# ID: svediakorp-gov1891
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,484
# sentences: 2,078
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Besiv och Ekon, Utsk. Betänkande», 299
8tt i behörig tid klaga öfver sådane beslut,
samt de, genom underlåtenhet deraf, sjelfva
§t beslutens gi II ti g het lemna ett vitsord,
utom hvilket de samma skulle vara utan
ändamål. Vidare, och då vid Sockenstämmor
endast förekomma, huru Socknens gemensamma
angelägenheter skola besörjas,
men icke sådane tvister om enskild rätt,
som tillhöra domstolars afgörande, och följaktligen
icke heller frågor, i hvad mån
byggnad och reparation ä Prestegård skall
af Pastor eller Socknen utgöras, finner Utskottet
för sin del, att något stadgande, rörande
Pastors Räfaktighet i några af de vid
Sockenstämma förekommande mål, så mycket
mindre varit nödigt, sorn Konungens
Befallningshafvande, den der utöfvar en mera
egentligen ekonomisk ämbetsmyndighet, enligt
Kongl. Brefvet den 3L Maj 1808, icke
anses jäfvig i sådane ärender af allmän ekonomisk
beskaffenhet, som dess pröfning
tillhöra. Den sammanblandning af Kyrkorådens
befattning med domstolarnes, som
Memorialets författare anmärkt såsom äfventyrlig,
tror Utskottet så mycket mindre
vara att befara, som författningen tydeligen
innehåller, det Kyrkoråden icke måga befatta
sig med mål, som enligt lag höra till
allmänna domstolarne, samt, hvad annorlunda
kan hafva förelupit, utgör ett missbruk,
hvaruti ändring i laglig väg bordt
Hunna iökas och vinnas; och anser ötskot
-
300 Bern. och Ekon. IJtsk. Betänhanden.
tet ändtligen, dels att den skillnad i bestraffningen
å förolämpningar emot ordföranden
i Sockenstämma och Kyrkoråd, och å da
som emot Ledamöterna eller dem emellan
inträffa, ej allenast är påkallad af den vigtigare
och ansvarigare befattning, som, vid
alla dessa ärenders både föredragning och
utarbetning, den förra ostridigt tillkommer,
utan ock föranledd af olikheten i det förhållande,
hvari åhörarne sjelfva finna sig
till sin lärare och till hvarandra, hvilka de
icke vant sig att såsom ämbetsmän anse,
dels att Pastor för da fel, som af honom
vid tillämpningen och handhafvandet af
meranämnde författning kunna begås, ostridigt
är, likasom för andra ämbetsfel, och
i mån af förseelsens mer eller mindre svåra
egenskap, ansvar underkastad, utan behof
af någon särskild bestämmelse derom, hvilIren
eljest skulle ega rum i hvarje författning,
hvarigenom nya åligganden för en eller
annan ämbetsman bestämmas; vid hvilket
förevetande Utskottet icke finner sig ega
anledning, att tillstyrka annan ändring i
de föreskrifter, som Författningen om Sockenstämmor
och Kyrkoråd i berörde afseenden,
eller rörande Pastors befattning med
desamma, innehåller, än att före Sockenstämmas
slut alltid torde böra af Pastor
tillkännagifvas, när Sockenstämmoprotocollet
kommer att justeras, samt att tiden till
besvärs anförande öfver så val Sockenståm
-
Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 3011
mö- sorn Kyrkoråds beslut alltid må utan
något behof af missnöjes anmälan räknas
ifrån kungörandet, som äfven borde innehålla
fullständig besvärs hänvisning; i hvilke
omständigheter Utskottet således föreslår
Riksens Höglofl. Ständer, att till Kongl.
Maj:t göra underdånig hemställan om ändring
och tillägg i merberörd8 författning,
till ytterligare förekommande deraf, att för
ingen Socknemän må försvåras den honom
tillkommande rätt, att bevaka och lagligen
fullfölja sin talan.
Beträffande åter framställningarne derom,
att dels de, som bruka andras jord, skulle
i öfverläggriingarna vid Sockenstämma få
deltaga, dels alla Socknemännen lemnäs tillträde,
att vid dessa öfverläggningar vara tillstädes;
så enär, hvad den förra omständigheten
beträfFar, den befarade olägenheten,
att jordegaren, som upplåtit sitt hemman
åt landtbo, skulle genom sin rösträttighet,
och utan den sistnämndes begifvande, kunna
påbörda honom onera, kan (förekomma?
genom förbehåll i arrendecontractet å landboens
eller arrendatorer sida, hvaremot,
om denne skulle ega, att under sin åbotid
ingå i öfverläggningar om allmänna anstalter
och skyldigheter, sådant kunde för jordegaren
verka till en framtida tunga och olägenhet,
den han såmedelst vors urståndsatt
att förebygga, finner Utskottet sig ej
go2 Besil, och Ekon. Utsk. Bctänkanrlen
ega skäl, att tillstyrka vidsträcktare bifall
till hvad härutinnan blifvit föreslaget, äö
att, i de fall, då öfverläggningarne icke angå
några slags onera eller prsestationer, ut*
an öfverenskommelser angående ordning och
sedlighet inom församlingen, rösträttigheten
måtte få utöfvas af alla dem, som vid Prest*
val ega en sådan rättighet, utan undantag
för dem, som bruka andra personers jord,
i hvilket afseende, och så vidt denna ändring
i författningen finnes böra ega raoij
underdånig hemställan derom till Kongl,
Maj:t likaledes blifver nödig; och då andt*
ligen, hvad tillträdet till Sockenstämma an*
går, öfverläggningarne dervid emellan en
församlings husfäder, angående de åtgärder»
sorti till ordnings och sedlighets befordran*
de böra vidtagas, stundom äro af den beskaffenhet,
att den goda afsigten dermed
skulle kunna förfelas, ont de åhördes äfven
af ungdomen, som i syftningen till före*
kommande af dess möjeliga utsväfningar
och oseder troligen oftare skulle se förhatliga
tvångsband, än en väl beräknad omvårdnad
för desS bästa, finner Utskottet så
mycket mindre skäl, att tillstyrka det föreslagna
allmänna tillträdet till Sockenstämmorne,
som utrymmet vanligen är inskränkt
i Sockenstugorna, uti hvilka, der
sådana finnas, merberörde öfverläggningar
lämpligast synas böra hållas, för att odeladt
egna Kyrkorne åt egentliga andliga förrätt*
Besv. och Ekon. tftsjc. Betänhandert. 303
iiingar, med uteslutande af alla verldsliga
göromål och tvistigheter; Hvilket dock allt
Eiksens Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning vördsammast underställe^.
Stockholm d. 21 April 1825.
N:o 62.
Ankom den 26 April IgSJ.
betänkande, i anledning af v dedit fråga ont
tillstånd f ör de Finnar, soni bo i de så
kallade Finnskogarnepå Sveriges och Nor»
riges gränsor, att fä upprätta särskilde
Kyrkor och Församlingar.
Hogv. PrestStåndet har till Utskottets
handläggning remitterat ett Memorial i detta
ämne af Herr Profesorn Decter- Franzén,
80m deruti anmäler en skrift, författad i de
Finnars namn, som bo i de så kallade Finnskogarne
på Sveriges och Noriges gränsor
ifrån Hällsjön i Norr till Sjön Naralden i
Söder, samt i Öster och Vester emellan
KlarElfven och Glommen, samt innefattande
go4 Besv. och Ekon* Utsk. Bctänkanäen;
ett tillkännagifvande af den' tinderdaniga
ansökning, som de genom en Deputation
hos Konung och Stander skola ärnå framställa,
att få skilja sig ifrån de 13 dels
Svenska dels Norrska Församlingar, på hvil*
ka de till ett antal af 8000 personer hittills
varit fördelade, och upprätta särskilde
kyrkor och församlingar, der de på sitt
eget Finnska språk skulle undervisas i religionen,
samt förrätta sin gudstjenst. Ibland
de skäl för denna ansökning, som nämnde
skrift uppgifver, anser Herr Doctorn i synnerhet
tvänne vigtiga: Det ena vore den
locala beskaffenheten af den skogs- och
bergstrakt de bebo, der flere mils afstånd
ifrån de Svenska och Norrska kyrkorna,
och brist på vägar öfver kärr och bergshöjder
skola göra, att de sällan kunna komma
till Guds hus, och ännu mera sällan
se någon Prest hos sig, hvaraf skall härida,
att barn dö odöpte och de äldre utan del
af den tröst, nattvarden erbjuder; Med hvilken
saknad af en Christelig själavård mångfalldi
ge borgerliga olägenheter skola vara
förenade, härrörande af samma orsak, nemligen
den stora aflägsenheten ifrån de ställen,
der så väl de civila som ecclesiastika
autoriteterne äro att tillgå: Det andra skälet
vore den okunnighet, i Svenska och
Norrska språken, som annu skall råda hos
mängden af denna Finnska colonie; enär,
om ock de, som bo närmast till de Svenska
Beiv. ock Ehart. Viik. Betänkande/!. gog
och Norrska innebyggare, i dagligt tal hjelpa
sig fram med ettdera språket, Finskan
dock vore deras egenteliga tungomål, pä
hvilket de tänka och sinsemellan meddela
sina tankar, och det äfven skall linnas flere
stora och talrika byar, hvilkas åboer ej
förstå ett enda ord Norrska elier Svenska,
hvaraf följer, att de af ett Presterskap, som
icke förstår, än mindre kan tala deras språk,
©i kunna undervisas, om icke genom tolk, och
att således äfven i kyrkan hela gudstjensten
är för dem lika fruktlös, som den Latinska
Jmessan var för våra Påfviska förfäder.
Herr Doctorn förklarar härefter, att
han ännu ej varit i tillfälle att försäkra
sig om verkligheten af dessa uppgifter^
tnen, då icke allenast ett offentligt blad,
sorn i Åbo utgifves, åtalat det sätt, hvarpå
den midt i Skandinavien qvarblifna
lemningen af Sveriges nyligen ännu så kära
och trogna brödrafolk, både i borgerlig och
ecclesiastik hänsigt, behandlas, utan ock ifrågavarande
skrift framträder med en dylik
klagan midt ibland Sveriges församlade
Ständer, och den ifrån sjelfva orten väntade
deputationen snart skall bära den för
thronen, så anser Herr Doctorn stor anledning
ega rum, att fästa derpå en sådan uppmärksamhet,
som leder först till en rigtig
och säker kunskap om verkliga förhållandet,
Bihang till RiksSt, Prof. jgag, gide Sami. Nir ao.
30(5 Bein. och Ekon. Utsh. Betänkanden,
och sedan, i fall det skulle befinnas sådant
som det vere uppgifvet, till en kraftfull
åtgärd emot denna hedendom i ett Christ*
ligt land. Herr Doctorn fäster härefter
exempelvis uppmärksamheten derpå, att de
Svenska församlingar i Finnland, sorn äro
belägna om hvarannan med de Finska,
skulle utan tvifvel anse såsom det mest barbariska
förtryck, um de skulle tvingas att
lära sig ett fremmande sprak, vare sig det
Finska eller Rysska, för sin undervisning
i religionen, sin gudstjenst och andakt;
Och tillagger, att, så framt de locala omständigheterna
äro sådane, som de i förrberörde
skrift blifvit upptagne, Herr Doctorn
gör sig det vissa hopp, att Sveriges
och Norriges regering skall lyssna till ett
folks önskan, sorn för flera århundraden
sedan, icke utan uppmaning och löften ifrån
högre ort, öfvergifvit sina fäders bygd
och flyttat till Sverige, för att i skogar,
der ingen mensklig hand förut lemnet något
qvarblifvande 9pår, skapa nya bygder,
och under mångfaldig förföljelse, hvarom
en äldre tids handlingar lemna ostridiga
bevis, bibehållit sin egenhet till denna dag,
i synnerhet derigenom, att de dragit sig
undan allt djupare i fjellens öknar, der det
knappt blifvit bemärkt, utan dels med Lappar
förblandadt, dels ibland Svenskar och Norman
bortskymdt; Och Herr Doctorn tviflar
icke, att Riksens Ständer, i sådant fall,
Besv. och Ehon. Utsk. Betänkanden. 507
skola understödja deras begäran, helst om
dea kan uppfyllas utan statens betungande
genom den kostnad allena, som de sjelfva
erbjuda sig att bestrida.
Med Herr Professor Franzen bar Herr
Prosten Grevillius sig förenat; hvaremot
Herr ContractsProsten Doctor Frykstedt
förklarat, att nu framställde förhållande
icke vore öfverensstämmande med den kännedom,
Herr Doctorn derom eger och under
ämbetsärender i orten förvärfvat; samt
att Herr Doctorn, under en visitation i
Fryk sände Moderkyrka, icke funnit minsta
spår till missnöje hos de der boende Finnar,
och hvarken okunnighet i Svenska
språket eller Christendomen, Uti hvilket
yttrande Herr Professorn Doctor Köhlmark
snstämt, med tillagg, att nu mera uti nämnde
Finnmark föga lärer gifvas någon Finne,
sorn icke förstår Svenska språket, samt att
ifrågavarande Finnar äro ganska fattige.
Utskottet, som uti öfvervägande tagit,
hvad sålunda i detta vigtiga ämne blifvit
an förd t, har under öfverläggning derom inhemtat,
att Finske Colonister, redan under
Konung Gustaf I:stes, men synnerligast under
Carl lX:s regering, blifvit ifrån det inre
af Finnland inkallade, för att uppodla
och befolka Wermlands ödemarker; samt
att de derefter snart måste uthärda de svåraste
förföljelser och de vidrigaste öden,
hvarföre del ock ansett Finnarnes nu an
-
308 Besv. ock Ekon, Vtik. Betänkanden.
förde klagan, såsom omfattande menniskans
och medborgarens vigtigasts angelägenhet
ter, förtjena den högsta uppmärksamhet.
Och, ehuru Utskottet tagit en liflig del
uti de flere omnämnde omständigheter, dervid
Förekomma, samt insett, det en sorgfällig
Själavård är en af Sam häl Isin rättningens
dyrbaraste förmåner, lill hvilken alla böra
vara lika berättigade, antingen de härstamma
från folkstammar, hvilka ursprungligen
tillhöra samhället, eller sednare blifvit
med detsamma införlifvade, utan att de
igenom olikhet i språk eller locala hinder
böra derifrån i mer eller mindre mån utestängas;
Likväl, och då de i Memorialet
uppgifne förhållanden icke finnas vara sä
behörigen med bevis styrkte, att något bestämdt
bifall till detsamma derpå skulle
kunna grundad; har Utskottet icke trott sig
böra vidtaga annan åtgärd, än vördsammast
tillstyrka Riksens Högh Ständer, att i underdånighet
anmäla den ifrågavarande motion
till Kongl. Maj:ts ömma och landsfaderliga
behjertande, med underdånig anhållan,
att Kongl. Majrt i Nåder täcktes,
så fort ske kan, anbefalla en noggrann undersökning
på stället, att förrättas af ojäfvige,
samt såväl i Svenska som Finska
språken kunnige personer, till utrönande
af de förhållanden, som till Motionen gifvit
anledning. Hvarefter, och om de meddelade
nppgifterne, till större eller mindre
Besv. och Ekon. Vtik. Betänkandcn. 309
tiel, skulle finnas med verkligheten öfverensstämmande,
Kongi. Maj:t icke lärer underlåta
att vidtaga nödige åtgärder, till beredande
af en fullständig Religions undervisning
och oafbruten Själavård för de klagande
Finnarne, vare sig genom tillåtelse
att utgöra egna Församlingar, genom anställande
af Prester, kunnige i Finska språket,
Capellers uppbyggande eller hvilken
annan utväg, Kongl. Maj.ts höga vishet och
ädla hjerta, efter de pröfvade omständigheternas
föranledande, kunna finna lämpligast.
Hvarigenom Utskottet gör sig försäkradt,
att Finnarnes belägenhet, så i religieust
som borgerligt afseende, skall varda
förbättrad, och denna sista lemning under
Svenska Spiran af ett troget och tappert
folk med välgerningarnes band än närmare
fästas vid Konung och Fädernesland.
Hvad Utskottet sålunda hemställt, varder
till Riksens Högloft. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 21 April 1823.
gio Besv. och Ekon. IJtsk. Betcfyikanden.
N;o 63.
Ankom d. 26 April »8a3-
Betänkande, i anledning af yrkad inskränk*
ning uti rättigheten för torpare att antaga
Tjenstehjon,
Hedera. BondeStändet har genom Protocolls
Utdrag af d. 3:dje nästl. Mars till
Utskottet öfverlemnat ett Memorial af RiksdagsFullrnägtigen,
från Christianstads I_.än,
Nils Håkanson, som deruti anmärker, att i
de Härader, för hvilka han förer talan, skola
flere Torpare tagit sig den oseden, att låta hos
sig mantalskrifva Tjenstehion, ehuru de hafva
ganska litet Jordbruk ellet att syselsätta
dem med, hvaraf skall följt, att de en och annan
tid för en dryg dagslön med möda kunna
förmås, att hos någou hemmansbo förrätta
något arbete; hvadan Riksdagsmannen
hemställer, att ingen Torpare, som ej har
öfver tunneland öppen åkerjord, borde få
ega rätighet, att låta hos sig skrifva Tjenstefolk,
så vida han ej idkade något handtverk,
som erfordrade biträde, eller ock ålder och
skröplighet hos honom eller hans hustru
gjorde sådant nödvändigt.
Som Utskottet eger den öfvertygelse,
att hvar och en medlem af Samhället, hvilken
eger behof af annan persons arbete
Resv. och Ekon. Utsk. Retänkandcn. 311
och förmår att honom underhålla, samt för
hans skatter till Staten ansvarar, äfven bör
vara berättigad, att en sådan person i sin
tjenst antaga, äfvensom denne icke heller
kan billigtvis förnekas, att, till hvilkens biträde
han för godt finner, lofligen använda
sina krafter; alltså, och då i öfrigt Kongl.
MaJ:ts Nådiga Legostadga af den 15 Maj
1805, öfverensstäoftnande med ofvan yttrade
grundsats, genom föreskriften uti 1 och 2
§§. 12 art. att hvar och en, som oberättigad
antager tjenstehjon, skall böta 6 Rd.
32 sk., mista fästepenning och utbetala lönen
för den tid, han tjenstehjonets tjenst
nyttjat, samt att husbonde vid 3 Rd. 16 sk.
böter ej får låta hos sig skrifva någon,
som i hans tjenst ej nyttjas, och hans underhåll
och lön ej njuter, med det äfventyr
tillika för den således obehörigen uppgifna,
att varda såsom lösdrifvare ansedd,
synes innefatta lämpeliga correctiver till
förekommande af missbruk i detta hänseende;
har Utskottet icke ansett sig ega anledning
tillstyrka bifall till den gjorda
motionen, om inskränkning i torpares rättighet,
att antaga tjenstehjon; Hvilket dock
till Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 21 April 1823.
5is Besil, och Ekon. ut:,k. Betänkandet^
N:r 64.
Ankom den 26 April 1323.
Betänkande, i ättledning af yrkad befrielse
eller ersättning för transporter af undt
sättnings spannmål,
I^-iksdagsFullmägtigen, fran Gefleborgs Ian,
Jiric Pehrsson har» uli ett, af Hederv. Bun»
deStåndet, till Utskottet remitteradt Memorial,
öfverklagat den tunga, de skjutsnings»
skyldige skola få vidkännas, genom dem å~
laggd skyldighet, att genom kronoskjuts
fortskaffa undsättningsspannmål; Och enär,
enligt Riksdagsmannens tanka, undsättnings»
tagarne sjelfve borde vara skyldige, att
draga försorg arn spannmålens afhemtande
från det af MagazinsDirectionen foreskrifne
ställe, yrkas, att vederbörande, som med
requirerande och uppbådning af kronoskjuts
ega befattning, må uttryckligen förbjudas,
att hädanefter använda densamma till spanna
målstransporter för undsättningstagare; förmenande
Riksdagsmannen, att, om undsättningstagaren
på sine egne dragare hemförde
den requirerade spannmålen, kostnaden
derföre skulle blifva långt lindrigare, än
att med penningar betala transporten; men,
om betänklighet härvid skulle möta, föreslås,
att den skjutsning, hvarom fråga är,
Besv. och Ekon. Utsk. Eetankanden, 313
icke annorlunda må någon åläggas, än emot
erhållande af skjutslega, såsom för Gästgifvareskjuts,
samt att den ej får utfordras
utom i högsta nödfall och efter Kongl.
Majits särskilda Nådiga befallning.
Ehuru Utskottet, med afseende derå,
att sådana omständigheter kunna inträffa,
hviika fordra undsättningsspannmålens ofördröjiiga
fortskaflande, till befordrande hvaraf
de för tillfället lämpligaste utvägar måste
vidtagas, ansett sig icke böra i detta
hänseende föreslå någon ovilkorlig föreskrift,
har Utskottet likväl, vid betraktande deraf,
alt de skjutsskyldige icke böra derigenom
få vidkännas en ökad tunga uti deras ofta
nog tryckande besvär, trott sig böra vördsamligen
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t framföra den underdåniga
anhållan, att Kongl. Majit ville i Nåder
anbefalla dess Befallningshafvande i det län,
der undsättningsspannmäl kommer att erfordras,
att vid dess fortskaflande, i händel
se det ej, i likhet med hvad för kronans
eftecter blifvit stadgadt, kunde sjöledes verkställas,
hvilket då företrädesvis bör ske,
anmana nndsättningstagarne, att genom egen
försorg afhemta spannmålen, hvilket
äfven sannolikt skulle för dem medföra
minsta kostnad, samt att, endast i händelse
oundvikliga hinder eller större svårigheter
kunde dervid möta, låta undsättningsspann*
målen deui tillställas genom kronoskjuts,
314 Besv. och Ekon. Utsk, Betänkanden.
i hvilket fall likväl de skjutsande borda
derföre erhälla full betalning, i likhet med
hvad för Gästgifvarskjuts är stadgadt, helst,
om något understöd för de förre skulle ega
rum, detsamma synes böra blifva ett o.
nus för samhället gemensamt, men icke enskildt
för vissa jordegare, förmedelst deras
hemmans läge. Hvilket dock Riksens Hög.
lofl. Ständers egen pröfning vördsamt underställes.
\
Stockholm d. 21 April 1825.
N:r 65.
Ankom den 26 April 1323.
Ubiätande, rörande yrkad skyldighet: för
-privilegierade hemman och lägenheter, att
i allmänna byggnaders uppförande och
underhåll deltaga.
1
detta ämne har Utskottet från Hederv.
BondeStåndet fått emottaga: 1:0 Ett Memorial
af Anders Andersson och Bengt
Nilsson från Örebro län, hvaruti blifvit
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 315
yrkadt, att Säterier, Säteriladugårdar saint
Rå- och Rörs-hemman, jemte alla verk och
inrättningar, måtte åläggas deltaga i byggnad
och underhåll af alla publika hus, som
tillhöra Socknar eller Härader, heldst sådane
begagnas lika af alla Sockne- och Häradsboer,
utan undantag, i hvilket påstående
Pehr Jönsson från Christianstads län
genom skriftligt anförande instämt.
2:0 Ett Memorial af Olof Olofsson,
från Nyeds Bergslag af Carlstads län, som
Jemväl fordrat ett allmänt deltagande i publika
byggnadsskyldigheter af alla hemman,
vare sig af hvad natur som heldst, jemte
aila inrättningar, samt härmed förenat ett
särskildt förslag till ett förändradt sätt för
utgörandet af dagsverken och körslor, som
vid allmänna byggnader, si i stad som på
landet, erfordras, i förhållande till matlag,
hemmantal och tomtedel.
Vid besvarande af de väckta motionerne,
anser Utskottet sig icke böra dölja den
önskan, det redan förut yttrat, att, till den
skattdragande allmogens lisa, all jord i riket
måtte vara lika beskattad; men, då de
friheter eller förmåner, som af Säterier och
åtskillige andra hemman och lägenheter tillgodonjutas,
nu mera icke grunda sig på
Ståndsprivilegier, sedan i följd af RiksStåndens,
vid 1809 och 1810 årens Riksdag,
gjorda och af Kongl. Maj:t den 6 April
sistnämnde år stadfästade Concessioner, hvar
-
Jl6 Besv. och Ekon. Utsh. Betänhanden.
je Svensk man eger rätt, att förvärfva och
besitta jord af hvad natur som heldst inom
riket, och desamme dessutom, vid sederine»
ra slutade köp och andra afhandlingar, i
så måtto blifvit afsedde, som i förhållande
till den mindre tunga, som åtföljt sådana
Fastigheter, i jemförelse mot andra hemman,
ett större värde blifvit desamme åsatt, så
anser Utskottet en rubbning i berörde friheter
och förmåner, utan motsvarande full
ersättning åt egarne af jorden, icke kunna
förenas med billighet och rättvisa.
Hvad åter beträffar den, särskildte verk
och inrättningar förunnade, befrielse från
deltagande i vissa onera, så, och när enahanda
skäl, som sist är anfördt, förekommer
till deras bibehållande dervid, samt det
derjemte lärer böra i betraktande komma,
att en sådan befrielse blifvit tagen i beräkning
vid deras anläggning, och således till
en del grundat deras uppkomst, finner Utskottet
sig föranlåtet, att i afseende på dessa
verk och inrättningar yttra en lika öfvertygelse,
som Utskottet hos sig stadgat i
frågan om förändring i skyldigheterna för
privilegierad jord.
I följd häraf, och då motionerne icke
innefatta något medgifvande af det vilkor,
Utskottet förutsatt, för ett möjligt införande
af likhet i onera emellan ali jord i riket,
kan Utskottet icke tillstyrka bifall till framställningen
om åläggande för hemman ef
Besv. och Ekon•
ali slags natur, samt alla verk och inrättningar,
att deltaga i kostnaderne till uppförande
och underhåll af publica byggnader,
såsom tydligen åsyftande, att åt vissa
medborgare bereda en fördel, på andra
medborgares bekostnad.
Öfver Olof Olofssons förslag till ett
förändradt sätt för dagsverkens och körslors
utgörande, vid allmänna byggnads företag,
anser Utskottet icke något särskildt utlåtande
erfordras, enär detsamma blifvit bygdt
på förutsättningen af ett allmänt deltagande
i byggnadsskyldigheter af alla hemman
utan undantag, och efter ogillande af yrkandet
härom således måste hafva för*
fallit.
Riksens Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning varder detta vördsamt understäldt.
Stockholm den 21 April 1825.
N:o 66.
Ankom den 26 April 1823.
Xjtlatandé, rörande dels vackt fråga örn rättighet
att för de till Extra Rotering indeldte
Soldatnuminer anställa värfning inom
3i8 Be sv. och Ekon. tltsk. Betänkan/Jen.
Beväringsåldern, dels yrkad tillåtelse för
Rotehållare, att sjelfve besörja anskaffa
ningen af beklädnad åt sine Soldater.
^-Jti ett, från Hederv. Bondeståndet, till Utskottets
handläggning remitteradt Memorial,
har RiksdagsFulImägtigen från Skaraborgs
Län Peter Jatisson föreslagit, dels att, i händelse
ExtraRoteringen icke skulle, såsom
han helst önskat, kunna alldeles afskaffas.
Extra Roteringsskyldige måtte, till skälig
lättnad i den dem ålagde dryga tunga, åtminstone
njuta den forman, lika med Ordinarie
Rotering, att få af Beväringsmanskap
sig begagna, och dels att det måtte vara
tillåtet alla dem, sorn hålla Soldater, att
sjelfve bekläda dessa, hvarigenom på en
gång besparing för de skattdragande skulle
vinnas och uppmuntran beredas åt inhemska
industrien.
Hvad det första af dessa förslag beträffar,
får Utskottet upplysa, att, då Riksens
Ständer, vid 1809 och 1810 årens Riksdag,
medgåfvo den activa arméens ökande i krig
med så kalladt förstärkningsmanskap, hvilket
sedermera vid 1812 års Riksdag förvandlades
till en allmän Beväring, fastades
dervid det uttryckliga förbehåll och vilkor,
att all i riket varande oroterad jord förut
skulle undergå rotering, med förbindelse,
att uppsätta manskap, då riket blefve med
krig hotadt, eller oroadt samt att delta
Besv. och Ekon. Utsk. Betunkanden.
manskap borde uttagas, innan förstärkningen
Finge tillitas. Extra Roteringens första
grundinrättning var följaktligen beräknad
på, att ej åstadkomma någon minskning i
rikets öfrige Extra Ordinarie Försvarsmanskap,
och någon förändring häruti kan destomindre
anses hafva uppkommit, genom
allmänna Beväringens införande, sorn skillnaden
emellan denna och det nu mera upphörda
förstärkningsmanskapet endast visar
sig i ett olika sätt för utgörandet af dessa
tvänne slag af nationalbeväring.
I följd af detta utredda förhållande,
och då Kongl. Maj:t, genom dess den 27
October 1812 utfärdade Nådiga Kungörelse,
^angående utskrifningssättet och inrättningen
af allmänna Beväringsmanskapet, endast tillåtit
den stående armeen, hvarunder Extra
Roteringen icke kan inbegripas, att anställa
värfning inom Beväringsåldern, anser
Utskottet sig icke kunna tillstyrka bevilljandet
af rättighet för Extra Rotehållare,
att få genom Beväringsmanskaps lejande
fullgöra sin Roteringspligt, samt hemställer
således ogillandet af denna del af Motionen.
Vidkommande åter förslaget, att Rotehållare
måtte berättigas sjelfva bekläda
sina soldater, så, i händelse fråga är om
det manskap, som af Extra Roteringsskyldige
vid infallande krig bör uppsättas, får
Utskottet förklara, det någon författning
icke finnes, hvarigenom en slik rättighet
520 Besil» och Ekon. tjtsk. BetHnkanilért.
blifvit Rotarne betagen; men* om deremot
meningen är, att Rotebållarne vid de gamla
indelte Infanteriregementerna måtte ega frihet
besörja anskaffningen af Soldaternas beklädnad,
så kan Utskottet icke undgå erindra,
att, då hälften af beklädnade/is värde
nu mer af staten bestås, och det i alla fall
synes mest ändamålsenligt, att befattningen
med densamma fortfar att skötas af de vid
regementerna tillförordnade BeklädnadsDirectioner,
hvaruti äfven vissa Rotehållare bö**
ra tillkallas såsom Ledamöter, och hvilka
Directioner, uti det för dem gällande reglemente,
äro ålaggde att vid beklädnadens
förfärdigande företrädesvis begagna hvarje
orts egna tillverkningar’, någon anledning
icke finnes för Rotebållarne att yrka ofvan*
nämnde frihet, den troligtvis också ganska
fä af dem skulle önska sig ega, då de nu
genom årligt erläggande af ett bestämdt bidrag
till beklädnaden äro befriade från alla
vidare omsorger i detta fall, samt således
i afseende härå äro försatte i den mest fördelaktiga
belägenhet, som af dem »ynes
kunna önskas.
Skulle, och sluteligen, det gjorda förslaget
möjligtvis åsyfta en obehindrad rättighet för
Rusthällarne, vid de till Infanteri förvandla*
de Cavalleri Regementerne, att sjelfve försa
sina Soldater med beklädnad, får Utskottet
upplysa, att det, i anledning af flere väckte
Motioner, om förändring i beklädnadssättet
Best). ock Ekon. ZJtsfr. Betcinkanden, 521
för ofvannämnda Regementer, samt då ännu
bibehållna CavalleriRegementerne, framdeles
vill i ett sammanhang afgifva sitt Betänkande
i ämnel.
Riksens Högl. Ständers egen upplysta
pröfning varder detta Utlåtande vördsamt
tmderstäldt.
^w-eoocwo O 6 0000 »—*•
✓ N:o 67.
Änkam den 26 April »825.
Utlåtande,rörande yrhad befrielse för Gotti
lands Hemmansegare, att in Natura
aflemna SkatteTfära, in. m.
^Jti ett, Från Hederv. RondeStandet, till Ut'
skottet remitteradt Memorial hafva Riks*
dagsFulImägtige från Gottland, Conrad Lars~
son och Erik detlofsson, anfört, att, ehuru,
genom 7 §. i Kongl. Förordningen d. 3 Dec.
1810, Räntegifvare och Räntetagare blifvit
tillerkände den ömsesidiga rättighet för de
förre, att, enär de så yrka, få sina räntepersedlar
in Natura utgöra, och för de sednare, att
dem likaledes in Natura utfordra med’bibeSiållande
af alternativet af persedlarnespösan*
Bihang till RiksSt. Brot. »823, Q:de Sami. N:r 2.1.
322 Besv, och Ekon. Utsk. Betänhanden.
de efter Markegång, i motsatt fall Gottlands
HemmansEgare likväl ännu aldrig på sistnämnde
satt fått afbörda sig den af deras
Hemmans Jordboks räntor, som är fastställd
att utgå i Tjära, utan alltid måstden samma
in Natura prastsra, änskönt de, långt
ifrån att påstå sådant, imedlertid tillsagt
om dess betalande med penningar; Och, sorn
utgörandet af denna räntepersedel skall
medföra mycken svårighet för de hemmansegare,
som å egna egor icke hafva skog,
och således sakna ämnen för tjäruberedning,
hafva Conrad Earsson och Eric Detlofsson
anhållit, att en framställan hos Kong).
Majit måtte göras, i afsigt att tillvägabringa
befrielse för egaren af hemman af nyssnämnde
beskaffenhet från leverering in Natura
af skattet jära, emot lösen derför efter
markegång, med tillagd forlön, likasom
för afrads och kronotiondeapannmål af 16
sk. för hvarje Tunna, hvarjemte och enär,
i saknad af vederbörligen antagne och edsvurne
Tjäruvräkare 1 Wisby Stad, vid Tjärans
aflemnande därstädes, tvistigheter emellan
uppbördsmännerne och aflemnarne, i afseende
på dess antaglighet, merändels uppstå,
hvilka vanligen slutas med prejerier på da
sitnämndes bekostnad, Conrad Larsson och
Eric Detlofsson, hemställt nödvändigheter!
af ständige Tjäruvräkares tillsättande i Wisby,
i enlighet med hvad som blifvit stadgadt
genom Kongl. Förordningen, angåen
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänk andert. 323
de mitt, mål och vigt, den 29 Maj 1739,
samt att för verkställigheten häraf underdånig
anmälan äfven i detta ämne mätte
hos Kongl. Maj:t göras.
Sedan Utskottet, i enlighet med RilcsdagsOrdningens
42 §> sökt och erhållit vissa,
i afseende på första frågan nödige befunne,
upplysningar, får Utskottet nu deröfver
meddela det utlåtande: att, då, efter
hvad förvaltningen af Sjöärenderne tillkännagifva,
den frän Gottland utgående skattetjära,
som från äldre tider varit Örlogsflottan
anslagen och utgöres, af 393'^ tunnor
för flottans behof, är utan någon minskning
oundgängligen nödig, och tillgången
till densamma jemväl finnes för flottan vara
af vigt, i anseende till så väl dess således
goda beskaffenhet, som lättheten af
dess transporterande till Carlsk rona; så anser
Utskottet sig icke kunna tillstyrka någon
befrielse för desse Gottlands hemmansegare
från förbindelsen, att in natura utgöra
den, såsom jordeboksränta, deras hemman
påförda tjära.
Beträffande åter framställningen om
vidtagandet af åtgärd till befordrandet af
Tjäruvräkares tillsättande i Wisby; så, och
enär genom författningarne blifvit bestämdt,
att sådane i hvarje stad, der behof af dem
företer sig, böra finnas, och öfver efterlefnaden
häraf Riksens Ständer, emot Regeringsformens
90 §, ingen tillsyn tillkommer,
Besv. och Ekorii Utsk. Betänkanden.
anser Utskottet detta amne icke vara af egenskap,
att kunna blifva föremal får Riksens
Ständers befattning.
Till Riksens Höglo/]. Ständers egen
upplysta ompröfning hemställes detta utlåtande
vördsamligen.
Stockholm d. 21 April 1823,
N:r 68.
Ankom den 8 April 1823.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga, om.
deltagande i Soldat Rotering efter Hem«
mans uppskattningsvärde.
l^-iksdagsfullmägtigen fran Upsala Län,
Gustaf Ericsson, har uti Memorial, som
till Hederv. BondeStåndet blifvit ingifvet
och derifrån till detta Utskotts åtgärd re»
mitteradt , anfört, att visse hemman undergå
ett kännbart lidande, derigenom att
Öres- och Hemmantal inom förenämnde
Län äro lika taxerade, i afseende på utgifter
och aflöning, rörande SoldatRoterin»
Besvt och Ekon. Utsk. Betänkanden. 325
gen, till följe af Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
den 27 Januari 1803 oell den 14
Januari 1818, utan förhållande till desse
Hemmans mer eller mindre godhet} hvadan
han yrkar, att SoldatRo teringen, med
dertill hörande onera, måtte fördelas ä
hvarje deruti deltagande hemmansdel, efter
det antagne uppskattningsvärdet , då dea
ena åboen icke tryckes hårdare än den andre,
utan alla erhålla en skälig likhet i sine
åligganden. Till Ståndets Protocoll har
Anders Joachimsson deremot anfört : ”att
i hans tanke uppskattningsvärdet, såsom
grundande sig, antingen på sista hemmans*
köpet eller ock på Ledamöternes i Taxerings-
och PröfningsCommitteerna enskildte
begrepp om en fastighets verkliga
godhet, är både osäkert och olämpligt.
Han förmenar hemmantalet i förening med
hemmanets godhet vara och förblifva
säkraste grunden för RoteringsSkyldighetens
bestämmande, och hemställer derföre,
att en förändring efter denna grund finga
fastställas.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit
; och, alldenstund, likmätigt Kongl.
Brefvet till KrigsCollegium den 13 Juni
1732 och 52 §. i 1734 års Kongl. Resolution
på Allmogens Besvär, Roteringen
blir lika och ej får rubbas , ehvad förfabb*
ning sota vidtages antingen med roterade
hemmans förmedlande eller uppskattande ,
326 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkancien.
och RegeringsFormens 80 ,§. tydligen formar
: att krigsmakten till Häst och Fot,
så väl soia Båtsmanshållet af Rotering och
Indelning, fdrblifver vid de, med landet
och städerne upprättade, Conlracter och
Indelningsverk, hvilka till deras hufvudgrunder
skola orubbade vara, intildess
Konung och Rikets Stander finna nådigt
någon förändring deri samfällt att göra,
så har Ekonomiutskottet, som ej finner anledning,
att i nämnde Hufvudgrunden tillstyrka
någon Förändring, å den väckte motionen
intet afseende kunnat gera; Hvilket
likväl R. H. Ständers egen upplystare ompröfning
vördsamt underställes.
Stockholm den 21 April 1823.
N:r 69.
Ankom den 28 April 1823.
Vördsamt Memorial.
Från Hederv. BondeStåndet har detta
Utskott genom Remiss af den 13 sistlidne
månad mottagit ett Memorial så lydande :
"'Ehuru jag med många andra, mer upplysta
än jag, funnit fullkomlig tydlighet i
föreskriften om Beklädnads bidragen af Ro*
Besv. och Ekon. (Jtsk. Betänkanchn. 327
tshållarne vid indeldta Infanteriet, uti Kongl.
Maj:ts, i anledning af Riksens Höglofl,
Ständers underdåniga skrifvelse under sist*
förflutne Riksdag, och efter vederbörandes
hörande utfärdade Nådiga Beklädnadsförordning
af den 30 December 1819, har
man dock sett olika tydning deraf. Uti
högst berörde förordning stadgas, att de i
KneckteContractet föreskrifne Släpekläder,
som förut vid hvart 3:dje år borde af Roten
bestås Soldaten, skulle från och med
är 1819 alldeles försvinna och Rotarne deremot
årligen betala ^ af hvad en till beskaffenheten
beskrifven mundering, efter
Riksmarkegängen, kunde komma att kosta,
samt vara frie från alli beklädnadsbidrag.
Att således ifrån och med ofvannämnde
tid inga Släpkläder mera existerade, måste
vara klart som dagen, och att i följe deraf
ingen slags afgift för Släpkläder, under
hvad förhållande som helst, borde kunna
beräknas eller åläggas, synes kunna af blotta
sunda förnuftet redas. Imellertid har
det dock i min ort handt, att vederbörande
Regements Uppbördsman äfven sedermera
påfört de vacante Rotarne samma
vacanGeafgift för Släpkläder, som före år
1819, enligt då derom gällande stadgar, borde
utgöras, tillika med det ofvan omförmäldte
Beklädnadsbidraget, och utan att
af detta sednare ens afräkna de 3:ne frimåuaderne,
som vacante rotar uti allt ega att
323 Besv. och Ekari. Utsk. Betänkanden
tillgodonjuta. De rotar, som häröfver klagat
hos Landshöfdinge-Ämbetet, hafva val
derstädes blifvit från betalandet af meranämnde
vacanceafgift frikände; men Kongl.
Krig8Collegium har, och det utan att. någon
-öfver Landshöfdingens Utslag sig besvärat,
icke desto mindre funnit för godt,
att upphäfva detsamma samt förklara do
vacante rotarne skyldige, att samma vacanceafgift,
sorn förut för Släpkläderne varit
stadgad, jemte det sednare i dessa Släpkläders
ställe tillkomne Beklädnadsbidraget,
betala, på den grund, att en Gassa finnes,
hvaruti ofta bemälde vacanceafgift varit
anslagen; hvilket så val tvärt emot Kongl.
Majrts och Rikets Ständers afsigt, som till
sin verkan, vill helt enkelt säga detsamma
som, att en vacante rote, hvilken har ingen
karl, som nöter kläder, måste hålla
2:ne beklädningar, i stället för att; när kari
finnes, som behöfver kläder, en klädnad pä
rotens bekostnad är tillräcklig, likasom det
alltid förr varit.
Utan vidare anmärkningar vid den
oförmodade tydning, sorn KrigsCollegium,
på sätt ofvan är nämndt, gifvit förordnandet
om Beklädnadsbidraget, går jag alt utbedja
mig få fästa Hederv. Ståndets uppmärksamhet
på den derigenom föranledda
nödvändigheten af, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet utverka en sådan förklaring
deröfver» som kan göra för Kongl. Krigs»
Besv. och Ekon. (Jtsk. Betankancien. 529
Cjllegium tillräckligen tydligt, att ifrån
och med 1819. då Beklädnadsbidraget, efter
nya ordningen, började utgå, ingen vacanceafgift
vidare af Rotarne fpr Släpkläderna
bordt eller bör betalas , och att de vscante
rotarne å Beklädnadsbidraget ega att
njuta tillgodo de i KneckteContractet förbehållne
3".ne frimånader, likasom å den
öfrige vacanceafgiften, äfvensom att, derest
någre rotar redan utöfver gjort inbetalningar,
sådant måtte dem återställas.
Om remiss till vederbörligt Utskott af
denna min Motion, äfvensom att den måtte
med de öfrige Respective Stånden blifva
coummnicerad, anhåller jag i djup ödmjukhet.
Stockholm den 3 Mars 1823.
Johan Michaelsson ivan Upsala Län.
Vid pröfningen af detta Memorial, har
Utskottet funnit detsamma icke åsyfta något
förslag tili förändring, rörande de ämnen,
som äro föremål för detta Utskotts
befattning, utan endast innefatta en anmärkning
mot den tydning och missbruk, sorn
Kongl. Maj:ts och Rikets KrigsCollegium,
enligt Johan Michaelssons uppgift ,
hvilket! likväl alldeles obestyrkt befinnes,
skall tillåtit sig vid tillämpningen af föreskrifterna
i Kongl, förordningen af den 30
December 1819, angående indeldta Infanteriets
beklädnad, hvadan ock, dä denna fråga,
likmätigt RegeringsFormens 90 §, icke
tillhörer Riksens Högloil. Ständers ätgär
-
jF 33° Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanrlen.
der, utan bör i enskild väg och å ort, soro
vederbör, väckas och fullföljas, har Utskottet
ansett sig rörande densamma ej böra taga
någon vidare befattning, än att om detta
sakens förhållande hos Riksens Höglofl.
Ständer göra vördsam anmälan ; Dock varder
detta R. H. Ständers egen upplysta
ompröfning vördsamt hemstäldt.
Stockholm den 21 April 1823.
N:r 70.
Ankom den 2g April 1823.
Utlåtande, i anledning af Friherre Skjoldebrands
Motion, att endast torkad Säd
måtte till Kronans Magaziner levereras.
T*.
A. ill Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln remitterat ett Memorial, af Friherre
Skjöldebrand, deruti yrkas, att Räntegifvaine,
i stället för det val, som stundom hittills
blifvit dem lemnadt, att till Kronans
Magaziner få lemna otorkad säd eller torkad
säd, ined afdrag för intorkningen af
Besv. och Ekon, Etsk, Betdnkandcn. 331
fyra kappar per tunna, måtte hädanefter
blifva ålagde, att alltid lemna torkad säd
med ofvanförmäldte afdrag, och ingen annan
än sådan duglig Säd, på MagazinsFörvaltarens
ansvar, få emottagas. — Detta
skulle icke, i Friherrens tanka, blifva kostsamt,
om Lafvar för Soltorkning, såsom af
alla torkinrättningar den bästa, för hvarje
ort af Riket inrättades ; Och hade Friherren
låtit förfärdiga och meddela Modeller
å en sådan slags, af honom begagnad, enkel
Torkinrättning, som med ringa kostnad
skall kunna förfärdigas.
Utskottet, som tagit detta under pröfning,
får vördsamt anföra; att Utskottet
visserligen inser nyttan och fördelen, att
endast torkad säd, såsom till fröbarheten
bättre bevarad, finge emottagas till Magazineringar
å Kronans Förrådshus; Men, då
det å andra sidan förekommer, att genom
det gjorda förslaget Tiondegifvaren skulle,
i afseende på Spannemålens leverering,
tillskyndas ännu mera besvär och svårigheter,
än honom redan åligga, så kan Utskottet,
som gerna omfattar hvarje tillfälle,
hvarigenom lättnad och lindring i de Skattdragandes
bördor åstadkommes, men deremot
finner mycket betänkligt att föreslå
något, som skulle leda till dessa bördors
förökande, icke tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer att bifalla Friherre Skjöldebrands
ifrågavarande motion; anseende Utskottet
332 Eesv• och Ekon. IJtsk. Betänkanden.
tlet a£ Friherre Skjöldebrand åsyftade aneda
må i vida lämpligare vinnas derigenom,
att vid hvarje Magazin tjenlige anstalter
till sädens torkande inrättas. Dock underställes
detta vördsamt Rikets Högh Ständers
egen upplysta pröfning.
Stockholm, den 21 April 1825.
N:r 71.
Ankom den 2g April 1323»
Utlåtande, i anledning af väckt fråga,
om en jämnare fördelning hemmanen
emellan, vid utgörandet af den så kallade
Capellans Skäppan.
f)
Aiiksdagsfullmägtigen från Norra och Södra
Wedbo Härad, af Jönköpings Län, Johannes
Larsson, har uti ett, från Hederv. Bon»
deStåndet, till detta Utskott remitteradt Memorial
yrkat, att en annan grund till utgörandet
af den så kallade Capellans Tiotiden,
hvilken nu till lika belopp af helt eller
halft hemman erlägges, måtte med beräkning
af Hemmanens storlek fastställas,
och Kongl. Förordningen d. 8 Febr. 16S1
Eesv. och Elton. Uttk. Betänkanäen. 333
undergå en sådan förändring, som af tidernas
nu varande omständigheter påkallas,
dervid afseende bör fästas på den grundsats,
att lika rättigheter må draga lika
bördor.
Utskottet får vördsamt upplysa: att 5
§. i Kongl. Maj:ts nådiga förordning, den 8
Febr. 1681, om Presterskapets uppbörd af
allmogen, innehåller: ”1 de socknar, sorn
Capelianer af fordna ^ider hafva varit och
allmogen af ålder sig påtagit dem att löna,
antingen de äro en eller flere, skall af allmogen
härefter intet mera till dem gifvas,
än till det högsta en half Spann Säd af hvar
hel eller half gård, men af fjerd ed el s eller
mindre torpai-e, som dock i Kronans
Jordebok till Mantal och ränta äro skattlagde,
gifves allenast |:dels tunna om året.’’
Häröfver hafva mångfalldlga besvär
blifvit tid efter annan anförda, dels af Presterskapet,
dels a£ allmogen 5 men Kongl.
Majit har vid flera tillfällan resolverat: att
det vid den gifne föreskriften finge bero,
och torde i detta afseende vara tillräckligt
att åberopa Kgl, KammarCollégii Bref
af den 5 Dec. 1766, sorn innehåller, att
1681 års förordning, hvad Capellanernes
löner angår, bör till dess tydliga innehåll
oförryckt handhafvas och efterlefvad varda
på alla orter, der icke vederbörande, medelst
särskilde ingångna Contracter eller
föreningar, annorlunda öfverenskommit, så
-
534 Besv. och Eicon. XJtsk. BetänkanStn.
gom hvilka föreningar allt framgent bora
orubbade förblifva.
Vid pröfningen af detta ärende bar
det icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
att enligt den grund, som finnes lagd
i Kongl. Förordningen den Q Febr. 1681,
mindre lägenheter få, enär Hemmantalen
jemföras, vidkännas en större afgift vid Capellans
Sädens utgörande än den, som erlägges
af de större, och att således en rättelse
härutinnan synes af billigheten påkallad;
men, då jemkning i detta fall icke kan
ega rum, utan att antingen förminska Capellanernes
nog knappa vilkor eller ock
betunga de större Hemmansdelarne med
en i samma mån förhöjd afgift, sorn den
för de mindre nedsattes, och hvilken sednare
åtgärd vore att förnärma egande rätten „
så är Utskottet i sakens nuvarande skick
icke i tillfälle att kunna tillstyrka någon
sådan förändring, hvarigenom en billigare
fördelning af skyldigheten, rörande utgörandet
af Capellans löne-spannemål, skulle
åstadkommas; dock underställes detta vördsamt
R. H. Ständers egen upplysta pröfning..
Stockholm den 21 April 1823.
Besv. och Ekon. VtsJc. Betänkanden. 335
N:r 72.
Antom den 10 Maj 1823.
Betänkande, 1 anledning af vackt fråga
oja upphäfvande af den Innevånarne i
en viss trakt af Elfsborgs Län förunnade
rättighet att idka Gårdfarihandel.
Tja detta Utskott hafva blifvit remitte
-
rade: Ifrån Högvordige PresteStåndet:
1:0 Memorial af Herr Prosten Sundius,
hvari yrbas förbud emot Gårdfarihandlare,
emedan de tillskynda Landet mycken skada,
genom utspridande af luxe ibland Allmogen.
2:0 Af Prosten Grevillius, som anförer,
att Gårdfari-handelsrättigheten ej borde
förbjudas, men kraftiga författningar vidtagas
till Lurendräjeriers hämmande; Att den
directa Smyghandel, som en del Gårdfarihandlande
etablerat, måtte förhindras, och
missbruken i den Gårdfarihandlare medgifna
rättighet på det strängaste bestraffas;
samt att det fullkomliga upphäfvandet af
denna rättighet borde uppskjutas, tilldess
man kunnat erfara verkan af Kongl, Maj:ts
nyligen utgifne Förordning. Prosten Grevillius
finner billigt, att visse Härader i
Elfsborgs Län fått rättighet att idka Gårdfarihandel,
då desse Häraders innevånare
/
336 Besv. och Ekon. Viik. Betankancteit.
med sitt ringa lönande Åkerbruk skulle,,
utom denna Handel , vara urståndsatte att
fylla sina nödvändigaste behof, och än mer
att lemna något till Staten. Härvid har
Prosten Lindroth till Ståndets Protocoll
andragit, att Landshöfdinge-Ämbetena, i de
Län, där Gårdfarihandel bevisligen gör
skada, borde genom Kronobetjeningen ärli*
gen infordra upplysningar om missbruken
i denna handel, för att finna rätta sättet till
deras förekommande; Och har Herr Biskops
pen Doctor af Wingård likaledes ansett Gårdfarihandel
såsom en nödvändig Näringsgren
för den ofruktbara och icke odlingsbara
delen af Elfsborgs Län, samt trott, att
man borde inhemta några års erfarenhet af
Kongl. Maj:ts omnämnde utgifne Nådiga
Förordning, innan ändring föreslås»
Ifrån Vallofl. Borgare-Ståndet,
1:0 Memorial af Herr Hieleister,hv&ri åsyftas
ett fullkomligt upphäfvande af Gårdfarihandlares
privilegier, men att derjemte
en ordentlig undersökning borde på stället
ega rum, för att utröna, huru vida Jordbruket
ännu befinnes så litet lönande, att, vid
upphäfvandet nämnde privilegier, någon
nedsättning af Kronans skatter för längre
eller kortare tid bör beviljas. Dessutom
hafva Herrar Bäckman, M. Linds bröm,
Wallström, Danielsson, Cronius, Ehinger,
Langenberg, Egge och Lenning, rörande
Eesv. och Ekon. Iltik. Betänkanden. 357
denna fråga till Ståndets Protocoll afgifvit
sine meningar, hvilka i det hela åsyfta
samma ändamål» Herr Bjuhr har tillagt, att
det vore högst orättvist, att lita Västgötha
allmogen, genom sin Gårdfarihandel, betaga
andre provincers innevånare, som äfven
tillverka tygväfnader, afsättning på sina
tillverkningar.
2:0 Af Herr Palm, som yrkat, att Gårdfarihandeln,
såsom oumbärlig för flere tusenda
menniskors bärgning, måtte förblifva orubbad,
helst skatten till staten och det allmänna
deraf ingår, och den således ej är
skadlig för landet, utan endast missbruken
deri, som böra förekommas genom författningar,
som noga efterlefvas.
