,
att, utom det denna händelse torde vara tern*
meligen sällsynt, lärer icke ett sådant fall
hvarken kunna eller böra leda sill förändring
eller rubbning af ett ifrån längre
tid tillbaka stadgadt förhållande, som stödjer
sig på billighet och allmänna rättsgrunder}
hvilket vördsamt an föres med tillkännagifvande,
att Utskottets Betänkande blifvit af
de öfriga gine BiksStånden bifallet.
Stockholm den 10 Juni 1825.
fflhang till RiksSt. Vrot. 1B23, Q: de Sami. Is!:o 45*
jo6 Beil/. och Ekon. Utsk. Betänknnåen.
N:o 10g.
Ankom den 18 Juni 1823»
Utlåtande i anledning af gjorde anmärkningar
vid [Jtskottets Betänkande, om
upphäfvande af föreskrift erne rörande
husväf naders Stämpling.
Vu detta Betänkande, hafva, inom Högv.
PrestStåndet, Herr Doctor Svedelius och
Herr Prosten Thorssander erinrat, det de ansett
öfverflödigt vara att, på sätt Utskottet föreslagit,
hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anhålla om upphäfvande af Kongl. CornmerceCoIlegii
ifrågavarande stadgande, emedan
det samma redan genom någon författning
blifvit upphäfvetj af hvilken anledning
äfven Betänkandet blifvit af detta Stånd
till Utskottets förnyade åtgärd återremitterädt.
Vid besvarandet af denna anmärkning
har Utskottet trott sig böra anföra det: att
det visst icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
hurusom 3 §. 4 art- af Kongl. Maj:ts
förnyade Nådiga Förordning, till förekommande
af Lurendrägeri och Tullförsnillning,
den 12 Februari 1820, stadgar, det såkallade
husväfnader, sorn ä landet eller i Städerne
åstadkommas, skola ej underkastas stämpling]i
men, då detta stadgande icke bestämdt
Best), och Ekon. Utsk. Betänk anden. 707
hänvisar till upphäfvande af Kongl. CommerceCollegii
Kungörelse den giMars 1819,
hvaiaf är en följd, att, i händelse Kongl.
Förordningen till förekommande af Lurendrägeri
och Tullförsnillning möjligen upphäfvas,
föreskriften om Husväfnaders Stämpling
skulle derigenom kunna anses återupplifvad,
enär förbudet deremot icke
mera är gällande, så har Utskottet trott sig
hafva tillräcklig anledning att tillstyrka.ett
formligt upphäfvande af mera nämnde Kungörelse,
hvars tillvarelse Utskottet ansett
medföra en menlig verkan i afseende på
den inhemska konstflitens uppmuntran och
tillväxt; hvilket Utskottet får vördsammeligen
anmäla, jemte det att Betänkandet redan
blifvit af de öfriga 3'.ne BiksStånden gil*
ladt.
Stockholm den 10 Juni 1803.
?o$ B t sv. och Ekon. ITtsk. Betänk/minn.
N:o 110.
Antom ilen 18 Juni i8®3»
Utlåtande, i anledning af Hedera. BondeStåndets
återremiss af Utskottets afgifne
Betänkande, rörande yrkad skyldighet
för privilegierade Hemman och Lägenheter,
att i allmänna byggnaders uppförande
och underhåll deltaga.
«
D. anmärkningar, sorn emot Utskottets
Förenämnde Betänkande blifvit framställde
a£ Bengt Nilsson och Anders Andersson»
frän Örebro Län, Anders Danielsson, från
Elfsborgs Län, Johan Longberg, från Gestrikland,
och Anders Sandsten, frän Jönlöpings
Läo, och hvaruti Hederi. BondeStåndets
samtlige Ledamöter instämt, har
Utskottet fått emottaga, genom utdrag af
Ståndets Protocoll för den 50 April och 5
Maj sistlidne; Och befinnas desse anmärkningar
hufvudsakligen innefatta: att en väsendtlig
skilnad eger rum imellan skyldigheten
att underhålla publike byggnader,
hvaraf alla Jordegare draga lika förmån,
och andre onera, såsom grundräntor, rustning
m. m., hvarifrån den privilegierade
jorden är befriad; att Utskottet derföre
icke bordt hvarken sammanblanda den e~
Besvt och Ekon. Utsk, Bstänknnäen. 709
konomiska fräga, som ingår uti nämnde
skyldighet, med rättigheter, vunna genom
Privilegier, eller ifrågaställa någon ersättning
för deltagandet i en sådan skyldighet,
då denna ersättning redan är gifven i den
åt alla upplåtne friheten, att begagna de
allmänna byggnaderna — en frihet, sorn
synes icke böra existera utan i förening
med förbindelsen, att dela tyngderne deraf,
emedan eljest en förmån skulle beredas
vissa Medborgare på andra Medborgares
bekostnad; att den befrielse från allmän
byggnadsskyldighet, sorn privilegierad jord
hittills åtnjutit, icke gerna kunnat, i anseende
till dess mindre betydenhet, komma i
betraktande vid köp och andra Afhandlingar
om sådan jord, till köpskillingens höjande,
samt att Utskottet, dä det funnit sig
icke kunna tillstyrka bifall till den i ämnet
väckte motion, bordt till samtlige Respective
RiksStåndens egen pröfning öfverlemna
BondeStåndets, uti ifrågavarande omständighet,
tillkännagifne allmänna önskan; Och
har, sedan fråga hos Ståndet uppstått, om
ärendet antingen med de gjorde anmärkningar
nu borde till Utskottet återremitteras,
eller såsom en Ståndets ytterligare önskan
genom ProtocollsUtdrag directe hos
MedStånden till åtgärd anmälas, Ståndet,
efter inhemtande deraf, att Utskottets Betänkande
blifvit af de öfriga trenne Rik*-  Stånden bifallet, val funnit, att målet för
710 Etsv. och Ekon. Utsk. Betänkan/Jen.
det närvarande kunde anses afgjordt, men
att det likväl, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
borde tillhöra Utskottet, i händelse af
återremiss, att öfver anmärkningarne inkomma
med ytterligare utlåtande} Och,
sorn Ståndets bifall till Betänkandet, efter
den tanka Ståndet redan allmänt yttrat,
icke kunde väntas, samt Ståndet ansett det
vara mot Regeringsformen» 55 §. stridande,
att genast utan återremiss afslå Betänkandet,
och i öfrigt funnit sig vara i alla
fall obetaget att sedermera, enär Utskottets
svar återkomme, omfatta den utväg, att antingen
anlita MedStånden om sådant directe
medgifvande, som Ståndet ansett sig höra
af deras välvillja och medborgerliga
tänkesätt fordra och förvänta, eller ock
genom underdånig ansökning hos Kongl,
I\laj:t framställa ärendet till sådan bemedling,
som Kongl. Maj:t i Nåder kunde finna
lämpelig; Så har Ståndet beslutit att
Betänkandet till Utskottet återremittera.
Då Hederv. BondeStåndet således sjelft
medgifvit, att det ämne, hvaröfver Utskottet
genom Betänkande den 21 sistlidne Apr,
sig utlåtit, icke kan, enär samma Betänkande
vunnit Höglofl. Ridderskapet och A<ie!ns,
Högv. PresteStåndets och Vällofl,
LiorgareStåndets bifall, blifva föremål för ny
öfverläggning inom Utskottet, har Utskottat
likväl, utan afseende derpå, om sådant
för sjelfva saken må vara af någon vigt,
Bssv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden. 711
Itnsett sig, till uppfyllande af det Hederv.
Ståndets begäran, icke kunna undandraga
sig att till besvarande upptaga de anmärkningar,
som Betänkandet ho3 Ståndet föranleda
För
fullgörandet häraf får Utskottet
alltså afgifva den förklaring: att Utskottet,
vid frågans förehafvande ansett alla förmåner,
som med privilegierad Jordebesittning
äro förenade, vara af enahanda upprinnelse
och skyddade af samma helgd; Att Utskottet
följaktligen icke kunnat tillstyrka någon
skyldighet för privilegierade Hemman och
Lägenheter, att i publike byggnaders uppförande
och underhåll deltaga, utan att tillika
rubba grunden för alla undantagsrättigheter,
som af 6å beskaffade Hemman
och Lägenheter tillgodonjutas; Att, då Utskottet
yttrat, det de med Säterier 6amt åtskilige
andre Hemman och Lägenheter
jemte särskildta Verk och Inrättningar följaktige
friheter och förmåner, blifvit vid
derom slutade köp och andre afhandlingar
i så måtto afsedde, som i mån af den mindre
tunga, hvilken åtföljt sådane Fastigheter,
i jemnförelse mot andre Hemman, ett
större värde blifvit desamma åsatt, Utskottet
dervid föreställt sig förhållandet sålunda,
att, enär desse friheter och förmåner
blifvit på det hela betraktade, äfven hvarje
särskild del deraf nödvändigt måst hafva
ingått i beräkning; samt slutligen, att, dä
yi% Besv- och Ekon, Utsk, Betanknnden,
de i ämnet väckte motioner blifvit till Utskottets
utlåtande remitterade, och Utskottet
således emot RegeringsFormens 5g §,
icke kunnat undandraga sig att deröfver
yttra sig, samt detta yttrande endast innefattar,
att Utskottet, på de skal, som af detsamma
blifvit anförde, funnit sig icke kunna
tillstyrka bifall till den af motionärerna
gjoyde framställning, Utskottet följaktligen,
icke sträckt sin åtgärd längre, än. dess pligt
fordrat och dess rättighet medgifvit, För
Utskottet är det i öfrigt icke fattligt, att
frågan, i annan ordning och på annat sätt,
än. sorn skett, kunnat hos RiksStanden anmälas
till pröfning, emedan 44 §• Riksdagsordningen
uttryckeligen stadgar, att frågor
af allmän beskaffenhet, hvarmed förstås sådane,
som kunna eller böra komma unden
samtlige RiksStåndens öfverläggning, ick©
må i Riksens Ständers Plena till afgörande
upptagas, innan behörigt Utskotts yttrande
deröfver blifvit afgjfvet; Och det är blott
detta, som Utskottet iakttagit.
Stockholm den 10 Juni 1823;
Besv. och Ekon. ZJtsk, Betänkttnden, 715
N:r in.
Ankom den ig Juni 1523.
Utlåtande, i anledning af Heäerv. BondeStåndets
återremiss af Utskottets afgifne
Betänkande, angående f öreslagen ändring
i den för Stockholms Stad gällande
Hamnordning af den 23 April 1822.
RiksdagsFullmägtigen frän Norrbottens
Län, Eric Mörtberg, som väckt den ar Utskottet
besvarade motion, tiar, uti ett till
Hederv. BondeStåndets Protocoll, för den 5
sistlidne Maj, afgifvet anförande, ytterligare
sökt visa olägenheten deraf för Nordländske
Invånarne, sorn med varor sjövägen ankomma
till Stockholm, att, i 6 $. af Stadens
Hamnordning, förbud blifvit meddeladt
emot varors qvarliggande å Stadens broar
under längre tid än fyra dagar, så vida icke
särskildt tillstånd till denna tids öfverskridande,
hvilket likväl sällan skall meddelas,
blifvit af Kongl. ÖfverStåthållareÄmbetet
gifvet; i anledning hvaraf BondeStåndet
till Utskottet återremitterat dess i
ämnet afgifne utlåtande. Men, som, hvad
Mörtberg sålunda anfört, icke innebär några
nya skäl för upphäfvandet af berörde
Förbud, till förmån för dem af Nordländ§
k a Invånarne, som med varor besöka Stock
-
714 Besv. och Ehen. Utsk. Betånkanåen•
holms hamn, utan blott ett upprepande af
hvad Mörtberg förut i detta afseende an~
dragit och Utskottet förut besvarat, samt
Utskottets förra Utlåtande dessutom redan
blifvit af de trenne öfriga Respective RiksStånden
gilladtj Ty kan Utskottet, förblifvande
vid sin en gång yttrade tanka och
af RiksdagsOrdningens 49 §. jemväl hindradt,
att i ny öfverläggning om hagan ingå, i
detta mål ej vidare tillgöra.
Stockholm den 10 Juni 1825..
N:o 112,
Ankom d. 18 Juni 1323.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid (Jtskottets den 13 sistlidrie
Mars afgifna Betänkande i frågan om
upphäfvande af stadgandet i Kongl.
Kammar- och Commerce-Collegiernas
Kungörelse elen 9 Febr. 1821. att, då
Norrskt Lakegods utur andra hand styckevis
för sälj es, vigten deraf bör å kärlet
inbrännas.
^enom ProtocollsUtdrag af den 4 sistlid»e
April, har Vällofl. BorgareStåndet till
Besv. och Ekon. Utsk. Betänk anden. 715
Utskottet behagat återremittera dess i ofvanbenämnde
amne meddeldte Utlåtande,
vid hvilket Herr Montan hufvudsakligen
anmärkt, att Utskottet origtigt uppgifvit,
det storleken af Norrska Silltunnor sinsimellan
skall vara olika: att af Kongl. Kammar-
och Commerce-Collegiernas Kungörelse
icke någon anledning kan hemtas, det
en sådan olikhet föranledt det öfverklagade
stadgandet: samt att genom vigtens inbränning
dessutom icke någon säker upplysning
vinnes om en Tunnas innehåll, emedan
Säljaren, för att undgå möjligt ansvar
och kostnaden af den besvärliga vägningen,
vanligen åsätter Tunnan mindre vigt, än
den verkliga; Och hafva flere af Yällofl.
BorgareStåndets Ledamöter i de af Herr
Montan gjorde anmärkningar instämt.
Om ock Utskottet, med godkännande
af Herr Montans autorité, ville medgifva,
att skiljaktighet imellan Norrska LakegodsTunnor
icke finnes, hvilket likväl svårligen
lärer kunna antagas, enär deras öfverensstämmelse
med den gifna rymd, de böra
ega, icke är underkastad någon controll,
och Utskottet i följe deraf äfven skulle
nödgas frångå den tanke, Utskottet yttrat,
att Författningen om vigtens inbrännande å
Norrska Tunnor, från denna skiljaktighet
otvifvelaktigt ledt sin upprinnelse, står ändock
qvar det hufvudsakliga skäl, som Utskottet
funnit tala för bibehållandet af för*
716 Besv< och Ekon. Uti k. Eetiinkanden.
fattningen, nämligen att, då påbudet är»
det Svenska kött- och liske-Tunnor skola
justeras och krönas, äfven nödigt blifver,
att, i anseende till Tunnor med Norrakt
Lakegods, hafva stadgat ett försigtighetsmått»
med syftemål af enahanda säkerhet för Kii»
pare, som genom nyssnämnde påbud är beredd;
Och, då för öfrigt Herr Montans erinran,
att Säljare merändels låta inbränna
vigten till mindre belopp, än Tunnan innefattar,
desto mindre kan anses tillintetgöra
eller försvaga denna säkerhet» som köparen»
derest han endast rättar sig efter den ä
tunnan utsatte vigten» vid sådan händelse i
verkligheten erhåller en större quantitet af
vara, än han betalar, och således gör en
gifven vinst; så och i följd så väl häraf»
som af hvad Utskottet i sitt först afgifna utlåtande
anfört, linner Utskottet sig hafva
egt fullt skäl för den mening, Utskottet
yttrat i samma utlåtande, hvilket dessutom
af de tvenne öfriga Fiespective RiksStånden
blifvit gilladt och förty icke kan af Utkottet
förändras.
Stockholm den 10 Juni 1823»
$«lu. och Ekon. iJtsk. Betänkanden• 717
N:o 113.
Ånkom den ig Juni 1823.
fjtlåtandc öfver llcderv. BondeStåndets af*
gifne återremiss af (Jtskottets gifne Be*
tänkande, rörande väckte motioner i af*
seende på de i Riket vistande Judar,
lVlea detina återremiss har Hederv. Bon*
öeStåndet, genom ProtocollsUtdrag af den
21 sistlidne Maj, låtit åtfölja ett af Nils
Håkansson, från Kronobergs Län, afgifvet
anförande, hvaruti Per Eriksson från sam*
ma Län och Olof Månsson från Blekinge
instämt, och som egenteligen innefattar anmärkningar
derom, att Utskottet icke ingått
i hufvudsaklig pröfning af de uppgifne omständigheter,
hvarigenom, enligt deras påstående,
som i ämnet väckt motioner, Judarna
gjort sig skyldige till sadane öfrerträdelser,
att Gontractet, imellan dem och
Staten, blifvit å deras sida förverkadt: Att
Utskottet bordt föreslå mer alfvarsamma
påföljder, än som i Reglementet finnas
stadgade, för hädanefter inträffande förbrytelser
af Judarne, samt att nödvändigheten
synes fordra, det Judarne ej mera förunnas
rättigheten, att till sin betjening begagna
endre personer, än af egen nation.
yig Besv. och Ekon. Vtik. Betänkanåcn,
Till svar a desse anmärkningar får Ut*
kottet endast meddela: Att Utkottets afgifne
Betänkande, med uppmärksamhet granskadt,
fullkomligen frikallar Utskottet från
förebråelsen, att hafva underlåtit afgifva
utlåtande, det enda, som kan Utskottet tillkomma,
öfver något enda af de af motionairerne
framställde ämnen, samt att Utskottet
i samma Betänkande jemväl yttrat sig
i de delar, som nu af Nils Håkansson blifvit
vidrörde; Och, som Betänkandet för
öfrigt vunnit de trenne öfriga Respective
RiksStåndens bifall, kan frågan, som deruti
afhandlas, emot 49 §• * Riksdagsordningen,
icke vidare blifva föremål för Utskottets
handläggning*
Stockholm, den 10 Juni 1823.
N:o 114.
Ankom d. 25 Juni ig23-
Utlåtande, i anledning af Vällofl. BorgareStåndets
återremiss af Utskottets afgifne
Betänkande, rörande, väckt fråga om
behof af Krigs ar ticlarnas omarbetning
och förbättrande.
Med
den beslutna återremissen har Vällofl.
BorgareStåndet låtit åtfölja de an
-
Ees v, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 719
märkningar, som dertill föranledt och blifvit
framställde af Herrar Bagge och Norström,
innefattande hufvudsakligen: att, då
Riksens Ständer redan vid i8i2 års Riksdag
anmält sin underdåniga önskan om krigsarticlarnas
omarbetning och lämpande efter
det förhållande, som genom Beväringens
införande uppkommit, utan att någon
annan väsendtlig verkan deraf följt, än att
straffet af gatulopp blifvit förändradt till
prygelstrafF, och det icke skall stå att förena
med tidens anda, att landets söner, som
tillgripa vapen, endast af pligten att försvara
fosterjorden, skola lika behandlas under
vapenöfningarne med den legda soldaten, det
syntes vid sådant förhållande ganska lämpligt,
att Riksens Ständer till Kongl. Maj:t aflat»
en underdånig skrifvelse af det innehåll,
som BancoFuIlmägtigen Anders Danielsson,
i dess motion om nya KrigsArticlars utarbetande,
föreslagit, hvarvid de önskningar
tillika kunde framföras: att extra judiciella
bestraffningar för Beväringsmanskapet måtta
inskränkas till åläggande af arrest: att stadgandet
i 8 Mom. af 14 §• och 12 Art. i
1798 års Krigsarticlar: att hvar och en utom
Krigsståndet, som öfverfallet Post- eller
Vaktkarl, bör derföre dömas af KrigsDomstol
och efter Krigs-Lagarne, måtte,
jemte allt hvad dermed eger oskiljaktigt
sammanhang, ur Krigsartiklarne uteslutas,
enär det skall vara hvarje civil medborga
-
y2o Resa. och Ekon. Vtsk. ÉetånkanÄen.
res rätt, att ej bunna ställas under tilltal
vid andra domstolar, elior straffas efter
andra lagar, än Konungen gemensamt med
Riksens Ständer stiftat, samt att jemväl de
vid militären anställde civile tjenstemän
mätte från militärisk extrajudiciel bestraffa
ning undantagas.
Då Utskottet uti sitt förra Utlåtande
meddelade den upplysning, att Kongl. Ma-1
jestät, till Uppfyllande af sitt i 12 §. af
Kongl. Kungörelsen den 27 October 1812,
angående utskrifningssättet och inrättningen
af Allmänna Beväringsmanskapet, gifna
Nådiga löfte, att låta KrigsArticlarné
Undergå de ändringar och jetpkningar, som
tidhvarfvets lynne kunde påkalla, och bibe*
hållandet af en nödig krigsdiscipline medgifva,
redan nedsatt en committée till detta
arbetes fullständiga företagande, ansåg sig
Utskottet icke utan skäl tillika kunna yttra
den öfvertygelse, att fullbordandet a£
den länge hysta önskan om Krigslagarnas
förbittrande, utöfver hvad som, i afseende
på bestraffningssättet för militära förbry.
telser, redan åstadkommits, genom Kongl*
Maj:ts den 26 November 1812 utfärdade
Nådiga Circulaire Bref till samtlige RegementsCheferne,
vid sådant förhållande med
säkerhet vöre att förese; och Utskottet trodde
således icke, att någon anledning deref-*
ter knnde qvarblifva, att i ämnet besvära
Kongl. Majit med föreställningar.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 721
Af hvad som innefattas uti da emot
Utskottets utlåtande framställde anmärkningar
har Utskottet icke heller funnit skäl
kunna hemtas för ogillandet af denna tanke,
hvilken, såsom af de trenne öfriga Respective
Riks-Stånden bifallen, dessutom redan
blifvit Riksens Ständers och således emot
RiksdagsOrdningens 49 §. icke kan af Utskottet
förändras.
Stockholm den 10 Juni 1823.
N:o 115.
Antom ilen 25 Juni I023*
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande, röran~
de skyldigheten att in natura leverera
Hö och Halm till Kongl. Hofstallet i
Stockholm.
id detta Betänkande hafva anmärkningar
blifvit gjorde inom Högv. PresteStän•
detl af Herr ContractsProsten Anjou, som
under förmodan, det Kongl. Majit och kro
Bihtng
till RiksSt. Fröt. 1823, 8:<2e <Sami. N:r 46.
Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanaen.
nan icke lärer vara förbunden till sammå
inskränkning i afseende pä dess Räntegifvares
forselsky Idighet, ifrån den förra obestämda
föreskriften inom Lagsagan, till 6
och i vissa fall 4 mil t sorn genom 1803
års Förordning och flere Stadganden gäller
för de åt private anslagne räntor* yrkar,
att Utskottet måtte bestämdt tillstyrka
befrielse från erläggande in natura af hö
och halm till Kongl. Hof-Stallet i Stockholm
för dem, som bo pä längre afstånd från
hufvudstaden än det, sorn för räntepersedlars
levererande in natura i allmänhet är föreskrifvet.
— Denna skilnad skulle, hvad
Stockholms Län angår, lätt kunna Uppgöras
efter samma grund, som redan för räntespannemälens
leverering iakttages, nämligen,
att en sådan befrielse komme dem till
godo, hvilka äro med Spannemålen anviste,
icke till Stockholm , utan till det 7 mil i Norr
derifrån belägne Kronomagazinet i NoriTelje.
Häruti hafva Herr Biskop Almqvist,
Herr Professor Thyselius och Herr Professor
Forssel instämt, med det tillägg af den sistnämnde,
att de, som aflemna spannemålen
i Norr-Telje, äfven måtte få derstädes utgöra
hö- och halmrentorne, hvilka derifrån
, om så nödigt pröfvas, kunde genom
Kronobetjeningens föranstaltande till Kongl,
Hof-Stallet insändas.
Inom Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdags-FulImägtigen
från Stockholms samt
Besv. och Ekon. Utsh. Betänkan den.
jon Michaelsson från Upsala Län, hvilka
ansett Utskottet hafva bordt utreda,
huruvida allruogen har i någon lag den
skyldighet sig ostridigt tillagd , att forsla
samma Råntepersedlar längre väg åt
kronan, än åt indelningshafvaren, samt på
spridda håll åt den förra, men allenast på
ett åt den sednare} i sammanhang hvarmed
yrkas den tydligeörelse, att den Allmoge,
hvilken nu utgör sine spannemålsi-äntor
till Slotts- och Förråds-magazinet
i Stockholm, äfven må fortfara att till
Kongl. Hofstallet derstädes leverera höet
och halmen, men de a/lägseRäntegifvare åter,
hvilka äro anslagne med sin spannemål
till Kronomagazinet i Norrtelje , måtte
befrias från erläggande af hö- och halmiäntorne
in natura och i stället gifva löken
efter markegångspris, såsom vanligt
förut varit och i andre oiter skall tillgå.
Härigenom skulle den tydliga gräns å nyo
uppdragas för rättigheter och skyldigheter,
imellan Kronan och dess Räntegifvare, hvilken
från urminnes tider skall vara afsedd,
och då bomme all vidare klagan och oreda
att upphöra.
Detta allt har Utskottet i noga öfvervägande
tagit och får vid anmärkningarnes
besvarande först erinra, hvad äfven Betänkandet
innehåller, att Kongl. Maj:t och
Kronan icke har sig samma inskränkning
föreskrifven, som andra Räntetagare,
724 Besa. och Ekon. Vtik. Betänkandcn.
hvarken i afseende på våglängden eller stallet,
dit dess immediate förbehållne räntor böra
forslasj hvadan Utskottet endast knnde
tillstyrka Riksens Höglufl. Ständer, att i
underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
behagade afse beqvämligheten hos da Räntegifvare
i allmänhet, som äro skyldige att
erlägga hö och halm till Kongl. Hof-stallet
i Stockholm, hvilken beqvämlighet Utskottet
förmodade vinnas genom befrielen, att
dit forsla stråpersedlarne; men, sedan den
i motionen i allmänna termer framställda
önskan om en sådan befrielse, genom de
nu gjorde anmärkningarne, blifvit till sin
beskaffenhet närmare uppgifven och bestämd,
drager Utskottet icke i betänkande, att vördsamt
tillstyrka en sådan förändring uti den
underdåniga anhållan, rörande detta ämne,
som Utskottet föreslagit, nemi. att de Räntegifvare
i Stockholms län, som utgöra sina
Spannemåls-Räntor till Slotts- och FörrådsMagazinet
i Stockholm, väl må fortfara att
tilljKongl. Hof-Stallet derstädes leverera höet
och halmen, men att de aflägse Räntegifvare
åter, hvilkas Spannemål är anslagen till
Krono-Magazinet i Norrtelje , måtte tillåtas
lösa dessa stråpersedlar efter markegång
och således befrias frän skyldigheten, att
dem in natura 1 Stockholm utgöra, i andra
fall, än då Hof-Stallets behof af dessa persedlar
sådant ovägerligen påkallar. Hvilket
dock Riksens Höglofl. Ständers egen
Beil», och Efton.' Utsk. Betänkandcn. 725
upplysta ompröfning underställes med vördsamt
tillkännagifvande, att Betänkandet är
bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Vällofl. Borgare-Ståndet.
Stockholm den 10 Juni 1823.
N:r 116,
Antom d. 25 Juni 1523.
Betänkande, i anledning af fran Hedcrv.
Bonde-Ståndet ankommen återremiss å
Utskottets förut afgifne Betänkande, angående
lämpligaste tiden till allmänna
vägarnes gräsning.
Hederv. Bonde-Ståndet har, under den 15
sisth Maj, beslutat återremiss af Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets i frågan
om tiden till vägarnes grusning förut
under N:o 56 afgifne Utlåtande, hvarigenom
Utskottet föreslagit, att denna väglagning
måtte verkställas vid de årstider, då dels
bristerne äro mest synbara och bäst behöfva
afhjelpas, dels väglagningen kan med
största framtida gagn verkställas, nemi, om
Bcsv. och Ekon. Viik. Betänkande*!.
våren och oni hösten, på sätt, enligt Kongl,
Resolutionen af den 8 Juni 1739 och Kongl,
brefvet den 13 September 1790, egde runi,
intilldess Kongl. Brefvet af den 13 Juli 18x8,
föranleddt af Riksens Ständers vid förra Riksdagen
yttrade önskan, utfärdades.
De anmärkningar, som vid Utskottets
Betänkande blifvit gjorde, innebära dels, att
sommartiden skall vara deq tjenligaste väglagningstiden
för åtskillige orter , dels ock
att för dem, der den kan finnas mindre
lämplig, något hinder af nuvarsnde författning
icke möter för antagande af en annan,
I förra afseende! har Utskottet icke
fuunit de skäl vederlaggde, på hvilka Utskottet,
i sitt förra Utlåtande, ansåg, att
väglagning somrnartidenj i allmänhet vöre
mindre ändamålsenlig, än den, sorn tidigt
om våren eller ock höstetiden verfeställes,
och hvilka skäl Utskotret derföre så mycket
heldre tror sig kunna åberopa, som de
ega stöd af en längre tids erfarenhet. I
det senare afseendet har det visserligen icka
undfallit Utskottet, att undantag frän den
nu gällande författningen kan genom öfverenskommelser
beredas; men, då väghållame,
så vida de mer beräkna fördelen af väglagningens
verkställande med minsta möda,
än menligheten af vägarnes försämring,
i vissa orter kunna finnas mindre benägne,
att i sådana öfverenskommelse!- ingå ,
om ock Autoriteterna, föranledde af localft
Best), oeh Ekon, Utsk. Betänkanden, 727
omständigheter , skulle finna sig föianJåtne
att dem föreslå, samt det för öfrigt,
tned förutsättande, att de af Utskottet föreslagne
väglagningstider äro för de flesta
rikets orter tjenligast, synes lämpligare, act
undantag från den allmänna regeln eger rum
i de förra orter, der ett annat förhållande
inträffar, än tvärtom5 så finner Utskottet
icke heller af berörde anmärkning anledning
att frånträda sitt förra yttrande, heldst, då
fråga är om fullgörande af väghållningen
såsom allmänt onus på ett sätt, att ändamålet
dermed behörigen vinnes, t.ian icke
lärer annorlunda, än i bredd med detta
ändamåls säkraste och fullkomligaste ernående,
få afse väghållarnes beqvämlighet
och fördel, hvilken sistnämnde dessutom så
hufvudsakligen befordras genom en god väghållning,
att den icke i längden kan anses
vinna genom åtgärder, hvarigenom denna
skulle komma att åsidosättas.
Ändtligen får Utskottet, med åberopande
af hvad dess förra utlåtande innehåller,
angående beredt tillfälle till modificationer
och undantag från den föreslagna
allmänna väglagningstiden, der sådane kunde
finnas lämplige, särskildt yttra, i anledning
af Riksdags- Fullmägtigen Bergs anmärkning
derom, att en hvar väghållare borde
vara obetaget, att vid hvilken årstid som
heldst bättra sitt vägstycke, endast att det
underhålles i laggildt stånd, alt sådant, i
726 Besv. och Eken. Utsh. Betänhanden.
Utskottets tanka, skulle medföra den olägenhet,
att vägarne blefvo ojemna, då upphöjning
skedde å några vägstycken vid en,
och å andra vid en annan årstid, samt
att det af sådan anledning icke kan af Utskottet
tillstyrkas.
Detta yttrande, dervid de Utskottets
Ledamöter, som äro af skiljaktig mening,
åberopa de särskilda tankar, som anfördes»
då målet förra gången förevar» varder dock
Riksens Högloft. Ständers pröfning vördsammast
understäldt, med tillkännagifvande»
att förra utlåtandet bifölls afHögv. PresteStåndet
den 15 nästlidne Maj och af VällofL
Borgare-Ståndet den 21» men afslogs af
Högloft. Ridderskapet och Adeln den 12 i
samma månad.
Stockholm den 16 Juni 1825.
N:o 117*
Ankom den 25 Juni 1823»
Utlåtande, angående ersättning för under~
håll och fourage till tågande trupper.
^Jenom Protocolls-Utdrag af den 15 Mars
och 25 April innevarande år, har Hederv.
Bonde-Ståndet till Utskottets handläggning
öfverlemnat: i;o Ett Memorial af Riks
-
Besv. och Ekon. Utik. Betankanäen. 729
dags-Fullmägtigen Jonas Nilsson från Carlstads
Län, deruti flere Fullmägtige från
samina Län instämt, och hvarest öfverklaga®,
att, ehuru Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
af den 28 Juni 1809 skall åsyfta,
att soldatens underhåll vid Inqvarteringar
under marcher borde bero aE frivillig öfverenskommelse,
någon förändring eller
lindring för Inqvarterings-gifvaren likväl
icke deraf förmärkts, hvadan RiksdagsFullmägtigen,
med afseende derå, att Inqvarteringsgifvaren
ofta måste till solda»
ten utlemna det bästa af sitt matförråd,
endast emot en ersättning af 8 sk. B.-co
för hvarje dag-portion, hemställer, att
soldatens tractamente under marchen måtte
ökas, så att detsamma kunde förslå till hans
underhäll, samt att, i händelse någon ka»
Valleri-trupp komme att gå igenom Vermeland,
fouraget till truppens behof då
måtte anskaffas af Kronobetjeningea eller
"Vederbörande Passevolance-Inrättning, så
att det icke må blifva de kringboendes åliggande,
att anskaffa och hålla tillhanda
nödige fourage-persedlar.
2:0 Memorial af Riksdags-Fullmägtigen
Anders Påhlsson från Jönköpings Län, hvilken,
med afseende derå, att, enär Inqvarterings-skyldigheten
för närvarande utgöres
efter matlaget, den fattige Bonden, som en*
dast eger Tedels mantal, blir lika betungad
med den, som eger ett helt Hemman, och
730 Ficsv. och Ekon. Utslc. Bethnkanden.
hvilken förstnämnde, i händelse af täta inqvarteringar,
skulle helt och hållet duka
under, föreslår, att inqvarterings-skyldigheten
hädanefter matte utgöras efter Hemmantalet,
samt att de på längre afstånd boende,
hvilka icke äro med inqvartering be*
svarade, borde antingen med penningar eller
in natura efter enahanda grund deltaga
i nämnde onus.
Såsom Utlåtande öfver Jonas Nilssons
Memorial, hvilket äfven så väl som Anders
Fahlssonr kommit Utskottet tillhanda, först
sedan Utskottet, i anledning af Herr E.
W. Montans, samt Riksdags-Fullmägtige
Anders Anderssons och Bengt Nilssons„
dels till Utskottet särskildt, dels till Statsoch
Ekonomi-Utskotten remitterade Memorial
i detta ämne, redan deröfver gemensamt
med Stats-Utskottet den 5 nästi.
April afgifvit Betänkande, får Utskottet nu
endast åberopa sitt förut meddeldte vördsamma
tillstyrkande, innefattande hufvudsakligen:
Att Committerade till markegång?*
sättningen i Länen borde lemnäs öppet,
att, oberoende af föreskriften uti Kongl. Kammar-Collegii
Circulairebref den l Februari
1819, antaga de grunder för brödprisets
nedsättande, som finnas öfverensstämmande
med allmänna förhållandet vid brödbakning
i enskildta hushåll, samt de i orten gällande
priser: Att ersättningen till inqvarteringsgifvare
för dagportioner hädanefter må be
-
Eesv. och Ekon. Utsh. Bctänkanden. 751
Stämmas enligt de af Deputerade för Markegångs-sättningen
i hvarje Län derföre utsatte
priser, hvilka i sådapt fall oförändrade,
och utan någon slags jemkning, borde tjena
till rättelse, samt att inqvarterings-gifvaren
må ifrån skyldigheten till Fouragets
anskaffande befrias, och, med upplifvande
af 22 §, 4 Art. uti Kongl. Tåg-Ordningen
af den 15 December 1791, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande ega, att, på Kongl.
Maj:ts och Kronans bekostnad, anskaffa hästfoder
och fourage för tågande trupper, på
hvad sätt det med Kronans minsta kostnad
och största förmån kunde ske.
Hvad åter angar den väckte frågan, att
inqvarteringar på landet hädanefter må
verkställas, icke efter matlag, utan efter
hemmantal, samt att äfven på afstånd boende
Hemmans-egare borde deruti deltaga,
gå förekommer deremot, hvad äfven Ekonomi-Utskottet
uti dess vid 1817 och
1818 årens Riksdag afgifne Betänkande anmärkt,
att en åbo med större gårdsbruk
ändock sällan har större utrymme i afseende
på boningsrum, än den, som innehar
en mindre hemmansdel, hvaraf följer, att, i
fall inqvarterings-skyldigheten skulle fördelas,
på sätt föreslaget blifvit, ofta måste
inträffa, antingen att nödigt utrymme alldeles
saknades, eller ock att allt för mänga
personer blefvo inqvarterade i en trång och
lag stuga, hvilket kunde medföra menliga
732 Btiv. peli Ekon. Tjuk. Betänkanden.
följder för soldatens hälsa; hvarförutan en
sådan fördelning a£ inqvarteringen skulle
blifva ganska svår att verkställa, hvilket
jemväl blefve förhållandet, i händelse de
på längre afstånd ifrån vägen boende Hemmanseegare
skulle deltaga i nämnde onus;
hvadan Utskottet anser sig icke ega anledning
att understödja de, rörande dessa omständigheter,
gjorde yrkanden, heldst Utskottet
förmenar, att, i händelse af bifall
å hvad Utskottet till förmån för inqvarterings-gifvare
redan föreslagit, inqvarteringsbesväret
bör blifva så litet som möjligt
betungande. Dock varder detta till Riksens
Höglofl. Ständers egen pröfning öfverlemnadt.
Stockholm den 16 Juni 1823.
118.
Hultom den 25 Juni 1825.
Ytterligare utlåtande, rörande väckt fråga
derom, att 'Landsfiskaler icke annorlunda
än efter föregången r ansökning och genom
Laga dom måtte kunna från sina tjenster
skiljas, eller ock desse tjenstemän komma
att alldeles upphöra.
Sedan Utskottet under den 5 sistlidne April
i detta ämne afgifvit betänkande och
fiesv. och Ekon. Utsk. Betänknnden. 733
deruti bland annat yttrat, att, i afseende
på det ifrågaställda afskaffandet af Landsfiskalstjensten,
Utskottet funne, att, ehuru
desse tjenster icke i allmänhet torde kunna
ställas under indragning, sådant likväl
utan olägenhet kunde låta göra sig i de
Län, der Kronobetjeningen icke hade vidsträcktare
districter, än att den, utan försummande
af sina öfriga göromål, kunde
medhinna utföra alla åtal för förbrytelse,
som på allmän åklagares åtgärd berodde;
hvarföre ock, då bibehållandet af Tjenstemän
utan lön icke vore val beräknadt, såsom
ledande till prejerier och förtryck,
Utskottet tillstyrkt framförandet till Kongl.
Maj:t af den underdåniga anhållan, att
LandsFiskalstjensterne i så beskaffade län,
vid nu varande Innehafvarnes afgång, måtte
afskafias; så hafva, i anledning af gjorda
anmärkningar emot denna del af Betänkandet,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Högv. PrestsStåndet tili Utskottet behagat
återremittera detsamma, för ämnets ytterligare
behandling.
Bland dem, som i saken yttrat sig,
har Herr 'Ehrenborg, Casper, anfört, att fråga
om indragning af . Landsfiskalstjensterne
före detta varit hos Kongl. Majit i underdånighet
väckt, men att Kongl. Majit uti
Nådig skrifvelse till Justitiae CancellersÄmbetet
den 4 December 1809 förklarat sig
icke dertill kunna bifalla; att i öfrigt bil
-
734 Besv. och Ekon. Utsk. Betänk anden.
ligt vöre, det landtstaten, lika med ailä
öfrige autoriteter, egde tillgång till sin egen
åklagare: Att Landsfiskalen vore den enda,
sorn kunde begagnas till Actor emot
Kronobetjeningen, den ende, åt hvilken
lämpligen kunde uppdragas bevakandet a£
Kronans rätt och utförandet vid Underrätterne
af tvister, hvari hon vore delaktig*
emedan dels Landsfiskalerne äro Väne att
hafva befattning med dylika frågor, och
dels Kronobetjeningens öfrige trägna göromål
icke lemna dem tillräcklig tid dertill:
att förordnandet af endra personer särskildt
för sådana ändamål skulle förorsaka nya
kostnader för Staten, sorn kunna undvikas
genom Landsfiskalers bibehållande : att det
vidare vore nödigt, så väl för Konungens
Justitiae - Canceller , som Riksens Ständers
Justitiae-Ombudsman, att ej sakna organer,
oberoende af autoriteter i orterne: att Domaremagten
icke skulle kunna blifva verksam
till rättelse i missbruk och lagbrott,
om ingen åklagare-magt funnes, som anmärkte
och beifrade dem: att den anledning
till chican, sorn man ansett gifvas af
Lan slstjensterne, mindre borde kunna
tillräknas tjensternas innehafvare, än fel
uti författningarne, som aF dem skola handhafva»:
samt att anmärkningen om Landsfiskalernas
oduglighet ej i allmänhet vöre
grundad och säkerligen skulle alldeles försvinna,
om, med användande af hvad som
Bmv* och Ekon t IJtsk. Betänknnden. 75.5
Viii åtgår till arfvoden åt särskilde Actorer,
deras lönevillkor förbättrades och tillfälle
således bereddes til! dugligare ämnens erhållande.