Frän Hederv. BondeStändet,
31:0 Af Johan Bengtsson, hvari Gårdfarihandelns
inskränkande föreslås, att Landshöfdingeämbetet
uti Elfsborgs län må förbjudas,
att till någon, eho som hälst, utfärda
Pass för Gårdfarihandel idkande inom
de provincer, som ligga Norr och Vester
om Hernösand, och att dessa provincers
Laudshöfdingar autoriseraSj att låta till hemorten
affärda de der anträffade Gårdfarihandlare,
samt att det gods, de medföra, bör
vara underkastadt confiscation, till förmån
för Läns-Lazarettet.
Bihang till RiksSt. Fröt. 1823, 8‘de Sami. N:r *2,
358 Besv. och Lion. Utsk, Betänkanäen.
2:0 Af Niis Håkansson från Kronobergs
leijl, som önskar, antingen ett bestämdt för*
bild emot Gårdfarihandlares kringvandring,
eller ock frihet för en hvar, att å olofliga
varor göra beslag och njuta till godo beslagare
andel. Nils Håkansson anmärker,
att dessa kringvandrande handlande borde
använda sin tid och arbetsförmåga på nyttiga
näringar och bereda sig bärgning på
samma sätt som Vermländningar och Dalkarlar,
hvilka till en stor del kunna, likasom
innevånarne i Elfsborgs Län, klaga öfver
en hård och ofrugtsam jordmån, förenad
med andra olägenheter, såsom stark
frost m. m.
5:0 Af Anders Danielsson, deri han yttrar
den mening, att Gårdfarihandelns upphäfvande
eller inskränkande, på hvad sätt det
än sker, aldrig kan medföra en sådan nytta,
som motväger den, hvilken genom Gårdfarihandelsrättigheten
eger rum.
Dessutom hafva vid frågans öfverläggning
flere Ledamöter, till Ståndets Protocoll,
yttrat sig, rörande detta ämne, nemligen
J- Longberg, Carl Bergman, Michaelsson,
från ‘Gefleborgs Län; Anders Nilsson,
Nils Månsson, från Malmöhus Län; Anders
Joachimsson, Anders Sandsten, från Jönkö'
pings Län; Pehr Bengtsson, från Halland;
Nils Håkansson, från Christianstads Län;
Per Persson, från Stockholms län; Anders
Nilsson, från Carlstads län; Peter Anders
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 359
Son, Börje Börjesson, från Halland; Johannes
Andersson Myrin, Anders Larsson och
Olof Håkansson, från Elfsborgs-län; Johannes
Andersson, från Skaraborgs län, samt
Erik Ersson, från Örebro län.
Utskottet har tagit i noga öfvervägande,
hvad sålunda andraget blifvit, och anser
sig, efter föregången pröfning af alla hit
hörande omständigheter, böra fästa Riksens
HöglofL Ständers uppmärksamhet på de
landsförderfliga följder, sorn den så kallade
Gårdfarihandeln medfört. Då man i
allmänhet ansett det medföra skadliga verkhingat,
att utländska fabricater och lttxartiklar
nationen påfördes, och till förekommande
deraf vidtagit ganska kostsamma åtgärder,
så synes det icke stå väl tillsammans
med denna grundsats, att några få
' medborgare skulle hafva uteslutande handelsrättigheter,
under hvilkas skydd de
kring rikets alla delar utsprida förbudna
öfverllödsvaror. Det har väl icke Undfallit
Utskottets uppmärksamhet, att härvid
kan invändas, det sådant är missbruk och
icke en medgifven rättighet; samt att Kongl.
Majit, under den 5 Juni 1822, utfärdat en
författning, hvarigenom starka band synas
laggda på Gårdfarihandeln, till förekommande
afsådana missbruk och denna handels
skadliga verkningar; Men Utskottet åberopar
häremot en långlig erfarenhet deruppå,
att de Öfverklagade missbruken icke kunna
Eesv. och Ekon. Utsk. Éetänkanden.
genom några författningar förekomma», att
mångfalldiga försök förut blifvit, i det afseendet
gjorde, och att det just äro de öfverklagade
missbruken, som göra sjelfva
handelsrättigheten förmånlig och lönande;
hvadan man icke för tidigt torde nu hafva
kommit till den slutsatsen, alt lill upphäfvandet
af de skadliga följderna gifve» ej
något annat medel än att upphäfva rättigheten
sjelf.
Ehuruväl den skada, som Gårdfarihandeln
tillskyndat riket, är så allmänt
känd och af erfarenheten så tillräckligt å«
dagaiaggd, att en framställning deraf synes
åtminstone öfverflödig, har Utskottet likväl
icke trott sig böra underlåta, att anföra de
egenteliga och stora olägenheter, hvarpå
Utskottet grundar sin öfvertygelse derom,
att denna handel bör upphöra. I sådant
afseende åberopar Utskottet det sedeförderf,
sorn derigenom hos nationen utbredes. Det
är sällsamt nog, att i en tid, då man, genom
de strängaste förbud mot införsel af
utländska luxvaror, velat hämma öfverflödet
och förekomma eller afhjelpa den
så kallade underbalancen i handeln, har
man icke förbjudit en annan handel, som
tydligen bereder en moralisk undervigt hoa
den mest oförderfvade och för luxens skadliga
retelser annars otillgängliga delen af
Nationen. Genom den resande SkålVastgöthen
blir den utländska grannlåtsvaran
Besv. och Ekon. Viik. Betänkan den. 541
under Bondens tak Först känd, genom hon»
om underhålles yppigheten hos den arbe*
tande folkklassen. Med en särdeles skicklighet
vet han, att med sina retelser locka
den idoga Landtmannens qvinnor, harn och
tjenstefolk. Hans varor blifva snart för dem
ett nödvändigt behof, och följderna visa sig
i förhållande derefter: uttömda tillgångar,
obestånd, skuldsättning, lättja, högmod,
brist på arbetsförmåga och förderfvade seder.
Jemte den skadliga rigtning till lättsinnighet
och flärd, som sinnet erhåller,
bör ej heller förgätas det förakt för inhemska
tillverkningar, hvilket genom den utländska
grannlåtens obehindrade utspridande
beredes; Äfvensom att vid dylika tillfällen
ett äfventyrligt utprånglande af Arsenik
och andra förbjudne medel icke sällan
sker.
Pä alla dessa förenade skäl, och sedan
allmänna opinionen synes hafva temmeligen
säkert stadgat den mening, att Gårdfarihandel,
sådan den nu utöfvas, är en
kräfta, som bortfräter den allmänna välmågan
hos allmogen och bereder dess moraliska
försämring, anser Utskottet sig böra
vördsamt tillstyrka Riksens Höglofl. Stan»
der, att hos Kongl. Maj:t. i underdånighet
anhålla: det ej mindre städerneBorås och Ulricehamn,
än ^ allmogens i Marks, Vedens,
Bollebygds, As, Geseneds, Kinds och Redevägs
härader i Elfsborgs Län från läng
-
34® Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanden,
re tider tillbaka förunnade rättighet, att
utöfva Gårdfarihandel, måtte helt och hållet
upphäfvas; Hvilket dock, jemte flera
Ledamöters särskildta anförande, Riksens
Höglofl, Ständers egen upplysta ompröfning
vördsamt underställes,
Stockholm den 2 Maj 1823,
Transsumt af Protocollcn, haline uti Riksens
Höglofl Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskott den 2:dra och 3'dje
Maj 182g.
S. D. Herr Benning anförde: ’’Det föreslagna.
Betänkandet, rörande Gårdfarihandeln,
föranledde vid sista föredragningen åtskilige
anmärkningar, och öfver de hufvudsakliga
af dem, jag uppfattade, anhållet
jag, att få yttra mina åsjgter,
Det anmärkes som olämpeligt, att
man nu hos Kongl, Maj:t, skulle begära
förändring af en Författning, rörande Gårdfarihandel,
ännu ej fyllest årsgammal.
Jag delar visst denna tanka och har hittills
haft en synnerlig böjelse, att ekonomiska
Best), och Ekon. Utsk. Betänkanden. 545
stadgar, lika litet som andra Författningar,
skulle vara föremål för täta omvexlingar}
men jag måste öfvergå från denna kära föresats,
sedan jag kommit i erfarenhet, att
dylika förändringar äro snart sagdt hvardagshändelser,
må hända föranledde af bristande
princip-enhet vid Författningars stadgande.
Då jag tager mig friheten åberopa
Kongl. Maj:ts Nådiga Förklaring den 27
Febr. innevarande år, öfver Kongl. Kungörelsen
den 9 Jan. 1822, rörande Smideshandeln,
lika med detta Högloft. Utskotts nyligen
afgifna tillstyrkan, det Kongl. Majrts
Nådiga Circulär den 14 Dec. 18191 rörande
Lumpsamlare, måtte genom en ny författning
i samma ämne till sin kraft och verkan
upphöra, tror jag mig utan flera anföranden
hafva styrkt, det Kongl. Maj:t ej
är fremmande för insinuationer, om författningars
täta förändringar, hvarföre den om
Gårdfarihandeln ej bör blifva ett undantag,
om behofvet sådant påkallar.
Vidare yttrades, att närvarande tidpunct
skulle vara särdeles olämplig till den föreslagna
förändringen, nu, då näringsfrihetens
utvidgning är i fråga, det kan jag
likväl ej inse, tvärtom tyckes mig nu tiden
vara inne, att göra slut på den mycket öfverklagade
Gårdfarihandeln, då så många
andra förändringar i Landets näringar och
handelsrörelse äro å bane, ingalunda finnande
deraf följa någon inskränkning i närings
-
344 Be sv. och Ekon. Vtsk. Bttankänden.
friheten, endast i sättet att utprångla det
tillverkade. Jag kan ej finna, huru de
författningar om handel, handtverkerier och
gerningsmän, som vi ega att förvänta, skulle
fä någon enhet, så vida Elfsborgs läns
sju häraders, As, Vedens, Kinds, Marks,
Bolleryds, Gösmeds och Redvägs invånare
skulle från efterlefnaden undantagas. För
min del skulle jag tro, att näringsfriheten
inom Elfsborgs Län skulle snarare befordras
än aftaga, om dess hemmansegare, lika
med andra länets invånare, använde deras
arbetskrafter hemma, och ej genom kringvandrande
gjorde tusendtals dagsverken onyttiga
för sig sjelfva och för staten.
Penningrörelsen, ej mindre i Elfsborgs
än närgränsande Län, anses genom Gårdfarihandel^
upphörande bomma att lida;
det medger jag bunde val i någon mån
inträffa, men skulle troligen snart, genom
en inom Länet bibehållen arbetskraft, komma
i ett naturligare förhållande än nu, då
denna tillgång för det mesta tillskapas på
bekostnad af aflägsna orters, genom denna
handel, till fåfänga uppmuntrade tjenstefolk.
Den magra jordmånen i de sju härader,
hvilkas invånare ega rätt till Gårdfarihandel,
anses som hufvudskälet för bibehållandet af
denna tillåtelse. Deremot tager jag mig
friheten anmärka: att Kongl. Maj-ts Befallningshafvande!
i Elfsborgs Län fem års
Besv. och EAon. Utsk. Betunhanden. 345
berättelse för förlidet år upplyser: att, ehuru
Sju Härader i Vestergötland erhållit rättighet
till Gårdfarihandel, är det likväl endast
Kind, Redväg och As, hvilkas innevånare
i allmänhet begagna en sådan rättighet. Detta
förhållande, då dertill lägges, att dessa
tre Härader ej äro bland de minst bördige
i Länet, att invånarne till jordbruk samt
mossars och kärrs odling begagna sig af
både Dalkarlar och Vermländningar, samt
då inom Marks härad, de sednare åren, saknats
tillräckligt antal tjenstefolk af qvinnokönet,
tyckes det obestridligen vitsordadt,
att invånarne uti dessa tre härader äfven
kunna utan denna tillåtna kringvandringen
sig försörja.
Jag tror den redan nog mörka taflan
öfver Gärdfarihandeln ej behöfva mer skugga;
mig torde endast, som ett bevis derpå,
huru mycket annat än egne tillverkningar
Gårdfarihandlande afyttra, få upplysa, att
af en nyligen här i Stockholm falerad
Lärftskramhandlares böcker inhemtas, att
han på utborgningar till dylika personer
förlorat 50,000 Rd.f hvarifrån är lätt att
draga slutsatser om betydligheten af deras
handel.
Sjelfvilligt erbjuder sig för mig hågkomsten
af de Norra orterne: Helsingland,
Ångermanland och Vesterbotten, hvilkas
tillverkningar säkert betydligen öfverstiga,
hvad som Elfsborgs Län kan åstadkomma.
54ö Besv. ock Jilkon. Utsk, Betänkanden,
Dessa Norra orter finna dock, utan synerlig
möda, afsättning för deras väfnader i
närbelägne städer, på marknader och i
Stockholm, allt i partier; vore ej ett dylikt
försäljningssätt af Elfsborgs läns tillverkningar
lika möjligt, då derigenom de öfverklagade
olägenheterna förekoromos?
Den nödig befunne, nyligen vidtagne,
Författningen, att hvarken smide, glas eller
porcellaine får genom utskickade på
Landsbygden afyttras, huru högt påkallar
den icke Gårdfarihandelns afskaffande, eller,
i vidrigt fall, berättigar Tillverkarns
af de ofvan uppräknade artiklarne till en
billig klagan.
Slutligen instäminer jag i Betänkandet
i afseende på allmogens Gårdfarihandel, mea
tror Städerne Borås och Ulricehamn böra
vid deras rättigheter bibehållas, samt att
Landsbygdens Gårdfarihandlande måtte förunnas
tid till 1824 års utgång, att afsluta
deras ingångne handelsförbindelser,
för att sig derefter i annan väg lofligen försörja.
Häruti instämde RiksdagsFullmägtigen
från Vesterås Län, Eric Andersson.
Herr Lagerstrand förenade sig med
Herr Lehning, utom i frågan angående
städerne Borås och Ulricehamn, hvilka, efter
Herr Lagerstrands tanka, icke böra tilläggas
vidsträcktare handelsrättighet, än att på
*
Besv, och Ekon. Utsk. Betänhanäen,
marknader i städer och på landet få försälja
sina producter.
RiksdagsFullmägtigen från Elfsborgs
JLän Olof Håhansson' ”Den så kallade Gårdfarihandel^
emot hvilken Utskottet i det
nu gillade Betänkandet ifrar, har visserligen
förr varit mycket omtvistad; men så
landsförderflig har jag aldrig sett den förr
afmålas, som den nu blifvit. Att Utskottet
i sitt nit gått något längre, än sorn kan
tjena till fördel för det ändamål, som sökes,
faller genast i ögonen, då man i förslagets
början läser, huru skadligt det skall
vara, att några få medborgare erhålla uteslutande
handelsrättigheter, under hvilkas
skydd förbudna öfverflödsvaror kunna utspridas;
ty lika lätt som härmed bevises
förderfligheten af Gård far ihandeln, bevises
äfven, att handelsprivilegium är förderfligt,
hvilket likväl icke lärer vara afdelningens
mening, Så vida man icke vill påstå, att
Gårdfarihandeln är orsaken tifl allt det onda,
som vanligen härledes från Adams fall,
kan man ej heller med större skäl påstå,
att denna handel är orsak till allt lurendrejeri.
Tvärtom skulle jag tro, att det
privilegierade HandelsStåndet, som visserligen
icke gynnar Gårdfarihandeln, hyser
inom sig desamma upphofsmännen, till
smyghandeln, och att Gårdfarihandlande, i
fall de dermed befatta sig, måste vara' de
glora lurendrejarnee afnämare. Ty åtminsto*
348 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
ne är det säkert, att den Gårdfarihandlande
allmogen icke omedelbart från fremmande
ort införer olofliga varor, och att frugtlösheten
al de försök, som till missbrukens
förekommande skola vara gjorda, endast
härrörer från omöjligheten, att hindra deras
företag, hvilka vid sjelfva inpractiserandet
af det förbudna godset lägga hand.
Den stora skadan af Gårdfarihandein, hvaröfver
Utskottet klagar, kan således icke
bestå uti lurendrejeri, och jag vet i sanning
icke, hvarest den skall sökas, om icke i den
redan högt uppdrifna och alltjemt stigande
Industrie, som uti de sju förhatliga häraderne
af Elfsborgs län blifvit genom denna
handel framkallad och underhållen. Denna
Industrie är nemligen så beskaffad och redan
så betydlig, att derigenom beredes tillfälle
att umbära rätt mycket utländskt kram,
på hvilket i annat fall skulle vara tillfälle,
att förtjena genom dess insmygande. Har
man denna mening med förderfligheten a£
en handelsfrihet, utan hvilken nämnde
SLandsmäns Industrie alldeles icke kan bestå;
då, men annars icke, kan jag förklara
en stränghet, som fördömmer denna handel,
ty i allt annat fall förfägtar jag, att
denna stränghet är en sjelfförvillelse.
För öfrigt åberopar jag, hvad min lands,
snan Anders Danielsson faos Hederv. BondeStåndet
öfver de gjorda motionerna yttrat,
och bifogar till upplysning om upp
-
Besv. och Ekon, Vtsk. Betånknnden, 349
gifternas rigtighet, ej mindre en statistisk
tabell öfver ortens befolkning och utskylder,
hvilka oundvikligen till en alldeles
oberäknelig grad skulle sammansmälta, i
fall förslaget om handelns afskafFande linge
framgång, än ock af Borås och Ulricehamns
Tullkammares Journaler Litt. A. B. öfver den
varumängd af landets tillverkning, som på
ena stället under 1816, och på det andra
år 1817 blifvit afstämplad, och hvari en
ganska betydlig tillökning under sednare
åren uppkommit”.
RiksdagsFullmägtigen Anderi Andersson
fr ån Skaraborgslän: "Höglofl. Utskottets
afdelning har, såsom den säger, tagit i noga
öfvervägande alla de omständigheter,
som röra Gårdfarihandeln, och resultatet af
denna pröfning har varit, att afdelningen
funnit nämnde handel medföra LandsförderfJiga
följder. Dessa följder äro, enligt afdelningen
'uppgift, hos större delen af
Svenska folket, högmod, lättja, obestånd,
uttömda tillgångar, skuldsättning, brist på
arbetsförmåga och förderfvade seder, förakt
för inhemska tillgångar, förgiftningar m.
m. — I en tid, då' man är omtänkt på
surrogater för allt, har afdelningen varit
nog lycklig att, såsom den nu visat, uti
Gårdfarihandeln upptäcka ett fullständigt
surrogat för arfsynden, och all klagan öfver
våra första föräldrars fall lärer hädanefter
med skäl böra upphöra, så vida Gård»
gijO Best), och Ekon, Vtsh. Betänkandeti.
farihandeln icke skall anses såsom en oinedelbart
uppsprungen telning af den förbudna
frugtens träd. Jag lyckönskar detri
till upptäckten, som för sina afsigters vinnande
kunna begagna den; men det torde
vara mig tillåtet, att för min del hysa någon
tvekan om dess värde, och jag skall
derföre, så kort som möjligt, följa afdelningen
pä den väg, sorn fört den så rakt
fram tili målet. Då man i allmänhet, säger
afdelningen, ansett det medföra skadliga
verkningar, att utländska fabticater och
luxarticlar nationen påfördes, och tili förekommande
deraf vidtagit ganska kostsamma
åtgärder, så synes det icke stå väl tillsammans
nied denna grundsats, att några
få medborgare skola få uteslutande handelsrättigheter,
under hvilkas skydd de Utsprida
kring riket alla dessa förbudnä öfverflödsvaror.
Så alldeles allmänt lärer
det likväl icke vara antaget, ätt en fri införsel
af Utländska fabricater skulle medföra
skadliga verkningar. Något allmännare
torde man i sednare tider hafva yrkat, och,
såsom jag tror, på goda skäl, att . införandet
af alla till förbrukning tillåtna varpr måtte
vara öppet emot stadgade afgifterj, och
att fri handel med in- och utländska varor
måtte intaga det gamla skadliga prohibitivsysteraets
rum. Jag trodde icke, att ett
ämne, sorn med så mycken värma blifvit
omfattadt af flera Riksstånd under Ständer
-
Besv, ock Ekon, Tjuk, Betänkanclen, 3^1
inas nu påstående möt», skulle hafva varit
så alldeles okändt för afdelningen, att den
kunnat misstaga sig om allmänna rösten
på ett sådant sätt som nu skett. Genom
läsning af Riksdagsprotocollerne, då de en
gång hinna blifva tryckta, torde, fastän något
sent, jag tillstår det, bättre kännedom
kunna vinnas. Jag förstår icke, hvad Afdelningen
menar med de uteslutande handelsrättigheter,
som Gårdfarihandlande åtnjuta,
och under hvilkas skydd de skola kringsprida
förbudna öfverflödsvaror. Att få afyttra
sina egna producter i sitt eget fäder,
nesland, kan väl svårligen kallas en uteslutande
rättighet; det tyckes, som det snarare
skulle kunna kallas en naturlig rättighet,
utom hvars begagnande det icke särdeles
sktflle löna mödan, att vara en medlem
af Borgerliga Samhället. Det har
icke, säger vidare Afdelningen, undgått dess
uppmärksamhet, att Kongl. M'aj:t under den
5 Juni 1822 utfärdat en författning, hvarigenom
starka band lades på Gårdfarihandeln,
till förekommande af dess missbruk
och handels-skadliga verkningar. 1 sanning,
jag prisar denna långt drifna uppmärksamhet}
men jag kan icke i samma mått lemna
Afdelningen mitt bifall, då dea säger,
att en långlig erfarenhet visat, att de öfverklagade
missbruken icke genom några
författningar kunna förekomma,s. Den 5
Juni 1822 var det, som Kongl. Maj:ts sista
5|2 Beti), och Ehott. Utsk, Betånlcanäen.'
Förordning rörande Gårdfarihandel utfår»
dades, och redan några månader derefter
har afdelningen inhemtat den långliga erfarenhet,
som bevisar, att äfven denna Kongl»
Författning är frugtlöst utgifven. Det tyckes,
som om afdelningens sätt, att afgöra
Gårdfarihandelns öde, vore nog mycket summariskt.
För alt icke möta några hinder
för den anklagades fördömande, har Afdelningen
endast anfört de skäl, som illvilljan
och afundsjukan oftast uppfunnit, och hvilka,
när de någon gång egt verklig grund,
alltid blifvit förstorade af skrånitet. Någon
end^ omständighet har Afdelningens Betänkande
uti domslutet icke framställt, hvarigenom
det svåra i de upptagna tillvitelserna
skulle på något sätt kunna mildras. —
Regeringen har icke framgått på samma
väg, utan äfven sett ämnet från den mindra
förhatliga sillan, och den har då funnit,
att 70,000 idoge menniskors hela timliga
väl icke är en småsak, som lättsinnigt
får förstöras; att dessa samma menniskor
bebo en jordsträcka, hvars odlande icke
kan gifva dem födan; att de uti sin flit
och arbetsamhet endast finna medlen, att
till staten utgöra högst betydande skattebidrag;
Att productionen af inhemska fabricater
på ett förvånande sätt med hvarje år
tilltagit i de sju häraderne, sorn man nu
så gerna ville låta dela öde med Gomorra;
Att en betydlig del af tillverkningarna, hvil
-
Besv. och Ekon. TJtsk. Betnnkanäen. 355
kas belopp stiger till öfver en million Riksdaler,
.utgår till Grannriket, och att således
den underbalance i handeln, hvarom
Betänkandet talar, just härigenom motverkas;
Att det allmännare utspridandet af inhemska
tillverkningar skall stänga vägen
för de utländska; och slutligen, att rättvisa
och billighet förbjuda, att för några missbruk
upphäfva en rättighet, som, bevilljad
af fordna Konungar och Stander, fortvarat
under århpndraden, och hvars åtnjutande,
nu mer än någonsin, öfverensstämmer med
upplyftare tiders fordringar. Dessa grunder
hafva föranledt Kongl. Förordningen
af den 5 Juni 1822; och genom densamma
hafva så säkra och starka hinder blifvit uppställda
mot missbruket af Gårdfarihandeln,
att detsamma nästan aldrig, eller högst sällan
kan ega rum. Men, säger Afdelningen,
missbruket kan icke upphöra utan genom
sjelfva rättighetens upphäfvande, och derför
yrkar äfven Afdelningen detta sednare.
Månne icke Betänkandets slutföljd lär gått
något för vida? Hvad finnes, som icke kan
missbrukas? Sjelfva ljuset är underkastadt
detta öde, och skall m-an derföre, med ljusets
fiender, om hvilka en Svensk skald
gifvit oss målningen, yrka ljusets upphörande?
Jag tror, att dessa frågor besvara
sig sjelfva. Det hufvudsakliga af alla be
Bihang
till RiksSt. Prot. iÖ23i Q-de Sami. JS:r 23.
354 Beiw. och Ekon. Utsk. BetänkandeH.
skyllningar emot Gårdfarihandel» och det
enda, som förtjenar egentligt afseende, är,
att luxen genom densamma skall utspridas
bland Landtfolket. Men hvaruti består då
denna så fruktansvärda luxe? Deruti, att
ett och annat brokigt band, en silkesduk
eller en smal spets pryder landttoannens
hustru eiler tjenstepiga. Något annat inser
jag icke. Dessa dyrbarheter finnas hos
hvarje handlande i hvarje Småstad och
Utställas till åskådande och lockande på
hvarje landtmarknad, och det är icke genom
Skål-Vestgöthsn, som de först blifva
kände; de skulle utom dessas tillgörande
Vara lika begärliga, lika mycket brukade.
Hvad beskyllningen för Lurendre jeri
angår, så lärer hvar och en känna, ali det
ej är den vandrande Vestgöthen, som införskrifver
förbudna utländska varor eller
införskaffar dem i riket, och det är öfverflödigt
att säga, genom hvem det sker.
För den, som det verkligen ligger om bjertat,
att erfara de sanna följderna af Gårdfarihandel»,
torde en resa till de sju häraderne,
hvarifrån denna handel drifves,
göra tillfyllest; han skall då, i stället för
uttömda tillgångar, finna trefnad förenad
med tarflighet, i stället för lättja idoghet
och den mest ansträngda arbetsamhet, i
stället för brist på arbetsförmåga skall han
$e barnet och gubben från morgonens första
stunder intill sena aftonen sysselsätta
Bew, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 355
gjg med förfärdigandet af de articlar, som
sedermera utgå i handeln, och dessa articlsr
äro icke få, de utgöra öfver sjuttio olika
slag; med ett ord, han skall öfver allt finna
ordning och flit, och oet är icke med
sådana egenskaper, som sederna förderfvas.
— Men jag torde redan hafva varit
för mycket vidlyftig i ett ämne, som talar
för sig sjelft, och slutar derföre med den
förklaring, att jag anser Kongl. Förordningen
af den 5 Juni sistlidne år fullkomligen
Upplylla sin bestämmelse.
RiksdagsFullmägtigen från Carlstads
Län Jonas Gråberg: ”Då förslag till Utskottets
Betänkande rörande Gårdfarihandeln
förlidne dag, den 28 April, upplästes i Utskottets
Plenum, anmälde jag mig, att, i afseende
på det blifvande Betänkandet, få
anföra min enskilda tanka.
Jag går nu att i största korthet framställa
den.
Dels genom egen erfarenhet, dels af
Herrar Landshöfdingars fem års berättelser,
har jag hos mig stadgat den Öfvertygelse,
att Gårdfarihandeln, så beskaffad, som den
för närvarande linnes, är för Sverige i ali*
mänhet skadlig.
Jag yrkar följaktligen, att den må upphöra,
men anser likväl frågan härom böra
hvila, tilldess den stora allmänna näringsfrågan
kommer att afgöras. Erhålles då
för alla Sveriges Invånare en allmän oin
-
356 B«J». och Ekon. Utsk, Bet ankan deri.
skr är. Ut Närings- och Handelsfrihet, är det
tydligt, att Vestgötharne äfven komma at£
tillgodonjuta den. Vinnes åter icke en så»
dan allmän frihet i handel, trcr jag för
min del, att Vestgötharne ej aro mer berättigade,
att begagna sig deraf än flere
andra provincers Invånare, hvilka ega stör»
re skäl än Vestgötharne, att klaga öfver en
ofrugtbar jordmån, och en så hård natur,
att nästan aldrig annat än missvext derstädes
inträffar.
Jag påstår således, om Gårdfarihandel»
bibehålies, att de landskaper, sorn äro s
lika och sämre belägenhet i afseende pä
Climat och Jordmån, som de Härader i
Elfsborgs Län, hvilka ega rätt att begagna
ifrågavarande Handelsfrihet, må komma i
åtnjutande af samma förmåner, som dessa
härader. Jag upprepar emedlertid hvad jag
sagt, det nemligen, att denna fråga må tills
vidare hvila och afgöras i sammanhang
med frågan om Näringarna i allmänhet.
Hä ruti förenade sig till alla delar Riks»
dagsFullmägtigen från Bohus Län Anders
Maltesson.
Herr Hiessleiter, Abrah. I.: ”Då nu
fråga är, att Höglofl. Utskottet skall stadga
sitt Beslut i den på afdelning beredda
frågan om Vestgötha allmogens Gårdfarihandel:
anhåller jag vördsamligen, att än
ytterligare få utveckla mina tankar i ämnet.
Eesv. och Ekon. (Jtsh, Betänkanden. 557
Jag har varit bland de första, som vid
detta Riksmöte yrkat afskaffandet af Gårdfarihandel!!,
den jag ansett och alltid skall
anse såsom skadlig, icke allenast för allmänheten
och hela rikets Handelsväsende,
utan äfven för sjelfva den gårdfarande allmänheten.
Det behöfver icke upprepas, hvad sunda
förnuftet och billigheten dictera, att, om
den handlande Vestgöthen blott sökte föryttra
sina askar och band, sitt dräll och
sina lärfter, skulle endast den kortsynta
afundsamheten kunna klandra hans trafik.
Men, då äldre och nyare exempel dagligen
Öfvertyga oss, att Vestgötharne, från den
ena ändan af riket till den andra, drifva
handel med utländska, dels förbudna, dels
tillåtna varor; att de i synnerhet genom
sådana luxearticlars utprånglande hos allmogen
vänja, särdeles qvinnfolken, vid yppighet
och misshushållning i klädsel och
lefnadssätt, att de, sedan de ofta så godt
som borttrugat sina varor på Crbdit åt enfaldigt
landtfolk, merändels med äkta juridisk
hårdnackenhet lagsöka och panta sina
Gäldenärer, (hvarom Herrar Landshöfdingar
lära ega den säkraste kännedom),
att de äfven i annan handel och vandel med
allmogen, såsom i hästbyten m. m., icke
sällan öfva uppenbar flärd och förråda en
högst tvåtydig charakter ( följder af ett
skojande och kringstrykande lefnadssätt);
358 Best), och Ekon• Utsk. Betänkanden*
då med ett ord snart sagdt en allmän kia-,
gan förspörjes öfver sfcadligheten af dessa
vandrande krambodar; så måste det utan
tvifvel stå fast, att Gårdfarjhandeln är för
det allmänna ganska menlig.
För att bevisa denna sats (i fall eljest
någon kunde tvifla derpå), behöfver jag blott
åberopa de uti allmänna Tidningarne in-,
förda årliga Förteckningar öfver Förbrytare
emot LureodrejenFörordntngen, deribland
alltid träffas Vestgöthar, och hvarom det
nyligen i Skåne gjorda stora beslaget ytterligare
vittnar. Jag vågar jemväl tryggt
vädja till de Herrar och Män, sorn antingen
äro hördige från rikets norra provincer,
eller om dem ega närmare kännedom,,
huru det vöre rimligt, att i dessa landsändar,
der allmogen sjelf tillverkar lärfter
och tyger af fullkomligt lika godhet medi
Vestgötharnes, desse sednare kunde drifva
en så stark och profitabel rörelse, som de
göra, om de icke föryttrade fremmande
varor och luxe-articlar? Uti Herrar Landshöfdingars
sednast afgifna fern års berättelser
finnas jemväl ganska allvarsamma klagomål
emot Gårdfarihandel^ skadliga inflytelse
på allmogens hushållning och lefnadssätt,
såsom exempel hvarpå må anföras
den af trycket utkomna Fem Års Berättelsen
för Stockholms Län, pag. 54, 59,
43. 47’
Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanden. 359
Då rättigheten att idka Gårdfarihandeln
på 1600 talet bevilljades Allmogen i
några härader af Elfsborgs län, var förhållandet
helt olika emot nu. Jordbruket i
orten var klent, nästan obegagnadt, den inhemska
industrien och den inrikes handeln
alldeles i sin linda och utan bestämd rigtning.
Då kunde den industriösa kringvandrande
Vestgöthen, belåten med en obetydlig
vinst i penningar eller varubyten,
vinna egna fördelar, utan att skada sina
medborgare. ogIi utan att göra något menligt
intrång i Statsmanna Näringarne,
Nu deremot är åkerbruket i dessa trakter
så högt drifvet, det troligen kan blifva,
och lärer icke tarfva något särskildt understöd
genom Gårdfarihandel^ enär, enligt
fem års berättelsen för Elfsborgs län, pag.
5, välmågan i samma trakter är allmän.
Den färdighet i handaslöjder, allmogen i
Vestergötland nu vunnit, och hvarigenom
dess välmåga blifvit grundlagd, bibehålles
efter min öfvertygelse säkrast derigenom,
att JEandtfolket hålla sig hemma och sysselsätta
sig med åkerbruk och sina fabricationer
och öfverlemna föryttrandet af da
sednare åt städernas handlande.
Då jag fördenskull nu likasom förut instämmer
i det beslut, Afdelningen» Pluralitet
föreslagit, eller Gårdfarihandel^ afskafFande,
är likväl ingalunda mia mening,
att inskränka Allmogens förtjenst genom
géo Bes v. och Ekon, Utsk. Betänhanden.
väfnaders tillverkande och afyttrande. Tvärtom
är min tanbe, att Vestgötha Allmogens
tillverbningar må, likasom Norrländningarnes,
allt för gerna på bestämda
tider och i större partier i Städer och på
Marknader till salu utbjudas; men att denna
författning blott må verkställas genom
städerna Borås och Ulricehamns handlande,
hvilkas rättigheter till sådan försäljning efter
min tanka böra vara en gifven följd af
deras på handel vunna burskap, utan afseende
på någon så kallad Gårdfarihandelsrätt,
den jag icke för ordentliga handlanda
Borgare anser behöflig eller lämplig, i hvil.
ket afseende jag äfven lika vördsamt får
föreslå, att den Bonde eller Landtman, som,
utan alt från landet till stad inflytta, vill
blifva handlande Borgare i någondera af
dessa städer, sådant icke må förvägras, ®-  när han i slikt fall för öfrigt ställer sig
Författningarna till noggrann efterrättelse;
hvarigenom den för vederbörande Ämbetsoch
Tjenstemän minskade inkomst, utaf
Handelspassens utdelande åt allmogen, i
någon mån kunde blifva ersatt.
Det är blott det högst obehöriga jemna
kringstrykandet från by till by, från gård
till gård, af allmogens Manspersoner, Söner
och Drängar, som jag anser i alla afseenden
skadligt: Och jag hoppas, något
hvar lärer med mig instämma, att både
Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanclen. 361
sedlighet och industri bättre främjas derigenom,
att omkring 1000 friska och arbetsföra
personer qvarstadna vid sina hem
och sköta landtmannagöromål samt industribefattningar,
än att dessa 1000 stryka Landet
omkring, med luxen och Härden i deras
sällskap.
Väl skulle det synas, som den sednaste
Kongl. Förordningen af den 5 Juni
1822 emot de i närvarande fall öfverklagade
olägenheterna innebar ett starkt korrektiv,
enär Gårdfarihandeln derigenom är inskränkt
till tvänne resor eller vandringar
om året, som ingendera får räcka längre
än 3:ne månader; men, dels är controllen,
öfver återlemnandet af undfångna HandelsPass,
uti högstberörde Kongl. Förordning
efter min tanke alldeles för litet bindande,
och det för Passens begagnande öfver tiden
stadgade vitet 16 R:dr 32 sk. alltför lindrigt,
dels lemnar ock den allmogen ytterligare
uti samma förordning medgifna
rättighet, att göra sex månaders resetourer
St Norrige, öfverflödiga tillfällen till sjelfva
författningens strafflösa illuderande.
I öfrigt tror jag, att, om nu, såsom
föreslaget är, Vestgöthe-Allmogens Gårdfarihandel
blir afskaffad, denna anstalt icke
bör taga sin början förr än efter nästkommande
års slut, inom hvilken tid jag anser
Vestgötharne rätt väl kunna medhinna alt
föryttra de varor, de måhända kunna haf~
3 6z Be sv. och Ekon.. Utsk. Betänkajiden
va på flere orter upplagda, samt incassera
deras utestående fordringar.
Herr Ehrenborg, Casper, anförde: ”Redan
vid denna frågas första förehafvande
och bordläggning hade jag den äran yttra
min mening, att en indragning af den Städerne
Borås och Ulricashamn samt vissa
Härader i Elfsborgs Län förunnade frihet
till Gårdfarihandel icke vöre lämplig, då
gränsorne och vilkoren för denna frihets
utöfning så nyligen blifvit, efter mångåriga
tvister, undersökningar och öfverläggningar,
af Kongl, Maj:t bestämde genom Nådig
Författning, hvars verkningar ej ännu
hunnit ådagaläggas, samt att i öfrigt en sådan
indragning, sorn skulle föranleda tili
rubbning af många förhållanden, de der
genom handelsfrihetens långliga åtnjutande
blifvit grundlagde, äfven syntes stridande
mot principen af Näringsfrihet, för hvilken
tidens anda och kraf snarare tyckes påkalla
ett vidgadt utrymme, än medgifva någon
inskränkning i det, sorn hittills varit för-*
unnadt. Jemte åberopande häraf får jag yt*
terligare tillägga, att, då, enligt Försäkringen
å Allmogens Fri- och Rättigheter af den 23
Febr. 1789, det är densamma i allmänhet
tillåtet, att inom Riket föra och afsätta sin
egen och sina grannars afvel och slöjder,
lärer den Vestgötha allmogen förunnade
Handelsfriheten icke derutöfver innebära
andra rättigheter, än att äfven upphandla
Besy och Ekotu litsle, Betänkanden. 563
glike slöjdetillverkningar och deraf göra
upplag, hvilka rättigheter betydligen motvägas
och i utöfningen försvåras af alla de
omgångar och controller, som Gårdfarihandlanderne
från Vestergötland, men icke
den öfriga Allmogen äro i och för sin handel
eller afsättning underkastade: Att, om
den enskilda kännedom, som är tillgänglig
för hvar och en, som genomrest eller har
tillfälle genomresa Gårdfarihandiandernes
hemort, om samma orts ovanliga ofruktbarhet
behöfver, utöfver hvad flere af Utskottets
Ledamöter derom upplyst, något
officielt vitsord, innefattas ett sådant uti
Konungens Befallningshafvandes i Elfsborgs
Län senast afgifne och tryckte Femårs
berättelse, der det heter, ”att ett svagt
och inskränkt Jordbruk gör denna vidsträcktare
närings-rättighet oumbärlig för Ortens
bestånd, utan att föranleda till något åsidosättande
af Landtmanaens egentliga göromål,
hvilka här icke desto mindre skötas
med ali den drift, som landets läge och
beskaffenhet möjligen kunna medgifva:”
och att, om det å ena sidan icke kan förnekas,
att missbruk af denna handel understundom
inträffat, dymedelst att utländska
varor äfven deruti ingått, ådagalägges
likväl å andra sidan nogsamt af Kongl. Commerce-Collegii
senast afgifne, på inkomne
Närings-Tabeller grundade och i liuikesöch
Post-Tidningen N:ro 66 för innevaran
-
564 Resv, ock Ekon. uuk, Retänkande.n«
de år införde Berättelse, att för merberörde
handel icke i orten saknas ämnen af
inhemske tillverkningar, så vida berörde
Berättelse innehåller, att 1,577,000 alnar
Ylle-, Bomulls- och Linneväfnader, eller
mera än hvad något annat Län tillverkat,
blifvit under loppet af ett år i Elfsborgs
X-iän förfärdigade. — I följd af den be fattning,
jag haft vid styrelsen i ett till Gårdfarihandlandernes
hemort gränsande Län,
tror jag mig ock vara i tillfälle, att vitsorda,
både att deras idoghet och derigenom
grundlagde välmåga bereder angränsande
sädesbygder det nästan enda fördelaktiga
afsättningstillfället, och att deras resor
och vandringar, hvilka oftast inträffa
genom Skaraborgs Län, i följd af dess läge,
icke, i min tanka, tillskyndat denna ort
någre olägenheter, sorn icke varit af de
derigenom åtnjutne fördelar vida öfvervägde.
Herr Prosten Grevillius: ”Då jag icke
kunnat dela de åsigter, som föranledt Allmänna
Besvärs- och Ekonomie-Utskottets
Pluralitet till Gårdfari handelns fullkomliga
afskaffande, eller öfvertygas aF de skäl,
derföre blifvit anförde; utbeder jag rriig att
få yttra några tankar i ämnet, med anhållan,
att de måtte få åtfölja Utskottets Betänkande
till de Respective Stånden.
Redan för sekler tillbaka hafva Invätiarne
uti en trakt af Elfsborgs Län, ulgQ
-
Besil* ock Blkon. Utsk. Betänkanclen.
rande 7 Härader, med derinom belägna
Städer Borås och Ulricsehamn, varit i besittning
af rättigheten att, kring hela Riket,
föryttra hvarjehanda slöjdetillverkningar ,
dem de uppbragt till utmärkt både godhet
och mängd. — Denna rättighet var grundad
på deras jords allmänt feända, svaga
och ytterst dåliga beskaffenhet, som gjorde
det omöjligt för dem, att, äfven med yttersta
ansträngning af arbetskraft, genom
dess odling hemta nödig lifsbergning. Antingen
skulle då, mellan Sveriges bördiga
Landsfeaper, lemnäs en vidsträckt ödemark,
eller ock någon möjlighet beredas för dess
inbyggare, att genom andra Näririgs-utvägar
fylla bristen i afkastningen af deras illa
lönande jordbruk. Sålunda, af behofvets
mäktiga röst uppkallad, alstrades den slöjdeflit,
som årligen varit i stigande, och
hvars framgång ovilkorligen berodde af
vidgade Afsättnings-tillfällen. Och så skänktes
åt dessa vanlottade bygders Innevånare
en fördel, vid hvilken Sveriges stora
Konungar dem oförryckt bibehållit, och öf.
ver hvilkens egande det ädla Svenska Folket
hittills icke röjt någon afund. •— Samma
svårigheter möta ännu. Jordmånen har
icke kunnat förändra sin natur. De 7 häradernes
innevånare plöja annu, åtminstone
för det mesta, i sand, omgifne af ljunghedar,
oländiga mossor och stenrör. De anse
än för lycka att, då de sått en tunna, skör
-
§66 Besv. och Ehon. Vtsh. Betänkande».
tia 3, och elen rikaste skord i mannaminne
har icke kunnat befria dem ifrån nödvändigheten
att, genom köp, ifrån aflägsna orter
fylla deras sädesbehof. Lik väl har genom
framskridandet af deras slöjdehug och
den skicklighet, de allt mer utvecklat, en.
allmännare välmåga bland dem utbrédt sig,
så att de, för närvarande, utgöra ett lika
trefligt sorn idogt folk. -— Skall det då vara
denna tid förbehållet, att storta detta
folk uti Vanmagt och elände? Skall man
genom ett jernbref mot afsattningen af
dess slöjdepröduetion döma det till overksamhet
och nöd? Antagandet af Utskottets
pluralitets Betänkande skall ovilkorligen
leda till detta mål och vara dödsdomen
Öfver slättbygdens Invånares samtida existens?
Och
på hvilka skäl grundar man denna
bistra dom? De låta visst förfärligt.
Gårdfarihandlanderne, säger man, sprida
luxe, sedeförderf och lurendrejeri. Utan
att fästa mig vid den omständighet, att det.
ta synes vara ett tömt skrik, som saknar
stöd af något uppgifvet factum, anmärker
jag blott: att man icke borde alldeles haL
va glömt, att det gifves en luxe, sorn, jemte
det den lönar arbetsfliten hos tillverkaren,
lifvar omtanke och arbetshåg hos cort»
sumenten och sprider öfver allt omkring
sig trefnad och välstånd. Hvad angår det
befarade sedeförderfvet, så, och då det är
i
Besv. och Ekön, Utsk. Betänkanäen,
«n sanning, att den handlande Vestgötheallmogen
(jag talar om mängden) snarare Htmärker
sin framfart genom ordning och
anständighet, än sedeslöshet; tror jag det
icke vara svårt för hvar och en omtänksam
husfader på landsbygden, att förekomma
det sedeförderf, som befaras af ett
band eller en bomullshalsduk, sorn en piga
köper på Credit. I städerne finnes luxe
och sedeförderf nog Gårdfaribandlanderne
förutan. Der är det icke de som förföra,
om de icke förföras.
Det svåraste af alla tillmålen, man gör
Vestgötha handlandeine, är: att de befordra
och sprida lurendrejeri. — Hvarken vill
eller kan jag bestrida sanningen i tillvitelsen.
Jag känner sjelf tillvaron af detta
missbruk och hatar det innerligen. Men
jag fragar likväl: Skall man fördöma allt,
hvad som missbrukas, hvad blir då beståndande?
Icke kan eller bör den oskyldige
lida för den skyldige; icke det lofliga nyttiga
bruket för missbrukets skull förbjudas.
Och, för att egentligen fästa mig vid ämnet,
Lurendrejeriet, skall den lofliga Gårdfarihandeln
derföre förbjudas, fruktår jag, att,
för Conseqvensens skull, all handel rnåste
biltog förklaras. Det händer ju äfven en
och annan gång, att en och annan handlande,
uti en och annan stad, beträdes med ett
och annat lurendrejeribrott: Man borde dä
äfven förbjuda alla innevånarne i den ellef
g<58 Beit), och Ekon. Vtsk. Retankandcn.
elen staden, att idka hvad slags handel och
rörelse som helst. Detta, säger jag, vora
conseqvent, men hvem kunde rimligtvis falla
påen sådan tanke? Lika litet hade man»
efter min öfvertygelse, bordt, för några uslingars
djerfva och laglösa tillgrepp, vilija
tillintetgöra en handel, nödvändig för beståndet
af en landsort, med åtminstone 60
och 70,000 Innevånare.
Må lagstiftningen vara omtänkt örn
Författningar till allmän välmågas befordran,
samt Lurendrejeriets och andra missbruks
hämmande, och styrelsen kraftigt
verka till Lagarnas handhafvande! Då belt
öfver icke oskyldiga medborgares välfärd
lemnäs till pris för några individers öfverträdelse!-
och lagbrott.
Och hvilken tid har man valt för störtandet
af Gårdfarihandel? Jo den tid, då
Kongl. Maj:t nyss förut genom en allmän
Nådig Författning upplifvat den och begränsat
missbruken genom reglementariska
föreskrifter, hvilkas verkningar man icke
ens velat invänta: den tid, då en allmän
Näringsfrihet af tidens kraf länge och
högt varit påkallad, och man med glädje
motser ögonblicket, då Sveriges Konung
och Ständer skola bryta den boja, som
hittills fjettrat Svenska idogheten, samt
lemna hvar man rätt, att utveckla sin arbetskraft
och fritt afyttra produeterne af
ain slöjdeflit. — Denna tid väljer man,
Besv. ock Ekon. litsle, Betänlcanden,
att beröfva ett, i anseende till sin jordvanlottadt,
folk en näringsfrihet, som dem genom
århundraden varit förunnad.
Jag vågar vördsammast protestera emot
detta beslut af det Höglofl. Utskottets Majoritet.
^
Ma lagens arm straffa förbrytaren, men
skydda den idoge, treflige Medborgaren vid
rättigheter, dem han icke sjelf förverkal.
Herr Palm anförde: ”Sedan Höglofl.
Utskottet afgjort frågan om Gårdfarihandelns
upphäfvande, på det sätt, att Höglofl.
Utskottet tillstyrkt ett sådant upphäfvande
derå, får jag såsom Representant för staden
Ulricehamn härmedelst reservera mig emot
ett sådant Höglofl. Utskottets beslut oell
anhåller, att denna min reservation måtta
få åtfölja Höglofl. Utskottets Betänkande
till Rikets Höglofl. Ständer. Gardfarihandeln
har från urminnes tider blifvit af framfarna
Konungar och intill denna dag bevilljad
åtskiliige härader inom Elfsborgs
Län, de der framför andra i fäderneslandet
äro utmärkt vanlottade, i anseende till en
synnerligen steril och otacksam jordmån,
men hvars invånare alltid utmärkt sig genom
sedlighet och arbetsamhet. Denna
rättighet har befordrat det åsyftade ändamålet:
möjlighet för dessa innebyggare, att
kunna genom flit och möda i slöjdeväg för
-
Bihang till RiksSt. Prot. i8>?3> B'de Sami.1 N:r 24,
370 Besv. och Ekon. Utsk• Betdnkanden.
tjena, hvad de till fyllandet af lifvets behof
och skatternas utgörande nödvändigt
erfordrade, och hvilket ej ensamt kunde erhållas
genom brukandet af jorden. Genom
denna rättighet och dess begagnande, hafva
Städerna Borås och Ulriceehamn uppkommit
uti tracter, der städer annars aldrig kunnat
bestå, och der de utom densamma snart
skola gå till undergång. Genom samma
rättighet hafva de 7 härader, som hittills
deraf varit i åtnjutande, blifvit välmågans
och treflighetens hemvist, emedan utsigten
att kunna afsätta, hvad man tillverkar, lifvat
arbetshågen och driften till allt mer
fullkomnande af råämnenas förädling. Den
lemnade vinsten af denna arbetsamhet har
åter fördelaktigt tillbaka verkat på jordbruket,
så att, hvad som varit omöjligt att i
denna del åstadkomma, om jordbruket skolat
utgöra enda näringen, nu blifvit någorlunda
möjligt genom denna binäring. Men,
om den omtalta rättigheten återtages, skall
allt snart återgå till sitt fordna skick: Stä«
derne förfalla, emedan de hafva platt intet
annat att räkna på än denna handel; Allmogen
nödgas utvandra till andra orter, emedan
den omöjligt kan i dessa tracter
uppehålla sig och finna sin bärgning endast
af jorden, och således én nu nyttig landsort
återgå till sitt fordna glesbebyggda och
utfattiga tillstånd. Man har vid flera framfarna
och äfven vid denna Riksdag, sorn
Best), och Ekon. TJtsIc. Betcinhanden. 371
stal för yrkandet om denna handels' upphäfvande,
anfört, det missbruk med och under
densamtna kan begås genom Lurendrejeri.
Jag vill icke disputera, att det någon
gång har handt och kan hända, att
missbruk afven härunder kan insmyga sig;
tnen jag tror och är fullt derom öfvertygaa,
att desse i betydligaste roan äro förekomna
genom de föreskrifter, Kongl. Förordningen,
af den 5 Juni 1822, för denna handel
Stadgar. Det lärer ock knappast gifvas någon
inrättning, som icke kan på något sätt
missbrukas; men det vore väl derföre icke
rätt att upphäfva det rätta bruket deraf.
Det synes derjemte förunderligt, att uti en
tid, dä man synes villja utgå från de mest liberala
principeri alia vägar, frågan skall kunna
Väckas om upphörandet af en rättighet, sorn
funnits nödig och angelägen Under tidehvarf
af vida mindre liberalitet; och att denna fråga
har kunnat vinna bifall af Höglofl. Ekonomiutskottet,
som vid denna Riksdag synes
Vilja utmärka sig genom liberalitet. Jag vågar
emedlertid i största ödmjukhet hoppas,
att Rikets Höglofl. Ständer skola annorlunda
anse saken och icke bifalla en åtgärd,
hvilken blefve förderflig för en Landsorts
innevånare och betydligt minskade de derifrån
af Staten påräknade intra der. Härmed
bifogas till nödig upplysning ett General
Persedelsammandrag (Litt, C.)”
572 Besv. och \Ek,om Utsk. Betänkanden.
Friherre Cederström protesterade emot
beslutet, rörande Gårdfarihandelns förbjudande,
sä mycket mera oiämpeligt i en tid,
då den grundsatsen är gällande, att ali Svensk
productär loflig Handelsvara, så i Stad som
på Land, och Riksens Höglofl. Ständer äro
syseisatte med beredandet a£ ers mera allmän
Näringsfrihet.
Med detta Utlåtande förenade sig Grefvärne
Posse och Hosén, Herrar Bruncrona,
tif Borneman och v. Weisel, Biskopen Herr
Doctor Wingård, Herr Prosten Herlitz,
Herr Hegardt samt RiksdagsFullmägtigen
Nils Månsson och Lidman.
Herr Törne, Michael, yttrade: ”Jag instämmer
i Friherre Cederströms reservation
och anser det icke vara enligt med tidehvarfvets
upplysning, att vilja betaga någon
Svensk Medborgare den rättighet, att fritt
och obehindradt föryttra egna Producter.
Då jag således yrkar utvidgad näringsfrihet,
kan dermed icke stå tillsammans, att
beröfva ifrågavarande 7 häraders invånare
en rättighet, som de redan länge egt, som
förra Ständer ansett för deras bestånd oundgängeligt,
och för hvars möjliga missbruk
Kongl. Maj:t nyligen i Nåder utfärdat
en allvarsam Författning, hvars verkan,
mig synes, man väl åtminstone borde afbida,
innan någon förändring åter i fråga
sättes”.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkan den. 573
Skali ett Statsekonomiskt system i Sverige
antagas, fordras, att allmännna opinionen
stadgas till gillande af vissa grunder
för Statsekonomien, hvarförutan Nationens
Representanter vid hvarje Riksdag önska
förändringar uti hvad förra Ständer gjort,
och sålunda sjeifve motarbeta så mycket
de förmå den enhet i princip, som mäste
ligga till grund, om något system skall
kunna antagas och med framgång utföras.