Herr Grefve von Rosen, Axel, har förklarat,
att, hvad Götheborgs Län beträffade,
dervarande Landsfiskalers bibehållande
vore nödvändigt, och att, ehuru exempel
inom Länet gifvits af Landsfiskaler, sorn
genom pligtförgätenhet gjoit sig skyldige
till förlust af sina tjenstår, andra åter funnits,
som väl utfört sina åligganden och i
måoga fall befordrat kronans rätt, såsom
i balance mål och andre dylika*
Herr Friherre Cederström, Jacob, hat
deremot yttrat, att fråga endast vöre om
Landsfiskalernas indragning i de orter , der
Kronobetjeningen utan svårighet kunde medhinna
att utföra de vanlige Actorater: att Justitia
Cancelleren i alla fall icke skulle sakna,
i hvilket Län som heldst, tillgång till
personer, att vid förekommande behof utse
såsom åklagare: att Landsfiskaler pä de flesta
ställen vore ansedde som en verklig
landsplåga och deras tjenstår blifvit indrägtige
endast genom allmogens beskattande:
samt att desse tjenster vore ganska öfverflödiga,
i synnerhet i de Norra länen.
Herr Profoss. Doctor Forssell har utlåtit
sig, att Landsfiskalstjensterne s3 mycket
mera borde bibehållas. SOm, utom det
att Kronobetjeningen* göromål redan äro
756 Best), och Ekon. Utsk. Betänkande»j.
ökade i den grad, att de omöjligen kuride
medhinna att tillika bestrida fiskalstjensterne,
Kronobetjeningen icke alltid skall
ega så mycken moralisk bildning, som hos
Landsfiskalerne bör supponeras; och har
Herr Doctorn i öfrigt trott, att Landsfiskalerne,
derest de komme att bibehållas, borde
med tjenliga löner förses.
Med Herr Professorn Doctor Forssell
hafva förenat sig Herr Prosten Linderoth
och Herr Professorn Doctor Thyselius,
hvilken sistnämnde, jemte Herr Biskopen
Doctor aE Wingård, tillika instämt i det
särskildta yttrande, Herr Ehrenborg, såsom
ledamot i Ekonomi Utskottet , bifogat Utskottets
Betänkande till RiksStånden.
Utskottet, som, i anledning af de gjorde
anmärkningarne, tili förnyad öfverläggning
förehaft ämnet och deröfver nu ytterligare
vill utlåta sig, får dervid först erinra,
att, då Utskottet inskränkt sitt tillstyrkande
om Landsfiskals Vensternäs afskafFande
till blott de Län, der KronoBetjeningen,
genom innehafvandet af mindre districter
och deraf följande mindre trägen sysslosättning,
är satt i tillfälle att, utan försummelse
af sine öfrige åligganden, beifra
och utföra alla åtal för förbrytelser af den
beskaffenhet, att de på allmän åklagares åtgärd
bero. Utskottet desto mindre kan anse
sig behöfva till besvarande upptaga det skäl
för Landsfiskalernas bibehållande, hvilket
Rest), och. Ekon. Utsk. Betankanden. 737
blifvit hemtadt från Kronobetjeningens
många göromål, som det är en gifven följd,
af Utskottets yttrande, att i de Län, der
Kronobetjeningens tid odelad erfordras för
skötandet af dessa göromål, Landfiskalatjensterne
icke kunna komma i fråga till
indragning.
Beträffande åter hvad i öfrigt blifvit
anfördt, till ådagaläggande af behofvet och.
nödvändigheten af Landsfiskalernas fortfarande
tjenstebefattning; så och enär den större
skicklighet framför Kroncbetjeningen, ma»
velat förutsätta hos Landsfiskalerne, hvarken,
i allmänhet finnes eller kan vara att vänte,
så länge icke är föreskrifvet, att Tjenstemän
skola vara speciminerade, samt då
vid Actoraters utförande i vigtigare mål,
hvarvid äfven hittills Landsfiskalerne icke
alltid blifvit begagnade, likasom vid
åtals anställande emot Kronobetjeningen,
tillgång uti intet enda Län saknas på behörigen
qualificerade personer, med benägenhet
att, åtaga sig sådane uppdrag, utan
annan ersättning, än sorn Landsfiskalerna
för resekostnad tillkommer, och med ännu
större oberoende af Autoriteter i orterne,
än som i afseende på Landsfiskaler kan anses
vara fallet, finner Utskottet, enär ds framdragne
skälen för Landsfiskalers bibehållande
i allmänhet således blifvit vederlaggde,
Bihang till Riks-St, Fröt, 1823, 8-de Sami, N:r 47.
735 Be sv. ock Ekon. Utsk. Betänkande».
anledning för Utskottet icke vara för han"
den, att förändra den tanka om lämpligheten
af dessa tjenstemäns indragning i vissa
Län, som Utskottet yttrat uti det återremitterade
Betänkandet, hvilket dessutom i hela
dess vidd af Vällofl. BorgareStåndet och
Hedervärda BondeStåndet blifvit godkändt;
börande Utskottet, i afseende på
hvad Herr Professorn Doctor Forssell särskildt
anfört, om Landsfiskalernas förseende
med löner, härvid tillika förklara, att
öfver denna fråga, sorni alla fall icke inom
motionstiden blifvit väckt, det ej tillkommer
Ekonomiutskottet att sig utlåta.
Slutligen, och då den del af Utskottets
Betänkande, som angår frågan, huru vida
LandsHskalerne endast efter föregången
ransakning och genom Laga dom måtte
kunna från sine tjenster skiljas, inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högv.
Presteståndet icke utgjort föremål för anmärkning,
eger Utskottet hvarken behof
eller anledning att till vidare yttrande upptaga
denna fråga.
t Stockholm den 10 Juni 1823.
toooooooooc-^
Besv. ock Ekon. Utsh. Betänkanåen. 739
N:o 119.
Ankom den 25 Jani sg2g.
Utlåtande i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets afgifne Betänkande,
rörande anläggande af en Köping
uti Fryxände socken af Wermelands Län.
Höalofl. Ridderskapet och Adeln har
till Utskottet, genom ProtocollsUtdrag af
den 22 nästlidne April, återremitterat dess
ofvannämnde Betänkande, i anledning af
de anmärkningar, Herr af Wingård, Johan,
deremot, framställt. Dessa anmärkningar äro
hufvudsakligen rigtade emot det upp»
gifna förslaget, rörande stället för ifrågavarande
Köpings anläggande, hvilket Hére
Wingård anser icke bordt hafva blifvit uteslutande
utsatt till norra ändan af Fryken,
utan på det ställe inom Fryksdals
Härad, som härtill kan anses bäst passande^
förmenande Herr Wingård hemmanet Om*
berg, vid stranden af det nära 9 mil långa
segelbara vattendraget Fiyken, vara i detta
hänseende ganska lämpeligt; men, enär
vid en Köpings anläggande det icke vore
nog, att Staten endast ger platsen, utan nödigt
vore, att platsen röjdes för Statens
räkning, gatorne planerades, tomterne omgärdades
till täppor och förseddes med
f^o Busv. och Ekon. Vtsk. Betänkanden.
smärre envåningshus af ler, efter godkänd
ritning, samt hvarje sådan tomt öfverlemnades
till den, som kunde ställa säkerhet
för successiva återbetalningen af den uppgående
kostnaden, föreslår Herr Wingård,
att Riksens Ständer, i sammanhang med
Förslaget om en Köpings anläggande i
Fryksdalen, i underdånighet hemställde,
att Kongl. Maj:t ville af Nionde hufvudti.
teln låta bestrida kostnaderne till tomternas
förseende med smärre Lerhus, samt
hvad mera kan anses nödigt till hindrande
af nybyggarnes tidiga obestånd; samt att dessutom
en undersökning, rörande den iBetänkandet
omnämnde Canal, måtte i Nåder anbefallas,
Härförutan har Vällofl. BorgareStåndet,
uti återremiss den 17 i sistnämnde månad,
till Utskottet öfverlemnat vid ifrågavarande
Betänkande gjorde anmärkningar:
af Herr Möller, sorn, med instämmande uti
Herr Lundmani häröfver meddeldte särskildta
yttrande, yrkar, att den föreslagna
Köpingen icke borde erhålla så vidsträckta
rättigheter, som Utskottet tilstyrkt; af Herr
‘Bagge, att, då Utskottets Betänkande skall vara
bygdt på den grund, att Köpingens nytta
hufvudsakligen skulle befrämjas genom enCanals
anläggning, det icke vore rådligt bifalla
Köpingens anläggande, enär den möjligen
kunde leda till en ny utgift för Staten, och
vi redan hafva canaler nog på dess bekostnad,
samt för öfrigt så manga småstäder,
tth Ekon. TJtsk. Bttan^andcn. 74*
hvilka likna byar, att antalet ej bör ökas,
uti hvilken tanka flere af BorgareStåndets
Ledamöter sig förenat: af Herr Beckman,
som föreslår, att, innan Köpingen anlägges,
en noga undersökning af en med ändamålet
förenlig plats bör föregå och af Kongl, Maj:ts
Befallningshafvande uppgifvas, äfvensom rörande
den föreslagna Canalen, som skulle
förena den 8 mil långa sjön Fryken med
Clara Eif, hvilken' Canal Herr Beckman,
af anförde skäl, anser i många hänseenden
ega gemenskap med Köpingens bestånd i
en framtid; Af Herr Nilsson, att, i stället
för det Utskottet bestämt norra ändan af
Fryken för Köpingens anläggande, det torde
vara lämpligare låta ankomma på den
undersökning, som Kongl. Maj:t lärer i nåder
förordna, hvad stället eller platsen beträfFar,
samt att Utskottet bordt undersöka och
yttra sig, huru vida Köpingen borde tillstyrkas,
förrän förenämnde Canal blifvit
öppnad; Af Herr Falkman, ett, ehuru han
icke hade något emot Köpingens anläggande,
kunde han likväl ieke gilla, att
densamma skulle få större rättigheter än
Städerne ega, såsom att Judar finge i nämnde
Köping bosätta sig, och att invånarne befriades
ifrån allt band af burskap och vanliga
borgerliga skyldigheter, på sätt Köpingen
Arvika blifvit bevill jad; utan ansåg
Herr Falkman Köpingen i Fryksände böra
tillåtas med samma villkor, som gälla för
742 Best), och Elton. Utsk. Betänkanden.
Köpingarne inom Calmare Län, och bestri»
der, att staten belastas med någon kostnad
i och för anläggande af den Canal, hvarom
Betänkandet förmäler; Deruti flere af BorgareStåndets
Ledamöter instämt.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet
till pröfning förehaft; och, hvad först
angår den gjorde anmärkningen, att stället
för Köpingens anläggande ej bordt bestäm*
mas till norra ändan af Fryken, utan att
detta borde bero på den undersökning, som
Kongl. Majit lärer i Nåder förordna; så
får Utskottet dervid erinra, att Utskottet, i
sitt häröfver afgifne Betänkande, tillstyrkt,
att nådigt tillstånd till ifrågavarande Kö*
pings anläggande, först efter å stället verkställd
undersökning och vederbörandes hörande,
borde lemnäs; genom hvilket tillstyrkande
Utskottet hufvudsakligen åsyftat Köpingens
uppbyggande å det för orten lämpeligaste
ställe; och, då Utskottet härvid nämnt norra
ändan af Fryken, har detta egentligen
föranledts af den gjorda motionen, utan att
Utskottet derigenom velat lägga hinder
i vägen för Köpingens anläggande
annorstädes inom Fryksände socken, så
vida detsamma, efter verkställd undersökning,
kan finnas fördelaktigare för omgifva
r, d e orter; hvilken förklaring Utskottet
ansett sig böra i detta hänseende meddela.
H vad dernäst beträffar den anmärkning,
att köpingen ej borde meddelas så
vidsträckta rättigheter, som dem Uskottet
Besv, och Ekon, Otsk, Betänkanden• 745
tillstyrkt, så har Utskottet med afseende
å de många svårigheter och hinder, som
mota fortgången och utvecklingen af ett
börjande samhälle, ansett sig heldre böra,
genom förenämnde friheters tillstyrkande,
befordra möjligheten för köpingens första
befolkning, som merändels utgöres af föga
bemedlade personer, än att betunga StatsCassan
genom directa utgifter i detta hänseende,
och, då en sådan med billighet öfverensstämmande
grundsats oftast iakttages
vid Nybyggens anläggande och andra dylika
tillfällen, finner Utskottet icke anledning
att på annat sätt ändra sin, rörande
denna omständighet, yttrade tanka, än att,
enär Utskottet uti dess den 3:dje nästlidne
Maj meddeldte Betänkande, i anledning af
väckte motioner, rörande de i Riket vistande
Judar, hemställt att, med upplifvande af
1782 års Reglemente, Judarne icke må tillåtas
att bo och vistas annorstädes än i
Städerne Stockholm, Götheborg och Norrköping
samt, med särskildt tillstånd för
vissa. Judar, äfven Carlskrona, den ifrågavarande
Köpingen jemväl må vara ifrån
förstnämnde rättighet, i afseende på Judars
emottagande och bosättning, utesluten.
Vidkommande åter hvad erinradt blifvit,
att, då Utskottets Betänkande vore
bygdt på den grund, att Köpingens nytta
hufvudsakligen skulle befrämjas genom en
Canal» öppnande, det ej vore rådligt till
-
744 Besv, och. Ekon, Ihsk. Betänkandtn.
styrka Köpingens anläggning, såsom tillskyndande
Staten en utgift, får Utskottet
häremot anförs, att hvarken uti motionen
någon fråga blifvit väckt om en sådan Canals
öppnande,utan endast derstädes anmärkt,
att en sådan skulle framdeles för Köpingen
kunna medföra fördel, och icke heller i Utskottets
Betänkande, annorlunda än såsom
ett medverkande motiv, iså måtto omnämndt,
att, genom läget vid en betydlig sjö och ao»
dra vattendrag, syntescommunicationen utan
särdeles svårighet kunna beredas till sjöa
Wenern och kringliggande Städer; hvadan
alla häremot gjorda anmärkningar lära vid
ett sådant förhållande af sig sjelfve förfalla;
äfvensom Utskottet anser de framställda
erinringarne, att Utskottat bordt först undersöka
och yttra sig, huru vida Köpingen
kunde tillstyrkas, innan nämnde Canal blifvit
öppnad, eller om en sådan undersökning
hemställa, icke bordt blifva föremål för
Utskottets utlåtande, då, på sätt upplyst
blifvit, någon motion ej vore derom i bahörig
ordning vackt, och de skäl, hvilka
i öfrigt blifvit i detta hänseende framställde,
synts Utskottet tillräcklige, för att derpå
grunda ett tillstyrkande.
Hvad vidare rörer det gjorde förslaget,
att Kongl. Maj:t villa af Nionde Hufvudtiteln
låta bestrida kostnaderna till Tomternas
förseende med smärre lerhns, samt
hrad mera kunde anses nödigt till före
-
Besv. och Ekon. Utsli. Betänkandcn. 745
tömmande af Nybyggarnes tidiga obestånd 3
så får Utskottet äfven härvid förklara, att,
då någon fråga härom icke annoilunda än
genom ifrågavarande återremiss blifvit väckt
och Utskottet meddelad, finner Utskottet
samma fråga ej heller nu kunna föranleda
till något Utskottets hufvudsakliga utlåtande.
Och får Utskottet slutligen tillkännagifva,
att dess ifrågavarande Betänkande
blifvit af Högv. Preste-Ständet samt Hederv.
Bonde-Ståndet bifallet. Ifrån detta Utskottets
utlåtande hafva Herrar Lundman och
Möller varit skiljaktige och åberopat sina
rörande denna fråga förut afgifne särskildta
yttranden.
Stockholm den 16 Juni 1825.
N:o 120.
Ankom den 25 Juni 1823.
Utlåtande i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande, om
Lumps amlin gs-skyldighetens upphäfvande
samt om förändrade föreskrifter i
afseende på sältet, att samla lumpor för
pappersbrukens behof.
Detta Betänkande har blifvit återremilteradt
från
746 Btsv. och Elkon, Uttk, Bctanhandsn«
Vällofl. BorgareStånclet,
till följe af de anmärkningar, som derstädes
blifvit gjorde af Herr Lenning, som
anser de redan af Kongl. Maj:t i detta ämne
vidtagne Nådiga åtgärder, endast ined
upphäfvande at vitesförbud och nu gällan*
de taxa för underlåten lumpleverering,
höra oförändrade få visa sina verkningar.
Herr Vestin-, att Kongl. Maj:t i nåder
tnåtte täckas låta öfverse, hvad för riket
må vara mest nyttigt, samt sedermera i
afseende på lumpsamlingen förordna, såsom
Kongl. Majit för godt finner. Herr Hambraeus-.
att pappersbruksegare bibehållas vid
rättigheten att antaga lumpsamlare, utan
annat band, än att dertill begagnas ärliga och
välfrejdade personer. Herr Hagander: att
bestyret med lumpsamlingen kan helt och
hållet öfverlemnas åt pappesbrufesegarens
enskilda omsorg. Herr Ekelund-, att pappersbruksegare
måtte få hvar sorn heldst
inom riket samla lumpor genom deras
lumpsamlare, utan inskränkning till vissa län
och uppgifna districter eller föregående
anmälanden. Herr Leffler: att skyldigheten
att samla lumpor icke utan våda kan
helt och hållet upphäfvas. Herr Bagge:
att Utskottet icke tagit i betraktande, att
Län finnas, der pappersbruk ej äro inrättade,
och Herr Lindström, J,, att lumphandeln
bör blifva alldeles fri. Herrar Hult
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 747
berg och Falin hafva deremot nnderstödt
den i Betänkaodet framställda mening.
Frän Hederv. Bondeståndet,
hvarest Anders Danielsson, vid föreskriften,
att mindrearbetsföra personer och sådane, som
äro ur stånd på annat sätt skaffa sig uppehälle,
skulle i synnerhet få begagnas till
lumpsamlare, erinrat, att under sådan rubrik
endast tiggare och kringstrykande lösa personer
skulle blifva begagnade, hvilket hara
anser framför allt böra förekommas, och
föreslår i stället, att pappersbruksegare måtte
åläggas träffa aftal med någon viss bofast
man i hvarje socken eller Pastorat, hvilken
besörjer uppköp af de lumpor, som inom districtet
kunna aflåtas. Häruti hafva instämt
Nils Insulin från Stockholms Län, Eric Paulsson
och Anders Larsson från Elfsborgs Län,
C. F. Berg från Bohus Län, Carl Bengtson,
Anders Nilsson och Jonas Gråberg från
Carlstads Län, Eric Cederborg, Nils Håkansson
från Christianstads Län och Nils Månsson
från Malmöhus Län, hvilken likväl var skiljaktig
i den omständigheten, att han, åberopandesitt
yttrande i Utskottet, ansåg otjenligt,
att Bönder befattade sig med upphandlingen.
Eric Bylund har tillagg t, att insamlingen
kunde ske vid mantalsskrifningen eller andra
allmänna möten, hvilket åter Nils
Strindlund funnit olämpligt.
Utskottet har tagit dessa anmärkningar
i öfvervägande och får, efter noggrann
748 Besv. och Ekon. TJt&k. Betänkanden.
pröfning af deras beskaffenhet, vördsamt anföra,
att i Utskottets tanka skola de fleste
öfverklagade olägenheterna i afseende
på lumpsamlingen förekomrnas, genom
Utskottets föreslagne åtgärd, det sjelfva
skyldigheten att samla lumpor upphäfves;
beträffande dernäst frågan om lumpsamlares
antagande och rättigheten för
dem, att i sådan egenskap kringresa, si,
och då alldeles stridiga motioner och interresen
i detta afseende blifvit framställde,
yrkande nemligen å ena sidan, att pappersbruksegare
malte berättigas, att, utan någon
inskränkning i afseende på Län, tid eller
personer, antaga lumpsamlare, och å den
andra, att lumpsamlingen skulle i hvarje
socken eller pastorat i den mån inskränkas,
att det uppdroges åt en enda person,
att derom besörja, så lemnar detta förhållande
en ökad styrka och ett nytt stöd för
Utskottets öfvertygelse, om lämpligheten
och billigheten af den medelväg. Utskottet
föreslagit, att nemi. pappersbruksegare väl skulle
bibehållas vid rättigheten, att antaga lumpsamlare,
som äfven finge kringresa, men
med iakttagande af sådana villkor, att deras
besök icke må falla allmänheten till besvär.
Utskottet, som derjemte trott sig böra
erinra om betänkligheten deraf, att nti
en ekonomisk fråga, derunder enskildas
mangfalldiga och obestämbara interessen
äro beroende, från ett absolut
Sesv. ech jLkon. Utsk. Bctänhanden.
Svang genast tillstyrka en oinskränkt
frihet, hvilka motsatta förhållanden, enligt
Utskottets erfarenhet, böra beredas och
förmedlas genom en lämpelig, fortgående,
icke plötslig öfvergång af det eea till det
öndra, om olägenheter skola förekomma®,
finner sig, af hvad anmärkt blifvit, icke
föranledt att förändra dess i Betänkandet
framställda mening. Hvad särskildt angår
det inkastet, att Utskottets föreslagna föreskrift,
till förmån för mindra arbetsföra
personer, skulle föranleda dertill,
att endast tiggare och landstrykare blifva
lumpsamlare, anser Utskottet ett tillräckligt
Correctiv häremot vara förvaradt i stadgandet,
att lumpsamlare, innan de erhålla pass,
skola vara försedde med betyg af prester»
skåpet i orten om god frejd. Dock varder
detta Utlåtande, jemte en Ledamots särskildta
yttrande, Riksens Högloft. Stan»
ders eget upplysta bepröfvande understäldt,
med vördsamt tillkännagifvande, att
det återremitterade Betänkandet är bifallet
af Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt Högv. PresteStåndet.
Stockholm den 10 Juni 1825.
'75° Besv. och Ekon. Utsk. BetänkanHen.
Utdrag af Protocollet, hållet i Riksens
höglo fl. Ständers Allmänna Besvärs• och
Ekon. Utskott elen 10 Juni 1825.
S. D. Herr Lenning förnyade sin föru6
yttrade tanke, att han anser det nu föreslagne
omständeliga stadgandet vid uppköp
af lumpor ej väl öfverensstämmande
med tidens liberala tänkesätt och instämde
endast i 2:ne delar af Betänkandet eller upp.
häfvandet af plikt för underlåten leverering
af lumpor, likasom upphörandet af nu
gällande taxa för levererade lumpors betalning;
Allt öfrigt i detta betänkande kunde
han ej biträda, heldst han trodde dessiörutan
det allmännas billiga fordringar vara
behörigen förvarade; men de nu föreslagna
föreskrifter ansåg han göra en mindre bil.
lig inskränkning i pappersbruksegarens redan
nog betungade besvär vid insamling af
Lumpor. Ut supra.
Ex ProtocoHo.
A. Fryxell.
fitsv. och Ekon. Utsi. Bttänhanden, 751
N.-o 121,
Ankom den 2Q Juni 1323.
Ytterligare Utlåtande, rörande ifrågaställa
skyldighet för Pastorer att årligen till
vederbörande Lands-Contoir och Consistorium
insända (Jtdrag af Isyrko-böckerne
öfver födda och döda personer.
v..
* ällofl. Borgare-Ståndet och Hederv.
Bonde-Ståndet hafva , genom Protocolls-Ut»
drag den 25 sistlidne April, till Utskottet
behagat återremittera dess i ofvannämnda
ämne den 2 i samma månad afgifne Utlåtande,
med dervid gjorde anmärkningar,
inom förstberörde Stånd af Rerrar Bagge,
Fornander och Ehinger, samt inom sistnämnde
Stånd af Riksdags - Fullmägtigen
Carl Fredric Berg, från Bohus Län.
Desse anmärkningar innefatta dels ett
upprepande af den förut till stöd för motionen
anförde händelse, att Kyrkoböcker
stundom genom eldsvådor gått förlorade,
hvarigenom tillfället, att i arfsfrågor styrka
slägtskap, blifvit mången betaget, dela
att Pastorer skola finnas, sorn ficke föra
Kyrkoböcker ; att saknaden af controll öfver
Kyrkoböckerna kan medföra våda, enär
en Pastor på sådant sätt är obetaget, att
till förnärmande af andras välfärd och äf
-
yjjB Best), och Ekon, Viik, Betänkande»,
ven För att berecia sig sjelf en förmån, eler»
uti göra ändringar; att en vida längre sträckt
skyldighet, än som blifvit ifrågasatt för
Pastorer, förut åligger Domstolar samt andre
Ämbets-Verfe, hvilka till vederbörande
sina förmän böra insända afskrifter af Domböcker,
räkenskaper och andre handlingar,
samt att genom besörjande af Utdrag af
Kyrkoböckerne öfver födda och döda personer,
hvilka för hvarje pastorat troligen
icke kunna komma att omfatta mer än
ett, två till högst tre arfe, något synnerligt
besvär för Pastor icke fean inträffa, och än
mindre ett sådant, att han derigenom det
ringaste hindras från utöfningen af sina
pligter såsom själasörjare; hvarjemte Cart
Fredric Berg hemställt, att, om, detta allt oafetadt,
motionen skulle afslås, det åtminstone
måtte förklaras utgöra en rättighet
för hvarje Församlings Kyrfeo-Råd, att vid
hvart års slut taga afskrift af Förteckningen
öfver födda och döda, derå erhålla Pastors
intyg om rigtigheten, samt den sedermera
till förvar i Härads-Rättens Archiv
nedlägga för framtida rättelse och upplysning,
och har Berg ansett desto heldre nödigt,
att hos Kongl. Majst måtte i underdånighet
begäras, det ett allmänt gällande
påbud härom blefve utfärdadt, som, ehuru
enskildta Utdrag ej af Presterskapet kanna
förvägras dem sådan© äska, Berg förment
Besv. oeh Ekon. Utsk. Betänkanden. 753
samma beredvillighet å en del ställen icke
vara att förvänta vid ifrågavande fall.
Då Utskottet till förnyad öfverläggning
förehaft ämnet, har Utskottet icke kunnat
förändra den tanke, som det i sitt förra
utlåtande yttrat, att egentligen endast för
de tillfällen, då Kyrkoböcker genom våd.
eld eller annan olyckshändelse gått förlorade,
någon fördel kunde vinnas deraf, att
tillgång till kännedom om deras innehåll
å annat ställe vore beredd} och Utskottet
har i följd häraf hvarken kunnat föreställa
sig möjligheten, att Kyrkoböckernes förande
skulle af någon Pastor underlåtas, eller
trott den förutsatta händelse, att en Pastor
skulle kunna tillåta sig förändringar
i Kyrkoboken rimligen vara att befara. I
förra fallet vore ock förgäfves, att vänta
någon controllerande uppgift, då de anteckningar,
hvarur den skulle hemtas, alldeles
saknades; och med lika skäl, som
man ansett 6ig kunna antaga en så långe
drifven efterlåtenhet hos förmän, att försummelsen
a£ Kyrkoböckers hållande a£
dem kunnat lemnäs oanmärkt, skulle man
ock kunna förutsätta en fullkomlig brist på
tillsyn öfver fullgörandet af förbindelsen,
att insända utdrag af Kyrkoböckerna, hvarigenom
således det correctiv emot en slik
försummelse, som man härmed ville åstadkomma,
skulle förfela sin verkan.
Bihang till RiksSt, Fröt. >(323, gide Sami. N:r 4g'
754 Sesv. och Ekon. Utsk. Rttankanden>
Att från åtskilliga Ämbets-Verk reno*
verade Handlingar ingå till de öfver dem
förordnade Autoriteter, har Utskottet vid
ärendets första handläggning icke underlåtit
öfverväga; men, som ändamålet af sådana
handlingars insändande är, hvad raken*
skaper beträffar, deras Revision, och, hvad
Domböcker angår, egentligen att ÖfverDomaren
må ega tillfälle deraf vinna fean*
nedom, huru underlydande Domstolar skipa
lag och rätt; så har Utskottet af berörde
förhållande icke kunnat hemta anledning
till förbindelse för Prestersbapet, att
till förvar å andra ställen inlemna afskrif*
ter af Kyrkoböckerna, hvarmed afsigten skulle
vara helt olika,
Gerna medgifver Utskottet, att uppsättandet
af de ifrågavarande utdragen af
Kyrkoböckerna icke kan fordra någon synnerlig
möda. Men, då Utskottet ansett Presterskapets
tid redan vara hog mycket borttagen
genom åtskillige dem ålaggde bigöroxnål,
så har Utskottet måst låta hos sig gälla,
att hvarje tillökning deruti vore obillig
och menlig, så vida den, om ock i ringa
mån, kunde medverka att inskränka
Presterskapets uppmärksamhet på dess egentliga
kall.
Ehuru Utskottet, i följd af hvad således
är anfördt, ansett sig icke kunna frångå
sitt förut afgifne och af Höglofl. Riddersbapet
och Adeln samt Högv. Preste
-
Be sv, och Ekon. Vtsk. Betcinkanåen. 755
Ståndet godkände utlåtande, deruti Utskottet
afstyrkt bifall till den väckte motionen
om skyldighet för Pastorer, att årligen till
vederbörande Lands-Contoir och Consistorium
insända utdrag af Kyrkoböckerne öfver
födda och döda personer, har Utskottet
likväl af det fortsatte yrkandet, om nödvändigheten
af större uppmärksamhet på
Kyrfeoböckernes rigtiga och ordentliga förande,
trott sig böra hemta skäl tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer, att hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om förständigande
För vederbörande, att vid de i Författningarna
anbefallda visitationer noga
tillse, huru Pastorerne sina Kyrkoböcker
hålla, samt att jemväl vaka deröfver, att vid
de årliga husförhören alla till hvarje hushåll
hörande medlemmar, och således äfven
da under året födde barn, blifva, pä
sätt författningarne innehålla, i husförhörslängderne
antecknade och upptagne.
Den rättighet till verificerade afskriften
erhållande af Pastorers ahteckniogar
öfver födda och döda, som Carl Fredric
Berg begärt måtte Församlingarnes KyrkoRåd
tilläggas, anser Utskottet redan vara
gifven genom 2 §. 5 Mom. i Kongl. Majit*
och Riksens Ständers fastställde Tryckfrihets-Förordning,
den 16 Juli x8t2, och desto
mindre behöfva genom^något nytt påbud
bekräftas, som publik tjenstemans vägrande,
att meddela alskrifter a£ de under
w *
756 Besv. och Ekon. nnk. Betankanden.
dess vård varande handlingar, eller lemna
tillträde till sådanc afskrifters tagande, är
med ansvars påföljd belagdt, och rättelse i
ett slikt vägrande således lian sökas; men,
beträffande den jemväl yrkade friheten för
Kyrko-Råden, att i Harads-Rätternes Archiv
få till förvar nedlägga berörde afsbrifter,
så anser Utskottet sig böra förklara, att
det icke kan finna någon skyldighet för Häradshöfdingen,
att sådane handlingar vårda.
Stockholm den 10 Juni 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
och Ekonomi-Utskott den 16 Juni 1823.
S. D. Herr Prosten Grevillius anförde ;
”Ehuru jag i hufvudsaken instämmer i det
beslut, Riksens Höglofl, Ständers Allmänna
Besvära- och Ekonomi-Utskott fattat i afseende
på väckte motioner, om skyldighet
för Pastorer, att till Konungens Befallningshafvande
samt Consistorium årligen insända
afskrifter af Kyrkoböckerne, kan jag
dock för ingen del bifalla det, efter mitt
omdöme, öfverflödiga och obehöriga tillägg,
hvarigenom Riksens Höglofl. Ständer uppmanas,
att uti underdånig skrifvelse till
Bcsv. och Ekon. Utsk, Ettänkctnden. 757
Kongl. Maj:t anhålla om nådigt förständigande
till vederbörande visitatorer, att vid
anställande visitationer noga tillse, det Kyrfeoböckerne
blifva med fullkomlig noggrannhet
förde m. m.
Ett sådant förständigande har på intet
ställe i de väckte motionerne blifvit
yrkadt, äfvensom någon klagan öfver vårdslöshet
i Kyrkoböckers förande icke heller
der blifvit yttrad. Jag linner således ingen
anledning hafva förefallit, att tillstyrka
en sådan skrifvelse, heldst jag som så*
dan omöjligen kan anse de lösa och på al*
la skäl blottade uppgifter, som vid målets
beredning uti Utskottets afdelning kunnat
förekomma.
Har det funnits, ellar finnes ännu någon
Pastor, som vårdslösar pligten, att ordentligen
fora Kyrkoböcker, sä är pligten
likväl bestämdt föreskrifven; och lärer det
hvarken tillhöra Utskottet eller Rikets Ständer,
att beifra enskilda försummelser, hvilka
uti föreskrifven Lag hafva sitt correctiv
och vid laga Domstol både kunna och
böra beifras.
Att nu begära, det Kongl. Maj:t ville
Nådigst förständiga Biskopar och öfrige
Visitatores, att under visitationer noga efterse,
det Kyrkoböckerne med reda och ordning
föras, vore, då äfven detta är dem
redan förut i Lag ålagdt, en åtminstone
indirect anklagelse för i detta afseende ef
-
758 Besv. o*h Ekon. Utsk. Bttanktuiden.
tersatt skyldighet, till hvilken insimulation
någon anledning under frågans handläggning
icke förekommit. Ut Supra,
Ex Protocollo,
\A. Fryxell,
*C’
N:o 122.
Antom deu 28 Juni *823»
Ytterligare Utlåtande, i frågan om skyldighet
för Lappska Nybyggares söner, att
ingå i allmänna beväringen.
Sedan Utskottet uti afgifvet betänkande,
i anledning af Riksdags-Fullmägtigen från
Norrbottens Län Olof Wikströms väckte
motion, om skyldighet för Lappska nybyggares
söner, att ingå i Allmänna Beväringen,
på anförde skäl tillstyrkt R. H. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det en allmän undersökning måtte
företagas, till utrönande af innevånarnas i
Lappmarken större eller mindre förmåga,
att utgöra de skyldigheter, som andre Sven
-
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkandcn. 759
ske medborgare åligga, samt att Kongl,
Majit derefter, med afseende på de uppdagade
förhållanderne, täcktes vidtaga de förändringar
häruti, 60m på Kongl. Maj:t
berodde och af Kongl. Maj:t kunde anses
med billighet och rättvisa öfverensstämmande;
så hafva Högv. PresteStåndet
och Vällofl. BorgareStåndet, på grund
af dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
behagat återremittera samma Betänkande,
hvilket Hederv. BondeStåndet godkänt
, men Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
enligt ankommet ProtocollsUtdrag,
helt och hållet afslagir.
De emot Betänkandet inom förstnämnda
2:ne Stånd framställde anmärkningar, uti
hvilka åtskilliga af desse Stånds Ledamöter
deltagit, men som af andra Ledamöter
blifvit antingen motsagde eller vederlaggde,
innefatta hufvudsakligen: att påläggandet
af nya skyldigheter å Lapplands invånare
skulle alldeles motverka nybyggens upptagande
och således förhindra Lappmarkens
odling: Att Lapparnes villkor i allmänhet
äro sä usla, alt de icke kunna tåla några
»ya bördor, och deras tillstånd så litet
afvundsvärdt, att man synes icke böra betaga
dem de förmåner, de åtnjuta; Att, i händelse
beväringsskyldighet och deraf följande
förbindelse till årlig vapenöfnings undergående
skulle för Invånarnes i Lappland,
eoner i fråga komma, deraf blefve en följd,
f6o Bese. «ch Ekon. TJtsk. Betänkan Jen,
att i anseende till den korta sommaren
och exercitie-platsernas aflägsenhet; fäder
och husbönder saknade arbetsbiträde under
den tid, då de deraf mest voro i behofj
att kostnaderne för mönstringars anställande
med de Beväringsskyldige skulle blifva
svårt betungande, antingen förStaten, så vida
desse mönstringar förrättades inom hvarje
Lappförsamling särskildt, eller för de beväringsskyldige
sjelfva, så vida man från aflägsna
tracter sammandroge dem inom
de Svenska församlingarne; samt att,
ehuru Utskottet, utan att föreslå några nya
åligganden för Lapplands invånare, blott
tillstyrkt en undersökning, för att utröna
deras förmåga, att bära sådana, äfven häraf
en ofördelaktig verkan skulle uppkomma,
genom den hoglöshet till fjälltracternas bearbetande,
som farhågan för en förestående
beskattning kornme att hos Nybyggarna
föda.
Då Utskottet nu går, att öfver de
gjorde anmärkningarne sig utlåta, har Utskottet
af den anledningen, att syftningen
af hvad Utskottet tillstyrkt synes af några
Stånds Ledamöter hafva blifvit origtigt
fattad, ansett sig böra först erinra, att,
såsom början af Utskottets Betänkande ock
visar, Utskottets mening endast varit, att
den föreslagne undersökningen borde sträcka
sig till de i Lappland från Svenska församlingarne
inflyttade nybyggare, eller den
Eesv. och Ekon* Utsk. Beiankanäen. 761
så kallade Lappska Allmogen, samt således
icke komma att omfatta afkomlingarne af
de gamla Lappska folkstammarne, eller de
egentliga Lapparne, antingen de då vore
flyttande, eller med ständiga bostäder försedde,
i afseende på hvilka sistnämnde ingen
motion blifvit väckt, som kunnat för
anleda Utskottet till afgifvandet af något
yttrande.
Att för öfrigt Lappska Nybyggare,
sorn, visserligen icke till förmån för Iandets
äldre invånare, inkräktat betydliga
landtsträckor, dem de nu nästan utan alla
afgifter besitta, uti sina villkor och ekonomiska
förhållanden befinna sig pä lika
fördelaktig fot, som invånarne i de angränsande
Svenska Församlingarne, har Utskottet
väl funnit bestriddt, men icke vederlagdt;
Och, som hvarje medborgares skyldigheter
till Staten böra vara jemnt i förhållande till
dess förmåga, att draga sådane, samt det
torde vara lika obilligt, att derifrån alldeles
befria någon, hvilken dertill icke är
oförmögen, som att pålägga en annan större
bördor, än han mägtar utgöra; så, och
enär Utskottet icke i förväg antagit, att
Lappska nybyggare böra vara ovillkorligen
förbundne till enahanda skyldigheter, som
Svenske medborgare åligga, utan endast ansett
en undersökning om deras tillstånd och
villkor böra föregå, hvarvid de omständighetar,
som möjligen kunna föranleda till
762 Eesv. o oh Ekon. XJtsk, Betänkanden.
deras befrielse från andre onera, än dem
de hittills fått vidkännas, äfven måste utredas
och bedömas, finner Utskottet icke något
skäl vara för handen till ändring af hvad
Utskottet uti det afgifne Betänkandet föreslagit,
och dermed Utskottet äfven åsyftat
vinnandet af en närmare kännedom
om Lappmarkerne i statistiskt och ekonomiskt
afseende, än som för närvarande eges.,
Stockholm den 16 Juni 1823.
N:o 123.
Antom den 23 Juni 1823»
Utlåtande i anledning af gjorde anmärkningar,
vid Utskottets afgifne Betänkande,
angående lämpligaste tiden för
tjenstchjons flyttning.
TT
J-öglofl. Riddersbapet och Adeln har genom
Protocolls-Utdrag, den 15 nästlidne
Maj, återremitterat Utskottets ofvannämnde
Betänkande, hvilken återremiss blifvit föranledd
af trenne dervid gjorde anmärkningar,
nemligen :
1:0 Att tiden omkring midsommar
(kulle vara den lämpligaste lör tjenstehjon}
Beni. och Ekon, Utsk. Betänkanäen, 763
flyttning; såsom skäl hvarföre hufvudsakligen
blifvit anfördt: att med Juni månads
ingång slutas det gamla hushållsåret, sedan
såningen blifvit fullgjord, och kreaturen
kunna vallsläppas, då det nya kommande
hushållsåret börjas med åkerjordens körning,
plöjning och dikning samt hägnadernes
upprättande: att ett tjenstehjon, som
sjelf inbergar den gröda, hvilken det derefter
ensam kommer att utfodra, måste
alltid med mera omtanka besörja både inbergning
ouh utfodring, än då detta verkställes
af särskilda personer, hvarförutan det
för husbonden skall vara lättare, att inom
Juni månad aflöna sitt tjenstefolk, sedan
han under vintermånaderne realiserat sine
producter till de högst erbjudna priser; att
de långa dagarne äro för de flyttande ganska
lämplige m. m.
2:o Att vid upplyste förhållanden tjenligast
vore, att stadga tvänne särskilde flyttningstider,
på det sätt, att den närvarande
bibehålies för Skåne och Norrland, samt
midsommaren stadgades för den medlersta
delen af Riket.
3:0 Att Utskottet äfven bordt utlåta
sig öfver flyttningstiden för smedsdrängar,
hvilken borde blifva densamma, som för andra
tjenstehjon. ifew
Ofvanstående anmärkningar har Utskottet
under öfverläggning förehaft; och, ehu
-
764 Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
ru, hvad den usta puncten angår, deruti
midsommaren föreslås såsom den tjänligaste
flyttningstiden, redan vid flere Riksdagar
blifvit härom vidlyftigt ordadt, torde
det likväl icke vara ur vägen att ytterligare
erindra: det den svåraste tiden för
Jordbrukaren i allmänhet då inträffar att
anskaffa penningar till tjenstefolkets löner,
att trädesjordens beredning, husbyggnad,
stängning, dikning, rödjning, nyodling i allmänhet,
vedupphuggning och kohlning i
Bergslagsorterne, fiskerier i Skärgårdarne,
linsåning i de norra Provincerne, torfskärning
och lerslåning i Skåne och Halland
vid samma tid förekomma; att i de orter,
der tjenstefolket vistas öfver sommaren vid
de så kallade fäbodar, ofta på flere mils
afstånd från bostäderns, betydliga olägenheter
skulle genom en sådan förändring
möta, äfvensom på de orter, der en del
innevånare nödgas söka sig arbete utom orten
vissa tider på året; att tjenstehjonen
skulle, i hopp om mera lönande betingsarbeten,
söka undandraga sig årstje»st, hvarigenom
oordningar och förhöjde löner skulle
blifva en följd; samt slnteligen, att, enär
ombyte af tjenstefolk plägar vid midsommaren
inträffa i Danmark, detta skulle
gifva anledningar till utflyttningar, heldst
Svenska tjenstehjon derstädes ega ett stort
företräde; hvilka alla skäl, med lieie, som
ännu kunde tilläggas, enligt Utskottets tan»
fiew. och Ekon.
ka, vida öfverväga de förmäner, som af
flyttringstidens utsättande vid midsommaren
förväntas.
I afseende på hvad i 2:dra puncten
blifvit yrkadt, rörande en olika flyttningstid
för särskilda orter, får Utskottet åberopa,
hvad dess Betänkande härom innehåller;
och hvilken tanka Utskottet ej kan
frångå.
Vidkommande slutligen den gjorda anmärkningen,
att Utskottet äfven bordt yttra
sig öfver flyttningstiden för smedsdrängar,
så, enär hvarken någon motion blifvit
härom i behörig ordning väckt, och icke
heller Tjenstehjons-Stadgan gifver någon anledning
till utlåtande, rörande denna fråga,
som egentligen utgör föremål för Hammarsmeds-Ordningen,
har Utskottet ansett något
yttrande deröfver vid närvarande förhållanden
icke vara påkalladt, och då, enligt
hvad upplyst blifvit, uti den nya Hammarsmeds
- Ordningen , som nu är under
granskning och oförtöfvadt lärer utkomma,
flyttningstiden för smeder blifvit lämpligen
föreslagen i likhet med den i öfrigt gällande,
torde något vidare yttrande i denna del
icke vara af nöden.
I öfrigt, då Utkottets ifrågavarande Betänkande
redan blifvit af Irenne Riks-Stånd
utan återremiss bifallet, torde detta innefatta
ett icke tvätydigt bevis, att Utkottets
hemställan rörande denna grannlaga fråga
766 Besv. och Ekon. UtsL Betänkanden.
1 det närmaste varit med den Allmänna ö£«
vertygelsen öfverensstämmande.
Stockholm den 10 Juni 1823.
N:o 124*
Ankom cl. 23 Juni lg2-5.
Utlåtande i anledning af gjorde anmärk«
ningar vid Utskottets Betänkande, rörande
sättet, att reglera inarknads-tiderne.
I-^etta betänkande har blifvit återremitte^
rädt.
1:0 Från Högloft. Ridderskapet och
Adeln, till följe af de anmärkningar, som
blifvit framställde af Herr Grefve Spens, Carl
Gustaf, hvilka anmärkningar hufvudsakligen
åsyfta, att, som de öfverklagade olägenheterna
vid marknadstidernas reglering icke
genom Utskottets föreslagne förändring
synas blifva afhulpne, den åtgärd måtte
vidtagas, att Landshöfdingarne få kännedom
Eesv. och Ekon. XJtsk. Betänk anden. 767
af hvart års Almanacka, icke först genom
Bokhandeln, utan långt innan den tryckes,
och medan'fel ännu stå att hjelpa, hvadan
Vetenskaps-Akademien borde hvarje år i
December afsända till hvarje Landshöfding
ett exemplar af Calendarii-Schemat för å«
ret efter det nästpåföljande, med utsatta
månads-, vecfeo- och helge-dagar samt marknader,
hvarefter, inom den l Mars följande
år, Landshöfdingarne borde hafva svarat,
om någon af de marknader, som blifvit
flyttade mer än ett dygn, kunnat lämpligare
flyttas till en annan tillåten dag.
Anmärknings-författaren anser mycket trassel
skola undvikas derigenom, att Vetenskaps-Akademien
kommer directe att correSpondera
med Länsstyrelserne, samt att Commerce-Collegii
åtgärd borde inträffa först
då, när stridighet uppstode. Grefve Spens
har derjemte utförligen sökt framställa ofoget
deraf, att Vetenskaps-Afeademiens med
Almansckornes digifvande sysselsatte Ämbetsman
beskylts för felaktig utsättning
af marknads-terminerne; hvilken beskyllning
sednast skall hafva skett af Utskottet5 och,
som Utskottet ej uppgifvit falen, har Almanacks-Författaren
saknat tillfälle att försvara
sig; tilläggande Grefven, att de fleste
anmärkningar, sorn hittills blifvit gjorda,
vid närmare granskning befunnits grundlösa.
—
2:0 Från Yällofl. Borgare - Ståndet,
7*58 Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden.
hvarest Herr Möller yrkat, att Utskottet
horda fästa en större uppmärksamhet på
olägenheten deraf, att marknader vid flere
olika ställen inom samma landskap utsättas
på en och samma dag, och att en underdånig
framställning äfven i den delen
vore lämplig; uti hvilken mening Herrar
Hagander, Falkman, Langenberg och
Santesson instämt.
Hvad sålunda blifvit anfördt och mot
Betänkandet anmärkt, har Utskottet i noga
öfvervägande tagit och får först, angående
Herr Grefve Spens’s föreslagne åtgärd, vördsamt
anföra, att, då Konungens Befallningshafvande,
efter vederbörandes hörande vid
uppgörandet af en ny reglering för marknadstiderne,
komma att sig utlåta, inser
icke Utskottet de fördelar, Grefve Spens
lofvar sig deraf, att Landshöfdingarne sedermera
årligen skola yttra sig öfver hvarje
Calendarii-Schema, som äfven borde innefatta
förslag till marknadstidernes utsättande.
Det har visserligen icke varit Utskottets
tanka, att det vore i försumlighet
eller mindre noggranhet hos den med Almanackornss
utgifvande sysselsatte Ämbetsman
inom Vetenskaps-Akademien, som man
borde söka de egentliga orsakerna till omlysningar
af marknadsterminer och klagomålen
öfver deras felaktiga utsättande.
Dessa orsaker finner Utskottet ligga deruti,
först och främst, att det gifves olika
Resv. osli Eken. TJtsk. Betankanåen, 769
föreskrifter, i afseende på marknader, sona
räcka en dag, och dem, som räcka flera
dagar, och för det andra: att marknader,
som sedan äldre regleringar få räcka flera
dagar och derföre af Akademiens nämnde
Ämbetsman anses för sådana och utsättas i
Almanackorna stundom på Måndag, likväl,
genom sednare bruk och till följe af minskad
Handelsrörelse, hållas endast en das
n t»
och af sadan anledning, då de infalla
på nyssnämnde dag, omlysas af Konungens
Befallningshafvande, eller ock tvärtom;
Hvaraf tydligen inses, att i sakens nuvarande
invecklade förhållande ligger grunden,
hvarföre det varit så svårt, om icke omöjligt,
att förekomma alla olägenheter vidi
marknadsterminernas utsättande. Utskottet:
har derföre föreslagit, att det måtte stadgas
enahanda föreskrifter för alla slags marknader,
och att en ny reglering ej mindre a£
terminerne för deras utsättande, än af tiderne,
huru länge marknaderna skola räcka,
bör företagas; Och, alldenstund således
genom denna Utskottets åtgärd de öiverklagade
olägenheternas orsaker upphöra, kan
Utskottet icke annat än linna densämfna
vida ändamålsenligare, än den Grefve Spens
åsyftar, som, utan att grunden för felaktighetens
oundviklighet upphäfves, endast synes
åstadkomma omgång och onödigt, besvär.
Bihang; till Riks-St. Fröt, 1523 , ft.dc Sorni. N;r 49>
77® Besil* och Ekon. Ut sk. Betnnkanden,
I afseende på hvad Herr Grefveft
besvärat sig deröfver, att Utskottet icke
lemnat tillfälle för Almanacks Författaren*
att försvara sig emot beskyllningar, som
mot honom skola blifvit gjorde, har Ut*
skottet funnit oväntadt, att dess Betänkande
kunnat föranleda en sådan tydning; men,
då Utskottet å dess sida ej kan anse det
för annat än en uppmaning, att bestämdt
uppgifva någon felaktighet, som blifvit anförd,
«å har Utskottet trott sig exempelvis
böra tillägga, att den endast en dag räckande
marknaden i Ålmisåkra blifvit utsatt till
den 25 October, eller på en Lördsg, tvärtemot
författningens tydliga föreskrift.
Beträffande dernäst, hvad Herr Möller
yrkat, att flere marknader inom samma Län
icke på samma dagar måtte utsättas, tror
Utskottet det af honom åsyftade ändamål,
genom en ny marknadsreglering, lämpligast
vinnas. Dock underställes detta Utlåtande
R. H. Ständers egen upplysta ompröfning,
med vördsam anmälan, att Betänkandet
blifvit af Högv. PresteStåndet och
Hedervärda BondeStåndet gilladt.
Stockholm den 10 Juni 1825.
Bern, och Ekon. Vtsk. Betänkande^.
N:o 125.
Ankom den 28 Juni 1823-
Förnyadt t]tidt ande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets utlåtande,
rörande FrälseBondes befrielse från fjerdingsmans
befattningens bestridande.
Utskottets utlåtande N:o 8, om FrälseBondes
befrielse från Fjerdingsmans befattningen,
då den tourvis af Allmogen bestrides,
har blifvit återremitteradt, på grund
af de anmärkningar» hvilka deremot blifvit
gjorde,
uti Vallöf. BorgareStåndet,
i:o Af Herr Hjertström, som finner den
grundsats, från hvilken Utskottet utgått,
icke tillämpelig på förevarande mål, emedan
de rättigheter och skyldigheter, som
Frälsehemman ega, äro reela, men här åter
skall fråga vara om en personell skyldighet
för hemmanens åboer, hvilken han
för sin del anser böra dem billigen åläggas.
2:0 Af Herr Montan, som erinrat, att i vissa
socknar oftast finnas endast Frälsehem
man, och att, enär fjerdingsman ovillkorligt
bör i socknen tillsättas, befattningen på
sådana ställen matte uppdragas åt nämnde
hemmans åboer; Hvadan han äfven ej tror
någon förordning bestämdt fritaga Frälse
bonde från ifrågavarande besvär;
77* Beiih och Ekon. Vttk, Eetankanden>
uti Hederv. BonåeStandet,
AE RiksdagsFullmägtigen Peter Andersason,
från Halland, sorn yrkat, att i de sock»
nar, der endast få Kronobönder finnas, Frälsehemmansägare
måtte förklaras skyldige att
till hälften, efter hemmantalet,emot Kronoåboer
deltaga i Fjerdtngsmanstjenstgöringen,
och att i de socknar, som bestå af blott Frälsebönder,
desse måtte förpligtas att sinsimellan
ifrågavarande göromål fördela. Häruti hafva
Per Bengtsson, från Halland, och Anders
Larsson, från Jönköpings län, med flera instämt,
hvarjemte Anders Danielsson tillaggt,
det han med förundran erfarit, hurusom Utskottet
åberopat privilegiers helgd, då frågan
endast är om ett ekonomiskt ordningsmål, uti
hvilket Kongl. Majit eger att uppå Riksens
Ständers underdåniga önskan i nider besluta;
förmodande han, att de öfriga RiksStånden
så mycket mindre kunna vara exnot
ifrågasatte reglering, som den egenleligen
rörer endast BondeStåndet, hvars
Frälsejordsegande medbroder öfver hela riket
icke lära med missnöje underkasta sig
ett åliggande, hvaruti de, hvad åtskilliga
orter beträffar, redan taga del. Anders Joachimsson
har utlåtit sig, att, så länge Krono
fjerdingsmansbefattningen endast bestrides
af Krono- och Skattebönder, borde fjerdingsmännen
vara privilegierade från att
verkställa utpantningar och skjutsbådningar
ra, sa. hos Frälsebönder.
EesVé och Ekon. Utsk. Eitänkandcn. 775
Till besvarande häraf får Utskottet vördsamt
anföra: att, om än befrielsen från Fjerdingsmansbefattningens
bestridande från början
rerkeligan varit en personellrättighet, har
den likväl öfvergått och blifvit reel, enär
den nu tillhörer och åtföljer Frälsehemmanet,
utan afseende om det eges af Frälseman
eller icke. Denna befrielse för Frälsehemman
är äfven bestämdt förklarad, genom
flere Kongl, bref och Resolutioner, hvaraf
den sednaste är af den 10 December
1810. Utskottet, som härjemte åberopar
dess förut anförde skäl, finner således de nu
gjorde anmärkningar icke föranleda till någon
ändring af den mening. Utlåtandet innehåller,
hvilket af Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Högvördige PresteStåndet
blifvit bifallet. Stockholm den 3 Juni 1825.
N:r 126.
Ankom den I Juli lgsg.
Utlåtande, i anledning af gjord anmärkning
vid (Jtskottets afgifnc Betänkande,
angående medel till befordrande
af gymnastiska öfningar.
H öglofl. Ridderskapetoch Adeln har till Utskottets
förnyade åtgärd öfveriemnat dess ofvannämnda
Betänkande, i anledning af dervid
Besv, och Ekon. Utsk« Betänkandgn.
gjord anmärkning: att, då man vill saken, bör
man ock söka medlen till dess ernående, samt
att Ekonomiutskottet, i förening med StatsUtskottet,
bordt föreslå ett bestämdt anslag till
befordrande af de gymnastiska öfningarne.
Utskottet får, till besvarande häraf,
vördsamt anföra, att, ehuru Utskottet genom
sitt afgifne Betänkande förklarat sin öfvertygelse,
om nyttan och vigten af Gymnastikens
befrämjande, har Utskottet likväl, e»
när hvarken de tillgångar, genom vid läroverken
redan befintlige cassör, som kunde
användas till ifrågavarande ändamål, ännu
blifvit behörigen utredde, eller beloppet af
nödige medel bestämdt, samt således ej kunnat
utrönas, huruvida eller i hvad mån
Statens medel behöfde anlitas eller icke,
ansett sig, i sakens närvarande outredda
skick, icke kunna hvarken enskildt, eller
gemensamt med StatsUtskottet, till hvars
åtgärd motionen icke blifvit remitterad, ingå
i någon pröfning, rörande omförmaldte
anslag; och Utskottet har icke heller af den
meddelade anmärkningen funnit anledning, att
nu utsträcka sitt yttrande till denna omständighet,
utan förblifver vid sitt förut afgifne
vördsamma Betänkande, hvilket af Högv.
PresteStåndet, Vällofl. BorgareStåndet och
Hederv. BondeStåndet blifvit gilladt.
Stockholm den 26 Juni 182g.
JOQOOOOB
Benn och Ekon• Vtik. Betan/tanden, 775
N:r 127.
Atikom d. 1 Juli igs5.
Ijtlåtande i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets afgifne Betänkande,
öfver Prosten, Doctor Stenhammars
motion, angående den äfventyrliga ha•
stigheten vid, de så kallade Kungsskjutsarne.
Hedervärda BondeStåndet har, genom ProtocollsUtdrag
af den 17 nästlidne April,
till Utskottet återremitterat dess ofvannämnde
Betänkande samt dervid meddelat Ut*
skottet de anmärkningar, hvilka föranledt
återremissen. Dessa äio gjorde al RiksdagsFullmägtigen
lohan Jacob Rutberg, från
Norrbottens Län, och Börje Börjesson,
från Halland, hvilka föreslagit en lag, hvarigenom
de, som utgöra H. Majit Konungens
suite, blefvo förbundne, att ej färdas fortare,
än en mil på timman; samt af RiksdagsFullmägtigen
Johan Longberg, sorn anfört:
att den klagan, sorn förspörjes i förevarande
hänseende, icke kan afse Hans
Maj;ts Egen Höga person; men deremot
vore det, i afseende på de till Konungens
suite hörande åkdon och packvagnar, som
man hade skäl till klagan, emedan, då dessa
vid nattlägren stanna efter, da sedermera
yy6 Eesv. cck Elkon. Utsk. Eetänkanåen,
mäste öfver höfvan fortskynda, för att hinna
frat» förr elier liisa tidigt, som H. Maj:t,
emot hvilket förfarande Riksdagsmannen anser
en gräns vara Iska nödig, sorn billig,
och ehuru, då någon häst dör eller förderfvas,
ersättning skall enligt författningarne
tilldelas den lidande, blifver den dock i
förra fallet vanligen fördröjd och i det sednare
förmenas den nästan alltid uteblifva,
emedan, då hästen blifver vid lif, skadan
vore mera tvåtydig.
Då TJtskottet, uti dess ifrågavarande
Betänkande, med billigt afseende å de olägenheter,
som de skjutsande, genom de så
kallade Kungsskjutsarne, kunna få vidkännas,
ej mindre yttrat, att den onödigtvis
hårda medfart af de skjutsandes hästkreatur,
som genom någras af silken förvållande
skulle kunna inträffa, skall, så vida den
af målseganderns eller Vederbörande Ämbetsmän
i underdånighet anmäles, lika säkert,
som andra afvikelser från lag och
ordning, fästa Kongl. Majus Nådiga uppmärksamhet
till vinnande af behörig rättelse,
än ock föreslagit R. Högloft. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det mätte vid de tillfällen, då hästar
under Kungsskjutsar antingen stupat
eller blifvit i större eller mindre mån skadade,
hvilka händelser icke alltid kunna
undvikas, ehuru man tillförser sig, att de,
genom Kongi. Maj;ts viset och nådiga
Best), och Ekon. Utsk. Betänkondcn. 777
omvårdnad, måtte sä sällan sorn möjligt
inträjja, det stupade eller förderfvade
hästkreaturets egare lemnäs rättighet, att,
efter det ersättningen, genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes försorg, blifvit i behörig
ordning uppskattad, få samma ersättningsbelopp
af LandtRänteriet ofördröjeligen
sig förskjutet; så finner Utskottet, som
härigenom ä ena sidan åsyftat , att i
möjligaste måtto förekomma de öfverklagade
olägenheterna, och å den andra i de fall,
då de, detta oaktadt, skulle kunna inträffa,
velat bereda en säker och snar ersättning,
sig icke lämpligen kunna på annat
sätt, eller genom tillstyrkande af bestämda
föreskrifter, understödja ifrågavarande
motion, som, enligt Utskottets öfvertygelse,
skall på detta sätt säkrast bereda det
dermed åsyftade ändamål; Åberopande Utskottet
i öfrigt hvad Utskottet uti sitt afgifna
Betänkande härom yttrat; Och får Utskottet
slutligen tillkännagifva, att Utskottets
häröfver meddelade Betänkande redan
blifvit af Högloft. Ridderskapet och Adeln,
Högv. PresteStåndet och Vällofl. BorgareStåndet
bifallet.
Stockholm den 26 Juni 1825.
?70; Besv, och Ekon. Utsk. Betänkqnden.,
128.
Ankom den l Juli 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets afgifne Betänkande,
angående förändringar uti de
nu gällande författningar om kronor
skjutsen.
Detta Betänkande har af Hedervärda Bon*
deStändet blifvit återremitteradt, på grund
af följande dervid gjorde anmärkningar:
att något allmänt stadgande icke vore genom
motionen åsyftadt, utan att Konungens
befallningshafvande, i samråd med invånarne,
hvar i sitt län skulle öfverenskomma
om grunderne för en ny och billigare reglering
af Kronoskjutsen, samt efter desse
grunder utarbeta en för hvarje län särskildt
gällande författning, men att jemkningen
icke på något vilkor borde öfverlämnäs till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandas godtycke:
Att vid en sådan jemkning de frän
skjutsningsställen aflägse boende måtte,
genom en mindre ofta inträffad skjutsning,
i jemnförelse med de närboende, vin»
na en sådan lättnad, som kan finnas
förenlig med den beqvämlighet eller det
minre besvär, de sistnämnde få vidkännas
i och för skjutsningens fullgöran»
de: Att Utskottet bordt tillstyrka en
underdånig anhållan hos Kongl. Maje
-
Eesv. och Ekon. TJtsk. Betänkandcn.
Stät om föreskrift för Konungens Befallningshafvande,
att efter,, föreskrifne allmänna
grunder, hvar inom sitt LäD, efter
locala omständigheter reglera Kronoskjutspingen
samt slutligen, att, enär 1810 års
författning afser reglering af kronoskjutsen
i de Län, der sådant förut icke skett, borde
äfven de redan verkställde skjutsordningar
komma under granskning, för att rättas efter
en bestämd grund, med billigt afseende
för de orter, der rotering eller andra o nera
blifvit åjaggde, i stället för skyldigheten
att utgöra kronoskjuts.
Ehuru Utskottet genom sitt i detta
ämne afgifne Betänkande velat, sa vidt möjligt,
bereda lättnad för kronoskjutsskyldiga
och en jemn fördelning af detta onus, har
Utskottet likväl ansett sådane bestämda
föreskrifter och grunder, som anmärkningarne
åsyfta, icke kunna lämpeligen tillstyrkas,
enär de åtgärder, som i detta hänseende
vidtagas, nödvändigt måste stödja sig
ej mindre på en noggrann kännedom af locala
förhållanden, utan ock på omständigheter,
sorn med tiden antaga ett förändradt
skick och således icke kunna förutses,
hvadan Utskottet, med afseende i öfrigt ä
hvad äfven inom Hedervärda BondeStåndet
blifvit erinradt, att, enligt 1810 års författning,
invånarne i hvarje Län ega öppet, att
hos Kongl. Majus Befallningshafvande begära
nödig reglering af kronoskjutsen. saint
Best). och Ekon. Utsk. Betänkancteit.
att, i händelse af missnöje deröfver, i behörig
ordning anföra klagan, icke finner anledning,
att frångå sitt häröfver meddelte
vördsamma Betänkande; hvilket af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, Högv. PresteStåndet
och Vällofi. BorgareStåndet blifvit bifallet,
Stockholm den 26 Juni 1823.
N:o 129.
Ankom den »2 Juli 1823.
Vördsamt Memorial till Riksens Höglofl.
Ständer, i anledning «/ Stats- fjtskottets
åtgärd att särskildt utlåta sig i den med
Ekonomi-LJtskottet gemensamt remitterade
fråga om upprätthållande a/ Höganäs
Stenkolsverk.
Sedan Höglofl. Stats-Utskottet, genom ProtocolIs-Utdrag
af den 27 sistlidne månad,
som i dag föredrogs, Iemnat Ekonomi-Utskottet
underrättelse derom, att Slats-Utskottet
ansett Herr Grefve J. de la Gar
-
F.esv, och Ekort. Utsli. Betänkan den. 781
die's, ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
till gemensam handläggning af Stats- och
Ekonomi-Utskotten , remitterade motion:
angående upprätthållande af Höganäs Stenkolsverk,
ega oskiljaktigt sammanhang med
Kongl. Maj:ts till Stats-Utskottet aflåtne
nådiga skrifvelse i samma ämne, och på
sadan grund särskildt afgifvit sitt utlåtande
öfver denna motion tili Riksens Höglofl.
Ständer, så har Ekonomi-Utskottet, som
genom denna Stats.Utskottets åtgärd nu mera
saknar utväg att annorlunda, än genom
serskildt utlåtande å sin sida , yttra sig i
den af Herr Grefve de la Gardie väckta,
till bägge Utskotten gemensamt öfverlemnade
fråga, trott sig böra detta förhållande
hos Riksens Höglofl. Ständer anmäla , med
vördsam hemställan, att Stats-Utskottets redan
afgifne utlåtande Hnge hvila, intilldess
Ekonomi-Utskottet hinner sitt yttrande aflåta;
på det att, såsom med den gemensamma
Remissen varit åsyftadt, Riksens
Höglofl. Ständer må, vid denna vigtiga frågas
afgörande, få på en gång till pröfning
företaga bägge Utskottens meningar i ämnet.
Stockholm den 8 Juli 1825.
782 Besvi ock Ekon. Utsk. Betänknnden.
N:o 130.
Ånkom den 12 Juli »825-
betänkande öfver de hos Riks-Ständen väckte
frågor, angående förändring i allmänna
Skjutnings-unstalterne, postvagnars
inrättande och skjutlegans nedsättning.
De i detta ämne till Riks-Stånden ingifiie
och derifrån till Utskottets handläggning
remitterade motioner äro följande:
Ifrån Högloft. Ridder fkäpel och ÅdeXnx
ilo Ett Memorial af Friherre Wrangel,
Henning Gustaf, hvaruti föreslås en
Jorvagns- eller postvagns-inrättniog, hvilken,
förenad med den vanliga brefpo3ten,
skulle gå emellan Rikets större Städer, samt
till och fran de platser, som utgöra förenings-puncten
mellan Sverige och det öfriga
Europa; varandes derjemte föreslaget,
att å desse vagnar, hvartill skulle nyttjas
så kallade Hollsteinare, skulle hvarje gång
Jernnäs rum för 4 resande, af hvilka en
hvar skulle erlägga betalning å 8 sk. B:co
milen, samt egde medhafva saker af 2
vigt, hvarförutan så många paquetter skulle
medtagas, som utrymmet i öfrigt medgåfve,
och har Friherre Wrangel uppgifvit
så väl den Tariff, hvarefter afgiften för
Resi). och Ekon. tltsk. Retankanden. 78g
paquetterne skulle erläggas, som jemväl
det hufvudsakligen reglementariska för inrättningen
samt ändtligen, genom upprättade
caleuler, sökt ådagalägga, att en sådan
inrättning ej allenast skulle bära sig utan
förlust för Post-verket, utan ock kunna be*
reda nämnde verk någon behållning; vanander
vid detta förslag anmärkningar gjorda
af Friherre Carpelan, Wilhelm.
2:o Ett Memorial af Herr Montgomnierie,
Gustaf, hvaruti yrkas nedsättning
a£ den sednast stadgade skjutslegan, hvilken,
öberäknadt den kostnad, den tillskyndar
Staten, dess Ämbetsmän och andra resande,
numera hvarken skall vara föranledd
af den tillfälliga foderbtisten, som förorsakat
förhöjning, eller medföra någon verklig
förmån för de skjutsskyldige, som dymedelst
mera sällan få tillfälle att genom
skjutsning förtjena.
Ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet.
3:0 Ett Memorial af Herr P.\ Winbladh,
hvaruti yrkas verksam behandling
af den hos Riksens Ständer vid förra Riks*
dagen väckte och till Kongl. Maj.t i underdånighet
hemställde fråga, angående en
forvagns- eller postvagns-inrättning.
Ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet.
4:o Ett Memorial af Riksdags-FullSttägtigen
Johan Olsson Longberg, deruti
784 Btsv, och Ékon. Utsk. Betänkanden.
hans vid förra Riksdagen gjorde motion, angående
en förbättrad skjutsningsanstalt medelst
iorvagnar, nu å nyo framställes.
5:0 Ett Memorial i sistnämnde ämne,
samt angående hållskjutsens antingen upphörande
eller ställande på entreprenade, a£
Riksdags-Fullmägtigerne Gustaf Pehrsson,
Gusta/ Larsson och Eric Matsson ifrån
Stockholms Län.
6:0 Ett Memorial af samma Riksdagsfullmäktige,
jemte Anders Andersson, äfven
i Stockholms Län, angående förhöjning af
vagnslegan.
7:0, 8;o, 9:0 Memorialer af RiksdagsFullmägtige
Nils Pehrsson och Jöns Pehrsson,
från Malmöhus Län, samt Måns Mattisson,
från Christianstads Län, angående
Hållskjutsens afskaffande.
10:0 Ett Memorial af Riksdags-Fullmägtigen
Anders Nilsson, hån Östergöthland,
hvaruti yrkas, att endast de personers förskaffande,
som färdas i ämbetsärender, skul»
le åligga Hemmans egarne såsom skyldighet,
samt deremot, utan deras betungande,
särskild skjutsningsanstalt för andra resande
inrättas.
11:0 Ett Memorial af Riksdags-Fullmägtigen
Olof Wikström, från Norrbottens
Län, hvaruti yrkas boställens deltagande i
skjutsningsskyldigheten.
12:0 Ett Memorial af RiksdagsFulltxsägtigen
Hans Michelsson, från Gefleborg#
Besil' och Ekon. Utsk. Betdnkanden. 73/5
Lätt, angående förbud för Courierer, att
färdas fortare, än 1 mil i timman.
13:0 .Ett Memorial af Ri ksdagsFuIlöiägtigen
Fer Andersson, från Södermanland,
angående lindring i Hållskjutsskyldigheten
för de hemman, som äro pä längre afstånd
från skjutsningsstället belägne.
14:0 Ett Memorial af RiksdagsFulIHiä'gtigen
Eric Broberg, från Södermanland,
angående befrielse för Gästgifvare från
skyldigheten att skjutsa resande, och
15:0 Ett Memorial af sistnämnde RiksdagsFullmägtige,
angående rättighet för
Hållskjutsskyldige, att med Gästgifvaren
öfverenskomma om utgörande af nämnde
skyldighet.
Alla de frågor, som rörande skjutsningssättet
och skjutsnirrgsskyldigheten sålunda blifvit
hosRiksStånden väckte, kunna lämpeligen hänföras
till 2 hufvudafdelningar, eller dels de,
som åsyfta allmänna och hufvudsakliga förändringar
deruti, dels ock de, sorn endast
afse jemnkningar i nuvarande förhållanden
imellan de resande och skjutsande, samt
imellan desse sistnämnde inbördes.
Till den förra afdelningen höra frågorne
om Landtmannens entledigande från all
annan skjutsning än den, som i och för
Ambetsärender utgöres, om skjutsens upplåtande
på entreprenade, om hällskjutsena
Bihang till RiksSt. Prot. 1823, Q:de Sami. N:o 50.
jQ6 Btsv. och Rhon, Viik. Betänkanden.
indragning, och om inrättning af For- och
Postvagnar.
Att det åliggande, Hemmansegare i Sve*
rigs från längre tider tillbaka fått vidkännas,
att fortskaffa vägfarande, icke grundas
på någon naturlig rättseniighet eller
ens kan bestämdt härledas från det förhållande,
som ett stadgadt och utbildadt samhällsskick
förutsätter imellan Staten och
dess medlemmar, så vida nemligen Statens
och samhällsskickets bestånd och upprätthållande
icke är beroende af en sådan praastation,
har öfta blifvit yrkadt. Satsen lärer
vara oförneklig i förstnämnde afseende
och skulle vara det äfven i det sednare,
om icke dels denna skyldighet på många
ställen varit, allt ifrån hemmanens första
tilldaning, ehvad nu denna skett genom
occupation eller ordentligt aftal, vid desammä
fästad, dels Statens eller samhällets utbildning
och sammanhållning påkallade ej
allenast dess medlemmars bidrag till upprätthållande
af dess förvaltning och styrelse,
utan kanske lika ofta en slags bemedling
i och för utvägarne, att med enhet,
ordning och framgång besörja sådane angelägenheter,
hvilka, om ock härledda
endast från beräkningen af enskild fördel,
likväl i sina verkningar äro af inflytande
på allmän nytta och förkofran. Att
en sådan bemedling bör utgå från grunderne
af naturlig billighet, så att icke den ena
£esv. oth Ekon. TJtsk. Betänkanden. 787
medborgaren och näringsidkaren betungas
i och för den andres företag, utan att deraf
draga någon fördel, är lika gifvet och
äfven med Samhällscontractets anda och
ändamål öfverensstämmande, samt att samma
bemedling i mångå fall icke utan olägenhet
umbäres, och att, i de ämnen, hvarå
rnan en gång begynt att tillämpa den,
öfvergången från dess användande till ett
fullkomligt oberoende deraf måste, ont
vådor skota undvikas, ske varsamt och
med beräkning, huruvida dess biträde
må kunna med mindre tvång och samma
fördelar af den enskilda omtankan ersättas.
Dessa grunder, som torde kunna vinna
tillämpning i mer än en fråga, öm det
skydd, vissa näringar egt, och det tvång,
som samma eller andra näringar varit underkastade,
skola ock leda Utskottet vid bedömandet
af den Utaf RiksdagsFullmägtigea
Anders Nilssonväckte motion, om hemmanens
befrielse från all annan skjuts än den, som
vid Ämbetsmäns resor x Ämbetsärender
skulle utgöras; en motion, hvilken i vidsträcktare
mån, än någon af de öfriga, åsyftar
den lindring i tkjutsningsbesväret,
BondeStåndet vid flere Riksdagar sökt utverka,
men hvars bifallande också å en annan
sida skulle föranleda, att de, som i och
för enskilde angelägenheter föranlåtas att
färdas från en till annan ort, blefvo helt
och hållet beroende af möjligheten, att fä
788 Rest). och Ekon, Utsk. Retänk anden.
skjutsen besörjd genotn entreprenad^ oell af!
den betalning eller skjutslega, som vid ett
sådant contract kunde mod entrepreneuren
betingas. Utskottet anser sig härvid böra
erinra, ej allenast om den skyldighet, vissa
hemman, på sätt elvan berördt är, ända
från sitt upphof eller från urminnes tider
egt till resandes fortskaffande mot skälig
vedergällning, utan ock om, hvad Allmänna
Besvärs» och Ekonomiutskottet vid 1815
års Riksdag, i afseende på de då förekomna
dylike frågor, anmärkt, att det nemi. är uti
Sveriges gcographiska läge och physiska
beskaffenhet, sorn hufvudorsaken igenfinnes
till de onera, hvilka man varit nödsakad
ålägga största delen af jorden, i och för
de resandes fortskaffande, så vida att, i detta
vidsträckta, men glest bebodda land, det
å ena sidan varit nödigt, att färdas långa
vägar, för att bevaka sina angelägenheter
hos Regeringen och Autoriteterne, besöka
Lärosäten, eller de ofta aflägsna och föga
talrika föreningspuncterna för handeln och
industrien, men å den andra icke kunnat
blifvanågonlönande Näringsgren att anskaffa
och underhålla hästar, endast i speculation
på skjuts, hvilken å mänga orter sällan och
ojemnt inträffar, utan att det derföre varit
mindre angeläget för de till samma orters
besökande föranlåtne personer, att äfven å
nämnde vägar kunna fortkomma, med någorlunda
oberoende af kringliggande hem*
Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden. 739
ttiansegares större eller minre beredvillighet
till deras fortskafFande.
Då desse förhållanden, som vid förilutne
Riksdagar legat till grund för Rikets
Ständers afslag å dylika framställningar, äro
af egenskap, att äfven nu fortfara och
vara gällande, då skjutsens ställande på entreprenade
blifvit i flere orter, och deribland,
om Utskottet icke bedrager sig, äfven
i Anders Nilssons hemort, Östergöthland,
utan framgång försökt, och troligen
aldrig allmänt kan tillvägabringas å demindre
landsvägarna, vid hvilka deremot den
mera sällan påkommande skjutsen synes
hunna utan synnerlig olägenhet af de kringboende
hemmansegarne mot skälig skjutslega
bestridas; och, då erfarenheten visat,
att det beroende af de skjutsandes godtyckliga
anspråk på skjutslega, hvari resande
någon gång blifvit försatte genom brist på
tillräckligt skjutsanslag, en brist, som i synnerhet
förr egt rum vid de närmast Stockholm
belägne Gästgifvaregårdar, föranledt
antingen till oskäliga stegringar i nämnde
lega eller ock till uppehåll i fortkomsten,
så anser Utskottet, för sin del förkastande
Anders Nilssons till en upplösning af nuvarande
skjutsinrättning i det närmaste syftande
förslag, sig heldre böra, i anledning faf de
öfriga motionerne, vara betänkt på sädane
åtgärder, hvarigenom samma i det hela goda
och ändamålsenliga inrättning målkun»a
till skjutsandes och resandes ömsesidiga
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanrfen.
fördel, eller åtminstone utan något deras
förfång, ytterligare förbättras och fullkomnas.
Bland dessa åtgärder erbjuder sig förnämligast
den
sorn vid förre Riksdagar och äfven nu i
flere motioner blifvit påyrkad, och hvarom
Kongl. Majit, redan under den ig Augusti
1810, till samtlige Dess Befallningshafvande
aflåtit nådigt Girculaire, Det är bekant,
att försök dermed i alla Län blifvit gjorda,
men ett de pä de fleste ställen frugtlöst aflupit,
hvilket dock hufvudsakligen torde kunna
härledas dels af allmogens och de flestes
farhåga för sådane företag, hvilka icke till
sin större eller mindre fördelaktighet kunna
på grund af någon erfarenhet bedömas,
dels deraf att de skjutsande, hvilka stundom
mindre beräknat de moraliska och ekooomiska
olägenheterne af skjutsningen,
än den tillfälliga vinsten deraf och känbarheten
af det bidrag i persedlar eller
contant, som da till entrepreneuren skolat
utgöra, sällan kunnat förena sig om vilkoren
för en sådan entreprenade, hvilka äfvenväl,
då någon täflan af speculanter icke
kunnat vid företagets början inträffa, och när
de flesta försöken i denna väg gjordes före
skjutslegans förhöjning, blifvit högt uppstegrade
af de få personer, hvilka sig i sådantafseendeanmält.