Enligt Protocollet.
A. Fryxell.
^»-eooooo 90oooo»-«fr
Ritt. Å.
Borås RescTulls General Persedel Extract
öfver af gangne varor för år 1816.
Träaskar — — 991I duss.
Band, grofva — — i,556,595 aln
Blaggarn
— — 55>489 8:0
Bläckhorn svarf. — — 15 st.
Byxor, yllna — — 26 par.
Dräll — — i85.°81 aJn
Näsdukar
— — 71,252. d:o.
Halsdukar af ylle — — t st.
Saxar — —* 6 st.
Gåsfjäder —• — 2i6-|
Skinnfäilar — — 12 st.
Gardins väf ■— — ttö aln»
r
574
Beli). och Ekon. Utsk. Bttdnkanden,
Garn, Ylle och Linne
Hakringar —
Klipping» Handskar
Björnhud —*
Bockskinn —-
Elghudar
Fårskinn ■—
Klippskinn —•
Lo-skinn —
Mård-skinn —
Oxhudar —■
Rehnshudar —-
Räfsfeinn, röd$
Utterskinn —
Humla —
Jernsmide —■
Saxar —•
Ståltråd
Synålar
Sylspett
Kardor
Knappar, mässingsKnifvar
Koppar,
arbetad
Lärft
Golfmattor af hår
Mässing, arbetad
d:o Knappnålar
d:o Dosor
d:o Ljusstakar
Metallskedar
Bomulls-mössor
534 Sfr
2062 st.
6573 pärs
i st,
4907 sr,
3 st,
644 sr,
985 st,
5 st,
il d:o
<2 d:a
626 d:o
648 d:o
45 d:a
48 m*
1487 d:o
170 duss,
- 228I m
171
Bunt,
5 d:o
124 d:o
12,245 duss,
152 dsu
ett*
429,876 ai.
11,785 d:o
- 21 flg.
779 buntar,
20 duss.
- 344 pär,
157i duss’
4^0 Sts
Best), och Ekon. Utsk. Betänkanden. 375
Ullmössor
4139 st.
Skrifpapper
9 ris-
Pipskaft, svarfvane
100 duss.
Tobakspungar
1154 d:o
Ryor
575 st.
Silfver, arbetadt
60 lod.
Fotsockor af ull
1940 par.
Träskedar
151 duss.
d:o skålar
- 36 d:o
Bomulls-strumpor, stickade
x2 pär.
Ullstrumpor d:o
- 32,522 d:o
Säckar
5 st.
Trädtallrickar
2280 duss.
d:o Tappar
118 d:o
Tobaksblader svenska
- 1380 m.
Snus - -
20 gft.
Ulltröjor
382 st.
Fyrtråd
32,827 st.
Västtyger sämre
46 st.
Härtäcken
10,556 st.
Väggur
18 st.
Arbetsvagnar
5 st*
Valmar
407,646 aln.
Ullvantar
6,325 par.
Bollstervahr
- 196,063 aln.
Vax -
558 st.
Åkläden
4°32 8t-
Borås Bevaknings-Tullkammare den 16
Juni 1817.
Fr. Wallander.
37Ö Besv. och Ekon. Ut sk. Betänk anåern
Enligheten med det, jemte öfrige Handlingar
uti Gårdfarihandelsfrågan, till Kongl,
Maj:t i underdånighet ingifne Extract,
intygar
11. Wall,
Copist i Kongl. Finance-Expeditioa?
Litt. B.
Utdrag af Ulricaehamns Bevaknings-TulU
kammares Förpassnings-Journpl för år
1817 till den sista October samina år.
Förpassade varor 1817.
Valmar ... 179,260 aln.
Bolstervahr - - 69,988 d:o
Näsdukar - - 59>o8o d:o
Dräll och Lärft - - 96,392 d:o
Blaggarn - - - 3,358 d:o
Fyrtrå - - 5.185 d:o
Böjder och Hårtäcken - 5,681 st.
Ullstrumpor - 1,488 p.
Ullvantar - - 1774* P«
Ullkardor och skrubber - 5>037 duss.
Ulricaehamns Bevaknings Tullkammare
den 1 November 1817.
G. W. Bagge.
(Sigill.)
Besv. och Ekon. Vak. Betånkanden. 377
sorn ej äro förpassade»
-
Anmärkning.
Skinn af alla sorter
Smide af dito
Band
Handskar
Knappar
Victualievaror
Tobak
Humble
Trädvaror
Glas dito
etc. etc. '
Lars Olander,
Tullskrifvare.
Enligheten med det till Kongl. Majit,
jemte öfrige Handlingar uti Gårdfarihandel»
frågan, i underdånighet ingifne OriginalUtdrag
intygar
H. Wall,
Copist i Kongl. Finance-Expedition
-
Litt. G.
General Persedelsarmnandrag öfver de varor,
som blifvit förpassade till andra
orter nied denna stads Rese-, Stads- och
Gårdf ar ihandel sborgare, samt deras handelsbetjent
er, år 1822.
A.
Träaskar
B.
Sidenband —
Band, grofva —
64 duss.
— 3 st.
144,900 aln.
Besv. och Ekon, Utsk. Betankanden,
D.
Näsdukar af Bomull och Linne 9765^ duss,
D:o D:o — — 22,541 aln.
D:o D:o — —* 11,467 8t<
Madrasdukar — — 5541 duss.
Dräll — — — *6,4x4 aln,
IL
Handskar — — *70tS duss.
Gåsfjäder — — 7*7 £&
Räfskinn, röda — — 12 st.
Rehnshudar ber, |— — 30 st.
Bock-, Get- och Fårskinn — 2»*74 8t'
D:o D;o — — *7 m
Humbla — — 197 gft
I.
Smide — — 527f
Hakeringar —- — 1,84° £&
Synålar — — 384 bt»
Sylspett, Svenska — 8,200 st.
Saxar, sämre — — 10 duss.
Knifvar D:o — — 70 duss.
K,
Kardor och Skrabber — 1,4241 ^**8S
Kläde,
Hallstämpladt — 110 aln.
L.
Larfter af diverse couleurer —- 66,203 aln.
D:o D:o — — 4 st*
M.
Knappnålar ^ 854 bt,
Seju. och itkon. TJisk, Betänkande!!,. 579
Knappar af metall
— 1,620 gross.
Skedar af D:o —
—■ 132 duss.
Sidenmössor, bajlstämpl,
— 48 d:o
Ullmössor —■
— 27 d:o
(yolfmattor —•
— 30 aln,
R.
Höjder —
—^ 56 st.
S,
Ullstrumpor
— 3,448 pär.
T,
Bomullstyger, diverse —
- 68,858 aln.
Vest-tyger, hemväfda
— i,5t6 duss.
Fyrtrå —
— 13,530 st.
Cattuner Hallst. —
23,209 d:o
D:o D:o ••—
— 22 d:o
Catnbrits d:o —
1959 ala.
Levantina d:o —,
.— 51 d:o
Kipert d:o —
113 d:o
Zits d;o —•
— 862 d:o
Taft d:o —•
■— 68 d:o
Sidentyg —
■— 580 d:o
Ulltröjor —
— 50 st.
Hårtäcken —
— 3»7*7 d’*o
Tobak, Virginisk •—
— 140 #
Dso Svenska Blader
— — 51 ett
Cardustobak —
— 1861 &
Snus —•
— 1865 #
u.
Bomull —
— 100 &
Ull, Svensk —•
• — 50 m
550 Besv. och Ekon. Utsk. Betiinkanåen.
w.
Valmar — — 226,824 aln,
Bolstervahr — —- 56,998 d:o
Ullvantar — — 1,851 par
Väf eller Blaggarn — — 2,837 a*n*
XJti förliden Januari Månad och tills
denna dato är o för ofvannänmde -personers
räkning till andra orter följande
varor f örpassade År 1823.
Band, grofva — — 77>7to alm
BonmJlsdukar samt af Linne 6,062 duss.
D:o D:o — — 2,094 st»
D:o Dso — — 5,231 aln.
Dräll — — 4>5°° ^:o
Kardor — — 541 duss.
Lärft — — 23,282 aln.
Ullstrumpor — — i»475 Par»
Bomullstyger, diverse — 27,498 aln»
Hårtäcken — — 485 st»
Bolstervahr — — 20,150 aln.
Valmar — — 66,465 d:o
Ullvantar — — 712 par.
Blaggarn eller väf, grof — 210 aln.
Ulricehamns Förpassnings Tullkammare
den 21 Febr. 1823.
Locander,
Tullskrifvare,
Besv. osli Ekon. Utsk. Bet änkan den. gQi
N:r 73.
Ankom den 10 Maj ig23-
Betänkande, i anledning af vacht fråga, om
upphäfvande af böter för tillträdande
Rusthållares underlåtenhet, att inom föreskrijven
tid erlägga de till Wadstena
KrigsmanshusCassa fastställda af gifter.
Till Hederv. BondeStåndet har RiksdagsFullmägtigen
från Östra Härad af Jönköpings
Län, A. Sandsten, ingifvit ett Memoria!,
deruti han yrkar upphäfvandet af
Kongl. Förordningen af d. 4 Maj 1778, i det
den ålägger Rusthållare 5 Rd:r. B.co böter,
om de underlåta att, inom 5:ne Månader
efter tillträdet af en Rusthållsdel, erlägga
afgifterne till Vadstena KrigsmansCassa. Det
skal! handt, att, under loppet af förlidet år, en
Summa af 220 Pid. B:o blifvit 44 Rusthållare
i Jönköpings Län affordrad, såsom böter
för sådan uraktlåtenhet, hvilka böter sällan,
skolat träfFa andra än den fattigare delen
af Allmogen, som genom arf, giftermål
eller andra orsaker tillträdt sämre Rusthållsdelar,
och som dels af okunnighet och
dels af brist på tillgångar uraklåtit denna
skyldighet inom de 3:ne första Månaderna
efter tillträder. Sandsten anser derföre det
göra tillfyllest för ändamålet, då man nu
582 Jlesii. och Ekon. ZTtsk. Betähknnäcn.
tuera genom LagfärtsProtöcol Jerne får frill -  ständig underrättelse på dem, som blifvit
egare tili Rusthållsdelar, att Regementsskrifvare,
sorn på sådant sätt derom kan erhålla
upplysning, i förekommande fall hos Konungens
Befallningshafvande söket handräckning
till ifrågavarande acgifts utbekommande,
utan ätt de diyga böterna vederbörande
afFordräs.
Sedari detta till Lag-Utskottet remitterade
Memorial blifvit derifrån återlemnadt,
såsom åsyftande ändring i en ekonomisk
författning, hvarmed nämnde Utskott* enligt
33 §. Riksdags-Ordningen icke kunde tagå
befattning, har detsamma, genom Utdrag
af Hederv. Bonde-Ståndets Protocoll d, ig
sisth månad, blifvit till Ekonomi-Utskottets
åtgärd hänvUadt.
Vid pröfningen af detta ärende bär
Utskottet inhemtat, att Kongl* Majits förnyade
Kungörelse den 4;de Maj 1778, angående
Vadstena Krigsmanshus afgifternes erläggande
vid Rusthålls af- och tillträdande,
föreskrifver i 7 §, att alla af- och tillträdes-afgifter
för Rusthåll, efter det beräknande,
som i föregående §§. blifvit i Nåder
stadgat, böra erläggas inom gine månader,
till 30 dagar hvardera räknade,
från Rusthållens laga tillträdande, eller i
orten vanlig fardag, till Regements• eller
■på dess vägnar, Mönster skrifvar en vid Cornpagniet.
— Försummar någon tilltrcidaré
Besil. Och JÉkoic, Utsk. Betänhanden. 3Ö3
tilt inom förenämnde tid desse af gifter erlägga,
piik te derföre 5 R:dr Specie, Krigsmanshusets
ensakt men säljaren vare från
allt tilltal och ansvar befriad.
Utskottet har tagit detta i Öfvervägande
och finner ingen skälig grund till det
stadgande, att underlåtenheten att erlägga
denna afgift skall vara belaggd med ett sådant
vite. Krigsmanshusets säkerhet synes,
i Utskottets tanka, ej behöfva några särskildta
eller andra band, än i allmänhet äro föreskrifne
för fullgörandet af dylika förbindelser,
heldst det är Utskottet bekant, att
Konungens Befallningshafvande, enligt Kgl.
Reglementet d. 23 Maj 1805, äro särskildt
anbefallde lenina Krigsmanshuset all den
skyndesamma handräckning, sorn för dess
medels indrifvanöe är af nöden; Och, när
härtill kommer, att Regements- och Mönsterskrifvare,
enligt förenämnde Nådiga
Kungörelse den 4 177d. vid vite äro
ålagde att tillse, det icke någon handel med
Rusthåll i orterne anställes, utan att Krigs•
manshusafgifterne derföre betalas, så finner
Utskottet, sorn anser all skyldig uppmärksamhet
å Krigsmanshusets bästa blifva
iakttagen derigenom, att tillträdaren ålägges,
att inom 3:ne månader erlägga de bestämda
och tillträdes-afgifterne, vid påföljd
af genast derefter skeende utmätning, sig böra
tillstyrka R. H. Ständer, att i underdånighet
anhålla, det de för ifrågavarande
584 Bens. ock Eicon. Uak. Betånkanden.
uraktlåtenhet stadgade böter, i enlighet
med hvad Memorialets Författare åsyftat,
måtte i Nåder upphäfva®. Dock varder
detta R. H. Ständers egen pröfning vördsamt
understäidt.
Stockholm den 28 April 1823,
N:o 74.
Ankoni den Io Maj »825*
Betänkande, i anledning af väckt fråga
om skyldighet för Lappske Nybyggares
Söner att ingå i allmänna Beväringen.
Riksd ags-Fullmägtigen från Norrbottens
Län, Olof Wikström, har uti ett till Hederv,
BondeStåndet ingifvet och derifrån till Utskottet
remitteradt Memorial anfört, att, dä
ständige inflyttningar till Lappmarkerna
skett, och ännu årligen ske af allmogen
och andre Svenske personer, hvilka der bosätta
sig, för att vinna befrielse från allmänna
utskylders erläggande och för sina söner
undvika deltagande i allmänna Beväringsskyldigheten,
den desse ock på sådant
Besv. och Elion. Tjttk. Betänk anden. 3Ö5
sätt undgå; men enligt Kongl. Maj:ts utfärdade
Nådiga Författning, angående Beväringsmanskapet,
alla inom Sveriges Rike
befintliga Ynglingar böra i Beväringen ingi
och vid fyllda tjugo års alder i Vapen öfVas,
så syntes, i Wikströms tanka, den frihet
från Beväringspligten, sam Lappske
Nybyggares söner hitills åtnjutit, böra upphöra
och desse vara förbundne, att lika
med andre svenske medborgare deruti deltaga,
hvilket Wikström ock fördenskull
yrkat.
Efter tagen närmare kännedom om innehållet
af Kgl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
d. 27 Oct. 1812, angående LftskrifningssäUet
och inrättningen af allmänna Beväringsmanskapet,
har Utskottet funnit bekräftadt»
att, såsom Wikström uppgifvit, något undantag
från Beväringsskyldigheten deruti icke
finnes bevilljadt Lapplands innevånare; och,
som den frihet fran deltagande i Landeta
försvar, som desse innevånare från äldre
tider fått tillgodonjuta, egentligen synes
haft afseende på de gamla Lappska Folkstammarnes
mindre duglighet till krigstjenst,
och Utskottet för öfrigt inhemtat, både att
de intill bebodda landet gränsande delar
af Lappmarkerna äro till större delen befolkade
af personer, af svensk härkomst,
och att desses vilkor och tillstånd i allmänhet
skola vära lika förmånliga, som deBihang
till BiksSt. Fröt. lg23,
ggö Besil, ock Ekon. Utsk. Betänkande».
ras grannars i de svenska Församlin^arne,
så anser Utskottet sig ega anledning bern*
ställa, att R. H. Ständer mäga hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att en ailmän
undersökning måtte företagas till utrömande
af innevånarnes i Lappmarkerna storrö
eller mindre förmåga, att utgöra de skyldigheter,
som andre Svenske medborgare åligga»
samt att Kgl. Majit derefter, med afseende
å de uppdagade förhållanderna, täcktes
vidtaga de förändringar häruti, som på Kgh
Majit bero, och af Kgl. Majit kunna anses
med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
R. H. Ständers egen upplysta pröfning,
varder detta emedlertid vördsamt understäldt.
Stockholm d. 29 April 1825.
N:r 75.
Ankom den 10 Maj ig2g.
Utlåtande, rörande väckt fråga om ny
delning efter hemmantalet af sådana ä
utmark belägne och vid förut verkställde
skiften ej särskildt afsedde Myror,
hvarifrån gödningsämnen kunna hem t as.
I^ifesdags-Fullmägtigen från Vester Norrlands
Län, Nils Strindlund, har uti ett»
Besv och lik on. Utsk. Betänkanden.
lian Hederv. BöndeStåödet, till Utskottet
t-emitteradt Memorial föreslagit: att, då
först tinder en sednare tid den upptäckt
blifvit gjord, att myrjord är till gödning,
i synnerhet å nyodlingar, tjenlig, oell den
fördel, soto deraf kan hetntas, således icke
bi ifvit tagen i beräkning vid de under en
framfaren tid skedde skogsdelningar i Rikets
norra provinser, hvaraf följt, alt My~
irome blifvit ansedde lika med annan ofruktbar
mark och stundom, i ett Bylag satotoantagne,
tillfallit något visst hemman, det
tnåtte alltså, Utan afseende på den fastställelse,
soto å slike delningar tillkommit,
hemmansegare i en by berättigas, att, emot
Utbyte af annan jord och särskildt upplåten
afbriikningsrätt å visse skogsskiften, erhålla
del i de tnyror, sorn någon Granne
blifvit tilla g d e utöfver skattläggningen och
by amälet för hans hemman, samt förty en
allmän j^mnfening i detta afseende byens
delegare emellan företagas.
Hvad således blifvit yrkadt, har Utskottet
öfvervägatj men, som med helgden af
lagligen tillkomna stadfästelser icke instätotner,
att rubbning deruti kan ega rutil ,
hvarföre ock de på sådant sätt befästade
storskiftesdelningar genom 81 §. i Kongl,
förordningen d. 12 Attg. ±783 blifvit försäkrade
om orubbligt bestånd i framtiden,
hvilket ytterligare, genom 5 §. i Kongl,
förordningen 0111 Enskiften, d. 2 Febr. 1807,
588 Beit), och Efton. Utsk. Betdnkanden.
och 14 §• i den för pnskiftesdelningar i Skäne
och Skaraborgs Län gällande Författning
af d. 24 Juli 18x2, blifvit i så måtto
bekräftadt, som storskiften i skog, om hvilka
här endast synes vara fråga, icke ens fä
till enskiften förändras, med mindre Byalaget
sig dertill enhälligt begifver; så anset
Utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall
till ett förslag af så vådlig påföljd föt
egande rätten, sorn det af Strindlund framställda;
och föranlåtes Utskottet derföre att
Motionen till ogillande anmäla; hvilket R«
H. Ständers egen upplysta pröfning vörd*
samt underställes.
Stockholm den 29 April 1825.
N:r 76.
Ankom den lö Maj *8^^-
betänkande, angående upprättande af en
ny Landbmäteri-Taxai
■ETerr Friherre Wrangel, Henning Gustaf,
sorn vid tvänne föregående Riksmöten ingifvit
Förslag till en ny Landtmäteritaxa,
har uti ett vid nu påstående Riksdag till
Eesv. och Ekon. Uisk, Bet"nkanden,
Högl, Ridderskapet och Adeln inlemnadt
Memorial, hvilket derifrån blifvit till detta
Utskott remitteradt, anfört, att samma
förslag, genom Regeringens försorg, skall
blifvit omarbetadt, samt föreslagit att hos
Kgl. Maj:t göra underdånig anhållan, det
den författning, som i anledning deraf lärer
vara i fråga att utfärdas, måtte före utfärdandet
blifva communicerad Riksens
fitänder, hvilka såmedelst blefve i tillfälle,
att i detta för landtbruket vigtiga ärende
yttra sina tankar.
Utskottet har tagit detta i öfvervägande;
och, ehuru Uandtmäteri-Författningarne
aro bland de ekonomiska stadganden, hvilka
vanligen blifvit, utan egentelig medverkan
af Riksens Ständer, af Kongl, Majtt
i Nåder utfärdade, samt Utskottet jemväl
är fcirvissadt, att Kgl, Maj:t, af egen prisvärd
omvårdnad, är i Nåder omtänkt, att i
detta ämne inhemta upplysning af dem,
sam deruti ega insigt och erfarenhet, finnér
Utskottet likväl, då Kgl. Majit städse
funnits benägen att göra nådigt afseende ä
hvad Riksens Ständer, i ämnen af så väsendtligt
inflytande på inhemsk vältrefnad
och förkofran, i underdånighet framställt,
icke någon betänklighet att tillstyrka Riksens
Ständer, att till Kgl, Majit i underdåmighet
framföra den önskan, det grundarns
för Landtnsätarens vedergällning, i den blifvande
Landtuiäteri-Taxan, måtte så bestäm*
Besv. och Ekon• Etsk. Bctånknndert,
inas, att densamma i möjligaste måtto gq-?
res beroende af hvad han verkligen förrätt
tar och fullgör, samt pf det mer eller
mindre vidsträckta gagn, förrättningen medförer,
och jordegaren i samma man oberoende
af den tid och det tjenstbiträde,
sorn i och för förrättningen användes; i förr
ening hvarmed kunde i underdånighet herri’
ställas, om Kongl. IV?aj:t skulle täckas, derr
est utarbetningen af RandtmäterirTaxan och
den Rgodelnings-ftjrfattning, som dermed
lärer stå i sammanhang, skulle under nu
påstående Riksmöte hinna fulländas, deyöfr.
ver, i likhet med hvad i afseende på förslaget
till Fattigvårds-Författningen egt
rum, inhemta Riksens Ständers underdåniga
yttrande, tjll det afseende, sorn Kongl,
Maj:t sedermera kan finna för godt, att derå
f Rfåder fästa ; Hvilket dock R. H, Ständers
egen upplysta pröfning vördsamt un-i
derställes.
Stockholm den 29 April 182^,
N;o 77,
Ankom den jo Maj I823.
Utlå tande, rörande väckt fråga, om inrät$and?t
af Gästgifverier pä Wermdön i
i Stockholms Lätt.
Uti ett till Höglofl, Ridderskapet och Adeln
jpgifvet Memorial, har Herr Gripensvärd
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 391
anmärkt de svårigheter, sorn vid resors an.
Ställande på Wermdön, innefattande en längd
af 6-| mil, med en ungefärligen lika bredd,
uppkomma, af saknaden på Gästgifvaregårdar,
särdeles för dem, sorn, kommande från
fasta landet, skola färdas till det 3:ne mil
inpå Ön belägne Tingsstället; hvarföre, och
då Wermdön för öfrigt utgör ett särskildt
skeppslag med ari hela Hemman, och till
Största delen är beboddt af Ståndspersoner,
Herr Gripensvärd föreslagit, att 2:ne Gäst.
gifvaregårdar derstädes måtte inrättas, och
den från ön till Fittja Gästgifvaregård nu
Utgående hållskjuts dertill anslås.
Utskottet, som till öfverläggning förehaft
detta ärende, har dervid funnit, att,
då genom 28 Cap. Byggninga-Balken, 1734
års Gästgifvare-ordning, jemte flere utkomire
Författningar, ordningen och sättet för
anmälanden och pröfning af frågor om nya
Gästgifvaregårdars anläggande redan blifvit
stadgade, förevarande ämne icke är af
egenskap, att kunna blifva föremål för någon
Riksens Ständers åtgärd, utan mäste i
den väg, som ofvannämnda författningar föreskrifva,
till handläggning beredas; hvarföre
ock Utskottet tillstyrker, att något afseende
å Herr Gripensvärds motion icke
måtte fästas; hvilket dock R. H. Ständers
egen pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 29 April 1823.
Besv, och Ekon. Utsk. Eetänkanäea.
N:r 78,
.Ankom der. 10 Maj
Betänkande, i anledning af vackt fråga, om
återupprättande af en Trivial-Schola i
Kongelf
t-^ti ett från Heaerv, BondeStåndet 3, 2Q>
nästi, Febr. till Utskottet remitteradt Memorial,
af Riksdags-Fullmägtige från Bo
hus Län, C. Fr. Berg och Änders Maltesson^
anmärktes, att, ehuru Bohus Län i Roschildska
freden år 1858 blifvit lofvadt: att fritt
och obehindradt få, åtnjuta sina under danska
tiden hafde fri- och rättigheter; samt
genom flere sednare Kgl. Författningar blifvit
samma Län försäkradt, att bibehållas,
vid fredsfördrag m. m„ skall detta likväl
icke vara iakttaget, i anseende till SchölInrättningarne
i Länet, enär, utan afseende
på stadgandet uti Kon. Christian ll|:s Rätte-Ordinants,
på Herredagen i Odensee 1539,
som 1542 i Riben blifvit beseglad, der det
heter: udi hver Köpsted skal vcere en,
LatineSchole o g duelige o g beq värne Foreståndere,
sorn dennem kunde regere, tre
eller tu udi det rnindeste, på hvilken grund
Elfsyssels södra Contract i Bohus Län haft
2:ne såkallade Trivialscholor, nemi. i Kongelf
och Marstrand, med 2;ne Lärare, en
Besvt och Ekon. Utsk. Bctänkanden. 39g
Hector och en Collega på hvardera stället,
dessa Trivial-Scholor nu blifvit indragna
och förvandlade till Paedagogier, hvadan yrhas,
att denna förändring måtte upphäfvas
och åtminstone KongElfs Schola, såsom belägen
midt uti Elfsyssels södra Contract,
återställas till hvad den under danska tiden
varit eller LatineSchole; hvilket förmenas vara
så mycket billigaie, som sistnämnde Schola
skall i sednare tider erhållit, genom Testamente,
en Stipendii-fond för flitige och
skicklige Scholärer samt ett icke obetydligt
Bibliothek, i förmodan att Schola»
skulle vara och förblifva Trivial-Schola,
Utskottet har tagit denna motion i öf.
vervägande, och, hvad först angår Riksdagsmännernes
förmodan, det Roschiidska Freds®
fördragets löfte, att Bohus Län skulle fritt
och obehindradt fn njuta sine under danska
tiden hafde fri- och rättigheter, derigenom
skall vara brutet, att emot lydelsen
i Konung Christian III;s Ordinants, ”det i
hvarje Köpstad skulle vara en så kallad
LatineSchola sned 5 eller 2 Lärare,” KongElfs
och Marstrands Lärdoms-Scholor blifvit
förändrade till Pasdagogier eller mindre
Barn-Scholor, anser Utskottet denna anmärkning
så mycket mindre lämplig, som besagde
Städer fått bibehålla hvar sin undervisningsanstalt,
samt de dem anslagne Inkomster
icke allenast blifvit oförryckte, men
ock, hvad Marstrands Schola, som är lägre
394 Beiv, oc4 Ekon, ZJtsk, Betänkotiden,
Apologist-Schola med c:ne Lärare, vidkom»
mer, under svenska Regeringen betydligen
ökade. Det lärer icke heller bunna hestrid
das, att Scatsmagten eger efter omständig»
heternes fordran förändra ett undervisnings-!
verks beskaffenhet, heldst då detsamma är
funderadt icke på en enskild, men på Sta»
tens bekostnad, hvilket är fallet i förenämnde
Städer.
Om KongElfs Schojas öfverklagade förändring
har Utskottet inhemtat följande
upplysningar, Scbolan har ifrån äldre tid
varit litterär och försedd med Rector och
Collega, hvilka tjenstår för aflöningens ringhet
innehades af samma man, från 1765 till
1773, äfvensom Rectoratet var med Stads-.
Comministraturen förenadt, från 1791 till
1808. Vid den är 1809 af Götheborgs Con--  sistorium föreslagne, af Kgl. Cancellers-Gillet
tillstyrkte och af Kongl, Maj:t nädigst
gillade, Scholregleringen inom Götheborgs
Stift, förändrades KongElfs Schola, från Lärdomsschola
med 2:ne Lärare, till mindre
Barnschola med en Paedagog, På icke fullt
2:ne mils afstånd från Götheborgs högre
Lärdomsschola, behöfdes nemi. icke en
mindre sådan, hvilken ock sällan sandt någon
Lärjunge till Gymnasium, och hvars
2:ne Lärares sammanräknade Lön icke öfversteg
23 Tunnor Spannemål och 35 R:dr
i Penningar, således var knappt tillräckelig
för en Lärares anständiga underhåll i en
Btsv. och fikon. Utsk, Ectänkflnden. 395
näringslös Stad, der ingen förtjenst af privat
undervisning kan påräknas. Beslutet
gick i verkställighet år )8n. Väl gjorde
Staden ansökning om Scholans återställande
i sitt fordna skick, men, på Götheborgs
Consistorii och Kgl, Uppfostrings - Cornmittpens
afstyrkande, fann Kgl. Majit icke
för godt densamma bevilja, hvarom Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref till Consistorium af d,
i(j October 1816 afgick.
Enär nu de i Utskottets tanka väl
grundade skäl, som föranledt förändringen,
fortfara att vara gällande, och tidens kraf
mindre är att öka antalet af ämnesvänner
till Statens tjenster, än att bereda ett efter
behofvet afpassadt urval, anser Utskottet
sig icke böra tillstyrka Motionen.
Beträffande den KongElfs Schola ämnade
testamentariska Disposition, Memorialet
omnämner; så, och då den icke är vederbörligen
aflemnad, och dessutom endast vill
genom Stipendier locka lärjungar till Scholae,
utan att genom någon fond förbättra
nuvarande Lärares Lön eller bereda tillsättandet
af flere, hvilka erfordras vid en
Lärdomsschola, lärer till ändrings vinnande,
uti det om KongElfs Scholas beskaffenhet
förordnade, för närvarande deraf lika litet
kunna hemtas någon anledning, som LärareLönernas
derstädes anvisning på den af Rikets
Ständer vid 1817 och 1818 arens Riksdag
till Scholstatens Lönförbättring anslag*
59® Besv. och Ekon. Utsk. B c tank andeli.
ne Spannemål, hvilken å Lönings-Staten
1819 blifvit för sine behol disponerad, numera
ej kan ega rum; hvilket dock till 1\. H,
Ständers egen pröfning vördsamt öfverfara**
nas. Stockholm den 29 April 1825.
m . «*iit ■w ——iwr ■
N:r 79.
Ankom den xo Maj 1825.
Betänkande, rörande yrkad inskränkning i
Pastorers rösträttighet vid val till Kyrkobetjente.
.
i^ill detta Utskotts handläggning har Hederv.
BondeStåndet öfverlemnat ett Memorial
af Riksdagsfullmägtige, frän Calmara
Län, Nils Nilsson och Jonas Håkanssona
som anmärkt, att, ehuru Sokneboarne inom
hvarje församling, utan ringaste bidrag af
Pastor, måtte aflöna Organist, Klockare
och Kyrkovaktare och således synas böra
ega afgörande röst vid deras antagande,
Kyrkoherdarne likväl uti de fleste Landsorter
skola hafva lika rösträttighet vid val
af Kyrkobetjente, som församlingarnes Innevånare
gemensamt tillkommer, så att vid
dylike tillfällen Pastor behöfver endast en
Besh. och Ekon. Utsk. Betankanden. 597
if de röstande Sockenböarhe på sin sida* för
att, emot hela den öfriga församlingens önskan
och vilja, besätta ifrågavarande beställningar;
och då det i synnerhet å da
ställen, der Organist och Klockare tillika
äro ScholLärare, är öfiigt, att inga andra
personer dertill antagas, än som af församlingarna
äro kände och ega deras förtroende,
hafva Nils Nilsson och Jonas Hakansson
yrkat, att Pastorers halfva valrätt,
vid Kyrkotjenares tillsättande, måtte, såsom
saknande grund af billighet och rättvisa,
försvinna, och de, på sätt som i Skåne, Halland
och Blekinge ansetts vara fallet, endast
i mån af deras innehafvande Boställs
Hemmantal, få med församlingarnes Innevånare
i valett deltaga,
Då Utskottet nu går att öfver Motionen
afgifva utlåtande, får Utskottet först
erinra, att, hvad Klockares tillsättande beträffar,
det ej instämmer med rätta förhållandet,
att Pastor dervid eger lika rösträttighet
med hela församlingen. Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den so November
1786 föreskrifver nemligen i 22
att, med undantag för Skåne, Blekinge, Halland
och Bohus Län, der allmogen, enligt
78 §. i Kongl. Resolutionen uppå dess Besvär,
af den 12 December i734j eger att
med Kyrkoherdens samråd sjelf välja Klockare,
Pastors röst vid Klockareval, dertill
förslag på 3:ne Personer af honom förut
398 Besv. och Ekon. Veik. Betänkanden.
skall uppsättas, bär 1 beloppet räknas likå
med blott halfva församlingens; hvilket ytterligare
genom Kongl. Resolutionen, den zö
Juni 1794. blifvit förklaradt böra så förstås,
att Pastors röst allenast skall jemfötas med
beloppet af de församlingens röster* hvilka
vid valet blifvit afgifné och för laglige
erkändes
Kongl. Resolutionen den 20 Juli 1794
innehåller deremot, att, hvad genom 1786
års Resolution blifvit fotördnadt, iöke får
tillämpas vid val af Organist, utan att dör«
med bör förhållas efter 30 §. i 24 Gap* af
1686 års Kyrkolag, som stadgar, att Organisten
må väljas af Kyrkoherden och församlingen*
allt som de deröfver kunna förenäs;
men, hvad beträffar KyrkoVaktares antagande*
så finnes, om sättet dertill* hvarken
1 Kyrkolagen eller sedermera Utkomne författning*
någon ting förordnadt, utan är endast
stadgadt* att ledigheter till sådana beställninger
böra i allmänna Tidningar kungöras,
och, vid deras besättande, afskedade
välfrejdade krigsmän framför andra komma
i afseende.
Hvad nu angår den yrkade inskränkningen
i Pastorers rösträttighet vid val af
Organist och Klockare, så, och enär den
förra sysslan på många stallen är förenad
med den sednare, och de skyldigheter, soiit
Klockaren tillhör att fullgöra och i Kyrkolagens
24 Cap. och 52 §. finnas beskrifne*
Éesv. och Ekon. Utsi. Ett ani anden. 399
hufvudsakligen afse Kyrkoherdens betjenande
under dess Ämbets-Förrättningar och biträde
vid Gudstjensten, samt således ali
billighet synes vara derföre, att Kyrkoherden,
till hvilken Klockaren står i det närmaste
förhållande, må genom en tuera betydlig
röst på utgången af Valet kunna utöfva
ett större inflytande, och för öfrigt den
farhåga icke är grundad, att möjligen, emot
bela Församlingens vilja och Önskan, en
Klockare skulle kunna blifva antagen, emedan
Kyrkoherdens röst ej kan blifva gällande,
med mindre den är understödd af något
mera än fjerdedelen af församlingens afgifne
röster; Ty, och då jemväl Kyrkoherden,
som tillkommer att hafva tillsyn öfver
barnaundervisningen inom församlingen,
och då för dess behöriga handhafvande är
ansvarig, icke rimligen kan förutsättas hysa
likgiltighet derför, att på de ställen, der
Organist eller Klockare-beställningarne äro
förbundne med dem af Schollärare, sådane
beställningar miga förses med sådana personer,
som ega både skicklighet och fallenhet
för undervisningsyrket, derom ock Kyrkoherden
bör anses vara bäst i tillstånd att
kunna dömma, finner Utskottet af de sålunda
andragne skäl sig icke kunna tillstyrka
någon förändring i det nu gällande sätt
för val af Organister eller Klockare.
I afseende åter på ordningen för Kyrkovaktares
antagande, så, och emedan der
-
4oo Éesv. och Ekon> Vtsk. Betunkanchrt*
om nu icke finnes något bestämdt stadgatte
de, och i öfrigt desse af församlingarne lönade
personers befattning och förhållanden
äro af helt olika beskaffenhet med Or<=
ganisters och Klockares, anser Utskottet sig
böra föreslå, att, vid återbesättandet af lediga
Kyrkovaktare-tjenster , sorn hädanefter
inträffa, Kyrkoherden af sökande dertill
bör uppföra gine på förslag, och församlingen
derefter ensam ega rätt, att af da sålunda
föreslagne personer, eller derest sökandernes
antal icke är så stort, af dem, sorn
till tjenstens erhållande sig anmält, välja
den, derom församlingen kan sig förena;
och torde, i händelse af bifall till detta
Utskottets förslag, Riksens Högh Ständer
böra hos Kgl. Majit anmäla sin underdåniga
önskan om dess antagande, samt utfärdandet
af nådig Författning härom.
R. H. Ständers egen upplysta pröfning
varder detta utlåtande likväl vördsamt
understäldt.
Stockholm den 29 April 1825,
Sesv. och Ekon. Utsk. Betankanäen. 401
N:r 80.
Ankom den 10 Maj jgE3.
Betänkande, rörande yrkad befrielse för
Gottlands Hemmansegare, att underhålla
Lastagebryggor vid de på ön varande
Landthamnar samt de för Tullbevakning
gen inrättade sä kallade StrandridareBoställen.
•o.
•AiifescIagsFnllmägtigo fr§n Gottland, Co»trad
Larsson och Eric Detlofsson, hafva uti
ett till Hederv. BondeStåndet ingifvet Me»
moria 1 anfört: att, sedan, efter en i orten
gående fornsägn, Gottlands allmoge, genom
ett Högstsalig Drottning Christinas bref
till Landshöfdingen derstädes, blifvit pa
den grund ålaggd att bygga och underhålla
Sjöbroar och Lastage-Bryggor, vid da
omisring hela ön spridde Landthamnar och
inloppsställen, att sådane förnämligast begagnades
af de derintill boende hemmansegare
vid inlastning af deras egna producter,
dem de sjelfva med egne farkoster utfördej
så har, ehuru, genom de Borgerskapet
sedermera förundte Privilegier, Gottlands
allmoges seglationsrättighet blifvit inställd
på utrikes orter, och utförseln af producter
från Landthamnarne till dessa orter, samt
Bihang till RiksSt. Piot. 1323, Q:de Sami. N;r 26.
^02 Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden.
för <let mesta äfven till de inom riket vai
rande städer, nn mera bestrides ensamt af
Wisby stads handlande, som derstädes antingen
sig nedsatt eller underhålla agenter
och hafva ordentligen inrättade Magaziner,
samt jemväl egna öppna salubodar, berörde
Byggnads- och Underhållsskyldighet likväl
allt intill närvarande tid kommit att förblifva
ett allmogens åliggande, hvartill, utan
känd anledning, under en påföljande tid,
äfven kommit förbindelsen för allmogen
att uppföra och underhålla Strandridareboställen,
hvilkas inrättande förmodats hafva
stått i sammanhang med den fordna Landt»
tulls uppbörden och afsett beredande af bostäder
åt dem, som varit uppdragne att uppbära
afgifterna för varor, som till försäljning
i hatnnarne utbjödos, men de der mi
endast gagnas af de för Sjötullsbevakningert
förordnade Uppsyningsman.
Conrad Larsson och Erik Detlofsson
hafva vidare eiidragit, att af fartyg, som
besöka ifrågavarande landthamnar och der
antingen in- eller utlasta varor, väl ett betydlig
afgift efter lästetalet erlägges, men att denna
inkomst likväl icke får användas till hamn»
bryggornas underhåll, utan af Wisby stads
Gassa uppbäres och till stadens enskildta behof
disponeras; hvaraf det mest besynnerliga
förhållande Uppkommer, i det landtmannen
icke blott får vidkännas kostnaden
af byggnads- och underhållsskyldigheten
Mesv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden. 403
för bryggorna, utan ock, då han någon
gång begagnar dem, nödgas åtaga sig en
utgift tili förmån för dem, som icke dela
denna skyldighet; Och, som Conrad Larsson
Och Erik Detlofsson ansett det vara uppenbart,
att den, som drager fördelen af en
säfe, äfven bör vidkännas kostnaden derför*
och, med tillämpning häraf på Sjö- och
Hamnbryggorna vid Gottlands Landthamnar,
således trott Wisby stads handlande,somderfetädes
äro antingen bosatte eller hafva dér
handels- och magazinsirarätthingar anlöggde,
böra desamme bygga och underhålla, samt
1 alla fall hållit före, att rättvisan fordrade,
det de inkomster, som för in- och utlastning
inflyta, borde till Hamnbryggornas
underhållande oförryckte få , begagnas 5 så
har af dem blifvit föreslagen eh underdånig
framställning hos Kongl. Maj:t, syftande
antingen att tillvägabringa en fullkomlig
befrielse för Gottlands hemmansegare från
det dem i förberörde afseende ålaggde onus*
feller att åtminstone deruti förskaffa dem
flen lindring, att kostnaden för underhållsskyldigheten
blefve för dem beräknad endast
till så stor del, som ej kunde fyllas genom
afgifterne af fartyg, som besöka hamnarne.
Hvad åter de så kallade Strandridareboställen
beträffar; så, och enär Landttullen
nu mera upphört och blifvit förvandlad
tili en hemmanen åtföljande bevillning»
404 Beit), och Ekon. Utsh. Betänkanden.
och deras bibehållande för Sjötullsbevahningen
och Sjötullsinkomsternas uppbärande
icke kan hafva afseende pa allmogen»
såsom ej mer idkande utrikes sjöfart, hafva
Conrad Larsson och Erik Detlofsson
hemställt, att Gottlands hemmansegare äfven
måtte varda fritagne från byggnad och underhåll
af berörde boställen, samt kostnaden
härför genom Sjötullsmedlen bestridas;
hvarom de jemväl begärt, att en underdånig
önskan måtte till Kongl. Maj:t
framföras.
Sedan detta Memorial blifvit till
StatsUtskottets handläggning förvist, men
af bemäldte Utskott, såsom ej till dess
befattninng hörande, återlemnadt, har Hederv*
BöndeStåndet under den 26 sistlidna
Februari detsamma till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet remitterat; hvarefter
det hos sistnämnde Utskott till öfverläggning
förekommit, dervid Utskottet af vunne
upplysningar inhemtat: Att anläggningen
af lastningsbryggor vid Gottlands landthamnar
från början härledt sig från den åtöns allmoge
upplåtne allmänna seglat iöns frihet, sam t
att inrättningen af Strandridare Boställen,
eller Bostäder för Tullupsyningsmän tillkommit
af enahanda orsak och i anledning
af en nödig befunnen mera allmän tillsyn
emot missbruk af berörde frihet, genom
föröfvande af lurendrejeri och smyghandel»
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 405
äfvensom för uppbärande af de med denna
frihet förenade afgifter.
Det torde i följd af dessa upplysninböra
vara stäldt utom allt tvifvel, att Gottlands
allmoge, som ännu tillgodonjuter
den förundte seglationsfriheten på inrikes
orter, med den, i följd af Riksens Ständers
vid 1809 och 1810 arens Riksdag gjorda
underdåniga hemställan, tillkomne rättighet,
att dertill få begagna sig af däckade
fartyg till 20 å 25 lästers drägt, bör bidraga
till kostnaden för byggnad och underhåll
af de hamnbryggor, som de för inlastningen
af sina egna producter sjelfva
nyttja; men då, efter hvad Utskottet med
visshet har sig bekant, icke blott allmogen,
utan hufvudsakligen de vid hamnarne bosatte
köpmän samt Wisby stads handlande
idka utförsel från Landthamnarne af öns
alster och der utlasta varor från andra orter,
samt således draga största fördelen af
bryggornas tillvaro; så anser Utskottet den
billighet, som måste ligga till grund för
fördelningen af rättigheter och skyldigheter,
icke vara väl iakttagen vid allmogens
åläggande att ensam vidkännas bryggornas
byggnads* och underhållskostnad; Och, såsom
Conrad Larsson och Erik Detlofsson jern.
väl anmärkt, finner Utskottet dessutom vara
mindre förenligt med rättvisa, att allmogen
icke ens genom fullgörande af denna skyldighet
fritt får begagna bryggorna, utan
4o6 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
derföre måste åtaga sig afgifter, sorn, ebus
ru till sin natur sådane, att de borde använs
das till bryggornas vidmagthållande, ärq
anvisade tili fremmande ändamål.
Med fullt erkännande af skälet till den
klagan, sottt af Gottlands hemmansegare förås,
pcb för att till ett någorlunda rättvist
förhållande bringa den ifrågavarande skyldigheten,
är det, sorn Utskottet derföre
vördsamt hemställer: Att Riksens Höglofl.
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anmäla den
underdåniga önskan, att, efter vederbörandes
hörande. Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana
åtgärder, att de afgifter, sorn af fartyg, vid.
lastning och lossning i Gottlands Landthamnar
eller inlöpande och qvarliggande derstädes,
erläggas och äro af den beskaffenhet,
att de till hamnbyggnad böra användas,
må till underhåll för de vid hamnarne
anlaggde Lastagebryggor och sjöbroar få
gagnas, och Wisby stad deröfver icke ega någon
annan disposition, än till uppbärande
af det öfverskott, som vid hvarje års slut,
kan ffnnas efter bestridandet af de i förenämnde
afseende erforderliga kostnader,
hvaremot, i händelse brist uppstår, densamma
synes höra, efter en lika fördelning,
som förut egt rum, af hemmansegarne godt.
göras. Men, i afseende på Gottländska allmogens
befrielse från byggnad och underhåll
af de vid öns Landthamnar och inloppsställen
varande Strandridareboställen,
Eesv. och Ekon. Utsk. Betankanden. 4°7
anser Utskottet af de skäl, som, enligt hvad
ofvantill är anfördt, verkat deras anläggning
och ännu fortfara att vara gällande, sig icke
kunna tillstyrka någon förändring uti
allmogens skyldigheter i detta fall, sä länge
behofvet kan fordra bibehållandet af da
på öns kuster stationerade Tulluppsyningsmän.
—
Dock varder detta Betänkande, jemte
en ledamots särskildta utlåtande, Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
Vördsamt understäldt.
Stockholm d, 29 April 1823.
XJtdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Resvärs- och
EkonomiUtskott den 29 April 1823.
S. D, Herr Renning anförde: den tid
Gottlands allmoge erhöll tillstånd, att, till
lindring i forslingsbesväret, få afyttra sina
varor i närmast belägne landthamn, skedde
det nied förbehåll, att, på det Wisby Stad
icke derigenom måtte komma att vidkännas
någon förökad omkostnad eller ock
minskning i de staden tillhöriga intrader,
4o8 Besv, och Ekon., Ut sk. Betänkanäen.
allmogen skulle åtaga sig byggandet och
underhållandet af vid Landthamnarne nödige
Bro-Kar och Strandbevaknings Inspectersboställen,
men Wisby stad bibehållas
vid uppbärandet af de inflytande hamnoch
bropenningar. Då nu fråga är att tillstyrka,
det allmogen hädanefter skulle fä
uppbära och disponera de i Landthamnar«e
inflytande hamn- och bropenningar, kan
jag ej instämma i ett sådant beslut, utan anser»
att Wisby stad bör bibehållas vid de betingade
hamn- och bropenningarnas uppbärande,
så vida, efter Wisby stads äldstes
hörande, de ej villja en dylik deras rätt
frivilligt afstå, heldst Wisby stad i vidrigt
fall skulle komma i minskning af betingade
och påräknade intrader.
Ut Supra.
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
Beiv. och Ekon, Utsk, Betänkanden.
N:o 81.
Ankom den 10 Maj 1823-
Betänkande, rörande yrkade upphäfvande
af de stadganden, hvarigenom böter föreskrifvas
f ör dem, som förfallolöst uteblifva
från KronouppbördsStämmor och
de af RegementsSkrifvare utsatte uppbär
dsmö ten,
1 ®
detta ämne har Utskottet Från Hederv.
BondeStåndet fått emottaga 2:ne, under den
28:de sistl. Februari och den 3 påföljande
Mars, remitterade Memorial af Gustaf Gustafsson,
från Södermanland, som anfört, att,
ehuru den pligt af 12 sk., hvilken genom
Kongl. KammarCollegii Kungörelse den 18
Februari 1806 blifvit stadgad, för hvar och
en af allmogen, som, utan att förut hafva
aFbördat sina Krono Utskylder, förfallolöst
uteblifver från andra UppbördsStämman,
innefattar en rättvis näpst för den
tredskande, som eger förmåga att betala, synes
deremot ingen billighet linnas till dess bibehållande
för deni, som sakna tillgångar att
godtgöra sina Utskylder, och för hvilka
medellösheten väl gäller såsom skäl till befrielse
från utlagorna, men icke från böterne,
då dervid bristande utväg till deras erläggande
förvandlas till fängelsestraff, suni
4lQ Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
den försumlige måste undergå å Länshäktet,
till kännbart lidande för Staten, genom kostnaden
för hans införande dit och underhåll;
hvarföre Gustaf Gustafsson, med hvilken
öfrige fullmägtige från Södermanlands Lärt
sig förenat, yrkat, att den, som vid anställd
undersökning funnes oförmögen att betala
sina contributioner, mätte från den gtad-i
gade pligten befrias; och Magnus Jansson,
från Kronobergs Län, sorn med hemtad
anledning af den svårighet, som tinder
den närvarande förlägenheten i den ali-,
manna rörelsen möter Landtmannen, att kunna
förskaffa penningar till sina utskyldera
afbördande å bestämd tid, föreslagit, alt de
böter af i R:dr, hvartill de, som icke vid
första Uppbördsmötet till RegementsSkrifvarne
erlägga sina Räntor, merendels fällas,
matte försvinna; hvarförutan, och sedan Riksens
Ständers Lagutskott till Hederv- BondeStåndet
återlemnat ett dit remitteradt
Memorial af Carl Fredrik Berg från Bohus
län, innehållande förslag till ändringar
af åtskillige Lagens rum och särskilde författningar,
för den del detsamma rörde afskaffande
af pligt för den, hvilken icke vid
andra Uppbördsstämman anmäler sin oförmögenhet
till Kronontskylders godtgörande,
b ema Idta Riksstånd, genom remiss af d. 25
sistl. Mars, till detta Utskott i berörde om-*
ständighet öfverlemnat samma Memorial,
som för öfrigt till syftningen linnes lika
Besv. och ILkon. Utsh. Betänkandcn. 411
fried det af Gustaf Gustafsson afgifne, och
hvaruti, till grund lör upphörandet af ifrågavarande
pligt, anföres, att en anmälan om
saknande tillgång till skatters betalning synes
onödig och endast för den fattige ökar
lidandet genom tidsspillan.
Under öfverläggningarne om detta ärende,
har Utskottet tagit närmare kännedom
af de författningar, hvarigenom de öfverklagade
böterne blifvit stadgade, samt dervid,
rörande dem, som för uteblifvande från andra
Krpnouppbördsstämman äro påbjudne,
inhemtat: att, i anledning af förekommen
fråga om det ansvar, hvarmed vederbörande,
sorn försummade att antingen sjelfve eller
genom ombud inställa sig vid de utsatta
lYTantalsskrifningar, samt; vid sista uppbördsstämman
för det löpande uppbördsåret, måtte
anses, Kongl. MajugenomNådigtbreftilldess
och Rikets KammarCollegium, af den 15 Januari
1806, som Coliegium, genom Kungörelse
af den »8 Februari samma år till efterrättelse
fprständigat, i sednare afseendet förordnat,
att den bland de skattskyldige, som
från sista Uppbördsstämman, på de utsatte
och kungjorde tider, sig afhåller, skulle vara
förfallen till det i äldre Uppbördsförfattningar
utsatte tre Mark S.mt, eller numera
12 sk. vite; i hvilket afseende Kronofogden
uti de till denna förrättning utfärdade Kungörelser
bör införa det ansvar och vite, hvartill
den således försumlige gör sig skyldig
412 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclett.
och efter förrättningens slut, i Allmogens
närvaro, upprätta förteckningar å alla dem,
som dervid varit frånvarande, hvilka förteckningar
skola för Allmogen uppläsas och af
Häradsskrifvaren bestyrkas, hvarefter desamme
insändas till Konungens Befallningshafvande,
som, efter deraf erhållen del, eger förelägga
den sig försummat, att inom visa
utsatt tid, derest han ästundar varda hörd,
visa, om han gitter, det han varit af laga
förfall hindrad att sig inställa samt äfven utur
stånd,att fullmägtig anskaffa, hvarom anmälan,
af bevis beledsagad,tnåafhonomhos Kronofogden
få göras: men, derest sådant uraktlåtes,
eller urskuldandet icke varder lagligen
styrkt, har Konungens Befallningshafvande,
atl genast hos den försumlige låta uttaga det
försutne vitet, och, om åter förfallet är sådant,
att närmare undersökning erfordras,
förvisa målet till vederbörlig Domstol, som
då eger att dermed lagligen förfara.
I afseende deremot på böterne för försummandet
af Regementsskrifvarnes Uppbördsmöten,
innehåller 19 §. i 1733 års Regementsskrifvare
Instruction, att de Räntebetalare,
som vid första Aflöningsmötet i
Januari månad icke liqviderat och betalt fulla
räntan, böra vid tra Daler S:mt vite till
Krigsmanshuset och andreLiqvidations- eller
såkallade Restmötet i Februari eller i början
af Mars månad, sjelfva eller genom Fullwägtige
vara tillstädes och då ali rest betala
Besvi ock Ekon. ZJtsk. Betdnkanden. 413
eller med Tingsbevis sin oförmögenhet visaj
och genom Kongl. KrigsCollegii Kungörelse
den 5 Februari 1807 är, i grund af Kongl.