Uti ett af RiketsLän, der Gästgifveriskjutsen
från och ared 1822 års början blif
-
Besv. och Ekon. Utsi • Bttänkanden. 791
vit med 27 Gästgifveriet ställd på entreprenade,
på ett slä lie utan annan betalning till entrepreneuren
än skjutslegan, och på de öfrige
emot örliga bidrag af de skjutsskyldige, utgörande
från och med 4 till och med 16
Rd:r B:co på helt hemman, eller från och
med 1 till och med 4 Ridr B:co för hvarje
skjutshäst om året, allt efter skjutsningstungans
svårare eller lindrigare egenskap,
har dock erfarenheten visat, att anstalten
kunnat bära sig med vinst för entrepreneu*
rerne, i följd hvaraf all anledning företer
sig till förmodan, både att entreprenade.
vilkoren, då de nu öfverenskomne terminerne
för entreprenaden löpa till ända,
skola till skjutslegans förmån kunna nedsättas,
och att andre skjutslag skola finna sig
hugade för enahanda öfverenskommelser.
Utskottet finner sig häraf föranleddt, att
tillstyrka Riksens Böglofl, Ständer, att ho*
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, om
ytterligare åtgärders vidtagande och befordrande,
hvartill skulle leda, om Kongl.
Majit täcktes i Nåder anbefalla sine Befallningshafvande
i de Län, der skjutsentreprenader
eller andra till samma ändamål ledande
regleringar, hvarmed de skjutsande
finna sig belåtne, icke redan egt rum, att
heldst districtvis och icke i massa höra
samtlige skjutslagen vid de Gästgifverier,
dit Hållskjuts är anslagen, och äfven de öfrige
på de ställen, der skjutsningsskyldighe
-
792 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
ten anses betungande, angående skjutsens
upplåtande på eritrepreuade, efter de i
Kong!. Brefvet den 13 Augusti 1810 fastställde
grunder, och med detsamma lemna
hugade entrepreneurer tillfälle att göra sine
anbud, utan att annat tvång härvid bor*
de å ena eller andra sidan ega rum, an att,
på de ställen, der någon entrepreneur ville
för blotta skjutslegan åtaga sig skjutsen,
ett sådant anbud borde ovilkorligen antagas,
samt att, i frågan om andra anbud,
pluraliteten af skjutslaget pä hvarje ställe
egde bestämma antagandet eller förkastandetj
och kunde i sammanhang dermed till
Kongl. Maj:t i underdånighet framställas,
huruledes en sådan entreprenade skulla
betydligen underlättas, örn, medelst föranstaltad
sjötransport för kronans manskap
och effecter, vid alla de tillfällen, då lägenhet
dertill gåfves, kronoskjutsen kunda
så inskränkas, att 2:ne hästar af hvarje helt
hemman räckte till dess utgörande, hvarmedelst
hemmansegarne, då de tillika befriades
från Gästgifvareskjutsen, kunde blifva
i tillfälle att hålla mindre antal hästar
och desto större antal boskap: om entre*
preneurerne tillätos, att vid alla de tillfällen,
då de resande icke nyttja egna åkdon,
sjelfva eller genom sina formän verkställa
körningen, under ansvarighet likväl, att den
resande fortskafFades inom den i författning
garne föreskrifne tid: om, då öfverenskom
-
Besv, och Ekon. Utsk. Betänkande/!. 795
melserne härom hinna blifva mera allmänna,
den på olika skjntsningsställen till olika
belopp uppgående entreprenadeafgiften
sammanräknades och fördelades lika på alla
skjutsningsskyldige hemman inom hvarja
Härad, likväl icke annorlunda än efter den
öfverenskommelse, Häradsboerne under
Konungens Befallningshafvandes bemedling
derom kunde träffa: och ändtligen om på
eådane skjntsningsställen, der locala omständigheter
af många och långa skjutshåll lika
mycket försvåra entreprenaden, som de
skjutsskyldige hemmanens aflägsna läge
gjort det betungande för deras egare, att
sjelfve fullgöra denna skyldighet, hvilket
förhållande i synnerhet inträffar vid sådane
vägar, som utgöra deflléer eller de enda
communicationerne genom mindrebebodda
tracter, såsom till exempel Bodarne i
Nerike och Hofva i Vestergötland, skjutslegan
blefve, ehuru sparsamt, icke utan synnerliga
skäl och endast efter Kongl. Maj:ts
Nådiga ompröfvande, förhöjd till sådant
belopp, att entreprenade utan de skjutsskyldiges
alltför stora betungande kunde
för sig gå, heldst derest entreprenade af
skjutsningen för en längre tid såmedelst
kunde ernås; tillförseende sig Utskottet, ej
allenast att entreprenaderne af skjutsningen
såmedelst skola befordras, utan ock medföra
6ådan vinst för dem, som åtaga sig
densamma, att vid de betingade entrepre
-
794 Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
nadeterminernes slut, en större concurrence
skall inträffa af personer, som på lindrigare
vilkor och somlige, må hända, för blot»
ta skjutslegan ingå i slika åtaganden, hvarigenom
man slutligen skulle, utan egentlig
rubbning i nuvarande skjutsförfattnings grun»
der och med bibehållen säkerhet för de
resande, att emot en bestämd skjutslega
blifva fortskaffade, ändock närma sig det
eftersträfvade målet, att få skjutsningen besörjd
utan något betungande för landtmannen.
Genom hvad Utskottet nu, rörande
skjutsens besörjande af entrepreneurer, fö»
reslagit, lemnäs Hållskjutsskyldige ett till»
fälle, att från detta onus blifva entledigade,
hvarförutan Utskottet föreslår ej allenast,
att på de ställen, der de närmast Gästgifverierne
belägne hemman, hvilka vanligen
utgöra reserve skjutslaget, skulle magta utgöra
skjutsen, utan för känbart lidande.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunde
ega, att, derest allmän entreprenade efter
ofvanberörde grunder icke skulle kunna åstadkommas,
då emellan nämnde skjutslag
och Hållskjutslaget bemedla en sådan öfverenskommelse,
att det förra öfvertager
jemväl det sednares skjutsnings-skyldighet
emot viss betingad ersättning, så vida ej
sjelfva skjutslegan skulle anses göra tillfyllest,
utan ock, att det förbud, som 12 §•
af 1734 års Gästgifvare-Ordning innehåller
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 793
för Gästgifvare, att åtaga sig skjutsen för
någon annan, och hvilket troligen haft för
ändamål, att betaga honom tillfälle, att med
den öfvertagne skjutsningen betunga andre
skjutskyldige, lämpligen kunde sålunda förändras,
att slike öfverenskommelser emellan
en och annan skjutsskyldig och Gästgifvare
vöre tillåtne, då de med öfrige
skjutslagets dertill Jemnade begifvande ingingos,
rättigheten för hela Hållskiutslaget,
att med Gästgifvare eller annan entrepreneur
öfverenskomma, om Hållskjutsens utgörande,
i de fall, då reservelaget icke vill
ingå i entreprenade, eller någon entrepreneur
öfvertaga dess skjutningsskyldighet,
synes böra vara Hållskjuts-laget, oberoende
af reserve-skjuts-Jaget, obetagen, enär
controll å fullgörandet af ett sådant åtagande
af hela Hållskjutsen icke bör kunna
saknas i Dagboks-anteckningarne, samt de
resandes och reservelagets egen tillsyn.
Di Utskottet således å ena sidan anser,
att tillfället till entledigande från skiutsningsskyldigheten
bör för de skjutsande i
allmänhet och för Hällskjutsande eller de
ifrån Gästgifverierne aflägsna hemmansegare
i synnerhet, på allt möjligt sätt underlättas,
finner dock Utskottet å andra sidan
den jemnlikhet i de skjutsandes åli granden,
hvilken, så länge skjutsningen utgör
ett onus, måste noggrannt vårdas och iakttagas,
så mycket mindre böra rubbas derige*
j<)6 Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
norn, att Hållskjutslagen, utan reservelagens
begifvande eiler med dem eller entrepreneurer
träffade öfverens korn m elser, vinna
entledigande från skjut6nings-skyldigheten
osh få hvälfva den på reserve-lagen, som
derigenom skulle försvåra den allmänna befrielse
från skjutsningsbesväret, som entreprenaderna
åsyfta, och hvilken till en början
endast kan vinnas derigenom, att ett
större antal skjutsskyldige hemman till entreprenadesumman
utgöra bidrag, hvilka,
sålunda fördelade på många skjutsande, för
en hvar af dem blifva obetydliga; hvarföre
ock meranämnde Kongl. Bref innehåller den
föreskrift, att, vid entreprenaders upprättande,
äfven sådane till sin natur skjutsskyldige
hemman, som hittills icke utgjort
denna skyldighet, men kunna anses ligga
inom skjutsningsdistrictet, skola i mån af
sitt hemmantal bidraga.
Hvad Utskottet nu till lindring och
en bättre reglering af skjutsningsbesväret
föreslagit, hindrar för ingen del de For■vagns-
eller Tostvagns-inrättningar, hvilka
af flere Riks-Stånds värde Ledamöter blifvit
föreslagne, och hvarom i synnerhet Friherre
Wrangel fullständigt utvecklat sina tankar.
Likasom nyttan af sådane inrättningar skulle
vara flerfalldig, dels genom lemnadt tillfälle
för flere resande, att fortskalTas efter
ett mindre antal hästar, än som erfordras,
då da skulle färdas hvar för sig, hvärme»
Besv. och Ekon, Utsk, Bet&nkanAm. 797
deist kostnaden för de resande skulle lin»
dra; och behofvet af hästar till skjutsning
inskränkas, 'dels ock genom beredd lägenhet,
att få med säkerhet och skyndsamhet
fort8tällde sådana paquetei-, sorn icke efter
postens nuvarande inrättning kunna med
densamma afsändas, hvilket både för varutransport
och dea literära communicationen
skulle vara gynnande, så skulle ock
verkställigheten deraf på flera olika sätt
kunna besörjas. For- eller postvagnsiarättningen
kan nemligen antingen förenäs med.
nuvarande Postinrättning, på sätt Friherre
Wrangel föreslagit, eller blifva en särskild
af Staten besörjd inrättning, eller ock
öfverlämnäs ät enskilde, om några sädane,
lifvade af egen industrie eller uppmuntrade
af de fördelar, Staten kunde förunna,
skulle villja åtaga sig deras besörjande. —
I alla dessa fall skulle antingen skjutsen
för postvagnarne utgöras med för inrättningens
räkning särskildt anskaffade hästar,
eller ock vanlig Gästgifveriskjuts dertill begagnas
och vid nuvarande skjutsningsställen
ombytas; härvid förutsatt, att äfven
Postförseln, så vidt den med forvagnsinrättningen
förenades, skulle ske med Gästgifveriskjuts.
Vid jemnförelsen af de fördelar
eller olägenheter, som desse olika sätt till
inrättningens tillvägabringande hvart för
sig skulle medföra, har Utskottet trott sig
Hnna, att forvagnsinrättningens förening med
A
798 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Posten väl å ena sidan skulle medföra besparing,
så vida på de större vägarne en
postilion dermed alltid är följaktig ; och
särskild forman eller conducteur således
blefve umbärlig, men att deremot, om inränningen
skulle innebära åsyftad beqvämlighet
lör resande, uppehåll vid nattlagersställen
blefve oundvikligt, hvilket åter skulle
motverka och förtröga posternas gång,
som väl hittills lärer varit föga skyndsammare,
an postvagnarnas, efter Friherre
JVrangels förslag, skulle blifva, men hvars
8törre snabbhet man ofta och äfven vid denna
Riksdag med skäl påyrkat. Vid sådant förhållande,
och då detta väl icke utesluter
möjligheten af en med posten förenad inrättning
till fortställande både af paquetter
och af sådane resande, sorn för en skyndsam
och mindre dyr fortkomst underkasta
sig olägenheten, att färdas både natt och
dag, men icke heller fullkomligen undanrödjer
behofvet af en efter resandes beqvämlighet
mera lämpad forvagns inrättning,
med hvilken likväl, så vidt det angelägnaste
syftemålet genom förutnämnde anstalt
kan vinnas, Staten så mycket mindre synes böra
taga någon, till förlust möjligen ledande,
omedelbarlig befattning, som erfarenheten
visat, att sådane på förlag å ena och deraf
härflytande vinst å den andra sidan beräknade
företag med största fördel och framgång
af enskilde besörjas, har Utskottet an
-
Besil, och Ekon. Utsfc. Betänkanäen. jq()
aett sig böra föreslå Riksens Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, dels att, i sammanhang med den
Undersökning, angående posternas förskaffande
med Gästgifvarskjuts, hvarom Stats-*
Bevillnings- och EkonomifJtskotten föreslagit
Riksens Höglofl. Ständer, att hos
Kongl, Majit i underdånighet anhålla, det
äfven måtte utrönas, om icke posterna
ifrån Stockholm till städerne Götheborg,
Carlskrona, Gefle och Ystad, samt Poststationen
Grisselhamn, äfvensom från Götheborg
till Helsingborg kunde framgent, alltid
beledsagade af Postilloner, afgå i dertill
inrättade vagnar, bespände med minst 2
och högst 4 hästar, allt efter väglaget och
tyngden af pålastningen, på hvilka vagnar
minst 2 resande, emot en betalning, som
något understege, hvad hvarje resande betalar,
då han ensam begagnar skjuts efter
en häst, kunde erhålla rum, och derjemte,
emot en likaledes under beräkningen af
vanlig postpörto modererad betalning, kunde
inrymmas paqueter; dels att Kongl. Majit
i Nåder täcktes anbefalla sine Befallningshafvande,
att h/ar å sin ort och under
samråd med hvarannan söka, i synnerhet å
de vägar, der vanligtvis många resande sammanstöta,
tillvägabringa enskilde forvagnsinrättningar,
dertill speculanter i orterne
troligen skulle uppmuntras, om, jemte rättighet,
att genom Konungens Befallnings
-
{Joo Besv. ock Ekon. Utsk. Bctankanden>
hafvandes föranstaltande, få det för forvagnar
nödiga hästeantal å bestämda dagar och
stationer tillhandahållet, dem lemnades antingen
lån till det för företaget nödiga förlag,
eller kanske heldst uteslutande privilegium
derå under någon viss tid. Utskottet
har, vid Förslaget till bägge desse fortskafTningsanstalter,
ansett, att, hvad först
angår den ordinaira posten, dess gång icke
skulle förtrögas eller uppehållas genom
den nya inrättningen, så vida postvagnarne
gjordes lätta: Att det tvärtom skulle vara
en fördel, att få äfven de vanliga Postväskorna
förvarade inom en säker vagn, i
stället att de nu för tiden föras nog vårdslöst
och osäkert å illa försedda bondkärror;
Att en orsak till den uteblifna framgången
af de under sistförflutne åren gjorda försöken,
att få Forvagnsinrättningar af enskilda
ombesörjde, till en stor del torde kunna
igenfinnas i den okunnighet, som, oaktadt
armoncerna i Tidningarne, i allmänhet egt
rum om ändamålet af Inrättningen och
derföre just hos dem, som eljest kunnat
vara hugade, att deruti ingå, och hvilken
okunnighet, samt deraf följande liknöjdhet,
endast genom en närmare anvisning af localautoriteterna
kan i afseende på ett sådant
nytt företag afhjelpas: att den ångfart,
som redan är inrättad på Mälaren, och den,
som framdeles äfven på Hjelmaren och på
Wenern torde komma att ega rum, synes
Besv. oek Ekon. Utsk. Eetclnktmden. goi
klifva gynnande för sådana enskilde forvagnsinrättningar
imellan Arboga och Örebro,
och framgent jemväl imellan Örebro
och Christinehamn eller Mariestad: Att Utskottet
icke, till en början, trott denna enskilda
forvagnsinrättning böra stå i något
ovilkorligt sammanhang med skjutsentreprenaden,
enär sådant skulle fordra och
förutsätta ett större förlag hos en och
samma person; men att likväl dessa bägge
anstalter å ett och annat ställe lämpligen
torde kunna i ett sammanhang besörjas, så
vida några af de, sorn redan entreprenerat
skjutsningen, skulle finnas hugade, att
ingå äfven i det nu ifrågavarande företaget.
Utskottet tycker sig med någorlunda tillförsigt
kunna beräkna, att bägge dessa inrättningar,
om de med nit och omtanka
besörjas, skola gemensamt befordra det åsyftade
ändamålet, och, om Utskottet, vid
föreslående af sättet till deras utförande,
icke deråt gifvit all den utsträckning, sorn,
motionairerne och äfven Allmänheten må
hända önskat, har sådant skett derföre, att
Utskottet ansett bättre, att börja nya inrättningar
i smått och låta deras vidare utveckling
bero af det stöd, erfarenheten
deråt gifver, än att, om de i stort företa»
gas och genom tillfälliga omständigheter
skulle misslyckas, derigenom afskräcka från
alla vidare försök i samma väg.
Bihang till RiksSt. Fröt. 1023, fr.cle Sami. N:r 51.
\
go2 Besv. och Ekon. Utsk, Betänkandcn,
Sedan Utskottet sålunda afgifvit yttrande
öfver hvad angående förbättring eller
hufvudsaklig förändring af skjutsväsendet
blifvit anfördt, återstår för Utskottet
att utlåta sig öfver de jieinnkuingar i nuvatrande
förhållanden emellan dels de resande
och de skjutsande, dels desse sistnämnde inbördes,
som af åtskillige Riksdagsmän blifvit,
påyrkade, och ibland hvilka den är vigtigast,
sorn åsyftas i Herr Montgomineries
förslag om skjutslegans nedsättning från
16 till 12 eller 8 sk. B:o milen. Yrkandet
derom grundas egentligen derpå, att det
skäl,, som gällde för förhöjningen af skjuts,
legan, nemligen brist och uppstegradt pris
på foder, länge sedan skall hafva upphört,
att samma förhöjning skall hafva verkat en
inskränkning i resor, äfvensom dertill, att
många resande nyttjat egna hästar, genom
hvilket allt skjutsningsförtjensten för Allmogen
minskats, samt att den höga skjutslegan
ådrager Staten samt dess Ämbets-och
Tjenstemän, af hvilka inånga äro svagt lönade,
dryga kostnader.
Hvad nu härvid först angår tillgången
och priserne på foder, så lärer hvarken tillgången
derå varit ymnigare eller priserne lägre
under den sistförflutne tiden, än vid den, då
skjutslegans förhöjning beslöts, ehuru ett sådant
förhållande torde hafva inträffat en och
annan gångefter sistberördetid. Det ärdock
icke en så tillfällig måttstock, Utskottet
Besv, och Ekon. XJilk. Betänkandtn. 805
anser böra läggas till grund för ett omdöme,
huru vida landtmannen må kunna anses
belåten med skjutslegan till mindre belopp
än det nuvarande. Utskottet tror fast heldre,
att motsatsen bäst kau bedömtcas både
af de utgifter, hvartill hemmansegaro
vid afslutade entreprenader ingått, för att
från skjutsning blifva entledigade, och af
de vid hvarje Riksdag och äfven nu framställde
förslag, om sådane anstalter, hvarigenom
hemmansegare skulle kunna från
skjutsning befria9, af hvilket allt synes kunna
med temlig visshet slutas, att de jordegare,
hvilka icke bättre förstått sin verkliga
fördel, än att de betraktat Gästgifveriskjutsen
såsom fördelaktig näringsgren
och sakna den i sådan egenskap, äro få, emot
dem, sorn ännu anss den för ett onus
och önska att vara derifrån befriade. —
Då i alla fall administrationen, för landtbrukets
förkofran samt landtmannens både ekonorniska
och moraliska båtnad, bör syfta,
att efter hand, utan rubbning i anstalterne
till de resandes fortkomst, förskaffa
honom en sådan befrielse, men för beredande
deraf genom entreprenader fordras
en någorlunda hög skjutslega, på det icke
skjutslegan af afgifterna till entrepreneurerne
måtte allför mycket betungas; då det
likaledes är denna högre skjutslega, som i
längden skall förmå resande, att, till besparing
af den drygare kostnad, som eger
go4 Besv. och Ekon. Utsk. Betatikanden,
rum, då de resa hvar för sig, färdas tillsammans
å forvagnar eller postvagnar,
hvilket, såväl som begagnandet af egna hästar,
verkar till inskränkning och lindring
i skjutsningsbesväret: och då det ändtligen
är rättsenligare, att de kostnader, som Staten
eller dess Ämbets- och Tjenstemän i
och för denna högre skjutslega få vidkännas,
fyllas genom samfäidte bidrag af Statens
medlemmar, än om vissa af dem, endast
i och för sine hemmans läge samt resandes
fördel och beqvämlighet, skulle med
afseende å besparingen af denna kostnad
vidkännas ett besvär utan någorlunda motsvarande
vedergällning, så har Utskottet,
utgående från den här ofvan yttrade grundsats,
att Staten, då den icke öfverlemnar
åt den skjutsande, att låta sitt skjutsningshiträde
gälla allt hvad det kan, utan bemedlar
vilkoren emellan honom och den
resande, likväl bör, vid bestämmandet deraf,
ledas af den naturliga billighet, som icke
medgifver ett sådant biträde utan motsvarande
vedergällning, ansett sig böra afstyrka
Herr Mortgommeries motion om
skjutslegans nedsättning, heldst då det ej
kunnat, eller ännu på lång tid lärer kunna
visas, att skjutsen på något ställe blifvit
entreprenerad för mindre belopp än
skjutslegan och sålunda ansedd för lönande
näringsgren.
Besvt och Ekon. Utsk. Betankanden• 805
Hvad dernäst angår boställens ifrågasatte
skyldighet, att deltaga i Gästgifvarskjuts,
hvilken skyldighet blifvit af Riksdags-FulJmägtigen
Olof Wikström yrkad pä
den grund, att boställens frihet från skjutsningsbesvär
vore stadgad genom föreningsoch
säkerhets-acten af den 21 Februari
*789» hvilken nu mera skulle vara upphäfven;
si, enär detta ämne icke hörer tillden
genom 1809 års regementsförändring och
nu gällande Regeringsform upphäfde Constitutionella
delen af den så kallade Säkerhets-Acten,
samt dessutom det stadgande,
som deri innefattas, angående boställens frihet
från skjutsningsbesvär, instämmer, med
de i äldre Författningar lagde grunder och
med ändamålet af boställens anslående,
lieldst deras innehafvare ofta kunna behöfva
begagna sina hästar vid resor i Ämbetsärender,
finnér Utskottet sig så mycket mindre
böra tillstyrka bifall å motionen , som
Krono- och Skattehemman fått, just i följe
af merberörde 1789 års författning samt
Kongl. Kungörelsen den 6 April J810, tillgodonjuta
större bidrag af andra hemman
vid sfcjutsningsskyldighetens utgörande, an
de förut egt att påräkna.
Riksdags-Fullmägtige från Stockholms
Län hafva yrkat, att den lega, som resande
erlägger för begagnande af Gästgifvarens
eller den skjutsandes forredskap, måtte
varda Eörhöjd; och Utskottet, som här
-
god Besv. och Elkon, ZJtik. Bttilnkanden■»
viel inhemta!, att denna lega blifvit genorft
Kongl. Förordningen den 28 Januari 1779
bestämd för en vagn till 8 rst., för en sadel
4 rst. samt för en kärra eller släda likaledes
till 4 rst- milen, anser sig, med afseende
å den försämring sf myntvärdet, som sedermera
egt rum, böra föreslå samma legas
stadgande till dubbelt belopp, siler till 1
sk. 4 rst* f°r vagn samt 3 rst., allt B:co,
för sadel, kärra eller släda, allt per mil be»
räknadt; hvaremot likväl de vagnar och
kärror, som begagnas, borde vara efter de
föreskrifter, Landshöfdingarne särskildt, efter
bruket och lägenheten i hvarje ort, egde
meddela, så inrättade och beskaffade,
att de af resande utan för mycken obeqväm*
Jighet må kunna begagnas.
Riksdagsfullmägtigen Eric Broberg, fråfi
Södermanland, har yrkat befrielse för Gästvare
från skyldigheten att skjutsa resande;
men, då 12 §. af 1734 års GästgifvareÖrdning
ålägger Gästgifvare, att hålla så många
hästar, som Landshöfdingen efter hvar*
je orts beskaffenhet pröfvar nödige, samt'
8 §. af Kongl. Förklaringen den 11 December
1766 stadgar, att vid HäradsRätten skall
utredas, huru mångå hästar Gästgifvaren
för sine friheter kan och bör hålla, anser
Utskottet, att vid desse stadganden, enligt
hvilka det närmare bestämmandet af Gästgifvares
skjutsningsskyldighet i hvarje särskildt
fall på localomständigheterne ankommer,
så mycket heldre bör förblifva, som,
Seii>. och Ekon. Utsk. Betankanden. 307
flå Gästgifveriernas förmoder äro olika på
olika ställen, i mån al dels hvad vid sjelfva
anläggningen blifvit betingadt, dels större
eller minre vinst af gästning eiler kroghållning,
sådana förbålianden synas böra
komma i beräkning vid pröfningen, huru
vida Gästgifvare, i och för samma förmåner,
kan anses pligtig, att, jemte öfrige åligganden,
utgöra skjutsning med större antal
hästar, än det, som på Gästgifveriet efter
dess hemmantal belöper.
RiksdagsFullmägtigen Per Andersson,
Från Södermanland, har yrkat, att de till
hållskjuts indelade hemman, som äro belägne
pl längre afstånd från Gästgifvaregården,
borde i mån deraf lindras i sfejutsningsskyldigheten,
så att den för dem mindra
ofta påkom, än för fle närmare. — Utskottet
anser äfven för sin ,del ett sådant
förhållande enligt med den grundsats, att
alla skjutsskyldige hemman böra draga lika
onus af skjutsningen; och, ehuru denna
jemnlikhet bäst befordras genom entreprenader
af skjutsningen, dervid alla till
skjutslaget hörande hemman, vare sig
närmare eller fjermare, få till entrepreneuren
erlägga lika belopp, torde dock Riksens
Ständer böra hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla, det måtte, i de orter, der
hållskjuts utgöres, men entreprenader, oaktadt
de här ofvan föreslagne åtgärderne,
icke skulle kunna tillvägabringas, den. jemnkning
vid framdeles skeende regleringar beredas,
»tt de hållskjutsskyldige, som bo
go8 Besv. och Ekon, Utsh. Betänkan den.
på längre afstånd från skjutsniugsstället,
erhålla afkortning å skjutsningsbesväret, i
man af den längre väg, som de skjutsande
i och för berörda afstånd få utan betalning
färdas. —•
Hvad ändteligen angar RiksdagsFulImägtigen
Hans Michelssons, från Gefleborgs
Län, Memorial, angående åliggande för courierer,
att icke färdas fortare, än i mil å
timmen; så, enär courierer ofta kunna sändas
i ärender, hvilkas skyndsamma besörjande
är af stor vigt och angelägenhet för
Kongl. Maj:t och Riket,’ finner Utskottet
betänkligt, i anledning af förrberörde motion
tillstyrka annan åtgärd, än en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t, att Kong!.
Maj:t täcktes anbefalla så väl Vederbörande
Ämbetsverk, från hvilka courierer vanligen
afiardas, att föreskrifva dem efter ärendernas
större eller mindre angelägenhet, huru
skyndsamt de höra färdas; som jemväl
Kongl. Majus Befallningshafvande, att, £
de fall, då hästar genom courierens förvalt
lande störta eller förderfvas, vidtaga de på
dem ankommande åtgärder för de skjutsandes
skyndsamma förhjelpande till ersättning.
Så vida det Utlåtande, Utskottet nu
haft äran afgifva, af Riksens Höglofl. Ständer
bifalles, skulle deraf följa underdånig
hemställan till Kongl. Maj:t, i enlighet med
samma Utlåtande, uti följande puncter;
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 809
1:0 Angående ytterligare åtgärders vidtagande
för entreprenade af skjutsningsskyldigheten,
synnerligast af hållsbjutsen.
2:0 Angående en med posten förenad
Forvagnsinrättning, hvarå i synnerhet paqueter,
men äfvenväl, i de fall och under
de vilkor, som Utlåtandet här ofvan upptager,
några resande kunde fortskaffas.
5:0 Angående utvägar till åstadkommande
af enskilde forvagnsinrättningar för
ett större antal resande.
4:0 Angående förhöjning af den nu
varande vagnslegan och villkoren för en
sådan förhöjnings tillgodonjutande.
5:0 Angående beräkning vid skeende
skjutsregleringar och till afdrag å skjuts»ingsskyldigheten,
af vissa hemmans längre
afstånd från skjutsningstället.
6:0 Angående de åtgärder, som borde
vidtagas, för att göra Courierskjutsen
mindre betungande.
Och varder detta allt Riksens Höglofl.
Ständers upplysta pröfning vördsamt under
stal dt.
Stockholm den 9 Juni 1823.
Qio Eesv. och Ekon. Utsk. Betånkanden.
N:o 131.
Ankom den 14 Juli 1823.
fjtldtande i frågan otn sättet af, och tidett
för, Hammar skatt s-j ernet s utgörande.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterat Herr J. F. v. Schinkels derom
gjorde motion : att Hammarskatten af Stångjerns-Bruken
i Riket, hvilken, enligt Kongl.
Kungörelsen af den 7 Juni 1820, bör, så vi.
da den ej erlägges in natura, af Bruksegare
ne lösas med silfver efter visse för Coursens
bestämmande fastställde grunder, måtte,
likasom före år 1820 en längre tid varit
tillåtet, få efter Bruksegarnes godtfinnande
antingen betalas med Bancosedlar efter den
af Kongl. Kammar- och Bergs-Collegierna
samt Kongl. Stats-Contoiret åsättande Taxa,
ellerNlevereras med Stångjern in nata.
ra, och i detta sistnämnde fall det vara
Bruksegare tillåtet, att lemna Hammarskatten
i 6 a 8 särskilda dimensioner och ej
endast i 2:ne, såsom hittills varit brukligt,
samt att tiden för Hammarskatts-jer.
nets erläggande in natura måtte så vida blifva
förändrad, att jernet finge på våg leve»
Best). och Ekon. IJtsk. BetänkanÄen. Ött
Veras när soto heldst, endast det skedde så
tidigt, att våg-attesten blefve till Bergsfogden
aflemnad innan sista uppbördsda*
gen för Hammarskattens betalande med
penningar.
I afseende på första Frågan, synes i allmänhet
kunna anföras, att Staten eger ert
otvifvelaktig rättighet, att uppbära Harn.
marskatten in natura, då den är en grundskatt,
till sitt belopp alltid bestämd i Stångjern,
och att således stadgandet om danna
grundskatts betalande med silfver icke kan
sägas innefatta ett förnärmande af Bruksegarnes
rätt, enär det tillika blifvit dem öppet
lemnadt att afbörda sig samma skatt
med Stångjern, i fall de skulle linna sådant
för sig förmånligare. •— Hvad åter angSr,
huru vida det för Staten kan vara fördelaktigt
eller nyttigt, att bestämma lösningspriset
å Hammarskatten i en myntsort, sorn i
allmänna rörelsen äaknas, och som åtminstone
i de fleste orter af Riket icke utan
mycket besvär och omkostnad kan anskaf.
fas; samt egenteligen huru vida ändamålet
sned Stadgandet i 1820 års Kungörelse, nemligen
förstärkandet af Bankens réela Fond,
genom denna utväg kan på ett emot behofvet
svarande sätt vinnas, äro omständigheter,
hvilka Allmänna Besvärs- och
Ekonomi utskottet icke anser tillhöra sitt
bedömande, heldst Stats Utskottet uti dess
afgifne utlåtande N:o 129, angående några
gi2 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen,
vid Förslaget om Inkomsternas beräkning
förekomne frågor, redan deröfver sig yttrat.
Beträffande andra frågan eller den om
dimensionerne af Hammarskattsjernet, enär
detsamma levereras in natura, så synea
Utskottet ingen skälig anledning nu vara
för handen, till förändring af hvad derom
hittills varit gällande. Genom Kongl, Brefvet
af den 5 October 1774» är stadgadt, att
ej andre sorter jern lemnäs, än i|- t. platt
eller •£- t. fyrkant, såsom varande bägge
jemngoda mellansorter, som vid aila Bruk
merendels smidas, och som i allmänhet
äro efterfrågade och säljbare: och synes ej
heller böra befaras, att desse jernsorter icke
skulle kunna hvar som heldst föryttras; men
deremot kan skäligen förmodas, att, om
Bruksegarne finge valet imellan flere dimensioner,
så skulle de fleste, om icke alla,
välja den sorten, som vore minst kostsam
och besvärlig att smida, samt af denna orsak
öfver hufvud äfven i bandel minst gällande.
Staten skulle således snarare förlora,
än vinna, på den föreslagne förändringen
, den Utskottet af dessa anledningar
icke heller ansett sig kunna tillstyrka.
Slutligen beträffande frågan om termiöen
för hammarskattens utgörande in natura,
så kan såsom skäl emot motionen anföras:
att, om Hammarskattsjernet icke å
Stapelsstadsvåg blefvo levereradl, medart
BesV. och lUkon. XJtsk. BetänUanclen. Qig
slkeppningen varar för det löpande stnidesåret,
så skulle denna påräknade inkomst af
Jernbruken icke komma Staten till godo
förrän under sednare hälften af det följande
året. Af alla intrader skulle således Staten
komma att tillgodo njuta hammarskatten
sist, utan att likväl någon fördel derigenom
tillskyndades flere än högst fa
Bruksegare. Det har ock kommit till Utskottets
kunskap, att Kongl. Majit funnit
för godt, under den 5 Pilars innevarande år
förordna, att med fastställande af det pris,
hvarefter Hammarskattsjernet bör lösas, hädanefter
må anstå till den i:sta September
hvarje år, och de skattskyldige ega öppet
att till utgången af påföljande October leverera
Hammarskatten in natura, derest da
sned det utsatta lösningspriset ej åtnöjas.
Utan att således, äfven i sistnämnd©
omständighet kunna något tillstyrkande
meddela, får Utskottet detta mål till Riksens
Högloft* Ständers eget bepröfvande öfverlemna.
Stockholm den 8 Juli 1823.
Qi4 Besv, och Ekon, tjuk. Betänkande^x
N:o 152.
Ankom den 14 Juli J823,.
Utlåtande, i frågan om yrkad vidsträcktare
frihet, i anseende till TackjernstilU
verkningen och Tackjernshandehu.
Genom Remiss ifrån Vällofl. Borgare-»
Ståndet har Utskottet emottagit Herr Lagmannen
och Riddaren J. Norei, i detta ämne,
iDgifne Memorial, af det hufvudsakliga
innehåll, att en fri Tackjernstillverkning
och handel, samt en deraf följande rättighet
för jernhandteringens Idkare, att efter
egen omtanka och bedömande af eget bästa,
dock alltid med aktning för andras rättigheter,
sköta sin rörelse, säkrare skulle leda
till denna näringsgrens uppkomst och
förkofran, och att densamma, genom täflan
tillverkarna imellan, snart skulle få
en annan rigtning under begagnande af
de upplysningar, som både i vetenskaplig
ooh ekonomisk väg nu mera vore att användas
elier kunde förvärfvas, hvilket ock
anses böra blifva en följd af näringsomtankans
oemotståndligt framskridande
gång; men att de monopoliska anstalter,
som hittills tryckt i detta afseende,
annu icke äro fullkomligen håfne, ehuru
Kongl. Majus sist utfärdade författning, an
-
Eesv• och Ekon. Utsk. Betdnkanden. gig
gående den friare Tackjernshandeln, der*
utinnan lossat en del band.
Detta härledes från granskningen a£
de uppgjorde officiella calculer öfver Tackjernstillgången
i Riket och derutinnan befintlige
missförhållanden och skiljaktigheter
imellan Tackjerns- och Stångjernstill*
verkningen, hvaraf den slutsats vill dragas,
att beräkningarne icke leda till bestämmande
i det hela, och att enskilda ekonomiska
företag icke kunna underkastas pålitlig
controll, hvilket sednare äfven af erfarenheten
skall bestyrkas, då Tackjernstillverkningen
årligen varit olika, men likväl, när
den af förhållanden hos visse Bruksegare
varit inskränkt, finnes, att desse ändock
haft tillfälle, att erhålla^ Tackjern utöfver
deras Köperättigbet, och att således Bruksegaren,
som sannolikt icke öfvergifver sin
Tackjernstillverkning, när den för honom
är nyttig, men ej heller bi Iligt vis till dea
bör kunna tvingas, när hans ställning det
brafver, ej saknar utvägar att öfverträda de
svaga gränsor, hvilka af författningarna kunna
uppställas; hvarjemte anmärkes, att man icke
lemnat tillbörlig uppmärksamhet åt
de förändringar, som, efter privilegiernas
meddelande, med vissa bruk kunna hafva
förefallit, då man på de ställen, der Jernmalmstillgångar
upphört, eller på ett längre
afstånd och med större kostnad, än hvad
tillverkningen kan bära, måste hemtas, dock
ännu anser privilegiernas föreskrift, onr e
-
fjl6 Best)- och Ekon.
gen Tackjernstillverkning böra uppfyllas,'
utan att öfverväga, att den icke åstadkommes
utan förlust både för Staten och Enskilde.
De inkast, som häremot kunna göras
af befarad kolbrist och aftagande malmtillgång,
mötas med den erinran, att, ehuru
Skogshushållningen är mindre högt drifven,
än i andra Dander, det likväl vore
snarare att förmoda, det enskilda hushållsrigtningar
öfvergå till en missräknad sparsamhet
än till illa öfverlagdt begagnande,
då, i samma mån en product erhåller värde,
den vårdas, när en säker och fullkomlig
egande rätt samt fri disposition lägger
grund för denna omvårdnad, och att då
nya malmanledningar årligen blifva upptäckte
— och Odalfälten lemna i allmänhet
nästan samma förråd, som under de förflutne
secler —- omtankan för ett kommande
slägte icke i denna del behöfver utsträckas.
För sin del anser Utskottet sig böra
erinra, att Författningarne, rörande Bergverks
anläggningar för Tackjernstillverkningen,
innebära nu för tiden inga hinder
för dem, som vid derom anställd undersökning
ådagaläga sig utan andras förfång ega
disponibla tillgångar af driftvatten, skog
cch malm; utgörandes de hufvudsakligen i
öfrigt, dels föreskrifter om sättet att, vid
dylika undersökningar, göra hvars mans
fått hörd, och med skälig pålitlighet atro
-
fiesv. och Ekon. tJtsk. Betånkandin. gi?
Fia rätta förhållandet, dels ock imellan vis»
sa Idkare ingångne, stadfästade föreningar
em Hushållsordningar och Ömsesidiga rättigheter,
hvilka mer och mindre såsom
Bolagens Reglor kunna anses; Varande
ock för redan privilegierade Blåsningar icke
någon annan, tillverkningen väsendtligen
hindrande, gräns utsatt, än den naturen,
genom Skogs- och Malmtillgångarne,
egentligen sjelf bestämmer.
Rörande dernäst Tack jernshandeln, så
är, enligt Kongl. Förordningen, den 30 Juni
1820, försäljningen inom landet imellan
Tackjernstillverkaren och jernbruksegaren
fri upplåten till den grad, som deras eget
Verk det nödtorfteligen tarfvar och deras
privilegier på köpe-Tackjernsrätt, men icke
på egen blåsning äro grundade, i hvilket
sednare fall, Bruksegare icke, till förfång
för de på KöpeTackjern grundade verken,
få försumma sin blåsning och drifva
Tackjernsköp, Utöfver sine privilegier; likväl
för dem medgifvet, atr, när af gällande
skäl de sättas utur stånd, att blåsningsskyldigheten
fullgöra, efter anmälan och
pröfning, för någon kort tid erhålla Köpe-Tackjernsrätt.
Hvarjemte, till jemnkning,
då sådane förhållanden ständigt komma att
fortfara, Riksens Ständer vid 1818 års
Riksdag till Kongl. Majestät öfverlemnat,
Bihang till T&ks St. Fröt, 1Ö23. 8-'d« Sami. N:e> 52*
gig Btsv. och Ekon. IJtsk. Betänkandeti.
att med de inom Riket varande särskilda
Bergslager vidtaga de förändringar, hvartill
deröfver hällne undersökningar kunna
föranleda.
I anseende till denna fråga, förefaller
det Utskottet, som Tacbjernstillverbningen,
hvarföre äfven skatten beräknas efter blåsningsdygnens
antal, synes vara så fri, som
den, utan förnärmande af andras rätt, kan
blifva och med skogarnes fortfarande i
längden kan bestå, inom hvarje loCal, med
beräknande af Skögstillgångarne, efter växtningstiden
och jordmånen på stället och
förutsättande af någorlunda god hushållnings
Tillverkaren är icke bunden till visst skeppundstal,
utan, genom beskattningssättet
snarare uppmuntrad, att gifva sin handtering
all den förmånliga rigtning, som
af Bergsmanna kunskapen och en uppkommande
täflan kan ernås, till productionens
förmånligaste förökande; hvadan
någon ytterligare frihet härutinnan hvarken
lärer vara behöflig; eller böra medgifva»,
utan underlåtande af ali åsigt på
Skogarne; men hvilket vore nog vådligt, då
hela Bergsbrukets bestånd, med flera näringar,
på deras måttliga consumerande beror,
och således någon säkerhet bör gifvas
emot idkare, hvilkas speculationer kunde
rigtas på en hastig vinst af momentelia
tillgångar och conjuncturer, utan afsigt,
&tt i framtiden sig vid näringen bibehålla*
Besv> ech Ekon, Utsh. Bttätikanden. gig
När åter, hvad lackjernshandeln vidkommer,
nu mera inga hinder äro för
Bruksegare, att, af hvilken tillverkare sorn
heldst, upphandla sitt eget behof och nödiga
förlag af Tackjern; men författningarne
deremot försvåra enskildas försök, att vid
förekommande tillfällen och tiM förfång
för andra Idkare af näringen slå under sig
alltför stora, till försäljningen vid tjenlig
conjunctur ämnade, förråder, hvarigenom,
väl till dess enskilda fördel men andras
skada, Tackjernspriserne öfver deras naturliga
gränsor upptvingas, såsom följd af uppkommen
tillfällig brist på nödig rudimaterie
för Stångjernssmidet; så synes nuvarande
tids beskaffenhet, då äfven Tackjernsöch
Stångjerns-tillverkhingen, efter ali
sannolikhet* och enligt bvad beräkningar
och erfarenhet öfver hufvud antyda, äro uti
ett någorlunda proportioheradt förhållande
till hvarandra, icke någon ytterligare förändring
af gällande författningar i den delen
påkalla, heldst som den anmärkte inskränkningen
i T^ckjefnshandaln för Bruksanläggningar,
som till en del eller helt och hållet
äro grundade på egna blåsningar, när
skälige hinder dervid möta, antingen för
tillfället genom Bergscollegium eller, örn
ständigt fortfarande hinder verka blåsningens
upphörande, genom Kongl. Majit
kunna erhålla köpetackjernsratt.
Qzo Best), ech Ekon. XJtsk. Eetänkanden
För öfrigt, och som det är Utskottet
bekant, att Kongl. Majit innevarande år förordnat
visse Gommitterade, att, efter granskning
af no gällande författningar, föreslå
de rättelser och tillagningar, hvilka Bruksoch
Bergshandteringens fördelar och framgång
fordra, så föreställer sig Utskottet,
att detta ämne äfven lärer blifva ett föremål
för deras uppmärksamhet, och att, efter
en på sakkännedom grundad granskning,
sådande tillstyrkanden deraf lära följa,
som Rikets sanskyldiga nytta påkallar. —•
Utskottet har endast, efter sitt bedömande
af de särskildta förhållanden, Bergshandteringen
företer, gifvit sina dertill lämpade åsigter
tillkänna; hvilket allt, jemte flere ledamöters
särskildta Utlåtanden, dock vördsamt
underställes Riksens Höglofl. Ständers
©get ompröfvande.
Stockholm den 8 Juli 1825.
och Ekon. Utsk. Betänkariden. £J2i
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs* och
Ekonomie Utskott den 8 Juli 1823,
S. D. Herr Ehrenborg, Casper, anförde:
”Det nu upläste Betänkandet, så väl sorn c:na
andre, hvilka dermed ega gemenskap och
jemväl vid detta tillfälle böra förekomma
till Utskottets öfverläggning, röjer å ena sidan
en sakkännedom, den jag bekänner mig
i detta ämne nästan alldeles sakna. A den
andra synas mig likväl de deri framställda meningar
utgå från grundsatsen af ett bibehållet
näringstvång, om hvilket jag tvekar, huru
vida det för Bruks- och Bergsmanna näringen
må i längden kunna anses behöflig!,
då det funnits ej allenast umbärligt utan
ock menligt för andra näringar, förhållandet
hvarmed synes böra i ett sammanhang
undersökas, och det är en sådan undersökning,
som jag önskar mätte uppdragas åt
den Committé, hvilken till Bergsförfattningarnes
öfverseende lärer vara i Nåder för.
ordnad. Lika litet som någon partiel rubbning
synes böta ega rum i dessa författningar,
hvilka, att döma efter verkningarne,
lära utgöra ett väl sammanhängande
och ordnadt system, hvars förändring
efter nyare tiders grundsatser och förhål,
landen fordrar sakkunniges åtgärd, om ändamålet
icke skall förfelas; lika angeläget
synes det vara, att icke, genom uteblifvands
Bety. och Ekon. IJtsk. Betänkanden*
af en sådan åtgärd, bergshandteringen £
längden må fortfara, att. idkas efter skråmessige
och för industriens utveckling hinderlige
grunder, utan att en modification
af samma grunder må följa på den, som nu
i afseende på öfrige näringar är allvarligt i
fråga.”
Uti detta anförande instämde till alin
delar Grefve Posse, A., Friherre Cederström^
Jac., Biskopen Herr Doctor af Wingård och
Herr Lenning. Ut supra.
E* Protocollo
A. Fryxell.
N:r 135,
Ankom den 14 Juli 1825.
Utlåtande, (ingående yrkad likhet i rättigheten
till nya smidens anläggande, så i.
Sodra som Norra Orterne.
G"enom remiss från Vällofliga BorgareStåndet,
har Utskottet emottagit Herr Ekelunds
Memorial i detta ämne, med förslag, att dets
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden. gej
Skilnad, hvilken Kongl. Förordningen af
den 15 Juni 1803 utsätter emellan Södra
pch Norra orteroe, i anseende till stångjernssmides
beviljande, måtte upphöra, och det
i Författningen för de förre utsatta företräde
hädanefter försvinna, heldst Kongl. Maj:t,
genom meddelade särskilda Nådiga tillåtelser,
redan utan skilnad emellan Rikets Södra
och Norra orter bifallit Ämnes-Smiden»
förvandling till stångjern på viss tid.
Kongl. Förordningen af den 15 Juni
1803, angående Stångjerns-Smidet och Jern-^
manufacturen i Riket, innehåller, att, i
händelse någon i Rikets södra orter kan,
jemte nödig kohltiligång och vattenfall, visa
sådana nya tillgångar af jernmalm, att Härd
derå kan anläggas, det vare sig vid redan
inrkttadt Verk, eller å nytt ställe, vill Kongl.
Maj:t, efter vederbörandes hörande och
föregången undersökning, pröfva, huru vida
på denna nya malmtillgång nytt smide till
45° Sfe å härden må bevilljas; äfvensom sam*
ma författning vidare försäkrar de manufacturyerksegare,
hvilka i Rikets södra
landskap hafva, jemte vattenfall, egna, utom
Bergslag belägna, skogstillgångar, att få an*
lägga nya ämnessmiden; och att, om dessa
manufacturverk icke ega eget tackjern, de
samma böra erhålla företräde till odisponeradt
köpetackjern framför stångjernssmidet,
hvilket, enligt 2 §, uti nyss åberopade
1803 års författning, är med rättighet
Qa4 Besv. och Efton. Utsk.Betänhadcru
till Köpe- tackjernsrätt, endast tillåtet för Ri»
tets Norra Orter, nemligen Dalarne, Gefleborgs,
Vesternorrlands och Vesterbottens Län»
dåde omständigheter inträffa och vid behörig
undersökning blifva styrkte, att lägenhet och
skogstillgångar medgifva nya hamrars och
härders anläggande, men hvarken malm för
blåsning finnes i samma ort, ellar afståndet
från hafvet tillåter, att malm från de i söder
belägne Grufvor ditföres. Det är således
egentligen i anseende till det slags smide,
som i bristaf egne malmtillgångar mäste privilegieras
på köpe-tackjern. som författningen
utsätter den emellan Norra och Södra
orterne nu ifrågavarande skillnad, så att da
manufacturverksegare, hvilka i rikets södra
orter önska anlägga egna ämneshamrar, erhålla
företräde framför andra, och således
äfven framför stångjerns anläggare i Norra
orterne, tili odisponeradt Köpe-tackjera.
Författningen utmärker härigenom dea
omvårdnad för manufactureus uppmuntran
och dess idkares underlättande» som i äldre
tider äfven varit åtskillig© författningars
föremål, och att nu, genom ämnessmidens
särskildta inrättande, manufacturverksegare
icke skulle finna sig nödsakada
att till förädlingen från annat Bruk inköpa
ämnesjernet, utan kunna genom egen tillverkning
deraf sjelf fylla sitt|behof, på ett
efter dess olika beskaffenhet, afpassadt sätt.
Besv. och Ekon. Utsh Betänkanden.' 025
Utskottet föreställer sig, att ibland orsakerne
till närvarande tydelse af författningen
ingått den åsigt, att 1 de Norra orterna,
der skogstillgångarna linnas ymnigast,
der skulle man i synnerhet uppmuntra och
fästa stågjernssmides beredningen, och deremoti
de södra och vanligen mindre skogrika
orter uppmuntra Jernförädlingen, äfven med
rättighet till företräden till Köpe- tackjern,
i och för ämnessmidens anläggande. Under
den fordna con juncturen, då manufacturerne
ej saknade afsättning, måste detta förhållande
ofelbart hafva varit förmonligt; men under
närvarande svårigheter, att kunna afyttra
manufactursmiden, är det troligt, att
manufacturverksegare i alla fall skulle stannat
uti förlägenhet, om ej Kongl. Maj:t i
Nåder meddelat, dels på viss tid och dels
tills vidare tillstånd, att såsom stångjern
vågföra den annars blott tili ämnen för
manufacturen privilegierade årliga smidesrätten,
och hvarutinnan desse således egt ett
förnyadt vedermäle af Kongl. Majits landsfaderliga
omvårdnad, att möjligen genom
stångjernsberedning kunna upprätthålla sig,
under tiden manufacturhandteringen ej lönar
sig att fortsätta.
För öfrigt, och hvad beträffar nytt smide,
så har det, genom handläggning af andre
hit remitterade mål, kommit till Utskottets
kännedom, att Kongl. Majit, efter
föregången pröfning af tackjerns tillgångar
-
026, Besv. och Ekon. Utsk. Betiinkanden.
pe i landet; så nyligen som den 21 Junij
1821, förklarat desse ej med mer än 10 å
15,000 öfverstiga då varande årlåga behofvet,
och att detta quantum, till större delen,
sedan lärer vara disponeradt, hvadan Utskottet
anser det vara betänkligt, om, genom
enahanda rätt till Köpetackjern för Härders
anläggning till nytt stångjerns*smide, i de
Södra som Norra orterna, det skulle uppkomma
en minskning i tsllgångarne för de
sistnämnde, så att ej näringen, äfven genom
nya anläggningar, skulle kunna vidare
fortgå i sin utveckling derstädes, hvaremot
de Södra orterne ingalunda äro förmenade,
att nya Härder med stångjernssmjde erhålla,
så ofta nya lernmalmar dertill föranleda,
och anläggningen derigenom kan grundas på
tillgångar, hvilkas begagnande icke fråntager
någon annan en genom författningarna
honom redan försäkrad rätt,
Dessutom, och då särskilda locala omständigheter
påkalla, och sådane inför Kongl.
Maj:t anmälas och finnas grundade, hyser
Utskottet den förmodan, att Kongl. Maj:t
i Nåder äfven hädanefter lärer göra afseende
på de orsaker, som till särskildta undantag
kunna föranleda, utan att derföre a£
sådane händelser anledning för det närvatande
torde böra hemtas, till begäran om ett
allmänt upphäfvande af det stadgande, hvilket
i och för Jernhandteringens befordran uti
de Norra orterne uppkommit, och som, om
Mesu- och Ekon, Utsk, B^tänkanden.
jjet nu i allmänhet rubbas, skulle kunn^
minska rudimaterierne för redan varandeoch
på god tro anlaggde nya smiden, så att, hvad
till allmän nytta söktes å det ena stället,
till äfventyrs å det andra kunde förloras.
Hvilket allt likväl, jemte flere Ledamöter?
särskildte Utlåtanden, Utskottet får vördsamt
hemställa Riksens Höglofl. Ständer?
Eget ompröfvande.
Stockholm den 8 Juli 182^.
(Jtdrag af Protocollet, hållet uti Riksens;
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskott den 8 Juli 1823.
S. D. Herr Ehrenborgh C. kberopade sitt förut
vid Utskottets Utlåtande N:o 132, rörande
yrkad vidsträcktare frihet i Tackjerns tillverkningen
m. m. ingifne anförande; hvaruti
Herr Grefve Posse, Friherre Cederström,
Biskopen Herr Doctor af Wingård och Herr
Fenning äfven nu instämde: Ut supra.
Ex Protocollo
A. Fryxell.
g2g Be sv. ech Ekon. IJtsk. Betänkanden,
T$-q js4*
Antom den 14 Juli »823.
Utlåtande, i frågan om yrkad rättighet till
utvidgande af Stångjerns- och Arnnessmidet
i Riket,
G^enom Remiss från Vällofi. Borgare Ståndet
har Utskottet etnottagit Herr Norcei
Memorial 1 detta ämne, af det hufvudsakliga
innehåll, att den genom privilegierna stadgade
bevillningsgrunden för stångjerns* och
ämnesjems- härdernas tillverkningsrätt, af
450 för de förra och 300 för de sednare,
utgör ett af de svåraste band, som
motverka jernhandteringens utveckling, samt
att, då denna beräkning,såsom grundläggande
beskattningen, sannolikt antogs efter det högsta,
som under förra tiders arbets-skicklighet
var att förvänta, men genom förökad
färdighet smidet nu kan drifvas ända till
600 för stångjernshärden och till 45° ®
600 för ämneshärden, högsta tillverkningen
för hvarje privilegierad stånjernshärd
nu bör beräknas till 600 5$, och för ämneshärden
få uppgå till det quantum, hvartill
han möjligen kan drifvas, i synnerhet
som genom förädlingen allmän vinst uppkommer,
och manufacturverksegare genom
egen tillverkning af ämnesjern kunna deråt
lemna den uppmärksamhet, som manufacturens
särskilda beskaffenhet fördrag hvarjemte
Best). och kon, Utik. Betänkahdcn. g29
öch sorn härigenom icke kan åsyftas någon
stubbning i den stadgade Hammarskattens erläggande,
det anses att för den sålunda utvid*
gade smidesrätten en lika beräkning kan uppgöras
och en lika Controll åstadkommas efter
den för hvarje arpa våg levererade tillverkningen,
äfvensom att ingen annaa beräkning
bör utgöra grunden för brukstillverkilings-rättighet
och beskattning, Ehuruväl
nu mötande hinder till en del minskas genom
afsättning utan vågföring, anses sådant*
såsom stötande emot författningarne, orsaka
staten förlust samt endast localt kunna begagnas,
hvaremot, genom den nit föreslagne
förändringen, en lifvad omtanka och större
tillfälle att sysselsätta arbetare skulle till
deras och Bruksegarries fördel uppkomma.
I anseende till det inkastet, att Bruksegare*
hvilka begagna köpekohb genom ökadt behof
kunna förfördela hvarannan, förmenes
detta böra förfalla, när alla blifva lika berättigade
att friheten begagna och således
lika gynnas, äfvensom det antagés, att
sfeogsbrist mindre blifver att befara än
man vanligen förmodar, eftersom, jii högre
värde skogen erhåller, desto aktsammare
vårdas den, och skogarne alltid måste vanvårdas,
då begagnandet har ringa värde.
Utskottet har, i anledning af denna motion,
uti officiel väg sökt upplysning, om antalet
af de i Riket privilegierade stångjerns*
och ämnes- härder samt det för dem tillåt.
g§6 Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkande».,
he smides belopp, äfvensom hvartill ämnéii
Och manufactur- smidet samt tackjernstillverkningen
under något af de sednast® åren
kunnat beräknas, och i anledning af de från
Kongl. Bergscollegium insände tabeller in*
hemtat: att det intill åri82i privilegierade
stångiernssmidet utgjorde:
370,622 Sfe !5 ffi 16 fe Bv. för 999
stångjerns härder, samt ämriessmidet 41»918
Sfe ii ^ 8 fe Bv. för 143 ämnes härder*
eller tillsammans 412,541 Sfe 7 gfe 4 fe Bv;
för 1,142 härder.
Att Jerntillverkningen, som för flere år
varit uppgifven, år i82s efter afvägningeri
på våg utgjort:
318,356 Sfe 9 fe Bv. stångjerns smide
samt 381640 Sfe 4 fe Bv. manufactur D:6
Hvaremot Exporten samma år inskränkt sig
till 311,705 Sfe 18 m 17 fe stångjern och
36,699 Sfe 10 gfe manufactursmidé, stapelstads
vigt: att på ailä orter i Riket, så väl
inom Sorn utom Bergslägerne, anställda
tack jernsblåsnirigar, tillsammans räknade,
påstått 30,682 dygn ii timmar: ätt, enligt
Kongl. BergsCollegii Utlåtande i frågan om
tackjerns-tillgångarne i Riket af den 22 IVfaj
1821, dåvarande förhållandet, i anledning
af derom skedd utredning, blifvit hos Kongl.
Majit uppgifvet, som derefter, genom Rescript
af den 26 Juni 1821, förklarat, att
10 å 15,000 Sfe tackjern utöfver behofvet
för de före 1821 privilegierade smiden vore
Besv. och Ekon» Utsk. Betänkanden• 831
ätt påräkna, hvilken tillgång också för söktå
nya smiflen anmäles till det mesta redan varö
medtagen; och slutligen, att det höga dygntal
af tacfejernstillverkning, som sig för år
i82i visar, icke fean utgöra någon säker
grund för framtida årliga tackjerns- productionen,
enär under en period, då ett högt
stångjernspris gynnade afsättningen af det
tillverkade jernet, mången Bergsman torde
hafva uppoffrat framtida förmåner för ögonblickets
vinst, hvadan Blåsningstiden, med
afseende på skogarnes bestånd i längden, icke
heller blifvit antagen till högre än något
öfver 26,000 dygn med en öfver hufvud påräknad
tackjernsprodiiction af H} Sif Per
eller till 410.000 SU, och hvad Tackjernsconsumtionen
beträffar, så är derjemte vordet
anfördt» att för behofvet af hvad till Norrige
årligen utföres kunde beräknas omkring 2,000
Stt äfvensom Inrikes consumtionen här, till
Grufve- och Hytte- redskap, bygghihgs- jern
samt hvarjehanda husbehofs smiden» ammunitions
gjuterier samt annat gjutgods, amiralitetets
behof m. fl. snart sagdt oräkneliga
ändamål» torde fordra minst 50 å 60,000
årligen, och slutligen ätt Finska Jernverken
ega en upphandlingsrätt af 9,526 Efter
Utfärdandet af Kongl. Förordningen af den
15 Juni 1803, angående stångjernssmidet och
jernmanufacturen i Riket, hvarigenom en
störreutvidgningismidesrättigheten blef med»
gifven, uppsteg det privilegierade stångjerns*
832 Beit). ochErcon. tTtsfc. Betänkande/t
och ämnes smidet ifrån 360,000 Sfe
410,*70! S&t som tinder smidesåret 1820 ut.
gjorde dess belopp, men som desaf 4,624 ,§&
ännu då varit obegagnade, har det i gång
varande, för hvilket Utskylderne skulle utgå,
blifvit antaget till 406,100
Nyssnämnde Förordning tillåter stångjerns
egare utom Bergslag, att, emot särskild
afgift till staten, vid sina redan privilegierade
härder tillverka så mycket, sorn
Inedhinnas kan öfver härdens genom Haminarskatts-
afgiften skattlaggde skeppundtal
med egen tackjerns- och skogstillgång
och äfven med köpetackjern och köpekohl»
enär genom behörig undersökning kan visas*
*tt sådant sker utan andras förnärmande»
Smidestillökning inom Bergslagen är deremot
endast tillåten i Vissa orter af sådan
beskaffenhet, der de ega svaga och otillräckliga
tillgångar för deras blåsning, men kunna
hafva tillräckliga skogar för smiden. —
Ämnesvetken hafva vä! icke enahanda rätt
till utsträckning af sitt hammarskatts smide,
men manufcturverks egare utom Bergslag
kunna, af hvilken stångjernsverksegare
utom Bergslag som helsdt, inköpa ämnesjern
utan afräkning för den sednare på dess
hammarskatt, emot erläggande af 04 sk. B:co
i Recognitions-afgift. Så väl i afseende
på nya stångjerns- som ämnes-härdefs
anläggande utsätter författningen i anseende
till de förre 450 och i anseende till de sed*
Eesv. och Ekon. Uuk. Betänkanden. 333
»are 300 Sikt ,c^e son* *lt maximum utan
som ett minimum för privilegii utfärdande,
hvilket, i hvad sökanden utan annans förfång
kan visa tillgångar, äfven kan i förhållande
dertill ökas.
Det synas Utskottet, i följd af allt detta,
icke vara någon förmenadt, som dertill eger
de erforderligheter och den belägenhet,
hvilka utgöra vilkoret för smides bedrifvande
utom audras förfång, att erhålla till»
stånd till ökande af sin årliga smidesrätt, och
Utskottet inser ej den allmänna båtnad, sorn
af någre andra förhållanden än denugällande
skulle härflyta. Följderne af den väckta
motionen synas blifva en medgifven ökning
i vår jerntillveikning af ungefär £ eller
till omkring 540,000 Sikt * stället för 410»
000, och detta utan någon föregången pröfning,
huru vida denna utvidgning, i den
tnån den rörde hvarje local, der tillverkning
skulle ske, kan utan andras förnärmande
verkställas, eller med nödigt afseende pä
skogarnes bestånd till tackjernsblåsnings bibehållande
och motsvarande utvidgning inom
Bergslagerne, eller der malmstockarne egenteligen
äro belägne, och blåsning efter kloka
hushållningsgrunder bör och mäste framför
allt befrämjas och skyddas, Skattlägningsgrunden
för smidet skulle ock till följa
häraf, om den bibehålles och derigenom
hvarje Bruksegares nu varande Hammarskatt
Bihang till RiksSt. Fröt, j'8^3» Q\d» Sami, Nir 53*
|§4 Besv. och Ekon. Ut sk. Bctankanderi,
i män af det i allmänhet utvidgade smidet
uträknades, medföra den orättvisa för
den, som en sålunda ökad smidésrätt ické
kunde begagna* att honom påtvingades eri
högre skatt, utan motsvarande fördel; meri
deremot, om skattläggningen förändrades*
sa att skatten uträknades efter hvad årligen
på våg levererades, skulle staten af svårigheten,
att öfver hvad som smides hålla Controll,
må hända äfventyra, attäfven förlorä eri
del af hvad staten säkert har att påräkna
genom nu varande skattläggningsmethod.
Ehuruväl det ligger utom Utskottets synkrets,
att för én framtid bedonia följderna
af ett sådant allmänt och påen gång medgifvet
ökande af jern-exporien, så tyckes
dock för härvarande ingen förriaån deraf
kunna förmodas, heldst om man fäster sig
vid den upplysningen, att, år 11820, ännu 4,624
voro lerimade obegagnade* af det redan
privilegierade smidet, och att från 1815 —
3819 af det privilegierade Export-smidet
icke mera än i medium g48,C)41 5# årligen
på våg inkommit. Åf detta förhållande visar
sig äfven* att den genom 18og års författning
hppkomne större frihet ännu icke
tillden grad blifvit begagnad, att tillverkningen,
i det hela taget, stigit till hvad den kunnat,
och hvilket synes antyda, attnågon smides
utvidgning icke för närvarande vore behöflig,
titan må hända på vissa särskildta ställen, der
tick sådant, efter nu gällande författningar
Besv. och Ekon. tjtsk. Beiänkandeh.
Så vidt icke andras förnärmande det förhindrar*
tan sökas och erhållas* utan medförande atalia
fle olägenheter, hvilka af deh nu föreslagna
förän diririgen skulle blifva en följd, i aiisefende
till den i Bergslagsorterne framför allt
nödiga skogsvården, äfvensom ock kunna inträffa
genom förändring af den i ahseén de till
jernverken nu gällande beskattningSgrund;
hvadan ock Utskottet till den ifrågavarande
motionen afstyrker bifall; Hvilket dock allt*
jemte flere Ledamöters särskildta Utlåtanden*
Riksens Ständers pröfning vördsamt underStälles.
Stockholm den 8 Juni 1825.
'CJtdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna ftesvärs- och
Ékönoini[Jiskoti den 8 Juni x823.
S. D. Herr Ehrenborg C. åberopade sitt
förut, vid Utskottets Utlåtande N:o 152, rörande
yrkad vidsträcktare frihet i tack]erns*
tillverkningen in. mingifne anförande,
hvaruti Grefve Posse, Friherre Cederström,
Biskopen Herr Doctor äf Wingård och
tlerr Lenning äfven nu instämde. Ut supra.
Ex Protocollo.
A. Fryxell,
83<5 Bcsv. och Ekon. Ut sk. Betänkande/!.
N:r 155.
Ankom d. 14 Juli 1523.
Betänkande, angående ett noggrannare fullgörande
af de 711 ed Bergsmansheinmnns
besittning förenade skyldigheter.
Uti Memorial, ingifvet till Hedervärda
BondeStåndet den 3 sistlidne Mars, hafva
Riksdagsmännen Jonas Jonsson, Anders
Andersson, Ver Versson och Olof Andersson
från Örebro Län, understödde af
Eric Ericsson från Carlstads Län och Anders
Hindricsson från Vester Bergslagen
i Stora Kopparbergs Län, sökt fästa Riksens
Ständers uppmärksamhet på de menliga följder,
som för Rergshandteringen skola uppkommit
af den år 1809 alla Svenska medborgare
medgifne rätt, att possedera Bergsmanshemman.
Följderne skola nämligen
hafva varit, att, under loppet af de förflutne
14 åren, redan mångå Bergsmanshemman
blifvit inköpte af Bruksegare och andra
ståndspersoner, hvilka derefter funnit
för sig fördelaktigare, att använda skogen
till sina Smiden och andra behof,
än tili Tackjernsberedning; att härigenom
tackjernsblåsningen öfver hela riket skall
blifvit, sedan 1809, 6000 dygn mindre än
före den tiden, så att hela Tackjärnstillverkningen
blifvit minskad 60,000 S& ärli
-
Ees v. och Ekon• Utsk. Eetdnkanden. 837
gen,' och att således äfven Kongl. Ma;jt
och Kronan årligen förlorat uti Tionde
Tackjern omkring 5,400 5^.
På grund häraf är vordet yrkadt, att
de samma författningar, som före 1809
voro gällande, om Bergsmanna Ståndets
uteslutande rättighet att besitta Bergsmanshemman,
måtte till sin kraft och verkan
återställas, sådane de af ålder tillhört
detta stånd; men att, om sådant icke
skulle af Konung och Rikets nu församlade
Ständer bifallas, strängare författningar
åtminstone måtte vidtagas, hvarigenom
alla de ståndspersoner, som förvärfvat
sig Bergsmanshemman, tillförbindas
att verkställa en i mån af Skogstillgången
å hemmanen behörig blåsning, i hvilket
ändamål det ock blifvit föreslaget, att Innehafvarne
af Bergsmans egendomar, ! som
dels verkställa alls ingen, dels en mindre
blåsning, än hvad dem borde tillkomma
att förrätta, kunde åläggas, att, enär desamma,
under loppet af 3 års tid, underlåtit
en sådan sin skyldighets fullbordan,
afstå efter mätesmanna ordom sin egendom
till andra egare, som funne sig hugade
att en behörig blåsning förrätta.
På flere af BondeStåndets Ledamöter,
vid föredragningen af detta Memorial, häremot
gjorda föreställningar, såsom stridande
mot den sf Bondeståndet alltid yrkads
Besil, och Ehoit. Utsk, Betånkanden,
grundsats? att medborgare böra ega Jjk$
rättighet att förvärfva allt slags jord f.
riket, är den inskränkning af motionen
vorden rnedgjfven, att nu endast åsyU
Jades rättelse i de anmärkta missbruken
af den rättighet, sorn Bergsmännen (före
lo09 ) egt uteslutande; så att något lämp^
ligt Reglementariskt Stadgande blefve vidtaget,
hvarigenoin alla egare till Bergsmanshemman
utan undantag kunde tillhållas
att uppfylla sina skyldigheter i afseende
på kolningen oell 1 ackjerrisblåsningen;
med hvilken inskränkning ock Hedervärda
BondeStåndet enhälligt beslutat,
att Memorialet skulle till Allmänna Besvärj
och Ekonomiutskottet remitteras.
Hvad nu angår de uppgifna grunderne
för motionen, nemligen att tackjernstillyerknjngarne
betydligen minskats, sedan
Bergsmannen förlorade sin uteslutande be-;
sittningsrätt till Bergsmanshemman, samt
att orsaken härtill varit de nya egarne?
försummelse att verkställa blåsningar, så
öfverensstämma dessa uppgifter icke med
endra underrättelser om verkliga förhållandet.
— Sannt lärer det vara, att i synr
flerhet i vissa orter Takjernsblåsningen
pågra få år efter 1809 var ovanligt kort
pph inskränkt; men häraf må icke så alldeles
slutas till en proportionell minskning
i Tacbjernsproductionen. Ännu min^
Befy. och Ekon, Utsk, Betankanden, $3^
jhe lärer mati få anse detta vara en
följd af tillåtelsen af friare tillträde till
gergmanshemmanens besittning, tyda skulle
minskningen alltjemnt tilltaga i samma
mån, sorn dessa hemman utgå från
BergsmansStåndet. Nu har likväl motsatsen
inträffat, ty under åren 1818, 1819, 1820
och 1821 hafva åter blåsningstiderne uppgått
tjllsamma belopp, som de fordom varit;
det var den mest olyckliga conjunctur,
sorn förorsakade de inskränkta blåsningarne
åren 18x0 — 1815, och det var en inträffande
fördelaktigare conjupctur, som åter
yppbragte dem till sin fordna höjd, och verkan
af denna conjunctur har äfven visatsig genom
återupplifvandet af en förut aftynad JernExport.
Utskottet stödjer sig dessutom vid
den granskning, angående de verkliga Tackjerns
tillgångarne i Riket, sorn förevarit, och
hvarpå Kongl. Maj;t grundat dess, genom Nådigt
Rescript af den 26 Januari 1821, meddeldte
tillstånd om nytt å köpetackjern
grundadt smides anläggande till 10 å 15,-  p°° såsom hvaraf i Utskottets tanka det
mäste linnas upplyst, att tackjernstillyerkningen
snarare till- än aftagit, då man nu
i sednare åren kunnat Hnna ett sådant odisponeradt
Öfverskott af tackjern, utöfver hvad
jnan förr såsom tillgång påräknat.
Behofvet synes, vid ett sådant förhåR
lande, således icke påkalla några andra f<j«
84<> Bern- och Ekon. Utsk, Betånkanden.
reskritter om tack/ernsblåsningarnes bedrik
vande, än dem, sorn för det närvarande fin»
nas gällande, äfven för hvar och en, som i
anledning af Kongl. Kungörelsen a£ den 6
April 1S10, sig Bergsmans egendom för»
värfvat, enär med den exclusiva Besittningsrättens
upphörande ingalunda något frikännande
åtföljde för innehafvarne från skyldigheter
och onera, som tillhörde dessa hemman,
hvilkas förmåner i öfrigt äfven lemnades
orubbade. — Ansvarslagarne för missbruk i
anseende till lackjerns tillverkning och kohl*
afFörsel, der den finnes oloflig, äro så allvarsamma,
att någon skärpning derutinnan ef
torde vara förenlig med tidens fordringar
på rättvisa och billighet, och då det, enligt
dessa författningar, också står hvarje Bergsman
öppet att i laga ordning föra talan mot
det anmärkningsvärde, så synes det Utskot*
tet, som någon annan åtgärd för nödig ordnings
återförande i de orter, der den i dessa
fall skulle kunna saknas, icke erfordras, än
att vederbörande egna sin uppmärksamhet åt
efterlefnaden af de föreskrifter, hvilka redan,
under en så lång tidrymd, tryggat näringens
bestånd, och hvarigenom ett så beskafFadt
Correctiv, som omnämndt blifvit, eller att
den försumlige innehafvaren skulle förklaras
skyldig, efter viss tid, Bergstnanshemmanet
efter mätesmanna ordom frånträda, enligt
Utskottets tanka, icke blifver af nödens
Btsv. och Ekon. IJtsk. Betnnkandsn. 841
Dock varder detta allt Riksens Höglofl.
Ständers ompröfvande vördsamt understäldt»
Stockholm den 8 Juni 1825.
N:o 136.
Ankom deu 28 Juni *8*3*
'Betänkande, rörande jemkning af Extra Roteringcn
i Riket.
Oenom remiss från samtelige RiksStånden,
har Utskottet fått emottaga följande:
Kongl. Majlis Kådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, rörande föreslagen jemkning
i Extra ro teringen', Gifven Stockholms
Slott den 20 Mars 1823.
Till Kongl. Maj:t hafva Rikets år 1815
församlade Ständer, om deras fattade beslut,
rörande jemkning af Extra roteringen, d,
j34? Bfsv. och Ekon. TJnk, Betänkanden.
§ Augusti nämnde år, aflåtit underdånig
skrifvelse, hvaruti, med anförande, att, efter
Ständernes tanka, olikheten i berörde Rotering,
särskilda landsorter emellan, hufvudsakligen
härleder sig ifrån det ovilkorliga
stadgande, att en Rote ej får öfverstiga det
hemmantal, som, efter Roterings Instractiopen
för förra roteringen och det derpå grundade
Roteringsverk i Länet, högst är tillåtet,
Ständerne förklarat sig finna säkraste
Utyägep till jemnhets vinnande härutinnan
blifva den: att Extra Roteringen grundades på
tnyckenheten och godheten af de till hemmanet
börande egor, utan afseende å gamla
roteringen inom Landet eller sjelfva hemmantalet,
hvaraf ingen grund kunde hemtas,
men tillika yttrat sig anse vid roteringsjemnkningen
hemmantalet i så måtto böra
blifva grunden för Extra roterjngs skyldigheten,
att det högsta hemmantalet för roteringsverket
inom Länet ej må öfyerskrL
das oftare, än då några hemman befunnes af
så dålig beskaffenhet, att de icke utan tillökning
i hemmantal kunde bära Roteriugsskyldighet.
Häröfver har Kongl. Maj:t funnit godt;
infordra dess och Rikets Krigs-och Kammar
Collegiers underdåniga Utlåtanden, hvaraf inhemtas,
att berörde CoIIegier varit af olika
tankar om lämpligaste sättet för verkställigheten
af ifrågavarande roteriDgsjemnhning;
i anseende hvartill, och då Kongl. Maj;t
Bfty. Pf h E.kpn. lif sk. Betänkanden,
jemväl funnit de af Ständerna vid 1815 år$
Riksdag uppgifna grunder icke med full-:
Jromlig tydlighet bestämde, Kongl. Maj;t
pröfvat bäst, att till Rikets Stäpders nu inträffade
sammanträde uppskjuta afgörandet
af detta ärende: och öfverlemnar Kongl,
Maj:t härmed alla detsamma rörande handlingar
till Rikets Stäpders Allmänna Ber
svärs- och RkpnqmifJtskoit och vill, se-:
dan Rikets Ständer sig deröfver i underdånighet
utlåtit, fatta sitt Nådiga Beslut i
gmnet och låta utfärda nödige föreskrifter
för meranämnde Rqterings-jemnknings de?
jinitiva verkställighet.
Kongl. Maj :t föiblifver Rikets Ständer
nied all Kongl. Nåd och Ynnest städse vilh
bevågen.
Datum ut supra,
CARL JOHAN.
B. C- Qviding.
Med hvilken Remiss Höglofl. Ridderskapet
och Adeln låtit åtfölja ett anförande
till Protocollet, af Herr Rotlieb, Axel, sorn
söktådagalägga, huruledes, genom Extra Roteringens
jemnkning inom hvarje Provinca
särskildt, en fullkomlig orättvisa skulle uppkomma
i detta afseende, att, om grunden
för dess utgörande hemtades frän gamla
844 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande!!.
Roteringen, skyldigheten att anskaffa en
Extra Roterings soldat kunde i en del pro*
vincer komma att erläggas efter beräkning
af \\ Mantal och i andra åter förenasmed
2-§- till och med 3:ne hela hemman, allt efter
som orterne vid indelningsverkets första
inrättande blifvit hårdare eller lindrigare
roterade, samt derföre trott, att, om en
jemn och billig fördelning af detta onus
skulle kunna vinnas, antingen att vissa hem*
mantal öfver hela Riket böra bestämmas för
en Extra Rote, med rättighet likväl för de
Committéer, som få jemnkningen af Extra
Roteringen sig uppdragen, att göra afseende
på utmärkt goda eller synnerligen svaga
hemman, och derefter höja eller minska
det bestämda hemmantalet med ^ eller ■§•
mantal, eller ock såsom Roteringsgrund
antaga hemmanens värde, utrönt genom en
ny uppskattning till utgörande af bevillning,
och jemväl rättadt efter gångbara egendomspriser;
i hvilket sednare fall äfven, till likhet
ofver hela Riket, måste utsättas, huru stort
Hemmans värde bör svara emot en Extra
Rote.
I förevarande ämne hafva dessutom förut
ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördiga
PresteStåndet samt Hederv. BondeStåndet
till Utskottet blifvit remitterade åtskilige
inom motionstiden ingifne Memorial,
hvilka likväl, när deruti icke innefattas
förslag till Extra Roterings jemn»
Besv. oeh Ekon. Utsk. Betänkanåen. 845
ningens verkställande, de der skulle kunna
fordra särskildt besvarande, utan blott anmärkningar
emot sättet, hvarpå denna rotering
blifvit företagen och fördelad, samt
vissa i sjelfva roteringsskyldigheten sedermera
tillvägabragte förändringar, Utskottet
desto heldre änser sig kunna undvika, att
här till innehållet upptaga, som Utskottet
redan, genom remissen af den Nådiga skrifvelsen,
är förpligtadt, att taga frågan i hela
dess vidd och alla dermed förbundna
omständigheter under noggrann pröfning.
Om ock Utskottet härigenom tillkännagifva
sin afsigt att förvara sig emot felet
af ålit för stor vidlyftighet, har Utskottet
likväl trott sig icke kunna undgå, att förbereda
sitt afgifvande Utlåtande, genom en
fullständig framställning af extra roteringens
första uppkomst och beskaffenheten
af det Riksens Ständers beslut, som derför
ligger till grund, sättet, hvarpå detta beslut
blifvit tillämpadt, och extra roteringen
bestämd och fördelad, de skäl till anmärkningar,
som häremot förekommit och föra
detta blifvit af Riksens Ständer hos Kongl.
Maj:t anmälde, den behandling, frågan sedermera
vunnit, samt slutligen innehållet
af de förslag till extra roteringens jemnare
och rättvisare fördelning, som blifvit till
Kongl. Maj:t afgifne; — en framställning,
desto mera nödig, som, utom en klar och
sammanhängande öfversigt i berörde delar,
S'iS Resi), ock Ekon. CJtsfc. Betänkande».