Majus. Nådiga bref till Collegium af den 13
Januari samma år, vidare förklaradt, att, i afseende
på vitets utsättande, i de af Regementsskrifvare
utfärdade Kungörelser, ora
sista afiönings-mötets förteckningars upprättande
å de dervid uteblifne Räntegifvare
samt uppläsande för Allmogen, rättigheten
till styrkandet af laga förfall för de frånvavarande,
samt sättet för vitets uttagande,
bör förhållas på enahanda sätt, som genom
Kongl. KammarColIegii förut åberopade kungörelse
af den 18 Februari 1806 är föreskrifvet*
DåUtskottethärefter
ingåttisjelfva profningen
af de väckte motionerne, har Utskottet
funnit, att, enär ändamålet med de stadgade
böterne för försummad inställelse vid andra
Uppbördsmötet måtte vara att derigenom
förmå de skattskyldige till frivilligt afbördande
af sina utskylder; men den åsyftade verkan
af dessa böter icke kan vinnas, i anseende
till dem, som sakna tillgång till de dem
påförde skatters godtgörande, synes all anledning
saknas, att utsträcka tillämpningen
af den bestämde straffpåföljden till skattskyldige
af sistnämnde slag, i anseende tili
hvilka den gällande författningen likväl
icke gör något undantag. Utskottet föreslår
derföre, att hvar och en skattskyldig, sorn,
4*4 oc^ Ekon. TJtsk. Betänkandért.
vid skeende undersökning, befinnes oförmögen,
att erlägga sina Utskylder, måtte
bfcf rias från lifgifvande af de genom Kongl;
KammarColIegii Kungörelse den 18 Februari
1806 utsatte böter af 12 sk, derest han vidanära
Uppbördsstämma!! icke anriiält och styrkt
detina sin oförmögenhet, samt att förty ingen
åtgärd till httagäöde af sådanö böter matte
fega rum* innan ofvanberörde undersökning
föregått, hvarom Riksens Högloflige Ständer
torde finna för godt, att hös Kongl. Majit;
anmäla deras Underdåniga önskan.
Genom hvad Utskottet ofvanföre upplyst,
är den irring vederlagd, att uteblifvande
från första aflöningstnötet, som af
Regementsskrifvaren hålles, är förenad med
böter, och, då föröfrigt det vite af 1 Rd.,
sorn för Restmötets försummande är stadgadt,
och hvarom Räntegifvare i de årliga
kungörelserna om desse möten böra underrättas,
synes desto heldre vara nödigt till
beredande af Räntornes afbördande i råttan
tan tid, sorn desse merändels äro anslagne
löntagare, hvilka icke hafva råd och tillfälle,
att utöfver tiden afbida deras erhållande;
så anser Uukottet sig icke kunna tillstyrka
bifall till yrkandet om samma vites upphäfvande,
och, i händelse verkligen, såsom
Magnus Jansson från Kronobergs Län
förmält, detsamma å något ställe skulle
hafva blifvit uttaget för frånvaron från första
aflöningsmötet, innefattar sådant en öf
-
Beni. och Ekon. Utsk. Betänkandeh. 4!5
Verträdelse af författningen, deruti den lidande
å vederbörlig ort kunnat berecia sig
rättelse, men hvarmed Riksens Högloft.
Ständer, emot 90 §. Regeringsformen, någon
åtgärd icke tillkommer.
Riksens Högloft. Ständers egen vidare
bmpröfning varder detta, jemte tvänne Ledamöters
särskildta utlåtanden, vördsamt
linderstäldt.
Stockholm, den 29 April a82§.
Utdrag af Frotocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs* och
EkonomiUtskott den 29 April 1825.
S. D. Comminister Flodin anförde: ”Då
uti Riksens Ständers Allmänna Besvärs-och
Ekonomiutskotts 3:dje Afdelning förslag
uppsattes till Betänkande tili ett från Hederv.
BondeStåndet, till detta Utskott, re*
tnitteradt Memorial, åsyftande annullerande
af stadgad föreskrift, att den af till staten
skattskyldige* som ej vid andra UppbördsStämman
vederbörligen styrker sin oförmö»
genhet att dessa utskylder utgöra, skall för
detta uteblifvande anses med 12 sk. böter,
4*6 Re sv. och Ekon. TJtsk. Bet ankan elen.
kunde jag ej med Afdelningen förena mig
uti tillstyrkande af bifall å denna motion,,
och torde mig tillåtas, att i ödmjukhet få
inför det Höglofl. Utskottet anföra, hvarföre
jag ansett i fråga varande föreskrift böra
fortfara i sitt förbindande kraft.
Det lärer vara nödvändigt, att för
hvarje handling af mera vigt bestämma en
viss tid. Härifrån har den så kallade Fatalietiden
för många fall uppkommit. Den,
som denna tid försitter, måste derföre rättvisligen
vidkännas sin skada. Om i fråga
varande föreskrift skulle, till sin kraft och
verkan, upphöra, synes mig, som också inga
Uppbördsstämmor mera skulle ega rum,
då det icke är ovanligt, att många menniskor
äro benägne att handla godtyckligt,
der ingen viteslag är öfver dem satt. Da
skulle mången gång i ofvannämnde ärende
infinna sig antingen i längre fram avancerad
tid, då det dem behagade, eller ock alldeles
uteblifva, hvilket skulle förmodligen
förorsaka oreda i sjelfva saken och ledsamma
följder för dem, till hvilkas tjenstebefattning
ofvannämnde Stämmor höra, heldst,
enligt hvad vid detta ämnes delibererande
blifvit upplyst, desse samma personer hafva
en sig förelagd tid, då de vid ansvar skola
inför sina förmän redovisa för iakttagandet
af sina åligganden.”
RiksdagsFullmägtigen från VasterNorrlands
Län Nils Strindlund yttrade: att han
Beit), och Ekon, Tjuk. Betänkanden.
ansåg böter för utcblifvande ifrån Hegementsskrifvares
Uppbördsmöten böra nedsättas
till den punct af 12 sk., som för försummande
af andra Uppbördsstämman är
stadgadt.
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
gCT—CT»»« i L . J—-
K: o 82.
Ankom den io Maj j 32.5°
betänkande, i anledning af föreslagne medel
till befordrande af gyinnastiske Ofningar.
I Memorial, hvilket af Högloft. Ridderskapet
och Adeln till Utskottet blifvit remitteradt,
har Grefve Posse, Carl IL, efter anställda
betraktelser öfver upplysningens varde
och följder för ett fritt samhälle, och
nödvändigheten, att med själskrafternas odling
förena den physiska uppfostran, yrkat
ett st-örre afseende på Gymnastik, såsom ic
Bihang
till BiksSt, Prot. lp-y fydt Snml. N;r 27,
4i8 Besvt och Ekon. Utsk. Betänkanden.
ke allenast nyttig för statsförsvaret, mert
ock väsendtlig för själens operationer och
det menskliga lifvet i allmänhet.
Det är således, enligt Grefvens ord,
icke i grund af inskränkta åsigter, utan a£
de vigtigaste och mest omfattande, i afseende
på medborgerlig bildning, ej mindre
än utvecklingen och befästandet af vår
lagbundna frihet, som han föreslår:
1:0 Inrättandet af kroppsgymnastik, sa
vidt möjligt, både på landet och i Städerne
öfver allt, der det finnes en Schola, ett
Gymnasium eller en Akademi för själskrafternas
vetenskapliga bildning.
2:0 Att den Studerande Ungdomen ovillkorligen
bör blifva förbunden, att dagligen,
under de årstider, som väderleken det tilla ter,
begagna de gymnastiska kroppsöfningarne på
dertill bestämda stunder, och under en dertill
utsedd Lärares ledning och inseende,
nied iakttagande af de systematiske principer,
som af vår förträfflige Gymnasiarch Ling
blifvit framställde, samt
3:0 Att ingen medborgare borde emottaga»
i ämbeten eller tjenstebefattningar, af
hvad natur som heldst, med mindre han
bunde framvisa betyg öfver genomgångna
gymnastiska prof.
Härvid har Herr Riben, Carl Wilhelm,
till Ridderskapets och Adelns Protocoll, den
21 Mars anmärkt, att han instämde, likväl
med inskränkningar, i Grefve Fosses åsigt
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 419
äf Gymnastikens värde; men trodda den icke
nyttig i första barnaåren, då sjeifvalde
lekar böra ega rum. Först vid 12 eller 13
ars ålder kan en rigtig Gymnastik begagnas.
Han anser derföre af yttersta vigt, att
gymnastiske öfningar införas vid alla Akademier
och Gymnasier, hvilket ock är anbefaldt,
och lärer verkställigheten endast af
bristande medel någorstädes vara fördröjd.
Att deremot ingen måtte antagas i Statens
tjenst; som icke genomgått en cours i Gymnastik
och deröfver företett bevis, anser
Herr Riben vara ett betänkligt förslag, som
innebär öfverdrift.
Herr Hartmansdorff, åugust, instämmer
i Herr Ribens uppgift om det redan vid de
offentliga Läroverken förordhade. Tror medel
till verkställighet kunna erhållas genom
användandet af Läro-Statetss tillgångar och
änsé£ det af Grefve Rosse åsyftade ändamål
vinnas, om man stadgade, det ingen finge
inträde i Statens tjenst, sorn ej vid offentligt
Läroverk blifvit bildad.
Grefve Posse, C. H., har i mundtligt anförande
af samma dag vidare förklarat sig
mot de, vid Motionen, gjorda anmärkningar.
Anledningen till densamma skall till
»tor del hafva varit, att den gymnastiska
inrättningen vid Linköpings Gymnasium blifvit
försummad, hvarföre, enligt Grefvens
förmodan, mera brist på vilja än på medel
lägger för afsigten hinder i vägen.
420 Besv. och Ekon. Vt sk. Betänkanden,
Herr Rosenblad, Bernhard, förklara?
sitt ogillande af Herr Tlartmandorffs princip,
det man borde genomgå de offentliga
Läroverken, för att erhålla tillåtelse att inträda
i Statens tjenst, hvarigenom föräldrar
skalle hindras, att för de barn, de amna
till ämbetsmannalifvet, välja den enskilda
undervisningen, om de ock ansåge densamma
bättre än den offentliga. Häremot har
Herr Hartm onsdorff förklarat sig icke villja
för tillfället afhandla denna fråga, såsom
liggande utom jdet egentliga ämnet; dessutom
hade hans yttran endast varit, alt
Grefve Posses afsigt kunde vinnas genom
en sådan, för inträdandet i tjenst, gjord fordran.
^
I särskildt utlåtande yttrar sig Herr
Mannerhjerta, TJ. C., mot Grefve Posses
oftanämnde vilkor för inträde i tjenst, och
anser det lyda under ett förhatligt prohibitivsystem.
Att anbefalla gymnastiska öfningar
för alla, vore ock olämpligt, då naturen
icke organiserat alla till lika färdigheter,
och sjukdomar äfven kunna hindra
verkställighet. Själens storhet är ock ofta
oberoende af kroppens styrka och vighet.
Ehuru Gymnastik är nyttig, och medel dertill
må användas, om de finnas, böra dock
dessa icke fråntagas annu nyttigare föremål.
Herr Mannerhjerta tror för öfrigt, att
efterdömen häruti verka mägtigt, och att
Be sv,, och Ekon. Utsk. Betänkande». 421
den goda saken framgår utan tvångslagar-
“
Herr Lefren, Johnn Pehr, tillkännagifver
sig ej tro det vara möjligt för ungdomen,
att med ihärdighet fortsätta sina
studier, utan att begagna Gymnastik. Sedan
denna blifvit vid Kongl. Krigsakademien på
Carlberg införd, hafva Cadetterne blifvit
friskare, lifligareoch kunna, genom de muntrande
afbrott, gymnastiska rörelser emellan
leetionerne gifva, längre uthålla med en
nu mera utvidgad läsning.
Slutligen har Herr Hartmansdorff upplyst,
att anstalter äro fogade till en mera
systematisk Gymnastikinrättning i Linköping,
än den Grefve Posse omtalat.
Motionen, och hvad till ämnet hörande
yttradt blifvit, har Utskottet tagit i öfvervägande
och får härmed afgifva sitt
Betänkande. Gymnastik är af obestridlig
nytta, och tillhör det en sednare tids företräden,
att hafva återfört den i sin länge
misskända eller uraktlåtna rättighet, att
utgöra en betydlig del af uppfostran. Om
ock den icke i sin fullständighet kan öfvas
med barnet, är det dock för detsamma
möjligt, att i sjelfva de första lekarne bereda
för-öfning till en mera systematisk utveckling
af kroppsförmögenheterna. Anvisning
härtill har man länge egt, och kan
till exempel anföras den berömda Tyska
Barualäraxen Gutsmuths Gymnastik för
Besv. och Ekon. Vtik. Betänkanden.
barn. Af (let förtroende, konsten redan
tillvunnit sig, är att vänta, hvad man ock
på flere ställen erfarit, att den äfven skalf
användas i den enskilda uppfostran, på.
hvilken staten icke eger att använda sin myndighet.
Vid flere fromma stiftelser för
barnålder, hvilka af enskilde bekostas och
vårdas, finnas gymnastiska inrättningar, och
har sig Utskottet bekant, att inom ett läu
icke mindre än fyra barnhus dermed ärq
föysedde. Någon statens åtgärd i detta afseende
synes Utskpttet således icke vara
alt vidtaga, Hvad åter statens allmänna
läroverk vidkommer, så är väl vid några
af dem Gymnastik i verksamhet; men, enär
flere sakna lärare och inrättningar för densamma,
anser Utskottet sig böra föreslå,
det Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit i Nåder täcktes anbefalla
Vederbörande, att uppgifva, om och hvilka
medel kunna på stället förefinnas, och att
öfver anvandandet göra förslag, hvilka af
Kongl. Maj:t komma att i Nåder pröfvas.
Skulle medel vara otillräcklige eller rent
af saknas, lärer Kongl. Majit i Nåder finna
för godt, att af Rikets Ständer begära
ett Statsanslag, på sätt Kongl. Majit i sin
Nådiga Proposition till Rikets Ständers
Statsutskott, angående Statsverkets tillstånd
och behof, af den 25 Januari innevarande
år* behagat öfverlemna en af GymnastikFöreståndaren
Ling gjord underdånig
Besv. och Ekon. Utsk. Betänknnden, 423
ansökning, att till härvarande Centralinstitutets
upprätthållande och fullkomnande, på
anförde skäl, undfå ett ytterligare anslag
till aflöning för underlärare vid Inrättningen.
—
Antaga Riksens Ständer, hvad Utskottet
såmedelst föreslagit, kommer en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t att i ämnet
afgå.
Hvad Grefve Posses Memorial i andra
puncten föreslagit, anser Utskottet till fullo
vara verkstäldt, heldst Kongl. Scholordningen,
af den 16 December 1820, föresbrifver
gymnastiske öfningar vid Läroverken på
bestämda limmar, och Kongl. Maj:t i Nådigt
Bref, till Consistorium, af den 14 November
sistlidne år, i Nåder täckts anbefalla, att
ingen må till offentlig Lärare i Gymnastiken
någorstädes antagas, utan att vara
försedd med ett af Centralinstitutets Föreståndare
utfärdedt betyg, så väl om sin
skicklighet i alla till Gymnastiken hörande
delar, hvarunder fäktning med sabel och
värja, voltigering på lefvande häst samt
simning inbegripas, som äfven om en bepröfvad
sedlighet, samt utan att derjemte,
på offentliga öfningssiällen, hafva undergått
Theoretisk och Practisk examen, åliggande
det Consistorieroe, att, i afseende pä Gymnastiska
Lärares antagande vid Scholorna
Och Undervisningsverken inom Stiften, ve
-
4?4 Besv. och Ekon. Thsk. Betankandent
derbörligen kungöra denna föreskrift sami
vaksamt handhafva verkställigheten deraf.
Skulle inga föreskrifter eller råd för undervisningen
i mindre Barnscholor i städerne
och på landet, om hvilka Kgl. Schöl*
Ordningen icke sig yttrar, komma att meddelas,
lärer uppmaning till vederbörande
icke underlåtas, att vid dem, så vidt ske
kan, Gymnastik användes.
Den fordran af visad skicklighet i Gymnastik,
Memorialet, i 3:dje puncten, ställer
för inträde i statens tjenst, anser Utskottet
mindre lämplig. Då ungdomen vid Läroverken
med alfvar hålles icke mindre
till de gymnastiska öfningarne, än till de
af annat slag, behöfves icke något särskildt
intyg öfver färdighet 1 denna del. De åter,
som ur föräldrars eller vårdares hus
anmäla sig såsom ämnen till statens tjenst,
utan att hafva öfvat Gymnastik eller vid
Läroverken af naturhinder och sjuklighet
icke deruti deltagit, kunna så mycket mindre
uteslutas från befordran till tjenst,
som utöfningen af gymnastisk kroppsfärdighet
tillhör det enskildta, sällan tjenstemannens
offentliga lif; för det förra är nyttig,
för det sednare icke kan hlifva ett allmänt
vilkor. Hvilket dock Riksens Högloff.
Ständers egen pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 29 April 1823.
Beiv. och Ekon, Utsk. BetSnkanden, 425
N:o 83.
Ankom den Io Maj 1823.
Betänkande, i anledning af väckte niotionen
rörande de i Riket vistande Judar.
I detta ämne har Utskottet från Hederv,
BondeStåndet fått emottaga särskildte Memorial:
Af Olof Månsson från Blekinge,
som efter en utförlig framställning af det
onda, som landet skall tillskyndas genom de
här bosatte Judar, och under yttrad farhåga
för dess vidare tilltagande genom den
jemt stigande starka tillökningen af deras
antal, yrkat deras förvisande ur Riket, samt
att den jord, som någon af dem, tvärtemot
det för Judarne utfärdade Reglemente, kunde
hafva förvärfvat sig, måtte staten hemfalla.
Af Anders Nilsson, från Östergöthland,
8omunderlemnaduppgift, att Judarne, oansedt
förbudet deremot, i Reglementet för dem af
d. 27 Maj 1782, allmänt begagna sig af Svenska
Tjenstehion, hvilka i deras tjenst vänjas
vid sysslolöshet, smak för lux, öfverdrifna
lönepretentioner samt liknöjdhet för religions-
och samhälls-pligter, föreslagit.
1:0 Att hvar och en Jude, somnubefinnes
hafva någon Svensk i sin tjenst och
derigenom brutit emot ett af de vigtigaste
stadganden i Reglementet, mätte anses bal
-
4e6 Besv, och Ekon. IJtsk. Retänkanäen.
va förverkat den säkerhet, i likhet med
Svenska Undersåtare, hvilken honom i grund
af Reglementets 52 §. icke med annat vilkor
blifvit förunnad, än att han borde ställa
sig Sveriges Lag och Regeringssätt jemte
Reglementet till obrottslig efterlefnad
samt följakteligen varda ur Riket förvisad,
2:0 Att den Jude, som hädanefter beträde*
att antaga eller nyttja någon Svensk
Undersåte i sin tjenst, måtte för hvarje person
åläggas böter af ett Hundrade Rd., angifvarens
ensak, samt derjemte ur Riket försändas;
och
3:0 Att då den tillåtelse, Judarne i Reglementets
24 § blifvit tillagd, att af andre Nationer
hysa och underhålla så mycken betjening
de behaga, möjligen skulle kunna
leda derhän, att ifrån andra Länder till
deras Tjenstehjon införskrefvos till sederne
alldeles förderfvade personer, hvarmed samhället
skulle blifva illa belåtet, Judarne fördenskull,
vid den i nästföregående moment
föreslagne påföljd, äfven måtte förbjudas,
att i sin tjenst antaga Utländningar,
hvaraf den fördel ansetts böra inträffa, att
Judarne, nödgade att genom kroppsarbete
härda sig, skulle blifva användbara i Svenska
armeen, då biträde af dem kunde påkallas,
samt af Olof Håhansson från Elfsborgs
län, som hemställt.
1:0 Att, då, genom den af Judarne utvidgade
fabricationen af bomullsväfnaden,
Bgsvi och Ekon. Utsk. Betänkanden. 427
siien i synnerhet medelst den stora tillgängen
derå, som Judarne utifrån genom lurendrejeri
inbringa i landet, den inhemska
Jinneväfnaden blifvit mindre begärlig, och
hågen för linodling med detsamma qväfd,
Judarne alldeles mätte förmenas, att i landet
införa varor och tyger af bomull.
2:0 Att, då bomullsgarns varons kringspridande
i landet af Judarne ganska mycket
underlättas, genom den frihet de ega,
att på sina täta resor, städerne emellan,
begagna Gästgifvarskjuts, hvarvid ock allmogen
ganska myqket besväras, genom deras
tungt lastade vagnar, Judarne hädanefter
icke matte ega rätt, att förhjelpa sig genom
landet annorlunda än medelst beting; och
3:0 Att förbudet för Judar, att besitta
fast egendom å landet måtte ytterligare
skärpas, enär erfarenheten visat, att detsamma
sorn oftast blifvit öfverträda
Då Utskottet till granskning förehaft detta
mål, har Utskottet icke kunnat undgå att taga
närmare kännedom af de öfverläggningar, som,
vid 1815 års Riksdag, föranleddes af de då med
särdeles ifver framställde klagomål emot
Judarne. Den allmänna och lifliga uppmärksamhet,
som denna fråga då tilldrog
sig, och den korta tid, som sedan framflutit,
hafva utan tvifvel ännu hos Riksens
Höglofl. Ständer bibehållit minnet deraf,
och, ehuru Utskottet således anser sig icke
ega behof, att här framlägga en teckning
42Q Beiv. och Ekon, Utsk. Betänkanden,
af förhållandet med ämnet vid nämnde
Riksdag, bör Utskottet emedlertid icke underlåta
att anmärka, att den foglighet, som
Riksens Ständer ådagalade vid frågans slutliga
afgörande, hvarvid Riksens Ständer
stadnade i det beslut, att endast hos Kongl.
Majit anhålla, det Judar framdeles icke
måtte få i riket inflytta, egenteligen härledde
sig ifrån Riksens Ständers fattade öfvertygelse,
om grundlösheten, eller åtminstone
öfverdriften i de Judarna gjorde svåra tillvitelser;
en öfvertygelse, hvaruti Utskottet
afven nu för sin del instämmer.
Historien saknar icke exempel af händelser,
då hela folkskaror våldsamt blifvit
utdrifne eller igenom anställde förföljelser
tvungne att utvandra; men, då häfderna med
afsky och ovillja tecknat dessa händelser,
dem Statsklokheten i alla tider också ogillat,
synes man deraf endast böra hemta en
varning emot, icke en uppmuntran till enahanda
förfaranden, hvilka till nationens heder
ej heller förut inom Sverige egt rum.
Det torde likväl, vid besvarandet af Olof
Månssons yrkande om Judarnes förvisande
ur riket, göra till fyllest, att erindra, att
deras bosättning och vistande härstädes
grundar sig på ett med staten afslutadt ordentligt
Contract, som enligt rättsläran icke
kan häfvas, utan att vara förverkadt, och
hvars bibehållande i sin kraft, nationens
värdighet och anseende dessutom fordra.
Besv. och Ehon. Utsk. Betänkanclen.
Af icke liten vigt är derjemte den omständigheten,
att genom Judarnas förvisning flere
millioners vär<Je skulle utgå ur landet och
Statens inkomster genom minskningen af
de Contributioner, som af Judarne erläggas,
betydligen nedsättas, till en ytterligare börda
för Rikets öfriga Skattdragande, som
med fortfarande lika Statsbehof skulle nödgas
fylla bristen. Flere skäl, dem Utskottet,
med åberopande af särskildta Utskottets
vid 1815 års Riksdag i ämnet afgifne Bebetänkanden,
anser öfverflödigt att upprepa,
framställa sig härförutan till förkastande
af det af Olof Månsson föreslagne steg,
hvilket Utskottet derföre ock afstyrker, såsom
våldsamt och orättvist till sin natur,
ofördelaktigt i sina följder och för öfrigt
oförenligt med den närvarande tidens välvilliga
och liberala tänkesätt.
Någon inskränkning i de fri- och rättigheter,
Judarne, i följd af Kongl. CommerceCollegii
Reglemente för dem af den 27
Mars 1782, åtnjuta, finnér Utskottet icke
helier böra ega rum, enar vissheten om deras
orubbade besittning föranledt Judarnas bosättning
i Riket; och, i följd häraf, kari Utskottet
icke styrka tiil bifall, hvarken dertill,
att Judarne i allmänhet måtte förbjudas drifva
handel med Bomullstyger, eller att do
till sin betjening icke skulle få begagna sig
af personer af fremmande Nation, deraf i
alla fall ingea våda för samhällets belastande
430 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkancleiii
med skadliga medlemmar kan uppsta, enär*
genom nu gällande författningar, tillräckliga
säkerhetsmått äro tagne emot obehörige
personers inflyttning i Riket,
I afseende på hvad som blifvit anmärkt*
rörande Svenska tjenstehjons antagande i
Judars tjenst, får Utskottet upplysa, att
Kongl. Majrt i Nådig Skrifvelse till Dess och
Rikets CommerceCollegium* af den ö Maj
1792, medgifvit judarna en slik förmån;
Och, då af skäl, som nyss är anfördt, Utskottet
anser sig icke kunna tillstyrka något
upphäfvande af den såmedelst Judarna*
för längre tid tillbaka, förunnade rättighet*
att till sin betjening få gagna personer af
Svenska nationen, Anner Utskottet något
yttrande icke erfordras, öfver hvad i sammanhang
med denna fråga blifvit yrkadt.
Det har likväl icke kunnat Undgå Utskottets
uppmärksamhet* att, ehuru Judarne,
genom 1782 års reglemente, äro förbjudne
att bo och vistas annorstädes* än i de
för deras etableriflg upplåtne 3:ne städer,
Stockholm, Götheborg och Norrköping samt,
med särskildt tillstånd för vissa judar, äfven
Carlskrona, eller att å landet färdas vid
andra tillfällen, än då de, med vederbörligt
pass försedde, äro stadde på resor rikets
städer emellan, samt i reglementet dem
endast blifvit medgifvet, att i berörde städer
förvärfva fast egendom, och det i följd
häraf mäste ansea vara desto heldre stäldt
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden. 431
Utom allt tvifvel, att rättighet till egande och
besittning af fastighet å landet icke fean tillkomma
dem, som, bland de i reglementet
Judarne tillåtne handteringaf, icke finnas
uppgifne jordbruk och bergsbruk; så har
likväl något bestämdt förbud häremot, hvarken
i reglementet elier de örn Judarna
sedermera utfeomne särskilde författningar,
blifvit meddeladt, i anledning af hvilken
Saknad vederbörande lära hafva ansett sig
icke vara behörige, att lägga hinder i vägen
för lagfart af köp om jord på landet,
samt der belägne Bergsbruk, Manufacturinrättningar
och andra lägenheter, som af
Judar blifvit afslutade; och hemställer derföre
Utskottet, att Riksens Högloft. Ständer
måga hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, genom en allmän författning, ett
slikt förbud måtte stadgas, samt domare
vid ansvar förständigas, att hädanefter icke
bevillja uppbud och fasta å fastigheter på
landet, försålde åt judar. Men, hvad beträffar
sådane fastigheter, de der nu af Judar
innehafvas, sä finner Utskottet, långt
ifrån att gilla Olof Månssons förslag, om
deras indragning till staten, sig icke kunna
tillstyrka någon förändring i besittningsrätten
derå, i nu varande egares och deras
arfvingars hand, så vida densamma blifvit
lagligen bekräftad, hvarjemte Utskottet föreslår,
att de personer af Judiska nationen,
som låta döpa och i Christna läran uppfo
-
4$2 Ben), och Elson. Ut sk. Betänka/iden»
strå sina barn, böra tillaggas oinskränkt ät»
njutande a f Svensk medborgare rätt och
således äfven undantagas från det allmänna
förbudet mot besittning af fast egendom å
landel; dock så, att endast de till Christna
kyrkan öfvergångna barn af sådana Judar
må i egandet af fastighet å landet få efter»
träda sina fäder.
I öfrigt har Utskottet, med billigande
af den klagan, som föres deröfver, att lundarne
å landet kringresa och derunder utprångla
och kringsprida i synnerhet luxarticlar,
hvarigenom allmogen i synnerhet vänjes
vid ett skadligt öfverflöd, ansett sig böra
R. H. Ständers godtfinnande underställa,
om icke med den önskan, Utskottet redan
föreslagit R. H. Ständer, att för Hans Maja;
i underdånighet framlägga, äfven kunde
förenas den, att Kongl. Maj:t täcktes upplifva
och förnya det, efter utseende, nu
mera i förgätenhet hragte förbudet i JudeReglementets
19 och 20 §§., att ingen Juda
må på landsbygden kringfara och derunder
eller å oloflige resor emellan Rikets Städer
handel drifva, samt att vederbörande måtte
strängeligen anbefallas att häröfver noga
hand hålla.
Att, såsom Riksdagsmannen Olof Håkansson
yrkat, Judarne måtte anses förbundne',
att på resor forthjelpa sig genom
beting, instämmer icke med den tanka, Ut
-
Best), och Ekon. Iftsk. Betänkanåen, 4,33
skottet hyser, att säkraste eontrollen, emot
obehörig handel af dem, vinnes derigenom,
att de färdas de emellan Gästgifvaregårdarne
varande allmänna landsvägar, från hvilka
de åter öfta skulle få anledning att afvika,
om de på förenämnde sätt nödgades
fortskaffa sig; och hvad beträffar Olof Håkanssons
klagan deröfver, att Judarne på
resor vanligtvis medföra tungt lastade vagnar,
så saknas icke bestämmelse, i SkjutsFörordningarne,
om den tyngd, sorn vid
skjutsning för hvarje häst bör beräknas,
hvarigenom således tillräcklig säkerhet är
beredd emot Allmogens allt för stora besvärande
vid skjutsningens utgörande,
Sist har Utskottet, i anledning af hvad
Anders Nilsson anfört, rörande Judars användande
vid armeen, ansett sig böra upplysa,
att de 1 riket vistande Judar icke äro
uteslutne från deltagande i allmänna Beväringsskyldigheten,
och att jemväl, sedan dess
införande, de ibland dem, som tillhört den
föreskrifna åldern, lika med andra Svenska
inbyggare, blifvit i de årliga anleckningsarnllorne
öfver Beväringen upptagne samt
vid de hällne vapenöfningarne sin beväringspligt
fullgjort.
Riksens Hdglofi. Ständers egen vidare
ompröfning varder detta Betänkande, jemte en
Bihang till HikiSt. Vrot. ijjgg, &:de Sami. N:r 28.
434 Beni. och Ekon. Vtsk. Betänkanden.
Ledamots särskildta utlåtande, vördsamt ttn«
dersläldt.
Stockholm, den 3 Maj 1823.
XJtdrag af Protocollet, hållet uti Rikseits
Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtshott, den 3 Maj 1825.
S. D. Herr Benning anförde: ”Jag kan
ej dela den tankan, det fördelen af Judars
qvarblifvande i riket behöfver eller lämpligen
bör motiveras, såsom Betänkandet innehåller:
Att genom Judarnas förvisning flera
millioners värde skulle utgå Ur landet och
statens inkomster genom minskningen a£
de Contributioner, som af Judarne erläggas,
skulle blifva en ökad börda för Rikets öfriga
Skattdragande. — Äfven anser jag
lämpligare att anhålla hos Kongl. Maj:t i
underdånighet, om utfärdande af ett nytt
Reglemente för Judarne, som ej mindre upp»
toge den särskilda tillåtelsen för vissa Judar
att bosätta sig i Carlskrona, än äfven
o,‘ck ett sednare tillstånd för Judar, att få
begagna annat tjenstefolk än af deras trosbekännelse,
tillika med de nu föreslagna förändringarne,
heldre än att utfärda en sär»
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
fcbild författning, för hvad som ban blifva
en följd af denna underdåniga anhållan.
Ex Protocollo.
A. Fryxell*
N:r 84*
Ankom den 10 Maj i823"
Utlåtande, rörande väckte Motioner i afseende
på ArbetsCommenderingar af indeida
Armeen.
Uii afgifne och af Hederv. BondeStåndet,
iill Utskottets handläggning, remitterade
särskildte Memorial af Erih Pehrsson, Carl
Henricsson Bergman och Lars Ericsson,
från Gefleborgs län, har blifvit yrkadt: dels
ett fullkomligt upphörande af indeldte regementernes
beordrande till allmänna arbeten,
dels vidtagandet af den inskränkning
häruti, att soldaten för sådant ändamål icbe
måtte, commenderas utom hvarje regementes
Stånd, och dels att för upptagande
och odling af de betydliga kärr, mossar
Och annan för närvarande ofrugtbar mark,
åom inom Helsingland skola Annas, örtens
436 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
indeldte manskap måtte få användas emos
den betalning derföre, som kronan vanligen
vid arbetscommenderingar består.
I förstnämnde afseende har, såsom skäl,
blifvit anfördt: att, då indelds soldatens
tjenstgöring, genom de ofta påkommande
arbetscom men derin garn e, i sednare tider, blif»
vit mycket försvårad, han nu mera 'alltid
fordrar högre lega och bättre löningsvilkor,
än fordom, hvarigenom Rotehållare öfver
höfvan betungas; samt att, då marcherne
till och ifrån dessa commenderingar, särdeles
för soldaterne i de norra orterne,
xnerändels äro långväga och företagas på
de tider af året, då vägarne äro uppfyllda
med snö och väta, soldaten ofta skadas tili
lif och hälsa, hvaraf täta afgångar inträffa
till kännbar förlust för Rotehällaren, som
genom de ofta förnyade legomålen får vidkännas
dryga kostnader; hvarförutan blifvit
andraget, att, då de inom riket varande arbetshus
och fästningar äro uppfyllde med.
en mängd personer, som ligga staten tili
last, lämpligast syntes vara, att desse blefvo
använde till besörjande af alia större företag,
i händelse, hvilket likväl blifvit bestridt, dessa
företag, hvilka vanligen genom enskildta
bolag och för en enskild vinning utföras,
skulle anses af staten böra understödjas med
arbetsmanskap.
De framställde skälen för yrkandet, att
äirbetscommenderingar icke mätte sträckaa
Besv. och Ekon. ZJtsk, Betdnkanden. 457
utom hvarje regementes stånd, hafva blifvit
hemtade dels från de förmenta svåra
påföljderne för soldatens hälsa, af långväga
och till tiden icke afpassade marcher, dels
derifrån, att soldaten, qvarstadnande inom
sin egen ort, skulle lemnäs tillfälle, att efterse
sin hushållning, ofta nog vidlyftig derigenom,
att särskilde lägenheter blifvit lemnade
honom till uppodling, och dels derifrån,
att, om soldaten användes till arbete
endast inom kretsen af hans regemente,
hvarje landsort, i ett jemnt förhållande, skulle
kunna påräkna biträde till strömmars
upprensning samt vattenaftappningar, hvaraf
i synnerhet Helsingland skall ega ett
särdeles behof, emedan icke blott, genom
Ljusne Elfvens öfversvämningar, flere hundrade
tunneland redan odlad jord årligen,
skadas, utan ock betydliga, nu af vatten
fördränkte, sträckor erbjuda sig för odlingshågen,
med utsigt för de förmånligaste resultat;
och är i sammanhang härmed yrkadt,
att strömrensningsmedlen, fördelade på hvarje
ort, der de nyssnämnde förhållanden
inträffa, måtte, i förening med bidrag a£
jordegarne, till slike företag användas.
Slutligen, och i afseende på förslaget,
att de inom Helsingland varande myror,
kärr och mossar samt andre ofrugtbara
trakter måtte af kronans manskap i orten
få bearbetas mot betalning af jordegarne
och efter derom skedd anmälan hos Kon
-
438 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanderf.
qngens Befallningshafvande eller annor ära?
hetsman, har blifvit uppgifvet, att orter}
saknar egna arbetskrafter till utförande af
sådane företag, hvilka likväl, både genom
den positiva vinsten af en ökad afkastning
och den negativa fördelen af klimatets förbättrande,
förtjena största uppmärksamhet.
Öfver dessa särskildte påståenden och
förslag går Utskottet nu att yttra sig; och,
hvad först beträffar den indelde soldatens
fullkomliga befrielse från arbetscommenderingar,
så får Utskottet upplysa, att, aå
väl vid 1815 års som 1817 och 1818 årens
Riksdagar, motioner blifvit väckte om Helsinge
och Vestmanlands regementers fritagande
från arbete vid Götha Canal, öfver hvilka
Motioner detta Utskott, efter erhållen
remiss, afgifvit utlåtanden samt deruti,
bland annat, förklarat, att, då, enligt 14 §• i
Kongl. Majlis och Riksens Ständers fastställde
Regeringsform, d. 6 Juni 1809, Rikets
krigsmagt vore ställd under Hans
Ma.jst Konungens eget omedelbara befäl,
och Kongl. Majit således vore berättigad
att deröfver råda, på det sätt Kongl. Majit
för Rikets bästa funne tjenligast, Utskottet
ansåg någon pröfningsrätt Riksens Ständer
icke tillkomma, i härmed gemenskap egande
ämnen, hvarföre, och med| åberopande af,
de flere skäl, som härvid särskildt förekom-;
me, ej mindre i afseende på Götha Canals
arbets bedrifvande, genom kronans manskap.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänk anden. 439
jin frågan om olän.pligheten af undantag
ifrån arbetscommendei ingar för ofvannämnne
2 Regementen, Utskottet afstyrkte bifall
å de gjorde motioner; hvilket ock af Riksens
Stander sedermera gillades.
Den synpunct, hvarunder Utskottet bor
betrakta den nu åter väckte frågan, är således
redan af Riksens Höglofliga Ständer
bestämd; och Utskottet skulle fördenskull
icke anföra någon annan gnind för afslag
derå, om Utskottet härvid icke tillika kunde
åberopa svårigheten, om ej omöjligheten,
att annorlunda, än genom arbetscommenderingar
af indelade armeen, utföra större förelag,
hvilka för det allmänna medföra väsendtlig
nytta. Den tid är kommen, då Nationen,
ej meraräknandeforsin tillhörighet det
land, som fordom bistod densammai fyllandet
af åtskillige dess behof, börjat känna nödvändigheten,
att inom Rikets eget sköte
skapa medel till sitt ekonomiska sjelfbestånd,
och med denna känsla har oclc
omtankan vaknat, att uppsöka och begagna
de källor, som kunna bereda detsamma.
Det torde icke kunna nekas, att betydligare
odlingar, sorn öka productionen, och
öppnandet af nya eller förbättrandet af gamla
Communicationer, genom strömrensningar,
canalgräfningar och väganläggningar,
hvilka åstadkomma möjlighet för förut otillgänglige
orter, att sprida öfverflödet af sina
producter till ställen, der dessa saknas el
-
440 Besv. och Ekon. Vtsk. Betänka/iden.
ler icke finnas i tillräckligt stor mängd,
hufvudsakligen dertill bidraga} men, om
man ock medgifver detta, och man jemväl
beviljar frikostiga understöd för vinnandet
af des>a ändamål, skulle man ändock icke
hafva gjort nog, så länge man ej sörjt för
tillgången på den arbetskraft, som till
företagen erfordras, hvilken, i ett sä glest
beboddt land sorn Sverige, icke genom enskilde
bemedlingar och beting kan till behöflig
qvautitet samlas.
I öfrigt kan icke Utskottet undgå atfc
upprepa, hvad förut till vederläggning af de
förmente olägenheterne af Soldaters cornmenderande
till allmänna arbeten blifvit
yttradt, nemi. att Soldater, som till dylike
och andre allmänna företag couimenderas,
dervid ega tillfälle att inhemta kännedom
om och uppöfva sig i arbete, hvarmed de
icke blott, i sine hemorter, till egen vinning
ochinnevånarneslättnad, kunna betjena dessa,
utan ock i fält stundom komma att sysselsättas,
samt att arbetscommenderingar, långt
ifrån attförsämra soldatens vilkor, efter erfarenhetens
vittnesbörd, lemna honom tillfalls
till förtjenst vida utöfver kostnaden för hans
underhåll, hvarigenom således en verkelig
vinst honom tillskyndas; och får Utskottet
härtill särskildt lägga, att, enligt hvad Utskottet
har sig bekant från många orter,
Soldater, som en gäng varit till Canalarbeten
eommenderade, sedermera sjelfmant infim
-
TSesv. och Ekon. Utsk> Betänkanden. 441
rit 6ig dervid, hvilket tillräckligen synes
bevisa, att commenderingarne icke innefatta
någon tunga för Soldaten.
Hvad beträffar förslaget, att till allmänna
arbetens verkställande använda de å fäst»
ningarne och arbetshusen varande brottslingar
och syssellöse personer; så, och enär
ifrågavarande personers försättande utom det
tvång, som funnits nödigt för bevarandet af
andras säkerhet till person och egendom,
samt deras utspridande i landsorterne skulle
vara i högsta grad betänkligt, och berörde
förslag dessutom står i rak stridighet med
dem, som åsyfta ytterligare säkerhetsmått
emot lösa personers kringstrykande ooh uppfinnande
af medel till de öfverhand tagande
brottens förminskande, anser Utskottet
samma förslag icke förtjena något afseende.
Genom hvad Utskottet i början af sitt
utlåtande yttrat, har Utskottet äfven besvarat
den Motion, som afser inskränkning uti
rättigheter till indelde soldatens commenderande
till allmänna arbeten; och i afseende
på yrkandet, att kronans manskap i orten
måtte få användas till aftappning och
uppodling aE de inom Helsingland varande
betydliga kärr och mossar, får Utskottet,
åberopa det särskildta utlåtande, Utskottet
i anledning af en af Johan Andersson från
Skaraborgs län väckt och till gemensam
handläggning af Stats- och Ekonomiutskotten
remitterad fråga, om åtgärders vidta
-
442 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
gande till befrämjande af Mossodlingar,
afgifvit och med StatsUtskottet communicerat,
och hvaruti Utskottet tillstyrkt, att,
under vissa uppgifna vilkor, aftappning ftf
vatlendränkt odlingsbar mark, af större omfattning,
tua i allmänhet genom arbetscommenderingar
af indelde armeen verkställas,
Hvad slutligen angår förslaget, att understöd
af StrömrensningsmedleD måtte lemnäs
företag af nyssnämnde beskaffenhet,
samt dessa medel, i förhållande till orternas
olika behof, fördelas dem emellan, så
anser Utskottet sig böra förklara, att, sedan
de allmänna grunderna för berörde
medels användande blifvit af Riksens Höglofl.
Ständer fastställde, och medlen derefter
till Kongl, Maj:ts Nådiga disposition öfverlemnade,
Riksens Ständer icke böra eller
kunna i någon speciel befattning, i afseende
härpå, ingåj och måste förthy frågan om
understödet hos Kongl, Maj:t i vederbörlig
ordning anmälas.
Då Utskottet, i följd af hvad nu anfördt
är, icke kunnat tillstyrka någon åtgärd,
i anledning af de väckte Motionerne,
får Utskottet dem till afslag anmäla; Hvilket
dock Riksens Högloft. Ständers egen
upplysta pröfning vördsamt underställe!!.
Besy. och Ekon. Tjuk. Betänkanden, 443
N:r 85-
Ankom den 14 Maj 1823.
betänkande, i anledning af vacht fråga
om en alinida Klädförordnings utfärdande.
U"ti ett fran Höglofl. Ridderskapet och A*
deln, till Ekonomiutskottets behandling, remitteradt
Memorial, har Herr Lövenström,
/., till förekommande af den inom fäderneslandet
herrskande nöd och förlägenhet,
hvilken, enligt Herr Lövenströms tanka, egentligen
härleder sig från den smak för
lux och öfverflöd, som så allmänt tagit öfverhanden
frän den högsta till den lägsta,
såsom medel föreslagit, att Riksens Höglofl.
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
måtte begära utfärdandet af en allmän
klädesförordning, hvari förbjödes, så vidt
möjligt vöre, all förbrukning af sådane va*
ror och efFecter, som äro af utländsk tillverkning;
i afseende på öfverträdandet af
hvilken förordning en sådan ansvarighet
borde ege rum, som vore för ändamålet
tjenlig och för brottet lämplig, hvilket, efter
Herr Lövenströms mening, säkrast vunnes
derigenom, att ingen ämbetsman, vid
förlusten af sin tjenst, och ingen Adelsman,
Utan att förlora sitt Adelskap, kunde bryta
444 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkcanden.
ir.ot densamma; Och borde mannen alltid
bestraffas för dess familles öfverträdelse! af
Förordningens föreskrifter.
Utskottet har tagit detta i behörigt öfvervägande
och tror sig icke genom någon
vidlyftig framställning behöfva fästa Riksens
Höglofl. Ständers uppmärksamhet derpå,
att ändamålet med hämmandet af lax
och öfverflöd sällan kan genom directa förbud
lämpligen vinnas, aldraminst när tvånget
skall sträcka sig ända till en bestämd
föreskrift, huru man borde kläda sig. Erfarenheten
har äfven inom vart fädernesland
visat, huru litet på denna väg är att
vänta. Ett strängt förbud, med dermed förknippadt
svårt ansvar, måste ailtid vara
föranledt af någon vigtig moralisk grund,
som likasom berättigar dess tillvarelse, om
det icke antingen skall öfverträdas eller förlöjligas.
Men det torde vara svårt, att i
allmänna opinionen bereda någon moralisk
grund, tillräckligt motsvarande det ansvaret,
att en medborgare skulle förlora allt förtroende
af Konung och Likar, och en Adelsman
sine ståndsrättigheter, derföre att
han sjelf eller någon af hans familia burit
en klädnad af utländsk tillverkning.
Det ändamål, Herr Lövenström åsyftar,
måste uppnås på annat sätt. Genom goda
efterdömen af tarflighet och framför allt
genom en jemnt underhållen patriotisk och
nationell anda hos folket, skall den skadli
-
Best), och Ekon. Etsk, Betänkanden. 445
ga luxen och öfverflödet vida bättre förekommas,
än genom ovillkorliga förbud,
som aldrig förfela att göra sig förhatliga.
Utskottet, som på dessa grunder anser
sig icke kunna tillstyrka Riksens Höglo!!.
Ständer att bifalla Herr Lövenströms ifrågavarande
motion, öfverlemnar dock vördsamt
denna sin mening till Riksens Högloft.
Ständers eget upplysta afgörande.
Stockholm den 9 Maj 1825.
N:r 86.
Ankom den >4 Maj 1823<L
Utlåtande, i anledning af Herr Lolls motion,
om nyttan af marcher för armeen
och sättet att derigenom befordra per.-  ningecirculationen.
"Uti ett från Ridderskapet och Adeln, till
Ekonomiutskottets behandling, remitteradt
Memorial, har Herr Toll, Florus, till vinnande
af penningarnes kringspridande till
otterne, samt soldatens beredande för fält
-
446 Bes v. och Ekon. Utsk. Betankanden.
lefnäden, föreslagit, att Svenska armeen,,
sorn, i synnerhet hvad den indelde troppen
angår, i fredstider är ovan vid långa marcher
och dermed förenade mödor, borde,
för att utgöras af rigtige soldater, esomoftast
göra marcher från sin hemort till rikets
aflägsnaste provincer, derunder soldaten
icke skulle alfones med proviant in natura,
utan med penningar, hvilka han finge
till sin egen nytta använda,
I sammanhang med detta Memorial,
hade äfven, från Högled. Ridderskapet och
Adeln, till Utskottet blifvit öfverlemnadt ett
anförande af Herr Klingstedt, R. som
anser Herr T olls förenämnde förslag vara,
i anseende till saknade tillgångar, icke verkställbar!
och dessutom för landet skadligt,
genom de dermed förenade inqvarteringar
och transporterandet af tropparnas tross.
Herr Klingstedt tror deremot ett vida förmånligare
sätt, att bereda penningarnes
kringspridande i orterne, vinnas derigenom,
att Riksens Höglofl. Ständer genom nödige
anslag sätta Kongl. Majit i tillfälle, att
anbefalla fortsättningen af de påbegyndta
och till en del fullbordade Canal- och
Strömrensningsarbeten, samt begagnandet af
Lappmarkens rika malmtillgångar.
Efter föregången pröfning af hvad sålunda
blifvit hemstäldt, får Utskottet vördsamt
anföra, att det icke kan inse och finna
de fördelar, som Herr Toll lofvat sig
Best), och Ekon, Utsk. Betånkanäen. 447
äf ifrågavarande förslag. Det kan väl icke
nekas medföra sin nytta, att tillfälle till
rörelse beredes för den indelde soldaten;
men så lära dertill andra mera tjenliga
Utvägar finnas. Att deremot detta ändamål
skall vinnas genom en betydligen Ökad utgift
för Stålverket, genom för allmänheten
besvärande inqvarteringar och transporter
af tross m. m., finner Utskottet så litet
förenligt med en göd hushållning och nuvarande
tids penningeförlägenbet, att Utskottet
å denna Herr Tolls Motion icke
kunnat lemna något afseende.
Beträffande Herr Klingsiedts önskan,
att nödige medel skulle anslås för fortsättningen
af påbegyndte canal- och strömrensningsarbeten
samt begagnandet af Lappmarkens
rika malmtillgångar, föranlåtes
Utskottet tillägga, att, då anslag till det
förra af dessa ändamål redan för detta
är bevilljadt, och Utskottet i afseende
på det sednare kommer, att, till följe
af derom inkomne motioner, afgifva särskildt
Betänkande, anser Utskottet något
ytterligare Utlåtande, rörande hvad Herr
Klingstedt föreslagit, icke vara af nöden.
Dock varder detta Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 9 Maj 1823.
448 Besa. och Ekon, Vah. Betanficmdeti.
N:r 87.
Ankom den 14 Maj ig2$.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga, rörande
Soldaters skyldighet, att underhålla
Soldatetorpen med mera.
Fian Hederi*. RondeStåndet har till detta
Utskotts åtgärd blifvit remitterade särskild»
te Memorial, dels af RiksdagsFullmägtigen,
från Jönköpings län, Johannes Jarsson, som
föreslår, att de syner å Kneckte • och Husartorp,
hvilka förrättas af regementernas
befäl, måtte, såsom förorsakande kostnad
och tidspillan med flere olägenheter, upphöra,
och att frågan om torpens underhållande
måtte anses såsom en enskild sak e~
mellan Roten och Soldaten, i följd hvaraf
klagomål öfver ouppfylide skyldigheter i
dessa fall borde vid domstolen anföras, samt
syn, som af tvänne Nämndemän skulle verkställas,
ej ega rum, förrän Domstolen funnit
sådant af nöden;
dels ock af RiksdagsFullmägtigen från Carlstads
län, Daniel Nordqvist, som yrkat:
1:0 att Soldaterne vid inöeidte Regementerne,
då de äro vistande inom landet och
på Roten, måtte åligga att sjelfve hålla
Soldattorpen och husen derå vid magt, samt
uppköra de dertill hörande åkrar och tiip *
Bisv* och Ekon. tjtsli. Bnankanclén. 44$
|jör, ntan Rotehållarnes kostnad och betungande:
2:0 alt de vanliga syner å Soldattorpen
hädanefter måtte få hållas, utan
att Regementsofficerare nödvändigt behöfde
dervid vara närvarande, emedan Holarne nu
skulle förorsakas dryga och onödiga kost»ader,
då de vid sådana tillfällen måste
etan betalning skjutsa Officerarna ofta flera
»lil derifrån; 3:0 att Rotarns dels vid soldaters
tillträde och afgång, dels då denr.8
sednare vansköter bostället och husen* samt
dels då han anser syn nödig* måtte ega rätt
fttt sjelfve genom Länsmannen i orten och
a:ne Nämndeman låta förrätta syn å soldafeetorpen,
och att, i händelse tvister skulle
inträffa, de samma då måtte upptagas och
afgöras af Häradsrätten, samt 4:0 att det
icke borde vara Officerare och befälet tillitet,
att till do rustandes stora skada vråka
hagon soldat ur fjensten annorlunda än föreskrifvet
är, efter behörig pröfning viri ds
vanliga regementsmöten, eliar då vederbörliga
mönstringar förrättas,
Utskottet har tagit dessa frågor i öfvervägande;
Och, hvad angar första puncten
af RiksdagsFullmägtigen Nordqvists Memorial,
sä, enär Kongl. Majus Nådiga Tjenstjgöringsreglemente
för dess armee uti 3:dje
Delen 5 Gap. 45 §• 2 Morn., stadgar, i öfverensstämmelse
med innehållet af Kongl,
Bihang till RiksSt. Prot, i8i3i Q'de Sami. Nsr zcf,
450 Besv. och Ekon. IJtsk, Betänkanden.
Maj:ta Nådiga Resolutioner pä allmogena
besvär af den 18 Nov. 1693 §. 3, den 3 Ju*
ni 1719 §. 21, samt den 17 September 1725
§. 20, att: ”Soldaten skal!, sedan torpet blifvit
i godt stånd till honom lemnadt, det;
vidmagthälla och svara för derå nödige
mindre reparationer,” samt berörde KongL
resolutioner äfven föreskrifva* att* dä Ryttare,
Soldat eller Båtsman till sina åkrars
och täppors uppkörande af Rusthållarne eller
Rotebönderne vill ja njuta någon hjelp eller
handräckning, bör han med dem deront
öfverenskomma, på sätt de bäst kunna, anser
Utskottet några ytterligare stadganden
icke behöflige eller billige, emedan ett ovillkorligt
förbud för soldaten att till åkerns
uppkörande och brukning anlita Roten om
biträde, hvilket biträde i alla fall nu beror
af denne sednares frivilliga begifvande eller
på innehållet af upprättade Contracter,
skulle på de fleste ställen, der dragare icke
kunna underhållas vid torpen* göra det
omöjligt för soldaten att begagna den jordrymd,
honom blifvit lemnad till sin bergning
I
afseende åter å de husesyner, enligt
nyss åberopade Nådiga tjenstgöringsregletnente,
skola af CompagnieChefen utsättas,
och af en SubalternofHcer, biträdd af en
Underofficer eller en Regementsskrifvare,
förrättas vid Soldatetorpen, hafva Johannes
Larsson och Nordqvist hemställt, den för
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 451
te, om icke dylika syner borde alldeles upphöra,
och den sednare, om de icke borde
få hållas, utan att regementsofficerare dervid
nödvändigt skulle vara tillstädes; men, som
tJtskottet tror sig med säkerhet kunna förutse,
att den för armeens bestånd nödiga
ordning och discipline svårligen skulle kunna
bibehållas, om någon inskränkning egde
rum i befälets åliggande» att tillse, det man,
Skåpet både fullgör sina skyldigheter och
åtnjuter de rättigheter, sorn detsamma i
Och för tjensten tillkomma, samt Utskottet
desto mindre kan instämma i Johannes
Larssons förmodan, att frågor om Soldattorpens
vidmagthållande böra anse9 såsom
enskildes emellan Koten och Soldaten, sorn
Statens lätt är i detta fall förknippad med
Soldatens och skulle, i händelse Johannes
Larssons mening vunne bifall, kunna tillintetgöras
eller åtminstone förnärmas, genom
öfverenskommelser mellan Roten och
Soldaten; Alltså, och då Utskottet icke heller
kan flnDa* att ifrågavarande torpsyner
akola förorsaka dryga kostnader för Rustoch
Rotehållare, i synnerhet sorn det af
Nordqvist öfverklagade skjutsningsbesväret
icke är deri genom något stadgande ålagdt,
titan tvärtom synes förbudet genom 51 §.
af Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution på
allmogens besvär den 3 Januari 1683, hvaruti
Landshöfdingarne anbefallas att allvarligen
handhafva allmogen vid Kongl, Maj:ta
454 Besv. och Ekon, Vtsk. Betänhanden,
Placat emot egenvillig skjutsning* sorn
Krigsbetjente skola af allmogen taga, tror
Utskottet, att, hvad Johannes Larsson och
Nordqvist i denna del anfört, icke förtjena*
afseende.