ämnet icke kari rigtigt fattas, och Utsköi3
tet framför ailt bordt vara angeläget, att
sätta Riksens Flöglofl. Ständer utom behof af
egen forskning i de källot, sorn deröfver
kunna sprida ljilS;
Sedan, i anledning af Riksens Ständers vid
1809 och lÖtö årens Riksdag hos Kongl.
Maj:t i underdånighet gjorde anmälan orri
deras Vidtagna beslut, i afseende på deh
så kallade vargäringens Upphörande, Kortgh
Maj:t, genom Nådigt svar den gi Mars sistnämnde
år, till Riksens Ständets bedömmattde
framställt, hurti Riket dädanefter
hiåtte ktinna försvaras, och om den för handen
varande krigsmägten kunde anses dertill
tillräcklig, samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi Utskottet blifvit uppdraget, att
öfver dessa frågor till Riksens Ständer inkomma
mad Utlåtande, och, under öfverläggningäfné
derom, fionde-Ståhdet, genom
sina ledamöter i Utskottet, låtit tillkännagifva
sin föresats, att ej ingå på någon
personlig försvars-skyldighet, med mindi
re icke all i Riket befintlig oroterad jord
förut till soldathåll indeltes; 6å blef, under
den 10 April 1810, af Utskottet afgifvet étt
Betänkande, deruti, under erkännande af så
väl den ovillkorliga nödvändigheten af Rikets
försvar, som den förutvarande krigsmagtens
otillräcklighet dertill, föreslogs, att,
såsom första medlet att öka detta försvar,
all inom Rikets gränsor varande oroterad
jord, af hvad namn och beskaffenhet sorti
Besil, och Ekon, Utsk. Betänkandeh. Ö47
héldst, de Boställen endast undantagne, soth
äf i tjenst varande militär personer innehades,
borde, så snart Riket med krig hoiades
eller oroades, genast uppsätta och
med beklädnad förse det emot samma jord
svarande försvarsmanskäp* hvilket Kongl*
Majit egde att på fen gång med ordinära
armeen låta uppbåda och iitcomiiietidei-ä;
dock borde denna extra rotering vid krigets
slut alldeles upphöra och aldrig oftare,
än då Riket hotades med anfall, kunna
uppsättas. Till ett sådant ändamåls skyndsammaste
vinnande tillstyrkte Utskottet den
underdåniga anhållan hos Kongl. Majit, att
dess Befallningshafvande måtte* så lurt
möjligen ske kunde, i nåder anbefallas* ätt
hvar i sitt Län, genast och sist inom Sex
månader ifrån det eri sådan Kongl* Majits
Nådige befallning till detri ankommé* med
biträde af tillkallade, i orten boende, kunnige
personer af alla Fyra Ståtiden, verkställa
én provisionel extra rotering å all inom
Länet ötoterad jord, efter den method
och de grunder, sorn med den förut i hvar
Jrrovincö redan verkställde ordinära regleringen
och den oroterade jordens kända förhållande
emot den roterade närmast stodé
att förena, hvarvid uppehåll icke borde föranledas
deraf, att något Stånds medlemmar,
efter erhållen kallelse, ifrån förrättningen
titeblefve; och hemställde Utskottet, att
Riksens Ständer måtte förbehålla sig, att,
tnligt 80 § Regeringsformen, få öfver den
648 Ben), och Ekon. t/iiL Betankanäen.
provisionella indelningen vid näatpåföljandé
Riksdag öfverlägga och besluta, — I afseende
pä sattet för extra roteringena använ»
dande, föreslog Utskottet, att densamma borde
införlifvas med det Infanteri regemente»
som derintill närmast vore indeldt; men i
de orter, der båtsmanshåll funnes, och de*
folkets lynne och vana gåfva dem håg fö*
sjöväsendet, tillslås de indeldta båtsmans corn»
pagnierne, dock med undantag för Skåne,
hvarest extra roteringen borde utgöra en
särskild tropp; hvarjemte Utskottet slutligen
ansåg, att, sedan extra roteringen vid
hvarje krigs början anskaffat tjenstbara nummerkarlar,
de från all recruteringsskyldighet
under kriget borde vara befriade, och
den i Skåne utgående så kallade rotefrihetsafgift
under samma tid äfven upphöra.
Detta Betänkande, som af Riksens Ständer
gilladas, öfverlemnades derefter till
Kongl. Maj:t, såsom innefattande de allmänna
grunderne för extra roteringen* verkställande;
hvarpå Kongl. Maitt, under den 5 Februa.
li 1811, lät utgå dess särskilda Nådiga instructioner,
hvarefter Committerade till förrättande
af den soldat- och båtsmansrotering,
som, i anledning af Riksens Ständer*
beslut, borde öfvergå all oroterad jord i
Riket, hade att sig i underdånighet rätta;
och föreskrefs härigenom; att extra rotering»
commissionerne borde bestå af Konungens
Befallningshafvande i hvarje Län, såsom
ordförande; Öfversten för det i orten
Besvi och Ekon. XJtsk. Belänkancltn. 349
fcndeldta Infanteri-regemente, eller, i fall a£
hans förhinder, en regements officer eller
Capiten, samt, der rotering kommer att ska
till Båtsmanshåll, chefen för det i orten
förlaggde Båtsmonscompagriie, Landscamereraren
samt af Konungens Befallningshafvande
tillkallade personer, af alla fyra RiksStånden,
tvänne af hvarje Stånd, hvilka i
allmänhet för hvart Härad borde ombytas:
att med extra rotering borde beläggas alia
inom hvarje ort befintliga onoterade hemman,
utan afseende på natur och beskaffenhet,
med undantag af 1:0 De till militien
hörande boställen ifrån och med Capiteners
med deras vederlikars och derunder, samt
de af andra Majoren innehafvande Capiteners
boställen, äfvensom de Capiteners boställen,
hvilka af Regements-officerare, i
stället för Stabssäten, tilläfventyrs kunde innehafvas;
men, beträffande Regementsofficerare
i allmänhet, hvilka, jemte Stabssäten-*
vore försedde med Capitensboställen, torde
hägge dessa boställen, titan ött i rote läggas,
till deras beskaffenhet och förmåga att
draga rotering, noga undersökas, samt förhållandet
dermed hos Kongl. Maj:t anmälas
till vidare Nådigt förordnande. 2:0 Rusthålls
Stomhemman, och j:o Nybyggare,
hvilkas frihetsår ej tilländalnpit; — Hvaremot
Adelsfane Regementets boställen, samt
endre antingen indragna eller till indragBihang
till B-iksSt-, Fröt. J823, Q:cle Sami. JSio 54,
85° Besv, och Ekon, Vtsk, Betankanåen.
bing vid Innehafvarens afgång ställde milia
tär-boställen i ekträ roteringen borde ingå»
äfvensom deruti borde deltaga Städernes
förut oroterade jord» tillika med alla utjordar
och sådane torp, som icke vöre under
andra hemmansräntor begripne, samt
odlingar å recognitions-skogar, ktono-par*
ker och andra allmänningar, så vida de, vid
ten efter skatlläggningsgrundet skeende undersökning»
befunnes kunna svara minst e~
mot dels mantal} Och i afseende på Posthemman,
hvilka i och för Postföringen förut
varit från rotering befriade, bomme dö
väl, af samma orsak, att till viss del från
extra roteringen Undantagas; men, sorn hos
Kongl. Maj:t fråga blifvit vackt, huru vida
8 mils postföring 1 veckan kunde anses svara
mot helt mantal eller hel rotering i orten,
deröfver Kongl. Maj:t ville sig ofördröjligen
i Nåder utlåta, borde roteringscommissionerne
bestämma» till huru stor del
posthemman, nied fästadt afseende på Kongl.
Maj:ts i berörde fråga fattade Nådiga Beslut,
kunde komma att anses vara ototerade, och
således böra i extra roteringen deltaga: att,
om al gamla roteringsverket befunnes» det
något förut till ständigt Kneckte- eller Båtsmanshåll
indeldt hemman vore roteradt för
mindre mantal» än hvaraf det efter jordboken
bestode, och roteringsverket icke innehålla,
det detta skett för dess svaghet och
Höghet, genom undersökning borde utrönas»
Besv. och Ekon. XJtik. Betankanden. 85i
'öm det kunde tåla vidare rotering; mert
att, derest roteringsverket och jordboken
tydligen gåfve vid handen, attén viss del af
ett roteradt hemman icke förut vore till rotering
beräknadt, den Utan vidare Undersökning
borde till rotering upptagas! att,
till undvikande af tidsspillan, Committerade
egde, utan föregången förfrågan hos Kongl.
Maj:t, att, vid undersokningarne af den oiroterade
jorden, på stället afgöra och bestämma,
huruvida andre, mot rotering svarande,
lika bestämda och genom författningarne
ålaggde skyldigheter af den särskilda
beskaffenhet, att de icke lika med roleringsafgiften
i allmänhet, vid infallande
krig kunde upphöra, måtte gifva anledning
till sådane onererade hemmans Undantagande
från extra roteringen: att Kongl. Majus
Befallningshafvande, efter att, i samråd med
deöfrigacömmitterade, hafvautsattställen och
terminer till roteringsförrättningarnes företagande,
borde minst i/j. dagar förut utfärda
Kungörelse, derigenom innehafvarne af
de oroterade hemman och lägenheter skulle
till förrättningen å hvarje ställe kallas,
tned anmaning, att vara försedde med chartor,
beskrifningar och upplysningar, som
de om hemmanen och lägeriheterne kunde
egar att hemmanens i jordböckerne införde
förmedlade mantal väl i allmänhet borde
tjena till grund vid roterandet, men, som
hemman, i anseende till läge, bördighet och
förmåner af lönande ilsken och indrägtig»
05® SesVt och Ekon. OtsJi. Betdnkandcm
Mjöl- och Såg.qvarnar m- m., vöre mycket
skiljaktiga, borde afseende derå göras, så
att, då hemman af större godhet samt med
mindre mantal utgjorde en rote, borde flere
hemman af sämre beskaffenhet och större
mantal svara för en annan rote: att en rote
likväl, vid ansvar* icke linge öfverstiga det
hemmantal, som, efter Roterings-Instructionen
för förra roteringen och det derpå
grundade roteringsverket, Länet högst vore
tillåtet: att i Skåne, der rotering förut
icke varit inrättad, två mantal vore det högsta,
som på en rote bestodes: att i Götheborgs
och Bohus Län icke någon rote finge
öfverstiga 2J mantal: att, hvad roteringen
i Herjeådalen beträffade, Kongl. Majit
ville framdeles i Nåder förordna, huru dermed
borde förhållas och dervid göra särskildt
afseende på denna landsorts svaga
beskaffenhet: att, då gamla roteringen i
Jemtland blifvit med Kronoräntor understödd,
men ett sådant bidrag för den nya
roteringen icke vore att påräkna, roteringscommissionerne
derstädes egde att tillse, det
hemmantalet för den nyroterade jorden i
proportion deraf öktes: att, till vinnande
af likhet i roteringstungan, de roteskyldige
emellan, committerade borde om
hemmanens och lägenheternas beskaffenhet
inhemta noggrann underrättelse af
chartor, beskrifningar, Skattläggnings och
Storskiftes handlingar samt andra tillgängliga
upplysningar, med hvilka liand*
Besv. och Ekon. Utik. Bctänkanden.
Iingars och upplysningars meddelande Landscamereraren
efter möjligheten borde tillhanda
gå, hvarjemte det skulle vara vederbörande
jordegare obetaget, att afgifva de
underrättelser och påminnelser, de funne
nödiga, och hvilka till sin verkan och beskaffenhet
borde af committerade granskas
och pröfvas: att roteindelningen skulle ske
Socknevis, och efter Kyrkogällen, så att
hvar Socken och Capell linge sitt vissa antal
Soldater; committerade likväl öppet lernnadt,
att, derest omständigheterne sä behöfde,
annorlunda besörja om verkställigheten,
och äfven sammansätta rotar af hemman
ifrån särskilde Socknar, Härad och Fögderier,
då deras belägenhet sådant fordrade:
att committerade sorgfälligt borde tillse, att
alla rotering underkastade hemman och lägenheter
blefve i rote satte, och ingen derifrån
undantagen, så framt icke på något
ställe en lägenhet skulle öfverblifva, som ej
fullt utgjorde en rote och, förutan stor olägenhet,
ej kunde med andra sammansättas, i
hvilken händelse committerade egde föreslå,
huru en sådan lägenhet måtte pä annat
sätt komma roteringsinrättningen till
godo: att hemman af större mantal och
förmånligare beskaffenhet borde först insättas
i hvarje rote, hvilken derefter komma
att fyllas af mindre hemman eller lägenheter:
att ett och samma hemman icke borde
läggas under flere rotar, så framt icke omständigheterna
sådant oundgängligen för
-
E«sv. och Elton. Utsk. Betänknnclen.
drade, samt rotarne efter görligheten sam*
mansättas af de hvarannan närmast belägna
hemman: att, i händelse under förrättningarna
skiljaktighet i meningarne, committérade
imellan, skulle uppstå, de flesta rösterne
borde blifva gällande, och, i fall af lika
mångå röster på hvar sida, beslutet rättas
efter den mening, Ordföranden bifallit; att
Landscamereraren ålåge författa roteringsverket,
hvilket till Kongl. Maj;ts Nådiga
stadfästelse borde insändas; att committe--  rade tillhörde för jordegarne skyndsamt afkunna
sina beslut, och, om dessa yttrade
sig dermed missnöjde, meddela dem Utdrag
af Protocollet öfver Beslutet, med föreskrift,
att de, inom tre veckor eller tjugoen dagar
derefter, borde, så framt de ville hafva sin
talan Öppen, sina, till Kongl. Maj:t ställde,
underdåniga besvär till Kongl, Maj:ts Befallningshafvande
inlemna, som då egde, att
dem, jemte eget och öfrige committeradea
underdåniga yttrande, till Kongl. l\laj;t qfördröjligen
ingifva; samt att, om, under
loppet af förrättningarne, några sådane omständigheter
skulle sig förete, som fordrade
Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande, corn*
mitterade egde att genast och skyndsammeligen
dem hos Kongl. Maj;t i underdånigt
het anmäla,
Knappt var likväl denna extra rotering
efter de i den Nådiga Instructionen utstakade
grunder verkställd, förrän klagan från
Besy. och Ekon. Utsk. Betänhanden.
skiljda håll hördes öfver dess ojemna fördelning.
Af åtskilliga extra rotehållare
anfördes deröfver underdåniga besvär hos
ftongl, Majit, och vid den snart påföljde
1812 års Urtima Riksdag i Örebro anmäl»
tes äfven ärendet hos Rikets Ständer, hvilka
ock, i underdånig Skrifvelse af den 10 Aug„
samma år, anhöllo, att, då dels den till rättelses
vinnande i extra roterings-förrättningarne
utsatte fatalietid blifvit, på olika orter,
efter skiljaktiga grunder beräknad, dels på
åtskilliga ställen den nya roteringen blifvit
högre satt, än i jemist förhållande med lika
goda hemman å samma ort af gamla roteringen,
Kongl, Majit matte, på sätt Kongl,
Majit funné lämpligt, å nyo låta öfverse
den verkställde extra roteringen, och, der
den skulle finnas på nämnde sätt ojemn i
förhållande till gamla roteringen, densamma
jemnka, ehvad underdåniga besvär deremot
blifvit anförda eller icke.
Någon till ändamålet ledande åtgärd
följde imellertid icke härpå, innan 1815 års
Riksdag inföll; hvarföre klagomålen då åter
förnyades, och Riksens Ständer funno sig för»
anlåtne att, i underdånig Skrifvelse af den
8 Aug. nämnde år, ä nyo väcka Kgl. Maj:ts
Nådiga uppmärksamhet på ämnet. I denna
Skrifvelse förklarade Riksens Ständer sig
hafva funnit olikheten i extra roteringen,
särskilde landsorter emellan, hufvudsakligen
härleda sig frän det ovillkorliga stad '
ggö Besv. och Ekon. Utsfc. Bebänkantfen..
gande, att en rote vid ansvar icke lick öfverstiga
det hemmantal, sorn vid gamla roteringen
inom hvarje regemente blifvit högst;
tillåtet och regamenterna imellan ofta varierar
från ett till och med tre hela hemman.
En allmän likhet i roteringstungan
ansågo Riksens Ständer således icke kunna
vinnas, så- länge föreskriften stöde qvar, att
extra roteringen, i anseende till hemmantalet,
borde lämpas efter gamla soldatindell»
ningenj men, för ernående af jemnhet deruti,
trodde Riksens Ständer deremot säkraste
utvägen vara, att extra roteringen grundades
på myckenheten och godheten af d©
till hemmanen hörande egor och andra herr»
ligheter,. samt att i detta afseende mätte färesferifvas,
huru mycken åker, äng och andra
egor borde beräknas emot skyldigheten
att hålla en extra roteringssoldat, utan
fästad t afseende å gamla rotsringen inom
landet, eller sjelfva hemmantalet, hväraf ingen
grund kunde hemtas, i anseende till
den stora olikhet i egor och förmåner, som
emellan hemman öfver allt företer sig.
Till bestämmande af de egor, för hvilka
en extra ro terin gskarl borde presteras, funno
Riksens Ständer säkrast skola bidraga,
om Kongl. Majit i Nåder täcktes utnämna
några committerade, som af de insände rateringslängderns
samt allmänna Indelningsverket
i Riket, jemte de upplysningar, hvartill
de anförde underdåniga besvären emot
Besv. och Ekon• Ut sk. Bctankandcn. 857
Extra roteringsförrättningarne kunde föranleda,
taga fullständig kännedom a£ extra
roteringsverket, och, sedan från Landshöfdingarne
tillräckliga uppgifter, angående
förhållandet inom hvarje län, blifvit infordrade
och inkommit, i anledning af sådant
allt i underdånighet föresloge sådana föreskrifter,
som, hemtade af de mest allmänna
grunder för roteringen i hela Riket, inom
hvarje län särskildt kunde lämpas efter
den method och de grunder, som med den
förut i hvarje provins redan verkställde ordinaira
regleringen och den oroterade jordens
kända förhållande mot den roterade,
närmast stöde att förena; hvilka föreskrifter
Landshöfdingarne, med inom Länet å
nyo utvalde extra roterings committerade,
borde vid anställande roteringsjemnkningar
följa, under iakttagande likväl, att hemmantalet
i så måtto borde blifva grunden för
extra roteringsskyldigheten, som det lägsta
hemmantalet för gamla roteringsverket inom
Länet icke oftare finge öfverskridas, än
i det fall, att någre hemman skulle befinnas
af så dålig beskaffenhet, att de utan en
tillökning i hemmantal icke kunde bära roteringstungan;
Och ansågo Riksens Ständer,
att, sedan roteringsjemnkningen för något
Län blifvit reglerad, förrättningen borde
till Kongl. Majrts Nådiga stadfästelse i underdånighet
insändas. — Rikets Ständer anmälde
äfven vid detta tillfälle den under
-
058, Btsv. och Eken. Utsk. Bctänkanåtn.
fåniga önskan, det Kongl. Majit, vid utfar-,
dandet af dess Nådiga föreskrifter för roteringscommitterade,
ville göra det afseende,
Kongl, Majit i Nåder funné med skäl och
billighet öfverensstämmande, på den befrielse
eller lindring, Comministrar och ringare
Kyrkobetjente, så val sqm den lägre
Krono- och Jägeribetjenjqgen måtte för deras
boställen kunna åtnjuta, äfvensom i hvad
man posthemman borde iroteringsbesväret
deltaga; och om, vid de från Ljandshöfdingarneinfordrande
upplysningar, någon bland
dem skulle tillkännagifva, att de extra ro^
teringsskyldige inom Länet vöre nöjd® med
den vid extra roteringen derstädes följda
grund, ansågo Rikets Ständer dervid böra
förblifva och jemnkning endast kunna ske
för dem inom Länet, aom sådant med skäl
påfordrade; Hvarjemte Rikets Ständer slutligen
till Kongl. Majit framförde den underdåniga
anhållan, att, då med deras afsigt
vid extra roteringens åtagande instämde, att
densamma skulle allenast under krig utgöras
och då borde endast i manskap utgå,
sådane aftal, som af extra rotehållare kun-,
de å andra ställen än i Skåne vara ingångna
om erläggande af visse afgifter under
bestämd eller obestämd tid, emot befrielse
från skyldigheten att uppsätta manskap,
matte, sedan Riket vunnit fred, alldeles
upphöra att gälla.
B?sv. o(h Ekon. Utsk. Betänk(inden. 059
Sedan Kongl. Maj:t under den 27 Februari
1816 anbefallt dess och rikets Krigsoch
CammarColIegier, att, i anledning af
Biksens Ständers ofvannämnda underdåniga
Skrifvelse, till Kongl, Maj:t inkomma med
.Underdånigt Utlåtande, samt att med fästadt
afseende å de utredde förhållanden och
grunder, som kunde vara att hemta af Skånska
rqteringsverket, tillika afgifva underdånigt
project till en förnyad Instruction för
l*oteringsförrättningarne, hafva bemälte Col*
legiér, under den 22 December 18191 fullgjort
Kongl, Majus berörde befallning;
och inhemtas af Collegierpas gemensamt,
afgifne Betänkande, deruti de likväl varit
af olika meningar: att Krigscollegium, med
afseende å det kända förhållandet mod Skån.
ska roteringen, sorn vunnit Nådig stadfästelse
och blifvit till efterföljd anbefalld,
funnit, att vid upprättande af förslag till
lättelse och jemnkning af extra soldat-roteringen
i riket hemmantalen eller hvarje
hemmans efter jordbok åsatte mantal icke
kunde utgöra säker grund för roteringsskyldighetens
bestämmande, äfvensom att denna
grund icke heller kunde hemtas från
det bevillningsvärde, hvarje egendom blifvit
åsatt, utan syntes i Collegii tanka den behållning,
hvarje jordegendoms verkliga afkastning
lemnade, böra blifva säkraste jemnförelsegrunden
för roteringsskyldigheten. Då
denna afkastning, förmedelst jordens alster.
Q6o Besv. och Ekon, Utsk, Betdnkanden,
på olika ställen utmärker sig genom mångfalldiga
olikheter, och dessa alster, i mån
af större eller minre tillgång, måste åsättas
ett skiljaktigt värde, har Collegium ansett
deraf böra följa, att, så vida jemnförelse
imellan roteringsskyldig jord af olika
arter skall kunna ega rum, samt roteringstyngden
derefter i ett rättvist förhållande
fördelas, å ena sidan all afkortning bör bringas
till samma och enahanda slag, eller i
penningar förvandlas, och, å den andra, vid
bestämmandet utaf afkastningsväraet samt
behållningens utredande, så väl öfverflödet
som bristen på hvarje vara, ej mindre
än afsattiiingstillfället och arbetskostnaden,
med hvad mer, som på särskilde
orter kan verka till förändring, antingen a£
varuprisen, eller sjelfva behållningens belopp,
med all noggrannhet anmärkas och
tagas i beräkning, hvartill skulle fordras
en noga kännedom om landet och hvarje
provins särskildt, som åter borde hemtas af
chartor, jordrefningsprotocolier, skattläggningar
samt storskiftes, och enskiftes-förxättningar,
och, sedan häraf jemväl blifvit
utreddt, huru stort utsäde, samt hvilken botägt
och andra förmåner, hvarje hemmansdel
i äldre tider egt, och förhållandet härmed
vordet jemnfördt med jordinnehafvar»e$
i dessa delar meddelande uppgifter,
jemte de upplysningar, sorn af i orten boende
personer i öfrigt kundo erhällas, bor
-
Besv, och Ekon• Utsk. Betänkan/Un, fttji
de derefter afkastningen och dess förvändling
bestämmas, samt behållna inkomsten
uträknas, hvilket skulle ske på det sätt, att
spannmål af alla slag och hö efter viss!:
pundtal på lasset beräknades efter ortens
medelpris. Att mulbetet, efter dess beskaffenhet
af sämre, medelmåttigt och godt, till
olika pris utsattes för hvarje häst-, fä- och
får-kreatur, sorn vid hvarje hemman kunde
framfödas: Att fiske, der det funnes, upptoges
efter hemmantalet och dess mer eller
mindre förmånlighet: att skog efter hemmantal
och lasstal på enahanda sätt utfördes,
med särskildt afseende på tillgång till
timmerskog och deraf förväntad större inkomst:
att mjöl- och såg-qvarnar samt andra
vattenverk, der de funnes med jord
förenade, uppskattades efter deras årliga
behållna afkastning; —- samt att, sedan allt
detta blifvit sammanraknadt, och förbrukiiingskostnaden,
hälften af värdet å spannmålen,
hö- och gräsbete afdragen, återstoden
skulle utgöra den behållna inkomsten
och således blifva grunden för bestämmandet
af roteringsskyldigheten, dock att, hvad
Säterier och frälsehemman beträffar, de der
befinnas i skiljaktigt förhållande mot krono-
och skattehemman, i anseendetill grundräntor
och andra ständige skyldigheter, i
behållna årliga afkastningen borde tilläggas,
nemligen för hvarje helt hemman säteri samt
3S\å och Rör 50 Rch, och för hvarje helt
§02 Besv. och Ekon. litsle. Retcinkanden.
hemman Frälse 15 Rd. — Genom antagans
det af denna grund har Collegium trott det
Vara uppenbart, att roteringstungan måste
blifva lika öfver hela riket; och har Colle*
gium ansett en behållen inkomst af 700
Rd. innefatta den summa, hvarföre en extra
roteringssoldat borde ställas; hvarjemte Collegium
yttrat sig finna Instructionen för
förra roteringscommissionerna, af den 5
Febr. 181 i, kunna i allt öfrigt tjena till efterrättelse
vid den öfversigt och jemnkning
af extra toteringen, som komme att för sig
gå. —- För Öfrigt har Kongl. Krigscollegiiim
hemställt, att från e&tra roteringen måtte
undantagas: —*• i:mo. Alla posthemman,
sorn hafva 8 mils postföring i veckan, likasom
förut skett vid roteringens införande
i Skåne; -— 2:0. Herjeådalen, i anseende
till denna landsorts svaga beskaffenhet, och
Jemtland, hvarest roteringen, ehuru med
Krono-räntan understödd, likväl icke medgifver,
att efter hemmantalet vidare ökas,
samt —- §:o f. d. Öfverstens vid Adelsfane
regementet boställen, såsom hu mera på
lön anslagne Presidenten i Krigscollegium,
om hvilka boställen Collegium likväl trott
en sådan undersökning rörande deras förmåga
att draga rotering, som i 1811 års Instruetion
finnes föreskrifven, i afseende pa
regementsofficerares boställen, böra föregå.
«— Deremot har Collegium ej funnit sig
kunna tillstyrka någon befrielse eller lin*
Besv. och Ekon. Utsk< Betänkanclcn. gfg
Öring i roteringsskyldigheten för Commitiistrars
och ringare Kyrkobetjenters samt
den lägre Krono- och Jägeribetjeningens
boställen, enär dessa icke från början varit
från extra rotetingen undantagnej — Och
beträffande slutligen de 2:ne frågor, örn rotejemnkningens
utsträckning endast till dem,
Sorn sådant med skäl påfordra, samt om be*
Ståndet af de aftal* sorn med en del Rotehållare
kunna blifvit afslutade om vissa afgifter
för bestämd eller obestämd tid, i
Stället för manskaps utgörande, har Collegium
yttrat den öfvertygelse, att i förra fallet
de med den redan verkställde extra ro»
teringen nöjde icke borde vara underkastade
någon Vidare rotering, och i det sednare,
de, aorta ingått Contractert, mäste anses
förbundne att dem Uppfylla; varande* i
öfverensstämmelse med hvad Collegium sålunda
andragit och hemställt, ett underdånigt
project, till Instructionen för toiejemnkningens
verkställande, af Collegium författadt,
samt deruti jeinnväl föreslaget, att
denna jemnkning, som Länsvis borde förrättas,
måtte öfver hela riket inom loppet
af ett er varda fulländad, och tiden till besvärs
anförande öfver förrättningarna räknas
till en månad efter erhållen del af beslutet
derom.
Kongl. Cammarcollegium har deremot
Utlåtit sig: att bestämmandet af vissa tunn*
land åker, äng och andra egor, såsom sva*
gö4 Étsv. och Ekon. Tjuk. ÉéiänkmäeHi
rande mot skyldigheten att hålla en extra
roteringssoldat, val kunde föranleda till likhet
i denna skyldighet öfver hela riket, derest
afseende fastades å jordens skiljaktiga
beskaffenhet och större eller mindre bördighet,
samt derefter lämpadt större eller
mindre behof af arbete för dess brukning
inom särskilda provincer, men att för användandet
af denna grund det hinder måste
snöta, att en tariff, hvarefter jordmånens o*
lika förhållande skall mätas, svårligen, 01U
icke omöjligen, låter uppgöra sig, utom deE
att en lika svårighet torde uppstå vid afgörande!
af frågan om beloppet af egor för
en hel rote: att antagandet af en viss hemmansafkastning,
till motsvarighet af förbindelsen
att utgöra en soldat, väl kunnat vara
lämpligt vid roteringens införande i Skåne,
der antalet af soldater förut var bestämdt
och fördelningen lätt gjord, men icke
med någon tillförlitlighet låter använda
sig, då fråga är att indela all Rikets o*
roterade jord i knecktehåll: att fastställande
af en ny allmän grund för presterandet af
det onus, som extra roteringen innefattar,
i alla fall måste vara betänkligt, så länge
andra skyldigheter utgöras efter andra puncter:
att införandet af likhet i extra roteringsbesväret
särskilde landsorter imellan
jemnväl synes förkastligt, då deraf öfver allt
skulle uppkomma olikhet imellan densamma
och ordinaire roteringen, hvilken sed
-
Resi), seli Ekon. Utsk. Betänkan/len, 865
Kare nästan i hvarje provins utgöres efter
olika hemmantal samt att Gollegium derföre
ansett med rättvisa och billighet mest
öfverensstämmande* att bringa extra roteringen
så väl sinsemellan, som i förhållande
till den gamla, till den största möjliga
likhet inom hvarje regemente; och, då R.
Ständer icke yrkat någon ny extra rotering,
titan endast en jemnkning uti den redan
verkställde, samt Gollegium fått anledning
tro, att, ehuru R. Ständer ansett den öfverhlagade
olikheten uti extra roteringen hufvudsaidigen
härleda sig från det ovillkorliga
stadgande uti 1811 års Instruction,
att en rote icke vid ansvar lick öfverstiga
det hemmantal, som efter Roteringa-Instructionen
för förra roteringen i Länet högst
var tillåtet, likväl, uti de öfver roteringsförrättningarne
anförde Underdåniga besvär,
mera blifvit klagadt öfver olikheten emellan
extra roteringen och den gamla, än öfver
skiljaktighet inom den förra; Sä har
Gollegium förment den ifrågaställde roteiringsjemnkningen
egentligen böra gå ut derpå,
att jemna dessa olikheter, hvilket Gollegium
funnit kunna tillvägabringas, om det
bevillningsvärde, som inom hvarje ort blifvit
åsatt den roterade jorden, tages till jemnförelsegrund
imellan den roteringsskyldighet,
som de ordinarie rotarne, och den,
Bihang till RiksSt, Trot. JÖ^oi §«de Samh N:r 55*
§06 Rem. och Ekon. Utsk. Betänkande^.
Som extra rotarne böra vidkännas; i an*
ledning hvaraf Collegium föreslagit: 1:0 até
ali den med ordinarie rotering belaggde jorden
inom hvarje härad, eller annat visst district,
må upptagas efter 1818 års bevillningsvärde,
med afdrag af värdet för större byggnader,
än som efter lag fordras å Bondhemman,
så vidt sådane byggnader ingått i
Uppskattningen, och derefter fördelas på da
ordinarie soldatroten, som på samma jord
äro inroterade, till Utrönande af en soldatrotes
medelvärde i Capital i hvarje ort, hvarvid
bör iakttagas, att de särskildta bidrag
af Staten till understöd för roteringen, som
på ett eller annat ställe kunna vara anslaghe,
komma i beräkning: 2:o att det härigenom
uppkommande medelvärde i Capital
af den jord, som inom ett sådant visst
district drager en ordinarie rote, må blifva
den hufvudsakliga jemnförelsegrunden
till den oroterade jordens Capitalvärde efter
samma års Bevillnings-taxering, för att
derefter utröna och bestämma, huru stor
rotedel bör falla på det oroterade hemmantalet
eller lägenheten, till närmaste likhet
med ordinära roteringen inora samma ort,
och jemnkningen i hvad redan påfötdt blifvit
derefter lämpas, under iakttagande likväl,
att det högsta hemmantalet för gamla
toteringsverket inom Länet icke oftare må
få öfverskridas, än i det fall, att några hemman
skulle befinnas af så dålig beskafFen^
Besil, och Ekon. Utsk. Betanhanäert. Q6f
het, att de utan ali tillökning i hemmantal
icke kunna bära roteringsskyldigheten;
*— 5:0 Ätt, som likväl denna jemnförelsegrund
af den roterade jordens medelvärde,
emot den oroterade, elter Bevillningstaxeringen,
icke ensamt och särdeles vid de
tillfällen, då antingen de till extra rotering
skyldige eller roteringsCommissionerna skulle
finna sig till erinran dervid befogade,
eller en oroterad lägenhet icke för sig skulle
vara till Bevillningsvärde särskildt upptagen,
utan under annat hemmans allmänna
Värde inberäknad, kan gälia till efterrättelse,
röteringscom mission er ne böra vara förpligtade*
att tillika taga kännedom af chartae
beskrifningar, skattläggniHgs-instrumenr
ter, samt enskiftes och storskiftes handlingar,
pcb jerrinväl undersöka jordmånens mer
och mindre fruktbarhet, egarnes inskränktare
eller vidsträcktare utrymme, beteshagars
och skogars beskaffenhet, lönande fisken,
indrägtiga mjöl- och såg-qvarnar samt
andra herrligheter, allt till än fullständigare
bestämmande af den oroterade lägenhetens
rätta värde och dess deraf följande
extra rote-andel, i förhållande till ordinära
roteringens medelvärde, — /j:o Att uti
socknar eller orter, der ingen ordinär rotering
finnes, roteringen må ske i likhet
med angränsande inroterade socknar" — 5,0
Att Tabergs Bergslag i Jönköpings Län, som
icke förut blifvit extra roterad, bör inde
-
Q$8 Besv. och Ekon. Utsk. Beiänkandetu
las till extra rotering, efter samma grunder.
— 6:0 Att enahanda grunder böra följas
uti de orter, der Båtsmanshåll är inrättadt.
— 7:0 Att, vid jemnkniagen af städernas
extra rotering, 1818 års Bevillningsvärde
af den roteringsskyldiga jord, som
Uti det gamla Båtsmanshållet icke deltager»
bör uti städer, belägne uti de provincer, der
Båtsmanshåll finnas, bringas till lika capitalvärde
med Båtsmansrotarne i provincen;
och uti de städer åter, som ära inom provincer,
hvarest Båtsmanshåll icke ärinrättadt,
upptagas till jemnförelse med de närmast
derintill belägne provincer, som hafva
Båtsmanshåll. •— 8:0 Att denna rotexingsjemnkning,
efter lika grunder, äfven
bör sträckas till Skånska städernes roteringsskyldige
jord, hvilken icke ingått uti
den i Skåne verkställda rotering. •— 9:0
Att om en hel Stad eller Socken eller ett
belt Härad förklara sig nöjde med den verkställde
extra roteringen, all fråga otn jemnkjiing
må förfalla; men, om några färre eller
ilere rotar-, vare sig i Stad eiler å Landet,
derutinnan yrkade jemnkning, den då bör
löretagas, men likväl icke utsträckas längre
än som behöfves till befordrande af den
yrkade jemnlikheten, så vida, vid undersökning
derom, anledning dertill finnes. —
ao:o Att de öfver extra roteringsförrättningarne
anförde underdåniga besvär må till
yedeibörande Konungens Befallningshafvan
-
Besv. och Ekon, Utsk. Betiinkanden.
de öfverlemnas, för att af roteringscommissionerne
granskas och under rotejemnkningen
komma uti det öfvervägande, de kunna
förtjena, samt derefter, åtföljde af cornmissionernes
underdåniga Utlåtanden, till
Kongl. Maj:t åter insändas, för att, så vidt
de genom jemnkningen ickeförfallit, af Kongl.
Maj:t särskildt i Nåder pröfvas; samt slutligen,
11:0 — Att de uti 1811 års Instruction
för extra roteringen gifne allmänna
föreskrifter må, till den del de vid roteringsjemnkningen
kunna vara tillämpliga
eller behöflige, tjena till efterrättelse. -—•
I afseende på roteringscommissionernes
sammansättning; så, och enär, efter hvad
Collegium ansett, Landshöfdingarnes många
magtpåliggande göromål icke medgifva,
att utse dem till commissionernes Ordförande,
emedan antingen, då Landscamereraren
äfven vore frånvarande, sådant kunde
hafva ett menligt inflytande på de till
Konungens Befallningshafvandes befattning
egentligen hörande ärendens oafbrutna gång,
eller ock deraf föranledas afbrott i roteringsförrättningarne
eller deras fortare påskyndande,
än som vore förenligt med den
dervid nödige noggrannheten, samt, då det
dessutom är att förmoda, att, om rotejemnfc»
ningen anförtros åt färre personers ledning,
likhet uti grunderna och behandlingen skall
medföra öfverensstämmelse uti Instructiotaens
tillämpning och följaktligen enhet uti
Besv, och Ekon. Uttk. Betänkanden,
verkställighet; och, då sluteligen Rikets freds*
tillstånd icke fordrar samma skyndsamhet
i förrättningarnes företagande, sorn år i8u
fanns nödig; alltså har Collegium tillstyrkt,
att rotejemuknings-förrättningarne öfver hela
Riket måtte indelas uti fyra districter,
och dertill för hvardera af Kongl. Majit
utses en särskild Ordförande, som skulle
hafva sig lill biträde ombyteliga Ledamöter
af alia Fyra RiksStånden, en af hvarje
Stånd, regementschefen eller, vid inrotering
till Båtsmanshåll, chefen för ortens Båts*
inanscompagnie, samt Land seam er eraren eller
den person, som Landshöfdingen från
Landscontoret kunde utse; varandes älven
förslag öfver Länens indelning i dessa Difitricter
af Collegium uppgjordt. — Vidare
bar Collegium yttrat, att, hvad beträffade
yotejemnkningen j Jemtlands Län, så och i
anseende till Riksens Ständers vid 1817 och
1818 årens Riksdag gjorde underdåniga anhållan
om jemnkning af gamla roteringen
derstädes, till hvars understödjande blifvit
föreslaget användande af de inom Länet be*
fintligé oroterade hemman och Nybyggen,
funné Collegium sig böra hemställa, att med
ali åtgärd i afseende på Länets extra rotering
måtte fördröjas, tilldess en allmän
reglering af roteringen derstädes hunnit
verkställas. — RöiBnde den ifrågasatte befrielse
eller lindring i roteringsskyldighéten
för visse Civil- och Clerici-Staternes boställen,
har Collegium, på andragne skäl.
fiesv. och Ekon, Utsk, Betänkanden, §71
tillstyrkt, att de till Länsman anslagne bo*
ställen, hvilka a{ indelningsverkets stora
Stiftare i allmänhet blifvit från rotering undantagne,
aråtte njuta samilia förmån i afseende
på extra roteringen, samt att Comministrars,
klockares och ringare Kyrkobetjenters,
jemte Hejderidares och Kronoskogvaktares
boställen, måtte blott till hälften,
mot andra hemman extra roteras; Och beträffande
posihemmans deltagande i roteringsbesväret,
har Collegium, hvad soldatroteringen
angår, funnit den nu gällande
regleringen, att åtta mils postföring i veckan
anses svarande mot skyldigheten att
hålla soldat, böra bibehållas; men, hvad
Båtsmansroteringen åter vidkommer, trott
postförseln för posthemman, som ega del
i Båtsmansroten, böra beräknas till fyra mil
i veckan för ett helt mantal, och två hela
hemman således i detta afseende antagas så»
som en stadgad roteringsgrund för hvarje
sådan rote, samt mindre del i postföringen
följagtligen äfven verka till derefter afpassad
skyldighet, att i extra roteringen ingå; hvarjemte
Collegium förklarat sig desto mindre
kunna med Kongl. KrigsCollegium förena
sig i den tankan, att de af Presidenten i
sistnämnde Collegium på lön innehafvande
f. d. Öfverstens vid Adelsfaneregementet
boställen borde, i fråga om deltagande t
extra roteringen, behandlas lika med regementsofficerarea
boställen i allmänhet, sorn
uti 1811 års lnstruction Adelsfane regement
872 Besv• och Ekon, XJtsk, Betdnkcinden,
tets boställen äro uttryckligen nämnde såsom
roteskyldige, och Riksens Ständer, uti
deras underdåniga Skrifvelse d. 8 Aug, 1815,
icke gifvit anledning till någon förändring
deruti. — Slutligen har Collegium yttrat,
att, så vidt Collegium hade sig bekant, ej
å andra ställen, aa i Bergslagerns a£ ÖreBro
Län, aftal blifvit träffade, om utgörande
af vissa afgifter, mot befrielse från skyldigheten
att uppsätta extra roteringsmanskap;
Och, som desamma skola tillkommit,
icke i anledning af någon från regeringens
sida emanerad proposition, utan i följd a£
Bergslagslnnevånarnes eget erbjudande, har
Collegium ansett helgden af ingångne Contracter
fordra deras fortfarande, men likväl
hemställt, att, då berörde afgifter skola
utgå till olika belopp, desamma öfver
allt måtte bringas till likhet och nedsättas
till den summa, som är minst, äfvensom
Collegium förklarat, att, i händelse äfven å
andra orter dylika aftal skulle vara träffade,
Collegium funnit sig icke heller kunna
tillstyrka desammas upphäfvande; hafvande
jemnväl Kongl. CammarCollegium, i enlighet
med dess afgifne förslag och Utlåtande,
författat och till Kongl, Majit insände
särskildt project till Instruction för extra
roteringsjemnknings-förrättningarne.