Vidkommande yrkandet, att Rotarne
måtte ega rättighet, att sjelfve genom Länsmannen
och Nämndemän låta förrätta syn ä
Soldatetorpen, så, enär Rotehållare icke är
genotn lag och författning förbudet att anställa
sådane torpsyner, och det derföre sä
mycket mindre kan vara dem betaget, att
begagna denna utväg, om da anse deras
rätt derpå beroende, som de torpsyner,
hvilka äro befälet anbefallde, i alla fall mäste
ega rum, saknar Utskottet all anledning
att föreslå något särskildt stadgande i detta
afseende} Och finner Utskottet den, i sammanhang
med denna fråga, framställde önskan,
att de stridigheter, som vid enskilda
torpsyner nu kunna uppkomma, måtte af
HäradsRätten upptagas och afgöra», vara,
såsom åsyftande ändring eller förklaring af
nu gällande Rättegångsordning, af den beskaffenhet,
att Utskottet dermed icke kan
taga befattning.
Beträffande slutligen det yrkade förbudet,
för Officerare, att vraka Soldaten ur
tjensten, har Utskottet inhemtat, att rnerasnämnde
Kongl, tjenstgöringsregemente är, i
fråga om manskapets förafskedande, af följande
innehåll; ”Afsked för manskap jjvid
Bcsv. ock hkon, Utsk. Betfinkanden.
indeldta regemente erhålies vid Generalmönstring.
Så väl karlen sjelf, som dess
Rust- eller Rotehållare, äfvensom regementseller
compagniebefälhafvaren, kan då hos
Mönsterherren derom göra anhållan. Dock
eger äfven Regementschefen rättighet, att, då
en karls skriftliga afskedsansökning, jemte dess
Rust- eller Rotehållcires skriftliga samtycke
dertill, blifvit i behörig ordning genom
Compagnie befälhafvaren hos honom anmäld,
emellan mönstringar bevillja Interims»
Afsked, uti hvilket utsättes, att den således
afskedade bör vid nästa inträffande Generalmönstring
sig anmäla, för att då erhålla
Generalmönsterförrättningens afskedspass”.
Då således på gällande Kongl. Författningar
grundade föreskrifter äro tydlige
och bestämde, att en sådan duglig antagen
soldat eller ryttare icke kan utan Rust- eller
Rotehållarnes vetenskap och samtycka
casseras, förrän Generalmönstring inträffar,
lärer N,ordqvists motion i denna del endast
åsyfta rättelse mot missbruk; Och Utskottet
kan således derå icke lemna annat svar,
än det som Utskottet så ofta, i anledning
af remitterade Memorial måste upprepa,
att dvlike klagomål enligt 90 §. Regeringsformen
icke äro föremål för Riksens Högloft.
Ständers behandling.
Hvad Utskottet sålunda anfört, varder
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning
Besv. och Ekon, Utsk. Betänhanden.
härmedelst vördsamt understäldt. block-1
holm den 9 Maj 1825.
N:o 88.
Ankom dea 20 Maj I82^«
Riksens Högloft. Ständers Lag> samt allmän*
na Besvärs- och EkonomiUtskotts Betän-,
k ande, i anledning af Kongl. Majits Nå-,
diga Proposition, angående en föreslågen
och utarbetad ny författning, om
Mått, Mål och Vigt, jemte några i
samma ämne remitterade Riksdags Full-*
mägtiges enskildta Memorial.
T- ill Riksens Högloft. Ständer har Kongl,
Majit behagat i Nåder aflåta en så lydande
skrifvelse.
Redan etc. etc. etc» — — (*)
Denna nådiga skrifvelse hafva Hög-<
vörd. Prästeståndet och Hederv, BondeStåndet
till Lag- och Ekonomiutskottet remitterat;
men Högloft, Ridderskapet och Adeln
samt Vällofl. BorgareStåndet endast till Eko*>
»omiUtskottet.
De Handlingar, som Kongl. Majit i Nåder
till Utskottet i detta hänseende öfverlemnat,
äro uti handskrift: 1:0 Förslag till
*) Se första Samlingen, Sid. 267—319.
Befv. och Ekon. (Jtsk. Betänkanden. 455
öfverseende af förfflltningarne rörande Sveriges
Matt, Mål och Vigt, samt deras reduction
till enbet, utarbetad af en dertill
i Nåder utnämnd särskild Commission, och
till Kongl. Maj.t underdånigst, jemte tillydande
Reductions tabeller, ingifvet under
den 12 Maj 1789; 2:o Riksens Ständers
underdåniga skriivelser i detta ärende af
den 22 Mars och den 13 April 1810, samt
den 14 Mars 1818; 3:0 Hederv. BondeStåndets
särskildta, under den 14 Maj 1810,
afgifna underdåniga Memörial; 4=° Någre
enskilde Fullmägtiges af RondeStåndet, vid
Riksdagarna åren 1810 och 1812, å deras
hemmavarande Committenters vägnar, gjorde
underdåniga framställningar om tillåtelsen,
att i Bergslagerne få nyttja Pyndare,
och att det Cubiske Tunnetnålet mätte utvidgas
till innehållande äfven af öfvermåis
kapparne; jemte General UandtmåteriContoirets
i förra hänseendet till Kongl. KarnmarCollegium,
under den 28 Februari 1812,
på begäran afgifne utlåtande; 5:0 Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammar-, Bergs- och CammerceCollegii
underdåniga samt i ett sammanhang
fattade Utlåtande, af den 7 December
1819, öfver alla dessa gjorde framställningar;
och slutligen 6:0 Kongl. VetenskapsAkaderniens,
på Nåöigsta Befallning, under den
23 sistlidne November, underdånigst ingifne
Betänkande, innehållande ett, efter noga
skärskådande af alla i ämnet afgifne upplys
-
45 6 B (sv. och Ekon. Utsh. Betänkande».
ringat' och anföranden, utarbetadt förslag
till grunderna för en ny allmän författning,
rörande Mått, Mål och Vigt, hvilket sistnämde
underdåniga Betänkande, efter Kongl.
Maj.ts Nådiga befallning, blifvit af trycket
utgifvet och, till erfoderligt antal exemplar,
till Respectiva RiksStåadens Ledamöter utdeladt.
Af alla desse Nådigst öfverlemnade
Handlingar har Ekonomiutskottet i underdånighet
inhemtat, ej mindre de visa och
fullständiga åtgärder, som Kongl. Maj:t i
Nåder vidtagit till utredande af detta, för
Kronans uppörd samt all handel Rikets In«
»evånare emellan, så vigtiga ärende, utan,
äfven alja de upplysningar, sorn kunna fin*
nas för Riksens Höglofl. Ständer nödige,
till att härutinnan stadga sin öfvertygelse,
camt inför Kongl. Maj:t i ett sammanhang
framlägga sina tillförne vid flere Riksdagar
yttrade underdåniga önskningar om vidtagandet
af en ny, på vetenskapliga grunder
utarbetad och till enhet reducerad, författning
om Mått, Mål och Vigt, från långt
aflägsna tider påkallad, och som troligen £
en lika aflägsen framtid skall visa sin väl*
görande verkan.
En historisk framställning om de många
olika Svenska Måttens successiva uppkomst,
i hänseende till landets fordom helt
passiva handel tned fremmande folkslag 5
sältet, huru detta grannlaga amne ifrån de
Bcsv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 457
äldsta tider yarit behandladt, samt utur hvilka
skiljda synpuncter det blifvit anseddt af
de åtskiiiige Auctoriteter, till hvilkas utredande
det blifvit öfverlemnadt; jemförelse
sned andra nationers vidtagna åtgärder till
införande af ett förbättradt system, hvaribland
särdeles det Franska vunnit en allmänt
erkänd fullkomlighet. — Allt detta
skulle visseri;gen här finna ett tjenligt rum,
såsom en förberedande åtgärd till omdömets
vägledning. Men, då Kongl. VetenskapsAkademien,
lika fattligt, som utförligt
och grundligen, lemnat denna öfversigt, och
dess sakrika afhandling finnes uti hvarjeRiksdagsFullmägtiges
enskilda hand, vågar Utekottet
icke dermed upptaga Riksens Högloflige
Ständers dyrbara tid, utan får densamma,
såsom i detta hänseende uttryckande
Utskottets egna åssgter, vördsamt åberopa.
Det må endast erindras, att, efter den
sednast utfärdade och ännu gällande Förordningen
af den 29 Maj *739» Sverige eger
8 olika vigtsorter; victualie, tackjerns, bergsoch
råkoppar, uppstads, stapelstads, krut,
medicinal och myntvigt, de stundom tillagde
slitningsmarker oberäknade; 4 slag5 °"
lika tunnor; Spannmåistunna, Malttunna,
Salttunna och Våtvara* eller Packtunna; samt
2:ne olika längdemått, stödjande sig på decimal-
och verktum. — Alla dessa sorter
innehållande, under olika hufvudbenämnia*
gar, olika quantiteter.
458 Besv. och Ekon. Vtik. Betänknnden.
Att en sådan mångfalld uti måttet för
dylika beräkningar, hvaraf allmänna säkerheten
i alla slags handelstransactioner enskilde
emellan och uti liqvider för kronans
uppbörd beror, skall förorsaka stora
förvillelser samt följaktligen böra afskaffas,
och i dess ställe ett förbättradt systern
införas, anser Utskottet vara utom tvifvelsmål.
Allt ankommer således på den synpunct,
hvarunder man anser denna förbättring,
samt ett klart uppfattande af hvad
man bör söka, och huru det skall vinnas
med minsta uppoffring för närvarande generation
af moda och inrotade vanor. Härvid
böra likväl icke lemnäs ur sigtet fördelarne
af en fullkomlig förbättring, som en
kommande generation har rättighet att förvänta,
när man ser sig nödsakad, att rubba
den fordna ordningen, och följaktligen bör
begagna tillfället, hvilket, erfarenheten lärer,
icke så snart återkommer, sedan det en
gång blifvit försummadt. Utan ögonblickets
uppoffring, särdeles hos ämbetsmän, det
första året, hvilken likväl under de kommande
uti enklare arbetsmethod, redighet
och sparad tid, rikligen ersättes, vinnes intet.
Men hos allmänheten försvinna nästan
alla svårigheter, då de gamla benämningarna
och måtten kunna man emellan tills
vidare nyttjas och bibehållas jemte de nya,
samt äro med dessa lätt commensurabla, det
ärattkunna hufvudsakligen mätas med hvaran
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betiinkandcn• 459
dra. Kongl. VetensfcapsAkademiens uppgifna
system synes i detta hänseende ega ett afgjordt
företräde framför de hittills uppgifna,
ty med nu anförde stora fördel, att icke utesluta
de gamlas bruk, förenar det tillika
tvänne andra icke mindre nödvändiga egenskaper:
att icke tvänne olika matt, mål eller
vigter, bära samma namn, och att ingen
förut nyttjad allmänt känd term betecknar
något annat mätt, än hvad den hitintills
betecknat. Der, hvarest högsta nödvändigheten
och systemets enhet påkallat
något nytt mått, der har det ock alltid fått
ett nytt namn, som med någon annan förut
känd quantitet icke kunnat förblandas.
Kongl. Akademien har utgått utur följande
synpuncter,
1:0 Bestämmandet af enheten i mått,
mål och vigt, på ett sådant sätt, att den,
äfven efter Rikslikarnes möjliga förlust, kan
restitueras genom jemförelse med en oföränderlig
storhet och så, att, om en af dessa
enheter är gifven, de andra kunna derifrån
beräknas.
2:o Fördelningen af mått, mål och vigt
på ett sådant sätt, att iden för det allmänna
användandet och i räkenskaper medjörer
den största beqvämlighet, samt
g:o Afskaffande af allt, som kan föranleda
oreda och den mindre kunniges förvillelse.
Utskottet instämmer fullkomligt uti
dessa grunder.
460 Eesv. oc?i JLkon> Utsk. Betänkandcn.
i :o I afseende på första puncten, föreslår
Kongl. Akademien: Att en undersökning bör
således föranstaltas, som har till föremål,
att i Svenska decimaltum bestämma läng~
den af den Pendel, som på någon bestämd
Svensk orts Latitud fullbordar hvarje
slag fä en Secund, vid hafvets yta och i lufttomt
rum, samt att sedan utröna vigten,af
en bestämd cub vatten i 100 delar af Viglens
enhet. Då denna enhetens bestämning finnes
vara af högsta angelägenhet, för att när
som hälst kunna, utan allt afseende på tillvarelsen
a£ förgänglige Rikslikare, återställa
Mått, Mål och Vigt till deras en gåDg fastställda
ursprungliga storhet, anser Utskottet
den af Kongl. Akademien uppgifna method
för bestämningen vara den rätta. Han eger,
framför Franska metoden, som bestämde enheten
efter en viss del utaf Jordens Norra
Meridian Qvadrant, den gifna fördel, att kun.-  na lätt återställas, om Måttstocken genom
»agon händelse ginge förlorad, hvarför äfven
densamma blifvit antagen i England
och äfven sedermera i Frankrike. Och, då
Kongl. Maj:t i Nåder tillkännagifva det
VetenskapsAkademien redan anbefallda uppdrag,
att föranstalta den projecterade undersökningen
af Fendellängden, och vigtea
af en bestämd Cub Vatten} så lärer i detta
hänseende RiksensHöglofi. Ständer linna intet
mera återstå, än att hos Kongl. Majit underdäuigst
frambära deras undersälligaerkäu
-
Éesv. ock Ekon. Vtik. Betänkanäen. ^61
sia för Kongl. Maj:ts visa försorg, och lika underdånigt
tillstyrka antagandet af detta enhatens
absoluta mått» enär det med mathemstisk
noggrannhet hinner blifva bestämdt. Likväl
lärer finnas nödigt framställa angelägenheten
deraf, att, vid bestämningen af
Pendel ns längd, Svenska foten bibehåiles
utan allt slags förändring vid sia nu egande
eller af ålder innehafda storhet; och, om»
efter den gjorda uppgiften, någon olikhet
skulle finnas emellan de hos olika Åuctoriteter
förvarade Rikslikare, den, som finnes
uti Kongl. Landtmäteri-Contoiret, då måtte
blifva basis, emedan på densamma refningen
af hela Svenska jorden grundar sig, samt
alla beräkningar på fast egendom, köp och
afhandlingar, efter denna norm, äro uppgjorda
och afslutade.
Sedan absoluta enheten således blifvit
bestämd, tillstyrkes antagandet af de föreslagna
relativa enheter, nemligen:
För Längdemättet: Foten
För Rymdemåttet: Kannan
För Vigten: Mark (Victualie Skålpund)
Q:o Derefter framstår i ordningen enheternas
fördelning på sådant sätt, att den
för det allmänna användandet och i räkenskaper
medför den största beqvämlighet. Kongl.
Akademien föreslår härtill, utur mångsidigt
uppgifna skäl, Decimalfördelningen. De oberäkneliga
förmånerna af detta räknesätt,
grundadt i Tiotalsserien af vår allmänna räk»
462 Besil, och Ekon. Utsk. B et ankan deri.
riin», äro så gifna och i alla cultiverade leri»
der så erkända samt, ehvar tillfället med-1
gifvit, begagnade, att dess företräde af ingeli
bildad menniska lärer betviflas. Utskottet
anser således dess antagande satt utom all
fråga och vill endast erinra om lättheten,
som af Kongl. Akademien utförligare detailleras,
vid dess införande i Sverige, då
Svenska allmogen nästan 5 alla räkningar
nytt;ar trefjerdédelar, hälfter, fjerdedelar,
åttondedelar och så vidare, hvilka lätt förvandlas
och Sned den minsta Vana för ögaf
förtydligas genom centesimalbråken, hundradedeiarne
75* 50, 25, 12^, och så vidare*
och lättare, när hvarje sadan del får sitt
särskildta namn, såsom 75 mått* 50 ort, 25
korn och sä vidare, samt ännu vigare, när
namnen och qvantitéterna äro förut kändaj
såsom 5 tum, 10 kannor, 25 marker och $ä
vidare. Under allt detta förblifva de garnla
qvantiteterna och namnen orubbade, och
kunna obehindradt af allmänheten brukas:
6 fot lika med en famn, 2 fot med en aln,
50 Cubiktum lika med ett Stop, 25 mått
lika med en half spann, 75 ort liba med 24
lod eller 3 qvintin, 4 centner lika med ett
skeppund, och så vidare.
Med antagandet af Decimalsystemet,
föreslår Kongl. Akademien följande fördel-*
ning af statens mått, mål och vigt.
Beti), och Ekon. Utsk. Betänkanäcn, 463
j;o Längdmåttet.
En Fot fördelas i 10 Tum.
En Turn. — i 10 Eimer.
2:0 Rymdemättet
a) För torra varor:
Entunna,bibehållandéstorleken afÖ3 kan.
Isor, fördelasuti 100 mått, hvarjemattinnehällande
63 cubiktum, hvarefter sedermera halfspann,
fjerdingen och kappen uti måttbestäm.
ines. All annan mätning än med strukna kärl
försvinner* och alla tunnor blifva lika stora,
ehvad sorn hälst dermed mates; räntor,
tull och alla umgälder måga derefter beräknas.
b) För flytande varor:
En kanna fördelas uti 100 Cubiktum,
hvarefter Sedermera stopet, quarteret och
Jungfrun bestämmas.
5:0 Vigt.
En centner fördelas uti ioo marker,
én mark uti 100 ort.
En ort uti IOO korn, igenom hvilken
sistnämnde fördelning, mindre behöflig i
allmän handel och vandel, med tyngre varor,
erhålles en vigt för de ädlare metallerna,
utan att en särskild myntvigt
torde komma att behöfvas.
Till den nu föreslagna vigten reduceras
alla hitintills brukliga vigtsorter, hvilka således
alldeles försvinna, med undantag af
Medicinalvigten, som, i alla länder antagen,
jnåste förblifva inom Apotheken och en
-
464 Beit' och Ekon. T)t iL Bclahknnärni
dast användas vid försäljningen efter Läka’
re-recepter.
Utskottet tillstyrker Riksens Höglofb
Ständer, att hos Kongl. Majrtunderdånigst an*
mäla denna fördelning till Nådig fastställelse,,
och at£ den måtte införas samt ensamt nyttjasu*
ti alla statens räkenskaper, samt vid alia de
tillfällen, der allmänna auetoriteters åtgärder
fordras, såsom viduppbörd, vid angifning till
tit- och ingående tull, vid afslutande af köp
genom Mäklare, vid auetioner, förrättade
genom statens ombud, eller i kraft af dom»
fäste Utslag, i räkningar öfver leveranser till
Kongl. Maj:t och kronan, med ett ord, der
staten på något sätt deltager i transactionen.
Deremot maga enskilde, sig emellan
och då de derom äro öfverens, använda
gamla mått, mål och vigter.
De särskilda fördelar, som medfölja
hvarje föreslagen afdelning, äro af Kongl.
Akademien vidlyftigare utförde och detaiU
lerade. Häribland må i synnerhet räknas,
att alla nu brukliga målkäril, hvarmed tun*
sans afdelningar mätas, blifva lika brukbara
hädanefter, då rågen, som hitintills, särskildt
tillägges. Endast måttet behöfvet
anskaffas, och ej en gang detta, förrän e»
garen finner sig interesserad vid den nya
fördelningen. Likaså med vigterna.
Alla krönta Lödjor, af högre vigt än
8 lod, passa lika väl till den gamla, sorn
*m nya fördelningen, och endast ortvigte#
Besv. oth Elion. (Jtsk. Betankanäen. 463
under 4 1°^ behöfva å nyo anskaffas, hvilka
både kosta minst och äro smärre qvantiteter,
än i allmogens trafique sinsemellan
vanligen brukas.
Att tunnans innehåll af 63 kannor är
bibehållet, och ej, efter Committerades Betänkande
af år 1789, förökadt till 64 kannor,
linner Utskottet vara ganska väl beräknadt.
Dermed följer för Decimalfördelningen ingen
förmån, men deremot skulle den gamla
och nya tunnans olikhet föranleda stor
oreda och förvillelse uti all slags redan stadgad
afrad- och ränteberäkning, en mängd
nya uträkningar blifva nödvändige, och alla
nu bruklige målkärl obrukbara.
Några Decimalmultipler (mångdubblade
delar)af fot, tunna, kanna och centner finnér
Utskottet, lika med Kongl. Akademien, icke
vara af nöden. — Famn, aln, ankare, oxhufvud,
åm, packtunna, skeppund, m. m.,
må efter hvarje enskilds behag och vana
beräknas, men utan att ingå eller få nyttjas
uti allmänna statsmåttet. Packtunnor, med
deras hitintills bruklige underdelningar och
multipler, kunna anses och nyttjas, sora
krönta förvaringskärl, men böra ej i egenskap
af målkärl antagas.
Bihang till RihsSt. Prot, 1S23, Q-.äe Sami N:r 3o,
466 Eesv. och Ekon. Utsk. BetankanHen.
Då tunnmålet på så mångfalldigt sätt
ingår uti allmänna hushållningen, har Kongl,
Akademien icke ansett sig böta föreslå dess
bortläggande, men framställer, såsom ett
alternativ, ett annat system för torrvarumått,
hvarigenom tunnan, såsom målkärl,
skulle försvinna.
Enheten till detta system blefve (Huben
af en fot, lika med 10 kannor, och en kanna,
sorn förut, lika med IDo Cubiktum.
Den fordna tunnan blefve lika med 6 Cubikfot
och 3 kannor, samt kunde följaktligen
ganska lätt reduceras till det nya målet.
De af detta mätningssätt härflytande
fördelar, hvilka Kongl. Akademien i sin
vidd uppfattat och anvisat, äro hufvudsakligen:
i:o
Enheten för detta mål blifver Cuben,
af längdemåttets enhet, nemligen foten,
som, vid Cubiska målkärls justering, hvilken
följaktligen kan nästan af en hvar controlleras,
ger en stor lättnad.
2:0 Utgör torr- och våtvarumålet ett fullkomligt
sammanhängande system, med inbördes,
till sina minsta bråk, commenéurabla
delar, hvilken stora fördel annars går
förlorad.
3:0 Kan vid de små afdelningar af kappen,
hvartill gärdgifvare, enligt jordböckerna,
debiteras, närmare och intill de minsta de
-
BeSi)> Och Ekon, Utsk. Betänkanden. 467
lar, mätas med det nya målet, än med det
gamla.
4? o Är reducticnen till det nya målet vida
lättare än ifrån kappar till mått, då
den får ske uti kannor och dess afdelningar,
hvarvid folket förut redan är invandt.
5:0 SexCubikfot inträffa emellan en struken
Och rågad tunna, samt utgöra en lagom mansbörda,
och
6:0 Kan ahmärkningen ske med ringare antal
ifyllningar och ihällningar* Härtill kan läggas
ännu en vinst, deh Kongl. Akademien ej upptagit,
att derigenom försvinner det ofvahfore föreslagna
nya måttet eller hundradedelen af
fen timna, som då icke behöfves, enär kannan
hat sin gifna underdelning: Cubiktttm.
Så manga fördelar, säger Kongl* Akademien,
förtjena ali uppmärksamhet* Hon
bär föreslagit detta mätningssätt i andra
rummet, ej för det att Akademien icke sjelf
anser det förtjena, att framför alla andra
antagas, utan derför, att hon befarar, att
nya namn och nya mål, ehuru af val kända
qvantiteter, möjligen kunde medföra någon
ting motbjudande för deras antagande
hos dem, sorn icke närmare eftertänkt detta
ämne*
Utskottet kan icke annat an förena sig
med Akademien uti detta yttrande. Fördelarne
äro så obestridliga, att de falla hvar
och en i ögonen. Utskottet tror äfven,
ätt med tiden tunnemålet säkert kommer
468 Besv. och Ekorii
att förvandlas uti cuhikfot. Men Utskottet
vagar icke för närvarande tillstyrka detta
antagande, af fruktan, att den första brytningen
blefve för stark, enär så mycken annan
förändring, som af högsta nödvändigheten
påkallas, nu skall införas. Sedan foiket
hunnit vänja sig vid de nya måtten och
mätningssätten, skall, efter Utskottets fulla
öfvertygelse, öfvergången till Cubikfotsberäkningen
lättast beredas och följaktligen
i framtiden tjenligare kunna införas.
Slutligen bör Utskottet icke obemälå
lemna en anmärkning, ehuru af mindre
vigt. Då de föreslagna orden T limming
och Foting äro nya och således alldeles okända,
böra de uti en blifvande stadga, tili
förekommande af misstag och möjelig förvillelse,
alltid förklaras genom de tillsatte
orden Cubiktum, Cubikfot.
III:o Beträffande afskaffandet af allt
det, som i våra hittills brukliga Matt, Mål
och Vigter gifvit anledning till förvillelse
och oreda, så har Utskottet ofvanföre vid
hvarje särskild afdelning hufvudsakligen
upptagit, hvad Kongl. Akademien föreslagit,
och hvarmed Utskottet sig till alla delar
förenar. Men, hvad sättet och medlen för
de nya beräkningarnes införande beträfFar „
anser Utskottet,, med anledning af Akademiens
anförda motiver, sig böra vördsamt tillstyrka
Biksens Höglofl. Ständer, att hos
Besv. och Ekon. Ucjä. Betnnkanden. 469
Kongl. Maj:t till Nådigt antagande hem
ställa
följande hufvud momen ter.
1:0 En ny författning om Mått, Mål och
Vigt blifvör i Nåder utfärdad, som, med npphäfvande
af alla föregående, upptager allt, hvad
här ofvanföre, i händelse Kongl. Maj:t
dertill lemnar Nådigt bifall, är föreslaget.
2:0 Så snart Kongl. Maj:t häröfver fattat
sitt Höga Beslut, och dess Nådiga Förordning
blifvit utfärdad, författas en kort och
lätt fattlig beskrifning, om den nya fördelningens
bruk och delar, åtföljd af reductionstabeller,
så construerade, att all slags
reduction kan derefter, utan särskild räkning,
uppgöras. Deraf bör så tillräckligt
antal exemplar aftryckas, att en hvar lätteligen
och för lindrigaste pris kan ett sådant erhålla,
hvarjemte den bör hel och hållen, eller,
om detta blifver för vidlyftigt, i sammandrag
införas uti Arets Almanacka.
3:0 Förordningens efterlefnad och de nya
beräkningarnes införande uti Statens räkenskaper
börjas icke förr än uppbördsåret,
först efter det, då förordningen utgifves, för
att derigenom lemna tid och tillfälle till
nödige reductioners verkställande.
4:0 Till förekommande af de gamla måttens
bibehållande för långt in i framtiden,
såsom ett hälsosamt, men långsamt verkande
tvångsmedel till de nyas upptagande, böra
justerare efter Statsmålets och Statsvigteus
antagande till allmänt bruk icke få kröna
470 Best), och Ekon. Utsk, Betänkanden,
andra Mått, Mål och Vigt, än dem, som der-*
uti inbegripas, sålunda: af LängdMåttet,
endast Foten och Alnen, fördelad på ena
sidan uti Decimaltum, hvarest ock alltid
Kröningsstämpeln påslås: Af Tunnan, 50,
25, 20, jo, 5, 2 och 1 Mått; Af KannMålet,
alla multipler af Kannan, som önskas,
och af dess underdelningar, 50, 25,
10, 5, 2 och », Cubiktum: Af Vigterna,
Lödjar af en Centner och dess efter behof
och önskan åstundade multipler, samt af
dess fördelningar, 50, 20, 10, 5, 2 och l
Mark, samt af Orten, ett lika antal af Marken,
och af Korn, ett lika antal af Orten,
5:0 Likare, Mått, Mål och Vigter förskaffas
efter hand till alla Län och ställas under
LandshöfdingeÄmbetets vård,
6:0 Till undvikande af misstag, böra vid
Publique Auctioner, under de första 5 åren
efter förordningens införande, Mått, Mål och
Vigter utsättas både efter det gamla och nya
delningssättet,
7:0 Bruket af Pyndare blifver tillåtet för
sådane varors vägning, som nu vägas med
Bessman, samt i Bergslagen för Malm, Tackjern
och Gjutgods, likasom allestädes vid
Torg och Hamnar, till uppvägande af Hö
och Halm, med det förbehåll, att modellen
till de hädanefter tillåtne Pyndare blir af
LandtmäteriContoiret föreskrifven. Då sådane
Pyndare någorstädes äro inrättade till
större qvantiteters uppvägning, bör alltid en
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 471
sats af allmänna Vigter vara till hands, för att
dermed, när så äskås, kunna controllera
Pyndarens vigt.
8:0 Hvar och en, som tror de flerfalldiga
Vigtsorterne, eller de gamla Måtten och
Målen, nödvändiga för dess egen beqvämlighet,
eller för egna räkenskaper, har full
rättighet att använda dem inom sitt särskildta
område, i beting med egna arbetare,
samt i eget bokförande. Staten anhefaller
icke deras bruk vidare, än så vidt det rörer
hvarjes förhållande tili det allmänna, i
hvilket fall all beräkning måste ske efter
de af Staten antagne Mått, Mål och Vigter.
Slutligen får Utskottet förena sig med
Kongl. Akademien derutinnan, att Justering
af Mått, Mål och Vigt, förhållandet med
PacktUDnors kröning i Vesterbottniske
Hamnarne, med flere af de särskilda frågor,
som genom åtskillige personers underdåniga
ansökningar blifvit väckte, samt öfver hvilka
Collegiernes underderdåniga utlåtande
medföljer den af Kongl. Majit Nådigst remitterade
acten, utgöra alla sådana föremål,
hvilkas afgörande fordrar ett föregående
beslut, rörande de här föredragne ämnen.
Utskottet tillstyrker derföre Riksens Högloll.
Ständer, att till Kongl. Majlis Nådiga
reglering underdånigst öfverlemna dessa ärender,
för att i ett sammanhang med Kongl,
Majits Höga Beslut öfver nu gjorde all
-
472 Beit), och Ekon. Utsk. Betänkanden.
manna framställningar i Nåder upptagas och
bestämmas.
Särskildt hafva till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet blifvit i förevarande
ämne remitterade följande Memorial:
i:o Från Högloft. Ridderskapet och Adeln
af Herr König, Joh. A., sorn, utan att inlåta
sig i någon slags undersökning, om den
gamla, eller någon annan blifvande fördelning,
endast i allmänhet yrkar, att, med
alla olikheters afskaffande, blott ett och
samma Mått, Mål och Vigt komme att
gälla öfver hela Riket i ali slags handel.
Och som Utskottet, uti ofvan afgifne
utförliga betänkande, utgått från samma synpunct
och tillstyrkt, hvad Herr König önskat,
lärer något vidare utlåtande öfver
denna motion icke vara af nöden.
2:0 Herr Ehrenstam, S. G., framställer Spannmålsmätningen
af vida större vigt för Samhället
än den rymd, sjelfva Målkärlet kan
hädanefter tillegnas, emedan, oberäknade
alla andre, kronan, igenom vårdslösa mätningar,
eller rättare genom bristande möjlighet,
att efter nu gällande method controllera
mätningen, lider särdeles stora förluster:
enligt bifogade, af allmänna MagazinsDirections
KammarContoir vitsordade, förteckningar,
hafva dessa förluster, vid sädens träns
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden. 473
porterande olika orter emellan, för åren
1820 och 1821, uppgått till ett sammanräknadt
belopp af 1485 Turnor, 24 kappar,
hvilket belopp troligen för 1822 blifvit
proportionaliter än större. Denna så betydliga
förminskning tillskrifver Herr Ehrenstam
hufvudsakligen den origtiga Mätningen.
Sedan genom anförda exempel utaf
erfarenheten blifvit ådagalagdt, huru otillräckliga
alla i Lagen utsatta edgångar, plikter,
ja till och med kropsstrafE varit, att
förekomma missbruk 5 föreslås ett physiskt
hinder, som absolut motverkar öfverträdelsen
och gör den omöjlig. Detta uppgifves vara
ett väl inrättadt öfver Målkärlet liggande
flyttbart galler af träd, som verkar,
att Måttkärlet, oberoende af Mätarens godtyckliga
handlag, alltid intager lika portion
Spannmål. Sluteligen, och under åberopande
af de svårigheter, ja snartsagdt omöjligheter,
som åtfölja den ofta föreslagna
Spannmålens vägning, uppgifver Herr Ehrenstam,
att han, under förväntande på en
framtida bättre construction, redan uttänkt,
huru ett sådant galler kunde sammansättas,
så att det vore svarande mot sitt ändamål,
och erbjuder sig att biträda med detta
verktyg till den jemna Spannmålsmätningen,
när förslaget kommer under någon bestämd
auctoritets pröfning.
Under erindran af den urgamla och
grundade klagan öfver mätnings-sättets obe
-
474 Besv, och Ekon, Utsk, Betänkanden,
stämdhet och de tillfällen, det, ej mindre
i allmän handel och vandel, än uti kronans
uppbörd, lemnar öppna för missbruk
och underslef, hvilka lagarne förgäfves skola
bemöda sig att alldeles förekomma, anser
Utskottet den gjorda uppgiften förtjena all
uppmärksamhet och tillstyrker följakteligen
Riksens Höglofl. Ständer, att den samma för
Kongl. Majit i underdånighet framställa, med
lika underdånig Önskan, att Kongl. Majit
täcktes låta af vederbörlig auctoritet undersöka
det uppgifna gallrets beskaffenhet och,
om det finnes användbart, i Nåder anbefalla
dess anskaffande och bruk på alla allmänna
Magaziner, uti öppna Salubodar, samt
vid leverering af publike rentor; vid all den
ofvan föreslagne undersökning kunde äfven
tjenligen utrönas, huru vida några andra anstalter,
till förekommande af de allmänt
kände missbruk vid mätningar, i afseende
på sädens olika packning, kunna uppfinnas,
hvaribland må nämnas en, öfver målkärlet
anbragt Strut eller Huf af en bestämd
myld. Denna strut fylles på en gång och
öppnas sedan i botten, för att låta säden
med jemn fart nedfalla. Dock är angeläget,
att, ehvad slags anstalt som härtill
nyttjas, den ej omedelbart må vidröra målkärlet,
hvarigenom uti detsamma lättligen kan
uppkomma olika skakning, hvilken med ett
alldeles lika inål icke låter sig förenäs.
Besvt och Ekon* Utsk.Betänkanden, 475
5:0 Sist har Hederv. BondeStåndet remit»
terat ett Memorial af RiksdagFullmägtigen
Eric harsson från Vestmanlands Län, som
framställer olämpligheten af de nu bruklige
Höparmar samt yrkar, att större Vågar äro
för ändamålet vida tjenligare, och föreslår
derföre, att sådane, i stället för Parmar,
måtte vid Höförsäljningen begagnas.
Då Utskottet ofvanföre i detta hänseende
tillstyrkt bruket af Pyndare, hvilket
är detsamma, som de här föreslagne, större
Vågarne, lärer något vidare utlåtande öfver
denna motion icke behöfvas, än att en sådan
vägning lemnäs åt säljares och köpares frivilliga
öfverenskommelse, endast att tillfälle
dertill, emot lämpelig afgift, på alla öppna
saluplatser, efter möjligheten, finnes; samt
att, i likhet med hvad Kongl. KammarCollegium
tillstyrkt, ingen ändring göres i redan
afslutade arrende contracter för ängar,
som liqvideras med Parmar Hö, men hvilka
contracter hädanefter icke måga påställas
på Parmar, utan på Pund Hö,
För sin del har Lagutskottet funnit,
att, då, uti frågan om en ny författning, angående
mått, mål och vigt, icke någon ändring
är föreslagen uti hvad allmänna lagen
om enhet uti dessa qvantiteter stadgar; så
anser Utskottet (något dess vidare Utlåtande
i denna fråga icke vara behöfligt.
Allt hvad Utskottet således, uti ett ämne
af så betydlig vigt och vidsträckt om
-
47^ Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
fång, framställt, varder, jemte flera Ledamöters
särskildta Utlåtanden, Riksens Höglofl.
Ständers vidare ompröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 13 Maj 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott den 13 Maj 1823.
S. D. Herr Prosten Hallström anförde:
”1 en enda punct af nu upplästa Betänkande
är jag af skiljaktig mening. Kongl»
Vetenskapsakademien har för Decimalfördelningens
införande vid torra varors mätning
och beräknande föreslagit, att antingen
bibehålla tunnan, med antagande af en
ny underafdelning, kallad mått, eller ock
att begagna kannan och en dess multipel,
ett rymdemått, innehållande 10 kannor och
benämndt foting. Vid framställningen af
detta val, har Kongl. Akademien likvisst icke
underlåtit, att i sitt afgifne underdåniga
Betänkande pag. 51, 52 och 53 särdeles
framhålla antagandet af de sistnämnde rym
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 477
demåtten, såsom det mest tjenliga och rätta.
Ingen lärer heller kunna misskänna de
vigtiga skäl och fördelar, som tala härför,
och hvilka hufvudsakligen bestå deruti,
att:
1:0 Rymdemåttet bringas i enkelt sammanhang
med längdemåttet och dess antagne
enhet, så att man, i hela uppställningen a£
Sveriges mått, mål och vigt, igenfinner dragen
af ett gifvet system.
2:0 Kommer torrvarumålet i full öfverensstämmelse
med våtvarumålet.
g:o Kunna de minsta partier torra varor
noggrannt afgifvas och mätas genom kannans
kända underafdelningar, och
4:0 blir det för hvar och en högst lätt, att
justera de målkärl, sorn nyttjas.
Höglofl. Utskottets afdelning har icke
heller förbisett dessa oförlikneliga fördelar,
men trott, att antagandet af kanna och foting
till mål af torra varor vore för närvarande
förbundet med flera svårigheter och
kunde förorsaka för stor brytning: hvadan
slutligen tillstyrkes, att, i denna sakernas
ställning, åtnöja sig med införandet af tunna
och mått, under förväntan, att tiden sjelf
skall efter hand göra de ofvannämnda bättre
och tjenligare rymdemåtten allmänt brukliga
Jag
kan icke instämma i dessa tankar;
då jag anser kanna och foting både kunna
och böra utan svårighet genast införas, så
-
4?8 Besv. och Ekon. Utsh. Betänhnnåefti
som det rätta torrvarumått, måste jag fot?
min del tillstyrka detta alternativ, och deremot
afstyrka allt provisionel antagande
af tunna och mått. Mina skäl äro följande*
1:0 Att antaga ett rymdemått, hvars afskaf,
fande man i liden motser och gillar, förekommer
mig i allmänhet mindre tjenligt,
och vara en onyttig omgång.
2:o Förberedes ingalunda antagandet af kanna
och foting genom bruket af tunna och
mått, utan fastmer försvåras, då kannan, som
innehåller ix3ö?ö mått, år till detta i ett vida
mer inveckladt förhållande än till kappen,
som hvar och en landtman vet innehålla
kanna.
3:0 Begagnandet af kannan och dess multipel,
foting, vid mätning aftorra varor, är efter mitt
begrepp icke förbundet med flera svårigheter,
an antagandet af tunna och mått, I
båda fallen införes en ny benämning och
ett nytt mål: men hvilket är lättare att
fatta måttet, som utgör T~ ®f tunnan, eller
foting, som utgör 10 kannor? Utan tvifvel
tänker man sig lättare ett rymdemått, som
omfattar 10 kannor, än ett, som blott är
hundradepsrten af en tunna.
4:0 Svarar foting helt nära, till innehållet,
emot den förr brukliga skäppan, så att foting
allenast är en half kanna mindre. Ide
provincer, der man ännu bibehåller benämningen
skäppa och vet, att 6 skäppor'utgöra
en tunna, skall man lätteligen inhemta och
Besv. ock Ekon. Vtik. Betånkanden. 479
minnas, att 6 fotingar och 3 kannor utgöra
en tunna, och
5:0 Är alltså antagandet af kanna och
foting i stället för kappe och tunna föga
annat än en återgång till det för föga 84
fir tillbaka allmänt inom vårt land brukliga
mål af torra varor. Men, kunde man
år 1739 öfvergå från bruket af skäppa och
kanna till tunna och kappe, så skall man
Visserligen år 1823 kunna med vida mindre
Svårighet antaga Foting och kanna, i stället
för tunna och kappe.
Med detta Utlåtande förenade sig Herr
Grefve Posse, A.j Herr von Weigel, samt
Prostarne Herrar Hagberg och Arbman.
Herr Lenning yttrade: förslaget om
införande af enhet, samt större fullkomlighet
i mått, mål och vigt än hittills, är af
för stor betydenhet, att ej medgifva erinringar,
om de anses befordra ändamålet.
Af sådan beskaffenhet förmodar jag den
vara, att de nya målkärlen måtte göras
runda och ej, som hittills, fyrkantiga. Erfarenheten
af runda målkärl, hvartill uppstående
virke måste begagnas, föranlåter
denna min tillstyrkan, helst de genom jernbindning
kunna göras ännu varaktigare.
Deremot lärer det vara allmänt kändt, att
fyrkantiga målkärl, hvartill träd på tvären
begagnas, äro vid fukt och torka vida föränderligare,
än ifrågavarande runda målkärl.
Jag tror derföre, att runda målkärl
48o Besv. och Ekon. Otsk. Betdnknnden.
borde antagas att gälla vid bandel och försäljning,
dock hvar och en obetaget, att deremellan
nyttjade gamla målkärlen, om han
så behagar.
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
N:r 89.
Antom den £0 Maj 1823.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om
förändring i Presträttigheternas utgörande.
Till Utskottets handläggning har det He«
derv. BondeStåndet remitterat:
1:0 Ett Memorial af Nils Insulin från
Stockholms län, deruti yrkas: att inom de
Församlingar i riket, hvarest öfverenskommelser
om Presterskapets rättigheter ännu
icke äro träffade, sådane böra ovilkorligt
ske inom en viss tid, som ej må öfverskrida
ett år, samt att, i händelse öfverenskommelser
ej i godo kunna träffas, Kongl.
Maj:t då ville, sedan vederbörande Consistorium
och Landshöfdingeämbetet blifvit
hörde, pröfva och afgöra frågan om öfverenskommelsens
billighet.
Be si), och Ekon. Utsk, Betähkanden.
Q;o Af Nils Persson från Malmöhus
län: att stadgandet om Presttiondens utgående
i skaft ttiåtte upphäfvas, och ett annat
fastställas, så att ett visst cjuantum spannmål
till lika belopp med kronotionden antingen
in natura eller genom lösen efter
markegångspris ålägges hemmanet. Uti
hvilken hemställan Erie Broberg från Södermanland
instämt,
3:0 Af Johan Larsson från Jönkopings
Län: alt icke blott äldre Conventioner, angående
Presterskapets rättigheter, hvilka voro
ingångne före 1810, må blifva orubbade
och bibehållna, utan ock att, der JöneVilkoren
blifvit förhöjde, de vid inträffande
^Pastors ledigheter böra nedsättas till hvad
de förr varit,
4!o Af Måiis Mattsson från Christianstads
län': att lertialtionden måtte upphöra
Och hädanefter utgå i tröskad säd, räknad
efter i Orten vanlig afkastning, hvilket med
utlysande Sockenstämmor i hvarje Församling
lättast kunde bestämmas.
5‘.o Af Eric Andersson från Vesterås
län: att landtmannen måtte befrias från
skyldigheten, att af de skördar, som erhållas
på odlingar å utmarken, samt å sådane
inegor, hvilka uti hemmanens beskrifningat
såsom äng äro upptagne, endast för någon
tid utläggas till åker, lemna någon tionde
eller annan afgift till Preslerskapet.
Bihang till FdksSt. Prat. iö25> Sami, Nsr 51.
432 Besv. och Ekon»
Till utredande af detta ärende, hat
Utskottet trost sig böra upplysa, att, sedan
Högv. PresteSs åndet vid i8i5 åts Riksdag,
lika fortfarande uti dess förut ådagaiaggde
böjelse, att, roed bibehållande af dess privi.
legiirätt, söka genom vänlig foglighet kun»
na för alltid aflägsna de obehagligheter, sora
frågor af denna beskaffenhet gemenligen
medföra, till vinnande af detta ändamål hos
Kongl. Majit i underdånighet anmält den
önskan, att Ståndets, redan år 181Ö, gjordsi
medgifvande af frivillige öfverenskotnmelser
emellan Presterskapet och Församlingarne,
rörande deras ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter,måtte genom Kongl. Majits
Nådiga åtgärd ännu kraftigare befrämjas
och till verkställighet befordras, hade Kongl,
Maj:t, i Nådig Kungörelse af den 5 April
1816, behagat förordna, att, om Pastor och
Församlingen gemensamt åstunda och begära
en öfverenskommelse om Presträttigheternas
utgörande, eller ock om en sådan
öfverenskommelse blott å den ena sidan be*
gäres och åstundas, vare sig ensamt af
Pastor i Församlingen eller ock af För»
samlingens pluralitet, bör dertill, på de
grunder 1681 års Kongl. Förordning och
flere dermed gemenskap egande Kongl, Bref
och Författningar innehålla, upprättas ordentligt
förslag, lämpadt efter Gällets' beskaffenhet,
för att vid allmän Sockenstämma,
i närvaro af vederbörlige Krono- och
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
Consistorii Ombud, leda till vänlig öfverenskommelse
Lärare och Åhörare emellan; då,
i händelse af vänlig öfverenskommelse, föreningen,
på sätt redan i Nåder fcireskrifvet
är, tili Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse
äntnäles; Skulle deremot uppstå ändamålet
motverkande stridigheter, underställes förslaget
vederbörande Landshöfding och Domcapitel,
i afsigt att godvillig förening åstadkomma;
hvilken, om den ernås, likaledes
till Kongl. Majrts Nådiga stadfästelse i underdånighet
anmäles; men, i händelse öfverenskommelser
icke, genom Landshöfdingens
och domcapitlets bemedling, stå att
vinna, komma, så väl det uppgjorda förslaget,
som dén vägrande partens sndragne
skäl, att till Kongl. Majrts Nådiga granskning
i underdånighet öfverlemna», för att,
efter i hvarje fall förekommande Omständigheter,
blifva i Nåder regleradt, och för
en tid af 25 till högst 50 år.
Sedermera hafva vid sistförflutne Riksdag
Riksens Högloft. Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, att, enär
förenämnde Nådiga Kungörelse icke uttryckligen
bestämmer: det öfverens k om mel ser rörande
Presträttigheter, hvilka före år 1810
blifvit afslutade, böra så mycket häldre förblifva
orubbade, som genom dem redan
äro undanröjde de orsaker och anledningar,
hvilka vid sednare Riksdagar föranledt frågan
om öfverenskommelsers ingående, Kongb
484 Besv. och Ékon. Vtik. Betänkandetu
Majit täcktes genom kungörelses utfärdan*
de i detta afseende meddela Nådig förklaring,
till förekommande deraf, att en annan
tydning åt denna föreskrift icke måtte gifvas;
hvaröfver Kongl. Majit under den 12
November 1819 .behagat förklara: att, emedan
Kongl. Circulaire Brefvet till samtlige
Consistorierne och Kongl Majits Befallningshafvande
i Riket, af den 17 Maj r8io,
och kungörelsen af den 3 April 1816, icke
uti någor måtto röra de föreningar, som
kunna vara träffade för utförandet af nämnde
Circulaire och Kungörelse, hvadan de äldre
emellan vederbörande ingångne och
jemväl med behörig fastställelse försedde
öfverenskommelser hvarken af Kongl. Majit
vunnit stadfästelse eller blifvit till deras
bindande kraft upphäfna, har Kongl. Majit
icke funnit skäl, att i anseende till dessa utfärda
någon annan förklaring, än att så ofta
om sådane öfverenskommelser uppstår
tvist eller fråga, flen samma bör i laglig
väg pröfvas och afgöras.
Med tillämpning af hvad sålunda blifvit
föreskrifvet, till de nu gjorde motioner,
får Utskottet vördsamt anföra, att, alldenstund
Högv. FresteStåndet icke kan tillförbindas,
att på annat sätt eller i annan ordning,
än äldre Kongl, författningar utstaka,
uppbära sin aflöning, och i afseende
på hvad nu yrkadt blifvit, dels om öfverenskommelsers
ovilkorlliga ingående och
Bej v. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 485
det inom viss tid, dels om skaft- eller
tertial tiondens förvandling i Spannmål»
dels om äldre löre 1810 afslutade conventioners
bibehållande, de till vinnande af
dessa ändamål erfoderlige åtgärder redan
blifvit af Kongl. Majit i Nåder föreskrifne,
linner Utskottet nu någon ytterligare åtgärd
icke vara af nöden, att i detta ämne
bos Riksens Höglofl. Ständer vördsamt föreslå.
Hvad särskildt angar frågan, om befrielse
från skyldigheten, att för skördar å utmarks
egor, som ömsom ut- och igenläggas,
gifva tionde, så förekommer väl å ena sidan,
att Högv. PresteStåndet i 18x0 års Concessioner
eftergifvit rättigheten till Sädes
Tjondens upptagande af nybyggen och nyodlingar,
af förut icke bärande mark under
de innehafvarne förunnade frihetsår; men,
som angående Skördar å andre utmarksegor,
hvilka icke äro att anse såsom nybyggen,
derå frihetsår kunna erhållas, något icke
blifvit föreskrifvet, finner Utskottet frågan
derom lika med de öfrige, rörande sättet och
grunderna för Tiondes utgörande till Presterskapet,
böra bero på överenskommelser
emellan vederbörande. Hvilket dock vördsamt
Riksens Höglofl, Ständers egen upplysta
pröfning underställes.
Stockholm den 15 Mai 1825.
v^©no0Ooov^
4Q5 Besv. och Ekon. Utsh. Betänkande/i,
N:r 90.
Ankom den 21 Maj 1825?
Betänkande, i anledning af väckt fråga,
att Norrska skepp mätte i Svenska hamnar
behandlas lika tued Svenska skepp,
Från Vällofl. Riddersfeapet och Adeln har,
till detta Utskotts åtgärd, blifvit remitteradt
ett Memorial af Herr Grefve von Flaten,
hvaruti, med fästadt afseende å nödvändigheten
af ett ömsesidigt och ifrigt bemödande,
att på allt sätt stärka och fullborda
Sveriges och Norriges förening, såsom
grundvalen, hvarpå Scandinaviens välgång
och trefnad hvilar, Herr Grefven föreslår,
att, då, enligt redan gällande, efter rikenas
förening utkomna författningar, Svenska
skepp hafva i Norrska hamnar alla de frioch
rättigheter, som Norrska skeppen der
ega, Riksens Högloft. Ständer, måtte hos
Kongl. Maj:t nnderdånigst anhålla, att Norr»
ska skepp må, under alla förhållanden, i
Svenska hamnar behandlas lika med Svenska
skepp, så länge dessa sistnämnde njuta
motsvarande rätt i Norrska hamnar.
Vid granskningen af detta ärende trodde
Utskottet sig yäl finna, att någon vidlyftig
bevisning icke erfordras, för att åda?
Besv. och Ekon. Utsk, Betunkanden. 4^7
galägga billigheten och rättvisan af hvad
Herr Grefve Platen sålunda föreslagit; men,
enär Utskottet hade sig bekant, att denna
fråga förut blifvit i underdånighet väckt
hos Kongl. Majit, och att åtskiliige autoriteter,
son» deröfver blifvit hörde, framställt
betänkligheter emot bifall därtill, har
Utskottet, för att icke ådraga sig förebråelsen
ali ytligt hafva behandlat en vigtig
sak — att vid dess bedömande endast hafva
fästat afseende å rättsgrunderne, men
deremot förbigått de särskildta förhållanden,
som fordra undantag i tillämpningen
af dessa grunder, förskaffat sig nödig kännedom
om hrad i detta ämne hos Kongl.