Sedan detta Kongl. Krigs- och Camtnar-Collegiums
skiljaktiga Betänkande, d.
19 Jan. iö2o} till Kongl. Majit inkommit*
Besv. och Ekon, Viik. Betankanden, 873
blef detsamma d. i Juni samma år i Rikets
allmänna ärenders beredning föredraget;
hvarvid beredningens flesta Ledamöter
i underdånighet tillstyrkte bifall å hvad
CammarCoIlegium, för dess del, i underdånighet
föreslagit, och lärer sedermera någon
handläggning vid ärendet icke hafva
följt, innan Kongl. Majit i Nåder beslöt,
att genom Nådig proposition framställa detsamma
till Riksens Ständers vidare underdåniga
Utlåtande.
Då Utskottet till öfverläggning förehaft
detta vigtiga och grannlaga ämne, har
Utskottets uppmärksamhet först fästat sig
dervid, att den år 1811 verkställda extra
rotering endast provisionelt blifvit företagen;
hvaraf Utskottet ansett följa, att något
hinder icke möter för vidtagandet af
de förändringar deruti, som finnas erforderliga
och utan rubbning af hufvudgrunderna
för denna rotering kunna ega rum;
Och under en sådan synpunct går Utskottet
nu att afgifva sitt Utlåtande.
Om verkligheten af den öfverklagade
olikheten i extra roteringsbesväret, om den
egentliga orsaken till denna olikhet, och
om nödvändigheten, att genom en allman
jemnkning afhjelpa densamma, samt dymedelst
stadga ett på billighet och rättvisa
grundadt förhållande mellan roteskyldige,
hafva Riksens Ständer redan vid 1815 ärs
Riksdag förenat sig. — Anbefalld i en tid»
$74 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkctnden.
punct, då försvarsstyrkans ökande hvarje ö«
gonblick kunde påkallas, och verkställd
med en skyndsamhet, sorn uteslöt möjlighsten
af noggranna undersökningar och beräkningar,
skulle, äfven om icke i de första
föreskrifterne för roteringsförrättningarne
en anledning blifvit grundlaggd till ojemn
fördelning af denna tunga, extra roteringen
nödvändigt komma att hysa många
brister. Naturen af dessa förrättningar
gcir det val ock omöjligt, att öfver allt träffa
det rätta, men, med förutsättning af större
försigtighet och en af närvarande tids
fredslugn medgifven omsorgsfq.Ilare behandling
vid extra roteringens öfverseende och
jemnkning, böra dessa brister till det mesta
kunna häfvas. Detta rörer likväl blott
tillämpningen eller verkställigheten; dethufvudsakliga
villkoret, för införande a£ likhet
uti ifrågavarande onus, ligger i utfinnandet
af en säker grund för dess fördelning; Och
det är öfver denna, sorn det först tillhör
Utskottet att sig yttra.
Redan i de olika åsigter, hvarunder
sättet att verkställa roteringsjemnkningen
framställt sig hos de autoriteter, hvilkas
Utlåtande deröfver Kongl. Majit i Nåder
infordrat, visar sig svårigheten att upptäcka
en rättvis, bestämd och öfver allt användbar
roteringsgrund. Denna svårighet
liar Utskottet ock måst erfara; men efter
mogen öfverläggning har Utskottet slute
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, {373
ligen stadnat dervid, att, med någon för-,
klaring öfver deras användande, till antagande
och efterrättelse föreslå de grunder,
som i allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
af Riksens Ständer gillade Betänkande,
d. 10 April 1810, blifvit laggde för
indelningen' i rote, såsom varande de mest
lämpliga, enär det villkor, som i 1811 års
Jnstruction finnes föreskrifvet, att ingen
rote vid ansvar fick öfverstiga det hemmantal,
som för gamla roteringen i Länet
högst var tillåtet, derifrån aflägspas. — Derförinnan
har Utskottet likväl noga öfvervägt
fördelarne och olägenbeterne af alla
öfriga sätt till roterings verkställande; och
det omdöme derom, Utskottet fällt, bör Utskottet
icke förbigå att för Riksens Högloft.
Ständer redovisa.
Det är allmänt bekant, att, vid Indelningsverkets
första insättande, roteringen
skedde efter hemmantal. Denna norm torde
då hafva varit temligen rättvis, i den mån
som tiden var mindre aflägsnad från den,
då skattläggning hemmanen öfvergått, och
skiljaktigheten imellan hemman af lika mantal
icke kunde vara så särdeles betydlig. Efter
nära 150 års förlopp är förhållandet åter,
genom odlingar och omtänksam hushållning
å ena sidan, samt vanvård och
förstöring å den andra, blifvet helt annorlunda,
och den mest märkbara olikhet i
godhet och förmåner tillvägabragt imellan
Ö7<5 Besv. sch Ekon. Utsk. Betänkanden.
lika stora hemman. Redan detta ådaga
lägger
olämpligheten af förenämnde roteringsgrunds
användande för det närvarande^
men denna olämplighet visar sig ännu tydligare,
om man besinnar: att det är egentligen
Säterier, Rå och Rörs hemman samt
boställen, som tillhöra extra roteringen: alt
dessa vanligen innehafva högt hemmantal,
emedan å en tid, då befrielse från nästan
alla onera dem tillkom, det ej ansetts nödigt,
att söka nedsättning deruti genom
förmedling; samt att följaktligen någon
verklig jemnförelse imellan så beskaffade
hemman och de till ordinära rotering indeldte
icke kan ega rum.
Att, såsom Kongl. CammarCollegium
föreslagit, antaga den roterade jordens bevillningsvärde
i hvarje ort till jemnförelsegrund
vid bestämmande af den roteringsskyldighet,
som den extra roteringen underkastade
jorden bör vidkännas, medförer icke
någon säkerhet. Opålitligheten af be
villningsvärdet,
såsom beskattningsgrund,har
Utskottet uti förut afgifne Utlåtanden i andra
ämnen tillräckligen ådsgaleggt; och möter
härvid dessutom den omständigheten,
att, då icke alla till extra rotering förfallna
lägenheter äro särskildt bevillningsvarde åsatte,
en annan rotering9grund för sådana
lägenheter måste användas, hvarigenom dera
förra skulle upphöra att vara, hvad som
likväl icke borde saknas, allmänt gällande.
Éesv. Och Ekon. Vtsk> Betärihnncleri. 07?
Emot antagandet af Kongl. KrigsColIegii
förslag, att fördela roteringsskyldigheten i
förhållande tili viss behållen inkomst a£
jordegendom, framställer sig den oöfvervinnerliga
svårigheten, att med visshet bestämma
denna, äfven örn allmänna grunder
för sättet, att beräkna densamma i Rikets,
till bördighet, prodncters beskaffenhet, afsa
t tningst i lif allen, lindrigare och drygare
arbets- och brukningskostnader, allmänna
skyldigheter ni.' m., så betydligt olika, provincer,
kunde uppgöras. Att efter denna
grund fördela en till numerairen bestämd,
rotering inom en viss province, der sådana
olikheter icke förete sig, och en jemnförelse
af hemmanens afkastning, utan synnerliga
misstag, later göra sig, kan, såsom
CammarCollegium rätteligen anmärkt, väl
blifva lämpligt; men att förvandla en sådan
grund till allmän för hela Riket, utan att
antalet af rotar, som i hvarje province skola
indelas, förut blifvit bestämdt, skulle ganska
säkert leda till provincernas olika betungande.
Man besinne härvid blott, att i
den ena provincen är egendomsafbastningen
reel, eller grundad på afytterliga naturproducter,
då deremot i en annan absolut behållning
af jordbruk icke finues, och fördel
af egendoms besittning endast fean gifvas,
i mån af tillgång på ämnen för en verksam
Industrie, eller i orten befintligt tillfälle
till inkomst genom körslor och andra
Ö?8 Sesv. och Ekon. Xjtsk. PiricinkanRetu
tjenstbarheter. Denna tillgång och dettä
tillfälle verka äfven på priserne å hemmang
men, såsom lemnande en mindre säker och
mera tillfällig vinst, skulle, vid en uppskattning
till inkomst, desamme otvifveiaktigt
blifva mindre afsedde, än de förtjenade, och
behållningen af jordbruk åter, i samma
mån den vore meia i ögonen fallande och
lättare caloulerad, högt beräknad*
Det gifves äfven ett annat sätt att begagna,
till rättelse vid indelning till rotering,
och detta är bern mansvärdet, utrönadt
genom en noga tiadersökning af hvarje hemmans
godhet och förmåner, samt lättadt efter
i orten gångbare priser å fastigheter. —■
Denna method är visserligen i principen
den mest rigtiga; -— i tillämpningen åter
torde densamma vara den mest äfventyrliga:
ty, ehvad noggrannhet och utsträckning,
man ock gåfve åt undersökningen, skulle
bestämmandet af värdet, lika med det, som
vid uppskattning till bevillning åsattes, hufvudsakligen
komma att bero af Unders5k*
ningsmännens opinion, och således tillfälle
gifvas till godtycklig behandling, hvilket
man ej nog omsorgsfullt bör söka förekomma.
Annu återstår den utväg, som Riksens
Ständer vid 1815 års Riksdag uppgifvit till
vinnande af likhet i extra roteringsbördan,
nämligen att hemmanens deltagande deruti
borde lämpas efter myckenheten och god
-
Best), och Ekon. Utsk. Betänkanden. Ö79
heten af de dertill hörande egor och andra
herrligheter; och i sådant afseende föreskrifvas,
huru mycken åker, äng och andra
egor skulle beräknas emot skyldigheten
att hålla en extra roteringssoldat. I
förra delen instämmer Utskottet fullkomligt
i den yttrade meningen; i den sednare
åter kan Utskottet ej annat än antaga giltigheten
af de skäl, som af KammarCollegium
blifvit, emot möjligheten af dess användbarhet,
framställde; Hvarjemte Utskottet åberopar,
hvad det ofvanföre, i afseende på det af Kongl.
Krigskollegium afgifne förslag, anfört.
Sedan Utskottet nu yttrat sina tankar
öfver de flere af Utskottet såsom olämpliga
ansedde methoder, hvilka kunna komma i
fråga, att såsom roteringsgrunder användas,
går Utskottet att närmare utveckla sin åsigt
af den, som Utskottet funnit böra ega företräde.
Allmänna besvärs- och Ekonomi-Utskottets
förut åberopade Betänkande af d.
10 April 1810 innefattar den föreskrift, att
extra roteringen borde verkställas efter den
method och de grunder, som med den förut
i hvar province redan verkställda ordinära
regleringen och den oroterade jordens
kärda förhållande lill den roterade närmast
stöde ast förena. Häraf visar sig ganska
tydligen, att ordinarie roteringen val
borde tjena till mönster för extra roteringen,
men att jemntörelsen dem imellan lik
-
88o Besv, och Ekon. Jjtsk. B et ankanät ti,
val icke borde stödja sig på hemmantalet*
utan på beräkningen af likhet i godhet och
förmåner, emedan det eljest varit öfverflöd
digt att stadga, att det ömsesidiga förhållandet
af bägge slagen af jord borde utrönas.
Dat har väl nu mera blifvit yrkadt,
att bringa extra roteringen öfver hela Riket
till fullkomlig likhet; men, så vida Utskottet
ej allt för mycket misstager sig, kan
ett sådant förslag ej vara förtjent af afseende.
Om fråga varit om stiftandet af en
helt ny inrättning, hade Riksens Ständer
vid extra roteringens åtagande helt säkert
påbjudit ett sådant villkor; men, då nu endast
förekom, att utsträcka den först verkställda
roteringen till all jord, som, i kraft
af privilegier, dittills varit derifrån fritagen,
kunde icke lämpligen ett förhållande
stadgas, som skulle bereda en så märkbar
olikhet imellan den inympade delen och
trädet, hvarmed den förenades.
Utskottet anser i följd deraf, att, vid.
skeende öfversigt och jemnkning af extra
roteringen, densamma i hvarje province bör
bibehållas till likhet med gamla roteringen,
samt Riksens Ständers beslut af år
1811 således tjena till noggrann efterrättelse.
Då stadgandet i 1811 års Kongl. Inströction,
angående det högsta hemmantal, som
på en rote borde bestås, härigenom försvinner,
böra de Cotmxiissioner, som få
Eesv. och Ekon. XJtsk. Eetånkanden. 881
sig rotejemnkningen uppdragen, vid indelningen
till extra rotering endast tillse,
att till hvarje extra rote anslås hemman af
jemnförlig godhet och likhet i förmåner
med dem, hvaraf hel rote i ordinarie rote*
ringen i allmänhet inom provincen utgöres;
iakttagande härvid tillika, att afseende
jemnväl fästes på det särskildta bidrag a£
Staten, som på ett och annat ställe blifvit
sistnämnde rotering till understöd bevilljadt.
Detta förutsätter, attcommissionerne böraicIte
blott noga underrätta sig, om förhållan_
det med de i den gamla roteringen ingång»e
hemman, utan ock sorgfälligt undersöka
beskaffenheten af de hemman, som skola
extra roteras, för hvilket ändamål commissionerne
böra förskaffa sig tillgång till, och
uppmärksamt granska så väl gamla roteringsverken
och 1811 års extra roterings-Iängder,
som jordböcker, skattläggnings-instrumenter,
chartor och charte-beskrifningar,
jördrefningsprotocoller, enskiftes- och storskifteshandlingar,
samt Bevillningstaxeringslängder,
och de häraf vunne upplysningar
jemnföra med dem, som af jordegarne sjelfva
och af deras grannar, samt commissionernes
egna ledamöter i orten kunna meddelas,
äfvensom med dem, hvilka äro att
hemta af de öfver förra extra roteringsförrättningarne
hos Kongl. Maj:t i under
Bihang
till RiksSt. Prot. Q:de Semi. 56*
ggz Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden.
flånighet anförda besvär, som alltså synas
böra till cotnmissionerne öfverlemnas, för
att komma under noggrannt öfvervägande,
och, derest de icke genom roteringsjemnkningen
förfalla, efter dess slut till Kongl,
Maj:t åter insändas, att till särskild Nådig
pröfning upptagas; — Under beräkningen
af ett hemmans förmåner skola ingå dertill
hörande egor af alla slag, skog, fiske,
samt alla andra under hemmanets skattläggning
inbegripna herrligheter och inrättningar
utan undantag; Och böra vid deras uppskattande
iakttagas de grunder* sorn för
skattläggning i hvarje ört äro anbefallde.
— Beträffande städernas jord, sorn med extra
rotering kommer att beläggas; skall äfven
derom noga undersökning ske, och efter
skattläggningsmethod utrönas, til] huru stor
del den efter jemnförelse med den förut
roterade jorden bör i den nya roteringen
deltaga»
Det följer nu i ordningen att bestämma,
hvilken jord bör i extra roteringen ingå,
och hvilken derifrån synes böra befrias.
Enligt Riksens Höglofl. Ständers beslut
af år 1810, borde all oroterad jord i riket,
med undantag af boställen, sorn af i tjenst
varande militärpersoner innehades, beläggas
med extra rotering. Någon befrielse
härifrån för de inom Jemtland belägna
hemman, som icke äro af den natur,
ätt de böra draga ständig rotering, och om
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande/i. SOS
Ii vi 1 ka sednare Utskottet nedanföre vill yfctra
iigj synes således icke skäligen kUnnå
fega rum; och, lika med de inom Tabergs
bergslag i jönköpings Län varande hemman
Sf enahanda beskaffenhet, hvilka* efter hvad
Cammarcollegium upplyst* hittills Undgått
extra rotering, lära tle för den skull böra
en sådan påföras, till jemnförlighet med i
örten varande ordinarie rotering, dock att*
hvad jemtland angår, tned extra röteringens
införande och fördelning synes böra anstå*
tilldess en tillämnad reglering af gamla röteringen
derstädes hunnit för sig gå, och
rotarnes storlek blifvit bestämd.
Beträffande f. d. Öfverstens vid Adelsfane
regementet boställen, hvilka, enligt
kongl. Maj:ts Nådiga förordnande* nu mera
äro Presidenten i Kongl. Krigscollegiutn
på lön anslagnej så, och enär, enligt Riksens
Ständers beslut vid i8ocj och i8iö årens
Riksdag, alla förenämnde regemente
tillhörande boställen borde vid Innehafvarnes
afgång indragas, och Riksens Ständer
således icke haft för afsigt, att något hland
dem skulle från extra roteiingen Undantagas;
samt det derjemte lärer böra i betraktande
komma, att Krigscollegii President
icke besitter i fråga varande boställen i och
för dess innehafvande militär grad, Utan i egenskap
af Chef i ett Krigscollegiutn; tillstyrker
Utskottet Riksens Höglofl. Ständer
fett besluta, det böra f. d. Öfverstens vid Å
-
804 Besv. och Ekon, Utsh. Bet linh andert,
delsfane regementet boställen, utan afseende
på det ändamål, hvartill de nu äro disponerade,
nied extra rotering beläggas.
Hvad sedermera angår de pä militien i
allmänhet indeldta boställen; så, och enär
i 1811 års Instrnction ovillkorlig befrielse
från extra rotering blifvit medgifven sådana
boställen från och med Capiteners med
deras vederlikars och derunder, samt de af
andre Majorn innehafvande Capitensboställen,
äfvensom de Capitensboställen, hvilka af
Regementsofficerare i stället för Stabssäten
kunna innehafvas, anser Utskottet desto
heldre böra härvid förblifva, som berörde
befrielse är grundad i Riksens Ständers eget
beslut; men som, i afseende på Regementsofficerare,
hvilka, jemte Stabssäte, besitta
ett Capitensbostäile, Kongl. Majit i sam»
ma Instruction förordnat, att bägge desse
boställen skulle, till deras beskaffenhet och
förmåga att draga rotering, noga undersökas,
och förhållandet dermed hos Kongl,
Maj:t anmälas, för den vidare åtgärd med
dem, Kongl. Majit funné nödig besluta, samt
Kongl. Majit härmed synes hafva tillkännagifva
dess Nådiga afsigt vara, att sådane
boställen, i anseende till deras förmånligare
beskaffenhet och den större inkomst, de alsina
innehafvare lemna, icke borde från extra
roteringsbesväret helt och hållet undantagas,
hemställer Utskottet, att Riksens Hög'
Bav, och Ekon. Utsk. Betänkancten. 885
L®fl. Ständer måga Kongl. Maj:ts Nådiga
godtfinnande underställa, huru vida icke
alla militär-boställen utöfver Capitensgraden
böra till extra rotering indelas.
Då någon extra rotering inom provincen
Herjeådalen hittills icke föregått, och,
i anseende till denna landsorts synnerligen
svaga beskaffenhet, också svårligen lärer kunna
derstädes utgöras, torde Riksens Höglofl.
Ständer medgifva befrielse tills vidare för
samma provins från deltagande i extra roteringen.
Af de många talande skäl, som förete
sig till förunnande af en lika befrielse åt
Comministrars, Klockares och ringare Kyrkobetjentes
samt Länsmäns och Fjerdingsmans
merändels obetydliga boställen, lära
Riksens Höglofl. Ständer ock finna sig föranlåtne,
att, under förnyande af sin i detta
afseende år 1816 gjorde underdåniga anhållan,
begära desse boställens, äfvensom de
åt Lotsar till besittning upplåtne kronohemman?,
fullkomliga frikallande frän extra
roteringsskyldigheten; — men, hvad den
ringare Jägeribetjeningens boställen åter beträffar,
så, och enär fråga nu är om deras
indragning, anser Utskottet dem icke böra
under en sådan befrielse inbegripas, oansedt
Riksens Ständer förut funnit dem böra af
samma förmån komma i åtnjutande.
I händelse det nu gällande postföriogssätmt
skulla bibehållas, är Utskottet af den
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
tanka, att posthemman af annan än krono-,
skatte-, eller frälse-natur, så vida sådane
linnas, böra genom 8 mils postföring i hvarje
vecka vara befriade från extra roteringsskyldigheten,
derest de ej i godhet och
förmoner öfverstiga, hvad sorn efter den
blifvande roteringsgrunden anses belöpa på
en hel rote, i hvilket fall de för den öfverskjutande
delen, äfvensom, derest postföringsbesväret
för dem är mindre, för bristen
deruti komtne att draga en sådan skyldighet;
men om åter, i anledning af derom
väqkt fråga, postftiyseln hädanefter skulle
komma att antingen bestridas genom Qästgifvares^jpts,
eller besörjas genom forvagnsjnrättningar,
och de till postens fortskafFan-;
de anslagne hemman derifrån således endtledigas,
syna* de samma, då de icke äro af
qfvannämnde natur, böra till extra rotering
helt och hållet upptagas.
Sedan Utskottet öfvervägat, att, enligt
äldre stadgar och författningar, ali jord af
Krono-, Skatte- och Frälsenatur bör vara
Underkastad ständig rotering, har Utskottet
trott sig finna, att bland undantagen från
e^tra rotering afven all så beskaffad jord
borde innefattas; Och af sådan anledning
föreslår Utskottet derföre, att, i stället för
sistnämnde rotering, med ständigt knecktseller
båtsmanshåll, enligt de i hvarje provins
förut gällande roteringsgrunder, eller der sådane
icke finnas, cfternya, med afseende på hem*
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkan den. Bd?
^nanens förmåga att draga rotering, lämpade
grander, må beläggas: jl:o alla vid 1811
!rs extra rotering antecknade hemman af
förenämnde beskaffenhet, under iakttagande
likväl, att, derest någon del af ett hemman,
sorn för dess svaghets skull eller andra orsaker
blifvit i gamla roteringen Upptaget
t;ll mindre hemmantal, än hvaraf det efter
jordboken består, skulle af misstag hafva
blifvit ålaggd extra rotering, en sådan hemmansdel
bör, såsom förut roterad, från ali
beläggning med rotering befrias: 2:0 Nyhemman
i Jemtland samt Vester- och Norrbottens
län, sedan likväl förut gamla roteringen
deraf i förstnämnde provins njutit
det understöd, som Riksens Ständer i deras
underdåniga Skrifvelse den 27 Maj 1818 synas
hafva åsyftat, och Kongl. Maj:t, gemensamt
med fliksens Ständer, kan täckas bevillja,
samt i de 2:ne sistnämnde Länen erhållit
den tillökning, hvartill det med Vesterbottens
Regementes rotehållare afslutade
Kneckte-contract kan berättiga, och,
hvarom Utskottet, efter i ämnet väckt Motion
och derå erhållen Remiss, vill samfäldt
med Riksens Höglofl. Ständers Statsutskott
meddela särskildt Utlåtande, — 3:0
De inom Tabergs Bergslag tilläfventyrs varande
privilegierade hemman och lägenheter,
så vida de icke förut undergått rotering.
— 4:0 Posthemman af Krono-, Skatte-
och Frälse natur, derest de från post’»
808 Besv. och Ekon. ZJtsk. Betänkande/u
förseln komma att skiljas, samt vid fortfarandet
af detina befattning till den del, som
antingen postföringsbesväret för dem är
mindre än som, enligt hvad ofvanföre är föreslaget,
bör svara mot en hel rote, eller
de i hemmantal öfverskjuta, hvad som, efter
ortens roteringsgrund, fordras till utgörande
af en rote. — 5:0 Alla utjordar oeh
sådane torp, som icke äro under andra hem*
mansräntor inbegripna, samt odlingar å recognitions-skogar,
kronoparker och andra
allmänningar, så vida de vid en efter skattläggningsgrunder
skeende undersökning befinnas
kunna 6vara minst emot TTF dels mantal^
hvaremot de i annat fall synas böra
vara från ali slags rotering frikallade.
På enahanda grund, som Utskottet tillstyrkt
Herjeådalens befrielse från extra rotering,
anser Utskottet densamma böra njuta
frihet från ordinarie rotering, för hvilken
frihet provincen dessutom är llaggå
viss afgift till ordinarie roteringar under
Jemtlands regemente1, Och kommer således,
hvad ofvanföre är föreslaget, icke till någon
del att ega tillämpning på Herjeådalen.
Skulle Riksens Höglofl. Ständer täckas
bifalla Utskottets nu gjorda förslag, lärer
till Kongl. Majit böra öfverlämnäs, att om
verkställigheten deraf lita besörja, dock så,
att de på detta sätt tillkommande ordinarie
rotarne blifva ställda på ständig vacance,
emot en årlig afgift till Statsverket, då den
Best), och Ekon. Utsk. Bctänkancltti. Qgp
rotefrihetsafgift, som af ifrågavarande hemman
hittills varit erlaggd, kommer att upphöra.
Då Utskottet anser den blifvande extra
roteringsjemnkningen böra ovillkorligen öfver
hela Riket företagas, finner Utskottet
desto mindre något undantag häruti böra
ega rum, i anseende till de inom provincen
Skåne belägna, år 1811 extra roterade
hemman, hvilka i den sednare tillkomne ordinarie
roteringen derstädes icke ingått, som,
ehuru den samma hemman påförda extra
roteringen redan blifvit jemnkad, härvid
följts helt andra grunder, än som, i öfverensstämmelse
med Riksens Ständers beslut
afår 1810, nu blifvit af Utskottet föreslagne;
hvarjemte Utskottet tror, att äfven, derest
ett helt Län skulle förklara sig med den
förra extra roteringen belåtet, sådant icke
må hindra jemnkningens företagande, emedan
afsigten dermed är, att undanrödja alla
skiljaktigheter, sorn i en framtid kunde gifva
anledning till klagomål öfver denna beskattnings
ojemna fördelning.
Bland de ämnen, som tillhöra Utskottets
Utlåtande, förekommer äfven, huru vida
extra roteringen må kunna förvandlas
från skyldigheten att uppsätta manskap till
den af andra prasstationer, samt om desse
sednare böra kunna fortfara under fredstider,
i händelse några extra rotehållare sig
590 Besv. och Ekon. Utsk. Betänknnden.
dertill förbundit; hvaröfver Utskottet såla”,
des nu vill yttra sig.
I afseende på förra frågan, finner Utskottet
väl, att, ehuru 80 §. Regeringsformen
härvid icke kan komma i fråga att
tillämpas, ur det skäl, att extra roteringen
tillkommit efter constitutionens uppgörande,
det likväl mäste anses vara gifvet, att,
då Riksens Ständer uti sitt beslut om extra
roteringen stadgat, att densamma skulle utgöras
i manskap, hvilket borde först utgå, innan
någon def ef Nationalarmeringen fick
Uttagas, de om dess förvandling till andra
skyldigheter afslutade Gontracter, utan Riksens
Ständers bifall och samtycke, icke kunna
ega bestånd; men, som hos Utskottet j
öfvervägande kommit, dels att extra roteringstnanskapet,
sorn först vid utbrottet af
ett krig uppsattes och då finnes oöfvadt,
torde åtminstone vid fälttågets början vara
mindre användbart, och dels att, då armeen
skall sättas på rörlig fot, icke blott manskap,
utan ock vissa effecter, och i synnerhet
hastar erfordras, hvilka, då de för armeens
fortskaffning och subsistance äro oundgänglige,
i samma mån tillhöra försvaret,
som i anseende till den skyndsamhet,
hvarmed krigsrustningar kunna komma att
företagas, svårighet understundom torde mota
att sädane effecter i tillräcklig myckenhet
och godhet genom uppköp anskaffa och
inom rättan tid i krigsorten samla, samt
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn. Qgi
Utskottet vid detta tillfälle jemnväl bordt
taga i betraktande, att för en del extra rotehållare
det kunde utgöra en verklig förmån,
att på annat sätt än genom manskaps
ställande få afbörda sig sin roteringspligt;
så har Utskottet funnit sig ega skäl tillstyr*
ka, att Rikets Högloft. Ständer ej allenast må
förklara de emellan Kongl. Maj:t och Kronan
samt extra rotehållareredan ingångne Contrapter
om utgörandet af hästar och andra för armeens.
stridbarhet nödiga prsestationer, i
stället för manskap, boya förblifva orubbliga,
utan ock till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemna, #tt, genom de blifvande
extra roterjngs jemnkningscommissionerna»
ytterligare sådane Contracter med extra rotehållare,
som kunna finnas böjde att deruti
ingå, afsluta; dock att härvid det vill*
kor fästes, att de afgifter eller bidrag, som
sålunda tillkomma, i följd af Rikets Ständers
beslut om extra roterjngen, måga endast
vid hvarje krigs början fordras och
Uppbäras, och extra rotehållare, sedan de en
gång desprnma sig afbördat, ej vidare med
någon leverering deraf under kriget betungas.
Skulle genom extra roteringsjemnkningen
rubbning i någre af de rotar, som redan
med Kongl. Maj.-t och Kronan ingått
ifrågavarande öfverenskommelser, uppstå,
och de nya extra rotehållare, som i sådane
rotar inträda, bestrida förblifvandet vid det
ftfslutade Contractet, anser Utskottet det-’
892 Besv. och Ekon. Utsk. Betankancltn.
samma böra förfalla, och frågan om extra
roteringens förvandling till annat bidrag
bero på ny öfverenskommelse, så vida rotarne
icke heldre villja begagna den rättighet
att anskaffa karlar. — Hvad nu angår
sådane Contracter, hvarigenom extra rotehållare
förbundit sig att, emot befrielse från
manskaps hållande, äfven under fredstider
erlägga vissa bidrag för staten; så, och enär
Rikets Ständers beslut af år 1810 uttryckligen
innehåller, att extra roteringen endast
under krigstider skulle utgöras, samt detta
innefattar hufvudvillkoret för samma roterings
åtagande, anser Utskottet förenämnde
Contracter icke kunna förblifva gällande, samt
tillstyrker således Riksens Höglofl. Ständeratt
förklara sig anse desamma icke vidare kunna
medföra någon kraft och således böra
till all verkan upphöra.
Jemnkningen af extra roteringen anser
Utskottet böra, lika med 1811 års extra roteringsförrättningar,
Länsvis företagas, och
Commissionerne, som skola desamma verkställa,
bestå af enahanda sammansättning,
sorn de förra extra roteringscommissionerne
med den blotta skilnad, att första Landtmätaren
i Länet eller annan ordinarie Landtmätare
synes böra jemnväl såsom ledamot
deruti intagas, heldst för Commissionerne
nödigt blifver, att vid granskning af Chartor
och Landtmäteriförrättningar ega tillgång
till en sådan embetsmans biträde och
Besv. och Ekon,
vägledning; Och tror Utskottet sig härvid
afven böra föreslå, att, i händelse i något
härad Ledamöter af något Riksstånd antingen
alldeles saknas, eller icke finnas till
det föreskrifna antalet, Landshöfdingen må
ega rättighet att välja sådane från närmaste
härad eller stad derintill inom Länet.
Då, oaktadt ombyte af RiksStånds Ledamöter
häradsvis kommer att ske, och
hvarderas närvaro vid Commissionerne således
icke att upptaga särdeles lång tid, det
ej med skäl synes kunna fordras, attko6tnaderne
till resor och uppehälle i och för
arbetet vid Commissionerne skola af bemälde
Ledamöter utan ersättning bestridas,
samt då någon billighet icke heller ligger
till grund derför, att Landscamererarne
och den tillkallade Landtmätaren för i frågavarande
extra ordinarie biträde böra på enahanda
sätt vidkännas de derigenom för dera
i berörde afseende uppkommande utgifter,
har Utskottet funnit sig böra tillstyrka den
underdåniga anhållan hos Kongl. Maj:t, att
de förra, eller RiksStånds ledamöterne, måtte
efter den beräkning, som följes vid ersättning
till Ledamöter i Pröfningscommitteerne,
godtgöras resekostnad och dagtractamente
för bivistandet af roteringsjemnkningecommissionerne,
samt Landscamereraren
och Landtmätaren, äfvensom den vid
commissionen biträdande Notarien, erhålla
{394 Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkandeti.
'vedergällning för sina utgifter, enligt 1807
års Kongl. Resereglemente.
Slutligen får Utskottet yttra sig angående
tiden, inom hvilken Utskottet ansett
dels underrättelse från Predikstolarne böra
lemnäs vederbörande extra rotehållare, om
de förestående extra roteringsförrättningarne,
dels anmäldt missnöje emot dessa böra
hos Kongl. Majit i underdånighet fullföl*
jas. Den skyndsamhet, som för i ordning
bringandet af extra roteringen år 1811 fanns
nödig och föranledde till utsättande i för*
ra fallet af endast fjorton dagar* och i det
sednare af blott tirenne veckor, är, tinder
Rikets nu gällande fredslugn* vid roteringsi
jemnkningarne af behofvet icke påkallad;
Och Utskottet föreslår derföre, att de Kungörelser,
hvarigenom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
efter roteringsCommitterades
hörande, bestämma tiden för extra roteringsjemnkningsförrättniogarnes
företagande* må
i Kyrkorne inom hvarje Län minst én månad
förvlt uppläsas, och detta ske å én och
samma dag i alla Länets kyrkor* der Gudstjenst
för den dagen hålles; hvarförinnan
Kongl. Majit likväl, genom allmän Nådig
Kungörelse, lärer täckas utfärda föreskrift cm
berörde förrättningars verkställande, samt
att tiden till underdåniga besvärs anförande
öfver samma förrättningar må räknas till
fyra månader från den dag, jemnkningscomtnissionerne,
efter förutgånget kungörande*
Besv% och Ekon. Utsk. Betänkanåen. (395
eller å annat sätt extra rotehållare derom
meddelad underrättelse, sine beslut afkunnat;
lärande besvären böra, likasom förut varit
stadgadt, till Kongl. Majlis Befallningshafvande
ingifvas, för att, åtföljde af commis.
sionernas Utlåtande, till Kongl. Maj:t i tili»
derdånighet insändas.
Uti allt, hvaruti Utskottet ej föreslagit
förändringar, anser Utskottet ds föreskrifter*
som 1811 års Kgl. Instrtidion innefattade, böra
bibehållits och gälla tell efterrättelse; Och,
då Riksens Höglofl. Ständer gå att till Kgl.
Maj;t framföra deras fattade beslut i ämnet,
torde Riksens Högloft Ständer dermed
förena den underdåniga anhållan, att jemnkhingsförrättningarne
mätte, sedan alla förberedande
åtgärder blifvit vidtagne, nästkommande
år 1824 varda öfver hela Riket
påbörjade ock sedermera få i oafbruten ordning
fortgå, hvarefter desamma skola till
Kongl. Maj:t i underdånighet insändas, för
att, sedan de deremot anförde underdåniga
besvär hunnit prötvas, af Kongl* Majit i
Nåder fastställas.
Sist har Utskottet, i anledning af én
Ledamots inom Höglofl. Riddetskapet och
Adeln begäran, att Utskottet, till följd af
Riksdagsordningens 54 §., måtte bestämma
förevarande måls beskaffenhet efter Grundlagen,
funnit sig böra förklara, att, då Utskottet
öfver de af detsamma föreslagne åtgärder
tillstyrkt Riksens Höglofl. Ständer
8c)6 Best), och Ekon. Utsk. Beiänkanden.
filt besluta, Utskottet dermed tydligen utmärkt,
att Utskottet icke ansett den för
handen varande frågan utgöra ett önskningsmäl.
Till Riksens Höglofl. Ständers eget vidare
ompröfvande varder detta allt, jemte
flere Ledamöters särskildte yttranden, vörd*
aamligen öfverlemnadt.
Stockholm den 8 Juli 1823*
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna hesvärs~ och
JEkonomiUtskott den 8 Juli 1825.
S. D. Friherre Stjernstedt inlemnade ett
så lydande skriftligt Utlåtande: ”Vid Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande, rörande
jemnkning af extra roteringen, anhåller jag
vördsamligen att få anföra min reservation,
med anhållan, att den må Betänkandet till
Respective RiksStånden få åtfölja,”
Besv. och Ehon. XJtsk. Betänkande». 897
Enligt Riksens Ständers beslut vid 1810
%'rs Riksdag om åtagande af extra roteringen
skulle densainnia verkställas efter samma
grander, sorn den förut varande rotelingeh,
taen uti den för roteringscommissionen
utfärdade Instructioti bestämdes, att,
utom hemmantalet för en rote, äfven afseende
skulle göras på qvarnar samt andra
fördelaktiga verk och anläggningar, hvilket
tillägg vållade en osäkerhet uti principen
£ör roteringen, och sota således gifvit anledning
till mångå af de klagomål, som hos
Kongl. Majit i underdånighet i detta ämne
blifvit anförde.
I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition vid denna Riksdag om jemnkhing
Uti ofta nämnde rotering, har Utskottet
afgifvit sitt Betänkande och föreslagit,
att, såsom grund för en rote, hemmanens
godhet i åker, äng, skog och herrligheter
skulle beräknas, samt att uppskattningsvärået
skulle komma i betraktande.
För min del kan jag icke instämma
deruti, att så kallade herrligheter skola komina
i beräkning vid bestämmandet af extra
roteringBskyldighet, emedan det: 1:0 strider
emot Ständernas första Beslut, sota bestämt
innehöll, att extra roteringen skulle verkställas
efter samma grunder, som gamla roteringen,
och vid den kom icke annat i
fråga, än hvad som till hemmans skattläggBihang
till RiksSt. Prat. 1825, Q:de Sami. Isbo 57,
098 Eesv. och Ekon. C/fsL Betänkandeh.
bing hörde; 2:0 Skulle roteringen, lika med
den, som skedde år 1811, blifva ojemn och
Osäker, emedan det icke kan bestämmas, huru
de omtalade herrligheterna skola uti
värderingen beräknas, hvarigenom anledning
gifves till ytterligare klagomål. Jag
får således vördsamt yrka, att* vid den blifvande
roteringsjemnkningen, endast afseende
måtte göras på hemmanens redbara och
varaktiga värde af åker, äng och utmark.
Herr Lenning yttrade: 5,Då 1810 års
Ständer beslutat, att förut oroterffd jord ej
kunde annorlunda än till extra rotering indelas,
och då hvarken Kongl. Maj:ts Nådii
ga proposition eller någon särskild motion
rörer sådane hemman, som nu erlägga rotefrihet*
anser jag ej, lika med hvad Betänkandet
innehåller, att nemligen äfveu dylika
hemman härefter skola extra roteras.
Rotefrihetens upphörande på sådant sätt
anser jag förnärmande för dess innehafvare;
Emedan rotejemnkningens föremål ej
är att ökä, utan billigen jemnka extra roteringen,
anser jag ej, liba med hvad Betänkandet
innehåller, att en sådan rot&rings»
jemnkning ovillkorligen skall företagas i
hvarje Län, ehuru alla Länets invånare
funne sig med den närvarande extra roteiingen
belåtna, heldsl det vill synas, att sådane
förrättningar endast skulle medföra
kostnad och besvär, utan att deraf är att
förvänta någon nytta.
Besv. och Ekori, Vtsk. Betänkandeti.
Uti ofvanstående anförande förenade sig
lill alla delar Herr Lagerstrand, och uti
det sednare ra omentet instämde Herr Noris
brotti.
Herr Huldberg yttrade: Émot Höglofl. E*
konomiUtskottets Beslut, att ej i Betänkandet,
rörande extra roteringsskyldigbeten, intaga
mitt förslag, att, jemte Herjeådalen, äfven
de fattiga sju häraderne i Vestergötland
måga från detina skyldighet fritagas, får jag
änmäla min reservation.
Då i detta Utskott så ofta blifvit sagdt
öch omsagdt, att dessa sju härader besitta
den dåligaste, otacksammaste och minst odlingsbara
jord i hela Sverige, faller ock af
sig sjelft, att denna jord är sämre än den i
Herjeådalen. Jag inser således icke, hvarföre
den bör åläggas en skyldighet, hvarifrån
någon jord i vårt land å'r fritagen.
Dessä häraders beklagansvärda tillstånd påkallar
all hjelp, som med billighet och rättvisa
kan åstadkommas. Den hjelp, jag nu
vågar föreslå, är vida billigare och rättvisare,
än bibehållandet af Gårdfarihandel^
Trenne Riksstånd hafva beslutat hos Konungen
begära denna handels upphörande.
Bifaller nu Konungen denna underdåniga
önskan, s| är det val högst billigt, att dessa
sju häraders olyckliga beskaffenhet, i afseende
på jorden, kommer i lika afseende
med annan dålig jord i fäderneslandet; och
jag kan icke godkännas afslaget å denna mitt
|>od Éesv. och Ekön. ITtsk. Belärikanden,
proposition ur det skäl, att dessa häräderå
inbyggare icke begärt den. Tvärtom anser
jag dessa då icke i likhet med så kallade
Rauvres Honteux, hvilkas belägenhet det å«
ligger hvarje hederligt hjert!» att försöka
förbättra — ehuru blygsamheten hindraif
dem att offentligt framställa sin nöd.
Riksdags^ullmägtigen Nils Månsson anförde:
Då jag icke med stillatigande bör
förbigå, hvad som af min öfvertygelse ogil*
las, uppmanas jag att anmäla min reservation
emot Högloft. Utskottets afgifna Betänkande
angående jemnkning af extra rote*
ringen i Riket, i hvad det beträffar de sine
omständigheter om förut extra roterade eller
alldeles oroterade hemmans och lagenheters
beläggande med ordinarie rotering*
samt om rättigheten till Coniracters ingå*
ende emellan Kongl. Majit och Kronan
samt extra rotehållare om extra roteringens
förvandlande från skyldigheten att uppsätta
manskap, till den, att utgöra andra prasstationer.
I första frågan får jag först emot for*
men erinra, det jag anser Högloft. Utskot*
tet desto heldre hafva saknat både anledning
och rättighet att framkomma med
förslag till ordinarie roteringens förökande,
som hvarken någon Konungens proposition
eller af enskild Riksdagsman väckt Motion
föranledt upptagandet af detta ämne, hvilket
icke heller blifvit vidrördt af Kongl»
Besv. och Ekon, Utsk.
Krigs- och Cammarcollegierne, uti deras afgifne
Utlåtande i målet. Under öfverlägga
bingarne inom Utskottet, har jag väl hört
uppgifvas, att 54 §. Riksdags-Ordningen.
skulle lemna Utskottet denna rättighet, men,
utom det att frågan, hvaruti Rikets Ständer
tillkommer beslutande rätt, icke är a£
den beskaffenhet, att förenämnde § dit kan
lämpas, har jag i sjelfva §:en icke funnit,
hvad Utskottet deruti trott »ig upptäcka,
samt i och hvarmed Utskottet sökt göra gällande,
att ingen gräns gifves för utsträckningen
af Utskottets pröfningsrätt, samt att
det af Utskottet helt och ballet beror att
behandla hvilka ämnen som heldst, utan
afseende på, om de med sådane, som till
Utskottets handläggning blifvit remitterade,
ega någon förvandtskap eller icke. Det finnes
imellertid i Grundlagen stadgadt, att
densamma bör efter bokstafven eller ordalydelsen
förstås, och, om man icke åsidosätter
detta vid granskningen af innehållet
af RiksdagsOrdningens 34 §, der det heter:
att [Jtskottet eger, i anledning af i Stånden
väckta frågor, anmärkte brister i de
allmänna hushållningsans talterna och för.
ändringar deruti föreslå m. m,, skall manr
svårligen deraf hemta skäl till rättighet för
Utskottet att alldeles afvika från ett remitteradt
ämne, eller upptaga ett helt och hållet
motsatt.
Besv- och Ekon. Utsk, Betänk anden.
Denna fråga, sorn till Utskottets utlåtande
blifvit hänvist, rörde utfinnandet af
ett sätt att jemnare och mera rättvist fördela
den år 1811 verkställda extra roteringen;
och huru borde det väl vara möjligt,
att härifrån hemta anledning till framställande
af ett förslag, att öka ordinära roteringen?
Om man på detta sätt ville hindra
den, genom ojemn fördelning för åtskilliga
extra rotehållare allt för tryckande extra
roterings bördan, hvilket också vore ett
ganska artigt infall, skulle säkerligen flera
bland dem, som påyrkat jemnkningen, önska,
det aldrig tankan hos dem uppstått att
söka rättelse i de förra extra roteringsför--  yättningarne. I sjelfva hufvudsaken anser
jag mig böra, emot hvad Utskottet föreslagit,
anmärka:
1:0 Att Utskottet dermed sökt kränka och
upphäfva Riksens Ständers beslut af år 1810,
angående extra roteringen, som föreskrifver,
att all inom Sveriges gränsor varande
oroterad jord, eller, sorn är det samma, ali
jord, hvilken hittills icke blifvit belaggd
med rotering, borde extra roteras. Det har
väl inom Utskottet blifvit förklaradt, att
Riksens Ständer vid extra roteringens åta-^
gande endast skola haft för afsigt, att binda
densamma vid den jord, sorn, i kraft af
privilegier, varit från all rotering förut befriad,
och att således ofvannämnde beslut
icke skall angå de hemman, hvilka äro af
Resv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden. 903
}ika beskaffenhet ined dem, som vid Indelningsverkets
första inrättande ålades ordinarie
rotering', men, utom det att jag icke
förstår, hvarifrån man hemtat skäl till
denna, emot tydeliga och bestämda innehållet
af Riksens Ständers Beslut stridande,
förklaring, får jag, för vederläggning a£
densamma, hänvisa till den af Kongl. Maj:t
Utfärdade Instruction för extra roteringscotnmissipnerne,
af den 5:te Februari 1811,
sorn, med åberopande af nämnde beslut,
stadgar, att extra roteringen borde sträcka
sig till alla hemman och hemmansdelar af
hvad natur och beskaffenhet: som heldst, med
undantag af förut roterade och bemstade
hemman, militie boställen och oskattlaggde
Nyhemman,
2:0. Att, då Utskottet för sitt tillstyrkande,
det alla hittills från ordinarie rotering
befriade kronoskatte- och frälse-hemman
dertill borde indelas, åberopat, att de, enl.
äldre stadgar och författningar, skulle vara
förbundne draga ständigt kneckte- eller
båtsmanshåll, Utskottet synts brista i
kännedom om sättet för ordinarie roteringens
första tillkomst. Aldrig har densamma
genom någon lag blifvit påbuden
och införd, utan visa de vid Riksdagarne
på början af 1680-talet imellan Kongl.
Maj:t och kronan samt allmogen ingångne
öfverenskommelser, som i Gahtns militie
samlingar finnas införde, att Allmogen fri
-
904 Besv, och Elkon- TJtsk. Betankanäeru
villigt åtagit sig det ständiga kneckte- ocht
båtsmanshållet, för att undgå de förut vanliga
utskrifningarne af manskap, som med;
inånga olägenheter voro förbundne och derigenom
blifvit förhatlige.
Det hade i följd häraf förtjent att närmare
undersökas, af hvad anledning de nu
befriade hemmanen undgått ordinarie rotaringen,
och, om sådant icke skett derföre,
att deras egare ej biträdt ofvannämnde öfverenskommelse,
i hvilket fall deras vidare
befrielse derifrån icke bordt kunna,
ställas i fråga. Sådant var åtminstone förhållandet
i Skåne, ty i annan händelse hade
de der belägne hemman af ifrågavarande
natur man tvifvel, för längre tid tillbaka
blifvit inroterade, och deras innehafvare,
vid estra voteringens år 1815 skedd©
förvandling till permanent, icke behöft deröfver
börås och deras bifall sökas. Ännu
finnas inom Skåne åtskillig© UtsockneFrälse*hemman,
sora icke i den permanenta
roteringen ingått; men, ehuru både Kongl.
Majrt och Riksens Ständer före detta stadfästat
deras rättighet att förblifva vid extra
roteringen, skall denna rättighet nu upphöhöra,
så vida Utskottets förslag vinner bifall.
3:0. Att Utskottet, då det föreslagit ordinarie
rotering, från afla derifrån nu befriade
Krono-, Skatta- och Frälsehemman, icke
gjort något afseende på helgden af egaud©
Besv. och Ekon. Ut sk, Bttankanäen. 905
rätten, hvilken, i frågor om privilegierad
jords deltagande i allmänna onera, alltid
fått gälla såsom skäl till afslag. Imellan
den bevillning, som, under namn af rotefrihets
afgift, nu utgår af ofvannämnde hemman
med 12 Riksdaler årligen och erläggande
af Yacance afgift, hvars belopp för
hvarje rote gerna kan antagas till 50 Riksdaler,
är en betydlig skilnad; och det är
således lätt inseddt, till hvilken grad egarne
af sådane hemman skulle förnärmas i
sin rättighet att bibehålla dem så fria, som
de köpt eller ärft de samma, samt i hvad
anan hemmanens värde skulle nedsättas.
Under öfvervägande af ofvanupptagne
omständigheter, har den öfvertygelse hos
mig blifvit stadgad, att Utskottets Utlåtande
öfver ifrågavarande ämne icke bordt sträcka
sig vidare än till föreslående af förvandling
från extra rotering till ordinarie rotering
för de Nyhemman inom Jemtland
samt Vester- och Norrbottens Län, hvilka
blifvit i fråga ställde att användas till der
varande gamla knecktehållets understöd, och
med hvilka det särskildta förhållande inträffar,
att^ deras upptagande blifvit medgif*
vet under villkor, att de efter åtnjuten frihetstid
skulle svara för alla de onera, som
gamla Skattehemman åligga. Att äfven öfrige
Nyhemman äro i samma kategorie,
och att anledning jemnväl kunde finnas, att
fried ordinarie rotering belägga sådana hem
-
g06 Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanden.
»nan, hvilka, vid Indelnings-verkets först!*
inrättande, blifvit, i anseende till andra dem
åliggande skyldigheter, derifrån befriade,
men sedermera, efter upphörandet af dessa
skyldigheter, förändrat sin natur, medgifver
jag gerna, ehuru, efter hvad förut anmärkt
är, Utskottet saknat rättighet att upptaga
denna fråga; men, att til) ordinarie rotering
indela hemman, hvilkas natur aldrig
undergått förändring, pch sorn, i perioden
af Indelningsverkets införande, voro lika
beskaffade, sorn de uu äro, innefattas efter
min tanka en stor orättvisa,
Jag öfvergår nu till andra delen för
mina anmärkningar, nami. rörande Utskottets
förslag, att extra roterjngsskyldigheten
måtte af dem, som derpå önska ingå, få utgöras
i real-prestationer, i stället för manskap,
eller som vill säga detsamma, att extra
rotehållare måtte få lösa sig från förbindelsen
att bidraga till fäderneslandets
försvar genom åtagandet af en krigsgärd.
Det är i Utskottets Betänkande utreddt,
att Bonde-Ståndet biträdt beslutet om utgörande
af national armering, endast med
villkor, att ali oroterad jord i Riket förut
borde till kneckte- och båtsmanshåll indelas,
samt manskap derföre uppsättas, hvilket
manskap skulle utgå, förrän nationalarmeringen
anlitades.
Fråga var således mindre om, att åläg^
ga den oroterade jorden en börda, för att
Besv. Qch Ekon. Utsk. Retänkandett. 90^
jemna förhållandet imellan den och dea
förut oroterade jorden, än att på sådant
sätt anskaffa en tillökning i försvarsstyrkan,
och detta upplyses tydligen af det uttryck
I Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
Betänkande, den 10 April 1810: att extra
rotering borde utgöra första medlet till
Bikets ökade försvar.
Bortlägger man nu villkoret, hvarmed
Bonde-Ståndet ingått på national armeringen,
så följer af sig sjelft, att Ståndet icke
är bundet af sin Concession till denna sednare
och således eger rätt, att densamma
återkalla.
Jag lemnar derhän, om, i fall sådant
aker, rubbning i beväringsskyldigheten derigenom
skulle föranledas} men jag bör likväl
icke föreställa mig, att man med likgiltighet
skulle anse, om det Stånd, af hvars
medlemmar beväringen hufvudsakligast utgöres,
genom sina representanter skrider till
ett sådant förklarande, framtvingadt endast
deraf, att man icke hållit den lofven, hvarmed
man förmått dem att bifalla national
armerings införande.
För att i 80 § Regeringsformen, som
förbjuder all rubbning af indelda krigsmagten,
icke linnes något hinder emot den
förändring i extra roteringsskyldighetens
presterande, som Utskottet föreslagit, har
Utskottet förklarat samma § icke vara tillämplig
på extra roteringen, emedan den
-
goC Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanien.
na sednare tillkommit efter constitutionens
uppgörande. Denna tanka kan jag icke dela:
ty, då det i slutmeningen a£ §:en heter:
kunnande ingen ny, eller tillökad rotering,
utan genom Konungs och Ständers sammanstämmande
Beslut, tillkomma, har det synts
mig klätt, att denna § handlar icke blott om
den rotering, 6oin vid Regeringsformens
upprättande fanns, utan äfven om den, som
framdeles kunde komma att ega rum, samt
att bägge således äro omfattade af samma
helgd; och, då 80 § förmår: att krigsmag.
ten till häst och fot, så väl som BåtsrnansJiållet,
af rotering och Indelning bör förblifva
vid de derom afslutade contracterj
samt contractet om extra roteringen innefattas
uti Riksens Ständers med Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottets Betänkande
den 10 April 1810 öfverensstämmande
Beslut, ser jag uti detta allt ett ovillkorligt
hinder emot den af Utskottet föreslagne
förändring i sättet till extra roteringena
utgörande.
Sådan var äfven 1815 års Ständers åsigt,
då de hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhöllo, att alla öfverenskommelser,
livaiigenom, emot andra åtaganden, extra
rotehållare vunnit befrielse från skyldigheten
att uppsätta manskap, må till all verkan
upphöra, och att Utskottet äfven häruti
skolat instämma, hade man desto heldre
bordt vänta, som saken sedan 1815 icke
Best), och E>kon. TJtsh. Betänka/iden. 906
undergått någon förändring och hvarken
Kongl. Majit äskat Riksens Ständers bifall
till slike öfverenskommelsers afslutande, eller
eljest inom RiksStånden fråga blifvit
väckt om öfverlemnande till Kongl. Majit a£
rättigheten dertill.
Uti dessa reservationer instämde Riksdags
Fullmägtigen Nils Strindlund.
Ut Supra.
Ex Protoeollo.
A. Fryxell.
N:r 157.
Antora d. 15 Juli 18^5.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkj
ningar vid Utskottets afgifne Betänkande,
rörande väckt Motion örn särskilde
Markegångars bestämmande för Öfre
och Nedre Dalarne.
H-ögvördige RresteStiftdet har, enligt ankommet
FrotocoIlsUtdrag för den 17 sist
-
pio .Besil, och Ekon. Utsk. Betänkandeh,
Jidne April, till Utskottet behagat återremittera
dess ofvannämnda Betänkande, på grund
af den upplysning, sorn af flere Ståndets Ledamöter
blifvit meddelad, att olika markegångsr,
såsom från Öfre och Nedre Dalarne
inom Stora Kopparbergs Län, blifvit föreslagne,
men af Utskottet afstyrkte, för närvarande
ega rum inom Gefleborgs, Örebro
och Östersunds Län, utan att sådant skall
förorsaka de af Utskottet uppgifne följder
af ökadt besvär, om ej förvirring och oreda
vid debitering, uppbörd och granskning
af redogörelser för ränte-och tionde-spannmål,
som med penningar löses,
I anledning häraf får Utskottet förklara,
att under de synpiincter, hvarifrån Utskottet
vid betraktandet af den väckta frågan
utgått, Utskottet icke kunnat finna något
behof för sig att söka närmare underrättelse
om det särskildta förhållandet med
Markegångssättningen i ofvannämnde trenne
Länj Och, sorn de skäl, Utskottet i sitt
Betänkande anfört för bibehållandet af lika
Markegångspris inom hvarje Län, icke
blifvit vederlaggde, utan blott besvarade
med den i förrberörde måtto lemnade upplysning,
hvilken i hufvudsaken är af lika
liten vigt, som hvad Utskottet förut haft
sig bekant i afseende på olika Markegångssättning
inom Christianstads Län, har Utskottet
icke kunnat få någon anledning till
ändring af den öfvertygelse, Utskottet yt->
Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanclen. 911
fo-at i det afgifne Betänkandet, hvilket desstiton)
redan af de irenne öfriga rfcspectivö
JUksStånden blifvit godkändt.
Stockholm den <} juli 1823*
N:o 138.
Antom den 13 Juli
Utlåtande, i anledning äf gjorde anmärkningar
vid Utskottets afgifne Betänkande,
angående f öreslagna förändringar i
Kongl. Förordningen den 26 Febr. 1817,
angående Socknesbämmot och KyrkoRådi
^)fvannämnde
Betänkande har af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den 21 nasti. Maj,
samt af Högv. PresteStåndet den 23 i samma
månad blifvit, till Utskottets förnyade
handläggning återlemnadt. Den anmärkning,
som hos förstnämnde Stånd föranledt återremissen,
åsyftar Utskottets afstyrkande af
ett allmänt tillträde till Sockenstämmor.
Anmärkaren tror, alt en Lag, som inskränker
naturlig frihet, alltid anses som ett
spiö Besv, osli Elion. Viste, Betantnmden,
tvångsband, ttien hvilket endast blir förhat*
ligt, i dea laon man mindre inser nyttan
deraf för det allmänna; att så förhåller sig
tned alla PoliceFörfattningar, af hvilka de,
Som vid Socknestärnmor vidtagas, icke kunna
blifva särdeles ingripande i enskild fri*
het, men att de skulle upphöra att anses
förhatliga och mera frivilligt efterlefvasj,
om de, hvilka aro underkastade dessa tvångs*
hand, finge öfvervara öfverläggningarne och
besluta derom, då de derigenom skulle upplysas
om afsigten och nödvändigheten af de
Författningar, som vidtagas, samt omsider
vänjas, att likasom anse sig deruti delta*
gande, hvilket skulle bereda laglydnad, mer
af öfvertygelse än af tvång; och förklarar
slutligen, att denna anmärkning hufvudsakligen
blifvit gjord för principens vigt, enär
motsägelsen vore allt för märkbar, om samma
Ständer, som antagit en vidsträcktare
publicitet vid domstolar, skulle gilla en inskränkning
af den, som alltid egt rum vid
Socknestärnmor.
Hos Högv. PresteStandet har blifvit
erinradt: att, enär ifrågavarande Förordning
om Socknestärnmor och KyrkoRåd innehöl*
lo allt hvad som i dessa ämnen kunde eller
borde allmäningen påbjudas, vore det betänkligt,
eller åtminstone icke behöfligt, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om föreskrifter, huru äfven i smärre ekonomiska
detailer inom en Christelig För
-
Éesv. och. Ekon-, Utsh Betänk anden, 95g
samling börtie förhållas; heldst författningar,
sorn i småsaker blifva allt för noga
detailerade, långt ifrån au förebygga oordjningar,
icke sällan framkalla den advocatoriska
konst, som så gerna söker tillfällen
att oroa en fridsam menighet och en själasörjare,
som älskar samdrägt och lugn:—-  att Utskottets tillstyrkande, det Pastor alltid
före Socknestämmans slut nvå tillkännagifva,
när Protocollet kommer att justeras,
syntes så mycket mindre lämpligt, som
oförutsedde hinder möjligen kunde möta
Verkställandet af ett dylikt tillkännagifvande;
hvaremot Förordningens stadgande, att
Protocollet borde genast, när så ske kan,
men i annat fall å åttonde eller sist fjortonde
dagen derefter i Socknestämma justeras-,
förmenas vara tillräckligt i detta hänseende:
att, hvad angick Utskottets förslag,
det tiden till besvärs anförande öfvar så
Val Sockenstämmo- som KyrkoRåds beslut
alltid borde, utan något behof af missnöjes
anmälan, räknas från kungörandet, sorn äfven
borde innehålla fullständig besvärshänvisning,
ett sådant förfarande redan vöre
föreskrifvet uti 9 $ af merberörde Nådiga
Förordning, hvarförutan de till KyrkoRåds
handläggning hörande ärender ej
sällan vora af den beskaffenhet, att dera»
offentliga kungörande skulle vara olämpligt»
Bihang till RiksSt. Fröt, 1825, gide Sami. N:r 5g,(
! "954 Btsv, och Ekon, (Jtsk. EétånkmnSeh.
'möjligen ock motverkande ändamålet af i*
frålgavarande ät Pastor eller Pastors Vicarius
och några Socknens äldsta på en gång
allvarligs och faderliga disciplines anstalt;
en författning borde i öfrigt icke äskasj,
sorn syntes nästan förutsätta, att skälig anledning
vöre att misstänka Läraren för lust
att begagna sina åhörares möjliga natnrliga
godtrohet, i ändamål att genomdrifva några
egna ensidiga och herrsklystna afsigterj
hvadan någon underdånig hemställan ont
ändring eller tillägg i högstberörde Nådiga
Författning icke borde ega runn
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet
till pröfning förehaft; Och, hvad
först angår den gjorda anmärkningen emot
Utskottets afstyrkande af ett allmänt tillträde
till Sockenstämmor, hvilken inskränkning
Skulle vara af så mycket märkbarare motsägelse,
sorn närvarande Ständer antagit en
vidsträcktare publicitet vid domstolar; så
får Utskottet deremot anförå, ätt» enligt
Utskottets omdöme, en väsendtlig skilnad är
emellan en domstol, der civil* eller crimi»almål,
efter bestämda juridiska grunder,
afgöras, och mellan en Corporation, sammansatt
af Pastor Och Församlingens Fäder
och husbönder, der en del af Socknens ekonomiska
angelägenheter och ordningsmål, en*
ligt öfverenskommelse, bestämmas, och tror
Utskottet, att, vid denna olikhet i deras na*
tur^och syftemål, frågan om en större pu
Éesv> och Ekon» Utsk. Betänkan/Jen,
IjIJcJtet i båda dessa fall ej bör ur samma
Synpunct betraktas. Utskottet eger för öfrigt
deli öfvertygelse, att vederbörande Pastorer
icke skola, så långt rummet medgifver, vägra
tillträde för ifrågavarande personer, i
likhet med hvad hittills skett; men Utskottet
har ansett mindre lämpligt, att ett sådant
tillträde skulle såsom en rättighet genom
en Författning bestämmas; hvilken tanka
Utskottet icke heller nu kan frångå.
Beträffande åter den gjorda invändningen,
att 1817 års Kongl. Förordning, angående
Sockenstämmor och KyrkoRåd, vora
så fullständig och tydlig, och något ytterligare
tillägg dervid så mycket mindre borde
ega rum, som allt för noga detailerade
småsaker framkalla oordningar i stället att
förebygga dem, torde det tillåtas Utskottet
att dervid förklara, det Utskottet icke ingått
Uti några ytterligare detailer, utan endast
Velat gifva en närmare tydning och förklaring
åt dem, som Författningen redan upptager
eller obestämdt antyder. Då ärender
af större vigt förekomma i Sockenstämma,
är det magtpåliggande för dem, som Öfvervarit
besluten, att pröfva, huru vida desamma
blifvit rigtigt uppfattade; och för de
Sockenboer, som bo på flere mils afstånd
från Kyrkan, är det ostridigt ganska olägligt,
att icke bestämdt veta justeringsdagenj
Hvad sorn i öfrigt blifvit anfördt, rörande
hindret af Pastors möjligen inträffande sjuk
-
Besil, och Ekon. JJtsk. Belnnkctnden,
dom, synes icke vara något gilltigt motskäl*
dä Pastor i sådant fall kan insända Protocollet
till uppläsning af den der Gudstjensten
förrättar.
Deremot har Utskottet, i anledning a£
de hos Högv. PresteStåndet gjorde anmärkningar
emot Utskottets förslag, att tiden
till besvärs anförande öfver så väl Sockenstämmo*
som KyrkoRåds beslut alltid må»
utan något behof af missnöjes anmälan»
räknas frän kungörandet, som jetnnväl borde
innehålla fullständig besvärs anvisning»
funnit det åsyftade ändamålet kunna på ett
lika rättsenligt, men, som det synes, med
Ståndets önskan mera instämmande, och till
förekommande af vidlyftiga kungöranden
från Predikstolen ledande sätt, vinnas genom
ett stadgande: att, då Utdrag af Sockenstämmo
Frotocoll enskild person tillställes,
eller KyrkoRåds beslut för enskild person
afkunnas, bör besvärs-änvisningen, i förra
fallet, tecknas å ProtocollsUtdraget, och i
det sednare muntligen meddelas: att deremot,
då Sockenstämmo- oller KyrkoRåds
beslut, de der angå en hel menighet, afkunnas
från Predikstolen, den missnöjde
bör anvisas, att sist inom fjorton dagar derefter,
såfvidt hans talan ej skall anses försuten,
begära anvisning till besvär hos Pastor,
hvarefter besvärstiden till Kongl»
dVIaj:ts Befallningshafvande eller Consisto»
mim beräknas ifrån den dag, den missnöj-5
Bestu och Ekon< TJtsk. Betänhanden•
de erhållit besvärs-anvisningen; samt att,
hvarken i ena eller andra fallet, någon annan
missnöjes anmälan må vara nödig, utan
talan anses bevarad, då den i berörda
ordning fullföljes. Hvilket dock till Riksens
Högloft. Ständers pröfning vördsamt
öfverlennäs.
Stockholm, den 8 Juli 1825.
N:o 139.
Ankom den IS Juli 18S3.
Betänkande, angående befrielse för Bergssexman,
att deltaga i skjuts ningsbesväret.
•Riksdagsmannen Olof Olsson, fran Nyeds
Bergslag i Vermland, har, genom ingifvet
och ifrån Hederv. BondeStåndet remitteradt
Memorial, yrkat, att Bergs-Sexmän, hvilka
aro så beskaffade tjenstemän inom Bergslagen,
som Nämndemän i allmänhet, och lika
sä val som desse behöfva begagna sm
gig Besvt och Ekon. TJtsk. Eetänkanilen.
häst för ämbetsresor, matte under tjenste*
tiden få njuta befrielse från all slags skjuts*
ningsskyldighet för den egendom, Sexmannen
bebor, så vida den ej öfverstiger fdela
mantal, i hvilket fall för den öfverskjutanoe
hemmansdelen i vanlig ordning skjutsas
borde; uti hvilken Motion Riksdagsmannen
Johan Longberg sig desto heldre förenat,
som Sexmännen i Stora Kopparbergs Län
redan tillgodonjuta en sådan förmån, hvil*
ken således med enahanda rätt borda till
alla Bergslagsorter kunna utsträckas.
Utskottet, som inser billigheten der«
af, att Bergs-Sexmän, hvilka i Bergslagsorterne
innehafva nästan samma slags tjenst*
befattning, som Nämndemän vid Lagmans*
och HäradsRätter i andra orter, böra i sin
män åtnjuta de friheter, hvilka äro de sistnämnde
förunnade, har, på sådan grund, funnit
anledning vördsamt tillstyrka Rikets
Höglofl. Ständer, att hos Kongl, Maj:t
framföra den underdåniga önskan, det må
BergsSexmän, hvilkas innehafvande hemman
icke öfverstiga mantal, hädanefter, så länge
de äro i utöfning af sin tjenstbefattning,
blifva ifrån sfejutsningsbesväret befriade,
men att, i händelse deras hemmantal
skulle öfverskjuta nämnde belopp, de
då må förklaras pligtige, att för den öfverskjutande
hemmansdelen, i vanlig ordsting,
uti skjutsningsskyldigheten deltaga,
Besv. och Ekon. Utsk, Betänkanden. 919
Skulle Nyeds Bergslag framdeles upphöra,
att vara Bergslag, hvarom fråga lärer vara
J108 Kongl. Maj:t anhängig, anser Utskottet
vid ett sådant förhållande af sig sjelf följa,
att ifrågavarande befrielse, för BergsSexmän
uti nämnde Socken, i och med detsamma
förfaller, heldst en sådan frihet icke annor*
städes än i verkliga Bergslagsorter lärer
kunna ega rum.
Hvilket dock till Bikets Höglofh
Ständers egen profning vördsamt öfvers
lemnäs.
Stockholm den 8 Juli 1823..
14°*
Ankam den ljj Juli 182.5»
"(Jblåtande% i (inledning af väckt fråga om
förbud mot införsel af Danska hästar.
Tili detta Utskotts handläggning har Ha*
dervarda Bonde-Ståndet remitterat;
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen,
3:0. Ett memorial af David Rasmusson%
Riksdagsfullinägiig ifrån Malmöhus Län,
deruti yrkas, att ett förbud måtte vidtagas
mot införseln af Danska hästar* i synnerhet
som Skånska hästafveln i sednare åren
blifvit mycket uppdrifven, så att tillräckligt!
antal goda hästar, till insättning vid kavalleri-regamenterno,
hos allmogen linnes,
utom det att flera stuterier i provincen ära
att tillgå. Detta förbud skall för allmogen
vara så mycket nödigare, som allmogen
»u* enligt Rasmussons uppgift, lärer förmenas,
att remontera med egna hästar, utan
måste i stället ingå accord med cornpagnie-disponenten
och gifva i lösen, hvad
han begär för att erhålla Danska hästar,
hvilka vanligen blifva snart sjuka och
icke kunna tjena tredjedelen af den tid*
som annars kan påräknas. Till Ståndets
Protocoll hafva Nils Månsson och Nils Håhansson
anfört, att de instämma i denna af
David Rasmusson yrkade mening.
S:o. E.tt memorial af Göran Jönsson, från
Malmöhus Eän, hvilken, lika med David
Rasmusson, och med åberopande af samma
skäl* föreslår, att införandet af Danska hästar
måtte helt och hållet förbjudas, deruti
äfven Riksdagsmän från Skåne och Halland
sig förenat.
Efter öfvervägande af hvad til! detta
ämnes behöriga pröfning hörer, får Utskottet
vördsamt anföra: det Utskottet fullkomligen
uppfattar och erkänner rigtigheten och
Best), och Ekon• Vtik, Betankanden. 925
användbarheten af den stats ekonomiska
grundsats, att den inhemska productionen
bör uppmuntras och underlättas; men att
ett förbud mot införsel utifrån af sädana
producter förutsätter ovillkorligen, det productionen
af den förbudne artikeln, då den»
na är en nödvändighets-vara, skall hafva
uppnått en tillräcklig höjd i förhållande till
landets behof, om icke, till förmån för
den enskilda producenten, skall uppkomma
en ganska obehörig beskattning på statens
öfrige medlemmar. Men en sådan höjd
tiar icke hästafveln inom fäderneslandet vunnit.
Äfven med beräkning af nu varande
stuteriers tillvext, torde man bunna taga
för afgjordt, att närmaste följden af ett införsel-förbud
emot utländska hästar skulle
blifva ett uppjagande af hästpriserna till en
förut okänd höjd. Utskottet finner derföre
så mycket betänkligare, att föreslå ett sådant
förbud, som Utskottet icke inser, att det af
motionairerna dermed åsyftade ändamål,
nemligen förekommande af godtycklig behandling
vid Nummerhästars antagande skall
derigenom med full säkerhet kunna påräknas.
Ty om, hvilket Utskottet hvarken kan
medgifva eller bestrida, vissa personer, som
drifva handel med remonthästar, begagna
sig af den utväg, att få sådana kreatur antagne,
som de sjelfva hafva att tillgå, så lärer
slikt förhållande kunna ega rum äfven
vid remontering med endast Svenska hästar.
922 Bisv. *ch Ekon. Utsk. Betdnkanden,
Då detta missbruk dessutom i Utskottets
tacka vida bättre förekommes genom det
correctiv deremot, som blifvit föreslaget uti
Utskottets afgifne Betänkande N:o gg, ont
inrättande af directioner till Cavalleriets
beklädnad, att nemligen, vid yppade frågor
om hästars tjenstbarhet, en edsvuren hästläkare,
från närmaste Yeterinair inrättning,
ina tillkallas, för att på ämbetsed utgifva
betyg, hvilka böra lända till trovärdig efterrättelse;
så kan Utskottet på nu anförda
skäl icke annat än afstyrka Biksens Höglofl.
Ständer, att bifalla ifrågavarande motion;
hvilket dock härmedelst, jemte flera Ledasnöters
särskildta anföranden, vördsamt underställes
Rikets Högloft. Ständers egen
upplysta pröfning.
Stockholm den g luli 1825,
Utdrag af Protacollet, hållet inför Riksens
Häglof. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskott den 9 Juli 1823.
S. D. Rikadagsfullmägtigen Jöran Jönsson,
från Christianstads och Malmöhus Län, yttra
do: det är en i secler känd och af erfa»
BtsU. och Ekon* Utik< Belänkandcn.
renheten styrkt sanning, att den Danskd
hästafveln, hvarken i varaktighet eller ihärdighet,
kan jemnfora3 med den Svenska. Det
ar en oemotsäglig sanning, att vårt fädernesland,
under de sednare tider, haft den
oskattbara lyckan att vara henådadt med sådana
författningar, hvilka heredt all möjlig
god utsigt, att ju kommande tider kunna
hugna sig med glädjen att vara försedde
med sådana hästar, sorn, uppdragne inom
fosterjordens krets, icke behöfva mätas efter
cours, och ej mätas till värde, annat än
det vårt eget mynt gäller, och således, t
landet qvarblifvande, oberoende af all utländsk
conjunctur. Flyinge stuteri förser
deromkring boende landtbrukare med den
ypperligaste hästafvel. Den mängd herregårdar,
som i Skåne finnas, sakna aldrig
tillgång på duglige Beskällare, i följd hvaraf
hästafveln således är i dagligt tilltagande,
och remonter i allmänhet aldrig saknas;
hvartill tjenar då nödvändigheten af
en utländsk product, om ej till annat, än
att öka compagniechefernes enskilda Cassör?
Om nödvändigheten skulle så fordra,
så må vår nya fosterjords-krets, Norrige,
blifva hugnad med denna avance, och brödra
Riken dela lika förmåner.
Denna hästrace är känd för ett bestånd,
sorn, införlifvadt med Svenska, ännu mer
skall upphjelpa återstående brister.
524 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
Det är och Iean aldrig vara min me*
ning, att väga motsäga elen helgd, konunga•
magten lemnat åt vissa personer, att få in -  förskrifva utländska hästar och dem försälja;
men jag anser mig icke kunna afvika
från min och allas öfvertygelse, att de äro
mindre tjenliga till begagnande vid ett kavalleriregemente,
och att de dessutom icke,
utan rusthållarnes medgifvande, böra i
saknad af annan remont få i rullorna inskrifvas.
Denna min reservation anhåller jag
vördsammast må åtfölja Högloft. Utskottets
Utlåtande till Riksens Högloft. Ständer,
för att undergå den pröfning, saken3 vigt
kräfver.
Uti detta Utlåtande instämde till alla
delar Riksdagsfullmägtigen, från samma Län,
Nils Månsson.
Herr Ehrenborgh C. anförde: dä flere
Ledamöter af Hederv. Bonde-Ståndet begärt,
att deras reservation mot Utskottets beslut
måtte åtfölja Utlåtandet till Riksstånden,
föranlåtes äfven jag anhålla om meddelande
af min yttrade särskilda mening, det Utskottet
borde åtminstone i förbigående hafva
framställt den åsigt: atb de öfverklaga«
de olägenheterna skulle till en betydlig del
hunna jörekominas, genom lämplig förhöjning
i Tullafgifter ne för inj örandet af
Danska hästar, samt genom en förbättrad
och noggrannare handhafd Tullberäkning.
Best), otti Ekon. tTtsk. Retänkanden. 925
Uti detta Utlåtande instämde Herrat
Hiesleiter, Winblad, hagerstrand, Lundman
och Bökman.
Ut Supra*
£x Frotocolio.
A. Fryxell.
isrto 14.1*
Anföra <Jeu ig Juli *8^3»
Utlåtande, i anledning af väckte fr agor i
angående Passevolance af giften och beklädnadssättet
vid Kongl. VestgÖtha regemente.
l^iksdagsfullmagtigen, från Skaraborgs Län;
Peter Jcwsson har uti Memorial, som från
Hederv. Bonde-Ståndet blifvit till detta Utskotts
åtgärd remitteradt, hemställt:
1:0. Att, som utgörandet af den häst-passevclance,
i-| tunna Spannmål, hälften råg
Éesv. och Ekon. Utsh Betänkatiden.
och hälften korn, hvilken årligen af hväffö
rusthåll vid Vestgötha regemente måste utgöras,
medför kostnad och olägenheter, enär
många orter finnas, der blott en af dessa
sädes-slag är vexande, tillåtelse måtte lemnäs,
att erlägga denna afgift med hvilket
sädes-slag som heldst, likväl med det afdrag
eller den tillökning, som vid årliga
markegångssättningen, i afseende på de olika
sädespriserne, bestämmes) 2:o Att så väl
för soldatens sanna bästa, som för vinnande
af enskild besparing för rUsthållarne, manskapet
måtte få beklädas med i orten tillverkade
fasta, starka och tillförlitliga Vadmals
tillverkningar, ej mindre till kapott
än lifmunderingar, m. m»
Detta har hos Utskottet i öfvervägande
kommit; och sorn, beträffande första pnncten,
eller förändring i utgörandet af häst
Passevolance afgiften vid Vestgötha regemente,
detta icke är någon allmän fråga,
utan en enskild, söm icke kan blifva föremål
för Rikets Höglofl. Ständers åtgärd,
så anser sig Ekonomiutskottet dermed icke
kunna taga vidare befattning, än om delta
förhållande gora vördsam anmälan.
Hvad dernäst angår sednare pilncten,
eller den yttrade önskan, att manskapet
måtte af vadmal8tillverkningar få beklädas;
så, och alldenstund Utskottet i dess afgifne
Betänkande, rörande inrättande af directioner
till kavalleriets beklädnad, redan
BefiI. och Ekon. Ufifc Betänkanåcn. 927
tillstyrkt, att vid manskapets beklädnad
helclst vadmal eller sådant kläde, som inom
provincen blifvit tillverkadt, linge begagnas,
finner Utskottet någon ytterligare åtgärdj
i afseende på Veter Jonrscms derom
gjorde motion, nu icke vara af nöden. Dock
varder detta Rikets Högloft. Ständers egeä
pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 9 juli 1823.