Maj:t i underdånighet blifvit andraget, och
hvilket hufvudsakligen innefattas uti Kongl.
CornmerceCollegii den 7 sistlidne Januari
afgifna underdåniga utlåtande, angående en
friare varutransport pä Sverige med Norrska
fartyg.
Utaf berörde underdåniga utlåtande
har Utskottet inhemtat, och anser sig här
böra anföra: att till skydd och uppmuntran
för handel och sjöfart, tid efter annan, följande
hufvudsakliga författningar äro här i
riket vidtagne och ännu gäilande, nemligen.
—
x:o Kongl. Förordningen den 10 Nov.
1724 eller det så kallade Productplacatet,
hvarigenom fremmande lörbjudes: ”att med
egna eller befraktade utländska fartyg, vid
408 Besv- oeh Ekon. Utsk. Betänkanden,
confiscation af skepp och gods, hitföra an*
dra än deras egna lands producter, hvarunder
begripes allt hvad i hvart och ett land
faller, växer och tillverkas, jemväl ock hvad
samma nationer hemta från deras egna coJonier,
plantager och handelsplatser.”
2:0 Kongl. Förordningen af den 28 Februari
1726, som förklarar, att Productplacatet
hör sålunda förstås; ”att fremmande
icke allenast är betaget, att med deras farkoster
hitföra andra varor än deras egna
lands producter, på sätt förmäldt är, utan ook
att de icke heller måga gå på frakt med
några Svenska effecter, att intaga i den ena
inrikes orten och föra till en annan; Varande
Kongl. Maj:ts egna trafiquerande undersåtare
icke heller tillåtligt, att med fremmande
fartyg hitföra andra producter, än
dem, som i det landet falla eller växa, hvarest
det befraktade fartyget är hemma, och
detta allt vid det i 1724 års Kongl. Förordning
bestämda vite och confiscation,”
3:0 1816 och 1818 års Kongl, Tulltaxa,
hvarigenom, ibland annat, är stadgadt,
att för alla varor, som inkomma med utländska
fartyg, den i taxan utsatte tull
förhöjes med 40 procent, och att för alla
de varor, sorn utskeppas med utländska fara
tyg, helfria tullen förhöjes med iqo procent;
dock befrias de varor från en sådan förhöjning,
sorn enligt taxan ej äro belagde med högre
afgift, än 12 sk. af hvarje roo Rd. värde*
Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 4(39
4:0 Kongl. CommerceCollegii utfärdade
Kungörelse af den 23 Juli 1816, som föreskrifver:
att några utländska fartyg ej måga
genom naturalisation erkännas såsom
Svenska, eller förses med helfrihetsbref oeh
öfrige Svenska skeppsdocumanter, undantagande
antingen sådane, som. stranda eller
förolyckas vid Svenska kuster och derefter
vid Svenskt skeppshvarf undergå så väsendtlig
reparation, att kostnaden dervid uppgår
till lika belopp, som infeöpssumman, eller
ock de, som, af Svenska krigsfartyg eller
kapare uppbragt#, derefter blifvit i behörig
ordning för god pris förklarade.”
I Norrige deremot linnes någon så beskaffad
Navigationsact, som Svenska Productplacatet,
icke vidtagen, utan innefattas
föreskrifterna, rörande fremmande nationera
sjöfart och rättigheten, att derstädes naturalisera
fremmande fartyg, i den under den
7 December 1818 utfärdade provisoriska
anordning, angående Told og Consumtionsvassenet,
som innehåller;
1:0 I io§. ”Fremmande fartyg ärdeticke
tillåtet, att segla för frakt från den ena orten
till en annan; men det är slika fartyg
icke förbudet, hvarken att lossa vid en tullplats,
och derefter gå barlastade till en annan
tullplats, för att till utrikes ort intaga
Jast: ej heller att lossa deras laddningar
från fremmande ort, eller att intaga bestäm
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
åa laster till fremmande ort vid särskilda
tullplatser.
2:0 i 14 § ”Lika privilegierade med
Norriges innevånare i tullafgifter äro de
nationer, som denna fördel genom speciella
ordres till Tullkamrarne förunnas, så vida
nemligen Norrska fartyg (eller varor, sorn
i Norrska fartyg in- eller utföras) hos samma
nationer behandlas likasom deras egna
fartyg eller såsom varor, införda i inhemska
skepp,
5:0 i 26, 27, 28 och 29 §§, ”att frem-^
mande fartyg, som införas till Norrige, eller
af Norrska undersåtare uppköpas, för att
lika med Norrska användas till segelfart,
skola en gång för alla erlägga en afgift af
8 Specie Rd. per commerceläst: att fartyg,
sålde af Svenska undersåtare, betala ingen
afgift: att afgift icke heller erlägges, när
fartyg, som bevisligen äro byggda på Svenska
eller Norrska skeppshvarf, efter att
hafva varit sålde till begagnande under
fremmande flagg, återköpas af Norrska undersåtare;
samt slutligen, att berörde afgift
erlägges, när fartyget, såsom Norrsk Redares
lagliga tillhörighet, förses med behörigt
mätarebref och derå brännas orden:
Norrsk egendom. —•
Uti 18 § af Kongl. Norrska anordningen
är derjemte stadgadt, att för spannmål,
fiskvaror och andra lifsmedel, som från Sve-^
rige till Norrige förås i Svenska elier Norr
-
Besy. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 49*
glea skepp, erlägges blott hälften af den för
införsel af dylika varor påbudna tull; äfvensom
Svenska nationen under den 18 Sept.
J814 blifvit förklarad för en af de privilegierade,
i följd hvaraf Svenska skepp och
de varor, de medföra, af hvad beskaffenhet
sorn heldst, behandlas lika med Norriges
egna fartyg, och deras medförda laddningar;
hvaremot, till förmån för Norriges sjöfart
och handel på Sverige, är förordnadt: 1:0
genom Kongl, förordningen af den 24 Maj
181$: att alla Norrska i Norrige byggda eljer
naturaJiserade fartyg skola i Sverige anses
såsom inhemska och egna samt åtnjuta
alla dermed förenade förmåner, enär de
emellan bägge rikena föra eller afhemta
Svenska eller Norrska varor och produCter,
att i anseende till rikenas Dykeri- och
Jbotsinrättningar ej någon skilnad skall ega
rum emellan det ena och andra rikets fartyg:
att spannmål, fiskvaror samt andra lifsmedel
af hvad slag sorn heldst, sjöledes
förda från ena till andra riket, böra, der de
ankomma och förtullas, åtnjuta lindring till
hälften i den inkommande tuli, som taxan
på samma ställe för dylika varor i allmänhet
bestämmer; 2:0 Genom Kongl. Kungörelsen
den 30 April 18171 att sådane utländska
varor, hvilkas införsel i riket frän
andra orter är lofgifven, må tilis vidare
landvågen från Norrige få införas till Sverige,
emot erlägganda af vanlig helfri Sjö
-
492 Be sv. och Ekon. Vtik. Beta nhanclert.
tull; 3:0 Genom Kongl. Brefvet den 29 Sept.
1818. ”Att den uti 1 art. 1 § af Kongl.
Förordningen den 24 Maj 1815 Norrska
fartyg bevilljade helfrihet vid Svenska producters
utförande tili Norrige tnå ega runi
äfven i de fall, då den last, som med dessa
fartyg skall till Norrige transporteras,
består antingen ensamt eller till största delen
af utländska varor; och 4-'° Genom
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till Kongl. CornmerceCollegium
den 5 Juni 1821, hvaruti
Kongl. Majit tillkännagifva, att i Nåder
vore förordnadt, det Svenska producter och
manufacturvaror, så land- som sjövägen, kunna
tullfritt i Norrige införas, när sådant i
sednare fallet sker med Svenska eller Norrska
fartyg, samt att Norrska producter och
manufacturvaror skola likaledes till lands
och sjöledes, under nämnde vilkor, kunna i
Sverige tullfritt inkomma.
Sedan Utskottet nu framställt skillnaden
emellan de rättigheter, som Svenskt
skepp åtnjuter i Norrsk hamn och dem, som
tillkomma Norrskt skepp i Svensk hamn,
får Utskottet tillika upplysa, att, sedan Kongl.
Maj;t anbefallt dess CommerceCollegium,
■nkomma med underdånigt utlåtande öfver
Kongl. Norrska regeringens underdåniga
hemställan, att Norrska, i Norrige bygdå
eller behörigen naturaliserade, fartyg,
samt varorna, som i dem in- elier utföras,,
skola i alla händelser anses i Sverige sorti
Besv. och Elion. Ut sk. B et auli anden. 4 93
inländska och såsom sådane behandlas, bemäldte
Kongl. Collegium erfordrat yttrande
af deputerade för GrosshandelsSocieteterne
och Skeppsrederierne i Stockholm,
samt Handelssocieteterne i Götheborg, Gefle,
Norrköping, Calmar, Carlshamn och Malmö,
af hvilka de förstnämnde önskat, att
nu gällande författningar, angående Sveriges
och Norriges inbördes sjöfart och handelsgemenskap,
måtte oförändrade bibehållas:
Götheborgs handelssocietet sökt ådagalägga,
att bifall till Kongl. Norrska Regeringens
framställning icke skulle medföra lika förmåner
för Svenska och Norrska sjöfarten,
utan åt den sednare bereda en fördel på den
förres bekostnad, och Norrköpings deremot
ansett billigt, att Svenska och Norrska fartyg
fortfara att ömsesidigt behandlas såsom
utländska, så länge ej en fullkomlig reciprocité
båda rikena emellan i detta afseende
egde rum, och hvilken reciprocité Norrköpings
handelssocietet trott för det närvarande
icke tillgodonjutas af Svenska fartyg
i Norrige. — Men de öfriga, eller handelssocieteterne
i Gefle, Calmar, Carlshamn
och Malmö, hafva tillstyrkt bifall till Kongl.
Norrska regeringens hemställan.
Uti det underdåniga Utlåtandet, har
CommerceCollegium för egen del hufvudsakligen
anfört: att de tillfällen till fraktförtjenst,
som kunna Svenska fartyg ■ nu erbjudas,
skulle förminskas, i den mån Norrska
494 Besv. och Elion. Utsk. Betänk anderi.
skepp srederierna sattes i tillfälle att ej allenast
med de Svenska deltaga i utskeppningen,
utan äfven hitföra sådatie för riket nödige
importarticlar> sorn ittgcra föremål för
vår egen nationalsjöfart: ett Norrska sjöfarten
på Sverige, hvilken hittills icke
kunnat vara hinderlig för dea Svenska, då
Norriges nästan enda export på Sverige bestått
i fiskvaror, skulle, otn den lemnades
alldeles fri och obehindrad, komma att mer
än någon annan nations täfla med den Svenska,
i frågan om importen af fremmande
producter: att Kongl. Maj:ts, åt Sveriges
Borgerskap gifna. Nådiga försäkran, den 2g
Febr. 1789, dels innehåller i 2 §, att det
så kallade Prodtictplacatet alltid skall blifva
i sin helgd och till efterrättelse tjena,
då riket af krig icke är oroadt, eller då
andra särskilda orsaker tili dess hvilanda
ej föranleda, i hvilket fall det likväl genast,
sedan orsaken upphört, i full verkan återställas
skall; dels i 7 § bekräftar detta Nådiga
stadgande under helgd af privilegier:
att de särskilda orsaker, som kunna föranleda
till Productplacatets hvilande, skola
vara öfvergående och således icke inträffa
i afseende på Norrige; samt ändteligen, att
vid jemförelse ej mindre af de författningar,
som bestämma bägge nationernas ömsesidiga
handelsförmåner, och hvilka här
ofvanfblifvit till deras innehåll anförde, än
äfven af beloppet af de varor, som under
Eesv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 495
liera särskildta år blifvit från enä till andra
riket in- och utförde, skulle det finnäs,
titan allt tvifvelsmål, att Sveriges till fördel
för Norrige redan gjorde modificationer
af handels- sjöfarts- och tullförfattningar
äro af vida större vigt för Norrska sjöfarten,
än de förmåner, som Sverige, i egenskap
af privilegierad nation, åtnjuter i
Norrige; och har CommetceCollegium af
, sådane anledningar ansett sig icke kunna i
Underdånighet tillstyrka, att Norrska regeringens
ofvanberörde förslag må i Nåder
bifallas.
Då Utskottet tagit 1 öfvervägande, hvad
sålunda förekommit, har Utskottet trott sig
kunna sammanföra de af CommerceGollegium
andragne skäl, dels till fruktan för täflan
emellan Svenska Och Norrska skeppsrederierna,
dels till önskan, att bibehålla
1724 års Productplacat orubbadt, dels ock
till den förmodan, att Sverige, i afseende
på dess och Norriges inbördes handel och
sjöfart, redan gjort större uppoffringar än
sistnämnde rike. Men dessa betänkligheter
kan Utskottet för sin del icke godkänna,
eller för gilltigé antaga, och anser sig nu
böra anföra orsakerna dertill.
De förluster, som möjeligen för det
närvarande kunde tillskyndas Svenska han*
deln, sjöfarten och skeppsrederierna, om
Norrska skepp behandlades i Svenska hamDarne
såsom inländska, synas Utskottet i c
-
4^0 Best)» och Ékortt Utsht BetänhaftdsH.
ke böra tillekrifvas bevilijandet af en dylik
rättighet» Då ostridigt är, att fartyg kunna
i Sverige byggas, utrustas, bemannas och
underhållas med mindre kostnad än i Norrige,
och då dessa rikens lägen äro för handeln
lika fördelaktiga, samt deras exportarticlar,
oberäknad! fiskvaror, tili det mesta
likartade, och således lika begärliga i fremmande
länder, tror Utskottet sig med sä-1
kerhet kunna antaga, att Svenska skeppsredare
ega samma tillfallen och utvägar, orö
de fritt få begagnas, som de Norrska, att
med fördel besörja frakten a£ de varor, som
utskeppas från Sverige, och dem, hviika in*
förås till bägge rikena fran utrikes ort*
samt att snarare förmånen af ifrågavarande
reciprocité borde, enligt sakeus natur, blifva
för Svenska frakthandeln, då tillåtelsen
att infora fremmande länders producter och
tillverkningar är vida mera utsträckt i Norrige
an i Sverige. De hinder, som härvid
kunna mota de Svenska sfeeppsredarhe, måste
således vara artificiella eller tillskapade
antingen af origtiga begrepp om eget interesse
eller af felaktigheter vid begagnandet
af de fördelar, vårt land erbjuder. Och, om
dylika hinder verkligen skulle finnas, hvilket
Utskottet helst undgår att förmoda,
kunna de icke hafva annan orsak, andels Sveriges
och Norriges olika handelsförhållanden
till fremmande nationer, tillkomna endast
genom 1724 åra Productplacat, dels bri
-
Ses tr. o c fi Mört. frisk. Betänkahåéh. 49 7
ätande omtanka hos Svenska skeppsredare
samt deras sjöfolks mindre skicklighet och
ordentlighet, hvilka brister visserligen icke
böra skyddas genom prohibitiva systemer, utan
fordra rättelse, som säkrast vinnes genom
täflan; en utväg, den man i detta fall desto
heldre bör vidtaga, som denna täflan kan
Underhållas med tillräckliga krafter och
förmåga å ömse sidor samt således, långt
ifrån att vara menlig för någotdera Riket*
skall för bägge meJföra högst gagneliga
följder genom industriens lifvande och fram»
gång
Huru
vida ProductPlacatet är ett Frivi»
legium eller icke, blir en^ fråga, den Utskottet*
i anledning af derom väckte Motioner,
särskildt kommer att besvara. Det
torde här göra tillfyllest att visa, att den
fcä författning, vare sig af hvad egenskap
som hälst, icke lagger hinder i vägen för
bifall till den Motion, sorn nu är föremål
för Utskottets pröfning* Då ProductPlacatet,
genom Kongl. Maj:ts åt Sveriges Borgerskap
gifna Nådiga försäkran, d, 25 Febr.
1789, förklarades böra tjena till efterrätt
telse och bekräftades med helgd af privilegium,
skedde sådant med uttryckligt
förbehåll, att det skulle blifva hvilande,
då Riket är af krig oroadt, eller andra
särskilda orsaker dertill föranleda. Mera
gällande orsaker till dess hvilande, i afse»
Bihang till RiksSt, Piot. iö£3j ö;dc Sunil, TS;r ga,
498 Besv> och Ekon. TJtsk. Betänka nelen.
ende på Norrige, kunna väl icke framställas,
än detta Rikes införlifvande med Sverige,
under en Konungs Regering, eller
hvad som är detsamma, att dessa Rikens
interessen höra hädanefter vara oskiljaktige.
Man har invändt, att stadgandet om
ProductPlacatets återställande i full verkan,
då anledningen till dess hvilande upphört,
förutsätter, att förenämnde villkor har afseende
endast på öfvergående orsaker och
således icke kan tillämpas på Norrige. Men,
då Utskottet delar den glada öfvertygelsen,
att Sveriges och Norriges förening skall
blifva lika beständig, som dessa Länders
tillvarelse, är det med sann tillfredsställelse,
som Utskottet linner sigega skäl, att bestrida
rigtigheten af den tydning, man sålunda
Velat gifva åt 2 §. i 1789 års Koaunga-försäkran,
hvars rätta tolkning, i Utskottets
tanka, icke kan blifva annan, an att, enär
orsakerna till ProductPlacatets inställande
äro öfvergående, bör det åter sättas i full
verkan, så snart de upphört, men att förbudet
för andra nationer, att drifva fri frakthandel
på Sverige äfven må förfalla, om
än de omständigheter, som fordra sådant,
skulle vara oföränderliga. Det vöre i annat
fall i detta Lagbud en oförklarlig motsägelse,
innefattande ett stadgande, att man
skulle begagna en fördel eller undvika en
förlust, om den vore tillfällig, men deremot
åsidosätta fördelen, eller frivilligt un
-
Besv, och Ekon, tjtsh. Betankanclch, 4gg
derkasta sig förlusten, om den funnes vara
fortfarande. Så orimmeliga grundsatser
kan icke lagen godkänna och aldraminst
bör man, genom osäkra slutföljder, söka,
i uttryckets mindre tydlighet, framleta föreskrifter,
dem förnuftst icke gillar.
Om slutligen skulle antagas för säkert,
hvad Utskottet likväl icke är i tillfälle bedöma,
' att da i Sveriges Handels-, Sjöfartsoch
Tull-författningar, ensamt till fördel
för Norrige, redan gjorda ändringar äro af
större vigt för Norrska Sjöfarten, än de
Förmåner, som Sverige, i egenskap af privilegierad
Nation, åtnjuter i Norrige, så Sjevisar
sådant endast, att Svenska Handelssystemet
år mera prohibitivt än det Norrska
och således fordrar betydligare jemkningar,
för att vinna likhet i ömsesidiga
rättigheter, ty, oaktadt de förmenta större
uppoffringar å Svenska sidan, är denna
jemnlikhet ännu icke vunnen. Det torde
dessutom icke vara fråga, om en noggrannt
afpassad qvittning af de fördelar, sorn de
förenade Rikena bereda hvarandra, utan
ändamålet måste blifva, att, äfven med uppoffringar,
i synnerhet om de, såsom i detta
fall, kunna göras utan egen skada, söka
åstadkomma, Rikena imellan, ett förhållande,
som vittnar, att Skandinaviens förening
ar fullkomnad, och att Brödrafolken lifva*
af samma böjelse för gemensamt välstånd
och sjelfständighet.
5<so Besv. och Ekon. Ut sk. Betcinkanden.
Genom hvad nu är anfördt, tror Utskottet
sig hafva vederlaggt de inkast, som
blifvit gjorde emot beviljande af en friare
frakthandel för Norrige på Sverige, samt
visat, att en sådan är förenlig med vår egen
fördel. Och, då härtill kommer, icke allenast
att nu varande förhållanden skola
väcka hos Utlänningen förundran och hos
Norrmännen förtrytsamhet, då de erinra
sig, att, ehuru Sverige och Norrige utgöra
ett förenadt folk, hvars fartyg äro skyldige,
att i aflägsnare farvatten nyttja samma
flagga och samma sjödocumenter, Norrska
fartyg likväl icke ega att till Sverige föra
Producter från de fremmande länder, som af
dem besökas, utan äfven att en sådan rätti?-
9 O
het för Norrige påkallas ovillkorligen af
billighet och rättvisa, hvarifrån Riks. Högi.
Ständers Beslut aldrig böra afvika, får Utskottet,
i öfverensstämmelse med hvad Herr
Grefve Platen föreslagit, vördsamt tillstyrka
en underdånig anhållan hos Kongl,
Maj:t, att 1724 års ProductPlacat måtte,
i anseende till Norrige, i Nåder förklaras
hvilande, samt Norrska fartyg och de i
dem lastade varor, hvarifrån de än komma,
måtte till alla delar i Svenska hamnar
behandlas lika med Svenska fartyg och derå
lastade varor, så länge dessa njuta motsvarande
rätt i Norrska hamnar; Och lärer
Kongl. Maj:t, om Nådigt bifall härtill lemnäs,
täckas föreskrifva, hvad som bör iakt
-
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden. 501
tagas till förekommande af missbruk, eller
att fremmande Nationers fartyg icke må,
genom diktade köp eller dylikt, kunna begagna
de Norrige bevilljade rättigheter.
Dock varder detta Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 20 Maj 1823.
•WOOOO O OOOÖ
N:o 91.
Ankom den a6 Mfaj lg23.
Utlåtande, rörande väckt fråga, om visse
föreskrifter, i afseende på tillverkningen
af Vapper,
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adela
ingifvet och derifrån, till detta Utskotts åtgärd,
remitteradt Memorial, har Herr König,
Johan A; med fästadt afseende på olägen
heten deraf, att Papperets storlek vid hvarje
Bruk är olika, föreslagit, att vissa storlekar
af Papper måtte föreskrifvas, hvarigenom
skulle förekommas, dels att, vid ett ar
-
502 Besv, ock Ekon. Utsk. Betänkanden.
betes utgifvande, den sednare delen blefve af
ett annat format än deu föregående, dels att i
Colfegiernes Archivér Volumerne blifva så
pformiige, hvilket gör dem ej blott fala
och svåra att inbinda, utan äfven obekvämare,
att handtera och genomleta. De storlekar,
som olika Papperssorter borda innehålla,
anser Herr König för de vanliga behofven
Isanna inskränkas till fyra slag, nami. det
nu vanliga Skrif och Concept Papperet till
17 tums längd med 14 tums bredd för hela
arket; för Postpapperet lill 122 tums längd
med 17 tums bredd; för Regalpapper et till
24 tums längd med 19 tums bredd; för
linperialpapperet 30 tums längd med 22
tums bredd.
Isammanhang härmed hemställes älven,
att stämpladt papper eller Charlas Sigillatas
borde vara skuret till precist samma storlek,
hvilket skulle befordra ett rättvisare behandlande,
af Svenska allmänheten, som nu
ofta genom en Bokbindares hårda beskäring
af papperet får ena gången mindre stämpladt
papper, endra gången större. I Herr
Königs tanka skulle i fråga varande, af
honom åsyftade ändamål bäst vinnas, om
Riksens Högloft. Ständer i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit genast behagade
utlärda en författning, med föreskrift om
böter för öfverträdelser i förenämnde ämnen.
Hvad sålunda anfördt blifvit, har Utskottet
i öfvervägande tagit och får deref
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänhanden. 503
ter vördsamt anföra, att Utskottet visserligen
icke bestrider den möjliga fördelen och
beqvämligheten i flere afseenden deraf, att
lika pappersslag tillverkas i lika format, så
vidt sig kan låta göra, men att i Utskottets
tanka detta ändamål bör sökas pä
ett helt annat sätt, än Herr König föreslagit.
Det synes böra vara pappersconsumentens
åligande, att hos producenten af denna
vara beställa henne af sådan beskaffenhet,
som han åstundar, och denne lärer icke
underlåta, att uppfylla consumentens önskan,
i samma mati, som afsättningen är honom
angelägen. Genom särskilda beställningar
och öfverenskommelser lära Rikets Colle*
gier, äfvensom böckers förläggare, erhålla
papper i hvad format de önska och för dem
kan vara beqvämligast, utan att, genom utfärdande
af tvängsföreskifter, en obillig inskränkning
i den fria utöfningen af producen*
tens tillverknings-industri behöfver åstadkommas.
Utskottet kan derföre icke annat
än afstyrka bifallet till Herr Königs ifrågavarande
motion. Hvilket dock Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
Vördsamt underställes.
Stockholm den 20 Maj 1823*
504 Best), och Ekon. Utsi,. Betänkandeet.
N:q 92,
Ankom den 26 Maj *823.
XJ tidt ande, rörande väckt fråga,, etti beståndet
af sådane städjobref, ä de Lunds A-*
kademi anslagne Pr eb ende Hemman,
hvarigenom lifstids besittning blifvit «-  boerne försäkrad,
Riksdagsfullmägtigen från Malmöhus Lät»,
Pehr Knutsson, Har, uti ett till Hederv. Bon'*
de Ståndet den 3 sisth Mara ingifvet och
derefter till Utskottet remitteradt Memorial,
anfort, att som, efter vidtagne' stadganden»
de Lunda Akademi tillhörige, så kallade prebendehemman
böra vid indelningshafvarens
frånfälle, uppå 30 års besittningstid, bortarrenderas,
men föreskrift saknas, huru den
således till afträdande tvungne åboen, sorn
erhållit indelningshafvarens uthändigade lifs.-  tidscontract, bör för nedlagde kostnaden å sitt
innehafde hemman vinna ersättning, och
denna saknad dels redan föranledt, att flere
åboer blifvit i betydlig mån lidande, dels
kommer att medföra enahanda följd för
åboerna å de ännu icke bortarrenderade
hemmanen, hvarigenom odlingshågen förqväfve*
och vanhäfd måste uppkomma js
det syntes rättvisan och billigheten fordra,
att den 50. ånga arrende auetionen icke jfrå*
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 505
gakomme, förrän vid nuvarande äboernes
frånfälle; hvarom Pehr Knutsson ock åsyftat
utfärdandet af ett gällande stadgande.
Såsom svar på denna motion får Utskottet,
efter inhemtade underrättelser, upplysa,
att, sedan Kongl. Maj:t, genom Nådig
skrifvelse till CancellersÄmbetet vid Lunds
Akademi, af den 28 Mars 1807, i Nåder bifallit,
att Akademiens Prebendehemman, hvilka
af åboerne derå icke lagligen kunde få
besittas längre, än under indelningshafvarnes
tjenstetid, borde vid desses sistnämndes
afgång, på sätt af Pehr Knutsson blifvit uppgifvet,
på 30 års tid till den mestbjudande förarrenderas,
detta nu mera egt rum med alla
så beskaffade hemman; vid hvilket förhållande
Utskottet anser den gjorda framställningen
af sig sjelf förfalla och något vidare
yttrande deröfver af Utskottet således
icke heller erfordras; hvilket dock Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
vördsamt underställes.
Stockholm den 20 Maj 1823.
506 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkcinden.
N:o 93.
Ankom den 26 Maj »823.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga, rö»
rande utgörandet af bidraget till Soldatens
beklädnad vid Vesterbottens regemente.
Till detta Utskotts åtgärd har Hederv.
BondeStåndet remitterat följande Memorial;
”Vid den reglering, sorn hölls efter
nästlidne Riksdag öfver bidraget i afseende
på soldatbeklädnaden vid Vesterbottens regemente,
har en del allmoge vid samma regemente
och lifcompagniet åtagit sig att
betala denna afgift med en sjettedel utaf en
beklädnads värde, men större delen åtog sig,
att denna afgift afbörda med korn, som, efter
i orten utsatte markegångspris, får med
penningar densamma afbörda. Nu, eftersom
allmogen vid detta regemente, enligt
Kongl. Maj:ts fastställda knecktecontract, af
den gi Mars 1696, intet vore skyldige till
mer än att hjelpa sin soldat till släpekläder
med 2 D:r och 16 öre kopparmynt årligen.
Nu torde hvar och en nogsamt finna
olämpligheten häraf, att den ena roten
betalde denna afgift med §• af en beklädnads
värde, och den andra roten, i samma
by, betalar denna afgift med kurn; emedan
Besv. och Ekon. Utsk. Betänknnden. 507
nu en likhet inom hvarje compagnie bör
visserligen följas, och emedan större delen
af allmogen i detta compagnie hafva
ingått på att betala denna afgift med korn,
efter markegångspris, så hemställer jag vördsamt,
om icke alla rotehållare, inom lifcompagniet
af Vesterbottens regemente, måtte
få hädanefter och på enahanda grund utgöra
detta bidrag med korn eller efter i orten
faststäldt markegångspris. Jag anhåller
vördsamt, att detta Memorial måtte till vederbörligt
Utskott remitteras.
Stockholm d. t Mars 1823.
O. Wikström,
från Norrbottens län.
Vid pröfningen af detta Memorial har
Utskottet funnit detsamma innefatta icke
någon allmän fråga, utan en enskild, sorn,
enligt Regeringsformens 90 §, ej kan blifva
föremål för Riksens Höglofl. Ständers åtgärder;
hvadan Utskottet dermed icke ansett
sig böra taga annan befattning, än att om
detta förhållande hos Riksens Höglofl. Ständer
göra vördsam anmälan.
Stockholm den 20 Maj 1823.
508 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen,
N:r 94.
Ankom den 26 Maj J 823,
Betänkande, i anledning af Friherre Rid~
derstolpes uppmaning till Nationalitetens
återupplifvande, samt Herr von Heijnes
motion om af skaff ande af Guld, Silfver
och Broderier på Militaire- och Civil-unG
form.
Högloft. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottets handläggning remitterat: 1:0 Ett
anförande af Friherre Fredric Ridderstolpe,
så lydande: Mycket har blifvit sagdt om
allmänna förhållandernes art, bekymmersam
nu mot förr. Må det tillåtas äfven mig,
att dertill uppsöka en orsak. Ehuru, hvad
jag nu ärnar säga, ej erkänner någon motions
tid, gör jag mig en pligt af, att tidigt
yttra tankar, hvilkas verkningar bestämmas
af Försynens Nåd och Landsmäns deltagande.
Det Utskott, hvartill jag önskar se detta
Memorial remitteradl, finnes i hvarje ädlings
själ. Måtte det der upptagas med
känsla för det ingående tidhvarfvets lynne,
medansvarighet för begagnandet af de medel,
Försynen laggti hvarje individs handlingssätt
och dettas verkande på det allmänna. Jag
ser omkring mig en hop hoppgifvanda un
-
Éesv, ock Ekon, Ut$k, Betankanden• 509
ge män, hvilka ej lära misstyda uppmaningen
af en Landsman, som, ej för ung, att
ega erfarenhet, och ej för gammal, att
ju känna med hela ungdoms värman, vågar
erinra dem om vigten af den nationalcharakter,
som deras handlingssätt går att för
den ingående epochen bestämma. Vi vörde
Gustaf Vasas tarflighet, förvarad genom uttrycken
i dess bref till sina söner, då de
studerade i Upsala. Vi yfvas öfver den
lid af storhet, som Bälttågets Skald beskrifver
med denna rad.
"Den tid, att heta Svensk, var mer
än heta Prins".
Ännu förvarad kan ses den simpla
trädstol, som bar Axel Oxenstierna, då han
sammansferef grunderna tiliWestphaliska freden.
— Carl den XII:s oförgylda Värjfäste,
hvem minnes ej det? — Svenskar! Atertagom
vår Nationalitet! — Aterblifvom h vad vi varit
före 1718. Måtte fördomsfrihet, duglighet och
kraft blifva igenkänningsord för den generation,
genom hvars verkande anda vårt
tidhvarf skall charakteriseras! Om vi, åtskiljde
efter detta Riksmötes lyckliga slut, i alla
Svea Landsändar sprida tarflighet, omtänksamhet
och brödrakärlek, skall denna hjeltejord
åter skryta med att ega söner, som,
frie från prål, veklighet -och orosinne, än
en gång igenkännas pä den enkla blå rocken,
svärdet och sjelfförsakelsen. Det är sålunda
vi skola belöna den XIV:de Carl, för att oss
$10 Besv. och Eicon. Vtsk. Betänkanåen.
hafva återvunnit, hvad den XIl:s olyckor be®
röfvat vårt Nationallynne. Jag önskar oss
att vid nästa Riksmöte, åter förenade un*
der dessa minnes-digra hvalf, hafva bevisat,
att några hundrade s;älar, som förstå Nordens
kraf af kraft hos sina söner, och som
förstå hvarandra, förmå mer än flere för*
flutna Riksdagars beslut.
2:o Af Herr Georg von Heijne, som af fö*
restående anförande hem ta t anledning till
förnyande af dess vid sistlidneRiksdag väckte
och af Riksens Ständer då understödde motion,
att Guld, Silfver och Broderier på Militaire
och Civile Uniformer måtte afskaf*
fas, med undantag af Konungens Lif- och
Hustroppars, samt de högre Ämbetsmännens,
jemte gradtecken på de Militaire uniformerne;
anseende Herr Heijne öfverflödigt, att
framställa de ekonomiske, moraliske och
afven statsfeäl, som föranledt denna motion,
enär desamma igenfinnas uti sistförflutna
Riksdagsmotioner och Ekonomiutskottets
Protocoll för nu nämnde Riksdag.
Utskottet, som tagit detta i öfvervägande,
får först, beträffande Friherre Ridder‘
stolpes Memorial, vördsamt anföra, att, som
detta endast innefattar en uppmaning till
återtagande af förflutne tiders nationalitet,
men icke något förslag till beredande af detta
syftemål, har Utskottet funnit dess innehåll
icke kunna blifva föremål för
någon pröfning eller åtgärd af Utskottet.
Besvt och Ekon, Utsk. Betänhanåen. 511
Hvad dernäst angår Herr Ileijnes motion,
om afskaffande af guld, silfver och
broderier på uniformer, synss i Utskottets
tanka ej mindre guld- och silfverbroderiernas
rikhet, än tillåtelsen att bära dermed
försedde uniformer, ännu icke hafva undergått
någon förminskning eller inskränkning,
motsvarande den tarflighet, som höfves i
nuvarande tidens allmänna förlägenhet; hvadan
Utskottet tror sig böra tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att i underdånighet
förnya deras vid sistförflutna Riksdag framställda
önskan, att bruket af guld, silfver
samt broderier å militaire- och civile uniformer
måtte 1 möjligaste måtto inskränkas;
Hvilket dock, jemte tvänne Ledamöters särskildta
Utlåtande, Riksens Höglofl. Ständers
egen upplysta ompröfning vördsamt underslälles.
Stockholm den 20 Maj 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers allmänna Besvärs- och
JLkonomiUtskott den 20 Maj 1823.
S. D. Herr Grefve Posse, A., anförde:
att, då Riksens Höglofl. Stander vid sistför
-
gia Eesv. och Ekon k Utsk Betänkandet).
ilutne Riksdag hos Kongl. Maj:t i undetfånighet
anmälte sin önskan, om inskränkning
i bruket af guld, silfver och broderier
å militaire och civile uniformer, hvaröfver
Kongl. Maj:t behagat förklara, att
Kongl. Maj;t vill fästa allt afseende, som
Ämbetsmännens och rikets värdighet fordrar*
så ansåg Herr Grefven någon förnyad anmälan
i detta afseende nu hvarken vara
lämplig eller af nöden.
Härmed förenade sig Herr Bruncrona»
Ex Protocolla.
A» Fryxell.
Nir 95.
Ankom den c6 Maj igags
Utlåtande, rörande yrkadt upphäfvande af
de Sjö" och Scapelsbäder beviljade af •
gifter för fartyg, sorn besöka Köpingar
och Landthainnar samt der intaga laster.
i
Hederv. BoädeStåndet har till tTtskottet
remitterat ett af vice Talemannea Jon
Resv. och Ekon. TJtsk. Betclnkanäen. 513
Jonsson afgifvet Memorial, deruti, såsom
en för Allmoden tryckande börda, öfverklagas,
att, då densamma med sina egna
farkoster söker från Köpingar och Landhamnar
utföra sina egna producter, och,
för sådant ändamål, begär förpassning derå
i närmast belägna Stad, dervid till Staden
måste erläggas vinterliggnings-penningar,
samt Bro-, Hamn-, Mudder- och Duc d’Albe-afgifter,
änskönt samma Stads hamn under
resan icke behöfver anlöpas, och egarna
till fartygen ej till godo kommer någon
af de fördelar, hvarföre afgifterne blifvit
stadgade; Och, som vice Talemannen förment
någon billighet icke ligga till grund
för en sådan, utan motsvarig nytta, föreskrifven
skyldighet, har vice Talemannen
yrkat, att ofvanberörde afgifter måtte upphöra
att till Städerna utgå för fartyg, som
ej besöka deras hamnar; deruti Riksdagsmännen
Olof Mänsson och Fehr Pehrsson
från Blekinge, samt Fuilmägtige från Stockholms,
Calmar, Malmöhus och Christianstads
Län instämt.
Då Utskottet till pröfning förehaft detta
mål, har Utskottet, för att med säkerhet
kunna bedöma den väckta frågan och
afgöra, i hvad mer eller mindre mån skäl
till en sådan förändring, som blifvit föreslagen,
må förefinnas, ansett sig böra närmare
Bihang till Riks St. Fröt. 1025, Q.de Sami. N:r 33,
5i4 Besv. och Ekon- Utsk. Betänkandetu
undersöka första npphofvet och anledningen
till den städerna förunnade rättighet,
att af fartyg, som afgå från eller ankomma
till de inom deras Tullkammares District
belägne Köpingar och Landhamnar,
uppbära de nu öfverklagade afgifterne, jemte
de omständigheter, som i öfrigt med
detta ämne stå i sammanhang. Utskottet
har dervid funnit, att för en del af Städerna
grundar sig denna rättighet på Privilegier,
meddeldte antingen vid deras fundation
eller under en påföljande tid ; Meni
anseende till andra åter har den tillkommit
på samma gång, som Allmogen i en del
orter, jemte de i Köpingarna bosatte personer,
vunnit Seglations-frihet och utgjort
vilkoret, hvarmed denna blifvit beviljad. I
förra fallet har uppbörden af i fråga varande
afgifter ansetts nödvändig för Städernas
bestånd och beredandet af möjlighet för
dem, att kunna behörigen underhålla sine
hamnar och broar, och i det sednare har
densamma blifvit Städerna tillagd, såsom
ersättning för den förlust i inkomster, de
genom den åt Allmogen och Köpingarnas
Inbyggare upplåtna Seglationsrätt lidit, af
minskad Skeppsfart.
Uti ett land, så väl belägetrför sjöfart
och med så rik tillgång på producter till
utförsel, sorn Sverige, måste man erkänna
nödvändigheten af trefna Städer, så vida
man ej vill se handeln öfverflyttad i ut
-
Besil, och Ekon, Utsh. Betånkanden. 515
landningars hand. Under denna synpunkt
är det, som en vis Statsklokhet It Städerna
beredt vissa fördelar, för att befordra deras
uppkomst och fortskridande till en mot
deras ändamål svarande utveckling, hvarförutan
detta icke skulle kunnat tillvägahringas;
och, likasom roan vid detta förhållande
har lätt att finna anledningen till
de åt Städerna förunnade Privilegier, skall
Inan ock nödgas medgifva deras vigt och
nödvändighet,
Hvad angar det fall, der afgiften för
fartyg, som till lastning och lossning anlägga
vid Köpingar och lastage-platser, tillfalla
vissa Städer, såsom en följd af den
inskränkning i Skeppsfart, desse Städer fått
vidkännas, genom den åt Landtbygdens Innevånare
förunnade Seglations-frihet, så
hvilar rättigheten till åtnjutande af denna
förmån på den rättvisa princip, att ingen
bör kunna ålaggas uppoffringen af lagligen
åtkomne fördelar utan motsvarande ersättning.
Att fråntaga Staderna de inkomster,
sorn dem i förberörde måtto blifvit till agde,
skulle således vara både opolitiskt, då det
beröfvade dem ett medel till upprätthållande
af för sjöfarten nödige inrättningar, och
således kunde verka på deras bestånd, och
orättvist, så vida man derigenom upphäfde
en, såsom surrogat för förlorade förmåner,
vunnen rättighet.
5>6 Besv. och Ekon. Utsk. Betlinkanden.
Betraktad abstracteller blott förslg sjelf,
skall visserligen skyldigheten för deni, som
idka sjöfart från köpingar och landthamnar,
att till närmaste städer erlägga vissa afgifter
för sina fartyg, utan att desse anlöpa samma
städers hamnar, synas nära orimlig; men
om man dermed förenar uppmärksamhet på
de omständigheter, sorn föranledt tillkomsten
af denna skyldighet, och besinnar, att
dess tillvaro är beräknad på understödjan
det
af för landets allmänna bästa nödvändiga
samhällsinrättningar, måste omdömet derom
utfalla helt annorlunda. I hvarjestat ärdetstyrelsens
pligt, att emellan de 2:ne delar, som
utgöras af landet och städerna, jemka så,
att de kunna bredvid hvarandra bestå; och,
om således den ena delen måste till den
andras förmån åtaga sig en förbindelse, innefattar
detta hvarken obillighet eller orätt*
visa, emedan det ingår i samhällets ändamål,
som är dess högsta Lag.
Det är i följd af allt detta och med be
hörigt
afseende på helgden af utfärdade
privilegier, sorn Utskottet hos sig stadgat
den öfvertygelse, att de städer, som vunnit
rättighet, att, vid de inom deras Tullkammare
distrikt belägne Köpingar och Lastageplatser
af Fartyg, uppbära hamn-, brosamt
andra afgifter, icke skäligen kunna
denna förmån beröfvas, utan böra dervid
oförryckt bibehållas; hvarföre ock Utskottet
ej heller kan tillstyrka bifall å vice Tale
-
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betankanden. 517
mannen Jon Jonssons väckta motion; Dock
varder detta Utskottets, jemte en Ledamots
särskildta, utlåtande, Riksens Höglofl, Ständers
egen upplysta pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 20 Maj 1823*
Utdrag af Vrotocollet, hållet uti Pnksens
Höglofl. Ståndets Allmänna Besvärs- och
EkononiiTJtskott den 24 Maj 1825.
S. D. RiksdagsFuIlmägtigen, Olof Månsson,
från Blekinge län anförde:
I anledning af mitt gjorda förbehåll vid
justeringen af Höglofl. Utskottets Utlåtande,
rörande yrkadt upphörande af de sjö- och
stapelstäderne bevilljade afgifter för fartyg,
som besöka Köpingar och Landthamnar och
der intaga laster, torde mig tillåtas, att framställa
skälen för min då anmälda reservation|mot
detta beslut.
Utskottet synes hafva grundat sitt afstyrkande
till motionen på de principer, att,
då städerne vunnit i fråga varande rättigheter,
antingen såsom ett privilegium tili de»
518 Besp. och Ekon. Utsk. Betnnkanden,
»as förkofran eller ock såsom ersättning
för förluster i deras inkomster, då, genom
den Köpingarna och Allmogen förunnade
Seglations-frihet, deras skeppsfart förminskades,
desse privilegier borde hållas i
helgd, oansedt det blifvit medgifvet, att
skyldigheten till i fråga ställde afgifters
erläggande, för sig sjelf betraktad, syntes
nära orimlig.
Desse Principer strida rakt emot dea
nu så högt yrkade och af nöden verkelin
gen påkallade frihet i utöfningen af en
naturlig näringsrättighetj den strider äfven
emot all billighet, ty hvarken någon
skyldighet finnes utan motsvarande fördel,
och denna sednare existerar ej för Landets
och Köpingarnas innevånare, då de ej draga
ringaste nytta af det, hvarföre afgifter
af dem utgifvas. Derföre att Städernas
trefnad skall befordras, bör väl landet
icke orättvist påläggas ett tryckande besvär,
Frågan är icke här om befrielse från
afgifter till Städerne, då deras hamnar ver-,
keligen anlöpas eller begagna?5 det är endast
upphäfvaudet af en utan lagliga skäl
tillkommen, kanske ofta sjelftagen, rättighet,
som yrkas, och jag har trott, att åtminstone
allt godtyckligt begagnande deraf
bordt förekommas, likasom att Motionen för»
tjente åtminstone så mycken uppmärksamhet,
att Riksens Ständer borde till Kongl. Majit
Besv, och Ekon. TJtsk. Betänkandcn. 519
framföra den underdåniga önskan: att, så
framt ofvannämnde befrielse ej genast skulle
kunna meddelas, Kongl. Maj:t dock
täcktes tillförordna en noggrann undersökning,
dervid med full säkerhet borde utrönas,
hvilka Städer lagligen ega rätt, att på
omförmäldte sätt taxera de båtar och fartyg,
som anlöpa Köpingarnas hamnar eller
andra lastage-platser: samt huru denna
rättighet tillkommit, vare sig genom Privilegier
eller särskilde Resolutioner, hvarefter
Kongl, Majit Nådigst torde afgöra
frågan och bestämdt förklara, huru vidsträckt
berörde Onus skall eller bör tillämpas,
huru stort belopp, som rätteligen
bör på hvarje ställe erläggas, och hvilka
Städer eller Platser icke äro till i fråga
varande, för Landtmannen och Näringarna
tryckande, uppbörd berättigade.
Ex Protocollo,
A. Fryxell.
520 Eesv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden,
N:r 96.
Ankom den 26 Maj rg2g.
Utlåtande, rörande väckt fråga om Modiftcation
i Författningarna, angående meddelande
af Pass åt utländska Män, sorn
hit i Riket söka inkomma«
G"enom remiss från Höglofl. Riclderskapet
och Adeln, har Utskottet fått emottaga
ett anförande till Protocollet af Herr
von Wahrendorff, M, som sökt ådagalägga,
huruledes våra närvarande Passförfattningar,
i anseende till Utländningar, äro stridanda
mot Landets commerciella fördelar, utom
det att de äfven sakna öfverensstämmelse
ined andan af vår Constitution och med
Nationens lynne, samt i sådant afseende
anmärkt, att, då Utländningar, som önska
inträda i Riket, böra vara försedde med
Hans Excellence StatsMinisterns för Utrikes
Ärenderne Pass, för hvars erhållande de måste
antingen vända sig till den deras hemvist
närmast varande Svenska Legationen, eller
sitt eget Lands Representant här i Riket,
eller ock genom något handelshus här i
Hufvudstaden göra anmälan i Passfördelningen
af bemälde StatsMinisters'Bureau ; derigenom
en tidsutdrägt af en, till och med
Bcsv. och Ehoiu Utsk. Betänkande/h 521
flere Månader uppkommer, innan den resande
kan lenina sia hembygd, och, om han
af en eller annan anledning försummat att
skaffa sig Pass, blifver han å gränsorten
uppehållen och måste der afbida posternas
långsamma fram- och återresa, samt
formaliteternas marsch, innan han sättes i
tillfälle, att förrätta sin resa, så vida nemligen
sådant blifvit honom tillåtet. De menliga
följderna häraf för dem, som färdas i
handelsärender, har Herr von Wahrendorff
ansett vara uppenbara, enär, i de flesta
handelsföretag, skyndsamhet erfordras, om
de skola lyckas; och, ehuru, med afseende
härpå, resande af någrafå Nationer, som med
Sverige stå i denärmaste handelsförhållanden,
sedan några år tillbaka erhållit tillstånd,
att i Riket inkomma med Pass, af de Svenske
Legationerne, eller med pass af dem
viserade, eller ock med StatsMinisterns i
deras eget Land, har Herr von Wahrendorff
likväl trott sig känna, att äfven dessa
gynnade Nationer understundom varit underkastade
åtskilliga uppehåll.
Herr von Wahrendorff har vidare
förklarat, att, oansedt någon anmärkning
icke kunde ega rum i afseende pä det sätt,
hvarpå Passförfattningarne tillämpas, vore
desto mer skäl till erinran mot den rättighet,
Stockholms Stads Poliskammare utöfvar,
att bortskicka utländningar, som på
god tro och med StatsMinisterns Pass hit
-
5E2 Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanelen,
kommit; Och, då Herr von Wahrendorff
för öfrigt ansett den stränga försigtighet,
som i Sverige iakttages, i anseende till Utlandningars
insläppande och vistande härstädes,
icke instämma med den loyala behandling,
Utländningar i andra Länder, särdeles
i England, vederfares, samt möjligen
kunna ofördelaktigt verka på omdömet om
Svenska Nationen, har Herr von Wahrendorff
slutligen hemställt: om ej i önskningsväg
hos Hans Maj:t Konungen kunde
i underdånighet anhållas, om någon allmän
och bestämd modification af närvarande
PassFörfattningar, till möjligen största frihet
och förmån för resande handlande af
fremmande Nationer, med hänseende likväl
å Statens säkerhet. Uti hvilken hemställan
Herr von Hartmansdorff, August,
instämt, under anförande af, från verkliga
händelser, hemtade exempel af de olägenheter,
som tillskyndas fremlingar genom
de här gällande stränga PassFörfattningar.
Efter föregången pröfning af detta
ämne, får Utskottet vördsamt förklara,
att, då hvarken Utskottet eller Riksens Höglofl.
Ständer är o i tillfälle att känna, om
och hvilka politiska förhållanden och omständigheter
för närvarande kunna föranleda
till iakttagande af bestämda försigtighetsmått
i anseende till Utländningar, som i
Riket söka inträde, Utskottet ansett Rik
-
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden. 523
sens Högion. Ständer desto mindre böra
hos Kongl Maj:t göra någon underdånig
framställning i afseende på modiHcationen
af de nu gällande föreskrifterne om Utländningars
förpassande, som Riksens HögloH.
Ständer med Utskottet lära dela den öfvertygelse,
att Kongl. Maj :t, under öm omvårdnad
för bibehållandet af den aktning,
Svenska Folket hos andra Nationer förvärfva!
sig, genom sitt gästfria och välvilliga
bemötande emot fremlingar, icke skall
försvåra gemenskapen med Utländningar, vidare,
än som med afseende på Statens säkerhet
kan vara nödigt; Och är det i följd
häraf, som Utskottet funnit sig icke kunna
tillstyrka bifall till den af Herr von
Wahrendorff väckte Motion. Riksens Höglofl.
Ständers egen upplysta pröfning varder
detta, jemte några Ledamöters särskildta
utlåtande, vördsamt ur.derstäldt.
Stockholm den 20 Maj 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott den 20 Maj 1823.
S. D. Herr Grefve Posse, A., anmälde
sin reservation emot nu fattade beslut,
524 Besv. och. Ekon. Vt sk. Betankanden.
under förklarande, att Herr Grefven ansåg
sig böra instämma med Herr Wahrendorff
uti den af honom önskade modifikation
i nu gällande PassFörfattningar.
Härmed förenade sig Lectorn, Herr
Prosten Kjellander och Herr Huldberg.
Ex Frotacollo
A. Fryxell»
OOOO 0OOOO O—«£•
N:r 97.
Aukom den 27 Maj i£2g,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets afgifne Betänkande,
angående tidens förlängande för de
allmänna Utskyldernas erläggande..
G"enom ProtocollsUtdrag af den 4 nästlidne
April hafva Högv. PresteStåndet och
Vällofl. BorgareStåndet till Utskottet återremitterat
dess den 8:de nästförutgångne
April afgifne ofvannämnde Betänkande,
på grund a£ dervid, hos förstnämnde
Stånd, gjorde anmärkningar af Herr
biskopen Doctor Almqvist, som erinrat,
Bésv. och Ekon. Utsk. Betånkanden. 535
att, dä Utskottet icke funnit skäligt tillstyrka
bifall till den väckte Motionen om indrifningstidens
förlängande till Maj Månads
utgång, hade Utskottet åtminstone icke
bordt, till de Skattdragandes betungande,
föreslå förkortande deraf, utöfver hvad
hittills vanligt varit; samt af Herr Professorn
Doctor 1 hyselius, som trott, att Utskottets
förslag, det någon utmätning för Utskylder
icke borde ega rum före den 1 Mars,
och ingen försäljning, af hvad i sådant afseende
blifvit utmätt, pågå, innan kungörelse
derom blifvit gjord minst 8 dagar
förut, vara en helt annan fråga, än den,
hvaröfver Utskottet bordt sig yttra; deruti
Herr Biskopen och Vice Talemannen Friherre
Mörner instämt, med tillägg, att
Utskottets Betänkande syntes stridande mot
Riksdagsordningens 37 §, hvilken uttryckligen
stadgar, att intet Utskott, Constitutions-
och BancoUtskotten allena undantagne,
vore berättigadt att väcka frågor till
afgörande i Riksens Ständers Plena, eller
att upptaga andra ämnen, än de från Plena
remitterade; Hvarförutan i Vällofl. BorgareStlndet
den anmärkning blifvit gjord
af Herr Ståhle, att, ehuru ifrågavarande
mål blifvit af BondeStåndet till Ekonomi
Utskottet remitteradt, trodde Herr Ståhle
detsamma icke hafva tillhört Ekonomiutskottets
handläggning, samt, enär alla frågor
om Statens Inkomster, samt hvad till
526 Besv. och Ekon. Utsk. Bettiiikandcn*
deras behöriga erläggande behöfver föreskrifvas,
enligt Grundlagen bestämdt tillhöra,
dels Stats- och dels Bevillningsutskotten,
hade Ekonomiutskottet varit obefogad!
att öfver nämnde Motion meddela
hufvudsakligt yttrande; uti hvilken anmärkning
Vallöf!. BorgareStåndet enhälligt sig
förenat.
Utskottet, Som till pröfning förehaft
ofvanstående anmärkningar, har funnit desamma
kunna hänföras till följande puneter
i
l:o Att Utskottet varit obehörigt, att till
hufvudsakligt yttrande upptaga Motionen,
såsom tillhörande Stats- eller Bevillningsutskottets
handläggning.
2:o Att Utskottet, genom sitt framstäldtS
förslag, angående tiden för utmätningar,
tillskyndat de skattskyldige ett betungande,
i stället för lättnad vid skatternas utgörande,
gro Att Utskotttet obehörigen utsträckt sitt
yttrande öfver hvad i Motionen blifvit yr*
k a dt.
Hvad först angår dea gjorde anmärkningen
emot Utskottets behörighet att
handlägga i fråga varande motion, såsom
tillhörande Stats- eller Bevillningsutskottens
pröfning, så får Utskottet dervid anföra,
att Utskottet väl funnit StatsUtskottet
tillkomma, att för Riksens Stände?' uppgifva
Stats-verkets tillstånd, förvaltning och
Bes v. och Ekon. Uuk. Betankandcn. 527
behof, saint Bevillnings Utskottet, att för•
fatta förslag till den bestämda BevillningsSummans
fördelande och utgörande, att
uppgifva grunderna dertill, och att utreda
sätten, huru desamma böra i hvarje särskildt
fall tillämpas; Men, då' deremot i
fråga varande motion hufvudsakligen åsyftar
kronoutskyldernas utgörande på den tid, då
detsamma med största ekonomika fördel
för de skattskyldige kunde verkställas, liar
Utskottet ansett sig så mycket mer kunna
ingå i pröfning deraf, som Bevillningsförordningen
den 15 Juni 1818 väl bestämmer,
att 2 uppbörds8tämmor skola hållas under
loppet af November och December månader,
samt i början af följande året, men
icke på annat sätt utstakar tiden för uppbörden
och restantiernas indrifvande, än att
dermed borde så förfaras, som författcingarne
bjuda, så att alla utskylder, inom
slutetaf uppbördsåret, ellerden 1 Maj, må vara
å vederbörlig ort redoviste och i ränteriet
nedsatte; hvadan, enligt Utskottets omdöme,
följer, att frågan om tiden för uppbördens
och restantiernas indrifvande blifvit ansedd
såsom varande af ekonomisk beskaffenhet,
och i sådan egenskap böra af enskilde ekonomiske
författningar bestämmas; ur hvilsen
synpunkt betraktad, samma fråga synes
lämpligen hafva tillhört Ekonomiutskottets
åtgärd.
528 Eesv. och Ekon. Utsls. Betänkanäsn.
Hvad dernäst beträffar den i andra
pnncten upptagne anmärkning, att Utskottets
förslag, angående tiden för utmätnings
anställande i och för allmänna utskylder,
skall vara mera betungande än förut och
innefatta ett förkortande deraf, emot hvad
hittills varit vanligt, så får Utskottet förklara,
att, så vidt Utskottet eger sig bekant,
finnes icke något särskildt stadgande, rörande
tiden för Kronoutskyldernas utsökning,
om icke hit får lämpas, hvad i §
uti Kongl. Resolutionen af år 1741 uppå
allmogens besvär föreskrifver, att allmogen
ej må exequeras för krono utskylder, eller
någon utpantning derföre företagas, förrän
vid Thomasmässotiden, hvilket stadgan de icke
lärer innefatta någon lättnad för den skattskyldige,
jemförelsevis med hvad Utskottet
hemställt, och, då Utskottet derföre, med
billigt afseende derå, att Uppbörds mann en borde
ega en afpassad tid till kronoutskyldernas
indrifvande, hvilka han, vid stadgadt ansvar,
måste, inom den 1 Maj hvarje år, hafva
å vederbörlig ort redovist och i Ränteriet
nedsatt, föreslagit en viss tidpunct, inom
hvilken ingen utmätning för utskylder borde
ega rum, har Utskottet trott sig derigenom
hafva beredt den skattskyldige all den lindring
i detta hänseende, som omständigheterna
kunde medgifva, hälst Utskottet förmenat,
att, om ock å några ställen utsökningar
för kronoutskylder skett sednare än den
BesV' och Ekon. Ulsk‘ Betänkanden.
s Mars, de skattskyldige i allmänhet dock
skulle vara mera belåtna, om en bestämd
lämplig tid i detta hänseende stadgades,
hvarefter de egde att sig rätta, än att härvid
finge bero af uppbördsmannens eller executorns
godtycke.
I afseende på den 3:dje anmärkningen,
att Utskottet utsträckt sitt yttrande öfver motionens
innehåll, torde det tillåtas Utskottet
erinra, att i det remitterade Memorialet uttryckeligen
öfverklagas det lidande, som
genom en brådstörtande indrifning af skatterna
.tillskyndas de skattskyldige, hvadan
Utskottet ansett sig af motionen ega tillräcklig
anledning, att, med stöd af 34 §
Riksdagsordningen, föreslå hvad Utskottet
ansett lämpligt till förekommande af nämnde
olägenhet, eller beredande af lindring deruti;
Och har Utskottet, med anledning af
hvad sålunda blifvit anfördt, ansett sig icke
kunna frångå sitt, rörande denna fråga, afgifne
vördsamma betänkande, hvilket af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hederv-
Bondeståndet blifvit bifallet.
Stockholm den 20 Maj 1823.
Bihang till RiksSt. Fröt. 1Q23, Qidc Sami. N:r 34.
530 Besvi och Ekon, Utsk. Betänkande»,
N:r 98.
Ankom den 27 Maj lgsS*
Betänkande, angående användandet af den
till Städerne donerades jord.
H
öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottets handlägning öfverlemnat ett Memorial
i detta ämne af Herr Grefve Clas
Cronstedt, sorn fäster uppmärksamheten på
det missförhållande, hvilket, i afseende på
flere Städer, eger rum emellan deras ringa
storlek och vidden af den till dem donerade
jord, och de menliga följder, som genom
en större spannemålsodling derstädes
tillskyndas landtmannen, hvilken af sådan
orsak ej skall i städerne kunna afsätta si»
na producter; Med afseende hvarå, och då
styrelsen, jemlikt Kongl. Förordningar och
Bref af den 15 Februari 1737, 25 Juni 1746»
14 September 1752, 28 Juli 1776, 4 November
1772, 18 Ortober 1774* jemte 31
§ i 1739 års manufacturs-privilegier, gifvit
nogsamma anledningar och befallningar
till odlande af sådana vaxter, som af fabriker
här i landet kunde användas och förädlas,
hvartill denna jord, i anseende till större
tillgång på gödningsämnen skall vara mest användbar,
yrkar, att städerne måtte åläggas,
att å sin jord plantera Lin, Hampa, Tobak,
Färggräs, Kardborrar med flere dylika alster,
Besv, och Ekon. Utsk. Éetånkanden. 531
hvarvid Hampodlingen borde, i afseende
på flottornes behof, förnämligast afses;
samt att bevillningen af städernas jordskulls
utgå in natura af Hampa, i likhet med
hammarskatt af tiondejernet.
Härförutan har Hedervärda Bondeståndet
till Utskottet remitterat tvänne Memorial
i detta ämne:
1:0 Af Riksdagsfullmägtigen från Hallands
Län, Peter Andersson, uti hvilket Memorial,
ibland orsakerne till iandtmannens
allmänna förlägenhet, ar.märkes, att, oaktadt
Sveriges framfarne Konungar begåfvat flere
af Rikets Städer med öppen jord, äng och
betesmark, som för vissa Städer Ikall belöpa
till öfver ett tusende tunnland, i den
afsigt, att med dessa donationer befordra pro*
ducter af rudimaterier och varor, hvilka,
egentligen tillhörande städsmanna näringar,
böra i städerne förädlas, och som i
annat fall måste af utländningen inköpas, hafva
stadsboerne likväl, med förgätenhet häraf,
blifvit åkerbrukare, och, i stället att af
landtmannen köpa sitt behof af spannemål,
har detta behof ej allenast blifvit fyldt af
städernas egna tillgångar, utan äfven ett
betydligt öfverskott derstädes uppkommit,
som i concurrence med landtmannen§ blifvit
till salu utbjudet; pä sådan grund, och då
städerne på detta sätt hvarken uppfylla,
hvad stadsicrättningen och deras natur fordrar
eller gifvarnes afsigter, eller deras egen
532 Besv. och Ekon. TJtsk. Bctänkandcn.
och det allmännas fördel, utan, förvandlade
till stora åkerbrukande byar, blifva med
sina monopolier en kräfta i staten, i stället
att, hvad de kunde och borde vara, utgöra
en källa till allmän trefnad och förkofran,
hemställes, med åberopande af stadgandet
uti Kongl. Förklaringen den 15 Juli 1719,
att städerne donerade egor skola förblifva
till de anslagne usus, om icke bestämdt
borde stadgas, att, efter förloppet af en viss
prjescriptionstid, all under städerne liggande
öppen jord, eller den, som vidare kommer
att odlas, icke måtte användas till
egentligt åkerbruk, eller frambringande af
Hvete, Råg, Korn, Hafra och Akerärter,
utan tillodling af Tobak, Hampa, Lin, Humla,
Färgväxter, CafFe-Surrogater och så vidare,
hvartill en större tillgång på gödningsämnen
äfven gör stadsjorden mera
tjenlig än annan jord', men, om en obegränsad
näringsfrihet för landtmannen
skulle bevilljas, inskränker Riksdagsmannen
sig till den önskan, att, med afseende å det
allmännas fördel, stadsjord må på föreslagna
vis användas, utan att detta likväl borde
städerne då såsom en ovillkorlig skyldighet
åläggas; åberopande i öfrigt, såsom stöd för
sin hemställan, hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Jönköpings Län fem års
berättelse, rörande detta ämne, innehåller.
2:0 Af RiksdagsFullmägtigen från Bohus
Län, Börje Pehrsson, som, med afseende på
ofvan upptagne grunder, och då det vore
Besv. och Ekon. Utsh. Betankanden. 533
billigt, att stadsboen sättes i nödvändighet,
att endast af landtboen förse sig med sina
sädesvaror, och icke, såsom nu, pä tvänne
sätt söka vinna på den idog© arbetaren, både
genom handelsvarornes höga värde och
nedsättandet af värdst å landtmannens producter,
föreslår, att den städerna donerade
jord mätte, i likhet med derom utfärdade
författningar, utan något landtmannens för»
fäng användas.
Riksdagsfullmägtigen Johan Longberg
har härvid upplyst, att, då en lika fråga
vid 1815 års Riksdag väcktes och öfverletnnades
till Serskildta Utskottet, voro Utskottets
åsigter af saken fullkomligt öfverensstämmande
nied dem, som ofvan blifvit
framställde; Och hafva Riksdagsfullmägtige
C. Fredr. Berg och Anders Joachimsson
jemväl i motionen instämt med tillägg, att
förbudet borde sträcka sig äfven till Potates
plantering och odling af allt slags säd
utan undantag.
Utskottet, som till pröfning förehaft
ifrågavarande ärende, har dervid inhemtat,
att detsamma ifrån längre tider tillbaka
utgjort ett föremål för Regeringens och
Riksens Ständers omtanka, hvarom äfven
de mångfalldiga, i anledning deraf utfärdade,
författningar och Kongl. Bref vitsorda; samt
att, sedan upplysningar förut blifvit genom
GommerceCollegii försorg fordrade, rörande
beskaffenheten af deu städerne tillhörige
53i Besv och Ekon. Utsk. Betänkanden.
jord, en comité förordnats, tili utarbetande
af en författning, hvarigenom en billig och
lämplig ordning uti borgarnes hittills med
landtmannen sammanblandade rörelse och
näring kunde åstadkommas, och städerna
tillhällas att nyttja deras undfån.gna jord till
hampas och andra dylika vexters planterande;
samt att, i följd häraf, samma comité aktade
nödigt, genom circulaire af den 10 Maj
1785 tili samtlige Kongl, Majus Befallningshafvande,
låta häröfver höra städernas
Magistrater och Borgerskap, hvilkas utlåtande,
jemte Protocoll öfver hällne sammanträden,
derefter till committerade blifvit
insände. Dessa handlingar, om hvilka
Utskottet tagit kännedom, upptaga fullständigt
de mångfalldiga hinder, som möta för
användandet af städernas jord på det föreslagna
sättet; hvaribland Utskottet nu endast
vill anföra de hufvudaakligaste, såsom att
jorden på mångfalldiga ställen är dertill
alldeles otjenlig, enär odlingen af hampa
och dylika växter fordrar den bästa jord och
årlig gödning; Att i samma mån, som denna
odling skulle utvidgas, förminskas äfven fodertillgångarne,
då sistnämnde växter icke
dertill kunna i minsta män användas, och
på samma gång äfven nödiga gödningsämnen,
hvilka stadsboen troligen icke kunde
af landtmannen erhålla Att nya anstalter,
genom nödige redskaps inköp, byggnaders
anläggande till växternas ans tu. m., skulle
Besv. och Ljkon. Utsk. Betänkanden. 535
medföra vida större kostnader än för åker*
bruket, och hvilka ett ofta ganska fattigt
Borgerskap svårligen kunde utgöra; Att
planteringen af samma växter och deras
ytterligare skötsel och beredning fordrade,
för att med fördel kunna verkställas, en säker
kännedom derom, en sorgfällig eftersyn
samt ett vida trägnare arbete, än odlingen
af säd och jordfrukter; samt slutligen, att
brist på torknings- och rötningsställen, hvartill,
vid en större lin- och hampodling, erfordras
ett ganska betydligt utrymme, enär 6
tunneland knappt vore tillräckligt, att röta den
hampa, som växt på ett enda tunneland,
skulle i flere städer utgöra ett väsendtligt
hinder för samma växters odling.
Enär Utskottet, vid granskningen af
alla de flere i Memorialen åberopade författningar
och Kongl. Bref, icke funnit,
hvarken desamma, eller något annat af Utskottet
kändt allmänt stadgande, med undantag
af Kongl. Brefvet den 25 Juni
1745, som ålägger städerne, att använda
2 kappland utaf hvarje tunneland af deras
åkerjord till tobaksplantering, så vida
jorden dertill ar tjenlig, innefatta något
ovilkorligt stadgande, rörande städernes
skyldighet, att odla hampa och dylika växter;
men väl att Kongl. Maj:ts nådiga bref
till CommerceCollegium den 4 November
1772, hvilket innefattar det sednaste hufvudsakliga
förordnande i detta ämne, uttryck
-
53^ Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkanden.
ligen, enligt ordalydelsen, innehåller: ”JDoc#,
som, hvad någon dels af den till städerne
donerade jords användande till hampesäde»
i ofvannämnde måtto, angar, vår Nådiga
vill]a är, att proprieteten för städerne, som
deraf äro i besittning, på det nogaste vårdas,
så sände vi eder härhos till handa
Transsumt af hvad Deputerade öfver handelsbalancen
föreslagit om praemiers bestående
till hampsädets utvidgande, med
Nådig vill]a och befallning, att, innan J till
styrken några författningar, hvarigenom
städerne måtte förmås till detta sädets idkande,
J först deröfver hören städerne
och dem om bemäldte praemier underrätten"5
hvilket stadgande tydligen afser egande
rättens helgd, samt städernas frivilliga begifvande,
, såsom ett villkor för deras åläggande
i detta hänseende; Alltså, och då i
öfrigt en stor del af städernas jord är donerad
till aflöning för stadens styrelse, Prästerskap
och Klockare samt till schöler och
fromma stiftelser, för hvilka något åläggande
till fabriksvaxters odling icke torde
kunna äga rum, då den afrad och kronotionde,
som afen del stadsjord utgöres, visar,
att spannmålsproduction derstädes varis
påräknad: då odlingen af hampa och dylika
växter, såsom fordrande flere händer
och mera arbete, än åkerbruket, skulle
tnycket mer än nu sker draga städernas
borgare ifrån deras egentliga yrke, som ä$
Bes v. och Ekon. JJtsk. Betdnkanden. 537
rudimateriernes förädlande, men icke deras
producerande, hvilket deremot mera lämpligt
synes tillkomma Iandtmannen, hvars näringsgren
är jordens bruk i allmänhet; har
Utskottet, oaktadt dess öfvertygelse, att städernes
innevånare, äfvensom andre samhallscorporationer,
hufvudsakligen böra egna
sig åt de yrken, hvilka, enligt ändamålet af
deras stiftelser, dem egentligen tillkomma,
likväl, vid närvarande förhållanden, ansett
sig icke böra på annat sätt tillstyrka något
åläggande för städerne, att plantera hampa, lin,
eller dylika växter, än att detta borde verkställas
å den jord, som till dylikt ändamål
blifvit donerad, heldst samhällets fortskridande
utveckling påkallar en friare utöfning af
medborgares eganderätt och krafter, på grund
hvaraf någon medlem af samhället icke skäligen
bor förmenas, att, då icke serskildta
vilkor och föreskrifter ligga i vägen, på
det sätt han för sig förmånligast finner, använda
sin välfångna egendom; hvartill kommer,
att Iandtmannen äfven, i följd a£ dessa
och dylika med tidens syftning öfverensstämmande
grundsatser, redan vunnit och
ytterligare synes villja påyrka flere friheter,
hvilka städerne hittills uteslutande
åtnjutit; förmenande Utskottet i öfrigt,
att odlingen af ifrågavarande växter på de
ställen, der jordmånen och öfriga locala
omständigheter göra det förmånligt, bäst
och naturligast befordrar sig sjelf, genom
538 Besv, och Ekon. Utsk. Retänkanden.
den fördel, dermed är förenad, hälst en på
tvångslagar grundad näring ännu aldrig torde
hafva medfört någon verklig nytta, hvarken
för staten eller den enskilde medborgaren;
och anser Utskottet, vid denna åsigt af ämnet,
sig ej heller kunna understödja det
gjorda förslaget: att bevillningen af städernes
jord skulle utgå in natura af hampa;
Hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 20 Maj 1823.
N:o 99,
Ankom slen 3 Juni *S23«
Betänkande om inrättande af JDirectioner
för det indeldta Cavalleriets Beklädnad
m. m.
Till Utskottets handläggning har blifvit
remitteradt:
Brån Hederv, BondeStåndet,
Genom Utdrag af dess protocoll för den 17,
24 och 28 Februari, samt den 3 och 13
Mars, elt Memorial af Anders Sandsten
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden 539
från Östra Härad i Jönköpings Län, deruti
yrkas, att ir.nevånarne i Småland hädanefter
måtte få tillstånd att af egen tillverkning
bekläda det uti provinsen indelte Husar
Regemente, och den derstädes fördelade
iniiiiair, till undvikande aE betydlig
kostnad för Rot- och Rusthållare, ej måtte
blifva commenderad till de årliga möten
längre bort, än till de vanliga mötesplatserne,
och ej på längre tid än som ansågs nödigt
vid indelningverkets första inrättning;
samt att Cassations mönstringar, som förut
höllos blott hvart 3;je år, men i sednare
tider årligen, måtte hädanefter inskränkas
till förstnämnde tid.
Dito af Göran Pehrsson från Östergöthland,
som föreslår, att de uniformer, hvilka
åtminstone för indelde armeen nu äro
antagne, hädanefter måtte bibehållas oförändrade,
och rothållarne tillåtas, att af egen
tillverkning bekläda soldaten, samt jemväl
all möjlig inskränkning göras i Befälets uniformer.
Dito af Pehr Ericsson från Kronobergs
Län, som anför, att indeldta cavalleriregementernas
beklädnad medför en sådan tyngd
för Rusthållare, att högst nödigt biifver,
det denna tyngd icke ökas genom förändringar
i munderingarnes modell, i följd hvaraf
han föreslår, att ett beklädnadsreglemente
för indeldta cavalleriet måtte en gång för
alla fastställas.
540 Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden.
Dito af Lars Lidman fran Östergöthland,
att allmogen hädanefter måtte ega
rättighet atp bekläda så väl ordinarie sorn
extra roterings båtsmän med grått vadmal.
Af Måns Mattsson från Christianstads
Län, som föreslår, såsom en lindring i rustnings
skyldigheten, att dragonregementen
i Skåne hädanefter matte få beklädas med
vadmal, i stället för det hittills brukliga
commissklädet, hvilket det vida öfverträffar;
han yrkar äfven, att munderings persedlar
ej må af befälet arbiträr* casseras»
såsom nu sker, utan endast vid mönstringarne,
samt att den årliga mötestiden måtta
blifva återflyttad till Maj månad, såsom förut
vanligt varit.
Af A. Danielsson, som anförer: att
mångfalldiga klagomål blifvit anförde af
egare till sådane hemman, sorn, under namu
af Rusthåll, äro anslagne till underhåll af
krigsmagten till häst, och lika mångfalldigeäro
de resolutioner, förordningar och reskripter,
som blifvit af Sveriges framfarne Konungar
utfärdade, i afsigt, att råda å desse
klagomål, hvilka ännu likväl fortfara, ej
sällan med fördubblade anledningar. Emedlertid
bevisar deras fortfarande, att inan antingen
ej förmått inse de olägenheter, hvarföre
rusthållaren är utsatt, eller ock icke
förmått afhjelpa dem.
Då Kongl, förordningen af den 50 December
1819, angående indeldta infanteri;
Best. och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 541
ets beklädnad, samt den för beklädnadsdirectionerna
vid de indeldta infanterie regeinenterna
den 11 Juni förlidet år utfärdade
Instruction, Anders Danielsson anser Kongl.
Maj:t omisskänneligt hafva ådagalagt dess
afsigt, att, genom bestämda gränsor för rättigheter
och skyldigheter, bereda sina undersåtares
väl, så är han fullt öfvertygad,
att, om RiksensHöglofl. Ständer skulle framställa
någon utväg, att göra de rustande vid
cavalleri och infanteri afsuttne f, d. cavalleriregementer
delaktige af lika förmåner,
som rotehållare redan njuta, skall ett sådant
förslag blifva omfattadt med det nådiga
afseende, det onekligen förtjenar.
Den utväg, han föreslagit, är inrättningen
af beklädnads- och remonts-directioner
vid cavalleriregementerne och beklädnads-directioner
vid de till infanteri reducerade
cavalleriregementerne.
Anders Danielssons förslag innefattar
följande:
1:0 Att vid hvarje indeldt cavalleriregemente,
eller såsom särskild corps organiserad
del deraf, äfvensom vid de efter träffade
ofverenskommelser nu såsom fotfolk
tjenstgörande f. d. rytterier, skall tillsättas
vid de förra en beklädnads- och remontsdirection,
samt vid de sistnämnde en beklädnads-direction,
så framt de ej åter ingå
i Cavalleritjenstgöring, dä regementsdirectionen
äfven täger befattning med regementets
remontering.
54 2 Besv. och Ekorn litsle Betänk anden»
2:0 Denna direction synes honom böra bestå
af Landshöfdingen i det Län, inom hvilket
större delen af regementet är förlagdt, Regements-Chefen
eller Befälhafvaren, 2:ne
Ryttmästare eller Capitainer, efter öfverenskommelse
inom regementet, samt en Rusthållare
för hvarje Esquadron eller Compagnie,
hvilken valjes af samtelige Rusthållarne
inom compagniet efter hemmans andel
och i enstämmighet med inskrifningsrullanj
och har han härvid tillagt, att han anser
den Landshöfdingarne tillagde myndighet,
att kalla ledamöter till beklädöadsdirectionerne,
inom indeldta infanteriet, så mycket
mera olämplig, som dels rotehållarne icke
tunna vid förvaltningen af egna medel anses
representerade af personer, dem en offentlig
myndighet efter godtfinnande nämner,
dels ock, att den farhogan tilläfventyrs kan
uppstå, att rothållarnes rätt och bästa ej
tillräckligen vårdas af en på sådant sätt
tillkommen direction.
3:0 Af dessa således valda ombud för rusthållarne
ombytas årligen Q:ne först efter
lottning, och sedermera i den ordning, de i
directionen inkommit.
4:oVid val eftersa väl ur directionen trädande
Ledamöter, som när ledighet genom dödsfall
eller eljest yppas, tyckes det vara lämpligast,
att samtelige rusthållare inställa sig
efter föregången pålysning, om hvars utfärdande
directionen fogar tidig anstalt, å det
Btsv. och Ekon, Utsk. Betänkanden. 343
närmast medelpuncten af Compagniet eller
Esqvadronen belägne tingsställe, hvarest
domhafvande, efter en af Regementsskrifvaren
honom meddelad och förut af da
väljande godkänd lista, förrättar valet, då
de frånvarande få åtnöja sig med närvarandes
beslut; Den, som erhåller de flesta rösterne,
undfår deröfver behörigt ProtocollsUldrag;
och böra dessa vara så tidigt förrättade,
att de i Directionen inträdande
kunna genast ersätta de afgångnes ställe, eller
annorstädes yppade ledigheter med möjligaste
första fyllas.
5:0 Att alla sammanträden hållas i Landshöfdinge
residenset, så vida icke omständigheterna
kräfva Directionens sammanträden
utom detsamma.
6:0 Directionen sammanträder 2:ne gånger
om året, eller förs exercise-månadens början
och efter slutadt möte, så framt sådant
egt rum, men i annat fall i October
månad. Skulle utomordentliga fall fordra
Directionens sammankallande, draga Konungens
Befallningshafvande derom försorg,
utom vid General och andra mönstringar å
beklädnads-, bevärings- med flere persedlar
samt Hästar, då Directionens medlemmar
ega, att utan särskild kallelse sig å mönstringsstället
infinna.
7:0 Vid Directionens sammanträden lärer
Landshöfdingen föra ordet, men i hana
frånvaro Regementsbefälhafvaren, LandsSe
-
544 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandeti.
creteraren, LandsCammereraren eller någon
dertill förordnad Ståndsperson vara å Konungens
Befallningshafvandas vägnar tillstädes,
med rätt att i öfverläggningarne deltaga.
8.0 Inom Directionen må icke något beslut
fattas, derest ej fyra af rnsthållarnes ombud
äro tillstädes} yppas olika meningar, och
linnas rösterne lika delade, galle då den mening,
ordföranden biträder.
Alla expeditioner, anvisningar och
contracter undertecknas af ordföranden, en
af Militaire Ledamöterna, eller den å Landshöfdingen
vägnar öfverläggningen bivistar,
samt en af Rusthållarnes ombud} sker
ej detta, vare beslutet ogillt.
9:0 Utan serskildt arfvode bör RegementsAuditeuren
biträda Directionen med Protocollets
förande, uppsättning och Expedition
af Directionens beslut, hvilka af honom
contrasigneras; Regementsskrifvaren ege att
besörja uppbörden af beklädnadsmedlen under
uppbördsmanna ansvar, samt föra Directionens
räkenskaper och underteckna alla
anvisningar å medel. RegementsQuartermästaren
bör det åligga, att vid alla Directionena
sammanträden vara tillstädes, för
att meddela nödige upplysningar.
10:0 RegementsChefen, som är Kongl, Majit
ansvarig för truppens tjenstbarhet, måste
ega rättighet, att i tid gifva Directionen
tillkänna, hvad för detta ändamål linnes af
nöden, meddela ankommande befallningar
Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanäen. 5415
tued nya monderings med flere persedlars
anskaffande, eller de gamlas förändrande,
och ensam tillse, det Directionens beslut,
rörande så väl nya persedlars förfärdigande,
sorn gamlas iståndsättande, skyndsamt
Verkställes.
11:0 Genom sammanskott af Rusthållarne,
antingen till ett visst årligt belopp,
efter allmänna öfverenskommelser, eiler
beräknade efter anskaffningsvärdet och slitningstiden
för lika persedlar, som vid värfvade
Cavalleriet nyttjas, anser han medel
dertill böra anskaffas. Och torde, i afseende
på inköp af persedlarne eller material
dertill, contracternes afslutande, effecternes
mottagning och besigtning, deras nyttjande
så väl hemma i landet som under möten
och fälttjenst, iståndsättande och cassation,
medlens uppbörd, anordning, redovisning,
granskning deraf och decharge, böra till
efterrättelse lända de i detta ämne gifna
Kongl. Resolutioner, dels allmänna och
dels för särskilde corpser utfärdade Beklädnads-reglementer,
jemförde med Kongl.
Instruction för de Generalspersoner, hvilka
i Nåder, förordnas att förrätta Generalmönstringar
med indeldte Cavalleriregementerne,
samt det till Infanteri förvandlade
Cavalleriet under den 16 November
18195 och hvad som för ifrågavarande fall
'Bihang till Riks St. Prat. 1Ö23, Q-de Sami. IS-.r 35.
546 Besv. och Ekon. Vtik, Betänkanden.
fean vara lämpligt af Kongl. Förordningen
den 30 December 1819, angående indeldta
Infanteriets beklädnad och Kongl. Instruction
för Beklädnads-Directioner vid indelte
Inf an ter i Re gern en ter ne den 12 Juni 1822.
i2;o Högst nyttigt förmodar han det
vara, om Rusthållarne, vid Cavalleri-regementerne,
sinsemellan trallade det aftal,
att, i män af den vanliga tiden för en
Hästs duglighet, årligen till en särskild
och ej med Beklädnadsfonden sammanblandad
cassa, inbetala en viss summa. Härigenom
skulle Directionen blifva satt i till»
fälle, att, enär hästar casserades, blefvo
otjenlige, eller störtade, genom träffande
contract anskaffa andre, med undvikande
af det prejeri, som fean ega rum, då myndigheten
och förslagenheten träffa afhandlingar
med beroendet och enfallden. Att
Rusthållarne härigenom befrias från den
totala undergång, som merendels följer flere
hästars Cassering, eller förlust, efter
hvarandra, lärer han ej behöfva anmärka.
13:0 Som säkerhet mot möjligen obehöriga
cassationer af hästar skulle otvifvelaktigt
vinnas, om till granskning, af de
obestämda yttranden, som mindre kunnige
och till underbefälet räknade Hofslagare
kunna, vid frågor om hästars tjenstbarhet,
afgifva, från närmaste Veterinair-inrättning
ea edsvuren Hästläkare på Remontcassans
bekostnad tillkallades, för att på
Besv. celi Elkon, litsle. Betänkanden. 54^
Embetsed utgifva betyg, hvilka vid yppade
frågoi' lända ti il trovärdig efterrättelse.
Af Eric Larsson från Södermanland,
som föreslår den ändring af personer i
Beklädnads-Directionerne, att, i stället för
2:ne Rothållare, som hittills deruti såsom
ledamöter biträdt, hädanefter 4 Rotehållarne
Valde fullmägtige må blifva Ledamöter
i en sådan Birection; äfvensom att
alla persedlar af den sist anskaffade lifmunderingen,
enär en ny hvart gidje år
blifvit anskaffad, bör utlemnas till Soldaterne,
samt att, till vinnande af riktig granskning
af Directionens räkenskaper, en årlig
Revision måtte ske på utsatte dagar, ellet
ock börjas åtta dagar innan General-mönstringen:
i begge fallen genom valde revisorer
af Rothållarne;
Af Gustaf: Lursson, från Stockholms Län,
sorn yrkar, att Befälet vid Cavallen-Regementen
hädanefter måtte, vid ansenligt
vite, eller tjenstens förlust, förbjudas att
med Remonteringen taga annan befattning,
an att hafva tillsyn vid hästarnes approbation,
samt att således Remonteringen måtte
besörjas af kronan ensam, eller ock af
Rusthållarne sjelfva.
Efter behörigt öfvervägande af hvad
sålunda anfördt blifvit, samt hvad till ämnets
utredande i öfrigt hörer, får Utskottet
vördsamt anföra,. att desse motioner i
Utskottets tanka innehålla flere grundade
548 Best», och Ekon. Utsk. Betänkandex,
förslag till nyttiga förändringar, samt att^
i synnerhet hvad Bar.cofullmägtigen Anders
Danielsson föreslagit, om inrättande af
Beklädnads-Direcaoner, är förtjent af myc*
ken uppmärksamhet. Om det i allmänhet är
nyttigt, att anstalter vidtagas för vården a£
en bestämd och fastställd fördelning mellan
skyldigheter och rättigheter, och
om detta ändamål, i afseende på det indeldta
Infanteriets beklädnad, kan anses i allmänhet
vara vunnet genom Kongl. Majrts
Nådiga Förordning af den go December
1819 och Nådiga Instruction för Beklädnads-Directionernö
vid indeldte InfanteriRegementerne
den 11 Juni 1812; Så lärer
en sådan anstalt för det indeldta Cavalleriets
beklädnad — en anstalt, som, då den å ena
sidan skyddar Statens billiga anspråk på
truppers fullkomliga tjenstbarhet, å den andra
tryggar Rusthållaren för den befarade
vådan af godtycklig behandling, — vara
lika nyttig och af behofvet lika påkallad.
Utskottet anser sig derföre, med begagnande
af det förslag, som Danielsson
i detta afseende afgifvit, och med iagttagande
af de förändringar, hvilka Utskottet
deruti funnit nödiga, böra vördsamt tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer att i underdånighet
hemställa följande:
1:0 Vid hvarje indeldt Cavalleri-Regemente,
eller såsom serskild corps organiserad
del deraf, äfvensom vid de efter ^ träffade
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 54g
öfverenskommelser nu såsom fotfolk tjenstgörande
rytterier, må tillsattas en Beklädnads-
och B ev arin sr s Dir edion,
C?
2:0 Denna Direction bör bestå af Landshöfdingen
i det Län, inom hvilket större
delen af Regementet är förlagdt. Regements-Chefen,
eller Befälhafvaren, arne
Ryttmästare eller Gapitainer, efter öfverenskommelser
inom Regementet, samt 4
Rusthållare, hvilka af alla Rusthållarne inom
Regementet väljas efter hemmansdel
och i enstämmighet med inskrifnings-rullati.
3:0 Af desse således valde 4 ombud, för
Rusthållarne, utgår årligen en, första gången
efter lottning, och sedermera i deri
ordning han i Directionen inkommit, nemi,
»å, att den först invalde blir den först utgående,
an kom mende det sedermera på
Rusthållarnes förtroende, huruvida den afgående
åter må blifva invald.
4:0 Yid val till Ledamöter i Directionen
böra Rusthållarne inställa sig efter föregången
pålysning, om hvars utfärdande
Directionen fogar tidig anstalt, å det närmast
medelpuncten af Regementet belägna
Tingställe, hvarest Domhafvanden, efter en
af Regements-Skrifvaren honom meddelad
och förut af de väljande godkänd lista, förrättar
valet, då de frånvarande få åtnöja
sig med de närvarandes beslut; den, som
erhåller de fleste rösterne, undfår deröfver
behörigt Protocolls-Utdrag, och böra dess©
550 Besv- och Ekon. (Jtsh. Betänkanden,
val vara sä tidigt förrättade, att de i Directionen
inträdande kunna genast ersätta
de afgåendes ställen, eller annorledes yppade
ledigheter med möjligaste första fyllas,
5:0 Alla sammanträden hållas i Landshöfdinge-residenset,
så vida icke omständigheterne
kräfva Directionens sammanträden utom
detsamma.
6:0 Directionen sammanträder tvänne gånger
om äret, eller före Exercitie-månadernas
början, och efter slutade möten, så
framt sådane egt rum, men i annat fall i
October månad, Skulle utomordentliga
fall fordra Directionens t sammankallande,
draga Konungen» Befallningshafvande derom
försorg, utom vid General eller andre
Mönstringar, å Beklädnads-, Bevärings- med
flere persedlar, då Directionens medlem'»
mar ega att, utan serskild kallelse, sig å
mönstrings8tället infinna.
7:0 Vid Directionens sammanträden bör
Konungens Befallningshafvande föra ordet,
8:0 Inom Directionen må icke något beslut
fattas, derest ej alla 4 af Rusthållarnes
ombud äro tillstädes; men, i händelse någon
af dem skulle vara frånvarande, må
Landshöfdingen i hans ställe för tillfället
tillkalla en annan nära derintill boende
Rusthållare; yppas olika meningar, och finnas
rösterne lika delade, galle då den
mening, Ordföranden biträder. Alla Expeditioner,
anvisningar eller contracter un*
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 551
dertecknas af Ordföranden och alla Ledamöteine.
Sker ej detta, vare beslutet o»
gilt.
9:0 Utan särskildt arfvode bör RegementsAuditören
biträda Directionen med Protocollets
förande, uppsättning och expedition
af Directionens beslut, hvilka af honom
contrasigneras; Regements-Skrifvaren eger
att besörja uppbörden af Beklädnadsaiedlen
under uppbördsmanna - ansvar, samt föra
Directionens Räkenskaper och underteckna
alla anvisningar å medel. RegementsQvartermästaren
bör det åligga, att vid alla
Directionens sammanträden vara tillstädes,
för att meddela nödige upplysningar.
jo:o Regements-Ghefen, som är Kongl.
Maj:t ansvarig för truppens tjenstbarhet,
tnätte ega rättighet att i tid gifva Directionen
tillkänna, hvad för detta ändamål finnes
af nöden, meddela ankomne befallningar
om nya raonderings- med flere persedlars
anskaffande, eller de gamlas förändrande,
och ensam tillse, det Directionens beslut,
rörande så väl nya persedlars förfärdigande,
som gamlas iståndsättande, skyndsamt
verkställas.
11:0 Genom sammanskott af Rusthållarne,
antingen till ett visst årligt belopp, efter
allmänna öfverenskommelser, eller beräknade
efter anskaffningsvärdet och slitningstiden
för lika persedlar, som vid värfvade
Cavalleriet nyttjas, — böra medel till
552 Besv. och Ekon. IJtsk. Betänhanden.
detta ändamål anskaffas. I afseende på inköp
af persedlarna eller material dertill*
contracte.rnes afslutaode, effecternes emottagning
och besigtning, deras nyttjande så
hemma i landet, som under möten och
fälttjenst, deras iståndsäitande och cassation,,
medlens uppbörd, anordning, redovisning,
granskning och decharge, anser Utskottet
böra till efterrättelse lända de i detta ämna
gifne Kongl. Resolutioner, och de dels allmänna
dels för serskilda Corpsen utfärdade
Rekiädnads-reglementer, jemförde med
Kongl. Instructionen af den 16 Nov. 1819;
för de Generalspersoner, hvilka i nåder
förordnas att förrätta General-mönstringar
med Indeldte Cavalleri-Regementerne, samt
med det till Infanteri förvandlade Cavalleriet,
och hvad som för ifrågavarande fall
kan tillämpas af Kongl. Förordningen dea
50 December 1819, angående indeldte Cavalleriets
beklädnad och Kongl. Instructionen
af den n Juni 1822 för Beklädnads-Direc»
tioner vid indelta Infanteri-Regementerne.
Hvad särskildt angår inmonteringen
af regementernes hästar, har väl Utskottet
ansett, att de försporde klagomålen, öfver
godtycklig behandling vid rustnings-hästars
anskaffande, skulle bäst kunna förekommas,
om inmonteringen af Directionea verkställ»
des; men, som, å en annan sida, Utskottet
befarat, att Rusthållaren icke skulla med
den omsorg och nit vårda ryttarens häst*
dä iian vore utan samma interesse i afse»
Besvt och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 553
ende på angelägenheten af Hästens oaflåteliga
skötsel, finner Utskottet betänkligt, att i
denna del af tnotionen tillstyrka någon för*
ändring; men deremot anser Utskottet det
skola bidraga till säkerhet mot möjligen
obehöriga cassationer af hästar, om, till
granskning af de obestämda ytranden, som
mindre kunnige och till underbefälet räknade
Hofslagare kunna vid frågor om hästars
tjenstbarhet afgifva, en edsvuren Hästläkare
tillkallas, från närmaste Yeterinair
inrättning, för att, på Embetsed, utgifva betyg,
hvilka vid yppade frågor borde lända
till trovärdig efterrättelse. Kostnaden härföre
kunde förskjutas af beklädnads cassan,
och sedermera fördelas på samtelige Rusthåliarnes
inom hvarje Regemente.
Efter det Utskottet sålunda framställt
sine grunder för inrättandet af en Direction
för Cavalleriets beklädnad, — grunder,
som, Utskottet vördsamt hemställer, äfven
måtte tillämpas till en vigtig förändring i
föreskrifterne, rörande Directiouerne för Infanteriets
beklädnad, — får Utskottet i öfrigt,
till följe af derom gjorde särskilde
motioner, vördsamt tillstyrka Riksens Hög1
o fl» Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla: 1:0 Att Cassations mönstringar,
som fordom hållits blott hvart 3:)©
år, men i sednare tider årligen, måtte inskränkas
till förstnämnde tid, samt att Cassationer
af: större persedlar icke linge under
mellantiden ©ga rum; äfvensom att,
554 Beiv> och Ekon,' Utsk, Betänkandcn.
mindre persedlars Cassation borde ovillkor'
Jigen verkställas af Esquadrons- eller CornpagnieChefen
i närvaro af 2:ns Rot- eller
Rusthållare vid samma Esquadron eller Compagnie.
2:0 Att Kongl. Maj:t behagade i Nåder föreskrifva,
det, så väl vid Cavallariets som Infanteriets
beklädnad, hälst Vadmal, eller sådant
kläde, som inom provincen blifvit tillverkadt,
iinge användas, äfvensom att föreskriften i
Kongl. Förordningen den 10 September 1816,
det Båtsmans beklädnad bör ske med blått
Vadmal, förändrades så vida, att vederbörande
lemnades tillåtelse dervid begagna, åtminstone
till kappa, om ej till desmärrepersedlarne,
Grått Vadmal, såsom lika dugligt,
men mindre kostsamt alt anskaffa.
3:0 Att förändring af munderings persedlar
måtte så sparsamt sorn möjljgt inträffa.
Beträffande frågan, att befälet icke måtte
få taga någon befattning med Rustningshästars
anskaffande, kommer detta Utskott
att deröfver serskildt utlåta sig i gemensamt
Betänkande med Lagutskottet, till följe
af en till begge Utskottsn remitterad motion
i detta ämne.
Sluteligen får Utskottet tillägga, att,
hvad i öfrigt blifvit yrkadt, men i ofvanstående
ej finnes upptaget eller besvaradt,
innefattar sådane frågor, som dels icke tillhöra
detta Utskotts befattning, dels är o af
den egenskap, att Utskottet, i afseende på
Éesv• och Ekon. Utsk. Betdnkanden. ,55g
elem, icke kan tilstyrka någon förändring;
öfverlemnande Utskottet härmedelst till Riksens
Höglofliga Ständer att pröfva, hvad
sålunda i detta ämne vördsamt blifvit anfördt
och hemstäldt.
Stockholm den 21 Maj 1825.
■**-»0000000000-^r
N:r 100,
Ankom den 3 Juni l823«
Betänkande öfver gjorde förslag till upphäfvande
eller ändring af vissa Stadganden
i Kongl. Majus förnyade Nådiga Skolordning
af den 16 December 1820, samt
till Kongl. UppfostringsCommitéens upplösning.
T Memorial af den 24 Februari, * hvilket
Bidderskapet och Adeln till Utskottet remitterat,
har Herr Hammarsköld, Lorenzo,
klandrat Kongl. SkolOrdningen, såsom
icke ägande, så att säga, den öppenhet,
som en Lag tillhör. Den gifver, i serskildt
bihang, anvisningar och råd, hvilka
556 Besv. och Ekon. Utsk. Bctänhanden.
sednare, enligt Herr Hammarskölds tänta,
hade bordt vid föreskrifterne användas
på sina ställen.
Vilkoret för Gossens intagande i Läroverk,
i:sta Sect. 5 Cap. 4 §* »kall icke
vara Constitutionelt, såsom upphäfvande alla
Medborgares likhet inför Lagen.
Olämplig synes ock Herr Hammarsköld
föreskriften vara i 1 Sect. 7 Cap.
6 §, att yngling, som ej inom viss tid kan
uppflyttas, skiljes från Läroverket. Der
saknas ock uppgift, om det är Classens
Lärare, Rector eller Inspector Proximus,
som skall verkställa afskiljandet.
Bristfällighet förmodas det ock vara*
att intet skall linnas vidgjordt till förberedande
af skickligheten att yttra sig redigt,
ledigt och behagligt på modersmålet.
Den gjorda skillnaden emellan Lärdoms-
och ApologistSkolor tyckes innebära,
att den högre Vetenskapliga Odlingen skulle
utesluta ail medborgerlig bildning.
Ehuru Svenska Språkets rättskrifning*
1 Sect. 6 Cap. 3 §, är anbefalld ända till
sammansättning af afhandlingar, hvilket synes
öfverdrifvet i de för näringarne bestämde
Skolor, skall dock denna öfning
alldeles vara utesluten från de Lärda Skolorna.
Studium af modersmålet skall endast
vara föreskrifvet såsom ett underordnade
bihang vid det af Latinska Grammatica»,
Besv. och Ekon. Ut sk. Betankanden. 557
fa förklaradt åndamålslöst. (Anvisningar
och råd s. q)
Latinska Språket, ehuru Herr Hammarsköld
finner dess Grammatik och Litteratur
i vissa delar bristfälliga, skall hafva
blifvit framstäldt sorn hufvud-föremälet
vid all Skolundervisning. Så skola
talöfningarne endast i det anställas; och
sjelfva Grekiska språket expliceras på Latin,
hvilket sednare Herr Hammarsköld
i synnerhet ogillar.
Det anmärkes såsom brist, att vid Elementar
LäroVerken intet tillfälle är be*
reddt, att inhemta någon slags underrättelse
om Fäderneslandets Allmänna Författningar
och Constitution 5 och skall den undervisning,
som i Fjerde Classen af Högre
Lärdoms Skola meddelas i Sverges Statskunskap,
vara otillräcklig.
Enligt Herr Hammarskölds förmodan,
kan Nationalsinnet ej väckas endast
af Nordiska Mythologiens anbefallda läsning.
I anseende till Historiens studium,
anser Herr Hammarsköld föreskriften i
1 Sect. 6 Cap. 9 § ofullständig, att den
från Gymnasinm till Universitetet afgående
skall känna gamla Historien, men af
medeltidens och den nya tidens endast HufvudEpocherne.
Den till användning föreslagne så kallade
Fhilosophia definitiva klandras ock,
553 Eesv. ock Ekon. Utsk. Betänkahdeti.
emedan det ej stall vara möjligt att förvärfva
redigt och klart begrepp om Philosophiens
Termer, utan ett fullständigt studium
af Vetenskapens hela djup.
Såsom bevis på den mindre noggrannhet,
med hvilken Lärjungarnes färdigheter
blifvit afmatta, anföree, att, under det man
fordrat Mathematik och Språk-kunskap (t
Sect. 6 Gap. 2 §), tillika föreskrifves, att
Lärjungen skall kunna läsa skrifven handstil.
* Skolagan, som anbefalles, är icke bestämd
till slag, och ingenstädes finnes förklaradt,
hvad som bör förstås med en sådan,
lindrigare eller strängare.
Stadgandet i i:sta Sect. lo Cap. 5 § *
att Skolgossar, som sammanrotat sig att
visa vanvördnad mot sina Lärare, skola
straffas efter Allmän Lag, finner Herr Hammar
sköld otillbörligt, heldst intet annat
Lagrum härtill skall vara lämpligt, an det
om Myteri, hvars strafF icke bör drabba
Gossar af io eller 12 års ålder.
Ändtligen anmäles till Riksens Ständers
uppmärksamhet, huru, enligt Herr Hammarskölds
ord, Commiteen yrkat, att Skol*
revision må nedsättas, huru denna revision
må förses med en Secreterare, och
huru Hans Kongl Majit må åt honom, förmodeligen
af Statens Medel, anslå en Lön
(5 Sect. 2 Cap. 7 §), som med annan innehafvande
Lön kan få förenas 5 lenman
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 559
de Herr Hammarsköld till bedömmande, huru
vida denna åtgärd är förenlig med Riksens
Ständers fattade Beslut, otti de på
Stat lönade Embelsmännens förminskning.
Af hvilket allt, jemte en så kallad Historia
äf i fråga varande SkolOrdnings uppkomst,
Herr Hammarsköld uppmanar Riksens
Ständer, att till Konungen ingå med
en petition om en ny redaction af samma
Författning.
Mot hvad förutnämnde Memorial innehåller,
har Herr Friherre Adlerbeth, Jacob,
till Högloll. Ridderskapet och Adelns
ProtocoII, den 1 Mars, gjort hufvudsakligen
följande anmärkningar:
Då SkolOrdningen blifvit beledsagad
med ett Bihang, innehållande Anvisningar
och Råd, är en rigtig skilnad gjord emellan
det, som anbefalles såsom Lagbud, och
det, sam tillstyrkes såsom gagnande, ehuru
icke oundgängligt. — Enligt de upplysningar,
Sid. 51 af Bihanget gifver, har
man med usta Sect. 5 Gap. 4 § endast velat
förekomma Tiggeri, hvilket ock i allmänhet
är förbudet. — Undervisningen bör
åsyfta framsteg, icke stillastående. Att låta
den oduglige Lärjungen qvarblifva i
i Skolan, vöre egentligen att hindra den
skickliges constitutionelle rättighet att inträda
i un der visnings-tillfället. — Med uppmärksamhet
genomläst, skall SkolOrdningen
ådagalägga, att insigt i Modersmålet, vid
göo Besv. och TLkon. Vtsk. Betankandeti.
författandet af denna Lag, varit ett vigtig!;
ämne för omtankan. Den uppdragna gränslinien
emellan lard och medborgerlig bildning
försvaras, och aninärkes, att, mot
hvad Herr Hammars köld yttrat, utom Näringsidkare,
bildas i ApologistSkolan äfven
Tjenstemän för alia sådana Embetsverk, i
hvilka inträde vinnes utan Latinska Skriföfningar.
Att Fäderneslandets Statskunskap
och Grundlagar böra redan vid Skolor och
Gymnasier blifva hufvudsakliga undervisningsämnen,
fean ej medgifvasj de höra till
Universiteten. Då Grekers och Romares
Gudalära läses vid Läroverken, bör väl
ändå egna Förfäders icke förgätas. Bihanget,
Sid. 26, utvisar, att Grekiskans Explication
på Latin icke är anbefalld Nybegynnare.
Herr Hammarskölds Anmärkning mot
Philosophia definitiva skall i SkolOrdningen
icke äga någon grund, Vidden och
ämnet för den Philosophiska undervisningen
äro, enligt SkolOrdningens x Sect. 5
Cap. 3 §, öfverlemnade till Lärarens pröf -  ning. — Anmärkningen i 1 Sect. 6 Cap. 2
§ träffar så mycket mindre, som Herr Hammarsköld
utelemnat Svensk vid ordet
handstil. Denna har mest kommit ur bruk,
men bör dock af SkolUngdomen kunna läsas.
— Stadgandet i 1 Sect. 10 Cap, 5 §
g Moment, innehåller: .Att, om Lärjungar
sammanrota sig att förolämpa sin Lärare
Besil, och Ekon. Utsk. Betänkcinäen. 561
med ord eller gerning, skola upphofsmännen,
utom ansvaret efter allmän Lag, fran
Läroverket förvisas. Myteri är brott mot
Konung eller den, som å Öfverhetens vägnar
bjuder och befaller, och straffas tued
lifvets förlust. Missgernings Balkens 6 Gap.
är således lika litet hit lämpligt, sorn relegation
skulle kunna hafva rum efter lifvets
förlust. Kongl. Maj:t har sig förbehållet
att pröfva, hvad i lön bör anslås Secreteraren
vid revisionen. Då denna endast
inträffar hvart gidje år, är det billigt,
att arfvode!, för detta egentligen intermittenta
besvär, tillerkännes en Man, som har
annan tjenst och lön. Denna revision, såsom
bestående af sakkunnige ecb erfarne
Män, torde, i Friherre Adlerbeths tanka,
bäst granska ScbolOrdningen.
Till återsvar härå, har Herr Hammarsköld
förklarat sig icke vara öfvertvgad af
Friherre Adlerbeths anmärkningar, men häriskjutit
målet till Utskottets pröfning. —
Friherre Adlerbeth gör å nyo anmärkningar
vid Herr Hammarskölds Historia om
ScholOrdningens uppkomst, och Herr Hartmansdorff
tillkännagifver, synnerligen Hufvudstadens,
tacksamhet till Kongl. UppfostringsCommittéen,
för ett derstädes ordnadt
LäroVerk.
I Memorial af Herr jE. M. Leffler,
hvilket Vällofl. BorgarcStåndet, den 5 Mars,
Bihang till RihsSc. Fröt. 1C23, Q:de Sami. N:r 36.
pfi6 Best). och Ekon. Utsk. Betcinkanden.
till Utskottet remitterat, erkänner han rigtigheten
af noggrann pröfning före ynglingens
intagande i LäroVerken, men ogillar
strängheten deraf, att i synnerhet afseende
skall derå fästas, om Yngling är
nog bemedlad eiler eger utvägar att erlägga
da afgifter, som Sc.holOrdningen för
honom ålägger, irman han får ingå uti
en högre Schola, samt om han, utan att an»
lita andra om hjelp, fean fortsätta sina studier.
Härigenom kan utmärkt skicklighet
blifva obegagnad, och Samhället såmedelst
göra förlust. Tvärtom borde man på allt
sätt underlätta den hoppgifvande fattige
och härvid äfven låta den enskilda barmhertigheten
få komma i beräkning.
Af Hedervärda. BondeStåndet äro den
7:de Mars, i samma ämne, 2:ne Memorial
af RiksdagsFullmägtige Johan Longberg,
från Gefleborgs Län, och Anders Daniels•
son, från Elfsborgs Län, till Utskottet remitterade.
Longberg för deröfver klagan, att, ehuru
Scholorne böra vara allmänna Bildningsanstalter,
hufvudsakligen till den fattige
Medborgareclassens bildning, och en
möjlighets beredande för hvem «om hälst
att hinna till Statens Äreställen och Tjenster,
desamma , förnämligast genom Kongl. ScholOrdningens
i:sta Sect. 5 Gap. 4 §. blifvit
förvandlade till -privilegierade undervisningsanstalter
åt de förmögne. Den förmoda
-
Bes v. ock Ekon t Vt sk. Betänkan Jen, 565
de syftningen tecknas med skarpa drag.
Det anmärkes, att icke är föreskrifvet, huru
sådane Betyg skola ställas och styrkas,
och om de vid förändrade omständigheter
behöfva förnyas. — Rector skall utan appell
kunna detta bestämma; således är åt
den illa sinnade tillfälle medgifvet tili väld,
och den vältänkande skall stå rådvill.
Stadgandet skall inskränka de studerandes
antal allt för mycket. Hittills hafva mindre
väliottade föräldrar dock genom ansträngning
någon tid kunnat uppehålla sine barn
vid Scholan, hvilka sedan tagit sig sjelfva
fram. Äfven alldeles utfattig ungdom har
gjort uppseende i studier och kommit fort
på Lärdomsbanan. Inkastet, att ett fattigt
och välartadt barn alltid finner någon bemedlad
välgörare, skall väl vara sannt;
men mindre troligt är, att den sistnämnde
vill förbinda sig att fortfara med sine
välgerningar under alla förändringar, som
kunna föregå i hans egna omständigheter,
eller i den understöddes förtjenst af hjelp.
Om ock någon finnes beredd till en sådan
förbindelse, ty en förbindelse måste det vara,
så kan dock hans förmåga att ytterligare
hjelpa upphöra. Skall då Lärjungen
förvisas ur Scholan, om han ock ger det
bästa hopp om sig? Härom är ingenting
stadgadt. Fattige scholbarn hafva, till en
början genom uppassning, sedan genom
barns undervisning, försörjt sig. De af
564 Eesv. och Ekon. Vtsk. Betänkanden.
Regenter och enskilcle till Läroverken an*
slagne Stipendier visa ock, alt desse äro
inrättade, lika så väl för de fattige, om
icke mest för dem. Den förmögne finner
alltid utvägar, att gifva sina barn undervisning.
Af samma syftning, att utestänga den
fattige, skall äfven samma Sectrs och Cap:ts
6 §. vara; ”ty den fiirmögns later alltid sine
barn begynna deras undervisning vid en
lägre ålder. Då den fattige deremot vill
studera, sker det först, sedan han sjelf begynnt
känna beholvet, nyttan och behaget
af kunskaper, samt då han begynt att kun*
na råda sig sjelf; och detta inträffar sällan
före 15 års ålder; Också hafva de fleste
fattige, som arbetat sig upp, begynt stadierne
efter 20 års ålder. Stadgandet underkastar
den fattiges rätt till uppfostran
det fullkomligaste godtycke.”
”Att, hvilket man velat förebygga, många
händer dragas Lån näringarre och
den tärande hopen ökas, på den närandes
bekostnad, anser väl Longberg betänkligt,
men inser ock, att medlet, man vill bruka
mot det onda, gör det ännu obotligare.
Ty hvarföre är en studerad person genast
ryckt från den arbetande hopen? Emedan
han anser sig för god att arbeta. Befästes
nu detta högmod genom en gräns, hvarinom
rättigheten att få bildning fjettras,
så växer det beständigt, då deremot denna
Besv, och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 565
dumma fördom, att man genast är upphöjd
öfver den arbetande classen genom litteraire
uppfostran, endast kan försvinna derigenom,
att denna uppfostran allt mer göres
allmän.
”Omöjligheten, att för alla studeran da
personer tillskapa nya tjenster, skall en
gång inträffa; ett öfverskott' a£ dem, som
fått vetenskaplig bildning, skall sluteligen
tvingas att återgå till näringarne, och sammanblandning
sålunda ega rum. Detta är
vida önskansvärdare, än att de Studerandea
antal måtte inskränkas, genom alla fattiges
stängande frän vetenskaplig uppfostran,
såsom Scholordningen visar sig åsyfta.’’
”Det är ganska consequent gjordt, att,
under det man stanger Lärdoms-Scholorna
för de fattige, öppna för dem en mängd
så kallade närings-Scholor och andra mindre
tillflyktsorter. Desse mindre Scholor
hafva sitt stora värde, om de äro väl inrättade,
men äro ändock ett dåligt surrogat
för tillfället att inhemta all slags, äfven
en högre, bildning.’’ Om det skulle inträffa,
att en på en gång fattig och oduglig
Gosse kom in i en Lärdoms-Schola, vora
deri icke mera ondt, än attén sådan rik befanns
der; den förre blefve snart öfvergifven
och måste lemna ett ställe, dit han ej hörde,
den sednare skulle tilas och uttrötta
Lärare och kamrater. Det onda hjelper
566 Besv. och Ekon. Utik. Betänhanden.
sig således sjelf utan alla förhatliga undantagslagar.
”
Vid remissen tilläde Longberg: ”att, då
uppmärksamhet tillika fästes pä de betydliga
bidrag, hvarmed Läroverken af Bondeståndet
eller allmogen understödjas, vore
det än mera förvånande, att finna scholordningen
byggd på grunder af så illiberal
beskaffenhet."
Anders Danielsson börjar med en yttrad
tvekan om scholordningenslämplighet
i allmänhet.
Han ogillar ock l Sect. 5 Cap. 4 §•
och anser detta stadgande i synnerhet otillbörligt
i en tid, då så många, utan eget
förvållande, råkat i olyckor, hvilka skola
känna sin belägenhet så mycket olycfeligare,
som deras barn stängas från bildning,
hvars högre värden just behöfvas och bäst
visa sig i att bära olyckan. Den fattige,
med klent hufvud, ger sig icke in på en
bana, der han har att kämpa med dubbla
svårigheter*, den fattige åter, som af naturen
är danad för vetenskaperne, äggas af
nöden och får en större 6nergie i arbetsförmåga.
Det säkraste hindret, mot för stort
tillopp af ansökare till tjenster, är stränghet
i fordringarne och rättvisa mot alla.
Danielsson tror sig ej behöfva nämna,
huru litet den garantie för Lärjungens möjlighet
att uppehålla sig vid Läroverket
Beit), och Ekon. IJtsk. Betcinkanden. 567
hvilken Uppfostrings-Committéen fordrat,
betyder i en tid af osäkerhet och obestånd.
Scholordningen skall öfverhopa den första
undervisningen med allt för många oJikartade
ämnen. Så har den, för de lagra
Apologist-scholorne, ej mindre än 11 serskildta
läroämnen och deribland 5 språk,
ehuru det skall vara otjenligt att börja med
flere på en gäng. Den allmänna Historien,
dervid naturligtvis nybegynnare ej kan sysselsätta
sig med annat än det aldra allmännaste,
skall ej kunna för det unga sinnet
erbjuda något serdeles interressant. Fäderneslandets
borde i stället begagnas.
Fordringarne på kunskaper skola ej
heller stå i jemnt förhållande till ungdomens
successiva uppflyttning i classer. Såsom
exempel anföres, att för Lärjungens
uppflyttning från andra till tredje afdelningen,
i högre Apologist-schola, fordras, att
han i Mathematiken kan göra fullkomlig
reda för första Boken i Euclides; men för
Lärjunges flyttning ifrån Rectors-Classen i
högre Lärdoms-schola till Gymnasium,fordras
icke heller mera i denna vetenskap.
Endera föreskriften måste vara origtig.
Samma missförhållande skall ock råda
i anordning af tiden för hvarje vetenskap.
Enligt den, äro, i högre Lärdomsschola,
hvarje vecka, åtta timmar föreskrif*
ne för läsning af Mathematik, som i de
lägre afdelningarne vill säga Arithmetik,
563 Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkanden.
och det alla afdelningar igenom; för Historien
deremot, hvars fält är mycket vidsträcktare,
och som närmare interesserar Lärjungen,
äro endast 2:ne timmar föreskrifne;
Och, för geographien, en timma i da lägre
afdelningarne.
Danielsson klandrar, ur samma skäl
som Longberg, usta Sect. 5 Cap., 6 §. Ett
sednare studium skall vara bättre än det tidiga}
och det sednare likna den tidiga frugten,
som vissnar, innan den hinner att mogna.
I befordrings-lagen, 5 Sect,, skall godtycket
vara upphöjdt till Lag; befordrings-skälen
skola vara vacklande, och Biskop och Consistorium
ega frihet att lemna endast sä
mycken uppmärksamhet åt dem, som om'
ständigheterna gifva vid handen. Då, enligt
5 Cap. g Biskop och Consistorium
ej äro bundne vid iakttagande af de
betyg, sökanden, öfver på andra ställen aflagde
prof, erhållit, kan strid uppstå mellan
denna autoritet och dem, som förut
pröfvat, och tillfälle för godtycke är öppnadt.
Stadgandet i 5 Cap. 1 §., att Biskopen
först afgifver sitt yttrande, hvilken han
utnämner, öfverensstämmer ej med ordningen
i andra Verk, der de yngre Ledatnöterne
först afgifva sina röster, och Ordföranden
sir. sist.
Ehuru Danielsson anser mindre betydligt,
hvad som blifvit stadgadt, angående afgiften,
till särskilde cassör, vid särskildt©
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 569
tillfällen, fordrar det dock rättelse, att emellan
rik och fattig ingen skillnad är gjord.
— Till Gymnasii Bibliotheks-Cassan betalar
Prest, äfven efter sin död, och under
lifstiden, för hvarje avancement.
Revisionens nytta skall vara tvifvel
underkastad. Dess egentliga är att utarbeta
tabellariska uppgifter och underrättelser
om Läroverkens tillstånd, hvilken förrättning
dock af Ecclesiastique Expeditionen
kan verkställas, om uppgifter frän Consiatorierne
infordras. Kommer Revisionen
till stånd, så blir, enligt Danielssons ord,
utan tvifvel förhållandet med densamma,
som med alla offenteliga autoriteter, hvilka
i sine åtgärder att afhjelpa allmänna olägenheter,
likasom i upplysning, alltid korn*
ma långt efter den enskilda speculationen.
Motionairen anser de nu anmärkte fel
vara tillräcklige, att hos Nationens Representanter
verka öfvertygelsen, om nödvändigheten
af en sträng revision och förbättring
af Scholordningen, och föreslår, för
ändamålet, tillsättande under Riksdagen af
en Committée af sådana män bland Nationens
Representanter, som, genom ett af
allmänna opinionen erkändt anseende för
grundlig lärdom, kunna anses berättigade
till detta förtroende.
Deremot har Kongl. Uppfostrings-Committéen,
som kostat Staten betydligt, bordt
arbeta fortare och 1818 gjort ringa afseen
-
57° Besv. och Ekon. TJtsk. Betunkanden.
de på ganska förtjente tnäns högt yttrade
ogillande af Gommittéans förslag, nu upplösas,
såsom den der förlorat den tänkande
allmänhetens förtroende.
I hvad Longberg och Danielsson ananfört,
instämde Anders Joachimson från
Östergöthland, Anders Andersson från Skaraborgs
Län, Eric Påhlsson från Elfsborgs
Län, jemte flere ståndets Ledamöter; Nils
Månsson äfven i den omständighet, att
Kongl, UppfostringsCommiltéen borde upplösas.
Det har ej kunnat undfalla Utskottets
uppmärksamhet, attén och annan af Motionärerne
förglömt det sedan sistlidne Riksdag
ändrade förhållande, att Scholordningen
icke längre är ett af enskilde gjordt förslag,
öfverlåtet till en i sak och form obunden
granskning, men nu, såsom en af Kongl.
Maj:t lill efterrättelse anbefalld allmän författning,
ålägger den laggrannheti pröfningssätt,
hvilken höfves Riksens Ständer och
säkert vinner deras önskan om förbättring.
Kongl. Uppfostrings-Gommittéens åtgärd
nied detta arbetes författande är slutad och
kan ej nu mera blifva ett föremål för klander
eller försvar inför Rikets Ständer. Ut
-
Besv. och Ekon, Utsk, Betänn anden, 571
skottet har från början velat antyda denna
sin åsigt.
Då Kongl. Majit Nådigst behagat i
tryck meddela allmänheten UppfostringsCommitiésns
anvisning och råd till Lärare,
om sättet att verkställa scholordningen, såsom
ett bihang till densamma, har hans
Kongl. Majit tillika täckts förklara, att sådant
skett utan dliggande för vederbörande att
ställa sig samma anvisningar och. råd till
ovilkorlig efterföljd.’' Man må i detta Bihang
finna en och annan bristfällighet, välgerningen
är dock dabbel, att den, som skall
utöfva scholordningen, fått en i flere fall
upplysande ledning, och att han dervid eger
det egna omdömets frihet till sjelfverksamhet.
Icke af samma vishet hade det varit,
att, såsom Herr Hammarsköld velat, blanda
om hvarandra Lagbud och råd, således
det ovilkorliga och det vilkorliga.
Utskottet ämnar, då det skall utlåta sig
ofver gjorde Motioner om industriescholor,
yttra sin mening, huru vida det åligger staten,
att bereda bildnings anstalter för särekildte
yrken, och inskränker sig till att,
vid fråg3n om lämpligheten af de så kallade
Apologistscholor, och huru vida indelningen
i Lärdoms- och Apologistscholor innebär, att
den högre vetenskapliga odlingen skulle utesluta
all medborgerlig bildning, nu endast
tillkännagifva, att denna indelning redan
längst för detta så vida egt rum, som hvarje
572 Best), och Ekon. Utsk. Belänkanden.
Trivial-schola haft sin Classis Scribarum,
Hakne- eller Apologist-class, hvilken sednare,
vid ökadt behof, understundom fått
en till bredvid sig. De lägre Apologistscholor,
Kongl. Scholordningen stiftat, äro
egentligen förutvarande eå kallade Pcedagogier,
sorn blifvit utvidgade; och, der Lärdoms-schola
linnes, sortera, nu som förr,
Apologisterne under Lärdoms-scholans Rector.
De båda bildnings-anstalterne hafva
hittills trifvits bredvid hvarandra och lära
lika litet hädanefter göra hvarandra öfverflödiga
eller intränga på hvarandras fält,
som den allmänna medborgerliga bildningen
och den egentligen lärda sins emellan
strida.
Memorialen öfverensstämma i ogillande
af i Sect. 5 Cap, 4 §•» ®oa> lyder:
"Ej må den (till Lärjunge) antagas.,
som icke kan för Läroverkets Rector styrka,
att han genom egna tillgångar eller
andras understöd kan sig vid Lär overket
uppehålla.'" I Bihanget till Scholordningen
sid. 51, är förklaradt, att endast härmed
åsyftas att förebygga tiggeri. Detta bör
ock för ingen del få ega rum vid Läroverk.
Det vill ock synas tillhöra Lärares
klokhet, att, då barnet föga har någon omtanka
för framtiden, endast ifrar att inkomma
i Läroverket, den undersöker, om
det eger medel för att anträda den bana,
hvilken det omsorgslöst vill börja. Utskot
-
Best). ^ch Ekon. Utsk. Bctänkanden. 573
tet anser dock denna undersökning snarare
böra föranleda Lärarenas omtanka att bereda,
om möjligt är, de saknade medlen åt
den hoppgifvande gossen, än, för deras
brist hos honom ellar bans anhörige, vålla
hans uteslutande. Om ock, då skickligbetsprofven
ändamålsenligt och med alfvar
anställas, ingen, som icke dem väl genomgått,
ingen, ur hvilken consideration sorn
hälst, utöfver det antal, hvilket Läraren
med besked kan sköta, och som visat sig
motsvara behofvet, antages, skall, i synnerhet
om näringsfrihet öfver allt i landet får
ega ram, och Industrie-scholor i de störste
Städerne komma till stånd, det öfverflöd af
amnesvenner till Statens tjenster, man befarar,
minskas, och de tillgångar befinnas
iillräcklige, dem Stipendier, Contubernier,
den enskilda barmhertigheten, ungdoms
sysselsättning med yngres undervisning,
med flera, bereda åt den medellösa fliten,
och hvilka, under en märkvärdig Försynens
ledning, hittills framfört, genom Läroverken,
till eget anseende och samhällets båtnad,
så många i sin ungdom obemedlade.
Af dessa skäl, och emedan Staten, som
lofvat tillträde till sine tjenster åt skickligheten,
ur hvilka ständ och villkor den
framträder, och som genom sin frikostighet,
åt dem, beredt bildnings-anstalter och
understöd, skulle gå i mistning af många
dugliga ämnsn, om vägen för den fattige
574 Beiv. och 'Ekoa. Vtsk. Bttänkanåen.
nngdomen stängdes eller öfver höfvan för»
svårades, samt dessutom de intyg, som borde
styrka tillgångar till uppehälle, svårligen
skulle kunna anskaffas, till rigtighefc
controlieras, eller för längre tid gifva säkerhet,
och sjelfva deras pröfning möjligen
föranleda rådvilla, eller rent af väld, anser
Utskottet sig böra vördsamt föreslå
Riksens Höglofl. Ständer, att i underdånighet
af Kongl. Maj:t anhålla om en sådan
förklaring af Scholordningens omnämnde §:
”att om den, sig till Lärjunge anmäler,
finnes skicklig och antalet i classen ej är
fullt, men det är utrönt, att han af egna
och de sinas tillgångar icke eger tillräckligt
för sitt uppehälle, Rector och Collegium
i samråd med Ephorus, eller den
hans ställe företräder, fogar, så vidt ske
kan, anstalt, att han genom allmänna
medel, enskild frikostighet och egen omtanka
kan sig vid Läroverket uppehålla,
utan att falla allmänheten besvärlig med
tiggande, hvilket vare ovillkorligen förbjudet
Första
Sect. 5 Cap, 6 §. lyder: "At 1-  mäler sig någon öfver 15 år gammal att
blifva vid lär doms-scholan antagen och
icke eger mot sin ålder någorlunda svarandekunskaper,
må Collegium, efter pröfning
af omständigheterne, honom antaga eller
afvisa, och ege i sednare fallet den sökande,
derest han med afvisningen icke åtnöjes,
Besv. ech Ekon, Utsk, Bttänkanrfin. 575
att sådant anmäla directe eller genom scholaris
Inspector hos Ephorus, hvilken sluteligen
pröfningsrätten tillkomme. —” Utskottet
finner detta stadgande länapiigt, och
hvad deremot anmärkt blifvit sakna fast
grund. Då inskrifning i schola bör ske, när
gossen är omkring 8 års ålder, är tiden
här utsträckt allt hvad den kan. Den
ovanligare skickligheten, som genom omständigheter
ej förrän sent kommit till utveckling,
skall, pröfvad af rättskaffens lärare,
icke mindre hädanefter än hittills vinna inträde.
Att deremot medgifva en hvar vid
öfverskriden ynglinga ålder att komma in
i Scholan, vore, så att säga, att gifva henne
till spillo. Sverige såg, under Konung Carl
XII:s krig, barnscholor öfverbefolkade af
Bonddrängar, som troligen af feghet och
beqvämlighet derstädes sökte fristäder
undan Fäderneslandets strängare fordringar.
Samma orsak är väl icke nu att
befara, sedan beväringsskyldigheten för alla
blifvit fästad vid en viss ålder. Men det
oroliga begäret hos allt för mångå att sträfva
upp ur det stånd, der födelsen ställt dem,
Religions svärmeriet, som intalar om en hö*
gre kallelse, oaktadt natursgåfvorne bestämt
en lägre, och, må hända, en öfverhand tagande
veklighet, som skyr kroppsmödan, skulle
lätteligen kunna uppbåda flere öfverårige
pretendenter till lärd undervisning, än deras
egen och Statens välfärd medgifver.
576 Besv. och. Ekon. Utsh. Betänkanåtn.
Prof, anställde med en ålder, i hvilken
anlagen icke alltid uttryckeligen gifva sig
tillkänna, kunna stundom göra misstag, och
en i sjelfva verket för studier otjenlig hafva
vunnit inträde. Det skall dock efter
hand visa sig, om han saknar hog och fallenhet.
Äro öfningarne en längre tid fortsatte,
och han, vid uppmaningen till flit, ej
använder den, eller, vid råd att lenina studierne,
envisas alt emot naturen fortsätta
dem, bör han, för att gifva rum åt en skickligare,
hvars inträde han hindrat, skiljas
från läroverket. Både saken och det fogliga
i sättet gillar Utskottet, då Kongl.
Scholordningens i. sect. 7. cap. 6 §. föreskrifver:
’’Om yngling närvarande vistats
Q.\ne år uti en afdelning och ej af sjuklighet
eller andra tvingande omständigheter varit
förhindrad att undervisningen fullstän•
digt begagna, men ändå icke befumes ega
de kunskaper, soni för uppflyttning till
högre afdelning elier schola erfordras, må
råd att lemna studierne honom mcdde•
las, hvarom dess målsman underrättas.
Begagnar ynglingen ännu ytterligare, utan
förenämnde förhinder, ett års undervisning
i samma afdelning, men för bristande flit
eller natursgåfvor ej kan uppnå de för
uppflyt t nin gen påbjudne insigter, blifve
han, utan afseende på alle andre omständigheter,
från läroverket skiljd, med undfående
af vederbörligt betyg.” — Af detta
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandert. 577
8apitlets föregående §. §. finnes lätteligen,
att det är Collegium, som äfven tillämpar,
hvad i den 6:te blifvit förordnad?.
Anmärkningen mot mängden af läroämnen
skulle må handa säkrare hafva träffat,
om den varit rigtad mot dea lärda
undervisningen, än den nu gör, vänd mot
Åpologist-sch elorna. De 11 lärostycken, 1
sect. 2 cap. 1 §. innehåller, är o föreskrifné
för Apologist-scholorna i allmänhet, således
med inbegrepp äfven af de högre, icke endast
för de lägre, hvilket dock Änders Danielsson
yttrat. Man har velat sammanföra
det, som ansågs erforderligt för allmän medborgerlig
bildning; huruvida detta taedhinhes,
skall den blifvande scholrevisionen vitsorda.
Den stora myckenheten öfverraskat
dock mindra vid en billig förmedling; så,
ehuru välskrifning och Svenska språkets
rättskrifning nämnas särskildt, kunna da
stundom öfva sig tillsammans; Fäderneslandets
Lag- och Statskunskap, så vidt den
bär fean föredragas, hör till Svenska Historien;
och bland de 3':ne språken är modersmålet
xnberäknadt.
Läroämnenas anordning, mättet af vissa
bland dem, samt sättet att äem inécLdå*
la, hafva ock här och der i Memorialen
blifvit ogillade.
Då Herr Hammarsköld finner en ofemnhet
emellan den högre fordran, 1 sect. S
Bihang till Riks St, Erot, 1G23, g:de Sami. Nir 37.
578 'B t sv. och Ekon. Utsh. Betänkanden.
cap> 2 af Mathematik och Språkkunskap,
ä ena sidan, och, å den andra, den lägre,
att lärjungen skall kunna läsa skrifven
handstil, är redan af Friherre Adlerbeth anmärkt,
att ordet Svensk blifvit förbisedda
Utskottet anser, att färdigheten, att läsa den,
så mycket heldre bör fordras, som ämbets*
verkens handlingar merändels med denna
stil skrifvas. Så häfves ock lätteligen det
förmodade missförhållande, Anders Danielsson
linner mellan fordringarna af mathematiska
kunskaper, i högre Apologist-scholor,
och dem vid uppflyttning från högrs lär*
doms schola till Gymnasium. Man besinna
blott, att den mathematiska undervisningen
på förra stället bör fullbordas före utgån*
gen i det practiska lifvet, der den skall användas;
att den deremot för den på Gymnasium
uppflyttade fortsattes Gymnasii af~
delningarne igenom, för att vid Universitetet
än mera höjas. Då Danielsson tycker, att, i
lärdoms scholan, Historien med två timmar
i veckan och Geographien med blott en
kommit till korta mot Mathematiken med 8,
föreställer han sig, att denna Mathematik, i
lägre afdelningar, ändock icke annat är än
Årithmetik. Af Rihanget, sid. N:o 28, ser
man dock, att härmed, utom egentlig räkning,
menas öfning i åskådning, uppsättande af
Additions- och Multiplications-Tabeller, och
sluteligen Geometrien. Herr Hammarsköld
anser det öfverdrifvet, att i högre Apologist
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betcinkandtn. 579
Sch olo r studium af modersmålet föres till
alt sammansätta afhandlingar; men följande
mening tillägger kännedoni tif åtskilliga Forinulairer
dervid och utvisar således, hvad
slags afhandlingar här menas, allmänna lifvets»
icke vitterhetens. Han klagar öfver
uteslutande af Svenska språkets rättskrifning
Liand öfningarne i de lärda scholorna; lastnings
Tabellen, Lit. C., tipptager dock
Svensk Grammatik bland läroämnena, och
med denna gifves väl anvisning till språkets
rättskrifning. De så kallade talöfningarne
böra, mot hvad Herr Hammarsköld uppgifvit,
så mycket mindre anställas endast
på Latin, som, enligt x Sect. 8 Gap. 5 §.,
Historiarum Lectorn är anbefalld att halla
dem på Svenska, och de öfrige Lectorerne,
utom Elotjuentiaj Lectorn, må skiftevis nyt*
tja dessa båda språk efter eget behag. Det
åt Latinska språket, i första lärdoms Undervisningen,
gifna företräde lärer väl försvara
sig sjelft. Detta manliga språk talades och
skrefs af Sveriges store Konungar obh män
i perioden af vår politiska betydenhet, och
efterkommande göra väl att träda i deras
fotspår. Intet intrång i studium af det sköna
Grekiska språket är åsyftadt. Att Grekiska
icke af skolgossai’, men först af Gymnasister,
förnämligast i öfra afdelningen,
Skall tydas på Latin, är endast tillstyrkt i
Bihanget sid. 26. Icke i strid, men i öfverensstämmelse
med Arid. Danielssons förslag»
5Q0 Btsv. och Eliort- XJtsk. Betcinkanden.
tillråder Bihanget, sid. 52, att hörja den
historiska undervisningen med Biographier
öfver personer af stor märkvärdighet. Om
än Utskottet icke instämmer för öfrigt i öppfostringS’Cornmittéensalle
omdömen efver Historien
och dess studium och i detta fall delar
Herr Hammarskölds åsigter, är icke här tillfället
att sådant ådagalägga; och lärer en blifvande
revision, i stället för stadgandet i 1 sect 6,
7 och g §. §., att lärjunge, för att vinna inträde
på Gymnasium, skall kunna allmänna
gamla Historien till Augustus, och, för att
afgå till Akademien, densamma till folkvandringarne,
troligen komma att föreslå,
såsom lämpligare, att Universal Historien
lästes först i en mindre curs med årtal och
händelser, och sedan, med dessas bibehållande
i minnet, i en mera utvidgad pragmatisk.
Att Nordiska mythologien, så väl såsom ett
fornminne, som ock för dess inflytande på
literatur och konst, bör vara ett läroämne,
är satt utom all fråga. Universitets
ungdom, som har tanke och känsla för fosterlandet,
bör undervisas i Grundlagen och
i den vid utgående till tjenst förhöras. Men
för gossen i scholan och på Gymnasium
är en enkel framställning af fäderneslandets
statistik och lag tillräcklig. Man öke
icke tidens missbildningarmed politicerande
barn. Det pbilosophiska studium, hvilket
icke börjar förrän på Gymnasium och äfven
der icke kan blifva annat än en mindre
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn.
föröfning, är visligen Iemnadt till Lärarens
anordning på detta sätt; Philosophiae Lectorn
bestrider undervisningen uti Logik i samband
med allmän Språklära saint föredrager
dessutom de Elementer af Practiska
och Thoretiska Philosophiens särskildte läro
stycken, med deras tillhörande historia
och terminologie, som kunna för lärjungarne
vara. fattlige och för deras ålders
bildning tjenliga. i seet. 3 cap. 3 §. Hvad
Herr Hammarsköld sagt orri den så kallad©
Philosophia definitiva, rörer ej Scholordningen,
men Committéens Betänkande i Bihanget,
och tillhör således icke Utskottets
pröfning.
Vid 1 sect. 10 cap. om Disciplinen, har
Herr Hammarsköld ansett §. 5 moment g
såsom olämpligt; men, enligt hvad redan
anfördt blifvit, har Friherre Adlerbeth förklarat
såsom misstydning anförandet af allmänna
lagens stadgande om myteri. Urskilningen
af lagrum tillhör dessutom Domaren.
Det är ock naturligt, att lärare icke
lemna ur sin faderliga myndighet lärjungen,
utan vid groft brott, att bestraffas af allmänna
lagen; och äfven i sådant fall undgår
icke ynglingen, att, inför hvilket forum som
hälst, få sig tillgodo räknad den Leuteration
i straff, hvilken hans ålder kan vara tillerkänd.
Enär Scholordningan, enligt Herr
Hammarskölds anmärkning, vid anbefallande
at aga, icke bestämt dess slag, elles
582 Besv.°och Ekon. Utsk■ Betänkanden•
skilnaden mellan strängare och lindrigare,
förtjenar det aktning, att denna tukt, dä deq
gällde ep felande barndom, icke med strafFbalkens
oböjliga former blifvit fastställd,
men Iemnad åt ett urskiljande -pröfva Domgren
af lärarnes föräldra-råd.
Det spelrum för godtycke, Anders,
Danielsson vill finna i befordrings-lagen,
3 sectjonen, finnas icke der. I allmänhet
kunna icke andliga krafter mätas på likfor-.
migt sätt, och den inre skickligheten ådagalägger
sig icke lika säkert, som den tnechaniska
i arbetsprof, Undervisningsgåfvor
bero icke alltid af snille och lärdom. Intet
formulaire gör den pröfvande urskiljningen
öfverflödig. Scholordningen har lik*
val gjort hvad den kunnat, då den såsom
befordtingsskäl uppställt specimina, utgifva
arbeten, practiska prof för eller vid ansökningen
och tjenstgöring vid läroverket.
Och är det Utskottets öfvertygelse, att, då
lika upplyste förmän hädanefter äro att vänta,
sorn de, hvilka hittills tillämpat befordringslagarna,
och regeringens vaksamhet icke
Utehlifver, läroverket, efter desse befor-,
drings grunder, äfven framgent skall förses
ined skicklige lärare.
Att i g sect. g cap. i §. åt Biskopen
blifvit öfverlemnadt, att först afgifva sitt.
utlåtande, hvilken han utnämner, har sin
grund deruti, att han, efter namn och kall
Ephorus, har uppsigt öfver Stiftets hela un*
Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkandtn. 585
dervisningsverk och lärarestat, och med Consistorium
icke delar vissa bestyr, såsom permissions
beviljande, någre läraretjänsters tillsättande,
m. m. Det är väl således i sin ordning,
att han, som ock anställt och ledt profvet,
efter lagrummets lydelse, ”föredrager
sysslans tillsättande och afgifver först
till protocollet sitt utlåtande, hvilken och på
hvilka skäl han nämner till den lediga
platsen; hvar och en Consistorii Ledamot
röstar derefter i vanlig ordning, med uppgifvande
af sine skäl. Vare den utnämnd,
sorn mesta rösterne undfått.
Enligt hvad Anders Danielsson, rörande
2:dra sectioren om Cassör, rätteligen
anfört, är vid allmänna afgifter till dessa
ingen skilnad gjord emellan den bemedlade och
den fattige. Endast genom 5 cap. 9 §. äro
de vetterligen fattige från frivillige afgifter
befriade.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet,
om obemedlades intagande i läroverket,
förut yttrat, och emedan det är olämpligt,
att fattig äfven skall bidraga tili fattigcassan,
får det således vördsamt hemställa, om
icke i den underdåniga skrifvelse, förut
blifvit föreslagen, må inflyta en underdånig
önskan, att Kongl. Maj:t täcktes i Nådig förklaring
föreskrifva, det meddellÖ3 ungdom,
som blifvit i läroverket intagen, må från de
i denna section ålagde afgifter förskonar
Btsv. .ock lilion. Utsk. Bctänkanäen.
Vid Anders Danielssons anmärkningar
mot den i 5:te sect, anbefallde Elementarläroverkens
Revision, anser sig Utskottet endast
böra yttra, att, jemte åtgärden med det
tabellariska sammandraget, hvilken Anders
Danielsson tror vara Revisionens egentliga
föremål, i samma 2 §. af 5 oap. utom hvad
capitlet i öfrigt innehåller, sju särskilde åtgärder
äro den ålagde. Dessa, om än Tabellera
upprättande kunde medhinnas, lära icke
lämpligen böra Ecclesiastique Expeditionen
tilläggas, hälst denna Stats Expedition icke
blott har Läroverkets, men oqk Kyrkans,
MidicinalVerkets och Fattigvårdens ärender
att föredraga och med dem lärer rara till»
räckligt sysselsatt, Intilldess Revision någon
gång blifvit förrättad, är omdöme öfver
dess nytta för tidigt; och blifva nästa
Riksdags Ständer bättre i tillfälle, att ett så^
dant afgifva, än de nuvarande detkunna vara.
I anledning af Herr Hammarskölds,
anmärkning emot Revisionens Secreterares
tillsättning och aflöning, har Friherre Adlerbeth
i det redan anförda gifvit ett svar,
i hvilket Utskottet instämmer. Om Revisionen
skulle befinnas öfverflödig, lärer ock
denna befattning komma attindragas; hvarföre
det är så mycket lättare, att den, såsom
tillfällig, förenas med någon ordinarie tjenst.
EmedanfKongl. Maj:t i 5 sect. 1 cap. 5 §. sig
förbehållit denna Secreterares utnämning,
pch till dess aflöning i nådiga proposition
Besti. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 585
nen till Rikets Ständers Statsutskott, angående
Statsverkets tillstånd och behof,
gifven den 16 Januari innevarande år, icke
äskat serskildt Statsanslag, lära Rikets
Ständer linna någonderas åtgärd i detta afseende
icke för närvarande ega rum.
Lemnande isinbaltde tillmålen, Kongl,
UppfostringsCommittéen blifvit gjorde, får
Utskottet tillkännagifva, att det icke anser
tidpuncten nu vara inne till Cornmittéens
upplösning, emedan Läroverkets ständiga
löningsatat icke blifvit sluteligen afgjord,
Gymnasium i Lunds Stift ännu icke är organiseradt,
man af Committéen väntar utlofvadeläroböckersförfattande
eller granskning,
och slutligen det lärer behagat Kongl. Majit
att inhemta dass tankar och förslag, om den
första allmänna undervisningen på landet och
i städernas mindre barnscholor. En Committée
af denna temporaira beskaffenhet kan
dock icke komma att längre tillvara, än dess
arbete finnes nödvändigt eller åtminstone
nyttigt.
Af hvad aafördtblifvit, behagade ock Rikets
Höglofl. Ständer inhemta, att de ämnen,
desse till Utskottet från 3 Stånd remitterade
Memorial innehålla, icke äro af den beskaffenhet,
att de böra föranleda Rikets
Ständer, att i underdånighet till Kongl. Maj:t
frambära önskan om anställande a£ någon
tidigare scholordningens Revision, än den
i sjelfva deima Lag anbefallda ftinner^att i
586 Besv. och Ekon, Utsk. Betcinhanden.
ett sammanhang, efter pröfvadt förhållande,
yttra sig om författningens fördelar och brister,
och öfver hela Läroverket afgifva en
så beskaffad allmän berättelse, 5 sect. 3 cap,
3 §. föreskrifver.
Hvilket dock allt Riksens Högloflige
Ständers närmare pröfning vördsamt under-»
ställes.
Stockholm den 24 Maj 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskott den 24 Maj 1823.
Herr Huldberg anförde: att han ansåg
Betänkandet öfver hufvud väl och grundligt
författadt; men i 2:ne puncter var han af
särskild mening.
Den första puncten angick den i Betänkandet
föreslagna förändring af Scholordningens
3 §., sorn föreskrifver, att medellöse,
som söka inträde i scholan, böra
ställa borgen, att de kunna försörja sig,
hvilken förändring Herr Huldberg tyckte
icke bestämdt uttrycka tillåtelsen, att äfven
de medellösaste hafva rättighet att komma
B(sv<i o(h Ekoru TJtsk. Betänkanden, 587
jn i Scholan, Nekandet står i Herr Huldbergs
tanka ännu qvar, då det skall bero
af Lärarens godtyckliga pröfning och åtgärd,
huru vida utvägar för den medellöse
gossens underhåll kunna finnas. Herr
Huldberg trodde icke något sådant band
eller hipder böra vara stadgadt. Den fattige
bör hafva samma rättighet till inträde,
sorn den rike; men deremot böra tjenligare
sätt utfinnas, hvarigenom det vettgiriga,
men medellösa barnet kan få utväg att
fortsätta sina studier.
Den 2:dra puncten rörde föreskriften,
att det likasom förbjudes ynglingar, som
uppnått 15 års ålder, att intagas i Scholan.
Herr Huldberg insåg ej, hvarföre ett vilkor
? afseende pä åldern skulle behöfva föreskrifvas,
och ville ej, att något band i detta
fall skulle finnas, under anförande, att
många Litterateurer, sorn både gagnat och
hedrat sitt fädernesland, börjat sine studier
vid nog framliden ålder.
Herr Prosten Hallström yttrade: att
han ansåge nödigt, det ynglingar, som redan
uppnått 15 års ålder, undergå särskild
pröfning, innan de admitteras till inträde,
hvadan han i denna punct instämde i den
mening, Betänkandet innehåller; men, hvad
de föreslagne åtgärderne i afseende på medellöse
gossars antagande angår, trodde
han väl Utskottets föreslagne förändring
af Scholordningens stadgande härom kunna
588 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande:!.
leda till ett godt ändamål, samt att nyttigt
vore, det Lärarne hafva något åliggande-sig
föreskrifvet i afseende på de medellöses
vård och underhåll; men, då föreskrifterne
derom icke kunna vara annat än vilkorliga,
trodde han dem snarare böra hafva
ett rum i de Scholordningen bifogade Anvisningar
och Råd för Lärare, än i sjelfva
författningen. I Herr Prostens tanka
bör Lagen vara klar och bestämd. Uti
det ifrågavarande Lagrummet bör derföre
någon vidare inskränkning icke finnas, ärt
att allt Tiggande vid Scholverken skulle vara
förbjudet, ©när de åtgärder, Utskottet
derjemte föreslagit, intagne på detta ställe,
möjligen skulle kunna anses såsom i förväg
lagde hinder eller svårigheter för obemedlades
inträde i Scholorna.
Herr Lundman ansåg sig böra så myc«
bet heldre förena sig med Herr Huldberg,
som han trodde sig känna, att Rector i
Linköping, utom betydlig lön, har omkring
250 R:dr RGS i hushyra; hvadan Herr
Lundman icke fann något vilkor böra
förutsättas vid den fattiges intagande i Schö»
Ian, utan all slags borgen; förmenande sig
följaktligen handla emot sine Committenters
interresse, om han ej emot ett sådan®
tillstyrkande anmälte sin reservation.
Bvsv. oeh Ekon, Utsk. Betänkanden.
N:o 101.
Ankom den 16 Juni 1825.
Betänkande, efver föreslagne ändringar
uti förfättningarne rörande Husbehofs
Brännvinsbränningen och härmed gemenskap
egande ämnen.
-^■från samtlige Riks-Stånden hafva dels gemensamt
till Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs* och Ekonomi-Utskotten, dels särskildt
till sistnämnde Utskott blifvit remitterade
följande Memorial och yttranden,
hvilka Ekonomi-Utskottet först upptagit, för
att öfver dem, i hvad dess åtgärd tillhörer,
sitt utlåtande uti ett sammanhang afgifva.
Från Högloft, Ridderskapet och Adeln:
Memorial af Herr Reenstjerna, som, till
den allmänna penninge-förlägenhetens afhjelpande
på Landsbygden, yrkar en allmän
handels- och näringsfrihet; men att
från handelsfriheten nödvändigt måste undantagas
införskrifvandet af Spannemål och
Brännvin, hvilka varor uteslutande bör vara
Landtmannen förbehållet att producera och
försälja; derföre föreslås:
1:0 Att Kronobrännerierne böra nedläggas
och försäljas, emedan de uti sednare åren
lemnat ringa behållning.
59° Besil, och Ekon. Utsk. Betänkande^
2:0 Att Städernas brännvins-rättighet, om ef
upphäfves, åtminstone nedsättes till motsvarigheten
af det jordbruk, de innehafva.
Memorial af Herr von Qvanten, Carli
som föreslår:
1:0 Attbevillningen för alla inmurade Brännvinspannor
blifver fastställd lika med Bevillningen,
eller 2 R:dr per 1000 efter
Hemmansvärdet, för hvilket tillverkning
sker, efter den tarifF, som i hit gällande
förordning finnes Utstakad; derigenom
skulle den omättligt höga Bevillningen å
de större pannorna blifva nedsatt, emedan
det är en orimlig princip* att en 60 kannors
panna får för 15 R:drs Utgift tillverka
3000 kannor brännvin, då 2:ne 90 kannors
pannor, som äro blott g gånger så
stora och ej kunna tillverka mera än 3
gånger så mycket, eller 9000 kannor, skola
derföre i stället för tre gånger femton
eller 45 R:dr B:co, betala den oerhörda
Bevillningen af 270 R:dr B:co eller 18
gånger femton Riksdaler* då naturligtvis
en större egendom kräfver större tillgångar
och större Utgifter.
2:o Att Brännvinsbränningen med inmurade
pannor ej får ske annorlunda än efter jordens
värde, så att intet Bruks, Qvarnars
eller Sågars värde deruti får ingå — ett
sådant värde ej får bestämmas af egaren?
titan skall vid större Brännvinsverk noga tia*
Besv. och Ekon. Utsk. Bethnkanäen. 591
dersökas af Taxerings- och Pröfnings-Committéer.
5:0 Att Iyftpanne-afgiften blir oförändrad,
samt 4:0 Att, om Bevillningen ej kan nedsättas,
utan att tillgång till samma summa å
annat håll måste sökas, den må läggas å
Brännvins-constimstionen.
Memorial af Herr Gripensvärd, Fred.
■Adolph, sorn föreslår, att ingen skilnad i
formen af Brännvins-redskap hädanefter må
föranleda skillnad i beskattningen och yttrar:
att, då vi ega uppfinningar, hvarigenom
minst 50 procent af ved och arbete
besparas, vid Spannmålens förvandling till
Brännvin, är det nästan otroligt, att förordningar
lä'gga hinder i vägen för dessa uppfinningars
fria begagnande* Skälet säger
man vara, att den, som eger och nyttjar
redskap af den gamla Vänliga constructionen,
vore obilligt beskattad, i fall han
skulle betala lika mycket, i förhållande efter
kannerymd, för sin rättighet alt bränna,
som en annan, hvars beqvämare redskap
göra tillverkningen lättare; men kunde
man icke af samma skäl lägga en skatt
till exempel på bruket af ny åkerredskap,
hvarigenom jorden bättre häfdas med
mindre dragare och på kortare tid? Lika
rimligt vore detta påstående, som det, attman
bör skatta mer för beqvämare brännvinsredskap*
-
j$<)2 Besv. och Ekon. tjtsk. Betankanäerl»
1 sammanhang härmed anmärker Hers?
Gripensvärd förderfligheten af KronöBrännerierne,
hvilka han anser måste falla
med Magazins-DirectiorieH.
Uti ett annat Memorial yttrar sig Herr
Gripensvärd: Ehuru motbjudande det ock
är, att inskränka någons frihet, måste dock
hvarje på fäderneslandets väl tänkande man
önska, att Brännvinsbränningen i Städerna
måtte upphöra och endast blifva, hvad dea
naturligen bör vara, en Lan ötman na-n äring.
Häremot har Herr Thant, Wollrath,
anfört: Jag skulle förebrå mig, att hafva
förnekat den princip för näringsfrihet i allmänhet,
jag förut sökt ådagalägga, om
jag ej gjorde anmärkning, vid hvad Herr
Gripensvärd nu tillaggt om inskränkning
Uti Städernes hittills bibehållna rätt, att idka
brännvinsbränning. Rättvisan grundlägger
denna rättighet, och billigheten fordrar deri.
Det vore mycket lyckligt, om vära Städer
florerade genom handel och manufacturer,
eller vore hvad Städer egentligen borde
vara; de vore äfven då afsättningsorter för
lqndtmanna-varor; men många af dem äro
blott Köpingar, hvilkas innevånare hafva,
lika med landtinannen, åtminstone till stor
del, sitt uppehälle af åkerbruk och boskapsskötsel.
En motion är förut ingifven, att
den efter gamla personalen dem lemnadö
frihet borde förändras på det sätt, att den,
liksom för landet, skulle grundas på deras
Eesv, och Ekon. Utsk. Betänkandeti 593
åkerbruk och jord rymd; men, då det inträffar,
att städer med största folknummern understundom
hafva minsta åkern, så tyckes
detta också vara orätt. Jag anser derföre
billigt, att städerne böra bibehållas vid den
bränningsfrihet de åtnjuta.
Herr von Becker, Garl, yttrar: att man
ej utan orättvisa kan, så vida näringsfrihet
skall ega rum, frånkänna städerne deras
Brännings-rätt, derest den blir grundad pä
besittning af jord, men icke som nu pä
personalen; han tror, att en del af städerne,
som idka landtbruk, hafva lika rätt att bränns
som landtmannen, så framt de utöfva bränning
för jord; men han hemställer, otn de ej
böra ega denna rättighet med det vilkor, att
de ej få bränna för annan, än för egen jord.
Herr Tham anför häremot, att den inrättning,
flere städersinnevånare vidtagit, ett,
i mån af den tillåtna bränningstid och pannerymd,
sammansätta sig om ett. elier flere
Brännerier, enär de icke öfverskrida hvad
häruti föreskrifvet är, så mycket mindre
bör denna förnekas, som dylika inrättningar
öfverensstämma med klok hushållning och
orsaka besparing på tid och ved, samt icke förnärma
någon annans rättighet; missbruk genom
större pannors begagnande, än tillåtet är,
bör lättare kunna förkommas och controlleras,
vid ett eller vid några få Brännerier»
Bihang till RiksSt. Fröt. 3(323, 8:de Sami. N:r<$,
Eesv. och Ekon. Vtsk. Betänkanden.
än då hvarje innevånare i staden bränner
sjelf.
Herr von Becker medgifver Herr Tham,
att det är en reel vinst för enskilda och
derigenom, i andra handen, äfven för staten,
då bränvinsbränniogen får idkas med större
pannor; men, o va vinsten på ett stäileär större
än på ett annat, derigenom, att olika principer
följas, hemställer Herr Becker, om
man ej bör uppoffra en sådan vinst, för att
vara consequent. Och, om man ej således
bör tillse, att samma stadgande kommer att
gälla för städerna, som för landet? Om små
hemman skulle vilja förena sig dm brännvinsbränning
med gemensam panna, hvaraf de
skulle hafva mycken vinst, så är det dem
icke tillåtet. Det vore då billigt, att detsamma
gällde för städerne, på det ej någon
skilnad måtte göras emellan lika skattdragande
undersåtare.
Memorial af Herr Tham, Wollrath,
hvaruti han föreslår: 1:0 att hvarje hommans-
eller godsegare, som finner, att dess
torpare, med nytta för dem och utan skada
för egaren, kunna tillverka brännvin, må ega
rättighet vid mantalsskrifningen till denna
frihet anmäla alla dem, sosn han sjelf för
godt finner, och hvilka åtminstone böra hafva
16 kappars årligt Rågutsäde hvardera. De sålunda
anmälde Torpare skulle vid berednings
Committéerne taxeras till afgift, i likhet med
deremot svarande hemman, och pannerym-*
Besv. och Ekon. Utsk, Betänk anden. 595
den, jemte afgiften,äfven i samma proportion
stadigas. Ingen annan än egaren sjelf, således
icke Arrendator, borde vara berättigad göra
en sådan anmälan. Ingen annan torpare, än
den hemmansegaren sålunda anmält, borde
vara tillåtet att idka brännvinsbränning. Egaren
borde det vara förbehållet, att, i händelse
han skulle finfaamissbruk ega runi, vid nästa
mantalsskrifning återkalla den sina torpare
lemnsde bränningsfrihet, dä äfven alla afgifter
derför upphörde. Genom en sådan
förändring af författningen om brännvinsbränning
är egarens rätt icke förnärmad,
utan fullkomligen bevarad. Jordbruk och
boskapsskötsel vinner, och staten vinner en
förökad inkomst. Brott, menederi och deraf
följande omoralitet förminskas, endast bränn*
vinsfiskaler förlora.
*2:o Att den, sorn begagnar tillåtelsen, a tt
på ett ställe bränna för 2:ne särskildta hemman,
icke för den eller de pannor, han dertill
nyttjar, ålägges betala högre afgiftet än
han borde erlägga, om han med lika redskap
brännt på båda dessa hemman, och att man
icke nrå beläggas med högre afgift för Brännvinspannans
särskilda bättre eller sämte skapnad,
utan att afgiften endast bör bestämmas
af pannans storlek, i jemförelse till det
hemmantal, hvarföre man är berättigad bränna.
Förhöjningen i afgiften anser Herr ThniH
högst obillig, att man, till exempel för ert
40 kannors och en 50 kannors panna, be
-
Best). och Ekon, fJtsh. Betätikanäen,
gagnade på tvenne särskildta ställen, betalar
endast 8 sk. B:co; men för samma kanna,
rymd, begagnad med en panna om 90 kannor,
på ett ställe, måste erlägga En Riksdaler
B:co. per kanna och således måste plikta 75
R:d. B:co. årligen, för det nian genom en
förnuftig inrättning hésparar husrum, ved
och folk.
3.0 Föreslår Herr Tham, att den rättighet,
städernes innevånare ega, att sammansätta
sin brännvins tillverkning i ett eller flere
brännerier med iakttagande af öfrige dem
lemnade föreskrifter, äfven måtte på sådant
sätt lämpas till åboerne på ett hemman
eller uti ett byalag, att äfven dem tilläts,
i händelse de det åstunda, sammansätta
sig om rättigheten, emot sådane vilkor,
att Kongl. Maj:t och kronan, af ett
sådant sammansatt bränneri, åtnjöt lika inkomst,
sorn af alla åboerne skulle utgå, om
de hvar för sig bränds med de för dem
tillåtne pannor af arinsta kar.nerymd, eller
om den sammansatts pannerymden utgjorde
mer, då med en, efter författningens
mening, vid andra sådana tillökningar lämpad
förhöjning.
Yttrande häröfver af Friherre Stjernstedt,
Lars, som anför, att då sn högre pro»
duction af spannmål än den man till sitt hushåll
behofver, hör ligga till grund för brännvins-brännings
rättigheten, och torpare sällan
hafva sitt fulla behof, så bör dem icke till
-
Besv. och Ekon, Ut sk. Betcinkanden, 597
låtas förädling af en vara, hvaraf de till nödvändigare
behof icke hafva tillfyllest. Och
åberopar för öfrigt Friherren de skäl, som
vid 1812 års riksdag anfördes och ligga till
grond för det beslut, som inskränkte torpares
med Heres rättighet att brännvinsbränning
utöfva.
Hvd åter beträffar afgiften för pannarymden,
så, emedan ali bevillning för brännvinsbränning
bör erläggas i förhållande till
det quantum spannemål,j man afverkar, och
man med en så kallad £lglunds, Skotsk eller
annan panna, af ny sammansättning med mäskvärma
m. m. inom samma tid tillverkar ett dubbelt
större quantum brännvin än med pannor
af fordna tidens modeller, så bör också ett så
beskaffadt bränneriverk beräknas till dubbelt
så stor pannerymd, och bevillningen i mån
derefter erläggas.
Memorial af Herr Tham, Wollrath,
hvari han väl erkänner, att, till sedlighetens
bibehållande, krogars antal, så vidt möjlligt
ske kan, bör inskränkas, msn hemställer, om
det är rigtigt, att en hemmansegare, som
sjelf har rättighet att bränna, icke skall ega
lof att till egna arbetare sälja mindre än
en kanna brännvin, och att, då Hero af
desse, vare sig underhafvande eller legde
arbetare, under varelsen hos hemmansegaren
sammansätta sig att, till deras behof, a£
honom handla en kanna brännvin, det icke,
598 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandet,
är samma egare madgifvet, att låta detri
förtära brännvinet inom hans hus.
Detta orimliga förbud, påstår Herr
Tham, brytes dagligen, likasom det, att på
ställen, der mat hålles till salu, ingen resande
rätteligen får köpa en sup emellan
måltiderna, hvarföre dessa 2:ne förbud böra
upphäfvas.
Ifrån Högv. PrestéStåndet: Memorial,
af Herr Prosten Grevillius, som yrkar, att
rattighet till brännvinsbränning matte utsträcka
sig tili torpare, emot det att de derföre
erlägga bevillning, svarande emot den af ^
eller hemman, janita afgift på pannerymden,
som, till förekommande af missbruk,
må hända borde inskränkas till högst 15
kannor. Är brännvinet nödvändigt för den
arbetande Nordbon, måste det äfven vara
det för dem, som arbeta icke blott för sig
sjelfva, utan äfven för sina husbönder. Behöfva»
brännvinsbränningen såsom bidrag till
kreaturens utfordring, måste äfven torpare,
sorn vanligen hafva de knappaste fodertillgångar,
röna detta behof. Hårdt och orättvist
synes det Herr Prosten alltså, att brännvinsbrännings-rätten
blifvit dem förmenad. Månge
af dem äro sjelfva egare af sine torp,
för hvilka de således erlägga bevillning
efter 2:dra och 4-d® articlarne. Åtskilliga
torp äro till knektehåll inroterade samt
Utgöra kronotionde. I sin mån deltagande i
